# ID: svediakorp-gov184
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,634
# sentences: 1,843
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 2Z Oclober. 4617
ben och af Kongs. Franska Orden pour Is marils
mHilkurs Herr Osmé! 2acco, som enligt Riddarhus,
Utskottets intygande alla nödiga prästanda fullgjort.
Bifölls.
Ridderskapet och Adeln ätskiljdes kl. ^ till 2.
Zn ststem krotocolli.
H.. 6. Lilver stolpe.
Onsdagen den 25 October.
kjsnum kl. 5 eftermiddagen.
Ordförande Herr Grefwe De ja Gsrstie, ^a
cob.
Upplästes ett af Riddarhus - Utffottet inlem,
Nadt sä lydande:
-Hörsamste Memorial!
HoS Riddarhus - Utffottet, har till desi genomseende
och granskning bliswit söredragne Jntroductionsprästanda
för Majoren Olod jacob känsel, och betz broder
Capitain Larl ^xsl KanZel, hwilka genom Kongl. Ma,
jestäts nädiga Resolution af den 29 Juni: 1809 blifwit
adopterade uti Adcliga Ätten von kost N:o 687 ä
Riddarhuset. Och fär Utskottet, enligt wänlig praxis,
detze Jntroductivns - Oocumenter till Högloft. Ribber,
skapet och Adelns egen närmare ompröfning öfwerlämna.
Witz
46l3 Den 2Z October.
Md anmälandet af ett mäl, till sin beskaffenhet
sä nytt som detta, och dä uti Regerings - Forincn
af den 6 Junie iZoy icke finnes rörande Adop,
tioner i Adeliga Atter, nägot stadgande förcffrifwit,
har Utffottet tvid jemförelse med den princip som j
Z?:de H af nyp berörde Regerings»Form synes räda,
rörande Adelffaps förlänande, trott sig icke böra fört!,
ga de lwiftrclsmäl som hos Utskottet up,ostätt, huruwida
det ät Herrar känsel genom ofwanbci örde höga resolution
förlänade Adelskap med samma princip karr
anses fullkomligen instämmande, ds desse Adopterade
personer undsätt Adelskap för sig och sine afkomlingar
(pä sätt ofwan Sberopade Z7 Z stadgar) under samma
tid som af dem introducerade Adeliga Ätt, hwaruti de
blifwit upptagne, ännu existerar sä .väl hufwudgrcncn
som flera sidogrenar, in.d den ärfteliga rätt och adcliga
wärdlghcten, som under det förflutna Regerings - sältet
förlänades.
Hwad äler beträffar den omständighet, att säsom
nu ffett, twänne personer, genom samma Kongl.
Resolution med Adoption uti en Adelig Ätt blifwa bcvädadc,
wägar Utskottet hysa ben förmodan, att wid en
siik händelse, det skulle närmare bfwercnsstämma med
billighet och rätkwisa, om hwar och en af desse personer,
som hwar för sig undfätk serskildt förmäner, äfwen ock
.förpliktades, att hwar för sig serskild Jntroduction erlägga.
Blifwandcs bock dessa yttranden, säsom rörande
omständigheter wid hwilka Utffottet saknar grundlagens
tydeliga stadgande, endast anmärkningS-wis framstälde
till Höglofl, Ridbcrffapct och AdclnS mognare
om
-
Den 2Z October.
4619
omprövande och upplysta bekommande. Slockholm
d. 12 October 1809.
Pä Riddarhus-Utffotteks wägnar:
lss. L. kennet. k. ^älersträsile. Isture von ^ackre^.
Friherre L e 6 e r kt r ö m, stacod, hcmstälde
om det icke wore cnligast med nu gällande författningar,
att de twänne bröder, som här under Adeliga
Ätten von Koll blifwit adopterade, mätte fä hwardera
sin särskilda nummer och säsom serskildt utnämnde
anses, hwilkct han trodde borde Kongl. Maj:t i underdänighet
underställas.
Herr Z.otk lie b, dar! krestrlc, ansäg
billigt att bägge borde betala inkroduction, men ej att
de skulle fä hwar sin serskilda nummer, ty bägge bure
samma namn von kolt, hwaraf ej mer än en nummer
förut funnes, hwarjcmte borde komma i bcrragtande,
att som detta wore en adoption, uppstode i alla fall
derigenom ingen ny nummer pä Riddarhuset.
Herr käklmnn, Otto krestric, förklarade
att ämnet syntes honom alldeles nytt, och af den natur
att Constitutioncns stadgande derwid bchöfde noga pröf,
was, han anhöll derföre att det nu mätte fä hwila pä
bordet.
RopadeS Ja.
Upplästes följande af Riddarhus - Utskottet
inlemnade Memorial, innehällande ett Utdrag
af -
4620
Den 25 Oct-bev.
af de Adeliga Privilegierna hwilka äfwcn upplästes, sä
att jemnförclstn §:wiS kunde anställas.
Hörsam,naste Memorial!
Genom Högloft. Riddcrskapct och Adelns bcssut
af den 6 ststl. Scptciubcr har det blifwit RiddarhusUtstottet
uppdragit, att författa och inkomma med elt
sädant sammandrag af 172g ärs Adeliga Privilegier,
hwaraf kunde utrönas, hwilka af de Ridder skåpet och
Adeln förut tillhörige uteslutande rättigheter, »verkelin
gen ännu äro öfrige.
Till fullgörande af en sädan föreskrift, har Utskottet
ansett sig, under en sorgfällig granskning af
wcrkeljga förhällandet böra noga och med tillbörlig uppmärksamhet
gcnomgä sä wäl Adeligc Privilcgicrne af
den 16 Ockober 172'^, som de derefter utfärdade Författningar,
hwilka i mer eller mindre afseende kunna
anses för Ridderskapct och Adela medföra nägon sädan
uteslutande förmän, hwaraf andre medborgare inom samhället
icke warit eller äro delaktigc.
Utskottet har funnit fjclfwa sammanställningen
i det hela af 172Z ärs Adeliga Privilegier, wara fattad
i en tidcpunct, dä en af de i Swerige icke owan,
liga Regcments-fdrändringar, inskränkt en gränslös Ko,
nunga-magt och lemnat öfwer höfman utwidgad frihet
i nationens Representanters händer. Wid en sädan
tidcpunct, hade det wiherligcn kunnat förmodas, att
de öfrige Riks »Ständcn, om fulla skäl dertill warit,
ej utan uppmärksamhet bordt lemna fastställelscn af ett
enskildt Ständs uteslutande Privilegier. Deras lika
frihet i rättigheten att göra föreställningar emot hwad
af en sädan wigtig handling borde eller kunde anses
orätt
-
Den 25 October.
4621
vrättwlst, och deras dä ägande fulla magt, akt göra
säbgne föreställningar nog werkandc kill ändring och
rättelse skall alltid göra det företaget swärt, akt rätteligen
och utan misstag kunna förklara, huiu och af
hwad orsak en tädan frihct och en sädan magt, under
ett längt tids-förlopp, kunde lämnas uti owcrksamhct.
Riksens Ständers under detta tidehvarf öfwer alla
kloka gränsor utwidgade styrelse - magt, kunde likwäl icke
med framgäng angripas och störkaS utan genom beredandet
af inbördes missnöjen och oenighet Riks - Ständen
emellan, hwartill Riddcrffapet och AdelnS Privilegier
blcswo utsedde att nyttjas, säsom orsak och förcwändning.
Hwarthän genom frangängcn af ett sädant
beredande ett urgammalt och sjelfständigt Fäderneslands
ställning steg för steg blifwit drägt, hurudanc
Regerings - Lagar derigenom upkommit och hurudan
werka» af dessa Lagar blifwit, bör Utskottet nu wisser»
ligen icke upprepa.
Efter dessa anmärkningar, hwartill sjclswa ämnets
beskaffenhet gifwit anledning, anser Utskottet sig
särskildt döra granska hwarjc Z af 172Z ärs Adcliga
Piivilcgicr och derwid göra de erinringar, hwartA beskaffenheten
och innchället kunna föranleda.
Om trid föredragandet häraf, Högloft. Ridder,
skåpet och Adeln lätcr först uppläsa hwarjc § särskildt
och sedan UtskctutS deröswer gjorda anmärkningar,
torde sammanhanget lättare kunna fattas, och redightien
af hwarjc omständighet mera Utwecklas.
1 § finnes innchälla en läfwen och tillsägelse,
ten uka'' rgct werkeligt förwällande Riddcrffapet och
AdUn e alltid sätt till godo njuta. Den senaste
j Hntwudstaden för 2O är tillbaka hällne Riksdag bfLredje
Band. N:o 223. wer,
4622 Den 2g Gctober.
wertygar i mera än ett afseende att denna § för Ridderskapct
och Adeln icke innehäller nägot särskildt Privilegium.
2 § synes wäl lämna Ridderskapet och Adeln
en Förmäns« rätt till Rikets högre Embeten; som ofta
warit lika sä mycket afnndad som litet förtjent att wara
det. Dä nu mera wägen icke är stängd, eller pä
längliga tiber warit det, för ben sanna förtjensten, att
utan bördens afseende, uppstiga till Rikets högsta wärdighcter
i Embetswägen, anser Utskottet sig ingalunda
kunna upptaga denna § säsom nägon uteslutande rättighet,
hälst tvär senast antagna Regerings - Form af
den 6 Juni innewarande är tydeligen fbrcskrifwer: att
bäde Frälse - och Ofrälse Män i be högsta mäst magtxäliggandr
Embeten böra nyttjas.
Hwad z Z angär, torde samma anmärkning fä
gälla, som i anseende till näst förcgäendc § är anförd.
Konungens Cantzlic har redan längre tid ukgjortS
af lika sä mänga förtjcnte och skicklige Män titon,
som inom Riddcrskapct och Adeln.
4 Z lärer efter Utskottets tanka wltzcrligcn icke
utgjöra nägot Privilegium att fä resa i främmande land
för att idka bokliga eller fria konster, är och har längre
tid warit en lika sä gemensam, som oförnekad rättighet,
för hwar och en, som däraf wille sig begagna.
Hwad s § angär, hafwcr wära häfder hwad
början af samma § beträffar redan för 20 är tillbaka
nogsamt wisat att nägon uteslutande rättighet för
Ridderskapet och Adeln i ben delen wisserligen icke inträffar.
Ort öfriga af samma § är genom de tvid
samma tid utfärdade Författningar för alla Riks
Stän«
-
Den 2Z Gctober. 4623
Slänbcn af lika beskaffenhet, och rättigheten att i mindre
brottmäl ställa personel eller Real borgen har,
Utskottet wetterligen, hwarken kunnat förneka- eller
blifwit nägon förnekad, som är worden ansedd hafwa ben
wcderhäftighet och den werkeliga tillgäng i ägendom,
att wederbdrande Lagen- handhafware och »verkställare
kunnat sädant tillära
6
§ syne- ändteligen utgsbra ben första uteslutande
rättighet, som Utffottet hitintill- kunnat igenfinna
i Rättigheten, att i gröfre brottmäl, sedan ransakning
wib Under-Rätten fbrcgätt, blifwa dömd k
Hof-Rätten, och att tvid benna högre Domstol, med
fbrbigäcnde af Undcrrätternc, genast fä gjbra wiHe twiste-ämnen
anhängige, mäste dock, ehuru obctpdlig den
ock är, anses säsom en förmän, hwadan Utskottet, i
det författade sammandraget, ej bordt unbgä densamma
upptaga.
Örn uti 7 § Ridberskapet och Adeln tillagdt
rättighet att tvid besättande af Kprkoherde-lägcnheter S
landet ä wihr ställen utbfwa det sä kallade Ju- Patronat»-
anser Utffottet äfwen ukgjbra en uteflutande förmän,
och att JuS PatronatuS som ätfbljer en ägendom
alldrig kan utöfwa- af ägaren bertill, sä wida han icke
är Adelsman. Ort öfriga af denna § innefattar för
Riddcrffapet och Adeln icke nägöt uteflutande Privilegium,
enär en Säterie - ägare inom en Sockn efter
författningarne e) äger flera röster eller större rättighet
tvid ett Prästewahl än efter Summan af bet oförmedlade
Hemmantal han äger, alldeles lika med hwar)e
ägare och innehafware af Krono- och Skatte.
Sedan Riddcrffapet och Adeln afsagt sig ute.
stukande rättigheten att besitta Säterier samt Rä - och
Rörs
-
Den L5 Octobcr.
Rörs. jemte Jnsokne - Hemman, finner Utskottet 8 §
af Adcliga Privilegierna icke innefatta nägvn annan
Ridderlkapet och Adeln ensam ännu tillhörande rätt, än
ben att sammandraga och afhysa till Hemmantal skatt»
lagdc Rä-- och Rörs-Hemman: Akt stylta SätericS--  fnhetcn af nägon Sätes, eller Ladugärd till annat
Frälse - Hemman af lika Hemmantal och godhet, sä
rväl som att till Ladugärd bruka sina Insockne» eller
WcckudagS - Hemman, hwilka rättigheter Utskottet an,
ser endast kunna utöfwaS, dä en Adelsman är af Egen»
dommcn rätter ägare. Alle öfrige i denna § uppräk»
nade fri - och.rättigheter tror Utskottet tillhöra sjelfwa
jorden, och dä den af hwilkcn som hälst kan besittas,
säledcS ej utgöra nägra Riddcrskapct och Adeln ensamt
tillhörande förmänen likwäl och dä de friheter, Säterier
jämte öfrige alla siags Frälse» Hemman ännu ätnjuta,
grunda sig pä Ridderssapct och Adelns förr äg«
de uteslutande rätt att deni besitta, anser Utskottet sig
i Sammandraget böra uptaga dessa friheter, fastän de
nu incra endast tillböra sjelfwa jorden, icke Personen,
som af jorden är ägare.
Hwad 9 § sinnes stadga angäende friheten för
AdelnS Landt» Bönder och Utsockne Frälse» Hemman,
är genom senare Författningar och Rid-derskapet och A,
delns wid denna Riksdag gjorde afsägclscr ändrat och
vpphäfwit, samt utgör i alla fall icke något uteslutande
Privilegium, nar sädane Frälse - Hemman redan
länge af hwilken som hälst sätt ägas och besittas»
io:de § finner Utskottet pä intet sätt utgöra
nägot Privilegium. Swenika Folkets allmänna rätt
att g beskatta, och att ef,er stadgande författningar bidraga
till LandekSs förswar, är för alla Ständ lika
fbrwarad i wära Regerings, Lagar, och nägvn person.
lig
Den 2Z October.
4625
lig uteslutande frihet i besse delar, är Ridderskapet och
Adeln wisjerligen icke förbehällcn.
Första Momentet af licke § anser Utskottet
innefatta en rättighet, som är gemensam för alla ä«
gare af Frälse - räntor, de mä wara inom eller'utom
Adels - Ständet, enär ingen as senare egenskapen, som
äger en Frälse - ränta, är »betagit, att äfwen kunna
fbrwärfwa ägande - rätten kill jorden hwaraf räntan
utgör, och sä medelst blifwa ägare af Hemmanet säsom
fullkomligt Frälse; men hwad deremot angär rättigheten
för Ränte - ägaren, alt dä jorden säljcs utom Börd,
den samma till sig lösa, sä anser Utskottet en sädan
rättighet endast kunna äga rum dä Ränte - ägaren är
inom Adels - Ständct, och sälcdcs för det samma ukgöra
en uteslutande förmän, som i sammandraget bordt
upptagas.
Enligt 12 § äger Ridderskapet och Adsln, likIväl
utom inskränkning i andra Ständs Privilegier, att
äga och bchälla stna hus, Gärdar och Frälse - jord i
Städerne, fria frän all Kronans och Stadens tunga,
dock detta med de undantag som i anseende till Inqwartering
i Krigstider eller i öfrigt stadgade äro.
Detta sä wäl som rättigheten att emot kontingent i
Städerne driswa handel, som likwäl icke lärer sä utsträckas
till minuthandel, har Utskottet ansett sig i
Sammandraget säsom en uteslutande förmän böra anmärka,
men w!d granskningen af hwad iy:de F i Adelige
Privilcgierne sinnes stadga, will Utskottet i denna
del närmare söka utweckla as hwad mer eller mindre
fördclagtig beskaffenhet, denna rättighet anses kan,
och agtar af sädan orsak nödigt att k sammandragek
pä ett ställe anmärka, hwarutinnan den Ridderskapet och
Adeln tiilagde Handels, rättighet enligt sä rvä! Privi
-
Den 2Z October.
reglerna som andre nu gällande författningar werkcli,
gen finnes bestä.
iz T torde wisterligen icke anses innefatta nä,
gon för Ridderskapet och Adeln uteslutande förmän.
Dcn här stadgande rättighet ivid mineraliers uppfinnan,
de och anwändande, anser Utskottet enligt wära DergS,
författningar wara för alla gemensam; och hwad angär
den i Kongl. Brcfwct till Kammar - och BergSCollegierna
af d. 2 Aug. 17Z1 utstakade wista frihet
för Hammarskatt ivid de StängjernS - Werk, som pä
Frälse, jord äro belägne, sä, enär sädana Werk redan
för betta warit och alltid kunna komma i Personers
Händer utom Adels Ständct, lärer nägon uteslutande
rättighet i benna del, som endast ätsöljer jorden, icke
för Ridderskapet och Adeln kunna anses äga rum.
Dcn i 14 § stadgade rättighet, att, utan förrut
i wänlig wäg crhällct tillständ ä Säterie eller Frälse
- Hemmans ägor uppsättja och nyttja Mjöl-vch Säg,
Qwarnar till husbehof, anser Utskottet för Ridder,ka,
pct och Adeln wara cn uteslutande förmän, som ej tor,
de kunna begagnas derest sädan Egendom i Ofrälse
Mans hand finnes. — Hwad äter angär sädana Qwar,
nars inrättande och begagnande till Tulltägt, sä inneHafwer
i den delen Ridderskapct och Adeln icke större
förmän än hwar och en annan Krono, och Skatte,
ägare.
Alt Ridderskapet och Adeln enligt 17 § uti
fine egne tillhörige Sjöar, Strömmar och Äar äger
nyttja Fiske» lärer icke kunna anses säsom nägot Privilegium.
Hwad angär Fiske i Saltsjön pä fria djupet
och säledcs hwad egenteligcn kallas utomskjärs, sä
lämnar Författningen om Fifferierne af den 14 No
rvem
-
Den 2Z October. 4627
»ernber 1766 samt stadgan om Nordsjö - Fisket och
Salterierne i Bohus Län af den 2O Nowcmber 1774
ingen anledning akt Riddcrskapct och Adeln dertill skulle
äga nägon uteslutande rättighet, twärtom att dcHa näringsfäng
äro för alla Rikets inbyggare lika öppne,
äfwcnsom hwad Strandwrak beträffar, Fbrfattningarne
i den delen, med en uteslutande rättighet bos DykerieCompagniet,
alldeles icke tillägga Riddcrskapct och Adeln
uägon förmäns - rätt.
Enär hwar och en ägare af jord, enligt wära
Lagar, äger rätt hafwa den skog fredad som ä hans
jord wäxer, lärer nägot Privilegium «ki l6 § mbjeligcn
icke stä att igenfinna. Rättigheten för Sätcrie-och
Frälse - ägare, alt utan tillständ hugga witza bärande
träd, anser Utskottet i bfwcrcnsstämmelse med wänlig
praxis tillhöra jorden, och pä sädant sätt har den ock
länge blifwit utöfwad i hwarS ägor jorden ock warit,
hwadan denna omständighet ej kun anses utgjdra nägon
utcsiutande förmän.
17 Z kan ej eller med minsta skäl anses säsom
nägot Privilegium. Oen sist utkomne stadgan om Jagt
och Ojuifäng af den IZ April förledet är, finnes i
dctza delar mera inskränka än lämna Riddcrskapct och
Adeln nägon utcsiutande rättighet.
I anseende till 18 Z har Riddcrskapct och Adcln
under benna Riksdag afgjort en rättwiS inskränkning
i den rättighet Ridderskapet och Adeln härutinnan
ägt. Utskottet har sälcdcs i sammandraget anmärkt
och utfört, huru och pä hwad sätt denna § ännu»
enligt Riddcrskapets och Adelns Protocolls - Utdrag
af ben 2 sistlcdne Juni!, kan säsom älerstäende Privilegium
werkeligcn anses»
En,
4623
Den 25 Oetober.
Enligt 19 § ar det, ttkom hwad förirtgäende
12 § fi. ires stadga om frihet till Inrikes handeln,
Ridderskapet och Adeli: tilla>ct, alt emot skalig CoNtingen
k till Staben, handla med Växlar, reda i Skepp
i Städerna, handla i Grotz med Utrikes wahror, men
icke i minut, samt inrätta Manufakturer, som äfwcn
jämlikt 1 § nti allmänna Manufaktur - Priveligierna
af den 29 Mlji 1789 är ansedt wara Ridderskapet
och Adelns uteslutande rätt att kunna »verkställa pä
Landet. Af detta stadgande synes likwäl ostridigt följa,
tilt en Adelsman, som wcrkeligen lärt pä handel och
sälcdes för sin Person fullgjort hwad Handels - Reglementet
af den 19 December 1794 fö» esti ifwer-, likwäl
alldrig kan blifwa annat än Contingent«Borgare
lika »ned den som alldrig lärt dcrpä, men att han» kimot
hwad Lagan stadgar lili 4 Cap. l Z HandelsBalken,
sä»'om endast och allenast Grotzhandlaiw, alldrig
kan fä befatta sig »ned Minut, bwaraf äter synes följa,
att rättigheten i denna del är för en Adelsman
mera inskränkt än för en annan. -I anseende till Fabrikers
anläggande pä landet, sä hafwa wid bärvin
uppkomnc frägor, enligt Kongl, Majtts särskilda 2:ne
Bref till Evmmcrcc - Collcgium af d. 11 Maji 1784
och 21 Mrrtii 1787, Ridderskapet och Adelns rättiahet
bertill blifivik säloni ostridig ansedd. Att den stadgade
Handels - afgiftcn icke skulle äga rum kör hwad
Ridderskapet och Adele» för betz enskilda husbehof frän
Utrikes ort införskrifwcr och inkomma läter, synes wäl
utmärka ett Privilegium, men hwaraf Utskottet twisiar
akt nägon Adelsman kunnat eller sätt sig begagna. Likasä
synes rättigheten att fritt fä utskeppa och afyttra
alla egna Productcr wara cn förmän den Utskottet lika
med de föregäcnde af denna Z ansett sig böra upptaga,
ehuru den troligen föga eller intet blifwit be,
gagnad. Oen frihet Bruks-Idkare i allmänhet ät
njuta
-
Den 2g Oclober.
4629
njuta att sä handla med SpannemZl, Sill eller Salt
till egit och sitt Bruks - Folks behof, kan wistcrligcn
ecke för Riddcrffapet och Adeln anses fäsom nägon ntcss,
ilande förmän, lika som rättigheten, att med egne
Fartyg utföra sine Bruks - Cffecter till Skapelstäderne,
j den händelse Upstäderne e) med säkerhet, hastighet oeb
emot billig fragt kunna besörja Transporten, ej eller
lärer, säsom nägot Privilegium för Riddcrffapet och
Adeln kunna anses, enär alla Bruks - ägare af hwad
Ständ som hälst, af denna billiga rättighet läka sig
begagna, och den alldrin, efter de upplysningar Utskottet
kunnat erhälla, af Ridderffapet och Adeln säsom en
enskild förmän finnes nyttjad. Friheten att sända sina
Batar till fiskande, eller att tillbyta sig till Fisk,
emot annan egen afwel, lärer ej kunna sträckas utom
de Fifferier därut! Ridderffapet och Adeln äger enskild
del och sälcdcs anmärkningen w!d is Z här kunna äberopas.
Riddcrffupet och Adeln lärer äfwcn säkert
icke nägonsin begagnat eller kunnat begagna en efter
Utskottets tanka i den delen för alla lika öpen förmän.
Att idka Oxhandel samt stalla Oxar utgör lik,
tv si synnerligast i wiste Provincer en förmän som Utskottet
ansett sig ej böra sörbigä, häldst Utskottet icke
känner den äbcropade Förordningen af den ig Januari!
ifiy4 wara genom nägon senare Författning »pphäswen
och ändrad, och äfwen hwad städjandet angär af
K^orio - och Kyrko Tionden af egit Frälse r Skäne, har
Utskottet uoptagik det sammanhang deraf, som efter
författning till Riddcrffapet och Adelns förmän inom
denna Province lärer äga ruin.
Hwad 20 H finnes stadga, angZende frihet för
Kronans Uppbörd af öde Frälse - Hemman, tror Utffot»
tet sig icke kunna anse säsom uteslutande rättighet för
Ridderffapet och Adeln, sä wida denna rättighet ock
skulle
4650 Den 25 October.
skulle blifwil begagnad, hwarom all anledning är att
rwisia. Frägan om förmedling af Hemman är ester
Författninganra underkastad samma granskning och
pröfning i Kongl. Kammar - Collcgio för Riddcrskapet
och Adeln, som sök hwarje annan Hemmans-ägare elton;
detta Ständ, och lärer sälcdrs säsom nägon utcflulande
förmän cj wara alt anse.
21 H finner U!skottct ej kunna betragtas säsom
nägot Privilegium, dä den endast innefattar sädane
skyldigheter som ätfölja Frälsc-jorden, och i vet hela
icke äro att anse säsom nägre fbrmäner, utan snarare
säsom anora ä Sätirie- och Frälse - Egendomar, de bär
pä längliga tider lika sä litet som Adels - Fane-Rcgementct
och dest tillerkände rätt att c) brukas utom Rikets
Landamärcn warit i fräga. Sedan nägon uteslutande
rätt att besitta Säteric-- och Frälse-jord nu mera
för Ridde, skåpet och Adeln icke finnes, spncS endast
af sädant skäl denna Z böra utur Privilegierna förswinna.
Den utl 22 § stadgade frihet för Adeliga Enkor
och Fadcrlösa barn frän Kronans Wapen-tjenst för
deras morgongäkwa och arfwcgods, kan af de skäl som
wid förcgäcnde F finnas äberopade pä intet sätt anses
säsom nägon uteslutande förmän. Den har i alla fall
troligen aldrig hwarkcn fäkt eller behbft begagnas.
2Z § lemnar ingen större rättighet för en A,
dels-Ryttare, än för hwarje annan Soldat, som un»
der krig i fängcnskap räkar och utgör säkert icke det
enda ställe i Adeliga Privilegierna som kunnat och
bordt uteslutas, och som utmärker att wid sammanställningen
deraf, man mera haft afseende pä widlpf
tig
-
Den 2Z (Vctober.
tighetcn, än pä dcn werkcliga förmän Ständer derigenom
skulle lillffyndas.
Wid granskningen af 24 § torde dek wäl ej
kunna eller böra anses säsom nägot Privilegium, akt fä
behälla hwad man en gäng nied stöd af gällande Författningar
fatt köpa. Om ä ena sidan de! skulle med
skäl kunna pästäs, att Ridderskaptt och Adeln under
fbi flutna Secler kanskenägon gäng,eniotganska medelmätligt
wärdc, ätkommlt full ägande-rätt af Kl vno-jord till kget
Frälse, sä skall wid betragtandc af de öden i denna
del, som Riddcrskapet och Adeln sä wäl genom Reductionen
pä l68o-talet och dch märkbara följder, som
sedermera genom ersättningen af oräkneliga Kronogravakiviicr
och Bytes-brister, hwilka ännu i denna
dag ej upphört att wara ett frugtanswärdt ämne för
hwarje enskild i Frälse-jord bestäcnde förmögenhet, äfwen
dcn mest nitiska granskare nödgas mcdgifwa, att
sädanc sbrmäncr pä det känbaraste sätt af oskyldige efterkommande
mäst ersättas. Ridderskapel och Adeln
är i öfrigt icke det enda Ständ, som skulle kunna sägas
emot en högst obctydclig lösepenning hafwa ätkommit
Kronans jord. Utskottet kan säledcs icke anse denna
§ för Riddcrskapet och Adeln innehälla nägon förmän
eller uteslutande rättighet.
25 § finner Utskottet utgöra en förmän, som
ehuru mindre betydelig dcn wara mä, enär ej annat
än en lösnings-rättighct antingen emot Kronans fulla
fordran eller efter högsta anbud härwid är utstakad,
kikwäl bordt uptagas. -1"
Att i händelse af lagligt förwerkande, nägot
annat gods än fdrbrpkarcns derunder ej fär innebegripa§,
hwarom'början af 26 § stadgar, lärer ej kunna
an
-
Den 25 October.
anses annorlunda än säsom en laglig rättwisa,men ingalunda
säsom nägot Privilegium. Det ätcrstäende af
samma § har deremot Utlkottet ansett sig i egenskap
af en uteslutande förmän böra upptagas.
Sedan Ridderskapct och Adeln under denna
Riksdag, med förkchäll af fri besittning af all Rikets
jord, för hwilkcn som häldst deraf sig ägande rätten
förwärfwa kan, ofsagt sitt hitintills hafde Privilegium
att ensamt äga och besitta Frälse-jord, som är af Säterier
Ladugärd?- Rä-och Rörs- samt Jnsocknc.-Frälse,
egcnskap, sä finner Utskottet deraf blifwa cn oundwike,
lig följd att allt hivad 27 § i Adelige Privilcgicrne
stadgar, alldeles förfaller och till sin werkön för fram,
tiden kommer att upphöra.
28 § finner Utskottet nu mera icke utgöra nä,
gon uteslutande förmän, häldst den wid flere tillfällen
klifwit begagnad af dem, som äro utom Adels - Stänbct.
Wid granskningen of 29 §:s Innehäll, har Ut,
skottet funnit den till sin första del, rörande giftermäl
emot Föräldrars eller Gifkomans willja, wara genom
allmänna Lagens stadgande uti 6 Cap. Gistermäls,
Balkcn en lika förcskrifwcn Lag för alla Swea RikeInbyggare
och sälcdcs icke nägot Privilegium för Rid,
bcrskapet och Adeln. Om senare delen af denna §
kör Utskottet stadna wid det yttrande, att ben samma,
utmärkande lynnet af det Tidehwarf dä den författa,
drs,1>ch dessutom aldrig efterföljd eller wcrkstäld, med
allt skäl utur Privilegierna torde sässm förswunncn fä
KnsrS.
80 § anser Utskottet w*ra en för Ridderskapek
och Adeln ännu ätcrstäende uteslutande rättighet som
Den 25 October.
endast af detta Ständ lärer kunna begagnas, hwadan
benna frihet i Sammandraget bordt anmärkas.
Hwad zi § st idgar, finner Utskottet likaledes
wara en för Ridde>. skåpet och Ädeln uteslutande rätt,
svin af andra ägare till Frälsc-jord utom Adels-Ständet
icke lärer kunna begagnas. Sista momentet af den,
kia §, säsom utgörande en gemensam rättighet, den
hwarje husbonde, ware sig inom eller utom AdelsStändet,
sä wäl enligt senaste TjcnstchjonS - Stadgan
af den is Maji i8os, som allmänna Lagen uti z5
Cap. 2 § Mistgernings - Balken ostiidigt äger, synes
ichc säsom nägot Privilegium böra upptagas.
Z2 § utmärker en frihet för Ridderskapet och
Adeln, att med Kongl. Majus eget nädiga samtycke,
. säledcs ej del förutan, samt med wista wilkor fä sätta
filt Bo eller flytta utrikes under främmande Herrskap.
Denna frihet som efter Utskottets tanka, enär Kongl.
Majus Nädiga li tständ dertill winnes, lärer wara gekucnsam
för alla Rikets Undcrsätarc, kan således, säsom
nägon uteslutande förmän, om ben ock kunde komma
tinder en sädan benämning, wistcrligen icke upptagas.
Sedan Utskottet fölunda granskat och genomgätt
allt hwad 1725 ärs Adeliga Privilegier finnes utmärka,
och derwid ansett sig kunna för säkert antaga,
att allt hwad uti uteslutande förmäner Ribderskapek
och Adeln werkeligen ägde Ivid den tidcpunkt dä de författades
och fastställdes, uti dem finnes intagit och anföldt,
sä att Utskottet ej ansett nägon granskning af
äldre Författningar, hwilkcn blifwit bäde swär och
till utgängcn owist, wara af nöden, sä har där»
«mot Utstottct trott sig med sorgfällig uppmärksamhet
böra genomgå alla sedan den tiden utkomne
allmänna författningar, som pä nägot sätt kunna finnas
-
Den 25 October.
nas pä Riddcrskapet och Adeln tillagde rättigheter äga
mer eller »lindre inflytande.
Utskottet bär derwid, fnnnit huruscdes genom
Kongl. Breswct kill Swea Hof-Rätt af den ii Maji
1726 wordct stadgadt, att Adelns Betjente eller Fogdar,
som förskingra de af dem uppburne medel och
räntor, skola anses nied lika straff som Krono-Detjente
de där Kronans medel tillgripa och förskingra. Detta
stadgande föga kändt och troligen ännu mindre efterlcfwadt,
har Utskottet likwäl ej ansedt stg böra fdrbigä,
utan har i 8 § af sammandraget, hwarmcd det spneS
äga närmaste gemenskap, det samina behörigen anmärkt.
Widare har Utskottet genom Kongl. Brcfwct
till General - Leuterations - Rätten af d. i> April
17Z0 funnit wara stadgadt, att Under-Officerare, som
äro Adelsmän och i kjcnstgöringcn begä brott, som ä
lif eller ära gä böra, derföre wid Afwer-Rätt anklagaS
eller dömas, men dä detta stadgande sinnes wara rn
nddwändig följd af hwad 6 § i 172g ärs Privilegier
finnes föreskrifwa, hwilket Utskottet i 2 H af betz författade
Sammandrag upptagit och anfört, sä har Utskottet
med allt skäl ansett stg böra ofwannämnde i
17Z0 ärs Konunga-Bref, egenteligen ej annat än en
af Privilcgicrne warande förklaring och tillämpning,
utesluta.
Widare har Utskottet funnit, huruledes genom
Kongl. Brcfwen af d. 2y April 1752, samt ben 28
Julii 1762, till samtclige Chcfernc wid Armeen till
Lands och Sjöss det blifwit stadgadt, att Ryttare,
Soldater, Dragoner och Bätsmän ej skulle tillätaS att
hafwa och bruka Adeliga Slägters namn, att genom
Kongl. Brefwct till Riddarhus,Oirectioncn af den 21
April 1755 eftertryckelig anstalt blifwit tagen emot
det missbruk att utom Adels - Ständer warande perso
-
Den 25 Mctober. 4655
ner, hwarkcn säsom Prircipalcr eller Fullmägtige pä
Riddarhuset skulle kunna intaga Säte och Stämma,
att genom Kongl. Kungörelsen af d. 10 Ana. 1762,
Ridderstapet och Adeln blifwit bibchällcn wid sin wanllga
Titulatur af Högwälbornc och Walborne, som till
andra Personer än de inom Adels - Ständet warande,
ej borde gifwas eller npttjaS; att genom Kongl. Förordningen
af den 10 Aug. 1762 Adelig Skölds och
öpcn Hjelms brukande af ofrälse man blifwit förbudit.
Wid öfwcrwägande af alla.desta Författningar, igenfinner
likwäl icke Utskottet i nägonthcra af dem, nägvrr
sädan utcflukandc werkelig förmän, som bör eller karr
komma under namn af Privilegium, och har pä sädarr
grund ej ansett nödigt i vesta delar, hwarom 172Z ärS
Privilegier i öfrigt icke handla eller ens omnämna, nä«
got utl det författade sammandraget anföra.
Pltcrligarc har Uttkottet suunit, huruledes ge«
nom Landt-Tulls och Accis - Stadgan af den 19 Sept.
1776, 12 Cap. och g § Riddcrskapct och Adeln jemte
wänga andra där uppräknade personer, äga rätt njuta
frihet för huSbehvis Dagcrie - Accis af den Spannmäl
som de i deras hushäll förtära, och pä sädan grund
äga akt för sig och sitt folk ärligen emot qvitto i AcciS-Kammaren
uttaga g öre Snut., säsom ersättning
för hwad i sädan afgift erlagdt blifwit. Denna vbetpdeliga
förmän, som i alla fall icke ensamt tillkommer
Riddcrskapct och Adeln, har Utskottet med allt skäl
ansett sig böra utesluta.
Enär ben i Konung ben XI:tas tid ut
färdade
Kprko-Lag tillätcr Ridderffapct och Adeln akt
med wiste stadgade wilkor kalla och begagna Hus-Präst,
sä har Utskottet trott sig, ehuru den i 172Z ärs P i->
vilegier icke är omnämnd, likwäl böra denna rättighet
i Sammandraget upptaga.
4656 Den Zg October.
Efter en sädan werkstald granskning af allt
hivad rörande de Ridderskapet och Adeln tillagdt förs
m^ner möjcligen kunnat sammanlctas, har Utffottck
författat det sammandrag af Ridderskapet och AbelnS
no ägande Privilegier, som till dctz upplysta pröfning
härmed Lfwcrlemnas, och hmaruti, ehuru ej i 172Z ärs
Privilegier upptagen, Utskottet ansett stg aldraförst
bordt utmärka den rättighet, att wid Riksdagar genom
en Person af hwarje lcfrvande -Ätt utgöra Rikets första
Ständ, som Ridderskapet och Adeln frän längst
förslutne tider tillkommit»
Utskottets innerliga önskan stadnar e) hermid
akt detta sammandrag och den granskning hivarpä det
blifmik grundadt mä i möjlig ste mätto hafwr nalk-US
fullftändighctcn, den utsträcker sig äfwcn dertill, att
den nyttiga öfwerkygelse derigenom mä stadgas och bis
behällas som Höglofl. Riddcrjkapet och Adeln med de
härutinnan ästade upplysningar äsyftat. Stockholm
den 16 Ock. 1809.
Pä Riddarhus-Utskottets wägnar:
K» Lennet. s. ^clisrsirasiis. Isiurs von
Sammandrag.
> § 1.
Ridderssaprk och Adeln är Swea Rikes första
Ständ, och äger mid Riksdagarne Säte och Stämma
för hmarje Ätt, efter hwad Riddarhus«Ordningen
smstadgan
§ 2-
Den 25 October. 46Z7
Z 2.
Hof-Rätt är Riddcrstapet och Adelns första
Domstol, sälunda att där stola alla mäl genast upplagas,
som röra arf efter Adelsmän, förordnande om dest
yttersta wilja, Förmynderstap för dktz Barn och Arfwingar
som Frälse äro, sä ock derest nägon will pä
rn gäng till Borgenärer dess egendom asstä, enthcra
Makan söker skilja sin lott i doct för den andras enskilda
gäld, eller A.fwingar ester Adelsman Urarfwn
gjbrclse lagligen begära. Hof - Rätt skall ock dö na
öfwer de brott der Adelsman förwärkar Lif, Ära, A,
delig frihet, gods eller arfwclig rättighet, sä ock om
rnwiges och andra flagsmäl samt förgripelse»- med stymfcliga
ord och gerningar Adelsmän emellan, dock atk
Dommaren i orten där gerningcn gjord är, först därom
ransakar. I alla andra mäl än här uppräknade
ä>o, hälla sig Riddcrskapet och Adeln till den Domstol
Lag och Författningar i hwarjc händelse förcskrifwa.
§ Z
Widalla
de Säterier - och F-älse-god§, hwarmcd
det sä kallade Jus Patronatus är förenadt, äger
Ridderskap^ och Adeln det samma, pä sätt ä hwarje
ställe stadgadt finnes, utan hinder utöfwa. Kommer
födan egendom i annor mans äao Utom Adels Stänket,
dä sörhälles med Patronals - Rättigheten pä sätt
derom särskildt kan föreskrifwaS. Den i Kyrko-Lagen
Ridderskapct och Adeln tillagdt rätt att kalla HuS»
Pr-ist, warder till sin kraft och wärkan oförändrad
bibehällen.
§ 4-
Alla Säterier, RS- och Rörs lamt särskilde stagS
Fräste-Hemman stola öfwer hela Riket bibkhälla de
Tredje Band. N;o 884° 2ri,
4638 Den 25 Gctober.
Fri - och Rättigheter, sädan jord af äldcr tillhirdt, nu
tillkommer, eller hädanefter lagligen kan tilläggas, och
Let i hwars hand den wara mä, inom eller utom Adels
- Ständet. Är Adelsman af sädan jord ägare,
dä tillkommer honom den rättighet att där han sä
nyttigt prdfwar sammandraga och afhysa till Hemmantal
Skattlagde Rä» och Rörs-Hemman: att flykta
Sätcric - friheten af nägon Sätes - eller Ladugärd till
annat Frälse - Hemman af lika Hemmantal och godhet,
sä wäl som att till Ladugärd bruka sine Jnsockncellcr
WcckodagS - Hemman, och mäge dchc friheter af
nägon utom Adels - Ständet icke begagnas.
§ 5-
Är Adelsman rätter ägare af Skatte-FrälseHemmans-ränta,
och säljcs den jord utom bbrd, hwaraf
räntan utgär, dä äger hän pä sätt och i den ordning
fbrfaktningarne fbreskrifwa samma jordlösa, hivar,
igenom Hemmanet i hans hand full Frälse, egenskap
sig ikläder. Till en sädan LöLningS - sörmän, mä den
ränte - ägare likwäl ej berättigad wara som utom Ariels
»Ständet är.
§ 6.
Riddcrskapet och Adeln äger, likwäl utan inskränkning
i andra Ständs Privilegier, att äga och
hehälla sine Hus, Gärdar samt Frälse - jord i Städerne
fria frän all Kronans och Stadens tunga; bock detta
med de undantag, som i anscciide till Ingwarkering,
Tomtören af ofri grund, samt Brandwakt, Lpckttänbning
och gatläggning siadgade äro. En lika fri disposition
äger äfwen Ridderskapet och Adeln öfwer deras
aflingehus och jord i Städerne. Emot särskild efter
rörelsens storlek afpahad afgift till Staden, äga Ridder-,
Den 25 October. 463g
derskapet och Adeln drifwa In - och Utrikes handel,
teda i Skepp, köpa och sölja wäxlar, samt inrätta
Manufacturer af alla stag, sä wäl i Städerna som pä
Landet. Bbrandcs likwäl ingen minut« handel nägors
stäkes idkas. För hwad Riddcrskapet och Adeln för
betz enskilda husbehof frän Utrikes ort infbrskrifwcr, mä
nägon Handels - afgift till Staden ej äga rum, dock
att Tull och öfrige umgälder rigtigt erlägges. Riddcrskapet
och Adeln tillkommer att In - eller Utrikes äk
inländskc eller främmande, afsätta, utskeppa och föryttra
alla egne Produkter och ärliga inkomster, de af stna
Frälse - gods och Bruk äga, af hwad namn de wara
mäge, allenast wänlig Tull och umgälder däraf betalas,
sä wäl som Bro, Mätare- och Wägare-penningar, där
sädanc fbrcskrifne äro: likwäl och derest sädanc Produkter
allenast genom nägon Stad till sjöh utgä, men
ej j Staden fbrpltras eller nedcrläggas, eller Stadscns
mätt och wigt brukas, äga desse sistnämnde afgiftcr icke
rum, därest de icke efter särskilde Författningar af nä.
gon wiss wahra betalas böra. Ridderskapet och Adela
äger äfwcn att idka Oxhandel och stalla Oxar efter förra
Författningar, hwarwid för dem, som i Skäne äga
egit Frälse med städjandet af Krono - och Kyrko - Tionde
däraf sälunda förhälles, att endast Halmen därunder
kommer att begripas, jämlikt Kongl. Majtts Nädiga
Bref kill Kammar - Collegium af d. 24 D-artii
Enär Adelsman af Säterie« eller Frälse-jord
ägare är, dä mä han utan ben omgäng Författningarna
därutinnan stadga, äga rätt 6 sädan Frälse-jord,
hwar honom lägligast synes, Mjöl-eller Säggwarn
till egit och underlydande Torpares-husbehof Upsätta och
begagna, samt pä fbreffrifwet M Krogar anlägga,
4640 Den 25 Oc kober.
hwilka friheter likwäl ej äga ruin dä jorden är k nägöns
ägo utom Adels - Skändct. Will äter Tullqwarn
byggas och inrättas, dä förhällcs dermed efter bwad
allmänna Lagen och särskilde författningar förcstri'wa,
ulan afseende i hwars hand Frälse-egcndommcn iva,
ra mä.
§ 8.
Riddcrstapek och Adeln äga sjclfwe käla ukpan,
ka de räntor och utstpldcr, som hos deras Frälse-Bbn, '
der och andra undcrhafwande kunna innestä, sä wäl
som hwad be för hus-röta eller eljest ostridigt kunna
wara skyldige, dock bör sädant wärkställas genom Twän,
ne owäldige Nämdemän, och hwad dcrwid med gwarstad
belägges, icke annorlunda försäljas än efter Gäldenärcns
hörande, genom Lagsökning hos Wederbörande
Konungens Befallningshafwande, hwilken om handräck,
ning bör anmodas sist inom fjorton dagar efter det
qwarstadcn blifwit lagd, och det wid samma qwar,
stads förlust. För de fordringar som frän innestäcndr
räntor och utikylder härrörde, äger Husbonden bättre
rätt och företräde till betalning framför andre Borgenärer,
äfwen som de Adelns Betjente eller Fogdar,
hwilka vä nägot sätt förskingra be medel och räntor
be för Husbondens räkning af best undcrhafwande uppburit,
stola wara samma straff underkastade, som dr
Krono-Betjente, hwilka beträdas att Kronans uppbur»
ne medel förskingrat hafwa.
§ 9-
Därest sä inträffa skulle, att nägra Säteris,iller
Frälse, gods hädanefter blifwa under Kongl. Majit
och Kronan inbragne, för efterräkningar af under händer
hafde medel, penningr-Eravatloner, EmbetS-förse
elser.
Den 2Z October. 464»
elser, eller annat siikt, d6 skall samma gods stä under
Ibsen antingen af rätter Dbrdeman eller annor i Slägren,
och därest sädan eZ finner eller icke gitter och förmär,
dä af annan Frälseman, antingen för den summa
Kronan Frälse - godset antagit, eller efter hwad
Högst derföre bjudcs därest Kronans fordran större än
godsets rätta wärde är, sä att hädanefter intet Frälse
niä hoS Kronan förblifwa.
§ ro.
Enär sä händer att nägon af Ridderskapet och
Adeln sitt Jordagods lagligen förbrutit och förwcrkat
hafiver under Kongl. Majit och Kronan, dä stall hwad
förbrytaren efter Lag tillhört och han mistat, bfwerlälas
nägon af hans slägt, dock Kongl. Majit öppet och
obehindradt gifwa det till hwilken af Slägte» som
han i Räder prbfwar hafwa det samma förtjent, en
eller flera. Skolandes silke benädningar icke säsom
Donationer och sörlänkngar anses, utan säsom Frälse
behälla den natur de före förbrytelsen haft»
§ 11.'
Det stall wara Ridderskapet och Adeln fritt att
1 sitt fbrswar och tjenst hafwa och hälla allehanda EmbetSmän
och Hanbtwerkare som till egit arbete och hushälsbehof
kunna tjenlige wara; dock böra inge flere antagas
och under Adelns namn förswaraS än de som
behbflige äro, och det utom att läta dem, de i Söderut
warande Embetsmän och Handtwärkare till försäng,
nägot för andra arbeta.
§ 12.
Fälles nägon af Adelns enskilde Bönder, folk
eller^ketjente eller ock nägon annan, hwem det wara
4642 Men 25 October.
rnä, ssm uppä deras Frälse-ägor nägot brott eller
mi§gjerninq begätt, till pcnningeböter, dä njute och behälle
den Adelsman, pä hvars ägor sädant skett, ben
vanlige jordägande eller K» ono-andelen af alla säda-,
na Sjören, som till twcffifteS gä, äfwen som mäls»
ägande-rätten deruti, enär han mälet i laga tid angifva
och med Domstolen utföra käler.
BegärdeS pä Bordel.
Justerades följande:
Utdrag af Protokollet, hällek i Högloft.
Ridderskapet och AdclnS klemarn
d. 25 October 1809.
S. D. I anledning af de upplysningar, som
genom yttranden sä wäl af Stars- som Bevillningsutskottet
inkommit rörande skiljaktig? uppgifter af BeWillnings-Summorne
för Krut - Socker-och Alun-tillverkningarna
i Riket, bcstöt Högloft. Ridderskapet och
Adeln anmoda Stats - Utskottet att söka genom Herr
Hof-Canzlerens benägna ätgärd skyndsammcligen häröfver
inhämta upplysningar frän Kongl. KammarCollegium
samt Kammar - Rätten, och detza upplysningar
Riksens Ständers plena meddela, bit luprs.
S. D. Bcstöt Högloft. Ridderskapet och Adeln,
säsom en följd af 62 § Regerings - Formen, att icke
till afgörande företaga nägra frägor om Skatters och
Taxors förökande, Bewillningen eller andra utgifter af
hvad namn som häldst, innan vederbörande Utskott
inkom
-
Den 85 October.
4643
inkommit med deras Betänkande» öfwer indragningsprojccter
och Riksens Ständer öfwer desamma sig utlätit.
Hwilket beslut skulle de öfrige Rcspettive Ständer!
wänlig!» meddelaS. vt supra.
S. D. FöredrogS till afgörande Stats-Utskottets
ben 4 i denna mänad upplästa Protocolls-Utdrag
af den 28 S-pk. rörande Recognitions-Skogarne,
och stannade Riddcrffapet och Adeln efter mäletS
behöriga bfwcrwägande i det beslut att Stats - Utskottets
utlåtande deröfwcr till alla delar bifalla. Swarvm
de öfrige Rcspcctivc Ständen skulle genom ProtvcollS
- Utdrag wänligeu underrättas, vt supra.
S. O. Med anledning af de tänkesätt det
Wällofl. Borgare - Ständet yttrat i betz genom Protocolls
- Utdrag af den 18 dennes Riddcrskapet och Adcln
wänligen meddelade swar, r afseende pä Ridderskapct
och Adelns fattade bcsiut, att äfwen under fredstider
ätaga sig Jnqwarlcring för stna hus i Städerne,
emot wista dcrwid fästade och af bet Wällofl. BorgarcStändet
äfwen godkända wilkor; bcflöt Riddcrskapet
och Adeln att till undanrödjande af det förhinder för
kraften och wärkan af detta beslut som skulle hafwa
uppkommit genom det Högwbrdiga Preste - StändetS
wägran att.för sin del i dylik inqwarterings-ätagande
ingä, c) allenast wid sitt förut fattade beslut förblifwa,
utan ock derjemte förklara, att Riddcrffapet och Adeln
för ben andel i inqwarteringen som skulle tillkomma
Ecclesiastique-Statens hus och gärdar i Städerna i
likhet med det Wällofl. Borgare - Ständet, rnqwartcrings
- afgiflen efter behörig fördelning sig ätaga. vt
supra.
Upp
-
4644 De» 23 Octsber.
Uppläster följande:
Utdrag af Protocollet, bältet k Riksens
Högloft. Ständers SlakS « Utskott d.
2Z October 1809.
S. D. Sedan till Riksén-' Högloft. Ständer,
Stats - Utskottet under den 25 Ml. Augusti afgifwit
desi betänkande och Förslag, angäende en wist ärlig un-,
derhälls - summa k ett för allt tilt Hans Ma):t Konun<>ens
och Hennes Majus v^otkningcns Hof- och HofStall-Stater,
samt för Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
och sä w^l Högloft. Riddcrskapct och Adeln
som oek Wällost. Borgare» Ständet detta Försiag till
alla delar bifallit, bwaruti jemwäk Högwördige PresteStändet
instämt, dok med tilstyrkande att tiden hwarifrän
detta borde taga sin början, mätte nvpä andragne
skäl beräknas ifrän och med den r näst?. Ianuarii,
i stället för att Stats - Utskottet föreslagit ifrän och
med d. 1 uti innewarande October mänad, men det
Hedrrwärda Bonde - Ständet deremot wäl bifallit förslaget
om HofhällningS-slimman, dock bwad angär stuterierne
pä KungSöhr och Strömsholm, hwilket ännu
Ständet ansett lämpekigen kunna skiliaS ifrän hivad
Stats «Ut>kottet i öfrigt projecterat, ärendet i denna
enda omständighet med de hermid i Ständet gjorde anmärkningar
till Stats-Utskottet ätcrförwist, sä hade
uti meddelte ProtocollS-Utdrag, Högloft. Rldderskapet
och Adeln b. gO sistl. Sept. Högwördige Preste-Stänket
under d. 2 l benna mänad, och Wällofl. Borgare»
Ständet under förstnämnde dag, i anledning af Expeditions
- Utskottet- Memorial och gjorda förfrägan i
afseende pä Expeditions-sältet af be Rcspective StändenS
härutinnan fattade beslut, till Stats - Utskottet ä
ters
-
Den 25 October. 4645
kersörwist detta ärend^ i dek ändamäl som RcgerlngSFormens
69 § omförmäler.
Etter erhällande af denna äterförwiSning, har
Stats- Utskottet, enligt 69 § i Regerings - Formen,
genom wi§a utsedde Deputerade af betz Ledamöter, mcddclt
det Hederwärda Bonde- Ständet de nödige ansedde
underrättelser i afseende pä ben anmärkning emot
StuterierneS bibchällandc ä StömSholms och KungSöhrs
KongSqärdar, som hoS Ständet blifwit gjorde, w!d antagandet
af Stats-Utskottets förslag om Hofhällningen
för deras Majestätcr Konungen och Drottningen
samt Hans Kongl. Höghet Thronföljaren. Och uti ankommit
ProtocollS - Utdrag, dat. d. iO t benna mänad
har Bonde - Ständet gifwit Stats-Utskottet tillkänna
det Ständet enhälligt bifallit Stats - UtskottetS project,
och att början med den nya regleringen nu mera mä
utsättas till b. 1 instundande Januari,', hwarjemte
Ständet bcfiutit att HoS Kongl. Maj:t under^änig anhällan
skall göras, att jcmwäl KungSöhrs och Strömsholms
KungSqärdar mätte till Ständernas fria disposition
öfwcrlämnas, och förslaget säledcS l hela sin widd
af Kongl. Maj:t t nädcr antagas.
I anledning häraf, lära Riksens Högloft. Ständer
altsä benägit täckas finna, att nägot hinder ä Bonde
- StändetS sida nu mera icke möker i afseende pä
Expeditions - sättet af StändenS fattade beslut, rörande
detta ämne.
Hwad äter angär den af Högwkrdige PresteStändet
wäckte fräga om tiden, hwarifrän StatS-UtskottctS
Förfina skulle taga sin början och hwilket dek
Högwördige Preste - Ständet föreslagit mätte beräknas
ifrän vch med d. 1 näfik. Januarii, sä lära Riksens
Högloft»
4646
Den 2g Gctobcr.
Högloft. Ständer likaledes täckas Hcnägit finna, alt benna
fräga nu mera af sig sjelf förfaller, sedan den lid
redan är förbi, hwarifrän StalS - Utskottet projccterat
att della mätte taga fin början.
Dä SlatS - Utskottet under d. 27 fistl. Äng.
härom till Riksens Högloft. Ständer aflemnadc desi för,
stag och hemställan, förmodade Stats - Utskottet, att
Riksens Högloft. Ständer skulle täckas dcröfwer sä tidigt
meddela deras yttrande, och j händelse af bifall,
derom äfwen hoS Kongl Majrt göra lika tidig under-,
dänig hemställan, akt wärkställighcten häraf, sä ividt
Kongl. Majrt med nödigt wälbchag täcktes emottaga förslaget,
skulle kunnat taga fin början med d. 1 i denna
mänad — eller detta ärs 4rde qwartal, till winnande
af den Zsyftade besparingen i StatS - Werkets utgifter.
Detta har af ofwananförde orsaker, som pä Stäts-Utskottets
ätgärd icke bcrodk, likwäl icke kunnat gä i
»verkställighet, och säledes lärer nägvn annan tid icke
kunna Kongl. Majrt i underdänighet fbrcfläS, ifrän
hwilken början härmed mä göras, än ifrä» och med d.
1 Jan. nästkommande är.
Stats - Utskottet fär i öfrigt till Riksens Högloft.
Ständer wördsammcligen anmäla, att det blifwer
desto angelägnare, att detta ärende warder med möjeligaste
första bragt till werkställighct, som det har ett
betpdeligt inflytande pä den reglering af Staten, öwarmed
Stars - Utskottet i öfrigt nu i det närmaste är
färdigt, att dest utlåtande kill Riksens Högloft. Ständer
afgifwa. Är och dag som förr skrifwit stär.
Pä befallning
^röstuilus. ^
Bc->
Den 25 Octooer.
Begärdes pä Bordet.
4647
Utdrag af Protokollet, hältet i Riksens
Hbglofl." Ständers Stats-Utskott b.
2Z Oktober 1809.
S. D. Uti ett till Hbglofl. Ridderskapet och
Adeln ingifwit, och dcrifrän till Stats - Utskottet remitteradt,
Memorial, har Herr Kammar - Iunkarcn och
Wessoren ^xel OinäerlleöIU hcmstäldt, alt det län as
ZOO0 R:d. hwilkct af Manufactur-Fonds-anedlcn blifrvit
bewiljadt Herr Bergs-Rädet Friherre kermelin,
enligt Kongl. Maj:ts Nädiga Bref as d. 2O Maji
I808, till understöd wid utgifwandet as deh Chartä,
samling öfwer Swerige mätte fä afskrifwas, och Friherre
kermelin för desi äterbetalande frikallas. Säsom
skäl till denna hemställan har Herr OinäerlkuIU anfört:
att sedan för längre tider tillbakars man insett
nyttan och bchosiret af Geographiste Chartor, och
Riksens Hbglofl. Ständer redan pä 1790 och 1740
talen härtill anflagit nägre, ehuru otillräckelige, medel,
samt äfwcn i följd deraf nägre Province - Chartor
blifwit ukgifnc, är bet dock först i senare tider som,
genom Herr Bergs - Rädet Friherre Ikernmlirm allmänt
kända, och i mänga afsecnden ädagalagde, patriotiske
nit, omsorg och möda fortsättningen deraf bliswit bragdt
till wärkställjghet. Herr Friherre lfleem-lin har redan
utgiftvit, utom en General-Charta öfwer Swerige,
25 stycken Province - Chartor, sä att nu blott
fkola äterstä 2:ne hwilka innan korrt stola för all.
mänheten framläggas. För att med den noggranhct
som därtill fordrats, kunna wnkställa sitt nyttiga före.
tag, stall Herr Friherre kkormeun icke blott genom
sticke.
4643
Den 25 Gctober.
skickclige Personer lätit äfwcn i dt mäst aflägsna ProSiucier
anställa Astronomisse observationer och Geometrisse
undersökningar, för att finna orternas rätta läge,
där sadan t warit twifwelagtigt; utan ock genom
anskaffandet af dyrbara utländssa Instrumentm efter
de nyaste uppfinningar gjort sin samling af Chartor
utmärkt af en sällsynt accuratesie och omanlig Typographisk
prydlighet. Den dryga kostnad Herr Friherre
kermelin härwid mäst widkännas, ssall uppgätt till
mera än zoooo R:d. däraf knappast ^-:del genom försälda
Chartor ssall blifwit ärsatt. Utom detta ssall
Herr Friherre kermelin wara i tillfälle, att enligt
det honom under d. io Januarii 1797 i nädcr lämnade
Privilegium, fullborda sitt werk med ett sä kalladt
försök till Beskrifning öfwer Swerige, i anseende
till betz Geographissa belägenhet och Mincral.Hjstoria
samt till Folkmängd och Näringar, med Tabeller, Ritningar
och Chartor; och under allt betta ssall Herr
Friherre klermeim, som af sin enskilda förmögenhet
gjort sä stora uppoffringar utan allt afseende pä framtida
ersättning, den ock genom försäljning af Chartor
swärligen ssall kunna päräknaS, icke af allmänna mebel
sökt eller njutit nägot widare understöd, än det efwan
omförmälte län.
