# ID: svediakorp-gov185
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,153
# sentences: 1,962
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


?iMioeonKk
Hällne hos
Högloflige
^ .7^' '/' ' . ' V ' ' ' ^ » ' - . ^ ^ --- . .
Ridderskapet och Adeln
w i d
Riksdagen i Stockholm
Är 1809.
Fjerde Bandet.
>
Stockholm,
Trpckt hos oL 0 b c- k ^ sdsz
Thorsdagen den 2 November.
, klonum kl. is f. M.
!^)ppnades Herrar Electorernes af tredje Classen
lista till wal af en Ledamot i Bewillnings - Utstot,
tet efter Herr von köök,, och befans dertill wara
utsedd.
N:o I8a6 Herr koclc, Lernclt MiHielnr, General-Adjutant,
Ofwerste, Ridd. af Swärds-Orden.
Upplästes följande:
Kongs. Majsts Nådiga proposition till Riksens
Stander angående understöd för TackjernSBergslagerna,
gifwen Skockholms-Slott den
i November 1829.
Dä Kongl. Majst uti en Nådig proposition till
Riksens Ständer af den 7 sistledne September föreställde
dem angelägenheten af en ffyndsam hjelp för
Westerbottens Läns genom kriget lidande Jnnewänare,
yttrade Kongl. Maj:st tillika den önskan, att
en sädan hjelp framdeles kunde sträckas äfwen till
de Närings-Jdkare, hwilkas allmänt nyttiga werksamhet
endast derigenom kunde underhållas och be«
främjas. — Med den tillfredsställelse, som hwarjo
weoermäle af Riksens Ständers wälwilliga afngter
Kongl. Majst gifwer, har Kongl. Majst emouagit
Zjerde Vand. N:o l, 2. under
-
4 Den 2 November
underrättelsen
om Riksens Ständers beslut att med»
dela Westerbottens Jnnewänars ett Län pä förmon,
liga willor af 52,002 Riksdaler Banco. Kongl.
Majtt har uppskjutit att ytterligare anlita Riksens
Smnders ömhet för nödlidande Medborgare, och deras
sorgfällighet att för framliden bewars ät Samhället
destas idoghet, intill dest stadgad fred skulle
bereda Riksens Ständ-r en möjelighet, att härutinnan
uppfylla Kongs. Maj:ts önskningar. Nu dä
den flutna freden med Ryssland är bekräftad och de
dryga kostnaderne af kriget emot denna magt upphört,
anser Kongl. Maj:t sig böra af Riksens Ständer
äska något understöd för en af Rikets wigtigaste
näringar: tackjerns-tillwerkningenz hwars talrika Jd,
kare igenom flera olyckliga tillfälligheter, dem de icke
kunnat afwärja, blifwit bragte i den yttersta förlägenhet.
De hinder för afsättningen af Rikets exportab»
la producker, som bäde det allmänna kriget i Euro»
ropa och Swerges enskildta förordsakat, hafwa förnämligast
werkat til! inskränkning af Swensta jern»
handeln. I följe häraf har Tackjcrns-Bergsman,
nen, som manligen icke äger tillgäng till betydliga
förlag och hwars rörelse är beräknad pä en hastig
försäljning af hans tillwerkning, nödgats föryttra
den samma till wanpris, dä deremot Spannemäl och
andra förnödenhets waror, som han alltid mäste köpa,
uppstigit till en utomordentelig dyrhet.
Pä
B-rgslagsvrterne hafwa derjämte krigets tyngder fallit
swärare än pä de fleste Sädesgifwande Provincer.
Ett stort antal af Bergsmanshemman, som
Den L November- 5
för stuld blifwit sälve, och den allmänna nöden ibland
Le af Bergsbruket beroende arberare bewittna denna
närings behof af en upprätthällande hjelp.
Kongl. Maj:t ar öfwertygad, att Riksens Stan,
der icke med likgiltighet runna anse Tackjerns-Vergs
sagernes
wädliga stallning.
Deras undergång
skulle sörordsaka Riket och desi penningewerk oersättliga
förluster. Dä Tackjerns tillwerkningen är
grunden för den, näst Jordbruket, wigtigaste af
Sweriges näringar, dä den underhäller en betydlig,
för styrka och härdighet utmärkt, del af Sweriges
Folkmängd, och dä den befrämjar odlingen as Smeriges
ödemarker, sä anser Kongl. Majrt sig aga rätt
att af Riksens Ständers omtanka och nit för Rikets
wal manta ett nödigt understöd ät dem af Kgl.
Maj:ts trogne undersätare, som drifwa denna mödosamma
handtering.
Kongs. Maj:t hoppas, att ester munnen fred
och en ymnig ärswaxt, Tackjerns-Bergslagerne kunna
aker upphjelpas, genom ett allmänt län emot lindrig
Ranta och en Succesiiv inbetalning af Eapita
let.
Det är således icke någon uppoffring som
Kongl. Maj:t sör detta angelägna ändamål af Riksens
Stander fordrar.
Det är endast ett förslag,
hwilket, likasom alla dylika medel att underhälla och
öka en gagnelig production, bereder en saker och nm
än tillfällig winst sör Staten.
Af nu anförda ffäl^mill Kongl. Majit i Räher
proponera Riksens Ständer att anslä en summa
af
6 Den 2 November.
af Twä Hundrade till Twä Hundrade Femtio Tusende
(2Oo L 250,000) Riksdaler Banco, att såsom
Län emot lindriga Ränte och betalnings willor till
Tackjerns-Bergslagernes understöd af Kgl. Maj:t anwänvas
och pä Hyttelagen rudelas emot sädane sä»
kerheter som de kunna lemna och Kongl. Majit finner
antagliga. Kongl. Maj:t förblifwer Riksens Stan.
der med all Kongl. Näd och ynnest wälbewägen
Ut supra.
Isans Mrta.
Remitterades till Stats-Ukstotket.
Herr Grefrvcn och Landt Marskalken tittkannagaf
att Ordföranden för Allmänna Beswärs och
Oeconomiä-Utskoltet anmält, att af Ridderstapet och
Adelns derwarande Ledamöter fem dels afsagt sig,
dels gansta länge warit fränwarande, neml. Grefwe
laude, Lustaf, Friherre Olffparre, futlmägtig Friherre
Ankarcrona, Lonrsst Wistdolm, af första
Clasten, Herr Vult v. Lteisern Henric 8edastian,
Herr st.apxe, Larl, af andra Clasten, och Herr
Fullmägtig Grefwe krölicd, vaviä,af tredje Clas,
sen, hwarföre Herr Grefwen och Landt-Marstalken
anmodade Herrar Eieckorerna att i de§a Herrars
stätten nya Ledamöter i Allmänna Beswärs och Oe»
conomiä-Utstotlet utse.
Äfwen
-
Den 2 November. 7
Äfvenledes anmodade Herr Grefwen och LandtMarskalken
första Clastens Herrar Ledamöter att r
eftermiddag kl. half 5 sammanträda till wal af en
Elector efter Friherre Lack.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken till.
kännagaf att ett Memorial af Herr 8vab, i förra
xlennm blifwit uppläst, till hwars Communication
med de andre Ständen tilläkelse blifwit begärd.
Samtycktes
Herr von Lcliult^enlieim, Oavlll, utbad sig
fä anmäla, hwad han redan i det sista uppläsningsxlenum
anmärkt, att i den berättelse Banco »Utskotter
astemnadt rörande realisationen, saknades en hufrvudsaklig
del, nemligen allt hwad som tvid BancoRevisionen
är igog rörande denna sak förefallit.
Herr von Lclmltxenlreim föreflog derföre att Ridderskapet
och Adeln, utan att äterremitera den afgifne
berättelsen, mätte ifrän Banco-Utflottet infordra
det återstående, rörande Revisorernas förhållande lika
fullständigt, som det hwilket rörande Fullmägtige blif.
wit astemnadt, emedan Riksens Ständer ägde lika
rätt att känna sina Revisorers, som fina Fuälmägtiges
förhållande.
Grefwe levenheim, Larl 6ukak. Förklarade,
att likasom i det sista plenum wille han äfrven
nu conformera sig nted Herr von Lckultrsnbeim
i denna begäran.
Herr
s Dcn 2 November
Herr
Grefwe» och Landt Marskalken gjorde
derefter proposition till bifall pä Herr v. Lollultrienbeims
motion, att ifrån Banco-Utstottet en Berättelse
om i8oz ärs Herrar Revisorers åtgärd wid
Realisations frägan fltslle infordras, att vfördröjeli§en
aflemnas.
Bifölls
Upplästes följande;
Riksens Högloflig» Ständers Lag«Utstötts
utlåtande öfwer de hos Högl. Ridderstapst
och Adeln, samt 'af Högwördige Praste-Ståndet
gjorda anmärkningar tvid Utflottets
förut afgisna Betänkande, angående
mi§a i afseende pa Äktenskap förbudna
stylld och Sivägerstaps-leder.
Af de hos Högloflig» Niddcrstapet och Adelen
anförda påminnelser fär Mskot!et först upptaga den
af Herr Grefwe 6. körner, att U:stottet icke
stall nog'fästadt sin uppmärksamhet pä den moralist»
Nytta som förbud af Äktenskap i tvifla styldfkaps-gra->
der hafwa till föremål, nemligen att bibehålla seder»
nas renhet bland dem, som utgöra en Familis eller
oftare uti ett hus lefwa tillsammans; i hwilken anmärkning
afwen Högwördige Präste-Ständet instämt
genom det yttrande, att det förttoligare umgänget,
emellan de i 5 och 6 8 Z 2 Cap. Giftermåls-Balken
uppräknade anhöriga, stokde, i händelse förbudet af
Äktenskap dem emellan upphäsdes, gifwa anledningar
lill
Den 2 November- 9
till förförelse, till brott emot blygsamhet och trohet,'
samt åtskilliga oordningar sogr för andra anhöriga
moro mera bekymmerfull? och frätande, än dylika begängne
emellan persotter som ej arv med hwarandra
i sörwandtstap.
,
Sä wida Herr Grefwe törners anmärkning
torde åsyfta Systonebarn, fär U'skottet äberopa hwad
Der om de samma i Bemnkandel anfört.
Utstvttet anser icke heller besia anmärkningar
hnfwudsMÄigen äsyfm de personer af andra Swägerlaget,
hwilka i 6 § af nämnde Capitel vmtglas,
emellan hwilka eli större förtroende och längre fortsatt
umgänge, likasom emellan ojkyide, beror mera
af tillfälligheter, an något naturligt och allmcunare
samband.'
Hwad äter belräffar de ä sidone i första Sichagerlaget
förbundna, af hwilka »agre genom naturlig
jillgistvenhet ostare umgäs, och längre tider pläga
wista; tillsammans, tror Lag-Ulsko.tet att owilkorligt
förbud af Äktenskap dem emellan hwarken torde wara
det lämpeligaste eller till afwentyrs det rädligafte
medel till asböjande af ofivannamnds befarade oor»
dentligheter.
Könsförbindelser emellan dosia förhalla sig helt
annorlunda till människors allmänna moraliska kansta,
an emellan de i i, 2^ och 4 § § nämnda anhö- ,
riga, emedan förbud af Äktenskap emellan de sidua- W
re icke behösiver anwandas till rväckande c>f asft- ' -
^ för
ro -r)en 2 November
för
beblandelse, utan blott ä syftar att förhindra det
en sädan före alla positiva förbud existerande kansta
ej mätte förstösas > enar den inflytelse sädane förbindelsers
blotta existence, i människors waniiga förhällanden,
har pä det uppwäxande stägtets sedlighet, ar
sä uppenbar och latt insedd af hwar och en, att snart
sagdt blotta föreställningen af de samma »undwikeligen
mäste »ned fasa och afjky röra det moralista
sinnet.
Sädant ar deremot icke förhällandet i anseende
lill dylika föreställningar mellan de ä sidone beswägrade-.
Också synes Jsraeliternes Lagstiftare, dä han
befaldte att i en wiff händelse gifta sig med Broders
Enka och endast förböd mänggifte med pä en gang
swande. Systrar, dermed tydligt tillkännagiftva att
dane Äktenskap i sig sjelfwe ej warit mera af hvil,
än mänga andra namnkunniga Lagstiftare, an-de
såsom stridande emot förnuftets och moralista
...nstans bud. Kan det nu tagas för gifwit att för
beblandelse mellan ä sidone beswägrade, icke ligger i
stelfwa förnuftet något sädant hinder som det ofwanbestrifna,
och förbud af ordentliga giftermäl, dem
emellan följaktligen icke kunde tänkas äsyfta att i sin
liflighet underhälla en redan warande assty, utan blott
att genom Lagen dana-en sädan kansta; sä skulle, dä
werkan icke ian blifwa större, än ordsaken, det synas
som kunde 'följden,af blotta förbudet ej blifwa
annan, än att sädane Äktenskap uteblefwo: men att
emot olofliga köns> förbindelser sädane anförwandter
emellan ingen motwigt dermed more wunnen.
Det '
Den 2 November. n
Det kan likwäl icke bestridas att i de tider,
dä man annu ej analytiserade begreppen och dä den
ena Fvlk-Clasten likaså litet, som den andra, efterfrägade
grunderna till de moraliska känslorna, kunde
Lagstiftaren påräkna att af confusion i begreppen
skulle födas oreda i känslorna, och att om Lagarus
behandlade köns-förbindelser mellan ä sidone beswagrade
pä lika sätt, som dem, hwilke pä uppfostran
inflyta, skulle af nämnda öreda hända, att de förra
förbindelserna, i sielfwa känslan förblandade med de
sednare ansägos med lika afsky. I sädane tider
kunde det för canonisterne, hwilkas första afsigter
i wista hänseenden kunde wara aktningswärda, wäl
lyckas, att tillskapa en stor mängd förbud emot Äktenskap.
Men sädane med Naturen ej öfverensstämmande
päbnd kunna icke äga beständ. En eller
annan börjar undersöka grunderna: de genom forskningen
fundna Resultater gillas af mänga och utspridas
smäningom till de enfaldigare. Lyckligt wo°
re om sädane upptäckter icke wärkade mer än de
borde, men den manliga gängen är att wista hufwuden
utan att rätt inse grunderna för de af mera tankande
fundna Resultater, utropa såsom fördomar icke
blott det, som med skäl klandras, utan allt som
dermed har någon likhet: och som det yteliga all.
männare fattas, än det grundeligare, sä blir flutcllga
följden af den med sakens natur ej nog inliga ^
Lagen att den förordsakar ett större ondt, än det goda
den äsyftade och i början till äfwentyrs ocksä wann.
Utskottet tror af desta anledningar att, om ock,
i fölgd af de förra Lagar eller sedwanor, någon qwar
lef
-
rr Den 2 November.
lefwa af en »vacklande ricklning i känflorne kan wara
afl påräkna more det dock rädeligare, att genom
LagarncS äterförande til! enlighet med hivad m-umistors
okonstlade sedekänfla astar, göra deras »verkan
allmän och warak-ig, än att bibehålla sädant, som,
i synnerhet sedan mänga och märkbara afwirelfer derifrån
bliswit sedde och gillade, snart nog torde icke
blott förfela den äsyftade werkan, utan ock möjcligen
förswaga känslan för helgden af de mera wigtiga
förhäilanden. I sölgd hwarrf Utskottet icke kunnat
lemna den öfwertyaelse, att emot anledningarna
till de i Högwördige Präste-Skändets Protoeoll, sä
ival som af Herr Grefwe borner, anförda oordinngar,
den enda lämpeliga och tillika icke äfwentyrkiga
motwigt, sa midt en, sädan kan genom positiv Lag
ästadkommas, more strafflagar som ratt fram, och
utan omswep syftade pä de handlingar man will förekomma
och hwilka, utan att wara lika stranga med
dem för egentelig blodstam, likwäl i allmänhet wore
alfwarsammare än be för andra LägerSmäl, samt att
de mer märkeliga brott emot ärbarhet och trohet, ä
hwilka de anförda betänkligheter också egenteligen inträffa
blefwo, pä sätt Utstottet förestagit, genom urbota
straff ullnärkte och stilde ifrån dem, som arv
mindre särande och för andra anhöriga mindre bekymmer
fulle.
Och .är det pä sädane grunder, som dem Högtvördiga
Praste-Ståndet anfört, nemligen desta oorr
dentligheters bäde större anledningar och mera smärtande
påföljder, som Utstottet, för sin del, ej kan tillstyrka
Herr Häradshöfdingen I^onkolxea gjorda
för
-
D-n 2 November. ig
förstag, att lägersmål desse personer emellan skulle
bestraffas blott lika med sädrna emellan ostylda, äf.
iven om förbudet af Äktenskap dem emellan bleswe
owillkorligen upphäfwit.
Det more wisserligen ömmande, om fruktan för
sädane misstankar, fom de Högwördiga Präste-S än.
det tyckes befara, skulle för en eller annan blifwa ett
hinder att antagas till Sällskap och understöd i en
Anförwandts hus: sädant torde dock oftare lunna wara
en följd af personerneS uppförande, an af ett ur
Lagen ulestukit owilkorligt Äktenskapsförbud; hwarförutan
befmägrade icke mera, an tjenstefolk och de
som för sitt ämbete etter barn-underwisning m. m. d.
i längre lid mistas hos andra, kunna wara blottstäl»
de för stikå olägenheter, hwilka bättre genom deras
goda förhållande kunna afböjas, än genom ett förbud,
hwars hela påföljd i detta afseende synes blifwa,
att göra ogrundade misstankar ännu mera smärtande.
Men dä Utskottet trott akt Äklenstapschörbud i
sido Swägerskaps-lederne, säsom icke gruudadt pä
människors allmänna moral ista kansta, ej wore till
ofwannämnda ändamäls winnande tjenligt, sä mötet:
naturiigtwis den staga: Hwarföre dä icke aldeles
upphäfwa det förra förbudet? Hwarföre bibehålla det
b ott med den mvdisication, att undantag kunde genom
Konungens lof blifwa möjelige? Det i betänkandet
äberopade kaÄum, att allmänhetens sinnen
icke torde wara bog beredde akt se ett sädant förbud
pä en gäng fullkomligen upphäfwit, är af Herr Hä.
i4 Den 2 November.
radshöfdingen l^estonstolxe till sin »verklighet bestrids
och af Herr Lagmannen von kstzu8»volff, säsom icke
tillräckclig grund -vailladt. Htvad sistnämnde anmärkning
angar, kan Utskottet icke frångå den öfwersy,
gelfe, att allmänhetens omdöme, i synnerhet i sädane
ämnen, hwilka af hwad ordsak som hälst kommit
att anses lika med något werkeligen heligt, bör af
en klok Lagstiftare med »varsamhet behandlas. Beträffande
äter den förra påminnelsen, sä är det wäl
sivärt akt i frågor om kaÄa, hwilka af hwar och
ens tillfälliga erfarenhet bero, anföra allmänt gästande
bewis. Af hwad här ofwansöre är ansördt, om
begreppens och känslornas genom sielsiva Lagen förordsakade
sammanblandning och waklande riktning, torde
dock icke obetydlig styrka för Utskottets öfwerkygelse
pm »verkligheten af ifräga »varande uppgift
kunna tagas: och vin en sädan öfwertygelse more
grundad, och gälde den ock endast om en eller annan
aflägsen Province, der resulkater af grundeliga forskningar
eller qwicka Sophisterier äro lika okände,
som de i sednare tider tillätne afwikelser frän Lagarne;
sä more, i Utskottets tanka, en sadan förutsättning
ett titträckeliat stöd för det tillstyrkande, att,
fastän förbud af Äktenskaps i de förhastande»», som
pä uppfostran inflyta, fäsom ett absolut sedebud, icke
bör af någon »verldslig magt kunna upphäfwas,
skulle dock uti förbudet mellan ä sidone beswägrade,
såsom ett blott politiskt stadgande, undantag kunna
medgifwas. Genom en sädan ätskillnad i Lagarna
kan det rätta förhällandet blifwa för 'en hivar tydeligt,
dä deremot ett fullkomligt upphäfwande af det
förra owillkorliga förbudet mera skulle förmana än
upplysa. Ve
-
Den 2 Novemi rZ
Beträffande det af Högwördige Präste-Ständet
äfwensom af Herr Grefwe Norner förmenta Politiska
stal af egendomars befarade hopande innom
en slagt, kan Utstottet hwarken inse att Äktenstaps
tillåtelse mellan ä sidone beswagrade strrlle hofwa
nägon sädan påföljd, eller förmoda, att i fall det
nägon gäng inträffade, deraf kunde uppsta nägon
wäda för Samhället, hwilken Lagen borde förebygga.
Widare vch i afseende pa Herr Grefwe Nörners
förslag att, om Äktenskap emellan Slägtingar
skulle blifwa tillätne, lägersmäls-böterne ätminstone
mätte fördubblas emot dem för stikå brott begagna
emellan vstylde; Får Utstottet, hwad Systonebarn
angar, åberopa dest anförande i Betänkandet sä wäl
om de mängfaldiga Kongl, dispensers werkan pa opinionen,
enligt hwilken deste uti ifraga warande ast
seende föga äro säsom Slägtingar ansedde, som ^ck
om den förändring i lefnadssätt i fölgd hwaraf Familier!,
e äro mera spridde än fordomdags och systonabarn
manligen ej uppfostras i'ett vch samma hus.
Pä Vem''sorn genom twänne giften äro med hwarandra
uti ett flags swägerlag, synes de wid anmärk,
ningen fogade stal icke inträffa. Och af de straff
och böter Utstottet förestaget för ä sidone beswagrade,
ar det lindrigaste redan 4 eller 8 dubbelt emot
det för lägersmål mellan ostylda 0. s. w.
Wid Herr ib-estonstolpos yrkande, att för de
owillkorligen förbudna Äktenskap borde stadgas, dri
Konungens dispense derutinnan, wid hwad vmstän
dig
-
16 Den 2 November.
digheter som hälst, icke finge äga rum, sinner Utskottet,
som i egenteliga syfiemälet ar af lika kauka
med Herr I.cijonstoIpe, blott den betänklighet, att
af sädant stadgande om detta särskildta förbud den
följd kunde dragas, det dispense kunde fä sökas kandra
lika owillkorliga förbud, om hwilka något sädant
förbehäll icke wore uttryckelig?» stadgadt.
Sluteligen rörande Herr von Nauksrvoilks
gjorda försiag om wista afgifter för dem, som genom
de förmodade Lagfbrändringar komma i ätnju tands
af större frihet, anser Utskottet detsamma röra en staga,
som, dä den pä de principer, hwilka här warit
under öfverläggning, icke synes hafwa inflytande, ej
hester lärer höra till detta U skotts-befattning. Stockholm
den 24 October 1829.
Pä Högloft. Ridd. och
Adelns Ledamöters
magnar,
Larl. 6. Stjernstedt,
ut in krotocollo
Pä Högt. Borgare-Ständcts
Ledamöters
magnar,
P. Ick. Lrevesmiilil.
Utdrag
Pä Högw. Präste-Skändets
Ledamöters
magnar,
Olok Istamdrooug.
ut in krotocollcr
Pä Hed. Bonde-Skändets
Ledamöters
magnar,
kelter kernström.
jod, lkolmksrglos.
Den 2 November- r 7
Utdrag af Riksens Högloflig^ ^.tanders Lag,
Utstötts Protocoll, hällit i Stockholm d.
24 October 1809.
S. D. I anledning af de dels hos Höglofliga
Ridderstapet och Adeln dels af Högmördige Preste-S'ändet
gjorda anmärkningar tvid Lag U'stotwts
den 12 nästledne Augusti afgifne Betänkande om
wista i afseende ä .Äktenstap förbudna styld- och
Swägerstaps - leder, öfwer hwilka Utskottets fleste
Ledamöter förenat sig om det ytterligare u läkande,
som nu stulle, till de Resoeclive Skänden afgä yttrade
Ordföranden Herr Baron 8t^rnstockt, stcisteligen,
följande särstildta rnening:
Det mäste medgifwas, att ändamälek med Lagar
är Samhälls-ordning, och den allmänna och en«
skilda »välfärdens befordran. G)da Lagar kallas derföre
med stäl alla de/Författningar, hwilka inga i
förenämnde afsigter, onda eller stadliga dc Lagar der.
emot, genom hwilka sedoförderf, lättsinnighet och
stadliga påföljder befordras; destutvm torde det i Lagstiftningen
sä wäl, som i alla andra wärf sann företag,
den Regeln gälla, att hwad som icke gagnar,
det mäste stada.
Detta galler om Lagar i allmänhet; men för
att närma mig det ämne, hwilket föranledk till of,
wanberörde jämnsärelse, kan jag icke sinna nägon wasenteltg
allmän nytta eller fördel uti upphäfwandet
af Lagens stadgande uti 2 Cap. Z och 6 § Z Gif
Zjerde
Band. N:o 3, 4. ter
-
<8 Den 2 November.
si-nnäl^- Balken, och dä icke mindre den moraliska
^ag^n an wära egna wäl öfwerlagde och i Moral
samt Politiskt afseende grundade förbud emot Ättenstap
i Swägerlag onekligen hafwa krooce^ta Oecori
et llonelii till föremål, förenar jag mig med
»'örsta tillfredsställelse lili hwad Högwördige Präste,
S landet öfwer nämnde Lagförandring sig yttrat, efer
w.in tanka sä wärdig! helgden af Religionen och
Sedernas kraf.
Herr Lagman von k^ausvvollk förblef wid hwad
Han inför Höglofl. Ridderstapet och Adelen pamint,
och Herr Doctor kkrrmdrwug wid den särskildta tania,
som uti det wid förra Betänkandet fogade Pro!o:oll
är intagen, och i hwilken Herr Dcc örn nu
sönnälte sig blifwa ytterligare styrkt genom de i
Högwördige Praste-Sländets Protocoll anförda skäl.
Och biföll sä edes Lag-Utskottet, att äfwen häröfwer
sarstildt Protocolls-Utdrag malte till RespectiLe
Standell åtfölja. Ut lupra.
Lx. ?rotoco!Io
Joll. kkoImborZkon.
Afskrift
Den s November- ZR
Ufflrist.
Utdrag af Protokollet hällit hos Högwördi»
ge Preste,Ständet den go Sept. igoy.
S. D. Wid anstald pröfning af Riksens Hög.
löst. Ständers Lag-Utstötts Betänkande angäends
wista förbudna skyld och Swagerstaps-leder bestöt
S.ändet att berörde Betänkande till Utskottet ater»
förwisa Med följande anmärkning. Wid Lagens stiftande
är det nödwändigt, att icke allenast afse handlingarnes
inre halt och moralile, utan ock deras
följder. Lika sä litet som en wis Lagstiftare gislar
och tillåter handlingar hwilkas grund arv stridande
emot Religionen och Sedoläran, likasä litet bör han
ock tilläta dem, hwilka ehuru ostyldige till sin grund,
likwäl lätteligen medföra »verkningar stridande emot
Sedolärans bud samt »vädelige, ej mindre för det
allmänna, an för den husliga sammanlefnaden. Uppä
sädane grunder och dä det förtroliga umgänget,
font emellan de uti Giftermäls-Balken 2 Cap Z och
6 K § uppräknade nära anhöriga böra äga och »vanligen
äger rum, i händelse Akrenstaps-förbudet emellan
bein stulle upphäfwas, torde gifwa anledning
till förförelse, kil! brott enrot blygsamhet och trohet,
samt Åtskilliga oordningar mera ohyggelige och för
andra anhörige mera bekymmerfulle och frätande,
än dylika begänona emellan personer som ej äro »ned
hwarandra i slägtskap, samt emedan berörde förbuds»
upphäfwande icke litet torde bidraga dertill att giftermålen
stulle stadna innom h.varje slägt i synnerhet
bland de förmögnare, hwilket äter synes hinder,
ligt
2-7 Den 3 November.
ligt ej mindre för Samfunds-bandets närmare sammanknytande
emellan Statens olika medlen,mar än
för Rikedomarnes utspridande och jämnare fördelande;
Alltså och enär dertill kommer, att, sa snart Lagen
Medgaf giftermål emellan ifräga warande narbeflägtade
personer, de, hwilka nu af wäuffap och
tvälwilja i sina hus, till sälfkap, wärd och understöd
emottaga deras flagtingar, da stulle frukta sig btifwa
blottstäsde för obehagligare misitankar att de,
hwilka nu anses såsom barn i huset, dä kunde bedömmas
med andra namn, samt bade de och deras
matgörare stämplas med wanhedrande beskyllningar;
Har Preste-Ständet, som jämwäl funnit, a t författarne
till 1734 ars Lagbok, wid förestrifterne uti
ofwanberörde Z Z 2 Cap. Giftermåls-Balken welat
följa Mosis efterdömme, anse t betänkligt att bifalla
de af Lag Utstottet tillstyrkte förändringar u>i ofwanberörde
5 och 6 Z H; hwarom Lag-Ui stöttet i det
ändamål som Regerings-formens 56 Z omförmäler
härigenom underrättas skulle. Ut supra.
blx Lrotocollo
^Im^vilk.
Afssriftens enlighet med Originalet intygar
ssob. Illo!mber§kon.
Begärdes pa bordet. '
Den 2 November. sr
Justerades följande:
Utdrag af Protokollet hällit i Högloft. Ridderst.
.pet och Adelns plenum den 2 Nov.
1809.
S. D. I anledning af den ifrän Banco'Uts
stoltet inlemnade Berättelse rörande »verkställigheten
af Realisationen af Riksgälds-Sedlarne, och dä Ridderlkapek
och Adelen deri alldeles saknade nägon uppgift
af det sött, hwarpä Herrar Revisorer är igoz
gransta och bedömt den Ivid detta tillfälle gjorda afIvikelse
ifrän Riksens Ständers förestrist, bestöts,
del Banco. Utstoktct stulle anmodas att ofördröjeligen
till Riksens Ständer inkomma, med en lika full»
standig berättelse om i8oz ärs Revisorers förhållande
och anmärkningar wid Realisations frägan,
som den. hwilken nu rörande Herrar Banco-Fullmägllges.
blifwit afgifwen. Ut supra.
Upplästes ett ifrän Constitutions - Utstotket inlemnadt,
sä lydande
Wördsamt Memorial'.
Under den 25 innewarande har Högloft, Riddcrstapet
och Adeln till Constitutions-Ustottet remitteradc
Herr Lagmannen Grefwe st. III. 6^Ilendor§s
Memorial, hwaruti yrkas, att da ärendernes fullkomliga
ulrevande är ändamälet med den i 56 Z Regeringsformen
tilläkna ätersörwisning af Utstottens
försiag, tillämpningen deraf, matte i Riksdagsordningen
närmare bestämmas. Det
-
-- Den 2 November
Delta,
jämte de i Memorialet anförde grunder
och föreflagne Alternativer, har Utskottet tagit i öfwerwagande,
och får derföre »vördsammeligen desi yttrande
afgifwa.
Utskottet kan för sin del ej tillstyrka, att enligt
första Alternativet, ett mål, hwari Beflut redan
blifwit fattat, mä anses hwila oafgjvrdt i tre S änd,
vm det fjerde samma återremitterat. Detta Ständ
stulle fämedelst lägga band pä förklarandet af de
öfriges -vilja, hwilke hwart för sig aga att besiuta,
och hwilkas sammanstämmande meningar i gansta
mänga fall gälla såsom Riksens Ständers enhälli»
ga Besiut.
Deremot synes ä andra sidan den grundsats ej
kunna bestridas att Utskotten böra smara pä alla
äterförwisningar, ehwad de stedt af ett enda eller siere,
eller samtelige Riks-Ständen, också att deste ytterligare
utlätanden, endast aflemnas till det eller ds
Ständ, som dem infordrat.
Dä alla Ständen äro berättigade, och kan hän»
da i wistt afseende förbundne att afgifwa deras röst
motiwerad med eller mot de öfriga Ständenss tanka
men tillika nägot Ständ ej bör censeras- kunna
yttra sig, utan att det anser sig tillräckeligen upplyst
cm saken, synes det wara hwart och et Ständs owill,
korliga rättighet , att med siuteliga afgörandet för»
dröja. Med-Ständens redan gifna pluralitet bör ej
kunna twinga den i det fjerde Ständet rädande allmänna
öswertyzelse, för hwars bestämmande det äger
Den 2 November. -g
att söka all nödig prwliminairs upplysning. Dctkr
förfarande af det skiljakuga Ständet, strider sä mykel
mindre emot redan godkända föreskrifter, som
Regeringsformen ej inskränker något Ständs rätt, att
wid uppkomna betänkligheter mot owillkorligt antagande
af ett förslag infordra ytterligare upplysningar,
förrän definitiva besiutet fattas wid ett annar
förhällande, skulle det ock ankomma pä Utskottens
bedömmande, huruwida ett äterförwist mäl ware af
den beskaffenhet, att detsamma genom tre Ständ;
pluralitet kunde afgöraS, utan beräknandet af de c
fjerdes röst.
I anledning af hwad anfört finnes, sär Utskottet
»vördsamt föreslä följande tillägg i Riksdagsordningens
49 Z.
Äterförwisar något Aiks-Ständ ett redan
boredt mål till wederbörande Utffotts ytterligare
utlåtande, äligge lUffottet» att dermcd
inkomma till det Srand som återremitterat
kunnandes likwal ej genom denna aterförwuv
ning, de öfriga trenne GtandenS beflut deras
kraft och werkan till expedition betagaö.
Stockholm den zi October 1809.
Pä Constitutions.UtjkottetS wägnars
I.. kbannerlieim Larl von RolenKein,
Daniel Lderliein blyckert
- s- D- Valerin?,
ZN
24 Den 2 November.
Friherre Ltaöl von kllolistein, LorlltL k.uävix,
yurare, det han ej förmärkt, att Utstottet i
detta stadgande, gjort något lindantag för de mot,
hwilka ej genom tre Ständs röst kunna afgöras, sästm
Grundlags och BewrLmngs-frägor, men trodde,
att för tydlighetens stull ett sädant undantag more
nöo.vändigc att göra.
Grefwe ^körner, ^clolptt 6öran. Dä detta
undan ag torut genom Regeringsformen är utkryckeligen
stadgad, har Constirunons-Utstoltet trott stg
här icke behöfwa det famma upprepa.
Zerr porklied, Larl krestric, utbad sig fä föreslä
en obetyotig förändring, hvarigenom all twetydrghet
more undwiken, nemligen att H sä redigerades:
kunnandes likwäl cj genom denna äterförwLSning,
de öfriga Irenne Ståndens beflut,
' i oe sall lie S ands röst galler, dergö kraft och
werkan till expedition betagaS.
Zerr dlvräenllolpo, /rnster8, förmälte, att han
eji öswe warit grauikningen af Riksdagsordningen,
men önstade för stn del, att alla deri gjorda stadgauden
mätte blifwa mycket tydliga i han föresiog att
den nu projecterade rättelsen af den tillkommande
jämnknings commiteen matte werkfiällas.
Zerr potlckieb anmärkte att Ridderstapet och
Ädele - vrh de öfriga Ständen härom borde fatta ett
b sint, innan någon rcmist till en sädan committé
kunde göras.
Gref
-
Den 2 November. 25
Grefwe De la Larste, ssacod förenade sig med
Herr Kotblmli rörande sörsiagel lill rättelse, men utbad
sig erindra, för präjudicatets stull, att en sadan
rättelse wid första uppläsningen af ett förslag,
ej, utan genom älerremifl till Constilulions-Uistoltet
kunde werkställas.
Efter derom gjord proposition, blef detta memorial,
ätsöljdt as ofwanstäende anmärkningar, lii. Con.
siitutions-U> stöttet äter remitkeradt.
Föredrogs ä nyo
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna ^
swärs och Oeconomiä-Utstotts Betänkand
angående förestagen ändring i flyttnings
tiden för tjenstehjon.
Zerr Grefwen och Landt-Marskalken gjorde
proposition till bifall pä detta Allmänna Beswärsoch
Oeeonomiä - Utstottets Betänkande, men hwilken
proposilion besivarades med
Ia och Nei
Herr
1"nsm kebr, yttrade sig; Jag har wid
förra Riksdagar öfwerioarit samma ärende, och
känner, att största swärigheten för alia andra flyttmngsterminer
än Michaelis, är i synnerhet den, att
w'd
26 Den 2 November.
ivid alla andre tider, har icke Bonden penningar
till löningar ät sitt folk; men pä höstmarknaderna
får Bonden pengar, för Kreatur, Ost, Smör, Lin,
Humla, Talg och Wafnader, med annat mera, som
han wid den tiden kan falja. Dertill kommer äfwen,
att dä flera provincer wilja undandraga sig denna
Sommarkermin och bibehälla Michaelis, skulle
denna olikhet, i hela Riket sörordsaka största willerrvalla.
Jag tillstyrker derföre ödmjukast afstag, med
äterremisi till Oecynomie-Utffottet.
Zorr Illeijkenlkölst, Larl kreflric, uppläste
följande Dictamen.
Till Protokollet.
Wid det af Allmänna Beswärs och Oeconomiäs
' O^oltet aflemnade utlåtande om flyttnings-tiden för
tjenstehjon, utbeder jag mig fä göra nägra anmärkningar.
Utskottet förestår deruti, att flyttningskiden
stall ske pä särskildte Orter i Riket pä olika tid;
Häraf uppstär den olägenhet, att tjenstehjon icke kan
flytta frän en Ort till en annan och betager bäde
husbonde och tjenstehjon den naturliga frihet en hwar.
bör äga, att utan hinder af författningar staffa sig
det tjenstehjon eller den husbonden, hwarmed man tror
sig blifwa nöjd, och ätföljes desiutom af mängfaldiga
oredor, som efter min öfwertygelse gör detta förslag
oankageligt. Widkommande äter Utskottets förslag
att sätta flyttnings-tiden till den 16 Junii, fö.
rekomma ock deremot mänga stäf, som jag bedömmer
sä wigtiga att jag ej kan anse nyttigt akt det anta
ges.
Den 2 November- 27
ges. Om jag medgifwer att sjelfwa Jordbruket wik
den förestagne tiden lemnar Landtman nägon ledighet,
förefalla ända denna ärstid sä mänga angelägna
göromål, att en hwar hushållare icke utan förlust
och stada kan sakna biträde af sitt tjenstehjon.
Byggnader, stängning, diktning m. m., äro denna
ärStidmlltid föremal för den torftige Landtmannen wid
hwars »verkställande han behöfwer sitt tjenstefolk;
innom Bergslagen och rut Skogsorterne skulle husbonden
än mera denna årstid sakna sitt tjenstefolk,
dä det just är denna tid, som han egenteligen sysselsätter
sig med fällning och upphuggning af den skog,
fom om hösten stall kolas. I wart Land torde det
ock förtjena uppmärksamhet, att flyttning för tjenstefolk,
ej bör utsättas pä en tid, dä unga drängar
lätt kunna antaga Sjömansljenster, hwarigenom manga
arbetare dragas frän Landtbruket, och äfwcn ger
anledning till Löners stegrande, hwilket allt trycker
Landtbruket. Dessutom är det stal alltid betydligt,
att tiden onödigtvis förspiltes med tjenstefolk skjutsande,
dä hagarne är längst, och kan nyttigare anwändas,
dä deremot tjenstehjon med mindre förlust
om hösten kunna hämtas.
Nya författningar som upphafwa gamla sedwauor
böra äga mycken förtjenst, och medföra en allmän och
ostridig nytta, om de stola antagas, ty i annat fall
äro de blott förändringar som oftast förordsaka mera
oreda än gagn. Jag tillstyrker alltsä assiag pä
detta Betänkande, och att gamla flyttningstiden ma
blifwa bibehällen, uti hwilket mitt omdömme jag sä
mpcket mera starkes, som jag gjordt mig underrättad
att
28 Den 2 November.
att det Hederwärda Bonde-Ståndet redan besiutit
dea gamla flyttningstidens bibehällande, och jag med
flät reor att delta Ständ säkert kanner och bekymmer
hwad i denna del bast pasiar, och anser deras
vmdömme derom fä ival arunvadt, att jag tror mig
med säkerhet bade kunna och böra det bifalla.
Arfherre Mullbeck, Alexander, sedan Höglosi.
Ridderjkapet och Aretea wio 1820 ärs Riksdag biföll
och am-g mitt dä framstälde förslag, om flyktningstideus
förändrande för tjenstefolk till medlet af
Junii Män ad, räknade jag för en flylldighet, att nu
wid denna Rrksdag äterwäcka samma nyt iza Oeconomi
sta angelägenhet, under den förtröstan, att Höglofliga
'Ridderfkapet och Adelns tänkesätt och Bifall
ej kan wara föränderligt.
Herr Hos-Intendenten limma anförande att
Bonden swärligen rån i Junii Manad Contantera
tjenstejolkets aflöningar torde synbart förfalla, enär
man erhindrar sig, huru ds flesta husbönder hitintills
mäst manligen till underpris strax om hösten afyttra
Säd oh Kreatur till. utgörande af sä wäl Lönerna
som Kronoulstylder, dä deremot om bada besia
utbetalningar kunna Crediteras till mähren, sä äger
hmarje omtänksam tillräckelig tid att pä winterföre
söka den högsta möjeliga inkomst för stna waror.
Hwad Herr Hof-Ratks-Rädet ttlloijkenllrölst anfört,
ali det Hederwärda Bonde - Ständet redan skulle
afstagit flyttningstidens förändrande är säsom ännu
e) Communicerat aldeles obekant, och efter min
tanka
Drn 2 November. 29
kanka mindre troligt, dä man skäligen bör förmoda
att detta Hederwärda Ständ mätte i följd af erfarenheten
insett, alt den fördel som den föreflagne
flyttnings iden ofelbart stall medföra, hvarföre jag
haldre bör förmoda att Bonde-Ständer i likhet med
det Mällofliga Borgare-Ständet godkandt den samma;
Aten som Oeconomiä-Utstottet i sitt Bekantande
föreslagit uägrq efter min tanka olänipeliga och
opolitiska undantag för nägra fä Prcvintzer. och ds
dertill anförda anledningar synas nyttigare att häfwa,
an bibehålla, lä fär jag ödmju eligen förestå att
detta amne pä besia anförde stal mätte - ti s U stöttets
widare granskning och rättelse ä.erremilteras.
Herr Grefwen och Landt Marskalk n, sedan
wid Allmänna Befwärs och Oecononuä-U.sto tets
nu föredragna Betänkande ätstillige anmärkningar
blifwit gjorda, torde Ridderstapet och Adeln bifalla
atc detta Betänkande, ätföljt af anmärkningarna, lill
Utskottet mätte äterremitteras.
Bifölls:
Herr Aminoff, keostor lVlauritr:, dä detta mäl
till Ulstottets ytterligare pröfning äkergär,' torde det
wara af nöden, äfven något gransta följderna af det
sjelfswäld tjenstehjon i sednare tider trott sig äga,
genom Handels Vallens 74 Cay. 4 §, som blott utstakar,
att sju dagar efter Michaelismäsio-dag ä
Landet ar sista dag, de utan answar och ersättning
kunna inställa sig i nya tjensten; hwaraf följden
bliswst den, att de tillegna! sig" emellan sju och fjorton
-
Zo Den 2. November.
Ion ftolkedagar, allt som Michaelis-dagen helgas;
hwilka för större veken, åtminstone häromkring, liderligt
anwändas i stel, flagsmäl och fylleri m. m.
hwarigenom-Lönerna förstöras, som till deras kläder,
linne och stohällning äro anstagne, och derföre osta
vloflige medel tillgripas akt ersätta desta trängande
behof: och dä man af 352,202 tjenstehjon blott tager
roo.ooo som flytta om äret/ uppkommer deri»
genom en förlust af emellan 622,202 a »,322,202
dagswerken, den dagen dä undantagen pä hwilken
lde flytta. Om säledes flyttningsiiden förklarades
wara den i October, eller Michaelismesto-dagen da
inträffar den 2 October, i händelse Höglofliga-Utskottet
den liden bestämmer, kan man utan misttag
försäkra sig derom, att deste personer hade mera nytta
af Lönerna, deras flyttningssjuka, bade husbönder
och dragare till winst, winstad genom stolkedagarnes
borttagande, och husbönder, som wisterligen i
Lesta swära tider ej löna dem för nöjets skull, ej blifwa
strandsatte den tiden pä äret, da mesta delen af
wärlanden tillredas; hwilka sednare, antingen genom
dä infallande fräst eller mycket rägn blifwa obrulade;
en betydlig förlust för hwarje Landkhushällare,,
som derefter »verkar pä det hela.
Herr Grefwcn och Landt Marskalken erindrade
att det Betan ande, ywarom nu »vant sraga,
rörde allenast tiden till tjenste-omby-el, men att den
af Herr ^minolk gjorda anmärkning borde höra till
en tjenstehjvns stadga.
Har
-
Den 2 November. Zi
Härefter uppropades och afsändes, under anförande
af Grefwe löfvenhjelm, Larl 6ukkak, en
Deputation till de andra Strinden, för att ineddela
underrättelse om Ridder,kapet och Adelns i dag tagna
Beslut, rörande infordrandet af upplysningar i.
frän Banco - Utskottet om 1803 ärs Revisorers ätgärd
wid Realisations frägan.
Föredrogs a nyo Lag-Utskottets den zo September
upplästa och pä bordet lagde Betänkande, angäende
Förliknings Nätter.
Zerr von ttoMen, klrlanä, hade inlämnadt
ett Dtclamen, hwilktt upplästes, sä lydande:
Wördsamt Memorial!
Jag hade ej ärnadt tala i detta ämne, som ej
hörande till mitt egenteliga yrke, men dä Författaren
af Förslaget till Förliknings Rätter, ej haft tid att
afbida mäkcts wentilation, fär jag utbe mig ett ögonbliks
tälamod, wid uppläsande af de tankar, som jag
, tror wara instämmande med författarens egna ideer:
Ju mera,en god sak motsäges, desto mera winner
den i ljus och klarhet. I förra afseende sak»
nar Lag-Utskottets wäl utarbetade Betänkande, emot
förliknings - Rätter, ingen förtjenst, men antagliga
grunder. — Det upptager allt hwad möjeligen kan
hindra en inrättning, then Allmänheten önskar och
wäntar, såsom nyttig och wälgörande. Det lärer icke
undfalla någon, att wär Lagstiftning hittills icke
sökt
Z2 Den 2 November.
sökt mota och förekomma Rättegångar, utan twertom
cc >o.u ett latt satt, kill exempel med mnnteliga
stamningar, liksom befrämjat deras anställande och
fortgång; och det är ej lang tid tillbaka som en
Pär , hvilken kunde genomdrifwa och winna en
mindre god sak, dermed sörwärfwade sig ett stags
anseende och reputation. Genom sednare tids upplysungar
är likwäl detta mycke förändrat, och man kan
.nu mera icke företaga något twetydigt rättegängsförjök,
utan att blifwa utmärkt för mindre god Medborgare;
men ännu äterstär urrycket till Opinionens
fö bättrande härutinnan, samt att afhälla menigheten
frän Ting och Domstolar. Lagstiftningen bör dertill
bidraga. Det fler otwifwesaktigt af förlikningsman,
hivar med meningen icke är, att öka Domstolarnes
antal, utan endast och allenast bör blifwa en
O'conomifl, ej Juridifl anstalt, innom mindre dist!
icter, med föreskrift, att ingen Part wore titlätikalt
draga sin wederpark för Rätta, föxrän han anmäldt
sig hos ortens utsedde förliknings- eller gods
m ai, hos hwilka någon särdeles Lagkunskap aldeles
icke blilwer nödwändig, enär de äga god wilja och
förtroende, dä de bidraga och werka mera till sämja
och billig förening, än hwad Domstol som hälst. —
Äfven kunna de, som opartiste, och utan Domsrätt
mera f itt yttra sig öfwer en sak och desi utgång ,
än Domaren, hos tzwilkeu man ofta finner en grankagenhet,
att proponera förlikningsgrunderne, som cj
mä ogillas. Jag kan icke förena mig med Lag-Utflottels
yttrade twifwelsmäl om tillgäng pä förlikningsmän
i alla Landsorter, ty Ler goda Medborgare
finnas, saknas icke förlikmngsinäch hwilkas uykta
äfwen
Den 2 November. «z
äfven wid jamnförelse af äberopade 1742 arS författning,
angående Byordningen blifwer uppenbar.
Wiv betraktande af detta allt, kan jag säledes ej
tillstyrka bifall till Lag-Utskottets Betänkande, utan
hemställer ödmjukast, om icke Lag-Utskottet kunde uppdragas
alt förestå allmänna grunder till förlikningsRätters
inrättande, som Regeringen agde, att efter
olika Landsorter applicera och werkställa läta; Anhällandes
om Högwälborne Herr Grefwe» och Landt»
Marskalkens proposition hära.
Lrl. von tloMen.
Det af Grefwe Lilienborg, Larl Kokärr, i
förra pleno ingifna dicmmen upplästes ä nyo.
Zerp Lillenrsm, Larl ^äolpk, uppläste följande
anförande till Protocollet. Da jag wid LagUtskottets
Betänkande rörande förliknings-Domsto.
lac gjordt twänne reservationer, hwilka i ett särskildt
Protocolls Utdrag aro upptagne, anser jag min skyldighet
fordra att deröfwer mig närmare förklara.
Midkommande först den föresiagne förteckningen
som jemte Harads-RätterneS Domböcker till HofRätten
borde afgifwas, bör jag tillkännagifva, akt
jag för ingen del will eller kan tillräkna mig försten,
sten af första projectet deraf. Herr Presidenten Gref.
we Lilienborg wackte fräga derom uti Lag-Utskot
Zjcrde
Band. N:o 5, 6. tets
34 Den 2 November
tets
Beredning, der den gillades och intogs uti dek
Betänkande Beredningen till Utskottet afgaf. Wid
mäiets slutelig» afgörande i Utskottet under Herr
Grefwe» och Presidentens fränwaro yrkades och beslöts
deremot att all fräga om besia förlikningar
skulle utgä, och det war wid sadan' förhätlande jag
utbad att för min del fa bibehälla Beredningens förssa
Beslut. — Mina stal dertill wörö och arv de,
att, ehuru jag tror det Härads-Nätterne kunna likafä
wäl wara förlikande som dömmande Rätter, mätts
de ända till förstnämnde ändamål af allmänheten ej
anses tillracklige eller till ändamälet ledande, ester
iprvjecket om särstildte förliknings Domstolar sä begärligt
blifwit omfattat. Jag har säledes ett medel
tzwarigenom Domare ägde tillfälle att inför Allmänheten
bewisa motsatsen, och jag har i det afseende
trott att den utwäg ej borde wara utan werkön, vin
med Domböckerne åtföljde förestagne förteckningar,
hwilka upptog» huru manga af de, under loppet af
äret wid hwarje Härads-Rätt anhängige mäl sorn
blifwit förlikte och om jag ännu härwid fär tillägga
den önskan att desie förteckningar, likasom det ster i
Dannemark, blcfwo i allmänna Tidningarne kungjorde,
sädant, utom den täflan jag anser det emellan
Domare bör uppwäcka, inför allmänheten klart och
tydligt bewisa hivad de wid förlikningar kunna uträtta,
och bereda dem ett tillfälle att ådagalägga bemödanden,
nu kanske osta misikännas för det de äro
okände. Pä ett härigenom tillökt beswär tror jag
ej nägon skulle göra afseende, dä allmänheten derigenom
upplyses om det billiga förtroende den bör
stänka antingen sina gamla inrättningar eller nya
för stag. Den
Den 2 November. 25
Den andra reservationen, innefattande att jag
kj kunde anse det wara nägot stal som man till för»
Mnings Domstolarnes afstyrkande borde upptaga»
att nog skickelige protocollister ej skulle wara att tillgä»
är af mindre betydenhet och innefattar ingen skiljsktighet
i hufwudfrägan. Jag har endast ej welaL
instämma i skäl som jag» för min del, ej kunnat gilla.
Swärigheten att fä skicklige Protocollister beror
,visserligen pä den grad af skicklighet man atz
dem fordrar. Wid en förliknings, Rätt skulle jag
likwäl tro. att hwarken ett långt eller kinkigt Protocoll
behöfde föras, utan att det förnämsta berodde
derpå akt, sedan förening Parterna emellan more träffad,
Uppsätta ett förliknings-instrument. svin jag wäL
tror more möjligt att frambringa, om förliknings»
Domarena, och till och med en medelmåttigt skicklig
protocollist, lutade deras hufwuden tillsammans; och
jag önskade att först allmänna nyttan och sedermera
niöjeligheten af Förliknings-Domstolarnes inrättning k
öfrigt more sa lätt att »verkställa och inse, svin jag
tror att minsta hindret deremot skulle ligga deri
Stt fä en protocollist.
Härunder äkerkvm Deputakionen, och förmaldte,
det Präste-Ständet förklarat sig redan hafwa öfwer
Banco-Saken fattat ett Beslut, i följe hwaraf det ej
widare derwid kunde lägga hand, och att Borgare»
och Bonde.Standen ännu icke hade till granskning
företagit Banco-Utskottets Berättelse.
Anmältes och infördes en Deputation ifrän det
Hederwärda Bonde-Ständet, anförd af Riksdagsman
-
z6 Den 2 November.
mannen läLkan kerston ifrän Jönköpings Lätt,
hwilken lillkannagaf, att Bonde-Ständet till alla delar
instämt i Ridderskapet och Adelns Beslut, att
ifrän Banco Utstottet infordra berättetse rörande r8oz
ars Banco revision.
Deputationen afträdde behörigen beledsagad.
8rlhevre 8taöl von Illollkein, (lorllt?! kuctVIZ:
Janne det jag beklagar, att pä ett sa Patriotiskt
och »välmenande project, som det af FörlikulngSDomstolarS
inrättande, icke näqot afseende blifwit
gjordt, får jag äfwen, wid Lag Utstottefs Betänkande
göra nägra anmärkningar. Att Le manlige Domare
aga tillfälle förlika parter, dertill gifwer mat
Lagen anledning, dock anser jag det wara alldeles
stridande emot Lagens esprit, att en Domare härutinnan
sä wida inläter sig, som en Förliknings-Ratt
kunde Åligga. En omalldig Domare mä icke ga den
ena partén tillhanda med räd och däd, knappt yttra
omdöme om en sak hwari han kommer att dömma;
sädant kunde blifwa ett Laga jas emot honom. Likaså
litet anstär det honom, att pä Domstolen, under
ransakningen wisa mera benägenhet för ena parten
än den andra; sädant more advocatur. Häraf synes
det vlämpeliga deraf,'att han i förwäg skulle, under
försök af förlikning, gifwa sin kanka tillkänna, och
läka första huru löftaget skulle blifwa. Såsom ett
ytterligare bewis till onödigheten af Förliknings-Do>nstolar,
anföres den ival träffade organisation af TingsRätterna,
der nämndemännen stola mara af de sörstäl,
digaste i orten. Jag har wisit ingenting att inmända
deremot att de arv för stan o i ga, nren huruwida
det
Den 2 November. z?
det kan pästäs att de just alltid avo af de förståndigaste,
lemnäs derhän, nar man wct, att i wista
Landsorter är det penningen, som förskaffar dem denna
hederspvsten. Flera anmärkningar mot detta Betänkande
more wäl akt göra. Jag får derföre förbehålla
mig, att en annan gang fä afgifwa sädane,
emedan jag nu i hast wid uppläsandet, ej fä noga
kunnat fatta meningen deraf.
Zerr krinslkölll, kaul. Ehuru jag icke ivar
tillstädes, dä Höglofliga Lag-Utskottets nu äter föredragne
Betänkande, rörande Förliknings-Domstolars
inrättande, första gängen hos Höglofliga Ridderstam
pet och Adeln blef uppläst: och min kännedom, af
Lenna Sak, således endast härleder sig frän det begrepp,
som jag, wid nu skedde uppläsning, derom
kunnat fatta; torde det dock tillätas mig, att öfwer
föcberörde fräga, mina tankar tillkännagifwa. Höglofliga
Utskottets Betänkande innehäller först ett afstyrkande
af de föreflagna Förliknings-Domstolarna,
och för det andra ett tillstyrkande deraf, att, af anförde
skäl, de wederbörande Domare hittills tillhörande
inkomster, genom löfen för Stämningar och
expeditioner eller Utslag, hädanefter matte ingä bland
Stats-medlen, samt Domarena derföre erhälla någon
stadgad ersättning, af nystnämnde medel. Hwad nu
angär förra delen, eller förliknings-Domstolarnas afstyrkande,
sä finner jag, för min det, de af Högloflig
Utskottet, såsom grunder för detta afstyrkande,
anförda stät wara af den gällande wigt och beskaffenhet,
att jag, med Höglofliga Utstottels tanka och
mening derutinnan, till alla delar mig förenar, och deL
5 8 Dm 2 November.
sä mycket häldre, som jag, af egen erfarenhet, under
en gansta mängärig Domare-befattning, och drrwid
aldrig underlätet bemödande att söka befordra före»
»ungar, de rättsökande emellan,' ty wärr sätt den
Sfmertygelsen, akt, genom i fräga warande FörlikningsDomstolars
inrättande, det derigenom äsyftade goda
«ndamäk, icke kan winnås, i den män som, emot
K elfwa anstalten i hela dess widd betragtad, blifwer
svarande. Men beträffande dernäst förslaget, att
inkomsterna af Lösen för stämningar och Resolutioner
hädanefter icke mätte tillfalla Domarena, sedermera
till erhällande stadgad ersättning d.rföre af
Stats-Enstan: sä kan jag för min del icke bifalla
delta förslag, utan det samma ödmjukast afflyrkar
»medan- r:o indrifwandet eller uppbörden af i fräga
»varande medel, för-Stats-Castans räkning, samt conirollen
dera, ostridigt stulle medföra bade »vidlyftighet
och opålitlighet, men Stats-Castans utgift deremot
alltid blifwa wist och säker: samt 2:0 i fräga
»varande författning, ehuru lämpelig till Häradsrätterne,
deremot alldeles intet kan lämpas till mängfaldiga
andra Domstolar, såsom Radhus, Hall- och
Kamners Rätter, Accis- och Sjö-TullS-Rätter, BorgMalter
samt Kongl. Hof-Rätterne, i afseende pä Le
ruäl. som der omedelbarligen instämmas, wid hwil»
ka Domstolar icke sjelfwa Domarena uppbära Stäm»
uings- och Utslags-lölen, utan desta inkomster tillhöra
Secreterarne eller Notarierna, och dem icke kunna
fr änkännas.
Herr blert?enl^e!m, carl, uppläste följande
striflmga anförande till Protokollet:
Hög»
Den 2 November. 3!)
Högwälborns Herr Grefwe och Landt-Marskalk!
Högloflige Ridderskap och Adell
Sedan Höglofliga Lag-Ulstottet pä sa stora sta!
och goda grunder, afstyrkt inrättningen af de sa
kallade förliknings Domstolar, lärer Höglofliga Ridderffapet
och Adeln redan wara öfwer'ygad, om deras
mindre bidragande till ändamälet, en ömkelig
förmindstnina, af Rättegångar ivid de ordinarie Dom
skolarne.
Ätmindstone är min-oförgrioeliga tanka,
att en sadan inrättning lemnar den trätgirige tillfälle
att framkomma med ogrundade preemioner,
för a t i förlikningswägen, winna ätmindstone något,
dä, som det heter, han gär halfwa wägen, af det
som den fredligt sinnade gerna eederar för att sä
lefwa i ro.
