# ID: svediakorp-gov180
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 64,221
# sentences: 1,951
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 25 September.
875
e) mera äga nägon rättighet att sbrwägra Packkistor
nas
uilefwercring.
Friherre Oestsrström: vek mä
wara att de werkekigen tillhöra Prinsen af Lrun8eviZ
Oa>8 , mäste likwäl r) lundens Berättelse patzera plsli-,
, och det bLr wara Ständerne, som besluta utlefrvcrcringen.
Herr ? ec klIn , solmy -^stolpsi : Herr
Grefwe I)e Is 6nrciia lärer mena, att Banco-Utskvttet
bör wara närvarande wid öppnandet, och kunna
efter förcgängcn pröfning utlemna Depositum.
Grefwe De la 6 arZis: Nej, min
mening är att dä Banco--Commissarierne ätcrkätt sitt
klxtr-,c>um krotocolli, som utgör Deposttions, Attesten
, sä mäste Packlärarne af Bangucn utlemnas. De
stro r) annat än ett rent Depositum, som uttagcS af
hwem som presenterar Attesten.
Friherre Dj^rta, ^xcl, anhöll» akt
först fä inkomma med sin berättelse, och att Ridder,
skåpet och Adeln sedan mätte behaga decidera.
Herr Lilverstolpc, ^bra
bam,
m»dgaf, att sä snart Depositions-Attesten uppwisades,
mäste Depositum utlemnas; men anmärkte
denyld en omständighet. Det hade blifwit till Riksens
Ständer anmält, att i Banqucn funnes ett Depositum
för. f. d. Konungens räkning. Genom denna anmälan
hade Riksens Ständer blifwit Domare öfwer
uppgiften, och derigenom rättigheten, att utlemna detta
D-posirum till Riksens Ständers afgörande öfwerlemnad.
När Riksens Ständer deröfver nu wore Oo»
Ware«
374 Den 2Z September.
mare, mäste, efter Herr 8iIvsrsto!ps8 kanka, deras
bifall fordras, i,man nägoi af detta vapostrum kunde
rörås.
Herr Grcfwen och Landk-Marsk
al kerr gjorde härefter Proposition, akt mcrberbrde
Packlärar mätte i närwaro af Riksens Ständers Om,
bud samt Banco - UtstvttetS Ledamöter öppnas, hwilka
skulle äga, art besch igen iagttaga BanqucnS och Rikets
rätt och bästa, samt derefter om förhällandct med
Vesta Packlärar till Riksens Ständers klena inkomma.
DiföllS.
Grefwe ve la 6 urZis. Efter jag finner
mia wara ensam i min tanke, will jag ej onödigtivis
uppehålla Högloft. Ridderskapet och Adeln Mid akt
yrka votering, men anhäller akt i Protocollct mätte uptagas,
det jag för min del finner detta beslut oriktigt.
Friherre kstjerta, Axel, anhöll, akt
nästa klenum mätte snart inträffa, pä det berättelsen
mätte, sä fort möjligt wore, inlemnaS och hela saken
fort expedieras.
Herr Landt-Marskalken ykkr-abe sig
ej nu kunna smara när nästa klenum kunde utsättas.
Grefwe vs In Gsrfiis anmälte, att
utom de 2:ne i dag Iipläste Handlingar frän Bcwillnings-Utskottet,
om hwilkas tryckande anstalt wore fogad,
äte-stode ännu »ägra Bilagor dertill och ben sä
kallade Minimi eller Skydds - Tabellen.
Den 25 September.
875
FrägadeS om ej Skydds - Tabellen äfwcn skulle
tryckas?
Grefwe ve I » 6 n r st ! e förestälde, att
ben utgjorde 24 ark, oH akt tryckningen deraf skulle
fordra minst fjorton dagar, i fall man ock kunde finna
nägon Boktryckare, som under Tryckeriernas närvarande
starka sysselsättning wille utgifwandct sig ätaga.
Herr Look, (förfil? Imstvs^, Hanö
E x c e l l c n c e Herr G r c f w e u u t k> och Hägra
flere yrkade, at den änteligen mätte blifwa tryckt.
Efter nägon stunds öfverläggning härom, stannade
Ridderskapct och Adeln j det beslut, att anmoda
Herr Grefwe ve la Larstie benäget ätaga sig att försöka
gä i författning om Skydds-Tabellcns skyndesamma
befordrande till trycket, hwilkct ock Herr Grcfwen
behagade lolwa; hwarjemte beslöts, att tryckningskostnaden
skulle af Riddarhus-Cassan bestridas.
Slutcligen justerades följande:.
Utdrag as Protokollet, hällct ut! Högloflige
Ridderffapets och Adelns klenuni
den 25 September iZog.
S. D. Bestöt Ridderskapet och Adeln för dess
del, att de 14 stycken Packlärar, med päskrift:
nungen tisthöMe, hwilka i.Banquen äro deponerade,
mä i närwaro af Riksens Ständers till upteckningcn
af f. d. Konungens Egendom, förordnade Om
-
bud samt Banco-Ulskottets Ledamöter öppnas, hwilka
876
Den 2Z September.
Hga akt behörigen ,'agttaga Banqnens och Rikets rätt
och bästa, sanik derefter om förhällak-det med deKa
Packlärar till Riksens Ständers kisrm inkomma, titz
tuprs.
Högloft. Ridderffapet och Adeln ätffildes kk.
v till z.
lin siäem ?rokoco'Ii
6. 3rlverstcr!ps.
Mändagen den 25 September.
?ienum klockan ^ s eftermiddagen.
Upplästes Bilagorne till Bewillnings-Utffotkets
Betänkande rörande BewissningS - grunderna, innchällande
särskilta Ledamöters yttranden, nemligen:
Utdrag af Protokollet, hässel hos Riksens
Högloft. Ständers Bewillningss
Utskott wik) Riksdagen i Stockholm
den 25 September 1809.
S. O. Herr Grotzhandlarcn Zantesson inlemnade
sine under Justeringen af Ut,kottets Betänkande,
Förslag till BeMlningS- Förordningen och den
sä kallade Minimi, Tabellen, gjorde serskilde Anmärkningar,
sammanfattade uti följande skrifteliga anförande:
EhurC
-
Den 25 September.
- 877
Ehuru attid skiljaktig frän plurakitetens fattade
beslut om den sä kallade Minimi- eller Skydds-Afgiftens
bestämniande till Adelar emot hela Bewillnings,
behofwct, hvilket tock boide efter min tanka egcntcli,
grn, om ej ensamt, utgöras af den behällna inkomsten,
hade jag likväl för närwarande inskränkt mitt enskilta
omdöme härutinnan, samt under det af mänga andre
sä kraftigt äberopade skäl, akt mcthodens nyhet och
Sta,ens säkerhet, ehuru i alla fall garanterad, om
Utskottets hemställande till Riksens Högloft. Ständer
af den utväg, att hwars och ens afgift i förhällande
ök-s, dä brist möjcligen skulle wisa stg, godkänncs, fordrade
detta fdrsigtigh ts steg, om, i hopp att erfaren,
heten ak näqre är ffnlle bestycka det annan Taxering
än efter werkelin ^hällning och förmögenhet worc lika
onödig som o'ä t,eis, icke örn t att med uägot widare
andragande öka d.n rridlyftighet, svin Högloft. U stöttas
Betänkande och sfö.flag redan äga; naen s dan
Högloft Utt^ottet wid Justering af det Proj.ct till d,m
Berednings.Ledainötorne författat elter wi§e förut faststäldc
hutwudgrunder, gätt, enligt mitt begrepp, ännu
längre frän första pnncipu) och ögonmärket i sä n ätt»,
0tt Högloft. U'skottct bade lågt se stild Bevillning ä
Caracteeer, hwilka icke äisöljaS af Embete eller tjenst,
och äfwen för de fleste Embetsmän, fastän i ojämnt fbrhällande,
i Minimi-Tadell n ursäkt för deras löner, ritan
något afdrag eller afl ende pä skuld och knappar»
vilkor, tull afgift efter Inkomst-Tabellen; sä kan jag
icke annar än ädagalägga min fullkomligaste öfirertygelfe
vin orättvisan och skadligheten af denna förändring,
hvilken jemwäl strider emot hwad i Betänkandet
Utlvlweis, att nnmtiu ej beskattas efter drägier och namn
och ingalunda stgr wäl tilsammans med hwad i öfrigt
där sägs om billighet och rättvisa i grunderne, och förnämsta
spnpunctm pä verkelig inkomst, samt om nedsätts
-
873 Den 2g September.
sättning i Utskyldernc för Embetsmän, äfwensom akt
inga afsteg frän första principen wörö tagne utan för
säkerhetens skuld.
Till ännu närmare utweckling af mine anmärkningar
i desie ämnen, torde nu tillätas mig widare fä
framställa:
1:0. Om det är rättwist, att hwar och en betalar
endast i ben mon han äger inkomster, räd och
lägenhet, sä mäste det wara orätkwist, att den som
har en titel, hwilken icke tilfbrer sin Innehafware nägon
inkomst utan snarare minskar dest bchällning, sä
wida han mäste lefwa efter det anseende honom bljfwit
tillagt, skall säsoni ärlig pligt betala Bevillning för
den näd eller belöning af en tom Caractcr, hwarwed
han sätt ätnöjas i stället för en ofta förtjent mera
redbar wedcrgällning.
2:0. Enär äler ett skenbart skäl till rättvisa
. will hämtas de> ifrän, att förwärfwandct af Caractcr
hos wängen skall wara en tadclwärd fäfänga, som bbe
straffas och qwäfwas, sä ffulle ju med lika anledning
alla andra den oklokes företag och handlingar, som
innefatta nägon möjclig falsk inbillning eller skrytsamhet,
pä samma sätt jhogkommas; och hwilket fält skulle
icke dä wara för granskning och stadganden, om
hwarje mitzbruk skulle hämmas och den goda werka»
af en sak derföre jcmwäl förhindras? Om ock sä händt,
att en och annan, med öfwerdrifwen och oriktig inbill,
ning om sig sjelf, sökt och wunuit en honom icke tilkommaade
titel, samt derefter satt sig i bredd med
ben sayna förtjkiisten, sä mäste likväl, med förtroende
till styrande Magtens höga urskiljning om CaractcrcrS
gifvande endast ät behörige Personer, tagaS närmare
under
Den Ls September. 879
under betraktande, att i ett Land sä fattigt pä andra
utwägar att belöna och npmuntra sticklighelen, dct tilfälle,
svin utan nägon Statens förlust kan wara för
Rcgcnken att meddela dplike wcdermälcn af betz näd och
Nationens högaktning, icke bör undanrödjas, eller desse
igenom ärlig skatt emot deras rätta ändamäl fbrwandlas
ifrän förmon till olägenhet, och hwilken likal des
kommer att träffa dem, som utan egen önskan eller
ansökning erhäila Caracter, men icke, dä de äro i tjenst
och ber söka sin fortkomst, gerna kunna utan MonarkcnS
och sine §örmäns mindre wälbebag sedermera undanbe,
dja sig ett dplikt bewis af hugkomst och upmärksamhet,
Zto. Huru olämpcligt detta Bcskattnings-iätt
är, wisar widare, att dct icke är följt för alla »Lde -  eller företrädes - demis samt bedn s >ck,n, ehuru, om Caractercr
böra taxeras med Bust ning, detsamma forde
för enstämmighet i principen äfwen stadgas ä Riddarcstjernor
och Commcndeu>sband, uphöjelse till Adcligt,
Frihcrrligt och Grefweligt ständ, samt för Doetors»
Professors - och P> ostewärdjghct med sirie, hälst desse
äro af enahanda egenskap med andra Caracterer i allmänhet,
och kunna möjligen meddelas bäde förtjente och
vförtjente.
4:0. Om dct nu dork, allt detta vaktat, more
rätkwist, att enligt Utskottets sista tjlstprkande taxera
Caracterer, mätte denna sats böra gälla snarare,
eller ätminstone lika, enrot den rike som fattige. Eller
hwaiföre stall Daniteen wara hos den förra mera förlätclig
än hos den senare? En sä pätagclig obillighet
spncs dock ligga i det af Högloft. Ur,kottets Beslut tillkomna
stadgande uti BewillNings - Projeccct, att denna
Caractcrs afgift stall endast drabba de Personer, svm
efter Minimi - Tabellen komma att i alla fall bet lck
me
-
880 Den 25 September.
mera än de efter sine wilkor rätteligen borde Utgörs
och sälcdes redan emot de rike äro öfwer proportion
härdt träffade, men ej desse senare, hwars behällna in,
komst inedgifwer Taxering ester Tabellen N:o i, och
som är billig för alla i den mohn hwar och en har
större eller mindre nvcnäc.
§:0. Utom denna vrätkwisa i Principen att
taxera Caractcrer, möter i werkställighetcn för Lexe,
ringSmän ock den snorighet, att fä uplpst hwilka Ca,
raclerer utgöra en eller siere grader uibswer de- E» betr
en stattstxldig Person bekläder, äfwcnsom det for,
drar vingäng och widlpftighet med företeende af berris,
att säkert inhäfta, hwad Tjei-st och Embete nägcn
afstcdad förut innehaft ; men ändä mer bekxmneersumt
lärer blstwa,^att wid jcmförande med de afgiftcr för
beklädande Embeten äro stadgade, enär desse finnas
fördelade i trvä eller flere Classen, kunna bestämma
efter hwilkcndera af desse Classers Bcwillning Caractc»
renS statt stall rättas. ,
6:0. När härtill kommer, att den intägt,
Staten kan winna igenom denna Biskattning, sedan
första graden utöfwcr innchafwande syssla och alla förmögnare
Personer, pä hwilkas lott gemenligen de hög»
ste äretitlar falla, äro hä*rifrän fritagne, ej kan blstwa
annat än högst obetydlig, sä frägas, om för denna
winning till Staten det kan wara skäl taga ett sä al,
beles ^.stridigt afsteg strän den först etablerade grund,
nemligen: att hwar och en bör betala i morr af hwad
han förstenar och förmär, och icke för annat än som
kan giswa honom mer eller mindre inkomst?
Men skulle de af mig anförde stäk icke finnas
Mg gilkige, för att. aldeles befria Caractcrer st-än
Brstatt
-
Den 2Z September. 8ZL
Bestallning, sä Hägar jag föreflä en annan ukwäg till
denna sä kallade Fäfängans taxerande, som, jemte bi»
brhällande af lika lag fbr den Fattige som Rike, säkra»
re förer till hufwudändamälet, nägok werksamt och kätt»
bart sätt att qwäfwa Caratters-begäret. Denna ans
stalt skulle bestä helt enkelt deruti, att öka Charkä»
Sigillatä - afgiften fbr alla Caracters-Fullmagter nä»
got ansenligt. Jämte det akt detta drabbade alla»
rike och fattige, som hädanefter fingo en Caraelere,
verkade sädant ej retroactivt pä alla dem, som hittills
tmoktagit dylike belöningar, utan att förut yafwa känt
päföljderne deraf; hwaremot hwar och en nu nödgades
efterse sine killgängar för Fullmagtcns lösande, innan
han sökte eller emoktvge densamma. Troligen skulle detta
Cotttanta större Utlägg hos den fäfängc, som mö»
jcligett kunde wara eljest frestad att eftersträfwa en
Titel, wäcka mera öterhällsamhct, än dä han kunde
pä Credit ätkomma den, och med wänlig obetänksamhet
ej efterstnnade, att han blottställde stg för fram»
tida änger och lifstids-utgift.
Ehuru alla de, som hittills med eller utan fä»
fänga sätt Caracterer, dä undsluppo en sädan särskild
Taxation, skulle af denna nya method bock ganska
säkert inflyta till Staten nära detsamma, om icke mera
, än igenom den Hbgloflige Utskottet föreslagit tilt
utgörande endast af fattigare Classen, men mycket
deröfwer, om benna afgift sträckte stg till alla af mig
upräknade med flere Hederstitlar och Dekorationer. Enkelheten
i Bewillnings-Författningen bibchälles dä äfwen
aldeles, hwaremot, om Förslaget, att derä lägga
Bcwillning, skall blifwa fastständande, med ben alde»
tes oumgängeliga ändring, att sädant stall träffa sä
N>äk rike som fattige, en ny Artikel uti Eewillnings»
Tredje Banv. N:o 113, 114. Lör
-
S83 Dm 2Z GepLLmber.
Förordningen deraf tillkommer, och denna ocksä fkrlor
rar sin förtjenst af fä Afdelningar och Rubriker.
Hlvad äter Bewillning af Tjenstemännens löner
angär, lärer det icke undfalla nägons upmärksamhet,
att, oaktadt allt det myckna och längwariga bemödande
Högloft. Utffottct anwändt wid sä kallade
Skydds- eller Minimi - Tabellen, den method Högloft.
Utstottet följt, att för hwarje Embetsman, högre ekler
lägre, fastställa en wiss afgift, med utsättande af
2 , Z eller h'ast 4 Claier, i afseende pä de olika wilker
som ätföija de fleste beställningar, ehuru af lika
namn, efter olika orter och löningssätt, bestämde eller
wilkorlige, i penningar eller ränke-pcrfcbkar 0. s. w.
ombjeligen kan blifwa den rätta, eller knappast komma
sä nära det rätta härutinnan, som förra BewillningsFörordningen.
Att blott nämna Officerare wid alla
Regementen, Häradshöfkingar, Professorer, Lcctorcr,
Pastorer, Capcllancr och Adjunctcr, Borgmästare,
Kädmän med flere, huru mängfaldig är icke olikheten
uti hwardera af desse Classers, afwen af lika namn
och wärdighet, inkomster af tjcnsten? och huru fäfängk
är icke allt försök att nu med liten kännedom af dr
flestcs penninge-löner, men nästan ingen af deras in»
belte och öfrige inkomster af sysslan, upgöra en säker
tariik, som kan blifwa i nägon mon billig föh de
skattffyldige wid jcmnförelse dem emellan? deremot kan
sädant alldrig undgä Toxeringsmännens i orten noga
och pälitcliga kännedom, där hwar Embets- och Tjensteman
finnes, och hans egne uplysningar kunna inhämtas.
Mängen sädan kan dessutom till sin syssla
erhälla förbättrade wilkor, likasom en annan, hwarS
lön och inkomster af sysslan bero af conjuncturer och
förändrade omständigheter, kan af samma syssla, äfwen
med lika göromäl och answar, ena äret hafwa mycket
mindre än ett föregäende.
Den 2Z September.
885
Till dettas afhjelpande i alla delar, wägar jag,
i stället för hela förteckningen pä Embettmän , som nu
Utgör omkring Adelar af Minimi.-Tabellcns wH d och
arktal, projecttra följande Stadgande i bsifwanke
Fdrfattnillgen:
Alla Embctsmän, Statens, Hofwets, N'ststigue
Wcrks, Läns och Städers, Militaiste och Civile,
Högre och Lägre, som njuta Lön ! Penningar, Spänne
mäl, Boställen, indette Räntor, eller sädane Sportler,
som kunna lagligen päräknas med nägorlnnda
säkerhet kill en ärlig revenke, skola uti Minimi-afgift
efter Taxeringsmännens bcpröfwande erlägga, af deras
sälunda ansedda ärliga totala Inkomst af spplan, twä
tredjedelar emot hwad han derföre skulle betala estter
Tabellen N:o I, om samma Inkomst more bedällen,
dock för Löntagare af aldraringaste Classcrne icke under
En Riksdaler.
Nägot särskilt synnerligt belwär för Tar^stnglwännen
föl;er icke häraf, enär de i alla fall aro
tige cftcrfräga hwar skactskyldigs behällna inkomsts
som förutsätter »ogift af totala afkomst.'» st hwarie
Embete. Ehuru Högloft. Utskottet i stället fst --star
snarare har bestämt Minimi - Afgiften för de Embetss
män, af hmars Penningclöncr kunnat inhämtas kännedom
, till fullt lika med hwad samma inkomst, säsom
bchällcn , efter Maximi - Tabellen, skulle erlägga;
men hwangcnom alla dem, som äro i skuld, och äga
jnga flere inkomster än Embetet ätföljer, sker stor orättwisa,
sä twiftar jag ej, att Lchxlar af MaximiArgiftcn
skulle nära inbringa Staten detsamma, dä
LaxcringSmän fä npstakka Lönen för hwarjc Embete!
likhet med werkekiga förhällandet, som för alla indrägtige
beställningar wiherligm blir mera än hwad Högloflig
-
884 Den 2Z September.
loflige Utskottet nu i Oest Project päräknadt, dä Utskottet
wid Oest method alltid mäst befara att träffa de
minst lönande lika med de mäst gifwande.
Hela calculerade EmbctS- och Tjensteman»»
Minimi-belopp utgör nu cj mera än R:dr 120,000,
hela Clcricict inberäknade Skillnaden emellan ena
och andra sättet kan för Staten säledcs icke blifwa betpdelig,
men för rättwisan, som bchällcr i det ena,
och förlorar i det andra, all stn helgd, är den sä
mpckct större. Och, enär dcn af mig nu föreflagne
utwäg alldranärmast följer öfrige hufwudgrunden af
Bcwillnings - Förflaget, som ock lemnar säkerhet för
Adelar af Statens behof, samt Minimi, Tabellen re,
duccras till blott en fjerdedel af dch eljest blifwande
Lolume; sä, och med all aktning för Högloft. Utskottets
fattade Beslut, smickrar jag mig likwäl med det
hopp, att mine här wälmcnt pttrade tankar torde wid
granskning hos Riksens Högloft. Ständer winna det
afseende, som rättwisan och enkelheten deruti kunna
förtjena; i hwilkcn hänsigt jag äfwen ödmjukast anhäller,
att detta mitt anförande mä fä ett rum i Högloflige
Utskottets Protocoll, och säsom särskild Bilaga
sä wäl trpckas, som medfölja till Riksens Högloftige
Ständers klena.
L. Ik. LanLesson.
Efter upläsandet häraf förenade sig Herr (kapitain
kittinZKoff härmed i hela dkft widd, och Herr
iöfwersten lersmeclen, Herr Förste Stallmästaren och
iöfwcrstcn Friherre Lunge, samt Herr Hof-Jnlendenten
'Lksm, j hwad som angär Caracters - Afgiften,
men äler Herr 2engslein i dm delen, som rörer förändring
-
Den 25 September. 285
ändring i bestämmandet af Bewillningen för CmbetS,
wäns Löner, vt supra.
kx krotocollc»
L. 6. Ingman.
Herr 1 bsm, kebr, yttrade stg, att bek
historiska, rörande detta Herr Zantessons utlåtande
äfwen torde böra nämnas, nemligen, att om afgiften
för Caractercr hade i Utskottet warit votering, hwilken
sä utfallit, att pluralitctcn af Adeln warit för
Herr Zantessons mening, men allenast en af Preste,
Ständct, twä af Borgarc-Stänbet, och ingen afBonde,
Ständet, hwarigenom säledeS pluraliteten utfallit för
sfgiften för Caracterer.
Uppläsningen fortsattes med följande yttrande
pf Herr kuglenstjerna, polian Larl:
Utdrag af Prokocollek, hältet hos Riksens
Högloft. Ständers BewillningS,
Utskott wid Riksdagen i Stockholm
den irsta Augusti 1829.
S. D. Af Herr Capitaine» och Riddaren
kuglenstjerna upplästes ett sä lydande anförande:
tödmjukt anförande till protocollet:
Utan att försöka minska den öfwertygelse l^t.
Santesson sä afgjordt synes äga, att betz Bewillnings»
Förslag är det rättwisaste, lättaste, smakligaste för de
skatt,
Den 25 September.
skattikyldige och enklaste, utbeder jag mig ödmjukast,
gtt till Protocollet deröfwer fä anföra mine cnskildtr
tankar. Mätte dehe, dä de fdrwaras ät efterwerlden,
wisa, att de inkast jag sä träl förut som nu fäkt och
örnar hafwa äran anföra, icke ukgätt hwarkcn frän
klandersjuka eller begär att öfwertpga, utan frän ben
warma kättsta för Fäderneslandets bästa , som är en
Medborgares största pligt.
Dä jag ä ena sidan önskar att kunna göra
mina tankar begripliga, men ä ben andra befarar
widlöflighet, ärnar jag med iakttande af hwad till det
förra nödwänd-gt erfordras, endast uppchälla mig wik»
Förslagets grunder och deras werkställbarhet. Det öfriga
förmodar jcg, som Lgeitesgou mcdgifwit,
troligen ivid Förordningens utarbetande lär komma att
rmdergä betpdeliga jemkningar.
lik. 8srite8ron förklarar sitt förslag för drt
rättwisaste af alla beskattnings - grunder nr 2:nc hufwiidsakeliga
ffäl: 1:0. Emedan ränka ä skulder wid
inkomstcrnes beräknande fä afdragas, och 2:0. Emedan
den som icke kan göra sig mer än 6 Procent och
derunder af sitt Capital, slipper med mindre afgifter,
än den, som af ett dplikt Capital i Discontcr, Hanbck
och dplikt gör sig flerdubbel revcnäe; till följe af
-wilken p> incip den samme som det ena äret, dä deK
Handelsspceulationcr lyckas, eller Jorden gifwer en rik
skörd, betalt en hög afgift, ett mindre jndrägtigt är
betalar en mindre.
Sä snart man antar för förenligt med Bewill,
ningens möjeliga utgäendc, att skuld fär afdragas titan
afgift för Längifwaren, sä mätte lika rättwist
Dkuld-Capltalen kunna afdragas förmögenheten, som
räntan
Den 2Z September.
887
räntan kan afdragas inkomsten. Denna stora, mcn, efter
min tanka, wädcliga rättwisa tillhör Medes icke
ensamt ifrägawaranve Förslag.
Den andra stora rättwisan är, att Ackier i
Discontcr med flere inrättningar, kunna beläggas med
en högre afgift än den i mon as förlagssumman dem
tillkommer. Sädant har förut warit practiMadt. Att
uppskatta dem till wärdc efter förlagssumman worc lika
löjligt, som att wärdcra egendom efter hwad den
för flere är sedan kostat. Jag bestrider ej, att Stadsmanna
näringar kanske lämpcligast taxeras efter inkomsten,
ehuru jag icke kan öfwcrtala mig, att icke
rörelsens kända widd blir en lämpeligare mättstock» än
ken som hemtas ur Cassa-Conto. Beträffande Landtmannen
gör jag mig om rättwisa i beskattning det enkla
begrepp, att förmoner grundlägga skyldigheter.
Icke mä jag Slägga en Arrendator eller Frälse - Bonde
ärlige afgiftcr i mon af Hemmanets afkomster, dock
alldrig under ett witzt klimmmn. Hälftenbruk är wäl
en afgift som rattar sig efter afkastningcn; men utan
allt skags Ninimum. Att öka eller minska Arrendesumman
ärligen i mon af ärswäxt, brukarens förmäga
rc., och hwad som wore betänkeligast, kunna öka
den utan gräns, mm e) fälla henne-under ett wiht,
skulle wara att qwäfwa all industrie och innefatta dek
wärsta prejeri ännu nägon undcrgätt. Nej —- bestämde
ffyldighcter ge säkraste inkomsten, bereda minsta
olägenhcterne och alstra mästa förtroendet. Denna
regel stär osöränderligen fast, emellan alla ffattagandc
och räntegifwande. — Statens fordran pä biträde
mätte owedcrsägeligen wara enahanda hoS personer af
mahanda och jemngod förmögenhet. Wore det billigt
att belägga twänne Tjenstemän, som hade lika lön
dch lika ffyldighcter med olika afgifter för det den e
n
-
Z88 Den 2Z September.
na huShällade bättre än ben andra? Ware det rätttvist
att taga 4 procents ränta af den som hushällar
illa och 8 af ben dristige? Sädant hander dä mer elter
mindre omtanka i egne affairer kan ädraga den
skattskyldig! en obillig eller befria honom frän en billig
afgift. En sädan bestattningsgrund är icke rättvis.
Sä snart en inclivistus wälständ blifwer synbart
, sä snart det wunnit ben stadga, att bet visar
sig j tillökad synbar eller känd förmögenhet, dä blir
tid akt älägga denna tillökning en progressiv afgift,
men att ärligen wilja mäta betz inkomster, wilja förMä
honom till deras uppgifwande eller med ett skymfande
twifwclsmäl öfwer upgifterne, medelst magtspräk
älägga honom en högre afgift, är att qväfva dess wäkmäga
i sin första uprinnelse och neka honom den för
hetz möda billige tilfridsställelsen att se sin förmögenhet
stadgad.
Dr. 8-lvtesson frägar: Om nägon annan ut.
Iväg gifwcs till fast Egendoms upstattande än att afgöra
hwad den renderar? och med denna första fräga
Zr grunden för desi afgift redan funnen. — Sker upskatkningen
en gäng för alla fem ören, blifwer den desto
orättwisare. Desie argumenter innefatta mycken
sannolikhet; men jag förmodar att frägan: hwad renderar
ben Egendomen innewarande är efter de reglor
ben nu skötes, ock) med afseende pä de omständigheter
som enskilt röra ägaren? är helt annat än frägan:
Hwad är samma egendom i ren handel wärd? — Wid
den förres besvarande behöfwer man wida flere upgifs
ter än wid ben sednare, och mäste, sä wida rättvisa stall
bibehällas« hafwa afseende till och med pä ägarens
misitag. Om han af öfverdrifven omtanka dröjt att
försälja fln Spanncmät r rättan tid eller af särstildke
omständigheter warit nödsakad sälja dm för tidigt och
fäledeS
Den 2Z September. 889
säledcS fäkt r eller 2 R:d. R.G:ds per funna mindre
än en del Hemmansägare, sä kan möjligtwis sädant
wara ganska grundadt. Om han upfört en nödig bygnad
med större kostnad än Taxerings-Commission enligt
öfwcrsigt skulle förmoda; sä kan sädant äfwen wara
sant. Om han fält sämre skörd än allmänheten — om
hans Ladugärd, Trägärd eller Fisken renderat mindre,
ware sig af bristande omtanka eller tilstötte omständigheter,
kan det dock äga sin rigtighet. — Taxerings»Com«
mission har intet wal emellan de oangenäma intcrwal,
terne att tro den skattskyldigcs upgifter eller jngä i en
detaillerad undersökning, lika brydsam för den, som
förnedrande och beswärlig för ägaren. — Att äter ber
stämma en egendoms wärde, sker efter ffiljaktige grun,
der; wisserligen komma äfwen der utsäde och öfrige för,
mäner i beräkning, men pä ett skiljaktigt sätt och
utan allt afseende pä ägarens omtanke eller tillfälligt
misstag.
Hälftenbruk torde wara ben Arrende-method
som säkrast förwissar bäde ägarn och Arrendatorn, den
förre vin en säker afkastning och den sednare om sin
säkra bergning. Jag anser derföre ett Hemman som
stall upskattas, som wore det bortarrenderadt till hälft
ten: sä snart dess utsäde är gifwit, multiplicerar jag
dermed det afkaftningrkorn som i orten manligen beräknas
och hälften af det sämedelst fundne Spanmäls,
auantum är Hemmanets afkastning. Denna afkastning
förwandlad i penningar efter tio ärs medelpris wisar
hwad i contant derä kan beräknas, hwareftcr den tvär,
-krings - summa lätt finnes, för hwilken en sämedelst
utrönt afkastning utgör f procent. Jag kan icke in,
se, att en sä beskaffad uppskattning blir orättwiS för
det den blifwer gällande alla fem ären. Det skulle i
sädant
390
Den 2Z September.
sädant fell wara omöjeligt, att med säkerhet köpa eller
arrendera jord.
Octze eller andre i wäre Hushällsböckcr upgifne
metholm mäste finnas sä säkre, att efter dem Hemmans
- wärdén kunna upgöraS. Genom en sädan Taxerings-mekhode
skärpes ägarens omtanka att skaffa stg
förökade inkomster och mitzhushällaren flipper att blotta
stn okunnighet. — Genom benne befrias de bäde
att redowisa huru den eller den hushälls«spekulation
lyckats. Genom denne behöfwcr icke den i fiecaäencs
rvarande, till creditcns stärkande upgifwa en större afkastning,
än han werkcligen äger och sämedelst päskynda
sitt fall. Genom denne äga Taxeringsmännen föreskrifter
att följa, hwilkct i bctydelig män skall göm
Leras befattning mindre ociiaula och ben skattskyldigeS
knot mer obilligt. Allt hwad Taxeringsmännen vaskatta
ligger för ögonen, att wilja dölja det wore löjligt.
Men den skattskyldiges Debet och Credit bör wara
frikändt för annan granskning än detz egen.
Den mycket päräknade förmänen akt ett rikt äv
betalar mer, och twärtom, undergär m betydelig jcmnkning,
i betraktande deraf att sällan nägon hushällarr
wid den tid taxeringarne manligen ske har förra äretS
Spanmäls-sörröd i penningar förwandladt.— Bruksvch
Bolags - böcker äro sannolikt mycket mindre afstutaLe;
skall dä Taxeringen i8io r Februarii grundas pä
I8o8 ärs behällning, sä finner man att 1811, dä de»
betalcs, är det rika ärets skörd redan förtärd, eller
imtzwäxtcns olägenheter öfwerwunbne. — Häraf följer
att sä wäl wid inkomster som förmögenhets upffattanLe,
det ena äret mäste betala det andra. Jag inser
derföre ej att L detta afseende mer rättwisa tilhör dek
ena chr det andra Förstaget.
Betys
Den 2Z September. 89 l
Betydeligc olägenheter skulle jag äfwen anse up»
komma af den frägan huru mycket som ätgätt. till egcndomcns
underhäll.— Oen ene nedlägger i odlingar
hulfwa sin afkastning, ehuru dctze pä längd böra öka
sa wäl Ägarens som Kronans deraf följande inkomster,
fcrswinncr den dock för ögnahlicket ur taxeringen. An,
dre nedlägga belpdcligt i Byggnader, och flere kinkiga
frägor kunna mellan Taxerings-Commision och den
skattskyldige uppstä om sädanc Byggnaders mer eller
Mindre nödwändighet. Andre täla äter att deras egne
Boningshus stödjas. Om sädant wisar det oangenäma
af Taxeringsmännens befattning, är min afsigt wunncn.
I händelse förslaget antages, anhäller jag öd»
mjuk?st, att dehc mine cnskilte tankar jemte hwad jag
widare fär tillägga, mätte fä ätfölja till de respective
Ständuis Nialla. Slockholm d. Iulii 1809.
Lärl kuylenstjärna.
. Är och dag som förr ssrfwit stär.
Lx krolocolio
L. 6. Ingman.
Herr Grcfwen och Landt» Marskalken
anmälte, att med dctza handlingar äfwen
följde ett yttrande af Friherre Wetterstedt, Lric,
men hwilket, emedan det redan länge warit tryckt Herr
Landt«Marskalken trodde ej behöfwa uppläsas nu, dä
deraf endast tids-utdrägt följde.
Hant
892
Den 2Z September.
Hanö Excellence Herr Grefwe
Au ut K förklarade sig hafwa welat görs samma erindran.
Ridderstapet och Adela hördes härtil samtycka.
Utlätande angäende grunderne för Bewillningen»
ingifwit till Riksens Högloft.
Ständers Bewillniugs«Utskott
ben 7 Juni! iZog.
Sedan Rikets behof, nu fordrar en wida större
Mwillning än nägonsin tilförene, lärer wara högst
angelägit, sä framt den med säkerhet och rättwisa stall
kunna utgä, att i möjligaste mätto söka lämpa fördel'
ningen efter hwar och en Medborgares mer eller mindre
fbrmäga att den utgöra och att i synnerhet de fattige
icke öfwer stäligheten belastas.
Wäsenteliga förmon af SamhällS-inrättnkngen»
kestär ju uti beskydd och säkerhet för lif och egendom,
hwaraf synes följa, att sammanstottet till Statens underhällande,
förnämligast bör upbringaS genom Bewill»ing:
1:0
Af Personer och
2eo för innehafwande Egendomar, förmögenhet
,ch inkomster hwilket synes böra utgöra hufwud-titlarrre
för de nya Bewillnings-Afgiftcrne, deruti ocksä torde
kunna intagas hwad hitintils för öfwerflöd och under
andre benämningar, säsom Lön» och BetalningSAfgift,
Slottshjelp och 4 bres-afgift utgätt, men endast
-
Den 2Z September. 893
dast tjent att göra redogörelsen widlyfkig och inwecklad
och den skattskyldig! twifwelaktig om dedltkringenS riktighet.
Beträffande Medes först den personela Askesten/
sä ehuru den ena människans lif i sig sjelft
är lika sä dyrbart som den andras, bör ändä icke en lika
afgift läggas pä Dagakarlen som pä en af de högre
Medborgare-Clatzerne. Den förra som uti sin stillhet
genom sin flit och sikt arbete fbrtjenar en tarflig föda,
är sällan blottstäld för nägons afund och förolämpande,
dä deremot den sednare uti sin högre krets, eller med
sin ärfda eller förwärda förmögenhet, är merendels mycket
mera i behof af Regeringens beskydd och äfwen förtärer
mänga utländska öfwerflöds-waror, som den förr»
hivarken kanner eller kan förskaffa sig.
Jag fär derföre hemställa och förcstä, om icke
tvid den Personela afgiftcns bestämmelse, samma gradation
mä följas för Ridderskapct och Adeln, Präste,
och Borgare-Ständen samt andra SländS - Personer,
som uti första och fjerde Artiklarne i i8oo ärS Bewillning
upräknaS, jemte tilläggning af Slottshjelpen, Lönoch
Betalnings - samt 4 töres-afgiftcn och MedicinalFondcn.
Äfwenledcs torde en förhöjning pä Personela
klfgiften af högst 20 procent, ! anseende till Rikets
närwarande behof kunna äga rum, men högre lärer
dessa afgifter icke skäligen kunna bringas, emedan de
redan äro i BewillningS - Förordningen gansta högt
upsatte.
För AdelnS- Präste- och Borgare - Ständens
samt Ständspersoners hemmawarande mantalsstrefne
Söner och Döttrar, som hitintils icke warit till sädan
afgift upfbrde, kunde en Personel Bewillning till dubbelt
-
894
Den 2Z September.
bekk belopp, emot hwad här nedanföre af Allmogens
Söner och Döttrar är sörestagit, kunna fastställas.
Men för deras Betjente och Tjenstefolk erlägges lika
med hwad 8 §- i förra Bewillnings-Förorduingen innes
häller, utan annan förhöjning än att Tobaks? afgiften
beräknas pä alla Manspersoner.
För Hemmans - Ägare af Allmogen, och JordTorpare
med 2:ne Tunnors utsäde och derukbfwer, hemställes
om icke den uti i Art. c) Z för Husbönder utsatte
afgift till 21 still. 4 rist. kunde fortfara med m
lrka förhöjning af 20 procent, samt akt dertill mä läggas
afgiften för snus och röktobak 4 still., hwilkcn ' ll
förekommande e) mindre af underslef än oro och äfw-.atpr
af Maliska tilltal och Tings-förningar, i händelse
af försummad anteckning, torde af alla dock utan förhöjning
kunna utgöras, pä lika sätt som med de öfrige
Ständen härutinnan förhälles.
För Allmogens och Jord - Torpares mantalsskrefne
Söner, Mägar, Drängar. Döttrar, Sonhustrur
och Pigor, som tjena hemma hoS Allmogen, torde den
förra Personcla afgiften 16 still, af hwar Mansperson,
och 8 still, för hwar Qwinsperson, kunna utan förhöjning
bibehällas; men deremot synes den Person la
afgift, som iZoo ärs Bcwillning päjbrer arbetare af
Allmogen som ej hafwa ärstjcnst eller Jordbruk till
2:ne Tunnors utsäde, samt förswarsfolk i Städene,
wara nog dryg och tryckande för dessa merendels fattiga
personer, och derföre wägar jag för min del hem,
ställa, vm icke den mä nedsättas i likhet med hwad för
Allmogens Söner och Sonhustrur är föreslagit, dock
att uppä de stäk nyss förut äro uprepade, asaifkcn för
Rök - och Snus-Tobak, sä för Allmogens Söner och
Mägar som sistnämnde Manspersoner mä allmänt dock
utan
Den 25 September.
W5
«kan förhöjning utgä, och icke pä anteckning skifwa beroende.
Beträffande Gerningsmän och Handtwcrkare pä
Landet, sä torde de, dock utan förhöjning, men med
tillägg af Tobaks-afgiften, kunna käla hwad i denna
y K hem är päfördt, och äfwen sä kringfarande SkälWästgötar,
Hästprånglare, samt Glas-, Smides - och
Poreellains - förare. Lyckligast wore likwäl om dessa
sistnämnde kunde aldeles afffaffas.
Dä Ägarne till Manufaktur - wcrk> hafwa rättighet
att i hwilka Släder de behaga och äfwen pä Landet,
hälla försäljningS-upplag för stna tillverkningar, sä
företer sig .val grun da dt skäl, alt kunna
försvara sädane Laad o.p Rike kringstrpkande försäljnings-män,
som dernrrder til ' yud - menigheten sä mycken
olägenhet och gauffe, ofra störa allmän säkerhet.
Man finner ofta, akt emot uppköp wid nägot Bruk af
tvaror till 20 Rrdrs warde, sädane personer crhällik kil,
ständ, akt med hustru och barn, hela äret swäfwa Landet
omkring. Om man vcksä beräknar att wid försäljningen
loo procent kunde winnås, sä inser ändä hwar
och en omöjligheten för ett hushäll af man, hustru och
flere barn, att med 22 R:dr kunna bärga sig äret öfwer,
och mäste derföre del öfriga tilsättas af dem hos
hwilka de under sitt kringstrpkande truga sig inn, hwit»
ket i synnerhet ffcr hos Allmogen och hälst uti enstaka
Gärdar och mindre Byar.
Det stär we"kcl?gen icke att beffrffwa huru
mänga olägenheter d"ssa versoncr tilffynba Allmogen under
deras knngstrsfwande, äfwen som stölder, wäldsamheter
och bedrägerier af dem esit som oftast begäs, altsammans
oändeligen mycket öfwmräffande dm förmo»
Elas
-
896 Den 25 September.
Elak - och Porcellains - Bruksägare genom deras warsförsäljning
kan tillflyta. Ntminstone borde hwa-je Bruk
icke fä antaga och betjena sig af flere än l högst 2:ne
försäljnings-män, och äfwcrstäthällare och LandshöfdiN'
gar wara förbudit, att för nägre flere Pa§ till kring»
resande meddela.
Men ehuru detta ämne icke hörer till BcwikknkngS
- Utskottets befattning, har jag likwäl, wid fräsan
om beha personers beskattning, trott mig böra meddela
denna uplySning.
Utom de nu upräknabe Personela Bcwillningerr
underkastade personer; torde ännu mänga finnas, men
hwilka wid förordningens utarbetande kunna nämnas
och intagas.
Beträffande dernäst Bcwillningens fastställande
för innchafwande Egendomar och förmögenhet, sä ehuru
det icke är möjligt att för denna Beskattning uppfinna
grunder, som med bibehållande af mathematisk
wihhet kunna wcrkställas, sä bör man tvär ändä icke
wika ifrän den, i alla tider och i alla länder, samt
af sjclfwa rättwisan, erkända hufwudregeln, att den
som i samhället äger större förmögenhet, bör wara owilkorligen
skyldig och är äfwcn i tilfälle, att till Regeringen,
som skyddar honom wid rolig besittning deraf)
gifwa mera, än den som äger mindre.
Om detta fär utgöra föremälet för denna stagbeskattning,
sä ankommer pä BcwillningS--Utskottets
omtanka och bemödande, att till förmögenhetens utrönande,
upgifwa reglor som sä nära i mensklig förmäga
stör, kunna framställa densamma.
De»
Den 25 September. 897
Deri bestär af 2:ne stag, den kända och den
Okända. Dea förra utgörande fasta Egendomar af
alla stag, kan icke döljas, ulan ligger öppen för allas
ögon; men dcrwid möter mycken swärighct, ast efter cnahandg
principer kunna fä deras werkliga wärdén be»
stämda.
Hade alla Landtegendomen ägor och förmonek
som swaradc emot Mantalsberäkningcn, sä worc deras
wärdering lätt, och kunde af BewillningS-Utstoktct pros
scctcras, pä lika sätt som hitintils stedt med Äbo-afgifterna;
men dä stilla a ben Hemmanen emellan är sä
stor, att det ena till ägor och afkastning är mängfaldi»
ga gängcr bättre än det andra, hwilkct af de wid
Landtmäteri-Contoiret besintcligc domfästc Chartor och
ägobestrifningar symt bifogade exempel kestyrkes, fä mäste
man wäl wara omtänkt pä sakrare utwägar att ut»
röna Egendomarncs sannstyldiga wärdén. SLdant kan
omöjligen ste utan en locale upstattning, sädan som
ben är lZoo i anseende till realisation af Riksens Slän»
ber bestöts och öfwergick landet. Deremot kan inwän»
bas, att wid denna upstattning olika g>unker blefwo
följde, ej allenast Länen emellan, utan äswen inopl
bem, och att sädant äfwcn hädanefter kan wara akk
' befara; men utom det att man genom den erfarenhet
dä wans, är i til,ständ att närmare förestrifwa wista
grunder som säkrare leda lill ändamälet, sä lärer hwar
uplpst niedgifwa, att ehuru i detta äfwcn sä litet som
i andra mcnstliga företag, en absolut fullkomlighet
kan winnås, bör man ändä söka komma sanning och
billighet sä nära som möjligt är. Jemte fasta Egen,
domar och lägenheter pä landet, böra pä lika sätt HuS
och Ägor i städernc, Bruk, Fabriqucr, och andra in»
rättningar, eller med ett ord, allt hwad utgör fasta
Postesstoner i Riket, af hwad namn och beskaffenhet de
Tredje Band. N:c> 115, 116. wa»
893 Den 2g September.
wara mä och öfverstiga ioc> R:drs wärde, wara upskattning
eller värdering underkastade, hwarwid örtens
försäljningspriser och jemnfbrelse Egendomar emellan
kunna tjena till hjelpreda.
Beträffande widare ben okända förmögenheten,
bestående i fordringar, actier och contanta penningar,
sä är den ännu swärare att ätkomma. Oe fordringar
som äro intccknade, kunna dels fastighets-ägarne sjelf«e,
sä framt de ästunda afdrag pä wärderings-summan
dels domstolarne upgifwa, och hivad acticrne angär, den
blifvande förmögenhets-afgiftcn lika som tilförene, wid
utdelningen innehällas och redogöras, men contanta
penningar»! tillika med de län som utan inteckning äro
ineddclte, kunna lättare döliaS. Med dem lärer man
icke kunna komma närmare, än att anmana Längifwarne
om redlig upgift, men för ingen del införa edgängar.
Efter Svenska Lagen äga tvenne wittncns
edeliga utsago full bcwisningskraft. Oä sä mpcken wigt
derä ligger, bör man wara pä det högsta sorgfällig hos
menigheten inplanta och bibehälla wbrbnad och agtning
för Eden, hwartil fordras att edgängar sparsamt nyttjas,
och man har dessutom skälig anledning förmoda,
att den som kan undandraga sig att efter räd och lägenhet
bistä ett nödstält Fädernesland, skulle äfwen
kunna glömma Edens dyra förbindelse.,
Sedan pä föregäende sätt, fbrmögcnhets-su niman
för hela Riket blifvit utrönt, och beloppet af personliga
Bewillningen äfwen calculerat, tillika med hvad
här nedanföre förcfläS för Cmbctsmän och andra som
ej hafva fast egendom, kunde Riksens Ständer stadga
och fastställa huru stor- förmögenhets-procent borde erläggas
för att upnä den summa Riket oumgängcligcn
dehöfwer, hvilken efter de förrättade upskattningarne,
för
Den 25 September. 899
för be päföljande fem ären eller till nästa Riksdag kunde
utgä och upbäras.
Ehuru under Riksens Ständers sammanvaro
benna gäng, de nya uppstatlningarne icke hinna werk,
ställas; sä gifwa likwäl i8oo ärs upstattuings-länader
tilräcklig hjelpreda och uplysning för procentens fastställande
denna åsäng, sä akt Bcwillningen ändä k n
gifwas den stadga och säkerhet som wcderbbr och icke pä
en blott stump blifwa beroende.
När Riket är pä alla sidor omgifwit af sien»
der, och fräga är om icke mindre, än huruwida Swen,
sika Folket skall kunna bibehålla sitt bcständ och sin
sjelfständighet, eller underkastas främmande ok och Bcstatkningslagar»
sä bör man wäl agta sig att ställa
Bcwillningen, af hwilken förswars-werket stall taga sikt
beständ och sin styrka, pä suppositioner och immaginaira
upgifter. I ett ämne af denna wigt, där Fäderneslandets
wälfärd är i fräga, mäste alla steg som tagas
wara säkra, wäl dfwcrlagda och beräknade sä att be
aldeles icke förfela sitt ändamäl.
Det torde wara smärt att finna gällande stäk,
hwarföre man stall gä ifrän fasta Egendomarnes upi»
skattning, och i stället söka grund för Bcwillningen ut!
hwars och ens enstilta omständigheter och sä kallade ärliga
behällning. Egcndomarne äro ju synliga och uppenbara
och kunna icke fördöljas, hwarcmot inkpmstm
hufwudsakeligcn beror af hwars och ens sätt att stöt»
sin Egendom och göra sig densamma lönande.
Landtmans behällna inkomst beror de§utom as
ärswäxten som det ena äret är god och det andra gans
sta klen: af priserna pä Spanntäln och andra Landtbruket
-
900 Den 2Z September.
brukets producter också, mycket föränderliga och äfven
deraf, om ägarn sköter sjelf sin Egendom, eller genom
Legofolk, med mycket mera som för lika Egendomar ger
mycket olika utslag. Köpmannens inkomst och behöllning
äter beror af mer och mindre framgäng pä hans
Handels - företag, waru-afsättning, utrikes handclsrr,
lationcr, sjöfartens säkerhet och flere händelser som icke
kunna förutses, mindre calculcras. Pä lika sätt är
äfwen förhällandet med alla andra näringsidkare, hwitkas
behällna winst beror af rudimatericns inköp, afsätt»
ningen och mer eller mindre dprlcgda dagsverken med
mera dylikt, som lägger dem hinder i wägen att rätt
weta hwad de med säkerhet kunna räkna pä. Skulle
man ocksä tvinga dem att upgifwa alt sädant, bör
man vänta, att de icke räknade sig till skada, utan
Ott Kronan fick det minsta som möjligt är. Att äter
igen pälägga Taxcringsmänncn pä Ed och Samvete
bestämma hwarS och ens behällna inkomst, dä ben beror
af tusendetalS okända omständigheter som de omöjligen
kunna reda och utransaka, wore att tvinga dem
leka med Eden, och jag will fräga om nägon hederlig
och om sitt samwctslugn ömsint man, skulle wilja äta,
ga sig ett Mande, ber han icke enS för sin gissning,
mindre för dess edeliga pröfning, hade ben aldraminsta
grund att bygga pä?
Ibland de flere betänkligheter betta projcck innehäller,
bör äfwen anmärkas att Kronan blcfwe blottstäld
för alla de förluster som genom sig yppande Egenboms-Cessioncr
kunde upkvmma, i stället att om afgiftrn
ätföljdc Egendomen, den altid utgick, chwem ock
deraf wore innehafware: Att ocksä genom dödsfall och
arfSdelningar mänga ändringar wore att befara, som
gjorde debiteringen och redogörelsen skär, inwecklad och
nästan omöjlig. Om till exempel en man med 20,000
. R:drs
Den 25 September. 901.
M:dr§ samlad inkomst aflider, och lemnar efter sig fem
arfwingar som säledcs fä 4000 R:drs inkomst hvardera,
sä betala be efter ben uprättadc tariffen 2 procent
eller Fo R:d, tilsammans 40-2 R:k> i stället för
IOOO R:d som Kronan fört arfsdelningcn hade af denna
Egendom, äfwcnsom den händelsen ofta skulle kunna
inträffa, att en eller flere af Mfvingarnc hade för.
ut sä stor skuld, att hela arfwct dertill medtogs och
att filjaktcligcn ingen inkomst blef qvar, för hwilken
beskattning kunde gifwas.
Det som ändä aldramcst talar emot detta BeIvillningS-projcct
och gör det i högsta mätko wädcligt
för Konungen och Riket, är att det supponerade antalet
contribucrande och i synnerhet förmögne, är mycket
högt tiltagit, och aldeles icke bygdt pä den säkra kännedom
om JnbyggarncS tilständ och förmögenhet i Rikels
särffildta landsorter, som till grund för Beskattningen,
särdeles i nuwarande tider erfordras. För
min del ser jag intet skäl till ben nyheten emot hwad
tilfdrcne warit manligt, att till förökande af be skattskyldigas
antal, pälägga gifta hustrur en witz efter
mannens omständigheter afpassa!) afgift. Hvarföre
kan man intet föra alt pä mannen hvarigenom ben
härdheten undwikes att af Enkan efter en Tjensteman,
som dör under de första mänadernc i äret, och med
samma män-ad förlorar lönen, som kan hända warit
deras enda understöd, utprässa Bevillning, den hon i
sin fattigdom förmodeligcn ej annorlunda än med be«
grafningshjclpcn kunde gälda, hvilket härda öde jämväl
kan träffa mänga andra Enkor, som genom Männens
fränfälle, sakna sin och sina barns bergning.
Skall vcksä Enkan alt framgent, ehuru fattig hon är,
med afgiften belastas? eller den sedermera uti räkenskaper»
e fä afskrifva-?
902 Den 2Z September.
Pä en tid dä sä wänga Manspersoner, oaktadt
inkomst och förmögenhet akt försörja hustrur och barn,
afhälla sig ifrän gjstermäl, wore det icke försigtigt, med
högre Bewillnmgs-asgjftcr belasta gifte Makar, som genom
det de upkylla en af Försynens mest wälgörande
S istelser, fä widkännas förökade behof och tils Statens
tjenst framskaffa, dana och upfostra nyttiga medlemmar,
bwarföre de snarare förtjena allmän erkänsla än
att med större Bcwillning pligtfällas.
Af det päräknade antalet rika och förmögna,
äger ocksä oändeligen mycken afprutning rum, särdeles
dä de jjelfwe skola upgifwa sina behällna inkomster,
och i närwarande ställning ingen ting synnerligt
af de fleste Bruksägare wore att förwänta. Emedlertid
ädagaläager betta prvjcek uti hela sin upställning,
en särdeles skonsamhet emot de rika. Är det billigt,
och rättwist, art ben svan har Egendom af govo R:dS
säker ärlig behällning, och kanske knappast upgifwit
hälften, skall slippa med allenast procent, dä i följe
af i8so ärs Bewillning en indelt Löntagare, som
mäste upoffra hela sin tid för Konungens och Rikets
tjenst, skall för en lön af nägot öfwer 2500 Ridr,
hwaraf ingen skilling kan döljas, betala s procent eller
aldeles lika procent med den som äger 20,000 R;d.
i behällcn ärlig inkomst. Wore ocksä en sädan Beskattnings!
rg billigr hwarigenom en rik och förmögen man
med stora inkomster af Bruk, Landtegendomar eller
widkyftig Handel, skulle slippa ull afgift för sina hus
i Städerne af flere tunnor Gulds wärde, blott för det
han, dels att bo rymligt och yppigt, dels att undgä
beswär af hyresfolk, icke will eller behöfwer deraf söka
sig nägon inkomst, men att deremot en husägare utan
annan tikgäng än den dan genom hyror skall winna
och derföre nödgaS inskränka sig sjelf genom ganska fä
rum, mäste för denna sin inkomst erlägga beskattning.
