# ID: svediakorp-gov172
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 64,952
# sentences: 2,137
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


MOMLOHM
hällne
hos
Högloflige
Ntdderskapet-chAdeln
Wid
Riksdagen i Stockholm
Är i8o9.
Andra Bandet.
Tryckte i UäLLväLvsk» Tryckeriet, 1309.
Lördagen den i Julii.
rienum klockan half 10 förmiddagen.
Esler en Harolds ankomst, aftägade Herr
Greftvcn rch Landtmarffalken och Ridderffapet
och Adeln klockan 10 ti! Hyllnings - platsen,
hwarest Ridderffapet och Adeln gemensamt med
de öfrige Riks-Ständen swuro Hans Kongl.
Maja Tro och Huldhet, enligt den Ed, som
dem af Stats - Ministern för Utrikes Ärenderm
förestaswades.
In tiäem krotocolli
O. 3i1ver8to1^s.
Män-agen den 3 Julii.
Plenum kl. half till 11.
företogs till justering det i Plenum den 28
0 Junii beslutne Protocolls-Utdrag, rörande
Riddcrffapets och Adelns ätagande af Krono-ffjuts
och inqwartering.
Uppä gjord motion af Herr kllolst,
som af flere andre Ledamöter understöddes, bestöts,
at i första puncten ffulle tilläggas, det Kronoffjuts
ffulle titt hälften emot Krono-och SkatteHrlnman
under krigstider utgöras, äfwen af
sädane Kungs-Ladugärdar, som äro i privat
Mans ägo, och äro af Rä- och Rörs natur;
och ffulle likaledes sädane Kungs-Ladugärdar
underkastas den Jnqwarteringsffyldighet, som
1 tredje puneten war stadgad. Wid femte
puncten, rörande inqwartering för hus i Städerne,
anmälte sig att tala:
Herr Uotblieb, Lgrl ^1'Llkric, som ffrifteligen
anförde: Jag ffulle ödmjukast hemställa,
om icke något tillägg härwid borde göras. Enligt
10 H. af Presterskapets Priwilrgier, äro
Presterffapet, Acaberniä- och Skolä-Staternes
Embctsmän, samt deras Hustrur och barn fria
ifrån alla Borgerliga onera, fpr sine hus, hwarmed
egentligen synes förstas de hus som de
sjelfwe
4 Den Z Julik
sjelfwe
bebo och hwartill, genom någre sednare
Kongl. Författningar, denna förmän blifwit
inskränkt. Jag hemställer således, at uti det
Protoeolls-utdrag, som underrättar de öfrige
Respective Standen, at Ridderffapet och Adeln
i krigstider ätackt sig inqwartering a sina
dus, äfwen mä yttras ten önffan eller förbehäll,
at alla hus, som enligt privilegier bittils
warit befriade frän inkvartering, mätte
deruti under krigstider deltaga.
Största delen af Ridderffapet och Adeln
hördes häruti instämma. Nägre ropade Nej;
och Friherre Iverta, samt Herr
Lock, Loi-6t2 l^uciviZ, afstyrkte uttryckeligen,
at nägon sädan önffan eller förbehäll rörande
de andras priwilegier mätte göras i ett beslut,
som blott skulle innehälla en eftergift i et Nidderffapet
och Adeln sjelf tillhörigt.
Grefwe V. j^sntinFskiausen,
gjorde likaledes erindran emot detta tillagg,
ansett som et förbehäll, i afseende pä PresteStändets
privilegier, hwaraf detta Ständ syntes
redan gjort ädelmodiga eftergifter.
Ester en kort ventilation beflöts, at den'
af Herr koevlik-b föreflagne tilläggning skulle,
säsom en af Ridderffapet och Adeln uttryckt
"wänlig önffan, i Protoeolls-Utdraget intagas;
hwarwid likwäl
Friherre gjerts och Herr Lock. under
förklarande, at ej wilja ästadkomma ändring i
Be
-
Den 3 IuUr
6
Bcsirtel, likwäl begärde för sig till Protocollet
r serveradt deras äsiundan, det en sädan
önskan ecke mätte hafwa kommit i fraga.
Friherre Uilljencrknt?, s»b. Wilk.,
förenade fia med detze Herrar; förklarandes at
alt warde af en gäfwa förlorades, dä wilkor
dermed war förknippaet.
Med förberorde twänne tillägg godkändes
Prvtocolls-Utdraget, säd»nt som följer:
Utdrag af Protocollet, hällit hos Högloft.
Ridderstapet och Adeln den 28 Junit
1809.
S. D Uptog Högloft. Ridderstapet och Adeln
til siutligt öfwerwägande och afgörande
twänne af en Ståndets Ledamot Friherre Xilg
SilfvLi-scKölcl redan den 8 Junii gjorda och dä
pä bordet lagda förslag: d t ena at Ra och
Rörs samt Insockne Hemman mätte, likasom
Frälsehemman, under krwstidcr widkännas Kronostjutsnmgsbeswäret;
det andra at de Adelsmän,
som i Städerne äga hus, mätte för desamma
ätaga sig inqwartering: Och sedan Ridderffapet
och Adeln sorgfälligt öfwerwägat bwad
de, sälom med billighet och möilighet öfwerenssiämmande,
ftulle, till Medflanders lättning,
för det närwarande kunna bewilja, stadnade
Ridderstapet och Adeln i följande Besiut:
1:0 Att för Rä- och Rörs samt Insockne
Hemman och sädane Kongö-Ladugärdar, som
6
Den Z IuUi>
äro i privat Mans ägo och äro af Nä och
Rörs natur, mä, undcr krigstider, til hälften
emot Krono- och Skattehemman, utgöras Kronoskjuts,
ivid tåg af Troppar samt transport af
Proviant och Krigsförnödenheter för Troppars
behof.
S:o At under krigstider sadan skjuts ina
af Utsockne och Frälsehemman utgöras lika med
Krono- och Skattehemman; men i fredstider,
lika som hittils, endast til hälften, mot sistnämde
fla;s Hemman.
z:o At Säterier, Rä och Rörs, In- och
Utsockne Fralse samt sä beskaffade Kungs-Ladugärdar,
som i första puneten nämde äro, mä
under krigstider wid Troppars 'marcher, uti
Jnqwartcnngsskpldighet deltaga lika med Kronooch
Skattehemman.
a:o Beflöt Ridderffapct och Adeln manligen
anmoda sina Medständer at med Riddcrffapet
och Adeln sig förena, i följande underdåniga
önskningar, at til Kongl. Majck öfwerlcmna,
nemligen:
n) At legan för Kronvffjuts matte blifwa
förhöjd til likhet med legan för Gästgifmareffjuts.
d) At wid täg och i allmännhet wid all
inqmartering, Troppens aflöning blefwc sadan,
at nödig föda enligt Markegängötara kunde
af märdarne möjligen anffaffas;
c.) AL
Den Z Julik. 7
c) At de skjutsffpldige mätte tillätas, at
sjelfwe, i bwarje Härad, eller om det ar- nog widsträckt,
mindre district eller Socknar, inom sig
utse en eller twänne Ståndspersoner och lika
mänga af Allmogen, hwilke ffulle hafwa i sin
wärd den förteckning, efter hwilken de ffjutsffyldige
i en faststälv ordning och tour skola
ffjutsen bestrida; at til desia personer Lanseller
Fjärdingsmännen mä sig med wederbörandes
ordres om Kronoffjuts förfoga; samt at
detze personer och ingen annan mä äga rättighet,
at beordra districtets Inbyggare att skjutsa:
dock at de mä wara förfallne til answar
och tjenlig plikt för den försummelse, som genom
deras bristande anstalter förorsakas;
ck) At alla de Hemman, ware sig Säteri,
Boställen, insockne, Rä och Rörs, utsockne.
Frälse, Skatte eller Krono, som kunna anses
wara päsatte ett högre hemmantal än enligt
en i behörig ordning gjord skattläggning de af
jord efter refning innehafwa, böra äga tilständ,
at i laglig ordning hos Kongl. Maj:t
söka och erhälla behörig förmedling.
5:o Äntligen beslöts, at i Städerne Husägare
af Ridderskapet och Adeln, under krig,
ätaga sig Jnqwarteringsffpldigheten lika med de
Husägare af ofrälse Sländet, som icke äga
Borgare-Privilegier, och utan ändring af
det satt, hwarefter Borgerffapet manligen uträknar
detta allmänna onus samt under förbehäll,
at Inqwarteringen fördelas genom en
Commis
-
8 Dm Z Inlii.
CommiHion, sammansatt af bade Borgerskap,
Adel och Ståndspersoner: Mtrandes Rid^erKrpct
och Adeln derjemte den wänliga önstan, at
alla hus, som enligt Privilegier hittils warit
befriade frän inqwartering matte deruti under
krigstider deltaga. Om hwilket allt de öfrige
Respeetive Standen ffulle genom Utdrag af
Protoeollet underrättas. Ot suxr^.
Uvlästes följande:
Utdrag af Högwördige Preste-Ständets Protocoll
den 5 Junit 1809.
S. D Föredrogs til sluteligt afgörande
frägan, rörande det af Herr Ofwersten och Riddaren
von 1'llnen til Constikutions-Utffottet ingifne
och Prcste-Ständet communieerade Förflag
til en National-armering.
Efter för sig gängen öfwerläggning härom
och ehuru Ständet erkände Författarens såmedelst
ädagalagde Patriotisme och lafwärda
bemödande; dock likwäl, och som den förstagne
Inrättningen, hwilken alltid torde bl fwa för
Inwänare betungande, i synnerhet under Nationens
närwarande betryckta och utblottade
tilständ, befarades blifwa odräglig och kunna
förorsaka et allmänt misinöje; alltsä och emedan
Regeringen icke ännu densamma säsom för
Rikets förswar oundgangelig fordrat, ansag
Ständet,
Den 3 Juul. 9
Ståndet, uppä härom gjord proposition, denna
srch böra afsiäs. 17t supra.
Lx Urotocollo
s. 17. ^tmc^uist.
Utdrag af Högwördige Preste-Ständets Protocoll
den 5 Junit 1809.
S. D. Efter företeende af Herr Hof-Junkarens
och Riddarhus-Secreterarens Silverstots
til Constitutions-Utffottet ingifna och uti Ståndets
Protocoll för den a dennes intagne Memorial,
angående en Riksens Ständers Lagoch
Hushallnings-Beredning, framstälte Herr
Erke-Biffopcn och Talemannen följande proposition:
Bifaller Ständet inrättandet af berörde
Lag- och Hushälls-Beredning? som med enhälligt
Nej beswarades. 17 e supra.
Lx Urotocollc»
s. 17. Almguist,
Transumt afProtocollet, hällit hosHögwördige
Preste-Ständet d. is Junit 1809.
S. D. Föredrogs a nyo det af Herr
Cantzli-Rädet och Commendeuren ^.älerbstk
lil Constitutions-Utstottet ingifna Memorial,
rörande Ofrälse Bruks-Jdkares och Potzesiionaters
yrkade rätt til Representation wid RikLLagarne.
Andra Band. k"?.s 2. Efter
10 Den 3 Iulin
Efter nägon rådplägning härom och uppä
af Herr Erke-Biffopen och Talemannen gjord
proposition besiöts, at ofw-nberörde staga i
hela desi widd anses säsom wid denna Riksdag
wäckt, för at wid nästkommande Riksdag
komma under närmare öfwerläggning och afgörande.
dit supra.
tn llZeni
s. Oi Almguist.
Utdrag af Protocollet, hällit hos Bondes
Ständer den 5 Junit 1809.
S. D. De anmärkningar Ständet funnit
wid den föresiagne Constitivnen äga rum, hafwa
blifwit ffriftligen upsatte och gillades ntt
af Ständet/ säsom desi allmänna tanka/ lydande
desamma salunda:
Dä Statens behof oundwikligeN fordrar
all möjelig sparsamhet, hwartil med ffäl mä
räknas indragning af Ämbeten, som kunna
umbäras, i hwilken egenskap Herrar Biffopars
tpckes böra fa rum; Sä synes stadgandet i
L9 K af Constitutionen kunna wara uteslutit
säsom öfwerfiödigt. — Ständerne borde efter
wär tanke, frän wederbörande Utskott infordra
förflag till öfrige Ämbets- och Tjensiers lämpeliga
indragning, jenitz Aflönings-stat för de
i 34 § upräknade nya Ämbeten.
Efter wärt förmenande borde ss § innehålla,
at Bonde-Ständets Secreterare ffulle
wara
Den Z Iulin ir.
wara ofrälse Man; Och torde den fordringen
ej anses obillig, at Bonde-Ständet wib Riksdags
början finge wälja Tre af Ståndet, bland
hwilka tre Konungen förordnade en till Taleman.
I 77 § är ej nämnt om Reeognitionsffogar,
hwilka äfwen böra uti stadgandet der
inbegripas,
Slutmeningen i 80 Z synes böra utelemnas,
hälst den kan anses lägga et olämpeligt
band pä en rotering, som framdeles kan finnas
bäde nödig och billig,
Afhandlingen som börjar med 96 § om
en Riksens Ständers Justitiä-Ombudsman synes
ej lämpelig. En Justitiä-Ombudsman eller
Justitiä-Cantzler tyckes göra tilfyllest til
förekommande af blandning och Collision i gö.
romälen — om denne ende pä detta sätt förordnas,
at Ständerna wälja twä, hwaraf Konungen
utser den först blifwande, och wid dennes
bortgäng, den andre walde intager hans
plats, torde Jnnewänares rätt blifwa pä det
nogaste wärdad, samt Staten undgä at belastas
med dryg aflöning til en öfwerfiödig Ämbetsman.
Om nägon af Högsta Domstolens Ledamöter
pä det i ioz H nämnde sätt afffedas,
utan at wara öfwertygad om något tjenstefel,
borde Konungen med Stats-Rädets tilstyrkan,
wäl
12 Den Z Julli.
tväl äga at lemna honom Pension; men likwäl
endast i händelse hans wilkor och omständigheter
det oundwikligen tarfwade.
Den i 108 § förestagne Censur tyckes
kunna lika wäl^ förrättas af nägon här pä
stället warande Ämbetsiuan, som af den nämnde
Commilen, bwilken derföre säsom öfwerflödig,
icke synes böra äga rum, och minst komma
Statswerket til last.
11» § bifalles, med pästäende at tilläggas
mätte, at om nägon efter Riksdagen i
och för Riksdagsmanna-göromälen förolämpar
med ord eller gerningar en Riksdags-Fullmägtig,
som icke under Riksdagen förwerkadt sit
Ständs förtroende, bör enahanda answar alltid
äga rum.
Angäcnde frägan om Ständens Privilegier
eller 114 §, äbercpa wi hwad af ost särskilt
anföres: och i öfrigt godkännes til antagande
den förestagne Constitutioncn, med förbehäll
at ändringar deri mätte ffe i enlighet
med hwad här ofwan förmält finnes.
Memoria l.
Wid genomseende af det Project til en ny
Regeringsform, som Riksens Ständers Constitutions-Utstott
under närwarande Riksdag utarbetare
samt til Ständernas pröfning afgifwit
har hos mig, i afseende pä 23 §, hwari stadgas:
D-n 5 I"!ii. 13
at Konungen uti Stats-Rädet äger utnämna och
befordra infödde Swenffe Män til alla Ämbeten
och Tjensier inom Riket högre och lägre, hwilka
äro af den egenskap at Konungen dera Fullmagter
utfärdar, den önskan upstatt, at wid
nämde § det tillägg mätte bifogas: at ingen
tik ordinarie Ämbeten och Beställningar mä utnämnas
eller pa Förslagen dertil upföras, än
mindre njuta någon Kronans lön, förr än han
upnätt en älder af minst Aderton är.
, Anledningarne til denna önskan, som i hela
sin widd, det Hederwärda Ståndets pröfning
underställas, äro twäggehanda, nemligen:
först, at til en skicklig Ämbets- och Tjenstemans
bildning, erfordras bäde Studier och tid
at genom öfning och handledning winna de
kunskaper och den stadga, som frän honom böra
wara oskiljaktiga, samt det Allmänna äger
en billig rätt at af honom fordra; och med afseende
pä detza omständigheter, har jag, med
all agtning och wälwilja för den arbetsammare
Ynglingen, hwars hastigare utweckling til
manlig anwändbarhet nägon gäng skulle kunna
äga anspräk pä undantag, likfullt trott at
til förwarande af det Allmännas rättmätiga
fordran ä ena sidan, samt Ämbetens och Tjensters
anseende ä den andra, icke kunna medgifwas
nägon jemkning uti osman föresiagne
älder.
Det andra skälet anser jag innefatta en
lika billighet, enär det har för afsigt at inom
Ämbets
-
14 Den Z Julik.
Ämbets? och Tjenstcmanna-Corpftrne grunda en
naturlig säkerhet' och tilbakahälla de allt för
hastiga framsteg, hwarigenom ester erfarenhetens
wusopd, ynglingen gansta osta, dock icke
alltid med kunskapens och duglighetens anspräk,
intagit en plats och dermed förenade löningswilker,
som den äldre, den mera mogne, och
efta,, den mera skicklige Mannen pä läng tid
icke uphinncr. Jag lemnar t detta afseende
anwisning pä tilstandet inom Milrtaire-Ämbetcn,
och det kan icke nekas, at testa ofta innchafwits
och innehafwas af werkliga barn, sädana
som fiere äx ännu icke hinna blifwa dugliga
at pä egen hand bestrida sina kall, och
det händer alltsä, at en sädan Ämbets- eller
Tjensteman wid den tid dä han först bordt hörja,
redan genomgått flere grader af befordringar
och blifwer således i anseende til-tour och
befordrings-rätt alltid föredragen dem, hwilka
icke djerfts förr än ester profwad egen förmäga
söka inträde.
Jag wägax hoppas, at Sländet wid eftersinnande
af desta följder, torde sinna hwatz
wi föreslagit äga billig anledning.
konas gönsson. billsson Hullin,
fran Södermanland.
Efter upläsandet häraf instämde hela Ständer
deruti, sä at Ständet för dest del wid 28
§ af den förslagna Regerings-Formen önstade
tillägg af de orden: Ej mä någon till ordinaire
Ämbete
Den 8 Jfulir. ig
Ämbete och Beställning utnämnas eller pä forsing
hertil uppföras, än mindre njuta lön,
som ej upnätt en älder af Aderton är. Ule suxra.
Lx Uroröcallo
L. 7.g!rrllli.
Hett Lliiölclebrarlä, ^nclerL IHeZiic,
Upropad at tala, upläste til Protoeollet följan>
de: Dä jag under Plenum den 27 Junii yttrade
mig om ofrälse PoHesiivnaters representationsrätt
, skedde det endast med afseende pä
Högloft. Riddcrskapet och Adelns relationer med
denna clasi af Medborgare. Nu, dä jag anhäller
at fragan mätte uptagas, ej til slutligt
afgörande, men at remitteras til ConstitutionsUtskottet,
torde det äfwen wara nödigt at omröra
wara Medständers Jntretzen; derföre utber
jag mig at wid mit sista Dictamen til
Protoeollet, fä göra et tillägg.
Jag sinner för öfrigt intet skäl som bör
hindra Remisien til Utskottet Dä frägan derifrän
äterkommer til Plena, gifwes tilfälle at
tala för eller emot densamma, och äfwen at
ännu en gäng lägga den pä bordet. Tillägget
är följande: Ofrälse Posiesiivnat-Ständet har
den egna beskaffenheten, at wara nästan i lika
förbindelse med de öfrige Ständen, samt
med Adeln; och bör derföre kallas Medelständet.
Genom slägtskap är det närmast förenadt
med Prester och Borgare, men genom
det allmänna Jordägare-intrcsiet äfwen med
Bönder; och är det otwifwelaktigt, at et stör
-
16 Den 3 Iu!ir.
re antal Skattehemman är i ofrälse Sländspcrsoners
händer än Adelns. Et gansta starkt
Intresse fäster en del af detta Ständ wid Borgare-Ständet.
Mängen Handlande, som i stillhet wil åtnjuta
frugten af längliga mödor, förwandlar en
del af sin förmögenhet i Landtägendom och lemnar
Handels-rörelsen ät S^ner eller anhöriga Han
tilhör dä Medelständet; men hwem ser icke hwad .
nära deltagande i Handelns wälgäng mäste upstä
af denna sakernas ställning. I det stora Intresset
för Fäderneslandets sjelfständighet, för
lagbunden frihet och för uprätthällandet af en lika
lagbunden Konunqamagt, lärer ofrälse Possessionater
icke eftergifwa nägot Ständ.
Den enda olägenhet som stulle kunna upsla
för Högloft. Ridderstapet och Adeln, deraf
at ofrälse Possessionater utgjorde et särskilt
Ständ, wore et kraftigt motständ i den alldeles
oförmodliga händelsen, at Ridderstapet och
Adeln i en framtid stulle fä längt afwika frän
stna nuwarande grundsatser, stödde pä upplysning,
pä känftan af mennistors sanna wärde
och naturliga rättigheter, at detta nu sä ädelmodiga
Ständ stulle nedstiga Lil inkräktningskystnad
af orättwisa, personliga och utflutande
förmäner pä de andra Ständens bekostnad och
til deras förtryck. Men hwilken af Eder, mine
Herrar! instämmer icke med mig i den önskan,
at i sä owäntad händelse, detta motständ
mätte icke allenast upstä, utan äfwen blifwa oHfwerwinnerligt.
Herr
Den Z Iu!n. 17
Herr von 8cbult2onbeim, OaVicl,
yttrade sig ffrifteligen, som följer: Wid intet
Riksmöte, har ofrälse Ständspersoners missöde
tilförcne blifwit af Ständers Ledamöter sä behjertadt,
som denna gängen; dock hafwa hitlils
flere nitisse mäns wälgrundade föreställningar
blott wunnit et utmärkt beröm, men ännu
icke medfört en werksam älgärd.
De aktningswärde Medborgare som kallas
ofrälse Ständspcrsoner och til intet Ständ höra,
baswa säsom Adeliga wederlikar sätt widkännas
en lita dryg Bewillning, som Ridderffapet
och Adeln sig ätagit, utan at för en
sä utomordentlig upoffring nägondera hälles en
räkning eller saldo Lil godo.
Desse ofrälse Ständspcrsoner anses i civila
Lagen som Bönder och betala äfwen för
sina innehafwande Skattehemman Riksdagspenningar,
förutan rättighet, at fä wälja den
kände mest fficklige Bonde til Riksdags-Full,
mägtig; mycket mindre at sjelfwe kunna mäkjas,
eller säsom Riksdagsmän i det Hederwärda
Bonde-Ständet emottagas, ehuru desamma
med sina insigter mycket kunde uplysa, och jemwäl
uti Staten äga enahanda intresse.
Desse ofrälse Ständspersoner, eller egentligen
litet annorlunda klädde Bönder, och äfwen
utan at wara med offentliga Ämbeten
försedde, förmenas manligen, ej mindre än Frälse
Ständspersoner, at besitta Bergsmans-hemÄndra
Band. §. , man.
18 Den Z Iulil.
man. De kunde dock, som nogsamt utrönt är,
med sina Mechanista, Physista och Chemiska
kunstaper wida bättre än som inom Bergslagen
ffer, construera Masugn-ar samt drifwa
Tackjernsbläsningen til mera fullkomlighet.
Oeconomie-Författningarne i detta ämne haf.
rva undergått mänga omwäplingar, och det äfwen
med sjelfwa Bergsmännens olika önskningar.
Ltren 1686 och 1719 updrogs Kongl.
Bergs-Collegium, at lemna specielt tilständ ät
Hammar-Patroner, at besitta Bergsmanshemman,
och ären i?Zi och 1772 förordnade Kongl.
Masit, "at dä nägon utom Bergsmans-Ständet
sätt taga Bergsmanshemman i besittning,,
skulle ffogen endast til egen bläsning anwandas,
emedan ändamälct derigenom likafullt er.
Mölles, som är at Bergslagsstogen för bläsNingarne
conserveras; och stulle derjemte Ägen.
domens Innehafware fullgöra alla de skyldigheter
som Bergsmän äligga." Icke desto mindre
äro hinder oftast Ståndspersoner i wägen
lagde, sä at Kongl. Maj:t, ären 1772 och
1794 blifwit föranläten, at genom särstilda
Nädiga Resolutioner gilla alla, inom de nämnda
ären, afsiutna Köpeafhandlingar. Mänga
ofrälse Ståndspersoner, som äro Bruksägare,
utgöra under tyngden af den mest tryckande
Bewillning, Sweriges förnämsta Manufacturisier,
samt förse landet med circa Adelar af
landets Epport-summa, för hwilken Importbehofwet
tilbytas stall. Andre Ständspersoner
äro Artister, utan at höra til Skrägillen,
eller
Den 3 IuNr.
19
eller ock äga de hus samt delta i ätssilliga
Stadsmannatynqder; men dem förunnas icke
intrade i det Wallofl. Borgare-Standet. Dem
förmenas ock at besitta någon donerad Stadsjord
, samt äfwcn at ifrån Upstadswägar fa
med egna Fartyg utföra sina tilwerkade waror.
Andre Ständspersoner äro boklärde och
uplyste Ämbetsmän, men emottagas ej i det
Högwördigc Prcste-Standet, hwilkct dock utgör
et lärdt Ämbetsmanna-Ständ.
Dä intet annat Riks-Ständ tyckes wilja
widkänna dcsia ofrälse Ständspersoner, sä har
nyligen en af Ridderstapet och Adelns mest
högaktade Ledamöter, tilstyrkt, att de nämnde
uti Riddarhuset intagas. Jag medgifwer at
Acquisitioncn i det hänseendet blefwe förmän,
lig, at denne Ständspersons-Corps, hwilken r
Le länder, der blott Adel och Prester warit räknade
för Riks-Ständ, manligen kallas lener»
LtLt, utgör icke mindre hos osi, än annorstädes
, en högst uplyst och driftig del af Nationen;
men om möjligen en sädan tilökt Folk.
samling kunde rymmas inom desia murar, fruktar
jag dock at efter nuwarande Författningar
en brydsam Collision kunde hända emellan Ledamöter,
som ffulle wäljas efter ännu obestämda
förhällanden och antal, samt emellan Ledamöter,
som til följe af börd, äga en bäde
peeulicre och transftrable rättighet Lil RiksLagsmannaffaM
-
Maki
Den Z Juiri.
Man har ock för ofrälse Ständspersonerna
welat tilsiä et särskilt s:te Rlks-Ständ.
Om de nuwarande fyra Standen stola orubbligen
förblifwa i sitt antagna stick, sä blefwe
denna utwäg förmodligen Len enda för Lesia
wanlottade Samhälls-Medlemmar, som likwäl
lik den allmänna Skattkistan frambära en större
gärd, än twanne werkliga'Riks-Ständ tilsamman,
at fa Lil godo njuta den Swenstmannarättighetcn,
at beskatta sig sjelf, at fä
öfwerse hushällningen med de sammanstutna
Statsmedlen, och fa deltaga uti Lagstiftningen,
och til Högsta magten fä framföra sina petitioner.
Men ju mera Medborgare. af olika
Ständ, wid sina öfwerläggningar söndras ifrän
hwarandra, ju mindre redighet och öfverensstämmelse
winnås uti Bestuten: Samlade
deremot under et tak, der den ene kan upllysa
den andra, winner sanningen sin rätta
styrka och befordrar en lycklig enighet, som ock
erfarenheten i Comitier och Utstött merendels
besannar.. Den allrabästa wilja, förutan förständ,
tjenar wid et Riksmöte til föga bätnad.
Männe dä ingen utwäg gifwes, at ju
icke hwarje Rikets Inbyggare sjelf, eller genom
sitt Ombud, ma wid et Riksmöte kunna fä et
yrd med i laget om den allmänna Skatten och
om den gemensamma säkerheten, utan at fördelas
i fyra eller fem Kamrar? Rädförom i
detta ämne litet Historien.
Sweriges Inbyggare bafwa sedan äldsta
HedeMmma,, pä et märkwärdigt och hedrande
sätt
Den Z Julik. 2L
satt i mängfalleliga Secler oafbrrttit ätnjutit,
under et oförändradt Regeringssätt, en lagbunden
frihet, med sjelfständig säkerhet för person
och äg.ndom, vä andre Stater, under samma
tidlepp, undergingo mänga omhwälfninggr och
förnedrades til slafweri. Rikets fordne Husfäder,
som inom sina Bolag agde det äldsta
afteliga wäldet, anförtrodde til ordningens jemna
bibcbällande, wid Slägteruas förökning,
uti en wald Riks-Höfwitsmans och en lagbunden
Lands-Faders hand, pä et lika sä naturligt
sone enkelt sätt, et samladt werkstallande
wälde. Efter den aldraäldsta Häsdatecknirrg,
innehade Swerigcs Konungar en kraftig Ofwerhusbondcs
myndighet, at dämpa allt egenwilliat
och wäldsamt utbrott af armstyrkan; men
kunde icke straffa utan laga Dom, mycket mindre
göra nya Lagar, eller päbjuda utffylder,
som landets Innebyggare och Ägare förut icke
bifallit. Emot en anfallande fiende kunde dock
en krigsgärd, innan Riksmenigheten samlades,
til allmänt förswar päbjudas. Konungen ätlyddcs
ock, säsom Ofwerste Krigsböfding, med
all undergifwcnhet. Han walde ät sig sjelf sina
Tolf Drottar, men denna Riksnämnd blef
Folket answarig at med sina räd styrka all Rikets
rätt. Landets besuttne Ägare, sä högre
som lägre', sammanträdde fordom i full rustning,
förutan särskild kallelse, ärligen i Upsala
wid den stora Offer-Högtiden i Goi eller Februarii
mänad, och efter den Christna Lärans
antagande,, wid Kyndelsmäsiotiden. De fordna
SL Den Z
sjelfständiga Odalbönderna, anförde af sina Lagmän
såsom deras Talemän, mötte dä pä egen
kostnad Konungen, wid Allhärjar-Tinget, sittande
under bar himmel pä sin Thron, omgifwen af
Hofmännen. Den hedenvärda Allmogen flög
deromkring en Ring, inom hwilken Jarlar,
Hersar och Thignarman, samt äfwen Lagmännen
moro pä bänkar sittande, hwilka efter Christna
Lärans införande föröktes med Bifloparne. Desse
Tidehwarfwets Herremän och Ståndspersoner utredde
och granffade isynnerhet de förelagda öfwcrläggningömäl,
hwilka sedermera biföllos eller
afflogos med et gemensamt Ja eller Nej.
Thronffiften och upkomna förföljelser emellan
twänne omwäplande Konunga-Slägter werkade
föga pä Rikskroppen. En Riksgäld war en
okänd ting, och Tiggake skola ilandet icke hafira
funnits. Sedan den förmögne Swcriges
Allmoge blef genom det tilkomna Andeliga och
wcrldfliga Frälset deld och förswagad; sä uphörde
de ärlige, förutan kallelse skeende, Riksmöten
af Jordägare. Pä iZ Seclet och flere
derpä följande, förwandlades de fordna AllraSwia-Ting
til'Herredagar. Til AlsnöHerredag,
är 128L, kallades blott sz personer
af de privilegierade andeliga och werldfliga
Ständcn, med hwilka Konung 8-^-
i betydlig mätto ändrade Regeringssättet,
med tildeldte olika förmänsrättigheter ä
jord, som nu icke utan ägande rättens kränkning,
annorlunda ändras och jämnkas kunna,
än at hwar Swensk Man mä besitta all flags
Den Z Julik.
LS
Swenff jord. Niksmenighctcn sammankallades
sedan blott da desi biträde för sarffilda afsigter
behöfdes, såsom när Riksföreståndaren
wille fä den treärige
utkorad til Konung, dä ock jämte
Adel, Biskopar och Bönder, allerförsta gängen
Borgare tilkallades. Likasä dä Riksförestäkidaren
, den Äldre, behöfdc den ringare
menigheten at motwaga Adelns afund, sä anställdes
en allmännare sammankallelse; dock
skedde ännu aldrig särskildta sammanträden el.
ler omröstningar Ständswis. Konung
den I:ste lät mänga gängor kalla Bönder til
Riksdagar, men oftare anställdes blott Herredagar
; och lärer första gängen, jämte Adel och
Biskopar, nägre tilkallade Präster frän Capitlen,
Köpstadsmän och Bönder, hafwa ar »227
undertecknat et Riksdagsbeslut, eller den sä
kallade Westeräs-Rccetz. Under Gustawianffa
Konungahusets följande Regeringar utskrcfwos
ibland mera allmänna Riksmöten »ned alla
Ständens Ledamöter, ibland allenast Herredagar;
ibland kallades jämte Biffoparnc twänne
Adelsmän ifrän hwar Lagsaga, med wifta StadSFullmägtige,
alldeles förutan Allmoge, och detta
allt efter som afsigterne bäst kunde befrämjas.
Sedan pä i7Seelet fpra Ständ sätt efterhand
särskildta Samlingsrum, samt egna Talemän
och Canlftier, »ned derät följande särffildta öfwcrläggningar
och Beflnt, hafira söndringar
Ständ emellan »nera bändt. Sedan Högloft.
Ridderskapets och Adelns votum clseisivum up
hört.
24 Den 3 I«!ii>
hört, sä hafwa Riksens Ständer ibland blif--  wit försatta uti inactivitet, dä twänne Ständ
siadnat i beslut emot twänne andra Stand:
Afwensä har ibland Ett, ibland flera Ständ
tilwunnit sig Regentens öfwerdrifna ynnest, samt
stiftewis blifwit werktyg til Grunolagelrs täta
omstapning; och som Nationen de seonastc Secler
icke blifwit med jämn rättwisa bemött/ och
ej sätt en behörig kansta af den werkliga medborgerliga
friheten, samt til och med under den
sä kallade frihcts-Regeringens sista är, blifwit
misihandlad af sina egna Ombud , sa är ej underligt,
at Statshwälfningar ofta och latt warit
görlige. En nog allmän önstan har ock
derföre npsiigit onl en förbättrad Representation
af Swensta Folket. Mälet kan wara ömtäligt,
men dä likmätigt wär npsi bcswurna Regeringsform
, et Constitutions-Utstott wid alla
Riksdagar stal öfwerse denna Grundlag, och
uptaga frägor rörande förändringar uti densamma
, samt yttranden deröfwer til Riksens
Ständer afgifwa, och dä ingen förestagen ändring
kan werkställas förr än den nästföljande
Riksdagen med sä Konungs som Ständers gemensamma
samtycke, sä är allsingcn wäda eller
förhastad öfwerilning wid den förestagne
föräntringen af walsätter til Riksdags-Fullmägtige,
at befara; häldst derwid stätt ingen ändring
i Grundlagens Normer, eller uti Konungens
magt och Folkets förbehällna sjelfständighet
yrkas. Et hufwudföremäl mäste blifwa
at winna sädane Ombud eller Representanter
af
Den 3 Iulin 25
af hela Samhället, at .de i sjelfwa werket mänds
förtjena det ärenamnet af Rikets Fäder,
och at alsingen Medborgare, ehuru olika skattdragande
dock lika friboren, mä sakna rättigheten
at deltaga i walet. En wacker morgonrodnad
synes bäda ost en klar dag, och lofwa
at det werksamma ljuset mä genomtränga det
wörker, hwarmed Nationen i synnerhet den sifia
tiden har warit öfwerhöljd. En Konung,
som äger hwar rättsinnad undersåtes hjerta, har
ätagit sig wär räddning, och dä han i samråd
med rättrogna Ständer, fullkomnar sitt
fiorwerk, sä stall en talrik posteritet förewiga
en sä patriotisk som sällsynt Lands-Faders ära.
Denne wördade Furste har ock behagat i det
syftemål sammanbäda Rikets Ständer, efter
den brukliga ordningen, för at med dem öf°
werlägga om nödiga mätt och steg til
beredande af Swenska Folkets framtida
wälfärd. Man bör ock hoppas, at det
enstildta Jntresiet och all gammal fördom mä
gifwa wika för den allmänna wälfärden och
för den klara uplysningen. Som Sweriges
Regeringssätt warit mest waraktigt och mindst
ensidigt, dä Landets besutne män wid Riksmöten
wärdat Grundlagen, samt til Staten bewiljat
nödiga sammanstött, sä torde dä föremälet
är, at bereda Swenska Folkets
framtida wälfärd, rädligast finnas, at, med
nägon modification efter tidens stick, och med
klok urstillning, föreflä och fiuteligen fastställa
en sädan Representation, som ej allenast inneÄndra
Band. tT):» 4. höll
LS Den Z Iulik.
höll wära fyra nuwarande Riks-Ständ, och
De nu i fräga komne ofrälse Ständspersoner,
utan jämwäl i sjelfbestånd liknade Sweriges
oberoende Riksfäder ivid et tidehrvarf, dä Sam.
hället ännu stprdes efter Göthernas okonstlade
enkla Lagar, och hwilka Regerings-Stadgar r
det närmaste igenfäs uti Konunga-Balken af
war förra Land slag. De med ost til härkomst
sä nära befryndade Britter styras ännu, såsom
et lyckligt Folk, efter magna och ^///
o/" , som grunda sig pä Nordens enkla
Lagar; och om ä kesta Stadgar nägra ingrep
ffelt, sa betyda uplätelser i ord föga hos en
Nation, hwilken i hjertat känner sin sjelfständiga
frihet, och hwilken sä Konung som Parlament,
med aktning mätte hafwa för ögonen.
Deste Britter hade fordom, lika med de til
denna ö flyttade Göthiffe Afkomlingar, Mikel
Gemat och Witena Gemat, det är
Myckenhetens och de Wisas Möte, som sedan
efter de Fransta Norrmännernas ankon st singö
namn af Parlament eller allmänna Samtal.
Dä efter en mera wunnen civilisation och
Borgerlig förkofran. Samtalen ingenstädes kunde
widare ste under bar himmel; sä hafwa
Engelska Folkets Ombud fördelt sig i twänne
Kamrar. Riksmenigheten eller 0/
bestär af flera flags besuttna Lands,
och Stadsboer, af gansta olika börd och willkor.
Om rikedom och förmögenhet ej utgör nägon
egentlig förtjenst, sä ökes deraf dock et
billigt förtroende rvid Riks.ärenden, för sjelf.
ständiga
Den Z Julik. L7
ständiga personer; hwarföre ock i England er.
fordras en witz förmögenhet bäde för rättighe.
ten at blifwa wäljande, och at wara walmässtg
til en sä kallad o/' k/re §/-r>e, el
ler
Parlaments-Fullmägtig. Om föröfwade mi§-  bruk wid sädana wal icke fulleligen blifwit
rättade, sä mä de annorstädes tjena til warning.
Om ^öfwerhusets Engelffa Lorder icke
wäljas, och nägre der hafwa säten til följe af
stna Ämbeten, sä äro de dock i gemen betydlige
PoHestionater; men de representerande 16
Skottffe Lorder i Engelffa Ofwerhuset wäljas
ffiftewis af de 10-Skottlands Lorder af olika,
grader; och är förhällandet lika med 28 walde
ibland 121 Jrländffa Lorder, hwilka äfwen
nu fätt rum i det gemensamma StorBrittan
iska Ofwerhuset. Biffoparne, som ock
höra til Ofwerhuset, äro likasä Män af förmögenhet,
och hafwa deHutom flutat stn bana
pä lyckans wäg. Alla Beskattnings- och Penningemål
pröfwas först r Underhusets ehuru propo--  sttioner i alla Rikswärdande ämnen frän bägge
Husen göras kunna, och vestär Engelffa Regeringsfättets
betydliga förmän deruti, at ärenden
alldrig genom en öfwerilande brädffa
afgöras kunna, utan granskas och modereras uti
det ena Parlamentshuset efter det andra, samt
sluteligen af Konungen sanctioneras eller förkastas.
Riksens Högloft. Ständer torde i Engelffa
MenighetS-husetS Ledamöter nära igenkänna
-
§8 Den z Julik.
zia tvär forntids Odak-Bönder, samt uti Ofiverhusets
Andeliga och Werldslige Lorder, wära
Swensta Jarlar och Hersar, samt Biskopar,
som fordom suto inom Ringen; men sedan
samlades i et enda rum, och efter hand i flera
Kamrar. Om Rikets församlade Fäder, säsom
warnade af sednare tiders missbruk
och missöden, stulle för godt finna, at uplifwa
forntidens sjelfstandiga Ombudskap wid Riksmöten
, sä torde et Swenstt Ofwerhus eller
Niddarehus, bast sä kunna danas och organiseras,
at iso til Loo Riddersmän maldes utaf
Adeliga Innehafware af Frälse- och berustade
Säterier, af Ra och Rörs eller Jnsockne-hemman,
samt af Frälse- och Frälse Skatte-hemman til
Riksdags-Fullmägtige för Adels-Ständet wid
hwarje Riksmöte. Til följe af uprättade Wallangder
uti Länen, kunde 150 til 200 Mantal förenas,
hwilkas Innehafware walde til Representant
en inom Distrietet bofast man af Adelig Att,
ware sig Grefwe, Friherre, Riddare eller WapneSwen.
Bistoparne synas sä mpcket mera böra
förenas med Adeln, som det af älder sä brukligt
warit, och hälsas ännu af Konungen, wid högtidliga
tilfällen, salunda sammanblandade: Grefwar,
Friherrar, Bistopar, Riddare och Adel; och
äro Präses i Stockholms Consistorium och Superintendenten
i Carlskrona, Bistoparnes wederlikar.
Riksmenigheten, säsom swarande emot
det Engelska 0/ synes böra
bestä af en jordbrukande och werkligen arbetande
Bonde eller Danneman ifrän hwart Härad,
Den 3 Julik. 2S
rad, som sjelf ägde någon slags jord ware sig
Skatte, Frälse eller Säteri-jord, samt tillika
ifrän hwart Härad af en Ständsperson, ware
sig en Frälse eller ofrälse Lekman eller ock
Prestman, som agde nägon slags jord eller
Bruks-ägendom. Dä Adelns wal til Riddarhuset
anstaldes nagra dagar förut, sä inhämtades
lätteligen hwilka Adelige Häradsboer wörö
walmähige til Riks-Menighets-huset. Med
Riks-Menigheten skulle äfwen inforlifwas bofaste
Borgare och Husägare i förut brukliga förhällande,
ifrän alla Rikets Städer; sä ock ifrän
de Städer, der Universiteter funnos, jämwäl
en Deputerad frän Lärdoms-wcrket. Alla
Riksdagsmän blifwa pä et sädant sätt Swensta
Folkets walde Representanter, och de wanlottade
ofrälse Ständspersoner blefwo icke mera
förbigängne, hwilkas delaktighet i NationalRepresentationen
Högloft. Constitutions-Utstottet
funnit til grunden wara rättwis och
billig. Dä en gäng hufwudfrägan wunne
bifall; sä kunna flera normer och cauteler vernad
upgifwas. För denna gäng blir min enda
önskan, at Högwälborne Herr Grefwe» och
Landtmarstalken, samt Högloft. Ridderstapet och
Adeln täcktes för godt finna, at remittera detta
mitt wördsamma Memorial, eller fanste
rättare ofullkomliga utkast, til Högloft. Constitutions-Utstottets
nogare granskning och öf«
werseende.
Härefter ropades starka Nej och Ja.
Grefwe
30
Den o Jul".
Grefwe von ^J,ntinAskLU8en,
förmälts sig ej kunna underlåta at yttra sin
surprise, at sedan wi ny§ antagit en RegeringsFvrm,
kommer nu en wärd Ledamot, in med
et förslag, som innebar at kasta omkull den.
Den syntes wäl behöfwa de fem är som till
nästa Riksdag böra förflyta, innan Riksens
Ständer företaga sig at förändra den: min
tanke är at denna fraga icke kan af Ridderskapet
och Adeln uptagas, eller til något Utskott
remitteras. Jag begär at för min räkning
mätte tagas til Protocolls, det jag med
surprise hört, at en helt ny Regerings-Form
här blifwit proponerad.
Häremot ropades Nej, icke en ny Rcgerings-Form!
Remisi til Constitutions Utskottet!
Herr 8k.jö1Ze!)r3,n6, Hn6«r8 ^reäric,
yttrade sig förmoda, at Remisi til ConstitutionsUtskottet
af den utaf honom wäkta fräga om
ofrälse Posiesiionaters deltagande i Representa.
tionen icke borde kunna nekas, dä det wore
enskilta tillätit, at deruti til samma Utskott
inlemna Memorialer, som rörde wäckande af
nya Grundlags-frägor.
Grefwe voll UantinAsllauLen uprepa»
te widare sitt förra yrkande.
Herr käblmLn, Otto ^re^ric. En fragg
som hänwisös til et Utffott mätte alldrig derigenom
kunna anses wara afgjord, emedan det
alltid beror pä Utskottets granskning at antaga
eller
Dm 3 Juli». 31
eller förkasta densamma, och det sluteliga afgörande
alltid beror pä Riksens Ständers Plena.
Herr von 8cbult2Lnlleim, Oavlä, JaA
anser för et obehörigt tilmäle, at jag welat ikullkasta
den nyst antagna Regeringsformen.
Jag har ej föreslagit den ringaste ändring i Konungens
rättigheter, eller uti Riksens Högloft.
Ständers gjorda förbehäll och Nationens skyldigheter;
utan har blott upgifwit et förslag
til en fullständigare Nationens Representation,
wid hwilken nägot af de nuwarande Ständen
icke blifwa lottlös!, och hwarwid de wanlottade
' ofrälse Ständspersoner tillika fingo til godo
njuta m tilbörlig Medborgarerätt. Jag tror
mig til et sädant yttrande sä mycket mera wara
berättigad, som Högloft. Consiitutions-Utskottet
i sitt Memorial af den 2 Junii sig sälunda
förklarat: 'Den af ätskillige ofrälse Jordägare
och Bruksidkare rdäkta frägan om delaktighet
i Representationen, har Utskottet til
grunden funnit wara rättwis och billig; men
dä nägot satt Lil werkställigheten deraf ännu
icke blifwit med fullkomlig noggrannhet upgjordt
och Utskottet, i saknad af nödiga uplysningar
i detta ämne, icke kunnat nägot sädant i hast
iipgöra; sä har Utskottet endast trott sig böra
anmäla hufwudfrägan til Riksens Ständers
bifall?" Männe dä mig icke.utan klander worr
tillätit, at til wälbemälte Utskott framställa et
möjeligt sätt til werkställigheten af den Ständspersoner
tilerkända Representations-rätt, förutan
nägot annat Ständs förfördelande.
Sko
-
32 Den Z Julik.
Ropades Ja.
Herr Grefwen och Landtmarst a lken
anmärkte, at som det more enligt med^Constitutronen,
at alla de allmänna frågor, hwilka
i Riksens Ständers Plena wäckas, til behörigt
Utskott remitteras, trodde han det wara
rättast, at sä wäl bägge Herr KllMäebranäg
Dietamina i detta ämne, som Herr v. LclluU2enbeim8,
til ConstitUtionö-Utstottet hänwisas.
Härtil ropades starka Ja, men
Friherre lilliencrantz, polian Willi.,
sä snart han erhälllt ljud yttrade stg, det han
npH hade anmält stg at fä tala innan propositionen
af Herr Grefwen och Landtmarstalken
blifwit gjord, at han för sin del icke wore emot
den föreflagne Remisien; men at han pä
det högsta anhölle, det ämnen af wigt finge
hwila längre'än hittils stedt, och at beslut icke
sä hastigt blefwe fattade, emedan det wore
manga, som icke utan nägon betänketid kunde
fatta sina tankar och inhämta andras, och deremot
et ringa antal, som ägde den talang, at
ex tempore uttrycka sig, pä et uplysande och
til sakens utredande tjenligt sätt. Friherre
UiijencrLnt? utbad sig stuteligen, at oaktadt
Remitz wore befluten, han mätte äga den rätt,
at wid Herr 8K.jöl6ebranä8 och Herr v. 8cknltLenUeims
Memorraler göra nägra anmärkningar,
dä de hunnit ffrifteligen upsättas.
Herr
Den Z Julik. ZZ
Herr Grefwe» och Landtmarstalken förmälte
sig gerna hafwa welat tillåta Friherre tH
at tala, men at han, förmodligen för
ropens skull, icke hade hört desi anmälan. Herr
Landtmarstalken förmälte sig för öfrigt hafwa
stödt sin proposition pä början af 56 § i Regerinqs-Formen,
den han upläste, sä lydande:
"Allmänna frägor, som uti Riksens Ständers
"Plena wäckas, mä ej til et omedelbarligt
"pröfwande der uptagas, utan stola öfwerlem"nas
til behörigt Utskott, som äge at dem nt"reda,
och sig deröfwer yttra."
Ridderstapet och Adeln hördes härtil yttra
sitt bifall.
Friherre lAan nerber m, I^sr8 ^uZust,
Högloft. Ridderstapet och Adelns tanka är owedersägligcn,
at denna fräga mä blifwa pä
et Constitutionelt sätt hundterad. Säsom et
bidragande medel dertil,-rmhäller jag at fä up,
läsa hwad Regerings-Formen i 8i och 84 § §
stadgar. 81 § stadgar: "Ej mä frägor derom"
(nemi. om Regerings-Formen samt Rikets öfriga
Grundlagar) "uti Ständens Plena wäc"kas,
utan anmälts de hos Riksens Ständers
"wid hwarje Riksdag walda Constitutions-Ut"stott".
84 Z stadgar: "Dä Constitutions"Utstottet
icke funnit stäl at til Riksens Stän"ders
pröfning öfwerlemna nägot förflag til
"förändring eller förklaring af Grundlagarne,
"som Utskottet af en Riksdagsman emot"tagit",
m. m. Hänis synes at, frägor af den
Ändra Band. s. egen
-
34 Den Z IuM.
egenskap som den förevarande, böra wäckas hoS
Constitutions-Utffottet och ej i Riksens Ständes
Plena. Den rätta wägen wore således,
at den wärda Ledamoten, som här föreslagit
en ny Nepresentations-inrättniug, borde wända
sig dermed direete til Constitutions-Utjkottet,
hwilket äger at nptaga och pröfwa hans Förslag,
och dermed förhälla sig säsorn 84 § widare
stadgar.
Herr Grefwe von l^ntinFsliLusen
eonformerade sig med Friherre klannerkelm,
och förklarade at hans mening warit sädan
när han först wid Herr von Lcbult26nbeim8
forsing gjorde anmärkning.
Herr Hkjöläcbranä enndrade at den
frägan, bwarom han yttrat sig, ej kunde räknas
ibland dem pä hwilka de anförda § Z
kunde lämpas. De ofrälse Potzesiionaters uptagande
i Representationen wore en fraga,
hwilken redan förut i Constitutions-Utffottet
warit pröfwad, och derifrån til Riksens Ständers
Plena hänffjuten.
Herr Grefwen och Landtmarffalken förmälte
det han fattat saken sa, at hela frägan
til Constitutions-Utffottet skulle remitteras.
Grefwe von u»ntinA8bLU8en förbehöll
at Herr von 8cbuU26nlwim8 förslag hwarken
malte med de andra Ständen communiceras
eller i Ridderffapets och Adelns Protocoller fä
tryckas. Här
-
Den Z Julik. 3L
Häremot upstod et starkt rop, bwarefter
hördes fräga, huru saken flutligen blifwit afgjord?
Herr
Grefwen och Landtmarffalken uprepade
det hans gjorda och bifallna proposition warit,
at denna fräga mätte til ConstitutionSUtstottet
remitteras.
Hwartil ropades Ja.
Uplästcs och företogs til pröfning och afgörande
Rid-darbus-Utffottets i Plenum den 22
Junii pä bordet lagda Betänkande, innehållande
en förfrägan rörande bibehällande af den sa
kallade ClaWcationen inom Riddarhuset.
Undertecknad 8:1ver8tol^6, ^xel 6abr.,
anmälte sig at tala, och anförde til Protoeollet
följande: Genom Högloft. Ridderffapets och
Adelns Beslut den iz Junii är RiddarhuöUtftottct
updragit, at utarbeta och til Ridderstam
och Adeln inkomma med Förftag til en,
sorn orden lyda, ny Niddarhus-ordning.
Et updragande i ordalagen sä ulan allt
ivilkor oinffrankt, kan ej innebära ringare rättighet
för Riddarhus-Utstottet, än at om det
sjelf nödigt pröfwade, sä omarbeta de fordna
föreffrifna, at af dem icke det ringaste funnes
öfrigt: det är, hela Riddarhus-ordningcn och
hwarje del af dcnsarnma.
DtttL
36 Den Z I ulri.
Detta tilständ äger Riddarhus-Utssottet af
Ridderssapet och Adeln uttryckligt. Konungamagtens
erkännande häraf är ock gifwit genom
ingresten til den af Konungen accepterade Regerings-Formen,
som förklarar uphafna alla
siags Stadganden hwilka hittils warit under
namn af Grundlagar kända.
Säledes är Riddarhus-Utssottet alldeles
obehindradt, at föreslå en i hwarenda wigtig
eller ringa omständighet ny Rivdarhus-ordning,
och synes mig redan af denna grund ej
kunna rörande Clastisications-frägvn särskilt fä
annan föreskrift än en hänwisning til ofwanberörde
Ridderskapets och Adelns den iz Junit
fattade allmänna Beslut. Jag säger, redan
af denna grund, ty ännu en annan och
wigtig finnes, nemligen den, at, dä en ny
Riddarbus-ordning är et ämne, hwars utarbetande
blifw.t i enlighet med 56 § af RegeringsFormen,
til et Utskott remitteradt, kan Högloft.
Ridderssapet och Adeln ej samma ämne och
säledes ej nägon del deraf under tiden til pröfning
och afgörande uptaga, utan at nödsakas,
af hörsamhet för Grundlagens föreskrift, med
allt utlåtande upssjuta intill dest Utskottets yttrande
inkommit. Jag anhäller, pä desta skäl,
at Herr Grcfwen och Landtmarssalken täckes
göra Högloft. Ridderssapet och Adeln den proposition,
om Ridderssapet och Adeln icke anser
Riddarhus-Utssottet bade pligtig! och berättigadt,
i kraft as Ridderssapet och Adelns Remist den
Junii, at med Förslag MStändet inkomma
-
Den 3 Julik.
37
ma rörande alla med Riddarehus-Ordningen
gemenskap ägande frågor.
Herr Grcfwen och Landtm arffalken gjorde
derefter proposition i enlighet med oella Dietamens
innehäll, hwilken enhälligt
V i fällö.
Friherre ^clsIZvärcl, klric 6öran. Dä
Ridderffapet och Adeln redan gjort stora upoffringar
af sina ännu ägande privilegier, och
äfwen fragan hos Ridderffapet och A.cln af
flera desi aktningswärda Ledamöter blifwitwäckt,
huruwida Säterier pä et eller annat sett elfwen
wille ingä uti nägon upoffring, fär jag
för min del, och til undwikande af dpl ka öfwcrläggningsämnen,
som wid detta Riksmöte
uplaga Ridderffapets och Adelns tid i nyttigare
och nödwändigare ämnen, förklara, at sä
länge en allmän refning och skattläggning ä
all jord och öfwer hela Riket icke förulgätt
och blifwit werkställd, kan och bör Rttderffapet
och Adeln icke in.qä uti nägon widare upoffring
gf hwad natur eller beskaffenhet det wara mä.
Härwid hördes starka rop af Ja och proposition.
Grefwe äe IL 6sr6ie, sacob, förklarade
at han för sin del instämde i denna Friherre
^.äsliiväräs proposition.
38 Den 3 Iuttr.
Friherre 8tLel von wolstein, (lorlltr:
L.u6vi§. Det ordet tlpoffrittg sunes mig icke
tjenligt: Bonde-Ständet har egentligen icke begärt
nägra upoffringar; de hafwa begärt hjelp
med Kronossjutsningar i krigstid: detta är nägot
helt annat, at rubba Privilegier och lagligen
erbällna rättigheter strider emot min öfwertygelse,
emedan det har osäkerhet i sramtidzn
til päföljd; men at i nödens stund lala
Privilegier hwila kan intet kallas rubbning eller
uphäfwande deraf, wid sädant tillfälle synes
mig, at en hwar som äger något at förlora
i sin män bör bidraga at förswara detsamma.
Sä gär det ock ttl i alla andra länder,
der fiende intränger.
Hans Excellence Grefwe kuntb,
Lric, förenade sig til alla delar med Friherre
^äelsvärä, men önffade at Lil wilkoret af en
ny refning, äfwen mätte läggas det as en ny
tiondesättning.
