# ID: svediakorp-gov170
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 72,369
# sentences: 2,240
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 5 Junit. §99
hembära freden och glädjen inom Edra hus och
til dem I älffen; och när I besöken detza Tempel,
der I wid Altarets fot blifwit uptagne i
Christendomens förbund, der I aflagt Edra första
löften om Gudsfruktan, sanning och dygd,
der I knutit älffade förbindelser; när I kasten
tärefulla blickar pä de jordbögar, bwilka i omkretsarne
af de§a Tempel gömma assan afhwad
som warit Eder kärt, dä ssolen Zunder gemensamma
rörelser af andagt och förhoppningar kunna
lpsina til deckända röster, som ur djupet af
Föräldrars, Makars, Barns och wänners grister
lofwa Eder at en dag, efter en lika fredsam
wandel, fä njuta en lika ostörd hw la til desi de
i Änglars förklarade skepnader ssola möta Eder
inom de sälla rymder, hwilka för ewigt blifwa
tilsiutne för den dödlige, som warit friwillig
orsak til sina medmenmssors olyckor, och lidanden
och förtryck. Ridderssapet och Adeln
innesluter sig i det Hederwärda Bonde Ständers
wänssap.
Herr Narou och Landtm ar ssalken pro ponerLcttt
Ridderssapet och Adeln at uu skiljas ät,
men äter samlas -n tckeno i eftermiddag kl 5,
för at emottaga den Deputation som ännu kunde
wara at förwänta ifrän det hederwärda Bonde-Ständet,
samt för at sedermera jämte de öfrige
Ständen upwagta Hans Kongl. Höghet.
Bifölls; hwarefter Ridderssapet och Adeln,
ätssiljdeS kl. z Lil 5.
In 66em
b. Lilverstylpe.
kls
-
6L0 Den 5 Junti.
Plenum klockan 5 e. m.
Anmäldes och infördes en Deputation isräu
det hederwärda Bonde-Ständet, anförd af Riksdagsmannen
ifrån Westmanland VVeasin^, som
tilkännagaf at Bonde-Ständet, efter inhämtandet
af de öfrige - < s^eccive Ständens fattade beslut,
i anseende til Lous ieutionsns antagande,
stadgat sit eget pä det sätt, Ut Bonde-Ständet
antagit och godkändt Lon8rilution8 Utskottets prosecr
med nägra fä anmärkningar, hwilka sammandraane
skulle med första blifwa genom ni-olocol.
s Utdrag lespe-clive Ständen meddelade;
men ett Bonde-Ständet, som, tryckt af swärn
bördor och utblottadt af kriget, behöfde hjelp och
lindring likwäl ansett sista eller w-l Z. af ? o.
ch -e rörande kriviluojur-s fastställande böra
helt och hället frän Regeringsformen undantagas,
under förbe-äll at desie til lindring i Bonde
Ständets swära belägenhet, stola under nu
pästäende Riksdag komma under granstnina,och
stuteligen efter omständigheterna lämpas, sä wida
Lonsonnionen stall anses wara af BondeStändet
antagen. Afwenwäl hade Ständet, med
innerligaste rörelse af glädje och förtröstan omfattat
det erbudna tilfället, som i alla fall utgjordt
Ständets önskan, at hos Hans Kongl.
Höghet Hertig i underdänighet anbälla,
det Hans Kongl. Höghet, bwars redan läwm
Riksföreständare widtaqne steg til Rikets räddning
baft de lyckligaste följder, wille läsom Sweriges
Konung fullborda sit werk.
Deputationen afträdd^.
Sedan, korrt derefter, alla fyra Riks-Ständen
-
Den 5 Junit. kOl
den pä Rrddarehus salen sig församlat, aftägade
de gemensamt under anförande af Herr
och Landtmarskaiken kl. ^ til det Kongl.
Slottet, upträdandcs uti det Kongl. Galleriet,
hwarest Hans Kongl. Höghet Hertig täcktes
dem mottaga, och sedan Landrmarffalken ä
samteltge Standernas wägnar högtideligen tilkännagifivit
Ständens i dag fattade beslut, behagade
Hans Kongl. Höghet i de nädigaste ordalag
och med yttersta sinnesrörelse för Riksens
Ständer tolka sin erkänsla och bewägenhet.
Riddcrffapet och Adeln kemnade det Kongl.
Slottet omkring kl. ?.
In kclew
6. Lilverstolxe.
Tisdagen den 6 Junir.
klenum klockan ro förmiddagen.
^ustei-Acles ?rotocoll8-Utdraget af förlidne
gärdag rörande Regeringsformens fastställande,
och Hans Kongl. Höghet Hertig utkö
rande
til Konung, sä lydande:
Utdrag af ?roeocollst hällit r Höglosi.
Ridder skåpets och Adelns stenum den
S Junii 1809.
S. D- Företogs, i kraft af RidderskapetS
och Adelns den 2 dennes högtidligt fattade föresats,
til flnteligt afgörande, Riksens Ständers
e onsötutions-Utsiotts förslag til en ny Regeringsform
för Swea Rike och tby underliggande
länder: och sedan nägra ytterligare erindrin
gar
-
602 Dm 6 Junit.
gar hertvid gjorda blifwit, wardt berörde förlag
Lil Regeringsform, medelst starka, enstämmiga
och flera gänger nprepade bifalls-rop antagen,
under derrvid likwäl fogadt förbehäll, at
Le anmärkningar, hwilka »vid serskildta paragrapber
deraf icke allenast hos Ridderstupet och
Adeln, utan ock hos de andra res^sceive RiksStänden
kunna wara gjorda, stola öfwerlemnas
til ^oEitmjons-Utstottet at sig deröfwer nu yttra,
pä det at de wid nästa Riksdag mä warda
til afgörande företagne.
Äfwenledes och i den fasta öfwertygelsen,
hwartil Ridderstapet och Adeln, likasom de öfrige
Riks-Ständen erhällit de ojäfaktigaste anledningar,
at Hans Kongl, Höghet Hertig L > ku
af Södermanland, tils widare Swea Rikes wörLade
Föreständare, icke funne i denna, som Ridderstapet
och Adeln hoppades, äfwen af desi MedStänder
snart antagne Regeringsform, nägan
ting hinderligt för Letz böjelse at för Fäderneslandet
än widare sina wälwilliga mödor fullfölja,
beflöt Ridderstapet och Adeln pä det mest
enstämmiga och högtideliga sätt, at gemensamt
med sina Med Ständer, sorn dertil ställe »vänligen
inbjudas, denna sälunda af Riksens Ständer
sjelfrva och allena uprättade och fastställda
Regeringsform Hans Kongl. Höghet i underdänighet
förelägga, under erbjudande at Hans
Kongl. Höghet mätte täckas af deras händer pä
en gäng mottaga Swensta Kronan Lil lön för
sina wälgerningar och denna Grundlag til sällhet
för et folk, wandt at offra sig för sina Regenter,
men äfwen ömtäligt at af dem hägnas
och aktas.
Änd
-
Den 6 Iunir. 6oZ
Ändteligen skulle äfwen de öfrige respective
Ständen anmodas 6t med Ridderskapet och
Adeln sig förena i det beslut, at innan denna
dagens flut mangrant och under anförande af
Herr Landtmarffalken och Talemännen desia beslut
och önskningar Hans Kongl. Höghet i underdänighet
föredraga: öfwer hwilket allt Utdrag
af ?roeocoUet utfärdas skulle, d-t supra.
Friherre kleming, claes, tilkännagaf
at Ofwerflen carlbeim L^llenscböl 6, Larl,
anmodat honom upläsa följande anförande til
krotocollet:
Högwälb. Herr karon och Landtmarskalk!
Högloft. Ridderskap och Adel!
Den lifliga glädje som upfyller alla brost
torde göra förlåtligt om äfwen jag deraf hänförd
bryter den blygsamma tystnad, med hwilken
jag pä detta rum hört medborgerligheten
förestå, snillet uplysa, och wälmeningens misitag
fogligt rättas af kunskapen och talangen.