Den 2Z September» 90A
Denna obillighet sä wäl svin all annan ojämnhet
undwikcs om man dircctc häller sig till Egcndomarne,
och ställer Bcwillningcn sä, att den som har
mera deraf, och i samma mon behöfwcr tillita Regeringens
beskyddande hand, ocksä till deh underhäll fär
betala mera, än ben som äger mindre. Dä har man
vpfylt hwad billigheten kräfwcr, och äfwen kswerkygadk
en uplyst allmänhet att Riksens Ständer icke pä höft
och med otilbörlig skonsamhet mot de rika, utan med
räitwisa och ömt afseende pä den fattiga, utöfwa sin
beskattningsrätt. Att i stället inswcpa sig i det mörker
och den widlyftighct hwarmcd undersökningen och
calculen öfwer hwars och ens behällna inkomst är förknippad,
och den osäkerhet, som genom deruti sig yppande
förändringar skulle upkomma, worc att gä ifrän
rn korrt till mälct ledande öppen wäg, och i stället taga
en läng obanad och med tusendctals hinder upfylld
stig, der mau äfwentyrar att aldrig komma fram.
Beträffande widare Bcwillning ^af Löner,
-Handelsrörelse, Näringar och Inrättningar,
sä hcmställcs:
1:0 Om icke Cmbets - och Tjenstcmäns Lbnebewillning
mä bibehällas i enlighet med 18OO är- Bewillning
ehuru dryg och tryckande den är, och deras
»vilkor ömmande tvid Nllwarande upstegradc priser pä als
la nödwändighcts bchos
2:0 För handelsrörelse och näringar ! Städerne
synes ci eller en sä dryg Bcwillning, som ben nuwawarande,
böra erläggas, sedan fasta Egcndomarne derstädes
lika med dem pä landet, blifwa upskattade och
procent deraf utgjord; och derföre hemställes om icke
den till hälften kunde nedsättas, och detta äfwen sträcka
-
904 Den 2Z September, ,
kas kill alfa dem som äro lil; Städerne tilt Bcwillning
upförde,
Z:o Beträffande äler Hemmani-ägare af Ali,
mogen och andra pä landet, sä bör all Äbo - och Hem»
mans-afgift uphöra, och under den procent innefattas,
som utaf Hemmanens upffattade wärdén skall utgä,
Härifrän kikwäl undantagit den delen af Bewillningcn
för Rusttjenst - markerne, som skall ersätta befrielsen
jfrän Adels-rustningens utgörande jn natura, och hwit»
ken dcrfö.r sä länge denna befrielse räcker icke kan upi
höra.
I fräga om Arbetsfolk i Städer och pä Lan,
tet som icke hafna Jordbruk eller äro i tjenst, utan
arbeta för dagspenning, sä skulle det icke wara obilligt
om de säsom en gärd till Regeringen för det beskydd de
äga att ostörde fä sig sill nytta anwända deras arbets»
förmäga, crlade wärdct efter ortens markegängs-taxa,
för ett eller 2rne dagswerken, som dä zoo arbetsdagar
räknas pä äret", icke blefwe mycket betungande.
En lika afgift borde äfwcn i fredstider indck,
te Ryttare och Soldater kunna utgöra, hwilka af sina
Rust- och Rsthällare njuta hemkall och andra betydliga
förmäner, och äga dessutom tilfälle att utom nägra
»veckor som de tillbringa pä möten, hela den öfriga tiden
af äret genom arbete öka deras förtjenst, sä att
denna afgift blefwe ocksä dem obetydlig, men öktc täm,
mcligen de allmänna intraderne. ^
För Inhyseshjon, born dels icke äro arbetsföre,
dels hafwa mänga smä barn att framföda, bör ingen
afgift äga rum, och säledcs ej eller den, som af Chri»
stelig barmhertighet dem hyser, för betalningen deraf
iva
-
Den 2Z September. gvZ
wara blottstäld, hwarom lik.-väl tils förcksmmande af
underslef, cn mera drtaillerad föreskrift i Förordningen
bör meddelas.
Afgiftcrne för aila öfriga personer som uki 2:bra
Artikelns 6 T äkv uppräknade, behhfwa ocksä en närmare
granstning och nogarc bestämmelse, dels ock att
för somliga minstas, hwaribland Mölnare torde kunna
räknas, och derföre lämnas denna jämkning till
Förordningens stutcliga handläggning.
'4:0 Ibland de önnäligaste frägor frid Beståttningswerkct
är den som angär Bruk och Bergwerk,
uti 7 F af andra Artikeln intagen. Bcrgshandtcringen
har ej allenast cn stor inflytelse pä Handelswägen,
utan ock, säsom Landtmannens förnämsta afnämare
ett sä nära sammanhang med Rikets Åkerbruk
och Landtstötsel, att detza häda buflvudnär.ingar med
hwarandra dela uppkomst och förfall.
Oen stada kriget och cn instränkt utrikes handel
förorsakat Bergsrörelsen är oberäknelig, och Näringsidkarncs
klagan deröfwer, härrörer icke ifrän vtälighet,
utan grundar sig pä uppenbara i alla RiketS
Jernwägen- synliga werklighcter. Icke ligger Näringsidkarens
rikedom uti sjclfwa warumängden allena , utan
i den penningesumma han genom försäljningen kan erhälla
hwarigenom ocksä näringen stall widare dsifwaS
vch fortsättas.
Jag för min del anser, k detta kinkiga ämne,
att sedan Bruksägares och Bergsmäns hemman
och tillhörighcter i Jord och Ägor blifwa uppskattade
och procent derföre utgjord, och Medes icke mera än
Privilegierne äkerstä, de icke i annan män med afgift
böra
906 Den 2Z September.
böra beläggas, än som smakar emot ben mer eller
mindre winst idkarnc tillffyndas. Den beror cj allenast
af en snar iffsättning utan ock pä Jcrnprjsernr.
Är detta ester önffan ^ sä kunna de mera understödja
Riket, men i ett motsatt förhällande wore det bädc
orättwist och för Rikets allmänna bästa skadcligt, att
öfwer höfman belasta dem. För att härutinnan träffa
bet som man kallar Lagom, fär jag föreflä, om icke
cn Tariff kunde uprältas, huru mpcket wid föränderliga
Jcrnpriscr borde för sjelfwa smidet i Bcwillning
erläggas, sä ställd och grundad, att dä priserne äro
sä läga att ägaren sjelf icke har nägon winst, harr
dä mä njuta lindring , men att afgifterne Hkas efter
som försäljningen tilltager och blifwcr förmonligare,
härwid likwäl de Bruk särskildt ansedda , hwilkas Jern '
i anseende till sin synnerliga godhet alltid säljcs och
rväl betalas.
Till benna Tariffs upprättande äga tvi kunnige
Bruksidkare inom Vcwillnings-Utskottet, som detta
arbete sä mpcket säkrare kan anförtros,'som de äro
kände för sä patriotiska tänkesätt emot Konung och
Fädernesland, att de för ingen del neka det understöd
skäl och möjlighet medgifwa, men ocksä nitälska att
en sä Riksgagnelig näringsgren mä kunna upprätthälkas
ifrän det fall hwarmed den ännu hotas.
c:o Bewillningen af ätskillige Maniifackurieoch
Fabriques-Jnrättningar som k 8 § uppräknas, bör
rväl icke helt och hällit för fasta Egendoms - Uppskattningen
förswinna, emedan de kunna pä lika sätt som
handel och handtwerkcrier, driftvas dels uti hyrda gärdar,
dels uti tomtplatser i Städer och pä Landet af
obetydligt wärbe, men grfwa mycken inkomst, och ut!
ibkarenS Hand utgöra en förmögenhet. Säledcs syneS
> denna
Den 25 September. 907
denna §:s Bevillning böra bibehällas, men likwäl
kunna undcrgä en närmare granskning och afgifterne
dels fortfara, dels nedsättas allt efter hwad hwar och
en inrättning finnes skäligen käla.
6:0 Bcwillningen af Qwarnar, som uti 9
§ af 2:dra Art. i förra Bewillniugs-Fdrordniugcn upprepas
, lärer komma akt fbrswinna och innefattas uti
ben procent, som i nion af Qwarnarnes uppskattade
wärdén kan komma att erläggas.
7:0 Beträffande äter de lägenheter 10 § !ir-^
nehäller, och först Kougsgärdar, sä kunna de, som
enligt sednare Författningar blifwit bortarrenderade
och genom anställde öppna Auctioncr till högsta möjliga
Arrcnde-afgift uppbragte, hwarken uppskattas till
deras wärdén och procent deraf utgöras, eller arrendcinnchafwarcn
med högre BewillningS - afgift skäligen
belastas, än den Kongsgärdarne wid auctionen utgjorde,
och Arrendatorer»! borde känna.
Deremot kunna de Kongsgärdar och andra Kronolägenheter,
som för flere är tillbaka blifwit bortarrenderadt,
det ware sig pä witz tid eller under perpe-e
tucle besittning, täla den BewillningS - afgift första
och andra Momenterne i denna § utsätta.
Angäcnde Skcppsbyggerierne sä synas de kunna
käla skälig afgift enligt hwad zrdje Mom. före.
skrifwcr, sä framt de icke skulle undcrgä uppskattning,
hwilket i anseende till den föränderlighet uti mer eller
mindre förräd af byggnads- och andra ämnen, som derstädes
förekommer , swärligen torde läka sig göra, dolk
kunna detza BewillningS-afgifter lämpas efter nu wa,
rande tiders fbrhällande. Ve öfriga Werk och Jnrätt
.
ningar
903 Den 25 September.
ningar i denna Z uppräknas, torde kunna käla htvad
dem blifvit päfbrdt, och ej annat undantag härvid
bchöfwas, än att Actier och fruktbara Capikalcr, förhwilka
förmögenhetL-procent erlägges , böra för bcskattning
efter denna § wara befriade.
8:0 Angäende den lindring för Allmogen !
Kopparbergs Län och Härjcädalen som 11 Z utsätter,
sä bör den i anseende till denna Allmoges tryckande
belägenhet, wisst bibehällas , och Bewillnings, afgiftcrne
kanffe snarare ännu mera nedsättas, hvilket äfven
bör sträckas till Lapp-Allmogen.
.Bcwillningcn efter z Art. för fönsterlufter lärer
wäl helt och hällit böra försvinna, äfwensom den
Bevillning 5:te Art- till Krigsgärdens betalande utsätter,
säsvm inncbegripen under ben procent, som för
Egendomarnrs uppskattade wärdén kan komma att utgöras.
Dessa mina tankar angäende grunderna, för
ben tillkommande Bcwillnings-Zbrordningcn, bfwcrlcm»
nas till Högloft. Utskottets mognare pröfning, med an,
hällan att de sedermera mä till Riksens Högloft. Stän,
ders klens fä Utskottets betänkande ätfölja.
Det fbrcmäl jag dervid haft, och ben innerliga
önskan jag nu äter wägar upprepa, är att ehwad
grunder för Bewillningen Utskottet ocksä täckes antaga,
de icke mäge falla de fattige Folk-Classcrne för mycket
betungande, och e) heller stödja sig pä immaginaira
upgiftcr, utan pä sä säkra calculer, att det nödiga
Bcwillnings-beloppet med wisshet kan utgä, och Konungen
och Fäderneslandet icke blottställas för den wäda,
som c» pä osäkra grunder uprättad Bevillning kunde
> ' medföra.
Den 2Z September.
SV9
medföra. Skulle under striden med mägtiga fiender,
den titt Rikets.förswar och iippräkthällandc pä äknade
nödwändiga utgifts-summa förfela, sä wore ettdera Riket
förloradt, eller ock Konungen, om han genom fin
klokhet kunde nägvt förhala tiden, i nödvändighet genast
sammankalla Riksens Ständer, att ersätta den yppade
bristen. ,
Att döma af de underdänige försäkringar alla
Riks-Ständen hwar för sig glfwit Konungen, att tro»
get och kraftigt gripa honom under armarnc, till utförande
af det swära och högst wigsiga wärf, Han,
af kärlek för Folk och Fädernesland sig ätagit, att
afhälla sienderne, förskaffa Riket fred och äterföra
en förfwnnnen allmän lycksalighet, bör
man hoppas, att Riksens Ständer med den enighet
och bercdwillighet, fom ifrän uräldriga tider utmärkt
Swensta Folket, gilwa hwad fom fordras, och att hos
nägat Ständ, ingen sädan olycklig tanka nägonsin mL
uppstä, att undandraga sig ett skäligt deltagande, eller
att pä Swea Land aldrig mä inträffa, att ett
Aolk som söndrar sig sjelft, är nära sin upplösning
och förstörelse.
Skulle Utskottet tillstyrka, och Riksens Högkoflige
Ständer bifalla en allmän Egendoms uppstått-,
ning, enligt hwad i ödmjukhet bljfwit föreslagit, fä
were jag beredwillig» att i samräd med nögra af Utskottets
Ledamöter, som med iZoo ärs uppskattningar
haft befattning, utarbeta ett project sill förordning
derom, att Utskottets granskning underkastas.
Angäcnde Bcwillnings - Taxeringarne i Landsorkcrne,
och den kraft en del af Högloft. Utskottets Le»
damöter trodt kunna tilläggas Taxcringsmäniicns beslut,
att icke wara pröfning och rättelse underkastade»
sä
SIV Den 2Z September.
sä kan jag icke finna, att sädant med tvär nyligen antagne
Regeringsform wore instämmande. Efter 57 §
äga Riksens Högloft. Ständer ostridig rättighet, tvid
allmän Riksdag bestämma beskattningen, sä »väl till
sitt belopp som sättet huru den stall fördelas, och att
derom utfärda den författning de finna tjcnligast, men
deremot lärer »verkställigheten af denna Lag, äfwen sä
litet som af nägrazandra, kunna dragas ifrän Konungens
och ben Lagskipande Magtens tillsyn och rätttclse.
Dä i följe af yooch 107 Riksens Stän
der
sjclfwe icke kunna befatta sig med cnstildta twistcmäl
eller »verkställigheten af nägon Lag, Författning
eller Inrättning, sä lärer ännu mindre de i Socknarne
kringspriddc mänga Taxeringsmän , eller »lägra Compromissarier
kunna auckoriceras, att emellan Riksdagarne
cnwäldigt och med oätcrkallelig myndighet bestäm,
ma de afgiftcr, Konungens undersätare efter Bewillnings-Författningen
stola erlägga, utan fordrar ej
mindre Regerings-Formen än sjelfwa Samhälls-ordningen,
att den Skatt stylvig, som anser sig för högt
taxerad, eller det Kronans Ombud, som finner afgiften.
för ringa, mä äga rättighet att i laga ordning
underställa Skatlläggtiingsmännens beslut den magtens
pröfning och rättelse, som Förfaktningarncs »verkställighet
är anförtrodd, och stall maka- deröfwcr, att hwar
och en Samhällsmedlem derefter njuter sin lagliga rätt.
sippä denna grund fär jag för nun del i ödmjukhet
hemställa, om icke Bewlllnings - Författningen
mä härom sälunda inrättas, att sedan ortrns Skatkläggningsmän
utsatt hwad hwar och en Skattskyldig
enligt deras öfwcrtygelse bör i Bcwillnings-afgift Utgöra,
det mä bero af honom sjelf, eller den som förer
Kronans talan, ä behörigt ställe rättelse söka, om de
- anse
Den 25 Sepdember. ^ 911
anse sig dertill befogade, dock att icke i nägon händelse,
emot RegcringS-FormcnS liz Z, answarighct pä Taxeringsmänncn
yiä hwälfwas, eller be ens med förklaringar
bcswäras, utan twistcfrägan utföras af bägge
parterna allena, nemligen den skattskyldiga ä ena och
den som bewakar Kronans rätt ä andra sidan, uti hwilka
mäl de skattskyldiga synas ifrän stämpladt pappcrsafgiften
böra befrias.
Cnligk hwah tillförene warit manligt och för
de ffattskyldige ocksä faller beqwämligast, böra belwären
hos Landshöfdingen i orden ingifwas, hwarcfter'
han sedan swarande Parten blifwit hörd, Utslag ge»
nast meddelar, och i händelse, af mitznöje till Kongl.
Kammar-Collcgii pröfning förwiser, hwarifrän mälet mä
widare till Kongl. Majrts nädigste öfwerseende dragas i
fall nägon finner sig dertill befogad.
Denna Rättegängswäg, bör äfwen iagtkagas af
Revisorerne i Kongl. Kammar-Rätten, och de jämwäl
wara skyldiga att med sina anmärkningar wända sig
till Landshöfdingen i Länet, hwaremot Kongl. Kammar-Rätten
hädanefter icke bör tilläkas, akt med Taxeringsfrägor
sig befatta, utan dest Domsrätt, säsom af,
älder warit manligt, inskränkas till Uppbördsmäns och
andras redogörelse för uppburne eller emottagnc allmän,
na Medel. Hwad än widare Mantalsskrifningar och
afkortningar beträffar, sä anser jag för mip del, uppä
förut anförde grunder, att ingen directe befattning
kan Taxcringsmänncn dermed tilläggas, utan att de
derom redan utgifne, eller framdeles, utkommande Författningar
böra tjena till efterrättelse, sä att i frä,
gor om utestlitande isrän Mantal, och befrielse ifrän
Krouo-Utskyldcr, den säkerhet bäde för Kronan och de
Skatt
-
9l2 Den 2Z September. ,
Skattffyldige mä winnås, som af en föregången or»
tzcnlkljg granstning och pröfning bör förwänlas.
kirlc st Wetterstedt.
-Nägra Exempel pä ffillnaben utk Ägor och
Arm.Sncr emellan Hemman eller Mantal,
enligt de i Kongl. Lanbtmäteri-Contviret be»
fintligc Chartor och Ägo-Bcffrifningar.
Stockholms Län»
Rö Socken.
'RiLbp 2 hela Mantal.
Eker T. K.
bi T. 19 K. belöper pä ett Mantal zo: 25^-
Äng,
85: 8 gör pä ett helt dito 42: 20
Skog
84: - dito dito 42:
——115: xz;
Dito Socken.
Gullberg ett halft Mantal.
Äker
22: ' 1, gör pä ett Mantal 44: 2
Äng
59: -t, - - » 118- 8
Hagar
Ii: 8 - » » 62: 16
Skog
L97: Z - » - IZ94: 6
, --—1619;
west
-
Den 25 September. 9^3
westmanland.
Wäla Socken.
Wästra Äbp ett halft Mantal Frälse»
Mer T. K.
6: iz, bclhper pä ett Helt Mantal 12: 26
Äng
Z7 18 » - 95: 4
Hagar
4: 6 - , - 8: 12
96: lv
Mebäker Socken..
Fillinge ett Mantal Skatte.
Äker - - - 6z: 54
Äng och Lomtcr - - I04: 94
Skog, bättre och sämre - 1045: Zo
i2izr lZ
wärmeland.
' ' ' x > i
BorgwikS Socken.
Arnäs ett Mantal.
Aker och Äng tillsammans 68: 15
Skog , » s 2,54: 21
——-Z2Z: 4
Tredje Band. N.o 117, "8» Sam»
9iH Den 25 September.
Samma Socken.
Taserud ett helt Mantal.
Äker T. K.
72: 25, gör pä ett Mantal 145: 18
Äng
194: 3, ' - - - 388: 6
Skog
2IO0 - - - 4200:
473Z: 24
^ t ' ^
Gunnarskogs Socken.
Treffog Mantal.
Äker och Äng
95: 16, belöper pä ett Mantal 54: 13
Skog med flere Torp.
15,508:21, gör pä ett Mantal 8862: z
8916: 21
Sädana skillnader finnas tuscnbetalS i alla Rikets
Landsorter, hwilket bciviser huru orättwist och för»
fördelande för äboer pä swaga Hemman det more, om
Bewillnings-Afgiften blcfwe grundad pä Mantalsberäkningen,
och huru mycket klander och mltznbje en sädan
Bewillnings-Författnjng hoS en upplyst Allmänhet skulle
ädraga stg« ' ^'
Uglä
-
Den 25 September. 916
Uplästes:
Project till grunder för en np Bewill»
nings - Författning.
Ingen lärer kunna neka, att en BewillningS,
Förordning , om den annars stall hafwa nägon förtjenst,
mäste wara billig» enkel och möjelig att werk»
ställa. Billig blifwer den , om BewillningS - Summan
fdrdclas de skattskyldig? mellan, sä att hwar och en
efter räd och lägenhet däri kommer akt deltaga, enkel
om inga onödiga Titlar eller Articlar antagas, utan
alla afgiftcr hänföras dit de rätteligen höra, och mö»
jclig att werkställa, om desse bägge egcnstaper winnås.
Man bör säledes wid hwarje förcstrift, som i en sädan
Förordning meddelas, alltid hafwa ögonen fästade pä
hwad billighet och enkelhet kunna fordra, och sä widt
möjcligt är rätta sig derefter. Längre kan man i den
delen icke komma och mer kan ej eller begäras; men
ännu äterstär för ändamälet en sak af mysten wigt,
den, at med nägorlunda tillförlitlighet kunna calcule»
ra Summan, som genom Bcwillning stall utgä. Sta,
ten har stina wissa bestämda utgifter som under intet
wilkor kunna upstjutas. Följaktligen är det nödwän»
digt, att tillgäng till sädane utgifter iste manquerar;
och dä jag är fast öfwertygad derom, att -en Bewill»
ning af Riksens Högloft. Ständer iste äskås i annat
afseende, än för att disponeras till behof af nyssnäm»
de beskaffenhet, sä anser jag miss-calculer af största äf»
wentyr, och wägar för min del alldeles iste för brist,
det ena äret, räkna pä ersättning det andra. Skall
nu en calcul blifwa möjelig, sä mäste nödwändjgt de
personer eller saker, pä hwilka BewillningS - Afgifterne
läggas, af existerande Handlingar nägorlunda kunna
kännås; annars blifwer alt bemödande fdrgäfwes, att
gi6 Den 65 September.
pä förhand uppgifwa det belopp, som i anledning af
antagna Bewillningsgrundcr kan päräknas; och detta
tror jag likwäl warn sä alldeles' nddwändigt, att thy
förutan, Utskottet, efter min tanka, icke uträttat
hivad af detsamma wäntas.
Sälunda föreställer jag mig fåken, och för nu,
j öfwcrensslämmclsx med mina derom redan ytttrade
tankar till det Högloft. Utskottets Ledamöters närmare
pröfning i korthet framställa mina Bcwillnings - idecr.
.— Jag häller före, att en Bewillnings-Föroidning kan
inskränkas till blott 2 Articlar, i stället för de fem,
som iZOQ ärs innchällcr, utan hwad i samma Författning
bör förordnas om Taxcringarne, uppbörden,
Nied mera.
Den i:sta Art., som jag will kalla Personel
Bcwillning, anser jag böra beskatta hwar och en person
efter dest särskilta Samhällsegcnskaper, sä tillförstäendcS,
att en Embetsman, som har flere tjcnster
och dcrjämte icke allenast Bruk, utan ock Jordegendom
, bör anses till Personel Bcwillning för hwarje
tjenst särskildt, och dessutom särskildt säsom Jordägare
och särskildt säsom Bruksägare, likasom en Bonde,
hwilken, jemte den Hemmansdel han brukar, tillika
har till exempel ett Tegelbruk, bör betala särskildt som
Jordbrukare och särskildt säsom Tegelbruksägare. —
Alla Fruar och Hustrur wille jag inbegripa under den
personela Bewillningcn, som deras män erlägga; men
Enkor anser jag deremot böra betala lika med deras
aflidne Männer, sä wida de fortsätta dctzas handtering.
Barn af alla ständ, som fyllt is är, Studenter likwäl
undantagne, torde böra erlägga Personel afgift i
nägot witzt förhällande till den deras Föräldrar utgöra,
sä wida de icke äro i nägon skags tjenst, eller hafwa
andra
Den 2Z September. 917
andra NäringSyrkcn för händer, i hwilkct fall bc anscS
efter denna deras egenskap. Widare är Zag af ben
mening, att alt hwad Bewillning heter, sä midt möjligt
är, utsätter i bestämda Summor, sä att sä litet,
fom ske kan, mä pä taxering ankomma, samt att föröfrigt,
: fräga om sjclfwa författningens form, en Alphabetisk
ordning iagttagcS ivid alla tillfällen, der ben
kan bchbfwas.och anwändas.
Med iagttagande af dctza generella grundsatksar,
förestär jag, att personella afgiften mä utgä pä
följande sätt: ^
Af Civile och Militaire samt Hof- och Stall»
Staternc efter hwarS och ens Embetcs och Tjensts tvär»
vighet, med det afseende ä wilkoret!, som derwid kan
göras, men förswinncr när deras tjenst uphört. Af
Ecclestastigue-Staten pä enahanda sätt, som 1800 ärS
Bewillnings-Förordning föreskrifwcr. Af EmbctS - och
Tjenstemän hos Borgerskapet i Städernc efter samma
grund, som af andra Civila; men hwad Borgerskapet
sjelfwe widkommer efter taxering,»grundad pä deras
mer eller mindre widsträcktare och lönande rörelse, till
hwilken ända z grader, liksom i ofwannämde Förordning,
kunde fastställas, med skyldighet för Taxcringsmännen,
att icke anse nägon under minsta graden
, men rättighet att gä utöfwer den högsta , om skäl
dertill skulle wara för handen. — Af ägare till Jord
utan afseemde pä betz natur, och hwarest den är belägen
, sä wida den finnes i Ridderskapets och Adelns,
Presterskapets och Borgerskapets eller andre StändSpersoners
händcr, nägon witz afgift för hwarje helt Mantal
och proportionaliter för större och mindre. Af
Bönder utan ätskillnad antingen de bruka egen eller
andras Jord,, likaledes en witz afgift, som i sä mätto
borde
918 Den 2Z September.
borde rätta sig efter Hemmanens storlek, akt hwad be
som hade ett halft Hemman och derunder komme att
betala, bkades med procent för hwart fjerdedel? Man.
tal de hade deröfwcr: Af Toppare jemwäl en wist af.
gift, lämpad efter Torpens beskaffenhet: Af Betjente
och Tjenstefolk ej mindre hos Skändspcrsoncr än Allmogen
wista afgifter allt efter deras tjensters egenskap?
af Sockne-Handtwcrkare, Bruks.Arbetare, Härads-, Svck.
ne-Spclmän med flere arbetare i Städer och pä Landet
äfwenledcs wista afgifter, samt ändteligen: af dem, som
icke kunna hänföras till nägon af förenämnde Closter,
samma afgifter, som erläggas af dem, med hwilka de
närmast kunna jrmföras.
Den 2:dra Artikeln, som kunde heta Bewillning
af Näringar, hwartill jag räknar inkomster af
Löner, Egendomar, Landtbruk, Hus i Städerne, Jnrätningar
m. m. skulle efter samma generella grundsattscr,
som härofwan wid i Art. äro nämnde, allenast med det
undantag, att inga till 15 ärs älder komne Barn,
ej eller Tjenstefolk, Sockne.handtwerkare nied flere, u.
tom enskildt förmögenhet, i denna Artikel komma i frä,
ga, beskatta alla öfriga efter deras spnbara förmäga
pä följande sätt: ^
Alla Civila och Militaira CmbetS« och Tjenste,
män efter en wist procent af deras löner med skillnad
emellan Contante och indelte Löntagare, ungefärligen pä
sätt 18O2 ärs Förordning wid handen gifwer; dock
utan progrestion: Ecclesiastique - Staten efter samma
grunder som äro följde i nystnämnde Förordning, Stä.
bernes Magistrats.Personer och Betjente pä lika sätt
som andre Civila Embets - och Tjenstemän; men Bor,
gerskapet sjelfwa i och för den Näring de drifwa efter
Taxering, i hwilket afseende, jag fbreflär likasom i 1
Art.
Den 25 September. 919
Art. Z grad. för Grosshandlare, Handelsmän, Fabrlqueurer
och Bryggare, samt äfwen sä mänga för alla slags
»Handtwerkare med samma förbindelse och rättighet för
Taxeringsmännen som i 1 Artikeln: Ägare af Jord i
hwars mans hand den finnas mä, ägare af Bruk,
Manufacturier och alla andra stags inrättningar, skulle
betala en wiss procent af samma Jords eller D-uks
eller Jnrättnings-wärde, utrönt genom Taxcringsmän,
nens estimation, hwarwid borde iakttagas, att ingen
sädan estimation af Jord och dcrpä anlagde inrättningar
finge ske i förening nsed hwarandra, utan att Jorden
wärderades för sig sjelf, utan annat afseende ä
Inrättningen än en beqwämlig afsättning af skog och
andre Hemmanets produkter, sqmt Inrättningen likaledes
för sig sjelf utan annat afseende ä Hemmanet, än
möjligheten att derifrän erhälla missa för Inrättningens
bcständ nödwändiga behofwer. Widare skulle den minsta
Summa bestämmas, hwarundcr de sämsta Hemman
i allmänhet icke finge anses, Taxeringsmännen dock obetagit
att gä derunder, när synnerligen däligg Hemman
sig företedde. När sedermera öfwer hela Riket
dessa wärderingar blifwit wcrkstälte, som förmodeligen
ej sä hastigt kan ske; men hnnrtil likwäl om de widtagas
pä en och samma tid, ej bör kunna utgä öfwer
z Mänader, och när totala Summan utaf de frän alla
Län inkomne wärdcrings-längder more känd, är lätt
för Regeringen, att bestämma den procent som bör utgä.
Om jag considcrerar hwarje Hemman öfwer hufwud
till 2ooo R:dr, samt deraf beräknar blott en half
procent, upstär en tilgäng af circa 40 Tunnor Guld;
och jag bör tro att af alla tilgängar säsom personel
Bewillning, afgift af Bruk och alla flags Inrättningar,
Näringar, Capitaler, Löner ml m. ett sädant belopp
stall erhällas, att återstoden för BewillningS-Summan
920
Den 2Z September.
säkert kan utgä, utan akt för Jnwänarne blifwa sär»
dclcö betungande.
Wid besia wärderingar anmärkcs för öfrigt att
billigheten tycks fordra att om ett Hemman, Bruk,
Inrättning, Hus i Städerne eller hwar som hälst, som
blifwit upikattadt, är belastadt med intecknadt LÄi,
bör skuldenären wara berättigad att dccortera en afpasiad
procent pä den Summa han ärligen i ränta betalar
samt stuteligen att när upskattningen blifwit
gjord för alla lägenheter en gäng, kommer den att för»
blifwa dcrwid intill nästa Riksdag, sä att Egendomen
altid bibehässer detta onu8 i hwars hand den komma
kan.
Med Bewillnrng för innchafwande Krono-Lägcn»
heter samt af ätffilliga Societeter och Werk, säsom ock
för frugtbara kända Capitalcr, af Gästgifwerier, af
allmogen i Westergöthland som idka Gärdfari»handel,
af dem som utom Städerne drifwa loflig handel m. fl.,
kunde i anseende till grundernc, förhällas pä sätt i I82Q
^rs Förordning är förordnadt; och hwad Capitalist-:-  angär, sä twisiar jag mycket att deras okända förmS,
genhet kan ätkommas pä annat sätt, än att de pä ä»
ra och tro blifwa älagdc, att wid de ärliga Taxerin»
garne upgifwa den samma samt derefter en wisi pro»
rent betala.
Widare häller jag före, att Torpare, Inhyseshjon
och löst folk böra icke för ringa Taxeras, pä den
grund, att ofta är denna Folk-clasi i bättre wilkor, än
allmogen sjelf, och kunde leda till sjelfswäld om de icke
draga nägon tunga i samhället; men om nägon af desin
wid de smärre Mantals - Taxeringarne inom hwarje
Socken, som jag tror mig böra projektera, befinnes sä
fat.
Den 2Z September. 921
fattig, att han ej kan betala , bör en sädan utan widare
omgäng befrias.
Deremot bör tjenstefolk, som egenkcligast hörer
till Jordbruk och Näringar, lindrigast Tgxcras. Om
Taxeringarne för detta ändamäl är min mening den,
ätt de böra förrättas för hwarje Härad särskildt, pä
de tider Landshöfdingarne dertill utsätta, af z:ne besutne
Adelsmän, som wäjjas af de inom samma Härad
boende Ridderskap och Adel, af g Prester, som pä manligt
sätt af Consistorierne dertill förordnas, af Z i Häradet
boende besutne Skänds-pcrsoner, som inom dem
sjelfwa utwäljas, samt h af Bondc-Ständct som de sjelf»
we utwälja.
Ocha wäija inom sig sjelfwa en Ordförande
och biträdas under förrättningarne wid Prokocollet af
Häradsskrifwaren, samt i afseende pä andra nödiga up»
lysningar, af Krono-Fogden Dchutom kalla Landshöfdingarne
till samma Taxeringar, att med ytterligare
uplysningar Taxerings-Commihionen tillsända gä, 2:ne
Ständspcrsvner, tillika med Z a 4 Bönder ifrän hwarje
Socken,, alt efter dctz storlek, hwilka Sockneboarnt
kjelfwe äga att wid allmän Sockncstämma genom wal
utse. — Ledamötcrne Uti Taxcrings-Commihionerne, aflägga
wänlig cd och äga ensamme rätt, att uti de till
bergs pröfning'hörande frägor besluta; men de öfrige
tilkakiade StändSpersoner och Bönder hafwa endast att
meddela uplysningar, när de af Taxerings - Commihionen
äskas. För öfrigt äga alla i Häradet boende, svin
Taxering äro underkastade, frihet att pä manligt sätt
Taxeringarne bewista. Stockholm d. 16 Junii 1809.
Larl Ltellrm körner.
Lika
9L2 Den 2Z Gepteinber.
Lika lydande med det till Riksens HSglofl. Skön,
ders Bewillnings - Utskott ofwanstäende dag ingifna O,
rigina! intygar
8. O. Ingman.
Rörande be öfriga Bilagornas upläsning, upstod
inom Ridderskapet och Adeln nägon öfwcrläggning,
huruwida icke de af hwar och en särskildt, säsom hwilande
pä bordet, kunde läsaS, utan att man nu bchöfde
med deras upläsning borttaga tiden, häldst be in,
vehölle anmärkningar, gjorda för flera wcckor sedan,
innan projectct hunnit fullkomligen utarbetas.
Hans Exccllence Herr Grefwe
Kuutk, anmärkte att dä det ännu troligen är längt
till innan mälet till afgörande uptages, sä mycket mera
som ben beslutna tryckningen af Tabellen drar längt ut
pä tiden, kunde wisserligen upläSningcn nu upskutas,
hwarje Ledamot i alla fall obctagit, dä mälet förekom,
mer, att, om han funnit nägon af beha handlingar
wara af wigt, dem dä wid mälets fluteliga ventilation
till upläsning begära.
Ridderskapet och Adeln samtyckte härtill, och woro
dessa Bilagor följande:
Det af Capitaine» Kuvlenstjerns inlemnade
Förslag till grundernas bestämmande för en kommande
Dewillning, innefattar z:ne hufwudsakeliga afgifker
nemligen 1:0 en Personel, 2:0 en Progressive af förmögenhet
och Löner, ätföljd af en särskildt Äbo - afgift
och z:o en af behällne summan af lösören och fastighet
wid Boupteckningar och Testamenten; hwartill han
4:0 bifogar en underrättelse för Taxcringsmännrn.
Den 25 September.
923
Ilska Art.
personel Afgift.
Denne erlägges af alla till större eller mindre
belopp, och innefattar de afgiftcr som i förra Bcwillningen
wörö kände under namn as personel, Caractcrs,
och äfwcrflöds-afgifter. — Den utgör till det belopp
som framdeles wid Författningens utarbetande, dä De,
willningS»Summan blifwit känd, kan prdfwas nödigt:
1:0 Af alla Tjenstemän i män af deras Löner.
De som bekläda flera Embeten med Löner betala för
hwarje en Personel afgift. Debitering och Upbörd af
hwardera sker wid det Regemente, Corps eller Stat bär
lönen njutes.
Som anledning härtill upgifweS, att dä en
Tjensteman i sin person förenar flera i afseende pä
tjenstcrnas förrättande och Lönernas upbärande, tyckwara
skäl att han bör göra detsamma i afseende pä
afgifterne; till exempel en Regements Chef som tillika
är Hof» Marskalk, en Biskop som tillika är Pastor i
sina Präbende Pastorater, en Capitaine som tillika är
Kammarherre, betala serskildta pcrsonclle afgiftcr, som
för hwarje sädan tjenst med Lön är utsatt.
2:0 All sädan afgift förswinner wid afskcdsta.
gandet, men blifwer personen bcnädad med 2 eller fic»
ra graders förhöjning pä Caractcren utöfwer den för
hwilken han Staten tjent, betalar han i Personel af»
gift differencen emellan den, för hwilken han gjort
tjenst och ben, med hwilken han sedermera blifwit bcnä»
bad utan afkortning i den pcrsonrlle afgift honom
för deH förmögenhet tilkommer.
vet
924
Den 25 September.
Det tyckes wasa skäl, att dä en orsak uphör,
bör äfwen dep wcrkan förswinna. Sedan raan ej widare
nägon Lön af Staten ätnjuter, bör man icke nägon
afgift för fordom ätnjutcn Lön widkännas. Söker
man äter högre Caracter än en grad utöfwer den
för hwilken man gjort tjenst och hwarmcd man wid afffcdstägandet
för trogen tjenst kan benädas; sä är det
skäl, att man derföre till Staten betalar.
z:o'Dcn som aldrig warit ! Kronans tjenst,
men dock med Caracter blifwit benädad, betalar dabbel
afgift mot stna wcdcrlikar som äro i wcrkelig tjenst,
utan afkortning af ben pcrsoncllc afgift samma'Man
för stn förmögenhet tillkommer. Enligt förra Bcwillnings-Förordningen
har en sädan betalt sä wäl Carackers-afgift
som procent af stna wederlikars Lön. Den
nu förcstagne afgift är derföre icke obillig.
4:0 Hwar och en betalar särskilt utan afseende
om han som tjensteman eller caracteriscrad redan
personel afgift erlagt, en sädan afgift för stn förmögenhet
inom hwarjc Härad, Taxcrings-district eller Stad
där han nägon förmögenhet äger, hwilken lämpas efter
samma förmögenhets storlek, till exempel: Den som äger
ett helt Hemman betalar en R:dr. en ägare af 2
betdlar 1 R:dr 16 ss. en ägare af z betalar 1 R:dr.
Z2 ss. 0. s. w. sä att pcrsonelle afgiften ökas med 16
K. för hwarje- Hemman utan progression. Cn Härd
anses som ett Hemman. Denna afgift ätföljer Jordcller
förmögenhets-ägare, minskas om Egendomen styckas,
förswinncr om den fbrsäljcs och öfwergär dä pä
Köparen. Den debiteras och upbäres i den ort, där
fastigheten är belägen.
Om
-
Den 25 September. 925
Denna afgift grundar sig pä.ben sanningen, att
Skaten ej bör förlora derpä, att nägon af desi individuel'
samla förmögenhet. Dä m Tjensteman utom sia
Lön äger fastighet, wore det orättwist om han icke betalte
större personel Bewillning än en Tjensteman utan
fastighet. Personelle afgifttn för Tjcnstemannen tilhör
Lönen; jag förcstär derföre ofwaustäende Personelle afgift
af förmögenhet. Pä detta sätt är Kronans rätt
bibchällen och den personelle afgiftcn förswinner icke för
Kronan dä en Possessionat köpet flere gods, hwilket hitintils
fkcdt.
s:o Personer som endast hafwa Contant för-!
mögcnhct och sälcdcs för personel afgift äro befriade,
mäge af TaxeringSmänncn beläggas med en personel
afgift i män af den förmögenhet han anses äga och i
jemförelse med fastighets.ägare af samma förmögenhet.
6:0 Prästerskapets personelle afgifter utgä efter
samma grund, sv!y andra Tjenstcmäns, men som deras
Löner äro sä mpcket olika, torde en Classification i afseende
pä större och mindre Pastoraker hädanefter'! likhet
med förra Bewillnings-Förordn-ngcn behöfwas. De
som äga fastighet erlägga derföre serskildt personel Bewillning.
Skälen härtill igenfinnas i Pastoraternes 0,
likhet och de för 4:be Z anförde bewis.
7:0 Magistrats-pcrsoner och Borgare i Städerne
betala personel afgift efter samma grunder. 1:0 För
sina Embeten 2:0 för sin Näring eller handtering och
gro för synbar fast förmögenhet. Sälcdcs om en Magistrats-pcrson
endast har sin tjenst, betalar han endast
den dermed ätföljande Bewillning. Är han derjemte
Handlande eller Handtwerkare, betalar han dessutom
den personelle Bewillning samma rörelse i män af dess
widd
926 Den 2g September.
widd tillkommer. — Har han widare synbar fast E->
gendom antingen pä Landet eller hus i Staden, betalar
han widare den Personelle Bewillning samma
förmögenhet älföljer,
Dewiscn härföre äro redan anförde. Dä hus
i Städerne ej sällan är en bety: elig fast Egendom,
förcfläs af hwarje sädant en witz personel afgift i män
af dest storlek och wärde.
8:0 Bonde - Ständet betalar Personel Bewill»-  ning efter samma grund, dock sä, att alla som äga
eller bruka mindre Hemmansdelar än ^:dcls Hemman,
betala lika Personel afgift.
Likheten i afgift för Erkels och ^:dels Hem.
mansägare rätkwisas deraf, att består afgift efter 2
Artikeln blifwcr sä mpckct vbetydcljg.
y:o För Drängar erlägges lika afgift böhmen:
de tjena, sä snart de äro 18 är gamle. De
yngre betala mindre. För Pigor betalas hälften mot
en Dräng. För en Rättare eller Fogde, han mä kallas
hwad som hälst, betalas frän dubbelt till och med
sexdubbla afgiftcr mot en Dräng i män af Egendo»
mens storlek som han sköter. Ä en Egendom under
fem hela Hemman, mä en sädan begagnas eller ej;
men wid Egendomar derutöfwcr mäste för en sädaa
erläggas Bewillning. Bruks-Jnspcctorer och Bokhällare
betala äfwcnledis i män af Brukens storlek. BruksSmeder
erlägga lika asgjstcr m^d cn Bonde pä helt
hemman. Kohl- och Smcdjc-Drängar lika med andra
Drängar; Kammar-Jungfrur dubbelt emot Pigor. HuShällcrffor
tre gängor ben afgift som för cn Piga, och
för Demoiselle:- som hafwa inseende öfwer Hushällnin-en,
dubbelt emot en Hushällerska.
10:0
Den 25 September. 927
7O:o Tokpare pä större Torp, som hgfwa ökar
och göra 4 Oagswerken i wcckan, betala lika afgift
med en Bonde ä halft Hemman. z, 2 och I
Oagswerks,Torpare betala i proportion mindre. ve,
hwilka endast till stna Stugor hafwa Kähltäppor betala
lika med Drängar.
Sockne-Ejcrningsmän betala lika med Brukare
af helt Hemman. Eärdshandtwcrkare dubbelt mot
Drängar.
11:0 Mölnare wid skattlagd? Qwarnar, som
mala för Tull-kappc ät Qwarnägarcn, betalar för ett
par stenar, som ej gä hela äret, lika med half gärds
Bonde, för 2 par dubbelt, 0. s. w. venna afgift
jämkas efter som de gä längre eller kortare tider; för
hwarje par som gä hela äret, betalas dubbelt. Äger
Mölnare Qwarnen sjelf, betalar han i Personel Bewillning
dubbelt mot hwad för hwarje fbrhällande utsatt
är. Skälm till de r förestående z paragrapher
sörcslagne Afgifter äro sökte i de ikattfkpldiges mer
och mindre lätthet att finna bergning. Arbetssbrmäga
är ett Capital, som enligt 2:bra Artikeln ej kan beskattas
; ben mindre förmögne Classen fär säledes endast
afgifter efter denne; de böra derföre ej blifwa för
läga, pä bet Stats - Verket pä ben talrikaste FolkClassen
e) mätte göra för stor förlust.
Att fbreflä Personel Afgift för alla, skulle
blifwa för widlpftigt. Erunberne lära af det anförde
wara tillräckligt utredde. Lön- och Betalnings-Afgifterne,
Slottshjelpen och Medicinal-Fonden äro härunder
inbegripne.
2 Art.
923 Den 25 September,
. „ 2 Art.
Om Afgifter af Förmögenhet, ware sig i Jordbr,
iksröiklsc Handel, Fabriquer, Löner eller utcstäende
Capitalcr.
1:0 All synbar fast Förmögenhet wörderås och
taxeras i det Härad, Taxerings - District eller Stad,
där samma Egendom är belägen.
Sedan genom en sädan npskattning hwar och
ens förmögenhet blifwit utrönt, erläggcr han derföre en
progressiv förmögenhets - afgift utan afseende ä hwad
han annorstädes äger, men dä en del egendom är af
den natur, att dess wärde swärligen kan finnas säsom
t. ex. Stadsmanna »Näringar, beläggas, dessa med en
afgift i män af deras widd efter de grunder, som 1800
ärs Bewillning föreskrifter.
Bruks-Egendomar bibchälla deras Classisication
och beläggas med en afgift i Skeppund Stängjern till
wisser procent af deras Hammarskatt, med afseende ä
priset för Stångjern och med afdrag af ^:bel ä det
Bewillningsjern 180O ärs Förordning dem älägger, i
anseende kill ben npskattning de under Bruken hörande
Hemman serskildt undcrgä; t. ex. ett Bruk af första
Classen som enligt iZoo ärs Förordning betalte 6 procent
af det efter Hammarskatt tillätna smide, sär ^:del
afdrag för Hemmanens Saxation och betalar säledeS
dä jernprisct är 11 R:dr s procent, tvid io R:drs pris
4 procent; wid 9 R:drS pris Z procent; tvid 8 R:drs
pris 2 procent, och wid 7 R:drs pris 1 procent.
Till utrönande af Fastighets wärde, fbrcsiäs en
Llassification för Lunnelandet efter de grunder, att
en
Den 2Z September.
929
en tunnaS ärligt utsäde i Jörb, som anses gifwer 8:de
kornet anses i wärde till - - 266: H2.
1 TunnaS utsäde i Jard som gifwer 7:de kornet 2Z,^: i6«
I Tunna dito i Jord som gifwer 6:tc kornet 200: ,
I Tunna dito i Jord som gifwer s:tc kornet 166: Z2.
I Lunna dito i Jordsom gifwer 4:de dito izz: 16.
1 Tunna dito i Jord som gifwer g:djc dito ivo:
Härunder indcgripes Höbvrdct i afkastningen, sa ak in,
tet därförc serskildt bcräknaS. Till undwikandc af widlyftighet
mäste all Jord wid ett Hemman hänfbraS under
en Clatz, och ett medium uttagas, ehuru dcrwid '
kan finnas nägrc tunneland, som anses gifwa 6:te och
andre Ztte kornet. Äger Hemmanet Skog till afsalu,
Fisken, Husbchofs-Qwarn, Säg eller andre förmäner,
dcräknas afkomstcn däraf till Capital efter Taxeringsuiännens
bcprbfwande. Sälcdcs dä ett Hemman af
till ex. 10 Tunnör ärligt utsäde fbrckomnicr till Larering
i en Jord, som anses gifwa 7:de kornet, Mul»
tipliceras ro med 2ZZ: 16, som wisar Hemmanets
wärde wara 2ZZZ R:dr 16 st. Har samma Hemman till
ex. ett Fiske som renderar 16 R:dr, ökas Hemmanets
wärde med ett Capital af 266 R:dr Z2 f., dä dek
blifwcr tillsammanlagdt 2600 R:dr.
Stadsjord uppskattas till Tunneland efter sam»
ma grund. — Hus i Städerne wärbergs efter Brand,
försäkringswärdct, där det anses lämpcligt, men ! widrigt
fall efter lika goda Hus och Tomters försälj,
ningSpris.
2:0 Af all sälunda utrönt förmögenhet ärläg»
ges en afgift således: att den som äger 100O Ridrs
Capital och derunder, betalar z6 tz. för loosrdet och
proportionaliter för mindre. Ocn som äger frän ioov:de
lill och med -evOOtde R:dr, 42 ss. för ie-oO!dct; därTredje
Band. 119, 122. ifrån
SZ0 Den 25 September.
jfrän till och med lo:ooo:de betalar 1 R:dr för
iooo:det; därutöfwer till och med is,ovo:de, 1 R:dr
6 k. iooo:det; därutöfwer till och med 20,000 R:dr,
I R:dr 12 §. för iOoo:dek>; därutöfwer till och med
40,000 R:dr, 1 R:dr IZ för iooo:det; därutöf.
iver till och med 6o,0oo:de, 1 R:br 24 b- iooo:det;
därutöfwer till och med 8o:ooo:de R:dr, 1 R:dr zo
tz. för iooo:det; därutöfwer till och med 100,000
R:dr, 1 R;dr z6 h. för iooo:det; därutöfwer 120,000
Rrdr 1 R:dr 42 h. för iooo:det.
För att wcrkställa principen i hela sin widd,
torde Bruk undergä enahanda wärdering med annan
Fastighet, sä att till ex. ett wärde fixerades för 600
Skeppunds Smide j i:sta, 2.:dra, > z:dje,
och b:te Clatzerne, och af detta wärde borde en progressiv
afgift i män af större eller mindre Skeppundtal
erläggas, men i betragtande af det lidande benn»
handtering de sedare ören undcrgätt, har jag uttagit
deras afgifter pä sätt i:sta § föreskrifwer.
Det. torde behöfwa förklaras ur hwad skäk jag
tillstyrker en progressiv Förmögenhets - afgift. — Bewillning,
lika som alla andra utgifter, kan icke hafwa
annan grund, än de förmäner man däraf drager.
DL detzc bcstä i säkerhet om Egendomens oqwalda ätnjutande,
sä följer, att ben som större Egendom har,
bör större Dewillning erlägga, mm icke att samma
afgift bör blifwa progressiv. Dä härtill kommer den
allmänna tankan, att en progressiv beskattning qwäfwer
industrien; tpcks detta blifwa sanningar, dem
sjelfwa billigheten ej kan bestrida, utan att beskyllas
för orättwila. — Men förhällandet blifwer förändradt
unden, en annan synpunkt. Skylldigheten att bidraga
till Staten, tycks först wrdtaga dä, när en indi
,
vidueS
H '
Den 25 September. 9zr
vidues Egendom är tillräckelig, till fyllande af Naturens
första fordringar. Om den fattigare och talrikaste
Folk-classcn belägges med utgifter, hwilka göra
betz Egendom otillräckclig till desse behof, fär ben en
kallsinnighet för Statens beständ eller obcständ, svin
snart kan bereda ett allmänt fall.
Sälcdcs tycks bäde försigtighet och rättwisa för»
dra, att ej utöfver gränsen af ett mbjeligt utgörande
beffatta denna Folk-Class. Oä fbljagteligen afgifterne
för mindre förmögenhet icke fä utsätta- till högt he»
lopp, och en sädan afgifts förökande i proportion af
större förmögenhet ej lämnar tillgängar att fylla Statens
närwarande behof, mäste de annorstädes söka-.
Hwar skola de dä finnas? Wid öfwersigt af de FolkClasser,
som till Statens behofwer kunna contribuera,
finner man en del i dek skick, att de utom dek nödwändiga,
njuta ett eller annat öfverflöd; en annaa»
som utom desse sednare ärligen samla ett mindre Capital,
och stuteligen dem, som ärligen ätminstone borde
kunna öka fin fdrmögenhet med större Summor;
alla desse hafwa en förbindelse, att bidraga till Statens
beständ, grundadt i deras mer eller mindre lidande
wid en allmän undergäng, och denna förbindelse
wisar sig i samma progressiva förhållande som deras
förmögenhet. Wisserligcn skola ej desse knota öfwer ra
afgift, den Statens beständ fordrar, och hwilken es
annorstädes kan finnas, hwilken i afseende pä deras
inkomster är mindre tryckande, än Ven 7ägare afgiften
för en mindre förmögen och genom hwilken de bereda
egen och efterkommandes wälfärd, Rikets sjelfständighet
och Fäderneslandets beständ.
z:o Att wid förmögenhets uppskattande tillära
afdrag för bewiSliga stullbet, äx en billighet, hvilken
-
932 Den 25 September.
ken dock, ehuru funnen af förra BewillningS-Ulskvltek,
aldrig kunnat weikställas. Del har warit ett mäl,
hwilket man f: ugilöst efkersträfwat; Ehuru försäkrad
att mina bemödanden skola röna famnar öde, förniodar
jag dock, att hwarjc medel som närmar oh lill betta
mäl, ej äro alhclcs frugtlöst anwäuda. Är det billigt,
hwilket ej kan sättas i fräga, atttöcwisliga skull,
ber fä asdragas, sä tycks deremot Statens intcresie
fordra, att en sä medelst hos längifwarc» blottad förmögenhet,
ej bör blifwa utan afgift. Bör dä samma
Taxerings-Commisston, som om en sädan förmögenhet
fäkt kunskap, den sannia med afgift belägga; sä före,
kommer i afseende pä Längifwarcns ofta betydeliga af,
lägsenhet, en Taxation wib hwilkcn hail ej kiiirde wara
närwarande; skulle äter famina upptäckte förmögen/
het meddelas frän den ena Taxerings - Rätten till en
annan, blcf omgängcn widlyftig och kanske äiidst utan
ändamål. Med anledning häraf fär jag förcflä, att
Bcwillnings- Förordningen jämte det hon förbant den
ikattskpldigc att erlägga fulla beloppet för dest synbara
förmögenhet, hon kemnade hwarje Läntagare rätt, att
tvid Räntans erläggande afdraga ^idels eller half prv- ,
cent, säsom af honom utbetald Bewillning. vetta
förslag möts af det inkastet, att löntagaren utan detta
afdrag fär widkännas hela afgiften, sä wida han
will undgä att se Eapitalek uppsagt. — Är Längifwarcn
nog orättwis att sädant fordra; sä händer Löntagaren
ingen ting annat, ätt hwad i alla tider händö,
han fär betala för det han lyser med mcr förmögenhet
än han wcrkeligcn har; ruinerad kan han dcrigenom
sä mycket mindre kalla sig, som han wid Egendomens
inköp nödwändigt bordt beräkna, att hela Bcwillningcn
tillkom honom, emedan förre Författningen
ej tillät nägok afdrag för skulldcr. Säsom tröst för
lv fölunda förment oräktwisa, bör han ej eller förglömma
-
Den 25 September. 9ZZ
glömma, att dä Längifwarcns Capital i afseende pä ett
stigande warnwärde ärligen försämras, stiger deremot
Län tagarens för den läntc Summan inköpte Fastighet.
Blifwcr Capitalct uppsagt, äger 'Läntagare»
ätminstone tillfälle att af sista ärctS ränta afdraga
Bewilluing.
Är pä andra sidan Längifwaren billig, lemnar
ett afdrag ä Räntan, som i flere afsecnden är skäligt,
sä njuter Läntagarcn en rättlvisa som e) steddc, om
Förordningen alt med stillatigande fbrbigcck.
p.o Alla Milikair och Civile Tjenstemän med
indelt eller pcnninge - löner erlägga Bcwillning efter
1802 ärs Förordning och den deruti utsatte progression.
5:0 Niffoppar med flere af Ec.clesnstique-Staten,
som hafwa wcdcrlag och Krono-io:dc, betala de
som hafwa till och med 622 T:r, 4 procent; de som
hafwa till och med 800 T:r, s procent, dcröfwcr 6
procent. -P.stores med Pastorater af 20 hela Hemman
och derunder, betala för hwarje efter ti Art. Z
§ i i8oo ärs Dcwillnings - Förordning. — Frän 20
till och med zo Hemmans Prstorater betala 2 fl. mera
för hwarje Hemman. — Frän zo till och med 4c),
4 fl. utifwer htvad samma Förordning för hwarje Landsort
utsätter, 0. s. w. 2 fl..förhöjning för hwart io:de
Hemman. Härwid anmärkes, atr Skärgärds-Pastoratcr
och sä kallade Finn-Hemman alud anses, som wero
de belägne i den sämsta orten, och progressionen börjas
efter den derföre utsatte afgift.
6:0 Af Manufacturie - och Fabrique-Inrätt»ingar
jämte Städcrnes Dorgerskap, erlägges lika afgift,
9Z4 Den 25 September.
gift, som 2:dra Art. i I8oo äkS BkwlllningS-Förordning
utsätter, med progression för de större.
7:0 Qwarnar wörderås som annan Fastighet
i män af deras afkastning; hwilkct efter medelpris
förwandlas i Capital, hwarefter deras wäxde bestämmes.