En rättsinnad och oegennyttig Domare, äger
sielf bästa tillfälle bäde wid Stämningars uttagande,
och äfwen under sjelfwa Rattegängen, att förmana
parterna till förlikning, och jag wet att sädant ofta
händer med framgång, dä deremot den' annorlunda
sinnade bäde Domare och Advocat alltid sinner tillfälle,
trots alla förliknings Domstolar, att bäde med
upphetsande till procefler och deras förlängande, rikta
sig pä sina enfaldiga Medborgares bekostnad.
Ester min öfwertygelse wore bästa ukwagsn att
mindsta Rättegångar deri, att Domare-Ämbetet handhafdes
med den strängaste owälldighet och Lagen skipades
med den nogaste rättwisa; fä RätieAtlngKmäl,
arv af den twetydiga beskaffenhet, att icke dw
pär
-
42 Den 2 November.
partén som har orätt är derom inom sisi sielf öfwer
tpgad;
men sä länge han äger hopp-ertt antingen of
en slump etter genom nägra af honom kände medes,
kunna dek oaktat winna sin sak, wägne han derpå
löst, uppmuntrad af eget etter andras exempel, att
det ofta lyckas; Och just derigenom uppkomma mänga
Rättegängar som eljest aldrig blifwit pätänkka.
Det projeck Högloflig» Lag.Utskottet framställer,
att Stämnings-penningar och Lösen för wista
expeditioner, mätte erläggas till Kronan, och Döma»
ren till ersättning erhälla en förökad faststäld Lön, är
sä enlig med allmänhetens önskan, och utan twifwel
ett sä kraftigt medel, till Rättegångars förmindflande,
ätmindstone i en del Landsorter, alt jag hoS Hög»
loflig» Ridderstapet och Adeln wägar pä det högsta
recomniendera detta förslag till bifall; den inwänd»
ning skulle wäs deremot kunna göras, att det btef.
we swärighet underkastadt wid uppbörden af sädane
medel att försnillningar skutte kunna ffe, och kronan
således blifwa lidande i sin tittständiga rätt. Men
detta kan lätt hjelpas och förekommas, om i stället
för den särskildta betalning som nu lemnäs för Stämningars
utfärdande, och Lösen för ProtocollS Utdrag
och Utslag; sädane expeditioner skutte författas pa
eller beläggas med stämpladt papper af sa högt belopp,
att det innehöll bade nu warande Charta-Sigittatä
afgift och äfwen den efter taxa stadgade Lösen för
expeditionerna; hwilken således utan widare omgång
tillfölle Kronan och Skaten.
Men
Den 2 November- 4r
Men deremot häller jag före att Kronan bör,
rrtan att allmänheten fär »vidkännas någon ytterligare
utgift ti!! Domarens aflönande, an de sä kallade
Twgsgäsinings-penningar, med en förökad Lön, af
desia Medel remna den arsättning för de förlorade
sportlerne som kan anses lämpelig och billig. I an?
ledning af det nu anförda, anhäller jag hos Högwälborne
Herr Grefwen och Landk.Marskalken ödmjukast
om proposition til! bifall af Höglofliga Lag-Utskottets
Betänkande i hela sin widd, likwäl med de tillagg,
jag funnit mig föranläten göra.
Såsom i sammanhang med förewarande öfwerlaggmngs-nmne,
sär jag äfwen ivid detta tillfälle
framställa ett förslag, till ändrings minnande i den
hittills brukeliga RättegängS-form, sä mycket mera
angelägen att widtaga, som allmänna säkerheten, sä
rväl som hwarje enskildt rättsökandes daruppa hus»
wudsakeligen beror, och anhäller jag derföre att det
till Höglofliga Lag.-Ukskotlets granskning mätte remit.
terås. Det rörer den rättighet Ordföranden i Harads-Rätterna
äger att sjelf föra Protocollen i Rättegångs
och andra der förekommande mål och ensam
derföre answara. Wid mindsta eftersinnande är latt
akt finnas huru litet trygghet och säkerhet ligger förwarad
för en part, dä en sjelfgjord wändning af
sakens framställande, ett enda sörbytt ord af Witt»
nenas utsago, kan förändra hela Saken, kwärtemot
desi iverkeliga beskaffenhet och werka ett Utslag twärt
emot
rättwisa.
Om ocksä wid wittnens afhöran
de
deras utsago för dem blifwer uppläst, och om
»cksa Memorial Protocollet, om eljest ett sädant fö«
res»
42 Den 2 November.
res, för Parterna blifwer Justeradt, huru lätt kan
ej sädant ändras wid renskrifningen och fä det skick
det bör äga i anseende till Utslaget, och för akt fä
det samma med Lag ösiverensstämmande. Det är ej
nu tillfälle eller stället att anföra exempel att sädant
händt, ehuru del ej skulle tryta bewis, pä denna obehagliga
sannings »verklighet. Allt nog, det kan hända,
och Lagstiftaren bör utse medel att förekomma
fädane händelser. Till ett sädant ändamäl wägar
jag derföre föresiä, att i likhet med hwad wid Rådstufwu-
och Kämnärs-Rätterna Hittills warit brukeligt,
en af Domhafwanden oberoende Person, mätte
wid Härads-Ratterne tillförordnas, som förer Protocollet
wid alla der förekommande mäl, och derföre
answarar, försedd med HLglofliga Kongl. HofRätternes
Fullmagt, lönad af Staken utaf de för
Protvcollen inflytande Medel, och ägande befordringsrätt
till ledig blifwande Häradshöfdinge beställningar,
esser förtjenst och wisad skicklighet.
(larl Ikert2snbjolm.
Herr Grefwm och LandtMarffalken: Som
wid della Lag-Utstollets Betankanoe åtskilliga anmärkningar
blifwit gjorda, fär jag föresiä, att det
samma, atföljdt af bestå anmärkningar, mätte till
Lag-Utskottet återremitteras, dä äfwen den nya fråga
Herr NertLensijolm wäckt, dit malte medfölja.
Bifölls:
Jörs
-
Den 2 November. 48
Föredrogs ä nyo Stats-Utskottets den i6 Oc«
Aber uppläste och pä bordet laggda ProtocollsUtdrag
af den 5 October, rörande försäljning tilt
Skatte af de annu Återstående Krono-Hemman.
^err 8!!kverstolpe, Lustaf ^drakrrm; utbad
sig fä erindra, det Stats-Utstöta wid sitt kemnade
afflag till denna af Herr von lorné hos Ridderstapel
och Adeln gjorda proposition, syntes honom
hafwa sett saken allenast ur en synpunct» som borde
desta Kronohemmans försäljning till Skatte pä en
Aäng genom Auction werkställas. Detta trodde han
ej hafwa warit Herr von lornes mening, hwilken
troligen gatt ut pä, ej att påräkna denna inkomst såsom
en tillgäng för ögonblicket, utan såsom en Suceksiv
tillgäng, till understöd för märt i skuld fördju- "
pade Statswerk. Herr Silfverstolpe medgäfwe, att
i L.mvets genom kriget nu utblottade belägenhet,
skulle wistertigen en myckenhet Krono-Bönder ej kunna
lösa sina Hemman till Skatte: men dä det är
deras stora intereste att förwärfwa ägande rätten,
och willkoret till dest förwärfmande genom Skatte
Löp är sä gansta lindrigt, ställe utan twifwel inrwm
nä^ra är denna lösen kunna werkställas. Fräsan
wore således efter hans kanka endast huru läng
xräscriptions std borde stadgas, innom hwilken de
rm warande Äboer skulle aga lösnmgs-rätt, emedan
genom denna präscription allt hwad billigheten och
tidens omständigheter fordrade kunde iaktagas. Han
afstyrkte derföre att genom ett bifall till Stats-Nt<-  Mtets utlåtande afhända Konungen och Standerus
E
44 Dm 2 November?.
ett medel, att ulan Landets tunga winna en tillgång
i nödens stund, och' önskade att frägan till SwtsUtskottet
mätte ater förwksas, med anmodan att Ut»
skottet mätte afgifva 'förslag till en sadan präscrip»
tions tid för denna lösens akt Stu'ens och enskildas
interesse derigenom lika kunde sörwaras. Slukeligen
trodde Herr ZiivorKvlpe, att Lösen af K-röno Hemman
wore sä enlig med Bonde-Staude s interesse,
att nar detta Ständs medlemmar widare efterjinnads
ämnet, och betänkte, att genom andra Författningar
AtMige missbruk som dels försvära, dels stegra
Skatteköp, latt kunde afhjelpas, stille de utan kwif»
rvel finna billigheten af en präfcriptions tids bestämmande
i detta afseende.
Herr 8trL!e, Lar! Nagnus, anförde till Protocollet
följande:
I händelse detta Stats Utskottets Förstag kommer
att äterremitteras, och Utskottet finner för godt
att förestå en präscriptivnstid, innom hwilken Hemmans
Äboer böra köpa sina äboende Krono-Hemman
till Skatte, torde blifva nödwändigt att äfwen stad.
ga, det redan upptagne eller upptagande Nybyggen
icke böra anses för Krono-Hemman förrän frihets
arén är förbi; och undfå lika läng prascriptivnstid
efter frihets arens tillända gående, som gamla KronoHemman;
och får jag tillika ödmjukast hemställa, huruwida
icke nämnde prascriptivnstid torde för de
rfruglbare Landsorterna blifwa längre än för an
-
Den - November. 45
dra mera frugtbara, i synnerhet för Westerbotten och
Jamtland.
Herr Grefwen och Eandt Marskalken gior»
de derefter proposition till bifall pä Staks-Ukstotteks
Protocolls Utdrag, hwilken befwarades med
Ja och Nej.
Zerr.lkam, kekr, instäntde med Herr 8ilverllolxe
, och begärde proposition pä äterremisi till
Stats-litfkoktek; hwilket,
Uppä derom as Herr Grefwen och Landt-Mar»
ftalken gjorde proposition, Ridderffapet och Adeln
bifölk
Föredrogö ä nyo Stats, Utskottets den 16 Octvber
uppläste och pä bordet laggde Protocolls Utdrag
af den Z samma mänad, rörande den af Riksdagsmannen
Austers ^olmnslon förestagne indragnin»
gen af de sä kallade Proste-Tunnorna.
Bifölls:
Föredrogs ä nyo Skals-Utskottets den 2Z Ockober
upplästa och pä Bordet lagda Protocolls Utdrag
af den 2g samma mänad, innehällande ett förslag
till jämnkning af Riks, Ständens meningar rörande
anstäendet af en wist ärlig underhällssumma
j ett för allt till deras Majestäters Konungen och
Drott
-
46 Den 2 November.
Drottningens Host» och Stallstater samt för Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen.
Grefwe vs la 6arclie, Jacob: Da jag fullkomligen
gillar Stats Utstotlets nu afglfna utlätande,
gör jag det med sa mycket större M, som jag
redan första gängen, nar denna sak war i fräga,
föresiog att denna nya Stat först den i Januarii
skulle Laga sin början, ehuru detta sörflag dä icke
Bifölls.
Herr Grefwe» och LandtNarffalken, gjorde
derefter propojilion till bifall pä Staks-Utstottets
Protocolls Utdrag, samt pä den deri föreslagna förändring
af Ridderstapets och Adelns förut fattade beslut,
rörande den dag hwarifrän den nya Staten
dör beräknas, att nemligen den r Januarii dertill
mätte utsattas.
Bifölls.
Zerr bloräsnllolps, ^näerg: Detta Betänkande
innehäller twännc delar. Den ena angar Liden
hwarifrän den nya Staten stall begynnas, hwil--  ken nu är bifallen. Den andra rörer en underdånig
anhållan hos Kongl. Majtt om indragning af
dfwerflödiga Hastar, hwarom jag nu fär af Herr
Grefwen och Landt-Marskalken utbedja mig proposition.
Herr Grefwe» och Landt Marskalken erinhrade
att Stals-utskottets »Mande redan more bi
sal
-
Den 2 November. 4?
fallit, och att den sednare frägan som Herr dlorckenttolpe
nämnt, wore alldeles ny.
Herr Ibam, begärde den nycr frägan p»
Bordet.
Föredrogs ä nyo Constitukions Utskottens den 25
Oetober uppläste och pä bordet lagda Memorial, innehällande
förslag, huru förfaras bör, enär voteringen
innom något Ständ stadnar i paria vota.
Bifölls.
Herr Grefwen och Landt Marskalken till,
kännagas, alt ifvan Borgare-Spändel bliswit till utdelning
aflcmnade 175 Exemplar af S tydds eller Minimi
Tabellen, samt ett antal Exemplar af Handlingar
rörande Jnqvarlerings frägan.
Föredrogs ä nyo Stats.-Utftottets den 16 Oekober
upplasta och pä bordet laggda Protocolls - Utdrag
af den 5 samma mänad, rörande medels anslående
till en uppfostrings-anstalt för Döfstumme och
Blinde.
Herr Ueuterlkölä, Larl Lullak, uppläste till
Protocollet följande:
Dä grundläggningen för detta Menstligheten
hedrande Institut, fordrar en determinerad summa,
hwilken aker kommer att afgöra dest utsträckning, sä
synes det ej wara wunnit genom den förestagne aft
gisten
48 Den 2 November.
gisten ä någon öfwerflöds wara, emedan händelser
kunna inträffa, dä den ej blefwe tillräckelig emot hwad
som wore päräknadt, och således Institutet lomme
uti förlägenhet, något öfwerstott behöfwer det ej.
Jag tror mig derföre kunna underställa Ridderstapet
och Adeln, om icke dertill en utsatt tillräckelig
summa borde anfläs, hwilken Institutets förestända.
re af Stats-Contoiret finge Qvartaliter uppbära,
och den förestagne afgiften i stället komma Statswerket
till godo, hwilket synes wara mera uti tillfälle
att bära förlusten, eker draga fördel af winsten.
Herr Grefwen och Landt-Narffalken gjorde
derefter proposition lik bifall pä Stats-Utstottets
Protocolls Utdrag, i följe hwaraf Bewillnings-Utskottet
borde anmodas akt förestä, huruwida medel
till understöd för uppfostrings-anstalten för Döfstumma
och Blinda, genom nägon förhöjd Tullafgift
kunde erhällas; hwarjämle Herr Grefwen och LandtMarstalken
äfwen föreslog att Herr R,Luterlkö!äs
dictamen mätte rumsten till Bcwillnings-Utskottet
åtfölja.
Bifölls.
Föredrogs ä nyo Stats-Uistoltets den i6 Ockober
upplästa och pä bordet laggda Protocolls-Utdrag,
af den 5 i samma mänad, jamte bilagor, rörande
förhöjning ä mantals-pengarne.
Zerr Lorgkcman, Ambrotius ökAANUL, Dä Högloflig
Ridderstapet och Adeln förleden werka beslöt
att
Den 2 November.' 49
akt ingenting skulle afgöras rörande Skatter eller
förhöjning i Taxor, innan Stats-Utskottet inkommit
med förslag till nödiga indragningar, och Riksens
Stander deröfwer beslutat, finner jag besynnerligt att
detta mäl nu till afgörande kan förekomma, och tror
att deröfwer intet beslut kan fattas, utan protesterar
mot all ventilation öfwer detta ämne.
Grefwe l)e la 6arcki'e, Jacob, Dä Mantals
penning
arne ej arv i 60 Z Regerings- formen upptagne
bland de medel som komma under namn af
Bewillning, ulan mäste anses säsom en ordinarie
ranta, hwilken i den Z9 § tydligen under orden Ordinarie
inkomster är undantagen ifrån Stats-Utskottets
öfwerlaggning wid frägan om fyllandet af Statens
behof, förstår jag ej huru Riksens Stander kunna
besluta om deras mindskning eller förhöjning. Det
är säledes efter min öfwertygelse ej för Ridderskapet
och Adeln annat möjligt, än att afflä Stals-Utstottets
förslag.
Arr LerZKmaNi förnyade sin ebindran, att i
alla fall ett beslut wore tagit som hindrade fräzans
afgörande.
Herr Grefwen och LandfiNarffalken, trodde
betra beslut sä mycket mindre lunna ligga i wägen
för sakens afgörande, som har icke nu wore i
fräga att besluta Mantalspengarnes förhöjning, utan
endast akt lemna Ståts-Utskottet ett swar, huruwida
samma Utskott wid den allmänna Stats.regleringen
pä detta sätt kunde fä förestå en ny tillgäng.
Fjerde Band. 7, 8. Gref
-
Z2 Den 2 November.
Grefwe körner, 6örsn, förklarade
öfwen att frägan endast n ore om ett swar till StatsUtskottet,
huruvida berörde Utskott mä kunna fä
förestä en förhöjd mantals afgift, och insäg derföre
ej, att denna fräqa med Herr Lerxllmans motion
stöde i nägon gemenskap.
Herr LerZKman anhöll att Protokollet mätte
fä uppläsas öfwer det beslut han äberopat.
Herr Grrfwen och LandtNarffalken, för.
rlyade sin förLlaiing att denna fräga dermed ej hade
näe.ot sammanhang, och framställde derföre till Hög.
lostiga Ridde'skipet och Adelns bifall Stats-U stokjets
Protocoils Utdrag rörande mantalspengarne.
Ropades Nej.
Orefwe De la 6sräis yrkade, att säsom grund
lill detta afstag len Z9 Z Regeringsformen i Protocolls
Utdraget mätte äberopas; hwilket, uppå derom
af Herr Grefwen och Landt-Marskalken gjord
proposition,
Bifölls :,
Hwarjänlle Herr Lerkman asstod ifrån sin begäran
om uppläsning af bestutet rörande hans osman
äberopade motion.
Föredrogs ä nyo Stats-Utskottets den 25 Oktober
uppläste och pä bordet lagde Protocolls Utdrag
af den 23 i samma mänad, innehållande tillstyrkandet
-
Den 2 November. §i
det till afskrifning af det län, som af Matiufacturfonden
ät Friherre kermelin blifwit bewiljadt.
Bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hältet i Högloflig»
Ridderjkapet och Adelns klenum den 2
November 1829.
S. D. Föredrogs ä nyo Stats-Utskotteks, den
ig October upplästa och pä bordet lagda Protoco«lS
Utdrag af den 2 g i samma mänad, innehällande
Utffottets efter upptagande af Preste- och BondeSländens
gjorda anmärkningar, i anledning af det
först aflemnade Förslag till deras Majestäter Konungen
och Drottningens samt Hans Kongl. Höghet
KronPrinsens Hof- och Stallstater, nu aflemnade
jämnkade förslag till berörde Stater, och bestöt
Högiofliga Ridderskapet och Adeln, att lill alla delar
gilla och fastställa hwad Stats-Utskotket, efter de
gjorda jämnkningarne till förening af Riksens Ständers
Beslut, i detta Protocolls. Utdrag hade förestågit:
hwarom de öfriga respective Ständen manligen
skulle underrättas. Ut supra.
Ut
-
52 Den 2 November.
Utdrag af Protokollet hällit i Höglofliga Ridderstad
och Adelns Plenum den 2 November
1809.
S. D. Som nti den af Constitutions-Utstottet
i Memorial af den zi Oclober föreflagne til,
laggning till 49 § Riksings-ordningen, i afseende
pä gjorde äterremifler af Ulstotts Betänkanden, RidLerstapet
och Adeln saknade något stadgande rörande
det särskilta förhållande som wid äterremisier af Grundlags
och Bewillnings frågor syn es böra iakttagas;
Alltså beflöt Ridderlkapet och Adeln att, med den sälunda
gjorde anmärkning, Constitutions-Ukstottets
utlåtande äterförwifa. Ut supra.
Utdrag af Protocollet hällit i Höglofliga Rid,
derstapet och Adelns Plenum den 2 November
1809.
S. D. Föredrogs Stats Utskottets den 76 Ockober
upplästa och pä bordel lagda Protoeo is Uld.ag
af den 5 i samma manad, rörande den af Resdagsmannen
flollanslon fran Jönköpings >kän
föreslagna indragning af de sä kauade Proste-Tunnorna:
och blef Stats-Utflottets haröfwer afgifna utlakande
lill alla delar gilladti hwarom de öfrige respective
Ständen genom U drag af Prolocollet manligen
stalie underrättas. Ut supra.
Ut
-
Den 2, November- Z3
Utdrag as Protocollet hällit i Höglofliga Ridderskapet
och Adelns Plenum den 2 November
a 809.
S. D. Lemnade HögloffiM Ridderstapet och
Adeln sitt bifall till det as Constikutions-Utskottet i
Memorial af den 23 October uppgifne och tili Riksdagsordningen
hörande förslag till förekommande af
Paria vota wid omröstningar i R-iks^Ständens plena,
ligen underrå kkas; Ut supra.
Utdrag af ProtocoNt hallis i HSgloflige Ridderikapct
och Aderis Plenum den 2 November
1899. / , '
S. D. Som hos Ridderstapet och Adeln änmärkningar
gjordes wid Srats-U^stdttcts dem i6 October
pä bordet lagda Betänkande af den Z. i samma
mamad, ^ rörande Krono-Hemmans försäljande till
Skatte; sa skulle.detsamma till Utstötte äterremit,
terås, och dy gjyr.de^ anmärkningar medfölja. Ut supra.
Utdrag af Protoöoll hallit i Höglofliga Rid
derstaped och Adelns Plenum Ven 2 November
1809.
S. D. Föredrogs ä nyo allmänna Beswärsoch
Oeconomiä-Utstolteks den zo Octoher pä bordet
lag
-
Z4 Den 2 November.
lagda Betänkande af den y September, angående föreflagen
ändring i flyttningstiden för tjenstehjon: Och
som anmärkningar derwid gjordes, skulle det samma
till Oeconomiä-Utskottet ater förwisas, och anmärkningarne
Utskottet meddelas. Ut supra.
Utdrag af Protokollet hällit uti Högloflig»
Ridderffapets och Adelns Plenum den 2
November 1829.
S. D. I anledning af gjorde anmärkningar
tvid Lag-Utskottets den zo September pä bordet lagda
Betänkande af den iZ i samma mänad, angäen»
de Förliknings-Ratter, beflöt Högloflig» Ridderskapet
och Adeln att det samma till Lag-Utskottet ater»
remittera, och att anmärkningarna derjamte till Utskottet
skulle aflemnas. Ut supra.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken till.
kännagaf, att sedan Amiralen m. m. Herr kulos
sjelf intagit sitt rum ä Riddarhuset, hade hans Fullmagtig
Grefwe O^llenhorg, Larl polian, der intagit
Säte för Adel iza Attén Kotenmiiller, hwarföre
Herr Landt-Marskalken till Ridderskapet och Adeln
hemstälde huruwida Gref LMenborZ, efter denna
flyttnings, kunde qwarblifwa ivid sitt rum såsom Ledamot
af Lag.Utskottet.
Efter en kort öfwerläggning beflöts, att, dä
wid denna flyttning Grefwe 6MLnborA alltid någon
-
Den 2 November. L5
gon stund upphört att wara Ledamot af Riddarehuset,
hade han äfwen upphört att wara Ledamot af
Utstottet, hwarföre Eleciorerna efter honom nytt wal
borde anställa.
Ridderstapct och Adeln ätskiljdes kl. s.
In kiäem
6. Lilkverstolpe.
Lördagen den 4 November.
klenum kl. half 9 f. M.
Uppbrötos följanoe wal Listor.
Herrar Ledamöters af första Elgsten Lista till
wal af en Elector, efter Friherre Lack, och befans
dertill wara utsedd.
N:o Z4. Friherre von Ungern Sternberg,
Uatbias ^lexanäer.
Herrar Electorernes af andra Clasten Lista till
wal af Ledamöter i allmänna Beswärs. och Qecynomiä°Utstotte^
efter Herr Kappe, och Herr Vult von
Steijern, i hwilkas stallen hade blif-vit utsedde.
N:o 566. Herr lälljelköltt, Fullmägtig Herr
kalmstruck, ^soban ^ilbelm, Ryttmästare.
Nw
§6 Den 4 November.
01:o,,.§6.1' Herr vyn 6e^erld!stt, Hullmäg-ig
Grefwe ci^Uendor-, 6ar1 ^xel vavist, Extra-Ordina
rieEäncelilt i Justitiä-Revifipn.
Herrar Electorernas af tredje Classen Lista kill
»val af Ledamot i allmanna Beswärs- och Oeconomiä
Uiffottet', och befanns dertill wara utsedd.
N:o-''IZ64. Herr Lgungkelstt, bstonric vvi!-  kelm- Krigs-Råd. ' -
Herrar Electoremas af andra Classen Lista till
tvål af en Ledamot i Lag-Ulflottet.
i. ''vil - '
HM" LtotenmMIer, Fullmägtig Grefwe 6)st.
lenborg. Larl llonaMz. Prestdpnt,j Commendeur af
Norvstjerne-Orden.
Justerades-följande^
Utdrag af Protocollet.hällit- i Höglofliga Ridderffapet
och Adelns Plenum den 2 November
1809.
;s; - , /'t '^ ' "
S. ,P. I. Mednmg af ätstillige gjorda anWvkuuMr
-trid, Lgg? U/stoltets den ;o September
uppläste och pä bordel lagda Betänkande^.-rörande
förliknings Rätter, beflöt Ridderstapet och Adeln att
detta Betänkande skulle^ ätföiidt. af de gjorda anmärkningarue,
till beMdeu Utflott älerremi. terås;
Den 2 November- 57
hwarjämte äfwen till Lag-Utskottet remitterades, den
i sammanhang med detta amne af Herr kkertLLnIstelm,
Larl,' i hans Dictatuen wäkt» motion, att
Ordföranden i Härads-Rätterne, ej hädanefter mä
förblifwa deras Protocollist; hwarom de öfrige refpeclive
Ständen genom U-drag af Prokocollek manligen
skulle underrättas. Ut supra.
Utdrag, af Prvtocollet hällit i Högloflig» Ridderskapet
och Adelns Plenum den 2 Nodencher
1809.
S. D. Föredogs a »syo Stats-Ulskotteks den 7-^
October upplasta och pä bordet lagda Protocolls Utdrag
af den Z i samma manad, hwari Lllats-Ulskot.
tet föreslagit att till understöd för den inrättade upp.
sostringsanstalten för Döfstumma och Blinda, Tullen
pä någon inkommande wara, skulle förhöjas, samt
att bestämningen af Sättet att »verkställa degna förhöjning
ät Bewillnings-Utskottet skulle öfwerkemnas;
Och four Ridderftapet och Adeln biföll detta StatsUtskottets
tillstyrkande, skulle denna fräga till Bervillnings-Utskottet
remitteras, jämte en under ventilationen
i anledning deraf, gjord anmärkning; hwarom
de öfriga respektive Stänben »vänligen skulle under»
rättas. Ut supra. ^
58 Den 2 November.
Utdrag al Protokollet hållet i Höglofliga Ridderskapet
och Adelns Plenum den 2 November
1809.
S. D. Föredrogs ä nyo Stats-Utskottets den
16 October upplasta Protocolls Utdrag as den 5 i
samma manad, rörande en föreslagen förhöjning i
Mantals afgiften, och da Ridderffapet och Äoeln an»
säg denna afgift ej kunna räknas ibland Bewillningar,
utan wara en sädan ranta som innebegripes under
de i 59 § Regerings-formen nämnde Ordinarie
inkomster; fann Ridderffapet och Adeln denna afgift
icke tillhöra dem hwarä förhöjning eller, förmindffning
af Stats-Utffotlet kan förestås: Och skulle de
öfrige respecäve Standen, genom Utdrag af Protokollet
härom wänligen underrättas. Ut supra.
Upplästes följande.
Riksens Höglofliga Ständers Allmänna Beswarsoch
Oecononstä-Utffotts Betänkande, angående, det
af Protocolls-SecretSraren LorZ stiftade Institut
för Blinda, Döfstumma och Swagsinte.
Da i det af Herr Kammarherren Friherre ä'^1-  till Höglofliga Ridderffapet och Adeln ingifne
och derifrån till N skottets handläggning remitterade
Memorial, detta ämne blifwit med sä mycken
wardighet framstäldt, dä den wanlottade menfftighetenS
sak der blifwit med ett sä synbart nit, med
en
Den 2 November. 59
en sä adel warma sörswarad, och dä derigenom det
allmänna deltagandet ofelbart blifwit wäckt, har Ut»
flottet trott sig blott behöfwa, jämte åberopande af
detta Memorial, till Rikets Högloflig» Ständers
granskning framlemna sina tankar om de förslag och
Calculer, som dels deruti finnas, dels as Institutets
Stiftare arv afgifne.
För hwarje tänkare, för hwarje upplyst warm
Ivan af menflligheten faller det lätt i ögonen, huru
wälgörande för den hopplösa olycklige, huru gagnelig
för Staten, och huru öfwerensstämmande med
Tidehwarfwets fordringar och upplysning, i fräga
warande inrättning, för Döfstumme, Blinda och
Swagsinta Barn, ar. Stiftarens Plan ätyftar ej
blott, att göra besia wanlockade warelfer fycklrge
genom upplysningen af deras begrepp, genom städningen
af deras seder, genom lyftningen af deras
kunskaper, genom höjningen af deras förhoppningar,
genom Religionens löften och tröst;
Han will
pä samma gang göra dem till nyttiga och werksamma
medlemmar i Samhället, genom grundläggning
af sädane anstalters, genom underwisning i jannne
slöjder, hwarigenom den eljest onyttiga, till fattighus
eller Tiggaresiafiven dömde, om nägra är kan
framträda som en gagnande medborgare. En sadan
Inrättning, som desiutom, hwad inventionernas originalitet
angär, äfwen saknas hos Utlänningen, kan
Utskottet ej annat än anse säsom pä det högsta hedrande
för Nationen.
Rik
-
6o Den 2 November.
Riksens Högloflig» Stander hafwa sä wäl genom
de berättelser, hwilka influtit i allmänna Tidningarna,
som i synnerhet genom den offentliga Examen,
hwilken P-otoco>is Secreteraren Lor§ inför
Hennes Kongl. Maj:t Drottningen och Rikets Ständer
i Julii, manad anstälde, blifwit öfwerlygade bade
om Stiftarens omanlig» sticklighet som Lärare,
och hans deraf följande förmåga, att hinna till sitt
.äsyftade andamäl, samt om de olyckliga Barns Sällhet
i sin ombytte ställning, hwilka redan af hans
hand blifwit ledde ur mörker och ekande.
Med afseende.afwen derpå, att Riksens Höglofliga
Ständer till ett wärdigt minne af den lyckligare
Epoqve, dä fäderneslandet af Konung Larl
den Xllttclas Hand räddades frän sin undergång, och
upplösning, da Swensta Folket, danande en Constitution
till sin Sällhet, fritt och otwungit hembud
spiran ät en alstad Furste- beflutit alt medelst en
Fond understödja detta Institut, kan Utstottel, som
sä lifligt delar samma känflor, ej annat än tillstyrka
upprätthållandet och understödet af en Inrättning,
som gär att förewiga ätankan af den allmänna-glädjen.
Ukstottet har jamnsördt Protocolls Secreteraren
LorZs ingifna Catcule till de ärliga behofwen för
Institutets bibehållande i Stockholm, med det Project
afwen blifwit wäkt, att L orterna sarida Instituter
och att korZ i detta hänseende endast
horde syffelsätta stg med att dana LärareUtom
det att mänga är ännu skulle ätgä, innan de
olyckligas räddning kunde förelagas, innebär ester
Den 2 November. 6r
UlstoklekS kanka, detta projcct, mångdubbelt mera
kostnad för Staten och nästan ett förfelande af ändamålet.
Lärare stulle utses, stulle underhällas en
längre eller kortare lärotid, stulle sedan, mänga till
antalet, men icke alla nog stickliga och nitista, asiönas
och aflönas sä wäl, att de alldrig i sin lifstid
äsyftade något annat. Jnstrumenter, Machineeier,
och uppfinningar, som dagligen alstras till de olvckli»
ges underwisning och nu blifwa. concentrerade pa
ett ställe, stulle dä mängdubblas. Okade summor ställe
ätgä till grundläggande af fyrfaldiga Jnsti uter, ötade
medel stulle erfordras sill deras underhäll och
beställd.
I stöd af besia ofwananförde grunder har Ukstotlet
welat förestå, att Institutet mai Stockholm förblifwa,
attén säker ärlig inkomst bör till desi beständ
och drift bestämmas, och att Ltevernes antal utsättes
till mindst tjugufem, men ätt, om inkomsterne
Let medgifwa, detta antal i mohn deraf dä bör ökas.
Wid genomseende och granstning af P-otocolls
Secreteraren LorZs uppgifna Calcule har Ut.ko tet
deruti icke funnit något öfwerflöd eller någon öfwerdrift.
Han har der suponerat ett amal af 2Z medellösa
Barn och till deras Föda och Bekläd
ning,
till Lärares och Betjenings aflöning, till Ljus,
Wed och Hyror, till Artisters, Handtwerkares och
Slöjde-Jdkares underwisningar ät Barnen, till Böckers,
Materialiers, Jnvenrioners, Machiners, Instrumenters
inköp'och förfärdigande, till inventariers
underhäll, till oförsedde nödiga utgifter samt till inköp
-
62 Den 2 November.
köp af Stolar, Bord, Sängar, Sängkläder, och
Linne, uppgifwit en erforderlig ärlig inkomst af omkring
Sex Tusende Riksdaler Banco. Dä likwäl
denna summa wid första anblicken kunde synas betydlig,
har Utskottet, efter förcgängen noggran pröfning,
trott sig böra utreda och för Riksens Högloft
liga Ständer framställa, hwarje i denna Calcul upp.
tagen Artikel.
Till underhäll och Beklädnad för hwart
Barn är upptagit 135 Riksdaler, i6 si Banco
ärligen. Dä fräga här ej kan wara, att med
en knapp föda framdraga Elevernes lif, eller att
med en enda omhöljning skyla dem, utan dä ändamälet
nödwändigt fordrar, att Barnen hällas friska, nöj.
da med sm stallning, glada och muntra till sitt arbete,
samt snygga, renliga och förfedde med nödigt
omby'e, synes i besia dyra tider izg Riksdaler i6si
Banco för hwar Individ», icke wara för högt beräknadt.
Till aflöning för E>fwer-Läraren, som tillika
har befattning med hela werkets bade
Occonomiska och Litteraira Styrelse 6oo Riksdaler.
Om man jamnförelfewis kastar en blick pä andra Lärowerk,
der en Lärare för mindre arbete ofta räknar
150 L 200 Tunnor Spanmäls ärlig Lön, sä synes,
i Utskottets tanka, denna föreslagna summa icke wara
för högt uppdrifwen. Och om man eftersinnar
de oupphörliga göromål och de mångdubblade befattningar,
som tillkomma Ofwer-Läraren wid detta werk;
om man betraktar den jämna tillsyn och noggranna
wärd.
Den 2 November. 6z
wärd, som erfordras, samt den mödosamma underwisning,
som han med ett outtröttligt tålamod mäste
lemna, torde hans aflöning böra anses wara sadan,
att han utan husligt bekymmer om sin utkomst
kan förrätta sitt kall och till desi uppfyllande förena
alla sina omsorger. I synnerhet hoppas Utstottet,
att Riksens Högloflig» Ständer icke sinna denna aflöning
för dryg för en man hvilken, efter mänga
ars Lönlös tjenstgöring och under de- han endast genom
sina Talander i Musiquen mödosamt förmärswadt
uppehälle ät sig, maka och sami e —, företagit
ett arbete som fordrade sä mycken id, sä myller
mod och sä mänga försakelser. N stöllet är fullkom igen
öfwertygadt, att denna aktningswärda man, om
gäll sin egen wäg till samma mäl sorn Frankri es
vdödlige cie I/Lxee, som för menstlighetcns bätnav
uppoffrat sitt lugn, sina krafter och sina knappa illgängar,
som under det han kämpat med egna behof,
underhällit och danat en olycklig El-ve, pä egen bekostnad
grundat sin inrä tning, samt genom ett oös.
werwinner.tgt nit och ihärdiga mödor flukeligen bragt
saken derhän, all han nu kunnat för sina Landsmän
framwisa ett rigtigt Organiseradt Institut för ivan.
lottade Barn af sä olikartade klasier, har nog för
sin tillfredsställelse i de wälsignelser han stördar, i
den nytta han sprider, och nog för sin ära i bet
tacksamma minnet, som stall ätfölja hans -namn till
efterwerlden; men Ut stöttet skulle tro sig hafwa felat
mot sin pligt om det icke med glädje begagnadt
detta tillfälle, all för Riksens Högloflig» St-llder,
framställa en sä Medborgerlig gerning. Och jär Ukstottet,
som anser den wardige Stiftaren och den
out
-
64 Den 2 November.
outtröttelig» Uppfinnaren med rattwisa kunna Ullers
kannas näzen liten tillökning öfwer hwad för den
styrande kunde bestämmas, ej allenast för honom
föreslå en ärlig Lön af 666 Riksdaler Z2 Skillingar,
utan afwen anhälla det Riksens Högloflig»
Ständer, wille i Kongl. Majtts Nädiga och Belönande
ätanka innesiuka dest inrättningar, företag och
mödor.
Till aflöning för cn Under-Lärare, öcken
Lararinna för Mcke-Barnen ar projecterädt
för den förra och den sednare 200
Riksdaler Banco- Dä hela deras tid stall upptagas
wid detta mödosamma yrke, har Utstottet icke
trott det wara billigt att göra någon mindstning i
Vefla aflöningar.
Af ett mindre antal än Zyxa tjenande (Lwinfolk
66 Riksdaler 32 Skillingar samt Twänne
Drängar a 96 Riksdaler Banco hwardera r
kost och Lön, anser Utstottet Institutet icke kunna
betienas, i synnerhet som de Blinda och Swagstnta
Barnen fordra en trägnare skötsel och wärd.
Det uppgifna behofwet af Ljus och Lampolja,
Talg, samt 40 famnar kved synes afwen,
ester Ulstottets ranka, ätgä om äret. De öfrig»
trenne Articlarno af Förslaget nemligen: för ArtisterS,
Zandtwerkares och Slöjde-Idkares un-erwiSningar
ät Barnen, dä tzwart och ett Barn
stulle lara en handastöjd, goo Riksdaler: för
Böcker, Skrifmaterialier, Inventioner, Machiner.
Den 4 November. 6Z
ner, Instrumenter samt underhäll af Inventarier,
jämte andra oförsedda nödige utgifter
Zoc> Riksdaler. samt fluteligen för hyran 400 Riksdaler,
hav Utstottet äfwen gillande granstat. Utftottet
ffulle likwal önsta, att Artikeln Zyran framdeles
mätte uteslutas, emot det att, inrättningen finge
ett eget hus, såsom wida lampeligare till alla
anläggningars bestånd, och för att undwika alla de
oredor, förstöringar och kostnader, fom flyttningar
medföra.
Iltstottet anser det blifwa lämpeligt, att af de
antagna Eleverna alltid en bör tagas frän hwarje
Län, och dertill utses de fattigaste Barn af allmogen
pä Landet och Arbetare i Stadernel harwid kor»
de den ordning böra följas, akt Konungens Befallningshafwande
i hwarje Län, genom kungörelser, an,
modar Presterstapet, att till honom insända Betyg
öfwer de i deras Församlingar befintlige Barns ly«
te, älver, lärgirighet, fattningsgäfwa samt öfwer deras
Föräldrars stallning; hwarefter, sedan Konungens
Befaklningshafwande genomgätt och granstak
Listorna, han ägde a't till Institutet afsända det
Subject som hade basta tvikSord om sina goda anlag,
hwars älder ej more öfwer i8 och ej under 2
är, och hwars föräldrar lefde i mesta torftighet
Sluteligen fär Utstottet tillstyrka, alt kill minnande
af kännedom huru de förbindelser, som Institutets
Styresman sig ätagit, blifwit fullgjorde, en
vffentelig Examen mä med Eleverne en gäng om
äret anställas. Wid dessa Examina torde Riksens
Hjerde Band. N:o 9, ro. Stan.-
66 Den 4 November
Ständers
Justitia Ombudsman ä deras magnar,
böra wara narwarande, lör att sedermera wid hwarje
Riksdag kunna till Riksens Stander aflemna en
fullständig berättelse om Institutets tillstånd, behandlingssättet
med Barnen samt desias framsteg och
kunffaper.
Dock warder detta allt, jämte nägra Ledamöters
yttranden Riksens Höglofl. Ständers Eget ompröfwande
»vördsammeligen understäldt. Stockholm ben
z:dje October 1809.
Pä Höglofliga Ridderstaxet
och Adelns wäguar:
stola. 6. Oxenstjerna.
Pa Wällofliga BorgareStändets
wäguar:
L. st. Lcbönlierr.
Pä Högwördige PrästeStändets
»vägnar:
I^agn. Stagnelius.
Pä Hederwärda Boride,
Ståndets »vagnar:
8- Lricslon.
k. st. Istetrwl.
Utdrag af Protocollet hällit wid Riksens Höglofliga
Ständers Allmänna Beswärs- och
Oeconomiä-Utstotts saminanträde in kleno
den g Oetober 1829.
S. D. Det af Utftottets beredning afgifna
och sistledne dag förehafde, men dä, efter Utstoltels
ena
Den 4 November- ' 6?
ena Ledamöts af Hederwärda Bonde-Skändet Lslir
DaniLissons begäran, pä Bordet lagde Betänkande,
angående Jnstitu et för Blinda, Döfstumma och
S.oag årke, blef nu till närmare' åtgärd företaget;
hwarwio nämnde Ledamot ingas ett af honom, tillika
Med flere Riksdags Fn-tmägiige undertecknaitt anförande,
soni upplästes, af följande innehåll. Oamjutt
Memorial! Det skulle wara en för hwarje tänkande
Medborgare straffbar last, att icke med ömhet omfatta
alla de tillfällen svin erbjudas, för Mennifkoffälens
bildning ät de! höna ändamäl hwartill den
allwisa Skaparen danat dest warelse; Och det wore
ett groft mist ag af mig akt motsäga en anstalt, lika
ivigtig för ernåendet af den höga bestämmelse som en
tillkommande Werld erbjuder Menniskoslägte!, som
den i detta afseende betraktad, är ädel och amräc
Patriotiska Medborgare. Men utan att förnärma
Len werkliga aktning fag hyser, för en sä berömward
anstalt som det för blinda och Döfstumma,Projecterade
Institut, får jag endast erhindra att den bertill
föreflagne Fond, nödwändigt gör en mindstning u i
de inkomster som yttersta nödwändigheten befaller för
Stats Castan, hwars behoflver äro likasä stora och
nödwäudiga, som deremot Landets och Rikets inkomster,
af utblottade innewänare och tynad rörelse synes
otillräckliga.
Dä yttersta behofwet fordrar alla möjeliga indragningar,
i Stater och Löner, hwilkas underhåll
bero af Stattns tillgängar, och dä Ut- och Inrikes
skulder ostridigt kräfwa de drygaste uppoffringar, sä
fer jag icke huru omtankan as en försigtig och sparsam
-
68 Den 4 November
sam
Hushållning med Stålens Medel, kan förenäs
med bifall till nya utgifter af Stats-Cadans Inkomster.
Utur det förslaget, att förökad Tull pä Caffe
m. m. stall utgöra denna Fond, ser jag alldeles icke
något skäl till fyllandet af denna kostnad; sunda förnuftet
medgifwer, ju att i samma mohn som penningen
faller i wärdet mot wahror; Och penninge-Löner,
samt andra Statens utgifter nödwändigt förökas, bör
äfwen Tullen för alla inkommande wahror, sä wäl
som andra Statens inkomster ökas, och med detta försigtighecs
steg, winnås för Stats Hushållningen endast
den förmohn, att de mot denna dita inkomst
swarande förökning pä behofwer kunna fyllas; Och
det blir således emellan utgifter och inkomster samma
förhällande, sa att om man ät denna anstalt anwänder
nägot af Statens inträden, kan ej undwikas,
antingen ett i mohn af summans storlek inträffadt
förnärmande för Stats-Casians fordrings-ägare,
eller ock en inträffande ny Baiance. Harwid torde
inwändaS att jag talar om smäsaker: Z a 6ooo Riksdaler
ärligen betyder ju ej mycket för en Stats-Casia,
ätmindstone är det omtänksamt att af sadan grund,
göra inwändningar mot en sä nyttig anstalt; Nej
jag högaktar den, men medlen kill desi underhällande
fins ej efter min tanka i besia förslagen Anstalten
är ädel och god, dubbelt intagande i en Stad,
der finare yrken och ett mera granlaga lefnadssätt
fordrar mera öfning och Cultur, men dä själens
rigtning Ho6 meiinistan består mest i en redig och
liflig kännedom af Guddomswäsendet, samt desi emot
menni
-
Den 4 November. 69
mennistan bewista godhet, sa tyckes mig akt delta
afwen as gudfrugkiga och ömsinte Föräldrar, eller L
brist deraf, ukas Informatorer pä Landel (understöd,
de af en förbättrad Faltigwärd), kan äfwen bibringas,
de i wista förmögenhet af Nakuren wanlottade
mennistor, hwilka gemenligen, enligt hwad erfarenheten
wisar, gerna äga någon wist gäfwa för sjä.
lens werkningar, hwilket en Fader och Moder under
uppfostringen först röjer, och äger den outtröttligaste
styrka att odla. Hwaremot en kostsam upplösning
till en mer an wänlig hög grad af de yttre
förlorade sinnenas bruk, samt bibringande af finare
yttre kansior, mera förnöja ästädaren, an gagna i
det hela, ätmindstone Jordbruket, hwilket säsom mänga
exempel wisa, kan med ett siags färdighet i wista
delar skötas af en Blind eller Döfstum, som utan
att blifwit päkostad för någon särskildt kroppsöfning,
gör långt mera »verkelig nytta ät Landtbruket, och
följaktligen Samhällets tjenst i det hela, an en till
ritning och tecknande uppöfwad Eleve.
Ware dock fjärran ifrän mig att tanka ringa
om det wärde fom denna inrättning, i sig sielf betraktad,
werkeligen äger: twärtom, med all högaktning
ät denna ömhet för olyckliga medsyston, denna
omwärdnad, mennistoslägtets Moralista prydnad, tillstyrker
jag dest befrämjande, men medlen dertill tyckes
mig böra tagas utur andra källor an dem yttersta
behofwet beständigt uttömmer.
Landsorterne ma förse sina af Nakuren mistgynnade
mennistor, hwartill friwilliga sammanstött,
jern, ,
72 Den 4 November.
jämte andra medel, som till en förbättrad fatkigwärd,
kunna pätankas, hwilka med försigtiga anstalters wid.
tagande i Landsorten^, Härads eller Socknewis, kan
med Patriotiska understöd tjena för ändamälet. Städerna
deremot böra hälla Institut för sina Blinda
vch Döfstumma; Och bör ingen tänka sig, att ibland
de derstädes bade Rike och upplyste Medborgare,
finna brist pä ädelsinke matgörare, hwilka ej allenast
för nöjet afven tillfredsställelse en sä ädel inrättning
lemnar ät sina upphofsman, utan äfwen af tacksamhet
mot Försynen, som förstört egna barn för besia
tunga bojor, stola twifwels utan, latu en sann mennistokarlek
uppmana sig, att lemna något (af det öfwerfiödiga
som Naturens Herre meddelt dem), ät
besia manlottade, men lika till Lifwets nju ningar
berättigade medmennistor.
Slukeligen fär jag namna att om än Riket
stulle framdeles komma i den belägenhet att Statens
medel öfwcrstego desi behof, sä blefwe det ändä aldrig
passande, att till detta ändamål, anwända nägok
utur en Publique-Casia, häldst alla Lands-Orter
t Riket omöjligen kunde begagna sig af denna Inrättning.
I följe härutaf bestrider jag den profecterade
Inrättningen af Statens mebel, vch anhäller att
jämte Höglofliga Utskottets Betänkande till Riksens
Höglofliga Ständer, desse mina tankar ma bifogas.
Slockholm d. g October 1809.
kelrr Danielsson, frän Kronobergs Län.
Härmed förena sig undertecknade till alla de»
lar. 0!ok Inute ifrån Gottland, Lon§t kerston
frän
Den 4 November. ?i
frän Halland, siskon frän Gefleborgs Län,
Oaviä kasmunäston frän Jsialmöhuä Län, Len^
8v6N8lon frän Östergöthland.
Herr Borgmästaren ViÄorin gjorde härwid den
erindran, att dä Oeconomia- och Besvärs-Utskottet
endast ägde pröfwa och lemna utlåtande, huruwida
Institutet, det första och enda i Riket, borde ra. nas
till de inrättningar, som more nyttige för det allmänna,
hwilket Herr Borgmästaren trodde wara sa pätagligt,
att derom knappast borde wäckas sräga; och
Utskottet således med förutsättande af samma Inrättnings
gagnelighet, allenast hade att yttra sig onr
de dertill föreflagne ärliga utgifterna blifwit ki-l mät»
teligt belopp beräknade, utom hwilken gräns Betänkandet
icke heller more sträckt, Herr Borgmästaren
för sin del ansäg den uti ofwannämnde ansökande
wäckte fräga, som skulle kostnadecne för Skaten till
Institutets upprätthällande wara underkastad Consideration,
innefatta ett ämne, hwilket ej tillhörde detta,
utan Stats-Ulskottets öfwerwägande. Herr Borgmästaren,
som, i egenskap af Ledamot uti Utskottets
Beredning, deltagit i projectet till Betänkandet, ansäg
sig blott uppfylla sin, pligt, dä han äfwen wid
detta tillfälle yttrade den önskan, att i fräga warande
Inrättning matte winna all möjelig utwidgning
för sitt »välgörande ändamål och ett dertill erforderligt
understöd.
Herr Borgmästaren HnZZren uppläste derpL
följande Dictamen. Långt isrän att ti!lst»)rka ett afsiag,
eller inflränkning uti Beredningens Betänkande
-
72 Den 2 November.
de i fräga om Institutet för Blinda och' Döfstumma,
finner jag med mina tankesätt mera öflverensstämmande
akt proponera en tillökning, ett Mwidgande
uti den plan Betänkandet innefattar; Och jag
hemställer huruwida det icke flulle anses för i nägon
mohn oförenligt, att pä etr sä omständligt, ömt
och öfwertalande fatt som Betänkandet utwisar, framställa
Inrättningens nytta och upphofsman,,ens förtjenst,
och likwäl blott med den sä knappt tilltagne
summa af ungefärligen 6000 Riksdaler ben samma
understödja,
Wärdigt är det onekelrgt att med kjusa fargor
skildra denna menftligheten hedrande Inrättnings nytta
och fördel, och blott rättwisa ar det, att wack»
uppmärksamhet för den Man, som ej allenast med
Uppoffring af enskilda tillgängar, utan ännu mer
med ett tålamod, en ihärdighet, lika sällsynt, som
aldrig ädlare anwänd, hos ost werkstäldt Inrättningen;
Men wärdigare, mera instämmande med hwarje
medmemiiskas pligt, är det, att kraftigt medwerka
till Inrättningens fortgång och bestånd, och sätta
upphofsmannen i fullt tillfälle att utan hinder af
bristande tillgängar, blott falja sitt ädla hjertås kraf,
och gifwa Inrästningen all möjelig fullkomlighet.
Att Herr Kongl. Secreteraren LorZ uti sin
uppgifna plan icke äffat större understöd än hwad
som genom betänkandet blifwit bifallit, utgör i min
ranka blott ett nytt prof as Hans förtjenst och mode»
sire. Qwist i hwad mohn omständigheterna kunde tillkoka
bifall till hans öuftan, wille han kan hända med
Den 4 November. 7 I
sikt innerliga deltagande i sina olyckliga Elevers be,
lägewhet, haldre begära ett mindre och inskränktare
understöd, än genom förestående af ett för högt belopp
äfwentyra afstag, och ett wägradt afseende a
de§ adla syftemäl. Hans sä fullkomligt ädagalagde
hedrande tankesätt är en tillräcklig Borgen för med
hwad glädje han skulle emottaga och begagna tillfälle
alt utwidga sin Plan.
Betraktas besia sä högeligen wanlottade med,
mcnniffor till det antal de öfwer hela Swerige utgöra,
blir wäl äfwen den hjelp, som genom denna
Plan dem tilldelas, otillräcklig och mindre betydlig,
da enligt samma plan, endast ?Z deraf kunde komma
i åtnjutande. Blott i den lilla Stad, för hwilken
jag har äran att häri tala, finnas twänne Bröder
i denna olyckliga belägenhet; Och hur smär^nde,
hur vult är der icke att ät någre fä olycklige be.
reda hjelp och undsättning, men öfiverlemna sä mänga
andra ät sig sjelfwa, ät hela rysligheten af. deras
öde.
Wisterligen utgör anskaffandet af medel till
planens utwidgande det största hinder deremot, synnerligast
i den förlägenhet Riket och Statswerket sig
nu befinner, men widtages hwad Herr Friherre LM,
KsäzM derom proponerat, nemligen att genom det
Tullen i obetydlig mätto ökas ä Caffe eller andra
Lfwerflöds wahror, dertill staffa Fond, torde denna
betänklighet lätt kunna undanrödjas; kostnaden drabbar
pä detta sätt icke den fattiga och behöfwande;
Och öfwerflödswahrors nyttjande finge fämedelst,
74 Den 4 November.
enär Consumlionen i någor mohn bidrog till mild
ring af mänskliga eländet, ett warde i mina tankar
wida öfwerstigande det de nu aga. I alla fall ar
den här isräga warande summa, a mvänd till eill sä
siort Barmhärtighets werk, icke af någon egenkelig
betydlighet eller känbar inflytelse för Staten.
Widkommande det i Planen och Betänkandet
upptagne Arfwode för Institutets Föreståndare; sä
anser jag det samma afwen wara för Modest och
för lågt upptagit: Det är wida öfwer all nnnstlig
förmåga att kunna belöna elier wedergälla Handlin»
gar as den art, hwarmed Herr Kongl. Secreterare»
Dorg sig utmärkt; Den långt ljufware, längt ädlare
belöning sadane gerningar medföra, beror icke af
kristlig magt att öka eller mindsta; men onekligen
är'det Samhällets första pligt att sätta den man, som
agnat sin lid, sin werkfamhet och afwen enstildke
tillgångar at sä wälgörande företag, i fullkomligt
oberoende af det bekymmer och den omtanka som knappe
och otillräcklige utwägar att försörja sig och de
sina alltid medföra; Och det torde dock medgifwas
mig att detta icke stedt gellom det i Betänkandet prv,
jecterade örliga arfwode; I anseende hwarkill jag för
min del finner mig pä det kraftigaste uppmanad att
tillstyrka Femtio ProCents tillökning
derutinnan,
som Let mindsta hwarmed en Samhället och Menstligheten
sä utmärkt gagnande man kan wara belåten.
Det ligger i alla menstliga Inrättningars natur
att de ofta, om icke helt och hällit förfela, ätmindstone
i mindre mohn smara till dermed äsyftade
anda
-
Den 4 November. 7Z
ändamål; men hwad Len i fräga warande beträffar,
kan det aldrig bestridas, att den ju ofelbart befordrar
mänga lidande och wanlottade medmennistorS
danande kill sållare och lyckligare warelfer; fritt ma
andra sätta högre warde pä mera lysande bedrifter;
pä företag till sina följder af större omfattning och
uppseende, högtidligt tillstår jag, att ingen kansta ar
wig mera Ljuf, intet tillfälle mera angenämt, ännu^
dä jag icke allenast helt och hällit bifaller de grunder
Beredningens betänkande, rörande understöd kill
Institutet för de Blinda och Döfstumma innehäller,
utan jämwal ödmjukast hemställer, huruwida inrättningen
icke kunde utsträckas i den mohn, akt antalet
af de olycklige som deri blifwa antagne, märkeligen
kunde ökas, om icke fördubblas, samt fördenskull,
de af mig dertill förestagne medel och biträden warda
tillstyrkte och anordnade. Slockholm den g Octoher
1809.
8trioli, tck.
Ordföranden Hans Exellence Herr Riks-Marskalken
m. m. Grefwe Oxenstjerna utlät sig i Att
Inrättningen af ett Institut för blinde och döfstumme
more otwifelaktigd en ibland de menstlighelens
ömmaste fordringar, som den upplysta Menmstowännen,
skulle önsta se uppfyld, äfwen om det gälds
uppoffringar. Dä man med stal kan anse wärt ti»
dehwarf böjdt att höja sig pä upplysningens wäg,
skulle det wara en motsägelse att befara hinder för
sadane Inrättningar, hwilka, ädla i sin Natur och
nyttiga för samtid och efterkommande, alltid bära
stämpel af Nationens större, bade Wettenstapliga
och
76 De» 4 November.
och Moralist» bildning. Af Herr Protocolls Secreterare»
Locgs Institut kunde man, att dömma frän
desi redan uppfundne ochwitsordade grad af fullkomlighet,
wänt» en framgäng, som satte det i täflan
med alla hittills kända i samma ändamål stiftade
inrättningar. Hans Exellence Herr Grcfwen och
Riks-Marstalken instämde således till alla delar i
del förestagne Betänkandet; Och gjorde derefter proposition
till bifall derä, som med Ja befwarades.
De Bonde Ståndets Ledamöter, som warit af
olika tankar, begärdte att deras i dag, inlemnade anförande,
mätte medfölja till Riksens Ständer, hwarpä
Herr Majoren von Steyern yttrade: För min
del hemställer jag om icke bägge de nu afgifna wäl
författade anföranden mätte bifogas Utstoitets Betänkande,
pä det man ma kunna se frän hwilken
vlika synpunkt och med hwilka oli a känstor för denna
Menstligheten sä nära rörande sak, den blifwkt
af de särstildte Författarns belragtad. Denna hemställan
bifölls. Ut supra,
Lx krotocollo
x. diotLol.
Arr l^akveukelät, Larl, hade inlämnat ett
Dictamen till Protocollet, hwilket upplästes sä lydande.
Matte mig tillätas anföra nägra ord öfwer det
intcresianta ämne som nu förehafwes; milt yrke är
Männiflan, och dä hennes sak förekommer torde
det förlätas mig om jag talar, ehuru brist pä wäl
tålig
-
Den 4 November. 7?
tålighet skulle räda mig att i aktkaga tystnaden. Jag
wänder mig emot det inkast, som göres eller kan
göras emot Kongl. Secreterare» LorZ8 Institut, ur
det stal: att Staten nu har wigtigare swärigheter
att afhjelpa, an att tänka pä ett och annat Barm»
hertighets - werk. War Stats-kropp har mänga
brister, medgifwom det
Patriotismen kan af»
hjelpa dem — men i dest stöte ligga den djupesta
olyckas Barn som endast i detta nu sta att räddas;
hwad blir wart answar
huru stall tänkaren, ef
terwerlden
och hjertat bedömma Ost om wi wanwärdade
dem, om wi kastade dem äler in i lidandets
ma hända aldrig mer sörswinnande natt, dä en man
i detta Land uppstod att med wart obetydliga biträ»
de bjuda dem tröst, lindring och upplysning? Mange
af ost äro Fädbr, Faders-hjertat, om ej annat,
talar — hwad garanterar ost att ej en gäng wart
alstads Barn behöfwer denna wälgörenhetens flöb.a.
ste biträde? Heder och tillfredsställelse befalla ost att
möta Stiftaren af de Blindes och Döfstummes Institut
med bifall, uppmuntran och hjelp. — Denne
man, som till ert sä mödosamt wärf uppoffrar sig
och alla sina krafter, som icke allenast inhämtat noga
kännedom örn en I)o läepeeg, Licaräs, Htc!r68 och
Voiks methoder, utan äfwen till sina underwisningars
meddelande ät Eleverne banat sig en annan
wäg och dertill nyttjat egna och enklare invenlioner,
än dest företrädare i andra Länder, och som med en
sa afgjord häg och förmäga för denna sak pä mänga
är kanske aldrig mer uppträder i wart Land;
denna man bör ej allenast hzelpas i sitt äfyftande,
utan
78 Den 4 November.
utan bör afwen hedras med Nationens allmänna bifall,
ber enskildt pä ett wärdigt fatt uppmuntras.