Herr käklmrn, Otto kreclric, anförde
ffrifteligen: Dä jag icke har och troligen aldrig
sär ägendom här i landet, kan jag opartiskt
tala om de upoffringar för Säteri innehafware,
hwarom nu är staga. Högloft. Ridderskapet
och Adelu torde derföäe benäget tilläta
at en swag röst höjer sig för at yttra nägra
tankar, kanske allt för ftygtigt fattade för
at förtjena nägot afseende. Pä den ort jag
lilbragt min barndom wet jag at fiege Säte
-
Den Z Julik. 59
rier finnas som Lll godhet hwarkcu swarar emot
Frälse eller bättre Skattehemman. Dä
nu alla Stånds Ledamöter med lika lätthet
kunna blifwa Säteri-ägare, anser jag ej nägon
oväsendtlig förmän för Ridderstapet och
Adeln wara undantagen, derigenom at hemman
af denna natur bibehättas wid dermed frän
urgamla tider förenade rättigheter. Endast förwarandet
af ägande rätt tyckes fordra at om
nägre ägendommar eller hemman stola til sin
bestallning undergä förändring, en dylik jemkning
dä äfwen bör äga rum med all i Riket
befintlig jord; och detta torde swarligen sä
snart kunna werl ställas.
Friherre liljencrants, solmn Willielm,
förklarade, at ehuru han för sin del icke kunde
bifalla nägra ytterligare upoffringar, som
äsyftade inskränkningar i Ridderstapets och Adelns
samt Säteriernas rättigheter; anfäg han
detta beslut af Högloft. Ridderstapet och Adeln
kunna fattas och fullföljas, utan at dermed
förknippas en fräga, som han trodde aldrig
böra wäckas, alldraminst inom Riddarehuset.
Efter något upkommit blandadt rop gjorde
Herr Grefwen och Landtmarstalken följande
proposition: Bifaller Ridderstapet och Adeln
den nu gjorda framställning, at ingen widare
upoffring af Rideerstapets och Adelns rättigheter
ma äga rum, innan öfwer hela landet en
uy refning och en r>y Tiondesättning blifwit
werkställde?
Denna
-
40
Den Z Julli
-
Denna proposition tycktes blifwa med et
nog allmänt Ja beswarad; men sa snart ropet
nägot saktadt sig, hördes ärffillige yrka, at
de under detsamma begärts det saken såsom
ganska wigtig, matte fä hwila pä bordet, hwarjemte
si ra förmälte, at de redan , innan propositionen
framställdes, anmält samilia önffan,
men at, under det starka ropet, dä mänga
skockat sig fram frän sina bänkar, deras anmälan
ej kunnat höras. Ibland dessa anförde
Friherre Ltjsrnstsllt, Larl Ou.<?rg.f,
at han genast yrkat detta mäls läggande pä
bordel, och nu hoppades at detta ej kunde honom
förnekas.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
erindrade; at om Rioderskapet och Adeln behagade
för ordningens skull iakttaga, at ej
ined sä hastiga och tidiga rop afbryta öfwer
läggningen och propositionerna, sä s ulle man
lättare komma til reda och stut med sakerna:
tilläggande Herr Landtmarffalken, at han, såsom
en följd! af denna brist pä ordning ej i
närwarande stund kunde med säkerhet weta
vm det närwarande ämnet wore afgjordt.
Ropades Jo, Nej, afgjordt, votering.
Under de blandade rop som widare en
stund, under korrta mcllanständ, upkommo, hördes
mänga, bwaribland i synnerhet Herr le»
siuLäen, kreclric, Friherre Ltjerlisteät, Larl
Lusesk
Den Z Julik. 41
bustaf, och Herr Ikre Lior, försäkra at de begärt
saken pä bordet. Widare framträdde Herr
LilvLkseolpe, kreclric Humuel, til Herr Grefwcn
och Landtmarffalken, och anmälte at öfwer!
han yttrat samma begäran; och dä Hekr
Landtmarffalken förmälte sig ej det hafwa hört,
förklarade Herr Liiver^oiys til Protoeollet at
han yrkat sakens hwrlande pä bordet. Widare
hördes
Friherre 8tae1 von kloilgtein, 6orllt2
l.uäviA, anledningen til Ridderffapets och
Adelns olika tankar i detta ämne, tror jag härrör
af et olika begrepp om hwad som kan och
bör läggas pä bordet; dä man inlemnar Me.
moria!, sä är afsigten, när man begär det pä
bordet, at kunna fä under tiden genomläsa detsamma,
och hädanefter fatta sit beslut; men
dä man talar läter det sig ju icke göra, ty
man kan ej lägga ett tanka pä bordet. Dek
blir derföre en nödwändighet, at i alla sädana
mäl, som kunna wara af wigt, antingen ffrifteligen
fatta sin mening, eller ock dictera til
Protocollet, dä allt hwad man behagar katt
läggas pä bordet.
Friherre ^äelgvärä, l8ric(^örg.n, förklarade
sig ej hafwa nägot deremot at fåken
blefwe pä bordet hwilande, blott densamma i
nästa Plenum företoges och afgjordes.
Äter blandade rop. .
Grefwe 46 la 63.0416, iLcob, om den
af Friherre ^46i8V3,r4 nu wäckta fräga rörer
Andra Band. tTl.o 6. äta
-
42
Den 3 Julik.
ätagande eller icke nu åtagande af skjuts för
Säterier, sa är den ej ny, utan redan förut
wäckt af Herr Grefwe /^6oPb körner, således
nu blott ä nyo uptagen, och kan pä sadan
grund nu genom Ja eller Nej afgöras.
Ropen förnyades.
Herr kibblnA-, e-n-1 ousmk, förklarade
at han för sin del instämde med Friherre /v
delsvärä.
Friherre Stjernstedt, 6g,r10u8tLk. Dä
frägan ej här är blott om ffjutsnings ätalagande
för Säterier, utan huruwida Ridderffapet
och Adeln ffulle i allmänhet wilja binda
sig at göra något flags upoffringar; sä kan
jag för min del ej annat än anse detta för et
nytt ämne: och ehuruwal min tanke torde hufwudsakligen
instämma med Friherre ^.äclsvärds,
förbehäller jag mig likwäl at deröswer fä besinna
mig och i et annat Plenum mig yttra.
Grefwe von k-.g,ntinZ8bä,U86N, ^.Ibrecbt,
försäkrade at den wärda Ledamoten som sist
talade, werkeligen före propositionen, begärt saken
pä bordet.
Mänga instämde r at yrka sakens Hwilande.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
Jag får för Högloft. Ridderffapet och Adel»
för.
Den Z Julli. 43
förklara at jag sjelf ej hort förevarande fräga
af nägon begäras pä bordet; men sä mänga
hederliga män hafwa försäkrat mig at detta
stedt och i rättan tid, at jag ej derom kan
hysa det ringaste twifwelsmäl. Ridderstapet
och Adeln torde wid et sädant sakens förhällande
finna, at frägan bör såsom hwilande anses,
hwarefter det kan bero af Ridderstapet och
Adeln at densamma i nästa Plenum äter uptaga.
Ropades Ja.
Grefwe Oo dna, August, hemställde om
det wore rätt at när en proposition en gäng
wore gjord och bifallen, nägon borde fä kunna
lägga densamma pä bordet eller deröfwer
tala.
Grefwe 6^iäenstoips, ciari, med ätffillige
andra bewittnadc at Friherre Ltjernsteät
före propositionen begärt frägan pä bordet.
Herr Grefwe» och Landtmarstalken
förklarade at densamma pä sädan grund förblefwe
der hwilande.
Herr Landtmarstalken anmälte at följande
Herrar tilkännagifwit förfall at widare
kunna wara Ledamöter, Grefwe 8x^16, Lric,
Friherre 6ri^>6N8tjernL Lsri, och Friherre Lbrencrona,
Larl, i Lag-Utstottet; Herr von OolkLten,
LeuZt» i Banco-Utstottet; samt at Herr
44 Den Z Julik.
lle^ersjerrra, Larl likaledes af giltiga ffäl
nödsakades afsäga sig sit ruin bland z Clas,
sens Eleetorer; i anledning hwaraf behörige
wal ester desta Herrar anställas ffulle.
Herr Oanguarclt lilljeström, facob
^laleom, upläste til Protokollet följande:
Da nu en ny Riksdags-ordning är un,
der utarbetning, hemställer jag om ej Ridderffapets
och Adelns representation uti Utffotten
bör förändras til lika antal med de öfrige
Standens; tp nu tpckes sorn wi more blott et
halst emot et helt i jemförelse emot hwarje individ»
af de andre. Vm en proposition fordom
och tils nu följts i afseende pä wär talrikhet,
tycks den nu wara onödig. Utan at
widlöftigare afhandla detta ämne fär jag anhälla
om detta anförandets remitterande til
Constitutions-Utffottet
Herr Grefwen och Landtmarffalken
Dä denna fräga, säsom Riksdags-ordningen
rörande, är Constitutionel, och sädane frägor,
enligt 81 §. i Regeringsformen ej fä i Plentj
utan blott i Constitutions-Utffottet wäckas; sä
torde Högloft. Ridderffapet och Adeln finna,
at Herr liljeström bör med densamma wända
sig omedelbarligen til Constitutions-Utffottet.
Härtil ropades först Ja; menuppäGrefwe
törners, ^.clolpb Loran, erindran at dkN«
ua fräga, säsom rörande Riksdags-ordningen,
ej
Den Z Julli. 45
ej tycktes kunna anses såsom nywäckt, enär
alt hwad med den nu under utarbetning warande
Niksdags-ordningen ägde gemenstap wo,
re redan förut wäckt i Constitutions-Utstottet,
blef Herr lriije8tröm8 motion til bemälte Utstött
remitterad.
Herr Grefwen och Landtmarstalken tilkännagaf
at Kongl. Secreterare» Lor^ ärnade
nästkommande Onsdag anställa offentlig examen
med Eleverna i sit Institut för Döfstumma
och Blinda, och at han til Herr Landtmarstalken
öfwerlemnat 150 Billetter at utdelas
ät de Ledamöter af Ridderfkapet och Adeln,
som behagade denna Examen biwista,
kunnandes deste Billetter af Riddarehus-Fiscalen
erhällas.
Ridderstapet och Adeln ätstiljdes kl. L
til 2.
Lördagen den 8 Julli.
Plenum kl. 9 förmiddagen:
Justerades följande:
Utdrag af Protokollet hällit i Högloft.
Nidderffapets och Adelns Plenum den
s Iulii 1809.
S. D. Föredrogs ä nyo Riddarhus-Ut--
klotter
45 Den 3 Julik.
stöttets den 22 sistledne Junit upläfte och pä
bordet lagda Memoria! innehällande förfrägan,
huruwida veu, under loppet af denna Riksdag,
af Ridderstapet och Adeln i wihk afseende
uphäfne Clatzificationen, inä i de ännu beständande
delar uti Förstaget til en ny Riddarhus-ordning
uptagas Lil bibehållande eller
icke, med hwad mera berörde Memorial i sam^
ma ämne innehäller, och stannade Högloft. Ridderstapet
och Adeln i anledning häraf i det beslut,
at anse Riddarhus-Utstottet, i kraft af
Ridderstapets och Adelns remist den iz Junii
tillkomma, at med förflag til Ständet inkomma
rörande alla med Riddarhus-ordningen gemenstap
ägande frågor. Ut supra.
Justerades Pleni-Protocollen för den 2Z^
L6, 27, 23 och 29 Junii samt 1 Julii.
I anledning af hwad i Protocollet för
den 28 Junii nämnes, at Herr Grefwen och
Landtmarffalken förmält sig hafwa erhällit löfte
at undfå det hos Hans Kongl. Maj-.t hällne
Protoeoll wid tilfälle af Bonde-SLändetS
kemnade tilständ ät dest Taleman at underteckna
Regeringsformen utbad sig
Grefwe clelLLaräie, ftLcob, fa weta,
om ej Herr Landtmarstalken nu kunde Ridderstapet
och Adeln samma Protoeoll meddela.
Herr
Den 8 Julik. 47
Herr Grefwe» och Landtma rffalken
sörmälte sig ej annu hafwa detsamiua erhållit,
men erindrade at detsamma funnes i Riksdags-Tidningarne
infördt. .
Friherre Idosenbg-ne, äcllerinA, hegärde,
at Herr Grefwe» och Landtm arffalken tacktes
anhälla om communication deraf at Ridderffapet
och Adeln, såsom angelägit at i desi Protvcoll
intagas; anmärkandes, at det ej kunde
til Ridderffapets och Adolns Protocoll hämtas
ur Riksdags-Tidningen såsom icke warande en
officiel Act.
Grefwe vs la 6aräie, erindrade at
detta Protocoll wore för Riddcrssapet och Adeln
sä mycket angelägnare at erhälla, som Ridderskapets
och Adelns beslut, dä detta Protocoll
utlofwades, til betydlig del grundade sig
pä detta löfte.
ÄtMlige instämde häruti med nysibemälte
Herrar.
Herr Grefwen och Landtmarffalken loft
wade at ytterligare derom anhälla, och twiftade
ej at kunna Nidderffapet och Adeln detsamma
meddela.
Wid Protocollet för den r Julii anmärkte
§N
-
48 Den 8 IuliL.
Friherre tvid det uttryc
ket:
Efter Häroldernes ankomst, at den
dagen ej mer an en Härold hade sig infunnit,
hwarföre berörde uttryck salunda förändrades:
Efter ett Härolds ankomst; och
Herr Grefwen och Landtmarffalken, förmälande
sig hafwa den ena Häroldens uteblifrvande
genast hyttningsdagen om aftonen anmält
hos Hans Excellenee Stats-Ministern
von Lnr-eström, hade af honom erhållit det löfte,
at en dylik händelse icke widare ffulleäga
rum.
Uplästcs följande:
Utdrag af Protocollet hallit hos Hogwördige
Präste-Ständet den 26 Junit
l8o9.
S. D. Igenom nu företedt ProtocollsUtdrag
af den is dennes meddelade Högloff.
Ridcerffapct och Adeln desi beslut, det mätte
ät Riksens Högloft. Ständers Constitutions-Utffott
updragas at utarbeta och til Standens
Plena inkomma med Förslag til Jnstruction
för Riksens Ständers Justitia Ombudsman.
Efter för sig gängen öfverläggning härom
och ehuruwal wid granffningen af Constitutions-Förflaget
ätffillige anmärkningar emot
an
-
Den 8 Julik. 4S
antagandet af bemälde Ombudsman blifwit
gjorde, dock likwäl och som til följe af den
'faststälde Regeringsformen en Iustitiä-Ombuds- .
man bör tilförordnas, ansäg Ständet nödigt,
at en insiruction för densamma utfärdas ffulle,
samt förenade sig fördenffull, efter derom gjord
proposition, enhälligt uti Högloft. Ridderffapets
och Adelns ofwanintagne beslut, hwarom
de öfrige respective Ständen genom Protocolls-Utdrag
ffulle wördsamt och wänligen
underrättas, dit supra.
k!x NrotocvIIo
ft. dl. Almguist.
Utdrag af Protocollet hällit hos Högmördige
Präste-Ständet den 26 Junit
l8o9.
S. D. Medelst Protocolls-Utdrag af den
12 dennes, hwilket nyligen genom Löpare ankommit,
gifwer Högloft. Ridderffapet och Adeln
Ständet tillkänna, ibland annat, at Högloft.
Ridderffapet och Adeln ansett Herr ^on 8amueL
I^e^onstoipes förslag, om inrättande af Förliknings-Domstolar,
böra til Lag-Utffottets pröfning
remitteras; hwarutinnan Präste-Ständet
jemwäl för .sin del instämde. Som genom
Protocolls-Utdrag til de öfriga respective Ständen
remitteras ffulle. dit supra.
k!x krotoeollo
Hs. di. Almguist.
Tlndra Banv. k7:- 7. Ut
-
Lc» D<n 3 Iulin
Utdrag af Protocollet hällit hos Högwördige
Präste-Ständct den 26 Junit
1809.
S. D, Uplästes Ridderffapets och Adelns
Protocolls-Utdrag af den is dennes, innehällande
Herr Grefwe Larl Slellan lVlömers, til
Högloft. Ridderffapet och Adeln ingifne Memorial,
angäende de sä kallade bytesbristerne,
och ansäg Ständet lika med Högloft. Ridderffapet
och Adeln tjenligt, at detta mäl til Riksens
Högloft. Ständers allmänna Beswärs- och
Oeconomie-Utssott remittera; hwarom Protocolls-Utdrag
ffulle de öfrige respective Ständen
wördsamt och wänligen meddelas. 17t suxra.
Lx krotoclollo
17. Almguist.
Utdrag af Protocollet hällit i Högwördige
Präste-Ständet den 26 Junii
1809.
S. D. Efter för sig gängen öfwerläggning
om Let af Super-Intendenten Magister
n. »allström til Ständet ingifne och uti Protocollet
för den 9 dennes intagne Förslag til
befrämjande och utwidgande af det Institut för
Blinde, Döfstumme och Wansinnige Barn, hwilket
Protocolls-Secreteraren Lor^ här i Staden
inrättat, samt sedan ej mindre Högloft. Ridrerffapet
och Adeln, än Wällofl. Borgare-Stän
det
-
Den 8 Julik. 5l
det genom nyligen inkomna och nu företedda
Protoeolls Utdrag i detta ärende om deras tankar
Mandet underrättat, och Stiftarens oegennyttigt
ätagna samt sorgfälligt fortsatta berömliga
ätgärd wara allmänt känd, stadnade
Präste-Ständet i det enhälliga beslut, at dä
wärdet och nyttan af denna inrättning är ostridig,
borde Riksens Högloft. Ständers Statsutskott
höras, huruwida nägra medel til understödjande
deraf möjligen kunde blifwa at Ulga;
hwilket genom Utdrag af Protocollet skulle
de öfrige respective Ständen wördsamt och
wänligen meddelas, ku suxra.
Lx klvtocol!»
s. dl. Almguist.
Utdrag af Protocollet hällit i Högwordige
Präste-Ständet den 28 Junit
18O9.
S. D.^ Sedan Hans Kongl. Mast, uti
til Herr Ärke-Biffopen och Talemannen den
is dennes afiätit nädigt handbref, til Ständers
omprofwande öfwerlemnat, huruwida
til lindring af de swära bördor,, hwilka under
krig trycka Skatte-Allmvgen, någon jämkning
uti Ståndets fri- och rättigheter genom Ståndets
friwilliga och ädelmodiga atagande kunde
äga rum, och dä Ständer ä ena sidan
funnit betänkligheten af et steg, som för alltid
stall inskränka desi egna, hemmawarande Ämbets
-
52 Den 8 Iulir.
betsbröders och Committenters, samt efterkommandes
fri - och rättigheter, Prästerskapet tilerkända
af Lagar, hwilka ej utan dest fria wilja
kunna uphäfwas, men deremot ä den andra
ägt den behagliga öfwertygelscn, at ingen
of dest hemmawarande Ämbetsbröder gifwes,
som icke lika med deras härwarande representanter,
lifwas af det warmaste nit at gä en
mild och nådig Konungs omsorger til mötes,
at efter yttersta förmäga bidraga til understödjande
af et älssadt Fosterland, hwarö undergång
icke utan Försynens biständ och behjertade
mäns wägade och med klokhet utförda företag
kunnat afböjas, och hwars framtida bestånd
icke utan enighet och samdrägt samt upvffrande
af enskilda tilgängar kan med säkerhet
befästas, har Präste-Ständet, med underdänigt
afseende uppä Kongl. Maj:ts högstberörde
nädiga bemedling, och wid öfwerwägande deraf
at krig är at anse för et tilständ som genom
stna olyckliga följder billigtwis bör trycka
hwarje medlem af Samhället, i män af de förmaner
och tilgängar han har och njuter, samt
för at ädagalägga dest wänskap och wälwilja
för det hederwärda Bvnde-Ständet, hwars tryckande
behof Präste-Ständet bäst känner och pä
det uprigtigaste behjertar, efter mogen öfwerläggning
friwilligt ätagit stg: .
1:0 At för desi Prästebord och Stommar
samt all den ecclesiastique jord, som af Ständer
fritt disponeras, under krigstider deltaga
utr
Den 3 Julik. SZ
uti alla Kronoskjutser, til hälften emot Skatte,
efter de mantal, hwartil ofmannämnde hemman
och lägenheter manligen nu beräknas.
s:o At under krigstider answara för ingvarterings-ffyldigheten
lika med Skatte.
z:o At såsom eftra krigshjelp för de Prästegärdar,
Stommar och all annan under Prästerskapets
fria disposition stäende Ämbetsjord,
hwilka icke äro med rötning beswärade, ärligen
under krigstider, frän krigsförklarinqenS
datum til fredsflutet erlägga, efter Pastoratcrnas
godhet, enligt redan inom hwarje Stift
gjorde clasiificativner, en, en och en half, a tmä .
tunnor spannemäl uti lika sädesflag, med den
frän orten ärligen utgäende Krono-tionden; och
kan denna eftra krigshjelp efter ärets markegängspris,
med contant lösas, om den betalande
det önskar.
Wid alla oftvanberörde skyldigheter, som
Ständet sig såmedelst ätagit, förbehälles dock,
at Comministrar, Skolmästare och Klockare,
samt de Stomhemman, som til Enke-säten
blifwit disponerade, icke mätte härigenom
med nägon för dem ny tunga beswäras; hwilket
förbehöll owillkorligen bör i Riksdags-besiutet
til deras säkerhet intagas.
4:o Ät nybyggen och nyodlingar af förut
icke bärande oländig mark lemnäs wisia
ärö frihet frän all Sädes-Tionde-afgift lika
med
L4 Den 3 Iulii.
med den K ngl. Maj:t och Kronan, i afseende
pä Krono-Tiondcn, nyodlare hitintils nädigst
förunnat; dock utan minskning i den Tionde,
som af den förut odlade jorden til Prästerskapet
för det närwarande erlägges.
5:0 Äfwcn synas stadgade öfwerenskommelfer
om Tionde» och öfrige Pastoralier, i de
orter der sadane icke redan allmänt finnas, bo,
ra af Konung och Ständer kraftigt befrämja^
bäde såsom en nyttig upmuntran för jordbruket,
och såsom et godt medel at bibehålla förtroende
emellan Lärare och Åhörare. I detta
afseende will Ståndet icke allenast genom Circulaire-Bref
til samtelige Herrar Biskopar och
Consistoriel.' upmana dem at med sorgfälligt bemödande
nyttja alla tilfällen för at päminna
om nyttan af sädana stadgade överenskommelser,
och derigenom til deras snara uprättande
bidraga, utan ock hos Hans Kongl. Majestät
i underdänighet anhälla, det Hans Kongl. Mafit
nädigst täcktes genom förnyad omsorg desamma
päffynda och upmuntra. Härigenom torde inom
kort tid billiga Tionde-sättningar allmänt
och friwilligt af Herrar Pastorer och Församlingarna
för hwarje särskild Socken blifwa upgjorde,
af wederbörande Confistorier och Herrar
Landshöfdingar pröfwade och gillade, samt stuteligen
af Hans Kongl. Maj-.t nädigst stadfästade
för sä läng Lid som för hwarje ort finnes
lämplig.
När
Den 8 Iulir. LL
När Ständet genom sädana eftergifter af
urgamla rättigheter och förmäner bewisat sina
tänkesätt, lära de öfrige respeetive Ständen lemna
sä mycket billigare upmärksamhet och afse.
ende ät Ständets önskan, at i bllfwande Bewillnings-Stadga
de i allmänhet illa lönte Capellanerne
och Kyrkoherdarne i de mindre Pa?
storaten mätte ffonsamt blifwa behandlade.
Sluteligen warda desia Beslut, säsom innefattande
alt hwad Ständet tror sig kunna
lemna til sivar uppä Hederwärda Bonde-Ständets
med Preste-Ständet communicerade Protocolls-Utdrag
och Memorial rörande Presterskapets
Privilegier til de öfrige respeetive Ständens
bifall wördsamt och wänligen anmälta, för at
derefter Hans Kongl. Maj:ts Nädiga stadfästelse
i underdånighet underställas, ble supra.
Lx ?rotocc>IIa
I). Almgvist.
Widare föredrogs följande
Utdrag af Protocollet hällit hos Riksens
Högloft. Ständers Baneo-Utffott den
20 Junit 1809.
S. D. Uti det infordrade wördsamma
swar, som Högloft. Banco-Utffottet under den
2i sistlednc Maj hade äran at til de respeetive
Ständen afgifrva, gngäende det temporaira bi.
träde,
S6 Der, 3 IE.
träde, som ifrån Riksens Ständers Banque för
Rikets trängande behof dä redan war meddeldt,
och hwars fortsättning än widare och intil desi
annan ffyndsam utwäg kunde blifwa utsedd, befunnits
för Rikets räddning oumbärlig, kunde
Banco-Utffottet ej undgä, at wid de i sä mätto
för Rcksens Högloft. Ständers egen räkning ifrän
deras Banco-Werk utgängne och än widare
utgäende opäräknade temporaire Förffotter,
bifoga den grundade tilförsigt, at igenom de respective
Ständens gemensamma omtanka och enhälliga
försorg, samma Förffotters snara upphörande
skulle göras möjligt, äfwensom at pålitlig
och i möjligaste mätto ffyndsam ersättning
af hwad r berörde wäg hade utgätt, war med
säkerhet at påräkna. En sädan Högloft. BancoUtffottets
fasta öfwertygelse, kan icke wara eller
nägonsin blifwa mindsta twifwelsmäl underkastad
; men dä Vanco-Utffottcts mycket
grannlaga, i synnerhet pä näringarnes beständ
syftande öfwerläggningax, och widtagande steg,
blott kunna äga rum, i sammanhang med hwad
uti förrberörde wigtiga afseende, af Riksens
Högloft. Ständer blifwer faststäldt; ansäg Banco-Utffottet
sig ej böra underläta at detta
magtpäliggande ämne, af hwars följder, de förnämsta
näringsrörelsers, antingen uprätthällande
eller med ffäl befarade undergäng, hufwudsakeligen
beror, ytterligare til desi respective
Principalers ömma och uplysta behandling samt
derä grundade ffyndesamma decision, wördsammeligeu
hemställa. Hwaröfwer Utdrag af Protokollet
-
Den 8 Julik.
Loeollet, til samtelige respective Ständcn expeLierås
skulle. Är och dag som förr skrifwit
star.
Efter befallning
ktl. ^lel8in§iu8.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
föreslog, at detta Protoeolls-ULdrag mätts til
Stats-Utskvttet fä remitteras. ^
Hans Exeellence Herr Grefwe kuutk,
Li-ic. Stats-Utffottet bar wid denna sak redan
gjort alt hwad det kunnat, nemligen at
infordra uplysningar om de hppothek, som kun- j
na maka at disponera, men kan ocksä ej längre
komma innan desia uplysningar hinna at
inlemnas.
Friherre emming- LI3.S8. StatsUtskottet
har ej ännu pä et afgörande sätt kunnat
sysielsätta sig med detta ämne, men likwäl
sä mycket inbämtat, at de äskecke hypothequerna
til Bankens säkerhet torde blifwa swära
at utfinna.
Herr Lilvergeolps, 6u8tLk
trodde Banco-Utskottets Protoeolls-Utdrag innes
hälla twänne särffilba frägor, den ena om de
begärde hypothequerna, den andra om fortfarande
af Banquens förskott til Kronan. Hwad
den förra angär, kan Banquen tids nog säde
nödiga underrättelser, allenast Riksens Ständer
Ändra Band. t7r:s L. der
-
S3 Den 8 Julli.
derwid behjerta Banquens behof; men i anseende
til den sednare, wille Herr Silverstolpe
anmäla, at utbetalningarne ur Banquen inn
n kort stege til den summa, som hos Ridderffapet
och Adeln blifwit förcflagen och beivil)ad,
samt at, vm ej nägot widare derom
af Riksens Ständer stadgades, Banco-Utskottet,
när fulla summan wore urbetald, ffulle räka
i förlägenhet, huruwida nägra widare förffott
til Kronan borde kunna lemnäs. Han anhöll
derföre, at Stats-Utskottet mätte anmodas, at
lil Riksens Ständer med sit utlåtande öfwer
denna sednare fräga med det första inkomma.
Uppä gjord proposition af Herr Grefwe»
och Landtmarskalken blef detta utlätande til
Stats-Utskottet remitterat.
Föredrogs följande frän Constitutrons-Utffottct
inlemnade Betänkande, jemte bilagdt
Protoeolls-Utdrag, rörande den af Herr van
gvarclt
lilljeström, jsaLod ltlsl. Om, wälkta fräs
ga om et inskränktare antal Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln i Riksens Ständers Utskott:
Wördsamt lVlemorial!
Under den 3 i denna mänad har Högloft.
Ridderskapet och Adeln til Riksens Ständers
^onstitutions-Utskott remitterat Herr OanovLrcU
Ull
-
Den 8 IuM. SS
I^e8li-öm8, s. lVl., strifteligen gjorda hemstäl,
lan, det Högloft. Ridderstapets och Adelns representation
i Utskotten, kunde salunda förändras,
at dcn til Ledamöternas antal wunne
fullkomlig likhet med de öfrige Ständens. Wtd
öfwcrwägande däraf, har Constitutionb-Utstottet
funnit det wara Högloft. Ridderstapets och
Adelns ensak at detta ärende afgöra, men anser
sig sa mycket häldre böra tilstyrka den förcflagne
inkränkningen, som densamma ej allenast
leder til en tor hända länge önstad Csnfsrmite
emellan Ständen, utan ock yppar möjligheten
at genom fastställande af ct udda antal
för hwarje Ständs Ledamöter i Utskotten
förekomma den tilförene ej sällan försporda och
efter Clastomröstningens uphäfwande alltid
nödwändwa följd af Högloft. Ridderstapets och
Adelns Ledamöters dubbla och säledes jämna
antal i Utskotten, at detta Stand wid omröstningar
förblifwer utan röst, sä ofta meningarne
aro emellan dest Ledamöter lika delade. Utstottet,
som för det närwarande sysielsättes med
utarbetande af en Riksdagsordning, anhaller
wördsammast, at, sä fort sig göra läter, undfä
del af Högloft. Ridderstapets och Adelns beslut
i detta ämne, pä det antalet af Ständens Ledamöter
i Utskotten,, hwilket, i händelse af
Högloft. Ridderstapets och Adelns bifall til den
wäckta frägan, lärer böra undergä en nödig
förändring, ma derefter kunna lämpas och
bestämmas. Stockholm den 4 Jnlii 48as.
blmnerlreim» I. LUvers^rrs.
6.
Kcr Den 8 iIlllri.
6. Ljlverstolxe. 8- v. 8t0L^eiistiöm.
LlvjölclebiLnä- 6. v. Idosenswin.
Larl O. I^oröin. Lven UAjlimsri L:8vn.
DLniel Ldersteiu. L^il 6u8l:U Lroms.
^latZ !'e!ir58on. Ion ^on8son.
>1. vVLlerlus,
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
Constilutioas-Utskotts Protocoll den
4:de Julli iLog.
S. D. Wid öfwrrläggningen om det frän
Högloft. Ridderskapet och Adeln til ConstitutionsUrfkottet
remitterade Memorial, inrrehällande
Förftag Lil förändrande och inssränkning af Högloft.
Ridderffapets och Adelns Representation i
Utskotten i likhet med de öfrige Ständens, yttrade
sig Utffottets Ordförande, Herr EppeditionsSecretcrarcn
och Commendeuren med Stora Korset
Friherre lVlLnnsrlleim: " Ridderskapet och Adelns
talrikhet har sannolikt gifwit anledning
til detta Ständs länge utöfwade rättighet at
til Utskotten förordna dubbelt antal Ledamöter
emot hwartdera af de respective Med-Ständen.
Detta bruk har ej heller medfört nägon olikhet
i inbördes rättigheter Riks-Ständen emellan
, tx> förekommande ämnen afgöras Ständs
wis.
Den 3 Iulir.
61
wis, hwarwid det enas större antal Ledamöter
an det andras, icke ingär i beräkning. Af samma
princip följer ock, at Banco-Utstottet, det
enda, som annu r wipa fall utöfwar Riksens
Ständers magt och myndighet, mäste beräkna
rosterna Ständwis. För de öfrige Utskotten kunde
wrstcrligen Ledamöternes lika eller olika antal
af det ena Ståndet emot det andra wara
en likgiltig sak, emedan Utskotten ej hafwa annan
än dcliberations- och tilstyrkningsrätt. Men
sä länge ändamälet med Ledamöternes af Ridderffapet
och Adeln antals reducerande tck lika
med hwartdcra af Med-Standen, ej bör kunna
bliswa, at, i andra fall än dem Regeringsformen
uttryckeligen förcskrifwer, beräkna rösterne
ccllective, och sämedelst införa i subdivisionerne
af Riksens Ständer cn förändring at deliberera
om, och afgöra sakerna, l wilken i naturlig ordning
bör taga sin början bos sjelfwa Principalerne
och derifrän sprida sig til Utssotten, är
jag af den tanke, at Ridderstapet och Adeln
bibehällcr i Utskotten det wanliga dubbla antal
Ledamöter af deras emot hwartdera af de
refpeetive Med-Standen.
Herr Biskopen och Commendeuren Doctor
instämde häruti ti! alla delar, och tilläde
, " det han anlag den uplysning samt de
räd, som Ridderstapet och Adelns fördubblade
antal af Ledamöter uti Utskotten gaf sakerna,
wara af särdeles wigt. Uti wista delar hade
detta Ständs medlemmar tilfällen at förwärf
<va
-
62 Den 8 Juiri.
wa sädane kunffaper, hwilka wäl kunde uti
andra Ständen lika lyckligt träffas, men icke
med lika säkerhet päräknas. Herr Biskopen
trodde derföre, at ofwanberörde antal af Rid- ,
derffapct och Adelns Ledamöter uti Uiffotten
borde sorgfälligt bibcb.ällas , häle st all hufwussaklig
förändring af det äldrige Constitutionele
uti ärcndernas bchandlingssätt wid Riksdagen,
antingen ffulle innebära en hnfwudsakiig förändring
uti sjelfwa Constitutionen, eller ätmin.
stone ledde til en sadan olägenhet."
Och ffulle desta fran Utffottets öfrige Ledamöters
sammanstämmande mennig ffiljaktige
anföranden uti Protocolls-Utdxag det ti! Höglofi.
Ridderffapet och Adeln afgäeni.e Betänkande
widfogas. icke supi-L.
In tMem
il- O. ^VLlerius.
Lades pä bordet til nästa. Plenum.
Uplästes et Memorial med ätföljande Protocolls-Utdrag
och dest Bilaga frän Stats-Ut-. '
ffottet, sä lydande:
Word
-
Den 8 Iulii. 63
Wvrdsamt ^iLmonLl!
Sedan Riksens Högloft. Ständers Statsutskott
under denne dag stadgat sina tankar,
angående de Löner, sorn komma at bestämmas
för deras Exellencer Stats - Ministrarne samt
Stats- och Iustitie-Naden; sä fär Utskottet stt
härutinnan fattade bestut, genom härhos följande
Protocolls - Utdrag tll Riksens Högloft.
Ständers egit närmare ompröfwande wördsammeligcn
öfwerlemna, tillika med En Ledamots
härutinnan afgifne särskildta yttrande. Stockholm
den s Iulii 1809.
Pä Riksens Högloft. Ständers Stnts-U.tftotts wägnnr
LlLes kleminZ. I.ft. VVeitZmLN. Larl Unnäber^.
wollers Allisson.
d>l. ?röcle1ius.
Utdrag af Protocollet hälllt uti Riksens
Högloft. Ständers Stats-Utskott den
s Iulii i8os.
S. D. Sedan Herr Hof-Cantzleren och
Riddaren Friherre sl dVetker8te6t^, uti nu ankommen
skrifwelse til Riksens Högloft. Ständers
Stats-Utskotts Ordförande Herr OfwersteKammar-Junkaren
och Commendeuren Friherre
klleminF, pä Kongl. Mastts nädigste befallning,
anmodat Högloft. Stats-Utskottet, at sä ffyndsamt
som möjligt är, til slutligt afgörande företaga
hwad deras Erellencer Stals-Ministrarne
samt
64 §)en Z
samt Stats- och Justitie-Räden uti lön pä Rikets
stat komma at åtnjuta, emedan ben osäkerhet
som hittils rädt och annu räder om beha
lönings-förmaners belopp, stal hindra Kongl.
Maj:t at tilsätta de Ämbeten och Tjenster, som
större delen af de nu utnämnde. Stats - och Justitie-Räden
förut innehaft, och Riksens Ständers
beslut i detta afseende wore af sadan orsak
af lika sä stor wigt som nödvändighet; sä
företog sig nu Högloft. Stats-Utffottet detta sä
wigtiga som grannlaga amne til pröfning och
afgörande.
Under öfwcrläggningen härom undföll icke
Högloft. Stats-Utskottets upmarksamhet, at om
ä ena sidan, Rikets trängande behof och närwarande
betryckta tilständ, fordrade den nogaste
inffrankning och hushällning; sa wore det
deremot ä den andra af scke mindre nödwan
dighet,
at sä lämpa löningswilkoren för de nu
r fräga warande Rikets högste Ämbeten, at de
i det närmaste swarade emot defie Ämbetens
anseende och de derifrån offiljaktige kostnader.
Högloft. Stats-Utffottct erindrade sig huru
som det i alla tider warit en erkänd och af erfarenheten
bestyrkt sanning, at ingen ting mera
bidrager til rättwisans owäldigare skipande
, en jämnare gäng af ärendernas lopp och
et samwetsgrannare och driftigare upfyllande af
Ämbetsmanna-ffyldigheter, än at Ämbets- och
Tjenstemanna-staten befinner sig i sädana wil
-
Den 8 Julik. 65
kor, at den icke af tryckande närings-omsorger
nödgas söka andra bi-utwägar til erhällande
af en tarflig bergning, och såmedelst til en Statens
och det allmannas stada dragas ifrän dest
egenteliga bestämmelse
Om denna sanning gäller, i afseende pä
Ämbets- och Tjenstemän i alla grader, sä ansäg
Högloft. Utstottet den dock ofelbart blifwa
af ännu mera wigt. när fräga är om Rikets
Högste Ämbetsmän, som innehafwa ds
mest answarsfullch och för Riket och Staten
magtpäliggande Ämbeten, sa at för dem bestämmas
sädane lönings-förmäner, som, med
afseende ä^ Statens tilgängar och lämpade ef- ^
ter desta Ämbetens wärdighet och ätföljande
lefnadssätt, sätta dem i tilständ at kunna pä
et sädant sätt upfylla de dem alagde wigtiga
kall, at Kongl. Maj:ts och Rikets gagn och
bästa samt hwar mans rätt och säkerhet warda
wid alla tilfällen i möjligaste matto ge»
nom deras ätgärd befrämjade.
Och da detta dubbla ändamäl med, emot
Närwarattde kiders dyrhet, för mycket inskränkte
lönings-wilkor, efter Högloft. Utskottets tänka,
hwarken skulle kunna winnås eller upfyllas;
sä hade Högloft. Utstottet trott sig böra förestä
en sädan aflöning, som wore instämmande
med Högloft. Utskottets föresats, nemligen: all
möjlig besparing i Statswerkets utgifter ä ena,
samt en skälig och billig utkomst för dests
hoge Ämbetens innehafware ä andra sidan
Andra Band. 9. Wid
65 Den 8 Julik.
Wid fräga om Lönernes belopp förekom
Högloft. Utffottet hurusom under de ^ Löner,
hwilka tilförene warit Riksens högsta Ämbeten
bestädde, jemwäl warit inbegripne sä kallade
Taffelpenningar til et wiftt belopp, hwilka warit
af den egenffap, at de, utan iakttagande
af nädärs besparing, genast tilträdts och njutits
lika med Lönen, men likwäl aldrig kommit
r beräkning wid Begrafningshjelp^ ätnjutande,
eller dä Lönen wid ffeende afgäng fatt bibehällas
som pension.
Högloft. Utffottet ansäg en sädan ffillnad
wid nu ifrägawarande Löners bestämmande
jämwäl wara lämpelig och böra iakttagas,
och at om nägon af Stats-Ministrarne^ eller
Stats - och Justitiss-Räden ifrän deras Ämbeten
afgä med Pension, bör en sädan Pension
beräknas af blotta Lönen men icke af Taffelpenningarne,
och äfwensä Begrafningshjelpen
ivid inträffande dödsfall.
I öfwerensstämmelse med hwad sälunda
anfört är, beftöt Högloft. Utffottet nu föreftä
följande Afiöningö-stat, nemligen:
För i Justitia Stats-Minister, som tillika
är Ledamot af Konungens Hogsta Domstol
Lön - - - Zooo
Taffelpenningar - sooo
För i Stats-Minister för Utrikes Ären
berna
Lön
-
Den 8 Julix. 67
Lön - - - - zooo
Taffelpenningar . - zooo
.—. —6000
För i Stats-Räd Lön - 2000
Taffelpenningar « - isoo
--IZOO
För 1 Justitia-Räd Lön 1Z00
Taffelpenningar ? - 1000
I anseende til de af Högloft. Utskottet
föreftagne högre Lastpenningar för Ståts-Ministern
för Utrikes Ärenderne, än för Justitia
Stats-Ministern, ansag Högloft. Utskottet sig
böra anföra, at grunden bertil wore, at den
förre af stna Taffelpenningar mäste besörja de
sä kallade Minister-maltider, hwilka wid de
tilfällen, dä en talrikare Lorpg Diplomatins
härstädes wistas, som, efter äterwunnit fredslugn,
wore at förwänta, medförde drygare och
kostsammare utgifter, än som Justitia StatsMinistern
kunde anses komma at »vidkännas.
Och dä deste Stats-Ministerns för Utrikes
Ärenderne drygare utgifter än mera skulle
ökas, om han icke singe bebo det hus, och begagna
de rum uti det sä kallade Ministerhuset
pä Blasiiholmen, som Canzli-Presidcnten
hittils innehaft; sä yttrade Högloft. Utskottet
den önskan, at Riksens Högloft. Ständer wille
hos Kongl. Maj:t i underdänighct anhälla, det
Kongl. Majit täcktes detta Ämbete wid denna
förmän allt framgent i näder bibehälla.
63 Den 8 Julik.
Utaf hivad Regeringsformen i 34 §. innehäller,
inhämtade Högloft. Utskottet, at StatsMinistrarne,
Stats^Räden och Justiti^-Räden
icke äga at tillika innehafwa någre andre Civile
Ämbeten; men som detta förutsätter, at
de militaire Ledamöterne i Stats-Radet kunna
tillika innehafwa Militaire Ämbeten; sä upkom
hos Högloft. Utskottet den fräga, huruwida
de i säeant fatt borde ätnjuta bade StatsRädö-lönen
och Taffelpenningarne samt de det
Militaire Ämbetet atföljande lönings-förmäner.
Regeringsformen bestämde wäl icke huru i sädan
händelse med Löne-beräkningen borde forhällas;
men Högloft. Utskottet ansäg dock för
sin del, at sadant skulle medföra för stor olikhet
uti Lönings-wilkoren emellan de Militaire
och Civile Stats-Räden, som icke kunde wara
afsigten, dä de sednare dela lika answar och
äga enahanda Ämbets-befattning med de förra,
utan at njuta samma förmän.
Högloft. Utskottet war derföre af den tanka,
at om et Stats-Räd tillika innehafver et
Militaire Ämbete med atföljande Lönings-förmäner,
bör han wäl fä njuta Tasfelpenningarne
som Stats-Räd, oafkortadt til godo, men
icke bägge Lönerne tillika, utan endast endera,
dock honom öppet lemnadt, at wäija hvilkendera
han för sig förmänligast sinner.
Och beslöt Högloft. Stats-Utskottet, at detta
allt skulle genom Utdrag af Protokollet Riksens
Högloft. Ständers eget närmare ompröf
wande
Den 8 Julik- 69
wande wördsammeligen underställas. Är och
dag som förr ffrifwit stär.
Pä befallning
d-l. kröäelius.
Afssrift.
Ödmjukt anförande til Protocollet i Riksens
Ständers Högloft. Stats-Utffott
den s Julie 1809.
Dä i Höglofl. Stats-Utffottet öfwerlägguing
förehafwes om reglerande af Stars - och
Iustitie-Rädeis Löner och Taffelpenningar, och
Höglofl. Utffottet tyckes wilja föreflä Tre Tusende
Femhundrade Riksdaler Specie säsvm sammanräknad
Lön och Taffelpenningar för hwar och en
af Herrar Stats-Räder, samt Twä Tusende Femhundrade
Riksdaler pä lika sätt för hwarje Ledamot
af Justitie-Rädet, men min mening, i enlighet
med flere andre Medlemmars af Utffottet
deremot är, at Tretusende Riksdaler Specie bör
wara det högsta, som kan erbjudas Stats-Rädet,
och Twätusende Riksdaler Justitie-Rädet i
ofwanberörde ändamäl, sä anser jag mig skyldig
, at noga upgifwa de orsaker hwarpä min
opinion sig grundar.
Långt ifrän mig är den smulgräts-tanka,
at besparingar af nägra Tusende Riksdaler wore
Riket mera båtande, än at äga sä aflönte Ämbetsmän
, at omsorgen för nödig utkomst icke
mätte
70 Den 8 Iulii.
mätte minska det nit och samwetsgranna upfyllande
af et wigtigt kall, som Skaten af Ämbetsmannen
ästar. Men jag har trott, at alltid
och synnerligen i denna tidpunkt, i detta
Utstött, wisa hufwudgrunder mäste stadgas, ifrän
hwilka ingen afwikelse i nägot särstildt
afseende kunde äga rum. Icke allenast Högloft.
Stats-ULstottet, utan hwar och en tänkande
Swensk Medborgare medgifwer twifwelsutan den
sanning, at alla Tjcnstemäns Löner, som i penningar
utgä, äro wid närwarande tids upstigne
waruprifer ej en gäng tilräcklige til den torftigaste
bergning. Deraf uy?är en rättighet för
den sälunda aflönte Tjenstemannen; en pligt för
Staten, at detze sä otilräcklige Löner höjas til
nägorlunda motswarighet mot wcderlikar, som
njuta sina Inkomster i spannemäl eller andra
Effecter, hwilkas wärde ökas i mon af den
tilfagande dyrheten. Och denna penninge-Löntagares
allmänna rättighet til Löne-förbättring
förstoras äfwen derigenom, at de wid StatsRegleringen
1778 icke singö åtnjuta mer än twä
tredjedelar af den inkomst, som 1696 ars Stat
dem tillägger, emedan Riksdalern, som i Konung
X!:s tid icke gällde mer än Twä
Daler Silfwermynt, likwäl äx 1778 beräknades
til Tre Daler i samma mynt.
Denna sanning, en gäng erkänd, ger genast
anledning til följande fraga: "Kan Staten
i detta ögonblick upfylla en rättwisa emot
sine sä länge wanlottade Ämbetsmän? "
Ingen
Den 3 Juiri. 71
Ingen skulle äga större fägnad än jag, at
höra denna fräga beswaras med ordet Ja.
Men om Högloft. Utskottet, som nästan mangrant
tilkännagifwit sin önskan, at Lönerne för
samtelige Rikets Ämbetsmän framdeles ma utgä
i spannemäl och sä regleras at Löntagaren
äger någorlunda tilräcklig utkomst, för närvarande
nödgas stadna wid hoppet, at Liden til
denna önskans möjliga realiserande icke mätte
wara alltför aflägsen, sä wäckes i en sädan
med werkligheten ty wärr öfwerensstämmande
casus en annan fräga, nemligen:
"Wore det ej bäve orättwist och emot de
gamla Ämbetsmännen högst förolämpande, om
för nya Ämbeten stadgades Löner, sorn ehuru
icke förstora relatift til Ämbetets wigt och anseende,
likwäl skulle synas öfwerdrifne jämförelsewis
sä länge Staten icke kan göra det mindsta
för öfrige penninge-Löntagare? "
Efter at hafwa betraktat ämnet under sädan
synpunkt, har jag förmodat, at Herrar
Stats-Räder icke kunde tilläggas större Lön, än
den som innehades af de ibland Riksens Räd,
som förde presidium i nägot af Collegierne, häldst
defte Herrar Riksens Räd, med ofelbart större
nödwändighet til kostsam representation, pä en
gäng utöfwade göromäl som nu fördelas emellan
Stats-Rädet, Justitie-Rädet och Presidenterne.
Obillig
-
72 Den 8 Julik.»
Obilligheten, at lata Presidenterne, som
äga, i min tanka, lika betydande kall, och som
innehafwa L-.ne graders högre wärdighet, än
Iustitie-Räden, wara mindre lönte, än de sist
bemälte , och omöjligheten at för närwarande
kunna öka Prcsidentslönerne Lil större belopp än
Twätusende Riksdaler har bestämt min mening,
at högst nysinämnde summa borde utgöra Lön
och Taffelpenningar för Herrar Justitie-Räder.
Härtil kommer den öfwcrtygelse, at dä en
mild och nådig Konung säges ädelmodigt tilläta
indragning och besparing af en del medel,
som til Hofwet förr warit snsiagne, dä hwarje
skattskyldig Medborgare förefer behofwet af privationer,
sträckta ända ti! nödwändighets-articlar,
sä wida den summa stal kunna utgöras,
som är et wilkor för Rikets räddande, — sä
lara lika patriotiska tänkesätt äfwen wara rädande
hos högre Ämbetsmän, som i Rikets närwarande
förlägenhet säkert nöja sig med mättlig
utkomst och til lyckligare tidehwarf upffjuta
hoppet at af Lönen samla någon förmögenhet»
Det bör icke heller glömmas, at Rikets
äldre med penninglön försedde Tjenstemän ifrän
är 178S til Realisationen nödgades emottaga
fine ringa inkomster i Riksgäldssedlar och dertil
utgöra en ganska stor bewillning, hwarifran
Riksens Högloft. Ständer denna gäng troligen
befriar samtelige Tjenstemännen.
Slutligen
Den 8 Iulii. 73
Sluteligen och i sammanhang härmed an.
ser jag mig'stylvig at anföra, at dä grunden
til fixerande af Stats-Rädets Löner warit wigten
och answarigheten af deras Ämbeten, och HofCanzleren
enligt Constitutionen är en sjelfstrifwen
och ständig Stats-Rädets Ledamot, mors
emot godkänd princip mycket stridande at bibe.
hälla honom wid den, ehuru öfwer 1778 ärs
Stat redan ökade, dock nu mera ringa inkomst
af 1600 Riksdaler, som kunde anses lämpelig.
Lä Ämbetet war af helt olika omfattning och
bestaffenhet.
^s. VV. I^lljencrantr,
Lika lydande med det til Riksens Högloft.
Ständers Stats-Utstott ingifne Original betygar
Lröäelius.
Begärdes pä bordet.
Uplästes et af Herr Kei.it<:r§^.öl6, LLrlLustLf,
ingifwit Memorial, lydande som följer:
Ödmjukaste Memorial!
Den höjd Swensta Jordbruket inom en
kort tid wunnit, är följder af Regeringens derä
kemnade upmärksamhet, och patriotiste Medborgares
nit at med uplysande ssrifter gagna.
Twisten rörande Circulationen och detz ätstittiga
Andra Band. klra io. sätt
-
74 Den 8 IE.
sätt, har ren stor man bidragit lil en förut osedd
encrgie uti Jordbruket, och föranledt til
en wetenffaplig bade theorie och practique
Jordbrukare hafwa börjat caleulera öfwer den
största förmän at bruka sin jord efter sina tillfällens
och sin locals beskaffenhet, det enda sanna
til Jordbrukets upkomst, den enda utwäg
at erna fullkomlighet. Dertil fordras likwist,
at Jordbrukaren ej är motwerkad af Författningar,
och saknar frihet at kunna blifwa sig
sjelf och det allmänna mest nyttig. Ännu ägs
wi författningar, som ehuru stridande emot nu
warande uplysning, bliftvit af inrotade collegiala
fördomar bibehällne til, och med förswarade,
och ehuru en rättskaffens Jordbrukare ej
möjligen kan handla emot sitt werkeliga intresie,
och han är bäst i tilfälle at. beräkna sin sannffyldiga
fördel, är hans indusirie fjättrad af
nräldriga felaktiga principer. Detta twäng inträffar
isynnerhet för de Jordbrukare, som innehafwa
Kronans tilhörande eller under wederlbörandes
förmynderffap stående Jord. Det wore
rvisierligen wäsendtligt och ffulle hafwa en stor
nytta til följd, om de författningar uphäfdes,
som ännu binda Jordbrukaren wid sä tilsägandes
et uräldrigtBrukningssätt, och om istället
stadgades en allmän tilläten frihet för hwarje
Landtman at bruka jorden til de wäxter, som
för honom moro de förmänligaste. Endast genom
den Lag, at Jorden stal hafwa det fullkomliga
bruk, som erfordras til full bördighet
af de wäpter, hwarmed den är besädd eller til
redd,
Den 8 Julik. 7S
redd, samt ät en innehafware af Kronans jord
och i allmänhet Arrendatorer ej äga rätt, efter
skedd »plägning, eller et är före egen upsäguing,
dödsfall undantagit, at förändra sit före
widtagne Brukningssätt, skulle det allmännas
säkerhet wara tilräckligen förwarad.
I likhet härmed och som en följd deraf
Lör förbudet emot foderförsäljning uphäfwaS.
Det är wäl en orätt, at alla Landtmän ej innehafwa
lika rättigheter til fri disposition af sine
produetcr. Om min belägenhet eller andre
omständigheter lofwa en större winst af foderiväMr
än säd, hwarföre stal en sa naturlig
rättighet som den at wara mig sjelf och det allmänna
til det högsta nyttig, betagas mig genom
Författningar, häldst da et sadant Circulationssätt
är dekmest förenliga med nägot elimar
? och dä jag äger rättigheten at til mitt
fördel anwända jordens production af säd, huru
skulle det billigt kunna mig förwägras, at
til min högre fördel anwända samma jords proLuction
af annan wäpt. Likwäl gifwes en sä
skadlig Författning til et stort och synbart hinder
för ängseulturen. Denna öfwerklagade uräldriga
Författning bar synligen nyttjat til skäl
för sin prineip, at Äkerjorden skulle blifwa desto
rikligare gödd; detta är ock en wigtig omständighet,
som äsyftar Jordbrukarens egen fördel,
och ej kan anses i nägot afseende hinderlig för
den idoge. Men dä en'Lag gifwes, bör den
wara bestämd, sä at hwarken misibmk eller förtyd
-
76 Den 8 Julik.
tydningar kunna upstä, och derföre önskade jag,
at i stället för förbudet emot foderförsälgning,
sä stridande mot Jordbrukarens naturliga och
i mon af hans odlingar högst billiga rätt, den
skyldigheten blefwe honom älagd at ärligen göda
wisia Tunneland, t. ex. en tiondedel af sin
äkerjord, eller wid et antagit Cirkulationsbruk
af aker och äng en Lott deraf, antingen utaf
egne kreaturs, eller ock pä annat sätt anskaffad
spillning. Jag tror säkert, at mera jord
skulle blifwa gödd igenom denna principen, än
den förra, och controllen härwid bör ätmindstone
blifwa lika säker, som den nuwarande emot
fode"-försäljning. Ej kan det wara at
frukta, at fodertilgängen skulle härigenom blifwa
öfwerflödig eller minsta sädesproductionen;
waruprisernas förhällande kunna ej uti allmänhet
blifwa bertil gynnande, twärtom mäste en
ymnigare tilgäng tilbakahälla förhastade speculationer.
För af- och tilträdande jordbrukare
synes böra stadgas, at dä efterträdaren det äret
hade foder til afsalu, agde tilträdaren rätt
at efter markegängspris och contant betalning
erhälla för sine ditflyttande kreatur foder til
twä och en half mänad, räknadt för hwarje
stort kreatur et halft Lispund hö och et Lispund
halm om dagen, hwarom afträdaren likwist utr
föregäende October mänad borde blifwa underrättad.
Näst härintil ber jag at fä wända upmärksamheten
pä Husesyns- Boställs- samt
Bygg
-
Den 8 Iulir. 77
Byggnads-ordningen, hwars felaktighet är allmänt
erkänd och lärer warit pätänkt til förnyande.