— Detta wärde upptages bland Ägarens öfrige
förmögenhet, hwarä afgift utgör.
8:0 Alta Krono -Lägenheter och Werk , som k
rr Art. IO Z af I80Q ärs Bewillnings - Förordning
öro beskattade, komma wid den nya Förordningens utarbetande
att granskas, huruwida de af Taxcringsrnännen
kunna wörderås, eller en bestämd afgift af dem
bör erläggas.
tz:o Oskiftad förmögenhet, äfwen som den,
Hwllken äges af flera Zntercssenter uppskattas tillhopa
som den ägdes af en.
io:o Af hwarje hett Hemman erlägges utan
afseende pä dest Natur eller godhet en Äbo-afgift af 2
R:dr, hwilka Brukaren betalar; mindre Hemmansdelar
betala i proportion mindre. Torpare betala ef,
ter förra Förordningen.
venna afgift anser jag nödig att bibchälla as
ordsak, att betz uteslutande skulle werka ett betydeligt
öestcit i Summan. — Dä en större tillökning i Be«
ivillningen nödwändigt fordras, lär med all omtanka
för den mindre förmögnes lindrig? beskattning, desi förre
afgifter ej böra minskas, dä den förmögnares undergSr
en progressiv förhöjning.
Den 2Z September. 9Z5
n:o Kungsgärdar, som innehafwas under
Arrende pä flere Srs tid, uppffattas som annan Förmögenhet.
— Ä den gifne Förmögenhets-Summan afdragcS
ett Capital swarande efter 6 procent emot dek
Arrende, som till Kronan crläggeS och af återstoden erlägges
Bewillning lika som af egen Fastighet. — Till
ex. om KungSgärden uppskattas till 16,666 R:dr Z2
fl., och derföre i Arrende bctalaS soQ R:dr, afbrages
8ZZZ R:dr 16 fl. ä den fundne Uppskattnings - Summan,
och för ätcrstoden 88ZZ R:dr 16 fl. betalas Bewillning
som för egen Fastighet,
12:0 Alla i benna Art. wreslagne progressive
afgifter öro endast fbrstagswis till ungesärlige fdrhäl»
landet af deras stigande uppgifnc; wid författningens
utarbetande komma de att granskas, jämföras och
-cmnkas.
z. Art.
Om afgift af Egendom wid dödsfall.
1:0 Af behällne Jnventarii-Summan wid Bouppteckningar
erlägges af fjermare Arfwingar än Maka
och Bröstarfwingar i Bewillning 4 procent.
2:0 För särskildta Testamenten till nägon enskildt
Brbstarfwinge dä flere finnas, erlägges i bcwillning
för Fast etter Lös Egendom, 2 procent. Fjermare
Arfwingar betala för sädan 6 procent.
z:o För förläningar pä lifstid betala Enka
eller annan Brbstarfwinge, 2 procent. Fjermare eller
vbestägtadc personer, 4 procent.
Alla
'Dcn 25 September.
Alla dctzc afgiktcr ä fastighet bergnäs efter
det wärde Taxcringsmännen i afseende pä dcn progressive
förmögenheten derä Utsatt, utan afseende om Ärfwingarne
till sin efterrättelse ett mindre warde derä k
Boupteckningen upptagit. — Hwad omständigheter svin
fordras stil controllerande af defc afglftcr, kommer
tvid Förordningens utarbetande närmare att bestämmas.
4- Art.
Om 'Taxeringen.
r:o Lill Tareringsrnän ä Landet kallas af
Landshöfdingen z Adelsmän, hwilka innom Häradet
eller Taxerings - Districtct hofwa Fastighet eller Boställen.
Finnas icke sä mänga, kallas bcsliktne Ståndspersoner.
Consistorium kallar g Prester, som hafwa
Boställen, och Krono-Fogden z besutkne Bönder. Landshöfdingen
eller dcn han förordnar, för ordet, dock titan
rösträttighet.
Sä länge den Lagstiftande Magtens representation
wid Riksdagar ej blifwik förändrad, anser jag
hctänkeligt, att efter nägon annan grund organisera
Laxcrings-CowmiSsioncrne. Dcn förändring jag föreslagit
i afseende pä Ständspcrsoncr, dä Adelsmän ej
finnas, grundar sig derpä, att om en Adelsman frän
annat Härad tillkallas, kan han ej känna den Egendom
som bör uppskattas.
2:0 Tarerjngsmänncn, som pä Riksens Stän'
ders wägnar förordnas, att wcrkställa deras författning,
tarcra hwar och en efter sin öfwcrtpgelsc och
Förordningens ordalydelse utan att answakighct. De
pfgifter som bestämt äro utförde, undcrgä ingen pröf>
vings
Den 2Z September. 937
liing, de äler, som efter granskning börapäföras, fixeras
efter de flestas dfwertygelsc. —, Finnes tänkesätten
delade, voteras p^r Laynds. Skulle genom nSgon^
Taxeringsmans utcblifwandc alparighet uppkomma , blif.
wcr den tankan stänbande, som tillskyndar Kronan
största förmäncn.
sifwer de afgiftcr som sälunda stadfästas, mä
ingen äga rätt'att göra anmärkningar annorlunda, än
hcmställningswis till samma (kommission, hwarä den
gör det afseende den för godt finner. Den staktstpldi,
gc ware närwarandc att sin rätt öcwaka och nödige
upplysningar aflemna, eller stylle i widrigt fall sig
sjelf.
Ordföranden dcwake att rättwisa sker sä wäs
Kongl. Majit och Kronan som den skaktskyldige. —
Finner hail till nägon deras stada Förordningens ordalydelse
misjförstädd, aflämne han dcröfwcr sin tanka;
gör Commihion icke härä afseende, mä han deraf lemna
Riksens Ständers Ombudsman del, som i Laglig ord,
ning därmed förfar, dock utan answarighet för Laxeringsmäll
lien.
Z 0 wägon för fattigdom oförmögen, ware
han stylvig sädant inför Taxerings-Cvmmisjion bewisa,
dä han mä i sina afgiftcr lindras eller frän afgift ute,
sinkas, men om afkortning i en redan päfbrd Bcwillning
ästundas, bör ben i Laglig ordning sökas.
4:0 Bättre ordnings winnandc wid Mantalsskrifningen,
hwilken till stor del grundlägger Taxeringen,
är af wcrkUig wigt. — Huru den stall ärnäs,
underställes närmare bcpröfwande wid Förordningens
utarbetande.
Llkc^
933 Den sg September.
Likalydande med det till Riksens Högloft. Ständers
Bcwillnings-Ukskott den 10 Juni! 1809 inlemnade
Original, bestyrker.
6. Ingman.
Utdrag af Protokollet hället uti Riksens
Höglofl. Ständers DcwilMings Utskott
wid Riksdagen i Slockholm ben 26:te
Julli 1809.
S. O. Herr Justitie-Rädet och Commenbcurm
Osgerbeim yttrade sig Munda:
Till protocollet:
" . 7 ' ' ' ' > V i
Sedan Herr 8ante8lon nu mera, sä widt sig
göra kätit, med all oförtruten möda, närmare utredt
de hufwudsakeliga grunder, hwarpä dess upgifna förslag
sig stödjer, till en Allmän Bewillning i Rikets nuwarande
bädc trängande och tryckande behof; och derwid
efter ben anledning Tabellerne lemna för serskildta
Classer, dels af högre dels af de ringare projcct-wiS
föreslagit, hwad en hwar, säsom ett minimum, syneS
kunna päföras, sig bestigande till 1 Million R:dr. och
hwaruti 1 Million personer komma att deltaga, och sä,
dant med ben förmodan och under den öfwertygelse, att
af de högre Classen,e, hwilkas Bcwillnings-afglftcr bor>
de bestämmas i mohn af deras ärligen behällna inkoinst,
dels utaf Landk-egendomar och dels af Bruks- Handels,
och Fabriques-rörclscr eller andra Inrättningar, kunde
med
Den 2Z September." 939
med säkerhet blifwa att päräkna ^ Million R:dr; sä
instämmer jag fbr min del med flere as Utskottets Herrar
Ledamöter, att om detta förslag kunds anses äkföl,
)a den säkerhet och möjelighct i tverkställighctcn, som
Rikets angelägna behof fordra, wore det wistcrligen dek
mäst rättvisa, dä en hwar efter sin förmäga och erkända
eller ostridig» förmögenhet, bidrag: till Rutts undcrderstöd,
samt tillika det enklaste i anseende till flere
Titlars undwikande, och jemwäl för Räkenskapcrne' och
Controllen det kortaste, som torde kunna upgifwas.
Men som de Bewillnings.afgifter hwilka skol»
utgöras, böra med tilförlitelighet kunna päräknas, pä
det Staten eller det werk, dit de böra ingä, och som
hafwa sina wista utgifter bestämde, ej mäga dertill sakna
en oumgängclig tilgäng eller ställas i den förlägenhet
att för en yppad brist afbida en osäker ersättning;
sä bör och likmätigt den plikt Utskottet tilhörcr, noga
tilscs och Lfwerwägas, om det ändamäl, som äsyftaS,
mä kunna med tillbörlig säkerhet pä det föreslagna sätt
stä att winna.
Den Summa som i Bcwillning kommer att fördela-,
är wäl ännu icke gifwen; men i betraktande af
Rikets nu warande belägenhet, genom äsamkade nya
skulder, tilökade utgifter, en inskränkt Handelsrörelse i
de flesta orter och bäde aftynade och nedlagdt Näringar,
samt dels förlorade och dels förstörde Prpvincer,
hwilka sistnämde längt ifrän att kunna bidraga till
Rikets hjelp, snarare tarfwa biträde och understöd, sä
framt de icke skola fbrgäs i nöd och elände, kan man
lätteligen utan minsta willrädighet föreställa sig, att
den Bewillning, som wid sistledne Riksdag blcf Skagen,
nu är otilräckclig och att dermed de behof ej kunna be*
sörjas hwilka fbr Riket äro omngängeligc, säsom ock,
940 Den 2g September.
akt ben Bcwillning som kan blifwa faststäld kommer
pä ctt känbararc sätt att träffa cn minstad folkstock,
än hittils stedt.
Följden lärer säledcs blifwa ostridig, att Herr
Lantessons försiag sä wäl i anseende till Minimum
som ölrrximun» mäste kkas.
Did Minimum förekommer likwäl att de rin,
gare och fattigare Classcrnc, som utgöra största delen af
Kikcis Jnwänare, i det närmaste redan blifwit päfbrde
jhwad de förut i Bcwillning crlagdt och torde derföre
föga tillökning dem kunna äläggas. — Det är derföre
pä lelaximum som hoppet af bristcrncs fyllande stall
Hwila.— Men hwad säkerhet will man wänke», att en
Bcwillning stall kunna till erforderligt belopp bestäm»
mar och ntgä, som bör grunda sig pä cn behällen ärlig
inkomst?
Den som nogsamt och med redelighek will upfylla
sin Medborgerliga plikt är ofta utur ständ, att
till den tid Taxeringarnc komma att förrättas, för det
förflutna äret upgifwa sin bchällning. — Är dek Landt»
mannen och en större Egcndoms-Jniichafware^ sä kunna
hans Spanncmäl och öfriga Productcr wara till
större delen vsälldc,-och följaktligen bchällningen icke
gifwen.
Ett lika förhällande kan äfwen inträffa med
Bruks - och andra Närinas-Jdkarc; Och för en Handlandes
widlyftiga rörelse, kunna ännu flera hinder
möra, att upgifwa sin bchällna winst.
Dessutom beror Landtmanncns och en Egendoms
Innehafware» inkomst af Ärswäxttn och Spanmäls-pri
sernrs
-
Den 2Z September. 94 t
serneS förhällandc; och samma omwäxling de är o underkastade,
kommer alksä Bewillningen att undergä.
Alka andra Näringar, beroende af tidernas skick
och olika omständigheter, en bunden eller fri rörelse, en
hämmad eller obehindrad Segelfart, äro jämwäl likställe
för ett lika ombytt, som nödwändigt mäste werka
en lika förändring i BcwillningcnS belopp.
Men detta är likwäl icke den enda owisthet,
wid en behållen inkomsts beräknande. Oä den ena kan
hafwa sin bchällning bcspard, kan en annan anwända
sin inkomst till nya byggnader, till kostsamma upodlin»
gar och andra widsträckta företag samt äfwcn kill äsamkad
skulds betalande. — Nägol band kan icke dcrpä
läggas; men hwad Cmuroll skall härä kunna sökas
och utrönas, och huru skall en Taxeringsman med bästa
wilja och redcligaste upsät att hwarken förfördela
det allmännas eller ben cnstildtas rätt, kunna ingä i
en hwars cnskildta hushällsgrenar, samt prbfwa och affluta,
hwad han bör och kan betala? Och när brist
pppas i den Bewillning som bör förwäntas och behofwen
kräfwa, hwilka icke upskof täla, huru stall den dä
stä akt ersätta?
Oct är uppä beha med mänga flera stäl^ som
Zag derföre, för min del, icke kan anse Herr 8ante8-  lons förslag befordra det ändamäl, som Höglofl. Utstottct
har att befrämja, och kan säledcs icke eller af
mig tilstyrkas. — Oet beror dock pä Höglofl. Utskottets
mognare ompröfwande, om mina twifwels näl icke
förtjena afseende och huruwida en säkrare biwcrcyacksc,
om en lyckligare framgäng häraf, än hwaruti jag stao»
nat, mä stä att förwanta.
Enred-»
942 Den 25 September.
Emedlertid förenar jag mig med de grunder»
till en allmän Bcwillning som uti flera serskildta och
till Högloft. Utskottet inlemnade Förslag blifwit upgifne
och hämtade ifrän dea synliga förmögenheten, sä att
Dewillningcn mä ankomma pä 2:ne Hufwud - Tittlar,
af hwilka den ena innefattar en personel afgift, dermed
sä wäl Lön - och Betalnings-afgiftcn, Slottshjcl,
pen och Mcdicinal-afgiften, som bfwerflöds- och de flera
serskildta afgifter, hwilka hittils blifwit utgjorde,
sammanfläs; och den andra en reel eller förmögenHetsafgift,
grundad pä Egendomars wärde, sä i Städcrne
som pä Landet, Löner, serskildt? rörelser och afkastnin
gar,
m. m. — Men huru beha förslagen i de delar,
der skiljaktighet finnes, mäga förenas uti ett sädant
beslut, som mä anses säkrast och lämpeligast, samt med
billighet och rättwisa närmast instämmande, det beror
af en widare öfwcrläggning, sedan Hbglofl. Utskottet vin
det ena och andra, stadgadt stna tankar.
O. L.
supra
Lx ?rotoco1Io
L. L. Ingman.
Utdrag af Protocollet, hället uti Riksens
Högloft. Sanders B-willningSUtskokt
wid Riksdagen i Stockholm
den I4tde September 1809.
S. O. Herr Borgmästaren upläste
»ch ingas ett sä lydande anförande'till Protocoilet:
Oen
Den 25 September. 943
Den Minimi - Bcwillning, !som detta Högloft.
Utskotts Beredning förestagit af Städerncs Jord, befinnes
mycket skiljaktig emot den principe, som i hela
den öfriga IVIinimi-beräkningen dlifwit följd, ätminstone
finnes icke uti nägon bel afgjftcn sä mängdnb.blad
tillagen öfwer den förra Beivillningcn: ben har dlifwit
indelt i z:ne grader, ben högsta 15 gänger, den dernäst
9 dito, och den lägsta 6 dito högre, än förr warit.
Jcmförcs häremot den tillökta Bewillningen pä LandtEgcndomarne;
sä är det högsta, som derpä är utsatt,
en 6 gänger högre, sedermera en Z dito, 1^ dito och
slutcligen en half gäng högre Bewillning, än hittilS
derföre utgätt, när härtill bifogas att 4>.del för det per»
sonela afgär pä Landet, och intet derföre pä Stadsjorden,
sä dlifwer disproportionen emellan dcssaS afgiftrr
än märkeligarr.
De upgifne skäl, hwarföre Stads-jordcn sä öf.
tverbrifwit upskattas emot Jorden pä La-ndet, är den
godhet, som hon skall äga emot den andra, och de lindrigare
onera den ätföljer; i det hela wägar jag tro
detta wara ett misstag, ty innan de Hemman hwaraf
SkäderneS Jord bestä, blefwo Städerne anflagne, wörö
be wäl icke af bättre naturlig beskaffenhet, än de andra
Hemmanen i allmänhet i samma tratt: SälcdcS om
de senare haft en lika brukning, borde de än hafwa
ett lika förhällande i godhet; härwid medgifwes likwäl,
att Statsjorden pä de fleste ställen dlifwit mycket förbättrad,
dels genom en kostsammare och bättre odlingSmethod,
och dels genom en ymnigare tilgäng af göd,
ningS-ämnen, dock olika efter Städernas beskaffenhet.
De större Städerne hafwa altid en större och lättare
tilgäng pä tjenliga ämnen till Jordbrukets förbättring,
än de smärre; uti de förra är en större folkmängd inom
en trängre krets, och en större frequence af främmande
folk
944
Den SZ September.
folks som bidraga dertill, och dessutom hafwa bkfle Staber
merendels icke mera jord, än wänga äf de mindre
och behöfva derföre upköpa mycket fourage till underhällande
af kreatur till sina hushälls-förnödenhcter, samt
hästar till sina körslor och bcqvä».lighcrer, detta ökar.
sä tilgängen af gödsel, att deras jord deraf kan fä
den styrka, som erfordras till den ymnigaste produktion,
men i de mindre Städer, där folkmängden icke är sä
stor emot dest jord, saknas dessa förmäncr, och derföre
undcrhälla de sällan flere hästar och andra kreatur, än
som af ägornas afkastning födas; säledcs blifva deras
, utwägar att odla föga förmänligare än i Landsorten
deromkring.
I anseende till de oner», som åtfölja Stads»
jorden sä mäste dess ägare 1:0 under den tid jorden
skall brukas, till en stor del emot dyr lega skaffa sig
Körare och andra arbetare, samt med mera kostnad bcsörja
stängselen och annan wärd af sina ägor, än man
pä Landet fär vidkännas, 2:0 efter ben natur jorden
ägde, innan Staden anladcs, till Kronan utgöra Äkcrjkatt
och Krono-Tionde, z:o till Prcsterfkapct tionde
och aflöning, 4:0 undcrhälla en sä besvärlig skjutsning
för hvarje sitt hemmantal, som öfwerstiger su 6 Han- ^
man vid nästa fkjutS-ombyte pä Landel, 5:0 hälla och
utreda öfwer twänne Krono-Bätsmän emot hvarje sitt
Hemmantal, eller ock derföre betala vacauce-afgift, dä
ett Hemman pä Landet merendels ej deltager i mera
än 2:trcdjcdclar i en Soldat, 6:0 i allmänna vägars
underhällande fä de ätminstone deltaga sä drygt som pä
Landet, och 7:0 fä de erlägga sä kallad skyltull för all den
afkastning dest jord gifven Wänne allt detta tilsamman
icke kan qvadrera emot Landt-cgendomarncS besvärligheter,
och för öfrigt kan Städernes jord pä längt
när icke anses äga de förmäncr, som ätfölja Frälsejord.
S anlkdlling häraf och som en myckenhet Laudttgendomar
-
Den L5 September. 945
mar till sin storlek» Jordmän och odling samt andra
förmäner finnas till fullo efter Hemmantalet wara sä
goda, som de bästa Hemman StatSjord, i en och samma
Landsort, sä kan Med stäk frägaft hvarföre de sirka
skola Taxeras till en wi§ afgift efter Hemmantal,
och det senare efter Tunneland» och som man tagit till
hufwudgrund att efter billigheten upgbra nu blifwande
'Bevillning, sä tycke? det mara stridande deremot, dS,
man endast för benämningen af en Egendom beskattar
densamma anttorlunda än en annan as lika förhäklande.
Jemte dche anmärkningar fär jag ödmjukast anföra
en detpdelig olägenhet, som genom Tunnelands»taLeringen
tilskyndas de Städer, som ej hafwN annan
jord, än ett witzt dertill anslagit Hemmantal, emedan
bettna jord har i skera Städer blifvit fördelad i witz»
hägnader, under namn af lotter, söm genom köp och
arf dels hela och dels styckade tilköMmit deras nUwarande
ägare, och blifivit sammanlagde, hvarvid ägaren
Nog känner sitt lottctal, Men ej antalet af Tunnelan,
den, af orsak, att alla de sammanlagde lotterna ej warit
af lika Areal storlek, och derföre kunna hwarken
LaxeringSmäN, eller Ägarne deraf med säkerhet upgifwa
beloppet af en sädan hägnads tunneland, utan alt
refning dcrä skulle föregä, som medförde mycken kost»
träd och förordsakade oreda wid Taxeringarne.
stiger äberopand? af detta mitt i ödmjukhet
tzjorde anförande, kan jag ej annat än bestrida antagandet
af det föreslagna Bewillningssättet af SkäberNes
jord, och derjemte wördsammast anhälla, att Städtrnes
Jord mä som 1800 ärs BcwillningS-Förordniag
stadgat» med en wist utsatt afgift för hvarje Hemman,
beläggas, men för be ägor, hwarä ej är utsatt HemTredje
Band. N:c> 121, 122. mantal
Den 25 September.
mantal betalas efter Tunneland. Delta trot jag mig
mod sä nipcket större ffäl fordra som beredningen pä
sätt samma Förordning förcskrjfwit, utsatt Bcwillningen
för Landtegcndomarne, allenast med den skillnads
att Hemmantalen efter deras beskaffenhet, blifwit päö
lagde mindre och större afgiftcr, som äfwcn kan jagt»
tagas med Städernas Jord.
Lustaf Xberg.
Härmed förenade ffg Wällofl. Vorgarc-Siändets
Lfrige härwarande Ledamöter, utom Herr Rödman kreLn
och Herr Grosshandlaren L-mreslon , hwilka instämde
med de andra z Rcspcckive Stäubcns Ledamöter llti bet
Bcflut härom, Höglofl. Ulffottcts Betänkande, utwisar»
lflt kupra.
Lx sstotocollo
L. 6. Ingman.
Utdrag af Protocollct hällct uti Riksens
Höglofl. Ständers Bcwillnings - Utö
skott wid Riksdagen i Stockholm d.
inte September 1809. <
S. O. Följande anföranden ingäfwos och up»
ästesr
Memo
-
Den 2g September. . 947
Memorial!
Naturliga begreppet säger mig oskrpmtadk att
tzN wänn ista kör kunna chara förutan alt sadant som
förstenar namn af öfcherflödswaror i hivad bemärkelse .
som häldst. Men som af forntidens alster blifwit äkffillnad
gjord emellan förmögnare-, wälmäcnde, medel,
!,ättigt förmögne, och behöswande folk, och densia
sktljaktighet undfält wcdcrkagne namn af olika
Matzer eller Ständ, i afseende .pä- ben c.na delens
företräde i förmögenhet och härkomst, framför deN andra,
hwartill kommer storsta antalets ojämförliga intrader,
i anseende till Verns höga börd, fönvärfwade
förtjenster, befordrande till större eller Mindre Smbckcn
Med hwilka ärlig Lön och andra Inkomster Leo följäkstge,
som öfwcrstjuta det belopp, hwilket bör ritgä till
bet nödwändiga i gemensamma husbälls-lefnaden, och till
nägot nyttigt behof anwändas. Sä anffaffar en dylik
förmögm nian sig kostbarheter af ätstillige stag; »
dertill har hast ock räd och lägenhet.
Andra äter, fast än mindre förmögn'c,-mcn r
afseende pä gradcrnc, eller EmbctsmanNa g öro nial, äfchcn
i högre Ständ, än deN sä kallade Allmogen eller
gemene man, eftersträfcha och förskaffa stg 'sädanc Varor
och persedlar, som sine likar af börd och härkomst,
äga bäve till lysande nöjen och egne stds-fördrif. Bondfolket
i allmänhet, ehuru minst bemedlade, synes och
wilja efterfölja sicka exempel hchad dfwersidd beträffar.
Jag medger alt det hwarken kan fä Namst af slöseri
eller mitzbruk af Försynens godhet, som lemnat alla
och en hwar frihets akt efter egen urskiljning förwärfrva
sig det som nyttigt, prydligt och förnöjande är bäve
till smak och mnsccnde. Men dä med allmän röst
Nf bifall tilförmc stadgadt warit, ast ben ehö det wa.
m
M8 Den sg SeptelNber.
'ka mä, som af namngifne öfwerflödS.waror sig kega»
gnar, skulle derföre erlägga ärlig Bewillning efter hwarje
tings olika wärde, svin undsätt namn af öfwekflöd,
nemligen för nyttjandet af Equipagrr, större och mindre
brillanta Mcublcr, Penduler, ätskillige stags Stdentpger
och nipper, med mera dylikt. Utländska Wl»
ner och andra stakka drycker, som icke äro i hemorten
tilwerkabe. För Caffe, Chocalade, Horter och Engelskt
öl, för Fick-Uhr af Guld eller Silfwer, för Tobaksnyttjande,
öfwcrsotzpS betjening, säsom Laqucjer och dplike
personer och ändteligen för wiste flags Hund-kreatur
m. m. som kan ivara nödigt att beräkna serskildt
Bevillning före; sä pästär jag, att heta Rikets Jnwänarr
af alla Ständ, som slike öfwerflöds-waror-, fast
än i mer och mindre män begagna, mätte för en sädan
dem tilförene bewiljad rättighet, ärligen utgöra färs
skildt Bewillning i män af hwad förut i detta ämNe
är stadgadt och bestämdt, hwilket blir en ansenlig
Summa till inkomst för Skaten, Utan nägon bethdclig
känning för den eller de, som af bfwerflövsswaror
sig begagna will. Och om detta mitt yrkande winner
bifall, det jag hoppas, sä bdrde Krono- och Stads-Betjeningen
i hwarje ort undfä befallning att noga efter»
se, det nägot mistbruk eller fördöljande af hwad som
i rätt ordning bör upgifwas icke sker.
Sluteligen anhäller jag ödmjukast att detta Me»
moria! mätte fä ätfökfa Bewillnings^UtskottetS häröfwer
meddelande Betänkande till StändetS klenum. Stockholm
den 4 September 1809.
klric Lvsnskon frän BohuS-Län.
Sven billsson frän Christianstads Län.
Höns kksrmsnslou frän Westerbotten.
Den 25 September. S4S
Memorial l
Det har 9 annat än kunnat förefalla bäbe mig
pch hwarje Patriotiskt sinnad Medborgare besynnerligt,
att Berednings-Utskottet, i anledning af nägra beh Le»
hamöters mening, att nägon afgift till Staten icke bör
erläggas för nyttjande af dfiverflöds-iyaror och. onyttig
gran lät, en flik mening bifallit, dä likwäl under dea
förflutna tiden till Stats Caflan lnfiutik en. Summa af
ZOO.OOO Riksdaler och. därutifwer frän dem, som haft
röd och lägenhet att uti Luxen deltaga. Jag kan. där-,
före. ej underläta, att till Höglofl. Utskottet yttra m!a
ofbrgrjpeliga tanka, att benna inkomst ej bör berifwas
Staten, särdeles i denna tid, dä. sä, mänga brister yp-,
ya sig, till hwars fyllande den snarare bör bidraga,,
fyin äger tillgäng att förskaffa sig ett onyttigt öfwerflöd,
än den fattiga och tarfweliga, som knappast ä-.
ger, eller kan förwärfwa sig dek nbdwändigaste till stya
behofwcr; Och hwadan jag med full och werkelig
hfwertygelse om riktigheten af denna Satts, yrkar att
HWofl. Utskottet med ändring i Berednings-Utskottet-,
Beslut, mätte tillstyrka hos Riksens Höglofl. Ständer,
fortfarande af BewillningS erläggande för öfwerflöd--  ryår or, under särskild Articlr..
Om emot förmodan, benna min tanka iche skulle
kunna af Höglofl. Utskottet antagas, wägar jag dock
anhälla, att ben samma härifrän mätte med Betänkandet
blifwa följaktig till Riksens Ständers kisas. Stochholm
den. is:de Augusti 1829.
kekr joksnslon frän. Södra Helsinge - Laob.
Gefleborgs gZn.
lupr»
' kx krotocoilc»
Li- 6. Inzmsn
-
Den 28 September.
Alla ofwanrniagaa »frän Bcwilliiiugs-Mskotlcr
inkomna handlingar lav^s pä bordel.
Hans Excelk cnc c Herr Gr c f w e
X u v. t Ir ^ utbad sig fä an häll', att när Bewillningsfrägan
till deDitivt afgörande upfages, dermed mätte
för/aras lika sv,m med R-iksdagSrorbnitzgen och sitffottets
prcZcct till granskning punttewis för eka gas; hwilkctz
Herr Grcfwcn och L a u d k - M a r-e
s? al ? eN medgaf.
Företogs ä nyo allmänna De>wärsr och Ecviisx
imic Utffvttcts Betänkande, rörande BränwinL-bräniiingsrättigheten
och allmänna M-agaziner, hwilkcf ben iPdö
Sspl-.mker blifwit lagdt pä bordet.
Innan detta mäl till ventilation företogs, tilkännagaf
Herr Grcfwen och Landt-Marskalken, att L
anledning af Riddcrskapcls och AdclnS i förmiddag pks
träde önskan, att erhälla underrättelse om de i Bantzuen
deponerade paektärarS innchäll, innail de yttrade
fig om deras utlemnandc, wille Herr Landt-Marffalkcn
annroda Riddcrskapct och Adeln alt i morgon klockan
7' I in silena, sammanträda,, endast för att emottaga
Friherre siljer!^ och Banco-UtstotlctZ berättelse, och
afgöra detta ärende.
Derefter uplästcs det af Herrar Sspteslbn,
fäglin och ('lllwenlton i Borgare - Ständet inlemnade
och med de öfrige Sländetz communiccrade Memorials
röray
-
Den 25 September.
rörande sörcwarande ämne, hwilket äfwcn d. 14 September
ladis pä bordet,
Friherre Ltjsrnltestt, Larl 6ukak,
hade inlcmnat ett Memorial, hwilket uplästeS sä lydande:
Ödmjukt
Memorial!
Ehuruwäl att jag för min del anser Kongl.
Förordningen af den 15 Innu är 18OO till sina grunder
och föreskrifter om Bränwins-bränningen i allmänhet
wara gagnande, kan jag likwäl ej undgä att wid
detta tilfässe anmärka en och annan bristfällighet deruti
som kräfwer rättelse. ^
I synnerhet förtjcnar det upmärkfamhet, att
Krono-Bränncrierna i Stockholm och Furusund moro
oumbärlige för allmänna Magasins-inrättningens beställd.
Jag mcdgifwcr gerna nyttan af denna inrättning,
häldst om ben grundade sig pä inhemska SädeSförrädcn,
men jag kan alldeles icke mcdgifwa nägon National-winst
därmed, att Kronan eller Staten befattar
sig med Bränwins tillverkning, twcrtom mäste Tollisson
af motstridiga intressen skada allmänheten, hwilket erfarenheten
ocksä wisat, enär bäde Utländsk Spanmäk
och Bränwin blifwit in först, isne i afsigt pä winst, fastän
brist pä dessa waror inom Landet icke för handen
warit.
Ett olyckligt krig har dessutom ädagalagdk, att
wära egna tilgängar pä Spanuemäk sträckt sig wida
öfwer hwad man i allmänhet förmodat, serdeles wid
beräknandet af nästledit ärs fwaga wäxt.
I an
-
9ZS Den 2Z September,
I anledning häraf förestär jag ho- Högwälbor,
ne Herr Grefwen och Landt-Marstalkey samt Högloft,
Riddcrstapet och Adeln i ödmjukhet , om icke Riksens
Ständer böra i underdänighct föreställa Kongl, Maj-k
vm nödwändighcten deraf, att jämte förbud om in,
försel af UtlänHst Spannemäl och Brännvin, Kronog
Drännerierna numera matte uphöra, och Allmänheten
förunnas, att obehindradt tillverka och afyttra stna u,tj.
Dränwjn förädlade waror.
För öfrigt förefaller det mig oftast wara mer
skadligt än' gagnande, att förbjuda eller insträyka.
Dränningen, under dea tillätne tiden.
Ett förbäktrabt Åkerbruk, tiktagande odling,,
samt rik tilgäng pä PotatoeS och andra jordfrukter, försäkrar
ost att med Guds hjelp, nägra sädane trpchande
omständigheter och brister icke stola sig förete, att Na,
tronen bör afhälla- ifrän att fritt anwända stye pro,
ducker, hwilket äfwen lägger hinder i wägen för ben
sänrnare nyttan af mcrbcrörde tilwerkniug; jag propo,.
»erar derföre i lika ödmjukhet, att den af Ätta mana»
der förut stadgade Bränwins-bränniygSrtiden kunde o«
afkortad fä begagnas, med försäkran derom att Jord,
och HemmanS-ägare icke stola anwända till mindre nö,
diga behof, de tilgängar som för lifwets uppehälle fin,
»as oyndgängeligen obdwändige. Stockholm den 24
Grxtember 1309^
(jari 6ukt. 8tjsrnsteZt°.
Herr Virgin» ^rveö, habo lvlemyak
följande Memorial hwilket upkästeS:
Ld
-
Den 25 Gepte,nber.
955
Hdmjukt Memorial?
Wid de mesta Riksmöten har BränlpinS-brän-,
Ningen warit ett' ämne för Stäavernes öfwerläggningar.
Bränwius-bränning är o stridigt ett oundwi.keligt ondtr
Mn man kan. gira betz följder drägelige, äfwcn uytt.ige,
om Fbrfattningariie derom lämpaS efter rätta allmänna
och cnMldta hushälls-gruiider. Den werkarö
kraftigt till högre Spanmäls-priser och detta äter till
omtanke och odling. Ingen oländig mark-lipbrötS med
dryg kostnad om intet ägaren hoppades fä den. ersatt,
genom ett nägorUnda högt SpanmälL-pris.
Jag för min del odlade intet 520 Tunneland
ödemark om intet hoppet af ersättning och winst fört,
mig till detta företag. «Iru,ndnärkngcn Landtbruket
tzftog. LandtmannenS undcrgäng blefwe säker, dä all
hen säd han ärhöll mäste säljas för lägt pris till bestridande
af Skatter och Bewillnlngar.. Man inwänher
kan hända den Arbetande Ctaffens lidande däraf?
denna Elaff lider mera af brist nstd ett lägt pris under
saknad af all arbetsförtjenst, än att fä denna förtjenst
för en efter Spanmälspriset lämpad dagspenning.'
—, Högt pris gör dfwersiöd när all handel och tillför;
sel är fri.
Dä jag nn tror mig wisat,. att Bränwinsbränning
pä wiht sätt kan blifwa nyttig, sä, fär jag förestä
först: att namnet Bräywinsskatt alldeles mä utestutas.
. Att förwandla ben säd jag med mitt arbete
frambringar, är en fri Mans oemotsägeliga rätt; men
dä Stats,Werke t nödwändigt brhöfwer deffe Medel, sä
mä denna Skatt utgä under annat namn, t, ex. HemmanS-Skatt
eller nägvt dylikt. Zör det andra:
ZNM
M4
Don 2Z September.
Ingen inskränkning af tid till Branning, utan ben Kers
af Hemm-uis-ägaren, när han finner dcn bäst passande
för stil Hushällnmg och Ladugärd. Man kan
kaga till exempel detta Hr. — Höfodret tvär allmänt
riket. Allmogen har under stjutsningei'. lämnat större
delen pä Landswägcn. Dcn zo April upphörde Bränningen.
Han har sedan haft endast Halm, utan all
tillhjelp af Drank, följden blir nödwändigt utmagrade
kreatur, illa körd Äker och mitzwaxt. — Dä LaduHärdrn
är grunden för all Landthushällning, hwem infer
icke dä nyttan för Landtmannen af flere kreaturs
födande, för dek allmänna af fullkomlig tillgäng pä
WctualicLwaror mom Riket.
Det ffullc tyckas som Bränwinkbränningcn bor»
Le wara en utcstutanbe rättighet för Landtmannen en->^
Last. Det är han, som med fikt arbete förskaffar Säd.
Mä det icke dä ensamt tillätas honom förädla dcn.
Skadsbocrne kunna dock lika med Landtmannen, esker
behag fä förwandla den Säd de frambringa pä
Leras Jord, ehuru deras frambringande af säd är stri--  Lande mot den afsigt, hwarföre de fingo donation af
Jord.
Städernas Borgerskap hafwa rru gansta liten
förmän af Bränwmsbrännings -rättigheten, som nierän-,
dels uplätcs till Arrendatorer; Och förödandet af Wed
Wid Stads-Brännerierna byrdc äfwen nu komma under
betraktande, dä denna nbdwändighets - wara stigit
W ett mängdubbclt pris. Kronan kunde i Tull för
infördt Bräniyin i Släderne erhälla full ärsättning för
hrsad dctze betala i Bränwinsstatt.
Men det är ej enligt mine tänkesätt akt förcstä
AZgon förändring i andras sä kallade rättigheter, ehuru
biitiga beha tyckas wara. ^
Endast
Den 2Z September. ZZS'
Endast wid Stads-Bränncrierna fär jag göra
den nvdwändiga erindran, att om Regeringen finner
jrstränkning af tidon till Bränwins-bränningen nödwändig,
bet dä endast mä drabba S'ädcrnc och ej Landet.
Jag har genom exemplet af detta är, wisat följs
ben af inskränkningen för Landet.
Landtmannnen bchöfwer wisst qvantum Bräntvin
till sitt Hushäll och till fbrwandling i penningar.
Han mäste nu pä denna korta tiden honom tillätes
bränna, taga den bästa Säden, dä han annars kunnat
längsamk och efter behag anwända stö Säd, Potatocs
rc. till förlängd nytta för sig och sin Ladugärd,
Hwar Författning bör hafwa efterlefnad och
ordning till ändamäl; men aldrig har nägon blifwik
mindre efkerfölgd än Bränwins-Författningar; ty de
hafwa warit stridande mot sakens natur.
Jag anhällcr detta Memorial mätte communi(.
eras öe andre Respcctive Ständen.
A. VirZIn.
Herr V o n 8 c k n n t L, ^restric, utbad
sig fä anmäla, att, hindrad af Tjensteman»» befattningar
och en tämmeligcn »vidlyftig L-^ndtmannarbrclsc
för Pupillers räkning, hade han, ehuru Ledamot
af Allmänna Bclwärs- och Economie-Uistottet, ej
biwlstadt dest hfwcrläggningar, rörande Magazinerna
och Bränwins; bränningen , sä att han i Utskottet ej
deröfwcr kunnat yttra sig, hwarföre han nu anhöll att
här fä aflämna sina tankar.' Herr von Lcnsmr upläste
härefter följande:
956 Ven- 2Z September., .
Af egen ärfarenhet och dels af andres under-,
stibb, wägar jag med full säkerhet inför Högwälborne
Herr Grefwcn oäfi Landt - Marskalken samt Högloft,
Niddcrstapct och Adeln i ödmjukhet upgifwa,. att med.
det foder af Hö och Halm samt fallande agnar m. m.
i6 ä 20 Kokreatur wäl och utan sbrknappnjng fram»
födas, kan, med tillökning endast- af Halm, 2,6 ä
zo kreatur rundeligen underhällas , dä Bränwinsbrän»,
ving med en Panneröd af 73 kannor eller zme kan;
vors rymnd för hwarje kreatur, öfwer winter-mänaderye
oafbrutit wcrkställes ; och- jag wägar derjemte pästä
att Mjölkmfkastningcn af dc§c 26 ä zo Kokreatur stall
upgä wida öfwer dubbelt emot hwad af förberörde 16.
20, som irkc njutit drank eller säd kan frambringas
dä bestaffryhctrn af godheten af den jemförde. Posta»
xen är j nägorlluida lika förhållande,
Hwar och en Landtbrukare, som lagdt nägov
Vigt pä BostapSstötfeln lärer nogsamt erfarit, at Ko;
kreatur icke kunna bibehällas nid ymnig Mjölkning endast
med torrt foder och kallt watten, till förekom»
mande af kreaturens afsinanhc, har sä kallad förp;
ving af Agnar, Lif, Nätzlor jemte, ljumt waltén, l
allmänhet blifwit widtagen. — Genom denna anstalt
winnes likwäl icke ändamäleh utan Spannemälcns an»,
litande;, och enär i fräga varande med flere förpnings;
ämneN, hwaraf tillräckrligt fdrräd pä de fleste ställen,
jckc kan finnas, blifwit förtärde, har Landtbrukaren ,,
dä PränwinS-bränningen är honom förbuden , intet anval
öfrigt, än walet emellan kreaturens ossman de,, eller
bestäendct af sä mycken Säd som fordras, för att
förekomma MjölEminstningen, hvaraf äter den fölgd,
Htk kostnaden wida Lfwerstiger afkastuivgen, upkom;
Brätt
-
Den 25 September. 957
BränwinsrBrännlngen, bfwerlemnad uti Landt»
brokarens hand allma, kan säledes efter nnn tank»
frambringa de mäst lyckliga fblgdcr fbr Skaten och det
hela': Oen lämnar LandtmaNnen utwäg att underhäl»
la flere och bättre fbdde kreatur, än hittills , dm fram»
bringar en ätminstone dubbel afkastning af LabligLr»
ben: teti fbrbättrar och sbrdker spillningra till nära
H:brl, och detta allena Medfbr en winst, som är oberäknelig.
— Dä fbr gifwit antatzes, att -^:del med»
spillning än hittills skulle blistva att tillgä wid hwarjo
Landtbruk: dä äfwen tageS fbr gifwit-, att Jord icke
felas, hivarä ben kundeanwändas; dä icke bbr förmodas,
ntt LandtmanNen den fallande splllningen lämnar oaNwänd,
torde, jag wägar säga, skall, sä wida dea
Hdgste täcktes äterskänka fredslugnet, inom 10 ä 12
är Swerige producera -^:bcl wera säd än nu, och dea
pmnogaste tillgäng gifwas pä alla de NödwändighetS»
waror, söm af Ladugärdarrn frambringas.
Utskottets tillstyrkan att Bränwims-bränningen
mätte ätfblja Landtbruket, är säledcs, efter min tanka,
ganska wäl grundad. Jag tror mig endast böra
hos Hbgwälborne Herr Grefwcn och Landt-marskalken
samt Hbglofl: Ridderskapet och Adellr i ödmjukhet
hemställa, huru Ivida Utskottets Förslag öm vrubbadt
bibehällande af den Pannerymd, 18O0 ärs Kongl. Fö:,
fattning utsätter, är dfwercnsstämmande med sä wäl
billighet, som Landets sanna wäl, Boskapsskötselns
hppdrifwonde.
Allmänt bekant är, att Hemman i Riket ärd
till deras widd och bördighet sä ganska olika, hwaraf
fbljer, att Ladugärdsskbtseln, äfwen i ett olika fbrhäl»
lande kan drifwas pä särskildte Hemman. — Hemman,
där rtt mindre antal kreatur framfödas, hafwa aa»
tur»
933 Den 25 September.
turligkwis mindre behof af drank, än de Hemmai; K
hwarwid ett större antal unde-hällcs. — Jag finner
säledrs grunden för den uti 1800 ärs Kongl. Försatt»
ning stadgade Panncrymd , nämligen Hemmantalet icke
Mara den rätta, utan, dä hufwudfbremälct för en til->
lätande Ällmän Bränwirrs - beänning bör wara Ladugärdsskbtselns
uphjclpande, anser jag kreaturens myc,
kenhet och antal blifwa rätta grunden för den fram,
deles tilt utsättande Pannerymden.
Det är icke förenligt med mitt hopp om nyttan
af en allmän BränwinS - Bränning ä Landet att
förestä nägon inskränkning uti den, enligt 1800 Ä>s
Författning, stadgade Pannerymd, om äfwcn Henurrair
skulle gifwas, hwarwid ett sä ringa antal Kreatur undcrhälles,
att den, enligt Högstberörde Kongl. Försatt,
ning, den bewilljade Pannerymd skulle Lfwcrstjga dell
rymd, som för framtiden kunde blifwa tilläten, i för»
hällande till de wid hwarje Hemman befiutcljga Kreatur.
En sädan tillstyrkan skulle med skäl wäcka ben
förmodan, att jag sjelf misströstade om dr fördelar,
jag uppgifwit ätfölja BränwinL-Bränningen » sä wida
dea i ett rätt förhällande till Jordbrukarens behof,
Llcfwe honom allena upplätcn.
Jag anser deremot för säkert att deAc Hkmmgir
j fräga inoni fä är skola wara förseddc med sädant
äntal af Boskah att deras nu ägande BiänwMs-P.jnna
icke skall besinnas öfwer mäler.
I följe af hwad framman^öre jag halt deli ä«
rån anföra, fär hos Högwälborne He^r Grefwcn och
öandt-Marsk^lken samt Högloft Riddrrlkapet och Adeln
jag i ödmjukhet hemställa, att Zrne kannors rymd för
hivar
-
Den 2Z September 959
hwarjc Boskaps-Kreatur, som w!d Hemmanen underhållas,
mätte blifwa noemsn, hwareftcr tillökning uti
den enligt I80O Ärs Författning stadgade Bränwins>Panncrpmd
mä uppä ffeende ansökningar bewilljas; MeN
kitt wjd de Hemman, dar ett sä ringa an^it Kreatur
nu undcrhällas, att den enligt nyhberördc Nädiga Författning
, tillätne Pannerpmd, efter hwad nu blifwit
föreflagit, finues öfwcrmälig, den likwäl i afseende pä
ofwan anförde skäl, utan inskränkning oförändrad mätte
fä bibchällas» ^
Som production af hwarje wara, utdfwer producteurcns
egit behof, skall minskas, och förr eller sednare
afstanna, enär utwäg till afsättning af ben producerade
waran med billig winst, antingen är förknippad
med swärigheter, eller ock alldeles omöjlig, sä
finner jag wäl Utskottets tillstyrkan rörande Spannemäls-Magaziners
inrättande Nti Riket wara grundad,
sä franit desamma utan Krono-Bränncricrne kunna i
längden äga bcständ. Men om Krono-Bränncrierna
än widare skola fortfara, anser jag ofelbart att all
den fördel, som med en Allmän Dränwins - Bränning
warit äsyftad, helt och hältet skall förswinna.
Utskottets tilstyrkan af en allmän ÄränwrnsBränning
pä Landet jemte tillätclsc för Jordbrukaren
uti alla Orter, att till Slockholm, Götheborg och Carlscrona
fä transportera betz Brännewin till afsättning,
är efter min tanka med Krocks-BrännerierncS sortfcr»
rande icke förenlig, emedan fä wäl Direktionen öfwer
Magazins-inrättningen, som Landtmanncn skulle i brist
pä afsättning bringas i yttersta förlägenhet, hwarkcn
skulle genom Krono - Bränneriernc Magazins-Jnrättningen
winna beständ eller Jordbrukaren genom
den honom tillätne BränwinssBränningen kunna be-»
/ ' siam
-
§60
Den 25 September.
fremja Ladugärdarncs förkofran , och bägge ändamälcL
skulle helt och hällit förfelas.
Nu upstär frögan antingen Staren här mera
fördel af SpannemZls-Magajitts-Jnrättningcn och Krös
no-Äräntiericrncs fortfarande, eller af den fbrefl.igNe
Bränwins-Dränn ingen för Jord-B: akaren. — Framrnanföre
har jag upgifwit de fördelsr, som jag för,
menk skola Staten tilflyta af en pä billig grund tilläten
Allmän BeättwinS-Ärälining. Oe fördelar Staten
hitintill wunnit af Magasins,Inrättningen i förening
tnd KronmBränncrierna äro af mig icke kände. MätEe
nä gon beron, kun »ig anställa jan föret sen; Jag käk»
ner blott till någon del de mindre bchageliga följder,
svin förbud af BränwiUs,bränning och försäljning för»
mds-kat, och förmodar att Jordbrukaren bäve ined
Lstllighet och lätthet skulle kunna utgöra all den behölls
nä winst Krono -BränircricrNa ästadkommit, häldst dm
af det Utländska Bränwinet upkomne icke torde böra
lngä Uti beräkningen.
Hwad äter SpannemälS-Magazinerne beträffat,
sä häk jag fra nuna oföre haft äran yttra, det jag fins
Aer Utskottet grundeligen hafwa ädagalagdt nyttan och
angelägenheten as bösta inrättningar; men jag kan icke
ikle, att samina inrättningars beständ bör bero af Kror
Ao-BränNerierne: deras beständ kan efter min tanka
beredas genom widtagan^ anstalter till Sädens tork,
king, innan den uti Magazincrne till förwarande in,
lägges; hwilka anstalter genom Krono--Bränneriernes
nedläggande i sä mätto skulle underlättas, att tillräcker
lige hus för Kölne-Jnrättningar blefwc att tilgä. Oä
nawarandc styrelse öfwer nystnämndc Brännerier haft
sä mänga, sä midt omfattande äligganden sig uppdragne
lärer för framdeies styrelsen af Magajinerne omsorgen
blist
Den 2Z September. 961
Llifwa utan jemförelse, om betz ätgärd inskränker cn«
dast till sädens uppköp, torkning, fdrwarandc och ritlämnande.
Enär Medes all nödwändighet att omsätta
säden, genom anstalter gf sädens torkning uphörer,
kan all den Säd, som icke för ärliga behofwct utgär,
osbadad uti Magazinernc förblifwa liggande intill desi
tvid infallande mitzwäxt-är nödwändighetcn fordrar, Allmänheten
med Spanncmäl utur Magazincrne bispringa;
och ehuru för Inrättningens waragtighet bwarje
Tunna Säd, som utgär frän Magazincrnc, nödwändigt
mäste päföras all den kostnad Inrättningen därllppä
nedlagt, jämte ränta ä Förlags - Capitalct, och
Sädén wid dylika tillfällen sälcdcs blifwer Allmänheten
betydcligt dyrare, än dä wid ymniga fförbar Landtmanncn
det allmänna behofmet förmär uolylla, lärer
nyttan och förmäncn af en fädan Magazins - Inrättning
därigenom icke förringas, dä i alla fall det blif,
kver en winst för Staten och det hela, akt äfwcn wid
infallande mitzwäxt-är nägon anstalt om Lifsfdrnödcnhctcrs
anffaffandc frän Utrikes orter icke bchöfwer wiStagas.
Herr 1 b am, ?eb>r, trodde, alt frägan
NU endast wore om bifall eller afstag pä Utskottets Betänkande,
han wille dock erinra, att detta Betänkan,
de Innchölle twänne saker: Inrättningen af Magazi,
ner , och Husbebofs - Bränningen. Det sednare ämnet
rörde egcntcligcn Bewiilnings - Utskottet, hwarförc han
bnstade att detsamma dit finge remitteras, eller om ^
formaliteten fordrar alt det till Economic - Utskottet ätrrwänder,
föreslog han, att det dcrifrän kunde koni.
rila till Bcwillnings-Utskottct, som nu är fMsatk med
samma fräga.
Tredje Band. N:d 123, 124.
862
Den LZ September.
Grefwe körner, ^ödipst 6örsn, anförde
till Protocollct följande: — Onekeligen wittnar
Economie-Ulstottcts Betänkande, i ftägan om fri Bränwins-bränning
om de framsteg i allmänna HushällS»
principer, som tidchwarfwcts nplysning päkallat, som
erfarenheten bekräftat, Men uti tillämpningen härafsynes
mig Economic-Utstottet warit ätci hållit af betänkligheter
som gjort dess stutföljder waElande,
När man erkänner billigheten och förmäncrnö
af ett fki BränwinS - bränning och försäljning, är dek
ett misstag, Utan tPifwcl härstedt as en loflig orntanka
för Kronans fördel» men som kati hända äswetr !
det afseende! blir misstag, att anse Nagazins - Inrättningens
förening med Brännericrne som oumgängcligatt
till ben förras bibehållande tillstyrka en inskränkning
af Bränncri-frihctcn pä de ställen - der den kart
wara af de wigtigaste fölgdcr för de skattdragande, där
desse hittils Mäst kändt tyngden af ett warande kävno^
postum. Ock är under denna synpunkt, som jag ej
annat kan än anse ben föresiagne inskränkningen af
Bränneri-rättigheten för Skäderne Slockholm - Göthe»
borg och Carlscrona. För den senare är detta sä mycket
mera obilligt, som den hittils warit i ätnjntande
af samma rättigheter i detta afseende som alla andra
Städer i Riket; När man för öfrigt mcdgifwit at öfwerlämNandrt
af hwarje handtering ät cnskildta om»
tankans wärd- är den säkraste utwägcn att förena
samhällets och enstildtas fördelar, när man en
gäng erkänt - att Förmynderskap för fullmyndigt
Folk i sädant afseende blott medför ofullkomlig
tillsyn och stadeliga werkningar, ofta rakt stridande
emot de ändamäl Man wille winna, dä man medgifwit
allt detta, dä är bet wäl en motsats och ett af»
wikande frän denna princip att föreflä inskränkning
i pan»
Den 25 September. 963
! pannerymd, wissa wäkt och steg till förekommande af
korporationers inträng, försäljningens förknippande med
tillwerkarens forscdlar rc., och i synnerhet att inskränka
eller betaga de Städer tillwerknings - rättigheten ,
där denna wara mäst ätgär, där desi tillwerkning blir
af de största fördelar» Oagtadt hclgdcn af dm mana,
som Nu i mer än zo är stadfästat ett sädant monopolium
^ wägak jag höja min röst deremot, emedan
jag anser- denna inskränkning säsom stridande emot dessa
Medborgares rätt, såsom en fals? uträkning bäd-e
för Staten och cnskildta. Erfarenheten har wisat, att
det är endast en fullkomlig frihet, som förekommer ikadelig
Spannrmäls r conftlmlion ^ att förbud icke ästad,
komma brist pä Bränwin, endast höja priset, att föreskrift
äf korrt tid för tillwerkning och inskränkt pairiierymd,
endast werka den bättre SädenS anwändandc,
att under tilläten tid hwarkcn tillwerkning eller consnmtion
särdeles tilltagit. Förbud hafwa icke wrrkat
till besparing. Det oagtadt consnmerar merendels en
gifwen Folkmassa en wiss quantilct Bränwin, och dä
Folkmassan som consnmerar alltid blir ben samma, kan
rn fullkomlig frihet icke betydligen öka ätgängen. Detta
skäl
korporationers inflytande. Man har talat om, att
torporationrr, ägande denna tillwcrkniNgS-rättighet, skulle
kunna styra SpanncmälS-priserne och blifwa mästare
af denna handel, men dessa corporationer kunde all,
drig hafwa annat interesse än att nedsätta priscrne; om
det skulle ske genom införskrifning af utläNsk Spänne,
wäl, har ju Kronan uti rättigheten att höja Tullen
ett band pä denna stags sammangaddning emot Jordbruket
s Skulle det äter ike genom BräNwins förKttrande
till bättre pris, kan det ju endast hafwa inflytande
pä denna tillwerkning, och dä Regeringen til,
läte Spannemäls - utförsel bibehölle alltid Säd-n sitt
natur,
964
Dcn 2Z September.'
naturliga wärde. Dä Bränwins-fLr säljning ifrän Landet
dessutom blefwc lii! dessa Städer tilläten, wore en
sädan corporation nödsakad att icke utöfwer en witz
gräntö utwidga sin tillwcrkning och ägde ingen annan
företrädesrätt, än dcn as en större industrie och mers
besparing wid tillwerkningen. Jag ser säledes icke faran
as en sädan corporations tillwerknings-rätt; men
filg kan wäl inse winsten deraf för Staten,, dä pä dessa
stallen en sädan rättighet igenom dr fördelar den skulle
medföra, ocksä wore i ständ att täln en, drygare af--  gift. Denna, inrättad med billighet» fri frän all afräkning
af kostsamma Dircctioncrs och en wrdlyftig bctjenings
underhäll, ssulle i min tanka blifwa för Stats»
Cassan en wek5eligare winning än dess hittills warande
opoiium. Om för öfrigt Kronan skulle finna uträkning
uti, att af fin ägande Spanncmäl läta till»
werka Bränwin, mä detta wara tillätit sä wäl för
Kronan som för alla andra, men mä icke nägon utefilltandc
rätt härwid gynna dess ätgärd. Det är pä
dessa ssäl, hwilka bättre utwecklade, jag skulle hoppas
kunna gifwa Commitöen nägra nya anledningar till öfwerwägande,
som jag bussar att wid frägan om Bränneri»inrättningens
förändring , dm om Magazinernr
mätte helt och hällit därifrän afsöndras, och ämnet i
enhet och med ätföljande af en och samma princip ,
blifwa betraktat och ashandlak.
