# ID: svediakorp-gov173
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,808
# sentences: 2,064
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 18 Juiri. 299
kerhet kunna wi frugta och ömma för de upofringar,
hwarmed den dock fluteligen stall erhällan
En gäng afflutad eller med mera säkerhet
derom än hittils är wäl ostridigt, at Sweriges
Politista ställning derefter blifwer en helt annan
än nu; mindre eller mer fördelaktig; sä
blir det dä först, som efter min tanka, Riksens
Ständer kunna med mera lugn, mognare granskning
och öfwerläggningar besluta om en Thronföljd,
som kan lofwa de lyckligaste framtida utsigter
för märt Fäderenes!and, Harwid torde
mängen anmärka, at et ju förr dest häldre gjordt
' roal af Thronföljare skulle säkrast förekomma all
främmande inflytelse, af den eller de Magter,
hwilka deruti wille blanda sig: Men wore det
Rysta Hofwets inflytelse wi hade at befrugta,
sä skulle ock detta Hofs afsigter i sädant, falt
redan wara lika sa allmänt kända, som öfrige
tilbjudne fredswilkor.
Nägon Dansta Hofwets inflytelse är wäl
ännu mindre at befara : Under nu warande ärstid
är jll sjelfwa Sundet ett säkert förswar emot
allt anfall frän den sidan. Ett med Norrige
sä länge erhällit L>tilleftänd och just pä den
tid, dä för wäret pä swensta sidan troligen icke
kunnat förekomma fiendens framträngande innom
wära gränser, bör synas mig wara en säker
borgen för Dansta Hofwets fredliga afsigter, ty
utom desi uttryckliga tilständ har wäl Norrsta
Befälhaswaren säfl-in blott lydande icke kunnat
wäga at af sig sjelf inställa med siendtligheterna.
Franska Hofwets inflytelse i samband med
de förras är kan hända den mest fruktanswärda;
men i allt fall samma Magt, som äger styrka
nog
5oo Den L8 Jullk.
nog at twinga osi til erkännande af en Thronföljare,
är ock lika stark för at twinga til ett
afsättande, och i senare fallet fruktar jag den sista
willan blefwe farligare än den första.
Med desia anförda skäl til ett icke förhastadt
wal af Sweriges Tronföljare, anser jag likwäl
för en icke mindre nödwärujghet, at sädant afgöra,
innan Riksens Ständer ätffiljas Men
dä desi förinnan andra wigtiga Besiut böra ta.
gas; sä tror jag ock at frägan om Thronföljare
fordrar det minst skyndesamma; ty möjligen
kunna innan Riksdagens stut- flera Politiska händelser
tildraga sig och af den wigt som qifwa
mera ljus ät Sweriges framtida ode. Med rättighet
at pä detta rum fä säga mina tankar,
har jag säledessökt, at säkorrt om möjligit yttra
den, uran egenkärlek til eget omdöme, men en.
ligt öfwertygclse och i den afsigt, som är wäc
gemensamma: Fädlrmöianders wäl.
Friherre kurck, knut, anförde til Protoeollet:
Utan
at iniäta mig r nägon Politisk Af.
handling eller söka at utreda Cabinets hemligheter,
som jag hwarken inser eller warit satt r
ständ at känna eller fatta, wägar jag ändock, säsom
Medlem af ett Riksständ, til hwars afgörande
kommit ett öfwerläggmngs - ämne af den
wäsendtlrgaste wigt för Land' och Rike okonstladt
yttra mina tankar.
Detta ämne som rorer Thronföljden och
desi reglerande, ett det ömtäligaste, det betänklr.
gaste
Den 18 Julik. 3oi
gaste som förewarit under detta Riksmöte; detta
ämne fordrar wär största upmärkjamhet. Säledes
och för at betragta det frän den synpunct
jag i sädant fall förmodar wara den rätta, tyckes
mlg ordningen derwid böra följas, för det första,
i anseende til tiden, och för dec andra, i anseende
til person, som derwid kan komma r
fräga.
Hwad tiden beträffar, och dä wi ät Försynen
öfwerlemna omsorgen för wär älskade Konungs
dyrbara dagar, at de til allas glädje mäga
förlängas; och .Mrgl. Maj:ts älder ännu
icke ovilkorligen af H fordrar, at härmed sä
ffyndesamligen gä til wäga, och i thy fall, mig
icke eller synes, at wi deraf j annat afseende
I' kunna draga nägon wäsendtlig fordel, anser jag
i Rikets ställning wädligt at nägon ting nu jä
länge härutinan afgöra eller befluta.
Jag anser det wädligt under en tidpunct,
dä wärt öde wacklande -och obestämdt under fortfarande
krig, utan erna restourcer eller andras
undeMöd ___ Icke lofwar den ost den ställning,
at oberoende af framtida händelser, kunna förswara
et steg af denna wigt, befästa et sädant
ival och trotsa den Magt, som ffulle wäga at
det klandra.
Jag anser det ää mycket mer wädligt derigenom,
at det möjligtwis ffulle ge en ny anledning
til krigets fortsättande och dymedelst försänka
ost i nya olyckor.
Icke ännu hafwa wi kommit i det rum
bland Europeiffa Magter, der wi i kraft afeg
-
202
Den 18 I"! i.
na medel, egna tilgängar och egen styrka, kunna
undwara de fördelar, man har at lofwa
sig af ruge ugna förbindelser med en mägtig
Bundsförvandt. Och sä länge de sammanskockande
moln, som osi omge, betaga ost utsigten
härtil, manne icke försigtigheten dä bör wara
wär enda Ledare, säsom den säkraste. De Politiska
orsaker, som werkat til Hemliga Utffottets
Bestut, kunna hos mig sä mycket minre
skingrade betänkligheter i detta fall, som
meningarne bland Utskottets Ledamöter warit
delade, efter som flögan blef afgjord med Pluralitet,
och dä desia nMiver icke baft en bewisande,
en öfwertygaNe kraft och inflytelse
pä de närwarande Personer, hwilka deraf fält
Del, sä lära de icke eller kunna werka förän- ^
bring i öfwertygelsen hos dem, hwilka derom
icke äga nägon kunskap. För at nu komma
til den andra frägan sä lärer hwar och en
medgifwa, at den af Hemliga Utskottet föreflagne
Prinsen är en Herre bwars personliga
egenskaper och dygder äro sä kända at han allaredan
derigenom gjordt sig förtjent af en ^Eron;
men dä han ännu til befästande af märt wal,
af otz ingen ting annat kan påräkna för hgen
och för wärt Lands säkerhet, än wär Nations
allmänt kända Mannamod, dä han såsom ettx
berris af wart förtroende icke äger annat, än
den skyndsamhet, hwarmed wi gä detta Lil mätes
eller något större prof af wär nit, an den
goda wilja wi äga, utan förmägan, at honom
kunna skydda eller förswara säsom Thron
följare,
Den r8 Julli. Zo3
följare i wart Land, kan jag för min del alldrig
finna, det han med en sadan walförrattning ännu
kan wara, hwarken smickrad eller belåten.
För öfrigt hemställer jag til Högloft. Ridderstaxets
och Adelns eget uplysta ompröfwande,
hwad som nn wid detta wigtiga tilfälle kan wara
af nöden at göra. ^ Man har alltid igenkändt en
sann och ren Patriotism pä de beslut, som warit
Majoritetens tanka innom detta Riddarehus;
äfwen nn ar jag öfwertyqad om sanningen häraf;
men fär likwäl högtidligen förklara, at skulls
jag för denna gäng wara nog olycklig at fä
räkna mig bland Minoritetens antal, sä anser
jag ändä för en lycka at hafwa handladt enligt
min öfvertygelse.
Friherre 8ilfvsr8objö1<l, upläste
ett anförande til Protocollet sä lydande:
Dä wär Nädiga och wälgörande Konung,
som omfattar allt hwad Dess trogna undersätares
wäl rörer, med Faderlig omwärdnad och kärlek,
har behagat Nädigst förklara Riksens Ständer,
at tiden nu är inne för at wälja Thronföljare,
och at Prins (Mik-sDi.vn af
Schlesswig Hollstein m. m är den bertil mest
wärdige och passande Herre; och dä detta Konungens
yttrande grundar sig pä de uplyste och
erfarne Herrars råd, som utgöra Lats-Rädet,
och tillika är tilstyrkt af Riksens Ständers Hemliga
Utstött, sä kunde samtelige Rikets Ständer,
om de endast ätlydde sina hjcrtans böjelser och
föjde deras öfwertygelse onr Konungens fasta
föresatts at befordra Landets säkerhet och be
ständ,
Andra Band. 39, 4o.
Zo4 Den 18 Julik.
ständ, dertil afgifwa utan besinnande sitt underdåniga
bifall och samtycke. Men dä en stor och
rättwis Konung icke kan anse en blind lydnad
behaglig, eller kan asia andra yttranden, ändem
som aro byggda pä skal och Lfwertygelse; sä
är det Ridderssapet och Adeln säsom det första
Riks-Ständet icke wärdigt, at, utanföregängen
den nogaste öfwerläggning aflemna sittutlätande
uti detta wigtiga amne. Pä sädan grund,
och dä det tilhör mig, som har den äran at wara
en Medlem af detta uplysta Samhälle, at yttra
mina tankar, sä tror jag mig böra göra det
upricktigt, efter den kännedom jag kunnat hämta
genom min förmäga at inse uti ett sä sällsynt
och främmande ämne, wägledd endast af
den uplysning allmänna händelser meddela, när
De ministeriella hemligheterna äro mig förborgade.
Jag utbeder mig derföre ödmjukast at Högwalborne
Herr Grefwen och Landtmarskalken och
Högloft. Ridderskapet och Adeln täcktes afhöra
mig med tålamod, och med benägenhet öfwerse
de brister sorn min framställning röjer. Jag skall
nu ock alltid söka at föra sanningens spräk, skiljt
fran bi-afsigter, fast jag icke kan yttra mig med
den lyckliga wältalighet som sa osta höres innom
detza murar.
Det är beklagligen nödvändigt at Riksens
Ständer utnämna en Thronföljare bland främmande
Furstar, dä Försynen betagit Swea Rikes
Innebyggare hoppet at fä en Ättling af den
Konung som räddat sitt Fosterland, hwilken Ättling
säkert skulle ärft Fadrens dygder och kärlek
för undersåtare: Försigtigheten fordrar äf
wen
-
Den iZ Julik. 3o5
wen, dä ivar Nådiga Konung, i anseende til redan
ernädd hög alder, icke kan fora Riks Styrelsen
sä länge man det önffade, Lil största smärta
för hwarje redlig Swensk, at det ej för länge
upffjntcs med walet af dest Efterträdare;
men at nu genast strida dertil, anser jag likwal
för min del) bade för tidigt och wädligt.
Landet är genom ett flerärigt oförståndigt
fördt krig utblottadt pä folk, och större delen af
quarwarande Innebyggare äro utmattade af dryga
pälagor, Eoldat-legor, Gärder, Skjutsningar,
mistwäxter och dermed följande updrifne wäruprifer,
samt genom saknad afsättning pä wanlige
export waror. Desta förluster äro förstora,
för at täla tilökning, Wi behöfwa lugn och
hwila. Freden är säledes wär enda räddning
och ett fortfarande krig deremot wär undergäng.
Den förra mäste derföre sökas och i min tanka
antagas utan afseende pä de större förluster af
Länder dem fienderna ost fräntagit, hwilka wi
äro för swaga at ätertaga. För at winna fred
är det nödigt at allt det som kan aflägsna den,
pä det sorgfälligaste undanrödjes.
Länders Politiska intresten äro oftast stridande
sins emellan, hwaraf följer at dä twänne
Magter wilja ingä fred och förbund medhwarandra,
mäste intrestena jämnkas sä mycket ske
kan; och dä är manligen den swagares lott at wika
för den starkares fordringar. Wi äro i jamnförelse
mot wära fiender beklageligen i förra belägenheten.
Hwad är dä naturligare än at wi genom
-
Ztt6 Den 18 Juiri.
nom underhandlingar söka utröna hwad wi kunna,
innan wi bestämma hwad wi willa.
Den Thronföljare, pä bwilken wi nu önska
falla med wärt ival, kan möjligen, ehuru wordnadswärd
han är, och oagtadt dest mänga förtjenster,
-i följd af wära fienders aldre Alliancer,
wara af dem oantaglig.
I sädant fall skola de säkert fortsätta ett
krig, icke för dem, men wäl för ost högst äfwentprligt,
när wi icke kunna rakna pä någon Atlierads
biträde.
Hwad were da wunnit med ett för tidigt
wal af Thronföljare? Jo! at wi antingen finge
äterkatla det, eller ock med sista blods-droppan
plikta för wart öfwermod, och kanske se ett
kärt Fosterland förlöpa sin sjelfständighet. Jag
fasar för denna ranka. Mätte jag ej lefwa den
Dag, dä ett vricktigt begrepp om wärt sanna
wäl, fört ost til wär undergång! Hwad wore
äter förloradt om med walet upjköts? Jo! at wära
fiender torde försöka at pätruga ost, det jag
likwal ej will förmoda, en Thronföljare, obehaglig
för Nation och stridande mot Landets intreste.
Kunna wi wara nog starka för at förswara det
wal wi nu wilja göra, sä mäste wi äfwen kunna
wägra det som en obillig fiende will ost pätwingä.
Den Magt som kan ästadkomma det
ena/mätte äfwen kunna werka det andra. Men
kan icke möjligen upskofwet medföra förmän?
Jo! om fienderna föreflä ost en Thronföljare
hwilken äterförer til ost förlorade Länder, eller
gifwer ost npa, eller ock medförer penningar hwari
genom
-
Den 18 Julik. Z07
genom Rikets ökade skullder kunde til nägon del
förmindskas. Hwad olycka more det icke dä, at
hafina genom ett redan gjordt wal, lågt hinder
för sädäne förmåners emottagande? Men lika
sä litet jag will smickra mig med granna förhoppningar,
tror jag blott at warsamhet och förstghet
i wära företag äro nyttigast. Det will saga
at ej öka anledningarne til fiendernas mistnöje,
utan snarare mindssa dem.
Freds underhandlingarnes öpnande genast,
anser jag för det angelägnaste företaget; de lemna
säkraste uplysningarne, och winna wi genom
dem icke mera, sä böra de ätmindstone förskaffa
ost ett Stilleständs lugn; fä nödigt för Landtmannen,
hwilken behöfwer den modige krigarens
arm för at berga en af Försynen nu lofwande
härlig gröda, sedan mänga Jordbrukare förlorat
Söner och Drängar wid ett i olycklig stund
uprättadt Landtwärn; sä nyttigt för at i sommar
icke utmattas med hela krigsmagtens underhällande
i fält, utan häldre samla krafter för
at til wintern, dä fiendernas anfall äro mest at
befara, med destomera styrka kunna möta dem,
om de wägra den fred ost är wärdigt at antaga.
Wi bora äfwen påminna ost at Nation gladdes
med det hopver dä IV af
sattes,
at, den ost af fienderna ofta tilbudna antagliga
fred, hwilken denne Konung alltid enwist
förkastadt, skulle ätersökas. Detta hoppets upfpllande
tilhör det Riksens Ständer at yrka och
pässynda. Är det upfyllt, dä ej ännu, efter
hwad jag känner, Hägra freds-underhandlingar
Z08 Den 18 Inlik.
ärv började. Mine Herrar! Jag beder för allt
hwad heligt är, uraktläten icke detta Edert rätta
åliggande som leder rakt til wälet, för at
famla efter irrblosi, hwilka kunna påskynda wär
ofärd, ädraga osi hemmanwarande Medbröders
billiga misinöje. Lätom osi ej genom fortfarande
brådska förwärra det onda. Wi hafwa i
hopp om en snarare fred, nästan utan besinnande
antagit en Grundlag, hwarö flera brister wi
redan bafwa funnit, utan at mig wetterligen,
wi nalkats ett steg närmare wälet. Aktom ost
för flera misitag, eller för de steg, som afwika
frän den wäg wi önsta gä. Thronfoljden
är den allra wigtigaste och farligaste fråga,
wi under detta Riksmöte hafwa at afgöra:
Pä Len beror Rikets fall eller uprättelse,
allman förstörelse eller inbördes lugn. Den fordrar
säledes en läng besinnings-tid. Nägra
mänaders upstof kan alldrig blifwa sä farlkgt,
som ett decisift afgörande.
Af alla besia nu af mig anförda skäl, oagtadt
den fasta och fulla föresatts jag äger
e.t wär Nädige Konung icke aspftar annat än
sina undersätareö sällhet och wal, och dä jag
mäste tala efter den öfwertygelse och kännedom jag
äger, icke ester andras, hwilket är hwarje Riksdagsmans
owilkorliga pligt: sä nödgas jag, för
at freda mitt samwete, yrka at Thronföljden icke
mätte företagas förr, än mot Riksdagens stut,
dock innan Riksens Ständer ätstiljas. Dä, men
ej förr, synes mig at stunden är inne til at
wälja
Den 18 Dull'!. Z09
wälja dcn som skall styra landet, i fall Försynen
skulle straffa ost, innan Riksens Ständer
om ftin ar härefter äter samlas , med at hädankalla
wär wördade, wär älskade Konung,
wär Befriare.
Herr liAerlffelm, 8eveck, upläste följande
til Protocollet:
Wigtig för Fosterlandet är den stund, som
stall bestämma Successione och en ny Dynastie
pä Swea Konunga-Thron. Prinsen af Augustenburg
äger icke allenast de Kongl, dygder,
hwilka Konungen omnämnt; han har wid Danska
Hofwet lärt sparsamheten, lärt at undersätarens
sanna lycka bestär deri, at ingen skiljemur
af Hofmän finnes emellan Konungen och
Folket, at en Konung är Fäderneslandets Far,
at de som bebo kojor och Palatzer böra äga
lika tilträde til hans dyra person. Han har
lärt de wisa hushälls-ansialter, som grundlagt
Danska undersätares förmögenhet och oberoende,
alltid oskiljaktigt med ett Rikes sanna styrka,
och för hwilket detta Rike har at Lacka sin
odödliga IZein8clorll'.
Det upstär säledes icke för mig twekan
om walet, nej det upstär endast twekan om Tidepuncten.
Wi äro i krig med Rydland; wr
äro i krig med Danmark. Freden med den
stora Fransta Magten är ännu icke fullkomli
gen
fästad — mindre nägot wänstaps- förbund
Zls Den 18 Julik.
flutet, som försäkrar waraktighetcn och styrkan
af Successionen. Wi äga icke förmögenhet och
krafter, atutan et sädant förbund och godkännande
fästa waraktighetcn af märt wal. Wi äfwentyra
om det miflkänncsaf denna stora Magt,
hwars skydd och wänstap wi söka, at öfwerlemna
otz sjelfwa Lil de grufligaste misiöden, at
Fosterlandet flyter i blod, och allmänna eländet
fullkomnar förstöringen, at den dyra Prins wära
hiertan hyllat, som wi kallat at wara Sweriges
Skydds-Engel kan dela en 5tLM8lrn swärn
miflöden. Jag anser således at fred och wänfkaps
förbund, som skyddar Riket och faster wär
^valrättighet med den stora Magt, hwilken det
naturliga läget och Secler erfarenhet wist wara
nyttigt förcgär innan wi strida til ett wal
af en Thronföljare.
Hwarefter Herr liZerbjsim mundteligen
tilläde, at han för öfrigt förenade sig med den
wärda Ledamoten Herr Grefwe Os O Oarclie,
som i detta ämne sä insigtsfullt hade yttrat
sina tankar.
^ Friherre Losse, c-iri Oenrlc, (Major)
anförde til Protocollet följande:
Dä jag i detta förewarande wigtiga ämne
stall taga mitt Beslut, finner jag med flera,
at det innehäller twänne saker: 1:0) Om
Prinsen af Augustenburg är den Person wi böra
antaga Lil Thronföljare? 2:0) Om nu är
rälta
Den 13 Julik. 311
rätta tiden at bestämma Thronföljdcn? Wid
sörsta frägan är min öfwertpgelse, at wär älskade
Konung, som alltid welat Swensta Folkets
wälfärd och nu för detsamma upoffrar aterstäende
dagars lugn, säkerligen föreslagit ost
en Person med egenskaper, som gifwa anledning
hoppas upfpllandpt af denna hans listiga önskan
för Fosterlandets sällhet.
När til mitt eget omdöme, som stprkes af
en Historisk erfarenhet, at alltid det blifwit
stora Regenter af sädana, som ej frän Waggan
hafwa en Krona i perspectiv och practistt
lärt sig umgänget med mennistor, kommer,
at den föreslagne Fursten sin mesta tid lefwat
under en Styrelse, (som ehuru Souve-raine) likwäl
af wishet tillätit undersatarne frihet, och
i senare ären tilwunnit sig ett Folkslags kärlek,
til lynne och seder sä nära beflägtadt med
Swcnstarne — uphörer all min twekan at icke
denne Furste stall wäl regera ett fritt Folk.
Beswarandet af senare frägan, äger de
förenämnde skälen til grund, jämte at det ärSwensta
Folket -värdigt, at göra sitt wal af
Thronföljare innan utländska Magters inflytelse
fär tilfälle at medwerka. Denna Nationalsiolthct
kunde wisierligen medföra, at wi med
blod finge förswara den, men ett Folk som p
alla tider wetat afstudda sig inhemsse och utländske
Tyranners ok, och som nu genom utwäljandet
af Thronföljare wisar det förmanade
-
Zi.2 Den 18 Juiri.
de Europa .fullföljandet af desi stora steg til äterwinnande
af frihet och sjelfständighet stall ingifwa
högaktning hos ds Magter, som ägt förmätenhet
at wilja underkufva ost; ännu äga
wi sörswarskrafter om wi med sammanstämmighet
wilja nyttja dem, och da det hederwärda
Bonde-Ständct redan antagit Konungens proposition,
är det säkerligen med föresatts at förswara
sitt tagna steg samt upoffra sina yttersta
krafter, låtande sina Söners blod rinna för
Swensta friheten. Jag misstager mig ej om
jag äfwen tror at Swensta Riddersmän med
Fosterlands känslans och frihetens mägtiga mod
anföra dessa tappra Härar, och at ingen dödlig
Magt dä underkufwar oss. Hwarföre jag är
öfwertygad Högloft. Ridderstapet och Adeln i
dess widd bifaller Konungens Nädiga proposition.
Herr kiiläsr lijerta, frerlric, hade inlemuat
följande, som uplästes:
Ödmjukt Memorial!
Dä uti Högloft. Ridderstapets och Adelns
senaste Plenum, Kongl. Majit tilkännagaf dess
Nädiga förslag til en Thronföljare, samt dcrjämte
förklarade angelägenheten af Högloft.
Ridderstapets och Adelns Beslut, och denna dag
fastställdes til företagande och afgörande af detta
för hela Riket och allmänt wäl sä wigtiga
ämne, torde mig tillätas fä yttra mina tankar.
Intet
Den 18 Julik. 313
Intet kan wara af mera grannlagenhet
än ett wal, som ffall bestämma en hel Nations
Inkommande lycka eller olycka; jag medgifwer
således at detta wal borde fordra en noggrann
öfverläggning; men jag fruktar, det Högloft.
Ridderffapet och Adeln, torde hafwa lika sä
smärt at foresta en annan och för Riket fördelaktigare
Thrvnfoljare, som at kunna förenas
vm nägot wist beslut sä wida Hans Maj:t
Konungens proposition skulle frängäs.
Jag har det förtroende til de Herrar och
Alan som utgöra Hemliga Utskottet, at de äga
sä mycken säker och grundelig kännedom af
ben Höga Herres goda egenskaper de projecterat
til Thronföljare, at de ibland dem, som
skulle kunna förefläs , anse honomför den mest
wärdige, den för Rikets sjelfständighet bäst pasiande
Prins at ustiga pä
Thron: Jag stadfästes ännu mer i denna öfwertygelse,
dä Hans Maj:t Konungen gillat och
tilstyrkt denne Furstes utkörande til Efterträdare;
Jag har sä öfwertygande prof pä wär
älskade Konungs kärlek til sitt Fädernesland,
at desi ädla och ömma Fadershjerta ej kan framställa
någon proposition, som i sitt ändamål,
icke ffall wara nyttig i närwarande och tilkommande
tider, för at stadga det urgamla Sweriges
sällhet, lugn och fördelar.
För min del fär jag säledes förklara det
jag enligt Kongl. Maj-.ts Nådiga proposition
samtycker,
Zi4 Dcn 18 It-lik.
samtycker, det Hans Kongs. Höghet, Hertig
^116087- af Schleswig Holstein, Sonderburg
- Augustenburg mä genast utköras lil
Sweriges Kron - Prins.
Sä snart Ständerna härom äro ense, lärer
Kongl. Maj:t ej underläta at underrätta
Hans Kongl. Höghet om detta wal, wid hwilkct
tilfälle jag önffar, det Hans Kongl. Höghet
mä fcrestäs, och Desi Nädiga löfte winnås,
at ofördröjeligen inflytta uti Riket, pä
det Hans Kongl, Höghet genom sin närwaro
mä winna en närmare kännedom af det folk han
en gäng stall regera, de Lagar han sjelf stall
ntöfwa och hwars helgd han stall med Konungslig
Magt förswara. Det blifwer ock härigenom
en lättnad för Hans Kongl. Maj:t, at wid
sina af Lagrar och Mödor aftagande dagar,
finna wid sin sida den Furste som stall fullborda
de werk, Desi höga älder torde hindra se
sitt stut, och som Desi kärlek til Fosterbygden
nödgadt Konungen sig pätaga wid de är, dä
menstliga lifwet endast söker lugnet och stillheten.
Stockholm den 18 Julii 1809.
krellric ldiclclerbjerta.
Friherre Ickl^encrant?: soban Wilhelm,
upläste til Protocollet ett Dictamen sä lydande:
I et ämne af den wigt som Thronföljden,
och under den Opinion om tänkesättens riktning
i denna fräga, som mänga förmodat, eller
-
Den 18 Iulir. 516
ler lätsat förmoda, är det kanske för hwar och
en nödigt at särskilt och bestämdt yttra sig. -Om
wid öswerläggrlingar af sadan bestaffenhet, ren
större Folksamling, meningarne alldrig warit
och alldrig kunna blifwa fullkomligen eniga,
följer deraf icke, at ju ett lita sannt nit skulle
kunna finnas hos hwarje Medlem.
Det fanns en allman Fostcrlands-kansta
wid Revolutionen den iz Marni, och af ingen
utländsk Magt werkad eller understödd kunde
densamma med Nationens odelade bifall utan
wäldsamhct werkstallas. Kanske ar det i narwarande
Tidehwarf icke mindre sällsamt, atén
Nation med sä inskränkte, sä utblottade Politiska
krafter som den Swensta, har kunnat ilian
främmande inflytelse gifwa sig en Constitution
och en Konung. Skulle sedan detta werkeligen
stedt, det wäl wara möjeligit at nägon
del af samma Nations Representanter, i fräga
om Thronföljare, i fräga om Landets framtida
bcständ, wille afbida och emottaga Lag af
fienden? För min del har jag alldrig kunnat
fatta möjligheten af ett sädant förolämpande
emot National - Lynnet.
Jag tror at ingen kan eller will neka,
at förhällandet med Stater, i detta fall är
enligt med hwad som gäller för cnstildte. Den
som utan energie icke wet at sjelf bestämma sitt
wärde, som icke dristar försöket af sjelfberoende,
winner
316 Den 18 IJuIik.
winner det alldrig, och erhäller alldrig andras
aktning.
Efter detta torde hända nog länga företal,
fär jag ödmjukeligen förklara, at jag länge,
långt förr än de fleste ibland Ständers Ledamöter,
warit af den deciderade tanka, at
Hertig af Schleswig-Hollstein
Sonderburg Augustenburg är den Prins,
som i Swerigeö närvarande läge har största
rätt at utköras til Rikets Thronföljare, och
hwars personliga egenffaper säkrast kunna bidraga
til Sweriges framtida sällhet och sjelfständighet.
Och! hwilken styrka har icke min
ofwertygelse wunnit, sedan en älffad Konung,
med sä oemotständeliqe, sä lyckligt framställde
ffäl, hos Riksens Högloft. Ständer i Räder
tilstyrkt denna ädle Furstes antagande til Sweriges
Kron - Prins.
Men om jag länge haft denna tanka i
fräga om Personen, är det först efter ähörandet
afKongl.Maj.ts Nädiga proposition, som jag
kunnat fatta, at rätta stunden til wal allaredan
wore inne.
Hitintills har jag förmodat, at densamma
icke kunde inträffa förr, än Riket erhällit fred
med sin naturligaste Bundsförwandt, och wore
säkert om möjligt biträde frän den sidan. Ehuru
ingen synbar Politisk relation med förbemälte
Sweriges urgamla Allierade ännu existerar
,
Den 18 Julli. 317
isterar, bör jag nu säsom en wisihet anse, at
Swerige kan päräkna desi activa wänstap, hälst
en wis Regering, med lika warm kansta för
Samhällets biständ, som lifwar osi enstildte,
förenar ren kännedom som Individuel.' sakna,
och nogsamt lärer inse de oboteliga följder,
hwartil en misträkning af sädan natur ofelbart
stulle leda — Följder som wäl stola drabba
alla, men af Samtid och kommande Slägter
alldrig kunna tilläggas — någon annan, än
de Rädgifware, som ensamt warit l stand at
dem inse och afwärja.
Herr Hen te rejelin, Larl, upläste följande
til Protocollet: Äter wägar jag höja min
röst, oaktadt ^vältalighet, tjusande och pöydliga
uttryck icke äro i min förnräga. Den i dag
hos Ridderstapet och Adeln förekomna Proposition
om Thronföljden, hwarpä Rikets öden sä
^väsendtligen bero är af yttersta wigt, men
endast framtiden förbehällit med wisihet bedömma.
Emedlertid lärer näppeligen för en Stat
finnas nägon äfwentyrligare tidepunct än dä
Konunga-Throncn är ledig och ingen Efterträdare
utsedd: Rädfrägom Tideböckerna hwad rysliga
följder detta uturaktlatande alltid förorsakadt.
Frän denna synpunct- kan jag för min
del ej annat finna än nödwändigheten at härom
jämte wara Med-Ständer nu genast gä i
författning, isynnerhet som Hertrgkn af Schleswig
-
313
Den 1Z
wig Hollstein, enligt alla underrättelser, sä frän
Konungen som private, intyga at denne Herre
är begäfwad med de dpgder och höga egenffaper,
som alltid pryda en Thron och gagna det
folk den regerar.
Under säker förmodan at Högloft. Ridderffapet
och Adeln, som det första Rirs-Standet,
gär K'vngl. Majtt samt Nationen Lil mötes
i deras gemensamma önskan, at utan upffof
stadga witzheten om en oafbruten wis Regering,
och således nu med den enighet, som alltid
bör pryda RidderffapetS och Adelns öfwerläggningar,
unanimt utnämna Prins e«Li81-7^
^170778'? af Schleswig-Hollstein til Swexiges
Rikes Kron-Prins.
Herr von Lcb8teät, -^!iL8, begynde atup
läsa
ett Dictamen til Protocollet, men afbrots
af en Deputation frän det hederwärda BondeStändet,
hwilken anmältes och infördes, anförd
af Riksdagsmannen frän Wermeland Lrnse,
sorn tilkännagaf, at Bonde-Ständet hade bifallit
Stats-Utflottets Betänkande rörande Lönerna
för Stats-Ministrarne, Stats-Räden och
Justitiä-Rädcn. Deputationen afträdde pä manligt
sätt beledsagad, hwarefter Herr von Lellstcäe
fortfor, och upläste följande:
Dä frägan om en Thronföljares utwäljande
nu är under öfverläggning, och detta ämrre
är af största inflytelse pa Fäderneslandets
öde.
Den 18 Julli. Zlg
öde, wär egen och Efterkommandes lycka eller
olycka, kan jag ej neka mia den tilfredsställelsen
at yttra nnna Lackar, luv ilka jaa wägar under
ställa Högloft. Nidderstapets och Adelns uplystare
granskning och ompröfwande.
Saknande en närmare kännedom af wärk
Hofs Relationer med Utländska Cabinetterna och
hwad hopp wi i anledning deraf kunna göra
ost, at genom mägtigt biträde stadga Sweriges
^vacklande sjelfständighet, lärer ingen med säkerhet
kunna bestämma, bwilken Thronföljare kan medföra
för Riket de största fördelarne, bäldst Politiska
ställningen i Europa ännu är sä inwecklad,
at den frägay: »^wrlcen AllMnce är för Swerige
hen föewä-ck-gaste, är swäk VIN ef
omöjlig at rätt beswara.
Hemliga Utskottet har, med de uplysningar,
som kunnat dem meddelas, ansett Prins L»^-  af Schleswig Hollstein, Sonderburg-Augustenburg,
böra foreftäs Lil Thronföljare,
och Kongl Maj t har i anledning deraf
uti Dest til Riksens Ständer afgifne Nädiga
Proposition, detta förslag i Räder gillat och tilstmckt
samt til Riksens Ständers ompröfwande
öfwerlemnat.
Med grundad öfwertygelse om Kongl. MajitS
listiga önskan för sitt folks sällhet och Rikets
wäl. som säkerligen äfwen foranledt til denna
Dest Nädiga Proposition, och dä Hemliga Utskottets
Ledamöter, kallade af Ständens förtroende
och lifwade af kärlek til Fäderneslandet,
mer
Andra Dand, 4i, 42.
Zro Den 18 Julrr.
med den uplysning, som omständigheterna ej
Mäla at allmänt meddelas, föreflagit trl Thronföljare
en Furste, sorn genom sina personliga egenskaper
tilwunnit sig Desi Hofs förtroende och den
Nations tilgifwenhet och erkänsla, hwars högsta
Styresman han för det närwarande är, ockflför
hwars Militariska Talanger Swensta Armeen
har mycket skäl at hafwa utmärkt aktning och
at önska sig en sädan Anförare emot Rikets fiender,
anser jag ingen twekan böra upsla wid
utwäljandet af samma Furste til Sweriges KrvnPrins
och Tyronfoljare.
Beträffande tiden til detta wal torde nägon
anse mindre försigtigt och äfwen wädeligt, at ej
häruti sörbehälla sig et medel til freds erhållande
med en mägtig Granne. Jag medgifwer at
freden troligen skulle snarare crhällas, om fredsslutet
berättigade fienden at tilsätta en Tbronföljare
eller blifwande Konung: men huru dyrköpt
skulle icke en sädan fred' blifwa ? -Och kan
delta förenas med Rikets heder och sjelfständighet
? Hwarföre skulle en fiende sörbehälla sig at fä
utnämna en Thronföljare? Om icke för at med
Politikens och Maatens förenade inflytelse, kunna
styra Riket efter godtncke, och hwad hade i
sädant fall, det fordom sä mägtiaa nu styckade
olyckliga Swerige mera qvar än namnet af Konunga
Rike l Och l martil flulle denna Titel tjena,
om wi Munda bleswe beroende af allt Magtspräk,
som bestämde wart öde, och tömde wära
yttersta krafter til utförande af sädana assia ter,
sorn wero oförenliga med Rikets bastu Har denna
wär fiende ändä ej noa stora pretentioner?
Skola wi sjelfwa gifwa anledning at öka dem.
Dcn 18 Julik. 321
Böra avi ät en fiende fortvara rättigheten at utse
den Person, som stall efterträda en (Uffad Konung,
som önstar sig ett stod under sin tiltagande
höga äkder? Nej alldrig! Detta stod för Ko.
nungen och Swensta Thrvnen bör wara en Thronsöljare,
som af Nationen fritt antages, och som
jämte Lilfället, at bättre och snarare lara känna
det land hwars lycka han stall bereda bertil finner
ett forelöpande exempel uti Konungens fasia
foresatts at bidraga ti! folkets wäl, och den
största upmuntran utt trogna underfätares tilgifwenhet
för en god Konung, at äfwen en dag
förtjena den samma.
Desia werkliga fördelar kunna wi af intet
skäl förwänta osi af en Tronföljare, som fienden
osi pätrugar: Wi kunna ej hoppas at Rikets
wal stulle wara Desi föremäl, dä erkänslan
för desi uphöjelse fordrade ett motsatt förhällande:
Kunna wi ej med andra willtor erhälla en
efterlängtad fred, och om fiendens öfwerlägsenHet
stulle gifiva anledning at befara fullföljandet
af Desi inkräktniugs planer; sä lätom osi
häldre med det mod, som ägnar Swensta män,
pä det kraftigaste förswara äterstoden af ett kart
Fädernesland, och om wi med detsamma stola
falla, sä lätom osi ätminstone äga den tillfredsställelsen
at alldrig friwilligt hafwa underkastat
osi ett Utländskt ok och förtryck. Begagnom derföre
wära rättigheter och lätom osi nu antaga
den Thronföljare, som oberoende af andra Magier,
endast stall öfwcrlemna sig til beredande af
det folks framtida lycka som kallat honom, västan
stall, jag är derom fullkomligt öfwertpgad,
rättfärdiga detta wärt wal.
Med
Z22 De» 18 IuUi.
Med Högloft. Ridderstapets och Adelns tillätelse
fär jag ödmjukast anhälla, det Herr Grefwe»
och Landtmarstalken täcktes gära Proposition
til bifall ä Kongl. Majus Nädiga Proposition,
rörande Prins /encMi-af
Schleswig Hollstein, Sonderburg Augustenburg,
utwäljande til Swerige- Krvn-Prins och Throna
följare.
Friherre ?o8ss, t"Lrl kllc-nric, s E^fwerste)
rrpläste til Protocollet ett Dictamen, sä lydande:
I en sä wigtig fräga, som den om Thronföljden,
sä nära förenad med Swerigcs bäve
närwarande och fransida öden, anker jäg det wara
en plikt för hwarje redlig Medborgare at offentligen
yttra sina tankar / och med förtroende
öfwerlemna dem ti! samtidens och efterwerldens
pröfning och bedömmande. Det är derföre jag
rur^ wägar päkalla Ridderstapets och Adelns upmärksamhet,
desi tälamod, öfwertygad at om det
i fräga warande ämne ur särstildia spnpuncter
betragtas, om derom skiljaktighet i meningarne
ripstätt, likwäl alltid ett gemensamt föremäl grundal
den, ett föremäl hwarifrän Swensta Riddersman
ej förr än med lifwct böra wika, det,
at bereda Fäderneslandets framtida sällhet, desi
sjelfständighet. Med den fullkomligaste tilfredssiällelse
har jag hort, at omdenafKongl. Maj:t
förestagne Tronföljare til SwerigeS Krona ingen
delning i tankesätten äat rum; at ett stort
och manligt folk enhälligt fästat sitt hopp, sin
förtröstan om Statens framtida wäl, sin öfwertngelse
om en fortsatt Faderlig Regering wid
walet
Den 18 Juiri. 823
walet af Prins af Schles
wig
Hollstein, Sonderburg-Nugustenburg. Den
teckning af denne Furstes Personliga egenskaper,
som Kongl. Maj:t i Dest Nädiga Proposition ost
lemnat, och hwaruti mitt hjerta likasom min öfwertygelft
instämma, gör allt widare yttrande r
detta afseende öfverflödigt, och bör aflägsna allt
Iwffwelsmäl om wardet och förtjensten af den
ädla Furste, i bwars händer Sweriges tilkommande
öden med rilförsigt kunna öfwerlemnas.
Jag skyndar säledes til ett betydligare inkast,
som biifwit wäckt, huruwida det nu är rätta
tiden at strida til detta wal.
Dä i detta afseende min cnstildta mening
är lika bestämd, som i frägan om Prinsens Person,
sä anser jag för en lika helig skyldighet ak
upgifwa de skäl pä hwilka jag grundadt min
önvertygelse Det är icke utan med den lifligaste
känsla af Nationalstolthet, som jag i närvarande
ögonblick ser Swensta Folket istandsatt,
at utan inflytelse af främmande Magter, utan
at af dem hafwa erhällit nägon anledning, nägon
flaas bertil ledande framställning, med mogen
öfwerläggning och sjelfständig pröfning kunna
widtaga et för Fäderneslandet sä magtpäliggande
beslut, som walet af en Tronföljare.
Detta dyrbara ögnablick bör således ej försummas;
upstof kan möjligen wäcka hos wära stender
et Lärande hopp; innom Ost, misttrösta»
och tweha g senhet.
Mä ej det krigstilständ hwaruti wi Ost befinna,
ej de faror, som omgifva Ost, nyttjas
säiom grundade stal för et dröjsmäl; endast dek
folk wet förskaffa sig aktning hos andra Magter,
ZS4 Den 18 Julli.
ter, som i sadana frågor, hmarofwer en Nation,
som mil sin sjelfständighet ej medgifwer något
annat tänkesätt än sitt eget, med dristighet och
mod met yrka sina rättigheter, utan at mäta
Dem efter ögnablickets tilfälliga eller föregifna
faror. Endasto det folk kan winna styrka innom
sig sjelf och således styrka emot andra, som af
sine Fullmägtige fär et märdigt efterdöme af enighet,
kraft och sjelfständighet. Skyndom säledes
at fatta märt beslut, styndom at sammanfoga
märt öde med en Furstes, hwars hjerta
endast flär för Nordens ära, hwars kraftiga
arm, ledd af wär Konungs wishct, stal afwända
Le stormar, som hota detta urgamla Rike.
L id detta tilfälle tror jag mig bora hemställa
til Ridderffapels och Adelns ömmaste behjertande,
huruwida i den likstämmighet, som
nu räder i tänkesätten all fräga om wottrang
Lör säsom olämpelig förfalla. Den är stridande
emot den Furstes märdighct, som wi snart
torde romma at wörda såsom wär Kronprins;
-en kunde möjligen af honom anses säsom riktad
ernst Desi Person, ehuru den i sjelfwa merkel
ej har afseende pä annat än tiden till dest
utwäljande Den är oförenlig med wigtcn af
sjelfwa ämnet. Don bör fluteligen mara hmarje
E menst Riddersman motbjudande, som häldre
lärer wälja at högt gifma utrymme ät hwad
dest hjerta känner, (om det ock skulle wara stridande
emot allmänna tänkesätten) än at pä et
fordäidt sätt framföra sina tankar.
Ridderstaxet och Adeln yttrade Härwid sit
Ltfal.
Herr
Den' 18 Julik. 325
Hevi.' Lilverstolpe, 6u3t!)k ^brLliLM uplä
fie
följande yttrande til Protokollet:
Under en wandel, som, ehuru korrt, likwäl
warit utmärkt mera af missöden än af njutningar,
tror jag mig hafwa ädagalagt', at mura
högsta ändamål warit at befordra sanning och
rättwisa, at jag alltid föga tänkt pä min egen
nar jag -ett mig kunna 'werka nägon allmän
nytta. Jag bör derföre blifwa trodd när jag
nu förklarar min glädje at frägan icke är hwilkcn
wi böre wälja til den Swensta Kronans
Arftagare, utan endast när denne Arftagare bör
wäljas. I det förra fallet hade jag utan all
twifwel, genom en total tystnad, gömt mig undan
deus upmärk ömhet, til hwars upbojande
min röst skulle hafwa bidragit. Nu werkar min
röst ej mera til hans uphöjeise, och jag kan obehindradt
tala, ty för mina ögon wisar sig ej
mera hans utan allenast Fäderneslandets ak,
hwarom ingenting hindrar mig at tänka fritt,
och utan fara af misstydning, efter min öfwertygelse,
yttra mina tankar.
Jag önssar at Riksens Ständer sällan mätte
komma at befatta sig med ämnen af en sä
alldeles blott politisk natur som det förcwarande.
Frägan om hwad som är rätt, beror här
af en föregående om hwad som är klokt och om
denna sednare fräga kunna ofta tankarne wara
delade, utan at et tilfredsställande swar kan
hämtas af annat än tiden och utqängen. Hwar
indiwidus olika snille, insigter och lynne werka
pä swaret, och twänne per oner kunna här hafwa
lika rena afsiater, utan at öfwerensstämma
j tankesätt. Om den synpunkt hwarur jag nu
Hetrag
-
Z26 Der, 18 I"lii
betraktar saken är ftlagtig, ma detta tjena til
min ursägt.
Jag känner ingen wigtigare sak för en
Stat, än at den mätte wara sjelfständig. Allt
rop om Nationalfrihet, allt bemödande at göra
en god lagstiftning, allt bopp om lugn och wälständ,
är et joller, en lek och et bedrägeri, innan
Staten är orubbligt sjelfständig. Sjelfständighet
är grunden för hela Statsbyggnaden.
Den liknar dygden ,den har inga grader:
den mäste wara fullkomlig, eller ock faller Nationen
i flafweri.
Hurudan är nu wädan för wär Stats sjelfständighet?
huruwida beror denna af det steg
wi nu tage?
Jag wik ej mala den swaghet hwari wi
fallit; mätte den en gäng kunna glömmas jämte
den regering som" densamme werkat. Men
hwarje Stats sjelfständighet beror, först af dest
inre kraft, och dernäst af dest yttre förhållanden.
Skulle nägon wilja föreställa saken twärtom,
och pastä at Statens yttre förhällanden först
borde komma i beräkning, och dest inre kraft
samt sättet at den anwända sedan bedömas,
tror jag mig kunna swara, at yttre förhällanden
ärö i en ständig omwchrlinq, utan at de af
den ena Staten med säkerhet kunna rigtas til
de ändamål den astyftar: at om en Stats sjelfständighet
hufwudsakligen beror af dest yttre
förhållanden, wil det blott med andra ord säga,
at den ej äger nägon egen sjelfständighet, iNan
styres af en yttre kraft. ej ti! stna egna ändamäl,
utan til de ändamål svin denna kraft aspf
tar:
-
Men 18 Julik. 327
tar: och at säledes en Stat, som wik göra anspråk
pä at wara sjelfständig, ej bör rigtas gerion!
sina yttre förhållande», utan blott sätta sig
i tilständ at af dem draga all möjlig fördel.
Men dertil fordras at den äger en inre kraft,
eller om jag pä Staten fär anwända et sädant
uttryck, en bestämd wilja, som styrer desi handlingar.
Och denna bestämda wilja bestär i Regeringens
och Nationens förening til ct ändamäl/
Det war genom den som de smä Holländska
provinserna ömotstodo den Spanska Monarchiens
colosiala magt. och de blefwo berättigade
at til walspräk antaga: smä krafter wära genom
enighet,
At ibland Osi upmana en sädan kraft, en
sädan enighet anser jag för det första wilkoret
för wär räddning. Ingen slughet, inga politikens
krokwägar, inga yttre hjelpemedel kunna
sä mycket bidraga til Statens säkerhet, som
blott Nationens förening i en punkt, desi föresats,
at med hwilka upoffringar som häldst wara
och förblifwa en Nation, och häldre stupa
med wapner: i händerna, än böja sig willigt för
en stende. En sädan föresats gifwer den styrka,
som bereder segren, som gör den afgjorda
fienden swag, afwapnar den twekande, och förwärfwar
til wän den som wäntar, för att bestämma
sina tankesätt, blott at se hwad den kan
räkna pä Nationens egen förmäga. I samma
stund som Nationen derigenom inom sig blifwer
stark, klarna hennes yttre förhällanden, liksom
själens sundhet lättar kroppens tilfriffnande.
Ingen kan neka at hela möjligheten för
Swerige at uprcsa sig ur det djup, hwari den
förra
523 Den 18 I" lik.
förra regeringen stortåt Ost, beror af Freden.
Men det är ock et wilkor, at denna Fred matte
blifwa sadan, ar wr, aldeles kemnade at Ost
sjelfwa, kunna äter sammanlänka wara uplösta
enskilda interesten, kunna gifwa wära lagar
kraft, och helga dem genom en enig Nationalanda.
Det ar derföre wigtigt at wid et förestående
fredsslut afböja all inflytelse af utländska
magter i wara inre angelägenlstter, ty wr
böra wara öswertngade, at et sädant inflytande,
om det an skulle kunna antaga massen af
en wälgerning för ögonblicket, ät en utblottad
Stat, likwal altid syftar at befordra, ej wart
utan den främmande Magtens intereste. Wr
böre äfwen derföre, innan Freds negociationer
begynnas, undanröja alla möjlighewr för en fiende,
at försöka et sädant inflytande. Wi böre
för honom tilstänga allt hopp at winna det, för
Ost kjelfwe all frestelse at kunna det tilläta Wi
böre kunna säga: den Swensta Staten will bibehälla
sig under denna bestämda form, will regeras
af dcsta personer, will wara alldeles oberoende
, och har en fast föresatts, at om det ej
af wär fiende medgifwes, med alla sina krafter
förswara sig, och häldre gä under med heder,
än willigt ätaga sig et nesligt flafwerr.
Om det är ost wiatigt at snart winna fred,
om sädant ej bör försökas innan wi kunne läta
wär Regering tala ur denna redliga, wärdiaa
och för et folk kom will wara fritt enda sanna
ton, huru wigtigt är det icke da, att wi snart
och genast wälje den som näst o wnungen stall
wara förenings punkten, för bela wär Natioualkraft.
Wi äge en Konung, hwars kärlek
för Fosterlandet aldrig warit twifwelagtig, men
Den 18 Juiri. 329
som, när han antog Kronan, gjorde et offer af
bet lugn Hanö älder och Hanö brunna halia be^
hofde? Om än Hanö nit för sina Medborgare
skulle förmä Honom afsätta Sig i spetsen för
wära Härar, huru länge kunde wi hoppas at
Hanö krafter bistä Honom? och huru nödigt är
det icke för den Swensta Soldaten at föras til
sindén af den, svin äger desi odelade tilgifwenhet
och förtroende? huru skutte icke pä en gäng.
Konungens omsorger lättas, och folkets hopp
wakna, om det krigsfolk som stall göra wära
fredsanbud gällande, genast kunde samla sig omkring
den Furste, som en gäng stall bära wär
Krona, som wvre färdig at med mod och wishet,
strida för Fäderneslandets och sin egen sak.
Och om härigenom wära krigsrustningar wunne
enhet, fart och kraft, männe ej äfwen denna energie
snart skulle sträcka sig til wär inre förwaltning,
snart werka at wi willigt ät det allmänna
frambure wär skärf, öfwcrtpgade at den
rätt anwändes, när den, som endast genom sit
nit at wärda Nationens fördel någonsin kan
hoppas at njuta magt, deröfwer wakade, och
med en klar insigt af Sin, med Statens enahanda
nptta, utestängde all enskild egennytta.
Det är mina Herrar, efter et sädant tilständ
inom wärt land, som Jag längtar, och det är
derföre jag tilstprker at wi genast samtycke lil
Konungens Nädiga proposition.
Äfwen fär jag tillägga det wigtiga skälat
vin walet nu ster, kan det wara hopp, at
Riksens Ständer, innan de älstiljas, kunna personligen
lära känna wär Kronprins, och til alla
landsändar kringföra, och wara trowärdiga
^ witt
-
o?0 Den 18
wittnen om den agtmng och tilgifwenhct Län
kan förtjena.
Det finnes i Europa en Magt, utmärkt af
fina segrar och sin styrka, bwars förställande til
Ost, wi ej med wisthet kunne beräkna. Men om
wi äfwen stulle dorna den efter interestets allmänna
lagar, wänne den ej högre stall wärdera
Ost när wi wise Ost starka och sjelfständigt
an när den , wid äsynen af wär swagbet kan
anse Ost oförmögna at medwerka til dest ändamäl.
Den mäktige Monarken mäste högakta et
folk, som med wärdig het afstuddat sig enwäldsvket,
som ej twekar at inom sig hämta kraften
ak bewara sin frihet, om hwilket Han förklarat,
at han alldrig wclat wara dest fiende, och
ät hwars Stridsmäns mod han gjort en utmärkt
rättwisa . äfwen när det ej genom segrar
warit bewittnadt.
Mätte wi som ett enigt folk snart upstiga
i wär manliga storhet: mätte denna dag
trycka inseglet pä wära bemödanden, och betvifla
at wi icke allenast önsta sjelfständighet och
frihet, utan äfwen dertil äre wärdige.
Härwid hördes åtskilliga rop af bifall.
Herr 8 kjöl debean 6 , Anders fredric,
anförde til Protokollet:
Fyra mänader äro förflutna, sedan Swerige
räddades pä branten af dest fall. Den
öfwer
-
Den 18 Hulik. Zzi
öfwerhängande faran afwändes. Wi hafwa sedan
andats, men ej utan oro för det helas beständ.
Förlorade eller utblottade länder, förstörda
härar, uttömda tilgangar, moro lemningarne
efter den förra Regeringen. Fred pä
alla sidor war, efter den ffedda styrelseförändringcn,
mälet för hela Nationens hopp. Men
detta hopp är ej uppfyldt. Orsakerne dertil
äro för Ainänheten okände.
Sweriges, eller, rättare sagt, Sweriges
förra Konungs personliga och mäktigaste Fiende,
men som endast werkat medelbarligen, har
strax efter förändringen wisat sig böjd til rvänffap
med ost, kanffe äftven at i framtiden understödja
ost. Men för det närvarande, inwecklad
i ett wid-t utseende krig, är han hindrad
at werka til war förmän. Kanffe, medan
wi tala derom, afqörcs eller torde wara afgjordt
genom ett af de största fältstag werldm sett,
hwilka förbund stola blifwa radande pä Europas
fasta land.
En närmare fiende, som ej endast genom
Hfwermakt, och alldeles icke genom öfwerlägsen
tapperhet, men genom oordning i wär förra
Regerings anstalter, inkräktat tredjedelen af wärt
land, hejdades i sin fart wid tidningen om Revolutionen,
men förnyade snart stendtligheterna,
och synes nu bemöda sig at inkräkta det äterstäende
af landet.
En
ZZ2 Den 18 Iulir.
En tredje fiende, som mest skadat genom den
delning af wär styrka, han förorsakat; men som,
willig eller ej, befrämjat Revolutionen genom
uphörande af siendtligheter, har nu äler börjat
dem pä en punkt, hwarifrän han tycks wilja
werka i förening med den nysinämdes troppar,
och kriget synes der blifwa betänkligt.
Wär enda Bundsförwandt under förra Regeringen
är det äfwen nu, och synes wilja lemna
ost ett kraftigt biträde; men torde endast
kunna det pä sjö-sidan och til en inffränkt tid.
Dagjemningsstormarne och annalkande isar pläga
sätta en grans för hans werksamhet i wära
haf.
Wära penninge- tilaängar arv ännu synligen
inga andra än Banken, en icke gränslös
källa för utgifter, hwilka^ gräns ej kan af förutseendet
bestämmas. Wär tilgäng pä stridbart
folk är under förra äret medtagen, wär
sörswarslinie omätelig.
Sädan wisar sig uppenbarligen för allas
ögon taflan af wär när wara nd e belägenhet.
Fördöljom det icke för ost sjelfwa. Riket är
i stor fara.
Rikets Ständer kunna icke weta hwad,
rftän Revolutionens början, är gjordt för at
gifwa den utmattade och stympade Rikskroppen
en högst nödwändig hwila; och ehuru Hemliga
Utflöt
-
Den 18 Julik.
Utskottet torde stafwa fullkomlig kunffap derom
kan den icke ost meddelas. Men den Konung
som i farans stund up offra t sitt lugn, at kasta
sig i oändliga mödor för Fäderneslandets räddning,
har derigenom bewisat sin gränslösa kärlek
för detta Fädernesland. Rikets Ständer
kunna icke twifla, at Han widtagit de steg, som
mest kunnat bidraga til Sweriges wälgang och
Hans egen Kronas uprätthällande. För menffliqa
ögon, utan annan än allmän kann dom
af sakernas gäng, synes wart enda räddningsmedel
wara fredens snara återställande; men
hwem skulle wagg at röra en länk i den politiska
kedjan, utan at ens kunna se de öfriga,
utan wisthet, at til samma ändamål kunna
styra dem alla?
Som en länk i den politiska kedjan anker
jag den fräga, Konungen, efter öfwerläaqmng
med Hemliga Utskottet, framställt til Rikets
Ständers afgörande, nemligen walet af en Thronföljare,
nu genast utan upskof.
Det forsta skälet, som talar för bifall, är
at detta spnes wara Konungens önskan. Men
detta skäl är ej det enda. Sä länge denna
fräga är oafgjord, kunna flera anipräk medföra
wackling i Ministerens politiska gäng, lemna
inom ost et öppet fält för dolda ändamål,
underställa partier och wäcka hinder för den enhet
i styrelsen, utom hwilken sällan nägot lyckas.
Och i händelse af en oförmodad hastig
thron
-
ZZ4 Dea 18 Ililrr.
thronledighet, kunna ä smerr de mest gwäfda Partier
upwakna, den äterställda allmänna ordningen
omstörtas, anarkien upresa sitt hufwud och
Swerige, under allt detta, blifwa fienders rosi
Den Furste, som af Konungen och Hemliga
Utskottet förefläs, har, framför andra, det
sällsynta företräde, at bland alla dem, som funnit
hans antagande betänkligt, ingen twekat at
erkänna hans goda egenskaper, hans dygder,
med ett ord, hans personliga wärde. Och om
denne Furste, som Befälhafmare och skild frän
communication med sin Konung, men enligt med
hans uppenbara intresie, gifwit et löfte, i ögonblicket
nödwändigt för möjligheten at störta hans
fiende och eontinental-systemets fiendes äterstäende
Bundsförwandt; har han upfyllt detta
löfte med ridderlig tro, och wi äro honom derföre
erkänsla skyldige.
Det wore säledes för osi en oskattbar lycka,
at wär älskade Konung finge wid sin sida
et sädant stöd, at alla dolda ändamål förswunno,
at en ostörd enighet kemnade rum ät wär
återstående förmäga at kraftigt utöfwas; och
ändtligen, hwad Himlen sent tilläte, dä Konungen,
trott af är och möda, skall följas asmara
tarar til sina Förfäders graf, at en mogen
man upstege pä,Thronen, med munnen kännedom
af Rikets inre och yttre belägenhet, med
kraft och förmäga at bewaka desi wälgäng och
sjelfständighet, utan afseende pä föregäende händelser
och förhällanden.
Men
Den 13 Julik.
535
Men hwilken af ost, mine Herrar, kan
fullkomligt känna de politista följder af denna
Furstes wal, om fred eller längwarigt krig stall
blifwa följden deraf? Hwem wet i detta afgörande
ögonblick, af hwilken eller hivilka Makter
Europas öde och märt lugn kan komma at
bero? Hwem wet, huru de, som kunna täfla
om öfwcrwäldet, direkt eller indirekt yttrat sig
i ämnet, och hwad afseende wi kunna nödgas
at göra pä sädana pttranden?
Det tilhör icke Lagstiftande Makten at intränga
i Politikens hemligheter. Rikets Ständer
kunna icke, enligt Regeringsformen, och böra
icke, efter sunda förnuftet, fordra del af närwarande
minisicriela ärend-rnasbela omfattning.