Hwad Herr Iffnsterlkölö sälunda anfört, i afseende
pä Herr Bergs - Rädct Friherre k4ermelins nit
och förtjenstfulla bemödande, att förse Riket med noggranna
och säkra Chartor öfwer desi Geographissa belägenhet,
kan Stats - Utskottet ej annat än till alla
delar af egen erfarenhet witsorda: att företag af sädan
art, som hafwa för ändamäl att sprida ljus och
upplysning ibland egne Medborgare, förtjena icke blott
ett tacksamt afseende af samtiden, utan ock uppmuntran
och belöning af Skaten, dä dess tillgängar. sädant med
gif
-
Den 2Z Oclober.
4649
gifwa, lära Riksens Högloft. Ständer täckas finna
instämma med de grundsatser, som blifwit följde i alla
de tidewarf, hwilka önskat och befrämjat en stigande
odling. Herr Friherre kstermelin har icke begärt, och
Stats - Utskottet bör icke eller förliga att Statswerkcts
närwarande betryckta belägenhet synes icke eller mcdgifwa
nägot särskildt understöd i denna wäg, ehuru nyttigt
och gagnande företaget likwäl är — Men att det
redan ärhällne länet, som icke widare graverar StatsWerket
med nägon ny utgift, mä Friherre filsrmeiin,
säsom nägot understdo. dep hafda utgifter, eftcrgifwas,
och i Räkcnskaperne cfffeifwaS, anser StatS--Utskottet
sig äga full anledning, akt till Riksens Högloft. Ständer
wördsammeligcn hemställa.
Och som detta län blifwit bewiljadt och utgätt,
af de ä Stat till Manufacturernes befrämjande anflagne
medel, sä lära Riksens Högloft. Ständer i händelse
af bifall, härtill täckas hos Kongl, Majtt göra undcrdänig
anmälan och hemställan, att det samma mä,
efter hwad Stats-Utskottet här ofwan föreslagit, i
Räkenskaperna fä afskrifwas. Är och dag som >sörr
skrifwet stäk.
Pä befallning,
kröäelius.
Lades pä bordet.
Ridberffapet och Adeln ätffiljdeS kl. ^ till 8.
In siciem krotocolli
H.. 6. Lllvsrkoixs.
8br,
4650 Den 23 Octsber.
Lördagen den 28 Oclober.
klEnwn kl. 9 förmiddagen.
Uppdröls Herrar. Electorernes af andra Classen
lista, till rval af Ledamot i Bewillnings-Utstottct
efter Herr von Kumers och befannS i desi ställe dertill
wara utsedd
N:o 286 Herr kstösteLo, tortuna, (rustak
Henric, Ryttmästare.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollen, hällne k Högloft.
Riddel stopet och Adelns kienum
den 18» 19, 20, 21 och 2Z Ottodtr
1809.
S. O. Förehade Ridderstapct och Adeln till
afgörande Constltutions - Utstottets äter inkomna för,
stag till Riksdags - Ordning, jemte de deruti med anledning
af i Riks-Ständeu gjorde anmärkningar af
Utstottct förcflagne förändringar och tilläggningar, och
utsöllo öfwer hwarje § särstild Ridberstapet och AdelnS
dkflut pä sätt här nedanföre upptagit finnes.
§ 1. Bifölls.
§ 2.
Den 28 October. 4651
§ 2 BifdllS.
§ z BisöllS med ben förändring, att i stället
för orden i Samräd skulle sättas efter inhämtad!
yttrande af.
Z 4 BisöllS.
§ 5 BiföllS.
§ 6 BiföllS jemte dck af Utskottet föreslagna
tillägg.
§ 7 DifLllS.
§ 8 BiföllS med den förändring Utskottet
föreslagit, af ordet Hufwudjkaden kill Riksdags
orten.
§ 9 BiföllS.
§ 10 BiföllS, med dek tillägg att 5 Z Riksdags
- Ordningen äfwcn bland de här anförde stur
le
upptagas.
§ 11 BiföllS med UtstottetS tillägg.
§ 12 Likaledes.
ZZ iz, 14, is, 16 lcmnadcS oanmärkt?, säsom
be andre Respcctive Ständen cnstildt rörande.
§ 17 Bifölls, med ben förändring, att i stäl
let
för orden dem, för hwilka han är Zustmägtig,
skulle sättas dem, hwilka äro berättigade
att wälja; hwarjemte ock ConstitutionS - Utskottets
tilläggningar gillades.
§ 13'
q6ZJ Den 23 Octsber.
F 18 Bifölls med Constitutions - Utskottets
förändring j flutet af lista Momentek samt den förändring
i det senare, att ivalrätt ma tillkomma
alla af hwad Religion som hälst, hwilka annars
dertill rättighet äga.
§ 19 Lcmnadcs oanmärkt, säsom de andra
Ständcn rörande.
Z 20 Bifölls med den af Utskottet förcflag,
na förändring.
§ 21 Bifölls jemte Utskottets tillägg.
§ 22 Bifölls.
§ 2Z Bifölls Utskottets gjorda omarbetning och
tllläggningar.
§ 24 Bifölls med Utskottets tilläggningar,
§ 25 Bifölls.
§ 26 Bifölls med Utskottets förändringar.
§ 27 Bifölls med de tillägg, att propositionen
om Stats-Werkct bör astemnas inom fjorton
dagar fran Riksdagens bönan och den samma
wara ätföljd af en redowisning för GtatS-medlen,
samt i flutet af H, i stället för tillstyrkan eller
afftag, säktes till eller afstyrkande.
§ 28 Bifölls.
H 29. Momentet 1 Bifölls med ben förändring
att Lebamölernes antal mä förökas lill 24.
Momen
-
Den 28 Oclober.
Momentet 2 Bifölls jemte Ulskottcts tillägg,
dödskalle wid stukct pttcrligarc tilläggas, ut! Loll-ritnLionS
- Utskottet stör alltid owilkorli^en grfwa
Ständerna del af allt hwatz til! detsiuunia inkommer,
sä snart Utskottet sig deröfver yttrat,
samt derjämte lata delta ptt yttrande
medfölja.
Momentet g:dje Bifölls med förändring af orden
äge att till skall; wiv slutet skulle tilläggas, att
det ar hwarje enskilds LedamoiS af LontrUntionS
- Urskottet skyldighet att hoS sitt Stand
anmäla, om wid granskningen af Stats - Rådets
protocoilcr, han sinner Utskottet ej hafrva
gjort afseende pä de t detta Moment nämnde
ÄmbetSmänS förhållande, hwiiken anmälan
dock remitteras til! Utskottets utlåtande,
hwarefter och sedan det inkommit, Stånds
ma pröfwa oin den gjorde anmälan bör stänwisas
tili Justitia - OmbndSmannenS handlägIning
eller ej.
Momentet 4 Bifölls med den förändring, atk
skall sättes l stället för åge.
Momentet 5 skulle utgä, enligt htvad §onsti«
tutions - Utskottet sjelf föreslagit.
§ Zo. Momentet 1 Bifölls med ben af Utskottet
föreslagna förändring.
Momentet 2 bifölls Utskottets omarbetning med
följande tilläggning ester orden medlen emottagit:
och äge GtatS - Utskottet äfwen efterse räkenskaperne
ä aila de medel Stats - Lontoiret tlil
weder störande werk och behof utaSsignerat.
Tredje Dand. N:o 223. 3»«
4654 Den 28 October.
Inuti samma Moment skulle sättas Dall i stället
för äge.
Äfwcn Bifölls Utskottets särskildt tillagdt Mo«
mcnt.
Z ZI Bifölls.
§ 52 Bifölls jemte Utskottets tilläggning, dock
att ur den sistnämnde skulle utgä orden InstructlonS
utfärdande och.
H 8Z Bifölls, jämte Utskottets förändringar,
dock att Ledamötcrncs antal skulle förökas till 24.
§ Z4 Bifölls med följande tilläggning efter or«
den af alia stay; chwad de röra uppfoftringö,
och undcrwisnirmSwerken, allmänna Zattigrvardcn,
LandthuShallningen, Bergwerk m. m.
§ Z5 Bifölls.
§ z6 Bifölls med förökning af Ledamöternes
antal till 16 samt med Utskottets tilläggningar och
förändring.
§ Bifölls jemte Utskottets förändring och
tilläggning, dock att i den senare, efter Consritutionö
Utffottet, införes: och Banco - Utffottet.
§ Z8- I lörsta meningen skulle efter orden kwä
tredjedelar tilläggas, af ywarje Slandö i stället för
UtffottetS.
5? andra meningen skulle i stället för per La
pilL,
sällås Slandö - wis.
Dcn 28 Dctober.
I stöllet för Tredje meningen bifölls UtlkoltetS
förändring, och dercflcr skulle i stöllet för Besinnas
rösterne lika delade, saltas stadna Tina Ständ
kinot Twa.
Äswcn tillädes rörande Banco - Utskottet, att
när i understälininuS - siagor twa Stand stadna
enrot twa, bära oltcrnativerna R ksenS
Ständer ineddelas; men i de mål där B.mcoUtstortct
äger afgörande ratt, åge ordföranden
Vorum clceistvuM.
. § gc) Bifölls första hälften; och den af Utskottet
föreslagna ändring skulle ukgt, och l stöllet söttas:
som enligt Riddarhus - ordningen dertill
berättigad ar.
Z 40 BiföllS.
^ ar antogs i följande ordalag: Tjenstgörande
Stats-dRinistrar, Stats Råd, Justina-R -d,
^otLantzler, Justitia-Cantzler, Justitia - Ombudsman
samt Stats Secreterare, dä de enlrat
hwad hwarje Stånds särskilda ordningar stad.
ga, dertill berättigade äro, kunna ej säte och
stämma i sitt Stånds plana särnekaS, de särskilda
sall för Stars - Rådets Ledamöter undantagn»:,
da dem, enligt Regerings - formen ,
uppdragit är, att med konungslig magt och
ratt st>>ra. I Utskott eiler wal lili UtjkottS»
Ledamöter mä icke någon af förenämnde personer
deltaga.
Ä'wen skulle l sista meningen förklaras, att i
mäl som personligen röra en Ledamot af rtt Ständ,
mä
4656 Den 23 October.
mä han plena eller Ukffott öfwerläggnmgarne
men icke besiuten öfwerwara.
Z 42, punkten 1, Bifölls sä förändrad som Utskottet
densamma föreslagit. Punkten 2 af Utskottets
första förslag bibehölls, dock Munda förändrad: Galle
likrväl ej detta stadgande i afseende pä StatSConroiret,
hwilket, likasom Banco-och Riksgälds
- wäcken, bär i frågor om sjelfwa redsiviSningen
af medlen alla äskade upplysningar
omedelbarligen meddela.
§ 4Z Bifölls med den af Utskottet föreslagna
förändring.
§ 44 Bifölls.
§ 45 Bifölls med följande ändring i sista raben
Eruntlagarna, Riddarhus - Ordningen eller
GtändenS ordningar och Beslut fbrcffrifwa.
§ 46 Bifölls med Utskottets förändring,
§ 47 BiföllS med den tilläggning, att efter or,
ben: sä framt ej Gtändcn derom, särras: L wig.
tiga mål.
§ 48 BiföllS med Utskottets förändring.
§ 49 Bifölls med tilläggning efter ststa orden:
med dertill hörande actec och handlingar.
§ 50 Bifölls med den förändring, akt i stället
för personliga färolämpanden och oanständiga
uttryck, sättes: personligen förolämpande uttryck.
Äfwen bifölloS de af Uiffottck föreslagne förändringar.
Den 23 October. 46g?
§ 51 BiföllS med tltskottetS förändring.
§ 52 Bifölls sädav dcn i Ukffollets första för»
stag finnes redigerad.
Z sz Bifölls med Utffoltcls förändring.
§ 54 LEalebes.
§ 55 Bifölls med Ulskollels förändring, samk
esker orden: Grundlagarnas lydelse, följande tillägg»
ning, börandeS förut hafwa skälen till sitt wag»
rande anfört.
§ 56 BiföllS Constitutions-Utssotkcks omarbetade
förslag.
H 57 BiföllS semke Utskottets tillägg, pä dck
fäkt, att efter orden: archiv förwaraS skulle införas
följande: desiutoin bör, enär malet något Utskott
angar, ett exemplar äfwen Utffottet meddelas,
samt att sista meningen sälunda förändras:
dock bör protocollS - Utdraget derom, eller om
sakcnS wigt fordrar en sadan skyndsamhet, att
det ej mcdhinneS, en af StändetS Secreterare
behörigen patecknad afskrift af den proposition
soiri Besluter grundat, alltid tillika åtfölja,
och af Ordföranden för Depulationeni
de andra stånden, högt uppläsaS.
§ 58 Difölls.
59 Bifölls.
§ 6o Bifölls mrd UtssottekS tilläggning.
Oerr
4vZ3 Den 28 October.
Den af Constitulions - Utskottet förcflagna nya
§ ölföllS, och skulle öli»wa den 6t:ste samt uumcecringell
af de följande alltsä förändras.
§ 6l ("2) Bifölls med den förändring, att r
stället fördra i § ! öreflngne uilvttniug af en Ledamot»
skulle, till uttdwikaudc af pLim Vors, sa snart de
slutna VoterinstS - Gedlarne inläinnade dlifwit,
och förän någon blifwit öppnad, en uttages
och genast först öres,
Äövcn skulle tilläggas, att nämnden rj singe
ötskiljaS förrän walet worc fbrrältadt.
F 62 (6z) Bi'ölls snedden omställning af ord,
att i stället för: genom Electorer, tolf af hwarie
Gland nämnde, sättes: genom tolf af hwarjö
Gland nämnde Electorer.
§ 6z (64) Bifölls.
§ 64 (os) BiföllS.
§, 6s (66) BiföllS med förändring af ordck
Instrnc ion kill Reglemente.
§ 66 (07) BiföllS.
§ 67 (68) Bifölls med Utskottets lilläggningar.
§ 68 (69) Bifölls.
§ 69 (70) Böljan skulle sälunda förändras:
Inga andra kunna wäljas eker wara
fullmägligc m. m. och efter eidet Riksdagsmän
sillillc sällås: eller til! Ledamöter t Utskott wäl
s
S: E'ter videt rcdowisande skulle sättas: elier
löntagare. Den
Den 28 October. 4659
Den sörlin eif Utskottets tilläggniugar DiföllS;
j ben cindrn tillagningen skulle införas: efter orden
Rikösens Ständer aliena, följande: och enligt
de ftnsiructioner de stadgat stafwa, och i stället
för: som 111 § lil. Nl. skulle sätters: som l i o oest
ril Regeringsformen Riksdagsmän tillägga.
§ "0 (77) Bifölls med UtskoltctS tilläggning.
§ 71 (72) Bifölls med Utskottets tilläggning.
H 72 (7g) Bifölls, jemte UtskvttctS tillägg,
ning, dock nied ben förändring, att i stället föröden
i 69 T Regerings - formen stadgade uttotlning af en
Ledamot, skulle nyttjas den utwägen att ester rösternaS
afgifwande en sedel uttages och förstörcS.
§ 7Z (74) Bifölls.
§ 74 (77) 3 denna Z skulle införos efter or,
den särskildt förordnadt är följande: samt allmänna
stuSlMiningömal, stwarom i 89 Z Regeringö
- formcn är stadgadt, gällc m. m.
Äfwcn bifölloS Utskottets lilläggnrngar.
§ 75 (?6) Bifölls Utskottets noa rcdocston,
med tilläggning trid stulet: dock dör den af Riksens
GtänderS Utskott elier Revisorer förrättade
generella öfwersigt af StatSinedlenS utdelning,
icke förhindra wcderdörande Lmdetömän
att wärkställa den Speciella revision, som dem
i kraft af deras Linders - befattning tillkommer.
§ 76 (77) Bifölls med tilläggning af i:sta
momentet: dörandeö detta Stadgande jämts
Riksdags-kallelsen, a asta predikstolar i Riket
uppläsas Äf
-
466a Den 23 Octsber.
Äswcn bifölls Utskottets tilläggning.
Efter flutet af § skulle tilläggas: Utöfiver
den wänlig garnison och ÄllngSwakt fa ej
troppar finnas sammandragne, eiler sammandragas
pä 10 nul nära Rikvdags-octen.
§ 77 (73) Bifölls med Utskottets tillägg; ine»
efter dct senare skulle sättas: tAälle likwäl, om lyan
efter stedd kallelse sig ej inställer, l-wad Lagen
i t!-p fall stadgar.
§ 73 (79) BiföllS med Utskottets tilläggning
gar, dock akt i det förcflagne nya momentet skulle sättas,
i stället för: som är Lopm för sin familj,
följ rude: som enligt Riddarl-nS - ordningen til!
slate och stämma berättigad är; och att i sista
tilläggning?,! skulle införas ordet senare emella!, dessa
och fall.
§ 79 (3o) Äifölls:
§ 80 (Zi) Bifölls med Utskottet- tilläggning
dock att i sjelfwa § efter: Landt - Marstalken och
Talemän skulle sättas: ester föregånget bestut r
sitt Stand.
§ 81 (82) Bifölls med tilläggning af ordek
underdåniga framför afstedS-uppwaktningar.
Efter fulländad pröfning af förslaget till Riksdags
- Ordningen, beflöt Högloft. Riddcrskapet och Adeln,
att sä wida de öfrige respcctive Ständen sig med
Rioderskapet och Adeln om samma utwäg förena, genom
sina Elcctorer utwälja 6 Ledamöter, som stulle
äga
Dcn 23 October. 466:
ilga att med Ledamöter till lika antal walde af de öfrige
Ständcn sammanträda och utgöra rtt Utskott,
hwilkct gemensamma U/skott borde öfiversc och jemföra
de > samteligc Riks < Ständcn öfwer Riksdags» Ordningen
fattade lcrfkilla beflut, samt sädanr Zemnkiungar
af de ffiljaktiga meningarna förestä, som kunde
till enstämmiga stadgindcn af Riks - Ständcn leda:
om hwitket allt de öfrige respective Ständcn ffullc genom
Utdrag af Protocollcrnc wänligen underrättas,
lstc lupra.
IusteradcS kleni-Protocollcrnc för dm 18 Octoder
för- och eftermiddagen, den 19 October för- och
eftermiddagen samt den 20 October för - och efterMiddagen.
Riddcrstapct och Adeln ätssiljdcs kl. 2.
In ststam krotocolli.
6. Lilvslstolps.
Lördagen den 28 October.
klenum kl. 5 eftermiddagen.
Ordförande Herr Grefwe Os la Garells, harola.
Justcs
4662 Den 25 Dctober.
Justerades kleni - Protecvllcrna för ben 21
Oolober för- och eftermiddagen.
Ribderssapck och Adeln ätstiljdcs kl. ^ kill 7.
In stZem krorocoiii
kälsrm. klemming.
Mändagen d. zo October.
klanum klockan ^ kill 11.
Justerades klem-Protokollet för den 2Z Oc
kober.
Upplästes följande:
Konql. MasttS Nädiga Propostkien till
Riksens Ständer, angäendc huruwida
Jnstrvckivn w.ä wara af nöden för
Riksens Ständers Fnllntägtige eller
Wedcrbörandc Cmbcrsmän, hwilka i
frägor om eftergift, af ädömdc er.
sättningar, som tillhöra Riksens
Ständers Penninge - Werk, StatsWcrket,
eller de under Collcgierne
och serffildc Oirectioncrs stprclsc wa.
rande Cahor, böra wara hdrde.
Hos Kongs. Ma):t har i anledning af betz
Högste Domstols i underdärrighel gjorde hemställan, i
öfwer.
Dcn 2Z October.
öfwerwägande kommit, huruledes esomoftast ansökningar
till Kongl. Masit i uudcrdänighet blirwit ingifae,
om cftcrgifr af ädSiudc ersättningar, hwilka, tillhörige
antingen Riksens Ständers Penningc-Werk, eller StatsW.
rket, eller de u der Eollcgicrnas och scrffilde Direktioners
styrelse warande Ensior, uppkommit, dels i sammanhang
och såsom en följd af UppbdrdSmänS lill,
grepp eller wangömo, samt Cmbets - och Tjenstcmäiis
felagtighelcr, uuderlätne controllcr, blotta misitag eller
mindre uppmärksamma tillsyn, dels och frän contracter,
asflntade med Kongl. Maj:t och Kronan eller Borgen
för Embetsmän eller andre ingängnc förbindelser. Desse
ansökningar hafwa wunnlt det olika afseende, hwar.
till olika omständigheter kunnat föranleda. I dylika
frägor, sä wäl som dem, hwilka angä tillämpning as
serskilda straff, som Lag eller Författningar i öfrigt
utstaka, inträffa wisierligcn nägon gäng händelser af
dcn synnerliga bcffaffenhet, att billigheten synes böra
medgifwa, hwad den stränga räktwisan icke tillätit; det
händer-chc sällan, enskilde personer emellan, att dcn ena
salunda bewekcs till eftergift af det hwarä han hoS
den andre lagligen kunnat äga aistpräk; och pä desie
har det alltid warit, och syaes alltid böra wara, högsta
Styrelsens rättighet, att dä dcn ä eira sidan, med tillbörlig
alfwarsamhct, tillhäller wedcrbörande fullgöra deras
skyldigheter, wakar öfwer de allmänna medlens be.
höriga anwändandc, och befordrar LagarncS wcrkstäl.
lighet; ä andra sidan, enär skäl dertill p' öfwas för handen,
äfwcn lemna den eftergift, omständighekerne och
billigheten kunna fordra Och som ivid förefallande
frägor i ofwannämnde ämne betänkligheter möta, i anseende
till de medel, hwilka tillhöra Riksens Ständers
P.n,-inge - Werk och de stag af ersättningar till StatsMerkel,
hwilka icke härröra frän nägot af den till ersättningen
dömde personens brott eller sel, utan annorledes
-
4664
Den Zv October.
lebes uppkommit, framställcS nu af Kongs. Majit kill
Riksens Stander den fräga: om och hwad Jnstruckioa
i»ä wara nödig att meddela wederbbrandc Ständernes
Fullmägtige eller Cmbetsinän, hwilka i fäderne fall, som
förenämnde äro, böra wara hörde.
De uti Konungens Högsta Domstol, samt inför
Kongl. Maj:t i wälet foebe Protocollcr warda
härjemte bifogade.
Kongl. MaZ:k fbrblifwcr samteligc Riksens Ständer
med all Kongl. Näd och ynnest städse wälbewägcn.
Stockholms Slott ben 19 Oktober 1309.
c ^ k r..
^s. 6. Björkman.
Utdrag af Protocollct, hället i Konungens
Högsta Domstol ben 16 Octobcr
1309.
S. D. I anledning af en förekommen fräsa,
erinrade sig Högsta Domstolen, huruledes esomoftast
ansökningar till Kongl. Majit i undcrdänighet blifwit
ingifnc, om eftergift af ädömde ersättningar, hwilka,
tillhörige antingen Riksens Ständers Penninge-Wcrk,
eller Stats-Wcrkct, eller de under Collegiernes och
serffilde Dircctioucrs styrelse warande Cahor, uppkommit,
dels i sammanhang och säsom en följd af Uppbördsmäns
tillgrepp eller »vangömmo samt Embcls- och
Ljenstemäns felagtigheter, undcrlätne controller, blotta
Den Zo October. 4665
misitag, eller mindre uppmärksamma tillsyn, dels ock
frän Controctcr afslutade med Kongl. MajU och Kronan
cllcr Borgen för EmbclSmän eller andre ingängne
förbindelser. Dche ansökningar hafwa wunnit det vlika
afsccnde, hwartill olika omständigheter kunnat föranleda.
I dylikc frägor, sä wäl sorn dem, hwilka angä
jillämpning af serskilda straff, svin Lag eller Förfatkgar
i öfrigt utstaka, inträffa wiherligcn någon gäng
händelser af den synnerliga beskaffenhet, att billigheten
synes böra mcdgifwa, hwad den stränga rättwisan icke
tillätit. Det händer icke sällan, enskilde personer emellan,
att den ena Munda bcwckes till eftergift af det,
hwarä den andra lagligen kunnat äga anspräk, och af
beha grunder har det alltid warit och synes alltid böra
wara högsta Styrelsens rättighet, att dä ben, ä ena
sidan, med tillbörlig alfwarsamhet tillhällcr wedcrböran-e
fullgöra sine skyldigheter, makar öfwer be allmänna
medlens behöriga anwändandc och befordrar LagarNeS
wärkställighet; ä andra sidan, enär skäl bertill
pröfwas för handen, äfwcn lcmnar den eftergift omständighctcrne
och billigheten kunna fordra.
Wid de öfwerläggningar härom, som, enär
Högsta Domstolen bör deh undcrdäniga utlärande afgifwa,
där förefalla, möta likwäl betänkligheter, i anseende
till de medel, hwilka tillhöra Riksens Ständers
Penninge - Werk, och de stag af ersättningar till StatsWcrket
hwilka icke härröra frän nägot af ben till ersättningen
dömde personens brott eller fel, utan annorledes
uppkommit; och cnsäg derföre Högste Domstolen
sig böra till Kongl. Majus eget nädiga godtfinnande
hafkva i undcrdänighct hcmstäldt; om icke till
Riksens Ständers Ståls - Utskott den fräga kunde öfwer
-
4666
Den zo rvctober.
we> lemnäs, om och hwad Jast uction mä wara nödig
att meddela wcderbörande Ständerncs Fullmägtige el.
ler Embctsmän, hwilka härur! böra warda hörde.
. Och skulle underdänig anmälan hä VM hoS
Kongl. Majit göras, Utan afwaktan af detta Proto»
colls justering.
In ststem krotoco!!!
I.. k. Kilell.
Utdrag af Protokollet, hällct inför
Hans Kongl. Maj:t uti Stats-Rä»
det ben 19 October 1809.
S. D. Föredrogs i underdänighct Högste
Domstolens nndcrdäniga hemställan af d. 16 i denna mä»
nåd, hwarigcnom i anseende till de betänkligheter, som
möta wid inkommande undcrdäniga ansökningar om
eftergift af sädanc niebel, hwilka tillhöra Riksens
Ständers Pcnninge-Werk och de stag af ersättningar
till StenS-Wl",kel, hwilka icke härröra frän nägot af
ben till ersättning dömde Personens brott eller sel, titan
annorledes upkommit. Högste Domstolen, uppä de
skäl desi Protocvll af ofw rnberörde dag omständcligen
innehåller, har till Kongl. M-j:ts nädiga gvdtfianandc
öfwcrlemnat, om icke till Riksens Ständers Stals-Uistot»
ket den fräga kunde öiwcr lemnäs, om och hwad In»
struction mä wara nödig att »reddela wcderbörande
Siäilderncs Fullmägtige och Embctsmän hwilka häruti
böra warda hörde.
Närwarande Justitiä-Räderne lo en och IkerHe!m
äbcropabk stg härwlb Högsta OomstolenS under»
bäniga
Den zo Oclober.
4667
däniga hemställan, hwarnti StatS-Rädcts öfriga Leda.
möter instämde, dock med den förändring, alt de ansägo
frägan om Jnst^uction för StänderneS Fullmägtige
eller Euibctsmän, uti detta fall böra hos Riksens Stän,
der anmälas; och täcktes Kongl. Maj:t, med bifall till
StatS-Radets underdäniga hemställ-n, i näder befalla,
att proposition i likhet dermed, skulle för Riksens nu
församlade Ständer i wänlig ordning framställas
In
testam krotocolli
l. ?. kitall.
Remitterades till Stats - Utstottet.
FörcdrogS ä nyo det hos Högloft. Ridderskapek
och Adell, den 18 Ockober vpplästa och pä bordet lagda
af Constitutions - Utskottet inlemnade förslaget lill
en Successions» Ordning.
Herr von 8ck ant 2, Ikvar kreöric
Labriol, uppläste följande:
wördsamste Memorial!
Om ett samhälle endast kan genom goda uppfostrings-Inrättningar
försäkra sig,för det tillkommande
om goda Medborgare; kan det ock, endast genom
samma medel, säkrast ät sig bereda blifwande goda Re»
genter. Oä wi uti den föreslagna Successions - Ordningen
fiana stadgande» tjcnlige för bibehäilande af
lugnet wid en Lhronlcdighct, latom oh tillägga nägot
som
4663
Den M Gctsber.
som är äkwlnstone lika wigtigt, jag menar förest-ister
som stola, sä midt möjeligt är, bereda oh goda Konungär.
Denna lyckliga wihhet kan endast winnås, om
Riksens Ständer förbehålla sig rättighet att försäkra
ät tillkommande Ars-Prinsar en god uppfostran. Om
wi iagttaga det tillfälle härtill som nu är öppet, skela
tvi bereda oh egen tillfredsställelse, medborga, enås bifall
och kommande stägters wälsignclser. — Försumma
tvi detta' wärl äliggande, lemna w! war tillkonnnande
Konungs askomlinaar ät Hofwels smicker, Etiquetter
och säsänga lycksökares bugningar och härstlystnadcns
uträkningar pä deras förderfwande, stole wi ädraga
o§ wälsörtjcnte svrebräelser.
Nu är e) lid att uppgöra en plan kill SlefFurstars
uppfostran, wi sakne det lugn och kanste dm
erfarenhet, som fordras härtill. Ett långsamt och moget
öfwerwägande, samt wisa mäns räd, fordras till
utarbetande af en sädan plan. Men wänne wi derföre
böra äfidvsätta ett sä angclägit wärf och hwad
wi dcrwid nu kunna göra? Nej. Wi kunna för bet
närwarande i Successions -- ordningen stadga Riksens
Ständers rättighet att förestrifwa huru Arf - Prinsar
böra uppfostras, sä wida de stola kunna tillträda
Regeringen. Wid nästa Riksdag kunde Ständerne dfwcrlögga
och b> stuta om sjelfwa sättet, samt derom
lemna föreskrifter, och nu utfästa en belöning för ben
som inom ben liden till Riddarhus - Utskottet eller
Lrxckfrihns Commillöen inglfwer ben bästa afhandling
öfwer det ämnet: hunt en Arf- Furste bör frän sitt
inträde'! werlden wärdas och uppfostras, för att bliswa
en för Swerige god och nyttig Regent.
H s r r v 0 n 8 c st 2 nt 2 gjorde mnuteligen
den hemställan, om icke z § i anseende till nägon
deri
Den zo October.
4669
deri förefallande twetydighck, kunde nägot fbkänbraS
och nogare bestämmas.
Den tredje § upplästes och bestöts att deri i
stället för orden ändock de, skulle införas ändock detze.
Herr Silverstolpe, Oustak Abrakinm:
Med den listigaste känsla af glädje och hopp skulle
jag wisterligen se den dagen till mötes, dä Swerige sägc
sin Konunga Thron komma att intagas af en wäl
uppfostrad Thronföljare. Ingen omsorg kan sälebcs mera
förtjena att gillas, än den Riksens Ständer möjligen
skulle kunna sträcka till wärdén öfwer be ungq Furstarnas
danande till dugliga menniskor. Men en för*
fattning i detta afseende synes mig alldeles främmande
för en successions-ordning. Dest ändamäl är allenast
att förcssrifwa huru en ärftlig Thron, stall, Son ester
Fader, eller efter en wist öfwcnnskommen regel, ärfwas
af Thronföljarens efterkommande. Sältet huru Prinsar
böra uppfostras bör I en särskild författning före»
striswas, sä att, ehuru mycket jag gillar Herr von
Lcknnrr?» nitiska anmärkning, tror jag ben likwäl icke
höra till delia tillfälle.
Härtill hördes äkstilliga yttra bifall»
Herr Lock, Lörsta Lustvit;: Utan akk
ivillja klandra projectet till en Successions - ordning,
hemställer jag om icke förbudet mot Lhronföljares eller
Arf - Prinsars gstte med Swensta Udeliga Döttrar bör
Mgä. Konung QkkSIHk' hwars minne bland
Swensta folket är odödligt, och hwars Sköldemärke wr
se för wära ögon, hade twenne giftermäl af infödda
Swensta ätter, och war med bestå Gemäler lyckligare
än Med den första som war en utlänst Prinsesta. ^OTredje
Band. N:o 226.
4670 Den Zo October.
HI:dje war äfwen gift nied ett Swensk Adelig!
fruntimmer och Staten led deraf ingen ting. Jog fär
af detza skäl begära Herr Grefwe» och L.ndt. Mars
falkens proposition art detta inffränkundc wilker mät1e
förfalla.
Hans Cxcellenee Herr Grefwe
K 11 ut K anmärkte, akt likasom det wvre en Arf - Prins
förbudet att gifta sig med nägon af Swensk ätt, bors
Le det äfwen förbjudas honom att r en främmande As
-elig ätt söka sig en Gcmäl.
Frih erke Le si erström, s!,cvki, err^s
kade, att det wore j Succtssious - Ordningen insördt säsom
wilkor, att Konungen skulle gifwa sitt bilall till
en A-f-PrinscS giftermäl, detta wilkor synes honom
tillräckligt i afseende pä alla ägtcnskapSsförbrndclsrr med
främmande personer.
Hans Cxcellenee Herr Grefwe
Ruut K trodde den anmärkning han gjordt likiväl wara
»välgrundad, dä, af samma skäl som en Prins ej ibland
Swcnska Adeln kunde söka sitt gifte, han ej heller
borde kunna ägta nägon främmande Adelig Dotter.
Om det ena tillätes, borde icke eller det andra honom
Förmenas»
Herr Lock anhöll sm proposition pä flir
motion.
Häremot hördes ätskillkga ropa Nej; hwareftek
Herr Lock förklarade att han i sädank
fall önskade Domrng.
Herr
Den zo October.
Herr Grefwen och Landk-Marskalken
förestälde, akt en votering endast skulle mede
föra tidsutdrägt: han hemstälde för öfrigt till Ridderskap^
och Adelns gillande den anmärkning som af
Hans Exccllence Herr Grefwe kunkil klifwit gjord»
Ropades Ja och Nej»
Hans Excellence Herr Grefwe
Kuut il utbad sig fä förcslä, i fall Höglos!. Ridderskapct
och.Adeln, säsom det synkcs, skulle behaga gilla
hans anmärkning, akt i den s A allenast infördes, bet han
»j st"gc gifta sig, utan med en person af Furstelig Ätt»
Friherre Legerström trodde det ef
wara Ridderskapct och Adeln wärdigk, att den ena da»
gen giflva Konungen rättighet akt neka eller tillära en
Ars - Furstes giftermäl, och den andra dagen genom
wiikor inskränka benna hans rätt»
Grefwe Vs Is Lsrclie, sssood: För
min dck tror jag det äler wara owärdigare, vm den
Swcnska Adeln skulle uteslutas ifrän all förbindelse
nied Konungahuset, och en rättighet dertill ät Utlänfk
Adel skulle medgifwas.
Friherre Legerström: Swenska ALelns
Döttrar tror jag ej af nägon kunna anses owär»
diga att bestiga en Thron, men jag anser ConstikukionS»
Utskottets förslag, hwarigenom de bllfwit uteslutna,
ganska wäl grundadt, i anseende till den jalousie, och
de oredor som af dplika föreningar äro en oundwikes
lig följd.
Grefwe Vs Is 6sr<Zie: Oek 3r ef
Constikutions - Utskottets fdrflag i detta afseende som
4672
Ten ZO October.
jag klandrat. Jag gillar twärtom alldeles att en Arfprins
ej bör förbinda sig med en undersäte. Jag har
allenast yrkat att delta förbud äfwen mätte komma att
sträcka sig till Utländske Adliga ätter, och tror att detta
bör synas Högloft. Riddcrstapct och Adeln fullkomligen
rältwist.
Grefwe körner, Astolf 6örsn: Constitukions-Utskottet
har dragit sig till minnes huru Histo
icn bewittnat skadlighrtcn af Furstars ägtcnskaps»
förbindelser med undersäte, och har pä den grunden infört
förbud emot giftermäl med nögon Swensk enskild
nians dotter. Skulle bet sä behaga Riddcrfkapet och
Adeln att detta förbud utwidgadcs äfwen till Utlänsta
personer, sä tror jag att förändringen lätt bädc kan
inctgifwas och göras.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
gjorde derefter proposition pä det af Hans
Excellence Herr Grefwe kemist föreslagna tillägg.
Ropades Nej och Ja.
Friherre 8 tseI von kstollsiein,
SorLt? kustviZ, trodde att man gansta lätt skulle
komma ifrän denna sak, allenast man i denna Successions
- ordning införde samma termer som finnas i
alla äldre dylika dokument, neml. Furstcliga eller Kungliga
personer af den rena Evangeliska läran.
Grefwe ke1örn«r anhöll derpä fä fästa
Högloft. Ridderstapet och AdelnS uppmärksamhet, att
om i följe af fäderne, som be nu gjorda anmärkningar,
ändring i förslaget nu skulle äga rum, borde den
af ConstitutionS» Ulstottet wrrkställaö. Herr Grefwen
trod
-
Den zo October.
4673
trodde derföre att ingen annan proposition kunde göras,
än i följe af 56 §, till bifall eller afsiag pä hela
Successions-ordningcn, i hwilket senare fall densamma,
ätföljd af anmärkningarna, borde till ConstiturionsUlffottet
ätergä.
Herr Grefwcn och Landt-Marskalken
gjorde i anledning af denna anmärkning
proposition till bifall pä Constitutions - Utskottets förslag
till en Successions-ordning, hwilken proposition
bcswarades med
Ja och Nej.
Derefter hemstälde Herr Grefwen och LandtMarskalken
om icke, dä denna proposition blifwit med
Ja och Nej beswarab, Ridderskapet och Adeln wille sig
förena, att Förslaget ätföljdt af de gjorda anmärkningarna
till Constitutions, Utskottet singe remitteras.
Bifölls.
Friherre lZjsrts, ^xel, begärde och
erhöll tillständ att fä uppläsa en redowisning för sin
förrättning ivid Boupteckningen hoS för detta Konungen
pä Gripsholm. Cn redowisning hwilken han längt
för betta önskat fä göra, men hwilken blifwit uppskjuten
deraf att ProtocollctS rigtighct först bordt af för
betta Konungen erkännas, och sedan det i detta ända»
wäl till Gripsholm blifwit afsändt, ej förr än nn
hunnit derifrän äterkomma.
Friherre ttjerta uppläste derefter
följande:
Ut
-
4674 Den M Octsber.
Utdrag af Protocollck, hältet wid uppteckningen
öfwer f. d. Konungen
Deft G-,
nial Hennes Maj.t s. d. Drottningens
och Prins 6681^k'8, enskilde
tillhörigheter följande dagar 1809.
Den 14 Oetober.
S. D. Sedan till fullföljande af ben anbefallde
uppteckning öfwer f. d. Konungens, Hennes
Maj:t f. d. Drottningens och Prins 603'I'^k'8 enskilda
egendom, Ve till denna förrättning utsedde Herrar
och Män bcgifwit sig till Gripsholms Kongl. Slott,
och deras ankomst blifwit hos f. d. Konungen i undcrdänighet
anmäld af Herr Hof - Marskalken General-Adjutanten,
^siversten och Commendeuren Li!k>
verspnrrs, samt f. d. Konungen lämnat Hans Cxcelkenee
m. rn. Herr Grefwe von serien och Boupteckningsmannen
Iustitiä-Rädek 6aALrs>eim samt Riksens
Högloft. Ständers Deputerade Ombud wid denna
förrättning jemte Kronans tillförordnade, Kammar - Räkel
Acalin, företräde för sig och Desi Gcmäl, f. d. Drottningen,
anmälte Iustitiä - Rådet i underdänighet, att
sedan Konung XIII i Räder funnit nödigt, det
rn ordentlig Bouptcckning borde upprättas öfwer f. d.
Konungens, Dest Gemäl Drottningens och Prins 617-  tillhörigheker, till urffilljande frän det som
Kongl. Maj:t och Kronan kunde tillkomma, sä hade
till werkställande af denna Nädiga befallning, en sä,
dan uppteckning blifwit förrättad uti närwaro af Herr
Hof - Marskalken, General-Adjutanten, Afwcrsten och
Commendueren Lllkversparre, säsom uppdragen att
f. d. Konungens höga rätt härwid bewaka, dels frän
Kongl. Slottet i Stockholm dels pä Haga Lustpark och
dels
Den zo October. 467g
bess pä ökriga stallen, hwarest Konungens enskilde till»
hörigh.tcr bljswit uppgirne; och som Committerade till
denna upptecknings fullföljande nu instält sig här pä
G ip-holni, sä a,bidade Committerade i underdänighet,
att hans M-jrt täcktes läka uppgiswa hwad till denna
Uppteckning mä höra, och under deras MajestäterS
egen wärd är stälvt; derefter f. d. Konungen täckteförklara,
alt dä denna uppteckning skedde med nu regerande
Konungens tillstånd och wetljkap, hade Konungen
ej widare något att päminna.
Ridderstapet och AdelnS Ombud, E>fwrrstcn och
Riddaren Fi therre kstjira antdrde; Ers Majst lärer
redan wara underrättad, det Rikets Högloft. Ständer
uppdragit sina Deputerade att äfwen pä Gripsholms
Slott öfwc-w'.ra uppteckningen af Ers Majestets härw
irande tillhörjghctcr; j detta ändamäl hafwa wi o§
nu här instäldl; och förmoda deputerade att denna förrättning
desto mindre mätte förefalla Ers Majestät oangenäm,
som afsigten dermed endast är att härigenom
finna de tjenligaste grunder, för sädana författningar,
som kunna befrämja Ers Majestät och desi FamUles
framtida lugn och wälständ; det är sälcdcs med
anledning häraf jag för min del sär ben Nöden frä»
ga: om ha^s Masit nu har samma Penninge - Sum,
ma och wäxlar i sin ägo som hanS Majestät hitfördck
Konungen behagade tilt sivar härä utläta sig. Jag
har ej mera penningar här med mig än Sexhundrade
R:d Banco, Sjuttiofyra Swensta och Tolf Holländska
Ducater. «
Aftverste bjerta fortfar med egne ordDä
jag lika undcrdönigt anhäller, det Ers Maj:t täcktes
uppgifva utur sitt minne, hwilka Penninge»Summor
Hans Majestät wet sig ägar
Ko»
4676
Den zy Octsber.
Konungen swargde: Utom hwad jagnyK nämnbt,
och de penningar Grefwe, st llZAlgs hast om händer,
äger jag inga flera.
öfIverste bstjsrts frägade widare, hwem
som dem om händer hafwil och för dem bör redswisa,
sanik om hans Maj:t äger nägra Summor utom Riket
placerade?
Dä Konungen behagade yttra: Grefwe sk
Iss har haft mina enskilde medel under sin fbrwaltning
och utom Riket har jag inga penningar placera-,
de. För min egen tillfredsställelse och att undanrödja
de twifwclsmäl som bland Ständerue kunna uppkomma,
will jag, om sä fordras, .pä det sätt Lagen föreskrifwer,
edeligen förklara att sig sä wcrkeligcn förhåller
som nu är tillkännagifwit.
öfwerste bstje-rtL frägabe: Huru stork
tvär det Capital som hans Excellence sk v«ZIas ätagit
sig att förränta ät Ers Majestät fordom!
Dcrpä Hans Majestät utlät sig:
Det utwisar redogörelsen i Stats, Contoirek.
öfwerste bhsrlL androg ytterligare: Fär jag den Näden
fräga om Ers Majestät till nägon gjordt ett län
eller försträckning utan ränta af 60,000 R:d. Konungen
swarade: Nej det kan jag icke erindra mig. öfwerste
kstjsrta frägade: Om emellan ErS Majestät och
öfwer - Intendenten kstsjcrant? wore nägra ännu oafsiutade
penninge-affairer, emedan han lärer hafwit
nägon Caha för ErS Majestät!
Konungen utlät sig: Om det sä är, torde bet
endast wara för de sista qwartalerne. Herr öfwersten
Den M (vctober.
4677
fortfor akt fräga. Om i Spannemäls-Magazinets
Direktion nägon summa wore lystad af Ers Majestät?
Hwarlil! Konungen täcktes swara: MagazinsOirectioncn
har, allt sedan Gripsholms Bränneri upphört,
säsom ersättning derföre, till mig utbetalt, om
jag rätt minnes, 16200 R;d. ärligen.
Slutelkgen anförde äfrvcrste fjerta: Om
Ers Majestät äger i stne gjbmmor Handlingar som nu
mera ej kunna tjena ErS Majestät, sä anhälla wi unbcrdänigt
att fä emottaga dem, och ärv de af sädan
natur att de röra Politiska saker, dem hwar man ej
bör känna, sä torde flike Handlingar med Ers Majestäts
Sigill bli förseglade, för akt sedermera till nu
warande Hans Kongl. Majit den Xlii öf
verlämnäs
?
Oerwid Konungen behagade utläta sig: Det
instämmer med min egen önsta». Jag har redan sändk
min Farbror de Handlingar som jag ansett nyttige och
har nu bland mina papper uppsökt flera, dem jag will
sticka honom förseglade.
Herr löfwersten Friherre bjerta
tillfrägade sine Respektive Med-Ständers Ombud om
flera frägor wore att föreställa eller de med honom förenade
sig uti dem som nu blifwit gjorde, i anledning
hwaraf de öfrige StändenS Deputerade förklarade sig
ej anse flere frägor wara lämpelige.
Efter Konungens tillätelse, och sedan det ben iz
Julii hällne Protokoll, angäende aflemnandct af Kronans
Juveler war uppläst, blefwo Konungens Juveler
af Herr Hof-Marskalken m. m. LilkvLrsxarrs framrem
-
4678
Den M Vclobsr.
kemnade och tillika med dem som tillhöra Hennes Mas
jestät f. d. Drottningen och Prins uti f,
d. Konungens och Drottningens öfwcrwaro, wärderade
af Juvclerarne Lättström och k-fÄliän, säsom UpptcckNings-Jnstrumenkct
ntwifar, samt derefter till Konungen
och Drottningen merten nade, hwarmed fortfors
intill middagen, dä Hof - Marskalken Lilsveilparre
yttrade, att om Skändernes Ombud ästundade genomse
Kongl. Majestäts Schatuller, wille Konungen äfwew
sädant killäta, vä bet en fullkomlig öfwertygelfe om
Uppgiftcrnes rigtighek mätte winnås.
Herr fwersken Friherre i e r.
t 2 swarade i underdänighet, akt dä hans Majtt med
sä mycken näd och godhet mottagit Ständerncs Ombud
och täckts lemna de upplysningar Afwersten ansett sig
föranlätcn i underdänighet begära, tryggade sig Ständernes
Ombud med fullkomlig tillförsigt till hwad hans
Majtt behagat förklara, hwarmed de öfrige Respective
Ständens Ombud sig förenade, hwarefter Deputerade
afträdde.
Eftermiddagen.
S. O. Förrättades uppteckning och wärbering
sä tväl öfwer Prins (avsrLks enskilde egendom, efter
den förteckning derä lemnadcs af Hans Kongl. Höghets
Kammartjenare varbois, som öfwer det silfwer,
hwilkct anmältes tillhöra f. d. Konungen och Hennes
Majtt Drottningen, och sedan inventering deraf war
flutad, behagade Hans Majtt tilläta Hans Excellcnce
rn. m. Herr Grefwe von Persen att tillika med Bovpteckningsmannen
Herr Justitiä - Rädet och Commendeuren
ÖaZerkeim samt Riksens Högloft. Ständers
Deputerade och Kronans Ombud Herr Kammar-Rädet
su
-
Den zo October.
4679
^ulkn fä hos sig och de^ Gcmäl Drottningen aflägga
deras undcrdäniga afskeds uppwacktning, derwid Konungen
behagade tillkännagifwa, att som Hans Majtt will
med största noggranhct uppgifwet allt hwad som kunde
innefatta nägot penninge - wärde, och som wore under
Konungens enskilda wärd, hade Hans Majtt erindrat
sig att nu mera aflcdne löfwer-Intendenten ^lacienbeim
hade till upptagande af ett nytt Silfwerwcrk Ivid
Swartbcrgct i Westmanland af Konungens ensrilde medel
bekommit ett pcnninge understöd af 200 R:d.
hwaröfwer kreelenkeim den 28 Aug. 179Y utgifwit
ett qvitto tet Konungen uppnäste, deremot hans Majtt
Utfärdat ett Documcnt som ännu skall finnas uti krLcianfieims
Sterbhus, angäende honom förunnad rättighet
till en femtedel af berörde Silfwerwcrk; huruwida
krestenbeiw scdcrniera wcrkstält upptagandet af Silfwcrwerket
hade Konungen sig icke bekant, men Konungen
äskade att efterfrågan uti krs stan siri ms SierbhuS
mätte ffe, dä nphnämnde af Konungen utgifnc Documcnt
emot lH6srifie>m8 qvittence kunde utbytas om
arfwingarne sä ästundade.
Konungen öfwerlemnade stutcligen till Hos-Marskalktn
Liisversparrs nägre handlingar tjenande till upplysning
wid förcwarande upptcckaing af f. d. Konungens
enskilda förmögenhet, och täckrcs ulläta sig, att förr än
Hans Majtt skiljde sig frän Deputerade, wille Hans Majtt
j anledning af Friherre kstjerras gjorda frägor hafwa den
tillfridsställelscn att Deputerade wore öfwcrtygade att han
aldrig wclat dölja nägot af dep enskilda förmögenhet, eller
af de handlingar som borde komma till regerande Konungens
kunskap, och förklarade ännu en gäng, attHanS
Majit wore willig uppä lagligt sätt bestyrka beloppet
af sin förmögenhet. Och hade Konungen bland stna
Kapper uppsökt ätskillige handlingar, dem Hans Majtt
u»
4680
Den zo October.
nu med siik Sigill förseglade och tillställde Hans Trcelle,
ice m. m. Herr Grefwe von bersen för att till
Haus Maj:t Konung öfwerlemnas, derefter
Förrättningsmänncn afträdd?.
I8OY d. 17 October.
S. D. Sedan dek d. 14 ukk denna mänab Z
Gripsholms Slott inför Hans Maj:t f. d. Konungen
förde Protokoll dlifwit till justering uppläst och godkändt,
tillkännagaf Herr Hof - Marskalken m. m. Lilkverspsrre,
att f. d. Konungen, efter Committerades afresa
ifrän Gripsholm, hade erinrat sig, det Hans Maj:t uti
sitt fbrwar ägde sedan lägre tid ätskilliga Tyska Guldmynt,
dem Konungen förgätit att wid inventeringen
uppglfwa, och hwarfbre Konungen befallt Herr HofMarskalken
att läka de samma uppwäga och derom lemna
Commikterade underrättelse, till, följe hwaraf Herr
Hof - Marskalken lätit Guldsmeden i Mariefred O.
blsZrelius i närwaro af löfwerstarne Baronerne Lsri
och Gustsf von Otter, uppwäga berörde Guldmynt,
hwilket jemlikt ett af nyssnämnde Guldsmed den is t
denna mänab utgifwlt betyg, det Herr Hof-Marstalstalken
nu aflemnade, utgjort tillsammans 160 Ducater,
och skulle detta uti upptecknings - instrumentet under
Titeln Guldmedaillrr anmärkas»
In sist em
b. Greliua.
Sluteligen tilläde Friherre Hjerta, att han
trodde det slutsummorna af Bouppteckningen äfwen nu
bär hade bordt af honom uppgifwas, men att sädant
ännu wore honom omöjligt, emedan Boupptecknings
instru
-
Den zo October. 463 l
instrumentet kj förr än om nägra dagar hinner blifwa
fullkomligen färdigt.
Herr Lock utbad sig fä erindra, om icke
de öfrige respcctivc Ständen borde genom en Deputation
underrättas om Rilstcrskapet och Adelns beslut och äterremittera
förslaget till SucceSstons-ordningen.
Grefwe lrlö rnsr inwände, att detta tillkännagifwande
ffnlle tämmeligcn wara utan ändamäl,
sedan de andra Ständcn redan meddelat o^ att de den,
na Successions» ordning gillat.
Herr Lock förklarade, akt det alldrig kunde
wara utan nytta, att meddela sina Mcdständer
skäl, hwilka de torde hända ej sjclfwa erindrat sig.
Föredrogs ä nyo (konstitutions - Utskottets den
8 Augusti upplästa och pä bordet lagda Memorial,
jämte Förslag till en Jnstruction för Riksens StänderS
Justitiä - Ombudsman, dä pä begäran af Friherre
8'ael von klollstem Utskottets memorial först upplästes.
Friherre Ltnel von I^ollktein:
Constitutions - Utskottet har föreslagit att Justitiä- '
Ombudsmannens befattning ej skulle begynnas förr an
med den dagen han blifwit af Ständerna utnämnd.
Jag begriper ej hwarföre hanS werksamhet sälunda bör
Inskränkas. Ändamälet med hans tillsättande har wa,
rit att af honom Lagarnas helgd mätte bewakas, och
eord,
4632 Den zo October.
vordningar förekommaS. Hwad wore äter följden af
Constitutions - Utskottets förstag? Skulle alla före denna
tid bcgängna vlagligheter, alla inträffade oordningar
förblifwa opätaltc? Skulle denna Instruction dufwa
ett asiats-bref för alla hittills begängna förbrytclser?
Jag kan för min del ej anse Justitia - Ombudsmannen
annorlunda än Jnstikiä - Cantzlercn, för hwarS
ötalande af begängna felsteg ingen tid är förefkrifwen.
I wär allmänna Lag är för wista brotts beifrande ingen
präscriptionstid faststäld, af samma skäl ser jag ej
eller hwarföre Justitiä. Ombudsmannen skall wara
förbuden, att utom en wist inskränkt tiderymd utsträcka
fin befattning.
Herr k 0 t k! > 6 fi, t^arl fireöric, hem»
stälde, vm sedan detta förslag kill Instruction för Justitiä
- Ombudsmannen sä länge warit trpckt, dek icke nu
wore bfwerflödigt, att densamma § - ivis granska, utan
vm icke först hela Jnstructionen finge uppläsas, och
derefter hwar och en anföra fine anmärkningar. Derigenom
wunncs, efter Herr kolfifiabm mening, ännu
mpcken tid.
Herr ?Z filman, Otto fireöric, anhöll
för sin del, att med benna instruction matte förfaras
lika som med forsta granskningen af Riksdags - ordningen,
dä sörmodeligen detta förslag kommer att till
Constitutions- Utskottet ätcrremitteras.
Derefter begpntes med uppläsningen af 1 §.
Herr von fil ausev ollk, Esri 6u"
stsk lfieinkoist, erindrade akt det först wore nödigt fä
bestämdt afgjordt om anmarkningarne skola göras Z«
wis, -eller alla pä en gäng efter fulländad uppläsning
af hela försfiagct. En
Den zo October. 468Z
En och annan hördes önska att granskningen
Mätte §-wiS gä för sig.
Grefwe öä orner hemställde, hurnwida
Ridderskapet och Adeli, dorde inffränka sina Ledamöters
rätt, att pä hwad sätt som hälst framföra sina an»
märkningar, och om det icke dorte dero af hwar och en
att antingen göra dem wid hwarje § eller eftcrät.
Åtskilliga hörbeS häri instämma.
Herr von Istnusvvollk uppläste följande:
Wld
det af Riksens Högloft. Ständers Constktutions»
U skott i dr sillsta delar wäl utarbetade De,
tänkande och Fö: stag till Jnstruttion för Riksens Hög,
loft. Ständers Iustitiä-Ombudsman, fär jag wbrdsammast
erinra, det Utskott^ förgärit en hufwudsakelig
omständighet, ben nemligen, att söiiffrifwa de egenska,
per, hwilka böra finnas hos den man, soni under omröstning
lill Justifiä , Ombudsman kan komma i fräga
och ben författning, hwarutinnan den som winner Rik,
sens Högloft. Ständers oskattbara förtroende kill nämnde
höga kall, i följd af dep bestämmelse nbdwäubigk
mäste försättas.
Hwad angär de egenskaper, hwilke hos Justitiä
- Ombudsmannen vtwifwclagtigt mätte finnas, sä
äro de förcskrjfne uti RegeringS - FvrmenS 96 §, och
böra i likstämmighet dermed uei instrvttion, sä wida
ben mäste wara fullständig, ytterligare bestämmas; och
beträffande den författning hroarunnnan Justittä-Ombudsmannen,
i följd af ändamälti tued detta Npa Embete,
bör försättas» anser jag det wara hufwubsakrligk
att
4634 Den zo Octsber.
att han bliswer oberoende af all annan inflytelse, ött
den Lagarnes noggranna helgd och efterlefnad, samk
dc§ Principalers Riksens Högloff. StänderS fbrtroende
hos honom ästadkommer. Af sädan anledning tillstyrker
jag, i likhet med hwad ^4 Z af Regerings - Formen
om Stats - Ministrar, Stats - Näd och Justitiä-Räd
stadgar, att i händelse nägon Embetsman winner betta
höga förtroende, bör hanö innehafwande Embete derigenom
blifwa ledigt och med annor Tjensteman tillsättas,
samt Justitiä - Ombudsmannen, enär han? nya befattning
ivid nästa Riksdag enligt Regerings - Formen
upphör, sä wida han icke äterwinner StänderneS kallelse,
icke eller bör therefter fä bekläda nägot Embete, titan
med det uttryckeliga wilkor, att Riksens Ständer
tvid granskningen af betz fdrhällande finna honom redeligen
hafwa fullgjort fitt ombetrodda Justitiä Ombudsmanna-kall,
och deröfwcr gifwa honom formeligk
/ettsst-jtnm eller »vittnesbörd, hwadan mig synes dek
bör antingen Lag-Utskottet eller ett särskildt af alla fyra
Ständcn waldt Utskott, wid hwarje Riksdag, granska
hans Embets - Berättelse, Diarier, och de anmälande
eller klagomäl, hwilke tilläfwentyrs emot honom
kunna inkomma, och derefter fitt Betänkande eller uklätande
afgifwa till Riks - Ständcn, som deraf mä komma
i tillfälle att bcdömma hwad »vittnesbörd deras Ombirdsman
förtjenar. Grunden till denna min hemställning
ligger uti sjclfiva ändamälct med Justitiä - Om,
budsman. Han stall wara en Controllör och allmän
Fiscal nppä högre och lägre Embetsmäns förhällande.
— Och dä han antingen sär innehafwa fitt förra Embete
eller hafwa hopp derom, att ehwad han fullgör
sin bestämmelse eller icke, likwäl fä beträda en annan
post, torde ändamälet förfela med denna nya syfias
inrättande och har- under sin Ombudsmanna-tid söka
undwika att tilltala ätminstonr kem, hwilke i och för
hans
Den Zv October. 4635
hans förra Embete äro hans förmän, af hwilke han
kan framdeles wänta nytta eller förföljelse, och demi
hwilka kunna blifwa hans befordrare och Gynnare,
samt deremot sträcka stn omtanka endast till de lägre
EmbetS» och Tjänstemän, hwilkc likwäl förut hafira
öfwerdomare, Fiscaler, Advocat »Fiscaler och JustitiäCantzlcrcr
m. fl. till granffare af deras göromål.