Deremot sinner jag alt Commitäen uti filt tillstyrkande,
att Krono-Betjeningen skulle helt och hällit
uteslutas frän all Controll öfwer vangifwcn pannerymd
^försäljning i minut rc., hafwa sträckt fin farhäga
alt för wida. Allmänna författningar böra igenom
allmän uppsigt bibchällas, och wid frägan om sädane
confiscakioner bör Krono - Betjeningen lika litet
wara »teflulen som att hafwa uteslutande rätt. När
den»
Den 2Z September. 96Z
benna princip iagttageS, tror jag bc§ inflytande ej blifwa
wädeligt.
I anledning af de Betänkandet ätföliande Me-morialer,
kan jag ej undgä att ffuteligen betyga min
tvördnad för den Riddersman, som för 2Z är sedan,
pä detta rum yrkade Swenska Folkets rätt, att pä
hivad sätt som hälst fbrwandla en wara som är deras
egen dom. Tidebbckrcn torde en gäng till ?riet2-  kys ära anmärka, att om denna grundsats dä blifwit
af Ridderskapet och Adeln med lika kraft omfattad,
hade kan hända mänga följder af ett annat System utcblifwit.
Oen af wära Ledamöter, som Sterkallak
IHt2k)?s minne, har ocksä derföre i min tanka en
«y rätt till wär tacksamhet. Men i sjekfwa tillämpningen
torde det tillätas mig att anmärka, att sakenställning
nu mera ej är alldeles ben samma. Den politiska
nyttan har förswunnit och ben financieka utgör
nu ett ämne af wigt för Staten. I en tid af mängfalldiga
behof skulle mä hända uphäfwandet af en afgift^
som genom en annan af ätminstone lika belopp
skulle ersättas, ej blifwa annat än en förändring af
namn , och dä Allmänheten är wan ivid att anse Bräntvins-afgiften
som ett skags Contrakt, och dä betta Contrakt
kanske hos en stor del af dem tyckes gifwa en
större säkerhet för sjelfiva rättigheten, tror jag det ware
opolitiskt att förändra namnet af en afgift» som
hittills lätt och friwilligt utgätt. Skulle e) Brännerirättigheten
, utwidgad till försäljning , kunna anses som
rn FabriqucS-tillwcrkning och lika med andra för en sädan
rättighet nägon afgift erlägga 7 Om det för ä«
garen är en rätt att fbrwandla sin wara, är det liktväl
ej SpannemälcnS hufwudsakcliga destination att
Ltgä till Bränwin. En afgift för detta förbruknings*ätt
tyckt- Medes wara ej blott billig, mer» nyttig,
966 Den 2Z September.
som en slags controll pä denna wårås tillwerkning.
För att göra afgiften mera jämt fördelad, skulle ej
den bästa utwäg wara, att fastställa ett minimum efter
Hemmantal och att rätta förhöjningen efter pannerxmdei,
?
Ehuru ofullkomliga dessa i hast utkastade tankar
kunna wara, anhäller jag likwäl, att om Betänkandet
efter min önskan remitteras , de fä ätfölja till»
baka till Utffyttet,
Herr von Lckulssnksim, I)avicl,
pttrade stat BränwinStillwerkningen, säsom en förädling
af Sädes«prodltcten » mäste egenteligcn tillhöra
Jordbrukaren. Jag förenar mig med de Herrar Ledamöters
tanke, att Bränningstiden bör blifwa alldeles
oinskränkt fri, dä pcksä minst strid Säd förödes. Till
Bewilliikngs utgörande och controllerande spnes pannerpmden
wara ben mest skickelige, beräknad säsom förr
efter Hemmantal; dock hwqr och cn obetagit, at i män
af en större Ladugärd- underhällning, fä anmäla stg
lill en större pannerpnd, och därefter proportionerad
Bkwillning. — Att endast taga Boskapsantalet till
Mäststock, torde blifwa en mindre passande BewillnjngSgrund,
ebura gärna medgifwcs, att Ladugärden dräger
förnämsta nyttan af Bränwins-bränningen. Kreaturens
mage fbrmär icke fulleligen digerera, eller extrahera
födoämnet utur den räa Sädén, utan är ännu
ptj Pranken nästan sä mycken närande kraft i behäll,
som uti den Säd eller Potatoes hwaraf Bränwinet är
tillredt, -- Denna stora nystan ak Orankcn, behörigen
onwäko, upwäger missbruket af Bränwinet, som dock!
K^ögeri-tliätcklen mest tillikrifwas bör. — Jag instämmer
ock med de Ledamöters öfwertygelse, att KroooBränacri.
ZnrättniNgcn, med all sin stora kostnad, ut
-
Den 25 September. 967
gjprt ett bet mäst stadeliga och fördömeliga monopofium,
och som ej sälla» medfört e» förhatelig och orimmelig
införskrifning af Utländskt Bränwin, dä inom
Riket warit öfwcrflödig tillgäng af sä Bränwin som
Spanncmäl; och pä hwilka bägge persedlar knapt nägonstn
en allmän brist öfwer hela Riket är att befara,
pä kloke Economie - Författningar widtagas. Ocn sä
kallade Kronan är ett Lns raiionis och ej nägon werksighct.
Oen winst som möjekigcn kunnat dragas af
Krono-Bränncrierna, lärer Samhället finnas willigt,
att wid en friare Bränwins-bränning rikeligen ersätta
till dea allmänna Skattkistan. — Del är ett uppenbart
mannamon, att de Jordbrukare som bo nära
Stockholm och öfrige Krono - Bränneriet, e) skola dit
fä föryttra fikt öfwerflbdiga Bränwin, lika som andra
Landtmän, som bo nära andre Städer; och är lika
sä obehörigt, att Bränwinsprifct skall wara olika inom
som straxt »tom Stockholms Tullport, och som
föranleder till vsedeliga Lurerrdrägerier. — StädcrS
Bränwins-bränning synes böra grundas pä deras Jordbruk
, och om Stockholms Jnwänare eller Bryggare
skola ingä uti Bränwins-Bewillningen , .sä mäste det
wäl ske förutan all monopolist inskränkning; hwaryredelst
ock all stegring af BrHniyinSpriset och wäld bäst
fhrekornmes,
Friherre öbeck, ^lexrmäer- Wär
Constitution har redan förestrifwjt ost ben förbindelser»
att Bränwins-statten stall utgöras: Allmänna Bcswärs,
och Economie-Utffottet har äfwcn redan fbrestagit sättet
huru Bränwins-bränningen stall werkställas. Sedermera
tillkommer det Bewillnings-Utskottet att bestäinma
Mcthoden, huru stätten för bränningen stall utgöra-.
Pä denna grund anhäller jag att detta mäs
pu till Bewillnings-Utstotkkt mätte blifwa remiMadt.
Herr
9SZ Den 2Z September.
Herr Ltrussenkelstt, Nicbael: Jag
är sä myckel mera bcrcdwillig att sörena mig med hwad
Grefwe Norner samt Herr 8ckulLsn!aeim anmärkt
emot Economie-Utskottcts Betänkande, sam jag i sam»
ma Utskott, sä wäl i beredningen som ?1enum dcrstä»
bes warit af olika tanka med pluralitcten, om utestu»
tande rättighet för Stockholm och Götheborg samt
Carlskrona, att fä bränna, utan i det stället ansett
sä mycket mera instämmande med skäl och billighet, att
desic Städer i likhet med de öfrige borde njuta lika
rätt, hälst Utskottet ansett nödigt för besia Städer fä
gagna fri Utförsel af Bränwin frän Landet, som wisar
vtilräcklighetcn af det Quantum Bränwin som af Stats
rller
Krono,Brännerlernc kunde för deras behof wara
att päräkna. Som icke min reservation, som ätfbljt
Betänkandet, är upläst, har jag ansett det wara min
skyldighet »plysa, det jag icke i Utskottet warit wacklande
i mina tankesätt.
Grefwe s) e la 6ar6ie, ssacob: Oä
bet är en alldeles otwifwelaktig sanning, att alt Jord,
bruk grundar stg pä Boskapsskötseln, dä Bränwins»
Bränningen äfwen befordrar densamma, och den desi»
Utom är en Landtmanna näring som bestär i anwän»
bandet af Landtmanncns egen produet, tror jag intet
hinder bör läggas i wägen för Landtmannen att brän
na
och efter behag föryttra sitt Bränwin. Jag häller
allenast före att en gräns bör sättas för PannorneS
storlek, och att de ej böra öfwerstiga go Kannors rymd.
Hwad äter Städerna angär, är det enligt min dfwertygckse,
att de ej borde fä bränna, utan endast Landtmannen
som proäiacersr Sädén.
Herr Lilverstolps, 6astsk ^brsdLm:
Det är endast till förekommande af ett misitag,
jag
Den 25 September. '
959
jäg anhåller för ett ögonblick om Riddcrskapct och A,
dclns tålamod. En wärd Ledamot par yttrat det
Regerings »Formen förcskrifwcr sooi en förbindelse att
Bränwins-skattcn skall utgöraS. Om jag ej misitagcr
mig, är detta ej Rcgernigs-FormenS mening. Den för»
klarar allenast denna skatt för en Bcwillning, till skill,
nåd ifrän grundskatt, och gör den sälnnda sä mycket
mindre till en nödvändig pälaga.
Herr kotblieb, Larl brestiic, förenade
slg med Herr Lilvorstolpe, tilläggandes att DränwinSskaltcn
sä mycket mindre kunde anses säsom en 0-  fbrändcrlig pälaga, som den wore förklarad för en Bevillning,
och det just wore naturen af en Bewillning,
alt den efter Riksens Ständers behag kunde förändras,
eller till och med alldeles uphöra.
/ F r i h e r r e R. u 6 d s c k, ^lexanster: I anledning
af hwad den wälda Ledamoten anmärkt, fär
jag tilkännagifwa att i 60 § af Regeringsformen omtalas
4 skatter; otwiswclaktigt förblifwä tre af dem
aldeles orubbade; den fjerde eller husbehofs-brännings,
skatten, mätte i stöd af denna Z äfwcn wara en ätagcn
förbindelse.
Pä flereS begäran uplästeS härefter ben 6v §
i Rcgcrings-Formen.
Herr 8ilverstc>!pe, 6ustak /Xbrsk,
Lm: Af den nu upläste Z synes tydligen att desin
skatter äro Bewillningar, och sälcdcs efter Riksens Stän,
ders wälbchag kunna utgöras. De hafwa, när Regerings-Formen
författades, uttryikcligen blifwit för Be»
wlllnlngar förklarade, till förekommande af hwad man
förut erfarit, att Regeringen genom deras höjande af
egen
9?o Den 2Z September,
egen myndighet inclirect förmätt att beskatta Swenskq
Folket; och för att nu bewara detta i Regerings-Formen
äsyftade ändamäl, har jag trodt det bcgängnq
yiiKtaget ej böra lämnas obemärkt.
Hans Excellence Herr Grefwe
juutti: Hnnet är redan af flera wärda Ledamöter
tillräckligen utredt, Jag har wiHt ingen ting akt pä»
minna dcrwid att Betänkandet äterremitteras, ätföljdt
af de gjorda anmärkningarna: men jag tror ej att det
djrecte bör sändas till Bewillnings-Utskottet- Det innefattar
twänne frägor. Oen eya angär skatten, och
den bbr af Bewillnings-tttskottet determinera-, den andra
angär sättet huru BräntpinS-bränningcn skall förrättas,
och betz bestämmande tilhör Economie-sttskottrt.
Dä den sednares afgörande efter sakens natur bbr föregä
den förras, tror jag säledes att äter-rcmiyen bör ske
till Allmänna Bcswärs- hch Economie-Utffottct, och att
mälet sedan i frägan ym flfgifkey bör hänwisas tjfl
BeipillniflgS-Utffottetr
Herr Grefwen ych Landt-Marsk
alken proponerade derefter att Allmänna Bcswärsvch
Economic-Ulskottets Betänkande rörande Magazinerne
och B? änwins - bränningen ställe till Utskottet
äterremitteras, ätföljdt af de under öfwerläggningen
derwid gjorde anmärkningar, och att, sedan Utskottet
öfwer desi anmärkningar sig yttrat, frägan i blyad som
angär sjelfwa afgiften mätte fä hänwisas till Bewill?
pings-Utskotket,
BiföllS.
UpsästeS ett af Expeditions-sttstottek ingifwlk
sä lydande
Wörd
-
Den 2Z September. 9?r
Wördsamt Memorial!
Pä det de i Riksens Högloft. Ständers klena
sågne Allmänna beslut mä kunna, allt efter frägornas
beskaffenhet, dels successivt erpcdlcras, dels samlas för
att sedermera i ett sammanhang upfattas, fär hoS
Riksens Högloft. Ständer Expcditions-Utskottet wörd»
samt anhälla, att detsamma nu och framgent under
Riksdagens lopp mätte jemte förteckningar öfwer redan
afgjorda mäl, lämnas del, ej mindre af de ämnen
som fordra Utskottets skyndsamma ätgärd, än äfwen sä»
hana som uti Riksdags-Bcflutes höra instöta. Stockholm
d. 2Z September 1809.
Pä Expeditions-Utskottets Vägnar;
6ustrk O^IbeZ^bll, Olok L^urback,
krec!, fyrström, Austers OIok8son,
O, Valerius
, H e rr Gr efw r n o ch L a n d t-M a r.
skal k en, gjorde genast härä proposition till bifall;
hvilken med Ja beswaradcS.
Justerades klem Protocoller för ben iz, 14
pch September,
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
anmodade stuteligen Tredje Clastens Herrar Ledamöter
att i morgon kl. 11 förmiddag sammanträda
till
972 Den 26 September.
till wal af en Elektor i ställe för Herr bloräenstolps
som nyligen bortrest, hwarefler
Riddcrssapet och Adeln ätssiljdcs klockan ^ tve
Tisdagen den 26 September.
klenum kl. ^ 1 förmiddagen.
Upbröts Tredje Clarens Listor till wak af en
Elektor i Herr blaräsnsto!p«8, l^nUsrs, ställe, och befanns
dertill hafira crhällit fleste röstcrne.
N:o 1477. Herr La
muel,
Expeditions - Secreterare, R. N. O. '
Justerades följande:
Utdrag af Protokollet, höllet k Högkoss.
Ridderffapcts och AdelnS ktenum d.
, 2s September istoy.
S. O. BestötS att i anledning af gjorda anmärkningar
tvid Allmänna Beswärs- och Economie-MfkottetS
nu ö nyo fbretagne Betänkande af d. Zo ststl.
Augusti, angäcnde Bränwins-Drännings-rältigheten och
Allmänna Magaziner, hwilket den 14 September blistwit
upläst och lagdt pä bordet, samma Betänkande till
Ut
-
Den 26 September.
97,^
Utskottet Zkerremittera,samt derjemte de gjorde arrmärknin»
gar till Utskottet hänwisa; hwarcfker och sedan Allmänna
Beswärs - och Economie-Utskottet sitt stutcliga yttrande
afgifwit, Bewillnings Utskottet skulle äga akt
sysselsätta sig med frägan om den afgift som för Bränwins-Bränningcn
kunde komma att ätagas.
llt lv^ra.
Grefwe Gallen b or^, ssotian skenning
: I anledning af Riksens Ständers förordnande,
det Banco - Utskottet borde werta när iverande trid öpnande
af de i Banpucn förwaradc Packlärrr, hwilka
derstädes af s. d. Konungen blifwit nedsatte, fär jag
ödmjukeligen anmäla att denna förrättning i dag blifwit
t Bavco-U'sko,tk-ers närwarv wr-kstäid, dä i desse
2ärar endast bcfeinnits Handlingar och Silfwer - pieter,
soi» synas wara Prinsen af Braunschweig Oe-I.<? tilhör
rigc, och hwarom Baiico-Utffokkets Ledamot Herr Rector
ästverstoiper torde i anledning, af pä stället gjorda
Annotationcrf kunna mcddcia närmare undcrrättcl,
se, om Riddeiskapet och Adeln den skulle Lstunda. Ärwen
anser jag mig böra meddela den wid för rättningen
närma!andr Engelske (ikarpe eias nstÄires önskan,
till befordrande af dessa Larars ffpndcsamma assändande,
att genom Herr Baron och^StatsrMinistnn sä rm,
dcrrättclsc om Riksens Ständers härom till widtagande
bestut, för att, i -ändelse af bifall till deras afhämtning,
genast kunna derom gä i författning.
Friherre skjorta, /exel, tilkänna»
gaf, att hgst enligt Ridbc:ff.'pets och Adclr-s befallning
warit tillstädes wid örninge» af de i,. Banqvrt»
deponerade kistor med pastri'.i LciiliNger. ltlyöttAe,
hwar
-
974 Den 26 September.
hwarwid sä wäl de öfrige Riks-StändcnS Ombud wid
upt^ckningen af f. d. Konungens egendom som Banco»
Utskottets Ledamöter, warit närwarande. Twännc kistor
httde warit fulla med papper och documettkcr, hwarjdland
äfwrn nögra dels hförseglade dels med Bruns,
schweigska SigMt förseglade convolut. Nägra af de
kpna papperen hade ha» ögnat pä, inett när han fun,
Nit att de icke attgingr Swerige, trodde Friherre ^erta
sig ej widare behöfwa sockna efter de förseglade
paqueter, och alt det c) warit honom tillständig!, att
säsvm hatt hört sägas om wipa Tullbesökare» upbrytä
andras papper. Hwad sjrlfwtt kistorna innehällit kunde
synas af ben Förteckning berä, hatt nu uplästei
N:o 1. Bord-Silfwer med tilhöranbe piettr»
2. Diverse päpper — bref addrcsierade till Pritta
sen af Brunswig samt Brunswigffa Sigillet.
Hr Likaledes diverse pcpper och Correspondcnce»
addretzerade till Prinsen af Brunswig.
4. En rese - nccetzaire af Silfwer Web Brunswigska
tvapncti
sd En Service märkt med E. P. och Kongl.
Krona — samt förteckning i lockct af kistan.
6. Diverse Silfwer-picccr efter förteckning märkte
med C. W. F. och Förstelig Krona.
7. Åtskilliga Silfwer- och Porcellains-piecer efter
förteckning.
8. Nitton figurer af Elfenben.
9. Äf
-
Den 26 September. 97Z
9. Äkskilliga Silfwcr-piecer märkte med C. W.
F. och Furstelig Krona samt förteckning i
locket till kistan.
lo. Diverse Silfwer - pieccr — och en löda med
Zlne Äord<-sirater.
^wä Plakrauer ris Silfwer efter förteckning
j lockek
12. 6rsnäL Lbarts cis VrancE.
iz. En sam''ng Chartor öfwer Europä.
14^ En samling diverse smärre Charlot och ett
litet Mpnt-cabiiictt, innehållande efter för,
teckning nägot öfwer 402 större och mindre
guldmynt, i en afläng trädläda- Äfwcnle,
lebes 2:ne päsar med gamla Köpparpenniagar
större och mindre.
Efter stukad förrättning förseglades alla Packlärår
med Riksens Ständers Sigill samt af den fränn»
mande Ekarne staffans» tillika med Hof - Marffalkett
Herr Friherre Liisverlparees Sigill.
Efter upläsakdci häraf fortfot Friherre gjerts,
och förklarade, det han hoppades, att Ridderffapet
och Adeln ej illa uptoge, akt han ej socknat i papperen,
emedan han ej trodde att andras Correspondence anginge
honom.
Herr Erefwen och Landt-Mar,
sk alken frägade Ridderffapet och Adeln om den skulle
hafwa nägot emot, att beha nu salunda till sitt in.
ne.
976 Dcn 26 September.
nchäll undersökte, och Hertigen af Draunschwicg Ocks
tilhörige defunna kistorna till Engelska Llrar^e st'^fkairas
utlemnadcs, sedan' Depositions - Attesten wore
öterstäld.
Ridd-erskapet och Adeln swarade härtill nog all»
wänt A'cj- men ^
Friherre Oest erström, sscob, in»
wänke, att pä kesia kistor warit tecknadt konungen
1iU)öric?t; att just hclgdcn af ett stepolnum fordrade
att del cj till orätt man utlemnades, och att sälcdcS
när ägare?: nu sades wara Hertigen af Osin,
stapvlnum kj dorde utlemnas innan en sädan nygift
worc bewisad, utan hans recepisse. Man kunde för öf«
rigt icke katina hwad öfwercnskommelse blifwit träffad
mellan f. d. Konungen och Hertigen af Oe!s, om warorna
ännli tilhörde den senare, eller af den förra
blifwit löfte 0. s. w.
Herr Grefwen och L a n d t - M a r,
skalken trodde i närwarande ställning ej wara försigtigt
att wägra utlcmnandet deraf.
Friherre vesterström, ssocob, anmärkte
först att man ännu icke hade nögon officiel sä,
kerhct att desse kistor werkeligcn tilhörde Hertigen af
Braim schwein, emedan f. d. Konungens upgift, äfwcn
svin Ltffilllge andra ankelningar, gäswe derom, wäl
kanske cn Moralii? öfwcrtyaelse, men ingen Laglig säkerhet;
för det andra trodde Friherre Leste,m,öin att
om detta wore deirich, ägdc^deek Riksens Ständer ingen
kännedom akt Hertigen werkeligen nu will lyfta
detta ste^oii um.
Gref
-
Den 36 September.
977
Grefwe Oe la 6 Listre, ^acob: De i
fräga warandc Kistorne ha^wa warti i Banqucn under
wänlig form deponerade. Sä snart Protocolls-Utdra»
get seni är en deposition--attest upwises, kan ej Dan,
qven wägra, att ett sädant steposi um utlämna. W:d
nyheten om en StatS hwälfning i Swerige frugtade
Hertigen af Braunschweig för säkerheten deraf. Han
wände sig till den Engelska Regeringen, och det är nu
pä Hertigen af BravnSchwiegs wägnar hos tvär Rege,
ring af Engelska Beskickningen rcclamcradt. Jag tror
dä e), att betz utlämnande ät sin ägare, kan af nägot
skäl wägraS.
Friherre Lesterströ m: Grefwe ve;
IL Oarstie upgifwcr wäl, att Engelska Beskickningen
pä Hertigens af Braunschwiegs wägnar reclamerad! detta
strpolitum; men denna reclamation är ä- nu för
Riksens Ständer alldeles okänd; derom behöfdes en
officiel uplpsning.
Herr Grefwen och Landt-Mar,
skalken: Jag fär för Höglofl. Ridderffapet och
Adeln nämna, att jag hos Hans Mast sett Engelska
Lksrtz4 st'^lkairens reclamation, sä wäl som det recepisse
han aflemnak, dä depositionS-attcsten honom tillställdes.
Friherre Legerström: Grefwe Oe
Is Osrstie hur sagt, att beha Kistor tillhöra Hertigen
af Braunschwieg. Wapen, Chiffer m. m. kunna upp»
lysa» att sakerne tillhört honom, men hindra ej atk
de genom nägot accord blifwit till f. d. Konungen bfwerlätne.
x
Tredje Band. N.o 125, 126.
Herr
978 Den 26 September.
Herr Lesterstolpe, Larl August,
fbrmc.de
Kistornc mätte förblifwa under Danquens wärd, till
dest det blifwcr upplpst, hwilken som är deras rätta
ägare.
Grefwe Dels 6 sr 6 ie: Dä ben Preusiska
Armeen hade lidit ett stort nederlag wid Auer»
stedt och Stettin, hwarest Hertigen läg med sikt Reze»
melite,, som e) mera war säkert för ben segrande Franska
Armeen, räddade Hertigen af Braunschweig Oeir, sä
hastigt han förmädde, en del af sin Ägcndvm. Deha effekter
lastades pä twännc skepp, det ena anlände efter
sin destination till Ästad, det andra blcf wäderdrifwit,
och kom till Köpenhamn. Tolf Kistor, som wörö pä
dci, senare, bfwerförbcs sedermera till Swerige. Jag
wet genom en Herstgrns egen Kammarherre kteilcker
ålit sä killgätl, och att detza cffeckcr werkeligen tillhöra
Hertigen.
Anmäldes och infördes en Deputation tfrän det
Hederwärda Bonde-Ständet, under anförande afRikS»
Logswannm ifrän Jönköpings Län, ^n6er8 Lsncisien,
hwilken tillkännagaf, att Bonde-Ständet, sedan det
trodde Allmänheten döra wara tillfredsställ» efter ben
undersökning i dag blifwit gjord af riepoiitum i Banque»
, ansett billigt att det samma emot Attestens afgifwanbe
utlemnades.
Deputakioncn afträbde, efter manligheten beledsagad.
'
Den 26 September. 979
Herr R.otklieb, Larl kreäric: Dä,
enligt min bfwerkpgelse, det redan är fullkomligt up»
lyst, att i fräga warandc i Banqucn deponerade Kistor
med diverse saker, icke tillhöra nägon annan än
Hertigen af Braunschweig Oels, dä hwad Herr Grefwe
I)e la Laräie sist anförde (sanningen deraf kan icke
sättaS i fräga) ytterligare bestyrker, att de äro Högst»
bemäldte Herre tillhörige, och dä ingen sannolikhet eller
anledning är, att förra Konungen, vm han emot
förmodan för beha saker gifwit valuta, eller i mer
och mindre män till dem erhållit ägande rätt, han dä
deponerat dem i Danguen, emedan sädant hade warit
utan alt ändamäl, dä han i sickt fall efter wälbedag
hade kunnat anwända'dem; sä tror Zag art intet hinder
förekommer med mindre dessa Kistor, uppä nu skckd
rcclamation af Kongl. Engelska LiiarZL ci'^st»in8,
genast kunna till honom utlemna-. Ett motsatt förfarande
skulle i Politiskt afseende kunna hafwa obc,
hagcliga följder, och medföra större olägenheter än wi
nu förmoda.
Friherre skjorta, ^xei: Oä man
packar in stna saker och flyr undan en stende, sä följerr
bäde bättre och sämre ofta med, och bet spncS mig wara
ett bewiS pä denna uppgift, att ibland sakerna
wcrkeligcn äfwcn fanns en Köksknif af allsintet wärde,
när nu detta en flygtings gods här wunnit en fristad
, underställer jag om det icke skulle kasta nägon
skugga pä Nationen, om det ej ät sin ägare genast ut,
lemnadeS.
Herr Grefwen och Landt-Mar--  skalkcn: Oä det nu werkeligen är säkert, att
detta ciepoflium tillhör Hertigen af Braunschweig,
hwilket äfwcn Grefwe Oe i» 6»rstie tillräckligen up,
lpst»
980 Den 26 September.
lyst, fär jag fräga om Riddcrffapet och Adeln bifaller,
att det, emot Depositions , Attestens aflämnande,
till Engelska LkargL 6'^tislraa utlämnas.
Härtill ropades ett starkt Ja.
Derefter beflökS, att en Deputation med unr
derrättelse härom till de öfrige Ständen bulle afgä,
hwilket genast werkställdes. <
Grefwe De is 6 ar st is yttrade stg:
Det lvvre Herr Grcfwcn wäl bekant, att dä Herr Gref»
wen och Landt-Marskalkcn i gär utsatte detta klenum,
war det endast i afsigt att afgöra frägan om PacklärarnrS
utlcmnande; men han anhölle om ett undantag
för denna gängen, och att det mätte wara honom
Mätit, att säga nägra ord, emedan ämnet fordrade ett
skyndsamt afgörande. Herr Grefwe» hade i gär rrhällit
ett uppdragande af Riddcrffapet och Adeln, att besörja
om tryckningen af ben af Bewillnings - Utskottet
aflcmnade Skydds» Tabellen ; Herr Grefwen hade nu
erhållit betyg af trcnnc Boktryckare, hwilka bewittnadc
de swärighetcr som möta tryckningen, och hwilka betyg
han anmodade Riddarhus - Fiscalrn Herr Ikre att
uppläsa.
Orsta betyg, underffrifne, ett af Boktryckaren
Delbn och ett af Bokiryckarena kristers och Isteoric
Korström upplästes och innchöllo, det förra att arbetet
ej under sex, det sednare, att det ej under tre
weckors tid kunde hinna blifwa färdigtryckt, och skulle
komma att kosta, enligt ben förras uppgift, iso L
200
Den 26 September. 981
2OQ R:dr RikSg. och rnligt de sednare- omkring 152
R:dr Banco.
Grefwe Os la 6sräie fortfor, och
bcwisade att ett sädant drbjsmäl wore stridande emot
Beslutet- afsigt: han kunde ej ätaga sig att pä kortare
lid skaffa tryckningen werkställd, utan anhölle om
Ridderskapet och Adeln fbrblcfwe ivid sitt Beslut, att
denna kommission ät nägvn annan bfwerlemnadcH,
Grefwe körner, ^6oipb 6orsn: Dä
bet wid sä mänga Riksdagar förut warit öfligt, att saker
legat pä bordet och i Riddarhus-Cantzliet af Ständets
Ledambtcr blifvit läste, och dä derutom den i fräga
waranbe Tabellen ej innehäller nägra grunder fdr
Bewillningen, hwilka kunna fordra en noga och längsam
pröfning, utan blott deras anwändning, sä att
hwar och en bär kan uppsöka under bwilken Artikel
han hör, fär jag hemställa hoS Högloft. Ridderskapet
och Adeln, huruwiba tryckningen af denna Tabell kan
anses nödwändig, och om icke mera tid wunnes, om
man föranstaltade om flera afskrifter, hwilka pä bordet
wore att tillgä.
Grefwe Os 1» 6 »r 6 le utbad sig fä
upplysa, att denna Tabell wore allenast en verifikation
pä sjclfwa Bewillnings-Projcctet, hwilken bewisade, att till
ben suponerade Bewillnings-Summan, genom Kliman»
Afgiften ätminstone Adelar säkert kunde päräknaS.
Herr Grrfwen och Landt-Ma rsk
alken hemställde hos Ridderskapet och Adeln, om
icke i anseende till swärigheterna och tidsutdrägten wid
tryckningen, det wore nog att KUmmi- eller Skydd--  Tabellen i flere afskrifter läge pä bordet att tillgä, fdr
att i Canttliet kunna läsaS och pröfwas.
982 Den 26 September.
BifbllS.
Hant Excellence Herr Grefwe
kuut K önskade att nägon tid, icke alt för korrt,
mätte utsättas, när Bevillning-»prvjectet till gransk»
ning stall företagas, sä att man pä verificationen der,
öfwer mä kunna wara beredd.
/
Nägon hördes äfwen yttra den kustan, att se,
dan Ninimi-Tabellen nu icke blifwer tryckt, den sam»
ma mätte inför Ridderstapet och Adela fä upläsaS.
I anledning häraf proponeradr Herr Grefwm
och Landt-Marstakken, att BewillningS-projectet skulle
till afgörande företagas 8 dagar efter den dagen, dä
Minimi - Tabellen uppläses , eller om klenum ej pre»
cist dä skulle infalla, nästa kienum derefter.
BifbllS.
Ridderstapet och Adeln hörde- härefter önsta,
att af Skydd- , Tabellen 4 afstrstter giorde- , hwaraf
twä lemnadeS pä bordet i Cantzliet och twä pä Klubben,
hwarefter Herr Land,-Marskalken hemställde, om
icke, dä Cantzlie-Betjeningen wore gansta sytzelsatt med
löpande göromäl, extra Afstrifware till be begärda af,
skrifterna kunde nyttjas, hwilkaS betalning af Riddar»
huS»Cassan finge bestrida-.
Biföll-.
Friherre klxxls, Lric Lonr^st, hade
inlemnat följande Diclamen, hvilket upläste- sä lp»
bande:
Did
Den 26 September. 98Z
Wik» Ekonomie - Utskottet- Betänkande rörande
Jägerit,Betjeningen- reducerande, samt Krono-Skogardelning
upläst ben 22:dra denne-, torde jag, som dä
Icke hafwande tillfälle, nu fä äran i korthet yttra mi»
na tankar:
Uppfödd i Wermeland, där de största Skogar
uti Riket finna-, har jag alltid funnit, lika som All,
mänheten, att ingen Skog wärdaS sämre än Kronan-,
— att största delen af desamma äro nu nästan förlo»
rade. Stölder, Utsyningar, ispädda mulor m. m,
gifwa härpä bedröfliga prof.
Till förekommande as deras totala förstöring,
är att sälja dem genast, dä sjelfwa naturen medgif»
wer, att hwar och en Ägare lärer akta sitt.
En wärd Ledamot har wäl lemnat till mot,
skäl, att Kronan ivid päkommandr behof blefwe uta»
Master och Spiror, hwartill jag fär swara och fräga,
om icke det är bättre att Kronan nu fär penningar /
för sin äterstäende ostulna Skog, och att benne Skog
blir hädanefter af egen Ägare bättre wärdad, sä har
Kronan i ev framtid resourcc till Skog, dä nu l annat
fall Kronan förlorar bäde Skog och penningar,
vet enda, som häremot kunde swara-, were, att dctze
Ägare kunde bortsälja sin Skog pä Utrike- ort» eller
till Web; hwad det första wtdkommrr, sä kan ju Kro,
nan förbjuda afsalu, och hwad det andra beträffar,
sä förbjuder bet sig sjelf pä aflägSne orter frän de stör,
re Stapel - Städerne.
Ater igen Utskottet- Betänkande rörande Ekeskog
, har jag funnit lika grundadt och moget öfwer»
wägadt, och att Äkerbrukaren mätte lemna- frihet att
odla
S?-4
Den 26 Gepteknber.
odla siri Jord, bäst honom syne-.— Med smärta har
jag sett bäöe Skrar och ängar ofta borttagna och utmagrade
af urgamla Ekar, och genom förfarenhet wct
man att hwarken Säd eller gräs pä iZ a 20 alnarcircu!r>fera>m
wäxer wid en fädan Ek.— Jag wet e«
xempcl pä att Jordbrukare bjudit 6^8 R:dr för att
mista ett fädant missfoster ur sin äker.
En wä^d Ledamot har wäl utk rn ingifwen
Motion nämnt, att dessa Trän wore nu ej mera hatade,
sedan en Författning utkommit som facikitcrar deras
borttagning; men wara hur det will med denna
författning, sä wct jag att sä märga omwägar, inlagor»
Instan lier ja till och med Fatalie-tider härmed har
gemenskap, det Jordbrukare snarare wäljer en Engelsk
Säg eller nägot annat konstgrepp. — Jag wet den
Jordbrukare som i förledit är tilbjudik Kronan ivc)
Ekar till skjänks och har wclat nedhugga dem sjelf,
men blifwit refuserade; desse Ekar stä ännu qwar,
borttaga en skön äng, och med densamma locaorde
pund hö ärligen.
Det är ännu obegripligt att författningar gifwitS
emot utrotande af sädane Ekar som stä i Äker och
Äng; ty hwad andra anqär, som stä pä oländig mark,
kan jag ? förhand försäkra, att utom näqon författning
de ändä bkifwa wärdade. Jag wet dä icke hwad
en sädan 'Förordning tjenar till, endast att förorsaka
brottmäk, eller ock en stor förminskning uti Hö och
SN>. —> Twärtom borde ben Åkerbrukare plikta som
räter en Ck stä uti sin äker.
L. E. kIZAla.
Remitterades till Allmänna DeswärS- och Cconomie
-Utstottet.
Fri
-
Den 26 September. 935
Friherre 8 tjorn stest t, Sarl Lukas,
hade inlemnat följande Memorial, hwllket iiplästeS.
Hdmjukt Memorial!!
Cconomie-Utffottets Betänkande om Allmän»
ningarne i Riket, och. projectcrad indragning af Jäge,
rie-Statcn har med hwad mera Betänkandet innefattar,
jemte be deremot hos Högloft Ridderskrpct och A,
delen den 19 fistl. September gjorde anmärkningar för.
anledt mig, att uti detta wigtiga ärende underställa
Hbgwälborne Herr G"efwen och Landt.Marffalkcn samt
Högloft. Ridderskapet ock Adeln mina tankar, dä jag
1 synnerhet fästat min upmärksamhet tvid följande ämnen.
1:0 Rrono-Allmänningar: Thuru hen principen
i allmänhet torde kunna anses riktig att Jord
och Fastigheter icke mä pohederaS af Staten eller Kronan;
likwäl och dä en del af ifrägawarande Allmän,
ningar finnas oumgängeligen nödige för Skepps-byggcri
och Rikets allmänna byggnader, kan j^g icke undgä att
tilstyrka, det förenämnde Skogar c) böra under andra
wilkor försäljas, än dä nyttan af dem för Staten wo,
re umbärlig, och tilfälle saknades, att med utmärkt
fördel drifwa Skogsplantering. Beträffande,
2:0 Läns, Härads - och Sockne-Mmänningar,
Lfwer hwilka Landets Inbyggare frän urminnes tider
ägt en mera widsträckt nyttjande rätt, men som af
Konung Onr. den XI:le betydligt inskränktes, utom
det att under Högbcmältc Konungs styrelse de sä kallade
Skogs,CommiAoner sjekfmyndigt nog frän Private
tiS
986 Den 26 September.
till Kronan inkräktade, och tilläde Allmänningarna enskildte
Hemmans förmenta tilhörigheter af Skog och
vtmarker, samt derä befinteliga uptagor, hwilka Lägenheter
de Jordägare Sterwunnit, som förstätt att begagna
den dertill af Konung 6^8?^ den firun»
te prescriptions-tid, men andre äter mäste till känbart
lidande sakna; Med omförmäldte Allmänningar, jag
tvägar pästä det, bcfinnes bushällningrn nu mera i mohn
af Landets förändrade skick och betz sanna intereste, sä
fbrwänd och felaktig, att rättelse deruti förtjcnar Riksens
Högloft. Ständers upmärksamhet, sä mycket heldre,
som Nationen har i dest» tillhörighctcr rika tilgängar
att päräkna för st» bergning och sjelfbcständ.
Men huru förlägen skulle jag icke wara, mina
Herrar, som dä jag päkallat Eder upmärksamhet, edert
kraftiga biträde, att under smärtan af wära förluster
och ben ännu mera ömt känbara saknaden af idog»
samt tappre Samfunds-Bröder med ben styrka ach härdighet
ost ägnar uprätthälla ett swigtande Fosterland,
jag icke mägtadc framställa Taflan af den teckning jag
redan updragit: Likväl finnes denna tafla inför Nationens
ögon inom wära gräntsor i fin fulla dag satt,
enär de widsträckta rymder wära allmänna omräden
innefatta, utwisa för odlaren de trakter, som skola belöna
hans möda, för den trefne huShällaren sädane lägknhete»v
hwilka om de wärdaS, med tiden förskaffa
honom Materialier till Husbyggnad, hägnad och weds
brand, och för den nbdstäldta Landtmannrn tjenlig»
platser till bete för stna hjordar.
Sädana fbremäl med gagnet af Allmänningar,
»a stä icke att förena uti sättet huru de hitintils blif,
wit anwända. Orsta samhälligheter, hwilka tilhopalag,
d« utgöra en ofantlig ägo, hafva om jag fä mä yttra
wig
Den 26 September. 937
mig, saknat ägare; för alla dcfla samhällighcter, till Lo,
cal, anwändande och nytta af skiljaktig beskaffenhet,
äro sä gencrela Reglementen utfärdade, att desamma i
lltöfningen ofta warit orillämpelige, stundom omöjcljga,
och enär härtill kommer huru som de fleste Allmänningar
oförsynt blifwit äwcrkade, och icke sä sällan skamlöst
skdflade» deruti Skogs» Upsyningrn haft mer eller
mindre dek, lyckeS det wara hög tid för handen, att
rätta och förebygga ett sä Landsfdrderfligt behandlande.
Det är utur dctza af mig uti ödmjukhet äbero»
pade, och efter min tanka giltiga skäl, som jag med
Riksens Ständer- Höglofl. Ständer- Economie-Utskott
derom är ense, at sä wäl Läns, som Härads- och Sock,
ne-Mmänningar mäge blitwa inom witza Districtcr emellan
Hemman, och Jordägare fbrdeltc; men dock likwäl
med sädana wilker, att nya Hemman, Boställen
och större Torp med tiden anläggas, och ägor dertill
anfläS, hwarest lägenheten slikt medgifwer, och att för
all tildelt ägo af Skog och Betesmark, en öfwerens,
kommen skatt ett är efter tilträdet betalar, som fram,
gent fortfar; hwaremot med Nybyggen af Hemmans
Torp sälunda kommer att förhällas, som Fdrfattningarne
om frihets«är för upodlingar stadga, efter bwil,
ken tid en wi§ fbreskrifwen ränta till Kongl. Maj:t
och Kronan i stöd af fbrewarande eller framdeles förbättrade
Skattläggnings-methober skulle utgöras.
I öfrigt och som det ostridigt medförde allmän
nytta, att Province - Läkare inom närmare afständ än
nu finnas antoges, tiltror jag mig skäligen kunna fbrefiä,
att Boställen för dem ä Landet inrättades» och
att detze Läkare derjemte löntcs pä ett sätt som nägot
nära sivarade mot wärbet af deras fbr menniskors lif
och hälsa Välgörande befattning. Mea för att komma
till ämnet äterstär.
988 Den 26 September.
z:o Att i korthet widröra nägot om tilspn dfrver
sä kallade Mäste, och Stvrwerks»trän, samt Ekar,
der sädana finnas ftr Skepps-Byggeri tjenliga, samt
vm odjurens utrotande, äberopar jag mig hwad Cconomie-Utskottet
i dctza delar yttrat och fdrcflagit, wäl
fdrstäende, att ber Allmänningarne kommo i priv»toruni
ägo skulle helt naturligt sölja, att fägeri»Staten
med tiden förswunne. Stockholm ben 21 September
1309.
Larl 6ust. Ltjernstestt.
RemitteradeZ till Allmänna BcswärS - och Eeonomie
- Utskottet.
Anmälte- och infördes en Deputation ifrän bet
Htgwörbige Preste-Ständct, under anförande af Ordens
Biskoppen Herr Doctor IVIurrsij, hwilken tilkännagaf,
att Preste-Ständet bifallit utlemnandet af de
i Danquen deponerade Packlärar, äfwensom fiäendet af
en Mevaille till firande af deras Majestäters Kröning.
Friherre 1° lemming, Lisas, som anfört
ben till de andra Ständen afsända Drputationen
äterkom» och redogjorde för sin beskickning.
Anmälte- och infördes en Deputation ifrän det
Wällöf!. Borgare-Ständet, anförd af Riksdags-Fullmäg
tigen
-
1
Den 26 September. 939
ligen ifrän Sala, Borgmästaren VVaKlberx, hwilken
tilkännagaf, att äfwen Borgare-Ständct bifallit utlefwereringen
af de i Banqucn i för detta Konungennamn
deponerade 14 st. PacklLrar.
Ocputationen afträdde efter manligheten beledsagad.
Herr Lock, Lorsttr l.uävig, förmälke
att han som nägon stund warit fränwarande blifwit
underrättad om det nyss tagna bcstuket rörande SkyddsTabellens
afstrifwande; han ansäg det icke enligt med
Riddarhus-Ordningen, att i dag ett aldeles stridigt be»
flut blifwit tagit emot det som fattade- i gär rörande
samma sak.
Herr Srcfwen och Landt-Marsk
alken förklarade, att sädant stedt pä goda skäl.
Grefwe Os la Lurciic hade bewisat att till tryckningens
werkställande z äiZweckorS tid skulle behöfwaS, och
denna tid wore sä läng att saken dessförinnan borde hoRidderstapet
och Adeln hafwa förewarit, derföre hade
Ridderstapet och Adeln nöjt stg nied, att afstrifter
blcfwe att tilgä i Riddarhus Cantjliet och pä Klubben.
*Herr Lock, Lorktr I-ustviZ, förklarade
sig gerna cedera för Ridderstapet och Apeln- beslut»
han hade likwäl trode att genom Tabellen- tryckning,
en säkrare uplpSning om dess beskaffenhet stulle hafwa
wulinitS.
Herr Grcfwen och Landt-Marskalken
anmälte, att Riddarhus UtstoNek hade inlem
-
990
Den 27 September.
lemnat ett diplom för Regerings-Rädek Herr 6ul?gk
Utgllerrlijerna, samt intygat alt han presterat alla
pros k »n cl a, hwarföre Herr Länl, - Marskalken nu begärde
Ridderskapct och Adelns tilständ, att han mätte
fä introeluceiLS.
Bifklls; och blef lälunda Adcliga Ätten tlsllenk^erlis^undcr
N:o 2200 ä Riddarhuset introclucervch.
Rlddcrstapet och Adeln ätffiljdes kl. H till 2.
In 1I6em krotocolli
ll. Silverstolpe.
Onsdagen den 27 September.
klenuin klockan ro förmiddagen.
Fbredrogk ä npo Allniänna Beswärs - och Ekonomie
- Utskottets, den ^9 September uplästa och pä
bordet lagda Betänk nde, angäcndc Segelfart- öpnande
emellan Dennera och ^fteisjdn.
Herr Vult von Steyern, Henrie
Sebiellian, npläste ett sä lple.n^c:
Ödmjukt Memorial!
Att uvlyia, ö'wcr'pga och gagna h fira wisserligön
wa-it föremålen för hiraijk e.glningSwäld Ledamot,
som fran dessa Bänkar höjt sin löst. — Böjelsen
-
Den 27 September. 99»
sen hoS mig att dela dessas ära, har hiktils warit bil»
ligen tilbakahällen af mcdwetandet om oför fa ren het l
de flesta wigtige ämnen här fbrewarit, och af Lfwcrtp»
gelfe om skadeligheten af allmänna ärendens bedöm»
mande, nian fullkomlig kännedom. Äfwcn Uti nu i»
frägawarande ämne, ehuru jag dertill lemnat bäde tid
och upmärksamhet, wägar jag ej smickra mig med att
kunna hwarken uplysa eller -fwcrtyga, nicn begäret att
gagna har fbranledt wig att bryta dea tystnad jag
mig Slagt.
Sedan Swerige blifwit bragk i ben olycklig»
ställning hwaruti det sig nu befinner, lärer wäl, efter
Ster,vunnen fred, om det skall bibchälla et runi ibland
Stater och utgöra ett Samhälle för sig sjelf, ej an»
nät äterstä än att genom inre hnshällningens npdrif,
wande till den höjd Climat och National-lpnnet med»
gifwa, söka samla de krafter, som endast kunna bere»
da en sjelfständighet ben wi alla önska men för ögon»
blickct knapt fä nämna.
Uplysnlng och häg att bringa landet till wäl»
mäga, kan helt wisst ej, äfwcn nied de wisaste försatt»
ningar, sä lätt ästadkommas, som genom pätaglighctcn
af säker winst för hwarje steg man gör till förbättring;
och detta kraftiga medel är ännu owcrksamt, sä länge
Communication i ett Land saknas eller Åtminstone
är sivär och kostsam. England och Holland dessa mo»
berland för industrien wittna, hwad en lätt Communmttion
wcrkar till LandetS förbättrande och wälmäga
i alla näringsgrenar. Om det förwänande arbetet i
denna wäg, innom wärk Fädernesland, nca-ligen Troll»
Hätte-Canalcn, ännu ej werkat nägok betpdttigt till allmänt
eller enskildt bästa, sa besnnom huru kort tid
ben ännu haft atr werka pä, och ännu mur att dea
blott
992 Den >27 September.
blott kon ansis som en skön prospectus till ett stork
och förträffligt werk. — Lät dc helo ölifwa färdigt,
och man stall ha rätt att bcdömma det. — Jag säger
lät det bli färdigt, ty efter m>n öfwer tygttsi beror det
blott af Rikets nu förlamlade Högloft. Ständer att
wilja bet, och att enligt Ec^nomic - wstottcts Betänkande,
a,ihälla hos Kongl. Majrt att han i Räder täckes
widtaga dc anstalter som där äro föreslagna,
för att äfwen dc fleste af oss stola kunna lcf,
lva> när d.nna minneswärd af detzc Riksens Ständerwise
och stora anstalter till ett styckat och utblvttat Fä,
derneslands uprättande, stall wara färdig och medföra
den nytta hwerföre k mmande flägtcr aldrig stola uphdra
att wälsigna dem.
Man torde kunna inwända, att tiden ej nu är
för sädan c stora företag, dä allmänna bchofwen äro sä
stora, och cnstildta tilgängarnc sä medtagen; att itmn
ej bör wilja dä man c) har förmäga; men torde hända
är kjäll förmäga sä Ute, dä man ser sig med ett det
pttersta bemödandet ^nnn kunna frambringa det enda
medel till hjelp och räddning.
Jag bör ej borttaga Högloft. Riddcrstapets och
Adelns dyra tid, ej eller trötta deni med att höra alt
hwad jag i detta ämne kunde hafwa att säga, det tor,
de blott tillätas mig tillägga, att hw> d den i förestagrra
planen upgifna wägen för Canalen beträffar, är
den sä ofelbart den b'st> ock enda för ändamål,ts tvinnande
— Wenern- sammanbindande med ^östersjön, att
ingen annan dermed kan jemföra-, hwarkcn i afseende
pä lätlhek-n at: den werkställa, eller pä den nytta och
förde! man deraf kan wönra, i anseende till be Landsträckor
den fnNomlrpe' och de stora Sjöar, som finnaöfwer
allt i dest wäg frän Landet- största höjd räknat
hwar
-
Den 27 September.
995
hwarigcnom ickc endast ewärdclig wattcn-tilgäng är atk
påräkna, hwarförutan en Canal c) gagnar, utan stall
äfwcn ofelbart med tiden till detzc Sjöar flere Canalcr
komma att förås, hwarigenom flere aflägSne orter win»
na Communication; ännu en högst betydlig omständighet
är det, att genom denna Canals öppnande, winner
ett medel, att med högst obetydlig kostnad aftappa
matten frän flera stora nu oländige m-Mräckor, som
kunna blifwa förträfflige Egendomar. — Endast genom
Sjön Jmsjöns sänkande i Skaraborgs Län winner
öfwer 4222 Geometrista Tunnland sädan Jord,
dä till hela Canalen ej ätgär mer än 2002.
Hwad cn uplyst Ledamot, Landshöfdingen m.
M. Friherre af >Vecteriiecit, i ett jemte Economic-Uk--  stottctS Betänkande upläst Memorial, yrkat, att Betänkandet
borde till Stats-Utstottet remitteras, anser
jag ej nödigt, emedan af Publique Medel Intet biträde
är begärt eller af Economic-Utstottck tillstyrkt, och beträffande
den Jord som Utstottet föreslagit, att af
Kronans Allmänningar eller odisponcrade Lägenheter,
anwändaS till ersättning af enstildtc personers till Canalén
ätgäende Jord, lärer det ofelbart wara Rik.
sens Ständer sjelfwe som kunna ukläka sig, om de
med sädaut wilkvr wilja hofwa Canalen, och i den händelse
sedermera anmoda sitt Stats-Utstott, att i deras
beräkning af tillgängar hafwa häruppä afseende,
hälst detta behof omöjeligen kan sä dekcrmincradt förut
beräknas, utan lärer wäl enda mekhoden blifwa,
atk hos Kongl. Majlt ! underdänighet anhälla, dek
Han i Räder täckes widtaga anstalter om werkstäklig»
helen af detta, sä wäl som andre Riksens Höglaflige
Ständers Desiut.
Tredje Band. 127, 128° Hwar
-
994 Den 27 September.
Hwarförc jag ödmjukast anhällcr om Högwäbborrie
Herr Ercfwcns och Landt - Marffalkens Proposition
till Bifall af Allmänna Dcswärs- och EconomicUtssottcts
Betänkande angäcnde Götha Canalcn, j hela
sill widd.
Herr von kko k k 8 ten , Lrtanä, upläste
följande Oi6smen sä kroiocostum:
Jag utbeder mig ett ögnablicks tolamod, dä
fag, som jag nog frugtar, twärt emot den hos Högloflig?
Ridderskapet och Adeln rädande meningen, wägar
afstyrka bifall till den gjerde propositionen om en
Canals öppnande emellan Wenern och östersjön. Mine
skäl äro följande:
1:0 Wi lcfwe i en tid, dä Swerige till en
kredjcdel blifwit förminffat; wi böre betänka huru obetydclige
öfwerlcfworne äro af wär fordna magt. Hwad
betyda 4200 quadratmil? — Det är sannt, att tider
funnitS dä Swerige ej ägde Skäne, Halland, Blekingen,
Bohus Län, Wermeland, Norrland och Gottland,
men det är ocksä mycket länge sedan, och med
ben tiden kunne wi ej jämföra ost. Nu böre wi wara
betänkte, att wäl bcwara ben Jord wi ägc, och e)
genom onyttigt gräfningar förminska utrymmer för
ben trcfliga Odlarens flit, och fylla med ett ofrugt,
bart walken be Landsträckor, som kunde framalstra
Thimothein, Klöfwer, med flere fodcrwäxter, ja till och
med födoämnen för mcnnijkor.
2:0 Sweriges Fattigdom förbjuder detta företag.
Nägon torde kanske iNwända, att Sweriges i
Landet nu bcfintcliga Rörelsc-Capital är mänga gänger
större, än det nägonfln förut warit, och äfwcn Landet
j den
Den 27 September;.
WZ
i ben sönik ohörda belägenhet, att det föder sig af >N;
hemsk producerad Säd, detta wille jag, ont jag kunde,
Neka; mea jag fiaaer mig ock ej behöfipa denna utmäg ,
utan appellerar endast lell den allmänna rösten, som
med jämrande rop klagar öfwer wär uselhet. Hvadan
skall man tagi tillgängar att betala arbctt-löncrne, dä
de§a kanske stuteligen stullc komma atkNillfalla RpAar,
Fransoser, Holländare och Italienare, och när dehn pä
ärans fält sörwärfwade Ungar en gäng utwäxlas, kanske
till wär stora förlust och Utlänningens winst, följa
dem ur Landet; hwarigcnom allenast Oäxelcurscn skulle
stegras.
Z:o Ser jag ej, att nägot annat Ständ än
Borgarc-Ständct, som egentcligcn bestär af Handlande
, kan häfwa nägon winst af denne) Canal , och i
följe deraf ej hwarförc de andra Ständen böra päkö---  sta dest gräfning. Denna kostnad är wcrkctigen en beskattning
pä de Tre andra Ständen, och näk det är
af gammal häfd stadgadt, att hwart Stand beskattat
stg sjelf, är ett ässing till denna beskattning blott en
utöfning af wär rätt. Det mä stä Borgare - Ständer
fritt, att sjelf bestä Canal-öppningen, om den dä mot
Naturens ordning, som hänwist Jord, Wakten och
Luft, hwardera sitt rum, äntcl'gen stall gä för stg.
4?o Öm stuteligen en commuriicakion stulle
anses nödig emellan Nord- och östersjön, wet jag ej,
att wi bchdfwa i wärt obetydliga u-armade Land nägon
mera än den wi redan lära äga. Wägen är,
som hwar man wet, öppen frän Stockholm till -örebro
, äfwen frän Götheborg till Christinähamn. Det
är mig bekant, att ett af Rikets Collegier beordrat
Landshöfdingen i Orebro , att sjöledes lata
drtföra ivaror/ som rist Lbrijiinähanm blifwit
TranS
-
996 Den 27 September.
Transporterade.Chunl detta strider emot min kännedom
af Landet, bör jag dock ej tro min egen kunskap
, när ben af ett af Rikets Collcgicrs blifwit wcderlagd.
Dessa skäl hoppas Zag äro tillräckliga akt styrka
mitt ödmjuka afrädande ifrän bifall till Projectet.