Konungen har upgifwit med gällande stäl, at
ej mera deraf kan yppas, än sorn stett genom
den i nädcr framställda Propositionen. Men
de betänkligheter, jag anfört, äro icke derigenom
ur wägen röjda. Intet menskligt förständ är
tilräckligt, at utan ljus i desia ämnen genomtränga
det mörker, som swäfwar öfwer Sweriges
öde.
Hwad äterstär dä för ost at tilstyrka eller
besluta? Hwilken medborgare, fri frän alla enskifta
afsigter, skulle wäl, utan de nämnda kunskaperna,
wilja wäga at belasta sitt sammels
med följderna af et eget wal, eller af et upffof?
-
Andra Nandel. 4z, 44.
I
2z6 , Den rZ Julik.
I denna förlägenhet — efter tusende plägsamma
och fäfänga forskningar, finner jag ingen
annan utwäg öfrig, än den, at helt och
hällit bifalla Konungens Proposition. Detta
beslut hwilar pä öfwertygrlsen, at Konungen
ej kunnat densamma Lil Rikets Ständer läta
framställa, utan at, efter moget öfwerwägande,
Hafwa funnit ben nyttig för Fäderneslandet,
det hwilar pä en säker förtröstan - at Konungen
icke kan til fin Tronföljare föreslä denna
Furste, eller Han sjelf emottaga Suceesiionen
lil Sweriges Krona, annorlunda än pä et sätt
förenligt med Sweriges wäl och Hans ära.
Det hwilar pä faran af et dröjsmäl och (hwad
i alla andra fall skulle innebära en orimlighet)
pä omöjligheten för Rikets Ständer, at nu erkälla
de underrättelser som fordras, at kunna
följa en egen tanka och med riktig urffillning
göra ett eget wal.
Lemnom derföre Zt dem det tilhör, nemligen
ät Stats-Rädct och Hemliga Utskottet,
answaret inför Gud och menniskor, inför samtid
och efterwerld, om de, utan den samwetsgrannaste
pröfning, tilstprkt et beslut, hwilket
wi nödgas fatta, sä til sägande, med förbundna
ögon.
Dä jag i följe deraf Lilstyrker, at, enligt
med Konungens Proposition, Prins LiEs-ri^n
^.170081? af Schleswig ° Holstein , SonderburgAugustenburg
mä wäljas til Sweriges Kron
Prins
-
Den 18 Julik. ZZy
Prins och Thronföljare, ffer det under de ifrigaste
önskningar, som kunna utgjutas frän et
hjerta, hwars högsta äträ frän barndomen warit,
at fä upoffra sista blodsdroppan för detta
älskade Landets bästa, ehuru ödet ej ännu we!at
unna det en sädan lycka, — under de ifrigaste
önskningar, säger jag, at detta wal,
om Rikets Ständer stanna derwid, mätte wälsignas
af H imnrelen, och at, dä gra swen gömmer
alla dem, som wid denna Riksdag uphöjt
sina röster med redliga afsigter för Sweriges
wäl, wär asta mätte hwila i fri Swensk jord,
ej trampad af tyranner och flaftvar.
Ridderskapet och Adeln yttrade härwid,
med siera gänger förnyade rop, sitt högljudda
bifall.
Herr von 6 reiff, follan Imävlg, upläste
Lil Protocollet ett sä lydande
Wördsamt Memorial!
Sä wäl wid enffildta som allmänna foretag
har man ansett det wara en följd af lättsinnighet
, swaghet eller oförständ at lemna ett
arbete halfgjordt eller vfullkomnadt: och detta
fel, som i oeconomisk wäg föranledt Lil manga
enskildtas förstörelse, det har i Politiska
hwälfningar, dä under en yrande glädje öfwer
i början lätt wundns framgängar, man Lank
-
538
Den 18 I"-!ii.
löst misiwardat, at med lika drift och noggranhet
följa operationen til sitt stut, ej sällan lågt
Munten til Staters uplöning och undergäng —
Rrdderstapet och Adeln har för mycket uplysning
och kärlek för Fäderneslandet at blottställa
det för ett sädant misitag, med alla de
tvidlöftigheter som deraf kunna följa.
Sedan nu Swensta Folket för hwars bästa
och i hwars namn den nyligen innom Fosterlandets
timade Revolution blifwit företagen,
och hwars Fullmägtige densamma med sitt högtidliga
bifall beseglat, lyckligen hunnit i den
mohn begagna sig af denna Regements-förändring
, at Nationen kunnat gifwa sig en Regerings-Form,
som försäkrar allmän och enskild
trygghet och lugn: sä älerstar nu, ad, pä ten
upmaning, Kongl. Maj:t behagat Riksens Ständer
derom göra, wi äfwen til fullkomnande af
det hittils sä lyckligt förda stora werket, besörje,
at i händelse af en förlust, den Försynen
länge afwände, dyrbart förwärfwade Regements
- Lagar icke matie sakna en wälsinnad
och genom en mognad alder samt pröfwae erfarenhet,
kraftfull werlställare.
Af de manga wälgerningar som bos trogna
Undersätare stola göra xill,s Min
ne
för cwigt äradt och älstadt blifwer det onekligen
en af de förnärnsta, at han til sin Efterträdare
Sjelf täckts förestä en Prins, som
af Europas förste Härförare wunnit wittnes
-
Den 18 Julik. 339
börd som ypperlig Fältherre, som i det land
Han fört befäl, wist sig wara lika noggrann
som ^välgörande hushällare, som högsint och eidel,
föraktat at för egen fä fan q rycktbarhet uppoffra
Nutionens sällhet och Sjelfbestånd, och
som genom en wis, manlig och pälitelig stadga
i gerning och aftal, under upmärksamt iakttagande
af egna Landsmäns sannstyldiga
fördelar, Hjort sig berättigad til den tacksamhet,
äfwen af ett främmande folk, som kommande
Slägter, hwilkas wälfärd Han beredt,
icke stola finna nägot hinder at med hög stämma
utsäga.
Da med all den säkerhet menstligt förutseende
förmär lofwa, wi kunna wara förwisiade,
at i denna Prins finna en rättwis, uplyst,
werksam och för Fosterlandets wälgäng samt
Nationens ära nitälstande Konung: Dä de befattningar
Han bestridt, och det ryckte, anseende
och kärlek Han sig derunder förwärfwat, lemna
ost de gladaste utsigter, at i dem som genom
tilgifwenhet och erkänsla äro Honom förbundne
, finna upriktige och trofaste Wänner:
Lä genom en den lyckligaste tilfällighet, denne
Furste under Styrelsen af en Nation som til
seder, lynne och sprak sä nära är bestägtadt
med wärt Fäderneslands, redan äger den kännedom
om Swerige, som icke utan en mängörig
erfarenhet eljest kunnat winnås, och Han
öfwen pä denna grund icke kan anses för främmande
utan nästan som infödd bland ett folk.
34 0 Den 13 Julik.
för hwilket Han redan haft tilfälle at röja en
Faders hjertelag; sä försummom icke, at med
glädjens,tacksamhetens och förtroendets listiga, upricktiga
och enhälliga uttryck wälja denna Furste,
Hans Fursieliga Höghet Prins af
Augustenburg til Thronföljare efter tvär nu regerande
Allernädigste Konung: upstjutom ej för
at lätta bördorna och omsorgerna för wär gode
åldrige Konung frambära det största, om ej det
enda wedermäle af tacksamhet, som star i wär
förmäga, nemligen den dyrbara gäfwan af en
Son, en Wän, ett ålderdomsstöd, ochomfattom
med manligt alfware detta tilfälle, som, nu försummadt,
lyckan alldrig mer torde ost erbjuda; at,
genom Konunga Thronens befästande, stänka Fäderneslandet
trygghet för närvarande och tilkommande
tider, samt at Munda, under Försynens
wälsignelsö med de renaste afsigter fullborda
det werk, som, endast för Fostetlandets räddning
beflutadt,med obefläckad händer lyckligen
blifwit utfördt.
Den Proposition jag hos Herr Grefwen och
Landtmarstalken samt Ridderstapet och Adeln pa
detza skäl wägar göra, blifwer säledes, lefwe Hans
Furstcliga Höghet Prins af Augustenburg
såsom Sweriges Kron Prins och söm Thronföljare
efter wär nu regerande Allernädigste Konung
xiii, hwars dagar Gud den All
drahogste
länge beware.
Friherre von wolstein, Lorlltr
I.nclvib Som flere wärda Ledamöter i detta
ämne talat, och det med styrka och öfwertygande
skäl, skulle jag anse mig mistbruka Ridder
stapet
-
Den 18 Julik. Z4L
ffapets och Adelns tälamod, at derwid göra näSvt
tillägg, sä mycket mera som ofullkomligheten
af mitt framställnings-sätt, skulle blifwa alltför:
synbar sedan man äfhört sä mänga wältalande
Talare. Jag får derföre inskränka mia derwid
at conformera mig med dem som tilstyrkt upstof-'
tvet. Kan sanningen, dä den sä wäl och med
sadan öfwerrygande kraft blifwit framställd, ickv
werka pä Sinnena, är allt bemödande fäfängt.-
Friherre T^ude, c-^rl^ upläste til Protocollet
följande:
At tala i ett Samfund, sä rikt som detta,
pä Medlemmar med erkänd wältalighet, är karp
hända dristigt. Ej mindre bekymmersamt bliv
det för den, som för första gängen, äfwen statk
tala emot en sak, hwilken, genom PluralitetenS
röst eller bifall, säkerligen längt för detta, warit
afgjord.
Men denna dristighet stall ätmindstone bewi»
sa, at blott en inre öfvertygelse upmanat mig,
at nu icke eller böra wara tystläten.
At den Furste som Kongl. Maj t i Nädev
behagat förestä samtelige Riksens Ständer tik
Des Efterträdare pä Swensta Thronen, statk
blifwa den wärdig, och en gäng ersätta förlusten
af wär i dag älstade Konung, är wisierligen
en möjlighet, och ingen kan upriktigare önsta
det än jag. Men om en Politisk försigtighet
bordt kunna tilläta, at ännu företaga och
bestämma walet af Sweriges Tronföljare, derom
stall en möjeligen icke sä läng framtid, ensamt
Lfwertyga mig.
Atstlb
-
-42 Den 18 Julik.
Ätskillige tvärve Ledamöter af samma tanka
som jag haswa ock redan yttrat manga af mina
stäk. at ännu tillägga flere äfwen wigtigare,
worc, jag wet det, atutanändamäl, endast trötta
de flestas tälamod af Ridderskapet och Adeln.
Det är säledes, och endast med den rättighet
jag äger at pä detta rum fä säga mina tankar,
som jag härmed förklarar, at okunnig om
nägon lycklig hemlighet i afseende pä ett stynDesammare
wa! af Sweriges Thronföljd, långt
tfrän den lankan at dermed böra hasta, jag twärtvm
anser derför högst betänkligt. Bedrager mig
min öfwertygelse, och mitt Fädernesland blifwer
lyckligt stall jag med glädje wara den första
återkänna mitt misitag; men ock dä, ej
mindre stolt öfwer, at nu lika som alltid, aUörig
kunnat öswertalas, men wäl Zfwert^gas.
Herr Grefwen och Landtmarstalken:
upropade Grefwe Llönrer, ^.6o!pb Loran, som ännu
återstod af dem som flg anmält at tala ; men dä
-Grefwe Ickörner förklarade flg ej i ett redan sä
utredt ämne wilja uppehålla Ridderskapet och
Adeln gjorde Herr Grefwen och Landtmarstälkeu
föl)ande Proposition.
Bifaller Högloft. Riddcrffapet och Adeln Konungens
Nädiga Proposition at til Tronföljare
genast antaga Prins af
Schleswig ^ Hollstein, Sonderburg - Augustenburg
?
Denna Proposition bcswarades med starka
»ch mänga gänger uprepade Ja - blandade med
nägra Nej.
Herr
Den 18 IuHr.
34Z
Herr Grefwen och Landtmarskalken
Det har wisierligcn yttrat sig til den gjorde
Propositionen ett gansta allmänt bifall , likwäl
som nägra nej äfwen hörts, är det otwifwelaktigt
deras rätt som dem yttrat, at erhälla
votering, öm de den yrka. Men jag fär hem,
ställa om, dä de andra Ständen redan enhälligt
samtyckt til Kongl. Maj:t6 Nådiga
Proposition, och en Votering hos Ridderstapet
och Adeln således skulle wara af föga bätnad,
dcsie Herrar ej skulle behaga at derpå ej yrka.
Grefwe Oe la 6 a ritte, gacob Jag säx
härmed högtideligen förklara, 6t jag har ingen
ting at päminna mot den Furste Konungen behagat
Riksens Ständer föresiä, emedan jag ej
kan och bör hafwa något emot en Person den
jag icke känner: At det wore honom jag ssulle
wilja til Thronföljare utwälja, om ett wal nu
borde och kunde ste; men at jag anser tiden
til ett Thronföljare-wal icke ännu wara kommen,
och at min röst således icke nu kan bNfwa
för annat, än upstof med detta wal.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Herr i.itje, Lionté, förenade sig mel»
Grefwe De ta Larctie.
Herr tulack, Oart, dä det tydligen röjeestg,
at wid en skeende Votering Pluraliteten
bifaller
344 Den 18 I»!".
bifaller Konungens Nädiga Proposition; sä tager
jag mig den friheten til Herr Grefwe Os
v Lar-clis göra den framställning, at Herr Grefwen
med förklarande at bibehålla sin i ämnet
yttrade mening ändä afstär at äska Votering,
säsom ej ledande til nägot ändamäl, utan endast
uptagande en redan dyrbar tid.
Hans Epcellence Herr Grefwe kuutk,
Tric. Jag anhäller at Herr Grefwcn och Landtmarffalken
behagade dela frägan: Konungens
Nådiga Proposition stiljer sig i twänne delar:
vm utwäljande af Prinsen af Augustenburg til
Sweriges Tronföljare, och om tiden at honom
dertil utwälja. Jag förklarar högtidligen at
om walet nu strapt stall ste, hos mig ingen
betänklighet upstär emot Prinsens as Augustenburg
Person; men at jag för min del icke anser
den stund ännu wara inne, dä Swerige
kan utan wäda i ett Tronföljare - wal inga.
Häremot ropades äter.
Herr Grefwe» ochLandtmarstalken:
Uti nägon delning af frägan kan jag ej ingä,
emedan Kongl. Maj:ts Nädiga Proposition är
enkel, nemligen at genast wälja.
Grefwe vs lL 6arc!is, Hans Epcellence
Grefwe kuutk och nägra flera yrkade ä nyo at
Konungens Nädiga Proposition wore tydligen
twäfaldig: at til Tronföljare antaga Prinsen
af Augustenburg, och at antaga Honom genast,
om
i
Den 18 Julik. 345
om Personen och om tiden: Mot den förre ägde
de intet stäk at förklara sig, mot den sednare
endast protesterade de pä det kraftigaste.
Ropades starka Nej.
Herr Gref w en och Landt marskalken
förmälte sig anse Konungens Nädiga Proposition
wara blott en och odelad, och upläste af
densamma följande slutmening: "Uppä alla förenämnde
skäl och grunder föreflär Kongl.
"Maj-.t til Swea Rikes Kron - Prins, Kongl.
"Mast.ts Frände, Prins af
"Schleswig-Hollstein. Sonderburg-Augustcnburg.
"samt önstar at detta högst wigtiga ärende, u"tan
annat upstof, än det öfwerläggningarne
"kräfwa, mä af Riksens Stander til inbördes
"rådplägning och afgörande företagas."
Dä härwid gansta mänga hördes uti Herr
Landtmarstalkens tanka instämma, och andre
äter yttra sig deremot, upkom en tämmeligen
allmän oro, hwarunder äfwen pä Votering yrkades;
ändteligen erhöll
Friherre riemlnZ, clas, nagra ögnablick
ljud, och ytrade sig hemställa, om icke, sedan
twänne Ständ redan bifallit Konungens Proposition
, och äfwen Ridderstapets och Adelns
Pluralitet til Sweriges Kron - Prins antagit
Prinsen af Augustenburg —
Fri
-
346 Den 18 Juli;.
Friherre smings tal blcf här afbrutet af
blandade rop, hwarefter han flöt med at förklara
, det han ansägc Kongl. Maj:t6 Proposition
böra förblifwa odelad.
Korrt derefter erhöll
Grefwe körner, ^äolpy 6nr:m, ljud och
utträde sig: Da ändanrälet med en Votering ej
kan wara annat, an det at utröna Pluralitetens
tanka, och Herr Grefwens och Landtmarffalkens
Preposition blifwir med ett nästan allmänt
Ja beswarad, wagar jag i ödmjukhet
hemställa, om icke de Herrar som prkat Votering,
hwilken wist ej kan dem nekas, likwäl
r afseende pa Pluralitetens redan gifna yttrande,
wille derifrån afstä.
Grefwe Os 1-r Oaröis. Jag är fullkomligen
öfwertygad at Utflaget af en Votering
skulle blifwa emot det tänkesätt jag i förewarande
ämne pttrat. Men om jag samtyckte at
r Votering ej ingä, ffulle jag i sakens närwarande
stick, tro mig hafwa medgifwit sjelfwa
buftvudfrägan om tiden, och pä denna grund
kan jag icke begifwa mig.
Ä nyo upkommo rop af blandad beskaffenhet.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
srägade om ej de Herrar som wäckt inwändimrgar
r anseende til Liden, skulle behaga af
jiä
Den 18 Julik. 347
stä ifrän Votering och finna sig tillfredsställde
genom en reservation af sina tankar i Protocvllet.
Under de förnyade rop, som härwid upkommo,
yttrade sig:
Herr äitvei 8to1^e , ?rear>c, at om Votering
kunde ej fräga blifwa, emedan Herr
Gre swens och Landtlnarstalkens Proposition hade
bliswit btfallen.
Hans Excellcnce Herr Grefwe I'. nuck,
frägade hu-u det kunde stigas, at Riddcrstapet
och Adeln ej skutte fä votera, när äfwen
Nej hade bliswit ropadt.
Gansta mänga ropade at de ej kunnat
höra, annat än Ja, och ej hört votering askas.
Grefwe O o Ku a, ^uxust, yrkade för sin
räkning r Protocollet reserweradt, at han conformerade
sig nied Grefwe la Larciie.
Herr Grefwen och Landtmät stålben:
Har jag förstått de Herrars mening rätt, I milka
ärv af en skiljaktig tanka fran PluratiLe»
tens, da jag tror den wara, at de rm an e den
Person, som är föreslagen til Swernges KronPrins,
icke äska nägon Votering?
Grefwe vo la 6ar6ie, Hans Ercellence
Herr Grefwe cku ur K, Hans Ercellence Herr
Fri
-
Z4Z Den 18 I»ln.
Friherre ^Vscbtm sister, Larl ^6am, Hans
Ez'cellence Herr Grefwe krake, Friherre siikvers
Lirfö 16, ddiis, förklarade Ultryckeligen til
Protocollet at mot Prinsens af Augustenburg
Person hade hos dem alldrig nägon betänklighet
upstatt, utan at frägau om tiden til Thronföljare-wal
more den enda, hwarom de kunde
eller wille äska votering.
Herr k/ilje, krants, Herr von ^ockenström,
Salomon, och flera andra hördes instämma
med bemälte Herrar.
Under den sinnenas willrädighet som ännu
fortfor, yttrade sig Herr Nordenstolpe,
^n6ers.
Innom detta Samhälle lärer wisierligen
ingen kunna mitztänkas, at icke äga de ädlaste
de redligaste tänkesätt för det allmännas wäl,
ehuru nu stridiga meningar blifwit yttrade,
uti nu afgjorde ämne. Frägan är nu blott
om de respective Herrar, som sä fullständigt
til Protocollet yttrat sina tankar, och hwarföre
de icke kunna förena sig uti detta wigtiga
ärende, i synnerhet hwad som angär tiden til
utwäljandet af Tronföljare, icke skulle kunna
förmäs assia ifrän deras ostridiga rätt at begära
Votering, om Herr Grefwcn och Landtmarffalken
ä nyo proponerade dem, at blott
medelst sina namns antecknande uti Protocollet
göra reftrwation uti detta fall; häldst detta
blir
Den 18 Iulik. 34g
blir mer authcntikt och för en efterwerld synligt,
än genom en votering kunde winnås.
Friherre Ltael von Holstein, Loritta
I^ncivir;, ansäg detta förflag wara mot Riksdags-
Ordningen stridande.
Herr Grefwen och Landtmarstalken
yttrade sin tilfredsställelse deröfwer at walet
af Personen sä allmänt gillades, och at blott
om tiden fraga wore.
Friherre LtjornsteZt, 6u8tsk, inwände,
det han inhämtat den generella mening
af Diseurserna at fräga om Thronföljden för
det närwarande wore förhastad, ffadlig för Riket,
och en olycklig orsakat ännu mer aflägsna den
sä allmänt efterlängtade freden: tilläggandes at
han instämde uti grunderna hwarpä Grefwe
Oe l-t 6xräie jämte öfrige af Ridderffapets och
Adelns Herrar Ledamöter fästat sitt yttrande,
hwilka yttrat det omförmälte npffofwet.
Efter upkommen ny oro, yttrade sig Herr
von LcllultLenlrLim, Oavici.
Jag har wid Högloft. Ridderskapets och
Adelns sammankomst i dag nnderlätit at tala,
emedan jag icke funnit öfwerläggnings - ämnet
stödja sig pä säkra och oswikeliga grunder.
Det har ock warit motbjudande at anföra
nägra betänkligheter mot en Proposition som
warit framställd af en Konung, som jämte den
mäst
Den 18 I"!rk.
wäst undcrsätliga wördnad äger min warm aste
tilgifwenhet, och hwilket ärende förut blifwit
granstad! och tilstprkt af Stats-Rädets och Hemliga
Mstottets Herrar Ledamöter, för hwilka
alla jag hpfer den största högaktning; men efter
allt hwad af Hemliga Ministeriella ärender
Riksens Högloft. Ständer nu meddelas kunnat,
och i detta grannlaga ämne af Ridderstapets
och Adelns Herrar Ledamöter ä ömse sivor anförde
blifwit, kan jag icke annat finna, än at wid
Rikets nu warande ställning walet af Tronföljare
, ehuru försedd med de mast fullkomliga
egenskaper, blifwer för Samhället högst äfwentyrlig.
Til följe af de redan hörda bifalls utrop
a motsattsen, synes en votering til intet
tjena; jag förestår derföre til undwikande af
ett sä onödigt företag, at bwar och en, som
anser ett upstof af Thronföljare-walet, ti! ett
lyckligare förhällande emot andra Stater, wara
försigtigast, reserwerar för en framtid sig
icke kafwa bidragit til Pluralitetcns beslut, och
hwilket kunde ste antingen i dagens Protocoll,
eller ä en serskild strift.
Ingen feghet har mera i dag, än någonsin
kunnat tysta min röst, och den, som äger
hjertat pä rätta stället, rädes icke at teckna sitt
namn, och at offentligen gifwa sin Patriotiska
öfwertpgelse tilkänna. Den högsta Guden dervaro
och uppehälle til högsta alder wär älskade
och Nädige Lands-Fader.
Har
-
Den 18 Julik.
Härtil hördes gansta mänga yttra sitt
bifall.
Friherre ^.ciel8värä, blric Loran. Jag
får härmed förklara at jag är af samma tanka,
som den Grefwe vo la Larllie, i afseende
pä tiden til et Thronföljare - wal yttrat,
men derjämte tillägga at jag, dä en sä stark
Pluralitet uttryckt sig för den stridiga tanken,
icke inser nyttan af en votering, utan instämmer
för min del helt och hälli t i hwad Herr
Ofwersten SKjöläsK-anä yttrat, at Stats-Rådet
och Hemliga Utstottet, som i Rikets närwarande
omständigheter tilstyrkt ett Thronföljare-wal
genast, mä inför Gud och N-ationen
blifwa answarige för päföljderne af detta steg.
Härwid upkom hos Ridderstapet och Adeln
en märklig oro, hwarunder
Hans Ercellence Herr Grefwe kuntk.
Grefwe ve la Lar cl is, Hans Epcellence Herr
Grefwe Lrake, Hans Epeellence Herr Friherre
vvLLnernsi8tsr, Friherre Iloncls, Larl, med
siere, förklarade at de, städjande sig pä hwad
Friherre ^6el8värä yttrat, afstode ifrän Votering,
under högtidligt betygande til Protocollet,
at deras stiljaktiga- tanka rörde ej den Prins
som blifwit i fräga ställd, men den närvarande
tidpunet, som blifwit til Thronföljare-wal föreslagen.
Friherre
Andra Band. t77:o 45, 46.
352 Den 18 Julik.
Frihem kurck, knut, yttrade sig: Dä
jag för det närwarande finner at här icke är
annat at göra för at fä frägan bestämd och
saken afgjord, sä conformerar jag mig dä östren
med Friherre ^.äeisvärä.
Mänga andra hördes med Friherre ^äel»vLrä
instämma.
Herr 8cliön8tröm, kelin, om någon answarighet
för Stats-Rädet och Hemliga Utskottet
inför Gud och Nationen i afseende pä följderna
af ett wal genast, bör icke här kunna
npstä fräga.-Utan anhäller jag derföre at deliberationen
mätte inskränkas innom det enda
Hfwerläggniugs - ämnet, walet.
Häremot ropades mycket.
Herr 8kj öl cl ekran 6, ^nller8 kreclric,
emot hwad Herr Ofwerste Sckönström anfört,
får jag anmärka följande: Jag tror ej at en
Ledamot af Ridderskapct och Adeln lärer äga
rätt at inskränka deliberationerna. Jag tror
ej at de kunna inskränkas til den grad, at
man ej får tala om annat, än sjelfwa hufwudFmnet,
i hwilket fall deliberationerne skulle blifwa
föga uplysanLe, och reduceras til Ja och
Nej.
Hans EMlence Herr Grefwe knabe,
Grefwe ve v 6ar<Zie, och mänga flera yttrade
härtil sitt bifall: och dä ytterligare nägon
will
-
Den 13 Julik. 3ZZ
willrädighet och oro bland Ridderffapet och Adeln
rädde, upstod Herr 1'LKim^ri, Otto kreäric,
och yttrade sig: Den ynnest Högloft. Ridderffapet
och Adeln wid alla tilfällen wisat mig, at
med tålamod afhöra de ffäl jag wägat framställa,
och hwilka alltid grundade i mina känstor
endast bewisat nit för Fosterlandets wäl;
men tillika wittnat om min bristande kännedom
, som bordt betaga mig hoppet at winna
upmärksamhet, hwilken blott af Eder godhet,
mine Herrar! blifwit ffänkt ät mina yttranden:
Detta föranleder mig at äfwen nu i denna afgörande
Moment kanffe för långt utsträcka detta
mitt hopp, da jag med bibehällande af den
djupaste wordnad för Högloft. Ridderffapets och
Adelns tänkesätt, wägar framställa följande:
Ehuru jag nu hört sä mänga grundeliga ffäl
anföras, som fullkomligen ingä i mina känftor
och öfverensstämma med mina tankesätt, har jag
likwäl ej kunnat öfnxrtygas eller fatta nödwändigheten
af detta wals hastiga afgörande: Ej
eller kan jag inse den sällhet, som ffall tilflyta
Fäderneslandet derigenom, at detta wigtiga ämne
just i dag afgöres. Men dä wi nu werkeligen
kunna betragta denna sak säsom afgjord:
Dä irenne Riks-ständ redan enhälligt antagit
Konungens Nädiga Proposition, dä en sä deciderad
PluralitL bland Ridderffapet och Adeln
tyckes äfwen bestämdt wara af samma tanka,
kan desiutom resultatet af en ffeende Votering
ej wara underkastadt nägot twifwel, derföre
sin
-
^5^ Dcn 18
finnér jag icke nägot ffäl til en Votering ilian
ändamäl.
De Herrar som yttrat sina betänkligheter
ivid den grufwelrga brådska, hwarmed detta
likasom flera andra wigtiga ämnen under pästäcnde
Riksmöte afgöres, hafwa derigenom i
wära Protocoller bewis til eftcrwerlden förwarade,
at äfwcn nu ägde Nidderskapet och Adeln
Ledamöter, som wid alla tilfällcn ifrade emot
förhastade beslut. Man kan ju blifwa öfwerwunnen,
utan at bli öfwerbcwist ? Det blir ju
alldrig någon stam at duka under för mängden
eller öfwerinagten, dä man förfäktat sin sak til
det yttersta.
Pä nu upgifne anledningar wägar jag
ödmjukast underställa Högwälborne Herr Grefwe»
och Landtinarstalkcn samt Högloft. RidLerffapet
och Adeln , om icke wi, som äro emot
at denna sak nu stall afgöras, kunna reservera
wär protest til Protoeollet: Mpn at det oagtadt
Kongl. Majus Nädiga Proposition fästom
afgjord fär anses, utan at det strides til
en Votering, som likwäl ej kan uppehälla dcn
längre än nägra timmar til.
Mänga instämde med Herr ?Lblman; men
äfwen andra orediga rop hördes.
Herr Grefwen och Landtmarstalken:
Jag fär fräga de Herrar, som icke äro ense
med
Den 15 Julik
-
med Pluraliteten, om de ej skulle behaga afstä
frän Votering, emot det wilker, at de i Protocollet
fä antecknad sin reservation i enlighet
med Friherre ^.llel8vH-ll5 tanka?
Mänga bejakade denna fräga; men mycket
annat ropades, som ej til Prosocollet kunde
fattas.
Bland de fä som under korrta mellanständ
kunde höras, war Friherre 5ysrn8tsclt,
('ari 6u8lLk, som förklarade at han för sin del
snarare äffade Votering, Ln at wilja förbinda
nägot owanligt wilker af answar för följderna
af hwad utr förewaraude wigtiga ämne
blifwit tilstprkt; och
Herr liberti selm, 5eve6 6u5'.Lk, tom
flera gänger blef afbruten afrop, yttrade sia, at
dä han were Gud och Efterwcrlden answang
för sin röst r af'eende pä Fäderneslandets wäl,
sä witte han, för sin egen tilfredsställelse, hafwa
k Protocollet intagit, at ban ej i närwarande
stund kunnat bifalla Thronföljare-walet.
Ännu warade nägon stund oron, kwarunder
bland annat yrkades pä answangheten för
Stats-Rädet och Hemliga Utskottet. Sevan
ljud erhäMs yttrade sig
Herr Grefwen och Landtmarffalken
det rättigheten at äska votering wore obestridd
Ug,
Zo6 Den 18 Julik.
lig, men, at den yrkade answarigheten inför Gud
och Nationen ansägc Herr Landtmarffalken som
ett olämpligt wilkor.
Ropades ä nyo, mot och med.
Grefwe De la Lar 6 i o. Herr Erversten
Lkjöi^edranci, har sä wäl uttryckt meningen af
en sädan answarighet, at sä, sorn han den yttrat
kan ett äberopande deraf icke anses olämpligt.
Grefwe ^törner, Loran, Den an
swarigbet
Herr Lfwerste 8Kjöläebi-Lnll yrkat för
Stats Räden, är uti ConstitutionenH förwarad;
och derwid torde jag fä anmärka, at säledes intet
särffildt förbehätt torde wara nödigt, ehuru
jag för öfrigt helt och hället instämmer uti den
af Herr LKMäobranu yttrade mening.
Hans Epcellence Herr Friherre v/aclumei§ter,
Darl ^ciam. Dä jag, jämte flera, biföll
lfwerste Lkjölclodrancw i flutmeningen af sit
Dictamen yttrade tankar, hördes en röst som sade
at det wore detsamma, som wille man sätta
Ämbetsmän under Guds dom: en sädan flutsatfs
kan omöjligen dragas af Herr lfwerste Lkjöl«tedr!nw8
yttrande, och fär jag förklara, at det
alldrig är, alldrig warit och alldrig nägonsin
kan blifwa min tänka at sätta Ämbetsmän under
Guds dom för utgängen af deras tilstyrkanden.
Jag har ej til Protocollet yttrat mina tankar
uti förewarande amne om Successionen, för
at ej borrttaga tiden dä sä mänga redan fulleligen
uplyst saken: Jag fär likwäl nu härmed
sörkla
-
Den 18 Julik. 357
förklara at jag för min del ingen ting kan hafwa
at inwända wid walet af Prinsen af Au»
gusienburg, en Furste, allmänt känd för sina stora
egenffaper; men at jag trott nu icke more tiden
inne at med sädan skyndsamhet afgöra ett sä
granläga ämne, och at försigtigheten kunde for- .
dra ett upffof med walet, tils widare, dä jag
efter min öfvertygelse ej tror, at ett nu r förwäg
gjordt wal, befrämjar freden, än mindre
päskyndar densamma , utan at en ffyndesam fred
utgörRiketsbehof, hwilken ärminochallmänhetenS
enstämmiga önskan. Jag begär ingen Votering,
jag är tilfredsställd med at til Pratocollet yttrar
vesta mina tankar, som grunda sig pä min öfwertygelse.
Mänga instämde i bifall til detta yttrande;
men äfwen hördes rop as annan och blandad
beskaffenhet. Derunder upstod
Herr 8kjöläebrancl, och yttrade sigt Oredan
kommer säkert af ett oriktigt begrepp om
de ord jag nyttjat i det yttrande, bwarmed jag
finner at flere af de wärda Ledamöter som sörut
begärt Votering, wilja conformera sig. Mina
ord lydde sorn föijer, sä wida jag nu minnes.
och för öfrigt kunna d- ses i mitt Dictamcn:
"Lemnom derföre ät dem det tilhör, nemligen
"ät Stats-Rädet och Hemliga Utskottet, answa.
^ret inför Gud och menniffor, inför samtid vch
"efterwcrld, om de utan den samwetsgrannasts
"pröfning, tilstyrkt ett besiut m. m."
Det wore för mycket begärt at menniffor
skulle wara answarige för följder, dem de omöjligen
kunnat förutse eller hindra. Jag har en- j
däst
353 Vett 18 Julik.
däst yrkat ett Moraliskt answar om Stats-Räder
och Hemliga Utskottet, utan dm samwetsgrannaste
pröfning tilstprkt M. M., hwilketjag
anhätler mätte noga obserweras. —
Mycket bifall yttrades hertil, men ännu hördes
tänkesätten wara delade om sättet utkomma
til flut med förewarande ärende.
Herr kot bl i el), Larl lHe6i-ic, Dä Konungens
Proposition at utan upffof utkora en Thronföljare,
blifwit af en flark Pluralitet pä ett jakande
sätt beävarad, dä Stats Rädet och Hemliga
Utskottet tilstprkt detta wal genast, och dä
tre Ständ redan enstämmigt bifallit detsamma,
tror jag ej at det skulle fullkomligen instämma
med Ridderskapets och Adelns wärdighet, och
ej heller wara af nägon nytta, a t deröfwer votera
; utan sär jag derföre ödmjukligen föreflä,
at de af Ridderffavets och Adelns Ledamöter,
som ej wilja bifalla Propositionen, mätte ätnöja
sig med at likasom nägon gäng wid 1789 och
1800 ärs Riksdagar kändt, teckna sina namn
under en särskildt referwation, som singe intagas
i Protocollet.
Detta yttrande blcf af Ridderskapet och Adeln
mer och mindre wäl uptagit.
Herr Grefwen och Landtmarskalken,
ffulle ej alla wara tilfredsställde och saken anses
säsom bifallen om de Herrar, som äro af den
mindre rädande meningen, singe ^anteckna sig säsom
instämmande i de uttryck' Hfwerste r^öläLbiLnd
ur sitt Dictamen uprepat.
Ropades Nej, Nej, Ja, Nej.
Grefwe
Den 18 Iulii. Z?o
Grefwe voy»a, yttrade sig, at, han och
flere ej wäl hört Herr LffjöldelnanäZ termer,
och begärte derföre at fä Leur upläste.
Friherre ^clel8värcl, Lric 6öran^ ont
Propositionen göres med det af mig gjorde til.
lägg, sä afstär jag gerna ifrän Votering.
Dä ännu twekan och owisihet tycktes räda
ibland en mängd af Ridderstapets och Adelns
Ledamöter, yttrade sig
Herr Grefwen och Land tmarstalken,
at som en del af dem som begärt Votering ej
tycktes wilja derifrän assia, sä finge han före--  flä Voterings-Proposition.
Den som bifaller Konungens Nädiga Proposition
, at genast utwälja Prinsen af Augktsienburg
til Sweriges Kron - Prins, strifwer
Ja;
Den det ej will, ffrifwer
Nej!
Winner Nej, är Konungens Propositios
afffagen.
Ropades starka Nej!
Friherre Ullner a »tx, solia» Wilhelm,
ehuru enligt de tankar, jag tydligen yttrat, sa
kerr
-
360 Den 18 Julik.
ken icke rörer mig enffilt; kan jag ej undgä
at ifra för te Herrars rätt, som icke welat med
Ja beswara första Propositionen; bör derföre
ödmjukeligen erinra, at om Nej - Propositionen
är ställd pä Kongl. Majus Nådiga Propositions
totala afstäende, sä gifwes ät bemälte
Herrars anförda tankar en riktning, som är
mot werkligheten snörätt stridande dä Riddarebuset
enhälligt önskar at Prinsen af Augustenburg
antages til Thronföljare, och olikheten i
meningarne endast rörer tiden til walet.
Härefter talades under ett oredigt sorl af
blandade röster, gansta mycket som ej kunde til
Protocollet fattas. Ändteligen fick
Herr Zstjöl Uek>r.in<l , ^llclers k^reclric,
ljud, och yttrade sig: Jag har kott mig höra
at en del af de Herrar, som äro afen nekande
tanke, skulle wara böjde at afstä frän Votering,
med reservation at instämma uti den af mig
uprepade mening utur mitt Dictamen. Det torde
säledeö ännu wara möjligt at undwika Voteringen,
som medför tidsutdrägt, jemte mycket
beswär för Högloft. Ridderstapet o ch Adeln, och
som minst wid detta tilfälle torde wara lämpelig.
Jag lärer föröfrigt ej behöfwa nämna,
at jag är långt ifrän at bestrida hwarje Ledamots
rätt at fordra Votering.
Härpä följde en läng stunds afbrott i öfiverläggningen,
hwarunder mänga framträdde
til Protocollet för at blifwa antecknade en del
sä som
Den 13 Juli!. Z6!
såsom instämmande i Grefwe ve ta (ZarZie»
och Friherre ^äelsvLi-äs yttrade tankar, endel
r den af Herr LKMäedranä uprepade mening.
Härunder begärde
Herr 8iIfver8toIp6, foliLN Orrvik, yttrande
sig och mänga med honom ej hafwa
hört Votering begäras, at fä weta afhwilken
densamma blifwit ästad.
Grefwe Oe l-r 6ar6ie, och mänga: Herr .
Landtmarstalken har hört det, och jag tror det
gör tilfyllest.
Friherre Ltjern^edt, L^rl 6ostAf, yttrade
sig wara färdig at anteckna sig säsom
den där begärt Votering.
Herr Aminoff, keoäor, förmälte at han
wäl icke yrkat Votering, men at, om det fordrades
redo för hwilka det begärt, sä upgäfwe
han sitt namn.
Efter nägon widare oro af kort waraktighet,
srägade
Herr G re swen och Landtm ar st alken,
om icke, under wilkor at fä sin Reformation
i Protocollet förwarad, de Herrar som hyste en
frän Pluraliteten skiljaktig tanka, skulle wara
nöjde at ifrän Votering afstä?
Ari
-
562 Den 18 Juiri.
Friherre ittssrts, ^xei: Oin Votering
hade ej blifwit fräga, om ej en och annan Ledamot
häromkring yttrat sig, ungefär sä, at
Lopp! Det skatt ingen Votering bli! och se dä
Ha wi welat utöfwa wär rättighet.
Friherre 8llfvsr8cKlölkl, dllii8, yttrade
sig ej hafwa pä en läng stund hört yrkas
Votering ; blott den begärdta Reserwation blefwe
intagen i Protocollet, sä torde Ridderffapct
och Adeln utan swärighet kunna komma
ifrän detta ämne.
Dä utaf mänga yrkades at fä höra upläsas
utur Herr §KM6ebran68 Dictamen de
siere gängcr derutur äberopade ord, framträdde
han i sirankct och upläste dem, lydande fullständigt
som följer: "Lemnom derföre ät dem
"det tilhör, nemligen ät Stats-Rädet och Hem"liga
Utffottct, answaret inför Gud och men"niffor,
inför samtid och cfterwerld, om de u"tan
den samwetsgrannaste pröfning tilstyrkt
"ett beslut, hwilket wi nödgas fatta sä tilsä"gandes
med förbundna ögon."
Ridderskap^ och Adeln yttrade härtil mycket
bifall.
Friherre kurck, knut, hos Herr Grefwe»
och Landtmarffalken fär jag fördenskull ödmjukast
anhätta,detwärreserwationsä mättejusteras, at de
rrd i Herr Ofwersten LKjöläc-branZs Dictamen,
hjyarpä den grundar sig, til undwikande af
allt
Den 18 Julik. 36z
allt wist för ständ mätte verb v Lim uptagas.
Hans Ercellence Herr Grefwe'?.nuti,, om
Herr Grcfwcn och Landtmarffatken behagar göra
Proposition, afstär jag gerna frän Votering,
om det blott tillätes at de som warit af den
skiljaktiga tankan mätte fä sin Reserwation i
Protoeötlet förwarad.
Derefter utlät sig Herr Landtmarffalken til
Friherre 8tjern8ti.-6c, at enär han nn mera more
den ende som pästode Votering, torde han behaga
deri frän afstä; hw arpä
Friherre 8tjci-n8teclt swarade at Dotering
blifwit af honom yrkad sä som den yttersta af
hans rättigheter, men at han ocksä nu kunde läta
densamma falla.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
> utbad sig fä göra följande Proposition: Anser
icke Högloft. Ridderffapet och Adeln Konungens
Nädiga Proposition om Prins
ON87-8 af Augustenburg utwäljande genast til
Sweriqes Kron-Prins bifallen, med förbehäll för
de Herrar som ärv af en skiljaktig mening at fä
til Protocollet anteckna sig stafwa warit emot
tiden til detta wal, icke emot Personen som wäljes;
at de för öfrigt conformerade sig med den
af Herr H fwerste 8Kjullleni-Lna utur dest Dictamen
nyst fullständigt upläste mening; och at de
med denna i Protocollet forwarade reserwation
sig ätnöjt i afseende pä de irenne öfrige Ständens
redan gifna bifall til Konungens Nädiga
Proposition, och i afseende pä den'för densamma
s
364 Dea ig Ju!"-
mas bifallande innom Nidderffapet och Adeln
afgjorda pluralitet.
Ropades ett starkt Ja.
De af Ridderffapets och Adelns Ledamöter
som anmält och anmälte sig at instämma uti denna
sä wäl pä Grefwe ve la 6arclie8 och Friherre
^.äevvärcv, som Herr 8kjö1iZekranä8 serffilta
yttranden stödda reformation, moro följande:
Hans Epcellence Herr Grefwe krake; Hans
Excellence Herr Grefwe linutk; Hans Ez/cellence
Herr Friherre ^Vacktmei8ter; Grefwe ve la 6ar«lie;
Herr Ikam, VVolratk; Friherre koncis.
Larl; Friherre burell, Knut; Herr vilje, Lionie
; Herr 8ilkverkjelm, sean; Herr konäs, ?kilix;
Friherre äiltversLkjölcl, Xil8; Friherre VZ»
Ala, vric Lonracl; Grefwe 8tenkock., lvla§nu8;
Grefwe vokna, ^UAU8t; Herr Venter8kölä, /cclam
viclric; Herr Vsnter8kölcl, Larl; Grefwe
Ltsnkock, 6u8tak; Friherre vjerta, l^xsl; Herr
kecklin, sokan ^.clol;ik; Herr von 8ckul2enksim,
vavicl; Grefwe 8tackelksrA, ksinkolcl;
Friherre ^clsl8värcl, jokan Larl; Herr ksrAk.-  rnan, ^mki'08in8; Grefwe Ko88e, t^put; Herr
vanvvarclt Viljs8tröm, jacok iVlalcom; Herr
Veven8tröm, jokan jacob; Friherre 8ack, sokan
Lakris!; Friherre v^mel, Otto; Friherre
6^lleN8tjerna, Larl Lkri8topksr; Herr 2snAerlein,
jacok; Herr kleijksn8kölä, Larl kreclric;
Friherre koncis, Larl Larl880n; Herr 8tjernkoi?,
OeorA; Friherre lviackiean, vntAsr; Grefwe
vsvenkaupt, 6u8tak; Grefwe valicenksrA, Klinclric;
Herr Ikre, Albreckt; Herr von ^Vakrenäorlk.
Larl; Grefwe kalkenkerA, welker; Fri
-
Den 18 Julli.
365
herre Klarks von ^VurtenderA, klric ViLIlrelnn
Herr ^minotk, Laogor; Friherre Legerström,
t. ven; Friherre Kosenliane, Sellerin!;; Herr
valman, Lars folian; Herr von Stockenström,
Salomon; Friherre vonSava, Lustak; Grefwe
Hamilton, Lustak; Friherre linnck, ^golpll;
Herr von Kackreif, vkure; Friherre Stael vor»
lllolstein, Lorlltx Lugvig.
Följande Herrar Conformerade sig serskilt
med Herr SKMgebrang, nemligen:
Herr kotlllieb, Larl Willielm; Herr^Lrungelstzerna,
julius; Grefwe ?iper, Larl Lias;
Herr Lripenvalclt, sacol) Lric; Herr Lripenvalat,
Loran; Herr V^Ala, Larl; Friherre Wrangel,
venning; Friherre WranZel, lregric ^n>
ton; Herr Korgens tolpe, ingers.
Högloft. Ridderffapet och Adeln ätskiljdes
klockan Z til 2 eftermiddagen.
In krgem ?rotocolli
6. Silverstolpe.
266 Den 21
Fredagen den 21 Julii.
klenum klockan 9 formiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hältet r Högloft.
Ridderffapets och Adelns Plenum
den 18 Julii 1809.
S. D Företogs til fluteligt afgörande Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition til Riksens Stander
rörande mål af en Efterträdare til Sweriges
Krona; och sedan Ridderftapet och Adeln ingätt
i noga och omständeiigt öfwerwägande af de
mängahanda och wigtiga skäl, som i ett ämne
af denna angelägenhet sig ä bada sidor til ftärftädande
framställa, beftöt Ridderftapet och Adeln
at til Swea Rikes Kron-Prins utwälja
Hans Kongl. Majus Frände, Hans Fursteliga
Höghet Prins af Schles
wig
Hollstein, Sonderburg-Augustenburg: Om
hwilket Ridderftapet och Adelns beslut de öfrige
respective Ständen ftulle genom Utdrag af
Protocollet wänligen underrättas. Ut supra.
Med bwilket Utdrag af Protocollet en Deputation
til de andra Ständen, sä fort de hunne
samlas, ftulle afsändas.
Herr Grefwen och Landtmarft alten
trlkännagaf at Hans Kongl. MajU i Räder befallt
-
Den 21 Iulrl. 36?
fällt honom för Högloft. Ridderffapet och Adeln
förklara Konungens Nädiga wälbehag öfwer
Ständets bifall Lil Hans Maj.ts Proposition
rörande walet af en Tronföljare: en förklaring
hwilken de öfrige Talemännerne äfwen haft sig
älagdt at hwar och en sina Ständ meddela.
Justerades Pleni Protocollen för den 8, i4,
15 och i8 Julii.
I anledning af Protocollet för den 14Julli
tilkannagaf
Friherre Iv08enkiLne, -LcberinF, sin önskan
, at Riddarehufets Tjenstemän i allt hwad
som rörer Riddarehusets angelägenheter mätte wara
förbundna at iagttaga den'strängaste neutralitet.
-
Grefwe lvtör ner, ^.(lolpli Loran, eriudrade,
at om desie Tjenstemän wore tillika röstägande
pä Riddarehufet, borde dem icke kunna förnekas
utöfningen af deras Riksdagsmanna-rätt,
at obehindradt yttra sig öfwer alla ämnen, hwarom
öfwerläggning i Ständer förehades.
Friherre bjerta, ^xei, frägade, r anledning
af Protocollet för eftermiddagen den ig
Julii, om icke hanö dä och i det föregäende Plenum
uplästa Memorialer til afgörande snart finge
företagas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erindrade at den saken de anginge, redan i an
led«
Andra
Band. 47/ 48.
Z63 Den 21 Julik.
ledning af Herr källmans derom först inlemnade
Diktamen, more genom beslutet öfwer berörde
Diktamen, hos Ridderffapet och Adeln afgjord.
I anledning af hwad i Protokollet för den
i5 Julii förmäles om hwad sig tildragit emellan
Friherre Stael voll wolstein, Loriitx I^ucivi§,
och Herr Grefwe» och Landtmarffalken, yttrade
sig
Friherre Stael: Dä Herr Grefwe» och
Landtmarffalken icke wille tilläta mig fä tala,
af det skäl, at saken redan wore afgjord, änskönt
jag anmälte, at jag under sjelfwa bifallsropet
begärt fä tala, men dä Herr Baron slltverscNölcl
intygade at det sä förhölle sig, ändteligen
medgaf at iag kunde fä yttra min mening; lä,
jämte det jag fär för. Baron 8iNver8cNöia betyga
min tacksamhet för det prof af wänffap
han wisade mig, kan jag ej underläta anmärka,
at ehuru jag wäl icke kan anse det förettegenteligt
förolämpande af Herr Grefwen och Landtmarffalken
at min anmalan ansägs mindre trowärdig
än Baron Silfversköld intygande, sä
war det likwäl en mindre delicatesie mig wid
detta tilfället wisades, hwarföre jaganhällerat
den omständigheten mätte ur Protokollet utgä,
säsom eqenteligen icke hörande til saken, och sä
mycket häldre, som? Herr Grefwen och Landtmarffalken
sjelf snart fann at jag hade rätt.
Herr Grefwen och Landtmarffalken:
Jag tror mig ej hafwa gjordt Friherre Stael
nägon orätt. När Herr Baron blef förment at
tala, hade jag ej hört at han sig i rätta» tid
anmält
-
Dcn 2l Z69
anmält. Af mig blef ej Friherre Silsverschölös
wittnesmäl til Herr Baronens förmän, päkalladt,
utan lemnade han det alldeles sjelfmant,
för at uplysa sakens förhällande.
Friherre Stael fullföljde, enligt den synpunckt,
hwarukur han denna sak ansett, sin gjorda
hemställan om icke Herr Landtmarffalken ffulle
finna lämpeligast at densamma ur det uplästa
Protokollet förswunne; men
Herr Grefwen och Landtmarffalken
förblef wid sitt yttrande, tilläggandes at hwad
i Protokollet funnes antecknadt, finge stä qwar
för hans räkning.
Friherre Stael anhöll at i sädant fall det
yttrande han nu haft mätte i denna dags Protokoll
införas.
Härunder hade Deputationen Lil de andra
Ständen blifwit upropad, och under anförande
af Friherre ?o88e, cearl Hinric, Qfwerste, afgätt,
samt äterkom nu, förmälande de öfriga
'Ständens hälsningar, samt yttrade tillfredsställelse,
at Riksens Ständer öfwer den wigtiga
frägan om Thronföljden i likstämmigt bestut
med dem hade stannat.
§7» De» 21
Hekk kerFliiNLn, Ambrosius lVlas^ius^
hade inlemnat ett Memorial, hwilket uplästes
M lydande:
Admjukt Memorial.
Sedan den bäde til sine anledningar oH
päföljder för Riket sä olycklige SäkerhcsisAkten
nu blifwit afffaffad, synes wäl intet wara billigare
, än at de Nationen betungande författningar
och nyheter, hwilka under berörde Akts
autoritL äro införde äfwen med densamma fä
deras slut.
Af desie kan det onus at underhäffa tjenstKörande
Wargern-ngsmanffap, samt twärt emot
Kneckte kontrakter och flere Konungars beswurne
försäkringar, blifwit Rust och Rothällare älagt,
räknas för mest tryckande.
Kongl. B efwet af den io Januarii 1790,
som päbjuder denna inrättning, äberopar til
stöd deraf författningarne af är 1741, den 9
Mars 1749 och den 15 September 17S2 med
anförande, at denne sednare inffränker de förra.
Men lätom otz efterse om desie Författningar
fkäligen kunnat föranleda til det beslut man a
dem grundat.
Den af är i?4i är ett Riksdagsbeslut, i
Hwilket Riksens Högloft. Ständer/i anseende
Lil förestäende kriget, ätagit sig at upsätta WarZeringsmanskap;
men detta'blef kort derefter
och innan krigets flut uphäfwit igenom Kongl.
Brefwet den 3 Mars 1743, som innehäller: at
Kongl. Maj:t med Riksens Ständer beslutat, ak
elim
Den LL Julli. A?r
emedan Rust - och Rothällare af fri wilja och
Deras egen beqwämlighet wid 1741 ärs Riksdag
, igenom ett dä ffedt begifvande sig hafva
utfäst at anskaffa Wargerningskarlar, med hwilka
de edermera ersatt sina wacancer, men icke
sig ätagit, sedan deras Wargerningskarlar säledes
til numrernes komplettering äro antagne >
Reservekarlar äter ä npo i deras ställen anffaffa;
ty sinner Kongl Maj:t skäligt at, efter deras
Åstundan befria dem ifrän Wcwgerningskarlars
widare prästerande. Detta Bref förtigeS,
jag wet ej af hwad ordsak, i 1790 ärs Kongl.
Bref. Kongl. Brefvet af den 9 Mars r?4-<,
som i stället äberopas, kan icke anses päbjudanDe
Margernings upsättande, utan synes snarare
wara en föreställning om nödwändigheten
deraf at hafwa en sädan til hands, för at ersatta
timande wacancer, och ehwad mening man
än mä gifva denne författning, uphäfwes den
dock igenom Kongl. Brefvet den 16 September
1762,' der ordalydelsen är den: at det lemnäs
til hwar och en Rust- och Rothällares egen frihet
och beqwämlighet at anskaffa Wargerningskarlar.
Ingen af de äberopade Författningar'
stadgar at Wargerningen skulle gä i fällt och
derunder rekryteras, utan endast wara i beredskap
til ersättande af ständiga Rothäklet. Dborde
derföre icke kunnat tjena til grund för
Den i 1790 ärs Kongl. Bref anbefalte Wargerrnngens
upsättande, och saknar alltsä denna bs- >
fällning all annan än Konungens nädiga wilja,
understödd af Säkerhetsakten, och hwilken fördristade
sig wäl at deremot äberopa stäende kontrakter
och deras helgd? Likwäl blef i Konung
III.8 tid Wargerningen ej upbudad,
vm icke i de orter, som sades hafwa godwilligt
372 Den 2! Iulii.
sig den ätagit; men när kriget utbrast om wären
förledit ar, bcfalte däwarande Konungen,
at Wargerningen stulle upsättas och gä i fällt.
Kronan, sades det, skulle bekläda den; men Rotarne,
ätminstone de fleste, singö äfwen witt-ninas
denne kostnad. Härigenom blef Roteringsbeswäret
ökadt med mera an hälften öfwer lvanligheten.
Och som Rust och Rothällare säledes, utan
minsta laglig grund och emot gällande kontrakter
blifwit twungne at upsätta, utrusta och i
fällt rekrytera B argerningen, fär jag ödmjukeligen
förestå, at Högloft Ridderstapct och Adeln
frikallar dem ifrån denna o st al ig a tunga och
sätter denna mk i det stick den war innan 1790
ärs Kongl. Bref utkom Men min tanka är
alldeles icke at Wargcrnkngen stall genast indragas:
jag önstar twärtom at den blir stående
til desi Riket fär fred, och will under tiden
för min del rekrytera den.
Häremot wäntar jag mig det betydeliga inkast:
at om Finland wid en ffeende fred, 'mäste
afträdas, blir Swensta Armeen otilräckelig til
Rikets förswar och Wargerningen säledes oumbärlig.
Bertil swaras: at som ett Rikes folkmängd
lärer wara rätta mättstockcn för desi
Krigsmakt, bör wal Swerige'med allenast magol
öfwer twä mrllioner mennistor, icke underHälla
en större Arnu e än den af cirka 7o,^oo
man wi nu äga. Sjelfwa Frankrike, nästan
ständigt i krig, torde ej hafwa en talrikare krigsmaqt,
i proportion af desi folknummer. Jag
häller före at man icke bör anwända sä mycket
til sitt förswar, at man fluteligen ej har något
ar
Den 21 Iulii. Z75
at förswara. Historien wittnar at flere Riken
blifwit olycklige igenom för mycket, än igenom
för litet talrika Arin er. Men om Kongl. Maj t
med Riksens Stander skulle anse nödigt at föröka
krigsmakten, bör det wäl icke ste pä Rustoch
Rothällares bekostnad ensamt, utan alla andra
Näringar i proportion med Jordbruket, äfwen
dertil bidraga; och will jag i det sall upgifwa
ett förflag huru sädant mä kunna ske
med den aldraminsta kostnad
I följd af allt detta fär jag ödmjukeligen
anställa, at sedan detta Memorial blifwit lagdt
pä bordet til nasta eller andra Plenum härefter,
Högwalborne Herr Grcfwen och Landtmarstalken
dä täckes lata det komma under öfwerläggning
och derefter göra Högloft. Ridderstam och
Adeln den proposition: at Wargerningen efter
slutad fred stall uphöra och det lemnäs til bwar
och en Rust- och Rothällares frihet at anskaffa
Margerningskarl, om han sä för godt sinner.
Sedan, säsom jag förmodar, Högloft. Ridderstam
pet och Adeln härtill gifwit bifall, kunna respektive
Med-Ständerne derom underrättas, dä
de helt witzt sig med Ridderstam och Adeln
häruti förena. Stockholm den 8 Julii 1302.
Remitterades til allmänna Beswärs och O->
econorniä Utstottet.
Herr Grefwen och Landtmarstalken
föreflog wid detta tillfälle, at, om Högloft. Ridderstam
och Adeln sä behagade, den författning
mätte widtaqas, at när ett mäl til wederbörligt
Utstött remitteras, de andra Ständen hädanefter
-
Z?4 Den 2i I«kii.
ter genast genom Utdrag af Protokollet mätte
sa wäl om sjelfwa mälel, som om Remissen, pä
ett summariskt sätt underrättas.
Bifölls.
Herr Ler^bm.in, anmälde sin önskan, at,
dä den fräga han wäckt, wore af stor wigt,
och det wore wäl om den snart afgjordes, Utskottet
matte äläggas at skyndesamt, eller inom
en bestämd Lid med sitt betänkande deröfwer inkomma.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
erindrade, det han ej trodde detta wara af nöden,
men frägade likwäl om Ridderskapet och
Adeln behagade nägot sädant besluta.