Jag fär således för min del i ödmjukhet till.
styrka bifall till alla delar till Höglostige Besvärs»
och Oeconomiä-Utskottets Betänkande angående Kgl.
Secreteraren Institut för Blinde och Döf
stumma.
Stockholm den Nov. 1809.
Larl l^akvenlblät.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken, föreflog,
att ledan Stats Utskottets yttrande öfwer samma
ämne blifwit till Bewillnings-Utskottet remitterat,
detta Betänkande afwen mätte berörde Utskott
meddelas.
Bifölls.
Föredrogs följande ifrån Riddarhus - Utskottet
inlämnade
Hörsammaste Memorial!
Riddarhus-Utskottet, som till följe af Höglofliga
Ridderskapets och Adelns remisi af d-n 16 inncwaranve
mänad, ä nyo till öfwerläggning sörehaft sitt
förut afgifva förslag,-till ukwäljande af Ridderskapets
och Adelns Fullmägtige wid Markegängs Taxors
upprättande, jemte de öfwer samma Förslag hosRidderskapet
och Adeln gjorde, och Utskottet meddelade
anmärkningar, fär nu den äran, öfwer besia sednare
sitt uklälande aflämna.
Den 4 November. 79
Dä Utffottet uti sitt föregående Betänkande
rörande detta amne, hast för ögnamärke att grunda
detsamma uppå de principer som med den nu antagne
Regeringsformens esvrit, hofwa funnits mäst vfwerensstämmande,
har Utskottet ansett sig, utan afwikande
derifrån, icke sinna stät akt ä Landskammeraren
Herr js. v. Lronoborzs Memorial fasta sädant
afseende, som kunnat föranleda till ändring af
detza grunder; halst detta Memorial icke innefattar
någon annan method, eller äsyftar något annat stadgande,
än hwad i dylika fall tillförene och af alder
warit antagit och utöfwadt.
Hwad äter den af Herr Lagmannen Grefwe
Job. kllonmnA (z/IIsndorA gjorda anmärkning beträffar,
har witzerligen Ul>kottet lika med Herr Grefwe»,
önjkat kunna genast utesluta allt wike för de
Ridderskapets och Adelns Ledamöter, som till Taxeringars,
förrättande wäljas, men utan Laga förfall
derifrän uteblifwa; Men da Utffottet ä ena sidan
ansett sin pligt wara att förestå sädane utwägac
hvarigenom Ståndets rättigheter närmast kunde befrämjas,
och ä den andra, förmenat lämpeligaste
och torde hända enda sättet dertill blifwa, att sa mycket
möjeligt wörö, förekomma all anledning för Konungens
Befallningshafwande till nägon wahl rättighet
i desia fall, är det pä sädane skäl Utskottet wägat
sin förut gjorde hemställan med förefläende af
wike för uteblifwandet.
I anseende till de sedermera af Herr Grefwe
(iMenbvrS derwid gjorde anmärkningar, och ehuru
wäl
8 o Den 4 November.
tvål Utskottet icke kan instämma med Herr Grefwe»
daruti, att ifräga warande förrättning wore af en
mindre betydlig beskaffenhet, dä 75 § af Regeringsformen
om den samma stadgar, har Utskottet trott
sig böra, med uteslutande af allt wile, uti 3 § af
projectct förestå den ändring som följer:
"De af Ridderskapet och Adeln walde Ledamöter
lära ej undandraga sig att förrättningen betvifla,
utan högst gilltiga ordsaker, hwilka i rättan tid
böra hos Konungens Befallningshafwande tillkäunagifwas.
"
Sluteligen och dä, hwad Woterings-Sedlarnes
beskaffenhet widkommer, det wid alla Woteringar sig
sa förhaller, att Sedlarne böra wara enkla, omärkta
och tydliga, samt sä mänga Personer dera tecknade
som wederbör; och Utstottet icke förmodar att i någon
Province, om icke någon af de längst i norr belägne,
den händelse skulle inträffa, att ej 2:ne besutne
Adelsman innom Länet funnes, i hwit.et sall,
särskildt stadgande, enligt Ridderskapets och Adelens
eget godtfinnande kunde antagas, fär Utskottet tillstyrka
förändradt bibehållande af Z Z i projectet, såsom
med den redan antagne Riksdags Ordningen instäm»
mande. Stockholm den 26 October ikoy.
Pä Riddarhus-Utskottets wägnar:
K. L. Lennet. ^6am Lruce. Urure v.
Bifölls.
8rl.
Den 4 November.
8r
Friherre Stael von lllollllmn, Lorfits 7.uävlZ,
utbad sig, akt kill de anmärkning.m, ywi.ka
han i sitt förledne Plenum gjordt wid Lag Utsto e'S
Bekännande rörande Förli n,ngS-Rätter, fa tillägga
följande, hwilka han uppläste
Wördsamt Memorial
Sedan jag efter genomläsande af H-gsMaa
Lag-Utskottets Betänkande, fatt närmare k nr nedom
om dest innehall, sär jag till mitt förledne pleno af.
gifne yttrande tillägga följande:
I första momentet sökeS bewisaS onödighelen af
Förliknings - Domstolar derigenom, att Lagen förut
ålägger Domaren söka förena parterne, att detta astren
praekieeras, och följden deraf är akt en tredjedel
eller halfden af Rättegångar i n ista Otter förlikas.
Lyckliga äro desta orter, emot de wanlottade
der motsatsen kan wisas, och om egodelningen härtill
ar bidragande, sä sär nämnas, att der enftiftrn äro
anbefalde, äro alla tmistigheker som derom numa
Uppkomma, dragne frän Domarens pröfning, och under
Konungens Vefallningshaf,vandes, samt sedermera
direcne under Konungens cnflild a afgörande; därigenom
hafwa mängfaldiga och langivariaa N tcgän
gar
upphört.  I andra Momentet, pästäs akt, om
icke i alla orter Rättegångar mari i ett sika önskelig!
aftagande, sädant bör titlstrifivas Folkökningen,
Jordbrukets och Bergwerkens iilltaganbe flor,
handel eic. Men beklagligen torde, om inan rädfrägar
Tabellwerket, befinnas att Folkökningen, sedan
Fjerde Dand. n, is. Nitet
82 Den 4 November.
Riket mäst uthärda twänne Folködande krig, innom
de sednaste go ären, snarare af än tilltagit, och
tyckes det skälet till Rättegångars ökande, genom ett
tilltagande Åkerbruk, slöjder och Handel, wara tämligen
längwäga hämtadt dä deremot det som synbarligen
är mest wällande kill denna Landspläga alldeles
undfallit Höglofliga Lag Utskottets uppmärksamhet
I enelid dä, olpckligtwis, hagen att blifwa
Ledamot as Ämbetsmanna-Clasien sä öfwcrwäldigat
sunda förnuftet, att man ej inser hwadj gagn och
nytta Staten har, af de medborgare som egna sin
tid, till sädane kunskapers winnande, hwarigenoM
de oberoende as andra, kunna wid Landtbruk, handel
och slöjder, sinna tfn utkomst, blir naturligtwis
siere tjenstsökande än Ämbeten, de mäste således söka
allahanda utwägar, deribland finnes ingen säkrare
än Advocaturen, intet Accord, ingen längre tjenstetid,
ingen mägkig protection behösives, Man samlar
innan kort tid förmögenhet, och odugligheten gär aldrig
sä långt, att icke lifsuppehället erhalles; det
största studium bestar nu deri, atr efter sä manga
coneurreuter finnas, kunna tillskapa Rättegångar, fädant
fler dä man förleder de enfaldiga, och sedan
Rättegång är börjad, äterstär blott den konsten att
förlänga den, och det fler genom uppflofs dommar,
preliminaire frägors uppkastande, äter förwisningar
m. m. Asflaffas mängden af Advocaterj, och genom
Constitukorialer, blott skicklige och redelige förordnas,
stall man snart fä se en märkelig skillnad i Procesi
wägen. Ogräset ar da rensadt ur hweket.
Dm 4 November. 8Z
I tredje Momentet will förslagets orenlighet
äfwen böwisas, Med den större kostnad Procesier medför
i Dannemark mot har i Landet; det anföres att
ett wittne mäste betalas med 12 si», äfwen resekostnad
bestas, sällan tillätes nägon sjelf föra sin ta»
län, Utan sädant bör ste genom Prokurator M. m.
Jag wet ej wist med säkerhet, om ej detta yttrande af
Höglosiiga Lag-Utstottet är en fin cntique emot wär
Swensta Lag, dä den jämnföres med den Danska;
här i Landet instämmes ofta i den obetydligaste sak
ro a i2 wiktnen, som ofta mäste siera mil frän
Tingstället boende infinna sig wid Domstolen, emot
ersättning af En Daler Silswermynk, resekostnad bestäs
intet, med ett ord wittnet tillstyndas mer eller
Mindre förlust för det andra äro de krätedryga:
hwar sinnes billighet i en sadan Lag; Om icke alltid
i Damnark parten sjelf sär föra talan, sa lärer
sädant härröra deraf» att Domstolen sinner honom
icke äga den kännedom af Lagen, att han förskär begagna
alla benefieia juris till sin egen nytta, och derföre
förordnas honom en Procuratdr, som är answarig
wid sin tjensts förlust, att icke genom fataliers
försummande eller annat dylsit förmärka sin principals
rätt, hwilket likwäl gansta ofta händer här i
Landet, emedan en Advokat ingenting risqverar, om
hatt later wederpartett förMä sig försumma principalens
rätt, och det är icke alltid som Domaren underrättar
en mindre kunnig, som sjelf tatar i sin sak,
hwad han till sitt gagn har att i aklinga.
Besitt
om förebygges härigenom alla sädane Rättegängar,
som äro aldeles stridande emot Lagens före.
strift.
84 Den 4 November.
I Femte Momentet tros ett oöfwerwinnerligk
hinder finnas deri, att ingen utom de sä kallade Lagkloka,
flulle äga sä mycken juridisk kännedom och
Mckelighet, att man flulle kunna sammansatta en
förliknings Domstol eiler föra ett redligt Protocoll;
Denna illa grundade egenkärlek, får man anse såsom
en nödhjelp, emedan det granneligen förmärkes,
att wederbörande anse detta project, såsom ledande
till deras undergång, emedan det möjeligkwis flulle
kunna hafwa den påföljd, akt Folket flulle upphöra
att träta.
Remitterades jamte de äkerförwista Betänkandet
till Lag-Utskottet.
Zerr 8i!vorstolpo, 6ustak ^brakmm, hade ingiflvic
söljande Dictamen, hwillet upplästes.
Nedan wid Riksdagen är rgoo hade Riksens
Höglvfliga Ständers hemliga Utskotts Stats och Ffl
nance afdelning, hos Konungen föreslagit att 'Handeln
med Wiccualiewaror, pä enahanda flat, som angående
Spanmäls-Handcln warit gällande, ma förklaras
fri, och för hwar och en af hwtrd stand som halft
tilläten ett utöswa. Jag erindrar mig äfwen. huruledes,
någon tid derefter, samtelige Herrar Landshöfdingar,
sä wäl som Stadernes Magistrater och
Borgerflap öfwer detta Förslag blifwit hörde, och
sine yttranden 'afgifwit, äfwensom Wederbörande
Kongl. Collegier sig ustatit; men något beflut i detta
angelägna ämne lärer icke ännu wara widtagit»
Man har med tillfredsställelse erfarit att, sedan genom
-
Den 4 November»
nom de, ären 1775 och 1780 utgifne Författningar,
en allmän Frihet blef rmdgifwen i Handel med spanneinäl,
inländska prvductionen af denna wara märkeligen
tilltagit; och det är otwifwelakllgt akt en dylik
Frihet i Handelen med Wictualiewaror, stall lända
till befrämjande och förkofran af Ladugärdsstökseln,
som, ehuru i de fleste af Rike s Provincier, förmonliga
tillfällen och läge:theker lill dest idkande sig förete,
är ännu sa långt under den grad af fullkomlighet,
hvartill den kunde uppbringas. Betydande
qwantiteter af kött, Fläsk, Talg m. nr, mäste nu
ärligen införas utrikes fran, och man kan ei utan
oro fe wär Handclswäg nedtryckas genom Utgifter
till Utlämningen för en wara, till hwars Producerande
innom Landet naturen gifwit sä tydlig anwisning.
Da hwar och en kan finna, att egenteliga
hindret för Bostapsafwelns framgång och utwidgande
häri Riket ligger i den swärighet, som genom
nu gällande Handels-Författningar möter Landtmanucn
att kiruna afsätta sina Ladugärdsproducter med
den fl-i mohn, sorn godtgör kostnaden till deras anskaffande
och kan uppmuntra honom att derom sig
»vidare winlägga; sä är det wisterligen af högsta angelägenhet,
att genom lämpeliga anstalter, söka undanrödja
detta hinder; och jag får pä javan grund
förestå den underdäniga Hemställan kill Kongl. Maj:t
att, pä lika sätt som i afseende pä Spannemäss Handeln
redan är förordnadt, för Landtman af alla Ständ
mä medgifwa oinskränkt frihet att, utan afseende pä
lid och ställe, upphandla Wictualiewaror, dem upplägga
och Transportera, samt äter hwar som hälst
försälja, utan hinder af hwad förre Författningar i
ali
-
86 Den 4 November.
allmänhet om förbud emot Landthandel innehålla Z
och att rörande Wictualiehandeln och Minuteringen
i Städerna mä följas enahanda förhållande, som wid
Spannemalshandeln, enligt Kongl. CommerceEollcgii
kungörelse af den Z > Maji 1790, ager rum; afwen
som att, hwad angar antagandet af Wictualie.Handels
Idkare derstädes, arbetande tjenstehjon, Matroser,
och försvarslöse personer icke lemnäs utwäg,
att under sten af Wictualie-Handelns idkande, draga
sig ifrän Jordbruket och de näringsfång hwar,
uti de egenteligen böra och kunna anwändas.
A, Lllkvarkolxa,
Remitterades till allmänna Beswärs- och Oe,
conomia - U.stoktet.
Föredrogs följande;
Utdrag af Prokocollet, hållit hos Riksens Högloflig»
Ständers Banco-Utstott den g Oktober
1809.
S. D. Wällofliga Borgare-Skändet har till
Danco^Utstottet remitterat Fahlu Bergslags, genom
Herr Aflesioren I- 6. 6akn, i wälbemäldte Ständ
ingifna ansökning, om oinstränkt Disconteringsrätt
L Vanquen, pä kopparsedlar, under de af 1778 ars
BanccvU stotts förestresne säkerhets och äterbetalningSwilkor,
som entedlertid, enligt dertill dä meddelt tilllätelfe,
ej fatt öswersiiga iZoc> Skeppund sä kallad
Den 4 November. 87
Rä- koppar: hwarförutan, till Bergslagens utkomst,
och bestånd, undc^ställes, om icke, under de tider,
dä koppar-afsättningen, af Åtskilliga ordsaker afstadnar,
eller dä kopparc-riset alltför långt synes wilja
nedfalla, Riksens Stansers Bank skulle kunna af
Bergslagen inlösa Gahrkovpar, till ett efter tidernas
föranledande lampel igm stadgat pris?
Öfwer förberörde ansökning, har Banco» Utskottet
inhämtat, sä wäl Herrar Banco Fullmäg iges,
som Commistariatets utlätande, hwilka deruti instämt,
att den sökte inlösen för Banquens rakning af Garkoppar,
wore afwen sä oförenlig med de för Banquens
operationer i allmänhet faststälde grunder, som
med möjligheten, att wid en sä beskaffad Handel, förekomma
bäde osäkerhet och förluster för Werkek: men
att deremot, med Banquens fulla säkerhet, Disconteringsratkigheten
pä kopparsedlar, skulle kunna, utöfwer
det förut faststaldte belopp af 1502 Skeppund
Rä- koppar, i jämnförelse mot ärliga tillwerkningen
utsträckas.
Fahlu Bergslags behof af understöd i dest narwarande
belägenhet, för Rörelsens upprätthållande,
finner Banco-Utstottet wara otwifwelakkigt. Äfwensom,
att samma närings, utan ett dylikt understöd,
befarade wanmagt, kommo bäde för Bergslagen i
synnerhet, och jämwal för Riket i gemen att blifwa
högst bekymmersam: wid öfwerwagande emedlertid,
af hwad pä Banquens sida, i berörde afseende, nu
kunde bewiljas, finner Banco-Utskottet, att den sökte
Disconteringsrattigheten pä kopparsedlar, kan under
88
Den 4 November.
förut faststäldte willor, utan-Banguens olägenhet
ökas ifrån 1520 till Tretusende Skeppund. Hvilket
likwäl, genom Utdrag af Protocoiler, kill de Rcs-cc-tive
Standens gunstvenägiin ompröfning Ivördsammeligen
hemställas skulle. Är och dag som förr
strifwit star.
Ester Befallning
!vl> IlolsinZius.
Begärdes pä bordet.
Upplästes följande:
Utdrag af Prokocollet hällit hos Riksens
Höglosliga Ständers Vanco-Utstott den ig
Oclober 1829.
S. D. Uti 4 § af 1822 ärs Riksdags Beslut,
war det Banco Fnllmäglige uppdragit, att i
Mar'ii manad hwarje är, med Fnllmagkige i Riksens
Ständers Riksgälds-Cvntoir, sammanträda, til!
genomseende af föregående ärels afflntade RiksSka
; htvarefler en berättelse om Statswerkets befundna
tillstånd i afseende pä gulden, jkutle författas,
att under försegling ligga förwarad, sör att, tvid
Rikens Ständers nästa sammankomst, kännas af
de: Utstött, för hwilkst Kongl. Maj:t, enligt 52 §
Regeringsformen, Staten L Näder lät uppwisa.
En sä beskaffad bägge werlen» Fnllmäglige
åliggande befattning, har. uppå Kongl. Maj:ts dertill,
Den 4 November- 89
till, hwardera äret, utfärdade nädiga kallelse, uti
Martiinnänad. ären 1802, i8og, 1804, 1805, 1806,
,807 och i8oZ, b ifwit behörigen werkstäld.
Sedan nu mera, uti Regeringsformens Z8 Z,
jämte h;vad Riksens Höglostiga Ständer derom wi-,
dare i Len blifvande Riksdags Ordningen finna nödigt
stadga, sättet för granskningen af Statswerkets
tillstånd i alla dest delar, dels redan är, dels förmodeligen
blis - er närmare faflstäldt och utstakadt; Anser
Banco-U- kottet sig, till de Respective SkändenS
upplysta ompröfning böra wördfainmeligen hemställa,
hriruwida förstnämnde sammanträde af Fullmägtige
wid Banco- och Rilsgäldswerken, samt den derwid
dem älagde. befattning, äfven hädanefter mä fortfara,
eller ock nu mera fä upphöra? hwaröfwer Utdrag
af Protos) let till de Respective Ständen expedieras
skulle. Ar och Dag som förr fkriswit star.
Efter Befallning
IllalsisAiuZ.
Begärdes pä bordet.
Arv Silverstolpe, 6ustak ^brukarn. Utbad
sig fä upplysa akt detta Fullmägtiges ärliga samman»
träde att öfverse Stalswerket, warit en blott formalitet,
bestående deri, att för dem flntfummorne blifwil
uppwifade, en formalitet, hwilken numera, sedan
Statswerket af Riksens Ständers Revisorer kommer
att granskas syntes aldeles öfwerstödig.
Arv
90 Den 4 November.
Herr Grefwen och Landt-Narskalkcn sivarade
att saken wore lagd pä Bordet.
Upplästes följande:
Utdrag af Prokocollet hållet hos Riksens
Höglofliga Ständers Banco - Utskott den
October 1809.
S. D. I stöd af Riksens Höglofliga Ständers
wid r8oo ärs Riksdag fattade Beslut, är, uti samma
ärs Reglemente för Banco Förwaltningen, till
Standernes Revisorer öfwerlemnadt, att, i händelse
de sinna någon eller någre Fullmägtige, hafwci uppenbarligen,
af försummelse, eller egennytta, felat
emot Reglementet, Instruktion och Föreskrifter, eller
ifrån dem afwikit, sä att werket märkelig skada deraf
tillskyndats, de da ägde rättighet, att anmäla sadant
till Laga beifrande uti Kongl. Swea Hos Rätt.
Med afseende ä tillämpningen af berörde Beslut,
enär till äfwentyrs anledning dertill sig företedde,
och da allmänna Lagens föreskrift i dylika
fall, icke till answarighetens bestämmande för Riksens
Ständers Fullmägtige, kan lampeligen anwändas;
anser Banco-Utskottet sig till de Respective
Ständens godtfinnande böra »vördsammeligen anmäla,
huruwioa ju icke anledning sig företer, alt till
Höglofliga Lag-Utskottet öfwerlemna, utarbetning af
en answarighetslag, hwarefter Riksens Ständers Full
.
mäg
-
Den 4 November- yr
mägliges förbrytelser böra af Kongs. Hof-Ratten afdömmas:
Och att i händelse Lag - Utftotter derwid
behösde kännedom af Fullmägtigas i Reglementet
grundade skyldigheter, samma Lag dä kunde af wälbemälte
U^kott, gemensamt med Deyuterade ifrån
Banco-Utskoltet, blifwa utarbetad. Hwarökrver Utdrag
af Protokollet till de Respecliye ^tanden ex«
pedieras skulle. Är och Dag som förr ffrifwik star.
Efter Befallning
klelsinZius.
Remitterades till Lag-Utskottet
Upplästes följande twänne ad nokitiam insända.
Utdrag af Protocollet, hällit i Riksens Höglofliga
Ständers Stats-Utskottden g i Oktober
1809.
S, D. TillMiksens Höglofliga Ständers StatsUtffott
har ifrän det Hederwärda Bonde-Ständet
blifwit remitterat ett sä lydande Protocolls Utdrag.
Utdrag af Protokollet, hällit hos Bonde
Sländet
den ig Oktober 1809.
S. D. Riksdagsmannen polian k^aZnus Ves'
LnZ frän Westmanland hade söre den ni denna
mä
-
92
Den 4 November.
mänad ingifwit ett Memorial som nu upplästes sä
lydande:
Dä Riksens Högloflig^ Ständer beslutal indragning
till Statens behof af alla de Kongsgärdar,
som ej höra till Konungens Hofstat, hwariötand
är Johannisberg, belägen i Tuhundra Härad i Westmanland,
dristar jag förmoda det Riksens Höglofliga
Ständers Stats-Utskotk snart lärer företaga reglerandet
huru denna Kongsgård till Stålens största
förmohn skall disponeras, troligen torde den såsom
Skatte försäljas. Jag hastar derföre i ödmjukhet
erindra, att dä flere Hemman Kurön, Ridö!! och
Wästeräng, haswa Skatte Natur, fast de rttgjordt
sin Skatt kill Johannisberg, den lid Johannisberg
ivar att anse som Kongsgård, hwilket ock fortfarit
under privafs arrendatorers lid, hwilka egenm sgttgt
ökat deras Äöoers ullagor, och till och med satt deras
besittningsrätt i fräga. Det är för desse li
dande
medörödrr jag derföre ödmjukeligen anhaller,
att ej desin Hemman förblandas ined ofwansagde
Kongsgård, utan deras Ädoer fä lösa en fortfarande
besittning eller flatteratnghet, och lemna en lampelig
Ränta ärligen kill Kronan, och anhälter jag
ödmjukeligen denna min wälmenta erindran »nätte
fä till Stats-»btstoltet remitteras, som ester inhämtandet
af rätta förhällandet icke lärer missunna dessa
pä Mälarens öar flitige odlare, att blifwa bibehättne
wid Lesia Hemman, dem de och deras Förfäder, pä
«lla sidor omgifne af Hafwets brusande Böljor, sä
-
Den 4 November- 93
som nitista Jordbrukare berölwyardt Cultiveral. Stockholm
den io OcLober 1809.
stok. ^daZNus VeslinZ
frän Siende och Tuhundra Harader
i Westmanland.
Remitterades till Stats-Utstvttek. Ul supra.
Lx kootocollo
8. L. Irä^äräki.
Stats-Utstotket bör Harwid tillkannagifwa, akt
dä Ikiksdagsmannen Vo8l1nA uppgifwet ^ vfwannämn»
Le Hemman Kurön, Ridön och Westeräng wara af
Skade Natur; Och Utffottet, till utrönandet af rätta
förhållandet, härom ifrän Kongs. Kammarkollegium
inhämtat erforderlig upplysning, hafwa desse
Hemman ^deremot, enligt den ifrän Westmanlands
Län sednast inkomne Jordebok och Rakenffaper befunnits
icke wara Skatte, utan af pur Krono Natur.
Af sadan anledning har Stats-Ukffottet ansett
Vessing anförande, säsom stridande emot förhållandet
och witsord ägande officielle Handlingar
icke förtjena något afseende. Är och Dag som förr
strifwit star.
Pä Befallning
kwäelius.
Nt
-
94 Den 4 November.
Utdrag af Prokvcollet, hällit uti Riksttts
Höglofliga Ständers Stats-Utstott den zr
October 1809.
S. D. Sedan, i anledning af en hos det Hederwarda
Bonde Ständet wäckt och derifrån, till
S ats-Utstottet remitterad fraga, angäende äterkallande
af sädane Donationer och Förläningar, härigenom
större eller mindre delar af Kongsgärdar eller
till och med hele sädane lagenheter stola b ifwil
af Rikets förre Regenter upplätne enstildte Personer,
dels pä Lifstids besittning utan all flags afgäld
till Kronan och dels till ewärdelig ägo bortstänkte,
Stats-Utstottet uti Protocolls Utdrag af dell
5:te i denna manad förklarat, det Utstoltet icke bade
någon sadan händelse sig bekandt, och hwadan Ut.
stöttet, da något exempel derpå icke blifwit uppgifwet,
något utlåtande däröfwer icke kunde, afgifwaj
sä hav till Stats-Utstottet ifrän dek Hederwärda
Bonde Ständet ett sä lydande Protocolls Utdrag
ankommit.
Utdrag af Protocollct, hsllit hos Bonde Ställdet
den 20 October 1809.
S. D. Till Riksens Höglofliga Ständers Statsutskott
remitterades följande as Riksdags Fullmägligen
Joli. btlagnus Vesling ingifna Memorial
WördsaMt anförande:
Med förundran har jag afhört Riksens Höglofliga
Ständers Stats - Utstötts Betänkande öfwer
Bon
-
Den 4 November- 95
Bonde Ständets yrkande, om indragning af Kongs»
gärdar, Donationer m. m., som aro i privates händer.
Det heter, att som Bonde Ståndet ej nämnt
eller uppgifvit nägon, kan Utskottet sig dermed icke
befatta. Detta tyckes ej wara skäl att komma ifrän
den saken.  . Likasä wäl som Höglofliga Utskottet
Har sig be ant, att de gifwas, likasä wäl lärer Höglofliga
Utskottet inse Bonde Ständets oförmögenhet,
att kunna uppnämna och detaillera huru nu hushällas
eller misihushällas med hwarje KongSgärds Donation
etc.  , Wi hasme af Utskottets nit att förskaffa
Staten nya Intrader wantat Höglofliga Utskottet
skulle gjordt sig den mödan, att ifrän behörige
Collegier infordra derom upplysningar, hwarför.
Utan wi ej lara hafwa hopp fa hjelp att fylla Stats
behofwen
genom indragningar.
Jog fär likwäl
nanmgifwa en Kongsladugärd Johannisberg belägen
uti Landby Socken, Tuhundra Härad och Westmanland,
ehuru ej i mitt minne Konungen der haft
nägon Ladugärd, utan ester sagen, stalt en wid namn
Oäerström deras wara Disponent, men om det är
för penningar eller meriter, med eller utan contraet,
— Lifstids eller ewighets förläning —_ har icke warit
milt yrke att utforska.
Hwad jag med säkerhet
wet, är att Johannisberg nu arrenderas af en
Lieutnant Lranät, och att Tuhundra en del af
Stende och Norrbo Häraders sjelfägande Skatte
Bönder under de brädaste antida der stola agera
Torpare. — Det sägs att bemälte Arrendator ärligen
stall betala besia dagswerken, men om det inflyter
i Statens eller privatas i Casior är mig aldeles
obekandt. Det wore önskeligt Höglofliga Utskottet
96 Den 4 November
-
gjorde sig mödan härom infordra upplysningar och
atti fall besia dagswerls penningar ej ti sörene kommit
Staten tillgodo, de hädanefter directe u?.burne
af Allmogen , utan alt Har Lieutnant Lranöt' fick
dem betala, för att hafwa magt Commcnvera sjelfägande
Skatte Bönder, i S ats Casian kunde inflyta.
Desia Dagsverken utgöras 24 af hwarje helt Hem-.
man, men om till Disposition deraf, är nägon laglig
rätt eller om bädningen ällydeS, för det Får och
Farfar sa gjort ar mig li msa obekantt Nog; det ar
ibland det mest tryckande Onus Skatte Allmogen fär
»vidkännas; Och anhaller jag ödmjukast det a mitt
»vördsamma anförande, »nätte blisiva til! Riksens
Ständers Staks-Utstott remitteradt. Stockholm den
20 October 1829.
Joban bllagnus VeallnZ.
frän Stende och Tuhundra Ha«-  rader i Westmanland.
Ät supra Lx krotocollo
I- 'b. Dräbärclb.
Stals-Utstoktet har icke »ned liknöjdhet kunnat
anse det sätt, hwarpä Riksdagsmannen Vesling tilllätit
sig akt fälla omdöme öfwer Stats Utskottets
bemödande, att handhafwa och utreda de kitt desi åtgärd
hörande ärender.
U kottet har med en styl,
dig »vördnad för Riksens Höglofliga Ständers detsamma
uppdragne förtroende, ännu icke i något »nät,
hwaröfwer det afgifwit sitt yttrande, byggt detsamma
xä andre än officiela uppgifter och underkättelser.
Den 4 November. y?
Utstottet har icke spart någon möda akt hämla upplysningar,
der de borde sökas, och Utstottet har aldrig
rattat sine utlätanden efter andras sagen och
berättelser, utan pä wertliga Facta och Handlingar,
dcr sädant bordt grundlägga ett med sakens merklega
förhållande öfwelensstammande omdöme.
Dä Stats-Utstottet l allt desi bemödande haft
för ett oföränderligt ögnamärke, befrämjandet, i hwatz
pä dest åtgärd ankommit, as ej mindre det allmännas
än hwarje enskildt Medborgares förmän, och bästa,
har Stats-Utstottet trott sig med stal böra kunna
förwänta, att öfwer desi göromål bliswa fredadt
för mindre grundade anmärkningar.
Utstottet har underkastadt alla sina göromål
Riksens Höglofliga Ständers egen upplysta Kantning,
och. om någon gäng uti de Nespectivc RiksStanden
anledningar till anmärkning derwid funnits
äga rum, hafma de alltid blifwit Utstottet meddelte
pä ett satt, som swarat emot Riksens Höglofliga
Ständers märdighet och det förtroende Stats-Utstottet
blifwit uppdragit.
Stats-Utstottet torde icke behöfwa för Riksens
Höglofliga Ständer framlägga, huru tungt och obehagligt
det will bliswa om Utstottet under sina manga,
trägna, wigtiga och answarsfulla befattningar,
stall bliswa föranlätit emottaga och beswara sä bestaffade
anmärkningar af enstildke Ledamöter af de
Pespective Riks-Ständen, som endast grunda sig pa
Zjerde Band. N-o 13, 14. blot
-
?8 Den 4 November.
blotta gistningar, utan mindsta kännedom af stelfwa
saken.
Hwad Vs5smZ angående Johannisbergs Kongsgård
anfört, har Stats - Utstottet funnit emot rätta
förhalandet stridande, och således ej förtjena något
särkildt swar och urredande.
FLrhällandet med denna Kongsgård och dest
Arrende - willor har Stats - Utstottet omstandeligen
upplyst och utredt uti det särstildta Betänkande an»
gående Kongsgardarne i allmänhet, som Utstottet
nu är i begrepp att till Riksens Höglofliga Stander
»vördsammeligen afgistva. Ar och Dag som före
firifwit sta.
Pä Befallning
kröäeliu».
Föredrogs
Kongl. Majrts nådiga Proposition till Riksens
Ständer om widtaganve af särstildte kraftige
anstalter, till Rikets förswar och framtida
säkerhet. Gifwen Stockholms,Slolt den gr
October igoy.
Sedan Kongl. Mch:t ägt den ljufwa tillfredsställelsen,
akt se den första förbindelsen uppfylld, som
Kongl. Maj:t genast efter Regements förändringen
med Swensta folket ingeck, och en länge efterlängtad,
samt för Rikets sielsbeständ oomgängelig fred,
ehuru med betydliga uppoffringar, blifwit »vunnen;
Skyndar Kongl. Maj:t att kalla Riksens Ständers,
upp
-
Den 4 November. 99
Uppmärksamhet frän det närwarande tillståndet af
lugn och hwitå, till widtagande af sädana kraftiga
medel, som kunna befästa denna dyrköpta fred, och
för framtiden aflägsna nya faror för Rikets sstlfstän.
dighet.
Hwarje Stats mer elter mindre säkerhet, mer
eller mindre aktning af främmande magter, hwilar
dtwifwelakligt pä desi inre styrka, och pä den Nationalanda,
som räder hoS desi inbyggare. Ju me»
ra desie för Statens upprätthällande nödige egenskaper
lämpas efter Tidehwarfwets fordringar, efter det
skick, hwaruti angränsande länder sig befinna, ju sä.
krare kan Medborgsmannen öfwerläta sig ät den
tröstande föreställning, att den frihet, de Lagliga
rättigheter, och den fielfständiga jord han ärft efter
sina Fäder, mä bibehällne och fredade till desi söner
kunna öfwerlätas. Aldrig hafwa besia sanningar
warit mera anwändbara pä Rikets tillstånd ätt t
närwarande stund, dä den maktlöshet ett förödande
krig esterlemnadt, kräfwer nya och owanliga hjelpemedet
att försäkra Sweriges framtida lugn.
Kongl. Maj:t, som pröfwat wiglen af besia
hjelpemedel, som i afseende derpå infordrat upplyste
och kunnige Milikaire personers underdäniga yttranden,
twekar ej att nu förelägga Riksens Ständer resultatet
af deras öfwerläggningar, och att derwid med
oinskränkt förtroende, päkalla Riksens Ständers Patriotiska
och warma tänkesätt för Fäderneslandets
wärn och säkerhet.
Att
ros Den 4 November.
./ Att den nuwarande Swensta Krigsmagten, glest
spridd omkring hela Riket, äfwen om den till sin
fulltalighet kunde äterbringas, omöjligen är i tillstånd
att skydda Rikets widlyfiiga kuster mot mag,
tiga grannars tillredda och öfwerlagda anfall, eller
tillskapa en styrka, som med skyndsamhet och eftertryck
kunde i förenämnde ändamål samlas pä en punkt,
eller till tillräckligt antal delas pä flere, lärer hwar
och en nödgas erkänna. Slutföljden deraf mäste nödwändigt
blifwa, att en ökad Militaire styrkas beredande
innom Riket, är för dest förfwar oumgänge,
lig. Kongl. Maj-.t känner nogsamt de tyngder, som
denna inrättning för desi trogna Folk ofelbart kommer
att medföra, och den billiga farhäga som Landt--  wärnets felaktiga anwändande uppwäcktz men Kongs.
Maj:t känner äfwen ä andra sidan, att dä walet lemnäs
mellan uppoffringar och förnedring, mellan en
bewarad ära och en förlorad frihet, mellan en bibehållen
helgd ät Sweriges urgamla namn, och desi
utplänande ur antalet af Europas Stater, bör ingen
Swensk man kunna tweka, intet hjerta tillslutas, ingen
arm sänkas, och inga krafter anses öfwerflödige.
.
Det torde ej behöfwa anmärkas, att sjelfwa
inrättniugssättet af en National bewäring, kan utom
desi stora och otmifwelakliga ändamäl, äfwen i wäsentelig
nion, förekomma alla de olägenheter, som antingen
förflutna tiders bedröflig» erfarenhet eller
swaghetens undanflyckter sökt att fästa wid dettä allmännare
förswars-systeme. Nästan alla Europas Stater
hafna insett desi nödwändighet. De haswa bedömt
-
Den 4 November.
dömt akt Krigskonsten, liksom all annan practift Wettenffap,
ager sina skiften, och winner genom tid och
erfarenhet en större grad af förädling; de haswa derföre
ej twekat att afwika frän gamla former, sa snart
deste ej längre kunde stä tillsammans med tidehwarfwet,
och hwar i sin mohn hafwa de sökt att bygga
sina förswars anstalter pä grunder, närmast swarande
mot deras fienders. Swerige har, genom en stor
Konungs odödliga bemödanden i redmr öfwer ett
århundrade för det öfriga Europa framställ möjligheten
af en nära förening emellan Soldaten och Medborgaren;
Men detta werk af ett mägtigt och omfattande
snille, har nu, genom de förändringar Swerges
läge och styrka undergått, blifwit för sitt ändamäl
otillräckligt. Grunden är likwäl redan lagd till
förbindelsen, fästad wid Jorden, att förswara Fäderneslandet.
Det tillhör således endast upplystare tider
och nya behof, att ge en utvidgning ät desta Medbvrgsmanna
härar, pä ett satt, som kan förena Statens
trygghet med krigarens wärd.
Kongl. Maj:ts mening, kan derföre aldrig wara
att föreflä upprättandet af en, pä samma grund
som förra Landtwärnet, hwilande National Bewä»
ring. Aldrig har erfarenhetens lära blifwit pä ett
rysligare och för Fäderneslandet mera' kFnbart sätt
wunnen, än genom förenämnde inrättnings Men en
rättvis anklagelse mot dest Organisation, cch i synnerhet
mot de brister af alla stag, för hwilka den
warit blottstäld, bör likwäl ej kunna werka ett.ogillande
af sjelfwa dest ändamäl. Desta i wädans stund
utstrefne Troupper, sammanförde utan beräkning om
nKdi'°»
ros Dm 4 November.
nödige tillgångar funnos till Leras Bewärlng och
underhäll behandlade som en, frän den öfriga Armeen,
aldeles afskild reserv-styrka, af hwilken stundom
allt fordrades, men som lik,väl alltid med ett
kallt förakt befraktades, öfwerlemnadc derföre ät manwärdén
och döden, böra för ewigt afskräcka frän ett
förnyande af det elände, hwaraf Swensta folket sä
nyligen warit ett witt ne.
I den plan, som åtföljer denna Kongl. Majrts
Nådiga Propofikion, har Kongl. Maj:t till grund,
dragen upptagit, hwao som i Hans Majtts tanka
bör kunna leda lill den förmonligaste inrättning af
National Beväringen. Kongl. Maj:t har i synnerhet
sökt att förekomma all stillnad i behandlandet
emellan de ordinarie och nyst utstrcfne Troupper, sä
att destas wid alla tillfällen, äfwen under Landtmark,
inrättningen, ädagalagde berömliga tapperhet
och gyda wilja, genom ett införlifwande med en
krigsman och härdad Troupp ma erhälla en skyndsammare
utwäg, att till ett gemensamt och kraftigt
försvar bidraga. ^ Krigsmagtens fulltalighet, säkerheten
af dest recrulering och möjligheten att, till
eli efter Rikets tillgängar och behof lämpadt belopp,
öka dest stridbara styrka, blifwa således de första och
wäser.dteligaste sördelarne af National Beväringen.
Ej eller bör obemärkt lemnäs, att den nödwändigt
ställ förekomna den omänllga stegringen af Soldat
leger, feM frän ett krigsllllständ, med nu warande
Lnrättkstngar, är ostiljakkig, och att, om National
BewKingeu hinner till den stadga, som endast liden
och Swensta Folkets egna Patriotiska böjelser kun.
na
Den 4 November. ioz
lia den samma gifwa, och hwarigenom tillfälle skulle
yppas att, till en början under fredstid, och lör
handa sedan för alttid halla intill twätredwbelar
af indelta Armeens Nummertal vacant, en betydlig
inkomst skutte för Riket beredas genom Rust- och
Rothallens afgifter för deste vacante numror.
Kongl. Masil tror sig redan hafwa lemnadt
nog tillfyllestgöranöe prof, sä wäl emot främmande
magter, som emot dest egna trogna Undersåtare, pä
dest med full kännedom af Fäderneslandets önskan
och behof grundade fredliga böjelser, samt pä dest
trofasthet i redan ingängna förbindelser, för att wid
detta tillfälle befara att dest afsigter, med förestående
af en National Bewäring, ware sig innom eller
utom Riket, kunna mistkännas. Aldrig har lör
hända någon tidepunct gifwits, dä Sweriges tillbe mmande
Statskonst warit af hände »erna mera i för»
wag bestämd, etter legat i mera öppen dager, än
för det närwarande, dä allt för framtiden bjuder att
^ söka bibehålla den äterwundna freden för akt genom
den, sa wida möjligt är, utpläna minnet af wära
förluster, och dä den enda tillärna ärelystnad, synes
böra inskränkas innom föresatsen att förswara hwad
annu äterstär af Fosterjorden. Detta dyrbara aliggande
är äfwen enda driffjäder» lill Kongl. Maj.tts
nu gjorde framställning, och dä hela National Ve.
wäringens organisation hwilar pä willkoret af eget
förswar, och således ej för krigslystnaden bereder
ökade medel till Rikets inblandande i nya wädellga
stridigheter, torde hwarje sjelfständig Stat endast deruti
igenkänna en högtidlig borgen af Sweriges fram
-
i°4 Den 4 November.
tida Regeringslära, och Swensta folket med warma
omfatta ett förslag, som förenar forntidens minnen,
med samtida pligter, och grundar hoppet om kom,
mande tiders lugn och sjelfständighet.
Såsom af lika stor och allmän wigt, som det
ämne Kongl. Maj:t nu till Riksens Ständers mog
na
ompröfning öfwer!enwar, anser Kongl. Maut
bestämmandet af tillräcklige ärlige medel för Riketsförswarswerk.
Floltornes underhällande eller nybygg,
nåd, Armeens Vewärings- och utrednings behof,
krigSföruödenhelers anskaffande af alla stag, nödige
och efter Rikets nu warande gräntsor lämpade förswarswerks
anläggande, utwidgning eller inrättande
of militaire uppsostrings anstalter, hvarigenom äswen
ur National Vewäringens stöte stickiigt befäl
bunde för den samma tilldanas, med mera, kräfwa
stora och owanliga kostnader, hwilka, om de genast
eller med skyndsamhet bestriddes, stutle i närvarande
tillstånd öfwerstiga Rikets krafter och tillgängar.
Det är således endast i en progressiv ordning, och
under flera ars förlopp, som de af Kongl?Maj-.t
äsyftade förändringar och förbättringar sä wäl med
Armeen som Flottorne, möjligen kunna werkställas;
Men till dessa behof fordras, oundwikeligen en
någorlunda tillräcklig ärlig anslagssumma. Uti
Kongl. Maj-ts Nädiga Proposition af den z:te sistledne
Julii, har dennas belopp, utan afseende pä
någon dä tillränkt utwidgning af Swensta krigsmagten,
blifwit uppgifwen till i Million Riksdaler Banco
om äret; och de sedermera af Kongl- Maj:t i
vetta ändamål tillförordnande Committerade hafwa,
Den 4 November- ivZ
efter nogaste granskning af hwad pä de sä kallade
Militaire extra Ordinarie Stater manligen mindre
efter behofwet, än efter Statswerkets medel och tillgångar,
warit uppfördt, icke ansedt sig kunna nedsätta
denna summa. Pä de af Comitterade uppgifne och
ännu ytterligare bekräftade grunder, har Kgl. Maj:t
härmedelst welat päkalla Riksens Ständers biträdes
till förberörde ärliga summas ansiäende ä Riks Staten,
att räkna frän den i:sta nästkommande Ianuarii.
Utom deffa ärliga medel anser Kongl. Majit
nödwändigt, till afhjelpande af den brist af Befäl,
Artilleris Manskap, Copvaerdie Karlar, och SkeppsGostar,
som Skärgårds Flottan efter Finlands förlust
sätt widkännas: 1:0 Att alla Officers- och Under-Officers
Löner, som förut warit auslagne pä
Sweabörgs och Abo Escadrernas Stater mä pä Swensta
Staten, med undantag af Ofwersts Lönen, öf«
werföras och bibehällas. atdo Att det i Finland
förut stationerade Skårgärds-styrmans Compagnie
pä Swenst Stat öfwcrflyttas. z:o Att det Coopva»
crdie Karls Compagnie, som före kriget warit Sweaborgs
Escadre ansiagit, och sedan blifwit härstädes
ä nyo uppsatt, mä tillika med sexhundra Man och
nödigt Spel af Finsta Sjö Artillerie Compagnierne
pä Swensta Staten upptagas och 4:0 Att de
hittills pä Swensta Staten bestäddc Skepps-Gostar
mätte frän 'den Finsta ökas, till ett antal af sextio
Ordinarie- och trettio Extra Ordinarie Skepps-Gossar.
Lill utförande häraf, förmäntar sig Kongl.
Majll
io6 Den 4 November.
Maj:l att Riksens Stander mä utfinna och anstä
nödige medel.
Kongl. Maj:t har nu uppfyldt den pligt, som
Leff Konungsliga kall honom sä heligt älägger, och
utan förbehåll för Riksens Ständer framställ, ä ena
sidan desi farhäga för framtidens möjligheter, i han»
delse Rikets förswarswerk ej winner ett nytt och
kraftigare skick, och ä den andra, desi säkra hopp
om Riksens Ständers eniga och werksamma bemödande,
att i detta afseende bereda en oiwiklig borgen
för Fäderneslandets sje fstandighet. Det är ej af
enskildt ärelystnad, ej för Personliga assigters befrämjande,
som Kongl. Maut wäckt fräga om National
Bewaringen, det ar endast af sann Medborgerlig
kansta, och af en i alla stiften oföränderlig
karlek för Sweriges beständ, tänkesätt som först med
döden skola utslockna. Snart nalkande malek af dest
bana förmodar Kongl. Maj:t sig ej upplefwa de tider,
dä lika hotande stormar skulle staka Sweriges
Regements byggnad, som dem hwilka nyligen wörö
«ära, att till intet göra dest wareise och dest namn;
men sä länge möjligheten deraf kan m d hwarje är,
med hwarje ögonblick förnyas, sä lange icke Riket
innom dest eget sköte ager det säkraste stöd för fredens
bibehållande, genom i förwäg beredde kraftige
anstalter, att utföra ett förswars krig, i händelse
det blir oundwikeligt, sä länge har Kongl- Maj:t
utan afseende pä utgången, endast ansett sig böra
följa, hwad detz hjertan och Faderliga omsorg bjuda.
Om Kongl. Majrts bemödanden ej winna en önstad
framgång, och detta urgamla Rike, blottadt pä för?
Den 4 November- ro?
swar, till framtidens wägfpel öfwerlemnadt, stulle se
den olycksbädande stund inträda, dä besia heliga
ord af Frihet och Fosterbygd för Swensta bröst hlif»
wa främmande, och ur S veriges häfder af Inkräktarens
jern utplänades; da ej mer för Lagliga rättigheters
helgd, för egen sjelfständig jord, för uppratthällandet
af en, sedan urminnes tider af ryktet
hyllad och troget förwarad krigsära, de underkufwade
Jnbyggarne i delta Land fingo spilla sitt blod
eller anwanoa sin medfödda tapperhet; da detta äldriga
Göthijka namn, som ännu eldar wära hjertan,
och trotksat sä mänga ärhundranden, stulle bland
tidens hwalfningar förswinna, och endast öfwerlemna
ett sorgligt minne af hwad wi warit, dä  och ma
-enna rysliga mätning aldrig besannas!
stola
wära efterkommande, Oster af närwarande tids owerksamhet,
ätmindstone ej rätkwist, kunna göra Kongl.
Majtt den förebråelsen att ej hafwa warnat sitt folk
för tillkommande oblida Oden, att ej hafwa bundit
wid desi samwete och answar medlen och förbindelsen
akt dem afwända. Kongl. Maj.t förbliswer Riksens
Ständer med all Kongl. Näd och ynnest städse wälheivägen.
O ^ RI.. s
6. ak V/etterstestt.
Z. i.
Med Swenst manna rätt följer den owillkorliga
pligt, att Personligen förswara Fäderneslandet
mot fientligt anfall, samt alt upprätthålla desi sielf
siän
-
io8 Den 4 November.
ständkghet. En National Besvaring konrmer i följe
häraf att upprättas; och skyldigheten att deruti deltaga,
äger full kraft ifrän tjugu till och med trettio
ärs älder.
Ingen skillnad uti Ständ elter börd
werke härutinnan något undantag, kunnande endast,
sädane lyten, som göra aldeles ostchcklig till krigstjenst,
wanwett, beständig sjuklighet, eller Ordinarie civila
tjenste» och werkiigt Preftc-Ständ, frän anteckningen
till National Bewäringen befria. Denna anteckning
kommer hwarje är att förrättas pä derom af Konungens
Befqllningshafwande utfärdad kungörelse, af
Pastor och sex, öfwer fyratio är gamla af hwarje
Socken pä Landet eller Församling i Städerna walde
gode män, i närwaro af de Personer, som Kongl.
Maj:t dertill förordnar. Behörige af desie Personer
underskrefne Rullor aflemnas till Konungens Besallmngshafwande.
Z. 2.
Wid anteckningen till National»Bewäringen
kommer ingen skilnad att äga rum emellan dem, som
arv födde under loppet af det är, frän hwilke! beräkningen
tager sin början.
§. 3-
Den enligt i tz antecknade Folknummer af mankön
öfwer hela Riket indelas särskildt i hwarje Socken
pä Landet och Församling i Städerne, uti fyra
delar eller Clasie.r, och fär namn afrista 2:dra z.-dje
och 4:de Clafferne, nemligen Len första innefattande
alla emellan so till och med LZ ärö älder, den ardre
Den 4 November. ic>Z
frän och med 24 till och med 26 ars alder, den
z:dje fran och med 27 till och med 28 ars alder,
och den 4:de eller sista frän och med 29 till och med
Zo , ars alder. Pä sätt föregående Z utstakar kommer
således den första Classen för nästkommande är
18 ro att innefatta alla de manspersoner, hwilka äro
födde frän och med den r:sta Januarii 1787 till
och med den sista December 1789 0. s. w
§.
4-
Äf dessa Classer utgå efter lottning innom hwarje
Sockn och Stad sä stor del', Konungen för Rikets
förswar, mot fientligt anfall finner nödwändigt,
den yngsta Classen först och sä Class efter Class; dock
Lör mindst hälften af föregående Class utgå innan
den efterföljande anlites. Lottningen ster uti Pastorns
och de uti i:sta § omförmäldte sex gode mäns
Lfwerwaro.
Skulle lotten att till werklig krigstjenst utstrifwas,
falla pä nägon, som more den enda manbars
arbetaren wid ett gärdsbruk, hwarwid manspersoner öfwer
6o och under 18 är ej beräknas, eller den enda
Föreständaren af en Fabricius, ett Handkwerk eller en
Handels-rörelse, och de gods män finna honom icke
utan stada för det allmänna kunna frän fin handtering
stiljas,
Konungen, hwilken äger att i StatsÄädet pröfwa
och afgöra, huruwida en sädan person ma wid det
tillfället, frän krigstjenst uudantagas; och stall det
bero af de gode män, att emedlertid och intill dess
US Den 4 November.
Konungens Beslut b!ifwit fattadt, befria honom ifrän
att utgå.
§. Z.
Dä en Stads National-Bewäring uppgar till
hundrade man och derutöfwer, kommer den att utgöra
en förenad Troupp, som igenom Konungens försorg
erhäller nödigt Befäl. Skulle Bewäringsmanstapet
samfäldt eller enstilbte personer deribland åstunda,
att införlifwas med Någon förut Upprättad Corps
innom Länet, mä sadant dem icke fönvägras. Nativnal-Bewäringen
i de mindre Städer, som icke utgör
bemäldte antal, fl. ll införlifwas med det närmaste
indelte Infanterie-Regcmente.
§-. 6.
National-Bewarlngen pä Landet stall tillhöra LL
indelre Jnfanterie-Regementerne, och i Kustprovin--  cer de der indelte Ba^smans-Compagnierne, samt af
deras Befäl till krigstjenst inöfwas, i hwilket ändamål
hwarje sadant Regemente och Compagnie bör erhålla
sine Bewärings-diftricter, samida möjligt ar
innom de Härader och Socknar, der de nu äro indelte.
I de Länder endast Cavallerie - Regementer
finnas, förordnar Konungen särskildt Befäl för National
Bewaringen. —- Ester den i 4-'de Z faststälde
lottning, emo tages det utlottade manstapet af det
till districtet hörande Regementernes Befäl, hwarefter
Bewarnings-manstapet genast förstärker Regementet,
under lika förbindelser som den Ordinarie
Soldaten, och hemförlofwas med honom wid intraf
-
Den 4 November- m
fad fred. Af denna anledning upphöra under krigstider
alla Rerruterings förbindelser för Rust- och Rothållare,
äfwcnsom skyldigheten att uppsätta Margier,
ning, utom pä de Orter, der den ester särstildte och
nu gällande författningar, eller överenskommelser,
såsom en stäende Corps anses.
§. 7.
Exercitier med National-Bewäringen förrättar
L fredstider af dertill förordnadt Befäl, ä Söndagarne,
under de årstider, som efter hwarje orts läge
finnas lämpligast, nägra timmar antingen före eller
ester Gudstjensten. Till en början Exerceras, undernämnde
öfningstid, hwarje Söndag, blott första Classen
as National»Beväringen, efter g ars tid Exerceras
arbra Clasien hwarannan Söndag; efter 6 är
g'.dje Clasien hwar 4:de Söndag och efter 8 är, 4-de
Clasien äfwen hwar 4:de Söndag. I de mindre
folkrike Socknarne bör, efter friwillig öfwerenskommelse,
Bewäringsmanstapct, sä midt sig göra lä'er,
innom Häradet, men ej u'om det samma, pä ett eller
flera ställen samlas och Exerceras. Om igenom
friwillig öfwerenskommelse emellan Konungens ombud
och Inbyggarne i hwarje Socken eller Stad,
en efter locala omständigheter mera afpatzad tid för
National-Bewäringens Exercice kan fastställas, ware
sädant icke förwägradt. National-Bewäringen är»
under fredstider, owillkorligen befriad frän all annan
Militairifk tjenstgörning eller handräckning, än
den som i denna § bestämmes.
H2 Dm 4 November.
§. 8.
Besvaring och Beklädnad tilldelas Besväringsmanskapet
pä Statens bekostnad, och bör wara lika
med Regementernes, samt efter behofsvet och Elima,
tet aspassadt. För Första Classen bor beklädnad
och besvaring alltid wara att tillgå, och förwaras
i Sveken Magazinerna, eller något annat innom
Socken svarande' tjenligt rum, saint ssä under
wärdén af de Ordinarie Regementernes Besak. Sä
fort första Classen utgår, drager Konungen genast
försorg om Bewärings- och Beklädnads anskaffande
för Andra Classen, hwilken owillkorligen bör Manskapet
tilldelas, sä snart det i werklig krigstjenst in
gär,
och sörhälles pä detta sätt frän den ena Classen
till den andra.
s ' ,, -
8- 9-
Aflöningen för det till krigstjenst utgående Manskap
af National-Bewaringen, bör i alla grader svara
lika med Ärdinarie-Regementernes.
§, IO.
Blesserade till den grad att de för framtida
bärgning äro oförmögne, böra af Staten underhållas.
Begärdes pä bordet.
Herr Grefwe» och Landt - Marskalken sa
ken
är begärd pä bordet, men Höglofliga Ridderfkapet
och Ade'n torde tilläta mia sundra, att Hans
Maj-t
Den 4 November. nz
Majit i denna proposition, sammanfattat ttvänne ämnen,
det ena om National-Bewäring, det andra om
medel till Rikets öfriga förswarsanstalter, hwilket
sistnämnde torde fä remitteras till Stats. Utskottet
Bifölls.
Widare förklarade Herr Landt- Marstasken att
ben delen, som rörde National - Beväringen i nästa
Plenum ställe komma att äter upptagas. Efter en
kort öfwerläggning yttrade sig H-rr Landt-Marskalken,
det han trodde detta Plemtm nästkommande Tisdag
komma akt hällas.
Ark Lripsn^alät, Jacob Lric, ermdrade, det
'han wid denna Konungens Nådiga Proposition saknade
Stats-Rädets yttrande, hwarföre han Hemstalde
LM icke, innan srägan upptages, detta yttrande
genom Herr Grefwe» och Landt-Marstalken kunde in.
begäras. ,
Grefwe Ds la 6arIis, Jacob, som denna anmärkning
stöder sig pä 87 och 89 L tz Regeringsformen,
sä instämmer jag deri, och anhäller äfwen
Ltt betta yttrande innan discussionen mätte inde.
gårås. -
Grefwe Dobna, ^uZulk, conformerade sig med
Herr Oripenvalät och Grefwe ve la 6ar6is.
Mherre Uiääsrstolpe, Larl, trodde det icke
följa af Regeringsformen, att nägot Stats-RädetS
Ljerde Band- is, r6. ykt»
i4 Den 4 November.
yttrande borde till en sä beskaffad Konungens proportion
bifogas,
-Zerr Grefwen och Landt Marskalken, Om
Ridder skåpet och Aoeln so behagar stalt jag hos Hans
Masit i underdånighet anhala, at^ sä ivida denna
fräga icke redan i S ats-Rädet förewarit, den der
mätte upptagas, och desi yttrande Riksens S änder
meddelas.
Grefwe körner, ^Zolpk (Zöran, utan twist
- wel har frägan i Skaks-Radet förewarit, när propositionen
af Hof-Can zelleren ar comra gnerad, och
torde hända, att i sjelfwa propositionen Stats Rådets
mening är införd.
Ropades af flera att desi yttrande ej medföljdt.
Grefwe körner. I g är i hufwudsaken aldeles
af samma tanka som Grefwe vs la 6arckie, jag
wille allenast fräga, om icke, utan att särstedt wara
bifogad, Stats-Rädtts mennig i sjelfwa propositionen
wore införd.
-Herr Grefwen och Landt Narstalken swarade,
alt deri endast ommlas, at Hans Mapt rädsörl
wisia Deputerade till utarbetande af en defen»
stons plan.
Pä ätstilliges begäran upplästes 8y § Regeringschrmen
jämte den 87 § som deri äberopas.
Zere
r
Den 4 ^yembee- irs
Zerr Koräenstol^e, ^NQ.rs, ester hwad jag
NU hört, lärer härmed ej annorlu.rn kunna förhällas,
än att Herr Grefwen och Lande- Marskalken i
Underdånighet hos Hans Maj:t anhaier om del as
Stats-Radets yttrande: men dä detta nn är af Hög»
loflige Ridderstapet och Adeln önskat och beslutat, underställer
jag, om icke det äfwen wore nödigt, akt de
öfriga Standen genom Deputation derom malte underrättas.
Denna erindran hördes nog allmänt tvinna bifall.