HerrGrefwen och Landt »Mar,
skalken erinrade upplysningswis i afseende pä en
af Herr v. kloststen gjord anmärkning, att förflaget
alldeles icke innehblle, att kostnaden af Kronan skulle
bestridas.
Friherre lst jert a, Hxel: vä wi nn
betrakte denna sak, som innehäller Fdrflag till ett stork
företag, lärer första flögan dlifwa: hafwe wi Folk
och hafwe wi Penningar? Att wärt Land är utblottadt
pä bägge dclarne, lärer ej bchöfwa sägas. Skulle
detta werkställas, wore wäl bäst att det skedde pä
Entreprenad för enskildes räkning. Kronan lärer dertill
ej kunna göra nögra tillstött, ty den är gansta
arm och torde komma att förblifwa det ifrän enlighet
till ewighek, amen!
Grefwe Norner, Astolpb Göran: Del
wore wäl att hwar och en af Ridderstapets och AdelnS
Ledamöter gjorde sig wäl underrättad om frägan, innan
han deröfwer pttrade sig. Ecvnomle-Utstottet har
j sitt Betänkande ej föreslagit nägot som af Staten
fordrade «n tung utgift. Oet är just UtstottelS Förslag,
akt hela företaget skulle genom Entreprenade pä
Actier af enstildte utföras, och Kronans tillstött skulle
endast bestä i ersättning för dem, hwilkas ägor derigenom
förminskas, upplätande af odugligt Krut och
Corn
-
Den 27 September 997
Commendering af Arbetsmanskap för en bfwercnSkom,
men Sold. Ingen af dessa Artiklar kan under fredslugn,
hvilket för sjelfwa arbetets företagande, syntes
wara ett wilker, blifva kör Kronan svär att prestera
t och när den förcflagne Canal,öppningen är af en
sä utmärkt nytta för det allmänna, lärer utan twifwel
ej ett bifall till Utskottets Förslag af Ridderskapek
och Adeln och Riksens Ständer wägras.
Friherre bjerta, -^xsl, erkände att
dek wisst kunde wara bra, att inhämta kunskap förut
innan ett mäl förekommer, men alla kunna ej chafwa
förmäga att straxt fatta när en sak Hastigt kommer pä.
Herr Grefwcn och Lanbt-Mars
k a l k e n erindrade, att Utskottets betänkande legat
pä bordet ända sedan den I9:de September, sä att tid
nog warit att derom inhämta kunskap.
Friherre lkjartn, ^xsl, yttrade, akt
slt hade warit honom obekant, och att man icke alltid
hade tid att underrätta stg, hwilka saker läge pä
bordet.
HerrGrefwen och Landt-Marsk
a l k e n gjorde derefter proposition till bifall pä Utskottets
betänkande i hela dess widd, hvilken med ett
starkt Ja besvarade-.
Herr Silverstolpe, L>,rs, uppläste
rtt Memorial, sä lydande r
Hbgwäl
-
Den 26 September.
Högwälborne.Hcrr Grefwcn och Landt-Marskalk?»
samt Höglefl. Ri-dderskapet och Adil,, täcktes tillä fa wig
atl dest upplyfta- oiiipröfwande underställa nägra an
-
märkningar om-Wärfwade Soldater- wilkom
Alltid hofwa, bestå Statens Medlemmar och
Förswarare haft skäl att anse sig wanloetadc i anseen-c
till deras klena aflöning, som'alldrig pä nägot sätt
warit swarandc emot de wilkyr som cn fri Arbetskarl,
af hwilket yrke som hälst, kunnat betinga sig. Haad
som härwid bör-wäcka'förundran är', att'dc Wärfwabe
Regcmenternr kunnat hällas cowplrkte, men troligen
hade de alldrig warit det, om- ej:
i:o Compkcttcringen warit Compagnie - Cher
ferne wid answar Äagd.
§:o Compagnie - Chcfcrne i anledning deraf
lemnat ansenliga Wärfnings - douceurcr ät sä kallade
Däi fware. > '
z:o Wärfwaren, i hopp om belöning, pä alt
möjcligt sätt intalt och öfwcrtalt Beljenter, Gesäller
Bonddrängar med flere att antaga Märkning, och
4:0 Om e) deste wid emottagandet af 10,
Is, 2O till ZO Riksdaler sä till sägandes blindwis ingått
uti ett nytt lefnadssätt, ulan att sä noga beräkna
de kchofwer, för hwilka de gätt alt blottställa sig.
UppL säbant sätt har wid Wärfningar wanklgen
tillgäkt. Recrätcn star tunnit sig nöjd, sä länge
han haft nägot i bchäll af Wärfnings - summan, iney
knc ppt har denna blifwit förtärd, förr än han fält
ersg,a förut okände dehofwer. 2 Marker mM^Bröh
^ " > ' eller
Den 27 September. §99
eller deremot swaranbe Spannemäl samt 2x K. i penningar
har sedermera utgjort hans dagliga uppehälle.
Hrvilken inser icke huru hbgst otillräckeligt detta är för
m tjenstgörande Soldat,
-Alla Wärfwade Soldater bela bock ej ett lika
oblidt öde. Passevolans-Contracterne tillöka Manskapets
permittcrande, sä wida tjenstgöringen det medgifwer.
Len permitterade Soldaten försörjer sig dä sjelf^
och asibniKgcn tillfaller Compagnie - Chefen. De Soldater
som anständigt kunna försörja sig sjclfwa, äro
merendels säkre att njuta en sädan frihet emellan Exccrcice-Mänadernc,
och deras öde är ej att beklaga, dä
deremot de tjenstgörande fä ätnöjas med förut nämnde
usta lbningswjlkor.
Skulle nägon föreställa sig, att en del af bet
permitterade Manskapets aflöning, i stället för att tillfalla
Compagnie»Chefen, kunde tilldelas dek tjenstgörande
Manskapet, sä fär jag uoplysningswis meddela,
att ifrän denna Compagnie-Chcfrns inkomst afgä följande
utgifter;
1:0 Douceur till Regements Cbefen, som enligt
Författningarne äger rätt att utan afseende pä
de permitterades antal, af ivo mans Compagnie,
uppbära 6 mans hela aflöning, och af andra Compa?
gnier i samma proportion,
2ro Douceur till den Subaltern - Officeraren,
som jemte Compagniets Cxcercerande och Expeditionens
förande har Compagniets wärd och hushällning
om händer. Dä en Subaltern-Officers lön endast är
80 eller 100 Riksdaler, altsä otillräcklig till Uniformens
-
10OO
Den 27 September.
mens ansk/ffande och ruederhällande, kan denna utgift
ej untwikas. .
z:o Tillssott till den örliga DärfningS - summan
som pä Stat ör anslagen, hwilken är högst otillräcklig
iä wäl i afseende pä den Wärfning som för
-wärst Recrät ofta mäste erläggas, som i afseende pä
den igenom tillfälligt händelser säsom dödsfall, rymmande
och afförande ur Rullorne för sjuklighet eller
wanfrägd skeende afgänga -wilken i Staten alldeles
icke beräknas.
4:0 Tillskott till Mondcringarncs undcrhällante.
För att ej uppchälla med hela beklädnadens granskande,
fär jag endast nämna, att för Soldatens
sötter- konserverande, bcstäs ärligen 1 par Strumpor,
I par Skor och 1 par lösa Sulor och 12 §. till SkolappningS
«penningar, hwilka 1,2 §. Soldaten alltid
sär uppbära, dä Skokagningcn sä wäl som öfrige omkostnader
för Monderingcns undcrhällande bestridas af
Compagnie - Chefen.
5:0 De sjukaS wärd och skötsel. Mk> Swea
Ärtillcrie.Rcgimente, bafwa Compagnie - Cheferne hyrt
en Egendom till Sjukhus, upphandlat ärliga bchofwek
af Wcd, och underhållit Sjukwaktare och Sjuksköterskor,
hwilket altsammans med ordning inrättadt och
underhällil medfört en nog dryg kostnad för Compag--  me-Cheferne.
6:o.Tilskott till Manskapets Inqvartering, tmedan
hwar karl till betta behof endast rrhäller 10 f.
8 ust. uti mänaden.
Hwad
Den 27 September. löör
Hwad utaf Compagnie-Revcnuen kan wara i
behäll sedan förenämde u gisler blilwit bcstridde, lärer
odell böra tilkomma Csmpagnie-Chcfcn, dä della rhuru
till bclepptt all för osäkert» utgör, hans rgenteliga
inkomst al en syssla för hwilken han enligt AccordSReglc!ncn'el
e: l gt zovO R:dr, ehuru Lönen pä Stat
cnd-st u»j>ör r.so, och dä Compagnie-Cheferne wid de
Indelta Rcgcmcnternc för wida lindrigare accorder ers
hälla tjenstcr med flere hundrade R:drs inkomst.
Alt nu äler komma till de tjenstgörande Soldalerne:
Wid de wärfwade Rcgemcntcrne äro de wäl
merendels frie för tjenstgöring hwar tredje dag och wid
Artillerst-Rcgementernc hwar fjerde; men det som de
pä dessa mellandagar tllfälligtwis kunna förtjena, deladt
pä den öfriga tiden, är dika otilräckeligt som osäkert.
Soldalen fwäkter, sliker ondt, blir utmagrad, i
förtid gammal och sjuklig, fär afsked säsom oduglig till
Kongl. Maj:tS och Kronans tjenst och ingär i tiggarcclasscn,
hwarcftcr cn annan intager dess nummer för
alt pä samma sätt fullfölja och stuta sin olyckliga bana,
ändock lycklig om ej nöden dessförinnan twingat honom
till brott eller förkwiflan. Hans öde blifwcr honom
än mera förhatligt dä han jemförer sin ställning
med den Indelta Soldaten. Bäde äro likwäl ämnade
till samma wigliga kall: Fäderneslandets förswar, och
när del päkallas, dela de lika faror och mödor.
Af Stockholms Garnizon hafwa Lif.Gardck till
häst och Armecns Flotta aktiv haft större aflöning äir
dc öfrige Rcgemcnterne, och igenom I8c>6 ärS Rcdu*
ction af manskap wid Gardcs-Regementerne till Fot,
klef det bibchällna manskapets aflöning märkeligrn för*
bättrad. Om r lika afsigt en Neduction wid andra
wärf
-
loos Den 27 September.
wärfwade Regementer ssullc kunna pätä»)kas, hwaroin
jag dock twiflar, lärer den wid Artilleric-Regemcnterne
aldeles icke kunna förestås, emedan erfarenheten under
wära sista krig wisat otilräckeligheten af det pä Stat
warandc Artillerie-befäl och manskap.
Under det förra Anssa kriget, gjorde hela Äbo
Län- Regemente tjenst säsom Artillerister, hwarförukair
de sä kallade Regements, Canonerne till hälften serverades
af de Regemcntcr hwartill de hörde; och under
detta senare krig, hafwa fem hela Landkwärns Batailloner
warit anstagne till Artilleriet. Om nu antalet
af de pä Stat »varande Ercerceradc Artillerister warit
mindre, huru skulle alt detta LandtwärnS - manssapek
kunnat inöfwas.
Dä jag härigenom tror mig hafwa wisat att
rn Reduction af Artilleri!-manskap ej bör komma i
fräga, fär jag närmare upgifwa hwad Artillerister och
wärfwade Soldater för det närwarande ätnjuta- pä det
att Riksens Ständer sjelfwe mä kunna bestämma hus'
ruwida en tilökning i aflöningen, och ett deraf följande
tilssott till Statswerket blifwa nödwändige.
Enligt 1788 ärs Stat är sjclfwa aflöningen !
hwarje mänad sedan Präst - och Fältskärs - penningar >
afgätt_ — — — — 44 §.
Skolapps-penningar — — — 1 —
Spannemäl bcstäende af Tunna Räg och
^rdcls Tunna Korn ä zz^-.dels Kappar
pa Tunnan. Som de fleste Soldater äro
ogifte, kunna de ej annorledes anwända
denna Spannemäl än att de föryttra den
lill -en mästbjudande. uppä sävant^^sätt
, Transport — 4?
Ten 27 September. 1005
Transport — 4> —
"har innewarande mänads SpanncmälS-pvrticn
blifwit betald med — — — 1: —
Tilsammans R:dr 1: 45 K.
Denna mänadtclige inkomst delad uppä za el»
ler Zi dagar utgör Z fl. eller z fl. i r:st. om dagen.
Säsom tilökning kan för hivar fjerde dag dä karle,»
är pä Krono-arbete, päräknas 2 fl. uti arbcts-pcnningar.
gör allt för mänga lärer denna upgift wara
vwäntad. Jag fär dock gifwa tilkänna, att den wärfwade
Soldatens belägenhet aldrig warit sä tryckande
som den för det närwarande är.. Före kriget wörö
tarfliga födo-ämncn, ehuru wida dyrare än dä aflönings-Staten
för zo är sedan faststäldcs, icke pä längk
när upstegradc till nuwarandc priser; och under kriget
hafwa Artillcristcrne wid Swea Artcllcine - Regementet,
Utom deras ivanliga gage ätnjutit en gäl--aflöning af
i början 2 fl. om dagen; sedermera under Wästra Ar«
macus wistande i Stockholm 44 fl. och efter defl afmarche
af fl. dagligen, hwilken Fält - aflöning enligt
General-Ordrcs af den 22 Sep^mber med denna
mänad uphorrr, efter hwilken tid de i Stockholm warande
Artillerister äromcducerade lill z fl. Banco dagligt
underhäll i ett för allt, nägra runstycken mera eller
mindre i anseende till olika Spanncmäls-prifer.
Ehuru uselt detta underhäll är, lärer i anseende
tell Statswcrkcls närmare, ide tilgängar en emot
Soldatcrnes behof och billiga fordran s-varande tilbkning
ej kunna förcstäs, men det minsta jag anser mia
pligt wara akt för detta manstap yrka, är en tilökning
af 2 fl. Banco om dagen. Dock om tilökningrw
heräknadeS för hela styrkan, ställe den för Let permitterad!
-
1004 Den 27 September.
terade manskapet komma Compagnie-Cheferne tillgodo,
hwilka derigenom crhöllo cn Löneförbättring den
Statens alla penninge-löntagare äga lika rätt att wänta
sig. Derföre, som afstgtcn endast more, att hjelpa
den nödlidande Soldaten, borde en sädan tilökning af
2 ss. om dagen under de z Excercice - mänadcrnc dä
Regimcnternc mangrant äro samlade, för hwarje Nummer
utfälla, men den öfriga delen af äret endast för
halfwa styrkan. Och som de tjcnstgörandes antal me
rendels
är nägot mindre, samt tjcnstgöringcn blifwer
trägnare ju mindre detta antal är, förefläs att hela
den tilbknings-summan som hwarje Compagnie tilkommer
mätte delas lika emellan allt det tjenstgörande manskapet
sälcdcs, att om af ett 8o mans Compagnie enbast
zo man more tjenstgörande, be för halfwa styrkan
utfallande ss. borde sä fördelas emellan desse zo
man, akt hwarje karl singe 2 si. 8 nst. säsom daglig
tilökning till dess nuwarande aflöning.
Under - Officerare och deras wederlikar wid de
wärfwade Regcmcnterne torde äfwen förtjena en medlidande
upmärksamhck. För det närwarande ätnjuta cn
del 40 en del 60 R:dr ärligen, jemte en SpannemälS
portion i likhet med Soldaten och endast 9 till 10
R:dr ärligen säsom Beklädnads-penningar. Cj nägon
ketjent crhällcs för sä lindriga wilkor, dä likwäl af
en Under-Officer fordras bäde upfostran och kunskaper.
Följden af sä klena lönings-wilkor har warit att Under-Officers-Beställningar
flere mänader stätt Dacante.
I anledning häraf wagar jag förcflä sO procents lil»
kkning uppä desse pcrsoners löner tvid de wärfwade Res
grmenlerne.
Desse tilökningar anhällcr jag mätte bestämmas
för ej längre tid än 5 högst is är. För m mera aflägsen
-
Den 27 September. roos
lägsen tid blifwa de säkerligen allt för otilräckclige.
Utom det att erfarenheten altid wisat warupriscrncS
succefliva stigande i alla Länder, dä 2:ne uppä io är
skilde tider jrmfbras; är sädant bewifligt deraf, att det
redbara myntet, Silfwer, altid ökes i ett större förhällande,
än det hwarmed fbdo-ämnenas produktion öf«
werskjuter deras äsgäng. När härtill kommer, nbdwändighcten
för de fleste Stater akt med pappers-mynt un,
dcrhjelpa financerne och öka rörelse-Capitalkt, synes
nogsamt att stadgade penninge-löner blifwa allt mera
otilräckclige.
Om den af Bewillnings-Utskottet förcflagnc Brskattninos-mcthoden
antagcS, winner förtroende och bestprkcs
af erfarenheten, anser jag, af skäl hwilka nu
wore för widlöftige att anföra, att denna methode bör
titan de Skattdragande drygare känning ästadkomma
en emot tidens dyrhet och pcnningc-lönerneS uphjelpan,
de swarande tilökning uti Stats - Castan.
Sluteligen fär jag ödmjukast anhälla att detta
Memorial mätte remitteras till Stats-Utskottets utlätanbe
och tilständ mig meddelas att kommunicera det ,
med de öfrige Ständer,. Om Stats-Utskottet af we->
derbörande Embctsmän behagar infordra upgifter, om
de wärfwade RegcmentcrneS styrka och aflönings - sätt,
samt en jemförelse mellan priscrne uppä de tarfligaste
fbdo ämnen är 1778 och närwarande tid, sä wägar jag
hoppas att bäde Skats-Ulffottet och Riksens Ständer
lära bestämma ett blidare öde för de wärfwade Soldater,
hwilka under zo ärS tid ej njutit nägon Löneförbättring.
Kemil--
rov6 Dsn 37 September.
Remitterades till Stats-lidskotket och semnadeFörfattaren
tilständ att sitt Memorial med be öfrige
respcctivc Ständcn kommunicera.
Föredrogs ä nyo Herr si Lcbonboms i plenum
den 22 September uplästa och pä bordet lagda
Memorial, innehällandc en förfrägan om Riddrrstapcks
och Adelns deltagande för Säterier och Frälsc-Hemma»
i Kungsstjutscu.
Herr Grefwe» och Landt-Mar,
sk olken trodde dtt frägan wore huruwida Ridderskapcts
och Adelns under denna Riksdag fattade beslut
rörande deltagande i Krono-skjutsen, äfwcn borde utsträckas,
till Kongsskjuts och heniftälde om icke Herr sk
Lckenboms Memorial till denna frelgäs utredande
kunde »ill allmänna Dcswärs - och Economic-Utskottck
fä remitteras.
Mcningarne hördes häröfrvcr wara delade, och
Åtskilligt yrkade at saken utan remiss kunde afgöras.
Herr st o t siIi o b, Esil str-str'a: Erinrade
att enligt Regerings-Fcrmkn borde en st.k ej till afgörande
uptagaS innan ben förut genom remiss till nägok
Utskott undergätt pröfning, hw-ar^örc han rilstp'ktk att
betta Memorial till Ekonomie-Utskottet singe hänwisas.
Grefwe lel 5 r n 6 r. ^stoipsi Lör«n, trodde
att den af Herr sk Lcsieusiom wäckt» motto» ej ku? de
anses säsom en allmän fräga som till ett alli ärt Riksens
Ständers Utskott borde remitteras, utan wore sn> -
rare
Den 27 September. ryo?
karr en privilegii fräga, som rörer Ridderffapek och Ak
deln enskildt, och säledes nu här utan rcmitz om sä behagades,
kunde afgöras.
Grefwe ^körner, Larl Oabrial, wille
för sin del erindra, att sedan Riddcrffapct och Aheln
redan cederot sä betydligt af sine Privilegier, mätte
man ej utan den största eftertanka och grannlagenhet
jngä i nägra nya cessioner.
Herr von kstausrv 0 Ik k, Larl 6uKak
k., trodde akt denna fräga lätt wore beswarad. Kungsskjuts
wore efter hans öfwcrtygclsc en Krono-skjnts och
redan innebcgripcn under denna benämning, och säledeS
äfwcn under det beslut Riddcrffapct och Adeln förut
derom fattat.
Hans Excellence Herr Grefwe
kuut si förklarade att Riddcrffapct och Adeln redan
gätt sina Med-Ständer till mötes med ganska bctydlige
cessioner af sina privilegier. Den ifrägawarande Motionen
ansäg Hans Excellence röra privilcgierne, och
Hans Excellence trodde att Ridderskapct och Adeln deraf
e) widare behbfde göra nägra cessioner.
Herr Lock, Lorik? LustviZ: Denna fräga
om Kungsffjutscn war äfwen före Sr 1789 och blef
dä af Riddcrffapct och Adeln enhälligt afstagen.
Hans Excellence Herr Grefwe
kuut k: Denna fl äga är för det närwarandc wäckt
af Landshöfdingen öfwer Stockholms Län, mea det beslut
som Riddcrffapct och Adeln derom fattar skall blifva
gällande för hela Landet. En ny cession skulle
kunna blifwa ett farligt präjudicat, och Riddcrffapct
! -. -r och
1003 Den 27 September.
och Adeln har redan cederot sä mycket af sine privilegier,
att icke nägot widare bdr ccderaS.
Friherre R. u 6 bsc k, ^lexonstsr: Krono
- och Kungs-skjuts mätte wara twänne olika omständigheter.
Oen förra har genom Rldderskaprts och Ädelns
bcstut blifwit nu mera en förbindelse, och ehuru
den sednare pä goda anledningar nu blifwit proponera!»
af Herr Landshöfdingen ak 8ckenbom, fruktar jag lik»
tväl att präjudicatet för andra Län ej wsre lika billigt.
Herr von Lclrulrenkrei m, Onvitk:
Jag utbeder mig fä anmärka att denna sak torde böra
med försigtighet blifwa handkerad. Samma fräga
förewar I78Y och blef dä utom Prokocollct beswarad
afgjord. Jag erindrade dä att Rjdderskapet och Adeln
sä mycket mera borde ingä i lika Kungs» som Kronoskjuts,
dä Ridderskapet och Adrin uköfwer Adclige pri,
vilegicrne och blott till följe af Gästgifware-ordningen
fick utgöra för sine Frälse, Hemman hälften uti HällskjutS
emot Krono- och Krono-Skatte Hemman. Följ,
den af Ridderskapet och Adelns nekande att biiräba
tvid KungSskjutscn blef, att i Dondc-Ständcis p! ivileaier
Frälse-Hemman äladcS att utgöra lika
med Krono-Skatte-Hemman. Kungsffju'scn är efter
min tanka blott en Krono-skjuts, och skillnad har deremellan
aldrig funnitS förr än bruket upkom ait högre
betala KungSskjutscn. Jag Mstyrker derföre att läta
derwid bero, att Frälse-Hcmman i denna skjuts delta»
ga till hälften mot Krono och Skatte.
Grefwe bäörner Heöoipsi 66rsn, ansäg
Analogien mellan Krono - och Kungsskjuts wara sä tydlig,
att denna twist ej länge borde kunna uppehälla
Riddrrlkapet och Adeln,
Hrrr
Den 27 September. 1009
Herr Grefwe n och L a n d t - M a rskalken
föreslog, att frägan ännu kunde nägot fä,
hwila, till desi Ridderskapet och Adela närmare deröfwer
hunne stadga och förena sina tankar.
Härtill ropades Nej.
Herr Grefwe» och Landt-Mar»
sk alken gjorde härpä proposition till asflag pä Herr
sk dckenboms motion.
Ropades )a, Nej, Votering.
Herr Grefwe» och Landt-Mar»
sk a k ken förcstälde akt tiden snart wore inne dä Ridderskapet
och Adely jemte de öfrige Ständen borde möta
Hans Kongl. Maj:t Konungen pä Rikssalen. Att
nu anställa en votering kunde dessförinnan ej medhinnas,
han hemstälde derföre om icke Ridderskapet och Adeln
kunde förena sig att afgöra denna sak utan votering.
Ropades Ne), hwarjemkc ätskillige hördes erhindra,
att sedan votering wore begärd, kunde ej beslut
annorlunda fattas.
Hans Cxce'lenec Herr Grefwe
lluutk: Tankarne öfwer denna fräga synas wara
ganska delade, dä somlige pästä att det, är. en. privilegii
fräga, andra äter yrka motsatsen. Riddarhus-Utskottct
har sätt sig updragit att revidera RidderskapetS
och AdelnS privilegier och författa ett sammandrag af
hwad som deraf äkerstär. Kanske skulle wi nu lättast
komma ifrän denna fräga, om ben till Riddarhus-Utskottet
remitterades, som wid denna Revision lätt kan
prdfwa huruwida den rbrcr wära Sterstäende privilcgi»
Tredje Dand. N:o 129, iZvi er
1010 Den 27 September.
er och sälta Riddcrstapet och Adela i ständ att med
mera säkerhet dcrbfwer stadga sina tankar.
I följe af detta Hans Exccllenccs förslag, gjorde
Herr Grefwe» och Landt-Marstalkcn proposition om
remih till Riddarhus-Ulstottcl; men härtill ropades Nej
och Dotering.
Undertecknad 8'i!verstolpe, t^xel (-abuel, hxmstälde
om, dä ä ena sidan äberopades Privilegierna och
ä den andra att Kungsskjuts af äider warit inncdegrixen
under Kronostjuts, och för det närwarande ej ägdes
tilgäng till nödiga handlingar att dcse anföranden uplpsa,
Riddcrstapet och Adeln nu wore i tilständ, att
med fullkomlig kännedom afgöra frägan: tilsiprkandeS
allsä att densamma mätte till Riddarhus«Utstottet remitteras.
Härtill ropades Nej.
Friherre Legerström, Hscob: Utan
twrfwcl är denna fräga förut af Riddcrstapet och Adeln
afgjord, genom ätagattdet af deltagande i Kronoskjuts
under fredstider till hälften för Frälse mot Krono och
Skatte. Mellan Kungsskjuts och Kronoskjuts ser jag
ingen stillnad.
Ercfwekelvrner, Larl Gabriel: Det wore
förut af Riddcrstapet och Adeln mcdgifwit, att för
stna Frälsehemman kill hälften mot Krono och KronoSkatte
deltaga i Kronostjuts. Herr Ercfwcn ansäg
billigt att äfwen pä samma sätt deltaga i KungSstjutsen,
men allenast när Konungen reser sjelf, annars icke.
PS
Den 27 September. 1011
Pä denna Herr Grefwe törners mening, gjorde
Herr Landt - Marskalken derefter proposition, men
den beswarades äter med
Ja, Nej, Votering.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken:
frägade om icke de som hade prkat votc,
ring, i anledning af de skäl han redan anfört, ifrän
denna sin begäran wille afsiä.
Herr Lock, Lorsitx LusiviZ, som erkände
sig hafwa begärt votering, wille ej ingä at cedera
benna sin rättighet.
Friherre Kusibeck, ^lexanster: Som
min egendom är belägen emellan Stockholm och Rosersberg,
och jag önskar Kungsskjutscn deremellan mätte
1 mänga är fortfara, sä intereherar denna fräga mig
äfwen ganska nära, och dä de af Landshöfdingen här
framstäldte uplpSningar öfwertpga om swärigheten för
Skattehemman att ensamt bestrida Kungsskjutscn, anser
jag billigt, att Frälse - hemmanen till hälften deltaga !
detta Län, som jag hoppas ej nu mera kan blifwa sä
betungande, sedan Kongl. Maj:t af Landsfaderlig ömhet
för Bondens redbaraste Egendom i näder fbreskrifwit
och bestämt dea tid som pä hwarje mil skall iakttagas.
Herr Grefwe» och Lan dt-Marskal
ken: trodde ej att nägon författning funneS
som gjorde skilnad mellan Kungs- och Kronoskjuts.
Herr von LcliuI^Lnbeim, Davist,
rntpgabe att de aldrig warit ätstiljde förr än dä skjutslega»
-
1012 Den 27 September.
lcgan för Kungsskjutsen höjdes och blef olika mot htvad
'Kronoffjutscn betalas.
Herr klingspor, 6er6t: Denna fräga
war före 1789 och blef dä afsiagen, och jag tror, att
Ridderffapet och Adeln wörö lika sä kloka 1789 som nu.
Herr KarFktestt- kria: Jag är cj i
ständ att göra mig ett begrepp om skillnaden emellan
Kungsskjuts och Kronoskjuts. Kongl. Maj:t äger att
wälda hela Riket, och hans resor kunna ofta wara
nödwändiga och oundwikeliga om detta ändamäl skall
kunna winnås. Omöjligt lärer det wara att alsid ur,
skilja ttär Konungen reser för sitt nöje, eller när han
reser i Rikets ärenden, och deraf spnes mig följa, att
om han i det ena fallet med full anledning upbädar
Kronoskjuts, kan det äfwen i det andra ej wägras. Pä
sädan grund inser jag ej huru Kungs- och Kronoskjuts
kunna ätskiljaS, och utbeder mig för öfrigt Ridderskapets
och Adelns öfwersccndc och godhet, dä jag sä nyli,
gen inträdd i dest samfund, för första gängen här höjer
min röst. .
Herr 8 i i v e r s t o! p s, (lustaf
kram, trodde att Ridderskapct och Adeln bolde noga
betänka sig, innan ben beslöt att öfwer denna fräga
Votera, och detta hufwubsakcligcn pä det ej mätte kom»
ma j fräga att genom ett beslut uprifwa ett annat
sock" redan förut är fattadt. Efter Herr LilverKolpes
öfwerlxgellc more redan sjelfwa saken längesedan af
Midderskapet och Adeln afgjord. Han trodde ej att
nägon författning tunnes liwan-ffsllnadblifwit gjord
mellan Kungs - och Kronoskjuts. Denna skillnad läge
blott l spikbruket, och härledde sig ifrän den händelsen
att Hans Majit wär nuwarande Konung, när Han sä»
som
Den 27 September. iviz
som Förmyndare för dea förra Konungen med honom
reste omkring Swerige, dä förhöjdes skjutslega» för
dem som skjutsade ben Kongl, sviten. Om förhällandck
werkcligcn more sädant» hwilkct, om han hade orätt,
först borde bewisas, worc det ju, när man öfwer den»
na sak voterade, att sätta ifräga en ändring i det beslut
Ridderskapct och Adeln redan längesedan tagit, alt
för Frälsehemman under fredstider skjutsa till hälften
emot Krono och Skatte, Herr Zilverstalpe förnyade
pä desta skäl sin orrhällan, alt ej nSgol förhastadt be,
flut till votering mätte leda till rubbning af en af be
tvigtigaste former för Riksens Ständers gbromäl.
Herr käkrlrngn, Otto k^reöric: Utan att
pttra mig huruwida Ridderskapct och Adeln bör göra
nägon ny upoffring, dä jag tagit för grundsats, att
som jag ej har nägon egendom, icke dbmma öfwer an,
dras cestioncr deraf, är det blott rörande frägan om
sakens afgörande nu, jag anhällcr att fä göra nägrg
anmärkningar. När tankarne öfwer sakens beskaffcn,
het äro sä betydligt skiljaktigc," finner jag ej hwarföre
icke mälet kan fä hwila, enligt Hans Exccllcnce Herr
Grefwe kurttlis tilstyrkande till dest Riddarhus-Utskottek
hunnit utarbeta sitt betänkande rörande de Adeligc pri,
Vilegierne. Oä nägon upoffring är i fräga, önskar
jag för min del att densamma kunde afgöras utan vo, ^
tering, emedan den derigenom förlorar af sitt wärde.
Oet är ingerr förtjenst att yrka upoffringar för dem
som deraf ej sjelfwe kunna fä nägon känning.
I alla fall är bet nödigt att wäl känna saken
jnnatt man skrider till ett afgörande beslut; och ända,
mälet torde lättare kunna winnås om mälet npskjutes.
Dcstutom är det ingen twifwel, att de som bifalla sa,
ken, skulle genom en votering pä nu anförde skäl winna.
, 'Herr
Den 27 September.
Herr kotblied, L»rl bresina, förenade
sig med Herr kuhlman; mm ansäg likwäl icke
nägon skillnad kunna komma ifräga emellan dem af
Riddcrskapct och Adeln som hafwa eller ej hafwa egendom;
och tilstyrkte pä sätt Hans Excellence Grefwe
kuutl» förcflagit, alt saken kunde fö hwitå.
HerrGrefwen och Land t-Mar,
skalken gjorde äter proposition att saken mätte fä
hwitå till betz Riddarhus-Utffottet sätt pttra sig öfwer
de Adelige Privilcgierne.
Beswaradcs med mänga Ja, men ett V7ej.
Herr Grcfwen och Land t-Mar,
sk alk cn förestälde att dä pluratitetcns mening syntes
sä afgjord, och tiden ej tilläte votering innan plenum
klenorum, mätte den eller de fä, som wore emot
mälets upskjutanbe, afstä ifrän sitt pästäende om vo,
tering.
Herr Le ristedt, k>Ic: Dä frägan nu
är wäckt, dels om det werkeligcn är nägon skillnad, e,
mellan Krono - och Kungsskjuts, dels huruwida saken
kan anses säsom en Privilegii fräga, och dä acker ej
äro till hands att uplysa besia twetydighcter, fordrautan
twifwel en nogare undersökning, innan man med
säkerhet kan fatta ett Beslut.
Älskillige hördes ropa att saken hwilade, och
Herr Grefwen och Landt - Mar»
sk alken förestälde, det Ridderffapet och Adeln tycktes,
redan hafwa derom förenat sig.
.Ropa
-
Den 27 September. 1015
Ropades ett starkt Ja, men likwäl blandabt
med nägra Nej.
Herr Grefwe» och Landt-Mar,
skalken förklarade ytterligare att i dag ingen votering
kunde företagas.
Föredrogs ä npo Herr Lestersteätk- j plenum
den 2s:te September upläste och pä bordet lagde
äictLmen, rörande förbud pä 6 mänader af Spänne,
mäts införsel. ,
Herr Grefwen och Landt,Mar,
skalken föreslog, att detta Zictnmea till allmänna
Besvärs - och Economik, Utskottet mätte blifwa re,
mitteradt.
Bifölls.
Hans Cxcellence Herr Grefwe
kuut k, önskade til remitzcn det tillägg att Utskottet
mätte med sitt utlätande härdfwcr styndcsamt inkomma.
Herr Hr LM, ?ekr, trodde att detta mäk
äfwen till Bewillnings-Ukstottet borde remitteras, emedan
man i stället för akt förbjuda införseln, kunde
med Bevillning belägga den inkommande Spannemälen.
Friherre knäbeck, AlerXanster, ön,
skade, att införsel-förbudet mätte utsträckas till 9 mänader.
Gref,
ioi6 Den 27 September.
Grefwe körner, ^äolpk Göran, förenade
6g med Hans Excel!. Herr Grefwe kumb, att Utskottet
mätte anmodas ait skyndesamt med sitt utläkande
inkomma, hwai jemte han önskade att Utffottet äfwen
mätte yttra sig om beloppet af den Tullförhöjning
pä inkommande Spannemäl, hwarom, för att bibehälla
Spanncniälen wid ett billigt och icke bfwerdrifwit pris,
Riksens Ständer hos Hans Maj:t i underdänighet kunde
anhälla.
Herr Grefwe» och Lanbt-Marskalken
gjorde derefter proposition pä dehe Grefwe
blomér, tillägg, hwilken
Bifölls.
Mäster följande:
Utd-ag as Protokollet, hällek hos Riksens
Hbgloll. Ständers Banco-Utskott
den 2Z September 1309. .
S. D. RMetive Ständen hafwa genom Utdra?
a/ deras Protocoll under den z, 8 och n sistl.
Augusti samt dell s:te i denna mänad, till Banco-Utskott
. -'^ätande behagat förwisa, Riksdags.Fullmägtis
gen H.. llsrs sc>sc!simlon8 till dek Hedcrwärda , BondcStändek
ingifne Memorial, angäende en lä beskaffad
förän ring uti det hitintill brukcliga omrkstmngs-sättet
hos Banco-Fiillmägtige, Banco-Utskottet samt Riksens
Ständers till Banco,Wrrkets öfwersccnde tilförordnade
Revi
-
Den.27 September. 1017
Revisorer, akt Hederwärda Bondc-Ständet därwid mätte
öga lika rösträttighet, med sine respcctive Med-Ständcrs
Fullmägtige.
Efter behörigt öfwcrwägande af de flere härwid
förekomne skäl och coustderationcr, fant Banco-Utstottet
för betz det att för de Irenne äldre Banqnrn garanterande
Skänden, nägre omständigheter af sä hufs
wudsakelig beskaffenhet sig icke företedde, som kunde hindra
dem, att genom bifall till det Hederwärda BondeStändets
begäran, om lika rösträttighet innom Banco«
Werket, kemna det Hederwärda Ständet förnyadt wedermäle
af wälwilja och wänffap; men hwarjemte Banco-Utskottct
ansäg stg böra hos de Respcctive Ständeir
wörysammeltgen anmäla angelägenheten deraf, att ctk
voteringssätt blifwer för detta Riksens Ständers werk
faststäldk; hvarigenom af inträffande paria vora, sä
beskaffade ärcnder icke matte stadna uti inactivite, som
endast af Banco - Fullmägtige af Riksens Ständers
Banco-Revisorer, och stutcligen af Banco Utskotten, fä
> blifwa bedömde och afgjordt. Hwilkct genom Utdrag
af Protocollet skulle de Respcctive Ständen wördsammes
ligen underställas. Är och dag som förr skrifwit stär.
Efter befallning,
kl. l^eI6n§ius,
BegärdeS pä bordet. .
/
Up
-
1018 Den 27 September.
Uplästcs följande:
Riksens Högloflige Ständers Allmänna
Beswärs - och Cconomic-Utskotts Betänkande
angäcnde Uppbörds-WerketS
förbättrande.
DS Utskottet i anledning af 7 punctcn uti Hederwärda
Bonde - StSndcts genom Protocolls , Utdrag
ben 21 fistlednc Julik remitterade Bcswär tagit i öftvcrläggning
bcmälte Ständs önskan, att Upbörds-Wer,
ket mätte ställas pä en bättre och enklare fot, än det
hittils warit; sä har Utskottet ej kunnat annat än finna
billigheten al detta yrkande, enär de mänga Titlar
under hwilka Utskyldernc till Staten nu manligen utgä,
e) sällan förwilla Allmänheten och kunna giswa
anledning till den enfaldigas olagliga skattläggning.
Utskottet, som trott att genom Uppbördswerkcts
reglerande, till en enklare method, de Skattdragandes
säkerhet ej litet skulle kunna befordras, samt
Staten undgä att undcrhälla sä mänga Uppbördsmän,
som behofwet för det närwarandc fordrar, har dessutom
funnit, att en förändring af Räntc-pcrscdlarncs
benämning worc nödwändig, emedan Landtbruket, under
en tiderymd af nära zoo är, som sedan Jordebokcns
början sramffutit, blifwit sä betydligen förändradt,
att flere af de uti densamma upptagne persedlar
nu ä wissc orter i obetydlig mängd produceras, dä
däremot andre i Jordeboken icke införde warors frambringande
utgör desse orters hufwudsakcliga näringSfäng.
Men churuwäl Utskottet sälcdcs anser sig äga
tillräckliga skäl, atr hemställa det Jordcbvken mätte
för
-
Den 27 September. 1019
förenklas och sä fä persedlar, som möjligt är, hädanefter
utgöra hwarje orts Krono-räntor, kan likwäl i
anseende till Rikets särskildte Landsorters olika cultur
och öfriga beskaffenhet, Utffottet icke för det närma»
rande nppgifwa annat förslag, till ben önskade förbättringens
minnande, än att Kongl. Maj:t allcrnädigst
täckes anbefalla Landshöfdingarnr, att hwarisitt
Län ofördröjligen löta höra de Skattskyldige, angäendc
hwilka persedlar de förmena sig hafwa lättast att
kunna till sine Utlagors afbbrdande anwända; hwar,
efter och sedan Landshöfdingarnes Berättelse härom,
hwilka torde till Kongl. Kammar-Collcgium insändas,
inkommit, och wälbemältc Collegium deh underdäniga
utlätandc afgifwit, denna fräga, wid nästkommande
Riksdag, kunde öfwerlämnas till Riksens Ständer,
hwilka därefter skulle äga, att i underdånighet afgifwa
ett fullständigt Förslag till en förbättrad inrättning
af Jordcbokcn, samt en mera enkel method, att,
med de Skattdragandes mindre betungande, till större
förmon för Staten, beräkna och indrifwa Utlagorne.
Hwilkct alt Riksens Högloft. Ständers egen
granskning wördsammcligen underställts. Stockholm
den 9tde September 1809.
Pä Högl.Ridb. ochAdelns Pä Högw.Prcste-StändesS
wägnar, wägnar,
Jobsn 6. Oxenstjerna. LtaZneliris.
PS Wällofl.Borgare-Skän- Pä det Hedcrw. BondedetS
wägnar, Ständets wägnar,s
e. ,s. 8csiönksrr° L. Ericksson.
k. l^etrel.
Lades pä bordet.
1020 Den 27 September.
Föredrogs ä nyo Banco-Utssotkets den 22 September
uppläste och pä bordet lagde Protocolls - Utdrag
as den IZ September, rörande af Banco-Fullmägtige
bewiljadc förssott till Äbo Discont, samt den gäfwa
Herrar Banco-Fullmägtige af Oiscont-revenäcn tilldelat
Fattigwärds-Inräktningcn i Stockholm.
Grefwe Norner» Larl Labriej, bussade
att Banco-Utssottet mätte öfwer beha ämnen infordra
Fullmägtiges utlätande, hwarföre detta ProtocollsUtdrag
borde till Utssottet äter-remittcras.
Herr Grefwe» och Län dt-Marsk
alten gjorde härpä proposition, hwilken
BifbllS.
Grefwe vokns, ^uZust, utbad sig fck
anmäla, att dä han i klsuum den 2< sistledne hade
uppläst ett Memorial, hade därom blifwit honom siva*
rädt, att han i afseende pä första delen däraf ägde
att därmed direkte wända sig till Constikutions-Utssottct;
men rörande den senare delen, som han trodde
tillhöra StatsrUtssottet, och innehöll anmärkning däröfwer,
att Friherre koleriblsrl jemte sitt Stats-RädsEmbeke
äfwen innehad: Ordförande plats i Kongl.
Nummer-Lsttcrie-Directioncn, hade ingen ting blifwit
afgjordt. Han anhöll därföre nu, att därä erhälla
Uawils.
Herr Grefwen och Landk-M arsta
l k e n medgaf, att denna kamits genom nägot
mellan
-
Den 27 September. 1021.
mellankommanbe förhinder werkeligen dä icke blifwrt
afgjord, och anmodade därföre Grefwe Ookna att nu
uppläsa den del af sitt Memorial, som till Stats-Utskottet
borde förwisas, hwilket Grefwe Dolm» äfwcn
gjorde, hwareftcr pä Herr Grefwcns och Landt - Marskalkens
proposition den begärda kemisten bewiljadcS.
Herr sk 8cfienbom, , hade
inlämnat ett Memorial, hwilket upplästes sä lydande:
Hdmjukt Memorial!
Genom Kongl. Majus och Rikets Skals-Contoirs
ben 2Z November 1802 till min Företrädare uti
Landshöfdingc-Embetet afiätne skrifwelse, har den genom
den honom tillagdt Lön blifwit säleds bestämd, nemligen
Lön log?: 8, Respenningar 412: 40, samt Hushyra sä
för Landshöfdinge Bonings - som EmbetS - Rum ^00
R:dr, tillhopa 2040 R:dr Banco. — Dä berörde HuShyre-medel
knappast äro för det närwarandc tillräckelj,
ge till behofwet, och ä Rcsepenningarne nu mera icke
eller är nägon.besparing att sänta, lärer upplyst finnas
, att äterstodcn af förcnämde eller ben ansiagne
Lönen utgör ett sä ringa belopp, akt den är wida under
hwad ivid nu här warande priser ä Lifsmedel, wcd,
lysningsämnen, möjeligcn kan försiä , oagtadt den mäst
tarfliga lefnad. Befordrad till Landshösdinge-Embetet
nied berörde Lönrwilkor, äger jag wäl icke skäl öfwer
de samma förra klagan. Men dä Höglofl^ Stats - Ut,
skottet är sysselsatt med reglering af Stats-Werkct, och
r det
1022 >. Den 27 September.
det därwid ej körer undfalla, att den indelta LandsHöfdingc-Löucn
i detta Län sOO Riksdaler och Rese,
pcnningarne 80 R:dr äro jemte de fdrut nämde j Contant
bcftädde Hushyrc-medel 500 Rd:r till Kongl. Maj:k
och Kronan indragne och uti Kongl. Stats-Coutoirets
Ca^a ingä, för jag ödmjukeligen hemställa, om icke
vmfbrmälte werkeliga Landshöfdjnge - Lön och förmäncr
mä mig i stället för den nu tilldelta ringa penningelön
tilläggas.
Jag torde icke bchöfwa i berörde afseende andraga
flere skäl, än dem jag här oswan haft äran anföra:
hälst jag tvögar hoppas det uödwändigheten däraf inses
, att hwarje EmbetS - och Tjensteman ätnjuter af
Staten ett sädant underhäll, som kan wara för hans
utkomst nödigt wid det han sorgfälligt fullgör de skyldigheter
honom i dest Cmb-lle och Tjenstutöfning äligga.
Stockholm den 2o:de September 1809.
H.. ok Lckenbom.
Remitterades till StatS-Utskottet.
Upplästes följande:
Utdrag af Protocollet, hältet hoS Högwördiga
Prcstc-Ständet den 14 September
1809.
S. O. Föredrogs och remitterades till Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Beswärs, och Ees,
»emir
-
Den 27 September. 1023
nomie-Ulskott , ett af Contracts - Prosten Herr Doctor
ksiarsus ingifwit Memorial, rörande Oefensions»Werket
pä Gottland; Hwarom underrättelse skulle de Rcspcctive
Med - Ständen genom Utdrag af Protocollct
wördsamt och wänligen lämnas.
kix krotocollc»
bl.
^ Utdrag af Protocollet, hället hoS Högs
wördigc Präste - Sländct ben I9'.de
September 1829. '
S. D. Till flutcligt afgörande upptogs Högkoflige
Ridderstapcts och Adelns Ständct mcddclte den
iz:dc dennes pä bordet lagde Beslut, att ät Riksens
Ständer till uppteckningen af f. d. Konungens Egendom
utsedde Ombud uppdraga att göra sig underrättade
och till Riksens Ständer inkomma med upplysningar,
huruwida Riket stall hos f. d. Konungen hafwa
innestäende efter Högstsalig Konung den Tre
dje
en fordran af Fyra Millioner Riksdaler, hwilka
Högstbcmälte Konung skulle ivid Riksdagen i Gefle,
I792 hafwa ätagit sig, att pä StalS-skulden, afliquldera,
uti hwilket Beslut Wällofl. Borgare-Ständct och
Hedcrwärda Bonde - Ständct, jämlikt inkomna ProtocvllS-Utdrag
sig förenat.
Efter öfwcrläggning härom, och som Ständer
redan under den i:sta i denna mänad lämnat dest Om»
bud ivid berörde förrättning den föreskrift, att efter
sig företeende omständigheter yrka och iagttaga Rikets
och
io24 Den 27 September.
och Riksens Ständers rätt i hela betz widd, och efter
fulländad uppteckning kill Ständet inkomma med berättelse
om denna förrättning och de omständigheter,
hwilka därmed äga sammanhang, samt emedan wid all
uppteckning af Egendom det är manligt att inhämta
underrättelser, sä wäl om skuldernc som om tillgöngarnc,
ansäg Prästc-Ständck det hetz Ombud wid uppteckningen
af f. d. Konungens Egendom redan gjorde-updrag
äkrom innefatta pfwanför mätte ämne för samma
Ombuds uppmärksamhet; Hwilkct g>enom Utdrag af
Prokecollct skulle de Respcclive Med - Ständer; wördfamt
och wänligcn tillkännagifwas. bil supra.
Lx krotocolio
h). /limguist.
Utdrag af Protocollek, hältet hos Högwördige
Prästc - Ständet ben lyche
September 1809.
S. D. Kongl. Majrts Nädiga proposition,,
angäcnde förhöjning i Postporto för Franquerandct af
sädane Drcf^ hwilka fortställas öfwer Stralsund till
Hamburg och andra Ut ikcs orter, tillika med hwad
Riksens Höglofl. Ständers Vkwillnings - Utskott uti
betz häröfwer infordrade och ben is:de dennes afgifne
betänkande i öfrigt hemställt och tillstyrkt, har PrästeStändct
till alla delar bifallit. Hwilket genom Utdrag
af Protocollct ffullc de öfrige Respcciivc Ständen
samt BcwillniiigS.-Ulstvttck wördsamt och wänligcn meddelas.
Ot supra.
Lx krotocvllo
Den 27 September. 1025
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högwördigc
Präste - Ständet den iy:de
Scptcn.ber iZoy.
S. D. Efter öfwcrwägande af hwad Riksens
Högloft. Ständers Stats-Utskott ut! Protocolls-Utdrag
af den I4:de nästlcdnc Augusti och yrde i denna mös
nåd, rörande Levcrantcurers godtgörande samt upta,
gande af sä kallade Bokförde Län, anfört och föreslagit
, har Präste-Ständet i enlighet med Wälluff. Bor»
gare-Stäudcts den 16 dennes widtagne och gmom Deputation
Ständet mcddcltc Bcsiut för betz del antagit
Stats-Utskottets först g i den del, som angär Obligationers
utfärdande för Leveranteurers fordringar, endast
med den ändring, att i stället för dcn af Utffot»
tet projectcrade Utlottning, berörde Obligationer för»
ses med Coupons, som wid Capital- och Ränte-afbetalningar
kunna fränklippns. Hwad äter angär frä»
gan om Private Läns upptagande, antingen pä FeM
procents Obligationer eller ock sä kallade Annuitctcr,
har Ständet ansett densamma böra hwila intill dc§
en fullständig Finance»plan hinner ifrän U'stottek inkomma
; Hwarom de Respectlve Med » Skändcn samt
Stats - Utskottet skulle genom Protocolls - Utdrag wörd»
samt och wänligrn underrättas. Olc luxra. ^
Lx krotDooilo
Ol. ^Imcjuist.
Herr Grefwe» oth, Landt-Marsk
alken tillkännaggf, att Herr Klingspor, 6erstt,
begärt, att sedan Hans Exccllcnte Herr, Grefwe ak
sjelf lätit trycka sitt Diktamen i plenum den
22 September, det mätte honom tillätas, att särskildt
Tredje Band. N:c> iZt, izs. fä
1026 Den 27 September.
fä läka trycka den del af Ridderssapcts och Adelns Prokocoll
för den utte sistl. som rörcr Hans Ercellcnce.
Tilläts.
Hwarefker Ridderssapek och Adeln klockan
begas sig under Herr Landt-MarssalkcnS anförande lill
Rikssalen.
Sedan Hans Majtt Konungen ankommit och
hälsat Riksens Ständer, lät Hans Majtt af HofCantzlercn
för Riksens Ständer uppläsa den pä ^Hans
Majtt Konungen af Swcriges wägnar af Hans Exccllcncc
m. m. Friherre von Lledir^k och ^fwcisten m.
m. Herr äfiöldebrsnd, samt ä Hans Käjscrliga Ryssa
Majtts magnar af Grefwe komanroev och Herr
/UopLus i Fredrikshamn den 17 September undertecknade
Freds - Tractaten mellan Swerige och Ryssland ,
hwarefter Hans Majtt läcktes meddela Riksens Ständer
Sikt Beslut, att denna Fred, innom den öfwerens,
komna tiden, ratificera.
Herr Erefwen och Landt-Marskalken
öfwerlämnade däretter i underdänighet till
Hans Kongl. Majtt Riksens Ständers bifallande swar
pä ätssillige Kongl. Majtts Propositioner, hwilka äfwen
af Hof-Cantzlern upplästes och hwaröfwer Hans
Majtt täcktes för Riksens Ständer förklara sitt Rädisa
wälbehag.
Sedan Hans Majtt begifwik sig ifrän Rikssalen
, ätssildcs Ridderssapct och Adeln klockan 2.
In fidem krorocolli
A. 6. Lilverstoixe.
Den M September. 1027
Lördagen den zv September.
plenum klockan 9 förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hältet i Högloft.
Ridderskapcts och AdclnS plenum d.
25 September 1809.
S. D. Föredrogs ett Memorial ifrän Expeditions
- Utskottet af den 2Z September, bwari Utskottet
förklarar sm önskan, att jemte förteckningar öfwer
redan afgjordt mäl crhälla del ej mindre af de ämnen
som fordra Utskottets skyndsamma ätgärd, än äsweir
sädane som i Riksdags - Beslutet böra inflyta: och fann
Högloft. Ridderskapet och Adeln skäligt att till denna
Utskottets begäran lemna sitt bifall. Ot supra.
Utdrag af Protokollet, hältet k Högloft.
Ridderskapcts och Adelns plenum d.
26 September 1309.
S. D. Sedan Ridderskapet och Adeln genom
stna Ledamöter i Danev - Utskottet och sitt Ombud till
Upteckningcn af f. d. Konungens Egendom crhälljt underrättelse
det de uti Tanquen genom f. d. Konungens
försorg deponerade fjorton packlärar, wid behörigt genomseende
befunnits tillhöra Hertigen af Trunschwig
Oels, fann Ridderffapet och Adeln ej widare nägot
hin
-
1028 Den M September.
hinder sig förete med mindre den ä berörde depositum
lagde q warstad finge uphöra, och detsamma mot depositions-attestens
äterställande till Banqum utlämnas.
Ple luxra.
Utdrag af Protocollet, hället j Högloft.
Ribderffap-Is och AdelnS blauum d.
2b September 1809.
S. D. Beslöt Ridherffapet och Adeln att fyra
Exemplar af den Bewillnings-Utskottets Betänkande
om Bewillningsgrunderne ätföijande sä kallade Skydds,
Labell stullc afffrifwas och kostnaden dertill af Rid,
darhus-Catzan bestridas; hwarvm Utdrag af Protocol,
let skulle till Riddarhus-Utffottet Expedieras. Oc luxrs.
Utdrag af Protocollet, hället i Högloft.
Ridderffapets och AdelnS Plenum d.
27 September 1809.
S. O. Remitterades till Allmänna BeswärSoch
Economie»Utskottet ett dcn 2s September upläst
stiätsmen af Herr Lesterfiesit, rörande förbud
pä 6 mänader af Utländsk Sp,u-nemäls införsel; hwaröfwer
Utstottet stulle anniodaS att ffyndesamt inkomma
med sitt uttätandc,hmilket derjenlke borde innehålla förslag,
till hwad belopp, i händelse Utrikes Spanncmäl förblefwe
till införsel i Riket tilläten, densamma borde med Tull
beläggas, för att bibehäua Spanncniälen wid ett billigt
och icke öfwerdrifwit pris. l-st luxrs.
' Utdra
-
Den ZO September. 1029
Utdrag af Protokollet, hältet hos Högloflig?
Ridderskapet och Adelns PIsuuw
den 27 September 1809.
S. D. Blef hos Ridderskapet och Adela till
afgörande uptagit Allmänna Belwärs - och EconomieUtskottets
den ly sistledne upläste och pä dordet lagde
Betänkande af den
öppnande mellan Wenern och östersjön t och fann Rid,
derskapct och A^eln sig bö-a till hwad Utskottet i afse»
ende pä detta Riksgagncligg företag tilftyrkt, lemna
sitt fullkomliga bilull; homrom de öfrige Respective
Ständen skulle genom Utdrag af Protocollct wänligen
underrättas, vt tupra.
Utdrag af Protokollet, hället i Höglofl.
Ridderffapets och Adelns plenum d.