Fritt och enhälligt hafwa wi antagit en
Regeringsform, upgifwen af ädle män, dem Fäderneslandet
beklädt med det högsta. förtroende
som nägonsin hedrat och belönt utmärkta egenskaper
och warm Fosterlandskänsla hos Swensta
medborgare. Fritt och enhälligt hafwa wi
walt en Konung hwars milda dygder, hwars
hela förflutna lefnad äro dyrbara underpanter
af den omsorg för Folkets sällhet och Statens
sjelfbestånd, til hwilka Han stall upoffra sina
Den 6 Junit.
äterstäende dagar. Enhällig är wär önskan at
fira och förewiga denna stora sällsynta lycka,
den ingen af wära förfäder i sin dubbla bemärkelse
njutit. Men fröjdefestens werkningar
sl elwi nu a med ljudet af desi sänger tidens
band störtar minnesstoderne i gruset —.
»välgörondet ensamt bär genom seclerne frain
sin osörswagade rätt til kommande flagters tacksamhet.
Och hwilkct sätt är mera »värdigt den
Konung wi walt, mera enligt Desi hjerta än
en wälgörandets handlmg.
Bland de föremäl som i detta afseende
förtjena Högloft. Ridderstapets och Adelns upmärksamhet
och walwilja, mä mig wara tillätit
at i synnerhet nämna Upfostrings-anstalten
för Döfstumma och Blinda, skapad af en man
som til andamälet haft ingen annan ledare än
sit hjerta, til medlen ingen annan än sit snille,
och inga andra utsigter af hjelp och understöd
än hoppet pä Försynens skydd för goda afsigter
och förtroendet til en ädelmodig Nations
»välgörande böjelse. Denna Swensta namnet
hedrande inrättning, til sin framtida waraktigbet
försäkrad, stall wid minnet af en älstad
Konung, af dem som bouoin kallat til thronen,
af den märkeligaste tidpunkt i Sweriges häfder,
i förlängda äldrar fästa de olyckligas »välsignelser,
som genorn desi »välgörande hjelp blif»vit
mennisto-rvärdet och samhälls-nyttan äterffänkte
-
Jag
Den 6 Klinik. 605
J^g wägar derföre ödmjukast anhälla, at
Högwälb. Herr baron och Landtmarstalken
täcktes proponera, at Höglofl. Ridderstapet och
Adeln til betygande af sin glädje, til äminnelse
af den dag, som genom en Konung och desi antagna
Regeringsform upfyllt wäkt'käraste hopp,
wille befluta, at jämte anmodan til Med-Ständerne
at deruti deltaga, genom friwillige sammanstött
af de wid detta Riksmöte församlade Nationens
b.epre8entanter stadga och fastställa eN
tonä at underhälla Insritutst för Blinda och Döfstumma,
hwars uphofsman och föreställare genom
deras pä detta sätt yttrade högtidliga bifall
fär den ljufwaste belöning för sin mensklighet
och sina mödor.
Friherre kleming tilläde efter upläsningen,
at han sjelf haft tilfälle at följa denna inrättning,
trodde sig kunna försäkra at den förtjente
Ridderstapets och Adelns upmuntran, och hemställde
at beslut Nu genast kunde fattas om inrättningens
understödjande af Ridderstapet och
Adeln i samräd med sina Med-Ständer, men at
frägan om sättet dertil kunde upstjutas til framdeles
utredande och pröfning.
Herr baron och Landtmarstalken giorde
i likhet härmed proposition, hwilken af Ridderstapet
och Adeln
Bifölls.
fusterallss kleni-krotocsllet för deN ZOrde
Maji.
Derest
606 Den 6 Junit.
Derefter begäfwo sig Ridderstapet och Adeln
under Herr Laron och Landtmarffalkcns anförande
Lil Rikssalen, dit Riksens Ständer enligt anslag
blifwit kallade.
Sedan Hans Kongl. Höghet Hertigen RiksFöreständaren
öpnat Riksens Ständers samman,
komst, framträdde Herr Laron och Landtmarffalken
samt de öfrige Talemännen och för Hans
Kongl. Höghet föredrogo deras respecti ve Ständs
beslut rörande Regeringsformens antagande och
Hans'Kongl. Höghets utkörande til Sweriges
Konung: och sedan Hans Kongl. Höghet inför
Riksens Ständer förklarat det han wille ätaga
sig Rikets Styrelse efter den af dem nu faststälda
och öfwerlemnade Regeringsformen, upsteg
Hans Kongl. Höghet pä den Kongl. Thronen,
hwarefter äfHof-<^Lnt!-leren Friherre LaZerLjeills
uplästes Hans Maj t Konungens, XHl:s,
allmänna nädiga Kungörelse til Rikets samtelige
Inwänare om desi antagande af Riksstyrelsen i
egenskap af Sweriges, Götheö och Wendes Konung.
Derefter, och sedan Riks-Harvlden af Hans
Magt Konungen emottagit denna Kungörelse
och afgätt til desi allmänna förkunnande, betygade
Herr Laron och Landtmarstalken, äfwensom
Le öfrige Ständens Taleman, inför Hans Kongl.
Maj:t Riksens Ständers underdäniga glädje, at
pä den Swensta Thronen nu se den Furste, som
bislätt Fosterlandet och sä ofta förwärfwat anspräk
pä Swensta Folkets listigaste erkänsla och
tilgifwenbet. När Hans Kongl. Mast derefter
hälsade Riksens Ständer och ifrän Rikssalen afträdde,
följdes Hans Kongl. Maj:t af samtelige
Stän
-
Den 6 Junit. 607
Riks Ständens flere gånger uprepade enstämmiga
rop af Lefwe Konung c^LD Xlii!
Ändteligen, när Ridderffapet och Adeln, anfördt
af Herr LLron och Landtmarffalken, äter
npträdt pä Riddarhuset, uplöstes pä Herr Laron
och Landtmarffalkens proposition sammankomsten,
och Ridderffapet och Adeln ätffiljdes
klockan 2.
In llclLm krotocollr
O. Lilverstolpc:.
Onsdagen den 7 Junii.
kienum klockan 12.
Herr Laron och Landtmarffalken tilkännagaf,
at Hennes Majit Drottningen tillätit det
Riksens Ständer i afton klockan 6 finge Hen.
Ne Upwakta genom en stor Deputation.
Til denna Deputation, som skulle samlack i
Lecreta Utffotts-Salen klockan s, skulle Ridderffapet
och Adeln efter manligheten lemna
48 personer, hwilka uu antecknades.
Uppä af Herr Laron och Landtmarffalken
gjord och af Riiderffapet och Adeln bifallen
fräga, om Ridderffapet och Adeln behagade läta
för sig upläsa det Tal Herr Landtmarffalken
mändagsaftonen den 5 Junii pä Slottet
hällit, til Hans Kongl. Höghet Hertig
samt de bägge af honom hallna den 6 Junit
pä
608
Den 7 Junik.
pä Rikssalen, blefwo detza Tal upläste, lydande
som följer:
(Mändagen d. 5 Junir p§ Slottet i lek.)
Högborne Furste, Swea Rikes A rf. Furste
och Riksföreståndare!
Riksens samtelige Ständer stafwa anmodat
mig för Eders Kongl. Högltzt frambära
deras djupa underdäniga wördnad och glada
tilsredsställelse, at den stunden ändteligen är
inne dä Riksens Ständer sederas listigaste önskan
upfyld, den at jämte öfwerlenmande af
den Grundlag Eder Kongl. Högber Nädigst tillätit
ost sjelfwe föreslä och wi nu samfält antagit-
uti det säkra kopp at Eders Kongl. Höghet
äfwen bertil täckes lemna Dest Nädigste
bifall: tillika fä i djupaste unvcrdänighet anhålla
det Eders Kongl. Höcker wärdes Nädiigst
emottaga Sweriges Rikes Krona ost'Svirci,
hwilken uti Wa lars hand alltid beredt
Swea Rikes innbyggares säkerhet, sällhet och
wältrefnad.
