# ID: svediakorp-gov178
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 77,611
# sentences: 2,287
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den n September. 277
Transport 2,044,261: — 9
DepositionS-medcl i Landt,
Ränterierne, tilhbrige enskildte
Werk och Personer, som pä sam,
ma sätt blifvit medtagne - 16,096: 29, —:
AmortisicmentS Fond - 522,220: — —
Ärsättning för bevisligen
twungne och utskrifne lcfwcrant,
ser och gärder, hwarä man wäl
icke har nägra säkra upgiftcr, men
som jämte hvad af lefvcrantcu,
rers fordringar efter osman up,
gifne grunder, kommer att contant
ersättas, blifvit uptagne pä för,
slag till - - - - 620,020: —
Återstoden har blifvit päräknad
till kriget- fortsättande
när Banquens Förskotter komma
att uphöra, sä vidt kriget dä behöfwer
att fortsättas, eller ock, i
händelse af fred, till besörjande af
Armäerncs och Flottornas behof,
intill desi de till sine hemorter och
stationer hinna ankomma  1,259,642: 18, Z
Summa 4,002,000: —- —>
och skulle allt detta genom Utdrag af Protokollet Rik,
sens Högloft. Ständer vördsammeligen underställas.
Är och dag som förr skriswit stör.
Pä befallning
dl. krööelius.
LadeS pä bordel.
He rr
Den il Gepkember.
Herr 1? k> s m, kefir, upropades och yttrade
sig: det Memorial jag nu ärnar upläsa, är icke
långt, fö,st, emedan Ribdc skåpets och Adelns tid är
dyrbar, och lör det andra emedan ätfiillige af Ridder»
ff ipcts och Adelns Ledamöter bättre än jag fdrstä det
ämne det innchäller:
Derefter upläste Herr Ikam följande:
I anledning af Wär Nädige Konungs yttrade
omtanka för Konung 6v8M^x ^ooi.n« och betz kamille,
wägar jag upgiswa ett p^ojcet till sammanbindande
af Rikets säkerhet och fdrmvhn med famillens
anständiga underhäll.
Läck^> Slott i Wester - Göthland äger Hägra
hundrade rum: denne Kungsgärd är ännu odisponerad;
den sö ra Kongl, famillen kunde där blifwa ganska,
wäl logerad. En IO Officerare kunde äfwen där fä
alternative hälla wakt; och med 2:ne Corporalskap
Soldater, ty intet mera behöfwcs, wore kostnaden o»
betydlig.
Famillens hushällning borde af den commendcrande
Officeren bestridas, och Konung
underhäll borde,' sedan betz enskilta egendom wore inventerad
och interner,a upgifne, bestämmas, hwilka
förmodeligen upgä till en summa af en Zo L 40,000
RO»-, Denna summa borde sedan af Statsmedlen förökas
stll 50,000 R:dr., förutan hela Läckö, som borde
stil b 'Shäslet förunnas, och detta utgöra Konungens
underhäll i dest lifstid.
Dä desse penningar, i Rikets nu beträngda wikkor
förunnas, wäntar man af Konung 6vs7-^ H.-
VOl-lAS
Den 11 September.
278
vor.?ii!> ädelmod att aldrig begära, att de stola förtäras
utom Riket, utan midt uti betz och wärt eget
Fädernesland.
Skulle betz Gcmäl wilja, med Kongl. Maj:tS
tilständ göra en utrikes resa, hwilket likwäl wära fordna
Drottningar sä sällan gjort och Wär Nödige Enke»
Drottning aldrig; sä torde en wiK summa dertill af
Konung ^oor-rn-e inkomster fä anwändäs;
likwäl altid — efter Wär Nädige Konungs befallning
och wilja. — Men pä en sädan resa medtages aldrig
den äldfta sonen, utan Kongl. Maj:tS wilja och
befallning.
Som Prinsar och Prinscsior i alla riksn —
icke äro owanlige: sä tyckes detta fordna Kongeliga
hus tillika kunna förunnas en dylik wärdiqbet, och fä
namn af Prinsar utaf Leckö, om Wär Nödige Konung
och Herre sä i näder skulle finna för godt.
DcgärbeS pä bordet.
Uvpä i anledning af Herr^^kmms begäran,
gjorde proposition, bewiljade Riddcrstapet och Adeln
honom tilständ akt betta Memorial med de andra
Ständcn kommunicera.
Justerades följande:
Utdrag af Protokollet, bället k Högloft.
RidderstapctS om AdelnS klerrum
den 6 September 1809.
S. D. Beslöts, 1 anledning as gjorda an»
märkningar, hwilka till Lag«Utskottet skulle hänwisar,
att
280
Den ir September.
att till bemälte Utskott skulle äterrcmiktcraS dest Betän»
tande om Ägtcnskaps-skillnaden, samt om förbudna
Skyld, och Swägcrskaps-leder, med anmodan, att
Utskottet med sitt utlätande öfwer ofwannämnde an,
märkningar till Riksens Ständer mätte inkomma: hwar,
vm de öfrige Rcspective Ständen genom Utdrag af
Protokollet wänligcn skulle underrättas, bie supra.
Utdrag af Protokollet, häller i Höglofl.
Riddcrskapets och AdelnS kienum
den 6 September 1809.
S. D. Föredrogs Lag , Utskottets Betänkan,
k>e i anledning af Justitiä-Rädet och Riddaren von
Strokircks hos Höglofl. Riddcrskapct och Adeln ingis,
na och till Utskottet remitterade Memorial, angäcnde
ändring i Lagens stadgande uti z Cap. 10 § Gifrer,
mäls - Balken, om häfdande under ägtenskaps - löfte;
hwilkct Betänkande pä de af Utskottet anförda grunder
Ridderskapct och Adeln till alla delar biföll; och skulle
genom Utdrag af Protokollet de öfrige Respektive
Ständen derom wänligcn underrättas, bit supra.
Utdrag af Protokollet, häller i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns klsnuiu
den 6 September 1809.
S. v. Föredrogs Lag - UtffottetS Betänkande
om Douptccknings-arfwodc och de fattigas andel af
Summa Invoutarii, i anledning af ett af Herr Advokat
- Fiscalen balkman till Borgare, Ständet ingifwit
och till Utskottet remktteradt Memorial; hwilkek
Lag,
Den 11 September. 28 r
Lag-Utskottets Betänkande Ridderskapet och Adeln, pä
de deri anförda skäl, Lill alla delar biföll; och skulle
de öfrige Rcspective Ständeu genom Utdrag af Protokollet
derom wänligcn underrättas, supra.
Utdrag af Protocvllet, hället i Högloft.
Riddcrfkapets och Adelns klenum
den 6 September 1809.
S. D. Föredrogs Lag - Utskottets Betänkande
öfwer nägre omständigheter rörande ConcurS-mäl, hwar»
Uti Utffottct^ icke trott sig böra tilstyrka de» genom
Riksdagsmännen Kostau sstultin8, )onu8 ^on8son8,
^r>cisi8 Lsnsisn3 och Len^t Lven8sori8 till Utskottet
remitterade Memorial, föreslagna förändringar: och beflöt
Ridderskapet och Adeln till berörde Lag - UtskottetS
Betänkande till alla delar lemna sitt bifall; hwarom
de öfrige Respective Ständcn genom Utdrag af Protokollet
»vänligen skulle underrättas. Ot luprs.
. Utdrag af Protokollet, hället i Högloft.
Ridderskapcts och Adelns kleoum
den 6 Septcinbcr 1809.
S. D. Föredrogs ett Prokocolls- Utdrag ifrän
Lag-Utskottet af den 9 Augusti, rörande ett till Hög»
rvördige Preste- Ständet ingifwct och till Utskottet re»
remltteradt Memorial af Prosten Doctor Lerk Wollqvist,
innehällande förflM till ändring uti Kongl.
Kungörelsen den 7 December 1788, angäende Församlingarnas
skyldighet, att undcrhälla sädana ifrän an»
dra Församlingar inflyttade personer, hwilka sedermera
L32 Den 11 September.
wik wanföre och oförmögne att sjelfwe kunna sig för.
sörja: och gillade Högloft. Ridderskapet och Adeln till
alla delar Utskottets utlätande, att detta mäl ej hörde
till dem, hwilka enligt Regerings» Formens sz § böra
komma under Lag . Utffottets befattning, utan bor.
de till Allmänna Bcswärs- och Ekonomie--Utskottet
förwisas; hwarom de Respeckive Ständen genom Ut.
drag af Protokollet wänligcn skulle underrättas. Or
lupis.
Utdrag af Protokollet, hällct i Högloft.
Ridderskapcts och Adelns klemma
den 6 September 1809.
S. V. Föredrogs Allmänna Beswärs - och C.
ronomie - Utskottets Prstocolls - Utdrag af den 22 Ju.
lii, i anledning af Herr Handelsmannen ^<Zam I^utks
genom Memorial till Wälloft. Borgare - Ständct, gjor.
da hemställan, det mätte Lulcä Stads skyldighet, att
ärligen till Staden införa 910 Tunnor salt, inskränkas
till blott en tredjedel af detta qvantum eller ätminstone
till 470 Tunnor. Riddcrskapet och Adeln
ansäg lika med Utskottet detta mäl, säsom rörande en»
dast en enskild korporation, enligt Regerings-Formen
icke höra till Utskottets befattning; hwarom wänligcn,
genom Utdrag af Protokollet, de öfrige Respcctivc Stän.
dm del skulle lemnäs. Ot tupra.
Utdrag af Protokollet, hältet i Högloft.^
Ridderskapcts och Adelns klenum
den 6 September 1809.
S. D. Föredrogs Lag - Utskottets Betänkan,
de, rörande Kongl. Majtts Nädiga Proposition om förklaring
-
Den 11 September. 233
klaring af 57 och 58 14 §^-p- uti 1.793
K ias - Artiklar: och brflöt Rldberstapet och Adelil, att
pä de af U skottet anförda stäl, till Kongl. Majus
Nädiga proposition sitt bifall lemna,; hwarom dc öfrj,
ge Relpective Ständcn genom Utdrag af Protocollct
wänligcn ställe underrättas, ve lluprL.
Utdrag af Protokollet, hället r HögloftRiddcrstapets
och Adelns klsvum
den 6 September 1809.
S. O. Föredrogs ett Utdrag af Protocollct
Met hoS Banco - Utstottct, rörande en af Fullmägtigc
för Götheborgs Stad hos Wällofl. Borgare - Ständer
ä Götheborgs- och Bohus-Läns wägnar wäckt och
till Utskotrct remitterad motion, att nägon anstalt
mätte fogas till utbyte af gamla förflitne Banco-sed.,
lar emot nya: och biföll Högloft. Ridderstapct och A.
deln till alla delar Banco - Utskottets tjlstprkande, att
detta ärende, fäsom ett Regeringsmäl, mätte af Riksens
Ständer hos Kongl. Majit i undcrdänjghet an.
mälas till tvinnande af ben ätgärd igenom famtelige
Kronans Upbördsmän, som Kongl. Maj:t kan i näder.
finna för ändamälet närmast tjenande; och skulle dctfa.
bestut genom Utdrag af Protocollct de öfrige, Rcspecti.
Ve Stärrden-ryänjigen meddelas. Ut luprn..
Utdrag af Protocollct, hället i Högloft.
Riddcrstapets och Adelns 1'tamnn
den 6 September 1809.
S. D. Företogs till pröfning och afgörande
Statt - UtstottetS Protocvlls-Utdrag af den 25 Augusti
-
§84 Den rr September.
sti, rörande Kongl. Ma):ts kill Riksén- Ständer ben 16
i samina Mänad aflösne, och kill Statt - Utskottet re»
niitterade Nödiga proposition angäende ett förskott till
Stats - Werket af Riksgälds - Contoireks Wäxcl» sörröd;
och kcstöt Riddcrskapet och Adeln, att pä de grunder
och med de wiktor, som Stats»Utskottet upgifwit, till
berörde Kongl. Maj:ts nödiga proposition sitt bifall lem»
na; hwarom de öfrige Respcctive Ständen, genom Utdrag
af Protocollct wänligen skulle underrättas.
supra.
Utdrag af Protocollct, hället i Högloft.
Ridderskapets och Adelns kienum,
eftermiddagen ben 6 Sept. 1809.
S. D. Föredrogs ett Memorial ifrän Constktutions
- Utskottet, innehällande en begäran, det mötte
Utskottets Cancelli? erhälla befattningen med tryckningen
af de Utskottets betänkandcn och Förstag, som
rnöjligtwiS framdeles ett eller flere af Riks-Ständcn
skulle befluta borde till trycket befordras; Hwilken
begäran Högloft. Riddcrskapet och Adeln, pä de af
Utskottet anförde skäl, för sin del fann med billigheten
bfwercnsstämman de att bewilja; Och skulle de öfrige
Respcctive Ständen genom Utdrag af Protokollet
Härom wänligen underrättas, ve supra.
Utdrag af Protokollet, hället i Högloft.
Ridderskapets och Adelns klenum,
den 6 September 1809.
S. D. Föredrogs ett Memorial af den 29:de
Augusti ifrän Constitutions»Utskottet rörande ett af
Rector Scholä Magister 6. A. Lilverstoipe ingifwik
förstag,
Den rr September. L85
förslag, det mätte föreffriften k Regering-- Formen28
§. i sä mätto utwidgar, att det mätte lemnäs Konunacn
öppet akt till Embeten w!d underwisningSwer»
ken befordra Utländffe Lärde och Konstnärer; Hwilkek
af Utskottet tillstyrkte förslag, enligt Utskottets pä Re»
gennäs - Formen grundade hemställan, skulle hwitå till
nästa Riksdag, att dä pröfwas och afgbras: Hwar
om
de ölrige Respektive Ständen, genom Utdrag af
Protokollet, wänligen skulle underrätta-, lid luxra.
Utdrag af Protokollet, hällek i Häglofl.
Ridderskapets och AdclnS klenum,
den 6 September 1309.
Sr D. Bestöt Ridderskapek och Adeln, atk
till desi projekt till en Finance - Plan hunnit till Riksens
Ständer inkomma, hafwa anständ med slutelig»
företagandet af StatS »UtskoltelS Protokoll-- Utdrag
af den I9'.de Augusti och Banco - Utskottets af den 26
t samma mänad, rörande beha Utskotts sammanträde
till öfwerläggning om säkerheter för de af Banken
gjorda förskott: Om hwilkek beslut de öfrige Respektive
Ständer» skulle wänligen underrätta-, luxra.
Utdrag af Protokollet, hällek i Högloflig
Ridderskapek- och AdelnS kie-.
num den 6 September 1809.
S. D. Höglofl. Ridderskapek och Adeln bestöt
för sin del, att Tabeller öfwer Riket- Tjenste- och
Lösings - Stat ifrän är llLZL till närwarande tid
skulle
236 Den 11 September.
skulle upprättas och inlcmnaS, till hwilka Tabellers
uppsättande twännc Ledamöter af Ridderskapet och Adeln
skulle utses;. Och skulle genom Utdrag af Protocollct
de öfrige Rcspcctive Stänbcn härom wanligcn
underrättas. Ot supra.
Utdrag af Prokocollet, hället i Hög,
lofligt Riddcrskapets och Adelns stenum
den 6 September 1829.
S. D. Föredrogs ä npo Dcwillnings - Utffokfets
ben 29 Augusti upplästa, och pä bordet lagda, af
ötskilliga bilagor ätföljda, Memorial, hwattgenom Utskottet
underställer Riksens Ständers pröfning, huru,
Ivida dck tillkvmme Bewillnings - Utskottet, att gran,
ska Sjö- och Land-Tulls- samt Accis-Akgiftcrna,
Post-, Chartä-SIgillatä- och Husbehofs-Brä nerimedlen,
och till Riksens Ständer uppgiswa de förändringar
Utffottet deri kunde anse nödige och nyttigt, i synnerhet
hwad utgörandet och fördelningen deraf angingk, hwilken
granffning Utskottets pluralitet hade ansett detsamma
tillkomma; Och beslöt Ridderskapct och Adeln att
till alla delar gilla och stadfästa berörde DcwillningS,
Utskottets utlätandc; Och skulle de öfrige Rcsp-ctive
Ständcn genom Utdrag af Protokollet derom wänligcn
underrättas, Lic supra.
Utdrag af Protokollet, hället hoS Hög,
loflige Ridde sk> pet och Adeln de»
6 Scp.embcr 1809.
S. O. I anledning af twänne anförandrn
till Protocollct af Grefwe Oe la OarciE, Jacob, och
Herr kocklieb, Latt - breäric^ hwilka anföranden till
Riddar
-
Den 11 September. 237
Riddarhus - Utskottet remitterades, beslöt Högloflige
Rldtcifkapcr och Adeln uppdraga Riddarhus - Utskottet
att till Sichrdct idkorama Nied ett sädant sam»
inandrag af 172Z ä s Adesfga Privilegier, hwar--  af kunde utrönas, hwilka af de Riddcrskipet och
Adela förut tillhörige uteslutande rättigheter ännu
öfrige äro. Oe supra.
Utdrag af Prokocollet, hället i H-gloflige
Ridderskapcts och Adelns klenum
dea 5 September I8O9.
S. D. I anledning af en hos Riddcrskapct
och Adeln wäckt fräga, huruwida Riket skulle hos för
detta Konungen hafwa inncstäcndc, efter Högstsalig
Konung lis, en fordran af 4 millioner R:dr,
hwilka Högstbemälte Konung ffulle wid Riksdagen i
Gefle 1792 hafwa ätagit sig, att pä Statsskulden af,
liquidcra , bestöts, det mä Riksens Ständers till upp,
teckningen af för betta Konungens egendom utsedde
Ombud wara updraget, att om förhällandct med ben»
na fordran göra sig underrättade, och till Riksens
Ständer inkomma med de uplpsningar de derom kun,
na mhemia; Och skulle ge-wm Utdrag af Protokollet
de öfrige R lp.'ctiv>. Sanden härom wänligen un»
dcrrättas, l-ir supra.
Uppbröts Herrar Clcctorernas af andra Classen,
lista till wal af rn Ledamot i Riddarhus - Utskottet
-
288 Den rr September.
tet efter Herr öfverste, Lieutenantcn keuterikölst,
. och befanns dertill wara utsedd:
N:o 678 Herr Lilcit, Fullmägtig Herr konig,
kebr, Auditeur.
Herr Grefven ochLanbt-Marsk
a k k cn anmälte, akt Herr Lock, Lorktr I^uävig,
aflagt sig det honom uppdragne förtroende att
wara en af de.Committcrade till uppsättande af Tabellerna
öfwer Tjenste - och Lbnings-Staterna.
Friherre Lesterström, Jacob, frägade
om Herr Lock för sin afsägelse uppgifvit nägra
laggiltiga stäl.
Herr Landt,Marskalken förmälte,
akt Herr Lock uti sin hillet härom uppgifvit sig wara
af angelägna affairer hindrad.
Friherre Loderström erindrade, akt
ett sä obestämdt uppgifwet förfall icke borde kunna anses
för lagligt.
Friherre 8t»e1 von k^oUstein,
(forker Ludvig. vä jag blifvit af Högloft. Ridderskapet
och Adeln älagd, att ätaga mig upsättandet
af Tabellerna öfwer Tjenste - och Lbnings - Staterna,
har Jag wal icke anfelt mig skyldig att mottaga detta
fbrtroenoe annars, än efter jag sjelf gjort motion
vm detta amne. vä frägan härom sbrewar hos Rrddcrskapet
och Adeln, trodde jag att ett Utskott skulls
till
DLn i r September. 289
kill detta ändamäl sattas, men detta afflogs och saken
ansägs säsom ett Ständets Occooomicum. Nu
hat jag wid Prototolls - Utdragens justering hbrt atk
Nidderskapets och Adelns härbfwer fattade brfiut blif»
rvit med de andra Stunden communieeradt. Veriger
nom för saken ett helt annat anseende, och synes hafna
blifwit för Riksens Ständer gemensam. Emedlcr»
tid fär jag den äran nämna, att dm Riddcrskapet och
Adeln sä godt synes , tror jag mig kunna ensam uträtta
hwad mig och Herr Lock blifwit updragit.
Minskning, dä jag gjorde benna motion, war ingar
lunda att ästadkomma ett helt Labeilwcrk eller tomplctta
Tabeller frän 1696 till närwararde till, utan
blott ett sädant sammandrag, att jemförelse kunde göras
mellan 1696 ärs och nuwarande Tjenste, och Lönings
- Stater.' Jag är öfwertygad » atk Stats - Utskottet
, om sädant ästundaS, säkerligen äger bä->
de förmäga och wilja att härutinnan lemna detaillcrade
upkysningar; men torde ej numera hinna. E»
medlertid, dä jag ätager mig att uppsätta berörde Tabeller,
täckes Ridderskapct och Adeln finna, att af mig
icke kan wäntas nägot fullkomligt arbete, utan allenast
ett Utdrag sammanfattadt i förut upgifne ända»
mäl. Men för att dertill kunna erhälla alla nödiga
upplysningar, anhäller jag, atk jag mätte autorjscraS,
att uti publika werk, utan swärighct fä tillträde till
nödige Handlingar. Jag har i den wägen gjort försök,
men mig har swarats, att man ej utan tillstånd
kunde lemna mig de upplysningar jag begärde. En
och annan har jag wäl i tysthet erhållit, men alla
kunna ej pä detta sätt fäs, och en autorisation blik
Mig säledcs nödwändig.
Friherre Legerström, ^scob, fö»
flög» att Fr-hcrrc 8tse> skulle personligen derom wänTredje
Dand. N:o 37, 38. da
290 Den 11 September.
da sig kill Hof - Cantzlcren, sä trodde Friherre Legerström
witzt, att han skulle läna sin ätgärd till un»
derstöd för Ridderstapets och Adelns instan.
Friherre Ltasl von IkoNste!»
rnwände att han sjelf ej-wore pä nögot authcntikt sätt
Sutoriserad, att derom wända sig till Hof - Cantjlercn,
utan dnstade att Ridderstapet och Adeln mätte täckas
Härutinnan sjelf widtaga nägon anstalt.
Widare begärde Friherre 8tae! uplysning om
orsaken hvarföre tryckningen af Ridderstapets och A»
delns Protocoller syntes pä nägra dagar hafva aldeles
afstadnat.
Underteknad Riddarehus - Secreterare gaf härom
ben uplysning, att densamma wiherligcn icke afstadnat,
men att den pä nägra dagar gätt alltldr
lamt, och att man nyligen widtagit anstalter till skyndsamhet,
hwilka troddes kunna medföra en önstad verkan.
Friherre 8tse! von kkollstsio
Hemsiälde om, sedan man af Stats - Utskottets anmä,
lan erfarit StatS--WcrkctS stora behof, hwilka mäste
gifwa anledning till gansta betydande tillstött, och dä
man ä en annan sida, säsom Herr Grefwe Os in 6srgie
i dag intygat, fbnnärkt oriktighetcr i uppgifterna
rörande Statens inkomster, det icke blefwe nödigt att
en undersökning mätte anställas, rörande werkeliga förhällandct
med beha uppgifter. Friherre Lessi skyllde ej
Riksgälds-Contoirct för denna uppgifternas origtighet.
Man kunde derföre ej beskylla nägon i ett mäl der
man
Den ir September. 391
matt ej nägon ting kände: men emedlertid wore sakens
sammanhang besynnerligt och förtjenke akt uplysning
derom mätte sökaS.
Begärdes pä bordet.
Grefwe l^övVenkjelm, Carl 6ustak,
frägäde om Eleckorerne skulle ittgä L wal till det efter
Herr Lock lediga rum.
Uppä gjord proposition af Herr Grcfwen och
Landt s Marskalken beflöt Riddcrskapct och Adeln att
lemna detta rum ledigt, sedan Friherre Ltaei ensam
Stagit sig vfwanberbrde Tabellers författande.
Herr Loek, Larsin l^uflvig, upläste
fbljander
Wördsamt Memorial!
Dä Riket, till KrigctS utförande , iräkat en lika
stor, som tryckande skuld, lärer hwarje medborgares
sorgfällighet, fästa' sin upmärksamhet dcrwid, för
att upgifwa medel, till densammas betalande, pä ett
sätt, att icke den förmögnare alt för mycket bloktställrs
och den fattiga icke aldeles krostad — Medlen kunna
wisterligen blifwa flerahanda, men tvid deras stadgande,
Lör rättwisans och billighetens yppersta ögnamärke wara,
att icke EmbetSmannen af alla Closter beröfwaS sta
belöning för den tid och möda, han anwävder till RH»
ketS
292 Den ri September.
kets tjenst, att icke den tappre Krigaren som pä slagfältet,
lätit sitt känslofulla blod, för Konung och Fädernesland
rinna, och dymedelst uprätthällit Rikets
sjelfständighet, och Swenstes wapuens urgamla heder,
mätte blifwa höijd af glömskan och bclönt med tiggare-stafwen;
att icke den rdoge Bergs - och Jordbrukaren
tröttnar, näringar och slöjder aftyna, Wctcnskaper
och fria Konster förswinna, och Medborgare pätwingas
utflytta, för att winna ett lyckligare Fädernesland.
Eldad af ren nit för Medborgares sällhet, och
ett kärt Fosterlands räddning, fär jag äran med »vördnad,
inför Högwälborne Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
samt Höglofligc Riddcrstapct och Adel» upgiftva
ett förslag, för att lindra bekymren och öka penninge
- tilgängarne, mätte det winna dm ädle granskarens
bifall!
Igenom en Mild och Nädig Konungs Wisa
Styrelse, är att hoppas winna en snar fred, denne
erhällen lemnar ett gynnande tilfälle, att werkställa fbrenämde
förslag innefattadt uti följande. Att den indelte
KrigSmagten af sä wäl Cavallcric, Jnfantc-ie
som Bätsmän, efter freden till halfwa delen af de§
styrka mätte blifwa indragen, hwarfLre Rust» och Rotehällare
befriade frän att hälla Karlar, Hästar och
anskaffa Munderings - persedlar, skulle fritt disponera
Torpet, och i ärlig afgift till Kongl. Maj:t och Kronan
betala, wihr Tunnor Räg, för hwarje indragit
nummer, hwilkcn Spanmäl Rust- och Rothällare skola
äga rätt, art sjelfwe inlösa med penningar, efter ett
för alla tider faftstäldt pris till Fyra R:dr. Banco
Specie för hwarje Lunna Räg; ägande Rust - och RotHällarne
frihet, att tvid hwarje ärs Skattskrifning hoS
lvrderbörande Kronobetjening angifwa, om de wilja erlägga
denne Spanmäl in natur» eller efter förenämd»
tvär
-
lätt ä. (Intägt- sid. 293.)
Förslag
Uppä den Indelte ArineenS Effective Styrka med Uträkning öfwer
den färeslagne ärliga Vacance - Afgiften L 4 R:dr Banco för hwarje
Tunna Gpannemal.
Regementcrncs
Spann emäls-asglft.
Effective
Siyrka.
För h:je
Numer.
För hwarje
Nummer.
För hela
Regementet.
Banco Specie.
kavalleriet.
Man
Man
Tunnor.
Tunnor.
R;dr
st.
r.
Lif-Regements Cuirassierer
525
262
10
2,620
10,480
—
Dito Husarer - -
500
250
10
2,500
10,000
—
—
Westgöthe Dragoner -
1,000
500
10
5,000
20,000
—
—-
Smälands Lätta Dragoner
1,000
500
10
5,000
20,000
—
—
Skönsta Husar-Regrtek
1,000
500
10
5,000
20,000
—
—
Skönsta Carabiner dito
1,000
500
10
5,000
20,000
—
—
Infanterierne.
LIf-Rcg:ts Grenad.Bataill.
500
250
7
r,75o
7,00v
—
—
Lif-Grenadeurerne -
2,sov
1,250
7
8,750
35,000
—
—
Uplands Regemente -
1,200
600
7
4,200
29,400
—
—
Skaraborgs dito - »
1,200
600
7
4,200
29,400
—
—
Södermanlands dito -
1,200
600
6
3,600
14,400
—
—
Kronoberg- dito - -
1,200
600
5
3,000
12,000
—
—
Jönköpings dito » -
1,100
550
5
2,750
11,000
—
—
Dahl dito , , -
1,200
600
4
2,400
9,600
—
—
Helsinge dito - -
1,200
600
4
2,400
9,600
—
—
Elfsborgs dito - -
1,200
600
5
3,ooo
12,000
—
—
Westgöthe, Dahls dito
1,200
600
6
3,6«o
14,400
—
—
Bohus dito - - -
904
452
4
1,808
3,168
7,2Z2
—
—
Westmanlands dito »
1,056
528
6
12,672
—
—
Westerbott,- dito - -
1,000
sOO
3
1,500
6,000
—
—
Cakmare dito » - -
1,100
1,674
550
6
3,300
13,200
—
—
Nerike och Wermeland- dito
837
! 5
4,185
16,740
—
—
Jemtlands dito - -
1,048
524
3
1,572
6,288
—
—
Summa
! 25,507
li2,753!
80,303
ZZI,212j —
—
Tredj-e Band. N:o Z9-
Litt. L.
istltt. L.
Förslag ,
Uppä de Indelte BätsmänS Effective Styrka »ned Uträkning öfwer den förestagne
Vacance- Afgiften L 4 R:dr Banco Specie för hwarje Tunna
Spanmäl.
Tjenstgörande wid örlogs-flottan.
Ilska, 2:dra och z:d)e Blekingens
Compagnier -  Ilsta, 2:drn och ZidjeSödermöre
diko , , -
irsta och 2:dra Södra Roslags
Rot. Comp. - -  irsta och 2:dra Söderml. C.
östergöttands Comp. - -  ilska och 2:dra Gottlands C.
ilska och 2:dra ölands dito
Ljust Roterings-Comp. -  Smäkands dito - - »
ilsta och 2:dra Bohus dito -  Norra och Södra Hallands
Westcrgöthlands dito - -
Tjenstgörande wid ArmeenS
Alotta,
irsta'ÄUcr-Norrlands irsta
och 2:ra Compagnier -  Lldra Wester-Norrlands irsta
och 2rdra Compagnier -  ira Norra Rostags Rot. Crp.
2:dra dito dito -
Jndclnings-
Bätsmän.
Frälse
BäkSmän.
Roterings-
Bätsmän.
SpanmälS
Afgift.
6>
.
-» 2
Indrag-
ning.
'-n> 717.
^ L>
För hivar
Nummer.
> För hela j
! Styrkan. ^
Man
Man
Man
Man
Man
Man
L:r
T:r
1522
750
27
13
——
3
2289
821
4'QO
15
7
——
4
1628
-
——
262
131
3
393
-
——
——
——
276
138
3
414
2"?
338
260
IZ2
5
652
—.—
26?
131
5
655
——
——
118
54
4
236
.
——
121
62
3
180
——
477
238
3
714
364
182
3
546
87
43
4
172
—
314
157
3
471
—
345
174
3
522
125
62
g
136
—-
— —-
—
142
3
213.
Banco Specie.
Rrdr st. r.
9,156
6,512
1,572
1,656
1,552
2,620
2,622
944
720
2,856
2,184
688
Summa j2zoijii5oj 42j 22^351(1673!
1,884
2,298
744j —
852!-
-l4657lZ8,628l
-
Den ti September. 295
tvärde inlösa den med penningar, dä i förre händelsen
Rust, och Rothällare böra wid laga answar, hwarje
är den 28 Januarius lefwcrera Spanmälcn uti närmaste
Krono - Magazin, men i sednare händelsen, betala
penningarnc till wcdcrbörande Upbördsman, emot
särskilt qvitto derföre. Af bilagde uträkningar k.itt.
H. äc L. finnes att ben förcsiagne igsmagtens indragning,
jemförd med indclnings-werket, bestiger sig
till 15,598 man, hwarföre en ärlig inkomst, grundad
pä Rust - och Rothällares sörmon, och lämpad efter
hwarje Landsorts godhet och fbrmäga, crhällcs med
89,960 Tunnor Räg, hwilken räknad till Fyra R:dr.
Banco Specie Tunnan, inbringar ett penninge-belopp
af 969,840 R:dr. Banco Specie. Oen förmon Rust- och
Rothällare häraf tilskyndas, lära de nogsamt lätteligen
finna, och Rikets Stats-werk, winner tillika härigenom
en ärlig betydande inkomst, hwilken den annars
skulle sakna; ty medelst denne indragning blifwa deHe
15,598 man, skattskyldige personer, hwilkc om de till
krigstjensten antogos, wore dcrifrän uteslutne, och dä
den ärlige skatten för en dylik person, minst är en
R:dr. Banco, sä blifwer denne Stats-Werkets ärliga
inkomst 15,598 R:d. Banco, hwarigcnom sälcdes, Rikets
Summariska örliga inkomst derföre slutar sig med
en Summa af Z85,4Z8 R:dr. Banco Specie.
Jag anbäller att detta Memorial, warder remitterat
till Stats-Utskottet, med anmodan, att bemälte
Utskott mätte afgifwa sitt betänkande härbfwrr
till Rikets Högloft. Ständers klen», och att jämte
Protocolls-Utdrag, det mätte de öfrige Riks-Ständea
LvmmunicrraS.
Remitterades till Stats - Utskottet,
UppS
§94 Den ii September.
Uppä anmälan att Herr Qripsnber^, Oöertz
afsagt sig dcf af Herrar Elektorerna af Andra Clatzen
nyligen updragna förtroendet att wara Ledamot j
Bewillnings - Utskottet, anmodades bemälte Herrar Es
lektorer att hans sämedelst ledigt kemnade rum genom
nytt wal upfplla.
Sluteligen kewiljade Ridderskapek och Adeln
Introduktion under N:o 115 bland Grefwarne ät äf?
wcr» Amiralen och Commendeuren med Stora Korset
af Swärds - Orden Herr ^olmn 6ustnk I^aZsrb^Ike,
hwarS Diplom, pä begäran af Friherre Legerström,
^scoh, blef upläst, säspm warande det första styliscrat,
efter den nya RegeringF-FormenS föreskrift; och ät Aheliga
Famillcn LöeveriborZ, under N:o 2198 i Tres
dje Clatzcn af Ridderffapet och Adeln: hwarbfwer be«
höriga Introduktions - listor af Herr Grefwcn och LandtMarstalken
undertecknades.
Mdderffapet och Adeln ätskiljdeS klockan H till z»
In stäem krotocolli
E. Silverstolpe,
Onsdagen den i z September.
klenum klockan 9 förmiddagen.
UpbrötS Herrar EleetorerneS af andra Elasien
Lista, till wal af en Ledamot i Bewillnings - Utskottet
efter
Den iz September. rgs
esker Herr tZriponbcrZ, Ostsrt Albreckt, och befanns
j betz ställe dertill wara utsedd.
N:o 222 Herr Starck, bians VVilbelm, Capitaine
och R. S. O.
Herr Grefwen och Land t-Marskalken
tilkännagaf, att Friherre llnzern von
Sternberg, Nstkm8, hindrad af enstilda wigtiga angelägenheter,
hade afsagt sig att wara Ledamot i Bewillnings
- Utskottet, hwarföre Herrar Electorer af första
Clatzen anmodades att genom nplt wal upfplla detta
Munda ledigt blifna rum.
Föredrogs
Kongl. MasitS Nädiga Proposition ti«
Riksens Ständer, angående förökning
af underhällct för bysatte Personer.
Elfwen Stockholms Slott
den i?:de Augusti 1809.
Sedan Kongl. MaZ:t genom Nådigt Bref de»
2:dre sistlidnc Maji fbrordnat, art de Personer, som
för brott l häckte hällas, skola, utom de till deras underhäll
förut bestädde 2 skill. Banco, i anseende tilt
Varuprisens stegring hädanefter erhälla en tillökning af
en och en tredjedels mark mjukt bröd om dagen, sä har
hos Kongl. Maj:t fräga i undcrdänighet blifwjt wäckt,
om icke hwad Kongl. Majrt fölunda stadgadt om häcklade
brottslingar äfwcn mä lämpas till Personer, som
för gäld äro bysatte.
Kongl.
299 Dcn ii September.
Kongl. Majit har i detta ämne, deröfwer Högs
sta Domstolen samt Stats-Rädet, pä sätt härhos bi,
fogade Protocollcr utmisa, afgifwit deras underdäniga
pttrandcn, i Räder Inbämtat, huruledes det underhäll
af 4 bi c om dagen, som Lagen i 8rde Capellet ig Z
Utstrflings-Balkm förordnar, att Borgenär, hwitfelt
ej kan wisa, det hans för skuld bpsatte Gäldenär mäg,
tar stg sjelf föda, skall kill honom utgifwa, fdrst blif,
wit genom Kongl. Brcfwct dcn gv September 1761,
i anseende till dä redan inträffad stegring i waruprj,
ferne, för de i Stpckholm bpsatte bkadt till sex öre,
hwi'till Tractamenkct för brottflige, som i Kronans
häckten tbrwaradcs, jcmwäk förhöjdes, hwarefter genom
Kongl. B etwet den 2 Februarii 1787 är föreskriftvit,
att de j Lagen utsatte 4 öre skulle med twä skillingar
om dagen iCgä, i likhet hwarmcd bysattcs och jemwäl
för brott häcktadcs underhäll sedermera blifwit beräknadt
och crlagdt, intill dess Kongl. Majit genom Nödigt
Bref den gi Augusti l8oZ särskildt för Gäldstugiifsngarne
i Stockholm förordnat, att tre skillingar
B nco borde dem om dagen bestäs samt fluteligen medelst
osman äbe^opade Nädiga Bref den 2:dra Maji i
allmänhet förordnat, att de som för brott i Kronans
häckten förm iras, skola till sitt underhäll dageligcn
vndfä en och en tredjedels mark mjukt bröd in natur»
samt twä skillingar Banco i penningar.
Wid kCwerwägande häraf har Kongl. Majrk
Ansett L ge- s ovannämnde förordnande i 8 Cap. IZ
§ UCöknings-B lkcn ofelbart ä^yfta, att Gäldenär,
fo u fö skuld hälle- bysatt och i häckte ej kan stg sjelf
nära skull af Borgenären för hwars fordran han k
förmur hälles, n uta hmad till lifwetS uppehälle ouni,
gängeliaen erforvra-, till anskaffande hwaraf de 2 A.
dertill detta i penningar utsatte och efter deras förhäk
landr
-
Den iZ September. 297
lande till warorne tid efter annan föröktc underhäll,
enligt Kongl. Brefwet den 2 Fcbr. 1787 för bet närwarande
i allmänhet beräknas, nu mera äro otilräckclige
, äfwcnsom den tilökning af 1 skill., som medelst
Kongl. Brefwct den zi Augusti 1808 blifwit särskildt
stadgad för de i Slockholm bysatte, är underkastad en
lika minskning af Waruprisernes stegring, hwaremok
ett underhäll, utsatt i bröd, förblifwer oförändradt,
äfwm som bysatt Gäldenär ej synes böra sbr sitt lifsuppehälle
ätnöjas med mindre än hwad Kronan bestär
till föda för dem, hwilka äro för brott häcklade. Och
framställer Kongl. Majit pä desse grunder, enligt 87 §
i Regerings-Formen den 6 sistlcdne Junii till Rikets
Ständer den Proposition: att i allmänhet mä förordnas,
det Borgenär som ej wisar, att Gäldenär, hwilkcn
af honom fbr skuld hällcs bysatt, kan sig sjelf föda,
skall till honom för hwarje dag utgifwa twä skill.
Banco samt en och en tredjedels mark mjukt bröd af
sammanmalct Rägmjöl, eller dess wärde efter det pris
som mänatcligcn af Konungens Befallningshafwande
tvid hwart och ett Bysättningshäckte skulle utsättas,
samt att i händelse Kongl. Majit framdeles skulle finna
nödigt, öka undcrhällct för dem, som i Kronans
Häckten för brott förwaraS, en lika tillökning altid
skall bestäs bysatte, som ej mägta sig sjclfwc föda.
Kongl. Majit förblifwer samteligc Rikets Ständer med
all Kongl. Näd och ynnest städse wälbewägen. ^Äum
Ut lu^riL.
t
i
I. 6. luräkM!.
Uk
-
293 Den iZ September.
Utdrag af Protocollet öfwer Justitia
Ärendcr, hätskt inför Hans Kongl.
Majrt uti Stats-Rädct pä Stockholms
Slott dcn 17 Augusti 1809.
Närwarande:
Hans Exccllence Herr StatS-Ministern för
Utrikes Ärenderne Friherre von Ln^eKröm
StatS»Nöderne Friherre ^otLnblsä
Friherre v. platen
Friherre ^.cilerbetk
.Justitiä - Räderne Grefwe »amilton lirell
och
Justitiä, Cancclleren Grefwe ^Vscktmsister.
Föredrogs l underdänighek -- — — —
Kongl. Majus BcfallningShafwandes i Linköping underdäniga
skrifwclse den 19 ststlidne Julii, hwaruti jäm,
te insändande af förre Handlanden ^s. ?. lelibomg
undcrdäniga ansökning om förhöjning uti det underhäll,
han, säsom af Borgenärer bysatt, ätnjuker, underdänigst
hemställes, att de personer, som för skuld bysättas och
ej äro r tilfälle, att kjelfwe förskaffa stg födan under
bysättningStiden, mätte, i likhet med hwad Kongl.
Majrt i nädcr förordnat den 2 ststlidne Maji, angäcn,
de för brott häcktade personer, i dagligt underhäll ätnjuta,
utom de förut bestädde twä ffillingar, antingen
en och en tredjedels mark bröd af sammanmalct mjöl,
eller ock wärbet deraf efter det pris som mänatligen för
Kronohäcktek kan warda faststäldt.
Wid föredragning häraf har Högsta Domstolen
inhämtat, att genom allmänna lagen i 8:de Capittet
13 §
Den iZ September. 299
rz § UtsökningS-Balken blifwit stadgadt, alt den
Borgenär, som ej wisar, det bysatt gäldenär mägtar
sig sjelf föda, stall till honom gifwa 4 bie dagen,
hvilket underhäll i anseende till Waruprisernes stegring
blifvit, först den zo September 1761 för de i Stockholm
bysatte kkadt till sex öre, dertill Tractamcntet
för brottslige, som uti Kronans häckten HLlloS förmå»
rade, dä äfven förhöjdes, hvarefter genom Kongl.
Brefvet den 2 Februarii 1787 är förordnat, att de i
Lagen för bysatt Gäldenärs underhäll utsatte 4 öre
skulle med 2 still, om dagen utgä; i likhet hvarmed
detta underhäll sedermera blifwit beräknadt och crlagt,
intill betz Kongl. Majrt genom Nödigt Bref ben ZI
Augusti 18O8 särskildt för Gäldstufwu«Arrcstanterne
i Stockholm förordnat, att z stillingar Banco borde
dem om dagen bcstäs. — Nu emedan Lagens stadgande
i 8Cap. Utsöknings-Balken ofelbart äspstar, att
bysatt Gäldenär stall den tid han i häckte hällcS och
kj kan sig sjelf nära, af Borgenären njuta det underhäll,
som till hans lifsuppehälle fordras, hvarföre ock
detta underhäll, som Lagen r penningar utsätter, efter
deras olika förhällande till warorne, pä sätt berördt
är, blifwit tid efter annan förökt, men det i anseende
till waruprisernes stegring nu mera icke är mbjcligt,
att för de genom Kongl. Brefvet ben 2;dra Februarii
1787 senast utsatte 2 still, erhälla hvad till föda för en
Person om dagen oumgängeligen erfordras, ty och dä
ä ena sidan ett i bröd utsatt underhäll e) är understa,
stadt minskning af prisernas förhöjning, och ä den andra,
bysatt Gäldenär synes för sitt uppehälle ej böra
rrhälla mindre än som af Kronan bestäs till föda för
dem hwilka äro för brott häcktade har Högste Domstolen
i underdänighet tilstyrkt nödigt bifall till Konungens
Befallningshafwandes undcrdäniga hemställan, sä
vlt i almänhet mätte sörordnas, att bysatt Gäldenär,
svm
Zov Den iz September.
som ej kan sig sjelf föda stall af Borgenären njuta,
utom det faststälda underhäll af 2 stilllagar Banco en
och en tredjedels mark mjukt bröd af sammanmalet
mjöl, eller des! wärdc, efter det pris, som mänateligcn
wid hwarjc Dpsättningshäckte af Konungens Bcfallning-hafwande
skulle utsättas, samt att, j händelse
Kongl. Majit framdeles skulle finna nödigt öka Traktamentet
för dem, som i Kronans häcktcn fbrwaras,
detsamma korde gälla för dem som i Dysättningshäckte
hällas och derunder ej kunna sig sjclfwe födan bestä.
Justltiä-Räderne äberopade sig härwid ywad
Högste Domstolen sälunda i underdänighet yttrat, hwaruti
Stats-Rädcts Ledamöter instämde med underdänig
hemställan derjemte, om icke Kongl. Majit dä frägan
anginge förändring af en stiftad Lag, skulle med anledning
af 8? § i Regerings - Formen i näder täckas
densamma för Riksens Ständer framställa.
Kongl. Majit befalke i Näder att proposition
härom skulle i likhet med ofwanbcrörde yttrande Riksens
Ständer meddelas.
In sistern krotocollc»
jb. k. kitell.
Utdrag af Protokollet, hällek i KonungenHögste
Domstol eller Jusiitiä Revision
Tisdagen ben 8 Augusti 1809.
S. O. Westor 1'urstkjssll föredrog i under-änighet
Kongl. Majrts BefallningShafivandes i Linköping
unberdäniga strifwelse den i9:de sistlidne 3ulii,
hwars
Den 13 September. 50 r
hwaruti,.jämte insändande af bysatte förra Handlanden
?. 'IHIboms undcrdäniga ansökning om förhöjning
uti det underhäll han, säsom af Borgenärer bysatt,
ätnjuter, underdänigst hemställts, akt dc personer, som
för skuld kysättaS och ej äro i tillfälle att sjclfwe förskaffa
sig födan under bysättningstidcn, mätte i likhet
med hwad Kongl. Maj:t den 2:dra sistlidne Maji
i Räder förordnat, angäcnde för brott häcklade personer
, i dagligt underhäll, utom de förut bestädde Lwä
skillingar, af deras Borgenärer ätnjuta, antingen irmark
bröd af sammanmalct mjöl eller ock wärdet deraf
efter det pris, som mänateligcn för Kronohäcktek
kan blifwa faststäld.
Högste Domstolen inhämtade härwid, atk genom
Allmänna Lagen i 8 Cap. iz Z. Ulsökningsbalken
blifwit stadgadt, att den Borgenär, som e) wisar,
det bysatt Gäldenär mägtar sig sjelf föda, skall till
honom gifwa fyra öre om dagen, hwilkct underhäll i
anseende till warupriserncs stegring blifwit, först den
Zo September 1761 för de i Stockholm bysatkc, ökadt
till Sex öre, därtill Tractamentct för brottslige, som
uti Kronans häcktcn höllos fbrwarade, dä äfwcn förhöjdes,
hwarefter genom Kongl. Brefwct den 2:dra
Februari! 1787 är förordnadt, att be i Lagen för bysatt
gäldenärs underhäll utsatte fyra öre skulle med
twä skillingar om dagen utgä; i likhet hwarmed detta
underhäll sedermera blifwit bcräknadt och erlagdt, intill
betz Kongl. Maj:t, genom Nädigt Bref den Zl
Augusti i8vZ särskildt för Gäldstufwu - Arrestanterne
i Stockholm förordnadt, att tre skillingar Banco borde
dem om dagen bestäS.
Nu emedan Lagens stadgande i 8 Cap. 18 §.
MsbkningS-Balken ofelbart äsyftar, att bysatt Gäldenär
-
M2 Den iz Geptemher.
när skall den tid han i häckte hälles och ej kan sig
sjelf nära, af Borgenären njuta det underhäll, som
till hans lifsuppehälle fordras, hwarfbre ock detta underhäll,
som Lagen i penningar utsätter, efter deraolika
förhäfiandt till warorne pä sätt berördt är, blifwik
tid efter annan förökt, men det i anseende till
waruprisernts stegring nu mera icke är möjcligt, att
för de genom Kongl. Brefwck den 2:dra Febr. 178?
senast utsatte Twä skillingar erhälla hwad till föda för
en person om dagen oumgäugeligcu erfordras; Ty och
dä ä ena sidan ett i bröd utsatt underhäll e) är unders
kastadt minskning af prisernas lörhöjniug, och ä den
andra bysatt Gäldenär synes böra för sitt uppehälle ej
erhälla mindre, än som af Kronan bcstäs till föda
fbr dem, hwilka äro för brott häcktade, tillstyrkte Hög.
fte Domstolen l underdänighct Nädigt bifall till Konungens
Befalluingshafwandcs underdäniga heniställan,
sä att i allmänhet mätte föro^dnas, att bysatt Gäldenär,
som ej kan sig sjelf föda skall af Borgenären
njuta, utom det fastställa underhäll af Twä skillingar
Banco, mark mjukt bröd af sammanmalet mjöl eller
dest wärdc efter dek pris, som mänatcligen tvid hwarje
Bysättningshäckte af Konungens Befallningshafwande
ikulle utsättas, sanik att, i händelse Kongl. Maj:k
frumdeles skulle finna nödigt öka Lractametttet för dem,
som i KronunS häcktcn förwaras, detsamma borde
gälla för dem. som i Bysättningshäckte hällas och derunder
r) sjclfwe kunna stg födan bestä; Och skulle
delta ärende hos Kongl. Maj:t k underdänighet anmälaS.
In stäem krotocolii
l.. k. Kisel!,
Remitterades till Lag«Utssottel.
Herr
Den iz September» zoZ
Herr ? k A m , kekr. I anledning af
Eillstugufängar och Arrcstanter j allmänhet, fär jag
ödmjukast förcflä, att med denna Kemist till Lag,
Utskottet äfwen fär ätfölja en begäran, att Lag-Utskot,
tet behagade utarbeta ett förslag, huru alla flags fän,
gar icke endast kunde fä förökade wilker, i anseende
till boning, skötsel och föda, utan äfwen huru de kunna
blifwa meka npttiga medlemmar i Staten. Jag
har nu för nägra är warit utan alla Utländska Tidningar,
och Journaler, men förut wet jag, att sädane
inrättningar redan wörö började i America först, och
jag menar att det äfwen widtagits i Hamburg. Fän,
garnc i de Förenta Materne j America betunga nu
mera icke Staten eller Riket med den minsta penningeNtgift:
dsras eget arbete häller dem, icke endast med
kläder och föda, utan danar dem med detsamma till
ktt mera anständigt upförande för framtiden och redan
i fängelset, dä man deremot känner osällheten af wära
fängar, hwilkas seder och ätbbrder nogsamt anklaga
icke endast dem, utan snart alla de af Ost, l
hwilkas förmäga det kunde wara, att förbarma stg öftter
mcnniskoflägtet i dest aldra uslaste wilker.
Åtskilligt af Ridderskapet och AdelnS Ledamö
ter
hördes härtill pttra sitt bifall,
Denna af Herr TKsm gjorda motion skulle
särskildt till Lag - Utskottet remitteras.
K
Herr Grefwen och Landt-Marskalken.
Dä jag i anledning af de discourser,
som hoS Högloft. Ridderskapet och Adel» den ii:te l
denna
Z04 Den 1Z Geptember
-
denna mZnad förefölls, rörande rättkgängsfrägan kmellan
Tull-Arrcnde-Oi; rctionens Ledamöter sch Öfwer»
Directenrcn Lrevvssmökien, samt den scdnares ger
nom trycket utkomna till Kongl. Maj:t i underdänighet
st^lde skrifter, efter mitt dä gifna löfte, under,
rättade Ordföranden i Tull-Oir clioncn Hans Cxcellencc
Herr Ofwer-Stäthällarcn Grefwe al om
Riddcrskapcts och Adelns önskan, har Hans Exccllence
icke allenast af mig begärt att erhälla ett fullständigt
Utdrag af Ridderskapets och Adelns Protocoll i detta
ämne, med alla detsamma rörande dictamina för att
erfara hwad af honom äffas; utan ock förklarat, att
haa derefter med möjeligaste första wille skrifteligen in,
för Riddcrskapct och Adeln uplysa sammanhanget och
beskaffenheten af detta mäl. Hwad äter angär Under,
Stäthällarcn Ifiljenkpsrra, sä fär jag den äran tilkän,
nagiswa, att jag ej ännu haft tilfällc träffa honom,
hwilket likwäl med första skall ske, hwarcftcr Högloft.
Riddcrskapct och Adeln skall erhälla del af dctz 'war.
Beträffande den af Hans Exccllence Herr G rkwe sk
gjorda begäran, rörande del utur P oto,
collet af hwad deruti honom rörer, lärer Höaloff. R>^,
Lerskapct och Adeln finna med billigheten fullkomligen
Lfwe'ensstämmande, att denna begäran bewilja, i följe
hwaraf fista Istsni-Protocollct torde fä justeras.
Bifölls.
Friherre 8 raeI von kckoI! st § rn,
Oorfftrt ImstvlA, yttrade fig ej weta af hwad anled»
ning Hans Excellcnce Grefwe sk begärde M
af Protocollct. Friherre 8rsö! trodde, att meddclan,
de af Iranlumter af Protocoll. förda hos Ridderska,
pet och Adeln hade aldrig warit brukligt och tilsty kte
för
Den iZ September. 305
för sin des, akt ett Utdrag blott rörande sjclfwa beslutet
skulle Hans Cxccllence Grefwe sk LlZZIss bewiljas.
Herr IinFkpor Lersik, och Friherre
Legerström, ^»coir, trodde, att sädane Irankumter
icke kunde nekas nägon, i hwad honom personligen rörde
och crindrade att till ett wägrande häraf wore sä
nipckct mindre skäl, som Protocollct ändä blefwe trpckf.
Grefwe ^törner, ^siolpb Lörsn, instämde
häruti, tilläggandes, att det som kunde tryckas
kunde äfwenwäl afskrifwas.
Riddcrskapet och Adeln förblef wid sitt gifna
bifall, att ledina Hans Excellcnce Grefwe sk LZZlss
af Protocollct del, i anledning hwaraf
Protocollct för ben ii:te September justerades.
Herr d§orsien8toIpe, kristers. I
anseende till en här hos Riddcrskapet och Adeln wäckt
fräga, rörande Tull-Directioncns olagliga och obilliga
fbrhällande, i allmänhet, men i synnerhet emot betz betjening,
anhölle han att denna fräga mätte till under,
sökning remitteras till nägot af Riksens Ständers
Utskott.
Grefwe Oo k na, ^uZust, anhöll om
tilständ, att med de andre Skändcn fä'communicera
sitt i sista kleno uplästa Memorial.
Bifölls.
Grefwe O e In 6 srsi ie, ^scol,, yttrade
sig för sin del ej kunna tilstyrka, att Ridderskapet
tredje Band. N:o 40, 41. och
306
Den September.
och Adeln kill öfwei läggning och beslut uptoge Herr
bloröenstolpes gjorda motion, emedan yo § Regerings
- Formen tydeligcn fö! döde Riksens Ständer att
ingä i pröfning om Corporakioners föl hällande», eller
wcrkställighctcn af någon Lag, författning eller inrättning.
Herr Grefwe» och L a n d t - M a rsk
alken tilkännagaf att han ansäg detta mät, säsom
emot Regerings - Formen siridande, icke kunna ripka
gas.
Herr lsiorsienstolpe, ^nsiers, anmärkte
det han r) ansäg Tull-Directloncns Författningar
mera oföränderliga än andra EmbetS - werk-, och
att det more i högsia grad obilligt att säsom denna
Oirection gjort, sticka sin Betjening efter behag kring
alla Landsändar.
Friherre 8 tse 1 von llo 11stein,
Lorin? Lu6viA. Dä Ridderstapet och Adeln bifallit
att Hans Excellence Grefwe sk l^Zlss stulle erhälla
Irsnkumt ur ett hos Ridderstapet och Adeln fört Protocoll,
tror jag att sädant är en sak, hwarpä rrempel
förut icke kan upwisas.
Icke betz mindre, sedan Ridderstapet och Adeln
detta bifallit är det Lag. Men sedan detta beslut
blifwit fattadt anhäller jag att detta Protocoll mätte
intill det af Herr limm uplästa Memorial, genast befordras
till trpcket.
BegärdeS pä bordet.
Hans Exccllence Herr Grefwe
Wacktmeister, Llaes. I sista klenum uplä
ste
-
Den iz September. M7
ste§ ett Memorial, hwarutl följande ord funnoS: "Genom
tryckta handlingar har allmänheten blifwit underrättad
om 2:nc mäl, som wäckt »llmän upmärksamhct,
och synas wara mot Lagar och rättwisa behandlade.
Det ena angär Grohhandlarcn ^okn ttall m. nr Jag
tilstär mig wara surprenera!», om Riksens Ständer
skulle befatta lig med ca arfssak, och säledes fbrblanda
densamma med sädana, som anqä EncbctSfcl. Jag fär
derutom den äran lemna Högloft. Riddcrskapet och Adeln
ben underrättelse, att dea arfssak hwarom här
är fräga gätt sin lagliga wäg, att densamma redan
tvid twänne Domstolar är till min kördel afgjord och
ligger nu till fluteligt afdbmmandc hoS Konungen.
Grefwe Doba a, ^u^ust. Dä jag wägade
inför Riddcrskapet och Adeln micka denna fräga,
tvär det ej derföre att jag ansäg mig kunna understä
mig tala för nägon, eller anse mig för Domare, emedan
endast Lagen i hwad sak som hälst bör tala; men jag
tyckte att det war ett nog extcnderadt bruk af wär
tryckfrihet att genom ströskrifler sädane som nu tid efter
annan utkommit, angripa oskyldiga människor utan
att bli Slagda bcwisa sina anföranden, och det är allenast
detta jag wille hafwa ben äran att för Högloft.
Ridberskapet och Adeln ödmjukeligen förklara.
Hans Excellence Herr Grefwe
VVncktmeister, LIse8, yttrade sig ej hafwa
trsdt att Grefwe Ookns skulle wilja föra nägon talan
emot honom och more Hant Excellent? sä mycket
mera dertfwer surprenera!», som Grefwe Dokås more
hane slägting och män.
Grefwe klorner, 6or?m. Dek
fom nu HoS Ridderffapet och Adeln förefallit öewittna
san
-
M8 Den iz September.
sanningen af hwad jag förut haft den äran anföra,
att en Lagstiftande Corps icke är qualificerad att befatta
sig med cnskildta ärcnder. Det är Principer,
Grundlagar, allmän Lag, Hushälls - författningar,
Allmänna Inrättningar, hwarom de äro fullkomligen
behörige att i pröfning och öfwcrwägande ingä. Det
är ock i grund af denna min öfwcrtpgelse jag för plira
ben önskan, akt när Hans Exccllcncc Herr Grefwe
»k nu erhällcr den del han ästundat af
Riddcrskapets och Adelns Protocoll, han icke derföre
niä inkomma till Ridderskapet och Adeln med nägon
förklaring öfwer sitt fbrhällande. Ridderskc.pe't och Adeln
kunde i det fallet fä anseende af en Domstol, och det
wore lika stridigt mot Dest bestämmelse, som RiksStänd
och Vest afsigt för det närwarande. Riddcrskapet
och Adeln har endast önskat ^wcla, att saken
wore tvid »vederbörlig Domstol anmäld, och det är af
dest Beslut, som Ridderskapet och Adeln önskat fä del.
Herr kLKImaa, Otto krestina, upläste
följande till Protocollet:
Ödmjukt Memorial!
Dä hwarje Författning bör äspfta allmänt wäl,
ej nägon enskilds winning pä Allmänhetens bekostnad,
hwilket senare fbremäl tpckcs wara grunden till den af
f. d. Konungen till Kongl. Kammar - (kollegium utfärdade
Nädiga Skiifwclse af den 26 Januarii 18O8»
som bewiljar hans.Excellence, Presidenten m. m. Herr
Grefwe ak O^Zias undcrdäniga hemställan, att 16
Banco skola säsom Insinuations - penningar erläggas
för wärst till (kollegium ingifwcn skrift; sä tpckcr jag
det instämmer bäde med billighet och rättwisa, att en
sädan
Den iz September. 309
sädan mot sunda förnuftet stridande Författning upphäfwcS.
vet synes annars som den rättsökande skulle
nödgas betala portpcngar för inträde i rättwisans heliga
Tempel; och om, säsom )ag pä detta rum ofta
hört nämnas, prcjudicater äro eller kunna blifwa far,
liga; sä tror jag detta just wara ett sädant farligt
prejudicat, som icke en gäng bör kunna finna beskydd
i ben mägtiga fördomen praxis.
Att f. d. Konungen icke kunnat inse de miss,
bruk, som ofwanförmältc Kongl. Bref gifwer anledning
till, lärer ingen förundra stg öfwer, tp man kan
icke en gäng förmoda, att en Regent skall blott af egcn
urssillning kunna fullkomligen känna alla styrelsens
grenar. Han mäste i ätskilliga fall förlita stg
pä de högre Embctsmän, som närmare med hwarje
del äga befattning, hwilka dä böra meddela sanna och
owäldiga upplysningar samt afräda hwad en Konung
är i begrepp att misstaga stg uti, i stället för att
sjelfwe utwerka en sädan bäde orimlig och lagstridig
Författning. Men grunden till denna, säsom andra
för Allmänheten och serdeles för ben mindre bemedlade,
tryckande Förordning, torde lätt kunna igenfinnas,
dä man betraktar dess egenskap, att endast härigenom
wara nyttig, och important för någon.
Om högloflige Ridderskapet och Adeln lika säsom
jag finner skäl till, att hoS Kongl. Majit göra underdänig
hemställan om ofwanbcmälte Kongl. Bress
uphäfwande; sä torde Economiä- och Beswärs - Utskottet
härom böra höras; och fär jag dä i ödmjukhet anhälla,
at^ detta mitt Memorial mätte till nämnde Utskott
blifwa remitteradt, hwarsm Herr Grefwcn och
Landt-Marskalken täcktes göra proposition.
Begär
ZIO Den !Z September.
Begärdes pä bordkt af Herr Gotlieb, Larl
^recirlc.
Herr ? s i m s r> tilkade derefter mundteligea,
art om Hans Ercellence Herr Grefwe sk
äfwcn af delta hans yttrande wille hafwa del, hade
han ingen trag deremot att päminna,
HerrskVVinc;är6, josian Oi6ric, upläste
följande skrifteliga anförande till Protokollet. Underrättad
derom, att en wärd Ledamot projecterat ett
framdeles förminskande af Armäcn, fär jag ödmjuke»
ligen anhälla hos Herr Grefwcn och Landt - Marskalken
samt Riddcrskapet och Adeln, att som förmodligen
den wärda Ledamoten et utan fullkomligaste kännedom
af siken, wägat förestä en minskning i ett hitintills
otillräckligt antals han mätte anmodas uppgitwn en
dekence-Plan för Swerige med ben ätcrstäende delen af
Armeen, och härigenom sättas i tillfälle, att pä ett
utmärkt sätt gagna ett enligt betz och wär bfwertygelse
i sanning olyckligt Fädernesland. Min egen öfwertygelse
i denna sak, ehuru af ringa wärde, »ägar
jjag dock med tillförsigt yttra, nemligen att den wärde
Ledamoten med samma skäl samt tifwad af samma upplysta
nit kunnat korsa öfwer hela Armöen; ty antingen
böra wi äga en Krigsmagt, som kan beskydda,
och ej i farans stund till flcradubbla antalet behöswer
förstärkas eller böra wi äga ingen. — Den säfängan
att som Hamburg och LäbcL till äminnelse af ett förlorat
wälständ, bibchälla en Trouppe utan anwändande,
skall likasä litet freda otz som dem frän mitzhandlingar.
Jag fär sälcdes conformera mig, ehuru sent,
med dm wärde Ledamoten, dock med det tillägg, att
Den lZ September.
sä wida han ef äger en tillförlitelig Oefence-Plan och
will meddela oss den, hela Armäen mätte pä dess och
mine anförde skäl indragas. Wi sällas ätmiustone
derigenom i ett afgjordt förhällande till wära Gran»
nar, samt mbjligtwis nägon gäng i nödwändighct att
formera ett med wärt läge öfverensstämmande försvar.
Begärdes pä bordet af Herr Lock, Lorsttx
I^uäviZ.
Herr Lergbmnn, ^mbrostu8 käsgnuz,
llpläste till Protocollet följande: Pä en tid dä Äker
bruket
i Riket sä betydligen förbättras och utwidgas,
är nödigt till dess widare upmuntrande, att för Landtnianncn
lätta afsättningcn pä den Spanncmäl hans iboghet
kan lemna honom till afsalu. Utom nägra fä
Bergslags - orter, är det egcntcligcii i Städerna som
säden beqwämligast och snarast skulle kunna fbryktraS.
Men dä desse, hwilka erhällit deras Donationsjord
endast för Tobaks - Plantering , Lin - och Hamp-säde
samt Färgämnens framskaffande, i stället ätminstone
de fläste och till större delen, anwända dem till van»
liga Sädesslag och Höafkastning, sä att utängen Stadsbo
afbärgar Spanmäl och Hö, icke allenast till hela sitt
eget behof, utan ofta derutbfwcr till försäljning; skall
Landtmanncns afsättning dcrä nödvändigt derigenom
blifwa mpcket förminskad. Det är en känd sanning,
att en äkcr, som producerar Tobak eller nägon annan
af förberörd? växter, gifwer betydligen större revenue,
än om den besäS med Räg eller Korn. Sälcdcs skulle
Städerna sjclfwe winna, om de nyttjade deras Donationsjord
efter dess ändamäl, och Jordbrukaren äf»
kvm derigenom fä m bättre afsättning pä stn säd och
Z12 Den 12 September.
sitt fourage, samt Riket i allmänhet göra en högst betydlig
besparing af de summor, som nu ärligen betalas
till Utländningen fdr Tobak, Lin, Hampa och
Färgämnen. Högloft. Riddcrffapct och Adeln fär jag
derföre j ödmjukhet underställa, om icke nägon kraftig
Författning borde widtagas, hwarigcnom Städerna
blefwo förbundne att anwända deras donerade jord
efter den afsigt, hwaruti ben blifwit dem uplätcn och
missbruk härwid säledeS förckommaS.
Remitterades till Allmänna Bcswärs - och Economiä
- Utffottct.
Friherre bjerta, -^xel, uplästc ett
Memorial sä lydande: Som Högloflig! Ridderffapet
och Adeln för nägra dagar tillbaka ät mig updragit
den äran, att pä Deras »vägnar bfwcrwara och bcwtttna
den för detta warande Konungens Boupteck,
ning, och därwid Högloft. Ridderskapcts och Adelns rätt
pä allt sätt bewaka och iakttaga; sä har i anledning deraf,
jag tillika »ned irenne öfriga rcspcctive Med-Ständcn,
därmed redan gjordt en början öfwer nägon liten del
af detta wigtiga Opus. Jag har därwid funnit, att
dä frägorne om det gamla ordet: Mitt och Ditt för
af- och tillträdare uppstått, ivid alla ännu förekommande
Sterbhus - Articlar, billigheten tvid granffningar
deraf nägorlunda stätt att erhälla: Men i samma
mohn som Louptcckningen framffrider, lära Ständerna
fä närma sig till Gripsholm, hwarcst förmodligen
blir ett märkwärdigare fält, där anständig nit
förenad med »värdighet för Riksens Ständer, kräfwer
den djupaste försigtighet och all möjlig förtänka; och
som
Dm 1Z September. Z'Z
fom det berättas mig , akt pä de effcctcr som derstädes
af f. d. Konungen nu innchafwas, engen försegling
wid de§ nedstigande frän Thronell blifwit hwarkcn där
eller sedermera förrättad, utan att Konungen säledes
i närwarande stund öfwer allting af eff-cter rc. rc. äger
fri och obehindrad tillgäng» sä i Schatullen, som
Papper och Handlingar; ty finner jag mig för mia
del föranläkcn, att dels som okänd med den äran,
att utan Ordres och Jnstruttioner hemsöka andras
gömmor och dcrwid göra lönande bctragtclscr; dels
ewan wid konversation med de höga och förnäma,
dä man will weta deras förmögenhet, ödmjukast af
Högloft. Riddcrikapct och Adeln fär jag begära en sä
tydelig och fullständig Instruction samt föreskrift, huruwida
man fär gä i bctragtelsc öfwer de i f.d. Konungens
förwar tilläfwcntyrs befintlige Pcnningc-Summvr, Växlar
, ALsignationer pä Utländska Banquer, Actier
m. m. , Jouveler , Nipper, Pretiosa rc. rc. af dyrbarheter
; huru detta bör examineras, upptecknas , i förwar
tagas eller icke, huru noga och hwarest, i händelse
af förekommande anledningar, man äger rätt att
eftersöka och den noggrannaste visitation efter dylik Egendom,
som till äfwenkyrs kunde Riket tillhöra, och
nägorstädes i f. d. Konungens gömmor wara förwarad,
densamma wördsamligen utbegära och annamma,
samt i händelse af afflag frän Konungens sida pä de
framsatta önskningar, huru jag mig dcrwid dä fär
fdrhälla.