Jordbruket, i synnerhet den stora del
som af denna ordning beror, är ock i största
behof deraf. Men dä den stall grunda jordbrukets
trefnad och upkomst, bör den ock lämpas
efter nu ägande practista uplpsningar, och
det torde wilja säga, erhälla en helt ny form,
fä wäl i afseende pä byggnadsberäkningen och
dest styldighet i följe deraf, som ock sjelfwa
Syne-Rättens sammansättning. Den olikhet,
som owedersägcligen finnes emellan provinser,
socknar och sjelfwa ställenas belägenheter och
behof, ädagalägger, at Byggnads-beräkningen
bör upgöras pä andra grunder; den bör hafwa
afseende pä den werkeligen stora omständigheten,
at bygga med omsorg och kostnad, at
husen kunna stä i mansäldrar, eller pä flurf
och med hwad man kallar hushållning, för en
korrt tid. Den bör genom ersättning för uti
lid gjorde reparationer .leda til »varaktighet,
som en winst för Riket och efterkommande.
Den bör upfylla och stydda alla jordbrukets behof,
alla inrättningar til landtbrukets och hushällningens
formerande, med et ord, den bör
med det nyttiga förena Landtmannens intercste,
den store driffjädren til allt. Rikets aftagande
stogar fordra witzerligen hushällning, den
torde til en stor del winnås genom fastställde
grunder, samt utsatt mindsta storlek af alla
hus, och för de mindre jordbruken et bestämdt
antal. Myckenheten af epempel, som kunde företes,
78 Den 8 Julik.
retes, utwifar felaktigheten af nuwarandeSync-Rätts
organisation. De fläste Ämbets - och
Tjenstemän stafwa ej gjort jordbruket til sitt
yrke, och den hcderwärda nämnden är witzerligcn
at förlata, om de ej känna nägra akerbrukssätt
och behof, de fleste följa ännu i sina
utlätanden sina fördommar och wanor, sä wida
de eljest yttra sig. Om derföre Häradshöfdingen
endast tilkommc at handhafwa den lagliga
'proceduren, och någre fä kunnige practiffe
jordbrukare af Ständspersoner ölefwo de
egentelige bedömmande Synemän, sa ffulleförmodeligen
för Landtbrukets upkomst och förkofran
de bästa följder wara at wänta, och i hopp
om en rättwis behandling wid afträdandct ingen
kostnad sparas för allt hwad som tilhör
Ngendomars förbättrande
Til Rikets ffogars aftagande bidrager
mycket gärdesgärdarnes närwarande behof af
en oberäknelig åtgång, oberäknadt det kostsamma
arbetet. At afhjelpa det med stenmurar
eller jordwallar later i allmänhet intet werksiälla
sig, säsom för dyra at med waraktighet
anlägga, och uti flere jordmäner hafwa de äfmen
wart climat emot sig; do sednare kunna
ej eller upfylla ändamälet, sä länge ätffillige
kreatur fä utan wallhjon drifwa omkring. Det
ffulle ej behöfwas mer an en werksam författning,
hwarigenom i synnerhet swinkreatur antingen
ringade eller ej, förstods at gä utan upsigt,
om ej uti bertil serskilt inrättade hägnader;
-
Den 8 Julik. ?s
hägnader; men straffet, om det stal efterlefwas,
borde blifwa, at det saklöst feck fällas. Härigenom
skulle en stor myckenhet stängsel ej behöfwas,
den erforderliga kunde inrättas med
mycken ssogs besparing til en stor winst för Riket
och alla Jordbrukare.
De wälgörande författningar om stängselskyldigheten
och Enffiften, hafwa i en lycklig
stund främjat den omtänksamme Jordbrukarens
speculativner; han äger witsord sä snart han
wil stänga, sa snart han wil stifta sin med andras
samfälta mark, han har erhållit en werksammare
och kortare wäg bertil. En lika förman
förunnad Landtmannen i anseende til underliggandes
skyldighet at leda matten ifrän sig,
skulle wisterligen hafwa de mest wälgörande följder,
och den stora del jord i Riket bestäende af
sidländ mark, kärr och mostar, som' ännu ligger
antingen r et alldelrs ofruktbärande eller ätmindstone
mindre bördigt tilständ i brist af
watten-afiedningar, stulle derigenom snart blifwa
odlade och fruktbärande. Allmänna Lagen
stadgar wäl, at underboende äro styldige at
dika ifrän sig, men sällan lärer det inträffa at
denna skyldighet godwilligt fullgöres. Den som
wil odla dylik mark, lärer ofta blifwa nödgad
at börja med stämning til Tinget, hwarefter
gemenligen följer Syn och en Procest med
all ben tidsutdrägt och kostnader, hwartil Rättegängs-Ordningen
lemnar tillfälle. Fruktan här- »
före tilbakahäller wisterligen mänga frän desta
för
-
80 Den 8 Juli?.
fördelaktiga och menstligheten gagnande företag.
En författning, som medgaf rättigheten
at företaga dikning, der den försummades, och
pä dens kostnad som bewisiigen tilsagd, inom
wist tid icke wärdade stg om et sä wigtigt änende,
wore derföre at önsta, i likhet med stängsel-förordningen,
som redan til efterlefnad blifwit
gällande.
Eken, detta för Rikets behof sä angelägna
träd, har tilwunnit sig Regeringens upmärksamhet,
och enligt sednaste stogsförordmng
bör Iägeri-Betjeningen tilhallas at utan förebärande
af nägon ursäkt werkställa de dem älagde
planteringar. De genom deras ätgärd
inrättade planteringshagar stola da bereda Riket
säker tilgäng pä detta dyrbara träd. Likwist
stulle ändamälet säkrast winnås, om uti
wista dertil lämpeliga orter nägre hemman kunde
utses och anfläs, hwilkas flesta ägor stulle
dertil anwändas. Detta träds planta och första
wäpt fordrar en noga tilspn. För närvarande
har detta träd genom det förswar det
uti stogsförordningen erhällit, utan afseende pä
duglighet, blifwit et werkligt ondt för Landtman;
mycken jord kan ej odlas som sig bör;
uti beteshagar, der de äro uti myckenhet, qwäfwer
det sent ruttnande löfwet, det inkommande
gräset.
At kunna fä undanrödja de oduglige, fordrar
en läng omwäg. De som i allmänhet
fällas.
Den 8 Julik. 81
fällas, äfwen för Kronans räkning, lemna efter
sig stubbar som behöfwa mansäldrar at ruttna,
och om en sadan stubbe af en odlare skulle
borttagas, kostar detta arbete mycket, och ersätter
ganska sent af den production detta jordstycke
lemnar, de flesta fa säledeS stä qwar, och
manga sädane intaga snart tunneland. Den
stubbe-lön, som Författningen af den 27 Januarii
l8o? utsätter, synes ej eller wara nog
upmuntrande at gifwa intreste för Ekars fredande
och wärdande. Det tyckes derföre wara
nödigt at en författning om detta träd skulle
widtagas, hwilken borde i min tanka innehalla:
1:0 At alle Jordbrukare äga at med första
erhälla en ny besigtning pä alla ä deras
mark wäxande Ekar, häldst af nägon närboen.
de Ämbetsman, som kostade Kronan mindst eller
intet, och kunde efter instruction lika wäl förrättas;
dä de för Kronans behof duglige af
mindst 9 tums diameter borde märkas; at stämpla
dem som nu stedt, gifwer rota och torde
Lkt myckenheten af oduglige.
s-.o At Landtmannen ägde rätt at utan
widare omwäg fä borttaga de oduglige, med
wilkor at det skedde genom rothuggning, sä at
ingen stubbe, under hwad förewändning som
häldst, sick stä gwar.
3:o At dä för Kronans räkning ekar fäldes,
det äfwenledes skulle ste genom rotbuggning;
skillnaden uti denna Kronans kostnad
Ändra Band. 11. hleft
82 Den 8 Iuttk.
blefwe obetydelig, dä den förmän beräknas at
stammen sedan helt nära roten genom lagning
kunde afffiljas, och dymedelst mindst en aln mera
erhälles af hwart träd; hwilket jag af erfarenheten
inhämtat, sedan jag för Kongl. KrigsCollegium
bestridt en dylik commitzion af ekars
fällning.
4:o At jordinnehafwaren ägde, at som sin
ägendom anse och disponera alla under s tums
diameter wäpande ekar, och alla som hädanefter
planteras. Igenom denna ägande rätt,
som gaf interesie, ffulle detta träd bäde finnas
vch med större sorgfällighet wärdas, än nu ffer,
dä jordbrukaren nödgas inrymma ät benna
främmande ägendom en plats, den han i fin
odlings speculation, eller för annat behof har
smärt at umbära. Härigenom och enär Krono-planteringarne
kunna komma uti gäng, kan
med wisihet antagas, at Riket säkrast uti framtiden
stall hafwa sit behof fyldt.
Om Flyttningstiden för Tjenstefolk ä landet
hafwa meningarne warit olika, för hwilken
orsak förmodeligen den förr manliga blifwit
bibehållen uti den utfärdade Legostadgan.
Den är af en stor inflytelse för Landtbruket.
I min tanka är den förmånligaste fiyttningstiden
säkrast funnen dä den frägsn beswaras:
hwilken tid af äret en Landtman möjeligen
kunde utan stor förlust umbära til och med allt
stt tjenstefolk? förmodeligen mätte det wara den,
dä åkerbruket och de fleste göromäl, som om
Den 8 Juiri. 8Z
wären erfordras blifwit siutade; dä jorden merendels,
utom kärr och mosiar, är för härd til
nägot nptt arbete, hwilket säledes dels mäste,
i anseende til brukets beskaffenhet, dels kan, ertan
särdeles olägenhet täla upskof; dä all producerande
jord är uti sit flor och alla märter
uti bästa wäxt; dä kreaturen äro ute eller kunna
släppas wall. Denna enda tid af äret inträffar
nära midsommar lika uti hela Riket.
Landtbrukets wigtigaste göromäl widtaga strax
derefter, och fortfara sedan beständigt hwarje
dag; hwarje ärstid sedan är för den idoge
Landtmannen af mycket warde. Wid flyttningstidens
utsättande, synes ej allenast de jordbrukare
böra komma i fräga, som wid denna näring
lägga egen hand, utan ock dcn betydande
del, som mäste öfwerlemna sit jordbruk til tjenstefolk.
Wid sädd och skörd skulle detwälhafwa
den bästa inflytelse, at den eller de, sorn
derwid nyttjades skulle ock derföre answara och
redowisa; en wärdslösket i handteringcn, felaktiga
upgifter och deraf följande missräkningar,
skulle härigenom förekommas, och alla anledningar
til undskyllan wara betagne. Denna
ärstid är ock för en Landtbo beqwämligast
at hämta sit folk, hwars lynne, palitelighet,
drift och öfriga större eller mindre duglighet
man ock nu hunne tilräckeligen at känna, innan
den tid kom, dä man aldeles berodde af
dem. De betänkligheter som upstätt emot denna
flyttningstid äro i synnerhet at aflönlngstiden
skulle inträffa en tid, enär Landtmannen
har
84 Den 8 Julik.
bär mindsta tilgäng. Haruppä lärer kunna swa,
ras, at för alla kushätlare i allmänhet är det
cn förmän at hafwa sina utgifter fördeiade,
och at sedan marknaderne äro bewisiade och
Westgötharne slutat sin wandring efter förra
manligheten lärer foga af länen inncstä. Allmogen
och andre hemmansagare, som utom försäljning
af sin production icke hafwa annan
Lilgäng til sina mänga utgifters brsiridande,
torde i stället komma at winna derigenom, at
de ej wörö ytterligare twingade i otid föra stna
waror Lil torgs för at äfwen bestrida sit
tjenstefolks aflöning. Den andra betänkligheten
är fruktan för utflyttningar. Men sä länge
Swerige idkar sjöfart, wänne det finnes nägon
tid, som hindrar dem? den som har lust
til utflyttning kan alltid fä tillfälle at pä et
eller annat sätt försörja sig nägra mänader, til
desi han beqvämligen winner sit upsät. Jag
tror mig säledes kunna pastä, at det wore en
stor wälgerning för alla Landtmän, at flytt-mn.
gstiden ä landet blefwe utsatt til omkring
den Lo Junti, och önffligt, at Riket singe denna
författning snart. Deremot och dä jordbruket
saknar tilräckeligt arbetare, torde en stor
orsak bertil wara, at ärligen gä derifrän tusentals,
som söka en beqväm och mera lysande
lefnad, och som sedan de öfwergifwit det
mödosamma Landtbruket, sällan eller aldrig äterkomma
det duglige. Det synes derföre för jordbruket
kunna blifwa nyttigt, om Städerne och
äfwen Ständspersoners sä kallade Betjenter finge
en afskild flyttningstid. De4
Den 8 Julli.
85
Det lärer wara fa, som icke fatt widkännas
felaktigheten af Len nu warande stadgan,
at alla sorter Spannemäl stola beräknas uti
matt. Räntegifwure äro i synnerhet de, som
derigenom göra ej obetydande förluster, dä med
säkerhet torde kunna antagas, at ä hwarje
tunna lärer fä räknas mindst twä kappars inmätning.
Bade säljare och köpare äro dermed
ock illa belåtne, ty endera förlorar alltid. Denna
stora olägenhet är oskiljaktig fran mätningen,
emedan en Lunna säd, om än aldrig sä
rättwist efter mätareordningen i mätt, stall wid
ommätningen finnas olika. Utom det at säledes
spannemäls-beräkningen uti mätt medför
högsta osäkerhet för alla; sä är det ostridigt,
at en tunna säd af alla sorter, har et lika
warde efter dest godhet; at det säledcs icke är
Landtmannens werkeliga interesse, at genom omtanka
och noggranhet winna wigtig säd, dä för
närwarande allmänna frägan endast är om
tunne-mätt; om nu en del Landtmän derä stafwa
winst, stafwa en stor del, jämte alla köpare,
oftast förlust. Mig synes säledes, at uti
flere afseende» wore nyttigt, om i stället för
nu warande författning, som "stadgar mätning
af alla sorter spannemäl, bet förordnades en
beräkning uti wigt. Dermed blefwe alla belätne,
emedan krönte wigter ivid alla tilfällen,
skulle hafwa et lika förhällande. Härtil fordras
ej eller i afseende til Kronans inkomst och
Utgift af spannemäl, eller räntegifwarcs och tagares
nu warande beräkning uti tunnor nä
-
Dcn 8 Juiri.
gon annan förändring än mattens reducerande
til wigt, efter den beräkning, som Kronan nu
lärer hafwa, nemligen för en tunna Räg izt
M, en tunna Korn ir; M och en tunna Hafra
9 6U. Som räntcgifware äro berättigade
at ej gifwa annan säd, än hos dem wäxer,
sä skulle det synas, at ban någon gang, genom
en ogin wäderleks inflytelse kunnat förlora
genom wägning men utom det, at det
billige» kunde förekommas, sä tror jag, at wid
en noga beräkning, räntegifwarc ffulle i alla
afseende» wara roal belätne. Kronans kostnad
om nägra wägar och wigter ffulle ytterlin
gare erfordras, kunde ej blifwa betydande, och
troligt ffulle uti de orter, der räntorne ej lefwereras
direete uti magazinerna, räntcgifware
blifwa willige och mycket belätne at samfält
anffaffa sig dem.
Pyndare sä inrättade at til och med större
partier kunde pä en gäng afwagas, kunde i
allmänhet blifwa begwäma at wid alla tilfällen
nyttjas.
Desse mine anföranden lärer Herr Grefwe»
och Landtmarffalken samt det Högloft, Ridderffapet
och Adeln pröfwa böra remitteras til
Riksens Högloft. Ständers Z?eswärs- och Economie-Utffott.
Stockholm den zo Junji 1809.
I^illsocrona.
Fullmägtig Larl Lustsk lleutersksölä.
Re»
Den 8 Julli.
87
Remitterades til Allmänna Beswärs- och
Oeeonomie-Utskottet.
Föredrogs följande af Herr von 8troi^rcIi,
Henning ^.äolxti, inlemnade Memorial:
Erfarenheten har wisat, at med all den
möda, som blifwit anwänd för at göra Lagen
fullkomlig, enär jag med Lag förskär alla the
enffilte stadgander och förklaringar, som utkommit,
har likwäl understundom pppats brister i
afseende pä the olika förhällander, hwilka göra
lika mäl olika i sina följder. Genom then
rättigheten Konungen alltid ägt at göra näd,
at dispensera Lagen, enär frägan icke rört tredje
mans rätt, dä omständigheterna sädant
kraft, har Lagstiftaren lemnat en fyllnad, som
pä annat sätt, efter min tanka, ej stär at
winnås.
Sä wida nu then antagna Regeringsformen
skulle sä förstäs, at Konungens näd ej
fär wara werksam i andra än brottmäl, synes
följande angelägna och mängenö wälfärd
rörande ärender afstadna.
1:0 För en mansperson har Lagstiftaren
utsatt 21 är, dä han säsom myndig fullkomligen
räder öfwer sin ägendom, utan at behöf,
wa wisa sin skicklighet thertil; men qwinnan
theremot är af Lagen alldeles betagen thenna
för
-
Den 8 Juiri.
förmän och rättighet, ehuru öfwerlägset hennes
förständ kan wara wid jämnforelsen ured. en del
af them, hwilka af lagens föreskrift blifwit
gynnade; Konungens rättighet at förklara Mö
för myndig har mildrat lagens stadgande,, hwilket
i allmänhet bör gälla; men skal nu theana
utwäg stängas? Är thet ost Lagstiftare wärdigt,
eller kan thet förenas med ärkänstans fordringar,
at sä förfördela et kön, som warit wär
barndoms wärdnad, ungdoms glädje, mandoms
lottning och ålderdomens stöd.
2:0 Dä själens förmögenheter icke inom lika
tideräkning utweckla sig hos alla, händer at en
yngling före 21 är äger fullkomlig stadga och
skicklighet, at kunna sjelf bewaka sine angelägenheter,
hwilka understundom til hans stada
pä en kortare tid mäste lemnäs under andras
wärdnad. Konungens rättighet at göra näd i
thetta fallet är således en wälgerning.
z:o Giftermäl emellan Ständspersoner (ty
allmogen har redan fält härtiltilständ) hwilka
icke hunnit til the är Lagen bestämmer, synes
icke heller böra lemnäs utan afseende.
4w Lagen utsätter för Enka et är, innan
hon får träda i annat gifte; therina tid synes
hufwudsakeligen antagen i afseende pä en möjlighet,
at Qwinnan kunde af förra Mannen
wara rädd, och således ej bör framföda fostret
i annat gifte: Arfs utredningar hafwa ock härmed
en oskiljaktig gemenskap; men nägot öfwer
-
Den 8 Iulii. SS
wcr tre mänader kan afprutas, och hwarföre
just stall laga ständötiden följas för Enkan, enär
omständigheterna, hermes egen förman, hushällningens
bestridande och särdeles et angeläget
gärdsbruk sä kräfwa afkortning? Konungens
rättighet at göra näd och dispensera Lagen
är säledes äfwen i thetia fall ej utan goda
följder.
5:o The sä kallade Fideicommist-^gendomar
eller rattare, fastän det läter litet mindre, sadan
ägendom, hwilken efter then aflidnes eller
instiftarens wilja bör bibehällas inom hans
arfwingar eller styldemän, är ej sällan donerad
med Ihet wilkor, at disponenten bör betala
en wist stadgad lösningssumma: thet will
säga, at ägendomen är belastad med mer och
mindre stuld. Til afbördandet fordras län:
lil länet säkerhet, och then winnes ej utan ge.
nom inteckning: och härtil har ifrän urminnes
tider Konungen ägt magt at lemna nådigt tilsiänd
enär omständigheterne sadant fordrat.
6:0 Eldswädor och andre olyckshändelser
ä förberörde ägendomar medföra ock behofwet
af förstotter, hwilka öfwerstiga disponentens
förmäga at af egne tilgängar bestrida; antingen
stall nu ägendomen samt therä gjorde inrättningar
förfalla, eller stall län tagas, och
thermed stall en hjelpsam langifware bedragas,
om Disponenten under sitt lifstid ej hinner reda
sig: inteckningen förekommer således bads
Löntagarens och Längifwarens förluster.
Andra Band. 12. 7:0 M
-
90 Den 8 Julik.
7:0 Utbyte af donerad ägendom medförer
ej sällan en betydlig förmän, dä Disponenten
kan winna sit omräde samladt, men utan Konungens
rättighet at sacant i näcer bifalla, mäste
thetia sä nyttiga ändamäl för alltid uteblifwa.
8:0 Uti flere Testamentariska stiftningar
.finnas wilkor för Disponenten införde, hwilka
dels med tiden blifwtt tryckande at upfylla,
dels wä! kunnat funnits goda enär tbe bestämdes,
men igenom en mera uplyst hushällning
helt och hällit stridande emot et mera lönande
jordbruk och näringars förändrade och förbättrade
drift: Konungens rättighet at häfwa sädana
föreskrifter är förenad med allmän och enskild
bätnad.
Flere sadane mäl kunna förekomma hwaruti
Lagstiftaren ej lemnat nägra inskränkningar
uti sina allmänna föreskrifter hwilka alla
böra följas enär frägan rörer tredje eller flere
mäns rätt, och thet utan all annan tydning,
än Lagens bokstafweliga mening, men dä ämnet
angar en person eller emellan fullmyndige
stutne afhandlingar, sä är Dispensationen ofta
sä nödig som sjelfwa Lagen.
Sä wida thetze nödige ärender förtjena
afseende, bör, efter min tanka i § uti xxxi
Cap. Rättegängsbalken sä rättas:
Ej hafwe nägon wäld, utan allenast Konnngen
at bryta Dom äter, som wunnit Laga
kraft.
Den 8 Julik.
kraft, eller äterställa laga tid, som försutten är
och äger Konungen allenast at göra nåd i alla
saker hwilka icke röra annars eller tredje
mans rätt.
Thetta Memorial lärer Rikets Högloft.
Riddcrffap och Adel behaga til Lag-Utftottet
förwisa. Stockholm den 28 Junii 1809.
II. v, Ltrokirck.
Remitterades til Lagutskottet.
Friherre /lclelsvärcl, illric (lörLN, anhöll,
at som Ridderskapet och Adeln l sista Plenum
beslutat i dag företaga och afgöra den af
honom dä gjorda motion, densamma nu mätte
komma under öfwerläggning.
Herr Grefwen och Landtmarfkalken
lofwade at snart företaga densamma.
Upbröts listan öfwer walet til Electorer
i Tredje Clatzen efter Herr NeciersyernL, carl,
och befanns i hans ställe wara wald:
Nw 1Z06 Herr Löäerbjelm, Larl 6u8tak, 0».
xitLins.
Widare vpnades Herrar Electorernes af
För.
ZL Den 8 IuM.
Första Classen lista öfwer wal till Ledamötsr
ilti Lag-Utskottet efter Grefwe 8x>a.rre, Lrle,
saint Friherrarne UkrencronL, Larl och 6npenLtzeinL,
Larl, i hwilkas ställen hade blifwit utsedde
:
Rw Z Friherre Lilienstjerna, ^xel Uric,
Landshöfding, Lommenclenr af WasaOräen.
LZO Friherre ULrneK.cnv, Fullm. Friherre
Wrangel, 6-rrl H.äam, Häradshöfding.
246 Friherre ^lanclerström, Lric Uuävig,
Kammarherre.
Sluteligen äfwen Tredje Classens Electorers
lista til wal af'Ledamot i Baneo-Utffottet
efter Herr von »allsten, LenZt, och befanns
dertill wald:
Nw 1438 Herr Uosenborg, -^nclers Ursäric.
Brukspatron.
Derefter anmälte Herr Grefwe» och Landtmarflalken
följande afsägelser: nyssbemäldte Herr
Friherre OMenstjeinLs, ifrän att wara Ledamot
i Lag-Utskottet; Grefwe laube's, Lustaf,
Herr 8^alZencreut8's, ^rvlä solran, ifrän allmänna
Beswärs . och Oecynomie-Utffottet, Herr
von 8trok.ircks, »enning r^clol^lr, ifrän Banco-Utffottet,
Herr 8oops, Lustaf, ifrän dess innehafde
rum bland Electorerna i andra Classen;
-
Den 8 ^julii. ZZ
sen; i anledning af hwilka afsägelser behörige
wal efter bemälte Herrar anställas skulle
Derjämte
tilkännagaf Herr Grefwen och
Landtmarffalken, at Herr Loop aflemnat en afffrift
af et utaf honom til Hans Kongl.
Maj:t i underdänighet ingifwit Memorial,
hwilket han önffat matte hos Ridderskapet och
Adeln äfwen föredragas; tilläggandes likwäl
Herr Landtmarffalken fin förmodan at en til
Kongl. Majit ingifwen skrift borde, enligt en
rigtig sakernas ordning, icke tillika kunna af
Ridderskapet och Adeln uptagas.
Detta Herr Landtmarskalkens yttrande
blef af Ridderskapet och Adeln gilladt, och Herr
Looxs Memorial sälunda oupläst.
Föredrogs Ofwerstens i Armeen, Chefens
för Cajana Bataillon och Riddarens af Kongl.
Swards-Orden Herr 6ukjtak Läel8tLms (^->.1,1^»-  cler) diplom ä erhällen Adelig wärdighet, hwilket
af Riddarehus-Utskottet blifwit inlemnadt
jämte intygande, at han fullgjort alla för introductionen
nödige prestanda; r anledning
hwaraf, uppä gjord proposition, Adeliga ätten
L(lei8tLm bewiljades introduction pä Riddarehuset
under N:o 2195, hwaröfwer introducrions-lista
af Herr Grefwen och Landtmarssalken
underssrefö.
Up
-
94 Den 8 Julik.
Uptogs til siuteligt afgörande Friherre
^clelsvLrgs, Lric 6örLN, i sista Plenum gjorda
motion sä lydande: "Dä RidLerskapet och
"Adeln af stera dest agtningswärda Ledamöter
blifwit wäckt, huruwida Säterier pä et eller
annat sätt äfwen wille ingä uti nägon upoffring,
sär jag för min del och til undwikande
af dylika ofwerläggningsämnen, som wid detta
Riksmöte uptaga Ridderstapets och Adelns tid
i nyttigare och nödwändigare ämnen, förklara,
at sä länge en allmän refning och ffattlägning
ä all jord och öfwer hela Riket icke förutgätt
och blifwit werkstäld', kan och bör icke Ridderflapet
och Adeln ingä uti nägon widare uppoffring
af hwad namn eller beskaffenhet den
wara mä«
Friherre Nilver^Mä om Friherre
^ä?l8värä8 motion nu stall uptagas til afgörande,
anhäller jag, at de memorialer i lika
ämnen, som hittils legat pä bordet mätte först
företagas och afgöras.
Ropades Nej,
Herr Dsr8meäen, fredric, hade inlemnat
et anförande til Protocollet sä lydande:
Dä uti det sista Plenum wäcktes den nu under
ventilation komne sak begärde jag tillika med
flere, at densamma skulle läggas pä bordet,
och det förnämligast i afseende uppä at uti en
wigtig fräga icke skulle tagas et förhastad t beslut.
Den 8 85
flut. Jag inser nogsamt, at den wärda Ledamoten,
som föreslagit, det Ridderffapet och Adeln
icke hädanefter ffulle uptaga nägra frågor,
som rörde concesiioner af deras rättigheter
och privilegier, innan en allmän refning och
skattläggning gätt för sig, haft för afseende,
at med et tagit beslut/ förekomma alla de obilliga
pretentioner och försök hwilka sa wäl
nu, som framdeles kunna göras emot Riddcrffapets
och Adelns fa äterstaende och
igenom Förfäders förtjensier förwärfwade
privilegier; men mine Herrar, dä den af Riksens
Ständer antagne och beswurne Regeringsform
uti dest 8r Z. tpdeligen befkrifwer möjligheten
och sättet, huru ändringar kunna ske
uti Grundlagen, sä kan ju en Ledamot i hwad
Stand som häldst, genom anmälan hos Constitutions-Utskottet
wäcka fräga om Ridderffapets
och Adelns privilegier, hwilket Utskott
dä derom lemnar sit betänkande till Riksens
Ständers Plena: Ja Konungen sjelf kan ju
enligt förenämde §. göra proposition till Riksens
Ständer om förändring i Grundlagen,
och säledes äfwen om 114 §. Det wore dä
efter min tanka r bada händelserna olämpeligt,
at dä de andra Ständen öfwer saken delibererade,
Ridderffapet och Adeln ffulle swara, det
de redan för flere är sedan tagit det beslut,
.at icke uptaga sädane frägor innan en allmän
refning och skattläggning blifwit werkstäld.
Jag hpser den tanka om Espriten af Regerings-Formen,
at öfwer alla propositioner,
S°L
ss Den 8 Iu!Lk.
som pä et lagligt sätt äro framstälde , matt
icke kan betaga sig rättigheten at deliberera,
men dä de anses obilliga, är det ju Ridderffapets
och Adelns obestridliga rättighet at dem
afflä. Det är pä desia grunder jag wägar afstyrka
Ridderffapkt och Adelns at lemna sit
bifall till den wäckte motion. Stockholm den
8 Iulii i8os.
kr. Icrsmeäeu.
Friherre 8tfsrnsteät, Larl Lusmk, hade
inlemnat följande:
Ödmjukt Memorial!
Den erindran, som uti sista Plcno hos
Ridderffapet och Adeln af cn wärd Ledamot
blifwit gjord, at widare fräga om cftergifwande
af Ädeliga privilegierna icke mä upstä, sä
länge ny refning pä den skattskyldiga jorden
i Swerige icke för sig gatt, innebär efter min
tanka et sä beffaffadt wilker, at om också en
flik refning befans skälig deraf icke följer, at
ändring i lagligen förwärfwade rättigheter kan
eller bör äga ruin.
Med känslan af min ringa förmäga at
utreda och bedöma de wigtiga frägor, som pä
detta rum förekomma, får jag äberopa mig
denna min ofullkomlighet såsom en orsak hwarföre
jag wägade hos Högwälb. Herr Grefwe»
och Landtmarffalken samt Högloft. Ridderffapet
-
Den 8 Julik. 97
pet och Adeln begära pä bordet förenämnde af
Herr Öfversten Baron ^äelsvrckä yttrade tanka.
Erfarenheten intygar ocksä, at wid hwarje nytt
föremäl af öfverläggning, med ärendernas säkra
gang bast finnas öfwerensstämmande, at
med befluten snarare innehälles än pästyndas,
uti bwilket afseende en stadgad ordning samt
nödige föreskrifter torde behöfwas. Jag har
hyst och hyser ännu den öfvertygelse, at rubbning
etter förminskning af adeliga privilegier
egenteligen stulle tilkomma Högsta Magten,
h varmed jag förskär Konung och Ständer samfält,
samt at i wisst hänseende flika förändringar
icke mindre stada Ständer än hela Staten; en
öfvertygelse alldeles icke fästad wid egennytta
etter fåfänga; ty med sädane afsigter wunne mina
tänkesätt lika sä litet styrka, som jag skulle
wäga at för Eder, Mine Herrar, yppa dem.
Men sä wida en wiss Ständet tildelad förmögenhet
i jord utgör dess wäsondteliga styrka och
oberoende, såsom Lagstiftare, dä ära och anseende,
grundade i uplysning samt ädla och gagnande
wärf, jämte mod och ständaktighet i alla tider
utmärkt detta Ständ, och dä bibehättande af
inbördes rättigheter, af förtroende, kärlek och
endrägtighet knyter samfundsbandct emellan alla
Classer af Medborgare, förmodar jag, at Lagstiftaren
icke förfelat flt ändamäl, at Samhällets
kraf blifwit upfyldt, samt at det säledes
utgör Statens egna interesse at bibehälla Ridderstapet
och Adelns fri - och rättigheter i den
helgd, som med dess egna och allmänna wälfärAndra
Band. Niro i?. ren
98 Den 8 Iulin
den finnes öfwerensstämmande. Historien bestyrker
refia grundsatser, och Swerige bar til
en icke omärklig del pä dem byggt och befastat
fin sjelfständighet.
Äfwen stola Handlingarne wid detta Riksmöte
ädagalägga huru förekommande beredwilligt
Riddcrstapet och Adeln warit at tilbjuda
samt öfwerläta ät Samhället prerogativer och
rättigheter dem tilhört. Likwäl mäste bcrcdwil,
ligbet och upoffringar icke utsträckas öfwer wista
gränsor, hwadan ock Riddcrstapet och Adeln
förklarat och beslutat, at under Lagarnas beskydd
förswara allt som leder til osäkerhet uti wilkorcn
af äganderätten, hwarigenom desslikes samtelige
Rikets innewänare blifwa tryggade wid
ostörd besittning af deras innehafwande jord,
med enahanda rättigheter, som densamma blifivit
förwärfwad. Och enär nu mera wära medborgerliga
fri- och rättigheter, genom 'den nyligen
antagna Regeringsformen af den 6:te nästledne
Junii blifwit befastade samt uti Hans
Maj:t Konungens höga försäkran i alla matto
sanctioncrade, mäste följden deraf wara och förblifwa
allmän trygghet och säkerhet; i hwilket
förewetande det icke mindre wore lagstridigt och
allmänna säkerheten gwäljande, at wäcka frägor
om rubbning eller förminskning uti Högloft.
Ridderstapets och Adelns privilegier, än at
det efter min tanka synes öfwerftödigt at yttermera
wilja förskansa fig emot inbrott uti Medborgares
ägande fri - och rättigheter; hemställan
-
Den 8 Juiri. r>s
landes jag derföre i ödmjukhet, at nägon proposition
om antagande af det omformälta wilkoret
icke mä äga rum. Stockholm d. 8 Julii
isog.
Lrrl 6. Ltgernswät.
Uplästes följande af
Herr König, keNr, ingifwit
Wördsamt Me m 0 ri al!
Utan at, i anledning af Herr ^-Islsväräs
i förra Pleno wäckte Memorial, ingä i widlöftig
pröfning af det beslut, som öfwer en
sadan fräga kunde fattas, det band pa Ridderffapets
och Adelns öfwerläggningar för framtiden,
som härigenom tilffapas, och följderna
deraf-, fäster jag mig allenast wid den r Regeringsformens
56 § föreffrifne formalitet, at
alla allmänna frägor, som i Riksens Ständers
plena wäckas, böra, innan de der ti!
afgörande företagas, först til weöerbärligt
Utstött remitteras. Denna fräga är werkeligen
ny; ty den innefattar et beslut, at Rid.
derskapet och Adeln ej skulle tilläta, det nägon
ändring föreslogs i deras nu innehafwande
priwilegier, innan en allmän refning öfwergätt
all landets jord. Den stär wäl i gemenffap
med den förut gjorda proposition om skatters
älagande pä Säterier, men är deriftän
längt
IM Den 8 Julli.
längt ätstiljd Denvin det sista wilkoret. Ikorrthet
fär jag endast nämna, at den ffu!le leda
lil et beslut, ftin bunde händerna för cn gansta
obestämd tid, wid mänga företag, hwilka
sä .wal fär Ridderstapet och Adeln som för det
allmänna kunna wara af yttersta wigt. Såsom
ny och i fall Herr Baron ^cl^lsv.uä fordrar,
at propositionen om et sädant beslut stall
göras, tror jag, at ofwannämnde Regeringsformens
föreskrift bör wara ost en regel för
sättet, at afgöra denna fräga, hwarifrän wr
omöjligen kunna wika. Om detta är rätt äterstär
allenast at afgöra til bwad Utstött denna
fräga bör remitteras. Jag för ruin del
tror, at den bör komma under ConstitutionsUtffottets
pröfning, sä wida den leder til stadgande
af en Lag, som ehuru bindande allenast
detta Ständ, dock genom sin natur under en
längd af är stolle blifwa werksam, ty wilkoret,
jordens refning, kan ej pä korrt tid werkställas.
Genom en sädan remisi blefwe dä äfwen
i sin lagliga ordning uplyst, huruwida et
beslut, som gillade den förestagna meningen, icke
stulle inskränka Riksens Ständers allmänna
och wär egen enskilda rätt, säfom Riksdags,
män, at enligt förestrifna formaliteter, til pröfning
och afgörande wäcka alla frägor. Det
är just derföre, at följderna af det föreslagna
Lestutet stulle blifwa sä wigtiga och stä sä birett
i gemenskap med Grundlagen, som jagtilfiprker,
at mäler til Constitutions-Utffottet mätte
-
Den 8 Juiri. 101
te remitteras; och anhäller ödmjukast at pro.
position derom mätte göras.
k. KölUA.
Härefter ropades starka Nej.
Widare uplästes följande anförande til
Protoeollet af
Herr 8l1ver8tolpe, kreäric Lamuel,
Dä jag uti Högloft. Ridderskapets och Adelns
Plenum den Z:dje innevarande hörde en wärd
Ledamot begära af Herr Grefwen och Landtmarffalken
den proposition: at wärt Ständ
icke matte til öfwerläggning uptaga någon
ytterligare frägs om upoffringar af Säteri»
ers rättigheter/ innan en ny refning af all
jord i Swerige wore besluten set) werkstäUd,
war jag ibland dem, som yrkade, at detta
mäl mätte läggas pä bordet.
Jag insäg dä och jag inser ännu, at ingen
annan afsigt kan wara med cn dylik mo»
tion , än den at förekomma alla framtida tiltag
mot ägande rätten. At cn sädan afsigt
är ädel behöfwer ej mit erkännande; jag har
deftutom med min röst deltagit i de beflut Ridderffapet
och Adeln icke längesedan fattat, och
vefta befluts enhällighet, den kraft hwaraf de
äro stämplade bewisar nogsamt, at en säker öf
wertygslse
-
102 Den 8 Julli.
wertpgelse öm hivar mans rätt warit Ridderstapets
och Adelns enda ledare.
Men i lika män, som jag anser alla de
fr äg or för orättwisa, hwilka syfta til minsta
rubbning af ägande rätten, i lika män finner
jag, at det medel, som nu blifwit föreflagtt
til dplike frägorS afwärjande är olämpligt.
Den Regeringsform wi nyligen antagit är icke
allenast i allmänhet stödd pä liberalagrundfatfer,
utan innebär äfwen de mest liberala stadgande»
Ibland deste är den fria proposttionsrättgheten
den wäscndteligaste artikeln; hwart
och et hinder för frägors wäckande wore et
band pä sjelfwa tankefriheten, tungt, odrägligt
och ledande til förstöring af hela Regeringssättet.
Men jag uprepar den ännu wigtigare
omständigheten, at det är et band, som wär
nu warande Grundlag icke erkänner. At jakobes
nu wilja ^besluta , det ingen ytterligare
fräga om upofscingar af Säteriers rättigheter
får tagas ti! öfwerläggning, innan ali
jord r Swerige blifwit refwad, wore at wägra
wära Med,Ständ en proposttions-ratt hos
ost, at följakteligen äfwen eftergifwa wär rätt
til en annan talan hos dem; och detta sätt,
at i wista srägor göra sig i förwäg inaecestible,
om det af hwart och et af de fyra RiksStändcn
godkändes säsom et billigt medel til
farliga propositioners afböjande, männe det icke
siulle leda slutligen derhän, at Riksens Ständers
Lfwerläggniugar stadnade i Chaos. Jag
före
-
Den 8 Julik.
103
föreser, at resultatet af et dplikt beslut skulle
blifwa pä det hogsta betankeligt.
Lil Lesta erindringar wagar jag äfwen lagga
dea, at da rugen fräga ännu hos Riksens
Ständer upstatt om en ny refning af jorden;
spncö den deru.ppä grundade propositionen wara
sä mpcket mer olämpclig. Det kan witzerligen
icke nekas, at frägan om jordens egenskap
är pä det närmaste beslägtad med den om jordens
mpckenhet, när skatter skola utgä, om qualitcten
någonsin skal sa afwägas bör ännu
mer guantiteten u p g v r a s. Men detta leder
dä til et nptt öfwcrlaggningsämne och ber ej
förbindas med den allmänna och alltid gällande
satsen at ägande rätt är helig Til bibehällande
af denria grundpelare för SamfundsContraetet
kan wäl aldrig Ridderskapet och Adeln
bchöfwa taga hwarken nägot särskilt beslut
eller nägon uttänkt klokhctsmesure. Den
tid kan ej komma, dä den allmänna anda, som
räder inom wärt Ständ skulle wara förkolnad.
För min del inser jag ej huru det wore möjligt,
at den Riddersman som wid detta wigtiga
Möte wisat aktning för sanning och rätt,
och mod at dem förswara, skulle nägonsin wid
et annat röja swaghet eller förakt för alla rena
och ädla grundsatser.
IL. 8. 8iIverMoIp6.
Ropades Ja blandadt med Nej.
104
Den 8 Julik.
Friherre lvlannerlleim, ll,ar8 August:
Jämte det at jag til alla delar instämmer
uti Herr Vice Presidentens Friherre lersmeclen8
yttrande, föranlätes jag til Protocollet
förklara, at jag icke kan anse den under
öfwcrläggning warandc fräga i öfwerensstämmelse
med Regeringsformen. I densamma finnes
ingen § ifrån den första til och med den
ii4:de, hwilken ämnet nu i synnerhet rörer, som
ej i laglig ordning kan undergå förändring eller
förklaring. Med laglig ordning förstär jag
det uti Regeringsformen föreffrifna sätt at den
ena Riksdagen träcka frågor om Grundlagen,
och den päföljande fa dem afgjordt, utmärkande
derjämte tydligen en tidrymd af litet öfwer
sem är, under hwilken besia frägor upkomma
och afflutas.
Om nu den princip skulle äga rum at inga
motioner rörande ytterligare Concesiioncr afRidderskapet
och Adelns i ;i4:detz förwarade rättigheter
skulle kunna wäckas förr än sedan en
allmän ref- och skattläggning öfwer hela Riket
blifwit werkstäld, skulle af den samma otwifwelaktigt
följa betydlig rubbnmg i den tid Regeringsformen
föreskrifwer, ty dä en allmän
ref- och skattläggning sannolikt fordrade minst
Femtio a Sextio är, blef denna tidrymds längd
ej förenlig med den kortare, hwilken Regeringsformen
utsätter.
Skulle wäl möjligtwis Motionen leda sit
»rsxrung fran behofwet af starkare förmurar för
privi
-
Den 8 I"!ii. 105
privilegier, fri - och rättigheter, än dem, som
äro förwarade i Ridderffapet och Adelns fria
rättighet til bifall eller afflag, sa utmärker til
öfwerfiöd denna Riksdags erfarenhet, at alla
farhägor böra förfwinna. Ridderfkapet och ALeln
har afsiagit det hederwärda Bonde-Ständets
genom Memorial af Riksdagsmannen
?eKl-88on upgifne fordringar. Ridderffapet
och Adeln har pä af mig och andre
desi Ledamöter gjorde framställningar, ädelmodigt
och fritt gjort betydeliga upoffringar.
Hwad bervisar sädant, om icke at Ridderffapet
och Adeln har tilräcklig styrka af sin lagliga
rät.t at afgöra sädane wigtiga ämnen, utan
behof af kraftigare wärn.
Ridderffapet och Adeln täcktes med ynnest
och bewägenhet emottaga mina ffäl. Det täckes
med wänlig, med wärdig köld och moget
bepröfwande eftersinna wädan, at utan nödtroäng,
utan ändamäl inläta sig i öfwerläggningar
och fatta beslut, hwilka ej äro förenlige
med den ej längesedan antagne och befwurne
Regeringsformen, och med Ridderffapcts och
Adelns goda minne, wänder jag mig til Herr
Grefwen och Landtmarffalken med ödmjukaste
anhällan, grundad i medborgerlig pligt, at proposition
til bifall eller afffag ä denna motion,
ej mätte göras. Det är alltid den wärde Ledamoten,
som den ä bane bragt (han tilläte
mig at nämna honom, Friherre ^äeisvärä,)
Andra Land. Nro 14. öppet
106 Den 8 I«!ii.
öppet at utan remisi ifrån Ridderffapet och Ateln,
likmätigt den rätt 81 § honom öpnar,
med densamma wända sig til ConstitutionsUtffottet.
Härefter ropades Nej och Ja.
Grefwe ve la 6akclie, sacob, frägan
om ätagande af skjuts för Säterier innebär
ännu en ytterligare upoffring. Ridderffapet
och Adeln har i min tanka, genom redan gjorda
concesiioner, sä mpcket eftergifwit, at billigtwis
ej något mer kan upoffras. — Jag kanske
kan göra cn sadan upoffring och skulle göra
den gerna, men det är säkert, at mängden det
icke kan. Jag känner särskildt Skänes belägenhet,
de eftergifter wi redan gjort drabba
werkeligcn denna provins sä hardt, at en tillökning
deruti af densamma icke skulle kunna
bäras: och skulle Ridderffapet och Adeln nu ingä
i ätagandet af det föreslagna ffjutsningsbeswäret,
skulle den säkert kalla samtidens och
efterwerldens förbannelser öfwer sig. Jag fär
Medes ödmjukast tilstprka bifall pä Friherre
^äeisvllräs motion, at Ridderffapet och Adeln
ej mä ingä uti nägon upoffring för Säterier.
Ropades Ja och proposition.
Friherre vric 62rsn, sie
re
af Ridderffapets och Adelns Ledamöter hafwa
talat emot den af mig gjorda motion och
förment desi innehäll wara stridande emot Con
stittttionen.
Den 8 Julik. 10-
siitutionen. Jag har ej förr än nyligen erhällit
Regeringsformen, men jag har läst den
med upmärksamhet, och ej de^af kunnat inhämta
pä hwad ffäl detta ämne stolle kunna remitteras
til Constitutions-ULstottet; men för at
lättare häri kunna komma til slut, förestår jag
at det matte delas,, at frägan om skjutsen för
Säterier nu mätte företagas och afgoras, och
vm Ridderstapet och Adeln sä behagar, resten
til Constitutions-Utstottet remitteras.
Herr Grefwenoch Landtmarstalken.
Frägan om stjuts för Säterier är ej nu et öfwerläggnings-ämne.
Grefwe körner,
som densamma wäckt, har sjelf derifrän afstätt.
Frägan är om Ridderstapet och Adeln skulle
besluta at ej ingä i nägon stags upoffring
förr än en allmän refning öfwergätt landet.
Grefwe ve Ig. (ZLröie, ^Lcob^ Jag ber
om förlätelse, frägan är äfwen om skjuts för
Säterier.
Grefwe ^torner, ^.clolk 6äl-Ln: Dä
jgg nu blifwit nämnd, kan jag ej undgä anmärka,
at längt ifrän at wilja strida emot pluralitetens
tanka har jag, dä jag fann plurali.
teten deremot, friwilligt afstätt ifrän at yrka
den af mig wäckta frägan om skjutsning pä
Säterierna. Men wid den nu förewarande af
Baron /tllel.-rvärä gjorde motion, kan jag ej
undgä anmärka, at densamma innefattar twänne
frägor: den ena om concetzioner i allmän
Ket
-
108 Den 8 Julik.
het, den andra et sätt at förekomma dem för
framtiden. Den förra tror jag wisierligen det
wara Ridderstapets och Adelns ratt at uptaga
och afgöra, ehuru jag afstätt ifrån at prka
den. Men hwad den sednare angär, dä Len
innefattar en mesure ärnad til et stags förswarsmedel,
tror jag den bör i Letz sammanbang
med Constitutionen och med afseende pä
densamma behandlas.
Ropades äter Ja, Nej och votering.
Grefwe Oe la Q^räie, fLcob. Det stadgande
i Constitutionen, som hit wil lämpas,
rörer blott allmänna frågor: Detta är en enffild
fräga, hwilken således kan af Ridderstapet
och Adeln omedelbart afgöraä: Friherre
^ä^i8vllrä har sjelf wäckt frägan rörande Skjuts
för Säterier.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förklarade sig ej kunna göra proposition öfwer
förevarande ämne, emedan sädant stulle wara
stridande emot Constitutionen.
Grefwe ve Ig, 6aräie utbad sig fä weta
hwilka paragrafer af Regeringsformen häremot
stridde; hwarpä
Herr Grefwen och Landtmarskalken upläste
en del af ss och 89 §. Z.
Gansta mänga ropade, at frägan icke more
-
Den « Julik.
re mot Constitutioncn, och oron ivarade nägra
ögnablick.
Herr Aminoff, ??ogor. Sedan olika
meningar öfwer detta ämne upkommit, torde
Ridderffapet och Adeln tilläta, at detsamma ma
upffjutas intil desi Herr Grefwen och Landtmarffalken
behagat lemna del af det hos Hans
Kongl. Majit hällne Protocoll, wid tilfälle af
Bonde-Ständets Talemans underskrift, hwaraf
utan twifwel denna öfwerläggning blifwit föranledd.
Grefwe ^törner, 6öran, dä wi
i dag hört det Protoevll upläsas. som innehåll
ler de concesiioner Ridderffapet och Adeln beslutat
at göra, tror jag man bör förmoda, det
inga flere äro at befara, och at Höglofl. Nid?
derffapet och Adeln icke behöfwer genom eptra
ordinaira mesurer förffantsa sig deremot.
Herr ilanner stam, fsan, anförde til
Protocollet följande ffrifteliga Dietamen:
Med full öfwertygelse om den wärda Ledamotens
uplyfta och patriotiska tankesätt, som
föreslagit at genom et beslut afgöra, det ingen
ytterligare fräga bör inom Ridderffapet och Adeln
wäckas om nya upoffringar af detta Ständ,
innan all jord undergätt refning, får jag likwäl
til Högloft. Ridderffapet och Adelns uplysta
granskning deröfwer framställa nägra anmärkningar.
Det
lis Den 8 IuM.
Det skutte i mit omdöme wara mindre tjenligt
at binda tvär i Constittttionen förwarads
rätt til pröfning af frägor, dem hwar och en
Ledamot kan wäcka genom et sädant i förwäg
fattadt beflut, innan man förutsett widdén af
desi inflytande pä Ridderskapet och Adelns frihet
at öfwerlägga om och afgöra atta de ämnen
hwilka under wär pröfning kunna komma.
Jag är af den tankan, at ju mera wi närma
ofl til jämlikhet i medborgeliga rättigheter
och skyldigheter, desto fastare och lyckligare blir
Samhället i det hela, och det är til det allmännas,
ej blott til särskilta Ständs och personers
wäl, sorn wära beflut böra leda.
Jag tror äfwen, at beskattningen och bertil
hörande allmänna beswär, jämt fördelade pä
all jord, skulle för det hela blifwa mindre kännbare,
och at införandet af denna i min tanka
mest allmänt wigtiga beffattningsgrund skulle i
en hög grad befordra jordbrukets upkomst samt
öka Statens allmänna wälmåga och inrestyrka.
Men ehuru sannt och rätkwist detta är,
böra en sädan likhet och jämnkning , efter min
öfwertygelse, aldrig pä mindsta bekostnad af -n
laglig ägande rätt införas.
All upoffring, som Ridderskapet och Adeln
gjort och ännu kan göra af personliga företräden
och rättigheter, anser jag säledcs för billig,
meri för orättwist allt, som leder til mindskning
af
Dm 8 Julik.
af lagligt åtkommen ägendom, utan motswarrga
upoffringar af öfrige medborgare.
Dä Staten under krig fär ökade behof,
dä allmänna skyldigheter och beswär bli mera
tryckande, och dä nya statler och biträden be--  höfwas til förswar af medborgares ägendom, dä
blir det i min tanka en skyldighet för alla, som
genom detta allmänna skydd winna enskild säkerhet',
at bidraga sä at ej pä sätt hittils stundom
stett, en del jordägare winna pä kriget,
under det at andre utöfwer sina krafter betungas.
Endast ifrän denna grundsats kan i min
tanka billigheten ledas för de allmänna beswär,
som man wil under krigstider päföra jord, hwilken
hittils derifrän warit fri, och pä samma
grund tror jag at alla privilegierade hemman
borde, efter nägot rättwist förhällande, deruti
tvid sädana tilfällen deltaga. Men Ridderstapet
och Adeln äger, sä wäl i detta som andra
fall den rättigheten at icke utan eget bifall förbindas
til nägon ny skyldighet, aldramindst dä
fräga är om enstilta fränsägelser af lagliga fördelar
: och jag kan säledeö icke finna nägot giltigt
skäl för et beslut af Len allmänna bestaf,
fenhet, som blifwit förestagen.
Jag tycker detzutom, at et sädant beslut
skulle blott äsyfta et ehuru gansta längt upstof
och likasom innefatta et medgifwande, at sä
snart
112 Den 8 Julik.
snart allmän refnmg stett, ataga sig nya styl,
digheter för privilegieras jord.
Herr Klingsporr, och Herr
Holst, J.K.6, yrkade pä votering.
Herr Grefwen och Land marst a lken.
När ja; anser er desait öfwer ämnen wara
strrdande mot Constitutionen, fär jag föreställa
Ri.derstapet cch Adeln, at det är min rätt ak
icke deröfwer göra proposition.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Silvers Lbolll, -lils: Efter mm
ofwertygelse är den af Herr Baron ^6-isvärä
gjorda motion stridande emotii4:de§ af Constitutioncn,
som lyder salunda:
beroende det pä samtelige Riks-Gtändens
Zfwerenskommelse och. Ronungens bifall at
lata -em (nemligen privilegier, förmaner m. m.)
undergå de förändringar och -ämnknmgac forn
Rikets behof kunna fordra.
Detta uttryck innebär, at ftäga kan wäckas
om ändring i de sörmäner Säterier äga; kan
fraga wäckas, sa masteden kunna pröfwas oD
afgöraö. Alla beslut som förbjuda sädant äro
således olagliga: Herr Grefwen och Landtmarffalken
har behagat yttra, at desi tanka wore
enahanda; jag yrkar derföre, at Herr Grefwen
och Landtmarstacken täcktes afbryta denna öfwerläggning.
Ropades
Den 3 Iulir. 11.3
Ropades starka Ja blandade med Nej.
Herr lVlLnner8rLm, gean: tvid det, som
jag förut i detta ämne yttrat, får jag tillägga,
at jag lika med Herrar Friherre klLnnersienn
och Friherre LitkverscKMä anser stridande emot
Consiitutionen, at taga det i fräga stäldte bestulet,
och tror säledes, at nägon proposition
härom icke bör äga rum.
Herr vonScbult^enbeim, vLViä. Dä !
Herr Baron ^äelsvLrä proponerat en allmän
refning af all jord i Riket, sä tyckes mäletej
wara Höglofllige Ridderffapets och Adelns ensak,
utan mäste höra til de allmänna frägor,
som ej til omedelbart afgjörande in pleno mä
uptagas. Icke heller synas Ridderffapet och
Adeln eller egenteligen Säteri- ägarns Privilegier
wara i nägon wäda, sä at en tids utdrägt
eller upffof genom en mängärig refning
öfwer hela Riket derföre sökas borde. Alsintet
Ständ mägtar, förutan eget begifvande
rubba Säteri-jordens tilerkända rättighet; den
i fräga satte allmänna jordrefning tyckes säledes
kunna förefalla, och ingen deliberation eller
proposition ytterligare ä mälet behöfwas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förklarade at pä den frägan at ej ingä i nä-^
gra uppoffringar före en allmän refning och
skattläggning, pä den gjorde han ingen proposition.
Fri
^
Andra Band. k7:s rs.
114 Den 8 Julik.
Friherre ^ckeUv-uä, dä jag hörk flera
Herrar yrka, at sednare delen af min motion
icke skulle wara af beskaffenhet at här kunna
uptagas, sä har jag sjelf förklarat, at jag wille
dermed wända mig til Constitutionö-Utskottet,
men den förra delen, angående stjutsnin§en
för Säterier kan jag ej finna wara af sädan
beskaffenhet, at den icke genast kan til afgjörande
företagas.
Ropades starka Ja.
Friherre von Lalt^A, 6u8tak, yttrade fig
finna, at dä denna samma fräga, när som
halst framdeles kunde wackaö, kunde den ock
förttagas och afgöras nu.
Herr 8 i1ver8toIye, I^reckric 8rrmuel, hos
Herr Grefwen och Landtmarskalken anhäller jag,
at ebwad beslut mä fattas i frägan om skjuts
för Säterier, derwid icke mätte fästas terminen
af en allman landets refning.