Nägon torde härwid inwända att denna fräga
redan blifwit afgjord medelst Riksdags - Ordningens
stadgande uti sista punkten af 62 § I momentet; men
utom det att prvjcctet till RikSdagS-Ordningen icke ännu
wuunit fastställelse, innehåller äberopade punkt icke
nägot stadgande, akt Justitiä - Ombudsmannen, efter
flutet af dctz Ombudsmanna - befattning, ofelbart skall
fä tillträda sitt förra Embete, utan endast att haa
anses lika med Justitiä - Cautzlcren intill betz han frän
Embctet skiljes eller till utöfniugen af sin förut inne»
hafde beställning äterträder, hwilkct uttryck endast innefattar
det förbchäll sa wida han äterträder, mea
ingalunda en absolut rättighet för honom att äkerfL
sitt förra Embete. — Och det inkast som äfwcn torde
göras, att hwaraf skall den endtlcdigadr Ombudsmannen
sutineraS, om han icke fär tillträda sitt förra Embete,
bcswaraS dermed att i händelse han förwärkak
Riksens Ständers förtroende är han owärdig att wara
Embetsman och mäste undergä lika öde med andre afsattc
Tjenstemän, hälst äfwen för honom bör wäl wara
answar stadgadt för äsidosatte pligtcr; nun om harr
nitiskt fullgör sitt kall och uppfyllt sin bestämmelse, och
ändock icke ätcrwinNer kallelse till Ombudsman, borde
han fä halfwa lönen bchälla intill dest nägon sädair
systa warder ledig, som i inkomster är ätminstonne lika
lönande med den han wid Ombudsmanskapet lämnade»
och till hwilken systa han, i sädant fall, bör
Tredje Band. N;o 827. r»än
-
4686 Den M October.
tvänta företrädesrätt framför alla andra Gökander.
Äfwen torde wara nödigt, att Constitutions - Utskottet
affattar Formulair till dm Embetsed Justikiä - Ombudsmannen
wid tillträdet af fin nya förwaltning lärer
böra, i likhet med alle andre Embcks - och Tienstc,
riiän, aflägga.
Friherre Loderström hemställde, om
jämte de gransknings - rättigheter, som i den i H til,
llägges Justitie! - Ombudsmannen, dek icke borde honom
äläggcrs, atti efter aflagd Tysthets-Ed, äswcn efterst i
Banqucn och i Riksgälds - Eontoiret, burnwida Ständernas
derwarande fullmägtige sine skyldigheter uppfplt,
samt i widrigt fall deras förseelser ätala.
Grefwe Oofina, ^uZust, conformeradk
fig med Friherre Läderström.
Upplästes 2, z, 4, s, 6 och 7 ZZ.
Herr Lilverttoipe, Lustaf ^firgIram:
Dä i denna Z finnes uppräknade ätskilliga Dom,
stolar och Ämbets - Werk, hwilkas Ämbets - Utöfning
Justitiä - Ombudsmannen äger rätt att gransta, karr
deraf lätt dragas den slutföljd, som skulle alla, hwilka
här icke äro uppräknade, derifrän wara undantagna.
Jag tror likwäl att ätskilliga sä k ilade Oireckioner
finnas, hwilka ej kunna anses inbcgripne under nägon
af de här befintlige kittlar, men dock, såsom utöfwan»
de Domsrätt, borde stä under Justitiä - Ombudsmanriens
granskning. Jag känner ej huru med Tull - Oi,
rcctionen är bestaffadk, mea jag wct med säkerhet att
Magazins - Oirectioncn utöfwat Domsrätt och till och
med dömt i egen sak. Jag förestär derföre att antingen
en detaiilerad i högsta grad noggrann förteckning
i§
Den Zn October.
4637
; H mätte införas pä alla möleliaa Werk dit IustitiäO
nbudsmannens ätgärd kai, sträcka stp, eller eck ett
sädant allmänt uttryck wäljas, hwarunder alla kunna
wara inbcgrcpne.
Upplästes 8, 9§Z.
Herr b^oröonstolpe, kristers: Oen»
na § handlar om enskild mans klagomål hos Justitiä
- Ombudsmannen öfwer liden oförrätt. Jag ffulle
buffa att deri utsattes, först för Iustitiä - Ombutsn,
anneus säkerhet, att alla sädana klagomäl böra ffe
ffriftcligcn, och därnäst för ben klagandes säkerhet, att
Iustitiä - Ombudsmannen borde lemna honom ffriftcligt
betyg alt han hos honom sädana saker anmält.
10 Z.
Friherre 8 t g ö I von lst o I I s t e i nr
Wid denna § ansäg hail en anmärkning högst nödwän»
dig att göra. Af sjelfwa orden i H hwilka Herr Baron
uppläste, syntes tydligt, att när Iustitiä - Ombudsmannen
hos Konungen angifwit ett Collegium för be»
gänget Embctsfcl, det dä ankomme pä Konungen att
dera göra afseende eller ej. Friherre 8toel von kstollP.
sir, hemställde i anledning häraf, om dä JustitiäOmbudsmanncn
ej utan säkre bcwis kunde hos K »ungen
göra en sädan anmälan, den nägonsti borde kunna
lemnäs utan afseende; han förcsteg derföre att orden
lä ffntte ändras, att cgranffn:n.;en af Ronssl.
Maj:t ina warda anbefallt, och Iustitiä - Canizle»
ren derefter den samma företaga.
Herr 8i!ver8toIps, 6ustsk -^brs»
kaum, instämde till rn del med Friherre 8lsel, att det
b k»
4633
Den zo October.
berodde af Konungen att pä Justitiä-Ombudsmannens
anmälan göra afseende eller e), och trodde det äfwcn
wara wigtigt, att denna anmälan ej mätte kunna förfalla,
säsom af Konungen alldeles obemärkt; han fb,
reslog derföre, att ehuru det i alla fall borde ankomma
pä Konungen att upptaga eller icke upptaga Justitiä,
OmbudSmannenS anmälan, likwäl ett sädant stadgande
mätte göras, hwarigenom denna anmälan i
Stats-Rädet mätte blifwa föredragen och Stats-RL«
den förbundos att sig dcröfwcr yttra.
Friherre 8tne! von lst o ! l t t e i rr
förklarade, att han ej gjort anmärkningen derföre att
han fruktade att Kongl. Maj:t skulle neka att upptaga
nägon Justitiä» Ombudsmans anmälan, utan endast
emedan han önskade tydlighet när man gör lagar.
Grefwe körner utbad sig fä göra
ben erinran, att det more nödigt skilja mellan laga
ötgärd, hwilka inträffade när ett tydligt Ämbctsfcl more
begängik, hwarwid Justitiä » Ombudsmannens rätt
wore oinskränkt, och den pröfning af ett helt EmbctsWcrks
möjcliga misstag och förseelser, som först genom
en widlöftig granskning borde utrönas, innan fullt skäl
till ätal kunde äga rum. Skulle Justitiä - Ombudsmannen
äga rätt att ställa ett Cvllegium under en sädan
granskning utan att Konungen först prbfwade om
den wore nödig, skalle hela ett Collcgii wcrksamhct
kunna paralyseras, skulle Konungens magt att genom
sina Collegier wcrkställa landets styrelse, af en enskild
person kunna inskränkas. Herr Grefwen ansäg derföre
nödigt akt Konungens rätt, akt efter omständigheterna
pä den skedda anmälan göra behörigt afseende mätte
bibehällas, Hälst han trodde det Allmännas rätt och
säkerhet wara nogsamt skyddad, dä ej sädan anmälan,
sä
-
Den M Gctsber. 463Z
sZsom ej myrände hwarken ett ministericlk eller ett kommando
-mäl, när den hos Konungen fbredrogcs, nödvändigt
skulle komma att postera Stats «Rädct.
Friherre 8 t aöl von Hollstein:
Grefwe förner synes origtigt haswa fattat min tanka,
jag har e) sagt emot att Justitiä - Ombudsmannen
mätte hos Konungen göra sin anmälan. Jag har endast
önskat, att, sedan denna anmälan blifwrt gjord,
granskningen af Kongl. Maj:t ej mätte kunna wägras.
Allt är ju efter önskan, sä snart Kongl. Maj:t allenast
lämnar sitt bifall.
Grefwe Norner: Friherre 8tse1s anmärkning
synes förutsätta, akt Justitiä - Ombudsmannen
i sin anmälan alldrig kunde haswa orätt, men sädank
wore ju en möjelighct, och det är just det, hwilkek
Konungen först bör pröfwa.
Friherrcätael: Skulle det äter sä förhälla
sig, sä uppkomme allenast en ny ransakning, huruwida
Justitiä» Ombudsmannen haft rätt i sin anmärkning
eller ej. Pä sädant sätt wore säkerheten ä ömse sidor
bewarad.
Upplästes 11 och 12 §§.
Friherre Iverta, ^xel, uppläste följande
:
Det nllätande som Justitiä - Ombudsmannen
emellan Riksdagarne stall igenom trycket läka utgä, och
ärligen läka kungöra, tyckes mig bör ej angä brister,
na i Lagen och författningar, utan blott wara en berättelse,
om hans tzöromäl och om Lagskipningms till
-
4692 Den Zo Oktober.
ständ k Riket, bristerna i Lagen, torde blott hos Riksens
Slä ider »opgifwas, han bör äga lika rätt som
Justikiä - Can zlcren, att wid tillsättjandet af de Fiscals
- tjcnster, sv!» icke borkgifwaS af Konungen, afgifwa
sikt yttrande om sökandes sticklighct; sedermera
hwad sou, angär- bestäinmandet af tiden till denna Ombuosmans
pligkerS fullgörande, och alt dest wärksamhct
cj stolle sträcka sig längre, än i sädan t so m förclupit
ifrän hans utnämnande, hwilket uti betänkan.
Let fö,esias, tyckes mig för min del stolle se sä skickligt
ut, och singe dä Iustruction ett utseende af Aflaisk
ef för begängna synder, eller räteligcn Pardonspt-ctt.
Ocrföre har )ag wägat tycka att hans befattning
och iverksamhet bör börjaS frän Constilutionens
antagande.
IZ Z
Herr
von sisi n u 8 rv 0 I k k anmärkte att
i alla de z sist vpvläste AA borde införas: öomareoch
Crccutor, emedan Zustitiä - Ombudsmannen eljest ställe
wära utestängd jfrän rättigheten att öfwcrse och pröfva
Landshöfdingc - Ämbetenas ätgärdcr.
14 §-
Herr v on Isi a u 8 rv 0 ! k f önstade, akt
Lenna A älwen mätte tilläggas Exccukions-, Werket och
Konungens befallningshafwande.
sif och 16 AA.
Herr von sisinu 8 vv 0 ! kf. Wid F
hemställde han, om det ej borde tilläggas, akt hanr
och en Revisions - Secreterare stolle wara skyldig att
med
-
Den ZO October. 469^
meddela Justitiä - Ombudsmannen en afskrift af de
Lagförklaringar han contrasigncrat.
Derefter upplästes, de öfrige §Z, utan att derwih
nägon särffild anmärkning gjordes.
Grefwe körner uppläste följande;
Med en uppmärksamhet delad emellan stridiga
känslor, har jag ömsom hört Iustitiä - Ombudsman*
ncnS befattning nästan anses som öfwerflödig, och en
annan gäng hördt pekas, att dest ätgärdcr borde sträckås
längre tillbaka än den lid ifrän hwilken han genom
Lagen war nämnd.
Jag skulle stadna ! owisshek emellan beha sä 0»
lika meningar, om jag ej trodde mig deruti igenkänna
dorg mcnskliga lpnncts fallenhet, som sä lätt öfwergär
till ytterligheter, och för hwilken en wcdelwäg är dek
som nästan allmänt wäckcr missnöje. Om det gäfwcS
en Grundlag, som hwarken tillfredsstäldc deras önskningar,
hwilka skulle wilja utwidga Ständernas magk
pä bekostnad af allmän säkerhet och nödig jemwigt,
eller deras afstgter, hwilka under sken att förswara Konunga-magtcns
helgd skulle wilja befordra enskild Re,
gcrings-lystnad; wänne en sädan Grundlag icke skulle
förena dessa böda tänkesätt till ett gemensamt tadel,
wänne denna Grundlag skulle af annat än tiden kunna
wänta rätkwisa för sin opartiskhet? Om i likhet
med en sädan Grundlag, man ärnat gifwa Lagarne
en wäktare, som närmare Nationen skulle, granska sättet
af deras utöfning, och blifwa enskilda säkerhetens
sista tillflykt, men man icke förmodat att denna, ben
allmänna rättwisans Ombudsman, som skall wara ärnad
att maka öfwer dess tillkommande utöfning, borde
sträcka
4692 Den zv October.
strecka sin befattning tillbaka till det framfarna, wänne
man icke derigenom, äfwcn emot denne Embetsman,
stalie förena ett gemensamt klander ur olika synpunkter?
För min del kan jag liknål lika litet anse Justitie!
- Ombudsmannen för umbärlig, som jag skulle
wilja sträcka desi befattning utöfwcr gränsen af dm
Grundlag svin nämnt honom.
Den som med uppmärksamhet undersöker wär
ConstitutionS elprit, finner densamma serdeles rigtad
till att wälda rättwisans stipande, bcwara enstilda säkerheten
och stadga tvihheten om denna säkerhets ätnju,
tande. En odödlig Författare har länge sedan satt
ötnjutandet af personlig och egendoms säkerhet samt
tvihhetrn derom, i likhet med friheten, och ansett den
som hufwud-summan af medborgarens rättigheter. Oen
Utgör ätminstone en wäsendtelig del af den borgerliga
frihet, som nästan kan anses för hufwud-ändamälck af
människors förening j samhället. Om detta warit att
försäkra hwar och ens rättigheter emot ingrepp af andra,
hwilar ocksä borgerliga friheten derpä att medborgaren
är endast underkastad Lagen och räklwisa Lagar.
Man har som en garantie för böda delarne ansett nödigt,
akt medborgaren skulle, genom deltagande i Lag,
skiftningen, försäkra sig bäde om Lagens rättwisa och
dess tillämpning, och det är säledcS som Politiska friheten
är medlet att beskydda och bewara den Borgerliga;
men det wore ett miKtag, om en Nation efter att hafva
stadgtlt sin Politiska frihet, trodde sig hafwa gjort
allt, och glömde att den Borgerliga friheten utgör hufivud-ändamälet,
hwarsbre Lagar gifwits, hwarförc Samhället
till deras författande befullmägtjgat en del af
sine medborgare. Vet wore ett annat mitzkag af ännu
wädcligare följder, om de medborgare som det blifvit
uppdragit att deltaga i Lagstiftningen, förblandade
-
Den zo October.
4693
be sikt enskilda anseende med rättigheten alf stifta Lagar,
och trodde Llgens kraft hwila pä Lagstiftarens enskilda
werknings-förmäga. Pä det sattet blcstve den
Politiska friheten genaste wägen att undergräfwa den
medborgerliga. Det är för akt tchrckomma detta, som
grundlagar gikwits, som äfwen Lagstiftarens werkningssätt
blifwit bestämdt, det är blott dä när man noga iagttager
beha stadgande!! som man försäkrar stg om bibehällandet
och ämjllkandct bädc af Politisk och Dor,
gerlig frihet. Men denna senare, beroende af alla de
fö> hällande?,, som föranlätcs af hivarje individues enskilda
ställning i Samhället, omfattar derföre en oändligt
större mäi;gd af ämnen, blir sdremälct för ett talrikare
antal serskilda ätgärdcr. Det är dä som Lagentillämpning
blir swär, blir grannlaga. Det är i delta
afseende som man i tvär (konstitution önskat, att äfwen
under Lagstiftarens sränwaro gifwa Lagarne en wäcktare,
hwilkcn skild ifrän allmänna Embclsmanna-förlhällanden
dä först skulle handla när försummelser eller
misstag ägt rum. Dest förtjenst skall wara att göra
hwarkcn för litet eller för mycket, att icke hindra
ärcndcrncS ordcnteliga gäng att endast rätta der som
man öfwerskridit, eller misitagit sig om Lagens mening.
Ärnad att granska bäde Domarens förhällande och Lagen-
wcrkan, skall Justiliä - Ombudsmannen anmärka
ben enas felsteg, den andras ofullkomligheten, och hans
ädlaste kall blir att söka rätta eller förekomma häda
delarne. Pä betra sätt skall han blifwa borgerliga
frihetens stöd, och förwärfwa den Constitution i kraft
af hwilkcn han blifwit tillsatt ett rättwist anseende.
Men om besia ändamäl skola winnås mäste wi agta
vsi före alt wilja sträcka de medels werkan, som för
denna Constitution äro gjorde tillbaka till en tid, dä eli
annan grundlag hade infört ett annat regerings-lätt.
Jag fruktar att i detta fall skulle Justitiä-Ombu ',
»län
4694 Den zo OcLober.
mannen i stället att wara rättwisanö wäcktare, fä anse*
ende utaf att wara en igenom Constitutioncn beredd
hämnare för felsteg, begängna innan Constitulionen ivar
till. Jag frägar vin delta ställe befordra desi anseende
eller stadga opinion vm personliga säkerheten. Jag
frägar widare ester hwilka grunder ställe wäl JustitiäOmbu^smanncn
handla dä hans befattning skulle gä
tillbakais öfwer g-änsornc af närwarandc Constitukion.
Jag frägar om icke grundlagens bestaffenhct har ett
mer eller mindre inflytande pä de öfrige Lagarnas utöfning.
Det kan icke här wara flögan vm de mäl
som inför nägon Domstol ännu äro anhängige eller
där ligga »åtgjorde. Rättegängcn i anseende lill dem
kan icke anscs flutad; den fortsältcs sä lill sägande under
Justitiä - OmbudSmanS ögon; hivad som derwid kan
inträffa som är lagstridigt eller sörsummcligt mäste
han äga lika wäl rätt att beifra, som det är hanö
pligt att gransta all annan laga ätgärd som inträffar
och kan förtjena uppmärksamhet under hans Embetstid.
Men om för andre förcgängnc och redan afstutade
mäl wi skulle antaga att Justitiä - Ombudsman,
nen ställe sträcka sin befattning utöfwcr närwarande
Constitutions-gräns, till hirssten lid wi sedan behaga,
falla wi först och främst i den olägenheten, akt det blir
arbitrairt hwad tid wi sedan utsätta, att den skulle
med samma stäk kunna gä Secler tillbaka som börjas
med det närwarandc. Men om nu denna eller nägon
annan tidepunct skulle aulagas, sä mäste wi ätminstone
medge att Justitiä - Ombudsmannen mäste handla efter
de Lagar som dä wörö gällande, och att till det högsta
han skulle sträcka sin ätgärd till hwad Justitiä-Cantzlercn
försummat anmärka. Men enligt den förklaring
Förenings - och Säkerhels - Actcn gistvik 1772 ärs Reiz
rings-Form, ägde Konungen att stipa Lag och
rätt och stöta de öfrige Rikffwärdande ärenden,
Den zo October.
4695
der som honom nrttistaft sgnes. Om nu Konungen
befallt ett mäks afgörande och nedläggande, eller
förbjudit eill RättegZnaen dcrwid stullc af Justitiä
- Cantzlern bcifraS, hwilkcn st !l wäl derföre tillätas
och pä hwad grund skall det wäl kuuna ske?
För öfrigt gifwcs ket icke i all Lagfarenhet en
vomkullstötclig princip, den alt ej rubba laga kraftwunne
Domar. Med harad skäl skulle wäl IustitiäOmbudsmanncn
nu fä rätt att werka i stridighet dermed?
eller lkullc han Stala den Domares ätgärd hwarS
Utslag redan wunnit tidens eller Lagarnas Sanclion?
kunde man pä en gäng klandra Domarens beslut, lagföra
honom derföre, och lämna werkön as detta beslut
i stn orubbade helgd. Räkar nian icke pä detta sätt
uti sädaiia stridigheter, som allt afw.ckande ifrän rättwisans
enkla opartiska g-undsattscr altid stall medföra,
och stall icke detta efterdöme af en Ämbcksmanna befattning
sträckt tillbaka öfwer gränsen af des; cxistcnce,
under en förändrad sakernas ställning, gifwa anledning
till undersökningar öfwer förflutna händelser, som för
ewigt kunde sprida osäkerhet öfwer hwarje medborgarervälfärd
och w-reise? Om för ett ögonblick wi stolle föreställa
ost möjligheten af d.n olycklige tidepunckten dä
friheten mäst wika för'iväldet, skulle icke frihetenS wänner
dä hafwa att befara följden af ett efterdöme, ivid
hlvilket de ej brukat nog sörstgtighrt? Jfrän uräldriga
tider, ifi än den tid dä Greklands Wisö blefwo dc§ Lagstiftare,
dä medborgerlig frihet först blcf Lagligen befästad,
har alltid den grunhsatls blifwit ansedd som
hufwud-förcmälet för all Lagstiftning, akt häldre söka
förekomma brott än öka anledningarna till straff, att
snarare sä laga att straffen blefwo ett förbättrings äir
4tt hämdc-mcdel. Det är i enlighet dermed och för akt
winna detta ändamäl, som inrättandet af en Justitia
O:n»
-
4696
Den zo Oclsber.
Ombudsman blifwik i grundlagen föresiagen, ber är sone
rn beskyddare och ett wärn för framtiden, som wi sko»
le med ali nödig werkningskraft först honom; men det
wore att mitzkänna Constitutionens afsigt, och Ivär werke,
liga fördel, om wi sträckte hans befattning utöswcr
denna gräns, om han kunde fä anseende snarare af en
hämnare än af ett Lagarnes opartiska Ombud. Jag
kan sälcdcs för min del icke bifalla, att Justitia-Om,
budsmans befattning sträckes längre tillbaka än till d.
6 Juni!, dä han genom (konstitutionen war nämnd.
Deremot mäste jag bekänna att jag uti de ätgärdcr som
öro honom för framtiden tillagdt, saknar en som jag
för min del ej kan annat än anse som utgörande en
hufwudsakclig del af personliga säkerheten.
Det är ej nog att rättwisan skipas enligt La»
garne, atk deras tillämpning blir opartiskt werkstäld;
Let är ocksä ett wäsendtligt behof för den anklagade,
akt han ej i wäntan pä delta Utslag, blir äfwcn en
witz tid i fängelset uppehälle», att Domarens ätgärd ej
mätte bero af betz godtycke. Det är i detta afseende jag
skulle wilja, att Justitiä-Ombudsman skulle wara plig»
tig, akt antingen qvartaliter eller hwart halft är besö,
ka Stadens fängelser och taga kunskap om anlcdnrn»
garne och tiden af de arresterades wistande, att ifrän
Landsorterne förteckningar öfwer de arresterade, och inom
hwad tid hwar och en blifwit Lagförd skulle af
LandShöfdingarne till honom ocksä inom witz tid insändas,
och att han skulle wara pligtig, under sina resor
pä de ställen han uppehöll sig, verificera rigtighctcn
af detza förteckningar.
Jag medger akt denna tilläggning i Justiliä»
Ombudsmannens befattning kunde göra ben bäde be»
swärligare och mindre angenäm, men jag tror akt dä
det
Dm M Octobcr.
4697
det kommer an pä akt förekomma enskildas lidande,
gifwcS ingen befattning som för cn Ämbetsman kan
wara under betz wärdighct, och jag wägar förmoda att
den omsorg och ben möda, som eu Hoevsrst gjort sig
under resan öfwer hela Europa, att säger jag cn der
med
nära lika befattning icke kan anses beswärlig för
medborgaren i ett samhälle, som walt honom till sitt
Ombud.
Herr Grefwe» tilläde, att hwad anginge den
af en wärd Ledamot gjorda anmärkning, art JustitiäOmbudsmannen
ej borde tillika bekläda nägot annat
Ämbete, more sädank redan stadgadt i 62 H RiksdagsOrdi,
ingen, sä alt under den tid han förrättade Ju»
stitiä - Ombudsmans - sysian, han ingen annan kunde
lltöfwa, men när detta förtroende upphörde till sitt
förra Ämbete finge ätcrträda.
Herr kLKImnn uppläste följande diktamen:
Hdmjukt
Memorial!
DZ det alltid är mycket lättare att göra anmärkningar
och förcsiä ändringar i ett gifwct prvjcct,
än att sjelf uppgöra nägot bättre, torde det kunna förklaras
att äfwcn jag wägar anmäla nägra tankar till
ändring uti ben för Justitiä - Ombudsmannen projecterade
instiuction. Oeha anmärkningar, jag medgifwer
bet gerna, torde härleda sig frän bristande omdöme öfwer
ett för mig alldeles främmande ämne, om derföre
de icke skulle förtjena nägvn serskild uppmärksamhet,
torde de upplyste Herrar, kill hwilkas pröfning jag dem
fär äran underställa, bcnägit finna, att man kan wara
Ma intagen för winnanbct af ett godt ändamäl
uta»
4693 Den Zo October.
Utan akt dertill warg ense om medlen. Och dä jag
allt för wäl finner att felande kännedom i en s- k ofta
kan wara grunden till att icke julle kunna densamma
bcdömma, har jag mysten anledning akt f> likta
det sädant nu inträffar ho.s mig, hw rsörc det ostsä
pä intet sätt stall förundra mig om ingen enda af
Mina meningar blifwer antagne. Dek blifwer dä jag
som dcrwib winner, nemligen upplysning om mine
misstag.
För bet första kan jag ej inse orsaken dertill,
okt tiden hwarifrän Justitia - Ombudsmannens ätalan
kör kunna taga fin början, skall rätta sig efter personens
utnämnning i Embckct. Riksens Ständer skulle
dä förordna en Embetsman som till en bö, jan borde
förbkistva i owrrksamhct till dess wcdc'börande hunne
sela. — I allmänhet synes ätt Justitiä-OmbudsmannkN
ej böra blifwa instränkt inom kortare tid att anmärka
kcgängna okagligheter, än hwad L-gar och förf ttningar
annars för Fiscalcr föress,iswa. Mcn owilkmligen
torde han störa blifwa styldig att fran d. 6 Junii,
dä dess Embete'stadgades, lemna fin Embelswannaäkgärd,
enligt de Lagar och författningar som gälla dä
fel hegäS, böra de dbmaS; mcn derföre akt förra grundlagarnc
icke stadgade nögon af Ständerne föro dnad
Embetsman, för att Skerfa steen dr förbrytelser, fanns
likwäl ing.n försäkran att sädane fritt stolle fä p.ss,-  ra. Riket ägde dä äfwen en Justitiä -Cantzler, hwärS
Åliggande (om jag ej allt'för wyst.l Niisstaaer mig)
wak akt befordra rätrwisa och upprätthålla Laga, nes
helgd.
Om wi nu kansse med skäl böra önsta, att icke
balfläkta <är blsswa upprisna, och 001 wi äfwen
hafwa orsak att frugta ett dödande os, r händelje man
uti
Den zo Oktober.
4699
Uti wärk kära Fädernesland nu skulle begynna smeda
allt dct ludna, sä finner jag likväl ingen anledning
'lill, att Riksens Ständer nied elscbiar^s skola försäkra
sädane som gynnade af ofullkomlige Regerings- Lagar,
torde hafwa sörstätt att till egen fördel eller Statens
och Medborgares skada begagna deni jemte Negentens
blinda förtroende. Tvärtom lärer Lagstiftande magtcll
böra lätta utwägarnc för hwarjc ossyldigt lidande i
Samhället, att fä upprättelse och om detta winncs eller
förswäras genom den inskränkta tiderymd som fbrcsläs
säsom gräns för Justitiä - Ombudsmannens befattning,
Lfwcrlämnar jag till Eder mine Herrar att samwetsLmt
bedöma.
Utom Secreterare» och de kwennc Eancclistcrne,
som äro förestagne att utgöra Justitiä - Ombudsmannens
Expedition, torde den böra utgöras af en Registrator,
äfwcn som i likhet med öfrige expeditioner,
denne ocksä torde behöfwa en Waktmästare.
§ 1.
Till winnande af tydlighet fär jag underställa
om icke i denna Z orden synnerlig och synbart uppsåt
böra ukgä? ty det förra sifwer utseende såsom smä
olarsijccheter ival krinna ttllatas och hwad det senare
beträffar att Justitiä - Ombudsmannen pä förhand
skall kunna pröfwa huruwida försummelser stedt
med synbart uppsät, torde afven möta swärighct.
Endast den Allvetande kan inse en mennistaS
Uppsät. Wi kunna endast bedöma gcrningar, och förr
än de äro undersökte och granskade, lärer sälla» en rättvis
dom deröfver kunna sällas.
§ 5.
4700
Den 30 October.
Z s.
FöresiäS att Justitiä - Ombudsmannen skall kun«
na till Ombud brfullmägtiga sädane ssm äro berättigade
att för andra wid Domstolarne taka.
Jag tror ater, att det bör fä bero af Justitiä - Ombudsmannen
sjelf akt i sädant hänseende fä nyttja
hwilka personer han har förtroende, till att kunna och
wilkja fullgöra ett sädant uppdrag; ty klokhet och Juridisk
kunskap kan ju äsw>n ägas af personer som icke
äro examinerade Jurister eller privilegierade att föra
processer? äfwcn som jag hemställer, om icke i likhet
nied Justitiä - Cairtzlcrn äfwcn Justitiä - Ombudsmannen
bbr sä rättighet att insätta wike för uraktlåtande
af den ätgärd Regerings - Formens yyrde samt denna
H af Jnstrucston gifwer honom anledning att af Cinders
- och Tjenstemän fordra.
§ ro.
Tyckes wara mindre lämpclig, först att om
Justitiä - Ombudsmannen anser nödigt att nögorr
Domstols, Collegii, eller Embetswerks ätgärdcr i
allmänhet böra granskas, göre han derom underdänig
anmälan hos Kongl. Maj:t hwilkcn allena det tillkommer
att om en sädan granskning förordna. — Hwartill
tjenar en dylik anmälan i händelse derä icke göreS
afseende, och huru bör Justitiä - Ombudsmannen sig k
thp fall förhälla? — Z inirehällcr widare att om en
sädan granskning warder anbefalld, äge Justitiä -- Ombudsmannen
att derwid tillstädes wara utan att i förrättningen
deltaga. Om dä Justitiä - Ombudsmannen
wid denna drss dfwerwaro finner att man förbigär det
hufwudsakeligaste, att genom hwarjchanda konster änbamälet
helt och hältet förfelar sä bör han kanske stil
latigan
-
Den M October. 470l
latiganbe se allt detta: och hwartill har dä dea befattning
svin Z gifwer anledning till gagnat.
Z is.
Som älägger Justitiä - Ombudsmannen att samla
alla sedana förklaringar som högsta Domstolen sifwer
uppä inkomne förfrägningar af Domare och EmbetSinän
torde äfwcn säsom en följd deraf böra stadgas
att högsta Domstolen opämint bör honom alla dylika
förklaringar tillställa.
§ 22.
Efter ordet anteckningar förcstär jag bet tillägg:
och Bref, Conccpter, som allt bör kunna underställas
Riksens Högloft. Ständers granskning i händelse
dertill yppas anledning.
§ 22.
Wid de tillfällen dä Justitiä - Ombudsmannen
päkallar dest utsedde efterträdare att tjensten förrätta,
tyckeS det wara med billighet öfwcrcnsstämmande atk
han ät dest Vicarius afstär minst hälften af sine Löneförmäner
för sä läng tid han Embetet förrstär. vet
kunde annars falla Justitiä - Ombudsmannen in atk
under fbregifwcn opasslighet, undandraga stg alla kinkiga
befattningar, och gansta makligt njuta inkomsterna,
medan den andre säsom Adjunct förrättade tjensten.
Herr Grefwen och Landt-Marsk
alken samt Högloft. Ridderstapet och Adeln täckte-
tilläta att dessa mina wördsamma anmärkningar fäk
Tredje Band. N:d 223.
jemte
4702 Den Zo Octobev.
jemte Förslaget till Instruktion till Högloft. ConstitutionS-Utskottet
remitteras.
Herrkaklmun tilläde munteligen, att
hans erindran rörande antalet af betjeningen, ehuru obetydljg,
härledde sig deraf, att Stats « Utskottet bchöfwer
en bestämd uppgift pä Lureauns personal för
att till dest underhäll kunna fbrcflä medlen.
Herr R, o t kIieb uppläste följande:
Dä jag nu wägar upptaga Högloft. Ridderskapet
och Adelns dyrbara tid med nägra anmärkningar
ivid det af Högloft. Constikutions - Utskottet framlagda
prvjcct till Instruktion för Riksens Ständers blifwande
Iustiriä - Ombudsman, fär jag ödmjukast utbedja mig
samma öfwersernde, samma godhet, som hwar och en lärer
anse sig lycklig fä ätnjuta, som icke af en öfrverdrifwen
egenkärlek tror allt wara fullkomligt som af
hans snille alstras, sorn utan afseende pä andras yttrande
tankar ihärdigt förswarar hwad han en gäng
framstäldt, utan att rftergifwa förr än han mäste tystna
för mängdens sammanstämmande röst.
ConstitutionS - Utskottet har ansett bett tid, lfrän
hwilkcn Justitiä - Ombudsmannens befattning borde
taga sin början, af flera skäl alldeles icke kunna
sträckas längre tillbaka än till tiden för antagandet af
Regerings - Formen, ber tillwarelsen af hans Embete
är stadgad; deremot har jag witzt ingen ting att inivända,
utan är fullt bfwertygad akt hans ätgärdcr
icke böra gä längre tillbaka, (en wärd Ledamot har i
detta afseende nyst anfört be grundeligaste skäl), men
jag är ock lika fullkomligt öfwcrtygad att det är just
sfrän tiden för denna Regerings - Forms antagande,
eller
Den Zo October. 4703
eller kanske snarare kungörande, sam denna Embcksinans
befattning bör taga sin början. Den tiderymd
som förbigkck emellan Regerings - Formens antagande
och kungörande war sä korrt, att deraf icke kan tagas
nägot hinder emot det förra, och det sä mycket mindre
som Regerings - Formen i alla hänseenden anses gällande
ifrän d. 6 sistl. Junii, och om RegeriNgS - FormcnS
kungörande blir epogua för Justitiä - Ombudsmannens
befattning, sä förfaller helt och hällit denna in->
wändning. Om Justitiä - Ombudsmannens befattning
sälcdes börjar ifrän den dag Regerings - Formen blcf
antagen eller kungjord, finner ätminstonc icke jag nägra
synnerliga betänkligheter i afseende pä en retroactiv
wärkan af betz ätgärder kunna uppstä, dä denna
Embetsman Uti Regerings»Formen är tillskapad, dä
det hade warit Riksens Ständer »beläget, att genast
efter denna Grundlags antagande hafwa ntwalt denna
deras Wäktare öfwer rättwisan, och dä det synes wara
helt naturligt alt hans Embcts - ätgärd bör lämpas till
händelser hwilka möjligen kunnat tilldraga sig sedan
den tid hans Embete bles inrättadt. Jag kan icke hysa
den förmätenhet, att ttägonsin tro mig kunna ästadkomma
nägot bättre nägot fullkomligare, än hwad
hwarje enskild Ledamot af Constitutions - Utskottet kan
framställa, men jag wägar likwäl yttra ben kanske
förmätna lankan, att detta Project till Justitiä - Ombudsmannens
Jnstruction i wista fall, Uti nog allmänna
ordalag, bestämmer hans befattningar, att den icke
nog tydligt skiljer dem ifrän sädatta, som endast böra
bero af Justitiä - Cantjleren, och att den säledcs icke
innefattar nog kraftiga hinder emot ett skadlig Collision
emellan dcsta Embctsmän. Uti 1 Z förekomma
mig orden synnerlig olaglighet och synbart uppsåt
nog besynnerliga. Det will säga, att JustitiäOmbudsman
säsom Actor skall göra ffillnad emellan
4704
Den Zo October.
smä och stora olagligheter, emellan osynligt och synbart
uppsät, ehuru betta senare swärligcn lärer kunna
»trönäs pä annat sätt, än genom sjelfwa ransaknin»
gen och dä dessa dimentioner endast wld Domslutet speier
böra komma l brtragtandc: Det will säga att en
Domare eller Embetsman opätaldt kan bcgä olagligheter
och tilläta oordningar blott de icke kunna rubriceras
säsom synnerliga olagligheter. Det will säga,
att en Domare under all stn Embete- tid skulle vpätaldt
fä öfwerträda Lagens bud, blott dessa -fwcrträdclser
icke kunde benämnas säsom synnerliga. Jag
tror att ordet olaglighet helt ensamt utan nägra epithcter
är tydligt och icke misstydning underkastadt, atk
den som wakar öfwer rättwisan icke endast bbr anklaga
hwad man kallar synnerliga olaglighetcr, utan allt
hwad som kan komma under namn af olaglighet, med
det senare mätte wäl förstäS en tydlig öfwcrträdclsc af
Lagen och det lärer wara tillräckligt skäl att till answar
ställa den, som begätt denna öfwerträdelse: mindre
förseelser kunna icke derunder inbegripas och derom
stadgas särskildt uti projeclrtS z §.
Af samma skäl anser jag ordet uppsåt, om det
skall bibehällas, ensamt wara mindre misstydning undrrkastadt,
än med tillägget synbart, säsom alltid
förutsättande en pröfning, förklaring eller uttydning
efter godtycko. Jag hemställer Medes att orden synnerlig
och synbart utur i Z mä uteslutas, dä orden
olaglighet och uppsåt, ehuru det senare icke gerna
pä förhand kan utrönas, helt tydliga stä qwar och äro
enligt min kanka nägon misstydning icke underkastade,
utan twärtom sä klara att de kunna och böra alltid
bestämma Justikiä--Ombudsmannens ätgärd, och med
afsk- anses af hwarje redlig Domare och Embetsman.
Uti
Den M October. 4705
Utk 2 § anser Zag det ordck förnämligast nog
wädligk och ledande till Colliston emellan Justitiä-Ombudsmannen
och Justitiä - Canlzleren. Jag tror derföre
att här borde tydligt bestämmas hwad JustitiäOmbudsmannens
äliggandc är, utan att säga hwad han
förnämligast bör göra, och bfwcrlämna sädank till hanS
wälbchag. 1 § af 1779 ärS Jnstruction för JustitiäCanlzlercn
torde bär ej wara ett sä vtjcnligt mönster,
ehuru denna Jnstruction är nägot äldrig, af samma
skäl som wid föregäende Z äro anförde,, tror jag orden
synaö och grof härifrän böra uteslutas och helt
enkelt sägas, fel son, antingen härröra ifrän egcnnytta,
wrangwlsa, wald och försumlighet
rc. -rc. Förbrytelserna mäste wäl werkcligcn härleda siz
rfrän missa orsaker, och icke blott hafwa utseende deraf,
eller synas som sädana. Dessutom anser jag det wara
af mycken nödwändighkt, att Justitiä - Ombudsmannen
och Justitiä - Cantjleren underrätta hvarandra, hwilka
förbrytelser eller förseelser be ämna äklaga eller äklagar,
ty ehuru noggrant man söker urskilja deras befattningar,
skulle likwäl ben händelse kunna inträffa,
att en och samma Person blef pä en gäng actioncrad
af bäda, och en twist uppkom emellan dessa Embetsmän,
hvilkendera skulle fortsätta striden: Alt uti 5 §
förefläs att Justitiä - Ombudsmannen icke fär uppdraga
Actioner emot Bommare med flere ät andre än dem,
som äro berättigade, att för andra wid Domstolar föra
talan, anser jag wara enligt Lagar och Ordning,
och kan för min del alldrig finna lämpligt eller till
ändamälct ledande, hwad nägra pästä, akt Jvftitiä-OmbudSmanncn
skulle fä uppdraga berörde befattning ät
hwem han behagade. Jag önskade snarare att detta
stadgande ännu närmare bestämdes emedan sakenS wigt
fädant fordrar och ifrän äldre tider blifvit iagttagit:
Kongl. Lrcfwct d. 20 Mars 1694, och 12 Juli i?Zi
4706 Den M Octdber.
bestämma redan huru personer böra wara qualificerade
som kunna föra andras talan, och Kongl. Vrefwet d.
27 Maji 1801, grundadt pä npssnämde och flera andra
Kongl. Bref, stadgar att undantagande Krono-Betjente,
Uppbördsman samt Lands - och Stads - Fiscalcr
mä till fullmägkige ej brukas andra än de som fullgjordt
Acabemiffa Spccimina.
Uti Iustitiä« Ombudsmannens Instruktion kan
wisscrligcn alldrig söreskrifwas Lagar för en Konung.
Uti 10 § kan sälcdes icke uttrpckeligcn bestämmas,
hwad vägra förment, att Konungen owedcrsägcligen
bör anbefalla en sädan af Justitiä - Ombudsmannen
begärd granskning, som der omtalas. Dessutom anser
jag en sädan uti denna författning alltid obehörig
föreskrift ätminstone nu mera öfwcrflödig, dä Swcnska
Lhroncn innchafwcs af en rättwis och om sitt RikcS
wäl nitälskande Konung, som alldrig lärer underläka
hwad som bidrager till rättwisans befrämjande, och lärer
säledcs utan afseende lemna de anmälanden Jusiikiä
» Ombudsmannen kan finna sig befogad att göra,
hälst man icke bör förmoda, att han inför Thronen
skulle frambära falska och osanna uppgifter. Likwäl
önskade jag för nnn del ben förändring af sista momentet
i iQ Z, att i stället för warder den nemligen
begärdte granskningen af Rongl. Majit
anbefald, här sades: sedan den af Kongl. Maj:t
blifwit anbefald. Härigenom kunde ordalydelsen icke
tydas, säsom pä wisst sätt innefattande den förmodan,
att en Konung endast af godtycko skulle neka JustitiäOmbudSmannen
sin ätgärd, äfwen som jag anser en
dylik förändring af berörde mening wara med Formen
för en dylik föreskrift enlig.
De
Den 30 Octrber.
4707
Oc uti 11 Z omnämnde resor k Lanbsorkerne,
som Justitiä - Ombudsmannen efter eget wälbchag ägcr
anställa, tror jag icke helt och hältet böra ankom»
ma pä hans tillfälliga pröfning. Dä Riksens Ständer
till dplika Resor anflä en witz summa, sä mäste denna
summa till sitt ändamäl, jag tror nyttiga ändamäl, anwändaS.
Jäg tror säledeS, att Justitiä - Ombudsman»
nea, utom dä han wid serstilde tillfällen finner sädant
nödigt, en gäng emellan hwarje Lagtima Riksdag, borde
anställa en resa i LandSorterne, för att sjelf kunna
inhämta huru rättwisan skipas, huru Embctsmän uppfylla
sina skyldigheter. Jag tror att han under en
enda af dessa resor skulle fä flera tillfällen till sitt Embets
utöfning, än annars under flera är.
Saker hwilka i en ervig glömska ofta begraf»
wis, kunde blifwa uptäckte, dä den fintlige och kanske
förtryckte fick tillfälle, att utan hinder af kostnaden
och swära omwägar, tillkännagifwa den orättwisa han
förmente sig wara tillfogad. -
Dä enligt ly Z det äligger Justitiä - Ombudsmannen
akt säsom Ordförande i Tryckfrihets - Commiktärn
mottaga hwad Högloft. Riksens Ständer till Tryckfrihetens
skyddande stadgat, tror jag här kunna tillägga,
att hans äliggande äfwcn wore, att hafrva en noga
uppsigt deröswer, att Tryckfrihets »Lagen icke öfwerträdcs
eller missbrukas. Om detta är öfwerflödigt, tror
jag det förra äfwen som sädant kan anses. Dä han
som Justitiä - Ombudsman äger tillse att alla Lagar
efterföljas, mätte wäl Tryckfrihets-författmogcn derunder
wara inbegripen.
Uti 21 A lemna- Justitiä - Ombudsmannen
rättighet att sig till biträde antaga sä mänga skicklige
och
4703
Den Zo October.
och redligt personer som kunna anses nödwändkge.
Här anser jag det tillägg döra göras, att dessa personer
bordt wara lika qualificerade nied deni, som han
äger uppdraga att mot Embetsman talan föra: Säda»t
wore förenligt mcdhanS egen säkerhet, och lemna»
be bein, som wid Acadcmiernc eller pä annat sätt med
kostnad och möda förskaffat sig skicklighet, ytterligare
ett säkert tillfälle att gagna med sina kunskaper, alt
ännu mera utweckla dem, samt tillika ärhälla en för»
modcligen obetydelig ersättning och uppmuntran för de,
ras flit och arbetsamhet, att dana sig lill skicklige Eill»
-etsmä».
2 Moment, sista § anser jag nog obestämd
bä här sägcs: Nedlägger Justitiä - DmbudSinannen
af högst wigtiga och gällande skäl sin befattning
rc. Det beror sälcdes af honom att ester
godtycko pröfwa desia högst wigtiga och gällande
skäl. Han kan säledeS enär han sunne sig i enskildt
afseende befogad att nedlägga sin beställning, uppgif»
iva hwad skäl han behagar, hälst ingen swärighe» lä»
rcr förekomma att gifwa sina skäl utseende af högst
wigtiga, emedan beha ord icke synas innefatta nägon
tydligare föreskrift, wid detta tillfälle än wid andra,
!>ä man icke behagat anse dem annorlunda än sälvin
obestämda och cgenwillig tydning underkastade. Männe
derföre icke denna Justiliä - Ombudsmannens rättighet
att nedlägga sitt Embete borde tydligare bestämmas?
Uti z Mom. af samma § finnes ett ord som
fag twifiar är uti Swensta Spräkct adoptcradt, ätminstone
icke i tvär Lagstyl, Suppleant. Mänge torde
finnas som alldeles icke begriper hwad det will säga,
och andra torde dermed förstä vice Justitiä Ombuds»
ivannen: Det senare är icke en rigtig öfwersättning,
och
Den zo October.'
470I
«ch ! alla fall olämpligt, ty dcn som utses att efterträda
Justitiä - Ombudsmannen är derföre icke Vice
Ombudsman.
Pä bet hwarje Swens? medborgare, mä utan
information förstä en Swensk Lag, för jag ödmjukast
fbreflä, om icke i stället för suppleant, man kunde för,
ändra meningen pä följande sätt. Blifwer dcn person,
som af Riksens Ständer blifwit utsedd att
Justitia-MmblidSmannen efterträda, till werkklg
Justitia-OinbudSman upphöjd rc. och i irsta
meningen äfwcn i stället för suppleant, denne person.
Slutcligcn fär jag göra en ödmjuk förfrägan
om icke, dä enligt Iv6 § Regerings - Formen och 29
§ Riksdags'-Ordningen, Constitutions - Utskottet äger
ställa ett Stats-Räd m. fl. under tilltal af JustitiäOmbudsmanncn
inför Krigsrätt, denna hans befattning
kunde bcwärdigas med ett rum i hans instruction? Jag
tror att man kunde anföra ett och annat skäl härföre,
emedan denna omständighet synes blifwa en af hans
wigtiga befattningar. Om man häremot inwänder att
sädant är öfivcrflbdigt, dä härom stadgas i RcgcrlngsFormcn,
sä sinnes redan mycket annat i hans instruction
som kan anses för Lfwciflödigt. — Jag anser
säledes icke otjenligt om berö de Justitiä-Ombudsmans
äliggandc uti hans instruction inflyter, och det med samma
stäk, som hans skyldighet, att Ivid hwarjc Riksdag
afgifwa en redogörelse för sin förivaltning och ärligen
af trycket utgifwa ett utlätandc uti wista ämnen, der
sätt ett rum, ehuru bestå hanS skyldigheter finnes bestämda
i ivo H Regerings - Formen.
Herr kstcrfkltsn, Lr!an6, uppläste ett sä
lydande:
wärd.
47 M
Dcn M October.
wördsamt Memorial!
Dä jag, säsom granskare i ett grannlaga äm»
ne, som den af Coustitutions - Utskottet nu fireflagna
instruction för Riksens Ständers Ombudsman, wägar
höja min röst, fär jag utbe mig Högloft. Ridderstapct
och Adelns tålamod och öfwerscende, i anseende till
hivad jag nu dristar anföra.
I anledning af Utskottets afgifnc bctänkan.de,
finnes att Utskottet sökt förekomma all sammanblandning
af denna Tmbctsmans göromäl med Konungens
Justitiä - EanzlcrS: hnruwida det genom dcn fdrestagne
instruclion kan lxckaS, är och förblifwcr ganska osäkert.
Uti 12 § stör uttryScligen att Justlkiä-Ombudsmannen
och Justitiä - Cantzler» ej i nägot fall
kunna ätula hwars annans gbromäl, och likwäl lcmnar
y Z Justitiä - Ombudsmannen rättighet beifra någon
hos Iustitiä - Cantzler,! utan afseende lcmnad anmäld
klagan; följer icke häraf »stridigt anledning kill
kollision, och Justitiä - Ombudsmannen sämedclst öppet,
om honom skulle god! spnaS, att gransta Justitiä-Cant;--  lcrns mer eller mindre kraftiga ätgärd, dä efter min
tanka dessa böda EmbetsmänS werkningskrets bör wara
sä afskild, att nägon apell jfrän dcn ena till den an,
dra ej kan äga runi.
Emellan 5 a 10 § Z spnes nägon närmare disiinction
böra göras, emedan Justitiä - Ombudsman,
gens deruti anbciallte äkgärdcr äro sä stiljaktige, men
tillika odetcrminerade, dä han i dcn förra sjelf fär beifra,
och i ben senare underdänig anmälan derom till
Kongl. Maj:t göra; huru mänga Cmbetsmän, hwilka
kunna komma nndcr tilltal och ensamme derföre böra
äta
-
Den zo (Dctobcr.
ätalas, funna icke med. ffyggd af IO § pästä att saken
först bör till Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas,
och sämcdelst tidens utdrägt tvinna, och ändamälct
men det ondas skyndcsamnia afhjelpande förfelas, manne
icke Justitiä - Ombudsmannen i bada besia fallen
borde äga rättighet att sjtts ätala och beifra begängna
fel.
Enligt 12 § äliggcr Justitiä - Ombudsmannen,
att ivid htvarjc Riksdag till Riksens Ständer aflemna
en allmän, redogörelse för förwaltningen af dct
honom anförtrodde Embete. Härwid kan anmärkas,
att han i stöd deraf, utan ätal kan lemna mer eller
mindre fullständig redogörelse, att efter hans mer eller
mindre nit i tjensten, dä det i ordet allmän kan innefattas
bäde mycket eller litet, hwadan efter min tanka
det borde heta en allmän men tillika noga och trorvärdig
redogörelse.
Dct more tillknskaudcs att det antal underbetjening
som Justitiä > Ombudsmannen enligt 21 F
skall fä sig till biträde, mätte blifwa noga dctcrmine»
rädt, sä att det ej mä pä hans godtpcko ankomma,
huru mänga som dertill anwändas, emedan dä lätlcli,
gen kunde hända likasom wid Krigs - Commisiariat.erna
Under pästäcndc krig pasierat, att wcderböranbc för alt
gynna med arfwodc, antagit en sädan mängd, att mängcn
ej begriper hwad de kunna haft att uträtta,
pm ej att uppbära och förtära dryga dagtractamcnien.
Grefwe Oo Irna, August: Sedan jag
hört flera wärda Ledamöters yttrande i detta ämne säl?
jag blott conformera wig med Grefwe förner:
Han förekom mig.
Hertz
4?is Den Zo Gctober.
Herr von 8ck » o tr uppläste ett sä sy,
dande bictamrn:
Wid den förcstagne instruction för RiksénDtäntrrs
Ombudsman wägar jag göra följande an,
marku uigar.
Ull första F finne- ktvännc ord, som efter mitt
begrepp gifwa anledning till twctydighct, hwilken alltid
är farlig och derföre bör undwikas. — veste ärv
synnerlig och synbart — det worc kan hända bäst att
d>ste ord utgä, för att framdeles nndwika förklaring
bliver hwad som förstäs med synnerlig olaglighet —
och att den som med bolt uppsell underkäter fullgöra
fina EmbctS pligter, ej mera mä undwika Iustiliä-Ombudsmannen-
ätal än den som med synbart uppsåt
begär samma fel.
Utur 2 § torde ordet synas böra af samma
orsak utgä.
r
Den i yrde § befintelkga mening — Efte^
den tidö förlopp han nödig pröfwar— kund
troligen utan skada utgä, pä det Ombudsmannen ej
deraf mä hämta sig anledning till en onödig tids utdrägt,
eller ben klagande taga sig anledning fordra
bestämd tid, inom hwilken Ombudsmannens handläggning
kunde ske.
Enär wid den händelse ro § omförmäler, Ju,
stltiä. Ombudsmannen äger rättighet att wara tillstädes,
torde honom ätminstone böra tillätas sä mycket
deltagande i förrättningen, att han derwid mä äga
rätt lämna alla uplysningar han finner tarfwas, och
erinra om de ärende, hwilkas granskning kunna wara
nödiga»
Ge
-
Den Zo October. 4715
Geno», de i n § omnämnde resor skall största
nytta» af denna nyi Embetsman troligen winna-. —
Det torde säledrs rj böra ankomma pä Justitiä Ombudsmannen-
omprifwande om resor i Landsortrrnk
skola ske eller rj. — Twärtom bör det efter min tanka
wara owillkorligen fdreskrlfwit att Justitiä Ombudsmannen
eller hans Suppleant, ärligen skall göra resor
i LandSortcrnc, pä bet att Landels Jnwänare lättare
mä äga tillfälle gifwa tvid handen det lidande,
som dem kan drabba, eller de oordningar som tarfwa
rättelse. — Genom en jämn tillsyn uträttas kanske
mera än genom Actioner.
Retroaktiv wcrkan af en ny Lag är aldrig
skild frän betänklighet, ty den skulle oftast wara skaLclig,
men nägon wänlig följd deraf, att Justitiä ombudsmannens
Embets-befattning kunde sträcka sig till
Utflay, Domar och handlingar af äldre strtum ät»
han- utnämnande kan jag ej inse, hälst answar- skyldigheten
förut genom Lagar warit stadgad, och denna
nya EmbetSmanna-befattning hufwudsakeligen ej är
annan än den Justitiä - Cantzlcren förut vdeld tilkom»
mit, hwaraf följer att Ombudsmanskapets retroaktion
werkan ej medför nägon olägenhet,
I öfrigt torde dek ej wara otjenligt om Justitiä,
Ombudsmannen blefwe förbunden, att om alla
be actioner han anställer, underrätta Konungen- Justitiä-Cantzler
pä det Embetsmän icke mä blifwa underkastade
det äswentyr att af twänne publique Åklagare
för samma sak warda tiltald.
Med anledning häraf, och hwad uti ben projecterade
Jnstcuckionens 1 Z finnes stadgadt, att Justitiä
- Cantzlerens göromäl icke mä af Justitiä - Ombudsmannen
Stala-, och att dennes ätgärder ej stä under
-
47^4 Den Zo (Vctober.
ber Iustitiä Cantzlercns Stal, synes mig böra följa,
att bägge hwarken pä en gäng eller serskildt kunna ätala
en och samma förbrytelse. — I annor händelse
kunde inträffa, att om den ena ansäg en EmbctsmanS
förseelse wara för lindrigt behandlad, kunde den andra
med en strängare rubricering af wälet yrka ett strängare
answar och det wore ungefärligen detsamma som
att ätala den andres göromäl. Följden kunde ock blif»
wa den, att för en och samma förseelse scrskildte answar
blifwa ädömde.
Friherre Lestarktrkm: I anseende
till tiden dä Iustitiä - Ombudsmannens befattning bor,
de begynnas, fär jag äfwcn tillstyrka att den 6 Junii
dertill mätte utsättas: Om han skulle äga rättighet att
sträcka sta ätgärd längre tilbaka, skulle naturligtwis
de äklagade brotten dömas efter de förut gällande La,
gar, under hwilka de blifwit bcgängna. Mäst enligt med
sakens natur anser jag att han ej mätte taga nägott
befattning med mäl som äro äldre än ben dag dä hanS
systa inrättades.
Herr dlorstenktolpe, Austers: Jag
har l synnerhet fästat min uppmärksamhet w!d det förslag
att Iustitiä - Ombudsmannen ej skulle fä sträcka
sin ätgärd tillbaka före den bag dä han blifwcr utnämnd.
Di hafwa haft Lagar som skulle lydas längt
innan nägon Iustitiä - Ombudsman fanns och ingen
ling synes mig hindra att han mätte efterse huru de
blifwit handhafdc.
Herr l^s§erkeim, Olok ^oknn: Jag
»tbedcr wig att fä göra en anmärkning, i anledning
af en wärd Ledamots nyligen yttrade projcct, det wc,
derbörarrde uppsxningSmän bfwer allnränna fängelser
mätte
Den zo October.
4715
mätte äläggas, att till Riksens Ständers Justtliä-Om,
budsman insända Fäng-förteckniugar, pä det han deri,
genom kunde blifwa i ständ tillse, att Domare och an,
dre Cmbctsmän emot dc häcklade fullgjorde stna älig»
gauden. Dä Kongl. Brefwcn af d. 6 Mars 1788 och
d. 15 October 1801 anbefalla löfwcr-Commendantcr,
Commrndantcr och Kongl. Majus Befallningshafwan,
de, alt lill wedcrbörande löfwer» Domstol, hwaninder de
lyda, fbr hwarje mänad insända Fäng-förteckuingar in
ciupplo och det inom nästa mänadens flut derefter,
tvid 1 R:ds wile fbr hwarje dag som dermed längre
dröjer, hwarefter det ena exemplaret af berörde för,
teckningar bör af Afwer-Domstolen insändas till Kongl.
MajltS Justitiä-Cantzler, hwilken, enligt Kongl. In»
strnctionerna för Justities - Canlzlcrn af ben 9 MarS
1770 ben 16 October 1779 och den g Äng. inncwa,
rande är, är pliktig att gransta, i hwad mätto allt
som wedcrbordt blifwit behörigen iagttagit, sä fär jag
till Högwälbvrne Herr Grefwe» och Landt - Marskalkens
samt Högloft. Riddcrstapct och Adelns upplysta om,
prtfwandr ödmjukast hemställa, huruwida det mä anses
lämpcligt att Riksens Ständer uppdraga OeraS Justi,
t!ä - Ombudsman en Embcts-befattning som enligt Lagar
och Jnstruction alltid tillkommit Kongl. Majus
Justitiä-Canljlcrer och af dem jämwäl alltid blifwit pä
det sorgfälligaste werkstäld.
Herr Grefwe» och Landt-Mar,
s k a l k c n: Sedan nu ätstilliga anmärkningar emot
detta förslag till en instruction för Riksens Ständers
Justiliä-Ombudsman blifwit gjorda, fär jag fräga om
Högloft. Riddcrstapct och Adeln bifaller, att detsamma,
Stföljdt af be gjorda anmärkningarna till Constitu,
livi,s»Utskottet mätte äterremitteras.
Ll,
47i6 Den 30 October.
BiföilS.
IusterabcS följande:
Utdrag af Protocollet, hältet k Högloft.
Riddcrskapct och Adelns kienum d.
ZO October 1809.
S. O. Bcflöt Ridderskapet och Adeln, i an»
ledning af ivid förslaget till Successions - Ordningen
gjorda anmärkningar, till Constilutions» Utssottet detta
Fdrflag äterrcmittcra och Utskottets dä gjorda anmärkningar
meddela.
Likaledes och af samma anledning, skulle till
Constilutions - Utskottet Stcrgä dm föreslagna Jnstrus
rtion för Justltiä-Ombudsmannen, och de hos Ridderfkapet
och Adeln derwid gjorda anmärkningar till Utlkottct
aflemnas. Olt lerbrå.
Herr Grefwe» och Lanbt-Marskalk
en anmälte, att Friherre von 8ack wore bortrest,
och ett rum ibland första Clarens Elcctorer efter
honom ledigt, hwilket Herr Landt« Marskalken annio,
bade första Clarens Herrar Ledamöter, att innan nästa
plenum genom nptt wal uppspika.
Grefwe Os I» 6 a r ä i e anmälte, att
ra Ledamot af Bewillnings - Utskottet, Herr Köök,
förklarat sig nödsakad att bortresa, hwarigenom säledcs
äfwen i bemälte Utskott ett rum wore ledigt, i anled,
ning hwaraf.
Herr
Den Zo October.
4717
Herr Grefwe» och Lan dt-Mars
sk alken anmodade tredje Clatzens Herrar Elcckorer
att efter Herr von K.2ÖK, en ny Ledamot i BewlllningS»Utffottet
utse.