27 September 1809.
S. D. Lät Höglofl. Ridderskapet och Adeln
sig ä nyo föredragas Banco-Utskottets den 22 sistledne
upläste och pä bordet lagde Protocolls-Utdrag af d.is
dennes, innehällande anmärkningar deröfwer, aktBan,
co-Fullmägtige nästledit är tillätit det cn Summa af
närmare 200,000 R:dr skulle säsom extra biträdcs-län
ät Äbo Oiscont-Contoir, af Riks-Viscontrvcrket, fä utgä,
samt att af Fullmägtige en summa af 66 R:dr g 2 tz.
blifwit säsom sammanffottS-medcl till en Allmän Fattig,
wärds-Jnrättning för Hufwudftadens af Banquens andel
i Oilcont-rcvenöttn aflemnad; ä hwilken senare sum,
ma likiväl Utskottet afskrifning tilstyrker: och besiöt
Ridderskapet och Adeln anmoda Banco-Utskottet, att öfwer
besa bägge penningc-dispositioner infordra Banco,
Full
-
10Z0 Den ZO September.
Fullmägtiges utlätandc och med detsamma till Riksens
Ständer inkomma. Ot tuprn.
Herr von 8 eburitr, Ikvsr kreör. 6abwiej,
uplästc följande:
ödmjukt anförande:
Det är c) min afsigt, att wilja bestrida jordbrukaren
en billig winst pst betz producter. Det war
ej en sädan afsigt, som föranlät mig, att pä bordet
begära Herr Bergs-Rädet Lesterstsstts den 25 dennes
uplästc Memorial, angäcnde ukwerknnde af förbud emot
Spanncmäls-införsel frän Utrikes ort. Jag anser den»
na sak af sä mycken wigt, att jag trodt mig böra der,
om yttra mina tankar, innan frägan remitteras till Economie-
och Beswärs - Utskottets halldläggning, ehuru
jag ej hyser den förmätcnhetcn, att tro mig kunna bättre
än Utskottet afhandla detta ämne.
Ehuru ej Jordbrukare och ehuru jag ej äger
nägot Kappeland jord, hyser jag dock för Jordbruket all
möjclig wälwilja. Jag unnar Jordbrukaren sä godt
sou, mig sjelf, men intet bättre. Jag will lika sä litet
att han skall sälja sin product med förlust, som jag
will akt han skall hafwa oskälig winst. Jag önskar
akt den wälllgnelse jorden detta är frambragt mätte
komma sä wäl den ene som den andre Rikets Jnwänare
tilgodo. Wi- äro alla i lika behof deraf, sedan
wi alla hivar i sin mon känt de swära fbljderne af
kriget och ett föregäcndc mitzwäxts-^är. Jag önskar att
inga obilliga Spannemäls-priser mätte, till de mindre
förmögnas lidande och de fattigas förtryck, af egen»
nyttan och girigheten tilffapas.
Man
Den Zo September. lOZl
Man synes frugta att Spannemälen sfall falla
till wanoris. Denna frngtan tror jaq wara tiikommcn
af ett origtigt begrepp, eller ock däraf, att man icke
welat,eftersinna sakernes wanliqa gäng och Rikets be
hof
af Spanncmäl. Man omtalar att Spannemälspriscn
red n fallit <so procent under hwad de moro i
Iulii mänad. Om dä warande pris warit 50 procent
högre än med en billig jentförelse emot förra ärms
priier, är det dä skadcligt att de wid en rikare skörd
fallit? är det nödwändigt för Statens beställd, att den
fattige altid mäste smälta.
Det är sant, akt oagkadt förra ärets knappa
skörd, och oagtadt ingen Spanncmäl, ätminstoNe obctyd,
ligt qvantum, frän Utrikes orter inkommit, wi dock ej
warit tryckte af allmän hungersnöd. Wi weta dock ej
huru mänga nodens barn, som under detta är sällan,
kanske aldrig, sätt smakat ett oupblandat bröd,-huru
mänga som förgätts af hunger eller huru mängas för,
gängelse deraf blifwit päskyndad. Man torde dock kun,
na för säkert anse, att om af förra ärens ymnigare
skördar, i wista Landsorter, uolag af Soannemäk icke
blifwit gjorde och genom hwilka de ss älskade höga pri,
ser, dem man nu öntkar fä bibehällne, tilkommit, hade
icke allenast större delen, af Landets Jnncwänare, utan
ock Armöerne, saknat uppehälle.
Wi känna ej ännu med säkerhet det Sädes,
qvantum som ett härjadt Westerbotten kan tarfwa; men
man känner att BcrgSlagcrnc, att Rikets största och
folkrikaste Städer som ej hafwa Jordbruk fordra bety,
delige SpannemälS-fbrrZdcr; att flere Rikets Piovincer
högst sällan innom sig frambringa tillräckelig Spänne,
mäl för brödfödan, samt att en dcl af Wermland,
OahlS-Land och Bohus-Län innewarande är deraf är i
behof.
roz2
Den Zo Septeinber.
behof. Man känner e) hwad werkan dm förcsiagne
allmänna Bränwins,bränningen om den antagcs, kan
hafwa pä Spannemäls - tilgängarne, och med alla dessa
wissheter och owissheter projcclerar man förbud mot införsel
af Utländsk Spannemäl pä en tid af äret, dä
Sjöfarten emellan Rikets Södra mäst Sädesrika och de
Norra i behof warandc proviiicer uphör.
Af nu warande mindre höga pris will man slu
ta
till Spannemäls-pnsernes framgena fall. Hmilken
origtig slutsats! Hwar och en känner att SpanncmälSpriserne
aro läga om Hösten; och att de deremot stiga
längre fram pä matren och wären. Orsaken till det
förra är att sädén om hösten ,är mindre torr, säledeS
mindre wärd, sä att alla behöfwande eller mindre omtänksamme
Landthushållare dä gör afsalu till hwad
p-is honom bjudes, och orsaken till det senare är, att
Spannemälshandlaren och den förmögnare Possessionaten
som ej är i behof att genast sälja, kan stadga hwad
pris honom godt synes.
Nägon förlust för Landtmanncn kan jag ej inse.
Sä wida ett lägre Sp mncmälSpris kan antagas sä
som
bewis pä en ymnigare tillgäng — har chan dubbelt
mer att afläta, fär han otwifwelagtigt lika mpckcf
penningar änskönt priset ock skulle falla sO procent.
Och om man ej aldeles förgätit den gamla principen,
att SpanncmälSivärde, äkminstone i det hufwudsakeligaste,
kan anses säsom rätta mättstocken för allt annat
waru-wärde, mäste Landtmanncn snarare sinna fia uträkning
!yid ett mätteligt än et för högt drifwit SpannemälspriS.
Winsten af de höga Spannemäls - priscrne
kommer dcssiitom sällan Jordbrukaren i allmän,
het tillgodo. Det är blott be större Jordbrukarne
som deraf draga nyttan och Spannemäls - handlaren
-
Den zo September. rozz
ren ben mästa. Oen mindre Jordbrukaren, ben mindre
förmögne Handtwcrkaren, Ständspcrsorcn som nödgas
le'wa af ett ringa Capital, Dagakarlen, Tiggaren och
sluteligcn Pcnninge-lönkagarcii, för hwilken pä ivo är
intet medlidande funnits, fä upbära och Vidkännas hela
txugden.
Ännu lärer ingen tilförlitelig Calcul wara upgjordt
pä Spannemäls tilgängen i Riket och werkeliga
bchofwtt, och sä länge torde man ej eller hafwa bewis
bärpä att öfwcrflddet är sä- betydligt att wanpris kan
befaras. Efter hwad jag känner, har sedan hopp om
fri Bränwins-bränning yppades, Rägmjölek här j Staden
upstegratS ifrän Z2 till Z8 ss. Riksgälds-Sedlar
Lispidet, och det tyckeS ej wara wanpris.
Af hwad jag säledes andragit, tror jäg mig
hafwa wisat, at det hwarkcn är lämpcligt eller för
det allmänna nyttigt, at förbjuda införsel af Spanncmäl.
Jag anser et sädan t förbud äfwcn wara i
politiskt afseende skadeligt. Nägot hwar af Rikets
Jnnewänare hafwa gladt stg ät hoppet om Fred, och
med det samma hoppet om bättre tider, som efter Allmänhetens
begrepp will säga, bättre priser pä liswets
oumgängcligaste behofwer. — Skifte nu efter en rika,
re ärswäxt och efter freden detta hopp ej i nägor mätto
realiseras, upstär otwifwclckgligt hos den sämre hopen
ett icke sä alldeles likgiltigt missnöje. Detta missnöje
riktas mot Regcntcn — mot de Styrande och Rädande
— emot de Förmögnare i Staken, hwilka alltid tillägges
skulden för de olägenheter som inträffa, chwad de
äro skyldige eller ej. — Sädank bör undwikas, och det
torde i synnerhet wara angeläget «id denna tidepunkt.
Begärdes pä Bordet.
Herr
10Z4 Den Zo Septeinber.
Herr Grefwe» och L a n d t - M a r
skalken
hemställ de, om dä betta rörde Herr Leclerstestts
Menwrial, hwilket i förra siionum blifwit till
Allmänna Bcswärs- och Economic-Utstottct rensittcradt,
det icke nu kunde lill samma Ulfkott fä hänwisas.
Grefwe körner, Söran: Dck
är c) min tanka alt bestrida kden,isson af detta Dictamen,
helst bet samma kan gifwa Utskottet hwarjchanda
uplysningar och anledningar, alt öswcr hufwudfrägan
stadga sin mening. Men för att öka dessa anledningar,
utbeder jag mig fä nämna, att ehuru min inkomst
till större delen beror af Spanncmäls - priserne,
har likwäl min tanka aldrig warit, at totalt Spännen
älL-söi bud skulle äga rum. Jag har endast önskat,
att den skulle bibchällaL wid ett pris, nägorlunda swarandc
emot alla andra warors wärdén och emot de för
Landtmannen oumgängeliga utgifter.
När man wet att genom wär Handclsställning
dessa senare ören nästan alla warvr i allmänhet blifwit
drifne till ett owanligt pris, när en ökad Sedelstock
snarare ger utsigt till förhöjning än till ett nägorlunda
jämt fallande uti räkcnwärdet, när nödwändighclen
att öka Utlagvrnc, för alt fylla Statens behof,
gör angeläget alt förhäliandct i hwar och ens
pcnningc-inkomst blifwer bibehöllct i en wiss jämnwigt,
är det en önskan lika bfwercnsstämmande med politisk
nytta, som med naturlig billighet, att Ständcrnc fästa
sin uppmärksamhet pä Landtmanncns behof, lä att
dess ökade waru-tlllgängar ej mätte försämra dess wilkor
och minska för densamma möjligheten att bidraga till
det Allmännas understöd. Oet är allmänt bekant, att
j ett närgränsande Rike, med hwilket wära Handelsförbindelser
nu äro öppnade, genom flere ärs hämmad
utför
-
Den Zo September. ivzz
utförsel , styra upplag utaf Säd äro gjorda, och att
dm derföre därstädes fallit till ett owanligt tägt pris.
Det blifwcr i detta afseende en naturlig försigtighet,
att lägga en sädan afgift pä Spannemäls-införscl, att
ej denna wara genom en sädan casuel ställning utom,
lands dlifwcr nedsatt under det wärdc, hwartill den här.
städcs med odlarens utkomst kan försäljas. Detta beror
pä en riktig kännedom af arbetslöner, waru - och
penninge - wärdén samt priscrncs förhällandc pä Utrikes
ort, frag ernas belopp, och en därefter rigtigt uträknad
Tullförhöjning. Det är detta jag tror bör ingä i
Utskottets beräkning, och hwarpä jag önskat, att med
dessa anmärkningar fästa dess uppmärksamhet.
Friherre Isi c; A I a, kria Lonrasi, conformerade
sig med Grefwe ivlörnsr.
Herr von 8 c ir 4r I 2 e n la 6 i m, Oavist,
hemställde om detta wcrkeligm wore ett ärende, som
kunde komnia unde" Ständernes öfwerläggning, och om
det icke alldeles borde öfwcrlämnas ät Konungens omwärdnad.
Han wisste för sin del ej om det skulle wara
rätt betänkt af Niddcrskapet och Adeln att tillstyrka
en ätgärd, sou, skulle bidraga till ökande af dyrhcten
pä brödfödan för den fattiga hopen.
För öfrigt trodde ej Herr von Zclaulxsnlaeim
att ett bfwerdrifwit fall pä Sädesprisct wore att bcfara,
han kände af en af de största Sädcshandlare, att
i Lifland, hwarikrän Sädén alltid för det bästa pris
införskrifwcs, den nu gälde mellan 9 och 10 R:dr
tunnan, och därjemte att Kongl. Majit äswen redan
hade med 24 ss. per tunnan förhöjt Tullen pä införseln.
! - ,
Herr
10Z6 Den M September.
Herr klinA 8 por , 6er6t, yttrade sig,
att det wore ej nu sä nära pä Freden, svin Spanncmälspriscr
kunde falla, men framdeles wore det utan
twifwcl högeligen alt befara.
Herr Grefwcn och Landt-Wårskäl
k en crindrade, att .nu icke wore tiden att öfwer
detta ämne ventilera. dä det i alla fall ej kunde
afgöras innan det strän Beiwärs- och Economie-Utstottct
äterkvmmrr. Derutom wore frägner begärd pä bordet,
örstandcs likw^l Herr Landt-Marstalken, att det
uppläste Diktamen finge till samma Utskott remitteras.
Herr k lin »spor, Oerstt, förklarade,
att det wore han sam begärt densamma pä bordet, men
att han därifrän gärna wille afstä, sä wida de nu
gjorde anmärkningar ätsiljde kaminen till Economic*
Utskottet.
Friherre 8 tsö 1 von kstollstein.
Lorfits ifiustviZ: Det wore i afseende pä denna mo
tion
skäl bäde mot och med, han trodde att brödfödan
wore utan twifwcl i somlige Provinccr gansta dyr.
Största delen af Allmänheten wore i ständ att bchöfwa
köpa Spanncmälcn. Löntagarens tillgängar wörö
ärkände säsom gansta knappa. Ä andra stdan bör
Landtbnikarens skäliga winst komma i beräkning. Saken
wore sälcdes att finna ett pris, som conscrverade
Landtmannen utan att ruinera köparen. Priset för 2
är sedan och derefter hela tiden hade warit sä uppjagadt,
att Friherre 8tae> ej wille förmoda att meningen
were desi bibehällande. Skulle däremot priset falla under
6 a 8 R:dr för Räg och Korn, ansäg Friherre
Ltse! sädant medföra förlust för Landtbrukaren. Han
hemställde därföre, att ett medel mätte uttänkas, hwar
igenom
-
Den 30 September.
10Z7
igenom en sädan moderation i pris mätte aga rum, i
hwilkcn afsigt han tillstyrkte kemisten till EconomieUtskottet.
Herr I' b L m , per, önskade att ventilationen
öfwer detta ämne mätte upphöra. Fräsan hade
redan warit före i Econvmie-Utskottet och därifrän kommit
till Bewillnings-Utskottct. Oen more redan sä utredd,
och bleswc ofelbart i Bewillnings,Utskottet sä behandlad,
att han hoppades Ridder skåpet och Adeln skulle
blifwa nöjde med Utskottets yttrande. Det worc numera
icke fraga om nägot införsel-förbud. Genom förhöjd
Tull skulle priserncs hastiga fall nog fö'ekommaS
och vlägenherernc för Landet afhjclpas. Oyrheten borde
ändä icke btifwa känbar för den fattige; men sjukdom
och död, yttrade sig Herr Istrum, kunne wi ej
hjelpa.
Herr Gref wc n och Landt-Marsk
alken föreställde, att sedan Herr kiinzlpor afstätt
ifrän sin begäran, att mälet ikulle hwila pä bordet
, allenast alla anmärkningar äifdljde kemisten, trodde
han mera iniet hinder-derä för denna kemits.
Herr von 8 c II u n t 2 , Ivur krestr. Gabriel,
utbad sig fä erhindra, att han redan i förra
plenum, när Herr Leäelstecits Memorial remitterades^
warit beredd att göra sina anmärkningar , men att han
warit af Embctsgöromäl hindrad atk,bcwista hela plenum
, och att förmodcligm tiden sedan icke medgifwit,
art han sätt uppläsa dem, annais hade det warit hanS
Mening att det skulle fä ätfblja kemisten.
Herr Landt-Mar skalken gjorde derefter
proposition till kamits af Herr von 8cll-m!??«
' ' Dicta,
ioz8 Den ZO Sevteinber.
Dictamen jentte de öfrige i anledning deraf gjorde anmärkningar,
till Allmänna Beswärs - och EcvnomicUtstottct,
hwilkcn
Bifölls.
Upplästes följande:
Riksens Högloft. Ständers Lag - Utskotts
Betänkande, angäcnde det i Z ^
af Nongl. Maj tS Nådiga förordning
den io:de Junit !MZ
widtagne Stadgande , att stäm,
ningar ifrän ZäradS - och andra
Rätter, som ej äro ffrifne
pä Gtämpladt papper, stola
anses ogilde oeh hwarken
part eller wittnen styldige att
i anledning däraf, till swaromäl
sig infinna.
I mcddcladt P, otocolls-Utdrag, hältet hos Hederwärda
Bonde - Ständet den 2g:de ststlednc Julii,
ansörcs: akt ej allenast kunde hända, utan ock stall
händt, att en Part genom ofwan anförde Päbud förlorat
hela sin wälfärd: att en rättsökande kai, gätk
flere mil för att fä Stämning af Dommaren eller nägon
af honom förordnad Stämningsman, hwilken träffas
pä nägot ställe, där stämpladt papper ej finnes;
att Stämningen dä strifwcs pä ostämplakt papper,
hälst stämningstidru snart kunde wara tillänbalupcn,
och
Den Z0 September. 1039
och följden, dä inwändning göres, blcfwe att sakel»
förföllc och Fatalie-tidcn wore förlorad.
Hwarjemte andrages, det en del Domstolar
skola af detta stadgande tagit sig anledning förklara,
att ringa mäl ej kunna uptagas pä wundtclig Stämning.
Wid öfwerwägande häraf, har Lag-Utskottet
funnit , ätt den i äberopade Förordning widtagna sär,
ffildta utwäg, att försäkra Kronan vin Chartä Sigillatä
inkomsten af Stämningar , hwilkm onekcligen döde
redan haft och ofta kan hafwa den swära päfdljd,
att en lidande Parts rättmätiga talan antingen drageS
pä tiden genom Stämniniugars förnyande och i samma
män förorsakar en oskäligt förökad kostnad, eller ock,
dä mälets Utförande beror af wi§ föreskrifwen laga
tid, alldeles förloras, hwarigcnom ännu större, stundom
alldeles oersättelig skada och förlust tillskyndas,
hwarken till sin grund stär att förena med det skyldiga
afseende pä Allmänhetens rätt och säkerhet, som
all Lag mäste hafwa för sitt förnämsta syftcmäl, ej
eller till sin följd är af nägon wigt och betydenhet l
hänsigt ä Kronans fördel, hwilkcn I alla fall ej bör sökas
pä bekostnad af nägön Medborgares wälfärd;
hwarförc ock dä Chartä Sigilla tä-medlen enligt 6c> H
af nu antagne Rcgcrings-Form är bland de Extra Or,
dinarie samt af Ständernes Bewillning beroende af«
gifter, Lag-Utskottet desto häldre anser billigt tillstyrka
bifall af Hcderwärda Bonde - Skändets i förrberörde
mätto anmälde yrkande, det skrifteligc Stämningar, i
saknad af Stämpladt papper wid utfärdandet mätte fä
därmed inför Domstolen beläggas, utan att Partens
rätt och talan pä nägot sätt äfwentyras, samt m.mdtelige
Stämningar uti de i utte Capitlel 2 Z Rättegångs
-
rogo Den zo September.
gängs-Talken nämnde ringa mäl, äfwm wara gällande,
som hwarken stät är befara, det Kronans inkomst
sämedclst skulle komma att minsras i nägon mon, som
förtjenar sarffild lipmärksc.mhct, eller Lag-Utskottet för
sin del bör förmoda det högst öberopade Chartä Sigillatä-Förordning,
hwilken äfwcn uti flere delar spncS
tarswa närmare öfwerstgt, för att icke lämna ruin ät
misstydning, kan haft för ändamär att häfwa hwad
Allmänna Lagen rörqnde RättegängSsättct pä goda anledningar
stadgar. Stockholm ben 8:dc September
1809.
Pä HögloS. Rit dcrssapctv »K Adelns
Lcaniötcrs wagna.,
Larl 6. Ltfernstesir.
Pä Högw. Pratle-SkändetS
Ledamöters wägnar,
O!ok k>3mbrssu8.
Pä HLsttnrade Borgare-Sandets
Ledamöters wägnsr,
k. Lrarveswukl.
Pä Hederw. Pond" S'ändets
Ledamöters wäsnar,
katter fernström.
^ok. kkolmbartzslon.
Herr Grefwe» och Landt-Marfkalken
gjorde genast proposition till gillande af
detta Lag - UtffottetS Betänkande, hwilken
LifbllS.
Uplästcr
Den zo September. 1041
UplästcS följande:
Riksens Högloflige Ständers Lag - Utskotts
Betänkande, angäcnde RättegangS
O:nbud.
Uti ett till Högloft. Riddcrskapct och Adeln ingifwit
och till Utskottet remitteradt Memorial, har
Herr Capitaincn Friherre 8tnal von kkoiistein. förcgifwit,
att wid Domstolar,:c skall wara nästan öfwer allt
brukligt det de sä kallade Tingsssrifware advocera
wid de Rätter, der deras PriNeipalcr äro Domare, som
ock att emot Kongl. Majtts Nädrga Bref d. 27 Maji
I801 mindre wä! kände och ocxaminerade personer skola
med fraifigLng gripa till Advocatur säsom en födkrok;
till förekommande hwaraf förcstäs: att ingen
mätte fa föra andras talan inför Rätta, (Slägtingar
och dc fall Lagen nämner undantagn?) utan att wara
dertill af Hof-Rätten berättigad genom ordentligt (konstitutorial,
som icke skulle kunna gifwas utan att Sökanden
först bilagt Landshöfdingens l orten Attestatum,
att han ej more kand för annat än ett redligt förhällande
och crlagt den Bevillning Riksens Ständer älagt
Advocater, samt att den Domare, som sä tydligen
handlar emot beskrifwcn Lag och Konungens warrringar,
mätte derföre utan invändning plickta med Embetcts
förlust.
Äfwen har genom meddeladt Protorolls-Utdrag
ben ,27 sistl. Iulii Hcdcrwärda Bonde - Ständet äskat
Utskottets utlåtande öfwer den hos Ständet gjorda anmälan,
det den princip skall wid Domstolar strängt
blifvit följd, att ingen säsom Ombud finge tala inför
Tredje Band. N:o 15Z, 154. Rätta,
1042 Den ZO September.
Rätta, utan akt han undcrgätt förhör uti Lagfarenhet
ten: I anledning hwaraf är yrkat, att Allmogen mätte
till Rättcgängs.Fullmägtig fä antaga och nyttja
hwcm den för godt sinner.
Som dek icke sällan händer att Parter nödgaföra
Rätlegäng pä aflägsne orter, ber de icke känna nägon,
ät hwilkcn deras mäl med trygghet kunna anförtros,
bar Lagstiftaren ansett nyttigt om Domstolen uksäge
kunnige och pälitlige män, till hwilka sädane Parter
i förlitande pä Domarens witsord, kunna sine sakers
utförande updraga. Desse böra icke blott hafwa
de egenskaper Lagen i 15 Capitlc-t 2 § RättcgängsBalken,
anser oundgängclige'för Rättcgängs - Ombud i
allmänhet, nemligen att wara obcryckkade, ärlige, red,
lige och förständige män, utan de mäste ock enligt
Kongl. Förordningen den IQ Martti 1749, och Kongl.
Brefwcr den 27 Maji 180I genom Academiskt wittncsbörd
kunna wisa sig äga nägon tilräckclig Thcoretisk
insigt i Lagfarcnhetcn; och som Lagen i ofwan anförde
rum om desse egcnkclige Advocater som allmänneligen
till Rättegängs - Ombud kunna brukas stadgar,
att de böra wara godkände och sätt lof härtill af Domstolen
i Orten, hwilkcn är i tilfälle att säkrast pröflva
sädane personers frägd, kunskap och skicklighet, anser
Lag-Utskottet dessa föreskrifter j den delen sä kpäl grundade,
att ändring eller tillägg deruti icke tarfwas; äfwcn
som att Kongl. Majtts Nädiga bref d. 1 Februari!
1758 i öfrigt innchällcr tillräckcligt förbud emot
Advocatur af de personer, hwilka till biträde eller egen
information pä Tingen ätfölja Häradshöfdingarne; hwarwid
Lag-Utskottet tilstyrkcr det tillägg, att, sädane
ivid DingenS början mä blifwa af HäradShöfdingarne
till menighetens rmderrättelse n nm«
gifne samt att i sall en sadan med Domaren
Den M September. 1043
följande person, det oagtadt skulle öfwertygas
att hofwa hemligen elier uppenbarligen biträdt
någon part uti derwid ZäradS-Rätten förekommande
twistcmäl, mä bade han och den som
honom anmodat, hwardera mara förfallen till
Tre R:dr 16 si:rS böter, RonungenS Ensak.
Answar för Domare som felar är uti 1 Capitlct 12 §
RättkgängS - Balken och flera Lagens rum stadgadt.
De om allmänna Advokater eller Ombud i förberörde
mätto gifnc stadgande» nemligen: att de mäste
wara Vid Academicrnc examinerade, äro dock, enligt hwad
i synnerhet högst äberopadc IZoi ärs Kongl. Bref ty»
deligcn tilkännagifwer, icke tilläMpclige ä skyldcmän elier
andra» dem Parten af egen kännedom har förtroende
till och sjelf pä eget äfwcntyr till Ombud wäljcr,
j anseende kill hwilka allmänna Lagens föressrlft gäller.
Dock som Hcdcrwärda Bonde-Ständet anmält, att nä,
gon misstydning i denna del stundom skall ägt rum;
sä anser Lag - Utskottet sädant kunna afhjclpaS i händelse
Kongl. Majtt medelst Nådig Förklaring skulle
täckas ytterligare uplrsa, att einot meningen
af 1749 ärS Longi. Förordning och Lydelsen
af Longl. Brefwet den 27 Maji 1801 Allmogen
ej mä betagas den frihet, att, till dcraS
talans förande eller Fullmägtig, bruka sin skyldeman
eller andre son, aberopade LagenS rum
vmförmäler, dä de hofwa de dar nämnde egenskaper.
Stockholm ben 8 September I809.
Pä Högl. Ridd. och AdelnS Pä Högw. Prestk-StSndrtLedamöters
wägnar. Ledamöters wägnar.
Ossi 6. Lijernlleöt. Oicrk Ljurbäck.
iv44 Den zo September.
Pä Högtär. Borgare-Stän- Pä Hedcrw. Bonde-Ständets
Ledamöters wägnar. dets Ledamöters wägnar.
k. bl. Lrevesmukl. Leie Oloksloa.
^okan bloimbergslon.
Begärdes pä bordet.
Uplästes följande:
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
Lag UtskottS Protocoll, hältet i Stockholm
ben Z:de September 1829.
Genom medbelabt Protocolls? Utdrag af den
27 slstl. Juli,, hade Hederwärda Bonde - Ständet till
Utskottets handläggning, bland annat, remitterat Ständets
gemensamma yrkande om den tilläggning wid 25
Capitlet 8 § Bpggninga - Balken, akt Bruks- och
Qvarnägare mätte, äfwcn som innehafware af utjordar
hwilka ej äro inberäknade wid Hemmans - räntans
stadgande, lik! wäghällnings-styldighctcn deltaga: samk
att wägdclningar, som borde wcrkställas der de ej förr
behörigen stedt, mätte kungöras, och i händelse af twist,
pröfwas af Domaren lika med andre frägor om jord,
innan de till Konungens Befallningshafwandcs stadfästelse
öfwerlemnades.
Dock som, wld företagen öfwcrläggning, ben 1
ofwanberörde mätto föreflagnr ändring uti nu gällande
, ' för
-
Den zo September. 1045
författningar ansägs röra ett allmänt hushällningS-mäl,
öfwer hwilket, emot 8y T Regerings, Formen, Lag-Ut»
skottet ej äger akt Betänkande afgifwa; sä ffullc denna
Utskottets tanka dek Hedcrwärda Bonde-Ständet samt
-frige Respcctive Ständcn, genom Utdrag af Protocol,
!ct, »vördsammeligen tilikännagifwas. Ot tuprs.
Lx krotocollo
b^olmbertzson.
äfwerläggningcn rörande detta af Lag-Utskottet
anmälta mäl skulle upskjutas till betz Bynde-Stänket,
hwarifrän frägan blifwik wäckt, stg dcrbfwer pttrat.
Uplästc- följande:
Riksens Högloft. Ständers Lag,UtskottBetänkande
angäende rvärdering
och offentligt utrop ä fast Egendom
pä Landet, som f-r
gäld utmäteS.
Enligt Hederwärba Bonde-Ständets Prokocolls,
Utdrag för deä 27 sistl. Julis, som blifwit till Lagutskottet
remittcradt, är förcflagit, att, till lindring för
Gäldenären, wärbering ä egendom, som för gäld utmätes,
mätte ske pä det sätt, akt när Krono-Fogden werkställcr
utmätningen, twä af Domaren förordnade nämdemän,
i »wänne närboende gode mänS närwaro, pä
stället bcskrifwa och wärberg den i mät tagna fastig,
heten:
1046 Den Zo Geplember.
helen: att Domaren skulle wik» Tingen förordna hwilka
c»f Nämden bordt wid wärderingarne biträda l hwarje
serskild del af Häradet: och att den som med wärderingen
e) nöjdes, skulle sädant inom witz tid anmäla hos
Domaren, som först dä, jemte 2:ne andra Nämdemän,
borde pä stället förrätta ny »värdering: sä ock att Auctionen,
behörigen utlyst, borde hällas af Krono-Fogden
eller nägon af honom förordnad, för hwikkens ätgärd
Fogden more answarig, och att försälgningen altid bor,
de ske pä den utmätta Fastigheten och aldrig pä nägot
derifrän aflägse ställe,
Nu hwad först anqär sättet till werkställande
af »värdering, hwaraf i nämnde händelse dä införsel el,
ler Lagfart icke sökes, försäljnings-summan desto min»
dre beror som den wid päföljande Auction blir genom
högsta anbudet bestämd: sä emedan det är ostridigt att
Uopskattningsmännens göromäl härwid egenteligast äsyttar
en tillförlitelig bcffrifning öfwer den till salu
gäcnde Fast'ghctcn, pä det desi beskaffenhet och tillhö»
righeter mätte blikwa ädagasagde äfwen för dem som
rekc sjelfwe äga tillfälle pä stället taga kännedom der»
vm,' och sadan beskrifning bör kunna erhällas med min»
dre kostnad, än ben sorn domarens ätgärd skulle medföra,
ftnncr Lag-Utskottet, pä anledning af hwad genom
Kongl. Brefwet ben I7:de Junii 17Z9 i afseende
ä Hcrjeädahlen, är serffildt stadgadt, den förklaring
kunna tillstyrkas, att Krono-Fogden eller den som under
hans answar utmätningen wcrkställer, bör wid
samma tillfälle uprätta fullständig beskrifning öfwer
Fastigheten och med twä ojäfaktige Nämdemän den »värdera,
hwarwid ägaren mä wara obetagit, ej allenast atk
andre gode Män till förrättningens öfwerwarande sjelf
tilkalla, utan ock om sä ästundas, att pä egen bekostnad
söka Domarens CmbeteS ätgärd, hwiiket i sädant fall genast
-
Den zo September. 1047
nast hos utmätnings-männen, innan deras afresa, samt
sist inom en monad derefter, hos Domaren nuste tilkännagifwas:
Annars kommer likmätigt IO § i Kongs.
Förordningen ben 28 Junii 1798, att ivid en wärdcring
bero, med iagtkagandc i alla fall eif deruti gikwen
föreskrift, att derest andre Borgenärer wunnit inteckning,
äliggcr Utmätnings, Hökanden om försäljningen
dem tidigt underrätta, antingen genom serskildt bcwistigc
kungörelser, sä wida deras wistande är kunnigt, eller
i annat fall genom tilkännagifwande i Allmä- na
Tidningar, svin twcnne gängcr och sista gängen minst
fjorton dagar före Auktionen bör införas.
Beträffande äler försälgningcn af en i mät tagen
Fastighet ä Landet, har wäl, genom Kongl. Resolution
pä Allmogens Bcswär d. 21 Julii 1798 § 7
den ändring uti Kongl. Förordningarne under den 17
Febr. 1748 och ben 4 Martil 1752 redan blifwit i
Räder gjord, att dä Wedcrbörande Gäldenär och Fordringsägare
derom öfwercnskomma, Auction fär anställas
i Orten tvid Härads Ting, i annat fall mäste den
ä Lands-Eancclliet för sig gä. Som likwäl denna i
mänga händelser wigtiga fördel ej kan fä gagnas, utan
sä midt den ä Borgenärens sida medgifwcs: anser
Lag-Utskottet sig ej kunna undgä anmärka, huru litet
sädant är förenligt med werklig billighet, som aldrig
kan medgifwa att en Eäldenärs-rätt ställes i beroende
af Fordrings-Ägandens godtycko. Och dä härwid tagcS
i bctragtande r) allenast att de uti sjclswa orten
och grannskapet boende bekante, samt i synnerhet närmare
och fjermare skyldemän, hafwa bäde bästa kunskap
om beskaffenheten af den Egendom, som skall sbryttras
och merendels större uträkning tvid handel derom,
sä att följaktligen högre anbud kan af. dem wäntas,
utan ock att, ätminstone i alla de fall, dä fräga
1048 Den zo September.
är om Allmogens smärre Hemmansdelar, det alltid stall
inträffa, hivad erfarenheten hitintils wisat, att föga
nägon köpare under owifthct om förloppet af Auctionen
gör stg den möda och kostnad, att resa läng iväg till
försäljningsstället, eller att läta handeln ombestyras genom
Ombud, hwars anskaffande pä främmande Ort
stundom icke ens är möjckigt, åtminstone ej kan utan
beswär och utgifter, samt ändock ätföljande otrygghet,
wcrkställas; sä blir det mycket synbart att den pantskrifne
egendomen mäste icke sällan falla i händer pä
köpare, som för prisets läghet tror stg wid ny försälj,
ning kunna derpä taga winst, eller ock, som oftare ster,
att nägon enda speculant patzar tilfället, att, säker för
mänga medtäflare, ätkomma den för underpris.
Säledcs, och för att betaga mindre wältvillige
och egknnyttige Borgenärer tillfälle att genom bestämmande
af orten till pantstrifwen Fastighets försäljning
tillvinna sig obehörig fördel och främja sine afstgtcr till
Ägarens lidande, tror Lag-Utskottet stg böra förcstä, att,
i händelse Borgenär och Gäldenär icke kunna om stället
till Fastighetens offcntelige försäljande stg förena,
Mä Auction ä den dag som, genom Konungens Befallningshafwandes
Tre Mänader förut ä Pridikstolarne r
Länet upläste kungörelse, blifivcr bestämd, warda behörigen
werkstäld ä det ställe innom Häradet eller Tingslaget
som Gäldcnärcn sjelf förcflär, eller ock ä LandsCancelliet
i händelse han skulle det ästunda; hwilkct i
bägge fallen bör Förrättningsmänncn wio pantstrifningcn
uttryckligen tilkännagifwas.
I sammanhang härmed, och pä anledning af
frän Hederwärda Bonde-Ståndets Ledamöter inkommen
anmälan, tror Lag-Utskottet stg likaledes äga fullkomligt
skäl till Riksens Högloft. Ständers pröfning hemställa
" om
Den Zo September. 1049
sm icke dek antagna Auctions-sättet genom sä kalladt
Up- och Afstag, hwilkct för största delen bland Landtmän
och i synnerhet Allmogen är föga kändt och i sig
sjelf mindre tjenande till äsyftadt ändamäl, köpeskillingens
förökande, än alt ofta ställa köparen uti misstroende
och betänksamhet att i sä konstlad handel sig in,
läta, mä Ivid försäljandet af Fastigheter ä Landet hädanefter
uphöra, samt de annars wanlige och af en
hivar kände llpslag nyttjas: dock att med alle Egendomars
försäljande, deruti Banquen eller annat Publikt
werk äger fordran, i alla delar förhälles pä sätt som
Författningarnc i sädane serskildte fall fbrcskrifwa.
Stockholm den is:de September 1809.
Pä HögloS. Rit derssapets sch Adelis Pä Högw Pra^e-Skändets
Ledamöters wägnar, Ledamöters wägnar,
Larl LtjernkLstt. Olok furbäck.
Hvgtarade Borgire^Ständets Pä tzederw. Bonde Ståndets
Ledamöters magnar. Ledamöters magnar,
k. 14. OrevvLLMiilst. silria Olokskon.
^ok. kkolmberAsson.
> Uppä derom af Herr Grefwen och Landt-Marskalken
gjord proposition blek detta Lag-Utskottets Betänkande
till alla delar bifallit.
UplästcS
ivZO Den M September-.
Upläsics följande:
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
Lag-Utskotts Protocoll, hållet j Stockholm
d. 15 September 1809.
S. D. Uti ett till Högloft. Ridderskapet och
Adeln ingifwit och derifrån till detta Utskott remittcs
rädt Memorial som upläsics, hade Herr Grcfwen och
Rytlmäsiaren Hxel ksignistton föreslagit bland annat,
att Allmänningar af alla stag til«örante en -Sockn,
Samhälle eller Härad, mäge delas till hwarje Hemmansägare,
denne obctagit fä afyttra sin and.l, eller
ock att en sädan park mä i smärre delar försälja: äf«
wensom Kronans siornainer anses böra pä dylikt sätt
anwändas, sä fort de lagligen blefwo ledige; men som
tvid öfwcrläggning härom Lag-Utskottet för sin del ansäg
besia ämnen höra till de allmänna Hushällningsmäl,
hwarom 89 § Regerings-Formen handlar; sä skulle en
sädan Utskottets tanka Riksens Högloft. Ständer, ge,
nom Utdrag af Protokollet ivörbsammeligel» meddelas,
lstt luprs.
kx krotocollo
josian kloimberZlon.
I anledning af detta Lag. Utskottets yttrande
blef Grefwe kftamiltons Memorial till Allmänna Btstvärs
- och Economie-Utskottet rcmitlcradt.
Uplä
-
Den Zo September.
UplästeL följande:
Riksens Högloft. Ständers Lag-UlstotkBetänkande
aagäende ZörtltnMgäRätter.
Sedan Herr Häradshöfdingen ^s- 8. I^onstoips
hos Rikets ini församlade Ständer föredragit silk
redan wid iZoo ärs Riksdag, till dä warandc Lag-Utskott,
serskildt ingifne Memorial, innehällande önskan
att sä kallade Fdcliknings-Nätter i likhet med de uti
Dannemark och Norrige gjorde försök, äfwcn mätte i
Swerige inrättas, har till följe af Högloft. Ridderskap
pets och Adel is samt Hederwärda Bonde-Ständcts gifne
Remitzer, detta ärende hos Lag-Utskottet till granskning
förcwarit och derwid tagits uti noga öfwcrwäganp
de sä wäll förmente behofwet af denna nya Inrättning
och deraf tilförwäntad nytta fhr Samhället, eller ock de
olägenheter den tiläfivckstyrs kunde medföra, som äfwen
möjligheten att bringa Jörflagct till wcrkställjghet, pä
ett sätt som' till alla delar blefwe lämpeligt för äspftade
ändamäl. ^
I första hänleendct kror Lag-Utskottet det iva-»
ra obcstridcligt, att Swensta Lagstiftarne redan ej
blott lcnmat en hwar Sakägare, som deraf will sig
begagna, de mest öpne och tienlige tilfällen, att genom
wänlig förening i första början förekomma och afstaka
yppade twister och tilärnade Rättegängsmäl, utan ock
kraftigt anmanat Parterne, samt i synnerhet anbefalk
Domare att söka dertill bidraga, och sädant med intet
annat undantag, än gröfre broltmäl, derigenom allmän
förargelse stedt, eller allmän frid ä kropp lif eller gods
10Z2 Den ZO September.
är brulen, hvaruti ändock Mälsäganden fäkt frihet,
om sin rätt i böter och skadcständ förlikas. Allmänna
Lagen och Stadgarne om Ägvdelningar, jemte mänga
flere Författningar, gifwa lika säker öfvertygelse om
Lagstiftarens välgörande afsigt dermed, som Domstolarncs
Handlingar, att den till Allmänhetens sanna
fördel blifvit och blir vunnen i den mohn, att ofta
en tredjedel, understundom hälften och deröfver af instämde
Ärendrr sä medelst biläggrs. Enär ock härtill
dessutom läggcs de j detta och mängfalldiga flere hänseenden
högst nyttige serskildt By-Ordningar, hvarom
Kongl. Maj:t är 1742 läkit till Herrar Landshöfdingen'
utfärda Nädig skrifvelse och projcct, och hwilkc
mer allmänt antagne, skulle i högsta mätto bidraga
till sämja och enighet; anser Lag-Utskottet sä mycket re,
dan till förlikningars befrämjande wara ätgjordt, att
ytterligare anstalter'för afsiglcn icke äro nödige.
Att sädant oagladt RättegängsmälcnS antal
ej uti alla, säsom dock i somlige Orter och Härader be«
visligen skcdt, under sednare tider blifvit förminskadt,
dertill finnes orsaken tydligt uti Folkmängdens, Bergsoch
Jordbrukets, Handelns samt andre Näringsgrenars,
Waru- och Penninge-rörclscns förökande, jemte Hemmansklyfning,
Nybyggens och Torps inrättning, Ägostiften
och mera dylikt. Det ligger i sakens egen natur, att
flere personer, fferes anspräk pä förr okände eller värdflisade
rättigheter, flere med utvidgade speculationer
oskiljaktigt förenade Interesse», skola väcka mängfaldige
twistigheter eller ätminstone anledningar dertill,
som uti ett till Folkets antal och yrken mer inskränkt
tidehvarf ej warit ens pätänkte. En fördomsfri närmare
jemförelse af alla sädane omständigheter emot fbregifwcn
och öfverklaga!) tillökning uti Rättegängar
stall likväl medföra visshet, art de sednare ingalunda
till
-
Den M September. ivZZ
kilwupit i proportion af deras oändligt förökade anledningar,
saint i följd deraf, att den projcckcradc ripa
Inrättningen wore utan wcrkcligt ändamäk.
Dernäst anser Lag-Utssottet stg böra anmärka,
det längt ifrän att wänta kostnaders förminskning, de
ofelbart oftare skulle komma att bkaS; det är bekant,
att uti Dannemark och Norrige, Rättsökande mäste
widkännas wida större utgifter till stämpladt Papper,
Stämning och UtstagS lösen, äfwcnsom den märkeliga
ätffillnad emot Swensk.: Rätkcgängssältct, att dem sällan
tillätes sjelfwe eller utan biträde af sä kallad Procurator
föra sin talan inför Domstolen. Att deras
omkostnader wid första instantien äro kännbare, kan
den härom mindre kunnige bland annat klarligen stuta,
blott deraf, att Förordningen om ZörlikningSRäktcrne
den 2O Januari! 1797, som har'för afsigt
deras lindring, ändock stadga» betalning till hwardcra
StämningS-Wittnct 12 , säledes till 2 Wittnen 24 si. ,
hwartill kommer Skjutslega i händelse af resa, samt
dessutom till Protocollisten af Käranden 40 och af Swarandcn
24 ss. Desse utgifter öfwerstiga således wida
dem, som Swenske Parter wid sörsta Domstolen äkom»
ma. I den händelse, svin nog ofta mäste inträffa,
förlikning inför Committcradc icke winnes, stulle Parterncs
kostnader för Stämning och egen inställelse med
det mera sä mpckct häldre wara att anse rent af bortkastade
fbrgäfweS, wid denna i stlkt fall onpttige nya
jnstantie, som icke enS nägot Protocoll elser annan
hjelpreda till sjclfwa mälcts utförande singe frän Com»
mitterade begäras, utan fåken dä äter alldeles ä nyo
börjar.
Mtcrllgare sch wid bekragtande af FörlikningsRätkenS
organisation, har ej eller undfallit Lag-Utflot»
tek
roZ4 Den zo September.
tet ben fwärighet, som ofelbart stulle i Ststillige Lands»
orter möta, att innom hrvarje till -widdén läiopcligt
Distrikt erhälla Ledamöter af erforderlige egenskaper,
hwilke möjligtwis' ägde tillfälle, att för en ringa och
gansta osäker belöning ätaga sig ett sä mödosamt, ehnru
hedrande, fiörtrocnde, som i fleste om icke i alls
fall skulle medföra oundwikeligt försummande af egne
wigtiga angelägenheter, och följaktligen werklig förlust.
Bland Prästerskapet och cgenkclige Krono - Betje,
ningen ä Landet torde för bristande tid, föga nägott
fä päräknas säsorn Ledamot. De wältänkande bidraga
deflutom ofta till föreningar, enär deras räd och yk,
tranden sökas. Andre Ständspersoner, af hwilka nä»
gon skags Lagkunstap kan wäntas, äro i en del Orter
icke till finnandes. Den enda Clas, som derstädes
egentligen skulle komma att utgöra Commiflionen, were
säledeS Bonde - Ständct, men bland bese agtningswärde
Medborgc-re finnas ganska fä som ägt tillfälle
förskaffa sig kännedom uti de Lagar och serskildt För,
fattningar, hwilka mäste tjena till grund och wägled,
ving wid Förlikningars bemedlande, sä framt de mistandes
bmscffoiga rättigheter skola skyddas. Fä äro
likaledes de semi skulle kunna ätaga sig den magtpälig»
gande befattning, att skriftligen författa Protokoll
och sjlfwa föreningen med den noggranna tydlighet
och urskiljning, som är sä högst nödig, för att rig»
tigt träffa och uttrycka wederbörandcs egentliga tan»
kar, och sämedlst undgä, att, genom näaot antingen
twetydigt Zeller icke nog bestämdt uttryck, gifwa tillfälle,
vm icke werklig anledning, till föreningens mitzför,
ständ och förlydning, med deraf följande nya stridigheter,
de derefter hwad erfarenheten i dylika händelser
ädagalagt, icke kunnat utan lika beswär, som sjelfws
rnälet i defl första stick, inför Domstolen , efter ny Stäm,
«ing och Processande, slutligen afgöras. De mäst up,
lyste
Den zo September. logg
lyste och bäst kände, klifwa dessförutan wanligen npsökte
och walde till Ledamöter af Härads-Räktcn, där de ärga
det aldradast tjcnlige tillfälle för utöfningcn af FörNknings-Commissaricrs
befattning. Och en hwar opar,
liff lärer Med tillfredsställelse erkänna, att de fleste
med hedrande tänkesätt och ofdrtrukit bemödande dä
fullgöra den, samt sälunda fullkomligt swara emot det
dem wisade förtroende. En sä bemedlad och träffad
förlikning fär genast inför Domaren anmälas, det till
äfwentyrs Lagstridige deruti, efter föreställning och gistren
upplysning, wänligt bortjämkas, samt ParterncS
egenteligc Mslut med tydlighet fbrklaradt, i Protocollet
fdrdt, justeradt och domfäst, medförcr den önskade
werkan: Rättegängcns stut för alltid och enighetens
waragtiga äterftällande.
Ehuru sälcdes pä ostvan anförde skäl, Lag,
Utskottet har den öfwcrtygelse, att Herr Häradshöfding
Oezronstoipeg projecterade nya inrättning, om ock den
kunde utan olägenheter werkställas, hos oss hwarken
behöfwes eller skulle medföra nägon allmän wcrkclig nytta,
kan Utskottet dock ej undgä ffutcligen tillägga, alt
i händelse Allmänheten fattat den tanke, det Domarens
Interesse, det will säga större inkomst af fullfölj,
de än af förlikte Processer, skulle motwcrka Menighetens
önskan och förmän i denna del; sä gifwes en ut
wäg,
den Utskottet ocksä i sammanhang härmed och pä
ytterligare anledning af Herr VVejstenirjelms Memorial,
nu förcffär, att, intill dess Lönings - Staten till
äfwcnkyrs nägon gäng i framtiden kan pä rigtigare
och klokare grunder regleras, nu emedlertid undanrödja
detta förmente hinder emot föreningar, nämligen:
att uti alla instämde och uppskutne twiste- och brottmäl,
hwaruti Lösen äger rum, Stämningspenningar, Charta
Sigillata samt Protocolls- och Ulffags - Lösen, i stället
att
10Z6 Den ZO September.
att betalas kill Häradshöfdingen, blefwe kemnade till
Kronan, att genom dest Uppbördsman lefwereraS iRänteriet,
men Häradshöfdingen bekomma ett lämpligt
Nederlag genom tillökning ä dest för närwarandc högst
obetydliga Lön R:dr. Som Procestcrs antal naturligkwis
hafwa i allmänhet proportion till Folkmängden,
torde en sädan Lbyc-crsätkning äfwen böra ställas
j söi hällande dermed, och förslagSwis till 2 kanske ock
blott st. för hwarjc person innom Domsagan. Dä
pä detta eller annat tjcnligt sätt, enligt hwad frän
början rätteligen bordt iagttagas, Domarens inkomst
wore ställd utom beroende af twistcmälens antal, kunde
de framkastade misttankar icke äga rum. si)ch pä
händelse Riksens Högtofl Ständer skulle täckas gilla
Lag-Utskottets Betänkande, torde Högloft. Stals-Utskoltet
anmodas, att öfwer sist andragne punct sig yttra.
Hwad angär de öfrige wid Domstolarne förekommande
Ärenden, säsom Inteckningar, Lagfarter,
ÄgtcnskapS-förord, Köpebref och andre Afhandlingar,
samt-siere dylika ssm äro af helt annan egenskap, än
twistemäl; sä kunna be genom Domarens ätgärd hwarken
ökas eller minskas, söljaktcligcn ej eller föranleda
till sädan ändring wid Expeditions-Löscn, som i afseende
ä de sistnämnde här ofwan är förestå gen , intill
dest önskade rättelser uti Landt-Oomstvlarncs organisation
, aflöningssätt, Districkers fördelning och wiste delar
af Rättcgängs-Lndningen kunna fä wänkas; hwit,
ke sanna och till widsträckt nytta ledande förbättringar
mäste jemte siere till framtiden öfwerlännäs.
Som för öfrigt de af Herr, Presidenten och
Com.mcndeu!en Grefwe kosle, H.rr Lagman
kijLim och Herr Häradshöfdingen ^Vejsterikijeim hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln i della ämne föredrags
ne
Den 30 September. 1057
ne och likaledes till Lag-Utskottet remitterade Memori»
aler innehålla yttranden, som blifwit föranledde af
Herr Häradshöfding si.e)?on!-toipe8 proposition, htvar«
öfwer Utskottet, pä sätt osman är anfbrdt, sitt Betänkande
afgifwit; Sä anser Utskottet nägot serskildt ut»
lätande öfwer dem icke bchöfwas. Stockholm den 15
Sept. 1809.
Pa Högs- Ridderffopeks ech Adelns Pä Högw. Preste-StandetS
Ledamöters magnar» LedamörerS magnar ,
Larl O. 8tgem8te6t. Oiof Murback.
Kä HögtaradcBvrgqre-Ständets PZ Hederw- BvndeStandcts
LedamLters wägnar, Ledamöters magnar,
k. kil. Lrevvasluulri. biric Oiosslon.
kkolmbsr^son.
Jemte Bilaga:
Utdrag af Riksens Höglofl. Stänkers
Lag-Utskotts Protoeoll, hältet d.
September 1809.
S. D. Efter justering af Utskottets Betänkan»
de angäende Fbrliknings-Domstolar, yttrades den skiljaktighet,
att Herr Kamarjunkaren (gyllenram för sin
del ansäg sig icke kunna utsträcka de i Betänkandet
Nyttjade skäl till Fbrliknings-Domstolarncs asstyrkande
sä längt, som skulle hinder i allmänhet uppstä i anseende
till tillgäng pä tjenlige Protocolls förande, i synnerhet
dä hwad i öfrigt för Utskottets hemställan wo»
re anfbrdt, innefattade nog tillräckelige skäl mot i frä»
Tredje Band. N:c> 135, iz6. ga
1058 Ten 27 September.
ga warande Domstolars inrättande, utan atk det behöfdes
upptaga sadane omständigheter, hwilka till äfwcntyrs
kunde medgifwa wedersägelscr, hwaremot Herr
Kamar - Junkaren wille , att dtt tillägg j Betänkandet
skulle göras, att Domstolar»? borde > siutet af Domboken
för hwarje Ling införa en korrt förteckning pä
de mäl som derunder blifwit förlikte, genom hwilken
Förteckning sedermera, ätföljaredc Domboken till HofRätten,
utwäg bereddes för alla, de der sädant äftade,
att om förlikningars befordrande och den olika wcrksamma
åtgärd, Donlstolarne derpä anwände, erhålla
upplpsning. — Herrar Kammarherrarnc Baron ^lrennerliiöm
och Baron Lennat förenade sig med Herr
Kamar-Junkarrn 6)l!enram, j afseende pä det af honom,
säsom nämndt är, föreflagne tillägg i Betänkandet;
Hwarcfter Herr Prosten ^iststacit äfwcn ptlrade
den scrssildta mening, alt han för sin del funne tjenlig?,
det Allmogen hwar pä sin ort finge upplysning
om hwad i förlikningSwägen blefwc tillgjordt, hwilket
utan att i synnerlig män öka Domstolarncs göromäl
efter Herr Prostens tanka, lämpeligast kunde ffe genom
Anslag ä börén till Lingsrummct, med summarisk
uppgift pä anlalet af instämde mäl, deri förlikning warit
tilläten, och dernäst deras antal fom blifwit förlikte
wid samma Ling; hwarföre Herr Prosten wille hofwa
hemställt, om icke ett sä beskaffad? anslag kunde
wederbbrandc Domhafwandc förcskrifwas.
Dc§e yttranden skulle pä begäran, genom Utdrag
af Protocollit, bifogas Utskottets ofwanbcrörde
Betänkande.
In ststem
8v. Lroome.
Begärdes pä Bordet.
Den Zo September.
1059
Föredrogs följande:
Utdrag af Protocollet, HZllek uti Riksens
Högloft. Ständers Stats - Utskott
den 28 September 1809.
S. O. Sedan Stats-Utskottet nu hunnit sä
kängt med granskningen af Riksgälds - Wcrkets styrelse
och förwaltning, att i denna del för Stats - wstottct
endast ätcrstär, akt gcnowgä och pröfwa dc utlätanden
och förklaringar, hwilka i anledning af Skats-Utstottets
utfärdande anmärkningar af Herrar Fullmägkige
af Conkoirets Embctsmän blifwit infordrade, och snart
torde kunna införwäntas; Sä har Stats-Utskottet företagit
sig, att pä det nogaste undersöka nuwarande
fbrhällandet af Riksgälds - Contoirets stuledcr och till,
gängar, bädc i anseende till deras belopp och särskildta
beskaffenhet; och hwilka sistnämnde eller tillgängarne
till en betydande del bestä uti fordringar för „tlänt
Dancompnt. — I afseende pä bese ifrän Riksgälds-Contoirct
skedde utläningar äro wäl ätffillige anmärkningar
af Stats-Utskottet författade; men härom
fär Stats-Utskottet närmare sig utläta uti den allmän
na
berättelse om Riksgälds-Wcrket, som framdeles, cnär
alla omständigheter blifwit slutcligen utredde, till
Riksens Högloft. Ständer stall afgifwas, sä akt Utlä»
ningarne NN tvid detta tillfälle endast kommit att betraktas
under synpunctcn af Tillgöngar, hwarmed behöfwen
till en del skulle kunna fyllas.