Tacksamheten och erkänslan för alla de
ädla tankesätt, kwaraf Eders Kongl. Hoest et
under detta Riksmöte redan len nät Riksens
Ständer sä wänga wedermälen, är i estlas mära
hjertan djupt intryckt, kan af ingen nog
lifligt tolkas.
Med otälsgstot afwagta Riksens Ständer
Eders Kongl. Högets Nädigste befallning, och
ut
-
Den 7 Juni!. 609
utbedja sig underdänigst uti Eders Kongl. Höghet:-
fortwarande Näd städse fä wara innesluta.
Tisdägen den 6 Junit pä Rik§-Salen,
korrt före öpnandet af I°l6liurn 1?lenorum.
Högborne Furste, Swea Rikes Arf-Furste
och Riksföreständ a re!
Hödtidlig är den stund, dä Ridderffapet och
Adeln med sine öfrige Medständ ater se sig samlade
inför Eders Kongl. Höghet pä detta ruin, och
stor är Ridderffapets och Adelns tclfredsställelse
at för Eders Kongl. Höghet underdänigst framlägga
den Grundlag, som Ständet antagit med
förbehäll, at de emot wista H Z gjorde anmärkningar,
af Lc>n3t>rmioii8 Utsiottet mätte gransias,
och ändringar föreslås til Standernes afgörande
wid nästa Riksdag.
Ridderffapet och Adeln smickrar sig med det
glada hopp, at denna til Eders Kongl. Höghets
nädigste pröfning framstälde Grundlag mätte
winna Dest höga bifall, och anhäller Ridderffapet
och Adeln underdånigast, at fa öka Eder
Kongl. Höghets rätt til Sweriges Krona genom
den enhälliga röst, med hwilken Riddcrffapet
och Adeln i dag, gemensamt med de öfrige Riksstånden
i underdånighet anhäller, det Eders K.gl.
Höghet Nädigst täcktes emottaga Spiran för at,
som Sweriges Konung,efterden nu antagneGrundlag
stpra Swerige och grundlägga dest lycka.
Med enighet och styrka syftades Kronan af
dest förra hufwud: med hänryckande känsior af
77, 73. glädje,
6io Den 7 Iunrr.
glädje, tacksamhet och wordnad fästes den pä
Eder Kongl. Höghets, åtföljd af Ridderstapets
och Adelns underdåniga försäkran om den Riddersmannatro,
som under sekler warit stöd för
Swensta Kungars dpgder.
Ridderstapet och Adeln utbeder sig underdänigst
uti Eder Kongl. Höghets fortfarande
Näd städse fä wara innesluten.
(Sedan Hnn§ Kongl. Höghet antagit Kronan.)
Stormägtigste, Allernädigsie Konung!
Lifligt erkännande hwad Eder Kongl. Maj:L
af Eget lugn' uppoffrat för Fäderneslandets
frälsning, är det med största rörelse Nidderstapet
och Adeln derföre hos Eder Kongl. Majit
aflägger desi underdänigste tacksägelse.
Eder Kongl. Masits erfarenhet, klokhet,
rättwisa och dpgder äterlifwa i hwarje bröst
det nästan förswundna hoppet om fäderneslandets
räddning, och wi hoppas snart ej behöfwa
onsta annat än att under Eder Kongl. Maj:ts
spira fä länge njuta den sällhet, för hwars beredande
närvarande och kommande flägter stola
wälsigna Eder Kongl. Mast.
Det stall alltid blifwa Ridderstapet och
Adelns dyraste pligt att gä Eder Kongl. Maj-.t
till mötes i allt, för att, om möjeligt, göra regeringsbördan
mindre tung: och förtjena att
bibehällas uti Eder Kongl. Maj:ts fortfarande
Näd stall wara Ridderstapets och Adelns storsta
bemödande.
Up
-
Den 7 Junti. 611
UplästeS et anförande til Lrotocollct af
Herr t^arlNeiln (r^ltenscbj vill, Larl, fä ledande:
Sedan
den ödmjuka anföran, hwilken förleden
gärdag pä mina wägnar här gjordes,
hwars goda ändamäl wann framgäng genom
Riddcrskapet och Adelns wälgörande tänkesätt,
hwars ofullkomliga framställning mötte öfwerseende
och skonsamhet genom j inflytelsen af
den lyckliga or§an, som wi yär och pä andra
ställen ofta hort uti egna uttryck wäcka wär lifligaste
bifallskansta, anhäller jag at fä i ödmjukhet
hemställa, om icke det egentligaste sätt,
at häruti upfylla Ridderskapets och Adelns wilja,
är at 8ub8Li-i^lion8-listor framläggas här,
och uti de andra Ständen, sedan detta Ridderffapets
och Adelns beslut blifwittdem rneddeladt.
Den rike winner härigenom tilfälle at med sith
öfwerflöd, den mindre bemedlade at enligt sina
tilgängar fira minnet af en för alla stor, lycklig,
oförgätlig händelse, och Rikets samtelige
Ständer den ljufwa tilfredsställelse, at innan
flutet af de wigtiga öfwerläggningar som dem
här församlat, se sin ädla afsigt i stadgad form
fullbordad.
Larl Larlbeiin LrMenscbölll.
Begärdes pä bordet.
Herr Laron och Landtmarstalken anmälte
at Hans Maj.t Konungen äskat af Rikse»s
Stander et Hemligt Utskott, med derjemte
-
612 Den 6 Junit.
te yttrad önskan, at det mätte komma at bestä
af et någorlunda inskränkt antal Ledamöter;
äfwenwäl crindrade Herr Landttnarskalken
om tilsättandet af de nya Utskott, Regeringsformen
föreskrifwer, nemligen: Lag-Utskottet,
samt Beswärs- och OsconomiL-Utskottet.
Grefwe körner, Lzrl 6LdrieI, föreflog
at Stats-Utskottet, i anseende dertil at
det, genom den nya Regeringsformen, äfwen
sätt pä sin del granskningen af Riksgäls-contoUetg
förwaltning, mätte med nägra Ledamöter
tilökas.
Efter någon korrt öfwerläggning beflöt
Högloft. Ridderffapet och Adeln at för sin del
utwälja
til Hemliga Utskottet 6 Ledamöter
Lil Lag-Utskottet 12
til Beswärs - och OeconamieUtffottet 13
samt tilöka Stats-Utskottet med iL Ledamöter:
alla defta Ledamöters antal räknade lika af
hwarje e iLLs; och ffulle detta beflut genom Utdrag
af krotocollet de andra resyective Standen
wänligen communicera8.
Grefwe De la 6aräis, sorn begärt
ordet, yttrade sig: At han Hade sig bekant,
det
Den 7 Iunii. 61Z
det en Författning förestrefwe, at den som blefwe
uphöjd i Adeligt, Friherrligt eller Grefweligt
Stand, ej singe åtnjuta nägra Adeliga, Friherrliga
eller Grefweliga rättigheter, icke ens
sjelfwa titeln, innan han Diplomat utbekommit,
fullgjort alla. nödige prestkulla och sig til >nuociucnon
pä Riddarehuset anmält. Orsaken til
denna Författning lärer förmodligen til största
delen warit, at Riddarhus-cassau dymedelst skulle
någorlunda försäkras om den inkomst henne wid
sädana uphöjelser bör Lilfalla. Herr Grefwen
wore wisit ej den, som yrkade nägot emot belg»
den af Författningar; men ban trodde at sedan
Hans Mai:t Konungen, säsom bekant wore,
färledne qärdag upböjt Ridderstapets och Adelns
älstade Landtmarskalk i Grefweligt ständ, ställe
det ej wara Hans Mast misthageligt, likasom
det säkert skulle wara Ridderstapet och Adeln
angenämt, at Herr Landtmarstalken innom Ridarehuset
singe genast åtnjuta sin Grefweliga titel
, och i följe deraf Riddarebus - 8ecletcrarcn
wara obetagct, at Herr Landtmarstalken denus
titel i LrntocolWrnL tillägga.