Ridderffapet och Adeln ätffiljdes kl. 4 till z.
In stclem krotocoiii.
6. Lilverstolpe.
Mandagen d. zo October.
klenurn kl. Hs eftermiddagen.
Ordförande Herr Grefwe ve Irr 6ar6ie,
Jacob.
Herr kkrenFrsnat, Lar!, hade in»
lemnak ett Memorial som upplästes sä lydande:
Ödmjukt Memorial!
Dä jag uti det hos Högloft. Riddcrskapet och Adeln
hällne ktenum d. 2s:te October afhörde dihcurserne,
rörande redowisningen af influtne medlen för Krut,
Alun och Socker, wore begrcpen grundade pä uppgiften
af det sammandrag af Lands - Contoirrns ärliga
General - Förslag som Riksgälds - Contoiret blifwit äs
lagdt att författa och kill Högloft. Stats - Utskottet tvid
Riksdagar aflämna.
Om jag ej wore Znllmägtig uti Rikstens
Högloft. Ständers Riksgälds - Lontoir,
tredje Band. N;o 229. httde
4718 Den M October.
hade nämnde motisn förefallit mig swar att
reda, men i anledning deraf anser jag del enl,'gil
min plikt, all sä wäl för att undanrödja alla willjamma
omdömen, som ocksä för all ä daga lägga sammanhanget
af detta ämnet, följande med gunstbenägit
lillständ till Protocollet fä anföra.
Enligt Riksens Högloft. Ständers är i8oo för
Riksgälds - Contoiret gifna Jnstruction äliggcr det
Lands - Contoircn sedan Laxe, ingarnc äro förrättade
för hwar sitt Län upprätta ett General-Förslag öfwer
Bewillningen, som utwisar ungefärligen huru mycket
kan wara, suppositionS-och förslags, wis att päräkna,
enligt hwarje moment i Bcwillnings - Förordningen för
det tillkommande uppbörds - äret; den större eiler min,
dre pälilelighet af alla Riksgälds - Contoircts älagde
sammandrag af General - förslag för hela Riket tillhör
säledcS Lands - Eonkoiren som författat nämnde förslag,
dä däremot Riksgälds - Eontoirct endast answarar för
afskristcnS rigtighct, detta sammandrag ingär ej pä
Nägot sätt uti Riksgälds . Contoirets Räkenskaper, och
kan sä mp5ct mindre tjena kill Riksgälds - Contoirets
underrättelser, som Contoirets äliggande endast bcstär
deruti, att wisa redo för hwad som wärkcligcn inftutet,
och frän Landt-Ränterierne bliswit lefwereradt.
Som i anledning af föregäcnde, ändamälet
sä wäl med desse ärlige General - förslag som samman,
draget ej är annat, än att Bcwillnings - Utskottet deraf
fär upplysning och anledningar till de förändringar,
som kunna finnas nödige wid BlwillningS - Förordningens
upprättande, och äro icke behöflige wid Riksgälds
- Contoirets Redowisning, hwarom jag i det nrgaste
gjort mig underrättad, torde jag i ödmjukhet fä
underställa Högloft. Ridderstapkt och Adelns omprbf
ning
-
Den M October. 4719
ning om icke beha Riksgälds - Contoirets ökade göromäl
af General - förstagens emottagande och sammandrag
kunde fran Contoirets befattning bliswa skiljde,
i synnerhet som detta Riksens Sän d vs Werk, sä til!
sägandcs är oupphörligt Mosätt med bäde Ut - och Inrikes
brxvsamma göromäl, widlöftig srriftwcxling samt
Räkenskaper och Böckers förande m. m. och om wid inträffande
Riksväg, Riksens Högloft. Ständers Bewillni
.s-U:skokt skulle bchbfwa taga underrättelser af
nämde Generella förflagcr och summariska sammandrag,
kunde de hädanefter som före detta af Lands - Contviren
förfärdigas, och till Kongl. Kammar« Cvllegium
elser Kammar - Rätten hlifwa aftämnadc, där de i jämförande
med Tarerings-längderne kunna behörigen blif»
tv ; granffade, hwarcfker sedermera de summariske sammandragen
med mera tillförlitelighct kunna upprättas.
Till närmare skärffädande torde detta mitt Memorial
till Riksens Högloft. Ständers Stats - och Bewillnings
- Utskotters uilätandc blifwa remitteradt,
hwaroin jag ödmjukast anhäller.
Remitterades till Stats-och Bclrillnings - Utskotten.
Upplästes ett af Herr kftokssten k!r!sn6z Ingifwit
Memorial sä lydande:
wördsamt Memorial.
Som jag har anledning förmoda, att hivad
jag nu dristar mig anföra, kan wara bidragande till
gemensamt bästa, sä wägar jag hoppas att det med
^ onsamhct anses,
sk
En
-
4720 Den ZO Öctober.
Enligt Kongl. Brefwct till Koilgk. Kammar,
kollegium, Stats, Contoiret och Kammar-Revisionen
af dm 18 Januarii 1781, och veste Kongl. Collegicrs
Circulär den g Octobcr samma är, böra Kronans
Uppbördsmän och redogörare i Tio är, sedan deras räk,
ningar blifwit uti Kammar. Revisionen eller nu mera
Kongl. Kammar-Rätten reviderade, wara answarjga
för de misträkningar dcrwid kunna ertappas; men som
deremot genom ingen författning är stadgadt att Upptördsmäns
och Redogörare- sä beskaffade answar nägonslkl
upphörer i anseende till räkenskaper, hwilka af m
rller annan orsak lemnäs alldeles utan revision, har
den förslutne tiden ifrän Kammar. Rätten- organisation
ej sällan händt, det Uppbördsmän och Redogörare
eller deras Controlleurer och Arfwingar kommit att tilltalas
och äläggas answar för upptäckte felaktigheter
uti sädana äldre räkenskaper, som warit ingifnc för iy
2 2O är tillbaka och derutöfwer, fastän de under Revisions
- wcrkets fordna wanmaglS tillständ icke blifwit
granskade.
Ehuru S ena siban, det lärer wara högst äftvenkyrligt
för Kronans säkerhet, att särdeles inskränka
förutnämnde Präscriptionstld, och Kronan dcstukom skäligen
icke bör äga mindre rätt eller korrtare tid till
kraf hoS sine Uppbördsmän och redogörare än den af
Liv är, som Kongl. Förordningen den 19 Aug. 1802
stadgar för Kronans fordringar HoS enskilde och enskildes
HoS Kronan, samt den lika tid som genom Kongs.
Förordningen den 18 Januarii 1822 finnes bestämd
för fordringars gällande emellan enskilde personer, sy,
vcS ä andra sidan billigheten yrka, och Kronans nödwändiga
säkerhet äfwen mcdgifwa, att i fräga svarande
präscriptionstld emot Uppbördsmän och Redogörare fär
«n mera säker och af serskjldte omständigheter oberoende
gräns. Som
Den zo October.
4721
Som Uppbördsman och Redogörare, sedan deras
räkenskaper r behörig ordning inkommit, icke äro skyldige
att nägot tillgöra för Revisionens fortgäng eller
sädant ens skär i deras fbrmäga, hwadan de icke eller
böra widkännaS följderne af möjelig ofullkomlighet i
Revisions- Wcrkets inrättning, tillfällige hinder för Revisions
gbromälcn, de rcvidcrandes försummelse m. m.
sä spncs den uti Kongl. Brcfwct ben 18 Januarii
1781 förordnadc präscriptionS - tid böra undergå förändring
i sä mätto att den hädanefter för bcräknaS
till Tio är ifrän den dag Räkcnskaperne blifwa ingifne
till Kongl. Kammar »Collcgium eller Kongl. Kammar-Rätten,
antingen de dä förr eller senare eller
alldrig warda reviderade; hwarcmot det uti ofwaunämdc
Kongl. Förordning förjfclagtig revision stadgade answar
lärer böra utsträckas jämwäl till utan' laga orsaker
underläten revision.
Beträffande äter private Redogörare, som uti
Kongl. Brefwct d. 18 Januarii 1781 äro befriade ifrän
allt tilltal och efterräkning för sina räkenskaper,
enär de undcrgätt revision och blifwit gillade, äfwensom
Redogörare för Kronans extra utgiftS eller enskilde
wcrks medel, sä synes af redan anförde skäl> äfwcn
dctzas answarighct böra fä en witz gräns, hwilken
tvid jämförelse af deras förhällande till Kronan, säkrast
och med mästa billighet finnes uti den tid af Tre
är, som gäller för skatiskplldiges betalnings answar,
och lärer ofwanbemäldc för sädane Redogörare fbrordnadr
präscriptionstid sälcdes jämwäl böra förändra-, och
hädanefter beräknas till Tre är ifrän den dag deras
Räkningar blifwit till Kongl. Kammar - Collcgium eller
Kammar-Rätten ingifne, utan afseende derpä om de
förr eller senare eller alldrig revideras, bock med answar
för den som försummar revisions sspldigheten.
3
4722
Den §0 October.
- I sammanhang härmed borde bestämmas en
wist Termin af io är, hwarinom anmärkningar, mä
göras eller utfärdas Ivid sädanc ännu orcviderade räkenskaper
som icke tillhöra Kongl. Kammar - Rättens
ordinarie Revisions arbete, men hwareftcr Uppbörbsniän
och Redogörare eller andre personer blifwa frän
widare tilltal och efterräkning i och för vefta räkenskaper
frie.
Anhällande ödmjukeligen att detta mitt yttrande
Mätte till Högloft. Lag - Utskottet blifwa remitteradt.
Herr L,rönsborg, viärik, hem
stälbe
om icke detta memorial enligt 8y § i RegeringsFormen,
bvrde till utredning af allmänna Bcswärs-och
Oeconomi? - Utskottet förwisas, men ej kill Lag - Ut«
skottet, som författaren vik-t, hwarä han anhöll om
Herr Grefwens och Ordförandens proposition.
BiföllS.
Äfwen upplästes ett af Herr Lvab, Anton,
inlrmnadt memorial sä lydande:
Högwälborne ^err Gresive och LandtMarffalk,
samt
-Högldfl. Ridderffapet och Adeln i
Ut! Fädernessandeks swära belägenhet mätte
dek »vara hwar och en inwänares skyldighet att tänka
Pä dr medel och utwägar, hwarrned dcft bördor i mer
eller
Den zo Octsbe».
472Z
eller mindre män kunna lättås och leda till betz förkofran
och framtida oberoende. Af sädana lärer icke
kunna nekas akt en förminskning af de waror eller
produckcr wi icke inom landet äga och en förökning
af wär egen waruproduction sä iväl för egna behof som
export till andra Nationer äro de mäst nyktige och mä
hända de enda wcikligcn gagnande. Frän längre tid
tillbakars har man allmänt klagat öfwer bristande
Spannemäl, och akt den utifrän ärligen till högst be»
tydliga qnantittter mäste införskrifwas, och det samma
torde ännu wid förefallande, antingen utomordentliga
behof eller mitzwäxt wara att befara; men denna klagans
äldcr har redan wäckt vmtankan, som understödd
af den lyckligen frigifna Spannemälshandeln, jemte ett
för egentligen andra behof förökadt rörelse Capital och
stegrade Spanncmäls priser; och wi hafwa beha senare
ören funnit, akt ehuru tvär handel warit pä det mest
ofördelaktiga sätt stängd, har dock wär egen Spänne,
mäls produkt warit tillräcklig för lifwcts bergning,
och lämnar ett säkert hopp, att om jordbruket pä tjcnligt
sätt än widare understödjeS och uppmuntras, skola
wi snart komma i den lyckliga belägenhet att wara oberocnde
af wära grannar. Cn högst bctydclig artikel
för wära behof har dock hittills warit lämnad utan
synnerlig uppmärksamhet, ehuru den minst ksstar Rikets
jnwänare omkring En och en half Million Riksdaler
om äret, och gör en högst betydclig werkan pä handels,
wägen och curscn. Jag menar Salt som ärligen mä,
ste införskrifwas till ett qvantum af 2 till ZOO,ooc>
Tunnor, och hwaraf man wid förefallande krig antin,
gen b.farar blifwa alldeles utan eller ock att fä beta,
la öfwcrdrifwit, säsom nyligen händt, dä en Tunna
Salt kostat Tio till Tolf Riksdaler Banco.
Att brist pä dugligt wakten till Saltkoknkng
warit ett hinder för a^a försök med Saltkokniliz inom
^ 724
Den Zo Octsber.
Swerige är rn gammal sägen, som kanske kiss en belpvlig
grad wunnit häfd och styrka af de misslyckade
försök som för Regeringens Räkning wärkstäldes uti
Drottning Llstst.ILHI>l^8 tid, mcn utom det att den
tiden, Swerige icke ägde nägon hamn wid Wästcrhaftvet
utan försöken gjordes med ästersjöwattrn, hwars
salthalt är alltför obctydelig, torde ock ben mindre nit
eller interesse de för desse försök infirffrifne utländningar
med kanske wisse den tidens warandc SalthandlareS
egcnnyttige eller cnsediga afstgter, mycket hafwa bidragit
att allt misslyckades; men sedan denna tid hafwa
wi fält ätkvmst till Wästerhafwet, hwars waln befinnes
4 gänger mera Salt än ästcrsjönS watn , utom
het att Salikällor blifwit funné och angifnc, säsom i
Skaraborgs Län, pä Hemmanen Skar, Smedtofta,
Backagärde», Qwänum, Wänga, Simontorp. Elfsborgs
Län: pä östeby, Swalheds, Rön och Torpa.
Götheborgs Höfdingedöme: Mörby, Blomsholm, Andersberg,
Brumhög, Resta, Skee Prcstegärds ägor,
Dttertorp och Kongälf, Utmarker, hwilka alla hälla
frän ett till tre lod Salt pä hwarje kanna watn af
det som afffyter och hwilkct alltid är utspädt med sött
watn, och sälcdcs kunna och böra pä djupet wara af
nägon större Salthalt; hwaraf kan inhämtas att salt
watn finnes, och det i en del af Riket hwars belägenhet
jämte öfrige anledningar tyckes lofwa» det nä»
gon betydlig sä kallad Salt sola bör träffas där lönande
inrättning för Salt - tillwcrkning borde anläggas.
Af dessa anledningar och dä jag förmodar att
Rikets Högloft. Ständer anse för en werkelig winst
för Riket om inlänsk tillwerkning af Salt för Rikets
behof skulle kunna winnås, och dä sädant icke uti nägot
land utom de som gränsa intill Medclhafwck eller
i de länder där Bergsalt finnes uti och nära jordytan,
lätik
Den zo Oktober. 4723
lätit stg göra utan ofta betydeliga päkostnader, för
allman räkning, och hwaraf Tyskland i synnerhet haft
cili möda och kostnad ospard, sä wägar jag till Hbgtvälbornc
Herr Grefwe» och Landt - Marskalken samt
Högloft. Riddcrskapct och Adeln ödmjukast hemställa,
om icke försök sä wäl till finnande af en anwändbar
Salt sola, svin. med Salis tillwerkning af de nu re,
dan kände salta watn borde anftällas, och tillräcklig
fond dertill pä en lid af fem är ansläs, och hwartill
jag i lika ödmjukhet fär fbicstä, att Tullen pä allt inkommande
utlänskt Salt, kunde ökas med 2 ss. Banco
per Lunna, samt att dessa mebel lämnas till Kongl.
Majtts fria disposition, att pä sätt honom bäst synes,
till detta ändamål anwända.
Törandcs Riksens Högloft. Ständer efter ben,
na tids förlopp härigenom komma i tillständ att brdb,
ma huruwida Salt - tillwerkning för Landets behof
bär stär att winna, eller hwad i den wägen är att
förwänta.
Winner detta som jag nu i all wälmening haft
äran anföra, Högwälborne Herr Grefwe» och LandtMarskalkens
saint Riddcrskapct och Adelns approbation,
arhäller jag ödmjuk, st om proposition, och att det
mätte remitteras till Economic-och BeswärS - Utskottets
utlätande, samt detsamma med de öfrige Respccstve
Riks-Ständen fä communiceras.
Remitterades till Economic-Utskottet.
Hans Excellence Herr Grefwe
kuutlr, Lric, anfäg detta mäl i anseende till dell
föreflagne TullförhöZningcn hafwa gemenskap med Bewillning.
n och hemstäldc derföre om icke bet samma borde
tillika remitteras till Bewillnings - Utskottet.
4726
Den Zv Gctober.
Herr Grefwen o ch Ordföranden
tillkännaaaf Friherre cch 'iVertarstecits ärhällan, akt
dck nf honom inlämnade och d. 16 Ockobcr hos Rid->
derstapet och Adcln uppläste samt till Stats - Utstoklet
remitterade Memorial, rörande Friherre k-ie-rmu-Iius
Chartc - samling, kunde n,ed be östige Respcckive Stånden
sä eommuniceras.
Bifölls.
Upplästes ett af Hans Exccllcnce Herr Friherre
I^iU^ncr°!U2, Kokärr, iulemnadt Memorial sä lydande:
wördsaurt Memorial!
Det förändrade skick, hwantti de fläste Rikssamhällcn
i Europa blifwit igenom nu warande krig
försatte, föranläter ofelbart wid ett allmänt frcdsstut
olika förbindelser i anseende kill handel och sjöfart än
förut ägt rum. Häraf bliswcr en nödvändig följd, att
en Stat som will ingä i sädana Handels»relationer
nied en annan, hwilka anses fördelaktige, mäste foga
sig ester för hand warande nya omständigheter, och sälcdes
kan bl-fwa föranläken, att i wiha fall minsta
eller förhöja de afstgkcr, som wid warors in - och utförsel
frän och till främmande Orter förut warit faststäldc,
om nägon handels gemcnstap skall kunna äga
rum, serdeles i närwarande tid, dä upplysningen om
tverkcliga Stats-Intcrehct i denna del blifwit mera
allmän, sä att förmäner häruti cj gerna nu mera kun«a
winnås utan recipr-ccirä.
Detta
Den zo OctoLer.
4727
Detta förutsätter, att de afgifkcr, som hwarje
oafhängig Stat äger rättighet att inom sig fastställa
pä waror, som införas frän eller utskeppas till UtrikeOrter
med egna eller främmande skcop, fordra wid sine
tillfällen för bäve Politisse och Economiske considerakioner
nödig jämnkning, antingen till förhöjning eller
förminskning, och således efter sin natur och beskaffenhet
äro mera föränderlighet underkastade än andre Economiskc
författningar, som endast angä den Staten
sjelf, som dem widtagit. Häraf härrörer att Tull.
Taxor i de fleste länder ofta förändras efter inträffade
olika tider och omständigheter. I det fordna mindre
oroliga kidchwarfwet, än det nu warande, dä utwidgade
Stits-behof päkalla en skpudcsam penninge ätkomst,
oftast pä bekostnad af RikssamhällctS sanskyldiga
intcrcste, ansäaos sädana Tull-Taxor mera säsom
ett styre för handel och egen nationel Industrie, än
en werkelin penninge - not som de i senare tider bliftvit,
och dä en Skit gjordt nägon betydande förhöjning
i Tullasgiftcr samt Krono- och Skepps - umgälder,
har till jämnwigtcns bibchällande sädant merändels föranlätit
en annan mcdtäflande Stat att widtaga samma
utwäg.
Dä nu i afseende pä detta förhällande förekommer,
att enligt § i ben nyi af Kongl. Maj:t
och Riksens Stander fnststäldc Regerings - Formen,
Stora Sjö-TullS-afgiften, som förut ifrän äldre tider
warit ansedd som ett Regal, blifwil upptagen ibland
de allmänna afgiftcr som hofwa egenskap af Riksens
Ständers Bewilluing, hwilka ej fä ökas utan deras
wettskap och bifall, sä synes häraf lätteligen kunna hända,
att hwad förändring i nu warande Stora SjöLulls-Taxa,
omständigbcterne och Rikets sannskylldige
Stals-inlercke kunde päfordla, mäste htvila, ätminstone
i s
4728
Den zo Octsber.
i s är eller till nästa Riksdag, dä Riksens Ständer
hafwa tillfälle att sig derom yttra.
Den Taxa pä Stora Sjö-Tulls-afgiftcn med
derunder inberäknade uppbörds-tiktlar, som nu här i
Riket är gällande, har af tillfälligt orsaker och päträngande
behof som saknat annan tillgäng, blifwit sä
ökad, att den ej allenast är i mänga delar ganska
känbar för Consvmcnterne af wiste nu mera oumbärlige
waror, utan ock lägger werkcliga hinder i wägen
för en mera utwidgad Handels - rörelse pä främmande
orter, som igenom flögders och nyttiga näringars upplifwandc
kunde förhjelpa Riket utur dest nu af Kriget
iräkade wanmagt.
Att ännu ytterligare höja deste afgiftcr utan
Riksens Ständers samtycke, är igenom förberörde § i
den nya Regerings - Formen wistigcn förekommit, hwar,
emot det synes ej wara Konunga-magtcn betagit att
dem minska i de delar, som Rikets sanr.skylldiga intereste
och nyttiga handels - gemenskaper med främmande
länder det nödwändigt fordrade. Men i Stats - Werkets
närwarande bcträngda tillständ, förbjuder det senare
stg sjelf och kan ej förwäntas, dä en förminskning
i Stora Sjö-Tulls,afgifternc efter utseendet tros werka
pä Statens tillgängar, ehuru dr» sinnes kunna bereda
wida större national-fbrdel igenom nya handels grenars
öppnande, och en lättad handels gemenskap med de länder,
som igenom wära Tullfbrfaktningar nu utestängas,
ej fä ersättas med en deremot swarande förhöj,
ning pä nägra fä waror, som det kunde utan skada
läka. Min afsigt med detta anförande är ingalunda
att fbrrflä nägon ändring Uti det som rörande Stora
Sjö-Tulls-afgiften är i Regerings - Formen stadgadt,
nien endast, att gifwa anledning till nägon sädan af
Rik
-
Den M Gctober.
4729
Riksens Ständer utstakad tillämpning af detta stad,
gande, att Riksens Ständers afsigt dermed mä minnas
utan uppoffring af fördelar, igenom en utwidgad Han,
del och Industrie, som Rikets bckrängda tillständ NU
mer än nägonsin päfordrar.
Om Rikets Högloft. Ständer finna dest erindringar
förtjena nägot afseende, synes det blifiva läm,
pcligast, att tili deras Economic- och BewiilningS-Utskott
blifmer uppdragit, att föreflä en sädan tillämpuing
af berörde § i Regerings - Formen i afseende pä
Skora Sjö-Tulls-afgifken, som detta migtiga och gran,
laga ämne synes fordra.
Remitterades till Allmänna Beswärs, och Ekonomie-
samt Bcwillnings, Utstotten.
Upplästes Riddarhus - Utskottets Betänkande af
b. 26bennes, jemteproject till enny Riddarhus,Ordning,
sä lydande:
-Hörsamste Meinorial!
Redan tvid början af denna Riksdag har dek
bliswit Riddarhus, Utstotlct älagdt, att författa och
till Högloft. Riddcrskapct och Adelns pröfning öfwer,
lemna ett sädant förstag till en ny Riddarhus - Ord,
ning, som, grundad pä nu gällande och antagne Re,
gcringS Lagar, utstakade och faststälde den ordning i al,
la delar af hwad Riddcrskapet och Adelns Rcprcsentations-rätt
rörer, hwilken för framtiden borde stadgas
och cfterlcfwas. — Ett sädant äliggandc har Utskottet
sökt med ett noga bfwerwägandc af alla förekommande
om.
4730 Den M October.
oibständigheker fullgöra, och för nu, sedan RiksdagsOrdningen
undergätt behörig granskning, det i denna
wigtiga del äskade föiflag till Högloft. Ridderskapct och
Adelns pröfning öfwerlemna.
Utskottet har härwid först sökt stadga, huru
med representations-rättigheter för hwarje Adelig Ätt,
genom desi hufwudman, öfrige Ättemän, eller Fullmägtigk,
i hwarje serskild händelse, borde förhällas. — Om
ä ena sidan hufwudmanncns rätt till intagande af
ättens säte och stämma wid Riksdagar, bör anses gifwen
och oföränderlig, sä har deremot A andra, Ukstottct
trott med döde billighet och rättwisa wara bfwcrensstämmande,
att enär hufwudman sjelf icke kan, eller
will sig wid Riksdagen infinna, den Ättemän af sa,»ma
famillc, hwilkcn sig inom wisi tid inställer, borde wara
mera och närmare berättigad, att i sädan händelse intaga
Famillcns säte, än en af Hufwudmanncn enskild
tilförordnad fullmägtig. Utskottet har pä sädan grund
föreslagit det stadgande Z Z finnes innehälla, och i öfrigt
i de nästföljande §§ under mcdgifwande att cir
hufwudman som ej sylt den alder Riksdags-Ordningciis
18 § finnes stadga, likmäl sä wida ej andra behörige
Ättemän komma Lilstades, bör fä urgifwa fullmagk, enär
han kommit till de är, dä allmänna lagar honom myndig
förklarar, noga sökt bibehälla sä wäl hufwudmanncns
lagliga rätt, som de öfrige Ättemäns billiga fordran,
att genom en Fullmägtig af annor ätt ej i hufwudmanncus
fränwaro kunna frän Riksbagsmannarätkighcten
för sin egen famillr uteslutas.
Wid bestämmande af be händelser, dä af goda
skäl, nägon anses hafwa förweikat sin rättighet akt
wara Ledamot af Ridder skåpet och Adeln, har Utskottet
hwad Riksdags-Ordningen i sadane fall finnes stadga,
sill rättesnöre tagit.
Den ZO Gctober.
Utskotts har liknål med mera noggranhek och
omfattning sökt lemna närmare bestämde föreskrifter ä
dessa sall, än ut! benna grundlag kunnat eller behöft
utstakas.— Venna noqgrar.hct hvilken m öjel i gen cj
gerna torde kunna vfwcrdrifwas, har Utskottet af mänga
skäl ansett af större nödwandkghrt inom Rikets för,
sta Ständ, ber Riddcrsmanna bygö och ära bcS födde
men c) walde Representanter utgöra en wäsenslig de!
afStändcts warelse, och ett nödwanoiat wilkor för den
aktning det samma af öfrige Medborgare inoni Sta»
ten bör ätnjnta.
Sedan genom förra Grundlagars upphäkwande
samt Riddcrskapels och Aduns ivid denna Riksdag
tagne bestik, att det buswlldsakeliga af ben förut stadgade
Glassisicationcn kan ans S wara uphörd, har Utffokkct
ansett sig böra förcsiä det stadgande n:te Z i
anseende till Commendcurs-Ätters uppflpttande till högre
säte ä Riddarhuset, sinnes innehålla. Utskottet som
torde fä anse all annan skillnad, emellan de för detta
»varande Riddare- och Swenuc-Classcrnc, hafwa förfallit,
än det högre säte ä Riddarhuset som ordningen efter
Matrikeln utstakar, har deremot noga sökt iakttaga
den för Herrar Grcfwar och Frihcrrar af älder
stadgade rätt, att till en tredjedel utgöra Riddcrskrpck
och AdclnS Ledamöters antal i alia Utstött, sä wäl
som i de siere andra wal, som pä Niddelskapet och Adeln
ankomma.
Sedan hwad RidderskapetS och AdclnS Ledamöters
anteckning, beträffar, jemte fördeliiingcn af Bänkarne,
de: uti Utskottet trott sig böra fö'esla rn mera
bädc passande och för stallet läa pelig för t sk A st, än hittils
är worden följd, ull l si- och -
-adk, har Uissottel gciivm hwad 22 § si-tt.es löreskiif
wa,
4732
Den Zo OcLober.
wa, sökt sä widt möjeligt warit, förskära obehörige
Personers inträngande pä Riddarhuset. Denna omständighet,
beklagligen icke utan exempel, har Utskottet
sä mpckct mera ansett sig med all noggran försigtighet
böra äfwen pä det mäst werkfamma sätt söka förekomma,
som den samma, högst otillbörlig till sin bcssrffenhet
och betänklig till sina följder, är swärare att i en
mera talrik samling kunna förhindra, än där ett inskränktare
antal, lättar upptäckten af den obcbörigt
närma; ande, och gör hans försök att deltaga i öfwerläggningarnc,
till en omöjlighet.
Altcrligare och enär af de grunder Utskottet
redan anfört, Clahificationen kan anses mara fö>Minnen,
har till iväljande af Electorer, Utskottet trott sig
böra förcsiä den före är 1778 nyttjade utwägen att
genast utse och förordna Bänkmän. — Denna befattning,
munnen pä en gäng genom förtroendet och genom
en kolnings osäkra bestämmande, kan äfwen i flera afscendcn,
än dem Utskottet trott sig böra utstaka, bliftva
inom ett talrikt Ständ af redbar nytta. Till förekommande,
sä midt möjligt wara kan, af allt skadcligt
inflytande, har Utskottet ansett sig böra förcflä,
att sä wäl Bänkmäns - som ElectorS-walen pä en
och samma dag böra wcrkställas, .och walet af UtskottsLedamöter,
derest sa görligt wara kan, dagen derefter.
I anseende till de talrika afsägelse»' frän Electors-och
U skotts Ledamots befattningar hwilka sä ofta
hos Rivdcrskapct och Adela förekomma, har Utskottet
föreslagit fädane författningar, som grundade pä
den frihet till afsägelse och afresa frän Riksdagen,
hwilken icke gerna kan eller bör betagas de Riksdagsmän,
som pä egen, icke obetydlig kostnad mäste sigmid
Riksdagen uppchälla, torde förekomma de olägen,
heter
Den Zv October. 4735
Heter för Ständer i allmänhet, hwilka genom täta,
ofta med ingen gällande orsak, beledsagade afsägclser
uppkomma. Utskottet har derwid trott sig bbra silja
rn sädan grund, att den, hwilken säsom Fullmägtig
för en annan Ätt, intager säte- pä Riddarhuset, säsom
rn följd af ett sälunda ötagit förtroende, borde äga
mindre rätt att undandraga sig RikSdagsgöromälen,
än rn hufwudman, hwilken senare deremot med större
skäl bör fä nyttja ledighet till enskilda angelägenheters
bcwakanbe än ben som innan han ätog sig ett fullrnägtigskap,
bordt förese och beräkna de följder han genom
ett siikt ätagande, i sine enskilde angelägenheterlvärdande,
kunde fä widkännas. Utskottet har dessutom
trott, akt sedan rn Ledamot inträdt i ett Utskott, och
bär nägon tid k öfwerläggningar och beslut deltagit,
hans afsägelscr mera borde förswäraS» än om han genast
innan Utskottet kommit» i wärksamhet, sökt elidtledigande,
och enär dessutom det blifwit Ridderfkapet
och Adeln fbrbchällit, att in pleno nogare pröfwa och
bestämma de händelser dä afsägelser kunna tillätaS,
jemte billigheten af de orsaker, som till »vinnande deraf
uppgifwaS, torde hivad Utskottet i dessa delar stadgat,
mera finnas ledande till en nödwändig fast ofta
saknad ordning, än till nägot mindre npttigt twäng
Inom ett Ständ, hwars Riksdagsmän minst i dessa delar
till sträng noggrannhet kunna och böra wara förbundne.
WId bestämmande af Landt - Marskalkens rättigheter
har Utskottet, som sökt följa en billig medelväg
ä ena sidan ej ansett sig tillständigt inskränka belse
rättigheter inom en trängare gräns, än för Lagarves
och Ordningens widmagthällanbe är nödwändig,
och rn Ordförande, spnnerligast t rn sä talrik samling,
swägerligen bör tillkomma, men ä den andra fökt föTredje
Band. Nro 230, ' re
-
4734
Den zv October.
rekomma allt sädant inflytande pä Ständets öfwerlägg,
ningar och bcstut, som kunna lägga hinder i wägen
fbr det senares i Grundlagarne studgade märknings,
fbrmäga. Genom den fbrcfl.gne inrättningen af en
föredragnings - lista har Utskottet dessutom sökt hindra
sä wäl all mbjelig twist öfwer den ordning, hwaruti
ärenderne af Ordföranden böra föredragas, samt att
nägon fräga stundom kan hända, säsom stridande emot
enskilde intcressen, mindre behaglig ej genom en ofta
uppskjuten och stuteligen försen föredragning, skall un,
der förfelande af ett godt ändamäl kunna för länge
frän öfwerläggnings-frihetcn undanhällas.
Hwad Utskottet widare finnes hafwa föreslagit
i anseende till ordning wid öfwerläggiiingarnc inom
Riddarhuset, jemte wahl och voteringar, grundar fig dels
pä Riksdags«Ordningen dels pä stadgat gammal pra,
xis, hwaraf nägon ändring ej warit af nöden; och
Hwarmed förhällandct endast behöft sä noga och om,
ständcligen föreskriswas att nägon fräga under wärk,
ställighetcu ej af undcrlätit stadgande borde uppkomma.
Lill förekommande af mindre oordentkigheler
tvid Ridderskapct och Adelns klena, har Utskottet an»
sett sig, efter hwad i förra tider warit manligt, böra
förestä missa icke betydlig? Penningc, böter, hwilka dä
be anwändas till ett barmhertighetswcrk fbr fattiga En,
kor inom Adels Ständet, sälunda kunna anses förena
förmänerne af ordnings minnande ä ena, och utöfwan,
de af ett berömligt ändamäl ä andra stdan.
En af Utskottets Ledamöter, hwars Memorial
derom är detta betänkande fbljaktigt, har likwäl i denna
del fin särskilda tanka till Ridderskapet och Adelns
pröfning afiämnal.
Slu
-
Den zo lvctober. 4735
Slutligen och jemte den förcslagne Jnstructio»
nen fbr Riddarhus-Utstottet, som torde finna- enlig
med hwad förr derom wordet antagit, och länge utdfwat,
har Utskottet i den wigtiga ofta frucktlöst befiutade
complettrringen af de Adclige Genealogicrne trott
sig böra föreflä sädanc ftadgandcn, som kunna leda till
detta högst nödiga, men ofta fbrfcladc ändamäl. Skulle
beha siadganden af Högloft. Riddcrskapct och Adeln
godkänna-, äger Utskottet nägot hopp att sä midt görligt
wara kan, bristcrnc i denna wigtiga omständighet
fbr framtiden kunna förekomma-.
Med Project till Instruktion sä wäl för Riddarhus
- Oirectionen som Riddarhusets Tjenstemän, anser
Uilkottet sig särskildt, ehuru sädant cgenteligcn ej
bliswit fvrdradt, böra till Högloft. Riddcrskapet och
Adeln- pröfning inkomma. Stockholm den 26 Oktober
1809,
Pä Riddarhus-Utskottet- wägnar.
K. L. kennet. bruce. Ikure von dlackrex.
Ifrän första stunden af wära öfwerläggningar,
rörande Project till en ny Riddarhus - Ordning, har
jag under godkännande af be allmänna Regler wi öf«
wcrenSkommit att förrslä till tvinnande af ordning tvid
Högloft. Ridderskapet och Adelns sammankomster, warit
emot, att med nägra pcnninge - böter, eller »ägon sort
Fiscaliik Action befrämja den samma. Fbr ett samfund
sä upplyst som Högloft Ridderikapet och Adeln,
har jag suponcrat, att allt sädant wore öfwerflödigt,
och jag är fulleligen bfwertygad, att blotta bfweren--  kommelsen om en witz föreskrifwen ordning, är mer
än tillräckligen nog, att befordra ändamälet. Under
en
47Z6 Den zo October.
rn förliden äldre tids period har säbane Biler wifterLigen
inom Riddarhuset ägt rum, under en senare uppLyftare
tid alldeles icke; en undersökning wore mä hända
säledeS nbdwändig för att utröna om det senare sättet
haft nägon olägenhet för bet förra; men jag tror
att blotta minnet och erfarenheten här bör kunna utreda
och underhjelpa, hlvad med widlyftighkt som jag
anser öfwerflödig annars lätteligen skulle ftä att bcwisa.
Det nemligen, att ingen större ordning existerat
»ned penvinge - böter än utan. Äterkallom i tankan de
swärare händelser, dä Högloft. Ridderffapet och Adeln,
dels under fordna partie-tiber, dels under och utaf
despotiskt Regenter, dels utaf lika sinnade Ordförande,
rönt försök af usurpation och kränkning af Ständer-
rättigheter samt Fäderneslandets sannskyldiga bästa,
och ehuru ofta be pä sädant sätt blifwit härt frestade,
hafwa de dock alltid manligen kämpat för äran,
Medborgares fri - och rättigheter, Fäderneslandet- upprätthällandc
samt alltid bchällit segren; och om nägon
omanlig oro under flika försök, stundom och för ögonblicket,
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln i betz bfivcrläggningar,
uppkommit, som kunnat störa ordning
och lugn, hwem wille wara den kalla och känslolös»
som skulle undra dcrpä? hwem wore den enfaldige som
bunde tro att sädane händelser kunde med Z2 §. i ä
2 R:d. penning? - böter förekomma-? frän mig wore
ötminstone en sädan tanka längt afskild, och jag skulle
till och med frugta att wi skulle synas mycket bakom
märt tidehwarf om wi skulle antaga och tillstyrka dcfte
böter, hwarrmot jag för min enskilda del nu högeligen
protesterar, intill dest Högloft. Ridderffapet och Adeln
Detta ämne sjelf granskat och sig bcröfwer utlätit,
skulle det oagtadt denna ulwäg som jag bestrider, likrväl
blifwa ansedd nödig för ordningen- bibehällande,
dör i sädan händelse, en sädan författning af en Riddar
-
Den Zo October. 4737
dårhus - Fiscal, utan wäld, utan mannamohn, pä dek
noggrannaste sätt werkställas och handhafwas; jag med»
Sifwer att Utskottet sä äfwen funnit det, men jag medSifwer
intet att Utskottet tillräckligen stadgat derom»
dä de ej antagit den enda och förmodligen tjenligaste
utwäg som finnes och jag yrkat, nemligen att stadga:
Det Riddarhus - Ziscalen åligger, att utan invändning,
utan mannamohn, och utan anseende
till'person som sig förbrutit, uttaga de
för hwarje händelse äsatte böter, eller erlägga
sjelf hwad som bewisaS kan han underlåtit
atala eller hos den felande uttaga. Jag har
wisst icke gjort denna anmärkning, eller stödjer denna
tillstyrkan pä nägon slags misstänka om wär nu wa«
rande Herr Riddarhus - Fiscals tänkesätt, icke eller,
jag gär äfwen sä längt, känner jag af Riddarhus - Historien
nägon händelse att en Riddarhus - Fiscal hittills
warit Partisk eller Elak; men dä jag anser dea
fullkomligaste Lag wara den som nogast bestämmer
alla händelser, och det efter min tanka icke är eller
blifwer nägon omöjlighet att i framtiden en sädaa
warlse kunde uppstä, som wore ensidig, hade egna afstgtcr
eller af hwad annan orsak som hälst, kunde företaga
stg att personalisera, samt wisa partiskhet och
mannamohn, och säledrs missbruka sin rättighet atk
vtkräfwa böter, som kunde wäcka och föranleda till allmän
och enskild förargelse, sä borde ocksä derföre» om
penninge - böter blifwa nödwändige, en sädan answarighct
som oswannämndt är Riddarhus - Fiscalen bestämt
äläggas.
Det lätcr slutligen godt och bcwckande att de
antagne pligt -- penningar anfläs till torftige Änkor af
Adcls-Ständet, atk de utan restlängd pä stället uttagas,
och framför Landt - Marskalken och Högloft. Ridder
-
4733 Den ZO October.
bcrskapet och AdelnS egna ögon i Sparbössan ncdläg,
gas, och det städar ej eller en sä god sak, om wöx,
ling eller samtal derutaf uppkommer, som mä hända
under en angelägen öfwerläggning, hwilket icke i annat
än detta fall more sä att önsta; men vä man detta
allt oagkat tillika eftcrsinnar till detta barmhertighetss
wärk för att uppfyldt warda, grundar sig pä att en
mängd oordningar stola begäS, och dem man annari
§ sökt förekomma och utrota, sä kunde det bekymmer
uppstä, sä kunde den fräga göras: Skall man under,
läta wara Välgörande, och enwist föresätta sig att iakttaga
strängaste ordning? Eller är det icke fast bättre,
^»tt ben som kunde hafwa räd att pligta nägra Schilling,
till och med nägra Riksdaler, hwilka tillfalla
torftig! Änkor, föresätter sig att störa ordning, Zn
mera jv bättre endast för tillfredsställelsen att pligta
och sätta Riddarhus - Fiscalen i jämn rörelse, att dest»
böter uttaga?
Swarek pä denna fräga mä i öfriget utfalla
huru som hälst, blir det ändä alltid efter min tanka
felagtigt att grunda Välgörande pä ordningens bekostnad,
eller att med ordningens beständ försumma sä
dyrbara pligter, lika förfelande skulle jag anse, om jag
vägot ögnablick kunde sätta i fräga, att man behöf,
wer tillstyrka twäng eller böter för ordning och öfwerenskommclscns
fullgörande'.inom betta Riddarhus,
och ännu mera och öfwer all föreställning more det än.
Nu ett större fel att misskänna den dygdigt, den öm,
stnte Medborgaren, ware sig af hwad ständ det wara
mä, till den grad, att man skulle förestrifwa sätt för
betz tysta gärd, för den lidande mcnskligheten; ben
wälgörande mä fritt wara sig sjelf lämnad att utöf,
wa denna tvär första hufwudbygd, och alldrig wid det,
ras utbfwandk komma r strid med stna pligter, att
rubbs
Den zo October.
4739
rubba Lagar och ordning, more efter min ödmjuka för»
mvdan härtill ledande. Jag anhäller att detta anförande
mä fä ätfölja Riddarhus - ordningen och Betänkandet
lill Högloft. Ridderskapet och Adelns plenum.
kecklin.
i8ocz ärs Riddarhus - Utskotts Project till en
förnyad Riddarhus - Ordning.
§ i
Pä
Riddarhuset äger hivar och en introducerad
Ätt, genom dest huswudman, säte och stämma efter den
nu i Matrikeln stadgade ordning, först Grefwarne,
därefter Frihcrrarne och sedan be öfrige af Ridderffa»
pet och Adeln.
§ 2.
Till undwikande af all irring därom Ättemännen
emellan, hwilkcn för Ättens hufwudman anses
skall, förblifwcr wid hwad förr warit manligt att älfta
Sonen och efter honom hans älfta Son och sä man
efter man sä länge nägon lefwer, som frän älfta Sonen
härstammar, Ättens hufwudman sbrblifwa bör,
men derefter närmaste Ättemän af älfta qwarlefwande
grenen, och desi barn pä lika sätt efter hwarannan.
För de i senare tider till Grefwclig och Friherrlig
»värdighet upphöjde Ätter, kommer hufwudmanna-räktigheten
för de yngre och icke till högre wärdighet
upphöjda Ättegrenar, att gä l rätt nedstigande linia
pä Swärdssidan ifrän den, hwilken nu hufwudman
är; mende öfrige Ättemän, af de till högre wär
dightt
-
4740 Den zo October.
vighet upphöjde att stä säsom Erpectanker till betz dr»
ras ordning i den högre värdigheten inträffar»
§ 3.
Kan eller will hufvudman ej infinna fig bL
Riksdag hällas skall, äge den dä rättighet som af Ät»
ten närmast är och tillstädes kommer, att, utan Full»
magt, säte ä Riddarhuset för Famillen intaga, hvar»
till han inom en Mänad efter Riksdagen- ut»
dläsande uti Riddarhus - Utskottet sig personligen an»
mäla bör; häfver ingen inom fbrcnämde tid sig ber»
till anmält, dä äger hufwudmannen ensam rättighet att
af nägon annan Introducerad Adelig Ätt, en mänad
efter Riksdagens utbläsning men ej förr» behörig Full»
mägtig fö» Ätten förordna, hvilken Fullmägkig seder»
mera, hvarken af Hufwudmannen sjelf eller nägon af
de öfrige Ättemannen, frän säte och stämma för Famil»
len, under den Riksdagen rubbas mä. Är äter hus,
wubman ensam af sin Ätt, eller ensam vid ben älder
18 § Utstakar dä sä väl som i den händelsen att alla
Fullmyndige af Ätten Fullmagten tillika med Hufwud»
manncn underskrifwit, mä densamma genast vid sörsta
anteckningen kunna antagas re»
§ 4.
Häfver Hufwudmannen e) uppnätt 2i Srs äl«
ber, men finnes annor fullmyndig man af Ätten, dä
-ger han utöfva all huswudmanncns rätt intill betz
denne till den älder kommit, att sjelf kunna säte intaga
enligt 18 § af denne Riddarhus - Ordning. Finnes
ingen annan behörig och till laga älder kommen
af Ätten dä äger hufwudmannens lagligen tillförordnade
Förmyndare, i fall han är af Adelig Introducerad
-
Den zo Octsber. 474L
rcrad Ätt, rättighet att intaga Famillen- säte, och t
händelse han sjelf är hufwudman för Ätt, eller hafwer
förfall att förordna, behörig Fullmägtig. Är Förmyndaren
ofrälse Man, eller HufwudmanS Moder som är
lagligen förordnad till hans Förmyndare, dä äge först
hans närmaste Fäderne, och därest sädan ej finne-, betz
Möderne Frände af Adelig börd, att Fullmägtig för
Hufwudmanncns Ätt förordna, och i händelse en Hufwudman,
sä korrt tid före utsatt Riksdag skulle genom
döden afgä, att Förmyndare för hans omyndiga Son
ej ännu hunnit behörigen förordna-, worc lag samma.
§ 5.
Uppstär wib anteckningar twist om Hufwöbmanna
- rätten, bör ben, af det blifwande Riddarhu--  Utskottet, efter Genealogierna- föranledande prbfwaS,
och emedlertid den af Ätten antecknas som efter de för
hand warande Tabeller befinna- den älsta wara, intill
dess med antagcliga bcwis ben andre fia bättre rätt till
säte och stämma styrka gittat.
§ 6.
Hafwer Hufwudman wid Laga tid för fin Ätk
Fullmägtig fbrordnat, dä mä han ej under hela den
Riksdagen sjelf för Ätten säte intaga, ännu mindre
denne säledes öfwcrlätne rättighet ömsom med Fullmägtigen
begagna; nu hafwer den antagne Fullmägtigen
utrike- rest eller under Riksdagen genom döben afgätt,
eller derifrän efter styrkt laga förfall med tillständ afrrst,
dä mä Hufwudmanncn sedan sädant lagligen inför
Riddarhus«Utskottet intygadt wordet, sitt säte och
stämma sjelf intaga, eller annor behörig Fullmägtig
förordna.
Ut
-
4742 Dcn Zv Hctober.
Utgär Adelig Att pä Swärdsidan under waran»
de Riksdag, dä bbr Fullmägtigen lemna dci säte hatt
L Riddarhuset för Ätten innehaft och han sälctcs härefter,
hvarken i egen skap af Bänkman, Elektor elier
Uiskotts-Ledamot biträda. Skulle en sädan Fullmäg»
tig för annor Ätt sedermera Fullmakt crhälla, dä är
<s nägok hinder fbr honom att ä npo till Bänkman,
Elektor eller UtskottS - Ledamot kunna wäljas.
§ 7-
Den som sjelf Hufwudman fbr en Ätt är, mL
ej Staga sig Fullmägligffap fbr en annan, utan blifwe
hwar och en Hufwudman wid sin Ätt och ställe,
äfwrnsom ben hwilkcn lill Fullmägtig fbr annor Ätt
antecknad blifvit, sedermera ej mä intaga sin egen
Ätts rum, eller fbr annor Ätt sig säsom Fullmägtig
anmäla, derest han ej, pä sätt denna Riddarhus-Ordning
utstakar, blifvit frän det fdrra Fullmägtigfkapct
entledigad. Blifwcr Fullmägtig under pästäcnde Riksdag,
genom fdrra HufwudmanncnS afgäng, sjelf Huftvudman
fbr sin Ätt, dä frän träder han Fullmägtigskåpet
och intager sin egen Ätts rum, och är derigenom
äfwen skiljd frän den befattning af Bänkman, Elcctor
eller Utskott-- Ledamot, som han i egenskap af Fullmägtig
förut kunnat innehafwa.
§ 8.
Är Hufwudman wid Domstol anklagad eller
lagligen fbrwunnen till brott, som ä betz heder och ära
gä, eller är af den egenskap, att det efter Lag ej
med penninge-bbtcr fbrsonas kan, bbr honom för desi
person r) inträde ä Riddarhuset tillätaS, förrän han
derifrän fullkomlig, befrielse
magt
Den Zo October. 4745
magt Fullmägtrg förordna, utan tillkommer dä ben närmaste
af Ätten att betz säte pä Riddarhuset intaga.
Är äter Hufwudman den enda mf Ätten ware dä dcK
rum ledigt. Lag samma ware med dem som för andre
fel blifkvit säte och stämma bland Riddcrskapet och
Adeln fbrlustigr sbrklarade.
§ 9-
Hafwer nägon Adelsman afstädt sin egendom
till sine Borgenärers fdrnbjande, mä han, linder det
frägan derom wid Domstolen anhängig är, ömarken
fdr sta eller annan Ätt intaga säte pä Riddarhuset
och ej eller Fullmagt utgifwa. Hafwer Domstolen frikänt
honom frän sine Borgenärers widare kraf, dä ägcr
han, sedan Oom derom wunnit laga kraft, uti sine
förra rättigheter inträda. Hafwer äter Domstolen ej befriat
honom ifrän framtida answar, eller är han dömd
fdr bedrägligt sbrhällande, dä mä han i bäda betz»
händelser ej äga att för sin Ätt, rum pä Riddarhuset
intaga, men i det förra af beha bäda fall, sä wida ej
andra Ättemän af slägten finnas, mä han Fullmagt
till annan behörig man utgifwa.
§ ro.
Dör Hufwudman under pästäende Riksdag,
fom sig för Ätten antckna läkit, äzc dä den som Hufwudmanna-rätten
tillfallit, att sig för Ätten antekna
täta eller laglig Fullmägtig förordna. Hafwe alla de
Lfrige af Ätten redan för andre Ätter säte och stämma
intagit, blifwe Ättens rum under hela Riksdagen leledigt.
§ 11.
Alla de Commendeurs-Ätter, som före b. 6 Ju»
rrii 1809, pä Riksens Ständers Regerings,Form af Ko
-
4744
Den Zv October.
nungrn antogs och stadfästadcs, tilkommlk, äge att klbchälla
det högre säte ä Riddarhuset, som dem i anledning
deraf blifwit för detta tillagdt; men de Adelsmän
som derefter till Commendeurer utnämnaS, behälla
sina förra säten utan nägon uppflpttning, hwarken
för sig eller sin Ätt.
§ 12.
Dlifwcr nägon Adelsman till Friherre-wärbkghet
upphöjd, dä intage närmaste Hufwudman, derest
sädan finne-, för Adcliga Ätten säte och stämma. Pä
samma sätt förhälleS äfwen enär Friherre upphöjeS till
Grrfwelig wärdighet.
§ IZ.
Afwiker den ifrän Riket som innehaft säte och
stämma pä Riddarhuset, utan att hoS Konungen i un«
derdänighet legd söka, dä mä han ej sjelf, utan den
som af Ätten närmast är, intaga säte ä Riddarhuset
eller Fullmägtig antaga.
Reser äter Hufwudman utrikes antingen i Konungen-
ärenden eller pä sätt 172Z ärS Adeliga Privilegier
stadga, dä äger han rätt förordna nägon annan
l sitt ställe att Ättens säte intaga. Hafwcr ej
Hufwudman i denna del förordnande gjort, ware dä
hant närmaste Ättemän berättigad för Ätten sitta sä
länge Hufwudman utrike- wista-.
§ 14.
Är nägon Swensk Adelsman, som tillika är
Hufwudman för sin Ätt, pä sätt Adeliga Privilegierna
stab
-
Den zo Octobev- 4743
stadga, i främmande Herrskaps tjenst antagen, dä äger
han, enär han wid Riksdagen sig infinner, att sitt sätt
och stämma pä Riddarhuset intaga. Förekommer där
nägon sak till bfwerläggning och Beslut, som samma
Herrskap angär, dä bbr han, under det ben förehafva,
sig frän sammankomsten l Utskottet eller klenum
afhälla. Gör nägon med Konungens samtycke annor
Afwerhetsin Huldhetsed, i anseende till der innehafwande
egendom, ware Lag samma, och pä det säker un»
derrättelse uti besia fall mä wara att tillgä, bbr, genom
Konungens Cabinett för Ulrike- Brefwäxlingen,
Riddarhus»virectionen sädant wid hwarje händelse
tillkännagifva-.
§ rs°
Flyttar nägon Hufwubman fbr Ätt, sitt bo och
hemwist, sätter sig Utrikes neder pä sätt Z2 § uti 172Z
är- Adelig» Privilegier stadgar, dä hafwe han och HanBarn,
som med honom Utrikes äro, förlorat sitt säte
bland Ridderskapet och Adeln, fastän han eller de fastighet
här i Riket äga skulle, utan mä i flik händelse
närmaste Ättemän säte och stämma för Ätten pä Riddarhuset
intaga. Kommer Hufwudman eller nägon af hanmanliga
Bröst arfwingar äter i Riket igen, sätter sig här
neder och Konungen med ny Tro - och Huldhetsed sig
förpligtar, dä inträde han i sina förra rättigheter, sä
wida desi upfbrande Utrikes ej gjort honom till en flik
förmän owärdig.
§ 16.
Sä snart Landt - Marskalk, enligt 52 § af Re«
gerings-Formen, blifwit af Konungen i Näder utnämnd,
och af de 2:ne äldsta närwaraode Grefvar till hwilka
Kongl
-
4746 Den zo Gctober.
Kongl. Mo):t honom öfwerlemnar, blifwik t!ll Riddarhuset
beledsagad, emottagcS han derstädes ivid rågängen
af Riddarhus-Direclioncn, Riddarhus-Secreterare» och
Le öfrige till Riddarhus,Cancelliet hörande Personer.
Derefter utser Landt - Marskalken en Grefwe eller Friherre
samt twänne af Adeln hwilka jemte trenne af
Riddarhus»Oirecteurerne, Riddarhus - Secreterare!! och
Riddarhus - Fiscalen, efter föregänget anst ,g den päföljande
dagen wid utsatt timme sammanträda under
Landt-Marikalkcns Ordförande för att börja anteckningen.
Härwid skall den ordning följas, att uprop stcr
efter en pä alla lefwandc Ätter författad Matrikel och
börjas med Grcfwarne derefter Frihcrrarne och sedan
Ridders - och Adelsmän efter den ordning de pä Riddarhuset
säte äga, dä hwar och en wid uppropet framträder,
lätcr anteckna sig till förnamn och Caractär eller
till granskning lcmnar sin erhällna Fullmagt, hwarrfter
en med Riddarhusets Sigill pätryckt Pollct honom
tilldelas med päskrift af ÄttcnS Nummer och Namn
med den antecknade- förnamn samt Nummer pä den
Bänk der hans ställe är honom anordnavt. Ej mä nä«
gon till anteckning anmälas, som sig wid Riksdagen
icke personligen infunnit eller pollett för honom ulgifwaS.
De som ej inställt sig wid första uppropet kunna
anmäla sig wid bet andra, som efter anslag börja-
sedan bet första är flutadt.
§ 17-
Dagen förrän Konungen i Räder kallar Ständerna
pä Rikssalen, sker äfwen eN dylik anteckning
med twänne upprop, dock c) under pästäende l'!enum.
Sedan mä ingen anteckning tillätas förr än Riddarhus-Utskottet
är förordnadt, hvilket genast ske bör,
sS
Den M October. 4747
sä snart Clestorerna walde äro. Detta Utskott bör ock,
endast för anteckningar, sammanträda en tima före
hwarje utsatt klenum den första mänaden efter Riksdagens
utbläSning.
Ej mä nägon af Riddarhus-Betjeningen, tvid
answar, enskildt och utan Riddarhus - Utskottets samtycko,
till nägon ehwem det wara mä, pöket utglfwaz
bbrandcS i öfrigt noga tillseS, att den som pöket or»
denteligen erhällcr, äfwcn genast och ofelbart warder i
Upprops - listan anteknad.
§ 13.
Ingen äge rätt, hwarkcn säsom Hufwudmcm
för egen eller säsom Fullmägtig för annor Ätt ä Riddarhuset
säte intaga förr äa han fyllt Tjugo Fem är.
I följe häraf äligger den som första gängen sig tik
Riksdagsman anmäler att uppte bcwiS genom Utdrag
af Kyrko - Boken ifrän ben Församling där han född
är, hwad Är och Vag sädanl stedt; finnes ej KyrkoBok
och är den genom wädclig händelse förkommen,
dä gälle BewiS af nägon Konungens ÄmbekSmän i Orten,
men icke i annat fall mä detta bcwiS gälla än dä
Kyrkans handlingar werkcligcn genom wäda förkommit.
UppwisaS härom vrigtiga Attester, hänstjutrS saken
till wcdcrbörlig Domstol, och den bet gjort, ware,
utom answar efter Lag, säte och stämma ä Riddarhuset
den Riksdagen förlustig. Jnnehälla de wid Riddarhuset
bcfintelige Genealogier härom fullständig underrättelse
as dag och äretal, dä är r) annat bewiS
af nöden.
Enär huswudman för Ätt fyllt 21 är, mL
han, sä wida ej andre futlmyndige Ättemän finnas, äga
rätt behörig fullmägtig förordna.
4748 Den zo October.
ven som oagtadt han till laga älber kommen
är, blifvit under Förmyndare - wärd och inseende af
Domstolen stäld, mä ej hvarken sjelf säte intaga eller
Lullmagt utgifva.
§ 19-
Ej mL nägsn Fullmagk för gällande anseoch
antaga- som icke af Ättens werkcliga Hufvudman,
eller ben ber dertill enligt denna Riddarhus-Ordning,
berättigad är, blifvit utgifwen; börandes Fullmagtcn
antingen med utgifwarens styl, öfverallt skrifven och
vnderskrifwen eller lagligen bestyrkt, ovilkorligen wara
författad efter följande Formulär.
Härmedelst befullmägtigaS (Caracter och namn)
att vid den allmänna Riksdag, som kommer att tag»
stn början uti N. N. (dag och är) för
Grefweliga ^
Friherreliga? Ätten N:o N. N. intaga säte och stämma
Adrliga ^ pä Riddarhuset, hvarvid han ovillkorligen
förpligta- att ställa stg till efterrättelse Sveriges
RikeS besvurna Regerings - Form af ben 6 Juni! 1809,
jemte Riksdags - Ordmngen och öfrige gällande grundlagar.
Ort och Datum.
Namn.
Sigill.
Caraekär.
Häfver Förmyndare för omyndig Fullmagten
Utgifwit, bör sädant under namnet tydeligen utsätta-,
samt Förmyndare-förordnandet i Original eller laglis
gra bevittnad afskrift bilägga- rc» § Lo»
Den Zo Octobek. 474S
§ 20.
Skule mok förmodan, nägon beträdas akt till
kwänne eller flere särskilde personer hafwa till en och
samma Riksdag Fullmagter för Ätten Utgifwit, dä anses
han för ett sädant förhällande, hwUkct uti Riddarhus
- Utskottet uppä Riddarhus, Fiscalens anmälan
Upptages och undersökas bör, säte och stämma pä Rids
dårhuset för längre eller korrtare tid förlustig, allt efter
hivad Riddcrskapct och Adeln in xlano derom kaN
kättwist prvfwa.
§
Sedan ankcckningarne äro förrättade och Bäti»
karne af Riddarhus - Sekreteraren och Fiscalen delte»
hwarwid iagttageS den fdr Ätterne här ofwanföre Uti
I Z stadgade ordning, pä det sätt att första Grefwe»
Länken blifwer till höger om Landt--Marskalks»Lor»
det, den andra till wänster och sä widare, Uppstäs en
Bänklista wid hwarje Bänk, hwarä äfwen de Riksdagsmän
böra Uppföras, som sedermera uti Riddarhus»
Utskottet blifwit anteknade och inträdes-Polletter er»
hcillit, äliggandes Riddarhus - Fiscalm wcrkstalligheteit
Häraf nsga haudhafwa.