Högloft. Riddcrikapct och Adeln täcktes gracieust
häraf finna att man med mina principer ej kan tjena
twä Herrar, men, utan att där honorera sä wäl det
första Riks-Ständet som mig sjelf med plumpheter i
vtöfningen wid denna mig updragna förrättning, kan
jag ej annat än om en sädan Instruction ödmjuka
an
-
Z14 Den 1Z September.
anhälla; och slagtar wördsammeligen Höglofl. Ribdcrstapcts
och Adelns utlätandc till nästa kler-um pä
det nägon försummelse i mina stpldighcier icke mätte
mig kunna, i hwad stags framtid som häldst förtbräs, cl,
lcr answar för öfwcrdrifwen nit, mig sedermera drabba,
nndwikandcs jag förmodligen likasä dä ben osällhcten, att
som Deputerad af det första Riks - Ständct, finnaswailös
dä andra tala, och fä lof att ätnöja mig med
Sterbhus, FntrehcntcrnaS upgifter.
Friherre blyerts, tilläde att han an,
höll om Riddcrskapcts och Adelns Mständ att commu»
nicera sttt Memorial med de öfrige Respcctivc Ställden,
hwilkct
BiföllS.
Herr Grefwe» och L a n b t - M a rskalken
erindrade att en Justruction för Riksens
Ständers Ombud ivid Uptcckningen, redan förut wore
Lfwercnskommcn.
Friherre kkjertn inwände, att han icke
ansäge densamma tilräckclig, emedan deruti icke more
förescdt sädana fall, hwaruli upgifter möjligen skulle
kunna fbrwägraS.
Herr Landt-Marskalken upläste
derefter dek Protocolls - Utdrag af ben i September,
som innehöll föreskriften för Riksens Ständers Ombud,
och tilläde, att han tpckte densamma wara i de amplaste
termer författad.
Friherre Legerström, Jacob, yttrade
sig tro att fä snart ett af Riksens Ständers Ombud
-
Den iz September. Z15
bud sjelf ansäge sig bchöfwa en fullständigare Jnstruelion,
borde cn sädan icke kunna honom förwagras.
Herr Grefwe» och L a n d t - M a rskalken
proponerade all cn detaillcrad Jnstruclion
för Riksens Sländers Ombud wid upteckningcll af f. d.
Konungens egendom skulle utfärdas.
BiföllS.
Efter nägon korrt bfwerläggning rörande hwilket
Utskott borde fä befattning med förcstäcndct af denna
omständliga Jnstruction, bestöts att detsamma skulle
Expcditions-Uiskottct updragas, som ägde att til
nästa klenum med sitt Project dertill inkomma och
skulle ett Protocolls - Utdrag öfwer dejsa Ridderskapets
och Adelns beslut, under betta kienuin upsättas, justeras
och till de öfrige Ständcn skyndesamt afsändas.
Friherre Stael von Ist oII stein.
I förlcdne Isteno blcf min motion, rörande inhämtande
af kännedom i afseende pä nägon oläglighet i upgjfkcr
isrän Riksgälds - Contoiret till Dcwillnings - Utskottet,
lagd pä bordet. Jag anhäller nu att densamma
mätte komma till ventilation, ätminstone kan ett
Utlätande begäras af Riksgälds-Contolret rörande Betvillnjngs
- Summorne för Krut - och Socker - tilwerkningarne,
och derefter kan Ridderskapct och Adeln serskilt
prdfwa huruwida nödigt skulle anses att granska
Bewillnings-Upgifterna i det hela, emedan, innan man
säkert tvet hwad Bewillningen indrägt till Kronan, man
ej kan weta huru mxcket behdfwer af Staten bewikjas.
Herr
Z16 Den 1Z September.
Herr Grefwe» och Landt - Mar
skalken
proponerade att Stats - Utskottet, under
hwars Revision Riksgälds-Contoiret stär, mätte anmodas,
att af RikSgälds-Contoiret infordra uplysningar
rörande de förra ärens Bewillning pä Socker och Krutlillwerkningarne.
Ätskillige hördes härtill bifalla: men
Grefwe körner, Lael Labriel, yttrade
sig tro, att besia uplySningar ej kunde begäras af
Riksgälds - Contoiret, som endast cmottager de Bcwillnigs.
medel detsamma tilställaS; utan more det snarare
af Kammar-Collcgium, som med den speciella Upbbrden
har befattning.
Herr Landt-Marskalken yttrade sig
anse denna Herr Grefwe Nörners anmärkning riktig;
att det wore Kammar-Collcgium och isynnerhet Kammar.
-Rätten, som kunde lemna sädana uplysningar.
Herr von b^okk8ten, Lrlsnst, anmärkte
att för Sockret redpwiscs tvid desi stämplande,
och icke i Kammar-Ratten.
Friherre 8 t gö 1 von bloNstein.
Felet synes nödwändlgt böra ligga uti en af Z:ne omständigheter:
antingen hafwa ej medlen blifwit till wederbörande
Upbördsmän inbetalte, eller ock hafwa Upböedsmännen
dem icke insändt eller ock kan finnas en
tredje, som jag ogerna will nämna, men som möjligen
kunde drabba Riksgälds-Contoiret. Mig är icke
bekant hwilkcndcra af besia omständigheter kan wara
ben rätta, men saken synes förtjena upmärksamhet och
det beror af Högloft. Riddcrffapet och Adeln att afgöra
hwarifrän uplysningarne härom stola hämtas.
Herr
Den iZ September. Zt?
Herr Landt-Marskalken hemställde
om Riddcrskapct och Adeln ej skulle finna lämpeligt
att Stats - Unkottet inginge i pröfning af det sanna
förhällandet häraf.
Grefwe l) e I 3 6 a r 6 ie, ^scob. Jngm
kan ifrigare än jag önska alt Riksens Ständer mätte
erhälla uplysningar rörande de angifna origtigheterna,
pä de twänne Bcwillnings - Articlarnc; men jag hem»
ställer, huruwida ifrän Riksgälds - Contoiret dessa uplysningar
kunna bekommas. Hwad detsamma känner,
har det redan till BewillningS - Utskottet upgifwit.
Underrättelser huruwida dessa upgiftcr äro rigtiga äger
det ej, och kan icke äga.
Herr von Zckultrsnkeim, Oavick.
Jag fär anmärka, att Stats - Utskottet ej heller karr
wara i belägenhet att undersöka förhällandet med dessa
Bcwillnings - Poster. Seats - Utskottet har endast underrättelse
om Summorna, och ingen ting mera: utan
tror jag, som Herr Grefwe klörner, att KammarRätten
more det stället, hwarifrän dessa uplpSningar
borde äskås.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
hemstälde om Riddcrskapet och Adeln skulle
finna för godt att anmoda Kammar-Rätten om be
begärde uplpsningarS meddelande.
Hans Excellence Herr Grefwe
ku ut K, trodde att det wore Bcwillnings - Utskottek
hwilkct rätteligen tilkomme att indcgära uplysninzrr
frän Kammar-Rätten, samt om sä nödigt prbfwades,
ifrän flere andra Embctswerk; att sädant borde ske i
wänlig wäg genom Hof - Cant;lers - Cmbetet, samt fö.
restog,
Den iz September.
reslog, ertt sedan Bewillnings - utskottet d.sta uplysnin»
gar erhällit, detsamma mätte.med berättelse om rätta
sammanhanget med ofwanbcrörde upgifkcr upkomma.
Ä hwad Hans Exccllcnce Herr Grefwe s^uukk
fälunda föreslagit, gjorde Herr Grefwe» och LandtMarffalken
propositsn, hwilken
Bifölls.
Herr Ilram, kckrr. Den nära gemen,
skap Salpetter har med Krut ger mig anledning att
ödmjukeligen förcstä en tilläggning till hwad nu blif>
wik Bewillnings - Utskottet updraact. Med utgörande
af Saltpctkern eiler afgiftcrna för densamma är för,
hälsandet pä olika ställen i Riket, ganska skiljaktigt.
Jag har sjelf sett huru mycken oreda häruti räder.
Jag skulle säledcs önska att upplysningar äswcn mätte
infordras rörande Kronans upbdrd af Saltpettcr - till,
werkningcn, eller afgiftcr, som för Saltpettcr till Kro«
nan erläggas.
Friherre Ltael von kstollstoin
anmärkte, att här ej warit fräga om andra Articlar,
An för hwilka Bewillning betalas. Hit kunde Saltpettern,
för hwilken ingen Bewillning till Kronan erläggas
, icke räknas. Denna fräga wore altsä
af en annan beskaffenhet. Men om Herr
limm ästundade att en undersökning mätte göras, huru
pä mänga ställen tillgäs med Salpetter-Lefwrrerkngen
in natura eller i penningar, trodde Friherre
Ltsöl, att en sädan undersökning icke kunde wara ritan
sin nytta.
Efter nägon öfwcrläggning härom ansäg Ridderskapet
och Adeln denna fräga kunna afstadna, och
Fritzer
-
Den iz September. zrg.
Friherre 8tsri ätog sig, att häröfver till ett annat
kle:um inkomma med skrifleliga upplpSningar och
anmärkningar.
Justerades följande
Utdrag af Protokollet, hältet i NiddcrskapctS
och AdclnS klenuni den iz
September 1809.
Ridderskapct och Adeln bcflöt i anledning af
ett Memorial af Friherre lstjan», ^xe.1, att cn dctaillerad
Instruktion för Riksens Ständers Ombud wid
Uppteckningen af f. d. Konungens Egendom skulle ut»
färdas, hwari uttryckeligen borde bestämmas den äkgärd,
hwarigenvm drHa Ombud kunna komma till
fullständig och säker kännedom af alla i boet befintliga
tillgängar, sä i redbarheter, som Dokument af
hwad stag som hälst, och skulle Expeditions - Utskottet
anmodas, att till nästa klenum denna, pä Frthcrrre
Hjertås Memorial, grundade Instructivn projektera;
Och skulle dx öfrige Respektive Ständen wänligea anmodas,
att i detta Ridderskapets och AMnS beflut instämma.
tuprs.
Grefwe ^körner, Larl 6abriel. Flera
Memorial och Diktamina hofwa hindradt Herr Grcfwen
och Landt - Marskalken att föredraga älskilliga ärender
som ligga oafgjorda. Detta sätt att gä til wäsa
borttager mpcken tid. Jag fär derföre den äran
projektera, att Herr Grefven och Landt-Marskalken
ffulle behaga läta hwarje klem-dag anflä wid stora
-ängen i SkidvarrhuS-Salen en lista öfwer de mäl, som
den
ZM Den 1Z September.
den dagen komma att företagas. Sädan har Praxis
warit tvid de fordna Riksdagar jag bewistat, och spnes
mig böra leda till en nödig ordning och skyndsamhet
wid ärendcrnas afgörande. De Ledamöter som hafwa
Memorial och Oictamina att upläsa, finge dä serskildt
anmäla dem hos Herr Grcfwur och Landt»Marskalken
som icke lärer undcrläta att dem i fin ordning föredraga.
Jag underställer detta Herr Grefwcns och Landt
Marskalkcns
och Högloft. Riddcrskapcls och Adelns wldare
vmpröfwande.
Herr bl o r 6 6 n 8 k o I P6, ^nsters. Jag
ffulle wisst för min del instämma, hwad Herr Grefwe
körner behagat proponera; men fruktar att om ett
sädant anslag skedde samma dag, skulle det blifwa för
sent, emedan ingen dä kunde, förr än pä sista stunden
weta, hwilka saker förekomma, och säledes ej wara beredd
pä sitt yttrande. Men om ett sädant anslag skedde
ett par dagar före ett i?Iemum skulle det wHcrligea
kunna hafwa sin nytta.
Herr Er e swen och Landt-Mars
k a l k c n. Hwad Herr Grefwe körner, behagat förcsiä
om ett anslag öfwer förekommande ämnen skulle
utan twifwcl wara nyttigt: men att ett sädant anslag
skulle göras flere dagar före klamim tror jag föga skulle
wara möjligt emedan man ej altid kunde weta sä
längt förut, hwarkcn hwilka mäl wörö de angelägnaste
eller hwilka nya kunde inkomma.
Herr lölorsieristolpe, föreslog att ett
sädant anslag kunde dagen förut göras pä klubben.
Friherre Lesiei-Ztrom, ftgcob trodde
förslaget annars wara godt, men att likwäl af dey
anta
-
Den iz September. Z2l
antagande möjligen skulle kunna följa, att intet Memorial
eller Littänien kommc fram.
Grefwe dl örnar, darl (-abris! , klandrade
, att Friherre (Urström ej torde hafwa förstgtt
honom: Herr Grcfwcn hade sagt, att Memo
rial
och Oictamina skulle öfwcrlemnas till Herr LandtMarffalken,
som sedermera ägde att i deras ordning
föredraga dem.
Friherre Legerström inwände deremot,
att under sjelfwa bfwerläggningcn en sak kunde
komma i en människas tanka, och den kunde be»
hbfwa ex tempore pttras.
Herr Gr e swen och v a n d t - M a rskalken
heinställde, om icke till betz RikSdagL-Ordningcn
blifwit afgjord, man kunde företaga de hwi»
lande mälrn efter deras wigt och ordning.
Friherre Lraö! von Doilstsin
trodde att rätta regeln wore, att de hwilande mälcir
föredrogos i den ordning de inkommit eller blifwit lagda
pä bordet.
Herr von Lcbulsenbsim, Davig,
rinderställde, om icke detta ämne kunde fä afstadna
till betz Ridderskapet och Adeln kommc att företaga
RikSdagS-Ordningcn, eller ock att det mätte till Con»
stitlltionS«Utskottet remitteras.
Till det senare Alternativet ropades men
uppä Herr Grefwens och Landt-MarskalkenS proposition
bifölls, att frägan skulle blifwa hwilande.
Tredje Band. N:o 42, 43.
Z22 Den 13 September.
UplästcS följande
Utdrag af Protokollet, hället i Riksens
Högloft. Ständer- Stats - Utskott
den 12 September 1809.
S. D. Hos Stats-Utskottet hafira Herrar
Fullmägtige Uti Riksgälds - Cvntoiret anmält, att Commissariatct
derstädes till Herrar Fullmägtige inberättat,
huruledes hela General - Cahans förräd af brukbara
smärre Crcdit-Scdlar blifwit medtagit till utbyte mot
dylike fbrflitne Sedlar; Och i anseende hvartill Commihariatet
hemstält, om icke ny tillverkning af smärre
Credit-Sedlar till förväxlingens undcrhällande, mä
föranstaltas, och sämedclst i synnerhet vid mindre Summors
inlemnande, för Allmänheten och serdeles för
den mindre bemedlade Folkclahen undvikas den olägenhet
och tidsutdrägt, som Crcdit-Sedlarncs realiscring
i faststäld ordning skulle medföra. Och som under
öfwerläggningarne uti detta granlaga ämne betänkligheter
hos Herrar Fullmägtige skola upkommit;
sä hafva Herrar Fullmägtige häröfver begärt Statsutskottets
förordnande. Stats - Utskottet har härvid
inhämtat den uplysning, att Kongl. Maj:t, i anledning
af de är iZoz till Riksgälds - Wcrkets öfverseende
församlade Revisorers tillstyrkande, i näder tillätit
tillverkning af smärre Credit Sedlar till enahanda
behof, som nu är uti fräga; men hvilken tillverkning
under beha senast framflutne trcnne är kommit
att inställas, endast af den orsak, att behöfligt förräd
af brukbara Smäsedlar genom de uti Uppbörden influtne
alt hittils uti General-Cahan kunnat underhällas;
Och dä Allmänheten- beqvämlighet, genom den
af (kommissariatet fbrcstagne nya tillverkning af smärre
Credit-Sedlar kan befrämjas, utan att ben utelöpande
-
Den iZ September. 323
pande Credit-Sedelstocken härigenom pä nägot sätt förökas
eller Realisationen i ringaste mätto hindras uti
dess jemna och oafbrutna gäng , har Stats - Utskottet
för sin del icke funnit nägon betänklighet möta där»
tvid, att nya Crcdil-Sedlar pä 2 R:drs valeur och
derunder, till utbyte mot dykike fbrsiitne, uti Riksgälds
- ContoirctS C hor hällas Allmänheten tillhanda,
! fall Herrar Fullmägtige skulle prbfwa en sädan anstalt
nbdwändig; dock under det kraftigaste förbchäll,
att Credit - Sedelstocken härigenom icke i nägon mätto
kommer att förbkaS. Hwilkct Stats-Utskottet ansett
sig böra hoS Riksens Högloft. Ständer wördsamligcn
anmäla. Är och dag som förr jkrifwit stär.
Pä befallning
kröäelius.
Efter uppläsningen häraf hördes nägon begära
betta mäl pä bordet; men
Herr Lckulrenbeim, Osviä, anmärkte,
att detta ämne wore endast sst nomism medbelt,
och att detsamma säledes ej behöfde hwila pä bordet.
Grefwe körner, Aäolxb 6öran, yt,
trade sin önskan, att det genast till afgörande mätte
företagas.
Hans Excellence Herr Grefwe
kuut k förenade sig i denna begäran, emedan det
wore wigtigt att saken snart afgiordcs. Det wore ej
StatS - Utskottets mening att tillstyrka nägon ökning
af Riksgälds Credit-Scdlarne, utan endast ett Utbyte
genom nya Sedlar i stället för gamla fbrflitna, till
Allmänhetens tjenst. Denna anstalt, att ingen mätte
-
A24 Den rz September.
te lida en oförskyld förlust, ansäg Huns Cxcellencc e)
böra möta nägot motständ. Hans Epccllence hemställde
derföre hoS Ridderskapct och Adeln, om det ej skulle
kunna tillätas att mälst nu uploges och afgjordcs.
Hepr Ksuterbzelm, (Usel, inwande,
att dä det redan wore begärdt pä bordet, borde ej wis
dare någon öfwrrläggning derom nu äga rum.
Åtskilliga HLrdcs härwid crindra att, om dea
Ledamot, som begärt saken pä bordet dcrifrän afstode
, kunde ingen ting hindra dest afgörande.
Herr XlinZspor, 6ercit, som tillkän--  nagaf, att han begärt frägan pä bordet, men nu
medgäfwc dctz upptagande till öfwcrläggning, förklarade
att han för stn del wille bifalla Stals - Utskottets
förslag, med det uttryckcliga förbehöll, att Riksgälds-Sedlarncs
numcrairc ej mätte fä ökas, utan
endast det antal nya Sedlar tillwcrkas, som till utbyte
af gamla förflitna bchöfwas.
Anmärktes, att sädant hade Utskottets tillstyrkande
warit.
Herr Grefwcn och Landt-Mars,
ka k ken gjorde derefter proportion till bifall pä
Statt - Utskottets Protocolls - Utdrag, med upprepande
af det af Herr klinZlxor gjorde förbehöll, hwilkm
bifölls.
Upplästes följande;
Utdrag
^ Den iz September. 325
Utdrag af Protocollet hältet hos Rikets
Högloflkge StändcrS Banco - Utskott
ben 4 Sept. I8O9.
S. O. Till följe af de Rcspcctive Ständens
under den is, 24 och 29 sistl. Augusti till BancoUtskottet
mcddclte Remitz, atl, i anledning af Herr
BiskopenS och Commendeurens, Friherre I^ucivig öclörners,
under den is Augusti i Högwördlge PresteStändet
gjorda anmälan, rörande en i B-rnco-Utskottel
framställd Proposition till votering, sig om sa»
kenS fbrhällande yttra, samt af de i detta mäl framställde
Propositioner lemna de Rcspcctive Ständer» del,
ansäg Högloft. Banco-Utskotket sig, till fullständig upplysning
i det ena och andra, böra till de Rcspcctive
Ständer» härhos wkrdsamllgcn bfwerlemna Banco-Utskottets
Protocoll, bäde för den 14 ststl. Augusti och
för denna dag, ofwanbcrörde ärnne angäcllde. Är
sch dag som för skrifwit stär.
Efter befallning
erl. kstelsinAius.
Transumt af Protocollet hället i RiketHögloft,
Ständers Banco - Utskott
den 14 Augusti 1329.
Högloft. Ridberskapct och Adeln hade under d.
L6 och 27 sistl. Juli» till Banco - Utskottet remitte,
rat twänne till Protocollet afgifna yttranden: det
ena af Ryttmästaren Herr Grefwe ^xel kstumilton,
erch bet andra af Majoren Herr Friherre ^acob Le>
äerström.
Herr
Z26 Den 1Z September.
Herr Grefwe Amilton hade anfört följande:
(Se Andra Bandet sidan 129).
Herr Friherre Österströms Dictamen till Högloff.
Ridderskapcts och AdclnS Protocoll war af följan,
de innehöll:
(Se Andra Bandet sidan 446).
Och wörö begge förberirde Dictamina af Högloft.
Banco-Utskottet lörwiste till dest Kansli,Afdclnings
utlätande, som till betz nu uplästa Protocoll för d. 7
i denna mänad, öfwer den delen af Herr Grefwe ksiarniltcws
Memorial, som angör Herrar Banco-Fullmägtiges
Protocoll för d. iz Mars inncwarande är, ansett
sig till Banco - Utskottets klenum böra inberätta,
det Kansli - Afdelningen hade funnit hufwudsakliga innehäöet
af berörde Protocoll redan wara upgifwet i
den af H. K. H. Hertigen, tills widare RikS-Förestöndaren,
wär nu »varande allernädigste Konung, afgifne
och pä Rikssalen d. io ststl. Majt inför Rikets Ständer
upläste berättelse om Rikets styrelse sedan Riksdagen
är 1800; men att, i händelse Rikets Högloft.
Ständer skulle Munda kunskap jemwäl om de mindre
omständigheter wid detta för Banco-Historien märkliga
tillälle; sä innefattade detta Protocoll ej nägot som
inom Banquen hemligt hällas borde, och följaktligen
företedde sig e) nägot hinder för detsammas allmängörande,
om Rikets Högloft. Ständer finna för godt att
derom befallning utfärda.
Herr R etor 8'Iverstolpe fann sig, isynnerhet
af z:ne skäl, böra tilstyrka berörde Protocolls tryckning.
1:0 För att derigenom lemna allmänheten full kännedom
-
Den 13 September. 327
dom af ett ärende, som genom ofullständiga och mimdre
pälitliga rykten och berättelser wäckt en oroande
upmärksamhet; 2:0 Att Herrar Banco-Fullmägtiges för,
hällande ivid berörde tilfälle, mätte fä winna ett förtjent
allmänt afseende; och z:o Att af en fullständig
uplpsning om ben fara, som dä hotade Banqucns sjelfbeständ,
nödwändighcten att för framtiden alla dylika
inflytelser förebygga, mätte finnas än mera pätaglig.
Pä gjord proposition af Herr Grefwe» och
Ordföranden blef Kansli - Afdelningcns ofwan anförde
hemställan, rörande ben delen af Herr Grefwe blamiltons
Diktamen, som angär Herrar Fullmäktiges Protokoll
för den iz sistl. Mars, af Högloft. Banco-Ut,
skottet bifallen.
Ofwanberbrde dag hade Herr Majoren Friher
re
Lesterllröms till Kansli - Afbclningens utlätande remitterade
Diktamen ber under öfwcrwägande förewarit.
Herr Borgmästaren LZZe hade dcrwid anfört,
dek ansäge han för stn del det ämne Friherre Lester
tiröms
Diktamen innehäller, c) ytterligare kunna komma
under Kansli-Utskottets öfwerläggning, dä Utskottet
e) allenast längt före detta sig i ämnet yttrat, utan
ock, dä detsamma redan blifwit i Högloft. Banco-Utskottets
klsnum genom votering afgjordt.
Herr Majoren keutersckölö hade funnit, att
dä ett Riks-Ständ behörigen remitterat berörde Diktamen,
kunde Banko-Utskottet ej undgä att beröfwer utlätande
afgifwa.
Sedan samma Diktamen blifwit upläst, hade
Herr Grefwe» och Ordföranden till öfwerläggning under.
Z28
Den iz September.
dcrstälk, hwad xtkrande till Banco-Utskottcts klenurn
borde afgifwas, i anledning af den deri begärda tryckning
af Protocollcr?
Herr Biskopen m. m. Friherre körner hade
pttrat: att som förcwarandc ämne iKansii. Afdelningen
redan förut blifwit uptagit och i Högloft. Banco-Utskottet
in kieno afgjordt, sä kunde bfwcrläggning nu
derom sä mycket mindre ske, som nägon ändring eller
uprifning i Utskottets redan tilförene tagna beslut ej
kunde kvrama i fräga. Men dä det nu föreroarandc
Diktamen blifwit till Banco-Ulskottct af ett Riks Ständ
rcmittcradt, tilhörde det owcdersägligen Utskottet att
dcröfwer utläta sig. Om tilsiyrkan till detta utlätande
kunde sälcdeS Kansii-Afdelningen ventilera. HerrBiskopen
och Commendeuren ansäg för sin del, att
Protocollcrnc icke i hela deras widd wörö af den beskaffenhet,
att de borde upgifwas, emedan de äro inblandade
med kalkulcr, som uptaga Banqucns finanrlcla
förhällande, och om de äler siyckewiS upgäfwos,
skulle derigenom undandöljas grunder för tagna besiut,
som ofta med Banquens finaiiciela tilständ ägde den
närmaste gemenskap. Herr Biskopen och Commendcuren
ansäg Ulskottct lill denna wägran äga allt erforderligt
stöd af 86 §. i RcgcringS-Formen, som bjuder:
Ej mä tryckaS Banco - och Riksgalds-werkenS
protocol! och Handlingar, rörande ärenden,
hwilka böra hemliga hallaS; och Utskottet hade
redan, före detta, pröfwat det i frägawaraiide wara
af sädan beskaffenhet.
Herr Majoren Friherre Lesierxtröin hade an,
märkt, att till de Banco-ärenden som böra hemliga
hällas, e) kunde räknas andra än de, som updagade
BanquenS rrela fonds förhällande till deh^utelöpande
Sedel
-
Den, iZ September. 329
Sedelstock; men att Protocollcrnc rörande fbrändringen
af Rcalisationsplanen ingenting sädayt innchöllo.
Herr Advocat-Fiscalen paleman hade yttrat stg
att just detta förhällande emellan rccla fonden och Sedelstocken
röjdes klarligen i de ivid Protocollerne i detta
ämne fogade kalkuler, hwilka till ett opartiskt bedömande
af wälet i hela dest widd, ej borde frän äskade
upgiftcn i sädant fall uteslutas: och hade Herr AdVocat-Mcalen
sälcdes föreslagit, att i Banco-Urskottets
till afgifwande utlätandc öfwer jfragawarande Remis!
mätte införas: att frägan redan bos Högloft. Bancotttskvttct
förcwarit, men blifwit afflagcn pä den grund
att Utskottet funnit Potocollerne wara af den beskaffenhet,
att de ej borde göras allmänna.
Herr Prosten Doctor klorön hade yrkat, att i
det, rörande detta ämne, fattade Beslut, ej nägon ändring
mätte företagas.
Hwareftcr Kansli-Afdclningcns samtlige Herrar
Ledamöter förklarat sig fördlifwa wid det deras Protocoll
för d. 16 ststl. Junii innchällcr; och dcrpä bcslutit:
att till Högloft. Danco-Utskottcts plenum hem,
ställa, om icke i Banco-Utskottets till afgifwande utlä»
tande wä andragas: att de omständigheter rörande den
skedda förändringen af 1800 ärs Ständers faststälda
Realisations-Plan, som förenämdc till Banco-lltskotket
remitterade Mcmorialer innehälla, hos Utskottet till noga
öfwerwägande förcwarit; och att Utskottet, enligt
kleni-Protocollct för d. 22 ststl. Juni, funnit desamma
wara af den beskaffenhet, att Utskottet, jemte anmärkning
till Fullmäktige, dessutom trott stg böra anmäla
händelsen inför dess respcciive Principialer i den
beräl
-
330
Den iZ September.
berättelse, som till Rikets nu församlade Ständer af
Utskottet kommer att afgifwas.
Kansti-Afdelningens pluralitet hade förut under
d. 16 sistl. Juciii om följande beslut sig förenat; att
till Högloft. Banco - Utskottets kleman, inberätta, det
Kansti-Afdelningens spnnerliga upmärksamhct warit fästad
pä Herrar Fullmäktiges ätgärd wid ben af Kongl.
Majit i nädcr anbcsalda förändring af IZOO ärs Ständers
utfärdade Realisations-Plan, i allt hwad som
rörde Fullmägtiges rättighet till ben förändrade Planens
iwerkctsättande. Härunder hade wäl förekommit KanslUAfdelningen,
att ben af Ständernc antagna Realisations-Planen
blifwit, genom Banco-Utskottets Reglemente,
till Herrar Fullmäktiges nogastc efterrättelse
öfwerlemnad; men deremot ä andra sidan, att samma
Reglementes i och 24 §. §. gäfwo nägon anledning
till jemkning efter sig företeende omständigheter; och
ehuru Kansli »Afdelningen funnit, att Herrar VancoFullmäktigc,
i stöd af sina Jnsiructioners ordalydelse,
icke bordt deri ingä förr, än de gjort kraftiga undcrdäniga
föreställningar emot den af Ständerne bestulne
Rcallsations-Planens förändring; dock, i anseende dertill,
att Banquen genom förändringen ingen skada,
utan twärtom gagn, blifwit tilskyndad, och Herrar
Fullmäktige dertill warit föranledde af Konungens nä»
diga önskan, grundad pä tre RiksStänds i underdänighet
gjorda öfwcrlätandc, om hwars gällande kraft af
Lag för Banco »Fullmäktige de icke ägde att j nägon
pröfning ingä; och dä derutom hela Rikets bätnad warit
förknippad med antagandet af den förändrade RealisationS-plancn;
sä hade Kansti - Afdelningen endast
trott sig böra. tilstyrka en anmärkning till Herrar
Banco-Fullmäktige för deras afsteg ifrän Författningarncs
bokstafliga rnnchäll. Derjemte och pä det ett
dylik
Den iz September. zzl
dylikt afsteg i en framtid e) mätte komma att öga rum,
skulle till Högloft. Banco - UtskottetS klenuua hemställas,
om icke en noga bestämd föreskrift för Herrar Full--  mägtigcs ätgärdcr borde utarbetas,
' Efter förcgängcn öfwerläggning under d. 22
sistl. Juni, samt öfwcrwägande af Kansli-afdelningen
i berörde delar gjorda hemställan, war, i anseende till
en deröfwer inom Högloft. Banco-Utskottet fortfarande
skiljaktighet, följande proposition till votering, med flutna
sedlar, af Herr Grcfwcn och Ordföranden framstäld:
"Ocn som bifaller att med förklarande, 4:ct
Banco-Zullmäktigc, j stöd af föreskriftens lydelse, icke
bort i Realisationen ingä, förrän de hos Konungen
gjort kraftig föreställning emot förändringen af den
utaf Rikets Ständer faststälde Realisations-plan, anmärkning
blott i detta afseende mä Fullmäktige meddelas,
för det skedda afsteg ifrän FörfattningarneS bokftafiiga
innehäll; men detta förhällande icke dehmindre
bör ingä i den slutliga berättelse Banco-Utskottet till
Rikets Ständer om Banco - förwaltningen afgifwer:
skrifwer Ja. Oen det ej will: skrifwer Nej. Winner
Nej, kommer en fullständig berättelse om detta ärende,
sädan Kansli - Afdelningen uprättat, ätföljd af
hwad i Banko-Utffottet derom blifwit yttradt, att genast
ifrän Banco-Utskottet lill Rikets Ständer öfwcrlemnas,
till den ätgärd derwid, som de kunna lämplig
anse."
Efter förcgängcn votering bcfans:
Inom Hederwärda Bonde-Ständet 4 Ja. 4 Nej.
Inom Wällofl. Borgarc-Ständet 9 Ja.
Inom Högwördiga Prcst-Ständet 9 Ja.
Inom Högloft. Ridderjk. och Adeln 2 Ja. 10 Nej.
Til!
Z02 Den !Z September.
Lill följe hwaraf säledcs Propositionens första
allcrnatif war af Högloft. Banco. Utskottets pluralitet
bifallit.
Herr Friherre Legerström anmälte derefter,
bet wille Herr Baron dest i Kansti-Afdclningens Protokoll
öfwer detta ämne intagna yttrande, hos Högloft.
Riddcrskapet och Adeln i klenum ingifwa.
Hwilkcn anmälan Herr Biskopen Friherre körver
begärde att hwila.
Kansil-AfdclningcnS nu sednast afgifnc, ofwansnfbrbe
hemställan förekom till öfwerläggning: med afseende
hwarä Herr Grefwen och Ordföranden ansäg Utskottet
böra förblifwa wid dest förut tagna bcflut, att
nemligen i statliga berättelsen till Rikets Ständer aflemna
en sä beskaffad berättelse, som Protocollet af d.
22 Juni innehäller; men i händelse Utskottet, till bcswarande
af Memorialet, skulle förklara nägon del af
Protocollcr och Handlingar rörande Realisationen kunna
blifwa allmänt kände, önskade han, alt ben del
deraf, som angär Fullmäktiges godkännande af Växlar
i Silfrclö ställe, wid Realisationen, hwcuom up»
stätt fräga, kunde äfwen allmängöras, till uplysandr
deraf, att Banco-Ukskottct lätit all anmärkning af denna
anledning emot Herrar Fullmäktige förfalla.
Herr Biskopen m. m. Friherre körner hade,
enligt hwad förbcrördt är, öfwer förcwarande ämne till
Kansli.Afdclningcns Protocoll sig utlätit: Herr Lectorn
och Biffopcn ansäg för vtwifwclaktigt, att pä den isrän
ett Riks-Sländ till Banco-Utskottet skedde Kemist swar
bör afgifwas; men innchällct deraf finge ej för nägon
del blifwa olika eller stridande mot Banco-UtskottetS
bL
Den iz September. 355
öfwer detta ämne förut genom votering tagna beslut,
hwarmcdelst en sä beskaffad berättelse, angäcndc Realisationens
företagande, som nu ivar satt i fräga, ansetts
ifrän Banco - Utskottet icke böra afgifwas. I
BancowcrkekS administration innefattas ämnen och förhällanden,
som ofelbart fordra hemlighet; men sou: ej
utan orättwisa kunna uteslutas i en berättelse, der personer
blifwa namngifnc samt deras pä financicla grunder
fästade omdömen och yttrade meningar, om ej till
wcrklig answarighet, ätminstone till allmänhetens bcbömmande
äro framstälde. Under en sädan synpunkt
och i stöd af Banco-UtskottetS fattade beslut, förklarade
Herr Biskopen bestämdt, sig ej kunna instämma i
nägot skags förändring eller tilläggning wid det yttrande,
som Kansli-Afdelningen föreslagit, att öfwer Herr
Grefwe lstamikons och Herr Friherre Lestarffroms Oictamina
ifrän Banco - Utskottet till Rikcls StänderS
Isterm böra och kunna afgifwaS. I den ofdrwäntade
händelse, att ändring eller uphäfwandc af ordentligen
fattade beslut inom Banco -Utskottet kan fä äga rum,
wore det Herr Biskopen- önskan och föresatt?, att icke
widare säsom Ledamot r Banco-Utskottcts öfwerläggningar
deltaga.
Enahanda skäl som Herr Rector Silverstolpe
anfört wid frägan om tryckning af Danco-FullmäktigeS
Protocoll för den iz sistl. Mars, ansäg Herr Rcctorn böra
lempa- äfwcn till närwarande ämne; och hwaraf Herr
Rectorn för betz del ej fann nägon kränkning af förut
fattadt beslut sig förete. Herr Rectorn erkände pä
det tydligaste Banco-Utskottets utöfning af Rikets Stän,
der- rätt i wista fall; men kunde ej inse, huru den
wid detta tillfälle kan wara för nära trädd. Ett Ut,
fkottS rättigheter kunna ej upphäfwa Riket- Ständers;
och hwar Ledamot af hwad Ständ som helst äger ju
rätt, alt i klenum wäcka frägor, hwilka Ständct
har
Z04 Den iz Septeinber.
har rätt att till wederbörligt Utskott remittera; hwar»
af stutligen siljer Utskottets owillkorliga ffyldighct att
lemna ett bestämdt och tillfredsställande swar pä den
framställda frägan. Icke heller kunde Herr Rectorn
inse, hu>ll den af Herr Biskopen äberopade Z i Regerings-Formen
här kan anwändas; ty dä han ansäg
ketta wara ett ämne, som ej behöswcr hällas hemligt,
är tryckningen af dessa Atter just genom Regering-,
Formen tilläten.
Herr Brukspatron WLsilunst uppläste till Prv»
tocollet:
"Herr Baron LeZsrttröms Memorial rörån,
de tryckningen af 180Z ärS Revisions - Protocollcr i
Banquen anser jag genom den anställda voteringen om
Kansti-Afdeluingens Berättelse till Banco-Utskottet äfwen
wara afstagit. Ehuru det alltför wäl lätit stg
göra, utan minsta sk-:da, om Banqucns numerära
tillständ deri warit utcstutit."
"Men sedan Kansti-Afdelningen granskat, hu,
ruwida Herr Baron Le<Zer8tiöm8 anförande i sitt
Memorial är enligt med hwad som passerat i Banque»,
sä wäl wid I8OZ ärs Revision, som förut, dä
Realisationen skulle företagas, med ut.stutande om numerära
förhällandct, sä anser jag detta Memorial
hör tryckas, för att upplysa Allmänheten om orsaker,
na hwarfdre Banco-Utskottet wid i8oo ärs Riksdag,
likasom af egen böjelse, upgjorde en Realisations-plan
som ej war af Ständerna bejakad; hwilkct dock af alla
Handlingar kan bestyrkas. Men härigenom wisas,
att afwikelsen derifrän grundar sig pä Kongl. Maj:tS
och Ständernas beslut, som ej blcf däwarandc BancoUtffoltet
meddclt, och i anledning deraf hafwa Herrar
Full
-
Den iZ September. 535
Fullmäktige företagit Realisationen. Säsom däwaranbe
en medlem af det Hbgtäradc Banko-Utskottet, kan
jag ej annat än yrka en sädan rättelse, ty Rcalisationen
upgjordcs efter de af Rikets Ständer Banco-Utskottet
förelagda grunder. Billigheten och rättwisan påkalla
denna uprättclse. Instämmer äfwen deri med
Herr Baron Osterström, att en Relation w!d hwar
Riksdag i Rikets Ständers klena bör upläsas, som
innefattar Herrar Fullmäktiges göremäl och RevisorerneS
Betänkande deröfwcr; dock med uteslutande af recka
fonden och ten utelöpande sedelstocken. Octze äro
Principaler, och böra säledes ej wara i okunnighet om
göremälen uti ett sä stort och grannlaga Werk. Säsom
ytterligare skäl härtill kommer, att wid 1747 ärS
Riksdag, och flere, trycktes sä wäl Utskottets som Fullmägtiges
alla Protokollet, och dä war Banquen pä längt
när ej i den förmögenhet som nu."
Herr Majoren Friherre Osterström yttrade:
"Ctt swar i närwarande ämne kunde pä flera sätt aflemnas;
här wore tilräckligt att anföra, huruwida Herr
Barons upgift i desi Diktamen grundade sig pä werkljga
kacka, eller ock war derifrän afwikande; Herr Baron
war i öfrigt derom öfwertygad, att annan hemlighet
i Banquens ärenden icke war nödig, eller behbfde
bewaras, än fbrhällandet emellan reela fonden och
deh utelöpande sedlar, hwarifrän äter den reela fond,
som borde blifwa grunden för Realisationens företagande,
kan fränskiljas, och utan upgift af Banquens
financiela tilständ i det hela, göras allmänt bekant."
"Widare och dä frägan om den af Kansli-Utskottet
författade berättelses upgifwande till Ständcns
klena, blef d. 22 Junit af Banco-Utskottet ansedd akt
i den dä framstälda Contraproposttioncn kunnL u-ra
gas,
Den iz September.
gc.S, sann Herr Saron akt af samma skäl ett lika alternatif
»u bör innefattas i Propositionens sednare del,
i händelse votering öfwer förewarande ämne komme
att äga runi."
Herr Kammarherren f-le^kermkölcl ansäg nödwändigt,
att i en Berättelse, som skal! qvalificera Herrar
Banco-Zullmäktiges åtgärd till Realisationens företagande,
samt Herrar Rcvisorerncs wid 180Z ärs Revision
derom fällda omdömen, jämwäl de sinanciela
grunder, som derwid blifwit aberopadc och lill bestulet
ansetts gällande, böra utan undantag och i sitt fulla
sammanhang upgifwas; hwarigcnom äter Banquensinanciela
kilständ i det hela dä mera ej worc nägon
hemlighet.
Herr Domprosten Dockor dallman fann för
desi del, att en berättelse med undantag af det financjcla
icke bör kunna äga rum; men att ock, i widrigt
fall, det som hemligt hällas bör, ef widare blefwe okändt
för allmänheten; Herr Doctorn instämde i öfrigt
till alla delar i Herr Biskopens Friherre lrlömern afgifna
yttrande.
Herr Borgmästaren stiZne äbcropadc sig desi till
Kansli-Afdclningcns nu uplästa Protocoll öfwer Herr
Friherre Ociermröms Dictamen yttrade mening.
Herr Advocak? Fiscalcn folkman hade likaledes,
enligt hwad förberördt är, till Kansli - Afdelnlngens
Protocoll öfwer förewarande ämne sig utlätkt; och
ansäg Herr Advocat-Fiscalcn sig nu allenast böra anmärka,
att dä Herr Grefwe lstamil-on i betz Dictamen
yrkar tryckning bäde af Herrar Banko - Fullmägtigcs
Protocoll för d. iz sistl. Mars, och Herrar Revisorers
. samt
Den iz September.
samt Banco - FnllmägtigeS Protocoller Realisationen
angäende , i hela sin widd, mcn Högloft, Banco - Ut«
skottet sig utläiit blott om Protocollet för b. iz MarS;
borde Banco - Utskottet öfwer sednare delen af samma
Oictamen jcmwäl detz utlåtande meddela.
Herr Borgmästaren borström fann e) annan
berättelse, än den som före detta war bcsttttcn, kunna
af Banco - Utskottet meddelas.
Herr Grcfwcn och Ordföranden proxonerade bi»
fall till Kansti-afdclningenS ofwan anförda hemställan,
som bäde med Ja och Nej beswarades.
Dä, sedan ätskillige af Banco-UtskottetS Herrar
Ledamöter föreslagit, att det i Kansti-Utskoltct uprättade
Sammandrag, rörande Realisationen, säsom icke
hemligt, borde ! ssontra-propositivnen intagas, följande
Dotering--proposition blcf af Herr Grefwe» och Ordföranden
framstäld:
"Oen som bifaller Kansii-UtskottclS tilstprkanbe
i afseende pä Baron OZ«-rlti'öm8 Memorial, skrif,
wcr Ja; den det ej will, skrifwcr Nej; winner Nej,
förblifwer äfwen Banco - Utskottet rvid dch bcflut, att
i afgifwande allmänna Relationen till Rikets Ständer,
en sädan berättelse om Realisationen bör inflpta,
som Banco-Utskottet förut derom stadgadt; med förkla,
rande, det Handlingar och Protocollcr, sä midt de Re,
tilisationsplancn angä, jemlikt det i Kansli»Utskottet
derom författade Sammandrag, icke innefatta hemligheter,
sä att i grund deraf de böra allmän kännedom
undandragas."
Enär berörde Proposition blef till justering
upläst, anförde Herr Biskopen Friherre körner, att
Tredje Band. N:o 44, 45. som
358
Den iZ September.
Propositionens sednare altcrnatif war rakt stridande
emot Banco-Utskottets förut fattade beslut; och äfwen
derigenom ledande till skada och men för worket; fann
Herr Doktorn och Biskopen sig befogad, att, j stöd af
7 § i Rikets Högloft. Ständers för Banco - Utskottet
faststälde Instruktion, detta förhällande hoS dest Respe,
elive Ständ in kleno anmäla: l sammanhang hwarmed
Herr Biskopen äfwcn protesterade emot den öfwer
ofwan anförde Proposition tillämnade voterings fullföljande.
Pä skedd förfrägan af Herr Srcfwen och Ordföranden,
hade Banco-Utskottet derwid ej nägot att erinra,
att voteringen nu blcf instäld.
Hwarefter Högloft. Banco-Utskottet ätskildes.
Lransumt af Protokollet, hältet HoS
Rikets Högloft. StänderS Banco-Utskott
ben 4 Sept. 1809.
Herr Biskopen m. m. Friherre kustv. körner
hade under den is sistl. Augusti till Högwördiga Prest,
Ständets Protocoll anfört följande:
."Som 7 § l Instruktion för Rikets Högloft.
Ständers Banco-Utskott, ihwilkctjag, wid detta Riksmöte,
genom det Högwördiga Ständets hedrande förtroende,
säsom Ledamot blifwit insatt, owilkorligen fö,
reskrifwer, att vm Banco-Utskottet nägonsin ffulle wilja
företaga nägot, som mot besagde Instruktion wore
stridande, äger hwarje dest Ledamot den rättigheten,
att, utan afseende pä ben i Banco-Utskottet aflagda
TMetS-Eden, sädant i sitt Ständ anmäla) sä nödgas
jag
Den iz September.
ZZ9
jag, tiss wördsam ätlydnad häraf, inför det Hvgwördiga
Ständet andraga följande omständighet, hwilkcn
under nuwarandc granskning af Banco-Werkets styrelse
sedan sista Riksdag, inom Ba.rco-Utskottet förefallit.
Bland de grannlaga och wigtiga görcmäl, hwilka der
fästat wär upmärksamhet, har till p:öfwandc och bedömmandc
förckomnut Herrar Banco.-Fullmäktiges fiahällande
wid den af Rikets Höaloft. Ständer är iFoo
beslutade och af Herrar Fullmäktige är izoz päbegpnda
samt nu snart lyckligen fulländade Realisation af
Riksgälds-Contoircts Credit-Sedlar. Herrar R.visorcrs
för samma är öfwer bcsagde finance-opcrakion, i
deras Protocoll förwarade xtiranden och Plu'alitctens
bifall kill densamma, hofwa likaledes blifwit noga ges
nomscdde, och hwilkcn operation slutligen af Hbglofl.
B unco-Ukskotteks Majorite, pä sätt närlagde Utdrag af
Protocollet för den 22 sistl. Junii wisar, hufwudsakligcn
har blifwit gillad, och med detsamma beslutit,
att ingen detaillerad berättelse derom borde afgifwas
till Rikets Högloft. Ständer, hwilket i synnerhet af
Contrapropositionen är att inhämta. Sedan detta beslut
war fattadt, begärde Herr Majoren och Riddaren
Baron Leclorslröm, det wille Högloft. Banco-Utskot»
tet gifwa honom tilständ att hos Hbglofl. Ridderskapct
och Adeln inlemna sina i detta ämne till Utskottet glfna
Memorialer. Denna betz begäran blef lagd pä bordet,
och hwilar ber ännu oafgjord?'
"Icke desto mindre har wälbemäldte Herr Baron,
Utskottet oätspordt, genom et särskilt Diktamen,
som sedermera blifwit trxckt och här i ödmjukhet bifogas,
hos Högloft. Ridderskapct och Adeln den 26 sists.
Iwert emot Utskottets beslut, i hwilket han likwäl är
Ledamot, gjort en sädan berättelse, sä wäl om Herrar
Fullmäktige-, som isoz ärS Herrar Revisorers fdrhäl,
tande
Z4V Den iz September.
lande och yttrade tankar i ämnet, som wälbcmälte
Herr Baron sett och fattat dem. Genom Remiss frän
Högloft. Ridderskapet och Adeln, har förcnäu.de Oictamen
blifwit Banco-Utskottet tilstäldt, att dess utlätanbe
derbfwer afgifwa."
"Kanfli - Fördelningen i Högloft. Banco-Utskottet,
som enligt sistnämde Utskotts befallning borde sitt
yttrande först afgifwa, ansäg, att det in Lsicmo redan
tvidtagna beslutet borde orubbadt äga bestänb och sälebeS
ingen widare berättelse derom afgä, än den, som
skulle ätfölja den allmänna slutliga, enligt med oswar»
»mförmälte Banco-Utskottcts beflut."
"Oet oaktadt, har ventilation om denna sak,
pä förliden gärdag för andra gängen, bland nägra
Utskottets Ledamöter upstätt, och dä Proposition till bifall
pä Kanfli-FördelningenS betänkande gjordes, swaradeS
med Ja och Nej. I anledning häraf uppstod fräga
om votering, och Ordföranden, Lagmannen Herr
Grefwe Lilienborg framstälde ungefär följande proposition
till justering, ben jag likwäl icke ordagrant
kan anföra, emedan Herr Grefwen icke behagat aflemna
den till Prolocollet:
"Oen som bifaller Kanfli Afdelningcns betänkande,
swarar Ja; den dek icke gör, swarar lTlej; winner
Nej, skola de stycken, sä wäl i Herrar Fullm^gtigrs
som IZOZ ärs Herrar Revisorers Protocoll, hwilka
icke innehällc- nägon hemlighet, utskrifwas och aflemnaS
till Rikets Högloft. Ständer"— Att Contraproposition
är rakt stridande emot Högloft. Banco-Utskottets
beslut af den 22 sistl. Juni, är synbart, och
att med detsamma ben oformlighcten blifwit intenderad,
att ett och samma Utskott den ena gängen skulle kunna
-
Den iZ September. 341
na fakta ett bcsluk, och dm andra gängen uphäfwa detsamma.
Ett sädant förhällande mätte ej kunna leda
till synnerlig säkerhet i görcmälen; och jag häller före
att ingen proposition, som kunde leda till förändring
eller uphäfwandc af det redan fattade beslutet, hade
bordt göras. Utomdess har Herr Majoren Baron Leclsrliröms
Dictamen, efter min tanka, till alla delar
egenskapen af en anklagelse emot Herrar Fullmäktige
och Revisorer, dä icke allenast deras beslut blifwit kungjorda,
utan äfwen personerne till namnen utmärkte.
Skola desse Herrars och Mäns förhällandc lagligen kunna
pröfwas, och ändteligen dömmas, sä mäste DancoProtocollcrne,
sä widt de röra Realisation, i hela sin
widd kunna framläggas; som likwäl strider emot Regcrings-Formens
86 §, alldenstund de innchälla alla
Danqucns hemligheter. Om Herrar Fullmäktige och
Revisorer blott äro ämnade att framställas för Publikens
dom, enligt hwad i Herr Baron Leciermrvms
Diktamen fbrcgifwcS, sä är äfwen samma wilkor nödtvändigt,
om man icke will göra dem en uppenbar orättwisa.
Skola äter Protocollerne in extenld kungöras,
sä äger Banqucn icke mer någon hemlighet, sig sjelf
förbchälle». Jag nödgas äfwen säga att origtiga kalkuler
hafwa nägon gäng insmygt sig i Herrar Rcvisorerncs
Prokocoll, som wisserligen skulle göra en betydelig
oreda och förwiklclse. Dessutom, ehuru rikt och
mäktigt ett Bancowerk än mä wara, sä blir en wiss
hemlighet altid nödwändig, för att kunna förekomma
sädana planer, som winningslystnaden skulle wilja anlägga
till dess skada och förderf. Orättwisa mot Herrar
Fullmäktige och Revisorer, jemte en oundwiklig
misskredit för Banquen, synnerligen i närwarande kritiska
tidpunkt, skulle blifwa en säker följd af sistnämbe
propositions sednare alternatif, om ben bifblles, och
af denna anledning har jag funnit mig fbranläten,
att
Z42 Den 13 September.
akt protestera emot dess framställande til beslut, intill
betz Högwördiga Ständct om förhällandct behörigen
blifwit undcrrättadt, och sitt utlåtande afgifwit; hwil»
ket jag ödmjukt amhälker mätte blifwa de öfriga respectivc
Skänden, sä wäl som Högloft. Banco-Utskottet
cominuniceradt."
Wid berörde Oictamen hade Herr Ooctorn och
Biskopen bilagt den Proposition, som under d. 22 ststl.
Jun! war i Högloft. Banco-Utjkottet till votering framställd,
och som i Protvcollct för ben 14 Äng. finnes
intagen.
Häröfwer hade Högwördiga Prcst-Ständct, jemlikt
Utdrag af desi Protocoll för ofwanberörde dag, stg
vtlällt, det ansäg Ständct för dest del, att en sak,
som redan j behörig ordning i nägot Utskott är afgjord,
icke widare kunde komma under ny ventilation
eller votering. Hwilkct beslut ivar de öfrige respective
Ständcn, jämte Banco-Utstottet, communiceradt.
Jemlikt Utdrag af Högloft. Ridderskapets och
Adelns Protocoll för d. 24 sistl. Äng. hade, efter föredragning
af ett P"o'ocolls-Utdrag ifrän det Högwör,
diga P^est-Ständet, innchällande Remiss af ett till det
Högtvördiga Ständet af Herr Biskopen och Commen,
deuren Friherre körner inlemnadt Memorial, rörande
nägon, wid Banco-Utskottets granskning af Fullmäktiges
och Revisorers förhällande wid Realisations-frägan
efter Herr Biskopens tanka, förefallen oordning, hwilket
Memorial det Högwördiga Prest-Ständet till Baneo-Utskottet
hade remitterat, Högloft. Ridderskapct och
Adeln beflutit, att i denna Remiss instämma, med anmodan
till Banco-Utskottet, att med utlätande till Ri,
kets Ständer, öm sakens werkliga förhällande, inkomma.
Wällofl
Den iZ September.
543
Wälloft. Borgare-Ständet hade, enligt Utdrag
gs tctz Protokoll under fircnämdc dag, till öfwcrwägande
fbrchaft dcn af Herr Biskopen Doctor klornsr
hos Högwördiga Prest-Ständer anmälta och Ständet
kommunicerade fräga, angäende nägon hos Högloft.
Banco-Utskottet framstäld P>oposition till votering i
anledning af Herr Majoren Baron Ostarxtröms Memorial
i ett ämne, som förut warit hos Utskottet pröfwadt
och afgjordt; och hade Wällöf!. Borgare-Ständct
funnit stg icke kunna häröfwer nägot ullätande meddela,
utan att fdrst inhämta Banco-Utskottets yttrande,
som anmodades att af de i detta mäl framstälde Proposttioner
lemna Ständet del.
Jfrän Hederwärda Bonde Ständet hade ej nägot
uklätande öfwer förrberbrde ämne till Banco-Utskottet
ankommit, som emedlertid, jemlikt Lcdambternes af
samma Ständ nu gjorda förklarande, wore till alla
delar enligt med Wälloft. Vorgarc-Ständets efwan anförde
yttrande.
Högloft. Ridberskapet och Adeln hade widare,
kinder den 29 sistl. Aug. till B'nco-Utskottct remitterat
Herr Lagmannen Grefwe foban fstennmF (Zzstlenbvr^s
till Högloft. Ridderskapets och Adelns Protocoll ingifna
Dictamm, för att häröfwer med sitt ullätande skyndsamt
inkomma.
Berörde Dictamm, som nu uplästcS, war af
följande innchäll:
"I anledning af mitt i sista klsnum gjorda
fbrbehäll, att fä bcswara dcn i Högwördiga Prcst-Ständet
gjorda, och med Ridberskapet och Adeln communieerade,
anmälan, att jag, säsom Ordförande i Banco
Utskot
-
344 Den rz September.
Utskottet, sökt rubba ett dcr fattadt beslut, fär jag
mitt pttrandc deröfwcr nu afgifwa:
Om den ivärde Ledamoten af Högwördiga PrestStändek,
svin af nitälskan för ordning och Författningars
helgd detta förhållande anmält, behagat äska
den, i conformits med hwad en del Banco - Utskottets
Ledamöter pekat, af mig föreslagna Voteringsproposition
, förmodar jag, det han skulle hafwa funnit densamma
af sä skiljaktigt innehöll ifrön den han framställt,
att all anledning förswunnit till en anmälan
sä beskaffad, att Banquens Protocollcr icke om rn sädan
nägot exempel meddela; men dä, genom underläsande
deraf, berörde anmälan i flera omständigheter
icke finnes wara med förhällandct Lfwerensstämmai:-  de, anhaller jag att, till upplpsandp deraf, det mig
tua tillätas att denna händelse, med hwad dermed gemenskap
äger, j ett sammanhang framställa. — Härnad
för jag först anföra, att jemlikt Banco-Uisrattets
arbctsmethod, upptagas och beredningswis afgöras alla
de ärenden, som röra Banguens hemligt)-, ter, i ett
sä kallad Finance-Aldrlning, samt de öfriga mäl i
Kansli- och Räkenskaps-Fördclningarna; och efter denna
arbetsfördelning blefwo de Realisationen angäcnde
ärenden, äfwen wid Banco - Utskottets sörsta sammanträde
sä fördelade, att den finaiicicla delen deraf uppdrogs
Finance-Utskottcts pröfning, men ater den Historiska
delen, eller allt hwad angick ReUisationsPlanens
förändring, Tre Ständs beslut i detta afseende,
Konungens och Banco-Fullmäktiges strittwäxling,
samt Banco - Revisorers omdömen w. m., öfwerlemnades
till Kansli'Fördelningens granskning. I Sfwerensstammclse
dermed företog först Kansti-Fördelningen detta
ärende, och lät författa ett sammandrag af allt
hwad dertill höra kunde. I öfwerläggningarnc om
Utffot
-
Den iz September. 343
Utskottets ätgärd derwld, uppstodo olika meningar,
först i Kansti-Fördel,lingen och sedan i Banco-Mskokteis
stlonuni, der, igenom dm votering som i PrestStändets
ProtocollS-Utdrag är upptagen, dm 22 Inni
blef bespnadt, att i simliga belattelscn skulle inflyta
cn sä beffaffad berättelse och omdöme, som Propositionen
innchäller, dä lis.väl o a voteringens utgäng
berodde, om det upprättade Sammandraget skulle
genast till Rikets Ständer öswerlemnaS.
s
Den financicla pröfningcn äter af Realisationen
förekom sedermera pä Financc-Fbrdclningcn, och
derjfrän i Banco-Utskottcts chienuai föredragen, klef
ätta dagar derefter, eller d. zo Juni! afgjord.
Dicha omlländighcter har jag nödgats anföra,
dels för att wisa, huru orätt man sammanbland.ar
förenämde ämnen, pröfwade och bedömde af olika Fördelningar,
pä olika tider, och sammanbinder det historiska
med det finauciela , för alt med hemlighet omswcpa
alltsammans; dels ock för att ädagUägga, att
ett sädant omdöme gynnande mistag influtit i Högwdrdiga
Prest-Ständets Protocolls Utdrag , dä der inför.
s , att Banco-Mffottct d. ';r Juni, penom
anförda Voterings - proposition , pistal Herrar
Banco-FullmäpttgeS financeopcration, i afseende
pä )xeo.tjfari0tien, ehuru srägnn derom dä
ännu i detta afseende i Banco-Uiikvrtet icke sörcwarit,
aitan fdrst d. go Juni , i de finauciela delar blcf afgjord,
men den genom voteringen den 22, afgjordt,
endast hade afseende pä de flera omständigheter, svin
med förändringen af Realisations - Planen ägde sammanhang.
— Sedan nu säledcs, genom be i PrestStändets
Protocolls-Utdrag införda voterings-propositioner
samt hwad jag hast äran anföra, uplpscs, ast
blott
Z46 Den iz September.
blott dek historia, icke bet financiela af Realisationen
, blifwit, genan! besia proposijioner, stoldt i fräga;
att Banco-Uiffottet bestulit, att fbrhällanbet deraf
sk,!l?e jemte anmärkning i slutliga Berättelsen til
Rikets Ständer intagas; att inebgifwandc af Contrapropositionen
äfwen innefattade sammandrag om förändringen
af Rcalisatious-Plancn, icke rörde Bancohemligheter,
som äfwen att detta Sammandrag kunde
blifwa allmänt kändt, dä det pä voteringens ukgäng
berodde, om detsamma genast skulle till Rikets
Ständer afgä, eller icke; fär jag, med bfwcrlemnande
af ben Proposition, hwars behörighet är ställd i
Häga, Herr Grefwcns och Landt - Marskalkens samt
Högloflig? Riddcrskapcts och Adelns upplysta granskning
underställa , huruwida det förut af Banco-Utffottet
den 22 Juni fattade Beslut i nägon mätto derigenom
kunnat rubbas eller upphäfwas.
Propositioncrnc och i sammanhang dermed äfwcn
Kanfli-UtikottctS i samma ämne äro af följande
innchäll: Kansli - Utskottets sä lydande: "Widare
och pä ytterligare gjord proposition bcflöts: att till
Hbglofl. Bancv-Utffottets ktenum hemställa, om icke
i Banco - Utskottets till afgifwande ullätande mä andragas:
att de omständigheter, rörande den skedda
förändringen af iZoo ärs fastställda RcalisationSPlan»
som förenämde till Banco-Utskottet remitterade
Memorial innchäller, hos Utskottet till noga öfwcrwägande
förewarit, och att Utffottct, cnligt kleniProtocollct
för den 22 sistl. Juni, funnit desamma
wara af den beskaffenhet, att Utffottct, jemte anmärkning
till Fullmäktige, desiutom trott sig böra anmäla
händelsen inför desi respective Principaler, i den
Berättelse, som till Rikets nu församlade Ständer af
Utskottet kommer att afgifwaS."
Propp
-
Den rz September. Z47
" Propositioncrne in klemo."
"Den som bifaller Kansli-Utskottets tillstyrkan"
de i afseende pä Boron Oesterscrom^ Memorial, skrifwer
Ja; den det ej will, skrifwer Nej; winner Nej,
förblifwer äfwcn Banco-Utskottet wid dest Beslut, att
i asgifwande allmänna Relationen till Rikets Ständer,
en sädan berättelse om Realisationen bör inflyta^
som Banco-Utskottet förut derom stadgat, med förklarande,
det Handlingar och Protocoller, sä widt de
Realisations-Plancn angä, jemlikt det i Kansti-Utskot»
tet deraf författade Sammandrag, icke innefatta hem,
lighetcr, sä att i grund deraf de böra allmän kännedom
undandragas."
Oä besia owäldigt jemföras, sä wäl med hwar,
annan, som med de sörstnämde af den 22 Juni, inses
tydligen, att den ststnämde icke i nägon mätto den
sörstnämde emotsägcr, helst de sista Propositioncrne bäde
till Ja och Nej lika instämma deri, att Banco,
Utskottet förbljfwer wid desi beslut af förenämde dag,
att till Rikets Ständer afgifwa en sädan berättelse,
deri upptages; hwari nägon fräga om förändring hos
Utskottet icke uppstätt, och hwartill det i Contra-Propositionen
yrkade tillägg, säsom swar pä Grefwe lstnnailtons
och Baron L clermröms bcgärail, att de
Banco-Handlingar som icke wörö hemliga, kunde fä
tryckas, icke i nägvr mätto föranleder. Om ContraPropositionen
wunnit wid voteringen den 22 Juni,
hade Banco-Utskottet, utan allt yttrande, redan öftverlcmnat
Handlingarnc, rörande Realisationsplancn
till Rikets Ständer , till'deras pröfning och bcdömmande;
men Majoriteten borde hafwa ansett mindre lämvljgk,
i anseende till ämnets beskaffenhet, att det hän>
skjuta till Rikets Ständers öfwerläggningar, och att
derföre
543
Den iZ September.
derföre Utskottet borde gifwa desi yttrande derom, jemte
förhällandct, Riket- Ständer tillkänna; Beslutet
härom är aldrig molsagdt, eller förändring deri äsyftad,
utan konnuer ait gä i werkställighet; men detta
bestut kan dock olid. ig upphäfwa c:t Riks-Ständs eller
eller nägon enffilds rät,', att i grund af tryckfriheten
begära allmän kännedom af det som ej bör hemligt
hällas; att det oftanämda Sammandraget rörande
Realisations-Planen icke kan förklaras hemligt, dä det
genom votering warit stätdt i fräga, att öfwerlemnas
Rikets Ständer, har jag förut wisat; och att Ban»
quens handlingar, da de icke äro af hemlig beskaffenhet
, äro iner än andra undantagnc frän allmän kännedom,
medgifwer hwarken Regerings-Formen eller äldre
tiders praxis, och torde wara mindre rädligt, att
för Banqucn i detta afseende göra ett generclt undandantag.
Wid sädan beskaffenhet har jag ansett mig
icke, kanske utan eget answar, kunna wägra Baron
Cestermröms och fiera Banco - Utskottets Ledamöters
prkande, att, säsom swar pä frägan om tryckning,
hwari Kansti-Fördclningen sig icke utlätit, mätte i
Contra-Propositionen införas , att det förut af BancoUtffottet
icke säsom hemligt ansedda Kansli-Fördelningens
Sammandrag kunde blifwa allmänt bekant, om
kännedomen deraf nu eller framdeles östundaS skulle;
warandcs fbrhällandet ganska olika, om, till enskilt
upplysning, kännedom af dessa handlingar medgifweS,
eller om detta, säsom ett Riksdagsärcndc, skulle ifrän
Wanco-Utskottct hafwa blifwit, jemlikt första ContraPropositionen,
till Rikets Ständers pröfning och bcdömmande
hänffjutit, som nu icke kommer i fräga:
att Baron Lesiermrvm , som genom Kansli - Fördelningens
fbrcnämde Proposition ej fäkt frägan om tryckningen
beswarad, ägde rätt att i Banco,Utskottets
kienum derom yrka swar, är säledes ostridigt; äfwen
som
-
Den iZ September. Z49
som att han och dc ssere, hwilka i sädant afseende yrkade
att den af Uistotict säsom icke hemlig ansedda
Kansti - Fördelningens Sammandrag borde i Contrapropostkiouen
intagas, till beswarande af frägan, hwad
kunde bliswa allmänt kindt, äswcn ware dertill berät»
Ligade, lär wäl icke heller kunna motsägas, helst pä
annat sätt Memorialernc om tryckningen icke kunde beswaras.
Jag har säledcS blott sökt befordra till werkställighct
hwad lagligen kunnat pistäs, och deri har
jag trott mig hafwa uppfyllt mitt äliggande säsom
Ordförande; för egen del missnöjd, akt icke äga rätt
att undandraga mig deltagande i denna öfwcrläggning,
i grund deraf att jag deltagit i den, som i oftanämde
Kansli - Fördelningens Sammandrag innefattas,
och hwars publicitet är ställö i fräga; men hade
deremot jag wägrat att göra annan proposition, än
den Kansli-Fördelningen framställt, som icke beswarar
tryckningSfrägan, wägrat att i Propositionen läka inflyta
det tillägg till den allmänna meningen, att förblifwa
mid förra beslutet, att de ifcagawarande handlingar
icke anseS heinliga, samt genom en stik wägran
nu förklarat hemligt, hwad genom första voteringen
förklarades icke wara det; sä skulle pä anmälan hos
Ridderskapet och Adeln af detta förhällandc, jag för,
gäfwcs söka skäl att wcderlägga hwad i sädant afseende
emot mig kunde anföras. Sluteligen fär jag anmärka,
att Herr Biskopen Baron öckörrier gjort en
alldeles oriktig tillämpning af 7 i Banco - Utskottets
Instruktion, som, jemlikt ord..lydelsen af samma
H. blott har afseende pä innehället af de föregäcnde
§. §., till hwilka dess emot mig gjorde anmälan ej i
nägot afseende kan hänföras, och som äfwen upplyses
af det märkliga answar samma §. fdreskrifwer. Af 0-  lika sätt art se och bcdbmma ärenden, kunna olika
meningar derom uppstä, och misstaget antingen pä Herr
Visko,
ZZO Den 1Z September.
Biskopms eller min sida deraf wara en följd; men answar!.
',beten i hittilS warande Riksdags - Lagar ej förcskrifwcn,
i mäl af icke hemlig beskaffenhet, som detta,
kan ej wara annan för Banko - Utskottet, än andra
Utskott, i frägor om olika begrepp i anseende till
en Ordförandes Proposttionsrätt och hivar! rättelse
wäl, men icke answar, kan äga rum. — Detta allt
får jag Herr Grefweus och Landt Marskalkens samt
Högloft. Riddcrjkapcts och Adelns uplysta pröfning ödmjukligen
underställa, med aiihällan att det mä till
Dancc-Utskottets ukkätande remitteras, samt de öfrige
Respectivc Stöndcn commnniccras."
Efter skedd upläsning af hwad ofwan förmäles,
hemstälde Herr General-Löjtnanten Grefwe ölörnsr
som under Herr Lagmannens Grefwe Gyllenborgs före
detta anmälda fränwaro war Ordförande, till Högloft.
Banco-Utskoltcts ompröfning: huruwida i ett ämne
af den beskaffenhet, som de uplästa Handlingarne
lnnefatta, Herr Grefwen, säsom Bror till Herr Biskopen
Friherre körner, kan i egenskap of Ordförande i
Högloft. Banco-Utskottcls förestående öfverläggning deltaga!