Uppropade och afsandes en Deputation till de
öfrige Ständen, under anförande af Grefwe ve I»,
Laräie, ^acod, hwilken stulle aflemna underrättelse
vm dessa Ridderstapet och Adelns, i afseende pä denna
Kongl. Maj-ts Nädiga proposition, nu fattade
Beslut.
Uppbröks Herrar Electorernes af första Classen
lista till wal af Ledamöter i allmänna Bcswars- och
Oeconomiä-Utskottet, efter Grefwe Daubs, (rustak
Oiäric, och Friherre (Ilklstarre, FuIImägtig, Herr
Ankarcrona, Lonraä Vilkelin, och befunnos dertill
wara utsedde.
N:o 85. Grefwe von kolen, (rustak kreäric,
Landshösdinge.
N:o 4!. Friherre VVratt§e! ak VinstebsrK,
Fullmägtig Herr af korkelles, Lamuel, LandshöfLinge.
Före
-
ii6 Den. November.
Föredrogs ä->yo Lag-Utskottets den 2 Nohem»
ber uppläste o<) pä bordet laggda utläiande öfver
de hos Ridde-flapet och Adeln, samt af Högwördis
ge Preste-Standet gjorda anmärkningar wid Urflotte s
förut afgifra Betänkande, angående wista i afseende
pä Ägtenskap förbudna flyld och Swägerflaps leder,
jämte de wid samma Betänkande bifogade Bilagor.
Friherre lilienstjerna, -^xel bine, dä de af
Lag-U flottet föreslagna förändringar i 2 Cap. 5 och
6 H Z Giftermäls - Balken i min tanka till en del
icke äro öfwerensstämmande, med en god sedolära,
och i det hela, hwarken aro nödwändiga eller nyttiga
i politiskt afseende, fä kan jag för min d-l ej dertill
lemna mitt bifall, utan önskar och tillstyrker att
Höglofliga Ridderskapet och Adeln wille afsiä LagIl
flottets derom afgifna Betänkande, och läta wär
Lag i nämnde § fä blifwa aldeles oförändrad.
Herr Grefwe» sch Landt Marskalken, gjorde
derefter proposition lill bifall pä Lag-Utskottets
utläkande.
Besivarades med Ja och nägre Ae;.
Friherre Stjernstedt, Larl 6nstak, förklarade
sig pä Åtskilliga skäl wära af enahanda kanka med
Friherre Lilienstjerna, och icke kunna bifalla LagUtskottets
tillstyrkande.
Zcrr Grefwe» sch Landt Marskalken, gjorde
-
Den 4 November. n?
de ä nyo proposition till bifall pä Lag-Ulstottets utlåtande/
hwiiken äfwenledes beswarades med
Ja och Nej.
Herr Stjerneld, 8amual, sedan propositionen
blifwi: med Ja och Nej bejwarad, är votering^ elaf
en naturlig följd. Jag har sör min ^l ei r rräckUg
lw, att inhämta underrättelse om dag-U^kottets
nrening, och masie sgledeä mara nöjd att p,ura»
liteien afgör frägan.
Zrr Grefwen och Landt Narffalken hem
stalde,
om icke, da det förebures att man ej haft tid
nog akt lara känna saken, Ridderffapet och Adeln
hehagade lala den samma hwila till en annan gäng.
Ropades Nej blandadt med Is
Archerre
Leäerström^ jacod, inwande, att sadant
ci bolde gä an, sedan salen more tagen under
ventilation, och votering deröswer- begärd: Det enda
sattet akt hjelpa deras min^ kännedom, som ej läsi
U skottet utlärande, m-^e att ä nyo uppläsa Acterna
,väl pe s".« hörde till U stöt ets sista utlåtande,
som hwilka först till Riksens Stander af»
lemlm^es
Aerr
LbrenborA, La spor- Vilkolm, till de
grundetlga stal sim högwyrdige Preste - S andet i
betta ämne anfört, anser jag öfwerflödigt att huswudsakligen
nägot illägga,, twartöm tror jag mig
^nuna utesiuta det ajMosts Lag, hwilken jag, ehuru
i öf
-
'*8 Dm 4 November.
i öfrigt erkännande desi stora warde, icke finner hitlampelig;
men Lag Utskottet har ester min tanka ej
wederlagt de öfrige, besia, mera politiska an moralijka,
hivarpä Lagstiftaren bygdt detta stadgande, subsistera
likasom förr, och intill desi jag kan bli öfwertygad,
att ju icke den förefiagne förändringen,
skall l sin l-laan tzinder » wäaen sör samban
det
mellan olika Medborgare-Clasier, samt förmögenhetens
spridande dem emellan, tror jag mig böra tillstyrka
afflag nti Lag-Utskottets Betänkande i den del
det rörer Z § 2 Cap. Giftermäls-Balken.
Härefter återkom Grefwe Ve la Oaräis med
Depmationen och gjorde redo för sin beskickning.
Zerr Gresiven och Landt - Marskalken lät
nu uppläsa Lag-Ukstottets först afgifna och äterremitterade
Betänkande, jämte bilagor, rörande wlsia i
asteende pä Ägtenskap sörbudna ftyld och Swägerflaps
ledsr.
Aerr Ltiernelö, 2-rnuol, sedan jag Ml hört
dega Handlingar uppläsas, jag ifrän ben äskade
voteringen.
Friherre Oeäerllröm, anhöll akt Hc^. Grefven
och Landt-Marfkalken wille göra proposition pä
Betänkandet Paragraphswis, dä ftin trodde att meningarne
läk are kunde förenas, elvr ock deras werkliga
stiljaktighet, lättare utrönas.
^err von k-knuksrvolik, turi 6uliak Ueinboiö,
När denna staga förra gange' hos Höglofliga Ridder
-
Den 4 November- ns
derstapet och Adeln war under ökwerläggning önstade jag
ändring i 2 Cap. § z Gistermäls-Balken i sä mot»
lo, alt le der i fräga sakte ägkenstap mätte tillätas,
emot weoerbörlig dispense. Lag - Ut stöttet har förklarat
att sädant ej more stridande emot moralite,
u an endast för det narwarande emot opinionen.
Jag har detzulom i denna fräga hast ett särskildt
voium^ hwarpä jag önstade, att nägot afseende mätte
gö-as, att nemligen, om nägra olägenheter ej med
desia giftermål more förknippade, borde de utan dispense
anes tillatliga. Jag fär derföre i O.mjukhet
hos Herr G efwen och Landt - Marskalken förestä
acr prooottlivnen ti l Ja mätte bliiwa pä Lag»
U stottels Betänkande, och den lill Nej pä milt särskildta
utlåtande.
Herr Grefwe» och Lan'otH?arskalken, gjorde
äler proportion pä Belänkandet i hela ftn widd,
Hwtlken befwarades med
Ia och nägra Nej.
Grefwe körner, föreflog att proposition pä
Betänkandet malle göras punclewis.
Serr Grefwe och Landt-Marskalkcn, gjorde
derefter proposition pä den söreslagne anm mg i 2
Cap. z ^ Giftermåls - Balken i Lag-Utskottets Betänkande,
rörande rättighet till ag.enstap med syskon
barn, utan Konungens dispense.
BisöllS.
Der
-
I2O Den 4 November.
Derefter upplästes förslaget till ändring i 2 Cap.
5 § GiftermälsBalken on?. Swägerffap ä sidone.
Herr von IlauxsavolK',' anförde att det work
nud denna Z han tillstyrkt tillåtelse, utan att nägvn
Lispense ftulle behösivas.
Herr Grefwen och Landt Marskalken, gjorde
proposition litt bifall pä U. stoltets fvrstag, hwit-,
ken befwarades metz
Ia och Nej.
Herr Grcfwen och Landt Narflalken, för
reflog, att dä denna proposition nu med Ja och Nej,,
blifwit beswarad, desi afgörande mätte hwila till desi
Ridderstapet och Apeln yttrat sig om de öfrige, punes
terna i detta Betänkande.
Gjordes proposition pä Utskottets förslag rörande
6 § 2 Cap. Misigernings. Balken om ägtenstäp
i andra Dwägerlaget.
Ropades Ja. hlandadt med nägra V7ej
Widare
gjordes proposition pä Utskottets för-,
stag rörande Lägersmål med Syskonabarn.
Bifölls.
Efter någon kort öfwerläggning beM Ridder»
stapel och Adeln, att de öfrige af Lag-Utskottet i
desi
Den 4 November. 121
Leff Betänkande af den 12 Augustt,föreslagna förändringar
i hagens rum, skulle, som beroende af
hwad Ridderskapet och Adeln om 2 Cap. 5 och 6 tz §
Giflermäls-Balken besiuker, sedermera derefter rättas.
Derefter gjorde Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
proposition till ässing pä Utskottets försiag
-rörande 5 och 6 Z § 2 Cap. GiftermälsEalken,
Ropades Aa blandadt med Nes. ^
Herr von IllarwsrvyM denna fräga kan pä tre
fatt asgöras, nemligen: antingen säfom! Lag-Utskottet
söresiagit, eller med den jämnkning jag tillstyrkt,
eller till bibehållande af Lagens förra föreskrift. För
min del förnyar jag min anhållan, att i fall öfwer
denna fräga skall voteras,' de bägge första allerna»,
liderna i propositionerna mätte upptagas, -
friherre 6^I1enlljsrna, aUsäg propositimien till
afsiag wara besvarad med Aa, och trydde således
als det komma att förblifwa wid Lagens förra stÄds
gande.
Ropades Nes. .
Zerr Grefwen och Landt Marskalken- hemställde,
om icke till undwjkoade af votering, nägon
jämnkning i meningarne kui^s äga rum,
Zerr von kllausvollk, cnsag den enda möjliga
medelwägen wara den som Lag-Ulskottet söresiagit.
Kä han för öfrigt wore öfwertygad om Konungens
122 Den 4 November.
rättwifa, att ej, wid billiga ti fällen, neka sin dl«
svense, wille han gerna afstä ifrån sin yttrade mening.
Friherre (-yllenlljerna, förklarade sig ej kunna
assia i>rän sin tanka utan genom votering.
Herr dllorclc-nstolsie, Gullers, hemstälde'om har
»ovre sräga om annat, än hwad som rörde Religion
och goda seder. Att den tillstyrkta friheten ej more
Lerenio strioande, syntes af Lag-U stöttets Betänkande.
Herr djoräeustojxe wille blott anmärka att när
det utan alt strida mot religion och seder kunde rilllätas
med dispense, wore det äfwen lika »stylvig!
desi förutan.
Friherre 8tMnste6t, (larl 6ustak, anhöll om
votering, och att proposition dertill mätte sä justeras.
Friherre Lehrström, önstade, att om de som
Legärvt votering ej derifrån wille afstä, voteringen
genast mätte sa begynnas.
Derefter uppsattes och justerades följande voterings
proposition.
Den som bifaller Lag - Utskottets Betänkande,
rörande ändring uti 5 och 6 L L 2 Cap. GiftermälsBalken,
strifwer >
Den det ej will strifwa
Dm 4 November. I2Z
nej, fö rbl i fw er wid hwad allmänna
gen förut i deli-» fali stadgar.
Anmäldes och infördes en Deputation ifrän det
Högwördige Pr aste - Ständet, anförd af Biskopen r
Linköping Herr Doctor Kvkenkem, hwilken tillkannagaf,
att Präste.Ständet, i likhet med Ridderfla»
pet och Adeln, lagt Hans Maj:ts Konungens proposition
rörande en allman National - Bewaring pä
bordet, till desi Ständet hunne fä del af Stats-Rädets
deröfwer asgifne yttrande. Äfwenledes hade
Präste-Ständet bifallit Rtvoersrapec och Adelns fdrflag
till nedsättande af ett Utskott af 6 Ledamöter
af h>vari- Stä«o, för att sammanjemnka Riks-Ständens
meningar rörande Riksdags »Ordningen, och
skulle PrästsrStändet fina Ledamöter utnämna.- fä
snart de hunne fä del af de öfrige Ständens qmyärkningar.
ytterligare hade Praste-Ständet gillat Ban»
co-Utskottecs omdömme öfwer Banco - FullmägtigsS
åtgärd wid Realisationen af Riksgälds - Sedlarne,
samt Fullmägtige ifrän allt answar befriadt och ehuru
Präste-Ständet ej ansett sig behöfwa del af igcro
Zrs Revisions-Protoeoll, för att kunna bedömma Fullmägtiges
förhastande, hade det likwäl, pa begäran af
de desi Ledamöter som wid detta tillfälle warit Revisorer
och till deras jusiisication, samt till ledning
wid uppfattandet af en ny Jnstruction för revisorer,
besiutit, att i likhet med Ridderskapet och Adeln
infordra ofördröjligen en fullständig del af istaz
ars Revisions med Realisationen gemenskap ägande
Handlingar, dock med undantag af calculer som kunde
röra Banquens sä kallade hemligheter.
124 Den 4 November.
Deputationen afträdde behörigen utbeled-^Z^b..
Anmältes och infördes >en D-outation ifrän
-et Hoderwärda Bonoe-Standet, införd af Riksdagsmannen
ifrän Uppland ^,näe?8 hanton Ill^cloertA
hwilken förmälde att Bonde. Ständet enstammig! afstagit
den dele>;mf .Konungens, i ä>ag meddelade proposition,
som rörde 'en.'allmän National-Bewäring,
och till Stats -UtfkoM remitterat ben andra delen,
rörande medels ansiäenve. till Rikets förfwarswerk.
Deputationen afträdde, xä ölligt sätt u! be led--,
fagad, . . .
Zerr Uotbliob, Larl kreclNL, siq fä hemställa,
om ehuru der ej kunde wara hans mening att
betaga någon sin. vokeringsrätt, älldrämindst i ett sä
inlerestant ämne som sräga vm Giftermål, polering
likwäl nu icke kunde undwikas. Han trodde att
Lag-Ulffottcts förflag innefattade en mede lw ig som.
more i hög grad billig, och tillika lade e-t hinder för
-tygellöshet och oseder bland mindre, upplyste Medborgare.
Friherre O/IlLnlljsrna och Friherre Stjern-.
stestt, förklarade akt deras önskan more Let Lagen i
sin kraft malte förblifva oförändrad, och yrkade derföre
a nyo votering.
Derefter upplästes ä nyo v^terings-propositionen
^err
von kllauLvolkr, hemstälde om icke del
af honom föreflagna alternaiiv, kuride i contrapropv-.
Worren fä införas.
Ro.«
Den 4 November. -25
Ropades att voterings»propositionen redan wo.
re Justerad.
Upplästes följande:
Utdrag af P^otocollet, HLllit i Borgare-Staiv
dets Plenum wid Riksdagen i S^ock^olm,
Len 2 November 1809.
S. D> I öfwerensstämmetse med hwad Hög»
lofliga Ridderskapet vch Adeln» uti meddelt Pro orolls
Uldrag yttrat» beslöt Borgare-Skättdet, att till
ett särskildt af 6 Ledamöter frän hwartde-a af Ri sStänven
sammansatt Utskott Uppdraga befattningen,
att öfmerse och jemnföra de i sam sige Sländön, öfwer
Rtksdags-vrdningen' fattade beslut, samt sadane
jämnkningar af de skiljak ige mcningarne föreflä, som
kunna till enstämmiga stadganden af Riks »Ständen
leda, men hwarwid Borgare Ständet för sin del ansäg,
det af Höglofliga Ridderskapet och Adeln .stadgade
tillägg wid flutet af 29 § g mom. icke kunna, såsom
stridande mot Constitutionens utryckeliga föreskrift
i dest lv6 §» under nägon.öfwerläggning
komma. Och som Ständet härefter afwen innom sig
utsäg de till berörde Utskott bestämde 6 Ledamöter;
Alltsä skulle om allt delta de Respective Med-Ständen
wördsamt och manligen underrättas genom detta
Protocolls-Uldrag. Ut supra.
Lx krotocollc»
^ keterston.
äerr
k26 Den 4 November.
Herr Grefwen ochLandt-Marffalken. Som
Präste» och Borgare -Ständen sälunda tillkannagifwit
art de bifallit Ridderstapet och Adelns förflag
rörande nedsättande af ett Jemnknings-Ukstott, och
jag af Bonde-Ständets Secreterare blifwit underrät»
tad, att Bonde-Ståndet äfwen deri instämt, borde
Ridderstapet och Adeln nu täta stna Electorer utse
Ledamöter dertill.
Herr Legerström, ^okm, frägade om Personer
som förut i andra Utskott äro Ledamöter dertill kunde
fä wäljas.
Gref vs !a 6aräie anförde, att nägot beslut
som derwid läge i wägen af Ridderstapet och Adeln
ej hade blifwit fattadt.
Friherre bllsmmmA, Claes, androg, att han
wal hade hegardt undantag för Slats-Ukstottet, men
att nägoc beflut i afseende derpå ej blifwit tagit.
Herr d>loräenstolxe, ingers, föreflog att Le«
damöterne i de Utstött som hade mest akt göra stulls
undantagas.
Ropades Nej.
Derpå uppkom en kort öfwerlaggnlng om tiden,
nar Electorerne till wal af desie Ledamöter borde
sammanträda, hwarefter Ridderstapet och Adeln
beflöt att detta borde Ike i eftermiddag kl. half Z, sa
att deras wallistor i Plenum hwilkrt kl. Z stulle begpnnas,
kunde uppbrytas.
Den 4 November. r-?
Friherre klemming, förklarade sig wörda alla
bestut, mea insag ett stort uppehåll i S.ats-Uistottet
arbete, om någon Ledamot derifrän maldes. För
Lfrigt utbad han sig fä erlndra det Riks-Ständens
sammanträden pä samma tider mätte utsättas, och an.
höll att Herr Grcfwen och Landt. Marstallen derom
med Talemannen mätte öfwerenskomma, emedan Utstotkens
arbete eljest allt förmycket hindras.
Zerr (Arefwcn och LandtMarskalken, swa
rade
a!c fädant redan sörut more öfwerens ommit,
men akt han widare skulle samrada med Talcmannen
derom.
Derefter begyndes voteringen kl. half r öfwer
den vfwananförde propositionen, hwillen sedan rösterne
wörö insamlade och uppbrutna besans hafwa
utfallit sälunda.
Ia — 6Z.
Nej- Z-.
Och hade således Lag. UtstottetS förslag af Ridderffapet
och Adeln blifwit gilladt.
Ridderstapet och Adeln ätstildes kl. half 4,.
ln kiäem
6. LilverstolM.
128 Dm 4 November.
Lördagen den 4 November.
Plenum kl. 5 e. m.
Upplästes följande:
Utdrag af Protocoll hällit uti Riksens Högs
lofliga Ständers Smts-Utstott den rt Oc»
toder 1809.
G. §). Uti flere till Stats-Utfkotket ifrån sä
ival Höglofltga Ridderstapet och Adeln, som Wälkofliga
Borgare- och Hederwärda Bonde-StaNden remitterade
Memorial, har blifwit föreflagit och yrkadt
indragning af Adels-Fane NegementetsJndelningar och
Boställen, säsom M härtill har blifwit anfört: Att
detta Regemente pä ett seeulum, icke stall hafwa
warit eller nu wara uppsatt; Att det ej synes instämma
med god hushållning att Kronan i Räntor
till Adels-Fane Indelningar ärligen betalar en be»
tydelig summa dä Trouppen eller Manskapet ej existerar.
Att den inkomst, som genom Officers Boställens
sörsälgning, kan winnås, Utgör en ren be»
hällning för Kronan och Staten, M. m.
Stats - Utskottet har häkwid trött fitz böra oM
denna Corps inrättning och närwarande stick meddela
Riksens Höglofiiga Ständer den upplysning, som
af Handlingarne kunnat inhemtas. Adels-Fanan
har warit nästan frän nräldriga tider; Och intill
dest wista Negementer blifwit inrättade, har Adelens
Rust
-
Den 4 November.
Rusttjenst utgjort, snart sagt enda styrkan af Rikets
krigSmagt till hast.
Likiväl leder veu sin cgente
liga
upprinnelse ifräu Konung Lianus UaänILs
tid; Och den första författning derom finnes utfärdad,
är denne Konungs stadga af är 1285. ^ Huru
den skulle utgöras, har sedermera tid ester annan
blifwit förordnadt; Och likmätigt 21 Z i Adelig»
Privilegierna af den 16 October 172g, skall den
Adelsman, som hafwer Z80 marker RusttjensiS Ränta
af sitt gods, derföre hälla en hel mondering, !nen
i Skäne,- Halland, Blekinge och Bohus Län, beraknas
Veu i hardt korn; sä all as hwarjs 312 Tunnor
hardt korn, hålles en hel Häst, likmätigt nyss,
nämnde § i Adelig» Privilegierna och Rusttjenst»
ordningen af är 1687, dock njuta enligt 22 § i
samma Privilegier Enkor och Faderlösa Barn, sä
länge Enkan är ogift, sönerna omyndige och dötlrarne
ej gifta, frihet pä deras morgongafwa och alla
mfwegodS, som äro deras rätta Fäderne eller Möderne;
men hwilken frihet lilwäl ecks sträcker sig till
Skäne, Halland, Blekinge och Bohus Län, Utan
skall Adeln derstädes rusta efter Rusttjenst-ordningen»
Enligt ofivanberörde 21 8 i Adelig» Privilegierna
skall Adels-Fanan aldrig brukas utom Sveriges och
Finlands gamla gräns och Landamäre, och dest Osti»
cerare ej förordnas af andre än besnine Svenska
Adelsmän; men Under Officerare har Öfversten, enligt
Kongs. Brefvet af den 27 December i68g,
rättighet att sjelf tillsätta.
Äldels - Fanan bvtde Ms hwärt A-hje är mLiistras;
men som Frälsemäunen utfäst sig, att hafwct
Fjerde Band. 17, 18. Rust
-
izs Dcrr 4 November.
Rusttjensten i beredskap, när det häldst päfordraS, ärv
de derföre frikallade. och. under sädant begifvande om
det sä Dundas, befriade ifrän Hästars och Karlars
underhällande.
Heta AdelS »Fanan ar indelt i (6) sex Compagnier,
som ära kringfpridde i hela Riket, och bestä
af Lif Compagnie som utgöres af Uppland,
Westmanland. Dalarne och Norrland: (^fwerste*
LieutenantcnS, innebcgriper hein Finland, görsta
MajorenS, af S araborgs,,Elfsborgs' och Bohus
L-ur, 2Lndra MajorenS at Ostkrgöchland och Smålånd,
Södermanlands' af Södermanland. Nerike
och Wermeland, samt Skanffa Lompagniet, af
Skäne, Haland och Blekinge; Dcfle 6 Compagnier
skulle ugöra 395 man, under följande Osmer» och
U ider Befäl; samt Betjente, nemligen i Ofwerste,
a O'oerste-Lieutnant, i Regements Owartermastare,
i Regements Prest, hwars aflöning irrnehafwes
af Regements - Auditeuren, i Regementsskrifware,
1 Regements-Pukare, 5 Ryttmästare, 5 Lieutnan»
ler, 5 Cornetter, 5 Q varkernnstare, 5 Atunsterstrif»
ware, Z Förste Corporaler, Z Andre Corporaler,
Z Tredje Corporaler, 5 Trumpetare, Z Hoffmeder och
2 Pcofetzer, hmarförukan redan äro indragne PukHäst
Rancorne, i Andre Trumpetare wid Lif-Compagniet,
7 fördubblings Corporaler och z Profofler.
H vad Ofverste Lieutnantens Compagnie angär,
sä är detsamma, såsom i Linland sörlagvt, härutinnan
icke innebegripi , eller betz aflöning i Calculen
bera.nåd; Till de öfrige Compagmernes och Statens
aflö
-
Den 4 November'. »gr
aflöning består Kongl. Maj:k och Kronan 41 holft
Mantal i Boställen, 1210 Tunnor afrads Spannemäl,
n8o Riksdaler efter Krono wärdie. Uti Hästhemmans
Räntor, samt ik>66 Riksdaler likaledes
efter Krono wärdie beräknade, u i fördels Räntor
eller Löningar. Om nu desse Hästhemmans och fördels
eller Lönings^Räntor uträknas efter manlig förwandling,
som torde öfwer hufwud kunna tagas till
6 gånger, och Spannemälen beräknas efter Z Riksdaler
per Tunna, sa lttgör detM en ärlig summa af omkring
24,200 Riksdaler Banco, obmaknadt förmonen
och dispositionen af ofwannämnde 41 halft Manial
uti Boställen.
Det är en kand fak, att Adels-Fanan pa en
längre lid icke warit uppsatt; Och sedan Riket, efter
det upprättade Jndelmngswerket, blifwit med en
tillräckelig ständig milice förfett, torde behoftvek af
en sädau Corps wara ännu mindre, och anledningarne
kill dest första uppsättande i det mesta förfwunnit.
Detta instämmer ock med de af Regeringen i sednare
tider med denna Corps widtagne förfatmingar i
thy, akt genom Kongl. Brefwen af den 15 Aprill
och den 25 Junie 179g, den 12 Junii 1797 och
den 1 Augusti innewarande är blifwit körordnadt,
att alla Indelningar wid Adels-Fane Regementet,
som blifwit ledige, böra för Kongl. Majit och Kronans
räkning indragas och de dem atföljande Boställen
pä Zo ars lid i wänlig Ordning utarrenderas.
Pa desse grunder har Stats - Utskottet ock icke
dragit i Betänkande, atk nu till Rttfens HSglofliga
Etan
-
IZ2 Den 4 November.
Ständer en flik indragning wid Jnnehaflvarnes afgång
hemställa. . Detta flulle wäl i sä wätto kunna
anses för en Privilegii flaga, att enligt 2l H i
Adeliga Privilegierne, inga andra an besutne Swen^
fka Adelsmän böra till Officerare wid Adels-Fanan
förordnas; Men Högloflige Ridderflapet och Adelns
adagalaggde Patriotisme och warma nit för allt,
hwad som lan bidraga till Statens upprättande, och
i Rikets närvarande tryckande belägenhet underlätta
desi behof, har hos StakS-Utflottet stadgadt den öfwertygelse,
hwaruii sä wäl Högloflig»; Ridderflapet
och Adeln genom de flere lill Stats-Utflotiet L detta
ämne fleode Remisier, som Stats-Utflottets egne
Ledamöter af Höglofliga Ridderflapet och Adeln äfaven
instämt att Högloflig» Ridderflapet och Adeln
icke lärer yrka bibehållandet af en förmon, hwilken L
stöd af P-ivilegierne blott 17 Ledamöter af Höglof»
liga Ridderflapet och Adeln flulle kunna tilläggas.
I ett sadant sakens flick öfwerlcmnar StatsUlflvltet
lill Höglofliga Ridderflapet och Adeln, samt
de öfrige Respeclive Riks-Ständens egit bepröfwande,
om icke det mä förblifva wid hwad Kongl.
Maj t rörande Adels. Fane Regementets Indelningars
och Boställens indragning, redan i Nader funnit
god förordna, och att de häraf redan fledde och
framgent fleende indragningar och Besparingar wäse
ofelbart till Statsverket inflyta. Twänne Ledamöters
särflildlc tankar, följa härjemte. Ar och dag
ml, förr flnswit star,
Pä Befallning
dl. ^roäalius.
Tran
-
Den 4 November. -zz
Transund, af Protocollet, hällit uki Riksens
Höglofliga Ständers Stats Utstötts afvel,
ning för Statsverket den 20 September
1809.
D.
Profefloren Dockor blarlingskon nxpläste ett sä lydande
anförande till Protokollet: Dä till siu liz öst
werläggniug frägan förekommer om pästadda indragningar
af Collegier,,Puvlique Inrättningar, Ämbeten
och siere andra Ämbetsmanna Corpfer m. m. torde
Höglofliga Stats-Utstottet tillåta mig att deröfwer
aflemna mitt utlätanoe.
Till undwikande af widlyftighet ingär jag nu
icke, i nägon Historist jämnförelse emellan Rikets
belägenhet 1718, 1719, ^720 och 1721 samt 1809
icke heller i bewisligheten att Riket nu har. flera
och större tillgängar an 1721; Att luxe och säfanga
utsugit Nationens gamla alfwarsamhet och energie
och derunder ökat icke allenast behofwen utan ock det
än mer fördärfwade tycket att alltid behöfwa: att
wär wanmagt akt indraga Luxen och fåfängan, leder
vff till den i min tanka förtwrflade frestelsen att yrka
indragningar, af^ fadane gamla Inrättningar; igenom
hwilka Riket bäde warit lysande och, wiv olyckligare
belägenhet annu, haft styrka att ater resa sig
ur gruset.
Jag gär genast kill hufwudfrägan och gör still,
nåd emellan de Collegier, Publique Inrättningar,
Äm
-
IZ4 Den 4 November.
Ämbeten och Änwetsmanna Crpftr, som grunda sig
pä ben ganlla organisinion, och dem som i sednare
tider tillskapade blifwit! De förra hafwa genom Sec!er
bewisadl ej mindre sin nödwändighet, styrka och
nytkige werkfamhet, an en sadan sina <Stiftares wishct,
hwitken wi ej mä tana ost före akt öfwerträffa.
De utgöra ett helt i Rikskroppens lif och rörelse
: att förändra eller borttaga flere eller färre delar
Leri, ar detsamma som att ge honom en omanlig
rigkning och waklande gang. Pä en sadan grund
kan jag för min del icke inga i någon förändring
med den Civila afdelningen af gamla Ämbets organisation.
— Beträffande den Miiikairc, fä erkänner
jag upprigtig! min lyckliga okunnighet i detta amne,
men tror en gammal Milikaire principe, att man ej
får för mycket Officerare wid en wäl organiserad Ar»
mee.  Ur detta jkäl och vin en ny tactique fordrar
en annan organisation af Regementerna eller Armeen,
sa anser jag för ett opolitiskt tilltag, att genom
Reduction af Officerare, i hwilken grad som
häldst betaga osi tillfälle till en nödwändig jämnför
lighet
med bet öfriga Europas krigswäsende.  Ät
mindsione
kan wid den indelta Armeen ingen ändring
Lag - behörigen ske, förr än Konungen och Ständerne,
lill följe af Regeringsformens 80 § samfält den
göra, och torde den dock annorlunda icke böra fle
an under wilkor af fred, och att Lönerna ma wara
lillgängelige, dä krig och Rikets förswar det fordrar
— skulle denna delen af indragnings-frägan kunna
hänföras till CommandL mål som 15 Z i Regeringsformen
omförmäler torde den klndersakliga granlagenheten
medföra nya betänkligheter att något härom
decidera. Hwad
Deir 4 November. *85
Hivad dernäst angar indragningen af AtclsFanan,
som i synnerhet wäckt reductions - nuet; ja
anser jag för min del den wara en Pcivilegii sak.
De uppå Riksdagen i Stockholm under den 16
October 172g stadfästade Privilegier för Sveriges
Rikes Ridderjkap och Adel, upptaga i 21 § AdelsFanan
till sitt ursprung, sammansättning och rä tigheter,
och deraf synes mig ostridigt, att dä Konungen
icke kan till Officerare wid samma Regemente
förordna andra, an dem som arv Swensta besutna
Adelsmän, det will säga utnämna Adelsman lill ätnjutande
af Le denna Officers Corps anstagne Löner,
Boställen och förmoner, hwilka alltså Högloflig»
Ridderfkapet och Adeln excluflvt tillkomma, akt Kgl.
Maj:l i r § af samma Privilegier lofwat och tillsagt,
att lata den samtelige och hwar och en i synnerhet,
utom nägot qwal och inträng njuta deras
»välfägna friheter, Privilegier, förmäner och Rättigheter
af hwad na,nn de »vara mä, samt dem dervid,
i alla mätto handhafwa, och säledes ivid fördelarna
af 21 Z, Att som Adelig »värdighet är en sädan nåd
och belöning för förtjensier af Konung och Fosterland,
som »ned alla tillhörande rättigheter sträcker sig till
Stamfadrens Barn och efterkommande, sä syns nug
i min tanka Högloflig» Ridderstaoet och Adeln likaså
litet kunna afsäga sig denna deras Barn och ef.
terkvmmande rörande rätt, sou» en Fidei C miflarius
kan upphäfwa ett icke sig ensamt och Personligen
Mhörigt Fidei Commifl. Och ändteligen att någon
rubbning harwid sä »nyckel mindre synes kunna ste;,
svm Hg L af 1829 ars Regeringsform härtill sor
drar
-
136 Den 4 November.
drar samtliga Riks-Ständens öfwerenskommckse och
Konungens bifall; hwilka likwäl böra sökas och beredas
pa fäkt nyssnämnde Regeringsforms 8r, 82
och 8g S Z sörestrifna. Det enda i denna fräga
jag bör medgifva ar Let, att Konungen i högstberörde
Privilegiers 21 icke ar förbunden ati nöd»vändigt
besatta de wid Adels-Fanan warande Officers
Ämbeten och tjentier, och ian säledes aga magt
att lqta dem under tiden stä vaeanta. Men härwid
torde den fräga skäligen kunna uppsta? till hwit las
förmän böra inkomsterne under vacance tiden anwändas?
Som Konung och Stander en gang högtidligen
i en offentlig Riksact eller Privilegier afstätt
dejsa Inkomster till Rikets Adel; sä synes de ock
böra thy tillkomma, men pä hwad satt? kastom en
likasä tacksam som förfarande blick uppä krigets
Pagtfäit. Somlige liflöse i sitt eget blod, hafwa efter
sig lemnadt wärnlösa Makar och Barn, och somliga
da d? återkomma wanlytte och obrukbare. mötas
af en kall beundran af behof och armod. De förre
lyckligare, ty hastigt kemnade de lifwets dödlighet,
för att genast ingä i odödlighetens tempels
De
sednare mäste Pö långsamt af hunger, behof och bekymmer.
Är det nu en upplyst och adel Nation
wardigt att gä fram om dessa sargade och hqlfdöde?
Och är någon närmare wär nästa än dessa? kunna
wi gifwa ät wär sä kallade Nackonalstolthet den
hushällsakliga köld, att utan förebräelse se wära Lagrade
Hjeltar nalkas oss pä trädben, och med en hand
af träd klappa pä wart hjerta och päminna oss om
wär pligtig» tacksamhet? och är Lenna pligt uppsyld
med en Pre'.issi st anwisning pä en usel Postmästare
syssla
Den 4 November. rz7
systia i en Småstad? Jag anser således lämpeligast
och naturligast alt de vacanta Officers Lönerne wid
Adels.Fanan anwändas, titt Pensioner ät sä wäl ds
Adeiige Officerare, som med äran, bewis om sitt mod
och wansörhet att tjena,' offenteligen öppna wär blick
och päkatta wär arkänsta, som ock deras Hustrur och
Barn, som stupande pa slagtfältet med wärjan i handen
ristat i egen blod deras ratt dertill. — Jag mö
tes
med ropet af Statens behof.
Men är det
wärdt att hafwa Stat och Fosterland utan försivarare,
och bör man hoppas att fä kunnige och Redelige
förswarare med der willtor, att de eller deras Enkor
och Barn stola smälta ihjäl i skuggan af Mannens
och Fadrens brödlösa. Lagerkrants? Min »välmening
förswagas icke af hanwisning titt Armeens
Pensions^Ensta.— Dertill har - Nationen icke gistvik
en enda skilling
tillkommen genom Militai
rens
egna uppoffringar och tillstött, och otillräcklig r
hwilken Officers grad som häldsi — kan blott kallas
deras egen förtjenst och belöning, och Nationen ma
wäl icke tro att genom denna deras stelfberedda belöning
hafwa uppfylldt sin pligt, rättwisa och storhet,
att sjelf uppmuntra, belöna och försörja stna
olyckliga hjeltar och sörstvarare Jag ar saker att
Konungen sjelf Hjelte, sjelf en segrande Anförare,
af dem, som antingen genom sin död eller styckade
lemmar, afhallit de al Fosterlandet mättade slag,
stall med en Konungslig tillfredsställelse nyttja denna
utwäg att belöna, wäcka, uppamma, och fullkomna
nya sig wardige Hjeltar, och skulle wäl Nationen
kunna betaga honom tillfallet, att instöta desta
nya Lagrar i sin Kongl. Krona. - - - - -
rz8 Den 4 November.
Herr Prosten Docker ^Ilc anförde: I föftd af den
tanka jag redan i Utgifts afdelningen, ivid först yppad
fräga om indragning af Ädels-Fman yttradt, det
jag ansäge detta Regemente såsom Höglofliga Rrvderjbapet
och Adeln förbehällit och bewaradt i Privi»
legicrna af är 1723 § ar. icke kunna af mig till
indragning eller förändring tillstyrkas, förenar jag
wig till alla dear med hwad Herr Professorer, Doctor
Harlingson nu utförligare och pä goda grunder
förklarat hwad detta amne angar.
Rätteligen wara Tranfumeradt betygar
kröäellus.
Utdrag af Protokollet hällit uti Riksens Hög,
lofliga Ständers Stats.Utstott den 23 Oc.
kober 1809.
S. D. Uti till Stats-Utskottet ingifwit Memorial
har Herr Kongl. Secreterare!: Ilmo anfördl,
att ehuru i Statswerkets närwarande utblottade till,
ständ, någon lottning wäl borde kunna winnås; sä
wal genom förbättrad hushällning med Kronans DoMainer,
som genom indragning af möjeligen undgängelige
utgifter, dock som Statswerlct dcrjämte icke!
kan undgå att fä »vidkännas nya bördor, dels af
dm i^följd af Regeringsformen förökade Stalén för
ripa Ämbeten, dels a, nödwändigheten, att enligt
Konungens nädiga Proposition utse medel till underhäll
för förre Konungen och dess Famille, sä ater«
Den 4 November. ig
stär
vtwifwelaktigt myckel innan' den sig wisande betydesiga
Statsbristen bkifwer afhulpen. Att endast
gencm tiilökad Bewillning fylla denne brist, anser
Herr Kongl. Sec-elxraren hafwa stora swärigheter,
dä Swea Innebyggare af alla Ständ, efter högst
tryckande krigsgärder, med ett siyckadt Rike hafwa
sä manga andra förbindelser att fullgöra, sä stor gäld
att afbörda, ätt lätteligen mistkröstan snart kunde
qwäfwa den Fosterlands kansta, som endast hopp om
tillkommande sjelfbestånd kan föda och underhålla.
För att ill någon del afhjelpa denna nya tillökning
i förut nog tryckande bördor har Herr Kongl. Secreterare»
föreslagit; Att den författning widtages,
det ifrån nasta ärs början eller den i Januarii i8ic>
avid hwarje genom dödsfall eller afsked sig yppande
vacance af Ämbeten och Systlor sä i Civile, som
Militaire och Ecclesiastique Stater, samt alla dem,
som derunder lyda eller räknas, utan allt stags undantag,
det vacante Ämbetet eller stensten borde stä
ett fullt är ledigt eller vin Kronans och det allmannas
tjenst ej detta medgifwer, ätmindstone deu dertill
anstagne Lönen med alla derwid förenade för
moner
Staten besparas och i dest Casta ingä.
Hwarjämte Herr Kongl. Secreterare» såsom en i
sammanhang dermed nödwändig och billig åtgärd
hemställer, huruwida icke, sedan genom 172g ärs
Nädärs Förordning för Civile och Militaire tjenstemän
med 1724 ärs förklaring, samt sedermera 1739
och l75 ärs stadgar, om Liggemanader, öfwer hwilka
flere Speciel» förklaringar blifwit gifne, rätta ti«
den till erhällande Löners tillträdande blifwit underkastad
Mängfalldiga olikheter, och ofta swär att be
-
A4<s Den 4 November.
stamma, den författning kunde widtagas, att alla
hittills utkomne och gällande försa aningar om rndelta
och oindetta Löners tillträde upphaflvas och för.
klaras vgiltige ifrån igio ars början, >ä att hwar
Lch en Lön anses börjad och beräknas med manadens
början efter betz utnämnande utan någon mantan sedan
S atén uppburit det förcsiagne vacanee årets
Lön: Art Armeens Pensions Casta hwilkeu wid sin
inrättning 1757 seck sig till Fond anslagen den för
sä kallade Liggemanader af Mttitaire Löner uppkommande
besparing, hwaraf beloppet efter medeltal
af sist förslutne 15 är uppgått till Sex Tusende
Miksdaler om äret, för mera redigheks minnande, af
Statswerket kunde fa uppbära en lika summa ärligen
nar hela vacance-Lönen till Stats. Contoiret ingär,
och fluteligen: Alt dä antalet af i tjensien aflidande
Ämbetsman ar gansta ringa, sä att hwad till
begrafningshjelp af Landt-Ranterierne i Swerige och
Finland de sistledne 15 ären tillsammantagne, ej efter
medeltal utgjord! mera an 1276 Riksdaler om
äret, och hwad som under samma tid af Sats-Contoiret
der-ill blifwit Difponeradt, föga lärer öfwersiiga
lika summa, af Vet nu föreslagna vacance ärets
Lönebelopp, en ärlig summa af 4000 Riksdaler pä
försiag mätte ansins, hwarutaf Begrafningshjelp efter
wiste till stadgande grunder vch^wist proportion
sf Lönen kunde bestås hwar och en Ämbets och Tjensteman,
som under sin tjenstetid med döden afgär.
Stats - Utstotlet har funnit anwändbarheken af
detta project hus-vuvsakeligen bero deraf, att, pä satt
dst samma innehåller alla hittills om Löners tillträ
dam
-
Den 4 November» 141
bande utkomne författningar, såsom eljest hindrande
werkstä igheten häraf» förklaras icke harwid i wägen
ligga; L)ch som detta förutsätter, en af Riksens
Högloflig» Ständer härom hos Kongl. Maj-.k
tillgörande underdånig anmälan och hemställan; sä
har Utskottet ansett sig böra delta ärende hos Riksens
Högloflig» Ständer härmedelst wördsammeligerr
anmäla och det samma deras pröfning underställa.
För egen del får Utskottet andraga, att om ofwannämnde
hinder af i wägen liggande Författningar
undanröojes. inser Stats Uj stöttet icke nägra fädane
betäittligheker wid anwändandet af detta förslag,
som kunna Åstadkomma, att ändamälet deraf förfelar,
ehuru nägvn uppgift öfwer den Staten häraf tillflytande
inkomst icke annorlunda, än förslagswis ar möjelig.
Ofwiktiga anledningar wisa sig dock till ea
ganska betydlig besparing för Staten, äfwen om det
skulle finnas nödigt, att wid återbesättandet af sädane
sy si tor, som icke kunna sta vacante och ej fä, som
innom Collegier och Stater manligen sker, besättas
efter loure i tjensieföljden innom Wcrket, tjenstemännen
n!i d-m lägsta graden wid dylika tillfallen skulle
a res böra nfttta utaf S åten för det äret någon
summa, hwilken i allt fa l för denna tjenstegrade ej
kunde bli bet dlig; S nu Löntagare enligt nu gällande
Författningar stundom icke komma i åtnjutande
af amingen heta eller wista delar af Lönen pä ett
är och denttöfwer, lä bleftve förlusten af detta förslags
antagande lör Löntagaren föga betydlig. Wid
de systlor ater, som besättas i tour innom Collegier
<ch Corpser, sllsr kunna lemnäs aldeles vacante ett
«rs
»42 Den 4 November
ärS
tid, möter i werkställigheten häraf sa mycket
mindre swärigheter som, pä detta satt, blott i gansta
liten mon den olägenhet stumle Skås, som nu de yngre
tjensteman, i brist af Löne tillgäng för. dem, fä
widkannasi Deras pä framtida befordran grundade
hopp synes ock icke böra biifwa ett hinder för Konungens
och Riksens Ständers Rätt, att efter Administrationens
behof och Statens tillgångar indraga,
upphäfwa och förändra systlor, Corpser och Stater,
allt efiersom nödigt och nyttigt är för Rikets tjenst,
hwilken härwid mäste wara enda mättstocken. StatsUtskottet
anser destutom sä mycket mindre någon betan
lighet i detta afseende möta wid projeckeks werkställande,
som härwid endast' är fräga om nägot uppehäll
i tiven för Lönens tillträdande, men ingalunda
om indragning af redan innehafwande Löningsförmäner.
Penninge«Löntagare förlora, efter hwad
vfwanförmalvt är, wid werkställigheten af detta vroject
således i allmänhet obetydligt; Och om för Indelnings
samt Boställshafware detta stulle synas kännbarare,
äro de dock, wid jämnförelse med PenningeLöntagaren,
ingalunda wanlottade; Dem stulle ock
kunna förunnas nägon optionsrätt, att under det förestagna
varancé äret fä, emo-t en wist stadgad afgift
och ersättning lill Statsverket, uppbära Lönepersedlarne
och disponera Bostället.
Om Kgl. Maj.-t och Riksens Höglofliga Ständer
täckas bifalla detta förslag, blifwer det för Statsutskottet
desto nödigare, att snart blifwa härom underrättadt,
som wid Sockens reglerande och uppgiften
af dest behof, delia Förslag, i händelse af bifall,
mäste
Den 4 November. KZ
mäste komma i beräkning. De härom of ätskillige
u.'ffotkets Ledan' k:r afgifne färflilvte yttrande!» föl»
ja härjemte. Är och väg som förr strifwit star.
Pa Befallning
I>l. krö^Lliur.
Till Protocollek.
Om det ar betänkligt att renlaf indraga Ämbeten;
sä bör det eser min tanka falla amin betänkligare,
a t med bibehållande af stefva Sysslan förhälla
Lönen, pa längre eller kortare lid, för den kill
Ämbete- behörigen förordnade, arbetande, och lill Lönen
fullt berättigade Tjenstemannen. Hans ratt att
i Laga tid tillråda syssla och Lön, kan jag vmöjeli,
gen anse mindre billig och he-ig, an en Laglig Arfwinges,
att ulan inträng af någon magt, i behörig
ordning komma M omedelbar och full besittning af
sin tillständiga del med deras härflytande förmäner.
Knaprast lä>-er någon gilla det förflag, att afkvmsten
af en HnSsaders eller Medborgares Egendom,
Rörelse, hand ering, elier hwad lofligt näringsfång
som häldst, flulle »vid dess fränfälie, pä ett eller flera
är dömmas isrän afträdande Arfwingen eller ägaren
med undantag af en liten del, till desi nödtorftigaste
bärgning och näringens skötsel, under mistningstiden.
Detta flulle icke en gäng kunna billigas af det skak,
att denna, i sall den afgangne lefwat nägra är kärv
gre, hade ända icke förr än nu kommit till sin rätts
ätniutande. Med all sin besynnerlighet wore likwäl
hetta förslag icke obilligare, än det förstnämnde: och
icke
L44 Den 4 November
icke
en Ämbesmans dömmande till längre eller kök-'
Lare tids Löneförlust, öfwerginge det andra i härds
het; sä wida den klagan är grundad, att gansta mänga
af denna Medborgare Clasien finna sig wanlottade,
afven wid promt och fullt erhållande af fina Löner.
Det ar ock en ostridig sanning, att en Sysils
icke kan förmodas bl i sv a med samma bested förwals
tad af en extra Tjensteman, som af den Lagligen till»
sakte Ordinarie, ehuru af stal, svin äfwen hafva
billigheten för sig, denna ridväg mäste tagas under
någon lid, ett eller annat är; dä likwal flere föres
kommande wigligme Ämbets-anstalter, nödiga förändringar,
' inrättningar och sä widare, arv genom Författningar
förb n one att företagas, och mäste ät ordinarie
wid desi tillträde, besparas. Detta inträffar i
synnerhet wid de nu sä mycket i fräga komne Eeelesiastique
Beställningar. Att höga Ofwerhelen wid
Lesia förunnat ett ordenteligt och ofta ett extra nåd,
är, mätte likwäl icke förefalla obilligt för någon, som
af erfarenheten will inhämta, huru en man, efter
wunnsn skicklighet, merendels pä bekostnad af allt
hwad han arfi och fönvärft, samt derefter anwänd
arbetstid, emot ingen e ler ringa Lön, fällan innom
50, ännu mera fällan innom 40 ärs alder, kan klefwa
befordrad /ill Ecclsgasiiqve Sysila med tarfweliz
utkomst. — Äfwen ivid fördelaktigare lägenheter gift
wer erfarenheten alltför fa exempel af Prester, som
för sig och efterlefwande, af Sysilans inkomst och
Lön, samlat någon särdeles förmögenhet; Men gansta
manga af sädane, som lemnadt sitt hus efter
sig i tsrftiMk. — Det ar gansta lätt, alt, msS
Den 4 November. r»Z
förbigående af den dryga beskattning, och alla ound»
gangeliga utgifter, som ätsölja Preste Lagenheter, säbom
stal till mindre förmögenhet i Presthus, framkasta
beskyllning för wällefnad och försummelse: Och
det blifwer alltid smärt, att bibringa annan öfwerlygelse,
der någon witt med dessa namn stämpla en
Prest, som af Ämbetet haller sig förbunden att göra
något helt annat än de indragtigasie naringsyrken
till hufwudsa? för sitt bemödande, samt akt, ä ena si»
dan, icke för noga utkrafwa sin ratt wid Löste —
Jndragten, och ä den andra, icke wilja sorglös och
tillsluten för andra, lefwa endast för sig och sina
närmaste.
Detta har jag, trott mig töra att kunna yttra,
täll afstyrkande af Ambets-Löners indragning i allmänhet,
pä längre eller kortare tid; men hwad egenteligen
angar Ecclesiasticzve Sysslor, med deras inkomster
och Löner; sa, emedan jag, allt ifrån början,
wid yppad fräga om desias disponerande, ansett dem
wara uti Preste »Ståndets, genom grundlagen besa,
stade Privilegier, uttryckeligen innefattade och emot
rubbningen bewarade, samt således icke höra till skärskadande
i detta Höglofliga Utskott, thy fär jag, med
åberopande deraf, än ytterligare, och nu en gang för
alla, i största ödmjukhet förklara, att jag icke kan
finna mig tillständig! deröswer i någon widare matto
mig utlaka, an genom påstående att saken warder
hanskuten till Högwördige Preste-S andel, fäsom hwilket
lärer tillhöra, att taga bade densamma och desi
Ombuds förhållande under pröfning. Stockholm den
2g September ,809. platts balk.
Zjerde Band- N:o 19, 2». Ad
5-46 Den 4 November.
Ad Protocollum.
I afseende pä den i Höglofliga Stats-Utstottet
wackta fräga, angående Nädär för Staken af en del
Ecclesiastiqve Lägenheter, gör jag stillnad emellan
ffelfwa fåken och sättet alt derom afgifwa utlätande.
Min öfwerlygelse är den samma nu, som i Ut,
stöttets afdelning för Stakswerket: Att Höglofliga
Utskottet icke kan upptaga den till beredande pä dek
sätt, som de fleste andre frän Rkspcctive Ständen
hit remitterade mäl, emedan jag anser frägan i stöd
af 3 och 4 Z § uti Preste-Ständets Privilegier, sä»
som ett Privilegii mäl, hwilket enligt ConstitntionenS
fvrestrift bör behandlas»
Flere Casus under benna Riksdag kunde af
mig Citeras, dä motioner blifwit wäckte i ett Ständ
om ett annat Stånds rättigheter och uppoffringar,
ivid hwilka tillfällen de andre Ständen ansett sig
icke tillstandigt, att de wäckte frågor upptaga. Jag
äberopar mig endast Höglofliga Ridderstapet och
Adlens sivar ä det Hederwärda Bond» - Ständets
motion om Rotering, om Säteriers och all Jords
lika beskattning. Jag kan dä ej nog förundra mig att
denna sak nu stall annorlunda anses, och mitt Ständs
L ConstitMionen lika heligt siadfästade Rättigheter
icke njuta samma Constderakion och helgd, som de
nyssnämnde och mänga flera, äfwen som att ifroga
»varande ämne anses wara af den betydenhet, att
Staten nästan endast derigenom skulle kunna frälsas,
dä den likwäl är i sig sjelf af ett mindre wärde i
jämnförelse med de mångdubbelt betydligare uppgifter,
Den 4 November. 147
ter, som stusle kunna framställas, om jag icke ansäz
det obehörigt, att satta MedständS helgade Rättigheter
i staga. Preste-Ständet har, jag kan trygt tilllägga
detta, wid denna Riksdag redan gjordt de största
sielfwillige uppoffringar, och har stal att as .las
Medständer manta ett behandlingssätt, svm det iakttagit
i afseende pä deni
För
öfrigt ar icke jag, icke eller någon af mina
Herrar Medbröder i detta Utstött af mitt Ständ
autoriserade, att i ett mäl af den beskaffenhet, som
betta, inga i nägot afseende, hwadan jag för min deljämte
protest emot ett i min tanka ineonstitutivnelt
behandlande af saken, således aldeles undandrager
mig allt deltagande i detta mäl6 widrörande i Utskottet;
kär
Larn. Or)'töcn.
Till Protocollet
I sammanhang nied hwad- i anledning af Herr
Kongl. Secreterare ittres förewarande förflag, Her'r
Doctor kalk. redan har anfördt- och hwarnti jag
till alla delar instämmer- wägar jag tillägga en och
annan omständighet, som hoS wig ökat de betänkligheter,
hwilka afrada att för Min del inga i antagandet
af berörde Förslag. Och torde mig tillätas
att genast i ödmjukhet förklara, det jag lika med
Doctor kalk och af enahanda stal anser detta förslag,
sä widt det rörer Ecclesialiigve-Ämbeten och
Löner, icke höra till Höglofliga Stats-Ulstottets öfverläggning
och åtgärd z hwadan det ödmjuka ptt
-
»48 Den 4 November.
rande jag nu fär den äran afgifwa endast asser
Ämbeten med dem tillflagne löner i allmänhet, samt
mä för närwarandechnna egentelig tillämpning ä Civile
och Militaire Ämbets- och Tjenstemän. Iför»
hand wägar jag äfwen hos Herr Kongl. Secreterare»
Ikire förorda, att min motsägelse icke anses såsom
stäld emot honom, hwars utmärkta kunskaper
och wärdiga tänkesätt jag lärt att upprigtigt högakta:
den är endast rigtad emot hjelsma saten.
Och
är jag sullt öfwerlygad, att, om Herr Kongl. Secreterare»
icke alltför mycket fästadt sin blick pä
Statens nöd, men äfwen kommit att bcögna det i
tankan insinuerade botemedels följder, han dä warit
lika fjärran, som jag, ifrån alt gilla detta förslag.
För ett Borgerligt Samhälle, som naturligkwiS
Lutkar att se sig, sä midt möjeligt är, tryggadt emot
utländskt och inhemskt wald, att innom sig se ordning
och rättwisa ömt wärdade, lugn och trefnad
främjade, lärer alltid finnas högst angelägit, att kunna
anförtro besörjandet härom ät Ämbets- och Tjenstemän,
hwilka med erforderliga kunskaper och skicklighet
sörena den redelighet, den warma Fosterlandskänsla,
som föranleder dem lill att upprigtigt respectera
och med nit befordra hwarje enskilot Medborgaresrätt
och bästa. —.Lyckligt det Land, der ätmindstone
större delen as Ämbetsmän äro sadane! De olyckligasie
händelser och förluster mä der inträffa: Wäl
uttänkte och wäl handhafoe Författningar och Lagar
skola der alltid liswa och nära hoppet om snor upprättelse
o b förkofran; Och hwar Inbyggare skag ännu
tro sitt Fädernesland wara det lyckligaste, det bästa.
— Men
Den 4 November- 149
— Men beklaganswärdt det Land, hwarest motsat,
sen finner rum! Förgäfwes stiftas der de wisaste Lagar:
frugliöse blifwa der de hälsosammaste försatt,
ningar; ly de handhafwas antingen blott slyckeais
och lamt, eller ock alldeles icke— I sa betydlig män
beror Statens wältrefnad eiler obestånd af Ämbets,
och TjenstemännenS bättre eller sämre beskaffenhet.
Men denna äter Leror lika hufwudsakeligen af det
sätt, hwarpä de, som uppoffrat sin tid och sina
mödor ät Statens tjenst, blifwa af Staten behandlade.
För att icke falla in i för mycken widlöftighet,
afbryier jag besia allmänna refleclioner. och will genast
leda uppmärksamheten tilt det mak, hwarthan
de egenteligen syfta^
Swerige war aldrig rikt, följaktligen hafwa de
fleste Ämbeten- och Sysilor nog knappa Löner blifwit
lillflagne, hwilka igenom tidernas förändringar
äro nu mera an förr blefne otillräcklige.  Sädant
är af detta Höglostiga Utskott redan eri andr, och den
enhälliga önskan yttrad, att Rikets tillgångar lunde
snart medgifwa en skälig Löneförbättring för en stor
del Civile och Militaire Tjenstemän. Jag tror icke,
att nägon af dem är sa litet medborgerligt sinnad
att han kan nu genast, under Rikets närwarande
lage, äska werkställighet af en sadan Löneförbättring:
ej heller tror jag, att nägon af dem nu mera än
förr, skulle wilja undandraga sig att i mon af siu
inkomst, samt i rättwist förhällande till ändras afgifter
efter deras inkomst, bidraga till att afhjelpa
dem
rZo Den g November
Len yppade Stats-bristen; Men det tror jag pä gm
da stal, att vin den nu förestagne författning blefwe
»vidtagen och tomine till stadga, sädant stall medföra
ett för Staten och enstildte Medborgare högst menligt
inflytande pä Ämbetsmäns lynne och tänkesätt. Mindre
är ibland ost de Ämbetsmäns antal som ära
sjelfwe bemedlade och torde föga reflektera pä e-n större
eller ringare eller ingen Lön af det allmänna.
De fleste ärv medellöse, i saknad af all annan tillgäng
till bärgning för sig och Famille, än den mer
eller mindre knappa Lön, som åtföljer stensten.
De hafwa walt och beträöt Tjenstemanna-bcinan, dertill
beredde igenom långvarig öfning, igenom kostnader
och alla flags uppoffringar, igenom nattwaS,
frvelt och mödor; Allt i hopp att framdeles, lika
»visit som de weta sig Hafwa lärt att känna och ukLfwa
sin äliggande pligt, kunna tillgodo njuta den i
gällande lagar försäkrade befordringsrätt och Löneförmån
wid inträffande ledigheter.
Men vin nu
Mikels Högloflig» ^ Ständer finna godt yrka och till
beslut leda, att Ämbetsmännen, enligt i fräga »varande
förslag stola hindras och äterhällas i ätnjutmugen
af deras stadgade befordringsrätt., samt att
Len ansiagne tarflig» och mer än ival förtjent» Lönen,
stall pä rrt hett, halst eller och endast fjerndels
ar dem undanhällas: Och hwarför? Endast pä det de
öfriga Medborgare Elasierna^ hwilka werkeligen draga
en ärlig inkomst af arbete, af Jordbruk, af näringar
eller af Lön, stola winna mindstning uti
en nödig befunnen bewillningsafgist, om säger
jag sädant händer: fä fragas med stät: stola wäl
Ämbets- och Tjsnstemännen da kunna tro sig hafwa
Den 4 November» rZr
offrat sitt lugn, sin tjenst och sin heka arbeksförmäga
ät sitt egit Fädernesland? Ja, ehuru swärti--  gen, mäste de likwäl tro det; men endast af det flät,
att uti intet annat fritt och hyffadt Land en sä orättivis
behandling någonsin warit hörd, mindre försökt
emot den Clast af Medborgare, som helt och hätlit
öfwerlemnak sig till realiserande af den styrande
Magtens eljest fäfänga omsorger för allmänt och en»
stildt wäl.