§ 22.
Ingen mä pä Riddarhuset inträda, utan akk
han förut uppwist den honom kemnade polletten för
Wakthafwande Under - Ofstteraren. Till den ändan
och pä det ingen som icke är wcrkclig Ledamot af Stän»
det, mä stg pä Riddarhuset kunna intränga och därstädes
i bfrverläggningartta pä ett eller annat sätt del»
Saga, äligger det hwar och en Ledamot af Riddtrffas
Tredje Band. 2äl« -rf
47ZO Den Zv Oktober.
pck och Adeln, att sä wäl ivid inträdet in plsno pä
Riddarhus - Solen som sedermera sä länge kier-un,
warar, och intill betz det af Landt - Marskalken blifwit
Mutat, bära fin erhällna inträdes-Pollct uran pä kläderne
synbart fästad. Hwarje Bänkman bbr i fin afdelning
alltid efterse att detta iagttageS och Riddarhus
Fiscalen är i allmänhet owilkoiliaen förbunden
att härdfwcr hälla noga och olfwarsam hand, i synnerhet
dä wigtiga frägor hos Ridderffapet och Adeln in
klans skola afgöras. Utlänar nögon fin Pollct till
annan, för att honom förmedelst inträde förskaffa, ware
den som utkant säte och stämma den Riksdagen förlustig,
därom, efter Riddarhus - Mc lenS anmälan, i
Riddarhus - Utskottet undersökas bör, för att sedermera
af Ridderffapet och Adeln in xleno afgöras.
§ 2Z.
Sedan Riksdagen af Konungen blifwit ä RiksSalen
öpnad, bbr genast och nästa söknedag derefter,
sä wida ?isnum plsnorurrr för samtelige Riks - Ständer,
icke ä samma dag är anbefallt. Bänkmans-och Elcctors.
-walen werkställas. Med dctza wal förhälles sälunda,
att enligt antecknings «listan samtelige Ridderffrpel
och Adelns hela närwarandc antal, delas utl
Femtio serffilde, men till bcloppct lika delar, hwarwid
om nägot mindre antal skulle öfwcrblifwa, detsamma
pä fista afd.lningarne med en person pä hwar»
fe fördelas bör. Sedan detta blifwit wcrkstäldt, upropas
hwarje del för fig och begifwer sig inom skrankct
att förrätta Bänkmans wal, därwid hwar och en
inlämnar rn fluten sedel tecknad med Trenne namn
bland dem, som i afdelningen st inas, hwarefter be Lrr
som fleste röstcrne erhällit sig emellan lotta genom uttagandet
af Z:ne Sedlar, däraf den ena tecknad med
ordet
Den ZO October. 475 t
ordet Bänkman, utmärker dm som därtill sotten erhällit.
Är nägo» borta dä hans afdelning uppropas,
hafwe sin rätt till deltagande i detta wal förwärkas.
Sedan Dänkmänncn sälunda äro walde, sammanträda
dc genast samma dag i ett särskildt rum och
wälja med flutna sedlar, innan de ätskiljas, Tjugufem
skickelig! och crfarne Män till Ridder skåpet och Adelns
Electvrer, hwaraf dock Ätta böra bland Grefwar
och Friherrar tagas, hwilka Elcctorer sedermera päföljande
dagen, sä wida gjörligt wara kan, efter sscdt
anflag, Ledamöter i alla Utskott utwälja. Dänkmännen
wälja äfwcn alla andra Elcctorer, som enligt Regerings
- Formen till särskildte befattningar erfordras.
Afgär Bänkman under Riksdagen, dä ätertillsättcs
hans rum af den afdelning hwartill han hört,
pä sätt stadgadt är, hwilket nya wal, efter därom dagen
förut gjordt särskildt anflag, alltid !r> xieno ske
bör. Blifwer rum bland Elcctorcrnc ledigt, äkertillsätteL
-et genom wal af samtclige Bänkmännen,
Z 24.
Dä Electorcrne skola Utskotts - Ledamöter wäkza,
sker sädnnt genom flutna sedlar tecknade med sä
mänga Personers namn, som af Riddciskåpet och Adeln
i hwarje Utskott säte och stämma äga, därwid alltid
iakttagcS, att en tredjedel tagcs bland dem som innrhafwa
Grefwelig och Frihcrrelig wärdighck, bbrandcS
ett lika sörhällande inträffa i alla andra wal, som pä
Ridderskapct och Adeln ankomma.
' § 2s.
Den af Riddcrskapet och AdelnS Ledamöter i
hwarje Utffokt, som efter Matrikeln ben älste är, ware
alltid Utskottets Ordförande.
4752
Den ZO Octsbek.
§ 26.
Sedan första walet till Utskotts - Ledamötek
blifwit werckstäldt, äro Electorerne äswcn skyldige wäk»
ja nya Ledamöter i deras ställe, som antingen äga
rätt afsäga sig, eller annars afgä, Men fä icke företas
ga nägot sädant wat utan gifwit samtycke in ?lsno,
och ej eller utan att minst Aderton af dem äro när»
warandc. Sä snart Elcctorerncs ival är fdrrättadt,
bör Wal - Protokollet genast af de tillstädes warande
tinderskrifivas och förseglas, för att i nästa Piano upps
brytas och kungöras.
§ 27.
Ej mä nägon pä en gäng wara bäde Bänks
tnan och Elcetor. Bljfwer Bänkman till Elcetor w/>ld,
llpphör betz förra Befattning och ukwäljcS en ny Bänks
man, pä sätt här ofwanföre stadgadt är. Befattningen
af Bänkman och Utskotts - Ledamot, mäge likawäl
Hos en Person kunna förenas.
Warder Elcetor till Utskotts - Ledamot wakd,
ttpphörer han att wara Elcetor, och utwäljcS genast
rn annan af samkelige Bänkmännen.
§ 28.
Skulle frägä om Instruktion uppkomma, för ett
ekler flera af de Utskott Regerings - Formen utstakar,
fä bök sädatt fräga owilkorligkn tväckas, innan Wals
Listan till samma Utskott är Uppbruten och kungsord,
Hwarefter nägon öfwerläggning i sädant ämne ej mä
företagas eller beslut fattas.
§ 29.
Den M Vctober.' 4753
Z 29.
Hafwer nägon hufwudman för cn Ätt sig tvid
Middagen anteckna lätit, och ej pä sätt här nedanföre
stadgas, uti befattning bland Bänkmän, Elcetorcr eller
säsom sttstotls ' Ledamot inträdt, sä äger han frihet,
elter anmälan hos Landt - Marskalken och Poile,
tens aflämnande till Riddarhus - Fiscalen, frän Riks»
dagen afresa.
, § Zv,
' Hafwer nägon säsom Futtmägtig för annan
Ätt sikt säte ä Riddarhuset intagit, den mä e), antin»
gen han till Bänkman, Clector eller Utstötts - Ledamot
wald blifwit eller icke, frän Riksdagen bortresa, utan
sädant styrkt haga förfall, hwarom härnedanföre stadigas,
hwilkct uti Riddcrstapet och Adeln i klenum an,
niälas bör, och tillställd, om sä skäligt pröfwas, bär tiis
afresa» lemnäs,
§ Zl.
Bänkman som wald blifwit» och genast dereftek
uti Elcetors - walet deltagit, hwarförinnan ingen afz
sägelse fär äga rum, mä sä wida han är j hcy egenskap
29 Z stadgar sedan detta wal stedt, ägg rätt befattningen
säsom Bänkman sig afsäga; men hafwer
Fullmägtig för annor Ätt Bänkman blifwit, wä barr
e), utan ester uppgifwet och i Gtändets kieno god,
kändt Laga förfall frän denna befattning entledigas,
I besia fall wäljes Ny Bänkman pä sätt förut äk
stadgadt.
Lag sa nma ware om Electorer, som likwäl i
intet fatt ägg rätt titt afsägelse, förr än första walet
äk
4754 Den M Gctober.
är wärkstäldt till Ledamöter l de Utskott sg § i Regerings,
Formm säsom wid hwarje Riksdag nödige, föreffriswer.
§ Z2.
Utskotts - Ledamot, hwilken säsom Huswudman
för sin Ätt säte och stäuima äger, mä innan UtlkottetS
-fwn läggningar äro började, äga rätt afsäga sig detta
förtroende; hafwcr han äter längre eller kortare tid
vti UiskottetS göromäl deltagit, eller hafwer Fullmägtig
för annor Ätt Utskotts-Ledamot blifwit,, dä,mä
ingen af dem, utan laga förfall, som i Sländcts kvänum
blifwit anmält och pröfwadt frän Utskottet kunna
skiljas.
Jfrän befattning i hen,kiga Utskottet kan, sehan
samma Utskott blifwit i werksamhct satt, ingen
vtan Konungens Eget Nädiga tillsiänd entledigas.
§ ZZ.
Försummar Utskotts«Ledamot utan laga förfall,
irenne pä hwarandra följande sammankomster, eller
bortreser han utan erhällct tillsiänd, ware sin Riksdagsmanna
- rätt för den Riksdagen förlustig, böran,
des sädant af Utskott- . Ordförande genast för Ridder»
skåpet och Adeln ln plena tillkännagifwas, och i Protocollet
där antecknas.
§> Z4-
Med Laga förfall förstäs hwad allmänna Lagen
finnes stadga uti i2:te Cap. i Z Rättcgängs,
Talken. Skulle andra spnnerlige, där ej nämnde orsaker
till
Den zo October.
4753
till förfall anmälas och styrkas, mä pröfnkngcn däraf
pä Riddcrffapet och Adeln IN piano ankomma.
§ Zs
Aasiag
till plenum böra ske dagen förut sist
före klockan S,x och lill Utffott sist klockan Ätta om
aftonen. Är cj dä ansiag ff^dt, mä ä följande dagen
plenum cj hällas.
§ Z6.
Första gängen dä Ridderffaoet och Adeln tvid
hwarje Riksdag in piano samlas, bör, jämte hivad i öfrigt
till kungörande kan wara fdrcskrifwit, denna Riddarhus
- Ordning uppläsas och sidan uti tryckt Exemplar
alltid wara att killgä, sä wäl ä Landt - Marskalkens
bord hwarje plenum, som uti Riddarhus - Caneelliel.
§ Z7.
Innan alla Utffott kommit uti full werksamhck,
bör minst 2:ne plena i hwarje wkcka hällar, men
derefter kail, sä wida ej Landt - Marskalken annorlunda
pröfwar, ett plenum i hwarje wccka wara tillräckligt.
§ Z3.
Sä snart Landt - Marskalken pä Riddarhuset
Uppkommit, bör han genast med klubban äska ljud, Ribbe:
skåpet och Adeln intaga sina säten, och öfwerläggningarna
utan allt upxehäll börjas.
L Z9-
Ej mä plenum, sä wida oafgjord» ärcnbek
lännas, afsiutas förr än klockan Tu eftermiddagen,
47sS Den 30 October.
Hwarwid bock noga iakttager, att under bfwcrläggnin,
gm i en fräga, kisnum alldrig mä flutas förr än
sa-'',M fräga är fulleligen, antingen genom enhälligt
Beslut eller genom Votering, afgjord.
§ 42.
Landt - Marskalken äger, med iakttagande as
he l denna Riddarhus - Ordning stadgade föreskrifter,
ensam rättighet
1:0 Att sammankalla Ridderikapct och Adeln
lill klsnum, samt att där tillse och maka deröfwcr att
-fwerläggningarna genast warda började.
2to Att börja, och med Ständels samtycke af,
stuka kisnwn,
z:o Att bär säsom Ordförande styra och anordna
Riddrrskapet och Adelns bfwcrläggringar, utstaka
och tillkännagiswa hwad till förcwarande frägor
hörer, eller icke, och hwad! sammanhang därmed kan
eller bör upptagas, warna dem som sig otillbörligen
förhärla, hwilken rättighet likwäl ej mä sträcka stg till
ben omständighet att göra warningen allmän för hela
Ständer, inhämta Riddrrffapct och Adelns tanka om
sädana skrjftcliga eller muntcliga anförandens utcffutande
utur Protokollet, som kunna anstötcliga wara,
eller emot Grundlagarna stridande, samt i öfrigt no«
ga tillse och handhälla däröfwer att Riddcrffapet och
JOel s allmänna sammankomster alltid pä ett med
Ständets wärdighet och anseende öfwercnsstämmande
sätt warda hällne.
4:0 Att hos Ridberffapek och Adeln styrka all
Konungflig rätt och likasä inför Konungen Ridderffas
Den Zv October. 4757
pkt och Adelns wälfängna privilegiers och rättigheters
widmagthällande noga ombesörja och wid alla tillfällen
iakttaga.
5:0 Akt i alla Utskott äga tillträde för att
kunna tillse göromälens vafbrutna gäng.
6:0 Att till werkställighct befordra allt hwad
Ridderskapet och Adeln besluter, och som ej emot Regerings
- formen eller Rikets öfrige Grundlagar finnes
stridande, och stuteligrn:
7:0 Att för sin Person af hwarje Ridderskapet
och AdclnS Ledamot njuta det anseende och den agtNing
som betz CmbeieS »värdighet kräfwer,
§ 41.
Är Lmdt - Marskalk sjuk eller fränwarande,
inträde den efter Matrikeln äldste närwarande Gref,
wen, med bibchällande af sin rätt att rösta, i alla hans
rättigheter. Dör Landt - Marskalk, dä lärer Konungen
i Räder läckas utnämna en annan.
§ 42.
Wid hwarje Riksdags början skall en Föredragnings
- lilia inrättas med 2:ne Columner, där uti
ben ena införes, jemte den Ledamots namn som nä*
got Memorial ingifwit, innefattande sädan ny fräga,
som efter Regerings - formen, Riksens Ständers bfwerläggning
och pröfning tillkommer, sjelfwa ämnet med
korta ord, och uti det andra antckna när Memorialet
blifwit >n piano föredragit, när det blifwit lagdt pä
bordet, eller till nägot Utskott rcmittcradt, när UtffottctS
ut«
4753
Den zo October.
utlätande i stikt sall inkommjt och enär derefter frä,
gan blifwit of Riddcrsk-pct och Adeln afgjord. Denna
lista som skall förås af älsta RiddarhusCai-cclli,
st>n bör tvid hwarje stianum ligga ä Landt - Mai»
skalkcns bord och dess emellan alltid wara i Riddarhus»
Cancelliet att tiltgä. Efter ordningen af denna lista
är dwarje Ledamots rättighet att begära mälens före»
dragande, hw-lket Landt - Marske lkcn ej wägra mä,
Utan i de händelser da Remisser frän Konungen, elter
ärenden till Communication och afgörande frän de an»
dra Riks - Stäudcn förekomma, hwilka alltid i hwarje
klanum först böra föredragas.
§ 4Z.
Hwar och en Ledamot af Ridderskapet och A»
deln äger, att genom skrjftcligt Memorial, som genast
efter uppläsandet kill Protokollet aflämnas -bör, träcka
alla sädane frägor rörande Rikets styrelse och allmän,
na författningar, som uti Regerings - Formen tillätne
äro; med sädane Memorialcr, sä wida de ej angä ändringar
uti Constitulioiicn» dä de ej in stlsn», usan i
dct dertill satte wskott först böra anmälas, kommer
att efter Riksdags - Ordningen förhällas, tvid iagtta,
gande af den ordning föredragnings» listan utmärker.
Ej mä nägot skrjftcligt Memorial hoS Ridderskapet och
Adeln uppläsas eller upptagas till bfwcrläggning, utan
att författaren, när sädant sker, sjelf är pä Riddar,
huset-närwarande. Ridderskapet och Adeln likwäl för,
bchället, att wid särdeles händelser, kunna härtill bj,
fall lämna»
§ 44.
Alla sädana Memorialcr hwarom föregäende
§ handlar, böra, pä dct RiksdagS-göromälcn i tid mä
kunna bestämde och afgjordt blifwa, alstingen uti Con
stitu.
Den Zo October.
4759
stitukions ' Utskottet eller Riddcrskapcts och Adelns plenum
wara ingifne, sist inom l6:de bagen frän ben
dag räknadt dä enligt loy H i Regerings »Formen,
Riksdagen egenteligcn är börjad, och mä derefter inga
nya srägor wäckis eller deras nptagandc af Landt-Mar,
ikalkc» tillätas, dock med undantag af sädant, som Riddcrffapet
och Adelns enskilda Economie röra kan.
? 45-
Ej mä nägot Memorial af Ridderskapet och Adeln
till pröfning uptagas, som c) är ingifwit, antingen
af den som pä Riddarhuset säte och stämma äger eller
k annat Ständ wnkclig Riksdagsman är och sitt Ständs
bifall dertill crhällik, i följe hwaraf ej eller nögon af
Ridderskapet och Adeln, utan ett sädant samtycke, mä
till de andre Ständer,, med nägot Memorial eller skris»
tcligk Diktamen sig wända.
Z 46.
Inkommer, uti sädan fräga Grundlagen tilläfcr,
nägot skriftcligt Memmi l, hwars Remis till Utskott
ej begärcs eller prbswas nödig, bör detsanrma 0-  wilkorlige», utan afseende om nägon det äskar eller icke,
pä bordet läggaS, och ej förr företagas, än efter dell
ordning föredragnings-listan utmärker.
§ 47-
Hwar Ledamot af Ridderskapet och Adeln äger
rätt att in Lleno fritt yttra sig öfwer alla'de mäl,
som till bfwcrläggninq förekomma, och om laglighctm
af allt, som inom Riddarhuset sig tilldrager. Jnga
andra munteliga anföranden mäga likwäl lill Proto»
collet
476a
Den zo Oetsber.
collet upplagas, än dc som hällas af be Lcdamöttk
hwilka efter anmälan till Landt-Marskalken, och af hos
rom uppropade i afsigt att yttra sina tankar, pä Bäns
ken uppstigit. Ingen tillcktc sig personliga fdrsmädclser
eller ohdfwiska ord. Uppstär fröga om nägon med stikå
försmädclser och ord, eller pä annat sätt sig sbrgätt,
pröfwc Ridde-.skapet och Adeln oni han derföre afLandts
Marskalken, enligt 40 § z Mom. af denna RiddarhusOrdning,
wärnäs bdr, om fåken till ett Utskott skall
fbrwisas eller alldeles mä förfalla. Förwiscs fåken till
ett Utskott sä skall det af 12 Ledamöter bestä, ders
eif Landt - Marskalken utnämner 6 och ben anklagas
de lika antal, körandes 4 kland dessa 12 Grefwelig
eller Frlhcrlig wärdighct innchafwa. vetta Utskott,
hwarafen genom lottning utgär, pröfwar genast walet»
och läninar dcrkfwcr sitt betänkande till Riddcrskapct
och Adelns kler-um, antingen till befrielse eller att ders
med skall förfaras pä sätt irsta momentet i no Z af
RegcringS-Fornien stadgar. Om tvid en sädan votes
ring Pluralitctcn, till det belopp sistnämnde Grundlag
stadgar, skulle utfalla, klitwer deraf en följd att den anklagade
frän säte och stämma pä Riddarhuset för det!
Riksdagen utesluten är,
§ 48.
Uti alla säbana mäl, som personligen röra en
eller annan af Riddcrskapct och Adeln, böra dess när-,
mäste skyldemän till och med syskonebarn, ingen stämma
äga, utan skola, sedan den som saken angär och de
kjelfwe ägt tillfälle till Prokocollet andraga hwad de nödigt
agtat, jemte honom frän Riddarhuset taga afträ»
de, sä länge ben frägan der förehafwcs. Skulle nägon
som pä oswanberbrdc sätt kcfinnes slägt wara uti sädan
Den Z0 Octsber. 4761
fräga votera, ware han skir Riksdagsmanna - rätt för
dea Riksdagen förlustig.
Z 49-
Enär ett Mäl till siuteligt afgörande företages
vch dcrukinnan är tillräckcligen bfwerlagt, sä att ingen
sig widare anmält att i samma ämne tala, samt pro»
posttionen derefter blifwik med allmänt Ja beswarad,
dä mä ingen försöka att uti Beslutet genom np öfwer»
läggning förändring werka.
Alla propositioner böra göras till bifall sä atk
ben som samtycker dertill kan smara Ja och den som
bestrider Nej, hörandes hwarje proposition i hwad fräs
ga som hälst af Riddarhus - Sccrctcraren förut skrifte»
ligen författas och justeras, innan den af Landt - Marskalken
ordentligen göres.
§ sv.
Är propositionen med Ja och Nej beswarad,
dch öegäres af en eller flera votering, samt wilja de
derifrän ej afstä, dä skall voteringsspropositionen genast
af Riddarhus »Secreterare» författas och justeras, samt
Voteringen derefter, pä sätt nästföljande § af denna
Riddarhus-Ordning utstakar, innan klerman stutaS, för
sig gä, och mä propositionen alldrig göras om det stall
voteras, ej eller votering derom lillätaS.
Z
Dä wat eller annan Votering hörjås stall, ans
Modar Ordföranden en Grefwe, en af Friherrarna samt
4 Ridders» och Adelsmän, akt jemte sig sitta wid bordet,
sch
4762
Den Zv Octsber.
vch samfäldt anteckna dem som wid första uppropet sig
kj infinna, hwarcfter med Grefwarnc uppropet börjas,
och sedan i ordning med Friherrarne samt Ridderstam
pet och Adeln fortsätteS, dä de som pä en Bänk sitta
pä en gäng framträda i strankek och framlägga hwar
och en sin lpckka sammanrullade sede! pä de pappers rk
som hällas af en Ledamot wid bordet. När Bänkens
upprop slutat, lcmnar ben samma strankek ät nästa
Bänks Ledamöter, och mä ingen annan än dea som kil!
förewarande Bänken hörer, under, förestäende wal eller
ordning wara i strankek eller drr frammansöre, än
mindre siä i strankdörrcn, sä framt han ej hörer till
den Bänk som uppropad är. Bryter nägoa häremot,
böke som här nedanföre nci ss § finnes stadgadt, hwarä
Riddarhus-Fiscalcn noga vch alfwarsam tillsyn hälla
bör, och hrvadan honom äfwcn owillkorligen äligger att
tvid alla de wal och voteringar hwarom denna I stadgar,
tillstädes wara. Ingen mä ej eller wid votering
rösta, som i upprops-listair ej antecknad finnes, fastän
han ock för sin person skulle med Pollct försedd wara»
§ s2.
W!d alla sädana wal och voteringar hwarom
förcgäcnde § handlar, stola twänne upprop ste, den
som stg ej infinner enar Lidra uppropet för hanö Bänk
werkställes, hafwer sin rösträttighet ten gängen förlorat
§
53-
Finnes wid wal eller votering Line sedlar samMansikta
eller finnes sedel pä nägot sätt märkt eller tecknad,
ware alla sädanc sedlar ogillade. Wid wal nyttjas
jstlifne sedlar om hwilkas b,st,.ffenhct alltid före
walet fullkomlig ffnfielig underrättelse ansläs bör pS
sam
-
Den M Octsber.
476z
samma sätt sam med Votcrings-proposttiotier wa^ik bruk
ligt, men wid Voteringar npktjs t'yckle med Ja elser
Nej, som uii Riddarhus» Cancelliet skola wara att tillgä
sä wäl soni pä Landt - Marskalkens bord, hwadan
alla sädane skrifne olagliga anseS.
Z 54-
Af ben Ordförande wid bordet öppnaS sedlarne,
sedan votering ellet wul-uppropen äro slu-ade, päses af
de öfrige, hwadan 4 föra sciskildte P okocoller, som sedermera
collationeras, och derefter upprättas sedan ett
wal, eller omröstnings-Prolocoll, hwilket underskrifwes
af alla dem som wid bordet lunt, och förseglas för att
sedermera in ?Ieno af Landk-Meuskalkrn uppbrptaS och
och kungöras.
§ 55-
Följande böter utsättas för de förseelser inom
Riddarhuset, hwilka med penningar gäldas kunna. 1:0
Oen som stadnar pä gängen sedan L ndt - Ma, skalkm
öppnat Ister,um, och ej dä genast sia Bänk intager, eller
sedermera finnes pä gängen stäendc böre Z2 K.
2:0 Den som talar frän annan än egen Bänk
ware lika bot.
g:o Den som lutar sig mot skranket, som om,
Sifwer Landt - Marskalkens bord, böke 1 R:d.
4:0 Den som wid wal eller Votering, innan
hans Bänk bliswit uppropad eller sedan han fin röst
algifwit, ftär i skranket eller der frammanföre elier i
skrankdbrrcn ware lika bot.
5:s
4764 Den zo October.
5:0 Den som gifwer sitt bifall tillkänna genom
handklappning, eller sitt missnöje genom wissling eller
stötning i golfwet böte 2 R:d.
6:0 Den som alldeles bortreser frön Riksdagen
och uragtlätcr sin pollett till Riddarhus > Fiscalen äters
lemna, ware lika bot.
7!o Den som borttappar sin polltt och i Riddarhus
- Utskottet begär en annan, mä den crhälla eniok
erläggande af Z2 ss böter»
Z 56.
Att allt hwad emot oordenktighetcr i fbregäende
§ stadgas, mä till werkställighet komma, derä äligger
Riddarhus - Fiscalen noga och utan mannamohn
handhälla, och som alla der utstakade böter skola tillfalla
fattiga Adeliga Enkor, sä bör Riddarhus - Fiscalen
ovillkorligen utan widare omgäng böker-,e hos deN
felande uttaga och ut! en ivid skranket fästad med läförsedd
sparbössa genast inlägga: Wägrar den srlande
att pä Riddarhus - Fiscalcns anmaning crlägg , pligten,
dä bör han af Fiscalen genast tillsägas, att ä nästa
sammankomst, som efter anflag sier, sig inför Riddarhus
- Utskottet inställa, och i fall han kallelsen, derom
Fiscalen ensam vitsord äger, försummar, eller ptterlig.re
wägrar bbtcrne betala, dä äger Riddarhus - Utskottet
honom frän Riddarhuset utesluta, intill dess han pligs
ten erlagt, hvarom anmälan af Utskottet i nästa Rids
derskapet och Adelns klenum göras bör, och bär fdrst
bland alla »render uppläsas.
§ 57.
Riddarhus-Utskottet består as 12 Ledamöter, berss
4 böra väljas bland dem som innehafva Grefwelig
och
Den M October. 476Z
sch Friherrlig wärdlghet. Inför betta Utskott skola
alia Ledamöter af Ridderfkapet och Adelö, som efter de
2:ne första anteckningar wid Riksdagen sig infinna, fin
behörighet wisa och polletter utbekomma.
Detta Utskott tillkommer att öfwersc Riddarhus-
och Adeliga Jungfru Stifts-Dircctionrns göromäl
sedan förra Riksdagen, revidera Riddarhus -Cahan och
AdUiga Cadelte - Skole-Fonden, säsom ock alla öfrige
linder denna Directions förwaltning stälde Catzor, Donationer
och Legatcr, bbrandcs öfwer allt delta Utskottet
fi.i berättelse till Ridder,?apct och Adeln aflemna,
derutinnan äfwcn de ändringar eller förbättringar böra
förcfläs, som Utskottet antingen i anseende till förwaltningen
eller i andra hänseenden kan finna nödige.
I öfrigt äger Utskottet akt ställa stg till efterrättelse
hwad denna Riddarhus-Ordning förrffriswcr och
ehuru detsamma föreställer Ridbarhus-och A- eliga Jungfru
Stifts-Di tttionen, hwarS befattning under pcstä»
ende R ksdag upphörer, mä likwäl U-skottet ej med intrvduciioner
fig befatta, utan derest säda ne under Riksdagen
stkas, böra de samma, sidan wederbbrlige psnostan6a
likwäl förut i Utskottet blifwit granffadc och godkände,
hos Riddcrffapct och Adeln in pierro anmälas,
som efter gifwit samtycke lärer oM Ättens införande i
Matrikeln tillsäga. Lottning och inskrifning i Adelig»
Jungfru-Stiftet, sä wida den under Riksdagen inträffar,
mäge likwäl af Utskottet wcrkställas, dock att LandtMarfkalken
derwid bör wara tillstädes.
§ 58-
Skulle Riddarhus - Utffottct finna nZgon ändring
eller tilläggning wid denna RiddarhuS-Ordning
Tredje Band. N:o 232. nvdig
4766
Den zo Öctober.
nödig ekler wälkes fräga derom in kisno, som k slikt
fall till Utskottet remitteras bör, dä äger Utskottet der,
vin öfwerlägga och med sitt betänkande till Rederskapet
och Adeln inkomma, som under warande Riksdag
inä detsamma till afslag upptaga och afgöra, men i
händelse af bifall, bör frägan till nästa Riksdag hwila,
vch dä fdrst fluteligen afgötaS.
§ 59-
Ocn hufwudman som för Ätt, efter Riddarhus,
DircctionenS i allmänna Tidningarna införde kungörct,
fe, försummar inom förest! liwen tid complcttera si»
Ätts Genealogier, är ä nästföljande Lagtima eller Urti,
ina Riksdag säte och stämma för Ätten förlustig, sä
tväl för egen person, som i anseende till de öfrige af
samma Ätt, och det intill betz Genealogien blifwit or,
tenteligen complcttcrad pä sätt Kongl. Förordningen af
den 10 Äng. 1762 derom finnes stadga.. Hafwer huf,
wildmannen brwisiigcn fast fruktlöst härom de öfrige
Ättcmänncn anmodat, gälle ej i anseende till honom
detta stadgande.
Z 60.
Pä det all möjelig fullständighet tvid Riddarhtt,
sekS Genealogier i öfrigt winnås mä, äligger hwar och
en Ättemän, som för egen Ätt under Riksdag säte ä,
ger, att innan den siutas, efter de anslag som för
HwarZe i 25 Z stadgade Bänk - afdelning RiddarhusUtskottet
läter utfärda, efterse sin Ätts Genealogi! och
anmärka hwad deruti kan brista, som strifteligen af
Ättemannen undertccknadt bör aflcmiraS till wcderbb,
rande Riddarhus-Cancellist, för att af honom i Ta«
ibellerne införas. Oen som är Fullmägtjg för annor
Ätt,
Den zo October.
4767
Ätt, bör frän densamma infordra och pä lika säff upp»
gifva, hvad kill completterande af dea Ättens Gcnea»
.logie kan wara nödigt, och bör tillika efterse sin egen
Ätts Gcncalogista Tabell, snut anmärka och uppgifva
de brister deruti kunna finnas.
Riddarhus«Utskottet mäste tillse att detta stadgande
handhafwcs och till den ändan wid början af
hvarje Riksdag, dä Ridderstapet och Adeln alltid är
talrikast församlad, besörja att, efter tillsägelse genom
Landt-Marskalkm in pleno, anslag för hwarje Bankafdelning
till Geneologiernts completterande, warder
till läglige tider och timar utfärdadt, dä hwarje gäng
Minst 2:ne af Utskottets Ledamöter jemte en af Rid»
dårhus - Cancellisterne böra tillstädes wara.
§ 6r.
Sedan Kongl. Majit pä Riks - Salett ätstiljk
Riksens Ständer och dem hemförlofwat, samt LandtMarst
lkcn derefter pä Riddarhuset afstutat Ridde>stapet
och Adelns sammankomster, aflämnar Landt - Marskalken
Stafwen till den enligt Matrikeln älsta närvarande
Grefven, hvilken med Sc)t deputerade af
Ridderstapet och Adeln genast uvpträdcr till Kongl.
Mrj:t, för att Landt - Marskalks-Stafwen i underdånighet
ätsrlemna, och mä sedan nägon sammankomst
för Ridderstapet och Adeln ej äga rum.
LadcS pä Bordet.
Ctt af Grefwe 6^I1enl)or§, gotron
l4<-umnA, ingiswet Memorial upplästes sä lydande;
-
DL
4768 Den Zv October.
Dä wid den stll pröfning framställde Justities
Ombudsmannens Jnstruction jag nägre anmärkningar
för framställa, anser jag mig fdrst böra fästa min upp;
inärksamhct ivid del i Constitutions - Utskottets betänkande
gifne tillstyrkande, att Justitia - Ombudsmannens
ErnbetsbefattninH ej mä sträcka stg
till Utsina, Doniar och Handlingar af äldre
Datum än hanö utnämnande. Däremot inwän,
des att dä Justitiä - Ombudsmannen är lika skyldighet
uppdragen att bevaka lagarnas efterlefnad som Justiriä»
Cantzlcrcn, bör denna desi förbindelse kill wärdén
af Folkets derunder beroende rättigheter, äfwen i anseende
till tiden, icke mera inskränkas för ben förre än
för den senare, och att sälcdes samma präscriptionstid
som är Justitiä - Cantzlercns ätal i afseende pä
förflutna tider föreskrifwen, bör allena wara gränsen
för Justitiä - Ombudsmannens befattning, warandes
icke med rättwisa att förena, det skulle under ststförflutne
tiss oreda möjeligen bcgängne fel af E nbcts - och
Tjänstemän, sä i verkställighet as crhallne befallnn--  gar, som ! förwaltning af allmänna medel, eller i
annat afseende ädagalagd egennytta, undandragas Justitiä
- Ombudsmannens uppmärksamhet och njuta en
större trygghet för betz ätal, än de förseelser som i en
framtid bcgängne blifva betz pröfning underkastade.
Wid I § af Instruktionen förefläS att i dcn
Stropben der nägon synnerlig olaglighet »ämnes,
ordet synnerlig borttages, dels emelian detta är mera
enligt med innchället af 96 Z Regerings - Formen,
som är grunden till hivad i denna Z är stadgadt, och
hwarl ingen skilnad i olaglighekcrS beskaffenhet omförmäles,
dels och emedan uttryck af obestämd bemärkelse
böra i allmänhet, och i synnerhet i Lagar och förrfflifter,
sorgfälligt undwikaszi grund hwaraf jag anser
-
Den Zo October. 4769
ser Z F alldeles böra förswiuna, enär jämlikt sörcnäm
de
96 § r Regelina- - Formen olagligheter af hivad
beskaffenhet svm hälst och utan undantag tillkomma
Zustikiä-Ombudsmannens pröfning, och dessutom det deri
nyttjade uttrycket owarsamhet meddelar ett ganska
obestämdt begrep, hwad kill denna benämning hänföraborde.
I sammanhang härmed fär jag äfwen före,
siä att slutmeningen i 8 § sä lydande: "eller i annat
fall änwise den klagande att Konungens Insiitiä
- Cantzler om laga rättelse ansöka "alldeles
borrttages samt i dess ställe införes "att h-var man
litt hos Iustitil - Ombudsmannen äga obehindrat tillträde
för att muntcligcn eller skriftligen angifwa hwad
hälst han förmenar lagstrivigt wara och af Embcts,
män eller andre emot lag fbröfwadt, med b wis och
cinlcdning till Stal derä, uppä hwilkcn anmälan an,
glfw ircn bbr Utur Iustitiä - Ombudsmannens äiariam
eller genom dess päskrift pä douplette af ingifwm skrift
strött erhälla bcwis, och Justitiä - Ombudsmannen sedan
med märets utförande, jämlikt dess Embels pligt, förfara."
I den iz § fbrcfläs den förändring, att med
Åtskilligt tillägg dess innehöll mä blifwa följande. "Fin"ner
Iustitiä > Ombudsmannen att antingen nägon Lag"eller
författnings otydelighet eller Domares skiljagtige
"begrep om dess ändamäl föranleda till olika eller o"rigtiga
tillämpningar deraf, och hwarom enskild
' inan äfwen äge honom upplysning meddela,
"aligge honom att till nödig förklarings win«
"nande i de delar lag eiler författning sadan
"tarfwar, hos Konungen derom underdånig an«
"mälan göra, samt i anledning deraf i sin berättelse
till Riksens Ständer jämlikt 12 H uppgifva
det försiag till förbättring och förän"dring
i Lagar och författningar som nödigt
"anses."
4770
Den zo Oetober.
Anledningen kill ben föreslagna förändringm
är den, att dä flera författningars twctydiga innehall,
hwaraf jag blott will nämna nu waran de bcwillningsförordning,
föranlätit enffildc att med kostnad och beswär
under läng tids utdrägt genomgä alla Jnstantier
för akt ändteligen pä högsta stället erhälla upplysning
om Lagens rätta mening, det synes wara en billig fordran,
aef med mindre omwäg genoirt Embctsmanna»
ätg-^d kunna ernä samma ändamäl och hwarwid Justiliä
- Ombudsmannens biträde bör kunna med trygg,
het päräknas, enär han finner dertill wara anledning.
2M 18 § tillstprkes ett tillägg, sä att Z fär
följande lydelse: Skulle de af Riksens Ständer
i allmänhet eller af Ständen bwar för sig undcrdäNigst
andragne bcswär innan Riksdagens stut icke binna
akt af Kongl. Maj:t afhjclpas, äligge JustitiäVmbkidStöiannen,
att wederbörande GtatS Secreterare
örn deras föredragande perminna,
samt emottaga derdfwer utfallande Kongl. Resolutioner,
och läka dem Ständens Cancelliet- tillställas.
Wid 21 § som innchäller akt be personer som
Utgöra Justitiä-Ombudsmannens Erpcditioner icke för
denna befattning innehafwa nägon beständig tjenst pä
Stat, och kunna af honom efter behag ombytas, hemställts
om icke Justitiä - Ombudsmans-Embeteks wigt
och anseende synes fordra att i dest expedition mä wara
ätminstone en tjensteman, som i denna desi befattning
anses wara i Rikets tjenst med lön pä Stat och
dermed förenad befordrings, rätt.
Remitterades till ConstitutionS - Utskottet och
skulle ätfölja ben dit äterförwiste Instruktion för Riksens
StänderS Ombudsman.
Den zo October. 4771.
Upplystes eli af Herr keutertkiölst,
6»rl 6ulir»k, ingifwit Memorial sä lydande:
Som jag ej hade den förmohn alt bcwista dm
bfwerläggning dä Högloft. Ridderstapet och Avcln förehade
Högloft. Bcwillnings - UtstottckS projcct till den
blifwande Bcwillningen, och sedan jag sätt se den sä
kallade Enimi - Tabellen, sä anhäller jag om tillstånd
att dcrbfwcr fä yttra mina tankar.
Dä det är lika naturligt som billigt att en
hwar bör stalla till Statens behof esler den inkomst
han kan hafiva, och hwilkcn Taxcrillgs - method äfwerr
blir clt tacksamt minne frän denna Riksdag, sä är
twärtom bibehällandet af förra grunder, genom deir
projcclcrade hinimi - afgiftcn, som alldrig kan blifw»
allmännelig billig, elt tungt minne bibchället as fordna
tiders orätträdighctcr.
Denne Enimi - Tabell upptager ibland andre
för Arrendatorer af Kronans lägenheter en afgift af
50, zs, 20, is, L 2 procent, efter de grunder som
I8O0 ärs Bcivillning utsätter, hwilkcn äler fastställer
art so procent stulle drabba dem, som för Kungsgärdar
betala penninge - Arrenden utan förwandling, afflutade
pä de ären 1727 och 1748 faststälde gruydcr.
Akt Kronan genom arrenden asflutne för so
är eller nägot närmare, och pä den länga tiden af iocr
Kr eller nägot mindre, nu fär »vidkännas genom ti*
bernes förändrade skick c» ej obetydande förlust, är vtwifwclagtigt;
men det är ock lika ostridigt att nägol»
förhöjning uti afgift, utöfwer det stadgade Nsximum,
skulle blifwa i allmänhet sä mycket mera orätträdigt,
som det nu mera intet lärer inträffa att detta kowme
att.
4772
Den Zv October.
att drabba ben, som först crhällit Arrendet och säledcS
ej Skaten kan fä nägon ersättning af honom, u,
tan benne orättwisa tyngd skulle i stället komma att
falla pä deni, hwilka kan hända genom kj öp eller Arfsrätt
nu wore innehafware och säledcs redeligen betakt
eller fäkt stg beräknadt wärdct af Arrendet; och denna
laga ätkowst bör wäl medföra en lika helig äganderätt,
som allt annat Lagligen sörwärfwadt. Ett sädant
Arrende kan äfwcn till en annan wara borrtarrendcradt,
och förniodcligcn fär denne senare derföre
erlägga alle hwad denne lägenhet kan gifwa, och dä
li n fö^modeligcn skull answara för alla onr-ra, kan
det ej blilwa räiträdjgt att denna senare blir belastad
med en ötwcrdijfwcn bcwillning, soni han ej möjeligm
ku nät päräkna och hwarigcnom han w!d inträffande
niihwäx' kan komma att förlora betydligt, om han och
ri-ff medelmått,'ga är har nägon utkomst för sitt arbete.
Om nägra fä händelser skulle finnas, der utk
senare tider nägon bliswit gynnad med ett Arrende,
Hwarsöre bet-las litet elter intet, böra wäl andre icke
komina att pligta derföre; en sädan händelse kunde ju
särskildt uppgifwas, och sälfflld taxering der äga rum,
och om genom mögön Taxation en lika ersättning skulle
sökas för Staten, bör det ej kunna bliswa hos annan
än den som först sätt Arrendet, och som dragit eller
drager den werkcliga fördelen. Det synes likwäl billigast
att härwid endast kommer att följas principen
of - afgiftcn, hwilkem dä drabbäde bäde den
som först sätt ett Arrende, ben som afhändt sig det,
och den som nu innehafwer det, i ett lika förhällande
till andre Jords-och förmbgcnhctS-innehafware.
Ehuru sjelf Arrendator as Gripsholms kungsgärd,
och ägande nägon likhet med hwad jag nämndt,
eme
-
Den Zv October.
4773
emedan Zag kbpl Arrendet, och dä denne som en Konungens
Egen tillhörighet tvid ArrcndetS afsiukande c)
war under dct predicament att genom Auction bör»
korrt - arrenderas, samt dessutom Konungen wid dct nya
Arrendet erhöll omkring 12 gänger högre inkomst cniot
hwad Dorgmästar kerrman 44 är förut efter dä
gällande författningar gaf, och sätebcs närmast det
högsta; sä är dct intet egen sak som kommit mig att
framställa dessa anmärkningar, utan mitt motiv är
den skyldighet jag anser mig äligga, att befrämja till
Högloft. Ridderskapet och AdelnS pröfning andre Medborgares
rätt.
Jag anhällcr att detta remitteras till Högloft.
Bcwiltnings - Utskottet.
lilljecrona.
Fullmägtig Larl Lustak keuterlkjölä.
Remitterades till Bcwillnings - Utskottet.
UpptästeS ett af Herr keuterkkjölä,
dlarl Lustak, jnlemnadt Memorial sä tydande:
wördsamt Memorial.
DS Riksens Ständer wid 1800 ärS Riksdag
Slogo sig, att emot en afgift af ^ Lisp. oluttrad Saltpcttcr
af hvarje Mantal som af Kronan med 1 Rd.
24 ss. för Lisp. skulle betalas, blifwa befriade ifrän den
Saltpekters-kokning Kronan tillförne haft rättighet
att sjelf »verkställa, och hvilken för Landtbruket tväl,
4774
Den Zo (Yclober.
girande författning beständigt lärer komma att fork.
fara; sä torde likiväl Mätas mig underställa Högloft.
Ridderssapet och Adelns pröfning, om det icke worc nödigt
alt nägot närmare bestämma Saltpclterns bessafsenhet.
Ocn benämning af förswarsgod som Riksens
Ständer wid 180I ärs Riksdag lärer utsatt, är under,
kastad flere explicationcr, och ehuru den utfärdade För»
fattningen af den 28 Febr. i8os, endast utsatt som
oantagklig den salpetter, svin med Jord, Lera, Sand,
Grus och Sten worc inblandad, sä har Ukwal ej allenast
ett tillägg af andre främmande ämnen gifwit upbördsmän
tillfälle at c flera saltpctter som innchällit
nägot sälta och fett, hwilket för mig 2:nc är pä hwart
annat inträffat och nödgat mig wandra ifrän Lands»
Höfdingc-Embetct till Krigs - Collegium, ber ben för
god blcf antagen; men författningen utsätter äfwcn,
att efter nägra ärs förlopp en ptterligare pröfning
kunde äga rum, om Kronan skulle komma akt i nä»
gon betydande mohn lida. Ehuru billigt det ä ena
sidan synes wara, sä kunde denna pröfning bliswa för
de skattskyldigc och tlllwerkare mycket betungade, i thy
att dek dels blefwe ombjcligt att en Uppbördsman hant
Wederbörligcn p-öfwa hwarje mindre partie, utan ock
att sä kunnige Uppbördsmän, som dertill wcderborde,
sällan uti orten kunna erhällaS. All oluttrad saltpeter
jnnchäller uti mer och mindre mohn varter af salt och
fett, efter saltpctterkjordens beskaffenhet, och Krutbruken
lära manligen hafwa af Kronan 16 procent rabatt
för suttringcn. Dä nu de uti författningen uppnämn,
de ämnen säsom tillkomne genom förfalskning göra med
rätta en saltpctter caflable, sä om en saltpetler - till»
wcrkare wid kokningen ej alldeles wärbflbsat, syncS mig,
att ehuru Kronan skulle komma att nägon gäng förlora
flere procent ulöfwcr hwad Krutbruken bestäS, sä bök
Den M Oclober. 4775
rj den skattffyldige eller dcn som uppä Auction äkager
stg en sädan lefwerrring blilwa underkastad wälbehagct
eller eacnnyttan. En undcrdäning anhållan synes derföre
bdra görns, att all saltpeiter som cj blifwit förfalskad,
eller upp nbarligen ull tillwe; kningen wärdsiös»d,
ff>.ll utan klander emottagas. Utom det att Kronan
mätte wid nuwarande Krutpnscr göra en god räkning
med dcn salpetter som Landtman lemnar, sä synes
det mara af ett stort behof att, hälst sedan -österbottn
frängätt, pä allt möjcligt sätt uppmuntra falt,
p.kter - tilltvcrkningen uti det äterstöende af Riket,
hwilkct ej kan inträffa wid en förswärad lcfwercring.
Härtill skulle ock bidraga, om betalningen för dcn saltpctker
som wid anbefallde auctione'' erbjöds, och sedan
j följe deraf komme att lcfwcreras, kunde emot Upp»
bördsmans qvitto af Kronofogden uti orten liqvideraS,
äswcn som till ytterligare uppmuntran af saltpetterMwerkningen,
Kronan genom ett utsatt lönande pris
försäkrade alla tillwcrkare om beständig afsättning,
hwilkcn wid samma tillfälle skulle emottagas och pä lika
sätt liqvideras. — Saltpctker - lefwererjngen och
Uppbörden bör som wanligt inträffa före sista Uppbördsstämma»,
och Saltpetter^-UppbördsmariS qvittcucer kunna
i likhet med deni som sjclfwa afbörda sin gjäld,
ingä som Contant till Lands - Contoirct. Härigenom
blef en Lefwerantör befriad att antingen sjelf resa en
läng wäg till Landshöfdinge - Embctct eller ock hafwa
en Commissionär, bäda händclscrne obcqwäiM och kostsamma.
Fbrmodeligcn kuirbe härigenom möjeligcn Riket
undgä om en korrt tid att införffrjfwa denna högst
nödiga wahra, hwilkct under nyss fbrflutne krig gjort
rn betydande artikel.
liljecrona.
Fullmägtig, Larl Lustaf R.cu!erLjöIä.
4776 De» Zo October.
Remitterades till Allmänna Beswärs- och Economie
- Utskottet.
Herr lolannerktam, Dalian, uppläste ett
Oictamen sä lydande:
vä Riksens Ständer- Justitiä-Ombud-man erhäller
Jnstruckivn för- sin befattning, och dä Riksens
S,-änder- Fullmäglige alltid dermed warit förseddc, syne-
mig, akt den Tryckfrihet-- Commiktee, som enligt
Regerings, Formens stadgande stall wäljas, äswcn bör
af Riksén- Ständer röhälla serskild föreskrift eller Insimmon
för sin ätgärd.
Kan bända att man ärnat gifwa den utk Tryckfrihet-«Förordningen
der CommitiöenS befattning stall
nämna-, och gränsen för densamma äfwen kunde bestämmas;
men dess wcrkiiingskrets bör i min tanka ickr
inskränka- blott kill dist cgenteliga bestämmelse. Och
derfbre skulle jag wilja föresiä, att Commiktöcn derut,
Lfwer fick nägon hänwisning, och utwägar att wara nyttig
för Slaten, utan nägon ny kostnad.
Tryckfrihets-Commitlöcns skyldighet stall enligt
Regering-- Formen blifwa, att gransta och yttra sig
dfwer alla de skrifter, som enskilde eller Domare dit
aflemna eller insända, och jag önskade att denna granskning
skulle medföra »agon annan nytta, nägot ändamäl,
jemte det att säga, om desse skrifter ärv förgriplig?
mot Tryckfrihet-,Lagen eller icke.
Detta ändamäl ställe dä blifwa, att sä wibt
sid och möjlighet mcdgäswo, ur insända eller utkomna
Den M October. 4777
skrifter samla de säkra upplysningar och resulkater af
en eller fleras kunskaper och erfarenhet, hwilkas utbredande
kunde till allmän nytta leda.
Ibland dessa skulle Commitlben hufwudsakcligen
fästa sin uppmärksamhet wid granskningen af anmärkningar
öfwer wära Lagar, Författningar och publika
jnräktni»gar, wid undersökningar vm grunderne för dem,
och om medlen till deras förbättring.
Committeen skulle dernäst sysselsätta stg med insamling
af underrättelser, som leda till fullständig kännedom
vm Landets inre tiilständ, om allmänna hushällningcn
till alla dess delar, om högst wigtiga uptäckter,
gjorde sä wäl uti wärl egit Land, som utom detsamma,
dä de more anwändbara hos oss, och i detta
cuuende skulle Commilteen stä i förbindelse och brefvexling
med redan inrättade eller blifwande hushällssällffapcr
i Laudsorterne, till hwilkas bildande Commitleen
skulle söka att bidraga; äfwen so»t Comminecn
borde äga, akt genom bref erhälla nödiga upplysningar
af EmbclsmänS allmänna werk och inrättningar.
Det enda medel Commitkecn för dessa ändarnäl
ägde rätt att jemte nämnde brefwäxling anmanda,
skulle blifwa att ärligen eller oftare ukgifwa sina samlingar,
och det skulle bero af CommitteenS egna Ledamöters
godtfinnande, om de sjelfwe wille närmare utwcckla
och upplysa de ämnen som deruti innehöllvs.
Korteligen: Committöen skulle wäcka ben allmänna
eftertanka^, att sysslosätta sig med nyttiga medborgerliga
kunskaper och upptäckter, samt sprida och allmängöra
bem; den skulle bluma en möjeligcn ganska
nyttig, alldrig stabklig, förenings-punct, wid -wilken sådana
-
4773 Den Zo October.
dana kunskaper samlades för att sä mycket wiftare bland
nationen utgä.
Härwid skall man mä hända anmärka, att de
hlstwudsakcliga ändamäl, hwarlill Committecn pä förenämnde
sätt skulle medwcrka, uppfyllas genom Tryckfrihet
och de critiska försök, som i följe deraf icke skola
Meblifwa; men ofta finnes uti en skrift en duglig tan»
ka, en nyttig upptäckt ibland en mängd Utan wärde:
och huru mänga Lärare kunna utleta de förra bland de
senare? Huru mänga äga wäl tillfälle att förskaffa fig
och läsa alla skrifter, sorn urkomma, dä deremot Committeens
tryckta samlingar, om de finge werkeiigt tvärve,
begärligt och med nytta skulle läsaS; om de äter
föiföllo, likasom de handlingar, hwilka (korporationer
stundom utgifwit sä skulle dt undergä Vestas öde att icke
läsaS.
Den ukwidgning af Tryckfrihets - CommittecnS
göromäl som jag haft äran föreslä, skulle blttiva sä
mycket mera nyttig, som den huswudsakcligen instämmer
med den skyldighet, hmilken uti IOO § Regecings-Formen
är Justitiä-Ombudsmannen föreskriswcn, akt anmärka
Lagars och Författningars brister och vppgifkva
Fdrflag till deras förbättring.
Det skulle i detta afseende wara honom ganska
Nyttigt akt kunna rädföra sig med den CommiNLe deruti
han är Ordförande, art äga tillgäng pä de upplysningar
och underrättelser som den samlat och att wik»
en blifwande Riksdag för Riksens Ständer kunna framlägga
resultakcrne af denna samlade erfarenhet.
O n jag rätt uttryckt mina tankar i detta ämKk,
torde Högloft. Rioderffapet och Adeln finna at jag
hwars
Den M October. 4779
hwarken i sistnämnde hänseende eller i öfrigt tillämnat
Comiltöen nägon större rättighet eller werkningskrctS,
än den hwarjc enstild medborgare, eller annan Corporation
kunde begagna, fastän man icke kan wänta sig
sädan werksamhet af andra, än Män, hwilka äro bestämde
och skyllinge att ät det allmännas nytta uppoffra
stn tid och stna kunskaper.
Jemte den sanna belöningen, som ligger uk!
medwetandct att hofwa gagnat stna medborgare, är
jag öswertpgad att Riksens Ständer, om de wid nästa
sammankomst finna, att Committeen gjort sig förtjent
till erkänsla genom nyttig werksamhet, stola belöna desi
möda; men vin »ti denna Committé icke inwäljaS män,
hwilka, sedan deras utkomst blifwit tryggad, endast af
det förra motivet uppfylla denna wäntan, sä förtjena
de icke sitt crhällna förtroende, sä skulle de icke ens swa,
ra mot ändamälct, om det more dem säsom uttryckelig
Lag föreskrifwit.
Slukcligen hemställer jag wördsammast, om icke
detta anförande bör till Högloft. Constitutions-Utstotkek
hänwisaS och mä de öfrige Ständen meddelas.
Remitterades till Constikutions-Utskottet, hwars
jemte Författaren erhöll tillstånd att detsamma med de
öfrige respcckive Ständen communicera.
Ett af Friherre V^Idsö^kH, 6-  inlemnadt Memorial upplästes sä lydande:
Wördsanit Memorial!
Säsom i stöd af Regerings - Formens 81 §,
Lrrder loppet af denna nu till sikt stut hastande Riks
-
4780
Dett M Octsber.
dag, flere anmärkningar, sä wäl wid sjclfwa RegeringsFormen
som wid de dfrige och senare antagne grundlagarne
bliswit till Riksens Ständers Constittitions - Ulffelt
dels directe ifrän Riksens Sländers enstildc Ledamöter,
dels medelst remiss ifrän plena inlemnade, för
litt sämcdclst i laglig ordning bereda samma anmärkningars
fastställande eller förkastande wid nästa Riksdag,
hemställer jag wördsammast till Högloft. Riddcrffapct
och Adelns bcprbfwande, om icke Constitulions,
Utskottet borde fä sig uppdragit, atl, innan denna
Riksdags stut, inkomma lill klena med en Summans?
dock fullständig förteckning pä alla hoS detsamma iukomne
anmärkningar och wäckte frägor af detta stig;
och om denna min tanka gillas af Högloft. Riddcrffapet
och Adeln torde Herr Grcfwen och Landt - Marstalken
täckas dcrpä göra proposition.
Wid detta tillfälle torde jag tillika fä förfrägcr
mig, huruwida den, för flera westor sedan, af Herr
Grefwe Dolma wäckte fräga, angäende ben i RcgenngLFormcnS
Z4 § föranlätne, men af honom sälvin
mindre passande, anmärkte skiljaktighet, emellan Civile
och Militairc Stats-Rädens bäde åtgärd och lön, dä
för de senare uti bemältc § medgilwes en möj.lighek
af flera Embctci s förenande, som ytterligen förmenade
senare, blifwit till ConstiiutionS - UtstottckS befattning
öfwcrlcmnad! och om, till äfwentyrs den af
samma wärda Ledamot uti dess Memorial anförde omständighet,
att nägon af de nuwarande civile Herrar,
Stals-Rädcn, skulle ännu fortfara med Ordförandet
uti ett Publikt werk, jemte älnjutandct af den derföre
pä Rikets Stat anstaguc ärliga lönen, om denna omständighet
säger jag, kunde anses säsom uppwägande den
i sjclfwa § för de civile Herrar Stats-Rädcn stadgade
misssirdcl, och en sädan tyst rättelse, om ej motsä
öelse
-
Den Zo Gctsber. .. 478!
Kelse af §:S bokstaf kanske förklaras dermed, att ctk
sädant ätnjutandc af en publik lön för en publik befattning,
c! skulle anses för ett Embete, utan en sä
kallad Commission? Om sä skulle wara, torde pä alla
fall en sädan omständighet framdeles böra upptagas uti
sjelfum §. sä wida den neml. af hela Lagstiftande magien
gillas, sedan den af ConstitutionS - Uiffottct blifwit
granskad. Dessförinnan fruktar jag, att den tysta
rättelse eller förklaring, sä mycket mindre torde swara
emot §:§ hwarkcn bokstaf eller mening som beli fotas
pä en skillnad emellan Commission och Embete, den Regerings
- Formen pä intet ställe omtalar, och som sä
mycket mindre torde kunna äga rum, sam dä Konungen,
efter bess höga wälbehag, bägge delarne, bäde tilldelar
och sräntagcr, men bägge af Staten lönas, distindlioncn
deremellan torde kunna anses för en skags metafysisk
mikrologi, eller hwad man kallar härklysweri.
Hela delta Memorial torde wara af den beskaffenhet
alt fä remitteras till Högloft. ConstitulionsUtskottet.
-
6. V'^llrbasty!r1l.
Remitterades till Constilutions - Utskottet.
Upplästes ett af Herr ak ?orte!!sss
Larl Octo, ingifwit memorial, sä lydande:
Tredje Band. N:o 2ZZ. Be
*)
Detta Memoria! ar ur handlinqarne förkommit; mm
da detsamma icke hade någon påföljd, har man trott sig ejl
böra, i saknad deraf, uppehålla Protocollerncs Tryckning;
skolandes samma' memorial, om det, såsom förhoppning
ur, kail tlli'.'ärra,staffas, framdeles tryckas och Prolocollerne
ätsvlja.
4782
Den zo October.
Begärdes pä Bordet.
Äfwen upplästes ett af Grefwe Gallendor§,
L»rl ^oksn, ingifwet memorial, sä lydande:
Ehuru jag I Lag - Utskottet- Beredning sä wäl
pä de af Herr Justitiä - Rädct von 8tork»rc!a i dest
memorial anförde stäk, som äfwcn pä nägre af mig
tillagdt, instämt att anse inrättningen af Förliknings
Domstolar öfwerflbdig och onödig enligt med hivad Lag,
Utskottets Betänkande innchäller:
Dock som )ag i afseende pä denna nägot allmänt
önskade inrättning i Beredningen föreslagit till,
styrkande af nägre widtagande författningar, sä wäl,
att för Allmänheten wisa det afseende man haft pä deras
yttrade önskan och akt genom de samma, utan tidsspillan
och kostnad, af nu »varande Domstolar lika
ändamäl skulle kunna winnås, hwilka äfwen till större
deln af Beredningen bliswit antagne och äfwen i dest
Betänkande anförde, men som de sedermera'af Utskot,
tets klenum blifwit uteslutne, sä fär jag de samma nu
lill Högloft. Rlddcrskapet och Adelns bcpröfwandc »vördsammeligen
.anföra, bestämde:
ito Att till alla Domstolar borde afgä pämlnnelser
att iakttaga hwad lagen dem älägger att sä
Mycket möjcligt är söka befordra förlikning Parter e,
mellan, och att till den ändan wid hwarje Domstol,
der upprop förefaller, Dommaren ätt»-de§, att wid hwarje
mäl göra Parterne föreställning om förlikning, och
deras afsläg anteckna i Protokollet innan såket: till
Doms afgörande företages. Derigenom wore utan särskild
kostnad och ny inrättning det samma wunnit som
genom Förliknings Domstolar päsyftas. Jag tror
äfwen
Den Zo October. 473Z
Elfwen bättre, dä Dommare pä stället genom förtjenst
och skicklighet samt dest uppförande förwärfwat sig ortens
förtroende, hwarjenue äfwen mera upplysningar
more att fbrwänta af den tvid detta tillfälle närwaranve
Nämnd, än af en Bonde som föresläs närwarande
wid Förliknings Domstolen. — Och för att ytterligare
befordra förlikningar, torde äfwen tet kunna
stadgas, alla Förliknings Dommar torde sä skyndsammcligcn
som ske kunde expedieras, och sälcdcs dche Parter
först fä afresa frän Tingen.