Hans Exellence Herr Grefwe Uuutb,
Lric, påminde, at da ätskillige af Ulffottets
Ledamöter här wore narwarande, kände desie
redan Ridderffapets och Adelns önssan, i följe
hwaraf han ej ansäg nödigt, at nägon bestämd
tid Utskottet förelädes, at med sitt betänkande
inkomma.
Ridderskapet och Adeln syntes häri instämma.
Herr I§oi-66N8tc>1p6, ^n6er3, För ett
par Pleni-dagar sedan hade jag äran anmäla
twänne rätt wigtiga arender, som Ridderskapet
och Adeln äfwen behagade med wälbehag anse;
men som dessa ärender, oagtadt jag det uti mitt
Diktamen ödmjukt framstälde, icke blefwo de öfrige
-
Den 21 ^rrl-k. §75
rigo Ständcn meddelade, utan genast förwistes
til Ockoncnniä-Utskottet, tyckes mig at nog mycken
olikhet eristerar i eppeditionssättet af de här
förekommande ärender Jag fär derföre i ödmjukhet
andraga, om icke atla här i Plena wäckta
frägor borde bade de öfriga Ständen meddelas
och remitteras til wederöörliga Utskotts
hemställande derföre lika ödmjukt hos Ridderffapet
och Adeln om ej mina i förre Plena wäckta
ärender nu genast äfwen kunde meb de öfrige
respektive Ständen kommuniceras, hälst sorn
dede ej annars kunna om dem fä nägon uplysning,
förr än Oekonomiä-Utskottet det meddelar
genom sitt Betänkande. Jag tycker at icke ett
Ständ allena, utan alla böra besluta hwad mål
och ärender deras ombud uti ett eller annat Utskott
böra til granskning och utarbetning företaga,
emedan annars olikhet uti remittering til
Utskotten hända kunde, i fall samma ämnen
skulle pä en gäng förekomma i deras Plena.
Härjemte supplicerar jag fä uppläsa mitt Diktamen
uti öfwerstnämnde ämne, hwilket i anseende
til at tiden lärer tyckts warit wid sista Plenum
nog längt liden, icke dä medhans at företagas.
Friherre hamilton, Larl, Utbad sig,
at säsom Ordförande för Beswärö och Oekonm
miä-Utskottets Berednings-Utskott fä nämna, at
Herr til Utskottet remitterade
Memorial, redan genomgått denna Berednings
pröfning, och kommer nästa gäng Utskottet in
Pleno samlas, at der föredragas, hwarefter Utskottet
utan twifwel snart skall finna sig i ständ,
at med sitt Betänkande til Riksens Stander
inkomma. *
Här
-
Z76 Den 21 Julik.
Härefter upläste
Herr ^'oräenstolpL, följande anförande
til Protokollet:
Dä, i följd af det rättmätiga, oinskränkta
förtroende Ridderskapet och Adeln bordt äga til
wär nuwarande Konung, som allt frän födseln
warit en redlig och pälitelig Swensk, det Han
ock sedermera ofta i farans stund, med risque
af sitt lif och lugn, bewisat, Ridderskapet och
Adeln genom bifall beswarat den af Kongl.
Mast til ett förnpadt, men til Sin origine ömande
wedermäle af Desi Landsfaderlig» omsorg
för Swea Rikes samtelige inbyggare och
til befästande af deras framtida sällhet samt
Rikets sjelfständighet, framställde Nädiga Proposition
rörande Suecesiionen, som Kongl. Majk
efter förutgängen öfwcrläggning med Riksens
Ständers Ombud uti Hemliga Utskottet, förleden
Lördag i Räder strikteligen behagade genom
Desi Hof-Canzlcr, Riksens Ständer meddela
, tror jag det wara rätta momentet at i
ödmjukhet erindra Nidderflapet och Adeln samt
de öfrige Respective Med-Ständcn om något,
hwilket jag, för min del / såsom gansta betydande
genast anmärkte, wara troligen förgätit
uti formaliteten wid Eppeditions-sättet af Konungens
npsinämnde proposition, men hwilket
jag ansett mig af fullkomlig, underdänig oskrymtad
tillit til Kongl. Majus Person, böra ända
til nu förtiga, pä det Kongl. Maj:t Sjelf
mä godkänna at min afsigt warit och är redelig,
Den 21 Julik.
377
lig, samt at mina anmärkningar icke skulle ästadkomma
uppehäll uti detta angelägna ärendets
skyndsamma afgörande enligt med Kongl.
Majcks och troligen hwarje för Fäderneslandets
säkerhet ömt tänkande medborgares önskan, såsom
ock pä det lycksökaren och den illa sinnade
icke skulle fä tilfälle at med swartå färgor
beskugga mina wain enta , fastän nu med största
enfald framställde tankar.
Dä jag jämför 54 §. uti' wär antagna
Regeringsform, synes mig som den sednare gäft
me full anledning, at, dä de mä! sorn förewarit
uti et eller annat Utskott, til afgörande uti
Plena skola förekomma, de§e icke pä annat sätt
kunna Plena föreläggas än ge norn Utskottens
skrifteliga Betänkanden; ty 56 §. lyder lälunda
: Utskottens fönst«g stola först i Ständcns
plena framställas til antagande eiler förkastande
m. m. Jag tycker wäl at, hwad de ärender
angär, som uti Hemliga Utskottet förekomma,
Riksens Ständer, i-anseende til dessa
sakers wigt och dermed förenade hemlighet, wist
icke ba rättighet at fordra en fullständig uplysning
om stäk och ordsakerna hwarföre Utskottet
i underdänigbet tilstyrker det ena eller
andra; men at Riksens Ständer uti alla mäl,
som frän Hemliga Utskottet meddelas Plena ,
csiridigt böra erhälla en af dem alla underskrift
wen handling, som innehölls at uppä dcn af
Kongl. Maj t i Näder framställde fräga rörande
det eller det, har Utskottets pluralitet i under
-
Z73
Den
derdantghet tilstyrkt det eller det. Ty dä det
är Riksens Ständers rättighet at hafwa medlemmar
eif hwartdera Ståndet uti Hemliga Utskottet,
samt destas owillkorliga skyldighet at
efter samwetc, heber och deras bästa förstånd
räda Kongl Maj.t uti förekommande frågor,
sa är ock billigt at Rikets Ständer utaf desta
sina Representanter erhälla uplysning, ja! enligt
nied sakens wanliga natur, a t ingen annan
än dests Riks-Ständens Ombud kunna gifwa
nägot ffrifteligt utlåtande, hwaruppä Riksens
Ständer rätteligen och egenteligen böra
grunda sina beslut uti alla sä hemlighetsfulla
mender.
För det närwarande och under denna wär
Konung hafwa wi alls intet at frukta; men
Lä wi hafwa erfarenhet af hwad Magten eller
intriguen, ehuru olaglig och förwänande ben
warit, förut werkat pä den ädelsinta och bcrökuwärdt
fogliga Swensta Nationen, hwarom Ridderstapets
och Adelns Protocoller wid förra
Riksdagar och synnerligen af ben 27 April
1739, nogsamt bcwittna; sä lätom ost, mine
Herrar, icke uraktläta at gifwa wär nyst erhällan
Regeringsform fran början sin lagliga
och rätta tillämpning, och för en framtid förebygga
ost för dylika försök, som efwan äro äberopade,
samt medan wi äga en rättsint, öm
och wältänkande Konung, som wist icke will
tilkräkta sig rättigheter, hälst sädane, de der uti
en framtid kunna blifwa wädeliga, säsom at
ären
-
Den 21. Julik. Z79
ärcnder, som förewarit uti Hemliga Utstottct
kunte Lil Ständerne, Pä sätt denna gäng stedt,
blott frän Konungen emanera. Hwav är som
försäkrar Riksens Ständer at wäre efterkommande
frän detta sä magtpäliggande UtfrolL
icke ktinde fä et lika sä emot Utstötts Ledamöterncs
tanka stridande Protocolls Utdrag, som
det hwilket ststnämde dag wid i?89, ja wid
flere Riksdagar afgätt frän Ridderstapet och
Adeln ti! de andra Ständen och hwilka procedurer
attdrig gä utur mitt minne, som ockgifwit
mig full anledning hemställa hos Riddcrstapet
och Adeln om ej hädanefter, pä sätt
framföre jag haft äran nämna, icke alltid, jämte
Konungens Proposition bör följa Hemliga
Utstötts Ledamöternes serskildta, fast i generela
termer aflemnade yttrande til tilstprkande eller
afrädande uti de af Konungen i Nåd er gifns
propositioner, och med tilkännagifwande, i händelse
saken meddelst votering blifvit afgjord til
hwad belopp de jäsande eller nekande warit innom
hela Utskottet samt detta med alla Ledamöternes
egne underskrifter försedt och icke genom
manligt Protocolls-Utdrag, Ständen mage
fä detza underrättelser.
Jag fär nu stuteligen öfverlemna detta
til Ridderstapets och Adelns mogna bedömmande,
säsom ock huruwida dessa mina tankar icke
böra de öfrige Respective Ständen meddelas: !
anhällandes jag i ödmjukhet at Herr Grefven
och Landtmarskalken derom wille nu göra RidHerskapet
och Adeln Proposition.
Begär
-
Z80
Den 21
Begärdes pä bordet; men
Herr Grefwcn och Landtm arstalken,
erindrade at, dä enligt 56 §. i Regeringsformen,
alla mäl böra lil behörigt Utstött remitteras,
innan de i Ständernas Plena pröfwas
och afgöras, och betz läggande pä bordet destförinnan,
endast stulle medföra tidens utdrägt,
anlag han lämpeligast at detta Memorial genast
til Constitutions-Utskottet remitterades.
Ridderstapet och Adeln instämde häri.
Herr ^lalmskjölcl, Lenjamm NIKANUS,
anförde til Protoeollet följande: Sedan Riksens
Ständer samfält öfwerenskommit om ett
län af dest Banque af Twä millioner Riksdaler
til Stats-Castan för dest högst nödwändiga
behof til besörjandet af Armeen och Flottorne
samt Rikets förswarswerk, och äterbetalningen
af denna samma blifwit af Riksens Stander
garanterad och fasistäld, underställer jag ödmjukast
Herr Grefwen och Landtmarstalken samt
Högloft. Ridderstapet och Adeln, om icke detta
län af Banquen stulle kunna ste, utan beräknande
af nägot intereste, som eljest för et är,
allenast L z procents ränta, utgör en nog betydlig
summa 6v,ooo Rd. L 4 procent 80,000
Rd. och sä widare. — Jag hoppas at Banquen
är i det goda tilständ, at den kan umbära
förenämnde winst, i hwilket fall det nä
got
-
Der, 21 Julli. 331
got skulle lätta den förestäcnde Bcwillningen,
som ändä lärer blifwa nog känbar för något
bwar. Banquen har tilförene wid fiera tilfällen,
igenom Riksens Ständer, eftergifwit fordringar
hos Kronan, skulle den intet nu, dä
Riket är i sä betryckta omständigheter kunna
göra denna upoffring, häldst härigenom ej blifiver
nägon förlust för Banquens egen fond.
Riks-Discontens rätt til 6 procents interesie för
de kemnade Soo,ooo Rd. i weckan, hwarutaf
större delen tilfaller Banquen, är redan bewiljad
och faststald. — Jag hemställer detta Herr
Grefwens och Landtmarffalkens, samt Högloft.
Ridderssapets och Adelns pröfning och godtfinnande,
samt anhaller ödmjukast at detta Memorial
mätte blifwa comuniceradt med de öfrige
Respective Ständen och Banco-Utskottet, som
derefter aflemnar sitt yttrande härZfwer.
Begärdes af ätskilliga pä bordet, hwaribland
äfwen af
Herr Lilverstolpe, I^reclric, som tillika
förklarade, det han trodde sig kunna bewisa
omöjligheten för Banquen at ingä i Herr
lAalm8kjöl6s gjorda förslag.
Friherre 8ti<?rr>8te6c, Larl Lustaf, yrkade
äfwen at denna Proposition, innan skeende
remisi, mätte blifwa hwilande pä bor,
det.
Herr
382 Den 2! Julli.
Herr Grefwen och Lan dtmarstalken:
crindrade, det Regeringsformen tydeligen förestrefwe,
at alla allmänna frägor, som i Riksens
Ständers Plena wäckas, böra, innan be i Ständen
til afgörande företagas, til wederbörligt Utstött
remitteras, och at, när i följe deraf intet
wunnes, om mälet nu lades pä bordet, spntes
det honom lämpeligast at Herr iVlkUmsKjölllL forsing
genast til Banco-Utstottet remitterades.
Efter nägra inwändningar blef ändteligen
denna remist besluten.
Herr 8iIverstolpe, IHeärlc Lamuel, upropades
och anförde: Wid Högloft RidderstapetS
och Adelns sednaste Plenum den i8 Julii war
det min afsigt, at strapt efter det förmodade antagandet
af Prinsen af Augustenburg til Sweriges
Kron-Prins, uplasa til Protokollet ett i
afseende pä detta beslut upsatt dictgmen Men
det ivar redan sä längt lidit pä middagen när
beslutet fattades, at jag ej trodde mig böra förlänga
wär sammankomst med något nptt andragande.
Jag anhäller at Högloft. Ridderstapet
och Adeln nu täcktes lemna' nägra ögnablicks
upmärksambet ät den framställning jag tilämnat.
— Derefter upläste Herr 8liversloipe följande
:
Det wigtigaste bland alla företag Sweriges
häfder kunna framwiia har änteligen upnätt sin
fulla utwekling. Fäderneslandet är uprest ur sin
djupa olycka. Dest betryckte Söner hafwa fatt
lagar
Den 2! Julli. 335
lagar til. wärn emot en owillkorlig styrelse-magt;
och Vä Swerige nu behöfde et nytt ofwerhufwud,
har en Herre lika öfwad uti Regentens
och i Medborgarens pligter, pä sin wärdiga
ålderdom blifwit utkorad rt Får för det folk
Han wid irenne Konungas siva broderligen
älffat.
Rikets Ständer dela med denna Herre tilfredsställelsen
af upfpllda pligter mot Fädcrsneslandci.
Genom Konungens och Ständernas
samfälta omsorg har Swerige äter blifwit en
Stat. Allt hwad ögonblicket äffat til samfunvsbandets
Lilknytande har ffyndesanck nätt
sin fullbordan. Det enda i sädant afseende intil
denna stund Återstod, rörde framtiden ;
det war den updragne byggnadens bestånd genom
äldrarna, som nu borde wäcka war omtanka.
Lil denna byggnads waraktighet, tilthronens
befästande, här en Arftagare til Sweriges
Krona i dag blifwit af ost utkorad. Wi
hafwe skridit til detta steg icke utan den säkraste
öfwertygelse om et ädelt hjertelag hos den
Herre wi walk, icke utan förhoppning om Hans
rena böjelse at göra Swerige fällt, at befrämja
desi tilrväpt i inre förmåga, i en werkelig,
en redbar styrka, och endast pä denna wäg grunda
desi tilwäxt i ära och anseende. — Men det
tilhör de känflor hwaraf Riksens Ständer wid
detta wigtiga tilfälle äro lifwade, at i allt hwad
Andra Bandet. L7l:s 4g, 30. som
§84 Den 21 Julik.
som rör Fosterlandets bästa wisa den yttersta
sorgfällighet. Ständerne bora nu gemensamt
önska, at Rikets nyss utkorade Kron-Prins matte
snart begynna at bereda sig til sitt framtida
höga kall; de böra, lika högtidligt som
de nu kallat denne Herre til Swensta thronens
Arftagare, kalla honom til äsynen af Konungens
och Folkets gemensamma bemödande för
Fäderneslandet, kalla honom at njuta efterdöme»
af den Konung som ätagit sig at hela
wara blödande sar, samt härwid gifwa honom
anledning, at jämte en grundelig kännedoms
inhemtande af Sweriges Författningar, snart
ikläda sig alla de tänkesätt pä hwilka föreningen
mellan Konung och undersåtare i detta
land hufwudsakeligast och frän urminnes tider
hwilar.
Det steg Riksens Ständer nu Laga, hwarigenom
en ny Konunga - stämma blir i Riket
införd, torde til äfwentyrs böra genom en formelig
Act beseglas och pä et lika högtidligt
sätt kundgöras, som det steg, hwarmed Nationens
Fullmägtige började detta Riksmöte. Beflutet
af i dag är en motswarighet til det af
Len 10 Maji, deri f. d. Konungens Bröstarfwingar,
sä födde som ofödde, förklaras i ewärdeliga
tider förlustige Sweriges Krona och Regering.
— Til Högloft. Ridderstapets och Adelns
ompröfning tror jag mig säledes kunna underställa,
om icke et särskildt Ständernas Beslut,
i lika form uprättadt med det nyssnämnde, kunde
-
Den 21 Julik. , Z8Z
de anses behörigt och öfwerensstämmande med
föremålets wigt. — Det lärer ej behöfwa bewisas,
at en sädan Wal - eller Utkorelse - AcL
blefwe något helt annat än SueceHions-Ordningen,
hwilken stall innefatta lagen för dett
framtida födflorätten til Swensta thronen.
I den förmodan at Högloft. Ridderstapet
och Adeln stulle finna den af mia nu föreftagne
Wal - Acten lika nödig och lika härledd af
föremälets wigt, som den tilsörene utfärdade
Afsättnings-Acten, tager jag mig den friheten
framställa, om icke et serskildt Riksens Ständers
stadgande kunde ivid Wal-Acten bifogas,
innebällande någre puncter i likställighet med
de önskningar och afsigter jag ofwanföre yttrat,
at Riksens Ständer lära förbinda med deras
nu gjorda Wal. Detza puncter anser jag kunna
pä följande sätt uprättas:
i:o) At inom en bestämd tid, räknad ifrätt
Wal-dagen, den nu utkorade thron-arfwingen
inbjudes sig i Riket infinna;
2:0) At r likhet med hwad Regerlngs-for-»
men i afseende pä Konungens wistande Utrikes
stadgar, äfwen de willtor bestämmas under
' hwilka den walde Kron - Prinsen kan resor kiloin
Riket företaga; och
z:o) At dä Regeringsformett endast bestämmer
kuru en omyndig Kron-Prins bör wlv
ärendernas skötsel tilwänjas, det mätte nu serskildt
-
§86
Dsrr 21 Julik.
stridt stadgas, huru dcn Kron - Prins Riksens
Ständer denne gäng utkorat, (bwilken såsom
recan Lil ären fullmyndig i Riket inkommer,
men dock säsvm främling ej kan äga tilräckelig
kunskap om utofningssärtet af wara Lagar
och Författningar) mätte om ärendernes behöriga
gang hemta underrättelse.
DeHa tankar underkastar jag Högloft. Ridderftapets
och Adelns uplpsta stärstädande; men
jag styndar at med detsamma upriktigt förklara,
at jag stall fästa intet wärce wid min framställning
i fall den icke af mer erfarne män
skulle anses wälgrundad och gagnelig. Winner
den Högloft. Nidderstapets och Adelns bifall,
anhäller jag at mälet mätte underställas j
de andre Ständen, och de inbjudas at göra
samfält remist deraf til behörigt Utstött.
1
Remitterades til Constitutions - UtstottcL. j
c !
i
Föredrogs et af Grefwe ko8ss, ^.rvici
Lric, ingifwit och den 18 Maji pä bordet lagdt
Memorial rörande Herr Ue^cmstolpes förslag ,
til Förliknings-Domstolars inrättande, hwilket
lil Lag - Utskottet remitterades.
Under- t
Den Si Julik. 387
Undertecknad Riddarhus - Secreterare utB
bad sig derefter fä fräga, i anledning af Ridderffapets
och Adelns tagna Beslut, at underrättelse
bör de andra Ständen meddelas om de
frägor som här wäckas och til särskilda Utskott
remitteras, om han skulle wara betrodd at, til
undwikaude af tidsutdrägt, expediera sädana
Utdrag af Protocollct rörande desie remisier genast,
utan at de förut inför Ständen justerades.
- ,
Samtpcktes.
Herr WH clcn bjeim, Lg.ri, hade inlemnat
et Memorial, hwilket uplästes sä lydan>
Ve:
Wördsamt Memorial!
Om Förliknings-Domstolar kunde organiseras
af man, hwilka jämte patriotisme förenade
insigt i lagen, skulle deraf winnås forde,
lar, oskattbara för alla, som ej genom Rattegängar
pä et eller annat sätt kunna tillvälla
sig winning eller anseende; men de hinder derwid
möta torde biifwa sä betpdelige, at kan
hända ändamälet förfelas. Jag tror man i skäl.
let med mindre oiägenbeter, än FörlikningsDomstolar
komma at medföra, kan widtaga anstalter,
det Härads-Rätterne, jamte deras domsrätt,
fullkomligen upfolla vet ändamäl, som förwäntas
af den föreflagne npa inrättningen;
och männe icke säoant ffer, vin man til Rät,
_ tegängar
Z88
Den 21
tegängar undanrodjcr ordsakcrne. Deste enligt
allmänna rofkn, icke sä orätt, härleda sig der- .
ifrån, dels at Domarens inkoinster til stor del,
äro förwarade i stämnings - penningar, Protecolls
- och Utslagslösen, hwarmed utöswcr Lara
ej sällan lunna mara föoculige eftra och tilfallige
förmoner, dels at Lansniän och Nämndemän,
hwilka deraf hafwa en flags inkomst fä
uhgifwa stämningar, dels också at dcsie och andre,
som grunda deras inkomst pä Fullmägtigsarfwodcn,
hafna et stridig: intrcsie med dem,
frän hwilka de stola he>nka deras underhäll.
Dä härutinnan igenfinnes, hwad som föranleder
til Rättegångar, tror jag wara lämpeligare
påtänka at undanrödja sädant, än at sätta
r werkställighet en förestagen inrättning, hwar- -  af följderne, ätminstone icke roed säkerhet, kunna
bedömmas. Om DoÄarens hela lön inrättades
i likhet med andre Ämbetsmäns, skulle
det ändamål man önstar säkerligen winnås,
men sädant läter sig swärligen i Rikets närwarande
belägenhet göra utöfwer en wist gräns, ^
som ätminstone kunde bestämmas dertil, at Domaren
i stället för stämnings - penningar, Protocolls
- och Utstags-lösen, i alla twiste-och brottmäl,
finge ur Räntcrwt upbära en lämpad ersättning,
ehwad Rättegängarne för äret warit
fä eller mänga, korta eller länga, förlikte eller
fullföljde. Hwaremot Domaren skulle lemna
stämningar, Protocoller och Domar utan betalning
til Parterne, hwilka icke böra undgå de
med Rättegängar nu förknippade utgifter, utan '
Den 21 Julik.
389
dem aläggas Charta afgift, förhöjd i förhällande
med nu gällande Expeditions - Taxa, bwrlken
afgift af Ortens Upbördsman, sedan han frän
Domaren derpä erhällit, efter hwarje Tings flut,
en förteckning, kunde upbäras och i Ränteriet til
Statens behof deponeras.
Wid et sädaut förbällande blef Domaren
stiljd frän en tilökt inkomst genom manga rättegångar
: et kort strifdätt more lika lönande
med et länat. Och om derjemte, ur en annan
spnpunot än hittils stedt, bedömdes ensakägare
som erböd och en Ämbetsman, som antingen
före sakens afflutande eller efteråt emottog
nägon större eller mindre gafwa, som i sednare
händelsen får det lindrigare namnet discretion
, skulle ju följderne otwifwelaktigt blifwa
Rättegängars förlikande, förkortande och förminstande
samt förtroende emellan Ämbetsmän
och Folket, som nu saknas, men hwilket wisterligen
were medwerkande Lil Statens wäl.
Stockholm den 87 Jun i i i8v9.
L. ^Veiclenbfelm.
Remitterades til Lag - Utstottet.
Grefwe hamilton, ^xei, inlemnade ett
Memorial hwilket uplästes:
Word
-
Zgo Den 2l Julik'
Wördsamt Memorial!
Sedan den billiga frägan ar afgjord, ak
hwar och en får besitta jord af hwad natur
som häldst, hansig tilhandlat och förwarft,
underställer jag ödmjukeligen Högloft. Ridd-.rffapet
och Adeln at ännu mer fullborda sitt he>-  dcrswerk genom förklarande, ai all förpantning
eller- afhandling, hwars afsigt warit eludera
fordna Författningar, mä äga samma
kraft och werdau som Lagligs köp, och.Domarena
wara pligtigs utfärda fasta och sköte.
Om upbud skulle förutgå, kan Lag-Utskottet
bättre bedömma. Alla förpantmngswillkor,
som blotta formaliteter til at afhälla Bördesmän,
böra förswinna alldeles, samt wara utan kraft
och werkalr, likaledes med Bergsmanshemman,
som innehafwes af Stånds-personer, oaktadt
nplätelscn af dem är en oeconomisk författning
och ej et Stånds Priwilcgimn. Dock inbegripes
ej häri-de arrenden pä 50 är eller derinunder,
sorn förblifwa sädane, somdewrd 1800
ärs Riksdag blifwit stadgade.
Dä Rikets uphjelpande frän den wamagt
-et sjunkit uti i synnerhet fordrar upmuntran
och befordran af jordbruk och odlingar, sä äro
twänne hinder för de sistnämnde hufwudsakeligen
at afskaffa. Det ena de sä kallade urfjällar,
som ligga innom andras rägängar eller
Bolsiadsffäl. Det andra sädane parker, hwarä
jordäga--
Den 21 Julik. 091
jordägaren äger betesmarken och annan by
ständflogen eller ock til och med betesrättigheten,
utan at äga marken. Desie sistnämde händejser
äro sä orimlige til sin grund, och fladell,
ge för jordbruket, at den icke förtjenar annan
ätgärd, (sä framt ej för bctesrättighetcn en
lämpclig jorvrymd skulle til ägendom afsiäs),
än at sirka hittils gjorda öfwerenskommelser
alldeles upsäfwas, utan undantag för hwad
jord som bäldst, hwilken jordägaren will hafwa
fri för sädane gravatiouer. Den lil äker- och
ängsodling tjcnligaste marken ligger för sadan
orsak ofruktbar, öfwerwäxt med nägra smä eländiga
buflar.
Sak samma med allmänningar af alla
slag tillhörande en Socken, samhälle eller Härad;
de bora delaStil hwarjs hemmansägare,
bonom obetagit fä afyttra sin andel, eller ock
bör en sadan park för samfällt räkning i smärre
delar försäljas pä öppen Auction och summan
delas i lika förhällande til hwarie hemman.
Med tidens längd flulle en sädan åtgärd
til en del ersätta den förlust af undersåtare,
som med Finland förlorats, häldst om
större delen af Kronans domainer lika nyttigt
anwändes, sä fort de lagligen blefwo ledige.
Med urfjällar är förhällandet i det närmaste
enahanda, de binda händerne pä odlaren
och hindra honom at »verkställa sin odlings-!
plan. Mätte en jordägare, innom hwars,rä
gancj
-
502
Der; 21 Julik.
gäng eller Bolstadsskäl en sädan ligger, aga
owilkorlig rätt at efter öfwerenskommclse med
innebafwaren, antingen genom utbyte mot annan
jord, om lägenbcten sä medgifiver eller efter
mätismanna ordom inlösa den. Zlr den
serskildt skattlagd betalar den nya ägaren skatten,
är den skattlagd tilsammans med förra ägarens
hemman, bliswe sä stor del för den sistnämnde
minskad, och den förra Ulland, sorn
pröswas hafwa utgätt för utjorden, sä wida ej
jordutbytet förut blifwit werkstättdt. Gälle detta
för jord af all slags natur. 4? §. sista
Momentet af Kongl. Resolutionen pä Allmogens
Beswär dcu Ls November 1756 har hafwit
afseende pä denna oreda. Stor- och Enffiftes-Förordningarne
ingä äfwen deruti och
kunna tjena til rättesnöre för wärderingen; men
hindret afhjelpes ej, utan en författning, som
tilläter inlösen eller utbyte utan undantag väntan
minsta rum för inwändning deremot.
Och som Riksdagen är nog långt liden,
anhäller jag detta mä utan widare upskof til
Lag-Utskottet fä remitteras. Stockholm den
Si Iulii 1809.
Axel hamilton.
Remitterades til Lag-Utskottet.
Föredrogos twänne Memorial, et af Grefwe
ItsmiUon, ^xel, och et af Herr Lilkverstolpe^
6usmk ^brabam, rörande Landets Upfostrings^
werk,
Den 2, Julik.
393
werk, hwilka i Plenum den §6 Junii blifwit
nplasie och lagde pä bordet, och nu til Allmänna
Veswärs-- och Oeconomiä - Utskottet remit
-
Föredrogs det den 16 Julii uplästa och
pä bordet längder Betänkandet ifrän Stats-Utskottet
jamte atfölh n e bimga, hwilket ttl Ban
-
Hans Epcellence Friherre unjencrLnt
jnbrrn, hade inlemna t et Memorial, hwilket r
lästes, sä lydande:
Ibland de bcswärligheter, som Rikei
frän längre tid tilbaka sätt widkännas, k
med stal räknas den mängd af Oeconomi
Författningar och Förklaringar deröfwer, s
nu finnas i utöfning och för deras widlöf!
het och til nägon del twetydrga innehäll för!
nästan en mans älder at rätteligen kännc
hwaraf mycken Lid förspilles bade för Nmbe
man och Näringsidkare, som kunde nyttig
anwändas, misstag och irringar ej sällan fl
falla wid tilämpningen deraf. Dessutom
nas en del af desse Oeconomiste Författning
om de granstas efter de grunder, som uti
terades.
co-Utstottct reuntteraoes.
Wördsamt Memorial!
m
§94 Dm 21 ^Julii.
mera up lo st tidelwarf ars allmänneligen godkände
, ej kunna wara lämpelige at befrämja
Riksfamhällets förkofring och sanffpldiga styrka,
som likwäl nu mer än nägonsin, af hjelsma
nödwändighctcn päkallas.
Denna olägenhet har länge warit känd
och allmänneligen öfwcrklagad. Wid sist hällne
Riksdag i Norrköping undföll den ej dåvarande
Secrete-Utskotts upmärksamhet, som hos
Konungen anmälte angekägenhcten deraf, at de
Occonomijke Förfatlningarne matte sammandragas
i en enklare och mindre widlöftig omfattning,
bwaruti allt hwad finnes reoan andradt
och uphäfwit, borde afstutas.
Detta har wäl sä wida redan gätt i werkställighet,
at alla Rikets Collegicr och Publique
Werk sätt befallning, at igenom wiste utsedde
Ledamöter under wederbörande Chefers inseende
författa Lcste sammandrag i hwarje särskilt
ämne, men ester en sä inskränkt föreskrift,
t be ef tilräÄelige-n smara Lil ändawälet, utan
nera kunna anses som Register, än werkeligen
nder särskilta Titlar för hwarje kufwudnäring
ller allmän husbällningsgren sammandragns
örfattningar, hwilka sedan de af Lag - Comnstion,
med wiste adjungerade Ledamöter frän
ikets Oeconmisse Collegier blifwit, för desto
era säkerhet igenomscdde och jämnförde med de
bsisterande Författningar, kunde af Regerinn
fastställas til efterlefnad, och alla andra
bade
D-m 21 39Z
bade äldre och nyare Oeconomisse Författningar
anses såsom ej widare existerande, utgörande
nu manga stora Lolumer, som ej allas willtor
medgifwa at äga och än mindre at känna,
ehuru okunnighet orm Lagen ingen ursäkt-medgifwer.
Igenom sä beffassade Sammandraga som
sörenämndt är ffulle mycken widlöftighet undanrödjas,
mänga misttag och Lagsökningar förekomrnas
och en lättare utwäg för Regeringwch Riksens
Ständer sjelfwe beredas, at efter hand pröfwa,
i hwilka delar deste Oeeonomiske Försatt,
ningar Larfwa nägon jämnkninq och förbättring
efter Rikets i wiste delar förändrade omständigheter.
Ju redigare Författningarne btifwa och ju
mera arbetsmethoden i Rikets Collegier och Publique
Werk wid ärendernes skötsel simplifieras,
desto mindre upstä twister, och desto lättare kunna
öfwerftödige systlor efter hand indragas och
Statens tilgängar, utan menighetens betungande,
ökas til de nödwändige Penningelöntagande
Ämberömänö löneförbättringar.
Om Högloss. Ridderssapet och Adeln finner
deste anmärkningar förtjena dest upmärksamhet,
sä torde blifwa lämpeligast, at dest Med-Ständer
finge anledning, at gemensamt hos Konungen
föreflä et sädant mera lämpeligt och til ändamålet
mera tjenande sammandrag af de Oeconomiffe
Författningarne, än det som i anledning af
Hemliga Utssöttets wid sista Riksdag gjorde anmälan
blifwit Rikets Collegier och Publique
Werk
396 Den 21 Julie.
Loerk foreffrifwit och anbefaldt, hwaruti de kjelfwe,
ehuru de oinselt ofullkomligheten deraf, ej
wägat gora någon ändring Stockholm den 10
Julii t20g.
ft UHft'iicrLnt2. .
Remitterades til Allmänna Beswärs- och
Oeconomiä - Utskottet.
Herr Lilfverslolpe, 6u8t3.k
Dä Hans Excellence Herr Friherre UUjenci-LlitL
för nagra dagar sedan til Riddarehus - Secreterare:;
inlemnat det nu uplästa Memorial, har
jag förut haft ti!fälle at inhemta desi innehäll.
Af sädan anledning öar jag eftersinnat, om icke
wära Lagar och Författningar i allmänhet more
i samma belägenhet som Handels- och SlöjdeFörfattningarna,
fä at ofta en betydlig oreda
deri, werkade twetydiga Domar och mycken wäda
wid Lagssipningen ?tag fär derföre hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln i ödmjukhet upgifwa
följande Förstag, hwilket jag anhäller
mätte med wära respective Med - Ständer cou;-  municeraö och til behörigt Utskott remitteras.
^ At Riksens Ständer nu ät sitt Lagutskott
mätte urdraga, at i sarnräd med Justitiä
Ståts-Ministern, Stats Secreterarena, en
Ledamot i frän hwart Collegium och en ifrän Swea
Hof-Rätt, samt/ om Konungen sä behagade, et
Hans Ombud, öfwerlägqa och utläta sig huruwida,
utom Handels - och Sköjde-Lagarne. någon
annan clasi af wära Författningar kunde
wara behäftad med oreda, och, i händelse sä
wore, hwilken clasi gf Författningar mest wore
i behof af en revision, och huru en sadan revision
-
Den 21 Julik. 59?
sion borde wara beskaffad, för at swara mot det
ändamäl, at tjena til ledning för Konungens och
Ständernas ätgärd ivid förbättring af de föreslagna
Författningarna i hela deras sammanhang.
2:0^ Sedan Riksens Ständer i anledning
af et sädant af Utstvttet gifwet Betänkande afgjordt
hwilken elaff af Författningar nu til en
början borde i synnerhet komma under revision,
utsätta Ständerne belöningar tjenliga at upmuntra
sakkunniga, at pä et sädant arbete anwända
sin tid.
Z:»'» Ma Archiv och Colleaiers samlingar
öpnas för dem, som hos en bestämd person anmäla
sig til et sädant arbetes företagande.
4 o) Ät wiffa kunnige personer, som sjelfwe
icke förmodas äga nog ledighet, at den äskade
revisionen utarbeta, updrages at emottaga de
arbeten deröfwer, som til den i Januarii 181Z
kunna inlemnas.
5:o) Under loppet af är iZi5 stola deffa
personer deröfwer utarbeta sina Betänkande»,
för at til Ständerna är i.tti.4 derom öfwerlemna
berättelse.
6:o) Det är författarena obetaget at läta
trycka sina förslag, til och med at dem tryckta
inlemna.
7:0) Den skrift som fullkomligast och bäst
bragt Historien och sammanhanget af de i fräga
warande Författningar i behörigt ljus, för at
tjena
59'6 De» 21 Julli.
til ledning wid Konungens och Sländernas ätgärd
lil Författningarnes förbättring, winner
högsta belöningell. En mindre belöning bör elfwen
utsättas, pä del stera til arbetets företagande
mätte finna sig upmuntrade.
Mitt skäl til denna proposition ar, at om
den antages, blifwa derigenom fiicklige och sakkunnige
personer upmanade at til detta wigtiga
arbete coneurrera. Ofelbart finnas manga fädana
ibland Riksens Ständers Ledamöter', men
lika mänga sm icke flera utom' dem, och framför
allt de, tom äga de hithörande theorell fia kundffaperna,
hwarifrän all reform bör utgä, och
hwilka såsom lärare wid Universitet eller practiserande
Jurister ej äro wäljbara i nägot Ständ,
om de ej bändelsewis äga röst bland Ridderfiapet
och Adeln. För Standcrne wore det wisierligen
en winst, at genom! denna utwäg, när de
härnäst samlas, winna en säker kännedom af
hwad de redligaste och klokaste i Landet i detta
afseende önfiti.
Remitterades til Lag - Utskottet.
Herr von 8ck ant 2, Ifvar Ursärlc 6a.
briel, hade inlemnat et Memorial, hwilket uplästes
fä lydande:
Allerödmjukaste Memorial!
För en Stats bcständ synes det ej wara
nog at hafwa goda Grund - Lagar, en wis Konung
och trogne rädgifware wid Hans sida. Med
alla'desin fördelar, kunna dock de wädeligastö
ffakningar foresta, om icke de borgeliga Lagarne.
fä
r-m 21 Juni. §9)
sä wäl civile som criminelej och allt hwad til
Lagfarcnhetens alla grenar hörer, äro enkla,
tpdeliga, lämpade efter Tidehwarfwets uplpsning,
sedernes förändring.
Wär Lagbok af är 1754, det fullkomligaste
arbete i Lagfarenheten wi hittils ägt, är
dock, genom de orsaker, hwilka tidernes stick
vwillkvrligcn sammanlänkat, nu mera ofullständig
och olämplig. Utkomnc Förordningar och
Förklaringar, oftast föranledde af enstilteRättcgängar,
synas stundom motsäga hwarandra
och äfwen sjelfwa Lagens esprit. — Lagen sälunda
förändrad är ej mer hwad den borde
wara: Rättesnöre för Lagstipningen. Den
har i det stället blifwit et rikt fält för Advocaterne
och trätlpstne, hwilke uti denna willerwalla
af Lagar, äga et godt tilfälle, at utan
answar oroa fredlige Medborgare. Huru angeläget
det alltsä är för Allmänheten, at erhälla
okonstlade och tpdeliga Lagar, inser hwar
och en, likasom at sädant uti Lagwerkets nuwarande
oreda icke stär at hjelpa genom Förklaringar.
En fullkomlig omarbetning af Lagwerket
är det enda för ändamälct gagneliga. Enny
Civil - och Criminal - Lagbok mäste efter min
tanka uprättas, enligt samma plan och ordning
som den förra, utur hwilken bör begagnas allt
hwad som för närwarande kan finnas tjenligt
och bertil läggas sädane stadgande»', som i afseende
pä tiden äro lämpelige, för at utgöra
Andra Band. 51, SL. en
4O0 Den 21
en ny sä fullkomlig Lagbok, som menffoförständ
kan utarbeta. — En ny Kyrko-Lag är lika
nödwändiq, äfwensom ny Sjö, Lag. Wära
fleste Ekonomiske Författningar hafwa det gemensamma
fel, at de ej äro lämpelige för alla
Rikets Provineer, och i de fieste Economiffe
fall lärer det blifwa ogörligt, at författa nägon
Lag som wore gagnelig för hela Riket.
Utan at bestrida möjligheten deraf, at
Förliknings - Domstolar kunna för Riket blifwa
nyttige, tror jag dock för min del dem icke behöfrvas,
derest wi erbälla tydcliga Lagar, samt
en förbättrad Rättegangs-Ordning, och UnderDomarenas
aflöning blifwer stäld pä en mera
lämpelig fot; ty jag förmodar at Veste t! enne
omständigheter sammanlagde fiulle förekomma
flere Rättegängar, än Förliknings - Domstolar
kunna hinna at bilägga.
Lagarnes omarbetning kan ej blifwa nägot
Riksdagsgöromäl, häldst bertil fordras mera
lid än mängen wid första päseendet föreställer
sig; men det tilhör Riksens Ständer at
föranstalta om Lagarnas öfwerseende 06) förbättrande.
Detta arbete borde efter min tanka
ripdragas ät en Comité af tolf eller sexton Ledamöter,
hwilke icke allenast genom theoretiffe,
utan ock practiffe kundffaper i Lagfarenhetens
alla grenar gjort sig allmänt kände. Deste personer,
som för sin möda borde hafwa sä tilräcklig
betalning, at de under Lagarnas utarbetande,
Den 21 Juiri. 401
betande, hwarmed de endast skulle wara systelsatte,
icke wore i behof, at genom Industrie
staffa sig nägot til understöd för deras uppehälle,
kunde förpligtas, at innom wist tid, til
exempel Fyra är hafwa utarbetat en fullständig
Lagbok, Sjö-Lag och Kyrko-Lag.
Lil denna ComitL borde hwarje inwänare
i Riket wara berättigad at til granskning
insända projecter i sä wäl Juridiska som Eco--  nomista ämnen. Sedan arbetet blifwit fulländadt,
stulle det genast befordras til trycket, samt
et exemplar deraf utdelas til hwarje UnderDomstol,
och et wistt antal til hwarje Hof-Rätt,
samt Rikets öfrige Collegier. Härefter stulle
det stä hwar och en fritt at genom trycket göra
de anmärkningar kunnoge, som deremot funno
aga rum, eller ock insända dem til Comitdn,
hwilken älage at öfwer alla anmärkningar
yttra sig, dä arbetet öfwerlemnades lil
Riksens .Ständers granskning, som borde ste
wid nästa Riksdag efter det arbetet frän trycket
utkommit, derest Riksdagen ej inträffaoe
innom et är derefter, hwilken tid til anmärkningars
författande torde wara nödwändig.
Wid Riksdagen borde detta arbete med anmärkningar
och yttrande granskas af et Lagutskott,
som ensamt i detta fall stulle äga rätt,
at för SLänderne gransta och antaga de nya
Lagarne, utan at de sedermera behöfde i Ple.
na förekomma annorlunda, än för at underrätta
-
402 Deri 21 Iulir.
rätta Ständen om, hwilka delar af Comrttns
arbete, som i grund af gjorde anmärkningar
blifwit ändrade; hwarefter det skulle öfwerlemrias
til Konungen med underdänig anhållan
om desi höga stadfästelse och befallning om kungörandet.
I afseende pä de Ekonomiske delarne,
borde ester min tanka sälunda tilgä, at utom
de projecter, som af enskilte personer i desie ämnen
kunde blifwa til Comité» ingifne, borde
den öfwer alla Eeonomiske frägor infordra Landshöfdingarnes
yttranden hwar och en för sitt
Län , och desis yttranden borde wara beledsagade
med nägre Länens inbyggares tankar i
de upgifne ämnen. De särskildt Economiske
Författningar för hwarje landsort, som Comiten
fann äga rum, kunde särskildt tryckas och
et exemplar deraf tilsändas hwarje Kyrka, der
Sockneborrne hade tillfälle at dem granska, och
sedermera til ComitLn insända sine anmärkningar,
hwarefter alltsammans komme at til Ständernes
Utffott öfwerlemnas.
Sälunda utarbetade Lagar blefwe säkert
de mest fullkomliga för wärl land. Om kost.
naden til Commiterades samt nödig betjenings
aflöning, ffrifmaterialier och tryckning skulle upgä
til nägon betydlig summa, bör sädant ej
lägga hinder för werkställigheten, dä ändamålet
är för det allmänna sä wälg5rande. Möjeligen
skulle genom försäljning af det nya
Lag.
Den 21 I"!4vz
Lagwcrkct, Stats-Casian erhålla nägon ersättning
för sitt förffott, samt genom nägra Riksdalers
afgift för hwarje sak, brottmäl undantagne,
som hos Kongl. Majit i underdänighet
fullföljdes, och et par ffillingars afgift för
hwarje stämning som utfärdades, hela kostnaden
blifwa ersatt.
Om detta mitt ödmjukaste andragande winner
Högwälborne Herr Grefwe,,6 och L uidtmarffalkens
samt Högloft. RidderfkapetS och Adelns
upmärksamhct och bifall, ..wägar jag hemställa
om icke wäre Respective Med-Ständer kunna
anmodas at gemensamt med osi hos Kongl.
Majit i underdänighet anhälla om Lagarnes
öfwerscende och omarbetande pä sätt jag nu
föreslagit.
Jag hoppas i underdänighet, at wär store
Konung, som redan med sä mycken Näd
omfattat sine undersätare, ej wägrar at bifalla
en för Fäderneslandet sä angelägen — sä wigtig
sak.
Ifvar kreclr. 6abr. von Lcbantic.
Assessor.
Remitterades til Lag - Utskottet.
Grefwe
404
Den 21 Julik.
Grefwe kiöllch, ^äoiph, hade inlemnat
et Memorial, hwilket uplästes:
Ödmjukaste Memorial! ^
Bland den mängd onera som betunga
Swerigcs jord, är Rustnings - skploighetnr den
mest tryckande, i synnerhet dä jordägaren blottsiätles
för sä täta och kostsamma förändringar
af Uniformer, Sadelmonderingar och annat dylikt,
som innom en kort tidcrymd intraffat
Westgöthe! Kongl. Dragon-Regemente. Dest
omskapning frän tungt til latt Cavallen ätföljdes
af ständiga omworlingar, såsom til exempel:
at manffapcts förut brukliga Kappor
omgjordes til Capotter, hwilka til äfwentyrs
äro underkastade et lika öde som de förre, allt
til Rusthällarenas stora kostnad och förlust. Sedan
de gamla Sadlarne blifwit ka stera de, gjordes
nya i stället, eftrr Kongl. Krigs- Collegii
Modell, för hästar af 9 quarter 4 ä g tums
storlek, dä likwäl Regementets nu warande hästar
knappast hälla 9 quarter och L tums höjd.
Häraf synes latt, kuru länge de Rustande kunna
begagna deste Sadlar, hwilka i sig kjelfwe
otjenlige, iirwist kosta de Rustande öfwer
L.5,ooo Rd. Det fordna Cavalleriets hufwudprpdnader
blcfwo äfwen förkastade och Regementet
förseddes r stället med Casquer, som nu
efter nägra ärs förlopp, ehuru brukbara, äfwen
blifwit casterade, med förbindelse för Nusthällarne,
at lata förfärdiga mostor ät mansta
xtt.
Den 21 Julik. 4d3
pet. Sädane jämna och ärliga ombyten bäve
medföra en odrägelig kostnad utan nyttigt ändamäl
för den i öfrigt hardt beskattade Rusthållaren.
och gifwa anledning ttl en oafbruten
st?id och osämja emellan honom ä ena samt
Sguadrons-Chefen eller Qwartcrmäsiaren ä den
andra sidan af hwilken scnares nycker och kanske
ej alltid bltda förfarande han osta finner
sig tracasierad och beroende. Pä en slättbygd,
sädan som Skaraborgs Län, får Rusthällaren
stundom widkännas den olägenhet, at nar hästen
sommartiden utsäppes pä betesmarken, som
i de fleste orter är utan stängsel, wandrar han
midt omkring och mäste ätersökas pä en sträcka
af flera mil, hwarunder lätt kunde hända, at
hästen lemnad utan ägarens tilsyn och wärd,
pä et eller annat sätt förfares, i hwllket fall
en bctydelig Lel af Rustöällarens förmögenhet
ätgär til inköp af en annan förswarlig nummerhäst,
hwars trefnad och bibchällande under
et f.ckttog gansta mycket ankommer pä hans stötset
och behandling. Derigenom äger Dragonen,
oim han med eller utan stäk fattat nägot misinöje
eller owilja til sin Rusthällare, et önstadt tilsällc
at stada och hämnas förmente oförrätter.
Utan at wilja i mindsta mon sära ifrägawaranLe
Dragon-Regementes duglighet i militäriskt
afseende, tilläter jag mig ändock den anmärkning,
at om Regementet stall nägonfin winna
en tillbörlig likhet med den Husar-Corps, som
under nuwarande krig emot Norrige warit commenderad
til tjenstgöring wid Westra Armeen
och
4V3 Den 2l Iulri.
och ädagaladt en allmänt erkänd militairij? för»
tjenst, mäste det samma ofelbart undergä en nästan
total reform, och hwcm inser icke'dä hwilka
nya och förökade omkostnader forestä för hwar
jc
Rnsthällare. Localen af de Länder, der et
rättmätigt och med Sweriges samm interesse öfwerensstammande
krig hädanefter kan komma at
föras, är derjamte af den beffaffenhet at en Ca.
valleri-trupp sällan kan nyttjas med nägon werkesta
förde!, bwarföre ock Äststgötba DragonRegementet
under sista fältläger alldrig warit i
handgenaanq ined fienden, utan merendels blifwit
anwändt trl Magazins-wakt, ordonanceroch
brefpostcring, hwilken sednare tjenstgöring alltid
har mindre förmonliae följder för et Cavallerie.
Högsta Magten hur förut anbefallt förändring
af ätffillige Cavalleri Regementen til stotfolk,
bwilket ej lange sedan handt nied de iEstcrgötland
och Bobus Län indelte Cavalleri- trupper;
och om - Aestgötba Dragon-Regemente underginge
enahanda reduction, blcfw? det onekeligen mera
anwandbartstil Fäderneslandets förswar; Rusthällarne
förstonta för mänga fruktlösa och mattande
utgifter,
gen förökade; en omständighet som i närwarande
tidepunet är af wigt och nödwändigbet. Ea
wäl a egne wägnar som för öfrige Rnsthällare
af sistnämnde Regemente, som eommittcrat mig
at franrföra desse beswär , wägar jag anhälla,
at Regementet kunde förändras ifrån Cavallerie
til fotfolk, ankommandes pä Kongl Majst och
och Riksens nu församlade Ständers god!finnande,
at stadga och utsätta den afgift wi erbjuda
oss, at ärligen til Kronan betala i wista tunnor
spannemäl, hwilkas antal jag nu ej wägar fst
>esiä,
Den 2L Julli. ^07
resiä, men hemställer om icke, pä Konungens
Rädigste förordnande, nägon owäldig person,sorn
af sokens utgängj ej hennar nytta eller stada,
kunde utses ät i orten höra samtelige Nustbällarne
hwad och huru mycket de äro nöjde, i sädant
fall, til Kronan erlägga. För egen del wägar
jag försäkra, at minst 7000 Tunner af Näg och
Korn were en saker winst för Kronan at päräkna,
oberäknad all annan fördel bäde i mili'
tairifft och Occonomistt afseende. Efter manga
kostsamma försök och, ändringar med Rcgcmen
tets Uniform, borde man kunna hoppas, ar det
rätta nägon gäng pähittadcs, sä wida egenleliga
ändamälct ined all klädsel är, at bewara för
köld och owädcr; men i händelse nägon förändring
framdeles skulle anses nödig i den beklädnad
Regementet redan bekommit, utbedja sig
Rust hällarne, at sedan nägon Uniforms-perseLel
blifwit efter föreskrift fardiggjord, aflenniad och
approbera!)' denna mätte bsbebällas sä länge den
finnes brukbar, och Rusthällarne eml-dlertid besparas
en ofta dryg och föraäfwcs utlagd kostnad
til anskaffande' af nägon ny. Stockholm
den Julli 1809,.
ch. llrölicb.
Remitterades til Allmänna Beswärs- och
Oeconomiä - Utstotlet.
Herr Grefwen och Landtmarst alken
tilkännagaf, at Grefwe Ducker och Herr lloDt,
Alle, afsagt sig at wara Ledamöter af Riddarehus
Utskottet, Herr v/olrrub, af Hem
liga
-
Den 2!. ^Iu!ir.
liga Utskottet, Herr Uolle, LarlUric, afBcwillninas
Utskottet, Herr Ler.-enscbölä, ^odan r,lc,
af Expedit'.ns Ulffottet, hwarföre ban anmodade
Herrar Elcctcrer a t i detza Herrars ställen
npa Ledamöter utwälja hwarwid han tillika erindrade
at Electors - wal borde Hällas i andra
Clasien efter Herr Soop, 6n8trU, och Herr lljerts,
Ou8lLf emedan dcstförinnan Electo
rerne
af denna Clatz ej kunde utnämna npa Ledamöter
i Utskotten.
, Uplästes en ffrift inqifwen af Herr Doctor»,
^rke-Biftopen och Commendeuren nuuiom. rörande
understöd för dem som acnom Eldswädan
i Upsala blifwit lidande, hwilke Lil Ständets
Lma behjertande recom-mendcrades.
Electors - walet i andra Clasten utsattes til
i morgon Lördag, eftermiddagen.
Högloft. Ridderftapet och Adeln ätftiljLes
klockan 2 eftermiddagen.
In llclem ?rotocolli
6. .Silverstolpe.
Ons
-
Den L6 IuUt. 40I
Onsdagen den 26 Ju lii.
Visnum klockan 9 förmiddagen.
Upbröts Andra Clasiens lista til wal af Eleetorerefter
Herr Loop, och Herr ttjorrL,
Ou8utt /-.aoipll, och befunnos i deras ställe wara
urwalde.
N:o 476 Herr Lovet, Larl, Efwerste-Lieutenat,
u. o
N:o 5?ol Herr käblmLn, Otto Ursöric,
Lieutenant.
Upbröts Herrar Electorernas af Första
Clatzen lista til wal af Ledamot i RiddarehusUtskottet,
efter Grefwe Oucksr, Lart, och besans
i hans ställe dertil utsedd.
N:o 27?-: Friherre Leclv!r>i8, Fullmäktig
Friherre Uennsc, Nasti, Kammarherre.
Grefwe Os o o-irllie, utbad sig, at, i
egenskap af Ledamot i Hemliga Utskottet fä anmäla,
etti detta Utskott en Ledamot fattades, efter
Herr Gunn, som rest bort, och at det wore angeläget
at bans rum snart fylldes, emedan Hemliga
Utffottet just i dag skulle sammanträda.
Herr Erefwen och Landtmarskalken
tilkännagaf at i Tredje Clasien fattades en Elector
efter Herr Utin»8po>-, oin-mn-in, som
nyligen bortmacherat / hwarföre denna Clast anmoda
-
4ro Den 26 IulLr.
modades at i morgon til Electors ° wal sammanträda.
Grefwe .Norner, c llril LteUan, förnrälte
a t han innankort nödgades resa härifrån, hwar--  före han anhöll, at i hans ställe nägon matte wäljas,
för at, när han reser, upfylla hans rum i
Bewillnings - Utffottct.
Grefwe ill-imiieon, gjorde rörande
sig Herr Landtmarffalken och Rrdderssapel och
Adeln sanrma anmälan.
^Herr Grefwen och Landtmarffalken
tilkännagaf at Herr LllöillebrLnll, ingers llre6ric,
anmält det han pä Konungens Befallning bomme
at företaga en Utrikes resa, hwarföre i hans
ställe en ny Ledmot borde wäljas i Constitutions
Utffottct; äfwenson! efter Friherre Uilläerstolxe,
I reäric, t Riddarehus-ULffottet.
Herr Nktl ms616, Usniamin Ltagnns, jag
anhaller ödmjukast at fä tillägga nägra erd til det
Memorial, jag wid sista Plenum hade den äran
upläsa, rörande Banguens eftergift af interesie
för de Twä Millioner Riksdalers som Lil StatsCasian
blifwit förffutne.
Banguens bestånd och credit är wisierligen
en högst angelägen sak, men jag för min del
kan intet se , at den härigenom kan lida, ty om
länet as besia 2 millioner ffedt Utrikes hade ju
Banquen ej sätt detta interesie; Jag hoppas at
Banque» ända haft beständ. Och dä alla Rikets
inwänare äro ffyldigs och derföre ätaga sig
ige
-
Den 26 Julik. 411
igenom Bewillning, hivar och en i sin proportion,
at hjelpa Statens stora behof, skulle dä icke Banquen,
äfwen kunna härtil bidraga, dä det kan
ffe utan dest förlust.
Herr 8i1vei-8t«tpe, k' re 6 ri c, anmärkte,
at detta tillägg ej behöfde göras, och
förbehöll sig, at, när den rätta tiden kommer,
fä säga sin tanka til Protocottet.
Uplästes följande:
Utdrag af Protocottet hättet i Högwordige
Preste - Ständets Plenum
den iL Iulii 1809.
S. D Sedan Hans Kongl. Drastt uti Dest
til Riksens Ständer aflätne Nädlga Proposition
af den 14 innewarande Julii framställt nödwändighetcn
af at ffyndsamt wälja en Efterträdare
til Sweriges Krona, har, med underdänigt
afseende uppä de skäl, hwilka Kongl Maj:t uti
högstberörde Proposition Nädigst behagat anföra,
samt under de listigaste önssningar, at detta högst
wigtiga steg mätte befrämja et älskadt Fäderneslands
framtida säkerhet, sjelfbeständ ochwälfärd,
Preste - Ständet för dest del til Sweriges
Rikes Kron.Prins, med högtidligt och
enhälligt bifall walt och utkorat Kongl. MasttS
Höga Frände, Prins af
Schleswig Hollstein Sonderburg'Augustenburg;
bwilket genom Utdrag af Protocollet skulle ds
öfrige respective Ständen wördsamt och wänligen
meddelas. Ut supra
Lx krotocvllo
s. III. Almgvist.
412 Den 26 IuUk.
Utdrag af Protocollet hältet i Borgare
- Ständets Plenum wid Riksdagen
i Stockholm den i5 Iulri
1809.
S. D I anledning af ätstillige Ständers
Riksdags-Fullmägtiges ingifne Memsrialer rörande
rättighet til cn fri och oinskränkt Brännvins
bränning, samt Ständets Beswärs Utskotts
hä-öfwer infordrade unätanoe, förenade sigStändet
uti den allmänna önsta», hwarmed deH respective
Med-Ständer bjudas at instämma, det
mätte för Rikets samtelige Staders innewänare,
sa wäl som hemmansagare ä Landet en allmän
frihet meddelas til utöfning af Bränwinsbränning,
utan nägon instränkning i anseende
lil ärstid samt pannerymd och redskapens bestaffenhet,
samt emot de afgifter hwilka derföre wid
innewarande Riksdag kunna bestämmas blifvande
allt ä denna fräga med öfwerlemnande af
Ständets Beswärs-Utstotts afgifne Betänkande
och ofwannämnde Memorialer, härmedelst remitterad
til Riksens Högloft. Ständers Allmänna Beswärs-och
Oeconomiä-Utstott, at til sine grunder
behörigen utredas, för at Kongl. Majis
Nädigste godtfinnande sedermera i underdånighet
underställas; och skulle de respective MedStänden
äfwen genom detta Protocolls Utdrag
wördsamt och wänligen härom underrättas.