De stola nu ängra, att icke äfwen
de, lika med andre ifrän början anwändt sin tid och
sina krafter pä de lätt larda yrken, som hade närmast
gagnat dem sielfwe och tacksamt lönat deras möda
Högst fä stola finnas i den grad sagtmodige, all
de hos sig endast lemna rum ät medömkan öfwer
sina misthandlares ensidiga fatt att se, dömma och
besluta. „ Troligen stola de fleste, när de känna
sina starkaste förbindelser löstade, Fosterlandskänslan
qwäfd och deras redlighet frestad af egne Medborga,
re, tärde af missnöje, eldade af harm och förtrytelse,
öfwcrgifwa sin otacksamma tjenstsplats, eller ock, om
nöden twingar någon att stä qwar, med den dolsthet
eller ofryntlighet,.med det kallnade nit stöta sitt
kall, att det wisst icke kan lända till Statens bätnad,
men wäl till enstildtas olägenhet och stada. — Deras
wäntau, att efter skicklighet och förtjenst, utan
uppsätliga hinder och inskränkningar oqwalde ätnjuta
sin rätt till Suceesiye befordran och Lön wio yppade
ledigheter, är sä billig, att den harm och förtrytelse,
som uppkommer wid kränkning af denna räA,
ej ma swärare bedömmas.
Ätmindstoue mä den
icke härledas ifrän en brottslig egennytta, dä detta
ursprung snarare stulls synas agna den författning i
152 Den 4 November.
händelse den godkändes, hwangenom man wille, lill
lindring för sig och wissa andra, undanhålla Tjenstemannen
ett redan förtjent bröd för dagen. Föröfrigt
torde wi icke hos Tjenstemän öfwer hufwud,
mera an hos andra böra söka en utomordentlig
dygd. I Statskonsten misstager man sig säkerligen
allt för illa, om man beräknar Mannistorne sädane.
som de möjeligen kunde wara, och icke sädane de
manligast äro. — Men antagom likwäl, att samlelige
wäre närwarande Ämbets- och Tjensteman, tillika
med dem, som redan tjena pä Expectance, agde ben
nästan öfwer-mänskliga dygd och sinnesstyrka, att de
stilla och täliga skulle snarare jamte Maka och Barn
af hunger dö under bördan, an Åsidosätta nägon enda
Ämbets - pligt, eller pä annat fatt förräda missnöje
deröfwer, att de isrän Statens sida blifwit beswikne
i det rättmätiga och icke öfwerdrifna hopp,
som' först lockat dem inpä tjenstewagen; skall wäl
Swerige ändä kunna undgå a t pligta för en sädan
behandling emot sina Tjenstemän? högsta sannolikhet
ar. att det warnande exemplet as dessas sällsamma
missöde, skall kraftigt afskräcka alla dugliga ämnen,
särdeles ak den mindre bemedlade Classen, ifrän att
inga pä Ambetsmanna wägen, den de e jest warit i
begrepp att walja. Snart stall dä Svensta Folket
nödgas se sina wigkigaste timmeliga angelägenheter,
säkerheten, rättwisan, ordningen, till största "delen,
fallne i hander pa duglösheten, olunnigheten, kanske
afwen lägheten och illwiljan.
^ Menen Författning, dermed man wille förhwarje
Ämbets- och Tjensteman fastställa ett ärö hinder i
be»
Den 4 November- iZz
befordran wid hwarje till hans förmon yppad ledighet,
jamte ett ärs förlust af skillnaden emellan ett
ringare och bättre Lön, eller ook af hela Lönen, innebär
ju ingen härdhet dä ingen kan göra sig
bestämd räkning pä sin Zöreträdarcs afgäng
ä wist tid? Alltså efter delta bewisningssätt, bör
det icke anses för något hardt öde, när stridsmannen
förlorat arm och ben i Bataillen, emedan han ej
kunnat bestämt påräkna alt komma helbrägda derifrån;
icke ett hardt öde: när Jordbrukaren lider total
missväxt, emedan han ej kunnat med ofelbar misthet
calculera, att han skulle skörda en ymnig gröda,
det äret; icke ett hardt öde nar den Handlande mäste
-vidkännas stöskador emedan han ej kunnat göra
sig försäkrad alt ä wist eller owist tid återse stepp
med laddning.  Likwäl synes det wara allmänt er
kändt
att olycka ar olycka, om ock motsatsen ej kunnat
säkert paräknas.
Likaledes mäste obillighet
och hårdhet anses för hwad de werkeligen aro, ehuru
.de ma höljas.
Ingen tänkande kan wara sa
blind, att icke han inser, det en författning, som bjuder
alt Ämbetsmannen, alltid ett ar sednare än han
igenom Lag är berättigad, kommer att göra hwarje
uppsteg till bättre systla och,lön, är owedersägeligen
obillig och härd, samt för Ämbetsmannen medförande
en giswen förlust.
Men widare pastäs: den
projecterade innchallning af Systlor och Löner tillskyndar
ju ingen förlust och är således icke en härdhet,
"dä hufmudändamälet dermed är StatSoch
IndelningSwerkets upprätthällande i jemn
gäng" hwilket bör interrestcra Löntagare ekc.
Föreställom ost endast derwid en husbonde med nä
'
got
»54 Den 4 November. .
got förfwagade Financer, hwilkcn antager den Hushålls
methode, att bäde föda och Lön ivägras hans
Tjenstehjon första äret, i afsigt atk sämedetst komma
i stack att framdeles bestå ärlig Lön och underhall:
Är det wäl troligt att han pä sädane willkor
sär nägra Tjenare? Men om han sär någon, sä blir
dek wisierligeu endast den, som wet sig aga den kraften,
att rikcligön föda och löna sig sjelf pä Husbon.
dens bekostnad. Tillämpningen häraf gör sig sjelf,
, Jag önstar blott, att i afseende pä Sweriges
Statshushällning, en lika method icke rnä widtagas,
såsom naturligen ledande till §n lika olycklig och förnedrande
erfarenhet,
Dubbla följden af ben föreslagne Författning
vm ett Aäd är, h-vilket torde närmare efter sakens
förhållande böra Aka GnädLr, synes alltså hufmudsakeligen
bliswa Len: i-o Den bästa Konung
stall derigenom nödgas finna likasom ett stalt försät
emot flir ära och sin hugnad; ty nar han nrestadels
more försedd endast med miffnöjde, molwilliga eller
duglöse Ämbets- och Tjenstemän, sä mäste alla hans
mätt och steg i hwarje Styrelsens gren studsa, och 2:0
Mikels Inbyggare skulle snart nog pä hvarjehanda
fatt och gansta dyrt fä umgälda etr jern. bestick,
hwilkst deras Representanter icke af öfwerilning men
med kall öfwerläggnrng hade fattat,
Sluteligen får jag den aran inför Höglofliga
Utskottet högtidligen förklara, det jag, för min ringa
del, utan mindsta gensägelse will, tillika med andre
Tjenstemän och Medborgare, erlägga Len andel af
Len
Den 4 November. 155
den till StatsbristenS fyllande erforderliga Bewillning,
hwilken rättwisligen blifwer mig älagd, om
den ock skulle uppgå till iz a 2v ProCent af min
Lön och deruköfwer; Men pä intet satt stall jag någonsin
kunna förmäs att samtycka, att, kill lindring
för mig och andra, hela Lönen stall någon Ämbetsvch
Tjensteman, för längre eller kortare tid, undan
hällas.
Härjämte anhäller jan i all ödmjukhet,
att, i den händelse Höglofliga Utskottet finner förgodt
tillstyrka ifräga warande Förflag, detta mitt
särskildta yttrande mä Höglofliga Utstettety utlatags
he till Hög Refpective Standen åtfölja
Med hwar och en som nitälstar för allmänt
wäl, wagar äfwen jag för min ringa dek tafla i
önskningar och bemödanden för detta ändamäls winnande.
Jag älskar och wördar alla dem, som af
oförställd kärlek till Fäderneslandet söka gifwa förslag
till dest älerupprättklst. Dertill hör mycket bidraga
desi Dratselwerks ordning och säkerhet, jämte
delsammas tillräcklighet för de ändamål och krafter
hwaraf hela Statens oafbrutna styrelse till lugn och
säkerhet, till förswar och fielfbeständ, till upplysning
och stigande odling, till wälmåga och förkofran, till
det helas rigtiga sammanhang och bestånd beror»
Ännu, dä förslagen, som härtill gifwaS, icke synas
mig kunna sörenas med rättwifans och billighetens
fordringar, wärderar jag dock högt, för a fslg tens
skull, bäve personen, hwarisrän de komma, och deu
wälmening som grundlagt hans förflag.
i5t Den 4 November.
Det är således endast skiljaktiga begrepp om
rätt och billighet, som orsaka att wi pä olika magar
söka samma mäl, att wi pä särskilta satt wilja äler
upprätta en af tiden, wärdslösheten, oförständet,
rvätdet och flera förstörande krafter mer eller mindre
förfallen ägendom. Den ena ifrig i sin önflan, att
fe denna ägendom snart, genom besparda utgifter för
desi styrelse, lemna af desi fordna afkastning någon
behållning, förestår minskning af lönerna för, ehuru
icke i antalet af, de personer, sorn erfordras att för»
walla denna ägendom: den andra, lika angelägen om
desi högre afkastning, som bättre förwaltning, söker
bibehälla willkoren för de styrande sä länge deras
befattning är nödig, och tillika att anmanda deras
förrättningar till ägendomens förbättring och deraf
följande högre afkastning.
Det förra af desia satt finner jag föreslagit af
den wärda Ledamot, sorn yrkat ett ärs indragning till
Statskasian af alla Ämbets- och Tjenstemans löner,
sa fort de innom 15 är blifwa ledige.
Jag nekar icke att genom denna indragning
kan minnas en direkt besparing, till siffran beräknad,
för Staken; men jag önskar att den ej mä medföra
en förlust, hwillen, ehuru ej i hast uppgjord genom
en enkel summering och division, likwal med sannolikhetslärans
kalkulcr ffulle kunna bedömmas. Zag
nödgas tillika fräga: är det rättwist och bör följas?
är det billigt och kan bifallas? ar det werkställbart
och mä widtagas? Jag tror äfwen att desia frågor
böra besmaras förrän sielfwa förslagets uträkningar
underkastas pröfning
Den 4 November. -5?
Jag sö?er uppdraga för min föreställning taflan
af en Stat och desi sammansättning. Jag ser
här en talrik samling af medborgare, som genom sina
fysiska krafters anländande Åstadkomma framalstringar
af wänga stag, icke endast tillräcklige för egna
behof, utan lemnande ett öfwerskott; jag ser der, icke
långt ifrän, en annan, som pä lika sätt förädlar det,
ta öfwerskott till nödwändiga behof, gagnande beqwämligheter
och de för den mera odlade menniskanaturens
oskyldiga njutningar tillfredsställande ämnen;
jag ser annu en harwid nära angränsande, som
hämtar ifrän och sprider ikring eget område och aflägsna
trakter allt detta: jag ser alla besia särskilt anwända
mödor lemna ät hwar Clasi en behållning,
hwaraf en stor del, äterförd i samma ordning, ökar
antalet as krafter till nya framalstringar, förädlingar
och deras kringspridande; men jag ser ock att asta
besia Clasier annu icke utgöra hela sammansättningen
af denna stora tafla. Jag ser dem alla ur ständ,
att, jämte utförandet af egna wärf, sörja för inbördes
ordning, för egen och alias säkerhet, lugn och
förswar, för efterkommandes odling, för hela Statens
wälfärd och beständ: jag ser huru de sinna nödwändigheten
deraf, att anförtro werkstallandet af dessa
för sig lika angelägna befattningar ät andra, som,
fullt belönade af de förras öfverskott, maka och werka
för allas bästa: och jag ser slutligen, all, uta»
dcsias tillräckliga utkomst och befriande frän främmande
omsorger, kan ej Statens styrelse werkställaS
pä ett emot ändamälet swarande sätt; jag ser, att om
en enda del saknar full kraft för sin werksamhet,
blir ester hand lugnet stormar, ordningen oreda, för
-
158 Den 4 November:.
swaret osäkerhet, odlingen råhet, wakmägan fattigdom,
styrelsekraften lamhet, och följden häraf det helas
obeständ. ' ^ ^ .
Om detta ukgör en kvrt målning af hwar och
en roal inrättad Stat, mäste den ock afstillra wärk
Fädernesland, antingen sädant det redan är, eller wi
önsta att det mä bli.
Derom totde wr alw wara öfwerens, ätt ingen
äf dem, som nu innehafva någon lön pä Stat, kail
komma i fräga att deraf, genom wär åtgärd, förlora
mer än som kari blrfwa älagdt att i bewillning
Utgöras: men manne man bör anse dem, som redan
ingått i Statens tjenst och sörwänta antingen nyct
elier högre löner i en annan stallning, eller mindre
berättigade att i sin ordning fa hwad de göra sig
förtjente till, än de förre arv till det Le redan in»
tiehafwa?
Jag föreställer mia sakens förhällaNde wara i
Vet närmaste följande. Statens styrelse fordrar ett
behöfligt antal Ämbets» och Tjenstemän tili förwalts
ningen af alla de ärenden, som äto nödiga för samina
styrelses fulla werkställighet: denna Stat har
utsatt för hwärt särstilt Ämbete, för hwar tjenst, icke
för personer, en witz ärlig inkomst, hwitken, om den
hittills icke alltid swarat, dock bort swara, och derföre,
sa länge den fortsättes, bör anses att smara emot
sytzlans beskaffenhet i alla desi förhallanden. Den
som redan innehar en sytzla med atföljande willtor,
sr otwiswelaktlgt fullt berättigad att åtnjuta sammci
Dm 4 November. r§K
syst''as förmäner emot uppfyllandet af deremot sivarande
åliggande». Hanö lefnadstid mäste likwäl en
gäng upphöra, eller ock systlan pä annät satt blifwa
ledig, och pä denna ledighet wäntar en annan fullt
förtjent, och derföre fullt berättigad, att fä wid ledigheten,
jämte tjensten, de lemnade förmäner; med
den förres afgäng börjar således den sednares rätt,
äfwensom dest styldighet att bestrida den lediga tjensten.
Behöss icke tjensten, eller är den indragen, fa
upphöra äfwen de förmäner, hwarunder den blifwit
förrättad; men är tjensten ansedd för nödig, sä kan
man wäl icke antaga, att den af nägon bör förrättas
utan den för samma tjenst stadgade lön, särskilta händelser
eller öfwerenskommelser uttdantagne. Deri
mäste dä, enligt min tanka, rättwisan ligga, utan
afseende pä särskilta tjenster eller personer, att ingen
för Staten behöflig tjenst fordras, utan att de för
samma tjenst stadgade förmäner ätfölja. Hit hör icke
den frägan, om innehafwaren af en tjenst ar sämre
eller bättre eller öfwerflödigt lönt, ty sä länge en
wist lön, den ware för liten, lagom eller för stor,
ännu bestäs, sa mäste endast ätnjutandet af den bestämda
lönen emot den för nödig ansedda systlans bestridande,
wara en i sakens natur liggande rättwisaJag
bekänner "upprigtigt, akr min inskränkta tankeförmäga
icke kan sträcka sig utom dega grunder»
När, som sagdt är, äter sielfwa tjensten är ansedd
öfwerflödig, dä förswinner, med innehafwarens afgäng,
äfwen lönen; och jag kan, jämte det jag beklagar
alla dem, som, i hopp eller förlitande pä dest
fortsättning, misträknat sig, ty wärr icke annat än
hänföra deras olycklig» ställning till alla sädsna.
»6» Den 4 November.
som man med undergifvenhet för ödets sticke sfer, för
sä wäl owäntade naturhändelser som mennistowerkS
vfullkomligheter, mäste underkasta sig. För sadan»
missräkningar utsattes beklagligen hwar och en, ehmar
som häldst han intar ett rum i det hela af werlden.
Högst motsatt är äter det förhållande, att bestämdt
pr a det någon medlem i Samhället stall göra nägot
till Samhällets nytta utan motsvarande förmän.
Sjelfwa flasweriet widkännes icke rättwisan af ett
sädant krafs
Wi hafwa aste säkert någon gäng, och kanste
ofta nog, beklagat, utan att kunna afhjelpa, den inrättning
i wär Stat, att de fleste af desi löntagare,
genom dels olämpliga författningar, dels särskilta
händelser, alltid det första halfwa aret, och ofta längre,
stola tjena utan lön, hwaraf de ock icke kunna
sä nägot ersatt oftare, än de dö i Statens tjenst.
Männe nägon af ost sinnes, som wid ätankan häraf
icke rönt ett smärtande deltagande häri: och om sä
är, lätom oss med full upprigtighet beswara den frägan
om icke denna smärta härflutit frän öfwertpgelsen
om orättwisan af detta förfarande?
Mä wara, säger man, att det anförda ar högsta
rättwisa) men den har ock sina undantag, och i
detta ämne län man med stal göra af henne en uttydning
och emot henne en Lnwändning.
Uttydningcn ar denna, och finnes i det för.
stag >om jag nu wägar gransta; nemligen att ingen
kan göra sig bestämd räkning pä sin företrä
-
Den 4 November- i6r
reträdareS afgång inom wist tid. och således
icke pä sin tillträdes-termin; hwarföre det ej med
fullkomligt skäl kan anses hardt, och följaktligen
bör innefatta ett stags billighet, att eserkrädaren
skulle mista större eller mindre del af hwad han ej
kunnat med wisthet päräkna att inom en gissén tid
åtnjuta.
Inwändningen lyder pä följande sätt och fin.
nes äfwen i samma förslag, att som endast genom
tillökad bewillning torde bli gansta swart
att sylla GtatSbristeN' sa torde de stora swärigheter,
somlmöta det gifna förstaget, jämnförde
med den nytta- som kan winnas, kunna anses
att Åtminstone wara bland de drägligaste.
Nu: läkom ost, med ett behörigt franstiljands
af alla bifaker, endast och allenast se pä dcsta fatscr,
hwar och en i sin ordning.
Den sörre delar sig, enligt mitt omdöme, i twä
grenar: nemligen den ena dä en redan löntagande
efterträder en med lön försedd, och den andra dä en
annu utan all lön blir den efterträdande. Bägge
hafwa deste något gemensamt; i annat äter äro de
stiljaktige. Det gemensamma är, att under öfwertygelse
om rättighet wäntas wid bägge pä succestioN
enär möjligheten dertill blir gifwen; deri ater äro
de stiljaktige, akt den som redan har lön för orar
stillnade» emellan hwad han har och hwad han bork
fä; den andre äter utan lön skulle för eli är förlo,
ra hela den päräknade inkomsten.
Zjerde Band» si, 22. Det
1^2
Den 4 November
-
Dek ar sant, och hwilken medgiftver icke dek,
att ingen kan med »visshet förutse gransen för sin
egen eller andras lifstid; men det mäste ock deremot
medgistvas, att någon gäng stall han hinnas; och
att, med mer eller mindre sannoli-het, kan af en
mängd mennistor en deraf nara bestämd del päräknas
att inom en gistren tid bortgå. Författaren
gillar detta sjelf dä han nyttjar en sadan uträkning,
och yttrar, att hwar femtonde tjenstgörande kan anses
ärligen afgä. Om nn detta ar förhällandet, ser jag
icke annat, an at följden deraf blir den, att om 15
personer påräkna 15 ledigheker inom elt är, eller ock
en bland 15 framför sig päraknar en ledighet, har
nödvändigt en af de förra samt denne sednare räknat
ratt, och denna ena, i förra eller sednare ställningen,
händer det lita nödwändigt, alt ehnrn hanS
uträkning inträffat, mäste dock hans rättighet gä förlorad.
Inom 15 är stnlle kanste detta, om ej wid
alla, dock wid ätstisiiga ledigheter kunna handa, och
i samma förhällande mäste ock grunden för den gifna
uttydningen wackla. Om t. ex. ifrän denna stund
hwar och en, som will eller kan komma i succesiion,
Le som redan aro eller icke äro i något stagS tjenst,
som icke en gäng länka pä akt ingä deri, föresätta
sig art dagligen päräkna, att alle, som kunna efterträdas
i tjenst, äfwen möjligen kunna dagligen gä
undan, samt asie, som för närwarande finnas i tjenst,
enligt den i förslaget gjorda föru fattning, inom 15
är werkligen gä undan, sä hafwa ju aile, som blifwit
efterträdare (ty ingen kan anses blifwa det emot
sitt samtycke), räknat ratt, och äfwen alle, det oaktadt,
mäst »vidkännas den förlust af lön, som förstaset
utsätter. Mm
Deir 4 November
-
Men säger man ytterligare, för hwar gang någon
Med lön revan försedd undangär och estsrlrades af en
annan med mindre innehaswande lön, blir det allenast
ffillnaden emellan lönerna som förloras. Alt förhällander
blir sädant för denna ena, cir w'l sant; uren
hwad blir det widare och för andra? Manne e, det,
akt om icke i successionen de mdstiganve gradernas
antal ar fullt 15, sä mäste en hittills alldeles lönlös
förblifwa sä ännu ett är längre, samt dessutom att
14 mäste ätnöjas med mindre an den emot sysslan
svarande lön.
Dessutom, manne chel ar möjligt i werkstalligheten,
att hwar och en Ämbets- eller Tjensteman r«n
förestå, utan den ätföljande lönen, ämbetet eller stensten
ett helt är? da det är för mänga kanske icke
möjligt med fulla lönens belopp. Kan t. ex. om
en vice President i en af Rikets Hofräkter med 700
Riksdalers lön, eller en Revisions - Secreterare med
6oe> Riksdaler, eller ett Råd i ett Collegium med
lika lön befordras till Statsråd, hwars lönar gZvo
Riksdaler, eller till Justikiäräd, som har 2520 Riksdaler,
någon af dessa möjligen med de förra lönerna
bestrida det sednare Ämbetet? Kan Expeditions-Se.
creterarelönen, 400 Riksdaler, anses tillräcklig att
sörell är tjena till inkomst ät en Stats-Secreterare?
an dä ett Räds lön i ett Collegium för dess Pre.
sident? En Lagman blir Landshöfding; men kai, 0«n
med den »värdighet och de kostnader det sednare Ämbetet
åtfölja, fortfara i sin förra lön? I Militären,
ar wäl förhållandet der annorlunda? jag twiflar derpä,
och tror alt särskilt stora förluster der lunna gös
ras
r64 Deri 4 November
ras
i anledning af accorder. Ibland Presterstapet,
manne en lönlös och ofta oundwikligt gäldbunden
Hofpredikant, en wanlottad och i manga ar uselt
lönt Kaplan, befordrade till Pastorat, stola ännu.
och i synnerhet den sistnämnde, som merendels först
wid en högre älder kan erhälla denna befordran, med
billighet eller rättvisa kunna äläggas att ett helt ac
bestrida mera answ ars fulla och grannlaga göromål
för lika usliga willtor? En af Kammar-Collegii lä.
gre betjente med Zo a ivo Riksdalers lön, blir
Kronfogde; men kan han förrätta den sednare tjem
sten med den förra lönen? kan han påräkna att med
denna lilla inkomst lika lätt fa kaution för den befattning
han får med Kronans uppbörd, och kunna
Kronans medel lika säkert honom anförtros under
det han tjenar för Riksdaler, i stället för, som
pä flera ställen händer, 1000 a 1520 Riksdaler?
Jag liksom wägar förmoda, att alla besia frägvr kunna
beswaras med Nej.
Kan man/ under afseende pä alla besia betänk,
ligheter, pästst akt sysilorna blifwa lika wäl förrättade
ntan, som med, sina ätföljande löner? eller bör man
anse likgiltigt om de för en tiv bliftva förwaltade
pä ett sätt som ej swarar emot ändamälet, eller kan
man tro Ät hwar och en som innehar sysil an kan,
dä han under en tid nödgats att af bristande utkomst
i tjensten kanske fäkta sig i förbindelser, och Ämbetet
ur desi tillbörliga,aktning, lika latt ätertaga ben wigt
och det anseende Ämbetet och desi innehafware tillkomma,
som om han ifrån tillträdet ägt sin tillbörliga
inkomst? Har man wäl betänkt huru alla för äret
ledi
-
Den 4 November. 16Z
lediga blifna boställen kunna under ledigheten förmak,
las? Kunna de oförsedde med alla inventarier pä en
tid af ett är förarrenderas och blifwa brukade pä
ett med god hushållning öfwerensstämmande och för
fä wäl Staken som tillträdaren förmånligt satt? hu.
ru stola wäl byggnader, stängsel med allt sädant underhällas
vch wärdas pä denna korta tid? är ett sä
kort arrende äfwentyrligt för jordägaren, om det stall
blifwa förmånligt för arrendatorn? Huru stola af-och
tillträdes-syner inom ett är förrättas sä wäl fran den
som afgär till Kronan, som frän Kronan till efterträdaren?
Om antalet af boställen är efter författarens
uppgift ZZZ2 och deraf ^ hwart ar ledigt, sä
mäste inom detta ar wid 222 stycken 2 ganger husesyn
hällas, i stället för annars en gäng. Kan
detta ökade besvär af de synande medhinnas? Allt
detta vch mera torde dock wara srägvr af wigt att
upplösa, innan man kan antaga förslaget. Om någon
gäng handt, att en elter annan syssla antingen
stätt ledig en tid, eller ock genom en vikarierande
blifwit förrättad, bewisar wäl det rattheten, billigheten
vch möjligheten deraf, att ärligen hwar iZtde
kan wara utan olägenhet i en af nämnde ställningar?
bör man icke härtill ännu weta, om sysslors och ärendeuS
gäng ivunnit eller förlorat genom ett sädant
förfarande; skulle, om erfarenheten besannar det scb»
nare, hwilket jag förmodar wid undersökningen finnes,
man dock sälta ett mindre warde pä ärendenas
rätta bestridande, än pä lönen derföre? Men, inwander
man; de flesta af, om ej a^la, löntagare mäste
ju redan umbära för någon tid sina inkomster: den
ena sös är, den andra auda till i8 mauader,
166 Den 4 November.
som i Militären inträffar ibland, och Prester osta 2
är; när man kunnat wänta sädane tider, hvarföre
ej Z L i är dcröfloer? Kanste wore swaret det rätta
och enklaste, att just derföre att man mäst wänta
denna tid, borde man slippa det för en annan. Men
förhällandek af uppstofwet hittills, och det nu söresia.
qna, ar icke likartadt. Man farj för det man redan
ar underkastav, men icke för det förestagna, en
ersättning i wista fall. Det första halswa årets
förlorade lön ätergifwes säfom begrafningshjelp ät
manga. fLostallsinnehafware mitta fardagar, en Prest
kan ät sina arfwingar fä de nädär ersatta, som han
wantat m. m., och säkerheten om desta erfatttnngar
mäste wal i betydlig män underlätta tillgängarne för
den tid, som lönlöst i stensten framlöper.
Jag kan ej undgå att, oaktadt den widlyfkighet
hwaruti jag räkar, göra en anmärkning af wigt:
nemligen huru de som ivid en sednare alder flyttas
frän en illa lönt tjenst till en bättre, göra, i förhål*
laude till deras lifstid, större förttdster, an yngre,
och huru olyckligare fädant för deni ar. Om man
säfom ett medel antar, att af 5 personer som uppnatt
55 är och blifwa befordrade, icke mera an r
hinner öfwer det 65-te, icke mera än a det 6z:dje,
och de o öfrige icke längre an det 6o;de, sä hafwa
de 2 andra sörlorat ^del och de 2 sista halsten af
hela deras ifrån dek 55-te till det 65tte annars till
kommande
lön. Den som afga>r ännu förr, stall
förlöpa annu mera; och för hwar och en som st ex.
elier dei 55:te årets alder sätt wänta först i 8 malmber
ä 2 är, kan ofta inträffa att han mäste förlo»
ra
Den 4 November. 267
ra iOo procent eller hela den för sin öfriga lifstid
päräknade inkomst, Jag ager icke nu llllgäng till
de upplysningar, angående mortalilets probabilitclerna,
som af tabellwerket kunna inhcmtas; men föreställer
wig att jag icke missräknar mig betydligt: och i alla
sall, dä mortaliteten i de högre och ofta bast lönade
tjenster, hwilka inom wista stater afwen först wid en
högre älder manligen kunna ernäs, alltid ar större
än i de lägre, samt skillnaden emellan systlornas lön
har stiger i ett större förhållande, sä skall wid desta
det of are an wid andra inträffa, att en wida större
del af den för lifstiden päräknade lön förswinner
har, än i de lägre och sämre tjenster: t. ex. stillna,
den emellan en Löjtnants och en Kaptens lön är be«
lydande, och säkerligen asgä (händelser undantagna),
flera i den sednare än den förra befattningen: emellan
en Ofwerste Löjtnant och eN Öfwerste är skillnaden
af in omster stor, och om icke accorder agde rum,
skulle säkerligen flera dö inom en gifwen tid i den
sednare an i den förra sysslan: emellan en Kaplan
och en Pastor är lönfkillnaden ofta utmärkt stor, och
frän den förra kill den sednare sysslan kan manligen
knappt befordran äga rum förrän wid nägra och 50
ärs älder, hwarefker dödlighetens probabilitet märkligen
tillwaxer: emellan en Pastors eller en Professors
inkomst och en Bistops, ar skillnaden äfwen i witza
fall betydlig, och att ibland de sednare mortaliteten
är stor, torde synas deraf, att inom 7 är 9 Bistopsledigbeter
inträffat wid de inomSweriges nu ägande
omräde warande 12 Stift. Ofta hander det äf»
a,en, att just wid den tid dä de förmänligare sysslor
kunna ernäs, fordra uppwaxke barn en större kostnad,
i6z Den 4 November.
nåd, hwars fortsatte bestridande till antingen kunskapers
uttvidgande eller till underhäll tvid lönlösa extra
Ijenster, dä sannolikt mera skall förftväras, enar ett
torkare ätnjutande af cn bättre lön uppstär. Detzutom
stall, genom förflagets antagande, det alltid
hända, att den som före desi werkställighet icke har
lön, stall nöd.vändigk för ett är inom rZ gä alldeles
i mistning deraf; d. ä. i andra uttryck fagdt, han
stall, dä det är omöjligt att ett är efter döden tjena
Staken, förlora ett helt är af stn lifstid i Statens
tjenst. Jag underställer atla upplystas och tillika
Lmmandes pröfning, om detta uppmuntrar etter qwäfwer
hägen för stickliga ynglingar att ingö. i Statens
tjenst, om det befordrar eller minstar tillgäng för
Skaten ä dugliga Ämbets- och Tjensteman. Ofta
beror likwäl en ynglings hela »välfärd deraf, att ett
är förr komma i ätnjutande af nägon lön.
En wärd Ledamot af detta Högloft. Utstött har
gjort cn jämnförelfe emellan arftagare och dem som
wanka pä befordran i tjenstwägen; och denna jämnföreise
afwiker, enligt mitt omdöme, föga ifrän sanna
förhällandet.
Det mäste anses för otwifwelaktigt, att en wäl
förrättad tjenst i en lägre grad, medför ett flags utesiutande
rättighet att i förhällande lill skicklighet och
förtjenst blifwa till en bättre befordrad; man kan ej
infe med wifthet, men dock med mer och mindre sannolikhet,
nar sädant bör inträffa, och kan man wal
rimligen af detta stal dömmas dertill, att dä det
stcr, gä sin rättighet förlorad? Pä samma- satt är
Den 4 November. 169
nära förhållandet med arftagare: de kunna icke heller
med wisihet påräkna den tid, dä den som lemnar
arfwet gar undan; men när det inträffar, börjar
naturliglwis arftagarens, rätt. Frägan blir säledeS
hufwudsakligen denna: Äger Staten rättighet att betaga
någondera af Lesia wäntande personer uppfyllan»
det af deras rättigheter, eller äger han en större rät»
tighet till sädant emot den ena an emot den andra?
Jag tror att han icke ager den till någondera; eller
ock att om han ager den till den ena, han bör aga
det till den andra: men jag bör söka bcwi.sa sanningen
af hwad jag tror.
Fragans upplösning Leror, efter min förmodan,
pä upplösningen af en annan: nemligen huruwida
och till hwad grad de ömsesidiga förbindelser, som
aga rum emellan Staten och individer i allmänhet,
kunna anses af en hufwudsaklig, annan beskaffenhet,
an de emellan Stalén och desi Ämbetsmän.
Statens skyldigheter emot Ämbets» och Tjenstemän
aro, efter min tanka, att gifwa dem den lön
som dem pä stadgad stat ar anslagen; och desi ratt
att fordra sysilorna sä uppfyllde, som gifne föreskrift
ler bestämma. Emot alla Medborgare ar Statens
skyldighet att lemna dem det i tagar och stadfästa for.
mer försäkrade beskydd m- m.; och desi ratt, utom
annat, att erhälla utwägar till uppfyllandet häraf.
Således hwad som pä ena sida» utgör rättigheter,
blir ä den andra skyldigheter.
När
r?o Den 4 November
Nar
en arflemnande dör, upphöra hans personliga
skyldigheter emot Staten och hans personliga
rättigheter deraf; med hans afgång börjar den arfia§andes
ratt till arfwet, och all den skyldighet till
Staten, som af och för arfwet bör uppfyllas; äf«
tvensom de statens skyldigheter hwilka böra lemnäs
för stelfwa arfwet, dä blir arftagarens Eowilliorliga
rätt att åtnjuta. När en Statens Ämbets- elier
Tjensteman dör eller gar undan, upphöra likaledes
alla personliga relationer emellan honom och Skalen
i, och för tjensten; men icke de som det fortfarande
Ämbetet angar. Z den afgangnes hand war sysslan
en laglig besittning; och enär samma fystla ager bestånd,
mäste nägon dertill stick!ig och förtjent äga en
laglig rättighet alt henne till besiktning erhälla. Det
är säledes denne skickliges och förkjentes lika rätt att
fa sytzlan, fastän under annat namn, som det är arftagarens
att fä arfwet. Men nu Åtföljer systlan en
bestämd och dermed förenad inkomst, likasom arfwet
ätföljer afkastning; och är wäl Statens förbindelse
lösligare att gifwa den förra ät sysilans innehafware,
än att lemna den sednare ät arftagare,,? Det är
klart att detta gäller endast sä lange sysslan star
qwar, och sä länge arfwet finnes till. Lam blir den
inwändning, som den i mitt tycke kortsynte kunde göra,
att icke alltid den i hans tanka skickligaste och
mest förtjente blir efterträdare; ty dek star fast, att
sä snart systlan i laglig wäg blifwit tillsatt, bör den
som henne fatt, anses dertill framför medsökande berättigad.
Äter
-
Den 4 November
Äersiar
annu den inwändning akt beswara, som
göres i anledning af Statens behof och bewillningms
minskning.
Jag nekar ingalunda, att Staten ar i behof
som böra fyllas; men jag ömmar derwid att det,pä
förestagne sätt skall werkstallas. Det ar likwal Ämbets-
och Tjenstemän, hwilkas närmaste rätt och fordran
det borde wara att icke gifwa något till underhäll
ät Statens kasta, derföre att det ar ifrän Staten
de böra fä stil. All afgift som pälägges deras
löner, är detsamma som en minffmng af lönen. Den
föreslagna indragningen, hwai»s belopp Författaren
uppgjort till Z45.666 Riksdaler zz stilling, ffulle,
oaktadt den blifwande bewiltningen icke torde kunna
sattas under 2z millioner Riksdaler, likwal utgöra
deraf närmast /o, hwarwid man bör anmärka, att
henna tiondedel ffutle utgä icke af dem som innehasrva
de sina tjenster ätföljandc löner, utaf af dem som
antingen äga mindre än, eller ock intet af det de bort
aga; och när härtill afwen kommer den under namnet
bewillning blifwande afgift, hwilken, oaktadt det
af Hvgl. Bewillnings-Utffottet gifne förslag, hvarigenom
bewillningen blir bätfre fördelad än hittills,
ffulle antagas, dock ej torde kunna till ett medeltal
beräknas under z procent af lönen; sa följer, att
omkring H af hela bewillningssumman ffulle komma
akt utgöras af Starens löntagare. Förgäfwes ma
man inwanda, att den föreslagna indragningen icke
är en beskattning, utan en besparing. Jag strider
icke om ord och rubriker, utan söker förklara sakers
förhållande; och derwid ar det klart, att till ett lik»
stort
17- Den 4 November.
stort belopp som den föreflagne indragningen af Skakens
vwillkorligen skyldiga utgifter kan nedsalta den
blifwande bewillningen, stola alla andra Medborgare
undgå att fylla desi summa. Denna andel af bc»villningsfuMman
ar säledes flyttad frän deras till en
annan Clasi, pä Rikets löntagare, under namn af
besparing. Det som blir en lindring för den förrai
hwad den bort utgöra, blir en last för den andra;
och manne namnet as besparing, förändrar sakens ris,
rur af en indirekt beskattning?
Men om nu denna indragning eller besparing
eller hwad namn man mä sätta berpä: om, med ett
vpd, förslaget anses rättwist, billigt och aruvändbart
samt nödigt för Staten, bör ej vä, såsom ett ivardigt
efterdöme, såsom en följd och en iämnlikhet, deL
»swen tillämpas pä de werk, som Rikets Högloft.
Stander direkte lata förwalta, säsom Riddarhus-Directionen,
Prest-Borgare- och Bonde-Stäirdens Kancelier,
Riksgälds-Kontoret, Banken, järnte andra, som
Sfwen af allmänna medel underhällas, fäsom SpannmZls-
Atagasins- Direktionen, Lasaretts- DirektionenArmeens
Pensions-Catza och kanffe ännu flera, samt
således äfven lönerne för ett är inom besia werk under
iZ ärs tid till Statens behof ansiäs sä fort Le
blifwa ledige? Jag finner ej dessa inberäknade i Aulors
förslag, men föreställer mig att lönerne inom dessa,
åtminstone de i Banken och Riksgälds.Contoretlika
mycket utgöras af Nationen, svin dem man egentligen
kallar Statens. Beloppet torde wä! icke blift
rva högt: kansta ej öfwer 6 L 8ooa Riksdaler ärligen;
men derom är ej frägan dä sjelswa grundmrr
bedömmas. Om
Dcn 4 November. 173
Om Statens behof böra fyllas pä det sätt, som
det under öfwerläggning w a rande förslag innehåller,
ar en fräga, som jag icnmar i största ödmjukhet tilt
det Högloft. Utskottets upplysta pröfning, häldsi 59 Z
af Regeringsformen yttrar i slutet: sch hwilka,
nemligen Statens behof, höra genom bewillning
fyllaS- Jag medgifwer, att enligt samma Grund»
lags 69 § Högt. Stals-Utflotket äger att tillstyr»
ka hwa- Statens reglerande rör; men jag kan
ej föreställa mig, att det föreslagna indragningssättet
innehåller Mank: och det sa,mycket mindre, som
Let icke allenast dercgterar alla Ämbets, och Tjenstemäns
willtor utan allt undantag, utan ock icke innefattar
en enda uppgift till en skälig förändring
eller jämnkning af löner, hwaraf jag tror att de fleste
i allmänhet arv mycket under hwad de borde wara,
ganska fä penningelöner efter tidernas flick lämpade,
kansta allenast en och annan fullt tillräcklig.
Jag kan ej undgå att göra ännu den anmärkning
i anseende till sjelfwa summan, att den betydligen
lär mindskas derföre, alt mänga löner för z, Z
L i? är redan indragas, och hwarigenom ben päräk.
nade summan torde, wid en närmare granskning bör»
nedsättas lill ^ eller hälften af dest uppgift.
Men denna minskning, den ma ock blifwa huru
stor som häldst, ökar, enligt min tanka, hwarken
rättwisan eller billigheten af sättet att erhälla summan.
Dcn lättar endast skyldighetens uppfyllande
för chwar och en annan medlem af Staten, att löna
Le Ämbelew- och tjenster som erfordras för styrelsens
t 74 Den 4 November.
vafbrutna gäng till det helas och hwarje individs
nytta; och jag tror att ehuru hög an bewillningcu
mä bli, dock den tillökning som uppkommer häraf
skall mindre kannas dä dcn fördelas pä 2 millioner
menniskor, än endast pä den löntagande Classen, hwars
willkor man medgifwer i allmänhet fordra tillökning,
och således ej kan pasta tala förminskning.
Slutligen utbeder jag mig den äran, att fa underställa
Högloft. Utskottets upplysta pröfning, huruwida
detta förslag egentligen kan af Utskottet afgöras
eller icke; emedan, ehuru jag sinner att lUskot,
tet kan tillstyrka förhöjning eller bibehållande eller
mindftning af lönerna för Statens nödige Ämbeten
och tjenster, jag dock icke tydligen kan inse om dst
tillhör Utskottet att bedömma, hurumida de bibehällna
och med bestämda löner försedde Ämbeten och tjenster
kunna och böra stä lediga, eller bestridas genom
vikarier. Jag. för min del sinner ännu detta ämne
af den beskaffenhet, att det antingen af Hans
Maj:t Konungen, i hwars hand den styrande Magica
hwilar. eller ock af Honom och Ständer gemensamt
bör afgöras, samt att i sädant fall det bör önskningswis
till Konungen i undecdänighet framställas.
Att detta mitt yttrande mä till de respektive
Ständen fä åtfölja det Högloft. Utskottets Betänkande,
utbeder jag mig ödmjukast, äfwensom jag får
äran tilttännagifwa, alt jag ar sinnad detsamma ge.
NAN trycket utgifwa.
Stockholm den 9 Ockober 1809.
Lir§. kr, Uotboff.
Lill
Den 4 November. 175
Till Protocollet.
Dä nu frägan ar cm indragning till Staken
Uki en tid dä fädant är högst af nöden, torde jag
säsom en Ledamot i det Höglofliga Stats - Ut,kottet
fä yttra mina tankar emot det Högwördige PresteStändet.
Indragningar aro wisierligen ett ömt ord
ä ena sidan betracktadt, men deremot ä andra sidan
bäve billigt och rättwist, dä sädant kan ffe utan något
hinder för Prrvilegier eller nägon mans stada,
hwad är billigare än att matta den hungriga, och
hwad ar stylldigare an att försöka pä att bidraga till
Sta'ens uppfyllande, wisierligen ar den Priviligerade
afwen styildig härtill: men dä fräga härom uppstädt,
tyckes mig att det faller det wördige PccsteStändet
betänkeligt, hwilket är gansta underligt _
ky Preflen innom hwar Församling kan bäst känna
Landtmannens olyckliga belägenhet, som de iräkadt
under desie trenne förflutne ären, genom dryg krigsrustning
i saknad af arbetare, dä de efter päbud mäste
anmana sina drängar och söner att släppa Plogen
och wara färdige att uppoffra sina lif för Fosterlandet,
med de flere päsöljdec som genom kriget
drabbat den arbetande hopen
ffulle wi derföre
neka att till Staten bidraga, dä wi äro i det glada
hopp om en lyckligare Riksstyrelse? Nej.' Wär önskan
mätte wara: Lefwe Konungen: och wär Skyldighet
är att bidraga till Statens upprätthällande.
Med besia tänkelälk hoppas jag innan Riksdagens
flut fä teckna det Högwördiga Preste-Ständet,
dä det bejakar till de projeckerade indragningar, som
ä det»
176 Den 4 November.
ä detta Stand lätt kan göras utan deras Privilegier
eller någon mans förolämpande som icke sker,
hwilkek tydcligcn är uppdagat i de flere ingifne Memorialer
härom, och jag hoppas att de inse billigheten
häruti, sä mycket mera da de sielfwa betragta sitt
förmonliga Löningssatt, ty hwad stördac Landtmannen
som icke Presten stall hafwa sin del af, till kronan
siipper man kontribution till desi en uppnätt i Z
ar och är derföre fri wid 60 ärs älder, men till
Presten är mennistan en Gäldenär ifrän det hon lägges
i waggan till desi hon föres i grafwen; och som
de uti alla tider njutit en sadan förmän som efter
min tanka har warit och är öfwerdrifwen, tyckes tiden
nu wara inne att de till Staten och Riket i
desi nuwarande behof öfwerlemnar de i fräga stälde
indragningar, ty derigenom blifwer en twist RiksStänden
emellan bilagd, samt kärlek och förtroende
ökad emellan lärare och åhörare; att detta mitt anförande
med Höglofliga Utskottets Betänkande sär
medfölja till Ståndens Plena, derom anhälles ödmjukast.
Stockholm den 25 September 1809.
^näers ^näerskon
Riksdags-Fullmägtig frän Mcmings
Skärkinds och Äkcrbp Harad i Lstcrgöthland
Till
Protocollet.
Det till Höglofliga Slats-Utstottet ingifna Förslag,
att Statswerfet >nä undfå ett Nädär, wid sig
yppande vacance, af Ämbeten och Sysilor, sa i Civile,
som Militaire och Ecclesiastigue Stater, sinner
lag af följande Ml betänkligt:
Dm 4 November- r?7
i:o Ehwad brackligheter och brister Statswerket
lider, ar med billighet öfwernsstämmande, alk
Rikets Ämbets- och Tjenstemanna-Corps, som uppoffrar
sin tid och sina krafter ät Konungens och Kronans
tjenst, icke betungas med ytterligare uppoffringar
utöfwer desi personella utstylder, och dem för Löuerue,
som Bewilluings stadgan förmär, utan att ds
öfrige Rikets Innebyggare, som icke uppoffrat deras
mödor och sid ät Tjenstemanna wägen, ätaga sig
en deremot sivarande extra ordinarie bestaktning.
2:0 Synes icke en sa stor winst, fom man tvid
första påseende förmodar, för Rikets Statswerk af
den förestagne indragningen wara att päräkna, sedan
vicarierne. som stola förrätta tjenste», under Nåd»
äret för Kronan blifwit aflönte och sadana vicarier,
som komma att förestå de högre Ämbeten och Chefs
Sysilor derjämke blifwit försedde med nödige Respenningar
och medel till bestridande af endra i och
för Ämbetet behöfliga omkostnader. — Manga exempel
i Preste-Ståndet wittna att sedan Enkorna under
Nädären underhållit och lönat vicariexne, som förestått
de aflednes innehafde tjenster, haswa de haft
ringa besparing öfrig.
g:o Som jag noga känner det torftiga tillständ,
bwaruti icke allenast »tänge andre Tjenstemän, utan
ock de fleste Prester afgä utur werlden, sedan de an»
wändt all sin tid och förmögenhet, att göra sig skicklige
till uppfyllandet af den innehafde tjenstens fordringar;
säsom ock de betydliga omkostnader, som den»
na sednare Clasi af Tjenstemän, i och för tjenste», is?
Fjerde Band- N-o -3, 24. ke
*78 Den 4 November.
ke kunna undandraga sig; kan jag uti ett amne,
hwilket sä nara, som det förewarande, rörer ett helt
Riks. Ständs rättigheter, intet utan i förening med
detta Stånds sjelfwilliga medgifvande tillstyrka.
1m§liaclius.
Till Protokollet.
Jag äberopar mig först hivad jag redan till
Protocollet om Indragningar i allmänhet anfördt,
och dernäst det anförande jag i anledning af Kammarherren
Grefwe hörnors Dictamen den sistledne
aflemnat:'' äfwen som jag förenar mia med
det Herr Doctor vrzttLn och Herr Bistopen Doctor
äVeiäoman nu till Utskottets minnesbok intalat; mm
harwid bör jag tillägga, att jag mera följdt min
öfwertygelft om Lagarnes mening och gifne rättigheter,
än hjertats Medborgerliga känsla. Eldad och
ledd af den, önstar jag att mine Medborgare, med
okänfla af all egen nytta och med en ädel glömsta
af allt sädant, som kunde wäcka mitztanka, att genom
egna besparingar radas för gemensamma uppoffringar,
behagade närmare påtänka? Rikets sammanhällning
i sin fordna skepelse. I sädant afseende
önstar jag att wi mätte förenas till ny helgd af
wära gamla Lagar, Privilegier och offenteligen gifne
försäkringar. Derigenom igenkänna wi wärl
Swerige, ost sjelfwe och Swenstarnes Borgerliga
Brödraförbund. I en medbroderlig kansta häraf
stall det bli ost möjligt, att bära wära sörbor och
befästa en rätt sörstadd sjelfständighet. Skulle Fosterlandets
räddning och beständ fordra mer än det
Den 4 November- i?»
wi i en proportionerlig gemensamhet förmå bära,
hwilket jag icke tror, mä wi ge ost frihet, att för»
söka hwarandras friwiiliga Fosterbrödra kärlek för
en gemensam Fosterjord. Ej mä Lenna karlek tilläta
ost att med undandragne axlar patwinga andras
skuldror en utomordentelig tyngd; Men det är en
Medborgerlig, en Swenstmanna ädelhet att pä Medborgerlighetens
offerfordrande Altare frambära fri
williga
häfwor.
Jag förestår alltsä, att hwar och
en, som har mer än en Silfverkappe, lemnar af dem
en. Jag har mer an en, och skulle dessa hjertats lägor
för Kung och Swensta Fosterbyggden förenas
till en! sä, om jag icke är bland de första som utom
mine vrdenlelige, mig älagde Skatter, frambär detta
Offer, förklarar jag mig nu offenteligeu owärdig att
wara Swensk, owärdig af Prest, vwärdig att wara
Riksdagsman, och owärdig den äran att wara medlem
af detta Högloflig» Skats-Utstott.
8. 6. kllarlinZslon.
Till Protocollet.
Wid ett nogare öfwerwägande af alla de stäk,
som synes tala för och emot Herr Kongl. Secreterare»
Istres Förslag om ett nädär af alla lediga Ämbeten-
och Tjenster till Statens underlättande, anser
jag alla dermed förknippade olägenheter, dem Herr
Bergs-Rädet Kotstoff uti sitt ingisna Memorial
grundeligen och fullständigt ädagalagt, sä mänga och
stora, att jag för min del icke kan nämnde förslag
bifalla.
In
-
i8o Den 4 November.
Ingen Privat nian kan begära någon Betjening
Utan ärlig Lön och underhäll: Och om Skalen
än kunde erhälla Ämbets- c h Tjenstemän utan Lön;
more dock sadant Skaten icke wärdigt. Indragning
af ett ars Lön för den, kan jag e: anse under annan
synpunet, än säsoM en beskattning, som ensamt
skulle träffa tjenstem rnnen, hwilken li-wäl i alla fall
mäste ärligen med en nog känbar Bewillning bidraga
till Sta en. H: ad särsiildt widkommcc ett ärs
Indragning af Ecclesiastigne Statens Lön, grundad
pä Privilegier, anser jag rnig, såsom derukerad af
Preste Skändet, icke wara tillhörigt eller tillstandigt,
art här pä detta ställe något yttrande deröfwer afgifwa.
Dä g § af de Preste«Ständet Nädigst förund1e
Privilegier stadgar, att alla Personer af Prediko»
Ämbetet och Laro-Sländet, hwar efter sin grad, heder
och warde, skola oförryckt behälla alla sina wälfängne
friheter, donationer och förläningar, samt andre deras
tillhörige Lägenheter och ordinarie underhäll, hwilket
ytterligare i 4 tz bekräftas; och dä samma Privilegier
häruti ej göra något annat undantag, än
det som /z K rörande ett Nädär, innehåller, kan jag
ej annat sinna, än att ett ärs Lönindragning till
Staten, har sä nära sammanhang med Prest-Privikeaierne,
a t den bör bero af Preste-Ständeks Concession,
och akt säledeö, om Proposition ffer till Bifall
eller afsiag rörande Herr Kongl. Secreterare»
IftreZ wäckte motion, i allmänhet Preste-Ståndets
härwarande Deputerade icke uti omröstningen derom
kunna deltaga. Weideman.
Desse
Den 4 November. iSr
Dessa bägge Protocolls. Utdrag begärdes' pä
bordet.
Upplästes följande:
Utdrag af Protocollet, hällit uti Riksens
Höglofliga Ständers Stats-U. skott den 24
O-tober 1809.
S. D. Ifrån det Hederwärda Bonde-Ständer
hafwa tilt "Ut stöttet blifwit remitterade ätstillige
Memorial, deruti blifwit förestagit, att Domkyrko
Dionden mätte indragas och till Statens behof anwändas,
samt de Städer, der Domkyrkor finnas de
samma underhälla, sä wal som andre Städer och
Församlingar, hwilka utan sädant understöd mäste
stna Kyrkor widmagthälla och bygga, nar. sä nödigt
tarfwas.
Den Domkyrkorne lillslagne Spannemäl härleder
stg ifrän Konung 6ulkak I:s tid, dä den af
klostren och kyrkorne innehafde Tionde indrogs; Den
är anstagen till Domkyrkornes underhall och reparation,
och utgär olika till en eller 2:ne Tunnor af
hwarje Kyrkoherberge, efter derom faststaldle särflildte
förordnande.
Men svin uti 4.5 af Presterskapets
Privilegier blifwit stadfästabt hwad om
Domkyrkors underhäll förordnadt ä», som alltid stall
blifwa dem utan någon afkortning förbehållit; sä
anser Stats U stoltet detta wara en sä bestå stad Pri
-
182 Den 4 November.
vilegii fräga, som icke tillhör Stats-U skottets utlåtande.
Likwal och i händelse Domkyrkorne möjligen
skulle kunna innehafma något utöfwer donationer och
hwad af ålderdom warit tillagt, och genom PrivileZierne
är stadfäiiadt, sä hemställer Utskottet till Riksens
Höglofliga Ständers eget förordnande, huruwida
en omstandelig uppgift och underrättelse härom mätte
ifrån Kongl. Kammar-Collcgism infordras, pä
det Riksens Höglofliga Stander till nasta Lagtima
eller Urtima NUsdag mä kunna fä upplysning om
förhällandet. Ar och dag som förr skrifwit star.
Pä Befallning
l>l. UröcleliuL.
Uppå gjord proposition af Herr Grefwen och
Landt - Marskalken, blef delta Stats-Utskottets utlåtande
bifallit,
Uppbrötos Herrar Electorernas listor till wal
af Ledamöter till ett Utskott svin med de andra Ständen
böra öfwerenskomma, om jämnkningar i anmarkningarne
öfwer Riksdags-Ordningen, och befunnos
dertill wara utsedde,
af Zörsta Clasien.
N:o Z. Grefwe Oa la 6aräis, jfacob,'Capitaine
Lieutenant nr- m.
N:o 264. Friherre äVennerlieät, fullmaglig
Herr klezräenLölä, Carl kreärie Hof-Ratts-Räd.
An
-
Den 4 November. '83
Andra (Natzen
N:o
678. Herr Lilllt, fullmägtig Herr köm§,
kebr, Auditeur.
N:o yoz. Herr Loek, eorlitx UuäviZ, Ofwerste
Riddare af Swards-Orden.
Tredje (Natzen.
N:o 10Z4. Herr V/allenlljsrna, fullmägtig
Herr Qripenvalät, Jacob Lric, äfwerste-Lieuknant,
Riddare as Swards-Orden.
Nw 1394. Herr ^wZell^ckt/fullmägtig Herr
Lveäenlljorna, biric Ibomas, Dirccteur.
Upplästes följande:
Ritsens Högloflig» Ständers Allmänna Beflvars
och Oeconomiä-Utstotts Betänkande
i anledning af Herr Secreterare» I. 6.
AröninZgtväräs hos Höglofliga Rrdderfkapet
och Adeln ingisne och till Nkstottet
remitterade Memorial, angående Förbättringar
af Rikets Allmänna Fängelser
eller sä kallade Krono häkten.
Wid grauftning af de i detta Memorial gjorde
anmärkningar, hwilka pä ett för Författaren hebran
-
i84 Dm 4 November
rande
sätt fullkomligen röja hans warma nit för saken,
har Utskottet närmare inhämtat hwad L samma
ämne redan ar förordnadt, för att derifrån, såsom
endast pä efterlefnaden beroende, leda sin åtgärd till
de förhällanden hvarom ännu ej något kunde wara
stadgadt, och hwilka således fordra nya regleringar:
men som Utskottet ester en noggran pröfning deraf,
funnit gtt genom Kongl. Maj:ts Nädiga Bref till
desi och Rikets Kammar- och Krigs-Collegier, samt
Stats-Contoiret af den 27 November 1798. ej min,
dre i afseende pä Fängars förplägning, Fängelserummens
inrättning och beskaffenhet, än Fängarnes
herrbcrgerande, sängruin, beklädnad, skötsel m. m.
sadane anstalter förestrifne, som menskligheten för de
i denna belägenhet stadde Personer päkallar, och
Statens tillgängar kunna Åstadkomma, hvarigenom
de af Herr UröninZslvärck uppgifne omständigheter
arv iagttagne, och i möleligaste män i ordning stalvie,
sä anser Utskottet sig icke kunna i detta ämne
fästa annan uppmärksamhet, än »vördsammeligen hemställa,
om icke wederbörande, som wid Fängelse inrätkniugarne
stola hafwa uppsigt och wärd, borde
förståndigas akt derwid ställa sig berörde Kgl. Bref
till noggrant iakttagande och efterlefnad, dock torde
U skotte: fä förestå, att i stallet för de underhällspeNningar
som till sängar blifwit bestämde, för att
icke wid skeende stegring i priset pä lifsmedel minska
eller förswära fängens nödwandiga underhall,
evistäs wista matwaror i förhällande 'ill beloppet af
de Contante medel, honom för närwarande as Staten
bestäs; .hvilket till Riksens Hkglostiga Ständers
pröf
-
Den 4 November. i8Z
pröfning ^vördsammeligen öfwerlemnas. Stockholm
den 9 September 1809.
Pä Högloft Ridderflapet Pä Högwördige Presteoch
Adelns magnar: Ståndets magnar,
iola. 6- Oxenstierna. 8taZne1iu,.
Pä WLlofliga. Borgare- Pä Hederwarda BondeSkändet
magnar: Ständets magnar:
0. i- Lclrönberr. L. Lriclon.
k. 8. Netsel.
Delta Betänkande blef, uppå derom gjord proposition
till alia delar bifallit.
Föredrogs följande:
Utdrag af Protocollet, hällit hos Riksens
Högloflig» Ständers Allmänna Besmarsoch
Oeconomi»-Utflott den 12 September
1809.
S. D. Föredrogs ett af Herr Capilainen och
Riddaren af Kongl. Maj:ts Swards Orden Grefwe
lVI. Dolma till Högloflig» Ridderflapet och
Adeln ingiswit och deriflän den i8:de sistledne Augusti
till detta Utflott remitteradt Memorial, angäende
yrkad rättighet till inqmarlering i Stäoerne äf
rxen
-
Dm 4 Novsmber
-
wen för sädane tjenstgörande Militaire Personer som
der innehafwa egne hus.
Dä Utftottet hade sig bekant, att ej mindre
Högloflige Nidderftapet och Adeln, än de öfrige Respeclive
Ständen till omedelbar granftning törelaglt
frägan om inqwarteriug uti Städerne, och deröfwer
rsdan ingått i pröfning, ansäg^ Utftottet sig icke för
det närwarande kunna detta ämne upptaga, eller något
utlätande öfwer detsamma meddela. Uc supra.
Lx krotocollo
Utffottets Secreterare.
Hwad Utftottet i detta Prvtocol!s.U'drag ytkrädt,
blef, pä derom gjord proposition tili alla delar
gilladt.