Ropades enhälligt Ja.
Friherre koseubane, 8cbk-ring, förmälte,
at pä denna casus wore förut prccinllicat
med Landtmarstalken wid 1778 ärs Riksdag,
som under Riksdagen blef i Grefweligt
Ständ uphöjd.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
betygade för Ridderstapet och Adeln sin erkänsla,
yttrande sig, at den smickrande näd han af
Konungen ätnMit, förhöjdes, vm möjligt wore
ännu
-
614 Den 7 Junti.
ännu mer genom Ridderskapcts och Adelns yttrade
deltagande deruti.
Friherre ?-Uk>itLk7 erindrade om nöd--  wändigheten at LonRtltutionen mätte genom
tryck komma Lil Allmänhetens kundffap.
-Herr Grefwen och Landtmarskalken
trodde at anstalt derom snart skulle fogas.
Herr Nordenstolpe, ^nöers, begärde
ett OonLutmions-Utskottets Betänkande äfwen
mätte tryckas, Lch blifwa särssildt för köpare
at tilgä.
Begärdes pä bordet.
Deputationen som til Hennes Maj:t Drottningen
i eftermiddag skulle afgä, upropades.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
tilkännagaf at Friherre Liltversckäici, l^ils,
afsagt sig sitt rum uti Stats-Utskottet, hwarföre
Herrar Llectorerne af första clasen anmodades
at wäija en annan i hans ställe.
Fusteraäes följande'.
Utdrag af kiotocollet hällit i Höglost.
Ridderskapet och Adelns l?lenuin den
3 Junit LL09.
S. D. Sedan hos Ridderskapet och Adeln
blifwik upläst Lanco Utffottets Betänkande af
den
Den 7 Junit. 6l5
den 3i sistl. Maji, rörande försträckningar af
Uangnen til förswarswerket, och hwari Lanco Utstottet
anser öan^ueii8 säkerhet fullkomligen försedd
genom Riksens Högloft. Ständers Zilrintie,
och deras fasta föresats at utse säkra medel til
ersättning för dest redan gjorda och än widare
Utgörande utomordentliga och vpäräknade för»
skott; och sedan harwid blifwit anmärkt, at det
älegat öanco Utskottet at sjelf til Riksens Ständer
inkomma med förslag til sädana! för Lan<iuens
säkerhet erforderliga hypothek; blefafHöglofl.
Ridderstapct och Adeln detta mäl til Rik»
sens Ständers Uanco Utskott äter-rknnitteraclt,
med anmodan, det mätte k.inco Utskottet bestämdt
för Riksens Ständer föreflä sädana Kronans
ännu o6i8pon-r8,äk-tilgängar, hwilka sedermera
til underpant för kangnsns försträckningar kunna
af Riksens Ständer anfläs ; hwilket beftut
skulle de öfrige resp^ctive <Ltänden genom Utdrag
af lUotocollet communicsras. dit supra.
sn8ter.il.les
och 2 Junii.
Herr Grefwe äe la Qarrkie, sacol>,
anförde, at sedan Högloft. Ridderskap^ och Adeln
pä hans proportion hade beftutit at läta trpcka
Ständets 1'rotocoller för Riksdagen är 1789,
och han erhällit underrättelse at förläggaren under
en gansta osäker utsigt til winst, saknade tilgängar
at wäga det dryga förlaget, om han ej
pä nägot sätt kunde förwistas at blifwa stades
-
616 Den 7 Juni.
lös, förefloge Herr Grcfwcn nu, at Mdderffapek
vch Adeln wille tilläta prc-iiuinoi-lritti^listors synande
pä Riddarcbuset, da man borde hoppas,
det snart et sä stort antal sig
antecknade, at förläggaren kunde waga ingä i
företaget.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
gjorde hara p^o;>o8nion med tillägg at äfwen
en p! Lnum?r^; ionxlista kunde läggas pä Ridderffapets
och Adelns klubb; hwilket
BifvllS.
Nidderffapet och Adeln ätffiljdes kl. 2
eftermiddagen.
In käem krolocoNi
7ä. 6. Li1V61'8tolpS.
Landtmarssalkens Tal til Hennes Maj:t
Drottningen den 7 Junit
Stormagtigsta
Allernädrgsta Drottning!
Ridderffapet och Adeln har aldrig uphört
at wärdera de cqenffaper, medbwiika Hertiginnan
af Södermanland spridt glädjen och sällheten
inom Konungahuset; det är ät hesta egenffaper
förenade bos Swcriges Drottning, som Ridderffapet
och Adeln nu har den näden, at frambära
den undersgtliga wördnadcns första offer.
Le äro uprikliae, som den kärlek, af hwilken Eders
Kongl. Maj ts Gemäl kallades Lil thronen,
och de hafwa lange warit förberedde af hwar
Swenff Mans vfwertpgelse, at Eders Kongl.
Den 7 I"nik.
Maj:t, ifrän färsta ögonblicket af sina ödens föremng
rneb detta iand,
jordista lucka isitbjntas ädla böjelser til wanstap,
godhet och wälgörande.
Mätte Eders Kongl Maj:L med desia dygder
forsin siva och förlänga den Konungs dagar,
med kwiikcn Eders Kongl. Magt delar Swensta
Folkets kärchk, förböner och walsiqnelser.
Mätte Fäderneslandets lugn och den om män na
sattbeten snart b-ifwa en följd af desin kistiga
önstningar, snart utplana minnet af händelsernas
waldsamma stiften och af de enstilta sorgernas
nlörka timmar.
Sädane äro de trogne tänkesätt, med hwilka
Ridderstapet och Adeln i dyipaste underdänighet
utbeder sig,'at i Eders Kongl. Majlis höga
Kongl. Nåd fä wara innefluine.
Fredagen den 9 Junit.
Llenum kl. 12.
Anmältes ochemottogs en Oepntg-tior, ifrän
det Wällofl. Borgare-Ständet, anförd af Riksdagsmannen
Borgmästaren Vickin, hwilken
förmälte. det Borgare-Ständet samtyckt, at efter
det manliga förhållandet i anseende til antalet,
ivälja Ledamöter i det af Lans Kongl.
Maj t östade Hemliga Utskottet, sa wäl som t
Lag utskottet samt Beswärs- och Oeconomie Utstottet,
afwensom at Ledamöternas af Stats
MffvL
-
6i8 Den 9 I"nik.
Utssottet antal, i anseende til detta Utskotts utwidgade
befattning, ffulle okas. Widare tilkännagafhan,
at Borgare-Ständet, i anledning af
Lane» Utskottets Betänkande, til Stats-Utskottet
remitterar, at sig utläta om de li^xorlmlv,
som til Bankens säkerhet för be til Kronan bewiljade
försträckningar böra anskaffas.
Deputationeri afträdde pä manligt sätt be-,
ledsagad.
Upbrötos Herrar uiecroreruL3 följande listor
til mål af Ledamöter.
I Hemliga Utskottet:
Af Första Llasssn.
N:o
Z. Grefwe Os la 6ar6is, gacob, Oa^itaine
Uieutenant.
183- Friherre ä'^lbeZzgu, Ouatak, Kammarherre.
Af Andra Llasssn.
S8. Herr 8tLlban68ke, Fullm^ Friherre Us°
Aerbjell<e, 6u8tal, Hof-Lantriler.
1502. Herr von Ottali, gacob Letter.
Af Tredje Liesen.
1056. Herr Lcbönatröm, kebr, Ofmerste.
1870. Herr Uappbolt, Fullm. Herr Lilver8tol^L,
t?rsclric Lamuel, Kammarherre.
Herr Oerrrenbjelm, Larl. Dä Hof-0ant2.
teren, säsom Konungamagtens OrZan i mini8.