Ut supra.
kix krotocollc»
lll. peterson.
Utdrag
Den 26 HttUi.
Utdrag af Prvtocollet, hällit i Borgare-Ständets
Plenum, wid Riksdagen
i Stockholm den r5 Julli
IL09.
S. D Sedan et af Herr Handelsmannen
UingZren til Ständet ittgifwit Memorial, angäende
desi för Södertelje Stad gjorde anhällan
om förhöjning uti skjutslegan, blifwit Ständet
föredragit och upläst, instämde Ståndet allmänt
uti den önskan, at i afseende pä den drygare känning
Staderne hade af ffjutsnings skplldigheten,
än Landtmannen, samt i betragtande deraf at
Städerne, wid tilfällen af förhöjd betalning för
skjuts ä landet, manligen blifwit ihogkomne med
en motswarande förböjning, hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhälla om en lämpelig och til
den för Landet sednast stadgade skjutslega proportionerad
tilökning uti tegan för den häll-och
reserve-skjuts, som af samtelige Rikets Stader
utgöres. Och beflöt Borgare-Ständet, i anledning
häraf, det skulle ej mindre detta ärende, i
förening med förrberörde Memorial, til Riksens
Högloft. Ständers allmänna Oeconomiä och Beswärs
- Utskott remitteras, för at der beredas til
undcrdänigt anmälande hos Kongl. Maj t, än
ock de öfrige Respective Ständen wördsamt och
manligen derom underrättas, genom Utdrag af
Protokollet. Ut supra
klx krotocollo
P III. keterZvn.
Utdrag
-N-r Den 26 J)ulir.
Utdrag af Protocollet - sta.llit i Bor«
gare Ståndets Plenum, wid Riksdagen
i Stockholm den Julii
1-09.
S, D. Uppå Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition
af den i4 rnnewarcmde Julii, samt i
grund af deruti anförde skäl, biföll BorgareStåndet,
genott! et enhälligt bejakande til Herr
Lalemannens derom framställde frägaat Hans
Furstelige Höghet Prins af
Schleswig Hollstein Sonderburg - Augustenburg
nu genast utköras til Swea Rikes.' Kron Prins
och Tstronföljare; Hwarom detta Protocolls Utdrag
skulle til de refpective Med-Ständen eppedieras.
Ut supra.
klx ?iotoco1Icr
g. III. ?eterson.
Utdrag af Protocollet stället i Bonde
^ Ständets Plenum den 26 Junti
1309.
S. D. I anseende til den stos Högwö"dige
Preste-Standet wäcrte fräga om Jnstruction för
Stats-Utskottet, bär Högloft. Ridderffapet och
Adeli!, enligt nu företedt Protocolls Utdrag den
9 dennes, funnit, at, sedan efter nu gällande
Grundlag Stats Utskottet arbetar ej allenast
utan nägon förbindelse til hemlighet, utan twärt
om med den bestämda plikt, at fullständigt lemna
Riksens Stander underrättelse om Statsiverkets
Ulftand och färwaltning, sa wore nu mera
ingen anledning för hand, at Stats-Utskottet
nägon Jnstruction föreffrifwa; hrvarefter
Den 26 IuM. 4iS
Högw.ordige Preste-Ständet, pä sätt det nu upläste
Protokolls-Utdrag under den 16 i denne manad
innehåller, förklarat, at dä Preste-Ständet
som före den nya Regeringsformens antagande
förmodade, at Stats - Utskottet borde efter manligheten
blifwa med Hemliga Utskottet förenadt,
af sadan orsak den 19 sistleone Maji til de öfrige
respective Ständens öfwerläggning endast
hemstäldt, huruwida det kunde anses nödigt, at
för Stats Utskottet nägon Jnstruction fastställa,
fann Preste - Ständet sig sä mycket häldre böra
instämma uti Högloft. Ridderskapets och Adelns
i detta ämne meddelade vfmananmärkte beslut,
som Preste - Ständet hwarken förut beflutit at
nägon Jnstruction för Stats Utskottet borde utfärdas
eller nu mera ansäg en sädan wara nödig.
Bonde-Ständet, som wid härom nu företagen
öfwerläggning äfwen för sin del fann Jnstruction
för Stats Utskottet öfwerflödig, ansäg
efter framställd Proposition, den i detta afseende
upkomne fräga böra förfalla. Och skulle sädant
genom Prötocolls Utdrag de öfrige Ständen
ödmjukt och »vänligen tilkännagifwas. Ut
supra.
Lx krotocollo
8. L. Irägärclki.
Utdrag af Protokollet, hällit hos
Bonde Ständet den 28 Junii 1809.
S. D. Efter upläsande af Högloft. Ridderffapets
och Adelns den is och Wälloft. Borgare-Ständets
den 26 i denna mänad utfärdade
Andra
Band. Nl:- 6Z, S4.
416 Den 26 Julik.
De med Bonde - Ständer communicerade Protokolls-Utdrag,
rörande Jnstruction för Riksens
Ständers Justitiä-Ombudsman,, blef uppä derom
af Talemannen gjord Proposition beflutat,
at som bland Ständets emot Regeringsformen
gjorde anmärkningar äfwen sinnes wara i fräga
stäldt, om icke det gör tilfyllest för allmänna ärendernes
wärdande at justitiä - Cancellers och
Justitiä-Ombudsmans - Ämbeten uti en perons
hand förenas; sä och dä Ständer tillika förbehällit
sig at vfwannämnde anmärkningar mätte
Denna Riksdag pröfwas och afgöras, ansäg Ständer
sig nu wid yppad fräga om Jnstruction för
Justitiä-Ombudsmannen böra, med åberopande
af hwad sälunda hos/ Ständer föregått, och ritan
at om nödwändigheten af berörde Jnstruction
nägot stadgande widtaga, remittera detta
ämne til Constitutions-Utskottets handläggning;
hwarom de öfrige respective Ständen ffulle genom
Protocolls - Utdrag wördsamt och »vänligen
underrättas. UL supra.
blx yrotocollcr
8. L.
Utdrag af Protokollet, hållit hos
Bonde Ständer den 28 Junit 1309.
S. D. Lika med hwad Högloft. RidderffaM
och Adeln samt Högwördige Preste-Ständer
Leftutat, fann Bonde-Ständer sig bora til LagUtskottets
handläggning remittera det af Herr
Häradshöfdingen t-e^onstolye gjorde förslag til
inrättande af Förliknings-Domstolar; Hwarom
de
Den 26 Julik. 417
de respective Ständen skulle genom ProtokollsUtdrag
wördsamt och wänligen underrättas. Ut
supra.
Lx krotocollo
8. L. IräZLräb.
Utdrag af Protokollet, hällit hos
Bonde - Ständer den 8 Julik 1M9.
S. D. Högloft. Ridderffapet och Adeln har
wäl, genom Protokolls-Utdrag den 29 Junit,
begärt Bonde Ståndets deltagande i underdånig
anhällan hos Kongl Majbom förhöjning i Krorroffjuts-legan
och truppers aflöning under täg,
samt om widtagande af ätssillige anstalter til
förekommande af mistbruk och underslef wid Kronostjutser;
men som Kongl. Majit genom Nådig
Förordning af den 28 stsiledne Junii, eller
sedan Ridderskapets och Adelns Beslut wrdtogs,
redan i detta ämne gätt Ständerncs önskningar
M mötes, fann Bonde-Ständer nägon widare
ätgärd i afseende härpä icke äga rum; hwaremot
Ständer enhälligt beflöt, at med Ridderffapet
och Adeln förena stg i underdänig anhällan
om widtagande af den författning, at hemman
af hwad natur som häldst, hwilka kunna
anses wara päsatte et större hemmantal än ds
af jord innehafwa, enligt den refning och skattläggning
som i behörig ordning bör ske, kunna,
efter föregängen ansökan hos Kongl. Majit, och
med Dest höga bifall, undergä behörig förmedling.
Härom skulle Protokolls Utdrag de öfrige
respeetive Ständen meddelas. Ut supra.
Lx krotocollo
8. L. IräZLräk.
Utdrag .
413 Den 26 Julik.
Utdrag af Protokollet, hällit hos
Bonde Ständet den 8 Julli 1309.
S. D- Wid äterföretagande afHerrStatsRädet
och Commendeuren Friherre ^äierbetU8 i
Constitutionö - Utffottet wäkta fräga om ofrälse
Bruks - och Jordägande Ständs-personers rätt
til deltagande i representationen, fann Bonde,
Ständet, efter någon öfwerläggning, lika med
Wällofl. Borgare - Ständet, deste Medborgares
rätt dertil wara ostridig och uppenbar, men öfwerlemnade
derjemte til Constitutions-Utffottet,
at sig yttra, huru och pä hwad sätt sädant lämpeligast
kunde werlställas; kwarom, äfwensom
at alla de i detta ämne til Bonde - Ständet ingifne
Memorialer och ffrifter borde til Cvnstitutions
Utffottet komma at remitteras, de öfrige
respective Ständen genom Protokolls-Utdrag
ffulle underrättas. Ut supra
Ux Lrotocollc»
8. L.
Utdrag af Protokollet, hällit hoS
Bonde Ständet den 8 Julli 1309.
S. D. Wid uptagande af det Memorial
Herr Landshöfdingen och Cvmmendeuren Grefwe
körner til Högloft. Ridderffapct och Adelen afgifwit,
rörande indragning af Bytes-Contoiret,
tillika med det anförande Riksdagsmannen
ctei-8 ?6tter880n frän Westergöthland i samma
ämne til Bonde - Ständet afgifwit, blefwo de
samma, enligt Bonde-Ständets i hwad det förra
rörde, för dest del tagne beslut, til Riksens
Stän
-
Den 26 Julis. 41g
Sränders Allmänna Beswärs- och OeconomiäUtstvttö
handläggning remitterade. Ut supra.
Lx krotocollc»
8. L. IräZäräb.
Utdrag af Protokollet, hällit hoS
Bonde Ständet den 8 Julii 180^.
S. D. Wid företagande af Riksens Höglost.
Ständers Banko-Utskotts genom Protokolls Utdrag
den 4 i denne mänad hemställde fräga om
förlängande af äterbetalningstiden pä de för
Jern och Effecter til den sista Maji utgängne
län, samt at den Fond som enligt Författningarne
är tilläten, frän den r November hwarje
ar til Maji mänads utgäng följande äret, mä
för innewarande är, efter förut fastställdt beräkningswärde
fä fortfara til den sista nästkommande
October, biföll Bonde Ständet Banko Utskottets
i ofwanberörde mätto gjorde Förslag, med
Le derwid fästade wilkor och förbebäll; hwarom
de öfrige respective Ständen genom ProtokollsUtdrag
skulle underrättas. Ut supra.
Lx krotocollo
8. L. IräZLräk-.
Utdrag af Protokollet, hällit HoS
Bonde Ständet den 8 Julii 130g.
S- D. Pä Talemannens Proposition beflöt
Ständet at til StatS-Utskottets yttrande öfwerlemna,
huruwida nägre Medel til understöd för
den af Kongl. Secreterare» Uorx inrättade upfostrings
- anstalt för döfstumma kunde wara at
tilgä;
420 Der» 26 Julik.
rilgä; derom de öfrige respective Ständen genom
Protokolls-Utdrag ffulle underrättas. Ut supra.
Lx kiQtocolIo
8. T. Drllgäräb. '
Utdrag af Protokollet, kållik hos
Bonde-Ständet den 8 Julii 1309.
S. D. Talemannen gjorde, i anledning af
Ständets förklarade tanka, proposition tilafflag
af Herr 8iiver8toipe8 Memorial om inrättande
af en allmän Lag - och Hushällnings-Bredning,
hwilket med enhälligt Ja beswarades. Derom
de öfrige refpeetive Ständen genom ProtokollsUtdrag
ffulle underrättas. Ut supra.
Lx kiotocollc»
8. L. IrLZäräli.
Utdrag af Protokollet, hällit hos
Bonde-Ständet den 15 Julik 1809.
S. D. Hos Bonde-Ständet har til öfwerläggning
förewarit Kongl. Masits denne dag
Ständer gifne Nädiga Proposition rörande Wal
af en Efterträdare til Sweriges Krona, med
hwad Kongl. Maj-t uti detta wigtiga ämne r
Näder behagar Riksens Ständer lil uplpöning
och underrättelse meddela.
Om Bonde-Ständer härwid ä ena sidan
funnit denne framställning innnefatta en smärtande
erindran om möjeligheten af den största
bland alla förluster: En älffad Konungs tidigare
bortgäng; har Bonde -Ständer äter ä den andra
-
Den 26 Julik. 421
dra ansedt sig pä et tilfredsställande sätt warq
af Kongl Majck uplyst om de grundeliga ffäl,
hwaruppä ofwannämnde Nådiga Proposition sig
stödjer, at hos Ständet minsta betänklighet icke
kunnat upkomma wid denna Propositions ssyndesamma
antagande.
Bonde Ständet har trodt det wara owärdigt
Swensta National-caracteren at i nägon
inhemsk angelägenhet underkasta sig främmands
Magters deltagande eller föreskrifter: Och Ständet
har widare hufwudsakeligen fästat sig wid
den säkra förtröstan det alltid ägt til sin Konungs
omsorg för Rikets bästa och Folkets wäl.
Hwarje punct uti Konungens Nädiga Proposition
har Bonde Ständet funnit innebära et säkert
bewis pä denna lyckliga omwärdnad.
Föröfrigt äger Bonde - Ständet innom sig
siere Medlemmar, hwilka säfom Ombud för Allmogen
nära Rikets Westra gräns kjelfwe warit
i tilfälle at lära känna den Furstes dygder som
Kongl. Maj.t til Thronföljare i Räder behagat
förestå.
Uti desi önskningar för denne wigtiga saks
framgäng bär alltsä Bonde-Ständet blifwit genom
Kongl. Maj.ts Nädiga Proposition förekommit.
Desie gällande skäl hafwa stadgat BondeStändets
enhälliga Beslut, at nu genast til
Swea Rikes Kron Prins wäija Prins c»ki8i-iaf
Schleswig Hollstein Sonderburg
Augustenburg: Och Bonde - Ständet skyndar at
genom detta'Protokolls Utdrag derom wordsamt
422 Den 26Julik.
och wänligen underrätta sine respective MedStänder.
Ut supra.
Lx krotocollo
8. U. 1rä§Lräk.
Utdrag af Protokollet, hällit hos
Bonde-Ständet den i4Julli 1309.
S. D. Uppå derom wäckt fräga af Natts
kellsson frän Dalarne, instämde Bonde-Ständet
enhälligt uti det förklarande, at Bonde-Ständets
mening med den reservation som blifwit
gjord uti Ständets Protokolls-Utdrag för den
L? sistlidne Junii, rörande ConstiLutionens underskrift,
warit den, at samma underskrift icke
mätte anses hinderlig för jämnkningen af Privilegierne,
samt at Ständets i detta ämne gjorde
förbehäll, mätte i Riksdags - beflutet inflyta,
hwilket säledes skulle säsom tillägg til ofwannämde
Protokolls Utdrag, genom Utdrag af detta
Protokoll wördsamt och wänligen de respective
Med-Ständen tilkännagifwas. Ut supra
Ux
krotocollo
8. L. IräZarcUi.
Utdrag af Protokollet, stället hos
Bonde-Ständet den 15 Julii 1309.
S. D. Bonde-Ständet biföll enhälligt, at
Lfwcr hosfogade af Riksdagsmännen hostan NaZnns
Wessing och sokn jonnsson ingifne twänne
Memorialer skulle Banko Utskottets utlätande
infordras ; äfwensom Ständet ansäg ämnet wara
af den wigt, at Memorialerne jämte detta
Stän
-
Den 26 Julli. 425
Ständets bestut borde de respective Med-Ständen
genom Protokolls Utdrag wördsaint och manligen
communiceraö. Ut supra.
Ux krotocollc»
L. L. 1'rugärclb.
Afflrist.
Ingifwlt til Bonde - Ständct d. Z Julli 1809.
Wördsamt Memorial!
Sedan Sweriges Rikes Jordbrukare icke
mindre, än de öfrige Ständen, nu mera äro för
Banquen answarige, spnes icke wara obilligt eller
orättwist, utan snarare för Fäderneslandet
en wälgärning, at Jordbrukare, bwars ägendom
more rätt sä wäl säkerhet för Banquen, som
stängjern och andre Metaller fick til sine äg endo
mars odling och förbättrande stäende län ur
Banquen mot b procent, sä beräknade, at räntan
beräknades til 4 högst 4L procent och2^ij
afgick pä Capiialet. Det more just wid närwaraude
tidepunct, dä allmänheten ä ena sidan börjat
fä ähäga för f örbättringar och upodlingar, men
ä andra sidan denna ähäga af medellösheten
gwäfwes och afffräckes af drpg ränta ät nägra
fä ockrare, sorn kanffe more färdige igenfordra
sitt Capital, dä det nedgräfwit i jorden ännu
ej hunnit gifwaoNägon frukt. TillstädjandeL
af sädane stäende län, sä länge panten förbätrades,
och som af sig sjelfwe förswunno, ffulls
wara det enda kraftiga medel at uphjelpa Jordbrukare
utur deras wanmagt. Jag dristar der
-
426 Derr 26 Jfulir.
färe utbedja mig Ständets bifall, at Lenna begäran
af Ständets Banko ^ Deputerade mätte
provomeras.
Joban VVe8sinZ.
Frän Siende och Tuhundrade
Härader i Westmanland.
Likheten med Originalet, intpgar
Lx Okllcio
L. L. IräZZrckb.
Afstrift.
Ingifwit til Bonde-Ständet d. 15 Julli 180S.
-ödmjukaste Memorial!
Dä man hoppas det snart stall blifwa en
allmänt antagen och i nationella Lfwertygelsen
rotfästad sanning, at jordbruket är den enda och
sanna grundwal för Rikets styrka, anseende och
sjelfständighet, sinn innom sitt skote ej saknar en
ividsträckt och odlingsbar Jord. Innom Sweriges
gränsor finnes mänga hundrade, tusende
tunneland, ja ofantelige rymder, hwaraf en del
är bewuxen nied oduglig stog, stenbunden eller
mattensjuk, eller betäckt med mosta, och ännu en
större del bestäende af kjärr och wattusjuka mässor.
Sädane nu odugliste jordarter kunde i män
af dest art och godhet göras fruktbärande; men
härti! fordras stark rygg, styfwa armar och tälamod,
samt förlag för den mindre formogne
Dock flitige landtmannen, emot en nedsatt lag
och billig ränta, samt en pä flere är ställd af,
betalningstid, och sä länge en sädan tilgäng saknas,
Den 26 Juiri. 427
nas, ser det ut som Nationen wille wänta sig
winst af sin egen jords wanffjötsel och desi innehafwares
wanmagt.
När man undantager landtbruket, finnes
wäl näppeligen någon Näring, som ej blifwit
biträdd och upmuntrad genom Privilegier eller
understöd af penningar och räntor. De fleste
hafwa erhällit deras fördelar pä landtbrukets
och allmänhetens bekostnad.
Mi en tid dä Banken och Riksens Ständers
penningcwerk, emot 2 L 3 prooerst kunnat understödja
Manufaktur - Diskonten och Lombardrörelscn
med flere hundrade tusende Rd. samt
Len för Bergsbrukens hjelp och upkomst inrättande
Discont ätnjutit af penningewerken mänga
fördelar, har Landtmanens flit och desi nu 0-  nytti.a liggande jord, liksom glömd blifwit lemnad
ät sig sjelf, och ingen sä beskaffad pennigehjelp
kunnat erhällas, hwarmed rotypen, spettet,
spaden och mäsigräfftan med werksamhet kunnat
blifwa fortsatt 'af den flitige men mindre förmögne
jordbrukaren för hwars hjelpemedel jag
wägar följande föreflä:
1:0) At Banquen lemnar en Fond af minst
3oo,ooo Rd. för en nedsatt ränta 3 procent som
ärligen borde betalas, samt capitalet stäldt fran
6 til 10 ärs betalning, hwaraf emot säkerhet
blefwo bewiljade län för ny upodling af ffogbewuren,
wattenljuk samt stenbunden mark frän
106 til Loo Rd. för hwarje Tunneland, och för
kjärr och masiar för 5o til 100 Rd. per Tunneland,
samt för hwarje famn ftengärdesgärd minst
L4 §., hwarefter trädplanteringarne ä de orter.
hwar
-
423 Dm 26 Julik.
hwarest den förödande flygsanden är rädande,
to.de
2:0) Bestämmandet af odlingskostnaden borde
af twänne eller flere i orten för landtbruk
kände, kunnige, owäldige och tilförlitelige män
bestämmas, hwilkas förrättning och kostnadsförflag
ffulle af Domaren i orten pätecknas, samt
den länsökandes fasta ägendom för den bestämda
summan blifwa intecknad, hwarefter län kunde
erhallas, och borde Jordbruks-Disconten njuta
förmäns rätt framför alla förut i ägerwomen
bewiljade inteckningar, häldst densamma genom
den nya odlingen erhölle et förbättradt wärde.
Z:o) Länen mäste blifwa anwände til ny upvdling
efter dest bestämde ändamäl, wid päföljd
at uti annat fall mäste de inbetalas med en förhöjd
ränta af 6 procent.
4w) Jnga län borde bewiljas ä den privilegierade
jorden lvm har natur af Säteri, Räoch
Rörs samt Insockne hemman, men wäl det
fräl e sorn i näqon män bidrager til rustning och
för warswerkets underhällande.
tzw) Angäende sä wäl terminerne til desie
läns betalande efter 6 och innom 10 ärs förlopp,
sorn i allt öfrigt, (om bifall härutinnan winnes)
borde en fullständig Jnstruction bestämmas. Dock
tyckes at förwaltningen häraf kunde af RiksDisconten
blifwa werkstäld, säfom et göromäl
bwilket singe närmaste gemenffap med detta
werks innehafwande befattning.
Af nägorlunda sädan beskaffenhet mäste de
län blifwa organiserade om Allmogen ffulle deraf
-
Den 26 Julli. 42g
af hafira någon fördel, för at af steril och oduglig
mark winna en förökad production.
Mätte upmärksamheten en dag rigtas mot
wära ödemarker, wära glest bebodda upodlade och
wanffjötte fält, hwarifrän alla andra Näringar
iförökadmon, kande hemta sitt understöd, kraft
och lif. Stockholm den 12 Iulii 1809.
^obn ^olinsson.
Enligheten med Originalet, intygar
Lx ONcio
Utdrag af Protokollet, hällit hos
Bonde - Ständet den is Julii
1809.
S. D. Föredrogos följande fyra Mems--
rialer
Ödmjukt Memorial!
Ingen redlig Swensk Patriot lärer finnas,
som ej med nägvn känsla af fasa afhört kallelfen
til Riksmöten, särdeles i sednare ärhundradet.
Eftersökom i häfderne, och der finnes
at ingen Riksdag blifwit hällen, som ej påfört
Rikets inbyggare i mer och mindre man
härda bördor och beskattningar. Framfarne Konungar
hafwa wid hwarje Riksmöte med ömhet
och wältalighet föreställtsine trogne undersåtare
-
43o Den 26 Julik.
re Rikets behof, och af dem äskat medel til behofwens
fyllnad. Den goda Nationen har alltid
warit färdig at upoffra yttersta stärfwen för at wisa
sin fosterlandskänsla och undersätliga tilgifwenhet
med et alltid förenadt hopp at medelst dest
upoffringar återföra en stadgad ordning och säkerhet
uti Rikets finander, til beredande af sållare
tider för sig, barn och efterkommande. I
ordets högsta bemärkelse war denna princips
gällande wid Riksdagen i Norrköping är 1800,
större upoffringar lära idäl alldrig frän Nationen
utgätt, och mer bedragen lärer knappast
häfdetecknaren kunna wisa at Nationen nägonfin
blifwit. En Bewillnings-Förordning, fanste
ej nog tydeligen ffrifwen har undergätt de
besynnerligaste förklaringar och anmärkningar,
det förskär sig, alltid til ffattdragarens förlust,
nog längt gängit med handhafwanoet af en
bestattningslag, da den liksom nekat den fattige
uslingen rum pä jorden. Den goda men.
niffo-wännen har kl straff för ömandet af likars
nöd, da han af barmhertighet lemnat en
sadan plats pä fina ägor, mäst utan skonsmål
betala hwad frän armodets usta hydda ej kunnat
utgå. Efter sädan härd behandling, och
dä wi likwäl äro förde til den punct pä mistLdets
wida fält, som wisar ost de grufligaste
mälningar för framtiden, och den som har barn
och älskade efterkommande lärer wid betraktelsen
häraf ingalunda kunna finnas känslolös.
Högtärade Mebröder! ingen af Eder lärer
finnas, som ej känner allmänna misttankan
pä
Den 26 Julik. 4Zr
pä redligheten af förwaltningen af Le ofantlige
medel som dels af land och städer utgätt,
dels Kronans öfrige tilgängar frän andre werk,
som alttid med påökning blifwit uttagne. Wismar,
som kostat sä mycket Swcnstt blod at förwärfwa,
är säldt för penningar; en stor del
Kronohemman sälde til Skatte, och det säges
atén Rikets Vundsförwandt lemnat ofanteliga
summor i subsidie-medel, utom alle andre Kronans
inkomster, som under talrika rubriker frän
undersätarne utgätt.
I betragtande häraf fordra wäre af bördor
tryckte hemmawarande Medbroder af ost
med högsta ffäl all möjelig upmärksamhet: de
fräga med all naturlig rätt och billighet, huru
länge stola wi föra wära mödors frugter uti
den hemliga afgrunden utan redo och räkning
för hwart de tagit wägen eller hwartil detanwändt
blifwit. Lätom ost derföre söka urskulda
ost för efterlätenhet uti wäre pligter, som
wi owillkorligen hafwe at upfplla, och lätom
ost ej längre upstjuta med afgörandet af frägan
om redogörelsen för alla publike medel sorn
influtit uti Kronans Casta sedan är 1800, och
jag hoppas at med tilfredsställelse fä erfara af
de redlige Herrar och män, som haft förwaltningen
om hand, at de stola med förnöjelse se
den dag inträffa, dä de inför Nationen fä
framlägga dest specifika redogörelse, och sämedelst
afstudda de misttankar och den stugga en
uteblifwen eller med twäng aftrugad redogör
-
432
Den 26 Julri.
else medför; och för at göra detta sä mycket
mera beqwäuit och möjligt i utöfningen, wägar
jag föreflä at Stats-Utstottet mätte blifwa förstärkt
med 4 L 6 Ledamäter af hwarje Ständ,
de der fä sig updragit at uti en särstild Division
detze redogörelser infordra och gransta , och
at, i händelse nägvn ting anmärkningswärdt
ffulle förefinnas, sädant til hwarje Ständs Plena
insända.
Jag anhäller wördsammast at detta mätte
i Protokollet blifwa intagit, och om det hedras
med högtärade Medbröders bifall, det mätte
blifwa de öfrige Hög - och Respective MedStänden
communiceradt, och om nägon, emot
förmodan, har nägot häremot at inwända, desi
namn i Protokollet mätte tecknadt warda.
Stockholm den iz Julii 1309.
^nclers ^0Lckim880n
Frän östergöthland.
Härmed förenar sig
^ncl. Danielson.
Frän Elfsborg Län.
stÖN8 I4il880N.
Frän östergöthland,
^ÖN8 l8Nc880N.
Krän östergöthland.
kynäs ^0N880N
Frän Södermanland.
8nnci8ten.
Frän Jönköpings Län.
I^ar8 vilsson.
Frän wrebro Län och
Grimstens Harad.
OI. k.
Den 26Iu!kr. 435
OI. k §!iäre. Lric ?ekirsSon.
Frätt Orebro Lätt.
Lörje k»kän88ori.
Larl ^n6er880n. Lric källlsen, Lric 3ven8son.
Frän Södermanland.
I4an8 ^riäsr880n. Larl so!rLN880n. U. Lric88on.
Frän Orebro och Törbo Härader.
Wördsamt Memorial!
Dä Bonde-Ständet med sine öfrige Respective
Med-Ständcr pä detta Riks-möte wisat
sig äga en omtanka bäde wärdig et samfund
af samlade Patrioter och nödwändig för
et styckadt och förstört Fosterland, kan jag ej
underläta at til Ständets upmärksamhet öfwerlemna
följande högst wigtiga ämne.
Jag hemställer om icke Stats-Utstottet, för
at i hela sin widd hinna gransta och öfwerss
allt anmärkningswärdt, borde förstärkas med
flere Ledamöter och utgöra flere Departements.
Jag twiflar alldeles icke pä Loft. Utskottets upmärksamhet
wid allt; och de tid efter annan
inkomne Memorialer upmana äfwen til den nogaste
granskning; men jag inser äfwen i följd
af sakernas widd och til tidens förkortande,
som för ost alla är dprbar, at allt omöjligen
kan medhinnas, och ^rtaf förhastande stä wi alltid
pä lika osäkerhet som förut.
Jag
Ändra Bandet N:s 55, 56.
424 Den 25 IulLi.
Jag häller före at ej allenast wär allernädigsie
Konungs ära fordrar, utan äfwen at den
Lil desi biträde förordnade Regeringens trygghet
kräfwer för framtiden all möjelig noggranhet,
, Rikets »välfärd förent med nära Medbröders
lugn fordrar det: cn upmärksam samtid och en
owäldig efterwcrld begär af osi at i alla Hand,
lingar wisa den strängaste rättwisa.
Riksens Ständers upsägclse af tro och lydno
emot förre Konungen är grundad pä allmänt
kunnige och starka ffäl, men dä det är
lika allmänt kunnigt, at förre Konungen ej möjligen,
i synnerhet i finance-wägen, kunde sträcka
sin ätgärd til alla grenar, utan mäste ägt
Ministrar som med råd och wid »verkställigheten
berdt biträda, anser jag nödrvändigt, at desias
räd och gjorde biträde af Riksens Ständers
Utskott ock borde granskas »ned största noggranhct
och orväld. Dä desias bemödande at förekomma
den rväda osi öfwerkommit, sä wida
sorn man förmodar det »varit redligt och vförwitligt,
kan ställas i sin fulla dag inför allmänheten,
sorn i annat fall misitänkcr mannamon,
och desiförutan i hemlighet lätt styrkes i den
Lfwertygelsen at »nan handlat mindre rättwist,
dä man nred förbigäcnde af en dylik redofordran,
blott welat kasta skulden pä en enda.
Jag anser som en pligt at de redlige Herrarne
af Ministeren och penninge-förwaltningen,
sjelfwe härigenom npmanas at framlägga
sina Handlingar och dermed inför hela publiken
-
Dsn 26 Julik. 433
liken wisa at de helt och häcckt warit utan stuld,
hwarförutan ock hela Publicum ej kan wara
tilfredsställdt. Min RiksdagsmannajstyldigheL
fordrar af wig at prka detta. Enskilte medborgares
lidande under den förslutne tiden hwars
klagomål högljudt kommit i allmänhetens händer,
öfwer sä wäl enskild förföljelse, som allmänna
Medlens förwaltning, tala intet at stillatigande
förbigäs. Herr Öfwer-Directeuren
6reve8wölliLN8 uplysningar och Herr Grotzcuren
sokn 14:618 sä kallade Species facti läses
af alla, och om detta är ogrundadt och utan
-bewis, wore det en orattwisa om dyliks äklagelser
singe fortfara at kasta skugga, sä mörk
och stygg, pä Rikets högste Ämbetsmän; men
det blefwe ock för Riksens Högloft. Ständer
lika wädligt, jag wägar säga owärdigt, at icke
ä de klagandes sida lemna behörig upmärkfamhet,
för at gifwa de Lagar de kjelfwe stiftat den
helgd de bjuda til hägn och förfwar för hwarje
Medborgare och allmän säkerhet. Det är i detta
sakens stick, som jag hemställer om icke Riksens
Högloft. Ständer borde remittera detta til
Stats-ULstottets granskning, och efter Loft. Utskottets
utlätands häröfwer, samfält hos Konungen
i undcrdänighet anhälla om, at en
Riks-Rätt blefwe förordnad, som undersökte
bwad som redan är upgifwit, med lemnadt tilständ
och upmaning för alla at inkomma med
uplpsningar, som i nägor mätto tjenade i dylika
ämnen, at fä utredt hufwudkällorne til
Rikets iräkade willerwalla i xenningewägenoch
436 Den 26
föranledande bertil, at hwarje Medborgare som
lidit, mätte njuta lagligt hägn och uprättelse.
Om allt som kommit til allmänhetens kunskap
ffulle i stillhet förbigäs, myre det et oförläteligt
fel emot enskildt och allmän säkerhet, och
wi förtjente wära hemmanwarandes starkaste förebräelser
som pä nära häll sett och hört hwad
de pä afständ erfarit; och det lidande och förtryck,
som igenom ökade pälagor dem drabbar,
ffulle öka den owilja de redan med skäl hysa,
dä just dcsta hittils lågt grunden til det enda,
som plägat dem, hwaröfwer de suckat; och som
de i denna stund hafwa warit dem bibringade frän
flere häll, kunde, som jag säkert förmodar ffer,
alla missbruken uptäckas eller ätminstone de fleste,
wore oändeligen mycket wunnit och man
ffulle igenom kraftig utöfning af Lagarnes skygd
för den lidande och deras stränghet emot förbrytare,
hos nationen finna en ömhet och beredwillighet
äterlifwad, som nu warit snart nära
at slockna, och sammandrägt ffulle lifwa allt.
Min Riksdagsmans pligt, Nationens
ära och säkerhet, wördnaden för Lagarne och
mine hemmawarande Medbröders wälfärd, alla
desta stora och wigtiga motiver fordra af mig,
at yrka detta; mitt stillatigande blefwe en stän.
dig förebräelse, och graswen stall ej kunna dölja
för efterwerlden den billiga förebräelse, mitt
minne förtjente, om jag uraktlätit at tala san.
ning, dä det warit min högsta och heligaste
skyldighet.
k. Oxelberg L:son.
Word
-
Den 26 Iulii. 43?
Wördsamt Memorial!
Nedan för detta har bäve skriftligen och
muntligen inom märt Ständ den frägan warit
wäckt at yrka specifik redowisning öfwer
allmänna medel af de Herrar och Män, som sedan
1800 är6 Riksdag närmast omgifwit förre
Konungen IV person,
hwilke ägt denne Konungs förtroende och ofta
en dermed ossiljagtig upbörd. Wi undertecknade
hafwa hittils ätnöjt ofi med den af wär wärde
Taleman, som ock Secreterare» meddelte underrättelsen,
at en sädan fräga redan hos Hög.
loft. Ridderstapct och Adeln wore ä bane, och
förmodades at den ofördröjligen stolle blifwa
med Bonde-Ständet communicerad; men til
dato hafwa wi dock förgäfwes afwaktat et sädant
Högloft. Ridderstapets och Adelns meddelande,
och anse ofi säledes pligtige sä af egen
böjelse, at ratt mä wara rätt och at ingen bör
frikallas bland hwarken högre eller lägre wisa
redo för sitt Fögderi, och i förening med den
uttryckliga anmaning wi cmottagit af wära
hemmawarande skattdragande bröder, sär wi härigenom
anhälla, at en Deputation af Ständet
genast mätte fä afgä til Rikets första Ständ
med ödmjuk begäran, fä del af de anföranden
som til wär kunskap kommit, blifwit inlemna,
de i Högloft. Ridderstapets och Adelns Plenum,
sä af Herr Lieutenanten kallman som af Hägwälborne
Herr Baron, öfwersten och Riddaren
Hjerta, samt det widgörande härä detta Ständ
behagat taga. Wr
458 Den 26 Hulik.
Wi äro sä mycket säkrare förwisiade om
Ständets bifall för denna wär rättsinniga ön.
ffan, som wi icke allenast deri igenkänne den
otwungna enighet i besluten, hwilken i synnerhet
wid detta Riksmöte ibland osi är rädande,
utan äfwen sedan en sädan laglig redowisning
öfwer förwaltningen är lagd i sin fulla dag,
wi dä fä tillfälle pä en gäng gifwa sä ät ben
lidande, hwilken som sädan kräfwer, genom
redan utkomne ströffrifter, upprättelse, wär
wördnadsfulla högaktning, som ät dem, som
tilläfwentyrs för egennyttiga afsigtcr bortflösat
desie medel, eller illistigt sörslätt begagna och
rikta sig af ett blindt förtroende, det förakt
han derigenom gjort sig förtjent. Stockholm
den 11 Iulii 1809.
Lrlc Lrn8o.
Lrlc ?er880n och sona8 Larson, Olok Lersson
frän Erebrv Län, Lrlanll sonsson frän Gö»
theboras Län, Illakan Lebrsson, 8veil ttarsson
ifrän Jonköpings Län; ^nciers lellsson och Olok
Olsson frän Carlstads Län; Larl Laltrarsson
och san billsson lllnitln frän Södermanland;
söns man88on frän Westerbotten; joban LorsLÖN
ifrän Norbergs Bergslag; Lric Ericsson
fran samma Län; viol Oloson i Siggesta i
W estmanland; son söransson frän^land; Lekr
^nller88on frän Gestriksland; Olok Lrsson frän
Norra Helsingeland; bills billsson frän Tjust,
Calmare Län och Södra Möre; Letter Danielsson,
Israel Dansson, Dito LenZt Lricsson frän
Skaraborgs Län; sonås Däbansson, Dansklans
-
Den 26 Julik.
4A9
son fran Arebro Län; Olo5 b,llr88on frän Erlands
Norra Mot; ibai8 Maisson, son!l8 !>Iil8-  LON, Larl ^ncjerL80n alla frän Södernranland.
^!iflei8 ?ettei88on frän Asiergöthland;
!>iil880n i Stockholnis Län; ^nllei-8 rXb1gvi8t i
Elfsborgs Län; oioi Kub- frän Gottlands Län;
Lven l>iil880li frän Skäne.
Wördsamt Memorial
För at winna än mera upplysning om
Rikets allmänna medels förwaltning, sä torde
det wara nödwändigt at de högre Tjenstemän,
som någon del af omnämnde medel antingen i
penningar, waror eller nägot annat, af hwad
namn det wara mä, under sin förwaltning eller
om händer haft, wid detta nu infallande
Riksmöte hwar för sig tnkomma med rigtiga
redogörelser, hwilket jag icke förmodar, at någon
af dem skulle anse detta säsom för sig beswärligt.
ej eller til nägon lang tids utdrägt,
alldenstund wid en redig förwaltning bör finnas
en flutad räkning för hwarje ärs flut,
hwilket sistnämnde räkningar äfwen borde med,
följa, hwilken redogörelse bör innebegripas ifrän
1800 ärs Riksdag til närwarande tid.
Detta torde wara ett ibland de nödwändigaste
göromäl, isynnerhet och i fall nägon tilltrodde
sig under denna tids infallande swäraste och
ömaste händelser wara sä beskyddad, att af nägon
annan ögonffenligen omöjligen kunna utrönas
-
440 Der, 26 Julik.
rönas, skulle likwäl genom uppwisade redogörelser
til det närmaste blifwa uppdagad.
Kric ^n6ers80n.
i Erimbp frän Swartsjö Län.
Och Besiöt Bonde-Ständet at de§e Memorialer
skulle til Stats-Utskottets handläggning
remitteras, samt de öfrige Riks-Ständen
genom Protokolls-Utdrag underrättas sä wäl
om deras innehall, som Ståndets nu widtagne
Beslut. Ut supra.
Lx krotocollo
8. L. IräAärclkl.
I anledning af detta sista Protokolls-Utdrag
och de deri intagne Handlingar pttrade
Kg
Herr triman, Otto ?reclric, at dä han
deraf funnit, at ifrän Bonde-Ständet blifwit
önstad en fullständig underrättelse om den sakens
behandling, hwarom han hade wäckt fråga,
önskade han, at allt hwad derom hos Ridderssapet
och Adeln förefallit mätte i hela dest
widd Bonde-Ständet meddelas.
Friherre iverta, conformerade' sig
med Herr kalman i denna begäran.
Herr Grefwen och Landtmarstalken
frägade om Högloft'. Ridderffapet och Adeln tillät
at de ffriftiga Memorialer och Dictamina,
som
Den 26 Juiri. 44r
som i detta ämne blefwo inlemnade, mätte med
de andra Ständen genom deras författares Lgen
ätgärd, blifwa communicerade.
Bifölls.
Friherre LtLel von kronstein. doriitL
I^urtviA, trodde at det wvre rättast a; med Protokolls-Utdraget
desta Dictamina skulle följa.
Friherre Uosenbane, LcberinA, och
Grefwe nvlörner, ( ari LteilLn, erindrade at
sadant more stridande mot den hittills manliga
prazis
Herr Grefwen och Landtmarstalkcn
instämde häri, och dä
Friherre Le-ret widare inwände, det han
trodde Riksdags - Ordningen tilläta en sädan
communication, swarade
Herr Grefwen och L andtm arsta! ken:
at sädant ej genom Riksdags-Ordningen hittils
wore medgifwet, och at om det genom den tilkommande
ställe tillätas, kunde man dock ännu
icke derefter rätta sig.
Ridderstapet och Adeln stadnade wid det
beslut Herr Grefwen och Landtmarstalken ofwanföre
hade förestagit.
Up,
442 Den 26 Juln
Uplästes
följande:
Utdrag af Protokollet, bället uti
Riksens Högloft. Ständers Statsutskott
i Stockholm den Julli
1809.
S. D. Under läsningen af de wid Revisionerne
af Riksgälds-Werket hällne Protokoll
har Högloft. Utskottet förekommit, hurusom, til
följe af de är i?9Z til Riksgälds-Werketö öfverseende
församlade Revisorers meddelte föreffrift,
en mänad före hwarje instundande Revision,
uppä Fullmägtigcs föranstaltande genom
anftag uti samtelige under Riksgälds - Werket
lydande Departements blifwit kungjordt, at den
eller de af Riksgälds - Contoirets och General
Asiistance Contoirets Betjening, som trott sig
äga fog at hos Revisorerna anföra beswär öfwer
förment prejudice wid ijensters bortgifwande,
borde sine Beswär innan Revisionens
början til Fullmägtigs ingifwa; och hwarefter
de samma, jämte Fullmägtigcs yttrande til Revisorerne
kommo at öfwerlemnas; men at, om
under loppet af denne utsatte tid afen mänad,
något mäl skulle förefalla, hwaröfwer Beswär
andragas wille, sädant under Revisionen skulle
wara tillätit.
Flere dylike Beswär hafwa jämwäl befunnits
wara uti föreskrifwen ordning inkomne til
de sedermera med Riksgälds-Werket hällne Revisioner,
och wid ct och annat tilfälle rättelse
uti
Den 26 I"M. 44o
uti Fullmägtiges öfwerklagade ätgärd ester beskaffenheten
af Revisorerne meddeld.
Widare och i sammanhang härmed har
Utskottet inhemtat den uplysning at wid Riksdagen
i Norrköping är 1800 ätssillige af Riksgälds-Werkets
och General Asiistance-Contoirets
Betjening genom skrifter, hwilka hos Kongl.
Mast i underdånighet blifwit insinuerade och
warit ställde til Högloft. Hemliga Utskottet,
fokt ändring och rättelse, sä wäl uti Revisorernes
som Fullmägtiges ätgärder; och as desiutom
ansökningar ej mindre af ofwanbemälte Betjeniirg
än äfwen af andre personer genom enahanda
wäg til Hemliga Utskottet inkommit värff
Utskottet blifwit pröfwade och afgjorde.
Den rättighet Högloft. Hemliga Utffottet
under de sednast hällne Riksdagar utöfwat at
omedelbarligen förordna och decidera uti mäl,
hwilka med Rikögälds-Werket kunnat äga sammanhang,
tyckes numera hafwa alldeles uphört,
sedan genom Kongl. Masts och Rikets Högloft.
Ständers wid innewarande Riksdag faststälde
Regeringsform Högloft. Hemliga Utskottets
befattning blifwit inskränkt blott til Utrikes
och Ministeriella ärenden, hwaröfwer Kongl.
Majit i Räder kan finna godt at inhemta Utskottets
räd och yttrande.
Enligt 5Z §. uti nytzbcrörde Regeringsform,
tilhörer det Stats-Utffottet at utreda och
för
444 Dsn 26 Ir-lir.
för Riksens Högloft. Ständer upgifwa StatsWerkets
och Riksgälds - Werkets tilständ, förwaltnmg
och behof, hivarigenom gransen för
Stats - Utskottets befattning tyckes wara utstakad,
enar Utskottet med nägon serskild Instruction
icke blifwit försedd.
Och dä ä ena sidan Stats-Utskottet icke
kan wara tilständigt at sträcka sin befattning
utöfwer deste föremäl, eller utan Remist ifrän
ke respective Riks - Standen ens til öfwerwägande
uptaga Beswars - eller Ansökningsmäl;
och ä den andra någre skrifter af enskilde personer
emot de af respeetive Riks-Standen widtagne
beflut icke fä uti Ständens Plena föredragas
, spncs wägen wara alldeles stängd för
Riksgälds - Contoirets och General AstistanceContoirets
Betiening, äfwensom för andre personer,
hwilka i en eller annan matto h afwa a t
staffa med deste Werk, at med deras enstilta
äligganden och angelägenheter nalkas Riksens
Ständer och anropa deras rättwisa och ädelmod.
Af denna anledning och dä med Riksens
Högloft. Ständers ömhet för hwarje Medborgares
rätt icke star at förena, at den som antingen
tror sig äga stät til klagan öfwer honom
tilfogadt lidande eller eljest behöfwer wända
sig til Riksens Högloft. Ständer uti nägon
sak, hwarpa dest »välfärd hufwudsakeligen kan
bero, skulle sakna den för honom enda öfriga
til
-
Den' 26 Julik. 445
tilflyckt, ut fä en sädan angelägenhet dragen
under Riksens Högloft. Ständers granskning
och ömma bepröfwande, har Stats-Utskottet ansett
sig böra förhältandet hos Riksens Högloft.
Ständer i ödmjukhet anmäla: ankommandes
det pä Riksens Högloft. Ständer, hmuwida
Riksens Högloft. Ständer, til undwikande af
omgäng och tidsutdrägt samt befwär förrespective
Riks-Ständen, skulle finna för godt, at i
afseende pä enftilta personers beswär och ansökningar,
enahanda ffpldighet som Banko-Utskottet
af älder tilhört, kunde äläggas Stats-Utffottet,
samt ät Stats'Utskottet i följe deraf
updragas at emottaga samt pröfwa och afgöra
aila dylika Beswärs-och Ansökningsmäl. Hwilket
genom Utdrag af Protokollet skulle de respective
Riks Ständen wördsammeligen föredragas
och underställas. Är och dag som förr
skrifne stä.
Pä Befallning
dl. Uröclellus.
Begärdes pä bordet.
Föredrogs den delen af Herr
carl, den iz Junii uplästa Memorial, som
dä kades pä bordet, rörande en ny roterings
inrättning, hwilket mäl
Remitterades til Allmänna Beswärs-och
Oeconomi» - Utskottet.
Widare
446
Den 26 Julik.
Widare föredrogs det af Herr Schmitterlöv,
l4en!!MA, den 15 Junii ingifna Memorial,
rörande inköp af Haga Luftslott.
Föredrogs et af Grefwe ill.imilton, ^.xcll,
Len 8 sistledne Julii, ingifwit Memorial rörande
tryckning af de Banko-Protokoll, sä wäl
Fullmägtiges som Rewisorernes, hwilka angä
Realisationen.
Remitterades til Banko-Utskottet.
Herr k ählman anmälte, at dä Friherre
Ollerström, sacoö, af sjukdom wore hindrad,
at sjelf biwista Plenum, hade han ät Herr
?äkllmLu updragit, at i anledning af Grefwe
Hamiltons nyftnämnde Memorial, ä Friherre
Ollerströms wägnar upläsa följande:
Jag har inftämt til alla delar i den af
Herr Grefwe ^xel Amilton gjorda proposition,
rörande tryckning af Banko-Äkterna i afseende
pä Realisationen, sä mycket häldre, som jag,
säsom Ledamot af Banko-Utskottet, der sjelf
wäckt denna fräqa. Mitt'skäl dertill är, at
jag funnit det Banko - Fullmägtige öfwerträdt
sin Instruktion, och at wid Revisionen ar isoz
sädana sordentligheter förefallit, Hwilka jag,
r stöd af min ed ej tror mig böra fördölja, pä
Den 26 Julik. 447
det Rikets Stander ej mä sakna tillfälle at
för framtiden widtaga mätt och stea, at ingen
obehörig inflytelse mä kunna rubba BankoWerkets
säkerhet. .
I korthet förhäller sig saken, som följer ;
wid Riksdagens slut ar 1800 hade Riksens
Ständer bestämdt förejkrifwit Banko-Fullmäktige
den plan, hwareftcr Realisationen skulle
werkställas; denna föreskrift innehöll twänne
hufwudpunkter. Den ena, at Realisationen
skulle werkställas med sexton och twä tredjedels
procents rabatt pä Kreditsedlarne; den andra,
at den ej flulle af Banken företagas, innan
Banken ägde den til Realisationen anslagna
summan inne i redbart silfwer.
Är i8vr förständigade Konungen BankoFullmäktige,
at sädana hinder mött den af
Rikets Ständer föreffrifna Realisationen, at
han, genom anledning af Rikets Ständers underdäniga
flrifwclse af den 1.5 Junii ,8oo',
warit betänkt at densamma efter en annan metod
werkställa; hwarföre Konungen infordrade
Banko-Fullmäktiges yttrande, huruwida ett förslag,
at med tretiotre och en tredjedels procents
rabatt realisera Kreditsedlarne, hwilket Konungen
redan beflutit följa, kunde enligt de för
Bankoförwaltningen i allmänhet stadgade Författningar
och Instruktioner werkställas. Banko-Fullmäktige
swarade härä, at de ej ägde nägon
annan autentik kännedom af Rikets Ständers
-
443 Den 26 Julik.
Vers äberopade underdäniga Skrifwelse af den
is Junit i8oo, än genom Konungens Nådiga
Bref, och ar det, genom Banko-Utskottets
Reglemente af den 14 Junie samina är, more
dem anbefaldt, at endast stätta sig den af
Rikets Ständer föreskrifna planen Lill efterrättelse.
Konungen förklarade derefter, at som Rikets
Ständers underdäniga Skrifwelse warit
af ett sednare datum, än Banko-Utskottets utfärdade
Reglemente för Fullmäktige, kunde
Banko - Fullmäktige ej derom äga nägon kunskap,
samt yrkade at Realisationen efter de
nya fastställda grunder skulle företagas. Banken
ägde allenast at yttra sig , huruwida den
efter desta grunder af Banken, enligt ve för
Banko-Förwaltningen gällande; föreskrifter, kunde
werkställas, och huruwida Banken kunde anse
sig säker med de werlar och lofwade silfwerleveranser,
som Konungen wille till Banken öfverlemna,
i stallet för det redbara silfwer Rikets
Ständer föreskrifwit, at genom förmögenhcts-afgiften
Banken skulle erhålla. När Konungen
ytterligare föreställde, at Banko-Fullmäktige
skulle wara answarige för den wada det
allmänna kunde löpa, om ej realisationen werkställdes,
medgafwo Banko-Fullmäktige i:o AL
pä den af Konungen bestämda tiden begynna
realisationen, och werkställa den efter trctiotre
och en tredjedels proeents rabatt, 8:o At nöja
sig med de säkerheter Konungen erbudit.
Sä
Den 26 Juiri. 4»S
Sä wäl det ena som det andra ivar ut,
Irpckligen stridande emot Riketö Ständers föreskrift.
Genom realisationens werkstätlande med
tretiotre och en tredjedels procents rabatt ökades
den af landet utgäende Bewillningen, och detta
i stöd af en företedd Rikets Ständers skriftvelse
til Konungen, hwaraf Rikets Ständer ej
lemnat Banko-Fullmäktige del, af det wäl kända
skäl, at denna ffrifwelse endast af tre Ständ
blifwit afiemnad, emedan det fjerde blifwit förbudet
genom maktspräk at öfwer ämnet rädsla
och besluta. DeHutom är det ej genom KonUngen,
som Rikets Ständer lemna BankoFörwaltniNgen
sina föreskrifter. Hwad de deroin
förordna och päbjuda, aflemna de direkte,
och Banko-Förwaltningen kan ej nägonsin erkänna
andra Rikets Ständers föreskrifter, än
Lem, som den direkte af Ständerna emottagit.
Fullmäktige behöfde derföre ej pröfwa skrifwelsens
laglighet, Utan endast wägra at ställa sig
lil efterrättelse föreskrifter, som ej r laglig wäg
blifwit dem meddelade. Rikets Ständers föreskrift
war tydlig, och bokstafligen den, at realisationen
essinge begynnas, innan Len före,
skrifna summan i silfwer funnes inne i Bankens
hwalf. Banko - Fullmäktige begynte den
emot löfte om silfwer-leveranser, med antagande
af wäl kända Handlandes weplar. Om
desie weplar, hwilket alltid är en möjlighet,
ej blifwit honorerade; om det silfwer, Konungen
förband sig at aflemna, ej kunnat Utbetalas,
hwilket otwifwelaktigt under Europas dä
Andra Land. S/, SL. pH
430 Den 26 Jsulir.
och nuwarande ostadiga konjunkturer kunde haf,
va inträffat; om utgången, i stället för at
slä wäl, hade slagit irla ut; hwarmed skulle
Banko-Fullmägtige hafwa ursäktat sin afwikelse
frän Ständernas positiva föreskrift? i
hwilken wäda hade icke Banko-Werket räkat?
och detta allt derföre, att Konungen genom hot
om answarighet för möjliga olyckorhwilka
han med en mindre grad af egensinnighet lätt
sjelf kunnat afwända, fordrat af Banko-Fullmäktige
at ingä i politiska-beräkningar, i stället
för at lyda owillkorliga Lagar.
Kan sädant
det alltid i en Konungs makt at genom skrämskott
och bewekelfer alldeles inskränka Rikets
Ständers makt, at ensamme förwalta detta
Rikets wigtigaste Penninge-werk? Allt detta
kunde ej undfalla nu mera Stats-Rådet, dä
Ryttmästare», ^cl1sr8mrri-L8 skarpsynthet, när
han är i8oz, säsom Ridderskapets och Adelns
Fullmäktig deltog i Banko - Revisionen. Han
förklarade da frimodigt tkl Protokollet, at han
nödgades ogilla Herrar Fullmäktiges förhällande,
til och med om den omtalade skrifwelsen af
den 15 Junit 1800 skulle för Banko-Fullmäktige
warit gällande, emedan orden deri sä lydde:
^För öfrigt, om, emot förmodan, swärigheter
wid realisationen framdeles skulle upkomma,
öfwerlemna Preste- Borgare- och BondeStänden,
med bibebällande af deras Bcwillnings-rätt
och Vanko-Författmngarne, til Eders
Kongl.
Den 26 Julik.
451
Kongl. Majit i underdånighet, at, efter inbämtadt
underdänigt utlätande af Fullmäktige r
Banken, hwilka dock hafwa at iakttaga hwad
Banko-Instruktionen föreffrifwer, widtaga de
mätt och steg Eders Kongl. Majit til realisationens
befrämjande finner de lämpligaste och
för de Skattdragande de lindrigaste". Herr
^älerxpmre bewisade, at förbehållen om bewaraude
af Rikets Ständers Dewillnings-rätt,
om iakttagande af Banko-Instruktionen m. m.
wörö tydliga förbud för Banko.Fullmäktige at
ändra Rikets Ständers föreskrift: han bewisade
äfwen, at den ofta nämnde de tre Standens
fkriswelse ej war en laglig Akt, emedan den ej
hos det Fjerde ens warit under öfwerläggning,
och hwilkcn således ej kunde förbinda BankoFullmäktige.
Med Herr ^lllers^rre förenade
fig Lagmannen Grefwe o^llendoi-tz-, Herr Grefwe
/-.xel Amilton, Herr Hof-Junkaren von
Illoiksten, Friherre Losse, Lbrister Kinclorm»
Herr Direktören von ^ockenström, Herr Profestorn
VVi^KmAn. De öfrige Herrar BankoRevisorer,
dels yttrade fig alldeles icke, dels
förenade fig med nu mera Herr Stats - Rädet
Friherre KosenbRll, och wörö veste Herrar Herr
Stats-Radet ^.cllerlietk, Herr Ärke-Biffopen
Doktor innclblom, Herr Biffopen dssoräln. Herrar
Doktorer Drysen, Kellin och LLbreus, Herr
Rädman kli tencler, Herr Grosthandlaren Llkslrancl,
Herr Borgmästaren Ll-evesmnlck, och
samtelige Ledamöterne af det Hederwärda Bondeständet.
Detta Friherre ckosenblLäs af vesta
Her
-
452 Den 26 Julik.
Herrar och Män, med mer och mindre gillande
af Banko-Fullmägtiges ätgärd, antagna yttrande
bestod deri, at han erinrade Herrar Revisorer,
at de ej kunde sträcka sina anmärkningar
til Regeringens tagna mätt och steg eller til Konstitutions-frågor;
at han ansäg det hafwa wäret
en pligt för Banko Fullmägtige at efterkomma
Konungens befallning, och at han protesterade
emot att widare öfwerläggning rörande detta
ämne. Herr nied flera yrkade, at
Konungen ej gifwit någon befattning; men pä
Ordförandens Herr Grefwe L^llenvor^s anmodan
gaf Friherre UosLnbiaä en uttrycklig officiel
förklaring, at efter den ätgärd han säsom
Ämbetsman haft i denna sak, änsäg han Konungens
Bref til Banko - Fullmägtige innehätta en
befallning; hwarigenom säledes, i stöd af Friherre
Uossnbialls Ambetsmanna myndighet, att
widare öfwerläggning härom uphörde, och för
Herr med de flera, som med ho
nom
wöröafenahanda öfvertygelse, äterstod endast,
at til Protokollet sina tankar förwara.
Utom allt detta anmärktes wid Revisionen, at
Banko Fullmägtige wägrat nu mera aflidne
Grosshandlaren at med sit särskilta,
af stridig mening och om Banko - Instruktionernas
rätta innehäll uplysande, votum til Konungen
afgä; men äfwen denna oformlighet skyddades
pä lika sätt af Friherre Uo8enblL6. Dessa
äro de facta, hwarom jag önskar at Swea Rikes
Inbyggare singe en noggran kännedom. Jag
npgifwer dem nu til Ridderstapets och Ädelens
Protokoll: Jag stall personligen alltid förswara
min upgifts sannfärdighet; men en Allmänhet
är ej stylvig at tro pä en enda persons utgifter,
Den 26 Julik. 463
ker, der allmänna Acter kunna framläggas. Desiutom,
hwilken nekar wigten af at Rikets Ständer
noga mätte blifwa underrättade om, huru
deras Påbud werkställas; hwad olagliga medel
bllfrvit npttjade at betaga dem sin kraft och werkan;
huru Rikets Ständers Revisorer blifwit
hindrade i utöfningen af sina lagliga rättigheter;
huru nödigt det säledes är, at för framtiden
taga steg at sädant icke mera kan hända:
hwilket jag anhäller mätte genom et Reglemente
för tilkommande Revisorer förebyggas.