Och 2:0 till uppmuntran och täflan Dammare
emellan att befordra det önskade fbremälct af förlikningar,
tillstyrker äfwen, att Domare älgdcs wid hwarje
Dom-Bok tillägga särskild förteckning pä alla gqnom
förlikning wid Domstolen bilagde twister och atk
Hof-Rätterne derefter, för hwarje är genom trycket utgäfwe
en summarisk förteckning pä huru mänga mäl
af de instämde wid hwarfc Domstol det förra äret blifvit
förlikte.
Lades pä Bordet.
UpplästcS;
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Beswärs -- och Ecottomiä Utstötts Betänkande,
angäende förestagen ändring
i flyttningstiden för Tjenstehjon.
Dä Utskottets Utläkande i betta ämne bliswlk
päkalladt och föranlcdt af dt till Utskottets handläggning
frän Höglofl. Ridderstapet och Adeln remitterade
Memv
-
4784 Den M October.
Memorialer neml. af Herr Hof- Marskalken m. m.
Friherre /tlex. i^uäbeck, af Herr Landshöfdingen
M. m. Grefwe L. 8t. lelörner, samt i sammanhang
dermed 2 Momk. uti 4tde punkten af Herr LdswersteLieutenanken
och Riddaren keuterlkölös Menwrial,
har Utskottet wid öfwcrläggning derom, trott sig i synnerhet
böra hofwa afseende dcrpä, att i fräga warande
flyttning borde utsättas till en tid af äret dä Jordbruket
wore minst i behof af arbetare, dä Tjenstehjvncn
Nied minsta olägenhet kunde af Husbonden pä nägra
dagar umbäras, och dä sjclfwa flyttningen med minsta
kostnad för dem bägge kunde wcrkstZllas. Detta förhållande
inträffar ofelbart i medlet af Juni, Mänad,
dä en del af Jorden redan är tillsluten och lämnad ät
Productions förmägans egen werksamhet, och den andra
fastän öppen, likwäl icke den tiden tarfwar nägoi
träget arbete och dä, i följd deraf Jordbrukarens dragare
Minst äro sysselsatte samt transporten af Tjenste»
hjonS saker sä wäl i anseende dertill som wäglagefs beskaffenhet,
med större beqwämlighet kan ske; hwarförUtan
wid jämförelse emellan denna och den förut faststälde
flyttningstid, dett omständighet äfwcn synes tala
för denna senare, att Tjenstehjon, som ä den förra
komme och Nyligen öfweiständnc höst och skördcförrättNingar
lämna den alltid bchagcliga utsigt, att till nägon
del fä njuta frugtcn af sin möda, skulle, omflyttningen
skedde i Junii Mänad, äga denna utsigt för
ftg öppen och i bekragtande deraf till äfwernyrs med
Wra glad werksamhet uträtta den synnerligen angelägna
och brädskande skördetidens mödosamma arbete, samt
nied husbonden närmare deltaga i omsorgen för inbergnmgen
och hopsamlingen af det foder, som Tjenste»
hjonet sjclft under wintern komne att bland kreaturen
Utdela. Utskottet har äfwen ä andra sidan tagit i beIr.
aZtaÄde de inkast 'som häremot kunna göras, samt de
för
-
Den ZO October.
4735
fördelar som pästäs ätfölja det gamla bruket och derk,
bland förnämligast cn läktare utwäq till TjenstehjonS
aflöning/ men dä cn omtänksam hushällare synes kunna
wara lika sä beredd till denna aflöning i Junit
som i September Mänad.sä wida uttröskningcn af dea
nya sädén ändä icke i betydlig män hunnit göras, eller
cn till betalning af löner, genast derpå skedd försälj,
ning af Spannemälen kan wara förenlig med Jordbrukarens
wcrkliga nytta, har pä dessa grunder, och dä
j öfrigt den regel mäste gälla att för nägon olägenhet
j en del, tillfället af fördelar i flere eller det hela,
icke mä försakas, Utskottet anfedt stg böra wördsammeligcn
tillstyrka alt dcN hittills antagne tid för Tjenstehjvns
ombyte kunde enligt, hwad förcstagct är, ändraoch
hädanefter till 16 Junst dertill fastställas för lan,
det, samt i Staden, der 2:nc stämmotider nyttjas, den
ena utsättes i likhet med Landet till den 16 Junit och
den andra till den 16 December, dock komme i händelse
af bifall härtill, städscln för nya stämmotidcn, i
anseende till redan ingängnc öfwerenskommelser om näst,
kom>nandc ärstjenst icke att taga sin början förr än
den sista September r8io, dä, för akt med den samma
komma i ordentlig gäng, Tjenstehjon kunde sä ä
landet som i Staden, stidj.iS allenast till den 16 Ju,
nii rzn och sedan widare pä sätt här är föreslagit;
Dock har Utskottet hwad angär de Landsorter i RiketSödra
och Norra delar, där särskilde omständigheter
synas föranleda till Undantag frän hwad nu blifwik
hemstaldt neml. i afseende pä Skäne att Torfflörden,
derigenom orkens egentcliga bränsle erhällcs, inträffar i
Junst Mänad, och Ljcnstchjons oafbrutna biträde fälldes
dä är alldeles oumbärligt; hwarfbrutan i anseende
till löningssättct som best-r i utsäde ä wiss anslagen
äker, swärighet möker, hälst skörden och uttrbssningcn
deraf ej kan wara fullbordad förr än i flutet af
No
-
4786
Den Zo October.
November Mänad, och uti Gefleborgs, Westerbottens
vch Wester Norrlands Län äter äkerbruks arbetet där
önnu icke i medlet af Junii Mänad helt och hällit
kunnat flutas, äfwensom den särskildt j Helsingland
brukelige aflöning med Lin som först i September kan
afbärgas, jcmwäl torde lägga hinder i wägen för antagandet
af.den föreflagnc npa flpttningstiden, i anse,
ende till sädant förhällande trott sig böra wördsammcligen
tillstyrka, om icke den hittills faststälde flyttningstid
för Tjenstehjon mä i omförmälde Provincer pä landet
äfivcn hädanefter bibehällas: hwilket dock Riksens
Högloft. Ständers egen pröfning wdrdsammcligcn underställts.
Slockholm d. 9 September 1809.
Pä Högl. Ridd. och AdelnS Pä Högw- Prästc StändckS
wägnarr wägnar:
ssok. 6. Oxenstierna. lelsZn. LtLAneIiu8.
Pä Wäl. Borgare Ständets Pä Hcdcrw.BondkStälldets
wägnar: wägnar:
0. Lcdöllkerr. L. Lricksson.
k.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
Allmänna Beswärs och Economiä Utskotts
Protocoll hället d. 9 September
1829.
S. D. Wid Justering af Utskottets betänkande
angäende Tjenstehjons flyttningstid, yttrade Riksdags
Fullmägtige ^on isonslon frän Södermanland Oiok
Inule frän Gottland vch LenZt sterslon frän Halland,
att de hwar för sill Ort i bktragtande af flere
olä«
Den M October.
4737
olägenheter, som den uti samma Betänkande i allmänhet
föresl.igne ändring i tiden för Tjcnstehjons ombyte
skulle medföra, funno stg fdranlätne tillstyrka det
dea hittills örukcligc flyttningstid mätte därstädes i likhet
med hioad om Skäne samt Westerbottens, WästerNorrlands
och Gefleborgs Län särskildt är hcmstäldt,
oförändradt blifwa bibehällnc; hwarbfwer ProtocollsUtdrag
ffulle bifogas Utskottets betänkande- lstc luprn.
In ststam.
8v. Lrooms.
Ladcs pä bordet.
Upplästes följande:
Riksens Högloft. Ständers Banco-Ukskolts
Protocolls Utdrag af den 14
October 1809.
S. O. Jämlikt Utdrag af Protocollen under
den 4, lo, och 12 i denna Mänad, hafwa de respcctive
Ständcn deruti instämt, det bör Banco - Utskottet
med särskild berättelse om förloppet wid Riksgälds Sed»
larires företagne Realisation, till Riksens Högloft.
Ständer skyndsammeligen inkomma.
Banco - Utskottet har funnit stg icke böra unbgä,
att förut öfwer Herrar Banco - Fullmägtigcs ätgärd
i berörde afseende, och af hwad skjäl Realisationen
pä andre grunder än efter 1800 Ärs Reglemente,
blifwit företagen; infordra deras skyndesamma utläkande,
som jämte ätföljande Bilagor Banco - Utskottet
fär äran härhos bifoga. Om
-
4783
Den ZO October.
Om berörde Realisations företagande till werk,
fjällighet och hivad dcrwid förclupit, har Banco - Ut,
skottet för betz del, bordt följande wördsammeligcn uppgifwa.
Riksens Högloft. Ständers Banco - Utskott tvid
IZOS ärs Riksdag, hade meddelt Hcrrar Banco-Fullrnägtige,
beil af Riksens Ständer faststälde, och wid
Reglementet af den 14 Juni! iZoo bifogade Realisations-Plan
till nogaste efterrättelse; nied sä bcskaffadt
yttrande om tverkställighetcn deraf, som Bilagan N:o
2 omförmälcr: och hwilkcn jämte alla öfrige Bilagor,
Banco - Utskottet, för att cj med upprepande af deras
hela innehäll, falla bcswärljgt, fär aran åberopa: Wrrande
sjelfwa planen, jämte Hemliga Utskottets derom
Utfärdade ProtocollS - Utdrag, under N:o 1 och lä jäm,
wäl wid Hcrrar Banco - FullmägtigcS förklaring bi»
kagde.
Medelst nädig skrifwclsc af den f October är
I8O2, bilagan N:o 4, blcswo Banco-Fullmägtige för,
ständigadc, det hade Kongl. Majit i anseende till anförde
wigtiga, wid i8oo ärs Riksdag oförutsedde hinder
för Realisationens werkställande pä de af Riksens
Ständer faststälde grunder, samt med äbcropandc af
Riksens Ständers undcrdäniga Skrifwelse, under den
Is Junii i8oo bcflutit, att Riksgälds - Sedlarne efter
ZZ-^- afdrag pä loorde kommo att Rcalistras och
i sädant afseende, welat infordra Banco - Fullmägtiges
undcrdäniga utlätandc: Om icke en sä beskaffad Rcali,
sation af Riksgälds - Sedlarne med de i Kongl. Majus
Nädiga Bref uppgifne och utlofwade tillgängar, kunde
enligt de för Banco - Förwaltningen i allmänhet stadgade
Författningar och Instructioncr, werkställaS? samt
därjemte: Wid hwilkcn tid inom sörsta hälften af är
I8oz
Den Zo Gctober.
4789
iZoz och det )u förr desto heldre, samma Realisation
kunde af Banqum företagas?
Wid denna Nädiga ffrifwelse, hade Kongl.
Majst till Banco - FullmägtigcS kännedom bifogat Banco
- Utskottets wid i8oo ärs Riksdag, till Hemliga Utskottet
afgifne tillstyikandc, otn Riksgälds-Scdlarncs
Realisation, ester siftnämdc af Kongl. Majst besiutne
afdrag pä iOO:dc, bilagan N:o 4^.
Med upprepande af dä i ett och annat afseende
förekomnc betänkligheter, hade Banco Fullmägtige cmedlertid
uti undcrdänigt swar, under d. i November
I8O2, Bilagan Z. ä högst berörde nädiga
ffrifwelse anfedk Realisationen, pä de af Kongl. Majst
i under förändrade grunder, kunna med bibchällande
af den föreskrift» proportionen emellan Banquens letia
Fond och de§ utelöpande sedlar werkställas.
Under d. 4 i samma mänad hade Kongl. Majst
jemte nädigt iwar, Bilagan N:o 6, ä Banco'Fullmagkigcs
ststbcrörde underdäniga ffrifwelse, killsändt
Banco-Fullmägtige ett tryckt Exemplar af desi under
samma dag utfärdade nädiga kungörelse om Realisationens
företagande pä är iZoz.
Kongl. Majst hade widare, uti Nädiga ffrifscr
under d. 16 och ly Julli är 180Z, Bilagorne
N:o 7 och 8, bland annat gifwit Bauco-Fullmägtige
tillkänna, att sedan de af Kongl. Majst till Realisationens
werkställonde, anskaffade summor inom medlet
af päsl-ljande Augusti mänad, kommit under BanquenS
disposition, Realisationen genast dcruppä, och inom samma
mänads utgäng, ofelbart komme att företagas.
Ban
-
4790
Den Zo October.
Banco - Fullmägtiges S desic nädiga skrifwel.scr,
under d. 21 Iu-ii, aflätnc undcrdäniga swar, Bilagan
N.'0 9, innefattar de wilkor, hwarundcr BancoFullmägtige
ans.tgo sig i tillständ, att Realisationen,
ivid den i näder sörrssrifnc tiden, företaga, hwaresicr,
enligt Kongl. Kungör.-lscn af d. 25 Julli iZoz Nealisations
- dagm btiswit utsatt lill d. 29 Augusti samma
är.
Igenom förut isrän Banco - Utskottet afgifirit
trördsamt ullätanie, hafira de Respective Ständen inhämtat
Pluralitelms inom Banco - Utskottet tvid mä.
lcts granskning, angäcnbe Herrar Banco-Fullmägtiges
ötgärd i förberörd- ofsccnde fattade bcstut: ncml. att
med förklarande det Banco - Fullmägtige i stöd af föreskriftens
lydelse, icke bordt uti Realisationen ingä förr
ön de hos Konungen gjort kraftig föreställning, emot
förändringen af den utaf Riksens Ständer faststäldle
Realisations-plan, anmärkning blott i detta afseende
inä Fullmägtige meddelas, för det skedde afstcgct ifrän
Författningarnas bvkstafweliga innehäll: Men detta
förhällandc icke betz niindre, skulle ingä i ben ftuteliga
berättelsen Banco - Utskottet till Riksens Högloft. Ständer
om Banco - Förwaltningcn kommer att afgifwa.
De tvid öfwerläggningcn l detta ämne, till Herrar
Banco - Fullmägtiges Protokoll serskildt afgifne yttranden
har Banco - Utskottet ansett sig till de Respcctive
Ständens kännedom, höra härhos bifoga. Bilagan
N-o 1O.
Hos Banco - Utskottet har ! öfrigt fräga uppstätt,
huruwida den af Riksens Högloft Ständer nu
infordrade berättelsen, borde sträcka sig äfwen till mäle»
behandling tvid iZOZ ärs Banco-Revision? hwar
tvid
-
Den Zo (Dctober.
tvid med anledning af de Rcspective Ständens med,
dekke yttranden, Banco - Utssottets Pluralitet an.
sett berättelsen om Realisations företagande, böra inskränkas
blott till Banco--Fullmägtiges derwid hafde
ätgärd.
Nägre Ledamöters till Banco - Utskottets Pro.
tocoll, sä wäl deröfwer som i annat afseende yttrade
meningar, bliflva uppä deras derom gjordt förbchäll,
Härwid bilagde. Är och dag som förr skrifrvit stär.
Efter befallning
I>1. kkelstnAius.
Afffrist.
ZZrsamt Memorial!
Högloft. Banco - Utfloltet hafwer genom Protocolls-Utdrag
af d. 29 sistl. Sept. hwilkct ar.kom
t>. 4 i denna mänad, behagat infordra Banco-Fullmägtiges
utläkande: Af hwad skäl Riksgälds - Scdlarnes
Realisation pä andra grunder, än efter iZoo ärs reg.
lementc blifwit företagen? Och fä Banco - Fullmägtige
af hwilka de efter den tiden tilkomne Ledamöter ej
uti beflutet deltagit, härmed äran, Högloft. Utskottets
förordnande i hörsamhet fullgöra.
Enligt den af Riksens Högloft. Ständer faststälde
plan, skulle Realisationen med 4:dels devalvation, och de
wilkor nämde plan innehäller, efter förmodan är 1801
kunna företagas. Hemliga Utskottets till Banco-Utskot.
tet under d. 4 Junii utfärdade Protocolls - Utdrag,
(se Bil. N:o 1.) innehöll emedlertid, ibland flere till
Lenna plan hörande omständigheter, bet borbe Banco-Lullmägtige
enär Banque» funne sig i
4794 Den zo October.
tillstånd att kunna utsatta tiben till Realisationens
företagande, sadant hos Longi.
Majrt. L underdånighet anmäla.
Berörde af Riksens Ständer hestntnc plan (se
Bil. N:v 2) tlcf uti IZO2 ärs Reglemente af BancoUtikvtkct
till Banco - gullmägn'ges nogaste efterrättelse
bifogad, hwarsimkc lltssoltet lili Reglementets 24 Z
purade sig: bet an för detta Reglementes författande
mycket inskränkt tid, samt swarighctcn
att med någon stags pålitlighet kunna
inse allt, hwad derwid bordt komma under
öswerwägande, ej hade tillåtit Utskottet,
att angående den saststälde Credit-Sedlarncs
Realisation sig mera bestämdt kunna utlåta.
Alla förut angående Banco-Förwaltningen
mcdöclte Stadgar och .förordnanden
som ej igenom senare Författningar undergått
någon Förändring, bleswo an ytterligare
till ofelbart iakttagande förnyade och pä
det kraftigaste stad-fastade. Uppå BancoFullmägtiges
nit, omtanka sch rådighet skulle
ankomma, att uti Författningarnas tillämpning
och wärkställighet, förskaffa den
nytta, som med dem warit pasystad. I följe
deraf warpet ej eller Banco - Fullmägtigc tillätit att
uturaktläta, hwad igor ärs, i sin fulla kraft bibchällna
Reglemente (se Bil. N:o och dest 4 Z dem älag,
ger neml. att ehuruwä! det för Banguen wore
nyttigast, och för Banco-Fullmägtige säkrast
att de följa ordningarne efter som de tid ester
annan äro gjorde; likwäl der det genom tidernas
ändringar eller andra tillfällen, sig
sa skulle hända att fjclswa nödwändigheten,
och Banquens ögonstenliga och märkeliga
Den zo Gctsber.
4793
nftka eller stada, ourrörvrkejfgen fordrade
andra radslag och ändringar uti något som
förut ivar för godt.funnit, sa wore Banczuens
walford storsta Lagen: och henistältes till
Lullmägtiges fZrstgtiggst och mogna betänkande,
attfatta det råd, som wore till Banefuens
nälsta och gagn.
Om säledcs ben af Riksens Sander faflstälke
Realisationen, «Z uran Banqucns yttersta fara, och
högsta answar för Fullmägtige, snart kunde werkställas,
uppkom deraf nödwändizhckcn för Fullmägtige, akt
med nogaste grannlagenhet» bestämma ben trdepunkt,
dä Banquens bidragande ti'! Realisäkioncn kunde blif,
wa ntbjeiig. — När Riksens Ständer arrtogo den förcstagnc
planen, war agio pä Riksgäldsfeblar z8 a 40
procent, men hade wid siutct af är IZ02, dä sörsta
hälften af förmögcnheis afgiften rill största delen jusintit
redan uppstigit till 51 procent; denna afgift hade
till gansta ringa belopp ncml. ej mera än omkring
7s,Q00 R:d. ingäkt i wcrkstlfwer och wäxlar, det hade
säledes älegat Banco-Fullmägligc att anstasia Silfwer ej
allenast för ben första utan äfwen till den senare hälften
sä snart ben hade iugätt, och af hirssten fbrmodc,
ligen en ännu mindre del i Silfwer eller Wäxlar warit
att päräkna; — ukwägar dertill gäfwos ej inom
Landet, där erfarenheten wisat, akt ett fädant qvantum
Silfwer ci kunde erhällas; akt utifrän för wäxlar
köpa det, war icke eller möjiligk, wid en ri -.ga wärcltillgäng
som föga mer förflog, än till Riksgälds-Conto
iretS oumgängcliga behof, och ber en concurrncr af
dctza begge Riksens Ständers werk, hade bäve för..dest»
Werkö och Rikets Credit, blifvit högst tväbelig.
Hwar och en mä dömma, om med Binqucns
upprätihällande kunnat förenas, att wid nägra och 50
Pro
-
4794
Den M October.
Procents agio inköpa det silfwer, som esker Realisations
grunden Kulle emot 20 procent utwäxlas, och huru
länge sädant, med Banquenö beställd Kulle kunnat
fortfara.
Banco-Fullmägkige insägo wäl att det beständigt
stigande Agio, svin förmodeligen snart hade uppgätt
till nära lov procent, icke allenast Kulle rubba alla
enskildas förmögenhet uti RikSgäldsscdlar, utan äfwen
alldeles, sätta Riksgälds - Contoirct och StatsWerkct
utur ständ, att uppfylla stna förbindelse!; att
Banqucns ege» rörelse Kulle alldeles afstadna, och de»
styrka sälcdes förswinna, som Riksens Ständer till biträde
tvid Realisationen hufwudsakeligcn päräknai;
men dä wid sä beskaffade omständigheter, Banco - Fullmägtige
icke funno sig i tillständ, att Realisationen
wcrkställa och derjemte bewara Banquens sjelfständighet,
hwilket utgör deras första och heligaste skyldighet, hade
de bcstutit, att med tälamod afwakta den aflägsna framtid
som möjcligcn Kulle kunna göra en sädan Realisations
»verkställande möjeligt, och med ständaktighet emottaga
de tillwitclser, som en om rätta förhällandet
okunnig allmänhet tvistet ligen ej undcrlätit att dem göra.
Sä beskaffad ivar allmänna Pcnninge-WcrkctS
ställning samt Fullmägtiges belägenhet (se Bil. N:o 4)
dä Kongl. Maj:lS Nädiga Bref af d. s October 1802
till dem antom, hwaruti Kongl. Majtt med anförande
af de wid Riksdagen oförutscdde omständigheter, och
derutaf sig härledande swärigheter, med äbcropande af
Riksens Ständers underdäniga anhälla» uti Krifwclse
af d. is Junii iZoo och med anledning af DancoUiKottets
wid sista Riksdagen afgifne, och Fullmägtige
nu i näder communiccrade underdäniga Betänkande (se
Bil. N:o 4^) förständigade Banco - Fullmägtige, om
dest
Den zo Oclobcr.
4795
dctz i näder widtagne beslut, att Realisationen som
Banguen äläge att werkställa, kommc art ske med zz
och -^-»dcls rabatt pä laordc
Hwad Ksngl. Maj:t om grunderne till dcu förrstäende
Realisationen, i näder funnit godt att stadga
och förordna, wille Kongl. Maj:t Fullmägtige, dymedelst
i näder meddela, förwäntande deras underdäuigcr
utlätande.
1:0 Om icke Realisationen as Riksgälbs-sedlarne
med de i dess nädiga Dref uppgifne tillgångar kunde
enligt der för Banco - Förwaltningen i allmänhet
stadgade Författningar och Jnstructioncr werkställas?
samt derjemte
2:0 Md hwilkcn tid, inom första hälften af
är iZOZ, samt det ju förr desto häldre, samma Realisation
kunde af Bauqucn företagas?
Banco-Fullmägtige kunde icke bestrida den klara
sanning, att den af Banco - Utskottet wid Riksdagen
i underdänighct förestagne Realisation, efter zz^-  procents rabatt, skulle wid Banqucns beställd kunna
werkställas, pä sätt och wid en tid, Fullmägtiges bilagde
unberdäniga yttrande af den I Nov. in-iehällcr (se
Bil. N:o s) Men Banco - Fullmägtige undcrläto icke,
att derjemte, i anledning af Riksens Ständers, utaf
Konungen äberopade underdäniga skrifwflse under den
if Junii iZoo, tillkännagifwa, huruledes lili seduaste
Banco - Utstoklets för Banco-Fullmägtige, under den
14 Junit samma är utfärdade Jnstructipn, endast det
af Riksens Ständer fattade beslut, om wcrkställigheten
af i fräga warande Realisatkyn blifwit till Banco-Fulls
NtägtigeS uogaste efterrättelse öfwc lenmark.
Ula»
4796
Den ZO October.
Utan afseende pä detta Banco-Fullmägtigcs undcrdäniga
andragande, lät Kongl. z:ne dagar
derefter eller d. 4 Nov- utfärda dch nädiga Kungörelse
angäende Realisationen, hwaraf ett tryckt Exemplar
jemte nödig skrifwclse under samma dag kill Banco-»
Fullmägtiges efterrättelse öfwcrlemnadcs, (se Bil. N:o 6)
och hwarigenom sälcdes tillfälle till all widare undcrdcrdänig
föreställnings afgifwande war Banco-Fullmägtige
betagit.
Kongl. MaZ:ls senare nädiga skrifwclse af beil
16 och 19 Juli! 1804 utstakade derefter tiden, dä
Realisationen skulle företagas; med nä-digt förklarande
derjemte, att som alla betänkligheter emot werkställigheten
af Realisationen pä den af Konungen bestämde tiden
satte alla Penninge-förwaltningar i wäba och äfwcntyr,
sä kommo Banco -- Fullmägtige att derföre blifwa
Kongl. Maj:t och Riket answarige. Hwilka Nädiga
skrifwclser, jemte Banco - Fullmägtiges ä dem afgifne
undcrdäniga swar af d. 21 samma mänad härbos
äro bifogade (se Bilagorne N:o 7, 8, 9).
Det kunde ej tillhöra Banco--Fullmägtige, säsom
dertill för ingen del aukhoriserade, att bedöma
wcrkan af Riksens Ständers genom Banco-Utskottet,
Fullmägtige meddclke bestut, emot ett senare, uti Kongl.
Maj:ts nädiga skrifwclse äbcropadt Ständers bestut,
hwarmedelst den jämnkning eller förändring ivid Realisations-planen,
som omständighcterne kunde göra nödwändig,
war Kongl. Majlis nädiga förordnande underkastad.
Cn Realisation war af Riksens Ständer ansedd
för nödwändig, och bestu.tad, den skulle cftc?dcras förmodan,
redan är 1801 företagas: Wcrkställigheten deraf,
Den M Dctober. 4797
af, war Banco - Fullmägtige, under Kongs. MajstS nä»
diga medwerkan, och samråd med RikSgäldS-Contoirets
Fullmägtige, owilkorligen älagd. Hurawida Fullmägfige,
efter en sädan dem Slögd skyldighet, och med full
bfwcrtygelse om Realisationens omöjelighet, uti cn längre
framtid, enligt den af Riksens Ständer faststälde
planen, bordt är 1802 enständigt wägra utföranvet af
den plan, som Kongl. Maj:k, i stöd af ett äberopadk
senare Ständers yttrande, beflutit, och för Banquen
dä befanns möjclig att wcrkstäila, lärer Höglofl. Banco
- Utskottet bcnägit inse.
I820 ärs Banco - Utstött har, uti de§ (N:o
4-5) om Realisition med -^.dcls afdrag, gifne tillstyrkande,
ansett en fortfarande oreda uti Rikets Penninge-rörelse
ofelbart medföra owerksrmdet, och deras sörestäende
wanmagt för Banco - Wcrket; anledning till
förmänligare omdöme i den delen, företedde wif'erligeil
e) kännedom af Werkets rörelse och tillgängar är 1802.
Under allmänna penninge-ställningens, Banqucns, Riksgälds
- Contoirets, sanik StatS - WerkctS och alla näringars
dä warande och än widare befarade belägenhet,
hade, efter Banco - Fullmägtigcs öfwertygelse, deras
wägrande att utföra den Realisations Plan, som allena
wid den tiden befanns möjclig, warit oförläteligt.
Utgängen har tillräckcligcn rättfärdigat Banco?
Fullmägtigcs fbrhällande i benna delen:
De hafwa warit nog lycklige, att vagtadt flere,
wid Realisationens företagande oförutsedd--, högst
förswärade händelser och tillfälligheter, genom denna ätgärd,
stadga Riksgälds - Contoirets wacklande Credit,
sätta Stats - Werket i tillständ att bestrida betz behof,
och för hwar enskild bcwara Adelar af betz i RikSgäldsSedlar
dä ännu äg nde Capital; men framför allt,
Tredje Band. N:o 2^4. haf
-
4798
Den Zv October.
hafwa be derigenom förekommit alla de wädeliga följder
för Banco »Wcrket, som af desi afstadnade werksamhet
och ett allmänt mipnöje war att befara, dä Rikets
Underlärare, efter ertagd drpg Realisations afgift funnit
all deraf förwäntad förmän pä längre lid aflägsnad.
Derigenom allena, hafwer ock widare Banquen
blifwit försatt uti tillständ att, under de framfarne olpckliga
ären, meddela Rikets närings rörelse, ett för
deras upprätthällande oumgängcligt biträde, och akt i
nödenS och förstöringens sista stund pä sätt som stedt
och ännu ster göra Rikets räddning möjelig.
Hwad Banco - Fullmägtige säledcs haft äran
anföra, jemte det afseende Banqucns dä warande Financielle
ställning framför allt af dem fordrade, lärer
för Högloft. Banco - Utstottet tpdcligen förete de
stät, pä hwilka Banco - Fullmägtige sedt sig nödtwungne,
att realisationen pä andre grunder än efter iZoo
Srs Reglemente företaga.
Och tillhälla Banco »Fullmägtige i hörsamhet
6tt detta deras utläkande, med bifogade Bilagor, mätte
fä ätfölja den berättelse om Realisationen af Riksgälds
- scdlarne, som Högloft. Utstottet lärer wara i
begrep att till Riksens Högloft. Ständer afgifwa. Stockholm
de» y October 1809.
Pä Ribderstapet och Adelns »ägnar:
ksbisn karten. L. k.!-Aarlr>i'nZ. Hibreclrt Ikrs.
Pä Preste Sländets »ägnar.
6usisk I^lurrs^. kar 8gm. Or^leri.
Pä Borgar Ständets vägnar.
Oarl k. Oistenburz. ^Vegelin. k. ^Victdom.
Pä Bonde Ständets »ägnar:
I>LlS (Aston. ^rici. I,unet^vlk.
L. kant.
Den ZO Vctober, 4799
Lransumt. N:o i.
Utdrag af Protokollet hällit inför Kongl,
Ma):t i Riksens Sanders hemliga
Utskott deir 4 Junii 1820. ^
Sedan Riksens Ständer bifallit det af hemliga
Utskottet härjämte bifogade Förslag till en Financeplan
(N:o l4) och uppdragit hemliga Utskottet att besörja
om det, som för werkställighcten deraf fordras, har
hemliga Utskottet härmed wänligen wclat meddela Riksens
Ständers Banco - Utskott de omständigheter som
wid denna plan förekommit att iakttaga neml.
1:0 Som ben till Realisations Fond bewiljade
Förmögenhets asgiflen, till stor del torde utgä i Effcckcr
och Waror som genast komma att fbrwandlas till
Penningar, äfwensom i Creditsedlar och Wäxlar; för
hwilket allt Silfwer genom Banco - Fbrwaltningens
försorg mäste anskaffas, sä anser hemliga Utskottet angeläget
att Banco - Förwaltningen tidigt är betänkt pL
tjenlige anstalter till Silfwers uppköp och anskaffande,
samt dertill, efter befinnande omständigheter mä äga,
att widtaga sädana utwägar att enär berörde afgift
inflyter, den med bästa hushällning och möjeligaste minsta
tids utdrägt kan i Silfwer förwandlas»
2:0 Enär Banquen finner fig i tillständ att
kunna utsätta tiden till Realisationens företagande,
böra Banco - Fullmägtige sädant hos Kongl. Majtt r
underdänighct anmäla, med underdänkg anhällan, att
nödig kungörelse utfärdas sä wäl derom, som hivad
Fullmägtige i öfrigt anse angeläget, att i afseende pä
BanquenS förrättning äliggande och säkerhet böra komma
till Allmänhetens kunskap/
4800 Den ZO October.
Och som Riksens Ständers Riksgälds - Contoir
dä bör upphöra med all Scdelutgisning, samt de i
Stockholm och Götheborg inrättade Discont - werken pä
Credit - sedlar, icke widare meddela nya Län i sädane
Sedlar, emedan, pä sätt nedan förmälcs, Discont - werk
pä Banco Specie, i och med Realisationens werkstäl,
lande, öpnas; sä lärer Kongl. Maj:t äkwen derom i
Räder täckas förständiga Allmänheten, jämte Riksgälds,
Contoiret och desse Discont - Werkö Dircctioner nild Nädig
befallning till dessa sistnämnde, att sorgfälligt in>
kräfwa sine utestäende fordringar, till hwilkas slutelig»
indrifwande högst 2:ne är warda dem bestädde.
z:o Wid werkställighetcn af Realisationen iaktlages:
att Credit - Sedlarnr deponeras i Riksens Stän,
ders Riksgälds» Contoir där de noga granskas, och göras
obrukbara. Jnsattaren bör deremot undfä en InivisniNF
pä Riksens Ständers Banque, lnnehällande
summan af hwad insatt blifwit, cftcr Credit - Scdlarnes
nominala belopp, och huru mycket han derföre har
att undfä särskildt i Banco, Specie och särskildt i
Riksdaler Courant, i följe hwaraf, och dä till exem,
pel 6 R:d. i Credit fölunda insätteS. Jnwisningen pä
Banque» bör innehälla denna summa, samt att Innehafware»
för Adelar eller 4 R:d. deraf, har af Riksens
Ständers Banque att undfä z R:d. 16 ss. BancoSpccie,
samt för ^dcl 2 R:d. Courant. I öfrigt anser
hemliga Ukffottet härwid böra iakttagas, att min,
dre Sedlar pä R:d. Courant än af 2 R:d. valeur,
icke böra utfärdas, ätminstone tills widare, och sä länge
Credit - Sedlar pä 12, 16 och 24 ss. samt 1 R:d.
löpa i rörelsen, hwilka smä Credit, Sedlar swarande
efter dcvalvations grunden emot 10, iz-^, 20 och 40
ss. äro beqrväme i wäpling och liqvid med tillhjelp af
skiljemynt,, hwarföre ock Jnwisningar pä Banquen, icke
bör»
Den ZO October.
480!
böra fä utgifwas pä andra summor än att tredjedelen
deraf, jämnt kan inlösas med Courant - Sedlar af 2
R:d. Dock mäga sädane sedlar utfärdas pä s u 6 R:d.
och hwad summa derutöswcr pä hela Riksdalerlal, som
rn hwar hälst Mundur.
4!0 Credit - Sedlarnc komma ifrän Realisationens
början att gä och gälla efter det för dem bestämda
cvalvations wärdek i Specie och Courant, till desi,
efter derom utfärdad kungörelse, tiden till deras sluteliga
indragning infaller.
siv Pä dek att Danqucns Röela Fond, serdeles
i början och under de första ärcn, mä kunna stärkas,
och Courant-sedlarne desto förr med BancoSpecie
inlösas, torde Kongl. Maj:t i Räder täckas tilläta
att Banque» af Stora Sjökullen fär uppbära den
anslagne ärliga Amortisemenks»Fonden ZOO,OOO R:b.
i wäxlar, Specie-mynt eller Silfwer samt deremot lika
nödigt bifalla, att StatsWcrkct af Riksgälds - Conloiret
emottager motswarande summa efter sädan beräkningsgrund,
som deri r Bewillningen inflyter. — —
hwilkct allt med Kongl. Majus Nädiga tillständ, samt
till följe af Riksens Ständers äberopade Beslut, hemliga
Utskottet bordt till Banco - Utskottet wänligen öfwerlämna.
Ot luxra.
In iiäsm krotocoUi.
C. IL.
Utdrag af Prokocollct, hällit inför
Kongl. Majit i Riksens Ständers
Hemliga Utskott, wid Riksdagen i
Norrköping, ben 22 Maji 1800.
Ibland de ämnen, som Kongl. Majit i Räder
täkt- förelägga Riksens Ständers, i stöd af 47 §. uti
4802
De» Zo Oktober.
Regerings - Aormen af den 21 Augusti 1772, tvid
denna Riksdag Nädigst äskade Hemliga Utskott, är flögan
om Myntoredornes asskaffande af yttersta wigt
bäde för närwarande och tilkommande tid.
Konungen har i Räder Els föreställa bwad
olägenheter och lidande, ej mindre Rikets Innewänore
i gemen, än GtatS-och RikFgäldS - Werkcn enskildt,
deraf sött »vidkännas, att Credit--SedlarncS gångbarhet
sösom Mynt bortjagat Mnntct ur rörelsen, der
intagit desi rum, och genom ständiga förändringar, under
ett djupt nedfallit wanwärde, försatt hwar man i
osäkerhet om wärdct af hwad han äger: »ppjagat priserne
pö fastigheter, waror och arbetslöner, samt under
gränslöst stegradt 2lgis och Cours tvid wkMköp, wällat
de känbaraste förluster wid Utländska Riksskuldens
och Interestens betalande, samt stegring och höga
xris pä alla utifrän inkommande nbdtorftcr.
Till afhjelpande af besia tryckande olägenheter
som störa Rikets Credit och förswaga Rikskroppen,
Har Kongs. Majtt förklarat Desi Nödiga önskan och ästiindan,
akt Rikets faststälde Specie - mynt äter mä
blifwa det enda gängbara, och Credit - Sedlarne afskaffas,
samt i detta afseende, af Riksens Ständers
Hemliga Utskott i Räder äskat ett alftvarligt bemödande
för akt utfinna och föreslä söbane medel och vtivägar,
som efter nuwaranbe omständigheter kunde finnas
lämpelige, samt för MMförändringens framtida
beställd de säkraste. Och har Kongl. Majtt tillika i
Räder förklarat stg beredd, att af alla krafter understödja
detta wigkiga ändamäl.
Hwad Kongl. Majtt i denna Desi Nädiga Föreställning
täkts yrka, innefattar ett nytt Vedermäle
Den zo Octobe?.
480Z
af Kongs. Maj:tS oukkrötteliga Nädiga omwärdnad för
Sitt Lands wälgäng och utgör fvremälet för hela Rikets
gemensamma önskan.
Af ben kännedom, Hemliga Utskottet om
och Riksgälds - Wilkens belägenhet inhämtat, har Hemliga
Utskottet jcmwäl funnit, att intetdera af desse
Week kan äga bcständ med en inkomst i Crcdrt-Sedlar,
i stället för Mynt, hwaruti Nenninge»Uiikpldcrne
böra utgä. Riksstyrelsens och Förlwarswerkcts handhafwande,
san t uprätthällandek af Rikets Credit, fordra
altsä äiwcn, att ordning och säkerhet i Rikets
Mpttkwäscndc ätcrställaS.
Huru ett sä granlaga och angelägik wärf mä
kunna företagas och utföras, sä att en deraf oundwikclig
upoffring, den mä ske pä ett eller annat sätt,
blifwer dräglig för Rikets Innetvänare, har hittills utgjort
ämnet för Hemliga Utskottets omtanka och bf«
wcrläggnin-ar; och dä en werkclig Credit - ScdlarneS
inlösen med Mynt, är hwad Konungen i Räder äskat,
och tillika det enda säkra medlet att grundeligen bota
det tryckande onda, har hoS Hemliga Utskottet naturligen
bordt förekomma, att mbjelighcten till »verkställande
af en sädan plan, berodde af ett kraftigt biträde
af Riksens Ständers Banque, samt akt, i dm
nion detta biträde, med bibehällande af det angelägna
Banco - Werkets ätcrwundna sjclfbeständ, kunde utsträckas,
skulle den oundwikeliga upoffringcn bliswa
drägelig.
I fäbant afseende, och sedan Riksens Ständers
Banco - Utskott pä begäran mcbdclt dess utlåtande
i detta wigtiga ämne, hafwa hos Hemliga Utskottet
bekymmersamma öfwerläggningar upflätt, om, och
med
4804 Den M October.
med hwad devalvation Credit»Sedlarne borde inlösas.
Hemliga Utskottet har icke undfallit, att i den
iron afdraget för ökas wrd Cvedit-SedlarneS
inlösen. > samma mon blifva Umsrtistemc^ts- och
^eai;satrsn.? -Forröe^ne drägligare för Rikets In,
wänner atk u<göra, och ^ealisat-snen lättare att
wr kstässa; men Hemliga Ulskottet har ock insett, att
e<t afdrag utöfwer g^änsornc af billigheten icke skulle
öfwcrcnsstämma med Riksens Ständers afsigt.
Ä ena sidan är osiridigt, att dä C>eö:'t-Skdlarne,
nästan ifrän det, att de först utfärdades, ehuru
dä utgörande Obligationer med ränta, omlupit emot
Myntet med en skillnad eller sä kalladt A§is, som tid
efter annan, under ensidiga förändringar af stigande
och fall, ansenligen tilltagit, och slutelig?!! upnätt gräselig
högd; afseende dcrpä, Sedlars reasffe
rande
desto mera borde göras, som Creöit-Sedlarncs
inlösen lill högre ivärde, än de emot Myntet nägon tid
ägt esser äga, skulle betunga Rikets Jnnswänare med
en lika sZ obillig som dryg tillökning i Contributionernr,
under det, att gäldbundnc Närings - Idkare,
Förlagsägare och assa Gäldenärcr för Egendoms-köp efter
högt uvvdrifne priser i Credit-Sedlar, skulle försättas
i känbaraste'lidande, samt CapitaMer och
AsUoteurer, med siere, deremot, i Mynt föröka hwad
de under högt Ayio i Credit, Sedlar samlat. Pä
andra sidan äter kan icke eller nekas, att som de olyckshändelstr,
hwilka detza senare ören genom sivär witzwäxt
och osäkerhet i Rikets utländska handel och sjöfart
m. m., t!ss'ässiat träffat Riket, ästadkommit en underwigt
i Rikets Handel och Pmninge-gcmenlkap med andra
Länder, som, dä ben medtagit en stor del af Specie
-
Den ZO October.'
480Z
cie-myntet, tillika öpnat ett friare fält för de utswäfningar
och den fördcrfiiga 2lcsiotacse, hvaraf egennyttan
och winningslystnaden bäde här och i andra Län-,
der, -alltid är färdig att wid winsta gima tillfälle sig
begagna;'sä borde, dä dcfle olyckshändelser omstder upphöra,
och Hardelswägm wandcs kill Rikets förmon, bä«
dc Wcxel-courS och Agio falla, samt Lredit-Sedlarne
beremst ätcrwinna ett wärde, i förhoppning hwarä
samt dä Riksens Ständer garanterat Riksssuldcn, af
hwilkcn Credit-Sedlarne utgöra en betydclig del, cn
nu tillgörande Realisation med afdrag, synes obillig.
Hemliga Utskottet har i betraktande häraf med
flere härvid förekommande omständigheter, och särdeles
en nog allmän farhoga för otillräckligt Rörelse-Capital,
derest Credit-Scdlarne skulle realiseras i nägorlunda
öfwerensstämmclse med förhällandet af nu
warande 2!gio, ansett billigast akt devalvationen
stadnar wid cn sjettedel, och att, i följe deraf ivo R:d.
j Credit»Sedlar, wid förwandlingen till Mynt, godtgörcs
med R:d. Banco Specie, eller att 48
fl. af dc förre inlösas med 40 fl. af det senare.
Denna RealisationS-grund, lämpad till en
Sedelstock, som wid Realisationens företagande anses
utgöra Femton Millioner Riksdaler, fordrar liktväl
en Aond i Silfwer af Sju Millioner Sjuhundrade
Femtio Tusende Riksdaler, hwilkcn, i edwad wäg
som helst, icke skulle kunna anskaffas till Credit-Sedcl,
maflans tkyndesamma realiserande vä en gäng. Hemliga
Utskottet har derföre mäst inskränka defl förhoppning
om verkelig och snar Realisation till blott twä
tredjedelar af berörde Sedelstock, samt ansett den äterstäende
t-rcdjcdclen böra lösas efter hand inom wifl tid,
men emedlertid komma att löpa i rörelsen med det värde,
som här nedan omfbrmäles.
4805
Den zo October.
Denna H)lan borde wcrkställas genom Riksens
Siänders Banque, som dertill
1:0 Borde crhälla en Realisation^ - Zond
of Fyra och kl! half Millioner Riksdaler l Silfwer
för de twä kredicdelar af Credit - Sedelstocken, som till
rn början, och pä cn gäng, skulle komma att inlösas.
Till samma»bringande af denna Summa har
Hemliga Utskottet icke funnit lämpcligare sätt, än gc«
nom särskildt sammanskott i Silfwer efter hwars och
enS förmögenhet. I annat fall, samt derest berörde
Summa skulle uplänas, och sädana Län stodo att erhälla
emot s procent pä iO är, borde Bewillningen
för desse 10 ören ökas med 675,000 R:d. ärligen,
som i fast betydligare mon skulle blifwa betungande,
och sjclfwa Realisationen tillika komma att bero vä
möjligheten att i länwäg kunna uppbringa ben erforderliga
Summan. Pä Riksens Ständer ankommer
allsä, att i grund af den csarantie de sig iklädt, och
nu till Fäderneslandets hjelp tarfwar uppfyllelse, ätaga
sig ett sädant sammanskott, hwilket Hemliga Utskottek
anser böra utgä pä twänne är, till hälften för hwardera,
och att början dermed borde göras detta är, pä det
att wära tryckande Zinance oredor, ju förr desto heldre,
mätte kunna undanrödjas, och Realisationen är
1801 företagas.
Grunderna för beräkning och utgörande af en
afgift ä wcrkclig förmögenhet, anser Hemliga Utskottet
af den art, akt alla, som icke äga h-wad som kan uppgä
till 50 R:dS wärdc, och icke äro innehafware af
jord eller annan fastighet, befrias ifrän erläggandet deraf.
De mera förm^gnes afgift kuude deremot bestämmas
dels efter antagit mcdclwärde af alla Fastigheter
pä
Den Zo October.
4807
pä landel, esler Orlcrnes olika beskaffenhet, och dels
ester en skälig uppskattning af Hus och Jord i Städerna,
saint pä sädana serskildt? Lägenheter ä Landet,
hwilka icke under Hemmantal eller Jernbruk och Smldcs-rättighctcr,
m. m., kunna begripas, och följakteligen
icke lika m-,d dcssa, innebära nägon wib mättstock för
wärdets bestämmande.
En hwar skulle dock äga att afdraga bcwisliga
skulder ä dess egendomar, eller, att af dest Ereditorev
innchälla och godtgöra sig den betalte afgifken.
Esler skäliga grunder borde afglften jcmwäl erläggas
as deni, hwilka innehafwa betpdcligare Löner,
utan afseende pä Innehafwarncs större eller mindre förmögenhet,
hwarcmot all annan förmögenhet, säsom Penuinoar,
utläntc Lapitaler samt Actier, (BanquenZ
och de ast pios ulu8 inrättade Werks fordringar och
tilhörighetcr nndantagne) kunde fä ankomma pä den
rcdeliga uppgift, som bör förmodas af Medborgare, som
sätta wärde pä ära och tro; dock under sädane wilkor,
wid spnbara afwikclser dcrifrän, som lämpeliga siäinas.
Men frän serskildt uppskattning och beräkning undantages
dek, som under Husgcräd och Inventarier manligen
begripts. Hwarcmot Närings-Jdkarcs förlag och
tillwerkningar samt de Handlandes warulagcr innebe,
gripas linder den här ofwan i allmänhet nämnde förmögenhet,
för hwilkcn afgiftcn erläggas bör, men utan
att undergä särskild uppteckning och uppskattning. Och
ankommer pä Riksens Ständers förordnande, om deras
Dewillnings-Utffott mä, för tillämpningen af det beslut
som häröfwer tagcs, närmare utstaka grunderne och
procenten till afgiftens beräknande och uppbärande.
I öfrigt, och dä denna afgift» som Banque»
mäste undsä i silfwer, icke af alla in natura kan ästadr
-
4803 Ten Zo October.
stadkommas, eller i Swenfft Specie-mynt erläggas,
lära Riksens Ständer sinna uddigt, att stadga pä hwad
sätt den kan fä utgöras, sä att ändamälet winnes, och
en hwar efter sina omständigheter, med ali möjelig beqwämlighet
mä kunna afbörda den samina.
Till den ändan, och jemte controlleradt Silfwer,
som beräknas efter bech enligt myntfoten ägande
wärde af 20 §. Specie för Lodet, tillika med Mcdaillcr,
ocontrolleradt Silfwer, aflpst inrikes och allehanda
utrikes myntsorter, efter behörig uträkning öfwer
finleke» relativt till Gpecie-myntct, borde jcmwäl
kill afgiftens afbördande, kunna anwändas Guld,
Koppar, Stäng- Manufactur- och Tackjern; samt torp
Spannemäl, enär detza waror lefwercras pä de orter
och ställen, som af wcdcrbbrande utsättas, samt lill sädana
tillika utsatte pris, hwarföre ben för en hwar belöpande
afgiftcn i Riksdaler Specie eller lod Silfwer
kan anskaffas, pä hwilkcn grund jemwäl Credit-Scdlar
kunna till denna afgifts erläggande anwändas, sä
wäl som goda Wcxlar pä Utrikes Myntsorter.
Enär Banquen i Silfwer erhällit ett sädank
förräd, att T^easisatisnen kan företagas af de twä
tredjedelar utaf Credit-Sedelstocken, som pä en gäng
borde inlösas, anser Hemliga Utskottet nödwändigt.
2:0 Att Riksens Ständers Riksgälds-Contoirs
befattning med Credit-Scdcl-utgifr.ing upphörer, samt
att Riksens Ständers Banque uppdrages, att säsoin
i commitzion bestyra Sedel - utgifningcn äfwen för
den ätcrstäende tredjedel, hwarä Sedlar, under namn
af Riksdaler Courant skulle blifwa i rörelsen gängbäre.
Dctze Sedlar, stälde pä lika Riksdalertal med
de emot dem aflemnade Lrcdit-Sedlar, enligt medföljande
-
Den M October. 4809
jande Fsrmulaire, skulle inom 15 är inlösas, efter
samma devalvations-grund, som för Realisationen
af de pä en gäng till Specie-mynt ombpltc Credit»
Sedlar; och dertill borde Banque» erhälla en ärlig
Amortitzements-Lorrd af Trehundrade Tusende
R:d., hwilka af Riksens Ständers Bcwillning ssulle
komma att anfläS och utgä.
Courant-Sedlarne borde uti kronans Uppbörd,
wid UtstyldcrneS afbördande till Staten fä anwändaS
till en tredjedel, med beräkning af den pä RikSgälds-Sedlarne
i allmänhet faststälde devalvationen;
äfwcnsom alla i Credit-Sedlar ställde eller derifrän
uppkommande Skulder och Län m- m., sedan Realisationen
för sig gött, bordt liqvidideras med Banco
och Courant, efter de grunder, pä hwilka Realisationen
blifwit werkställd.
Derest Riksens Ständer samtycka till den Amortitzemeuts-Lond,
som Banquen i följe häraf
ärligen i is är bör erhälla, till Lourant-Sedlarncs
inlösen; sä blifiver fluteligcn och
z:o Nödigt, att Riksens Ständers BewillningtUkskott
uppdrages att wid BewillningS-För ordningens
Lfwerseende och jemnkning tillöka hwad bchofwet fordrar.
När Rikets lMyntwäsende äterwinner säkerhet
och stadga, tarfwar Riksgälds-Lontoiret till asbbr,
dande af den för Ränta löpande In- och Utrikes ffulben
m. m. En Milion Ethundrade Tusende
Riksdaler om äret, sä att med förcnämde zoO,ooo R:d. hela
ärliga inkomsten för desta behof bör utgöra En Milion
Fyrahundrade Tusende Riksdaler. Riksgälds,
Lön
-
4810
Den Zo October.
Contsirets nuwarandr säkra inkomster kunna dock
icke beräknas högre än till En Milion Ethunöradefemtio
Tusende Riksdaler, hwadan bristen Twahnndradefemtio
Tusende Riksdaler följaktligen är
ben Gumma, som genom Bewillningens tillökande
borde anskaffas.
I öfrigt, och dä' Banque» klifwer det Werk,
som allena besörjcr om Rikets Mynt, anser Hemliga
Utskottet nödigt, att ben Disconlerin^s - kätt, som
Ivid 1792 ärS Riksdag tilladeS Riksens Ständers Riksgälds
- Contoir, bör, sä snart Realisationen företages,
tillfalla Banque», till understöd och säkerhet
för Realisationen, samt afbördande af den delen
af Riksgälds« Contoirets skuld, hwaruli Banque»
i och för Credit»Sedlarne efter denna plan kommer
akt ingä.
I detta Discont-Werk köra private Personer
fä intercstcra för en tredjedel, och särskildte
Discont - inrättningar, genom private Associationer
äkwcn i en och annan af Rikets affägsnare belägne
större och näringSfullare Stapelstäder till Banquens
förmon och pcnningc - rörelsens nplifwande fä
anläggas; mcn hlvad härwid iakttagas bör, samt i
öfrigt hörer till »verkställigheten af den Onanceplan,
Hemliga Utskottet lälunda funnit sig kunna föresiä,
anser Hemliga Utskottet wara af den beskaffenhet,
att utarbetningen deraf, beror pä det beslut, Riksens
Ständer häröfwcr behaga »vidtaga.
Dä denne plan deruppä sä tväscndtcligcn beror,
att den proiccteraöe Afgiften bcwiljas och ut,
gär, och att en hwar dertill helst mä anwända deh öfwcrflödiga
Silfwer, hwilket sörmodeligen utgör den
»läst
Den ZO Gctober.
wäst umbärliga delen of dch egendom, öar Hemliga
Utskottet ti!l Kongl. Majus Nädiga bepröfwande hemstält,
om icke allt bruk af Silfwer i Räder mä förbjudas,
undantagande Hederstecken och Allmänna Belöningar,
samt Skedar af alla stag, Gafflar, Förläggareflefwar
och andra nödwändiga smärre Silfwrr-piecer,
dä hwar f)iece innchäller under, men icke öfwer 10
lods wigt m. m. Derjemte och som twänne Allmänna
Discont-Werk i Stockholm pä en och samma
myntsort, hwarkcn kunna blifwa, lönande eiler drjfwas
med tillbörlig säkerhet, har Utskottet i underdänighet
hcmstält, om och med bwad wilker General-Discont
- Lontoiret skulle kunna uphöra, när Ban»
c>uens Discoirt - Werk borde öpnas; Och flutcligcn
har Hemliga Utskottet, pä Kongl. Majus Nädiga Försäkran
VIN alt möjcligl biträde till Himmce - oredor,
ncs afhjelpande, till Kongl. Majus Nädiga skärskädande
anmält Hemliga Utskottets underdäniga önskan om
Nädigt widtagande af hwarjchanda Författningar, ej
mindre till understöd förj Riksgälds-Wcrket till Riksskuldens
asbördande, än Landtbrukcts, Handelns och
Näringarnrs befrämjande.
N alt betta har Kongl. Majit täkkS meddela
Hemliga Utskottet det mäst tillfredsställande Nädiga
swar, samt tillika Nädigt tillätit att bet samma här,
jemte bifogas.
Riksens Ständer lära af betta förnyade tve»
bermäle af Konungens Nädiga omwärdnad för Och
Lands och FolkS wäl, hemta ben kraftigaste upmuntran,
att ä deras sida med undcrdänig bcredwillighct
gä Konungens önskan till mötes. Och Hemliga Utskottet
gör sig deraf tillika den underdäniga förhoppning,
att genom hwarjchanda föreslagna tillökningar i
Amor
-
/,812 ° Den ZO October.
AmorListements - Fonden föri Riksstulben, ben
tillökning i Bewillningcn, hwilkcn nu bliswer nödig,
inom fä är stal kunna minstas.
Delta alt stulle genom Utdrag af Arotocollet
Riksens Ständers pröfning hemställas. I-st lupru.
In sistern krotocolli.
L. L. I^Zerlisim.
N:o 2.
Transumt af iZoo ärs Reglemente, batcradk
den 14 Junit.
Jngrc^cn — — — Jemlikt Riksens Högloft.
Ständers kill Herrar Banco-Fullmägkigcs nogaste
efterrättelse, härhos bifogade beslut, kommer Banquen,
att pä sätt derom finnes förordn-adt, till Riksgalds,
Sedlarncs Realisation bidraga.
§ 2. Som det bliswer ett Banqucns äliggan,
de, att med möjcligastc styndsamhet, men tillika drägclig
kostnad, söka fä den del af Förmögcnhets-afgiften,
som till Banquen uti Wäxlar eller Credit-Sedlar till
äfivcniyrs kan komma att inflyta, förwandlad i silfwer
eller Spccie-mpnt; säsom hwarutinnan hela Fonden
för Realisationens linderhällandc bör bcstä, innan den
samma sär af Banque» förelagas; sä har äfwcn en sä,
dan utivag härutinnan förekommit ost icke olämpclig,
att Banquen nu genast inginge uti Läns upptagande, i
Werk
-
Den ZO October.
Werk - Silfwer, efter dest intrinseca wärde i Riksdaler
Specie, fbr 4 Procent ärlig Ränta, och pä wist
determinerad tid: sä wida likwäl denna utwäg kan befinnas
lindrigare, eller ätminstone icke medförande drygare
kostnad, än hwartill Silfwer In - eller Utrikes
kan stä att erhälla. I sädan händelse kommo Ban*
gurn i denna wäg till utgifwande obligationer att uti
det tillämnade Riksdiscont - Werkct till Hdelar af deras
runehäll blifwa Länbare.
Sä wäl i afseende uppä hwad till Silfwers anfkafiande
hörer, som wid andre inträffande omständigheter,
hwilka pä Banquens säkcrket och Realisationens
beställd kunde blifwa werkande, äro Herrar BancoFullmägtige
berättigade, att med Fullmägtige i Riksgälds
- Contoiret, pä sätt som lämpeligast finnes, ingä
uti samräd.
§ 24 En för betta Reglementes författande mycket in,
ffränkt lid, samt swärigheten att nu med nägon stags
pälitelighct kunna inse allt hwad härwld bordt komma
under bfwcrwägande har ej Märit ost att, angäende
den faststälde Credit - seblarnes Realisation, ost mrm
bestämdt kunna utlära.
I det föregäende hafwe wi emedlertid sökt in,
nefatta, hwad i afseende pä märkets säkerhet och fort,
farande sjelfbeständ, samt den fbr Bangucn nu före»
stäende mycket wigtiga Operations utförande jämte wer,
kels wanliga administration, för det närwarande icke
bort undgä wär uppmärksamhet. Alla förut angäcnde
Banco - Förwaltningen meddelte stadgar och förordnanden,
som ej genom senare Författningar undergätt
nägon förändring,, warda härmed än ytterligare till 0-  Tredje Band. N:c> 235. fel.
4314 Den Zo October.
felbart iakttagande förnyade, och pä bet kraftigaste
stadfästade. Uppä Herrar Banco-FullmägtigrS Nit,
omtanka ochrädighet ankommer, att uti författningarneS
tillämpning och wärkställighct, förffaffa den nytta
som med dem warit päsyftad.
N:o z.