Att noga känna när ContviretS nu warande
tillgängar med fullkomlig säkerhet senast kunna päräknas,
har Slats-Utstottet ansett desto angelägnare, som
thy
io6o Den M Sevteinbtr.
thy förutan nägre pälitekiga calculcr öfwer RiksgäldsContoirets
behvf icke kunna uppgöras; Och som wid
anstäld närmare granskning af de ifrön Contoiret utgifne
Län, flere sä beskaffade omständigheter förekommit,
att Stats-Utskottct icke tilltrott sig, att i afseende
pä infordrandet af desse Län, meddela Herrar Fullmägtige
nägon föreskrift; Sä har Stats-Ukffottct funnit
rädligast, att detta ämne särskildt till Riksens Högkoflige
Ständers ompröfwande wördsammcligcn anmäla,
pä det Stats-Utskottct, efter inhemtab kännedom
af Riksens Högloft. Ständers afsigt, mä komma uti
tillfälle att med mera trygghet beräkna och jämnföra
ntgifterne med de tillgängar, hwilka pä bestämda tider
äro att förwänta.
De Län, hwilka ifrän Riksgälds-Contoiret utKätt
och ännu äro obctaldtc, befinnas i allmänhet wa,
ra meddcltc mot Läntagarenas Förffrifningar, ställde
pä längre och kortare uppsägning, och löpande med s
procents Ränta, jämte särskildte Hypothcguer af Riksgälds-Contoirets
egne Obligationer, Actier och enskildte
personers Reverser.
Ibland dessa Län äro likwäk i synnerhet z:ne
af särskild bcffaffenhet, nämligen Ito de försträckninKar,
hwilka blifwit meddelte Herr Presidenten och Commendcuren
Friherre OaZerfieim till ett sammanräknadt
belopp af R:dr 8ZO,Ooo Banco Specie, emot underpant
af Riksgälds - Contoirets egne Obligationer med
s procents Ränta till en alldeles lika Summa. — 2:0
Det Län af 202,002 R:dr Specie, som i April mänad
1805 blifwit bewiljadt Götheborgs Stad till understöd
wid Stadens äterupbyggande efter de densamma
öfwcrgängne Eldswädor, och z:o det Län af 93,602
N:dr, som Hans Excellence, En af Rikets Herrar f. d.
General
-
Den zo September.
General-Gouverncuren m. m. Herr Grefwe k^ric stuutk
är 1806 undfätt emot Reverser, intccknade uti Frälse,
Säterierne Marswinsholm, Charlottenlund och Hunne,
sta, jämte underliggande Gods och tillhörighckcr samt
dessutom 78 Aclier uti Stenkols - Grufworne tvid Hö,
ganäs i Skäne, hwarje Actie beräknad till 1762^
R:dr Banco.
Hwad först angär Försträcknlngarne till Herr
Presidenten m. m. Friherre ^sxerkeim, sä och enär
desse Län, efter hwad Stats - Utskottet har sig bekant,
äro gjorda för Publique räkning, torde wid dem icke
behbfwas nägon annan ätgärd, än att Riksgälds-Con,
toirets för desse fdrsträckningar hypoticerade Obligatio,
ner dödas och annulleras, emot det Herr Friherre»-  och Presidentens ntgifne Reverser till honom ätcrställas.
Beträffande därnäst Länet till Götheborgs Stab,
sä har detta Län tillkommit pä sädant sätt, att sedan
hos Kongl. Majit Götheborgs Magistrat och Stadens
Äldste gjort underdänig ansökning, att ibland andre
fbrmäncr, äfwen understödjas med ett Penningelän af
En Million Riksdaler, till äteruppbyggande af den del
af Staden, som genom de sedan är 1792 inträffade
olyckliga Cldswädor blifwit förstörd, Kongl. Majit lä,
tit tillställa Herrar Fnllmägtige ett Transumt af samma
ansökning med päffrift sä lydande: Ehuru Kongl,
Majit wäl funnit den i underdänighct begärde Summa
af En Million R:dr för högt tilltagen, och att
Stats-Wcrkets behof icke medgifiva nägon utläning,
wille dock Kongl. Majit till Fullmägtigc öfwerlcmna,
att dfwerwäga och tillse, om och hwad Penningelän
kunde Stadens genom branden lidande Jnwänare be«
tvilljas till hjelp wid Husens äteruppbpggqnde emot be
hörig
-
1062 Dm ZO September.
horig säkerhet och sädanc willor, som Riksgälds - Eon«
toircts belägenhet och omständigheter kunde medgifwa.
I anledning häraf bewilljade Herrar Fullmägtrge
Götheborgs Stad utaf Riksgälds - Eontoirets Medel
, vfwannämnde Län af Twähundradc Tusende Riksdaler,
för att endast anwändas till Stadens ätcruppbpggandc
samt mot följande wilker»
i:o. Att wissa Associerade förmögne Handelshus
i Götheborg skulle afgifwa deras Förbindelse att
en för alla och alla för en ansivara för betalningen,
sä till Hulwudstol som Ränta; Hwarjemtc Inteckningar
uti Stads- och Landt - Egendomar skulle aflemnatill
sädank belopp, som Herrar Fulkmägtige pröfwade
swarandc emot den Summa, hmarje gäng i afräkning
komme att lpftas,
2:0. Räntan, som faststäldcs till Fem för Hundrade
om äret, skulle hwarje är inom den zi December
liquidcras,
cg:o. Elter g:ne ärs förlopp, att räkna frän
den dag första Gumman i afräkning komme att uttagas
, samt derefter skedd Uppsägning, borde Länet 6
Mänader efter Uppsägningen, äterställas, med mindre
Herrar Fullmägtige skulle finna för godt att bewillja
prolongation pä längre eller kortare tid.
Med sädana »vilkor är Länet isrän RiksgälbSEontoirct
utgifwit, och har den först i afräkning lpf»
tade Summa af R:dr 16 ss. Banco redan i
December mänad fbrlcdit är dlifwit uppsagd, men än»
nu icke betald.
3 sam
-
Den zo September.
I sammanhang med detta Län dar Stats-Utskottet
i öfwerwägandc tagit, de af Riksdags-Fullmägtigarne
för Götheborgs Stad till Wälloslige BorgareStändet
ingifna och till Stats - Mstottet '-emitterade
Memorial, det ena af Hof-Sauds Äldcrmannen b^!iN8
Osmenk8lon, med anhällan att den andel af Länet,
som de mindre bemedlade af Götheborgs Inncwänare
undsätt, mätte fdrwandlas till stäende Län, emot all
den säkerhet frän deras sida som kan prölwas nödig,
samt 5 procents Ränta och 2 procent ä'-t!q afbeta!»
ning pä Capitalct; och det andra af Grosihandlarne
L. lst. 8arit68son och dliclit8 !^äa!m, hwaruti anhäl,
kcs, akt hela Länet mätte öfwertagas af Banquen med
enahanda wilkor, som för Banco-Län i allmänhet, äro
stadgade; men att, i händelse Banque» icke skulle kunna
snart ingä uti en sädan författning, den redan
skedde Uppsägningen dä mätte ätcrkallaS och Länet i,
medlertid uti Riksgälds-Contoirct med nägon ärlig af»
betalning fä fortfara.
Enär genom Kriget och desi olyckliga följder
Riksgälds - Contoirets belägenhet blifwit sä förändrad,
att Eontoiret föga kan umbära nägra af desi pennin»
getillgängar, wägar Stats-Utskottct icke tillstyrka, att
bet understöd af 200,200 R:dr Banco, som Göthe»
borgs Stad erhällit, skulle sä iklädas egenskap af stäende
Län.
Man bör icke heller gärna kunna förmoda, akt
de Tomtägare, hwilka fält understöd frän RiksgäldsContoirct
, stokat päräkna, att ständigt fä begagna sig
häraf, enär Länet blifwit meddeldt frän ett Werk, med
hwars inrättning och ändamål det ingalunda kan förenas,
att, ätminstone för längre tid, fästa deSonder,
hwilka
Lv64 Den 30 September.
hwilka endast äro anflagne till Riksgäldens successiva
Nfbördande.
Att länets ätcrbetalning för en och annan ihsand
de mindre bemedlade skulle kunna blifwa känbar
och tryckande, will Stats - lltskottct icke bestrida;
men St-ts-Utskottet will dock förmoda, att sedan Tomterne
blifwit bebyggde- Län pä andra ställen med mera
lätthet skola kanna erhällas, enär till säkerhet kunna
erbjudas Inteckningar uti Hus, hwilka uti en sä ansenlig
Handels-Stad som Götheborg, alltid mäste äga
ett högre wäsde, än uti Rikets öfriga Städer.
Om härföre Riksens Högloft. Ständer skulle
täckas bcwilja nägot rädrum, torde Slats-Utskottet, i
afseende härä, fä förestä och hemställa, om icke de i
December mänad 1808, uppsagde, och säkcdes redan i
sistl. Junii mänad, fbrfallne, men ännu obetalde, R:dp
Y4.I8Z 16 ft. Banco, böra erläggas senast inom den
sista Iulii nästkommande är, samt de äterstäcirde ios,8i6
R;dr Z2 ss. liguideras inom samma örs flut.
Men pä bet Hufwnd-Läntagarena, hwilka närs
mast äro Riksgälds - Contoirrt answarige, att inbetalNingarne
vrdenteligen fullgöras, icke mätte försättas
uti nödwändlghek, att med stränghet läta utsöka betalning
hos de minst förmögnc Läntagare, sä torde nägon
sädän utwäg böra beredas, att denna Clatz af Läntagare
mä kunna behandlas med all den skonsamhet,
som deras ställning päkallar.
I Mant afseende har Stats-Utskottet krodt sig
böra wördsammeligcn förcflä, att af hela Länet en wist
och bestämd Summa af högst 20,000 R:dr Banco,
fär, utöfwcr de här oswanföre. utstakade betalnings-Ter
miner,
Den Zv September. 1065
miner, i z:nc ärs tid, uppä Hufwudi-läntagarenas answarighct,
mot fem procents ränta, innestä hos de Läntagare,
dem Magistraten i samräd och efter öfwcrläggning
med Hu^wud-Läntagarena, anser mest berättigade
att fbr de Läntagnc Summor begagna sig af ett sädant
anständ. Denna förmon bör likwäl endast komma
dem till godo, hwilka i egenskap af Tomtägare omcdelbarUgen
utaf Riksgälds-Contvirets niebel undfätk
Län; hwadan, och i händelse ett hus pä annat sätt
än genom Arf, redan kommit eller framdeles skulle komma
utur första Läntagarens hand, bör Länet uti fdreskrifwen
ordning betalas. Och pä det missbruk och underslef
härwid icke mäge äga rum, bör Magistraten tillse
och hälla noga hand dcröfwer, att dä Hus, hwilka'
för Län ifrän Riksgälds - Contoiret äro intecknade, och
efter den sista December nästkommande är ombyta Ägare,
Tredje sipbudet ä sädane Fastigheter icke meddelas
förr, än med bewiS kan styrkas att RiksgäldS-Contoirek
Mätit Inteckningens dödande.
Widkommande Länet till Hans Excellence m. m.
Herr Grefwe kunsta, sä har Hans Excellence genom
jngifwit Memorial, som i afskrift härjemte bffogas,
yttrat dess önskan, att pä en längre tid fä begagna sig
af detta Län.
Stats - Utskottet har wäl funnit, att ett sä
beskaffadt Län, som det Hans Excellence erhällit, mä
hända icke bordt komma i fräga att ifrän RiksgäldsContoiret
utlemnas; men dä sädant skedt, samt penningarne
blifwit anwände uti en för Riket ganska nyttig
och gagnande Inrättning, har Stats-Utskottct trott sig
endast böra fästa afseende pä närwarande förhällandet.
Det är allmänt bekant, att Hans Excellence med up«
offrande af sin enffildta förmögenhet, af den renaste
och
1066
Den M September.
och mest brinnande Patriotism ingätt uti ett widstedt
företag, hwaraf Riket hittils endast sätt skörda winsten.
Om Stats - Utskottet skulle rädfräga Riksgälds. Contoirets
behof, sä more tvär icke skäl att i nägon mätto
tilstprka bifall ä Hans Cxcellences önskan; men dä ett
forceradt kraf af Länet troligen skulle leda till den pä,
följd, att det af Hans Excellence med sä mpckcn kostnad
och omtanka anlagdc Stcnkolsiverk komme att
hindras uti betz gäng, om icke alldeles afstadna, till
skada och förlust ej allenast för Riket i allmänhet, utan
ock till kännbar afsaknad för de flere hundrade Medborgare,
hwilka wid denna inrättning hcmtat deras
lifs-uppehälle och bergning; sä har Stats - Utskottet, i
betraktande häraf, och under förmodan, att Riksens
Högloft. Ständer snarare skulle wara benägne, att understödja
ett för Riket sä nyttigt företag, och en af patriotiska
förtjenstcr sä utmärkt Herre, som Hans Excellence
m. m. Herr Grefwe Kuutk, än att genom ett
strängt förfarande sä betydligen blottställa dem bäda,
trott sig böra wördsammcligcn förcstä om icke det understöd
af Nittio Tre Tusende Sexhundrade Riksdaler
Banco som Hans Excellence uti Riksgälds-Contoirek erhällit,
kunde mot enahanda ränta som hittils af Hans
Excellence fä begagnas uti fem ärs tid; men att efter
defle fem ärcnS förlopp, fem procent af Capitalet jemte
fem procents ränta ärligen borde erläggas; hvarwid
Riksgälds-Contoirek icke kommer att widkännqs nägon
den ringaste förlust, enär en högre, än s procents ränta
af Contoirct icke erlägges för de Inrikes Län-Capital,
Contoirct npttjar.
Slutcligen och i anseende till de öftstgc Länen,
sä anser Stats-Utskottet de redan genom Herrar Fullmägtigcs
föranstaltande upsagde Capital wid förfallo,
tiben genast böra infordras. — Och ehuru alla Länen
tyckas
Den M September. 1067
Lyckas wara meddelte efter enahanda princip, har
Stats-Utstottet likwäl, wid LänhandlingarneS granskning,
fäkt anledning förmoda, det näq>'a af de större
Länen, hwarfbre Antecknade Reverser öro kemnade till
underpant, blifwit upgjordc med uträkning, att de skulle
kunna fä nyttjas en längre tid. — Enär nu ett
mindre förinodadt och hastigt päkommande kraf af dy,
lika Län troligen skulle medföra mycken olägenhet, sä
har Stats-Utskottet funnit billigt att dessa Läntagare
fä tillgodo njuta nägot rädrum.
Ett lika förhällande kan wäl icke wara med de
Län, hwilka emot Hypothcqucr af Actler blifwit utgifne,
men pä det nägon Läntagare icke mätte fä anledning
att beklaga sig öfwer wäld och mannamon, har
Stats-Utskottet welat tilstyrka, att med alla iftägawa,
rande Läns infordrande fbrfarcs pä enahanda sätt; och
att i följd häraf alla Län, som icke redan äro upsagde,
genast upsägasp sä att de ofelbart inom nästkommande
örs flut kunna wara iudnfnc samt att ränta till Sex
för hundrade erlägges ifrän ben dag Länen efter skedd
uppsägning, rätteligen äro förfallnc. — Hwilkct allt
Riksens Högloft. Ständers närmare ompröfwandc wördsammeligcn
skulle underställas. — Är och dag som förr
strifwit stär,
Pä befallning
bl. kroäalixes.
Bilaga.
Mördsamt Memorial,!
Dä med wisshet är att förmoda, det Riksens
Högloft, Ständers Stats-Utstött snart lärer företaga
till
1068 Den zo September.
till afgörande det förhällande som af Riksens Ständers
Riksgälds - Contoir stall iagttagas med de af bcmälte
Contoir gjorde penningc-utläningar; förekommer äfwcn
det Län jag till understöd för Kol-grufworne uti Skäne
emot fem procents ränta erhällit. I anledning deraf,
fär jag härmedelst den äran att Högloft. Utskottet
wördsammeligen underställa min önskan, att pä en längre
tid fä begagna nämnde Län, hwartill ncdanstrifne
omständigheter mig föranleda, och hwilka jag hoppas
stola werka bifall till min begäran.
Redan för 2Z är sedan köpte jag de dä warande
Erufwor wid Boserup med deras Privilegier. Jag
arbetade med ensam bekostnad i iy är, med eftersökan«
de, genom Jordbärning, af en mägtigare Stcnkälsflötts
än den som dä war känd. — Fyra mil ifrän den trakt
som utan framgäng ifrän 1740-talet till 1762-talet
bearbetades af framleiöne Hans Exccllence Herr Grefwe
hockenström samt Landshöfdingen lilas och Commerce-Rädct
^istsöwmer, och sedan mera än 12,020
R:dr Banco där blifwit af mig bekostade, träffade jag
1794 ändteligen ett mera lönande Kol-Lager 4 Luggude
Härad och Wäsby Sockn, nära Höganäs Fiske-Läge,
hwilkct äger medelst utgäcndc Stenref i Hafwet en för
medelmättiga Fartyg tjenlig hamn, som Igenom nägon
kostnad kan göras säker och god, hwartill ock en bctydelig
början är gjord. Här tog jag det beslut, att sedan
behöriga undersökningar med Jordbäret än widare
förcgätt, anlägga Erufworna. Men som jag igenom
redan erhälien 10 ärs erfarenhet funnit, att en grof
kostnad med ett sädant företagande war förknippad,
ansäg jag rädeligast att associera mig Personer, som
kunde participera i kostnaderna. Företaget sattes utr
Aktier, och bibehöll jag för egen räkning 78 stycken af
120. En Engelsman, som war kunnog om Stenkols»
-
Den Zo September. 106Z
kols-grufwors »plågande och drift, antogs och företog
sitt äliggandc. Belägenheten af dessa Kol-Lager nära
hafwet, hwarigcnom Transporten frän Grufworna till
Fartyget och sä widare till deras destination lättas, är en
sörmon af den wigt, att nian ej kunde uturagkläta att
begagna densamma, dä apparanccr om mera ketpdcligt
mägtiga Kol-Lager i orten icke borde sättas i twifwelsMäl.
— Är 180Z, om jag rätt minncS, upkäckkcs pä
45 till 50 famnars djup igenom Jordbäret (som beständigt
warit nyttjadt till detta ändamäl och an i dag
fvrtfarcr) ett Kol-Lager af 47 till 51 tnms tjocklek,
bcstäcndc af sämre och bättre Kol, men dock ganska arbctswärde,
alldenstund de fullgoda Kolen hälla 18 till
2g tums tjocklek och deröfwcr. — Man började dä genast
att derstädes sänka Schackt och bygga Eld« och
Lllft-machincr, samt Boningshus för Betjening och Bruksfolk,
anlägga wägar till Hamnen, som endast är x-.dels
Mil derifrän, gräfwa Eanalcr, som till en del gä under
jorden, bygga Broar med mera. — Sädant war
tilständct, dä man 1826 blef förwissad, att wattuloppet
till dessa Grufwor war sä starkt, akt oagtadt z:ne
stora Eld, och Luft-machiner worå i full gäng, hwilka
tillsammans ägde öfwer iso Hästars kraft, kunde wattnet
icke undanhällaS, sä wida icke ännu 2:ne stora dy,
lika Machiner skulle byggas, hwilkas kostnad, jemte
Schackt-sänkningar, Husbyggnader och en hop andra
saker, skulle upgä till nära 150,000 N:drs B:co kostnad.
Jntercssentcrna, som dä redan nedlagt nära
Trehundrade Femtio Tusende R:dr Banco i detta företag
samt allt hwad wcrkets afkastning för försälde nplagne
Kol renderat till ben tiden, sägo sig sä mycket
mera nödgade att ätcrgä till de gamla Grufwornas bearbetande,
som omständigheterna tycktes tilkännagifwa,
att oroligheterna i Europa tycktes närma sig till Norden,
hwarmedclst man icke kunde förese de wcrkningar,
som
1070 Den M September.
som sädant förhällande ffttlle hofwa pä Kol-Gnifwans
rörelse. — Detta blef beflutadt och werkstäldt, dock nied
den föresatts, akt en lägligare tid fullfölja planen med
styrka, och emedlertid abra de anstalter, khmn längsamt,
som till detta förenämnde afseende wörö bidragande,
hwartill Interessenterne till I8Y8 ärs flut tilfljukit öfwer
50,000 R:dr Banco, sä att Grulwe-inrättningen
till berörde ärs flut, koftat Interessenterne öfwer 420,000
Riksdaler Banco, dä all Gruswans afkastning äfwen
ätgätt till dess utgifter. Kriget närmade sig 1807 mera
ät Norden, och hwem war, som dä icke förcsäg de
olpckcliga händelser, som deraf skulle blifwa en följd.
Redan berörde är kände äfwen Kvl-Grufwc-rk«
relftn sädant igenom en början till stränghet att fä
folk. Flere anstalter och försök gjordes att afhjelpa
denna brist, ehuru utan werkan. — Det senare äret
har denna stränghet än mera tiltagit, och det innewarande
ser det icke bättre ut. >— Sädant involverar i
hufwudsakeligaste mätto uppä den afkomst Intcressenterne
i mottsatt händelse borde och kunde nied allt skäl
wänla. — Arbetsrum i Grufworna äro tillräckclige för
mer än 160 Kolhuggare, dä wi nu ej äga mera än
8o till 90 stpckcn. — Hwad skillnad j Gruswans afkastning
upkommcr ej härwid! Betjening, kostsamma
wägars underhäll, Broar, samt 5 Cld - och Luft Machiners
drift af 7 stpckcn, som Gruswans Jnteressenter
uhbpgdt, Prämar m. m. mäste allt bekostas och underhällas
för den Kol - »plägning, som nu wcrkställes med
80 n 60 Kolhuggare, dä c) mera kostnad fordrades om
Le moro twä gänger mera till antalet. Wi uptaga nu
5 n 6ooo Tunnor Kol af prima sort och dcröfwcr i
Mänaden; hade wi behöfweligt folk upkoges lo ä 12,000
Tunnor. Sädant är Kolwcikets tilständ för det närwarandc.
In
-
Den zo September. 107»
Jnkerestcnterne hafwa upbrutit af Höganäs
Grufworna 355,576 Tunnor Kol N:o i. 550,429
Tunnor N:o 2, och 97,836 Tunnor R:o 5, till ben
1 Maji inncwarande är- Priset pä Kolen N:o 1 ivar
de första arén 16 ä 24 st. Riksgälds-Sedlar Tunnan.
Nu är det l R:dr Riksgäldssedlar Tunnan. Genom
Kongl. Majits Nådiga tillständ, har Jntcrestentcrnc !
flutet af det förra och i loppet af det inncwarande ärct
till Köpenhamn öfwerfbrt nära 45002 Tunnor Kok
N:o 1, hwarinedelst uti Frakter och owanligt hög be,
tätning för Kolen nära 90,000 R:dr Banco bljfwik
en Rikswinst pä Handelswägen. Totala bristen förlednc
Wär i Köpenhamn af Engelska Kol, har tilffyndat
Grufwe-Jiitcrcstcnterne denna betydeliga upmuntran för
j är; men dä fred af England blifwer afflutad med
Dannemark, falla ofelbart priserna till det manliga.
Kolwcrkct föder, hyser och kläder nu 5 a 600 menniffor,
stora och smä. 180 a 190 arbetande manspersoner
och resten hustrur och barn. Or senare börja
redan wid 10 ärs äldcr, att med wista arbeten sysflosättas,
och förtjena minst 6 st. om dagen.
Ett mägtigt stenbrott af bästa beskaffenhet, är
wid Grufman uptäckt, som med tiden bör fournera
Dannemark med Sandsten till Byggnader. — Skenen
kan täljas med knif dä den utur brottet uptages, men
härdnar i luften till wida större fullkomlighet än Gottlands
Sandsten. — Kol-Grufwan har ock tillskyndar
Fäderneslandet ett Järngjuteri, pä Engelska sättet anlagdt,
och en Salt-glascrings inrättning för Lerkäril,
här j Riket förut okänd, och hwarS tillverknings-godhet
och nytta icke bchöfwer förespräkare. — Anlägg,
ningen af desta werk kostar mig 50 L 60,000 R:dr,
wid hwilka mera än 70 Personer, utom deras Hustrur
och Barn njuta sin föda. — Eldfast Lera af bästa beska
flen»
1072 Den M September.
skaffcnhek, äfwcn i Riket förut saknad, är ock igenom
min försorg uptäckt.— Den äger en outödelig »läglighet
och ben fullkomliga godhet, att ben swarar eniok
alla de behof hwartill Utländska Leror hninnll blifn-it
införskrifne. — Clt Elas-Bruk är ock wid Kol-grenwan
anlagt för Bouteiller, hwarcst mera än Zso,OOv sädaNe
pä ro Mänadcr kunna tilwerkas, hwilka ock till mesta
delen före kriget gätt till Köpenhamn och inbringat
penningar i Riket.
Inköp af Hemman, gjorde enskiften, bctydeliga
Upodlingar, har äfwcn warit för Erufwe-JNterehentcrne
ett bchöfwcligt yrke, dä ej mindre än 80 ä yo hästar
Mäste wid Grufwan hällas, der inköp af Fourage är
fä sivärt, att Ärgängar warit, dä Jnlerctzcntenie warit
nödgade löta komma det frän Götheberg och Bohuslänske
Skärgärden.
Af allt hwad sälcdcs i möjeligaste korrthct sammanfattade
ofullständiga berättelse om Kol-Erufworne i
Skäne är anfördt, hwilkct allt med s-rSa och afsttttade
Böcker till och med för 1808 kan stprkas, lärer Högloft.
Stats-Utffottet uplyst finna, att ingen privatman
i Riket, sä widt mig kändt är, förelaget ett sä stort
widlpfligt och kostsamt werk som jag gjort, hälst när
det stärskädas att beskaffenheten deraf är i Fäderneslandet
alldeles np, och sälcdcs fordrat kostsamma an,
skatter, e) allena wid wcrkcts anläggning, utan ock till
dllgilligt folks jnöfwande, sä wäl till Eld- ock Luftmachincrnas
byggnad, hwilka alla äro här i Riket till
alla deras delar gjorda, utakr ock till deras skjötsel.
Lika sä att inöfwa folk uti allt hwad som hörer till
Erufwe-brytningcn; Schackt-sänkningar m. m. hwilkct
tfflt icke liknar sättet hwarmcd andsa Erukwor behandlas.
— In terehen terne hafwa till den ändan warit nödsakade
-
Len Zo September. 1073
sakade att frän England läta komma dertill want folk,
säsom Jordbärarc, Schacktmästare, Machin--karlar och
Grufwe-karlar, med mpcken kostnad. — Zolkct som nu
tvid Grufwan npttjas, äro nu fullbfwade, och Engelsmännen
redan för 2 a z är sedan hemsände. Kostsamma
»verktyg och rcdskaper hafwa blifwit anskaffade,
säsom wagnar, hwilka med allenast en häst forsta ^rdcls
mil pä en gäng 20 Tunnor Stenkol; sädane gä pä
särskildte dertill gjorde Jcrnwägar, hwilka kosta Z L 4
R:dr Banco per famn, och sä widare, hwilkct allt utwisar
be gröfwa kostnader och ständiga omsorger, som
tvid detta företag warit nödwändige.
Skäne är till största delen en skoglös ort, och
de skogar ber finnas aftaga ärligen mycket; Torf-mässarna
äro till det mesta upskurne och bristen pä bränsle
i denna goda province stall förmobcligen i framtiden
medföra de betänkeligaste följder, om ej Kol-fälten
blifwit uptäckke, uptagne och blifwa bearbetade. — De
stora fbrmoner, som i öfrigit tilflpta ett Land som har
Stenkols-bäbdar, beivisas bäst igenom Englands för,
hällande i den delen. Alla Englands Manufacturer
och Fabriquer hemta sin styrka af stigängen pä Sten,
kol, och Engelska Sjömagten täger fikt Sjöfolk igenom
samma förmon, emedan flere 1000 Skepp sytzlosättaS
allenast med Stcnkols-transporter till en stor del af
Europa, obenämndt dem som nyttjas i samina afseen,
de inom Riket. Slukeligen och dä Höglofl. Utskottet
uplpst pröfwar hwad jag gjort och hwad ännu är att
göra wid omförmälte, efter min tanka, Riksnyttiga
werk, föreställer jag mig att resultatet deraf blifwer sädant
som jag smickrar mig med att böra wänta. Tidens
stick och fbrewarande penninge-ställning i allmänhet
kommer härwid ofelbart i beräkning, och dä Riksgälds-werket
fär af mig ben ränta, som det samma
Tredje Band. N:c> 137, 138. sifwer,
1074
Den §0 September.
gifwcr, tyckes sädant äfMcn kala till min förmon. Säkerheten
för ben mig lönade Summa lärer i Grufrvans
Actier wara mera än tilräckclig, och jag föreställer
Mig att Höglofl. Utskottet, ester ett noga bedöm»
mande af alla i denna sak inlöpande constdcrationer,
snarare wörö öfwcrtygade att mig nägot widare unders
stöd bodde lemnäs, än att i en tid) som den förcwas
rande, sätta en man i förlägenhet, hwars afsigt altid
warit och bliswcr att gagna sitt Fädernesland. Stocks
holm ben 7 Augusti 1809.
k. Kuutii.
kika lydande med Originalet betygat
kröc!e!iusi
Herr Grefwe n och Land k-Marskalk
r n gjorde derpä proposition till bifall pä Stats»
Utskottets »flätande i hela be§ widd, hwilken beswaras
des med
K
Herr
Ojutttzkeiät, klarina
förklarade sig samtycka härtill, om under detta bifall
lill Stats - Utskottets utlätanve äfwen more inbegripen
Hans EMllences m. m. Herr Grefwe kluutks ansökan,
emedan det wokc skada bäde för Hans Cxcellences sä
nyttiga företag, och den Landsort som deraf drager ctr
betydlig winst, oM ej det begärde betalnings-anständet
skulle bcwiljas.
Herr Gkefwen och Län dt-Marsk
al ken swarade, att Stats-tttffotttts Protocollss
Utdrag wore till alla delar bifallit
-
Den Z0 September.
1075
Föredrogs Herr LtrLies, Larl ?restria, d. 22
September uplästa och pä bordet lagda Memorial, rörande
bytesbristcr, hwilket pä Herr GrefweNs och Landt,
Marskalkens proposition remitterades till Allmänna Beswärs
- och Economie-Utskottet, och lemnadcs Författa»
ren tilständ att detsamma med dr Sfrige Ständen tom»
tnunicrra.
Herr k t > r> tztpv r, 6srstt, hemstälbi ont
icke, dä tiden lider och Riksdagsgöromälcn Mot Riks,
ibagens skut Skås, walen af Banco» och RiksgäldSContoir»
Fullmägtige kunde inom stutet af Nästa wecka
fä. förrättas.
Friherre Lv r, st e, Larl, erinrade» att bS
StatS-Utskottet nu wvre sysselsatt med författandet af
Jnstruction för Riksgälds-CoNtoirets Fullmägtige, borde
personernas wal upffjutas, till dess Jnstruttionen
hunnit Utarbetas.
Friherre i l s en c r s n t L, fobarr
VVilksIm, trodde att dessa wal borde Upskjutas til desi
fä wäl Riksdags» som Riddarhus-OrdNingen wvre färdige
och antagne, emedan ätfkillige wilker för walen
af dessa författningar torde komma att bero.
Herr Lest cr 8 t 6 ät > fou, instämde häri»
emedan om walen nu skulle anställas borde de ske Clas»
se-wiS, hwilket e) efter ben lipa Riddarhus-orvningens
atrtagande lärer behöfwas.
Grefwe d.! örns r» Larl Oabrie!, ansäg
bäst att innan walen förrättades afwakta Danto- och
Stats-Utskottens berättelser vin Banco- och Riksgäldswerkens
förwalkning, emedan inan dä först kan känna
dr personers fbrhällar.de, som hittils haft Riksens Stän»
-cr< fbrkrorndr»
L076 Den 30 September.
Friherre l^iljecruntr, sofian Willielm,
anmärkte säsom ett stät till upffof, att wid
Riksdagens flut äswcn flera af Riddcrflapet och Adelns
Ledamöter här wore närwaranbe, emedan de dä wänta,
att de wigtigaste frägorne förekomma.
Herr Grefwen och Landt-Marsk
alken föreflog i anledning häraf, att walen af
Zullmägtige i Banco - och Riksgälds-wcrken, skulle upffjutas
pä odeterminerad tid.
BiföllS.
Upläfles ett sä lydande ifrän Expcdilons-Utikottet
ingifwit
Wördsamt Memorial!
Stars -- Utskottets under den 2s Augusti afgifva
Fbrflag till bestämmande af Stats-Werkets utgifter
för Kongl. MajttS Hof- och Hof-Stall-Staters
underhöll, har ben i och s i denna mänad blifwit af
famtelige Rcspcctive Riks-Ständcn gilladt och godkändt,
likwäl med följande gjorda wilkor och undantag: Af
Zögwordige preste-Ståndet, att som regleringen
af berörde Stater swärligen lärer kunna medhinnaföre
d. i October, frän hwilken tid Stats-Utssottct fbrcflagit
underhälls-summans beräknande, hemstälde Prestc-Ständct
om icke det mätte till Kongl. Majus eget
nädiga afgörande bfwerlemnas att, efter dc^ höga godtfinnande,
intill betta ärs flut upffjuta regleringens
werk
-
Den zo September. 1077
»verkställighet; samt af Aederrvärda Bonde-Ståndet,
att ven del af förslaget, som angär Stuterierna
pä Kungsör och Strömsholm, borde, skiljd ifrän ören,
det i det hela, med de hos Ständet gjorde anmärkningar,
till Stats-Utskottet äterförwisas.
Af sädane anledningar, och dä, enligt 69 H
Rcgctings-Formen, i frägawarande ämne synes fordra
nägon ytterligare ätgärd förrän beslut warder uthärdad?,
fär hos Riksens Höglofl. Ständer Erpeditions-Urskotlet
wördsamt anhälla vm föreskrift, huru härmed förfaras
mä, i afseende pä upsättandet af Expeditionen, hwilkcn
torde sä skyndesamt som möjligt böra afgä, hälst tiden
snart är inne, frän hwilken den faststälde Summan är
M upbärande föreslagen. Stockholm den 29 September
1809.
Pä Expeditions» Utskottets wägnar: ,
Liustsk V^Ibscl^lill. Olok furbäck.
Lam. kr. 2iervo§e!. backers Olofsson.
s. v. Wallerius.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
hemstälde, om icke enligt 69 Z i Regerings-Formen,
hwaraf Herr Grefwen och Landt-Marskalken
upläste början, Stats - Utskottet i anledning af
detta Cxpeditions-UtskottetS Memorial, borde anmodaatt
uptaga och bcswara Ständens serskildta meningar
i deras, rörande Konungens Stat, fattade beslut. Bonde-Ständct
hade bifallit Stats - Utikottets förslag med
nägra undantag, rörande Stuterierne pä Kungsör och
Ströms
-
1073 Pen M September.
Strömsholm. Prästc-Ständet hade äfwcn bifallit förflaget,
men i afseende pä tiden hwarifrän det skulla
perkställas, önskat att den upflökcs till den i Januari,
. Riddrrffapet och Adeln och Borgare Ständet hade
alldeles oförändradt antagit Stats-Utikottcts förstag. ^
Att söka bringa Riksens Ständer till ett enigt besluts ^
Ivope nödigt, innan en Expedition kunde upsättas, och
ttll den ändan sireffrefwe Regerings-Formen, art mälet
till Stats-Utstottet skulle äterfbrwisas,
Grefwe del 5 rv 6 x, ^stolpa 6örs», utbad
sig fä anmäla, att i anledning af BondcStändctS
anmärkning Stats-Utskottet redan serflildt uptaglt belitz
sa fräga, och ffulle snart komma med sitt utlätande
deröfwer.
Friherre k l e m , kl A, Lisas, trodde att
den olikhet i vbetydeliga omständigheter, som emellan
Ständens bcflut upstätt ej hindrade Koygl. Mas:t att
tyfta de honom anflagne medel. Oen af Bonde-Ständet
gsorda anmärkning more äftxen icke hinderlig emedan
serffildc medel i Staten tyore Kongl. Maj:t ary»
flagge till hästars upköp,
Underteknad 8i!verstol^>s, ^xel Lisbriei, utbad
sig fä crindra, att det genom Stats-UtffottctS förflag
worc Konungen säsom en förmohn tillagdt, att i
frän
Stuterierna pä Kungsör och Strömsholm, till ett
wihl tägt pris, som han wille päminna sig 2OO R:dr
W:co upköpa hästar, och att säledcs om ben af Bonde
Stänket
wäckta betänklighet skulle werka nägon förändring
i Ständernas beslut, blefwe Hans Maj:t i mistning
af denna förmän, hwilken omständighet ofelbarL
ffulle influera xä eLpeditione^
Hery
Ten 30 September.
rv79
Herr Lilverotoipa, 6ustsk /rbrabam,
anmärkte, att egcnteliga frägan här vare, huru
särskildta Ständs, i huswudsakcn sammanstämmande,
men i nägra obetydliga omständigheter skiljaktiga,
beslut, skulle sä förenas, att en expedition däröfwer
kunde upsäktaS. SxpcditionZ-Utstottct kunde cj med denna
sammanjämkning befatta stg. Ä?en samma anförda
He) § i Regerings-Zormcn, föreffrifwcr sättet, huru
Stats-Utffottct skall söka till ett resultat förena Ständcns
meningar. Hela frägan borde säledcs efter Herr
Zilverstnlpoa tanka till Stats-Utskottet ätergä, som
ägde att försöka en sädan jemkning, hwarcftcr Expeditions-Utffottet
kan komma i tillständ att uppsätta Riksens
Ständers gemensamma beslut.
Friherre klsmin§, Lkps, förklarade,
akt han tvid närmare eftersinnande funne saken sig
perkcligen sä förhälla, hiyarföxe han tillstyrkte ben
förcslagne ^emiZsan.
Pä Lervin af Herr G^efwen och Landt-Marskasfen
ytterligare gjord proposition, blef denna fräga, i
anledning af Expeditions--sltffottetS gjorda förfrägan,
af Höglofl. Riddcrskapet och Adeln till Ståts-Utskottet
remitterad.
Föredrogs ä npo Allmänna Besivärs - och CeoRomis«Utskottets
den 27 dennes pä bordet lagda Betänkande,
angäende UppbördswerketS förbättrande, och
blef detsamma, uppä af Herr Grefwesi och Landt-Marffalken
gjord proposition bifallit.
3 ans
1O80 Den ZO September.
anledning af den wid sista klsnum upstjukna
fräga, om Frälse - Hemmans deltagande i Kungsskjuts,
hade
Herr krucs, , anmält sig, hvilken
nu uppropades, och anförde: Som allmänna rö
sten
tyckes wara för Kungsstjutsens utgörande af Frälse,
hälften mot Skatte, har jag för min del intet annat
att erinra härwld, än att under namn af Kungsskjuts
endast bör förstäs, dä Kongl. Maj:t l egen Hög
Person, eller nägon annan af den Kongl. Famillen reser
, men att däremot ingen annan, hirem det wara
mä, bör fä nyttja Kungsskjuts - Hästar, emedan det
skulle lända till för mycket mihbruk i en framtid, sä att
stuteligcn bäde Krono-Fogdar och Länsmännen tro sig
wara berättigade härtill, som pä witza Orter werkeli,
gen stedt. Jag wägar sälcdes gnhälla, det Högwälborne
Herr Grefwen och Landt-Marskalken täcktes härgöra
proposition.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken:
Som han hade tyckt Majoritetens kanka
wara att Krono- och Kungsskjuts wore det samma,
Wille han proponera, att dä Kongl. Maj:t eller nägon
af den Kongl. Famillen reser, Frälse mätte i skjutsen
deltaga till hälften emot Krono- och Skatte-Hemman.
Bifölls.
Ätstillige hördes ropa, att detta beslut äfwm
byrde utsträckas till skjutsen för Konungens Suite.
Herr 1Knm , pssir, förbehöll, att be twL
sakerna Krono - och Kungsskjuts ej mätte förblanda-;
betalningen för Kungsskjuts hade warit olika mot för
Krono
-
Den zo September. io3t
Kronoffjuts, men detta hindrade ej, att han icke gerna
bisölle frägan om Konungens och Hennes Majrts
skjutsande.
Friherre liljencrants, jsolian
Willielm: Jag war fränwarande när denna frägs
förra gängen ventilerades; men om, säsom man b«,
rättat mig, Majoritetens tanka warit och är, att
Kungsskjuts är det samma som Kronoskjuts, behöfweS
öfwer denna fräga ingen ny proposition eller nägot
nytt beslut, utan är den inbegripen under Ridderskapets
och Adelns beslut om Kronoskjuts.
Herr klingspor, 6erclt, ropade Nej,
att de wore icke detsamma; han ansäge Kungsskjuts
wara alldeles särskild ifrän Kronoskjuts.
Herr Grefwe n och Landt, Ma r«
sk alken: Ridderskapet och Adeln har ju redan af,
gjort, att när Konungen, eller nägon af Kongl. Huset
, med deras Suite reser, Frälse dä i skjutsen bör
deltaga till hälften emot Krono och Skatte.
RopadcS Ja.
Herr Grefwen och Landt-Marskalk
en tillkännagaf, att den af BewillningS»Utskottet
inlämnade Skydds-Tabellcn nu skulle uppläsas,
men ätskillige hördes förklara, att upläsningen deraf
wore onödig, emedan man ändä ingen ting kunde fatta,
utan att sjelf läsa densamma.
/
Gref
-
rc>83 Den zo September.
Grefwe örn <; r , Lori 6sbriei , före!»
ställde, akt Ridderskapet och Adcln bestulit denna Ta-,
bcllS uppläsning, samt all det wore ett farligt präja-»
dicat, om något skulle kunna komma under vcirtilation,
som cj ordenteligcn blifwit föredragit; Hvarjämte
Herr
Grefwe» och Landr-Mar»
skalken tilläde, att upläsningcn wore sä mycket
nödwändigarc, som Ridderskapet och Adcln bestulit, att
sjclfwa Bewillnings - grundcrnas pröfning ej förr än 8
dagar efter denna tabells upläsning ffull? fä fdrrq
tagas.
Efter nägon korrt öfwerläggning fdrblcf Rid»
derssapet och Adela derwid, att berörde Tabell skulle
Uppläsas,
Friherre 8 t aLi vorrl-loilLtein^
Lorfits I.uävig: Ridderikapet och Adeln hade länge
sedan beslutit, akt genom Bcwillnings - Utstottct infordra
upplysningar om de anmärkta origtighetcrna i
Riksgälds-Contoirets uppgifter pä influten Bcwillnrng
för Socker, Krut och Alun. Dessa upplysningar hade
ännu icke hörtS af. Friherre Ltael hemstälde derföre
till RidderskapetS och Adelns upplysta pmpröfwande«
om icke kvederbörande kunde päskyndas. Han trodde
ej att Stats - Utskottet kunde reglera beloppet af deq
tillkommande Bcwillningcn innan det noga känner Statens
inkomster hittilbags. Han föreslog därföre, att
till Riksgälds--Contoiret finge göras endast dey enklq
frägan: om i betz uppgift är nägon missräkning, elley
sy det ej sätt ni?ra till fig uppgifwit.
Hery
Den HO September, dvZz
Herr 1 k a m, psbr: Det är länge, redan
mer än 8 dagqr sedan BcwillningZ-UlskottetL anmodan
härom till Hof-Eantzlcrn afgick; nägot sivar är ännu
icke ankommit, och Utskottet kunde cj mera göra. Herr
strain trodde cj heller, att Ridderffapet och Ädela ha»
de nägon annan utväg, än akt zenora Hof-Cantzlrrn
infordra upplysningar,
Friherre 8 ruöI von kkol16 tsrnt
Riksgälds - Contoiret är Riksens Ständers eget Werk.
Riksens Ständer behöfva derföre icke heswära Hof,
Cantzlercn för att derifrån bekomma upplysningar u>
-jan de kunna djrccte dcrifrän infordras,
Grefwe kl örns k. Larl dubris! r Riks»
gälds-Contoirel kan rj lämna de upplysningar som äro
hegärda. Det kan allenast se hwad till detsamma är
Uppgifvit, men uppgifternas rigtighet kan endast hos
UppbördSmännen controllcraS, När Bewillni'ngS»Utskot->
tet nu wändt stg till Hof-EantLlern föp att härom er«
hälla uplysning, tror jag sälsdes att nu ingen ting
Widare wid saken kan göras.
Herr Grefven och Landt-Marfkalken:
Bewillnings - Utskottet kan wisst ingen
ting mera göra än det gjort, men den enda utwäg
Ridderskapet och Adeln kanske kunde taga, more att
xäff-nda BewillningS-Utskottets yttrande,
Friherre 8 t a si yrkade, att en bestämd
lid mätte bkifwa Riksgälds - Contoiret förelagd, innom
hvilken upplysningarne härom borde aflemna?.
Grefwe klörnsr. Larl dubris!: Sjelf»
Ost uppgifterne, htyarom här är fräga, ligga hos up
hhrW
-
1084 Den Zo September.
bördsmänncn. SäledcS kan Riksgälds-Contokret ej säga
nägot om denna sak. Men af Landshdfdingar
och Uppbördsman kan man erhälla utlätandc, huruwida
Uppbördslängderne äro rigtige eller ej.
Härwid hördes flere tala pä en gäng, sä att
ingen ting redigt kunde till Protokollet fattas. Sluteligen
pttrade sig
Friherre H.flslsvsrä, bria Oörnn:
Frägan torde kanske wara enkel, om den rätt utreddes.
Angär den nu blott missräkning af RiksgäldsContoiret,
har utan twifwcl Friherre Ltael rätt i den
utwäg han föreslagit. Rbrer den äter en undersökning
af Uppbbrdskängderne, kan man derom ej wända
sig till Riksgälds-Contoiret, utan äro Landshöfdingar
och Uppbbrdsmän de enda, som derom kunna lämna
underrättelse.
Herr Grefwe» och Landt-Mar,
skalken: Nej, frägan är om en uppgift ifrän
RikSgälds-Contoiret pä BcwillningL-Meblcn för Socker,
Krut- och Alun-tillwcrkningen; men hwad Sockret angär,
har Grefwe ve la 6ar6is sjelf sedermera, efter
ytterligare inhämtade upplysningar, funnit, att ett misstag
wore begängit.
Friherre 8tsel von vollntein:
Jag har ej annat begärt, än att RikSgälds-Contoiret
mätte ge tillkänna, om det till äfwentyrs för be anmärkta
artiklarne burit upp mera än som blifwit uppgifwit:
för öfrigt är det rätt beklagligt, att Grefwe
ve In 6sr6ie icke är tillstädes för att sjelf härbfwer
förklara sig.
Herr
Den zo September.
1085
Herr krintxtcfiölst, kaul, utbad sig
ödmjukeligen fä upplysa, att, om nägot Herr Grefwe
Oe la 6sräies yttrande, angäende i fräga warande
anmärkning, blifwit sä fattadt, som ffulle Herr Grefwen
tillkännagifwit, att uti samma anmärkning more
nägot misstag, sä hade man orätt fdrstätt berörde yt»
trande; ty hwad anginge anmärkningen ä Riksgälds,
ContoiretS uppgift pä Bcwillningens belopp för Socker,
sä more Herr ?iintrlckö!6 dcstomera säker om an»
märkningens rigtighet i den delen, som han, efter att
hafwa haft tillfälle, af Riksgälds - ContoiretS Förslag
finna, att för det i fräga warande äret Bcwillningens
belopp för Stämpladt Socker uti samma Förslag ej
blifwit högre upptagit, än för omkring ZsO,ooo skälp.
sjelf förskaffat och till Herr Grefwe Os Is 6ar6is öfwcrlämnat
wedcrbörligt Embeles betyg frän denna Stadens
Hall- och Manufactur - Rätt, att för samma är,
endast för de här i Staden warande Socker-Bruk,
blifwit afstämpla!»- omkring 1,200,000 skälp., hwarföre
Bewillning är worden erlagd.
Friherre 8 tsLI von klollstein
yrkade ä npo pä stn gjorda motion; Hwarrfter
Herr Grrfwen och Landk-Mar
sk
alken frägade hwad Friherre Lmel ästundader
Friherre 8tsel von k5 ali ste in
swarabe, att om Herr Grefwcn och Landt-Marskalken
icke fattat hans tanka, wille han den ä nyo uprepa.
Herr Grcfwen och Landt-Mar
skalken:
Skulle dä Herr Baron wara nöjd, om
nägvn närwarande Ledamot af Riksgälds-Contoiret eller
Bewillnings - Utskottet ätoge sig, ätt i RjksgäldS
Coy»
-
!v86 Den M Heptembek,
bonkoiret undersöka uppgifterna och derom afgifwa M»
derrättelsr?
Frshrrrc 8 tsel von kl o 1! dt b i si:
Vet koMmcr an pä Ridderskapct och Adeln och icke pä
mig, om dck icke will dirccte itikräfwa beha upplySnin»
gar ifrän Riksgälds»Coutoiret, som wäl mäste hafwsi
anmärkt en sä betydclig brist,
Herr L o c k. ^ Ldrstcr l^uöviK^ frägadt
hwart de 8oo,Oos skölp, som fattas tagit wägen.
Herr k s si 1 tr» Lsi; Otto k'raZr>a, insög ef
hwarfbr icke man kunde infordra ett sivär om denna
sak ifrän Riksgälds - Contoiret, sedan upplysningarnt
berifrän inkomma, kunde man alt efter deras beskafr
senhet taga ett part!,
Herr 8ilver8tojp6z öustsk ^sits»
, utbad sig i ödmjukhet fä hemställa, om icke
denna sak, när man sammanräknar desi ventilation i
flera fbregäende klans och i dag, redan borttagit meret
tid, än det skulle hafwa kostat att göra Friherre Liset
genast till wiljer. Han säge ingen ting onbt uti, att
frän Riksgälds - Contoiret de begärda upplysningarne
infordrades, ty ehuru nian förut kunde weta, att dek
swar dcrifrän erhälles, ej är tillfredsställande, wunnej
i alla fall, vin det mcdgäfwcs, att wi nu ej med ett
onödig öswerläggning borttoge tiden.
Herr 'jk siL tn, kesir , twekade ej ätt ju De»
willningS-Utskottet gjort sin ffyldighet, och trodde att
enda wägen, att härom winna upplysning, wore den
som blifwit widingen, att densamma genom Hof-Cantj»
Urn infordra»
Gref
-
Dett 30 GepretnVeV. W37
Grefwe ^lörntzk» Lar! Gabriel, wille
widare sätta sig eniok, att upplysningar ifrätt RikSgäldS-Contoiret
mätte infordras. Meli det ginge ej
«n att infordra denna upplysning d i recke; Riksgälds»
Contoirct stöde under Stats «Utskottets Revision, och
vm sälcdes dctza upplysningar ifrän Riksgäld? - CvNtoi»
ret ssulle begäras, böra de efter laglig ordning genom
StatS-Utffotte! infordras.
Friherre 8tse1 eton kkol! stein:
Frägan wore redan till BewillningS - Utskottet remitterad,
han anhölle allenast» att nägott tid förelädes in»
vm h wilken saken mä blifva utredd.
Herr vott 8 c b rt 1 Lr n b e i Osviä,
kville r) förlänga en redan altför längwarig ventila,
tion öfwer detta ämne, han önskade allenast, att StåtsUtskottet
e) finge ett ökadt beswär. Utskottet har gran»
stat RikSgälds»Contoirets räkenskaper i allmänhet; men
ej har det kunnat ingö i particulariteter » och granska
UppbirdsmännenS uppförande.
Herr Gref wett och Ländt-Mär»
skalk ett proponerade, att Stats-Utffvttet mätte an»
mödås, att af RiksgäldS-Contoirrt infordra sivar, oM
det uppburit mera i Bewillning för'Tolker, Krut och
Alun än som uppgifvit blifvit, och att denna upplyS»
kring med det skyndsammaste mätte meddela-!.
Bifölls.
Friherre 8 tse 1 von kil oIl,tztsi tt
önskade, att upplysningen inom nästa ?lenvm kunde
inkomma» i widrigt fall begärde hatt votering vm tiden,
F r i h e r»
1OL3 Den M September.
Friherre ? 1 o m i n § , Llses, fredde ej
att det were möjligt, Remissen skulle först komma
till Stats-Utskottct, och Stats-Utskottet infordra upplysning
ifrän Riksgälds - Contoirct, om tiden utsattes
tills inom flutet af nästa wccka, trodde han att bet
kunde wcrkställas.
Friherre 8tsol von kkollstein
förklarade sig dermed wara nöjd, allenast tiden blefwe
bestämd; Hwarcftcr
Herr Grefwe» och Landt-Marfkalk
en proponerabc, att Stats-Ukflottei mätte anmodas,
att inom förloppet af nästa werka inkomma
nied de begärda upplysningarna.
Difölls.
Herr krintrscliölä, kaul, uppläste
lill Prolocollet följande:
Dä alla möjeliga behörige utwägar böra pätänkas,
sökas och upgifwas till erhällande af nödige tillgängar
för Statswerkets högst trängande stora penningebehof,
utbeder jämwäl jag mig ödmjukast att fä uppgifwa
ett förslag, som i nägon mohn, torde blifwa
till berörde ändamäl bidragande.
England har mängfalldiga gänger, genom förhöjde
Taxor och Tull-afgifter, wunnit betpdcligc understöd
för Statens pcnningebchof; jag känner nogsamt,
att ett dylikt bcfkattningssätt iste i det hcla är lämxeligt
titt Swcriges hälst nu warande belägenhet och
tillständ;
Den M September.
1089
tillsiänd; men jag tror ock därhos, att äfwen bär i
Riket gifwaS sädane afgifter till Staten, svin 'cke allenast
täta förökning, utan ock billigtwis böra förhöjas.
Af sädan beskaffenhet anser jag för min del Lull -Af»
giften, ä mängfalidigt Utrikes jfrän kommande gods,
men i synnerhet pä sä kallade bfwerflödswahror; hwadan
jag ocksä wägar tillstyrka en betydclig förhöjning i
Lullafgiftan för stike wahro;; äfwen som jag än widare
i ödmjukhet hemställer, om icke en närmare granskning
mä warda anstäld, till utrönande deraf, huruwida
jämwäl wisia andre utländste wahror, mäge med
m högre Tull än hittills, warda belagbe.
Mig har det härwid icke undfallit ben bctänkeNgbet,
söm i-anseende till nu warande Tull - Arrende,
detta mitt fö:staa wid första päsecndct kan wara un-crkastadt;
me!' dä Regcrings-Formcn af den 6:te näst»
tedn. Junii bjuder och förmär uti 5Y T, att hwad
som till Statens behof tarfwas, utöfrser ordinarie inköinstcr
ffall genom Dewillnrpg fyllas; uti 60 att
till Dkwillmna 'äkuas Sjö- och Landt-Tullsafgifterne,
sanit att Konungen ej mä, till winning för Sig och
Kronan, Statens inkomster fö>packta ; och uti 57 Z»
att Riksens Ständer allena tillkommer wid Allmän
Riksdag, beskatta Swensta Folket, det will säga, bestämma
Bewillnings-Afgifterne, och följaktcligen äfwen
Tull - Afgifternc; sä icke allenast blikycr det efter min
tanka ostridigt, det Riksens Ständer nu äga rättighet,
akt utan hinder af berörde Arrende-Contract ester heras
godtfinnande tili Stats - N)er?e16 ensttbdte
fördel, stadga en förhöjning uti nu warande TullAfgifter,
utan jag tror mig derutöfwer, af ofwanäbervpade
stadgande uti Regerings - Formen , jän wäl
hofwa fullkomlig anledning göra framställande derom,
att fogde Lml-Arrendc mä, med detta ärs utgång, up»
Tredje Band. N;o 159, 140. hö
-
logo Ten ZO September.
höra, samt att Riksens Ständer sämcdelst mä blifwä
satte uti tillfälle, att i denna delen af hwad till Be-,
willningens bestämmande hörer i hela dess widd, öfwerlägga
och afgöra, hwilka förändringar i den ena elter
andra delen kunna finnas nödige; och det sä mycket
häldre, som tp förutan den, frän flere sidor, under
detta Riksmöte, yrkade indragningen af Landt-Tullarne,
om bifall derä winnes, icke läter sig göra; (martill
sluteligcn kommer, att minskningen uti Tull-inkom,
sternc, genom Finsta ProvincerneS stiljsmätza strän
Swerige, synes motsäga mcranämnvc Arrcndc-ContractS
fortfarande och beställd.