Min proposition är säledes, at Banko-Utskottet
mätte älaggas til Rikets Ständer aflemna
en omständelig särskilt berättelse om detta
mäl, innehällande allt hwad utan röjande af
Bankens hemligheter (hwarmed ingalunda kan
förstäs annat än Financiela detaljer) finnes at
derom anföra.
Pä det ingen mä misitänka mig för nägot
skags förföljelse - anda, sär jag härmed högtideligen
förklara, at min afsigt härmed är ingen
annan, än at de upnämnde personer til sit werkliga
och sanna wärde mätte blifwa kände, och,
som jag redan sagt, Rikets Ständer sältas i
ständ at för framtiden taga nödiga Författningar
til bewarande af Bankens säkerhet och sin
egen rätt.
Begärdes pä bordet.
Anmäldes och infördes en Deputation ifrän
det Högwördige Preste-Ständet, anförd af Biskopen
ifrän Carlstad, Herr Doctor Djurbäck,
hwil
-
454 Den 26 Iulir.
hwilken förmälde, dels at Preste-Ståndet besirrtit
infordra Banko-Utstottets utlåtande, bururvida
Banquen an ytterligare med förskott stulle
kunna bispringa Kronan, dels at Preste-Ståndet,
rörande Remisier af de Mål som i Ständer
föredragas, bestutit, algenom Protokolls-Utdrag
genast lemna de andra Stånden underrättelse.
Dcputationen afträdde, beledsagad såsom
wid ankomsten.
Herr biman hemstälde, om, när Grefwe
Hamiltons Memorial blifwit remitteradt til Banko-Utffottek,
det Dictamen, som han ä Friherre
Leäerströms wägnar upläst, rörande samma äinne,
icke likaledes borde genast och utan at ligga
pä bordet, til samma Utstött remitteras, sä mycket
mer, som deri ej nägon Proposition til sakens
afgörande nu genast begarNes.
Herr Grefwen och Landtmarstalken
erindyade at detta Dictamen wore begärdt pä
bordet och innehölle destutom ätstillige personaliteter,
som ej torde wara enlige med Författningarne,
och hwarföre ätstillige derwid lara wilja
göra anmärkningar.
Herr ?»bim»n förklarade sig ej hafwa
hört, at det blifwit begärt pä bordet.
Uplästes följande af Herr Uos en stjern».
Viol, inlemnade Memorial:
Se
-
Den 26 Juli?. 456
Sedan Högloft. Nidderffapet och Adeln för
flere Pleni-dagar sedan behagat besluta, at den
förestående Bewilluingen bör af alla hemman,
utan afseende pä deras olika natur, til et lika
belopp utgå; wägar jag til Högloft. Ridderffapets
och Adelns ompröfwande ödmjukast hemställa
, om ej Militaire - Boställen ifrän denna förmodeligcn
nog kanbara afgift böra blifwa befriade,
likwäl med undantag'af, först, alla Regements
Officers Boställen, hwilka merendels genom
en förmonligare beskaffenhet och et större
hemmantal, lemnär anledning til en betydligare
inkomst för Kronan, och en lättare tilgäng til
Bewillnings-summan för Innehafware». För
det andra': De Boställen som genom sednare
tiders Författningar, pä 5o är til högste inroparne
genom Auctioner blifwit bortarrenderade,
och sist dem, som ivid wiste Regementers ssedde
förändringar blifwit tildelte dä warande Innehafware,
hwars tjenster blifwit indragne, men
de fätt behälla bade Löner och Boställen.
Dä den indelte Armeens Officer ärligen äterlemnar
til Kronan sä mänga PrvCent af sin
Lön, fä torde billigheten säga, at han, som under
krigstider lär känna mesta tyngden af sitt
med sä mänga händelser förknippade öde, ofta
lennia hustru och en talrik Famille pä et litet
swagt Boställe, utan egen tilsyn och omwärdnad,
kanffe äfwen utan anhörigas biträde,! nog knappa
omständigheter, borde för Bewillningen befrias.
Skulle han som en räga pä fln brydsamma
belägenhet, pä sine bristande tilgängar, etdera
sjelf eller hans hemmawarande Famille, utbetala
en dryg afgift af et litet hemman, otil
rakligt
-
466 Den 26 I ulri,
räkligt til de sednares dageliga behof — Detta
wägar jag hänwisa til Höglofl. Ridderffapets och
Adelns ömma granskning och bedömande, hwars
sä oemotsageliga rättwrsa och billighet är den
säkraste garant för detta ämnets owälduga behandlande.
Til äfwentyrs skulle den erindran kunna
göras mig, at en Officer i krig njuter en tilökt
Lone inkomst genom sitt Tractamente, och kunde
således derigenom anses äga mera tilgäng til
Bewillnings summan; men jag wadjar endast
til erfarenhetens Domstol, huruwida Militairens
Tractamenten i fält ofta äro tilräcklige för egne
hehofwen, särdeles i de lägre graderne, ännu
mindre til särskildt utstakade Bewillningar.
Widare fär jag den äran til Höglofl Ridderffapets
och Adelns rättwisa bedömande ödmjukast
hemställa, obilligheten af det förfarande,
som öfwergätt wäre fängne ogifte Officerare,
alde förlorat hälften afförflutne ärets Löner, genym
de sammas äterbetalande til Kronan.
Om de Igenom tyngden af sin, säkert tisan
eget förwällande, iräkade fangenffap och dermed
förenade händelser, fatt förut nog känna de
oskiljaktigt med krigsmanna-ödet ätföljande swäriqheter,
sä lärer förlusten af deras halfva Lön
de njutit, ännu mera behöflig pä en okänd och
främmande ort, billigt kunna anses som en räga
pä deras widnqheter, wäcka deras pä sä mycket
skäl grundade änger öfwer det yrcke de omfatsat,
och lemna föga upmuntran för andre, at
söka denna äfwentprliga bana.
Jag
Den 26 Julik. 4§7
Jag wägar derföre ödmjukast föresiä, at de
utbetalte halfwa Löner mätte dem äterstallas och
de i fall olykligttvis af en längre fångenskap för
denna afgift för alltid befrias.
Akterst wägar jag ödmjukast anhälla, at
Högloft. Ridderffapet och Adeln täckes göra nägot
afseende pä defte mina anförande. De blifiva
i alla fall en tacksam gard at den Corps,
hwaraf jag sjelf i sä mänga är haft den äran
wara medlem. — De blifwa et offer ät sanningen
— min egen öfwertygelse och rättwisan,
framburna med den fullkomligaste högagtning
för detta uplpsta och wördnadswärda Riksständ.
Stockholm den Junit 1809.
Olok KosenstjernL.
Remitterades til Bewillnings - Utffottet.
Grefwe Illa. ml leon, ^xel, anmärkte, at
mänga Soldat-Enkor och Hustrur äfwen more i
belägenhet, at böra inbegripas under den af Hr
KosenstjernL förstagne befrielsen, hwilken hemställan
Herr Grefwen önskade mätte jämte den
wärde Ledamotens Memorial til BewillningsUtskottet
remitteras.
Bifölls.
Friherre 8tg.el von hollstein, Lbrlltr:
Ouclv,^, hade inlemnat et Memorial, hwilket
uplästes sä lydande:
Dä nu mera de wigtigaste politiffa ärender,
som kunnat komma under Riksens Ständers
öfwer
-
453 Dm 26 Iu!Li.
öfwerläggning, äro til Konungens hoga wälbehag
och efter dest önstan afgjordt; sä äterstäk
nu at äfwen werkställa det hopp, allmänheten
fattat om päföljdcn af Statshwälfuingcn, i:ämligen
ordningens återställande innom Riket. Det
är allmänt bekant, at det blinda förtroende förra
Konungen skänkte ät wista Ämbetsmän är
ormken til Hans och Rikets olycka. Den salsta
lära, at folkets tillgifwenhet wvre en mindre
wigtig omständighet; at man med enwäldets fpräk
gjorde sig fruktad och ästadkom lydnad och undergiswenhct,
har warit den grop man g^äftoch
i hwilken man blifwit störtad Det torde således
wara tid undanrödja de orsaker, som gifwit
anledning til det stora mistnöje, som i senare
arén förmärktes emot förra Regeringen; deribland
kan man med skäl räkna det totala förfall
af Lagens helgd, hwaröfwer allmän klagan
höres. Det medgifwes wäl, at man egenteligen
icke kan tillägga förra Konungen skulden härtill,
ty man sinner, at sedan ban kommit i erfarenhet
deraf, at orättwisa wid Domstolarne började
taga öfwerhand, utkom ett bref til HofRätterne
af den 27 Maji 1^01, som älade desta at
noga tillse, det sädane mistbruk, som inritat sig
skulle strängeligen beifras och tillses, at ordning
handbafdes: Kongl, Götha Hof-Rätt har också
til följe deraf utfärdat at Cirkulär til alla Domstolar
. som biuder bland annat, at Domare sä
tidigt skulle afkunna Utslagen, at Parternes fatalietid
icke försummades; at inga andra skulle
tillätas föra andras talan inför rätta, än säda«e,
som wid Akademierne aflagt behörige prof
af deras kundskap samt destutom wörö kände för
redlighet m. m., som Allmänna Lagen nämner.
Men olyckan war at dristigheten redan blifwit
Den 26 Iu?n. .459
sä stor genom den efterlåtenhet of bestraffning
för öfwerträdelsen af sädane Författningar, svin
utmärkte Konungens omwärdnad om Lagens
helgd, at de knapt efterlefdcs någre mannder,
och sedermera kommit i sadan glömsta, som om
de aldrig episterat. Jag fär derföre ödmjukeligen
hemställa, om icke, dä man sett den ringa
wenan, förlust af lön samt strapor har haft,
det kunde blifwa faststält at den Domare, som
sä tpdeligen handlar emot beffrefwen Lag och
Konungens warningar. matte derföre utan im
wändning plikta med Ämbetets förlust, samt at
ingen mätte fä fora andras talan inför Ratta
(flägtingar och de fall Lagen nämner undantagne)
utan at dertil wara genom ett ordentligt
Constitutorial af Hof-Rätten berättigad, hwilket
ater icke stlille kunna gifwas, utan at Sökanden
först bilagt Landhöfdingeirs i Orten Attestatum,
at han ej wore känd för annat än ctt redligt
förhällande, saint crlagt den Bewillning Riksens'
Ständer älagt Adwokater, hwilket nu likwäl
blifwit underlätit och icke af Kammar-Rätten
anmärkt til kan hända betpdelig förlust för Riket;
för nägot hwar är det högst äfwentprligt,
at ompröfwandet blir lcmnat ät Domaren, ti)
man bär sett, at personer, som blifwit lagförde
för brott, som nära gränsat til. ärelöshet, som
blifwit för sitt förhällande utesiutnc frän spsilms
sökande och bestridande, som för begängne fel
mist sine tjenster, sädane, som aldrig studerat,
med ett ord, stummet som blifwit bortkastadt,
gripit til denna födkroken, och det fär .sig med
största fördel. Jag fär derjämte tillägga, at det
är nästan öfwer allt brukligt, at de sä kallade
Lingsstrifwme äfwen advocera wid de Domstolar,
der deras Principaler aro Domare, hwilket
strider
46c; Den 26 Julik.
strider emot ett Kongl Bref af är 1764. Dessa
förändringar och missbruks afstaffande anser jag
wara ett för Riksens Ständer gansta angelägit
öfwerläggningsämne wid denna Riksdag, sä at
Swensta Allmänheten en gäng mätte uphöra at
wara ett offer för dessa illasinnade Jurister, och
anhälles at detta Memorial mä til Lag-Utskottet
warda remitterat. Stockholm den 12 Junit
iLV.
L U. 8tael von Uloll8t6in.
Remitterades til Lag-Utstottet.
Herr Grefwe» och Landtmarstalken
tilkännaqaf, at tiden nu war inne, dä han borde
sig i Hemliga Utskottet infinna, hwarföre Herr
Landtmarstalken anmodade Hans EMence Grefwe
Qi-Lks, IAÄ2NU8 at emottaga klub
ban
och fortsätta Ridderstapets och Adelns sammankomst.
Grefwe I)e la sklcod, förklarade,
säfom Ledamot i Hemliga Utskottet, at om under
den äterstäende tiden af vlenum allenast upläsandet
af Memorialer och Akter och ingen ventilation
förekomme, wille han gerna för sin del
begifwa sig ifrän sin rätt, at biwista Ridderstapets
och Adelns sammankomst, men önskade i
widriat fall, at när Hemliga Utskottets Ledamöter
pä Konungens kallelse mäste bortgä, Plenum
äfwen mätte uplösas.
Herr Grefwen och Landtmarstalken
försäkrade, at endast nägra mäls föredragande
och remitterande skulle sysselsätta Ridderstapet
och
Den 26 I«!ik. 46i
och Adeln under det äterstäendeaf detta Plenum
och ingen ventilation äga rum; hwarjämteHerr
Landtmarstalken tilkännagaf, at de öfrige närrvarande
Ledamöterne af Hemliga Utskottet, Herr
IvIjnAspor, Lercjt ^dolpv, och Herr ,
Jokan hinric, äfwen pä samma wilkor samtykt,
at ifrän Plenum bortgä.
Derefter afgick Herr Grefwen oandtmgrstalken
jämte de närwarande Ledamöterne af det
hemliga Utskottet och Hans Epcellence Herr Grefwe
Vrake emottog klubban.
Friherre Undbeck, Alexander, upläste
följande Dictamen til Protokollet:
Organisation af Landtwärns-Trupper har
är 1809 ädagalagt den adla Swensta Patriotismen,
och faststält den förut ouplyste möjligheten,
at Swerige är mägtigt nog, at, under et
stadgat förtroende til sin Regering kunna upsätta
och framställa en förut okänd betydlig Arilde-
— Men dä detta under loppet af 1808
samlade Landtwärn mera kunde liknas wid Folksamlingar,
än reguliera Trupper, der sä liten
eller oftast ingen föregäende epercise hade ännu
hunnit inspirera hwarken kännedom, mindre erfarenhet
om alla Soldaten tilhörige pligter; och
om olyckligtwis framtida behofwer, skulle fordra
dylika upsättningar, sä lärer 1x08 ärs händelser
wara nog uplysande, för at önsta, det Sveriges
ökade krigsstyrka, äfwen mätte winna nödwändiq
kunstap och öfning för at i krigstid blifwa
lika anwändbar, som den förut indelte Truppen,
432 D-M 26 Julli.
pen, hwarfore en pä sakrare grunder uprältad
organisation, som kan medföra et waraqtigare
bestånd förenat med framtida fördelar, torde förtjena
et närmare afeende.
Til erhållande afen sadan betydande winst
för Riket, anser jag cn möjelighet wara, at innom
wista Provinser uprätta förlägga och underhålla
rooo x r-oo man, utan Kronans synnerliga
kostnad och äfwen med Landets fördel förenadt.
Såsom närmast kännare af Skaraborgs Län
och dest loeala förhällande, får jag framställa
en möjlig werkställighet uti nämnde Län.
Kongl. Maj t och Kronan äger innom det»
ta Län 50 L 60,000 Tunneland Jord at disponera.
bestående af sä kallade Krono Parker, Gehäg
och Allmänningar, hwaraf största delen äro
skoglösa, odlingsbara, men nu onyttiga, utan
at 'Kronan, Riket eller det allmänna njuter deraf
annan winst, än det ringa bete, som intil
gränsande byar och lägenheter kunna ostatllagdt
begagna. Om Kongl. Maj:t af sädana widsträkta
marker fant i Räder nyttigt förena deras upodlande
med krigsmagtens tillökning, sä skulle
ofelbart de flesta unga til krigstjenst hugade,
samt anwändbara drängar gerna ästunda blifwa
til Soldater antagne, sä wida af bestå odelbara
tracter hwarje sädan Soldat öfwerlätesemellan
is L LZ Trinneland jord at bebo och upvdla,
hwarigenom han tydeligcn insäg sin framtida
bergning mera möjelig, än hwad närwarande
utsigter för dest hopp kunna framte, och dä
han igenom erhällen jordtorfwa finner sig uti
Den 26 7?"!n. WZ
möjligare författning, at gifta sig- och med en
någorlunda saker utkomst kunna försörja hustru
och barn, sa tror jag at en ökad krigsmagt, odlade
länder och en deraf följande Propagation
wörö spnbara fördelar af> en sä wis författning.
„ Oin jag per medium antager 20 Tunneland
mark för hwarje Soldat Boställe, sä erfordras
för lövö man, 20,00 > Tunnland jord,
och enligt min kännedom as Skaraborgs Län försäkrar
jag full tilgäng för Åtminstone et sädant
Regemente. Da en sädan Soldat innehar, brukar
och skördar frugter af en sa betydelig jordarymd
och dan fär begagna det ffattsritt, sä
bör han äfwen deraf kunna wara beklädd, sä
wida beklädnaden får bestå af walmar.
Med Befälets asiönande skulle äfwen kunna
förfaras pä enahanda sätt, och dcr sadane
tilgängar af odlingsbara trakter saknas, sä more
Jägeri- och Skoqsbetjeninqen med sina Boställen
kanske bättre emploperade, än hitintills dä
erfarenheten tpdeligen framwisat ffogshushällningens
wanwärd samt skogarnes spnbara och
olpckliga aftagande under deras Dispositionstid;
men hädanefter öfwcrlenumd ät en sädan militärisk
upsigt ffulle säkerligen winna en mera militärisk
ordning och skogarnes framtida tillväxt,
Vä jag förutsätter at sadane skogstrakters inspection
kunde och borde tillhöra denna npa
trupp.
Dessutom äger Kongl Maj t igenom indragning
af en Regements-Prest wid hwarje indelt
Regemente en ökad tilgäng af mne Boställen, emedan
nu unne Prester begagna >:ne Boställen,
dä hädanefter en Regements-Prest torde för sin
tjenst
-
464 Den 26 Iuttk.
tjenstgöring wara fullt contenterad med et Bo»
ställe.
Likasä kunde de nu indragne Pipare - och
Profost Boställen, samt de innom Länet befintlige
Adelsfane-Bostätten möjligen anses bättre
begagnade om dermed active tjenstemän aflontes.
Dä jag kanner at rct nu hemförlofwade
Landtwärnsmanffapet, hwilket i synnerhet af
denna Brigad blifwit mest fredadt frän all den
afgäng, som drabbat andra dylika Brigader, nu
wid sin återkomst Lil hemorten saknat badetjenster
och förförjningsmedel, sa tror jag at just
detta manskap skulle bäst anwändas om de til
sädane Byggnader och odlingar finge antagas, isynnerhet
som dessa Landtwärns-karlar säkerligen
skulle finna sig wälbelätne, at pä sädane
wilkor blifwa ständige Soldater och desto ifrigarö
för egen räkning bäde timra och odla.
Werkstalligheten af bestå mina framställningar
skulle innom nägra är säkerligen medföra
ben werkan, at et indelt nytt Jägare-Regemente
i Wästergötland utan betydlig kostnad uprätlades,
at manga nu oländiga markers odling 0-  felbart skulle medgifwa förökade sädesproductioner,
och folkstyrkan uti et följagtigt forhällande
tilökab, men dä Skaraborgs Läns locala omständigheter
medgifwa en i sä manga af eenden nyttig
organisation önskar jag at nämnde Län matte
nu winna Riksens Ständers Beslut, at detta
Län, sedan det nu förestagne Regementet blifwit
organiserat, sedermera för framtiden blifwer frikandt
frän alla widare upsättningar af nägra
nya trupper af hwad namn som häldst.
Den 26 Julik. 465
Dä den nya Constitutionen föranleder Riksens
Ständers hörande relativt til alla Kronans
tilhörige skogars hädanefter förändrade hushallssätt
och anwändande, har jag räknat för en pligt,
at under nuwarande Riksmöte framställa dessa
mina Medborgeliga tankar, som om de skulle förtjena
detta wördnadswärda Riks-Stånds benägna
afseende, anhäller jag at detta ämne mätts
remitteras til Statö-Utstottet tilen närmaregranstning,
och i händelse af Högloft. Ridderstapets
och Adelns bifall, lärer wära Med Ständer genom
Protokolls Utdrag derom communiceras?
Dä mina afsigter med denna Proposition
endast warit mina fordna kamraters (innom Skaraborgs
Brigaden ifrän den lägsta til den högre
Classen) framtida bärgning och utkomst, i förening
med Rikets nytta och Provincens odling',
sa förklarar jag härmed, at om något förtroende
päkallar min befattning wid denna organisation,
(mottager jag derföre ingen annan aftöning,
än hwad resor och dylika omkostnader fordra.
Herr Ueuterbjeim, Larl, conformerads
sig med Friherre Uuäbeck., och upläste följande
lillägg til hans Proposition.
Jag instämmer fullkomligt med Friherre
UullbLck, i den öfwertygelse, at i Skaraborgs
Län finnes pä mer än mänga orter oupodlads
större och mindre Marker, som wisserligen pä det
föreftagne sättet blefwe gansta nyttigt anwände.
Den enda inskränkning i Baron Uullbscks
project jag likwäl finness nödig, är akalla Marker,
som nu äga etter med lätthet kunna fredas
Andra Band. Lgl:s 89, Es. til
466 Den 26 Julik
til stog icke påkomma i beräkningen til de i frägnwarande
Soldat torpen, emedan detzas nya
Aboer och Landets förswarare, endast kunna bidraga
at motstå armerade fiender, men ej den
oöfwerwinnerliga Swensta wintern, hwars härj,
ning endast goda och tidiga stogsordningar kunna
hämma.
Friherre Laisa, Lustaf, förenade sig äf,
iven med Friherre kuödeck.
Friherre kuädecks Dictamen, jämte Herr
Keuter^eims tillägg remitterades til Stats,
Utstottet.
Friherre Mullbeck, /Uexanllsr, upläste tik
Protokollet et Dictamen, sä lydande:
Dä de omständigheter märkeligen ölifwit förändrade,
som wid sistförflutne Riksmöte grundlagt
den ännu gällande Kongl Förordningen,
rörande Bränwins tilwerkning m m. torde det
wara tillätit, at i denna författning föreflänägra
förändringar.
Erfarenbeten har redan minstat farhägan
för en genom oinstränkt Bränwins-tilwerkning
förorsakad större införstrifning afUtländst spanmäl;
en farhäga sä mycket mindre grundad, som
hwarje erfaren Landthushållare har sig bekandt,
at den efter afwärkningen fallande dranken gör pä
dest Ladugärd lika förmänlig werkan som sjelf,
wa den gröpta spannemälen, bertil anwänd, kunnat
ästadkomma. Hwad som huftpudsakeligen
weder
-
Den 26 Julik. 467
wederlägger all frugtan för ökadt behof af Utländff
spannemäl genom Bränwiris- bränningen
är Potatoes-odlingens snabba tillväxt i senare
ären,och den färdighet allmänheten redan wunnit,
at af denna högst nyttiga rotfrugt tillverka
ej allenast mjöl och bröd men äfwen Brattwin.
Dä man således i Potäterne har en af
alla kändt, nyttjadt och til Rik.ts rädande jordmott
sä förträffeligen pastande motsvarighet för
spannemälen; dä detta equivalent redan sä ögonskenligen
werkat; dä Rikets innewänare r
allmänhet, ehuru under krigsbördan betungade,
likwäl under mi§wäxt-ären och under ven genom
kriget hämmade tilförsel af Utländsk spannemäl
njutit den glada erfarenhet, at se det
hungrens rysliga werkningar uteblifwit och inländska
sädesförrädet ej allenast tilräckeligt tit
talrika Armöers underhäll och allmänna behofivet,
utan äfwen i denna stund uti flera Landsorter,
full spannemäls tilgäng och sävesprisets
fallande i brist pä ersättning, sä tycks i sädant
afseende all inskränkning i bränningstiden wara
ej allenast onödig, men äfwen stadeliga
En alltid möjelig men alldrig förutsedd inskränkning
i Bränningstiden har pä Boskapsskötseln
i allmänhet medfört den menliga werkan, ak
Landtmannen ej wägar med säkerhet öka sin
Ladugärd och i synnerhet Swinafweln, hwaraf
säledes brist pä Victualie-waror och deras införskrifning
utifrän blifwer en onekelig följds
Likaledes hindrar denna owitzhet i betydlig morr
Potates odlingen, dä man wid säningstiden ej
-
4§3 Den og Julik.
kan förutse hwad behof deraf en längre eller
kortare Bränwinstermin kan medgifwa, at pä
formonligaste sätt amvända Det wore säledes
onsteligt och til allmänt wäl bidragande, om uti
1301 ars Förordning följande förändringar finge
iakttagas.
1:0 At utan inskränkning en hwar Arrendator
ma äga frihet, at Bränwins-tilwerkning
idka, när och pä hwad ärstid han för godt fin»
ner, med iakttagande af tilläten pannerymd.
2:0 At den Arrendator, som will idka Bränlvinstillwerkning
med större pannerymd, an som
pä dest hemmantal belöper, mä undfä rättighet
dertill genom ansökning och tillätelse af Konungens
Befallningshafwande; dock emot 60 procents
tillökning i arrende och den gräns för största
pannerymd, som 1801 ärs Stadga uti 2 och
0 §. §. utstakar.
3:o At förblldet emot de sä kallade GmrZringsmactriner
mä uphöra, sedan utrönt blifwit
at desamma ingalunda öka afwerkningens
hastighet, men deremot aldeles förekomma widbränning,
och säledes äro gansta npttige wid
Bränwinstillwerkningen, ispnnerhet af Potater.
4:o Dä derigenom at Bränwinstillwerkmngen
endast fär idkas pä Landsbygden, den förmän
winnes, at kronans inkomst ökes med tullen
för det Bränwinsgwantum, hwilket bittils
innom Städerne blifwit tillwerkadt, öfwerstigande
det belopp, hela den arrendesumma, som för
Städernes Bränwinsrättighet blifwit erlagd;
pä derjärnte besparas en mängd dagswerken til
De» 26 Iulii. 46g
-en härtil erforderliga medens och spannemälens
forsilande frän Landet til Städerna, och debutom
derigenom tillfälle gifwes, at pä Landet genom
bankens upfordrande pä kreaturen öka gödsfelförrädet
til äkerbrukets fördel och förkofran, samt
hädanefter all Bränwinstillwerkning i Städerna
skulle uphöra, lärer deraf en allmän ögonskenlig
winst blifwa en gifwen följd, och ytterligare
lagbrott af tjufbränning uphöra, dock torde
Städernes inwänare tillätas sjelfwe distillera
det Bränwin, som dem frän Landet tillföres.
Desia mina framställningar torde fä remitteras
til Bewillnings-Utskottets widare granskning.
Remitterades til Allmänna BeswärS- oH
Oeconomiä-Utskottet.
Her ^rintLsKölä, ?Lul, upläste följande
Memorial.
Wid anläggningen af de Regale Brännerierne,
war, torde wäl hända, hufwudsakeliga föremälet,
at derigenom tillskynda Kongl. Majit
och Kronan en wida större winst eller inkomst,
än den förut wanliga afgiften för husbehofsbränningen
hade gifwit; men med denna inrättning
äsyftades jemwäl derhos, ä ena sidan, at
genom sädes-uphandlingar wid Bränneriernes
'Magasiner förekomma det wanpris ä spannemä»
len, som den föregäende tiden, nästan alltid efter
skörden warit gängse, och ä den andra, at
wid inträffande misiwäpt och deraf följande spanwälsbrist
genom försäljning frän Magasimrne
hindra
470 Den 26 Julik.
hindra en oskälig stegring af den spaunemäl,
som de i behof ceras warande Riketö Inbyggare
nödgades söka, frän private Spanmglsförräder
Bada desse sistnämnde anstalter kunde onekligen
aldrabäsi werkställas; ty ett inköpt öfverflödigt
Svanmälsförräd-sunde, til Bränwinsbranningen
anwändas och såmedelst förwandlas
til ett för ny uphandling nödigt kapital
- o i wid mträffande mitzwäpt och Spanmälshrist
insiäldeö bränningen, antingen helt och
bällit eller til erforderlig del, och den sämedelst
hefparde sädén blef anwänd til de behöfwandes
undsättning samt med detsamma, som ofwanrramndt
är, til förekommande af Sädesprisernes
pffäliga stegring.
De missbruk, som wid fortsättning af KroNmRränneri-inrättningen,
häldst de första arén
inträffade, hwarken kunna eller böra förswaras,
men med ihugkomst af förhällandet med denna
inrättning, i det bela, mäste det wisserligcn medgifwas,
at jordens odling til winnande icke allenast
af mycken, utan ock strid och wigtig spannemäl,
under denna tiden märkeligen tilltog, emed
n dä tzandtmanncn icke såsom förut äfwentyrade
bäde wacklande priser och stundom felande
afsättning pä dess Spanmäl, han sämedelst
fant en säker uträkning wid, at icke blott genom
flit och arbetsamhet, utan ock med betydelige
kostnaders anwändande söka updrifwa dess
Sädesproduktion til möjligaste höjd. Detta oaktadt
medqifwer jag likwäl, at enär Landtmannen
yrkade äterfäendet af dess förra Husbehofsbrännings-rättighet,
bifallet dertil, borde
blifwa desto mindre betänkligt, som utom den
derföre utfäste och betingade säkra afgift til
Kongl.
Drn 26 Julik. 471
Kongl. Majit och Kronan, ä ena sidan, dermed
förenades inrättningen af Allmänna Krono-Spanmäls-Magasiner,
genom hwilkas wederbörliga
förwaltning, förberörde med Kronobränneri-Magasinerne
äsyftade förcmäl kunde winnås, samt
ä den andra genom Bränwinstillwerknings wettenssapens
förkofran, under Kronobränneri tiden,
det war til förmodandes hwad ocksä sedermera
sig wisat, at nemligen Husbehofsbrännaren i
allmänhet af desi Spanmäl, ffulle erhälla en högre
Bränwinsafkastning än tilförene.
At de wid Krono Bränneriernes uphörande
är 1788 inrättade Allmänna KronospanmälsMagasiner
likaledes moro högst gagnelige, wisade
sig äfwen derefter icke endast genom dek biträde,
som Rikets inbyggare derifrån erhöllo bäve
säsom Säljare och Köpare af Spanmäl wid
samma Magasiner, utan äfwen genom den tilgäng,
som wid det korrt deruppä inträffade
krigsbebof derifrän hlef at pä räkna. Men denna
högst gagneliqa Spanmäls-Magasins-inrättning,
ehuru ocksä grundad pä ett af Riksens
Högloft. Ständer dertil anftagit understöd af
icke mindre än femtio tunnor guld, fick icke äga
beständ längre än til är 1793: strän hwilken
tid mängfaldiga Magasiner blifwit indragne,
samt endast wid nägra fä af de qwarblifwande
icke mera Spanmäl blifwit upköpt, än hwad
Kongl. Maj:t och Kronan warit i behof utaf;
hwilket allt medfört twänne lika sä oundwikelige,
som beklaganswärde följder; den ena, att
wid infallande ömnigare skörd, den Landtman,
som warit uti trängande penningebehof desto
häldre mäst, isynnerhet höstetiden efter skörden,
sälja desi Spanmäl til wanpris, som om ocksä
Span
-
47Z Den 26 Julik.
Spanmäls-Direktion funnit nödigt, at pä ett
eller annat ställe göra nägon uphandling, upköpspriserne
merendels blifwit sä gansta lågt
stadgade, at private persöner eller spekulanter
Dymedelst funnit räkning wid och ett lyckligt tilsälle,
at genom obetydligt öfwerbud ätkomma
större förräder, hwarpä de sedermera ansenligen
munnit, troligen icke sällan äfwen pä samma
personer, hwilka, lgsom bcrördt är, nödgats til
»vanpris sälja samma Spanmäl; och den andra
af ännu mera beklaganswärd beskaffenhet; at
nemligen wid inträffande misiwäpt och Spanmälsbrist,
samt genom, af ofwan anförde orsak,
bristande tilgäng wid Kronans Magasiner, Kongl.
Maj t och Kronan hwarken kunnat förekomma
Svanmälsprisernes gränslösa stegring eller undsätta
den behöfwan-de med Spanmäl för stälige
priser och med, efter omständigheterne lämpade
betalningswilkör; och hwilket olyckeliga förhällande
förnwdeligen bidragit til den nöd, som,
enligt ett för nägra weckor sedan hos Högloft.
Ridderstapet och Adeln upläst högst rörande Memorial
, försatt flere Jnwänare uti Halland r
nödwändighet, at til deras lifs uppehälle anwända
djursföda, utaf malde agnar, hackelse
vch ollon
Härwid mä det dock icke obemält lemnäs,
at dä under de sistförfiutne ären Herrar Landshöfdingarne
inberättat inträffad Spanmälsbrist
r Länen och deraf följande nöd, samt undsättning
deremot begärt; sä hafwa wäl betydelige
penningesummor af 10 til 12,000 R:d, Banko
och nägon gäng deröfwer blifwit hwarthera af
Herrar Landshöfdingarne anförtrodde, i ändamäl
at dermed för 'de nödstäldes undsättning,
Den 26 IIulik. 473
göra crforderlige Spanmals uphandlingar; men
om ock et flitt ändamäl nägon gäng kunnat
winnås, uti en Sjöstad, genom inrikes eller
utrikes tilförsel sjöledes; sä har förhällandet
blifwit helt olika, i de Län, som saknat nystberörde
tilfälle, der följaktligen Spanmälsbristen
icke med penningar warit afhulpen. Första
fördelen af en sä beskaffad undsättningsanstalt,
om ock säd för penningar warit at tilgä,
har dä vstridigt tilfallit och kunnat tilffyndas
uägra sä Länets Jnwänare, som haft spanmäls
förrädcr och såmedelst kommit i tilfälle, at til
högsta pris och för Contant betalning sälja den
säd, som de kan hända, i annat fall, warit
föranlätne för billiga priser afyttra samt til en
tel utborga; Hwaremot de behöfwande härwid
mäst »vidkännas högsta pris samt Kongl Maj:t
och Kronan icke sällan sakna Återbetalningen
pä längre tider af ofwanberörde förffutne summor.
Ofullkomligheten och olämpeligbeten af sistomförmälte
undsättnings-anstalt, anser jag för
min del sä pätagelig, at widare bewisning deraf
wore et öfverflödigt företagande; Och sednare
tiders, men i synnerhet det nu sist förflutne
ärets, förhällande uplyser och witsordar
icke allenast, huru som flera private uphandlare
hwilka för dräglige priser, utan nägon billig
motwerkan gjort betydelige Spannemäls uplag,
sedermera längre tid sätt tilfälle begagna
en allmänt vfwerklagad Spannemäls - brist för
deras
4y4 Den 26 Julik.
deras spannemäls-prisers offäliga stegring, ritan
ock, at jämwäl uti sjelfwa hufwudstaden
Spannemäls - och Mjölpriserne obehindradt fält
upstiga til den mest owäntade höjd, samt lälunda
fortfarit, intil dest först genom nägon
Spannemäls tilförfel frän Utrikes orter de inhemska
Spannemäls - Speculanterne sattes uti
frugtan för förlust pä deras betydelige förräder,
samt dymedelst kommo i nödvändighet, at nedsätta
deras förra priser; Hwilket sednare förställande
nogsamt ädagalägger, at, om wid
Kronans Magaziner funnits någre förräder, som
tvid ofwanberörde stegring blifwit til försäljning
för billige priser uplätne, meromförmälte
och allmänt öfwerklagade boga Spannemäls-oH
Mjölpriser icke sätt eller kunnat äga rum.
Man ffulle til äfwentyrs härwid förebära
och tro, at et til nystberörde ändamäls befordrande
erforderligt Spanmäls - förräd wid
Kronans Magaziner mäste blifwa gansta stort
och kostsamt, men af egen erfarenhet, genom
Tolf ärs tjenstgöring dels säsom Ledamot, dels
uti Kongl. Bränneri - Direction , dels uti den
derefter tilförordnade Spanmäls MagazinsDirection,
wägar jag pästä och försäkra, at,
med et klokt och försigtigt handhafwande af
i fräga warande operation, stall til werkställande
deraf fordras wida mindre förräd, än
troligt synes wara. Med mängfalldige under
min tjenstetid wid förenämnde Directioner, inträffade
händelser och derom befintelige Handlingar
-
Den 26 ^ulik. 475
lingar, skulle jag kunna Ådagalägga min ägande
anledning för npsiberörde mitt pästäende och
försäkran; men jag bör icke borttaga tiden för
andre lika angelägne ärenden, med flere sä beskaffade
händelsers upgifwande, utan fär endast
med anledning af hwad jag här ofwanföre
nämnt, angäende de i hufwudstaden, under nu
sednast förslutne tider, högst upsatte M ölpriser,
upgifwa, hurusom, under Krono-Bränneritiden
det en gäng hände, at enär dä warande Ofsiäthällaren,
framlidne Hans Ez<cellence Herr
Riks-Rädet m. m Baron sökte ge
nom
föreställning til Stadens Mjölhandlare
förekomma Mjölprisets pä wägen warande 0-  ffäliga stegring, och desie sistnämnde, säsom ffäl
för en flik stegring föreburo, dels bristande tilräckeligt
Rägförräd, dels sädens dprhet, dels
ock felande erforderlig förmälning, sä och dä
bögbemälte Hans Epcellence uti denne, Stadens
Inwänare rörande, angelägenhet äskade Bränneri.
Directions biträde, ärböd Direction, at til
i fräga warande behof lemna förenämnde handlande
tilräckeligt Rägförräd, emot et af dem
ansett billigt pris, och jämwäl med nägon credit,
emot säker borgen; Men ocksä med den
tilläggning, at om det oagtadt Mjölprisets stegring
fortsattes; sä wille Direction, med bränningens
inställande tils widare, förändra Brän.
wins-aröpes-förmalningen til Mjölmalning och
frän Bränneri-Magazinerna öpna Mjölförsäljning;
hwilket genast medförde det äsyftade ändamälet,
utan at Direction ens behöfde wid
taag
-
476 Den 26 Hulik.
taga nägon anstalt til Mjölförsäljning; Och dek
märkeligaste härwid war, at, i det stället Mjöl.
handlarne frän början upgofwo deras behof frän
Kronans Magaziner til 6 L 9000 tunnor, hwilket
quantuin dem äfwenledes lofwades; Sä
stannade sedermera deras uttag blott wid omkring
sov tunnor.
Om det nägon tid warit bäde högst angeläget
och lika lämpeligt, at ä npo grundlägga
en sädan Krono-spannemäls Magasins inrättning,
hwarigcnom, säsom mer omförmält är,
ä ena sidan Spanmäls-prisernes offäliga steg.
ring, och a den andra Jordbrukarens förlust
genom samma prisers obilliga fall mä kunna
förekommas; Sä är wisierligen en sädan tidepunct
nu för handen: Dä en tilfredsställande
och glädjegifwande utsigt för en wälsignad ömnig
skörd öfwer hela Riket sig forewisar. Dä
Landets Jordbrukare i allmänhet af sednast för.
flutNe tiders olpckeliga händelser samt derifrän
än widare härffptande fortfarande drpga utskyl,
der och utgifter befinna sig uti det mest beklaganswärda
nenninge - behof: Dä de sä medelst
äro högst nödsakade, at, sä snart grödan kom.
mit under tak, til huru ringa pris som haldst
bjudes, ifrän samma gröda söka tilgäng för
deras trängande behof; Och dä ändteligen, säsom
en följd af detta sednare, Spanmäls- Speculanterne,
efter at hafwa begagnat Jordbrukarens
försäljningstwäng, en annan tid kunna
göra en oskälig winning, icke blott pä Jord.
brrr
-
Den 26 Iulir. 477
Brukarens utan tillika pä andre Närings - Jdkares
samt Lerutöfwcr pä den fattigas bekostnad.
Det är under en sädan betraktelse samt 0-  bestridelig öfwertygelse om sakernes förhällands
som jag nu wägar hos Högwälborne Herr Grefwen
och Landtmarstalken samt Högloft. Ridderffapet
och Adeln ödmjukast föreflä och tilstyrka
ater upliftvandct af en sädan Krono Spanmäls
Magazins inrättning, som, enligt hwad här ofwan
nämndt blifwit, börjades är 1788 men med är
L7SZ mäste uphöra; samt at följakteligen igenom
och wid denne Magazins-inrättning, mä
blifwa at päräkna en säker tilfiykt för jordens
odlare wid honom hotande wanpris pä dest spanmäl,
samt för de Rikets Inbyggare som behöfwa
köpa säd, emot brist pä denneoundgän.
gelige wara eller dest ostäliga stegring.
Härwid har det icke undfallit mig, huru
som, med afseende pä nu förwäntade grödans
bördighet samt Iordbrukarnes behof af sädens
ffyndesamma anwändande til nödige penningars
erhällande, en wid Kronans Magaziner
detta är ffeende uphandling mäste blifwa gansta
betydelig, om wanpris stall kunna förekomrnas,
samt at Kongl. Maj:t och Kronan wid
sädant förhällande och derest större delen af
samma upköpte Spannemäls lager blefwe längre
tid oförstäldt hade at befara förlust, del
genom
-
473 Dey 26 Juiri.
genom det til inköpet anwände Capitaleks ofrugtbarhet,
dels genom den oriade sädens förskoning.
Men hwad angar den til befarande förlusten
genom berörde Capitals ofrugtbarhet; sä
emedan snart sagt alle framfarne ärens erfarenhet
uplyst, icke allenast at SadeSpriserne, ifrän
fförde-tiden til Jul-tiderne, hwarunder uphandling
wid Krono - Magazinerne i synnerhet bör
ffe, warit mindre än päföljande wär och sommar,
härtil äfwen kommer, at i händelse afsättningen
dera det ena aret warit mindre gynnande,
försäljningen deremot en annan tid blifwit
förmonligare; Ty bör, efter min tanka och
öfwertygelse, sädane försigtighets-mätt och anstalter,
wid i fräga warande Operations werkställande
kunna widtagas, at det anwände uphandlings
Capitalet icke allenast gifwer en ffälig
ränta, utan ock wid sina tilfällen nägon
winst, som kan ersatta hwad som mä hända
en annan tid möjeligen kan förloras; Hwarförutan
jag ock häller före, at om äfwen nä--  gon ränte-förlust ffulle inträffa; sä warder den
mängdubbelt ersatt genom följderne af det med
Magazins-inrättningen äsyftade wigtiga ändamål.
Beträffande ater en til bcftugtande förlust
genom et större oriadt Spanmäls lagers
försämring: Sä twiflar jag ingalunda derom,
at ju che respective Wederbörande, som, i händel
-
Den 36 Julik. 479
delse af bifall til den af mig nu föreflagnc Mazins-inrättningen,
warda anförtrodde förwaltningen
och styrelsen deraf, finna utwägar och
medel til undvikande af en sä beskaffad för»
lust; men til förkommande deraf, at icke denna
betänklighet mä, wid en förhastad blick dera,
föranleda til hinder för hwad jag tilstprkt, bör
jag icke underläta, at härwid upgifwa L:ne
hufwudsakeliga medel, hwarigenom merberörde
befarade förlust troligen bör kunna afböjas:
Det ena nemligen deruti bestäende, at wid til
utfärdande Kungörelser om Spanmäls uphandling
wid Kronans Magaziner, de säljande tilförbindas,
at lefwerera nägon del torkad säd,
likwäl emot et deremot swarande billigt förhöjdt
pris: Och det andra at icke allenast
Bränwins tillverkningen wid här i Staden warande
Krono-Brännerier för Kongl. Maj:1 och
Kronans räkning allt framgent warder fortsatt,
utan ock enahanda anstalt widtages i Götheborg,
emedan sämedelst blifwcr tilfälle at anwända
60 L 70,000 tunnor af den oriade
Spanmälen, och med detsamma erhälla et förhöjt
Capital til förnyad samt, om nödigt finues,
större Sädesuphandling.
Som fräga möjeligen skulle kunna upM
om Bränwins-bränningens här i Hufwudstaden
uplätande under Arrende wid private Werk;
Sä och i sammanhang med det föregäende fär
jag än widare anföra följande skäl, som efter
min öfwertygelse motsäga en flik Arrende För
-
48o Den 26 öIusik.
fattning, samt i det stället bernisa nyttan och
angelägenheten af bränningens fortsättande för
Kronans räkning. 1:0 Da Bränwins-consumtion
i Stockholm npgär til 900,000 kannor
minst, dä dertil erfordras omkring 5o,ooo tunnor
Säds afbränning; och dä, om wed dertil
stal anwändas, emellan 10 K 12000 famnar
ätgä; men wid Kronans Bränneriet minst §
delar stenkol anwändas, samt följakteligen mer
än 8000 famnar wed bespares til anwändande
för Stadens Jnwänares behof; sä mäste
otwifwelaktigt ett sädant förhällande i sin mon
werka pä de nu sä högt upstegrade wedpriserne.
Troligen skulle sökande Arrendatorer äfwen
erbjuda sig til stenkols nyttjande wid afwerkningen,
men som kontrollen derä föga ar
möjelig, sä kan ätminstone jag för ruin del ä
ett slikt erbjudande icke göra afseende. L:o Figer
Kongl. Maj:t och Kronan, dä ifrägawarande
bränning för Dest rakning drifwes, obehindradt
tilfälle, at efter omständigheterne öka,
minsta eller aldeles inställa bränningen; 3:o
Hafwa Stadens Jnwänare säkrast at päräkna
stadgade priser wid Krono-Lagerkälrarne. 4:o
Bidraga onekeligen Krono - Bränwinspriferne
til förekommande af Allmänna Bränwinsprisernes
stegring, dä nemligen omständigheterns
medgifwa Krono-Bränneriernes oafbrutna drift:
S:o Skulle i händelse af bränningens uplätande
här i Staden til private Arrendatorer, Kongl.
Mastts och Kronans nerlagde högstbetydeliga
kostnad pä härwarande Vrännerier med hwad
dertil
Den 26 Juli!. 4Zl
bertil hörer såmedelst aldeles förloras: 6:0 Är
lil förmodandes, at et lika afwcrknings tunnetal
wid Kronans werk bör gifwa äfwen sä stor
winst, som genom Arrende af samma tunnetal,
om controll pä sistnämnde afwerkning wore möjelig,
kan wara at påräkna. 7:o Bör ej eller
obemält lemnäs den förman, som allmänheten
tilffyndas genom tilgang pä drank wid KronoBrännericrne,
häldst denna omständighet bland
annat äfwen l nägon män mäste kunna bidraga
til billiga Mjölpriser: Och ändteligen 8:0
Medför icke förwaltningcn eller rättare sagt !
hufwudstprelsen af Bränncrierne nägon särffildt
kostnad, emedan densamma besörjes af Kongl.
Spanmäls-Magazinö-Directions Herrar Ledamöter.
Och hwad för öfrigt angär Götheborgs
Bränneri särffildt, sä, -Noin det jag förmodar
vfwan anförde skäl wara nog talande derföre,
at det ännu en gäng mä komma at drifwaS
för Kronans Räkning, äger jag jämwäl ganffa
säkra anledningar bertil. at de fleste Länets
Inwänare, som ägt rättighet, at hittils söka
deras Bränwins-behof wid Arrendatorens Lagerkällare
och Lagerställen, skola önska och med
fägnad emottaga den af mig nu föreslagne förändringen.
Beträffande fluteligen den wigtiga frägan,
huru nödige medel för i fräga warande Magazins-
inrättnings behof mä kunna erhällas;
sä ^
Andra Bandet tTlm El, 62.
82 Den 26 Hulik.
sä will jag nunnas, at af ofwannämnde til
den är i 788 började Spcmmäls Magazinsinrättningens
grundläggning, af Riksens Stander
anftagne betydelige Summa nog, liten del
kommit Magzins-Direction til handa; Säsom
jag ock äger anledning dertil, at den del deraf,
som kommit til Directions disposition sedermera
, wid Magazins-inrättningens förändring
är 1793 , Direction frängätt. At nu
warande Spanmäls Magazins-Direetion äger
nägon Fond bör jag icke draga i twifwelsmäl;
men det blifwer i alla fall af högsta nödivändighet,
at samma Fond mycket ökas, sä framt
ändamälct i hela detz widd stall winnås.
Säsom icke deltagande uti öfwerläggningarne
ä de ställen, der Statens tilgängar med
tilferlätelighet kunna och böra wara kända, är
jag wal säledes utur erforderligt tilfälle, at
med nägon säkerhet upgifwa och föreflä bästa
utwägen til förrberörde penninge-understöds erhällande;
men med il-ugkomsten och betragtelsen
deraf, at Riksens Högloft. Ständers Banque
icke allenast understödjer Rikets Bergslager
med betydelige Län emot lindrig ränta, pä
deras effecter, utan ock häller Riks-DiscontWcrket,
hwarä be private Aetie-Ägare hafwa
en sä högst betydelig winst, en stor Fond tillhanda
; Sä tror jag mig hafwa desto mera anledning
förwänta, at nu i fräga warande angelägna
Magazins inrättning mä kunna päräkna
Banquens biträde, som ä ena sidan derigenom
-
Den 26 Julik. 483
igenom befordras, sä til sägandes, bela Rikets
wäl och bästa, samt a den andra Banquen äger
fullkomlig säkerhet uti de, under Spanmäls
Magazins Directions wärd stående Spannemälsoch
Bränwins-lager, med flere effecter, wid hwilkas
ärliga förwandling til penningar äterbetalningar
böra göras.
Säsom sjelf Jordbrukare nära intil Huswudstaden
talar jag wäl emot eget intretze, wid
förcstäendct af medel til förekommande af Spanmäls
- Bränwins - och Mjöl - priftrnes obehör-iga
stegring; men pä detta ställe anser jag mig
icke tilständigt föra annat spräk, än det som
efter min öfvertygelse är förenligt med det allmännas
rätt och bästa. Med sädant tänkesätt
rvägar jag ocksä än ytterligare ödmjukast päkalla
Herr Grefwens och Landtmarssalkens samt
Högloft. Ridderstapets och Adelns upmärkfamhct
pä hwad jag nu i lika ödmjukhet förestå- .
git och tilstyrkt; hwilket följaktligen Herr Grefwens
och Landtmarssalkens samt Högloft. Ridderssapets
och Adelns uplysta granssning och
Lfwerwägande underställes; utbedjandes jag mig
för öfrigt at detta andragande mätte uti Högloft.
Riddcrssapets och Adelns Protokoll fä inflyta.
Herr ksuterbjslm, Larl, äskade l kraft
af sin Riksdagsmanna - rätt, at detta Memorial
mätte fä ligga pä bordet.
Herr
484
Dcrr 26 Julli.
Herr He)'k.en8k.ö1ä, Osrt krsärlL, önffade
at det genast blefwe rcmitteradt; föreställandes
at man behöfde winna tid til afgörande
af den mängd Memorialer, som til Ridderstapet
och Adeln inkomma.
Men Herr KLuwrlliLlm wille ej afstä frän
sin rätt, at lägga Herr ?rint2L^öici8 Memorial
pä bordet.
Friherre liberta, ^.xel, I den sak
jag har at anmäla, är jag icke nog uplyst sjelf
och önstar derföre, at inhämta andras upplysning.
Det är i sädant ändamål jag anhäller
fä upläfa följande: Jag har af en händelse
hort berättas at Krono-tionde»-som Kprkorne
ätnjuta utgör i Malmöhus Län 7,400 Tunnor,
Christianstads Län s,oso Tunnor, i Hallands
Län 1,160 Tunnor, uti Bohus Län 1,900 Tunnor
och i Blekinge Län 1,020 Tunnor, tilsammans
16,230 Tunnor Spannemäl ärligen, hwilka
Staten säledes förlorar i Krono-tionde; och
som det berättas, stall denna gjärd wara at
underhälla och upbpgga bristfälligheten wid deras
Kyrkor; men som alla andra öfriga Län i
Riket ej lärer ätkommit, etter warit för modesta,
at med Statens gradation bygga och underhälla
Herrans Tempel, sä af sten som träd; men
underhälla dem igenom andra tilaängar, wägar
jag i siikt fall, eller om sä förhäller sig,
ödmjukeligen underställa Högloft. Ridderffapet
Dm 26 Julli. 485
och Adeln, om ju icke dcsia förstofwannämnde
Län, finge widkännas samma ffpldlgheter i likhet
med andra, och detta quantum Spannemäl
af Stats- Utskottet Lmt betragtas samt torde
hända bli cn besparing i Statens nu warande
förfärliga nyskapade behofwer. Jaghartil--  trott mig anda hysa det säkra hopp, at wägen
til saligheten icke derigenom stall blifwa smalare
för desie Län än för de öfriga, utan Församlingarne
i besia Län blifwa lika wälemottagne
i Abrahams stjöt, som dä Staten upbygde
och underhöll deras Tempel. Skulle derföre
detta ödmjuka Memorial fä remitteras til
Stats - Utskottet, torde de bäst utreda om ju
icke detta sä lärer förhälla sig.
Remitterades til Stats - Utskottet.
Grefwe ^amilton, upläste följande
Dictamen til Protokollet: Oeconmiä. och
Beswärs - Utskottet ar det updragit afskaffa
misibruk och förestä förbättringar. Til samma
ämne hörer efter ruin tanka, efterforska och til
Nationens tacksamhet til och med desi understöd
befordra sädane män af alla Ständ som utmärkt
fig genom patriotiska företag. Oaktadt
jag känner tillika desia Herrars egen försakelse
eller modestie öfwerwinner hos mig öfwertygelftn
om deras utmärkta förtjenst, at jag wägar
nämna dem. Herr Baron ktscKteLn har i Skäne
infört en np hushälls princip, som Lands
-
486 Den 26
höfdingen Herr Grefwe Lustaf kasen understödt
med en berömlig Ämbets-ifwer; Herr Major
Stjernsvärd bör tvid detta tilfalle äfwen med heder
nämnas. Deste Herrar hafwa den tilfredsställelse,
se den fruktbara delen af Landet liksom
omskapadt och lofwa en kanske tredubblad afkastning
mot förra tider. Skulle det icke wara
de har församlade Riks-Ständen wärdigt
betyga deste män högtideligen dest erkänsla och
högaktning. Hans Ez-cellence Grefwe ki-w knutt,
har ej mindre förtjent detta hedersbetyg genom
sin ihärdighet uptaga en Stenkolsgrufwa, som
renderar ärligen 8o,ooo Rd., hwaraf dock större
delen torde ätgä til aflöningar och inrättningar.
Genom indragning af en Under-Officer
wid Kongl. Norra Skånska Regementet
skulle denna inrättning winna en ansenlig förkofran.
Herr Baron kermelin har utmärkt
sig bland Landets förtjente män, atupodla och
befolka Norrland, et äfwen sä lysande som oskvldigt
eröfningssätt. Otwifwelagtigt skulle
Utskottet kunna updaga flere män, wärde ellika
sa smickrande hedersbetyg. Ställningen i
Landet tilläter wäl icke ct premium swarande
mot deste Herrars förtjenst; men et Län mot
första inteckning, lindrigt intresten och amortistement
skulle blifwa för dem det ästundade
et stöd, och för andra af mindre förmögenhet et
Medel ar ej afskräcka dem fran sä nyttiga och
för Landet gagnande företag.
Remitterades, den första delen deraf til
All
-
DeN 26 Juln.
4§7
Allmänna Beswärs - och Oeeonomiä - Utstottet,
och den andra til Stats-Utskottet.
Herr Weidenhjelm, Larl, hade inlemnät
et Memorial, hwilkct uplästes sä lydande:
Lagens föreskrift i 9 Cap. i §. Ä. B.
tyckes mara tydelig och klar deruti, atwidcnthera
Makans död, den efterlefwande bör til
nyteckning och wärdering upgifwa allt, som r
Boet finnes, sä i löfi som fast, utan at nägot,
hwad hälst det wara mä, derifrän fär undantagas,
samt deraf utgä, enligt 17 Cap. 4 §.
Handelsbalkcn och Kongl. Förordningen densi
Iulii 175S, z dels ProCent af Summa Jnventarii
til de fattige och ^dcls dito af behällne
Summan til Justitiä - Statens aflöning ; men
likwäl förhälles härutinnan olika; och efter upkomne
twistigheter, har jag sett at Domstol genom
Utslag förklarat, det icke wara fel, at efterlefwande
Makans ärfda fastighet ej warit i
wärde utförd och säledes at de fattige och Justitiä-Staten
gätt i mistning af den ProCent dem
bordt tilkomma. Deraf tyckes tämmeligen säkert
stola följa, at efterlefwande Makans före
ägtenstapet förwärfda Fastighet, eller dest för
försäld Arfwejord influtne och emot ränta utlante
penningar, eller för lika beskaffade penningar
inköpt fast Ägendom icke böra til upteckning
och wärdering upgifwas. Om sädant
kan öswerensstämma med »Lagstiftarens mening
och
433 Den 26Iulii.
och ändamälet med nyteckning lemnar jag derhän;
men som Boupleckning skall hällas efter
hwar och en, som nägon Ägendom eftcrlemnar,
och nämnde händelse således ej sällan inträffar
samt likhets minnande deruti more icke mindre
angelägen än nyttig, i synnerhet somRättegängar
derigenom forekommas, torde den frägan fordra
bestämmande: Om wid enthera Makans död
något af hwad beffaffenhet som haldst af Boets
gemensamma tilgängar, ware sig före eller under
ägtenskapet ärft eller förwärfwadt frän nyteckning
och wärdering fär undantagas, och i följe
deraf de i Lag och Författningar stadgade utgifter
icke utgä; M i sädant fall hwalffdct mä
mara för flags^Agendom, som fär undantagas.
Stockholm den 26 Julli 1309.
(l. VVeiclenbjLlrn.
Remitterades til Lag - Utskottet.