Upplästes följande:
Riksens Högloflig» Ständers Allmänna Ber
smars- och Oeconomiä-Utftotts Betänkande,
i anledning af Herr Bergs-Rådet
deäerlkecits samt Herr Assessor V. 5ckant2?s
till Höglofliga Ridderftapet och Adelen ingifne
och till Utftottet remitterade Memorialer,
hwaruti af Herr Bergs-Rädet LsäarlieZk
yrkas, att i anseende till den rika
störd, hwarmcd Riket detta är stal! blifvit
mälsignadt, och hwarigenom Sadespri
ser
-
Den 4 November- 187
ferne redan betydligen fallit, Riksens Höglofliga
Ständer samfäldt borde hos Kongl.
Majck i underdånighet anhälla, att Spannemäls
införsel frän Utrikes Orter mätte
pä 6 Mannder förbjudas; hwilket äter af
Herr Asseeor v. Lcbant?, pä anförde stal,
bestrides.
Dä Utskottet icke allenast saknar tillförlitelig
underrättelse om den erhällne skörden, och hwad till
fyllande af Rikets behof larfwas, utan ock finner,
att i händelse af förbud, de som redan gjort reqvisition
af Utländsk Spannemäl, hwilken således snart
torde ankomma, skulle tillskyndas en förlust, oförenlig
med rättwifa och billighet, sä anser Utskottet sä
»väl i grund häraf, som äfwen af hwad Herr Assessor
von Lokantz anfördt, det i förstnämnde Memorial
projecterade förbud pä 6 mänader, nu icke wara
lämpeligt.
Deremot och dä enligt 6o § Regeringsformen,
Kongl. Maj-.t äger ratt att utan Riksens Ständers
hörande, efter omständigheterna höja Stora Sjö-Tullen
pä inkommande och utgäende Spannemäl, hwilket
kan pä det sattet »verkställas, att samma ändamål,
svin med ett förbud, derigenom winnås, anser
Utskottet sig böra tillstyrka, att Riksens Högloflig»
Stander wille till Kongl. Maj:t eget Nädiga ompröfwande
öfwerlemna detta wigtiga ärende, samt i
underdånighet anhälla, det Kongl. Maj:t i Räder
läcktes stadga den Princip af Tullförhöjning, som
kan
i88 Dm 4 November.
kan pröswas nödwändig, att nu, om ej hindra, likwäl
minsta en sä öfwerdrifwen införsel af Stanne»
mål fran de Länder, som deraf äga öfverflöd, att
derigenom wanpris pä wär egen Säd, kill Landtbrukarens
förlust kunde uppkomma. . Dock får U stöttet
äfwen hemställa, om icke wid denna underdä!n'ga
anhållan kunde tilläggas, det Riksens Högloflig»
Ständer önstade, att undantag i Tullens rhrhöjning
mätte göras för de Norra Otterne öfwer Gefle, hwilka
af kriget blifwir utblottade och lidande; hvilket
dock, jämte nägre Ledamöters särskildt yttrade mening,
Riksens Högloflig» Ständers egen pröfning
»vördsammeligen understa iles. Stockholm den 2 Ok
tober
1809.
Pä Höglofl. Ridderstapet Pä Högwördige Prcsteoch
Adelns wägnar: Ständets magnar:
stok. 6adr- Oxonllgerna. kckaznus Lragnolius.
Pä Wällofliga Borgare- Pä Hederwärda BondeStändels
wägnar: Smndets wägnar:
L- Lolrönlrerr. k. Lricslon.
Transumt af Protocollet hällit i Riksens Höglofliga
Ständers Alluränna Besvärs- och
Oeeonomiä Utstötts första Beredning den
29 September 1829.
s ssssssss^rss
Till afgörande föredrogs det nästledne gärvag
pä bordet lagde Menmrial af Herr Bergs. Rådet
aolln
Den 4 November- 189
Hohn cesterstestt, uti hwilket Memorial, som den
27 mi inuewarande Mänad blifwit frän Högloflig»
Ridderffapet och Adeln Remitteradt till OeconomiäUtskottet,
med anmodan, alt deröfwer skyndsamt med
utlåtande inkomma, yrkas, det hos Kongl. Maj:t
underdäniast anhällas borde, att Spannemäls införsel
frän Utrikes Orter kunde pä sex mänader förbjudas.
, r s , s s s -O-Fase-s
Herr Prosten Hule yttrade sig - - Dä enligt
sista F.eds-Tractaten, om jag ratt minnes, Swerige
är berättigadt att ärligen frän Ryssland Tullfritt in.
förstnfwa 50,200 Tunnor Spannemäl, sä kunde
Kongl. Maj:t till understöd för de af kriget härjade
Provincer, i Näder anmanda denna Spannemäl.
I -q kan således ej inse, det något särskildt undantag,
i afseende pä Tull afgifterne för dessa Provincer
lampeligen bör komma i fräga ------
Härmed förenade sig Herr Prosten Doctor larsons
Stockholm Ut supra.
llx krotocollo
Koedeok..
Detta Betänkande blek, uppä derom af Herr
Grefwen och Landt-Marskalken gjord proposition, tilt
aila dess delar bifallit.
Före
192 Den 4 November.'
Föredrogs följande:
Riksens Högloflige Ständers Allmänna Beswärs-
och Oeconomiä-Utstötts Betänkande,
i anledning af Herr Asiesioren 6.
6a.lins twänne särskildte hos Wältofliga
Borgare-Ständet ingifne, och derifrån till
Utskottet remitterade Memorialer, angäende
Fattigwärden i Riket.
I samma mon Samhällen stigit till högre upplysning,
har pligten att lätta lidandets börda, fatt
en mera bestämd och »verksam rigtning ät sitt »välgörande
mäl. Man har antagit för grundsakts, att
Le medlemmar, som af hwarjehanda ordsaker blifrvit
oförmögne till egen bärgning, äga rätt att finna
fullkomligen uppsyldt det »vid alla Samhällens första
Inrättning grundade och med deras förkofran
»växande hopp om inbördes hjelp, och be mera förmögne
hafiva lärt, att under njutningen af sina rikare
gäfwor, »vid fyllandet af detta rättmätiga hopp
finna sin belöning i den tillfredsställelse »väkgörandet
stänker.
Förbindelsen akt undsätta nödlidande Likar, egentligen
grundad i samwetets bud, har genom Samhälls
inrättningens fullkommande blifwit ett rättwist
föremål för Regeringens omsorg. Frän denna synpunct,
har ock Herr Asiesior 6akn, pä ett sätt svin
agnar Mennistowännen, betragtat frägan om Allmänna
anstalter till Fattiges underhäll, dä han hänfört
detta
Dm 4 November. 19?
detta amne till skyldigheter, hwilka medgifwa förbindande
föreskrifter tili allmänt iagttagande och gemen,
samt syftemål.
Med fullkomligt bifall till Herr Asiesiorens^ förslag
har Utskottet jämwäl med honom delat Böjelsen,
att leda detsamma till fullbordan; men under
öfwerwägande af de författningar, som i förewarande
ämne tid efter annan utkommit, och huru de blifwit
efterlefde, har Utskottet funnit Fattigwärden i
Riket tarfwa en närmare öfversigt och allinänuare
undersökning innan nägra Neglor kunna gifwas för
en bättre ordning derutinnan, och kraftigare utwägar
widtagas atc bringa den i werksiällighet. Till
tvinnande häraf, har Utskottet trodt sig böra wördsammeligen
föreslå, att Rikets Högloflige Ständer,
wille hos Kongl. Masit i underdånighet anhälla,
att en Comité kunde utses, hwilken feck sig uppdragit.
att ofördröjligen inga i undersökning om alla
särskildta Fattig inrättningar i Riket, sä ival pä
Landet som uti Städerne, hwarwid noga uppmärksamhet
borde lemnäs dertill, huruwida någre fädane
enjkildte Hushällsairstalter finnas, hwilka kunna hafi
»va till följd akt öka Tiggerier. Comiteen som för
sin befattning icke lärer wänta annan belöning, än
den, hwilken ätföljer en god gerning, skulle äga, att
ifrsi/alla Orter hos Kyrkoherdarue, och hwilken som
häldst i detta ämne kunde anlitas, erhälla alla nödiga
upplysnjngar; derwid i allmänhet torde wara nödigt
att de Fattiga indelas i z:ne Clasier, dä utr
Lörsta Llasten kunde sättas; Orklöst, utgamla,
dräckligc, med längwarige sjukdomar beswärade och
wair
-
192 Den 2 November.
wanwettige, I andra af sig komne', men i en eller
annan mätto arbetsföre; sam! i Tredje Claren:
Fattige Fader- och Moderlöse Barn, under 14 är,
hwarefter hwarje Församlings eller Stads sä beskaffade
Fattige, skulle sä wäl till deras närwarande
antal, som pä ett medium för sist förslutne io ar
bestämdt uppgifwas. Och borde derjämke upplysning
inhämtas, buru med hwarje Församlings eller Stads
uppgifne Fattigfond sig förhäller, eller der nägon
wist Fond icke är inrättad, huru de Fattige pä annat
sätt försörjas; hurruvida de arbetsföre Fattige
innom sin wistelseort äga ett eller annat tillfälle att
med arbete till deras bärgning nägot bidraga, och
hwad mera, som för en allmän Fattigreglering erfordras,
sa att den till arbete oförmögne kan beredas
nödig tillgäng till sitt Lifs uppehälle, och den äter
som äger nägon arbets förmåga, sättas i nödwändighet
alt den samma anwända, och icke onödigtwis
blifwa en Börda för Samhället. Sedan alla
nödiga upplysningar sälunda blifwit inhämtade och
samlade, borde Comiten wara beredd, att wid näst
infallande Ordinarie Riksdag till Högloflige Ständerne
afgifwa en ordentlig Plan, till Fattig-Jurättningarne
i Riket, four kunde tjena till Rättelse, wid
de Författningar, hwilka sedermera finnas nödige och
lämpelige, att för hwarje särskildt stalie, eller i Attmänhet
widtagas. Men om innom denne utsatte
tid Kongl. Majrt skulle finna nödigt att anbefalla
nägon sadan Provisorisk ätgärd, som utan Statens
betungande ledde ttll det asfytade ändamälet, torde
densamma genast blifwa satt i werksiällighet. Hwitket
till Riksens Högloflig» Ständers egen pröfning
wörd
-
Den 4 November.
19:
»vördsammeligen öfwerlämnas. Stockholm den 2 Öckober
1809.
Vä Högloft. Ridderstapet
och Adelns »vägnar:
^ob. 6abr. Oxonli^ornku
Wä Högtärade BorgareS»ändets
»rägnar:
L!. ft. Lcböntierr.
Va Högwördige PresteStändeks
magnar:
chäa^nus LtLZiie!i'u5.
Va Hederwärda Bonde»
Ständeks »vägnar:
L. Lricrckon.
k> ft. l>lot2e!.
Uppå derom af Herr Grefwen och Landt-Mat»
stallen gjord proposition, bifölls detta Betänkande.
Upplästes följande:
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och OecoNomiä» Utstötts Betänkande,
i anledning af Herr Prosten, Dockor
Carrei Memorial, angående föreftagen
Allmän Inrättning af Sockne-Magaziner.
Af detta Memorial, som hos Högwördige P-esteStändel
blifwit ingifwik, och derifrån till detta Utstötts
handläggning rcmitkeradt, har Utskottet fatt en önstad
anledning, akt utlaka sig i ett ämne, hwars allmänna
nytta är tillräkligt erkänd, för att icke »vinna
fullkomlig uppmärksamhet och en sadan äigärv
som ändamälet fordrar.
Fjerde Band. 25, 26. Pä
194 Den 4 November.
Pä de ställen, der Sockne Magaziner blifwit
inrättade och förwaltade som sig bordt- har fördelen
deraf wid inträffande mistwaxt är, eller da en mindre
gynnande skörd gjort Spannemäls tillgängen me,
ra knapp, till fyllest belönt den kostnad och omsorg,
som blifwit anwänd pä Vesta inrä kningar, hwaraf
följer, atti samma män, de kunna- utwidgas, ju -vidsträcktare
skall deras nytta ofelbart blifwa.
I denna öfvertygelse och dä all -verkan af kwäng,
efter Utskottets tanka, ar öfverflödig, häldst det en
gäng wäckte och stadgade begreppet om egna förde,
lar, alltid skall tjena till ledare i de ut-vägar, hwarigenom
andamälet kan winnås; har Utskottet ansedt
sig böra förestå, att Rikets Högloflig» Ständer wille
hos Kongl. Majlls i underdänighet hemställa,
om icke någon sadan författning kunde widtagas,
hwariqenom Jordägarne i hwarje Socken, der något
Magazin till anwandande för deras gemensamma
nytta, ivid förefallande Spannemäls bchof, icke
redan skulle wara inrattadk, föreställas om nödwändigheten
deraf samt således uppmanas, akt i -verkställighet
deraf inga; och att pä de ställen, hwarest
en klok och driftig styrelse inom Församlingarne,
samt omtanka-', för egen nytta, redan åstadkommit,
en sadan inrättning, Sockneboerne uppmuntras att
dermed fortfara och söka bringa densamma till en,
emot hwarje Sockens särskildta behof och stallning,
fwarande fullkomlighet. Och dä erfarenheten wisat,
att deste inrättningar, pä åtskilliga ställen kommit L
wanmagt och ofta blifwit aldeles upplösta, genom
käka förändringar eller egrnwilligt upphäfwande af
ds
Den 4 November. 195
de Reglor, som förut warit antagne, och hwarä inrättningen
sig grundat, torde det jamwal wara nödwändigt,
att de, i sädane fall, emellan Församl! ngarnes
Pastorer och Scckneboerne, en gäng Lswerenskomne
och stadgade Regler icke fä förändras, om ex
med afseende päMagazinets utwidgning och derifrån
oskiljaktig omarbetning af förra grunderne.
Med anledning af hwad i det remitterade Memorialet
finnes derom anfördt, will Utskottet afwen
»vördsammeligen tillstyrka, atk sedan de, i en etter
annan Socken »varande Magaziner hunnit fä en till
ytterligare Spannemälsinköp tillbörlig Fond, och
»»agot mer eller mindre deraf således kunde anwän»
das till andra behof inom Socken, detta tillfälle icke
mä lemnäs obeg-rgnadt för allmänna Byganader,
aflöning för Skolmästare och Barnmorska, Vac»
cinatron och Fattiginrättningar i allmänhet, allt efter
Fondens beskaffenhet och serskildta förhållanden L
hwar och en ort.
Slutligen har Utskottet, uppå Herr Doctor
karrol derom i Memorialet i synnerhet gjorda före»
ställning, hwars billighet Utskottet inser, welat »vördsammeligen
framställa den önskan, alt dä ön Gottland,
hwilken en läng lid af äret är aldeles stiljd
frän communication »ned fasta Landet och således
har sivärt, att »vid förefallande behof af Spannemäl,
blifwa undsatt frän andra häll, i följd deraf, nöd»vändigt
bör inom sig wara försedd med hwad nödtorften
fordrar, inrättningen och besörjandet af Sock»
ne-Magajiner derstädes mätte winna all möjlig ucp
-
Iy6
Den 4 November.
märksamhek och befordras till en för Jnnewänarne
högst angelägen werkställighet.
Hmilfet dock Riksens: Höglofliga Ständers egen
pröfning wördsammeligen underställes. Stockholm d.
2 October 1809.
Pä Högloft. Ridderflapeks Pä Högwördige Presteoch
Adelns magnar: Ståndets magnar:
Joli. 6. Oxenstierna. Magnus 8taAne1>u8.
Pä Högtärade Borgare- Pä Hederwärda Bondc
-
k. P petriel.
Herr Grefwen och Landt Marskalken gjorde proposition
till bifall hära, hwilken beswarades med
Föredrogs följande:
Riksens Högloftiga Ständers Allmänna Befwärs-
och -Oeconomiä-Utskotts Betänkande,
i anledning af Kongl. Majll till Riksens
Ständer afgifna, och isrän samteliga
Riks Ständen till Utskottet remitterade
Nädiga Proposition af den 7 September
innevarande är, angående åtskilliga af
allmänna Magazins - Direction uppgifne
behof, och omständigheter m. m.
Kongl. Måill har uti denna Nädiga ProposH
lion underrättat Riksens Ständer, om de af Direktiv,
Sländets magnar:
L. P Lcbönstorr.
Ståndets wägnar:
?. Ericsson.
Den 4 November.
Ikonen i underdänighek anmädlte tillfälligt; omständigheter
hwilka fordra styndesamma anstalter, dem Direcllonen
likwal i underdånighet förmäldt sig icke
kunna »vidtaga och behörigen u föra, sä stam den icke
blesive med dertill nödiga medel försedd, genom
afbe alningar a dest till krigsbehofwen gjorde försträckningar,
hwilka wid sistledne Junii mänads utgäng,
efter Directionens uppgift stego till en million
,6v,oov Riksdaler Banco Specie.
Enligt Directionens af Kongl. Maj:t i Näder
äberopade nnderdäniga fkrifwelse, bestå besia omständigheter
i följande: att som det more att befara det
mängden af mindre förmögne Jordbrukare, genom
kriget utblottade pä penningar, men i behof deraf
tin Utfkylders och andra nödiga utgifters bestridande,
skulle tidigt nödgas afyttra sin nytröstade Spannemal
till wanpris, fä syntes blifwa nödigt, att Allmänna
Magazins inrättningen nu, likasom de föregående
ären, sattes i förmäga. att göra snara upphandlingar
för Contant betalning, efter fadane pris,
hwarmed säljarne blefwo någorlunda belätne, samt att,
fä wal för de Brännerier, hwilka stöde under Kronans
egit bedrifwande, som för Staternes behof uköfwer
Skatswerkets egna Sadestillgangar äfwenfom
till upplag för de behöfwande Länens undsättning,
erfordrades Spanneanäl, som borde uppköpas i de
sävesrikare Provincer och wid de Magaziner inom
dem, hwarifran Spannemälen, utan Allmogens betungande
med kronofkju s, kunde sjöledes widare föras
till de Orter, der desi an-vandande wore af nöden,
hwarenwt upphandlingen wid annorlunda belägna
-
198 Den 4 November.
ua Magaziner, derifrån all säd mäste Landkwagen
förstas, endast borde lämpas efter ortens eget behof
af undsättning och inskränkas till torkad säd, som
kunde längre lid ostädad förwaras. Widare hade
Directionen underdänigst erindrat, att den ät förra
Arrendators» af Götheborgs Bränneri uppdragne
Bränwins fournering för Götheborgs Stad samt Bohus
Läns Skärgårds' Fiskelagen upphört med nastledne
mättad, och att han enligt de wilkor som moro
bestämde, stulle afträda Bränneriet den i z uti samma
manad; att om berörde Brämvins - fournering.
efter nystnämnde tid stall börjas för Kronans räkning,
s3 stulle antingen Krono-Bränneriet ställas i
gäng den i uti innewarande 'mänad, eller ock nödigt
Brännvin för behvfwet anskaffas; men att för
bägge fallen, och i synnerhet det förra, fordrades ett
betydligt penninge-förlag, som Directionen icke lunde
åstadkomma, derest icke ersättning snart erhölles för
Magazins Inrättningens sörstrackningar till krigsutgifterne,
förutan hwilken ersättning Kronans härwarande
Brannerier icke heller kunde drifwas, Inrättningens
skulder liqvideraS, eller förut omnämnde
upphandling werkstallas.
I följd häraf har Kongl. Maj:t allernadigst
behagadt asta, det Riksens Stander malte sä wal
'.vidtaga de anstalter hwilka kunna finnas nödiga till
upphjelpande af nu uppgifne behof, som i underdånighet
meddela Kongl. Majll huru de finna, att med
Bränwins - Bränningen och försäljningen i Götheborgs
Stads- och Bohus Lans Skärgårds Fiskelägen,
esker da »varande Arrendes förlopp mä förhällas.
Den 4 November- *99
las. Af berörde Kongl. Maj:ts Nådiga framställving,
hwilken bade kill Stals- och Oeeonomie U stötten
blifwit remitterad/ har detta Utstött till u arbetning
förehaft hivad pä desi ätgärd ankommer.
Utstottet har derwid med djupaste underdånig
wördnad och tacksamhet igenkänt oen adla omsorg
för ZolkelS rväl, som ullnarkt hwart enda steg af
Kongl- Maj:ts Ztäoiga Regering, och Utstottet hoppas,
att kunna gä Kongs. Majns milda afsigter till
mötes, genom förklarande af Utstotrets oryggelig»
öfwertygelse om nödwändigheten as allmänna Magazinernes
fortfarande; hwarjämte Utstottet tror sig pr
det högsta böra uiwerstödja Högloflig» MagazuisDirectionens
unverdäniga Förslag, a t sa fordt möj»
ligt ar werkställa upphandlingar efter den goda och
wigtiga Plan, som af Directionen blifwit uppgifven,
och dek särdeles ä sädane ställen, dit Sjötransporter
äro möjlig. Utstottet är derjänlle af den tankan,
att intill detta ärs fluk och sä länge hittills waran,
de principe för Bränwins Bränningen i allmänhet,
enligt Riksens Högloflig» Ständers gemensamma
wid detta Riksmöte tagne beflut, följes, kunna de
allmänna Brännerierna, likafä litet som hittills inflränkas
eller ens derom blifwa ett öfwerläggningsämne,
i synnerhet svin Städerne Slockholm och Götheborg,
jamte Götheborgs och Bohus Läns Skärgärdar,
ej hafwa annan päräknad utwäg, att blifwa
försedde med Bränwin än af Kronan. Likwäl anser
Utstottet bäst wara, att det betydliga Lager af
Bränwin, in- eller utländskt, som kronan förmodeligen
under desi flere werkö disposition nu äger elier
in.
202 Dm 4 November»
införmantar, först anwändes till desie orters och Ska?
ders behofmer,
Sluteligen och i sammanhang härmed, fär Utskottet
lilliännagisma sin önffan, att allmänna Maga^ins-Fonden
mätle, sä fort möjligt btiswer, äter?
fä sine till krigets lttföra-lde, samt ät flere Allmänna
werk lämnade förstotter, af den i Kongl, Maj.-ts
Mädiga Proposition omnämnde summa, förutan hwilken
denna högst angelägna Inrättning icke lärer^kunna
komma i tillbörlig merksanihet, Hmilket dock allt
'lill Riksens HSglofliga Ständers eget ompröfmande
wördsammeligen öswerlemnas. Stockholm Len 24
October 1829.
Pä Höglofl. Ridderffapet Pä Högwördige Presteoch
Adelns magnar: Ständets magnar:
Joll. 6adr. Oxenli^erna, tvlaZnus LtaZnalius,
Pä Wällofliga Borgare- Pä Hedermarda BondeStäNdets
magnar: Ständets magnar:
L> ^s, Lcbönlaerr, k. Lric8kom,
(ä., 8),
Mgardes pä bardet.
Upp,
Den 4 November' 20,
Npplastes följande:
Riksens Höglofliga Ständers Lag - Ulstokts
Betänkande rörande Kongs. Maj:ts Nådiga
Proposi ion, angående förökning af
unherhället för bysatte personer
I
anledning af hos Kongs, Mast i underdånighet
wäckt fräga, om icke hwad Kongl. Majit den
2.dra sist edne Maji om häcktgde Brottslingars unberhall
i Räder stadgadt, äfwen mä lämpas tillpersoner,
som wörö för gäld Bysatte, har Kgl. Majit
Nådigt inhemtat huruledes det underhäll, som Lagen
i 8 Cap. ig tz. Utsöknings-Balkcn äläggcr Borgenär,
hvilken ej kan wisa det hans för skuld Bysatte
Gäldenär mägkar sig sjelf föda, att till honom
Utgifva, blifwit i mohn af waruprisens stegring,
och lika med underhället för häcktade Brottslingar,
tid ester annan förhöjd!; wid öfwerwägande hwaraf
Kongl. Maj:t ansett Lagens ofwannämnde förordnande
ofelbart äsyfta, att Gäldenär som för skuld hälles
bysatt, och i häcktet ej kan sig sjelf nära, stall
af Borgenären, för hvars fordran han i förvar
hålles, njuta hwad till lifvets uppehälle oundgängeligen
erfordras, till anskaffande hwaraf Kgl Mast
funnit de twä Skillingar, hwartill detta i penningar
utsatte underhäll, enligt Kongl. Brefvet den a^dra
Februarii 1787 för det närvarande i allmänhet beräknas.
nu mera wara otillräckligt, äfvensom att den
tillökning af en stilling, som medelst Kongl. BrefU>et
den Zi Äng. 1808- blifwit särskildt stadgadt
för
202 Dcn 4 November.
för de i Stockholm bpsatte,.rvore underkastad en lika
mindstning af waruprisernes stegring, hwaremot
ett underhäll u satt i Bröd, blefwe oförändrat; I
afseende hwarpa och emedan bysatt Gäldenär ej borde
för sikt lifsuppehälle alnöjas med mindre, an
hwad Kronan består till föda för dem, hwilka aro
för brott häcktade, Kongl. Majit efter högste Domfiolens
samt Stats - Rådets hörande och tillstyrkan,
r Näder framstäkdt kill Rikets Sländer den proposition,
att i allmänhet mä förordnas, det Borgenär,
som ej wisar, att Gäldenär, hwilken af
honom för skuld hålles bysatt, kan sig sjelf
föda. stall Ml honom för hwarje dag utgifrva
twä Gkillingar Banco, samt en och en
tredjedels mark mjukt Bröd af sammanmalet
Rågmjöl eller desi warde- efter det pms som
manatligen af Konungens Bcfallninnshafwande
tvid hwart och ett Bysättnings häckte mä
NtsattaS: samt att i händelse Kongl Mast
framdeles skulle sinna nödigt öka underdället >
för dem, som i Kronans häckttcn för brott förwaras.
en lika tillökning alltid stall bestaS
Bysatte, son; ej mägta sig sjelfwa föda
,
De tvid rropositionen i nader fogade stät, har
Lag-lbstottet för desi del ansedt däde sä. fullkomligt
gällande och tillräckligt talande för billigheten af en
i hackce inmanad Persons underhäll pä ett sätt, som
icke genom saknad af ytterst nödwändiga behof, kastar
honom u i offäligt lidande, att Utjkottet med säker
öfwertygelse om rätlwisan deraf, desto häldre tillsiprker
högstäberopade propositions gillande och än
tagam
-
Den 4 November. rvz
tagande i hela desi widd, som det uti 8 Cap. iz §.
Utsökning^- Balken stadgade traktamente, fyra öre
Silfwermynt esser 1754 ärs myntmarde merseligen
utgjorde dels Riksdaler eller twä Stillingar Specie,
och följaktligen icke är genom Kongl. Brefwet
den 2 Februarii 1787, i mindsta matto förökadt,
ehuru under de, efter allmänna Lagens författande,
emedlertid, förflutne femtiokre är, födomedlens pris
mångdubbelt uppstigit. — En anmärkning som äter
wisar, huru swära lidanden öfwergä Mänga i Samhället
och ända till arrcstanter, derigenom, att i penningar
bestämt underhäll icke ärligen rättas efter
waruwärdct.
Härjemte fär Utskottet äberopa desi Betänkande
öfwer sä wäl Herr Hof - Intendenten och Riddaren
ker Ikams, som Herr Borgmästaren LZZes,
det förra frän Höglofliga Ridderffapet och Adeln,
det sednare frän Högtärade Borgare-Ständet remitterade
och af Utskottet i sammanhang med Kongl.
Majlls Nädiga Proposition förehafde, särskilda Memorial.
Slockholm den 5 October 1809.
Pä Högloft. Ridderskapet Pä Högwördige Presteoch
Adelns Ledamöters Ständets Ledamöters
magnar: ' magnar:
Larl 6. Lyernlieckt. Olok käambräus.
Pä Högtärade Borgare- Pä Hederwärda BondeStändets
Ledamöters Ständets Ledamöters
magnar: magnar r
k. kl. Orevesmubl. kecker kernström.
klolmbergskqu.
Uppä
L2>4 Den 4 November.
Uppä derom gjord proposition af Herr Grefwen
och Landt-Marskalken blef detta Betänkande till alla
helar bifallit.
Upplästes följande:
Riksens Högloflig» Ständers Lag - Utstötts
Betänkande, rörande sä wal Herr Hos Intendenten
och Riddaren lllllamg, hos Högloflige
Ridderstapet och Adeln som Herr
Borgmästaren hos Högtärade Bor
gare-Ständet,
i anledning af Kgl. Majlls
Nädiga Proposition till Riksens S änder
om tillökning i underhållet för besatte
personer/ andragne yrkanden.
Herr Iliam hemställer, att Lag U stöttet mät.
te utarbeta ett förslag, huru alla slags sängar runde
fä förökade willor i anseende till boning, skötsel,
och föda, samt i öfrigt blifwa mer nyttiga medtem»
mar i Staten, och Herr klZZe, att alle för skuld
bysatte kunde med nägot ester deras kunskap och förmåga
lampadt arbete, fä systelsättas och inkomsten
deraf anwändas till afbetalning ä den skuld, för
hwilken den arbetande i Bysättningschacktct hälles.
Dest yrkanden, af hwilka det förra ifrän Högloflig»
Ridderstapet och Adeln, det sednare i frän Högtarade
Borgare - Ständet, blifvit tillika med Kongl.
Maj:t Nädiga Proposition lill Lag. Utskottet remikHrsde§
har Utstottet i sammanhang med högstbe
-
Den 4 November. ro§
rörde Nådiga proposition under öfwerläggning tagit
och funnit bade allmän och enskild fördel, samt en
pä grund deraf och i män af Folklynnets odlingsgrad
förbättrad Criminal - Lagstiftning i allmänhet
påfordra, ei blott att häcktade personer mate med
gagneligt göromäl sysselsättas, utan och att en del
nu brukelige kroppsstraff i monge om icke de fleste,
fall lunde kill arbete förbytas. Affigten med Fängelse
ar, att göra sig försäkrad, det en Person ej
ma afwika: med bestraffning äter dels den brottsliges
rättelse, dels andres ätwarning; I nägotdera
fallet kair ej förenas med moral- och Samhälls interresset
att betaga en sadan människa, möjeligheten
i sin mohn göra någon nytta, och klokheten förbjuder
att lata någon Ledamot blifwa för Samhället
ogagnelig, under det han stall af Samhället och pä
desi bekostnad njuta föda och omwärdnad.
Pä sadane grunder, och flere, dem Utskottet förmodar
icke nödigt andraga, samt i enlighet med sa
wäl wär allmänna Lag, som Kongl. Brefwet deni 8
Mars 1748, Kongl. Hallordningen den 2 Aprill ,770
Art. 4 H 3, samt Kongl. Förklaringen den 23 Martti
1807, jämte andra särskildta Författningar, underställer
således Lag - Utskottet Riksens Högloflig»
Ständers närmare pröfning och godtfinnande, vin
icke pä sätt sist äberopade 1807 ärs förklaring, i
afseende ä förstulne böter, stadgar, en bysatt person,
äfwen den, som, es er att hafira sin egendom till
Borgenärer afstätt, för desses räkning i häckte hälles,
matte anses förpligta!) med nägot efter lundstap
och förmåga passande, men icke i jämnförelss
mok
2o6 Den 4 November
mot
desi Ständ och »värdighet nesligt eller förmed»
rande arbete, derast Borgenaren det fordrar och anskaffar,
bidraga til! godtgörande af den gäld, hwarförc
han blifwit häcktad, och hwilket arbetes warde,
i brist af Lfwerenslommelse, mä bestämmas af Konungens
Befallningshafwande, som i öfrigt agde
magt, att medelst wike af Fängelsets förändring, som
i alla fall icke får blifwa nesligt, eller ock med underhällets
förknappning, efter omständigheterna, tillhälla
en tradskande att sadan skyldighet fullgöra; dock
att, till större uppmuntran för den arbetande, hälften
af hwad genom arbetet förtjenes, kunde af honom
sjelf fä disponeras.
Hwad beträffar för öfrigt Herr 1kam8 önskan
om förslag till någre förbättringar, i afseende ä boning,
skötsel och föda m. m., för häcktade personer,
hwilka Lag-Utskottet i allmänhet äfwen anser böra,
i möjeligaste matto, efter omständighetcrne, med lämpeligt
arbete lill underhälls kostnadens ersättning sysselsattas,
sä i händelse Riksens Höglofliga Ständer
skulle anse någon förbättring ever ytterligare tillagg,
wara nödigt uti hwad Kongl. Brefwet d. 2 7Maxkii
1798 om fängars underhäll, och skötsel, samt fängelsernes
beskaffenhet, med mera härtill hörande omständligen
stadgar, torde sädant förslag blifwa ett
ämne för Höglofliga Oeconomiä- och Befwärs Utskottets
handläggning.
Någre Utskottets Ledamöters särskilta tankar L
desia ämnen, fär Utskottet härjämte till Riksens Högloft;»
-
Den 4 November-' so?
loflig» Ständer »vördsammeligen öfwerlemna. Stockholm
den g Oe ober 1809.
Pä Höglofl. Ridderstapet Pä HKgwördig^ Presteoch
Adelns Ledamöters Ständets Ledamöters
»vägnar: »vägnar:
Imiäv. ^lanäerllröin. Olok biamdrLrrs.
Pä Högtärade Borgar»- Pä Hederwärda Bonde,
Ståndets Ledamöters Ständets Ledamöters
»vägnar: magnar:
7. O. Ljöäin. Estter ^ornliröm.
Job. TiolmberZston.
Utdrag af Riksens Högloflig» Ständers LagUtstotts
Prokocoll hällit i Stockholln den
5 Qctobec 1829.
Wid dek af U stöttets Pluralitet gillade Betänkande
öfwer Herr Hos»Intendenten Ibams och
Herr Borgmästaren LZZes yrkanden, anmärkte Herr
Borgmästaren Harkman att dä en för gäld bysatt,
icke i egenstap af Brottsling, utan för Borgenärens
säkerhet, i häckte sitter, more för denna om han kan,
men ej »vill arbeta, underhållets förknappning det enda
lämpeliga »vite, säsom bade ett passande straff för
Lättingen, och ett förmodeligen alltid till ändamälek
märkande medel; men ej borde at Konungens Befallningshafwande
uppdragas akt, sä länge den bysatte
ej föröstvar brott, förwandla hans häckte fran
bättre till saime, häldst det kan hända, att antingen
i sonr
-
208 Dm 4 November.
i somliga Otter; ej finnes flera bysättnings rum akt
wälja af, eller att den bysatte, dä han först till Gäld»
stugan kommer, genast insattes i det enda lediga rum,
som torde wara af samsta beskaffenhet, i hwilken händelse
Konungens Befallningshafwande, lunde anse
sig tillständigt, förflytta Gäldenaren till wanliga Krono
häcktet, igenom hwilken ätgärd denne, som blott
för olyckliga tillfälligheter, eller någon gäng för misshushållning,
hwilket fet Lagen dock ej belägger med
straff, i häckte sitter, skulle komma att sammanblandas
med werkeligen brottslige, en förblandning, hwarigmom
all moralist kansta hos Gäldenaren kunde
förswinna, och han ifrän en oskyldig medborgare, af
ingen annan ordsak, än antingen sin olyckliga belägenhet,
eller umgänget med missdådare, fönvandlas
till Lagbrytare och brottsling, samt allt hopp om
hans upphjelpande förswinna.
Häremot anförde Herr Assessoren von Lokantz
alt, sä ivida ändamälet med föreskrift af arbetsstyldighst
stall winnås, borde Konungens Befallningshafwande
aga magt akt genom wite, tillhälla en tradstande
Person fullgörande af sin skyldighet och som
wike i penningar ej wid sädant fall wore lämpeligt,
ansäg Herr Assessoren annat afwentyr ej kunna äga
rum, än wffe af allmänt fängelse, hwilket, enligt
hwad en Ledamot förut anmärkt, icke wore alldeles
vlämpeligt, emedan när en Gäldenär, icke will genom
det arbete han kan åstadkomma, bidraga till sitt
skulds afbetalning, jämte egna willkors förbättring,
hans förhållande i afseende pä Moraliteten deraf,
förtjenke en swärare behandling, än den han, såsom
Den 4 November. 209
blott gäldskyldig och »förmögen, i alla fall mäste un»
dergä.
Mod Herr Borgmästaren Lerkman förenade sig
Herr Lagmannen von kkLU8voIK' och Herr Borgmä»
staren länquist, afwen som Herr G elmen och Pre«
sidenlerz 6^ttenbor§ u i hufwudsakeliga syftemålet
af Herr Larkmans yttrande instämde. Ut supra.
Lx LiotocoUo
^ sok. IlloImker»ston.
Afskrift.
Iranslnmt
-Utdrag af Protocollet hällit i Borgare-Stän»
Vetö Plenum wid Riksdagen i Stockholm
den ig Sep ernber 1809.
S. D. -
Herr Borgmästaren anmärkte i anledning af
Kongl. Maj.ts nu uppiä4e Nädiaa proposition, akt
sa wäl allmän som enskildt nytra skulle, esner hans
tanka, i betydlig Matto deri enom winnås, a't alla
för skuld byfatte personer, unde med något- efter deras
kund kap och förmåga l-mgadt arbete sä ,Mosattas,
och inkomsten af ett iäoauk arbete anwändas til!
afbetalning a den skuld för hwilken den arbetande i
Bysättaingshäcktel hä rs: öu,gande Herr Borgmästaren
att Höglostiga Lag - Utskottet mätte anmodas, i
sammanhang med dest öfwer Kongl. Maj.-ts Nädiga
proportion om underhätleks förökande för dylika persolter,
afgifwande Betan anden äfwen r anseende till
Zjerde Band- N:o 27, 23. före
-
2lo Dm 4 November.
förenämnde omständighet med irtlätande och förflag
inkomma.
Ståndet som fann detta Herr Borgmästaren
LxZeL anförande förtjena, en synnerlig uppmärksamhe,
ansäg sig böra remittera det samma kill Högloflige
Lag- st stöttet, med anmodan att sitt yttrande
deröfver till Riksens Högloflige Stander afgifva;
och stulle sadant genom Utdrag af detta Protocoll
Utskottet meddelas
Ut supra. klx krotocollc»
tk. tetterston.
AfffristenS rigtighct intygar
^oti. Llolmbor^gson.
Detta Betänkande blef, efter l^erom gjord proposition
bifallit, hwarjemte den af Lag Utskottet tillstyrkta
rcmisien gillades.
Upplästes följande;
Riksens Högloflige StanderS Lag-UtskottS
Betänkande angående wist bestämd tid
inom hwilken häck tade personer oivilkorligen
böra för Rätta ställas.
I anledning af Högloflige Nidderjkapet och Adelns
den 24 nastledne Augusti gifne remisi, har
-Lag Utstötte fvrehaft Herr Rector Lustaf ^brakam
LMverstoIpes uti Meinorial gjorde hemställan, att,
i likhet med hwad redan hos de fleste upp.ystare och
civi
-
Den 4 November. sn
civilicerade Folkslag, stall wara werkstäldt, någon
Lag matte förcfläs i afseende ä wist bestämd tid,
inom hwilken häcklade Personer owilkorligen böra
ställas för Rätta. Hwarwid Lag«Utskottet ä ena
sidan, med Herr Silfverstolpe, ival insett angelägen,
heten deraf, akt i häckte warande Personers afgifne
förbrytelser styndefamt blifwa till undersökning anmälte
och företagne: men äfwen ä den andre omöjligheten,
att wid närwarande inrättning med Domstolar
och Rättegångs ordning ä Landet i allmänhet
bestämma någon kort lid, sä framt icke anstalt tillika
widlages derom, att till brottsmals ransakande
och afdömmande mä finnas Domare, dä dest ätgärd
fordras.
Det ar bekant, att åtskilliga Häradshöfdingedömen
bestå af gansta »vidsträckta Districts, somlige
fördelade uti mänga, anda till 14 särstildte Härader
oller Tingslag.
Lagtima Tingen, som pä
wista dertill bestämde Terminer stola hällas, som för
särstildte mäl ej fä uppskjutas eller ester skedd början
kunna utan allt för swära olägenheter asbryms,
och svin i mohn af Häradcrnes storlek, Jnbyggarnes
och Rättegängö - sa.erncs »nyckenhet fordra rymlig tid,
följa merendels sä nära pä hwarannan, att de, jemte
erforderlige refor, ingalunda lämna någon lids
mellanrum. Derjemte förefalla esomoftast flere.an.
gelägne förrättningar, säsom Haradssyner uti Ägodelnings-
Rägängs- och andra Jorda-troi sier, syner
öfwer Säg- och Mjölqwarnar, Hufesyner ä Militaire-Civile-
och Preste - Boställen, Skattläggningar,
»värderingar och mera dylikt, stundom xä gansta längt
212 Deir 4 November.
aflägSne ställen: Enär och dertill lägges, etk eller
annat redan utlyst Urtima Ting uti särstilte delar af
Domsagm, och Ordinarie Domarens tid salunda
blifvit hel och hällen upptagen, men derunder inträflfar,
att någon för brottslighet el! r af hwilken ordsak
som häldst warder hackrad, r isar sig tydligt, att
wid dy ill sörewetande en förest--s af wist dag, inom
hwilken han boede stä as för rätta, wore aldeles
vlampelig samt i afseende pä allmänna ärender sä
wäl som enstildte högst menlig, emedan Domaren
derigenom^ kulle twingas instä ta redan utchste elier
började Ämbetsförrättuingar, till hinder, stada och
förlust för en myckenhet andre, hwilkas rätt beror pä
malens oafbrutna gang, och som destutom ej sällan
stmle sörg lfwes h.fwa med R.-sor, tidspillan och
flere ansial.er gjordt omkostnader, utan hopp om någon
släps ersättning, jemte alla de olägenheter, som
oundwikeligen inträffa genom rubbning uti salunda
ester koralen, i sammanhang med hwarannan beräknade
och kungjorde För stmngs-Termincr, till hwilkas
Återställande och andres utsättande, läng std och omwäg
erfordras, såsom ej alltid beroende blott pä Domarens
egen, utan äfwen pä Konungens Befallnings»
hafwandcs och Krono Betjeningens åtgärd. Hwarnstd
ock fluteligen mä anmärkas, dels att uti nägra nstdstcäckke
Domsagor flere wecker kunna framlöpa, innan
Domaren ens hinner fä rapport em förelupen
arrestering, dels a k Landsfängelscrne äre sa aflägse,
att en wecka är föga - tillräckirg för den häck.ades
forslande derisrän till ransaknings-stäliek.
Hwad
Den 4 November.
2'3
Hwad Staderne beträffar, anser Lag-Utstottet
stq, med sä mycket större säkerhet kunna tillstyr a,
det ransakning öfwer häck ad Person mä före agas
sist inom ätta dagar frän den, dä arresteringen, med
ordsaken beritt, blifwi hos Domaren behörigen anmäld,
som Ukstoi2l icke har anledning föreställa sig,
det tiden i allmänhet blifvit ouövig-nsts uppstjuten,
eiler as sadan ordsak '.verkligt stal till klagan ägt
rum.
Men ehuru ej mindre till besparing af allmän'
na medel för Fangars underhäll, samt lindring uti
de sarstiidta kostnader och beswär, som för deras be,
målning med mera mäste tili enskildes-smara betun,
gande aruyandas, än ock för att minsta det till egen,
telige bestraffningen icke hörande lidande, som langwarigt
fängelse mevfö-er, det är lika angelägit som
rättwist. att ransa ning med görligaste skyndsamhet
afven a Landet förettrges; finner dock Lag-U stöttet,
i afseende ä Lands-Orternes oandlig» stiljackttga best-rffenhet
till Districvernes widd m. sig icke kun.
na föresiä bestämmandet af sadan id i a: mänhet till
mindre an tre weckor, inom hwiiken den angiftres
förhör inför Domstolen ofelbart bör taga början.
Skulle derinom hwar en infalla Laga-Tiug uli det
Harad eller Tings-Lag, der den häcklade stall ställas
för Rätta, e ler Ordinarie Domhafwanden. för andre
Ämbets-förrättningar, jas eller andre Laglige hinder,
äga tillfälle anställa Urtima-Ting, borde sädant
werkställas af Extra Domare, hwilken, enligt hwad
Kongl. Maj:t genom skri! welle den io Ncv. 1780
i afseende ä stpndesamt afdömmande af bro: emot
2l4 Den 4 November.
Författningarne om Bränmvins-Branning och försäljning
för detta i Näder befallt, borde af Kong . HofRätterne
uti hwarje Domsaga tillförordnas med oen
rättighet, som högst äberopade Kong'. Bref tillägger
sadan extra Domare, att af allmänna medel njuta
skjuts för twä hastar och Dagtraetamenke, som efter
nuwarande tiders skick ätminftone bör ti l en Riksdaler
bestämmas, såsom ock detzutom att i egenskap
af vice Häradshöfding njuta hugkvmst till tjenlig befordran,
i mohn af dest ädagalagde skicklighet och
den tid han salunda wore till Sta ens och enffi des
märkeliga förmohn utan Ordinair.Lön tjenstgörande»
Stockholm den 6 Ottober 1829.
Pä Högloft. Riddcrskapek Pä Högwördige Preste»ch
Adelns Ledamöters Ständets Ledamöters
magnar: magnar:
Larl 6. Ltjernstellt. Olok IllLmbräus.
Pä Högtarade Borgare- Pä Hederwärda Bonde»
Ständets Ledamöters Ständets Ledamöters
magnar: magnar:
k. III. 6revesmu!rl. katter kärnström»
Host. Holm bergstöm
Herr Grefwe» och Landt-H7arffalken, gjorde
pa detta Be.ankande proposition till bifall, hwib
ken med Ja beswarades.
Den 4 November. 215
Upplästes följande:
Utdrag af Riksens Högloflig» Ständers LagUtskotts
Protocoll hällit i Stockholm den
6 October 1809.
S. D. Sedan, ust till Riksens Höglostiga
Ständer gifwik Betänkande af den i r sistledne Augusti,
Utskottet ansett sig icke böra tillstyrka ändring
.as hwad Lagen i 6 Cap. 2 och 4 § §, samt 27 Cap.
4 § Byggnings. Balken om ärlig dikning och hägnad,
samt akers läggande i Linda, pä goda joäl stadgat;
hade Hederwärda Bonde-Ständel, genom meddeladt
Protocolls-Ukdrag, under den i:sta innewarande
September som nu upplästes, äskat Utskottets widare
utlakande härom, pä den grund, att Allmogen
för desi Skattehemman borde oinskränkt tillgodo njuta
den fria dispositionsrätt, som genom 1789 ars
Skatte-köps Förordning och den om Allmogens Frioch
Rättigheter dä gifna försäkran, blifwit flike
Hemmans ägare förunnad, af hwilka Kongl, stadgar
ofelbart följde, att en Skatte Bonde, när han behörigen
utgjorde sina skyldigheter, nu mera icke bor»
de wara underkastad tilltal eller answar för sättet till
Hemmannets bruk och skötsel. Men som i Utskottets
Betänkande icke förefläs ändring i Kongl. Förordningen
den or Februarii 1789 eller Kongl. Försäkran
den 4 Martu samma är, och Betänkandet d/siutom.
med tydeligen utmärkt skillnad emellan Äbo
och Jordägare, endast i afseende pä de förre afstyrkt
ändring, uti Lageus Allmänna stadgande; fann Lag
-
2'6 Den 4 NovLNiher
U'stottet,
det desi yttrande icke kan tvdas derhän,
jom skulle en ägare a,' S r! cfemman, wara under,
kastad tilltal eller answar för sätter lill nit Heminans
bruk och stöckel, och följa ketchen, de någon wärkan
pä de i fördelörde Kongl, stadgar Allmogen tillerkända
fri- och rättigheter icke e er är af 'Betänkandet
att befara. Hvilken förklaring U.stoltet således
bestbk akt genom Protocolls Utdrag, sa wäl det Hederwärda
Bonde - Ständef, forn öfrige Respeclive
Ständen wördsamineligeu meddela. Ut supra.
Lx kiotocollo
stoa. Isto! m ber KLkvn.
Begärdes pä border.
-Zerr Grefwsn och Landt Marstalken, hemstälde,
om icke da d ar förewaranse rrägan more gansta
klar och enkel, Ridderskapet os Adeln skulle densamma
till tidens minnande nu wilja afgöra, och d«
som begärdt henne pä bordet derifrän asstä.
^err b4or<!en6o!p>6, ^.nclers, erindrade att redan
i början ai Ri ödagen, pä Herr von 8ck»ust.
ronkeims propo rtion ett beslut blif-.vit taget, atr alla
>aker, innan de afgjorLes, borde ligga pä bordet.
Arv Grefwen och Landt Marskalken- förklarade
vet han i »odde eli fayant bestur hwarken wara
tagit eller kunna tagas. Om en Ledamot begärde
en sak pä bordet, wore det Hans rätt, att saken
stuve hwila, men stuve han dersträn afstä, sa läge
intet'
Den 4 November»
2l7
intet beslut i wägen, att wälet till afgörande upplages.
Herr ^orllenstolxe, Gullers, inwande det nu
sä fä Ledamöier ware närwaranbe, att Han ej trodde
nägra mät nu söra afgörss.
Zerr Grefwen och Landt.Marffalken, yttrade
att, dei ware hwar och en fränwarande Ledamots
eget fel, om makt i desi sränwaro asgjordes. Nar
Plenum ordente igen är anslagit, åligger,dek Skändets
Ledamöter akt wara tillstädes, och de främvarande
fä nöw sig med de närwarandes beslut.
Ä stilliga ropade att detta wore aldeles ratt.
friherre 8t»e1 von Ulollstein, LorlltL Uuä»
vi^, utvad sig fä anmärka att Herr von Lcttultxenjreims
motion allenast rörde nya i Plenum wäckta
frågor, men aldeles icke sädane sam i Utstött redan
wore utarbetade, hwad dem anginge, trodde han
det böra bera af Nidverstapet och Adelns godtfinnande,
att dem genast afgöra eller dermed uppskjuta.
Det wore ofta snödigt att höra dem twänne
gänger. . .
Herr Grefrven och Landt-Narstalken, ftägade
derefter, arn de som vegardt frägan pa bordet
derifrän wille afstä, samt Rioderftapet och Adeln gilla
Utstottets utlåtande.
Bifölls.
Upp
-
218 Den 4 November
^
UpplasteS följande:
Utdrag af Riksens Högloflig» Ständers LagUtfkotts
Protocoll hällit i Stockholm den
6 Aciober igvy.
S. D. UppläsieS ett frän Hederwärda BondeStändet
den iz nästledne September remitteradt
Memorial, undertecknadt af Riksdagsmännen jöns
Nilsfon, brickors ^nöerskon och ^nclers kettersten
frän Östergöthland, uti hwillet Memorial yrcas, att
tiden tili Damluckas öppnande mätte förändras ifrån
Len i Maji till början af April!, åtminstone för Ostergökhland
och de mera i Söder belagde Län.
Utstottet fann, att dä ett allmänt stadgande för
hela Riket i detta mäl icke är lämpeligt, i anseende
till det olika Ctimat som existerar uti SwerigeS
midt ätstilde Provincer, i följd hwaraf stadganderne
härom böra lämnaS efter hwarje Landskaps locala
förhållande; sä wore i staga warande amne af den
beskaffenhet, att det borde som ett allmänt hushallningsmäl
behandlas och flärftädas, samt kunde således
icke emot 89 Z uti Regeringsformen den 6 Junii
innewarande är af Lag-Utffottet upptagas. Hwilket
genom Protocolls Utdrag stulle del Hederwaeda
Bonde-Ständet samt de öfrige Respective Ständen
»vördsammeligen tMännagifwas. Ut supra.
Lx krotocollo
folr. klolmbsrAsson.
Ut
-
Den 4 November. 219
Utskottets häri afgifna yttrande blef efter derom
af Herr Gcetwen och Landl-Marstalken gjord proposition
til! alta delar gilladt.
Föredrogs följande:
Riksens Höglofliga Ständers Lag-Utffotts
Betänkande, i anledning af Herr von
VVHrrenllorKs hos Höglofliga Ridderffapet
och Adelen ingifne och derifrän till
Ukfloktet remitterade Memorial, angäen°
de fardag ä,8 dei- Lommist Zaflighet
för en afliden innehaswareS Sterbhus
Med
förutsättning, att ägande ratten till ett
Fidei Commitz ivid ögonblicket af Fidei Commitzariens
död, tillfaller den'blifwande Fidei-Commitza
rien,
anser Herr ^Vabrenöoiff li wäl för obilligt,
vm företrädarens Sterbhus ej skulle fä afbärga den
»växande grödan, eller åtnjuta Laga-Fardag wid Egendomens
afträdande. I öfrigt önstas att stiftetferne
för fattige Fröknars underhäll kunde tilläggas
en witz andel i inkomsten af Fidei-Commitz inom
antingen förmögnare Familier, eller inom sädane,
der blott en enda Arfwinge finnes.
Sist anförde yrkande, om understöd för Stiftelferne
lill Fröknars underhäll, har Lag-Utflottet
an
-
220 Den 4 November.
ansedt hira tili de ämnen, derom detta Utstött ej äger
att sig utlära.
Men angäende det öl'iza, som Utskottet, med
de derföre anförd v förmente st .!, i noga ös.oerwäga».
de tagit, har U.stot.el i följande tanka derom förenat
sig.
Som Fidei Commiss Stiftelser, sedan de wunnit
taga krafs, äro för Specuia Lagar att anse; sä
bör wiv deras tolkning och n ampneng, likasom wid
andra Lagar af Speciel bestaffen! et, ta.tingas att,
nar de icke uttryckeligen sörina annat, an h,oad de
allmännare gisna siadganden bjuda, böra desse sednare
följas.
A lmänna Lagens föreskrifter i 2, Z, 10 och
ig Z § 16 Cap. Jorda-Balten, hafwa, i afseende
pä hyresman och Landtbo för ändamål att en sadan
nyttje. rätts innehafware sjelf, ener, efter hans död,
hans S erbhuS, mä, sevan det är wisit och gifwit
att afflyttning skall fte, derefter äga tillräckeligt rädrum,
dels att förse sig med annat hemwist eller gärdsbruk,
dels att af det arbete och kostnad han, innan
denna wisihet war gifwen, lösligen ned agdt, njuta
den förort, som an för en omedelbar följd deraf anses.
Och som den tiv, Lagen i detta afseende, sar.
skildt för hyresman och särskildt för Landbo bestärn
mer,
icke allenast i det nogafte är aspasia» efter hivarderas
nu bestresna bepof, uttm ock lita nödwändig
för hwar och en innehasivare af fast Egendom, äfwcu
om
Den 4 November- 221
cm han utan afrad eller hyra, dock med rätta, den
samm: besitter, sä följer af en sädan Lagens grund,
att för S erbhus Jnteresteiuer efter den, som nägon
fast Egendom under Fidei-Commist wilkor rune.
haft, bör Fardag, d. ä. sista afflyttningsdagen, wara
fran bemälte innehafwares döds kimma lika aflägse,
som den, enligt Lagens bolstafweliga förestrifk bök
wara ifrån Lagligen stedd up sagning för hyresman
eller Landbo: häldst blotta dödsfallet i förra förhäl*
landet, medforer li a fullkomlig wisthet, som uppsägning
i det sednare, akt afflyttning mätte fte.
Pä deste grunder, som ock äro följde i Kongl.
Förordningen den 22 Ocnober 1766, enligt hwilken
en afliden Tjenstemans Enka och Arfwingar, de der
till dennes innehafva Boställe aro i alldeles lika förhållande
som en Fidei Commistaries Sterbhus till
hans innehafva Fidei Cvmmist Fastighet, skola ä
bostället n>u a laga fardag; tillstyrker Lag Ulsto tet,
ti l förekommande af olika förfarande härutinnan,
Len stadga och förklaring, att, när den, som under
Fidei Commist wilkor, innehafwer fast egendom aflider,
böra alla, fom efter allmän Lag äw hans Sterbhus
In erestenter, njuta fardag.ä hus och gärd i
Staden efter ro och ig H Z r6 Cap. Jorda-Balken.
samt ä H niman pä Landet efter 2 § sista Momentet,
och 5 S i berörde Capitel jämiiförde ofwanäberopade
Kongl. Förordning: dock att blo ta Dödsfallet
anses äga li a werkan med uppsägning; äf,
venfom att, der hjelsma Fidei Commist Författningen
u tryckeligcn stadgar annat förhållande med flyttning
-
Den 4 November.
rung eller uppsägning mä sädant ester ordalydelsen
följas. Stckholm den 9 Ocmber 1829.
Pä Högloft Riddcrflapet Pä Högmördige Presteoch
Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöters
Pä Högtärade Borgares P4 Hederwärda Bonde
-
Riksens Höglofliga Ständers Lag-Utskotts
Betänkande, i anledning af Herr Lagman,
nen och Riddaren Watells hos Högtärade
Borgare.Ständet ingisna och derifrän till
Ukftottet remitterade Memorial rörande
willkor wid afhandlingar om Zast
egendom.
wägnar:
I^uciv. ^lanäerttröm.
wägnar.
Olof lälambraus.
Stände t Ledamöters
magnar:
k. ti. 6rekveLMuIr!.
Ståndets Ledamöters
wägnar:
Lric Olofsson,
jsolr. läiolmber^ssom
Bland ffadlige milkar, som i afhandlingar om
Jord nog ofta Bola förekomma, anser Herr Lagmannen
det i synnerhet förtjena uppmärksamhet, dä an.
Den 4 November. 223
lingen af Hemmans agaren sielf eller af desi Arfwingar
och rätts innehafware, göres förord att, i
händelse Hemmanet icke bibchälles uti den dä tillträdandes
hand, stola medarlwingarne gemensamt eller
nägondera af dem framdeles äga magt älerlösa
det för ti'a summa, hwartill det war Lem emellan
beraknadt: Och som, enligt de i Memorialet andragne
stal och bewis, det more uppenbart, att dylikt förord
är af högst mehnlig inflytelse pä Jordbruket»
hwars upph;elpande- nu, om någonsin, fordrar den
ömaste omtanka och wärd: utom det en Myckenhet
swära och inwecklave rättegångar fran samma anledning
hafwa deras upprinnelse, sä är föreslagit, att
nämde wilkor och förbehåll wid handel om Hemman
och Ägor aldrig mätte fä inflyta, eller något afseende
derpå göras.
Lag-Utskottet antager säsom gifwen grund, akt
dä Lagen lämnat enstildta Personer frihet om egen.
doms öfwerlätande eller förwärsmande afsluta Contracter,
är det under den förmodan, att de, med tillräckelig
kännedom och eftertanka, sjelfwe borde kunna
inse och wälja hwad dem nyttigast är: Annars blir
Staten bäve för de enskildes stull pligtig, och för
sitt eget beständ och styrka berättigad, att inskränka
denna frihet. Om derföre wiga Conlracker eller wilkor
deri äro af den beskaffenhet, att enstildte, ehuru
till stadgad alder komne, Ukwäl lätteligen kunna misiräkna
sig om följderne, och wid afsiutandet anse som
förmonligt sädant, som lrkwal eflerät stall befinnas
föranleda till ftadlige följder; sä är förbud af sädans
-
224
Den 4 November.
ne'wilkor, häldst o,n de ti lika kunna stada tredje
man och det allmänna, likaså nödwandigt, som ^et
för omyndige, enligt 19 Cay. i och 2 v § rBalken
att räda om deras Ars. och i 4 (5 >,- 7 §
Jorda-Balken för öfwermaga, Jungfru ener : ^n<
we tig att föryttra förmärs!) Jord, h.varom deras
handel förilaras ogild och Lagfart dera förbuden.