Til inhämtande af närmare uplysning i
detta ämne befalte Herr Grefwen och Landtmarskalken,
at Friherre ^äel8vercks motion ä
uyo stuve upläsas, hwiiket skedde.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förklarade fig ej förut hafwa fattat, at saken
kunde röra den enskilta frägan om Säterierna.
Ropades Io, 2o,
Hwar
-
Den 8 Iulin
113
hvarefter Herr Grefwen och Landtmarsk
alten gjorde fällande proposition: Bifaller
Högloft. Rldderffapct och Stoeln, at til
någon tel ingä i skjutsnings ätagande för Säterier;
hwilken med et starkt Nej beswarades.
Friherre ^.clslsverct, sedan nu den förra
frägan är afgjord , anhäller jag fa weta,
om jag fär wända mig med den andra frägan,
at ej före en allmän refning, ingäinägon uppoffring,
til Constitutions - Utskottet, eller något
annat Utffott.
Bifölls, at Friherre ägde, at
särskildt, utan remisi ifrån Ständct, dermed
wända sig til Constitutions-Utskottet.
Grefwe volina ^uZust, upläste följande
til Protocollet:
Ödmjukt Memorial!
Redan för flere weckor sedan har en wärd
Ledamot af Ridderffapet och Adeln, Herr Lieutenant
kälilman, genom et grundadt Memorial,
som redan för länge torde bafwa legat pä bordet
, wäckt Högloft. Ridderffapets och Adelns
upmärksamhet pä et ämne af den utmärkta wigt,
at jag för min del upriktigt önskar, at samma
ämne icke mä lemnäs i förgätenhet. Jag utbeder
mig säledes, at detta Memorial, innefat
tan
-
116 Den 8 Julik.
tande en hemställning om granskning af de
högre Ämbetsmänners förhällande sedan 1800
ärs Riksdag, och redowisning af dem för allmänna
medlen, mätte til Högloft. Ridderffapets
och Adelns ventilering och decision nu fä
förekomma, och jag utbeder mig tillika al derivid
i korrthet fä yppa mine enstildta tankar.
Jag lärer icke beböfwa för Högloflige
Ridderffapet och Adeln uprepa smäd allestädes
är kunnigt, at allmänna opinionen deste senast
förflutne ären nogsamt ogillat Regeringens ätgärd
i flera delar, och at deste ätgärders widtagande,
kanske icke utan stora skjäl, blifwit
Inräknade, bäde til uphofwet och utförandet,
miste högre f. d. Konungens närmast omgifivande
Herrar, som derest allmänna opinionen
finnes grundad, det jag icke tiltror mig kunna
afgöra, kanske lika sä ofta rävfrägat ähägan
för bibehällandet af eget wälde och befrämjandet
af egen nytta, som Fäderneslandets sanna
mäl; Icke länge sedan hafwa uti tryckt til
Kongl. Maj-.t i underdänighet ingifwen suppligue,
sä gröfwa beskyllningar för mäld och orättvisa
blifwit inför Konungen och bela allmänheten
framlagde rörande flere betydelige Ämbetsmän,
at dä man icke rimmeligen kan förmoda,
at en Auetor sä offentligen wägat framlägga
sädane förhällanden utan at de äro grundade
i allmänna tänkesättet i denna del nödwändigt
stall erhälla mera öfwertygelse om nyttan och
uödwändigheten af den undersökning, som redan
-
Den 8 IuUr.
117
dan härom hos Högloft. Ridderstapet och Adeln
blifwit föreslagen.
Icke är det min tanka at i denna fräga
tilstyrka nägon lika sä förhatlig som orättwis
inqvisitorisk proccsi. Men om den ostyldigt anklagade
Ämbetsmannen, ju högre han är upsatt,
ju mera har behof at offentelrgcn fä wisa sin
oskuld, om den orättwise, den egennyttige deremot,
lika sä nödwänLigt bör wara underkastad,
om ej annat straff, likwäl tyngden af det
atlmänna föragtet, om i et wäl inrättadt samhälle,
der Regeringen bör äga Nationens bela
förtroende en säkerhet bör gifwas för Allm. nheten
at af orättwisa Ämbetsmän möjeligen ieke
kunna företagas, sä hoppas jag pä dcsie i
min tanka oomkullkasteligc stjäl, at Högloftige
Ridderstavet och Adeln icke med aldeles stilla
tigande bör föroigä det ämne jag nu haft den
äran ä nyo wäcka, och om hwars urtagande
och afgörande jag nu ytterligare anhäller, antingen
pä det af Herr Lieutenant kLbimLn i desi
första Memorial föreslagna sätt genom et Utstött
, eller pä nägot annat, som Hoglofligo
Ridderstapet och Adeln, efter mogen öfwerlaggning
sinner lämpeligt, hwauvid jag i synnerhet
för min del yrkar, at redowisningen af Allmänna
medlen mätte utgöra hufwud-ändamälet.
Stockholm den 8 Julii ;8N9,
^u-;. IclsZn. Ooblm.
Capitaine och Riddare af
Kongl. Swards-Orden.
Be
-
LI.8
Den 8 JstlSii.
Dcgärdes pä bordct.
H^rr Grefwen och Landtmarffal ken
utbad sig fä uplysa Riddcrskapet och Adeln, at
detta mäl ej torde här kanna uptagas til Lfwerläggning,
emedan so tz. i Regerings-Fermen
tydeligen stadgade, at: under Riksens Ständers
eller deras Utskotts öfwerläggmngsr och
pröfning ma icke uti nägot annat fall, eller
pa något annat sätt, än denna Grund-Lag
bokstafwc-rgen forefkrifwcr, komma frägsr om
Ämbetsmäns ti!-och affättande, LcIeringsoch
Domaremagtcrnas Bestut, Resotutjoner
och Utslag, ensktlta meöborgsres och Lsrporationers
förhållanden m. m.
Grefwe vobna anmärkte, det desi anförande
grundade sia helt och hällit pä Herr käll!-  M3N8, hwilket redan före Regerings-Formens
antagande blifwit hos Nidderffapet och Adeln
upläst, och trodde, at wälet pä sädan grund af»
roen nu mätte kunna fullföljas.
Mänge ropade härli! Ja.
Herr Grefwen och Landtmarffa lken
ermdrade, at något sädant fullföljande icke lunde
äga rum, emedan Herr kLlckman sedermera
sjelf ätertagit sit prkande.
Herr kLbimsn, Otto I^reäric, bestridde,
at han nägonsin tilbaka tagit eller äterkallat nägot
af hwad han för Höglostige Nidderffapet
och Adeln hast den äran anföra, samt äbero
padL
-
Den 8
pade sig, at den i Iunii, dä denna fräga, rörande
en noggrann och specifique redowisning
för allmänna medlens förwaltning, af honom
wäktes war dcn nya Csnstitutionen ännu icke
antagen, och trodde yan den samma säledes icke
kunna lägga hinder i wägen för denna sakens
fullkomliga wcrkställighet.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
erindrade, at hwad den äskade redowisningen
beträffade, more det Stats - Utskottets göromäl
at den samma infordra.
Friherre UosenbLne, Lcb^rinZ, utbad
sig fä anmärka i anledning af Herr ^äblmans
erindran, at hans Memorial redan innan den
nu gällgnde Constitutionens antagande warit
ingifwit lil Ridderffavet och Adeln, at dä ännu
gälde Regerings-Formen af är 1773 jämte
Säkerhets-Acten af är 1789, samt at ingendera
af desia Grundlagar tillät dylika undersökningar
eller nedsättande af någon Riksens Ständer
commisiion til et sädant ändamäl.
Harwid hördes rop af blandad beffaffen,
het.
Herr ld lill f, I.evnLrö k^reclric, om denna
undersökning, som är yrkad före Constitutioncns
antagande, och endast borde sträcka sig til
Stats - medlens Forwaltning före denna tidepunct,
icke detzmindre ffulle anses böra anställas
efter nu gällande Grundlags föreskrifts och
up
-
120 ' Den 3 Hulik.
updragas ät Stats-Utskottet; lärer det ätminstone
blifwa en nödwändighet, at en särskild
instruction för detta Utskott författas utom hwilken
det aldrig lärer fä eller kunna ingä uti nägon
ätgjärd härwid.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken.
Wära förra Grundlagar tilläto ej någon sadan
fordran af answarighet, som blifwit begärd, och
om sädant genom de nu gällande skulle tillätas,
Stats - Utskottet om medlens förwaltning
inbämtade kunskap kan dock den nu päbudna
answarigheten ej hafwa retroactin werkan.
Herr von Lcbult^^nbeim, Oa vick, det
är icke underligt, at man wid wärt betrykta
tilsiänd efterforskar orsakerna, och söker nägon
redogörelse för upburna publique medel; men
någon Riksens Ständers Comnutzion eller särsta
ldt Utskott i sädant afseende lärer icke komma
i skägg. Det af Riksens Högloflige Ständer
tilförordnade Stats-Utskott har redan börjat
och lärer ej mindre fortfara at af alla publique
werk, sa wäl som af enskilte personer, som
haft nägon befattning med Kongl. Majus och
Kronans medel, affordra en behörig redogörelse,
samt at deröfwer til respective Plena afgifwä
berättelse.
Friherre kleming,cla.8.- Jag wägar ej
gä sä laugt, som Herr Profetzor 8c!iul^nlleim,
tp jag känner ej med fullkomlig wi§bet huruwida
nägon redogörelse för Rikets medel kommer
-
Den 8 Julik. 121
m.cr at ske inför Stats-Utffottet, eller icke, men
jag hemställer til Nidderffapet och Adeln om
icke den första staga man bör göra sig sjelf i
afseende pä alla stna gerningar är sadan: hwilket
är föremålet, är det godt, är det gagnande?
Jag tror, at i förevarande ämne kan denna
staga ej med tilfredsställelse beswaras. Kunna
deste Ämbetsmän, i stöd af tilförene gällande
Lagar, ställas til answar i annat än
hwad som rörer forwaltningen af de penningesummor,
hwilka blifwit dem anförtrodde? Kan
Nidderffapet och Adeln framträda som deras
anklagare? Jag wägar hysa den tanka, at r
närvarande omständigheter wore det Ridderffapet
och Adeln wärdigt at glömma det framfarna,
i synnerhet som det wisierligen icke kan
undfalla oftanämnde Ämbetsmän, at de haft
den olyckan at ädraga sig Högloft, Ridderffaxets
och Adelns mitznöje.
Herr Grefwen och Landmarffalken
päminte, at det enligt Författningarne stöde
hwar och en fritt at sjelf ätala de misibruk
han trott sig se, sä wida det stär i hans magt
at nägot bewisa, i hwilket fall Lagen föreffrifwer
ordningen.
Herr k Lbi man. Jag anser säsom en
lycka, at jag i dag är här närwarande för ak
fä upfylla en glad och tilfredsställande pligt
mot mig sjelf, den, at för Eder mine Herrar,
hwilkas uplysta omdöme och opinion aldrig
kunna blifwa mig likgiltige, fa wederlägga en
Andra Land. L7rs is. lank»
122 Den 8 Iri!kl.
kanka, särande för min kanske för högt drifna
egenkärlek. Jag får derföre äran förklara, at
endast öfwertygelse, at jag orätt förstätt och
fattat et ämne, hwilket är et fel, som läder
wid menskligheten, och som bör träffas hos
mig snarare än hos andra med djupare forskningsförmåga,
endast öfwertygelse härom säger
jag, kan ändra mine om en sak hafde tänkesätt,
och i följe deraf äfwen mina yttranden.
Som jag i detta ämne icke kunnat fä en sadan
förändrad öfwertygelse, utan snarare stadfästats
uti min tanka d^rom, genom det godhetsfulla
bifall Högloft. Rldderskapet och Adeln
ffänkte nnna fa ofullkomligt härom framstäldte
meningar, kan jag aldrig af hwad anledning
som häldst, tilbakataga eller ät er k alla
hwad jag underställt detta samfunds uplysia
pröfning och granskande.
Kanske torde Högwälb. Herr Grefwe» och
Landtmarffalken fattat denna om mig ofördelaktiga
tanka i anledning af mit sednare dictamen,
hwari pä et ställe säges, at jag för min
del ej insisterar om en swär undersökning öfwer
medgifna kända händelser, der icke äran
tyst ledt rädflagen. Deruti kan jag ej finna
något äterkallande af det första, hwilket nu
blifwit äberopadt, ännu mindre något hinder
wara lagdt för Högloft. Ridderskapet och Adeln
at behandla detta ämne såsom dem godt synes.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
förklarade, at det wore just detza Herr?LKimans
nytt
-
Den 8 Iulir. 123
nyttjade uttryck Herr Landtmarffalken anscdt
innebära en äterkallelse.
Herr ?LbimLn. Dä det kanffe ar en
physifk omöjlighet at öfwer bäce högre och lägre
Ämbetsmäns förhällande bestäms kunna up.
gifwa huru wärdigt de upfyllt sit Ämbetsmanna
kall, lärer ätmindstone ej samma swärighet
kunna möta wid granskningen af allmänna
medlens förwaltning under de sednast förflutna
ären. Det är en sä, billig fordran hos
hwarje redlig undersäte at fä en noggrann käni-dom
huru Let blifwit anwändt, som han
med swctt och möda samlat, och för hwars utgörande
han ofta sätt neka sig upfyllandet af
flera nodwändiga behof. Stora summor hafwa
utgätt, dels af Rikets egna til det yttersta
utsträckte tilgängar, dels ock af utländssa
betpdlige subsidier. Detta är nog allmänt
kändt. Men sättet huru de blifwit förwaltare
ligger ännu i et mörkt chaos inweckladt.
Nyttan af at härom erhälla den mest fullkomliga
uplysning lärer wäl ingen kunna bestrida.
Jag förmodar at dcsia medel blifwit pä
det mest sorgfälligt) sätt anmanda. Det bör
ju dä ligga hwar och en som dermed haft befattning
ömt om hjertat, at för sina medborgare
fä i dagen lägga den nit och trohet hwarigenom
de gjort sig berättigade til allmän högaktning.
Til swar pä Herr Baron kleming yttrade
tanka, som synes äspfta, at de, som funnit
-
124
Den 8 Julik.
nit sig pä detta rum utmärkta, eller som andra
pä en ofullständig beskrifning kanske alltför
wäl welat igenkänna, bsrde anses härigenom
nog straffade, fär jag blott ödmjukast underställa
samtelige här waran de Ledamöters
ffarpspnta omdöme huruwida detta baft någon
werkan pä möjligtwis i fräga warande personer.
Grefwe OelL6arcIic, jacob. I 1 7 är
har jag haft den tjenst jag nu har och det ilian
lön af hwad namn som hälst: aldrig har
jag i större eller mindre män haft under min
wärd Kronans medel, jag karr således med fullkomlig
orvald yttra mig i denna sak, och Högloft.
Ridderffapet och Adeln underställa min
tanka. Hade jag under min fcrwaltning ägt
Kronans medel, jag skulle ej hafwa afwaktadt
Riksens Ständers eller nägon individus upfordran
för at derföre göra hwad redo som
hälst kunnat önskas; mit eget samwcte bade
gemensamt med min egen tilfrcdsställelse skolat -  mig den älägga; men dä förra Constitution ej
älade de ämbetsmän, som härmed ägde göra
nägon redo för Ständer, tror jag ej heller at
wär närwarande Grundlag i detta fall kan äga
någon retroactiv werkan, eller en commission
af Riksens Ständer sättas til dest undersökande,
annan än hwad som Stats-Utskottet
tilhör at wid den allmänna redogörelsen pröfwa,
och om de finna den felaktige under behörig
Domstol til Lagens beifrande öfwerlemna.
Jag anser för min del all annan åtgärd
af
Den 8 lJulii.
af Riksens Ständer ej enlig med de Författningar,
bwilka under berörde Ämbetsmans förwaltning
warit gällande.
Herr Lrip^nvLlcld, sLsob Lric, conlormsi-Läe
sig med Friherre kisminZ och Grefwe Vs
v Lallis.
Friherre ?08SS, Larl, upmanade Riddtkffapet
och Adeln at under sptzclsättningen med
det allmännas wäl för det närwarande med
förakt glömma det framfarna.
Herr ?Z,k>lman: Ware det långt ifrån mig
at af hämndlystnad önska nagons ofärd och olycka.
Jag har städse warit i den lyckliga ställning
, at aldrig wara blottställd för werkningarne
af nägons despotiffa eller egennytttga
tänkesätt. Jag har säledes för egen del intet
at beklaga mig öfwer ej heller något at hämnas.
Mit syftemål är ej förföljelse mot någon.
Jag delar endast med hwarje redlig och klok
medborgare den billiga önskan at se sädane af
hwilka man ej kan wänta något godt, ur ständ
satte at ytterligare blifwa et tärande gift för
det samhälle som haft skäl at as dem hoppas
bade stöd och räddning.
Ätskillige hördes härtil yttra sit bifall;
andre ropade Nej.
Friherre 8tael von volstsln, Lorlle?
vnclviA, utbad sig fä göra den fragan hmuwida
någon Ämbetsman borde kunna gifwas,
högre
126
Den 8 Julli.
högre eller lägre, som hade Statens medel om
händer, hwrlken ej borde wara underkastas redowisnrng.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
swarade, at det were hwar och en Ämbetsmans
skyldighet at i laga ordning redogöra, och förklarade
för öfrigt at detta ämne finge för i dag
afstanna.
Föredrogs följande :
Utdrag af Protocollet ballet hos Riksens
Högloft. Ständers BaneoUtffott
den 4 Juiri
S. D. I betraktande af den smara belägenhet
, hwaruti Bruksrörelsen för det närwarande
fig befinner samt til förekommande af
denna hufwudnärinqs än ytterligare förfall, fann
Högloft. Banco-Utffottet grundad anledning sig
förete, det mä följande undantag ifrän de för
Banquens utläning pä Jern och andra epportable
Effeeter, meddeldte Förordnanden, fä uti
innewarande är äga rum.
i:o At äterbetalningstiden för de pä jern
och epportable effeeter, till den sista Maji utgängne
Län, blifwit förlängd, till den första Junii i8io
under derwid häftadt förbehåll, det all, till
den sista nästkommande Augusti, a samma län
upiöpande ränta, blifwer innom sistnamde tid
Den 8 I-!L-. 127
till Banguen inbetald; men att den Läntagare,
som sädant uluraktläter, icke af den bewiljade
prolongation får sig begagna.
L:o At den utläning a ofwanberorde effecter,
som enligt Forfattningarne är tilläten,
ifrän den första Nowember hwarje Är till
Maji mänads utgång följande äret, fär uti
innewarande är efter förut faststäldt beläningS
wärde fortfara till den sista nästkommande Öctober:
börande jämwäl alla de Län, som hädanefter
intill sistnämde dag, komma at utgä
wara innom den första Junii 1810 till Capital
och uplupen ränta äterbetalte.
Uti alt öfrigt, jämwäl hwad Länens upsäguing
ä Banquens sida beträffar, komma
de, om Banco-Län pä Jern och andra epportabla
effecter utfärdade Förordnanden, at till
kraft och werkan förblifwa orubbade.
Hwilket genom Utdrag af Protocollet hos
de respective Ständen ffulle wördsammeligen
hemställas;' förmodande Banco-Utffottet, at,
i anseende til Bruksag arnes kända förlägenhet,
fä med gjörligaste sörsta häröfwer, dest
respective Principalers gunstbenägna godtfinnande
införwänta. Är och dag som förr
ffrifwit stär
Pä befallning
kk. blelsinZius.
Be,
128 Den L Julik.
Begärdes xa bordet.
Uplästes följande
Utdrag af Pro^collet hållet hos Högwördige
Präste-Standet den 8:de
Julli 1809.
S. D. Föredrogs Riksens Högloft. Ständers
Banco-Utffotts Prvtocolls-Utdrag af den
zo:de nästledne Junii, angäcnde erforderlig säkerhet
för de af Banquen til Rikets försmak
kemnade pcnningeförssott, och beflöts uppå derom
gjord proposition, at det samma til Riksens
Högloft. Ständers Stats-Utskotts ffpndsamma
åtgärd och utlatandeUulle remitteras. Hwilket til
de öfrige respcctive Ständen skulle wördsamt
och wänligen inberattas. Ull 8upia.
Lx krolocollo
g. Ull c^uis t.
Utdrag af Protocollet ballet i Högw.
Praste-Standet den 8.de Julii 1809.
S. D. Efter för sig gängen granskning
af Riksens Högloft. Ständers Banco-Utffotts,
medelst Protocolls-Utdrag af den 4:de dennes,
. afgifna Betänkande, rörande utläning pä Jern
och andre exportable Effecter, har Präste-Stän
dst
-
Den 6 Julii. 129
det berörde Betänkande til alla delar bifallit;
hwakom de öfrige respective Ständen genom
Utdrag af Protocollet skulle wördsamt och wänltgen
underrättas. dit 8uxra.
l?Ix krotocollo
ff l3. ^lmc^visti.
Grefwe I-Iainilton,^xelz upläste följan- i
de Dictamen til Protocollet.
Som Revisor uti Bauquen är 180Z, äger
jag kundffap om realisationens werkställighet
korrt före f. d. Konungens afresa til Tygland
; äfwen sä magt päliggande äro de händelser,
som inträffade den 13 förledne Martti,
dä farten stäldes Lil Drottningholm och Gripsholm
— Allmänheten fäller härom olika omdömen
och hyser liksom farhäga för Banquens
beständ för framtida dplika äfwentyr. Af desie
stal anhäller jag ödmjukast det Nidderffapet
och Adeln wille läta begära af Baned-Utskottet
at til Trycket befordra, sä för detta Konungens
skrifwelser och bud, som Herrar Revisorers
och Banco-Fullmägtiges Protocoller i hela
sin widd, hällne i desie ämnen, hälst de icke
omröra nägon Banquens hemlighet, som endast
bestär uti förhällandet emellan Banquens redbarheter
och desi utelöpande Sedel-mängd.
Begärdes pä Bordet.
Herr
Andra Aand. L?:- 17.
130 Den 8 Iulii.
Herr Hemken 8 kjölä, ^clolf, upläste
et Dictamen til Protocollet sä lydande:
Allmänna rösten, otwifwelaktigt werkad af
osäkra uplysningar, har bestämt äfwen min
kfwertygelse, at Swerige, sedan 1800 ärs Riksdag
i Norrköping ädragit sig genom olyckliga
krig en mä hända längt mer än fördubblad
skuld emot den, som Riket dä ägde; at bestridandet
af Statens ärlige behofwer Åtminstone
gansta ringa kunna förminstas, om Fosterlandets
sjelfständighet, säkerhet och ordning stall
kunna uprätthällas. At nära en tredjedel af
Riket gätt förloradt och tilgängarne i samma
förhållande blifwit minffade, och at Swerigeö,
näst Jordbruket wäsendteliaaste Näring, Bergsoch
Bruks-handtering, aftynar och närmas sin
undergång.
Desie föreställningar äro i sig sjelfwe högst
betänkelige och smärtande; men blifwa det uti
mängdubbladt mätt, dä man hänföres til ätankan
af möjlige utwägar til Fosterlandets
räddning, som wisierligen bör förena allmänna
wälfärdens och wälmägans befrämjande; sä
wida detta wigtiga ändamäl stall kunna anses
wunnit.
Mätte Herr Grefwen och Landtmarstalken
och Högloft. Ridderstapet och Adeln wälwilligt tilläta
mig at i anledning häraf yttra mina tankar
i desia wigtiga ämnen; mätte ej det felaktiga,
sä oskiljaktigt ifrän menstligheten, förnärma
-
Den 8 Julik. 1Z1
narma Högloft. Ridderskapets och Adelns tälamod
och öfwerseende godhet. Lika sä wigtigt
det ansetts i den mohn beskatta et Land,
at fliten och omtankan oafbrutit bibehölls, lika
sä betänkligt är, at utsträcka beskattningen
öfwer denna gräns.
Det är en allmänt känd och erkänd sanning
, at Rikets wanliga Utstylder, sammanlagde
med i?89 och 1800 ars, efter hwarandra
stadgade, Bewillnings-afgifter, wörö drifne
til en högd, som efter allmänna rösten, ej
troddes kunna utgä til det beräknade beloppet
af nära En och en half million Riksdaler, men
om ej det olyckeliga Kriget och til en stor del
deraf beroende Jern-och Handels-Conjuncturen
mellankommit, hade deste skyldigheter emot förmodan
med tämmelig säkerhet och lätthet utgått
samt beredt Swerige en ffuldfrihet, som
nu kanske omöjligen kan förutses; och ingen
lärer kunna neka, at ju allmänna omtankan
wäxte til en förut okänd höjd. Nu äter, dä
med saknad arbetsförmäga, med förminskade
skattgifwande tilgangar, och aftynande Narin,
gar, til blotta räntans utgörande för Rikets
skulder onekeligen fordras ökade Bewillningsafgifter,
äro utsiqterne til skulds förminskande
beklageligen gansta swage. De tilgangar,
Kronans Domainer och andre oftanämde resourcer
kunna öpna, torde icke lemna nog utwäg
til nägon betydlig Capitals-förminskning.
En wrrksam Regerings underhäll tilläter wist
erligcn
-
1Z2 Den 8 Juiri.
erligen icke betydlig, knappast nägon inskränkning
, och Rikets förswars-kostnad matte snarare
fordra tilökning, an sörnrinffning, särdeles
nied nedsatta tilgangar genom förlorade Länder.
Om jag icke misitager mig uti defe principer,
om ej oförutsedde händelser inträsta, som
öpna ökade tilgangar, männe wi wäga hoppas,
at, med nu ägande utwägar, kunna utsträcka
skattskyldigheten til det tröstande mäl, at beräkna
en säker ärlig afbetalning pä Riksskulden?
Utländska skulder och MilitairenS innestäende
aflöningar torde fordra första upmärkfamheten;
med deras succestiva afbördande befästes
allmänna crediten och Rikets sjelfständighet;
äfwen i hänseende til yttre magter. Om
detta ändamäl winnes, hafwa wi gjort et betydeligt
steg. Det öfriga ar lättare at winna
och underhalla, dä egne medborgare äga et sä
grundadt förtroende til en älskad Konung.
Englands beständigt ökade Statsskulder
hwilka upnätt en högd, som nästan gör Capitalsförminstning
omöjlig, hafwa fört mig pä
den tankan at äfwen Swerige, ätminstone för
det närwarande, kunde stödja sig pä Crediten,
och med et noggrant betalande af ärliga räntan
för Statsskulden uti godt mynt, undwika
till widare annan betalning af Riksskulden.
Derigenom skulle sannolikt Bewillningsbehofwet
betydeligen kunna nedsättas, och skattdragandes
förmäga i möjeligaste mätto bibehällas ostörd.
En
Den 8 Julik.
En stadgad fred sä tillfredsställande at
hoppas, sä ljuf at njuta, skall äterföra med
arbetsamheten wälmåga, ökad omtanka, med
ökad flit och omtanka allmän förmögenhet, och
med denna förmägan at kunna werkställa
hwad den goda miljan nu icke formär.
Hufwudändamälet beror pä inbördes enighet,
uplysande förtroende Lil Negenten, bibehållande
af urgammal kansta för ärlighet och
en lagbunden frihet, och at ej af fruktande
swaghet utsträcka uppoffringarne för ögnablicket
dit hän, at wid ett lyckligare tillfälle wi
ej äga förmåga at kraftigt medwerka til en
mera lysande epistence.
Om desta mina tankar winna Högloflige
Ridderffapets och Adelns bifall, anhaller jag
ödmjukeligen at detta Memorial kunde fä remitteras
til Stats-Mffottet.
Remitterades til Stats - Utjkottet.
Friherre gjerts, upropades och
och upläste följande skrifteliga Anförande r
Wördsammasie Memorial!
Dä Riksens Ständer äro bade berättigade
och skyldige at fordra redo för alla Statsmedel,
som ätgatt, men Stats-ULskottct omöjeligen
kan medhinna at rewidcra alla sorter
Statsräkenffaper, sä fär jag ödmjukast hemställa
-
,Z4
§)»u <! Hjutil.
ställa , om icke ännu en ytterligare Comité
kunde sattas för att igenomgä Statsmedlens
anwändande allt ifrän är 1800 och dcröfwer
aflemna sina anmärkningar till Stats-Utstottct,
samt at debutom, och för tidens minnande,
nägra ännu flere Ledamöter kunde utses at genast
börja med New chon en öfwer Förwaltningen
af de sorter wedel, som til krigets utförande
endast ätgatt, pä det at dä Riksens
Högloft. Ständer mätte fa uplysning huru sa
manga mrllioner blifwit förwaltade och den
redlige befrias frän alla misttankar: men reds
skall här afgtfwas.
Det synes aldeles otroligt, at f, d. Rsulingen
kunnat rvidtaga sä mänga för Riket
stadliga steg, som beklageligen stedde äro, om
de högre Ämbetsmännen, som omgifwit hans
Person, och i synnerhet de, som warit kända
at äga hans öra och förtroende, biträdt honom
med goda räd, kraftigt afstyrkt det stadliga,
i stället för at smickra och krypa; hade
sjelfförsakelse af egne Ämbeten i det stället
blifwit gjord, sä hade Riket ägt bade annat
utseende och anseende, emedlertid dä nu
ingen kan upwisa sadana upoffringar för Fä,
derneslandets räddning, söre den timade Regements
förändringen, anhaller jag för min
del ödmjukast, det Herr Lieutenant källmans
Memorial, som före Constitutionen ingafs, matte
ifrän sitt hwilorum pä bordet, till granstning
och tillämpning efter närwarande Rikets
belägenhet, til ventilation och nogaste betraktande
-
Den 8 ^-ulli. 13?
tande företagas; och boo jag den aran ödmjukeligen
utbedja mig at fä häruppä Högwälborne
Herr Grefwens och Landtmarffalkens proposition.
Stockholm den 8 Julli 1809.
Ropades af mänga proposition, men begärdes
slutligen pä bordet.
Friherre Leäerström, fLLvb, Säfom
Ledamot af Banco - Utffottet förenar jag mig
med Grefwe Amilton, rörande tryckningen af
Banco - Fullmäktiges och Rewisorernes Proto.
coller angående realisationsfrägan, dä de ingenting
innefatta, som bör hällas hemligt.
Genom ett sädant steg, och endast derigenom
kunna Riksens Ständer lära känna hwilka sä
wäl bland deras Fullmägtige, som Rewisorer
framdeles förtjena deras förtroende eller ej.
Herr Crefwen och Landtmarskalken
crindrade, at Grefwe tt-rinilions motion redan
wore lagd pä bordel, sä att deröfwer ingen
ventilation nu kunde äga rum.
Häri hördes Nidderffapet och Adeln instämma,
men mänga yrkade, att det af Herr
1'älilmAn wäckta ämne, nu finge uptagas och
afgöras.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
swarade, at det ej kunde företagas i dag, men
för
-
iz6 Dm 8 Jul-i.
försäkrade, att det wore ett ibland de första
mäl Herr Lanvtmarffalken ärnade företaga.
Friherre /txel, pttrade sig, at
det wore godt at hafwa til godo.
HZgloflige Ridderjkapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2.
In tiäem Lrotocolli
(i. 8 ilvei stolle.
Fredagen den 14 Julli,
rienum klockan io förmiddagen.
Upbröts första Clasiens Herrar Electorers
lista öfwer förrättadt wal til Ledamot i Lagutskottet
efter Friherre (i^llenstjsrnL, ^xsi Lric,
hwartil befans wara utsedd Grefwe 8tromlelt,
lians 1"reclric, LagMNN.
Likaledes Tredje Clasiens Herrar Electorers
Lista til wal i Baneo-Utskottet efter Herr
von 8troivircd, och i Allmänna Beswärs- och
Leconomie-Utskottet efter Herr 8xalclencrsut^
och wörö walde i den förres ställe:
Nw 8 l 86, Herr von ^VLdrenäorlk, ^nclei'8,
Bruks-Patron — och i den sednares:
Nw §008, Herr Hisin^sr, VVilllelm,
Bruks-Patron.
Herr
Den 14 Julik.
127
Herr Grefrven och Lan dtmarskalken
tilkannagaf at Herr Ou5tLl, erhällit
angelägna ordres at resa bort, hwarföre han
affagt sig at wara en bland Electorerne för
andra clasten. Äfwenwäl hade Herr Vulr von
Ltez-srn, I4in6ric Le^astiLn, anmält förfall som
hindrade honom at förblifwa Ledamot af allmänna
Beswärs och Oeconomie Utffottet: Och
ffulie i anledning häraf behörige wal anställas
til fyllande af de Munda ledige blefne rum.
Herr Grefwcn och Landtmarskalken
förmälte sig hafwa pä Högloft, och Ridderstapets
och Adelns gjorde erindran, hos
Kongl. Majck anhattit om meddelande af det
inför Hans Maj:t hällne Protocoll wid tilfal.
le af Bonde-Ståndets beftut rörande dest Ta.
lemans undertecknande af Regerings - Formen,
hwilket Hans Maj:t i Räder bifallit, i anledning
hwaraf nu uplästes följande:
Protocoll hältet pä Stockholms
Slott den 2? Junit i8os.
Sedan Kongl. Maj:t genom tilforordnade
Hof-Cantzleren i Räder lätit kalla det Hederwarda
Bonde - Ständet at sig pä Kongl.
Slottet inställa, samlades Ständet uti Stora
Galleriet kl. ^ til n förmiddagen.
Uppä
Andra Band. k?:- is.
tlZZ Den 8 Juli!.
Uppä erhållen underrättelse derom , inträdde
Kongl. Mast, ätföljd nf Stats - Rådet, dä
Hans Mast til Bonde - Ständet höll följande
Tal:
"Oförmodad och bedröfvelig är den anledning,
som förmätt mig at i dag kalla Eder:
Jag hade aldrig trodt möjligheten af en sädan
anledning; och ännu be hofver mitt hjerta den
egna erfarenhetens öfvertygelse, för at ej aldeles
förkasia denna möjlighet."
"Et kort tidelop är förflutit: och redan,
i hwad förändrade omständigheter ser Jag ej
Eder, Retxlige Dannemän! Icke längesedan,
och wi samlades alla, för at gemensamt tacka
Len Allsmägtige, som i nödens och wädvrnes
sista timma raddat Fäderneslandet; och säsom
et af Försynens näd til denna frälsning ukstedt
medel, emottog äfven Jag uttrycken af
Eder erkänsla: än nyligare, och wi samlades
äter; I, Swenffe Allmogens Fullmägtige,
för at til mig öfverlemna den Regeringsform,
sorn af Eder sjelfve blifvit öfwerenskommen
och faststäld; Jag, för at samma Grundlag
til Min och allas efterlefnad antaga: I, för
at jämte Edra Medftänder tilbjuda Migatupträda
pä Mina Fäders Thron; Jag, för at
med förgätande af Min höga älder, upoffra
mina sista dagar til stadgande af Swensta Folkets
wälfärd och säkerhet."
Men
De» 14 Juli!.
"Men nu, i hwad sinnes - stämning synes
Bonde - Ständer inför stn Konung? Det
har wägrat a t abora Hans alfwarliga men
altid Faderliga räd: det är, säkert utan at
Sjelf ana det, i strid med sine pligter."
"Et stort misitag har hos Eder ägt rum;
Jag säger med flit, misitag; med hwad känslor-
skulle Jag nödgas gifwa det et annat
namn! Twänne med hwarannan icke gemenskap
ägande omständigheter hafwa blifwit förblandade
: Eder wägran at medgifwa den antagna
Regerings-Formens undertecknande: Eder fordran
af wisia privilegiers upoffrande ä de öfrige
Riks - Standens' sida."
"Pä hwad stöder sig först Eder wägrakt?
pä ct förbehäll rörande 114 Z>, som i Edra
Protocoker är lagligen förwaradt, som i det
Protocoll, hwilket nu inför Mig fores, ytterligare
stall förwaras, och i hwad det rörer
Eder enffilta rätt, är af ingen bestridt. Pä
hwad grundar sig Edra fordringar? pä nägras
icke nog beräknade hopp, at genom et ihärdigt
nekande twinga sig til fördelar, som endast
kunna stänkas af wälwiljan och förtroendet;
och som säkrast pä sädant sätt kunna
tvinnas."
"Skall nu den tid, hittils af et ömsesidigt
mi^troende förlängd, som til dylika underhandlingar
emellan Riks-Ständen beböst
ivcs^
140 Dm 14 Julik.
roes, stall hela denna tid framlefwas, utan
at Grundlagen blifwit allmänt kundgjord, utan
at lurar och en känner sina pligter och sin
rätt? Nej, Eder Konung och Evra Medstänter
kunna aldrig n>edgifwa denna Lil sin grund
obilliga, til sina följder oberäkneliga siutsatts.
Med hwad rätt skulle man försöka, at göra de
heliga förbindelser kraftlösa, som genom Min
och Riksens Ständers gemensamma ätgärd, hemtat
den högsta grad af laglig kraft ? Med hwad
kraft skulle man waga et försök, at til intet
göra Grundlagens högtideliga antagande, stedt
inför den Gud, som ransakar allas hjerton,
inför Sweriges urgamla Thron, sä länge stödd
af Swensta mäns redlighet och tro, samt i
närwaro af de irenne öfrige Riks - Standen?
Nej, sädane kunna ej Swensta Allmogens tänkesätt
wara: den har ej urartat; den stolle til
answar ställa hwar och en, som pä ärans och
pligternes bana afwikcr ifrän den wäg
desi Konung gär, och söker et annat mäl än
det Han spftar, allmänna wälfärden. Wid
detta stora och heliga föremäl, beswär Jag Edcr,
Redelige Danncmän, lysinen til Mit Tal:
hos Mig stolen I sinna sanning utan öfwerdrift,
och tilqifwenlet utan afsigtcr. Misitron
dem, som hos Eder söka inplanta misitroende
emot andra: affärden med föragt dem, som
wäga nyttja Eder til oredans och laglöshetenS
werktyg. MZ be goda, mä de rättsinnige stuta
sig tätt til deras Konung, til deras Medstän-er
och til hwarandra. Finnes bland Eder
nägorr
Den 14 Iu!ir. 141
någon förledd, mä han skynda at öka detzas
antal. Men finnes deremot någon, som af
egen drift och af enskilta affigter annorlunda
handlar, finnes den som genom hinder mot
Grundlagens utfärdande will sätta sitt Fosterlands
öden pä wägspel, finnes någon, som will
neka Ständets Taleman at genom RegeringsFormens
undertecknande upfplla fin pligt —.
skilje han sig ifrån de öfrige, blifwe han känd
af Mig och fine medbroder!"
"Detta prof wore twifwelsutan tilräckeligt,
för at urskilja det stora antalet wältänkande
män ifrän nägra fä orolige, och i fine begrep
öfwerspände: men Min rättwisa och Mitt förtroende
bjuda Mig pä en gäng at undwika
alt anseende af Konungsliga Magtens inffy.
tande pä Edra beslut. Jag älstar ej detta
wälde: för Eder skull, icke för Min, har Jag
emottagit Sweriges Krona; och utan tilfredssiällelsen
at kunna bereda Mina undersätares
wälfärd, hwad wärde för Mig skulle den äga?
Mä derföre Edra tankar fritt och otwungit blif.
wa yttrade! Jag lemnar detta rum för at bereda
Eder tilfälle at anställa votering med slutna
Sedlar öfwer den proposition, som Eder fö.
reläsas stall. Eftersinnen följderna af detta högtideliga
steg, twingen Mig ej, Redelige Danne-,
män, at medelst almänt kungörande af hwad
sig nu tildragit, öfwer Eder kalla Swensta
Folkets rättwisa dom."
Derefter upläste tilfördnade Hof-Canzlerm
nedanstäende proposition:
142 Den 14 Iulin
"Är Bonde-Ständet bredwilligt at underteckna
Constitutionen, om Kongl. Maj:! nu
försäkrar Bonde-Ständet, at wid de upkomna
frågor om jämnkning af privilegier och ffyldrgheter,
i hwilka de öfrige Stånden förklarat
sig wilja gä Bonde-Ständet til mötes, anwända
Desi höga bemedling, nied all den ätgärd
och kraft, som lagar och ömsesidig billighet
medgifwa; samt Lerjämte förwisiar Bondeståndet
om full och öppen rättighet, at wid nasta
Riksdag ä nyo wäcka samt fä afgjorde atta
frågor rörande samma ämne, som under innewarande
Riksmöte man icke skulle medhinna
at stuteligen och fullkomligen afgöra."
Bonde-Ständet beswarade denna proposition
med et enhälligt Ja, jämte et allmänt
yttrande, at ingen votering war af nöden.
Detta friwilliga begifwande war förenadt med
en synbar rörelse och de listigaste uttryck af
Ståndets undersäteliga trohet och tilgifwenhet
för Kongl. Maj-.ts Person. Under denna för
Konungens hjerta lika sä oförgäteliga som
högtideliga stund framträdde Talemannen Urrrs
Olsson, bertil anmanad af Bonde-Ständets enstämmiga
röst, och undertecknade Regeringsformen
af den 6 Iunii 1809, ä Ständets wägnar
och i desi närwaro.
Flere af Ständets Ledamöter yttrade sedan
emot Konungen deras enskilta tankar, i
afsigt at rättfärdiga det med Regeringsformens
-
Dcn 14 Julik.
143
mens understrifwande yppade dröjsmål. De
instämde alla i den oinsträstkta förtröstan de
fastade wid Konungens bemedling, och i det
säkra hopp, hwartil de nu mera kunde sig öfwerlata,
at genom deras Med-Ständers wälrvilja
winna en billig länning i de bördor,
som under et krig äro dubbelt tryckande. Konungen
förklarade Sig igenkänna i desta Bonde-Ståndets
til billighet äterkomna tänkesätt,
och i den warin.a tillgifwenhet Ständet nu hade
ädagalagt för Hans Maj-.ts Person, ett
nytt och ojäfagtigt prof pa den oswikeliga
kärlek för Konung och Fädernesland, som frän
nrminnestider utmärkt Sweriges Rikes Allmoge.
Hans Maj.t utlvfwaoe, at sä mycket pä
Dest lagliga magt och pä ömsesidiga rättiqbeterö
helgd ankomma kunde, söka underhjelpa
Bonde-Ständets bördor, och genom et rättwist
afseende sä wäl pä detta Stånds som pä Dest
öfrige trogne um ersätares wälfärd, bereda Sig
den enda belöning Hans Majus faderliga bjerta
äsyftade, den at för kommande tider stadga
Swensta Folkets lycka och sjelfständighet.
Konungen lemnade derefter rummet och
blef wid Sin bortgång af Bonde-Ständets
listiga och enhalliga fröjderop beledsagad.
In lillem protocolli
O. ack Wetter stLllc.
Enligheten med Originalet intygar
O.LI-8 von Lideström.
Äfwcn
-
144 Den 14 I"lil
Äfwenwäl
formälte sig Herr Grefwen och
Landtmarskalk^.! hafwa ifrån-Kenungenö Cabinett
erhällit och lät nu upläsa följande:
Förteckning
Pä de Nidderskapetö och AdelnZ Ledamöter som
underteknat Niks^Acten, sedan den til
trycket blifwit befordrad.
Grefwar:
Nw 68 Lreut?, Fullm Friberre kr. Kurck.
N o 93 ^VrLiiZel af 8au8i8, Fullm. Grefwe
1. K. VVranZsl.
N:0 lil Luse. ^ä. 8^arrs.
>— N:0 113 O. klilsn8värä.
Lrihercar:
N:o 36 Klörncr ak luna, Fullm. Grefwe
L. k. ?088S.
Nw 92 8cll. klellin.
Nu)
;19 L. 8. kzäiscker. N>0 l5o 8ilkvsr
lijslm.
Nv lill dl v. käöpksn.
N 0 210
kkrsncrona, FUllM. Grefwe kritx 8c!llvsrin. _
Nw 268 VvlanZsl v. krekmsr. — Nw 069
O. Klunck.
2lf Riddare-L!atzen.
N:o II 6. kil. konäs. — N:o 17 kolf lä.
klärä. N:o 172 Olof k08en8rjsrna.
Nw
I7Z Larl krjc kolls.
N:0 258 ^ Kl. 8ven
ske.
N v 607 O. k. källlinan.
N:o Z85 k.
K4. knsskjolä.
N:o 601 L. O. Ottsrmark. —-
N^0 679 krn8l v. VsAS8ack.
N:0 7-38 kl./V
v. ^näerLLON. N,0 830 O. v. Vicken.
2tf
Den 14 Julik.
2tf Swenne-Llatzen.
N:0 10L5 k.
?. LrU6li8cröm. — N:0 1142 ^ukarstjernL, Fullmägtig
Frih. 0. ^v. V. kossn. N o illLo
X. /r. i4c!äsr8vLr6. — N:0 l3l>4 14. vv. ljun!;-  4elt. — N'.0 1500 L. k. 4ljelm3Ljerng,.
No
1618 I LlZenstjcrnkr — igZZ x.
Lelstjerna.  . N:o 1647 0. LorZ6ii8tj6rn2. — !
N:v 1664 6. l^4. 6lLN86N8tjerri». — N:v 1713
ö. DilUlmLN.
Nu) 1Z0Ä 41. O. I4L8LnKLMp5. -
N:o 1841 6. Ilelsncl. __ N:o 19Z2
v. Olclen8kjöl<l. .— N o 1IZ7 jl- 4'. Lucker8kjölä.
— N o 1931 L. lV4 !4oräen8tol9e. —.
R 0 1987 I- 44lje8trLkle. — N 0 2046 ^ Scliro.
cl^Iieim.
N:o 20g7 14. L. v. kranenen.
N^0 i8S5 Lrummer, Fullm. 14e)rken8kjölcj.
N o 2076 6. loll. — N:o 2007 41. Lkölä
arm.
— N:o 1442 Lkkelt. Fullm. 1. dlgZla
N:0 'ZlZ LI>renxreii8, Fultltt. 6. H6el8vLrä.
N:o 1899 14xsr. — N:0 2135
K1:iule. — N:0 2194 L- LrLnc!8tröm.
Företogs til afgörande Constitutions-Ukskoltets
i sista Plenum uplästc och til detta
Plenum pä bordet lagda Betänkande af dea
4 Iulii, jämte atföljande Prvtocolls-Uttraq,
bägge rörande antalet af Ridderstapets och Adelns
Ledamöter i Utffott, hwilket Const.tutionö-Utffottet
tilstyrkt mätte blifwa lika med
hwartdera af de öfrige Ständens; men Friherre
^lannerueim och Herr Biffopen och ComAndra
Bandet tTl-o is. rnendeuren
146
Den 14 Julli.
mendeuren Doctor biorllln yttrat sig äsiunnda
lika med hwad hittils öfligt warit.
Undertecknad Lilverstol^?, .4xe1 Lclbrlel,
upläste til Protocollet följande:
Ibland Le hufwudsakliga följder jag hort
dragas af minskningen af Ridderffapets och ADelnS
Ledamoters antal i Utffott, ehuru denna
följd, såsom i sin ordning hörande til RiksDags-ordningen,
icke nu kan blifwa et ämne
för Ridderffapets och Adelns afgörande, är den,
at efter en sadan minskning, votermas-sättet
inom Utffotten kunde komma at inrättas per
capita och ej Ständwis.
Frägan är dä, om detta voterings-sätt är
et sä stort ondt, som man möjligen torde befara.
At et sädant voterings-sätt ej kan, och ej
Lör kunna werkställas Riks-Sränden sjelfwe emellan,
är tydligt af trcnne ffäl: 1:0 aids
samlas pa fyra särskilda kamrar; 2:0 at olikheten
af deras antal är sadan, at Ridderskapet
och Adeln ensamt skulle kunna öfverrösta
de öfrige Irenne Ständen, hwilket wore en uppenbar
orättwisa; Z:s at denna olikhet i antal
mäste bero af grunder, som ej kunna annorlunda
än pä det långsamma sätt Regeringsformen
utstakar, förändras, och, mä hända,
aldrig blifwa förändrade.
Lik
-
Den 14 Julik
147
Likwäl bör anmärkas at olikheten af deras
v-terings-kätt Ständwis är sävan, at om
man anser Ridderffapet och Adeln utgöra ungefär
- - - - 600
Präste-Ständet - - so
Borgare.-Ständet - - 80
Bonde-Ständet - - 140
Summa 870
dä pluraliteten
i PrLste-Ständet utgör - §6
i Borgare-Stän.et - - 41
i Bondc-Sländet - - 7i
Summa iZ8
sä kan d L fall inträffa, dä 138 röster utgöra
pluralitet af so.
Men denna olägenhet kan, af ofwananförde
ffäl icke afhjelpas, utan en fullkomlig
omffapning af Repreckntationen, bwartil, efter
min öfwertpgelse, tiden alldeles icke är kommen;
och det omöjliga innebär sjelf sit förswar.
Med Mffotten äter är förbällandet alldeles
hufwudsakligen olika: i:o samlas der alla
fpra Ständens utsedde i en kammare, och icke
i fyra; L:o kan deruti et närmande til lika
antal för hwart Ständ lätt antagas; emedan Z:o
det witzerligen är Ridderskapets och Adelns fullkomliga
rättighet at nedsätta antalet af sina
Ledamöter, utan at nägon Constitutions-rubbmng
deraf följer.
Följ.
143 Den 14 Julik.
Följden af detta olika förhällande är den
möjlighet (som Ständen sjelfwe emellan ej kan
. existera) at inom Utskott antaga et annat voterings-sätt,
än Ständwis. När omöjligheten
häraf är afgjord, sä blifwer den enda återstående
frägan : är voterings-sattct per capita tjentigare,
än voterings-sättet Ständwis.
Dä möter genast, rörande det sednare sättet,
samma olägenhet, som inom Riks-Ständen
sjelfwa, at mindre än hälften af Ledamö.
terne kunna öfwerrösta de öfriga.
Om, til exempel, et Utskott bestär af
Ledamöter, 6 af Ridderffapet och Adeln, och z
af hwardera af de öfriga Stånden, och Adelns
Ledamöter lemna - - 6 Ja.
Prastc-Ständct - - i Ja, 2 Nej.
Borgare-Ständcts - i Ja, 2 Nej.
Bonde-Ständets - i Ja, 2 Nej.
Summa 9 Ja, 6 Nej.
sä öfwerröstas 9 Ledamöter af alla SLä riden,
utaf 6 inom de z:ne ofrälse Ständen.
Om äter Adelns Ledamöter lemna 6 Ja.
Präste-Ständets , - 3 Ja.
Worgare-Ständets - - i Ja, 2 Nej.
Bonde-Ständets - - i Ja, s Nej.
Summa ii Ja, 4 Nej.
sä stadna twä Ständ emot twä, och Borgare,
och Bonde-Standens 4 Nej Åstadkomma dessa
pa
-
Den 14 Juiri.
149
paria vota Ständswis, emot Adelns och Präste-Ständets
11 Ja.
Wiserligen kunde desi a olägenheter alldeles
och lätt afhjelpas, om man stadgade at et
sa sammansatt Utskott borde rösta pcr capita:
da mäste alltid rigtig pluralitet, aldrig paria
vota äga rum; men dä har man afhulpit dessa
olägenheter genom en orättwisa, den af Adclns
alltför stora öfwerwigt i röster.
Deremot, om et säoant Utskott reduceras
til 12 Ledamöter, til antalet lika af bw>.rt
Ständ, sä blifwer öwar röst lika gällande, och
en ren pluralitet kan existera.
Men dä upkommer äter den olägenhet, at
en sädan pluralitet äfwen kan icke existera,
det will saga at paria vota capita emellan
äfwen kunna äga rum; och dä blifwer frägan
huru stal denna olägenhet afhjelpas?
Det kan werkställas pä twänne sätt.
Det ena wore, at innan omröstningen utlotta
en Ledamot, dä udda antal mäste upkomma.
Detta sätt har en fullkomlig anledning
i Regeringsformens 69. ?i. och 102 §. §.,
der en flik utlottning tydligen stadgas.. Mcn
deremot bör möta det inkast, at om r sädana
subdivisioner af Ständerna som der nämnas,
nemligen en bestäende af 120, och en af 96
Ledamöter, cn röst mindre icke mycket betyder,
2cko Den 14 IJuur.
sä betyder den deremot mycket uti en subdivision
af is, is, Lo eller 24.
Det andra sättet wore at med en Ledamot
Lil af Adels-Ständet föröka det supponerade
lika antalet af Ledamöter. För detta fält tala
följande skäl: i:o at om det är Rrdderffapets
och Adelns ensak at wälja 5 Ledamöter mer
än hwartdcra af de andra Standen, i et Utskott
som bestär af 15, sä mäste det ock wara
dest rättighet at ditwalja ätmindstone en mer;
L:o at, i enlighet med hwad Herr Biskopen
Doctor Xoiäin wälwilligt i fit yttrande äsyftat,
någon mera uplpsning och i synnerhet af,
faire mana torde, i allmänhet taladt, genom
Adelns talrikare tilfällen, hos detta Ständ finnas,
hwarföre någon liten öfwerwigt bland
detta Ständs Ledamöter torde wara en pä en
ärlig klokhet, ej pa företrädesrätt grundad önskan;
z:o at, som vfwansagdt är, en klok Ledamot
mer är af betydenhet i en mindre talrik
subdivision af Riks-Ständen; 4:o at en
Ledamot, ansedd säsom Ordförande, och wald
utöfwer den lika nummern af de öfrige Ledamöterna,
synes, i anseende til de särskilta egenffaper
som hos en sädan behöfwas, wara
en ingalunda öfwersiödig person.
PL de§a ffäl ffulle mig synas tjenligast
at principen för Ledamöters antal i alla de
Utskott, hwtlkas talrikhet Regeringsformen ej
redan föreskrifwit, borde wara den, at Ridderlkapet
och Adeln alltid ägde en mer, ärr
hwart
-
Den 14 'Julik.
hwartdera af de öfriga Ständen: likwäl med
Len uttryckliga och billiga tilläggning, at Ordföranden,
hwars uplpsning alltid efter detta
project rnä äga en inflytelse i sjelfwa deliberationerna,
likwäl ej mä aga nägon bestutande
röstrattigbet oftare, än de öfriga Ledamöterna
stadna i paria vota.
Skulls da följden ock komma at blrfwa
Len, at omröstningarne stadgades per capita,
hwilket, säsom efwan sagdt är, ej nu kan wara
et öfwerläggningsämne, sä wore sädant pä
ofwananförde ffäl möjligt, efter min enikilta
vfwertygelse klokt, och alldeles icke oenligt suvacken
med Regeringsformens esprit, som af ofwanäberopade
z:ne § Z, samt äfwen af 97 §
tydligen ffönjes; ej eller med en antagen strapis
i wista fall, säsom inom Riddarehus-Directionen,
hwarest Clast-fördelningen inom RidLerffapet
och Adeln, enligt formlig föreskrift,
icke sätt gälla i omröstningar, och inom Riksgälds-Contoirets
Fullmägtige, kwarest mig blift
wit berattaot, at voterings-sättet per capita och
ej Ständswis skal wara antagit,
Skulle man ater forblifwa qwar wid vo-,
terings-sättet Ständswis, sä synes mig ingenting
förloradt wid at Ridderffapet och Adeln
äger blott 4 Ledamöter i Utskott, der de andra
Standert äga z, enär man besinnar, at
hrttils s Ledamöters af Adels-Ständet klokhet
och uplpsning wid omröstningen ej gäll mera
än en af de öfrigas; och när man ytterligare
-
152
Den 14 Juiri.
gore erindrar sig bwad ftvärighet man ibland
har at fylla nrimmern af et Utskott r ansecnde
til mängden af afsägelser, l-milka urldersiunvom
ägt rum ti! den grad, at et och annat
Utskott, såsom för det narwaranoe Lag-Utskottet,
icke pa siem weckor kunnat sättas i
verksamhet.
Detza mina tankar underställer jag hwarje
upiyst mans ompröfning, och hoppas at de
mätte med benägenhet uptagas äfwen af dem
som aga en skiljaktig öfwertygelse, hällst mit
framställningssätt nogsamt lärer wisa, at jag
ätmindstone ej wela t werka genom annat, an
en ärlig rigtighet i satser och siutföljder.
L Friherre UjljLncrLNtL, sobrrn Wilhelm,
yttrade sig önska, at et mäl af denna
wigt ej mätte sä snart til afgörande uptagas,
pä det han med förmodeligen flere Ridderffapets
och Adelns Ledamöter mätte äga tilräckligt
rätrum at detsamma öfwerwäga.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
uplyste at Constitutivns-Utssottcts Betänkande
legat pä bordet sedan Plenum den 8 Julii, dä
Ridderskapet och Adeln bestot, at detsamma i
detta Plenum äteruptaga.