Grefwe kosse, Arvill kric, hade inlemnät
et Memorial, hwilket uplästes:
Ehuru den tid pä hwilken fordras alla möjliga
upoffringar för Rikets beständ, förswar och
gälds betalande icke synes den rätta, at wäcka
frägan om större utgifter för Staten, anser jag
dock för en äliggande pligt, at ödmjukeligen erindra,
det ingen annan tidpunet gifwes för at
söka hjelp för penninge löntagande Ämbetsmän
än denna, dä Rikets Stat för nu och alltid skall
regleras och fastställas. Det är en sä allmänt
känd sak, at alla de i Staten tjenande Ämbets»
niän, som endast njuta penninge-lön äro de mest
man
-
Den 26 Juiri. 489
»vanlottade och snart sagt, ester nu warande tiders
beskaffenhet, satte utom ständ at i och för
stensten hafwa nödigt uppehälle och utkomst, sä
at härom icke kan behöfrvas mycket at anföra;
likasom ingen lärer bestrida, at af alla äro Host
Rätternes och Cvllegiernes Ledamöter i den mest
tryckande belägenhet, dä deras löner beräknas
efter behofwet, och en Ledamot, som hwarken har
tid eller tillfälle till annan förtjenst än blotta
lön. knappast af densamma kan hafwa föda och
uppehälle, dä cj nägot finnes öfwer ti! kläder
och hushyra. ,
Detta är erkändt; men jag tror mig dock
pligtig, at härwid nämna det mitzöde, som jag
wet träffadt Hof-Rätterne, hwilka jämte det at
de uthärdat tidernes förändringar, äfwen färt
»vidkännas förluster af förmäner, dem de dels
kunnat erhälla, dels haft och förlorat. Wid inrättandet
af r.6g6 ars Stat, erböds HofRätterne
fä stna löner antingen i indelta räntor eller
spannemäl efter indelnings-»verdi; hade detta
sätt gä i »verkställighet, sa skulle wifierligen denna
Clatz Ämbetsman i närwarande tider blifwit
fullt belätna med fin aflöning; men det läga
»varupriset och penningarnes höga »värde, sou»
existerade sist pä sextonhundrade talet förorsakade,
at Hof Rätternes dä »varande Ledamöter,
som ej insago framtida» och de förändringar,
sorn nu inträffat, anhöllo fä sina löner i kontante
penningar; detta bifölls, och til Domare'
Statens underhäll anslogs under Hof Rätternes
egen disposition, Lagmans - och Häradshöfdingeränta»»,
hwilken af 'Swea och Götha Hof - Ratter,
som hwardera hade sin Kammare-Stat, ensamt
disponerades, och det sä, at sedan lönerne
blifwit
4M Den 26
blifwit enligt Staten utdelte, samt nödige utgifter
bestridda, fördelades öfwerstottö rnedlen
bwartannat eller hwart tredje är bland detze HofRättens
Ledamöter, bwilka derigenom crhöllo en
ansenlig tillökning pä de i Staten bestädde löner,
och härmed moro ocksä HofRätternes Ledamöter
och Betjente någorlunda belätne, och
bade stälig inkomst, allt tils är r? ?, dä den
kända Mynt valvation inträffade och hwarwid
Kongl. Maj t i Räder behagade göra den ändring
med Hvf Nätternes aflöning, at Lagmansvch
Häradshöfdinge räntorne, som efter denna
tid upburos, med beräkning af tre daler silfwermynt
per R d. ingingo til Statsverket och
Hof Rätterne stiljdes ifrän att befattning med
denna upbörd, hwaremot alla penningelöntagare
i Iustitiä-Staten finao stna löner efter 1.^96 ärs
Stat fördubblade, dä likwäl En Rd. 1696 beräknades
5 Twä daler Silfwermpnt, men nu
blef beräknad til Sex daler.
Härefter täcktes Kongl. Maj-.t är 177?, til
Riksens Högloft Ständer i Räder föreställa flere
förändringar i ärs Lag, och ibland dem
den, at pä det Domare icke sjelfwe mätte tildömma
sig nägon winst, borde alla Domstolarnes
ensaks böter ifrän dem tagas, och under namn
af Konungens Ewaksböter ingä til Stats-Merket.
Detta blef ock genom Förordningen 1777
faststäldt. Härwid lofwades wäl, at Domarena
skulle fä ersättning för denna gansta betydeliga
förlust, men är äro sedan förflutne, utan at
denna ersättningsfräga blifwit nämd eller funnen.
När nu bärtil lägges, at ifrän 1792 och
intil detz, at Realisatiöns-Förordningen utkom,
ehster
Den 26 Iuiii. 491.
efter 1 boo ars Riksdag alla Ämbetsmän tilde!-  tes loner i Riksgaldsfedlar, och at sedermera dä
lönerne erhållits i Banko, warupriserne stigit
til en sädan höjd, at den fördubblade lönen nu
mera förskär wida mindre til nödig utkomst, än
den förra enkla eller säkallade haifwa lönen
gjorde pä Sjuttonhundradetalet; sä finnes ocksä
tydeligt, at atta penninge-löntagande Ämbetsmän
och isynnerhet Collegierncs Ledamöter, hwilka
ej njuta nägra sportler, icke hafwa nödig utkomst
til uppehälle, husrum m. m., och dä bärtil
kommer, at ingen man, som bar ära och samwete
kan med sä kallade Commisiioner eller Fullmägtigstap
sig befatta, dä ban är Domare, sä
blifwer följden klar, at Domare med blotta penningelöner
stola, som förr är sagdt, nästan lida
nöd och derjämte i anseende til deras almänt
kända fwgga wilkor, oftast orättlvist bedömmas,
at pä rättwisans och ärans bekostnad taga sin
utkomst.
I en Stat der rättwisans skipande är af
sä mycken wigt och sä högt wärderad, som i
wärt Fädernesland, kan med skäl såsom oryggelig!
antagas, at Domare böra wara sä lönte,
at de icke beböfwa til sin utkomst söka andra
medel än blotta tjenstens förrättande, och när
detta inträffar kan ock med wisiket pästäs, at
en Domare bör pä det aldra högsta bestraffas,
om han bewisiigen underläter nägon af sina
pligter.
At npgifwa nägot sätt til forekommände
af den olägenhet jag nu omtalat och til tvin
nande
af den nödiga bjelp, som för Civilstatens
underhäll och förbättrade wilkors erhällande, jag
tror
4gL Den 26 Julik.
tror oundmikeligcn tarfmas, är wäl smärt för
mig , som ömarken känner Statens behof eller
tillgäng; men i anseende til Justitiä-Staten mä5ar
jag föreflä den utwäg, som jaa tror snart
guille hjelpa desia Ämbetsmän til nödtorftig utkomst
, nemligen om de inträder, som frän begynnelsen
endast marit anflagne til Smea och
Götha Hof-Rätters Domare Stats underhäll,
jämte den summa, som ensaksböterne utgör under
desta Hof-Rätters jurisdictioner blefmo endast
anwände til Hof-Rätternes behof, sa tror
jag, at full tillgäng skulle blifwa, at meddela
denna Stat tilrackelige löner, bäldst som mig är
sagdt, at Kongl. Wasa Hof-Rätt warit pä denna
Stat underhällen, och hmilket kanffe icke bordt
mara pä de twänne andre Hof-Rätternes bekostnad.
Om äfmen den utmäg midtages, at mind,
ska Ledamöternes antal i hmarje Hof Rätt, och
det blefme stadgadt, at hmarje Hof-Rätts Division
more domför i alla mål med s Ledamöter,
sä skulle genast behofmet mindskas och de gmarblifmande
Ledamöterne derigenom bättre kunna
lönas. Jag är säker, at hmad Kongl. Götha
Hof-Rätt angär, om i stället för 15 föredraganRotlar
det endast more 12, det will säga 4 pä
hmarje division, och dertil en ordförande, som
utgjorde den 5, sä skulle arbetet i denna HofRätt
gä lika bra och med samma drift, som
härtills ffedt, men härtil fordras den Lagförändring,
at icke sju Ledamöter behöfwes för at
afgöra gröfre brott.
Och i händelse til Kongl. Majtts och Kronans
inkomst fordras mera än nu ssett af Domare
-
Deni 26 Juiri. ' 49Z
mare-Merket, sä wore ju lätt at med cn förhöjd
Charta-Sigillata, endast i allt Rättegängsmäl,
sä wäl pä inkommande ffrifter, som utgäende
Expeditioner öka Kongl Ma ts och Kronans inkomst
och således fä en större tillgäng.
Det är i anseende Lil allt hwad jag nn wägat
anföra och pä desta skäl jag hos Höglofl.
Ridderffapet och Adeln anhäller, at nägongltwäg
mätte roidtagas til bättring af Civila Ämbetsmäns
penningelön, och i sädant afseende detta
ödmjuka Memorial mätte til Höglofl. Statsutskottets
uptagning och granskning remitteras.
Stockholm den 26 Julik idog.
Arvill Lric kvsse.
Remitterades til Stats-UtskotLeL.
Hanö Excellenee Herr Friherre i-UickNLrantL,
hollan, hade inlemnat följande
Memorial, hwilket uplästes:
Wördsamt Memorial!
Den högst bekymmersamma belägenhet, hwaruti
S werigeS Rike sig befinner. at icke ännu
hafwa fred och ej en gäng stillestånd med nästgränsande
Makter: at, til krigets fortsättande,
blott för eget förswar, sakna bäde främmande
subsidier och nödige tillgängar i Statsverket för
de prestänka och nodwändiga utgifter t:l uprätthällande
af Rikets sjelfständighet, och tillika finna
sig fördjupadt i en stor och lärande gäld, foreter
en tafla af de mörkaste skuggor.
Det
4)4 Den 26 I"!ir.
Det more en förmäten och illa öfwerlagd
tanka, om nägoninbillade sig, at, de stora statsbehof,
som nu pä en gäng sig framställa, möjligen
kunde fpllas igenom en eptraordinaire beskattning,
ehuru wisligen den häldst blefwereparterad,
som inom korrt tid, skulle utkräfwas af
detta olyckliga land, hwilket til omräde och folkmängd,
igenom krigets följder, förlorat wid pass
en tredjedel, och dessutom pä flere andra sätt blifwit
förfwagadt Allramindst lär en sädan tanka
kunna finna inrymme och winna stadga hos
Swensta folkets Representanter, som äga at ömt
wärda deras egen och hemmawarande medbröders
wälfärd. Det gffwes i all beskattning en
gräns, ehuru den i siffran ej gerna kan precist
bestämmas/ som ej täl at öfwerffridas utan at
blifwa förödande eller ledande til de rätta källors
tilstoppande, hwarur bäde enskild och allmän
förmäga bör flyta.
I Europas närwarande ställning finnes nästan
intet Riks-Samhälle, hwarest ej, igenom
krigsoroligheter och för nägon del obetänksamma
eller ut wafwande företag, Statsbehofwen
i mer och mindre man öfwerstiga de wanliga
tilgängarne.
Men i hwarje wäl organiseradLRiks-Sambällc,
der Finanswerkets föremäl är at bibehälla
jämnwigten emellan bestattningen och förmågan
a t den bära, utan produktiva kraftens förmindstning
märkes ej, af man anser salom möjligt
eller rädliqt, at i hast fylla behofwen igenom
extraordinaire bestattningar, som kunde medföra
convulsiwa werkningar,
För
-
Den 26 Julli. 498
Försigtigheten eller en klok omtanka söker
hälldre atför e^traordinaire behof utfinna, ätmindstone
til en betydande del, nya resvurcer igenöm
Creditera nyttjande, pä et sätt at den kan
bibehällas, men ej störtas, til dep de nykomne
statens refwor, igenom bertil beredda utwägar,
kunna efter hand botas.
Det är utom allt twifwelsmäl, at sadane
Utwägar jämwäl har nödvändigt mäste widtagas
til beredande af de tilgängar, som de stora
Statsbehofwen fordra, utöfwer det four försigtigheten
tittäter at igenom eptraordinaire bess,tttning
älägga et pa flerahanda sätt redan utblottadt
fäderneslands innebyggäre.
Hwad summan i det högsta mä kunna blifwa,
som Riksens Stander finna lämpeligt at enligt
Regerings-Formen fastställa, sedan Statsutskottet
granskat och upgifwit behofwen, för at
af Bewillnings - Utskottet re-parteras, ar et ämne
af stor wigt, emedan misstag deri kunna leda
til swära följder, och det icke är latt at leta sig
fram til medelwägen, hwilken i detta fall är alltid
den säkraste. Det skulle wäl synas kunna
tjena til nyttig uplysning i denna delen at granska,
sä wäl beloppet per medium a^ Riksens
Ständers Bevillning, sedan den utgått i Specie
eller Bankomynt, som den för realisation päbudne
och til hälften instäldte Förmogenhets-afgift,
samt den förledit ar werkeligen upburne
Krigsgärden, hwad mer eller mindre betungangande
werkan desse särskilte beffattningar haft
pä Rikets näringar. Men Rikets omständigheter
wid desse beskattningars särffckdte Epoguer,
jamnförde med nu warande, äro sä olika, at re
-
4g6 Den 26 äIulir.
sultatet af denna granskning icke kan gifwa en
saker mättstock, hwarefter den nu ifrägawarande
extraordinaire beskattningen för fem är eller
til nasta Riksdag, kunde bestämmas. A ena sidan
företer sig den Consideration, at en del af
Rikets näringar werkeligen blifwit förswagade
och räkat i trängmäl; ä den andra kan likwäl ej
lemnäs utan allt afseende, at för kriget en gansta
stor summa bäde Banco och Riksgälds-L-edlar
kommit i Allmänna rörelsen, hwilka ännu
til största delen befinna sig i Swensta händer,
undantagande hwad deraf, och i synnerhet af
Niksgälds-Sedlarne slädnät i Finland, som nu
mera ej kan considereras som en Sweriges tillhörighet,
warande efter allt utseende beloppet af
de Riksgälds Sedlar, som sinnes i Finland, gansta
stort, hwarwid den anmärkning äger rum,
at om ej något särskildt Arrangement harwid
tages, säkerligen händer, at deste Sedlar igenom
Communicatiön i handelswägen, när en gäng
fred blifwer, komma at hästrealiseras, dä likwäl
Finland nu ej deltager uti den Bewillning,
som är anslagen til berörde Sedlars realisation.
Men jag lemnar detta ämne, som fordrar en särskild
granlaga Consideration, för at Återtaga betraktelsen
öfwer den stora masta af Banco och
Riksgälds Sedlar, som likwäl stadnat i Ewenske
händer, och ofelbart gifwa en lättare utwäg ät
innehafwarne deraf, at bidraga til Statens närwarande
behof, än om denne öfwer förra manligheten
utgifne masta af Sedlar ej existerat, ehuru
ingen fatt dem til stänks eller utan deremot
swarande biträde. Uti en sädan owisthcst,
hwad bör kuirna anses för det rätta? Men dä
största makt derpä ligger, at kunna draga ur allmänna
rörelsen någon mer betpdande del af bä
-
Der» 26 Julik. 4^7
de Banco och Riksgälds- Sedlar, ärr i afseende
pä Rikets allmänna tilständ eljest ware möjligt,
förmodar jag, at Tre Millioner Riksdaler Specie
om äret more det hogsta, forn, utan äfwcntyrlige
följder, under namn af Riksens Ständers
Bewillning, ärligen kunde utgå til nästa
Riksdag, och at Twä och en half Million Rd:lr
om äret wore det minsta, som i anseende til ce
stora Stats-och Riksgäldsbehofwen sammanlagdt
kunde, under namn af Bewillning, ärligen'til
nästa Riksdag fastställas. Hwilkcn afvesta summor
bäldfl mä anordnas, sä kunde ingendera med
säkerhet utgä, om den ej i möjligaste mätto sä
wisligen revarterades, at den lämpades til en
bwars werkeliga och ej inbillade förmögenhet,
samt at den arbetande och producerande FolkClasten
i synnerhet, sä midt det läter sig göra,
lindrades.
Om nu förflagswis supponeras, at Riksens
Stander häldst faststälde den mindre summan af
Twä och en half Million Rd Specie om äret
til nästa Riksdag eller för fem ars tid, hwilket
skulle utgöra Tolf och en half Million Rd. Specie,
sä äger genast den anmärkning härwid rum,
at denna summa ej förskär til de stora Statsvch
Riksgäldsbehofwen, lvm nu fordra bestämda
tilgängar, och at Bewillnings - summan ej sä
skyndesamt kan älkommas, som behofwen det
kräfwa. Detta medgifwes gerna sä om otwifwel.
aktigt, men deraf följei- icke, eller kunde med sunda
Finance principer förenas, at et redan förswagadt
Rike ffulle betungas med större beskattning,
inom kort tid, än det werkeligen finnes
kunna bära, utan förödande werkningar.
Andra Band. t7?:o 6Z, 64. Det
498 Den 26 Julik.
' Det mäste finnas utwägar, bäde at i nägor
mätto inskränka behofwcn, staffa provisionella
tilgängar, och at göra Bervillnings-summan
tilgängelig fortare än frän de wanliga
upbörds-terminerne kan förwäntas, hwaromtilfälle
blifwer at närmare mig yttra.
Härwid bör allmänna Crediten komma til
biträde, men hwarken kan den winnås eller bibehällas,
om den alltför wida utsträckes, mi§-  brukas eller saknar de solida grunder, hwarpä
Len^ bör sig stödja. Detta ämne är af sä stor
omfattning, at den ej kan med fä ord göras
rätt begriplig eller i werkställigheten blifwa anwändbar
utan en närmare detail.
Jag har wäl för min höga älder och mänga
krämpor ej kunnat såsom Ledamot deltaga
i Riksens Ständers Stats - Utstötts öfwerläggningar,
hwartil jag war kallad, men will likwäl
underställa Högloft. Ridderstapet och Adeln
och de öfriga respeetive Ständen mina enstilta
tankar i detta granlaga och wigtiga ämne,
hwarpä Rikets wälfä'-d och säkerhet beror, ehuru
jag är öfwertygad at, mig förutan, de
Herrar och Män som utgöra Riksens Ständers
Banco - och Stats - Utstött, ej lär undfalla,
hwad lämpeligt och angeläget är at i närvarande
Rikets ställning föreflä. Jag önstade at
kunna göra mitt yttrande i möjligaste mätto
kort, och endast afhandla det, som rör Statsbehofwen
och den derföre nödiga beskattningen,
men dä i de sednare ären, Statswerket, Riksens
-
Den 26 499
fens Ständers Banque, och Riksgäldswerket
olyckligtwis sätt med hwarandra en närmare
befattning, än önsteligt warit, är det ej möjeligt,
at med behörigt sammanhang yltra sig om
tilständet i en af besia Allmänna Finance-werkets
grenar, utan at widröra förwaltningen i
de andra, sä widt det inlöper i det förevarande
ämnet.
At man här, likasom i andra wäl organiferade
Stater brukas, mäste wid stora och utomordenteliga
Statsbehof, sä widt det stekan,
undwika öfwerdrifna och förödande beskattningar
inom kort tid, men söka at afhjelpa, hwad
deruti brister, igenom biträde af allmänna Crediten,
har jag redan i det föregäende anmärkt.
Jag anser mig derföre förbunden, at närmare
förklara, hwad härmed äsyftas, och huru Crediten
mä kunna npttjas, utan at förstöra sig
sjelf och medföra mer stada än gagn.
Ibland de publike inrättningar, som här
i Riket för mer eller mindre del bero af Credit
och allmänhetens förtroende, är Bancowerket
det som mindst kan umbära en stadgad och
med försigtighet underhällen Credit. Denne Swe.
riges Rikes Banque, som af Konungamakten
erhällit sina Privilegier och Constitution, har
tillika för desto mera säkerhet om en pä oswikeliga
grunder förd förwaltning blifwit af Riksens
Ständer garanterad, och derföre bär namn
af Riksens Ständers Banque. Detta är för
hela Swensta Ri-kssamhällets wälfärd och säkerhet
-
Loo Den 26 Juiri.
kerhet angelägna werk är ester grundförfattningen
et allmänt förwaringsställe, der Rikets rörlige
Capitalcr i reda penningar insatte, böra
wara ätmindstone lika säkre, oföränderlige til
wäckel och ester åstundan tilgängelige, som uti
hwarje enffilt ägares egen wärjo, i händelse ej
någon publiqus Banque här existerade.
Häraf följer at de sedlar, som Banquen
i allmänna rörelsen utgifwer, mäste föreställa
werkligt Speeiempnt, äga dermed et lika bestämdt
wärde och kunna med det samma ut-och
inwexlas, när sä äsiundas. Hwarje Swensk
inwänare, som ar ägare eller innehafware af
Banquens utelöpande Transport-sedlar, är säledes
berättigad, at anse et deremot swarande
Capital i redbart mynt, förwaradt i Banquens
hwalf, sig tilhörigt, at kunna in natura disponeras,
när Han sä behagar.
Bancowerket är och bör wara medelpuncten
af Rikets allmänna Credit; men bertil fordras
at Banguens egen Credit förblifwer bergfast
och ej göres swigtande igenom alltför stor
utsträckning.
Det hwarken är eller kan blifwa nägot Lwifwelsmäl
underkastadt» at Banguen äger behörig
solldin, bwilket med andra ord will säga:
At Banquen i ädlare metaller, myntade eller onmmade,
samt fordringar emot hypotequs och
säkerhet, sammanlagdt äger ej allenast full valuta
, swarande emot dest förbindelser eller utelö
pan
-
Den 26 Ju!ii. 501
pande sedelstock, utan ock derutöfwer ett ansenligt
öfwerffott. Men för en Riks Banque, sorn
är förbunden, at med werkeligt mynt inlösa dest
sedlar, när och sä ofia der päfordras, gör ej
tillfyllest at hafwa säkerheter och hypotequer,
sorn ej i hast kunna realiseras eller i reda penningar
förwandlas. Swerige har haft en dyrköpt
erfarenhet, huru Bancowerkets förwaltning
efter sädana styrelsegrunder i den framfarna tiden
adragit bäve hela Rikssamhället och Banquen
sjelf de största oredor och förluster, som fordrat
läng tid och ansenliga uppoffringar til at
kunna afhjelpas. Deste händelser kunna ej annu
wara glömde, och synas böra tjena til ätwarning
emot dylika misttag eller origtiga principer
ivid Banquens förwaltning.
Man behöfwer icke mera känna eller nppa
af Banquens inwärtes tillständ, an hwad redan
för allmänheten är bekant igenom tryckta Handlingar,
rörande den Banquen älagda ssyldigbeLen
at besörja om Rikgaldssedlarnes Realisation,
och de ansenliga summor, som Banquen
mast förskjuta til Statswerket för krigsbehofwen
samt til Riks - Diffontwerkets widsträckta
utläningar, för at krrnna med säkerhet stuta, at
den nu utelöpmde Sedelstocken är wida större
än en efter sunda principer färd förwaltning
kunnat medgifwa, om det stätt i dest förmäga
at det afböja. Det pä Banquen ställde Creditivs
nyttjande, som krigsbebofwen gjort oundwikeligt,
och den i kvasta mätto wädeliqa ställning,
hwaruti Riket sig befann wid den lyckligen
och i wälsignad stund fullbordade Regementsförändringen/fordrade
af Banquen ett biträde,
som i denna farans stund inga skäl och Const
dera
-
502 Den 26 Julli.
derationer, ehuru de mätte wara, hwarken kunde
eller borde tillbakahälla, äro sadane afwikelser
frän Bancowerkets styrelsegrunder, som endast
sjelfum nödwändigheten wld ett sä utomordenteligt
tillfälle rättfärdigar. Men ju wädeligare
de följder äro, sorn med säkerhet kunna befaras
af en sädan utöfwer alla försigtighetsaränsor
nu i allmänna rörelsen utelöpande stor
Banco-ckdelstock, desto angelägnare blifwer det,
at ej allenast, allt ytterligare Banquens tillitan--  de i den wägen , pä det kraftigaste förekommes,
utan ock, at alla möjeliga utwägar, som utan
för stor skakning kunna werkställas, blifwa anwände
til förminskning af Banquens utelöpande
alltför stora sedelstock.
At Banquen för dest förskotter til Statswerk^t
erhåller en säker, men orörlig hypoteque,
gör ej tillfyllest för det stora och högst nödwändiga
ändamälet af den utelöpande alltför stora
sedelstockens förminskning. Banquen kan i dest
uärwarande belägenhet ej wara beläten med annat
än en wist betydlig afbetalning pä capitaleksorn
synes böra utsättas til 4 procent ärligen
jämte räntan til 2 procent om äret. Men hwad
j denna delen kan förwäntas frän Statswerket
och Riksens Ständers Bewillning, mäste ske efter
band och pä tiden ankomma, dä likwäl Banquens
och hela Rikets allmänna credits bibehållande
oundgängeligen fordrar, at en snar och
ansenlig indragning göres pä den stora utelöpande
Banco sedelstocken, bwaraf följderna , om
sadan indragning ej sker, kunna blifwa sä wädliga
och swära/ at jag anser betänkligt at dem
här anföra. Symptomerne deraf wisa sig redan
i förhöjde pris pä alla waror, hwilket man
i all
-
Den 23 Juiri. 5()Z
i allmänhet tror endast böra tillstrifwas knapp
tillgäng och bristande tillförsel emot behofwen,
dä likwäl detta för en stor del härrör frän Sedelstockens
storlek, som, när den af nödig försigtighet
ej kan medgifwa en fullständig omwepling
med Lpe ie mynt, mäste undergä en werklig
devalvation i reella wärdet emot det numeraira,
ehuru delta ej allmänneligen förmärkes,
utan bär namn af warustegring. Om nägot
twifwelsmäl härwid ägde rum, behöfwer man
endast efterfräga bwäd pris Werksilfwer pä
auetioner och i handeln i allmänhet äger, jämnfördt
emot Specie - Riksdalerns inwärtes eller
metallwärde
Ibland
de flere sätt, hwarigenom BanqucnS
sedelstock i allmänna rörelsen kommit i de sednare
ären at ökas öfwer de gränsor, som naturen
och beskaffenheten af en Lpecie Banque medgifwa,
spnes den största upmärksamhet böra fästas
pä de oinskränkta förskotter, som Banquen
lemnar ät det allmänna Län - Contoir, som sätt
namn af Riks - Discont - Werk, hwaruti private
personer äro delägare för en tredje- och Banquen
för twä tredje-delar.
Sa nyttigt och angeläget det är at gagneliga
näringar och penningerörelsen uplifwas genom
län til laglig räntff, hwarigenom äcker säkrast
förekommer sä wädeligt mäste det blifwa,
at Fonden til en sadan utlånings rörelse stall
bestå i en Niks-Baques förskott i dest för mynt
erkände och werkeligt Speciemynt föreställande
sedlar, dä de likwäl, i denna wäg utgifne, endast
föreställa private personers skulder, som pä
detta sätt göras t allmänna rörelsen circuleran
-
504 Den 26 I^Lr.
'de säsom mynt. Det fordras ei myckcn skarpsinnighet
at förutse, hwad werkan häraf skall
blifwa i längden. Hwarken Rikets eller Banguens
sannskyldiga intretze synes medgifwa,
at at en Län-Inrättning, hwari private deltaga,
Banquen stall tilstjuta hwad til utlåningen
fordras, utöfwer den Fond, som för aetierne
eller delaktigheten är insatt, och säledes
blottställa sig för följderna af en alltför stor sedelstock,
, dä lämpeligare utwäg gifwes, at emot
8 procents Obligationer pä kort lids äteebetalning
emottaga private Capitaler, vä lika sätt
som Diseontwerken i Götheborg och Malmö
bruka.
Banquen skulle wäl härigenom för nägon
del sakna en inkomst, eller Räntan, pä förstotterne
til utläningen, men för en Riks Banque
är mycket angelägnare at bibehälla sin Credit,
än at den blottställa för en winst af en sä beskaffad
operation.
Man plägar säsom stäk för Län, hwilka
ifrän Banquen utgä emot andra Hypoteque,
än fasta ägendomar, anföra, at de förra gä in
och ut och kunna lättare indragas, enär sä behöfwes,
än de sednare; men just derigenom at
Länesumman beständigt ingär och äter utgifwes
samt säledes jämnt är i allmänna rörelsen, utan
at beteckna werkeligt mynt, mäste effecten deraf
blifwa i det närmaste densamma, som af Län
pä fast ägendom, och kan leda Lil wädliga följder,
Den 25 Julik.
der, om sädane Län utan nödig warsamhet sträckas
för wida ; man fick.pä känbaraste salt erfara
, huru wädligt och c!ämpligt det war at
läta Bancosedlar, som betecknade privata skulder
pä pantsatta Fastigheter, circulera som mynt,
och derföre mäste alla ytterligare Län pä fasta
ägendomar uphöra, men nian spncs nu ej misttänra
och fast mindre befara, at Län pä Lösöre
panter och Reverser igenom Riks-Discontwerkets
biträde nödwändigt mäste medföra samma
werkan, om de ej inskränkas.
Bäde hela Rikets och Banquens allmänna
wälfärd fordrar, at et fast och oföränderligt
reelt myntwärde bibehätles; derpä beror allmänna
säkerheten och sjelfwa ägande rättens
helgd. Men det är och förblifwcr en ren omöjlighet
at bibehälla et sädant stadgat reelt myntwärdc,
utan at en suceestiv indragning sker af
den Bancosedel-Stocken, som nu sinnes i allmänna
rörelsen, och Banco-förwaltningen efter
hand äterföres til de grundsatser, som wid 1778
ärs Riksdag blefwo af dä warande Banco-Utskott
stadgade såsom en oföränderlig norm för
framtiden.
Af hwad redan blifwit anfcrdt kan stukas
, at äterbetalningen frän Statswerket af
Banquens förffotter til krigsbehofwen ej kan
armsrlunda än smäningom ingä och bidraga
til Sedelstockens förminskning: det synes derföre
blifwa af yttersta nödvändighet, at iden
män Bancosedel. Stocken blifwit förökt igenom
§06 A en 26
förstotterne til Statswerket för krigsbehofwen,
utläningen af Banquens Sedlar til Riks -Discont-Werket
efter hand indrages. Om ej andra
utwägar finnas kunna tilräckeligen bidraga
til Bancosedel Stockens förmindffning, torde
blifroa nödigt, at afbetalnings-procenten pä
Fastighets-Länen, som nu är 2 procent om äret,
förökas til fyra, eller ätmindstone tre procent
om äret, til nästa Riksdag.
I det närmaste samma orsaker, som afräda
allt ytterligare biträde frän Banquen för
Statsbehofwen, göra det än mera omöjligt frän
Riksgälds-Werket. Dest fond har fin bestämda
destination, som ej kan rubbas utan förolämpande
af Fides Publica. Riksgäldssedlarne figer
jämwäl nu et fiperadt wärde emot Bancomyntet,
och hafwa derigenom blifwit tjenlige
gjorde a t i rörelsen fä egenffap af gängbart
mynt, hwarwid de fordra omsorg at kunna bibehällas,
til dest tilfälle blifwer at dem helt och
hällit ur rörelsen indraga.
At Riksgälds-Direktion under den tid, dä
för krigs-oroligheterne all communication uphört
med de länder , der Swerige har gäld,
sökt göra de Capitaker fruktbärande, som skolat
anwändas Lil intresten och afbetalning pä
den utländska gälden, är wisterligen en nyttig
Finance ° Operation , sä framt utläningen stett
med den försigtighet, at de utlänte capitaler
kunna ätkommas, dä de päfordras. Men gansta
oförmodadt har det warit, at Rikgälds
Wer
-
Den 26 JsuM. 5o?
Werket kunnat emot ändamälet af desi inrättning
gä widare. Om det warit en smärtefull
ätanka af hwad anledning Niksgäldssedlar tllkommit
och mäst npttjas i egenskap af mynt,
hwad misitag och afwikelser wid förwaltningen
ifrän desi första början förelupit, hwad föränderligt
warde desia sedlar, säsom en följd deraf
mäst undergä, och hwaraf mänga enssildte
personer förlorat deras halswa ägendom, och
äter andra tilffyndats en obehörig winst, sä
har man likwäl lefwat i det glada hopp at
snart fä en ändssap pä detta Riksgäldsmynt
och allmänna rörelsen derifrän befriad; men
nya upträden i denna förwaltning hafwa satt
detta glada hopp pä längre afständ. Jag ätager
mig ej a t afgöra den wigtiga fräga , om
det warit nyttigare för Riket, at det stora biträde,
som emot Instruktioner och föreskrifter
blifwit lemnadt, hade uteblifwit, hwarigenom
wista hazardcrade eller illa öfwerlagde företag
ej ägt rum, eller en twingande anledning slutligen
mäst upstä, at widtaga det steget, som
imperieusa händelser sedermera Lil all lycka för
Rikets räddning föranlätit.
Af hwad redan blifwit anfördt, och som
mest gär ut pä indragningar, kunde det synas
som Rörelse-Capitalet i Riket skulle werkeligen
förmindffas mer än nyttigt more, trängmäl och
penningebrist tilffapas. Men det förbäller sig
ej sä som det i inbillningen kan föreställas. Et
stort Rörelse-Capital som i hast tilkommit, med.
5o3 Den 26 Juli i.
för alltid den werkan, at det i wärdet förrin.
gas, bwilkct är del man i allmänhet uttrycker
med warors och arbetens stegring.
Om en öfwerdrifwen Penningestock i Banko-
eller Riksgäldssedlar efter hand indrages,
sä ätertager den öfwerblifna delen dest förra
ivärde och förhållande emot waror och arbeten,
och pä sädant sätt kan en mindre Sedelstock
blifwa i effecten lika tilräcklig och uträtta detsamma
som en större.
Sä äfwentyrligt och wädligt det är, at
lata nästan hela Rörelse-Capitalet bestä i en
Bangues eller annat publikt Werks sedlar, som
sätt egenstap af mynt, men ej kunna wid päfordran
vmwcxlasemot Speciemynt, sä nyttigt
och angeläget är at enstildta crediten uplifwas
och befästas, sä at största delen af Rörelse-Capitalct
kan bestå i enstildta inwisningar och
trans-actioner, pä sätt som i wäl organiserade
länder är brukligt.
Förgäfwes wäntar mgn, at Crediten stall
uplifwas och widmakthällas utan ak noggranhct
och ordbällenhet wid ingangna penninge afhandlinqars
fullgörande, beredd igenom promt
handräckning i den epeeutiva wägen, bwarigenom
tillika förekommes utswäfningar och fallissementer,
som merendels härröra af en oordentlig
lefnad och lamhet i epecutions werket
Den promtare handräkning, som blifw't bewiljad
de här r Riket inrättade Discontwerk wid
utsök
-
Den 26 Julik. SOI
utsökning af deras fordringar, kan utan äfwentyr
och fast mera med werkclig nytta til enskildta
Creditens befästande, göras gällande wid alla
privata utsökningsmäl af lika beskaffenhet,
som Discontwerkench Det kan ej gifwas nägot
grundadt ffäl, at den rättwisa, som wederfares
den ena, skall igenom mera omgäng och utdrägt
pä tiden undanhällas för en annan.
Til penningerörelscns lättande och utwidgande
igenom andra utwägar än en öfwerflödig
tilgäng af Banko, och Riksgäldssedlar, skulle
märkeligen bidraga, at upmuntra och authorisera
bruket af wäxlar i wänlig form dragne
emellan Rikets större Handels Städer, såsom
Stockholm, Götheborg, Norrköping, Malmö och
Carlshamn, antingen pä kort sicht, eller häldst pä
twä högst tre mänaders betalningstid. Til
hwilkenända, igenom allmän kungörelse, behöfdes
den förklaring, at den wäxelstadgan kommer
at i alla delar tjena til efterrättelse, sä
wäl för berörde inrikes wäplar, som för dem,
hwilka äro utgifna til eller ifrän utrikes orter.
Igenom sädane inrikes wäplars disconterande,
singö de bär inrättade Discontwerken, svin nu
äro i sjelfwa werket ej annat än Län Contoir,
tilkällc at göra ffäl för det namn de bära af
D.scontwerk.
Til följe af hwad förut är anmärkt, at
nägon utwäg mätte wäl kunna upfinnas at göra
ätkomsten af den bewillnings-summa, som
Riksens Ständer för Stats- och Riksgälds behofwen
til nästa Riksdag kunna finna lämpeligt
at anstä, fortare än frän de wanliga upbördsterminerne
kunde wäntas, förmodar jag ,
at
5io Den 26 Julik.
at detta skutte kunna winnås pä följande sätt:
At Kongl. Mast igenom trpckt allmän kun>chrelse
behagade authorisera Kongl. Ränte-Kammaren
i Stockholm, at sedan Bewillnings Författningen
är utfärdad och kungjord, för hivarje
är, sex mänader innan de wanliga upbordsterminer
infalla, utfärdas anwisningar pä Landtranterierne
pä 6 mänaders tid af minst 6o och
högst 5oo Rdrs innehäll hwartdera, hrvilka inwisningar,
efter Kongl. Stats - Contoirets anordningar,
och behörig annotation af wederbörande
Afräknings-Contoir i Kongl. KammarCollegio,
ej böra til ett sammanräknadt belopp
för hwarje är öfwerstiga tre fjerdedelar, högst
sju ättondelar af ärliga Bewillnings summan,
och sä indelas emellan Landt-Nänterierne, som
hwarderas upbörd af bewillningen kan lupponeras
sig bestiga.
Och pä det desie Kongl. Ränte - KammareInwisningar
mä kunna emottagas och göras
gällande i alla betalningar, blifwer det nödigt,
at de undfä en lämpelig form, försedd med trpckt
stämpel, och underffrifwas af 2 ne Kongl. Räntemästare
och contrasigneras af wederbörande
Bokhällare, som deröfwcr häller annotation.
Innan desie inwisningar äro för hwarje är
inlöste, böra ej npa inwisningar i det päföljande
äret fä utgifwas Med desie precautioner
kan ej nägot twifwelsmäl äga rum, at de§e til
ett wist belopp inskränkte Rante Kammare Jnivisninaar
kunna under en kort tid af sex mänader
upfylla samma ändamäl, som BancosedLar,
och af Stats Contoiret npttjas, som werke
-
Den 26 Juiri. Ali
ligt mynt til förefallande behof, och i synnerhet
till betalning af den gärd, som för kriget mäst
göras.
Om de här förut omformälte utwagar och
resourcer med all möjelig eller tjenlig beipgring
och inskränkning i Stats ntgifterne finnas ej
första til de stora Stats-och Riksgäldöbehofwen,
efter den fördelning, som för hwardcra sinnes
lämpeligast, sa synes rädeligare, at til fyllnaden
läta igenom offentelig auction försälja inLragne
eller umbärliga Krono Lägenheter, at tilträdas
wid arrendetidens förlopp, och mot ränta
4 5 procent pä den del af inropssumman,
som efter förbehåll ärligen afbetalas; och at uptaga
Inrikes län emot Stats - Contoiretö Obligationer,
hälldre än at göra en bestallning sä
stor, at den ej med säkerhet kunde utgä, eller
för de ssattffoldige blifwa alltför mycket betungande.
At tänka pä utrikes län more gansta 0-  tjenligt. Hwarken kunde de fäs, dä crediten nu
pä hvarjehanda sätt blifwit förswagad, eller
kunde de anses nyttige, om de ock stöde at erhällas.
Huru Rikets näringar och rörelser mä
under alla desta tyngder ej allenast kunna äga
bcständ, utan ock forma göra bördan drägelig,
more ett wigtigt ämne at afhandla, men som
här ej kan finna rum. Stockholm d. 24 Julik
1809.
illiljenLrantL.
Remitterades til Stats - Utstottet.
Hans Excellence Herr Grefwen och Ordföranden
anmälte, at Herr Liiver«wi^e, Qu
-
512 Den 26 Iulii.
stat', anhölle om Högloft. Ridderikapets och Adelns
tillstånd, at med andra Stånden sjelf fä
communicera sitt här upläfta och i sidsta Plenum
til Allmänna Beswärs- och Oeeonomiä Utffottet
remitterade Memorial, rörande den Allmänna
up fostra n.
Samtycktes.
Herr Uagerbjelm, Henric sobsn upläste
följande Dictamen til Protocollet:
Til minskning af Rättegängar och dermed
förenade kostnader och befwär, har en wärd Ledamot
Herr Häradshöfdingen lMjonRmips, sä
wäl wid iso» ars som. denne Riksdag gjort
hemställan om Förliknings-Domstolars iirrättande,
i likhet med dem, som i Dannemark och
Norrige brukelige äro,
Ehuru hedrande och wälment det förslag är
och wid första nämnandet, af de behageliga Orden
frid och förlikning, tyckes waraj tror jag
nu wid närmare öfwerwägande, at berörde inrättning
bär i Riket skulle ordsaka mera utgifter,
sysielsättning och hinder, än emot nyttan
och ändamälet blefwo lwarandc: häldst wäre Under
Domstolar, wäl som öfrige Domare äro
genom Allmänna Lagen anbefalte,'at förmä parter
til förlikning: Rättegångs misibruk är belagt
med böter och Rättegängars fullföljd förswärade,
genom penningar til wad och Revisions
sökande.,
Den 26 Julik. 513
Rättegängs-Ordningarne och Prapis stall '
deremot a Dannemark wara helt annorlunda.
Freds - Domaren förmodar kunna räda och
uplysa, men hwarföre stall man tro, at en trätgirig
Hart mä snarare lata öfwertala sig af
honom än af den ordentlige Domaren. En sadan
Part anser Förliknings - Domaren säsom
andre Domare, nemligen för Embetsman, hwil»
ka dä de afstyrka Rattegängen, han befarar wara
Wederparten tillgifne: han sätter häldre sitt
förtroende til andre personer, svin hän föreställer
sig med mera owald bade räda och uplysa
honom, isynnerhet, som egennytta och asmund eller
hämndelystnad äro förnämsta grunder til ostälige
twisier, och hwem kan bemedla eller hin.
dra detta menstligbeten äiföljande onda: det kan
någorlunda qwäfwas genom Religion och Moral
i Ungdomen, men ej fullkomligen dämpas,
och om deste hjelpemedel wanwärdas, sa förfelar
man äfwen det ändamalet.
Hwartil tjenar dä Freds Domaren? Äfwensom
pä wiste stallen det skulle blifwa smärt, om
icke omöjeligt, at pä nara häll finna någon skicklig
Freds Domare.
Det är möjligt, at mindre mål, såsom om
ringa stuldfordringar, ohägn och dylika, kunde
afstadna wid Förliknings - Domstolen, men ja§
bar af egen erfarenhet, som warit Häradshöfding
i rä är i Westmanland, at dylika och flere
mäl äfwen wid laga tingen hoptals förlikas.
En klok och owäldig Domare har ej nägorr
uträkning wid at strifwa länga Protokoller,
Andra Bnnd. SZ, 66^ uta»
514 Dcn 26 Julli.
utan häldre rada till förlikning, dä han slipper
beswära sig med sakens utredande och ansmark"
ge afdöinande.
Til kloke och owäldige Domare i Landet
fordras för det första: at mogne män förordnas,
som studerat Lagfarenheten och som wid
Hof-Ratterne gätt graderne igenom, at säledes
ingen oförfaren eller för börd och manskap skull
bertil admitteras, eller lil Ordinarie-Tingens
förrättande, förr än han fyllt är, enligt
förre Kongl. Författningar; och för det andra:
at alle Domare med tillräckelig lön förses, pä
sätt och milkor, som Herr Häradshöfdingen ^ict^nksetm
i sitt Memorial förcstagit; och när
detta ffer befordras rättmisan/Rättegängar
minffas och Förliknings ^ Domstolar kunna umbäras.
Remitterades til Lag-Utskottet.
Friherre posse, Larl klenrlc (Major)
Til följe af Friherre Uuclbecks patriotiska Motion
at förena Krigsmagtens ökande med Landets
upodling, anbäller jag fä yttra mina tankar
och at de åtfölja RemiHen til behörigt Utskott.
Jag medgifwer förträffligheten af upgiften
och såsom Jnwänare i Skaraborgs Län, at
derstädes finnes en myckenhet sädan anwändbar
jord och troligen flerestädes i Riket; men önskar
at behörigt Utskott mätte upaifwa medlen
til Odlings och Byggnadskostnad^ - Förslaget,
samt utröna om sjelfwa Aboen är rätta Person
, som til Krigstjenst bör wara förfallen.
Derigenom kunde hända under ett pästäende krig
att
Den 26 Juli». 6i5
«t Nybygget blefwe obrukadt eller ock swagt
brukad! af hemmawarande Hustrun, samt Aboen
wid infallande krig lä älderstigen, at han til
krigstjenst wore obrukbar; ffulle dä dennne förlora
sin nedlagdt möda och en tjenstbar Soldat
njuta frukten deraf? Detta wore wäll en orattwisa,
jag tror ändamälet likafä wäl winnesom
Äboen, fri frän alla andra utlagor, älägges at
ständigt hälla Kongl. Majt och Kronan tilhanda
en tjenstbar Soldat för ett mot denna kostnad
swarande tunneland cultiwabel jord.
Remitterades jemte Friherre Me
morial
til Stats - Utffottet.
Hans Eycellence Herr Grefwen och
Ordföranden tillkännagaf, det hos honom blifwit
anmäldt, at Herr von Lckiultrorilleim, LönI^ci,
blifwit i Rikets tjenst utcommenderad, hwarfore
Ridderssapets och Adelns Tredje Cla§ anmodades,
at äfwen i hans ställe i morgon wäija
en np Elector.
Upbrots twänne Wallistor rfrän Herrar Electorer
för andra Clasten, nemligen til Ledamot
i Hemliga Utffottet efter Herr Dbam, Wolratb,
och i Bewillninqs-Utffottet efter Friherre kosss
och befunnos i deras ställen wara utsedde:
Til Hemliga Utffottet.
N:o biatt ocb vsx Fullmägtig Friherre
Losse, Larl kkenric. Major, u. L. o.
SIS Den 26 Iulin
Til Bewillnings Utskottet.
N:o 60 Herr igljebök. til Gällared, Fullmägtig
Herr Uotbiieb, Larl Wilhelm, Stallmästare.
Uplästes följande:
Utdrag af Protokollet, hället i BorgareStandets
Plenum wid Riksdagen i
Stockholm den Ll Julli 1309.
S. D. Som Borgare-Ständet til alla delar
med Högloft. Ridderffapet och Adeln sig
förenat uti dest, genom Protokolls Utdrag af
den 15 i denne mänad Ständer communicerade
beslut, rörande, granskning öfwer förwaltningen
af alla Rikets Medel sedan Riksdagen
1800 samt Remift til Högloft. StatS-Utskottet
i detta ämne; Altsä ffutle sädant de respective
Med-Standen genom detta Protokoll wördsamt
och wänligen meddelas. Ut supra.
Lx ?rotc>co1Ici
P II. peterson.
Utdrag af Protokollet, hältet i Borgare-Ständets
Plenum wid Riksdagen
i Stockholm, den si Julii 1809.
S. D. I anledning af derom wäkt fräga,
beflöt Ständet, . det bör hädanefter alltid
wid skeende Remitzer til nägot af Ständernes
Utskott,
Den 26 Julik. 51?
Utffott, underrättelse därom lemnäs de respective
Med-SLänden genom sä kallad Löpare och
et ätföljande korteligen författadt ProtokollsUtdrag;
i den förmodan, at de öfrige respective
Ständen ä sin sida finna lämpeligt, at iagttaga
et lika förhållande; hwilket härigenom skulle
wordsamt och manligen meddelas. Ut supra.
Lx krotocollo
P bl. keters8on.
Utdrag af Protokollet, hållet uti Borgare-Ständets
Plenum wid Riksda»
gen i Stockholm den 21 Julii 1809.
S. D. Til de respective Med - StändenS
underrättelse ffulle wordsamt och wänligen meddelas,
at Borgare-Ständer denne dag remitterat.
Til Lag - Utstottet: At utarbeta och til
Ständernes Plena inkomma med Förslag til en
Författning, som, enligt Constitutionens 106 H
bör bestämma det answar, hwartil Stats-Rädets
Ledamöter eller Konungens Rädgifware i
Commandomäl kunna pä sätt berörde § omförmäler,
sig ffpldige göra.
Til Stats-Utskottet: 1:0) RiksdagsFullmägtigens
Herr ciemsnt88on8 Memorial,
rörande anständ med betalningen af det är 1805,
utaf Riksgälds-Contoiret Götheborgs Stad meddelte
200,000 R:dlr§ Län.
L:o)
518 Den 26 Julik.
Z:o) Et af Herr Borgmästaren Waldender§
och Rädman pllbirotk undertecknadt Memorial,
angäende förflag, at den befattning med
Kronans upbörd som Städernes Magistrat hittils
älegat, mätte afskaffas och sarskildte Uvbörds-Catzeurer
i Städerne, af Kronan förordnas.
Til Bewillnings - Utskottet: Herr
Bruks-Patron ^Vrrbinnös Memorial; innehällande
ansökning för Christinehams Stad, at, af
anförde skäl, njuta näaon lindring i utgörande
af den blifwande Bewitlningen.
Til Almänna Beswärs- och Oeconomi
ä Utskottet: Herr Capitain Ouers Me.
moria!, rörande rättelse och förbättring af den
Allmänna Dykeri - och Bergnings--Inrättningen.
Ut supra.
Lx krotocollo,
peterson.
Utdrag af Protokollet, hällit i BorgareStändets
Plenum wid Riksdagen i
Stockholm den Li Iulii 1809.
S. D. Sedan Borgare-Ständet, genom
Protokolls-Utdrag frän samtelige de öfriga respective
Ständen blifwit underrättadt om deras
sammanstämmande beslut, at bifalla Högloft.
Stats-Utskottels Förslag til Löner för Deras
Excellencer StatS-Ministrarne samt Stats- och
Justitiä
-
Den Lv Julli. 319
Iustitiä - Räden; sä fann Borgare - Ständer
godt, at wid berörde af tyenne Ständs pluralitet
gillade Förslag äfwen för sin del läta bero,
utan at af Högloft. Stats-Utffottet fordra
de jämkningar eller det närmare utredande, hwartil
i Borgare-Ständets Plenum den 14 innewarande
gjorde och Utffottet communicerade Anmärkningar
skulle föranleda; Dock at detta begifwande
icke mä säsom nägot för framtiden
gällande prejudicat anses. Hwilket ej mindre
Högloft. Stats,Utffottet än de respective MedStänden
skulle genom detta Protokolls Utdrag
tvördsamt och wänligen meddelas. Ut supra.
kx krotocollo,
P III. ketsrsson.
Högloft. Ridderffapet och Adeln ätffiljdes
klockan z L eftermiddagen.
In llclem krotocolli
6. Lilverstolps.
Thorsdagen den 27 Julli.
rienum klockan ii förmiddagen.
Opnades Listan öfwer det i dag af Ridderffapets
och Adelns Tredje Clasi förrättade
Wal til Electorer efter Herrar klingspor, ckristian,
och von Lckultrienkeim, Lonrall Ikeoäor,
och befunnos i deras ställen hafwa blifwit utsedde.
N:o
Lscr Den L7 Julik.
N o l6§7 Hene dlorcic-ncrsutL, facoli letLL--  KU8, Ofwerste Lieutnant K. L. 0., och
N o 1841 Heer von IckelanZ, foliLn Lustaf,
Hof-Junkare.
Herr Lllverstolpe, krsclrfe, föresiog at
det förlidne gärdag upläsie och til Stats - Utffottet
remitterade Memorial af Hans Epcellence
Herr Friherre ^ilfenLiantL, rörande FinanceMerkel
mätte blifwa särffilt til trycket befordra
dt.
Uppä Hjord Proposition blef detta af RidPerffapet
och Adeln
samtyckt.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
tilkannagaf, at Herr krieseulmim, Lall Albreckt,
och Herr Gotlieb, Larl Willielm, anmält för.
hinder, at kunna säfom Ledamöter quarblifwa
-en före i Allmänna Beswärs-och OeconomiäUtffottet
och den sednare i Bewillnings-Utffottet;
i anledning hwaraf Herrar Electorerne för
Tredje Clatzen anmodades at deras ledige rum
besätta.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
förmälte det han i dag sammankallat Riddcrffapet
och Adeln egentligen för at meddela
.Konungens Nådiga Proposition, angående fortfaran
-
Den 27 Julli. Z2i
farande förlott af Banco-Werket Lil Rikets
förswar, hwilken Proposition nu uplästes, sä
lydande:
Kongl. Maj:ts
Nädiga Proposition til Riksens Ständer,
angäende Medel til Rikets förswar;
Gifwen Stockholms Slott den
24 Julli 1809.
Hos Kongl. Maj:t har desi och Rikets
Stats-Contoir i undcrdänighet anmält, at Riksens
Ständers Stats Utskott anmodat StatsContoiret
at upgifwa de Hppothek, som det kunde
anse wara at tilgä Ul Riksens Ständers
Banks säkerhet och betäckning för de förskott
Banken i hwarje wecka gjordt och ytterligare
kunde göra til Rikets uprätthällande, eller hwilka
af Kronans odisponerade räntor och inkomster
i berörde afseende wore at anwända. StatsContoiret,
som icke ägt , at utan föregängen underdånig
anmälan hos Kongl. Maj:t lemna den
af Stats-Utskottet salunda begärda upgiften, har
hemstält frägan derom til Kongl. Mastts NäLiga
pröfning. Kongl. Ntaj-.t har derwid funnit,
at dä, efter Stats-Contoirets underdäniga
tilkännagifwande, nägre til Hppothek tjenliga
Obligationer nu icke wore under Stats-Contoircts
förwaltning och dä Kronans atta räntor
och inkomster, ehuru icke medtagne för de pantförskrifningar
som deraf til säkerhet för Riksgälds-Lontoirets
utrikes uptagne Län för detta
blifwit gjorde, likwäl, säsom Kongl. Majit för
Stats
-
5ss Den 27 Julik.
Stats-Utskottet fullständigt lätit ukreda, pä flere
roo,0(.o Rd. nära icke smara emot Statsweckets
utgifter, sä kunde icke något af defla räntor
och inkomster, utan at Statsverket derigenom
flulle bringas i en ytterligare förlägenhet
och i ^oreda, til Banken förpantas eller Banken
uti någon »ädan förpantning äga en wcrkelig
och full säkerhet.
Kongl. Maj:t alltid beredwillig at i hwad
pä Kongl. Maj:t ankomma kan, gä Rikens
Ständers afsigter til mötes, bar deremot, efter
infordrade uplysningar, ansett ägande rätten af
Kronans i 77 Z. af Regeringsformen upräknade
tilhörighcter nemligen Kongs - och Ladugärdar,
med dertil lydande hemman och lägenheter,
Kronoskogar, Parker och Djurgärdar, Kronooch
Stallängar, Laz-flffen och andra Kronans
fisken samt öfriga lägenheter möjligen kunna
til Banken pantförskrifwas, utan at en fädan
pantförskrifning skulle hindra den förwaltning
af vefla Kronans lägenheter, som Riksens Ständer
i samma Z. sig förbehällit. Kongl. Masit har
derföre welat til Riksens Ständers öfwerwägande
lämna, huruwida genom en sädan förpantning
eller genom nägon annan af Kongl. Maj k
och Riksens Ständer faststäld ätgärd olwannamnde
Kronoegendomar kunna ställas til säkerhet
för de anstalter, som Riksens Ständer
lära finna nödiga at widtaga lil uprätthällande
af Rikets penninge-werk äfwensom af StatsWerket.
De Herrar och Män, som Riksens Ständer
malt til det Hemliga Utskott Kongl. Majit äskat,
hafwa blifwit fullständigt underrättade om
de mödor och omsorger, som Kongl. Masit an.
Z wändt
Del» 27 Julik. 628
wändt för at erhälla fred »ned Rikets stender,
samt pä ett för Kongl. Mast angenämt och
tilfredsställande sätt erkänt dem.
Med bibehällna förhoppningar, at snart
winna denna fred, som Kongl. Mast och Dest
trogna Undersåtare samfält önsta, nödgas dock
Kongl. Mast med kraft fullfölja anstalterne til
Rikets förswar, hwilka endast kunna bringa fiendernes
fordringar innom de »vilkor af Rikets
beder och sjelfbeständ, sorn Kongl. Maj t anser
sin pligt bjuda, at icke eftergifwa. Rikets flottor
ärö til den ändan utrustade och utlupne,
samt desi Armeer under »vapen emot fienderne.
De »näste underhällas och aflönaS. De bertil
erforderlige medlen kunna icke saknas utan at
ändamälet för redan gjorda uppoffringar stulle
förfelas och Riket, desi Flottor och Armeer blottställas
för oberäkneliga olpcksföljder.
Ett oafbrutit fortfarande förstott af aldraminst
lika pennin,gesumma i »veckan, som Riksens
Ständer Hittils lätit genott» Banken utbetala,
blifrver derföre aldeles oumbärligt; och
Kongl. Mast, svin ä ena sidan inser omöjligheten
at annorlunda än af Banken erhälla besia
förstott med den stpndsamhet behofwen fordra,
önstar ä den andra sidan intet högre än at sätrane
utlvägar mä »vidtagas, som Dä de befrämja
det angelägne Banko »verkets orubbade och
waragtiga beständ, icke medtaga de tilgängar,
som för Statswerket äro oumbärliga.
Kongl. Majit förblifwer Rikets Ständer
med Kongl. Näd och ynnest wälbewägen. Ut
supra.
c k I..
bla-ns flirts
-
524 Den 27 Julik.
Derefter föreslog Herr Grefwen och Landtmarskalken,
at detta ärende mätte remitteras til
Banko-Utskottet, at skyndesamt deröfwer med sitt
utlätande inkomma.
Herr Reuter k selm, Larl heinställde, oM^
i händelse af inträffande brist för Kronan, innan
Banko Utskottet hunne med sitt yttrande inkomma,
Utskottet ej borde äläggas, at emedlertid
läta den hwarje mecka manliga utbetalningen
fortfara.
Herr Landtmarffalken ansag den tjenligaste
utmägen mara, at förelägga Utskottet nägon
wisi tid til sitt Betänkandes aflämnande,
hälst det more kändt, at af de redan beslutne
utbetalningar ännu nägot äterstode, som ej förr
än Lil den 5 eller 6 Augusti skulle wara erlagdt.
Herr Oriyenvalllt, Lric begärde,
at beträffande hmad widare kunde bewiljas, sä
mäl utbetalningen i mockan, som hela summans
belopp mätte bestämmas.
Friherre ^.llelsverll, klric 6ör-tn erinrade,
at Banko Utffottet forst borde sig utlåta, innan
Ridderskapet och Adeln öfwer mälet fattade
sitt beslut.
Grefwe ve callie instämde häruti och
begärde proposition pä Herr 6rixenvalllt8 motion.
Friherre wellerström, gacob yrkade likaledes,
at summan mätte bestämmas.
Grefwe
Den 27 Julik. g23
Grefwe tUörnkr, (löran önskade
den tilläggning, til Herr ttripenvLläts motion:
sä wida ej Riksens Ständer under tiden annorlunda
skulle förordna.
I anledning häraf och nägra ytterligare
mindre erindringar, hwarunder summor förflagswis
uppgäfwos, frägade Herr Grefwen och Landtmarffalken
om Ridderffapet och Adeln, i anledning
af Kongl. Maj tS Nädiga Proposition, bisölle,
at detta mäl remitterades til Banko-Utskottet,
hwilket åligga stulle, at til nästkommande
mändag den Zr Julii til Riksens Ständers
Plena aflämna sitt utlätande, huruwida Banken
kan fortfara med utbetalning af -200,000
Rd. i weckan, ända til ett belopp af Twä millioner
Rd., sä wida Riksens Ständer ej under
tiden skulle sä om utbetalningen, som summans
belopp annorlunda förordna.