Transumt af 1701 ärs Reglemente dateradt
i>. 5 Juni!:
§. 4. Man har utaf Herrar FullmägtigrS Relation
förnummit, huru säsom dhe, sedan Anno 1693
uthi ätskilliga mähl, hafwa gädt ifrän Ordningarne
och dem en och annan gäng ändrat, hwilket man n»
sä lämbnar i filt wärde. Sä ehuruwähl man alltid
har till dem som äro Ständernas Fullmägtige det goda
förtroende, att dhe sä lära dirigera Märket att det
kan i sig sjelf wara förswarligt, dock likwäl som intet
Wärk kan bestä utan ordningar och att dhe samma
noga iaktagcs, sä häller man före alltid wara för
Banque» nyttigast och för Herrar Fullmägtige säkrast
att dhe följa Ordningarne efter, som tid efter annan
äro gjorde, men där det genom tidernes ändringar eller
andre tillfällen, sig sä skulle hända, att sjelfw»
nbdwändigheten, och BanquenS ögonffenliga och märkeliga
nytta eller skada, oundwikcligen fordrade andra
Rädflag, och ändring uti nägot af det som härtill är
för godt funnit, sä är wäl BanquenS wälfärd dä största
Lagen, och hemställrS Herrar FullmägtigrS försigtighet
och mogna betänkiande, att fatta det räd som är
till
Den M Ocdober. 48^5
kill BanquenS nytta och gagn; allenast allt sädant skjer
Uppä goda skäl som benämt är, — —^ — —
Afskrift. R:o 4.
af Dcdcrbörandes undcrdäniga Berättelser hafwa wi
inhämtat, hurusom, af ben numera i det närmaste influtne
första hälften af ben, till Credit» ScdlarneS
Realiserande af Riksens Ständers bewiljade Förmögen»
hels afgift, ej mer än omkring Sjuttiofem Tusende
R:d. ingält i Werksilfwcr och wäxlar, Sex hundrade
Tusende Riksdaler i Specie - mynt och Banco, Sedlar,
samt deremot nära Twä millioner Etthundrade Tusende
Riksdaler i Credit - sedlar, inbcräknad den förhöjning
af ZZ-r Procent agio, hwarmed enligt tvär Nädiga
kungörelse af den 12 Maj 1821 tillständ warit läm->
riadt, att till widare liqvid, äfwen med Credit - sedlar
erlägga, hwad af benna afgift i Banco »Specie bordt
utgöras.
Af det höga agio emellan Myntet och Credit»
Scdlarne som ifrän flera är tillbaka, samt under hela
uppbbrbstidcn af i fräga warand afgift, ägt och ännu
äger rum är otillräckrligheten a^ ..st berörde betalnings»
sätt nogsamt ädagalagd; och det skulle strida lika sä
Mycket emot ändamälet, som billigheten i afseende pä
dem hwilka afbbrdat stg afgiften i Silfwer eller Ban»
co - Specie, att wid en sädan betalning läka bero.
Men dä just det ringa, som i Silfwer influtit jemte
obetydligheten af de Silfwer»län Banquen erhällit, pä
betz anbud, att derföre betala 4 Procent i ärlig ränta
betager förhoppningcn att inom landet rrhälla Silfwer
för
4816 Den zo October.
för Credit - sedlar, sä framt ej Silfwerprisct ökas ut»
öfwer det belopp, hvartill det efter gängbart agio kun,
de bestämmas: och införskrifning af Silfwer frän Ut»
rike- Orter icke heller kan pätänkas, i anseende till
närwarande höga Märel, Cours, hwilken wid Märel»
köp för betta stora och owanliga Wäxelbehof, än widare,
och kanske utan all gränte komme att upprasa,
sä ssulle wid nyttjandet af endera, eller bägge dehe utwägar
följden blifwa, att Förmögenhets afgiften i allmänhet
borde tillökas sä wida det Qwantum Silfwer
skulle kunna erhällas som för denna hälft af samma
afgift bör anskaffas.
Wid sä fatta omständigheter, anse W! för det
närwarande för Riket förmänligast att pä drägcligaste
wilkor och beqväma ätcrbctalnings terminer, upptaga
Utrikes län samt att löta samma län inkomma i
Silfwer.
Wi hafwa ock, pä sädana grunder, biträdt de
anstalter som dertill blifwit gjorde; men dä wi icke
äge anledning förmoda, att Silfwer skall inflyta, mer
för senare än förra hälften af förmögenhets - afgiften;
och wi dcrjämte finna den utwägen, att genom Utrikes
län söka anskaffa Silfwer äfven för beloppet af berörde
senare hälft» blifwa betänkelig, om icke omöjclig
att verkställa; sä har hoS ost i ömt betraktande kommit,
hwad känbart lidande wäre trogne Undersätare
skulle ädragas ä ena stdan, af ben äterstäcnde fbrmö,
genhets afgiftenS erläggande med sädan förhöjning att
erforderligt Silfwer efter den wid Riksdagen pä dä förekomne
skäl antagne Realisations - Planen derföre
kunde uppköpa-, och pä dea andra stdan, af den tidt
utdrägt med Realisationen som denna operation i flere
afseenden oundwikrligen skulle förordsaka, och hvilken
om»
Den zo October. 4817
omständighet allena, är desto bekymmersammare, som
dröjsmäl med Realisationen hivar dag ikar olägenheterna
och förwärrar orcdorne i Rikets penninge wäsende.
Desse tvid Riksdagen oförutsedde omständigheter
tillika med en i Nationen fbrspord allmän farhäga för
de tillärnade Courant-sedlarncs gängbarhet och tvärde
i omlopp med myntet, hafwa föranlätit oss att i anledning
as Riksens Ständers nnderdäniga anhällan i.
fkrifwelse af d. 15 Iunii iFoo i nädcr wara betänkte
pä widtagande af sädana mätt och steg, till Realisationens
befrämjande, som med bibehällande af Riksens
Ständers Bcwillningsrätt och Banco - FörfattningarneS
hclgd, wi kunne finna blifwa de lämpeligaste och fbr
de skattdragande de lindrigaste.
Derwid har Oss icke undfallit, huru som Banco
- Utskottet i dess till Hemliga Utskottet ivid sista Riksdag,
i detta ämne afgifne underdäniga Betänkande,
föreslagit Creditscdlarncs Realiserande, med Rabatt af
R:d. p. ioo:de säsom ett wärde emot Cgcndommar,
Waror och jämwäl Rcöla myntet som de dä i
det närmaste ägde, och hwilket de i Rörelsen sig sjelfwe
iklädt samt ivid hwilket förhällande de sedermera
fdrblifwit, änskönt en hwar ägt anledning förhoppas
att desse sedlar efter hand skulle närma stg till det
wärde emot Banco - myntet, som för deras Realisera»,
de blcf utstakadt.
När Credit - sedlarnr sälunda liksom stadgat
stg tvid berörde Rabatt, eller Femtio procent- agio, och
Wi med Banco - Utskottet finne, att en Realisation till
högre wärde än de werkeligen äga, skulle öka tyngden
fbr de fattigare som utgöra största antalet af Rikets
In,
43:3 Den M October.
Jnwänarr kill förmän egentcligen för nägra fä, hwil,
ka mera förstätt och ägt widsträcktare förmäga, att begagna
sig af de tillfällen Myntets ostadiga wärde beredt,
och till äfwentprs Utländste män, som uti Mane
operationer ingätt; men deremot, med anledning af berörde
Banco-lltffoktets Betänkande möjlighet sig företer, att genom
det evalvationcn efter femtio procents agio blifwcr
faststäld, Realisationen kan af Banque» »förlöf,
wadt wärkställas, ulan att den andra hälften af Förmögenhets
afgiften behöfwer infordras, ben Wi i Mant
fall, till Wäre trogne Undersätares billiga lindring
kunna eftcrgifwä, dä äfwcn de som afbördat sig andra
hälften af Förmögenhets»afgiften böra anses berättigade
att ben älerfä. Sä hafira Wi i Räder beflutit»
att Realisationen af de Femton Millioner Cre,
dit-sedlar, som Banquen äligger att verkställa, kommer
att skje med Trettio Tre och En tredjedels Rabatt
pä Etthundrade.
I följe deraf, skola dcsie Femton Millioner
Credit, sedlar, Realiseras med Tio Millioner Riksdaler
Specie, men pä det sätt, att Twä tredjedelar deras
eller Sex Millioner Sexhundrade Sextiosex Tusende
Sexhundrade Sextiosex Twätrcdjedcls Riksdaler, genast
ivid Realisationen inlöses med klingande mynt eller
Banco-sedlar, och En Tredjedel eller Tre Millioner Trehundra
Trettiotre Tusende Trehundrade Trettiotre och
En Tredjedels Riksdaler, med Banqucns obligationer
för fyra procents Ränta, stälde pä Tio är, att betala.
Obligalionerne som ej fä utgifwas pä mindre
summa än Tio Riksdaler, sanet jämna Fem och Tiotal
deröfver komma lika med Banco« Specie att i Wäre
och Kronans uppbörder, samt Stora Sjö - Gräntseoch
Landt-Tullen, rmottagas och gälla, samt i dea
allmänna rörelsen att med m-ntet omlöpa.
Til!
Den 30 October.
4819
Till Fond för denna Realisation tillfaller Barr,
quen.
1:0 Den Amorkihemcnts - Fond af Trehundrade
Tusende Riksdaler ärligen i Femton är, som till Courant
sedlarnes inlösen, wid sista Riksdag blef anslagen,
och Wi, emot ersättning af Riksgälds - Contoiret pä
dertill föreskrifwik sätt, läta tillställa Banqucn af stora
Sjö - Tullen, i Specie - mpnt eller goda Växlar, och
L:o Oen redan päbudne, och till största delen
influtne första hälften af förmögenhets afgiften med en
tillökning af Sexton Twä Tredjedels proccns utaf alla
dem, som med säbane sedlar och zz-^- procents agio,
betalt ben afgift, de i Banco, Specie bordt erlägga:
Och som större delen af denna afgift bör förwandlas
i Silfwer, till hwars anskaffande frän Utrikes Orter
nödige anstalter blifwit fogade; fä förmode Wi att
Banqucn derigenom skall ätkomma, och pä sätt med
Fullmägtige i Riksgälds - Contoiret blifwit afhandladt,
fä tillösa sig omkring En Million Ättahundrade Tusende
Riksdaler Hamburger Banco, samt att denna
summa till Realisationens fortskpndande kan wara wid
detta ärs flut för Banqucn att päräkna.
Hwarfbrukan:
z:o Tanqucns winst af Riks - Discont - Verket
äfwcn utgör en del af Fonden till Credit - SedlarneS
Realisation.
Hwad Wi sälunda, om grundcrne till den förcstäende
Realisationen, i näder funnit godt att stadga
och förordna, wele Wi Eder härmed i Näder meddela;
förwäntande Wi Edert underdäniga utlätandc. Om
icke
4820
Den Zo October.
Icke Realisationen af Riksgälds - Sedlarne med förbcrörde
tillgängar kan enligt de för Banco - Förwaltnin»
gen i allmänhet stadgade Författningar och Jnstructio»
ner werkställas, samt dcrjämte: Wid hwilkcn tid inom
första hälften af nästkommande Är 180Z, samt det ju
förr desto heldre, samma Realisation kan af Banque»
företagas?
Till närmare upplysning hasme Wi härhos
welat tillsända Eder (N:o 4^) sä wäl en afffrist af
Riksens Ständers Banco« Utstötts ofwapnämndc utlätande
som en Promemoria och Calcul till närmare ut»
redning af de omständigheter, hwilka wid denna Rea,
lisatio as werkställighet förekomma. Wi befalle Eder
Gud Allsmägtig Nädeligen.
Drottningholms Slott d. 5 October 1802.
6v81'^k'
N. ^olsndlaö,
N:o 4^.
1800 Ärs Baneo-Utstotts Förslag angtiende
Reaiifationen af Riksgäids-Sedlarne:
Äberopad uti Longi. Maj:ts (Tradiga ftrifweise
af d. 5 October 1802.
Afffrist.
Gtormägtigsts Allernädigste Konung!
Med Eder Kongl. Majus Nädkgste tillständ, har
Riksens Ständers Hemliga Utskott i Protocolls»Utdrag
under ben 19 uti innewarande mänad dos Banco-Ut,
stöt
-
Den zo October.
4821
skottek anmält, dek hade Eders Kongl. Wajtt r betz nZdiga
föreställning kill Hemliga Utskottek täckts förklara
ej mindre de stadeliga följder, som oredorne i Rikets
Mynt-väsende medföra, än att Eders Kongl. Majtts
Nädiga sstundan och bastan wore, dek sädane medel
mäge pätänkas, utfinnas och vidtagas, hvarigenom
Rikets fastställde Specie-Mynt äter mä blifva det en»
da gängbara i Riket, samt Credit-Sedlarne afstaffas,
och utur rörelsen försvinna. — Hemliga Utstottet förmäler,
att detta wigtiga ämne och de derutinnan ifrän
flere upplyste män till Utstottet ingifnc Förslag hittills
utgjort föremälct för betz bekymmersamma granstning
och öfwerläggningar; men hvarunder den öfwertygelsen
för Hemliga Utstottet vunnit än mera stadga, att titan
ett kraftigt biträde af Riksens Ständers Banque
ingen möjelighct fig företett akt Realisera Credit-Sedlarna:
ett sädant biträde likväl icke finge ästaS eller
meddelas annorlunda än att detta angelägne Werks äterwundne
sjclfbeständ derunder bibebälles: Af hvilken anledning,
och änskönt Hemliga Utstottet än ej sett stg i ständ
att härutinnan stadga dess sluteliga tankar, ett Förslag
wore upprättadt, hvaröfver med Eders Kongl. Majtts
Nädiga bifall, Hemliga Utstottet ästlmdar Banco-Utflottets
pröfning och utlätande.
Banquen skulle sm följande blifva försäkrad:
1:0 Att Disconkerings-rätt i Riket med blott
undantag af Manufaktur-Discont-inrättningen under
Kongl. Commerce-Cvllegii disposition, Banqucns General-Discont-Werk
i Stockholm borde äga en Fond af
i Million Riksdaler och private deruti fä interneras
för en Tredjedel, men wara pliktige att i Bavqucn ilis
sätta Verksilfver till dubbelt belopp emot Ackic-Capita!et
och för hälften erhälla fyra procent i ärlig Ränta,
och
4823
Den ZO Octsber.
och borde räntan pä Discont-WerketS utlän, blifwa fem
procent. I aflägsne näringSfullare och folkrikare städer
torde serskildt Discont-Jnrättningar, pä anhällan
derom, af Private Atzociationcr fä anläggaS; men med
wilker, att i utbyte emot Banco-Sedlar i Banqucn insätta
Werksilfwcr för hela SubscriptionS-Capitalet. Dctze
inrättningar borde emot fullgod och antagelig säkerhet,
samt tre a syra procent ränta, understödjas af Banqnen
med lika Summa under Discont - wilker, som Actie-capikalet,
men hwaremot ock en tredjedel af Actie-ägarncs
ärliga revenäe bfwcr sju procent skulle Banquen tillfalla.
2:do Till Realisations-Fond komme Banquen,
emot accepterade obligationer och fem procent ärlig
ränka att erhälla en tredjedel af ben summa hwarmed
Creditsedlarne kommo att Realiseras, oberäknadt det
Silfwer, som igenom Oiscont-inrätkningarna inflyta.
Ärliga räntan för berörde obligationer, skulle Banquen
utbetala, samt Capitalet wid förfallotiden; men att till
undwikande af Jnterctze-utgift Silfwer hälst borde upphandlas,
emot Banco,sedlar, och skulle Banqucn i öfrigt
z:o säsom säker inkomst ärligen fä uppbära 6
a 700,000 R:d. intill dep derigenom, jemte winsten
af Discont - Werket, BanquenS engagement till CreditsedlarneS
Realisation, blifwit till fullo godtgjord.
Wangsén skulle deremot ätaga sig att realisera
en Credit-sedelstock af 15 Millioner med 11,250,000
Riksdaler. Dock sä att högst fem Millioner Riksdaler
i Credit - sedlar kunna indragas emot obligationers
ställde pä femton är med fyra procents ränta utan rabatt.
Obligationerne komme att accepteras af Banquen
som för dem betalte Räntan och Capitalet efter
rs ärs förlopp, dä, i händelse 5 Millioner pä detta
sätt
Den M October.
4323
sätt ifrän Credit-Sedelstockm afgä, skulle äkerstoden, 10
Millioner, komma att Realiseras med 7,500,200 R:d.
Om och inom hwad tid Banquen uti desse nu
uppgisne wilkor möjcligen skulle kunna ingä, eller un.
der hwad andra wilkor Riket, till winnande af förstnämnde
högst wigtiga ändamäl, af Riksens StänberS
Banque skulle kunna biträdas, därom förwäntade Hem.
liga Utskottet Banco»Utskottets yttrande.
Innan Banco.Utskottet ser stg i tillständ att
ingä uti beswarandet af Hemliga Utskottets i förberördmätto
uppgifne fräga, har Banco - Utskottet funnit nödigt
och utbeder sig den nädcn, att till grundwal för
Veiss yttrande sä följande undcrdänigst framlägga.
1:0 Jemlikt hwad redan af Hemliga Utskottet
finnes antagit och hwad i synnerhet äligger Banco-Ut.
skottet att ej uraktläta, kan och för nägot slags
Banqnens engagement i förenämnde fall icke äga rum,
utan full säkerhet derom, att Realisationen af dest re»
dan ute »varande eller framdeles till utgifwande sedlar
oafbrutit bibchällas.
2:0 Enda grunden för en sädan säkerhet bör
sökaS uti bibchällandct af den proportion emellan Ban.
quens reela tillgäng och dest utelöpande sedlar, som 1778
och 1786 ärcns Banco - Utskottcr i sädant afseende fast.
ställt och hwars pälitelighct sjelfwa erfarenheten stadgat.
z:o Mösclighcten för Banquen, att uti Realisa,
kioncn af Riksgälds - Sedlarne kunna ingä och densam»
ma underhälla, grundar Banco - Utskottet pä det uktryckeliga
förbchäll, att Credit - Sedlarne pä en gäng
och ej efter hand göres i rörelsen, utan ett faststäldt y.
om«
4324 Den zo Oktober.
ombykcligk »värde, obrukbare. I annat fall kunna
Banqucns Sedlar med dem omöjcligen circulcra i allmänna
rörelsen. Riksgälds - Scdlarne blifwa ensamme
allmänt gängborr; Banco - Scdlarne deremot samlas cf«
ter hand hos ben delen as Nationen som antingen af
naturlig böjelse, af farhäga, eller spcculation pä winst
har Contcmtc medel liggande; de realiseras utan uppe»
häll, och det rccla, antiugen kistlägges, eller anwändcs
i annan för rörelsen onyttig wäg, och kommer ej tiibaka,
sä länge det wacklandc myntet är gängbart: erfarenheten
bewisar betta lika sä säkert, som wcrkan pä
näringsrdrklscrne genoin försämrade Credit-Scdlars succetziva
förbättring eller amortlssement bäst upplyses af de
följder som 1765 ärs sä beskaffade plan till dä »varande
KvpparmpntS-Scdlarncs succehiva ä^erbringande uti
deras primitiva wärbe pä Rikets Näringar den tiden
medförde: dä deremot deras realisation är 1776, efter
det wärde, de samma tid ägde, »verkstäldes utan minsta
skakning för rörelserne.
4:0 Till ben pätänkte operationens framgäng
och beställd, anser Banco - Utskottet hufwudsakekigcn bidragande,
att RiksgäldS-Sedlarnes inlösen icke sker efter
en cvalvatiorrs-grurrd utöfwer det wärbe, som de emot
egendomar, waror och äfwcn rcela myntet i det
närmaste nu äga, och hwarigcnom rabatten ä dem determinerar
sig sjelf till R:d. per iOO:de. En evalvation
efter högre wärde än be i rörelsen sig iklädt skall
nödwändigt göra päkänningcn pä reela Fonden i syn,
nerhet wid Realisations början wida starkare.
I öfrigt, och som Riksgälds - Sedlarnes Realisation
endast genom en pä längre tid fortfarande Brwillning
af Rikets undersätare kommer att ersättas,
anser Banco - Utskottet ej billigt, att igenom en Realisa
-
Drn zo Octobec.
48'-5
sa tron till högre ivärde, än Credit-Sedlarne nu merkell,
gen äga, öka tyngden för de fattigare som utgöra största
antalet af Rikets Jnwänare och sorn iunehafwa föga,
eller blott ringa del af berörde Sedlar, till förmän
rgenteligen för nägre fä Capitalister, Agioleurer och
tilläfwentyrs jemwäl Utländffe Män, sorn af dem
kunna äga stora Summor: — Skillnaden emellan
ZZ^-, samt 2s Riksdal, rabatt pä ioo:de gör pä is
Millioner 75 Tunnor Guld, samt pä IQ Millioner 50
Tunnor Guld; en till wärdct försämrad ideal pennlngestocks
förwandling ut! reel kan omöjcligen werkställaS
utan att nägon derwid mäste blifwa lidande. Efter ett
högre Realisations-wärde, än sädana Crcdit-Sedlar uti
rörelsen sig iklädt, skada- närings-idkaren; efter ett lägre
äter lider Capitalrstcn och Fordrings-ägaren, hwilket
i stg sjelf icke heller är rättwist; men dä nägondera
nödwändigt mäste lida torde de sistnämndes lidande för
Riket wara mindre skadeligt än om näringarne räka i
wanmagt.
5:0 För att deremot lemna Credit-Sedels-Jnnehafwarne
öppet tillfälle, att fä dem inom en witz determinerad
tid till deras fulla numeraira belopp Realiserade,
och hwarigenom Riksens Ständers garantie för
samma Sedlar jcmwäl förblifwer i sin fulla helgd, anser
Banco--Utskottet det böra wara tillätit för hwar och
en som det ästundar, att utan rabatt fä njuta sine innchafwande
Credit-Sedlar, emot Reverser pä 15 är,
med z procent ärlig ränta, säsom hwartill räntan ä
detza Sedlar strän början war determinerad, och hwarbfwer
ej synes billigt att tillökad gradation för Rikets
fattigare Inbyggare densamma bewilja. Om 5 Millioner
Credit-Sedlar supponeras pä detta sätt blifwa omsatte,
betyder en procents tillökning i räntan ä denna
Summa under en tid af 15 är 750,200 R:d. Att
äter blott en witz determinerad summa i förberörde mätta
skulle emot Reverser fä ombytas synes ej rättwist,
4826 Den M October.
sedan htvarje Innehafware äger lika räll, alf af cn s-!-  ban förmän fä siq begagna, men hwilkct med summandeterminerande
icke kan förenas; pä det ock möjligheten
af denna förmäns begagnande mä kunna sträcka stg äfwen
till mindre SummorS innehafware, fordrar billigheten
att obligationer fä utgifwas till och med pä sQ
Riksdaler.
6:0 Sä länge penning?-rörelsen i Riket drifwes
med Credit-Sedlar utan stadgadt wärde, kan Banque»
af en Discont-rörclse icke draga nägon fördel,
icke enS utan wäda för betz Realisation deruti ingä.
Discont°Län i Banco-mpnt wägar ej nägon under den
tiden utan högsta nödfall upptaga, hwilka- äterbetalning
wid förfallotidcn ofelbart mäste leda till Länetomsättning.
Att under Nistont-wilkor uppläna ett
mynt, som i rörelsen icke allmänt nyttjas, men man
nödgas bortwäxla till hwad derföre bjudcS under nödrvändighek,
att samma Summa jemte räntan inom witz»
mänader äter inwäxla, efter ett till äfwentyrs dä wida
högre Agio, kan omöjligen bära stg. Sä länge Banqucns
Sedlar icke äro i rörelsen allmänt och ensamt
gängbarc, händer med alla dä möjligtwis utgäende Viscont-Län
i Banco-mynt som uti z:dje puncten i un,
derdänighct är omnämndt: de Realiseras, och det reel»
kistläggcs, Läntagare» deremot, nödgas under omöjelighcten
att utan odrägelig förlust kunna inbetala Länen, ukwcrka
sig flera resor, deras förnyade omsättning: Banquens
mycket ringa utläning i temporaira Län pä de
framflurna ären ehuru bcwrljade till blott z procentränta
bestyrker denna sats tillräckeligen, mea bebädar
ock beklageligcn detta Werkö mer och mer tillagande 0-  werksamhet, samt deraf förestäende wanmagt, om Rikets
penninge-rörelse än längre ffulle förblifwa i dc§
närwarande skick. Icke förr än sedan BanquenS Sedlar ensam
-
Den zo October.
samme, Zemke Specie» myntet, fä uppfylla rörelsens alla
behof, kan en Discont-rörelse blifwa för Banque» mö»
Zelig och nyttig; men om tvid betz inrättning nägon
subskription i Silfwer skall af private personer kunna
päräknas, mäste Discont - räntan för Län pä enskilde
personers Reverser och accepter bibehällas wid 6 procent.
^ procent ränta för alle dylika Län lofwar ej sä stor
revenäe för private Actic-ägare som för det närwarande
kunde locka till nägon bctydclig subskription i silfwer.
Till bcwis härutinnan tjenar förra OiscontCompagniets
i Stockholm wägrande akt uti räntans
nedsättning till s procent pä CompagnietS Län i allmänhet
wilja ingö, oaktadt flera af Banque» under ett
sädant förbehöll till Compagniet skedde sörmänlige biträdes
anbud, hwilka Medes derigenom förfbllo.
Enär Banco - Utskottet, uppä dcfle i underdänighek
anförde grunder och considerationcr till behörig
granskning förehatt de af Hemliga Utskottet uppgifne
wilkor för BanquenS engagement till Credit»Sedlarnes
indragning utur rörelsen, har Banco - UtskottctS öfwerty»
gclse ganska otwungit blifwit derom stadgad, akt ett dylikt
BanquenS engagement pä sätt Hemliga Utskottet föreslagit,
icke möjeligen, med be här ofwansörc uti första
och andra punklerne omnämnde, samt för BanquenS
sjclfbeständ fastställte grunder stör att förenas.
Mera ömtäligt och bekymmersamt har bet deremot
förekommit i Banco - Utskottet att med full pälitelighct
och utan farhäga för niihtag kunna stadga och
l underdänighet yttra sina tankar öfwer Hemliga Utskottets
till Banco - Utskottet ställde senare fräga: "under
hwad andre wilkor Riket, till winnande af det om,
nämnde högst wigtiga ändamäl af Riksens Ständers
Banque skulle kunna biträdas!" Ban»
4823
Den Zo Ocrober.
Banco-Utskottets oinskränkta nit och öhöga, att
till Eders Kongl. Majus höga nöje och ett kärt Fäderneslands
hjelp kunna bidraga, inöste här pö det nogaste
afmätas efter DanqucnS wcrkeliga fbrmöga, att utan
minsta rubbning i betz äkcrvunna sjelfbcständ, kunna ett
sädant biträde meddela. Med oafbrutit afseende härö,
har Banco - Utskottet fortsatt och fullbordat dess nogaste
undersökning, granskning, öfverläggning och fluteliga
decision uti detta, ej mindre för Riket r gemen än
jemwäl för Banco-Werkct i synnerhet, högst wigtiga
ämne.
Efter en derigenom vunnen och stadgad full
bfwcrtygclse, för ock Banco«Utskottet den nöden att nu
i underdönighct uppgifva de vilkor och uttryekeliga förbehöll,
hwarundcr Banco - Utskottet anser DaNgum kunna
till Riksgälds-Sedlarnes Realisation biträda.
Härwid för Banco - Utskottet likväl i underdönighct
ej förtiga, att till Banquens werkeliga cngage,
mcnt i denna delen, äfir-en under deas Banco-Utstottet
fdrbehällne vilkor, vin de ö Hemliga Utskottets sida befinnas
antageliga, de z:ne Stundens bifall bör förcgä.
Uppö ett sädant erhällit bifall inser Banco-Utskottct
möjelighctcn för Banqucn att utan nögoa best
risque, men deremot med äfven dest egen dermed förknippade
fördel, under följande vilkor och förbehöll kunna
sig till Credit - ScdlarnrS Realisation engagera.
1:0 Att samma Realisation vid dm tiden sädant
befinncs kunna äga rum werkställes pä en gäng.
2:0 Att Realisationen werkställes efter ZZ-^dclSkrb.
rabatt pö 100.
z:o
Den M October.
4829
Z:o Akt Banquen erhåller all Disconterings,
Rött i Riket, med undantag af blott Mannfactur-Oiscont-Jnrärtningen,
samt Jern - Cvntoircts förlags Län
till Bruksägare af dest egen samlade Fond. Stadgade
Fonden för ett sädant Banquens General DiscontContoir
anser Banco - Utskottet kunna blifwa §n Million
Riksdaler, hwaruti private skulle äga frihet att
fbr en tredjedel deltaga, dock under wilkor, att för
deras subscriptions - summa i Banquen insätta arbetadt
silfwer. Wid denna Subscription anser Banco-Ut,
skottet den utwäg blifwa fbr ändamälct närmast tjenande,
att den, som deruti kuskar fä deltaga, inom
wist utsatt tid fbrbinder sig att i Banquen inlämna
Werksilfwer till sä stort belopp i R:d. Specie, som harr
ästundar att i denna wäg fä anwända, men under förbchäll
att allt hwad deraf' öfwerffjuter denna summa,
som i jämförelse af hela Subscriptioncn uti actier list
minst Femtio Riksdaler pä dest Subscriptions - summa
belöper', icke fär ätertagas, utan qwarblifwcr, emot
Banquens förskrifning pä Liv är, med 5 procent ärlig
ränta räknad ifrän den dagen stlfrct i Banquen
inlämnas, hwilka uti Discont - Verket lill Adelar af deras
belopp emot fem procents Ränta under Oisconträtt
finge belänas.
Räntan fbr Discont - Länen ä private personerfbrikrifningar
och Accepter förbehällcs i velderdänighek
att fä blifwa Sex procent.
Uti nägre pä längre afständ jfrän Hufwudstäden
belägne större Städer kunde i öfrigt frihet lämnas,
att efter egen åstundan igenom private Astociationer,
under wilkor att för hela Subscriptions Capitalct
werksilfwer emot undfäende af Banco - Sedlar
blifwer i Banquen inlämnabt, dä deremot samma JnTredje
Band. N-o 2ZH. rätk
4830
Den ZO October.
rättningar skulle blifwa berättigade, att emot fullgod
antagclig säkerhet, fä under Discont - wilkor dessutom
i Bananen till 5 ä 4 Procents Ränta disponera lika
stor summa som actie Capitalet utgör: Banque» härwid
förbchällit, att af actie - ägarens ärliga Revenäk
utbfwer Sju Procent undfä en tredjedel.
4:0 Att Banque» blifwer försäkrad om en 0,
afbruten säker inkomst till 500,200 R:d. Specie ärligen,
intill dess Banque» blifwit för dess till CrcdikSedlarnes
Realisation ingängna engagement till fullo
godtgjord: Och wägar Banco»Utskottet härmed fästa
dess undcrdänigste förmodan, det täckter Eders Kongl.
Maj:t i Räder läka berörde summa till 500,000 R:d.
Specie ärligen af stora Sjö - Tulls medel» utbetalas.
5:0 Att Banquen emot Reverser pä Tio är emot
fem Procents ärlig Ränta undfär Werk - Silfwer
till följande belopp: neml. i fall Credit - Sedelstocken,
som emot Banqueus Sedlar med zz^-delS Rabatt
pä ioo:de kommc att indragas, utgör Tio Millis,
ner R:d., skulle Banquen i denna iväg undfä 2,500,020
R:d. i Werkstlfwer: Wid en sä beskaffad sedelstock af
Elfwa Millioner, z Millioner Riksdaler i Werkstlfwer
och sä widare i lika progresston Femhundradr Tusende
R:ds tillökning i Werkstlfwer för hwarje Millions tillökning
i Creditsedlar som, efter förr berörde evakvationsgrund,
emot BanquenS sedlar kommo akt inlöpa.
6:0 Skulle Creditseblarnes innehafware äga
frihet att, emot Reverser pä 15 ärmed z Procents ärlig
Ränta, fä insätta ifrän och med 50 R:d. till och
med hwad Summa som hälst ästundadeS i dplika sedlar
efter deras fulla belopp utan Rabatt.
7-'o
Den zo Oclober. 48ZL
7:0 Alt det föregående likwäl, under det underdäniga
förbchäll, att ej nägot Credit - sedlarneS ombyte
af Banquen företages, eller sjelfva »verkställigheten
deraf offentcligcn kungöres, innan Banquen under
deK wärd och till betz fria disposition undsätt Werk»
silfwer till förr berörde belopp i hwarje fall, samt derigenom
äger sä stor reel fond som för proportionen till
Realisationens waraklighet, finnes stadgadt.
lili Banco - Utskottets nu i underdänighet upp»
gilne säkerhets och ersättnings wilkvr för Banquen har
Banco - Utskottet ansett sin pligt att inskränka den ersättning
som Banquen till de§ fulla skadeslishällandr
komme att ärligen undfä, och som igenom Bcwillning
af Rikets Undersätare lärer komma att godtgöras, till
sä ringa belopp, som med Banqucns säkerhet och Realisationens
bcständ nibjcligen kunnat förenas, sedan drk
witzerligen utgör Banco - Utskottets upprigtiga önssan,
att wid dkt biträde för Riket, som i närvarande fall
ä BanquenS sida finnes rnöjcligt, icke häfta större gravation
för 'oet Allmänna, än BanquenS säkerhet i alla
afseenden oumgängeligast fordrar.
Af enahanda anledning, har Banco - Utskottet
jämwäl i allt det öfriga trott sig böra förena Allmänhetens
minsta möjeliga betungande med be wilkor, som
för BanquenS sjclsbcständ och förkofran af Banco, Utskottet
ej fält äsidosättaS.
Banco - Utskottet utbeder sig siuteligen den Nöden,
att fä beledsaga drttn Dess undcrdäniga yttrande,
med den lika undrrdäniga önskan, som säkra tillförsigt
att Eders Kongl. Majit af Landsfaderlig ömhet för >
Rikets och dest trogna nndersälarcS väl, täckes i Räder
till obrottslig efterlefnad och verkställighet läts befor,
dra
43Z2
Den M October.
bra de wisa Författningar, som till winnandc af ds.
tverwigt i Rikets handel, redan äro, eller framdeles
nädigst blifwa utfärdade, säsom hwarigenom BanquciiS
Operationer äfwen i denna delen kunna ernä den pälitligafle
styrka och waragtighet.
Med all llndersätelig nit och wördnad framhärbe
till dödsstunden
Stormägtigste Allernädigste Konung
Eders Kongl. Maj:ts
Allerunderdanigsie och tropligtigste Tjenare och Undersåtare
k'. braste.
h. t. Landt - Äar,7alk.
O. 6. blomér. L. Wacktmeister. !vl. von
vugern sternberg.
O. Ltjsrncrona. k. W. ve veer.
L. 6 Oxenstjerna. LIaea Leclerström. Veorg kock»
Ii. IV vripenberg. ^fob. ak?uke.
Lckönström. Ilac 6eorg ve Velebo.
O. Hev^aosbjölst. v. I. Vvllenborgvno
von lroil.
Preste Ständcls Taleman:
lb. Weistman. Hr. Vernsten. kaul juringius,
lbomas ^esteur. ^sac lengström. Larl
^ob. Jac. Hellman. Larl ^ok. Ebberstein. W. detterberg.
, Larl vilner.
Borgare Ständcts Taleman.
Van. ^.spinnel. Lkristopber Lukck. Vustak Wablunö.
v>. vl. laeckman. L. Westen L:lc»n.
^ncl. Veickarclt.
Norrköping d. 29 April 1800.
I^l. I^elstngius.
Att
Den ZO October. 48ZZ
Att förcgäende afffrist, som är en bland de i
Kongl. Majrls Nädiga Bref of dcn s October 1802,
angäende grundcrne för Realisationen, aberopadc 2:ne
Bilagor, i alla delar instämmer med Banco - Utskottets
wib sista Riksdag till Riksens Ständers Hemliga Utskott
ingifne Betänkande, testor
kl. kokenbiasi.
N:o s.
Banco - FullmägtigeS underdäniga Sivar pä
Kongl. Majus Mädiga Skrifwelse af den stte Octo»
ber iZo2.
Transumt.
Stormägtigste Allemädigste
Konung!
Uti Nädig skrifwelse under dcn s nästledne Oekober,
har Eders Kongl. Maj:t täckts förständiga Banco»Fullmägtigc
— — — — — — —
Banco -Fullmägtigc hafwa ej underlätit, att under behörigt
afseende pä de tid efter annan för Banco-förwaltningen
i allmänhet faststälde Författningar och utfärdade
Jnstructioner, samt med jämförelse af hivad senaste
Banco - Utskottet i denna delen sinnes hafwa förestagit,
genom författade omständekigc Calculer, angäendc
detta wigtiga ämne, med all mbjclig uppmärksamhet
söka förskaffa sig nödig kännedom, samt derpä
grundad full öfwertygelse.
Enligt hivad Banco-Fullmägtigc i sä mätt»
ägt tillfälle inhämta, finna Banco - Fullmägtigc i un
-
4854
Den M L>ctobec.
berdänighet, att enär Banque» sätt inlösa sig dm af
Eders Kongl. Majtt ! Räder utläfwade RealisationsFond,
till omkring En Million Åttahundrade Tusende
Riksdaler, samt de päräknade Femhundrade Trettio Tre
Tusende Sexhundrade fyratio Riksdaler, som i första
hälften af Förmögenhets afgiftcn ännu siola wara obetalte,
till Banqucn influtit, — Realisationen af
Femton Millioner Riksgälds - Sedlar pä sätt Eders
Kongl. Maj:t i Räder täcktö Stadga och förordna,
wäl icke bcfinncS stridande emot de Författningar, som,
till bibchällande af den faststälde Proportionen emellan
Banqucns Reste Fond och desi utelöpande Sedlar,
äro fbresircfne: äfwcn som Banco - Fullmägkige i un»
derdänighrt inse möjelighelen, att samma Realisation,
Trcnne Mänader efter det sistnämnde Fond och ätcrstäende
förmögenhets - afgift kommit under Banqucns
disposition, skulle kunna företagas. Men Banco - Full»
mägtige anse deras underdäniga pligt wara, att härwid
tillika inför Eders Kongl. Majtt icke fördölja ben
bekymmersamma farhäga, som hos Banco»Fullmägtige
derom uppstätt: att igenom en förökad Discont
rörelse, fbrordsakad af ett, emot Riksens Ständers
faststälde plan, minsiadt rörelse Capital, särdeles tvid
tillstötande oförscdbe händelser, nägon bctydclig rubbning
uti den faststälde Proportionen kunde wara att
befara.
Banco - Fullmägkige böra icke eller, i anledning
af Riksens Ständers af Eders Kongl. Maj:t i Räder
äberopade Underdäniga Skrifwelse undck ben i<s Junii
izos, i undcrdänighet förtiga, huruledes, uti senaste
Banco - Utskottets för Banco - Fullmägtige under d.
14 Junii samma är utfärdade Instruktion, endast dek
af Riksens Ständer fattade Beslut om werkställigheten
af i fräga warande Realisation blifwit till Banco»
FullmägligeS nogaste efterrättelse öfwerlänmadt.
Den ZO Octsber. 4835
Banco«Fullmägtige utbedja sig stuteligen ben
Näden,att underdänigst fä instämma uti Banco - Utskottets
yttrade undcrdäniga önskan och säkra titlfbr,
sigt om Eders Kongl. Majus fortfarande nädigstr
hägn och omwärdnad för Rikets näringar och handelsrörelse,
till winnande och bibehållande af den öfwerwigt
pä handelswägcn, som för Banquens operationer i all,
mänhet, men i synnerhet för den förestäende Realisationen
af Riksgälds - sedlarnc kan ästadkomma det säkraste
stöd och den pälitcligaste stadga.
Banco - Fullmägtige framhärda med all Undersätelig
Nit och djupaste Wördnad
Stormägtigste Allernädigste Konung
Eders Kongl. Maj:t§
Undcrdanigste och tropligtigste Tjenare och Undersåtare.
Pä Riddcrskapct och Adelns »vägnar:
kskisn kerken. L. I^a^erbrin^.
Pä Präste Stän-deks wägnar:
6ustak ^lurra^. korZ. ^Iurber§.
Pä Borgare Ständets wägnar:
L. L. OIZankur§. O. ^esistunä. L. 6. Lliliolm.
Pä Bonde Ständet wägnar:
kä. krlärtenson. 1^. Olsson.
Stockhalm b. i Nowembcr 1802.
k^elsinAius.
N:o 6»
4836 Den M October.
N:o 6.
Kongl. Majus Nädiga strifwclse till BancoFullmäktige
wid bfwcrsändandet af Förordningen angäende
Realisationen.
Afskrift.
61781'^? ^ Ok» rc. —
Wi hafwe i Räder lätik Oh föredragas Edert uiiderdäniga
swar och utlätandc afd. i i denna mänad, pä Wär nä«
ga strifwelse af d. 5 förutgående October, om de wigtige
stäk och orsaker som fbranlätit Oh att, i anledning
af Riksens Ständers undcrdäniga skrifwclse af d.
is Junii 1802, ändra den wid dä warande Riksdag
antagne Plan till Riksgälds - Sedlarncs Realiserande,
samt i dest ställe fastställa sädane grander för den tillgörande
.Realisationen, som Wi fuNnit wara de lämpcligaste
och för de skattdragande de lindrigaste samt i
det öfriga sä nära instämmande med Banco - Utskottets
under Riksdagen uppgisne Realisations - Plan, som sedermera
förändrade omständigheter bet medgifwit; och
som I berätten Eder, under behörigt afseende pä de tid
efter annan för Banco - Förwaltninge» i allmänhet
saststäldte Författningar och utfärdade Jnstructlvner,
samt med jemförelse af hwad senaste Banco - Utstött i
denna delen finnes hafwa föreslagit, genom författade
vmständclige Ealculcr, med all möjelig uppmärksamhet
hafwa förskaffat Eder nödig kännedom af detta wigtiga
ämne, samt derpä grundad fullkomlig öfwertpgelse,
och deraf funnit, att enär Banque» fäkt tillösa sig den
af Oh i Räder ntlofwade Realisations-Fond, en Million
822,222 R:d. samt de 553,642 R:d., som ä fdrst»
-
Den M October. 4837
sta HZlften af förmögenhets - afgiften ännu skola wara
obetalte, till Banquen influtit; Realisation af femton
Millioner Riksgälds - Sedlar pä sätt, Wi i Räder stad,
gat och fbrordnat, icke besinnes stridande emot de för,
fattningar, som till bibehällande af den faststäldc proportion
emellan B.inqucirs recka Fond och betz utelöpande
Sedlar, äro fdrestrefne; samt att I insen möjclig,
heten, att samma Re lisation q mänader efter det sistnämde
Fond och äterstäcnde förmögenhet- - afgift kommit
under BanqucnS disposition, kunna företaga; sä
hafwe Wi om Riksgälds - ScdlarncS Realiserande, och
hwad bcrwid sä wäl som i följd deraf iakttagas bör,
under denna dag utfärdat Wär Nädiga Förordning, af
hwilken Wi till Eder efterrättelse i hwad pä Eder an,
kommer, ett exemplar Eder härjemte i Räder tillsände.
Wi inse nogsamt, huru som allmänna opinio,
nen om en Realisations framgäng till betydclig del be,
ror pä ordning i de anstalter, som till dep utförande
fordras, samt att I, till werkställighet af hwad pä (liber
ankommer, hafwa lid och rädrum af nöden, för
widtagande af de förberedelser, som dertill inom Banco,
Werket blifwa nödige. Men dä I nu genast kunne»
gä i författning om werkställigheten af dctze förberedelser,
sä brage Wi lill Eder det Nädiga förtroende att I,
efter det de till Realisation päräknade Fonder blifwit
till Banque»- disposition öfwcrlcmnade, sä midt möjcligt
är, förr än z mänader derefter sinnen Eder i ordning
att företaga den angelägna Realisation och ber,
om med underdånig berättelse till Otz inkomma, pä det
Wi om dagen dä ben bdrjaS, mä kunna utfärda Wär
Nädiga kungörelse.
Till det bekymmer I yttrat, att genom en för--  Lkad Discont - rörelse, fbrordsakad af ett emot Riksens
Stän,
4838
Den Zo October.
Ständers faststäldc Realisations-plan förminffadt Rö,
relse-Capital, nägon betydelig rubbning uti ben faststäldc
proportion emellan Myntet och Danqucns Sedlar
serdeles wid vförsedde händelser kunde wara att befara,
föranleda icke Banco ' Utskottets utlätande öfwer detta
wigtiga ämne, och tillstyrkte Realisations - plan, hwilken
grundar sig pä lika Specie »mynts stock med den
nnblifwande. Discont - rättigheten päräknaS dock deruti
säsom hufwudsakclig för Realisation, och säsom sädan
är den Banqucn tillcgnad. Förwaltningen deraf är lagd
i Evra händer, och wi förwänte, att under försigtigt
meddelande af det biträde, näringarne af denna inrättning
tarfwa, och ingalunda böra sakna, I med wak,
samhet och omtanka dertill widkagen de för BanquenS
säkerhet samt Realisations understödjande och beständ
tjenligastc.utwägar, hwartill I icke socknen föreskrifter,
dä erfarenheten wisat, genom hwad medel en wäl förwaltad
Discont - inrättning bade kan göras nyttig för
näringarne, och med tillbörlig säkerhet lönande för dem
som deruti interesiera.
Att äter Banco - Utskottets wid sista Riksdag
för Eder utfärdade Jnstruction icke älägger Eder werkställa
annan, än den dä antagne Realisations - plan,
är en naturlig följd af den ordning i hwilken ärcnderne
hos Riksens Ständer blifwit handterade, och upplyses
blott deraf, att samma Eder Jnstruction är daterad
d. I4:de, men den underdåniga skrifwelsen d. is
Juni! l8oo, igenom hwilken Riksens Ständer till Ost
öfwerlemnat, att wid uppkommande swärigheter wid
framgängcn af den plan de antagit, widtaga de mätt
och steg kill Realisationens befrämjande, som wi pä derk
anförde grunder, nu pröfwat wara de enda och rätta.
Wi göra oji för wierde, att I sä upfyllcn bek
Eder uppdragne wigtiga förtroende, att I cn gäng kun
-
Den ZO October.
48Z9
nen derföre med egen tillfridställelse för Riksens Ständer
wisa redo.
I öfrigt är det wärl orpggeliga fasta beslut,
att under Banquens orubbade bibehällaudc ivid dest i
Fundamental - Lagarna grundade Privilegier och rättigheter,
gifwa RiketS Näringar och Handels-rörclse det
Nädiga hägn och den omwärdnad, som FädcrneSlandclS
wälgäng och wärt Konungstiga kail af Otz kräfwer; och
hwarigcnom äfwen BangucnS operationer, enligt bäde
Nanco - Utskottets och Eder nu pttrade underdäniga buskan,
stola blifwa understödde. Wi bcfalle Eder Gud
AlSmägtig Nädeligcn.
Stockholms Slott d. 4 Nov. 1802.
608^.VQOkO.
Kosendlast.
AMist. N:o 7.
608'k ^ k ^.00 Ok bl med Gudö Näde
— — .— Som allt widare uppskof med werk
ställighetcn
af RikSgäldS«Sedlarnes Realiserande, enligt
den af O§ den 4 Nov. fistledit är faststälde plan,
medför stadclige följder för StatS» och RikSgälds-Wer»
ken, BanquenS egen rörelse samt Wäre undcrsätare i allmänhet;
och I under de sedermera sramflutne 8 mänader
ofelbart bcredt och i ordning ställt allt hivad inom
Banquen till Realisationens företagande finnes nödigt,
äfwensom förmögenhetS-afgiften till det belopp, Wär
NS
-
4840
Den zo Oclober.
Nödiga skrifwelse af dcn 5 Oclober nästlcdit är inne,
häller, nu mera till Banqucns disposition influtit, sä att
annat eZ äterstär till den angelägna Realisationens wcrkställanbe,
än föriukgeiihcts»asgistens förwa,idkande till
Silfwer, för sä stor del, som ännu ej blifwit i Silfwer
anskaffad; altsä och dä denna fdrwandling nn blifwit
werkställd för omkring 850,000 R:d. hwilka Banque»
i Silfwer erhöll it, hasme Di sorgfälligt warit betänkte
pä medel och utwägar huru Återstoden utgörande omkring
950,000 R d. mätte för Banque» blifwa att tillgä,
antingen i Silfwer eller enligt wärt sistnämnde
Nädiga Bref till Eder, och dcn deri äbervpade och Åtföljde
Calcul, i goda Wexlar till Silfwers införffrifning.
Vetta wärl bemödande har wunnit framgäng:
genom förpantningen af Herrskapet Wismar och Amiet
Neukloster till Hertigen af Mecklenburg Schwerin tillfaller
Ost och Kronan ibland annat en pant-skilling af
1,250,000 Rld. H. B:co, hwaraf z50,000 R:d. betalas
wid RatificalioncnS utwäxling sist d. 15 nästinstundande
Augusti, z50,000 R:d. inom Januari, Mänads
stut 1804, z 50,000 R:d. i den päfbljande Junie
Mänad, och öterstoden 200,000 Rld. i Januari! I805,
detze z sistnämnde Summor med 5 procent i ärlig ränta.
Till säkerhet skw de Summor, som betalas pä Terminer,
äro i allmänhet Hertigdöme! Mecklenburgs Revenäcr
pantförffrisne, men Spccielt i hwar obligation
nägot serskildt dcn ukfästc Summan i wärde wida öfwcrstigandc
Hertigens Patrimonial-gods, som efter Lyska
Rikets Lagar äro underkastade utmätning och försäljning,
hwarförutan till ytterligare säkerhet Wismarske
Staten- inkomster förblifwa under Scquester till dest
hela pant - skillinge» blifwit godtgjord.
Af benna pant-skilling wele Wi till Eder disposition
dfwrrläts:
Den Zo October. ^
484l
1:0 De Zso,OOO R:d. Hamb. Banco, som den
ls:de nästk. Äng. betalas, och läte dc genast deponera
dem till Eder disposition hos General-Agenten Eant,
zli-Rädet och Commendcurcn af Wär Wasa Orden Jokan
?. ^verlrost i Hamburg samt, jemte Averkosts
bewiS deröfwcr, äfwcn tillställa Eder:
2:0 Hertigens af Mecklenburg Lckcverin Obligation
pä lika Summa, förfallen att inlösa i Januari!
Mänad nästa är, pä Eder och till Eder Disposition
behörigen cndoserad.
Widare hafwen I tvid samma tillfälle att er,
hälla:
z:o Banquierernas i Hamburg k. 6oäekroiI
Söner L Eomp. försäkran, att Banquen pä dem när
som hälst äger att draga Wäxlar till en Summa af
Etthundrade Femtio Tusende Riksdaler Hamb. Banco
och flutcligen:
4:0 OireckionenS af Swensta Ost-Jndista Compagnict
förbindelse, att detta är till Riksens Ständers
Riksgälds - Contor aflemna iso,OOO Piastrar, hwarä
2o,QOO redan ärv aflemnabe och äterstoden iZO,ooo
stycken Piastrar kommer af Riksgälds-Contoiret pä Eder
alt Transporteras.
Till Banquens ytterligare säkcrhetn undfä I
Wärk och Rikets Stats-Conkoirs förbindelse, att answa,
ra det dc Summor häraf, som pä Terminer böra betalas,
ofelbart stola ivid förfallotidcrne blifwa Eder
tillstälte, för hwilkcn förbindelse äter äfwcn stall blifwa
Banquen hppoliserad Hertigens af Mechlenburg i Junii
mänad nästa är förfallande Obligation pä
R:dr Hamb, Banco.
4842
Den zo Oclober.
Alla förenämnde poster, som för Eder Räkning
deponeras, eller till Eder afträdas, döra ungefärligen
utgöra hwad Banquen ännu i Silfwer eller Wexlar
efter den antagne Realisationsplanen betarfwar. Och
komma omkring iso,oöo R:dr deraf säsom bristande
i den Million R:dr, Riksgälds - Contoirct till Silfwcrs
införstrifwandc utrikes skolat uppläna, men hwaraf allt
ännu ej ingätt, af Banquen att bctalaS pä dfwcrenskommit
sätt med 48 h. Specie per R:dr Hamb. Banco,
under fdrbindelse ä Banqucns sida att ersätta hivad
Wexel - Coursell tvid Länets ätcrbctalningS-kid kunde öfwerstiga
48 men för bfwerskottct 802,220 R:dr,
hwarfbrc sädan förbindelse icke äskas, erläggcr Banquen
allt som Wcxlarnc warda disponerade till dest dispositionen
eller piastrarne för dest räkning i Banquen insättas,
4y§. Specie per R:d. Hamb. Banco, änskönt Coursen
i Spccie-mpnt nu är 52 men skulle Wexel-Coursetr
wara fallen under 49 tz. dä nägon post till Ban'qncnS
disposition inflyter, sä erlägges betalningen derföre efter
dä warande Cours med dessa sä beskaffade Wexel - tillgångar
och säkerheter, hwilka i Aug. mänad, fä dagar
ester ukwärlingcn af Ralificationerne och FbrpantningSJnstrumenkkt
af Wismar, warda Eder tillställte, lären
I, som uti den influtnc förmögcnhets-afgiften, ägen till
Eder disposition de medel hwarmed dcste Wexlar och
delta silfwer stall inköpas, samt altsa iimehafwen
sjelfwa Realtsations-Fonden finna Eder fullkomligen
istänssatte, att genast derpä företaga Realisationen,
hwars början innan Ang. Mänads stut är desto
nödwändigare, som uppbörden af inncwarande ärs Landt--  Räntor m. m. hwilka enligt io H i Wär Nädiga förordning
örn 4 sistl. Nov. böra utgöras efter Realisatiotions-g!
unden, wid den tiden mäste förrättas i en del
af de norra Provincerna. Och pä det Banquen för
be summor af ofwanberörbe Wexel - tillgängar, som icke
genast
Den M Dctober.
4843
genast kunna deponeras, mä wara säker för allt lidande
af högre Wexel.cours än 49 si., derest Banquen skulle
anse Wexel köp, fbr sig nödigt under den korrta tid,
som besia tillgängar afbidas. — Thy wele Wi äfwen läta
Wärk StatS - Contoir meddela Eder desi förbindelse
och försäkran att fbr sädan Wexel. upphandling, gjord
till edwad Wexel - Cours som häldst, genast wid Wcxel,
flutet godtgöra Banquen hwad Wäxcln efter MäklarSlut.
scdcl mera kostar än 49 si. Specie för 1 R:dr
Håmö. Banco, för hwilken förbindelse Stats - Contoiret
äger att ställa Banqucn särskild säkerhet.
I öfrigt och emedan Leipziger - Länet, hwarfbre
En Million R:dr Hamb. Banco i Silfwer skolat lef,
wereras, nu blifwer för hwad deraf ännu ej ingätt, med
Wexlar af Lostekro^s Söner L Comp. liqvideradt,
men äkcrstodcn deraf icke desto mindre kommer att upptagas
och torde lefwcreras i Silfwer innan Banquen
för sine nu blifwande Wexel - tillgängar Silfwer til fullo
införskrifwit; sä fbrbehällcS RikLgälds» Contoirct att
i sädan t fall fbr detta Silfwer, wid lefwercrinzen ber,
af erhälla Wexlar i betalning, samt omkomstningarne
pä Silfrets införskrifning och Transporterande godt,
gjorde, altsammans efter ben derom sistl. är träffade öfwcrenskommclsc.
Dä wi fölunda äge ben tilfredsställclse att genom
WZr möda och Wäre omsorger hafwa bcredt ät
Banquen de säkraste utwägar till skyndsam ätkomst af
Silfwer för den i Banquen stäende Förmögenhets-afgiften,
och detta wid en lidcpunkt, dä utan följder af
den efterkänkeligaste beskaffenhet, med Realisationen icke
längre skulle kunna uppskjutas, sä förwäntc Wi i Nä,
der Edert skyndsamma undcrdäniga uklätande, och föi>
mode, att dä alt hwad Wi häruti utlofwat innan dea
25
4844 Den zo October.
25 nästk. Aug. blifwit Eder tillstäldt, Realisationen b.
dagen skall kunna företagas, hwarom Wär Nädiga kungörelse
med görligaste första utgä bör. Wi bcfallc Eber
Gud Allsmägtig Nädcligcn.
Haga Slott d. 16 Juli! 180Z.
lef. kokenblast.
Afskrift.
N:o 8.
6U81^k^I)0I.ktt. — — —
Uti ett mäl af sä mpcken wigt för hela Riket och Banque»,
som Realisation af Riksgälds-Sedlarne är, hasme
Wi wclat ytterligare gifwa eder tillkänna Wäre Rä,
dige tänkesätt och de öfwertpgande stäk, hwarföre Realisation
med all säkerhet kan skyndsammeligen företagas.
Genom Wär Nädiga Skrifwclse till Eder af d. 16
i denna mänad, hafive Wi försäkrat Eder om sädane
Wercl-tilgängar, samt hppothcquer för hwad inom fä
mänadcr till hela förmbgenhcts-afgiftcns fbrwandlande
till Silfwer i Wcxlar äkerstär, att, när desse Wexel-tillgängar
och säkerheter Eder tillställas, nägot hinder icke
widare bör äga rum emot ofwannämnde Realisations
företagande, med hwilkcn, i stöd af erlagd afgift och
Märt Konungsfliga löfte, Wäre Undcrsätares rätt,
Stats-Wcrkets billiga förmän och Riksgälds-Werkets beständ
fordra, att utöfwer den af Oss till Eder uppgifnc
tiden icke uppsksules. Wi hafwc ivid alla tillfällen
ädagalagt uppenbara wedcrmälcn af Wära tänkesätt för
det angelägna Banco-WeiketS orxggeliga beställd och
helg»
Dest ZO Octoder.
4845
hekgdcn af dess grund-författningar. Dek är ock upp!
dessa tänkesätt som all tvär ätgärd i afseende pä Realisationen
sig grundat, och hwilka tänkesätt böra finnar
serdeles utmärkta: w!d detta tillfälle dä wi för be
450,000 N:dr, som ej förr än närmare fluket af detta
är, och sist i Januaris 1804, warda Eder i Wexlar
meddcltc, till Eder öfwerlänine säkerheter, af rrära en
Million R:drs wärde, och tillika icke vtydcligcn lätit förstä,
hwad Wi nu förklara wara Wär Rädiga wilja:
att neml. äfwen läka betalningen för de Z 50,000 R:dr
Hamb- Banco, som i Aug. mänad warda till Eder disposition
deponerade hos General - Agenten ^vc-rkofi',
hos Eder innestä, till betz be i Ianuarii mänad nästa
är inflytande 550,000 R:dr Hamb. Banco, jemwäl till
Eder disposition warda hos bemälte General - Agent
nedsatte.
Wi äro icke i okunnighet derom, att Banqueir
redan innehar större qvantum omyntadt Silfwer än
med dubbel myntning kan tillwcrkas pä flere gäuger ben
tid, soni framlöper innan siutcliga Wexel-tillgängen inflyter;
och Wi inse lätt, att en forcerad Silfwer-införskrifning
blott skulle öka det vmpntade Silfret i Edra
hwalf, under bet att Wexlar, om en ej tillförmodad
stor chäkänning af Eder rcela Fond emedlertid skulle inträffa,
Med wida större förmän för BäNquen, skulle till
hämmande deraf kunna anwändas, än bäde omyntadt
och myntadt Silfwer. Desse bctracktclser äro Wi berättigade
akt göra, och jemwäl att pröfwa be flera omständigheter
som wid närwarandc tidepunkt, i sräga om
Realisation, inlöpa, och hwarwid Rikets rätt och sannskyldiga
bästa, mäste behandlas lika ömtåligt, med Banquens
säkerhet.
Tredje Band. N:s 257.