Den 9 Junit. 619
sterielle mål kan pä sätt och Ms blifwa redowisande
i Hcmlrga Utskottet, underställts Högloft.
Riddcrstapet och Adeln, om icke et af de nu
gjorde walen pä sadan grund bör ogillas, och
öm icke detta fall har någon likhet med det som
för nägra är sedan inträffade, dä en man i den
dubbla egenskapen af Konungens Ämbetsman
och Kcvisor i bLncjuen förde Konungens talan,
der han såsom Ständers Fullmagtig ägde rätt
at gransta Konungamagtens åtgärd.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förwalte sig ej tro det Hof-o.nt2lcren kunde anses
säsom redowisande, enär kunskapens meddelande
om de mini8M-!Llla sakerna berodde helt
och hältet pä Konungen.
Friherre kosenbane, 8clrering-. HofLLNtöleren
kan sä mycket mindre anses incornxetent
til en plats i Utstött, som han under fordna
Regeringssätt haft et lika förtroende af Riksens
Ständer och detsamma ei igenom någon Lag
warit Konungens Ämbetsmän betaget.
Detta ämne syntes förfalla.
Upbrötos följande Herrar KIcctorernLs listor
til wal af Ledamöter.
I Stats-Utstottet.
Af Första LIrssen.
Nro
16. Friherre kurck., knut.
231. Friherre kaulurg. Fullm. Friherre Lk
Wettk-rswclt, Ou8tkck,.Kammar-Junkare.
297-
620 Den 9 Imri;'.
N:o
297. Friherre Diljencran^, Jodau, f. d. Swea
Nikes Räd m. m.
Af Andrei Llassen.
99. Herr Silversparre, /Vron Isac, Lagman.
1Z7. Herr kdeträ, Fullm. Herr Idre/dilot ,
Rpttmästare.
Af Tredje Liesen.
IZ90. Herr ^Vinge6)-c'it, Fullm. Herr Swedengtjerna,
T'UOML8, Direcceur.
2045. Hr Idre, /Vldrecdt, Lrotocotls-Secreterare.
I Lag-Utskottet.
Af Första Liesen.
25. Grefwe VVacdtmeister, dlLNS Ladriel, Lagman.
66. Grefwe Sparre, Lric, Kammarherre och
Lagman.
114. Friherre dlnmmel hjelm, Fullm. Hr VVerdendjelm,
Larl, Häradshöfding.
244. Friherre 6ripen8tjerna, Larl, LrotocollsSecreterare.
Af Andra claren.
406. Hr ^adnedselm,?6dr,Kammar-Rätts-Rad.
494. Hr LronedorZ, gokall Didric, Lands-Kamererare.
792. Hr Dagerdjelm, kedr, Lagman.
L67. Hr Luke, Fullm. Grefwe 6^IIendor§,
Larl Jodan, Lresiäenr.
Af Tre
-
Den 9 jIunii. 62!
Af Tredje Lassen.
N:s
1515. Hr H/on8to!ne, gonäs 8amuet, Härads
höfding.
l3g2. Hr Lannerstjerna, 'Stats Lecreterare.
1866. Hr Ille Lress, r^xel, Häradshöfding.
L17Z. Hr at Lckenkom, ^.ctotrin, Landshöfding.
Uti Allmänna Beswärs- och OeconomieULffottet.
71. Grefwe LKeLtall, Fullm. Grefwe igamil
Ion
Lustaf Watkier, Lonstii-ueract Lovision8-8ccreterare.
81. Grefwe Lark, Fullm. Friherre ^östsvärck,
Lein Irol ct, Hof-Stallmästare.
11.2. Grefwe iLauke, Lustaf Oieclric, Ryttmästare.
99. Friherre Amilton til Hageby, Cart, Ofwerste
Kammar-Junkare.
l5g. Friherre von 8taet ktotstein, Loritta Hurtvig,
(.api taine.
294. Friherre Lo/e, Lric jokansson, Landsh.
Af Andra Classen.
118. Herr Lagge, Fullm. Herr Lap^s, Cart,
iVIajor.
443. Herr Henck, Fullm. Herr von 8ckantx,
gökan Lreärnc, ?rotoco1Is-8ecreterare.
813. Herr ligerkjetin, 8eveä Lustaf, OfwerJägmästare.
90Z. Herr Cock, LorlltL Luävig, Qfwerste.
1839. Herr Vult von 8tc/ern, ktinäric 8ebastian,
klajor.
1913. Herr Strussenfelt, klickael, Ryttmästare.
Ak
622
Den 9 Junit.
Af Tredje Classen.
1265. Herr ve Lekene, Fullm. Herr Lovisin,
Larl Lustaf, Lazii taine/
IglZ. Herr Lrisssnkeim, Larl alliert, ^lajor.
1965. Herr von Oell eick, Fullm. Grefwe Lrulick,
^llolpk, Ryttmästare1987.
Herr Liljestråle, InAemunä.
20Z4. Herr /^cijerkrailt Lakriel, Hofrätts-Rad.
2156. Herr Lurenstam, Olok, Bruks-Patron.
Stund efter annan under detta klenum
och anförande olika förfall affade sig sina rum
i Utffotten.
Friherre Loz^e, Lric Jokansson.
Herr lkre, Llok.
Herr Liljestråle, InAemuncL
Herr ^.lllerkrant, Lakriel.
Grefwe Illeriyansson, Larl.
Herr von Lltkall.
Herr Vult von 8te)lerr>, LIenric Lekastian.
Herr Le^onstoipe, gonäs Lamuel och
Hans Lxcellence Herr Friherre Liljencrants
Jokan.
Äfwenwäl affade sig stund efter annan
stna rum bland Llectorerne af Andra Llassen
Herrar Lrixenvalät, Jokan, Lisellsekölä, Olok
Jokan och Herr Lkrencrona, och af Tredje
Llassen Herrar lAontZomerie och LaZerkrinA.
I anledning af desse talrika afsägelser
blef öfwerenskommit at Ridderskapets och Adelns
Andra och Tredje Llasser ffulle i morgon förNiddag
klockan 10 sammanträda, för at wäija
-
Den 9 Juni?. 62Z
ja i Andra Ll^en irenne och i den Tredje
twänne ^leclorei-, efter hwilken complettering
Herrar Llectorerns för hwarje ciL83 serstildt
skulle genom nya wal upfylla de i dag ledige
blifne rum i Utffotten.
Friherre kleming, Ll^es, erindrade at
tiden nalkades dä Stats-Utskottet borde företaga
sit arbete. Säsom den der hade fatt det
förtroendet at wara Utskottets Ordförande trodde
han sig böra päminna om skyndsamhet i detta
mäl, sä mycket mer, som det sades, at Hans
Maj:t trodde sig swärligen kunna nämna Ämbetsmän
til de nya platserna, förr än lönerne
för dem moro reglerade. Men dä Friherre
isleminZ päminde sig, at fräga ifrän Högwördige
Präste-Ständet blifwit wäckt om en InLtruLtion
för Stats-Utskottet, och en fräga af
denna beskaffenhet borde innan Utstottets sammanträde
wara afgjord, begärde han at densamma
mätte skyndsammeligen företagas, och
Ridderskapets och Adelns beflut deröfwer communlcerLS
med de andre re8yective Sländen,
pä det at Utskottet mätte komma i activia.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
hemstälde til Högloft. Ridderstapets och Adelns
ompröfwande, om en instruLtlon för Stats-Utffottet
nu mera kunde wara nödig, enär StatsWerkets
angelägenheter icke weste höljda med
någon Hemlighet, Ro
-
624
Den 9 Junit.
Ropades tolef.
Herr Grefwen och Landtmarskalkcn
proponerscte, at en Deputation til de andra
Gränden skulle afsändas med underrättelse, at
Ridderffapet och Adeln ej ansett en.lustouctiou
för SLats-Utffottet af nöden.
Bifölls.