Af nu bestr-fne bestaffenhet äro wisterligen de
i Memorialet omnämnda och i allmänhet alja föchehä
l för säljaren, eller andre, att sulingen enrot lika
köpeskilling, som den han får, eller någon annan i
sö.hgud bestämd summa, fa äteälösa den asstädda
egendomen; emedan penningars wacklande warde,
dels a, fä ibland m-mgh ten inses eller rätteligen begri
es, da samma Dalers e er Riksdalers tal namnes,
dels i alla fall icke kan förut beräknas, hwarigenom
händer, att anmärka wilkor oftast medförer
werkellga lidanden. Och som det desiutom är lika
vnekeligt, att vä en af stilck föcbehäll berömde ägare
omsider hinner inse, det han, när omständighe erne
nödga honom assia egendomen, icke kan, äterfä
hwad den honom kostar, mäste hugen förswinna för
nyttig förbättring och odling», äfwensom en Borgenär,
hwilkeu, okunnig mn Aboens -instränkta rätt,
lemnar förstrackitingar, som ehuru icke öfwerstigande
egendomens werkliga warde, likwäl wid 'pest förytt»
ring icke kunna deraf ucgä/ b.ifver lita swart som
ostyldigt förfördelad, sä är det wisicrligen, bäoe för
enskild säkerhet och allmänt bästa af högsta wigt att
sa äfwentyrliga aftal, hwarigenom sielstoa ägandeoch
dispositionsrätten pä wist satt inftränkes, blifwa ^
Dm 4 November- 22§
hindrade, dock med bibehållande af arfwinges lagliga
rättighet till börd.
Lag-lltstottet anser ock förbud häraf fullkomligen
öfverensstämmande med de grundsatser, hwarpä
Lagstiftaren haft afseende, när den fordna Bördsratten
fick det stick den nu har. Börkman agde
L aldre tider rakt akt, ester mätismanna ord inlösa
Arfwejord, som stulle föryttras. Detta lunde wäl
ej för ägaren blifwa i den män stadeligt, som ost
wanbestrefne löpewilkor; men som owisthelen oil! resultatet
af en steende wärdering, derwid tuera afseende
kunde göras pä Bördemannens förmäga,^ an pä
egendomens egenteliga warde, hindrade ett säkert beräknande
af ersättning för nedlagt arbete och kostnad;
ansägs nödigt, att genom 1720 ars Förordning läka
wärdet af Säljaren sielf bestämmas tilt det högsta,
som annan köpare wille derföre gifwa.
I enlighet med denna i allmänna Lagen följde
princip, samt pä här ofwananförde och i Memorialet
närmare utwecklade wigtiga stal tillstyrker fälcdes
Lag - Utstottet att wid 2 § i Eap. Jorda-Balken
kunde tilläggas:
"Ej mä Säljaren r löpe- eller fkiftes"afhandling
om jord och fastighet hädanefter
"förbehålla sig eiler andre att, emot någon i
"samma afhandling bestämd penninge-summa
"eller andre willor, fil framdeles winna egens
"dom ater- Sker thet ware utan märlan och
Zjerde Band- 29, 30. rak
-
226
Den 4 November.
^Lagfart ä sädant köp eller flifte icke tillä"tcn-
Stockholm den i c Oclober 1809.
Pä Högloft. Ridderstapet
och Adelns Ledamöters
magnar:
I^ustv. ^lanäerström.
Pä Högtärade BorgareStändels
Ledamöters
magnar:
k. ll. Orevesmiilll.
Pa Högwördige PresteStändeks
Ledamöters
magnar:
Olok llambräus.
Pä Hederwärda BondeStänoets
Ledamöters
magnar:
klric Olofsson.
Joli» IlolmberAslon.
Afstrift.
1809 den 2,4 Augusti uti Borgare-Ständets
Plenum uppläst, reillilterades till Riksens Höglofliga
Ständers Lag-Utstott betygar
Lx ?rotocollo
kottLrslon.
Ödmjukt Memorial!
Dä allmänna Lagen i 1 Cap. 2 Z Jorda-Bab
ken stadgat att wid köp. stifte och gäsma stola de
willor utsättas, hwarä samma köp, stifke eller gäfwa
sig grunder, är wäl otmifwelaktigt, att under
härwid afsedde »vilkor, mätte sörstäs sadane, hwilka
såsom nyltige för bagge Contrahenterne elier endera
af
Den 4 November. 227
af dem, icke blifwa stadlige för ben andre eller ock
för Samhället.
Wilkor af sednare staget, förekomma icke desi
mindre nog ofta och bland em ett, som förtjenar
mycken uppmärksamhet, nemligen dä antingen as Hemmans-ägaren
sjelf, eller af desi Arfwingar och rätts
innehafware, wid afhandling förordas, att i händelse
Hemmanet icke bibehällas, Uti den dä tilltradanves
hand, stola medarfwingarne gemensamt, eller någondera
af dem, äga magt äterlösa det för l ka
summa- hwartill det roar dem emellan beräknadt.
En allmän erfarenhet uti Landsorten^ har ädagalagt
de mest stadliga följder af sä beskaffade förbehåll.
En sä »villkorlig Lfwerlälelfe medgifwer ingalunda
den fullkomliga ägande, och dispositions-rätt,
som är affigken med köp, och hwarigenom innehafwaren
mä tryggas för andras anspråk. H-vad motiv
stall finnas till företag af Hemmanets förbättrande
medelst odlingar och byggnad? Aboen stall snarare
betragtas såsom oförsigtig, om icke rent af oförständig,
i händelse han anwände kostnader, hwilka ej
med wisthet kunde landa lill hans egen utan oftast
till andras winning. Följden ar gifwen: egendomens
wanwärd, åtminstone fanne skötsel an annars
kunnat förwänkas. *
Mäng
-
228 Den 4 November.
Mangfaleige tillfälligheter förekomma, som förr
elier sednare föranleda till Innehafwarens bestm, alt
antingen falja ellex borlstifia sin Fastighet. Omständigheter,
soM wid handelns ' upprättande aldeles icke
kunde gisias, mindre förests, twinga honom dertill
stundom emot egen wilja. Penningens warde i
jamnförelfe, emot gods och fastigheter, faller är för
är, manad för mänad. En Riksdaler för tio är
sedan war bewistigen bättre an twä i samma myntstag
det innewarande.
Antagom till exempel akt ett Hemman blifwik
för tio är sedan af medarfwingarne löst efter desi dä
»varande fulla warde 1000 Riksdaler. Innehafware!»
har warit idog Arbetare, och ä Rothuggning,
Slenbrytning, Akers- och Ängs odling päkostat en
lika summa, som den förr ofrugtbara marken till ringa
kanste allsingen del hunnit äkergifwa: Till uppbyggande
af den förfallne gärden, hägnader, med mera
aro anwande ännu »ooo Riksdaler, Aeoen tyc,
ker sig nu desto säkrare gistvik sin egendom ett tredubbelt
warde, som i sall den, uti desi förre wanhäfdade
och förfallne stick, fält denna Lid fritt säljas,
han i mohn as emedlertid uppstegradt pris, wisierligen
kunnat erhälla mindst »Zoo Riksdaler: Icke
desi mindre, sedan han, efter har antagil exempel, till
förbättring päkostat 2000, utgörande således tillhopa
ZZoo Riksdaler, mäste han, wid Hemmanets afstä»
ende eller försäljande, i följd af det obetänksamma
ashandlingswilkoret, lala sig nöjas med första summan
»ooo Riksdaler, som någon bland medarfwin-arne
dä framlägger. Längifware, som i östverty
Zel-
'
Den 4 November- 229
gelfe vm Hemmans agarens goda hushållning och
nyttige bruk af försträckte penningar, pä god tro
lämnat honom förskott, utan att lanna, desi willtor»
liga åtkomst och ägande ratt, blifwa plötsiigk bedragne,
Äeoen sjelf ruinerad, men winsten tillfaller pä
ett obehörigt och oförtjent satt hans fränder, pä de
förres bekostnad.
Ulan att i öfrigt inskränka den frihet, hwar
Medborgare i Samhället bör äga att, efter godtfinnande,
disponera sin lagligen förwärfwade egendom
sa midt märkeligt slöseri eller förgörelfe ej ädagalägges,
tillhörer likwäl Lagen den skyldighet att förebygga
de menlige följder för Samhällets rättigheter,
som af privates obetänksamme och oklokt beräknade
handlingar kunna härflyta^
Delta Lagstiftarens målsmanskap för Staten
(om ett sädant uttryck får nyttjas) grundar sig pä
den enkla och obestridliga saks, att Jordägare r
sjelfwcr werket äro Samhällets tillhörighet.
I samma mohn som Jnnehafwaren förenar Samhällets
allmänna med sin enstiidta fördel deraf, kan
hans förmaltning gillas; I annat fall urartar den
till misihushällning och mäste rattas efter de principer,
hwilka Samhället godkänner och antagit.
Nu som enligt hwad korteligen är anmärkt, det
finnes uppenbart, att förord om framdeles lösningsrättighet
af Jord- eller Hemman för lika summa,
hwartill det emellan Säljare och Köpare eller medarfwiugar
blifnnt beräknadk, är af högst skadlig in
siy
-
2Z2
Den 4 November.
stytelse pä Jordbruket, hwars upphjelpande nu, om
nägom-n fordrar den öimnesta omtanka och wärd,
utom det en stor myckenhe swärn och inwecklade rättegångar
frän samina anledning hafwa deras upprinnelse;
sa förmodar jag ingen finnes, som icke ljusligen
inser huru nödigt och wigtigt ar, att sadan obetänksamhct
för alltid förekommes genom uttryckeliqt
stadgande, att nämnde willor och fö'behäll,
wid handel om homman och Ägor aldrig mätte
fa inflyta, eller nägot afseende derä göras.
Och hemställes i Ödmjukhet till Wallofl. Borgare
- Ständet om icke detta mä till Lag - Utskottets
granskning och widare handläggning öfwerlännäs.
Slockholm den iZ Augusti 1809.
Afstnfteus rigtighek intpgar
goli. klolmbergslon.
Rikets Högloflige Ständers Lag-Utskotts
Betänkande, i anledning afRiksdags-Fullmägtigens
frän Christiansstad Herr I.. N.
bkorlinAL hos Wällosliza Borgare - Ständet
ingisna, till detta Utskott remitterade
Memorial, hwari förestås: att alla de
brott, som af de i Staderne Garnizonerande
Soldater, Artillerister och
Ryttare begaS utom Lasterncr och
Bara
-
Den 4 November- 2 gr
Baraquer samt ej eller kunde fa namn
af GubordinationS - brott, matte wid
ordinarie Domstolar upptagas, undersökas
o>H dömmaS
Da
Lag - Utskottet granskat denna fräga, som
asyftar ändring i hwad 14 Cap. 12 Z af Koirgs.
Krigs-Artiflarne under den zi Mar'ii ,798 innehåller,
nemligen att till Krigs-Domstol höra, janke
fel och förvrytelser, hwilka i tjensten begäs, alla brott
och missgärningar af Manskapet wid Militairen i
Fält eller Garnisonen, under Tåg och Marscher,
Munstring, Regements- eller Compagnie-möten m. fl.;
har Utskottet wal funnit, att berörde stadgande, i
wista fall medgifwer afvikelse fran den principe Lagen
i iO Cap. 21 § Rattegängs-Balken för Brottmål
i allmänhet antagit, att sädane mål, swärare
eller mindre, borde ransakas och dömmas der gerningen
gjord är: Men enär, i anseende till sjelfva rättwisans
stipande, den ene Domstolen likasäwal som
den andre kan uppfylla sina skyldigheter härulinnan
och någon oreda deraf, att det i Städerne förlagde
Krigsmanskap, hwarorn Utskottet nu endast har att
meddela utlåtande, för begägne brott och förseelser,
tilltalas och dömmes wid Krigs - Domstol, sa mycket
mindre synes wara akt befara, som denne Domstol,
befintelig i samma.Stad, der brottet föröfwas, äger
alla de tillgångar till upplysningar, hwilke för Ordinarie
Domstolen wörö akt wänta, och salunda med
lika lätthet kan winnås, hwad Lagstiftaren wid nyssnämnde
Förordnande i Allmänna Lagen förnämligast
SZ2 Den 4 November.
haft till öanamärke; det jemwäl bör iakttagas, att
krisen för hvarje Domstols åtgärd icke msträckes
widare, än att förekommande mäl kunna med tillbörlig
drift blifwa handkerade, hwilket till äfwentyrs
skulle förfelas, om förbrytelser af Garnizons - Manskap
endast ined de undantag Herr k4orIm§ uppgifwet,
hanskötes till Ordinarie - Domstolars afgörande,
dä desie, som förut merendels hafma tillräckclige göromål;
skulle blifwa förmycket sysilofatte, och den
följd häraf säkert uppsta, akt flere för gröfre Brott
anklagade, mäste längre tid, an nu sker, qwarstadna
i Fängelserne; hwaremot Krigs-Domstolarne, hwilka
i alla fall icke kunde umbäras, singö pä sin lott, en
gansta obetydlig del af Domare förrättningarne; äf,
wensom wisia förhällanden, hwilka frän den Milikaire
bestämmelsen aro ostiljaktige, bland andre, desi
hastigt päkommande ombyte, af läge, synes göra sam»
ma Rätters närwarande omfaltniitg ^vilkorligt nödig
; anser Lag Utskottet sig böra hos Rikets Höglofliga
Ständer wördsammeligen afstyrka ändring i hwad
Krigs- Artiklarne härom stadga. Stockholm den n
Qetober 1809.
Pä Höglofl/ Ridderffapet
och Adelns Ledamöters
wägnar:
säuäv. Ickanllerström.
Pä Högtärade BorgarcStändets
Ledamöters
magnar:
k/lst. Oro vestn ustl.
PL Högwördige PresteStändets
Ledamöters
wägnar:
Olok kllambräus.
Pä Hederwärda BondeStåndets
Ledamöters
wägnar:
Lric Olokskon.
,fo!n HolmborAskon,
Den 4 November. 233
Oswanstaende irenne Betänkande!! kades pä
Bordet.
Upplästes följande:
Utdrag af Riksens Höglofliga Ständers 8agUtskotts
Protocoll hällit i Stockholm den
24 October 1829.
Upplästes Kongl. Maj:t§ till Rikets Ständer
framställde Nädiga proposition, af innehall, att All.
manna Lagens stadgande i Z Cap. z Z ByggningaBalken
nu mera syntes mindre svarande emot ändamålet,
i thy akt samma 5 wäl omnämner, att, der
gard af sten eller annat ester Ortens lagenhet göres,
bör den wara sä fast att den ej lätteligen rifwaS
eller falla kan, samt sa hög och tat, att Bostap häl.
les ute, men icke närmare bestämmer, huru hög densamma
bör wara, för att som laggill) anses: akt dä
i de Orter, der ägorne an med Stengärdar eller
jordwallar omgärdade, frågor uppstätt om ohägn ä
andras kreatur, och huruwida stängseln warit sä inrättad
att ägorne derigenom kunde anses lagligen
fredade, har, enar Lagen icke stadgade någon sä er
grund för bedömmandet häraf, följden blifwit den
att Domaren, wid afgörande af dylika ofta förekommande
kwister, funnit sig i förlägenhet och en Jordägare,
som uppfört kostsamma Stengärdar eller Jord.
mallar, imedlertid fortfarit att wara blottstäld för lidande
genom ohägn, utan att kunna derföre lagligen
Den -4 November.
styddas; Hwarföre Kongl. Maj-k, esker Högste Dom.
stolens och Stats-Rädets hörande, i NaLer welat
hafwa till RiletS församlad/ Ständer ölwerlämnadt,
vm icke Kongl. Manis Besistlningshafwanden i
hwar.e Län kunde undfå Nådig Befallning akt, sedan
Orkerncs Jnncwanare wid Härads-Rstterne blifwit
hörde, i vecka ämne inkomma med underdånigt
Utlåtande, samt Kongl. Maj:t derefter äga att n ld«
taga den författning, som lämpad efter hwarje Landsvrls
behof och locala omständigheter, närmast ,vore
med ändamälet och Kongl. Maj: s Stadiga magt
Sfwerensstäpamande. Men alldenstund högst bcrörds
Nådiga Proposition asser en reglementarisk Foifutriing
uti ett Landtbruks- och Hushätls.nnne, hwitket
efter järstrlda locala omständigheter list äfwentyrs
Mäste blistva olika, och någon Allmän för hela Riket
gällande enehanda förestrift hä om således icke
lampell-^ ansäg Utstottet sig böra'lill Riksens Hög»
lofliga Lokander wördfamligen hemställa, om icke detta
ärende, som och i följd af desi egenskap redan uti
förre författningar, särdeles Kongl. Förordningen den
9 Februarii 1802, är såsom ett Hushällsmäl. handteradt
och under Konungens Befallningshafwandes
Ämbets-åtgärd siäldt, samt stuteligen helt ock hällit
beroende pä Konungens Nädiga godtfinnande, matte
till beredning af Riksens Hvglofliga S änder Oeconomie-
och Befwärs Utstött öfwerlämnas; hwarom
Utdrag af Protocollet till Nespective banden afgifwas
stullc. Ut supra.
Lx. krotocollo
^soii. Istolm bergsson.
Hmad
Den 4 November. 235
Hwad Utskottet häri sig utlätit blef uppå derom
gjord proportion af Ridderstapet och Adeln gilladt.
Upplästes följande:
Riksens Höglofliga Ständers Lag - Utstötts
Betänkande öfwer ett af Herr Häradshöfdingen
llle^onklolpe hos Höglofliga Ridderstapet
och Adeln ingiswit samt derifrån
lil! U skottet remitterade Memorial angäenSommar-Tingens
indragning.
Redan wid 1756 ars Riksdag hafwa Rikets
dä församlade Ständer haft under öfwerwägande huru
wida nyttigt wore, det Sommar-Tingen, äfwen
pä de orter hwarest sädant icke redan stedt, blefwo
indragne, såsom ock Winter- och Höste Tingen hällne
pä de tider af äret, nar Landtmannen af Åkerbruk-
och Bärgning icke syflelsättes. Och ehuru derwid
förekommit, att till Landthushällningens upphjelpande
mycket skulle bidraga, om de sä kallade
Sommarmänaderne, räknade frän April mänads början
till September mänads flut, endast och allenast
till Landets skötsel och uppodlande blefwo anwände
och deremot andre altmänne och enstildte förrättningar,
såsom Ting, Kronostammor och dylike sammankomster,
hwartill alla ärstider kunde wara lika tjenliga,
blefwo till Wintermänademe förflyttade, samt
Som
-
2z6 Den 4 November
Sommarliden
salunda mera tillräcklig för eu myckenhet
högst angelägne arbeten, de där för dylike allMänne
sammankomsters bewistande mäste eftersättas.
Dock som ä andra sidan i ätstillige Orter flere swärigheker
möjligtwis kunde sig före e wid SommarTingens
afstaffande; sä har pä Riksens Ständers
mrderdäniga tillstyrkan, Kongl. Majst genom Nådig
ftrifwelse den ig Januarii 1757 härom widtagit
det förordnande, att uppä Kongl. Hof-Rätrens antydan
och efter föregängeu kungörelse, wederbörande
Domare hade att inhämta häradernes samkelige Inrrewänares
utlåtande, samt sedan dermed, jämte deras
egit, inkomma till HoflRätten. som agde sädant, tilllika
med hwad Kongl. Hof-Räkken sjelf kunde hafwa
att påminna, hos Kongl. Majst i underdänighet anmälas.
Om och pä hwad sätt detta förordnande sedermera
gätt i fullbordan, samt huru-vida flere eller
färre Häraders Inbyggare dä welat begagne det
dem kemnade tillfälle att fa HäradsTingens antal
inskränkt, har Lag-Utskottet med wisihet, nu icke kunnat
erfara, annu mindre huruwida den af Herr Häradshöfdingen
I>^onlio!ps »väckte motion, ma anses
såsom en allmän önskan. Ulskotlet har twärtom
anledning befara, att den föreflagne ändringen, Som,
mar Tingens afstaffande, tili äfwenkyrs skulle pä nägra
Orter kunna »nedföra olägenhet, dä den ä en
eller onnau blefwe ländande till »verkelig fördel, haldst
som den Regel alltid blir ostridigt sann, att alla
inrättningar, de der i mer eller mindre mohn hafwa
inflytelse pä menighcters Närings- och Hushällsyrken,
uödwandigt mäste lämpas efter Locale omstän.
digheker, hwilka inom wart Fädernesland aro sa
märk
-
Den 4 November. 257
märkligt fliliaktige. Och dä i följd häraf pä Jnbyggarne
u i hmarje särstildt Ort bör ankomma, alt
fa anmäla och utreda de stal, som kunna gifma öf,
werchaelse om nyitan antingen af Laga-Tingens bibehållande
till förr manligt antas och tid, eller och
ändring deruti; förmodar Lag-U stöttet för afsigten
tjenligast i detta afseende blott förestå, att osman
högst äberopade 1756 ars Kongl. Bref mä tjena
till efterrättelse i sä matto, att de Haradsboer, hwilka
önsta ändring kunde aga frihet sadant anmäla
hos Konungens Befallningshafwande, sym dermed,
jamte egit och DomarenS infordrade utläsande, till
Kongl. Hos Ritten inkommer, för alt stuteligen hos
Kongl. Majtt i underdånighet föredragas. Stockholm
den 26 Octvber 1809.
Pä Högloft. Iiidderstapet Pä Högwördige Presteoch
Adelns Ledamötera Ståndets Ledamöters
magnar: magnar:
0. 6. Lrjernlieät. Lbrilk. VVäblin.
Pä Högtarade Borgare- Pä Hederwarda BondeStändets
Leoamöiers Ståndets Ledamöters
magnar: magnar:
k. bl. Lrevosmubl. biric Olokslon.
^folr. bkolmb^rAslon.
Zerr Grefwen och Landt NarstalkenS proposition
tilt bi,all pä detta Lag-Uistok els Betänkande
beswaradcs med Ja.
Upp.
2Z8 Den 4 November.
Upplystes följande:
Riksens Högloflig» Ständers Lag-Utskotts
Betänkande om Sjö- och Gränse Tulls samt
Accis-Rätters upphäfwaode, gifwit i an'
ledning af Riksdags - Fullmagtigen Herr
^VinKorAs till Högtärade Borgare - Ståndet
ingifne, och derifrån till Utskottet remitterade
Memorial.
Wid granskning af hwad i Memorialet yrkadt
blifwit, bär Lag U skottet ival insed", att alla hos
Riksens Högloflig» Stander förekommande frägor om
Reglering af sjelfwa Tull» och Accis-Inrättningen
borde enligt Regeringsformens 89 §, beredas af deras
allmänna Beswars- och Oeconomi» Utskott; men
som Rättegängssättet i Tull- och Accis mäl mäste
wara enehanda med det, som Allmänna Lagen för
Domstolar i allmänhet förejkrifwer, och frägor om
Domstolars organisation helt och hällit efter lika
grunder afgöras, har Lag - Utskottet, i likhet med
Högtärade Borgare-Ständer, ansett den genom Memorialet
wäckla fräga höra till delta Utskotts handläggning.
Till Lagliga jas emot Domare hänföres i iz
Cap. i tz Rättegängs-Balken den omständighet: om
han hafwer cn lika sak i annan Rätt- Skalet
till detta stadgande är, att, dä atta saker af lika
beskaffenhet nödwändigt böra afgöras efter en och
samma grundsats, och Domaren således, i den händel.
Den 4 November. 239
belse Lagen omtalar, ej kan undgä att af ben prin»
cip, han sjelf skulle för rigtig förklara, wanka nytta
eller skuda, kan han skäligen misitänkas att häldst
antaga den, hwarpä hans egen saks fördelaktiga utgäng
beror.
Om man nu af sädan anledning är jäfwig att
såsom Domare öfwerwara en sak af lika beskaffenhet
med den, man såsom Part har i annan Rätt; mäste
man än mera wara obehörig att befatta sig med
mgl, som äro sä beskaffade, att man kan förutse sig
komma att i samma Rätt, der man är Ledamot, flera
dylika saker för egen del fem Part utföra.
I sadan ställning är otwifwelakligt Tull- och
Accis Betjente, i afseende ä de wid Tull- och AccisRätler
förekommande ärender, emedan hwar och en
af dem är icke blott berättigad, utan och genom sitt
Embetes åliggande pligtig, att i sädane mäl wara
äklagare; och genom mäls-ägande eller b esla gare-andelen
i böter och consisceradt gods, af ofta betydeligt
wärde, i möjlig frestelse, att af egna fördelar förwillas
i Lagarnes tydning och tillämpning. Till ätlydnad
af sista Mom. i äberopade Lagens rum, borde
derföre desie, Tjenstemän, enär fädane mäl i den
Rätt, der de äro Domare, förkomma, alltid sjelfmant
träda ifrän Rätterne. Alen dä sädant i de af detza
Rätter, som till största delen utgöras af Tull- och
Accis Betjente, skulle hafwa den följd, att för hwarje
förefallande Tullärende särskildte Ledamöter mätte
tillkallas. Sä är det med mycken anledning som de
Författningar, enligt hwilka desie Tjenstemän aro förord
-
240 Den 4 November.
ordnade till Domare i Tull- och Accis-Ratler, wäckt
uppmärksamhet, och synes påfordra rättelse.
Dä nu harwid förekommer akt, utom det TullBetjente
icke alltid torde hafwa tillräckligt idkat studier
och undergätt wederbörliga förhör uti de för
Domare. Embetet och Rättegångs - Ärender sä högt
magt päliggande wetkenstaper, till Lön och Embete bero
af en Styrelse, som sjelf delar behällningen, samt
att den, som upptäcker Lurendrägeri och understes,
kan, enligt g Art. i Z i Kongl. Förordningen den
6 Aprill 1799, fä under hela ranfakningen och framgent
wara okänd, hwarigenom kau hända, att len
anklagade skulle komma att dömmas af hjelsma an«
gifwaren, som enligt förfaktningarne äger andel i böter
och det gods han förklarar för ConfiSqueradt,
ulan att sadan olaglighet kan genom Partens inwändning
förekommas, eller genom desi ätalan rättas;
lärer ej nägvn undgä inse, att sadan Organisation
kan förenas med den säkerhet, som genom
Domstolar alltid bör bäde äsyftas, och uti Allmänna
öfwertygelfen om owäld bibehällas. Hmarföre
Lag U störtet tillstyrker, att med upphafwande af de
hittills existerande Gränse- och Sjötulls samt AccisRatter
mätte förordnas, att:
i:mo I de Städer där Kämners-Rätt ej vär, mä
Rädstugu - Rätt ransaka och afdömma alla de
mäl, som de derwarande Sjö-Tulls- och AccisRätter
enligt nuwarande Författningar tillhört.
s:o Att
Den 4 November. 241
2:0 Att der Kämners - Rätt ar, densamma mä till
ransakning och afdömmande upptaga de ärender,
som till Accis-Rält, samt Rädstufwu-Rätten
dem, som till Sjö-TMs Ratt i samma
Stad hittills hört.
g:o Alt till Domhafvande och Ordförande uti Gran»
se - Tull Rätter, mätte constitueras lagkunnige
personer, hwilka hwarken i anseende till Inkomst
hafwa nytta ever stada af mälens utgång,
eller pa något sätt stä uti beroende af
den öfwer Tullverket befinteliga Styrelse eller
Direction, börandes till besia Domstolar, ivid
inträffande behof, säsom Bisittare tillkallas sju
vwälduge, bosaste och edswurne man af närmast
boende, som emot ersättning, enligt Taxan,
derwid biträda.
4?o Att ändring uti Natternes Utslag i de häromrörda
ärender mä sökas wid de Öfwer- Doms
stolar, dit sädane mäl ifrån de förra Gränfcvch
Sjö-Tulls samt Accis-Ratter, enligt författningarne,
gatt, med iakttagande af lika lid och
prestanda, som i desamma förestrifwit ar.
Men som det wore obilligt, att sä ansenligt öka
O>rdinarie Domstolarnes göromål, utan att tillika
förbättra deras wilkor, som för de fleste ändock aro
allt för knappa; anser Utskottet för sin del skäligt,
att för Rädstufwu- och Kamners-Rätternes Ledamöter,
sä wäl som Ordföranden i Gränse-Tull-NätkerHjerde
Band- 3r, 32. ne,
342 Den 4 November.
ne, bör anfläs något bestämdt ärligt arfwode af
Tullmedlen.
Hwilkel allt till Riksens HLgloflige Ständers
närmare granflning af Lag Utjkottet wördsammeligen
hemställes.
Stockholm den 26 October 1809.
Pä Högloft. Ridderstapet Pä Högwördige Prester
och Adelns Ledamöters Ständets Ledamöters
wägnar: magnar:
dtarl 6- 8t^'ernlleät. Llirill. 'Wälllin
Pä
Högtärade Borgare- Pä Hederwärda L nLe^
Ständets Ledamöters Ständets Leoamöiees
wägnar: magnar:
k. n. Lreveswiilck. klric Olobston.
^soli. Holmber^skon»
Afskrift
1809 den 19 Junii, uppläst i Borgare Standets
Plenum, ruuitterades till Riksens Högloflig»
Stäiwerö Lag-.Utskott; Betygar
I-I. kettersbon»
Wördsamt Memorial!
Inför Wällofliga Ståndet torde mig tilläkaS
fä w..cka den fräga, hurumida ej flera extra och
särstilst privilegierade Domstolar, (utom i Milttaira
Lisei.
Den 4 November. 243
disciplins mäl) böra till all widare existance upphöra,
o h att följaktligen Sjö-Tulls, Gränse-TullS
och Accis-Rätter warda upphäfne.
Det ar sant att med den blandning besia Nätter
hittills ägt af twänne Ordinarie. Domare frän
Städernes Rädstufwu Rätter, ordningen och säkerheten
för Protocoller och wittnens förhör warit någorlunda
bewarad, men hwarsöre dä denna tillfkapning
afsärstildte Domstolar öfwer samma Swensta män,
som annars äga att Dömmas endast af dem de dertill
kallak? Äwo Confiscalions mäl och Tull ärendee
till Naturen sä konstige att de ej kunna af wanligs
och Laglige Domare utredas och pröfwas; Bör man
tro detta, eller föreställa sig kan hända att misitanka
kunnat wäckas emot Ordinarie - Domstolarne vin
för mycken böjelse att häldre fria an fälla.
Erfarenheten har wisat att afwen Tnllnäree
funnits med ädla hjertan och dygdiga begrepp om
fanning och ratt, och att besia icke alltid kändt nägon
absolut förbindelse att döma efter andras wälbehag.
Men, huru kan man annars med kännedom
vin TullnärerS beroende af ett Förmanskap, som sjelf
delar winsten af en sakfall) mans olycka, i allmänhet
begära eller wänta ett åsidosättande af egne fördelar
och bland besia ända till sjelfwa begreppet om widare
bibehållande inom tjcnsten och Tullwerket.
Lat i fragg om uopkommen twist emellan Sä«
tene, Frälse, Rä- och Rörs Hemman och annan Bonde,
under sanuna.Lag och samma Oswerhet, Frälse,
In
-
244 Den 4 November
Jnspeckoren wara Ordförande och haftva Frälse-LänSmän
till Bisittare; hwilken är som ej finner det olämpliga
i denna uppställning, och hwem kan dock
motsäga att jämnförelsen är träffande.
Dä således all mindre säkerhet för den allmänna
rättwisan bör undanrödjas, magar jag underställa,
om ej med upphäfwandet af deffe flags Tull-Rätter,
de frågor som i en eller annan matto bära namn
af Tullärender eller Confiscations-mäl, kunna ransakaS
och afvömmas wid Städernas Rädstuftvu - Rätter,
med Appellations-Rätt Lill de Collegier, hwarest malen
efter deras olika bestaffenhet böra efter redan gifne
Författningar widare bandleras.
st. v. Winberg.
Afstriftens rigtlghct intygar
stoli. I^olmborAston.
^err LöäerKMm, Larl, hade inlämnadt ett
Memorial, hwilket upplästes, sä lydande.
I anledning af Konungens Nådiga proposition
till Riksens Höglofliga Stander, alt anstasia medel
till extra Löner för de Officerare af Finsta Armeen
som genom krigets högst olyckliga följder förlott de.
ras Indelningar, wägar jag wördsamt förestå, att,
dä detze extra löner, med Statswerkets nuwarcmde
knappa tillgängar, förmodeligm ej lunna blifwa sä
tilltagne, att de smara emot hwad nämnde Herrar
Officerare förut ätnjulit; häldst de fleste bland dem
i Fin
-
Den 4 November. 245
i Finland efterlämnat sine Familler, hwilka de med
mera lätthet kunna underhälia uti ett Land ber de
redan arv etablerade, och hwarest priserne pä nödrvändighets
waror äro mycket lindrigare, walet mätts
dem lemnäs, emellan den föresiagne Lönen, eller
erfa-ining efter Accords - Reglementet till det belopp
detsamma ör första äret, utstakar. Hwilken Linde
pä wiste Terminer af Stats-Conkoiret utbetalas, med
ränta för hwad fom ej genast utfölle.
Dä Herrar Officerare af Finsta Armeen i allmänhet
erlagt dryge Accorder för sine Beställningar,
fynes det ej wara obi igt om de åtminstone härigenom
till någon del wunno ersättning; äfwen torde
det för Kronan blifwa en ej sä obetydlig fördel, akt
i stället för ett mängärigt utbetalande af nämnde extra
Löner, pä en gäng slippa med en gifwen mättelig
summa.
Finsta Armeens Herrar Officerare hofwa pä
det mäst utmärkta sätt gjort sig förtjente af Fäderneslandets
tacksamhet. Jag inser rätt wäl akt de
olyckligtvis ej kunna tillfullo af Staten hällas stadeslöse
för deras lidande, än mindre belönas, men
tror likwäl en bland wara förnämste styldigheter blifwa
att efter yttersta förmåga dertill bidraga. Således,
om detta, mitt wördsamma Förslag winner Högwälborne
Herr Grefwen och Landt-Marstalkens samt
Höglofliga Ridderstapet och Adelns bifall, torde det
fä remitteras till Riksens Ständers Stats Utstött.
Stockholm den zo Octobcr 1809.
Remitterades till Stats-Utstottet»
246 Den 4 November.
Friherre kock, kclrr ^Zcllxb, och Herr LtrL--  le, Larl krc6ric, hade inlämnadt följande Lllemorial
hwilket upplästes.
I dessa dagar har utkommit fran trycket en anonyme
Skrift, kallad: Nägra ord om nödwändigheten,
att, utan hinder af Skrä försattbingarne,
medgifwa lämpelige utwägar till
försörgning af Ewinnkönet och i synnerhet
Ämbets- och TjenftemänS samt andre GtändSPersonerS
torftiga Änkor och oförsörjde Döttrar
''0,
Wi hafwe med uppmärksamhet genomlast denna
lilla Skrift, och kunna för wäre delar icke annat
finna, an akt den okande Författarens förslag ar
Krundadt pä aldra största billighet.
Dä wi således gerna instämma i Auctors wälmenla
project och antage detsamma säsom wart egit,
sä wi härjämte ödmjukast bifoga den tryckte pjecen.
och lika ödmjukt anhålla hos Högwälborne Herr Gref»
rven och Landt» Marstalken samt Högloflige Ridderfkapet
och Adeln, att de ämnen, hwarom den hand,
lar, mä tagas i ömaste öfwerwagande.
Såsom föreständare wid Kongl. Allmänna Fatligwärden
har i Staden, hasme wi haft den mest
smältande erfarenhet af det bedröfliga tillständ, hwari
enkor af alla Ständ med deras barn sig besinna.
Deu
*)
oswonkerörde atbondtiiig säiffildt try-kt > <^t°Sbolm rkos b°S
Dlrcct. o» Kg!. ?eter Lvllm.
Den 4 November. 247
Denna Inrättning kan omöjligen, tvid saknad
af tillräckliga tillgängar sträcka sin hjelpsamhet till
alla behöfwande, ännu mindre tilldela ät hwar och en
olycklig ett bröd hwarmed den är fullkomligt belåten.
Dä Fattig-Casian allisa icke medgifwer någon
widsträckt hjelpsamhet, och de flesta as de naturligaste
wägar för vfwannamnde Personer att söka sitt
uppehälle genom egen flit, äro för dem titlstängde,
blir u.an twifwel högst nödwändigt att snart undanrödja
de hinder, som hittills sig förete.
Dck är härom wi ännu en gäng wåge ödnflukast
anhälla. Och äge wi den fullkomligaste
dfwcrlygelse, att Högwälborne Herr G.efwen och
Landt-Marfkalkeu, samt Högloflig Ridderstapet och
Aoeln ej annat kan än finna nödigt akt remittera
saken till Oeconomie- och Beswärs Utskottet, med
anmodan att ofördröjligen presentera ert satt, huru i,
sräga -varande del af Qwinnokönet mä kunna sättas
i tillstånd att genom flit och omtanka ^förskaffa
sig tillräckelig bärgning, samt dymedelst undwika nöd
och elände, och att widare undgä att ligga det allmänna
till last som wi beklagligen funnit. Stockholm
den a November 1809.
L. kock.
c. LtrLIö.
Remitterades till Allmänna Beswärs, och Occonomiä-Utstotlet.
Upplästes ett sa lydande ifrån Wällofliga Bor»-  gare»Ständet communiceradt Memorial.
Af
-
248 Den 4 November.
Afskrift.
1809 d. 18 Octvber uti Borgare-Ststiidcts Plenum uppläst oH
till haudliiigarne lagdi samt Författaren tillätit att häraf lemna de
öfrige rcspective Sistliden Lel, bctpgar lst. ke-ierson,
Wördsamt Memorial:
Med den listigaste önskan att ej wara nödsakad
anföra något enskildt Beswär emot Höglofliga Bervillnings
- Utskottets Project till Bewitlningens fördelande,
ar det likwäl ä ett betryckt Samhälles, Uddewalla
Stads magnar, som jag, i den del som rörer
densamma, mäste göra följande anmärkningar.
Ordsaken som mig dertill föranleder, den derstädes
är 1806 timade totala eldswäda är för wäl
känd att behöfwa äter upprepas; Jag har ock i ett
»vördsamt Memorial af den 12 sistledne Junti upp,
gistvik och med Bilagor styrkt de förmäner, som af
Kongl. Maj:t i näder blifmit denne olycklige Stads
Jnnewänare bewilljade, i stöd hwaraf jag anhällit,
«tt de frän utgörande af Bewillning och Krono-Utlagor
under de återstående Skattfrihets ären ma
blifwa frikände, warandes samma Memorial till Höglofliga
Bewillnings-Utskottet remitteradt.
Höglofliga Utstottet har i sitt Betänkande medgifwit
rigtigheten af den, bland andre förmoner erhällne
Skattfrihet i 10 är, men efter min tanke ej
behagat göra det afseende dera, som sakens förhållande
synes mig förtjena. Det har projccterat ät njutande
af d^en salunda ägande Skatkfriheten endast
för dem af bemäldke Stads brandlidande Jnnewänare,
som ej äga en ärlig behållen inkomst af
Riksdaler Banco i de äter som aga en sadan eller
Den 4 November.- 249
- höore inkomst, anses böra utgöra full Bevillning och
således oberättigade till mer eller mindre afdrag ä
Bewillningen och detta af den anledning, att Kongl.
Maj:t förklarat Staden pligtig att Krigsgärd, oaktadt
Skattfrcheken, icke destomindre utgöra.
Denna sednare omständighet, kan ej allenast intet
bestridas, utan de af Jnnewänarne, som dertill äga
förmåga, äro sä mycket häldre willige att deruti deltana,
sim de önstade wara uti tillfälle att kunna
täfla med Rikets öfriga Inbyggare, att underlätta ds
med dem gemensamt delande bekymmer för ett älstadt,
men betryckt Fäderneslands bestånd och förkofran efter
ett olyckligt krig.
Följderne af detta sednare onda lära ty tvärr
länge blifwa kännbare och således äfwen tillfälle gifwas
i en framtid för Uddewalla Stads Jnnewänare
att till deras botande bidraga, om de dertill i
ständ sättas.
Det är således ej allenast egen uppkomst, som
föranläter dem att önsta begagnandet af en redan, til!
sä wäl egen som Samhällets nytta erhällen förmän,
dermed är äfwen förknippad den afsigt att blifwa i
ständsatte att med tiden utgöra en ännu kraftigare
gard lill Fosterlandet;  Men, huru stall detta ste,
om de af Junewänare som ej af eld blifwit aldeles
ruinerade, utan genom arbetsamhet och omtanka, kun«
na finna sig i tillfälle att till Skadens uppkomst bidraga,
i en tid dä andra Allmänna uppmuntringar
dertill wore omöjlige, stullr medelst utgörande af fä
wäl
LAS Den 4 November.
tvål Bevillning som den deruti, efter lUffotlets medgifwande
inbegripne krigsgärd, dertill b isum ursiändsatte,
och denna Stad äfwcniyra a>t förwandlaS snarare
till en framdeles börda för Stalén, än en werksam
medlem deruti.
Jag will widare fräga, om det synes möjngt
för den Jnnewänare i beina ldte Siad, svin endas?
ager en ärlig inkomst af Riksdaler Zzzl- ener om
den till och med uisträckes till Riksdaler , ooo Banco,
att deraf, utom underhäll för sig och Famn e i
en af Rikets dyrare Orter, utgöra betydliga St n ^
ter lill Staden, i afseende pä desi stora och v '
ga behofwer och detzulom betala Be>vil!ning -  krigsgärd. Skulle ej en sadan försattas i ett so
re tillstånd än sjelfwa arbetskarlen, som ej har någon
förbindelse hwarken till det ena eller andra af
Bestatmingarne?
Höglostiga Bewillnings - Utskottet har projecteradt
en lika sörman som för Uddewalla, äfwen för
Upsala och Ämäls brandfkadade Jnnewänare, men
dä jag ä ena sidan ej ogillar principer af en wist
eftergift för dem, utan för min del samma hell och
hällit medgifwer, till den grad som projectet utstakar
sä kan jag likwäl ej undgå att fästa Riksens Höglofliga
Ständers uppmärksamhet pä den olikhet som
sig harwid företer.
Utan att taga med i beräkningen redan erhälllcn
och ägande Kongl. Näd och förman, sä laM
det ej vejiridas, att ju ett Samhälle, som genom
wäd
-
Den 4 November. 2Zr
»vådeld blifwit aldeles förstördt, ar mera beklaganswärdt
och förtjenar mera allman hjelp och understöd an ett,
som endast till en del bliswit hemsökt, och hwaresi
inga allmänna Byggnader, hwars återuppbyggande
är Innewänarnes Åliggande ftyldighet, af elden blifwit
förtärde.
Al allt det jag salunda hast äran anföra, föranledes
jag, såsom egenteliga ändamälet af närwarande
Memorial, att ödmjukast förestä en sä beftaf.
fad ändring, uti Höglofliga Bewillnings-UEottets
project, a:t alla af Uddewalla Stads Jnnewanare, ^
hwit a, efter Ordalydelsen i Kongl. Majtt Nådiga
R-solukion, genom Branden förlorat deras egendom,
samt derstädes antingen företaga nybyggnad eller idka
näring och handtering, gemensamt mä fä hugna
sig af den dem en gang bewiljade Kongl. Nåd och
förmän medelst befrielse för Skatt- och Bewillning
i de ännu äterstäende sex Skattsrihets-ären, det in.
uewarande oberäknadt; dock, med afseende ä hivad
jag förut haft äran nämna rörande krigsgärden och ^
den skyldighet som derwid äligger hwarje Swensk
Inbyggare, hwilken dertill äger någon werkelig för.
mäga, att endast den behällna inkomsten under och
till och med Riksdaler rooio Banco njuter frän all
afgift befrielse, såsom i det mindsta swarande emot
förra Skaktfriheten, nren hwad som någon af Jnnewänarne
kunna räkna i ärlig behållen inkomst utöfwer
denna summa, mä taxeras ester Maximi Tabellen.
Jag
252 Den 4 November.
Jag wägar smickra mig med ett gynnsamt förord
af Högädle Herr Directenren Riddaren och Talemannen
samt Högtärade Borgare-Standet till detta
andamals »vinnande, och anhäller ödmjukeligen,
att detta Memorial -mä blifwa i Ståndets Proiycoll
intagit och till Höglofliga Bewillnings-Uk stöttet remitteradt,
för alt dera göras det afseende samma
förtjenar.
Särskildt anhäller jag om tillåtelse at- häraf
fa lämna de öfrige Högrespective Skänden del, och
rvägar päkalla Riksens Höglofliga L-känders ömma
behjertande till gunstbenägit afseende och LewidjanLe
af hwad jag warit nödsakad anföra och förestå.
Stockholm den i8 October 1309.
^sok. IllaZarcit.
Med det hos Borgare-Standet förwarade Oru
zinale Memorial lika lydande, intygar
^l. ketterzton.
Upplästes följande ifrän Högwördige Preste--  Ständet communicerade Dictamen.
Inlämnadt till Högwördige Prcstc-Ständct den io
tobcr »809 och Remitterad» till Riksens Höglofliga
Ständers Minanna Beswars- och Oeconomie-Utflstt
samt Författaren tillätit akt detsamma med de öfrige
respective Ständen Communicera,
Testor
jf. v. ^Imrivili.
Det
Den 4 November.' -53
Det tryckande beswär, som träffar alla Hemmans
brukare inom ett Härad, genom erläggande af
den sä kallade Brandstads asgiften, sä ofta nägon
Gärd i Häradet afbrinner, torde förtjena allmän
uppmärksamhet och behjertande.
Jag känner Härader der hwarje Hemman de
sednaste ären mäst utbetala 20 a go Riksdaler ärli»
gen i sädan afgift, ehuru icke mer än ett fjerdedelS
eller ock halft Mantals gärdar af eldswäda blifwit
förstörde. Enligt samma förhällande skulle i den gansta
möjliga och ty wärr! ofta nog timande händelsen,
att ro fjerdedels eller halfwa Hemmans-gärdar in»
om ett Harad uppbrändes, brandstodS-afgiften uppgä
till hela 2 a zoO Riksdaler per Mantal, och således
de fleste HäradSboer twingas, att antingen belasta
sina Fastigheter med en tryckande gäld, eller
vch afyttra deras Kreatur och Dragare, samt nöd,
wändiga lösören.
Ej är min mening att den olycklige stall läm
naS
hjelplös, men jag wägar yttra den önskan: Att
den enstildtes undsättning mätte ste pä ett sätt, som,
gör den mindre menlig och förstörande för menigheren,
och ändock lika tillräklig för den behöfvande- At»
stillige utwägar torde wäl gifwas till winnande. af
Vetta dubbla ändamäl.
I sädank afseende torde det tillätas mig att fö»
reflä: det Brandstads afgiften hädanefter mätte fördelas
pä hela Länet, och ej ensamt pä det Härad
där Brandstadan timas. Den sumrna som more högst
trye
-
254 Den 4 November.
tryckande för ett enda Harad att erlägga , blifwer
föga känbar när den fördelas lika öfwer ett helt Län.
Till afwentyrs kunde ock af hwarje SockewMagazin,
i mohn as Socknarnes storlek, wisia Tunnor
Spannemäl afsättas i Räkningarne, och pä manligt
sätt utlänas samt förrantas såsom Fond till en gemensam
Harads eller Lans Asiurance-Jnrättning, som
snart nog skulle winna den styrka, akt sammanstött
af enstildte kunde, om ej aldeles umbäras  litwal
i märklig man minstas.
Desia bägge förslag ater skulle blifwa aldeles
vfwerfl-ödiga, om Hemmans-Brukare i allmänhet kunde
öfwertalas, att deltaga i den Allmänna Brandsörsäkrings-Juratkningen.
Men erfarenheten ädagalägger,
att allt för fä Landtbrukare, Ståndspersoner
undantagne, hittills brandförfäkrat sina hus och
gärdar. Ordsaken härtill ligger förmodeligen derut»
innan, att den utbetalande Asiurance-afgiften, endast
fördelad pä tolf är, ändock förekommer mängden
af Gärdsägare pä Landet, nog dryg och besivärande.
Detta hinder kunde till äfwentyrs derigenom
häfwas: Att nämnde Brandförsäkrings afgift i stället
fördelades pä 25, 52 a 52 är. Denna afgift
blefwe dä sä föga tryckande, att kanske utan härdhet
en hwar kunde äläggas att derutinnan inga wid
äfwentyr att eljest fränkannas rättigheten, akt yrka
allmänt biträde — i händelse af Brandskada.
Qm Högwördige Ständet finner denna anmälan
förtjena desi uppmärksamhet, fä anbäller jag ödmju
'
kast,
Den 4 November» -55
kast, alt densamma fär communiceras med Le öfriga
Respective Ständen, samt remitteras till Högloflig»
Oeconomie- och Beswärs-Utstotlet, som, i händelse
att icke nägot as de af mig nu uppgifne förslag pröftvas
tjenligt och tillräckligt, likwal torde anse stelf.
wa fåken ward dest ompröfwande, och fäledes hafwa
den benägenheten, att föreflä erforderliga medel till
andamälets »vinnande. läernc^vik.
Med det ho? Borgarc-Ständet fSrwarade Originale Memoria»
ket lika lydande intygar ti. k-ttettoa.
> Upplästes ett sä lydande ifrån Wallofliga Vorgare-Sländel
communiceradt Memorial.
Jniemnadt till H)gw. Preste-StLndet d. 10 Oct. 1809 och reinitterart
t II Riksens Hözlofl. Ständers Allmänna Brsl-ärs och Oero>
omie-Ntskott samt Författaren tillätit att detsamma med de öfrige
Liiks-Ständen cvniiiiumeera. . . Testor
Z. V. ^Im^viL-.
Wördsamt Memorial t
Jag har af Höglofliga Banco-UtstottekS, utaf
Rikeis Höglofliga Ständer faststälde Betänkande,
funnit de ordsaker, hwarföre det af mig ä Uddewalla
Stads magnar sökte Län stort R;dr. 25000 Banco,
ehuru, nied afseende ä behofwet deraf, ej kunnat Sta«
den bewiljas.
Ehuru desie ordsaker ej kunna wara annat an
af den wigt, att jag ej wagar förnya min pä werkcliga
behofwet grundade anhällan om Län nu genast,
sä kan jag likwäl ej dölja det bekymmer som samma
asslag »nig förordsakat och det som derigenom stall
förorpsakas mina hemmawarandeCommitrenter, eme»
dan
2'zL Den 4 November.
dan wi sakna utwägar till uppbyggande af Stadens
nödwändigaste publiqve Byggnader.
Ett hopp äterstär ännu, att om ej genast, dock
kanske snart nog kunna se ost i denna tryckande omständighet
underlättade.
Jag wägar till detta ändamål, hos Riksens
Högloflig» Ständer ödmjukast anhälla om ett sädant
gunstbenägik beslut och förordnande till Banquens Herrar
Fullmägtige, att de deraf äga rättighet, och en
åliggande skyldighet, att med den sökte Länsumman
bispringa Uddewalla stad, enär sädant kan ske utan
någon Banquens werkeliga olägenhet.
Condilionerne derwid wägar jag äfwen hoppas
fa af Riksens Högloflig» Ständer nu pröfwade och
bestämde och att vefla i afseende pä ränta och älerbetalningstid
blifwa sa lindriga som möjligt.
Hos Herr Directeuren, Riddaren ochTalemannen
samt detta Högkarade Ständ, anhäller jag särstildt,
att detta Memorial mätte i Ståndets Protokoll
fä inflyta, och att de öfriga Hög-Respective MedStänden
mä deraf fä ffyndsam del. Stockholm den
4 October 1809.
?. jsott- IckeZarät.
Likheten med Originalet Lntpgar
s. lil. pettersfon.
Upplästes följande twenne ifrän det Hederwärda
Bonde-Ständet commrmicerade Memorialer.
Af
-
Dest 4 November^ 257
r8og den ro Octodkk upslLtz i BonLe>St!nkett ttmitteradt tIL
WtatS-UlMtet 0- Firfatkarcn tillSNt att af detta Memorial lämna
Dr dfrige Respektive Etiinden drl, betpgar
Z. 8. LrLHLrä,
Wördsamt MeMorLati
Da Fäderneslandets utblottade tillstånd högt
fordrar den fparsamaste Hnshällning med allmänna
medlen, och dä således indragningen af hwarje onödig
utgift för Staten ar en ren winst, som i lika
mohn bidrager till minstande af det tillärnade Bewillnings-beloppet,
föranläkeS jag i sadan afsigt a
egne och mine Hemmawarande Medbrbders magnar,
anmäla huruledes en wid Qwarnarp L Jönköpings
Tän, Under föra Regenngen widtagen och pa entrep
renade stöld Exercitie Inrättning till up-agifmen öfning
uti manege-rivningen för Smälands Dragon--  RegeMeNte, ärligen kostar Staten en summa af icke
mindre än 6coc> Riksdaler Banco, hwitten betydliga
Utgift för Kronan sä mycket häldre kan och bör besparas,
som i fall icke nagott dermed äsyftad öfning
för Regementet werkeligen wunnes, den förmente nyttan
deraf, likwäl pä intet sätt swarar emot kostnaden
lill Inrättningens underhäll! och dä Rusthällarne,
Under ifrig önstan att denna för dem mycket beswäriliga
anstalt kunde upphöra, gerna ätaga sig, att pä
egen bekostnad läts exercera sine Dragoner hädanefter
som hittills, anser jag för min skyldighet härmed
förestä och allwarligen yrka, att förenämnde öfwer»
flödiga och gansta nmbärlige Exercitie-Inrättning
Ljerde Band» N:o zz, 34. mätte
258 Den 4 November.
mätte afstaffas, samt den till desi underhällande anslagne
ärliga summa indragas, och till Statens förmohn
besparas, till hwilket mitt påstående jag wördsammeligen
anhället om det Hederwärda StändetS
bifall, samt att Ständets beflut härom, jemte detta
Memorial, kunde de öfriga Respective Ständen med»
delas, och hoppas jag äfwen att siere Ledamöter inom
detta Hederwärda Ständ, lifwade af samma Pattiotism
och öfvertygelse om den sanning att Stats,
»verket oumgängeligen mäste befrias ifrän obehöriga
laster och Lanvets redan betryckte Innewänare sä !i«
tet som möjeligt är ä nyo betungas
icke lära un
,
lata, att hwar efter sin kännedom till indragning
..limUa alla andra onödiga Inrättningar och utgifter
för Staten. Stockholm den 4 October 0809.
Dockers Laucillen»
Lika lydande med Originalet, betygar
8. L. 1ra§Lr6.
1809 den lo October uppläst i Bonde-Standet,
remikteradl lill Stats-Utstottet och Författaren
tillätit att deraf lämna de öfrige respective Ständen
del. Betygar
^ L. 1°rä^är6k.
Ödmjukt anförande!
Sä ostridig den sanning är, att belöppek af
den blifwande Bewillningen beror as de flera eller
färre indragningar och besparingar, som i allmänhet
kunna göras, sä ostridigt är det ock wär främsta
Riks
-
Den 4 November. s§-
Riksdagsmanna pligt, emot Nationen, att pä allt
möjligt sätt upptänka och befordra ett rättskaffens
anwändande af Statens tillgångar; För mitt del
fär jag alltsä uppgifwa en betydlig besparing- som
kan göras i min Landsort; och täcktes Bröderne
derä lemna uppmärksamhet och bifall, fär jag försäkra
att mitt förslag inom nägra fa mänader lätteligen
werkställes.
I mittt granskap är en Kronans Egendom belägen,
som kallas Ädelfors Gutdwerk. Anrättningen
af detta werk, uppköp af Hemman derunder och betz
bedrifwande uti 60 a 70 ärs tid har kostat Statswerket
otroliga summor, men afkastningen här aldrig
swarat deremot; Detta är bekant, insedt, erkändt och
blott soM eN ratitet, som en prydnad, sock en hever
för Riket, häk berörde Guld werk till ttarwärände
stNnv blifwik bibehållit; Sä tänge Swerige befann
sig r den lyckeligare belägenhet, att kunna käla oMkostningar
pä en Inrättning, som ärligen medfördä
förlust, kunde derwid sä mycket mindre wara ätt erindra,
som afstgten och ändamälet med denna anstalt
ostridigt war beröntwärd, men nU da Staten tarf»
Idar deN kraftigaste hjelp, Mäste, efter min ianka, det
onyttiga wika för det Nödwändiga.
Aag förestår derföre att AdellörsGuldwerk med
delta ärs slut mä upphöra, samt de underliggande
Hemman och Pauliströms Zernwerk pa öppen Auc.
tion till den mäst bjudande, hwar för sig chlifwä försålde,
hwarigenom en hals Million daler Silfwermynt
sSs Den 4 November.
i reda penningar inom 6 mänader fran denna dag
troligen kunde indragas uti Stats-Casian.
När Staken mycket wäl behöfwer benna summan,
som nu sinnes ofrugtbar och endast ersätter med
den obetydliga ärliga inkomsten af 152 Ducater,
hwilka för egendomen af privat man nu giftveS i
arrende, och dä denna inkomst, aldrig kan förökas,
men möjeligcn minskas, hemställer jag om det icke
är bade wisligt och nödwändigt, att »vidtaga nyssnämnde
utwäg hwarigenom Allmogen i den orten
jemwäl blefwe befriad frän det hiskcliga twäng som
Guldwerks Privilegiera dem ålägga, och hwilka
privilegier äro ingen mon lindrigare, än dem Sala
Silfwerwerk och Dylta Swafwel-Bruk äga, fastän
nuwarande Arrendatoren icke gagnat dem i all
den widd de medgifwa.
Ofwannämnde Kronans egendom, som en läng
tid blifwit drifwen för desi rakning med ett ärligt
tillskott och således förlust af 1950 Riksdaler klef
just af sadan ordsak är 1801, bortarrenderad till
privat man pä gs ärs tid emot ärlig afgift af
150 Ducater de första Tio och ros Ducater de föl- !
jande 20 ären. Genom Kongl. Majtts i anledning I
af desi Kammar- och Bergs-Collegiers underdäniga
tillstyrkande, gifne Nädiga Resolution, är BruksPatronen
Larl 6uKak Nellberg nu innehafware af
della Arrende, i stöd hwaraf han, med behörigt till,
ständ »vid Adelforsi jemwäl nedlagt betydliga kostnader
pä nya Inrättningar, hwarföre tteäberZ ar berättigad
att Ui.dfL billig ersättning och stadeständ.
Den 4 November. 2 s r
Men huru statt nägon ersätming kunna gifwas, dä
Sta.swercet just sjelf behöfwer penningar ?
Denna fräga tror jag säkrast kunna besvaras
och utredas, om bemä.dke A readve scn för närwarande
stall willas här i Stockhem blis.ver utaf
Högiosiiga Sta s-Ukstottet hörd och älagd att inkomma
med sitt yttrande i ämnet; genom hwilken an,
stalt jag med säkerhet förmodar att nägot förflag
kan uppgöras till hans förnöjande, utan att Stats»
werket behöfwer nägon ting utbetala, men likwäl genast
derefter gä i Författning om egendomens disponerande.
Jag hemställer således i ödmjukhet, att berörde
fräga i sädant afseende warder pä nyAnämnde
sätt ju förr desi häldre med Bruks-Patron I-IeäberK
commumcerad, pä det Statswerkrt sä mycket styndesammare
mätte komma till penningar, och anhätter.
lill den ändan att sä wal Stats-Utstottet som respective
Med Ständer, sä fort sig göra läter, mätte
«rhälla del af detta mitt wälmenka förflag. Stockholm
den rc> October »829.