Friherre UiljencrLntr: formälteatwid
et sädant sakens förhällande, hwarom han warit
i okunnighet, kunde han nu genast ej annat
yttra, än at, efter hwad han hunnit inhämta,
Den 14 I«!kk.
hemta ffulle han Helst instämma i Friherre
tanka; men önffade likwäl at fä
med sit yttrande upffjuta, til dest han hunnit
genom läsning af Herr 8ilverstoipe8 Dictamen,
vm hanö anförde motioner erhålla närmare up.
lysning.
Grefwe Norner, Nloichb 66r-ln, anförde
ffrifteligcn följande Lil Protocollet:
Det är ingen som mer än jag har agtning
för aldriga fedwanor, dä de jämte det anseende
wanan dem tilwunnit, förena den egenffap,
at ätmindsione ej skada. Jag wet at det
är agtningen för formaliteter som utgör en del
af allmänna säkerheten, och jag wet at desta
winna igenom sin älder. Men jag kan ej förmoda,
at wi ffulle sträcka denna agtning sä
långt, at dä nya reglor för märt öfwerläggningssätt
ffola- upgöras, wi ffulle försumma en
wercelig förmon, wigtig för wärt Ständ, och
grundad pä billighet och popularitet. Om en
Ledamot af wära Med-Ständer yttrat den önffan,
at wi genom wärt antal ffulle bidraga
at sprida och öka uplysningen bland Utffotten^
lätom ost ej af denna smickrande insinuation
blifwa förledde at glömma, at det Ständ som
med sin dubbla representation hitintils icke ägt
mer än en röst, ofta af de andra tre blifwit
öfwerröstadt, at den Ledamot som gjort ost ben
hedren at til större antal wilja se ost i Utskotten,
är sjelf af et Ständ, som i sit inffränkta
antal har en betydlig del af sin styrka, och
Andra Land. 20. at
154
Den 14 Julik.
at Medes det icke är et och samma, at önsta
det et större antal uplyste män ibland Utskotten
mätte finnas, och at wilja befordra uplysningens
kraft. Ester den obesiridcliga ealeul,
wi af Herr Niddarebus-Seereteraren Silversrolpe
hort upgöras. lärer det blifwa onekeligt,
at wid omröstningen Ständswis är det mest
talrika StänLet, som bar det mindsta inflytandet.
Om således wi ställe antaga, at der funnes
den mesta uplysningen, lunde wi ätmindstone
ej pasta, at den derföre haft den största
werkan.
Man torde uprcpa at äfwen häruti är
fcrbaliandct i Utskotten i sadan! fall analogt
med det emellan Ständen; men om detta är
en sanning, är det derföre en förmän? —.
För öfrigt är wäl denna analogi fullkomligen
rigtig? Ständen öfwerlägga hwar i stt rum
och de meddela bwarandra blott sina beflut.
Uti stna förhällanden kunna de anses, ej blott
st m Lagstiftare, hwilka öfwerse det hela, men
som kämpar, hwilka frän hwar sin punkt försm
a ra stt intereste. Uti nödwändigbeten at jämnka
stg ester de öfriga ligger bandet pä hwart
och et, och i denna inbördes jämn!ning ligger
möjligheten af det resultat som kan blifwa enligt
med allmänna wiljam — Men bör också
n förhällandet i Utskotten wara lika? Hwad
är deras ändamål? Hwilket ar deras öfwerläggningssätt?
Utskottets ändamäl är at bereda
ärenderne. Dest utslag bör wara sä mycket
-
Den 14 Julik. 18Z
ket som möjligt följden af en kall och opartist
granskning. Lätt och snart kan man inse det
enstilta internet; bertil behöfwa Ständen ingen
ledare. Ofwersigten af det hela, utredandet
af detaljerne, af deras sammanhang och
större eller mindre betydenhet, se der Utskottens
göromäl. Til detze fordras ingen Ständs-esprit,
blott en allmän granskning, grundad pä
uplpsning och billighet. Derföre bör UtstöttsLedamöternas
antal wara inskränkt, pä det deras
öfwerläggningar ej stola blifwa för widlöftiga;
derföre är ocksä Utstottens öfwerlägg
n ings sätt af älder olika emot Ständens,
och förenade under et tak äro Utstottens
Ledamöter ärnade,, at i förtrolighet och samdrägt,
utan omwäg, meddela och emottaga uplysningar.
At här wilja bibehälla en esprit
de corps wid omröstningen, som under öfwerläggningen
ej gifwits, är snarare stötande än
analogt med sakens natur, och kan endast härledas
ifrän de tider, dä man trodde, at hwar
je
anseende af företräde war en förmän, och,
utan at beräkna werkligheten, ansäg under sin
wärdigbet at öfwerlägga i likhet med dem,
med hwilka man ändock hade enahanda rättigheter.
Mycket hafwa wi under detta Riksmöte
hört talas om representationens ofullkomlighet och
möjligheten at förbättra den. Men förgäfwcs
stall man söka at häruti göra nägot framsteg,
om man icke antager den grundsats, at repre.
sentation
Den 14 Julli.
sentationen dä. är fullkomlig, uär den ger et resultat
enligt med allmänna miljan. Men denna
som äter, likasom begreppet om allmänt
mål, endast är en abstraction af alla cnffiltas
pä rigtiqt omdöme af deras fördel grundade
önskningar, kan ej nalkas til fullkomlighet än
sä wida som esprit de corps är borta, och sä
wida som den cnffilta miljan är uplyst. Det
är at nalkas besa allmänt erkända grundsatser,
at i Utskotten införa likhet i antal emellan
alla Staird, emedan man derigenom nalkas
möjligheten at antaga omröstningen per
capita. — Det är för Högloft. Ridderffapet
och Adeln at winna en tydelig fördel, at lata
röstberäkningen bero af cnffiltas öfwertygelfe,
ej af en corps's ofta wilse ledda esprit.
Men det är för öfrigt blott den frägan wi nu
stole afgöra, huruwida Högloft. Ridderffapet
och Adeln will medge at dep Ledamöters antal
i Utskotten blcfwe lika nied de öfrige Ständens.
Jag tror dermed skulle i det hela winnås
den fördel at Ledamöternas antal i Mffotten
blefwe mera inskränkt, at arendernas
gang således blefwe paffyndad. Zag tror at
vin tillika den principe antages, at antingen
Högloft. Ridderffapet ocff Adelli skulle hafwa
en Ledamot mer än de öfriga Standen, med
sörbehäll lskwäl, at han blott i händelse af
paria vota ägde rösträttighet eller at Preses
blott i dylika fall skulle äga denna rösträttighet,
sa more ju detta en ren fördel, mera betydande
än den dubbla representations-rätt
Hög.
Den 14 IZttlii.
1Z7
Högloft. Ridderffapct och Adeln hittils
ägt.
Om för at försäkra sin rätt Högloft. Ridderskapet
och Adeln med sit tilkännagifwande
af sit afstaende frän detta senare representatioys-system
wille göra detta afseende wilkorligt,
och förena dermed detta senare förbehäll,
manne det icke pä en gäng skulle upfylla bäde
Högloft. Ridderffapets och Adelns och de öfrige
Ständens önskan.
Herr krint?:8N8cllöiZ, ^xel, eonformerade
sig med Grefwe klörucr.
Herr lil am marsck öill, I^orenxo, som
bade anmält sig at tala, upropades, och tilkännagaf,
at dä det han ärnat yttra warit
ungefärligen detsamma som Herr Grefwe koiner
sä wäl utredt, wille han ej uptaga tiden med
et särskilt yttrande utan förklarade sig med honom
instämma.
Grefwe Do la 6 ar 6is, jacob. Det är
mig af hjertat okärt finna min vfwertygelse
ej enlig med den tanka en wärd Ledamot
Herr Grefwe körner, för hwars tankesätt
och kunskaper jag bär en lika agtning,
i dag yttrat; men dä jag, i bifallandet af
hwad Constitutions-Utskottet förcstär, finner endast
nya upoffringar af ägande rättigheter, dä
ehuru sjelf saknande erforderlig uplysning, jag
skulle tro mig misikänna mit Ständs förmäner
härutinnan och den nytta de deriLenom
138
Ven 14 Julik.
sprida i Utskotten, dä jag för mängden af de
yngre af wära medbroder af Ridderstapet och
Adeln saknar et tilfälle at winna de kundstaper
i ärender, Rikers styrelse och penningewcrk,
som otwifwelagtigt statt winnås genom
deras deltagande i särstildte Utstötts arbeten,
kan jag ej annat an förena mig nied det serskildta
betänkande, som af Herr Bistop Nordin
med dest wanliga styrka och redighet blifwit
yrkadt, samt afflä Constitutions-Mstottets betänkande
i detta fall, säsvm i min tanka utan
någon wäsendtlig nytta, men wäl medförande
betydliga olägenheter för en framtid och wärt
Ständ.
Herr Idot b lieb, lHarl kreclric, conformera!)
e sig med Friherre ickLnnLrbeim och Grefwe
De la (Zardi 6.
Herr (Zriyen^valclt, jacob Dric, conformerade
sig med Grefwe körner.
Herr von 8cbultTenbeim, Davi cl, Dä
wid et föregäende tilfälle jag yttrat mig öfwer
denna fräga, är min tanka förut känd, och efter
de stäl Grefwe klörup sa grundeligen anfört,
behöfwer jag icke nu wara widlöftig, ritan
får blott tillägga, at för den händelsens
stull, at rösterne kunde blifwa lika, kunde äfwcn
förstaget godkännas af en Ledamot mer
för Ridderffapet och Adeln, eller ock, hwilket
jag häldre skulle tilstyrka, kunde Ordförande fä
twanne röster, hwilken utwag inom Collegier,
Aca
-
Den 14 Julli, 159
Academier och andre samfund är allmänneligen
rvidtagen.
Herr vorr 8 tock engtröm, 8a!omon, Jag
får korteligen den äran förklara, at jag hufwud
sa keline il förenar mig med Herr 8ttversco!po
och Grefwe Kiörncr, sä mycket häldre som deras
yttrade tanka hufwudsakeligen instämmer
med Constitutions-Mffottets Betänkande. Endast
fär jag anmärka at jag tror Det den Ledamot,
som för Ridderffapct och Adeln är förestagen
at tilläggas utvfwer det Med de andre
Ständens lika antal, icke skulle beböfwas,
emedan, i händelse af paria nota Mstottcts Ledamöter
emellan, den utwäg kunde widtagas,
at Mskottets betänkande öfwer den omröstade
frägan kunde npgifwa bägge de olika nieningarne;
i anledning hwaraf jag blott tilstyrkcr
proposition pä Constitutions-Utstottets Betänkande.
Grefwe körner, Larl 8tellan, yttrade
sig tycka atHerr 8ilver8tolpe gjort denna framställning
rigtig, rörande tilläggningen af en Ledamot,
dä han derwid- fästat det wilkor, at en
Ledamot blefwe Ordförande, hwilken tillika ägde
at bestämma paria vota: förklarandes sig
Herr Grefwen således til alla delar instämma
uti Herr 8ttvermo!xe8 yttrade mening.
Herr 8 kol äckra nä, ^näcrs kreäric.
Utbad sig fä göra ert anmärkning wid hwad
Herr Grefwe bie l» Oaräis behagat yttra: det
ryore
160
Dcir 14 Julik.
wore den at Ridderffapets och Adelns dubbla
antal af Ledamöter icke syntes innebära någon
företrädesrätt. Wid öfwerrälningen af hwad
hwarje Ledamot t omröstning gälde, betydde
twänne Ledamöter af Riddcrffapct och Adeln
blott sä mycket som en af de andra Stånden,
hwilkcc tilräckeligen wisade, at antalets nedsättande
icke inncburc någon upoffring.
Grefwe Oe la 6^1616, grtLob, anmärkte
at hwad termen företrädesrätt anginge, hade
han sig ej deraf betjent, utan allenast af
orden rättigheter och upoffring.
Herr 8b5lll-;br.Tncl yttrade sig at om ock
berörde term af företrädesrätt icke blifwit nyttjad,
stöde det i alla fall fast, at den äsyftade
nedsättningen af antalet icke medförde någon
upoffring.
Friherre UiljencrLNt? , sobZn 'Willielm,
Dä orsaken hwarföre Ridderskap^ och
Adeln til Utskotten lemnar et dubbelt antal
Ledamöter emot hwardera af de öfrige Ständen
, endast bestär deruti, at örn icke sä
skedde, större delen af Ridderffapet och Adeln
emellan Plena skulle wara sysilolöse, och icke
winna kännedom om Rikets allmänna ärender,
kan jag ej inse något skäl, at ändra denna
method, sä länge Adeln är lika talrik, emedan
1:0 Dest medlemmar r Utskotten samfält
ej utgöra mer «n et Ständs röst, om än ds
wo
-
Den 14 Inlik.
,61
wörö aldrig sä mänga, och de öfrige Ständens
deputerade säledeö, utan at blifwa genom mäng.
den öfwerröstade, njuta biträde och uplpsningar
wid rädplägningarne af ct större antal
personer, hwaribland flere wid affairer wande
Ämbetsmän säkert finnas, än man i de öfrige
Ständen kan päräkna;
2:o Det wäl bäst instämmer med Ordning
och Constitutionens esprit, at samma voteringssatt
utöfwas i Utskotten, som Ständen emellan.
' ^
zw Följden af nu brukelige voterings-sättet,
at et ringare antal personers tanka gör
majoritet emot ct större antals, icke innefattar
nägon obillighet, dä det mindre antalet af osrälse
Ständen representerar et wida större
qvantum principaler; och werkelig orättwisa
först ffulle upstä, om Adeln, öfwer proportionen
emellan principaler talrika antal Ledamöter,
som (endast af förr anförde orsaker) sitta i Utskotten,
der singe öfwerrösta de andra SLänden.
4:o Emedan paria vota kunna förefalla,
om än alla Utskott af udda antal Ledamöter
utgjordes. En enda persons tillsjuknande werkar
denna olägenhet, som lätt hjelpes dermed
at Ordföranden, endast i sädan händelse fär
votum decistvum.
6:0 Emedan Adeln icke kan eller bör fä
rätt at til Utskotten sända en Ledamot, hwars
ditkomst förändrar och afgör beflutet, fastän AAndra
Bandet 21. de
162 De» 14
deln kar rätt at ditsända långt flere, sa länge
de samfält ej coneurrera til mer än z af Utffottets
rösträttighet.
Sluteligen har jag förmodat at dä Ridderffapet
och Adeln formeligcn afgjordt, at ingen
eftergift af dest fä äterstäende rättigheter
widare kunde komma i fräga, ct sädant beslut
äfwen til detta ämne wore lämpeligt.
Herr klllllmLn, Otto l^reilric, förmälte
sig hafwa funnit Herr 8ilver8iolpL8 yttrande
sä grundeligen uttänkt, at han til alla delar
instämde i detsamma.
Grefwe iVIörner, ^.iäoll (ZörLN, an»
wärkle wid hwad Friherre yttrat,
det de andra Ständens mindre antal af
röstande representerar et större antal af nationen,
at detta ej i allmänhet kunde sägas, emedan
det wisterligen ej gälde om PrästeStändet.
Friherre ^illfencrLnt? swarade at
hans anmärkning ej angätt nägot Ständ särskildt,
utan alla de tre ofrälse Ständen gemensamt.
Härefter gjorde Herr Grcfwen och Landtmarflalken
den proposition: Om Höglofl. Ridderffapet
och Adeln behagade bifalla, at Ridderffapet
och Adeln, enligt Constitutions-Utffottets
tilstyrkande, skulle hädanefter til Utflotten
lemna et lika antal med hwartdcra af de öfrige
Ständen. ' Ro
-
Den 14 Julik.
Ropades siere gänget flarka Ja och Nej
hwarjämte Herr Nrucx-, Friherre chiii
jenc:r-,
TntL och ätstillige flere hördes prka votering.
Herr Lc-äersteät, sokni, sä snart proposition
är gjord, med Ja och Nej beswarad,
och votering yrkad, bör omröstning genast företagas,
hwarföre jag af Herr Grefwen och
Landtmarstalken anhäller om voteringsproposition.
Friherre chiljencrLNtx, fob^n Wich
kelm, anmärkte wid de uti Constitutions Utffottets
Betänkande nyttjade uttryck, at denna
frägas afgörande more Ridderstapets och Adelns
ensak, at densamma sä mycket mindre
det kunde wara, som voterings-sättct icke blott
anginge Ridderffapet och Adeln utan alla Ständen
gemensamt.
Undertecknad Lilverstolye, 6a
bi-iel,
Utbad sig, i afseende pä hwad Friherre
chilljenciantL nu yttrat, fä anmärka, at voterings-sättet
wisierligen anginge alla Ständen
gemensamt, men wore en fräga, som ännu hör.
de til utarbetning i Riksdagsordningen, och
säledes icke nu här kunde uptagas; men at
hwad Ridderstapets och Adelns dubbla eller
lika antal beträffade, berodde den frägan wisserligen
pä Ridderstapet och Adeln ensam, och
den wore Ridderstapet och Adeln fullkomligen
berättigad at nu afgöra.
Män
-
164 Den 14 I»!".
Mänge hördes häruti instämma.
Uppå nägras begäran at proposition matte
göras pä Herr Liivsi-^olxes förstag om tilvkning
af en Ledamot mer af Adeln än af de
andra Ständen, gjorde Herr Grefwe» och
Landtmarffalken i enlighet dermed proposition,
hwilken med Nej befwarades.
Herr Grefwe» och Landtmarffalken uplä.
fke härefter til justering följande voterings-proposition:
Den
som bifaller CoNstitutions-Utffottets
Betänkande af den 4 Julii ffrifwer
Ja.
Den det ej will ffrifwer
Nej.
Winner Nej, blifwer det som förr manligt
warit, at Ridderffapet och Adeln til Utskotten
gifwer dubbelt antal Ledamöter emot de öfrige
Siänden.
Hwilken proposition til alla delar gillades.
Grefwe Oe IL Lrräle gjorde den anmärkning,
at i fall Ja wunne, och säledes et
lika antal Ledamöter för Ridderffapet och Adeln
som för de andra Ständen blefwe faststäldt,
Detta beslut icke mätte hafwa retroactiv werka»
pä de redan walde Utskott, och utbad sig
der
-
Den 14 Juiri. I65
deröfwer Herr Grefwen och Landtmarssalkens
proposition.
Hwilket stedde, och propositionen blef med
Ja beswarad.
Derefter klockan ^ til 12 förtogs genast
voteringen, enligt det under denna Riksdag tagna
beslut, per capita och icke clasiewis.
Under voteringen ankom och infördes pä manligt
sätt en Deputation frän det Högwördige
Präste-Ständet, anförd af Herr Ordens-Bistopen
Doctor Narras, som tilkännagaf at Ständer
i öfwerwagande tagit, och til alla delar bifallit
StatsUtffottets ingifne Betänkande rörande
Stats-Minisirarnes, Stats-Rädens och
Iustitiä-Rädens löner: Hwarefter Deputation
äter utbeledsagades, och med voteringen fortfors.
Efter fulländad räkning af rösterne befunnos
de hafwa utfallit sälunda:
Ja - - - 154.
Nej - - - 148.
Herr Grefwen och Landtmarffalken kungjorde
detta omröstningens utslag, och at i anledning
deraf Constitutions Utskottets Betänkande
more bifallit; hwarom Utdrag af Protocollet
ffulle til Constitutions-MffoLtet expedieras.
Rid,
166 Den 14
Ridderskapet och Adeln ätftrljdes klockan
5 til 4.
Lördagen den 15 Ju lii.
kUenum klockan 8 förmiddagen.
Uplästes det, öfwer den förledne gårdag
hällne votering rörande antalet af Ledamöter i
Utffott, nprättade instrument.
Justerades följande:
Utdrag afj Protocollet hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns plenum den
14 Julli 1809.
S. D. Biföll Ridderskapet och Adeln Constilutions-Utfkottets
i Betänkande af den 4 i
Lenna manad afgifna tilstyrkande at Ridderffapet
och Adeln hädanefter mä til Utffotten
lemna et antal Ledamöter lika med det som af
hwartdera af de öfrige Ständen lemnäs: kun.
nandes likwal detta besiut ej hafwa retroactiv
»verkan pä de wid denna Riksdag redan
walde Utskott: hwarom Utdrag af Protoeollet skulle
til Constitutions-Utskottet eppedieras. Ut supra.
Herr UälllniLn, Otto tom ti
den
i gär icke lemnade mig tilfälle at upläsa
det
De» i? IJulLf.
167
det projeot rörande allniänna redowisninngen ,
hwartil jag dä anmälte mig, torde Herr Grefven
och Landtmarstalken i Lag dertil leucna
tillätelse.
Herr G re swen och Landtmarstalken
^ tilkännagaf, det han hade sig bekant, det Hans
Maj:t Konungen ärnade i dag genom HofCantzleren
meddela Ridderstapet och Adeln en
proposition, och förmodade at Herr
ffulle behaga dröja til desi Hof-Cantzleren ankommit
och berörde nädiga proposition upläst.
Friherre bjerta, /dxel, anmälte sig at
sa tala näst efter Herr LLblman.
Friherre von bloll8tein, Lailltr
I^ngvi^, yttrade sig förmoda, at dcn rigtiga
ordningen i sakernas företagande more dcn at
de äldre ägde företrädet, och at de sednare inkomna,
ej förr än sednare föredroges; funnes
ärender af äldre datum än detta, sä bestridde
han ej at de borde föregä.
Herr' Grefwe» och Landtmarstalken
erindrade, at alldeles nya mål, som blott
fordrade upläsning och remiH kunde föregä.
Herr tilman, yttrade sig frugta, at
det nya ämne, som genom Konungens nädiga
proposition stulle komma at Ridderstapet och Ädcln
meddelas, kunde sä dela upmärkfamheten,
at tid ej blefwe öfrig til uptagands af hans
pä bordet hwilande fräga.
Herr
168
Den ig
HerrGrefwen och Landtmarstalken
twifiade, at detta nya mål i dag komme hos
Ridderstapet och Adeln uneer werklig öfwerläggning.
Uplastes följande:
Utdrag af Protocollet, hällit uti Bor- '
gare-Ständets Plenum tvid Riksdagen
i Stockholm den 8 Iulii 1809.
S. D. Wid öfwerwägandet af det uti
Hederwärda Bonde-Ständets Protocolls-ULdrag
för den L5 nästledne Jurui Borgare-Ständet
communicerade projeet til önstad jämnkning
och rättelse i desi Med-Ständers privilegier,
samt efter upläsandet af hwad >de öfrige twänne
Riks-Ständen, hwart för sig, uti meddelade
Protocolls-Utdrag angäende wisie af desie
ämnen pttrat, stadnade Borgare-Ständet uti
följande Slut:
1:0 I följd af den grundsats, at hwarje
undersåte i män af sin werkeliga förmögenhet
och med et billigt afseende ä egenstapcn af desi
medborgerliga rättigheter til en med olika wilker
förwärfwad ägendom, bör underlätta de bördor,
som äro krigets oundwikeliga följder, anser
Borgare-Ständet icke nägon jordägare, af
hwad natur hans område wara ma, skäligen
böra fritagas frän den skyldigheten, at, sä länge
krig warar, deltaga uti Kronostjutsningar.
Bor
-
Den 1Z Julik. 169
Borgare-Ständet bifaller Medes, at äfwen
för Städernes jord bör deltagas i sädan
stjutsnings utgörande i krigstid, dock med det
»vilkor, at sä rväl Säteri - som Präste- och all
annan derifrän fritagen jord dermed i lika
proportion beswäras, samt at i alla fall Stadsjorden
i mon af desi hemmantal icke fär högre
sammanlagt stjutsningsbeswär af reserve- hälloch
Kronoffjuis, än Krono-Skattehemman.
Uti Högloft. Ridderstapets och Adelns samt
Högwördige Präste-Ständets yttrade tankar, at
för all ägande jord af hwad natur den wara
mä, bör deltagas i inqvartering uti krigstider
lika med Krono-Skatte, instämmer Borgare»
Ständet för stn del.
Rotering eller manstaps upfättande i krigstider,
anser Borgare-Ständet icke kunna af
derföre hittils befriade hemman ätagas, emedan
den utgör icke et wid sjelfwe krigsstället upkommit
onus, och rubbar de wilker, hwarun,
der sädane ägendomar blifwit förwärfwade;
warande Städernes jord i denne del utom all
fräga, säsom förut betungad med BätsmanSrotering
och den i ofredstid utgörande fördubblingen.
L:o Af samma skäl, som angäende rotering
i föregäende punct är nämndt, borde man
wäl bestrida at deltagande i fredstid uti wäghällning,
allmän byggnadsskyldighet och stjutsningsbeswär
för den jord, som derifrän genom
Äiwrs Bandet k7?s 2Z. Pri
-
170 Den 1Z Juiri.
Privilegier är frikänd; men Borgare-Ständet,
som, efter hwad nogsamt bekandt är, i hög
grad widkännes alla desia onera för desi ägande
Stadsjord, önskar likwäl at Högloft. Ridderftapet
och Adeln samt Högwördige PrästeStändet
wille med Borgare-Ständet sig derom
förena, at äfwen för all annan hittils fritagen
jord härutinnan gä i nägon mätto Bonde-Ständet
til mötes; warandes dock denna
Bvrgare-Ständets yttrade benägenhet utan all
päföljd, sä wida icke de öfrige respective Ständen
dermed jämwäl instämma.
z:o At Bonde-Ständet mä wid framtida
Riksdagar hafwa öppen talan i frägan om all
jords lika beskattning, finner Borgare-Ständet
icke fordra desi medgifwande, emedan rättigheten
at wäcka en fiädan fräga är i sjelfwa Regeringsformen
stadgad och Grundlagens föreskrift
i denna del uttryckelig.
4:o Angäende Prest-Tiondens eftergifwande
ä alla nybyggen och upodlingar, anser Borgare-Ständet
sig icke kunna annat än med Hederwärda
Bonde-Ständet helt och hällit instämma
i desi yttrade önskan.
Borgare-Ständet finner sig wara förekommit
i den förhoppning, at Högwördige Preste,
Ständer, af egen rättsinnig öfwertygelse, skulle
benäget antaga det hederwärda Bonde-Ständets
proposition om en ny reglering af Presterskapets
löningswilkor, och at behörige con,
ventioner
Den 15 Julik. I71
ventioner i de orter, der sädant ej redan stedt,
warda emellan Pastorer och Församlingarne uppträde,
hwarom Borgare-Ständet i atta delar
Mar de anstalter, som Högwördige Presie-Ständet
til werkställigbet häraf pätänkt;
men Borgare-Standet förestär härwid för stn
del den utfästelse ä Högwördige Präste-Ständtts
sida, at, sä widt det pä wälbemälto
Ständs ätgärd och bemödande kan ankomma,
Letzeco nventioncr mä stpndesamt och ätmi-dstone
innan nästa lagtima Riksdag wara fullkomligen
upgjorde. — Slutligen och
6:0 Finner Borgare-Ständet desi ägands
Privilegier icke kunna werka hinder förLandtmannen,
at antaga de för desi egne förnödenheter
behöflige handtwerkare, hwilke i hittils
utkomne författningar äro tpdeligen nämnde;
ej etter at, pä sätt författningaroe stadga, inom
Riket föra och afsätta sin egen afwel och
bandaflöjder, enär i bägge desie fatt det derwid
förut fästade wilkor och föreskrifter behörigen
iakttagas.
Vorgare-Ständet, som i undcrdänighet önstar,
at wid atta tilfätten kunna ädagalägga
sin oinskränkta undcrgifwenhet för en nädig
Konungs wälgörande afstgter, dem Hans Kongl.
Maj-.t uti förewarande ämne genom strifwelse
af d. i5:de sistlidne Junii, Ständets Taleman
i näder tilkännagifwit, statt wara högeligen
tilfridställt, om desia tänkesätt lika klart som
Stän
-
172 De»» IS Julik.
Stänkets oskrymtade böjelse för eftergifwenket
och wälwilja emot det Hederwärda Bönder
Ståndet, ma kunna ffönjas af hwad BorgareStänder
t Allmogens tryckande omständigheter
för sin del mcdgifwit och tilstyrkt; och om
hwilket allt ej m-nore det Hederwärda BondeStänket,
än de öfrige rcspeetive Med-Standerne,
genom Utdrag af detta Protoeoll ssulle
wördsamt och manligen underrättas. Ut supra.
In sillem,
k. ke torson.
Utdrag af Protokollet hällit uti Borgare
Ståndets Plenum wik Riksdagen
i Stockholm den s Iulii 1809.
S. D. Uplästes Riksens Högloft. Ständers
Vanco-Utskotts ProtocollS-Utdrag för den
So nästlidne Junit, rörande erforderlig säkerhet
för de af Banken til Rikets förswarSwerks
underhällande lemnade förskotter; och fann Borgare-Stänket,
at detta skulle remitteras til Riksens
Högloft. Ständers StatS-Utskott, med wänlig
erindran, at sä skyndesamt, som omständigheterne
möjeligen kunna tilläta, desi ätgärd
tvid förenämnde ärende meddela. Ut supra.
In tillgm,
^1. ketorbon.
Före
-
Dm iZ Julli. ryz
Föredrogs ä nyo Herr ^ilsvrbjel "8,^an,
den 62 Junti uplästa och pa bordet lagda Memorial
om besparingar för Staten genom indragning
af sysilor, och remitterades til Allmänna
Beswärs- och Oeconomie-Utstottet.
Uplästes följande Memorial af
Grefwe körner, L^rl 8teI1.TN, I anledning
af Herr Lllfverlffslms Memorial, som föresiär
flere indragningar af TMstemän lil förmän
för Statswerket, utbeder jag mig fa yttra
mina tankar blott i anseende til hwad som
rörer Iägeri-Staten. Herr SilkvLiNjslm bar
innerligen derutinnan gansta rätt, at denne
Ämbetsmanna - Corps stulle kunna indragas,
men troligen icke förr, än Riket fär en annan
Skogsordning, ty sä länge en lag är uu sin
lifaktighet, mäste personer finnas, hwilka werkställa
de föreskrifter den stadgar ät samhället.
Första frägan torde säledes wara, om
wär närwarande stogsordning är lämpelig och
upfyller sit ändamäl. Skall jag härwid rävsräga
min enstilta öfwertygelse, blifwer swaret
icke förmänligt för denna lag, utan twärtom
jag anser wära Skogs- och Jagt-författningar
icke allenast bidragande til stogarnes
och Iagtens ärliga förmindstande, utan äfwen
för allmänheten af en tryckande beskaffenhet.
Framfarne Regenter bafwa genom stränge, wivlöftige
och wal strefne Författningar gansta
ofta lätit utfärda förnyade Skogs-ordnin ar,
alltid
174 Den 15 I"lik.
alltid under de mest wälgfrande afstgter för
stogarnes conservation; men erfarenheten har
wisat, at just detta stranga band haft motsätta
följder, och tp wäro äro skogarne, detza Rikets
herrligheter, nästan allmänt förstörde. Felet
bestär efter min mening just derutinnan, at
Regeringen stillt stogarne fran ägande rätten,
och satt dem under andras wärd. Det ligger
i naturen af saken, at man wärdar bäst sit
eget. Jag will meogifwa, at bland mängden
finnas wange dälige hushättare, men manne
te ficste kanna fullkomligen lika sä noga huru
de böra handtera stna skogar, som det öfriga
af stn ägendom, och manne misthushällningcn
derigenom afhjclpes, at nägrc fä Skogwaktare
och Länsmän blifwit updragne tilsynen. Jag
befarar twärtom. Nu kariner Allmogen föga
intereste för sin ffog; hon anser den knappast
som stn egen, hon päffpndar förstörelsen i frugtan
för ännu strängare Författningar, och om
de summor wörö besparade, som utgä för hwarje
gäng en oduglig Ek, en gammal Bok stall
fällas, eller et swedjeland företagas, skulle Skattemannen
äga betydlige tilgängar för stna wanliga
Krono-otstylder.
De uselt lönte Skogswaktarne mäste nu
för lifwets bergning önsta brott — och nedtysta
brott — det är illa, men de böra förlätas.
Man kan ju ej hos desta begära större
dygder, än bland andra mennistor, när sjelfum
lagen tyckes göra dem berättigade til en
födkrok sä beswärande för det allmänna.
Ut
-
Den 13 Iulir.
Utaf hwad jag uu haft äran nämna, lärer
Riddersraxet och Mdeln benägit sinna, hurusom,
efter min mening, Kronoskatte-Hemmans
äboer borde njuta en ungefärligen lika dispositions.
rätt öfwer sina skogar, som Säteri -  och Frälse-ägare. Jag gör dock likwäl härnad
det nödwändiga undantag i afseende pä
Bergslagerne och andra Werk, hwilka, enligt
särffilte Författningar samt Privilegier, äro
til Kohl och Wed berättigade mot wista priser
af kringliggande Allmoge. Man skulle wal
tycka, at äfwen detta twäng är sivärt ä wista
trakter; men dä icke allenast Rikets wäl, utan
sä mänga enskiltes beror pä Bruksrörelsens
och andre Näringars beständ och trefnad, bör
ingen rubbning ske uti allt hwad som rörer
samma rättigheter och interesten. Äfwensä bör
forhälla sig ä all bcfintelig skog ä Kronoskattehemman,
der Ek eller Furuträn finnas, tjenliga
och anwändbara til Flottornas behof. Denna
skog anser jag bör wara helgad ät sit ändamål,
jdock med rättighet för ägaren, at alltid
njuta full betalning för waranö wärde.
At jag wid detta tilfälle tillika undantar
Kongl. Majtts och Kronans enskilta lägenheter,
samt alla Boställen, blifwer en naturlig
följd; destas innehafware äga et helt
olika intereste med werkeliga ägare af jord;
hwarföre jag i lika mon anser nödvändigt
noga föreskrifter til skogarnes dervarande ä sadane
Hemman, som jag tror billigt och nyttigt
-
1?6
Den 15 Iulin
tigt f5r alla andra, med 'undantag af hwad
ofwanföre omnämntt är, at aga en fri dispositions
ratt sa wal öfwer deras skogar, som
allt annat af jord, de sig lagligen förwärfwat.
I följd häraf finner jag för min enffilta
del af wigt, at under !war nuwaraude lyckliga
Styrelse, en ny Skogs - Ordning utkom,
som wore lämpad efter orternas locale beskaffenhet,
pä billighet, och skild frän den mest
möjeliga förtpdning.
De Embetsman, som med någon upmärksamhet
lagt hand wid besia ärcnder, som känna
alla be nödiga utgifter samt beswär, hwilka
drabba Hemmansbrukare pä sä manga olika
satt i anseende til nu gällande Skogs-och
Iagt-FLrordningar, önsta säkerligen allmänt
detsamma, och jag undrar storligen derpä, at
det Hederwärda Bonde-Standct wid n rwerande
Riksmöte icke sjelfwe wäkt denna fraga.
Den hemmawarande Allmogen skulle troligen
längt mera finna sig belåten med rättelser uti
denna och flere antra Författningar, hwilka
utan särdeles ändamål öro beswärade, än om
deras Med-Ständers Privilegier blefwo rubbade,
hwarutaf de pä intet satt kunna draga
nägon winst.
Wära Skogs - och Jagt - Förordningar
utgöra tilsammans en widlöftig bok; jag tror
at
Den iZ Julik.
177
at de med förmän skulle kunna rrdussras til
innehället af nägra fä sider, om allt det öfwerfiödiaa
förswann, och dä meoqifwer jagatIägcri-betjeningen
kunde indragas. Deras löner
äro knappa, sä at winsten för Kongl. Majit
och Kronan more mindre än för allmänheten.
Men under hwad händelse som bäldst, lärer billigheten
fordra mot denna cla§ af medborgare,
hwilka i allmänhet äro ganska fattige, at
spsilorns ej mdragas genast utan succesiiv", allt
som desin Ämbetsmän förswinna genom dödsfall
eller befordringar Lil andre Stater.
Llsr! LtellLrr börser.
Nemitkerades ti! allmänna Beswärs- och
Oeconomie-ULffottet.
Företogs til afgörande Stats-UtskottetZ
Betänkande rörande lönerna för Stats-Ministrarne,
samt Stats- och Justitie-Räden, jämte
det ätföljande votum af Friherre lälken
crLlltL,
folian 'NilbLlm.
Herr 8cbult2snlie!m, Dsvist, EburtV
ogerna jag motsäger en Ledamots mening, hwilken
äger all min högaktning, nödgas jag dock
anföra nägra ord til försmak af Högloft. Statsutskottets
tagna Beslut om Stats - och Justitie-Rädens
löner. Statswerket och Hushäll«ing
med publique medel är mig högeligen om
Andri? Band. 3S. hjkk»
178 Den 15 Julik.
hjertat; men för mycken knapphet wid de nu
i fraga warande löner anser jag likwäl för
ffadlig. En jämnförelse med andra Ämbetsmän
af hög rang synes icke heller billig; desse
hafwa en nära förbindelse med Constitutionen
och Riksstyrelsen, som andre föga eller
alls intet hafwa. At andre Ämbetsmän äro
illa lönta, är icke et skäl at illa bemöta dessa,
som et sä wigtigt förtroende är updraget.
Wäre penninge.löntagare, moro ej illa betaldte,
dä Staten reglerades är 1696. Tunnan
Spanmäl betaltes dä med 12 til 15 daler
kopparmynt, och beräknas ännu i Statsförflagen
Len indelade Spannemälen til 36 och
den Kronan behällna til 1 - R.dr tunnan.
At penningewärdet nedfallit, och waruPriset
sä oformeligen upstigit, är en ting som
för det närwarande ej kan afhjelpas; men utrväg
torde en gäng finnas at öka Kronans
Spannemals-intrader, och at förse de wanllottade
penninge-löntagare med indelta löner,
dä andre författningar med Kungsgärdar m.
m. wisligen blifwa widtagne.
At i en större proportion än 1000 R:dr
Banco nedsätta Justitiä-Rädens löner, more
efter min öfwertygelse obilligt; ffillnaden i wärdighet
emellan en General och General-Lieutenant
är icke betydlig. Högsta Domstolen föreställer
den för detta warande Iustitiä-Divisionen
i Kongl. Rädkammaren, och dä Justitiä-mäl
i Stats-Rädet förekomma tilkallas äf
wen
-
Den 16 Iulii. 179
iven Justitiä-Räd. Jag tilstyrker säledes wördsammast
bifall uppä Högloft. Stats -- Utffottets
Betänkande.
Friherre kc>88e, darl kUnärm, anförde
ffrifteligen följande til Protocollet:
Högwälborne Herr Grefwe och Landtmarskalk,
Högloft. Ridderskapet och Adeln!
Högloft. Stats-Utffottets projecterade LZnings-Stat
för de tillkomne nya Ämbeten, föranläter
mig derwid göra följande anmärkningar,
hwilka jag anhällerom Ridderffapets och Adelns
benägna tålamod at afhöra.
Jag medgifwer at en Ämbetsman bör
wara sä lönt at han utan oeconomifft bekymmer
har sin säkra utkomst; men wid bestämmandet
häraf bör ock göras afseende pä hwar
och ens representations-skyldighet, jämte at lönerna
bibehälla sitt sanna wärde efter föränderligheten
af warupriser. Mig synes derföre
at Taffelpengarne för Jutitiä- och Stats-Ministrarne
böra blifwa enligt Stats - Utffottets
Förffag'; men de öfrige Stats-Rädens, säsom
betydligt mindre representerande , nedsättas Lil
1000 Rd. Banco och Justitiä-Rädens til soo
Ro. Banco, efter de snart sagt hafwa ingen
dylik pligt; och pä det Lönerna i en framtid
mä medföra innehafwarne en lika fördel, anser
jag nödigt at de bestämmas uti Spänne
-
LL0 Dcn 15 Irilir.
mål, dä Räg, såsom dcn minstumbärliga nödwändigfcts-waran
bör tagas til grund, som
lrkwäl ej in natura utbekommes, uran i contant
efter dcn för Stockholms Län ärligen hljfrvante
Markegäng. Til uvlpstares pröfning
bemställcs til hwad pris Rågen bör uptagas
för at kunna amina mpuenheten motswarig
til de förut i Contant föreflagne Löner. Jag
tror 6 Ro. ZL §. Banco per tunna för närvarande
wara lämpcligt, hwaraf upkommer
följande Lönings-Stat:
j Lön - 450
r Justiriä-Minister 1 til Laffelpgr zoo
b
7Zv T.r RZz eller
Zvao Lid. Baner.
r Stats-Minister f'rj Lön - 45^
Utrikes örendcrne r til Taffelpr 4Z0
^ 9S2 dito eller 622»
RlN Banco.
r Lön - zos
-i Stats-NZd 1 til Laffelxr 152
f  452 dito eller ivo-»
Rd. Banco.
e Lön - 225
i Justitia-Md >/ til Taffclpgr 75
,  Zoo dito eller Loos
Rd. Banco.
Jag wäaar ytterligare Ridderstapets och
Adelns uplysning underställa, om ej billigheicn
fordrade at Lönerne för öfrige penningeLöntagare
förändrades efter tidernas stick, och
enligt förenämnde grund faststäldes i Svanne
äml
-
Den 15 Jul-'.
131
mål efter hwarje orts Markegång. Harwid
mäter mig det endast, at Staten bertil är oförmögen,
hwartil swaras, tiden lärer nu wara
inne at indraga mindre behöflige tjensier, dä
nya tilstapas, och Rikets behof är ar göra alla
möjliga indragningar. Min ringa uplysning
tilläter ej upgifwa en fullkomlig indragningsplan,
jag lemnar det ät den kunnigare, men
wägar likwäl nreddela Nidderskapet och Adeln
följande.
1:0 Kammar-Rätten kunde införlifwas
med Kongl. Kammar-Collegium och flera betydande
Löner derigenom besparas, i synnerhet
svnl nya Bcwillningen troligen bestämmes uti
fä articlar; och om min önffan möjeligen kan
werkställas, at de äldre orubblige Krono-Utlagorne,
under namn af Iordeboks-och Hemmantalsränta,
med flere rubriqver frän forntiden,
sammansmältas under en rubriqvr; gammal
Grundränta, stipulerad för hwarje Hemman
efter hwarje orts tilgäng, antingen i Spannemäl
eller Smör, tror jag at hwarken Kronan
dller Räntegifwaren blefwe lidande, men Upbördsmäns
och Rewisvrcrs beswär betydligt
lindradt och framtiden gifwa ytterligare tilfälle
minsta Ämbetsmän.
8:0 Magazins-Dircetion, som förr, under
Stats-Contoiret, och Stats-Contoiret, säsom r
forntiden et Departement unczx Kongl. Kammar-Collegium.
Z:o
i?L Den ig Iulii.
z:o Med mera frihet i handel och näringar
blifwer troligen Commerce-Collegium mindre
behöflig!. Deras i denna händelse inffränktg
göromäl tror jag Kongl. Kammar- Collegium
kunde nu som tillförene bestrida.
4:o Riksgälds-Conkoiret uplösasoch arenderne
sipras af Banco Fullmägtige. GöromäIcn
förmindffas om Riksens Ständer sä föranstalta
at det blifwer blott et Sedelmynt.
5:o Lagmans-Sytzlorne hafwa redan af
uplpste medborgare blifwit ansedde onödige.
6:0 Af trenne indelte Öfwerste- beställningar
twänne indragas, och den Z:dje och bästa
blifwa Brigad-Chefs-lön, Öfwerste- Lieutenants
beställningarne helt och hällit indragas, men
deras Capitaines-löner tilläggas Andra Majorerne,
dä hädanefter ArmLen under BrigadeChefer
commenderas af Bataillons - Chefs;
Regements-Presterne minst til hälften, och Profotzerne
wid indelta Armeen helt och hällit.
7:0 Om Krono - Parker och Krono - Allmänningar
försäldes til den mestbjudande, tror
jag de blifwa bättre wärdade, och Kronan samt
den behöfwande- ändä genom köp fournerade
sitt behof; men derigenom wore Jägeri - Betjeningen
umbärlig. EL annat förhällande är
med Recognitions-skogar, ä hwilka Bruk äro
fonderade. Deras wärdande kostar Kronan
intet
Den 15 Julli. 183
intet och de kunna utr Bewillningar taxeras.
Dems försäljning rörde äfwen nog nära ägendoms-rätten.
För at ssyndsamt werkställa detza
indragningar, borde hwar och en indragen tjensteman
njuta halfwa lönen i sin lifstid eller
til desi han finge annan tjenst. Ingen borde
anse sig förfördelad, dä han njöt halflönmed
tjenstfrihet.
8:0 Det Högwördiga Preste-Ståndet, igenom
Religionen älagde sjelfförsakelse, igenom
den och en utmärkt förstånds - odling , i hjertat
böjdt för allmän och enstild wälgörenhet, såsom
hufwudgrund för den lära de predika, och detzutom
redan wid detta Riksmöte wisat genom
stera upoffringar sit ömma deltagande i den
allmänna nöden, förmodar och hoppas jag bifalla,
at wid afgång BissoppapnMIndragas
til den grad ak högst 9:ne bibehollos, en för
Swea och en för Götha Rike, hwaraf den förstnämde
ägde tikul af Nrke-Bissop. —. I sädan
händelse förde Domprostarne presidium uti Confistorierna
med den lön de innehafwa. Likaledes
torde tillätas indragning af all wederlagsSpannemäl,
synnerligast nu, sedan Prestegärdarne
genom ökad odling gifwa större revenue
än tilförene, och gästningen bestrides af gästgifwaregärdarne.
Wär Nädige Konung, som med sä faderlig
omwärdnad och wälwilja omfattat Fosterlandet,
lärer ej underläta billiga all möjlig indragning
-
Den 15 äHulii.
dragning uti Hofwets kostnader, och ti! StatsUtffottets
uplysnina har jag det förtroende, at
de utröna det werkställbara; mä det likwäl
tillätas mig fasta deras upmärksamhet pä de
mänga fria Eqvipager och Hoflifwericr som af
privata begagnas.
Detta mitt pä öfwertpaslse grundade anförande
underkastar jag ödmjukt Högwälborne
Herr Grefwens och Landtmarffalkens samt
Höglosi. Ridderffayets och Adelns uplysta
Pröfning, och hemstäder om ä mitt förestagne
lönings-sätt för Le nya Ämbetsmännm mä göras
proposition , samt anhäller at Memorialet
i det bela mä införas uti Ridderffapet och Adelns
Protocoller, och Stats-dltffottet meddelas
Friherre
Kurk. Kuut, uoropad at Lala,
utlät sig, at som det den wärde Ledamoten
nysi yttrat sig, torde blifwa et längre öfwerlaaaningsämns,
utbad han sig, at fä ännu
nägot inställa med sitt anförande.
Grefwe ^.torner, chclolph Ooran, Det
utaf Herr Majoren Friherre ?038S npb upläsia
Dictamen innebäller mänga goda uplysningar.
Jag torde likwäl derwid fä anmärka,
at frägan om lönernas bestämmande i waror
eller Spannemäl förewarit i Stats - Utffottet;
men swärrgheten derwid har warit, dels at
Räntor til lönernas indelning ej finnas, dels
at en sädan Ränte-indelning ffulle i det hela
LlifwK
Den 15 Julik. 185
blifwa drygare för Staten och fordra desiutom
en omwäg, som hade dragit nt pä tiden wid
lönernas stadgande. Hwad äter de föreslagna
indragningar angar, sä kunna de til en del
wara gansta lämpeliga, och fräga derom har
warit, och lär äfnen widare förekomma, r
Statö-Utstottet. Men för at de stulle genast
blifwa en tilgäng för Staten, skulle denna indragning
genast runna werkställas, dä deremot
den princip ej lär kunna undgä at anta.
gas, at Ämbetsmannen ej kan beröfwas den
lön, han lagligen innehar och ej förwerkat, och
De flesta sädane indragningar således mäste
ställas pä tid och ej kunna genast gifwa Staten
nägon betydlig besparing.
Friherre liljencrants, joban Willielm,
anförde i afseende pä hwad Friherre
rosse yttrat sig om lönernas utsättande i spannemäl,
at denna fräga äfwen förewarit under
Stats-Utstottets öfwerläggningar, dä äfwen ULffottet,
nästan unanimt, warit af den lankan,
at denna princip borde för hela Rikets löningsstat
följas, enär densamma en gäng kunde
bringas i werkställighet; mell at Utskottet
icke funnit Rikets närwarande belägenhet kunna
sädant medgifwa. Friherre rilljencrants
tilläde widare, at han witzerligen ej ansäge de
af Stats-Utstottet föreflagne löner i en framtid
för stora; men at orsaken hwarföre han nu
önstat dem lägre wore, at de af Stats-Utstottets
pluralite förestagne, kunde i et relativt
Andra Band. t7il:o 24. för
-
18S Den 15 Iulil.
förhållande til Rikets öfriga penning-löningsstat
anses öfwerdrifne.
Friherre k088Si Larl Henric, swaradt
pä Friherre I.ilijLNLniit2'8 och Grefwe törners
anföranden, det han ej föreflagit lönerna in
natura utan efter markegång; at ban derutom
ej proponerat det de genast skulle efter den
af honom upgifna princip anfläs, Utan allenast
hemställt frägan til utredning af en committé
mas Stats-Utstottet, hwilken säkerligen
ffulle äga i detta ämne mera uplysning, än
han hade sätt tilfälle at inhämta.
Friherre Kurk- Knur, upläste til Protocollet
följandet
Da jag har den äran at wara Ledamot
af Stats-Utstottet, torde det äfwen wara mig
tillätit, at söka förswara de steg, rättfärdiga
Le .besiut der tagas, och wederlägga de anmärkningar,
som kunna härleda sig ifrän en prisvärd
w-älmening, grundad i rättigheten at
gransta.
Det har intet undfallit Utskottets upmärksamhet,
at under betraktande af Statswerkets
tilständ, de päräknade tilgängarne befunnits
wara mer än otilräckelige, at dermed bestrida
utgifterne. Icke eller har det kunnat
werka annat än yttersta bekymmer och oro hos
Utskottet, at finna Stats- och Riksgäldö-Contoiren
uti et högst utblottadt tilständ.
Men
Den 15 Julis. , 187
Men äterigen ä en annan sida, enär med
tilförsigt och förtröstan pä den styrelse, som denna
Regementsförändring medfört, och den antagna
grundlagen befästa!, Riksens Ständer
för at sä mycket mer stadga landets lycka och
sjelfständighet, hos Stats-Rädet nedlagt et det
heligaste förtroende, det nemligen: at i nationens
namn inför thronen framlägga de räd
och underrättelser, som Regenten af kärlek och
omwärdnad för sitt folk anser sig böra inhämta
; och dä Stats-Rädet derigenom har
sig updragit et Ämbete af största wigt, et kall
af största answariqhet: har Utskottet wid betraktande
häraf ansett sig för detsamma böra
bestämma sädane lönings-förmäner, som med.
afseende pä Ledamöternes wärdighet, kunna sätta
dem i tilständ, at frie frän omsorger, som
saknaden och behof medföra, utan oro och enffilta
bekymmer agna sin tid ät utöfningen
af det dyra och wigtiga kall, hvarigenom Ritets
lugn och allmän säkerhet mä kunna skyd»
das och befrämjas,
Samma grunder har ock Utskottet följt i
afseende pä Iustitiä-Rädet, genom utöfningen
af hvars Ämbeten rättwisans owäldiga skipande
mäste förwäntas. Utskottet har betraktat
huru som pä et samwetchgrant och noga upfyllande
af desia Ämbeten medborgares werkeliga
säkerhet til person, ära och ägendom beror;
at til desie Ämbetens beklädande fordras
de mest tilförlätlige, pröfwade och kunnige män;
och
183 Den 15 I,il iis
och at til desie tjenster, redan blifwit antagne
och förmodeligen äfwen framdeles torde befordras
personer frän innehafwande ämbeten, förenade
med inkomster, swarande emot och tiläfwentyrs
öfwerstigande det af Ukffottet förcflagne
löningsbelopp; hwarföre man ock ansett sig
icke böra antaga det til mindre, i synnerhet
dä lefnaden i hufwndstaden alltid medför en
drygare kostnad.
Dcsiutom och dä meningarne i allmänhet
synas deruti instämma, och med skäl ej lärer
kunna bestridas, at de flesta Ämbetsmanna-löner
äro för knappa; kan ej eller af de nu föreflagne
löners jämnförelse med sädane de der
inuebafwas af andre Ämbetsmän i lika rang,
något wcrkeligt stät hämtas til felaktighet i
hwad nu är föreslagit.
Skulle fluteligen Stats-Mstottet finnas
hafwa med tillämpningen af desia grunder icke
rätteligen följt den hushällnings-prrncip, som
öfwerensstämmer med den wanliga calculen, at
Debet och Credit stall gä ihop, sä anser Utskottet
sig härwid böra erindra, at Stats bristen
förut upgar til omkring 600,000 R:dr;
at stillnaden, som upkommer igenom et nogare
och knappare beräkningssätt i anseende til
berörde löner, icke ändä i betydlig mon stulle
mindsta ziffertalet, och at Utstottet af sin werkeliga
önstan, at kunna mindsta Statens utgifter
ej derföre kunnat läta desi principer i
detta ämne förändras.
Herr
Den 1Z Julik. 139
Herr k stillman, Otto I^reäric, Den första
grundprincip i hushållning, jag funnit private
män böra iakttaga, är at innan credit
utsättes, debet mäste wara calculeradt. Den
det ej iakttager bör i perspectlv städa fria husrum
pä et eller annat säkert ställe. Förhällandet
emellan Statens och privata mäns hushällnmgs-melhode
kan wisterligcn wara mycket
afffiljd. Men nägon gemenskap mätte likwäl
deruti wara. Jag tror pä den grund at innan
lönerna böra bestämmas för de förtjente
män, som nu äro och stola blifwa Rikets stöd,
böra ätmindstone tilgängarne wara sä wida
upgjorde, at man kan afgöra, om icke andra
Ämbetsmän, hwilka ocksä äga answarighet,
hwilka jämwäl i en mödosam systlas bestridande
mäste upoffra all fin tid, i proportion mot
högberen och wigten af sit Ämbete, mot den
nytta De göra Staten, ätmindstone böra fä
hälften af den summa som Statens Lilgängar
kunna medgifwa at Lildela ve nya Ämbetsmännen.
Jag kan wisierligen icke finna de
projecterade lönerne för Rikets högste twänne
Ämbetsmän och Stats-Räderne wara öfwerdrifna
— twärtom; men jag kan omöjeligen
inse grunden til de Taffelpenningar som förestäs
ät Justitiä-Räden, hwilka jag förmodar
behöfwa hälla taffel endast för fin famille, och
pä stn höjd för stna wänner; och detzes antal
mäste wäl icke blifwa sä grufweligen talrikt.
Min önstan är derföre at Ständerne först mätte
kunna upgöra tilgängarna sä, at de ej behöfwa
-
190
Dm 15 iIuli!.
hofwa fordras af Rikets arbetande medbovga»
re pä et sätt, at detze icke blifwa nödsakade
neka sig en del af lifwets nödwändigaste behof
til de förras utgörande.
Herr Grefwen och Landt marskalken
trodde saken, enligt 56 §. i Regeringsformen
, hwilken nu upläsies, ej kunna widare
upstjutas, sedan den en gäng blifwit til
afgörande uptagen, utan gjorde Ridderstapet
och Adeln proposition til bifall pä Stats Utskottets
betänkande, hwilken beswarades med
Ja och Nej
Friherre lull jsncrant?, fohan uulhelni
trodde at dä betänkandet innehölle
flera delar, kunde proposition öfwer hwardera
af dem göras
Herr ?Lulman yttrade sig, at sedan betänkandet
ej blifwit bifallit, borde, om han
ej orätt fattat Regeringsformens lydelse, betänkandet
äterrem-teras, och de deremot gjorda
anmärkningar medsändas.
Herr Grefwen och Landtmarstalken
frägade Ridderstapet och Adeln, hwilka af de
gjorda anmärkningar borde ätfölja remitzen,
och om det ej egentligen wore de som Friherre
lsosse framstäldt.