Bifölls, samt at detta beslut genast genom
en Deputation skulle de öfrige respective Ständen
wid handen gifwas.
Denna Deputation uppropades genast och
afgick under anförande af Herr Grefwe lvlör
ner,
(larl.
Upplästes följande twänne Protokolls Utdrag
frän det Hederwärda Bonde-Ständet.
Utdrag af Protokollet, hällit hos BondeStändet
den 15 Julik 1309-
S. D. sedan Bonde-Ständet til öfwerläggning
förehaft Stats Utskottets Protokolls-Utdrag
den 15 dennes, angående dels orsakerne til det
uppe
-
Den 27 iInln.
uppehäll, som inträffat med Utskottets Betänkande,
i frägan om Hypotheque för den utbetalning,
hwilken til Rikets trängande behof
hwarje mecka ifrän Banquen utgär, och dels
Utskottets hemställning, at Banko-Utskottet mätte
anmodas, meddela Stats-Utskottet underrättelse,
om den möjeligcn minsta ärliga inbetalning
af Banquens ifrägawarande förskotter,
hwartil Banko-Utskottet, med afseende ä Banquens
säkerhet och beständ anser en sädan inbetalning
kunna nedsättas; Sä har BondeStändet
icke allenast bifallit hwad Stats - Utskottet
sälunda bemstalt, utan ock i anledning
af derom hos Ständer Nykommen fräga; ansett
sig böra försiagswis erindra sistnämnde Utffott,
om icke säfom Hypotheque för Banquens
ofwanberörde utbetalning ffulle kunna anwändas
Kronans Domainer eller Kungs-Gärdar,
Kungsängar, Krono-Almäningar, Recognitions
Skogar, Krono -Fisken och andre dplike lägenheter,
hwilka äfwen torde til allmän nytta kunna
i mindre delar styckas och til Private personer
försäljas, dock med iakttagande af deras
rätt, som efter behörigen afstutade Arrende-Contracter
deraf nu äro innehafware.
Bonde-Ständet bestöt at häröfwer inhämta
Stats-Utskottets yttrande; hwarjemte de öfrige
Respective Ständen ffulle genom Prptoeolls
Utdrag härom, wördsamt och wänligen underrättas.
Ut supra.
Ux protocollo,
k. bl. IrÄAZrcllr.
Ut
-
Deu 26 527
Utdrag af Protokollet, hållet hos Bonde-Ständer
den 21 Iulii 1809.
S. D. Wrd granskning af de ftägor, som
uti Bonde-Stärrdcts Beswärs-Utstött förewarit,
fann Ständer följande, ehuru rörande Rikets
Allmoge, gemensamt wara af den beskaffcnbet,
at innan underdänig ansökan til Kongl.
Mast expedieras, desamma borde lil Riksens
Ständers Almänna Beswärs - och OeconomiäUtffotts
beredande och närmare utarbetande öfwerlemnas.
r:o) Yrkandet, at Bränwins tillverkning
och försäljning när som häldst och utan inskränkning
af Pannerymd, mä wara fri och obehindrad;
Dock at inga andra Krogar mä finnas,
än de, som Konungens Befallningshafwande
förordnar och hwilka för flik rörelse betala statt.
2:0) At Landt-Tullarne mätte afstaffas.
Z:o) At Härads- och Sockne-Almänningav
mä stiftas efter wänlig delningsgrund, emellan
de sednares ägare som i samma Almänningar
hafwa del.
4:to) At Hällstjutsen mätte indragas och
at Häradsboerne fä öfwerenskomma om skjutsens
ställande pä entreprenade, eller nägon bättre
fot än den nu warande.
s:to) At Förordningen om stängsel-styldighet
mä öfwerses och jämkas efter loeale förhällanden.
6.0)
ZL8 Den 27 Julli.
6:te) At Enffiftes och Storffiftes Författningarne
mäge öfwerses och lämpas efter behofwen
och omständigheterne pä olika Orter och
förstnämnde Författningar emedlertid til werka»
inställas.
7:0) At Upbörds-Werket mä ställas va en
bättre och enklare fot.
8:0) At Husbehofs Mjöl - och Säg-Qwarnar
mäge fä inrättas hwar som häldst.
s:o) At Skattemannen lika med Säterioch
Frälse'-ägaren mätte i alla afseende» fritt
fä disponera sin ffog;
10:0) At Jägeri-Staten mätte afffaffas.
11:0) At Förordningen om Jagt - och Djurfång
mätte öfwerses och förbättras.
12:0) At Recognitions Skogarns mäge
delas emellan Socknar och Bruks-Ägare,samt
til enffildte antingen emot lösen etter ärlig afgift
afstäs. >
15:0) AL Project til Sockne Scholä - inrättningar
mä göras.
i4w) At Sädes-Magazin för Kronans räkning
mä inrättas.
Om detta Beslut skulle de öfrige respecti
-
Den L7 I"lik- 629
be Niks-Ständen genom Protocolls-Utdrag underrättas.
Ut supra.
Ux krotocollo,
8. U. UräZärclb.
Uplästes följande Memorial, af Herr
Zcbmitterlövv, IllenniNA Lbristian.
Wördsamt Memorial!
Sedan Bränwinet genom wanan blifwit
allt mer och mer för Swensta Folket et oumbärligt
behof och nu olyckligt en National-smak,
har den önskan länge warit allmän, at en fri
Bränwins-bränning och försäljning stulle blifwa
tillätne. — Jordbrukaren, som under swett
och möda frambringar det förnämsta födoämnet,
som är Brödet, bör icke heller förnekas den
rättigheten, at fritt fä förädla den Säd, han
sär och inbärgar samt anwända densamma pä
det sätt, sorn ban för sig nyttigast finner. Detta
begär är bäve naturligt och billigt: Ocksä
har Bränwins-ämnet under framfarna Riksdagar
warit et bland de angelägnaste, som til
öfwerläggning hos Riksens Ständer förekommit,
— och är detta sä mycket mindre underligt,
som wi weta, at pä Bränwinsstatten en
af Statens indrägtigaste inkomster warit grun.
dad och stall nödwändigt alltid blifwa det. —
Efter min öfwertygelse kan ingen rättwisare
statt upfinnas, än den, som lägges pä öfwer
flö
Ändra
Bandet k?:o 67, 68.
SZO Den 27 Julik.
stödet, och som Bränwinet med storsta rätt bör
komma under denna Artikel, bör Bestattningsprincipen
lämpas derefter. — Säledes beder
jag, at hos Högloft. Ridderssapct och Adeln ä
npo fä framlägga det förslag, som jag sista
Riksdag upgaf i et Memorial, trpckt i Ridderffapets
och Adelns Protokoller är i8vo pag.
87i etc.
Jag har der wägat förestä et helt annat
beskattnings-sätt, nemligen icke pä Jorden efter
Hemmansdelar, utan en Koppskatt pä hwarje
Mantalsskrifwen person af alla Ständ och
af bägge könen. — Mina skjäl äro följande:
1:0) När Bränwins-tillverkningen blifwer
fri och allmän stall detta Bestattningssatt finnas
wara naturligare och lättare än nägot annat,
och följagteligen rättwist och billigt. Den fattige
Torparen ömmar, at bans dagswerksdagar
til Husbonden stola wara bclagde med statt
til Kronan; han suckar deröfwer, at han stall
betala för det , at han njuter et matt sten
af dagen genom nägra smä dunkla glasrutor;
men alldrig skulle han knota öfwer en billig
statt för Lett friheten, at opätalt fä bränna
nägra kappar Säd, när han deraf finner sin
nptta.
L:o) Skola otålige Lagbrott förekommaS.
Flrmu btw ingen Fiskal eller Kroyo-betjent kunnat
hindra Lönnbränningar. Pä nägra wäldsamma
försök hafwa ofta följdt blodwiten och
finn
-
Den 27 Julik. 5ZL
stundom mord. Genom angifwelscr och Lag,
sökningar, huru mänga salsta edgän.gar? Hwad
hämndlystnad, hat och asmund mellan Medborgare!
kort sagdt, Bränwins-Historien i wärt
land röjer flere olyckliga bewis af National
Caracterens försämring och sedernes förderf.
z:o) Skall detta bestattningssätt efter all
billighet träffa mänga tusende, som hittils orättwist
undflupit all taxering i detta ämne. —.
Bland dem mä i synnerhet räknas Utjords-^,
gare, Mjölnare, Torpare, Ryttare och Soldater
m. fl. — Detze stattå icke et halföre til Kronan,
oaktadt mänga af dem tillverka och försälja
mera Bränwin, än Hemmans-Ägare,. som
bertil äga et lagligt tilständ.
4:o) Om det är rättwist, at allt öfwerflöd
bestattas, följer naturligt, at den gräsliga
mängden af supare, som oftast pä krogar
npoffra för Bränwin allt hwad de förtjena,
icke mitzhandlas, om de för njutningen af denna
öfwerflödswaran taxeras med nägon lindrig
Koppskatt.
6:0) Hwilken enkelhet i Upbörd och Redogörelser,
jämte en säkerhet i Controllen, som
winnes genom Koppstatten, har jag bewisat i
äberopade Memorial under 1800 ärs Riksdag.
Alla Landshöfdingar i Riket stola gilla och
witsorda rigtigheten deraf.
Någon inwänder, at de större Hemmantalen
skulle winna genom Koppstatten och här
vO
632
Den 27IuUr.
och dex nägot af de mindre derigenom förlora;
men detta inkast häfwes lätteligen genom
gradationer af Koppskatt.
At den redan bestämda Pannerymden efter
Hemmantal bör förblifwa sädan, som den
är, torde wara rättwist; emedan i annat fall,
til exempel r dels Mantal nära beläget en
Stad, der mycken Bränwins - afsättning more
lätt, skulle kunna winna mera än manga Hemman
tilhopa pä et afiägsnare afständ.
Detta ofullkomliga Utkast til et annat beffattnings-sätt
för Bränwins-bränning, än det
förr warande, underkastar jag Högloft. Ridder
ffapets
och Adelns wisa pröfning:
Jag har
blott welat framställa nägra skäl efter min öfwertygelse.
läenninZ Lbristlan Scbmitterlörv.
Grefwe körner, Larl Stellan, yttrade
sig ej bestrida Herr Sckmitteilövvs förtjenst;ban
wore en uplyst och kunnig Man; men Herr
Grefwsn kände at han nu mera wore bortrest,
och hemstälde, huruwida det wore ordentligt
at Memorialer uptagas frän dem, som ej wore
Riksdagsmän.
Herr Uotblied, Larl kreZric, tilkännagaf
at Herr Scbmitterlörv före sin bortresa afckemnat
det nu upläste Memorial, med anhällan,
at det mätte i sinom tid blifwa föredraSit.
Efter
Den 27 IZulii. 83z
Efter någon korrt öfwerläggninq, hwart
Memorialet borde remitteras blef detsamma til
Allmänna Beswärs- och Oeconomiä - Utskottet
förwisadt.
Grefwe ^törner, 6öran erindra
at
i Riddarhus-Ordningen mätte observeras, det
frän Riksdagen bortreste eller annars främvarande
Ledamöter icke borde fä inlemna Dictamina
och Memorialer.
Uplästes följande Memorial af Herr k rönings
vercj, Larl 6u8lg,t:
Wördsamt Memorial!
Dä för första gängen jag upträder säsom
Talare inför det Ständ, hwllket mera lysande
igenom en förening af uplysning, Talanger och
Patriotiska tänkesätt, än Rangens och Bördens
förbländande glans, ibland flere utaf sine medlemmar
igenkänner Fosterlandets Demosthener,
wäntar jag det skonsamma öfwerseende af min
ofullkomlighet, som kanske aldrig wägrades nägon,
säledeS icke eller Unglingen, utan förut
pröfwad förtjenst, enär hans syftemäl är lika
med hwarje rättffaffens Medborgare, at äfwen
i sin mohn til allmänt och enskildt wäl bidraga.
Med en sädan tillförsigt skyndar jag, at förnägre
ögnablick fästa Högloft. RidderffapetS och
Adelns upmärksamhet wid ett ämne, som med
detta syftemäl har ett indirect sammanhang,
eller wid: Beskaffenheten af Rikets Allmänna
Fängelser, eller fä kallade Lronshäckten. —
Och ehuru det skall sära hwarje Åhörares mensk
-
SZ4 Den 27 Iuirr.
lrghetskänfla och gora en obehaglig Sönträsk
emot Nationens ägande hyfsning och uplysNing
framför Barbariska Nationer, wägar jag likwäl
en swag copia af denna pä rysligheter sa rika
Tafla, och anser mig belönad, om blott de sistnämnde
kunna föranleda till mcnffligare förändringar,
utan at de skola päkallas, eller blifwa
följder af hwarje Medborgares rättwisa och billiga
fordringar, i ett efter Rättsgrurrder inrättat
Samhälle.
Nästan alla Rikets allmänna Fängelser äro
inrättade i Länens Kongl. Slott, eller der sädane
ej finnas, i nägra publique, pä en del ställen
för andra ändamål egentligen upförde Byggnader.
En del arv af sten, de öfrige af träd
och alla mera like förwaringshus af de mildaste
och mäst grymme Rofdjur, än af warelser med
förnuft begafwade. Innom desie ofta underjordiska
och mörka hälor igenfinncs en utan
urskiljning hopwräkt talrik samling af olyckliga
rnedmenniskor af bägge konen, hwilka, fastän
deras Borgerliga warelft genom brott och ogärningar,
för nägre helt ock ballet, och för andre
endast till en tid uphört, likwäl i följd af illa
organiserade anstalter, twingas till förening r
ett slags Samhälle. Den blott mitztänkte och
angifne, men ännu icke under ransakning stälde
personen finnes införd til sällskap med den redan
öfwertygade och dömde Mördaren, bewakad
lika härdt och i samma rune med Dräparen och
denne äter med Tjufwar !och Fridsförstörare.
Och änteligen den, som begätt ett brott med upfät
lika nefligt rned den , som til ett sädant en
-
Den 27 Julik. Z3S
dast warit mer eller mindre mäklande; och uti
hwilket tilständ befinnas desie uslingar innom
detze ryfliga boningar? Jo merendels genom 0-  afbrutet wistande i underjordiffa, för dagsljuset
otilgängeliga — kanske äfwen sällan öpnade
hwalf/hindrade til och med frän blotta be
tragtandet
af en
ofta för alltid fönmrkad
frihet, och förutan åtkomst til naturens pä men,
niskokroppen i fysiskt afseende sörmvnligt werkände
inflytelse. Genonl utdunstningen ifrän kalla
och fugtiga murar, och instängd pestialifi luft,
förwisiade om förr eller sent inträffande rubbning
af kroppens functioner och deraf upkommande
sjukdomar. Genom brist pä tilräckeligt
och tjcnligt lifsuppehälle saint hwarje mindre
nödig beqwämlighet, ofta beroende af deras Wäcktares
större eller mindre medlidsamheiskänfia,
beräknad egen bergning och enskild winst pä uslingens
bekostnad, samt dess sistnämndes härda
och omenffliga behandlande, och öfwerflöd af plägande,
centncrstrmga fjettrar, lemnade til ros
ät hunger, wanwärd och en gränslös men härdande
förtwiflan. Och fluteligen genom twungen
sammanlefnad nied känflolöse och i moralifft
afseende mera oförbätterlige kamrater öfwerlemnade,
antingen ät deras smädelser eller
tjenstagtige och förekomrnande underwisning om
försökte utwägar, til undwikande af answar för
ett redan begängit, och utöfning af ett nytt bsfstycke:
en handtering, hwilken desiutom blifwer
de flestes efter lösgrfwandet, enär de merändels
dä genom utständne ffamliga och olämpliga straff
ädragit fig allas afffy, och i denna belägenhet, ,
förutan annan utwäg, at pä hederligt sätt bereda
fig en nödwändig utkomst, säledes blott ä,
ga det fria wal, at Lilgripa deras fordna närings
-
536 Den 27 Julik.
ringsfäng, eller i hunger och elände omkomma.
Mä det tillätas mig bifoga denna teckning
mera uplyste och erkänds författares., deribland
af den äldrige och erfarne Riddersman, bwilken
lika känd för Filosofisk skarpsinnighet, som utmärkt
och agtad för fine Patriotiske dygder, ännu
i denna stund hedrar detta Lfwerläggningsrum.
Och denne Författares mälning af Hänqelserne
i allmänhet" är uti desi förträsseliga
Tal: <Vm den offentelrga wärdén i hänseende
til folkets seder och"hälsa rc. sälunda:
"Wid ämnet om ett Folks seder, ädrager
sig Fängelfernes tilständ och Fangarnes bemötande
mycken upmärkfamhet; Fängelser äro egenteligen
icke annat än förwaringsrum, men
uti wart Europa, som i anseende til uplysning
och mensklighet sä mycker söker uphöja sig öfwer
andra werldsdelar, hafwa dock intil wär
tid fängelferne nästan öfwerallt, enligt d.en utmärkte
menniskowännen folian ltiovvLetls wittnesbörd,
warit de mest ohyggeliga nästen, ofta
underjordiska och fugtiga halor, försedde med
smä gluggar i stället för fenster, merändels utan
sängställen eller hwilolafwar, utan sängkläder
och ibland utan halm, eller endast med ny försedd
, dä den förra blifwit söndersmälad eller
nprutten. Dä Fängarne nödgas ligga med sine
.gängkläder, sä blifwa de snart söndertrasade
och öfwerhöljde med ohyra. Ofta blifwa til
tretio personer inpackade uti ett ruin af medelmättig
storlek, utan bänk eller stolar at sitta uppä.
Rummen hafwa sällan eller aldrig blifwit
rvädrade eller rensade efter förut warande mi§-
däda
-
Den 27 Julli. 6Z7
hädare, om de ock nägonsin blifwit ledige. Genom
en klen föda, ofta elakt watten, brist pä
ombyte af linne och kläder, jämte stanken af den
instängde luften, som stundeligen blifwit mera
skämd af allas andedrägt och utdunstning, förwandlas
snart den fristaste hy til gulblek och
lifskrafterne aftyna med detsamma innom fa
dagar. Dertil komma ännu osnygge latriner,
om eljest nägra finnas. Äro händer och fotter
flutne med handklofwar och black, jämte kanste
ännu cn rosenkrans omkring halsen, sä mäste
all hwila wara en sädan usling betagen. Skörbjugg,
stabb, utsot, wattensot. rötaktige och ofta
högst smittosamme fängelsefebrar förstöra längt
flere i deste ohyggelige boningar, an Skarprättarens
hand, och dä de sjukna, blifwa de pä fä
ställen stiljda frän de frista och försedde medtilräckelige
läkemedel eller nägon annan wederqweckelse.
Wedermälen gifwes ock, at nästan
alla Ledamöter i en Domstol, sä wäl som Åhörare
blifwit smittade af Fängar under pästäende
förhör, samt at de fläste deraf tilsatt lifwet.
Fängwaktares snikenhet har ofta minstat det
lilla, som Staten bestätt desta uslingar, och annan
omensklig medfart har ännu mera förwärrat
deras öde. De som haft Lilgäng til penningar,
hafwa utan swärighet wunnit bewägenhet
af Fängwaktaren, hwilken tillika gemenligen
warit Krögare, eller åtminstone för bewekande
stal beredvillig, at staffa dem frist förtäring.
Deste Fängar tilbringa tiden med fylleri, dobbel,
swordom, lättja och allahanda liderlighet.
»Manligt stall ock wara, at en med penningar
försedd nykommen, mäste med en wälkomna undfängna
de der förut warande Fängar. Brist
5ZF
Den sy Iu!ir.
pä utrymme har ock ibland wättak, ak innom
samma wäggar blifwit Fängar af, bägge könen,
samt äfwen barnaföderskor, minderärige och gamla,
blott anklagade eller under Ransakning och
pä bekännelse insatte, samt lösdrifware eller
för mindre brott til rättelse uppä kort tid häktade,
ja, ibland sädane bpsatte, hwilkas enda
förebräelse warit armod, tilsammansförde uti
et salskap meo de mest förhärdade bofwar och
lifstidsfängar- Deste ställen, som skulle bringa
förbrytaren til dygd och rättelse, blifva således
skolor för de grofsta laster, häldst den största
skälmen gemenligen warit den qwickaste, som
mest kunnat roa med sine illistiga anläggningar
och konstgrepp. De för misttankar och ringa
förseelser msatte undergä pä det sätt et
rysligt och ibland längwarigt straff, innan de
blifwit sakfälte, ja ofta wida större än hwartrl
de sedan laglikmätig! dömmas kunna/'
v. s. w.
Och af den förr omnämnde Engelsmannen
ijyliLn tllovvarch hwilken är war i Swerige
och uti sin ok rbo llrisons, anförer"
"Mt han här i almänhct funnit enffildta hus
"snyggare än i Dannemark, men fangelserne der"eniot
i almänbet ohyggelige och mörka, med et
^häl i dörren, och at Waktmastarne faldt brän"win,
och fängarne warit gula och utmärglade
"af ringa föda." §
Deste upgifter torde ensamme wara tilräckelrge»,
at för hwar och en bewisa, ohyggelig
heten
-
Den 27 Julik. 5z9
heten i wära förwarings anstalter; men huru
mpcket afffpwärdare lära de anses, nar man
betänker at äfwen en oskyldig, men misttänkt
och högaktad Medborgare mäste undergä detta
wanhedrande öde, och förwaras liksom den grof,
sta mihdädare, intil dest hans ostuld, först ef,
ter en ofta längwarig undersökning blifwit genom
Lagen bekräftad; och derjämte inser, at
en emot bans lidande swarande ersättning eller
uprättelse, hwarken är stadgad eller tänkbar
och möjclig at utgöra, när inlupne leterande
omständigheter gifwit anledning til hans
häcktande? Utom det at jag sjelf flere gänger
bertil warit et ömmande asyna wittne wid bi,
wistande af brottmäls ransakningar, har jag
äfwcn en gäng njutit det tilfredsställande nöje
at genom et formeligt beflut fria en olycklig,
hwilke» mifitänkt at hafwa pä et eller annat
sätt utur wägen röjt en wcrkeligen saknad och,
oagtadt almänna cfterlpsningar, ännu i denna
stund hwarken död eller lcfwande äterfun,
nen tjenstekamrat, häcktades, och först efter fem
Mänaders wistande tilsammans med Answar
och skälmar i Upsala Läns rysliga Slvtts-häk,
te, utgeck derifrän med alla sakkännares grun,
dadé öfwertygelse, at hafwa oförtjent warit of,
fer för en euplyst och illa organiserad Poliee--  magts Arbiträira wälde, men beklageligen för,
utan en med sin wanära, misthandling och g§,
nom en längre sjukdom utständne lidande jämn,
förlig uprättelse; och om sanningen häraf witt,
na ej mindre de i wälet hällne Protokoller än
det
540 Den 27 Iu!ii.
dek siutliga af Öfwer-Rätten gillade Utslag,
utom andre inträffade lika beskaffade händelser.
Ingen förnuftigt tänkande lärer kunna bestrida
at styddslagarnes fordringar i en Borgelig
Stats inrättning äro de enda och hufwudsakelige,
hwilka böra ligga til grund wid stadgandet
af de yttre former som böra iagttagas och
följas wid utöfningen af dessa Lagar. Och desse
äro wid den del af Rättegången som försäkrar
om deras oemotständeliga werkan pä hwar
och en brottsting, utan at tillika nägonsin sätta
oskyldig Medborgare i wäda, förnämligast:
at en blott angifwen mäste anses och behandlas
såsom oskyldig, intil dess motsatsen blifwit
bewist: at til utöfwande deraf Domare-magten
äger at med tilräckelige twängsmedel werka en
personlig inställelse til offentelig undersökning,
men at desse medel stola genom en för alla känd
Lag stadgas, och ej wara härdare än de, som
endast försäkra derom at Lagen ej beröfwas sin
werkan: at der det namgifne brottets beskaffenhet
i Lagen förutsätter säsom straff annat än
förlust af ägcndom, mäste den redan fasttagne
utan upstof af wederbörande Ämbetsmän höras,
och af dem bestämmas, om anklagelse äger
ruin eller icke; och sluteligen, at dä en anklagad
i Statens ögon alldeles icke kan anses lika
med en brottsling, följer deraf, at den anklagades
förwar endast bör wara säkert, icke
Nesligt eller detsamma, som innesluter den efter
-
Den 27 I"!ri- 54r
ter offentlig Ransakning sch Dom erkände
brottslingen.
At igenkänna motsatte följder af desse en
del fordringar, realiserade uti wart Fädernesland
blir ej swärt, dels i hwad jag förut upgifwit,
samt den wid angifvelse och häktade
avanlige — nog allmänt kände prans at Länsoch
Fjerdingsmän, de fleste i saknad af sundt
förnuft — än mer af Lagkundskap, fängsla och
til allmänna Fängelser införpassa angifne personer,
utan undantag, och förut, genom mera
kloke och magtägande Ämbetsmän, inhämtad
kännedom om deras större eller mindre brottslig,
het, och om häktande ens äger rum eller icke,
dels uti de om detta ämne utkomna Författningar.
— Granffom de sednare och wi skola
med möda igenfinna nägon, som ä alla förrberörde
rättsfordringar haft nägot werksamt afseende
, sä snart de widrört det wanliga hindret,
kostnaden; men wid en del snarare gjordt
inffränkningar i den wisserligcn goda afsigt:
at befästa allmänt lugn; men hwilket enär det
är bexedt pä bekostnad af enffildtes, utaf det
allmänna garanterade rättigheter, innefattar en
uppenbar contradiction, och för ingen del stär at
förena med Samhälls - inrättningens enda och
stora ändamäl: allas frihet och säkerhet under
Lagarne.
Enär jag nu anmärkt dels det ohyggeliga,
dels det rättstridiga i wärdén af en dels blott
angifwen, dels redan förwunnen brottsling, torde
-
542 Den 27 Juli?.
de ej anses öfwerstödig en upgift utaf det manliga
antalet af pä en gäng i Rikets allmänna
Fängelser inneflutne och pä sädant sätt förwarade
personer; och efter de til Justitiä - Caneellers
Embetet insände fänglistor utgjorde förledit
är deras antal, oberäknade Fängarne ä Fästningarne,
i Etädernes och nägre Häraders enstildta
häckten, omkring Sjuhundrade stycken.
I följe af allt detta förmodar jag hwarje
Medborgare, som med känfla af mennistans wärde
tillika ömmar wid desi misiöden och lidanden,
stall inse nödwändigheten af ett förbättradt stick
i wäre förwaringsanstalter och nya bestämda
reglor för deras organisation sä wäl i afseende
pä deras yttre form, som deras tillämpning
til förekommande fall, men härwid möter mig
förmodeligen det wäntade inkast hwarifrän kostnader
til desie reformer ssulle tagas Jag erkänner
desi betydenhet och beklagar Fäderneslandets
oförmögenhet til werkställande af hwarje
stort och nyttigt företag; men tror äfwen at
denna kostnad hwarken stulle blifwa betydlig och
omöjlig at utgöra, dä med förbättringen smäningom
forfares t. er. af ett Läns Fängelse i
sender, och det hwartännat eller tredje är; och
monne i en Lid dä man sä ofta sett, at kostnaden
ej afsträckt eller hindrat upresandet af Tempel
för lupen och fäfänHan, man borde förwänta
ett sädant inkast, da fräga är om resningen
af nägre för den lidande menffligbeten? I älla
fall böra desie betänkligheter ej hindra Rikets
nu församlade Ständer, at föreflä och upgifwa
huru förändringen borde blifwa, men öfwerlemna
til wär Nädige och ömmande Konungs omsorg»
-
Den L? Julli. 545
sorg, at densamma sanctionera och i en mera
gynnande tidpunkt i werket ställa.
Med den rätt Regeringsformens 89 § tillägger
mig, dristar jag således öfwerlemna Högloft.
Ridderskap^ och Adeln deste ^ tankar tillika
med bifogade Förslag under anhällan om remist
deraf til Riksens Ständers Allmänna Befwärsoch
Occonomiä Utskott, at detsamma närmare utreda;
och en wördsam önskan, at min motion
mätte af Högloft. Ridderskapet och Adeln anses
för hwad den bär stämpeln af: Ett nitfullt men
kanske mistlyckadt bemödande at förskaffa Foster>
bygdens hittils, ofta utan egit jörwällande, wanlottade
och misthandlade medlemmar ett mera
rättwist och menskligare behandlande.
Mine Herrar! Säsom Nord-Amerieas fordom
tryckte , nu sjelfständige Söner , hafwen I
räddat ett älskadt Fädernesland fran en annalkande
och säker förstörelse, samt med egen fara
och en ädel sjelfförsakelse sönderbrutit förtryckets
och fördomarneö tunga fjettrar. Med bibehållande
af samma Fosterlandskänsla skolén I säkert
fullkomna Edra päbegynta wärf och innom
det urgamla Swithiods bygder äterföra Swi°
thiods äfwcn gainla men gyldene älderH samt i
gruset af hwarje förstörd Bastille, och frie, för
wäldct trygge Medborgares tacksamma hjertan,
för Eder odödlighet stadga ett minne, waragtigt
genom sekler och affwida högre wärde än
deu prunkande marmor, som sä ofta stafwarför
efterwerlden toma ock blodiga bragder eller baljer
Despotens och dest fege Slafwars föraktade
sioft- Stockholm den 17 Äulii 1309.
(i. 6. kröliinxsverä.
För,
S44 Den L7 Iulir.
Förslag
för
Inrättningen af nya Allmänna Fängelser:
(Obs. Härwid tilkännagifwes, at flere delar
häraf, äro af den i Memorialet omnämnde
Författare.)
§. r.
Uti hwarje af Rikets serskildta Län ssola
uprättas Fängelser, häldst af sten, efter det
Byggnads-förslag, som, proportioneradt efter
hwarie Läns behof, af någon kunnig Architect
uprättas, och efter et deröfwer af wederbörande
Landshöfdingar och Riksens Ständers Fullmägtige
infordrat och afgifwit utlätande af
Kongl. Maj:L til iagttagande fastställas.
Z. s.
Til plats för flike byggnader ssola utsökas
högländta och öppna ställen; och om beqvämligen
sä sse kan, stranden af nägon ä eller
flod; dock med iagttagande af den försigtighet,
at wattenfiöde ej kan ssada dem, eller
kängfluttande stränder förorsaka, at ängor oftare
upstiga och göra luften osund.
Z. 3.
En sädan Byggnad bör innehälla mindst
Mnne Wänmgar. Den undra eller jordwänin--  gen
Den 27 645
gen endast bestä af öpna hwalf eller Arcadcr
ä midten och rum för Waktb tstningen wid flyglarne.
Den andra med en Corridor langö hela
Byggnaden utgöres af hwälfoa mindst sex
alnars höga och länga ruin, ä sidorne
för
gröfre mitzgärningsmän: Och den Z:dje för mindre
brottslingar, äfwen med en Corridor och
rum af samma storlek; och sluteligen om behof,
wet sä fordrar, med en mindre öfverbyggnad,
tjenlig, at derstädes innesluta gäldbundna och
, för begängne mindre brott til fängelsestraff dömde
personer, eller sjuke brottslingar.
§. 4.
Utom hwarje Fängslse-Byggnad ffall anläggas
en stenmur eller ock, derest tilfälle dcr>
til ej gifwes, et större trädplank af minst ätta
alnars högd, häldst i qwadrat, och af den omkrets,
at fängarne kunna i en, efter deras större
eller mindre brottslighet jämnkad ochafstiljd
rymd deraf, hafwa tilräckelig rörlighet, och pä
anordnade tider hämta frist luft; samt förses
med Latriner och starka sä beskaffade Portar,
at de ej kunna öfwerklättras.
§. 5.
Til hwarje rum för fängar stall finnas
et högt upsatt och med Ventil försedt fönster
Bleckbeslagen och medelst säkert läs eller bom
bewarad dörr. Kakelugn af tegel med dörrar
och spjäll. Och säsom beständiga Inventarier:
Andra Band. V7:o 69, 70. En
848 Den 27 Julik.
En säng med tilbehör af en större och mindre
Buldans festing, stoppad med nöthär, en Filt
och twänne par Lakan, en Stol, Bord, et stenkrus,
Handfat och twänne Handdukar, sä at
ombyte kan ske.
§- 6.
Destutom stall lil hwarje fängcs beklädnad
under arrest - tiden, beständigt finnas, En
tröja och wäst af walmar med Buldansfoder,
längbyxor af samma stag. Twänne Blängarns
stjortor. Twänne par Ullstrumpor. Twänne
larfts halsdukar, En hatt och et par läderskor,
samt för transporter wintertiden en Kappräck
«f walmar.
§. 7-
Uti et sä beskaffad! rum sär ej mer än
en fänge inneslutas och wid intet fall flere än
twänne; derest icke wid förstnämnde händelse
serstildte bewekelsegrunder förekomma, säsom,
at bägges brott är af mindre betydenhet, eller
at de med hwarandra äro i en nära slägtskap;
dock stall detta alldrig ankomma pä Waktbe.
tjeningens, utan pä wederbörande Ämbetsmäns
förutgängne pröfning.
§. 8-
Rummen böra wara hwitlimade, med golf
af Tiljor och fyllning derunder, til förekommande
af swamp. De stola minst hwararman dag
af
Dea 27 Julis. 84?
af Betjeningen rengöras, och om tilfälle gifwes
med hackadt gran- eller enris förses; under
wintertiven eller eljest inträffande köld dageligen
eldas: och til förtagande af osund och skadlig
luft, ängan af saltpetter-syra i rummen understundom
anwändas.
s
Ej
mä wid answar af längre esser kortare
fängelse-tid, fänge innom et sädant rum, med
boijor eller fängsel af hwad beskaffenhet som
häldst beläggas, eller Waktmästare och Betjening
fänge med hugg och stag bemöta; utan är fänge
upstudsig och uppä tjenlige förmaningar sig
icke rättar, stall det äligga dem, at anmäla
detta förhällande för deras förman, hwilken dL
äger, at pä et lämpeligt, men med enskildt säkerhet
öfwerensstämmande sätt, derom förordna.
§. lo.
Betjeningen stall wara stylvig, at genast
anskaffa de nödtorfter til lifsuppehälle och ostadlige
tidsfördrif, säsom matwaror, Böcker
etc., dem fänge honom ombetror, at för kemnade
egne medel anskaffa, derest de äro attilgä.
Men ej tillätit, at til dem försälja eller
för deras räkning upköpa Bränwin eller säda,
ne starka drycker, som til fylleri och utswäfningar
föranleda.
§. n.
Warder fänge sjuk, stall han genast af
weder
-
548 Den 27 Julik.
wederbörande Provincial-Medieus besökas, och
om sä ffe kan, antingen sipttas uti sjukrummen-
eller ock om han är ensam, ä stället pä
Lästa möjeliga sätt wardås och med Läkemedel
samt andre nödtorfter efter behofwet förses.
Warder han i sädant tilständ död, förfares
dä med honom efter allmän Lag; äfwensom r
alla öfriga fall.
§. r2.
Dä fänge blifwit dömd, fär ingen wara
med honom i samma rum innesluten, utan stall
wid sädan händelse den tillika med honom in
inneslutne,
i et annat rum fipttas  likasom
wid fängelse - straffs werkstauande samma ordning
bör iagttagas.
§- IZ
Landshöfdingen
äligger noga tilspn häröfwer
hafwa, och förseelser häremot sjelf eller
genom wederbörande Domare och Ämbetsmän
beifra — äfwen är han förbunden, at til winnande
utaf nödige ansedde förbättringar, eller
ej ulräckeligen anstagne medel för werksiälligheten,
intil dest nägon serskild Fond blifwer
anslagen, wända sig directe til Kongl Maj:t,
som derom genom Dest och Rikets Stats-Contoir
i sistnämnde fall förordnar.
Under läsningen af detta Memorial ankom
en Deputation frän det Högwördige Pre.
Fe.
Den 27 Julik. 849
ste-Ständet, anförd af Herr Ordens-Biskopen
Doctor Nurra^,'som anmälte sä wäl Ståndets
i anledning af Kongl. Majus i dag meddelte
Nädiga Proposition , fattade, soin flera andra
tagna Beslut, hwaröfwer Herr Biskopen derjemte
affemnade behörige Protocolls-Utdrag, hwrlka
nedanföre i detta Protoeoll finnas intagne.
Sedan denna Deputation afträdt, äierkom
Ridderffapets och Adelns Deputation under Hr
Grefwe Larl Norner, som förmälte, at dä Preste-Ständet
nu sjelf lätit tilkännagifwa sitt
Besiut, i anledning af Kongl. Maj:ts Nädiga
Proposition, äterstode blottat nämna, det Borgare-
och Bonde-Ständet nu warit med samma
ämne sysselsatte.
Derefter fortfors til flut med läsningen af
Herr I^röniii^svtircl8 Memorial.
Grefwe Norner, Larl 8teIlLN, yttrads
sig, at Herr k,röniliA8vär63 känsla wore ratt
beskedlig och wärdig ; men om han nägon gäng
gjorde Herr Grefwe» den äran, at hälsa pä
honom i hans Län Wez-iZ, sä kunde han sjelf
erfara at de fängslige ej skäligen borde klaga
öfwer nägon mot menffligheten stridande bebandling.
Herr Grefwen kunde ej känna hurudant
förhällandet wore annorstädes, men trodde,
at mänga förbättringar i sednare tider skett.
Emedlertid wore det nägot obehagligt, at se
Ämbetsmän i allmänhet attaqueras, och ansäg
Herr Grefwen detta mäl egentligen ankomma
pä Kongl. Majus afgörande. Hero
SSo ven 27 Julik.
Herr Grefwen och Landtmarskalkcn
-trodde at i Calmar skulle Herr krönin^verä
likaledes finna Fängelsernes tilsiänd nöjaktigt,
vch proponerade för öfrigt, at Memorialet mätte
til Allmänna Beswärs och Oeconomiä-Utskott
tet remitteras.
Bifölls.
Företogs justering af Protocokls - Utdraget,
rörande den i dag beslutade Remist til BancoUtskottet;
hwaruti uppä gjord motion, af Hans
Ercellence Herr Grefwe Uuutb, hwilken af Ridderffapet
och Adeln bifölls, äfwenwäl ffulle intagas,
at Banco Utskottet ägde yttra sig öfwer
säkerheten af de af Kongl. Maj-t Nädigft föreslagne
hypothek. Med denna tilläggning lydde
Protocolls-Utdraget som följer:
Utdrag af Protocollet, stället i Högloft.
Ridderffapets vch Adelns Plenum den
L7 Julii 1809.
S. D. I anledning af Kongl. Maj:ts i
Dag upläste Nädiga Proposition af den 26
dennes angäende medel til Rikets forswar, beslöt
Riddskapet och Adeln, att detta mäl skulle
remitteras til Banco'Utskottet, hwilket äligga
ffulle, at nästkommande mändag den 81 Julii
lil Rik ens Ständers Plena inkomma med sitt
utlätande, huruwida Banquen kan fortfara med
utbetalningen af Loo^xx) Rd. i weckan, ända
til ett belopp af Twä millioner R:d., sa wida
Riksens Ständer ej under tiden sä om utbetal
»i«-
-
Den 27 Julli. 5Zl
ningen, som summans belopp ffulle annorlunda
förordna; samt derjämte sig yttra öfwer säkerheten
af de af Kongl. Majk Nädigft föreftagne
hypothek; hwarom Utdrag af Protocollet ffulle,
jamte en afskrift af Kongl. Maj ts Nädiga proposition
til Banco Utffottet cz-pedieras. Ut supra.
Herr 6^11en!^rook, soban 6öra.n, anhöll,
at Friherre facoy Leclsr8tiöm8 i gär uplästeoch
pä bordet lagde Dictamen, rörande Banco Fullmägtiges
och Revisorers förhällande i Realisationsfrägan
mätte i dag til afgörande företaga-.
Herr Grefwen och Landtmarffalke»
läfwade at sedermera uptaga detta ämne.
UplästeS följande:
Utdrag af Protocollet, hältet uti Högwördige
Präste-Ständet d. Iulii iLOH.
S. D. Föredrogs Riksens Högloft. StänderStats
Utffotts Protocolls Utdrag af den dennes
rörande Banquens förskott til Rikets förswar,
och beflöts, at den häruti wäckta fräga
om den möjeligen mindsta afbetalning, relativt
mot den blifwande summan, ä BangU7Ns förffott,
ffulle remitteras til Riksens Högloft. Ständers
Banco Utskott, som med afseende ä Banquens
säkerhet och beställd bör sig häröfwer uträta.
Ut supra.
Lx xrotocollo,
I. kl. lklm<iulsk
652 Den 27 Julik.
Utdrag af Protocollet, hältet hos Högwördige
Preste - Ständet den 16 Justi
1309.
S. D. Beflöts, at det af Banco-Commistakrén
8jjv.^8to!xs til Riksens Högloft. Ständers
Stats-Utskott ingifna och af wälbemäldte Utskott
Standcrne cömmunicerade Memorial, angäende
Tull-ArrendeJnkomstcrncs anwändande
til godtgörande af de förskott, hwilka Banquen
til underställande af Rikets förswars-werkgwrt,
skulle äterförwisas til Stats-Utftottct, som anmodas,
at med dest utlätande öfwer berörde
Memorial til Riksens Ständer inkomma. Ut
supra.
Lx xrotocollo,
/almgvist.
Utdrag af Protocollet, stället hos Hogwördige
Preste - Ständet den 21 Julii
1809.
S. D. Efter för sig gängen öfwerläggning
om ätskilliga frän de öfriga respective Ständen
erhällna och denna dag föredragna ProtocollsUtdrag,
har Preste Ständet stadnat uti följande
Beslut
1:0 At Preste-Ständet, som ä ena sidan icke
uraktlätit, at inse, huruwidt de af Wälloff.
Borgare Ständet i Bo. gerffapets namn gjorda
och genom Protocolls Utdrag af den 18 dennes
Ständet communicerade upoffringar sig werkeligen
sträckt, deremot ä den andra sidan ftmnit
sig icke kunna uppä de af Wällofl. Borgare
-
Den 07 Julis. . 555
re Ständet gjorda förbehåll hafwa det afseende,
at Ständet i stod af della stulle sträcka dest upoffringar
af lagliga Fri - och Rättigheter längre,
än dest Protocolls - Utdrag af den 2^ nastiibne
Junit innehåller; och detta sä »lycket mindre,
som Preste.Ständct wid dest ätagna förbindelser
icke fästat nägra wilker och fördehäll, stridande
emot de öfrige respective Ständens inneha;
wande privilegier. Men hwad angär tredje
' puncten i Walloft. Borgare - E tändets ofwanberörde
Protocolls Utdrag, rörande öpperi talan för
Hederwärd-! Bonde Ständet t frägan om all
jords lika beskattning, pröfwar Ständet skäligt,
at uti Borgare - Ständets pttrande derom instänuna.
2:0 At Preste-Ständet i betraktande deraf,
at Riksens Högloft. Ständers Stats-Utskotts
Förslag til aflöning för deras Epcellencer Herrar
Stats Ministrarne samt Stats och JustitiäRäden
redan blifwit af trenne Ständ bifallit
och godkändt, icke ansett sig kunna taga under
öfwerläggning de af Lttälloff. Borgare-Ständet
uti Protocolls - Utdrag af den '.<4 dennes emot
berörde Förslag gjorda anmärkningar.
z:o At Preste Ständet, som redan, lika med
Wällofl. Borgare Ständet, bifallit Riksens Högloft.
Ständers Banco - Utskotts uti ProtocollsUtdrag
af den 4 dennes gjorda hemställan, om
förlängande af de pä Jern och andra epporta.
bla effecter gjorda län m. m. i anseende til detta
dest beslut icke kunnat taga under öfwerwägande
de betänkligheter, hwilka Högloft. Ridderffapet
och Adeln uti Protocolls - Utdrag af d.
15 dennes uti detta ärende pttrat.
4:o
854 De» 27 I«lii.
4:o At uti den hos Högloft. Ridderssapet
och Adeln samt Hederwärda Bonde-Ständel wäckta
fräga, om noggrannaste granskning öfwer förwaltningen
af Rikets alla 'medel fedan Riksdagen
är i8ov, Preste-Ständet til alla delar förenat
sig uti det beslut, hwilkct Högloft. Ridderffapet
och Adeln genom Protooolls Utdrag af d.
16 dennes meddelat, hwadan detta mål bör til
Riksens Högloft. Ständers Stats Utssott remitteras.
Men beträffande de öfrige uti Hederwärda
Bonde - Ständets Protooolls Utdrag af den 15
dennes wäckta frägorna, om granskning af de
räd och det biträde, som blifwit förre Konungen
kemnade, samt om undersökning af det lidande,
som förmenas wara utaf den styrande Magten
en och annan enskild person tilskpndadt, anser
Preste Ständet desta frägor wara af den beskaffenhet,
at de enligt Rikets förut gällande Grundlagar
icke kunna af den Lagstiftande Magten
uptagas och afgöras.
Hwilket allt genom Utdrag af Protocollet
flulle de öfrige refpective Ständen wördsamt
och wänlrgen meddelas. Ut supra.
Lx krotocollo
P dft. Almguist.
Utdrag af Protocollet, hältet uti HZgwörwördige
Preste-Ständet den 26 Julii
1809.
^ S. D. Beflöts, at ett utaf Bissopen Herr
Doctor Murbeck författadt och til Preste-Stän
det
-
Den 27 Julik. 555
det ingifwit Förslag til Fattig.Ordning, jämte
ett utaf bemalde Biffop uti detta ämne til
»Ltändet inlemnadt Memorial skutte til Riksens
Högloft. Ständers Altmanna Oeeonvmiä- och
Befwärs-Utskott remitteras. Ut supra.
klx 1'roeocollo
P dl. Almguist.
Utdrag af Högwördige Preste Ståndets
Protocoll, häller den Lv Julli »Lo^.
S. D Sedan de Twä millioner Riksdaler,
hwilka Preste - Ståndet under den 23 nästlidne
Maji för dest del bestutit, at Banquen borde til
Rikets förswar förffjuta, nu snart torde wara
utgifne, och dä nödwändigheten säledes fordrar,
at i tid medel böra til berörde ändamål än ytterligare
anskaffas, har Preste - Ständer ansett
tjenligt, at Riksens Högloft. Ständers BancoUtskott
borde höras, huruwida det anser Banquen
kunna pä det sätt som förut stadgadt blifwit,
och emot det »vilkor, at Riksens Ständer med
deras egendom garantera, hwad som förskjutes,
intill dest de före Riksdagens flut anflä fullgode
hypoteques derföre, ännu en ä twänne mänader
med dest redan gjorde förskott fortfara;
hwilket genom Utdrag af Protocollet skulle til
de öfrige' respective Ständen »vördsamt och wärrligen
inberättaö. Ut supra.
Lx krotocollo,
V. Almguist.
Utdrag
556 Dm 27 Juiri.
Utdrag af Protocollet hättit i Högwordige
Preste-Ständetdcn 2?Iulii 18O9.
S. D. Sedan Hans Kongl. Maj t igenom
Nädig Proposition af den 26 dennes lil Riksens
Ständers öfwcrwägande hänstjutit huruwida
äganderätten af Kronans i 7? Z af Regeringsformen
upräknade tilhörigheter, nemligen:
Kongs - och Laduaärdar, med Lertil lydande
Henrman och lägenheter. Kronoskogen-, Pcrkerock
Djurgärdar, Krono - och Stall-Ängar, Laxfiffen
och andra Kronans Fisken samt öfriga
Lägenheter, hwilka Hans Kongl. Majit i Räder
ansett, möjligen kunna ti! Banquen pantförskrifwas,
utan at en sädan pantförskrifning
skulle hindra den förwaltning af dessa Kronans
lägenheter, som Riksens Ständer, i samma §.
sig forbehällit, genom en sädan förpantning eller
genom nägon annan af Kongl. Maj-.t och
Riksens Ständer fastsiäld ätgärd, kunde skällås
lil säkerhet för de anstalter, som Riksens Ständer
lära finna nödigt at widtaga trl uprätthällande
af Rikets Penninge - werk, äfvensom
af Stats-Wsrket, har Preste-Ständet, uppä derom
gjord Proposition, för dest del enhälligt bifallit
, det mä förenämnde Kronogods och Lägenheter,
til säkerhet för de af Riksens Ständers
Bank redan gjorda, och ännu lemnande
förskott til Rikets uprätthällande pantsättas,
xä sätt Kongl. Maj:ts Nädiga Proposition
samt slutet af 77 Z uti Regeringsformen inriehäller;
.hwilket genom Utdrag af Protocollet
skulle
Den 27 Julik. 65?
ffulle de öfrige respective Stänken wördsamt och
manligen meddelas. M supra.
Lx krotocollo,
is. 17.
Anmältes och infördes en Deputation frän det
hederwärda Bonde-Ständet; anförd af Riksdagsmannen
^näer8 sockums8on, frän Östergöthland,
hwilken tilkännagaf, at Bonde-.Standet
ingätt i Kongl. Mastts i dag meddelte Nädiga
Propvsition, likwäl sä at Banco- och StatsUtstotten
deröfwer först böra med deras utlåtanden
inkomma. Derjämte afiemnades et Protokolls
- Utdrag af den 26 dennes, rörande de
af Ridderffapet och Adeln den 2 Junii gjorde
eftergifter af Privilegier.
Sedan denna Deputation afträdt, ankom
en annan, frän det Wällofl. Borgare-Ständet,
anförd af Riksdagsmannen för Götheborg,
Grosthandlaren kKUm, som sörmälte at Stän.
det, i anledning af Kongl. Maj:ts Nädiga Prosition
om ytterligare Medel til förswarswerket,
bifallit at Banquen mä fortfara med utbetalning
af 200,000 R:d. i weckan, intil dest Riksens
Ständer annorlunda förordna, samt ansett
sä wäl Tull-Arrende Medlen, som Kronans
hwarjehanda Domainer böra derföre Hppothekeras.
Uplästes nystofwanberörde:
Ut
-
858 Den L? Julik
Utdrag af Protokollet, hällit i Bonde.
Ständets Plenum den 26 Julli i8os.
S. D. Bonde. Ständet företog til afgörande
de willor, Högloft Ridderskapet och Adeln
genom Protokolls-Utdrag af den 2 ftstl. Junii
fästat wiv dest afsägelse af uteflutande bestttnings-rätt
til Säterier samt stagande af Be,
willning pä Säterier, Rä-och Rörs, Insockne
och Frälsehemman, nemligen, at det mätte wa.
ra hwarje Swensk man, afhwilken Clatz Medborgare
som häldst, obetagit, at förwärfwa fast
ägendom och jord innom Sweriges Rike, af
hwad rlatur som häldst, emot upfpllande af dermed
förknippade och redan stadgade skyldigheter,
samt at hwarest annan skattfri jord i Ri.
ket sinnes, Bewillning likaledes för densamma
ätagen warder; äfwensom i sammanhang härmed
förekom de af Walloft. Borgare - Ständet
samt Högwördige Preste-Ständct i samma ämne
meddelte Protocolls-Utdrag.
Bonde-Ständet, som med känsla af sine
mängfalldige tryckande behof, med förutsättan.
de af sine Respective Med-Ständers benägenhet,
at dem lätta, päkallat deras behjertande
häraf, har icke annat än med synnerlig tilfredsställelse
kunnat erfara, at desi önskningar i
detta afseende, ätmindstone til en del wunnit
desi Respective Med-Ständers upmärksamhet;
och om Ständet häruti trott sig finna et hopp,
at äfwen i framtiden desi önskningar sm et wi^
dars
Den 27 Iukti.
dare deltagande i Bonde-Ständets bördor, skulle
gä i fullbordan, har Ständer skyndat, at antaga
de wilkor, hwarmed sädane eftergifter af
fri- och rättigheter, ä de öfrige Ständens sida
nu blifwit förknippade.
Det är i öfwerensstämmelse med desie tänkesätt,
som Bonde-Ständet härigenom afsäger
sig den uteslutande besittningsrätt af Bergsmanshemman,
som Ständer hittills innehaft, sä
at det hädanefter mä wara hwar och en obetagit,
at sädane Hemman förwärfwa, utan at
likwäl rubbning mä ske i Jordens natur efter
nu gällande Lagar, eller förr än den öfriga privilegierade
Jorden blifwit försatt i lika natur
med Allmogens innehafwande Skattehemman;
äfwensom at Bonde-Ständet likaledes til nästa
Riksdag ätager sig Bewillning för de Säterier,
Rä- och Rörs, Insockne och Frälsehemman samt
all annan frän Bewillning befriad jord, som
för närwarande i Bonde-Ständets ägo finnes,
eller af desi Ledamöter framdeles förwärfwas,
och för öfrigt ^vilkorligt instämmer i de förbehäll,
som de öfrige respective Ständen wid deras
eftergifter af fri - och rättigheter behagat
fästa; smickrande sig Bonde-Ständet at desi respective
Med-Ständer uti detta friwilliga offer
af de enda uteslutande rättigheter Bonde-Ständet
innehar, lära finna et ojäfaktigt bewis pä
Ständets böjelse för rättwisa och öfvertygelse
derom, at Fäderneslandets trefnad och lugn endast
genom en lika fördelning af rättigheter och
skyldigheter Medborgare emellan kan winnås och
för framtiden belästas. Ut supra.
Lx xrotocollo,
§. L. IräAäräll."
S6o Den 27 Julli.
Äfwen uplästcs följande:
Utdrag af Protocollet, hältet utr Borgare-Ständets
Plenum wid Riksdagen i
Stockholm den 26 Julli >809.
S. D. At Borgare - Ständer denne dag til
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Beswärsoch
Oeconomiä - Utskott remitterat ett af Herr
Vice Borgmästaren illeA^rotll ingifwit Memorial,
angäende Skjutslegans förhöjning i Städerne
til Tjugufyra Skill. Banco milen, skulle
genom detta Protocolls-Utdrag de refpective MedStänden
wördsamt och wänligen communiceras.
Ut supra.
Lx xrotOLollo,
P III. ?eters8vn.
Herr Grefwe» och Landtmarffalken
förestog at Friherre Leller^tröms i gärdags-Plenum
upläste Dlctamen mätte til Banco-Utffottet
remitteras.
Dä nägon härwid yttrade den önffan, at
wälet genast mätte til afgörande företagas, swarade
Herr Landtmarffalken, at Constitutionen ej
tilläte afgörande utan föregängen Remiss.
Ridderffapet och Adeln samtyckte, at Friherre
Le6e>8tröm8 Dictamen ffulle til utlärande
af Banco Utskottet hänwisas.
Företogs
Den 27 Julli. 56i
Företogs til afgörande Stats - Utskottets
förledne gärdag upläste och pä bordet lagde
Protoeolls-Utdrag af den 25 dennes, innehällande
beinställan, huruwida Riksens Ständer
skutte finna godt, at i afseende pä Beswärsansökningar
frän Riksgäldö-Contoirets och General-Atzistanee.
-Contoirets Betjening updraga
Stats-Utstottet, at dem pröfwa och afgöra.
Uppä gjord Proposition blef detta Protocolls-Utdrag
til alla delar bifallit.
Högloft. Ridderskapet och Adeln ätskiljdes
klockan z 2 eftermiddagen.
In ticlem ?rotocoll!
6. Silverstolpe.
Mändagen den 31 Julli.
rienum klockan § 11 förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hället i Högloft.
Ridderffapets och Adelns Plenum
den 27 Julii i8o9.
S. D. Företogs til afgörande Stats-Utskottets
Protocolls-Utdrag af den 25 dennes rörande
updragande ät bemälte Utffott at emottaga,
pröfwa och afgöra de Beswär som af
Riks
Andra
Band. !7r:s 71, 72;
662 Den Zt Julik.
Riksgälds-Contorets och General Assistance-Con.
lorets Betjening inkomma kunna; och Beslöt
Ridderssapet och Adeln at til hwad Stats-Utskottet
i berörde Protocolls - Utdrag sig utlätit
lil alla delar sitt bifall lemna: Hwarom underrättelse
skulle de öfrige Respective Ständen
»vänligen meddelas. Ut supra.
Upbröts Electorernas af andra Classen Lista
til Wal af Ledamot i Bewillnings-Utskottet
efter Herr l.o6e, c»rl Lrlc, efter hwilke» be.
fanns wara utwald.
N:o 105 Herr IHIKenberF, welker Olok
LotUricl, Kammar - Junkare.
Opnades fyra af Tredje Classens Electorer
inlemnade Wallistor, enligt hwilka befunnos
hafwa blifwit utsedde til Ledamöter
I Constitutions - Utskottet
N o 1170, Herr fernström, Fullmägtig
Grefwe ^torner, ^äolxb Löratt, Kam°
marherre u. K. 0.
I Allmänna Beswärs - och Oeconomiä
- Utskottet.
Nlv 2tX)6, Herr Lsn6e1sz Lei^anrin, Assessök.
Z Expeditions - Utskottet.
Nro 1370, Herr von k»LLkolät, Fullmäg»
trg
-
Den 31 Julik. 863
Bg, Herr Silverstolpe, kreäric §LMueI,
Kammarherre, K. o.
I Riddarhus - Utffottet.
N o 1992, Herr l-sLerLträble, eiaes, Kam»
mar. Iunkare.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
tilkännagaf at Friherre ^VranZei,
och Grefwe 6 Lilienstolpe, Larl, afsagt sig sina
rum bland första Clasiens Herrar Electorer;
samt likaledes Herr Weidenheim, OLri, Fullmägtig
för Friherre Hummelhjelm, sin plats
bland sörsta ClaHens Ledamöter af Lag - Utffottet.
Föredrogs följande:
Utdrag af Protokollet hällit hos Riksens
Högloft. Ständers Banco-Utffvtt
Ven 28 Julii 1809.
S. D. Sedan Kongl. Maj:t i Räder, under
den 26 uti innewarande mänad til Riksens
Ständers kännedom och öfwerwägande täcktS
framställa, huruledes, dä Kronans alla räntor
och inkomster, ehuru icke medtagne fördepantförskrifningar,
som deraf för Riksgälds-Contoirets
Utrikes uptagne Län, före detta blifwit
gjorde, likwäl, enligt hwad Kongl. Maj:t för
StatS
-
664 Den Zi Julli.
Stats- Utskottet fullständigt lätit utreda, icke,
pä flere 100,000 Rd. nära, smara emot StatsWerkets
utgifter, nägot af defle räntor och in.
komster säledds, utan at Stats-Werket derigenom
skulle bringas i en ytterligare förlägenhet,
och i oreda, ej kunna til Banquens säkerhet
för dctz til Rikets uprätthällande gjorde och än
widare til görande förskotter pantsättas, eller
Banguen uti nägon sädan förpantning äga en
rverkelig och full säkerhet: Men at Kongl. Mast
deremot, alltid beredwillig at i hwad pä Kongl.