Gullers 8snMäm
Med Orsgmaket lika lydande, betygar
8. L. ^LZLräli.
Upplästes ett sa lydande ifrån det Wallofliga
Borgare-Ständet csmmuniceradt Memorial.
1809 den ga October, uppläst i Borgare.Stän
det och Författaren tillätit att Memorialet! med tst
Steige Respective Ständen communicera. Ut supra
Testor
F. O. VaUerius'
262 Dm 4 Novembex.
Wördsamt Memorial!
Da Westerbottn sätt ätnjpta flere wedermälkM
pf Riksens Höglofligs Ständers godhet och wälwilja,
hwaribland den uts Höglofliga Bewillnings-fltskottssts
projext proponerade befrielse frän Pewillning
för alla som ej äga Femhundrade Riksdaler ärlig inkomst,
och att heste skulle med en tredjedel af Bewjllningen
studsas, utgör en för Orten hekydylig fördel;
fär jag ödmjukeligen qnhälla, pet ej mätte mches för
-någon öfivcrdrifwen hegäran, att Ortens förmögnare
Jnnewänare som af krigets följder och fiendens inryckande
j laisdek, betydeligen tidst, afwen mä ksrnna
frän afl Pewillnsng blifwq befriade, och qts de som
Mindre lidit, kunde i jämnlikhet med projectet taxeras,
hwaremot torde handa någon enda här eller dar
som ej nqgyt af kriget förlorat, kunde med full Bevillning
hefäggas, hwilket allt skulle pä Taxeringsmannens
hepröfwande ankomma. Mine skal härtill
öro, det en förstörd egendom utom de olägenheter som
folkbristen medförer, fordrar icke allenast alla de inkomster
som af annan loflig näring kan erhällas utan
mångdubbelt större kostnader derutöfwer för dest iständsättande,
Uwensom fienteliga utskrifningar, plundringar
m. m, för dem som ej hafwa agendomar synes
mig böra kunna komma i beräkning.
Skulle Rikets Financev tillåta ersättning för
den igenom krigets följder lidande, hyrde jqg wist ej
yrka någon sädan lindring ; men dä jag inser swärigheten
derwid, lärer det yttrande förlätas mig, att
«i Jnnewänare i Westerbottn som före kriget agde
en
Den 4 November. -6z
en lika förmögenhet med någon pä annan Ort, blifwer
utom hela Bewillningens eftergift flerdubbelt
högre betungad an de öfriga Rikets Jnnewänare,
va en tredjedels minskning uti Bewillningen wal kan
utgöra något för den som ej betydligen lidit, men
för den som sätt widkännas större förluster, blir det
föga eller ingen lindring, dä vesta icke allenast sakna
revenue af det förlorade, utan af sfelfwa Capitalet,
hwaremok Janewänare i de andra delarne af Riket
endast fä widkännas en tredjedel högre Bewillning,
och hafwa hela sin ägendom orubbad. Jämte det
jag fär utbedja mig det Högtärade Ståndets behjer.
tande och förord härutinnan, anhäller jag att deste
mina tankar blifwa de öfrige Respective Ständen
communicerade, dä jag lifwas af det hopp det afwen
de käckas denna min wördfamma begäran bifalla.
Stockholm den ZQ Octoker 1829.
1^. L^ukr.
Upplästes följande:
Utdrag af Protocyllet hästit, hos Högwördige
Preste-Standet den 2 Oct. 1809.
S. D. Sedan bade Wällvfliga Borgare-Ständet
och Hederwärda Bonde-Ständet, enligt nu företedda
särskildta Prokocolls U'drag till Allmänna Beswärs-
och Oeconomie-Utskottet Lterförwisat bemäldte
Utstötts Betänkande, angående den allmänna SkogsOrdningen,
Jagt-Ordningen och Jägerie-Siaten, anlag
-
»64 Den 4 November»
säg Ståndet tjenligt, att afbida samma Utstötts
Wande öfwer de af Wälbemälde Ständ gjorde anmärkningar,
förrän. Preste-Ständet dest beslut i detta
ärende fattar, hwarym underrättelse genom Protsvcolls-Mdrag
ställe de Respective Med-Ständen samt
Minanna Beswärs. och Oeconomie-UtstotteL wördsaM
ych wänligeg lgmngs. M supra.
kx krotocollo.
S- D. I anledning af Höglvfliga Expeditions.
Ntstvttets nu upplästa Memorial af den 29 nästledrie
September, angående författande af Ständernes
beslut, rörande Statswerkets utgifter för Kgl. Maj:ts
Hof- och Hof-Stalls Staters underhälls samt i anseende
till de tillägg, och willor,. med hwilka StatsAtstottets
den 25 nästledne Augustt afgifne förslag
2 detta amne blifwit af Preste-Ståndet och Hede»
rvärda Bonde-Ständct godkändt, bestöt Ständet att
r det ändamäl, som Regeringsformens 69 Z omförmaler,
detta ärende till Stats - Utstottets ytterligarehandläggning
ätersörwisa. Hwilket genom Utdrag
of Protocollet stulls de Respective Med - Ständensamt
Stats- och Expeditions,Utskotten »vördsamt och
Wänligen. meddelas. Ut supra.
Lx krotocollo
A. W
S. D. Uppå Ecclesiastiqve Lag-Utstottets wägmr
, anmälte Prosten Herr Doctor xM- huru som
tvid
Den 4 November. 265
wid de nyligen hällne förhör, sä wäl i den för Handt»
werkö Gesäller och Lärlingar häri Staden inrättade
Schola, som ock uti den för fattiga Flickor beredda un,
derwisnings,anstalt blifwit inhämtadt, med hwad nit,
ömhet och framgång besia Inrättningar wärdas och
befordras, vch hemstälde Herr Doktorn derjemte, om
icke Ständet skulle finna tjenligt att förklara Stiftaren
af besia Inrättningar, Herr Medicine-Doctoren
Lranät, samt Respective Directionerne öfwer
besia Stif. elser, desi synnerliga nöje och tillfredsställelse
öfwer hwarderas ädagalagde Patriotiska tänkesätt,
och berömwärda werksamma omwärdnad för ungdomens
underwisning och förkofran i gagnelig» kun.
flaper och yrken.
I anledning häraf vch dä Ständets Ledamötericke
allenast af hwad sälunda anmäldt blifwit, utan
vck genom egen erfarenhet funnit nyttan och framgången
af förberörde Inrättningar, beslöt Ständet
att genom Protocolls Utdrag, hwilket i allmänna Tidningarne
införas skulle, betyga Stiftarn Herr Doc»
tor Lranöt och de Respective Directionerne för
samma Inrättningar desi sanna aktning och listiga erkänsla
för hwarderas mogna omtanka, outtröttliga
bemödande och sorgfälliga tillsyn wid anläggandet
af desi» gagneliga Inrättningar, samt till befrämsande
af deras bestånd, uppmuntran och förkofran ^
hwarwid Ständet i synnerhet fästat sin uppmärksamhet
wid bemäldte Herr Doetors utmärkta och högst
sällsynta Patriotiska ätgärd, samt ansett den förtjena
Nationens tacksamhet och förbindelse. Uti hwilket
266 Den 4 November.
beslut de öfrige Respective Ständen skulle inbjudas
att sig med Preste-Ständet förena. Ut supra.
Lx krotocollo
bl- ^Imc^vist.
Utdrag af Protokollet hällit hos Högwördige
Preste-Ständet den 4 Oktober 1809.
S. D. Sedan Riksens Höglofliga Ständers
Bqnco Utskott i Protocolls-Utdrag af den 29 nästledne
September asgifwit desi utlätande- öfwer Ryttmastaren
Herr Grefwe ^xel hamiltons hos Högloflig
Ridderskapet och Adeln uppläste och till Ut,
skottet remitterade Diktamen, angäende tryckning af
Herrar Banco Fullmäg iges Prvtocoll för den ig
sistlcdne Martil; innehållande berättelser vin de händelser,
som dä inträffade: äfwensom af alla f. d.
Konungens skrifwelser och Bud, jemte Herrar Revisorer
och Banco Futlmägtiges Protocoller i hela siu
widd, som werkställigheten af Riksgaldssedlarnes rea.
lisation uti en eller annan matto kunna angäz och
dä Ständet af berörde utlåtande inhämtade, att förstnämnde
Protokoll ej innefattade något som inom
Banquen hemligt hällas bör, biföll Ständet, akt samma
Protokoll mä ifrån trycket utgiswas. Hvad ärter
angar tryckningen af de Realisationen rörande
handlingar, will Ständet sig häröfwer yttra, dä Ban«
co.lUstottets Betänkande i anledning af Herr Majoren
Friherre Leäerllröms Diktamen uti samma äm>
Dm 4 November. 267
ye kommer under öfwerwagande. Härom stulle de
Mespective Med-Ständen samt Banco-Utstottet genom
Pcotocolls-Utdrag wördsamt och wänligen unhkrrättas.
Ut supra,
krotocollo
S, D. Föredrogos och biföllos underffrefne i«
frän Riksens Höglofliga Ständers Lagutskott infomne
Betänkgnden, nemligen;
,:o Angäende det i g-dje § af Kongl. Majtts Nådiga
Förordning af pen ?o Junii 180^ widtagne
stadgande, att stämningar ifrän Häradsoch
andra Rätter, som ej arv strefne pä stämpladt
papper, stola anses vgilde och hwarken Park
eller wittnen styldige, att i anledning deraf till
swqromäl sig infinna.
Z:o Angäende wärdering och offenteligt utrop ä fast
egendom pa landet sym för gäld utmätes.
z:o Om den af Hederwärda Bonde-Ständet yrkade
tilläggning wid 25 Cap. 8 K Byggning--Balken,
att Bruks» och Qwarnägare, mätte äfwm
som innehafware af Utjordar, hwilka ej aro inberäknade
wid Hemmans räntans stadgande, utr
wäghällnings-styldigheten deltaga; samt att »vägdelningar,
som borde werkställas der de ej förr
behörigen stedt, mätte kungöras, och i händelse
af twist pröfwas af Domaren, lika »ned andras
ssr Den 4 November.
ftägor om Jord, innan de till Konungens Be»
fallningshafwandes stadfästelse öfwerlännäs; och
4:0 I anledning af Herr Grefwen och Ryttmästaren
/rxel Namiltons förstag, att allmänningar
af alla stag, tillhörande en Sockn, Samhälle
eller Härad, mäge delaS till hwarje Hemmans
ägare, denne vbetagit fä afyttra sin andel, eller
ock att en sädan park, mä i smärre delar försel,
jasz äfwensom att Kronans Domainer, skulle
» pä dylikt satt anwandaS, sä fort de lagligen
blefwo ledige. — Hwilket allt genom Utdrag
af Protokollet flulle de Respective Med-Ständen
samt wälbemäldte Utstött wördsamt och wän!igen
meddelas. Ut supra.
^x krotocollQ
I- lll.
S. D. Efter Lfwcrwägande af hwad Riksens
Högloflig» Ständers Stats-Isttstott uki nu uppläst
Protocolls-Uldrag, af den 28 nästledne Deotember
anfördt och tillstyrct, i afseende upvä de af Ri sgäldS
Conkoirets Fullmägtige emot wista bestämda willtor
och säkerhe er bewiljade utlämngar sa wä! i svnner»
het ät Präsioeuten och Commendeuren Herr Friherre
I^L^erlrejln 830,000 Riksdaler Banco, ät Götheborgs
Stad, 2vc>,oOo Riksdaler, och ät Hans Exelkence
m. m. Herr Grefwe Trio Uumk 93,600 R:dr»
samma mynt, som ock ätstillige andra gjorde utlä,
»ingar, hwilka i Stats-Utstottels Protoeolls-Utdrag
äjvf
-
Den 4 November 269
LsyflaS, samt i betraktande af, hwad Riksens Högloflige
Ständers Banco-Urstoks den A nastledne
September xä bordet lagda Protocolls - Utdrag af
den 22 förutgående Augusti, angäende det Götheborgs
Stad bewiljade Länets transporterande pä
Banquen innehåller, bestöt Ständet att wälbemäldte
Utstötts yttranden litt alla delar bifalla. Hwilket
genom Utdrag af Protokollet skulle till de Respektive
Med-Ständen samt Stats- och Banco»Utstötte»
wördsamt och manligen inberättas. Ut supra.
Lx krotocolla
v
S.
D. I stöd af de stäk, uppä hwilka Riksens
Höglofliga Ständers Stats.-Utskott uti Protoeolls-Utdrag
af den 28 nästledne September tillstyrkt
Fabriqueuren Lars krelks ansökning, att lill dest
widare uppmuntran och understöd, Handelsmannen
Lric Lod mans hoS honom ägande intecknade fordran
258,813 Riksdaler Banko, mätte af Manufaktur
fonden inlösas och räntan för honom nedsättas kill z
ProCent, utan att hans Discont»Rättighet derigenom
förminstas, samt att han äfwen pä rs är mätte blifwa
befriad för all återbetalning af Capitalet, men
sedermera fä succesiive göra afbetalning dera, sä
alt Capitalet inom 6 Lr derefter warder tillfullo inbetalt;
bestor Preste-Ständet att, pä sätt Stats-Utstöttet
föreslagit, denna ansökning bifalla samt inbjuda
de Respektive Med-Ständen att sig uti detta
beslut med Preste Ständet förena. Ut supra.
Lx krotocollo
s. V. /lämqvist.
S. D,
r/o Den 4 November.
S. D. Lifwadt af de warmaste önskningar fök
ett älffadt Fosterlands wälgäng och framtida förkofran,
har Preste, Ständet icke kunnat underläta att
med särdeles nöje fästa sin uppmärksamhet wid de
Herrar och män/ hwilka af den renaste och mest
brinnande Patriotism, med uppoffrande af deras en.
stildta förmögenhet/ ingått Uti »vidsträckta företag till
afhjelpande af Rikets behof, samt ökande af Swen»
HeS exportabla wårvik
Ibland desta har Preste - Ständet anfelt en af
Rikets Herrar (si d. General Gonverneuren i Pommern,
samt Greifswalds Academie-Canlzler) Riddaren
och Commendeuren af Kongl. Maj:ts Orden och
Commendeuren af Wasa Ordens stora Korst Herr
Grefwe Lric kutbz BergsRadet Herr Friherre Lamuel
klermelin, Kammarherren Herr Friherre Rutger
j Läacleatt samt Majoren och Riddaren Herr
r. 6. Ltjernkvärst förtjena ett Utmärkt rumj och af
desta anledningar har Ständet welak, genom förklarande
af dest synnerliga tillfredsställelse öfwer desta
Herrars och mäns sällsynta Patriotiska tänkesätt och
Riksgagneliga företag, lemNa dem ett förtjent »vedermäle
af Stänvets sanna högaktning och tacksamhet
För öfrigt har under öfwertygölfen derom, att de Re»
fpective MedStanden eldas af samma warma nit
för allt hwad som kan befrämja Fäderneslandets Uppkomst
och sjelfbestånd, Ständet trott sig böra »vördsamt
och »vänligen inbjuda de öfriga Refpective Stänben
att uti detta Beslut sig nied PresteStändst föttnä»
Ut supra.
Lx krotocollo
I. kä- /rimqvist--  S. D.
Den 4 November. sfr
S. D. Hwad Riksens Högloffiga Ständers
Allmänna Beswärs- och OeconomisUtstott uti desi
den 9 nästledne September afgifna Betänkande i anledning
af Herr Lagmannens och Riddaren ^Vassell»
till Wällofliga BorgareStändet ingifne och till Utskottet
remitterade Memorial, angäende tvinnande
af mera lätthet för Allmogest, att komma till kännedom
af de Lagar och Författningar, som lända dem
till efterlefnad, anfört och tillstyrkt, har PresteStandet
till alla delar bifallit, och bör detta ärende för
den skuld Hans Kongl- Maj.ts Nädiga bepröfwande
i underdånighet underställas; Hwilket genom Ul<
drag af Protocollet skulle de Respective MedStäns
den, samt Allmänna Beswärs- och OeconomieUtskottet
tvördsamt och wänligen meddelas. Ut supra.
Lx krotocollo
I. O.
S. D. Anmälte Biskopen Herr Doctor 8ta^
»elius att Allmänna Beswärs- och Oeconomte - Ut--  skottet, wore sinnadt, att, i händelse Riksens Högloflig»
Ständer det tilläta, igenom trycket, kungöra
dest afgifwande Betänkande, rörande det af Herr
ProtocollsSecreterarest Lorg här i Staden inrättade
Institut för döfwa och stumma. Härtill lämnade
Ständet dest bifall hwarom underrättelse genom Utdrag
af Protocollet skulle de öfriga Respective Stäm
den samt bemäldke Utskott wördsamt och wänligen
lämnas. Nt supra.
k?x krotcicoUc»
P Ll. -tUmyvilk,
Utdrasi
s?s Den 4 November.
Utdrag af Protokollet hållet hos Högwördi»
ge PresteStändet d. ,s Oct. »809.
S. D. Under denna dag har PresteStändettill
Riksens Högloflig» Ständers Allmänna BeswärS»
vch OeeonomieUtffott remitterat, ett af Profesiorerr
Herr Doctor Hämqvist ingifwit Memorial rörande
Brandstads Inrättningar, hwarom underrättelse ställe
de Respective MedStänr^n wördsamt vch wänligen
lemnäs. Ut supra.
Tx krotocollc»
^ II. ^Im^vist.
S. D. Efter -fwerwägande af Riksens Högr
loflig» Ständers BancoUtstotts uti ProkocollsUtdrag
af d. 29 nästledne September, hwilket den 4 dennes
blifwit lagdt pä Bordet, gjorda hemställan, huruwi*
da r anledning af Högloflkge Ridderskapetö och Adelns
Utstoktet meddelade föreskrift att en berättelse om
Realisationen inom 14 dagar borde afgifwas, samt
Wällofliga BorgareStändets önstan att ju förr desi
häldre, den afgifwande Relationen mä warda till
Riksens Ständers Plena öfwerlemnad» en särskild
berättelse om Realisationens företagande bör Utaf
BancoUtstottet aflämnas, eller ock förhållandet deraf
endast i den allmänna berättelsen intagas; heslöf PresteStandet
att en särskild berättelse om förhållande!
wid Realisationen bör, sä fort ste kan, ifrän Banco
Utskottet till Ständens Plena inlämnas. HwaroM
de Respective MedStänden, samt wälbemälde Utstött
här.
Den 4 November. 273
härigenom skulle wördsamt och manligen underrättas.
Ut supra.
kix krotoeollo
fs. k7. ^Imc^vik.
S. D. Anmälde Profchoren Herr Doctor kaxs
BewillningsUtflottets önstan, att enar Riksens Hög»
lofliga Stander remittera något mål till twenne eller
flera Utflott, det Utskottet, hwars^ ätgärd bör föregå
det andra Utskottets handläggning, mä dirccte
till detta eller desse sednare afgifwa desi utlåtande,
pä det att den flyndsamhet, som de annu oafgjorde
Riksdags - ärendernes mängd fordrar, icke igenom
onödige omwägar mä bliswa uppehållen. Härtill
kemnade Ständet sitt bifall; hwarom underrättelse
skulle de Respective MedStänden, samt BewillningS
Utskottet wördsamt och manligen lemnäs. Ur supra.
Lx ?rotocol!c>
13. ^Im^vilk.
S. D. Föredrogs a nyo Riksens Höglofligs
Ständers BancoUtflotts den 2 dennes pä bordet
lagda PcotocollsUtdrag af den 25 nästledne September
angående den af Hederwärda BondeStändet yrkade
ändring af det hiltils brukeliga omröstningssätt
hos Banco Fu'lmägtige, Bancolrtlkottet, och Rik»
sens Ständers tilt BancoWerkets öfwerseends till,
förordnade Revisorer, att Hederwärda BondeStändet
dermid mätte aga lika rösträttighet med sina
Resoeclive MedStänders Fullmägtige, tillika med
Zjerde Band- 35, 36. ds
274 Dm 4 November.
de öfriga Respective Standens nu inkomne Prols»
collsUtdrag i detta ärende.
Wid öfwerläggningen härom har det icke kun»
nät undfalla PresteStändets uppmärksamhet, att
Hederwarda BondeStändet den 6:te Julii ,668 pä
det kraftigaste afsagt sig att befattning med Banquens
förwaltning, att det följalteligen icke reed ds
öfrige RespectiveStänden deltagit uti den för deu
tiden icke obetydliga bevillning, som leffe är i68o
funno sig föranlätne att till Banqvens upprätthällande
utgöra, att endast de zme ifrän början Banqven
garanterande Ständen, hwilka således igenom
meddelade tillstött densamma grundlagt, ända rntill
Ar i8oo eller under fulla iza är ensamme uti Ban»
c,vens bade besivärliga och oftast mycket bekymmerfulla
förwaltning och medföljande answarighet fortfarit,
samt siuteligen att Hederwarda BondeStändet wid
i8<">2 ars Riksdag färt intrade uti Banqvens förwalkning,
med det uttryckliga wilkov och förbehäll
att, dä wid omröstningar inom BancoWerket 2: ne
Ständ stadna emot agie, de rune Ständs röster, hwilka
före Hederwärda BondeStändet med Banqven
hast befattning, alltid sturle utgöra besiutet; Meu
ehuru uppä dessa grunder PresteStändet icke lika
med Hederwärda BondeStändet, kunna finna det
sakna stal, att de gcne öfrige Slanden hitintills ägt
att Banqvens angelägenheter förnämligast besörja;
dock likwal och af upprigtig böjelse att gä Heder,
warda BondeStändeks önskningar till mötes, och att
dymedelst lemna detsamma ett waraktigt wedermale
sf fin aktning och wänstap, har PresteStändet, utan
akt
Dm 4 November.
Ätt i desi tiklgifwenhet för Hederwärda BondeStändet
och desi deraf följande beslut i detta ärende läta
hindra sig igenom det förnärmande framställningssätt,
som utt Hederwärda BondeStändets dettL
amne rörande ProtocollsUtdrag af b. z sistl. Augusti
räder, bifallit ofta bemäldte Stånds begäran, ont
lika Rösträttighet inom BancvWekket med de öfrigtz
NiksSländens Fullmägligö.
För öfrigt och soM bied anledning af hwad
ÄancoUtffvktet hemställt, Ständet insäg angelägenheten
deraf, att äfwen för BancoWerkec ett sädank
Voteringssäli bör fastställas, hwarigenom i händelse
af inträffande Sländens paria vota, sä beffaffadö
arender» som endast af BancoFullMagtige, af RiksensStänders
BancoRevisorer-, och stuteligen afBancoUtffottet
blifwa bedömde och afgjorde- icke ML
stadna uti inactivite- fann StäNdet det böra äk
ConstitutionsUtffottet Uppdragas att dettä omröstUingssätt
förestå; Hwilket allt genom Utdrag afPrötocotlet
ffulle de Respective MedStänden samt Collstitutions-
och BancoUtstokten wördsaMt och wänligest
kommuniceras; Ut supra;
Ux 1'rotocollo
bl.
Utdrag af Protollet hällit hos HögwörLkZK
PresteStandet d. 12 Qct. 1809.
S. D. Efter Uppläsande af Riksens Höglösi,
GläNders CynstitUtionsU.stotls Förstag tillr
rivWA
27 6 Den 4 November.
1:0 WalAct, i kraft af hwilken NiksensStänder till
Kongl. Swensk KronPrins utkorat den Hög.
borne Furste, Prins LttLi-sin-vn
af Schleswig, Hollstein, Sonderburg Augustenburg.
2:0 Högbemälte Herres, KronPrins
försäkran, att afgifwa i egenstap
af Swensk Tronföljare, och
?,:o Försäkran att gifwas af Sweriges tillkommande
Konungar, har PresteStändet berörde Förslag
till alla delar bifallit med sig förbehållen rättighet,
att framdeles gransta och antaga eller
ogilla den blifwande och häruti äberopade SuccesionsOrdningen.
Hwilket härigenom skulle de
Respective MedStänden samt ConstitutionsUtstottet
wördsamt och manligen tillkännagifwas.
Ut supra.
bix krotocollc»
ss. Hl.
S. D. I stöd af de tvälgrundade stal, hwilka
Riksens Högloflige Ständers S.atsUtstott uti ProtocollsUtdrag
af den 5 i denna mänad anfört, har
PresteStändet icke kunnat bifalla den ifrån Hederwärda
BondeStändet till bemaldke Utstött remitterade
fräga, angående indragning af de sa kallade
Preste Tunnorna, såsom stridande emot PresteStändeks
Privilegier och öfriga Författningar i detta ämne;
hwilket Sländet förmodar desi Respective Med
Stän
-
Den 4 November. 277
Stander äfwen lara rättwist inse. Och skulle de
Respective MedStänden samt StatsUtfkottet härigenom
wördsamt och manligen derom underrättas. Ut
supra.
Lx protocolio
p III. ^ImciviK.
S. D. Wid anstald granskning af Riksens
Högloflige Ständers Lag Utstötts dcn 8 nastledne
September asgisne Betänkande, angående RättegangsOmbud,
fann Ständet, i likhet med hwad Lagutskottet
äfvenledes anfört, de om egentelige Advoem
ter utfärdade och annu gällande föreskrifter wa sä
wal grundade, att ändring eller tillagg deruti icke
tar siv as; äfwensom att Kongl. Maj:ts Nädiga Bref
den i Februarii 1758 i öfrigt innehåller tillräckligt
förbud emot Advocatnr of de Personer, hwilka till
biträde eller egen information pä Tingen cRfölja Haradshöfdingarne,
och ansäg Ständet fördenskull det
af Lagutskottet tillstyrkte tillägg: att sädanewid
Tingets början ma blifwa af ääradShöfdingarne
till menighetens underrättelse namngifne.
samt i fall en sadan med Domaren följande
Person det oaktadt skulle öfwertygas
att hafwa hemligen eller uppenbarligen viträdt
någon part uti de wid ZäradSRatten förekommande
twistemäl, mä bade han och den, som
honom derom anmodat, hwardera wara förfallne
till 3 Riksdaler^ 16 si. Banco böter,
LonungenS ensak, äf-venfom don as bemllvte Ut-^
skott förestagne förklaring, att emot meningen af
r?49
27? Den 4 November.
i74y ärS Rongl- Förordning och lydelsen as
Kongl- Brefwet den 27 Maji 1801, Allmogen
ej ma bctagaS den frihet, att till deras talanS
förande eller Zullmagtig bruka, sin skyldeman,
eller andre som äbcropade LagenS rum om°
förmäler, da de hasiva de der nämnde cgegskaver,
wara mindre nödwandige,
Mm vin de öfrige Respeckive Ständen stnlle
finna berörde tillägg och förklarings behöflige, snsag
Ständet att i denna sednare i stallet för uttrycket;
Allmogen ej mä betagaS: borde nyttja detta.
Acke någon rättsökande ma betagaS. Hwarom
Le Respective MedStänden samc Lag-Urstottet genom
ProtocollsUtdrag stulle wördsamt och manligen
Widerrättas, Ut supra,
ktx krotocolly
js. O. Murqvist.,
Utdrag af Protocollet hällit hos HZgwördigtz
PresteStändet d, ,6 Oct. 1809,
S. D. Öfwer Hcdermärda Bonde Ätandets
iiki ProtocollsUtdrag af den 25 nastledne Septemhcr
meddelte Bestut, att StatsUtstottet mätte, anmodas
bestämdt uppgifva huruwida det tilltror sig
gtt kunna afsiu a granstnuicjen af alla pä dest handlMning
beboende ämnen inom fä kort tid, att Ut
-
Den 4 November- 279
skottets göromål kunna af Ständen pröfwas förs
den tidpunct dä Riksdagen bör wara flntad, utan
att U flottet dertill behöflver nägon förstärkning af
Ledamöter, afgifwer Wällofl. BorgareStändet uti
nu föreledt ProtocollsUtdrag af den acke i denna
mänad det yttrande, att dä StatsUtflottet säkerligen
inser nödwändigheten af ärendernes flyndfamma be«
redande, för akt innan Riksdagens flut hinna af
Ständerna afgöras och icke kan förmödas underläta
.den omtanka att flelf begära ett förökadt biträde, om
sä oant för ändamälet pröfwas nödigt och lämpligt
kunde ock efter Wällofl. BorgareStändets tanka nä»
gon dest åtgärd härutinnan för närwarande icke behof,
vas.
U.i detta Wällofl. BorgareStändets beslut
insiänrck P esteLotändet till alla delar; hwilket
härigenoin flulle till de Respeclive MedStänden samt
S^a oUtfloltet wördsamt och wänligen inberättas.
Ut supra.
käx krotocofto
läs. ^smcpvllk
S.
D. I betraktande af hwad Riksens Höghofliga
Ständers Allmänna Beswärs- och OeconoMie-Utflott
anfört uti dest den 9:de nästledne September
afgisne och den a:dre dennes pä bordet lagde
Betänkande, i anledning af Lunds Stifts Fullm äg
tiges Memorial, angående:,
h:mo Indragning af de sä kallade KyrkvInspeckors
tjenjterne wrd kyrkorne utl Skänk och Blekinge.
s8c» Den 4 November.
sko utvisning kf nödig Wedbrand ä Presterskapets
innehafwande Annexe och Mensal Hemmans
stog, och
Z:o Dagswerkens erhållande af Torpare och Husmän
inom Församlingarne, beslöt PrcsteStändet att
berörde Betänkande bifalla, dock likwäl och som
4 H af PresteStändets Privilegier uttryckeligen
stadgar, att Kyrkorna oförryckt böra bibehällas
»vid den dem anflagne Tionde, förbehåller sig
PresteStändet, att det uti detta Betänkande befintliga
uttrycket: att- dä genom en total indragning
af Ryrko InspectorS tjensterp
na en betydlig besparing af RyrkorneS
inkomster winnes, öfwerskottet deraf med
större båtnad för det allmänna kunde
PäräknaS såsom tillgäng till befrämjande
af andre nyttigc Inrättningar, icke
ma tagas i någon annan mening än ben, att
de medel hwilka sämedellt besparas, säsom Kyrkoryk
tillhöriga, endast stola anwändas till deras
fördel, samt sädane aä xios ulu8 hörande
Inrättningar, till hwilka wederbörande
Församlinaar sinna tjenligt att dem ansia;hwarvm
de Respective MedStänden samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtstottet, genom
PcotocollsUidrag stulls wördsaml och mänligen
underrättas. Ut supra.
blx krotocollo
O. ^Imcivili.
Den 4 November» 231
U.drag af Protcrollet, hällit hos Högwördige
PresteStändet d. r8 Oct. 1809.
S. D. Hwad Riksens Höglvfliga Ständers
Allmänna Beswärs- och OeconomieUtstott uti desi den
9 nästledne September afgifne Betänkande, angående
förbättringar af Rikets allmänna Fängelser eller sa
kallade Kronohackken anfört, pröfwade Sändet stäligt
att i enlighet med hwad Wällofliga Borgare^iändet,
Zämnlikt itu söretedt ProlocollsUtdrag afdon r6
dennes befluljf bifalla, men hwad Utstottet trurla föreflagit
rörande wisia motswarande matwarors tilldelande
ät Fängarne, i stället för de underhällspenningar,
som för dem blifwit bestämde, fann Ständer äswenleoes,
lika med Wällofliga VorgareStändct i
werkställigheten möta alltför mänga swärigheter, och
anfäg för den stutt tills widare böra bero wid den
genom Kongl. Majit Nädiga Förordning den 2 Maj
detta är, redan widtagne anstalt, att Personer som
för brott i häckte hällas, stola utom deras bestädde
underhälls penningar, undfå en tillökning af r^
mark mjukt bröd om dagen., hwilket härigenom titt
de Respective MedStänden samt bemäldke Utstött
stnlle wördsamt och manligen inberättas. Ut supra.
klx krotocollcr
jf. O. ^lmHvist.
S. D. Efter uppläsandet af Höglvfliga Ridderstapets
och Adelns ProtocollsUtdrag af den ro dennes
samt Wällofl. BorgareStändets ProtocollsUt»
drag af den r6 i denna mänad, förenade sig Prests
Stän
-
-82 Den 4 November.
Ständet med wälbemälte Ständ uti det beslut, att
såsom förutgäende wilkor för grunderna till den allmänna
bewillningens fördelning, öfwer hwilka grunder
och fördelning BewillningsUlskottet skall inkomma
med förslag, sedan Bewillningens belopp blifwit af
Riksens Ständer bestämdt, nu antaga, att hwarje
Swensk Jnnewänare kommer att antingen i ett ,visit
progrestvl förhällande, för behållen inkomst eller genom
särstildt för person, egendom, näring, embete, syssla
m. m., medelst on sä kallad Minimi afgift, u göra
den Bewillning, som ä honom, efter ettdera af dessa
Taxeringssä t högst belöper» men emot Be.illnin .
U.stöttets Förslag i afseende pä sielswa tillämpningen,
säsom Maximi och Minime afgisternas graderingar,
Earaciers-afgifter, missa Personers sritagaNde
samt Taxerings methoden sä wäl i Städerna som pä
landet, och de omständigheter som dermed äga sammanhang
m. m„ förbehöll sig Ständet, att uti nästa
eller framdeles blifwande Plena fä göra de anmärkningar,
som kunna skälige pröfwas, hwilket genom.
Utdrag af Protocollell skulle de Respective MedStänden
samt BewillningsUtskottel wördsamt och wän«,
sigen eommuniceras» Ut supra.,
Lx krotocollcrst.
III. ^Imosvist..
S.. D.. Under granskningen af det Förslag till
Tryckfrihets Förordning,-hwilket en särskild före Riksdagen
tillförordnad Comité utarbe-kat, och ConstitutionM!skottet
till RiksStändens pröfning inlämnat,.
hgftva derwid äkskillige anmärkningar blifwit gjorda,
Den 4 November.' ssz
samt till wälbemaldte Utstött förwisade, med enahan,
da förbehåll, sam Högloflige Ridderstapet och Adeln
samt Walloch BorgareStändet enligt nu företedde
ProtocollsUkdrag i detta amne mid aterremiflcn af
berörde Förstag fästat; Hwaroin de Respective MedSländen
härigenom stulle rvördfamt och manligen
Mderrättgs, Ut supra,
lstx krotocollcr
st. III. ^Im^vili.
S. D. Företeddes Högloflige Ridderstapet och
Udelns ProtocollsUtdrag af den 16 i denna manad,
innehällande desi beslut, att till minnande af tid ock)
ordning, alla de mål, som till mer än ett Utstött
blifwit eller blifwa hänwisade. stulle hädanefter af
någre Ledamöter af hmardera Utstottet gemensamt utarbetas,
hwarefter denna Berednings arbete till de
Aespective Utstotten borde afgifwas för att granstas,
och sedan i behörig ordning till Ständens Plena
hfwerlemnas; Och instämde uppä derom gjord proposition
PresteStändet till alla delar uti förenämnde
heflut. Hwilket genom Utdrag af Protokollet stulle
de Respective MedStanden wördsamt och wänligen
chllkännagifwas. Ut supra,
Lx krotocollo
st. III. Almgvist.
D, D. Beflöt PresteStändet alt till behörig
Wstdkf remittera följande neml.
Tilst
tz
2?4 Den 4 November.
Till Lagutskottet.
Kongl. Maj.tt Nädiga Proposition till Riksens
Ständer angående ändring eller tilläggning till Z
Cap. g § ByggningaBalken.
Till BewillningsUtstottet.
StatsUtskottets uti ProtocollsUkdrag af den Z
dennes uppgifna sörstag, alt i händelse RlksensStanLer
wilja understödja den härstädes inrättade uppfostringsanstalt
för Döfstumma och Blinda, härtill
flasta fond, igenom nägon lämpelig afgift uppå någon
wist öfwerstödswara, som ifrån utrikes orter hit
införes, fäfom t. ex. Utländska Tobaksblader.
För öfrigt instämde PresteStandct etti den af
Högloft. Ridderflapet och Adeln, meddela Nennsi tili
StaksUtflottet ä Herr KammarJumaren ^xel Iftnftersteölits
Memorial, innehållande förslag, att i anande
till de dryga omkostnader, hwilka BergsRädet
Herr Friherre kermelin anwäudt uppå ProvinoeChartors
anskaffande öfwer Sweriges Landskap, de
Zooo N:dr. Bwo, hwilka bemälde Herr BergsRäd
af Manufactur Fonden såsom län erhållit, mätte
btifwa afflrefne.
Härom skulle de Respective MedStänden samt
Wederbörande Utskott igenom ProtocollsUtdrag wördsamt
och wänligen underrättas. Ut supra.
Lx krotocollo
I. Ul
S.
D.
Den 4 November?. 2 8§
S. D. I betraktande af de wäl grundade skak
uppå hwilka Riksens Högloflige Ständers Statsutskott
medelst ProtocollsUtdrag af den 5 i denna
mänad afstyrkt Herr KN von lornes till Utskottet
remitterade förslag, alt de 9590 KromHemman som
ännu skola finnas, mätte igenom anstälde Auctioner
til! Skatte försäljas! och dä samma Ranta bibehälles,
Cavitalet som för desamma inflyter, för StatsCasian
bliswa en ren winst, ansäg Ständet sig böra
Herr von lornes ofwanberörde förslag ogilla, hwarom
underrättelse härigenom ffulle de öfrige Respective
Ständen samt StatsUtskottet wördsamt och wänsigen
lemnäs. Ut supra.
Lx krotocollo
S. D. Föredrogs Riksens Höglofl. Standert
LagUtftokls den 15 nästledne Sept. asgifne Betänkande,
angäende Förlikningsrättcr. Ehuru Preste»
Ständet icke underlät att inse en med förslaget äsyftad
god afsigt och förmodad nytta, trodde det likwäl
detta ämne fordra närmare kännedom och noggrannare
undersökning, än som den korta återstående tiden
af Riksdagen nu kunde medgifwa och kunde för
den skull, i stöd af LagUtskottets afstyrkande, berörde
Förslag för närwarande icke bifalla.
Hwad äter beträffade bemäldte Utskotts i gemenskap
härmed uppgisne förslag, att wiffe Domaren
tillhörande inkomster skulle af Kronan uppbäras
och den förres lön i stallet ökas, ansäg Ständet r
lik
-
286 ^ Den 4 November.
likhet, med hwad Walloch BorgarcStandek, enligt
nu förstedt ProtocollsUtdrag af ven i6 dennes beflutit,
sig icke kunna detsamma bifalla. Hwilket genom
Utdrag af Protocollet skulle de Respective Med->
Ständen samt LagUtstottet wördfamt och wanligeN
meddelas. Ut supra.
Lx krotocollo
I. k),
Utdrag af Protocollet Mit hos HögwZrdige
PresteStändet d. »9 Oct. 1809.
S. D. Föredrogs ä Nyo och bifölls Riksens
Högloflige Ständers ConstitutiönsUtstotts försiaa till
Succeflionsordmng; hwilket genom Utdrag af Pro--  locollet stulle till de Respective MedStanVen samt
ConstitionsUtstottet wördfamt och manligen inberättas»
Ut supra»
8x krotocollo
ls. O. ^Im^vist.
S. D. Upplästes Riksens Högloflige Ständers
BewillningsUtstotts den 10 dennes aflLtne Memorial,
angäsnde infordrade Upplysningar om rätta sammanhanget
med de i uppgifterne öfwer förra arens Bewillningar
ä krut och alun samt socker förekomne
stiljaktigheter emot det belopp, som emot tillwärkningarne
stulle smara, och bestöt PresteStändet att, t
likhet med hwad Walloch BorgareStäNdets sch He--
Den 4 November -z?
derwärda BondeStänbets nu företedde ProtocollsUt»
drag af den io i denne mänad innehålla, detta mål
till Riksens Högloft. Ständers Statsutskotts åtgärd
och närmare granskning öfwerlemnas. Hwarom ds
Respective MedStänden samt bemalde Utftokt word*
samt och wänligen underrätta/ skulle. Ut supra.
Lx krotocollo
jf. bä. ^Imc^vik»
S. D. Efter uppläsande af Riksens Högloft.
Ständers Allmänna- Beswärs och OeconomieUtskokts
den 2 dennes afgifna Betänkande, rörande underdä,
nig anhällan hos Kongl. Majit, att SpannemälS
införsel ifrän utrikes orter mätte pä 6 mänader förbjudas,
beftöt PrefteStändet, att hwad UtftotteL
härutinnan hemstäldt och tillstyrkt, till alla delar bifalla.
Hwilket genom Utdrag af Protokollet skulls
de öfrige Respective Ständen samt bemäldke Utskott
wördsamt och wänligen tillkännagifwas. Ut supra.
Lx krotocollc»
I. Hämqvist»
S. D. Föredrogs och biföllos följande ifrätt
Riksens Högloft. Ständers StatsUtffott inkvmne
och uti särskildte ProtocollsUtdrag af d. Z i denne
mänad asgifne Belänkanden, neml.
Angående afstyrft indragning of Presidents och
Vice PresidenttzÄmbeken.
S:0 Iä»
238 Dm 4 November'
2)0 Innehållande,afstyrkan utaf yrkad indragning
af Lagmans Ämbeten och RÄter.
z:v Rörande ett ifrån Hederwärda BondeStandet
asgifwit förflag, att den KronoTiondeSpannemäl,
hwaraf Soldaterna wid wista Regementer
åtnjuta en funna, ma till Staten indragas, bwilket
förslag StatsUtffottet afstyrkt.
Detta skulle genom Utdrag af Protocollet ds
Aespective MedStänden samt StatsUtffottet wördsamt
och wänligen meddelas. Ut supra.
Lx krotocollo
kl- ^im^vist.
S. D. Dä wid granskningen af den förestagne
Riksdagsordningens z8 Z Riksens Högl. Ständers
ConstitutionsUtffotts Memorial, angående oinröstningsfäktet
inom Bancowerket, nu föredrogs, bsflöt
PresteStändet för sin del, att omröstningar i
Utskotten böra ske Ständswis sä wäl i allmänhet,
som inom BancoUtffottet, inom hwilket sistnämnda,
i händelse att twa Stand stadna emot twä i sädane
mäl som hemliga hällas böra, en Ledamot borde utlottas,
dä antalet af Ledamöter är jämt, och derefter
votering per capita anställas; men om malen arv
af den natur, att de ej fordra hemlighet, böra ifrän
BancoUtffottet, äfwensom ifrän de öfriga Utskotten,
de olika meningarne underställas Ständets pröfning
och afgörande.
I af
-
Den 4 Arvember» 239
A afseende pä Banco och Riksgäld-? sä wät Ful!^
mägtige som Revisorer skulle enlig. P.'chStänoeks
tanka sä jörhäNas, som jö Bai.rcU. tolt ofwantlämndt'
är. Härom flnle Pro - cd -U^orag >i>l ds
Relpcctive MedS änden sam- EoNttitulivns - och
BancoUt stötten expedieras. U? supra.
chx Lrotocollc)
ch O. /rlm^vili
-
Utdrag af Protocollet hållet hos Högwhrdige
PresteStändet f. m. d. so ^ct. 1809.
S. D. Upplästes nedannämnde ifraN Högloft.
Ridderstapet och Adeln remitterade samt Sländet
evmmunicerade Memorial, neMl.
Ett af Majoren Herr Friherre kck. 6. Wran»
Arst, angäende en förbättrad organisation af armeen.
Ett af Ofwersten och HofMarstalken Herr Friherre
^.leXaNlier knäbeck z angående Leckö Kongsgärds
upplätande ät Generalen, Herr Friherre ^cklarcreutr.
Ett af ExpeditioNsSecrekeraren Herr Friherre
L>. Iräannerlisim. angäende Markegängstaxornes
upprättande; och beftöts, akt P esteStändet med
Högloft. Ridderstapet och Ädeln. som kill Stats- och
Allmänna Beswärs- och OeconomicUlstotten remikteWrde
Band. 37, 38. rat
Den 4 November.
rat det första och till SkakSUtffottek remitterat det
andra af besia Memorial, uti berörde remitzer instämmer;
men hwad det g:dje Memorialet angar,
ansäg Siandet detsamma böra till Allmänna Beswärsoch
OeconomieUtstottet remitteras. Härom stullc de
Resp. MedSiänden samt bcmäldte Utstött wördsamt
och wänligen underrättas. Ut supra.
Lx krotocollcr
,f. ill. ^ImcgvilU
S. D. Ester uppläsande af Wällofl. BorgareSmndets
ProtocollsUtbrag af d. 16 dennes, rörån,
de ZrälsehemmanS deltagande i den egenteliga kungSstjuksen
förenade sig Siandet med hwad Högloflig?
Ridderstapet och Adeln i ProtocollsUtdrag af d. zo
nästledne Sept. derom yttradt, nemligen dek böra
Frälsehemman till hälften emot Krono- och Skattehemman
i em sadan ffjutSningSutgörande" deltaga,
enar Konungen eller någon af den Kongl. Famillen
och deras dem atföljande sviter färdas; hwilket skulle
de Resp. MedSiänden wördsamt och wänligen
tillkännagiswaS. Ut supra.
Lx krotocolic»
Ul- ^Iin^vist.
S. D. Lä! Ståndet sig föreläsas följande til!
behöriga Utstött remitterade och Ståndet communicerade
Memorial, nemligen;
Ifrån Högloft. Ridderstapek och Adeln.
Ett Memorial af Herr Majoren U. Lilkvter
kol
-
Den 4 November- 291
stolpe, angående wärfwade Soldaters »vilkor, remitteradt
lill StatsUlstottet.
Ett Memorial af Herr Auditeuren 1'er KönlZ,
om behofwet af en närmare Sta iftisk kännedom af
Fäderneslandet, remitteradt till Stats samt Altman,
na Bcswärs- och OeconomieUtffotten, samt
Ifrån Hederwarda BondeStändet
Twenne Memorial af Riksdagsmannen
LanäkLn, angående indragning af Adelforsi Gu!dwerk,
samt af en ExercitieJnrattninq wid Quarnarp
i Jönkö ings L'n, remitteradt till StalsUtffonei;
och bestöt PresteStandet, att uti berörde remisier instämma.
Ut supra.
krotocollo
k_l.
S. D. Uti ProkocollsUtdrag af d. r6 innewa»
rande Oct. lämnar Höglofl. Ridderstapet och Adeln
uppå Hederwarda BondeSttindets ProlocollsU drag
af d. 26 nästledne Sept., hwaruti S ändet hufwudsaseligen
förmäler sig sakna bestämdt utlåtande öfwer
desi framställning, angående jemnare fördelning
af de ftyldigheker som af Jorden utgå, sam lillkännagifwer
sitt för desi del tagna beslut, att för Säterier,
Rä och Rörs, Insockne, Utsockne, Frälsehemman
och all annan helt och hallit c'ler 'ill wisi
del befriad jord ataga sig Krono- Häll och Reservs
skjuts sä i freds som krigstider, pä enehanda sätt
fom desie skyldigheter af Skattehemman nu utgöras,
292 Den 4 November
eller framdeles kunna komma att ulga, med det »vilkor,
att alla anZra, som af dylik jord aro Innehafware.
i enehanda förbindelse inga,
det sivar att
Högloft. Ridderftapet och Adeln, som funnit desi
igenom P otocollsU drag as d. 28 sistledne Zunii
meddelte beftut, rörande skjutsning för olika slags
hemman, äfwensom desi beslut af d. 8 nästlcdne Julii,
hwarigenom Högloft. Ridderftapet och Adeln förklarat
sig icke kunna i skjutsning för Säterier ingä,
innefatta fullständiga yttranden, öfwer de af Hederwärda
BondeStäudet gjorda andraganden, ansett sig
ej lunna frångå desi såmedelst fattade beslut.
I anledning häraf, och dä Skändet uti denna
fräga, säscm rörande ett Smnds Privilegier, ansäg
sig böra desi u ätande meddela, fann Skändet sig
böra Lnst'nnna uti hwad Högloft. Nidderskapet och
Aoeln salunda anfört. H icke! genom Utdrag af
Protocollet skulle de Respective MedS,änden »vörd,
sarm och »vanligen tillkännagifwas. Ut supra.
klx krotocollo
si lä- /rlm^vilk.
S. D- Förekedddes Wälloft. BorgareStändets
ProtocollsUidrag afd. 13 dennes, innehällaride »val,
bemaldte Stånds beftut, att anmoda saniielige Respective
U skotten, att till göromälenS »nöjligaste
flyndsamma bestridande sä före som eftermiddagarrie
sina sammanträden och öfwerlaggningar oafbrutet
fortsätta, hwaruti de Respective MedStänden inbjöLos
att sig förena. Men sorn PcefteStändet icke
Den 4 November.
2YZ
allenast till samtelig? Rrspe tive U stott hyste
det fyrtroende ati de icke lara underima, att i
hwad pä dem ankomma kan, fm skynda arendcrnas
beredande, ruan o.d med witzscl h'-de g bekant, att
ätstillige Utstött redan en lang.e tid bade för- och
eftenniddagarne fortsatt deras göromål, twifladc Stan»
del icke att ju Wallof BorgareStändels önstan
stulle blifwa uppfylld. Ut supra.
Lx ?rotocoI!o
ss. b). ^Imc^vlst.
S. D. Efter uppläsande af Höglost. Nidderstapet
och Adelns Pro ccollsUtdrag af d. i6;de innewarande
Oet-, rörande antalet af de Deputerade,
hwilka för hwart Sänd sarstildt, enigt Regeringsformens
75 tz till de ärlige Markegängslapornes
fattande böra utses; beflöt PresteSkäudet för sin
del, att lika med Högloft. Ridderstapet och Adeln
bestämma detta antal till snie för hwarje Ständ,
inom hwart och ett Län; hwarom underrättelse stulle
de Respective MedStänden wördsamt och »vänligen
lemnäs. Ut supra.
Lx krotvcollc»
sf. O. Hllu-Hvist.
S. D, Föredrogs Hederwarda BondeStändets
ProtocotlsUtdrag af d. 4 dennes, inneha ande be,
malde Stäirds beslut, att med wak as Ståndets Deputerade
wid de ärliga Markegangs sätt- ingarne bör
sälunda förhallas: att nar terminen ti. Markegängsfättningen
för Länet blifwit as Konungens Vesäll.
nings
-
-94 Den 4 November»
ningshafwande utsatt, derom kungörelse tidigt bör af
Konungens Befallningshafwande utfärdas, samt genast
i Kyrkorne uppläsas, stola Jnncmänarne i hwarje
Sorken, sä fort ste kan sammanträda och wälja
efter Socknarnes storlek ett elier flere ombud, hwilka
pä Hiradshöfdingens kallelse stola infinna sig om
görligt är, wid Högstetingets början, men eljest någon
lämpelig tid, ä Häradets wanliga Tingsställe,
der de inför Domaren eller den han i fikt ställe förormar,
utse ett ombud frän hwarje Tingslag, att
Mrrkcgängs sättningen bewista och werkställa; warandes
det derwid nödigt: att Konungens Befall,
ningshafwande underrättar Domaren i orten om den
för Markegängssattningen bestämda tid, att Domaren
genast derefter utfärdar kungörelser, att i kyrkorne
uppläsas om tiden och stället för Sockne ombudens
sammankomst till wa! af deputerade, samt
att P.esterflapet den dag Konungens Befallningshafwandes
kungörelse uppläses, äfwen utlyser Socken
stämma til! wal af Församlingens ombud, och kommer
wid vefla wal enahanda rösträttighet att gälla,
som wid Riksdagsmanna wal ar förestrefwen.
Men i anledning af Riksdags Fullmagtiges
frän Gefleborgs, Westernorrlands och Westerbottens
Län derom af anförde skäl gjorde påstående, har
Ståndet funnit med walen till Deputerade i defla
Län, ester manligheten böra förhäilas.
Efter öfverläggning härom och ehuru Ståndet
wid Heverwärda BondeStändets beslut i afseende pä
walsattet sann intet att erindra, ansäg PresteStän
del,
Den 4 November. 295
det, som redan förenat sig med Högloft. Ridderskap
pct och Adeln, angående bestämmande af twenne Le,
puterade för hwarje Skänd till upprättande af Mar,
kegängstaxorne, stg icke kunna frångå samma beslut,
i anseende till antalet af dem, hwilka med Markegängstaxornes
upprättande böra taga befattning;
hwilket härigenom skulle de Respective MedStänden
wördsamt och wänligen meddelas. Ut supra.
klx krokocollo
js. O. ^.Imcjvist.
S. D. Som det enligt Regeringsformens 75
H tillhörer hwarje RiksStänd att för ftg särskildt
föreffrifwa det salt, hwarpä deras deputerade wid
Markegängssattningarne böra utses, beflöt Preste,
Ständet att DomCapitlen enligt förut widtagen författning,
och efter utaf Konungens Besallningshaf,
wande erhällen underrättelse om terminen till de ärliga
Markegängstaxornas upprättande, böra tillförordna
PresteStändet^ deputerade wid berörde förrättningar.
Härom skulle de Respective MedStänden
wördsamt och wänligen underrattas. Ut supra.
kix krotocollo
s. Ick. ^.Im^vill.
S. D. Med Högloft. Ridderflapet och Adeln
instämde PcesteSiändet uti det beftut, att ConstitutionsUtstottet
öfwer den frägan, huru inom ett RiksStand
i afseende pä beflutet förhällas bör, wid inträffande
likhet i rösternas antal, eller huru den der
-
29 6 Dm 4 November.
af uppkommande jnactivite mä kunna alldeles företommas,
ma såsom öfwer ett till Riksdagsordningen
hörande mål. med sitt utläkande inkomma; hwilket
härigenom stalie de Respecsive MedStänden samt
ConstimtionsUkstottet wördsamt och manligen medde«
las- Ul supra,
kix krotocollo
u H7, Rimqvist,
S. D, Efter nu fulländad granstning af Rik§
sens Höglost, S anders EonstuutionsUtstotts förändrade
försiag till Riksdagsordning, har PresteStän,
dtt detsamma för sin del antagit pä det sätt, att
följande förändringax uti neyanstrifne § § mä iakts
tagas, nemligen;
§' !Z'
Ständer ansäg den Ig Z. böra Mlifwa sadan,
som den först blifvit projectcrad. och uti det tryckta
förslaget finnes införd, dock med följande ändringar,
nemligen ! I stället för ordet utom strifm-s jämte.
I stallet, tor: stro sjelfkallade Riksdagsmän,
lä-tes: af Ronungen till Riksdagen kallas;
Uttrycket.- Uppsala Stift för Stochholms Stad
2-ne samt för Stiftet fem, andras till följande:
Upsala.Stift fem- Stochholms Stad twa, och
oroen Abo fyra, Borgs twa samt den de fjelsi
we aflöna/ mga.
§. 23-
Den 4 November. r'97
PcesteSländek ansäg lika med Ukskotlek, Vice '
Talmurnen böra af Konungen utnämnas; men i
händelse de öfrige Resp. Standen icke stuve deruti
inga, förbehöll sig Ständet öppen talan i denna punct.
§- 38.
I afseende uppå denna H, har PrcsteStandet
för sin de! bestulit att omröstningar i Nbotten böra
ste Ständswis, sa wal i allmänhet, som inom Banko
Utstottet i synnerhet, inom hwilket sstnäMnda, i
händelse att twä Ständ stadna emot twä, uti sabatie
mål, som böra hemlig» hällas, en Ledamot borde
utlottas, da antalet af Ledamöter är färm, och derefter
votering per Capita anställas: men om malen
är» as den natur, att de ej fordra hemlighet, böra
ifrän Banco W stöttet, äfwensom ifrän de öfrige Utskotten,
de ottea meningarne underställas Ständens
pröfning och afgörande»
§. 47.
Den uti denna H föresiagne beredning af följande
dagens föredragnings-ämnen, har PrcsteStandet
icke ansett behöflig.
§ 56.
Ordet Grundlags frågor har Ständet ansett
kunna lämpeligare uttryckas, salunda: frägor om
Grundlagnrne.
§. 78»
2^8 Den 4 November- »
§. 78.
Det i denna förekommande uttrycket; E
bewiljad bUfwit, ansäg Ständet böra uteflutas.
För öfrigt wille PresteStändet, i afseende pä
,2, 14 och iz Z § säfom mera enftildt rörande de
öfriga Resp. Ständen införwanta destas besiut.
Hwad äter angeck 41 § r Momentet, sä och
ehuru Ständet för sin del icke ansäg nägot hinder
för Herrar StatsMinistrars, "Stats- och Justitie
Räds, HojCant;lerens och föredragande StatsL-ecre^
terares deltagande uti Riksdaas-arenderna inom sitt
S änd, wille dock PresteStändet afbida Höglofiiga
Ridderskapets och Adelns utlätande, för att sedermera
fatta sitt beslut härom. Ut supra.
Lx krokvcoslo
^s. 17.
Utdrag af Protocollek hällit hos Högwördige
PresteStändet d. 21 Oct. 1809.
S. D. Wid föredragande af Högloft. Ridderskåpet
och Adelns ProrocollsUtdrag d. io dennes,
af innehäll, att Högloft. Ridderjkapet och Adeln förenat
sig med Hederwärda BondeStändet i beslutet,
rörande redvwisningen för allmänna medlens
förhållning sidan 1802 ärs Riksdag, samt att för
de
Den 4 November. 299
de Revisorer som komma att tillsättas, en Jnstruction
af StcksUlffottet bör förefläs, amag Ständet
ett sädant uppdrag ät StatsU stoktet icke wara förenligt
med Ständns d. 18 nä,lleone Äng. rui »-etta
ärende wiötagne be,rut; hwarom ProtocvllöUtdrag
till de Respenivl MedStänden samt Stu.Urstotlet
skulle wördsamt och wänligen öswerlemnas. Uc supra.
Lx krotocollo
P lil. ^Imc^vill.
S. D. Sedan Riksens Högloft. Ständers Lagutskott
uti nu företed Betänkande as den z bennes
tillstyrkt Kongl. Ma ns Nädiga Pro ofttion, angående
förökning af underhållet för bysatte personer,
beslöt PresteStLndet att Hogstberörde Nädiga Proposition
i underdånighet bifalla. H.vilket genom
Ukdrag af P otocollet skulle till de Resp. MedSiänden
samt LagU skottet wördsamt och wänligen iuberattas.
Ut supra.
Lx krotocollc»
js. kli. ^Im^vist.
S. D.' I anseende till en emot Riksens Högloft.
Sanders LagUtskotis Betänkande, rörande Herr
HofJntendenten och Riddaren Ibams samt Herr
Borgmästaren LZZes yrkanden i anledning af Kongl.
Mastts Nädiga Proposition om tillökning i under,
haller för bysatte personer, gjordt »»märkning, har
berörde Betänkande bliswit till Lagutskottet älersör
wi
-
Zoo Den 4 November
rvisadt;
hwarom underrättelse ffulle de Resp. Med
Ständen
wördsamt och wänligen lemnäs. Ut supra,
Lx krotocollo
P O.
S. D. Ester anstäld granskning af Riksens
Högloflig» Sländers LagUtftottö Betänkanden, angående:
r:mo
Witz bestämd tid, inom hwilken häktade personer
böra för rätta ställas.
2:0 Ändring af tiden för Damluckors öppnande.
z:o Fardag ä FideiCommitz fastighet för en afliden
innehafwares Sterbhus.
4:0 Wilkor wid afhandlingar om fast egendom.
§:o Forum för brott af i S'äderna garnizonerande
manskap; beflöt PresteStande', akt berörde Betänkanden
till alla delar bifalla. H oilket genom
Utdrag af Protokollet skulle de Resö. MedStänden
sairtt La U skotlet wördsamt och wänligen
»neddelas- W supra.
kix krotocollo
I. v. ^lm^vik°
Utdrag