Herr Silverstolpe, Gustak Abraham,
trodde meningen af den uplästa §. wara at
alla
DeN 15 Julli. I91
Älla de gjorda anmärkningarna borde remisien
medfölja.
Ropades Ja.
Grefwe ve la (iLrclie, flscod, ansägmeningen
wara, at när et Betänkande innehöll
blott en enda fräga; sä wore en enda
proposition deröfwer "tilräcklig; men at om det
innehölle flera, hwilket fall med det nu upläste
inträffade, som innefattade irenne delar,
nemligen om Stats-Minisirarnes, Stats - Räden'6
och Iustitiä-Rädens särffildta löner, sä
kunde hwardera as de§a delar genom et särskildt
beslut afgöras.
Hans E)fellence Herr Grefwe Uuutb,
klric, Stats-Utstottets Betänkande rörer blott
lönerna för de nya Ämbetsmännen. Hwad
Statö-Ministrarne angär, kan jag ej finna at
deras löner böra anses för höga, i anseende
til de utgifter den deras platser ätföljande representation
nödwändigt mäste medföra. Ännu
mindre kunna de för wäl lönte anses, när
man jämnför dem med wära Ministrar wid
Utrikes Hof, ät hwilka witzerligen högre löner
äro anflagne. För öfrigt synes mig, de här
gjorde anmärkningar mest gä ut pä, at lönerna
skulle wara för högt tiltagne. Det är gansta
rigtigt som af en wärd Ledamot blifwit
anmärkt, at kännedomen af Debet bör föregä
Credit; jag fär härpä allenast swara, at
Statö-Utffottet företagit detta mål pä Kongh
Maj:ts
lyD Den 13
Majtts särskildta Nädiga befallning, hwarförutan
detsamma i en sednare ordning kvmmit.
I det stick saken nu hos Ridderstaper och
Adeln är, spnes mig Regeringsforrnens fö.estrift,
enligt den uplästa Z. tpdiig: at Betänkandet
först framställes til bifall eller afjlag.
Beswaras propositionen med Ja och Nej fär '
bifallet genom votering utrönas. i fall densamma
prkas: och bifalles ej Betänkandet, bär
det, jämte de gjorda anmärkningar, äler remitteras.
Herr Greswen och Lan dt marstal ken
gjorde änyo proposition til bifall pä Betänkandet;
hwilken äter med Ja och Nej beswarades.
Herr Silfverhjelm, fean, trodde at
Stats - Ulstottet äfwcn bordt förcflä lön för
Justitiä - Ombudsmannen.
Ropades Nej.
Friherre kurck, knut, förmälde at
ingen befallning derom ifrän Konungen til
Stats - Utstottet ankommit.
Herr kotbileb. Larl krsclrlc. Regeringsformens
S6 §. innehäller at Utskottens
förslag stola först i Ständens Plena framställas
til antagande eller förkastande, utan förändringar
eller tilsattser. Göras derwid l
Ständens Plena sädana anmärkningar, som
Wldxa antagandet, erhälle Utstottet del af
detza
Den 15 Julik. 192
vesta anmärkningar, för at derefter förslagen
ytterligare gransta och jämnka m. m. Nu har
uppä twänne särstildte propositioner om antagande
af Stats-Utstottets förstag til löner för
Ve nya Ämbetsmannen, blifwit swaravt bäde
Ja och Nej. Frägan kan säledes icke afgöras
utan genom votering. Om Ja winner, är
Utskottets förstag naturligtwis bifallit: winner
Nej, bör detsamma til Utskottet äterförwisas
med ve nu gjorde anmärkningar.
Ropades I a.
Herr ?Lblman, bemsiällde ä npo om icks
detta mål kunde fä upstjutas til vest Statsutskottet
med sit förslag för hela lönings-stateu
hunnit inkomma.
Herr Grefwen och Landtmarstalken
swarade at sedan votering en gäng wore besluten,
kunde mälet ej widare upstjutas.
Herr 8iIver8tolpe, 6u8tak ^braliam,
understalde huruwida votering nu kunde äga
rum. Den första propositionen wore i hans
tanka med Nej beswarad. Sä hade den. äfwen
af Herr Grefwen och Landtmarstalken blifwit
uptagcn, när han frägade hwilka anmärkningar
borde ätfölja äterremisten til Stats-Utstottet,
hwilken äterremist säledes efter hans
mening af sig sjelf borde följa.
Andra Band. V1l:o 2S. Hans
194
Den 1Z Iulii.
Hans Excellenee Herr Grefwe lduutll,
Lric, inwättde häremot, at propositionen blist
wit med bäve Ja och Nej beswarad, och at i
sädant fall borde votering äga rum.
Mänge hördes häruti instämma.
Herr Grefwen och Lanvtmarffalken
hade emedlertid författat och upläste nu til justering
följande voterings-propositivn.
Den som bifaller Stats-Utffoltets Betänkande
rörande löner för Stats-Ministrarne,
Stats - och Justitiä.Räden, strifwer
Den det ej will ssrifwer
Nej.
Winner Nej återremitteras Betänkandet
tillika med de deremot til Ridderffapets och
Adelns Protocoll gjorda anmärkningar.
Hwilken voterings-proposition af Ridderffapet
och Adeln gillades.
Hans Excellenee Herr Grefwe k rabe,
^2§NU8 ^reäric, som Högloft. Ridderfkapet och
Adeln nu beflutit votering, får )ag ödmjukeligen
hemställa, om ej, för ordningens skull, Herr
Vrefwen och Landtmarffalken ffulle behaga til
kän
-
Den i5 ^ulik.
196
kännagifwa tiden dä andra upropet toge sin
början, pä det de, svin under det första warit
fränwarande, mätte med säkerhet weta när de
kunde sig infinna. Äfwcnwal torde enligt förra
manligheten böra iakttagas, at voteringssedlarne
aflemnades hoprullade och ej wikla,
och uppä et pappersark mottogos af en af dem
som sitta wid bordet, som sedermera skulle inlägga
dem i tädan. Widare at wid sedlarnas
öpnande de borde kring bordet cireulera,
för at af Bordsherrarna päses, samt ändteligen,
at alla dubbla, skrifna eller märkta sedlar
borde förkastas, och i räkningen icke uptagas.
Uppä gjord proposition af Herr Grefwen
och Landtmarskalken blcfwo desta Hans Epcellence
Herr Grefwe lwalws hemställningar bifallne.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Som jag äger underrättelse, at Hof-Cantzlerens
ankomst ej torde mänga ögonblick dröja,
sär jag föreflä Riddcrffapct och Adeln om de
skulle behaga upsrjuta med voteringens företagande
intil dest Hof-Cantzlcren äter afträdt.
Samtycktes.
Hwarefter Herr Grefwen och Landtmarskalkcn
tilkännagaf, at det andra upropet skulle taga
sin början klockan 4 i eftermiddag, hwarefter
Plenum widare komme at fortfara.
Före
-
196 Den iZ Julik.
Föredrogs ä npo Bancv-Utffottets den 8
Julli upläste och pä bordet lagda ProtocollsUtdrag
af den 4 Julli, rörande utlåning pä
jern och andra epportabla cffecter.
Herr 8i1vsr8tolye, kreäric, Upläste
til Protocollet följande:
Högloft. Riddcrffapet och Adeln nödgas
jag ivid handen gifwa de stal och omständigheter,
hwilka hindra mig at kunna bifalla Banco-Utssottets
angäende län ä epportable effecter
afgifne Protocolls-Utdrag. När i den första
puneten hemställes för de redan utgängne
länen, en förlängd äterbetalningstid til den sista
Maj i8io, under förbehällen inbetalning
af all til den sista nästkommande Augusti uplupcn
ränta, och at läntagare som det försummade,
skulle förlora at af prolongationen sig
begagna, synes wäl nuwarande författning at
Desse län böra 8 mänader tidigare eller til den
r October wara äterbetalte, mera instämma
med Bankens interesse. Och när i andra puncLen
tilsiprkes, at stike län, (hittils tillätne i,
frän den i November hwarje är til Maj mäuads
utgång det följande äret) mätte efter förut
faststäldt beläningswärde, fortfara ännu längre,
och i stället för den sista Maj til den sista nästkommande
October, samt lika med de äldre ej
Lterbetalas förr än den i Junii 1310, sä förete
sig deremot siere betänkligheter.
Om
Den 15 Julik. 197
Om det rykte är sant, at jernet nu mera
fallit sä i warde, at det ej til mer än 1 R:dr
16 st skall öfwerstiga Bankens utlåning ä hwarje
LÄ, huru kan det dä wara nog säkert för
Banken, at prolongera de äldre länens äterbetalning
hela 8 mänader utöfwer den manliga
tiden, under frugtan at det emedlertid kunde
falla än lägre: och wänne ej en wäg-attest pä
likasom bestämd tid at inom den wara utlöst,
är mera saker, än pä en deremot förlängd, dä
Banken ej är utan erfarenhet, at pä origtige
wäg-attester hafwa kommit nog mycket til korta.
Det blefwe säledcs en naturlig följd, at
om den önskade prolongationen skutte kunna bcwiljas,
den omöjeligen kunde winnås pa annät
sätt än 1:0 genom cn emot jernets eller
de sä kallade exportable cffectcrs til äfwcntyrs
nedfallne pris swarande inbetalning ä länen,
och s:o emot förnyade wäg-attester; hwilka omständigheters
iakttagande wore efter min tan.
ka nödwändige wilkor, om eljest Bankens säkerhet
för desta län stall bibehallas.
Widkommande äter en continuerad utläning
ifrån den 1 November 1809 til den 1
Junii 1810, sä wägar jag den i närwarande
omständigheter sä mycket mindre tilstyrka, som
sedelstockens i sä mätto tilökning blefwe för
Banken högst menlig. Redan förledit är hafwa
de til Engelska subsidiernes indragande
Herrar Committerade uti deras den ,6 Julii
til Konungen afgifne och nu mera tryckte Promemoria
-
198
Den 1Z Irr!ri.
memoria tämmeligen tydeligen föreställt BancoWerkets
dä warcmde stick "efter si q ä lagen ,5
millioner Niksgäldssedlars realisation emot dertil
erhällne 82 million i silfwer samt Zoo.ooo
R:drs ärlig amortisiements-fond i 15 är; at
Banken ökat sin sedelstock med 5 a 6 millioner
Redr ät Discontwerken til näringarnes uprätthällande,
samt mäst biträda jern - och kopparwcrksidkare
med wida större län än nägonsin
tilförcne; at Banken med den utbetalde
Creditiv-summan ökat desi ä credit utelöpande
sedelstock; at ehuru det silfwer, svin i subsidier
instutit och til Banken blifwit försaldt. ökat
desi reele fond, Banken likwäl betalt silfret til
sädant pris, at desi förlust wid utmpntningen
deraf stiger til 10 procent, samt at wid sä fatta
omständigbeter Banken medelst desi salunda
widt ulsträckta credit gansta latt kunde störtas,
om den midare tillitas stulle.
Och om nu wägarncs upgifter ä för det
närwarande pantsatt jern i Banken stulle granstas,
manne ej beloppet af desi aldre län dä
funnes utgöra en owanligt stor summa? Läggom
bartil de utom creditivet nära ^ millioner
R:dr som utgått til Rikets räddning. Männe
ej da denne nu intenderade tilökning i creditmpnt
kunde äterfora Riket i den olyckliga belägenhet,
at agio toges emellan Speciempnt och
Bankens sedlar, samt at i werelbandel Spee^iempntet
och sedlarne blefwo til olika stilling
-
Dm 15 Juiri.
199
tal beräknade. Följder lika olyckliga för riket,
som för Baneo-wcrket.
I desia följder wil jag ingen del äga. När
jag ömmar för Brul sägares förlägenhet, kan
jag ej glömma Bankens. I den förra har Banken
ingen del. Bankens äligger mig at efter
förmäga afböja. Och när Bruksägare finna
swärigbet wid at bliftva af med fil jern, hwilken
Utsigt företer sig icke dä för Banquen wid
försäljandet af sin jernpant, säsom kanste til
sint ensam jernägare. Glömmom ej eller lavad
Kongl. Masit uti desi tryckta nädiga proposition
af den s sistl. Junii framstält, " at alla Fi"nancewerkets
delar äro i känbarasie matto för"swagade
och ffulle icke stä at äteruphjelpa, om
"ej wart representativa mynt bibehalles wid det
"redbara wärde, relativt til det klingande, bwar"til
det genom realisationen blifwit försatt."
I öfrigt saknas ännu bewis, huruwida
Banco-Fullmägtige blifwit öfwer frägan hörde.
Om det ej stedt, wägar jag hemställa, om icke
det, sa högst nödigt i sä betpdlige frågor, bör
ste igenom Baneo-Utstottet. Jag tilstyrker fördenstull
det, och om nägot af första punkten
stulle kunna bewiljas, det aldrig mätte ste med
andra wilkor än de ofwannämde. Skulle äter
allt detta mot förmodan misihaga nägon, sa är
jag ända inom mig sjelf tilfredsstäld af llixi
et sLlvsvi, nöjd at af efterwerlden dömmas om
jag härutinnan meni wäl eller illa, och om jag
2O0
Deu 15 Iulir,
ej för Riksens Ständer sjelfwe sökt afböja ledsamma
följder af deras för 111 är sedan ät
Banco-werket gifna garamie.
Herr Silverstolpe, 6>.i8tLk ^brabam,
förbehöll sig at fä anföra en och annan omständighet,
hwilken han ät nägre af BancoUtffottets
Ledamöter förbundit sig at i Ständets
Plenum anmäla. Banco-Utffottets pluralitet
hade ingätt i det beslut som til Riksens
Ständers pröfning genom nu i fräga warande
Protocolls - Utdrag blifwit hänffjutit. Sä wäl
Herr Silverstolpe, som flere andre Banco-Utsiottcts
Ledamöter, hade warit af en annan mening,
men funnit sig fullkomligen tryggade, sedan
sakens yttersta afgörande blifwit samtelige
Riksens Ständer understäld. Hwad den första
punkten rörande prolongation pä redan gjorda
Iernlän genom omsättning anginge, wore för
densamma Åtskilliga talande ffäl. Om den utelöpande
sedelstocken, när denna prolongation tillätes,
ej förminskades, blefwe den ätmindstone
icke ökad. Brukspatronernes nöd, at om de ej
kunde betjena sig af denna utwag, möjeligcn
blifwa twungne at sälja stt jern til underpris,
eller läta det af Banquen ä öppen auction försäljas,
wore et wigtigt bewekande ffäl til bifall.
Banco-Utffottet hade äfwen för Banquens säkerhet
förestagit, at det mätte stä Banco-Fullmägtige
öppet, at wid omsättningen och när
räntan inbetaldes, afgöra, huruwida den qwarstäende
panten kunde wid samma beläningswär
de
-
Den 15 Julik. 8vr
de per skeppund bibehällas, eller detta wärde borde
nedsättas, och skillnaden emellan det förra
och det nya beläningswärdet inbetalas, eller icke.
Pä detta sätt kunde Banquen i detta afseende
tryggas. Men en del af Utskottets Ledamöter
haoe dessutom haft den enskilta mening, at euär
en omsättning begärdes, borde läntagare»
presentera et betyg ifrän den wäg, hwarest panten
warit nedsatt, at den, enligt förut utgiftven
attest bslänta panten, ännu funnes qwar
orubbad pä wägen. Banquens wana wid förluster
pä förskingrade panter hade öfwertygat
dessa Utskottets Ledamöter, at för mänga försigtighetsmätt
i sädana fall ej kunna tagas.
Dessutom hade de trodt, at man ej billigtwis
af en Magistrat kunde begära, at den, utan
widare tilsägelse, skulle anse stn förbindelse fortfara,
när beläningen af den attesterade panten
utsträcktes öfwer den tid, som genom äldre Banco-författningar
blifwit bestämd, och för hwilken
endast en Magistrat säledes trodt sin förbindelse
wara gifwen. Utan en sädan föreskrift
kunde man befara, at, sedan omsättningen
blifwit gjord, Magistrater och Vägmästare
upsade sin answarighet, och Banquen saknade
sin tilbörliga säkerhet. Herr 8Uv6rsLoipL
tilstyrkte derföre, at säsom et wilkor för dm
tillätna omsättningen mätte tilläggas, at den
som begär omsättning tillika stall inlemna et
betyg ifrän wägen, pä manligt sätt bestyrkt,
at den belänta panten der ännu finnes alldeles
orubbad. — Hwad äter den andra frägan widArrdra
Band. er.s 26. korrims
502 Den 15 Jul".
komme, om det än more möjligt för Banken
at deri ingä, blefwe det dock säkert wadligt.
Herr Silverstolpe understälde, om icke, innan
dertil et hastigt bifall gäfwes, man borde betänka,
hwad understöd det allmänna ännu af
Banken möjligen kan begära, innan Statsverket
hinner regleras, och huruwida man, genom
en enffild näringsgrens understödjande,
borde borttaga de medel, som för Let allmänna,
i Len nu päträngande nöden kunde belhöfwas.
Herr Ilrre, -Ubreckt: I det anförande
Herr Banco-Commistarien Silverstolpe nu
lil Protokollet upläst, har blifwit wäckt den
fräga huruwida BanemFullmägtige öfwer detta
mäl blifwit hörde. Jag fär blott härmed, sä
som
sjelf Banco-Fullmägtig, Len äran tilkän
nagifwa,
at detta icke ffedt. För öfrigt fär
jag förklara, at jag i hufwudsaken til alla delar
instämmer uti hwad sa grundeligen blifwit
framstäldt af Herr Banco-Commistarien
Silverstolpe, hwars nit för Banco-wrrket är
sä wäl kändt, och hwilken under sin längwariga
tjenstetid inom detta werk derom inhemtat
längt större och mera bepröfwad kännedom,
än jag kan hafwa hunnit förwärfwa.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
gjorde härefter proposition til bifall pa BancoUtffottets
förstag, hwilken beswarades med Ja
och Nej.
Herr
Den 16,Julik. soz
Herr 811 verstolvs, kreäric, yttrade sig
efter af alder stadgad praxis, anse propositionen
böra ffe i enlighet med discurserna, och dä
nu diseurserne asyftat ätcrremisi till Banco-Utffottet,
tilstyrkte han at propositionen mätte r
enlighet dermed göras.
Herr von SLbult^svbeim, O.-rvicl, jag
har denna gängen förnämligast anmält mig at
tala, för at, om möjligt är, med Högloft. Ridderskapets
och Adelns tillåtelse förekomma den
i gäng komna voteringshägen. Jag har wid
Herr Banco-Commisiarien Silverstolpes tämmeligen
läga röst icke fulleligen förnummit innehället
af desi Memorial rörande Högloft. Banco
Utskottets Extractum Protocolli: men jag
känner denna wäxda Ledamots mängäriga erfarenhet
och kunffap om Banco-werket samt nit
för desi säkerhet och bestånd, hwarmed jag gerna
instämmer, samt tilstyrker alla försigtiabetsmätt,
ware sig betyg eller andra utwägar, hwarigenom
Banken kan tryggas. Frägan angär
Bankens biträde med tcmporaira län uppä tilwerkadt
jern, och gör jag mig förwitzad om
Riksens Högloft. Ständers samt deras BancoUtffotts
bewägenhet, at underlätta den nu sä
högeligen betryckta bruksrörelsen, sä midt det
ffe kan med Bankens säkerhet och utan at öfwer
höfman öka sedelstocken. Alla Bankens
disconterade län pä jern skulle fordom inbetalas
om wären, dä segelfarten äter öpnades;
nu tjenar isens losinande och detta hinders häfwande
för segelfarten til alls intet, wärt jern
204 Den i5 Julik.'
blifwer lika oförstäldt, och behofwet af län om
sommar--änaderna detsamma wid bristande utskeppning.
Genom länets prolongation under
nämnde period forökas icke heller Sedelstocken,
utan förmindffas twärtom i man af de inbetalta
interetzen. Högloft. Banco-Utstottet har
för betta, i kraft af updragen egen myndighet,
afgjort långt wigtigare mäl, utan at deröfver
inhämta bifall af respective plena; men
dä nu sä stedt, och jag af Riddarehus-Fiscalen
Herr Kongl. Secreteraren thres yttrande
inhämtat, at icke Herrar Banco-Fullmägtige efter
wänlig pläased wid mäl som grunda sig
pä förcgäende administration och erfarenhet hörde
blifwit, sä fär jag ödmjukast föreftä, at detta
ärende återremitteras til Högloft. BancoUtstottet,
för at deröfwer inhemta Herrar Banco-Fullmägtiges
betänkande; hwarmed tillika
den förmon torde winnås, at all twist och votering
i detta mäl förefaller: anställande således
om detta mit wördsamma räd Herr Grefwe»
och Landtmarstalkens benägna proposition.
Hans Epellence Herr Grefwe Uuutb,
dä Åtskilliga betänkligheter blifwit wäckta emot
bifall til Banco-Utskottcts storstag, och formaliteten
af Fullmägtiges hörande finnes icke wara
iakttagen, instämmer jag för min del i den
proponerade aterremisten.
Herr Grefwe» och Lan dtmarstaIken
yttrade sig' hafwa ansett sig böra, enligt Re->
geringsformen, först göra. proposition xä Betänkandet.
Den 15 Iukik. Lv5
kandet. Den hade blifwit med Ja ock) Nej
beswarad. Deruppä torde kan hända votering
böra följa; men kanske torde ock Ridderskap^
och Adeln häldre behaga, enligt hwad pttrat
blifwit, äterremittera berörde Betänkande jämte
de derwid af Herrar Lilvorscolxe gjorde anmärkningar
för at deröfwer inhemta BancoUtstottcts
utlåtande.
Bifölls.
Herr ? Lillman: Enligt den mening jag
wid Höglofl. Rldderstapets och Adelns Plenum
r dag 8 dagar fedan fattade, kemnade Herr
Grefwe» och Landtmarskalken at Herr Baron
1-hjertL fit löfte, at min d. i Junii gjorda motion
skulle blifwa et af de första Ridderstapets
och Adelns öfwerläggnings-ämnen? Det
kan derföre icke annat än wäcka min stora förundran,
at finna Åtskilliga saker sedan wara
afgjorda, utan at denna fatt uptagas til ventilation.
Jag torde derföre endast fa den äran
utbedja mig Herr Grefwe» och Landtmarstalkens
samt Höglofl. Riddcrffapets och Adelns
yttrande om denna saken icke widare stall fa
förekomma, eller om jag ej mera derom stall
fä tala: ty i det sednare fallet, anser jag min
närwaro pä detta rum sa alldeles vfwerfiödig,
at jag tror mig nyttigare kunna anwända min
tid annorstädes.
Herr
sos Den 15 Julik.
Herr Erefwen och Tandtmarffalken
yttrade sig at han hade haft åtskilliga angelägna
saker at förut föredraga, at de hwilka
i dag förekommit hade tydeligen warit af sadan
beskaffenhet, at han icke kunde annorlunda
än för obefogad anse Herr ?L!ckmans gjorda
päminnclse, och för at ytterligare derom öfwertyga
Herr kälilman wille Herr Landtmarstalken
upwisa hans sedan den i Junii hwilande
Dictamen, hwilket redan länge legat bredewid
Herr Landtmarffalken pä bordet til reds at t
dag i sin ordning blifwa föredraget.
Friherre Njei-t-,, ^Vxel, erindrade om
sin ordning at tala näsi efter Herr keckman.
Herr. ?ä niman. För Herr Grefwcn och
Landtmarffalken har jag redan tilfärene haft
den äran nämna at frägan om redowisningen
torde i de andra Ständen snart blifwa afgjord.
Jag finner derföre sä mycket mindre
skäl uti, at denna sak, som redan här hwilat
sex weckors tid, ännu längre i mörkret ffall
begrafwas, eller hwarföre icke Högloft. Ridderffapet
och Adeln ffall fä afgöra et ämne, som
först pä Riddarhuset blifwit wäckt, och för
hwilket allmänna rösten sä högt yttrat sig. Detta
är ju desiutvm, i likhet med allt annat, undersiäldt
Högloft. Ridderffapets och Adelns
granskande pröfning. Det beror derföre af
detza Herrars mogna omdöme at tillägga, förändra
eller alldeles afftä min begärda proposition.
Det är endast wägrandet af densammas
fram
-
Den 15 Julik. 207
framställande pä et eller annat sätt, hwartil
jag icke kan inse orsakerna, och hwilka jag lemnar
i deras wärde.
Herr Almfelt, ^xsl torells, härjade
upläsning af et Dictamen til Protocollet, men
bwilken snart blcf afbruten af den underrättelse
at Hof-Cantzleren Friherre ak vvetterstsät
frän Kongl. Maj:L ankomme, hwaruppä en Deputation
til dest ledsagande afgick, och bemälte
Herr Hof-Cantzler inträdde inom stranket
och uplaste följande:
Kongl. Maj:ts
Nädiga proposition til Riksens Ständer,
rörande wal af en Efterträdare
til Sweriges Krona.
Med den sanna tilfredsställelse, som ätföljer
och belönar fullbordade pligter, öfwerlemnar
Kongl. Majit nu til Riksens Ständers
ompröfning och ätgärd den wigtigaste af Fäderneslandets
inhemsta angelägenheter.
Sä snart Regeringsformens utfärdande
samt öfrige omständigheter sädant medgifwit,
ffyndade Kongl. Maj:t at sammankalla det Utstött,
Riksens Ständer walt, för at gä Kongl.
Maj:t tilhanda med underdäniga räd och yttranden
i sädane ärender, som böra hemliga
hällas.
Til Vesta Herrar och Män, lika hedrade
af Kongl. Majits som af Riksens Ständers
för
-
2O3 Den 15 Julik.
förtroende öfwerlemnades först en utförlig samt
af ätffilliga Statshandlingar beledsagad berättelse
om Sweriges förhällanden til utrikes
Magrer, under den tidrymd, som åtskilt innswarande
Riksdag fran denafärisoo. Kongl.
Majus afsigt dermed war den, at i en mera
aflägsen framtid, dä känslan af allmänt och
enskilt lidande längesedan uphört, dä sjelfwa
minnet knappast mera förwarar hufwuddragen
af wära olyckors historia, denna bland Rikets
^ handlingar förwarade berättelse dä skulle wägleda
efterkommandes omdöme om deras fäder,
och den sanningen gä i arf til affägsnare tider,
at ingen parti-anda, inga biafsigter ingen
enskild hämnd werkat den i Fäderneslandet nu
timade Styrelse-förändring; utan at dest enda
driffjädrar warit den allmänna nöden och en
sann medborgerlig anda hos Fosterbyggdens
befriare.
Likaledes meddelade Kongl. Maj:L Hemliga
Utskottet en berättelse om det sätt, hwaruppa
Rikets utwärtes angelägenbeter blifwit
wärdade under Kongl. Majus styrelse, såsom
Riks-Förestandare; öfwer hwilken berättelse,
som i likhet med den förra blifwit af bilagde
wigtige handlingar uplyst och bestyrkt, Kongl.
Maju infordrade Hemliga Utskottets underdåniga
yttrande.
Slutligen ansag Kongl. MajU, sä wäl
med afseende pä Sweriges Statö-förhällanden,
som
Den i5 Julik. LOA
som med tillämpningen deraf til Fäderneslan,
dets inhemska angelägenheter, sig böra ästa
Hemliga Utskottets underdäniga räd och tankar
om walet af den Efterträdare til Swensta
Kronan, som Kongl. Majit ägde at Riksens
Ständer föreflä.
Med särdeles nöje och wälbehag iaktta» !
ger Kongl. Majit detta tilfälle at förklara Riksens
Ständer, det deras Utstött wärdigt och
wäl swarat emot Kongl. Majus förtroende i
ofwannämnde delar.
Hemliga Utstottet bär först med erkänsla
emottagit den berättelse, som rörer sednare delen
af Kongl. Majus Företrädares Regering,
och ansett denna berättelse wara fullt ledande
til det dermed äspftade ändamål.
Dernäst har Hemliga Utstottet med icke
mindre tacksamhet emottagit den berättelse, som
innefattar Kongl. Majus Styrelse i egenskap
af Riksforeständare. Utstottet har icke allenast
pä et för Kongl. Majit angenämt och tilfredsställande
sätt erkänt Kongl. Majus omsorger
och mödor til äterwinnande af utwärtes lugn,
samt til bibehällande af Statens wigtiga förbindelser;
utan äfwen lil alla delar instämt
med Kongl. Majit uti desi sätt at anse och bedömma
Sweriges belägenhet i anseende til Europas
förnämsta magter.
Med äsyftning Verpä har Hemliga Utskottet
sedermera afgifwit de af Kongl. Majit
Andra Land. LTllia 27. älka
-
2 to Den 15 Julik.
östade räd och tankar rörande thronföljden.
UtstotteL har enstämmigt funnit de sissie gynnande
omständigheter förena sig hos Hans Fursteliga
Höghet, Prins af
Schleswig Hollstein, Sonderburg Augustenburg,
uti Utskottets tanka wärdig at til Swensta
thronens efterträdare utwäljas, sa wäl i anseende
til Desi kända personliga egenstaper och
dygder, som til Desi egen, af de större främmande
Magterna, oberoende politiska belägenhet.
Utskottet har understödt sin mening i detta
hänseende med Åtskilliga, dels utur Statsläran
hemtade, dels frän et upmärksamt stärskädande
af Europas allmänna ärender HärledLe
grundeliga ffäl, hwilka, såsom innebärande
et omdöme öfwer andra Magter, äro afegenstap
at hemlige hällas.
Uti frägan om tiden, dä Thronföljare-wal
borde til Riksens Ständers ätgärd öfwerlännäs,
hafwa uti Utskottet olika meningar upsiätt,
i det en del Ledamöter icke ansett nu warande
ögonblick säsom tjenligast bertil, utan
trott samma angelägenhet tils widare kunna
upstjutas; men de öfrige Utskottets Ledamöter,
utgörande desi pluralitet, deremot funnit rätta
tiden nu wara inne, at utan olägenhet, eller
ätmindstone med ringare grad deraf, än i et
motsatt fall, företaga samt afgöra detta wigtiga
ärende.
Wid noggrannaste öfwerwägande- af förenämnde
omständigheter, har Kongl. Maj t,
hwa»
Den 15 Julik. LII
hwad den til Tronföljare i fräga satte personen
beträffar, til alla delar instämt uti Hemliga
Utskottets enhälliga yttrande. Kongl.
MajU har besinnat at Prins llUml8i-QVt§
Loisa- af Schleswig Hollstein Sonderburg Augustenburg
härstammar ifrän et ädelt Hus, af
hwilket Swerige redan emottagit flere Konungar
, samt bör hoppas at pä Sig och Sin ätt
fortplanta den kärlek Swea folk för dem burit:
at denna Furste, Sjelf pröfwad i stridens
faror, ä ena sidan känt Desi höga bestämmelse
at för Fäderneslandets räddning wäga Sitt
lif, men ä den andra lärt at med afsty anse
de lättsinnigt började krig, som ödelägga Stater
och störta folkstagen i elände: at Han är
hunnen til de mogna är, dä erfarenheten stiller
^verklighet ifrän flärd, och eftert.ankan förkastar
smickrets ingifwelser:' at Han, gradwis
upflyttad frän lydnad til befäl, i förstnämde
fall såsom enskilt man lärt sig känna och wärdera
mennistor, samt i det sednare, eller säsom
styrande, af dem emottagit kärlekens och
wördnadens otwungna gärd: at han med besia
egenskaper utrustad, säkert blefwe et stöd för
Kongl. Majus annalkande Ålderdom, och Kongl.
Majus förnämsta biträde til beredande af Desi
undersätares wäl; at Han i förwäg gifwit
Swensta folket en borgen af sädane tänkesätt,
genom stora och wigtiga tjenster, dem Han i
det mest wädeliga ögonblick Sweriges Rikebewisat:
samt at Han til sin personliga ställning
dels synes sä litet beroende af Europas större
Mag
-
LIL
Den 16 IuUi.
Magter, at deras inflytelse swärligen af Hans
wal kan befrämjas, dels icke ager större anspråk
pä en Krona, än ai Hans uphöjelse, ensamt
af Kongl. Majit oclffaf Swensta Folket beredd,
ffulle berättiga Bada til Hans listiga, oföränderliga
tacksamhet. Sä mänga förenade skäl
och omständigheter har Kongl. Mast ansett tilräckeligen
rättfärdiga Dest, i afseende pä Lhronföljarens
person yttrade tänkesätt.
Hwad fiuteligen tiden til detta magtpäliggande
ärendes afgörande beträffar, har Kongl.
Majit trott Sig äga fullständiga skäl at med
Hemliga Utskottets pluralitet instämma. Oagtadt
de mängfaldiga, politiska orsaker, som i
Lenna del wägledt Kongl. Maj:ts omdöme , icke
lämpeligcn kunna anföras , twekar Kongl. Majit
likwäl ingalunda at oförstäldt upgifwa den hufrvudgrund
pä hwilken Dest öfwertygelw hwilar.
Kongl. Majit tror nemligen, at bäde StatsKonsten
och National - stoltheten lika strängt
förbjuda främmande magters deltagande, och
än mera deras inflytelse uti Rikets inhemska
angelägenheter; men at mindsta upffof i afgörandet
af den nu wäckte wigtiga fräga, möjligen
kunde gifwa anledning til et dylikt, hitintills
fullkomligen oförsökt deltagande; waranLes
Kongl. Majit öfwertygad at Riksens Ständer,
i likhet med Kongl. Majit Sjelf, aldrig
lära et sädant medgifwa. Et ytterligare skäl
har Kongl. Majit hemtat af omständigheter,
sorn nära röra Kongl. Majtts Egren person;
Den 1Z Julik.
LIZ
och Riksens Ständer torde kjelfwe, dä de utkorads
cn äldcrstegen Konung utan efterkommande,
hafwä kändt hela wigtcn af detta ffäl.
Om Kongl. Maj:t hittils warit af Förspnen
nog gpnnad, för at under desi styrelse se den
allmänna wälfärdcn aterlifwas, skulle Kongl.
Mast anse Sig rikeligcn belönad, om med denna
rilfredsställelse Kongl. Mast kunde förena
hoppet om en säker och lycklig framtid för Desi
Fädernesland.
Uppå alla förenämnde skäl och grunder fö,
restär Kongl. Mast til Swea Rikes Kronprins,
Kongl. Masts france, Prins Linnsman
af Schleswig Holstein Sonderburg Augustenburg;
samt önskar at detta högst wigtiga
ärende, utan annat upffof än det öfwerläggningarne
kräfwa, mä af Riksens Ständer
lil inbördes rådplägning och afgörande företagas.
Kongl. Majit förblifwer Riksens Ständer
med all Kongl, näd och ynnest städse wälbcwägen.
Stockholms Slott den 14 Iulri i8o9.
c ^ i..
6. -it V/ettLrsteilt.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
anmodade Herr Hof-Cantleren at för Kongl.
Mast nedlägga Ridderffaptts och Adelns un
de>^
-
si-4 Den 15 Julis.
derdäniga wördnad och försäkran, at med det
snaraste detta angelägna ärende i öfwerwägande
taga;
Hwarefter Herr Hof-Cantzlercn genast afkrädde
beledsagad lika som wid ankomsten.
Herr Grefwen och Landtm arsta lken
frägade om icke Ridderstapet och Adeln behagade
at den Kongl, propositionen, hwilken Ridderstapet
och Adeln nu hört sig föreläsas, finge
i nästa Plenum til afgörande företagas?
Bifölls; och at Kongl. Maj:ts proposition
emedlertid blifwer pä bordet hanlande.
Herr Liikverbjslm, fean, begärde at
dag til nästa Plenum mätte utsättas.
Efter nägra ögonblicks öfwerläggning,
hwarunder ätstilliga dagar föreflogos, blef Tisdagen
den 18 Julii til detta ärendes afgörande
bestämd.
Härefter äterbegynde Herr /Amfelt läsningen
af följande Dictamen Lil Protocollet:
Enighet grundlägger Samhällen — Enighet
utgör Samhällens beständ.
Med enighet förskär jag en odelad förening
i upfyllande af nationens odelade önstningar
för detta ändamäl.
Dä
Den 15 Iulin LiZ
Dä natwnen, dä hwarje redlig Swensk
önskar at wart älffadc Fädernesland mätte bibehålla
desi urgamla sjelfständighet, och ätmindstone
desi närwarande besittningar, dä ftägar
jag om wi ej äro styldige at med öfwerläggningar
i sä wigtiga ämnen gä wära medbroder
til mötes. Är wäl nu stunden för handen
at undersöka Ämbetsmannens redliga eller
oredliga förhällande. Ntcrfä wi derigenom
hwad wi förlorat — bibehälla wi det wi äge.
Brist pä god wilja hos nägon Ämbetsman synes
desiutom numera mindre farlig, dä Constitutionen
sä kraftigt lagt hinder för desi utöfning.
För tidigt wäckta prapositioner dela allmänna
tankesätt, at werka omsider wädeliga
uppehäll och afwikelser ifrän nationens sanna
och stora intercsien.
Pä desia grunder önffar jag, at mera
Rikswärdande, at angelägnare ämnen än en
Ämbetsmanna-refst mätte företagas; och anhäller
om Herr Grefwen och Landtmarskalkens proposition
härä.
Herr Landtmarffalken förklarade at detta
mäl tils widare blefwe hwilande.
Uplästes följande:
sig Den 15 Iullk.
Utdrag af Protokollet, hällit i Högwördige
Preste-Ständets Plenuar den
14 Julli 1809.
S. D. Ester för sig gängen öfwcrläggning
VM det förslag til löner för deras Ercellencer
Herrar Stats-M;nistrarne samt Statsoch
Justitia-Raden, bwilket Riksens Högloft.
Ständers Stats-Utftott uti Protocolls-Utdrag
af den 5 innewarande Julii afgiswit, har Preste-Standet,
uppå derom gjord proposition, berörde
forsing til alla delar bifallit; hwilket
genom Utdrag af Protocollet skulle de öfrige
respective Stånden wördsamt och wänligen meddelas.
Ut supra.
Lx yrotocollo,
ft. Almgvist.
Föredrogs följande fran Stats-Utskottet
qfgifna Betänkande, jamte bilaga.
Wördsamt Memorial!
Dä Riksens Ständers Stats-Utjkott erhällit
del af Banco-Utffottets uti ProtocollsUtdrag
af den Lo sistl. Junti gjorde ytterligare
erindran om angelägenheten deraf, at päliLelig
och i möjeligaste mätto ffpndesam ersättning
för Banquens gjorde och än görande förffottcr
til Rikets trängande behof, mätte wara
Den 15 Julik. 217
med säkerhet at päräkna: Men Stats-Utskottet
ännu icke kunnat desi härutinnan förut infordrade
yttrande afgifwa; sä har Stats-Utskottet
ansett nödigt at uti härhos följande
ProtocollS - Utdrag til Riksens Högloft. Ständer
upgifwa ordsakerne härtil, jämte hwad
Stats - Utskottet i öfrigt rörande detta ämne
funnit sig föranlätit, at til Riksens Högloft.
Ständers egit bepröfwande ^vördsammeligen
hemställa. En Ledamots särskilta tanka biläggcs
härjemte. Stockholm den iz Iulii i8os.
Pä Riksens Högloft. Ständers Stats-Utffötts
wägnar
Llaes kleming. Weiämrn. k. Lclimiät.
^soli. Lricsson ifrän Upland.
kröcleliur.
Utdrag af Protocollet, hällit i Riksens
Ständers Stats-Utftott den iz Julik
1809.
S. D. Efter det Riksens Högloft. Ständer
til Dest Stars- Utskott behagat öfwerlemna
Banco-Utskottets Protocolls-Utdrag af den si
sistl. Maji, angäende hypotheqve eller säkerhet
til Banquen för det biträde som i.hwarje mecka
til Rikets trängande behof ifrän Banquen
aflemnas, med anmodan, at Stats - Utskottet,
sä fort sig göra läter, wille til de respective
Andra Band. tTl-o L8^ Riks'
LIZ Den 1Z Iulii.
Riks-Ständens plena upgifwa sädana hypotheguer,
som Bananen Lil säkerhet och ersättning
härföre kunde meddelas; Sä har Stats-Utskottet
lätit sig mara pä det högsta angelägit, at
med möjligaste skyndsamhet upfylla denna Riksens
Högloft. Ständers åstundan, och jämwäl i
sädant afseende uti Protoeolls - Utdrag af den
Lo sistl. Junii anmodat Kongl. Maj:ts och
Rikets Stats-Contoir, at med möjligaste första
til Utskottet upgifwa de hppothequer Kongl.
Stats - Contoiret härtil anser kunna wara at
tckgä, eller hwilka af Kronans odisponerade
räntor och inkomster i detta afseende kunna anwandas,
och hwilken upgift Utskottet ansett nödigt
at erhälla innan Utskottet kunde desi utlätande
härom til Riksens Högloft. Ständer
gfgifwa.
Men som nägon sadan upgift eller swar
härä ifrän Kongl. Stats-Contoiret ej ännu ankommit:
Och Stats-Utffottet nu erhällit Nennsi
ifrän Ridderffapet och Adeln samt BorgareStandet
uppä Banco - Utskottets i detta ämne
afgifne ytterligare Protoeolls-Utdrag af den zo
sistl. Junii med erindran at sä skyndsamt som
omständigheterne möjeligen kunna tilläta desi ätgärd
wid detta ärende meddela; sä ansäg StatsUtffottet
sig alltsä nu böra härmedelst hos Riksens
Högloft. Ständer wördsammeligen anmäla
förhällandet och den af Stats- Utffottet härutinnan
widtagne ofwanomförmälte ätgärd, deraf
Riksens Högloft. Ständer lära täckas benägit
finna
Den 15 Juln.
finna at orsaken til dröjsmälct säledes icke ligger
uti nägon ä Utskottets sida uraktläten eller
försummad anstalt, til crnäende af detta wigtiga
och angelägna ändamäl. Stats-Utftottet
insäg nogsamt, lika med hwad Riksens Högloft.
Ständer sjelfwe behagat yttra och Banco-Utftvttet
jämwäl föreställt, angelägenheten deraf, at
säkra medel til Banquens ersättning för dest förffotter,
marda med all möjlig skyndsamhet utsedde,
och skulle derföre icke underlåta, at genom
fernpad erindran til Kongl. Stals-Contoiret
påminna om ftpndesamt meddelande af den
för Utskottets utlåtande i detta ämne infordrade
nödiga upgift, efter hwars crhällande Utskottet
wille med dest Betänkande härutinnan
til Riksens Högloft. Ständer genast inkomma.
Emedlertid och som den kännedom Utskottet
redan baft tilfälle, at taga om Stats-Werket
fordrade all möjlig besparings iakttagande
i utgifterne; sä fann Stats - Utftottet för dest
del nödigt, at hos Riksens Högloft. Ständer
wördsammeligen hemställa, det Vanco-Utskottet
mätte anmodas, ar meddela Stats-Utskottet underrättelse,
om den möjellgen mindsta ärliga inbetalning
ä Banquens ifrägawarande förftotter,
hwartil Banco - Utftottet, med afseende ä
Banquens säkerhet och beständ, anser en sadan
inbetalning kunna nedsättas eller inskränkas.
Och skulle allt detta genom Utdrag af Protocollet
Riksens Högloft. Ständer wördsammeligen
-
22O Dcn 15
ligen hemställas. Är och dag som förr skrif,
wit stär.
Pä Befallning
dl. bröcl^liur.
Älfssrift.
Til Protokollet.
Wid öfwerläggningen om det utlätande
som Högloft. Stats-Utskottet sä i anledning af
Kongl. Maj:ts Nädiga proposition, som Banco.
Utskottets föredragne Protocolls-Utdrag, hade
lil Riksens Högloft. Ständers Plena at afgifva,
kan jag för min del ej finna nägot hinder
med mindre säkerheten för de af Banquen
lil Rikets räddning gjorde förskotter genast kun,
de upgifwas. Nar General-Tull-Arrendet räntar
Staten en ärlig inkomst af 84o,ooo Rd.
Banco: när Banquen redan äger uti samma
revenue pantförskrifwen säkerhet för det i förmägo
af Riksens Ständers är 1800 meddelte
Creditiv upgifne förffvtt af en million Riksdaler:
när Banquen äfwen för de Summor
som i de första dagarne efter den iz Martti
innevarande är utgätt, har njutit enahanda
säkerhet i samma pant, til betalning, pä samma
sätt, som för Creditive Summan til z proCents
ränta och z proCents ärlig afbetalning
ä Capitalet, i förmägo af Riksens Ständers
Beslut är 1800; sä finner jag för min del
Mi detta allt tillräckeligt skäl, at äfwen för
det af Banquen sedermera meddelte förskott, fä
-
Den iZ Julik. Z21
reflä samma säkerhet i Tull-medel med enahanda
wilker til intereste och afbetalning som de
förra.
k. 8ilver8to!pe.
Lika lydande med Originalet betygar
kröclLlius.
Begärdes pä bordet.
Herr Grefwe» och Landtmarffalken
proponerade at Friherre ?os8e8 i dag upläste
dictamen i de delar som ej rörde de nya Ämbetenas
löner, mätte utan afseende pä voteringens
utgång, remitteras till Allmänna Beswärsoch
Oeeonomiä-Utffottet.
Bifölls.
Härefter, och sedan Herr kLblman erhällit
Herr Landtmarffalkens löfte, at dest Dictamen
skulle strapt efter den beslutna voteringen til afgörande
företagas, börjades.första upropet til
voteringen klockan förmiddagen, och slutades
klockan 2, dä Ridderskapet och Adeln ätskiljdes
och sammanträdde äter klockan 4, da
andra upropet företogs, och hela voteringen war
slutad klockan 6 eftermiddagen, dä voteringsinstrumentet
uplästes, innefattande följande
utslag:
Ja — ^ 182.
Nej — — i26.
i an
-
L22 Deri 15 Julik.
i anledning hwaraf Herr Grefwen och kandtmarstalken
tillkännagaf at Stats ULffoLtets förflag
om de nya Ämbetenas löner blifwit af
Riddcrstapet och Adeln bifallit.
Derefter företogs til afgörande Herr pAnlmans
den i Innii pä bordet laggda Dictamen,
hwilket han, pä Herr Landtmarffalkens anmodan,
sjelf upläste.
Efter upläöningen yttrade sig Herr palmanPä
förhand torde jag fä den äran Riddcrstapet
och Adeln tilkännagifwa at jag utidetprojcct
jag rättnu stall npläsa, endast uptager den
sednare delen af min tilförcne begärta proposition,
nemligen Re-swisningen. Icke at jag
derigenom äterkallar den förra, eller deruti ännu
kunnat förändra tankesätt. Men pä den
grund, at jag tror desi werkstättande möta phy,
sista omöjligheter, och emedan jag ätmindstone
ej kan bestämma sättet,-huru en sädan undersökning
stall kunna göras, i förening med Len
första af alla principer, rättwisans noggranna
iagttagande, sä at den ostyldige fullkomligen
fredas, äfwen om utseendet i ct eller annat fall
borde göra honom misttänkt. Jag stödjer mig
i detta afseende tvid den gamla grundregel för
all laglig ätgärd, at det ar bättre at felaktigt
blifwa utan tilltal, än at en enda ostyldig
stall lida förföljelse.
Herr
Dcn 15 Juli?. L2Z
Herr Uotlllieb,
trl Protvcollet följande, som af honom uplästes:
Uti
Plenum den 8 i denna mänad wäcktes
ä nyo utaf någre wärda Ledamöter frägan
om undersökning öfwer de Herrar och Mäns
förhällande, som under Konung 61781^
vovkiis regeringstid innehade sä kallade högre
Ämbeten.
Utan at inga uti granskning af de i Herr
ullmans Memorial anförde stäl och grunder
til denna undersöknings anställande, framställda
pä et sätt, som wunnit mycket bifall, anhäller
jag ödmjukast, at
endast hwad det förestagne,
om jag sä mä säga, undersökningsUtffott
angar, — i korthet fä yttra mina tankar,
framställda enligt min öfwertygelse om rätt, och
utan nagra ensidiga afsigter, under förmodanat
uti detta uplysta samfund icke finnes nägon,
som af en öfwerdrifwen kärlek til sina en gäng
fattade grundsatser, stall misityda mitt upsät
derföre , at jag til någon del tänker olika med
honom. Jag är ung och oerfaren, men eftergifwer
icke nägon annan uti warm tänsta för
Fosterlandets wäl, desi räddning och framtida
sjelfbcständ. Jag utbeder mig derföre at fritt
och utan misitydning fä yttra mig uti et ämne
af den största wigt sä wäl för det närvarande
som för framtiden.
224 Den 15 Iulii.
Uti en tidepunct, dä alla Medborgare, med
glömsta af fordna vförrätter, böra med förenade
krafter upmuntra hwarandra til Fäderneslandets
förswar emot mägtiga fiender, da alla
böra tafla uti upoffringar til winnande af det
stora ändamälct Fosterlandets frälsning och sjelfständighet,
och da alla böra genom enighet och
inbördes wälwilja söka at lindra en wördad och
äldrig Konungs regeringsomsorger, ar det dä
tid at anställa ransakningar emot Ämbetsmän
och enstilte personer? Ztansakningar, hwilka
efter min tanka alldrig kunna erhälla någon
laglig form eller med lagliga formaliteter anställas:
bwarken 1778 ars Regeringsform, Säkerhets-Aetea
eller den nu antagna Grundlag
tilläta nägra särstilta, för personliga säkerheten
alltid wädeliga Utstötts-eller Commissioners
sättande til undersökningars anställande emot
enstildta personer, och man kan wäl icke föret
särskildt fall uplifwa de lagar eller rättare sagdt
mifibruk, som wörö gällande är 1--2. Här är
frägan om de Ämbetsmäns förhällande, hwilka
under förra Styrelsen icke gäfwo ra-, eller
gäfwo ftadeliga ratz. Enligt de Grundlagar,
under hwilka de§e Ämbetsmän utöfwade sina
ämbeten, wörö de icke skyldiga at gifwa räd,
ej heller answariga för sina ämbetens förwaltuing,
pä sätt nuwarande Grundlag stadgar,
som likwäl aldrig kan medföra nägon retroactiv
werkan: huru stola de dä kunna ställas til answar
för råd, som de enligt lagarne icke moro
skyldiga at gifwa, utan blott enskildt medde
-
Den 15 Julik L2Z
lade at en Konung, som utan afseende pä räd
nästan alltid handlade efter godtycke? Skola
alla högre Civile och Militaire Ämbetsmän (de
sednare boroe wihl icke undantagas) lagforas
för deras lydnad emot en genom arfsrätt högtidligt
antagen Konung, sä länge denne Konung
icke helt och hållit bröt sin ed, och äsidosatte
sitt Folks ivälfärd? Skolade lagforas för
det de icke nedlade sina ämbeten eller de dem
updragne befäl, dä Konungen syntes handla egenmägtigt
eller befallte illa anlagde planers utförande
? En dylik ransakning uti en Stat med
laglig styrelse skulle blifwa den löjligaste och
domflutet det besynnerligaste, som tideböckerna
kunna framwisa. I en sädan händelse mäste
ätminstone först särskildta Lagar stiftas för besia
särskillta fall, hwilka likwäl alldrig kunna werka
pä det framfarna, om ej wäld stall gä för rätt.
Nägon torde inwända, at dä denna fräga
wäcktes wörö 177S ärs Regeringsform och
Säkerhets-Acten uphäfne och den nya Regeringsformen
ännu icke antagen, med et ord, at Riket
war utan Lagar: men detta är falstt. Dä
Rcksföreständaren, wär nu svarande Allernädigste
Konung, lemnade Riksens Ständer fult
frihet, at, utan hinder af förra Grundlagar,
gifwa Riket en ny Stats-Författning, förklarades
wäl at erfarenheten wisat, at de gamla
Grundlagarne wörö ofullkomliga; men hwarken
Riksföreståndaren eller Riksens Ständer
uphäfds
Andra Dand. M:s L9.
L26 Den 1Z Jullr.
uphäfde resia Grundlagar förr än den nya antogs:
den magt som utförde den lyckliga Re.
geringsförändringen följde dem, och Niksstyrel»
sen fördes i enlighet med deras föreskrifter ända
til den 6 sistl. Junti: De wörö Medes
gällande uti alla rikswärdande ärender, til och
med det ögnablick dä den nu warande Regeringsformen
för Rikets Grundlag förklarades,
som ocksä uti ingresien til densamma tydeligen
ädagalägges. I annat fall skulle Riket under
flere mänader hafwa warit utan Grundla,
gar: en händelse nästan okänd under den rysliga
Fransta revolutionen, och som i Swerige
alldrig inträffat, sedan detta Rike fick m
siadgav Stats. författning.
Om nägon enskild medborgare blifwit
zväldförd eller behandlad emot Lagarnas föreskrift,
han äge, til sölje af bäde förra och nu
gällande Grundlagar, at r »vederbörlig ordning
sädant beifra, dä han säkert erhäller uprättelse;
men at Riksens Ständer genom nägon särskild
Commisiion, eller Utstött stola anställa
rättegäng emot alla högre Ämbetsmän, (denna
Rättegäng kunde alldrig inskränkas til nägra
fä. som deltogo i styrelsen under f. d. Konun.
gen) är i grunden orimligt; ty sädant är siridande
bäde emot de sist uphäfna och nu krafts
ägande Grundlagar, och til werkställigheten
rvädlig; ty sädant kunde icke ste utan wäld.
Hwad äter redowisningen för om händer
Hafde medel beträffar, anser jag densamma bä.
de
Den 1Z Julli. 227
de rättwis och billig: den har ock alltid ägt
rum. Dä Folket til Statens underhäll och
Riksstuldens afbördande stall erlägga dryga och
för den fattiga folk-Clasim högst olideliga statler;
sä mäste detta folks representanter ocksä
äga rätt, at uplysas huru de allmänna medlen
blifwit anwända. At updraga granstningen af
allmänna medlens förwallning ät et särskildt
Utstött torde wara öfwerflödigt och äfwen emot
Regeringsformen, hwars 55 §. stadgar, "at
"et Stats-Utstött wid hwarje Riksdag stall
"utreda och för Riksens Ständer upgifwa Stats"werkets
och Riksgälds - werkets tilständ, för"waltning
och behof;" — och 58 §. "at Konungen
wid hwarje Riksdag stall upwisa
"Stats-werkets tilständ i alla desi delar til inkomster
och utgifter, fordringar och skulder,
"för det Stafs-Utstött, som Riksens Ständer
"wälja." Det af Riksens Ständer wid denna
Riksdag walda Stats-Utstött har förmodligen
redan gätt i författning härom, och framlägger,
sä fort ste kan, för Riksens Ständer fruglen
af deras mödosamma arbete. Men hwarken
tiden eller detta Utstötts egenteliga bestämmelse
tillåta dct samma, at utsträcka sin befattning
til en, efter fleras tanka, nödwändig specialrevision
, i synnerhet öfwer förwaltningen af de
til krigets utförande disponerade medel, hälst
rvederbörande, som desi medel förwaltat, säkerligen
pä läng tid icke kunna afgifwa behörig
redowisning. Jag tror Medes at detta ända
-
823 Den 15 Iillik,
mäl, om sä nödigt pröfwas, icke annorlunda
och Lagligen kan winnås, än at Riksens Ständer
hos Kongl. Majit i underdånighet anmäla
deras önskan, at Kongl. Majit Lackes undtag a
den åtgärd, som omständigheterna i detta afseende
krafwa, och med all den stränghet och noggranhet,
som Lagarus och Dest Konungsliga
magt medgifwa. Nationens önffan skall dä
npfpllas af en Konung, som wid grafwens
brädd upoffrat luan och beqvämlighet företgemensanrt
Fäderneslands frälsning, och hwarö
högsta Lag är j0'kets wck!.
Deremot fär jag ytterligare för min del
ödmjukast förklara, at jag anser någon fräga
om Undersöknings - Comm snoncr, eller, hwad
de siuteligcn skulle blifwa, blods-domstolars inrättande
til ransakningars anställande öfwer
Rmbetsmäns förhätlande under förra Styrelsen,
icke kunna til pröfning uptagas eller til Konungens
bifall anmälas, säsom lagstridig och
ledande til oberäkneliga följder för samhällets
lugn och enskildta säkerhet.
Sadana äromina tankar i detta wigtiga
ämne. De äro swagt och ofullkomligt framställda;
men mina afsigter äro rena,, och jag
fruktar icke at öfwerlemna dem ät samtidens
nch Mrwerldens bedömmande.