Herr
Biskopen Friherre körner fann för betz
del nögot jäf för Ledamöter i Rikets Ständers Utskott
icke kunna ägg rinn, dä ej nägon decistonsrätt, utan
endast utlätande öfwer förekomna ämnen deni tilhör.
Herr Profeftorcn Doctor ^Imc^vist erinrade
härwid, att i förcwarande till Banco Utskottet remitterade
ämne 2:ne särskildta frägor innefattas, öfwer
hwilka Utskottet wäl säiskilt öfwer hwardcra frägan,
men lika wäl i sammanhang det ena med det andra
bör detz utlätande afgifwa.
Den iz September. Zgr.
töfwerläggningen angäcndc sjctfwa ämnet särskilt
bctraktadt, kunde wiherligen samttlige Ledamöter,
ne utan undantag öfwerwara; men i UtskottetS öfwerlaggning
till deH utläkande öfwer witza Ledamöters i
mälct widtagna steg, kunde, eft°r Herr Ooctorns öfwertpgelsc,
samma Ledamöter icke deltaga.
Herr Biskopen Friherre klörrmr anmärkte, att
sedan Ifrägawarande ämne i hela dest widd kommit under
de Rcspcctive Ständens granskning, tilhörde Ban,
co-Utskottet, i följe af Remitzcn, att endast om samma
märs behandlande inom Utskottet afgifwa fullständig
Relation.
Högloft. Banco-Utskottet förklarade, det anledning
för Herr General-Löjtnanten Grefwe körner
sig ej företedde, att i den nu förestående öfwerläggningen
anse sig jäfwig.
Härbfwer förblef Herr Profe§orcn Doctor
wid dc§ förut i denna del yttrade tanka.
Herr Biskopen Friherre körner uppläste derefter
följande till Protocollet:
"Af ben Proposition, som den 22 sistl. Juni
i detta Rikets Högloft. Ständers Banco - Utskott
ölifwit framställd och af pluraliteten wunnit bifall,
är att inhämta: bet Banco-Fullmäktige, i stöd af föreskriftens
lydelse, icke bort i Realisationen ingä, förrän
de hos Konungen gjort kraftig föreställning emot
förändringen af den af Rikets Ständer fastställda
Realisationsplan, och att anmärkning blott i detta afseende
borde Fullmäktige meddelas för det skedde afstegrt
ifrän Författningarnas bokstafliga runehäll, samt
ändt»
-
352
Den iz September".
ändlligen detta förhållande icke dcftmindre böra ingä i
ten statliga Berättelse Banco - lUskottet till Rikets
Ständer om Bancoförwalkningen afgifwcr.
Wld detta beslut har sälcdes ingen fröga uppstått
om dc handlingar och Protokoll, hwilka hos
Herrar Fullmäktige och Revisorer blifwit förde och i
Boliquen finnas förwarabc, ir> extens», eller i sammandrag
, skulle allmängöraS, ehwad dc innefattade
hemligheter eller ej. — Contraproposttioncn, hwilken
af Majoriteten blifwit afstagen, bcwisar detta sä myckel
mera tydligt, som, i händelse den blifwit bifallen,
''en fullständig Berättelse, sädan Kansli - Afdelningen
"den upprättat, ätföljd af hwad i Banco - Utskottet
"derom blifwit yttradt, genast ifrön Banco - Utskottet
"till RikctS Ständer borde bfwerlemnas till den ötgärd
"derwtd, som de klindt lämpligast anse." Pä goda
skäl har Höglofl. Utskottet fattat sitt bcstut, och dst
är jcmwäl vstridigt, att blott detta förhastande
borde rnstä i den manlista Sb-tberattelsen till
Rikets Höal. Ständer, nemligen, att rejpective
Herrar Deputerade i detta Utskott, stlnnit sits
föranlatne, att göra ofwanberörde anmärkning
emot herrar Fullmäktige. Sedan Herr
Ryumäfiaren Grefwe kstsmilroim och Herr Majoren
Friherre jaeob stiaclersriöms hoS Höglofl. Ribbe!
skåpet ock Adcln ingifna anföranden till Ulskottck
hlifwit remitterade, blcfwo deftc den 4 sistl. till KanstiAfdelningen
förwiste, att betz ullätandc deröfwer afgifwa.
Sednare delen af Herr Grefwe hamiltons
Memorial, broan Herr Baron LestslLträm instämt,
kom der i behörigt öfwerwägande; dä samma KanstiAfdclning
icke fann nägot skäl hofwa förekommit att
tillstyrka ändring eller uphäfwande af Högloft. Utskottets
in klen» redan fattade bcstut. Dä förrberördk
hem
-
Den rz September. zZZ
hemställan ändteligen den 14 sistl. till bfwcrläggning
in Pierro förekom, gjorde en Ledamot den erinran,
som redan pä Kansli-Afdelningen warit gjord och er»
känd, alt sednare delen af Herr Grefwe kflsmiltonS
Oictamcn, tillika med Herr Baron Le6arström8 deri
borde inbegripas. Härwid wäcktcS af nägra fä Utskottets
Lcdamdter den lankan, att l-Banco-Utfkottcts in»
fordrade ptlrande borde förklaras, det nägon del af
Protocollcr och Handlingar, rörande Herrar Fullmäktiges
förhällande wid Realisationens »verkställande och
Herrar Revisorers wid 182Z ärS Revision deröfwcr pt,
träde tankar och fattade besiut kunna blifwa allmänt
kände. Som jag förklarade mig icke kunna Ingä i nä»
got tillägg eller nägon förändring af ett redan fattadt
besiut, och hwilket Kansii-Afdelningen i sitt Betänkan»
de till alla delar ansett oinbbadt böra förblifwa, begärde
jag Proposition till bifall ä sisinämda Betänkan»
de, som med Ja och nägra Nej beswaradcS. Herr
Grcfwcn och Ordföranden behagade dä genast, utan
akt jag hörde sädant af nägon begäras, framställa
följande projcct till proposition: "Ocn som bifaller
Kaiisil-Ulfkottels tilstprkande i afseende pä Baron Le»
cie-iMröms Memorial, skrifwer ^a: den det ej will,
sk'ifwer Ne>; winner Nej, fbrblifwcr äfwcn Banco»
Utstottct wid betz besiut, att i afgifwande allmänna
Relationen till Rikets Ständer en sädan berättelse VM
Realisation bör inflyta, som Danco-Utskoltet förut derom
stadgat, med förklarande det Handlingar och Pro»
tvcoller, sä widt de Realisations,Planen angä, jeinlikk
det I Kansii-lltffottct derom författade Sammandrag
icke innchälla hemligheter, sä akt i grund deraf be böra
allmän känncdoin undandragas.
Härwid fär jag än cn gäng ödmjukast anmärka:
1:0 Att i det förut nämda beslutet icke bet ringa»
Tredje Band. 46, 47. ste
ZF4 Den !Z September.
ste blikwit stadgadt om nägvn särskilt eller omständlig
berättelse till Rikets Hdglofl. Ständer om Realisationen.
2:o Wisar Contrapropositionen, att en sädan
LerättelseS asgifwandc blifwit ansedd icke döra ske. Det
tlttryck.t i den projccterade och sednast intagna Propositionen:
winner Nej. förblifwer äfwen BancoUtskottet
wid desi beslut, är i fullkomligaste motsäg,
lse med det pätöljande i Propositionen, och mätte
säkerligen oförmärkt hofwa ditkommit. I min till
Högwbrdiga Prest-Ständct efter dehbrigen skedd anmälan
ingifne berättelse, hafwa de§a ord icke influtit,
tvid upgifwandet af besagde Proposition; dels af den
anledning, att den wid Protccollet saknades; dels dersöre,
att jag ur minnet ungefär mäste upplaga den;
och dels af den orsak, att jag icke kunde föreställa mig
att der inffu'it en sä uppenbar contradiction. älwertygad
att Rikets Hdglofl. Ständer icke med »välbehag
och bifall kunna anse, att ett redan fattadt beslut inom
Hdgl. Banco-Utskottct, och som icke af dem sjelfwa blif,
tvit uphäfwit, ändras och uprifwcs, har jag, ehuru
ogerna, nödgats widtaga den utwäg 7 §. i Instruktionen
för Banco-Utskottet bppnat för mig, och wäntar,
»ned fullkomlig trygghet att sädant icke tillätes, och att
inin ätgärd i denna del af Rikets Hdglofl. Ständer
warder gillad. Slutligen anhäller jag, att detta mitt
anförande mätte fä ätfölja Hdglofl Utskottets afgiftvandr
swar till de Respektive Riks-Ständen."
Herr (kapiten och Riddaren QMenkrok anförde
till Protokollet:
"I anledning af Biskopen Baron somers
anförande, fär jag nämna och göra följande anmärkningar:
Hvrr
-
Den iz September. ZZZ
Herr Bissopen Baron biörnar anför:
Som 7 §. i Instruttion för Banco-Uissottct owillkortigcn
föressrifwer, att om Banco - Utssottct nägvnsin
skulle wilja företaga nägot, som eniok bcsagde Jnstruckion
wore stridande, äger hwarjc desi Ledamot dea rät»
tighcten, att utan afseende pä den k Banco-Utskottct aflagbe
TysthekS-edcn, sädant i sitt Ständ anmäla; sä
nödgar Herr Baron och Biskopen till wördsam äklpdnad
häraf, inför det Högwördiga Ständct andraga följande
omständighet, hwilkcn under nuwarandc granskning
af Banco Werkcts styrelse sedan sista Riksdag inom
Banco-Utskottct förefallit:
Anmärkning. Huruwida Herr Baron och Biskopen
rätt anwäadt och följt ben citerade 7 § i Instruktionen,
skall tydligen synas, sedan granskningen af
Herr Barons och Bissopens npglfter röjt sakenS rätta
förhällande.
-Aerr Biskopen Baron blomérI BancoNtssottct
har förekommit pröfning af Banco-FullmäktigcS
förhällande ivid Realisaiioncn af Riksgäldssedlar»e.
Äiwcn har Herrar Revisorers är iZoz yttrande
och dertill gifna bifall blifwit gcnomscdde, och Banco»
UtssottctS Majoritet har, enligt närlagda ProtocollS»
Utdrag för d. 22 sistl. Juni, hufwudsakligen gillat 0-  pcrationcn, och bcsiutit, akt ingen deraillcrad berättelse
derom borde afgifwaS till Ständcrne.
Anmärkning. Med denna upgift bör det äberopade
ProtocoUS-Utdraget jcmfbras: den Proposition, som
wann genom votering, lyder sä: "Den som bifaller,
att med förklarande, det Banco-Fullmäktige, i stöd
af föreskriftens lydelse, icke bordt i Realisationen ingä,
förrän de hos Konungen gjort kraftig föreställning
-
Z56 Den iz September.
ning 'emot förändringen af dcn af Rikets Ständer
faststälda Realisations plan, anmärkning blott i det»
ta afseende mä Fullmäktige mcddclaS för det skedda
afsteg ifrän FörfattningarncS bokstafliga innebäll;
men betta förhällande icke desto mindre bör ingä i
dcn slutliga berättelse, Banco-Utskottet lill Rikets
Ständer om Banco Förvaltningen afgifvcr, skrifver
Ja."
Häri förklaras ju tydligen, att Banco 5 Fullmäktige
afwikit ifrän Rikets Ständers föreskrift,
och att derföre en anmärkning pä dem skulle göras;
huru kan detta kallas, att Operationen af Utskottets
Pluralitet blifvit gillad; Lagbrottet är c>. kändt
de felaktig? erhälla derföre en föreställning, och detta
beslut kallar Herr Biskopen ett gillande af Fullmäktiges
upförande! Utan tvifvel lär ej Mojoritc»
ten pä detta sätt ärnat uttrycka sitt bifall; vanligen
kallar man ett sädant omdöme ett smilande
och en skrapa, en lindrig bestraffning. Men
Herr Biskopen har förglömt, att anföra ett annat
med detta aldeles öfverensstämmande Utskottets beslut,
hvari Utskottets klenum stadfästade FinanceAfdelningens
ogillande af Fullmäktiges ätgärd vid
Realisationen, granskad efter financicla grunder.
Genom sä wäl det af Herr Biskopen äberopade, som
detta sistnämd? beslut, är säledcS Fullmäktiges upförande
ogilladt, och Herr Biskopens upgift i följd
deraf i detta afseende oriktig. Lika ogrundad är
ben slutliga npgiften» att den citerade DoteringSProposttionen
innehäller, det ingen dctaillerad berättelse
derom till Ständerna borde afgifwas: Proposition
innehäller, att fbrhällandet i Banco-Utskottetslutliga
berättelse till Rikets Ständer bör ingä; att
en berättelse bör afgä, är derigenom afgjordt; dest
brskaf
Den iz September. zZ7
beskaffenhet lär utan twifwel kero af Vanco-Utskottet
sjelf, som iirnan den aflcmnas, kommer att justera
densamma. Det bcwiS för stil tanke, Herr Biskopen
hämtar af Contraproposttion, är falskt; den
lpdcr sär Winner bsffoj, kommer en fullständig kc,
rättelse om detta ärende, sadan Kansli-Afdelningen
' uprättat, ätsöljd af hwad i Banco-Utlkottct derom
blifwit yttrabt, att genast ifrän Banco-Utskottct till
Rikets Ständer iswci lemnäs till ben äkgärd dcrwid,
som de kunna lämplig anse. Ocn hufwudsakliga
Contraprooosttionen ligger i ordet klenast, och ingalunda
är den tilkommande berättelsen inskränkt
derigenom, att Plnralitctcn afgjordt, det den till
detta tilsällc upprättade Kansti-AfdelningcnS bcrättclsc
ej nu genast skulle rill Rikets Ständer bfwcrlemnaS;
sädane förklaringar af beslut, twärt emot deras
ordalydelse, böra wisst kallas att wilja rubba
beflut.
^err Biskopen Baron körner: Sedan
betta hestin fattades, bcgärtc Herr Baron Leelorgcräm
att fä wända stg till sitt Ständ med stna i detta ämne
ingifna Mcmorialcr. Denna begäran blcf lagd pä
bordet, der den ännu hwilar.
Anmärkning. Sanningen häraf är följande: Baron
Oäe-lLiröm begärde genast i Kansli - Afdelningen,
att med sitt Memorial fä wända stg till sitt Ständ:
ber swaradcs honom, alt sädant more i alla fall hans
rätt, och bchbfdcS honom ej bewiljas: han gjorde samma
anmälan i Utskottets Istenum, ber dea, jemte
hans och Herr Wästlund begäran, att Aktcrne rörande
detta ämne mätte fä trpkaS, wcrkligcn ännu
hwilar pä bordet.
Herr
ZZ8 Den 1Z September.
Zerr Biskopen Baron körner: Icke bc§-  Mindre dnr Öderström, Utskottet oätsiwrh/, wändt
sig till Ridderfkapct och Adeln med det wäl kända Memorialet,
innehällande en berättelse m. m.
?snmärkninrs. Fdr detta upförande är det Baron
Lasterscröms sak att förswara sig sjelf; ha» säger i
sitt Memorial, att han, i stöd af sin ed, gjort den
afgifna berättelsen till Ständet. Kanske ansäg han
sakens begrafwandc eller upskjutandc, till desi wigtiga
bcsiut, som dermed kunde stä i nära förhållande,
af Ständernc blifwit tagne, för sä makligt, att
han ej wille dröja med en anmälan, som, om den
af Utskottet blifwit honom wagrad att göra, han
dä af sin cd funnit sig trugad att likasom nu Herr
Biskopen och med wcrklig ohöflighet emot Utskottet
i alla fall wcrkställa.
Herr Biskopen Baron ksiörrmr: Denna
Le6?r8trom8 anmälan blef genom Remih frän Ridderskåpet
och Adeln Banco-Ulskottet communiccrad. Kansii-Afdelningen
af Bancv-Utskottet ansäg det i silenum
redan widtagna bcsiut böra orubbadt äga bestånd: det
oaktadt har ventilation om denna sak ibland nägra
Utskottets Ledamöter uppstätt, och dä Proposition
till bifall pä Kansii-Fördelningens betänkande gjordes,
swarades med Ja och Nej; i anledning häraf upstod
sräga om votering.
Anmärkning. Hela denna berättelse ar sann, sä när
som pä den omständigheten, akt ventilation upstod
endast emellan nägra af Utskottets Ledamöter. Märet
war wcrkligen hela Utskottets vcntikations-ämne,
ehuru denna gängen, säsom ofta, endast nägra,
hlvanbland äswcn Herr Biskopen, pttrade sig deröfver/
-
Den iz September. Z5S
wer, ock som meningarne ej kunde förenäs, sä war
ju votering deraf en naturlig följd.
Herr Biskopen Baron körner: Ordföranden
Grefwe 6^IienöorZ framstälde ungefär följande
Proposition till justering, dell jag likwäl icke ordagrant
kai, anföra, emedan Herr Grcfwen icke behagat aflemna
ben till Protocollct.
Anmärkning. När man will äklaga en olaglighet,
bör man wara wäl saker, att den är kegängen.
Herr Biskopens uppgift stöder sig pä minne, wid
ett tilfälle dä Protokoll hölls; att Propositionen ej
fanns wid Protokollet, är Sekreterarens, ej Grefwe
L^UenbortzS fel; men derwid bör äfwen märkas,
att om den än funnits, hade den af Herr Biskopen
ej kunnat äderopas, emedan Protocollct dä ännu ej
war justcradt. Detta anförcs blott för att bewisa,
pä huru lös grund Herr Biskopen bpggt sin klagan.
Zerr Biskopen Baron borner: Herr Biskopen
uppger säledcs efter minnet följande Proposition:
Den som bifaller Klnfli-Afdeliiingcns betänkande, swarar
Ja; den det icke will, swarar Nej; winner Nej»
skola de stycken sä wäl i Herrar Fullmäktiges, som i
iZog ars Herrar Revisorers Protokoll, hwilka icke innchälla
nägon hemlighet, ukssnfwas och asicmnas till
Rikets Högloft. Ständer.
Anmärkning Den rätta Voterings - Propositionen
war som följer: Den som bifaller Kansli »AsdclningcnS
tilstyrkande i afseende pä Baron Österströms
Memorial, skrifwer Ja; den det ej will, skri iwer
HNej; winner Nej, förblifwer äfwen Banco.-U'skottet
wid betz beslut, att i sin afgifwande Allmänna
Rr
-
Z6o Den 1Z Scptembek.
Relation till Rikets Ständer, cn sädan berättelse om
Realisationen bör inflyta, som Banco-Ulstoltct förut
derom stadgat, med förklarande, att Handlin.
garne och Protocollen, sä widt de Reakisations-plancn
angä, jemlikt det i K lisli - Afdelningen deraf
författade Sammandrag, icke innefatta hemligheter,
sä att i grund deraf, de böra allmän kännedom undandragas.
Hwar och en inser lätt olikheten emel.
lan Herr Biskopens uppgifna och den wcrkliga voterings.
propositionen; men för att wisa, att den gjor,
da Proposnionen ledde till upphäfwande af cft taget
bkstnt, mäste Herr Biskopen författa den sädan, churn
det lkctt pä sanningens bekostnad. Den anförda
rätta voterings « propositionen är naturligen
föranledd af diskurser,,e, och längt ifrän alt uphäfiva
ett taget beslut, leder till dcfl befästande, och
jnnchällcr ett bestämdt swar pä Riddcrskapets och AdclnS
Rcmih. Af allt detta synes, att Herr Biskopens
klagomäl stöda slg pa falska kaäta, och det är
i följe deraf jag pästär, att Herr Biskopen orätt
anwändt och följt den citerade i Instructioncn.
Utan twifwcl är det wädligare för Banguen, att
Ulstotlcts werksamhet inställcS genom salsta beskyllningar
och rättegängar inför Rikets Ständer, än att
Utskottet uptagcr de mäl, som till deni ifrän Ständer,
,c remitteras. Qni detta är ostridigt, behdfwas
jnga ytterligare wcdcrläggningar af Herr Biskopens
-friga reflexioner; nägra anmärkningar mä dock
här fä ett rum.
Herr Biskopen Baron Xlömer: Det stri,
der »mot DanquenS säkerhet, att uphäfwa ett redan
fattadt Lcflut.
An
-
Den iz September. Z6r
Anmärkning. Af det föregäende syneS klart, akt derom
ej warit fräga.
-Herr Biskopen Baron klörner^: Baron
Österströms Oictamen innehällcr en anklagelse.
Anmärkning. Är dä all uppgift af personers uppförande
en anklagelse, esser böra personer alldrig
nämnas oftare, än de kunna berömmas?
Herr Biskopen Baron körner: Om Fussmäktiges
uppförande lagligen skall prdfwas, mäste
Banco-Prokocollcrne i hela stn widd tryckas; hwilkct
strider emot 86 H i RegeringS-Zormen.
?lnmärkning. Om laglig pröfning har alldrig wa,
rit fröga; tryckningen af deha Baiiev-Protvcoll är
ej i Regerings-Formen förbuden, ty den 86 § angär
endast de Protocoll, som innchälla Banqucns
hemligheter, och dit mä wäl Icke Fullmäktiges ventilationer
kulina räknas r
Zerr Biskopen Baron iVIörner: Om Protocossen
in exisnlo stulle kungöras, äger Banquen
icke iner någon hemlighet stg förbchällcn ; hemlighet är
nddwändig för Banqucns beständ.
Anmärkning. Här är frägan, om en ewärbelig hem»
llghet af Banco-Förwaltnlngen är för Wcrkets beständ
nödwändig? Sedan en operation är fullt och, sä»
som här, lyckligen werkställd, pä hwad stäk bör
sättet, huru den rverkställdes, hällas hemligt? Om
denna hemlighet om Realisationen framställcS, äger
Banque» dock werkligen qwar hemligheten af stn
vu Varande ställning, hwilkcn med Realisationen har
föga
362 Den iz Septenrber.
föga esser ingen gemenskap, och är kanske den enda,
som nu ej bör röjås; desse föreställningar hofwa r
Utskottet blifwit framförde, sä att god tid warit
att prbkwa deras grund, och ej dermed fbrwillg
Rikets Ständer , hwilka , säsom stängde ifrän Rcviston
af Banguen, lätt kunna tro hwad Utskottets
Ledamöter uppgifwa.
Prcst-Ständct har i Remissen endast yttrat stir
öfwertygclse, att intet Utskott bör kunna ändra ett redan
tagit beslut.
Om denna fits är Banco-Utskottet med PrcstStändet
alldeles ense; Banco-Utskottcls iwar kunde
säiedcs stanna wid en enkel berättelse vm förloppet
, eller kanske meddelande af dr öfwer denna
sak förda Protocoll, samt en förklaring, att Utskottet
tänker lika med Prcst-Ständet; Ständct mä dä
sjelf dbmma hwad fog Herr Biskopen haft till sur
klagan, och Utskottet skrida till den uppskjutna frä»
gans afgörande och voteringens werkställande.
Herr Majoren och Riddaren Friherre Leäsr^
strö»r uppläste följande:
Herr Baron och Biskopen har till grund för
sitt anförande till Protocollet i Högwördiga PrcstStändet
den is Aug. d. ä. anfört en del af 7 § i
Banco-Utskottets Instruktion; samma F är den, som
gifwit mig anledning att hos Riddcrski.pct och Adeln
ingifwa det Diktamen, som sedermera fhranlcdt Herr
Barons och Biskopens. Jag anhäller att nu fä upp
läsa
continuation af samma § ; hwarcftcr jag underställer
det Högl. Utskottet, huruwida den kan lämpas
pä mig eiler pä Herr Biskopen Baron Norner.
"Och
Den iz September.
"Och den Ledamot som nägllt häremot stridande pro,
"ponerar , eller befordra söker, bör wara desi Ständs
"förtroende samt dest säte och stämma i Banco-Uiskoi"tet
förlustig."
Atterligare nödgas jag göra nägra anmärkningar
w!d Herr Baron och Biflop.ns uppgifter, emedan
de ej äro cnliga med fdrhällandet, hwilket jag redan
t Ridderfkaptts och Adelns Iflenum förklarat. Den
forsta omständigheten, som Herr Baron och Biskopen
i sitt Dictamcn anfört, är "Herrar Bance-Zullmäkti,
ges förhällandc wid den af Rikets Högloft. Ständer
är 1800 bcflutade och af Herrar Fullmäkcige ar IZOZ
päbegyiOe samt nu snart lyckligen fulländade Realisation
af Riksgälds-ffontoirets Crcditsedlar; Herrar Revisorers
för samma är öfwer bcsagde Finance - Operation,
i deras Protocoll förmarade yttranden och Plu->
ralitelens bifall till densamma."
.Otwisivelaktigt lär hwar och en wid första pä»
' frendér genast finna contrediction i, att Fullmäktige k
Banque» lyckligen wcrkställt ben af Rikets Högl. Ständer
bcsiutade Realisation, och endast Pluraliteten af
Hrr Revisorer gillat deras förhållande derwid. Troll»
gen mäste det wara ett skriffel i Herr Baron och Biskopens
Dictamcn, ty Herr Biskopen kan omöjligen wa,
ra okunnig om att bet ämne wi nu förchafwa, aldrig
ägt rum, 'om ej Fullmäktige i Banqucn werkställt en
annan Realisation af Kreditsedlarne, än den Rikets
Högl. Ständer beflntadc är iZoo.
Jag tror mig ej behöfwa för det Högl. Utskottet
betvisa, att aldrig beflutet af den 22 sifll. Ju
ni
detta är kunnat fattas, om förhällandct med Realisation
ej warit rakt stridande emot Ständcrncs föreskrift,
364 Den iz September.
skrift, och följaktligen äswcn mot Herr Fårön och
Biskopens uppgift.
Herr- Baron och Biskopen päsiär sedan, att
mitt Oictamcu är eir anklagelse.
Det är likwä! endast cn Relation, svin äsyf,
tar att Rikets Ständer :nä sättas i ständ, att för framtiden
taga nödiga Författningar, till bcwarandc af
Dan-siicns säkerhet och sin egen rätt. Men om det
rvore cn anklagelse, hwarföre swarar ingen af de an,
klugade? Hwarföre söker ingen as dem att urskul,
da sig?
Derefter uppgifwet- Herr Baron och Biskopen,
att vrättwisa emot Herrar Fullmäktige och Revisorer
jemte cn oundwiklig nstjjcredit för Bar.qucn, spnncrlj,
gen i närwarandc critiska tidpunkt, siuttc blifwa en
säker följd af sistnämdc propositions sednare altcrna,
tif, om det bifölles. Jag nödgas för mera redighet
här uppläsa Propositionen, sädan Herr Biskopen den
Uppgifwit, och war den sorn följer:
Den som ksifastcr Kansli - Afdekiiingens Bctän,
kande, swarar Ja; ten det icke gör, swarar LTlej;
rvirmer Nej, siola de stycken, sä wäl i Herrar Fullmäktiges,
som >8oz ars Herrar Revisorers Protccott,
hwilka icke innehätta nägon hemlighet, utsirifwas och
aflemnas till Rikets Högl. Ständer. Herr Baron och
Biskopen uppgifwet- wäl, att ben endast ungefär skutte
wara sä, men af följande afsi-jft af Propositionen,
sädan den wcrkcligcn war, synes nogsamt att den hwarken
ungefär till ord eller mening uttrycker detsamma.
Propositionen war:.
Den
Den 13 September.
3^5
"Oen som bifaller Kansii - UtffottctS tillstyr»
kande i afseende pä Lestsi strömm Memorial, sklifwcr
^a; den det ej will, skrifwcr Nej; winner Nej, förblifwer
äfwen Banco - Utskottet wid betz bestut att i
afgifwandc allmänna Relationen till Rikets Högl. Ständer
en sädan berättelse vin Realisationen bör inflyta,
som Banco-Utskottct strut derom stadgat, med förklarande,
att Handlingarnc och Protocollcn, sä widt dcRealisationsplanen
angä, jemlikt det i Kansli-Utskottet förut der»
om författade Sammandrag, icke innefatta hemligheter, sä
att i grund deraf de böra allmän kännedom undandraga-.
Att denna Proposition c), (som Herr Baron och Biskopen
anfört), är stridande emot det fattade Bcflu»
tet den 22 Juni, är synbart; och jag är öfwertpgad,
att« Herr Baron och Biskopen ej med sä liten warsam»
het inför det Högwördiga Prest-Ständct anklagat Ut»
skottet och i synnerhet dest Ordförande och mig, 01N
Herr Biskopens minne ej bedragit honom. Hwad 0-  rättwisan emot Fullmäktige och Revisorer jemte Banqucns
mffcrcdit beträffar, trodde jag alldrig finna en
Sanningen- och Religionens Tolk, som skulle kalla
sanningens framläggande en orättwisa ; och kan ej inse
hwad Binquens credit har för gemenskap med den
af Herr Biskopen föregifna orättwisan emot Fullmäktige
och Revisorer.
Af allt hwad jag här anfört kan stuta-, att
sedan den werkliga Proposition öfwer mitt Memorial
dlifwit framlagd, hela Herr Baron och Biskopen- i
det Högwördiga Prest-Ständct upplästa Relation ej är
annat än en oriktig och pä falska grunder byggd berättelse
om hwad ! det Högloft. Banco »Utskottet passerat.
Jag fär sälede- underställa Högloft. BancoUtskotlett
wisa bedömmanbr, huruwida sednare hälftr»
Z66 Den iz September.
cf redan äberopade § i Jnstruction, stall lämpas pä
mig, Bistop lelörner, eller pä Lagmannen Grefwe
6^IIenöor^; fy sedan wi blifwit af Herr Bistopcn
anklagade i stöd af 7 § , sä niästc antingen han eller
nägon af oss efter nämde § bedömmas.
Herr Hof-Marstalken och Riddaren Friherre
I^ock anförde:
Med all aktning för Herr Bistopcn Baron
lVIörnörs princip, att beifra och hindra allt, som kan
synas olagligt inskränka Banco-Utstottets rättigheter,
nödgas jag likwäl, för min egen tillfredsställelse, förklara,
att hans pästäcndc, det Banco-UtstottetS d. 22 Juni fattade
beslut, blifwit rllbbadt igenom den i Utskottets visnum,
sedermera d. i4Aug. föreslagna votering, rörande
det af Högloft. Riddcrskapct och Adeln till Utskottet rcremitkcrade
Friherre (^österströms Dictamcn, mätte,
efter min öfwcrtygelse, grunda sig pä misstag eller missförständ
af de wld dessa särstilta tillfällen af Utskottets
Ordförande framställda Propositioner.
Utskottets Majorite beslöt nemligen ben 22 Juni
, enligt den Propositionen som med Ja bcswarades,
"Att anmärkning skulle Banco - Fullmäktige meddelas
för dek af dem gjorda afsteg ifrän Rikets Ständers
föreskrift ivid Realisationens wcrkställandc, men att
detta Fullmäktiges förhållande icke dcssmindre bör ingä
! ben slutliga Berättelse Banco - Utskottet till Rikets
Ständer om Banco-förwaltningen afgifwer." Sedermera
, dä Friherre (löst erst röms Oictamen blifwit med
Utskottet communiceradt och Kansli - Fördelningen i afseende
dcrpä yttrat, att ofwannämde Beslut af ben
22 Juni borde blifwa orubbadt, samt saken dcrpä uti
Ukstot
-
Den lz September. 367
Utskottets plenum kommit nieder ventilation, funnoS
meni garnc delade, antingen uran boede hwitå w!b
Kansti-Utskottcts betänkande, elle, , dä detta af nägra
kj airsägs egentligen innefatta sivar pä RiddcrlkapctS
och Adeli s Rcmi^, det wore Utskottets pligt, att,
femte tillkännagifwande af silt redan fattade beslut,
fb klara , huruwida de af Friherre Oel^trum till
afgifwande fdlkflagna upplySningarne wörö af natur
att kunna meddelas eller bbra häll s hemliga. Fräga
vm votering uppstod säledes, och P oposttioncn, hwit»
ken i anledning af de föregäende discurserne, af Herr
Grefwe 6yIIar>b,c>rF framställdes, in eböll, att Ja
bifaller Kansli-Utskottets tillstyrkande; Nej afslärdet;
likwäl, märkom dctl med den förklaring, att om
Nej winner, sörblifwer Banco - Urskottet äfrven
wid desi Beslut alt i sin afgifwande allmänna
Relation till Rikets Ständer en sadan
berättelse om Realisationen bör inflyta,
som Banco. Utskottet derom förut stadgat,
med förklarande." Detta tillädes, för att fullständigt
beswara RiddcrskapctS och Adelns fräga — "Att
Handlingarne och protocoUen, sa wida de
RcalisationSplancn anga, jemlikt det l ÄansliUtskottet
deraf författade Sammandrag, icke
innefatta hemligheter, sä att i grund deraf de
böra allmän kännedom undandragas."
Hwar och cn som icke med uppsät tillsluter ögat,
mätte häraf se, att frägan om rubbning af det
redan fattade beslutet här sä mpcket mindre uppstod,
som just detta beslut i sjclfwa dea nekande Propvsttionen
äberopadcs, säsom det, hwarwid wskottet fästat
en owillkorlig nbdwändighct att i alla händelser förblifma.
Herr Biskopen Baron törners uppgift till
sitt Ständ, att ben sednare Propositionen ledde till
Z63 Den rz September.
uphäfwandc af dct redan tagna bestukct, kär sälcdes
rj kunna annat än anses förhastad, kanske förorsakad
deraf, att han ej rigkigt i minnet behällit den citera- -  de Propositionen.
Med Högwbrdiga Prcst-Ständct är sälcdes Dancolltskottct
funkan,ligt ense deri, att ett redan taget de,
stut ej bdr kunna ändraS, helst en sädan fräga inom
Utskottet ej någonsin uppkommit. För öfrigt, hwad
sjelfwa saken angär, sy«cS dct wara temligcn solklart,
och kan ej heller hafwa warit Herr Biskopen leilernorg
afsigt akt neka, dct ju, dä ett Ständ äger rättighet
att till ett Utskott remittera frägor till bcswarande,
Utskottets skyldighet är att, äfwen om beslut
förut i saken är fattadt, afgjfwa ett yttrande, som,
lemke kungörandet af detta Beslut, innefattar alla de
upplysningar, som fordras för ett tillfredsställande
swar. Detta inträffar bär sä mycket mera, som, igenom
Herr Friherre Ocienglrömg steg att utom Utskottet
ga till Riddcrskapet och Adeln med sitt Memorial
, sakens förhållande werkliaen war olika dä Utskottet
tog sitt beslut den 22 Juni, och dä dct resolverade
öfwer Ridde, ffapctL och Adelns Rcmijj den 14
Augusti.
I anledning af nägra Herr Biskopen Baron
Käörner8 yttranden om nödwändighcten af hemlighet,
torde mig äfwen tillökas upprepa en, redan af nägon
i Utskottce gjord reflexion, att nemligen, dä en operation
, sädan som Realisationen, redan är fullkomligen
och lyckligen wcrkställd, sättet huru den werkställdeS,
icke är en hemlighet, af hwars yppande Danqucns
säkerhet i minsta matto blottställcs, dä betz nällrvarande
ställning icke pä nägot sätt derigenom rbjes.
Här kan icke, efter min öfwrrtpgclse, wara fräsa,
Den iZ September. 369
ga, hwarkcn om tryckning in extenso af Banco-Pro,
tocollcn , äfwcn af deni som enligt 86 § i Regering-»
Formen böra hemliga hällas, ej heller om nägon anklagelse
emot Personer hwartill en fäban yrkad publicite
skulle spnas wilja leda. Det sednare är lika 0-  förcnligt med mina tänkesätt att tillstyrkas, som dck
förra är stridande emot Banco - Jnstructionen, emot
Ed, och emot all wänlig praxis.
Orha tankar underkastar jag i ödmjukhet Hög,
lofliga Utskottets upplysta pröfning, med önskan, att
om mitt sätt att betrakta saken befinncs wara det
rätta, det mätte leda till ett wänligt och skynbesamt
afgörande af en twiste-fräga, hwilkcn ej annat kunnat
, än inom Utskottet wäcka en söndring i tänkesätten
, lika obehaglig, som hinderlig för wigtigare
göromäls afsiutandc."
Herr Kapiten Lkrenbeim yttrade till Pro
tocollet:
"Dä
Banco - Utskottet sätt ifrän Ständen till
sig remitteradt Biskopens m. m. Herr Baron lVlörnars
Memorial till dc§ Ständ ingifwit , angäende förhällandct
af den ventilation, som i Banco - Utskottet
förchadcs, öfwer det af Herr Majoren Baron Lesterströin
ingifna och till Utskottet remitterade Memorial,
anser jag för min del det af Herr Grefwe Lallen»
borA hos Ridberskapet och Adeln inlemnade och remi-,
sen ätföljande Memorial, innchällande rätta förhällandct
om den af Herr Biskopen m. m. Baron Ivlör»er
öfwerklagadc saken, sä upplysande för wära Principaler,
att annat swar ej lär behöfwaS, utan kunna
de af denna förklaring bcdbmma huru wida Herr Biskopen
m. m. Baron körner warit till sitt Memorials
ingifwande befogad eller icke."
Tredje Band.. N:o 4Z, 49. "Dolk
Z7O Den 1Z September.
"Dock skulle dertill kunna läggas, att Herr
Biskopen m. ni. Baron körner säsom warande uti
Kansli - Utskottet, hwilket hade sig uppdragit beredandet
af Swaret pä Herr B..ron Oöerseröms Memorial
, ej dä pttrat nägon twekan om lagligbeten att
öfwer ämnet ventilera, och säledes genom sin ätgärd
och yttran härwid bekräftat Utskottets skyldighet att
smara pä ett remittcradt Memorial, hwilkcn skyldighet ofta
skulle möjligen kunna uraktlätaS, om votering i
Utskott öfwer ett swarS afgifwandc, som enhälligt ej öfwercnskommit
pä annat sätt, än genom votering,
icke kan afgbras, skulle, som nu skett, af en Ledamot
kunna förhindras. Och leder denna händelse mig
till den önskan, att Utskottet mätte hos wära Principaler
anhälla , det uti Riksdags - Ordningen tydligen
härom mätte stadgas."
Herr Kammar-Herren Lrnunersijelm jemte Hcderwärda
Donde-Ständets samteliga Ledamöter, utom
blktksn kekrsson, instämde uti Herr Friherre kocks
efwan anförda yttrande.
Uti Herr Kapiten kkrenbeims anförande förenade
sig Herr Bniks-Patron von VVLkrenäorst samt
Riksdagsmannen k^aksn kekrsson.
Herr Profctzoren Doctor ^Im^vist wille härmed
till Protocollct hafwa anmärkt, att dä, under
ben 14 Aug., ätskillige Banco-Utskottets Herrar Ledamöter
öfwer det ventilerade ämnet wörö af skiljaktig
mening, samt votering, till följe deraf skulle ske,
borde och kunde ben i sädant afseende äskade propositionen
af Utskottets Respcclive Ordförande icke wägraS.
Herr Biskopen Friherre Klöraar ansäg för ända
mä
-
Den iz September. Z7L
damälet af Ncmlhen blifwa närmast tjenande, att,
till fullständig upplysning öfwer det ena och andra,
Banco.-Ulikottets Protocoll för den 14 sistl. Augusti,
samt för denna dag, detta ämne angäende , de Nespe»
ttlve Ständcn meddelas.
Berörde hemställan blcf af Högloft. BancoUtstottet
bifallen.
Hwaröfwer likwäl Herr Profeftoren Dockor
/elmyv^c förblcf wid be§ förut i denna delen yttrade
mening.
Till följe af ofwan anförda beslut, kommer
Protocollet för den 14 sistl. Aug. och för denna vag
j allt hwad nu förehafva ämne angar, att med görligaste
första utstrifwas, för att derefter, jemte sär,
skilt Utdrag af Protocollet till be Rcspective Slän,
den afgä.
Ladcs pä bordet.
Justerades följande?
Utdrag af Protocollet, hältet L Högk.
Ridderffapets och Adelns plenum d.
iz September 1809.
S. D- Föredrogs Stats-Ulskottcts Protocolls
Utdrag
af fbrledne gärdag, innefattande ett tillstyr,
tande dertill» att Riksgälds - Contoiret mä tillätas att
till utbyte af utelöpande gamla och fbrsiitna Credit--
Sedlar, tillwerka nya Sedlar pä 2 Ridrs valeur och
derunder, enär en sädan anstalt stulle af Riksgälds
Con
-
372 Den iz September.
Contoirets Fullmäktige pröfwas nödwändig: Och dä
Ridderskap?: och Adeln, i anseende till angelägenheten
af ett skyndesamt föranstaltande härom, detta mäl
genast i dag kill afgörande företog, biföll Riddcrskapet
och Adeln fä mycket heldre Stats-Utskottets afgif,
ne tillstyrkande, som därwid war fästadt det kraftigaste
förbehöll, att Credit-Sedelstvcken härigenom icke i
nägon mätto komme att förökas, och altsä de nya Sedlarne
endast och allenast komma att till skeende utbyten
tjena. Oc supra.
Upplästes följande:
Utdrag af Protokollet, hältet i Riksens
Högloft. Ständers Stats-Utskott d.
12 September 1809.
S. D. I anledning af Advocat-Fiscalen kHKMLN8
hos Wällofl. Borgare - Ständet gjorde Proposition
, att alla till Stats-Utskottet dels redan inkomne
och dels ytterligare inkommande uppgifter, rörande
Stats-Werket och Krigs-Fonden samt deras inkomster
och utgifter ifrän iZoo ärs Riksdag mätte genom trycket
till Allmänhetens kunskap lemnäs, hade Wällofl.
Borgarc-Ständet uti Protocolls-Utdrag af den 26sistl.
Augusti behagat häröfwer infordra Stats - Utskottets
utlätande. '
Skats-Utskottet bcsiök, att Wällofl. BorgareStändet
skulle till swar wänligcn meddelas, att alla
de still Stats - Utskottet inkomne uppgifter, rörande
Stas-Wcrket och Krigs-Fonden samt dep inkomster och
Utgifter, dels redan äro tryckle och ibland Lcdamöter«e
af de Respcctive Riks-Ständcn utdelte, samt finnas
-
Den iz September. zyz
tias för Allmänheten till köps uti härwaranbe Bakläder,
och dels äro under trycket, och skola , sä snart
tryckningen hinner fullbordas, pä samma sätt ukdelaS
och hällas Allmänheten tillhanda; men Stats-Utskottet
bör dock härwid erindra, att om till Utskottet skulle
inkomma sä beskaffade specifique uppgifter och redogörelser,
hwilka innefatta flere Band och Dolumcr
med tillhörande Derificationer; sä anser Stats-Utskoktet
tryckningen deraf wara utan alt ändamäl, och derutom
hwarken lämpcligt, att belasta Kongl. Ma):k
och Kronan med en dryg tryckningskostnad derföre, ej
eller rimligt, att under närrvarande Riksmöte en sä»
dan tryckning skulle kunna möjligen medhinnas; Och
hwarom Protocolls-Utdrag skulle de öfrige Rcspective
Riks-Ständcn wördsamligcn meddelas. Är och dag
som förut stör.
Pä befallning
kröäelius.
Utdrag af Protocollct, hällct i Riksens
Högloft. Ständers Skats-Utffott d.
12 September 1809.
S. O. Uti till Wällofl. Borgare-Ständct ins
gifwit, och derifrän till Riksens Hbglofl. StändcrS
Stats - Utskott remitteradt Memorial hade RiksdagsFullmäktigen
för Hjo Stad, Borgmästaren bänstquist:
anhällit, att till uppbyggande eller reparerande af Stadens
förfallna Rädhus mätte anstäs twänne af Pastor
i Fogeläs innehafwande och nära Staden belägne öftverloppsstommar,
Grinseryd och Systratorp, det ena
ett hett och det andra ett halft Mantal, hälst denna
Pastor
Z74 Den iz September.
Pastor dessutom skall innehafwa ett Stomhemman Myrebo,
och de förstnämnde twänne Stommar skola för
6o n 70 är sedan bli sivik Pastor pä behaglig tid öf«
werlätne, i anseende till en Prästegärden twänne sänger
innom korrt tid öfwcrgängen wädcld.
Stats, Utskottet, har tagit detta ärende i öftverwägande;
och ehuruwäl StatS-Utskottet icke funnit
fläl att tillstyrka Skommarne Grinseryds och Systratorps
anstäende till uppbyggande eller reparerande af det
förfallna Rädbuset i Staden H)o; dock som» efter
hwad nu upplyst blifwit, Kyrkoherden i Fogcläs, utom
de nu i fräga warande twänne Stomhemman, in,
nehafwer ännu ett Stomhemman Myrebo; sä ansäg
Stats-Utlkottct det tillhöra Kongl. Maj:ts och Rikets
Kammar-Collegium, att, pä sätt och i den ordning
Fbrfattningarne föreskrifwa, undersöka, huruwida twän,
ne förenämnde Stomhemman, Grinscryd och Systratorp,
säsom behaglig tidö förläning kunna till Kongl.
Maj:t och Kronan indragas eller icke: Och Beslöts,
att, jemte äterställande af Borgmästaren L^nstquilis
ofwanberörde Memorial, skulle denna StatS-UtskottctS
tanka genom Utdrag af Protocollet Wällofl. Borgare,
Ständer meddelas. Derom äfwen Utdrag af Protokollet
skulle till de öfrige Respcckive RikS-Ständcn afgä.
Är och dag som förr skrifwit stär.
Pä befallning
idl. kro6eliu8.
Utdrag af Protocollet, hällck i Riksens
Högloft. Ständers Stats-Ukffott d«
12 September I809.
S. O. Föredrogs ett af Wällofl. Borgare,
Ständer till Riksens Högloft. Ständers StatS-Utskott
rcmit.
Den iz September.
375
remktterabt Memorial af Riksdags - Fullmäktigen fbr
Götheborgs Stad, Grosshandlaren L. 8snieson,
angäcnde nägra omständigheter af förändringar, som han
ansett nödige och hemställt mätte widtagas wid de för
Kongl. Maj:t ochMdnans räkning skeende FbrsäljningsUpphandlings-
eller Arrende-Auctioner. Som StatsUtikottet
fann detta wara ett Economie-mäl, hwilkel
till dess befattning icke hörer; och »u jemwäl tillkännagafs,
att flere i samma ämne till Högloft. Ridderffapct
och Adeln ingifne Memorialer bljfwit till Allmänna
BeswärS- och Econvmie - Utskottet, säsom dithörande,
remitterade; sä beslöt Stats-Utskottet, att
Grosshandlaren Lantbons vfwanbcrbrde Memorial ssulle
till Wällofl. Borgare-Ständct äterlemnas, som torde
detsamma till Allmänna Delwärs. och EconomieUtskottct
öfwei lemna, pä det detta ärende mä pä ett
ställe och i ett sammanhang kunna wcderbbrligen granskas
: Och hwarom Protocolls - Utdrag till de öfrige
Rcspcctivc Riks-Ständcn äfwcn ffulle expedieras. Är
och dag som förut stär,
Pä befallning
kröäelius.
Utdrag' af Protokollet hältet i Riksens
Högloflig? Ständers Stats Utskott
den 12 Sept. 1809. -
S. O. Till Riksens Högloft. Ständers Statsutskott
hade Höglofl. Riddcrskapet och Adeln behagat
remittera Herr Friherre kustdscks Memorial, deruti
han förcflär ätstillige förändringar uti nu gällande
För
-
Z76 Den iz September.
Författningar, angäende Husbchofs BrönwinS-Bränningen.
Men som detta ärende icke tillhör Stats-Utskot,
tets ätgärd, och Herr Friherre Kuckuck dessutom uti
ifrägawarande Memorial degärt, att detsamma mätte
till Högloft. Bewillnings-Utskottcts widare granskning
warda remitteradt, sä bcstöt Stats-Utikottet, att mer,
berörde Memorial skulle genom Utdrag af Piotocollek
till Högloft. Ridderskapet och Adeln wänligcn ätcrlcm,
nas, och hwarom Protvcolls-Utdrag till de öfrige Re,
spcctive Riks-Ständen äfwcn ssulle expedieras. Är och
dag som förr ffrifwit star.
Pä befallning
K. krösteiius.
Det i detta Prokocolls-Ukdrag nämde Memorial
af Friherre Kustbecli, ^iexancler, dlcf uppä derom
af Herr Grcfwen och Landt-Marffalkcn gjord proposi,
tion till Allmänna Bcswärs, och Ecouomic - Utskottet
remitteradt.
Uplästes följande ifrän Rlddarchus-Utskottet INS
kemnade
Hörsamste Memorial!
Ge^om Remiss af den 29 sistlidnc Augusti har
Högloft. Ridderskapet och Adeln behagat infordra Riddare
-
Den iZ September. 377
darehus-Utssottcks utlätände rörande Herr löfwersten och
Riddaren /Mbaus ingifnc Memorial, nied anhällan
alt, sidan han i näder blifwit utnämnd till Adelig
wärdighet, och i följe deraf är sinnad, att innan korrt
taga Jnt-.oduction pä Riddareyuset, Herr ^siversten
mätte befrias frän den, jemte Intro ductions-SummanS
ärläggande, päbudne afgift af 16 R:dr. Z2 tz. Banco
Specie till Adcliga Jungfru Stifts-Casan; och det pä
de grunder alt, dä Adelskap numera enligt Regerings,
Formen af dea 6 Junii 1809 icke är ärftcligt för afkomlingar
ä Qwinnosidan, Herr löfwcrstcns Dotter
derigenom är betagen de förmäncr, som Högloft. Rid,
derfkapcls och AdclnS Oötrrar af delta Stift ätnjuta.
Wid dfwerwägande häraf, och dä Dongl Maj.tS
Nådiga Lungörelfr af den 10 Augusti 1762
anrsäende wadstena Adeliga Jungfru GtiftS
förkofran och bestånd, som stadgar om ofwanberörde
ifrägawarande afgift, jcmwäl päbjuder en större
Summa, nemligen sOO Dal. Snut till samma Stift,
för de Ofrälse Personer, som cryölla Kongl. Resolution
pä Adeliga Privilegier, utan att förunna eller medgifwa
deras Döttrar någon rättighet till deltagande uti
de förmäner, som Stifts-Inrättningen innehäller; sä
synes denna senare omständighet, emot de af sökanden
uppgifne förmente skäl till befrielse/innefatta en tilräck,
lig vederläggning. Hwad äter angär de under förra
Regeringssättet introducerade Ätter och deras ogifta
Döttrars förmän af den Jntroductions afgift till Stifts,
Catzan som hwarje Stamfader erlagt, är förhällandet
Mant, att den ingalunda mcdförer nägon rätt till intagande
ä StiftetS Pensions - Stat, dcräst icke serskilt
Famillc-gäfwa för Ätten, och en genom Författningarrie
stadgad serskilt inskrifnings-summa för hwarje Ade,
chilig Jungfru, till berörde Catza betalas. Hwartill Rid,
darehus-Utffottet äfwenlcdes tror sig böra ännu tvida--
rr
Z73 Den rz September.
re och exempelvis anföra och omnämna, huruledes Embets
- och Tjenstemän af Civil-Statcn, hwilka med Adelskap
blifwa hugnade, döra wid Introduktions erhällande
erlägga till Wadstena Krigsmanhus-Cassa, i män
af Adelig, Frjhcrrrlig eller Grcfwclig wärdighct, en wiss
genom Författningarne determinerad afgift, utan att
dermed ätsöljer nägon rättighet till ätnjutande af de
fdrmäner, som berörde Cassa eller nägon af de för
Militairc-Staten i öfrigt stadgade Pensions-Inrältningar
innefatta. Det är sälcdcs af desse anförde omständigheter,
som Riddarehus-Utskottet ansett sig äga skäl
att tilstyrka det Herr ^siversten och Riddaren ^acksu
wid erhällande af Introduktion ä Riddarhuset bör o,
willkorligcn och likmätigt ostvan äberopade Kongl. Kungörelse,
betala ben derigenom till Wadstena Adeliga
Jungfru Stifts-Cassan päbudna afgift hwilket dock
Högloft. Ridderskapets och Adelns uplpstare omprdfning
och afgörande underställts. Stockholm den 9 September
18O9.
Pä RiddarehuS-Utskottcts wägnar:
Larl Wranke!, ^s. ^stlerkrsle. kecblin.
Lades pä bordet.
Herr o t blieb, Lsri ^restric. Dä jag
wid början af detta plenum begärde pä bordet den af
Herr kaklman wäckta monvn, rörande indragning af
ben i Kammar-Collcgium päbudna Cantzli-afgiftcn wid
ingifwande af beswär och ansökningar, skedde det emedan
mig undföll att Herr ^silman sjelf hade begärt
remiss af sitt Memorial. Det war min afsigt att nä,
got närmare upplysa sakens förhällande; men när mälct
remit,
Den iZ September. Z79
remitteras, blifwer sädant det Utskotts äliggande som
därmed kommer att sig befatta. Jag äterkallar säledeS
min begäran om fräganS hwilande pä bordet och tilstyrker
att Herr kaklma-m Oictamcn till Allmänna
DeswärS- och Economic-Utffottet mätte remitteras.
Herr Grefwen och Landt-Mar,
skalken gjorde derefter proposition om denna Re,
mi§, hwilken
DiföllS.
Grefwe 6 6 la 6 nräie, ^sacob, utbad
sig Högloft. Riddcrskapets och Adelns tälamod, dä han
ännu en gäng fästade deras upmärksamhct pä tryckningen
af 1789 ärs Riksdags-Protocoller; men han talade
nu till förmän för en af Riddarehus - CantjlietS
äldre Tjenstemän. Han hade med förundran hörk att
assättningen af desa Protocoll warit sä ringa, att Förläggaren
ej fält halfwa trycknings - kostnaden ersatt.
Dä Ridderffapet och Adeln bcflutit denna tryckning,
och dä fbrmänen af förlaget redan för 20 är sedan
tvär gifwcn ät den nu warande Förläggaren, trodde
Herr Grefwen att Riddcrikapet och Adeln gerna hölle
honom skadeslös, och .föreslog derföre, akt emot hypothck
af ett tillräckligt antal exemplar, af RiddarehusCasan
mätte ät Förläggaren lemnäs ett förskott af 5
» 602 R:d Banco.
Grefwe körner, Larl Gabriel, understödde
denna Grefwe äs la Garäies motion.
Ridderskapet och Adeln hkrbcs härwid yttra sin
Henägenhet att bifalla denna motion; men Grefwe
380 Den September.
förner, H.6o's)'n 6<stan, under förklarande dek han
gerna till hufwudsakcn kemnade sitt bifall, erindrade
att formaliteten fordrade att Riddarehus - Utskottet öfwer
frägan först hördes, hälst det anginge dispositionen
af penningar.
Efter nägon stunds öfwerläggning, beslöts pä
derom af Herr Landt - Marskalken gjord proposition,
att denna fräga skulle remitteras till Riddarehus - Utskottet,
hwilkct borde anmodas att till nästa plenum
med sitt utlätande dcröfwer inkomma.
Herr Lock, Lorfits ImstviZ, upläste följande
Dictamen till Protokollet: Att bidraga till det
allmännas wäl, lärer ostridigt wara en medborgares
yppersta pligt: uppä hwarjehanda sätt kan denna ock
fullgöras.
Att angifwa ett Economiskt förflag, gagnar
ofta Rikit lika sä mycket som att uppgöra ett Militairiskt,
häldst dä det icke grundar sig pä möjliga tillgängar,
hwarigenom det ofta icke kan werkställas. Alla wetenskaper
äro att högakta, ett upplyst Samhälle kan ock
icke utan deras kraft äga beständ, men jag tror att
hushällningen äfwen förtjenar sorgfällig uppmärksamhet
och är likasä nödwändig, hälst dä din werkställcS
utan medborgares förtryck.
Inför Högloflige Ridberstapet och Adeln hade
jag äran uti sista plenum uppgifwa ett wälmenande
förflag att efter crhällcn fred indraga Swensta indelta
krigsmagtcn till hälften, hwarigenom Riket tillskyndas
en ärlig säker inkomst af Z8f,438 R:d Banco Specie.
Troende att detta förflag skulle befrämja allmänt
wäl och minsta medborgares dryga utlagor. En wärd
Leda
-
Den iz September. 339
Ledamot har i dag behagat yttra sig» akt han önska,
be det jag antingen skutte uppgifwet en ny dcfcnsionsplan
för Riket, eller i widrigt fall hela Armeen indragas.
Att uppgiftva en befcnsions - plau för Riket anser
jag wara utom min werkningS - krets, sedan jag lillio
Rikets tjenst tagit afsked, om ock de Tactiske kunjkaper
jag under min tjenstetid kanske ofullkomligt
sökt förwerfwa, det skulle kunna utföra. Den wärdc
Ledamot, som är Militairisk tjensteman och uplyst af
stora kunskaper i Tactiquen samt Adjutant i ett Militaire
Departement, hwarutur han kan äga tillfälle känna
de hemligaste Planer; lärer säkert bäde läktare och
bättre kunna wcrkställa denna dest önskan. Men det
anser jag aldeles icke omöjligt, att med bibehällandct af
töfwer-och Underbefäl samt is,sy8 Man i fredlig tid
kunna npprätthälla den Militairiska kunskap och Ex»
cercice uti KrigSmagken; sä att tvid päkommande
krig, hwarifrän Gud i SeclerS tid Nädeligen bcware
Swea Rike, de innom 6 weckors tid lätteligen skola
kunna dana de anwärfdc Recrstter skicklige till Rikets
sörswar. Den säkraste dcfcnSion för Konung och Riket
som jag begriper och fär föresiä, är undersätareS
kärlek och förmögenhet: Desse förenade läta hwarken
twedrägt eller fienden krossa Fäderneslandet.
Herr Ercfwen och Landt-Marskalkrn
tilkännagaf, att Landshöfdingen Friherre
sk idloräm, för angelägna Embcks-göromäl nödgades
resa borrt, hwarfbrc han anmodade Herrar Elcctorer
af första Classen att efter Friherre sk ^o-äm wäija en
ny Ledamot i Lag-Utskottet, äfwensom i BewillningsUtskottet
efter Friherre von blnZLrn Lterab^iA,
istiss ^kexsnäer. Widare tilkännagaf Herr Landt
Mar
-
Z8s Den 14 September.
Marskalken att Ridderskapet och Adeln i morgon kk.
y f. m. skulle in klsno sammanträda, dä ibland andra
mäl Stats-Utskottcts Betänkande rörande LcfweranteurernaS
fbrnöjande och uptagandct af Inrikes Län
komme att till stutligt afgörande företagas.
Herr k§orstLN8tolp6, /rnster8, yttrade
sin önskan att Expeditions-Utskottet till eftermiddagen
mätte sammankallas för att upsätta ben besiutna
detaillerade Instructioncn för Riksens Ständers Ombud
wid Uptcckningen af för detta Konungens egendom.
Herr Grefwe» och Landt» Marskalk
en inwände, det han först ej ernat sammankalla
Ridderskapet och Adeln in Isiano i morgon, men
att dä tiden i dag fdrlupik, utan att mänga wigtiga
mäl hunnit afgöras, wore han dertill nbdsr.kad. Nu
kunde säledes ej Expeditions - Utskottet hinna sammankomma
och sammansätta Instructioncn; hwarjemte Herr
Landt»Marskalkcn erindrade att dctzutom derwid ingen
ting kunde göras innan man erhällit underrättelse hwaö
de andra Ständcn derom bcflutit.
Ridderskapet och Adeln ätskiljdes klockan 2.
In sistern krotocoll!
O. Silverstolpe.
Torsdagen den 14 September.
klenum klockan 9 förmiddagen.
UpbrötoS Herrar Elcctorernes af Första Claftn
ttvänne Listor till wal af Ledamöter i Bewillnings - och
Den iz September. 385
Lag-Utskotten, och bcfunnoS wara utsedde, l Bcwillnings
Utskottet efter Friherre von Dnzsiu 3ternber§,
klatstias ^lexsnäer:
N:o 54. Grefwe 8per>s, Fullmägtig Grefwe
klömei, Lsrt 6ab iel, Hofmarskalk, Riddare af
Kongl. Rordstjerne Orden,
sch i Lag-U skottet efter Friherre ak Karstin, ^oksn:
N:o 278. Friherre Lk-ckiHi8, Fullmägtig
Friherre Lenner, kjell Lkristoxker.
Justerades följande;
Utdrag af Protokollet, hältet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns klenum d.
iz September 1809.
S. D. Wäcktcs af Herr Grefwe Ds la 6arstrs,
^sscob, den Motion, det mätte af Riddarehuss
C >tzan ett biträde af 5 L 600 Riksdaler Banco fbrskottswis
bewlljas Förläggaren af Ridderskapets och A*
dclns P-otocoll wid RikS"agcn 1789» emot exemplaraflemnande
säsom Hypothck till ett antal, som r wärde
swarade mot summan; och dä Ridderskapet och Adeln
hä^wid erindradr sta, att dctza P>-otocollsutgifwande af
Ständet blilwit bcstut cht, i anledning bwaraf Förläggaren
inqätt i dryga kostnader, hivar! billigheten fordrade,
att han borde understödjas, yttrade Ridderskapct
och Adeln stg benägit, att det föreslagna biträde
lemna; men wille dock förut deröfwer höra Riddarehus
Ut
-
284 Den 14 September.
Utskottet, dit denna fräga säledes remitterades, med
anmodan till Utskottet att med sitt utlåtande beröfwcr
till nästa klenum inkomma. k7c supra.
Utdrag af Prokocollct, hältet i HögloflRidderskapet
och Adelns klenum d.
iz September 1809.
S. D. Som hos Riddcrskapet och Adein anledningar
förekommit, att, uti de till DcwillningsUtskottet
aflemnade officiella upgiftcr öfwer de förra
örens Bcwillningar pä Krut - och Socker - tillwcrkningarnc
i Riket betydliga oriktigheter influtit; Attsä,
och dä Middcrskapct och Adeln ansäg nödigt inhämta
lillfbrlitclig kännedom, hwaraf beha oriktigheter härflyta
kunnat, beslöts, det skulle ät Wewillnings-Utffottct
updragas att igenom Herr Hof - Canzlerens ätgärd
hos wcdcrbörande Embctswcrk söka härom erhälla nödige
upplysningar samt sedermera med berättelse om
rätta sammanhanget med ofwanberörde uppgifter inkomma
; Hwarom de öfrige Respcctivc Ständcn skulle
genom Protocolls-Utdrag wänligcn underrättas, bld
tupru.
Herr Gr c swen och Landk-Marsk
alk cn tillkännagaf, akt han i dag talat med under
- Släkhällarcn lätifenspLnre, och framfört Ridderskapets
och Adelns, i afseende pä honom yttrade tänkesätt.
Herr l-iilje-nsparre hade swarat, att beträffande
angifwclserne mot Tull-Oircctioncn, hwaraf Herr
I^ii^ensparre wore Ledamot, hade den samma gätt i
försatt
-
Den 14 September. Z85
författning om tryckning af sina förklaringar, och att
desta snart lara lemna prcsten: hwad ater hans enskilda
procest med Herr 6rervcsmosi!er> angiNge, more den
redan i Hof-Rutten anhängig, men där hivilandc:
hwarföre han för 4 weckvr sedan derom gjort päminnelsc
hos Justitiä Cantzlercn, med anhälian att den
mätte till skyndsamt flut befordra^.
Uplästcs följande:
Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Deswärs - och Economic-UtskotlS Betänkande,
angäende Bränwins-brännings-rältigheten
och Allmänna Magaziner.
De ! detta ämne till Utskottet ifrän Riksens
Högloft. Ständer remitterade handlingar äro följande:
1:0 Utdrag af Wälloft. Borgare-Ständets Protocoll
för den i<s:de sistl. Julii af innehall, att Stän,
det förenat sig uti den allmänna önskan, det mätte
för Rikets samtelig? Städers Jnnewänare, sä wäl
som Hemmansägare pä Landet, en allmän frihet meddelas
till utöfning af Bränwins-bränning, utan nägon
inskränkning i anseende till ärstid och Pannerymp
samt Redskapens beskaffenhet emot de afgjftcr, hwilka
derföre kunna wid innewarande Riksdag bestämmas;
warandcs wid detta Protokoll bilagde s) ProtocvllsUtdrag
frän wälbemälte Ständs Beswärs-Utskott date>
rädt den i-t Junii detta är, hroaraf inhämtades, huruledes
Städcrne Linköping, Söderköping, Köping, Lin,
Tredje Band. 50, 5l. desberg,
Z86 Den 14 September.
vesberg, Skjöfde, Arboga och Fahlun gemensamt anhälHt,
att Bränncwins-bränningen mätte warda öppen och
fri pä alla tider af äret, samt hwar för sig serskildt
följande Städer: Linköping: att dä wid denna tid
det därwarandc Bränncwins-Arrende-Contract utlupit,
icke nägot nytt mätte upgöraS, utan Stadens Jnnewänare
blifwa berättigade att hwar i sitt hus denna frihet
begagna: Söderköping: att det Contract dest
Znnewänare med associerade ingätt om sammansatt brän»
neri genast skulle uphö-a, säsom oförenligt med Jnncrvänarnes
interesse: Wadstena: att BränwinS-bränningen
mätte förlängas och friare öfwaS efter Contract
dä ärstiden dertill gifwer anledning: Götheborg: att
dä det Arrende-Contract, som med privat man om
Brännwins - bränningen derstädes warit nprättadt, nu
mera gätt till ända, staden mätte hädanefter pä enahanda
grunder, som för öfriga Rikets Städer äro elller
kunna blifwa stadgade fä begagna BränwinS-brän,
ningen och fluteligen: Bryggare-Embetet i Stockholm,
att blifwa bibehällit wid det Arrende-Contract,
fom Embctet den 2 October 1797 med Kongl. Majrk
och Kronan ingätt om afwärkning af 10,000 Tunnor
Spanmäl om äret samt rättighet till hela distilleringen
för staden och minutcringcn af distilleradt Dränwin
emot ett ärligt Arrende af Sexton Tusende Sexhundrade
Sextiosex R:dr. Z2 ss., hwilket Arrende börjats
med är 1798, men ej sätt begagnas längre än till
Riksdagen är 1800, utan att Embetct undfätt ersättning
för dess i sädant afseende gjorda fruktlösa kostnader;
och har Utskottet, som ansett bcsty'kt att wid en
inom wlsse och fä mänader pä äret inskränkt frihet att
bränna, oftast den bästa och stridaste säden mäst för
styndsamhetcn skull tilgripas, utan att genom sädan
kortare bränningstid, consumtioncn af denna wara
minstats eller hindrat löne-brännarcn att pä de statt
-ra
-
Den 14 September. Z8?
dragandes bekostnad kunna deraf draga fördel, hivatemot
om en oinskränktare BränwinS-bränning warit
tilläten, dett sämre sädén.dertill skulle kunnat med lika
fördel anwändas, och hushållare» under en längre tid
pä äret draga nytta 'af dranken till sina kreaturs underhäll,
pä sädan grund tilstyrkt en öfwer hela Riket
för Hemmansägare och Städernas Jnncwänare öppen
och fri Bränwins-bränning utan nägon inskränkning
af parrnerymd eller tid, widare än, att de irenne
Sommar-mänadcrne Junii Juli! och Augusti derifrän
undantagas, emot de wid denna Riksdag stadgande afgifter;
men Bryggare - EmbetetS i Stockholm begäran
har Utskottet funnit röra Stadens Jnnewänare enskilt,
och förthy hänwist Embetet att ä wederbörlig ork
sin talan anmäla, samt d) c) och ci) Riksdags,Fulls
mägtiges frän Linköping och Götheborg samt Bryggares
Societctens i Stockholm, till innehället osman uptags
ne Memorialer, jemte wid det sistnämnde fogade afskrift
af 1797 ärs Conkract emellan Kongl. Majrt och
Kronan ä ena samt Societeten ä andra sidan.
2:o Hebcrwärda Bonde-Ständcts genom Pros
kocolls-Utdrag af den 21 Julii till detta Utskotts handläggning
bfwerlemnade Beswärs-puncter af hwilka ukk
första puncten yrkas fri och obehindrad Bränwins-till»
werkning utan inskränkning af pannerymd och försäljning
wid hwad tid som hälst, dock att inga andra krogar
mä finnas än dem, som Konungens BefallningShafwande
förordnar, och hwilka för flik rörelse betala
skatt; samt uti iPde puncten, att i Landsorterne
mätte inrättas flere Sädes Magaziner, hwarrst för Kronans
räkning, af hwem som will sälja uphe ndlades dt
Spanncmäls-fdrräd, som Jordbrukare kunde hofwa atk
afläta, samt att dä mihwäxt inföll, M agazinS-förrädclt
»plätts till de behöfwande att köpa efter det pris, som
upkortt
Z83 Den 14 September.
upkom, dä Kronans kostnad i och för inrättningen la,
beS till inköps-summan.
gro Herr ^öfwerste - Licutenanten och Riddaren
of Kongl. Majrts Swärds-Orden benning LKrikiLN
Sckmitterlöevs frän Högloft. Ridderffapet och Adeln
ben 27 nästledne Juli! remitterade Memorial, hwaruti
fbrcfläs en oinskränkt frihet till BränwinS-bränning för
olla utan undantag, som hafwa nägon jord ä Landet,
samt att afgiften derföre mätte förwandlas till en allmän
koppskatt.