Wi
4346 Den zo Oktober.
Wi finne dem begge förenade, genom den af
Ost nu äskade ffyndesamma realisation, och som alla betänkligheter
emot wcrkställighcten af realisationen, pä
den af Ost bestämda liden, sätta alla Pcnninge - Fbrwaltningar
i wäda och äfwentyr, sä kommen I att
derföre blifwa Ost och Riket answarige. Wi befallt C,
der Gud Msmäglig Nädcligcn.
Haga Slott d. 19 Juli! 180Z.
6v81^k
N:o 9.
Banco-Fullmägtigcs undcrdäniga swar pä Krgs.
Ma):ks Nädiga skrifwclser under d. 16 och lyrde Julii
I80Z rörande Realisationens ffpndesamma företagande:
Transumt.
Storrnägtigste Mernädigste
Konung.
Eders Kongs. Maj:t har genom Nädig ssrifwesse
af b. i5 i denna mänad, täckts förständiga BancoFullmägtigk,
att — — — — — —
Genom ankommen Nädig skriftvelse under d. 19 i denna
mänad har Eders Kongl Ma):t uti ett mäl af sä
nipckcn wigt för hela Riket och Banqucn, som Realisation
-
Den Zo October.
4847
klon af Riksgälds-Sedlarne är, wclat — .—- —
Detta till Banco - Fullmägtiges undcrdäniga Utlåtande i
Räder mcddelte högst wlgtiga ämne, hafwa Bwco-FullMägtige
rj undcrlätit, att, med behörigt afseende ä Banco
»WerketS närwarande belägenhet, taga under uogaste
dfwcrwägande, och kunna Banco . Fullmägtige i underdänighct
icke förtiga, att wid dfwcrläggningen deraf sä»
dane bekymmer hos Banco-Fullmägtige uppstött, som icke
af iiögon kunna delas, och hwilka wcrkeligcn föranlätik
Banco-Fullmägtige att pä det högsta buska, bet början med
Realisationens werkställande kunnat uppskjutas till betz
Banco-FNllmägtige, enligt deras uti Jnstructiottett älagde
skyldighet, först hunnit, att uti Silfwer förwandla alla de
tväplar och öfrige säkerheter Eters K:gl. Majit i Räder läter
Banco » Fullmägtige tillställa: men sedan Eders Kongl.
Maj:t i afseende pä följder af den cftertänkcliaaste be»
skaffenhet, som af ett längre uppskof med Realisationen
skulle i närwarande tidcpunkt uppkoinma, i Räder täcktS
förklara, att alla betänkligheter emot Realisationens
werkställande wid den af Eders Kongl. Majit dertill bestämde
tid, skulle sätta alla Pcuninge-Zörwaltningar i
wäda och äfwcntyr samt derföre Slagt Banco - Fullmägtigc
answarct; wöga Bänto - Fullmägtige deras bekymmer
icke widare, Uti Eders Kongl. Majits sköte i un«
dcrdänighet nedlägga, ätt för den del, som angör Banco
- Fullmägtigcs äliggande att icke utan tillbörlig säkerhet
nägon operation som häldst företaga. — ÄancoFiillmagtige
förwisiade derom, att Eders Kongs. Majit
j sädant afseende i näder fordrar och älskar detaS undcrdäniga
uppriktighet, fä fördenskull den Nädett att i
Underdånighet tillkännagifwa, dek i händelse alla de poster
och säkerheter, som Eders Kongl. Majit uti ofwan
hbgstberörde Nädiga bref af d. 16 och ly i denna mönåd
i näder utlofwat, blifwa bein inom den 2s nästk.
Aug., uti händer temnabe, fö j alla delar beffaffade,
som
4443
Den zo October.
som nitra högstbcrördc Näbiga strifwelscr innchälla bestående
uti:
1:0 General-Agentens Cancellic-Rädets och Com,
mendcurcns af K:gl. Wasa-Orden f. ?. ^versiosts i Hamburg
afgifne bewis dcröfwcr, att till Swensta Banque.
ns disposition Zso,ooo R:dr Håmö. Banco hos
honom aro nedsatte.
2:0 Hertigens af Mecklenburg Lclievsrin obligation
pä lika Snnuna, förfallen att inlösas i Januari!
mänad nästa är, pä Banque», och till dest disposition
behörigen cndo§erad: — blifwande Banqucn icke förbunden
att betala de i första punkten omnämnde Zso,ooo
R:dr innan dctzc i Januarii mänad nästa är förfallne
Zso,ooo R:dr jemwA till Banqucns disposition blifwit
hos General - Agenten ^verkotk för Banqucns räkning
nedsatte.
if:o BanqiiiererneS i Hamburg ?. Oostekro^s
Sbiter L Camp. försäkran, att Banqucn pä'dem nar
som hälst äger att draga Wexlar kill en Summa af
iso,020 R:dr Hamb. Banco, under den förbindelse ä
Banqucns sida, att för det Silfwer, som Riksens Ständers
Riksgälds « Contoir, af ätcrstoderr ä Lcipzigcr-Länet
än till Banqucn torde komma att aflemna, blifwa jemwäl
omkostnaderne Contviret uti Wexlar godtgjorde.
4:0 Swensta Ost-Indiska Compagnicts förbindelse
att inom detta ärs stut, till Riksens Ständers
Riksgälds-Cotitoir aflemna Iso,000 Piastrar hwarä
2O,ooo redan äro afbördade; berörde förbindelse pä
Banqucn transporterad, och
s:o Eders K:gl. Ma):ts och Rikets Slats-Contoirs
förbindelse, med utlofwade säkerheter och wilkor,
att
Den Zv Dctober.
4349
akt answara, det de Summor häraf, som xä Terminer
böra betalas, ofelbart ivid fdi sallo - liderne blifwa Banqucn
tillställde, samt att derest Banqucn skulle sinna
Wexcl-uppköp för sif, nödigt, under den tid svin oiwanberörde
tillgängar afbidaS, för sädan Wexel - upphandling,
gjord till chlvad Wexel-Cours som hälst, genast
tvid Wexel,slutet godtgöra Banqucn hwad Dcxeln efter
Mäklare Slut - Sedel mera kostar, än 49 ss. för 1 R:d.
Hamb. Banco, hwilket sistnämnde pris Banquen kommer
att erlägga, för allt hwad Banquen utöfwcr en
Million R:dr Hamb. Banco i Wexlar eller Silfwer fär
sig tillösa, och derjemte de af Eders Kongl. Majrt i
Räder uklofwade säkerheter och hypothcqucr för denna
answarighctS uppfyllande: äro Banco - Fullmägtige beredde,
att Realisationen wid föreskrifiven dag företaga;
men skulle, genom oförmodade hinder, desse tillgängar och
säkerheter icke inom nämnde tid kunna Htill Banquen
aflemna-, är det för Banco - Fullmägtige en skyldighet
svin alldrig inskränkas eller rubbas kan, att med Realisationen
uppskjuta, till dess oftanämnde Fonder och hy»
pothequcr, blifwit till Banquen öfwcrlemnade.
Banco-Fullmägtige anhälla fördenskull under»
dänigst, bet täcktes Eders Kongl. Majit, wid utfärdan»
det af dess Nädiga Kungörelse om Realisationens werk»
ställande, ä delta Banco' Fullmägtigcs underdäniga förklarande
göra det Nädiga afseende, som med Eders K:gl.
Maj:tö alltid nädigst yttrade wärd om Banqucns säkerhet
och bcständ öfwcrcnsstämmcr; och för hwilken Nädi»
ga omwärdnad Banco - Fullmägtige med den listigaste
erkänsla, fä den näden deras underdäniga tacksamhet
förklara, inneslutande sig» och det Werk dem blifwit
anförtrvdta kt förwalta, uti Eders Kongl. Majus fortfarande
Nädigastc hägn och beskydd.
Med
4650 Den zo October.
Med als Undcrsätllg nit 6-c
Osb,
bersen. L, OsFerbrinZ. ^Ibr. skro,
6v8t. lolurra^, 6or^. ^lurberg.
O. L. OlcksnburZ. O. R^Iunck, 6. 6. Okkolm,
?. ^on8lon.
Stockholm d. 2i Julik I8oz.
N. islelswAius^
N;p 10,
Transumt af Banco-FullmägtigeS Protocoll föx
2Z October IZO2,
Herrar Fullmägtige fbrctogo till öfwcrwägand?
de» r anledning af Kongl. Majrts ankomne, samt till
Protocollet för den 22 hujnS intagne Nödiga Skrifwelse,
angäende Riksgälds - SedlarneS Realisation författade
Calculer.
Sedan förberörd? Calculer bkifwik af Herrar
Fullmägtige pä det nogaste gcnomsedde och granskade,
anförde Herr Doctor Klurra^ följande till Protocollct:
Oä jag skall yttra mig i ett ärende af yttersta
wigt, som pä det närmaste rörer Swensta Mäns
hela wälfärd, Rikets wälständ för kommande tider,och följakkcligcn
är ett det ömmaste föremäl för en Nödig och wiS
Konung- kärlek för undersätare och omsorg om sttt Rike
-
Den zo October. 435 l
ke, känner jag, pä ett sätt som inga ord kunna uttryc,
ka. tyngden af det kall, jag här har den äran att. bekläda.
Hindrad af sjukdom att biwista Herrar Fullniägkigcs
sista sammankomst och äfwenledes nu tryckt as
plägor, torde föga nägon mindre än jag haft styrka
och utrymme, att sä öfwerwäga och granska allt som
sig borde.
Men dä Kongl. Maj:t allernädigst wid
Len nyare, af Konungen i Räder uppgifne Realisationsplancn,
anbefallt Banco-Fullmägtigc, att allerundcrdänigst
utläta sig: Om icke Realisationen af Riksgälds
Scdlarne,
med förberörde tillgängar kan, enligt de för
Banco-Förwaltningen i allmänhet stadgade Författningar
och Jnstructioncr, werkställaS? samt derjemte: Wid
hwilken tid rc.? Anhäller och tillstyrker jag allerödmjukast,
det Herrar Banco-Fullmägtigc i sitt undcrdäniga
Swar, med all omsorg bemöda sig, att gifwa Kongl.
Maj:t alla de fullständiga upplysningar, som sätta
Kongl. Maj:t i ständ, att om mälet, i förening med
Banco-Fdrfattningarne och Banquens framtida säkerhet»
Herr Grosshandlaren ^lpiunä anförde deruppä
till Protokollet:
Riksens Ständers Dcstuk och Banco-Utskottets
derpä grundade Reglemente, är den Instruktion som
jag i egenskap af Banco. Fullmägtig tror wig, i fdlgd
af min Ed, böra efterlefwa.
Hwad widfogade Calculey af Herr Stats-Se,
cretcrarcn och Commcndeuren st.c>sen!olaä widkommer,
finner jag deruti ingen annan principc widtagen, än i
fall den änyu innnestäcnde hälft af Allmänna Skatten
pä all förmögenhet, som Ständcrne sig ätogo till
Realisationens fullgörande, blefwe cftcrgifwcn, och det
4852
Den ZO Octobev.
derigenom, uti den anstagne Summan af 41 million
Silfwer, uppkommande deficit af 24 million R:dr
skall ersättas genom ett fbrdubbladt afdrag pä CreditSedlarne,
sä komma besias belopp, utgörande circa 12
millioner R:dr att ensamt draga det onus som af Rikets
hela uppskattande förmögenhet, eller af 264 millioners
wärde efter Riksgälds beräkning bordt utgöras.
Detta wore en förändring i beskattningen, hwartill )ag
för min del alldeles icke kan lemna ett jakande swar.
Hwarje Credit-Scdels Innehafware till och med den
torftigaste fär dä widkännas en owäntad ytterligare
rabatt af 16^ Procent pä sin Egendom, för att befria
ben öfriga delen af rikets Jnwänare frän en utgift af
Procent pä wärdct af all sädan Förmögenhet, som
icke bestär i Credit-Sedlar.
Genom förhöjningen i Credtk-Sedlarnes devalvation
ifrän ^?del till -^-rdel, blifwer tyngden widsutskyldernas
erläggande mycket swärarr än som päräknadt
blifwit, äfwcn som ock swärighetcn i samma män ökaS
för Debitorer alt afbörda sig Bavcomynts ffulldcn.
Genom Realisationens »verkställande pä ett med
Riksens Sländers Banco-Uskotts Reglemente och Riksdags-Bestulet
öfwerrnsstänimande sätt befrias Banque»
ifrän ben i annor händelse uppkommande högre gradation
af 1,410,002 R:dr, och asdraget pä Crcdit-Sedlarne
förblifwcr inom de billighetsgränsor, hwilka Riksens
Ständer uti Riksdags-Beslutet förklarat
slsj sorgfäiiige, att icke wilja öfwersttga; hwarwid
jag ock önskar det mätte förblifwa, emedan wcrkan
af förändringar i Beslut icke alltid i förhand stär
att beräkna. Oc till utgifwande förestagne 4 Procents
Reverser blifwa efter min tanka ej annorlunda att anse,
än fordom Läne-Banco-Sedlar, ssm alldrig i allmänna
-
Den ZO October.
männa rörelsen warit gängse: och komma således att
minska Rörelse-Capitalet, hwarigenom prnningemanncn
sär ett nytt fält att göra sina planer till skörd^pä
Näringsidkarens bekostnad.
För att desto bättre göra denna min tanka begriplig,
har jag uppgjordt z:nc Calculcr. —. —^
Om Herrar Banco-Fullmägtige skulle finna
mina tankar grunda stg pä sanning, som jag tror, och
följaktligen utgöra nägon anledning till Fullmägtiges
afgifwande swar, wore jag oändeligen smickrad, i annat
fall utbeder jag mig i undcrdänigyct fä bilägga sä
wäl desse mina tankar, som de författade Calculcrnc.
Widare anförde Herr Grosshandlaren LKIiolm
till Protocollct:
Wid pröfningen huruwida en Ncalisarion af
Riksgäls-Sedlarne, efter den af Kongl. Maj:t i näder
faststälde nya grundprincipe, wore att förena med de
för Dankowerkcts styrelse i allmänhet utfärdade Reglementen
och Jnstructioner? sinner jag de af Secreterare»
till upplysning uppgjorde Calculcr wäl grundade
bädc till siffran och principen. Enligt Banco-Utskottets
föreskrifter 1778 och 1786 ärs Länen — —
Herr Grefwe bersen ansäg Herrar Fullmägtiges
till afgifwande underdäniga swar huswudsakligen
böra wara inskränkt till de omständigheter, hwaröfs
iver Kongl. Majrt i Räder äskat Banco - Fullmägtiges
utlätande, hwarwid likwäl tillika de betänkligheter i
undcrdänigbet icke fä förtigas, som i alla afsecndcn
icke
4354 Den zo October.
icke bordt undgä Banco - FullmägtigeS uppmärksamhet.
Jalla fall kan dct ej wara Banco - Fullmäktige tillständigt,
att af egen drift hos Kongl. Maj:t i undcrdänighet
förestä nägon ny Realisationsplan, som i mer
eller mindre män skiljer flg ifrån den plan Riksens
Ständer faststält och Banco - Utskottet till Banco-FullmägtigeS
nogaste efterrättelse mcddelt. Herr Grosshandlaren
^spluncls gjorde fdrbchäll, att i händelse betz yttrande
ej stolle af Herrar Fullmägtige antagas, dä fä
det samma, jämte betz bifogade Calculcr, wid BancoFullmägtiges
till Kongl. Maj:t afgäcnde underdänigä
swar bilagdk, fann Herr Grcfwen icke kunna äga rum.
Särskilde bifogade yttranden äspfta alltid nogare granskning
af Pluralitctcns beslut, samt dernppä grundad
ändring i samma beslut, men hwartill uti alt dct som
angär Banco - Wcrkets fbrwaltning ä annan Ort än
hos Riksens Ständers Banco - Utskott, Banco-Zullmägtigc
böra undgä att wäcka nägon stags anledning.
Herr Grosshandlaren ^spiunci kunde för dess i detta
ämne hyste bfwertygclse finna sig tillräckcligcn justifierad
derigenom, att dess serskildt mening blifwer uti Hcr,
rar Fullmägtiges Protocoll förwarad. — —
Och dfwcrcnskommo Herrar Fullmägtige, att
nästkommande Thorsdag, ben 4 November klockan 11
förmiddagen, till slutelig öfwcrläggning i detta grannlaga
ämne sammanträda — — .—
Den 1 November 1F02.
Herr Grefwe bersen förmälte, huruledes wäl
Herrar Fullmägtige öfwercnskommit, att ej förr än nästa
Thorsdag, eller den 4 i denna mänad, sammanträda
,
Den M October.
48ZZ
-a M slutelig öfwerläggning angäende Realisationen
af Riksgälds» Sedlarne, i anledning af Kongl. M^ajttS
derom ankomne Nädiga Skriswclsc; men sedan Kongl.
Majit till Herr Grefwe» lätit förmärka Desi nädiga
Lstundan och förmodan, att ju förr desto heldre fä inhämta
Banco. FullmägtigeS infordrade underdänjga yl,
frände i förberbrde ämne, hade Herr Grefwe» deraf
funnit anledning till förkorrtande af tiden för Herrar
FullmägtigeS bfwerenskomne sammanträde och företeddes
deruppä de jämlikt Protokollet för den 28 Oct.
författade uppgifter. — — — — —-
Efter någon än widare fortsatt öfwerläggning,
förenade sig Herrar Fullmägtige om följande undcrdä.
Niga Sivar ä Kongl. Maj:ls angäende Riksgälds - Scdlarncs
Realisation ankomne Nädiga skriswelse: Vet hade
Banco-Fullmägtige ej underlätit — — —
Herr Grosshandlaren ^spinnel anförde härwid
till Protocollet: Oä Herrar Banco - Fullmägtige fun
nit,
afl icke i sitt Swar till Konungen, för nägon del,
bet woge dem tlllständigt, beledsaga min serskilda kanka,
och att Banco - Fullmägtige ägde blott att inskränka
sig med sitt utlätandc inom de gränsor Konungen
t nädcr förelagt, finner jag för min del mig nödsakad,
tvid det projecteradc swaret läka bero,
Den 16 November 1802.
Herr Kongl. Secreterare» lsira förmäkke hurusedes,
sedan Herrar Fullmägtige under dcn 28 uästlehr
ye October öfwcrenskommit, att ej förr än pä d. 4>de
berpä följande November wilja sammanträda till slutt,
N»
4^56 Den zo Gctober.
lia kfwerläggning uti dct isrän Kongl. Maj:t ankomne
wigtiga ärende, angäendc Realisationen af Riksgälds,
Skolarne; och Herr Kongl. Secreterare»: af sadan an,
ledning sedt sig kunna pä nägra dagar företaga en
för honom angelägen resa ät landet, derifrän han rf
förr än aftonen den 2 hnjus öterkommit, Herr Kanal.
Secreterare»: derigenom, säsom okunnig om Herrar Full,
mägtiges anticiperabe sammanträde pä ben i i denna
mänad, dä cj kunde wara närwarandc.
Upplästes Kongl. Majus ankomne Nädiga Skrif,
welse under den 4 utj inncwarandc mänad, af inne,
häll: Dct hade Kongl. Majit i näder lätit sig före,
Likmätigt Kongl. Majus rinder den 4 i benna
mänad utfärdade Nädiga Förordning angäcnde Real!,
sation af Riksgälds - Sedlarnr, samt hwad i anledning
deraf iakttagas öbr — ben Kongl. Majit, jämte ofwa»
högstberörde Nädiga Skrifwclse, käckis Banco-Fullmäg,
tige i Räder tillsända, hade Kongl. Majit — —
Till Herrar Fullmägtrges Protocvll för ben 28
nästlcdne Octobcr samt den 1 i denna mänad,. wörö
de skäl och considerationer intagne, ä hwilka Banco,
Fullmägtige ansett sig förbundne, att grunda deras in,
fordrade undcrdäniga utlärande öfwer detta högst wigtiga
ämne. Nu mera kunde det cj tillhöra Banco-Fullmägkige
annan ätgärd i denna delen, än werkställig,
hetcn af Riksgälds - Scdlarncs Realisation, pä sätt
Kongl. Maj:t medelst högstbrrörde Nädiga Kungörelse
täckts stadga och förordna. Under fortfarande derä fä,
stad noggrann uppmärksamhet och omtanka, alt dm ut,
stakade
Den zo October- 4857
stakade proportionen emellan redbar Fond och utelöpande
Sedlar, i möjcligaste mätto bibehälles, samt att
förrbcrörde Realisation, sedan ben blifwit börjad, oafbrulit
blifwer underhällen.
In stö em.
lel. bstsjstnzius.
Transumt af Högloft. Banco - Utffottets Prokocoll
för den iz och 14 Ockobcr 180Z.
Den iz Ockobcr.
----- Herr Prosten Dockor ^öeur
uppläste till Protocollet: - « Enligt hwad jag re
dan
till Högloft. Banco - Utskottets Protocoll anfört,
fär äran nu widare anmäla:
Wid bedömmande af Herrar Banco - Fullmägtrges
ätgärd wid Realisationen, bör med owäldighet
stärffädas: 1:0 Hwad Fullmägtigc gjordt, och 2:0
hwad de bordt göra.
Det är en hwar bekant, med huru mycken
skyndsamhet och olikhet i begrepp och öfwertygclsc det
wid Norrköpings Riksdag förestagne Realisations-Prvject
blcf antagit, vetta war knapt stedt, förr än
allmänna Rösten förklarade detsamma bäde orättwist till
sin grund och omöjligt till sin werkställighck; och nästan
de kunnigaste af hwarje Riks-Ständ, kunde ej
uppfinna nägot annat botemedel, än att öfwerlemna
till Konungen rättigheten att derom förordna, pä det
sätt, Hur för det allmänna bästa nyttigt funne. Dä
en upplyst och af ren Patriotism eldad man wägade
pä
4353
Den Zv October.
pä Riddarhuset wäcka denna motion, blef ben där liggande
pä bordel, hwarkcn tillstyrkt eller afstagcn. I
de andra Ständen gick detta genast igenom, och den
sä mycket omtalade Att af de Tre Ständen uppsattcS
och aflcmnadcs.
Riksdagen war dä sä nära sitt stut, akt TanesUtskottet
af denna Att ej kunde sä del, om ocklä Regeringens
afsigt bade warit akt den lemna. Och de
förcstriftcr Utskottet kunde lemna Herrar Tanto - Fullmägtigc
skulle säledeS blifwa cnliga, ej med Utskottets
i Protocollcrna förwarade öfwcrtygclse om det bästa
Rcalisakionssättet, utan Med det af Siändctt atttagnk
Hemliga Utstötts fdrstag.
Sista Z af Tanto - Utskottets Instruttiön wisak
äfwen, att detta Utstött fdresäg swärighctcr, som dck
kemnade till Herrar FullmägtigeS omsorg, att efter oms
ständigheterne unvanrddja.
Herrar Tanto - Fulkmägtjge gjorde emedlertid
allt, hwad pä deras ätgärd ankom, att hafwa allt i
beredskap till den tidepunkt, dg Realisationen skulle
kunna börjas, ven första hälften af Förmögcnhctsafgiften,
ingick pä det sätt, som alldeles icke instämde
med det hopp Ständernes plan föresatt, och nästan öfwer
allt wisade sig mysten swärighct, huru den senare
hälften skulle kunna upptagas. Uppskattningen hade
gätk wida under det begrepp man derom gjort sig, och
dctt tillgäng pä Werksilfwer, som det emot Silfwerbruk
utfärdade päbud skulle gifwa, blef äfwen under
all jämförelse mot hwad man päräknadt. Nationens
instan af en snar Realisation, hade icke twctydigt yttrat
sig. Statens och Riksgälds - Conkoirels behof fordrade
den ; och Konungen widtog änttligen dm tttwäg,
att
Den zo October. 4859
6tt gira Desi företagande möjcligt genom förändrandet
af gruNderne.
Detta beflut togs, utan att Herrar Banco -Fullmägkige
dcröfwer pä minsta sätt blefwo hörde. Konungen
underrättade dem: att detta Beslut war faststält.
Han.kemnade Herrar Fullmägtige del af den förändrade
grunden, och infordrade deras utlätande blott öfwer
det, som rörde Banqucns förmäga, att med bibchällande
af de proportionella förhällanden emellan desi
reelle- tillgängar och emot deh nya förbindelser dertill
bidraga.
Herrar Banco-Fullmägtkgcs swar war nu utan
all twifwel enligt med sanning öfwertygclse och pligt.
De erkände hwad efter deras öfwcrtygelse war sant, att
för Banque» den nya Realisations-methoden, snarare
war mera fördelaktig än ben förre. De iakktogo säledcs
den första af sina pligter, som Banco-Fullmägtige:
att wärda BanquenS förmän, men de fullgjorde
äfwcn en annan, dä de tillika förklarade, att de, efter
Riksens StänderS föreskrift, ej hade sig uppdragit
att företaga Realisationen efter annan grund, än den '
af Ständerna antagne, och akt de, om de Z Skändcns
senare Beslut, hade allsingen kännedom. Pä denna
förklaring följde den bestämda Befallning, som med
öberopande af en rättighet, den Konungen pästod sig
af Ständcrne erhällit, älade Herrar Fullmägtige personligt
answar hos Konung och Ständer för de olyckliga
följder deras nekande kunde hafwa: Och dä gäfwo
Herrar Fullmägtige wika för Högsta MagtcnS spräk»
Detta är hwad de gjordt.
Hwad hade de dä borbk göra?
Neka
4863 Den zo Oktober.
Neka rent af — och genom detta wägrandr
förmä Konungen, antingen akt följa Realisations-grunder,
som han ansäg oförenliga med det allmänna bästa
och omöjcliga att werkställa, eller att läta ben wille!walla
längre fortfara i Rikets Henninge - Werk som hela Riket
i läng tid öfwerklagat, och kunde hafwa de wädel!»
gaste följder, eller ock, — emot-dcss tydligt ädagalagde
wilja sammankalla Ständerne för akt winna sitt ända»
niäl. Man skullewäl snarare kunnat frugta ett bade för
det allmänna och enskilda betänkligaste steg, än Konungen
till nägondera af besa altcrnativcr lätit stg twinga,
dä han, snart sagt, ej af hela Europas förenade härar
ej genom förlusten af en stor del af sitt Land, ej ge»
nom den ytterst hotande fara för sig sjelf, sin Famille
och sitt Folk, kunde förmäS till eftergifvande af de bc»
grepp han en gäng fattat.
Borde Banco-Fullmägkige sätta allt pä wägspel,
för hedern att ädagalägga sitt mod, utan nägon werkelin
nytta för det allmänna? — Den eftertänksamme
Medborgaren, den kloke Statsmannen, mäste säga;
Nej, de borde icke göra det. — Men för swage att kunna
förswara helgden af sine Instruktioner borde de
ej nedlagt sin befattning och för hela weridén wisa:
glt de ej deltagit i Konungens egenmägtiga Rcalisationsfbrändring?
Jo, om Banquens beställd warit i wäda,
om Herrar Fullmägiigc haft den medwctenhet, att dm
af andra kunnat frälsas; om de sjelfwc erkänt, att deras
principaler misstagit sig pä deras nit för Banque»,
pä deras Redlighet, goda wilja och oegennytta; om de
warit sbrwissade, alt förvaltningen i denna händelse
skulle kommit i renare händer, da hade de bordt lemna
denna förwaltning, men för bet en magtägandc Konungs
begrepp om sina rättigheter ej instämde med
Banco--Fullmägkiges, för det desse icke ägde styrka att
för
-
Den Zo October.
4861
förswara stna, hade Herrar Banco - Fullmägtige hwarken
anledning eller rättighet att öfwcrgifwa den post,
Lär StänderS förtroende med deras egit samtycke place»
rot dem, ät andra, som wid ett sädant critiskt ögonblick,
kanske icke ditkommit pä det sätt Rikets Skän,
ber skulle önskat.
Det af Konungen tagne steg, den principe,
hwarpä detta stg grundade, war egenteligcn ett (Lonstitutionelt
mäl. Till afgörande af sädane, hade
Herrar Banco - Fullmägtige af Ständer,re hwarken föreskrift
eller magt. Deras ätgärd, inskränkt inom de
ämnen som tillhöra Banco - WerkctS inrättning, kan
alldrig extcnderas till Regerings - ärender. De kunna
träl reclamera Styrande Magien- skygd för BanqucnS
bcständ, hwilket nu icke war i fräga, men. äga hivar,
ken rätt eller styrka att controllera dess Bestut eller Författningar.
Wärdén af Regcringslagarne är dem icke
anförtrodd; om dessa öfwcrträdaS, äro icke Fullmägtige
dea allmänna willjans organer.
De, säsom enskilde medborgare, mäste wika för
wäldet, och böra endast genom ett försigtigt uppförande
söka «fwända de äskcflag, som kunde krossa det werk,
hwars styrelse dem är anförtrodd.
Men Banco-Fullmägtige hade Instructioner;
hade de bokstafweligcn föl)t dem, skulle deras förhäl,
lande alldrig kunnat blifwa anmärkningar underka,
stadt. — Nyttan af Instructioncr, och skyldigheten
att derefter handla, när det är möjcligt, är owedcrsägelig;
men denna möjelighct mäste existera. Dessa
Znstructioner böra wara bestämda och efbrtydeliga.
Wörö DangucnS ZnstructioNer det? Kunna och böra
de wara det? För akt gifwa sädana föreskrifter, som
Tredje Band. N:o 2ZL.
4862 Den Zo October.
tid ochförändrade bonjuncturer ej kunna göra onyttiga
, ttll och med stadeliga, fordras en vishet och förutseende,
som öfverstiga mensklig förmäga. Man bör
kunna förese alla mbjeliga händelser, hwilka mesurer,
som wid hwarjc inträffande sakernes förändring
böra och kunna tagas, och sädant e) för ögonblick,
utan för en framtid af är. — Wore sädant möjeligt -  bchöfdes inga Fullmägtige, intet förtroende, hvarken
till deras nit eller skicklighet. Desse egenskaper bchbfdcS
icke; blott förmägan att läsa innantill fordrades, och
denne finnes förmodcligen hoS den ringaste af BanquenS
betjening. Om äter den enda Instruktion kan äga beställd,
att efter wista oföränderliga principer, som sä
ligga i sakens natur, att de ej derifrän kunna skiljas,
söka Banqucns förmän, utgöres Fullmägtiges bestämmelse
af den skyldighet, att efter deste grundsatser lämpa
periodiska föreskrifter till Conjuncturernes läge. —
Och bet är endast i dessa fall de behöfva, och kunna
göra skäl för Ständers förtroende för deras kunskaper
och omtanka.
Sä tänkte man redan i 1721 ärS Reglemente
och bess 4:de punct, där det heter: "Man häller sö
re
alltid wara för Banquen nyttigast, och för Herrar
Fullmägtige säkrast, att de följa ordningarne efter,
som tid efter annan gjorde äro; men där det genom
tiderneS ändringar, eller andre tillfälligheter
frg sa skulle hända, att sjelfva nödwän»
digheten eller BanquenS ögonstenliga nytta eller
skada oundwikeligcn fordrade andra Radsiag, och
ändring uti nägot, som härtill är för godt funnit, sä
är väl BanquenS välfärd dä största lagen, och hemställes
Herrar Fullmägtiges försigtighet och
mogna betänkande, att fatta det råd, som är
tilt
Den M Oclober.
4863
till Danquens nytta och gagn, allenast att sädant ffer
pä goda Ml, som bcmäldt är.
Om detta säsom altför uräldrigt nu mera synes
icke duga, sä sär jag nämna, att sjelfwa denna
§ äberopaS och stadfästes i 178Y ärs Reglementes ly
T- Uti Reglementet af 1786, ja i sjelfum det nyaste
af i8oo 1 Z lemnäs mycket till Fullmägtiges godtfin.
nanbe, där det cck heter: Att Revisorcrnc ej behbf
iva
anmärka annat, än om Fullmägtigc hofwa uppenbarligen
af försummelse eller egennytta felat
emot Reglementet, sä akt U)erket märkelig skada
deraf tillskyndats. — Men det förra lärer icke wa,
rande Herrar Fullmägtige kunna tillwitas, och bet se,
nare har tvcrkeligcn icke händt.
Anhällcr i öfrigt ödmjukast, att detta fär äkföl,
ja Högloflige UtskottelS yttrande till Respective Stän,
bcrne."
I anledning af Herr Doctor ^esteurs nu upp»
läste anförande, anmärkte Herr Rector Silverstolpe,
huruledes den berättelse som Banco - Utskottet, till föl,
je af de Respective Ständers Beslut, hade att om Realisationen
afgiswa, blott borde blifwa historisk, utan
näqon Banco - Utskottet bedömning deröfwer; m"N att
ock med afseende ä detta mälS nu mera iräkade beskaffenhet,
de Respective Ständen ofelbart uti samma berättelse
förwänta fullständig upplysning, om hwad deröfwcr
tvid 180Z ärS Banco-Ncviston förelupit. Ä Herr
Doctor ^eöeurs yttrande, det hade ben tvid 1800 ärs
Riksdag wäckte Motion om Realisations öftvrrlcmnan,
de till Konungen, att efter omständighctcrne kunna förändras,
hos Ridderskapet och Adeln tvid berörde Riksdag
blistvit hanlande, fann Herr Reclorn fig ej bör»
obemält
4364 Den M October.
obemält lemna, huruledes, enligt hwad allmänt kändes,
och hwarom i alla fall Ridderskapets och Adelns
Fullmägtige i Banquen, säsom wid Riksdagen närwarande,
icke kunde wara okunnige, tillfälle blcf genom
maglspräk Ridderskapet och Adeln betagit, att deröfver
sig utläta.
Hwarefter all widare öfwerläggning i betta
ämne skulle till Banco - Utskottets nästa sammanträde
hwitå.
Den 14 October.
- « - - Herr Grrfwen och Ordföranden
föredrog till stuteligk afgörande, hwad till Protokollet
för den iz denneS finnes intagit, rörande innehället
af den berättelse om Realisationen af Riksgälds - Seblarnc,
som jämlikt de Respective Ständens Beslut,
kommer att ifrän Banco - Utskottet afgifwaS.
Herr Majoren Friherre Osterström uppläste
till Protokollet:
" Som Högkofl. Utskottet nu skall afgöra hwaraf,
pä hwilken grund, samt af hwcm berättelsen om
Realisationen skall författas, sä anhällrr jag att deröfwer
fä pttra mina tankar.
Redan wid början af Canccllie - Fördelningens
arbete, anmärktes förändringen af Realisation som en
händelse, hvilken borde underställas Riksens Högloflige
Ständer, pä det de för framtiden mätte kunna gä i
författning af sädana Instruktioners upprättande, att
all
Den Zo October.
486Z
all obehörig inflytelse pä Banco-Werket hädanefter
wore förcbygd. Inom Utskottet uppstod sedan olika
tankar i afseende pä tiden, dä berörde berättelse borde
till Riksens Ständer aflemnas, och stadnade pluralitc,
ten i det beslut, alt det ej skulle ske, förr än i den
flntcliga allmänna Relationen. Riksens Högloflige
Ständer hafwa nu infordrat den serskildt och sä fort
sig göra läter. Afsigtcn dermed kan ej wara för Utskottet
förändrad, utan endast tiden.
Om ej i berättelser införes alt hwad sä wäl
Herrar Fvllmägtlge, som Herrar Revisorer i denna sak
gjort och yttrat, samt de medel, som af f. d. Konungen
blifwit nyttjade, dels för att upphäfwa Riksens
Högloft. Ständers Beslut af är i8oo, dels ock förakt
hindra Herrar Revisorer uti utöfningen af deras lagliga
rättigbeker och bet äliggandc dem blifwit anför»
trodt, sä komma ju ej Riksens nu församlade Ständer
i ständ att taga nödiga mött och steg till bewaranbe
af Banquens säkerhet och sin egen rätt. — Ty
huru är det möjeligt att förebygga missbruk, som man
icke känner? Af dessa skäl, fär jag wördsamt tillstyrka
, det Högloft. Utskottet wille anmoda Cancellie - Afdelningen,
att uppsätta berättelsen.
Sluteligcn fär jag högtidligen förklara, att
jag protesterar emot uteslutande af nägot, som med
Realisationens förändring hafwer gemenskap, samt yrkar
att, i fall Utskottets pluralits skulle wara af en
annan tanka, och berättelsen säledes r) blifwa fullständig,
detta mitt yttrande mä, i likhet med Herr Doct.
^esteurs, fä ätfölja Berättelsen till Riksens Högloflig!
Ständer — — — — — — —
Herr
4366 Den zo October.
Herr Kammarherren uppläste
deruppä följande till Protocollet:
Första anledningen till nuwarande öfwerläag,
ning är dcn uppmärksamhet Rcvisorcrne Sr iZog fä,
stade wid Banco »Fullmägkigcs afwikelse frän dcn af
Ständerne Sr 1800 fastställde Rcalisations-plan, hwilkcN
afwikelse Banco - Utskottet enhälligt ansett anmärkningswärd;
men en uppgift af hwad inom'Banco,
Revisionen l8og förefallit, dä Fullmägtigcs ätgärd af
plu-alitcten gillades, spnes utsträcka anmärkningen äf,
toen till Revisorer, hwikkct jag för min del ej anter
tillkomma ett Banco. Utskott, dä den skulle träffa
Ständers Deputerade och leda till granskning af Ständers
göromäl, hwilka Revilorerne, enligt d-n för dem
utfärdade Instruktion, säsom fullmyndige Ombud föreställa.
Denna tanka underställer jag Högloft. BoncoUtskottets
ompröfwande, samt underkastar ben det Be,
fluk Utskottet i ämnet finner skäl att fatta.
Äfwen för jag den äran anföra , a*k enligt det
begrepp jag fattat om meningen af de krän Ne<occffve
SkSnben inkomnc Remisier, är ej af Banco-Utskottek
päfordrat annat, än berättelse öfwer anledningen till
den förändring , som ägt rum wid Realisations - Planens
utförande, jämte Fullmägtkaes Förklaring deröf,
wer, samt underställer Högloft. Utskottet: om wi kunna
ingä uti widsträcktare yttranden och uppgifter, än
Rcspective Ständen af Utskottet östat.
Herr General - Lieukena.ffen Grefwe körner
anförde:
Sedan Riksens Ständer, enligt ankommen Re,
mist bcflutit, att Utstottet borde, sä fort ste kan, inkom.
iDen §0 October.
4867
komma med serskild berättelse öfwer Realisationen, den
Utskottet äfwcn bcflutat böra wara historisk: — och
sedan Banco - Fullmägtige nu sätt inkomma mxd för»
klaring, som grundeligen upptager hela tillgängen dermed
: sä anser jag för min del densamma kunna
tjena till grund för i frägawarande Berättelse, som
efter ordalydelsen af Remissen, ej heller kan sträckas
längre. — Riksens Ständers Revisorers anföranden
till Protokollet, hafwa ej hast nägon inflytelse pä Realisationen
, eller werkat nägon ändring uti hwad dä
redan war werkstäldt, hwarföre jag anser dem öfwerflödiga.
Hade Riksens Ständer önskat deras Protocoller,
hade de säkert infordrat dem. — Utskottet har
äfwcn förut bcslutik, att dessa Handlingar ej borde
allmänt kunnige göras. Detta Beslut har wäl, sedan
saken kommit under Ständers pröfning, blifwit häf.
w!t — dock efter min tanka ej längre, än efter Remissens
runehäll, den jag ödmjukast tillstyrker endast
mätte beswaras, hwilken Princip alltid blifwit iakttagen.
Slutcligen fär jag äfwen äran tillstyrka, att
Herrar Banco - Fullmägtigcs Förklaring, och Herr
Dockor sesteurg anförande till Protocollct förleden gärdag,
mätte fä Berättelsen till Ständerne ätfölja.
Herr Rector ZUverstolps instämde uti Friherre
LeZsr8tröm8 ostvan utförde utlätandc, och fann
Herr Rcctoren derjemte stg ej böra obemäldt lemna» akt
dä Herr Grefwe Istamiitons och Herr Friherre LesterLtröms
till Högloflige Ridderskapet och Adelns Protocoll
ingifne, samt med de öfrige Respective Ständcn,
jemte Banco - Utffottet, communicerade Dietamina, hwilka
till den i fräga warande Berättelsens ffyndcsamma
infordrande gifwit anledning, innefatta sä wäl BancoFullmägtigcs
Skgärd wid Realisationens företagande,
4863
Den Zo October.
som Revisorernes handläggning och yttrande derom tvid
iZoz ärs Revition; de Rcspsctive Siänden ofelbart
sörwänta, att uii den historiska Bcräiielsen, som Banco,
Utskottet bör om Realisationen afgifwa, jämwäl upplysning
örn mälels beddmning wid 180 g ärs Revision
icke saknas, .herr Rcclorn war öfwerkygad, att i widrigl
fall denna omständighet blifwer till Banco-Uiskot,
tciS förnyade ulläiande äler förwist.
Herr Prosten Doctor skiren instämde uti Herr
Kammarherren He^ksnlkölc^ yttrade mening: Herr
Doctorn ansäg Banco - Utskottet- Berättelse om Real!»
sationen icke böra sträckas utökwer de Rcsoective Skändens
derom mcddelte tpdeliqa föreskrift; och dä berättelsen
endast bör blifwa historisk, innefattade BancoFnllmägtigeS
uppläste utlätande all den upvlysnina om
Realisationen, som Ständerne af Banco - Utskottet
äskat.
Herr Druks-Patron v. äVasirsnstorkk instämde uti
Herr Friherre Lestsrström8 och Herr Rector 8ilvsrstcrlpss
anförde yttranden: med, hemställan det mätte Cancellie,
afdelningens författade Berättelse hufwudsakeligen
följas uti det utlätande, som Banco - Utskottet till
Ständernes uoplysning kommer alt afgifwa; och derjemte
blifwa sä fullständig', att mälek icke blifwer till
Utskottets ytterligare yttrande äter rnnitteradk.
Herr Ryttmästare» Friherre vs 6s?r förenade
sia uti Herr Friherre Österströn» samt Herr Rector
Silverstolpe yttranden: och ansäg sä myFet mera nödigt,
att i8vz ärs Banco - Revisions handläggning
wid Realisations-frägan blifwer de Rcspective Ständen
meddeldt, som deraf allena anledning sig företer till
sä beskaffad JnstructionS fastställande för Banco - Revi
sorerne,
Den Zv October.
sorernc, som kan förekomma all obehörig inflytelse ä
deras vfwcrläggningar.
Herr Profehoren Doctor ^Iiric^vlst anförde:
"Riksens Högloff. Ständer hafwa af BancoUtskottet
infordrat dest berättelse om den wid isioo
ärS Riksdag beslutne, och sedermera wärkställde Realisationen,
men icke blott infordrat Banco - Fullmägtigcs
Förklaring dcröfwer. För min egen cnffildta del, och
sedan jag i egenskap af Banco-Utskottets Ledamot haft
ett närmare tillfälle att inse de swärigheter, som mött
werkställighetcn af denna Realisation; finner jag nämde
förklaring sä tillfredsställande, som den möjcligen kunnat
blifwa, med ett billigt afseende pä den af synnerliga
omständigheter twungna och inskränkta ställning, i hwilken
Herrar Fullmägtige sig befunnit.
Men kill en sädan öfwcrtygelse om Herrar Banco-Fullmägtiges
ätgärd wid Realisationen, har jag kommit
just derigenom, att jag sätt läsa och prbfwa sä wäl
Herrar FullmägkigcS olika meningar, som ock Herrar
Banco-Revisorers anmärkningar, ej mindre deras, som
antagit och gillat Herrar Fullmägtigcs Rcalisativns-maximcr,
än deras som trodt och sökt bewisa, att en annan,
och med I800 ärs Riksdags-bcslut iner öfwercnsstämmande
RcalisationS-Princip, härwid bordt och kunnat
tillämpas.
Dä jag svin enskild icke annorlunda kunnat fä
ett stadgadt omdöme och wist öfwcrtygelse om den nu
werkställde RealisationS-Planens wärde och beskaffenhet,
än just derigenom, akt jag, genom en noggrann jemförelse
emellan hwad som härutinnan blifwit yttradt för
och inot, kommit j tillfälle att göra en opartisk pröfning;
-
4379
Den ZO Octsber.
ning; fä mäste jag ock förmoda att Riksens Ständers
afsigt, dä de infordrat ofwanberörde berättelse, allwarligen
warit, att komma i lika författning att fullständigt
och opartiskt kunna bepröfwa och bcdömma detta
tvigtiga mäl.
Om ej hos Riksens Ständer fjckfwe,
torde
likwäl hos den allmänhet, som läser deras Protocollcr
lätteligen nägvn gäng denna misstänka kunna uppkomma:
att ilian kanske blott fran en sida, och således
ej nors fullständigt, fatt betrakta den
werkställde Realisations -- planen och desi sammanhang,
da man endast blifwit tilläten att
läsa Herrar Banco - ZullmägtigeS framställning
r deras afgifne förklaring, men icke tillika erhållit
tillfälle, att jemföra Herrars Zullmägtu
gcS deruti anförde skal, ined de anmärkningar,
som deremot blifwit afgifne.
Riksens Ständers höga och wigkiga kall', Banco
- Werkels framtida Credit, samt Herrar Banco-Fullmägtigcs
egen Iustisication, fordrar säkcdes l min tanka
owedersägeligen, att man ej skall nöja sig med en
förmodan eller half upplysning, sädan som plär sölja
af en saks ensidiga, det är: blott frän en sida betraktade
framställning, dä marr werkcligen har tillfälle att
erdälla en fullständig och kaisonnerad öfwertpgelse grundad
pä en frän flera sidor gjord pröfning.
Och hwad säledcs Riksens Höglofl. Ständer,
enligt mitt oförgripeliga omdöme, bordt fordra, hafwa
de ock werkeligen fordrat, weml. en berättelse af
Banco - Utskottet öfwer den werkställde Realisationen,
det sörstäs: en fullständig berättelse,
grundad pä behörig granskning, men ej en blott
Den zo Octsber. 4871
förklaring af Herrär Banco - Fullmägtige kjelfwe, hwilkas
hafde Stgärd, sä förswarlig ja berömlig den än
enligt mitt enskilde omdöme mände warit, likwäl nu
bör underställas Riksens' Högloft. Ständers egen ompröfning
och bedömande.
Till följe af hwatz jag således haft äran anföra,
är min fullkomliga öfwcrkygclse: att, jemte Herrar
Banco - Fullmägtiges förklaring öfwer den werkställde
Realisations - Planen, äkrom till Riksens Högloft. Ständer
af Banco - Utskottet böra öfwerlämnas Herrar Banko-Revisorers
öfwer samma Realisation till Protocollct
gjorde anmärkningar, eller ock en berättelse, innehållande
ett sammandrag af desse anmärkningar,
samt Banco - Utskottets härbfwcr uppgjorde resultat.
Helst jag är öfwcrtygad, att efter den nu mera nästan
alldeles fullbordade Realisationen af de sä kallade Riksgälds-Sedlarnc,
ingen ting i desse anmärkningar finnes,
som för närwarande ti-d icke kan göras kunnigt för allmänheten,
utan att pä minsta wis Banco - Werkets säkerhet
dymedelst äfwcntyras. Twärkom skall BanqucnS
bästa och Credit i framtiden derigenom ansenligen försäkras
, att de operationer, som för någon wiss titz
bordt wara hcmlige, sedermera, och dä orsakcrne lill en
sädan provisionel hemlighet upphört — öppet framställas
för allmänhetens bedömande granskning. Ty sämcdelst
skall sjelfum okunnigh ten, och tadclsjukan, och
illwilljan, sättas ur ständ att beskylla en redelig, upplyst
och nitisk Banco - Administration, att wilja hölja
stna operationer under täckelset af cwiga hcmlighctcr.
Anhällande jag i ödmjukhet, att detta mitt yttrande
mätte fä Stfölja Banco - Utskottets i detta mäll
till Riksens Högloft. Ständer afgäende expedition.
Uti
4872
Den ZO Gctsber.
Uti Herr Doctor Almqvists anförde yttrande:
förenade sig Herr Capikain L^llevkrok.
Herr Borgmästaren ffggs andreg till Protokollet:
Uti
den berättelse om Realisationm, hvilken
Riksens Höglofl. Ständer af Banco - Utskottet infordrat,
bör, efter min tanka, icke nägot inflyta om Herrar
Revisorcrnes rådplägning är 180Z, säsom hvarken
af Ständcrne äskad, eller lika med Herrar FullmägkigcS
ätgärder, underkastad något klander eller ansvarighet.
Cancellie - afdelningens r Julii mänad i ämnet,
men ej för detta ändamäl, afgifne relation torde sälercs
för Banco-Utskottets arbete icke kunna tjena till
grundsättning, sä mycket mindre, som Herrar RevisorerneS
yttranden blifvit deri upptagne icke in extento,
och säsom de fallit, utan i sammandrag, och förkorradr;
till knndgörandc hvaraf, Banco - Utskottet utan deras
bifall ej lärer hafva rätt; medgiswande denBancoUtskottet
förelagdc skyndsamheten med berättelsen icke
att nn utskrifva alla Revisions - Protocollerne, om ock
de skulle fä Publiceras.
Jag förenar mig derföre helt och hällik med de
Herrar Ledamöter, som Luffa att Banco - Utskottets förenämnde
berättelse mätte inskränkas till Herrar BancoFullmägtigcs
ätgärder tvid Realisationen, men deremot
i denna del fä all erforderlig fullständighet, och till
Ständerne älföljas af Fullmägtigcs förklaring, samt
Herr Doctor festeurg memorial. Dock pä det allmänheten
af en sädan inskränkning icke mätte fä ny anledning
till förolämpande omdömen ej mindre om Herrar
-
Dsn ZO Octsber. 48 7Z
rar Revisorerncs, än Banco - Utffoktcts eget sörhässande
tillstyrker jag i sakens nu warande stiina, säsom cn
Iustification för böda, att .Banco - Unkottct för Sk^nderne
anmäler, att ehuru Banco - Utskottet n!i berättelsen
om Fullmägtigcs förhällande uti Realisations-frägan,
icke funnit lämpeligt intaga de se skildle omdömen
Herrar Revisorer är iZost derom yttrat, allmänheten
liktväl deraf kunde fä del, genom Rcvisions-ProtocollcrncS
tryckning, hwilka kill största delen icke iunehälla
nägot, som för Banquens bästa bör förtigas.
Herr Borgmästaren Norström fann 2:nc serskilde
omständigheter höra till fbrewarande öfwerläggning,
neml. först: hwad answarighetcn för det ilrän
Ständernas Plan skedde asstcgct beträffar; och dernäst
angäcndc ben berättelse om Realisations företagande,
som de Respcctive Ständen äskat ifrän Banco - Utskottet.
Som denna berättelse endast kommer att blifwa historisk,
kan deruti fräga om nägon siags answarighet ej
äga rum, och dä widare en berättelse blott om Realisationens
företagande pä qndra grunder än Ständerne
faststält, jemte skälen dertill, äskades; ansäg Herr Borgmästaren
Banco - Utskottets yttrande icke böra sträckas
utöfwcr Fullmägtiges ätgärd derutinnan.
Herr Groffyandlaren keäslm ansäg den uti BancoFullmägtiges
förklaring afgifne omständeliga Relation,
om Realisationens företagande pä andra grunder än
Ständerncs plan innehäller, innefatta all ben upplysning
som de Rcspcctive Ständcn ifrän Banco-Utskottet
infordrat.
Riksdagsmännen ^.nstars OaniLiason, O-ok
Ifarsson, och birra Lrusa, instämde uti Herr Rector
LUversto!ps8 anförde yttrande:
Oe
4874
Den M October.
De öfrige Ledamöter»? af bet Hcdcrwärda Bostde-Ständet,
deremot förenade sig uti det yttrande, som
Herr Kammarherren kkez'kanLöiä till Protocollct afgifwik.
Herr Grefwe» och Ordföranden hemställde huruwida
icke den af Canccllic-Utskottet författade berättelse,
nied uteslutande af hwad igenom Banco - Fullmägtiges
förklaring är tillräckcligcn upplyst, i allt det
öfriga kunde fä tjena till grund för det yttrande svin
Banco - Utskottet nu kommer att afgifwa.
Herr Kammarherren Iste^kanlliölä äberopade -  sig best förut anförde utlätande; och wille härwid endast
hafwa anmärkt, huruledes ben berättelse om Realisationen
som i Cancellie - afdelningen war författad,
efter hwad han sig förcstäldt, icke war ämnad att afgä
till Riksens Ständers klens, utan endast att om Realisationen
lämna Högloft. Banco - Utskottet fullständig
upplysning.
Herrar Ledamöter»? af Högtvördige Präste-Sländet,
utom Herr Profehorcn Doctor /elmkvist, instämde
lili Herr General - Licukenanten Grefwe Käörner8 till
Protocollct afgifnc yttrande; och anhöll Herr Oompro,
sten Doctor kiellman dcrwid tillika om proposition till
bifall af samma yttrande, jemte hwad Herr Kammarherren
kke^kensteölst till Protocollet hade anfört.
Herr Advocak»Fiskalcn kolkmsn hade förut,
sä tvär till Cancelli? - Afdclningens som Högloft. BancoUtskottets
Protocoll öfwer huswudsakcn sig lltlätik: nu
wore endast fräga om en historisk berättelses afgifwande
rörande Realisationen, och af hwad skäl densamma
pä andra grunder, än efter iLvo ärs Reglemente blif
wit
-
Den §o October.
4873
w!k företagen? en sädan berättelse kunde egcntcligen ej
sträckas längre än till Banco - Fullmägtigc, hwilka uti
den förändrade planens utförande ingätt, och den sam.
ma företagit. Men i anseende kill detta wals nu mera
iräkadc skick, ansäg Herr Advocat-Fiscalen icke olämpligt
att uti berättelsen i allmänna ordalag siutcligcn jemwäl
införes, det hade förändringen af Riksens StänderS
Rcalisations-plan icke undgätt Rcvisorerncs uppmärksamhet
tvid 180Z ärs Banco - Revision: akt dcrwid
siere af Revisionens Herrar Ledamöter gjort anmärkningar
emot Banco-Fullmägtigrs förhällanbc, hwarcniot
Pluraliteten icke allenast gillat FullmägtigcS ätgärd wid
Realisationens verkställande, utan ock ansett frägan om
behörigheten deraf wara utaf den konstitutionella art,
att ben icke kunde komma under Rcvisorerncs pröfning."
Uti hwilket yttrande Herr föfwerstcn )ä§ersiorir
sig förenade.
Herr Kammarherren Lrarnmrsijelm instämde uti
Herr Friherre i)a Leers ofwan anförde yttrande;
Herr Rector 8iIverstoips war öfwcrtygad, att
de respectivc Ständcn uti den infordrade berättelsen
förwänta kännedom af jemwäl de scrffilde yttranden,
som bäde inom Banco - Fullmägtige, och hos i8oz är§
Banco - Revision förefallit; och att i saknad deraf,
mälet ofelbart skulle till Bänto - Utskottet äter för»
wisas.
Herr (kapitain Isiertcrsnsijalm uppläste följande
till Protokollet:
"I fall Höglosi. Banco»Utskottet skulle finna
för godt. besluta, att Herrar^ Rcvisorerncs förhällande
wid
4876
Den M October.
wid den är IZOZ hällne Revision, ukestutcs jfrätt dm
Relation, som till Respective Ständcn öfwer tillgängen
wid Realisationen kommer att aftemnas, sä hemställer
jag till Utskottets ompröfwande ödmjukast, om icke åtminstone
ifrän Utskottet bör qfgä det yttrande, att ivid
den omrörde Revisionen förefallit Mana omständigheter
som sör framtiden gör det till en nödwändighct, att
wid framdeles skeende wal Lil! Riksens Ständers Ombud,
Mane personer derifrän alldeles uteslutas, som i
kraft af sine Embeten äligga akt expediera och framföra
Konungens befallningar, äfwen ock Mana, uppä
hwilka Äonung»-magten äger ett omedelbart inflytande.
Sedan Högloft. Banco - Utskottet derom öfwerrnskommit,
att blott en historisk berättelse om förloppet
med Realisationen kommer ifrän Banco - Utskottet
att afgifwas; blc? uppä gifwcn anledning, och derefter
framstäld proposition, af Herr Grefwe» och Ordföranden,
enhälligt bcstutit, det komma jemwäl de hos BancoFullmägtige
angäende Realisations företagande yttrade
serskildte meningar, med undantag af allt som rörer
Banguens Financiclla tillständ, att berättelsen bifogas.
Widare och uppä ytterligare af Herr Grefwe»
och Ordföranden gjord proposition instämde Högloft.
Banco-Utskottets pluralitet uti dek beslut, akt berättel,
sen inskränkes blott till Banco - Fullmägkigcs ätgärd
tvid Realisationen, och att Medes ämnets granskning
och bedömande ivid iZoz ärS Banco - Revision, deruti
icke omnämnes.
Uti hwitkct beslut likwäl, alla de Högloft. U-tskottets
Respective Ledamöter, som öfwer sistnämnde omständighet
warit af skiljaktig mening, icke deltogo, utan
förblefwo wid deras till Protokollet derom afzifne yttranden.
Den zo October. 4877
Och fannt Herr Grefwe» och'Ordförande» sig
; frägan: huruwida Banco-RevisorerneS wid 1800 ärt
Revision, om förändringen af Realisations-planen, af»
gifne u.tlätanden mä berättelsen till Riksens Ständer
ätfölja? böra inskränka sig till det yttrande: att dä
han alltid ansett det wara bfwcrcnSstämmande med skyldighet
och önskan, att fä Riksens Ständer underställa
de yttranden, han, säsom ombud för sitt Ständ, flere
gängcr warit i tillfälle att afgifwa, sä kunde han i
grund deraf icke deltaga i beslut, som derföre hinder k
wägen lägga.
In Löen,
. llclLnAius.
Under läsningen häraf tillkännagaf Herr Grefwe»
och Ordföranden, att han enligt Konungen- Nädiga
bcfaflntng nu genast mäste infinna sig pä Kong^
Slottet, och lämnade derföre klubban till den äld^'
närwarande Grefwe», Herr Grefwe OouZIas, L .
Wihelm, hwarefter med läsningen fortfors till flut.
Herr 8ckulrenkeim, Oaviö. Jag anmäler mig
att fä andraga nägra ord, utan att ingä uti nägor»
öfverläggning i hufwudämnet.
Ibland de mänga ifrän Riksens Höglofl. Ständers
Banco »Utskott meddelta bilagor, saknas dock ett
högst hufwudsakeligt vocumrnk, som är 180Z ärS Revisorers
betänkande och Doterings - Protokoll uti förewarande
ämne. Förföljelse emot wärdige män kan hvarken
wara mitt eller nägon hederlig LedamotS föremäl;
men acten bör wara fullständig, och alSintet undandöl,
jas, hälst sädant föranleder till mifltankar. Högsta afsigtcn
är, att fä alla omständigheter i betta stridiga ämTredje
Band. Nro 829. nr
4373
Den zo Oktober.
ne uppgifne, för att sedan kunna författa mera preclse
och förbindande Jnstructioner och Reglementen sä för
de ä Riksens Ständers Ivägnar redofordrande Revisorer,
som för redogörande Fullmägtige.
Banco »Utskottets betänkande mä derföre icke
Stersändas, utan tills widare blifwa -vä bordet hwilande,
men blott nämde iZoz ärs Revisions Handlingar
af Utstottet rcqvireraS.
Härmed förenade sig Grefwe I.öveobje1m, Larl
Qusiak.
Herr Grefwen och Ordföranden lofwade atk
hos Herr Grefwen och Landt«Marskalken anmäla det
nu af Herr Lckulrsnkeim gjorde andragande.
Ridberffapek och Adeln Stffiljdes kl. ^ till ir
pä aftonen.
In sisiem krotocolli.
O. Lllverkolps
-