Herr von 5cbult2euk> ei m, O.ivich yttrade,
at de manga i dag gjorda afsägelse!.'
gäfwo Honom arrledning til wäckande af den
motion, at dä Riodarehus-ordningen förmodeligen
snart ffulle företagas af Riddarehus-Utskottet
lil granskning och omarbetning Utffotlet
äfmcn dä mätte befatta sig med fragan om
afsägelser; och tilsiyrkte Herr von Lcbult^enbviin
för sin del, at stadgas mätte, det ingen
ting annat än sjukdom eller commencDoinp r
Rikets tjenst skulle kunna wara gällande skäl
för en sadan afsägelse.
Änmältes och emottogs en Deputation ifran
del hederwärda Bonde-Ständet, anförd af
Riksdagsmannen fran Carlskoga, Oxeln-i-F, som
tilkännagaf sit med Rioderssapet och Adeln enstämmiga
beslut, angående Ledamöter i de flera
r i dag föreflagne Utskott, och i anseende til
ar>
Den 9 Junis. 62S
antalet i wänlig proportion emot Ridderstapet
och Adeln; äfwenwäl at Bonde-Ständet förenat
sig med Borgare-Ständet, ak til StatsUtstottet
remittera. Lanco Utskottets utlätande.
Sedan denna Deputation war bortgängen,
ankom en ifrån det Högwördige Präste-Ständet,
anförd af Herr Biskopen och Lomm--n6euren
Doctor ^Veiäeman, som förmälte at Präsie-Ständet
förenat sig med Ridderstapet och
Adeln om wal af Ledamöter til de i förrgär
beflutne Utskott, hwaröfwer Herr Biffopen kemnade
nedanstäende ?rotocoll8 Utdrag; at Stättdet
redan hade gjort sitt wal af Ledamöter til
berörde Utstött, äfwensom til Lxpeäirions-Utstottet.
Likaledes öfwerlemnade Herr Biskopen
et annat nedanstående Lrotncolls-Utdrag, rörande
Swensta Kronans erbjudande ät Hans
Kongl. Höghet Hertig e^irn, wär nu waran»,
de Konung. Ändteligen tilkännagaf Herr Biskopen
det Präste-Ständet Lutoriserat stn Taleman,
at utan all re8ervation ä Ståndets
wägnar underteckna Regeringsformen, anseendes
Ständet sina rättigheter tilräckligen förswarade
i sjelfwa Lonstimtionen, och stna anmärkningar
i Ständkts krotocoller.
DeputLtioueu afträdde beledsagad som wid
ankomsten.
Utdrag af krotocollet, hällit hos Högwördige
Präste-Ständet dm 8 Junit
1809.
59, 80. S. D»
626 Den 9 Juni!.
S. D. tilkännagaf Herr Erke-Vistopen och
Talemamien, at Hans Maj.t Konungen af Riksens
Ständer äskat skyndsamt utnämnande af
et Hemligt Utstött, med derjämte pttrad nådig
enstan, at detta Utstött mätte göras af et i möjligaste
mätto inskränkt antal Ledamöter, och päniinte
Herr Erke-Bistopcn och Talemannen detzutom,
at de i den nu antagne Regeringsformen
förestrifne ännu otilsatte Utskott genast mätte
nämnas.
I anledning häraf och sedan Ständer igenom
nu ankommit Utdrag af krowcollet hällit
i Högloft. Ridderskapets och Adelns Llenum den
7 dennes, erhällit underrättelse, om det antal
Ledamöter Högloft Ridderstapet och Adeln besiutrt,
at til Utstoten wäija, besiöo Ständer enhälligt:
i:mo
At til det Hemliga Utstottet Z:ne Ledamöter
af Präste-Ständet borde utses.
2:do AL til et Lag-Utstott 6 Ledamöter stul
le
wäljas.
^.tio At et Befwärs- och Oeconomie Utstött
skulle sammansättas af 9 Ledamöter ifrän
Präste-Ständet, och
4:to AL Stats-Utstottet, hwilket, enligt den
nya Regeringsformen, äfwen bör öfwerfe Riksgäldswerkets
styrelse och förwaltning, bör med
s:ne Ledamöter ifrän Präste-Ständet förökas.
Hwilket genom Utdrag af?rotocoliet stulle de
öfrige resxective Ständen wördsamt och wänligen
meddelas, lie suxrs.
In kllem
k» 1^. Almgvist.
Ut
-
Dm 9 Junit. 627
Utdrag af ?rotocollel, hällit i Högwördige
Präste-Ständets stenum den 6
Jun ii 1809.
S. D. Sedan Högloft- Ridderstapet och Adeln
genom en Deputation meddelat PrästeStändet
desi denna dag widtagna beflut, at til
Hans Kongl. Höghet Hertigen'och Riksföreståndaren
i underdånighet öfwerlemna den nya Regeringsformen,
under erbjudande, at H. Kongl.
Höghet mätte täckas pä en gäng emottaga Swensta
Kronan och denna Grundlag, här PrästeSländet,
som cwid betragtande ej mindre af
Hans Kongl. Höghets förra utmärkta förtjenster
af Fäderneslundet, än af Hans Kongl. Höghets
i sednare tider ädagalagda ädelmodiga och
wälsignade bemödande at rädda et pä branten
af desi undergäng stäende Fosterland redan länge
inom sig hyst den lifliqaste underdäniga önstan,
at Hans Kongl. Höghet genom emottagande
af SwerigeS Krona och Regering täcktes fullborda
det högst wigtiga wärf/Rikets räddning,
hwilkct han redan pä det kraftigaste förberedt
och päbegynt, uppä derom gjord proposition,
hwilken medelst starkt, enstämmigt och flere gänger
uprepadt bejakande blifwit bifallen beflutit,
ät, pä sätt Högloft. Ridderstapet och Adeln fö»
reflagit inom denna dagens flut, mangrant och
under anförande af Herr Na.on och Landtmarstalken
samt Talemännen, desia beflut och önffningar
Hans Kongl. Höghet i underdånighet fo«
redraga; hwilket genom Utdrag af krowcoltse
stulle de öfrige respectivo SLänden wördsamk
och wänligen nreddelas. bie supra.
Lx Vkotocoild
I. di. Almgvist.
Herr
628 Den 9 Junit.
Herr »aron och Landt marstal ken hemsiälde
til Ridderstapet och Adeln om icke dä Ridderstapetö
och Adelens beslut rörande Regeringsformen
wore i det närmaste aldeles lika med det
Högwördiga Präste Ständer, HerrLandtmarstalken
äfwen kunde u.uroii8era8 at när somhäldst,
pä Ridderstapets och Adelns wägnar, underteckna
Regeringsformen.
Bifölls.
Hans Lxcellenee Herr Grefwe I^uutk,
Lric, uptog äter den af Herr von 8cUult2^ndeim
wäckta fräga om afsägelser frän Ledamotstap t
Utstött, och yrkade at den som ej straxt wid utnämnandet
afgäfwe sin afsägelse borde ej efter
inträdandet i Utstött wara berättigad, at en sädan
afgifwa, med mindre han kunde förete bewis
om sjukdom, comniLnäLl-jnZ eller annat la,
ga förfall.
Härwid inwändes at detta amne tilhörde
Riddarehusordningen.
Herr Grefwe» och Landtmarstalken erjndrade,
at Herr von 8cdnit2enUeiln8 mening
warit, at Riddarehus-ordningen genast mätte
remittera til Riddarehus-Utstottet, för at af
detsamma stärstädas och omarbetas, samt at,
wid samma tilfalle äfwen stulle uptagas den nu
i dag förehafda frägan om afsägelser af Ledamotstap
i Utstotten.
Ropades Ja.
Friherre UoLenbane, 8clieriu§, hem
stalde
-
Den 9 Junrk. 629
stälde om ej denna fräga snarare hörde til Riksdags
ordningen.