4:0 Ett af Commerce-Rädct kaul ?rint2lkölö
till Högloft. Ridderffapet och Adeln ingifwit och derifrän
ben z i ststledne Julli rcmitteradt Memorial, hwarutin»
nan pä anförde ffjäl tilstprkcs, att Bränwins-brän,
ning mätte inställas under Juni! Julii Augusti och
September mänader; att Husbehofs-bränningen borde
owilkorligcn och utan all slags inskränkning wara tilläten
för alla Hemmans-brukare under de öfriga ätta
mänaderna, sä wäl under härda, som goda är; att
panncrymden utan förändring eller förökande mätte fram,
gent förblifwa, som den nu är, men att i fall den skul»
le ökas, Bränwins-afgiften mätte dä fullkomligen blif,
tva lämpad derefter, dock att trcnne kannors tilökning
ivid BränwinS pannans förfärdigande uti ben tillätne
panncrymden, hwarken skulle medföra answar eller ökad
Bränwinsffakt; att i öfrigt den Jordbrukare, som
Ville begagna tillökning uti ben allmänt tillätne panne,
rymdkn, borde ett sädant fbrhällande wid Mantals,
skrifningen tilkännagifwa samt debiteringen och up»
körden i likstämmighet dermed sedermera ske, hwaref,
ter wcderbbrandes äliggande och rättighet blefwe att
hafwa kilspn dcrä, sä wäl om nytzberörde upgifter wo,
ro riktige, som ock om nägre förökade pannerpmder blif
-
Den 14 September. Z8S
wik förlegade, men ben som befunnes hafwa större än
tilläten pannerpmd, skulle icke allenast böta 5 Riksdrr.
utan ock erlägga Bränwinsskatt för ben icke upgifna
större pannerymden, hwilka böter blefwo äklagarenS
ensak, och skulle honom jcmwäl tilfalla hälften af den
i mohn af pannerymdens öfwcrflödiga storlek blifwan,
de förhöjda Bränwins,skatten för det äret, dä beslaget
göres; att beskattningen för Bränwins-brännings-rät,
tighcten ej mätte blifwa personel, utan ätfölja Hemma,
nen; och Torpare, jemte flera dplika, icke erhälla rätt
att bränna, samt flutcligen, att Bränwins-minuteringcir
pä behörige krogar mä ä nyo blifwa tilläten, men afgif,
tcn derföre icke bestämmas högre än ifrän och med en
till och med 4 R:dr. Banco pä hwardera, betragtad efter
dest läge och afsättnings tilfälle.
5:0 Ett af Utskottets Ledamot Handelsmannen
6ustsk Stabeck till Utskottet inlemnadt Memorial an,
gäende Allmänna Magazins-Inrättningen och Krono,
Dränncrierne samt dchas sammanhang med den cnskil,
ta Bränwins-bränningcn; warandes wid detta Memori,
al bifogad en tryckt afhandling, under Titul: Berät,
telse om Swensta Allmänna MagazinS-Inrättningens
»phos, fortgång och närwarande stick
samt undersökning om inrättningens nytta, försök atk
bewisa de olyckor, som genom betz indragning i närwarande
exogus skulle kunna upstä, jemte ett förslag till
en inom den samma mera gagnelig administration,
hwilken afhandling Herr Stabeck ansett kunna tjena
Utskottet till handledning.
6:0 Ett till Högloft. Ridderskapek och Adela
ytterligare ingifwit Memorial af Herr Eommcrcc-Rädek
krintLlkoIcl, hwaruti förestäs, att en sädan KronoSpannemäls
Magazins-inrättning, som börjades är
1788-
ztzcz Den 14 September.
1788, men uphörde med är 179Z, mätte Zkcr upkifwas
att till förekommande af den förlust, som genom
rtt större vriadt Spannemäls-lagers försämring kunde
Inträffa, ej allenast wid utfärdande Kungörelser om
Spannemäls-uphandling wid Kronans Magazincr, de
säljande dorde förbindas att lefwerera nägon del torkad
säd emot ett bilkigen förhöjdt pris, utan ock Bränwinskilwerkningcn
wid här i Staden warande Brannerier
för Kronans räkning framgent fortsättas, samt enahanda
anstalt widtagas i Götheborg, hwarigenom tikfälle
bkefwe att anwända 6o u 7O Tusende Tunnor af
ben oriadc Spannemälcn och med dek samma erhälla
ett förhöjdt Capital till förnpad samt, om nödigt sinnes,
större sädes-uphandling; samt ändteligen, art allmänna
Magajlns-inrättningen borde päräkaa biträde
af Riksens Ständers Banque.
7:0 Herr Hof-Junkaren Larl steuterkjelm»
äflven frän Hbglofl. Ridderskapet och Adeln remitterade
Memorial; innefattande wedcrläggning af Herr Commerce-Rädet
krint^lleÖists o-fwan uptagne förflag att
allmänna Sädes - Magaziner äter mätte inrättas, och
BränwinS-bränningen för Kronans räkning werkställas.
8:0 Herr Prosten Ooekor kakrei Memorial re»
mitteradt frän Hbgwdrdjge Präste-Ständct under den
is Augusti, hwaruti ibland annat yrkas, att allmänna
Magazins-inrättningen i Riket skulle undergå den
nogaste undersökning, efterseende och granskning pä dek
derefter mä kunna bestämmas huruwida denna inrättning
borde underhällas och ulwidgas.
9:0 Ett ännu ytterligare af Herr CommerceRädet
krint2lkö!6 till Hbglofl. Ridderffapet och Adeln
hit ingifwit Memorial, innehällaude wedcrläggning af
Herr
Den 14 September. 39!
Herr keuterbjelmg päminnelser emot Herr CommerceRädets
Memorial angäende allmänna MagazinS-inrättningcn;
och
10:0 Memorial af Herr Hof-Junkaren Keuterk^elm,
som innefattar ytterligare bestridande af
allmänna Magazins - inrättningen.
Af de i dcfla skrifter uptagna hufwudsakeliga
ämnen, hwilka med hwarandra hafwa ett nästan oskiljaktigt
samband, har Utskottet fdrst företagit stg rill afgörande
frägan om allmänna Magaziners inrättande och
Krono Brännericrne, emedan Utskottet ansett frägan
om den enskilta Bränwins-bränningen helt och hällik
bero pä de förras afgörande.
Det är en afgjord sanning, grundad i sakenS
natur, bcwittnad af Scclcrs erfarenhet och lätt fattlig
för människo-sörständet, att den wahra, som allmännast
och oumbärligast fordras för människans lifsuppehälle,
har det mäst direeta inflytande pä priscrne af
nästan allt annat, och att ingen säkrare mättstäck för
wahruwärde gifwes, än wahrors förhällande till mensk»
liga behofwen.
Dä säd är hos ost bet nbdwändigaste födämne,
har sälcdeS efter betz pris andre wahror och allt hwar»vid
menniskans krafter behöfwa anwändas, rättat stg.
Daglöner och i följe deraf fabriques - och alla andra
hand-arbeten hafwa altid warit i fbrhällande dertill.
Det kan säledes icke bestridas, att ett jemt Sädcspris,
drägligt för ben köpande och tillräckligt för den säljandeS
billiga winst, skulle wara den största förmän för hwarje
individu. Hwar och en ordentlig och uplyst Hushällare
fotar stn hushällning pä calenler, och dä alla sa
-
392 Den 14 September.
kers wärde i fbrhällande till Sädens, fätk en nägorlunda
bestämd gräntö, mäste dessa calculer blifwa sä
mycket säkrare, den allmänna wälmägan mera utsträckt,
och Statens fördel deraf icke twetydig.
Utskottet har ansedt detta jämna medelpris pä
Säd kunna winnås, genom inrättning af Allmänna
Spanmäls-Magaziner. Att Riksens Högloflig- Ständer
redan tvid 1786 ärs Riksdag känt nyttan af
desse inrättningar, bcwiscs fullkomligen deraf, att till
sädanc Mrgazincrs anläggande anslogs 52 Tunnor
Guld ur Banquen. Anledningen till detta steg war
tagen frän de flera före denna Riksdag frän hwarandra
följande misswäxtär, hwarigenom allmänna nöden,
den Staten icke kunde afhjelpa, steg till ben största
höjd, mycket mcnniskor omkommo, och alle andre
utwägar, — inrättning af Sockne-Maga-iner, enskilt
införskrifwandc af Spanncmäl, samt Bränwinsförbud,
m. m. funnos otillräckclige, att afhjelpa det
onda. Efter denna tid särdeles frän förra Finska
krigets stut, hafwa allmänna Spannemäls-Magaziner
warit förenade med wissa Krono - Bränneriet-, och om
de ej till fullo uppfyllt hwad det Allmänna trott stg
kunna fordra, hafwa de likwäl, utan att upptaga
hwad Riksens Ständer dem anslagit, i förening med
dessa Bränneriet- ansenligt ökat sin fond och warit
Landet till förmon. Den allmänna besparing, som
de tvid Armee-iS utredande till nämnde krig werkade,
det, i jämförelse deremot, ivid nu warande krig kände
olika förhällande, förorsakadt genom ändrade principer,
mera mercantila, än Ekonomiska, och den osäkerhet,
att kunna införskrifwa utländsk Spanncmäl, som
af närwarandc Politiska ställning i Europa, dä Skaternes
Jntercssen sä lätt kunna förändras, uppkom,
mit, böra wara talande skäl fö,r desse inrättningar.
Det
Den 14 September. Z93
Ock är devföre och i stöd af ofwan upptagne grunder,
Utskottet anser sig böra hos Riksens Högloft. Ständer
tillstyrka: att Allmänna Spannemäls-Magazincr mätte
inrättas under styrelse af en Dircction, hwars änbamäl
skulle wara att, jemte det den behöfwande genom
Län understöddes, sä styra Sädespriserne, att ä
ena sidan Landtbrukaren mätte upmuntras till nya odlingar
och Jordbrukets förbättring, samt af sin näring
blifwa i ständ att utgöra sina dryga utskylder,
och ä ben andra, att Stadsboen, Näringsidkaren,
Löningstagaren och den fattige ej mätte lida för mycket
af uppjagade priser: att, om möjligt wore, den,
na Magazins-inrättning under innewarande är kunde
taga sin början, i anseende till den nu förwäntande
härliga ärswäxt, bä Spanncmälen borde upphandlas,
för att sä wäl derigenom, som genom snart widtagandc
ätgärder till hindrande af för mycket utländsk Spanncmäls
införsel, förekomma det wanpris, som till Jordbrukarens
stora förlust kunde inträffa. Och förbehäller
sig Utskottet, att i händelse detta Förslag af Riksens
Högloft. Ständer gillas, dä fä inkomma med serskilt
Betänkande, angäende organisationen af den för
dessa inrättningar tillförordnade Dircction, betz styrelse,
förwaltning, redowisning, m. m.
Men dä Utskottet finner icke allenast, att Allmänna
Magazins-inrätiningen hittills dragit dest största
inkomst af de med den samma förenade KronoBrännerierne,
och att Riket i betz nu warande swärn
belägenhet i anseende till sitt Drätsclwerk ej förmär
att lemna nya och i förhällande till bchofwet nödige
förskott till Sädens inköp, m. m,, utan ock, sä wida
Bränwins-bränningen uti Rikets största Städer skulle
ät dem sjelfum uplätas, wore deraf en nästan oundtvikelig
följd, att corporationer kunde styra Allmänna
SädeS
-
Z94 Den 14 September.
Sädes- och Bränwinsprisen uti hela Riket, och atk
Allmänna Magazincrne, som i brist af tillgängar saknade
all utwäg att omsätta sitt Lager, mäste »vidkännas
sä stora förluster genom förlegad och skämd Span,
nemäl, att de, sä snart nägre päföljandc goda är infillo
, nbdwändigt skulle gä omkull och ändamälet med
deras inrättning förfelas; sä fär Utskottet hemställa,
om icke Bränwins-bränningen uti Stockholm och Götheborg
, samt äfwen, sedan tiden för det ingängna arrendet
till ända lupit, uti Carlscrona, hwaräst för E>rllogs-Flottans
behof mycket Bränwin -rfordras, mätte
hädanefter för Allmänna Magazins - DirectioncnS räk,
ning och under betz styrelse förrättas. De ytterligare
skäl, som werkat detta tillstyrkande, fär Utskottet här
nedanföre anföra, men will j förhand nämna, att
denna Bränningsrättighet, bibehällcn i Allmänna Magajins-Oirectionens
hand, har efter Utskottets tanka
förlorat sin egenskap af Monopolium, och är sälcdeS
icke stridande emot den nyligen antagna Regerings,
Formens 6o §. Denna grundlag, sä wäl som alla
goda Lagar, är byggd pä ben oswikliga satts, att allmänt
wäl är högsta Lag, och dä wid denna fräga walet
blott ligger emellan hwilketdera som är bättre,
antingen om Allmänna Sädes - och Bränwinspriserne
skola styras af en Allmän Inrättning, hwilken stär
under Konungens styrelse, och för sin förwaltning bör
wara skyldig Riksens Ständer redo och räkning, eller
af enskilte oberoende, och sälcdes ingen redowisning
skyldige corporationcr; sä hyser Utskottet den säkra
Lfwertygelse, att den anförde Z icke kan för denna
allmänt nyttiga anstalt lägga nägot hinder i wägen.
Städerne Stockholm, Götheborg och Carlscrona
, i synnerhet de bägge förstnämnde, äro i afseende
pä denna fräga, lika som i de fläste andre Ekonomiska
-
Den 14 September.
395
ska fall cj att jämföra med Rikets öfrige Städer, e,
medan de förres Inbyggare endast äro sysselsatte med
Stadsmanna-näring, den till desse Städer hörande
Jord, är till större delen bebyggd eller ock anwänd
till plantagcr. Ingen Skog, intet Äkcrbruk, ingen
Boskapsskötsel utgör deras näringsfäng, dä twärtom
ettdera, eller alla desse ingä j de mindre Städernas
yrken.
I be förra, hwilka ej befatta sig med Produelion
af Spannemäl, är sälcdcs fräga, om Spanncmälens
förädling till Bränncwin, ett främmande ämne,
men deremot uti de mindre, hwars Jnncwänare
säsom ägare af Jord äfwcn böra betragtas som Landtbrukare
, k'n denna fbrädlings-rätt anses förenad med
deras Landlmanna yrken.
DS enligt denna principe hwarken Stockholm
och Götheborg eller Carlscrona kunna anses äga nägon
stags naturlig rättighet till Bränwins-bränning,
bör det än mindre kallas ett orättwist bcröfwandc af
rättigheter lika med andre Rikets Städer, om de sörre
ej fä sjelfwa anstalta om Bränwins-bräiiningcn. Den
kan uti ingen af desse Städer förrättas af enskilt»
hushäll, emedan upköp af Spannemäl i mindre partie,
bränslets anskaffande och inrättningen af käril m. m.
skulle oändeligen stegra det sälunda - tilwcrkade Bränwinet,
i synnerhet som i desse Städer fä Jnnewänare
hafwa kreatur hwilka kunde förtära dranken. Bränningsrättcn
mäste säledes nödwändigt uplätas ät flere eller
färre personer inom Staden, af dylika uplätandcn
hafwa sällan Stadsboerne kjelfwe haft nägon fördel.
Städerne Söderköpings och Linköpings till Wällofl.
Borgare, Ständet ingifne Memorlaler innehälla klagomäl
deremot, och erfarenheten bewisar samma förhällande
-
396 Den 14 September.
lande i flere Städer, där de blifwit gjorde. Städer,
nas Castor kunna icke eller genom bestå Conkrahentcrs
tilstott fä nägon särdeles winst; ty att hälla Kronan
skadeslös, blir wäl en sä betydlig punct, att föga^mer
kan af dem begäras. Men af destc Conlrahcntcr, som
fä stg updragit att hälla Bränwin till sä stora och
folkrika Städe's behof, hwarest ätgängen för Götheborg
och Stockholm lär tilsammans utgöra en och en
half million kannor Bränwin, skola oundwikcligcn up,
stä enskilte korporation»-. Och deste corporationrr fä
i och med detsamma eller förskaffa sig framdeles genom
styrkan af ett samband den öfwcrwigt, att de medelst
1 tid anlagde och wäl uttänkte speculationer, samt Span,
nemälens upköp Inrikes eller ä Utrikes ort till lägt
pris, innan korrt skulle kunna styra allmänna Bränwins-prisen
och med detsamma Spannemälcns. Genom
en dylik inrättning kunde, enligt Utskottets tanka, ej
allenast Landets wäl, utan äfwen deras, som äro Inbyggare
i nämnde Städer, äfwentyras under nägre fä
knffiltas förmodeligen blott pä winningslystnad riktade
speculationer.
Hwab Bryggarc-Embeteks! Stockholm öfwer,
klagade lidande angär, finner Utskottet lika med wällofl.
Borgare Ständcts Bcswärs - Utstött det samma
wara ett aldeles enskildt ärende, som aldeles icke hörer
till Utskottets ätgjärd, äfwensom den af Götheborg
rrhällna Kongl, försäkran och Linköpings samt öfriga
Städernas anmälanden.
Beträffande äter frägan: om en allmän Brän,
wins-brännings - frihet pä Landet och uti de mindre
Städerna, sä anser Utskottet det uti ett wäl inrättadk
samhälle böra wara en gällande regel, att hwar och
rn medlem deraf, som producerar nägot, mä till sin
nytta
Den 14 September. 397
nytta och efter sikt egit behag fritt fä förädla, fbrwandla,
sdra och afsätta dessa sina productcr, sä framt
icke det allmänna eller hela samfundet deraf skulle lida.
Och dä en allmän hungersnöd, brist eller obillig stegring
pä säd, efter Utskottets öfwertygelse är förekommit
genom wäl inrättade och utwidgade magaziner,
har Utskottet wclat föreflä.
1:0 Att en fri BränwknS-bränning pä hwad
Lrstid som hälst, mä allmänt tillätas, sä för Husägare
i Städerna som för Hemmansbrukare och större skatt»
»agde lägenheter eller utjordar pä Landet, dock attpan»
ncrymden mä förblifwa hädanefter enligt Kongl. Förordningen
af den is Juni! 1800, men med den än»
bring, att ingea panna i Städerna, likasom pä Landet
mä blifwa af större rymd, än högst 90 kannor,
men nägra kannors öfwermäl dcrutöfwer mä ej anser
eller kunna ätalas som brott. Och bör det wara ägaren
tillätet att pä sin BränwinS - redskap hafwa den
skapnad och form, som honom förmonligast spneS.
2:0 Att Bränwln mä fritt och obehindradt öfwer
allt Inrikes, med tillwerkarens forsedel, föras; dock
att derföre wänlig Tull erlägges i den Stad där LandtTull
finnes. '
z:o Att Bränwins-fbrsälgning af tillverkaren
ej fär ske till mindre qvantum än cn kanna; sä wida
han icke erhällit serskild Krögeri-rättighet, men i öfrigt
med samma frihet som nu. Hwaremot till ökande af Kronans
inkomster, Magistraterne i Städerne och ärliga
Taxerings-Comminöcrne ä Landet, mä äga, att pä
förut utsatt afständ frän Kpekor och Gästgifwerier tilläta
-
L98 Den 14 September.
täta wipa mknuteringS-ställen hwilka i behörig ordning
böra Taxeras.
4:0 Att all kontroll wid Bränwins-tilwerkning
eller fbrsälgning af Fiscalcr och Krono-Betjente mä uphöra,
men att för alla förbrytelser emot den föreskrifva
pannerpmden eller wid försälgningen i minut, plikten
och redskapen bör blifwa angifwarcns ensak.
5:0 Att ifrän benna allmänna BränningS-frihek
undantagas, Städcrne, Stockholm, Götheborg och
Carlscrona, äfwensom, att icke nägot Bränwin mä
derifrän, utom frän Götheborg till Sillfiskcrierna i Bohus-Läns
Skjärgärd, fä förpassas ät Landet eller till de
mindre Städerne, men wäl till nämnde Städer fä införas.
Utskottet, som instämmer med hwad i alla Menwrialerne
innefattas, om omöjligheten att handhafwa
förbud och skadclighcten af de samma pä Allmänhetens
Moralite, har äfwen dcrpä grundat sitt yrkande
af en oinskränkt frihet. Och dä Utskottet tror, att
hwar och en hushällar bäst för stg, är Utskottet äfwen
dfwcrkygadt, akt förmedelst denna frihet, den derigenom
upkomne tilgäng pä Bränncwin just bör sätta de bästa
skrankor för stor-brännaren; men enär Utskottet tillstyrkt,
att hwar och en mä fä nyttja den mäst förmonlliga
skapnad pä redskap, har Utskottet trott det wara
nyttigt att pannerpmden inskränkcs till nägot wihk kan«
mtal, emedan annars hwar och en som ägde förmi,
genhet och egennytta dertill kunde anställa en sä stor
tillverkning, att han derigenom worc i ständ att undersälja
alla andra och ästaokomma ett sädant ondt,
som om corpvrationcr nänmdt är. Att Utskottet yrkat,
Den 14 September.. 399
kat, dek B"änwin mä fritt föras och afykkras äfwen
till de Städer, där Krono--Bränneriet blifwit fbrestag»
ne, bcwisar sä mycket mer, att Utskottet ej anser denna
sednare inrättning säsom ett Monopolium, utan säsom
rn Economisk anstalt i sammanhang med Magazinsinrättningen
och för betz deständ. Utskottet har tillstyrkt
krogar icke utan öfwerwägande. Utskottet wet
hwad swära följder för seder och hälsa, som ett öfwer»
drifwit nyttjande af Bränwin medför; men det är äf»
»ren kändt, att oagtadt alla förbud emot minutering,
den likwäl ä de flesta ställen wid Landswägarne utöfweis,
utan att Kronan deraf har nägon winst: och
fastän Utskottet i allmänhet anser Bränwin för en nöd,
wändighets-wahra i detta Land, är det endast pä krogar
en öfwcrflöds.wahra, som med allt skäl bör särskilt
bidraga till Statens förmohn och inkomster. Utskottets
hemställan att angifwaren bör fä bchälla plikten
och redskapen i händelse af beslag, är föranledt af den
erfarenhet, att detta wcrkar kraftigare än andre utwägar.
I anseende till Lcdamöterncs af Hedcrwärda
Bonde,Ständct klagan öfwer ojämnhet i Taxeringen
för Husbehofsbränning, önskar Utskottet, som ansett
sig icke tilständigt att benna fräga uptaga, det Riksens
Högloft. StänderS BcwillningS»Utskott kunde anmodaatt
sä fördela denna afgift, att den för de swagare
och mindre hemmantal, som endast fbrmä hälla smä
pannor, mätte i mohn deraf nedsättas och i stället pä
Hemman med större pannerpmd upflyttas.
Hwilket allt, jemte flere Ledamöters under öfwcrläggningen
af denna fräga deruti yttrade serskilt»
tankar, till Riksens högloft. StänderS egen granskning
wbrdsammcligcn öfwerlännäs, anhällanbes Utskottet, at
om de grunder, somt detta betänkande upgifwas, skulle
-
400 Den 14 September.
le af Riksens Ständer gillas och antagas, sedermera
fä aflemna ett projekt till en allmän Författning i detta
ämne. Stockholm den zorde Augusti 1809.
Pä Hbgl. Ridd. och Pä Högw. Prcste-Stän»
Adclns wägnar, dets wägnar,
Zob. 6. Oxenstgsrna. kl^n. LtLLneli^s.
Pä Wällofl. Borgare-Stän- Pä Hederwärda Bondedets
wägnar, Ständcts wägnar,
0. Lckiönberr. kekr. vnnielslon.
k. is. Kletxel.
LadcS pä kordct jemte följande bilagor:
Transumk af Protokollet hällek hos
Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Beswärs - och Ekonomie-Utskott
in kleno d. Zo Augusti 1809.
Dä nu till granskning skulle företagas det projekt till
Betänkande, som Utskottets Beredning lätit författa i
anledning af de flere ifrän samteligc Respektive RiksStänden
till Utskottet remitterade Mmiorjalcr och Hand,
lingar, angäendc Bränwins-brännings-räitighetcn i Riket
och den dermed gemenskap ägande frägan om en
allmän Magajins-inrättning; sä begärde ätskillige af
Utffottets Herrar Ledamöter att dessförinnan fä till
Pro«
Den 14 September. 401.
Protokollet afgifwa deras uti ämnet fattade särskilt»
meningar, hwilket bifölls och yttrade stg dc§e Ledamöter
i nedan upptagne ordning:
Herr Prosten bflvvin uppläste följande:
ödmjukt anförande:
Dä nu Högloflig! Utskottet sytzclsättcs Med stut»
l!gt afgörande uti den genom flere inkomna Memorialer
wäckte frägan om Spannemäls - Magazins - In»
rättningenS bibchällandc och upphjelpandc, den dermed
förenade Krono-Bränneri-Jnrättningen, och om Hus»
behofs-Bränwins-bränningen i allmänhet, torde mig til»
lätaS härtrid fä ödmjukast pktra mina tankar.
Hhglofl. Utskottets Beredning har uti sttt af»
Kifna Betänkande, sä fullständigt dekaillcrat detze äm»
nen, och med sä gällande skäl styrkt stna tankar, att
intet tyckes härwid kunna tilläggas. Men ehuru jag
med öfrige har orsak respektera den möda härwid bltf»
wit anwänd, torde mig tillätas göra ttägon.erinran,
1 fall Högloft. Utskottet skulle finna den anmärkningSwärd.
Jag kan e) föreställa mig att nägon af Ne»
spective Utskottet skulle wid ett noga och opartiskt ef»
terstnnande bestrida Allmänna Magazins - och äfwm
Krono-Bränneri-Jnrättningen uti de nämde Städer,
Stockholm, Götheborg och Carlscrona, dä de för all»
mänt wäl äro sä högst nyttiga och nbdwändiga, bäde
att underhälla Spannemäls-pnsen och förekomna hungersnöd.
Men wid en fri och allmän Bränwins-brätt»
ning, torde jag fä göra en erinran: skall BränwittS»
bränningen kallas fri och allmän, bör ingen underläkt,
Tredje Band. S2, S3. ak
402 Den 14 September.
af hwad ständ och yrke dm wara mä, kunna ukestutaS»
utan hwar och en, som ästundar, anmäler sig
och skattar» dör dertill hofwa rättighet. Alla utskylder
till Kronan, ärv för att underhälla Staten, de
wä sä namn af B^änwinsskatt eller annat. Ju flere
som bidraga, ju bättre afhjelpcs Kronans behof. Jag
kan ock icke fima, hwarföre icke uti en Fri Stat, hwar
och cn s''i undcrsätare ej skulle fä äga rätt, pä hwad sätt
son, hälst, att rcdligen >bka sin förkofran. Undersätens
winst är Statens winst. Säledes bör ju Brän«
wins-bränningen och fö'sälgningen kunna wara fri öfwer
heta Riket för alla Medborgare alla Årstider, u,
ton skillnad emellan Stads- och Landtboer, emot en
witz afpatzad ärlig afgift till Kronan och intet annat
undantag, än att pannerymdcn, som efter förra Författningar
är afpatzad efter skatten, ej mä öfwcrstiga
yo kannor, och inga co^porationer eller stora Bränne
i-Jnrättningar tillätas, fbrsälgningen, lika fri för
Stad och Land, att till hwarandra afyttra denna wara
; dock icke under en kanna, af andra än dem, som
ätagit stg minuteringcn, och derföre särskilt böra skatta
till Kronan. Härigenom fär Kronan inkomster af
Handtwä^kare, Mjölnare, Torpare, Soldater, Dragoner,
B nksägare, sä wäl som af Posscsstonaker,
Bönder och andre Jordbrukare. Dä inga corporatiouer
tillätas, inga stora Bränneri - Inrättningar, mer
än Kronans i de t>c nämnde Städer, och ingen Bränwinspanna
större än yo ka> nor, kan jag ej finna ,
Hwa-ken att Sädksprisema skadaS eller Monopol'er befordras
; men K onanS inkomster ök's Och hwarföre
skola witze Medborgare utestängas frän cn Hibet,
som andra sä beaaana, och tom r'kännes ny'tia bäde
för Kronans Inkomster och för Undcrsätarcs husliga
för mo ner.
Ver;
Den 14 September. 40Z
Dea hufwud, princip? att Bränwitts-bränningen
är en Spanmäls-förädluig och endast bör tillhöra
Jordbrukaren, bewisar ftraxt, att Torparen, Soldaten
och alla som bruka Jord, ehuru deras Torp ej
äro annorlunda skattlagdt, än att de betala ärligen
Äbo-afgift böra äfwcn fä bränna och skatta, tp de
hafwa ock kreatur, för bwilkaS underhällande de ofta
längt bättre än Possessionaten och Bonden behöfwa
bränna, och genom flera kreaturs framfödande kan
alltid Jordbruket förbättras till Jordägarens förmän.
Den inwändning möte', att de ej hafwa egen Jord,
(ehuru ganska manga hafwaförpantadeoskattlagdeTorp)
och böra derföre icke utan med Jordägarens särskilta
tillständ, som skattar för garden, kunna fä bränna.
Men kan nägon sädan Husbonde, pä sädant sätt tilläta
sin Torpare bränna, utan att äsamka sig den
billiga mitztankan af egennytta, att han för witz betalning
af sin Torpare till hjelp att betala Bränwinsr
skatten för gärden, hwilkcn betalning han höjer efter
behag, för att sjelf bli skattfri, och derigenom undangär
Kronan en inkomst, den han under sin ägande
rätt behäller, kanske under namn af wedpenningar r
kunde intet Torparen, der han fär weden af Husbonden,
genom dagswerke eller pä annat sätt godtgöra
för den lilla wcd som kan ätgä, eller staffa sig sjelf
tved härtill, dä pä mänga ställen Torpare mäste staffa
sig sjelfwe wed. Husbonden kan intet stäppa till
mera än wed. Säd, redskap, allt öfrigt mäste Torparen
och Soldaten sjelf staffa sig. Oetzutom burit
mänga andra Embetsman stola icke uteslutas, blott
för det de icke hafwa Jordbruk. Huru mänga Capcllaner,
Länsmän, Krono - Bckjenter, Under - Officerare,
Officerare och Civile Embeismäa finnas icke i Riket,
som ej äga Boställen eller hafwa Jordbruk. Skola
desse wara stängde frän en frihet, som man kallar
all
-
404 Den 14 September.
allmän, och som sä märkcligen ökar Kronans inkomster?
Om desse finna bättre fin räkning att köpa
Dränwin, än sjetfwe bränna, upphör en sädan bränning
af fig sjelf; men desse hakwa ock kreatur att underhälla
» och äro i behof af denna wahra. Utom
detta gifwas mänga Bruk, mänga Qwarn-ägare och
Mölnare, som icke hafwa Jordbruk. Skall Kronan
derföre af dem förlora sin inkomst, och de ej aga frihet
bränna? B ukSrörclscn fordrar nödwändigt denna
wahran, och Mölnaren mä ju äga rätt förädla fin
Säd, sä wäl som Jordbrukaren. Ett Bruk eller
Factorie, som har wänga Arbetare, Smeder, Kohlare
re.; men kanske blott 4 dels mantal Jord, skall
det dä blott skatta för denna lilla Jord och bränna
iner än mänga hela Hemman ? Disse Bruks- och Qwarnegare
böra som fria undersätare äga rättighet bränna
och skatta i den mohn de äro skattlagdt efter Hemmansränta
, esser som de äga rösträtt wid Prästwahl,
där Härdar, Hamrar, Masugnar, Qwarnar ha ett
wisst hemmantal och tyckas derefter böra fä bränna och
skatta. Jag ser ock ingen förlust, utan twärtom en
winst för Kronan, om alla Städers Jnwänare, äfwen
! Stockholm, Götheborg och Carlscrona, äga frihet
bränna till sitt behof, dä blott inga korporationer
eller enssiltas stora Bränneri-Jnrättningar tillära-.
Finna Stadsboer bättre uträkning wid att köpa Bränwin,
dä den wahran blir sä fri, att alla kunna bränna
och sälja; sä upphör den af fig sjelf, utan att
skada Krono - Brännericrna eller förhöja priserna pä
Sädén. Och hwad widkomrr Kroginrättningar, är rättwist,
att de betala ärlig afgift till Kronan; men för
sedligheten böra de, dct sparsamaste som ske kan, tillä.
taS , att ofdrständet ej mä förstöra egendomen, eller
wanarten sedligheten. Och att 1786 ärS RikSdagSBesluk»
som förbjuder alla Krogar och Bränwint
Minu
-
Den 14 September. 405
Minuteringsställcn närmare Kyrkor pä landet än 4
mil ej mä glömmas utan efterföljas. I synnerhet bör
Tränwinsfbrsälgning inställas pä Helgedagar, dä wäng»
der af menniffor, frie frän manligt arbete, tillbringa
sin tid pä Krogarne, hwarigenom ungdom och tjenstefolk
alldeles borrtskämmas och förderfwas. Säledes
förenar jag mig gerna med de wärda Ledamöter af
Utskottet, som tillstyrkt Magajins - Inrättningens utvidgande,
Krono-Bränncrierncs bibchällande i Stockholm,
Götheborg och Carlscrona: för Städer och Landet
lika frihet, dä de anmäla sig och skatta; men med
uteslutande af alla Bräntvins-Fiscaler och Uppsyning--  män; utan hwar och en mä angifwa den, som bränner
utan att skatta, och den som nyttjar större BräntvinSpanna
, än 90 kannor eller anlägger större Bränneri,
Inrättningar , dä Angifvare» mä ätnjuta ensam
sin Dcflagare-andcl. — För öfrigt tyckes för hwar
och en undersäte, af hvad Ständ och villkor, som
anmäler sig till skatt, bör denna frihet ej vägra-,
dä alla de, som ej äro Jordägare eller Hemmansbrukare,
kunna vid Mantalsskrifningarne läta anteckna
sig för att vid päföljande Taxering blifva skattlagdt
efter hvars och enS omständigheter, till en witz ärlig
afgift till Kronan.
Skulle Högloft. Utskottet finna nägon af desse
anmärkningar förtjena betz uppmärksamhet, torde
den billigas, i annat fall torde de fä ätfölja Högloft.
Utskottets Betänkande till Respective StändenS granskning
och utlätande.
luivm.
Herr
4vS Den 14 September.
Herr Professoren Doctor kaxe upläste lika,
lebes;
"Dä jag fhr öfrigt instämmer i bet föreslagna
yttrande i förcwarande mäl, torde det dock tillätas mig,
ödmjukeligen anhälla, att fä fästa Högloft. Utskottets
upmärksamhrt pä ett enda ämne j detta Betänkande,
det som angär flere Krogars inrättande.
Jag omfattar till alla delar ben grmidsatt»
Hbglofl. Berednings-Utskottet antagit, att sedligheten
olyckligt förderfwas af krogar och sä kallade närings,
ställen, man skulle ock derföre gerna önska, att aldrig
mätte yppas eller wcrkstäilas det förslag, som här är
upgifwit om förökande af dessa för dygd och Christen,
dom sä högst skadlige inrättningar. Det enda skäl,
som grundlagt denna tanka, tyckes wara, att dä, ge,
nom en utwidgad Bränwins-brännings,frihet, tillgän,
gen pä denna wahra blir ymnigare, och smyghandel
deraf att befrukta, men hwaraf Staten ingen förmän
kan tilskyndas, skulle dock of Taxerade krogar, tilfalla
det allmänna en winst, som sä ganska wäl bchöfweS.
Men skulle man wid närmare granskning af
denna wigtiga sak wäl kunna anse detta skäl för nog
gällande. Skulle man wilja tilskynda Staten en winst
pä dygdens och sedernas bekostnad. Erfarenheten gifi
wer ju dagligen de ohyggligaste bewis, att bär offent,
liga krogställen finnas, har anständigheten och ärbar,
heten sä godt som aldeles flycktat; dä supare där insin,
na sig; anse de sig liksom berättigade att fortsätta en
liderlig lefnad, men icke sä i rnskiltas hus.
Jämfbrom de Byar, där Gästgifwaregärbar och
krogar träffas — och där inga äro. Ä de förra stäl,
len
Den 14 September. 40?
ten ser mein de närmaste grannar tidt och ofta och isynnerhet
Söndags-eftermiddagarne göra ganska flikigt besök,
ofta med tilställanbe af de mest wedcrstyggeliga upträden
Äter där krogställcii icke äro uprättadc, är lcfnadssättet
mera anständigt och tyst. Wäl kan dct hända,
att de wilja förse sig med Brännewin och äkwen
nägon gäng öfwerflöda, men aldrig med den bestämda
fräckhet och öfwcrdäd, som ä krogar. Ungdomen,
hwars seder sä ömt böra bewakas, har hwarken dek
dagliga exemplet eller det förrädiska lockandet sä lysande
för ögonen, som där krögeri finnes. Päminnom osi
tilständct vndcr det Bränneriet wörö Regale — man
mö,tes af krogar pä alla häll, och man säg med grämelse
ett tiltagande sede-fördcrf. En mild Regent,
samma ädle Furste, som nu förer Swensta spiran, hörde
deras böner, som till honom framburo Religionens
och dygdens suckar.
Krögericrne inskränktes först genom Kongl. Författningen
den 26 Februarii 179Z och widare genom
Kongl. Förordningen den 24 September iZor. Författningar,
som haft den sanna werkön att supandet
hwarken warit sä allmänt, eller medfört sä uppenbara
förarg.lscr, som dä de Regale Krögericrne wörö tillätne.
Skolom wi wäl drista att för samma Furste
framföra cn önskan, rakt stridande emot det han af
-mhet för dygd och Christendom sjelf widtagit! Skulle
wi kunna förena dct med wära Samwets-förbindelser,
att medwerka till ett beslut, som möjligtwis ja säkert
skulle bereda siere tusende af wära dygdiga Medborgare
till laftbare, oduglige och föragtanswärde människor.
Skulle wi kunna förswara det för wära Medborgare?
Kunna wi förswara det för den, som opartiskt
bcdömmer wära afsigkcr.
408 Den 14 September.
Förekomma- wäl Lönnc-krögericr genom de of,
fcntlige? Alldeles icke — bewakas de förra rätt och med
passande bestraffning beläggas, äro dess Idkare nödsakade
att med dem innehälla — eller ätminstone icke genom
offentliga samlingar förnämligast blottställa sig ^
sjelfrve.
Nägot behof af förökadt antal näringsställen
och krogar kan nu sä mycket mindre wara för handen,
som dä hwarje fär fritt bränna, kan under resor ingen
brist pä denna wahra bljfwa att befrukta.
Statens winst af taxerade krögerier skulle wäl
blifwa nägon, men med wisshet tilskyndadcS winst ät
sädana personer, som altid äro tjenstfärdig? akt biträda
Allmogen med ansökningar i dylika ämnen och förgäta
icke att kräfwa belöning för sitt beswär. Ca
säker förmän blcfwe denna inrättning för desse, men
huru som hälst ben blefive för Stats-Cassan, medförde
den mycket ondf för Statens medlemmar. Jag skulle
häldre ödmjukast tillstyrka förhöjning pä Bränwins-af,
gisten, än nägonsin, se flere krogar än de hwilka redan
i wärt land befinnas, och wisserligen icke äro ibland
dr medel, som medföra nägon wälsignelse.
Skulle desse mine wälmmte och ödmjuka erindringar
icke winna Höglofl. Utskottets bifall, fär jag
-dmjukast utbedja mig, att detta mitt yttrande mä meds
följa Expeditionen till de respective Ständen.
Wilk. kaxe.
Herr Muks-Patronen IMntzer inlemnade rtk
sä lydande Littainen:
DS
Den 14 September. 409
Dä ändamälet med en fri Bränwins-bränning
icke kan syfta till annat, än att alla hushäll stola
kunna förse sig sjclfwe och sine arbetare med det qvantum
Bränwin, som wanan gjort till ett behof, och äfwcn
dermed betjena köpare, som icke äga tilwerknings,
rättighet; synes mig, att 50 högst 6o kannors rymd
af Bränwins-pannan, skulle fullkomligt upfylla detsamma,
hälst dä tiden blifwcr oinstränkt. Största mäng,
ben af Jordbrukare begagna icke större pannor; och 0-  agtadt tillverkningen hittils endast under en korrt tid
af äret warit tilläten, har likwäl ingen känbar brist
Upkommit. För min del skulle jag deremot tro, att
den förcflagne pannerymd af 90 kannor skulle kunna
gifwa anledning till en wida öfwer behofwet och ändawälet
utwidgad Bränwins-tillverkning, som i mänga
afseenden skulle blifwa stadlig.
I anledning häraf, fär jag ödmjukast underställa
Eders Exccllence och Högloft. Utskottet, huruwida
den förestagne pannerymden af 90 kannor kunde inskränkas
till högst 60, och förenar mig för öfrigt till alla
delar med det af Utskottets Beredning afgifne »välgrundade
Betänkande, med anhällan om Proposition härUppä.
W. bkisin§er.
Herr Handelsmannen 8tnbeck upläste ett skrifteligk
anförande af följande innehäll.
Ödmjukaste Memorial!
Pä de stjäl och grunder, som jag k särskildt
Memorial till detta Högloft. Utstött ödmjukeligen anfört
-
4?v Den 14 September.
fört, instämmer jag. till alla kelar med vek Halast.
Uiskottcts uplysta och wälgörante Betänkande, koek will
jag icke hcnwa l.mnat oanmäld», att om nägon J^di,
Vid i Samhället, wid detta Högloft. lUskottets bistat,
bulle haima anledning wara missnöjd, är det i min
tanka Bryggarc-Societetcn i Stockholm, som i afsigt,
akt förr eller sednare äterfä en näring, som den för
detta innehaft, torde hafwa gjort drygare och kostsammare
förlag, än att den förtjcnsicn, som Societeten
tillgodo njöt, under den korrta Arrende-tid, den sig af
denna näring fick begagna, i den ringaste män deremot
torde hafwa upgäkt. Jag hemställer sälcdcs öd«
mjukelkgcn hos det Högloft. Utskottet, att som skadeersättning
för desse Brpggare-Socieketcns inledde kostnader,
i det Högloft. Utskottets Betänkande, som till
Högloft. Skänderne afgär, mätte intaga-, det den De,
stilleringS-afgift Bryggarc-Societetcn för detta till Staten
erlagt med 4 skillingar x?r kanna, om icke helt
och hället uphörde, ätminstone nedsatte- till 2 skillingar,
hwarom jag pä det ödmjukaste anhäller, men dcräsk
S detta mitt ödmjuka anförande Höglofliga U-skottek
icke täcktes göra Höggunstigt afseende, detta mitt Memorial
mätte dä fä wara Högloft- Utskottet- Betänkande
till Högloft. Ständernas klena fbljaktigt. Stockholm
ben zo Augusti 1809.
6. 8 isback.
Herr Lagmannen Lassis anförde mundtetigen:
— — — — — — Uti första puncten as
den afdelning, som angär Bränwins-brännings-rättigheten,
är wäl föreslagit, att en fri bränning mä existera
för Hemmansbrukare och större oskattlagde lägenheter
eller utjordar ä landet, men jag saknar tiistäni»
för
Den 14 September. 411.
för ägare af stattlagde qwarnar, att fä begagna sam»
ma fbrmän. Ehuru dctza som oftast icke innehafwa
nägot Hemmansbruk, sä hafwa de dock alfid mycket
bättre tilgäug pä säd, än de fleste Jordägare af smä
Hemmansdelar, och rättigheten att bränna Bränwin
synes mig cgcntcligen böra följa af Spanncmäls - till»
gängen.
Att Panncrymden bör fbrblifwa efter 1820 ärS
Förordning, anser jag äfwen i allmänhet nyttigt, hälst
ben mindre Hemmansbrukare sämcdelst undgär all olägenhet
af Bränwins-redstapens förändring, hwilken al,
drig utan betydlig kostnad kan wcrkställas, men att
ingen panna mä fä hädanefter innehälla mer än 90
kannor finner jag icke wara lika billigt, ty derigenom
skulle bädc de Skädcrncs Jnnewänare, hwilka tiläfwen»
tyrs kunna komma att Arrendera de andras Brän»
nings-rättighct, samt större Potzcssionater förlora i
jämförelse med andre, och Kronan fär mindre inkomst,
än i händelse en högre drifwen Bränwins-brännig emot
i mohn derefter höjde afgifter blcfwc tilläten. Min
mening är derföre, att ben, som ästundar bränna med
större redskap, än af gv kannors rymd, stall w-.d ärliga
Taxeringen anmäla sig om tilständ dertill, hwilket
icke bör honom förmenas, men hans afgift för
brännings-rättighctcn blifwa höjd till en emot den pan»
nerymd han begär sä nyttja swarande proportion —
Wid 5:te puncten nödgas jag erindra, det jag
aldeles icke instämmer deruti, att Stockholm, Götheborg
och Carlscrona skulle frän rättighet till Bränwinsbränning
undantagas, emedan jag anser dctze Städer
böra wederfaras lika rättwisa med alla öfrige orter i
Ri.
412 Den 14 September.
Kiket, och jag kror Kronans rätt akt derstädes hafw»
allmänna Bränncrier ganska wäl kunna förenäs med
Jnwänarnes att idka enffilt husbehofs-bränning. —
Herr Borgmästaren I^inäström: angäcnde inskränkningen
af krogar pä Landet, samt BränwinSförsälgning
derstädes, förenar jag mig med hwab Herr
Dockor kaxe och Herr Prosten le rvin derom anfört.
I händelse Högloft. Utskottets Ledamöter behaga kasta
en blick pä 6:te och 7:de HZ uti Kongl. Förordningen
den is Junii 1800 angäcnde tillverkning» transport
och försäljning af Bränwin, sä skall snart befinnas,
att deftc HZ pä det strängaste förbjuda allt lönn-krögeri
äfwensom obehörig Bränwins-försäljning uppä näringsställcn
ä Landet, och jag anser för min del en sadan
försäljning hädanefter icke böra blifwa mera lofs
tzlfwcn, än hittilS. Eljest spncs mig, att dä hwarje
individu uti Städerne nu lemnäs rättighet att bränna,
tvore det bäde för Stads-boernes winning mera förmänligt,
och till Ankommande af eldswäda, för allmänna
tlyggheten bättre, om flere Innewänare i hwarje Stad,
ätminstone i de smärre, fingo sammansätta sig, och ensamme,
emot cn wist afgift tillverka Bränwin för hela
stadens behof. Beträffande Bräowins-bränningcn i Stockholm,
Götheborg och Carlscrona instämmer jag med
Herr Lagmannen LlLKIö
Herr Doctor kaxe: genom frigifwande af BräntvinS-försäljning
ä skattlagdt krogar kan witzcrligen icke
lönn-krbgeri förckommas, den enda utwäg dertill
kan blifwa en allmän kontroll och rättighet för hwar
och en att göra bestag.
Herr
Den 14 September. 41 z
Herr Handelsmannen facklon: med Herr
Borgmästaren WiS-ariris tiss Utskottets Be^cdningsProtocoll
afgifne serskildta mening, förenar jag mig;
och att Regalt Bränneri skulle anläggas i Carlscrona,
anser jag högst skadligt bäde för Kronan och Staden.
Erfarenheten har »visat, att dett Krono-Bränneri, som
förr warit där, icke burit 6g. För Flottans behof karr
ett sädant B änneri icke wara af nöden, tp FlottanS
förnödenhet uphandlas pä Auction, och K onan har nu
rättighet att köpa sitt erforderliga Dränwrns» sörröd
gf hwem som hälst.
Herr Borgmästaren l.anäZrev: Jag är af lika
tanka med Herr Lagmannen Zckkle, utom hwad angör
friheten att begagna större B-än wilis - redskap ärr
för yo kannor, uti hwilkcn omständighet, sä wäl som
allt hwad eljest icke emot Herr Lagmannens mening
strider, jag bifaller Betänkandet.
Herr töfwerste-Kammar-Junkaren Friherre hamilton:
Säsom Ordförande i Beredningen, och tillika
den ä hwarS votum Betänkandet tiss större delen är
grundadt, för jag äran hoS Eders Excellcnce och Högloft.
Utskottet anhälla om tissätelse akt söka »vederlägga
de anmärkningar deremot, som hittils blifwit framställde,
sä widt de samma skilja stg ifrän min Lfwertpgelse.
Hwad först angär Herr Borgmästaren VViQorrns
till Beredningens Protocoll den i6:de r denna mänad
anförde särskilda mening, sä smickrar jag mig med
den förhoppning att ben samma skall finnas genom Betänkandet
sä wederlagd, att jag härwid ej behöfwer att
nu mera nägot tillägga.
Be-.
§14 Den 14 September.
Beträffande dernäst Herr Auditeuren KömxZ
tvid samma dags Protocoll bilagde Betänkande, sä är
jag wäl längt ifrän at bestrida den grundsats, att
det i alla tider warit Swensta ZolketS urgamla
rättighet att sjelf förädla de producter det
med flit och möda ur egen jord framalstrar,
utan jag anser twärtom denna satts just utgöra Lasts
för Beredningens utlätanbe. Men häraf kan jag ej fin»
na den följd böra dragas, att afgiftcn för BränwinSbrännings-rättighetcn
bör utgöra en koppskatt, och fastän
denna fräga egentligen spnes tilhöra BewillningsUtskottet,
sä kan jag likwäl ingalunda afstä frän min
Lfwcrtygelsc om skadlighetcn af en sädan afgift. Projcctet
derom är först framstäldt i Herr jöfwerstc-Licutenantcn
Lcbmitterlöws Memorial, men sedermera af
Herr Commercc-Rädet Lrimrlleölä uti desi sörsta anförande
i ämnet wedcrlagdt med akl dea wigt och fullständighet,
som kan erfordras, och den deruti intagne
calcul utwisar, att genom en personel afgift, skulle
swärligcn mera kunna inbringas till Stats-Werkct, än
150,000 Riksdaler Banco om äret, dä deremot afgiftcn
af Hemmannen ärligen tilskpndar Kronan en Inkomst
af minst 260,000 Riksdaler samma mpnt.
Herr Auditeurens förslag uti grdjc slutföljden
tvid lista rcglan, att Brännan mä emot lindrig Tull
utföras kill Utrikes Orter, kan wäl hofwa sin nytta i
sä goda är, att Spanncmälcn faller till underpris, till
exempel när Rägcn kostar 5 R:dr. Banco eller mindre
xsr tunna, men uti härda är och i spnnerhet om krig
tillika inträffar, skulle en tillätclse af Bränwins-utförsel
hafwa de olyckligastc följder för allmänheten. Hnruwida
e» sädan tillätelse bör kunna för i är anselämplig
att tilstyrka, wägar jag ödmjukeligen inncflutcr
» i Hög
-
Den 14 September. 41Z
k Högloft. Utskottets behjertande, jemte den anmärkningen,
att mädan af underpris för Spanremälen spneS
nu wara stor bäde i anseende till den ymniga ärswäxten
och Jordbrukares genom kriget utblottade tiliständ.
Uti 2:dra Regelns 2:dra slutföljd yrkar Herr
Audikeuren widare, att panneryMen bör blifwa enahanda,
i fall ägaren under egit bruk brukar 10 mantal,
eller -xidels. Deraf följer, att anstngen skulle en
större panna blifwa pä hwarje Hemmansdel, eller ock
skulle den som ej har lägenhet att förskaffa sig en panna
till witz rymd blifwa utan rättighet att bränna. I
förra fallet blifwer bränningen ej mera swarande emot
dest ändamäl, som är husbehof; ty ben mindre
Jordbrukaren skulle sälja betydliga partier och den stör,
re Potzesston tten, som har mä'iga arbetare, kunde nödgas
köpa D'ä'iwin till sitt behof; i sednare fallet were
den ä alla Hemman till lika belopp stadgade arrcnbe-afgiften
till Kronan en uppenbar orättwisa. Deremot
anser jag den i 2:dra Z af iZoo ärs Kongl.
Förordning utsatte pannerymd just wara rätta proportionen,
och ingen Jordägare bör drifwa Dränwiasbränningcn
högre än med 90 kannors panna, säsom
fullkomligen tilräcklig för det widsträcktaste husbehof,
hälst när bränningen tillätes för alla ärstider; härigenom
winner Jordbrukaren ock den förmäncn att fä bc«
hälla sin förra redskap oförändrad. Men dä jag anser
Skäderne berättigade att bränna endast för teraS
jord, sä kan jag ej föreställa mig, att nägon individ»
derstädes kan behöfwa större Bränwins-pann', än 92
kannor, och i det fallet önskar jag ändring af nytz äberopade
Förordning, af hwilkcn icke Stalsboerne i allmänhet,
utan blott enskiltc emporativner kunna hämta
winning, hwilkct tydcligen ädagaläggcs genom flere af
de
4^6 Den 14 September.
de till Wällofl. Borgare,Stänbet inkomne och hit remitterade
Memorialen
Hivad irsta flutfblgden tvid z:dje regeln inyehäller,
nemligen att här liksom i England ett medelpris
borde stadgas pä Spanncmälen, och när säden
häller sig tvid eller under detta pris, Utländsk säd ej
annorlunda, än emot en dryg Tull införas, kan jag ej
anse lämpligt, ty Swerigcs cultur är oändeligen mindre
updrifwen, än Englands, och i synnerhet är Siverigcs
Spanncmäls-behof under krigstider i proportion
wida större, än förstnämnde Rikes, hwilkct genom betz
widsträckta Sjbmagt är i ständ att styra sin handel ä
Utrikes Orter efter behag: dä deremot Swerige icke äger
den magt, som dertill erfordras; följaktcligen skall
eli witzt ursatt pris ä Spanncmälen, witzt icke, ätminstonc
ej under krig i Swerige kunna hällas. Ut! 2:dra
punctcn tvid samma regel tilstyrkcS en allmänt fri utförsel
af Säd, men efter min tanka bör sädant styras
af Regeringen efter förcgängen rädplägning i SkatsRädct;
ty tvid mänga tilfällen kan denna utskeppning
blifwa wädlig för Swerigcs wälfärd, och bör derföre
rj bewiljas för beständigt, utan blott pä witz utsatt
tid i sönder. Widare är uti s:te puncten fbrcflagit,
att Bagare, Bryggare - och Slagtare-Socictekerna i
Stockholm och Götheborg borde fä emot witz afgift
Lä. ensamme bestrida Husbehofs bränningen; men utom
det jag till alla delar äberopar Beredningens Betänkande,
angäende förbud för enskilte att i detza Städer
bränna B'änwin, sä fär jag tillika förklara, att allt
som har nägon likhet med corporationer strider pä dek
högsta emot min öfvertygelse.
Stliteligen hemställer Herr Aubiteuren om icke
allmänna Magajins-Jnrättningen bör simplifieraS, och
före
-
Den 14 September. 417
sbrcslär säsom utwäg dertill, akt Jordebok^ och Hem»
mantals-Räntorne mätte fbrwandlas till en enda Persedel
, hwilken pä de fleste ställen skulle bestä uti Span»
Ncmäl och aflemnas till Krono - Magazincrne, m. M.
Detta är ej sä alldeles enligt med min tanka, tp ivid
mitzwäxtär, dä Kronans Magaziner framför alla öfrige
tillfällen, böra öpnas till de nödlidandes biträde,
torde de fleste skattskyldig- wara i behof af att med
penningar lösa den Spannemäl de skola lefwerera.
Erfarenheten wisar, att oftast wid ett enda mitzwäxtär
ganska fä Räntegifware nfbbrdat deras utlagor ia
natura, och i händelse flere swärn är efter hwarandra
komma att inträffa, kunde en sädan fkpldighet blifwa
odräglig, ja kanske omöjlig att fullgöra. Ätminstone
skulle detta FbrflagS antagande owedersägeligen förord»
saka ännu större brist än eljest ä de orter, där initz»
wäxt inträffar.
Herr Majoren von 8teiserr>: Utan att wik»
sa afbryta Herr Baronens uplysande anförande, wä»
gar jag likwäl göra ett inkast emot hwad nu nämn»
des om swärigheten att wid mitzwäxt-är kunna Utgifwa
Ränte-Spannemälen in natura, tp jag förmodar, att
de fleste Räntegifware wäl äga förmöga att utgöra
denna kontribution om de wilja, men deras egit intcrctze
förmär dem att häldre betala den samma om hösten
med penningar efter K»-ono-wärdi, och sedan vin währcn
sälja sin Spannemäl med flere Riksdalers winst pä
tunnan.
Herr Friherre hamilton t Witzerligen kan detta
gälla om SädcSorterne i Riket, Men jag försäkrat,
att i flere Landskapet, säsom Nerike, Wermeland,
Dahlsland, Bohuslän och de norra Orterne kunna fä
Räntegifware wid mitzwäxt-är erlägga - deras Utskplder
i Spannemäl. '
Tredje Band. N:o 54, ZZ. Herr
418 Den 14 September.
Herr Baron och äfwerste Kammar-Junkaren
fortfor widare: Herr Prosten IJevirm i dag uppläste
Dictamen lcmnar jag fullkomligen i sitt wärde, och
jag hemställer detsamma helt och hället till Högloft.
Utskottets bepröfwandc, men jag mäste tillstä, att min
Lfwertpgclsc icke derigenom blifwit ändrad, utan tror
mig böra fdrblifwa tvid den princip, attingen annan
än rätter Jordägare stall fä tillwerka Bränwin; tp
om Torpare i allmänhet fä sädan förmän, kommer
först och främst skogen att medtagas, hwitkcn ej tillhör
dem utan deras Husbönder. Dessutom äro Torpare
hwarken för det närwarande utestängde frän all
rätt till Bränwins-bränning, eller bör den hädanefter
blifwa dem förment, sä framt Husbonden lcmnar dertill
sitt samtycke, och pannerymden icke ä hans ägmdvm
Lfwcrstigcr den stadgado mättstocken, men en författning,
som expre8 tillät Torpare denna förmän
och bestämde witz pannerymd för dem, skulle icke tjena
till nägot, ty om Egendoms - Herren tilläter sine Torpare
att bränna, sä kan det nu ste, och i annat fall
kan han uppsäga alla dem frän Torpen, som wilja
bränna, samt icke antaga andra, än dem, hwilka afsäga
sig rätt dertill. Skola alla Jnhyscshion och
andre lösa personer ä Landet fä idka bränning, sä
skulle otaliga mitzbriik med Tränwins-försälgning föeöfwas
och Controllcn deröfwer blifwa nästan omöjlig.
De ende personer utan Jordbruk, hwilka synas äga
nägon rätt härtill äro Qwarn-ägarc och Mjölnare;
Hwad de förre angär, sä hafwa de wäl ingen steg
och egen wedtillgäng, men i anseende till deras tillgäng
pä Spanncmäl, är jag icke emot att de fä idka
sä stor bränning, som emot behofwct för deras hushäll
kan smara, men privates Mjölnare kunna ej considereras
annorlunda, än som Tjenstehjon, och deras
tillständ att bränna mäste säledes böra bero pä öfwer
enS->
-
Den 14 September. 419
rnskommelse med Husbonden, dä hon tillika posstderar
Jordbruk. Nägrc Bruk och Bcrgwerk utan Jord finnas
ej, sä widt jag känner, i Swerige, men fastän
mänga sädane äro gansta smä hemmansdelar, kan jag
likwäl ej inse orsaken, ywarföre desjc stulle fä bränna
mcd större pannor, än sou, swara emot jorden,
ty Dränwins-bränningcn är ostridigt grundad p,ä Äkcrbruket,
hwarcmot Bergs - handteringcn utgör ett helt
annat yrke, och hwarken Bruks-Patroncr eller Manufacturister
pä Landet böra efter .min tanka fä idker
större bränning, än som kan swara emot deras Jordbruk,
sä framt man icke will inblanda en hufwudnä»
ring uti en annan.
Herr Prosten IJevin8 i öfrigt wäckte fräga,
hwilkcn uti Herr Doctor b^sxes anförande blifwit ytterligare
motiverad, nemligen angäende instränkniirg
af Krogar och förbud as Bräuwins - försälgning derstädes
, är wiflcrligen ett wigtigt förcmät för Högloft.
Utstottcts upmärksamhet. Det är längt frän min och
förmodcligcn hela Utstottcts afsigt att wilja befordra
osedlighet; men juft det exempel Herr Dockor kaxe
uppgifwit om liderlighet och utswäfningar pä Gäftgiftvaregärdar,
synes mig styrka hwad Beredningen i
denna del anfört, och hwilket jag äbcrvpar? och dä
«) allenast försälgning i hemlighet, utan ock ett uppenbart
gäckande af förbuden häremot, ej kunnat hindras
genom Kongl. Förordningen den is Junii iZoo,
sä frägar jag med stöl: Genom hwad författning
stall en säban oloflig försälgning kunna helt och hällit
fbrckommas? Att sädant icke kan ste genom instränkning
af nu befintelige Näringsställen, lärer ej
behbfwa bcwisas, men att det kan biifwa, sä widk
menstliga ofullkomligheten tilläter, werkställbart getrom
en mättelig minutering ä witza ställen, och en allmän
-
4sc» Den 14 September.
män kontroll «f hwem som hälst pä alla andra, är
hwad jag förmodar, och Beredningers öfriga Ledamö»
ler ansett stg böra uti Betänkandet tillkännagifwa.
Herr Baronen uppläste härefter 6 och 7 §§
1 Nytz äbe> opade Kongl. Förordning, angäcnde ett allmänt
förbud af Dränwins försäljande i minut; och
fullfölgde sitt anförande fölunda: Sedan jag nn
trott mig hafwa hewifat omöjligheten att kunna med
vog allvarsamhet handhafwa fbibud emot Bränwinsminutering,
för jag beglwa mig till besivarande af
Herr Bruks - Patronen kstilwZers anmärkning , hwil»
ken jag anser wara en fölgd af nägcn orätt fattad
expression i Betänkandet, ty meningen dermed war
endast att tilläta 90 kannors Bränwinspanna, när
fem mantal äro sammanflagne under ett bruk, alldeles
pä sätt iZoo ärs Förordning utstakar, enligt hwilkcn
pannerymden för all Jord ä Landet oek hädanefter
ansetts böra firblifwa, sä att ä helt Hemman
större panna än 50 kannors, ej skulle blifwa tilläten.
Jag förmodar derföre Beredningens mening wara alldeles
instämmande med Herr D: ukS-Patroncns, hwitfelt
säledes torde komma att förfalla.
Herr Handelsmannen Ltsbecks Diktamen tjenar
till ytterligare bestyrkande af Betänkandet och lärer
sälcdeS ej af mig böra nu uppiagas; men vidkommande
de munteliga yttranden till denna dagens Pio»
tocoll och först Herr Lagmannen Ltäksis, sä har jag
e) annat att swara ä Förslaget om tillständ för Qwarnegare
att bränna, än hwad jag i anledning af Herr
Prosten IvlvinZ anförande, redan sagt. Att högre
än 90 kannors pär nerymd skulle för nägon tillätas,
kore, efter min tanka, ofelbart en öpaad utw^g för
Spcculanten att kunna förskaffa sig ett stags Mono»
poli»
Den 14 September. 42L
pokinm, och dä kan bönningen icke eller blifwa drif,
rren blott för husbehof. Herr Lagmannens erinran
emot Betänkandets s:te punct, om bränningen i Stock,
holm, Götheborg och Carlscrona, önskade jag mätte,
j fall Högloft. Utskottets pluralitet skulle förkasta Be,
redningens Project, blifwa pä det sätt bifallen, att
Allmänna MagazinL-Direciioiilii mätte fä rättighet att
jemte enskilte i Stockholm, Götheborg och Carlscrona ,
bränna Bränwin; men jag ffullc för min del oändeligen
häldre se, att Beredningens projcct mätte antagas.
— — — — — — — — —
Herr Borgmästaren I.instströms yrkande, atk
flere Jnnewänare i hwarje Stad ffullc fä sammansätta
sig att drifwa B änwins-bränning, anser jag spft»
till inrättning af corporationer, för att drifwa ett
Monppollum, hwilket strider bäde emot 6o:de § k
Rcgcrings-Formen och min enffilta bfwerrpgelse.
Herr Prosten I^iHn: För att förklara mig
öfwer en del af Herr Baron lstamiltons swar pä mitt
Dictamcn, fär jag tillkännagifwa, alt min mening
ingalunda warit, dct Sta t-Torpare, Inhyseshjon och
dylikt löst folk skulle fä bränna Bränwin, utan mirr
tanka war , att Bruks - Patroner, Ständs-Personer
utan Jordbruk och andre fäderne, hwilka äga röster
tvid Prästwal, ffullc fä begagna denna förmon i mät»
af deras Doteringsrätt wid nyssnämnde wal.
, (/ >
Herr Auditeuren kör-.jF: Som jag trodk mig
finna, bet Herr Baron hamilton orätt fattat mitt
§br.
422
Dcn 14 September.
Förssag , att ctt witzt medelpris mätte stadgas för Span»
nemäsen, sä för jag utbedja mig att uppläsa ben punct
i mitt Betänkande, sam handlar derom. Hwilkcn uppläsning
Herr Auditcuren wcrkställde, och tilläde sedermera
munteligen: Min mening är alldeles icke att
sätta en norm för köpare och säljare, utan blott att
giftpa en regel fdr Finaner-ministern.
Herr Friherre lstamiifcm - Sedan )ag fätt
denna uvpkpsniiig, sä erkänner jag wisterligen rlgtighelen
af Herr Auditeurens projcct härutinnan, men
för min del tror jag, att bestämmandet af ett sädant
medelpris cj bör förcfläs, förr än Utskottet. kommer
! tillfälle, att aflemna ctt Förslag till Författning t
detta ämne, — — —. — .
k?x ?rc>toco!!c>
tl. Rosbeck,
Transumk af Prokocollet, hället uti
Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Bcswärs och Cconomic - UtskottS
Beredning den s Augusti 1809.
Riksdagsmannen Bryngel kric^sor, frän Elfsborgs
Län begärde ordck, och uppläste följande:
Till Protocollet.
Innan Högloft. Utskottet täger nägok Beslut
i ben nu roäcktc fräga om en widsträcktare Bränwins
brän
-
Den 14 September. 42Z
bränning, än efter hittills gällande Lagar warit tilläten
, i sammanhang hwarmcd de wilkor eller den afgift
äfwcn torde komma att bestämmas , hwaremot en
födan rättighet mä begagnas, anser jag mig böra fullgöra
det uppdrag ätfkillige af mitt Ständs Medlemmar
mig anförtrott, eller att till Högloft. Utskottets
uplysta bcdömmande öfwerlcmna, om icke en del af
Bohus Län , nemligen Tunge, Sotenäs, Sörbyggdens,
Qville, Tanums, Wädtle, Bullarens och Stängenäs
> Härader samt Ryr och Bäfwe Socknar af Lane Härad.
mä fä, undantagas frän det öfriga af Riket, hwarS
Jnnewänare öslunda ofroannämnde tillwerkningsfrihet.
Wid flere föregångne Riksdagar har denna trakt
af Bohus Län yrkat befrielse frän afgift för Bränwins-Lränningen
emot det Hemmansägarne afsagt sig
sll rätt att denna tillwcrkning utbfwa.
Denna afsägelse önska de äfwen wid närwarande
tillfälle, att offentcligcn fä framställa och de
grunda den samma uppä följande skäl, nemligen: att
ofwannämnde Härader äro den swagaste ort i Riket;
Äkerbruket derstädes är sä högst obctodligt, att när
Sillfängstcn (Ortens enda egcntcliga näringsfäng)
mitzlyckas, befinna stg Inwänarnc utan tillfälle till
bergning och utkomst. Ärligen mäste de köpa större
delen af ben Spannemäl, hwaraf de skola hämta deras
föda', och mänga bland den fattigare Allmogen
gifwas, som af brist pä medel att kunna sig den förskaffa,
äta barkbröd och annan otjenlig spis. Det är
altsä en oemotsäglig sanning, att berörde Ort omöjeligcn
kan producera det Spannemäls-förräd, som äfgär
till Jnwänarnes tarfliga uppehälle. När detta är
gifwit, tyckes det icke wara lämpligt att tilläta Bränrvlns-bränningen,
bär en dylik Spannemälsbrist alltid
424 Den 14 September.
är att befara. Mm utom detze omständigheter, som
icke nägon tid stä akt förändra, hafwa olyckliga händelser
de sednare ören inträffat, som härwid förtjena
största upmärksamhet. Det är Landkunnigt, att Sillfisket
ärligen blifwit mycket fbrminskadt och sistlcdik
är alldeles uteblifwit. Lika säkert är det mihöde, som
-fwergätt Orten genom misswäxt och deraf härrörande
elände. Oä nu krigets olyckor tilläggas, hwilka för
Lenna Gränseort i synnerhet warit och ännu äro
tryckande, hwaraf äfwcn händt, att Hemman räkat i
Ldesmäl, st ll det ej finnas underligt om denna ivanlottade
Orts Inbyggare undandraga sig deltagande i
en Inrättning, som pä intet sätt kan wara dem
Nyttig.