Läsningen af detta diktamen hade blifwit
afbruten af en Deputation ifrän det Hepmvär
da
-
Dm 18 Julik.
22A
da Bonde - Stättdet, anförd af Riksdagsmannen
nllers s:,.n?5<iri bk)-cllei't ifrän Upland, svM
anmälte at Ständet t dag emoltagit, förebaft
och bifallit Kongl. Maj:ts Nädiga proposition
om successionen, samt i följe deraf för sin del
rngätt i erkännande af Prins
cwsi' af Schleswig - Hollstein Sonderburg - Augustenburg
til arftagare af Swensta Kronan.
Sedan Deputationen, pä öfligt sätt beledsagad,
afträdt, fortfor Herr isockckwb til flut
med sit Dictamen.
Herr?Lbiw3n upläste Lil Protocollet följande
:
Redan har jag sä mycket tält r en sak,
som högt talar för sig sjelf, sä jag med skäl
kunde frukta at Högloft. Riddetstapet och'Adeln
tröttnar at höra de mindre mogna framställningar,
jag nu likwäl anser wig föranläten at
lemna, för at efter basta förständ uplysa och
förklara huru den af mig träck t a och af siere
Herrar Ledamöter uptagna fräga om redogörelsen
stall kunna realiseras: samt huru detta ämne
stall kunna behandlas sa at följderna' til
alla delar swara mot det goda ända mäle t,,
Rikets basta.
Men det är r förlitande pä eder godhet,
mine Herrar, at gifwa mina projecttr Let bedömande
mina rena afsigter förtjena, och i dek
full
-
SZO Den 13 JZulii.
fullkomliga hopp jag hyser, at de Ledamöter af
detta högt uplysta samfund, som bäve natur,
upfostran och längre erfarenhet begäfwat med
högre förständ och mognare ffarpsynta inseende,
stola göra de tillägg och anmärkningar som be.
finnas nödige.
Jag bekänner upriktigt at jag ej äger den
erfarenhet som fordras för at tiltro mig i hela
dess widd kunna omfatta et amne af sä mycken
wigt som detta. Men genom fleras förenade
granskande framställningar kunna wi hoppas
komma det rätta närmast pä spären.
Jag bor pä förhand hafwa den äran up,
lysa at mitt syftemäl aldrig warit sättande
af -n Jjnquisttorisk Commistion, hwarmed
somliga behagat hedra mina klara, och efter
min förmäga pä det mest tydliga sätt yttrade
afsigter. Alldrig har nägot ord undfallit mig,
som kunnat gifwa gnledning til en sädan förmodan,
eller at jag ssulle kunnat önsta se i
samma händer förenade bäde Domares och angifwares
ätgärd wid en och samma sak. En
dylik tanke har derföre icke kunnat förmodas
utan genom det misstag som nödwändigt stalt
blifwa en följd af det besynnerliga begär at
wilja dämma utan at känna. Annat är at
gransta, annat at tala efter tal. — —
Sedan frAgan om allmänna redowisnim
-en, som redan den r Junii wäcktes, sä länge
legat
Den 15 Julik. L^l
legat pä sitt hwilvrum, at hivad och en nu haft
tilräcklig tid at sammanfatta sina tankar, för
at nu högt kunna yttra dem för eller emot densamma,
är min ödmjuka anhällan at Högwälborne
Herr Grefwen och Landtmarfkalken i dag
täcktes uptaga denna saken til siuteligt afgörande.
Enligt min öfwertygelse är det af största
wigt at med det alldra första sätta rwerksamhet
den i fräga warande Comité eller Beredning
(i fall nägon af detze benämningar anses
tjenlige at ej sära nägot ömt ochgranlaga
öra, som icke utan fasa kan höra det grufweliga
wäld wara i fräga, at för Staten äterfordra
nägot, som möjligtwis redan säsom golpris
kunnat betraktas ); emedan ju längre härmed
upffjutes ju flera swärigheter nödwändigt
mäste möta wid upfyllandet af Riksens Ständers
billiga önskan, at under detta Riksmöte fä
en alldrig sä liten kännedom om allmänna hushällnings
- methoden och de principer, som af
wederbörande blifwit följda. At derwid mittag
warit möjlige lärer wäl ingen wilja bestrida.
Huru stall nu rättelse och förbättring kunna
med säkerhet werkställas utan noggran kunskap
om förhällandet och föjlderna af föregäende
syst^me, i bändekse nägot sädant, hwad hushällningen
beträffar, werkeligen skulle hafwa
funnits.
Chur»
232 Den 15 Julli.
Eluru för bwarje granskare öfwersiödigt,
will jag dock pä förband äfwen förklara, at
nägt misitroen>e til Stats-Utffottets Ledamötek
hos mig möjeliaen kunnat upstä. Jag förmodar
at desie Herrar och Män ej någonsin kunna
sätta i fräga, at jag i minsta afseende skulle
twifla pä deras nitfulla bemödande, at. ester
yttersta förmåga arbeta för hwad til Rikets
basta kan bidraga. Twärtom är jag fullkomligen
öfwertygad, at de derwid göra allt hwad
pä dem ankommer. Men jag tror lika säkert,
at pä sätt Stats-Utskottet är organiseradt, det
hwad redowisningen beträffar ej til alla delar
kan fullgöra denna sin önskan.
Til detta granlaga ämnets fullkomliga utarbetande
torde, i likhet med hwad Herr Baron
Hjerti i förra Plenum projeeteradt, jag
fä den äran ödmjukast foreflä, at Stats-Utskottet
updrages, at ibland sig utse Ledamöter til
denna Comité eller Rlkshushaiimttgcns Beredning
, som, utan at ingä i Domare - befattning,
kunde til laga answar anmäla sädane,
hwilkct jag ej will förmoda, om någon skulle
befinnas egennyttigt hafwa handlat med Rikets
dyrbara medel, och efter förut af Ständerne
erhällen Instruction i förening med hela
Stats-Utskottet ofördröjligen kunde börja sitt
arbete, samt til desi snara och mera fullständiga
genomdrifwande kunde fä rättighet at til
Betjening kalla Civile wäl kände Ämbetsmän,
som erhölle mot sin möda swarande arstvode.
Iem
-
De» 15 Julli.
Jämnväl torde denna Beredning böra fä
rättighet, at af hwad werk och hwilka personer
som häldst infordra uplysningar, dä detze
sednare icke utan pä egen heders bekostnad kunna
undandraga sig, at yppa allt hwad de til
ändamalets winnande kunna hafwa sig bekant.
Pä lika sätt torde det blifwa denna beredning
öppet, at af Hans Majit f. d. Konungen begära
de uplysningar Han endast kan wara i
cas at lemna, och hwilkas meddelande jaa säkert
förmodar han icke stall undandraga sig.
Utan at desie upgifter kunna tjena säsom bcwis,
torde de likwäl kunna begagnas säsom
ledträd uti Sweriges mystiska labyrint.
Dä nu Stats-Utstottet härigenom fär en
betydlig tilökning i göromäl, som förut innefatta
en gansta ^vidsträckt ätgärd, torde detta
Utstött upgifwa det antal Ledamöter hwarmed
Ständerne detsamma böra tilöka. Men dä i
alla fall jag fruktar at den blifwande Beredningen
under nu pästäendc Riksmöte omöjeligen
kan medhinna at afstuta sine arbeten; anser
jag nLdwändigt at under Kongl. Maj:t6
nädiga bestydd densamma finge fortfara och
efter fullbordade göromäl, genom trycket til allmänhetens
kundstap befordra resultatet af desi
nedlagda möda. — En generel upgift öfwer
Niksmedlcns förbällande och förwaltning, sä
specifique som tiden til desi granskning kan
medgifwa, torde dock Ständerna under warande
Riksdag kunna förwanta.
Andra Band. k7?:s 20.
234 Den 15 Huln.
Dä Ledamöterne i denna Beredning, wrö
hwilkas wal den största granlagenhet mäste äs
ga rum, af marmaste kansta för Fädernesland
dets mälgäng, härmid nedlägga yttersta flit och
omäld; tror jag det manliga sättet at tilldela
dem tractamente, under den tiden göromälen
efter stutad Riksdag fortfara, icke wara
det lämpeligaste; utan at defle Herrar och Män,
som genom all ospard möda pä et mäsendteligt
sätt komma at gagna Staten- wid nästkommande
Riksdag kunna förwänta nägot mera
hedrande och wcrkeligt wedermäle af Rik^
sens Ständers erkänsta.
I händelse det af mig nu i ödmjukhet
upgifne project, med de tillägg eller förändringar
som torde befinnas wara nödwändige, skulle
tillvinna fig Högloft. Nidderffapets och Adelns
bifall, sä får jag anhälla at Herr Grefmen
och Landtmarstalken Läcktes proponera at»
pä fält jaa nu sörestagit Stats-iltstottet updrages,
at genast företaga den nogaste granskinng
öfwer förwaltningen af alla Miketa Medel
sedan Riksdagen ar 1?os, eutigk den Instruction
Riksens Ständer komma at häruti
afgiswa.
Friherre ^xel, upropad at
tala yttrade fig, at om han ej förmädde sä
mai detaillera sina tankar, som den märda Ledamoten,
som nyst talat, skulle han likwäl bjuda
til at utlåta sig pä et redligt pä saken directe
gäende sätt; hmarefter Friherre »jertL
upläste följande: Word
-
Den i-Oulii. 2ZZ
Wördsammaste Memorial!
Dä den af Herr Lwukenanten käKlmÄ»
wäckta motion vm undersökning af de omständigheter,
som wällat Fäderneslandets iräkade
belägenhet, ytterligare blifwit upstjuten, utbeder
jag mig at til widare utredande af hwad
jag i detta ämne redan haft äran anföra, fä
tillägga följande;
Man har warit angelägen uplysa osi derom
at tvär olycka härrör af den despotiffa
magt enligt förra Regeringslagarna at för detta
Konungen warit updragen, och som ej medgaf
hwarkcn nägon werkan af de goda råd,
wederbörande kunde honom gifwa, eller möjligheten
för Herrar Rädgifware, at bewisa det de
gjort underdäniga föreställningar emot hans oförswarliga
misitag i politiquen sä wäl som
inhemsta styrelsen; men hwad hafwa wi för
framtiden at wänta, om wär Regerings ställning
nu wore sadan, at fullkomlig uplysning
vm orsakerna til eländet icke kunde winnås, det
jag dock förmodar. Sädant medför icke allenast
et förhateligt jernbref och decharge för alla
dem, som jämte Konungen kunnat wara bidragande,
utan stänger äfwen tilfället, icke allenast
at bota alla de dolkstyng, hwilken som
hälst, under stygd af Despotismens förfärliga
mörker, behagat gifwa Staten, utan ock at nu
förekomma en lika Rikswädelig ställning för
framtiden, hwartil hufwudsakeligcn hörer, at
sätta alla dem utur widare tilfälle at stada,
som
Den 15 I»!»,
som antingen underlätit något ihwaddebordt
göra, eller ock med egna ätgärder pastyndat
het allmänna förderfwct, — Om man nattetid
blifwit öfwerfalien och sargad af röfware,
samt blottstäld til lifwet, derest icke Försynen
sandt befriare, som förekommit de sidsta mordstagen,
icke hafwa heste den olyckliges bestyddare
fullgjort allt hwad mcnffligheten krafwerv
dermed at de i mörkret förbinda det stället eller
den lein de funnit afhuggcn, men lemna
den olycklige efter sig pä wägen, blottstäld för
samma äfwcntyr, nej de stola föra honom til
säkert ställe, der tilfälle blifwer at i full dager
undersöka den stagnas sär, af hwilka det
mindsta, lemnadt utan uxmärksamhet och hjelp
kan blifwa en ordsak til döden, och de böra
wara angelägna om at anstalt fogas til stolens
rensande frän flika willdjurl
At befordra deras bestraffning hörer til et
annat capitel, hwarom ej är fräga.
Likakä ock märt arma Fädernesland. —^
Wära skönaste provineer äro förlorade eller
stoflade, wär dugtiga arnw'e — mit hjerta förkrostas
wid atankan af sä mänga tusen käcka
kamraters mistöde,
landets Ungdom, twärt
emot contracter, under namn af Landtwärn,
röfwade utur föräldrarnes armar och kemnade
Lil rof ät den mest barbariska bekandlinq, alla
sorräder tömda, större delen af ffärgärds-flotLvrna
uxbrända eller förlorade, penninge-wer
-
Den 13 Iulit. 237
ket förstördt och publique fonder, emot instruclion
tilgripne, härigenom aftynade, och beflut
om den orimligaste penninge-utprestning fattadt.
Högtuplyste Ridderffap och Adel! at börja
med underkastar jag detta mäl wördsammeligen
det första Riks-Ständets mogna granffning
och bedömmande samt frägar:
Kan man wäl inbilla sig, at et enda hufvud
kunde pä sä kort tid möjeligen medhinna,
at uttänka desta förstörande planer; at en
menniska kunde hinna befalla om allt som fordrats
til werkställighet och at aldrig gass tilfälle
at deremot lägga nägra hinder.
Man behagar inwända, at Konungen merendels
emellan 4 ögon utfärdade sina ordres,
men hade han sett snedt med sina, hade man
bordt se rätt för fäderneslandet, och är det obestridligt
att Konungen ofta höll conseil innan
beflut fattades, och at de flesta ärender moro
af den natur, at andra personer mäste derom
rädfragas.
Fär jag dä läs atfräga: Hwem hjelp to
dä Konungen at uträkna krigsbehofwet wid subsidiesummans
determinerande, sä barnsligt bestämd,
at den wäckte ätlöje i sjelfwa England?
och hwilket misttag til betydlig del paffyndat
wär ofärd? huru upgjordes planen til Finlands
förswar, derunder man med bjertfrätande
förtrytelse mäste finna, at den käcka Swensta
Armeen i den härdaste ärstiden mäste ryg
ga
23Z Den 15 Jul:'?.
ga för en i början underlägsen fiende och utan
motstånd, som aldrig kunde blrftva wadligar?
än i en sä beskaffad reträtt, lemna hela det bebodda
Finland til fiendens disposition, deruti
mitztager bäst röjer sig deraf, at sä fort armeen,
ehuru harrafierad af en 60 mils reträtt, fick
wända sina wapen emot fienden, war den stark
uog under sina owärderliga käcke anförare, at
äterwinna Swensta wapnen deras ära, fast den
olycksaliga hufwudplanen, om man får mcdgifwa
någon sadan, nödwändigt stulle medföra
landets förlust; men om man nu ansäg
Finlands förswar winterttden för omöjligt, huru
kunde stärgärdsflottornas ofwerförande i god tid
ät Swensta sidan, som ryktet säger, iConseljen
afstyrkas. — Hwem upgaf planen til Norriges
bekrigande, sä däligt i alla afseenden beräknadt
för ändamalet, och i sina påföljder sä
förderfligt, dä pä detta okloka företag ätgick
och förspildes de resourcer, som ät en annan sida
i tid och ordning kunnat mota wär werkeliga
fiendes framgäng. Hwenr utfärdade päbuden
om Landtwärnetsutffrifning, och ändteligen
om medels ulprasiande, angående deras
beklädnad ? Hwem uttänkte resourcerne och inhemska
tilgängarne för deficit i den sä plötsligt
misiräknade Subsidiesumman? Hwein lät nyttja
sig at uti Konungens namn upfordra Undersätare
at med glömsta afJnstruction ffingra och
förspilla allmänna fonder til werkställande af
de skadligaste foretag? Hwem kemnade sin ämheteätgärd
til en författrring om utpräsining af
en
Den 15 Iulir. 239
en krigsgärd, som wcrkeligen stulle knäckt de
fleste näringsidkare och bragt den arbetande folkklatzen
til tiggarestafwen m. m.
Man har hört den ägta medborgsmannakänflan
höja sin röst emot alla dcfla inbrott pä
den allmänna wälfärden, man hat ock förmärkt
huru ämbetsmannmstickligheten sökt afwändaUpmärksamheten
härisrän> under föreställning af
omöjligheten i bewisning af hwad man icke wägen
förswara, och unter en forwand Utsträckning
afpästäendet, hwarigenom en handling som borde
tjena til rättfärdigande af Konungens Conseil
förwaudlas til accusation emot den til 0-  wilkorlig lydnad stpldiga Ämbetsmanna-Corpsen.
Det är frätande at filma sä irriga begrep
hos dem som äro ombetrodde Statens angelägnaste
wärf, och at det behag i Utförandet,
som, ätföljdt af personligt förtroende, kunde
lätta framgången af npttige anstalter, stal länäs
til wapen ät dem som antingen igenom
försummelse eller egen åtgärd warit werksamme
medel til utförandet af Despotismens illbragder.
Men om konst och wältalighet kunna för en
stund förwilla omdömmet, blifwa de dock alltid
för swaga at hämma och gwäfwa sanningens
framgäng. Man erkänner säledes at, enligt
de förra Grundlagarna, Ämbetsmän wero oftast
twungne at -verkställa befallningar, stridande
emot egen öfwertygelse, i anseende lil deras
synbart stadliga påföljder; men deraf wik ej
240 Den 1Z siikki,
följa at alla despotens befallningar kräfde o«
wilkorlig lydnad. Enligt 1772 ars Regeringsform,
som i?89 ärs Säkerhets-Act i denna del
ej ändrat, gällde ej Konungens befallning i civila
mål, utan at den war försedd med contra
signa tion; men til denna contrasignation
pä et riksförstörande beslut kunde ingen Ämbetsman
befallas, med mindre man ej wil pästä
at Konungen enligt samma grundlagar ägt
rättigheten befalla Ämbetsmän emot sin öfwertygelse
dömma til döden, eller eljest emellan fyra
ögon befalla Ämbetsmän Lil andra ogerningar,
stridande emot Guds och »verldslig lag,
emot ära, samwete, medborgerlig pligt 0. s. w.
Konungen hade i^ det högsta kunnat afskeda
en sä patriotisk Ämbetsman, som efter
en redlig framställning af sakens olaglighet och
ffadlighet för Konung och folk nekat sin contrasignation,
eller som undandragit sig at blifwa
et werktyg til sädana bemedlingar som uppenbarligen
päffyndade Konungens och Rikets
olycka, och som afiägsnade den tidcpunkt af
Ständers sammankallande, hwarifrän, om eljest
möjelig nägon hjelp och räddning war at
förwänta.
Föreställom osi bwad som är gansta troligt,
at et sädant upfyllande af medborgerlig
pligt ej kunnat bringa Konungen til sansning,
medgifwom äfwen, hwad jag swärligen kan tro,
at någon fä förmäten och tanklös kunnat finnas,
som wägert lemna sin underskrift för at
Den 15 Julik. L41
gifwa Konungens Riksförstörande bud et lagligt
anseende; men ingen stall neka, at nationen
härigenom flere mannder förut och tidigt
nog, innan de förfärltga beflucen hunnit gä i
werkställighet, blifwit wäckt til det steg, som
vock s! nieligen blef nödigt til tyranniets störtande,
och huru manga Medborgares lif och
millioner Riksdaler, hade ej derigenom warit
besparde. Jag tror mig ej behöfwa säga mera,
för at bewisa swagheten af det anförande,
at en undersökning om dessa ämnen skulle medföra
nödvändighet af en nationel accusation
emot dem som lydt befallningar, utfärdade r
laglig form. Jag hoppas man stall finna at
wära förluster icke bestä endast uti penningar,
utan, hwad mera är, i dyrt förwarfwade, men
förlorade länder, i Medborgares blod, som laglöst
blifwit schildt, och jag fordrar säledes, r
likhet med hwad Herr Lieutenant LLKlmrn som
en redlig patriot yrkat, at en undersökning rörande
de nu upgifne omständigheter, med de
flera härmed gemenskap ägande, mätte af et
Riksens Ständers Utskott företagas, efter min
önskan endast til uplysning och beredande af
Rikets säkerhet för framtiden emot flika misstag
pä krigets och allmänna ärenders förande,
samt inbrott emot lag och undersatares trygghet
til lif och ägcndom; Utffottet i öfrigt obetagit,
at til Riksens Ständer upgifwa och föreflä
den widare ätgärd. härwid kan pröfwas
nödig. Man tycks wilja pä all laglig och kraftfull
Andra
Band. klk-o 31, 32.
242
Den 15
full handling kasta stugaa af lust til förföljelse,
för at göra all sann palriotisme forhatelig;
men bar Riketö ofärd kraft ken ytterlighet,
at storta en Aonimg fran Thron, och är detta,
invarpa jag witt bade lefwa och dö, en rättwtsa;
huru kan man kalla det förföljelse', at öe „ptagas,
som tiläfwcntyrs uuderstödt och befordrat
tyranniet. — Sadant fordrar likwäl en
lika klok, som warsam behandling, sä at pä
ena sidan Statens odugliga Medlemmar mage
uptackas sami sattas utur tilständ at widare
stada tilfoga, och pä den andra sidan nationen,
luan under rättwisans seger, ej mätte inledas
i häftigheter etter ytterlighet'r, oförenliga med
Swensta folkets li nne. De som söka skygd
under Dcpotismcns mantel hofwa warit för
stuga at rista sina namn i Mar morn, men skutte
det höra til möjeliqbeten at de blifwa
kände, kuru lätt, resas ju icke deras Epitaphier,
ockfä kunna deras minnen, efter arten
af deras landlmgar, att dm g öfwerlemnas
ät tidens atlöj: , bwarlbän m m synts wilja
rigta folkets omdöme, utan at n rwar Me
och tilkomn anee parters we och förbannclft
öfwer dem som baft kraftigare driffjadrar för
stna gerningar, än Swensk ära och dygd, samt
kant näara pligter heligare än dem emot Fäderneslandet.
Bifaller nu Högloft. Ridderstarct och Adeln
detta wördsamma Memorial torde proposition
nu aöras pä följande sätt: Bifaller
Högloft. Ridderffapet och Adeln, gt ct Utstött
mä
Dm 15 Julik.
243
mä sättas, sä wäl tll utredande afdehufwudsakeligaste
omständigheter, som fort märt misshandlade
Fosterland i djupet af sit förderf som
lil blottande af deras delaktighet, som antingen
genom underlätenhet i upfyllande af deras
undersäteliga pligter eller egna Lagstridiga åtgärder
bertil finnas hafwa bidragit eller warit
wätlande, utan at likwäl nägon domsrätt samma
Utskott tillägges.
Friherre Losse, Larl Ulenric, upläste til
Protoeollet följande:
Dä nu äter wäckes Herr Lieutenant
mans motion af den i Junii, rörande ansvarighet
och redovisning af de personer, hwilke
dels som rädgifware och dels säsom om händer
hafwande medel, warit olycklige medwcrkande
dr»ffjädrar til de missöden som öfwergätt
wärt Fosterland — upröres mitt hjerta af en
ljuf kansta, at ännu finnes den Romerska dygd
och det Götbiska mod, som trotsande de mägtigas
krossande harm, wagar för dem uptäcka
särande sanningar, öfwercygad at denne redlige
i alla faror har samma dygdiga mod, och
at Fäderneslandet inom sitt sköte har mänga
sädana ägta söner, som med egen sjelfförsakelse
wäga allt för ett kart Fosterlands frälsning.
Denna hjeltemodiga dygd har äfwen mildheten
i fin blick, och förföljelse andan skuggade allborg
detta hjertats klara renhet. Med det leende
föraktet öfwerser den med godhet swagho
tens
-
244 Den Ig Julik.
tens handlingar, men med en strang rättwisa
behandlas den nedrige cgennyttige brottslingen,
som med upsät byggt sin lycka pä Fäderneslandets
undergäng.
Jag lärer ej misttaga mig, da jag tror
denna teckning af Medborgerlig dygd tilhöra de
flesta inom detta Riddarhus, och dä jag förmodar
Ridderskapet och Adeln bifaller Herr
käblmnn8 stuteliga pästäende at med den yttersta
noggranhet undersökning bör ffe, om de medels
ann ändande, som under förra Konungens
styrelse influtit, samt at äfwen urskiljes hwad
med rätta kan wara denna Konungs lagliga
ägendom, eller hwad deraf bör ätergä til Staten.
Skulle wid denna granskning uptäckas en
eller annans nedriga girigbet, mätte dä lagens
rättwisa stränghet blifwa lönen för dennes swekfulla
afsigter.
Grefwe körner, 6örLN. An
förde
ffrifteligen til Prvtocollet följande:
Wid början af detta Riksmöte har jag
redan yttrat den önskan, at Högloft. Ridderffapet
och Adeln mätte täckas syselsätta sig med
saker häldre än med personer. Denna min tanka,
grundad pä wär egenskap af delar af den
Lagstiftande magten och pä dennas pligt, at
pröfwa hwad som angär det hela, ej nägra
enskildta, är ännu i detta afseende den samma.
Det är säledes icke jag som kan blifwa anklagare-.
Den i5 Julik. 24Z
gare. Mä hända torde det äfwen ivid detta
tilfälle kunna anmärkas, at det är et af wär
revolutions företräden, at hafwa gätt rakt til
wälet igenom stadgandet af en Grundlag öcken
Regering, utan enffilta förföljelfer,
utan at af »lyckorne och förtrycket hafwa
lätit reta sig til hämnd. Mä hända torde
det wara ibland de mätt och steg som höra til
en uplystare Stats-konst, at ej bringa til
förtwifian dem som allmänna rösten redan bragt
at rodna.
Men det gifwes sä wäl för det allmänna
som för enffilta, en witz rättwifa, som
fordrar ffadeständ der det kan erhällaö, som
fordrar, at om under en förfluten period lagarne
warit ofullkomlige, -e lagar ätminstone mätte
sättas i werkställighet, som under denna perioden
wörö til. Det är i dag frägan at upfylla
hwad denna flags rättwisa fork rar.
Det blir dä ej mera nägra enffiltas, det blir
det allmännas sak. Jag frägar dä widare:
hwilka lagar existerade färe R volutionenr hwilkcn
är Ständernes rätt i afseende pä de samma?
Förgäfwes
mä allmänna rösten höja sig
emot de personer, som deltagit uti eller ej afböjt
rädflag, som wällat Rikets förderf. Den
kunde önffa, at de nedlagt Ämbeten, som de
ej til Fäderneslandets wäl och enligt sitt samwetes
fordringar kunde förwalta; men den kan
ej gifwa lagen en retroactif werkan, eller be
-
246 Den 15 Julik.
gära, at Ämbetsmän, som i cnenwäldig Konungs
hand egentligen ej kunde anses annorlunda
än som blotta werktpg , nu skulle ställas
til rätta för det, hwaröfwer ingen act finnes,
som kan gifwa grund til en anklagelse eller et
urskuldande. För allt hwad som är gjordt,
utan at lagen derföre i förwäg utstakat answarighet,
kan Medes ingen pröfning och intet
Domslut äga rum. Klagomalcn deröfwer mäste
uphöra; ty annars skulle man nödgas nämna
personer och ordentligen fullfölja saken. —
Men för rättwisans handhafwande, för allmänna
Medlens förwaltning gass redan före Regements
förändringen en i allmänna Författningar stadgad
ansvarighet; deröfwer kan således bade
undersökning äga rum och dom fällas.
Om nägcn enskilt blifwit förorättad, om
Domare af mäld eller rädhäga gjort orätt, är
Det en sak som i laglig wäg kan rättas och
beifras, som det i allt fall tillkommer den lidande
parten bade at bewisa och fullfölja.
Deremot är det i synnerhet allmänna medlens
förwaltning, som rör det allmänna. Men
Ständerne kunna ej wara Domare. De kunna
blott tolka nationens röst och framföra desi önskan.
De brinna i det högsta i egenskap af
Revisorer öfwerse förwaltningen af desi medel.
Den rätt Constitutionens 107 §. tillägger Standen
, at st deras Plena wäcka frägor om de
Högsta Ämbetsmäns förwaltning torde likwal i
följe af den so H. ej kunna sträcka sig til granskning
-
Dea 16 Juiri.
247
rkirrg af alla de enstiltas förhällande, som haft
at gora med allmänna medlen. I alla fall
skulle, för at pä et lag-likmätigt sätt stalla de
personer til answar, sorn handhaft Starens allmänna
medel. Alen da, i kraft af de före Constitutionencristerande
författningar, Ämbetsmän,
svin handhaft allmänna medel, wörö skyldige
at wisa redo, och allmänheten agde ratt at wanka
denna redogörelse; Dä Constitution tillägger
Ständen rättigheten at ofwcrfe Statens tilgängar
och utgifter och en redogörelse derföre
skulle ma hända kunna betydligen öka de förra,
minsta eller förkomma de senare; tror jag
efter ruin insigt, at Stånden hafwa pä en gäng
den rättigbeten och den enda utwägen, at genom
en undcrdänig adresi til Konungen föreställa:
Hurn som allmänna upmärksamheten redan länge
warit fästad pä det sätt som cn betydlig del
af Statens tilgängar bkifwit anwända; Huru
som nationen med smärta sett stora summor
förswinna, utan nytta för Ann-'erne, utan försm
ar för Fäderneslandet; at Rikets Ständer,
öswcrtygade at Konungen delade deras känflor
och deras tänkesätt i detta afseende, lrodt sig
för Hans Magt lätta det obehagliga af et sädant
företag, dä de i nationens namn waga->
de påminna om redogörelse för allmänna medlens
förwaltning, dä de anhölle at Hans Mast
täcktes förordna en C omild , som skulle wara
skyldig infordra och gransta ej blott räkenstaperne
för alla de särskilta CommisiariaL och
Krigs - Departementer, som haft at göra med
Ann Hns
248
Den 13 Julik.
Armeens eller Flottornes behof, men äfwen
buruwida de bewiljade Traetamenten warit enlige
med Författningarne, huruwrö« de förmcnligaste
anbud wid Lewerantser blifwit antagne,
eller köpet serskildt afflutadt? Änteligen
huluwida de anstaffade waror blifwit riktigt
wärdade, eller desamma i orätt tid eller utan /
nytta förstörde och förderfwade ? Riksens Ständer
kunde härmed förena den underdäniga anhällan,
at hwarje enstilt mätte äga rättighet
at til Comitden ingifwa stna ffrifteliga sanmärkningar,
ställde pä wista faeta och personer; at
Comitlen mätte wara skyldig lemna bewis öfwer
emottagandet af et sädant anmärkningsMemorial;
at den mätte wara answarig ej
blott för obilliga eller orättwisa af honom gjorda
anmärkningar; men äfwen om densamma
utan skäl och pröfning äsidofatt eller lätit förfalla
dem forn af personer utom Comitden blifwit
inlemnade; at stuteligen Comitlen, efter
fulländadt arbete, mätte wara skyldig kungöra
sin berättelse öfwer den af honom granskade förwaltningen
och öfwer de af densamma gjorde
anmärkningar, samt at i de mål, öfwer hwilka
Lonungen ej dömt, Riksens Ständer mätte
äga rättighet, at wid nästa Riksdag genom et
tilökt antal Ledamöter af Stats-Utstottet, i eg
ensta p af Revisorer, lata öfwerse och gransta
Comrtlens arbete, samt med Ständernas wetstap
til Hans Majk hemställa sina underdåniga
anmärkningar. Pä, detta sätt skulle jag
förmoda, at bäde Konungens och enstiltaö rät
tighe
-
Den 15 öIulii.
249
tigheter skulle wara förwarade och allmänhetens
billiga »väntan tilftedsstäld; pä delta satt skulle
jag wäga hoppas, at Riksens Ständers »värdighet
och rätt som nationens ombud och som
Lagstiftare skulle wara förwarad, utan at de
Lfwerskridit gränsorne för sin befattning eller iklädt
sig egenskapen af Domare.
För öfrigt alldeles icke intagen af min mening
hemställer jag den.gerna til allmän granskning,
ochanhäller endast, om saken ogillas, rattwisa mätte
göras ät afsigten at Högloft. Nidderskapet och
Adeln täckas wara öfwertpgade, at hwarken
härmed foranlätit eller enskild fruktan äterhallit
mina yttranden; at endast farhäga för
öfwerdrift, farbäga at igenom anseendet af Domare
inleda Rikets Stander i en befattning,
som dem ej tilkommer, kunnat förmä mig til
den medelwäg, jag »vägat föreftä. Mätte i
det ögonblick dä en högtidlig act af rättwisa
skall utöfwas, Rikets Lagstiftare djupt och starkt
erindra sig, at det är ej i det närwarande in«
tryck emot nägra enffilta, men uti de allmänna
grundcrne för rätt och billighet, som de an.
ledningar böra sökas, hwilka skola gifwa wärt
beslut stämpeln af ära och laglighet, eller af
hamnd och öfwerdrift!
För min enlkilta del har jag endast at
tillägga, at förslaget, at genom tilökning af
närwarande Stats - Utstötts pcrsonale updraga
ät detsamma granskningen af de allmänna med.
lens
2Z0
Den iz Iulik.
lurs förvaltning, är sä mycket ogörligare, som
det utan twifwel fordras flere är innan de åtskilige
räkenfkaperne kunna inkomma och granffas,
och som man således ej skulle kunna pälägga
Ständers Fullmägtige eller deras Commitentcr,
hwarken de ena at i en sädan befattning
ingä, eller de andra at bertil bifalla.
Herr ldotblieb, Larl kreclric, Som Herr
Grefwe ^törner sä fullkomligt och wäl framsiält
et lagligt sätt til redowisnings anställande
för om händer hafde medel, et sätt som jag
först, ehuru ofullkomligt, förestagit; sä förenar
jag mig til alla delar med hwad Herr Grefwe
lvtörimr anfört, och fär tillika anmärka, at
hwad flere Ledamöter uti detta ämne nu talat,
tydligen wikar, at jag ej för längt utsträckt mitt
begrepp om Herr LLlllmans första Memorial,
nemligen, at detsamma äsyftar en strängare och
widlöfttgare undersökning än blott redovisning
för upburne medel, och bwartil berörde Memorial
destut m gifwer den tydligaste och mest utmärkta
anledning.
Friherre 8tLöl von liollgtein, dorli tx
Imillvix, yttrade sig, at säsom han ej wore wältalig,
sä wille han ej heller wara mängordig.
Wore det, som i det sist upläste dictamen blifwit
anfördt, den wärde Ledamotens egen nygift,
sä blefwe den, säsom sadan, för hans
räkning. Men wore denna upgift enligt med
den nu antagna Constitutionen, sä begärte
Friherre
Den IZ Iulkr. 23i
Friherre Lmlls ot derom blifwa uplyft. Enli.qt
1772 ars Regeringsjorm hade redvwisning icke
warit förwägrad: och Friherre e.-laei8 tanke more,
at Riksens Stander öehölle de rättigheter de
agde, och ej onödigtwis besvärade Kongl. Maj:L
nied önffningar, enär hans tid anda more Nlrackligen
uptagen af Regerings omsorger, hwilka
nog kunde förty ilga Hans Spira.
Herr lläblm-rn, upläste widare följande:
Til ytterligare förfwar för min wördnadsfulla
begäran, ar i dag fä den frägan rörande
redowisningen fullkomligen afgjord, torde jag
ödmjukast fa anföra, at detta amne redan flere
wecker fästat det Hederwärda Bonde Ståndets upmärkfamhel,
och hos detta Ståndet understödjes
af en ganska stor pluralitL. Det ar derföre troligt
at om saken bär icke kan besiutas, den hos
deste redlige patrioter afgöres mcd en ifwer, som
ej lemnar rådrum til de modificalioner, som torde
blifwa nödige för at sä wal freda den offyldige,
som förekomma alla anledningar til förföljelse
af bwa.d namn som häldst. Det är i alla
sädane fall bättre, at flere gröfwa brottslingar
gä lösa, an at pä blotta ogrundade misstankar
nägon enda olkyldig, rattffassens menni sta ssulle
blifwa lidande Äfwcnsä är det prob belt, at
Lä denna fräaa blifwer hos Bonde - Stander af
gjord den af Preste och B, rgare - Ständen äfwen
utredes niedan jag häruti pä Riddarehuset
möter et owäntadt mötständ.
Skulle detta första Riks - Ständet, som fordom
alltid förelyste i Patriotiffe dygder, som
städse gjorde motständ wid pätrvingande eller
för
-
252 Den 15 Julik.
förhastade bestal, hwarigenom warande eller kommande
stag ler s sällhet kunde störas? Skulle desie
uplyste Herrar Ledamöter nu neka sig den ara
at understödja och först bestuta en sak, som har
först blifwtt wäckt, med bifall emottagen, och som
til och med i bela sin widd äger allmänhetens
förord? Härtil kan jag ej inse nägon annan
grund an den 0 ika spnpunct, bwarifran ämnet
betraktas; ty ännu eldas detta samfund af lika
kansta för ära, som stärkte l)iu^r8 mod, som under
Ov 57-^ 1.8 Spira beredde Swerigeö lyckligare
tider,gjorde ov^o.i-' ^.vovov den Stores
namn odödligt, under Drottning 0»iri87-inx8 Regering
uphöjde Eweriges anseende til första rangen
bland civiliserade stater, som utförde
X Ov8i--ck8 djerfwa och hastiga eröfringar östlinder
den oförfärade 8 segersamma tiderymd
utbredde ffräckbilder i Europa. Ännu prydes
detta samfund med Ättlingar afen Ox6N5rierna,
Lrenöock, tjr-aliL, tr, OLixiis, kle
ming
och mänga andra, som med förfäders namn
ärfde förfäders känstor och tänkesätt. Och detta
uplysia samfunds pluralit- utgöras af Ledamöter,
som utan at kunna äberopa förfaders lysande
bedrifter, likwäl kunna glädja sig ät den öfwertygelsc,
at förfäders gerningar alltid warit
stämplade af beder, nit och trohet för Fosterlandet.
Utan at fästa sig wid wära förfäders minne,
äro ocksä siere, som genom eane förtjenster
blifwit wärdige medlemmar af detta ärans samfund.
Det är ej möjliat at sädane känsior pä detta
rum nu kunnat swalna, endast tystna i afrvaktcm
pä en owisi utgäng af de händelser, som
för
Den 15 Julik. 253
för den politiske forskaren framwisa en gansta
mörk och bedröflig tafla.
Pä detta rum förswarade för 20 är sedan
Ridderstapet och Adeln sin ära, wid intriguernes
doldaste irrgängar, mot en snillrik Konungs
beständigt wapande despotisme ck-wilken roar styddad
af den köpta bopens förblindade ursinnighet-
med ståndaktighet och med et mod, som i
ewärdeliga tider stal! bedra de bärwid werkandes
minne. Wi kunna glädja ost ät at pä dettarum
ännu äga nägre af de Patrioter, som derwid
moro närwarande. Med denljufwaste förnöjelse
ser jag ännu en som derwid utgjorde Själen,
och som lifligare än jag pä blotta beskrifning
kunnat fatta, lärer sig detsamma päminna.
Jag fick et arf efter min Far, tilräckligt för
at göra mig lycklig : det war tänkesätt och tänsta
för äran. Ej sädane tänkesätt som kunna
förbytas, bortskymmas, fördunklas eller uphöjas
af en stjernas bländande glans, eller som af
ensidiga afsigter någonsin stall kunna undergå
förändring. Om wi ej äga öfrige privilegier,
böra ätminstone wi med styrka och ständaktigbet
förswara osi emot, samt söka hindra allt som kan
göra inkräktningar vä den granlaga och ömtäliga
ärans bana Jag är derföre öfwertygad at
wära Medständer äfwen detta Riksmöte snart
stola ibland Ridderstapet och Adeln igenkänna
samma adla och fasta caract^re, som städse
grundade det äldriga Swerges sjelfbeständ, magt
och anseende.
Häres
-
254 Den 15 Julik.
Härefter ropades allmänt om proposition.
Herr Grefwen och Landtmarskalk en:
Uppä förra delen af Herr Näs>lm-in8 den - Junti
gjorda motion, kan jag fä mpcket mindre gora
någon proposition, som Herr t Lllim-m fjelsi dag
medgifwit, at en undersökning om Zunbetsmäns
förhållande, i sin iverkställighet innefattar en physiff
omöjlighet. Hwad den andra delen, eller
redowisningen för de allmänna medlen beträffar
är den med rättwisa och billighet öfwereSstämmande,
och deruppå bäde kan och will jag göra
proposition; och dä Herr v-Ujman sjelf gifwit
anledning, at mälet sunde til Stats - Utffottet
remitteras, fär jag nu fräga om Högloft. Ridderffapet
och Adeln bifaller, at granskningen af
allmänna medlens förwaltning sedan Riksdagen
är icDo mä til Stats Utffottet remitteras,
hwarwid Utffottet äligger at sig ffyndesamt utläta
om sättet til alla nödiga uplpSningars inhämtande,
samt huruwida det sinner sig til denna
gransknings förrättande beböfwa et ökadt antal
af Ledamöter, hwarefter, och sedan detta Betänkande
inkommit, Ridderffapet och Adeln wilja
afgöra huruwida de kunna ingä i de mätt och
steg til ändamälets winnande, Herr Grefwe
Liörnsr widare i detta ämne föreslagit.
Ropades Ja, blandadt med Nej.
Herr LLblman. trodde, at om saken enligt
hwad Herr Grefwen och Landtmarffalken
nu föreslagit, singe til Stats- Utskott remitteras,
sä skulle bans ändamål säkrast winnås, och
hans projeet fä det tillägg, som det torde fordra,
hwarefter Ridderffapet och Adeln alltid äg
-
Den 15 Iukkk. L5S
de sig öppet, at wälet fluteligcn afgöra; men en
witz lid förmodade Herr taUlmau böra StatsUtffott
t föreläggas, inom hwilken det ägde at
med sitt Betänkande inkomma.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
trodde nägon tid ej kunna föreläggas, utan more
det ju tilräckligt, om Stats-Utffottet äiades,
nt ffyndesamt inkomma med sit utlärande hwarefter
saken strax skulle företagas; hwarefter Herr
Grefwen och Landtmarffalken ytterligare frägade,
om icke Ridderffapet och Adeln bifölle desi redan
gjorda proposition.
Ropades Ja.
Men Friherre Ltael von IIIollsteln yrka»
de härunder at fä tala.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
upläste 18 af 16^6 ärs Riddarhus Ordning ,
enligt bwilken Landtmarffalken tilkomme at moderera
discurserna samt foreffrifwa tider och timmar
til deliberation.
Friherre 5taö1 tilkännagaf, at han före
Ja-ropet anmält sig at tala, hwilket äfwenaf
Friherre 8UiverscUjöi6, intygades.
Dä Friherre Stael häruppä erhöll ordet,
yttrade han sig, at dä nu blott fräga more om
redowisning för allmänna medlen/ trodde han
det wara alldeles lagligt, at Ridderffapet och
Adeln ej med detta mäl beswärade Kongl. Majck,
och dermed ökade bördan af Hans Regering, ritan
funne dan för sin del rigtigt, at wälet til
Ändra Land. 33, 34. StatS»
256 Den 13 Iultk.
Stats-Utskottet remitterades, hwilket ffyndsamt
finae inberätta om det ,unne sig behöfwa et ökadl
antal af Ledamöter, blott det blefwe Riksens
Ständer förbehällit, at i alla fall, öfwer
saken sig fluteligen pttra.
Herr Grefwen och Landtmarstalkenr
förmälte, at för i dag blott fräga more om remifl
och at när Stats Utskottets utlätande inkomme
finge saken widare ventileras.
Herr dlorä^nstol^e, ^n6er5, Upläsiö ttk
Hrotoeollet följande:
Dä under- denna Riksdag siere Riksgagneliga
frägor biifwit wäckte bäde af detta, som
ock de öfrige respective Ständen, har mitt hopp
ätföljt min önsta», at nägon af Herrar Postetzionater,
som hade större erfarenhet och mer befattmed
den arbetande hopen, samt mer wältalig»
het än jag, ssulle inom wärt Riddarehus leda
Ridderstapets och Adelns och samtelige Riksens
Ständers uvmärksamhetpä ämnen, lika om ej
mer wigtiga, och i min tanka aldramest bidragande
til flere betpdlige ändamäls winnande,
hwilka redan warit under Riksens Ständers
ventilationer, under hwilka en allmän och billig
klagan warit öfwer en betydelig brist pä folk
uti alla möjeliga näringar, och hwilken säkerligen
än uti gansta mänga är fortfar, och som
troligen gifwit en wärd Ledamot af Consttituti
ons--
-
Den 15 Ju!'». 2Z7
vns Utskottet anledning at proponera en allmän
utskrifning af allt manbart folk, som til Rikets
förswar anwändas borde. Strapt dä dennaMotion
gjordes, fästade jag mine tankar wid ämnen,
som jag ansäg bordt föregä, såsom säkert til
nystnämnde ändamäl bidragande, samt äfwen
menskligheten hedrande och säledeö mer magtpäliggande.
Men dä jag nu mer har anledning befara,
at vesta kunna blifwa förgätne, twingar mitt
hjerta mig at i ödmjukhet och med största wäl.
mening erindra Högloft. Ridderffapet och Adeln
desta twänne högst angelägna ärender til snaraste
^främjande af Folkökningen; nemligen at
uägra ffyndsamma och kraftiga arrangementer
tagas L.o) At emottaga och upfostra, förmodeligen
tusendtals, under detta kriget blefne Fader - och,
(torde äfwen hända, af sorg) moderlösa barn; och
more önffeligt, om denna inrättning sä kunde
utwidgas, at alltid alla fattiga barn af hwad
Ständ som häldst, i Städer och oä Landet,
äkta eller oäkta, emottoges ifrän spädare ären
at upfödäs och sedan danas til dygdiga och nyttiga
medlemmar. Utaf Goste-barnen skulle samhället
dä i en framtid med mer billighet och skäl
kunna hoppas och begära, at, dä nöden det fördrade,
veste, som pä samhällets bekostnad blifwit
frän elände och d>d frälste, med mer hug och
oförffräcktbet, sjelfwilligt skulle gripa til wapen
för at förswara och frälsa Riket, än detta wore
at wänta af de fleste conscriberade ynglingar,
som tycka sig allsintet hafwa Staten at tacka
för deras lif och epistencö' utan blott rättskaffens
föräldrar eller andra ömsinte, owärderliga men
msksr.
253 Deri 15
nistor. Lika sa »rö-wävdigt är för det Lidra
at genast anstalter tagas uti hwarje landsort och,
om möjeligt är, socknewis, til hämmande af den
allt mer och mer mi alla orter sig grufweligen
utbredande venerista smittan, man twifwel lärer
uti andra orter händt, hwad som beklagligen
tildragit sig i sednare tider uti min ort,
nemligen, at flere respectabla famiSer och ärbara
större och mindre hushall genom ammor och
ofta annat oskyldigt tjenstefolk, ja! för -» barmhertighet
at herbergera och föda kringwandrande
Gesäller och tiggare, blifwit olyckliga offer
för en i bärja»» omärkbar men siuteligen gcufrveltst
härjande vineriff smitta. J^ag äger ef
kunstaper eller den kännedom at kunna upgifwa,
hwarifrän det härleder sig, at dyltke sjuklingar
som oftast blifwa litet eller intet botade pä
Läns Lazarettet», men det wet jag flere gängec
händt, at sädane olyckliga warelser, shur» betalning
bjudes och erlägger, haft största swärighet
at blifwa pä Lazarettet» intagne; och det
som mest föruntrar samt smärtar hwarje ömsint
mennista är, at desse ofta komma derifrån sä
illa curerade, at de innan kort äter mäst dit
igen; Ja! til och med A, 4, 6 gänger samt ändock
äro lika obotade återkomne til sin hembygd;
och hwilket i synnerhet mäste härleda sig frän
desia inrättningars otillräckelighet och ofullständighet.
Desse nu anförde ämnen har i flere är utgjort
smärtande tankar för mig och flere, och sä»
kert sins bäde här och annorstädes aktningswärde
män, som göra »mg den rättwisa, at jag bäde
före och under iLvo ärs Riksdag samt äfrö
en
Den i5 Junis 85g
rven sedermera isral för desta olyckliga Medborgares
räddning; fastän den förmon at fä wända
mig directe til Riksens Ständer, uti vesta
granlaga och samwetsömma'ärender warit mig
och alla hittils betagen. Jag hoppas derföre at
Ridderskapet och Adeln ej nu mistbilligar desta
enfaldiga, men wälmenta patriotiska yttranden;
men som jag befarar at beklagligen fä det gam
la gällande inkastet, at Statens medel bärtil ärv
vtilräckeliga, torde ock mig tillätas förestä en sä
kallad apart Upfsffrkngs-dewMNiNg efter hwars
och ens tilgängar af Ma, som äro grsta rncn
more rrtan b«rn, säfom ock af alla ogifte eller
deni som lefwa Nti Ettkrmge ställd af hwad
kän, ständ och wilkor de mä wara, och detta ifrän
18 til 60 ärs älder; dock sä, at de som
hafwa egne eller adopterade bärn kunde anmanas
betala en ringare friwillig afgift, samt
alla de som hafwa ulöfwcr 5 barn, fig srelf,
rvc derifrän alldeles befrias Troligen blefwe
denna beffattning den minst motbjudande hos de
fleste, som den skulle utgöra.
En annan tilgäng wore ock at bärtil kunna
fä, om Församlingarne försälde och anwände
sitt Zfwersiödtga Lprkofiifwer. Det tyckes
wäl wara mer enligt med Christeligheten och
mensklighet, at til desta högst angelägna och wärdiga
ändamäl gagna et inkast / nedmögladt och
onyttigt öfwerflöd, hwi!ket förr eller sednare genom
tjufnad, eld och brand eller kan hända fiende-hand
-em kan beröfwas.
Om desta mina anföranden bifallas, tacktes
Ridderffapet och Adeln meddela dem de öfrige
SM Den 15
respeetive Ständen, hwilka jag hoppas samfält
med Ridderffapet och Adeln dä genast widtaga
under -enus Riksdag sädane utwägar, at de ä
hwarje ort och ställe warande fattige, uste etter
faderlöse barn och med venerisk smitta olyckligt
behäftade medborgare genast kunna fä den behöfiiga
hjelpen; ty at läta detta wäntas med
til nästa Riksdag more en cruautL. Jag anhäller
således det Herr Grefwen och Landtmarstalken
behagade, i conformite härmed, göra Ridder»
stopet och Adeln nu genast, til besia ändamäls
winnande tjenlig proposition.
Remitterades til allmänna Beswärs- och
Oeconomie - Utstottet.
Herr krings K ölcl, erindrade at han
den 23 Maji, i anledning af Friherre älfverstchjöi68
tilstyrkande, rörande förskott af Banguen
til Armeen och förswarswerket, samt StatsObligationers
utgifwande upläst et anförande til
Protocollet, innehållande ätstilliga puncter, hwilka
Herr krintLsllölä nu uprepade, och som han
trodde besia frägor äga gemenstap med de til
Stats Utstottet hörande göromäl, hemställde han,
vm icke hans dictamen nu finge dit remitteras.
Denna remisi blef uppä gjord proposition
bifallen.
Ridderffapet och Adeln ätstiljdes klockan
8 om aftonen.
In llclem protocolll
6. Lilkverstolpe.
Tis
-
Den IF Julik. 26 t
tisdagen den 18 Julik.
klenum klockan 9 förmiddagen.
^U8terg.ä65 följande
Utdrag af Protocollet i Högloft. Nidderffapets
och Adelkts Plenum den is
Julii 1809.
S. D. Uptogs til pröfning det den 8 sistl.
Iulii uplästa och' pä bordet lagda Utdraget af
Högloft B nco Utffottets Protocoll af ven 4 Julii.
hwari Banco - Utskottet tilstyrker dels at de
redan gjorda Län pä jern och andra erportabla
effecter mätte för detta är genom omsättning
wid förfallotiden, emot Räntans inbetalande, fä
förlängas til den i Junii är 1810, dels at det
mätte tillätas detta flags Panters Innehafware,
at för detta är, under den lid Banqucn eljest är
för sädsna län tilfluten eller nu allt framgent,
til den sista nästkommande Octobcr, dem beläna.
Dä under öfwerlägqningen kunnigt blef, at
Banco-Utffottet ö^ver den nu wigtiga fräga icke
hade inhämtat Mnco - Fullmäatiges yttrande
hwilket dels alltid fordom warit brukligt, dels
lil nödiga uplysningars minnande i et mäl,
hwilket endast af den som jämnt följer BancoFörwaltningen,
rätt kan pröfwas, warit oundgängeligen
ntdigt, och dä hos Ridderssäpet och
Adeln tilstyrktes, at. i fall omsättning af besia
siags Panter medgäfwos nya betyg at Pantén
ännu pä wägen funnos orubbad, til Banquens
säkerhet, borde äflas, beflöt Ridderflapet och A
-
L62 Dnr 18 Juiri.
deln at kela detta mäl Lil Banco Utskottet Ater,
remittera, med anmodan, dels at Utskottet dcröfwcr
mätte infordra Banco Fullmagtiges yttrande,
dels alla möjliga forsigtrgoetsmätt til Bananens
säkerhet i afseende pä Pantén och Sedelstocken,
mätte iakttagas, bwarefier Ridderffapet
och Adeln, när Högloft. Banco-Utskoltet ater n ed
sitt Betänkande dsröfwer inkommer, wille detta
Mäl til fluteligt afgörande förtaga. Ut supra.
Utdrag af Protocollet hällit i Högloft.
Ridderssapets och Adelns Plenum den
15 Iuitt 160^.
S, D. böl'etog6 til afgörande Stats Utskottets
ingifna Betänkande af den 5 i denna mänad
rörande lönertra för Stais - Ministrarne,
Stats - och Justitia Raden ; och beflöt Ridderskapet
och Adeln at til bwad Stats-Utffottet
föreffagit, rst alla delar sitt infall lemna.- Hwarom
de öfrige respcctive Ständen genom Utdrag
af Protocollet skulle manligen underrättas. Ut
supra.
Utdrag af Protocollet källit i Högloft.
Ridderssapets och dLvelns Plenum den
UZ Julii IM.
S. D. Sedan ^ Ridderffapet och Adeln
efter sorgfälligt öfwerwägande, beslutit,
det den nogaste granskning öfwer
sörwaltmngen af alla Rikets medel sedan Riksdagen
i80o mätte behörigen anställas.; pröfwade
Ridderffapet och Adeln nödigt, at detta ärende
til Stats - Ulstdttet remittera, åliggandes Ut.
- 7. stöttet
Den 1Z IEk. L6z
skottet at ssyndesanrt med utlätande inkomma,
. rörande sättet til alla nödiga uplysningarS inhämtande
samt at derjämte tilkännagifwa huruwida
det til denna gransknings förrättande finner
sig behöfwa et ökadt antal af Ledamöter,
bwarefler widare afgöras kan, hwilka ytterligare
matt och steg til ändamälets winnande mäga
nödiga finnas: och skulle om detta Ridderffapets
och Adelns Beslut de öfrige rcfpective Ständcn
genonl Utdrag af Protocollet wänligcn underrättas.
Ut supra.
Justerades Protokollet för denzsistl. Julii,
hwarefter
Friherre luis encifollen äVilkelm,
uplaste följande:
I anledning af den erindran, en wärd Ledamot
Herr Baron dra^-l i Plenum den 3 dennes
behagade göra wid det af mig dä nyttjade
ordet upoffring, kan jag, som sjelf sä mycket ifrar
derföre, at i Ständets Protocoll ^inga^ stötande
tankar och otjenliga uttryck mätte fä inflyta,
ej undgä at aflägga min tacksägelse för
denna påminnelse, och begära, at mina ord mä
rättas til eftergifter i stället för upoffringar
Jag fgr ocksä förklara, at jag med Herr
Baron ^m-,l är derom alldeles öfwercns, at oagtadt
alla Privilegiers helgd, hwar och en i
nödens stund bör efter formäga bidraga til Statens
wäst medelst deltagande j allmänna bördan.
Och i kraft af denna Zfwertygelse ämnar jag,
sä ofta krig infaller och nöden det fordrar wid
Kronoffjutsen wara behjelplig, lika säsom jag
under förflutna kriget, oafbrutet det gjorde.
Beflöts
264 Den 18 Julik.
Beftöts 6t detta ffulle i Protocolletför benna
dag intagas.
Uplästes följande:
Utdrags af Protocollet hällit i Borgare-Ständets
Plenum wid Riksdagen i
Stockholm den 14 Julii 1309.
S. D. Högloft. Ridderffapet och Adeln hade,
genom Protocolls Utdrag af den 28 nästl.