Friherre von k08«n, Otto kreäric, anmärkte,
at om det ffulle förbjudas nägon at afsäga
sig et honom updragit förtroende, skulle
deraf den olägenhet upstä, at flere utestängdes
ifrån at biwista Riksdagen. Län trodde at
mänge resa dit, endast för at öfwerwara de i
hwars och ens tpcke wigtiga ärenderna, utan at
längre wilja eller kunna uppehälla sig ifrän sin
hemort: och skulle det dä sä. träffa, at ttttcto
förtroende
pä sädane fälle och det ej more
tillätit, at detsamma afsäga, blefwe följden at
flere nödgades afhälla sig frän Riksdagen.
Grefwe lVl örner, e»rl Ltellsn, erindrade,
at til skäl för afsäqelser ingen serffildt «pecilicario
i i Riddarehus-ordningen beböfdes, utan
at der helt enkelt kunde nvttjaö termen, laga
förfall.
Grefwe Oe la 6^r6ie,/sLcod ansäg bäst
wara, at dä skärffädandet och omarbetningen af
Riddarehus-ordningen nu genast remirterL-les til
Riddarehus-Utffottet, denna fräga om afsägelser
äfwen der singe uptagas och af RiddarehusUtffottet
ventilsrg.8, hwarefter densamma, jämte
alla öfrige Riddarehus-ordningcns stadgande»,
komme at afgöras in kleno.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
gjorde proportion aldeles i enlighet med Grefwe
Oe la 6aräie8 yttrande, hwilken
Dcn 9 Iunii.
Grefwe Oiicker, Larl fredric, säsom
Ordförande i Riddarehus Utskottet, trodde sig
bora anmärka, at Utskottet swärligen kunde företaga
sig Riddarhus-Ordningens omarbetande,
förrän LouZriiution.-; Utskottet inkommit med Förslag
til en Riksdags-Ordning, som til en stor
tzel borde innefatta grunderna för den förra.
Upropades och afsändes den Deputation under
Grefwe ixaUui»8, behr Elioif, anförande,
som til de öfrige re8pective Eländen ffulle föra
underrättelser, at Ridderffapet och Adeln för sin
del ansett någon lustrucnon för Stats-Utffottet
icke wara af nöden: Men som Ständen redan
wörö åtskilde, äterkom Depmationeu genast.
Herr DiZurbjclm, 8eveä Lustaf, upläste
följande til ttrotocollet >'
At älägga en stadigwarande grundränta ä
all ffattfri jord, wore et rpsligt wäld emot ägande
rätten, emot allmän säkerhet, ledande at
bereda Jordbrukets undergång. Den mesta af
den skattfria jorden innehafwes af Allmogen uti
Skattehemman, hwilka äro ffattlagde för flere
hundrads är sedan, dä endast redan gjorde uptagor
blefwo beräknade, och säledes är all den
jord, som blifwit upodlad i sednare århundraden,
fri för all beskattning, fri för bewillning,
och i följe deraf mera ffattfri än Säteri, Frälse,
Bergs- och Stadsjord, sorn widkännes manga
beswär til det allmänna. Huru mpcken ffattfri
jord hwatt Skattehemman innehar, utredes lätt
med
De^i o Junk». 6Z1
med kännedom afbeskattningssättet, enligt hwilket
hwarje Tunneland besädd Aker skulle utgöra
et Öresland, hwaraf otwunget följer at all den
Åkerjord som öfwerstiger det Tunnelandtal i ärligt
utsäde, hwarföre Hemmanet är antecknadt
i Jordboken til tresland, är skattfri. Wid en
öfiversigt är säledcs lätt funnit, at Skattehemman
inom sine omräden äga mera skattfri jord,
än allt bwad Säteri-, Frälse-, Gruf och Stadsjord
i Riket utgör tilsammans. Upflä Jordeböckerne,
hopräkna alla Skattehemmans öretal,
gör sedan et sammanräknadt utdrag pä all desi
Åkerjord, afdrag derifrän et dubbelt tunnetal
ifrän det summariska öretalct; summan pä den
ffattfria jorden är dä funnen i alla de Rikets
Provincer, der öretalet tjenar til mättstock för
beskattningen. Sammanräkna, sedan all Säteri-,
Frälse-, Stads - och Bergs-Äkerjord efterse i
Landtmäteri-Loinoir-n »varande Chartor,och jäm»»-  för detta med nyssnämde öfwerskott, sa ligger
bewiset i den fullaste dag.
Skattehemman, som för felande utrymme
eller Oboernes mindre flit icke innehafwa mera
än den skattlagde jorden, kunna knappast bära
beskattningsbördorne, lemna ingen behällen afkastning,
och äga föga eller intet warde, häldst
när de innehafwa litet öre- och högt hemmantal.
Genom bilagan är styrkt, at i utlagor och
beswär lil det allmänna mäste betalas omkring
fem Riksdaler Banco för hwarje Tunna Säd.
som efter den högsta äring kan skördas pä sädane
Hemmans jord, och dessutom tillkommer
Bruknings-kostnaden, som, efter hwad hwarje
Landtman känner, upgär nära til hälften af
hela »växande grödan. Deraf är lätt funnit, at
63» Den 9 Junit.
desie Hemman icke äga nägot wärde, at de endast
kunna innehafwas af Slögdcmän eller
Handtwerkarc, som genom binäringar, dä Jordbruket
icke päkallar hjelpcn, mäste söka sin utkomst.
^bardet ä alla Skattehernman ligger således
förnämligast i den mer eller mindre stattfria
jorden, som efter bestattmngen genom arbetsfliten
rilkommit. Ägendomsrätten bör i alla
Samhällen wara helig. Det är en falst tanka,
at all jord tilhör Staten. Genom de högtidligaste
Köpebref har Swensta Allmogen pä sin
ssattmannajord sörwärfwat sig ägande rätt, och
genom lika högtidliga försäkringar, gifne af Konungamakten
och Folket, hafwa de blifwit tryggade,
at denna jord och derä steende odlivgar
aldrig skulle beläggas med nya grundräntor.
Säterierne äro ma hända tilkomne af de
sörsta Rikets Inkräktare, jämnårige med Upsala
Ode, som dä war Kronans enda ägendom och
ägdes afOdalböndcr. De hafwa säledes aldrig
tilhört Krorran. De köpas och besittas med Konungens
tillstånd, som aldrig nekas ät hwarje
Swenst man. Deras rättigheter tilhöra jorden
och icke nägot Ständ, och besia rättigheter äro
äfwen genom enahanda högtidliga försäkringar
i sekler fästade, och derunder inköpte af Capitakister,
som ägt den sanna patriotisme, at i stället
för i maklighet draga sex procent pä utlänte Capitaler,
nedlagt dem i Fäderneslandets jord, och
genom kostsamma odlingar och et bättre stött
jordbruk ökat Rikets Spannemälsförräder, och
derunder icke ägt hälften af räntan emot utestäende
Capitaler. De äqa manga förmäner, men
mäste dock deltaga i följande allmänna beswär:
i KMko-, Wäg- och Bro-byggnader, giftva
Den 9 Junit.. 633
Präst-Tionde, Capellan, Klockare och Kyrkowaktare
Lön, i Saltpettersjuderi. beswäret i Bränwinsffatt,
t Jagttyg, i Skallgäng, i Fenster afgift
och Bewillmng.
Derefter kommer Frälsejord, som nu inne,
hafwes af Fralse rch Ofrälsemän, och äfwen til
en betydlig del af Allmogen med en lika helig
Ägendomsrätt. Den mäste lika med Skatte utgöra
Krono - och Präst-Tionde, löna Capellan,
Klockare och Kyrkowaktare samt Profvsi; hälla
Soldat, answara sör Wäg-och Brobyggnad,
bygga Kyrka, Tingshus och sju Hus ät Kyrkoherden,
deltaga i Jagttyg, i Skallgäng och Saltpettersjuderi
beswäret, utgifwa Bränwinsskatt och
Gärder ät Krigsfolk, answara för Hällskjuts,
Durkmarcher och Jnqwarteringar, erlägga Fensterafgiften
och Rökpenningar. Skillnaden emellan
Frälse - och Skattejordens beskattning är säledes
endast den, at Skatte betalar Afradsspannemäl
och ärliga penningar, samt Frälse deremot
Rusttjenstmarker och Bewillning til ungefärligen
tio L tolf Riksdaler pä Mantalet.