Slutekigen torde den anmärkning böra göras,
att när man afsäger sig en förmän, hwarfbre nägon
afgift bör erläggas, kan samma afgift skäligen icke
fordras af dea, som alid» ig blifwer i tillfälle eller
rättighet att förmänen begagna.
Om emot all billig förmodan detta Memorial
ej skulle winna Högloft. Utskottets bifall , anhäller jag
bock, att det samma mätte ätfölja Utskottets Betänkande
till Riksens Ständers kisas. Stockholm den
4:be Augusti 1809.
Lr^n§el Lricslon.
Tx krotocollo
bl. Ii. Rosbeck.
Tran
-
Den 14 September.
425
Transumt af Protokollet, hällek uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Bcswärs
- och Economie - Utskotts Beredning
wid Riksdagen i Stockholm den
16 Augusti 1809.
Herr Borgmästaren ViÄoria upläste rtt sä lydande
Diktamen:
Ödmjukast till Protocollet.
Wid ätankan af alla de olyckor som Bränwi,
nets historia och Författningar derom uti wärk Land
framwisa, bör med största skäl ähägan lifwas, att sä
widt sig göra läter, söka förekomma detta onda. Säbant
är ätminstone mitt syftemäl — min önskan att
i denna afsigt fullgöra min plikt säsom Ledamot af
detta Högloft Utskott är strig, upriktig; men känslan
af min oförmögenhet wid upfpllandct af detta kraf,
borde afhälla mig ifrän allt yttrande i ämnet, om jag
icke utaf Högloft. Utskottets öfrige Herrar Ledamöterförut
wisade bfwersecnde, hämtat anledning förmoda,
att äfwcn wid detta tillfälle mig icke mä föredräs, att
utan skäl hafwa upkastat swärigheter — eller ätminstone
att hafwa handlat emot öfvertygelse. Jag anhällcr
derföre ödmjukast att fä till Högloft. Utskottets
bcdbmande framställa nägra fä anmärkningar uti frägan
om rättighet att tilwcrka Bränwin.
I sammanhang härmed hafwa, säsom jag trott
mig finna, Högloft. Utskottets flesta Ledamöter ansett
nödwändigt att behandla den wäckta motionen om förbättringen
och beständet af Allmänna MagazinS-inrätt
ningen.
423
Den L4 September.
ningen. Jag har äter uti mitt förut ingifne anförande
yttrat mine tankar i detta ämne, och att frägan
om Magazins-jnrättnlngarnc borde serskilt uptagas och
derwid kraftig ätgjärd fogas.
Tilt ändring uti dcnn-a min öfwertygelse har
jag ännu icke funnit nägot wcrkande siäl. Den stödjer
sig pä följande grunder: Assa medlemmar uti en
Stat hafwa lika anspräk pä hägn och skydd, och böra
äga lika rättigheter emot utgöranoc af enahanda skyldigheter:
Beröfwas nägon enskild esser flere sädana
rättigheter, tiss förmon för Staten esser nägon annan,
förfelas ändamälcl med Samhälls-inrättningcn: 2lUs
mant roal, som likwäl aktid bör wara högsta Lag.
En inrättning hwars underhäll bygges pä JndividerS
esser en del Samhälls-medlemmars bekostnad eller genom
näg'es utesiutaiide ifrän allmänna rättigheter, kan
i min tanka icke äga en stadgad grund och bör bissigcn
icke kunna wänta ett längwarigt bestånd. Härtil kommer
ock, att ingen Författning bör strida emot grundlagen,
ifrän hwilken jag anser nägra undantag hwars
ken böra eller kunna möjeligen äga rum. Enär jag
sälcdes för min del finner stridande emot allmänt wäl,
rätrwlsa, billighet och äfwen Lag, att allmänna Magaziners
inrättande bör grundas pä anläggande af Krono-Brännerier,
utan oerest den förra är förmonlig för
det allmänna, den bör af det allmänna bekostas, och
där den sednare är anwändbar och nyttig för öfriga
delen af Riket, den ock mä wara det för Götheborg och
Stockholm; sä anser jag icke lämpeligt att beha frägor
i ett sammanhang behandlas, utan hemställes ödmjukast,
om icke till allmänna Magazinernas förbättrande
mätte utarbetas en fädan plan, som utan kränkning af
Individers rätt syftar ät ändamälet: — LandtbruketS
up
-
Den 14 September. 427
upkomst och ett mera stadgadt förhällande uti Span,
nemäls-prisernc.
Hwad äter angär frägan om en oinskränkt rät,
trghet akt tilwcrka Brännewin, hwarom flere Memorialer
tiss Högloft. Utskottets ätgjärd blifvit remitterade,
och först rörande sädan tillverkning i Stockholms och
Götheborgs Städer; Sä emedan dessas begäran stödier
sig pä den rättwisa och billighet akt blistva tillagdt lika
beskaffade rättigheter med Rikets öfriga Innebyggare,
emot utgörande af enahanda skyldigheter och serdeles
hwad Götheborg beträffar, den omständighet icke
lemnäs utan afseende, att denna Stad ivid iFoo ärs
Riksdag, sedan hemliga Utskottet stg utlätit, erhällit
icke allenast Kongs Maj:ks Rädiga löfte, utan ock Riksens
Högloff. Ständers Sanction dcrä, att derest Staden
kunde öfwerenskomma med den private perso», som
med Kronan ingätt Contract, denna Stad i afseende
pä Männewins-brännings-rättigheten ägde att komma
1 ätnjutande af lika förmäner, som Rikets öfrige Stä,
der, och dessutom Götheborgs Stad, svin i betydligaste
mon idkar fiskeri, drifwcr sädant näringsfäng, som ansetts
böra förenas med rättigheten att tillverka Brännelvin:
Den drank, som tvid desse Städers Bränncrier
kan blifwa att tilgä, lika lätt bör kunna pä ett nied
god hilshässning öflvcrensstämmandc sätt, anwändas,
som den drank, som pä Krono-Brännerierne, i händelse
sädane skola existera, erhällcs; samt rättigh-ten att
tilwcrka Brännewin till Husbehof synes lika naturlig,
som den att brygga och baka af Spannemäl, hwars
wärde icke beror af BrännewinS » priset, som deremot
altid rättat stg efter det ä Spannemälen, hwarriss kommer,
att jemlikt 6o § uti den nyligen af Riksens Höalofl.
Ständer bcfiutna och af dem samt Kongl. Maj:t faststälde
Regerings-Form bjudcs att till Bcwissningcir räk.
423 Den 14 September.
nas husbehof--bränneri-medlen, och all Konungen ickr
rnä Statens inkomster förpakta, eller till winning för
Sig och Kronan eller enskildt personer och corporatio,
ner näg'e Monopolicr fastställa; sä kan jag för min
del icke finna nägot skäl att utesluta dehe Studer ifrän
en förmän, som alla andra tilflytcr, derest Bränwins»
bränning för sädan mä anses, utan sär ödmjukast til»
styrka, att Stockholm och Götheborg, som i betydligaste
mon bidraga till upräkthällandc af allmänt wäl,
tilerkännas enahanda rättigheter som Rikets öfrige städer.
Wid bestämmandet af grunderna för den Brän»
tvins»tillverkning, som bör ät Rikets Innebyggare up»
lätas, förete sig wäl ä ena stdan flere betänkligheter,
framkallade af den nöd, hwaruti framflutne miHrväxtär
och ett härjande krig försatt ej mindre den flitige Jordbrukaren,
än öfrige Med - Undersätare, hwars wilkor
och näringsgrenar äfwen blifwit nog kringskurne; men
erfarenheten har ä andra stdan med kraftfulla skäl ädagalagt
huru swärn — ja ofta bedrbfliga och lysiiga
vpträden pä BränwiuS-förbud följt.
Med afseende härpä och Iakttagande af den prin»
eip, att frihet gifwer lif och rörelse ät alla näringar,
hastva de upkomne betänkligheter hos mig blifwit un,
danröjde och fär för min del ödmjukast fdrcflä:
1:0 Att alla Hemmansägare L Landet samt
Innehafware af sädane oskattlagde lägenheter, som 2
Krono-skogarne eller Allmänningarne finnas, sä wäl,
fom Jnncwänarne uti alla Rikets Städer, mäga alla
tider pä äret Bränncwin tilwerka.
2:0 Att en hwar är tillätit att nyttja Brän»
neri,redskap af hwad form som hälst, dock att ingen
Panna mä innehälla utöfver ioo:de kannors rymd.
Den 14 September. 429
H:o Att derest sivär mitzwäxt och Sp^nnemälSbrist
nägot är skulle inträffa, och sälcdes förbud änkevundwik.
lige, Kongl. M'j:t i näder t'Ftcs förbjuda
DränwinS-tilwerkningcn; men att i ansemde till dc följder,
som beklagligen stä i b edd med mihwäxr och SpanMmäls-bnst,
hwilkr swärligen kunna häkw S inom mindre
tid än ett är, och innan de af en werkstäld rikare
skörd undanrbdjaS, werkan af hbgstberbrdc nädiga förbud
ej mä inskränkas inom korrtare tid än helt är,
samt att i sädant fall icke nägot utaf den Vewillning
som Riksens Ständer, i afseende pä Dränwink-bräi ningen,
fastställa, mä ukgä, utan den jämwäl för ett sä,
bant är förfalla.
4:0 Att en hwar mä utan äkal hwart som
hälst inom Riket föra och afyttra sitt tilwerkade Drännewin
dock att Tilwe'karen ej mä wara tillätit att
försälja mindre hvarnum än en kanna.
5:0 Att minuteringS-ställen böra elter Konungens
Befallnings-hafrvandes ä Lndtt och Magistraternes
i Städerna föreskrifter inrättas, dock att till tidehällande
af ordning och skick inga krogar mä anlägga»vid
Kyrkor samt inom en half mil till Eästgifwaregärdar
och Städer.
6:v Att alla öfwerträdclscr häremot mä beifra-
och utföras utaf angnwaren, som ensam bör vadsö
sä wäl confisquerad Bränneri-redst..p, som ädragne
Böter; och
7:0 Akt Riksens Högloft. Ständer behagade
Meddela deras Bewillnings-Utskott del af detta Fdrst g,
jemte önskan, att sä widt mdjeligt är nägon rubbning
uti afgiften för BrämvinS-bränningen ej n.ä ske, utan
ben
4ZS Den 14 September.
den sä l afseende pä Landek, som Städerna förblifwa
uti dest förra förhällande.
Ehuru jag icke wägar smickra mig med det hopp,
att Högloft. Utskottet wid dAta nsttt anförande fäster
näaon upmärksamhct, har jag likwäl ansett med min
NikSdagsmanna pligt enligt, att yttra mine betänkligheter,
hwilka såsom mina enskilt? tankar mä anses,
samt anhåller ödmjukast, att de säsom sädana mä
»ti ProtocoAet inflyta, och jemte Utskottets Betänkande
till Riksens Högloft. Ständer öfwerlemnas. Stockholm
ben 16 Augusti 1L09.
L. örl. VrÄorin.
Härmed förenade sig Herr Borgmästaren Lclien
ström.
Herr Auditeurerr Wnr§ inlemnade följande
ffrifkcliga anförande:
Betänkande
Flere är har redan LIses briet^k^ multnat i
jorden, men betz minne lcfwcr än och dctz Memorial af
den 19 Junii 1786 om fri BränwinS-bränning hästkär
ännu pä bordet hos Riddcrskapct och Adeln.
Oen deri bestyrkta grundsattS: att det i alla
tider warit Swensta ZqstketS urgamla rättighet,
att sjelf förädla de producter det med
filt och moda ur egen jord framalstrar, blifwer
grund
-
Den 14 September. 43 r
grundwalen kill mitt > särskilta Betänkande, och i anledning
deraf pästär jag cn sä fri Bränwins-bränning
som nedan anförande Reglor och flutföljder kunna medgifwa,
utan nägon afgift derföre; kunnandes hwad
Kronan derigenom misier genom en särffildt Koppskatt
ersättas, eller ock ä annat sätt som hälst WewrllmngsUkffottet
äger att fbresiä.
itfta Regeln.
Nyttjandet och förädlandet af Jordens och arbetarens
första product pä hwad sätt som hälst, bör ej
förmenas eller pä rrägot sätt inskränkas för den producerande.
Glutföljder.
1:0 Ma som Hafwa egit Jordbruk, Landtmannen
lika sä wäl som Jnnewänaren i alla de Städer
som idka äkerbruk/ äro säledcs berättigade att bränna
Brännan.
Undantag.
Soldater, Ryttare, Bäksmän, Inhyseshjon,
Strandsittare, med siere dylika , äga ej egen Jord, och
fä ej bränna. Torpare icke eller utan tilständ af Jord
ägaren, som i denna händelse fär för mänga Skogwaktare.
2:0 Uti denna rättighet bör intet ingrepp skr,
sch friheten att bränna icke lida minsta inskränkning,
hwarkrn i afseende pä tid eller knapp ärswäxk, eller
Pannans figur, eller wahrans afsalu eller Inrikes Transport.
Pä detta sätt och e) annars befrias allmogen
frän Krono-Betjeningens blytunga wälwilja och handräckning.
Un--
4Zr Den 14 September.
Undantag.
Lill ordnings minnande bbr Jordägare ej sälja
mindre än halfstop kanske minst kanna. Han bör
wara fbrädlare af stn egen wahra, ej Krögare.
Z:o Bränwin mä införas frän Landel till alla
Städer, samt emot lindrig Tull utföras till Utrikes orter.
I anseende till Franska Brännewincis löga pris,
inträffar utförseln sä sällan, att tillätclsen ej kan märka
farhäga, men nägon gäng, i händelse af wär Neutralitets
ivid ett Sjökrig, kunde det ske med förmän;
och bwarfbre dä förneka o§ denna winst, hämtad pä
Utlänningens Eebict.
4:0 Krogar fä anläggas hwar som hälst, utom
nära Kyrkorne, efter wid allmänna Taxeringarne gjord
anmälan, emot wid hwarje Taxering päfbrd afgift.
Härmid kan jag ej undcrläta att nämna min
tanka att alla Krögare borde förbindas, jemte Brännewinet
hälla till försälgning godt och wäl brygt dricka;
säledes altid wara försedda med goda källare.
2:dra Regeln.
Denna allmänna frihet för Jordbrukare bbr
^ewiljas honom pä ett sätt, att den deraf stg härleiande
winst blir nägorlunda jemn t spridd äfwen till
fzllnad af det allmännas behof.
Slutföljder.
1:0 Tn mättelig P inncrymb lämpas efter största
mängdens eller allmogens mana och behof, t. ex.
so kannors panna utstaka för hwarje hushäll som har
rätt
Den 14 September.
433
rökl att bränna. Wal mindre panna mä Brukaren
hafwa, men ej större, utan emot afgift, hwarom nedan
förmälcs. More panncrymden oinskränkt, skulle
nägra Landtbrukare draga till stg all förtjenst i e»
hel Provint-e.
2:0 Panncrymden blir enahanda, i fall ägaren
under eget bruk brukar tio Mantal eller ett ätlendcls.
Intet Hushall pä Landet, om icke där Fahriguer
äro inrättade, är sä stort, att icke med femtio
kannors Panna trllräckeligit Bränwin för egna strupar
karr tiilwcrkas»
g:o Men äfwen större Pattttä Mä dött förskaffa
sig, so» stg dertill befogad finner, sedan haN
före bränningen derom anmälan gjort wid allmänna
Taxeringar eller hos Landshöfdingen, emot eN efter
kannetalet stigande afgift, som Äcwillnings-Utskottek
torde utstaka för öfwcrskjutande pattncrymd, en afgift»
fä mycket mera rättwis, som hatt dä bränner, ej allenast
för eget behof, utatt ock afsalu»
4to Äf de skäl, soM i näst förcgäendö t:sta
Artikel nämndes , förbjudes alla Coryoratiöner, och
hivar och ett bränne för stg och egen räkning, samt
alla dylika Contracker förswmna för ewigt wid det»
rrtsatka Terminens stutt
sto Nyttjar ttägott de sä kallade Skättsktt
Pannor, wid hwilka till Minsknittgen med ett otrolig
hastighet afwerkas, men också ett del af spiritu!» derigenom
förbränncs, erlägga derföre ett sädan afgift»
som Bcwilliiittgs - Utjkottct föreslär»
Tredje Band. N:o §6, s?»
434 Den 14 September.
z:dje Regeln.
Oe Städer som ej öga Jord, sälcdcs e) egen
Säd, utan mäste upphandla den samma, mä äfwcn
fä wända deras Industrie pä denna bog, dä det ster
pä ett fdr Riket gagneligt sätt, som will säga, atk
Jordbrukaren som producerar Spanneyrälcn blir uppmuntrad
genom lätt afsalu till ett drägligt men stadgat
pris, dä Handlanden ej genom bfwerstddig och oinffränkt
inför,el af Säd och Bränwin utifrän, betager
Jordbrukaren all winst pä sin Säd och sitt Bränniln
, och bereder sitt wälständ pä Jordbrukarens li,
dande.
Slutföljder.
1:0 Till förekommande af de§e olägenheter
torde blifwa nödwändigt, att här, likasom i England
warit brukligt, ett medelpris stadgas pä Spannemälen,
Räg, Korn och Ärter. Sä länge beha Sädesslag
hälla sig wid eller under detta pris, bör utländsk Säd
ej annorlunda till utförsel tillätas, än emot en drpg
Lull. Stiger äter Säden öfwer detta pris, i synnerhet
om ben gär till nägon högd, minskas Tullen proportionaliter
efter Sädens inländska pris, sä att Sädén
inrikes e) faller under det stipulerade maximum.
Härwid mäste afseende hafwas pä det i allmänhet gängse
pris, icke pä en och annan Landsorts af bristande
inrikes tillförsel eller hindrad afsättning tillkomna höga
eller läga pris. Malt bör pä intet wis fä införas,
ty halwe wi Korn, kunna wi snart tillwcrka
Malt. Hwcte, Bönor och Hafra böra ej införas anna
s , än emot en gansta drpg Tull.
Till medelpris för Sädén, sä snart wi fä hugna
otz af Freden, wille jag fönflä Ser R:dr Banco
för Räg och Ärter, 4 R:dr D:co för Kornet xsr tunna.
Den 14 September. 435
2:0 Allmänt fri utförsel af Säd bör benfil,
fas. Commtinicationen emellan dc Sädcsrika och de
Sädcsfattiga ProvrNcer är ofta hindrad, ofta förswärad,
än af wäder, än af wägalag, med flere orsaker.
Norrland kan med mera förmon hämta sin Säd ifrän
Lifland, än frän Skäne, som äter med mera winst
ofta kan sända den utrikes, än akt frakta den till
Norrland.
z:o Utländskt Bränvin mä e) införas. För
Apolhequcns och andra nödiga behof, mä Kronan för
kgen räkning läka införa twä ä tre Tusende kannor
Franskt Brännewin, utom i krigstider, dä detta antal
mä öfwerskridas efter tillgängen hemma i Riket
pä Säd och Dränwin.
4:0 Till dest att Rikets Sädesförräd genom
uppdrifwen cultur och obehindrad Spannemälsutfbrsel
blifwit ansenligt förökadt, fordrar nödwändighcten
att Kronan widmagthällcr sina Magaziner,
om hwilkas Oirection jag längre ned fär orda.
^:o Dä enligt 2 Regeln, 4 Artikeln Corporationer
ej tillätas, borde de e) eller wid Bränningen
äga rum i Stockholm och Götheborg; men dä näppeligen
nägon sä allmän regel gifwes, att icke nägok
undantag finnes, dä hwarken husens inrättning eller
warsamhet med Elden, som i större Städer är oumbärlig
, eller Husägarens belägenhet, kan tilläta dea
rättaste behandling, som wore, att hwar Husägare
finge bränna; sä ser jag ingen annan utwäg öfrig,
än att denna rättighet emot hälften af den afgift,
som förut af dehe Städer utgäkt, uppdrages till Bagare-
Bryggare-, och Slagtare-Societeterne i hvarje
af beha Städer, hwilka Sorieters Ledamöter, !n
-
4Z6 Den 14 September.
gen undantagen, öga att i minst g:ne eller flera Bolag
i hwarje Stad denna brönning förrätta, med
rtt mindre antal, ej öfwer zoo kannors rymd innehällande,
Pannor, antalet bcräknadt, efter hwardcra
Stadens halfwa Bränwinsbchof, dä andra hälften bihchällcs
för Kronans Brönncrier. Börandcs likwöl,
wid en sädan anstalt, förcgäcnde irsta Z:s innehäll om
rtt stadgadt pris för Södén, m. m. noga observeras
af Finance - Ministern.
4:de Regeln.
Kronan som äger bäve Säd och Jord mä ock
till brönning begagna sina i Stockholm, Götheborg
och Furusund inrättade Bränneriet, pä det den i
Magazincrne förwarade Sädén, innan den blir för
gammal, eller ock om den blifwit skämd, mä kunner
förwandlas i Bränwin, och ny Säd i Magazincrne
äler anskaffas. Dock böra dehc Bränneriet af Kro,
van sjelf förwaltas och icke bortarrcndrraS.
5:te Regeln.
Alla?örbrytelser emot denna Författning kunna
äkäras af en hwar. Den brottsliga förlorar redskap
och wara; Krögaren pkiktar derutom z R:dr första
gängen; ware sedan sin Nöring förlustig. Tik
flut mäste jag yttra mig nägot om Krono - Maga;!»
nerne och deras styrsel. De hafwa ofta biträdt i nödstadde
Landsorter med Säd eller Penningar, men nästan
alltid med för knapp hand, och för mycken merkantil
warsamhet. Orsaken härtill torde wäl egenteligen
igenfinnas i de knappa tillgängar.Oirectionen
haft att disponera, sedan ben af Riksens Ständer
1788 dertill anflagna bctydeliga summa annorlunda
ak
Den 14 September. 437
af högsta magtcn anwändes. Frägan blir likwäl,
om. ej dcn Säd, som lemnaks ben fattiga kill understöd,
blir för dyr för honom, för Kronan, igenom
dc löner, som erfordras för Magajins - Oirectionen
och betz Betjening, flere Krono-Jnspcctorer, nied deras
lindcrhafwande, Oammkappcn, underhäll af Magazins
- byggnader, Spannemäls - frakter, Assurance eller
förluster, samt andre afbränningar.
Jag kan sälcdcs ej tillstyrka bibchällanbet af
nu warandc Reglering, ännu mindre en np och till,
ökad vcrcetipn, utan tror att altsammanS kan sim»
plifieras.
Om genom förenklande af wärk Kammar,
werk , Jordcboks- och Hemmantals-Räntorne förwand,
ladcs till en enda persedel, som för dc flesta orter
förmodeligcn klefivc Spanncmäl, kunde Sädén pä wiS»
sa ställen in natura, aflcfwereras, och Kronan derigenom
fä ett bctpdcligare lager, än dcn manligen in
natura erlagde Krono-Tionden kan ästadkomma, och
stora summor till Sädcsinköp ej bchbfwaS. Detta lager
kunde förwaraS antingen pä Krono-Magazincrne
eller ock hos private Jordägare, förscdde med trlräckelige
och tjenkigc förwarings-hus, och boende tvid större insjöar
eller hafwct med goda hamnar när inwid. Emot ersättning
efter wist pris för twä eller tre kappar per tunna,
wörö de i answar för sädens aflefwerering fritt om bäkbord,
tvid päfordran utan minsta afdrag, borde derföre sätta af
wederbörande pröfwad tillräckcNg borgen och answar»
för alla olyckshändelser af Eldswäda, m. m. undan,
tagande anfall af fienden. Blcfwe Uppbördswcrkek
simplifieradt och Krono-Sädm förwarad i smärre partier.
Skulle möjcligen Krono -Fogdarne, hwar i sitt
fögderi, kunna medhinna tillsyn häröfwer, samt Lands,
höfdin
-
433 Den 14 September.
hbfdingen jemte Läns-Bokhällarcn hafira öfweruppseendet,
och derigenom de fläste Krono-Jnspectorer och fanste
flere Magazins-byggnader fdrswinna.
Dä när mindre partier serskildt pä ofwannem,
de sätt förwaradcs, stulle det kanske bli möjcligit,
att nian bränning ombyta Sädén ifrän ett är til annat,
om den ärsgamla Säden om hösten, dä straxt
före Slagttidcn mästa Bränwin tillwcrkas, finge utlemnäs
till de Brännande emot afgift af en kappe pä
tunnan, och säker förbindelse att wintern eller wären
dcrpä Utan längre uppskof ätcrlcmna samma Säd till
lika mäl, lika wigt. Bränwins-brännaren wore der,
med wäl belätcn, som dä undwcke att skynda med
Tröskningen, och att bränna af Säd som c) wore
golflegad; Magazins-Fbrwaltaren, som e) lärer fä mer
än H:dels kappe, kunde dä fä en hel kappe i arfwode,
säledeS betalt för fikt beswär, och Kronan hade alltid
frist Säd i sitt sörröd. Alla wunno dcrwid, och jag
förmodar, att Bränwins-brännarm gärna stulle betala
twä kappar.
Pä detta sätt tror jag, att Magazins-förwalkNingen
stulle kunna med mindre widlyftighct, mindre
correspondent bestridas, och att den kunde dirigeras
af Finance-Ministern, med sä mycket mera skäl, som
ökning eller minskning af Tullen pä Utrikes Sädén
egentligen af honom beror. Han bör hafwa biträde
af twänne Embetsmän, som Konungen utnämner,
med tillräcklig lön, af 2:ne Grotzhandlare och nödig
betjening. Blefwe redogörelsen härföre ärligen Allmänheten
genom Trycket meddelt och «id hwarje Riksdag
Revision af Stats-Utskottets Ledamöter förrättad,
wunneö all önskelig säkerhet.
Sockne
-
Den 14 September. 439
Sockne, Magazincrne, hwilka, efter min tanke,
ej utan olägenhet kunna förwandlas till HäradsMagazincr,
medförde mycken allmän nytta, om den
wanliga inrättningen och förwallningen cheraf förändrades.
En för hög ränta af fyra kappar pä tunnan,
som manligen genast afdragcs wid utläningen, en för
längt drifwen tålmodighet med länens inbetalning,
som utan inwändning borde oafkortad ske af hwarje
Läntagare emot flutet af wintern; honom obctaget,
att innan korrt tid derefter göra nytt Län mot Borgen
och 2 kappars Ränta; undcrlätcnhct att ej jemte
Mällring wäga Sädén in och ut; en förhastad och
skadlig fördelning, samt anwändandc till hwarjehanda
publika onera af det öfwcrskott och den winst utläningen
framalstrat, hwarigcnom Magazinet aldrig kan
komma till den höjd, hwarmed Sockneboerne wid ett
infallande smärt misswäxtär kunna wara belätne, äro
missbruk, som i stället för en nödhjelp göra inrättningen
till en pläga för den fattige och hindra Magazis
nen komma till nägon fullkomlighet.
I allt öfrigt, som ej häremot strider, förenar
jag mig med Beredningens tankar.
k. köm'§.
Herr Ryttmästare» 8tru8ssnf6l6t utlät sig:
I anledning af hwad ätskilliga bland Beredningens
Ledamöter uti denna sak redan, dels skriftligen och
dels mundtcllgcn yttrat, förmodar jag wara ädaga»
lagt, att wi samtlige äro ense om, det SpanncmälsMagaziner
böra pä Kronans bekostnad anläggas, samt
Dränwins-Bränningen pä Landet och uti Rikls öfrige
Städer, utom Stockholm, Götheborg och Carlscrona,
blifrvK
44^ Den !4 Septeinber.
Skifwa fullkomligen fri; men i anseende till dcKe
Städer, synes mig det mcningarne öro delade emellan
följande trcnne Altcrnativcr, antingen att Stocka
holms, Götheborgs och Carlscrona- Jnwänare skola
fä lika rätt med andre Stadsboer, att ensamme till»
werka erforderligit Bränwin till stn förnödenhet, ellir
att endast Kronan skulle uti nyssnämnde Slädcr bestrida
Bränningen, eller ock att Kronan wäl derstädes
skulle fä drifwa Bränncricr, men att de enskildta Jnwänare,
som ästundade, ändock ej deraf hindrades att
idka Husbehofsbränning. För min dek will jag wäl
icke bestrida, att Kronan mä sä wäl, för att desto bättre
kunna anwända den oriadc Spannemäken, som för
att erhälla understöd till Magazins-inrättningens wid«
rnagthällande, uti sidstnämnde Städer tillwcrka och försälj.
. Bränwin; men jag önskar att sädant ingalunda
mätte betaga de private Stadsbocrne den rätt till
Husbehof-- Bränning, som alke Rikets öfrige Jnwänare
tillkommer. I niin tanke kan det ej bltfwa skadesigt
at bäde Kronan och cnffildte irniivistuer, uti
Stochholm, Götheborg och Carlscrona bränna; ty jag
anser Kronan icke skäligen böra drifwa Dränwins-till,
verkningen i Stockholm högre, än till det gvantum
af 900,000 kannor ärligen, som uti Herr CommerceMäder
?rimrM5l6s Memoria! vmnämnes r me» detta
belopp lärer dock e) förstä till Stadens hela behof; L
Götheborg torde och ett större partie ärligen consumeras
för Sillsalteri - och Trankokeri - Jnrät-tningarne f
Bohuslänska Skärgärden, samt uti Carlscrona för
Amiralitetets behof; all frugtan för Brän.wins - pri?
serncS omättliga stegring blir förekommen sä snart
Husbehofs»brännaren, derest han will hafva afsättning
, nödgas sälja sitt Bränwin för lika pris svan
Kronan, Nägon större swärighet wid Husbehofs-bränningens
verkställande j Stockholm, Götheborg och
Carls
-
Dm 14 September. 44e
Carlscrona, än uti de smärre Släderne kan jag icke
inse, emedan jag bctragtar Mallmarnc och FLrstäderne
säsom särskildta smärre Släder, och föreställer mig att
de inom hwarje dylik afdelning bosatte Bryggare,
Bagare eller Slagtare nogsamt torde ätaga sig att erlägga
Bräniyms - Skatten fhr de öfrige innom distriktet
boende, om de förre ensamme erhålla rätt kill Husbehof,
» - Bränningen; och genom denna method skulle
Kronan tillskyndas den kubla förmon, bade att ej lida
minskning i Utskpldcrne och sjelf crhLlla näzon winst
för Allmänna Magasins - Inrättningen genom de Rcgale
Brännerierne. Hwad äter upsrgtcn lfwer dcKr
Werk, sä wäl som Allmänna Magajiucriie beträffar,
s2 har erfarenhen tillräckeligcn wisat, huruledes, utom
Riksens Ständers Banque, samt Armäens Pensionsoch
Amiralitets - Krigsmans - Catzorne, fler, till allmänt
wäl anstagne Fonder, genom oförsictjghet wid
Förwaltningen undcrgädt sä bcstaffadc förlrster, att de
antingen af sig sjclfwa afstannat eller ost mäst inskränkas
till den män, att äudamälct med deras stiftelse
i det mästa förfelats; Jag anser i följd häraf
högst nödigt, det cn sä wigtig Jnrättnin,, som den
j fräga warande, hwilkcn har till afsigt att för beständigt
förekomma Jordbrukarens undcrgmg, äfwen
som Hungersnöd, uti Swerjges Rike, lifwer med
sorgfälligaste redlighet wärdad och handhqd, hwilket
icke lärer säkrare kunna befrämjas, än >m en ärlig
Revision häröfwer anställes af dem som till BancoRcvjsorcr
blifwa af Riksens Högloff, Stäidcr utsedde,
hwarjcmte Repisiyncn wid Riksdaggrne kmde af Vanso
- Utskottets Ledamöter förrättas; härignom kommer
jcmwäl Banquens säkerhet för de Förffotcr den samma
till Spannemäls inköp torde böra lenna, att pä
bästa sätt iakttagas, hwilka Fhrskottcr wtzerligen mä,»
sie blifwa kelydkige, enär härtill ersorderlge mede! icke
utom
442 Den 14 September.
Landets odrägeliga betungande köra kunna annorstädes
än utur Banqucn fäs; men at> Banquen utan stada
derom kan ingö uti författning bör ej bestridas, sä
framt man efterstnnar att de private personer som hit.
tils förrättat BränwinS-bränning, hafwa ä stna fbrla.
ger wunnit mindst 20 L go p-ocent ärligen, dä der.
emot Banquen alltid ätnöjer stg med 4 ä ^ procentärlig
ränta ä sina Capitaler.
Herr töfwerste Kammar-Iunkaren Friherre kstsnnlton:
„ — — — — Om Revisorer»! af
Wanco-Wirket skola komma att äfwen sträcka dcraLtgärd
till allmänna Magajins-Oirectioncns Fbrwalt.
ving, sä f-uktar jag det deras förut nog beswärliga gö.
romäl kunie blifwa alltför widlyftiga, men jag befarar
icke nägot betydligt understes ä nptznämnde DircctionS
sida, sä fiamt betz styrelse kommer att wid hwarje
Riksdag urdergä Riksens Ständers granskning, samt
Directionen derjemte fär ben ffyldighet stg förelagd att
ärligen af rycket utgifwa en omständclig berättelse öf.
wcr Werkcti drift under föregäende äret, jemte wid sam.
ma berättelse fogade behörigen verificcrade räkningar
öfwer inkonsterne och utgifterne; jag är fullt dfwerty,
gad, att dye Mcsurer stola wara sä mycket mera tillräckeliga
at> förbinda Oirccteurerne till deras styldighcters
upfyltmde, som det enligt nu gällande och fram.
beles till förväntande Tryckfrihets Lagar, icke kan wara
nägon btaget, att genom Trycket framgifwa de anmärkningar
som han skulle kunna finna sig befogad,
att emot MgazinS-Oireetionens publicerade redogörelse
eller dest ifriga styrelse tilkännagifwa. Att Kronan
t händelse hn till Magazins - Wcrkets drift skulle behöfva
anlitc Banqucn om förskott, derföre kunde betala
-
Den 14 September. 44Z
kala högre än wänlig ränka, anser jag högst otilbörligt;
ty jag är af den öfwerlygelsc att Kronan icke bör
af dc Rcgale Brännericrnc söka förskaffa sig nägvn
winst, utan all den behällning som deraf kan upkomma
stall endast kill Spannemäls inköpande och Magazins-inrättningcns
utwidgande anwändas, och sälcdeS
ingalunda blifwa Stats-Wcrkcts utan egcntcligen den
uddstäldare delens af undersätarnc fördel.
Herr Prosten Östman: Jag förenar mig med
Herr Borgmästaren Viktorins mening, dock med den
skillnad, att jag anser frägan om MagazinS-inrättningen
ej böra skiljas frän frägan om Brännewins-bränningen,
utan bägge pä en gäng afgöraS, och uti samma
betänkande uptagas.
Herr Fabriqucuren Lckönberr: Jag instämmer
ock med Herr Borgmästaren ViÄoriri, men anhällcr
att fä fbrcflä säsom tillägg, det Taxor kunde ärligen
uprättaS ä Bränwins-prisernc, lämpade efter witz Markegängs-sättning,
samt att ben som wille införa Utländskt
Bränwin kunde blifwa berättigad dertill emot
rn läg Tull.asgift, när Bränwins-priset i Swerige
blcfwe för mycket upstegradt, men att samma frihet
borde uphöra, sä snart Säden är pä wägen att här i
Riket falla i wanpris.
Herr Friherre hamilton: För min del är jag
wäl färdig att gilla betta förslag i hwad införseln af
Utländskt Bränwin angär, men jag anser det böra blifva
allmänna Magazins-vircctioncns ensak.
Herr Ryttmästare» Strussenfeldt: Som Franskt
Bränwin är en nödwändighcts-wahra pä Apotheken och
ssmlige enstildta Personer icke wilja eller kunna förtä -
ra
444
Den 14 September.
ra Swenstt Bränwin, sä är jag ej eller emot att den
förra sorten mä infdrstrifwas, men emot sä hög Tull,
afgift akt det dör blifwa dyrt för ben som ästundar
hafwa det; och j anseende härtill afstyrkcr jag, att
Magazins-Oirection mä fä denna införstrrftlings-rätt»
tighet, emedan derkrde Direction icke dör erlägga sä
höga Tull-umgälder, och Fransta Bränwinet Medes
kunde salla till för lågt pris, i jemförelse med det Swensta,
hvilket wiserligen undwikcS om de Handlande fä
jnförstrifwa det, och Tullen blir stegrad. Eljest anser
jag det wara bättre i fall erforderlig Spannemäl till
kbränwlns-bränning skulle tryta i Swerige, att Säden
Mä införas utifrän och Bränwinet tilwcrkas inom Riket.
Herr Bergs-Rädct Friherre kllermestn: Min
tarka är att Utländskt Bränwin endast mätte införstrifwas
uti miswäxt-är, men jag önskar att des pris
mä blifwa dyrt, äfwen som jag hälst skulle se, att sädant
Bränwin, som är tilrvcrkadt af frugtcr och dylika
ämnen, blifwer infördt snarare än Sädes-Bränwin och
för min del wille jag tilstprka att ingen annan än all»
männa Döagaz.inS-Directionen mä erhälla rättighet, att
täta sädant Bränwin hitkomma. —^
Widare anmälte Herr Prosten 44u1t, att uti
wisa tracter af Wästcr-Norrlgnd och Wästerbotten fin»
tias Embetsmän ä Landet, hwilka wäl hafwa Publika
hus att bo uti, men ej nägon Jord att bruka , äfwm
som Ständspersoncr ä dcsc Orter stola wara ä Landet
bosatte utan att de innchafwa Jordbruk; Herr Prosten
srägahe i anledning häraf om dese kunde tillätas att
Utöfwa Bränwins-bränning; men Beredningen trodde
-tt stora misbruk torde upkomma af ett för dem lcmnadt
tilständ till sädan rättighets begagnande och ders
före korde det afstyrkas»
Den 14 September. 445
Eniok Herr Friherre Ikarmltons projekt att
försälgning ej finge ske till mindre ^V2NMM än kll kanna
af tillwärkarey, anmärkte Riksdagsmannen Zr^n^el
Lric8kon, att allmogen borde säsom en nyttig och bil,
lig inkomst för sig sä hemma försälja Bränwin half,
stoptals, hwilkct dock skulle utgöra det minsta beloppet;
och deruti instämde jemwäl de andre bägge tilstädcswarande
Ledamöterne af Bonde-Eländet, men Beredningens
öfriga Medlemmar funno ej skäl att bi,
falla till ett sädant wilkors införande uti Betänkandet.
Slutcligcn erindrade Herr Audikcuren lvöniZ
och Herr Borgmästaren ViÄorin emot Förslaget, att
(kontroll af Fiscalcr och Krono-Betjente öfwer Brän,
wins-redskapens storlek och wahrans försälgning borde
uphbra, det sädan controll kunde wara ganska tjenlig
till Lagbrotts uptäckandc och icke i allmänhet medförde
nägra stadeliga följder. Deremot ansägo Beredningens
öfrige Ledamöter denna punct böra förblifwa sada^
som projcctct till Betänkandet innchällcr — — —
Lx ?rc>tscc)!1c).
kel. K4. R.08beLk.
Derjemte stulle hwila pä bordet följande iWällost.
Borgare-Ständet af Herr L. öst. Lantöslon, ldlicias
iVlalm och Istang Llement8ton inlemnade, och till com,
luunication med de öfrige Ständen tillätna Memorial.
Ödmjukt anförande:
Wid Riksdagen är 1800 har Ständernas hemiga
Utstött Uti ingifwit betänkande ont Brännwins
446 Den 14 September.
bränningen r Riket hos Kongl. Maj:t underdänigst anhällit,
''att Dränwins. bränningen ut! Götheborgs - och
"DohuS-Län mätte fä drifwas efter samma grunder för
"Stad och Land som med undantag för Stockholm i
"allmänhet wörö antagne, och det emellan K:gl. Ma):t
"och Kronan samt privat Man derom uprättadc Con"träck
förfalla"
I swar derä den 2 Juni! berörde är, har
K:gl. Maj:t nädigst "bewiljat Landtmannen i berör"deLän
samt 4 öfrige Städcrne, Uddewalla, Marstrand
"Kongelf och Strömstad den fbrcstagne rättigheten och
"förklarat sig benägen att tilcgnaGötheborgs Stab en
"lika förmän, sä wida Staben wille hälla Kronan nä"görlunda
skadeslös för ersättningen af dä warande Ju"nehafwarens
Contract."
Som detta Contract, hwars ersättande, dä det
berodde af Jnnchafwarens egna pretentioner, blef Staden
för mycket drygt och kostsamt, nu till ända lupit,
och hindret för Stadens utöfning af Bränwins-brännings-rättighcten,
efter enahanda grunder, som för Rikets
öfrige Städer äro stadgade, följakteligcn uphört,
sä haswa wi i öfwerensstämmelse med ben pligt otz äligger
akt Lrwaka Götheborgs Stads angelägenheter,
icke kunnat undgä att detta wigtiga ärende hos Högtärade
Ständet anmäla, pä det Staden äntcligen mätte
komma i ätnjutande af den förmon som redan af
Kongl. Maj:t funnen billig och af Ständerne stadfästad,
endast warit Staden sränskiljd genom tredje mans
derunder beroende enskilta, men nu mera ej existerande
anspräk.
Enligt den otwetydiga grundsatts att unbersätare
i ett och samma Rike, med lika skyldigheter bora
njuta
Den 14 September. 447
njuta lika rättigheter, hafwa wi med skäl förmoda!
att tvid tiländagäendct af förenämnde Contract, nägon
fräga om Stadens rätt härutinnan ej bordt upstä;
men dä hwarjehanda anstalter i stridighet dermed blifivit
widtagne, och aklmänna MagazinS-Directivnen redan
lätit utlysa ny Auction till den 28 i innewarande
mänad ä arrendet af Krono-Bränneriet wid Götheborg,
har det bliswit en nddwändighet för otz att päkalla
StändetS benägna upmärksamhct till winnande af den
snara rättelse, som med sakens beskaffenhet och rättrvisanS
grunder öfwerenSstämmer, hälst ett sädant Skändcts
beflut icke lägger nägvt hinder för de dfwerlägg»
ningar sedan kunna förekomma om allmän förändring
j Dränwins-bränningens reglerande öfwer hela Landet,
dä Götheborg ej kan begärs eller fä bättre rätt än andra.
L. bl. Lsntenlon. Hiiclss käslm bl. Lkementslon.
enligheten med Originalet intygar
I. tk. ksterlon.
1809 den 11 Sept. ho§ Torgarc-Ständct upläst;
samma dag Författaren Aillätit att häraf lämna
dr Respertive Md-Granden del.
lektor
bl. ke terlon.
Ödmjukt Memorial!
Uti ett den 9 sistlcdne Junii till Högtärad»
Ständet inlemnadt och derifrän till Höglofl. Allmänna
Weswärs- och Economie-Utskottet rrmitttradt Memorial
haf.
4^3 Den 14 September.
hofwa wi anfort de ffäl, hwarpä wr redan dä, hwatz
BräNwins-bränningcN angär, yrkade icke sidrik, utan
endast lika rättighet för Götheborg, som för Rikets
öfrige Städer r allmänhet kunde komma att fastställas,
och Prötvcollcrne utkrusa Högtäradc Ständets deltagande
Uti denna wär billiga begäran. Oä wi hos Kongl»
Majit i undcrdänighet äfwcnlcdes anmälte förhällandet,
behagade Kongl. Majit i Nädcr genast täta inställa
ben redan utlyste Ärrcndc-Äuction ä Götheborgs KronoBränneri.
En ny Regerings-form är sedan till alls
män efterlefnad kungjord, och genom nädig proposition,
har Kongl. Maj:t i följd af samma Grundlags 6o H
kill Rikets Ständer öfwerlenwat att sjclfwe reglera
Bränwins-bränningen. Högloft. Allmänna Beswärsoch
Tconomic-Utskottct kan icke wara k okunnighet vin
allt detta; icke desto mindre hafwa wi erfarit, att Högloft.
Utskottet uti ett Betänkande, som snart torde till Högtärade
Sländct inkomma, tillstyrkt fortfarandet af Krös
no-Brännericrnc pä wiste ställen, hwaribland äfwcn Gös
khcborg. Oct ingär icke i wär afsigt akt här söka lits
reda, hwarcst, i händelse af oförpaktadc Krono-Bränncrier
-- andre kunna i alla fall ej äga rum — hufwndsakeligaste
förtjcnsien skulle komma att stadna, icke
eller känna wi noga, hwilka principer wid förcnämttdö
tilstyikairdc hos Högloft. Utskottet warit rädande; men
fä pä förhand med det efterföljande wisa, hwarföre !
wär tanka, ett sädant tilsiprkande, till prcsuäice fdt
Götheborg icke bör kunna gillas.
1:0 Förmoda wi det kunna ingalunda wara
Rikets nu församlade Ständers afsigt, att utan nägre
mellankomne giltigc anledningar uphäfwa ett wid Riksdagen
i Norrköping tagit beslut, hwarigenom Götheborgs
Stad omsider blifwit tilerkänd en rättighet, dea
leka med andre Städer längt förut bordt äga, och
hwit.
Den 14 September. 449
hwilkett sedan är iFov warit Staden fränskiljd, ens
dast igenom tredje mans derunder beroende enskildta,
men nu mera ej existerande, anspräk. Det synes fast
mera, att detta anspräk dä genast hade bordt undan»
rödjas pä det allmännas bekostnad- hwartill tilfälle
werkcligen gass; emedlertid är icke närwarande ändamälet
att söka ersättning för redan lidna förluster.
2:0 Om än Riksens Ständers ofwannämnbe
medgifivKUdr nägynsin kunde lemnäs utan afseende,
tro wi dock Götheborgs rätt dessutom förwarad uti Regeringsformen,
hwars 57 och 6o ZZ Uti hela sitt sammanhang
äberopas, äfwensom rättwisans och billighetens
fordringar: att lika trogne undcrsätare böra ät»rjuta
lika förmoner, äfwen hwad Bränwins-bränning
angär, torde wid detta tilfälle fä komma uti noggrant
betraktande. All Dewillning eller Beskattning mäste
för att wara billig, fastställas efter en allmän prrncipe
och fördelas efter hwar och ens förmäga att den utgöra,
utan annan ätstillnad till sättet; och mätte säledcs
icke kunna helt och hällit bero af andras godlpeko
och fräncrkänna nägon sin rättighet, om man än
derjemte befriar den ifrän de dermed förenade skyldigheter.
Det wore wisserligen ett monopvlium för Kongl.
Maj:t och Kronan att pä witz, ställen i Riket bibehälla
Krono-brännerierne, och onekeligen wörö besse till
synnerlig prejudice ätminstone för de undersätare, svin
wistas pä sädane ställen, om än det derjemte wore dem
obetagit att sjelfwe bränna. Wär tanka är att ifräga»varande
Bcwillningen för Husbehofs -bränningen, för
att wara billig, mäste efter lika grunder fördelas öfwer
hela Riket, utan att Krono - Bränneriet derwid
kunna komma i fräga; om sedermera nägon enskild ork
finna för sig bättre, att icke begagna rättigheten, mä
bet blifwa dess ensak; men som sagt, bör dm ingalunTredje
Band. N:o 52, 59- da,
450 Den 14 September.
da, utan egit friwilligt begifvande, kunna derifrän
uteflutas.
z:o Säsom svar ä den beräkning Högloft. Ukskottet
torde hafwa gjort, huruwida Husbehvfs - bränningen
skulle gagna eller skada Staden Götheborg,
hwilken likwist äger en icke obetydlig Stadsjord, gör
til'yllest, att wi anmärka o§ wara de, som sätt pä
sitt answar att bcwaka Stadens enskilda angelägenheter;
att wi i detta fall följa de ost, icke af nägon enskild
Association, utan af samtclige Borgerjkapet meddelade
föreskrifter, och att Medes allt Förmynderskap
synes wara öfverflödigt.
4:0 Det skulle förundra ofl, om Högloft. Utskottet
uti dest Betänkande om BränwinS - bränningen
Liwen inblandadt Allmänna Magazins - inrättningen ,
som nu mera är ett serskilt ämne, af helt olika beskaffenhet;
— att ben, förr ägt gemenskap med Bränrvins-bränningen,
kan icke werka nägon ting för dek
tilkommande. Wi känna icke, att Högloft. Utskottet i
följe af nägon proposition frän Kongl. Majit, af nägot
Riks-Ständ sätt sig npdragit att inkomna med
Fö st ig till allmänna Magazins-inrättningens widmagthallande;
Kongl. Majus egen nädiga afsigt i detta
ämne är ost ännu obekant, och i alla fall kunna Riksens
Ständer i ett Ekonomiskt ärende af denna beskaffenhet,
icke komma längre, än att göra underdäniga
dnskr.ingar, hwaremot Bränneri-medlen, som sagt, numera
äro Bewillning. Lika litet som Götheborgs Intränare
wilja eller kunna undandraga sig, i fall fräga
uostär om medel lill Magajins-inrättningen, att i
likhet med öfrige undcrsätarc, uti sin mohn dertill bidraga,
lika obilligt wore det päsiäende, att ben förlust.
Kongl. Maj:t och Kronan möjeligen skulle kunna komma
-
Den 14 September. 431
ma akk Nda pä förstämd Säd eller pä hwad annat
sätt som hälst, skulle hufwudsakeligcn drabba wiste Städer,
ware sig genom för dem ökade skyldigheter eller
minskade rättigheter. Oct tilhbrrr ju det allmänna att
sörja för en allmän inrättning.
Med afseende S Regerings-Formen bestrida w!
sälcdes all till prejudikat ledande Collisie» emellan Zu6«
behofS-bränningen och allmänna MagazinS in.
rättningen; och förbehälla Götheborgs Stad lika
Bränwins-brännings rättighet och lika befrielse frän
Krono-Brännericr, som andre Städer i allmänhet. M
hafwe icke wäckt fräga om bättre rättighet, hwarföre
ock wore olämpcligt att här specificera de friwilliga offer
Götheborgs Lnwänare som oftast lemnat Fäderneslandet;
det torde göra tilfyllest, att jemte äberopande
af hwad Riksens Ständer wid iZoo ärs Riksdag
uti Bränwins-brännings-frägan yttrat, trygga ost
wid rättwisans och billighetens föreskrifter. Stockholm
den 11 September 1809.
L. bl. Zantesson. Niclas klalm. II. Llsmentston,
Riksdags Fullmägtige frän Götheborg.
enligheten med Originalet intygar
II. ketellon.
Friherre Knäbeck, ^lexanäer, begärde
att dä Bränwins-bränningen stöde i gemenskap
med Bewillnin-rcn, detta allmänna Beswärs- och Ekonomie,
452
Den 14 September.
nonne - Utskottets Betänkande mätte till Bervillnings,
Utffottet remitteras.
Hans Exccllence Herr Grefwe
erindrade, att mellan Bränwins bränningen
och Dewillningen wore ingen annan gemenskap, än i
afseende pä den afgift, som dermed wore fbrknippao;
och dä i detta Betänkande flögan ej wore derom, utan
pä hwad sätt BränwinS-bränningen i Riket borde re,
Alerås, insäg e) Hans Exccllence nägot skäl, hwarsöre
saken till Bcwillnings'Ulskottct bchöfde remitteras.
UplästcS följande:
Utdrag af Protokollet, hältet uti Rik,
sens Högloft. Ständers Allmänna
Bcswärs - och Economie-Ukstott den
Zo Augusti 1309.
S. D. Föredrogs Kongl. Ma):ks den 2Z i
denna mänad till Riksens Högloft. Ständer, angäcnde
Bränwius-bränningen, afgifne nädiga proposition, hwit»
ken frän Högloft. Ridderskapet och Adeln, Hbgwördige
PrästerStöndct samt Wällofi. Borgare-Ständct blifwit
till detta Utstötts utlätande remitterad.
Genom ofwsnnämnde nädiga proposition har
K"Ngl. Mrj:t som i anseende lill den ymniga störd,
hwanrcd Riket blifwit »välsignadt, funnit det för jordd
ukarcn blifwa nyltigt och angelägit, att fäanwönda
nägon del af den förwäntade rika grödan till tillverkning
af Bränwin, hwaraf hittils under loppet af inne,
wa
-
Den 14 September. 455
warande är,-införsel ifrän Utrikes orter warit tilläten,
i nädcr ansett lämpeligt, att till Riksens Högloft, Ständer
öfwcrlcmna afgörandct af frägan om Bränwinsbränningen;
fbrwäntandcs sig Kongl. Maj:t att Riksens
Ständer med den skyndsamhet som omständigheterna
fordrade, antingen i allmänhet skulle fastställa, huru
med denna Bränning framdeles förhällas mä, eller
i fall de framtida wilkvrcn härwid icke genast kunde
oföränderligen bestämmas, ätminstone tills widare stadga
dem, under hwilka cn sädan bränning nu snart mä
kunna tillätaS.
Utskottet, som denna dag uti härhos följande
Betänkande till Riksens Högloft. Ständers egen pröfning
hemstält och föreslagit, huru med Bränwins-bränningen
i Riket hädanefter förhällas mä, ansäg sig likwäl,
i afseende pä Kongl. Majrts nädiga proposition
derom, böra wördsammeligen tilstyrka, att dä de föreskrifter
som i Utskottets Betänkande innefattas, i händelse
de gillas, icke kunna lända till efterlefnad förr
än efter detta ärs stut, emedan i stöd af förra Författningar,
afgiften för Bränwins-bränningcn, ända
till dest, redan blifwit erlagd, denna Bränning mätte,
genom snart utfärdad tillätelse den I nastk. October
kunna taga sin början, samt sedermera pä sätt stads
gadt är, tili ärets flut fortfara, bit supra.
Tx krotocollo
k. bietirel, t
Utskottets Secreterare.
Hans Excellence Herr Grefwe
K, uut k hemstälde om icke Ridderskapet och Adcln fful,
le
454 Den 14 September.
le behaga genast detta mäl afgöra, emedan dek, säsom
innehällande tilstyrkande om tillätclfe att brinna Bräntvin
frän d. i nästkommande Octobcr, hwilken nu snart
inträffade, synteS päkalla ett skyndsamt beslut.
Herr Grefwen och L a n d t - M a rskalken
gjorde derefter proposition pä Utskottets
gifna tilstyrkande, hwilken
Bifölls: och skulle Protocolls-Utdrag dcröfwer
genast till de öfrige respective Ständcn expedieras.
Föredrogs ä npo Stats-Utskottets Protocolls»
Utdrag af den 9 September, som den 11 dennes blifvit
lagdt pä bordet, och innehällande Utskottets yttrande
öfwer de anmärkningar som blifwit gjorde trid dest
Protocolls-Utdrag af den 14 Augusti, rörande lefwerantörers
förnöjande och uptagande af bokförda Län,
Dti dek upsatka ProtocoMUtdraget rörande terminen
för Bränwins-bränningens fortfarande ffulle justeras,
yttrade sig
Herr d^orstenstolps, ^nclsrs, dek
han i Economie-Utskottets Betänkande sökt, men icke
funnit nägon termin föreslagen för BiänwinS-bränningen
! de större Städerne, säsom Stockholm, Götheborg
och Carlscrona; och hcmstälde om ej äfwcn de borde,
emot afgiftcns erläggande, frän den 1 Oktober fä med
bränningen fortfara.
Hank
Den 14 September. 45g
Hans Ex cellen ce Herr Grefwe
kuutb mente, att i allmänhet gälde, det alla Bränverier
finge fortfara till ärets flut. Hwad Götheborg
anginge trodde Hans Exccllence sig med säkerhet weta,
akt Entrcprenade-Contractet för Bränwins-bränningen
derstädes uphört; hwarfbre det förmodeligen tilhdrde
Allmänna Magazins. Oircctioncn att förse den Orten
med Bränwin, till dess den nya regleringen wore
faststäld.
Herr Korflen8tc>1pe utbad sig fä göra
en annan erinran; den, om det ej, i anseende till
bristen och dyrhetcn pä wed, wore nägot betänkligt att
läka Bränwins-bränningen i Stockholm fortfara; och
ansäg detta sä mycket mera nödwändigt, som Hufwudstaden
lätt kunde med Bränwin frän Landet förses.
Hans Exccllence Herr Grefwe
kuutk fann anmärkningen i anseende till afsigten riktig,
men uplyste, att Stockholms Bränneri drifwcs gansta
mycket med stcnkohl.
Herr flrlntrskölfl, kaul, förmälte att
eldningen derstädes bcstridcs till Adelar med stcnkohl,
hwarigcnom en högst betydande wedbcsparing winncS.
Herr Lnoilgky, Lustaf, yttrade, atk
enligt nu i flera är brukad method ivid Kronans härwararde
Bränneri-Wcrk, nyttjades wed endast till första
antändningen, hwartill pä längt när ej ätgär ^-:del.
Hans Exccllence Herr Grefwe
kuut b tilläde, att ej nog härmed, wore Hans Excellcnce
öfwertygad, akt ben kunde bestridas med till och
med Adelar Stenkol.
Herr
456 Den 14 September.
Herr Grefwcn och Sandt-M arska
lk c n tilkännagaf, att han af en af MagazinFDirectionens
Ledamöter Herr Snoilsky erhällit den uplysning,
att Arrendatorer»? af Götheborgs Bränneri
foiirnerat Bränwin ända till medium af denna mänad;
att auction till nytt arrende blifwit utlyst, men äter
blifwit inhiberad; att Magazins-Oirectioncn gjort anmälur
! detta ämne hos Kongl. Majit, hwars nädiga
swar afwaktas; och att Stockholms Bränneri, äfwen
för det närwarande, hwilade i anseende till brist pä
Spannemäl och. tved.
Herr krintxskölst, ?3ul, hcmstälde
om icke, hivad Carlscrona Bränneri beträffade, hwitket
lärer hafwa betalt, afgiftcn till årets flut, det sälcdcs
mätte äga rättighet att till denna termin fä bränna.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalkcn
wille,' säsom kännare af Orten, lemna derk
underrättelse, att Carlscrona Bränneri c) är Kronans,
utan tilhör Stadens Jnncwänare, som astocierat sig,
och drjfwcs ej af nägon Cntrepreneur, hwarföre det sälebes
icke kunde komma i samma prädieament, som Stockholms
och Götheborgs Bränncrier.
Derefter justerades följande:
Utdrag af Prokocollct, hället i Högloft.
Ridderffapcts och Adelns klanum d.
14 September iZoy.
S D. Företogs Allmänna Beswärs- och C-onomie-U.
skottets Protocolls-Utdrag af den zc> sistledne
Au
-
Den 14 September. 457
Augusti, innehällande dess utlätande i anledning af
Kongl. Maj:t§ nädiga proposition om Bränwins-bränningen;
och beslöt Riddcrskapet och Adeln att till hwad
Utskottet tilstyrkt i alla delar sitt bifall lemna; hwarvm
de öfrige Respcctivc Ständen genom Utdrag af Protokollet
wänligen skulle under»ättas. klt supra.
Dcrpä företogs öfwerläggningen rörande det ofwannämde
Stats-Utskottcts Protocolls-Utdrag af den 9
September.
Herr krin t28kölä, knul, uplästr
följande Diktamen:
ödmjukaste anförande till Protokollet:
Sedan Riksens Högloft- Ständers Stats - Utskott,
i anledning af de anmärkningar som blifwit
gjorde ivid bcmälte Utskotts, uti Protokolls-Utdraget
af ben 14 i förra mänadcn uppgifnc förslag, sä wäl
till de Statens fordringsägares förnöjande, som gjort
lefwerantscr af hwarjehanda krigs - förnödenheter, som
till erhällande af derutöfwer erforderliga Pcnningclän,
till Riksens Ständer afgifwit Dest ytterligare utlätan,
de, desie ärendcr angäendc: sä utbeder jag mig ödmjukast,
att wid nu förcwarandc öfwcrläggning om merberörde
frägor, fä än widare i lika ödmjukhet anföra
följande:
Hwad först widkommer Högloft. Stats-Utskottets
Förslag: 1:0 Att under Riksens Ständers ga
ranti
, upptaga Län, mot s procents ränta, pä Riksgälds,
Contoirets Reverser stälda sälunda, att först ef,
ter
433 Den 14 September.
ter 6 SrS förlopp ^ af det Capital, hwarä Reverserna
äro ställda, hwarje är utlottas, för att innom
det löpande ärets stut till Capital och Ränta betalas
: och 2:0 likaledes emot sä kallade pLnnLnents
snnuitLter emottaga län, för 7 procents Ränta: SS
emedan de päminnelser, som jag uti mitt förra anförande
gjorde wid desse upplänings-wilkor, icke allenast
härledde stg frän mitt, uppä uppgifnc anledningar,
sig grundade twifwclsmäl, om möjelighekcn att uppä
sagde läningswilkor erhälla de erforderliga försträckningar
; utan ock följakteligen hade för ändamäl, att
med desto mcra^ säkerhet lurina i för handen warande
stora och högst trängande penningebehof bekomma innewarande
Län; men Stats - Utskottet, uti ofwanbcrörde
betz sednare utlätande, förklarat stg äga förhoppning
derom, att med de förestagne länewilkorcn, tillräckclige
längifware icke stola felas; sä afstär jag wid
sädant förhällande frän ofwanberörde mine j desse
delar gjorde päminnelser, och för min del bifaller
Högloft. StatS-Utstottets derutinnan gjorde tillstyrkande
, med upriktig önskan, att Högloft. Utskottets för,
hoppning mätte fullbordas, och utgängcn sämedclst blifwa
swarande emot Utskottets nitiska och i högsta mätto
aktningswärda omfattning af Statens angelägenheter
och bästa.
Men hwad deremot angär Högloft. Utskottets
nu itererade förslag och tillstyrkande, att godtgöra de
Statens Borgenärer, som hafwa fordringar för lefwererade
krigsförnbdenheter, med Kongl. Stats - Contoircts
Jnwisningar u sc> R:dr hwardera för sagde fordringars
belopp, uppä Riksens Ständers Riksgälds,
Contoir, samt ststbcmälte Contoirs derä tecknade accepter
till betalning, med s procents ränta, och det
sälunba , att först efter 6 ärS förlopp /^del wid hwar
-
Den 14 September. 459
je ärs början utlottas, för att innom det löpande äreks
flut till Capital och Ränta inlösas; sä har jag
uti mitt sednaste andragande, denna fräga rörande,
förklarat mig wara af den tankan och bfwertygclsen,
att detze fordringsägare icke äro bclätne med ett flikt
betalningssätt, utan twärtom bliswa dermed emot bäde
billighet och rättwisa lidande; och det mätte mig
fbrlätas, att jag icke kan finna hwad Högloft. Utskottet
behagat andraga till wedcrläggande af mine i denna
delen gjorde päminnelscr och förslag, werkande till
nägon förändring uti förberörde min tanka och öfwertpgelse.
Som de skäl och betraktelser hwarä meranämde
min tanke och ifwertygclse sig stödja, äro anförde
uti mitt här ofwan äberopade förut afgifne yttrande,
denna fräga rörande; sä torde mig gunstigt tillätäs,
att för bättre ihugkomst deraf nu upprepa ben delen
deraf, som egentligen handlar om i fräga warande
Borgenärers rättigheter; detta mitt yttrande lyder sä,
lunda:
"Mä hända att nägra fä af bcsie fordringsägare,
som haswa förmögenhet och utan olägenhet
kunna pä längre tider wara i mistning af fine for,
dringar, dä de derä njuta Ränta, förty antaga för,
berörde bctalnings-wilkor: ja äfwen att nägon obetydelig
Borgenär, för att wisa sig nitisk i den patriotiska
wägen, gör det samma; men derifrän fär icke göras
nägot säkert flut till det hela, dä otwifwclaktigt är,
art de fleste Lefwerantörcr uti deras gjorda lefwerantfer
instuckit antingen länta penningar eller andra sädana
medel, som för dem i annor deras rörelse äro
oumbärlige; att de alldeles icke kunna säsom Contante
. Penningar anwänba de nu föreflagne betalnings-scdlar,
fäsom
460 Den 14 September.
sä som icke blifwande tiss fusso betalte, förr än efter
16 ärS förlopp; att de reid anwändandct deraf, efter
hwad förut i flika fass är nogsamt kändt, mäste an,
lingen wid försälgningen förlora mänga procent, esser
i händelse af dcrä tillgörande län hos private. personer
»vidkännas dryga länewilkor, och wid bristande
betalning wore blottstälde för lagsökning, samt i händelse
af pantens försälgning, för wanpris derä; sä kan
ötminstone *)ag för min del icke annat, än anse det
för en obestridelig sanning, att mcranämde fordringsägare
sknsse blifwa icke allenast ganska illa bclätnc med
bet af Högloft. Stas - Ulskottet förcflagnc betalningssättet
, utan ock werkeligen derpä mycket lidande, samt
att allmänna Crcditcn, genom flike, om jag sä
mä säga — twängslän, förloras."
"Männe icke äfwen wid detta tillfälle ben grun,
bade regeln bör iakttagas: Gör emot andra hwad
du tät? Lätom oss päkalla wära rena omdömmcn,
i händelse wi wore uti desse fordrings - ägares ställe.
Männe wi funno oss nöjde, att blifwa betalte pä 16
är, för hwad wi redan bordt hafwa i handom. —
Kunde wi wäl medgifwa oss wara utan lidande? Jag
wägar tro och säga, att med uppriktighet och utan
skrymtan skulle allmänna swarct blifwa instämmande
med hwad jag öppenhjertigt nu haft äran anföra."
"Meromfbrmälte Fordringsägare äro — att
mig mä tillätas begagna det talesättet — nu uti
Riksens Högloft. Ständers händer. — Oc kunna blott
beklaga sitt lidande, och önska deras räddning derut,
ur; men äro icke uti den belägenhet, som om de hade
att fordra af private personer, hwilka genom lag,
sökningar kunde tillhällas uppfylla stna ingängne löften
och förbindelser. — Matte icke Riksens Ständers
belä,
Dew 14 September. 464
belägenhet och magt nägon tid sträcka sig derhän, att
uti frägan emellan Skaten och Undersätaren, den sednare
skall »vidkännas lidande derföre, att deh billig»
upprättelse eller skadeslöshällande, syncS mindre fbrrnligit
med Statens förmäga?'
"M«d afseende pä osman anförde sörhällanbe,
kan jag altsä icke med Högloft. Stats-Mskottet i denna
delen af desi Förslag mig förena; mea jag mäste
ock derhos bekänna, att jag ivid en siik skiljaktighet,
bcfimer mig uti högsta förlägenhet, huru i fräga warande
fordringsägare mägg uti annan wäg kunna blifwa
pä det möjeligastc tillfredsställde, och frän oskyldigt
lidande räddade, dä omöjelighctcn ligger i wägen,
att för närwarande med Contante penningar dem
förnöja."
"Säsom jag uti min föregäende framställning
anfört, fi ner icke eller jag nägvn annan ulwäg för
beha fordringars af-liquiderande, än genom RiksgäldSContoircts
Reverser eller Accepter; men med korrtare
betalningstid, och nägot högre Ränta, än Skats-Utstottct
föresiagit, samt med stadgad rättighet till Discont
län derä."
"Derest förhoppning gäfwcs om tillgäng till
nägon ärlig afbetalning, pa fdrbcrörde Reverser eller
Accepter, sä skulle fordringsägarne säkerligen wara
bast belätne med, att likmätigt mitt förra förslag fä
Sedlarne ställde pä s är, med s procents ränta samt
20 procents ärlig afbetulning, och 75 procents Oiscont-rättighct
derä: Men som Högloft. Utskottets betänkande
icke giswcr minsta anledning lill flik förhoppning,
sä sär jag i det stället ödmjukast förcsiä,
att de efter Mats-UsikotielS Fölsiag af Riksens Ständers
-
462 Den 14 September.
ders Riksgälds - Contoir till afgifwandc Acccpter af
Kongl. Stats - Contoirets Jnwisningar, mätte warda
ställde till betalning efter 6 ärs förlopp med 6 procents
ränta, som ärligen bör erläggas, samt att Jnnehafwaren
af deste Acccpter mä wara tillätit uti RiksDisconten
derä crhälla 75 procent Discont-Län med
derwid stadgade wanliga skyldigheter; ägandes jag anledning
till sistnemde tillstyrkande, Disconterings-rättigheten
rörande, af förhällanbet med de sä kallade Utrednings
- Commissions Reverser, hwarä först för 4
procents ränta erhölts 4Q procents län, samt derutLfwcr
ytterligare pä samma ställe, kunde erhällas nägon
del af de äterstäendc 60 procent; men jag kan
ock härwid icke underläta förnya min förut gjorde
hemställan, om icke i händelse en sä beskaffad Oisconterings-rättighct
warder bifallen, hela winsten af denne
förut icke päräknade rörelse billigtwis mä tillfalla
antingen och hälst Kongl. Majtt och Kronan, eller ock
Riksens Ständers Banque."