Maj:t ankomma kan, gä Riksens Ständers afsigtcr
til mötes, hade, efter infordrade uplpsningar,
ansett ägande rätten af Kronans i 77
§ af Regeringsformen upräknade tilhörigheter.
neml. Kongs- och Ladugärdar, med dertil lp,
dande Hemman och Lägenheter, Krono - skogar,
Parker och Djurgärdar, Krono - och Stall-Ängar,
Laxfisken och andre Kronans Fisken samt
öfrige Lägenheter möjeligen kunna til Banquen
pantförskrifwas, utan at en sädan pantförskrifning
skulle hindra den formaltning af detze Lägenheter,
som Riksens Ständer i samma Z sig
förbehällit; och Kongl. Mast derföre til Riksens
Ständers öfwermägande welat lemna, hurumida
genom en sädan förpantning, eller genom
nägon annan af Kongl Maj:L och Riksens
Ständer fastställd ätgärd, ofmannämnde
Krono-ägendomar kunna ställas til säkerhet för
de anstalter, som Riksens Ständer lära finna
nödige at widtaga til uprätthällande af Rikets
PenniM-Werk afwensom af Stats-Werket: at
Kongl.
Ven Zl. Julit. 568
Kongl. Majit under bibehällen förhoppning om
en snar, och af Kongl. Majit och Desi trogne
undersätare samfällt önskad fred, dock nödgades
med kraft fullfölja anstalterne. til Rikets förswar,
hwilka endast kunde bringa siendernes fordringar
inom de wrlkor af Rikets heder cch sjelfbestånd
, som Kongl. Majit ansäg Desi pligt
fordra, at ej cftergifwa; men hwartil erforderlige
Medel ej finge saknas, utan at ändamälet
för redan gjorde upoffringar förfelades, och Riket,
samt desi Flottor och Armeer blottstäldcs
för oberäknelige olyckshändelser: samt at säledes
et oafbrutit fortfarande förskott af aldraminst
lika penninge-summa i weckan, som Riksens
Ständer hittils lätit genom Banquen utbetala,
wore alldeles oumbärligt; och Kongl.
Majit, som ä ena sidan insäg omö eligheten,
at med den skyndsamhet behofwen fordra, annorlunda
än af Banquen erhälla desie förffott,
ä den andra intet högre önskade, än at sädane
utwägar mätte »vidtagas, som, dä de befrämja
det angelägna Banco-Werkets orubbade
och »varaktiga beständ, icke »nedtaga de tilgängar,
so»»» för Stats-Werket äro oumbärlige:
ar denna Nädiga framställning af de respective
Ständen, genom Protocolls-Utdrag under den
L7 dennes, dels med och dels utan ätföljande
decision uti en och annan omständighet, tilBanco°Utffottet
öfrverleinnad, at inom föreffrefwen
tid desi utlätande afgifwa: hururvida de af Banquen,
til Rikets uprättbällande, ihwarjewecka
förffottswis utgående biträden, än widare, oH
866 Ven 81 IuM.
intill desi Riksens Ständer derom annorlunda
förordna, mä kunna fortsättas? och dernäst i
hwad mohn de af Kongl. Maj:t för samma biträden
föreflagne hypotheker kunna til BanquenS
säkerhet anses tjenande samt för ändamälet blifwa
tillräckelige?
Til följe deraf fann Högloft. Baneo-Utssotset
sig jemwäl nu, i likstämmighet med desi förut
afgifne wördsamma yttranden, böra förklara,
at, dä Rikets uprätthällande ej utan erforderlige
medel kan winnås, och för desie medel äter
annu ej annan utwäg än fortsättning af Ban<>uens
förffott, til förut bewiljadt belopp i hwar;e
mecka, hunnit af Riksens Högloft. Ständer
blifwa utsedd; kunna och böra detzförinnan de
för Rikets och Banquens egen räddning oumbärlige
biträden icke uphöra: afbidande BancoNtffottet
med oförändrad tilförsigt, at, jämte
rnöjeligheten af besia biträdens snara uphörande,
Banquens ersättning för sä beskaffade nödtwungne
förffotter, fä'r genom de respective
Ständens enhälliga medwerkan winna en för
Wcrkets fortfarande operationer nödig pälitelighet.
Det war för Högloft. Baneo-Utskottet synnerligen
tillfredsställande, at igenom Högstberörde
Nädiga framställning fä inhemta, det Banquens
säkerhet i förrberörde afseende, jämte förut
erhällen pantförskrifning af alla Rikets Tullinkomster,
nu genom de af Kongl. Maj.t i Räder
föreflagne hypothequer, sätt winna en ytterligare
förstärkning: öfwer tilräckeligheten af det
ena och andra i detta hänseende, samt rörande
rnindsta möjeligg beloppet för den ersättning,
Ban
-
Ven 31 Julik. 867
Banque» ärligen ä desi gjorde förskotter bör
undfä, finner Banco-Utffottet sig emedlertid ej
ännu i tilständ at nog bestämdt desi wördsamma
utlätande afgifwa. Eir oumgänqelig ffpndsam
uplpsning samt pälitelige upgifter om rätta
förhällandet, anser Banco Utskottet för desi del
derigenom lättast kunna winnås, at antingen
wiste Ledamöter af sä wäl Högloft. Stats - Utskottet,
som af Banco - Utskottet fa blifwa utsedde
eller ock bägge Utskottens samtelige Ledamöter
genast sammanträda, för at blott uti de
delar och föremal, som i afseende pä Banquens
i fräga warande säkerhet och ersättning, höra
til bägge Utskottens samfäldte öfwerwägande»
kunna gemensamt öfwerlägga, samt derefter ritan
uppehåll de derigenom wundne uplysningar
och derwid förefallne conferewer til hwardera
Utskottets ompröfning upgifwa. Hwilket likwäl,
jämte det öfriga, skulle genom Utdrag af Protokollet
de respective Standen wördsammeligen underställas.
Är och dag som förr skrifwit stär.
Efter befallning
I^l. dlelgiiiAlus.
Friherre ?ocK, kebr ^äolk, upläste ti!
Protocollet följande:
I anledning af Högloft. Banco- Utskottets
nu uplästa Betänkande, anhäller jag at til Högloft.
Ridderskapets och Adelns Protocoll f^ andraga
följande anmärkningar.
Banco - Utskottet har widtagit den nu föresiagne
utwägen, emedan derigenom, ätminstone
för ögnablicket Kongl. Maj:ts önskan upfplleS
och
563 Den 3i Jul i i.
och Staten förses med nödige penningar, och
Banquen tillika winner tid och tilfälle at begära
och fä sig bewiljade sädane hypothek, som
Banquen för sin säkerhet kan behöfwa. At upskjuta
utbetalningarne til desi hypotheken hunne
stadgas, war stridande mot Banco-Utskottels nit
för Konung och Fädernesland. At under pröfning
och närmare undersökning genast antaga
de föreslagna hypotheken, hade ur mänga stäk
warit mot den pligt Jnflruttion och Ed älägga,
hade ock warit at illa swara mot Riksens Ständers
förtroende, när de updrogo ät osi at bewaka
Banquens säkerhet.
Under en länge oafbruten klok förvaltning
hade Banquen wunnit den styrka, at den, utan
nägon dryg känning för det allmänna, förrättade
realisationen af 15 millioner Rd. Riksg.
sedlar. Banquens credit har bibehållit sig, medan
den långt öfwer Riksens Ständers föreskrift
utsträckt sitt biträde til Rikets Disconter.
Banquen har med de betydligaste län understöd!
Bruksbandterinaen, den har utbetaldt Creditidet
pä en million ät f. d. Konungen, den bar redan,
sedan den timade Regementsförändringen försträckt
Kronan utöfwer ?,5oo/>oo Rd., den finner
sig i ständ at ännu biträda det allmänna.
Allt detta bewisar huru wigtigt detta Werk är
för Staten, och huru nödigt at en inrättning,
af hwilken, när allt annat swiker, ögnablickets
behof tä rikeligen kunnat fyllas, mätte genom
en klok förwaltning förwaras i fin styrka.
Det är ofta lagdt, at om Banquen ramlar
är Riket förstördt, men kanske icke alle rätt
förstädt detta a^iom. Ätmindstone finnas just i
sedna
-
Den Zi IiNii. 569
sednare tider exempel ut man ansett Banquen
för cn outtömlig källa til penningar, och at man
fordrat desi under stöd för alla enskilda näringar.
Men saken ar klar, om man besinnar at Banquen
är samlingsrummet för Statens hela reella
förmögenhet: at Bancosedlen föreställer den
del deraf/som är i omlopp, och at Medes, om
Bamoscdclnej fullt, när som hälst, kan inlösas,
ar det Statens hela reella förmögenhet, som
brister i förbindelsens upfyllande. om Banquens
Creditspstem för längt skulle sträckas, om den
utgäfwe län och sedlar utan säker och bestämd
ärlig inbetalning deraf til en witz proportion,
skulle detz sedlar förlora i wärde, ej blott Banquen,
utan sjelfwa Nationen bedraga, och det
allmänna mitztroendet hämna sig genom omättligt
förhöjde warupriser, som oförmärkt under
en allmän uselhet utkräfdc Riksens Ständers
garanti för ett werk, sam de wanwärdat. Mätte
Rik ens Ständer derföre ej förledas af de
hundrade enskildtc interetzen, som i den närwarande
nödens stund anlita biträdet af det enda
Werk hwars förmögenhet är erkänd. Mätte
ingen mera tro at Banquen kan förwaltas efter
samma grunder, som cn enskild handel: at
wäga för st winna. Mätte ingen tro at endast
det ordet Riksens Ständers garanti förstär
at gifwa credit ät en öfwerdrifwen Sedelstock.
Det är ej nog för Banquen at äga en
grund ägendom, sorn fullt ut swarar mot Banquens
försträckta capital; den ligger fullkomlig
i Ständernas garanti. Banquen skall deraf äfwen
hafwa en sä stor inkomst, hwilken inflyterk,
pä bestämd tid, häldst quartaliter ifrån ett Werk,
som i betalning aldrig brister, at sörwaltningen
dermed kan lösa de päträngande skulderna: kan
§70 Den zi Julik.
ej Banquen det, sä undergär Banquen samma
vde som enenffildman, sorn ej kan upfylla sina
förbindelser.
At Banco Utskottet derföre icke blindt antagit
de föreflagne hypotheken, at det gjort sig
til en fast föresats, at ej nöja sig, innan det
wnnnit sädane hypothek, som fullt uppfylla Banguens
behof, at det til sädant ändamäl der.
om med Deputerade ifrån Stats - Utskottet will
öfwcrlägga, at det derwid tror sig äga ratt at
fordra, det Banquens säkerhet mätte förses af
de inkomster som finnas, om de more pä hwad
sätt som Häldst förut disponerade, kommer sig
deraf, at Banco-Utskottet anser sin pligt wara,
at framför allt waka för Banquens uprätthällande;
at det tror Riksens Ständer inse nödrvändigheten
af detta Werks beskydd: at det är
öfwertygadt at det är Banco - Utskottet tilständigt
at begära af alla de medel til Werkets säkerhet,
som stä under Riksens Ständers disposition,
och ej twiflar at icke Riksens Ständer först
betäcka Banquen, och, om Statsbrist skulle upkomma
genom de tilgängar, som ät Banquen
disponeras, sedan, efter sin rätt, pröfwa hwad
som deraf genom ny Bewillning behöfwer ersättas.
Banco-Utskottet gör sig derföre förwissadt,
at det begärda sammanträdet med Statsutskottet
ej förwägras, och at, när det äterkommer
med sine förslag til hypothek, Riksens
Ständer mätte deri se huru nitiskt Banco - Ut.
skottet wakat för Banquens credit, och inga fäkunnigas
inwandningar, at Banquen förtjenar
pä Kronan, winna insteg, när Banquens förtjenst
ej har annat syftemäl, än at göra desi
biträden til Kronan rvöjeliga utan rubbning af
Banquens
Den 31 Julik. 571
BanquenS Credit och derigenom af den allmänna.
At fylla alla de brister, som en oklok rcge»
ring hittils föranledt, bertil kan intet BancoMerk
förstä. At för en obestämd framtid biträda
Kronan med allt hwad som kan behöfwas
til kriget, innan wi hinna fä fred; om sädant
af Banquen fordrades, more det stridande emot
all klok princip för penningeförwaltning, ty det
more at sätta Banquen i en förbindelse til hwars
uvfyllande man ej kunde beräkna tillgängarne.
Skär Banque» hittils har den styrkan at kunna
göra de utomordenteligt stora biträden, som nu
af henne fordras, mätte äfwen Riksens Ständer
snart wara betänkte, at ej drifwa dest fordringar
sä längt at Bancoforwaltningen, som
nu af Utskottet förestäs, funne sig nödsakad at
wägra eller göra föreställningar emot widare
utbetalningar. Andra medel til den närwarande
nödens afhjelpande mäste äfwen sökas: ty
en arman tid kan ocksä komma dä BanquenS
biträde behöfwes.
Sluteligen anhäller jag om Herr GrefwenS
och Landtmärffalkens proposition til bifall pä
Banco-UtskottetS Betänkande.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
frägade om Ridderskapet och Adeln, jämte bifall
til Banco Utskottets Betänkande, ansäge nödigt
, at Banco- och Stats-Utffotten skulle mangrant
med hwarandra sammanträda, eller om
ej tilräckligt more, at Lfwerläggningen ffedde
mellan deputerade af hwardera Utffottet.
Här
-
572
Den Zt Julik.
Häröfwer upkommo under nägra ögonblick
olika tankar, hwarefttr Besiöts at bägge Utskotten
stolle mangrant sammanträda.
Grefwe klörnsr, 6ör^n, hemstäl
de
om ej Stats - Utskottets Ledamöter borde göra
tysthetsed r afseende pä det dem afBancoUtstottet
kunde förtros.
Herr Grefwen och Landtmarstalken
anmärkte, at dä frägan ej anginge annat än
förestående och pröfning af Hypothck til säkerhet
för Bananens förskott til Kronan, torde
det wara onödigt at någon tysthetsed skulle
Stats-Utstottet äläggas.
Friherre Legerström, ^LLvb, ansäg en
sädan tysthetsed nödig.
Hans Epcellence Hr Grefwe Uuutb,
Lric, uti det Protokolls-Utdrag ifrän StatsUtstottet,
som äfwenwäl i dag lärer komma at
föredragas, är likaledes et sammanträde bcgärdt
emellan Stats- och Banco-Utstotten, i afseende
pä den Finanecplan Stats-Utstottet bör förelägga
Riksens Ständer. Bland de första
upgifter som til en sädan plan äro nödige är
den, hwad biträde Banquen kan gifwa. Skulle
wid et sädant föreslaget sammanträde BancoUtstottet
behöfwa meddela nägot som hemligt
hällas bör, sä lärer utan twifwel tysthetsed
behöfwas; men r annat fall inler jag ej atén
fädan kan wara af nöden. För det närwaran
de
-
Den 3i Iulil. 573
de l okunnighet, hwad Banco-Utffottet kan behöfwa
meddela Stats - Utskottet i afseende pä
Finance-planen, är jag willrädig hwad tilstyrkande
jag i den delen skulle kunna gifwa; man
skulle tycka, at behofwet af tysthetsed torde kun,
na pä Banco-Utskottets pröfning ankomma.
Herr Lilverstolpe, Lustaf
om sammanträdet mellan Banco - och Statsutskotten
endast sker i den afsigt det af BancoUlskottet
blifwit begärdt, kan derwid wisst ingen
ting förefalla, som icke in Pleno uppenbart
skulle kunna sägas, och säledes sä mycket
mindre fordrade at Stats-Utskottets Ledamöter
aflade nägon tysthetsed. Men omäter, enligt
Stats-Utskottets begäran, frägan blifwer om
sammanwcrkan til uprättande af en Financeplan,
skulle det kunna hända at Stats-Utskottets
Ledamöter wid et sädant sammanträde
wäckte frägor, hwilka Banco-Utskottets ej kunde,
i följe af sin tysthetsed, beswara; och at
hela ändamälet med detta sammanträde ginge
förloradt, vin'icke Stats - Utffottets Ledamöter
förbundes til tystlåtenhet. Evens nödwändighet
beror säledes pä afsigten med sammanträdet,
och buruwida H^glofl. Nidderskapet och Adeln
äfwcn bifaller Stats-Utffottets begäran.
HerrGrefwen ochLandtmarsk alken:
hemstälde om icke det torde fä ankomma pä
Banco-Utffottet, at pröfwa huruwida Eden
ffulle behöfwas.
HanS
6?4 Den 3t Julik.
Hans Excellence Hr Grefwe Uuutd,
Lric, föreflog at til uplysning i förewarande
ämne Riderstapet och Adeln först kunde fä hö.
ra sig föreläfas Stats-UtstottetS Protocolls-Utdrag,
hwarUti et sammanträde proponeras.
Grefwe ve la Laräie, .jacob, ansäg det
ämne som stulle blifwa föremäl fördetafBan.
co-Utskottet förestagne sammanträde icke behöfwa
tysthet, och den förewarande frägan säledes
särstildt kunna decideras.
Herr Grefwen och Landtmarstalken
lät upläsa följande:
Utdrag af Protocollet, hällit hos Riksens
Högloft. Ständers Stats-Utstött
den 29 Iulii L809.
S. D. Dä ifrän början af desi granlaga
men wigtiga göromäl Riksens Ständers S^tatsUtstött
warit betänkt uppä, ej mindre at ige.
nom Förslag lil besparingar införa all möjelig
mindstning i Statens utgifter, än at genom
granskning af desi tilgängar förbättra inkom,
sten, har Stats - Utskottet härutinnan sett sin
önskan förekommen och sitt arbete lättadt, sä
wäl igenom Konungens Mdiga tilkännagifwande,
at han wille med wälbehag anse Förstag
til besparingar, förenlige med Riksstyrelsens
tilbörliga handhafwande, med möjligheten
af Rikets förswar, och med hwarje undersätes i
Lag grMdade säkerhet, som igenom desi Rädisa
-
Den Zi Hulik. S7S
ga försäkran, at i anseende til de uplpsningar
UlffotLet kunde önsta, wilja läta dem meddela.
Men oaktadt Utstottet säledes innan det
hunnit til flutet af sit arbete likwäl tror sig
kunna förutse, at en del af Stats - bristen ge.
nast torde kunna afhjelpas, at framdeles en betyteligare
winst torde kunna erhällas, har Utstöttet
likwäl icke kunnat undgä at erkänna,
at de under kriget äsamkade högst betydeliga
skulder, de ännu ätersiäende utgifter, nödwändigheten
at fylla Stats - Wcrkets behof och at
ersätta Banquen och Riksgälds-Contoiret deras
förstotter eller ätmindstone gifwa dem tilräckelig
säkerhet derföre, stola fordrat af samhället
nya biträden och följakteligen för hwarje enskildt
blifwer en förökning uti dest utgifter. Utstöttet
har ocksä ansett sig kunna wara försäkradt,
at Swensta Nationens Fosterlandskänsla,
ren fullkomliga wihheten at de nu nödiga up.
offringar ej äro en följd af et närwarande, men
af det förflutna Regeringssystemets grundsatser
och misttag, änteligen Nationens öfwertygelse
at til förekommande af widare olyckor och för
bibehällande af dest frihet och sjelfbeständ, be.
höfwen, ehuru de tilkommit, mäste fyllas, stal!
göra densamma benägen at ingä i de Bewillningar
som för Fäderneslandet kunna wara af
nöden, och som med hwarje enskilds tilgängar
kunna wara enlige. Men dä Utstottet säledes
icke dragit i betänkande at anse enda möjlig,
heten til upgörande af Finance-plan för framtiden,
hwila pä Nationens wilja och förmäga
576 Den Zr Ju k kr.
at bertil bidraga, har det a den andra ansett
som en följd af sina medborgerliga pligter, at
innan det skred til stadgande af sitt Beslut, och
innan det företog sig at för sina respective Comittentcr
upgifwa beloppet af den summa det
trodde för Statens behof wara erforderlig , först
och främst wara betänkt uppå, at pä det möjeligen
bästa sätt anwända de Medel, som kunde
komma i fraga, och genom klokheten af deras
bruk, om möjligt, Åstadkomma en besparing
för det allmänna utan at mindffa deras
werkan. Utskottet har i detta afseende trodt
sig wara skyldigt at ej blott innom sig rädgöra,
men äfwen at söka inhemta deras tankar,
som en jämnare behandling af Finance-ärender
och en längre öfning gifwit en större erfarenhet.
Det är i detta afseende som Utffottet nu
tager sig den friheten til sina respective Comittenters
ompröfwande hemställa, om icke Riksens
Ständer skulle wilja hos Hans Majit i underdänighet
anhälla, at Hans Majit täcktes anbefalla
wederbörande Ämbetsmän, at med sitt
Förslag inkomma til den Finance-plan de anse
tjcnligast och bäst swarande emot det stora
ändamälet, at upfylla behofwen och de i Kongl.
Majits Nådiga Propositioner förutsatte wilkor,
utan at behöfwa undersätarne det nödwändiga,
eller hindra Ltkerbrukets och Näringarnes upkomst.
Utssottet wäntar ej, i anseende til zissertalet,
den noggranhet i upgifter, som endast sedan
Staten äx reglerad kan erhällas, men hoppas
at anwisning til de grunder, som kunna
Dcn Zd IuUt.
677
försäkra det fördelaktigaste anwändande af de
Utgörande allmänna tilstotter likafullt stola kunna
rädstagswis meddelas.
Dä wid rnoo och förcgäende Riksdagar
en dylik hen;ställan af Hemliga Utstottet blifvit
gjord, har Stats-Utstottet, som i denna del
har samma befattning, trott stg wara styldigt >
at widtaga samma ntwäg, och dä Utstottet befinner
sig i en ställning, omgifwen af widtutseende
och bekymrande omständigheter, kan Utstottets
afsigt endast wara,, at sedan det erhållit
detze upgifter och fatt jamte sina egna pröfwa
och gransta dem, med öfwertygelsen at stafwa
ingen ting försummat för at inhämta uplysningar,
fä för sine respeetive principaler framlägga
en Finance-plan, som ehuru den omöjeligen
torde kunna upfylla allas önstningar, ät
mindstone mätte af de flesta erhälla det omdöme
, at wara resultat af oegennyttig pröfning
utaf samlade kunstaper.
Jämte det Utstottet sär den äran at således
hos sine respeetive Comittenter gifwa tilkänna
sin önsta» i detta afseende, har det äfwen
ansett sig styldigt at fästa sin upmärksamhet
pä Stats-Werkets narwarande författning
och pä de behof som fordra en ögonblicklig Åtgärd.
Med tämmelig wisihet har Stats - Utstottet
trott sig inse, at de af Banque» gjords
och kan hända ännu Utgörande förstotter, ehuru
känbar» de kunna wara för detta Werk,
lik
Andra
Bandet L7?:o 72, 74.
578 Den 3i Julik.
likwäl nödwändigt rnäste för krigöbehofwcn blifwa
otiiräckelige, om allt genast stall bestridas
rned reda penningar, om icke Staten tar nägot
steg til allmänna creditens underhållande.
Til detta ändamål wägar Mstottct foresta:
1:0)
At Riksens Ständer förklara sin fasta
och oföränderliga föresats at ät hwarje af
Statens Creditorer försäkra upfyllandet af dest
af det allmänna crhällne förbindelser, jämteränta
til desi de kunna inlösas.
S:o) At pä denna grund alla de som i och
för kriget hos bronan hafwa fordringar, stola,
sä snart deras fordran är godkänd, derföre
erhälla Stats-Contoirtts bewis, hwilka widen
framdeles tilgörande Finance-plan stola til sit
fulla wärde honoreras och säsom Statens stulder
erkännas. Utstottet, som til desi en general
Finance-plan hinner upgöras endast haft
för afsigt, at genom Riksens Ständers högtideliga
och förnyade försäkringar stärka crediten,
utan at bestämma andra afgörande mätt och
steg, fär til Riksens Ständer bcmställa, at om
fordringar af Soldaten och gemcnstapcn skulle
giswas, desia icke härwid kuima komma i fräga,
utan anses böra med reda penningar liquideras.
Z-:o) At för mvjligheten af en Finaneexlans
Mgörande et sammanträde af Stats-Ut
stottetö
-
Den zl Julik. §73
skottets Ledamöter med Banco Utskottets mätte
tillätas, för at gemensamt öfwerlägga om de
ämnen, som bägge Utskotten anga.
Stats-Utskottet som inser nödwändigheken
och wigren af et snart beslnt i detta afseende,
wägar härmedelst hos respective Standen anhälla,
at sa wäl den ena som andra af dem»
andragne omständigheter mätte med det forsta
tagas i öfwcrwägande och sättas i werksiällighet-
Hwilket genom Utdragas Protoeollet skulle
Riksens Högloft. Ständer wördsammeligen
föredragas och underställas. Är och dag som
förr ffrifwit^star.
Pä Befallning
Kl. frodelius.
Herr Grefwen och Landtmarffalken.
Den delen af det nu uplästa Protocolls-Utdraget
som angär sammanträde Stats- och BancoUtffotten
emellan lärer redan kunna säsom bifallen
anses: mell en annan fräga, som i samma
Protocolls - Utdrag innefattas är den, at
Riksens Ständer i underdänighet skulle bos Konungen
anhälla, det täcktes Hans Maj:t anbefalla
wederbörande Ämbetsmän, at med sitt
Förslag til en Finance-plan inkomma. Skulle
Nidderskapet och Adeln härtil samtycka, sä kunde
detta beslut med de öfrige Ständen communiceras,
och efter deras instämmande deruti,
Riksens Ständer genom en gemensam erpcdidition
denna anhällan til Konungen framföra.
Herr
Z8o Den Zi IuHr.
Herr käldman, Otto I^rellric, Efter hwad
jag af Stats Utskottets Protocolls-Utdrag fattat,
är meningen at Utstottet stulle genom Hans
Maj ts ätgärd erhälla uplpsningar af Desi Ambetsurän.
För min det tror jag det ej wara
ratt, at i sädana ämnen beswära Hans Maj t,
utan förmodar, at Riksens Ständer tunna directe
af wederbörande- Ambctsrnän begära de
uplpsningar de anse wara af nöden. At härutinnan
pä ett annat sätt gä til wäga befarar
jag skulle blifwa ett för framtiden gansta wädligt
prejudieat.
Herr Grefwen och Landtmarstalken
föreställde at här blott och allenast wore fräga
om erhällande af ett Finame project.
Hans E^cellence Herr Grefwe Uuotli
förmälte likaledes at fräga här ej wore om uplpsningar
at af nägon Ämbetsman erhälla, utan
allenast om förslag til en Finance-plan, hwartil
ideer förmodeligen säkrast stulle kunna upgifwas
af personer, som länge känt och jämnt följt
affärerna. Stats-Utstottet hade sig bekant, at
wid Riksdagen 1300 pä lika sätt tilgätt, at
nemligen däwarande Hemliga Utskott hade anhällit
om meddelande af ett sadant förflag. Meningen
wore ej, at detsamma stulle blifwa ett
nödwändigt rättesnöre at följa, utan stulle det
undcrgä Stats - Utskottets granskning, och ankomme
det sedan pä Riksens Ständer, at antaga
eller förkasta hwad Utskottet föreslagit.
Herr ULbiman förklarade sin mening ej
wara, at för denna gäng lägga hinder i 'wägen
för denna frägas afgörande , utan blott at
det
Den Zi Julik. 631
det ej mätte stadgas såsom ett prejudicat, at
Riksens Ständer' skulle i sädana ämnen beswära
Konungen. Nu åge wi en Konung, som
med Näd och wälwilja gar Riksens Ständer
i deras affigter ti! mötes; men den olyckliga tid
kan inträffa, dä en mindre wälsinnad Regent
bekläder thronen. Det är blott för framtiden
jag önffar at sädana mätt och steg mätte tagas,
hwarigenom Riksens Ständers rättighet til alla
nödiga uplysningars omedelbara inhämtande mätte
blifwa forwarad.
Friherre I<08enliLNS, Lcberinkr, upplysningöwis
sär jag den äran ge tilkänna, at enligt
17S0 ärs Regeringssätt, dä Riksens Ständers
magt ivar wida större än nu, ivar alltid
marchen den, at hos Kongl. Maj t anhälla om
Desi Ämbetsmäns ätgärd. Således är det en
wänlig Niksdagspraris.
Friherre 8 t köl von Illoll8tein, Lorlltx'
l.nllviA, Stats-Mffottet har begärt at hos Konungen
mätte anbällas, det wederbörande Ämbetsmän
mätte gä Ständerna med uplysningar
til mötes.
Ropades Nej, utan at det blott wore hegardt
ett Finance-project, hwilket man sedan
ägde antaga eller förkasta.
Friherre 8t-i.öl vonblo!>8tein. Om ockallenast
detta wore frägan, häller jag före, at innom sjelfwa
Stats Utffottet sä kunnige och uplyste män finnas,
at de sjelfwe wisierligen kunna upgora den
erforderliga Pnan-e planen. Om äter bertil upgister
ifrän Ämbetsmän ffulle begäras, önskar
jag nägon tid mätte dem föreläggas, inom hwil
-
882 Den 31 ^"lir.
ken de bora dem aflemna Hwpad följder skulle
annars kunna inträffa? Jo, at de begärda uplysningar
möjligen skulle kunna uteblifwa sä
länge, at Riksens Stander redan wörö åtskiljde
Jag får derföre af Herr Grefwen och Landtmark
aken ödmjukeligen anhglla om den proposition
, at Financeplanen mätte af Stats Utskottet
sjelf blifwa uppgjord, likasom, at om nägra
uv g ister stola af Ämbetsmän äskas, någon Lid
för desjas inlemnande mätte föreskrifwas.
Grefwe lVlörner, ^clolk Jag tror
mig dela med de warda Ledamöter, som redan
talat en lika granlagenhet om Ständers rättigheter.
Men denna granlagenhet fordrar äfwen,
at noga åtskilja den werksiätlande och lagstiftande
maktens åtgärder, at hindra det Utskotten
kunna inkräkta pä nägonderas rättigheter. Om
Utskott kunde befalla öfwer Ämbetstnan eller
directe kommunicera med Konungen, kunde mistbruk
deraf wara at befara, ej blott för Konun.
gens men äfwen för Ständers rätt. Det kan
icke wara frägan om at Utskotten skola sakna
De uplysningar, som äro nödiga för deras befattning;
redan ivid Stats-Utstöttets sörsta sammanträde
moro de til en del til hands, och sedan
har Konungen täckts ge tilkänna, at de genom
Hof - Cantzleren kunde erhällas. Men dä
Stats Utskottet trodde sig wara skyldigt at för
at aga den öfwertygelsen at ingenting hafwa
försummat, böra i anseende til en Financeplan
inhemta mera erfarne mäns tankar, trodde det
sig ingalunda befogadt, at derom immediate adrestera
sig til Konungens Ämbetsmän, sä mycket
mindre, som det icke en gäng kunde med säkerhet
weta hwilken Ämbetsmans ätgärd det r
säd ant
Den Zi In!"
583
sädant fall barde päkalla. Det kunde föröfrigt
icke blifwa nägons ffyldighet, utan sä wida
Konungen bertil biföll. Urffottet trodde sig säledes
böra anmäla saken hos Ständerna för at
derigenom erhälla Konungens sanetion. Det
har derwid längt ifrän at wilja inskränka Ständers
ratt, förbehållit sig at endast radflagswis
emottaga Finance-projectet. Det har trott sig
dermed upfvlla sina Medborgerliga pligter emot
sine comittenter, det har icke trott at fräga kunde
blifwa om nägon inffränkning i deras Lagliga
rätt.
Friherre Vljerta, /exel, pttrade sig ej
kunna finna at man borde afsäga sig den rättigheten,
at omedelbart inhemta uplpsningar af
de publika Ämbetsmännen.
Grefwe volina, Auguat, conformerade
sig i denna fräga helt och hältet med Herr
? A silman.
Herr von 8csiult'/. snsiei m, v avi cl,
som anmält sig at tala, och nu blef upropad,
utträde sig at hwad han ärnat anföra wore
redan sä wäl utfördt af Grefwe körner, at
han nu ätnöjde sig med at instämma i hans
pttrande.
Friherre 8taöl von IckollstLin, Lorsitr vuclVIA,
Jag tror at tvär tanka är nägot när lika;
sä snart frägan blott är, at begära uplpsningar
i afseende pä upgörandet asen Finance
plan.
584 Den 31 Julik.
plön, da finner jag sädant för unn del wara
rätt, men finner deremot nödigt, at Stars-Mffottet,
som innom sig äger tilräckligt kunnige
Ledamöter, sjelf sedermera mä upgöra planem
Swarades at SLats-Utskottet alldrig arnat
annat än at sjelf upgöra Planen.
Herr Ilgerbielm, Leved Lustaf, upläfie
följande:
Jag förenar mig med Stats-Utjkottet om
nödwändigbetcn at infordra et Förslag til Financc-operation;
men det är endast om sättet
at erlälla den, som fräga iipstar. Jag har trott
at Rikets Stander och desi Utskott agde rätt,
at af Collegier och Ämbetsmän infordra uplpsningar
och utlätanden i Mäl som efter Regeringsformen
tilhöra Rikets Ständers handläggning,
utan at ansökning derom bos Konungen
lbör göras; men Utskottets Pluralitet är af en
motsatt tanka, hwartil sä som skäl an sores, at
Lagstiftande Magtcn icke bör med den Lagskipande
sammanblandas: — At Konungen är
Ämbetsmännens Chef, at de icke lyda under
Rikets Ständer: at Regeringsformen icke tillagt
Ständerne denna rättighet: at det skulle
leda til anarchie och politiske förföljeler, om
Ständerne ägde befattning med Ämbelsmanna
göromäl. Jag har säsorn motskäl anfört: at
all Lag utan werkställighet är en död bokstaf:
at dä Regeringsformen tillagt Ständerne den
naturliga rättigheten at Da redowisning för
Stars
-
Den Zv 685
Statsmedlen, bor den redowisa, som dem under
hander baft infor den, som redofordringSrättigheten
äger; at Konungen icke kan ställas iil
answar: at, om Han ingen befallning utfärdar,
undwikes all redowisning och rcdofordringsrättigheten
blifwer onyttig. Deraf skulle afwen
i framtiden möjeligen upkomma fräga om Konungen
icke ägde weto, och dä förfwunne alldeles
denna rättighet.
Redowisningen för Krigsfondcn samt de
af Allmänna Magastns-Direckionen disponerade
medel borde åtminstone ofördröjcligen infordras.
Grefwe lviörner, ^6olb 6ör^n, Den af
Herr Digerbchlm Nll wäckta fräga tyckes ej höra
til närwarande öfwerläggning. För at likwäl
ge Högloft. Ridderskapet och Adeln tillkänna
sammanhanget, fär jag med fä ord nämna,
at Utskottet i anseende til Krigsfonden fält redovisning
ända til början af denna mänad,
och at uti Konungens sednare Nädiga proposition
är redan tilkännagifwet, at Allmänna Maga
ins - Directionen sätt befallning med sin berättelse
inkomma. Utskottet har säledes icke beböft
göra någon särskild anfordran, men dä
Directionen sedan flera är bar oafftutade räkningar,
är detta orsaken til drojsmälet. och Utskottet
har icke trott sig äga rätt utsätta för
Konungens Ämbetsmän nägon prescriptions-tid.
Herr ?äblm^n, Som de af mig gjorda
anmärkningar ej fästa sig ivid det närwarande
vgnablicket) och min mening ej är at derigenom
lägga hinder i wägen för hwad Stats - Utskottet
nu föreslagit, sär jag blott nu ödmjukeligen
erindra,
636 Den zi I»!"-
erindra, i afseende pä frägan om uplysningar
omedelbarligen frän mederbörande Ämbetsman,
huru mädUga följderna ffulle kmrna blifwa,
om ej sädana uplysningar infordrades direete.
Om mi föreställa ost, at i en framtid mi unge
en Konung, som ej liknade den, hmilken för det
närmarande besitter thronen, och mär olycka
blefwe sä stor, at han derjämte more omgifwen
af sädane Embetsman, som af egit intreste ffulle
önffa, at aldeles förhindra Riksens Ständers
önskningar i desta delar, sä ffulle ju möjligtmis
lunna bända, at Regeringen gjorde hwad wär
nu Regerande Konung icke ger, at han nemligen
befallte sina Ämbetsmän icke lemna de äffade
uplysningar, och dä ffulle ju en inskränkning
i Riksens Ständers rättigheter äga rum.
Widare ffulle ännu en annan sak kunna hända,
at Ämbetsmännen icke mägrade uplysningar,
men allenast upffote med deras meddelande, sä
länge ar Riksdagen under tiden nadde sitt stut.
Herr von Lcbnlxenbeim, Idgviä, Z'a.4
delar fullkomligen den Ledamotens patriotism
som nyst talte, men kan för min del ingalunda
inse at mädan är sä stor som den befaras.
Wäster ligen medgifmer jag, at en icke mälwiljande
Konung ffulle kunna magra eller upffjuta
med uplysningars meddelande ät Riksens
Ständer: men i sädant fall kunna ju Ständerne,
i enlighet med Regeringsformen ä sin sida
smara: dä kunna mi icke bewilja, och jag menar
at detta skall mara ett tillräckligt band pä
Konungamakten.
Grefwe kloen or, ^clolk 6öran, Det är
mig ganffa oangenämt at tala i ett ämne, som
egen
-
Den ZL Julli. 587
egcnteligen är främmande för det som nu är i
fräga. Men jag kan likwäl ej undgä at anmärka
, at om det olyckliga fatt skulle inträsta,
dä Regeringen ffutte wilja undandraga Ständerna
uplysningar, blefwe ett Utstötts ratt at
communicera directe med Ämbetsmännen lika
illusorisk, oagtadt de ej behöfde hos Konungen
anmäla sin önskan etter sitt behof Det more
utan twifwel lättare för en Ämbetsman at neka
etter anföra en elak ursäkt til swar pä ett
Utstötts begäran, an dä befallningen komme ifrän
Konungen/och skulle Hans wilja wara at
saken hölls hemlig, och Han förböde at lemna
en uplysning, äterstode ändock för ett Utskott
den enda utwäg, at genom Ständerne erhälla
rättelse härutinnan, en utwäg hwilken äfwen
siär dem öppen om de genast hos Konungen anmält
saken.
Herr n 5 liim an andoll at dä denna wentilation
blifwit sä utwidgad, och dä han funne
at han, som nu forsta gängen hörde detta ämne
omtalas, funné sig, säsom oberedd, icke nu
ku^na nog tydligt framställa sina skäl, detsamma
mätte til nästa Plenum fä hwila pä bordet,
och hoppades at denna begäran ej mätte kunna
honom fcrwägras.
Friherre Uosenbane, LcboiänA, Jag fär
blott lägga följande til hwad jag nyst sade.
Under alla regeringssätt har Konungen innehaft
Icka,,st8tL8 kuliUcm Til Majcstätef har alltid
hört, at gifwa ordres til Statens Ämbetsmän,
och emottaga deras berättelse. I anseende härtil
och ehuru efter 1720 ärs regeringssätt, dä
Ständerne innehade en nästan oinskränkt makt,
Ämbets--
583 Den Zt JMr.
Ämbetsmännen wore Rikets Ständer redo ffyldige,
blef likwäl hwar och en Ämbetsmans Riksdags
relation Mld Lil Konungen. Exempel äge
w^i den förträffliga berättelse om Lester Norrlalids
Höfdingedöme, som af Landshöfdingen
Friherre ö-ns^öia blef ingifwen Lil . ff n ars
Riksdag. Jag nekar ej, at sä ival Nikseils
Ständers Plena, som deras särskilda Utskott
understundom, hade en direet communication med
Konungens Ämbetsmän. Men sädant war ett
mitzbruk, som ledde til hwarjehanda oordningar.
Derigenom öfwerändarasiadcs regeringssättet,
och påfördes ost regeringsformen af är 07/2.
Friherre 8 cael von Illoiistein, dlorntL
I_.u6vi». Allt bwad som rörer penningar och
deras förwaltning tilhör ostridigt Riksens Ltänders
befattning. I sädana ämnen sones mig,
at Riksens Ständer ej behöfwa underkastas någon
särskild anhällan til erbätlande af nödiga
uplysningar. Jag fär derföre ödmjukeligen proponera
Ridderskap^ och Adeln bifalla, at alla
Ämbetsmän mä ames förbundne meddela uplpsningar
immeciiLce pä Utskottens begäran,
pä det ej Ständerne genom wägrande eller upffof
mä stadna i owerkfamhet.
Hans Ercellence Herr Grefwe Uuucll, Urie,
Oiscussiouen har efter min tanka nu gätt ifrän
det ämne, som Stats - Utskottets Protocolls-ULdrag
innehäller. För at härom uplpsa, anbäller
jag at Herr Grefwen och Landtmarffalkcn
täcktes lata ä nyo upläsa den delen af samma
Protocolls Utdrag, som rörer Utskottets begäran
om ett förslag i afseende pä Financeplanen, sä
torde Ridderffapet och Adeln deraf finna, at den
frägan
Dcn 31 I"!ir. 589
frägan är helt annan, än den som nu kommit
under öfwerwägande.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
lät uplä-a den äberopade delen af Stats-Utskottets
Protocolls-Utdrag.
Herr von Lcbul^enkeim, Duvill, Med
all aktning för den patriotiskt sinnade Ledamoten,
som förmodat, at Högloll. Stats-Utskottet
bordt omedelbart fran wederbörande publika werk
affordra nödiga underrättelser och redogörelser,
får jag anföra, at sädana reqvisitioner direrte
ske ifrån Riksens Högloft. Ständers twänne egna
werk; men Rikets epecutiva magt uphör icke
för det, at Riksens Ständer sammanträda.
Konungen är den werkställande magtens högsta
Effwerhufwud, och genom Desi utgående befallning
mäste ju naturligtwis alla underrättelser
ifrän samma magts grenar, eller subordinerade
werk inheintas. Kongl. Maj t har ock Nädigst
täcktö gä Stats - Utskottet til mötes medelst en
genwäg, at Utffvltets Ordförande blott behofwer
hos Hof Cangleren anmäla sädana reguisitioner,
dä ändamälet ofördrojeligen winnes.
Riksens Högloft. Ständers oinskränkta rättighet,
at fordra redo för alla de til allmänna skattkistan
sammanffutne medel, kan icke sättas i
fräga; men en behörig ordning Lil ändamälets
winnaiide bor derföre icke uraktlätas Det kan
icke möjeligen förutses bwad i framtiden en despotiskt
sinnad Regent skulle söka i wägen lägga
wid redogörelsers affordran; men om nödiga
underrättel er förnekades, sä kunde ej ett
Stats Förslag uyrättas, och följaqteli.gen ingen
Bewillning af Ständer medgifwas; all farbäga
690 Derr 5, Iukir.
synes således i det hänseendet för inkommande
tider wara öfwerflödig.
Det nu i fräga komne ämnet är icke en äskad
redogörelse, utan en af Stats-Utskottet projecterad
underdänig anhållan, om Kongl. Maj is
Nådiga Befallning til desi i Staten warande
Ämbersmän, at ester deras närmare kundffap
rrpgifwa Förflag til den för tjenligast ansedda
Finance-plan wid Rikets nu högst betryckta ställning,
sä at Stats-Utskottet, ester ffedb granskning
deraf, mä sättas i stand, at til Riksens
Högloft. Siänders Plena inkomma med et Finance-Betankande
i sin möjligaste fullkomlighet; och
har oftabemälte Utskott funnit med behörig ordning
öfwerensstämmande, at underställa detta
ärende sina respective principaler, hwarä icke
heller et benäget bifall lärer saknas.
Herr ?kbliNLN, Otto Ureäric, likwäl
kan man supponera möjligheten derutaf, och om
ytterligare Regeringens Nådiga Propositioner
framställde Rikets wädeliga belägenhet pä et
satt korn ej tälde upskof i den äffade Bewillninaen,
och derjämte lafwade Riksens Ständer
at erhälla de begärda uplysningar, men dermed
kunde sä länge utdragas pä tiden tils Riksdagen
borde stutas; sä komme Riksens Stan!
der at ätffiljas lika okunnige om affaircrnes
egentliga förhällande som dä de samlades til
Riksdagen.
Grefwe
Den 31 I«!ii
Grefwe körner, ^6oI5 6öran.' det är al
uppehålla sig wid en särdeles olycklig supposition,
at tro det Regeringen, oaktadt Ständernes
enstan, stulle sör en sä ringa sak som några
uplysningar kränka deras rätt, men i det
fallet tror jag ännu en gäng, at ingen ting
wore wunnit med at Ständerne kunde direete
communicera med Ämbetsmän.
Herr ?Lblman: Men en olycklig supposition
är likwäl bättre at i tid goda, än at
genom uraktlätenhet läta ändamälet gä förloradt.
Herr ?rint2skölä, kaul: Til förekommande
deraf, at förbanden warande widt utsträckta
öfwerläggningar icke mätte fä göra uvpehäll
för Höglofl. Stats-Utstottet, ät med möjeligaste
skyndsamhet eryälla dct nödiga ansedda
Finanee-plans projectet, bifaller jag wäl nu för
min del Utskottets Betänkande och Förslag angäende
hos Kongl. Maj-.t tilgörande underdänig
anhällan om, wederbörandes anbefallande
at snarligen et sädant project författa, och til
Stats-Utstottet aflemna; med afseende i synnerhet
pä Herr liFei-bjstms härwid gjorda andragande,
som efter min tanka förtjenar nogaste
upmärksamhet, tror jag mig derhos hafwa anledning
ödmjukast hemställa, om icke, i händelse
Stats-Utskottets förberörde Betänkande eller
Förslag nu stulle winna Höglofl. Ridderstapets
och Adelns bifall, derwid likwäl det wilkor eller
förbe
-
592
Don 31
förbehåll malle warda bifogadt, at samma bi.
falls-beslut icke mä i någor matto blifwa för
Riddcrffapct och Adeln hinderligt wid framdeles
förekommande öfwerläggningar och Lil widtagande
Bcstut, sä wal angående Herr 9?i,Leelg>gin8
vfwanberörde framställning, som ock huru
förhällas ma i den oförmodade händelsen,
at Stats-Utffottet skulle antingen för lange sakna
i fräga warande Finanee-project, eller efter
dest erhållande, icke af wederbörande uppå ffeende
requisition, undfä de widare uplpsningar
ärendet rörande, som kunna nödiga finnas.
Herr Grefwen och Landtmarffalken:
Jag tror mig hafwa förmärkt, at detta amne
blifwit under öfwerläggningcn deladt. Den delen
som Stats-Utffottets Protoeolls-Utdrag innehåller,
äspftar blott en anhällan hos Kongl.
Maj:t, at nägon wederbörande Ämbetsman mätte
meddela Stats-Utffottet project til en Finance-plan.
Derwid ar ingen rättighet förlorad,
utan ankommer det pä Stats-Utffottet, at et
sadant projeet efter behag antaga eller förhasta.
Denna af Stats - Utffottet wäckta fräga synes
Ridderffapet och Adeln wara sinnad at bifalla.
Mängs ropade Ja.
Herr Grefwen och Landtmarffalken:
Den fragan äter som Herr U-UUmLa wäckt, ar
helt annan; den rörer uplpöningars inhemtanLe
omedelbart ifrän Konungens Ämbetsman,
och denna fräga kan wisierligen läggas pä bordet:
-
Den 3i Juli».
595
det; dä deremot den egentligen förewarande,
såsom kommen frän et Utskott, bör afgoras genast
, häldst Herr Landtmarstalken ansäge mot
ordningen stridande, at et ämne lades pä bor.
det, sedan det en gäng kommit under öfwer,
wägande.
Herr kL biman förmodade at äfwen et
Utstötts Betänkande mätte kunna läggas pä
bordet.
Grefwe ^körner, -^cioik Oöran, frägan
om det wore Herr käbiman8 »nening, at Stats.
Utstottets Betänkande skulle läggas pä bordet.
Herr ?äbiman förmodade sin mening i den
delen wara nog tydligt uttryckt, och ansäg för
kränkning af en rättighet, om frägans hwilan.
de pä bordet förwägrades.
Grefwe körner yttrade sig ej bestrida rättigheten
börtil, men förklarade, at om saken
konune at hwila, blefwe det icke Stats-Utstot.
tets fel, at detsamma icke kunde styndsamt inkomma
med sitt Finance-Förslag.
Friherre 8taei VO.I i^oIi8tein, Lorlltr
Uuclvig, föreställde sig at mänga andra kunnige
Man , sä inom som utom Utstött et gulle
finnas, och at det säledes torde wara öfwerflödigt,
at af nägon särskild Ämbetsman begära
et sädant Förstag.
. Herr
Andra Band. viro 75, 76.
Den Zi ^)u!ii.
Herr Lilveistolps, OuM!,f..^lii-U'.3m,
hela oredan spncs niia härleda sig derifrån at
här twistas om twänne olika frågor. Den ena
angar Stats-Utskottets begäran at genom Kongl.
Majlis Befallning af wederborlig Ämbetsman
erhälla et Förslag til en Finanre-plan; den
andra rörer sättet hrnu Riksens Ständers Utskott
ifrän Konungens Ämbetsmän böra inhemta
nödiga uplysningar. Det är egenteligen den
sednare, hwilken nu ej är öfwerläggningsämnet,
som uppehällit otz, och hwilken jag >.ror för det
närwaronde böra förfalla , emedan densamma af
Herr kLIUman blifwit begärd pä bordet.
Herr ?aktman: Min mening har dä
icke blifwit rätt förstädd. Huru ffulle jag kunna
begära en fräga pä bordet som redan för
14 dagar sedan här afgjordes 2 Det är den
genom Stats-Utskottet wäckta fräga jag anhäller
mätte fä til nästa Plenum ligga pä bordet.
Grefwe ^körner, ^clolpki 6örsii, och
Herr 6rlpenvU4t, f:mol> Uigc7 förklarade, at
saken gerna mätte hwila pä bordet, hwarefter
Herr Silverstolpe pttrade, at i sädant
sall försölle hwad han widare hade ärnat anföra.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
föreslog Riderskapet och Adeln at, om fä godt
spntes läta detta ämne blifwa pä bordet bwiiande.
? Bi
-
Den ZL Julii. 696
Bifölls.
Herr 6ripenvLl6t, fg.L0b klric, frägade,
VIN de öfrige ämnen , som i Stats - Utskottets
Protocolls-Utdrag innefattades, äfrven skulle ligga
pä bordet?
Ridderskapet och Adeln ansäg hela Pro,
tocolls - Utdraget böra hwila.
Uplästes följande:
Utdrag af Protokollet hällit i Borgare-Ständets
Plenum wid Riksdagen
i Stockholm den 27 Julii 1809.
S. D. Efter upläsande af Kongl Mastts
Nädigste Proposition af nästledne dag rörande
säkcrbet för Riksens Ständers Banks gjorde
och Utgörande förskotter til Rikets uprätthällande
samt nödwändigheten af deste förffotters 0-  afbrutne fortfarande, fann Borgare - Ständet,
med afseende ä de af Kongl. Majit Nädigst
tilkännagifne trängande behof för nödige anstalter
til Rikets förswar, och med anledning
af Ständets den i? och 19 sistl. Maji i samma
ämne fattade och dest respective Med-Ständer
comminucerade Bestut, det bör Banquen än
widare, och intil dest Riksens Ständer annorlunda
förordna, oafbrutit fortfara, at til de
för Fäderneslandets förswar nödige krigsrustningar
-
696 Den 51 Julik.
ningar förskjuta Twähundrade Tusende Riksdaler
Specie i weckan, emot ej mindre den säkerhet,
genom Hppotheque af Tullmedlen, som
redan ställd blifwit, än äfwen, enligt Kongl.
Maj.ts Eget Nädigste Förflag, underpant af
alla Kronans i 77 af Regeringsformen upräknade
tilhörigheter, nemligen Kungs - och Ladugärdar
med dertil lydande Hemman och Lägenheter,
Kronoffogar, Parker, och Djurgärdar,
Krono - Stallängar , Laxfisken och andre
Kronans Fiffen samt öfrige Lägenheter.
Och skulle detta Beslut meddelas Riksens
Högloft. Ständers Banco,Utskott, samt wördsamt
och wänligen communiceras de respective
Med-Ständen genom detta Protocolls-Utdrag.
Lx protocollo,
P H. ketLrsson.
Utdrag af Protocollet, hällit uti Borgare-Ständets
Plenum wid Riksdagen
i Stockholm den 2? Julik 1809.
S. D. Följande hos Bvrgare-Ständet inKifne
ffrifter hade denna dag blifwit remitterade.
Til Högloft. Stats - Utskottet:
Herr Handelsmannen; Memorial,
angäende öfwerseendet af Manufaciur - och Discont,
Fondernes tilständ.
Til
Ven Julik. 597
Til Högloft. Lag - Utftottet.
Herr Advocat - Fiftalcn t^lKmLns Memorial,
rörande föreslagen ändring i beräknandet
af den, enligt Författaingarne Magistraterne
tilkommande procent wid Bouptecknings - och
Arfftiftes förrättningar; samt
Til Högloft. Beswärs-och Oecvnomiä
- Utftottet.
1:0) Herr Bruks-Patron Ksubr8 Dictamen,
angäende Förflag til ändring i Författningarne
om Lots - och Bäk-inrättningarne i Riket,
och
s.o) Herr Borgmästaren Memorial,
hwari föreftäs det stadgande: at den pä Regeringens
Befallning genom dest civile Ämbetsmän
sequesterade, fienden tilhörige ägendom,af
hwad namn som häldst, äfwensom nägon witz
andel af Skepp och Gpds, som genom Kongl.
Maj:ts och Kronans Orlogsflottor upbringas,
mätte efter försäljningen och beloppets nedsattande
i Riksens Ständers Banque, oförryckt
lilhander hällas de Swenfte undersätare, hwilke
wid krigets utbrott antingen i fiendens hamnar
eller genom upbringningar, nägot förlora,
samt at Convoy-Commistariatet kunde updragas
befattningen med sädane ärender.
Och ffulle sädant genom detta ProtocollsUtdrag
til de respective Ständen wördsamt och
wänligen inberätta-. Ut supra.
Lx krotocollo »
bl. ketersou.
§98 Den Zi
Utdrag af Protocollct hällituti BondeSkändet
den 27 Julli 1809.
S D. Wid öfmerwägande af Kongl. Maj-.tS
Nädiga Proposition angäende anordnande af
nödige Medel til förswars-werkets bedrifwande,
fann Bonde - Ständet wäl för sin del icke
nägon betänklighet wid at densamma i underdänighet
bifalla , enär Bonde - Ständet redan
förut updragit Banguen at til nämnde ändamål
utbetala hwarje mecka 200,000 L 250,000 Rd.
Banco til desi Riksens Ständer annorledes förordnade,
samt jämwäl sedermera til Banguens
säkerhet föreftagit samma Hppothequer dem Kongl.
Maj:t nu i Nader behagat erbjuda; men som
Högloft. Ridderstapet och Adeln, pä sätt desi
Deputerade nu giswit tilkänna, ansett ordningen
fordra at höra Banco-Utstottet, innan nägot
Besiut widtages, wille Bonde-Ständet til
minnande af likstämmighet härutinnan hafwa
öfwerlemnat til Riksens Ständers Stats- och
Banco Utskott, at sig nästkommande Mändag
pttra buruwida nägot ä ena eller andra sidan
mid Kongl. Maj:ts Nädiga Proposition kunde
mara at anmärka; derom bemälte Utstött sä
wäl som de respective Med-Ständen genom detta
Protocolls - Utdrag mördsamt och mänligen
ffulle underrättas. Ut supra.
Lx krvtocollo,
8. L. IräZärclb.
Utdrag
DenZiIulii. 599
Utdrag af Protocollet, hälllt i BondeStändet
den 27 Julii 1809.
S. D. Til Rikets Eländers Lag-Utskott remitterade
Boude - Ständet följande i StändetS
Beswärs Utskott framställde allmänna frägor:
1:0 Om rättighet för Allmogen at til Nättlgängs-Fullmagtig
fä antaga och gagna hwem
den för godt sinner.
2:0 Om ändring i 19 Cap. 4 §. Byggm
Balken, sä at afgärda hemman äfwen mä fä
söka skifte.
z:o Om Bruks- Qwarn- och Utgjords-Ägares
deltagande i wäghällning och brobyggnad.
4:0 Om ändring i Kongl. Förordningen d.
10 Junii 1MZ, sä at stämningar kunna beläggas
med stämpladt papper och stridighet ej inträffa
wid jämnförelse af Ii Cap. 2 Z. Rätteg.
Balken.
5:0 Om wärderingars förrättande pä utmätt
fastighet sä at Gäldenärer lindras i deras
betryck.
Bonde - Ständet bestöt de at öfrige Respective
Ctänden wördsamt och wänligen skulle härom
underrättas genom Protocotts Utdrag. M supra.
Ux xrotocollo,
8. U. 1rä§Lräb.
Herr
600 Den Julik.
Herr Gref iven och Landt marskalken
Som Högloft. Ridderskapet och Adeln icke i förra
Plenum bestämdt yttrade sig at Banquens
biträden borde fortfara, utan remitterade srägan
til Banco Utskottet, torde jag nu fä proponera,
om, sedan Utskottet sig utlätit öfwer Banquens
förmåga och skyldighet i detta mäl Ridderskapct
och Adeln icke ssulle behaga bifalla,
at de föreslagna förskott mä til ett belopp 200,
000 R d. i weckan, intil en summa af 2 millioner,
af Banqucn utbetalas, sä wida Riksens
Ständer ej under tiden annorlunda förordna.
Bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hältet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln den Zi Julik
iLo^.
S. D. Föredrogs Banco - Utskottets Pro»
iocolls-Utdrag af den 2» dennes, hwaruti jämte
yttrande öfwer Banquens förmäga och skyldighet
at med de förestagne biträden at Kronan
fortfara, hemställes at ett sammanträde matte
äga rum emellan Banco och Stats Utskottens
Ledamöter, antingen blott wista deribland eller
alle gemensamt, för at blott uti de delar och
föremäl, som i afseende pä Banquens säkerhet
och ersättning för dest förskott til Kronan, höra
til bägge Utskottens samfälte öfwerwägande,
kunna gemensamt öfwerlägga; och bestöt Högloft.
Ridderskapet och Adeln sä wäl, at de föreflagne
förskott mä til ett belopp af 200,000 Rd.
r weckan, intil en summa af 2 millioner, af
Ban
-