Wid detta tillfälle anhällcr Zag äfwen, att fä
omförmäla en annan omständighet, Kronans rättighet
rörande, fom synes förtjena upmärksamhet. — Dä Tull,
Arrcndc-Contractct blef afstutadt, war införsel afBränwin
frän Landet kill Stockholm och Götheborg fbrbu,
dell; och hade altsä Arrendatorcrne icke att räkna pä
nägon Tull-inkomst af BränwinS-tillförsel frän Landet
till nämnde 2:nc Städer. — Deraf följer äfwen sä o,
stndigt, att Arrendatorerne icke warit eller äro berättigade
till mer eller mindre del af den Tull, som för
till Stockholm frän Landet infört Bränwin blifwit er»
lagd, som det är bade lagligt och billigt, att om Kronan
eftergifwit eller eftcrgäfwc nägon Lull-afgift, soin
wid Arrende-Contractcts ingäcnde war stadgad, Arrén,
datorerne böra fä en motswarandc eftergift pä deras
Akrende^
Saknande tillfälle, att blifwa fullkomligen uplyst,
huru med sist omförmälte Tull-afgift pä till Stockholm
och Götheborg infört Bränwin sig rätteligen för,
hällit, samt hwilken ben samma tillgodo kommit, har
jag dock trvdt mig icke böra underläta, genom fbrbe,
rörde
Den 30 September. 1091
rörde anmärkning föranleda icke allenast till behörig
granskning deraf om meranämnde Tull-afgift för Brännan,
som blitwit till Stockholm eller Götheborg insördt,
blifwit Kongl. Maj:t och Kronan, betz rättighet
likmätigt, ensamt gvdtgjord, utan ock till flike medels
rcclamcrande om desamma Kronan frängätk.
Slutcligen mä ock härwid icke obemält lemnäs,
att om för den tillkommande tiden fri införsel till
Stockholm och Götheborg, af Dränwin skulle blifwa
tilläten, och hwad jag här ofwanföre om Tull-Arrendets
uphörandc föreslagit, icke kommer till fullbordan;
Sä bör den derföre till ärläggandc Tull » afgift uppä
förberörd? skäl, ensamt tillfalla Konal. Maj:k och Kronan
, samt denne Kronans rätt behörigen iagttagaS
och bewakas.
Huruwida detta mitt ödmjuka andragande mä
warda öfwerlemnadt antingen till Högloft. Stats- eller
Bewillnings-Utstottet, hemställes till Högwälborne Herr
Grcfwcn och Landt - Marskalkens och Högloft. Riddcrstapet
och Adelns ompröfwande.
Remitterades till Bewillnings-Utstottet.
Justerades följande:
Utdragas Protokollet hältet k Högloft.
Ridderstapct och Adelns klanueu den
Zc> September 1829.
S. D. Bestbk Ridderstapct och Adeln att trp«
draga Stats-Utstottct, att ifrån Riksgälds-Contoiret
inför
-
1092 Dell ZO September.
infordra upplysning, huruwida till detsamma fir Socker
- Krut- och Alnn-tillwcrkningen en större Summa i
Dewillnings-Afgift influtit an frän berörde Contoir till
Mwillnings - Utskottet blifwit uppgifwet; Anmodandes
derjemte Höglofl. Riddcrffapet och Adeln Stats-Utflottet,
att innan nästa weekas flut med sitt utlätanbe här»
öfwer inkomma. I-si supra.
Upplästes:
Ecivillnings-Utskottets Project till Tabellen
N:o 2, eller den sä kallade
Minimi- eller Skydds-afgiftett. *)
Ladcs pä bordet.
Herr I^inflerskölä, ^xel, uppläste
till Protocollct följande: Längesedan har nian insett
nyttan och behofwet af Gcographiffa Chartor. Redar»
17Z5 anordnade Riksens Ständer af den sä kallade
Landtdjklps-Bewillningen, och sedermera pä i^ortalek
af samma medel, fast under förändradt namn af Mallufactur-Fond,
nägra, änfldnt otillräckliga Summor,
hwarmed kostnaden af Provincc - Chartors författande
skulle bestridas. En utförligare underrättelse i detta
ämne
') Lill Iindwikande Lk widlöftighet och dZ det förflag REsenS
Sander antasit pä sitt ställe ffall, införas, hanw,ses Lasaren
här till dur vvs Nvlanen, Delen järstilde m,'äle Minimi»
Tabell. '
De* 30 September. 1095
ämne inhcmtas af iöfwer-Direckcuren k^p-Fots Tal om
Swensta Landtmätcriet, i Kongl. Wetenskaps - AcademienS
Handlingar för ören 1747 och 1760.
I följd af denna gagnande anstalt ntkommo
äfwcn Chartor öfwer nägra Höfdingcdbmcn. Men som
kostnaden af arbetet icke kunde ersättas af de dertill
anflagne medel, lemnades snart detsamma ofullbordadt.
Det tvär först j sednare tider, som fortsättningen
deras, genom en enstildt Medborgares allmänt kända
och i wänga afseende» ädagalagda patriotiska nit,
kom till wcrkställighet.
Genom Bergs-Rädek Friherre Istermelins frikostighet,
omsorg och möda, äga wi nu betta ounb«
bärliga arbete nästan fullkomnadt. En Gcneral-Charka
öfwer hela Swerige är redan af honom utgifwcn,
och detzutom fyra särskildta Chartor öfwer de Norra
Landsorterna, sex dylika öfwer Finland, sju öfwer
Swea Rikes och ätta öfwer Götha Rikes Höfdingedöme
; tillsammans 26 Eeographista Chartor, obcräknadt
twänne äterstäende öfwer Calmare Län samt Skäne,
hwilka innan kort för Allmänheten framläggas.
För akt med ben noggrauhek som härtill fordrats,
kunna wcrkställa sitt nyttiga företag, har Friherre
krlermeiin icke blott genom skicklige personer lälik,
äfwcn i Rikets mäst aflägsna Prvvincer, anställa
Astronomiska observationer och Geometriska undersökningar,
för att finna orternas rätta läge, der sädant
warit twifwclaktigt, utan ock genom anstaffandet af
dyrbara utländska Instrumenter efter de nyaste uppfinningar,
gjort sin samling af Chartor utmärkt af en
sällsynt accuratefle och omanlig Typografisk prydlighet.
Man
1094 Den M September.
Man finner lätt all ett företag, Mant som detta ,
fordrat en ansenlig kostnad, hwilkcn ock, cnliat den
trowärdiga underrättelse jag derom äger, bestigit fig
till nära zo,oo2 R:dr, hwaraf knappast en tredjedel
genom försälde Chartor blifwit ersatt.
Dä härtill kommer, att Friherre lstermolm,
enligt det honom i Näder kemnade Privilegium af den
lo Januari, 1797, snart ämnar fullborda sitt werk
med ett sä kalladt försök titt Beskrifning öfwer
Swerige, i anseende titt dest Geographiska belägenhet
och Mineral-Historia m. m., sä synes
han berättigad ej mindre till aktning och erkänsla, än
upmuntran och biständ af sine Medborgare.
Friherre Isternwlm har likwäl icke af Allmän,
na Medel sökt nägot understöd till detta kostsamma arbete,
endast ett Län af Z020 R:dr mot ränta, har pä
4 ärs tid af Manufactiir-Fondcn, enligt Kongl. Maj:ts
Resolution af ben 20 Maji 1808, blifwit honom lem,
rradt. Dä Friherre lstarrnalm sälunda kill det Allmännas
synbara fördel, gjort sä stora uppoffringar af sin
enskildta förmögenhet, utan akt afseende pä en framtida
ersättning, hwilken genom försäljning af Chartor
swärligen kan päräknas; sä synes mig med skäl och
billighet den frägan kunna wäckas, om ej de omfbr§
mäldte, i och för Chartä-samlingen, säsom län till Friherre
blsrmslm försträckte gooo N:dr kunde afffrifwas,
och dan säledes för dest äterbetalande frikallas?
Skulle, enligt min Snikan, Högloft. Riddcrlkapct och
Adeln härtill skänka sitt bifall, sä torde saken till Höglostige
Gtats-Utskottets utlätande blifwa remitterad, hivarvin
jag wägar af Högwälbornc Herr Grcfwcn och Landt»
Marskalken utbedja mig proposition,
Remitterades till SttM-Utskottcl.
Herr
Den Zo September. 1095
Herr ?äKImLo, Otto tresine, hemstedt,
om icke för en man af sä sällsynt förtjenst som Fritzer,
re vennelin, den föreslagna afskrifningen, genast,
utan remitz kunde betvil'jas.
Herr ksrgbmLn, Ambrosius UnZnus,
instämde häri till alla delar.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
medgaf, att Friherre lstermeiin wore en
man af sällsynt förtjenst, men ansäg mot ordningen,
att mälet utan törsängen remisi uptoges och afgjordes.
Han twiflade desiutom icke, att ju Stats-Utskottet skulle
göra Friherre kstermsim all rättwisa, och lemna Riksens
Ständer öppet tilfälle att bewisa honom sin wälwilja.
Herr Lvestenftjerna, Lric Ikomas,
som anmält sig, upropades, och anmodade Herr ksklmna,
att i hans ställe upläsa följande skrifteliga anförande:
Ödmjukt
Memorial!
Utan att ingä i »vidlyftig undersökning om
nbdwändigheken af en witz stränghet i Författningar till
nprätthällande af ett mer eller mindre wäl uttänkt Tull.
system, har jag likwäl fbrcstäldt mig, att den ej bordt
kunna utsträckas sä kängt att Tull-fbrfattningarne komma
i uppenbar Collision med be enklaste grunderna för
all Lagstiftning.— Af denna anledning wägade jag
nylr--
IV96 Den Zo September.
nyligen förcstä nägo» ändring cllcr ätminstone mildring
i yn pä Herr Grosshandlaren Krnilim Memorial till
Högloft. Ecvnvmie - och Beswärs-Utskotlct remitterad
Tull författning, i kraft hwäraf den oskyldige ofta kunde
blifwa straffad och den skyldige undkomma; och i
hwilken dessutom straffet ingalunda syntes wig lämpadt
efter brottets beskaffenhet. Af samma anledning dristar
jag äfwen nu anhälla, att för ett ögnablick fä
wända Höffofl. Riddcrskapet och Adelns upmärksamhek
pä en i förlcdne gärdags Tidning införd Kongl. Författning
af den zo April 1805.
Oen samma berättigar Post-Förwaltare och Tullkammarc-Fbrcständare,
att anhälla och pä blotta misstankar
Lpna till och med recommcnderadc bref. Säsom
skäl härtill anförcs, att förbudna wahror nägon gäng
blifwit i bref och paquetter frän Hamburg och Helsingborg
til! Stockholm upsända. Jag wägar nu framställa
till Högloft. Riddcrskapct och Adelns uplysta bep^öfwande,
buruwida desse skäl kunna anses tilräckcligc,
att kasta öfmerända de äldre Författningar, som till
bcwarandc af allmän och enskild säkerhet blifwit widtagna;
och hwarigenom en wiss helgd synes wara gifweii
ät Post wcrket, den ingen utan det härdaste straff
hittils sätt störa. En helgd, som i den mäst kritiska politiska
ställning främmande länder emellan af de styrande
sjclfwa oftast blifwit rcspecterad. Jag wägar widare
fräga, om det sökta ändamälet med denna Författning
kan annorlunda än högst, ofullkomligt winnås;
Oe i Författningen upräknadc Artiklar och man skulle
kunna tillägga, alla de joni bära postporto ej allenast
frän Hamburg utan till och med frän Helsinborg, lära
lika beqvämligen kunna sys in i kläder eller gömmas
in pä kroppen. — Om författningen säledcs skulle ä,
ftadkommit sin fulla werkan, hade i bredd med den bordt
Den zo September. roZ?
gä en annan som Mätit Fiscrlcr, Tullförwalkare m. fl.
dylika Tjenstemän, att pä Miga mitztankar anhälla
och afkläda resande, upsprätta och sönderskära deras
kläder; likiväl med den Lagliga formalitet af witlaen
som vftanämnde Författning förejkrifwer. — Men dä
detta likasom brcfbpningen, i min tanka ingalunda kan
förenas med de Europeiska Folkslagens allmänt erkända
grundsatser i Lagstiftningen, och dä det till och med synes
stridande mot wär Allmänna Lags alpru; sä fär
jag ödmjukast underställa Hög-välborne Herr Grcfwen
och Landt« Marskalken samt Högloft. Ridderskapet och
Adeln om icke Tull-Författningen af den go April
i8os tillika med derwid nu gjorde anmärkningar, k«nde
till widare granskning och öfwcrsecnde fä remitteras
till Högloft. Economie - och BeswärL - Utffottct.
Remitterades till Allmänna Besivärs- och Eeosomic
- Utskottet.
Herr o rick 8, dftils, upläste följande
till Protocollet:
Af min tjenste-bcfaltning anser jag mig skyldig
ödmjukeligen anhälla, att bfwerläggningarne wid
närwarande Riksdag äfwen mätte sträcka sig till den
Fond, hwaraf gamla förlamade och afskedade Krigsmän
böra njuta underhäll, och hivilkcn äc känd under
namn af W röstena Krigs-Manshus-Casta. — Jag skall
hwarken uppehälla med en widlpftig beskrifning om ämnetS
wigt, eller bjuda till ursäkta, att framställningen
i detta fall röjer mindre skicklighet ä min stöa— Huru
denna Fond af början tilkommit, egentligen genom
för
-
1093 Den Zo September.
fordna Regenters — dels donationer af Hemman, ser»
fkildka räntor, Spanncmäl m. m. och dels anbcfalte
afgiftcr wid befordringar, wista nädc-bewisningar, ärliga
löners anordnande m. m. samt nu är satt under
Kongl. Maj:k§ och Rikets Krigs-Collcgii närmaste inse.
ende, torde jag blott behöfwa nämna, efter det är kändt
genom tryckta handlingar. — Att denna Casta under
loppet af tiden betydligen tkat sig, sä att den nu har
«tt fruktbart Capital af 452,Ovo R:dr, är wäl fäg.
nesaint, och kan tilsknswas händelser, som ej snart tor.
de äkerkomma; men ock säkerligen tilräknas en omtänksam
förwaltning, om ock i äldre tider vägra förluster
inträffat.— Oe anstalter som j sednare ärcn skyndat
pä denna Castans tillväxt, ffola ock förbigäs fbr- att ej
synas inblanda nägot enskilt deltagande, hwilket jag än.
dock altid förer ibland äliggande skyldigheter. — Men
bastans utgifter äro ock betydande. - Till ArmeenS Pen.
sions-Casta, mäste en wist andel ärligen utbetalas, och
den stiger öfwer zo,ooo N:dr. — Ärliga underhällsutdclningen
till det afskedade Krigsfolket, som skall be.
stridas af Castans bchällne Adelar, upgär fbr dct när.
warande till 25.000 R:dr. Aflbningen fbr dem, som
pied KrigSmanshuS-Weeket hafwa att skaffa, Remist-Lage,
och nägra extra utgifter, äfwen de i sednare ören pä
Konungens serskildta Nädiga befallning tilkomne, räknar
jag till 4000 Rtdr; Oet är derföre smältande,
att genom inkräcktningen af Finland, hwarest Krigs,
nianshuset hade flera Hemman att disponera, och hwarifrän
betydande räntor wörö att upbära, Fonden kom.
Mit akt under Krigs-ärcn widkännas en minskning i si.
ne inkomster af lO.ooo R:dr ärligen, och stär ändä i
förbindelse att honorera utfärdade underhälls-bref för
de i Finland ännu boende, i fall nägra eller flere fluk.
le sig derom anmäla, säsom i dcste dagar sig tilldragit
Sied en karl, hwilkm roar berättigad att fä och pä en
gäng
Den zo September.
rogg
-äng fick öfwer so R:dr — Det är en sanning, att ehuru
mer än 6220 personer för det närwarande njuta underhäll
af Fonden, äro dock mer, än 1022 som Vänta,
att fä det upbäm, och detta antal ökes med hwar
dag frän de under kriget nyttjade alla Corpscr till och
nied Landtwärn, som jcmwäl pä Kongl. Maj-.ts serskild,
ta Nädiga befallning stola till underhäll förhjelpas, äf«
wensom Tyska Rcgrmenteriic hwilka förr upburit delpä Powel
ska Staten. — För nägra är sedan stiftades till hjelp
för afskedade Krigsmän, 6037-^ /eool.r>»8 och kneOoRor»!:/»
sVil.ttLl.ivlii>l/e8 hospitalet-. — De
dertill gjorda frikostiga sammanskottcr berodde wisst af
gifwarnes godtfinnande; men det hade warit att önska,
att den gamla Krigsmanshus-Fonden som sprider sitt
välgörande mera Vidsträckt, kommit, att deri deltaga,
och man kan härwid tilläta stg den tankan, att om underhälls-utdelningen
för afskedade Krigsmän till Lands
skedde pä det ställe hwarthän Mönsterwerkcn för alla
Regementet skola skickas, .af samma Embets- och Tjenstemän,
ester faststaldtc eller fdrbchällne wilkor mot serstilt
redowisning för serskilt anstagne medel, hade.Carlisson
killika med afundsjuka hos de pensions - tagande
warit att undwika, besparing i nägra extra utgifter
kunnat winnås och bcswär af serskildta Directioner icke
ägt rum. När nu besia nya inrättningar fädt sig
tillagdt wisia förmäncr sedermera, som efter redan lagd
plan snarare bordt tillfalla Wadstena KrigsmanshusFondcn;
sä lärer i betraktande af hwad redan anfört
blifwit, och ivid ätankan af en fattig Soldats öde, sedan
hans tjenstgöring uphört c) obenägit uptagas, om
jag wägar fästa upmärksamhcten pä nägon billig jemkning
emellan Rikets än öfrige Inwänare till berörde
Fonds förökande, sä att underhällen deraf efter tidernas
skick och wederbörandes förtjcnstcr kunna allt framgent
utgä, och i alla fall de personer utan längre uo
skof
-
sooo Den M September.
skof komma i ätnjutande deraf som dertill äro fire,
slagne— Af detta mitt andragande torde man jcmwäl
fordra och wänta, att jag härom nägot förestär,
och jag mäste säledes i den wägen meddela nägra reflectioner
under ödmjukt förbchäll, att ben wälmcning,
jag under nägra och fyratio ärs tjenstetid wid ett och
samma werk sökt yttra bädc för det allmänna och
rnskildla, ej nu mätte misstydas.
Zag torde derföre fä »ämna:
i:o Att änskönt penningc-löntagarc i allmänhet,
som i alla skiften kunno anses wanlottabe, äro
skyldige erlägga en procent af sine till egen bergning
otilräckclige löner, betala ända Jndelte Lönings-tagare
berörde procent endast efter Krono wärdic med z Daler
Silfwermynt Riksdaler» Hwad billigare, än att
de boede godtgöra den af belöpande Summan efter ärliga
Markegängrn i hwarje Län, häldst Bkwillningcn
derefter beräknas och Charta Sigillata ä Fullmakt pä
beställningar med s^lane löner blifwit genom Kongl.
Förordningen den io:de Iunii i8oz, faststäld till tre
gänger högre än för pcnningc-löncr.
2:0 Dä nägra pä Rikets Stat upförde ordinarie
löner blifwit fbrwanblade till arfwodcn i senare
tider, och Bewillnings-Förordningcn bjuder, att af arfwoden
pä Stat Bcwillning skall erläggas, samt i en
fölgd deraf äfwen centonal, huru kan man dä läta en
af mig wäl känd anmärkning i detta fall (som jag här
e) will widare omröra, men hwarom uplysning i Kongl.
Stats - Contoiret kan hämtas) blifwa lcmnad utan
afseende, utan swar och utan ätgärd till närwarandc
stund, hwangcnom bäde Staten och Krigsmanshus-CaSKan
sätt och fär widkännas förlust? Detta anföres icke
säsonr
Den M September. soot
säsom nägon anklagelse, ulan säsonr etl skäl lill nymäre
fastställande härutinnan; kärandes äfwen trarta.
mcntcn pä Stat ej kunna fritagas frän centonal efter
Bewillning deraf utgär.
z:o Enär af det, som till lön bcstäS, procent
ulan skillnad bclalas till KrigSmanshulet, hwarföre skall
Prästerskapet utgöra den efter en witz Taxa blott wid
befordringar r
4:0 Med samina skäl, som afgift till Krigss
manshusct mäste erläggas wid alla befordringar till spflor,
wid Näde-bewisningar nied Adelskap, wid Friherrliga
och Greftiga djplomcr, ivid Rusthälls - förändringar
m. m. kunde den äfwen äläggas wid öppet Bref
pä wärdighct lika med deras Excellencer Rikets Herrar:
pä Commendeurs - och Riddare-wärdighet, samt äfwen dä
Burskap willnes, dä Mästare-bref erhälles, samt wid
försälgning af alla andra flags Hemman och Gärdar.
Men jag stadnar här och lemmar till andra, att fylla
vm jag nägot förbigädt, samt öfwerlemnar till Högloft.
Ridderskapct och AdelnS uplystarc beprdfwandc, om detta
förtjenar afseende eller ej.
Mundteligcn utbad sig Herr att till
detta anförande fä bilägga Kongl. Masits och Rikets
KrigS-Cvllegii Kungörelse, om underhälls-ukdelningen af
Krigsmanshus-medlen till afskedade Ryttare, Dragoner
och Soldater för innewarande är 1829, gifwcn Stockholm
den 7:de Junit lZoy som kunde uplpsa hanupgifter.
Remitterades till Stats - Utskottet.
MO2 Den Zv September.
Herr Grefwe» och Landt-Marsk
alken tilkännagaf att Riddarhus - Utskottet iulemnat
ett Diplom för iöfwerste-Licutcnantcn wid Swea
Arlillcric och Riddaren af Kongl. Swärds-Orden Herr
Joban 8ckurer von VVaici-ieim datcradt den 29 sistl.
Junii, med förklarande att Herr Afwerstc-Lieutenant,'»
fullgjort alla honom före Jntroductionen åliggande
xrosUanUa, hwarföre äfwcn Herr Landt - Marskalken
honom nu till introduction anmälte
Bifölls:
och blcf säledcs Adeliga Ätten 8cburer
von VVaiUbeim under N:o 2201 ä Riddarhuset
Introducerad.
Herr Grefwe» och Lanbt-Mar»
skalk en, tilkännagaf att Friherre kleming LiaÖK
anmält drt Herr Lripenevalcit Jacob Lric, förklarat
sig ej kunna till Riksdagen äterkomma, hwarföre Herrar
Elcctorcr af Tredje Clahen anmodades att i hanställe
wälja en ny Ledamot i Stats - Utskottet.
Uplästes följandet
Upläst hos Högw. -Preftc-Sfänbet b. 14 Sept.
1809, och remittcradt till Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Beswärs - och Economic-Utskott, samt Författaren
tillätit akt detsamma med de Rcspcctive Ständcn
kommunicera.
leidor
I. II.
Den M September. noz
Memorial rörande DesenstonS - Werkct
pä Gottland upläst hvS Högwbrdige
Preste - Ständer d. 14 Sept. 1829.
Oaktadt det warma nit för ett gcmentsamt älskadt
Fäderneslands wälgäng, hwaruri jag med hwarje
Rättskaffens Medborgare deltager, torde det likwäl förlätas
mig, ätt jag cinhällcr om Högloft. Ridderstapet
och Adelns deltagande i ett ämne, särskildt rörande den
Provlncc, kland bwars Representanter jag har den äran
att räkna mig.
Gottlands framfarna öden äro för wäl kände,
för att af mig bchöfwa upprepas. — Set är kändt,
hwilkcn betydande del Gottland under en längre tid
ägde uti icke allenast Europas utan ock aflägsnare
Länders Handel, och hwilkcn Folkmängd och Rindom
dä lanns pä denna jö. — Mä hända att denna rikedom
till nägon dcl retade inkräktningslystnaden hos de
Mag,ter, som under nägre Secler wörö successive ägare
af Landet, till desi det slutcligcN klef införlifwadt
med betz naturliga Moderland Swerige; men sökoin
häldre orsaken uti Landets läge, genom hwilket det alltid
warit nistedt högst wigtigt, dä det i handelLwägen
rätt begagnas.
Huru litet Swensta Regeringen hittills synetvctat
eller welat begagna, sä wäl denna fördel, som
de flere tillfällen Gottland erbjuder för odlingar och
flerahanda nyttiga Inrättningar; huru ojämn och osäker
RättwisanS stipande vita warit pä detta ställe, och
huru ofta detta Land, likt ett Stjufbarn, warit lämnadt
utan förswar Zt sitt eget öde; det kännes och beklagas
lifligast af Landets Innewänare, hwilka hoppa.-  att under nu wurande upplysta och lantsfaderliga. Regering,
L104 Den M September.
gering, se sina missöden stutadc, Landet oblat och i
Landelswägen begggnadk tili det, hwartill Naturen det
ämnat samt skyddadt emot utländskt mäld, fdr alltid
bibchället säsom en tillhörighet af Swerige, bland hwars
laglydiga Medborgare Gotllänningarne anse som en
heder och lycka att blifwa räknade. — Men den mäst
Upplyste, rättwise . och »vältänkande Monark kan icke
känna, mindre afhjelpa Folkets nöd och behof, kan icke
medtaga nödige och', npttigc anstalter för allmänt wäl,
om han icke om desse behof behörigen underrättas, om
icke dess »välgörande afsigtcr beredas, och befrämjas af
wcderbörande Embetsmän. Af desse äro Landshöfdingarne
ofelbart de, genom hwilka ?Legeringcn bör och kan
bäst upplysas om Landets brister, och hwilka nyttiga
författningar bast kunna och böra tillwäga bringas och
handhafwas. Och om det Medes är nödigt, akt dessa
wigtiga Embeten pä alla ställen innchafwas af kunnige/
dristige och wältänkande Män, bwaraf jag hoppas wi
äfwcn kunna fägna oss; sä är . det ock nödwändsgt att
hafwa en sä.beskaffad Styresman pä Gottland, hwar.s
kst han har mera tillfälle att göra bädd godt och ondt,
än kan hända-i nägon annan-Provi^ce af Riket; »lägra
och tjugu ärs erfarenhet har derom öfwer tyga t ,11ig.
Mä det förlätas mig denna strure silon frän
»nilt egcnkeliga än-ne — (stok tiar, dö fö oswar enrot
Utläntzstt'wald ; det är icke är sedan Gottland
mäste rmocrgä ett oblidt öde genom en Rysk invasion,
hwilkcn, ehuru ben^genom en ferm och wäl »»'förd expedition,
blef tili sine fölgder mindre swär än den kunnat
blifwalikwäl har wisat hurt» lätt det är, -akt
inkräkta Gottland i del förstvarslösa tillständ det dä
war, äfwei: m'cd en ringa styrka, hwilken, om ben
warit betydande, dek blifwit swärt att fördrifwa innan
Landet warit alldeles nstncradtt deremot och om som
nu
Den M September. irvZ
nu IQ ^ I2OO MUN af Landets innewänare warit be,
väradc och j Wapen öfwade (ehuru största delen af
denna Tropp för närvarande icke är i activitö) samt
förscdde med nödigt Artillerit, är det ganska sannolikt
alt Ryflarne icke kommit i besittning af Landet, äfwen
om dc UtgZort en wida större styrka, emedan den som
innehar Landet och känner dess mänga wägar samt lotalen,
som icke gifwer tillfälle för en större styrka att
pä en gäng agera, kan stundeligen inquietera och fluteligcn
ruinera en wida bfwcrlägsen stende.
Högstsalig Konung 6v8-r.^r lil, som ansäg
Gottland för en i flere afseende» dyrbar Provincc, och
insäg nödvändigheten deraf, att till Landets förswar
använda dcfl egen Phystska styrka, sökte under en tid
af 12 till 14 är, akt förmä Folket läka öfwa sig i
wapen; men hvarken Chefen för det dä ä Gottland
förlagde Artillerst, ^siversten ksllstjerim, hvilken för
sitt bemödande i denna sak innehade Wisborgs KungsLadugärd,
eller Länets egen Höfdlnge kunde förmå Allmogen
till denna wapenösning, den ett längwarigk
fredslugn gjort för dem motbjudande. — Först vid
krigetS utbrott 1788 wäcktcs Folket ur sin
och sä väl Stadens som Landets Inncwänarc grcpo till
wapen och upprättade c) allenast ett Landtvärn af circa
2OOO man, utan ock en Landstorm af wida större styrka.
—- Denna vapenöfning varade till krigets fluk
I7YO, och Folket, som nu insäg nyttan deraf samt
genom vanan fann ett verkligt nöje deruti , begärde
dä genom sin Landshbfdinge, Herr Baron m. m. von
Kaslin, att framgent fä fortsätta sina wapenöfuingar
och fä behälla de erhällne Kronans Gevär; men
Herr Baron fann ej för godt akt understödja denna
underdäniga auhällan, utan Gevären blefwo Allmogen
fräntagna» och, som jag will päminna mig, fingo de
Tredje Dand. N:o 141, 142. öfwer»
nog Den zo September.
äfwen betala ben förbrukade Ammunition. —> Följds
häraf blcf den, att dä I801 wid en bc- irad owänstap
med England, wälbemäldte Landshöfdinge Sier sökie
fbrmä Allmogen att täta bcwära sig, kvar ben dertill
alldeles ohägad. — Samma tankesätt yttradeS äfwm
förlcdit är, dä Landtwärnct skulle upprättas; men ge»
nom Länets dä warande Styresman, vice LandShöfdingen
m. m. Herr Baron k1oetevoo68 samt nägre af
det tillförordnade Befälets, j synnerhet Herr Batai,
lons-Chcfcn 8>rre1 von Isto!I?teins omtanka och foglighet,
upprättades likwäl ett Landtwärn af 1200 man,
hwilkct inom nägre wcckor hade wunnik den färcighet,
att det, efter kännares försäkran, war fullkomligen
brukbart.- Lusten för wapcnöfningar har ock nu undcp
tiden stadgat sig; och bet synes derföre wara nbdwändigt,
att till Landets förswar begagna sig deraf för
framtiden. Oct är blott de principer enligt hwilka
Landtwärnen äro upprättade, och hwilka Riksens Högloflige
Ständer kjelfwe funnit olämpclige, som gör att
äfwen Landtwärnet pä Gottland är för Folket tryckande,
likasom det är känbart för Stats-Ea§an. 1200
med dest Befäl efter Fält.Stat aflönade kostar mänateligen
circa 6402 R:dr B:co eller 76,800 R:dr ärligen,
och genom den principen, att göra utskrifnmgarne efter
älder, blcfwo flere Hemman alldeles i saknad af
arbetare, obcräknadt den willerwalla, som uppkommer
genom Tjenstefolk» flyttningar och den wilkorliga behandling,
hwartill berörde princip ger anledning.
För att unöwika en sädan kostnad och tunga;
för att göra bördan jämn och ej tryckande, mei» likwäl
winna ändamälct att rätt anwända Landets egna
krafter; more bäst, att enligt ben önskan Folket allmänt
yttrade wid Landtwärnets uprättande, hwarje helt
Hemman ä Landet, utan ätstillnad af ägare, uppställde
-
Den Ao September. 1107
be en'Man och i Staben i proportion, till exempel en
Man för hwarje icnörctal. Derigenom kunde upställas
en Troupp af mer än 1200 man, hwilken dä Kongl.
Majit och Kronan aflbnade det derwid nödige Befälet,
samt försäg Troppen med Bewäring, Ammunition,
Trotz och Utredning, Landets Jnncwänare skulle utan
altför känbar förlust kunna bekläda och undcrhälla bäve
i krigs- och fredstider emot uttryckelig försäkran, att
benna Tropp alldrig frän Gottland bort-commenderaS,
: likhet med ben försäkran, som i afseende pä Landt,
wärnet redan är gistren.
Afiöningen för nämnde Befäl, om ben utginge
i penningar, skulle antingen blifwa känbar för Stats,
Catzan, etter ock otillräcklig att derföre erhälla skicklige
Tjenstemän, men skulle deremot med Kronans minsta
kostnad och Befälets nödiga utkomst, bäst kunna utgö,
ras in natura af Kronans ä Landet odiSponerabe rän,
öepersedlar. — Men detta Befäl, hwarS äliggande,
utom wanligc i anseende till den rcgiiliera Troppen
hörande skylldighetcr äfwcn borde blifwa, att pä sätt
nu sker som Landtstorm exercera Allmogen Sön - och
Helgdagar, eller dä den icke försummar Jordbruket och
öfrige Näringar, borde icke i krigstid erhälla Fältaflö»
ning, utan äfwcn dä ätnöjas med sine ordinarie löner.
Gottland har hittills utgjort och utgör 40cBätsmän,
som i anseende till täta Recruteringar är en
nog tryckande börda för Landet; men denna börda skulle
bäde till Kronans och Landets fördel i märkelig män
lättas, om detzc BätsmänS tjenstgöring i sä mäkko ändras,
att tjenlige Fartyg, till hwilkas Besättning 400
man erfordras, alltid hade sin station wid Gottland
och ej derifrän skiljdes i annat fall, än dä under ett
krig, ingen sara för denna O more att befara, mm
nddwän,
1108
-r.cn
nödwändighctcn fordrade, att detza Fartyg pä andra
ställe» agerade gemensamt m.vö den öfriga Flottan;
genom hwilket nrrantzement Kongl. Maj:t kunde^ haf«
wa bcwäradc Fartyg i sjön pä den ärstid, dä Rikets
öfrige Hamnar ärv tillfrusne, samt Gottland den hus»
wudsakcliga winst, att under fredstid 400 man, som nu
saknas, dä kunde anwändas, dels lill Jordbruket och Fiskcricrna,
dels wid byggnader af Fartyg för Armecns
Flotta, hwilka sä wäl i anseende till ringare arbets»
kön.r, som ben lisra tillgäng pä tjenugt wirke, derstädes
skulle kunna förfärdigas med ansenlig besparing
för Kronan.
Sä wäl i anseende till de wid Wisby anlogde
Strand-Batterier, som det frän Ryjmrne eröfrade FältArtillcrie,
hwarS bibehällande pä Gottland, i händelse
det stall fbrswaras, lärer wara nödwändigt, torde
Kongl. Maj:t i Räder för godt sinna, att alltid lära
ett Compagnie af Letz Artillerst wara förlagdt svin
Garnison i Wisby.
Genom tetza Förswarsanstalter, nemligen be»
rörde Artillerst, b ä 8 bcwärade Fartyg, en Inkan»
teric-Trupp af 1200 man, samt Z ä 4000 man Landstorm,
stulle Gottland wara styddadt emot alla oför»
modade ficndtcliga anfall, Utan att Stats-Catzan derföre
behöfde widkännas nägon betydande kostnad ulöfwer
hwad till Förswarswerket redan är anslagit. —
Let fcrstäs alt detta Fdrswar likwst wore otillräckeligt
emot en större ficndtelig Magt, som hade för afsigt
att intaga och potzidera Landel. Men dä en sälunda
beskaffad expedition icke kan komma sä alldeles owäntad,
lärer ock Kongl. Majit ej undcrläta att i säbant
fall däremot taga kraftige anstalter, sä wida Gottland
stall säsom en Swensk Provinee bibehällaS.
3 al
-
Dsn ZO September. 11S9
I alta fall och dä Kronans ärliga inkomst af
Gottland warit satz Tunnor Guld, utan att dcraf
ätminstone pä de sist förslutne 20 ären, eller till bör,
jan af nästledit är, nägok bljfwit anwändt till Län»
dets förswar, synes den önskan icke obillig att ätmin»
stone dcn anstalt mä widtagas, att Landet och Staden
ej mä plundras eller brandffattaS af nägra Kapare el»
ler andra smärre fiendteliga Fartya, eller inkräktas af
en sä obctydelig styrka, som den ivid sista invasion warande
Rysta, till hwars sdrdrifwande innan dcn hunnit
fästa sig pä Landet, 6 a 802 man warit tillräckelige.
Blott en högst 2 Canon-Slupar, stationerade
pä Estra sidan af Landet, stulle dä kunnat taga eller
förstöra hela Rysta expedition.
Huru oförmodadt detta fiendteliga besök war,
kan ej bestristvas, dä wi kände att wär Flotta war combinerad
med en Engelsk, som war mästare i sjön, och
dä wi kände att wär egen Landshöfding Herr Amiralen
m. m. Baron von kaelin war tjenstgörande GeneralAdjutant
för Flottorne» och i tillfälle att i underdänighct
föreställa Konungen nödwändighcten af Gottlands
Fdrswar, kunde wi ej förmoda annat, än att ätminstone
nägrr smärre bewärade Fartyg stulle stationeras
tvid Gottland, för att skydda oh för en sädan surpris,
hwarförc wi blcfwo offer.
Ehuru, pä sätt jag i ödmjukhet sörcflagit, up»
rättandet af en stäendc Jnfantcric-Tropp om 1222
man pä Gottland, stulle efter min öfwertygclse icke
hlifwa känbart betungande hwarken för Kronan eller
Landet, torde likwäl löncrne för det tvid denna Corps
erforderlige Befäl, nu anses för mycket gravera Stats»
Cahan, äfwen som Gottlands Jnnewänare, mä hända
icke i allmänhet nog upplyste om sina werkeliga förde,
lar»
rno Den zo September.
lar, skulle kanske anse en för alltid blifwanke rotering
af en man pä hwarje Hemman, för ett tryckande onus,
dä de tillika skola utgöra Bätsmanshället; sä fckr-jag
pä de skäl och efter de grunder jag förut i ödmjukhet
nämnt, förestå: Att för hwarje 2:ne hela Hemman
ä Landet och för hwarje 20 öretal i Staden, upstäl,
lcs en karl och att den härigenom blifwande Bataillon
af circa 6oo man, afidnad, dewärad m. m., pä sätt
jag härofwan förcstagit, mä blifwa stäende till betz all,
män Fred blir eller intill betz nägot fiendteligt besök
icke är för Gottland att befara; hwarcfter det bör
ankomma pä Kongl. Maj:ts Nädiga pröfning, att efter
inhämtad underrättelse om Landets Jnncwänares
egen önskan, bestämma huruwida denna Tropp antingen
bör upplösas, eller ock antingen till ett kika eller
fördubblat antal, för alltid blifwa organiserad; men
sä länge den fortfar, Exercitien med Landstormen äf»
wen underhällcS.
.Skulle denna min ödmjuka hemställan winna
Kongl. Maj:ts och Riksens Högloft. Ständers bifall,
torde mig ock tillätas att med underdänigt projcct till
Troppens aflöning och organisering fä inkomma.
Olok ^ok. kakrsus.
Detta Memorial skulle blifwa hwilande intill
betz Economie, Utskottet, dit det samma ifrän PrästeSkändet
blifwit rcmilteradt, med sitt utläkande där,
öfwer inkommit.
Upplästes
Den zo September. riri
UplästeS följande:
Riksens Höglost. Sanders Amälina BeswärS.
och Cconomie-Utstotts Betänkande, i anledning af Herr
Lagmannen och Riddaren af Konst. Nordstjerne-Ordcn
Waleij till Wällost. Borgarc-Ständct ingifae, och
ben ii:te ststledne Augusti bit remitterade Memorial,
hwaruti till tvinnande af mera lätthet för Allmogen,
titt komma till kännedom af de Lagar och Författningar,
som länder den till efterlefnad, förefläs:
1:0 Att i hwarje hädanefter utkommande För.
fattning ämnad till allmänt kungörande, de eller
Momenter, hwilka- kännedom är för Allmogen i synnerhet
nödig, kunde tryckas med en witz annan tydeligt
utmärkt stil, och desamma endast pä Predikstolar,
ne uppläsas; htparigrnom Menigheten pä en korrtare
stund kunde winna kunskap vin det, som för den sam,
ma wore af mästa wigt, i synnerhet om Författningen
tillika wore utan ralsonemyrter, i korrt och enkel
Lagstil, författad. > '
2:o Att i stället för Beskrifning om Plane»
terne- gäng, Slockholm- Post-Taxa och Realisations,
Tabeller samt ofta mindre wigtiga afhandlingar m. m«
kunde ut! Almanackornr införas nägre under Lag-Commiteens
eller Justitie Ombudsmannen- tillsyn författa,
be korrta utdrag eller anteckningar utur de för Menig.
Heten mest angelägna äldre och efter hand emanerande
nya Författningar, sä widt utdrag deraf kunde tjenligen
göras, men annars deras Titul och datum intagas,
till underrättelse att en sädan Författning wore
utfärdad.
Utffot.
Ilis Den zy September.
Utskottet, som med nöje emottagit dct af Herr
Lagmannen WalHI uppgifne Försyra, har lika med
Herr Lagmannen ansett det wara af största wigt, att
genom nägon lämpclig anstalt för Allmogen öpnades
en lättare utwäg till winnande af upplysning i ett för
den samma sä wigtigt ämne, hwarigcnom en myckenhet
twister, som nu osta mindre i elak afsigt, än af o,
kunnighet öm Författningarnc föranledas skulle före,
kommas, och Menigdrtcn omstder frälsas frän dct initz,
ödet, att anklagas för brottslighet och förseelser emot
Lagar spm alldrig blifwit eller kunnat blifwa kände.
Med uppmärksamhet pä detta syftcmäk, har
Utikottet trott sig böra, pä de grunder Herr Lagman
Wasell upotagit, tillstyrka bifall af hwod i Memorialet
blifwit föreslagit, likwäl med den skillnad i afseende
pä det i 2tdra Puncten uopgifne sättet, att Al.
manackornc hädanefter kunde blifwa af2:nc stag, bwaraf
det ena äfwcn innefattade detza projecterade utdrag
och anteckningar, och det andra förblef oförändradt
som förut.
Utskottet som wäl tror, alt hwem som häkdst
och af Allmogen, ätminstone säkert hwarje Husbonde,
skall med nöje och werkelig nytta betjena sig af denna
utwäg, att inhämta kännedom as de Lagar, dem han
är skyldig att lyda, har dock genom detta tillstyrkande
af 2-ne skags Almanackor, welat lemna hivar och
en tillfälle till ett fritt ival deraf. Hwilket dock Riksens
Högloft. StänderS granskning ödmjukeligen underställes,
Stockholm d, g:de September igog,
Pä Högsell. Ridderkk. och Adelns Pä Högiv. Peelle-StändetS
wannar, ivögnar,
6. Oxenstgerng. LtaZnekjus.
Den Zo September. mz
VZ WLiletl. Borgare-Stardets Pa Hc-erw. Bonöe^Ständ.
magnar, wägnae.
(!. Lcbönksrr. L. LrickLson.
?. s. t^LtrsI.
kades pä bordet.
Friherre VVranZv!, NsnninZ, upplyste
följande Diktamen:
Nationens allmänna önskan har warit Fred,
och ben är nu uppfyld. Mätte detta lugn ej insdfwa
oh i förlitande pä alliancer, hwilkas biträde wi pä sä
långt häll och i närwarande sakernas stick ej kunna
med wihhet päräkpa. Wi kämpa för den lilla sjelfständighet
wi ännu äga, genom att noga iakttaga Privilegiers
föreskrifter, Grundlagars förbättrande, enstiltas
förhällande m. m., som wi inbilla oh bidraga till
ett lands beställd och förkofran. Derunder framställes
ofta landets fattigdom pä folk och penningar, som säkerligen
är gansta stor, efter ett olyckligt och illa fördt
krig; me» hivad äro wi mest blottade uppä? Osljonl
bet icke. Med smärtande känslor och med den frimodighet
man bör wänta af Patriotens sjelfständiga och
liflig» rörelser, yttrar jag det rysliga ordet brist pä energie.
Utan den är allt bemödande fdrqäfwes, samk
allt annat en bisak, om, efter yttersta förmäga, denna
för en Stats bcständ fä nödiga anda ej ätcrUpp»
lifwaS.
rriH Den zo September.
I anledning af hvad jag nu sagt hemställer
jag till Högwätborne Herr Grefwe» och Landt,Marskalkens
samt Högloft. Ridderskapets och Adelns upplysta
ompröfwande, huruwida detta pä nägot sätt kan ernäs.
Det mä tillätas mig, att först göra dcsta 2:nc frägor;
Kunna wi hafwa hopp att bibehälla wär sjelfständighet,
eller är det omöjligt!— I sednare händelsen, som jag
ej will tro kunna inträffa, skulle jag känna -n hemlig
äträ, att heldre försaka all Swensk medborgerlig rätt
och upsöka ett land, som äger anenHe att wara sjelfstän»
digt; mea i förra händelsen bör hivar och en eldas af
den föresats att medverka till Fäderneslandets bestånd,
eller falla wid betz fall. Med desta tänkesätt, hwilka,
jag är öfwertpgad derom, lifwa hvarje Riksdagsmans
bröst, bör wid ett fredsslut alla mätt och steg tagas
till hclande af de sär, af hwilka tvärt Fädernesland
blöder.
En Stats scrffilka styrelsegrenar hafwa ett sä
nära sammanhang med hvarandra, att, när ben ena
tvanwärdas, blir ändamälet, det helaö wal, förse»
ladt. Äkcrbruk.iren kan ej wara förutan Köpmannen»
Handtverkaren, Militären m. m., och ett nära samband
förenar alla dcsta kloster af Medborgare. Således bik
jemnwigten dem emellan noga iakttagas.
Ej tillräckligen Statskunnig, för att ? alla
dcsta olika ämnen wäga framställa mina tankar, will
jag endast vidröra det yrke, ät hvilket jag hittils till
det mesta egnat mina dagar, ehuru jag medger ml»
underlägsenhet i afseende pä mänga erkändt skickliga
Militäcer, som hafwa säte och stämma pä detta rum.
Märt Militäriika läge är ej att jemföra med
Hivad det war, dä wi ägde Finland; men är wida bät»
tre,
Den Z0 September. 1115
tre, än de flesta mindre länders i Europa, i anseende
till wära stärgärdar och elfmar m. m. Men det är ej
nog härmed; man bör begagna sina fördelar, samt organisera
den Arme wi äga, pä det för landet fördelaktigaste
och tillika minst kostsamma sätt, som äfwcn
är för tidchwarfmct det lämpligaste. Härtill fordras:
r:o Armöcns större rörlighet.
2:0 En Kordon af Strandbattcricr pä de punkter
af Riket, som äro mest utsatte för fiendtligt anfall.
z:o Rekryt-Skolors inrättande.
Till winnande af det första, böra Magaflner
inrättas pä de punkter, som Regeringen j Militäriskt
afseende finner tjenligast. Artilleri, och TrosthästarS
uppköpande i fredstider och smäningom, blifwer en be,
sparning för Kronan, dä desta hästar genom hwart och
ett Regementes älgärd sättas pä utfordring utan be,
talning, mot det att den, som bestär utfodringen, sär
begagna hästen som sin egen, med förbindelse att ivid
anfordran inställa den wid Regementet i lika godt ständ,
som den lemnades. Likwäl, innan nägot uppköp af
hästar gjordes, bordt Kontrakter uprättas med alla dem
som pä utfodring wille emottaga sädancu Oä man
derefter rättade sig, undweks att wib ett hastigt päkom»
mande krig uppköpa dyra och obrukbara hästar, och Ar,
möen sattes i den författning, att genast wara march»
färdig, utan att betunga Landet med Kronostjutsningar.
Äfwen hör till ArmeenS rörlighet en mera simpel
och lätt packning och trost, hwarigenom, i stället
att strida, man marchcrar.
Nyttan af Strandbatterier är större i wärk
land, än i andra länder, i anseende dertill att Ar»
maen
rn6 Den zo September.
men i fredstider är i Swerige mera spridd, än annor»
städes; och skulle härigenom winnås tid och rädrum till
Armeens samlande j afsigt att emotstä en öfwerlägsen
fiendeS första anfall. Sedan äro rörliga Batterier och
Fästningar (jag menar en Arme) det Fullkomligaste
samt säkraste till ett krigs lyckliga utgäng.
RckrytS°olorS inrättande är af större wigk än
man tror, när man derigenom will winna en brukbar
Arme, men ej en som blott kan paradera, och hwars
största förtjenst bestär i gcwäretS wackra handterande,
med mera dylikt, utan att soldaten äger den minsta kunskap
om nägra krigshändelser, hwilket dock lär wara
ändamälet med en Arme. Man dör ej fordra fintlighet
hos cn oöfwad yngling som tages frän plogen. Pä
det sätt wära troppar hitills inöfwats, kan wistcrligcn
,tt stags prydlig färdighet winnås, men icke en sädan j
som i krig leder till ändamälet. Nägon kunde förundra
sig deröfwer, att man i fredstider will indswa m
soldat med lika framgäng, som under krigets uppträden.
Pä faran af kulor när. till hwars trvttsande
m- n af naturen skall wara särskilt bcgäfwad, kan man
tillwänja Militären j allt, medelst färdighet i skjutande,
samt skicktighet att kunna wara mästare af sina
kroppsrörelser, sä att han i hwad ställning som hälst
ej synes heswärad , ulan med kika lätthet kan göra sin
fiende allt ondt, utan att, sä widt möjligt är, sjelf wara
blottställd. Att detaljera huru jag finner sädana
Skolor böra inrättas, är ej min mening. Det ar endast
i det hela jag söker att wisa nyttan af hwad som
redan är omrördt, samt skillnaden emellan cn machin
och den som med förtroende till sin egen skicklighet gär
fienden till mötes. Om de Officerare, som äga mesta
förtroendet, blefwe anmodade, att inom en wist tid,
lill ex. ben i Mars iZio, upgc en detaljerad plan pä
en
Den 50 September. it 17
m tädan inrättning» torde dct wara bästa sättet t!!l
delta ändamäls winnande.
McN en annan anmärkning upstär säkerligen.
Wi hafwa ej penninge-tilgängar att göra sLdana in»
rättningar i wärk fattiga land. Häri skulle jag in»
stämma, om ej mill öfwer,ygelfe morr den, att dct är
bättre hafwa ett Regemente bestämdt af 1222 man
wä! exercerade seldatcr, än 1222 oskicklige till allt, u»
kom att som en Färskock följa sina Officerare; ty med
ben std,sta biuvnr skall den alkid blifwa underlägsen
en mindre tapper, men bättre öfwäd Annee. Derföre
syncS mig akt wid hwart indelt Rrgemente af 120c)
man, 202 eller ock mindre» om kostnaden dct tilläte,
kunde lemnäs vaeantc, mot en wist ärlig afgift af Ro»
kebdiidenie kill Regcmrnts-Cassan, hwaremot hwart Re»
gcmente boede .,llt som vacanserne i 1222 man ägde
rum, antaga ungt folk, och under ett ärS tid instruera
dem enligt en upgjord plan; dä man pä 1222 maw
kan ungefärligen beräkna 42 a ^2 rekryter om äret,
hwilka antogos hwart är efter siutadt Regementsmöte
och mönstring, samt de äret förut bfwade infd.lifmoder
med Regementet och ersatte be wid förra ärets mön»
string befunne vacanser, skulle säkerligen desse rckrylerS
Underhäll samt undcrwisning längt ifrän ej stiga till
den afgift, som 222 vacanscr ästadkomme, och äkersto»
chcn kunna anwändas till andra för ändamäleks win»
nande nyttiga inrättningar. Ju mindre vacanser man
behöfwer till dessa Skolors inrättande, ju bättre; ty
wart läge fordrar, i händelse af nägot hastigt företag
af wära grannar, sä mänga troppar som möjligt, för
akt möta det första och häftigaste anfallet; dock likwäl
äro öfwade troppar wida bättre än massor, som blott
äro nyttiga, dä man pä omnämnde sätt har att tlllgä
ra stam, hwilkcn äger största skicklighet och öfning.
Rekryt,
L118 Dm ZO September.
Rckryt-Skolorne borde alltid inrättas wid nä
got
af de Batterier, som formera den omnämnde kördon,
dä genom denna inrättning fyra hufwudsakliga
fördelar wunnos: 7:o alt nian ökad omkostnad med tiden
fä en wäl öswad annee. Wär armee har dlifwit
det redan genom märt sista krig, och säledes är ögonblicket
inne att genom nämnde Skolor underhälla dess
färdighet. 2:0 Cn fördel för de mindre förmögna Rote»
bönder. Z'v Blcfwe dessa Rekryter alltid en samlad Corps
som wid första bchofwet är färdig att anwändas. 4:0
Ett medel att fä för troppen en noga kännedom om
Rikets läge och gränser.
Regeringen har ettan tivifwcl redan warit omtänksam
pä de mätt och steg, som böra widtagas, för
att bibchälla det lugn, som märt Fädernesland sä wäl
hehöfwer; men en wisad häg att gä den till mötes till
detta stora ändamäls winnande, sätter sä wäl Konung
som Ständer, i belägenhet att med mera kraft och werka»
ändra det felaktiga i wär armees organisation.
Det sätt jag i korthet föreslagit torde kanske ej wara
det rätta, men ätminstvnc har jag den tillfredsställande
öfwertygelsen, att wara ledd af den rci-aste wälmening
och kärlek till mitt Fädernesland, för hwars sjelfbestZnd
ingen uppoffring synes mig för stor. För öfrigt har
min afsigt blott warit, att, om jag har orätt, blifwa
wederlagd i de ämnen, hwari jag kunnat misstaga mig;
eller ock, om mina grundsatser äro riktiga, gifwa anledning
ät kunnigare män, än jag, att förbättra dem.
Till stut bchöfwcr jag endast anmärka, att säkraste medlet
att bibchälla fred, är att sätta sig i ständ till förswar;
samt bästa sättet att uudwika förhöjda utlagor och änkligen
plundringar, är att hafwa ingen möda ospard
till winnande af cn skicklig och bfwad Armee, hwarS
kostnad rikelig!» biifwer betald.
Slut
-
Den 30 September. 1119
Slutligen sär jag wördsammast yttra mig k ekk
ämne, som jag anf.r wara af största wigt bäde i militäristt
och medborgerligt afseende. Krigs,Akademien
pä hwars stora nytta detta krig gifwit sä ojäfaktiga
prof, samt hwilke» inrättning bör bereda wäisignelsrk
as samtida och efterkommande ät deh Stiftare, och
tacksamhet ät deh Styresman, som haft ingen möda 0-  spard, att tilldana iinga Officerare till Fäderneslandets
nytta: Denna Academi, säger jag, är i brist af en Lä»
rare pä Stat, som undcrwisar i Strategien och Taktiken.
Nodwändiahetcn af en sädan torde ej behöfwa
förklaras. Denna kunskap äger för nära sammanhang
med det öfriga en Officer bör känna, för att icke erfordras
och gifwa en handicdning ät den, som har häg
för sitt y'kc. Genom en sädan Lärare skall snillet
'snart fä tilfälle att wisa sig, och den som med mindre
fatkningsgäfwa ändock kanske äger godt anlag att bkiftva
en god General, kunde öppna ät sig en wäg lil!
fullkomlighet genom egen flit och arbete.
I händelse detta Memorial skulle förtjena Rid»
dcrskapets och Adelns upmärksamhet, anhällcr jag ödmjukeligen,
att det mätte de öfriga Riks Ständen med»
delas och till Allmänna BcswärS, och Cronomic-Utskottet
samt Stats-Utskottet remitteras, för att sedan i
sammanhang med dest Utlätandc i undcrdänighet hos
Kongl. Majit anmälas, till hwarS höga ätgärd »verkställigheten
ofelbart hör.
Remitterades först till Stats Utskottet, htvaref»
ter det skulle till Allmänna Beswärs - och Ekonomie»
Utskottet hänwisaS.
Herr von 8 c I> u i x e n K a i m , Davi6x
föreslog att detta Diktamen mätte särskildt blifwa tryckt,
hwit»
1120 Den ZO September.
hwllkct uppä derom af Herr Crcfwen och Landt-Mar
skalkm gjord proposition
Bifölls.
Riddcrssapck och Adeln ätstiljdes kl. ^ till z.
In Häem krokocolli
6. Lilverstojxe.
- »