"Under förmodan att Rikets Finance-ställning
mätte kunna inom s är komma i det förbättrade tillständ,
att wid den tidens förlopp förberörde Acccpter
skulle kunna infrias, hälst om nedan omförmälte, pä
längre tid betingade, län erhällas, hade jag wäl kunnat
hafwa anledning förcstä nystnämde s ärs betalningstid;
men för mera säkerhet har jag desto häldre
gjort ett ärs päökning, som Riksens Ständer omkring
ett är före förfalloriden, samlas till en Lagtima Riksdag
, samt derwid äga tillfälle widtaga till befinnande
nödiga anstalter för merberbrde i fräga warande Ac,
ceptcrs ofelbara infriande."
"Om jag icke wägar bestrida, att äfwcn dek
af mig nu i ödmjukhet söreflagne liquidationSsätt icke
af
Den 14 September. 463
öfalla fordringsägarne fullkomligen godkänneS; sä kror
jag dock, att icke allenast pluraliteten af dem, utan
vck en hvar af Allmänheten, som lemnar betz uppmärksamhet
ät detta allmänna Crediten sä nära rörande
ärende, mäste finnas och medgjfwa, att Riksens
Ständer, i händelse Förslaget gillas och fär komma
till wcrkställighet, derigenom ä ena sidan gött fordringsägarne
pä ett sä tillfredsställelse gifvande sätt
tillmötes, att de, med iagttagande af ett möjeligit och
försigtigt begagnande af deras erhällne accepterade JnwiSningar
icke skäligen böra klaga öfwer dem, genom
ett sä bcskaffadt betalningssätt, tillskyndadt lidande,
samt ä ben andra sämedelst sökt gifwa Statens förbindelser
det förtroende, att de ytterligare utwägar, som
till erhällande af Statens pcnningcbehof mäste widtagas,
mä winna framgäng."
Till wrdcrläggande af ofwanbcrörde af mig förcflagne
betalningstid af 6 i stället för 16 är, samt
ränte-förhöjning ifrän 5 till 6 procent, har Högl.
Stats-Utskottet, efter hwad jag fattat, egentligen
och säsom förmente hufwudskäl, anfört: 1:0 Statens
oförmögenhet, att pä kortare tid än Utskottet föreslagit,
betala i fräga varande skulldcr: och 2:0 att berörde
ränte - förhöjning af en procent skulle tillskynda
Kongl. Majrt och Kronan en ärlig förlust af 40,000
R.dr Specie.
Hvad det förra förmenta skälet beträffar, sä
mrdgifwer jag väl, att Statsverket finner swärighek
tvid Penninge-LänS crhällande för i fräga varande
Skulldcrs af-liquidercnde, dä man söker undandraga
sig verkliga förbindelsers och skyldigheters fullgörande.
Dä Statens Credit sämedelst förspillcs, och dä man
derutöfver under en flik belägenhet will begagna mö.
jeligaste
464
Den 14 September.
jeligaste räntebesparmg; men jag tror ocksä deremot, det
genom wisad wcrkclig bcrcdwillighet att uppfylla Statens
förbindelser, Statens Credit kan äterwinnas och om
län derefter äflas, emot 6 procents ränta, sädan till»
gäng derä skall med tiden gifwas, att icke allenast me»
ranämde Lefwcrantörer kunna innom dcir af mig förcflagna
6 ärs tid, erhälla deras betalning, utan ock
till äfwentyrs räntan, pä framdeles skeende uppläningar,
kan nedsättas till 5 procent, och kan hända derunder.
— Om förbfrigit saken skall pä ett rättskaffens
laglikmätigt sätt betragtas, sä bdr, efter min
tanka, Resultatet alldeles icke blifwa beroende deruppä,
med hivad mera eller mindre förlust, Staten fullgör
dest förbindelser, utan pä den enkla frägan, om
fordringsägarncs werkcliga och lagliga rättighet? Och
som denna rättighet är vbcstridelig; sä blifwcr jemwäl
den fölgdcn deraf lika ostridig, att meranämde af mig
förcflagne 6 ärs betalningstid är sä mpcket mer till
Statens än Lewerantörcrncs förmän, svin dche sist»
nämde med stöd af Lag äro till Contant betalning
berättigade.
Widkommande dernäst Högloft. Staks-Utflottcts
derifrän hämtade betänklighet ivid den af mig tillstyrkte
6 procents ränta, att nämligen en dylik förhögning
af 1 procent skall förordsaka Kongl. Majit och
Kronan en ärlig förlust af 40,000 R:dr Specie., Sä
och enär berörde af mig förcflagne ränta icke öfwer»
stiger hwad Lagen bjuder, samt det för öfrigit pä
Statswcrkct ankommer, att derest penningar för s
procents ränta kunna anskaffas, dermed godtgöra Lefwerantörcrncs
fordringar, och sämedelst undwika utgörandet
af 6 procents räntä till dem; sä kan ät»
minstone jag för min del dcstomindre anse Kongl.
Majtts och Kronans winst genom i fräga warande
ränte»
Den !4 September, ^
ränke-minstaing frän 6 till 5 procent, säsom stät till
Lefwerantörernes äläggandc, att ätnöjas med s pro»
cent, som af mahanda stäk anledning kunde wara
att ännu mera minsta räntan.
Det är deremot uppenbart och ostrkdigk, att
ÄM dc§e fordringsägare icke skulle fä mera än <s procents
ränta » be dä mäste emot deras wilja emot billighet
, samt jemwäl emot Lagens tydcliga stadgande
widkännas förbcrördr ärliga förlust af 40,000 R:dr,
som för hela tiben, enär behörigt afdrag för de skeende
afbetalningarne stedt» utgör 440,000 R:d. Spccie
Iag
har anfört, att dettä förfarande är ebrot
Lagens tydliga stadgande stridande: och jag styn»
dar äfwcn att styrka denna min tanke och öfwertygel»
se med äberopande af 9 Cap. 8 § Handels - Balken ,
sä lydande:
Borgar bran godö öä) utfaster att betala
Hä wist dag och gör det ej, gifwe ta
ränta till 6 procent för ioo:de om äret fran
förfallotiden.
BcttMkom nu förhällanbck emellan LefwernnEcrne
och Staten, eller dr Embetsmän, som ä Statens
wägnar med Lcfwerantdrerne siutat och bctini
gat: och — det stulle derrbed befinnas, att witza betalningstider
blifwit öfwercnskomne.
De! äberopade Lagens rum är ju säkcdes till punct
och pricka, till förewarande fräga lämpcligit-, — Mätte
tvi dä, mine Herrar l fast wi pä wiht Ätt sjelfwe ärs
sakägare, icke uti wära bcflut förgäta Lagms sä tyde,
liga päbud till med - undersätares oskyldiga förlust.
Tredje Basth, Co , 6
466 Den 14 September.
Ännu en gäng fär jag altsä ödmjukeligen förklara
, det jag ingalunda kan frängä mitt förslag och
tillstyrkande, att nämligen meranämde Lewerantörer till
.erhällande betalning, genom Kongl. Stats, ContoiretS
of Riksens Ständers Riksgälds, Contoir accepterade
ZnwiSningar, mätte blifwa ställde blott vppä 6 är,
nied löpande ränka a 6 procent, som ärligen fär uppbäras
, och det sä mycket mera, som enligit hwad förut
nämt blifwit, jag tror att ett sädant behandlanbe
skall warda Staten gagneligit genom tillwinnanbe
af aktning för Ständers rättwisa och af StatsWerkets
CreditS förbättrande; dä deremot, i händelse
of en orättwis och obillig behandling med Statens
nu warandc fordringsägare, frugtan för enahanda öde
vtwifwclaktigt mäste lägga binder i wägen för StatSrverketS
tillgörande sä högt oundgängeliga Penninges
negotiationer. Och som frägan om LewcrantbrerneS
betalande är af en skiljaktig beskaffenhet, emot fräsan
om de fbreflagne pmninge - uppläningarne; s§
yemställes ödmjukast till Högwälborne Herr Grefwe»
och Landt,Marskalkens högt upplysta godtfinnande, om
lcke fbrstnämde fräga bör alldrasörst, och särskild af»
^ras.
För Sfrigik wägar jag jemwäl i lika ödmjuk-.,
yek underställa, om icke i händelse af proposition, till
bifall af Högloft. Stats-Utskottets Betänkande, Lefwerantbrerne
angäcnde, det mätte uti Contra-proposiliorr
ivarda infört, att om Nej winner, Lefwerantbrerne
skola erhälla deras betalning pä 6 är, med 6 procentörlig
ränta; wiljandes jag icke twifla derom, att RikSDisconten,
förutan nägot särskildt förordnande derom
, biträder med 75 procent Discont - län pä berörde
Betalnings-Sedlar, dä derom ansökning göreS, samt
ft k private Aelie-Hgarne finna billigheten deraf, atk
Den 14 September. 467
läka Kongl. Majrk och Kronan ensam behälla winsten
af denne Discontwcrkets förut icke päräknade rörelser
af hwilken anledning jag ock icke widare prkar mia
förut härom gjorde motion.
Herr von Lcbultrenbeim, vavist:
Oct wore utan twifwel bäst akt betala hwar
fordringsägare för gjorde lcfwereringar med reda penningar,
men öfwer möjligheten kan ingen ting sker
«n betydelig Pcnninge - Summa kommer redan atk
fordras, för att Contant godtgöra alla mindre eller
brutna Summor under 50 R:dr Banco. Oe erbudve
fbrskrifningar ä so R:dr Specie, böra i det närmaste
fä uti all rörelse egenskapen af omlbpande penningar
och äga en förmon framför Banco och Riksgälds-Sedlar,
att de förbättra sig under hwilotidcn r
Wureauen, eller kasta utaf sig ränta. Hwad Disconteringen
beträffar, sä lärer det tillkomma wederbörande»
att i öfverensstämmelse med warande Författningar,
bedömma huru wida fbrskrifningar , ställde päi
längre betalningstid, kunna tjena till underpant. —-  En procents högre ränta ökade betydligen tyngden för
Rikets Skattdragare, som icke wällat detta olyckliga
krig, och ännu mindre sjelfwe förbundit sig till alla
deraf följande Skuldfordingars godtgörande. Maw
har icke heller af den ordsaken wclat erbjuda 6 procent,
att snarare bet kermanenta ^mnsitsta eller
bokförda Länings Systemet widtagas skulle, säsom efkrp
all princip det bästa.
Herr >IorstenstoIps, Austers, Up<
läste följande skrifteliga anförande till Protokollet:
Ehuru Stats-Utskottet icke gjort afseende pä mine erHindringar
wid deras Finance - plan, som den 21 Augusti
jämte deras Betänkande SterförwisteS till det samma.
463 §)en 14 September
och fastän jag icke är förmäten tro mig äga nog kutt?
fkaper granska hela Betänkandets runehäll, täcktes
Riddcrskapct och Ädelir tilläta mig yttra, att jag hade
ätminftone gjort mig hopp att pä nägot sätt fä mitta
anmärkningar af Utskottet wcdcrlagde, men som
berta icke skedt, föranlätcs jag att än fortfara tiri
mina twiswelsmäl om möjligheten att uppnegociera de
af Utskottet päräknade Summor mot s eller 7 procent,
och detta mistttocnde grundar jag pä den erfarenhet
jag haft intill 40 ärs äldcr, dä först jag erhöll
den lilla förmögenhet utaf Adelar, hwilkcn mina
Föräldrar Med swett och möda hopsamlat ät mig
vch Medarfwingar; en uppgift, som ej cgentcligcn intreherar
Riddcrskapet och Adeln, mctt som jag gör till
Upplysning för dem som föreställa flg, att jag skulle
äga sä öctydclig förmögenhet. Jag anser wärk fatti»
ga 3i!ke wada i samma ställning, som en particulicr
med smä tillgängar, men nog betydande bchofwcr.
Utwägarne för bäda att kunna bestä, äro enahanda
och fordras i synnerhet härtill twänne grund-principcr;
nämligen i:o att klokt och sparsamt men anständigt
Hushälla med stna tillgängar; 2to att dä icke full säkerhet
för Län-Summor kan gifwas, wara i högsta
nrätto noga wid sina glftta löftens uppfyllande, och
dä de innehälla försäkringar om betalning af räntor
eller pä Capitalet, precist dem fullgöra. Oche förhäl,
landen äro de enda, som troligen kunna förhasta förtroende,
och svin allmänneligen kallas för Credit; men
dä man skäligen fruktar hwad i första fallet är nämdk
att detta i sist framflutnc tider har försummats, blifrver
af sä mycken mer wigt, att hädanefter detta rätta,
säsöm ock, att med sorgfällighet upphjelpa en med
skäl förut förlorad reputation, j afseende pä ordhällighet
uti betalnings-ffyldigheter. Ort more öttskeligit
vm medelst blott np ^benämning af StakS»Contoir
Sbli,
Den 14 September. 46K
Obligationer, eller annan eitel, samt lyckligt, om,
som dc sjklfwe yttrat: En procents tillökning
skulle framlocka behöflige pcnninge - summor;
mm troligen wcrkar intetdera Credit, samt i förra
fallet, ike mera än om cn som spelt Banqueroutte
flera gänger, skulle utgifwa nya Skuldsedlar med förgylda
kanter llppä, — och hivad det sednare saller
eler uttrycket framlocka angär, är forne tiders MpntValvationcr
och 1802 ärs Realisation uti friskt minne
, hwarföre ock de som hafwa mindre förmögenhet,
och äga nägon omtanka för egit och sin Famillcs bestånd
, helldre utlåna ät dem som om betalning maiiquer,
rar, de kunna lagligen fä ut sitt, eller om bedrägeri hertvid
skulle inmänga sig, dctze enligt Lag exemplarste?
blifwa bestraffade, och äter de mera rika pcnningekarlar
halisa witzerligen större uträkning att köpa
Egendomar, än ark lida samma öde, som uti ett gammalt
öldspräk sägeL VM Eitzen, att man först skall
locka fram dem och sedan afhugga hufwudet. Hwad
är som härefter mer än hitintill försäkrar StatenLängifware,
att oförsämrade äterfä sina penningar?
Garantie fö»? ock> nu äro samma ord, och fruktanss
wärdt är ock att kraften eller werkan kan blifwa enahanda
; hälst som Utskottet frän början säger helt simpelt
, att de Utländska Längifware icke ens skola fä
räntornc och än mindre CaxÄalrrnc äter, samt Jnkändskc
Lewerantbrer- ansedda owiskorliga skyldighet,
att wänt» flere är pä sin betalning, säsom ock Utskottet
nu kjelfwe redan tycke- ombyta prinoipe, emedan,
dä deras Betänkande förra gängen här deiibereradcS,
en del ar Mdderskapet och Adeln dä bcstridde deras
Försiag, att Längifware skulle bstfiyu frie Contribution
till Kronan för de- supponerade aflemnade Länen; men
äter nu har Utskottet wrängt borr meningen och explicerar
- att deras tanka blott warit, det icke tvid
Jute
-
470 Dm 14 September.
Jnkeresse-Liqulder eller afbetalningar pä Capikakek nägra
afdrag Ike skulle; men wäl att ivid Taxeringar
Sill Bewillning afgifter för desse gifne Län skulle päföras:
och hwilket skulle werka mänga steZgZrementer,
vch synnerligen misstroende till hwars och ens uppgifter,
emedan be af Utskottet föreslagne Reverser under
»lika namn äro ju projecterade att ställas pä mindre
Summor, pä dek att desse skulle kunna npttjas utk
rörelser eller Liquider man och man emellan. Blott
ide» sistnämde ändring af Stats-Utskottets betänkande
och uttrycket locka fram penningar, tror jag mer
hindrar än bidrager till Creditcns etablerande, och
-warförutan ingen klok engagerar sine nu ägande Contanter.
Jag fär derföre än ytterligare lika wälmenk
som förra gängen föreflä och anmana Ridderskapet och
Adeln, att wiptaga nägre sä kraftige utwägar, sä
ott ben som har penninge - förmögenhet blifwer lika
säker om oqwald besittning af sin Lagliga och ärligt
fängna förmögenhet, som ben, hwilken har Jord eller
sä kallad Fastighet, hwilken icke hwarken kan sjunka
eller brinna. Ty att wilja skydda en Rikets PenningeStockS
Realisation eller rabatts-systcmer, under maneelcn
af Conjunctur är sä falfft, som om jag skulle
Utgifwa Reverser eller Cautivner till mängdubbel storlek
eller Summor, än hwad Allmänheten skäligen kan
»veta eller tro mig äga; icke kan jag dä skylla pä
Conjuncturen, att jag icke med Contante penningar
kan infria hwarken Reverser eller Caukioncr, utan bör
betta fä namn af obetänksamhet, och kan hända bebrägeliga
handlingar. Säkerligen mäste Riks»Stänben
med mera warsamhct och redligare uppsät, atk
göra rätt för de skulder de sig nu ätaga ^ än torde
Hända hitintills har skedk; och att winna bet äsyftabe
ändamälet att fä nägra Län.Summor, tror jag den
garantle jag förra gängm Hade äran göra, är ben
De» 14 September. gyr
enda, samk om mitt dä gjorda anförande nu äler blifiver
uppläst, forde Ridderskapet och Adeln tilläta, att
Propositionen i Conformite dermed af Herr Erefwcir
och Landt-Marskalken mätte fä göras.
Herr von 8cliu!t26nlieim,I)Lvist.
Jag kan icke annorlunda erindra mig, än atk
hvarje anmärkning wid det först afgifna Läningsprojectct,
blifwit af Högloft. Stats-Utskottct i det sednare
Protocolls-Utdraget upptagen och beswarad; ehuru
ingen personligen blifwit nämd, och icke timsten
klifwit utförd pä sätt, som emellan Opponenter och
Respondenler wid Academier öfligit är. Det sägeS, atk
man med erbudne Läningswilkor wäl sökte att framlocka
Längifware; men att de förmodeligen ihägkomma,
huru illa tillförene gifna löften blifwit uppfyllde.
Jag medgifwer, att wid det förra Finska Kriget,
sä erhölloS för gjorda Lefwerrringar blott Utredning--  CommissioncnS Sedlar, hwilka sedan ej med Banco,
utan med Riksgälds-Sedlar till en tiondedel hwarf är,
och twä procents ränta godtgjordcS. Huru wida bättre
äro icke de nu erbudne willkor. Mig wetterligen
har icke heller nägonsin i Swerige för Kronolän blifvit
till privata Personer erbuden en wist Skatt eller
Bevillning till underpant och till räntans godtgörande,
som denna gängen skedt; det förändrade Regeringssättet
mäste wäl och medföra en förökad säkerhet.
Herr dloräsnstolps, Austers: Javill
päminna mig att de flere olika Sedlar, som pL
Konungens egen mägtiga befallning under förra Kriget
utgäfwoS, af hwilka en del i Allmänheten fick det
besynnerliga namnet Längräckar, ätminstone desse» efter
berättelse, skola till fullo blifwit inlöste, dä likwäl
det Mynt svin 1789, under Ständer- garantie
utkom.
Den 14 September.
utkom, blef och än skall med betydlig rabatt infriat.
Den nu lofwade säkerheten är än icke med witzhet bestämd;
och ankommer sedermera pä hwad opinionm
bliswer om densamma. Jag bussar högeligen det bä»
fia, fast än jag är twifwelagtig.,
Grefwe körner, Astolf 6örsn: änUtsigt
wore det witzerligcn att Staten kunde betala alta
Fordrings-ägare med contante penningar och säkerligen
skulle det samhälle som pä detta sätt kunde af-,
börda sine skulder, med minsta kostnad kymma dcrlfrän.
Men dä detta ej läter sig göra, äterstär endast att wärja
emellan de utwägar, som i dek närmaste kunga sörena
enssi.ltas fordringar och Statens tilgängar. Wid
rn sädan sakernas ställning mäste man erinra sig, att
ehuru ett Samhälle i witzt afseende kan i sina pcnningk-förbindelscr
jemnfiras med enskifta ^ är denna liknelse
likwäl icke till alla delar riktig. Ett Samhälle
är en förening af enskifta, af hwilka de som äga fordringar
utgöra rn del af dem, som skola betala. Hwad
nu det hela winner eller bcspar, blir ocksä till en witz
grad em besparing för sjclfwa fordrings-ägarne och ät,
minstone böra dctza, sä i anseende dertill som i anseende
till sina förbindelser emot Samhället, taga i betrak»,
tande hwilka tilgängar som finnas, och huruwida de
möjligen bästa utwägar blifwit wrdtagnc.
Dä fr ägan nu är ym sätter att betala lcfwes
rantörer, sä bör i beräkningen äfwen ingä det afseende,
att hwarje lcfwerans merendels warit calculerad pä
rn witz grad af winst; att denna, under Statens wädrliga
ställning och efter de ätssilliga magtspräk som
stört eller minskat allmänna creditcn, icke borde och
kunde wara annat än tämmeligm högt tilltagen, att
he stestr lefweraytörer betingat sig en witz de! i kontant
ätmiyH
-
Den 14 September,
475
Åtminstone för sä mycket, som utgjorde deras kgenteliga
försträckningar, att det öfriga är till större delen
ren winst, som kan täta näzen rabatt; för öfrigt, dä
en Lcfwerankör blir betald med Sedlar, som, liggande
i hans Burrau inbringa s procent, och som stälde
till Sedelhafwaren kunner gä man och man emellan, och
dä för intcresict af besia Sedlar, blir ursatt ett wisit
hypothcque och c» wisi afbctalnings-tid, kan man ej
anse honom hafwa särdeles skäl till klagan. Hwad
det anförde Lagens rum angär, som skulle göra ett sä»
dant betalningssätt orättwist, torde det bäst uplysas,
när jag sär läsa upp hela Z. "Borgar man gods och
ntfäster att betala till wisi dag, och gör thct ej; gifwe
tä ränta till 6 fbr hundrade om äret frän fkufallodagcn.
Är ej wisi tid betingad; tä räknas 5 för hundrade
ifrä then dag han hos Konungens Befallningshafwarrdk
eller Domaren sökt warder." Jag tvet att
mänga lcfwerantscr, som sätt penninge-försträckningar,
genast äro fbr det öfriga stälde pä obestämd tid, och
jag kan med tämmeligen säkerhet tillägga, att mänga
Lefwerantörer wid första tidningen om betalnings-prvjectet
ansett sig lyckliga att fä full betalning och 5
procent. Säledcs tror jag ej alt med ffäl ryan karr
finna nägon orätlwisa i denna mesure.
Sedan Stats-Utskottet hade den äran till Riksens
Högloft. Ständer öfwcrlcmna siri första projcck
till Lefwerantörers betalning och Läns uptagande, är
«u en mänad förfluten. Det war ej med öfwertpgelsen,.
att det sednare ofelbart skulle lyckas, mere med dfwcrtygclsen
att Utskottet derigenom fullgjort fin pligt, och atk dek
föreslagna projcrtct ätminstone icke kunde medföra nägon
skada, som Utskottet wägade för sina respcctive
principaler framlägga det. Desi antagande hade medfört
en stor lättnad för stadgandet af en tilkommande
dinance-plan» och man hade nu yarit nära -.tt känna
reintz
474 Den 14 September.
resultatet. För dek närwarande blir dek igenom rrp»
fkofwet witzerligcn mindre förmonligt, men Utskottet har
likwäl trott stg böra framlägga det. Skaten har för
dek närwarande ej mera än z:ne flags tilgängar: Newillning,
Län eller Creditsedlar. Stats-Utskottek
har trott sin pligt fordra att försöka den andra af
dctza uttvägar dä den första ej sä hastigt kan fylla be
närwarande hehofwen, dä ben sednare utsträckt till crr
witz grad, ej är annat, än ett twungit sätt att
nptaga Län ur hwar mans ficka. I fall län ej er.
hällas, sä blir ej annan utiväg öfrig än akt pä ett cl.
ler annat sätt utgifrva eredit-sedlar, men jag lemnar
Hwar och en att döma, om fordrings-ägare blifwa der.
med bättre betalte, om bruket af ett sädant mynt ut.
sträckt till en witz grad närmare instämmer med enskil.
tas rätt, Samhällets wäl och wärdén om bibehällandet
af Stats-JnkomsternaS jemna wärde.
Härefter hördes Åtskilligt begära proposition.
Herr krUntrtcfiöIä, kaul. Utaf
Hwad Herr Archiater» Lckultrenkeim och Herr Grefwe
Erner andragit, emot det af mig uplästa anfös
rande, finner jag endast 2:ne omständigheter fordra
»Sgot swar, emedan allt det öfriga, efter min tanka,
är wederlagt af de uti besagde mitt anförande desin»
telige skäl.
Att tvid inlösningen af fordna Utrednings.
Commissionms reverser, innchafwarne deraf mäste eften
Riksens Ständers beslut widkännas swärare betalningS.
wilkor, än de nu för Statens fordrings-ägare föreflage,
behagar Herr Archiater» äbcropa säsom ett skäl,
pä grund hwarsf han förmenar sistnämnde fordringsägare
böra anse stg belätne med att fä Leras betalning
-
Den 14 September. 47Z
rung pä 16 är med 5 procents ränta. Oerä fär jag
swara, att efter min tanka war icke förfarandet med
Jnnehafwarne af Utrednings - CommissionenS reverser
rättwist, utan twärtom werkeligen kränkande deras lagliga
rätt: att en, under förra regeringen förelupen 0-  laglighet icke kan eller bör lända till nägot lagligt prejudicat,
under tvär nuwarande nya regering, utan att
fast mera, aldrahälst desi första beslut, böra pä det albranogaste
wara öfwercnsstämmande med Lag samt ledande
till hwarje mans rättigheters fredande.
OH hwad angär Herr Grefwe törners anmärkning
uti den sednare delen af den af mig äberopade
8 § uti 9 Cap. Handels-Balken innehäller, dek
den, som utborgar gods, utan öfwerenskommen wisi betalnings-tid,
ffall endast njuta s procents ränta frän
Lagsöknings-dagcn, i anseende hwartill och dä troligt
»vöre, att de fleste lefwerantbrer icke betingat sig wist
ibetalnings-tid, Herr Grefwen förmenar den af mig anförda
första delen af förenämde § icke wara lämpelig
till fbrewarande casus, sä mycket mindre, sopr troligt
vore, att lefwerantörerne betingat sig sä rundelig betalning,
att de med den föreflagne 5 procevtS-räntan
kunna wara belätne.
Härä swaras: Om en eller flere af lefverans
lkZrerne warit sä oförsigtigt» och icke betingat sig wist
dekalnings-tid, det känner jag icke: men bet är jag öftvertygad
om, att mängfaldige af dem iakttagit en siik
försigtighet, säsom ock, att flere af dem mäste ställa
sig i förbindelse att wid försummad lefwerering ä öfwerenskommen
tid, icke allenast erlägga säsom wike 6
procent af den manquerade lefwerantsen, utan ock hälla
Kronan skadeslös för hwad wid skeende uphandling
ven bristandr lefwerantsm kostade, öfwer det. med lefverans
-
Den 14 September»
rvcrantören betiugade pris Desse fo-dn'ngsägare mätte
witzcrliUll wara bcrätkigade att tilgodo njuta den af
mig äbx- opadc Lagens owilkorliga fbreikritt. — Och jag
nödgas än en gäng förklara mig wara och bluma af
ben tankan, att bein i annor händelse sker vrättwisa,
samt att Lagen dfwcrträdes; kunnandes jag ingalunda
fälla nägot omdöme derom, hivad mer eller mindre lefs
werantörerne wuiinit, eller till och med om nägon
wunnit aldrig sä mycket, de ifrän hämta minsta stät
till aswikelse ifrän Lagens stadgander angäcndc doraH.
Wcrkeliga rätt..
Och hwab angär be Lcfweran-törer som till äfs
wcntyrs pä god tro och förhoppning om betalning, efter
wahranS lcfwcrcring, icke betingat sig wist bctalnings-tid;
sä,pch sm sädana finnas» mrdgttwer jag wäl
att ben af mig äberopade första delen af ofwannämde
Lagrum, icke till alla delar är, till desse fsrdringS-ägare
lämpclig; men jag finner ock tillika ä den andra sidan
att dea sednare delen af samma Z icke eller kan lämpas
till fbrhäAandet med desse fordrjugs-ägare; ty denna
delen af H imdgifwer fordrings-ägarcn att genonr.
Lagsökning ulkräfwa sin fordran och L gen uti 2 Cap.
4 § UtsbkningstB ttkcn bjuder, att en siik gäldenär icke
mä lemnäs längre betalningstid, än högst z^ne märraderr
hwaraf följer, att inom 4 a 6 mä-n-adcr betalningen
kan rrhällas; och wid sädaut fbrewetkande blifwcr
skillnaden uti s a 6, procrntz ränta utan all betydenhet;
men da man nu will älägga i fraga warande
fordrings - ägare, akt ähnöjaS med deras fulla bctals
uirgarS erhållande, pä icke mindre än 16 är, sä är 0-  stridigt detha förhällanox hett olika och skiljaktigt frän
dt händelser, hwarom, säsom merberördt är, sista delen
af oftast äberopade Lagrum handlar, hwadan jag ock,
säsom. oswanbetördt är, i cfc finner het sMML hit läm
pelUs.
Derr 14 September. 4^7
peligk, utan förblifwer wid dcn tankan och öfwerty»
gelsen, att jämwäl deste Lefwerantörcr böra befrias frän
den känbara förlusten, att ätttöjas med 5 procents
ränta, under r fräga warandr länga bckalnings-tid.
Herr Grefwrn och Landt - MarZ
skalk en gjorde derefter proposition till bifall pä
St7 ts-Urflottets Betänkande af d. Augusti med de
i UtffolketS sednare ytirmrde af dcn y September töresiaguc
tilläggningar.
Hördes ett allmänt Ja, men ött nej, hkvars
rster
Herr UoiäLttStTtps, ^näsrs, begär»
de votering.
Herr Grefwkn och Landi-Mars
skal ken förestälde, det Ridderskapets och AdelnS bi»
, fall hade befunnits sä allmänt, att en votering wäl ej
i kunde tjena till annat än tids utdrägt. I alla fall
^trodde Herr Landt-Marskulkcn att projcctcts antagande
kunde medföra nytta: bet more ett försök, hwilket
snart borde göras, emedan om det ej lyckadeS, behöfdcs
lid till nya arrangcmcnter»
Herr kl cn- si 6 ntztri 1 pe, ^nsiers, afftod
sfrän den äffade voteringen, men anhöll, att för hanräkning
mätte i Protocollet antcknas, det han rroddc
Riddcrskapet och Adeln ej hafwa bo^dt ingä i beslut
vm fordrings, ägares och lcfwerantörers rättighet att
erhälla sin betalning.
Med det fölunda öfwer detta, mäl fattade
fluk afsändcs genast till be öfrige respective Ständcn
eir
473 Den 14 September.
en Deputation under anförande af Herr Grefwe
körner. Larl.
Föredrogs ett frän Riddarhus-Utskottet inlem»
nadk Memorial, innchällande tilstprkande till den af
Grefwe Os Ig, Lgräie i förra klario gjorda motion,
rörande förskott till Förläggaren af 1789 ärö Protos
roller jemte wilkoren för samma förskott.
Detta Riddarehus-Utssotteks Memoriai
DiföllS.
Företogs allmänna BcswärS- och Cconomie-UkLkoktetS
den 18 Augusti uplästa och pä bordet lagda
Betänkande, rörande nödiga förbättringar af Kongl.
Förordningen af den 6 April 1799 om Lurendrägeri
och Tullförsnillning m. m.
Oä Herr Landt-Marffalken gjorde proposition
lill bifall ä detta Betänkande, hördes nägra nej, hwarefter
Herr LveZengtjsrnn, Tric Ikomas^
yttrade sig: att han för sin del e) kunde bifalla hwad
Högloft. Economic- och Bcswärs-Mskottet i deh nu uplästa
Protocolls-Utdrag fbrcflagit. Oen deri omförmälta
Kongl. Förordningen af den 6 April 1799 belägger
rned confiscation alla de wahror, hwilka ä en Skeppares
sä kallade märk-rulla ej äro antrknade. En af
Kongl. Majrts och Rikets Commerce-Collegium utfärdad
Kungörelse af den 24 Zulii iLsr moWcerar wäi
Den 14 September. 47^
- sä mätto iverkan af denna författning, akt confiscalion
undwikcs, om wahran af godsägaren angifwcS invan
den till första landnings - ort ankommer. Men
härigenom syneS gods-ägarens ställning föga wara för»
bättrad.
Han wille säsom kcwis derpä nämna en händelse,
hwilken för ett par är sedan inträffade. En
lärd i London hade till en sin correspondent i Upsala
afsändt med en Engels? Skeppare ett dyrbart Botavisst
werk. Om Advis-bref och Connoitzement ej wid
afsändning!» blifwit ssickadt, eller om Skepparen, före
2n detze ankommit till Stockholm, kunde han ej erinra
sig; men han päminde sig med full witzhet, att Werkcts
ägare först derom fick underrättelse, sedan det war
lill Auction anflagek och Skepparen war afseglad. Att
offenteligen rcclamcra det, hade blott drägt honom i
vya olägenheter. Han widtog derföre den enda utwägen,
som för honom Skerstad, att okänd läka genom
commihionair inropa det; och ssattade sig emedlertid
lycklig, att med dc§ äterköpande hafwa frälst frän förgängelsen
en för Wettenssapen dyrbar skatt. När dek
Medes är synbart att bäde Författningen af d. 6 April
1799 °ch Kungörelsen af den 24 Julii 1801,
twärtemot all wcrldflig Lagstiftnings - princip straffar
ben ossyldige för en annans brott, sä wägade han kill
Högloft. Ridderssapet och Adeln hemställa, om icke nägon
ändring deri borde sökas. Hwad Högloft. Econoviic
- och Beswärs - Utssottet flutcligen föreslagit angäende
Gods-ägarens ersättning af Skepparen, läter ej
vltid wcrkställa sig; och hwad äter beträffar straffets
skärpande för den sednare, trodd- ban bet wara mindre
Mpligt.
* Utländske Skeppare kunde e) altid känna Zörtzattningar,
fä stridande mot andra handlande nationers
-
4Zv Mn 14 Geptesirbek.
nörs wcdcrkagna bruk: de skulle swärligen kunna fört»
stalla sig en Lag, som bett ma gängen belägger med
nägra skillingarS böker ett brott, hwilket en annan
gäng straffas med flere Tusende Riksdalers eller i brist
af tilgängar, med kroppspligk, och hwilkct brott, i sin
natur osta ej annat är, än en felskrifning i märk-rullan,
För att undvika möjlighetett af ett obetydlig
Tullförsnillning lärer det ej blifwa nödigt att Undtags
sä wäldsamma Förfaltttingar, ej eller synes det wara
försigtigt^ att dermed afskräcka Utländnlngar frän wära
hamnar, r synnxrhet Nord-AmcrlkaNer hwilka nä,
gon gäng för röda penningar köpt hela laster af
Swenstt järn. Hers LvesienssiLrna hcmstälde derföre
till Höglofl. Ribdcrstapct och Adeln, om ej ProtocollsUtdraget,
med dcrwid gjorde anmärkningar fick äter
remitteras; och om icke en Författning kunde pätänkas,
genom hwilkm straffet för en supponerad Tullförsnillning
mera lämpades efter brottet, än hiltjls stedt,
Uppä derdm af Hcrr Grcfwen och Landt-MarEalken
gjord proposition besiöts, att detta Betänkande
med de nu gjorda anmärkningar skulle till allmänna
Beswärs- och Etonomic» Utskottet öter-remitteras.
Företogs till afgörande Alllmänna Beswärs- och
EcottöKiie-Utskottets den 24 Augusti uplästa och pä bor,
bet lagda Betänkande, angäcnde den förcsiagna Revisionen
sf ben under Kongl. Majlis och Rikets Höglofl.
Commerce - Collegii disposition waranbe Manufactur,
fonden.
Sedan berörde Betänkande wak Upläst, gjorda
Herr Srefwcn och Landt - Marstgsken proposition om
-ifall till Betänkandet, hwilkcn ^
BiföllS.
Den 14 September. 43l
Fdrcdrogs ä nys Allmänna Bciwärs - och EesVomic-UiskottctS
dm 18 Augusti uplästa och pä bordet
lagda Betänkande» om Gästgifware - skjutse'', i Riket»
jemte dil hörande Bilaga» inNehäll ande förslag till ett
fraktwagns inrättning» sä för resande» som för wahror.
UNdcr NpläsningeN häraf ätcrkom Grefwe körner
Nied Dcputationen» och berättade akt Bondc-Stäudet
sagt sig wara spelsätt med öfwcrläggningcn vitt
Stats-Utskotteks i dag hos Ridderskapct och Adeln gil»
tade Betänkande» men att det samma hoS de andra
Ständen ännu icke hade förewariU
Derefter gjorde Herr Grefwe» Sch Landt Marskalken
proposition pä sä wäl Allmänna Befwärs - och
Economic-Utskottcts Betänkande omGastgifware-skjutsen,
som vin det i Bilagan innefattade Utssoltcls tilstyrkande
till sörflaget om en fraktwagns inrättning» hwit,
ket enhälligt
BiföllS.
Herr knklman, Gtto krestric » förklakade
stg ej hafwa nägvt att inwända emot det beslut
till bifall ä detta betänkande, som Riddrrskapct och Adcln
nu tagit, men wille allenast föibchälla, att dä
han framdeles ärnar ingifwa skrifteligcn nägra anmärkningar
wid de nuwarandc skjutssörfatkningar hwilka
syntes honom obilliga, det nu tagna beslutet ej mätte
deremot wara nägot hinder, utan hans anmärkningar
icke dctzmindtc dä mätte säsom ett särskilt ämne» lil!
Allmänna BeswärS- och Ccöttomie-Utskottct sä remitteras.
Herr Grefwcn 0 rh Landt - Marskalkcn
förklarade, att sädant ej kunde H r lohlman
förnekasi
Tredje Band. N:s 62, 6z.
482 Den 14 September.
Föredrogs ä nyo Banco-Utskottets d. 6 Sept»
Uplästa och pä bordet lögda Protocolls-Utdrag af den
22 sistl Augusti, rörande RikSdags-Fullmägtigens ifräN
Nora Stad gjorda anhällan, om Banco-Läns bcwiljans
be pä Tackjern.
Grefwe ^törner, 6ar! Sabriei, förklarade,
att det wode sä mycket mera skäl att gilla
B.Mco-Utjkoitets öfwer detta ämne gjorda hemställan»
som Ständerna wjd iZOo ärs Riksdag ej kunnat tils
styrka ukläningarnas utsträckande- ehuru BanqUcn dä
pä läugt när icke hade till Kronan fät! göra sä stora
föl-sträckningar- som nu.
Uppä derom af Herr GrefwcN och LaNdt-Mars
skalken gjord proposition blef Banco-Utskottet- bcstuk
till alla delar gillad!.
Företogs till afgörande Stats-Utffoktets den i
j denne mänad uplästa och pä bordet lagda Protocolls?
Utdrag af den 22 Augusti» rörande löner för de tnäns
Ne nya Stats-Sccrctcrare-EmbeteN, samt arfwodcN föt
Allmänna Beredningens Ledamöter,
Bifölls»
Anmälte- och infördes eri Deputation ifrän bet
Högwördige Preste-Ständet, anförd af Blffopen ifrän
Linköping Herr Ootkor I^otensteiri, hwilkcn förmälde,
att Preste-Ständet hade bifallit Stäts-Utskoktets Protocolls-Ukdrag
af den 12 bennes, rörande frägan om
indrag
-
Den i4 September.
485
indragning af Kprko-Tiondcn i Skäne. Om af Ridderskapet
och Adeln förcflagne omständligare insiruction
för Riksens Ständers Ömbud, wid uptcÄiiingcn as för
detta Konungens egendom, hadb Pkäste-Stästbet ansett
öfweiflödlg, emedan det dels ansett den som redan blif«
wit utfärdad för tillräcktig, dels trodde drsir ombud af
allmänna Lagen 'hofwa sina rättigheter nog bestämde.
Widare fdrmälte Herr Biskopen, attHrestr-Ständct hade
bifallit Ämänsta Bcsstärs - och Ecollömic-UtstottctS
'Bstänkikude rörande Regleringen af Ärän!vu!S'-bränningen
och allmänna Magrzins-Jnrätlftistgcn, med tillägg,
att hos Kongl. Äka):t Hulle au bältas, del mätte med
kroga;ne träfra ytterligare anstalter göras till förekommande
af deras skadliga inflytande pä sedligheten.
Slutcligm hade äfwcn Hrästc - Ständet samtyckts till
Bonde - Stärrdets fattade beslut om ulgifwandc af est
'Stambok för be nödlidande i Westerbotten.
Öcputaiiönen afirädbc pä 'öfligt fält beledsagad;
stfllästes söljastbie..
litdräg af Drötocollek, HZllel hös Högwördige
Prästk-Skändct d. 14 September
1809.
. S. O. Föredrogs S npo Högloft; Ridderffapets
bch Adelns igenom Protocolls-Utdrag af nästlcdne
gärdag^ Ständet communicerade bcstut- att anmoda
Expeditions-Utskottets att i anledning af ett utaf Herr
Friherre H. ttjertL till Högloft. Ridderskapet och Ädelst
ingiswit Memorial, upsätta project till en detaillergö
instructiost för Ständernes ombud ivid upkeckningen af
för betta Konllngins egendom;
484 Den 14 September.
Efter öfwcrläggning härom, och dä Ständek i
enlighet med Högloflige Ridderskapet och Adelns den I
i denne mänad Skändet meddclte förslag och bcslut i
detta ämne, redan under nytznämdc dag lämnat dch ombud
roid berörde förrättning den föreskrift, att efter sig
företeende omständigheter yrka och iagttaga Rikets och
Rikstns Ständers rätt i hela dch widd, och efter fulländad
uptcckning, till Ständer inkomma med berättelse
om denna förrättning samt de omständigheter, hwilka
tued densamma äga sammanhang, ansäg Ständct det
icke wara behöfligt, att om nägon annan eller ytterligare
instruction i detta mäl gä i Författning; hwilkct
genom Utdrag af Protocollet skulle de öfrige rcspcctive
Ständcn wördsamt och wänligen tUkännagifwas. Or
supra.
Lx krotocollo
h). /elmcjulst.
Utdrag af Protokollet, hällct hos Högwördigc
Präste-Ständet d. iz September
18O9.
S. D. Föredrogs Riksens Högloft. Ständers
Statsutskotts uti Pc otocolls-Utdrag den 12 dennes afgifnc
Betänkande, angäende föreflagcn indragning af
ben Kyrkornc i Skäne, Halland, Blekinge och BohusLän
anflagnc Kyrko - Tionde; och beslöts att PrästeStändet,
med sä mycket större skäl bifaller, hwad StatsUtikottct
uti detta ämne anfört, som rättigheten kill berörde
Tionde igenom Präste - Ständcts P ivilegiek af
17 z § 4 med flere Författningar är Lyckorne i Skäne,
Halland, Blekinge och Bohus-Län för alltid förwa
rad;
-
Den 14 September.485
råd; hwarom de rcspcctive Med »Striden samt Statsutskottet
genom Utdrag af Protokollet skulle wördsamt
och wänligen underrättas, l^c tuxra.
bx ?rotc>cc>IIo
s. bl.
Widare uplästcs följande.
Utdrag af Protokollet, hället uti Riksens
Högloft. Ständers Stats-Urstott
den 12 September 1809.
S. O. Fbrchade Stats«Utskottet de till Utskottet
ifrän de rcspcctive Riks Skändcn remitterade memorial
och yttranden, angäendc föressagcn indragning
af den Kyrkorne i Skäne, Halland, Blekinge och Bohus-Län
anslagne Kyrko Tionden, hwarwid S atS-Utstottet
inhämtade förhällandet med denna Tionde wara säLant:
att den frän äldre tider warit cn andelig ränta,
som Swensta Folket först pä Skenninge möte är 1164
ätog sig, att af äkrcn utgöra med hivar Tionde styl
eller band, hwaraf enligt 7 Cap. Ky sto Balken Westgöthe;
Lagen ^bel tilllöll Prästen, och -Adelar deltes emcllan
Kyrkan, Biskopen och de F ttigc, men hwilka
Adelar är 1527 af Konung den i:stc till
Kronan indrogos, med undantag af nägon del som
anflogs till Kyrkor, Scholor och Hospitals. Alt i de
conquckterade Provincierne Skäne, Halland, Blekinge och
Bohus-Län, som i Konung (uvsa-Lie den irstes tid wörö
under Danskt herrawälde deltes Tionden i Z:ne delar,
cn till Prästen, en till Kyrkan och cn till Konungen,
Den 14 September.
gerr, med hwilka rättigheter för Prcstcn. och Kprkorne
heste Prvvincier afträddeS till Swensta Kronan; att ens,
ligt den för Malmh, recest lagde grund äro de wid behr
gamle rättigheter bibehälln^. och heMdpgdkt Att de widare
äry stad fä stade, genom RoschildHa FredS-fördraget
den, 26. Februarii 1658, som ytter liga re bekräftades uti
FredS - fördraget wid Köpenhamn dcy, 27 Maji 1660^
Kongl. Resolutionen pä Adelns beswär den 1 Sept em,
ber 1664- Malmö, recest af är 1662, Adeligc Priviles
gierne af är 172Z, §. 8 sam-,Kongl, B- efwct till Kanis,
mar-Collegium^ G den, zo Januaris 1806.
I anledning häraf och. hä Kysk or ye uti Skäne
Halland, Bleki/ige och Bohus-,Län äga en uti RecHer
och, Privilegier grundad ostridig dispssitions-rätt, öfwer
Lj fräga wgrande Tionde, forn uti KyrkorneS räkenffas
per uptages. och, rcdowiscs; samt, destc'räkenskaper jäms,
yiäl utwjsa, att denna Tionde utgär till ätskilligc andre
utom Kyrky.rncs behof, säsym Academi? - och Cles,
recic-StatcnE aflöning-, till Communion-.Wjn och Bröd.
ry. m. och den myista delen till Kpskorncs undcrhällan»,
de; sä an sä g Stats-Utskottet sig icke kunna tilstyrka
nägon rubbning eller indragning uti M inkomst som
ifrän äldre tider warit, Kyrkornc anstagen, hälst, utredh.
är, att den. betpd-igaste delen deraf till andre behof
samt sä, pws k)lu8 anwändcs, och säledes, icke enligt
Författningarnas föreskrift, kan, till annat ändamsl disponeras;
hsvilket Riksens Högloft. Ständers egit om-,
grö swan de. skulle wördsammeligm underställas;, är och,
dag som förr ffriswit stär,
Pä befallning
klöäelius
-
Den 14 September. 48?
N:o ingifwit till Högloft. Stats-Utstotkek
HM z Augusti r^oy,
I8oy den 22 Augusti upläst i Riksens Högloft.
Ständers Stats-sttstotkS Afdelning för Stats-, Wcrkels.
inkomster och rcsolv. ut m proeocolio.
Wördsamt Memorial l
Dä den stägn blifwit wäckt, att, för FinanceWcrkets.
uphjelpande, till Staten indraga den Kyrkorne
inom Skane, Hallayd, Blekinge och Bohus-Län anslagkie
ätliga Tionde; sä har jag anscdt min pligt fordra,
att, innan nägyt widare tillgöres, wisa huru förhastat
detta projcct i fjellwa werkct är, samt att man wcrkcligen
sammanblandat enskildt egendom nied den sow af
Staten eller till detz behof kan. disponeras..
Tionde i gamla Sioerigc är en ränta, som
Swensta Folket först pä Skenninge möte är 1164 ä-,
tog stg, att af Ä.kren utgöra hwar tionde Skyl eller
band; hwarcfter det af Konung OusL/eff ben i-.ste.s utfärdade
Mandat är lsZ.8 finnes förordnat, att Prästen
fär ^:del och afgär frän de. öfrige -Adelarne,, ira
Winsäden och Byggnings-H)>lpey>,, 2:0 Doo ky'ko - Tunnan,
zro- Barnhusets 4v:de del, 4:0 Tryckeri-Tunnan,
ych sedan, efter inkomsternes tikräckelighet de som mindre
nödige äro, säsom er.o Proffe Tunnan6:0 Nederlaget,
7:0 Oamsxannen,. hwilken tilkommer Kprkowärdar-,
ne. tH.fwerstottet efter hwad som blifwcr behäftet och
intet är indolt,, tiltzommer Kongl., Mafit och Kronan.
Hwad Skäne, Blekinge, Halland och Bohus-Län angär,.
sä njuta Kyrkorne i desie. Landstap, hwarken Byggnadshjelp
efter Vinsäd, utan i det stället hax Tioudcn bl/f«
tzit fbrbcld pä det säkt-som här nedan af Oansta handWftgl
utredes. Hwad der om Trond en Varit förordnat.
488 Den 14 September,
och de förord och aftal, som äro dels gjorde, dä deKe'
Provinccr afträddeS och stäldes under Swensk lydno;
af Konung dc:r zrdjcs, dcn 8 September
isZy, utgifne Förordning finnes stadgadt, akt de som
Kvrnsäd brukade, skulle deraf till god redo Tionde utgöra
hwar Tionde kärf, och att samma Tionde skulle delas
i Z parter, cn till chresten, en till Kyrkan och ben
Z:d)e till Konungen, hwilkct widare bestyrktes af Konung
den 4:dcs Rccctz och Konung Lttui
L1N.
4.KI den s.tcs Lagbok Gästlighetens 2 g Capitcl och
med hwilka rättigheter för Kyrkorne dctze Proviucicr
afträddcs till Swensta Kronan, och äro sä wäl dem
som en hwar enligt Rostildsta Frcds-fördragct den 26
Fcbruarii iftsZ och dcn för Malmö Rccch lagde grund
wid alla sädaue gamla rättigheter bibehällne och bestyddadé.
Härmed är utrcdt och styrkt, dels akt Swen»
ska Kronan, som trädt i Oansta Kronans rätt, tilfaslit
en tredjedel af Tiondcn, dels att den af Kyrkorne
jnnehafdc en tredjedel warit cn rättighet som ätföljdk r
Dunsta tiden, och hwarwid de i kraft af Frcds-fördragct
blifwit bibehällne och tryggade.
46 och 52 af dest instruotion, som för Hers
rar Skattläggnings-Commistarier, den4Scptcmbcr 1671,
för Skäne och Blekinge blifwit utfärdad, äläggcr dem
noggrant undersöka och cftcrfräga, icke mindre om Kyrkorna
tilgodo kommer dest Possession af Kyrko-Tionde;
än äfwcn tilse, att Kronans andel af Tiondcn oafkor
tadt
utgör, och hwarefter Konung dey ii:te uti
ytde puncten af dess är 168I/ häröfwer gifne resolution,
utmärkt, ask denna Kyrkorncs andel af Tiondcn warit
en inkomst, som dem frän urminnes tider tilkommit,
ych dä föiklaradt blifwit, att Kongl. Maj:t läte sig wäl
hshaga, att bäds be behällne och uti Kriget ruinerade
Kyrkor,
Den 14 September. 489
Kyrkorne mäste tilgodo njuta sine urminnes inkomster,
s synnerhet Lerlial-Tiondcn, härutinnan efter best ordalydelse
lnncbegripen.
Pä sätt uti Kyrko - Znspcctorerncs Jiistruclion
finnes förestrifwct, stall till säkerhet, att icke desse inkomster
mätte dragas till andra behof, än de anordnade,
ärligen uptagaS till rcdowisande uti Kyrkoräkcnstapernc.
De af älder stadgade utgifter, hwilka
äro dels Contante, dels i Spannemäl; bestäcndc de förre
för hwarje Kyrka uti Win- och Oblat-penningar,
Bistop- och Studie-statt, Härads - Prostens räkenstaps--  penningar m. m., jemte hwad till reparationer ärligen
kan ätgä; och de sednare äter uti den sä kallade ProsteTunnan,
JnspcctorS-Tunnan och Bibeltrycks-Tunnan,
hwarförutan Landscrona Glads-kyrka och Christianstads
Stads Trivial-Schola, hafwa serstildte gratialer
sig ansiagne, äfwcn som till Lunds Akademie af Skänska
Landt-Kyrkorncs Tionde äro anordnade m8 T:r
2Z4 Kappe Räg och III7 Tunnor 2 och 4 Kappar
Korn, hwilka antingen i slutet af Nansta eller i början
af Swensta tiden till detta behof lära blifwik disponerade,
samt w!d afstutandc af Malmö recess 1662,
hafwa Bistopen och Prästerskapet som ett P ivilcgium
sätt behälla denna andel af Kyrko-Tionden för Lunds
Academie-instiftning och hwarä dess Stat är är 1681
reglerad; dock finnes bland desse anordningar ej uptagne
de afkortningar, som till betydlig mohn »lindstål
Kyrkornes Tionde, nemligen för Hdcs-hcmman, -Prästeoch
Klockare-bohl jemte andra befriade lägenheter. Uti
Skäne och Hallands Läner löses Kyrkornes bchällne Tionde
efter ärlig Markcgäng, men uti Blekinge har
Kyrkornes Tionde-rätt, enligt Skattläggnings-Protocollcrncs
lydelse af är 1672, blifwit af Allmogen till
Kyrkorne betald med en ringa penning, som lärer blif
mL
-
490 Den 14 September,
Hit följt till i6y6 ärs wahrv-wärdc klef stadgadt och
bestämdt Lill 2 Nal. 8 d>e S:mt för Tunnan. Men
sedan wahru-priseryc Md. tiden, stigit, och Kprkornes
hehofwcr som en följd deraf blifwih ökade; sä och pä
het ytt hwaiken Allmogen mätt? tikfogaL för stort libande,
eller Kvrkornes inkomster förmindstas, blcf ge»
yom I?Z4, och 1759 ärs Kongl. Resolution pä All»
mogen- Pelwäc och 1766. ärs fdiksaring pä Prästersk>
pets Bcswär» stadgadt och bestämdt, att Allmogen i
Blekingen bör, sä wäl uti ond som god tid, lösa deras
Kprko-Tiondc tApannemäi efter utsatt och bestämdt pris
I N:d. 18 still, tunnan Wg och I R:d 8 skill, tunnan
Ky.rn; och till sä mycket större säkerhet uti inkom-.
stcrS och rättigheters crhällande skall beha medel i Kyrkans
räkenskaper ärligen utföras, hwilka i Kongl. Kam-„
mar-Collegia äro b c fin t lige atf för hw.ar och, en bese.
Allmogen i Bohus-Län har,, i följe af Kongl..
Resolutionen 1770 samt Kongl, Brefwet den 5 Maji
4779 och s October 1786, crhällit fastställelse pä ätNjutande
af detta Läns urgamla bruk och rättigheter,,
att i ond och god tid fä lösa denna deras Kyrkors,
Tionde med 44 still. Tunnan,
Af föregäcyde tyrde tilräckljgen wara uplpst,
akt alla Kyrkor uti defle conMettcrade Proyincier ägde
Kprka-Tionden i Nansta tiden; att dä detze Provincier
afträddes frän Nansta till Swensta Kronan, de genom
Freds-brstutct och Malmö recess 1662 blefwo bibehällne
wid samma rättigheter de dä.
rättigheter blefwo i Skäne och Blekinge af Herrar
Skattläggning--Commissaricr är 1671 undersökte och
befundne icke i posscsstvn innchafwa nägon del- af Kronans
Tionde. Att tid efter annan flera Kongl. Förs
ordrmigar, Resolutioner och Bref, utkommit, som icke
mindre.
Den 14 September. 491
mindre fastställa och bekräfta defa Kyrkors rättigheter,
än äswen förklarat Allmogen uti Blekinge och.
Bohus Läner wara berättigade efter urganinialt brukoch
till bestämde priser uti ond och gyd, G lösa denna,
de^ Tionde.
Dä bäde Kyrkor^ och dest behMnc Tionde är
hwarje Församlings egen egendom, som hwar och en.
genom Hemman sköp och Ätkomst-Brcf ärft eller förs.
wä>ft, och om ägande rätten uti. nägon annan mohn
Gill kunna b sin helgd bl!iwa bchehällensä hoppas,
pchförwäntat, det bä-e wi och ware hemmawar-ande Med-,
bröder mätte fä äga den gamla och. want!ga rättighet till.
yära K pr hors tionde bärst aldrig hivarken kan wisas
eller bewisaS, det Swensta Kronan nägon del af Dc§
Tiouderätt till Kyrkorye öfroerlätit elkr uppoffrat».
utan lärer den till Kyrkorne anflagne Tionde ej. ans,
norledes kunna betrsgtas, än säsom en. af Församlinggin
e. äta gen, gärd, dermed Kyrkornes widinagthällande
hordc utan allmänt betungande besörjas, hroarä Ko-,
nungsliga försäkringar, pä sätt förut är wisadt, äKommit
bäde under Danska tiden, samt sedan de conauetcradc
Provinecrne, i följd af Fredsfördrag, kom-,
mo under Swensk lZdno. De fe sä beffaffade högtids
Me ätgärder, byggde pä den känsla för Religionen
hunt, Helgedomens widmagthLllande, spm städse uts,
märkt Swenika Nationen och betz framfarne Konun?.
gar, bör, fredad, för alla ingrep p sörblifwa i sin.
helgd.
Sluteligen. mäste jag, förklara, att dä Kyrko-,
tiondem innom ofwannämnde Provincier mill' till- i6z
Z> 17,900 tunnor uppgifwaS, har man werkcljgcn mif«,
tagit sig allt för mycket. Af den upplysning jag ä«.
Ker» säsom ej aldeles otilisbrlilelig, uppgär den enda!^
H98 Den 14 September.
till omkring Fjerdcdclen , och dä lärer ej beloppet kunna
anses öfwer sig, till undcrhällandc af de mängfalldiga
Kyrkorne, enar pä salt jag förut anfört, hwarken
Byggnadshjelp eller Winsäd erhällcs i likhet med hwad
för öfrige Rikets Previnccr är faststäldt; Anhällandes
jag, att detta Memorial mätte fä ätfölja Utskottets
Protocoll till Riksens Hdglofl. Ständer. Stockholm
herr 2 Augusti 1309.
jonston,
Fullmäktig för Bräkne, Medelstad
och töstra Härader
af Blekinge Län.
Likheten med Originalet intygar
Ltröm,
O. Canjlist hos Donde-Ständet»
Begärdes pä bordet af Herrar Lock, LorktL
isiuäviZ, och Ltru^tentelstl, ^lictiLtzl.
Föredrogs ä nyo Allmänna Beswärs- och Ekonomie
- Utskottet d. 1 September upläste och pä bordet
lagde Betänkande, angäende förbättring i nu warande
anstalter wid Kronoskjuts.
Grefwe 6^!1enbc>r^, josian I4enninZ,
hade inlemnat följande ffrifteliga anförande,
Hwilket upplästes:
DS
Den 14 September. 49Z
Dä ibland de af Economie- och Beswärs-Utskottet,
i afseende pä Kronoskjulsningar förcfiagne
uyttige anstalter, jag saknar flere, för Hemmansbrukare,
af särdeles angelägenhet, till undanrödjande för
framtiden af de olägenheter, som under förslutne krigstid
dem märkeligen betungat, anhäller jag ödmjukeligen
, Herr Mrcfwcns och Landt-Mirskalkens samt Högloflige
RidderikapctS och Adelns upplysta pröfning nu
fä underställa, hwad jag för min del anser hermid
wara att tillägga, nämligen:
1:0 Att det ej mä wara wederböranbe Ämbets-
och Tjenstemän tillätit, att efter godtfinnande
Utsätta afständet där Kronosrjutsuingen skall prästeraS,
som genom ett längre afständ ifrän den skjuts skyldiges
hemwist bereder denna ett kännbart lidande, som han
under förslutne tid sätt erfara, och bwarpä som bewis
mä anförss, att j en af Rikets Södra Provmeicr,
har d^tta är i det swäraste wäglag, innom mindre än
2 wcckor, samma hästar mäst, utom kortare skjutsningar,
göra twä Kronoffjutsningar pä sä kängt afftänd,
att hwardera utgjorde en resa af omkring 18
mil, fram- och äterresan med skjutsningcn sammanräknad.
Det ligger i öppen dag, att sädan skjutsskyl.--  dighet, är utan jemförelse mera betungande än den,
som de till skjutsningsställct närmare boende äliggcr
att uppfylla, dä likwäl tyngden borde wara lika för
alla. Till rättelse häruti tillstyrkes, det Landshöfdingarne
böra tillse, att större Transporter, som fordra
Kronoskjuts, blifwa fördelade pä olika wägar, och
att häldre nägon del deraf mä göra en mindre bctydelig
omwäg, än skjutsning äskas pä ett alt för längt
afständ, som i flere afseenden tillskyndar en skada i
jemnförelse hwartill sjclfwa skjutSnirrgen är af mindre
betydlighet. — Denna kunde skäligen sä determineraS,
att
424 Den 14 September.
akt cn KrcnoskZutsning ej mä kunna fordras pä längre
afstättd än iwä mil frätt hwars och ens hemwist»
högst tre dm fkjukStttttDn grär i dch hcntwäg, i annat
fall pä kortare afstättd derifrån, pä bet sätt, akt en
resa till 'och ifrän cn fljutsirittg, jenvtr sjekfwa ffjutSninM,
ej mä öfwcistjuia 5 högst 6 Mil.
2:ö Ätt dek mä stadgas, det En flik Kronoffjutstting
e) fär sträikas längre än till wanliga afständet
emellan Tästgifwadc-Gärdarhögst bcräknadt
lill twä mil i godt wäglag» i annat fall mindre till
föickommande för franikldcn för sädatte händelser som
i är flcicstädes inträffat, att samNia hästar möst utatt
hwila skjutsa twänne wanliga Gästgjfwatehall § eller
ett sträcka af g ofta 4 mil j stväraste wäzlaz.
g.p Ätt ben fljutsflyldige mä innom Kitz bestämd
tid kill KroNöfljulsning budas, för att äga räddum
sig dertill bereda; mett dä han ej fär denna tid
kill gvdo njttka - wara fri frän ätal för ttteblifwattde
ifrätt fljuksiiingettr
4:0 Äkt en Hih tid bör bestämmas» dä dött
ffjutsflpldlgd » utan längre wänjan pä en uteblcfwctt
transport» äger att hemresa» med rättighet till ett
stadgad ersättning för wäntNingskiden, samt ätt bie
fljutsflyldigr bota förwiha» derom» att en utrblöfwbtt
KronossjutsniNg icke mä sedermera af de ffjulsskpldigb
llppfpllas» utan gkttom wederbörattdcs föränstaltattbe
pä bens bekostnad» som wättak hindrek, sedtrmcra
werkställas ; bbrandcs Krono,?julsningar winteriioen »
dä urwäder kunna hindra transportens behöriga fortkomst
» icke för ett längre resa pä cn gäng bestämmas,
sä att förändringar i anseende till ti-dcn» efter föräns
tzradr bmständighetcr mä kunna iakttagas»
siv
Den 14 September. 495
Z:o Att i likhet med förra tider- Lroupper icke
M med Krono - skjutsning fortskaffas-, i aststat sall ,
ätt dä Rikets gransor, hotas af ftendicliga anfall, och
Troiippers inställande pä behörig Ort - säledcs fordrar
en större skyndsamhet, dä wid sädanc tillfällen blott
fyra man böra fvrtskaffas af hcharjc pär hlftar-^ enäk
magnar begagnas , i stället för Säx som nu är östigt -  men bädc för de skjutsande och Tröupperur är mindre
lämpcligt.
stid Ätk med nypnä-Nnde undantag af TroupKcrs
fortskaffastde all annan transport för Kronans
läkning, mä där kcn ej sjöwägen kan werkställas efttr
Hrmmansbrukarens godtfinnande kunna bestridas af
Oxar, och i afseende derpä kortare dagsresor för stike
transporter altid ittä bestämmas; warastdcs ett sädair!
generclt förordnande, af sä mycket större airgclägenhetsom
den del af Hemmansbrukare- hwilka Mäst unders
hälla ett större antal Hästar - än för Hemmansbruket
tvarit nödigt - blott i afseende pä ett större HcmMans
talsskjutSNings ffyldighct- kunna dä med inskränkning
däri > utwidga deras Boskapsstjötsel, till ön förenad
allmän och enskild nytta - äfwensom de- hwilka genom
körslor bereda deras utkomst - kunsta dest samma
med säkerhet päräkna - onl dit ej blottställas för pligt,
för utcblifwastde frän est skjutsning, dä deras hästar
Kä resa begagnas, och icke est gäng för bfwerdrifwen
betalning - nägost annan kunstat förMäs, att i stallet
skjutsningS-förbindelsen stg ätaga ; hwilkcst förbindelse -  sädan ben hitits blifwit älagd - ttemligen Hästars inställande
för transporter af älla stag, föranledt till
de fkjutsskyldiges ytterligare utmattande genom Böter
för bristande hästar, dä i okunnoghet om blifwande
Kronskjuts, de pä resor stg begifwit, saint betagit demsvin
änteligen kunnat sädane anskaffa, ali utwäg att dermed
-
496 Den 14 september.
nied nödiga förtjcnster sig förskaffa / till bestridande af
de mängfaldiga utskyldcr, hemmansbrukaren nu Lugger
att upfylla. Om desse anmärkningar winna Herr
Ercfwcns och Landt - Marskalkens samt Högloft. Ridderskapets
och Ädclns bifall, anhäller jag att Cconomic-Uiskottcts
Betänkande mätte till Utskottet ätcrremis
terås, till uptaganee och pröfwandc af hwad jag nit
haft äran tillstyrka.
sif. 6zUIenk,orI.
Herr Hic>rZ6N8tdj^e, Austers t Hjers
de Momentet af Economic - Utskottets Betänkande lyder,
"att Länsmännen i Riket skulle äligga ärligen
"uprätta, till rigtighetcn behörigen styrkta Förtccknin^gar,
ä de innom hwars och enS district befintliga
"hästar hos dem, som äro skyldige att KronvskjutseN
"förrätta," hwilka Förteckningar borde i samma forin
af Commendcurs - Rullor kill Landshöfdingen inlcmnaS»
I hwad afsigt Utskottet fordrar dylika förteckningar,
är för mig högst obegripligt. Icke kan det wara för
att kunna älägga hwar och en, att äret ut hafwa lika
antal hästar. — Manligen förändras ju detta hos
de flesta Landtbrukare flere gänger om äret, bäde genom
afsalu och olyckliga tillfälligheter. Icke eller äk
att förmoda, att meningen warit, att wid upphävande
af eN större Kronskjuts, alla i distriktet warande
hästar skulle uttagas. Oä hände ju att en gammal
Ständspcrson med stor Famille, som för att komma
till Kyrka eller nödiga körslor till Staden efter Doktorn
eller annat, samt härföre mäste hälla flere hästar, ärt
han wärkeljgen som Landtbrukare behöfde, ja, att err
Bonde, som i spekulation lade sig till ett Stutcrie i
stället för alt hans granne hölte VoskapS-kreatur, atk
säger
Den 14 September. 497
säger jag, bäde denne Skändsperson och förstnämnde
Bonden kunde utbädas med alla deras hästar, ehuru
en del wore aldeles härtill vtjcnlige, och utom del,
ta dlefwe dcltagningcn uti skjutsen alltför ojämn
och obillig. Efter min tanka kan alldrig nämn,
be skjuts mera härefter än hitintills utkrätwaS;
dock med de förändringar, som wid denna Riksdag
friwilligen har skedt, i afseende pä stjutsnings-skpldigheten
uti krigstider.
Uppä derom gjord proposition beslöts, att det,
ta Allmänna Beswärs - och Economic - Utskottets Betänkande
skulle till berörde Utskott äter-remitreras. och
be nu gjorde anmärkningar till äter-remifen bifogas.
Uplästes följande:
Utdrag af Protokollet, hältet i Bor,
gare - Ständets kienum wid Riks»
dagen i Stockholm den 14 Septemr
ber 1809.
S. D. Uti ProkocollS , Utdrog af den IZtde
dennes, hade Högloft. Riddcrskapct och Adeln tillkännagifwit
sitt, i anledning af ett Memorial utaf Fri»
herre kk^erto, fattade Beslut, hwari de Respektive Med,
Ständrn anmodades instämma , att en dekaillerad In,
struction för Riksens Ständers Ombud wid uppteckningen
af f. d. Konungens egendom skulle utfärdas,
hwari uttrpckeligen borde bestämmas den älgärd, hwar,
igenom dctze Ombud kunna komma till säker och full,
ständig kännedom af alla i boet befi»teligc tillgängar,
sä i Redbarhcter som Oocument, af hwad stag som
Tredje Band. N:c> 64, 6Z. hälst.
498
Den 14 September.
hälst» samt att Expeditions,Utskottet skulle till nästa
plenum, denna pä Friherre bherl38 Memorial grundade
instruktion, projektera.