Junit, Communicerat Borgare - Ståndet, bland
annat, det beslut; at i Städerna husägare af
Ridderffapet och Adeln under krig ätaga sig
inquarterings-ffyldighet lika med de husägare af
Ofrälse-Ständet, som icke äga Borgerliga Privilegier
och utan ändring af det sätt, hwarefter
Borgerffapet manligen uträknar detta allmänna
onus, samt under förbehäll at inquarteringen
förrättas genom en Commisiion, sammansatt af
bäde Borgerskap, Adel och Ständs personer;
jämte Högloft. Ridderffapets och Adelns yttrade
önskan, at alla Ars som enligt Privilegier hittils
warit befriade frän inquartering ryätte deruti
under krigstider deltaga
Dä Högloft. Ridderffapet och Adeln efter
hwad berörde Protocoll innehäller sitt ofwanförmälte
medgifvande beftutit med serffild anledning
af en deft Ledamot Friberre 8itfve^rcllinlci8
den s Junii ingifna Memorial, och säledes utan
allt sammanhang med andre sädane frägor om
jämnkningen i ömsesides Privilegier, som sedermera
wäckte blifwit, insäg wisierligen BorgareStändet
at detta innefattar et bestämdt ock» utan
anspräk pä nägon tilökt motswarande förmän
Den 18 Iulii 265
sjelfmant medgifwit ätagande af et onus» hwari
frän
Högloft. Ridderffapet och Adeln genom dest
Privilegier ansett sig wara skyddad; men Borgare-Ständet
erindrade sig ock wid detta tilfälle
hurusom Ridderffapet och Adeln, enligt desi Prvtocvll
för den s sistl. Junit i ^ puuoten af dest
deruti meddelte Stadganden, fränfagt sig rättigheten
at, med andras uteflutande besitta säterier,
emot det förbehåll, at det mätte wara hwarje
Swenff man af hwilken Clast Medborgare
han wara mä, obetagit, at fsrwerrwa
fast ägcn-sm sch jord innom Sweriges Rike,
af hwad natur som häldst, och ätnjuta densamma
tilhöriga förmaner, emot upfpllande af dermed
förknippade sch redan stadgade skyldigheter;
äfwensom at Borgare-Ständer funnit billigt at
fästa ä sin sida enahanda wilkor wid dest sränsägelse
af lösningsrätt til sadan Stads-ägendom,
som nägon af Adeln eller annat Ständ sig tilhandladt.
Ehuru de af Ofrälse Ständer, som
ej äro Borgare finnas i Åtskilliga Städer wara
genom eftergifwenhet ä Borgerskapets sida hittils
frikände frän inquarterings - ffyldighet i
fredstider för deras ägande Gärdar och Hus,
trodde dock Borgare - Ständet böra sättas utom
all fräga, at ju en sädan inquarterings-utgörande
, hwilken i flera Städer Ofrälse - Ständet
i allmänhet lika med Borqarne för ägande fastighet
widkännas, werkeligen är et til sjelfwa
ägendomen hörande onus.
Borgare-Ständet, som gjorde sig förwistadt,
at Högloft. Ridderffapet och Adeln i sjelfwa sakens
natur skulle sinna den säkraste grund för
detta förhällande, fann sig säledes i Högloft Rid»
derffapets och Adelns nu commumcerade yttrande
-
266 Den 18 Julik.
de äga en förnyad anledning, at, r stöd af
Högloft. Ridderskapets och Adelns ofwanberorde
Stadgande samt i anledning af Borgare--Ständets
wib fränsägeisen af desi lösnings-rätt til
Stads-Egendomar i ofroanberörde matto fogade
förbehåll, deribland inquartermgs-ftyldigheten
uttryckligen nämnd blifwit, nördsamt och
wänligcn begära Högloft. Ridderskapets och Adelns
bestämda förklaring och yttrande, sä öfwer
meningen med dest eget oftanämnde förbehöll
af stadgande skyldigheters upfyllande, som
äfwen hwad afseende Högloft. Ridderfkapet och
Adeln fästat ä Borgare-Ståndets under lika
willor gjorde erbjudande, derom Ständet hittils
saknat ej mindre frän Högloft. Ridderskap^ och
Adeln, än deras öfrige respeetive Med-Ständer
de swar, som Borgare-Standet haft anledning
at förwänta, i sammanhang hwarmed BorgareStandet
jämwäl anhäller at Högloft. Ridderffapet
och Adeln, samt öfrige Med-Ständen
hehagade med Borgare-Standet sig derom förena,
at sa wäl i krigs-som fredstider, inquartering
för alla enffilbte personers Stads ägendomar
hädanefter utgöras bör, ehwad ägaren
deraf genom Privilegier eller särffildte eftergifter
och Resolutioner hittils warit derifrän befriad,
instämmande Borgare-Ständet för öfrigt
med hwad Högloft. Ridderffapet och Adeln angäende
sammansättningen af en Commistion
til inquarteringens fördelande föreslagit. Och
flulle detta genom Utdrag af Protokollet Högloft.
Ridderfkapet och Adeln samt de öfrige re
spectl
-
Oen 18 Julik 2^7
spective Med-Ständen wördsamt ochwänligen
kommuniceras. Ut supra.
Lx ?rotocollo /
I-I. ?6ter8oa.
Begärdes pä bordet.
Uplästes följande:
Utdrag af Protocollet hällit i Borgare-Ständets
Plenum wid Riksdagen
i Stockholm den 14 Julli 1809.
S. D. Dä Borgare-Ständet nu til afgörande
företog den af Riksens Högloft. Ständers
Banco-Utffott, genom Protocolls-Utdrag af den
4 dennes hemställde fräga om förlängande af äterbetalnings-tiden
för de pä jern och epportabla effekter
til den ststa Maji utgängne Län, samt at den
utlåning, som, enligt Författningarne, är tilläten
ifrån den 1 Nowember hwarje är til Majk
Mänads utgäng följande äret, mä uti innewarande
är, efter förut faststäldt beräknings-wärde,
fä fortfara til den siste nästkommande October,
fann Ständet för godt, at i alla delar och
med de af Banco-Utffottet derwid fästade wilker,
bifalla hwas ivälbemälte Utffott i ofwanberörde
matto föreflagit, hwilket sä wäl de re*
spective Med-Ständen, som Banco - Utskottet,
genom detta Protocolls Utdrag meddelas ffulle. Utz
supra. ln iiäem,
H. Leterson.
26S Den 18 Julik.
Utdrag af Protocollet hällit uti Borgare-Ståndets
Plenum wid Riksdagen
i Stockholm den 19 Junii 1809.
S. D. Som enligt i dag fattade beflut
Borgare - Ständet til alla delar med Högloft.
Ridderskapet och Adeln sig förenat uti följande
genom desi Protocolls. Utdrag för den 13
och 13 i denna Manad Borgare-Ständet communicerade
yttranden.
r:o) At remittera til Riksens Högloft.
Ständers Lag-Utskott det uti Constitutions-ULffottets
Betänkande omförmälte förslag om inrättande
af Förliknings, Domstolar.
2:0) At afstä den, medelst samma Betän.
kande, Ständen underställde fräga om inrättande
af en, sä under freds-som krigstider stäenLe
National - armering.
z:o)At til allmänna Beswärs- och Oeconomiä-Utffottet
borde remitteras Herr Grefwe
törners til Ridderskapet och Adeln ingifna
Memorial, angäende frägors om bytes-brister
ffyndesamma afgörande; och
4:o) At ät Constitutions-Utskottet mätte
Updragas, at utarbeta och til Ständens Plena
inkomma med förslag til en Jnstruetion
för Riksens Ständers Justitiä-Ombutsman; alltsä
ffulle sädant de respsctive Med - Ständen
genom
Den 18 IuM. 289
genom detta Prvtocoll wördsamt och wänligen
meddelas, Ut supra.
In lläem,
1^. kctersson.
Utdrag af Protocollet häslit ut! Borgare-Ständets
Plenum wid Riksdagen
i Stockholm den 14 Julli 1809.
S. -D. Wid granffningen af det Förslag,
angäende Lönerna för Deras Epellencer StatsMinisirarne,
Stats-och Iustitiä-Räden, hwarmed
Risens Ständers Högloft, StatS-Utffott uti
afgifwit Betänkande och ätföljande Protocoll
inkommit, fann Borgare-Ständet samma Förslag
icke kunna oförändradt antagas.
De anmärkningar, som der emot förekommo,
och dels flere dels färre af Ständets Ledamöter
anförde, wörö Hufwudsakeligen följande:
1:0) I allmänhet ansägs den principe wa,
ra mindre lämpelig, at pä sätt Stats-Utffottet
föreftagit, ofwanbemälte Ämbetsmäns aflöning
ffulle fördelas uti Lön och sä kallade Taffelpengar,
utom hwad Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderna beträffar. Skälen til denna tan»
ka hämtade Ständet förnämligast deraf at, -  den antagne Constitutivnen, endast omnämnas
Ämbetsmäns Löner men icke Taffelpengar, och
at, om et Iustitiä-Räd, utan bewislig felaktighet
och endast i kraft af Opinionen blefwe
frän
270 Dcn 18 Julli.
frän sin befattning Md, ffulle han efter förutnämnde
fördelning af bonings-wilkoret, undfä
säsom ärlig pension hälften, icke af den för
honom ansiagne ärliga inkomst, som dock spntes
wara afstgten med Regerings-Formens stadgande
i dest loz §. utan endast af den del
deraf, som efter Stats-Utskottets project ffulle
hafwa namn af Lön, och hwilken för en, som
ej agde andra inkomster eller enskild förmögenhet
, wore lil nödigt och anständigt underhäll
alldeles otilräcklig; »Alla deste Ämbetsmän, ilion,
Stats - Ministern för Utrikes Ärenderna
wörö destutom icke förbundne af sin tjenst ai
anställa kostsamma maltider.
2:o) At Stats-Ministern för Utrikes Ärenderna
borde utan Lönen bcstas Taffelpengar,
war wäl Ståndets enhälliga tanka, men dä
desta minst kunde utsättas til det föreflagne
beloppet af zooo Nd., anmärktes af ätffilliga
Ledamöter, at den egenteliga Lönen deremot
borde ökas Lil lika förhällande med JustitiäStatG
Ministerns.
z:o) I bctragtande deraf, at Herrar Riksens
Räd pä 1750 och 1760 talen erhöllo
isvoo Rd. Snuts ärlig lön, som dä utgjorde
i förhällande til wahm - priser, wida mer än
4000 Dal. i närwarande tid : At Riksens Råd
wörö 18 til antalet, dä Stats - Rädet, med
Stats-Ministrarne och Hof-CantZleren inberäknade,
nu äro blott 9: At deste höge Ämbets
-
Den 18 Julik- 271
män övra med heder kunna subsistera, utan enskildes
biträde: Ät erfarenheten bestprkt, det de
för Högsta Domstolens Ledamöter före Regementsförändringen
ansiagne Löner moro alltför knappe
och ändteligen, at hedern af deste boga wärdigheters
beklädande ansenligen skulle i allmänna
omdömet minskas, om sällan någon Landshöfding
eller Ofwerste med Regemente wille taga
inträde i Stats-Rädet, och någon Häradshöfding
i Högsta Domstolen, af fruktan at förlora
i stna inkomster, funno ätskilliga af SLändets
Ledamöter anledning til den mening, at
merbemälte Ämbetsmäns Löner, sälunda benämnde,
med inbegripande af hwad Stats-Utskottet
kallat Taffelpeningar, skäligen borde ökas, StatsRädens
til 4000 Rd. och Justitiä-Rädens 3000
Rd. för hwardera, samt ändteligen:
4:0) Wpades den af flera Ledamöter understödde
fräga huruwida med reglerandet af
ombemälte Ämbetsmäns Löner borde anstä, intil
dest Rikets Stat i det hela til dest inkomster
som skulder, hunno ordenteligen upgöras
och utredas, sä at med tilbörlig noggranhet och
r et sammanhang mä kunna bestämmas, ej mindre
Veste Ämbetsmäns än äfwen Hof-Rätters
och Collegiers Lönings-wilkor eller Åtminstone,
at Lönerne, efter Stats - Utskottets afgifna Förslag,
kunde blott Provisorie ät de högre Ämbetsmännen
tils widare anfläs.
Och som likmätigt Constitutionens 56 §.
-esta anmärkningar borde meddelas Stats- UtAndra
Danö. 36, 30. ffottet
L72 Den 18 Iulit.
stöttet för at sitt i detta ämne afgifne Förslag
ytterligare gransta och jämnka; Altsä skulle
Protocolls-Utdrag derom Utskottet tilställas, och
äfwen de respective Med-Ständen til underrättelse
communiceras. Ut supra.
kx yrotocollo,
keter8son.
Utdrag af Protocollet hällit i Borgare.
Ständets Plenum wid Riksdagen
i Stockholm den 14 Julii 1809.
S. D. Riksens Högloft. Ständers Statsutskott
hade i afgifwit Betänkande och Protocolls-Utdrag
för denis i denna manad, jämte
anförande af orsaken til dröjsmälet at afgifwa
desi hufwudsakeliga utlätande i frägan angäendesäkerbet
för Banquens förstotter til Rikets
förswars-werks underhällande, hemstält om icke
Banco-Utstottet mätte anmodas meddela underrättelse
om den möjeligen minsta ärliga afbetalning
ä Banquens i frägawarande förstotter,
hwartil Banco-Utstottet med afseende ä Banquens
säkerhet och beständ anser en sädan in.
betalning kunna nedsättas eller inskränkas: Och
som Borgare-Ständet fann godt at hätti! bifalla
; alltsä skulle Stats-Utstottets ofwannämnde
Betänkande och Protocoll jämte en dest Le.
damots ätföljande serstilte yttrande, til Ban.
co-Utstottet öfwerlemnas: Hwilket bestut de re.
speeti.
Den 18 Iu!ii. 273
spective Med - Stäntan sä wäl som Banco-Ut.
ffottet meddelas ffulle genom detta Protocoll.
Ut supra.
Ax protocollo,
petersson.
Utdrag af Protocollet hällit i Bor!gare-Ständets
Plenum wid Riksdagen
i Stockholm den 14 Julis LÄQ2.
S. D. Dä Borgare-Ständer äter företog
fjerde puncten af Högloft. Ridderffapet och Adelns
Ständer communicerade Protocolls - Utdrag
för den 88 sistl. Junii, hwaruti MedStänden
anmodas, at med^ Högloft. Ridderffapet
och Adeln sig förena i wista underdäniga
önskningar, at til Kongl. Maj:t öfwerlemnas,
angäende ffjutslegans förhöjning och flere andra
wid Kronoffjutsning til iakttagande föresiagne
omständigheter samt Truppers aflöning
wid inquarteringar, med mera, fann BorgareStändet,
för stn del nödigt, at i desta ämnen
begära Riksens Ständers allmänna Beswärs -  och Ocxonomiä-Utffotts pttrande, dit denna fräga
alltsä ffulle remitteras, med bifogande afet
transumt utaf Ridderffapets och Adelns ofwannämnde
Protocoll: och komme de respective
Med-Ständen at, genom Protocolls - Utdrag,
härom underrättas. Ut supra.
Ax xootocollo,
Amtersson.
Herr
874 Den 18 Iulkk.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
föredrog härefter til Ständets öfwerläggning
Hans Kongl. Maj:ts Nädiga proposition, at til
Swea Rikes Kron-Prins wälja och antaga
Hans Fursteliga Höghet Prins
/».vovsi- af Schlesiwig Hollstein, SonderburgAugustenburg,
hwilken Konungens Näoiga proposition
nu för Högloft. Ridderskapet och Adel»
ä nyo uplästes.
Derefter behagade Herr Grefwen och Landtmarskalken
upropa dem som öfwer detta ämne
ernade sig yttra, i den ordning de sig anmält,
nemligen:
Herr Heikensköld, Larl ^reäric, som
til Protokollet upläste följande:
Utan at ingä i Stats - konstens irrgängar
eller hämta grund til mitt omdöme af politiska
skäl, hwilket jag sä mycket mindre kan göra,
sorn jag icke har tilgäng til de källor hwarur
den skulle hämtas, icke eller äger de insigter
och den erfarenhet, som äro nödwändige, för at
kunna dem i deras rätta förhällande bedömma,
stödjer jäg mina wälmenta tankar blott pä de
skäl, som utan konstlade och tilgjorde slutsättser
falla genast i ögat. Fred är Nationens behof,
fred är desi önskan, och at alla snart winna
den war det glada hopp, som wäcktes wid
den lyckliga Regements-förändringen, i stöd af
det Nädiga löfte, som dä derom erhölls, men
männe detta föremäl för allmän önskan och be
-
Den 13 Julik. L75
hof winnes igenom et hastigt antagande afen
Thronföljare, jag twiflar derpä; och möjligen
ffulle dest utkörande kunna bllswa deruti et
hinder. Med kännedom af landets betryckta
tilständ, swärighelen at prestera folk til krigets
fortsättande, och farhägan för de wävor, som
hota et älffadt Fosterland, om de ej snart förekommas,
finner jag ej med försigtigheten öfwerensstämmande,
at widtaga et steg, som möjligen
kan eloignera den sä allmänt önskade
och för landet högst nödiga freden; och det är
blott utur denna synpunct, som jag anser bäst,
at dermed hades anständ tils fred med wara
fiender wore stuten, och hemställer derföre, at
Riksens Ständer mä i underdänighet hos
Kongl. Maj:t anhälla, det Kongl.
Maj:t i Näder täckes wara betänkt, at den
ju förr dest heldre afstuta, säsom den enda utwäg,
hwarigenom Riket kan äterfä sin sjelfständighet
och dest Jnnewänare winna den offattbara
förmän, at i ro och lugn fä sköta
stna Näringar, enda sättet hwarmedelst Riket
kan återhämta dest förlorade krafter efter de
swära och hastiga skakmngar det nu uthärdat.
Hwad person angär sä äger Nation en full fri
och rättighet, at dä utan hinder af förut tagne
beslut utwälja den, som kan finnas bäst
pastande och som i anseende til fine liaisons
med Utrikes Magter, kan anses för Riket nyttigast.
Jag underkastar desta mina tankar Högwälborne
Herr Grefwens och Landtmarskalkens
samt Högloft. Ridderskapets och Adelns mogna
och uplysta ompröfwande, i den vdm,uka til
-
276 Den 18 Julik.
först,gt, at de icke ogunstigt uptagas. om de äfwen
stulle wara stridande emot de flestas omdöme:
De äga ätrninstone den förtjenst, at flyta
fran et hjerta, som br.nner af uprigtigt nit och
kärlek för sitt Fosterland, hwars wäl alltid warit,
är och blir dest ifrigaste önffan, utan at styras
of nägvn enstilt egennytta.
Grefwe Oe la 6ar6ie, sacob, upläste följande
Dictamen til Protocollet: Alldrig är under
et Riksmöte flera mäl af sä betydlig wigt
förekomne som detta. En Konungs afsättande,
Dest Barns arfsrätt til Kronan uphäfwen, en
annan Konung wald, Grundlagen i betydliga
delar ombytt och förändrad, äro de wigtigaste
mål, som hittils systelsatt Ridderffapet och Adeln.
Med en skyndsamhet och en enighet, som torde wäcka
en efterwerlds förundran, hofwa desta sä högst
wigtiga ärender blifwit afgjorda. Än et äterstär
af den största betydenhet dä samtids- och
efterwerlds wäl deraf beror, dä Sweriges framtida
beständ deraf stall blifwa en följd, och pä
wärt yttrande hwilar wart utarmade Fosterlands
lugn och kommande Sällhet. Om nägot kuvar
bör flnna sig billigt förlägen, at i et Mäl af
sädan wigt yttra'sina tankar, borde detta för
mig mer än nägon annan wara ett stäl til stillatigande,
men dä mitt ständs förtroende kallat
mig til Ledamot af Hemliga Utskottet, dä Plurallteten
af detta Utstött enligt hwad Hans Maj:tS
Nädigste proposition innehäller, tilstyrkt et styndesamt
utwäljande af Tronföljare?, anser jag
min pligt för Ridderstapet och Adeln yttra de
betänkligheter jag äger wid et brädstande af
detta wal, utbedjande mig Ridderstapets och Adelns
wänliga godhet och öfwerseende.
Jnwek
-
De . iZ I>ulik. L77
Inwecklade r et widt utseende krig med grannar
wida mägtigare än wi; osäkra om allt annat
främmande biträde än det wär ende nu warande
Bundsförwandt England kan ost lemna:
Ehuru mindre wäda underkastade sä länge ärstiden
tilläter deras Flottor förswara wära kuster,
hwad blir wäl märt öde, om kriget fortfar dä
höstdagjämningsstormarne och wintern dem twinga,
af ätergä. dä ä den östra sidan intet eller
otillräckeligt wärn kan sättas emot Ryssa härjnings
och härssnings lystnaden; dä ä den wästra,
isen ger Danssarne en lätt wäg, at pä hwad
punct som hälst öfwergä och angripa Skäne; dä
Fjällen, ej mera otilgänglige, men af snö och köld
jämnade, uphäfwa de hetydeliga binder, som nu
utgöra Sweriges förmur emot Norrige, som nu
ssänka ost möjligheten at med en wida mindre
styrka förswara ost emot en talrikare fiende, om
med et redan utblottadt land, med redan kännbart
saknade tilgängar, med förlusten af mer än
4 del af Rikets omräde, dest medel och dest inkomster,
wi nödgas ^om ock fienden ost ej angrep,
utan endast bibehöll en armerad styrka mot wär
gräns) underhälla som nu, härar wida
öfwer wära krafter, jag wägar säga, omöjliga för
landet at lemna i en längre tid; sägen, mina
Herrar, är det i en sädan stund wi böra svstelsätta
ost med walet af en Tbronföljare, bör ej
säkerheten at äga et Rike. säkerheten at genom
afstutande af en af hela Nationen sä efterlängtad
fred, känna dest gränsor, wara första mälek
för Ständernas önskningar, för Ständernas underdäniga
anbällan. Om fred, denna Nationens
enhälliga begäran, wore följden af en Thronföljares
snara wal, jag skulle anse hwarje ögonblicks
upssof som et oförlätligt brott mot Fädernet
-
S?8 Dm. 18 Julik.
Lerneslandet; men dä jag twärtom kror motsatsen
bör det förlätas mig at ej kunna tilsiyrka
en sak, som enligt min öfvertygelse, längt öran
at päffynda lugnet för wart olyckliga Fosterland;
ffall det afläsnaimänafwärnärwarande ställning,
afwärt närwarande förhållande med andra Magter.
Och om (som jag ar öfwertygad) detta wal
wällar krigets fullföljande, ar wä! war ställning
sädan, at wi utan Rikets totala undergång det
kunna göra? Nogsamt känner jag Swensta National
äran, hagen för bragd rs den pligt, den
kärlek för Fosterlandet, utan hwilken en Swensk ej
wore wärdig detta namn, som hos mig medfödd,
ej ffall slockna förr an med sista gnistan af mitt
Lif, och i hwilken jag känner den sannaste, den
största upmuntran at offra allt til mitt Fosterlands
wal; men jag tror ej derföre at man ber förblanda
Lesia begrep om National ära, med begreppen om
wära werkliga stridskrafter: Jag tror at til et
lands förswar emot mägtiga stender, fordras
mera än mod, at folk och penningar äfwen arv
oumbärliga, och at den Regering, det Folk, oklokt
handlade, som wid förutsättande af et krigs
fortfarande, ej betänkte möjligheten, ej utsäg
medlen dertil. Om mangen gäng under loppet
af förra tider, jag med oro och bekymmer säg
en, öfwerdrifwen tanka om Sweriges stridskrafter
en oemotståndlig ihärdighet i besuten, en
sjelfgjord öfwertygelse om bibehällandet af war inbillade
sjelfständighet, en nekad eftergifwenhet för
-ögonblicketöra mängden af wära olyckoroch bereda
en snarare eller senare uplösning ej endast af
styrelsen, men äfwen af sielfwa Riket, bör jag
wäl nu med liknöjdhet wilja antaga samma systeme
för at störtas i samma olyckor, inbillande
Den 18 Julir. S79
ost äga ct oberoende af alla andra Magter, med
en ill-a forstädb högdragenhet fortfara at efterfråga
ingen, stöta ost med hwarenda och til flut
stadna ensamme, öfwergifne af alla, lemnadeät
wara egna krafter, som, wete Gud, jag önskade
tilräcklige at ost uppehålla, men alldrig som sädana
kan anse. Om en swag utsigt tilförswar
lemnades Nationen wid början af förra ärets Campagne,
huru är ej ställningen deremot nu förwarrad,
hwilka otroliga penninge-summor, hwilket
betydligt antal af landets barn hofwa ej sedan
den tiden blifwit uppoffrade^ Ja sjclfwa
sättet pä hwilket kriget i det hela f rts, har ty
wärr bidragit at bos mängden minsta hägen och
sä til sägande döfwat den energie, som oftast
tilhör första ögonblicket Ja, mine Herrar! bommen
owäldigt, äro wäl wära stridskrafter de
samma som wid it-08 ars början? Wero de dä
tilräcklige? Äro de det nu? At fullfölja et krig,
hwars utgäng för hwarje tänkande Swenst man,
alldrig kan wara twifwelaktigt.
Fäfängt stall man inwända at i fall af dröjsmäl,
man derigenom underkastar sig främmande
inflytelse wid ct kommande wal: Född fri Swenst
och med hela känslan af hwad detta namn innebär,
afden aktning Europa derföre burit, til och med
under djupet af wära största olyckor, skulle jag
cwigt förebrå mig säsom en wanhedrande tanke,
den at staf under hwad magt som hälst, endast
följa andra Regeringars befallningar; Rystland,
Frankrike och England, blifwa mig i det fallet lika
förhatliga; och swaghet, detta en Regerings
första fel, stall alldrig blifwa hwad jag kan eller
stall tillstyrka; men annat är at trälaktig! lyda,
annat
28» Den 18 Iulir.
annat at med en klok eftergifwenhet lämpa sig
efter omständigheterna och wist afwagta ögonblicket
til utförande af wäl öfwertänkta planer;
det är denna eftergifwenhet, denna afpatzande
foglighet, som de största Magter stundom trodt
sig emot wida mindre böra nyttja, dä et ändamäl
skulle winnås, som jag tror för Swerige
mer än andra Stater är af en oundwiklig nödwändighet,
och särdeles i den wigtiga sak, som
nu är i fräga. En sjelfständighet sädan, at
man är fullkomligen oberoende af alla Magter,
at man kan undwara deras förbund, at man
fritt kan följa och antaga den eller den stora
Magtens intretze utan at efterfräga följderne och
grannarnes owilja, sadan tror jag för närwarande
icke finnes, ej en gang Frankrike eller
England äger den i hela bemärkelsens widd:
Och skall wäl den omtalta, förmenta, hotande
inflytelsen undwikas, om ock wi nu wälje en
Tronföljare, om detta wal stöter andra Magiers
rntresien, om de äga magt och wilja at
det wisa, skall wäl hwad wi nu göra afhälla
deras krigslystnad ? Twärtom det skall tjena dem
lil nya skäl och läna en ny färg ät deras, jag
medger, det högst orattmätiga, men för ost lika
wädeliga pästäenden. En ytterligare omständighet,
som äfwen i betydlig män afhäller mitt
tilstyrkande af allt för mycken skyndsamhet i
detta granlaga och högst magtpäliggande ärende,
är Europas närwarande allmänna ställning. Jhägkommen
at Frankrikes Beherrskare är sytzelsatt
i et krig, som enligt min öfwertygelse sätter
honom
Den 13 Julli. 2?i
honom i en lika omöjlighet at för det närma,
rande lemna oss något biträde, som i nödwnndigheten
al pä allt rois söka winna Ryssland,
pä det dess stender ej i Kejsar ^lexanci er»
härar stola finna et nytt stöd, och han nya swärigheter,
af de wädligaste följder: kommen ihäg
at det är ej endast mot Kejsaren af Österrike
och Konungen af Spanien, men med de
mägtige Osterrikista och Spanska Nationerna
han förer krig; at desse Nationer strida, icke för
en Ministers ofta ensidiga nycker, men för hela
beständet af deras Politiska warelse; at ut,
gängen stall antingen b?behälla deras namn ibland
Stater eller för alltid utpläna dem utur
antalet deraf, och med detsamma pätrycka dem
stämpeln af Frankrikes flafwar; kommen ihåg,
at detta märkeliga krigs utgång antingen stall
göra Frankrike til allrådande öfwer hela fasta
landet eller ock möjligen återföra dess Regent
och dess Härar pä andra sidan af Rhenens strand;
at i bägge fallen Ryssland ej stall undgä at i
första momenten, begagnande sig af Frankrikes
förmäner eller dess förluster, rätta sig wisligen
efter omständigheterna, antingen i förra fallet
utwidga sig pä Österrikes bekostnad eller i det
sednare med än widsträcktare syftemäl besätta
en del af de Furstars länder, som antingen äro
för swage til motwärn eller som genom förbund fästat
sig wid Fransta Systemet. Jag frägar billigt
hwad Sweriges öde dä stall blifwa, och
hwad motwärn wi stola finna i et förhastadt
ival af en Furste, utan andra medel än bwad
detta
233 Den ig Inlii.
detta fattiga land kan gifwa, utan andra Härar
än de öfwcrblifne spillrorne af Fosterlandets.
Jag wet nogsamt, at Frankrikes intrefie oj kan
wara, aldrig kan blifwa at förstora Rydland,
och aldraminst pä bekostnad af dest äldste och naturligaste
Bundsförwandt. kan ej
begå et sä impolitifft fel, och Rystlands förstorande
stal och kan blott blifwa för en kort tid;
men wänne denna Lld, ehuru kort den ock mä
blifwa, ej är tilräcklig at förstöra Swerige, tillintetgöra
det sista af märt sjelfbeständ, och för
alltid sätta ost utur möjligheten at nägonsin det
äterfä. Och det är likwäl under denna Europas
allmänna osäkerhet, urwer wär enstildta, Swerige
tror sig mägtigt nog at ej endast kunna utse
en Tronföljare, men äfwen at försäkra honom
om en Thron och en Krona, utan at afbida
hwad öde förestär de mägtigaste Stater, hwad
öde derwid kan förestä ost sjelfwa, Det ärr grund
af alt detta min öfwertygelse älägger mig rösta
för upstof, ätminstone til emot stutet af detta
Riksmöte, eller til dest Riket, försäkradt om sit
beständ och sina gränssr, med mera lugn kan öfwerlägga
om denna wigtiga fak; mä dä wär första
omsorg blifwa, at bjuda at den Furste, som
förenar den allmänna opinionen med de största
förmäner för Riket, rättigheten at en dag upstiga
pä Swea Thron, utan at dest första omtanka
behöfwer sträcka sig, at med wärjan i hand,
men saknade krafter hos sitt nya Folk söka
förswara en erbjuden Krona.
Sä länge jag ej fullkomligt genom stäl
är öfwertygad om Herr wada Riket kan hota
genom dröjsmäl, den förmän det stall winna
genom
Den 18 Iu!n. 283
genom ett i min tanka förhastadt beslut kan
jag för det narwarande ej detta wal tilstyrka.
Et Ständ har redan bifallit Kongl. Majlis
Nådiga Proportion, troligen följa de twänne
andra ett lika efterdöme, möjligen stall Plura.
liteten här blifwa af samma tanka, men jag
kan alldrig anse det böra eller kunna werka pä
en hoö mig ej häfwen öfwertygelse.
Min skyldighet, mitt Samwete, den äran
at som Riddersman tala frän detta rum, allt
älägger mig saga min mening. Om mitt Fosterland
genom detta pästyndade wal winner
fred och sällhet, lifligt stall jag glädjas, den
dela, och ej blygas erkänna mitt misttag. Blir
äter följden den jag befarar, stall ätminstone
krigets fullföljande, de deraf härrörande olyckor.
Fosterlandets styckning, Medborgares nöd, och
tyngden af ett främmande ok, ej hoö mig ökas
med den cnstilta, den sä djupt särande förebräelsen
i mitt Samwete: Du gaf din röst emot
din öfwertygelse, du säg wädan som hotade din
Fosterbygd, du afwärjde den icke, du har deltagit
i wällander af dest olyckor.
Ropades Ja och Nej.
Anmältes och infördes en Deputation fräck
det Högwördiga Preste. Ständer, anförd af Biskopen
m. m. Herr Doctor Weideman, hwilken
förklarade, at Preste-Ståndet enhälligt hade bifallit
Hanö Kongl. Majtts nädiga proposition,
samk
284 Den 18 Julll.
samt til Tronföljare och Swea Rikes KronPrins
utkorat Priirsen af Schleswig - Holstein,
Sonderburg Augustenburg
Deputativnen afträdde, efter wanligheten beledsagad.
E;fwerläggningen fortsattes, och uplästes et af
Herr iliam, inlemnadt sä lydande
ödmjukt Memorial!
Wid ventilation af förenamde wigtiga fräga
torde mig benäget tillätas at fä framlemna
nägre anmärkningar, härrörande frän min öfwertygelse.
Ingen ffulle högre än jag önska, at Swensta
Thronföljden genast kunde tilbjudas Prinsen
af Augustenburgs en Herre älstad och tilbeden i
Norrige, och Ägare af alla de egenstaper Kongl.
Maj:L tyckes fordra hos en Efterträdare. Men
manne han som Danst Undersate med sina kända
grundsatser emottager eller kan emottaga tilbudet
innan fred blir. Dä han säges bestämdt
hafwa yttrat sig at endast hans person, men ingalunda
Norrige, kunde blifwa en följd deraf,
sä tpckes at osäkerheten ä den sidan snarare stulle
Lil- än aftaga, dä Danmark säkert ej stal underläta
ditsända en Befalhafware, som ej hpste
sä fredliga tänkesätt.
Utwecklingen af Kejsare Krig
med österrike är wäl.ej längt borta, och som
Sweriges öde säkert til mer eller mindre del
deraf blir en följd, sä tyckes mig den sä längt
möjligheten medgifwer, bora afmattas, sä mycket
mer
Den 18 Jul"- 285
iner som Sweriges belägenhet är sä kinkig, at
den näppeligen lärer kunna redas, om icke med
tilhjelp af mägtiga och trogna Bundsförwandter.
Jag har hort sa mpcket talas om Sweriges
sjelfständighet bewarad i sao är och deröfwer,
men s)elfständigheten har under den tiden wid
mänga perioder warit nog wanstelig. Annat är
talahögt, annat i nodens stund hafwa sit och
de sinas lif och förmögenhet ospardt för Fäderneslandet.
Männe ej de mäst högljudando
oftast likna Markattan i Fahlen, som med Kattens
tast framkrafsade de stekta Castanier utur
elden.
Rysta Pretentionerna blifrva wäl ej minskade
för det wi walt en Thronföljare, som med
den Högstes Näd ej pä läng tid kommer at
bestiga Swensta Thronen, och männe den magt
som möjligen kunde twinga ost at antaga en
Thronföljare icke äfwen stulle kunna ändra et
gjordt wal. Nu torde wara nödigt handla med
den försigtighet at wi ej bortbyta et Rike utan
Thronföljare, emot en Thronföljare utan
Rike.
Deste äro de grunder hwarpä jag fattat
min öfwertygelse at ej upstjutandet, men wäl
brädstan kan hafwa wädliga följder.
Friherre Rutger, hade in»
lemnat följande, hwilket uplästes;
Word
-
233 Der» 18 Julik.
Wordsamt Memorial!
Dä det är min pligt säsom Ledamot af .
Ridderstapet och Adeln, at öfwer vet i fräga
»varande ämne, rörande Thronföljden, et af de
wigtigaste som til desi öfwerläggning kan förekomma,
i anledning af Kongl. Masits aflatne
Nädiga Proposition yttra min tanka, finner
jag mig sakna sädana uplysningar som stulle
kunna stadga den öfwertygelse, at den tidpunct
»m redan är inne, som nödwändjgt fordrade at
utan upstof utse en framdeles Efterträdare up«
pä Swensta Lbroncn. Allmänna kunstapen om
Rikets belägenhet synes mig ock häröfwer werka
motsatt begrepp: Den wäda hwaruti Riket
swäfwade när wär nu warande Allernädigste
Konung behagade ätaga sig styrelsen har förswunnit:
Nu aterstär blott fullbordandet af
desi Swensta Folket gifna högtidliga löfte, at
anwända desi bemödande til fredens äterwinnande,
och afflutande af ett krig, hwaruti en för
detta owis Regering inweklat Nationen, som efter
alldeles uttömda krafter längtar at se detta
desi första behof upfyllt. Nationen mäste säledes
önsta at et sädant, för desi räddnina sä
högst angelägna och päträngande, stegföregär de
öfriga, hwilka för en framtida säkerhet om desi
sjelfständighets widare förwarande kunna blifwa
at pätänka, hwartil i förewarande fräga
en lyckligen wunnen Regements-förändring,
samt Återställande af Riksens Ständers rättigheter
lemnar öppet tilfälle. Och som jag i lik
-
Den 18 Iu?ii.
287
het med hwad nägra andra wärda Ledamöter
pttrat icke inser nägon slags fara wid ett upffof
med en Tbronföljares utnämnande, men
deremot ett saoant taget sieg utan Communication
med andra Magter ffulle kunna tjena de
emot Swerige krigförande til fö'rewändning
för fortsättningen deraf, således ä ena sidan
derwid ingen olägenhet wisar sig, men ä andra
någon torde upkommcr, samt i första afseendet
icke nägot är at winna, deremot i det
andra mycket wore at äfwentyra, tiltror jag mig
icke at biträda ett beslut för at genast gä i
författning om en Tbronföljares utnämnande;
förbehällandes mig min rätt at öfwer detta ämne
i hela desi sammanhang, sedan närmare updagas
kunnat, huru härwid tjenligast och nyttigast
bordt förhällas, mig utläta.
K. Naclckesn.
Hans Excellence Herr Grefwe ku ut K,
Lrlc, upläste följande:
Det är otwifwelaktigt at walet af en
Tbronföljare, för ett Folk är det mest magtpäliggande
och wigtigaste ärende. Förhastom
vsi derföre icke i wart beslut; öfwcrwägvm skälen
rnot och med, som stola grunda wärt wal.
Föreställom osi, sä widt möjligt är, de händel,
ser kunna inträffa; och dä saken är fä behandlad
stall säkert utweklas hwad wi böra göra;
dä kunna wi med sann öfwertygelse om det
sannskyldiga rätta fatta wärt besiut samt yt.
Ändra Band. tTlw 37, Z3. tra
288 Den jZ Huln.
Ira wär mening med full öfvertygelse at wi
fullgjordt wär pligt emot samtida och efterkommande.
Märt Fäderneslands olyckliga belägenhet
känna wi alla, mina Herrar: Det är utarmadt,
folkfattigt, och omgifwit as fiender. Hwad är
dä för ost mera önstanswärdt, än at erhälla en
dräglig fred. Första frägan blir säledes, om
genom walet af en Tronföljare wi icke aflägsna
denna wär önskans fullbordande. Ofelbart
äre wi alla öfwertpgade, och wi känne nogsamt,
at Konungen widtagit de mätt och steg, som
honom synts nödige til fredens erhällande. Fyra
Mänader hafwa likwist fruktlöst förbigätt.
Hwilken ibland ost wet icke, at den Fransta Kejsaren
genast efter Revolutionen här anlitades vin
biträde, och medwerkan at för ost erhälla fred;
men hwilken känner ock icke at samma Kejsares
egen belägenhet för det närwarande alldeles icke
medgifwit honom at befatta stg med wära angelägenbeter.
Rysta Kejsaren äter lärer i Erfurt
blifwit updragen at upgöra freden i Norden:
Det will säga, at han äger rätt och frihet at
förhälla sig sä i denna angelägenhet, som desi
eget intresse fordrar: Förom oss til minnes at
han är mycket mägtigare än wi: Hwad stola
wi dä wäl wänta oss? Danmark har, sä widt
mig är kändt, icke directe deltagit i werkliga
freds-underhandlingar med oss: Likwäl är det
at förmoda, at den Vansta Regeringen icke
saknat kännedomen af Let den har at lita pä
, af
Den 13 Julik. 289
af dess Allierad Ryssland. När nu dessa Magter
sä til sägandes i fyra Mänaders tid icke
ffyndat, icke ens wisat nägon synnerlig böjelse
at med oss göra fred, men deremot nya för»
dringar sägas ä Ryssa sidan blifwit gjorda,
samt beständiga anledningar til uppehäll i det
Swensta Sändebudets afresa til Fredens afflutande:
sä synes mig detta Cabinets afsigt icke
wara annan än at fortfara med kriget, winna
tiden dä stormar och owäder stola aflägsna den
i Östersjön warande Engelska Flottan, för at
med biträde af dess Allierad frän Norrsta si.
dan fortsätta fiendtliga Operationer, som oag.
tadt Freds - underhandlingarne ännu fortfara
uti Norra delen af Riket, samt om möjligit
är dymedelst försätta wärt Fädernesland uti de
faror, som af wära fiender äsyftas, för at befordra
framgängen af deras Planer I sä beskaffade
omständigheter stadde mäge wi wisserligcn
förlita oss uppä wär wördade Konungs
wisa förhällande til wär räddning, om ock det
icke kan ske utan genom andra Politiska för-,
bindelsers widtagande, än dem som hittils blifwit
nyttjade. Men som dessas utgäng är obestämd
och owiss samt fordrar tid at blifwa utwecklad,
fräqar jag om uti denna osäkerhet
om wärt öde den rätta stunden är inne, dä wi
böra tänka pä en Thronföljare? Nej! mine
Herrar! Jag föreställer mig at wi böra hafwa
detta ärende tills widare oafgjordt,och behälla
et för oss kanske owärderligt tilfälle at med
disposition af en Krona förena medlet til fred
och
LM Den 13 IuM.
och ma hända til Rikets uphöjande til magt
och anseende. Ho kan känna framtida händelser
och de anledningar som de kunna framsätta
til Fäderneslandets räddning och lycka:
Ho kan weta om icke den urgamla Swensta
Konunga-Kronans glans kan tilstynda Sveriges
Rike de mest lysande framtida förmäner.
Wär wördade och älffade Konung är ej til sä
hög älder kommen at wi derföre skola frugta
för hans förtidiga bortgång. Konungens hälsa
synes märkeligcn förbättrad, oagtadt de mest
tryckande omsorger honom älegat, de mest brydsamma
ärender honom syselsätta. Jag har til
Försynen den tilfredställande tilförsigt at wi
ännu en läng tid fä den lyckan at behälla wär
Konung, samt tror derföre at wi kunna dröja
at företaga detta walet, och under tiden se händelsernas
lopp, för at med mera säkerhet bedömma
hwad wi wisligen skola göra. Riksens
Ständer stiljas förmodeligen icke sä snart ät.
De hafwa alltid i sin magt at företaga walet
af Thronföljaren, enär som omständigheternas
wigt sädant kräfwcr, och före det Riksdagen
slutas. Et önffeligt fredslugn eller atmindstone
en genom flutna förbund päräknad större säkerhet
om wära Landamärcn och wär epistenee,
synas böra föregä. Wi böra se de Stats-hwälfningar
som i Tysta Riket synas snart böra
inträffa, för at klarare kunna bedömma det,
som för osi är at hoppas och åt göra.
Sädana äro mina wördsamma tankar,
mina Herrar! och i följe af dem och de siera
stät
Den 18 Julik. L9I
flal som jag anfört, tror jag enligt mitt samwetes
öfwertygelse mig skyldig, at lika wordsamt
föreflä Högloft. Ridderflapet och Adeln at
frägan om Thronföljarens utwäljande mätte
hwila, ätmindstone til emot den tid dä Riksdagen
flätt slutas ; och häröfwer utbeder jag mig
Högwälborne Herr Grefwens och Landtmarflalkens
Proposition.
Ropades mänga gänger starka Nej blandade
med I a.
Grefwe vokna, Ausust, hade flrifteli,gen
inlemnat följande til Protoeollet, hwilket up-'
lästes: ^ -
Wigtigare staga, an den nu förewarande,
har wäl under en läng tidföljd äf äldrar, icke
päkallat Högloft. Ridderflapets och Adelns,
mogna öfwerläggning, föreseende klokbet och med
försigtighet stadgade Beslut. När Riksens Ständer,
för twänne mänader sedan här församlades,
och funno en Thronledighet, redan fulleligen
afgjord genom allmänna tänkesätt och de
öfwerhängande faror, som dertil föranledt, innan
den ännu hann stadgas genom et kraftfullt
och enigt beslut, ägde wi äfwen den glädjen
finna Rikets styrelse och desi förswar antagit
af Sweriges Hjelte, wär för längre tid tilbaka
älskade och wördade Furste, hwars första
omsorg, dä han efter bördens stadgande rätt,
genast kunnat inlaga en ledig Thron, med utöfning
-
L92 Dm 18 I"kik.
öfning af de Grundlagar, som förut moro befwurne
och lagligen gällande, likwäl blef den,
at med öfwertygande ät Nationens egen omtan.
ka och försigtighet, bestämmelsen af en Regerings-Form,
äsidosätta medfödda och stadgade
trattigheter; och lata pä utgången af en sä wig.
tig bestämmelse, möfwandet af den rätt til Throuen
bero, som redan dä wörö tilräckligen stad.
gad. Uti denna förhoppningsfulla inwärtes
Hällning, utarbetades en Grundlag och antogs
med den skyndsamhet, at intet folkslags häfder
derä lemnar nägot epempel. Om hotande faror
ä ena sidan werkade denna skyndsamhet i
utarbetandet och enighet i antagandet, sä blef
derefter ä andra sidan Kronans öfwcrlemnande
öt wär nu Regerande Herre och Konung likasä
mycket och mera en följd af allmänna tankesättets
högst förklarade önskan, grundad pä sol.
kets allmänna wördnad, kärlek och förtroende,
som af Len ostridiga rätt wär nu warande Al.
lernädigste Konung bertil ägde.
Men Ridderskapet och Adeln mäste nu
wända sin upmärksamhet pä ett annat ämne;
hwarwid efter min tanka en längsam och klok
öfwerläggning, ett nied den största möjliga försigtighet
tagit beslut, är lika sä nödwändigt,
som skyndsamheten warit lätt, magtpäliggande
och utan betänklighet i dewigtiga ämnen wi redan
afgjort och werkställt. En Succesiyns»
Ordning bör stadgas, en Thronföljare utwäl.
jas, och hwad som är ännu betänkligare ian.
se
-
Den 18 gunill
seende til sina följder, wi mäste oundwikligen
utse den af ett främmande Furstligt hus. Jag
behöfrver ej uprepa för Högloft. Ridderstapet
och Adeln, hwilka warnande exempel wära egna
häfder i denna del mera än wid ett tillfälle
lemna ost; men jag utbeder mig härwid fä wända
upmärksamheten pä de nödwändigaste försigtighets
mätt, dem wi til undwikande af wära
efterkommandes förebräelser, icke kunna, icke
böra Åsidosätta.
Dä en Thronföljare af Utländst härkomst
ffall wäljas, böra wi icke dä, med den yttersta
sorgfällighet söka kännedom om den Prins,
sorn dertil kommit i fräga, om dest personliga
caractere, dest Moralista egenskaper, af hwilka
landet stall wänta sig en god, en rättwis, en
lycklig Regering? Bör icke hans ställning i anseende
til slägtskap och öfrige förhällanden med
andra Magter, hwaraf wärt Fädernesland mäste
hämta skydd och säkerhet för sitt framtida
sjelfbeständ, komma under det nogaste öfwerwä.
gande? Med den utmärkta tapperhet, som ehuru
fäfängt anwänd, wära sistförflutne händelser
wisat wara Nationens allmänna caractere,
äro wi nu likwäl hwarken nog rika at kunna
bestrida kostnaderne til ett ytterligare krig, eller
om wi ock genast utse en Thronföljare, nog
mägtige innom ost sjelfwe at kunna emot anfallet
af en öfwerlägsen och krostande fiende förswara
wär sjelfständighet, och wänne wid en
sädan ställning wi för en framtid kunna pä
räkna
-
294
Dea 1Z Iukri.
räkna at bibehälla den och at förekomma cn
ytterligare styckning as ett alstadt Fädernesland,
annorlunda äir genom cn nära sörbkuoelse med
fasta landets största Magter. Manne ej utnämnandet
och antagandet til Tronföljare af
den nu foresta,ane Fursten stall pä det wädligasie
sätt, och med oberäkneliga följder för wär
frihet och sjelfständighet förswära freds-underhandlingarna
med wär närmaste, wär farligaste
och mägtigaste Granne? Eller kunna wi genom
styndsamt bestut i denna del winna säker
styrka at trottsa denna Grannes Magt,
at satta grans för möjligheten af dest ytterligare
eröfnings - lystnad ? Kunna wi wal i en
sä rvigtig fräga, lemna den omständigheten utan
afseende at den förestagne Thronföljaren
för det närwarande är emot ost cn fiendtlig General,
således fiendtlig undersäte och i fiendtligt
wäld, och nid en sädan ställning äger han
wäl den sjelfständighet, som wärdighetcn kräfwer
hos den, som stall utses til ett fritt folks
framtida Konung ? Männe icke utweklingen af
ögnablickets händelser, som otwifwelaktigt för
kommande Seeler stola bestämma Europas öden,
öör och mäste afwagtas, innan wi uti et
sa magtpaliggande ämne taga wärt bestut, et
bestut, som derest det i cn framtid ängras, der,
est wi twinaas at detsamma äter.kalla, nödvändigt
för ost stall medföra samticas och Efterkommandes
förebråelser. Dcsta äro de betänkligheter,
som i förewarande wigtiga fraga hos
mig förekommit, och mänga flera, jag fruktar
det,
Den 18 Juiri. 29Z
det, torde kunna, med wida mera 'styrka och
grundeligare bewisnings - sätt anföras af den
som äger nog insigt och skicklighet dertil. Jag
skulle emedlertid hafwa ansett mig pä det högsta
brottslig, bäde emot samtida och Efterkommande
hwilkas öden hwila pä utgängen af det
nu tagande beslut, om jag för nägon afsigt
skulle dölja hwad jag tror och tänker, som jag
nu med all uprigtighet pppat, och som jag underkastar
Högloft. Ridderskapets och Adelns
mognare bepröfning och öfwerwägande.
Det stall wara mig en werkelig glädje,
at genom uppenbara, klara och antagliga skäl
kunna ledas til en annan öfwertygelse än den
jag här yttrat, men jag fär derwid ocksä högtidligen
förklara, at en salunda förändrad öfwertygelse,
genom konstigt sammansatte sopbismer
icke hos mig star at ästadkomma. Jag
som alldrig ägt tilfälle taga nägon kännedom
i Cabinets-Ärender, och som alldrig inför en
allmänhet stall affectera kunskaper utom eller
öfwer min krets, öfwerlemnar emedlertid til
Högloft. Ridderskapets och Adelns uplystarc
pröfning, huruwida de Csnsidcrationer jag wägat
anföra för det närwarande kunna -illäta
ost at sä hastigt afgöra en fräga, den wigtigaste,
den mest magtpäliggande af alla dem,
som möjligen kunna komma under ett fritt
folks mogna och stadgade öfwerläggningar, eller
om icke ytterligare uplysningar böra inhämtas,
och ännu ej utwecklade händelser och förhållanden
-
296 Den 18 ^Julii.
den afbidan, innan wi före flutet af detta Riksmöte
, i detta bäde för osi och Efterkommandes
wälfärd rörande ämne, taga ett enigt och kraftfullt
Beslut. Stockholm den rL Julik ixog.
kl. Dolma.
Friherre kamel, Otto, upropad, började
upläsa sitt anförande, men afbröts, när en Deputation
anmäldes och infördes ifrän det Wälloft.
L orgare-Ständet, anförd af Riksdagsfullmägtigen
frän östersund, Lagmannen och Riddaren
af Kongl. Nordstjerne-Orden Herr ^Vageil,
hwilken förmälde at Borgare Ständet efter föregängen
pröfning enhälligt bifallit Konungens
Nädiga Proposition, rörande 3Lalet afen Thronföljare.
Deputationen afträdde och beledsagades
pä öfligt sätt, hwarefter
Friherre Kamel fortfor at upläsa följande:
Om jag ej tilförene härstädes i nägot ämne yttrat
mina tankar, har det härrört, ej af bristan.
De nit men pä öfning och skicklighet, som undseendet
älagt mig ej dermed trötta och misihaga
Detta sä hederwärda som uplysta Samfund; men
Dä Hans Maj t Konungen, föreflagit osi utwäl.
ja Desi Tronföljare; sä anker jag det wara likmätigt
samwete och pligt wäga offenteligen förklara
min öfwcrtygelse under öfwerläggningen
af ouvannämnde ämne, det mest ömtäliga och
wigtiga, som i närwarande wär belägenhet kunnat
förekomma.
Sä länge fräga war upsäga den Konung
rvä? tro och huldhet, som pä det me-st grymma
sätt
Den 18 Julik. 297
sätt behandlat och förstört märt kära Fosterland
til Castor, Annie, Medborgare^) Länver, atafsäga
dest ätt för ewardeliga Lider all ärftelig
rätt til Lweriges Krona, radde fullkomlig enighet
bland Lwea Rikes Representanter, detta sä
högst nödiga lugn til ett moget öfverläggande
onl wärt fattiga Lands räddning, började först
minskas dä fräga upstvd at wäija Konung in,
nan man uttänkt och öfwerenskommit om nägon
Grundlag, hwarefter den tilk-nnmande Monarken
skulle styra. Grundlagens förfärdigande pästyndad.
s dä pä det Konung snart derefter kunde
wäljas, til den sä nödlga fredens negocierande
med wära Grannar, men, har detta medel
ändä kunnat utwerka ost nägon fred? Ännu
snarare aflägsnas den, enligt min öfwertygelse,
om wi medelst'ett förhastadt wal ädrage ost wära
Grannars bitterhet, derigenom fränstöta ost
deras Allierade wär ende säkre och Mägtige Beskyddare,
samt fruktanswärdt pä detta wisnödwändigt
inleda ost ä nyvi den E igelsta Alliancen,
som redan gjordt wärt Lands olycka och bidragit
lil sä mänga Rikens fall : At Throner eftersträfwas
mera än de det i allmänhet förtjena, bewittnar
Historien tilräckligt. Jag twiflar derföre ej
den Furste gifwes, som läter öfwertala stg blif.
wa Lwea Rikes Tronföljare, häldst öm en
lycklig Conjunctur gynnar wärt Land med hopp
fä räknas bland Europas betydligare Magter,
hwartil anledningar borde kunna erhällas, eller
om wi ej försigtigt deraf begagna ost, til wär
totala förstörelse förfelas. Pä desta kraftiga skäl
kan jag icke i närwarande stund wäija nägon
Tronföljare.
293 Den l8Iu!-'i.
Friherre von 8^1/,a, upiäste ett Diotamen,
sä lydande:
Det ar i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition cm en Threnföljare, som jag
lie Högwälborne Herr Grefwen och Landtmarstalkens
samt Högloft. Ridderstapets och Adelns
uplysta ompröfwande sär ödmjukast hemställa,
huruwida försigtigheten bör tillåta mig at i Sweriges
nu warande Politiska stallning, annu företaga
än mindre beftuta om en Tbronföljd:
Riket hotades med en stor wäda, innan ett innom
osi stadgadt Regerings-sätt pästyndade antagandet
af en ny Regerings Form; men männe
det ock ar säkert at besia wador widare förekommas
genom ett lika hastadt wal af Swerigeö
Thronföljare?
Jag will ej förmoda, än mindre önsta, at
et främmande Magtspräk skulle bertil kunna
twinga eller stadga Riksens Ständers Beslut;
men Swerige alldeles utblottadt pä egna krafter,
behöfwer til sitt uprätthallande understödjas
af en etter flera Bundsförwandter Desin stola
likwäl först med Politisk klokhet wäljas, fokas
och troligen icke winnås titan nägon slags förbindelse
ä Sweriges sida.
Men som alla lyckliga förbindelser böra upwägas
af motswai ande fördelar; sä ser jag icke
huru besia med säkerhet kunna beräknas innan
en förut erhällen fred, eller ätminstone derom
opnade underhandlingar.
Swerige bär likwäl annu hwarken fred,
knappast hopp derom: Blott med lämplig säkerhet
-