Som Borgare-Stänbet fbr sin del ansäg den
redan dest tilförordnade ombud meddelte föreskrift, att,
vid i frägawarande förrättning, efter sig företeende
omständigheter, yrka och iakttaga Riket- och Riksens
Ständers rätt m. m., wara desto tilräckligarc fbr ett
sädant af Ständcts fulla förtroende förtjent ombud,
som samma föreskrift är allmän och owilkorlig samt
följaktligen äfwcn innefattar hwad med en detaillerad
instruktion will äsyftas, utan att inskränka fbrrättningsmannenS
omtanka och wcrksamhct inom wista bestämda
gräntsor; altsä fann Borgare-Ständet icke nägon anledning
att i ofwannämnde beslut, om en sä beskaffad
Instruktions utfärdande, med Högloft. Riddcrskapct och
Adrin sig förena. Hwilket samtlige respektive Med,
Ständrn genom betta Protokolls - Utdrag wbrdsamt och
vänligen skulle communiceraS. ve supra.
Lx krotocollo
^ bl. peterson.
Utdrag af Protokollet, bället i Borgare-Ständets
bienum wid Riksdagen
i Stockholm d. ii Sept. 1809.
S. V. Pä Herr ^osthandlare» Lantegtons,
säsom Ledamot i BewillningS-Uljkoltet, gjorda anmälan,
-tt wälbemäldtt Utskott wore sinnadt löta till tryckning
befor.
Den 14 September. 499
befordra dess projcck till Betvillnings-Förordning, fann
Ständet sig böra förklara och sine resp.ctive Med Stander
wdrdsamt och tvänligcn tilkännagifwa, att för betz
del icke nägot emot en sädan anstalt wore att päminna.
Lit tuxra.
Lx krotocoUo
kst. ketcrston.
FöredrogS ä nyo RiddarhuS-Utskottets den iz
sistledne upläste och pä bordet lagda Memorial, rörande
Herr Aacckaus ansökan om befrielse ifrän afgiften till A»
deliga Jungfru Stifts-CaHan och blcf denna Herr Lacctmus
begäran pä de skäl Utskottet anfördt afflagen.
Herr v^ini;ärst, joban Distric, upläste
följande skriftcliga anförande till Protocollct:
Utan att uptaga en, i anseende till Ridderskapet
och Adelns göromäl, dyrbar tid, med widlyftiga anmärkningar,
wid det sivar Herr ^siversten och Riddaren
Lock behagat lemna, pä ett af mig yrkadt upgifwande
af en defence-plan för Swerige efter en projekterad
Armeens förminskning; fär jag den äran nämna,
att samma skäl som i gär förmädde mig bryta en
tystnad jag ansedt mig böra iakttaga, äfwen nu förmär
mig äter uptaga en sak sä nära förenad med min
öfwertygelse. — Jag anser ingen af ett mera afgörande
inflytande pä tvärt samtida wäl än denna. — Dck
är möjligt att jag bedrager mig; men jag anser för
en pligt att yttra denna öfwertygelse, ehuru stridande
med
500 Den 14 September.
med dea wärda Ledamotens, som projecterat detta farliga
steg. Med sann aktning för dess nit, har jag
lika sä liten rättighet att dbmma dess öfwerkygclse, svin
han min: wi äga samma mäl, hoppet att gagna;
men betrakta medlen utur olika synpunkter; afgöran»
det är Riksens Ständer ensamt förbehällit.
Ehuru hwarjc Economisk förbättring äger ett
ostridigt wärde; torde dock medgifwaS, att ingen Stal
fär ostörd njuta srugten af sin Industrie, om den ej
satt sig i författning sörswara den, samt att man
ej kan sägas hafwa grundat Statens framtida wäl,
dä tillfället för det mäst absoluta inflytande ännu är
öppet. — Om wär Armöe hitintills warit otillräckclig,
mäste den blifwa det ännu mer, dä den minskas;
och att i en hast förstärka den, hafwc wi beklagligt»
wiS nog tydlige exempel af, ej uppfyller ändamälet.
— Nägra wcckors öfning anses otiilräckclig i andrs
Länder, och af alla de egenskaper wi kunna tillerkänna
wära Swcnska RecrLter blir utmärkt läraktighet
den sista; en Soldats fullkomlighet, pä hwilken wi skola
stödja wärt hopp i farans stund, mätte wäl detzutom
bcstä i mer än nägra machinlikt werkställde handgrepp,
mbjligtwis inpräglade pä denna korta tid. Kännedom
af Fälttjenst och Fälthushällning, samt sättet att wär,
da hälsan, hinner man ej lära honom; hwaraf föga
anwändbarhet och sjukdomar blir följden.
Det är billigt att de Herrar Militaircr, som
lemnat stensten, fredas frän uppgörandet af förswarSplaner;
men de böra äfwen wara billiga och lämna
dem som ännu tjena, medel dertill. — Oen wärda Ledamoten
täckes derutom päminna sig, att jag e) ätagit
mig uppgörandet af en plan, jag frän början ansedt
omöjelig. — Med skäl anser han Nationens goda wilja
-
Den 14 September. 501
ja, som rätta grunden till ett kraftigt förswar; men
huru mbjligtwis kan den realiseras eller glfwaS enhets
den kan wara bidragande men ej tillräcklig. — Min
öfwertyglse i denna del är, att utan i tid tagne Författningar,
samt anwändandct af alla till ändamälet
ledande medel, alltid tvärt läge will blifwa högst o»
fördelaktigt, wi mä äga bäde den bästa wilja och ivarmäste
nit: endast genom en National Armering och
wiste nödiga med tidehwarfwct öfwerensstämmande ändringar
i wära Militie, Författningar kunna wi äga
hopp om oberoende.
Jag fär slutligen anhälla, att Hbgwälborne
Herr Grefwen och Landt. Marskalken samt HöglofligRibdcrskapct
och Adeln täckes löta desta mina i gär och
nu anförde anmärkningar fä åtfölja Herr Afwersterr
och Riddaren (locks Dictamina.
Begärdes pä bordet.
Ridderskapet och Adeln åtskildes kl. r.
In 66em krotocolli
H.. 6. Silverstolpe.
Lördagen d. i6 September.
plenum kl. y Förmiddagen.
Justerades För- och Eftermiddags Protocollerne
för d. 1, Protokollet för d. s, samt För« och Eftermiddags
Protocollerne för den 6 i denna mänad.
under
602 Den 16 September.
Under Justeringen, och i anledning af hwad
j ett af berörde Protocollcr blifwit vmnämndt» attén
underrättelse ärhällits genom ett Bud frän ett af RiksStänden,
anmärkte Herr dlorstensiolpe, att detta
sätt till underrättelsers inhämtande icke wore det rätta
, och önskade, att det samma ej framgent mera
mätte anwändas, utan endast Deputation eller ProtocollS-Utdrag.
Undertecknad kemnade rörande sammanhanget
härmed den upplysning, att dä Herr Landt-Marstalken,
i ett ämne hwarS skyndsamma afgörande intcresserade
Ridderstapct och Adeln, nämligen om wäsjande
af Ombud ivid uppteckningen af för detta Konungens
egendom, hade under klenum anmodat RiddarhusFiscalen,
att personligen underrätta de öfrige Ständens
Talemän om Ridderstapct och Adelns önskan i
afseende pä sakens snara afgörande, och han detta
uppdragande fullgjort, hade Borgarc-Ständets Taleman
sedermera samma förmiddag lätit genom en af
Ständcts Tjenstemän underrätta Herr Landt-Marskalken
om Ständets bifall, intill betz Protvcolls-Utdraget
derom skulle hinna ankomma, hwilkct sedermera innan
kort ankom, och i samma dags Protocoll finnes
intagit.
Widare i anledning af Stals - Utskottets af
Ridderstapct och Adeln bifallne förslag, rörande Hofstatcns
reglering, och hwad deruti nämnes om Kongl.
Skallet; bnstade Herr blorsten8tolps, ^näer8 , att
hos Kongl. M-j:t mätte i underdänighct anhällas, att i
händelse Hans Majrt framdeles skulle finna sig kunna
göra
Den i6 September. 50Z
Abra nägon minskning i antalek af hästar, Kongl.
M j:t mätte nädigt täckas läta den deraf uppkommande
besparing komma Statswcrket till godo. Ärwenwäl
i anledning af hwad i Stats-Utfkottets ProtvcollsUtdrag
nämnes, rörande KongsöhrS och StrömsholmKongsgärdar,
hemställde Herr Kor6e«8loIpe, om ej, dä
Kongl. Famillen förmodeligen alldrig där komme atatt
kvistas, Byggnader»? derstädes snarare borde nedrifwas,
än widare päkvstas; äfwcn som att i allmänhet
till reparationer ä Slott och Kongsgärdar mätte i
Staten ansiäs en bestämd ärlig Summa, hwilken ej
finge bfwerstridas.
Herr Grrfwen och Landt» Ma rsk
alk cn trodde, att dä Stats - Utskottets fbrflag
redan wore bifallit, kunde nägra tilläggningar dertill
icke till ventilation upptagas.
Herr Koräenntolpe, ^nösrs, erindrade,
att Utstottets Betänkande tycktes gifwa anledning
till att reparations-kostnader»? borde bestämmas.
Grefwe kel örner, 6ärsn, ut
bad
sig fä upplysa, att frägan vm wista Summorutsättande
för Kongl. Sköttens underhäll ej wore ett
ämne som inginge i det Betänkande, som rdrde HofStaten;
men att Stats-Utstottct wistcrljgen wore betänkt
uppä, alt för detta behof ansiä nägot wistt, och
att det skulle medfölja den öfriga Stats-regleringen.
Sluteligen i anledning af FörmiddagS-Protocollct
för den 6 September, erhindrade Herr Karelen
stolpe , ^.nöers, att han förenämnde dag gjort
rn Motion rörande be UtskottS Ledamöter, som pä
längre
ZQ4 Den rtz Gepteinbev.
längre tid, och utan dertill erhällit tillständ, frän
Utskotten warit fränwarande. Denna Motion hade
blifwit lagd pä bordet, och Herr dlloräsnstoips önskade,
att den nu till afgörande mätte uptagas.
Herr Grefwen och Landt-Marfkakken
trodde ej att wänga Utskotts - Ledamöter
wörö bortreste, i hwllkas ställe ej andra blifwit walde.
En och annan Ledamot hade sä wäl hoS Herr
Landt-Marskalken, som hos sjelfwa Utskotten anmäldt,
att de pä nägra fä^agar ärnade resa bort, och sä»
dant ansäg Herr Landt-Marskalken ej behdfwa nägon
anmärkning,
Herr k^orsisnstolpe, kristers, kn»
wände, att ehuru obehagligt det är namngifwa personer,
kunde han dock säsom exempel nppgifwa en Ledamot
I Banco-Utskottct, Capitaine kkrenkorz, hwil»
ken för mera än twä Mänader sedan bortrest, under
gifwcn anledning att Återkomma, men troligen af
angelägenheter blifwit hindrad att sölja stn afsigt. —
Likasä Häradshöfdingen Lkreniror? i Expeditions - Utskottet
; och trodde Herr Hiorcjen5tol^e att ännu flere
kunde uppletas.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
förklarade, att om Utskottens Ordförande
gäfwe tillkänna, att Ledamöter saknades, skulle genast
proposition om tväkjaude af nya i de fränwarandes ställe
blifwa gjord.
Friherre ^sarinerketm, I^grs
^U8t^ Oen gjorde anmärkningen funne han billig,
om af Ledamöters fränwaro följden wore, att Utskottens
arbeten uppehöllcs eller hindrades. — Intet Utskott
-
Den 16 September. ZvZ
flott lärer wilja Staga sig, att sädant inträffat. För
det närwarande tyckte Friherre lrlannerkieim förhällanbet
wara sädant, att förlusten helt och hället wore pä
de fränwarande Ledamöternes sida, hwilka mäste nöja
sig med de närwarandes Beslut. Skulle nägot steg
tagas till förekommande af möjliga olägenheter genom
Utskotts-Lebambters fränwaro, trodde Friherre I^LNncrkeim,
att hela Frägan borde fbrwisas till Riddar--  hus - Utflottet för att ihägkommaS wid utarbetningen
af en ny Riddarhus-Ordning.
F r i h e r r e 8 r a e l v 0 n lstollstsln,
Lorsitr kunde för sin del ej instämma iden
wärda Ledamotens» som sist talade, yttrade mening:
Utskottens Ledamöter mäkjas af Riddcrskapet och Adeln.
Sedan de emottagit det dem uppdragzie förtroendet,
trodde han det ej böra ankomma pä deras eget behag
att deltaga i Utskottens arbeten eller ej. De mäl de
behandla, wore Ständens angelägenheter och icke de«
ras. Det wore en möjlighet att sä mänga kunde resa
bort, att ärendcrne deraf hindrades.
Herr dl o r cl s l» f t 0 1 p 6 .'^nsterg , Instämde
sä mycket häldre i Friherre 8tasls mening,
som wid frägan om antalet af AdelnS Ledamöter i
Utskotten, detta blifwit förminikadt till hälften emot
förr. Antalet wore fullkomligen dctcrmineradt, och
dä wore wäl meningen, att samma antal Ledamöter
ständigt mätte finnas i Utskotten. Herr dlorclensto!-  ps wistke till och med att personer funnes, som, ehuru
walde till Utstötts-Ledamöter, likwäl aldrig bcwistat
Utskottens Sammankomster. Det wore ej Herr
dlorstenxtolpsn mening att anmärka, om en Ledamot
warit borta nägra dagar, ja om det ginge ända till
twS ä tre weckor, allenast hail ordentligen anmält
sin
506 Den 16 September.
sin fränwaro; men ett längre uteblifwande och utan
tilkännagifwande, ansäg han orikligt.
Herr von lstaussvvoikk, Larl 6ustsk
Alla de tre Ledamöter, som öfwer detta ämne yttrat
sig, instämma deri, att en witz ordning dör Utskottens
Ledamöter förest, jfwas; men de äro stiljaktige i frägan
vin sättet. Tmännc syna- hafwa önskat att Herr
Grcfwen och Landt-Marstalken efter erhällen upgift af
UtstottenS Ordförande, skulle behaga gä i författning
om completterande af de fränwarandes rum; ben tredje
har föreslagit fräganS förwisande till RiddarhusUtskottet,
för att ivid Riddarhus-Ordningens sammanfattande
observeraS: denna sista utwäg ansäg Herr
kstsussevolst böra föregä, innan Ridderskapct och Adeln
till afgörande företoge sjclfwa frägan.
Friherre Oest erström, ^sacob, instämde
i detta Herr von l^ausvvoists yttrande, men
utbad sig fä tillägga, att dä man sä nitiskt söker anmärka
origtigheter, ej mä fbrbigäS en, som är wigt,-  gare än de redan omtalte, nemligen att Herrar Ctectorerne
af tredje Clatzen, walt Ledamöter till Utskott,
när af Ellofwa allenast Fyra, och säledeS längt färre
än pluraliteten wars tillstädes.
H e r r k a i> 1 m n n, Otto krsstrlc. Dä saken
i ett föregäende klenwn blifwit wäckt och lagd pä
bordet, och tankarne syntcS derbfwer wara mycket stiljaktige,
hemstälde Herr käsilmsn, om icke frägan derom
kunde upstjutas till justeringen wore stutad, för
att dä särskildt öfwcrwägas och afgöras.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalk
e n, trodde att derbfwer ingen widare ventilation be»
hbfdrS,
Den 16 September. 507
höfdcs, utan framstälde derföre den proposition, det
niättc Utskottens Ordförande upgifwa, när Ledamöters
fränwaro gjorde hinder i Utskottens activite, och för
öfrigt frägan i allmänhet till Riddarhus Utstottet re.
mittcras.
Bifölls.
Friherre Elemin x, Liaes, trodde sig
böra nämna att om denna utwäg strängt följdes, skul.
le det hända ätmindstonc innom Stats - Utskottet, hwarS
Ordförande han hade den äran wara, att flere gansta
nvttige och arbetsamme Ledamöter som äterförwäntades,
skulle förloras.
Herr Grefwen och La n d t-Marska
l ken crindrade att frägan anginge allenast sädane
bortreste Ledamöter, hwilka en längre tid uteblif.
wit, och ej anmält sin bortresa, och tiden när de ärnade
äterkomma.
Herr st. o tiri i 6 b, Larl stcestric, yttrade
sin önstan, att den af Friherre Osterström gjorde anmärkningen,
rörande Elcctorerne, äfwen till RiddarhusUtstottet
mätte remitteras.
Ridderstapet och Adeln instämde häruti.
Härefter fortsattes Justeringen, efter HwarS
flut
Företogs ä nyo den i kienunr den iz Scptem.
ber upläste, och pä bordet lagda Banco-Utstottets redogörelse
-
zo3 Den 16 September.
görelse af ben 4 bennet i anledning af Biskopen m. m.
Friherre ^törners hos Prästc-Ständct anförda anmärkningar
emot berörde Utstötts Ordförande.
Herr k scb lin, ^joban ^Zolpb: upläste
till Protocollct följande:
Närwarande ämne som rör Banquen, som rör
olagligheter wid betz styrelse, som rörer bfwerträdelser
af sörestrjstcr, som rbrcr icke mindre än wälförtjente
McdbrdderS obehöriga antastande inför Rikets Ständer,
är af för mycken wigt att ät tystnad dfwerlemnas; och
jag »pmanas utaf ämnets wigt att begära af Högloft.
Riddrrstapet och Adeln tälamod wid hwad jag nu har
äran anföra. Högloft. Banco, Utskottets ProtocollsUtdrag
har redan mer än öfwerflödigt uplyst fbrhällandct
af benna sak; det wore onyttigt att nägot derwid
tillägga, det är säledes endast wid fbljderne, wid fortgängen
och wid afflutanbct af denna sak, som jag ämnar
fästa och uppehälla mig. Jag är wisst af ben
tankan att tagne beslut böra förblifwa bergfäste, men
jag kan e) blifwa af den, att ett Rikets Ständers Utstött
bör owarsamt taga sädane, som kunde hindra dem,
att sedan, som nu stedt, genast beswara och tillredsställa
stna Principalers önskningar och fordringar.
Mine Herrar! Bestnnen sjelfwe wäban af säbane
händelser, och de som nu stg förete, och ligga under
wära ögon, om de skulle kunna, som jag aldrig
förmodar, godkännas eller winna Burskap och framgäng.
Jag ingär ingalunda i pröfning, af deras upsät som
isral i denna sak, att hindra det enda som stuteligen
stall afgöra hela den upkomne twisten; men jag uphör
aldrig att yrka, att alla handlingar i detta ämne
böra allmännc göras; och jag smickrar mig med det
hopp
-
Den 16 September. 509
hopp, att Hbglofliga RIbdcrskapet och Adeln ej undcrlä*
ter att dertill taga de mäst kraftiga stch. Det är re
dan
mer än uplyst, iner än uppenbart, att Rikets
StänderS Fullmägtige i Banqnen ej följt instructivner
och föreskrifter; att Herrar Revisorer lätit till en stor
del af dem, pä sig ircrka igenom en känd Embetsmantiltagsenhet
och magtspräk, allt wädcligc, högst owäntade
och bekymmersamma, händelser, och dplika framtida
försök böra pä det sorgfälligaste och kraftigaste sätt fö,
rekommas och förebyggas. Detta sker, om Hbglofliga
Ridderskapct och Adeln skulle för det första yrka Sin
och Mcd«StändcrS rätt, att de till Realisationen hörande
handlingar, mä med sörsta till tryckning utlemnaS,
som uplysa besse händelser, och till utrönande förut
huruwida nägot deruti kan finnas som wäscnteligcn
rörer DanquenS hemligheter proponeraS rcspcctive Med,
Ständer, att lika med sig utwälja missa Ledamöter af
hwarje Ständ, som efter aflagd tysthckS-cd, inträda i
Banquen och göra sig i ämnet förwissade, och sedan förordna
publicitet af dessa handlingar, som Muralitcten
i Banco-Utskottet ansedt af ingen wäda att kunna gö,
ra. För det andra att i största manlighet och förtrolighet,
inbjuda de rcspcctive Mcd-Ständcn, att samfält
fastställa sädane instructioncr för Banco - Fullmägtige,
som binda dem tvid answarighct, som bör wara bestämd
att ej frängä gifne föreskrifter och BanquenS Författningar
l framtiden, för det z:d)e att Ridderskapct och
Abeln anse sig wärdigt att förklara, det längt ifrän att
skydda det minsta desi Ledamöters afwikelser eller misstag,
Riddcrskapet och Adeln anse, att dess nuwarande
Herrar Fullmägtige ej hafwa upfyldt all den pligt,
Ridderskapct och Adeln af dem i följd af sitt dem kemnade
förtroende bordt förwänta. För det 4-de att Rid.
dcrskapet och Adeln deremot godkänner Friherre lacceb
Legerström» förhällande, och sine Ledamöters i Danco
Utskot
-
gro Den 16 September.
Utskottet ädagalagde redeliga afstgtcr, och som aldrig
kunna annat än anses högst berömlige och förtjenande
RidderffapetS och Adelns fullkomliga aktning och wälwilja.
För det s:ke att Högloft. Ridderskapet och Adeln
öswerlemnar till rcspectivc Med-Ständer, särdeles
bet Högwördige Präste-Ständet, att sjelfwc confidercra
och bedbmma Biffopen Doctor törnars förhällande i
detta mäl; och att för det 6:le Ridderskapet och Adeln,
längt ifrän att kunna tänka, det dylika cnstdiga utfall,
icke stödde af sanning, icke af rättwisa, twärtom deremot
stridande, kunna blifwa hos de öfrige rcspcctive
Ständen gillade eller skyddade: Anseende och fbrwäntande
för det 7:de Ridderskapet och Adeln af rcspectivc Ständens
wälwilja och den Ridderskapet och Adeln altid sökt af
dem förtjena ett medwärkande, och ett behandlingssätt
i detta granlaga mäl, som är wärdigt Rikets Ständer,
och som säkerheten för det dyrbaraste Rikets stöd,
dek angelägna Banco-Wcrkcts bibehäklande, kan och bör
anses oumgängeligcn nödigt, och det Ridderskapet och
Adeln nu och i alla tider, bäde skyddat och framgent
will i allt hwad pä deni ankomma kan, understödja och
befästa. Förmodandes Ridderskapet ock Adeln för det
8!de att sedan Respective Med-Ständen inhämtat hwad
Banco-Utffottet sä fullständigt uplyst och ukredt, de skola
benägit finna, att RidderffapetS och Adelns yttranden
grundat sig pä högsta billighet och rättwisa och att i följd
deraf, och som Ridderskapet och Adeln har sig bekant, att
denna sak i allmänhet werkat största upmärksamhct,
och det allmännas Dom är för Ridderskapet och Adeln
och dest Ledamöter altid af högt wärde, sä har Ridderffapet
och Adeln bcfiutik, att pä förhand och i hela sin
wido läka särskildt trycka hela Banco-Utffottets Protocolls-Utdrag.
Detta mine Herrar är hwad jag i ödmjukhet
i delta mäl wägar projectcra, att blifwa Högloft. Rid
bcrffa»
-
Den 16 September. gir
derskapets och Adelns beslut; skulle Högloft. Ridderska,
pct och Adeln det förkasta säsom onyttigt till sitt hela
eller till mer eller mindre del, skull det ej blifwa för
mig päkostandc, att erkänna min ofullkomlighet, jag
är dock bfwertygad, att detta mäl mäste pä nägvt sätt
handläggas och afflukas; det har gäkt för wida, och
ämnet är för wigtjgt att anses för indifferant, det blir
säledeS wäl ej etl fel af min wälmening, att jag söre»
slagit hwad jag kunnat uttänka. Och när Högloft.
Ridderskapct och Adeln fattar annat beslut än hwad
jag dristat föreslä, skall jag dä till det utan twifwel
dlifwande wida bättre, wara den första som samtycker;
mä detta emedlertid i Protocollet wittna om mine tänkesätt,
af wördnad för mitt Ständ, af mitt bifall lill
de MedbrbderS klokhet och ständaktighct som i Banco,
Utskottet emotstädt alla de försök som blifwit gjorda pä
sanningens bekostnad.
Mänge hördcs härtill yttra sitt bifall.
Grefwc6^11enkor§, polian llenoin§,
hade inlemnat följande Oictamcn som uplästcS.
Dä jag fränwarande under Banco - Utskottets
öfwerlä^gning i afseende pä den af Herr Biskopen Baron
lViÄrners i Högwördige Präste-Ständet, emot mig
gjorde anmälan, först wid upläsande af de samma
ämne angäende handlingar, erhällit uplysning, att
Herr Biskopen ett ytterligare anförande mig rörande i
Banco-Utskvttet ingifwit, nbdgaS jag ödmjukeligen anhälla,
att innchället deraf fä wcverlägga. Jag förbi,
gär att Herr Biskopen anförcr sig icke hafwa hört, att
nägon i Banco-Utskottct begärt votering, hälst det är
likgiltigt, om Herr Biskopen hört de! eller icke, dä det
uplaste Protocollet uplpjer, att frägan icke annorlunda än
genom
512 Den 16 September.
genom votering kunde afgöras, sedan jämnlikt Herr
Biskopens eget tilkännagifwande propositionen med Ja
och Nej bcswaradcs, och i följe deraf flera af Utskottets
Ledamöter dä äfwen förcsiogo, hivad dcrwid i ett
contra-proposition borde införas; men hwad jag finner
anmärknings-wärdt, är, att sedan Herr Biskopen i detta
anförande crkändt att jag framsiält ett sädant
project till den contra-proposition, som jämlikt
rätta förhällandct, han till desi innehall ordagrant
»pläger, och till widlyftighets undwikande jag
nu icke äter uprepar, har sedermera oförmärkt i anförandet
sig insmugit det yttrande, att den sednare delen
af samma proposition, säsom i Herr Biskopens tanke,
motsägande den förra delen deraf, oförmärkt mätte
hafwa ditkommit. Jag hade icke förmodat, att Herr
Biskopen skulle sä uppenbart kunna emotsäga sanna
förhällandct och desi egit med Banco-Utskottet instämmande
medgifwande af propositionens runehäll, dä han
förklarar det oförmärkt torde hafwa influtit, som han
förut sjelf sagt hade blifwit säsom project till voterings-proposition
ordcnkeligen framstäldt, och obehörigheten
af detta föregifwande, stprkcs ytterligare deraf,
att Contra - propositionen, med undantag af ben förmodade
oförmärkt införde slutmening, wore alldeles cvahanda
som den motsatte voterings - propositionen ,
och säledcS alldeles bfwcrcnsstämmande med Herr Biskopens
egen önskan; hwaraf följer, det i fräga warande
tillägg nödwändigt fordrades, för att gifwa
den sednare propositionen behörig egenskap af Contraproposition
, och Herr Biskopen anledning, att i
grund af samma beskaffenhet deremot protestera. — Origtighcten
af detta sällsamma föregifwande ligger säledes
i öppen dag, men till förekommande af misstag
i omdömmct öfwer i frägawarande omständighet, har
jag dock anscdt mig icke böra underläts att sammanbinda
-
Den 16 September. ZlZ
kinda förenämd? anmärkning/ med de flere jag t anledning
af Herr Biskopens i dest första skrift andragne
felaktiga upgiftcr, förut anfördt, till wcderbörlig gransk»
ning och bedömmande. Hwad fluteligen angär Herr
Biskopens yttrande, att den sednare delen af Votering^»
proposition emoksäger den förra delen deraf, sä är NU
benna fräga fdremätet för Riksens Ständers uplysta
granskning. Att denna proposition icke rubbar ett förut
fatkadt beslut, förmodar jag wara fullkomligen uplyst,
och jag gör mig försäkrad, att Ridderskapet och Adeln
hwars rätt säsom Riksständ, genom rcalisatioNL-förän»
bringen, blifwit i synnerhet för nära trädd, icke lärer
Niedgifwa att genom origtige upgifker, fränkännas ett
Laglig rätt till en omständlig kännedom, af hwad till
benna märkliga händelse föranledt och hwad dermed
gemenskap äger.
kl. (ijllenborZ
-
Herr von Lcbnlsenbeim, Davil;
Det 1 fräga warande mälet synes wara ganska enkelt,
och ej fordra en mängordig öfwerläggning. Det ivid»
lyftiga Protocollslltdraget ifrän Höglofl. Banco-Utskottet
innehöll föga annat än ett upkommen twist, huru»
wida BanqUens hemligheter kunde mcdgifwa en omstäns
delig underrättelse till Riksens Ständers klena, om
werkställighcten af RikSgälds-Sedlarnes realisation; mett
deruti saknades ett förwäntadt yttrande, huruwida dek
litt Friherre sscob Lesterkröttm remitterade dictamen
Upgifna förhällande Med fänninge» wärkeligen öfwer»
enSstämde: Jnga financiella Banco - hemligheter äro k
nämnde diktamen äskade, och sädane haswa icke hellek
till ziffertalct, kunnat till för detta Konungen yppa-,
och mäste sä mycket mindre hinder i wägen wara, att
Tredje Band. N:c> 66, 67. fdk
514 Den 16 September.
för Riksens Högloft. Ständer upgifwa be skriflwäxlitt»
gar och bfwerenskommclser som emellan den wcrkstäl»
lande magken och Banco-Fullmägtige om realisationen
fbrewarik. Med Herr Grefwe Xxel hamilton, som
först wäckt denna realisations-fräga, hade en hivar al»
draförst wid Riksdagens början förwäntat underrättelse
vm de skäl, som mbjeligen kunnat föranleda till för»
ändringen af ett ifrän alla Predikstolar kungjort Riksdags-bcflut
om rcalisationssättct; och att c) till Riksmötets
flut upskjutas skulle med ben allmänna Bancoberättclsen.
Utredandet af en sädan högmälssak, som
medfört s-:dcls förhöjning af all utkräsd Bcwillning utöfwer
det belopp som Riksens Ständer sig sjclfwe äta,
git. Jag kan icke finna, att Högloft. Riddcrffapct och
Adeln för denna gängen bör ingä i merita carila,
utan att nu blott af Banco-Utskottct begärcs en snar
och särskild berättelse om Realisations-bcflutct, med tillagt
gillande af Ordförandes och öfriga Ledamöters af
Ridderskapet och Adelns förhällande wid detta uti Banco-Utffottet
förewarande ärende.
Herr dstorZen8toIpe, kristers: Med
full anledning att gilla hwad af Herr keciflin blifwit
pttrat, fär jag den äran tilkännagifwa, att jag med
honom fullkomligen instämmer, och derjemte hemställa,
om c) särskildt mätte trpckas hela Danco-Utskottets afgifne
redogörelse i detta ämne, sä wäl som ben delen
af denna dags Protocoll, som kommer att innefatta
Ridberskapcts och Adelns ventilation och beslut dcröfwcr.
Grefwe volina, ^uZust, conformcrabe
flg med Herr Ifloräsnstolpe.
Herr Ilire, Albreckt, uppläste till Protokollet
följande: Som en del af Herr keciflin8 nu
upplä,
Den 16 September.
515
upplästa Oictamen synes innefatta ett Zmdömc öfwer Banro-Fullmägtigcs
Ztgärd ivid Realisations-frägan , hwilkct
Högloft. Riddcrffapet och Adeln ej, utan fullständig
kännedom om saken, i förhand lärer wilja afgffwa
eller antaga, sär jag ä Fullmägtiges wäanar förbebäl,
la, att delta ämne ej förr mätte företagas, än F mco»
Fullmägtige ägt tillfälle att widtaga de steg, till äda,
galäggandc af rätta beskaffenheten af deras förhällande,
som de äro Riksens Högloft. Ständer och stg siclfwe
skyldige.
Grefwe lVI 5 r r> e r , /^stolpki (storan: Ock
är wiftcrligen ett grannlaga och ömtäligt amne det
fbrewarande, icke genom swärjghcten att utreda det,
men igenom det inflytande det kunde haswa pä Riddcrffapcts
och Adelns förhållande till ett aunar Stend.
Det deltagande, hwarmed Riddcrffapet och Adel- utaf
de meddelade ProtocollS-Utdragen inhämtat sine Leda,
mötcrs i Banco-Utskottet förhållande och bemödanden,
är billigt och naturligt. Det ar ocksä längt ifrän min
tanka att säga nägot, som kunde störa denna rättwisa
känsla. Jag torde likwäl fä anmärka, att Hägar!
, egcntcligcn inskränkt, till bcdömmandet af ett,
i anledning af Riddcrskapets och Adelns remiss i Banco»
Utskottet uppkommit, mihförständ, nu bör stadna tvid
detta ämne. När Riddcrffapet och Adcln, öfwcrtygad
om riktigheten af sina Ledamöters förhällande !
närwarande Dancv-Ulskott, förklarat dem filt högtidliga
gillande och bifall, äterstär för pöglofliga Riddcrskapet
och Adcln att iagttaga den warsamhct, som
fordras, i anseende till ett annat Ständs Ledamöter.
I detta afseende torde man böra inskränka sig atk
förklara, det Högloft. Riddcrffapet och Adeln,
de upplysningar af de meddelte Protocoller blir it inhämtade
, ansett den af Herr Grefwe L^iienbur^ ib -
st igne
Z16 Den 16 September.
singne proposition pä intkt wis stridande emot BancoUtskottets
beslut, och att följaktcligen Utskottet borde
dcröfwer votera, och stutcligcn meddela Riksens Ständer
sitt yttrande i hufwudsakcn. Pä detta sätt skulle
sag tro Riddcrskapct och Adela finna ulwäg att undgä,
att stbta nägot ständ, och B nco-Ulskottet uti detta
Högloft. Riddcrffapcts och Adelns yttrande finna
tillräcklig anledning att meddela dc upplysningar öfwer
Fullmägtigcs fdrhällande och Realisationens gäng,
som Ridderskapct och Adeln har wäntat och har rätt
att fordra.
Herr Lilvcrstolpe, Gustak ^brgbsm.
I hwad jag tänkt anföra, rörande detta ämne,
äp jag redan i flera afsecndcn förekommen af Herr
Idre och Grefwe öelörner, med hwilka jag säledcs fär
sörena mig i det mästa Jag atthällcr dock, att säsom
Ledamot i Banco - Ulskotlct, fä dels lemna Hägra
upplysningar om hufwudsakcn, dels förklara hwar.
före B mco-Ulskottct ej, säsom en och annan Ledamot
här tycktS önska, yttrat sig rörande de begärda handlingarnas
publicitet. Sedan Riksens Sländer, i anledning
af Herr Biskopen Friherre törners hos Prestc-Ständct
anförde klagowäl, af Banco-Utskottet infordrat
upplysning om sakens sörhällandctrodde sig
Banco-Utskottet derom ej kunna foga nägon kraftigare
anstalt, än när det till Sländerne öfwcrlcmnade
alla saken rörande Protocoll och Handlingar, löfwerläggnings-ämnet
här synes mig nu wara, att sedan
Ridderskapct och Adeln af dessa handlingar inhämtat
förloppet innom Banco-Utskottet, Riddcrskapct och Adeltt
Mätte förklara, huruwida Ulskottcls, och i synnerhet
dess Ordförandes uppförande, bör gillas eller
ogillas. Först ester en sädan förklaring kommer BancoUtssottkt
i tillfälle att fiulcligcn yttra sig öfwer det
till
Den 16 September. 517
kill Utskottet remitterade Friherre Lest^rströms Memorial.
All förutgäcnde pröfning af Herrar BancoFullmägtigcs
uppförande synes mig förtidig, men kommer
aldeles i sin ordning, i fall Banco-Utskottek skulle
till Riksens Ständer förklara, att ingen ting hindrar
ett fullständigt meddelande af de begärde BancoFlillmägtiges
och Ncvisorerncs handlingar. Oä min
bfwcrtpgelsc är sädan, och dä jag gör mig hopp, alf
äswcn Banco-lstskottct, när det fär skrida till sakens
afgörande cj lärer finna nägot hinder för publiciteten
i detta afseende, anhällcr jag, att Herr Pacistm8 anmärkningar
och förslag, rörande pröfning af Fullmäg»
tiges förhällande mätte fä hwila pä bordet, till dess
Banco-Unkottct inkommit med sitt swar, rörande Friherre
Lefi^rmröms Memorial. — Men detta beror af
det beslut Riksens Ständer behaga fatta, rörande.dek
obehagliga misssö: ständ, som wid voteringens anställande
innom Utskotttt yppades. Att frägan derom,
titan att med nägon annan bisak förblandas, nu mätte
afgöras, är hwad jag widare för anhälla om. Jag
och flera af Utskottets Ledamöter hade wisst önskat, ak
Riksens Ständer längt för detta erhällit fullständiga
upplysningar om Realisationens werkställighet, med alk
hwad dermed stär i gemenskap; men efter den wändtling
sakerna innom Utskottet tagit , kan Utskottet der,
till ej taga något steg, innan det, genom ben skedda
protesten, i wägen lagda hindret, blifwer häfwet. DL
jag flutcligcn tpkt mig finna, att Riddcrffapcts och
Adelns tanka i den »u förcwarandc frägan, ej är
twctydig, wägar jag sälcdes af Herr Grefwcn och LandtMarskalken
anhälla om en sädan proposition, att Riddcrffapet
och Adeln mätte godkänna sina Ledamöters k
B ncv-Utskottet uppförande, och ailtoriscra Utskottet,
att utan hinder af den gjorda protesten votera öfwer
den framställda propositionen, samt med ett tillffreds
-
Zl3 Den 16 September.
ställande swar rörande hufwudsakcn till Riksens Stän»
der inkomma.
Herr stacklin, sokgn ?^sioipk, hemstälde,
om dä tryckningS-anstaltcrne för det närwarande ware
sä dess stade, att Rldderskapets och Adelns Protoeolk
knappast j är, i stn ordning torde utkomma, och han
e) wilke proponera att belasta Riddarhus - Catzan med
nögon särskild utgift, det mätte honom bewiljas, att
pä stn egen kostnad genast fä pä trycket utgifwa den
jfrän Banco - Uiikottct inlemnade Actcn , jämte hans
ege' och Grefwe Gyllenborgs i dag upplästa anföranden
j anledning deraf; hwiiken begäran, efter derom
gjord proposition,
Bifölls.
Friherre 8 lotzi von sts ol! Stein»
Lorstlr; i^uclvic;: Jag finner för min del mpcket skäl
att instämma i Herr stecklins yttrade tankar. Ärendet
är af den wigt och betydenhet, att det bör blifwa
för hwarje mZn kunnigt: och dä ej nägot hemligt ber»
Uti finnes, ser jag ej nägot hinder för dest allmängös
rande böra kunna i wägen läggas. Jag har hört fös
rcfiäs uppskof med afgörande af de frägor, som af
Herr stacklin bkifivit framställde: Jag inser c) ans
ledningarna dertill. Jag tror, att det sel , som Banco»
Fullmägtige tillikrifweS, knnde wara naturligt, och
en följd af den tidenS kinkiga omständigheter och ställ»
nina. Men kikwäl lära de hafwa haft en mycket ty»
delig Jnstrnction, Äfwcn har jag hört sägas, att
Banco-Ulckottet anmärkt, det de ingätt i en mot föreskrifterna
stridande Realisations-plan, utan att göra
kraftiga föreställningar deremot. Detta förhällande
har wiherligcn icke warit det rätta. De borde aldeles
icke
Den 16 September. 519
icke hafwa deruti ingätt. De borde hafwa deremot
gjort de eftertryckeligaste föreställningar; och hade dä
rväld emot dem blifwit anwändt, borde de hafwa förklarat
stg upphöra med stn befattning. Man kan säga
, att werkan möjligen blifwit ben samma, i afseende
pä werkställighetcn af Realisationen; men Riksens
Ständers Bud hade blifwit efterkomna och Fullmägtigas
fbrhällande hade warit tadelfritt. För öfrigt förenar
jag mig uti hwad Herr 1'ecklin tillstyrkt om
tryckningen af Handlingarne i förewarande ämne.
Herr Landt-Marskalken erindraSe,
akt tryckningen redan wore bifallen.
Herr ? a kImsn , Otto prackric: vä för
Herr Ercfwcn och Landt-Marskalken samt Högloflige
Ridderskapet och Adeln jag ödmjukast för den äran
förklara, att mina tankar till alla delar äro enlige
med hwad Herr kecbstin j detta ämne skrifteligcn anfört
, sker det med den fullkomligaste bfwertygelse, att
Ridderskapet och Adeln med mig delar den listigaste erkänsla
och högaktning för be Ledamöter af Banco,Utskottet,
som oaktadt sakens inwecklade förhällande
och alla de hinder, som blifwit utkastade för sanningens
uoptäckt, likwäl utlett och framställt den samma
i den klaraste dag. Dä man i anledning af besia
Herrars nitfulla bemödande att upvrätthälla Jnstructioncrs
och föreskrifters belgd, till och med kunnat sätta
i fräga deras behörighet, akt säsom Mskotts-Ledamöter
fortfara , sä utom att detta bewisar gillande af
de olaglighcter, som möjligtwtt blifwit begängna, utmärker
det äfwcn ett tydligt förakt för alt hwad Instruction
heter. I anledning häraf underställer iag,
om icke wi genom Protocolls-Utdrog till de öfrige
Stänben böra förklara, att Ridderskapet och Adeln
52Y Den 16 September.
till assa delar godkänner dc mätt och steg wära k
Banco-Utskottct wararrde Ledamöter i denna delen widtagit;
men jag tror äfwen, att wi hwarken kunna
eller böra ingä i pröfning huru de, svin olika för,
hällit sig, böra anses. Det Högwördigc Preste,Ständer
äger sä mycken upplysning, och hos dem räder sä mycken
urskiljning, att det är ingen twifwtt , att ju äfwen
Prxste-Ständet skall göra det afseende pä sina Leda,
möters yttranden innom Banco - Utskottet, som detta
förtjcnar. Och skulle, hwad jag icke förmodar, det
Högwördige Preste - Ständet finna nägon wärdig betz
förtroendes bibehällande, som dertill icke gjort sig förtjent;
sä mä det blifwa för dess egen räkning.
Det war endast dessa mina tankar jag i ödmjukhet
welat framställa med anhällan, att wid upsättandct
af det Protocolls-Utdrag, som kommer att be
andra Ständen meddelas, härä mä göras nägot afsernde.
Herr Grefwe» och Lan dt-Mar,
skalken yttrade sig, att om han rätt fattat mälets
beskaffenhet, worc här frägan om en protest, hwilke»
i Banco-Utssottct blifwit gjord emot en votering och
Len bertil framstälda propositionen. Herr Grcfwcn och
Landt-Marskalken trodde sig derföre, sä wäl i anledning
af Ätternas innehäll, som de förda discursernt
kunna framställa följande proposition:
Bifaller Ridderskapet och Adeln att med förklarande,
det den af Grefwe 6yUenbor^ framstälda propositionen
ej kunnat leda till llphäfwande af Banco,
Utskottets förut tagna beslut, Banco-Utskottct äger atk
ytan hinder af ben gjorda protesten, öfwer samma pro,
po»
Den 16 September. 521
position votera, och till Riksens Ständer med sitt Uträtande
öfwer hufwudsakcn ffpndesamt jakomina.
Härtill ropades allmänt Ja.
Herr Landt-Marskalken: hwad det
öfriga af Herr ?ectstw8 anförande angär, är det redan
begärt pä bordet, och torde der fä hwitå till dess
Utskottet med sin berättelse till Riksens Ständer inkommer.
Haröfwer förmärktcS mcningarnc wara nägok
stridige.
Friherre Lesie-rström, ^acob: Det
har r) warit Ridderffapels och Adelns eller deras mening,
som begärt Herr kecklins anförande pä bordet,
att wänta till d«h Utskottets berättelse inkommer, hwllket
enligt Utskottets besiut ej bör ske förr än wid Riksdagens
flut, utan endast att afwakta Ulffottets swar,
pä Remisen rörande mitt Memorial.
Grefwe förner, Larl Gabriel, förklarade
sig ej hafwa nägot att pämjnna wid den gjorda
propositionen, hwilken Herr Grcfwen aldeles ansäg
för den rätta. Han wille blott tillägga, att Utskottet
innan det med sin berättelse till Riksens Ständer inkommer,
öfwer detta mäl mätte höra Banco-Fullmägtige,
och hwad de till sitt urskuldande kunna anföra.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
gjorde härpä proposition, hwilken beswarades
med
Nej.
522 Den 16 September.
Herr bloräenstolxe, ^nclerg: ftrs
mälte sig frukta, att inkräfwandet af Fullmäktiges förklaring
skulle endast werka upskof.
Grefwe körner, Larl Gabriel, förestälde,
det billigheten fordrade att det ej borde betaga-
Fullmägtige att fä förklara sig. Sädan hade
dessutom altid praxis warit innom Banco-Utskottet,
hwars arbetssätt Herr Grefwe» wäl kände. Det were
ej Herr ErcfwcnS tanka, att Utskottet med sin berättelse
till Riksens Ständer om realisationen, skulle
dröja till Riksdagens flut. Det är naturligt, att när
en realisation blifwit werkstäld twärtemot l8vo ärZ
Ständers föreskrift, mäste sädant wäcka ben största upmärksamhet,
och att Riksens Ständer nu böra wara
angelägna att winna uplysning hwarföre deras beslut
blifwit öfwertradda. Det were säledes Herr GrefwcnS
proposition, att sedan Banco-Utskottct inhämtat Fullmägtiges
yttrande, det med sin berättelse sä tidigt mätte
inkomma, att Riksens Ständer hunne derom öfwerlägga
och fatta sitt beslut.
Hans Excellcnce Herr Grefwe
kuutb, conformerade sig med Grefwe blomér.
Friherre Eberström, ^acob: Utan att
bestrida billigheten och riktigheten af den formen Grefwe
blörner önskat mätte iagttagas, trodde han dock,
att den e) behöfdes, emedan alla nödige uplysningar,
och alla som Fullmäktige kunde ytterligare meddela,
funnes i deras egna Protocoller.
Grefwe blörner. Larl Gabrie!, förklarade,
att om Ridderskapet och Adeln sädant skulle
besluta, wore det likwäl emot wanlighcten och all praxis,
Den 16 September. 523
xis, att e) höra Fullmägtige i en sak, som angär dem
sjelfwe.
Grefwe Oobns, ^uZust, anmärkte, att
om praxis, ehuru äldrig, likwäl wore felaktig, insäge
han ej hwarföre den borde följas.
Herr Lilverstolpe, (kustak ^brsbsm,
trodde att i anledning af Herr Grefwe törners
fbreflagne tillägg frägvrna borde ffiljas. En annan
sak wore den berättelse Herr Grefwcn föreslagit,
att Danco-Utffottet ffulle afgifwa, en annan det yttrande
Banco-Utskottet har att lemna i följe af remissen
af Friherre Lesterxtrömg Memorial. I anledning
af denna remiss skulle Banco-Utskotlct yttra, huruwida
de begärde handlingar»? behöfwa hällas hemliga
eller ej. Derbfwer behöfde, efter hans tanka, ej
Fullmägtige höras. Men om en sädan berättelse ffulle
afgifwas, som Herr Grefwe körner äffat, wore det
bäde rättwist, att Fullmägtige hördes och äfwen lätt att
werkställa, utan nägon deraf följande tids - utdrägt.
Men en sak wore nödig att dcrwid anmärka. BancoUtffottet
har redan beslutat att öfwer detta ämne dess
berättelse först ivid Riksdagens flut ffulle till Ständerna
afgä. Detta beslut wore en Lag för Utskottet, sä
wida ej Riksens Ständer annorlunda fdrordnadc, i
hwilket fall Utskottet wisscrligen more skyldigt att ställa
sig deras föreskrift till efterrättelse.
Dä Herr Lilverstolps n» sälebes till alla delar
instämde med Herr Grefwe lelärner i hans gjorda
tillägg, anhöll han, att ben ifräga warandc berättelsen
mätte af Ulffottct infordras, sä att ej nägot af
bess förut tagna beslut mätte kunna lägga hinder i wägen
för dess afgifwande.
624 Den 16 September.
Detta Heer Zilvsrsloioes yttrande hade blifwik
afbrutit, af en Deputation ifrän det Wällofl. BorgareStändet,
under anförande af Riksdags Fullmägtigcn för
StockholmRadman krestin, h,vilken fdrmalte, alt
Borgare - Ständet med nägra fä förändringar antagit
Stats-Utskvttcts förflag om Lrfwerantörcrncs förnöjande;
men hwad uptagandet af Inrikes Län anginge, hade
det upskjutit fräganS afgörande till dch den i sammanhang
med en allmän Finauec-plan kunde uptagas.
Borgarc-Ständet hade äfwen föiehaft Allmänna BcswärS
- och Economie -Utskottets Betänkande rörande
Bränwins-bränningen och allmänna Magazins-inrättningcn,
men med derwid gjorda anmärkningar, berörde
Betänkande till Utskottet äterförwisat.
Sedan Oepukationcn pä öfligt sätt utbeledsagad
afträdt, och Herr Silverstolpe siutat sitt yttrande, utlät
sig
Herr von Zcbulzenbeim, Daviel:
En läng tids utdrägt med detta mälS utredande kan
sä mycket mindre wara min tanka, som jag ansett
Högloft. Banco-Utskottets föremäl bordt wara, att aldraförst
med detta ärendets förhällande till Riksens
Högloft. Ständers klena inkomma. Jag kan icke annat,
än med Herr Hof-Marskalken Grefwe ^körner instämma,
att af Banco-Mskottet infordras en fullstän
dig
berättelse om RealisationS-förloppet, sedan Herrar
Banco-Fullmägtige förut hörde blifwit, med tillägg, att
allt betta sist inom 14 dagar ifrän Protocolls-kltdragets
erhällande härom mä werkstäldt wara, om BancoUtskottet
synes af Herrar Fullmägtigcs berättelse och
af de förda Protokoll kunnat inhämta underrättelse,
om Realisations-beflutctS förhällande, sä är dock tillbörligast
att icke i ty mäl wika ifrän det brukliga
Den i6 September.
625
sättet, att läka wedcrbörande fä förklara flg, och att
samma deras fö, klaring sedan UtstottetS Betänkande
bifogas. Dä denna berättelse inkommit, kunna först,
efter min dfirertygelse, Herr ^ecistins och flera Herrar
Ledamöters nu gjorda erinringar begagnas. Den rätta
ordningen mäste wara, att först inhämta förklaringar
och fullständiga underrättelser ifrän alla, som weder»
bör, och sedan dömma.
Friherre Legerström, ^scob: I
anledning af hwad Herr von 8cku1l2e-nl rom anfört,
sär jag äran uplpSningSwiS nämna, art Bunco-Utskottet
genast wid läsningen af Herrar Fullmägtiges och
Revisorers Protocoller, anmärkt det af Herrar Full»
mägtige gjorde afsteg frän Instruclion och iZoo ärRiksdagS-Bestut,
samt att det war Utstottets första
öfwcrläggnings-ämnc. Endast pluraliketens beflut, att
ej förr än i den stuteliga berättelse» lemna Riksens
Ständer del deraf, är orsaken till ket dröjsmäl, som
Herr von 8ckuitLanlieim ötalat.
Herr I^orstenstolpo, Mosters, instämde
i hwad Herr von 8ckul!?:onbeim föreslagit,
att berättelsen innom 14 dagar mätte infordras, u»
tan hinder af förut fattade Beslut. Det torde, som
han trodde, blifwa nödigt att för de tillkommande
Fullmägtige göra ripa Instructioncr, och det kunde fordras
tid att hinna det innan Riksdagens flut.
Friherre Legerström, ^scob, anmärkte
, att JnstructioncnS upprättande wore Banco,
Utstottets sak, hwilken, säsvM han försäkrade, Utskottet
ej skulle äsidosätta.
Herr
§26 Den 16 September.
Herr Grefwcn och Landt - Marskalken
gjorde derpå proposition, att Banco-Ulffottct skulle
anmvdas att efter Banco - Fullmägtiges hörande,
aldrasisi innom 14 dagar, och utan hinder af nägot
förut innom Utskottet fattadt Beslut, inkomma med
en fullständig och af Banco - Fullmägtiges gifna Förklaring
ätföljd berättelse om Realisationen, och sättet
huru den blifwit werkstäld; hwilket
BifbllS.
Som Riddcrfkapek och Adeln hördes yrka, atk
bc§e i afseende pä Banco-Utskottets Protocolls-Utdrag
nu fattade Besiut, skulle genom en Deputation de öfrige
Rcspective Ständen meddelas, uppsattes derföre
ett ProtocollS-Utdrag, hwari efter nägvn korrt öfwerläggning
beslöts, att uttryckligen borde införas, det
Ridderskapet och Adeln fullkomligen gillat sina Ledamöters
i Banco-Utskottet fbrhällande, samt pä erindran
af Grefwe lvlörner, Lort Oabriel, at af BancoUtskottet
äfwen skulle infordras upgift af hwad skäl
Realisationen pä andra grunder än efter 180O ärS
Rcglement blifwit företagen.
Derefter Justerades följande:
Utdrag af Protocoklck hället i Ridderffapcts
och Adelns lste-num den 16
September 18O9.
S. O. I anledning utaf Banco - Utskottets
ProtocollS-Utdrag af den 4 September, med dertill fogade
bilagor, beslöt Ridderskapet och Adeln at under
fullkom,
Den i6 September. 527
fullkomligt gillande af sina Ledamöters! Banco-Utskotket
förhållande, och med förklarande, det den af Grefwe
Lilienborg framställda propositionen ej kunnat le,
da till upphäfwande af Banco - Utskottets förut tagna
beslut; Banco-Utskottet skulle äga, att utan hinder
af den gjorda Protesten öfwer samma proposition,
Votera, och till Riksens Ständer med sitt utlätande öfwer
hufwudsaken skpndcsamt inkomma, hwarjemte BancoUtskottet
skulle anmodas, att efter Banco - Fullmägtiges
hörande aldrasist innom 14 dagar och utan hinder
af nägot förut innom Banco-Utskottet fattadt beslut
, inkomma med fullständig och af Banco-ZullmägtigcS
gifne Förklaring ätföljd berättelse om Realisationen
och sättet huru den blifivit werkstäld, jemte upgift
af hwad skäl Realisationen pä andra grunder än
efter iZoo ärs Reglemente blifwit företagen , om hwil»
ket alt de Respcctivc Med-Ständcn ffulle genom Protocolls-Utdrag
wänligcn underrättas. Le lupra.
Oärpä uppropades Oeputationcn och afsändeS
under anförande af Grefwe Lillanstoipe, Llric.
Föredrogs ä nyo Stats-Utskottets ben 14 dennes
uppläste och pä bordet lagda Protocolls-Utdrag af
den 12 sistl. rörande Kyrko-Tionden i Skäne, Halland,
Blekinge och Bohuslän, hwilket efter derom
gjord Proposition
Bifölls.
Upplä
-
523 Den 16 September.
Upplästes ett strän Dewillnings-Utstottet inlems
nadt Utlätande, i anledning af Remissen af Kungl.
Maj:ts nädiga Proposition, rörande Franqucringen af
Utländska Bref sä lpdande:
Wördsamt Memorial!
Dä ben ifrän Riksens Högloft. Stander till Bes
willnings - Utskottet remitterade Kongl Maj:ts Nädiga
proposition, angäcnde förhöjning i postporto för franquerandet
af sädane bref, hwilka fortställas ölwer Stralfund
till Hamburg och andre Utrikes orter, blifwit hos
Utskottet till öfwcrwägandc och bcswarande företagen,
har Utskottet för sin underdäniga del, uopä de af
Kongl. Majit i Räder framstälde skäl, wäl funnit att
den i fräga satte Utökningen i franquerings-afgjften för
närwarande och intill dess postgängen öfwer Dannemark
äter kommer i sitt förra skick, bör äga rum och fastställas,
men att hwad angär den tillika wäckte omständigheten,
huruwida Kongl. Majit i fall nägra förändringar,
uti Utländska Post-författningarne gjorde det nödigt,
widare derefter mä fä bestämma de afgifter som
borde betalas till Swensta Post-wcrkcts ersättning för
Drefs franque.ing ä Utrikes orter, Utskottet fruktat atk
rtt dylikt steg r framtiden möjcligen skulle kunna för
«n eller annan i ämnet mindre uplpst gifwa anledning
till skiljaktigt begrepp och oriktig slutföljd om rätta förständct
af Regerings formens 60 Z, hwarföre utskottet
icke wägat sädant tilstprka. Deremot och pä det Swensta
Kronan häraf icke mä widkännas nägon förlust, i
hwad fall som hälst, utan hällas skadeslös, därest
inan nästa Riksdag de Utländska Taxor ä Brcf-franqueringcn
ännu mer skulle stiga, hemstalles om icke
fran
-
Den 16 September. 529
franquerings-afgiftcn nn genast kunde ökas möfwer bck
äskade beloppet, för hwarje simpelt bref med 1 skilling,
Lär den uti nädiga propositionen äberopade Tariff utsätter
10 skillingar eller derunder, och med 2 skillingar
ä alla de öfriga ställen samt medlen i Swcnskt
Vancompnt erläggas.
Dock torde böra af Kongl. Majus nädiga mildhet
underdänigst sä wäntaS och förbehäitas, att dä, efter
hivad man redan hoppas, den förra mindre kostsamma
Postgängen för Utrikes Brefwäxliugcn, blifwer
öppen och obehindrad, ofwanomförmälte nu förhöjde
afgift i billig mähn äter warder nedsatt. Stockholm
Len is September 1809.
Pä Högl. Ridd. och Adelns Pä Högw. Prcste-Ständcts
Ledamöters wägnar, Ledamöters wägnar,
Jacob Oo 6arstis> blicolaus (isrstLli.
Pä Wäl. Borgare-Stäirdcts Pä det Heberw. Bondc-StänLedamöters
wägnar, dets Ledamöters wägnar,
kristers krestin. Oric kricslon.
0. 6. InZmsn.
Herr Grefwe» och Län dt'M arska
lk en gjorde proposition till bifall ä detta Dewillnings-Utskottcts
utlätanbe, hwilkrn bcswaradcs med
Ja.
Tredje Band. 63, 69.
ZZO Den i6 September.
Uplästcs rtt sä lydande ifrän ConstllukionS, Utskottet
inlemnavt
Wördsamt Memorial!
Till Constitutions-Ukskottet har Auditcuren Herr
per König under dcn 17 i denna mänab inlemnat
rtt skrifteligt Memorial med hemställan huruwida det
rj wore enligt med Rcgerings-Formens anda, att Konungen
enär han nddsakadcs i wigkiga Författningar
bortsända nägon af Stats-Räden, mätte i den fränwarandc-
ställe Extra StatS-Räd constitucra, hälst ärendernaS
oafbrutna gäng eljest hämmades, isynnerhet om
under Krigstid twänne af de Milikaire Stats - Rädcn
blifwit Commcnderade, hwaraf följde att alla med
KrigS-Staken gemenffap ägande mäl som i Högsta Domstolen
förekomma, och wid hwilkaS afgörande 2:ne
Militaira Stats-Räd böra adjungera-, Justitie-Radet
pä en obestämd tid skulle blifwa hwilande. Regerings»
och Domare - magtcrnes olika beflaffenhet dela denna
fräga om Personers tilfbrordnande att i nägot Stats,
Räds fränwaro bestrida dest göromäl i 2:ne; nemligen;
1:0 Om ett sädant tilfbrordnande mä äga rum
inom Högsta Domstolen, enär derstädes enligt 20 Z
Regerings-Formen, under Fredstider företagas och af»
gbras mäl, hwilka ifrän Krigs-Domstolarne dragas under
Konungens pröfning, i hwilka fall 2:ne MilitaireLedambter
af Stats-Rädet böra sädane mäl bfwerwara
och deröfwer rösta.
2:0 Om inom sjelfwa StatS - Rädet i allmän.
Hek ett sadant förordnande mä äga rum.
Wid
Den 16 September. 531
Wid bfwerläggning om den förra frägan, nykommen
af befaradt uppehäll uki sädane ärenders afgörande
om hwilka 2o Z Rcgerings-Formen förmäler,
har Utskottet med Herr koni-; lätteligen insett följderne
af de Militaire Stats-Rädens inskränkta antal i
den händelse flere än en more af sjukdomS-förfall eller
fränwaro i npttiga förrättningar hindrade att oafbrutet
enligt deras bestämmelse gä Konungen i underdä»
nighet med räd tilhanda.
De uti Stats - Rädct förekommande egenteliga
Regerings - Ärendcrs skiljaktiga beskaffenhet frän säda,
ne hwilka höra till Domare - magtens befattning, un,
danrödjer ock i Utskottets tankar alla betänkligheter e,
mot förändrandet af 2O Z Regerings - Formen, med
iakttagande af den tid dertill, som 81 § fbreskrifwer
i sä mätto att högre Militair - personer utom Stats,
Rädet äfwcn skulle kunna af Konungen förordnas atk
med Domare-jäf och answar taga säte och rösta wid af,
görandet af de frän Krigs - Domstolarne under Kopuns
gens pröfning dragna mäl.
Den sednare frägan rörande Personers Constituerande
att under werkcliga Ledamöters af Stats,
Rädet fränwaro deras göromäl bestrida, har i ansten,
de till ämnetS wigt hos Utskottet wäckt ben mest granlaga
upmärksamhet. Det har till en början och under
ett noga rädfrägande af sä wäl Regerings - Formenordalydelse,
som äfwcn dc§ ande-mening ej annat kuns
na finna, än att samma fräga innefattade en sädan
förklaring af Grundlagen, som enligt betz 81 § bordt
under inkommande Riksens Ständers afgörande hänskjuta-.
Sedermera och wid stadgandet af det yttrande
som i sadank hänseende kommer att blifva föremålet
fbk
5Z2 ' Den :6 September.
för tilkommande Riksens Ständers pröfning, har Utskottet
fattat den bfwcrtygelse att StatS - Rädcts nio
Ledamöter äro Konungens beständiga rädgifware, förscdde
med wcrkcliga Embeten upförda pä Rikets Stat
och upsatte i ett efter wigtcn af deras kall lämpadt anseende:
att kännedom af Regerings- Ärcnderne och enhet
i principer tvid deras behandlande aro frugker af
erfarenheten, och en längre tids handläggning: att förwärfwandct
af det allmännas förtroende, sä nödigt för
sambandets bibehållande emellan Konungen och Nationen,
icke är ögonblickets werk.
Det är onekligen i Konungens magt att ifrän
Stats-RädS-Embcket lika som frän andra förtrocndctjenster
entlediga; men det är sannolikt akt dä det ej
kan betagas Nationen att med Zs § slutmening täll
rättesnöre bcdömma huruwida Rikets tjenst sadant
fordrat, Konungen lärer taga i alfwarligt öfwerwägande
de följder och det upsccnde, hwartill skulle föranleda
uköfwandet af denna höga rätt, utan skäl och säledcs
i form af missbruk emot personer, ägare af Nationens
förtroende och aktning.
Iemförclscn wisar snart skillnaden emellan wcr,
kcliga Stats-Räds Ledamöter och sädanc hwilka blott
pä behaglig rid och sä tilsägandes för tilfället deras
Embeten förestä: olägenheten af ett permanent StatsRäds
möjliga urartande till en ombytlig Conscille; mädan
af brist pä anseende hos Stats-Rädct ivid de tilfällcn
af Regerings - magtens, enligt zy, 40, 41 och
42 §§ Laglikmätige uköfwande, dä dek samma more
sammansatt eller blandat af andre än wcrkcliga StatsRädS-Embcten
innchafwande Personer.
Pä sädane och de flere skäl Riksens Höglofligx
Ständer utförligare täcktes intaga af be Ledamöters
ansö
-
Den 16 September. Zzz
anföranden till bilagde P> otoeoll, hwilka grundlagt
pluralitctens ranka» har Utskottet stadna» wid det b»,
flut: 1:0 att till Riksens Högloft. Ständers afgörande
tvid nästa Riksdag hemställa en förändring i Regerings»
Formens 20 §, hwarigenom den mä erhälla följande
ordalydelse: Uti fredstider stola de mat sorn fran
ArigS-Domstolarne dragas under Konungens
pröfning uti Högsta Domstolen företagas och
afgöraS. 2:ne Militaire - personer af hägre
grad, dem Konungen härtill utser och förordnar,
böra med Domare-jas och answar och utan
serskildt arfwode sadane ina! i Högsta Domstolen
öfwerwara och deröfwer rösta, dock mä
DomarenaS antal icke öfwerstiga ätta.
Under Rrig förhälleS härmed efter Krigs,
Articlarne.
2:0 Ätt med afstyrkande af bifall till Extra
Stats.Räds constituerande, och till förebyggande af till,
fällig framtida owcrksamhct hos Regerings-magtcn, föreflä
det efter inhämtad erfarenhet, under den till nä,
sta Riksdag framflytande tiderymd, om werkeliga behof,
wet af Stats-Rädcns större talrikhet, Riksens Högloft.
Ständer dä, sä wida erfarenheten detta behof besannat,
mä förstärka Stats-Rädct med en eller 2:ne werkeliga
Ledamöter, med wilkor dock, att denna fräga aldeles
mätte förfalla, i händelse Riksens Högloft. Ständer
skulle emot Utskottets afstyrkande, bifalla extra Stats,
Räds constitucrande.
Sluteligcn fär Utskottet »vördsamt wid Mndea
gifwa, att ehuru Regcrings-Formens 84 § endast stadgar
det yttrandet öfwer ett ej gillat project till för,
ändring eller förklaring af grundlagarne bör Författare»
-
834 Den 16 September.
ren meddelas; likwäl och dä Herr köni^ sädanl ej yrkat,
har Utskottet trott wara lämpeligast, och pä intet
sätt stridande emot berörde H mening att till Riksens
Högloft. Ständer öfwerlcmna sitt ullätande öfwer ämnet
i hela betz sammanhang, i synnerhet, som Utskottets
tilstyrkande i afseende pä den ena delen af frägan warit
naturligen grundadt pä afstyrkandet i hwad den
andra delen beträffar. Stockholm d. 2Z Aug. 1810.
D. A. klsnnerkeim. A. ^ Silfversparre.
6. Silverstolpe. ^ä. körner.
Larl v. Rosenstein, (^srl 6. bloröin. Sv. VVijk^
msn Lcson
Daniel Aberstein, 6akn.
wästers ^rson yckert. Natts kekrsom
D. Valerius.
Utdrag af Riksens Högloft Ständers
Constitutions-Utskotts Prokocoll ben
2Z Augusti 1809.
Herr Expeditions Seereteraren Friherre LarpsIsn
anmälte- wara hindrad af Embets göromäl och
Herr Bergs-Rädet von Stockenström hafwatill landet
afrest.
Lill fluteligt bfwerwäganbe och afgörande företogs
nu den af Auditeuren Herr ker I^öniZ, uti ingifwit
Memorial, wäckta fräga om constituerande af
Extra
Den 16 September. 535
Extra Stats-Räd; och uplästcs härwid ä npo det af
Herr RiddarhuS-Sccreteraren Silverstolpe tvid Utskottets
sista sammanträde aflemnade Diktamen, sä lydande:
"Oen wäckta frägan om Personers provisoriska
tilfbrordnande att i nägot Stats-Räds fränwaro bestrida
betz göromäl, har, i fblje af Domare- och Regerings
- magtcrnas olika beskaffenhet, naturligen dclak
sig i twännc, nemligen:
1:0 Om ett sädant tilfbrordnande mä kunna
äga rum inom Högsta Domstolen, enär, enligt 2s
§ Regerings - Formen, uti densamma under fredstider
företagas och afgöras mäl, som frän Krigs-Domstolarne
dragas under Konungens pröfning, i hwilka fall
twänne Militaire-Ledambter af Stats-Rädct böra sädana
mäl öfwerwara och deröfwer rösta.
2:0 Om inom sjelfrva Stats-Rådet i allmänhet
ett sädant förordnande mä äga rum!
I analogie med hwad jag tilfbrene yttrat mlg,
att Justitie-Räden, säsom i sin befattning inskränkte
inom Domare - magtcn, hwaruti Konungen blott med
2 röster deltager ock säledes uteslutne frän befattning
med egentliga Regerings-ärender, mä wid Riksens Ständers
sammankomster njuta Riksdagsmanna-rätt, skulle
jag för min del ej anse nägon olägenhet upstä af derr
första frägans bejakande, blott de wilker derwid fästades,
att de nödwändigt militaire-personer Konungen
för berörde Krigsmäl inom Högsta Domstolen konstituerade,
icke ägde säte och stämma i Staks-Rädet, och
wörö underkastade Oomare-jäf och answar. Jag skulle
sä mycket häldre bejaka densamma, som jag tror att,
om Ståts-belägenheten medgifwit vh en tilräcklig tid
lill
536 Den 16 September.
kill kkpfwande af dm mängd wigtiga frägor, hwaraf
en dcl blott likasom i utkast finnes i Regerings - Formen,
sä hade wi förmodctigen genast föreslagit nägok
stadgande enligt med det, svin nu är i fräga, och icke
sammanblandat Stats - Rädets och Högsta Domstolens
befattningar.
Beträffande äter den andra fragan, tilstär jag
öppenhjertigt min öfvertygelse wara helt annan, och
utbeder mig Utskottets tälamod wid en nägot utförliga»
re framställning af de skäl,-hwarpä ben sig grundar.
Enligt Z4 Z Regerings - Formen, innehafwa
Stats-Ministrarne och Stats-Rädcn wcrklige Embeten,
upfbrda i Rikets Stat: De hafira ock till följe häraf
redan blifwit med bestämda löner förscdde.
I sts § sägcs, att de hafwa förtroende-sysslor,
hwarilrän Konungen mä dem entlediga, när han pröftvar
Rikets tjenst det fordra.
Dessa stadgande» innebära wäl onekligen den
mening, att Staks-Rädcts Ledamöter jche hafwa Eommissioner,
efter orden Embeten och Safflor tydkigeir
nämnas: det will säga, att de innehafwa tjcnstcr, sä
pelmanenta som förtroende - tjenster kunna wara; frän
hwilka de icke, säsom frän blotta kommissioner, kunna
endtlediaas blott efter godtycke och behag, utan af ett
gifwit stal, det nemligen, att Rikets tjenst sädant for- ^
drar; och wid hwilket endtlcdigande är fästad en sädan
wigt, att enligt Zs § Stats-Rädet är förpliktadt deremot
undcrEiga föreställningar göra, om det finner
sig stal hertill äga.
Widare äro, enligt c- och 106 §§, Stats-Rädcks
Ledamöter för sina räd underkastade answar, och
ett answar, som af Riksens Ständer kan xrkaS.
Den 16 September. 637
Än widare äro dc uti ätstilliga §§ högtidligen
satte till wärdare af witza Natidnens dyrbaraste
rättigheter.
Skulle (konstitutionens mening i alla dctza
särskilta fall kunna anses wara annan, än att wisa
Nationen Konungen omgifwen med bestämda Rädgifware,
förmögne att widmagthälla bade plan och laglighet
i Hans regering, och icke nmovikis annars än
för NativncnS skull, hwa>s säkerhet storligen ligger
sörwarad i Styrelsens enhet och jämnhet, och hwars
tillfredsställelse deri, att hon läng tid i sänder wet
hwilka personer genom stna räd bidraga till hennes
styrelse? Märt Regeringssätt är wisligen sammansatt
af de treMagterna, ben Monarkiska eller Konungens,
ben Aristocratiska eller StatS-Rädets, och ben Democratiska
eller Ständcrnes. I den Aristocratiska Magiens
hand ligger jcmwigten mellan de andras, emedan
bet är den, som sä till sägandcS mognar till Systeme
KonungamagtenS genom Regerings - ärcndernas natur
mängfaldiga wiljor. Existerade ej Stats-Rädct, sä
ikulle antingen Konungen kufwa Ständerna eller Ständerna
Konungen. Worc Stats-Rädet mer än Konungens
Rädgifwarc; sä skulle^dct börja med att kufwa
Konungen, och förmodligen stuta med att kufwa Ständerna.
Men skulle Konungen, utan stora skäl, kunna
göra Stats-Rädet ofta ombytligt, sä skulle den
i wärt Regeringssätt lagom afmätta Aristocratiska magtens
fdrmäga icke just genast upplösas, men genom
omkastningar i Styrelsegrundcr sä rubbas, att Regerings-Systemet
förrycktes, att jcmwigten derigenom
förswunnc, och de sämedelst samlade National-mismöjcn
smäningom stege till den höjd, att Konpngamagkerr
försattes i den yttersta wäda.
SZ3 Den 16 September.
Jag sluter häraf, att det wore redan farligt,
VM Konungen lätt ffulle kunna smover» Stats Räd.
Ännu större blefwe faran, om Han ägbc, att
1 ett eller siere Stats-Räds fränwaro, constituera andra.
Derigenom öppnades tillfället att utan all gräns
»movera de werkeliga frän sin befattning, utan att
smovera dem frän sina Embeten ; StatS.Rädets föreställningspligt,
nakuttigtwis äspftande Rikets wäl, ej
personerncs, förswunne; de pä obestämd tid amoversäe
Stats-Räden ätnjdte sina löner, och de tillförordnade
njöte blott dem de förut innehade; det oberoende
och den frihet frän korruption, som är menin,
gen att finna hos de anständigt lönte Stats-Räden,
kunde ej skäligen sörwäntas hos de constituerade; en
lvälwiljande Konung skulle anwända förordnande-rätten
nied skäl och med mätta, men en annan skulle
säkert mitzbruka den; ben wädliga inrättningen af en
Conseil skulle äkerträba i stället för ett Räd; Riksens
Ständer ffulle fä en mängd personer att yrka answa»
righet emot: och hwem kan beräkna följderna af de
strider härutaf ffulle uppkomma r
Nekom säledes ej att, enligt Regeringssättets
elprit, Stats-Räden böra wara, sä mycket möjligt
är, permanenta. Det är ä en annan sida sannt,
att betta ord ej finnes i Constilutionen uttryckt. Det
kan äfwen sättas i fräga, huruwida ej en ofbrbuden
sak mä mebgifwas, säsom loflig. Men äfwen här finnes
ett rättesnöre att följa: Det är, att om det vsbrbudna
skär i tydlig öfwerensstämmelse med LagenS
esprit, bör det wara fullkomligen tillätit; och är förhållandet
twärtom, bör lika säkert det ofbrbudna för
otlllättigt anses. Dek sednare fallet har syntS mig
här pätagligen inträffa. Och ffulle nägon, efter of
wan
-
Den 16 September. 539
»an anfLrbe slutledningar, till en upplysande grund
mer fdr sin öfwertpgelse, wäcka ben fräga, om wär
mening, dä wi förcflogo de stadgande» i Constitutionen,
hwilka röra Regcringsmagtcn, werkeligen war,
att Stats -Rädcn borde wara i möjligaste mätto xermsmenie,
dä, fastän wi ock wore ensamme innehafware
af wär hemlighet, skulle ändock moraliteten bjuda
otz förklara, att sädan war denna mening; och i
alla fall skulle wi ej kunna neka det för otz sjelfwe.
Men, torde man inwända, om ett eller annat
Stats-Räd i wigtiga befattningar wore fränwarande,
sä skulle, hwad ganska skadligt är, Regeringen
möjligtwis kunna blifwa owerksam. Detta motskäl
är utan twifwel mycket betänkligt. Jag har deruppä
ej annat att swara, än att personer altid böra
wika för grundsatser, och bland grundsatser den wigtigaste
altid räda öfwer de öfrige. Denna wigtigaste
synes mig här wara den, att grundlagens föreskrift
mä estcrlefwas, efter bokstafsmening?», ber den är klar,
och i »vidrigt fall efter ande-meningen ärligen tolkad.
I förewarande fräga finnes endast den sednare: dea
mä dä upplösa knuten: och dä bet bör wara en äfwen
gällande grundsats, att Styrelsemagten aldrig kan afstadna,
bekänner jag mig i Grundlagen ej finna annan
upplösning häraf, än den, att Stats-Räden aldrig
mä wara fränwarande sä, att owerksamhet möjligen
kan Inträffa. Witzerligcn kunde fall gifwas, dL
nägot witzt Stats-Räd wore tjenligare än mängen annan
att anwändas i befattning pä annan ort, än der
Styrelsen residerar, och walet emellan twänne wigtiga
beslut blefwe onekcligen dä ganska brydsam; men kai»
en sädan anwändning ej äga rum utan halt i Rezeringsärcndcrnas
gäng, dä mä häldre en annan, äfwen
mindre skicklig person, till denna befattning utseS, än
att
540 Den 16 September.
att en enda län? af Regeringssättet rubbas ur det skick,
ben af Grundlagen undfätt.
Det undfaller mig wisscrligen ej, att en Konung
, som wille utan warsamhet nyttja sina werkliga
rättigheter, kunde till en wist grad omintetgöra
Grundlagens syftning till en nägorlunda permnnencs
af Hans Stats-Räd, derigenom, att han tätt och ofta
utöfwade sin magt att förafskeda Ledamöter af det
samma. Men oberäknadt, att denna magt, efter min
fulla öfwertygclse, häldre borde Honom lemnäs, än
att den monarkiska Magten blcfwc för mycket bunden,
är det föga troligt, akt mängen Konung skall wäga
utöfwa den samma utan'skäl, som Stats-Rädet kan
eller bör gilla. Sker sädant med vrättwisa, och äfwen
sjelfwa StatS-Rädet det gillar, sä lärer den lidande
, när han warit en sä högt uppsatt man, ej
sjelf sakna en röst, och ej sina wänners, och siuteligen
ej Nationens. Sker det äter med rätta, eller för
att anwända en sädan Ledamot i en befattning, der
han nägon gäng kan wara Riket nyttigare, än säsom
Stats-Räd, dä ligger i utöfningcn af denna rättighet
ett rent correctif mot det felaktiga af en owilkorligcn
permanent inrättning. Men skulle ock nägon
Konung öfwer all mätta förafskeda sina Stats-Räd»
dä är det ett mindre wädligt alternativ, att Han pä
ett skadligt sätt utöfwar, enligt med Lagen, ben rätt
honom är tillerkänd, än akt sjelfwa Lagen i det ringaste
jcmkas ur sin ursprungliga form, att nya wägar
till farligare missbruk öppnas, och Regeringssättet
fär en riktning, som aldrig war tiilärnad och aldrig
borde det wara.
Men mine yttranden öfwer de 2:nc här framftälda
frägor mä nu äga eller sakna grund, äterstär
likwäl
Den 16 September. 541
likwäl en särskilt, den, huru wida beha frägor kunna
wid denna Riksdag afgöras eller ej. Jag skall c)
härbfwer wara widlyftig. Jag skall genast nämna,
att jag är af den nekande tanken. Den första fräsan
innefattar tydligen en förändring i Grundlagen ,
den andra en förklaring öfwer ben samma: i bägge
fallen igcnfinnes förswaret för min tanke i 81 och 8Z
M af Regerings-Formen. Att äter söka ofö>märkt
infoga en sädan förändring och en sädan förklaring
uti nägon ännu under detta Riksmöte tillgörande Författning,
anser jag för en skicklighet icke wärd att
lägga i wigtskälcn emot ett uppenbart och Moraliskt
handlingssätt.
Jag fär siuteligcn tillägga, det jag hört berättas,
att Konungen, som naturligen bäst känner 0-  lägcnhctcn att sakna tillräckeligc Rädgifwarc, Sjelf
skall hafwa nägon gäng förflagswis yttrat cn önskan
i afseende pä berörde förklaringar. Jag tillskär fritt,
att när cn Konung med sä upriktig wälwilja för Na,
tionen, yttrar en önskan, sä will det ärliga och
goda i Hans afstgtcr gerna bcmägtiga sig unn böjelse.
Men jag förmodar mig känna honom säsom Han will
af sina undcrsätarc kännas, dä jag nu förklarar, att
jag tror Honom anse Lagen öfwer Sig, likasom öf,
wcr dem, och cn untersäte, uppdragen det kall att
xttra sig om denna Lags mening, icke mindre wärd
Hans aktning, för det han i en sädan stund äsidosättcr
sin egen känsla och sin äfwcn renhjertad^ Konungs
önskan, för att läta sitt lugna begrepp om hwad rätt
är, ensamt afkunna omdömet. Octzutom kommer till
äfwcntyrs cn tid,'dä hwarje Medborgare kallare än
nu, kan pröfwa frägor af denna beskaffenhet. Jag
har föreställt mig denna eftertid säsom närwarande,
och ej welat blottställa mig för den miytankan att haf
.
wa
S42 Den 16 September.
»a följt andra ledningar, än min upplysnings-gradS
och och min skyldighets. Men derföre wbrdar jag lika
ärligen hwar och en annans till äfwcntprs skiljaktiga
öfwcrtpgelse i detza ämnen, och tror, efter en
pröfwad erfarenhet, att innom detta Utskott ingen
Ledamot finnes, som icke bfwerwägar dem lika nog»
grant, och menar Fäderneslandet lika wäl.
Efter alt hvad jag nu haft ben äran anföra
till afstag pä frägan om Stats» Räds constikuerande,
mäste jag likväl bekänna, det jag witzcrligen anser
som en möjlighet, att sjukdom eller utomordenteliga
tillfälligheter kunde nägon gäng göra det nu i Grundlagen
stadgade antal af Konungens Rädgifware otillräckligt,
i synnerhet tvid de wigtiga tillfällen, dä StatsRädets
Ledamöter böra i klenum stg yttra. En och
annan ibland otz insägo genast tvid Grundlagens sammanfattande
denna möjlighet, och yttrade sig finna
bet nu stadgade antal af Ledamöter nägot för inskränkt.
Men omständigheterna kemnade vtz ej rädrum att fullständigt
öfwerwäga alla de stora fbrcmälcn för wär
pröfning: och detta blef ett ibland dem wi med hast
mäste öfwerfara. Jag wägar derföre nu Högl. Con«
stitutions-Utskottet underställa, om icke, till säkert och
fullkomligt förebyggande af tillfällig framtida overksamhet
hoS Rcgeringsmagten, det kunde hos RikienS
Ständer wid denna Riksdag sörcflä, akt efter inhämtad
erfarenhet under ben till nästa Riksdag framflytande
tidrymd om wcrkliga bchofwet af StatSRäveis
större talrikhet, Riksens Ständer dä, sä wida
erfarenheten detta behof besannat, mä förstärka StatSRädet
med en eller twänne werkliga Ledamöter, jemte
hokstafligt förklarande, att Constitucrande af Statsskäl)
aldrig i nägot fall mä äga rum; Hwarförutan
jag gärna för min del bifaller förestäcndet af den förändring
-
Den 16 September. 64Z
ändring i Rcgcrings-Formcn, att Konungen mätte öga,
att rold krigsmälS afgörande i Högste Domstolen under
fredstider, dit förordna twänne Militaire Ledamöter,
hwilka ej kunna hafwa Säte och Stämma i
Stats-Rädct» och hwilka böra wara underkastade Oomarc-jäf
och answar: Och öro dessa de enda sätt,
hwarpä jag trodt mig kunna i fbrewarande frägor,
förlika min böjelse att afhjelpa Grundlagens brister,
med det nödwöndiga afseendet pä dess bcständ och Regeringssättets.
"
Höruppä pttrade sig Herr Assessoren 6akn som
följer:
"Som jag tror det hwarken wara stridande r«
mot Constitutionen, eller nägon np tilläggning dertill,
att Konungen anses berättigad, dä bchofwet sä fordrar
konstituera vikarierande Stats-Räd, likawäl som dek
nödwändigt är hans rättighet att till alla öfrige Embeten
i Riket konstituera Mcarier, samt dä tillika det
är af ndoen att saken mä utan twetydighet wara afgjord;
sä är min ranka att den härbfwer wäckta fräga
kan wid denna Riksdag dccideras, samt erhälla ett mera
uttryckrligit stadgande derigenom, att äfwcn de con,
stituerade Stats-Rädcns answarighct, säsom wederbbr,
ineages i den answarighetS-lag som för Stats-Rädrt
bör uprättaS.
I anledning af Herr Assessorcn 6abns anförda
mening, det i fräga warande ämne wore af sädan egenst
p» att dess afgörande wid denna Riksdag aldeles ej
kunde anseS stridigt med grundlagens k^prit, framstälde,
elter nägon stunds dfwcrläggning, och i enlighet
med hwad derunder blifwit pttradt, Herr Ordföranden
Expr
-
544 Den 16 September.
Expeditions-Secreterare?; Friherre NnnnLibeim följande
proposition:
"Bifaller Utskottet att frägan om Extra Stats,
Räds constituerande och hwad dermed gemenskap äger,
mä anses innefatta förändring eller förklaring af grund,
lagen hwarom Riksens Ständer ej förr än wid nästa
Riksdag kunna besluta?" hwilkct af Utskottets Herrar
Ledamöter bejakades; hwarwid likwäl Herr Ahchoren
6u!:n förölef wid sin pttrabc tanka.
Sedan denna preliminaire fräga fölunda blifwik
afgjord, ärcrffreds till starstadandet af sjelfwa hufwudfaken;
och upläste Herr Lagmannen äi1var8p3rre, ett
sä lydande Memorial:
All Lag bör wara författad i korrta och tyde,
liga ordasätt: Vidlyftighet och obcftämda uttryck gifwa
merendels anledning till förtydningar: men som emot
desse ändock nästan inga försigtighcts-mätt, ingen mensklig
omtanka äro tilräckelige, dä olika upfattade begrepp
eller ensidiga afsigtcr oftast förmä bortblanda Lagens
rätta mening pä ett sätt som likwäl icke saknar allt
utseende af sanning; sä har Lagstiftaren wisligen fbrcskrifwit
att Lagen bör följas efter desi bokstaflig» innehäll.
I synnerhet är detta stadgande högst nödigt i
afseende pä grundlagar, wid hwilkas tillämpning högre
och stridigare intressen eljest desto snarare skulle förorsaka
dristiga och spetsfundiga tolkningssätt; fördenskull
stadgar äfwcn 8Z § > Regerings-formen, att inga förklaringar
af densamma annorlunda än efter förcstref,
wen ordning äga rum, och att grundlagarne stola efter
deras ordalydelse i hwarje särskildt fall tillämpas.
Skulle i dem saknas föreskrifter rörande omständigheter
och särskildta fall, hwilka man wäl kan föreställa
Den 16 September. 54Z
sig säsom möjeliga; men erfarenheten deremot wisek
nästan aldrig inträffa; dä icke genom okunnighet eller
ingrepp emot ConstitUtionen sakrine hindras att gä Veras
rätta gäng; har Lagstiftaren häldre bordt lemna
sädant Dbemäldt, än att, genom sä till sägandcs vä
blotta suppositioncr grundade föreskrifter, framlocka
lillkonstlade händelser, som eljest nästan icke blefwe att
förmoda. Sälunda hade till exempel aldrig 1720 örS
Regerings-Form supponerat, att Rädct genom en hastig
bortgäng af Dödsfall, sjukdom eller unnorlcdeS
skulle kunna göra Regeringen emellan Riksdagarne
rtmcttk.
Efter den derpä följande Regements - FörfatkNingdn
war äfweN sä litet förutsedd nägon dylik Äätance
inom Rädct, eller sedermera Högsta Domstolen,
kill hinder j allmänna sakernas handhafwande: Wär
Nu gällande RegeriNgs-Fvrm vmförmäler icke heller ben
händelse, dä pä samma sätt Stats-RLdct skulle kunna
blifwa incoMplett och dymedelst, t synnerhet under
en Förmyndare-Regering, eller Lhronledighct, hindra
Riks-Stprclsens gäng. Sädane och aldeles owanliga
händelser förutsätta lika owanliga ätgärder, svin
bestämmas af tiden dä de inträffa, och kunna icke gerna
blifwa ett fbremäl för den allmänna Lagstiftningen.
Högst sällan stall wäl en sädan belägenhet sig
förete, dä Grundlagen kages i best rätta sammanhang
och bokstafligen följes. Men härwid mäste noga laki»
tagas, att när Lagen bjuder i allmänhet, föreställer
ben altid, fast icke altid med särskildta ord, de ksÄa,
de medel, hwarförutan wcrkställighcten icke tvid alla
tillfällen blefwe möjelig. Och dä jag nu inskränker
tillämpningen af denna, som jag tror, rigkiga princip
till det ämne, hwarom här är fräga , sä wisar det
sig tydcligm att Regerings. Formens förorbnönde om
Tredje Band. 70, 71. in
-
846 Den 16 September.
inrättningen af ett Stats-Räd, stödjer sig pä den o»
rvilkorliga satsen, att detta Räb, answarigt efter särskildta
Stadgar, hwilka utmärka dess läge och bestämmelse
i Staten wara af helt annan beskaffenhet äir
Embetsmännens och Collegiernas, utgör en i dfrigit
aldeles inamovible Corps, sä länge Konungen ej pä
det sätt RegeringS-FormenS Zs § föreskrifwer, högtideligen
endtledigar nägon Ledamot. Sä länge detta
rj fdregätt, är det hwarje Ledamots rätt, och i missfall
hans pligt att biwista alla Stats-Rädets bfwerläggningar
utan särskildt kallelse. Följakteligen och
enligt Regerings - Formens s:te samt Z:de §§ bör och
kan han e) emot sin wilja skiljas temporairt frän siw
befattning; och emot Grundlagens tydliga ordalydelse
böra aldrig Stats-RädetS Ledamöter sä kunna, under
nägon siagS förewändning, skingras, att sakernas allmänna
och ordentliga gäng deraf lider nägot hinder.
Desse uti nyssnämbe s § uppräknade Nio Ledamöter
jemte de föredragande, äro personligen i kraft
ak deras höga kall Riksens Ständer answarige, att
Konungen ej saknar de upplysningar och råd Han i
sina Rcgeringsomsorger tarfwar.
Om Grundlagens mening warit, om den kun,
nät wara, att desse Ledamöters ställen kunde företrädas
af andra , sä hade det säkerligen blifwit utsatt pä
enahanda sätt, som angäende de Föredragande; mea
tydeligcn fönnärkcs, att betta icke warit Lagstiftarens
mening, ven föredragande har, jemte answarigheten
för sina rädsiag inför Ständerna, ett särskildt
Embctsmanna-answar inför Konungen. Men hwar
skulle answarigheten sökas» hwilkcn Controll nog kraf,
tig emot missbruk funncS wäl hos en Constttuerad
Stats-RädS Ledamot! Utan egentligt samband med
ben»
Den 16 September. 547
denna Corps, torde ej känslan bli den samma för dess
hufwudsakliga bestämmelse af Stålens Wäktare kill
bevarande af Ständer- rätt, och till sanningens framhafvande
för Thronen.
Anseendet af detta Embete i Staten, som bertill
anslagit ett betydligt underhäll, och ännu mycket
mer, sträfvandet efter det allmänna förtroendet, som
bbr blifwa den säkraste borgen för bibehållandet vid
den höga wärdighet, hvartill Grundlagen uppsatt detta
Embete, hällit i stn tillbörliga helgd, mäste, dä
man dbmmer med kännedom af hvad mennlskor i allmänhet
äro, och ej efter nägra fä högt tänkande, för
hwilka Lagar äro öfwerflödiga, det mäste, säger jag,
ingifva en högre anda, ett lifgifvande Intresse för
den goda saken, än som troligen skär atl förvänta
«f personer, hvilka likasom för nöds skull emplojcraS
j Stats-Rädct, kunna utan riägaste uppseende stikjaS
ifrän stn befattning, och till äfwcntyrS hafva dervid
i intet afseende nägot att förlora. Att ingä uti en
närmare cketailiö af de missbruk, hvartill en sädan afvikelse
frän Grundlagens 68prit och bokstaf kunde föranleda
, är här öfverflödigt och vöre minst bchdfligt
uti en tidpunct, dä man har dem sä litet att befara
; men man fär likväl i denna fräga ej fästa sig
endast vid närvarande period, dä Landets väl lyckligtvis
är Regentens förnämsta syftemäl; utan när
Lagar stola bestämmas, gällande för en längre framtid,
och hwilka stola tjena till stydsvärn emot missbruk
, som alla tiders erfarenhet visat sä gärna hafva
velat stg insmyga, mäste framför alt hafwaS afseende
pä de kraftigaste medel att dem förebygga; och
det är detta som Riksens Ständer jemväl tydligen hast
till öguamärke, dä de stiftat en Corgs, sammansatt
dels af vissa Konungens höga Lmbctsmän, hwilka r
denna
843 Den 16 September.
Lenna egenskap äro honom answarige för deras besatt*
ning, dels af särskildta Räds-Pcrsoncr, deni Konungen
äfwen äger att efter behag wälja och endtlcdiga;
men hwilka samtcliga i egenskap af Stats« Räd för
deras fbrhällande Riksens Ständer answara, efter dea
författning, som kommer att derom särskildt utfärdas:
hwilkck alt klarligen wisar, huru denna Corps inte*
gritet och helgd nödwändigt böra bewaras, samt anses
stä i närmaste samband med Lagstiftande och Lagskipande
MagtcrnaS inbördes förhällande.
Hwad willcrwalla ben händelsen skulle kunna
förordsaka, om man supponerade möjligheten, att ivid
tillfälle af en Lhronlcdighct eller Förmyndare-Regering,
Constitucrade Ledamöter funnes i Stats-Rädet, som i
sädana och flere andra fall ensamt förer Riksstyrelsen;
Le olägenheter, som dä tvid ombyte frän Extra till
Ordinarie Ledamöter lätteligen kunde inträffa; dea
kollision, som emellan de Magtägande kunde wara atk
befara; alt detta behöfwcr wäl icke widlyftigt deduceras,
men mä fluteligcn nämnas, för att sä mycket '
tydligare wisa, huru litet Grundlagens mening bör
kunna tydas derhän, att Constitucrade Ledamöter skulle
fä nämnas till Stats-Rädet, och äfwen huru litet
en sädan förändring i Constitutioncn för framtiden
were lämplig att fbrcstä. Min tanka i detta mäl är
säledcs icke allenast, att Extra Ledamöters insättande
i Stats-Rädet är helt och hällit stridande emot Reze,
rings-Formens föreskrift för det närwarande, utan ock
att det för framtiden wore sä mycket wädligare att göra
en sädan ändring, som en af frihetens och allmänna
säkerhetens förnämsta grundpelare nödwändigt stall
stä eller falla med bibehällandet, eller upphäfwandet af
dm princip, hwilken, pä sätt ofwanberördt är, efter
min
Deni 16 September. 549
inin kfwertygclse ligger till grund för Staks-RädctS
inrättning.
Derefter ingas Herr Astcssorcn följande:
Efter min föreställning hwilar ben säkerhet,
som nya Evnstitutionen lemnar o§ vm en önskad och
lycklig Riksstyrelse, i anseende till öäde Konungs och
EmbetSmäns äkgärd cgenteligen pä följande lagda grunder
, och deraf ledda följder, nemligen:
Pä Konungens förbindelse att intet besluta utan
.efter inhemtade upplysningar och betänkande» af ett
Mäd: ,
Pä de RädgiftvanbeS answarkghct för stna räd
eller stn tystnad:
Pä nödwändigheten af behörig contrasignatiorr
till alla Konungens beslut och befallningar:
Pä Konungens och Rädets behof af Nationens
bifall och wälwilja, och nödwändigheten för dem
mtt hafwa aktning för Allmänna Opinionen och för
kraften af den Allmänna National - Miljan :
Pä bet allmänna tänkesättets patriotiska ristning
igenom Tryckfriheten och igenom sjelfwa Constitutioncn:
, -
Pä Ständernas rättighet att öfwcrse StatsMedlcns
förtvaltning, att prbfwa Stats,Werkets behof,
och att beskatta stg sjelfwe:
Pä Domare-Magtens oberoende af Styrande
Magten, men beroende af allmänna omdömet och af
laglig Controls;
PL
8Zo Den r6 September.
Pä Ständernas (den allmänna wiljaus Organers)
sammankomst ä wissa bestämda tider.
Om nu desse äro dc rätta grunderna fbr wärk
hopp, sä blir wid fbrewarande fräga att öfwcrwäga,
huruwida alla dessa wcrkande krafter ffulle förlora af
sin styrka eller aldeles till intet göras, och säledcs dek
genom Constitionen sökta ändamälct förfelas dcrigc»
nom, att Konungen ansäges berättigad att till wissa
extra ordinarie förrättningar nyttja Ledamöter af Stats»
Rädct, och att under dessas bortvwaro, om ärcndcr»
n-is odehindrade gäng, i enlighet med Constitutionen,
skulle fordra det, konstituera andra personer, att i
deras ställe och med lika answar, deltaga i Stats»
Rädns dfwerläggningar och rädflag.
Det förstäs, att här e) fräga kan wara om
StatsiRädcns nyttjande till andra ärenden och förrätt»
ningar, än dem, der Rikets bästa nytta fordrar
-et, och der en annan tillgänglig person ef kan lika
wäl till allmänt gagn uträtta det samma, sams
endast till förrättningar af inskränktare tid, och icke
till waraktiga sysslor; äfwcn altid efter Stats-Rä»
dets hörande samt Stats »Rödets hörande öfwer dey
personens godkända skicklighet, som konstitueras i den
fränwargndes ställe.
Med dessa wilkor, hwilka uti den answarig»
hets Lag, som för Stats,Rädet kommer att upprättas,
kunna intagas och föreskrifwas, kan jag för min del
icke inse nägon betänklighet derwid, att Konungen mL
wara tillätit konstituera vikarierande Stats-Räd. Jag
anser sädant icke wara stridande mot Constitutionen,
ofta kunna blifwa för Rikets tjenst bäde nyttigt och
»bvlgt, samt icke leda till vägra wädlrga följder.
Den 16 September. ssr
För alla öfriga Embeten i Riket, fäger sjelfiva
sakens natur, att Konungen mäste hafwa magt
att constitucra Dicaricr, wid mängfaldiga tillfällen
af laga (örfält, wid andra älagda förrättningar, m.m.
ehuru intet derom särskilt nämneS i Regerings-ForMm,
som omöjligtwis kan innefatta förest ister för alla rill
S yrelsrnS jämna gäng nödiga ätgärber. vä nu l
anseende till Stats-Rädcn samma händelser af förfall
och binder kunna hafwa rum, mäste ock Konungens
rättighet i anseende till dem blifwa den samma.
Vet mäste wara Nationens önskan och glädje,
att Konungen till sitt Räd altid kallar de kunnigaste
och erfarnaste män i Landet Men dä kan det ock hända,
att han ivid critista tillfällen, till exempel till wigtiga
brydsamma fredsunderhandlingar, eller wid ett päkommit
krig, till ett angclägit och smärt Afwer, befäl
af Armöcn eller af nägon desi afdelning, icke finner
utom Stats - Rädet nägon annan lika skicklig person
att anwända. Skulle det dä wara wäl anstaltadt atk
hafwa stängt en om Rikets wälgäng nitälskande Konung
ifrän de tjcnligaste medlen att befrämja den r
Huru ofta har man sett en lycklig utgäng endast bero
af en enda Perjons fbrmäga, talang och passande
eacnstaper r Om Konungen aldrig utan för sädana
RikSnyttiga wärf och werkliga behof aflägsnadc SkatsRädets
Ledamöter och constitucrade Dicaricr, sä mäste
man ätminstone mcdgifwa, att denna Konungens rättighet
ej more att afstyrkas, utan twärtom. Om man
således häröfwcr hyser nägon trockan, mäste dek wara
af fruktan för missbruk.
Men huru skulle utgängen blifwa, om en Konung
oftare och mindre nödigt, särdeles medelst constituerande
af personer as mindre allmän aktning och
god
-
852 Den 16 September.
godkändt förtroende, började' nyttja denna rättighet,
sä att dct möjligen kunde leda till wädliga fölgdev?
Utan twifwcl skulle detta wäcka Nationens uypmärk,
samhet. Och om Nationen och Ständernc bliswa det,
som man päräknat, att de skola bliswa. (och.hwarför,
utan alt är inisslyckadt) sä skola utan twifwcl wid Riksdagen
undcrdäniga föreställningar emot ett sädant Konungens
handlingssätt och önskningar om framtida
rättelse deraf göras. En Konung af god besinning,
skall ej blottställa sig för sädana anmärkningar, bein
han kätt inser wara oundwikcliga. En Konung, som
Utan uppsäklig afsigt anmärkningswärdt nyttjat Eon,
stltucringS-rättighetcn, skall antingen wid erinran' äler
hafwa afstätt derifrän sä tidigt, att Ständernc ingen
rättelse hafwa att söka, eller, med afl sannolikhet,
icke andra gängen ädraga sig anmärkningar deröfwep
af sina undersälcr.
Skulle Landet äter straffa- med en Konung,
som alsing,n aktning hyste för Nationen, och ingen
upmärksamhct länade till Ständernas föreställningar,
som trotsade den allmänna miljan, sym oförsynt och
oanständigt missbrukade constikuerings-rätten pä upgjprda
oantagliga skäl astägsnade Stats-Rädcn och satte j
deras ställen oskicklige personer utan anseende och utan
nägot -Samhälls-wärde, att förlora, sä skedde allt sä,
dant wi§erligen icke' för att i alla öfriga mäl och hänseenden
handla etter (konstitutionens föreskrift och till
Rikets sanna nytta. Ständernc, om de blifwa hivad
de böra wara, ägde dä ofelbart mänga medel att taringa
allt till rättelse.
Dessutom om man skulle föreställa sig ett sädank
wldunder af Konung i närwarande Constitution möjc«
ligt, (ty man skall wäl hämta sina föreställningar ej
m,
Den 16 September. 553
endast ifrän- tänkbara spcculakiva möjligheter, utan i
practiska ämnen ifrän prackistt troliga möjligheter),
skulle man wäl alfwarsamt kunna föreställa sig en sädan
wara i ärcndernas egensinniga afgörande nägot
tilbakahällen af den lilla restrictioncn akt e) kuyna
konstituera vicarierande Stats-Räd?
En Konung, som will upsäkligen missbruka den,
valrättighet, ikall wäl dermed haima nägot ändamäl,
och förmodligen intet annat, än att i Rädet wara min,
dre beswärad och uppehälle» af motsägelser. San har
wäl dä genare, emedan allt beror pä hans fria wal^
att ifrän början omgifwa stg medtilgifna bcjakarc, el»
ler att efter hand ombyta dem, pä hwilka han miss,
räknat stg, till dess att alla ärv till nöjes.
! . / i
,Oä man i förewarande fräga föreställer sig fa,
ror och missbruk, spnes mig, att man alsid börjar med
att föreställa stg en Konung pä hwilkcn alla de krafter
owcrksamt studsa, som Eonstitutioncn päräknat; i hwit,
ken händelse äter likafullt inga smä mojcnger hjelpa
saken.
En casus af behof att konstituera Stats-Räd,
som ej beror af Konungens ätgärd, är den, dä igenom
laga förfall af sjukdom m. m, antalet af Stats-Rädcts
tilstädeswarandc Ledamöter minffas under det, som af
Constitutioneii för ärendernas afgörande förestrifwetz
Huru bör dä tilgä?
Och om alla möjliga händelser böra uptänkaS,
skulle man ej kunna föreställa sig sädane tilikapade la»
ga förfall af be Ordinarie Stats-Rädcn, att Konun,
gea wid en brydsam catus blefwe utaa Räd, och all»
an
-
554
Den 16 September.
answars.frie? Jag kan ej tro detta wara bättre och
nyttigare.
Man torde inwända, att en constiturrad Stats,
Räd icke har, i anseende till 106 och 107 ZZ af Re,
zerings-Formen, lika mycket att äfwrnty>a och förlora,
som en Ordinarie Stats-Räd. Jag skulle dock t 0,
att answarighcts-Lagen kan göras lika werkande för al,
la. Den constitucrade, som innehar en annan sptzla,
kan lika wäl dömas ifrän deni, som den Ordinarie i,
frän sin, och derjemte, dä sä fordras, förklara- owär,
dig att nägonsin nyttjas i Rikets tjenst. Jag kan
dchutom ej annat än hoppas, att sä länge Constitutio,
nen har beständ och är af nägon werksamhct, det ej
skall wara afserndct pä Sphlans och Lönens möjliga
förlust, som förnämligast skall determinera de Ordina,
rie och de constitucrade Stats - Rädens rädslag. Man
skulle äfwen stundom kunna anse de constitucrade Stats,
Räden hafwa mera behof af Nationens bifall, än de
Ordinarie.
I allmänhet torde man böra ihägkomma, atk
dek wore lika oförsigtigt, som onyttigt, att igenom smär,
re och ändä kraftlösa controller hindra den Styrande
magten i betz lediga gäng, nödig för ärendcrnas besör»
jande, och nödga den att, för denna lediga gäng, som
ändä ej kan tilbakahällas, taga de utwägar, som man
häldre önskade wara onyttjade.
Uti hwad Herr Ahetzorcn 6ssir> fölunda anfört
instämde till alla delar Herr Biskopen Doctor von
Rosenstein.
Herr Baron och Ordföranden yttrade sig, som
följer:
"Herr
Den 16 September. 655
"Herr Riddarhus - Secreterare» Silverstolpes
»nförandr till Protocollet, hwarut.' jag till alla delar
instän mer, syneS winna ytterligare styrka af de Regerings
FormenS §§ uti hwilka förekommer om Ledamöter,
som äro ensamme om deras Embets - befattningar.
s:te 8:de och y:de §§ innehälla uttryckelkgen, atk
StakS-Secrcterares Elrbcten kunna af andra förestäs.
ii:te § förmär, att StatS-Ministcrn fdr Utrikes ärendcrne
kan supplee--ss af Hof»Canccllercn, och denna
af nägon annan StatS-RädetS Ledamot. Men af ingen
§ deruti Stats-Rädet ccstlräivs omtalas, kan dragas
den slutföljd, att Stats-RädctS Ordinarie Ledamöter
skulle kunna, antingen för tilfället, eller för längre
och korrtare tid, af til örordnade Dicarier företrädas.
Wid stadgandet af 12 Ledamöter i Högsta Domstolen
ber likwäl 7 utgöra Oomsbrt antal, synes RegeringsFormen
hafwa haft för afsigt att förekomma brist pä
Ledamöter. Enahanda fbrhällanbc synes inträffa med
Stats-Rädet, dä 8 § innchällcr att, de fall undantagne,
dä ämnen af wigt förekomna, Z StatS-RädS närwaro
är tilräcklig, ehuru de äro till antalet 9. Uti de
fall Z9, 40, 41 och 42 af Regerings-Formen utstaka,
förer Stats-Rädet Regeringen med Kongl, magt
och myndighet. Det wore att befara, att wid sädana
tilfällen Styrelsens anseende kunde lida, om den fördes
af andra personer än af dem, hwilkas högt upsalta
och wigtiga Embete, hwilkas längre handläggning
tvid, och kännedom af Regetings-ärenderne, förwärfwat
dem aktning och förtroende. Oen befattning, hwilken
tilkom de fordna Riksens Räd, är nu fördelad emella»
Stats - och Justitiä - Rädcn. Swä.lizen skulle ma»
kunna hafwa fästat ett. tilfredsställaude begrepp wid
konstituerade Riksens Räd, och ett förändradt namn lärer
rj förändra saken."
Discus
§56
Den 16 September.
Oiscussionerne fortsattes,-och som frägan revan
w-d öfwcrläggningenS början delat sig i flera-, delades
.äfwcn propositionen i samma förhällande, och proponc»
rades först: -
"Tilstyrkcr Utskottet, bet Konungen mä äga
rätt akt förordna Extra Stats - Räd i allmänhet och
wid hwilka tilfällen som hälst, dä de Ordinarie Stats»
Räden ärv i Rikets ärcndcr bortsände eller annars ägq
laga förfall? >
Winner Ne), yttrar sig Utssottek huruwida nä»
gra wltza högst wigtiga fall kynna lemna rum ät berörde
constituerande."
Propositionen bcswarades enhälligt med Nej;
hwadzn följande framstäldes. : -
"Bifaller U-tssottet» det hoS Riksens Ständer
tllstyrkeS, att i de händelser, dä ett eller flera StatsRäd
nyttjas wid Freds»Negociationer eller andra un»
hcrhandlingar med Utrikes magker, eller dä Krigs.bcfäl
till Lands eller Sjöh dem updragaS, Konungen mä un»
der deras fränwaro Extra Stats-Räd constituera?"
Som Utskottets Ledamöter härom wörö af skilj»
aktiga meningar, anstäldcS votering till Protocollct,
-wilken sä utföll, att af -Bonde - Ständet gäfwo Riks,
dagsmannen json jonsson: Ja, likwäl med inskränk»
-ning af constitncrandet blott till det enda fall, dä fred
skall bemedlas; de öfrigo 2:ne Ledambterne: Nej; af
Borgare-Ständet, Herr Ahehorcn Ladin: Ja, med utsträckning
af rättigheten att constituera, till alla de
fall, dä Rikets wäl kräfwcr be Ordinarie Stats-RödcnS
fränwaro, öfrige Herrar Deputerade: Nej; Preste-Stän
det
^ Den 16 September. 557
det enhälligt: Ja; Ridderskapcts och Adelns närwarande
Herrar Ledamdter, jemte Herr Ordföranden: Nej.
'Och som Nej Ivunnit, sä skulle enligt Plural!-  letenS tanka bcsiutet expedieras.
Herr Baron och Ordföranden crindrade, att
efter hwad nu blifwit i beha ämnen beslut!!, äterstod
för Utskottet att i enlighet med hwad Herr RiddarHus-Sccrctcrarcn
Lilverscolpe ut! betz Memorial fvieeflagit,
söka, genom Militaira Stats. Nädcns dispensation
frän deras befattning i Högsta Domstolen för
framtiden afhjelpa olägenheten af de derstädes förekommande
Krigs-mäls möjligen afbrinna gäng, äfwcnsom
att yttra sig öfwer bcmältc Herr Riddarhus-Sccretcrarcs
project till framdeles förstärkning af Stats Rävct,
i händelse erfarenheten besannade bchofwet af dest större
talrikhet. Herr Baron och Ordföranden gjorde altfä
följande proposition:
"Bifaller Utskottet projecterandet af sädan förändring
uti Regerings Formens 20 Z, att i stället för
L:ne Militairc-Ledamöter af Stats-Rädrt, 2:ne Militaire-Personcr
af högre grad mä förordnas att med
Domare-jäf och answar, och utan serskildt arfwode, i
Högsta Domstolen öfwcrwara de mäl, som srän KrjgsDomstolarne
dragas under Konungens pröfning!"
Hwilket mangrannt med Ja beswarabes.
Slutcligcn proponerade Herr Baron och Ordföranden:
"Bifaller
Utskottet, akt hoS Riksens Ständer
förefläs, det, efter inhämtad erfarenhet under den till
nästa Riksdag framflytande tidrymd, om wrrkeliga be
hofwet
-
653 Den 16 September.
hofwet af Stats-Rädcts större talrikhet, RikstnF Ständer
dä, sä wida erfarenheten betta behof besannat, mä
förstärka StatS-Rädct med en eller twänne werkcliga
Ledamöter, med wilkor dock, att denna fräga aldeles
niätte förfalla, i händelse Riksens Högloft. Ständer
skulle, emot Utskottets afstprkande bifalla Extra StatsSkädS
konstituerande?"
Propositionen bejakade- enhälligt.
Och skulle öfwer hwad fölunda i beha ämnen
sinnes besiutit, wbrdsamt Betänkande jemte detta PrvtocollS-U'drag
till Riksens Högloft. Ständer afgifwaS»
lllpIL.
ln sistem
O. Valerius.
Begärdes pä bordet.
Under upläsningcn häraf hade ankommit och
blifwit införd en deputation ifrän det Hederwärda Bonde-Ständet
anförd af Riksdagsmannen ifrän Carlskoga
Oxelberg, hwilken förmälde, att Bonde - Ständek
hade gillat Banco - Utskottets Ordförandes förhällande
m, m som af Bonde-Ständcts Protocolls-Utdrag framdeles
skulle inhämtas. Frägon om de as Stats Utskottet
fbrcsiagne annuileterna, hade Bonde - Ständet upskjutit
lill framdeles företagande i sammanhang med
en Flnance-plan.
Äftven hade Grefwe Lylstanstolps, Olna, S,
krrkommit med Deputationen, och berättat, att Bonde,
Den 16 September. 559
Stänbet sagt sig redan, likasom Ridderssapet och Adela
hafira afgjort frägan, rörande Banco-Utskottet: att den
ännu icke hos Borgare-Ständet blifwit till pröfning
uptagen, och alt Preste-Ständet när Deputation^; ditkom,
dermed warit Welsalt.
Justerades följande:
Utdrag af Protokollet, hället i Höglofl.
RidderskapetS och Adklns ^iLuurn
ben 14 September
S. D. FbredrogS ett Memorial af Riddar,
Hus-Utskottet till swar stä Ridderskapeks och AkUi-sRrmi§,
rörande utgifwande af 6oo Riksdaler Banco af
Riddarhus - Cassan i förskott till teckning af Riddcrskapets
och Adelns Protecollen för är 1789; och öeflöts,
att mot de wilkor Utskottet hade förestaget, br
rörde Summa kommer att till Förläggaren Rikdr.rehusCancclisten
Kammar-Junkaren N. O. kulkcnb^.c; af
Riddarehus - Catzan utbetalas; hwarom Utdrag af P'vtocollet
skulle till Riddarhus-Utskottet expedieras, l-ix
kuprs.
Utdrag af Protocollet, hället i Högloft.
Ridderskapets och Adelns
ben 14 September 1809.
S. D. Till fluteligk algörande företogos Stats»
ttlskottetö Protocolls-Utdrag af Lea 14 Augusti och d.
9 L
560 Den 16 September.
9 i denna mänad, rörande Lefwerantörcrs godtgörande
samt uptagande af sä kallade Tokförda Län; Och bt»
flöt Ridderskapet och Adeln att hwad Utskottet i dctze
bägge -Protocolls-Utdrag hufwudsakeligen tillstyrkt, med
de i det sednare förcflagne tilläggningar bifalla. Ot
supra.
Utdrag af Protocollet, bällek ! Högloft.
Ridderskapets och Adelns klenum
ben 14 September 180c).
S. D. Företogs till afgörande Allmänna
Teswärs - och Economie - Utskottets den 24 Augusti pä
bordet lagde Betänkande af ben 7 i samma Mänad,
angäende föreslagen Revision af den under Commerce»
Collegii disposition warandc Manufactur-Fond; Och
fann Ridderskapet och Adeln för godt att Utskottets
yttrande, säsom pä goda skäl grundadt, bifalla, llt
supra.
Utdrag af Protocollet hället i Högloft.
Ridderskapets och Adelns 1'Ienuin
ben 14 September i§oc).
S. D. kemnade Riddcrskapet och Adel» sitt
bifall till hwad Stats - Utskottet i derhos Riddcrskapet
och Adeln den första i denna mänad upläste och pä
bordel lagde Protocolls-Utdrag af ben 22 Augusti till»
styrkt, rörande Löner för de Twänne nya tillökta Stats»
Secreterare - Embeten , samt arfwodm för Allmänna
Beredningens Ledamöter; Hwarom Utdrag af Prv tv»
collet
Den i6 September. 561
kollek kill be öfrige Rcspettive Ständen skulle expedieras.
Oe supra.
Utdrag af Protokollet, HZllet i Högloft.
Ridderskapets och Adclns kienum
den 14 September 1809.
S. O. Biföll Riddcrskapet och Adeln BancoUtskottets
uti Protocolls«Utdrag af den 22 Augusti,
hwilkct sedan den 6 dennes warit pä bordet hwilande,
afgifne ullätande, k anledning af Riksdags Fullmägtigxns
för Nora Stad gjorde anhållan om Baneo-LänS
Bewiljande pä Tackjärn: i hwilkct utlätandc upgifwaZ
de skäl, hwarföre Utjkottct ansett sädane Län icke för
det närwarande kunna bewiljas, men hemstäldt det niä
wid den tid dä Banquens omständigheter medgifwa,
werkställighet af den utläning som wid iZoo ärs Rik-,
dag är faststäld, pä hwarjchanda rudimatcrier m. m.
äfwen Län pä Tackjärn i den mohn sädant med Ban»
quens nödiga säkerhet stär att sörena, fä äga rum;
och skulle detta RidderskapctS och Adelns beslut med de
öfrige rcspettive Ständen wänligcn communiceras. l-lt
supra.
Utdrag af Protokollet, hällek i Högloft.
Riddcrffaptts och AdclnS klenurn
den 14 September 1809»
S. D. Återremitterades till allmänna Beswärsvch
Cconow.ic-Utstoktct, i anledning af gjorde anmärkningar,
bemältc UlskottS den 1 September upläste och
pä bordet lagde Betänkande af den 7 Augusti, angäen
Tredje
Land. 72, 7Z. de
562 Den 16 September.
de förbättring i -nuvarande anstalter wid Krono-skjutS,
hwarom de öfriga Respectivc Ständen skulle genom
Protocolls-Utdrag, wänligen underrättas, vt luxra.
fltdrag af Protocollet, hället i Högloft.
Riddcrskapcls och Adelns klenum
den 14 September 1309.
S. O. Föredrogs ä nyo allmänna Beswärsoch
Economie-Utskottets den 18 Augusti upläste och pä
bordet lagde Betänkande af den 7 i samma mänad,
rörande den af Herr Grosshandlaren ft. Lckmistt före»
singne Committöe till öfwcrseende och ändring af Kongl,
förordningen den 6 Aprill 1799, om Lurendrägeri och
Tullförsnillning med mera; och blef detta Betänkande
i anledning af gjorde anmärkningar, till berörde Utskott
äterrcmitteradt; hwarom de öfrige Rcspcctive Ständen
genom Utdrag af Protocollet wänligcn skulle underrättas.
vt tuxra.
Utdrag af Protocollet, hältet uti Högloft.
Ridderskapets och Adelns Istenunr
den 14 September 1809.
S. O. Föredrogs ä nyo Allmänna Bcswärsoch
Economie-Utskottets Betänkande af den 7:de Augusti
angäende Gästgifware-fljutscn i Riket, jemte bernälde
Utskotts Protocolls-Utdrag af samma dag rörande
Herr kekr XöwAs Förstag till en Forwagns Inrättning,
hwilka bägge handlingar den 18 Augusti blifwit
pä bordet lagde; och beflöt Ridderskapet och Adeln
att
Den 16 September. 56Z
att till hwad Utskottet öfwer det ena och andra ämnet
tilstyrkt, till alla delar sitt bifall lemna, hwarom
de öfrige Respcctive Slön den wänligcn ftullc underrättas.
bit tu^ira.
Friherre 8 t 3 s ! von 5st o! l s t e i n,
LorsikL I^ustviZ, utbad sig att fä weka hwad swar
Vcwillnings-Utskottet erhällit rörande de origtiga up»
gifter af Bcwillningen för Krut- och Socker-tillverkningen,
som derifrän blifwit anmälda. Att snart röhälla
swar härom ansäg Friherre 8138! ganska angeläget, es
medan det wore möjligt; att framdeles stera oriktiglieter
riptäcktcs, och det siutrligcn möjligtwis kunde skifwa
nödwändigt, att dä skiljaktigheter na funnvs allt
fö,k stora, ifrän Landsorterna infordra Laxcrings-längderva
för att uptäcka hwar felet läge.
Herr Grefwe» 0 e h Landt-Mars
skalsen ut^ad sig fä »plysa Friherre 8laL>, att
Taxcriugs-ländcrne wore i Kammar-Rätten att tilgä.
Grefwe l)e la 6 arc! ie- jacob: I anledning
af Friherre 8tseis fräga, wille Herr Grcfweir
lemna det swar, att till följe af Ridderskaxets och A->
dclns Utskottet gifna befallning, hade Utskottet tillskrifwit
Hvf-Canzlcren, och afwaktade nu swar ifrän
wcderbörligc Collegier och publika werk. Hwad äter
Friherre 8t»ist anfört, rörande möjligheten att flera
origtiga npgiftcr ännu torde nptäckas, wille Herr Grefwe»
det besanna, emedan nyligen äter en tty blifwit
uptäckt i afseende pä afgiftm för Alun-tilwcrkningcn.
Herr
564 Den 16 September.
Herr Hos-Marskalken Friherre hade nemli
gen
tvid Tabellens genomgäcnde funnit, att dell Aluntilwcrkning
som i wc^keliga förhöll ndet ki-avt swarade
emot -/öldel af hela Rikets, lika wäl wid uvajl-en af
Hwad till Staten som Bcwillning influtit, utgjorde nära
-^.del af ben samma. Angående Socker. Bewillnin»
gen som jag för ett par klem dagar sedan anmälte,
har mffottct funnit, att den under 2:ne serskilta Artiklar
wore utförd, och sälcdcs utgjorde ett högre belopp,
ärr hwad fdrst ingifwits, men än dä ej swarande emot
iverkeliga förhällandet och knappast Adelar af hwad inPpta
bordt.
Herr Grefwe» och Landf-Marskalken
anmälte, att Riddarehus-U skottet inlemrat
Herr RerZ8tLstt8, kiric, Diplom; hwilket nu företeddes,
samt tillika tilkännagiswit, att Herr L^r.,s
upfpllt alla prooflansta, hwarföre Herr Landt-Marskalken
proponcrade, att honom mätte bewiljaS intioduction
under N:o 2199.
Bifölls.
Ridderffapet och Adeln ötffiljdcS kl. 4 till Z.
!n käem krotoccflll
Q. Lilvarsrolpe.
Tisda*
Den 19 September. 565
Tisdagen den 19 September.
plenum klockan 9 förmiddagen.
Uplästcs följande:
Utdrag af Protocollct, hället hos BondeStänder
den 1 September 1809.
S. O. Efter för sig gängen öfwerläggning
sm Lag Utskottets betänkande, angäcnde Äkers läggande
i linda, ärlig dikning och hägnad samt utwidgande
till andra jordägare af i 8 § 27 Cap. BpgningaDalkcn
Frälseman tillagdt rättigheter, blef samma betänkande
till Lag - Utskottet ätcrremittcradt uppä deir
grund att allmogen för deras Skatte-hemman, enligt
Bondc-Ständcks tanka bör oinskränkt tilgodo njuta derr
fria dispositionS-rätt som genom 1789 ärs SkattcköpsFbrordning
och den försäkran Allmogen, pä deras frioch
rättigheter dä erhällit, blifwit flike Hemmans-ägare
förunnad, hwaraf ofelbart mäste följa, akt en SkattcBonde,
när han behörigen fullgör sine skyldigheter,
nu mera icke bör wara underkastad nägot tilta! eller
answar för sättet till HemmmancnS bruk och skötsel.
Bonde-Ständet införwäntar säledcs Lag-Utskottets
widare utkätande häröfwcr; och skulle de öfrige respective
Ständen om detta beslut wördsamt och wänlis
gen underrättas, vt lupra.
Lx krotocollo
666
Den 19 September.
Utdrag af Protokollet, hältet hos Bondes
Ständct dcn r September 1809.
S. O. Sedan Lag-Utskottets betänkande, an,
gäende Ägkcnffaps-stiilnad, bliiwit upläst och bfwerkäggningen
afffutad, instämde Ständet med Lag-Utskottet i
den ranka, att de fyra i Betänkandet förstnämnde fass,
när nemligen den andra Makan blifwit dömd pä lifstid
tiss fängelse eller Landsstyckt, när han blifwit dömd
för fullt upsät till Tidelag, när han genom kaga kraft
»vunnen dom blifwit till lifs eller ärans förlust skyldig
känd, änskönt genom Kongl. Majus näd döds-straffet
fkussc blifwit cftcrgjflvit — eller äran ätcrffänkt, samt
när han blifwit wid Domstol förmannen att hafwa
stämplat, eller anstalt wcrkcligt försåt för dcn andra
Makans lif, byrde säsvm gällande skäl för ägtenskapsskillnad
antagas, äfwcnsom Bonde - Ständer godkänt
D.ke puncken, som angär den händelse dä ena Makan
räkar falla i werkelig galenskap, med den jemkning
som likwäl icke förändrar dcn grund hwarpä Utskottets
yttrande är bygdt, eller föranleder till nägon widare
ätgärd ä Utskottets stda att nemligen tiden för skillnadserhällande
i stället för 2 blifwit utsträckt till z är säspin
den termin galenskapen bör hafwa fortfarit.
Till hwad Utskottet uti dest betänkande för öfrigt
föreslagit i afseende pä de tilfällen dä Konungen,
af serskilte omständigheter därtill föranledd, mä äger
magt, att uti skillnadsffrägor i näder dispensera, har
Ständet likaledes lämnat desi bifall; hwarom de ösrigr
Rcspcctive Ständcn genom Protocolls-Utdrag skulle uns
derrättas. bste iu^rn.
kix strotocoffo
8. kj. TkLnärstk. ^
Den 19 September. 867
Utdrag af Protocollct, hältet hos Bonde»
Ständet den i September 1809.
S. O. Efter uppläsande af Lag-UtskottetS
Prokocolls - Utdrag af ben 9 August!, innehällande
Utskottets utlätande öfwer Prosten Doct. ^HIIc;uist8
Memorial , rbranbc fbreflagen ändring i Kongl.
Kungörelsen den g December 1788 , instämde BondeStändet
äfwen i den tanka, att frägan om Försam»
lingarnes skyldighet att underhälla sädane ifrän andre
Församlingar inflyttade personer, hwilke sedermera blif»
wit wansöra och oförmögne att sjelfwe kunna sig för»
sörja, icke tillhör Lag-Utskottets handläggning. Ot
supra.
k!x krotocollo
8. IräZaräb.
Utdrag af Prokoeollct, hällct hos Bonde»
Ständet den 5 September 1809.
S. D. I anledning af de öfwerläggningar,
som hos Ständet ägt rum, beträffande Constitutions»
Utskottets Project till ny Riksdags - Ordning, beflöt
Bonde-Ständct enhälligt, att Banco - Utskottet skulle"
erindras om skyndsam handläggning till den fräga
Riksens Höglofliga Ständer dit remitterat, rörande
Bonde-Stä,idets förbehäll om oinskränkt röst-rättighet
tvid Banco-Fbrwaltningcn, sä att Utskottet ofördröje»
tigcn och sist innom nästa wcckas litzäng bör med sitt
utlätande i detta ämne till Ståndens klena inkomma.
Genom
563 Den 19 September.
Genom Protocolls-Utdrag skulle be öfrige Ställben
wördsamt och wänligen härom underrättas, stt
supra.
Lx krotocollo
L. L. Irägäräb.
Utdrag af Prokocollet, hället hos Bonde»
Ständet ben s September i8og.
S. O. Efter det Bonde - Ständet till noga
öfwcrkäggning förchaft (konstitutions-Utskottets Betänkande
och Project till ny Riksdags - Ordning , fann
Ständet, i anseende till ätskillige deremot gjorde anmärkningar
stg icke kunna berörde Project oförändradt
antaga, wid hwilkcn beskaffenhet det samma till Utskottets
widare handläggning och omarbetning äterre»
mitterades; Hwarom de öfrige Respcctive Ständcn fful»
le genom Protocolls-Utdrag wördsamt och wänligen underrättas.
l7t supra.
b!x krotocoiio
L. L. Irä^ärffk.
Utdrag af Prokocollek, hältet hos BondeStändct
ben s September 1809.
S- D. I grund af de öfwerkäggningar, som
ägt rum, beträffande St-ts-UtskottetS betänkande, om
nödige medel till deras Majestäters Konungens och
Drottningens samt Hans Kongl. Höghet Lhronfölja
renS
-
Den 19 September. 569
rens Hofhållning, framställte Talemannen följande
proposition: "Bifaller Ständer hwad Stats-Utskvttet
fdiesiagit om Hofhällnittgcn, utom hwad angär Stuteriernc
pä Kongsdhr och Strömsholm, i hwilkcn enda
omständighet, som lämpeljgcn kan skiljas frän hwad
Utskottet i öfrigt projccterat, ärendet bör med de anmärkningar,
som hos Ständct äro gjorde till Utskoktet
äterförwisas?" Hwilkcn proposition med Ja beswaradcs,
och i följd hwaraf Stats - Utskottet i hela sin
widd af Ständcts Protocoll kommer att nndfä del; äf«
wensom de öfrige Rcspective Ständen om Beslutet wörösamt
och ovänligen skulle underrättas, b/t supra.
kx krotocollo
8. L. IräZsrchb.
Utdrag af Protocollct, hället hoS BondeStändet
den s September 1809.
S. D. Skulle enligt StändctS Beslut de öfrige
Rcspective Ständcn wördsamt och wänligcn underrättas,
att Bonde - Ständct till Stats - Utskottets ätgärd
remitterat ett as Riksdagsmannen b. Oxelberg
jngifwit Memorial, rörande indragning af Löner och
Embeten. Or supra.
kx krotocollo
8. L. Irägarelb.
Utdrag af Prokocollek, hället hos DondeStändet
den s September 1809.
S. D. Enligt Bonde - Ständcts i dag tagne
Beslut skulle de öfrige Respective Ständen wördsamt
och
570 Den ly September.
och wänligen underrättas, att Bonde-Skändek icke allenast
instämt i ben remitz till Allmänna Beswärs- och
Economie-Utskottet, som Högwördige Prästc - Ständer
meddelat ä Herr Biskopen Doctor K.c»isn8tein8 Memorial
angäende öppnande af en Kanal frän Wenern till
Östersjön, utan ock till berörde Utskotts handläggning
Lfwerlämnat ett i samma ämne till Bonde - Ständer
jngifwit anförande af Riksdagsmannen ^n6ar3>, soa>-  ckimsson frän Östergöthland. Istt supra.
Lx krotocoliv
8. L. 1?läZäräb.
Utdrag af Protocollet, hället hos BondeStändet
den s September 18^9.
S. D. Efter det Bonde-Ständet under noga
dfwerwägande tagit, den af Riksens Ständers Högloft.
Constitutions-Utskott förestagne Riksdags-Ordning;
har Bonde Ständet funnit den samma icke kunna o«
förändrad antagas, hwarföre det till Constitutions,
Utskottet kommer att äter remitteras, jemte de anmärkningar,
som innom Ständet deremot blifwit gjorde,
och hwilka till lättnad ivid den pröfning, som för Ut,
skottet äterstär, blifwit pä följande sätt sammanfattade
:
Ständet har funnit, att ätskillige stadgande»
deruti äro lämpade efter representationens fördelning
j fyra Ständ: Att nägot stadgande icke har afseen
de
pä den förändring uti representationen, som otwifwelagtigt
lärer finnas nödwändig, om annars
„Slän»
Den 19 September. 571
Ständer skola wara hwad de böra wara: Representanter
af Nationen. Ätskillige af Ständets Ledamöter,
som fästat sig wid Ständets bestämda förklarande, att
Ofrälse Bruks- och Jordägare i representationen böra
winna inträde, hwilket förklarande af ett annat Ständ
blifwit understödt, hafwa trott att innan en Lag faststäldcs
för Riksens Ständers allmänna arbetssätt och
inbördes communication, borde en mera bestämd föreskrift
än 1 H af Riksdags-Ordningen innchällcr utstaka
, hwad med Riksens Ständer fdrstäs. Dä en
förändring af den nu warande representationen af allmänna
omdömmct säsom nödwändig högt päkallas, torde
den anmärkning äga rum, att afgörandet af Representations-frägan
bör föregä ett sädant stadgande,
angäende sammansättningen af Riksens Ständer, som
annars möjcligcn kunde anses säsom hindcrligt för
den förändring som Ständet redan förut förklarat
wara nödwändig. Detta har grundlagt ätskillige af
Bonde-Ständets Ledamöters tanka, att nämligen icke
meddela nägot yttrande öfwer den föreslagna RiksdagsOrdningcn,
förrän frägan om en förbättrad representation
blifwit afgjord, och att den förut gällande
Riksdags - Ordningen utan olägenhet kan efterlcfwas
intill dep sädant blifwit af Constitutions-Utskottet werkstält,
och Utskottets Förslag wunnit Riksens Ständers
fastställelse.
En annan betänklighet har ocksä hos BondeStändet
uppstätt, i det Ständet, som redan förut hos
fine Mcd-Ständcr tillkännagifwit dest önskan, att uti
Banco-Utskollet jemte de flere dermed gemenskap ägande
Werk, äga lika rösträttighet med sine Med - Ständer
, ansett sig icke böra Riksdags - Ordningen till efterlefnad
antaga, förrän de Respcctive Mcd-Ständen
Mddell deras utlåtande öfwer Bonbe-StändetS sä beskaffa
-
672 Den 19 September.
skaffade begäran, pä det den samma icke mä k tvifla
delar för en sä beffaffad ändring anses hinderlig.
Genom särskild lill Sländtt ingifne (härhoS
bllagde) Memorialer, hafwa flere af Ständeks Leda.
möter mot wifle af förflaget yrkat följande rättelser:
Is
§. Behörigheten att i Bonde-Sländet wara
Ledamot, torde böra inskränkas kill Krono - Skatte
och Frälse-Skatte-Hemmans ägare, pä dek icke
den skattfria jordens Innehafware mätte undfä beslutande
rätt i fräga om Beskattningar, i hwilka deester
nu gällande Lagar icke deltaga. ^
Uti denna § saknas föreskrift, hwad grund
som bör följas för röstberäkningen ivid Riksdagsmanna-Walen,
sä att ett tillägg torde anses nödigt, att
Allmogen i hwart Härad wäljer efter Hemmantalet till
Riksdagsman; re. äfwensom dek stadgande icke lärer
wara öfwcrflbdigt, att Landtbo men icke Jordägare
bör till förekommande deraf, att öfrige Ständcns Ledamöter
icke mä deltaga i Wal till Riksdagsmän af
Bonde - Skändet, för sin innehafwande jord rdsträttigs
heten begagna.
Fräga har ock blifwit wäckt, huruwida i is
§mäst efter ordet Härad, ordet Socken mätte tillsättas
, sä att en Socken särskilt för sig, om den sä ästundade,
finge ställa Fullmägtige; men det stora antal
Ledamöter innom Skändet, som sädant bestridt,
har begärt att ett sädant deras yttrande äfwcn mätte
komma till Utskottets kunskap.
17 §. Den anmärkning har ock blifwit framställd
, att arfwode efter mm icke före Walet borde bestäm
-
Den 19 September.
573
stämmas: Att det synes naturligare att icke uppgöra
en Förening, förrän det är gifevit med hwcm den kan
träffas: Att den Walde, om han med Arfwodet icke
finner sig nöjd, kan afsäga sig förtroendet, och att
nägon olägenhet med detta efter förra wanlighctrn öfwcrensstämmande
Förslag icke kunnat fattas.
Wid denna § hemställcs widare, om icke Krono
»Fogdarne böra äläggas upbära Riksdagsmännens
arswode, och för det samma utan rätt till betalning
redowisa.
18 §. Till förekommande af tids utdrägt,
och den-olägenhet att en Lands-ort, genom upkomne
stridigheter emellan de wäljande, eller de under omröstning
komne, mä sakna Fullmäktig wid Riksdagen, hemställes,
att dä twist emellan de sistnämdc upkommcr, och
Konungens Befallnings - hafwande walet fastställ, bör
Fullmagt genast, och utan att Mälcts widare fullföljande
äger rum, af Domaren utfärdas. Wedcrbbbbrande
som för olagligt förhällande wilja Domaren
eller Konungens Befallnings-hafwande tiltala, dock 0-  bctaget att sin talan derom I laga ordning göra anhängig.
Likaledes, och derest detta förslag antageS,
torde närmare böra bestämmas, huruwida dä twist eruellan
de wäljande upstär, Konungens Befallningshaftvaudes
Utslag definitivt mä afgöra densamma, eller bcfwar
deröfwer hos Konungen kunna anföras.
21 §. DS uti nästföljande 22 §. ett Formulair
för Fullmagtcrne till wwieikvrlig rättelse blifwit förcflagit,
och Fullmagkcn säledcs wid minsta afwikclse
derjfrän mäste anses ogiltig, har ben anmärkning blifwil
gjord, att nägon pröfnings-rätt icke för nägot Ständ,
kan anses nödig; men dä granskning af Fullmagtcrne
' til,
574 Den 19 September.
tilkommer Justitie Stats-Ministern, har man trott miFfirmandct
af en pröfningS rätt för Ständct af Justitic-MinistcrnL
göromäl leda till en obehörig blandning
af Lagstiftande och Lagskipande magterne, hwarföre siutet
af 21 H borde pä det sättet ändras, att sedan Justitie-Ministern
afstutat granskningen, wore det Konungens,
och ingen annans rätt, att i grund af klagomäl,
som hoS Konungen kunde anföraS, pröfwa huruwida
den under Konungen men aldeles icke under Ständerne
subordincrandc Justitie-Ministern fullgjort sin skyldighet,
samt att dä nägon anmärkning i grund af 18
H emot cn Riksdagsman göres, frägan, om den är tydelig
och klar, af Justitie - Ministern och widare af
Konungen afgöreS, men att dä nödige uplysningar saknas,
frägan till Laglig ätgärd genom werkställanbe
magten förwisaS.
Widare har blifwit yrkadt utcflutande af de sista
orden, som förwara ät den Walde, under Rättegängen
, wänlig RikSdagSmanna - rätt, enär man icke
genom blotta Walet anscdt Riksdagsmanskapct haf»a
tillkommit, utan dä först widtagcr, enär han blifwit
fullkomligen qualificcrad, att bcwista ett Ständs,öfwcrläggningar.
22 §. I sammanhang med ben emot 15 Z
gjorde anmärkning, har ock det yrkande blifwit gjordt,
att i Fullmagtcn bör utsättas af hwad stagS Hemmarr
ten Walde är ägare, äfwcnsom det tillägg wid slutet
af denna § blifwit föreslaget, att Protocollct af Eleo
clorcrnc undertecknas, samt en korrt Förteckning pä
de BcswärS- och AnsökningS-Ärcndcr, Allmogen önskar
wid Riksdagen fä anhängig!, borde medfölja ; men att
sedan granskningen af Fullmaglerne blifwit fulländad^
Wal
-