Riket äger således icke denna jord, det är
innehafwarcns wälfängna Ägendom. Riket diger
icke mera den än Hus i städerne, Skeppsparter,
Capitaler och annan förmögenhet i undersätens
kand; men Fäderneslandet har en ostridig
rätt, at da nöden päkallar hjelpen, kwar
och en i Staten efter sin förmögenhet och styrka
stak bidraga til allmänna förswaret, til afbördande
af Statsskulden, men alldeles icke at til
detta ändamäl skilja den ena undersäten wid all
sin Ägendom, eller större delen deraf, och läta
den andra litet eller intet bertil bidraga, hwil
-
634 Den 9 Junst.
ket genom- en ny grundränta ä all skattfri jord
skulle hända Det skulle hwad Skattejorden angär
werka, at ingen afkastning mera än Brukningskostnaden
blefwe öfrig. och Medes at allt
ägendomswärde uphörde. At äter älagga en ewardelig
grundränta pä Säterierne, wore til
päföljden enahanda för ägaren, som at förklara
at räntan ewärdeligcn pä alla Capitaler skulle
til Kronan utgä. Hwad ägde dä Capitalisten
mera qwar än et gäckadt namn af ägare, men
äfwen detta namn förswunne för den, som utan
besittning lågt hela sin förmögenhet i Frälseränta,
hwilka indrogos til Kronan. Spartanske
Lagen at emellan hwarje person i Samhället dela
all jord och förmögenhet lika, wore för desto
olycklige Medborgare drägligare.
Men detta försök är lika wädligt för sjelfwa
Jordbruket, som det är för ägendomsrätt
och allmän säkerhet.
Alla Upodlingsarbelen skulle uphöra, dels
af oförmögenhet, dels af billiga farhägor för
nya grundräntor. At med djupa grafwar dana
mostar til äker; at af de rysligaste ödemarker
skapa, bärande fält, fordras otroliga summor.
Det är en gäfwa til Fäderneslandet, men gifwer
ewärdeligen aldrig full ränta pä nedlagda
Capitaler. Deste arbeten skulle uphöra. Det
aktningswärdaste folk Dal Allmogen, jämte det
de fingo widkännas en ny grundränta pä egne
dyrkare odlingar, skulle sakna arbeten och utkomst.
Odaljorden skulle af fattige Jordbrukare wanffötas
och Spannemäl införffrifwas med förlust
af Speciemynt Jordbrukaren, wanmägtig och
utfattig, kunde icke lemna sine Söner en bättre
up
-
Den 9 iJuun. 6Z5
upfostran, icke älderbrutne Föräldrar nödigt underhäll;
de skulle, likt den Rysta, äta flafwars
bröd, och för hwilket ändamål? Endast at fylla
Tjenstcmäns och Prästerstapets Löningsbehof:
men et styckadt Rike bör inskränka Tjenstemannastaren
efter Statsunkomsterne, och Niksstulden
bör betalas, icke med ewärdeligen älagde grundräntor,
utan med förmögenhets bestattningar,
som med stulden uphör Tideböckerne, upflagne/
wittna om desie bedröfligt mnnin.gar, och föreställa
en ryswärd tafla. I början af sjuttonde
ärhundradet grundlädes en ny grundränta; flere
tusende Hemman blefwo öde, och tusendetals
Jordbrukare kringwandrade landet at söka nya
bostäder, andre wänstöttes, Spannemälsutsteppningar
uohorde, och Riket blef stattlagt för utlandst
säd. hwarwid det förblifmrt i nära 2oo
är innan äkerbruket hunnit bota stadorne.. Et
Rike är icke förmöget derföre at det äger en stor
reel Penningstock, icke fattigt för det ät det äger
en stor Riksskuld. Spanien och England bewisa
motsatsen; utan i den mon det producerar waror,
och äger fä Jnsteppningsbebof, och således
öfmermigt pä Handelswägen. Genom en trodd
säkerhet i ägendsmsrättcn, genom en större representatif
Myntstock, och genom boga Spannenrälspris
har Jordbruket blifwit sä lönande, at
det hastigt upnätt den förmanande böjd, at det
nu flere är under hjelsma Kriget försedt Riket
med egne spannemälsbebof, och således bespart
mrllioner Riksdaler Speciemynt, sou: förut derföre
utgätt. Worc det mäl nu instämmande med
det allmännas sanna fördel, at genom nya grundräntor
störta Jordbruket, bereda wanmagt och
eländen hos odlaren, samt göra landet äter statt
-
6Z6 Dcir 9 JZunii.
skyldigt för utländsk spannemäl. England!, som
har en ofantlig Riksskuld, ger Utffeppnrngs premier
för Manufaelurwaror. Det är en Statsxrincip
at befordra warmproductcr och genom
utskeppningar deraf, bereda Nationel wälmåga,
hwilken spridd bland undersåtare, jamte en lagbunden
frihet föder kärlek lil Fosterlandet, hwaraf
i farornas stund upkommer förmögenhet och
krafter til förswar, 06) at de häldre läta begrafwa
sig i gruset af sit Fosterland, än öfwerlefwa
betz mistoden, och manne werkan deraf icke
bliswir, at när Franjka waglen med lätthet öfrverwunnit
Despoter och flafwar, fordras det en
förtröstande styrka at besegra fria och wälmäende
Engelsmän.
Den odödelige keriixlloi-K', som utan mistwisning
styrde Danffa Rits-rodret, inskränkte
Hof- och Tjenstemanna staten, och med de indragne
lönerna betalte alla upodlingskostnader ät
Jordbrukaren, och gaf arbetsförlager ätHandtwerkaren.
Staxt ökades waru-produoterne, som
utskeppades och indrogo Speciemynt. Riksssulden
afbetaltes och förmögenhet fpriddes bland
alla folk-ciLSLcri-, som ännu wörda och wälsiana
hans minne. Skole wi nu wandra i omwändt
förhällande.
Det redeliga, det aktningswärda BondeStändet
bör säledes icke yrka den mer eller
mindre skattfria jordens beskattning. Det more
igenom nya resningar, nya skattläggningar störta
jordbruket, sig kjelfwe, hemmawarande medbroder,
och alla sina efterkommande i swärn
mistöden. Bonde-Ständet kan aldrig med mistundsamhet
se det Säteri och Frälse äga genom
Den 9 Iunii. bZ7
tidernas skiften någre wipa lättare beskattningstungor,
da delta ständ innehafver den masta
ffattfria jorden, och genom Konungens och dest
Medstands tillätelse falt för en skattelösen, ofta
icke motswarande tjugondedelen af wärdet, emot
utgörande af en äsatt grundränta, som aldrig
singe förhöjas, inköpa Kronans jord, da Adeln
deremot med lif och blod samt ofta drpga betalningar
och förskotter, förwärfvat sig ägande
ratt och ätföljande förmoner. Ridderffapet och
Adeln skulle anse som et försök emot allman säkerhet
at foresta, det Dkattejorden, sa lätt i allmogens
hand förwärfwad, skulle til Kronan indragas
emot den ringa Skatte köpskillingen, och
bör af et agtningsrvärdt Medstand wänta enahanda
tänkesätt. Frälsejorden ar detzutom ock,
i afseende pä roteringen wida mera betungad än
Skattej orden. Anledningar härtil igenfinneS lätt
wid betraktande deraf, at när omkring wid medlet
af sjuttonde ärhundradet förut owitza besivär
förwandlades til stadgad ranta, och derigenom
i stället för sättningen upkom hemmantal,
wid hwars bestämmande bufwudsakeligen Äboernes
antal, men til någon del äfven öretalet
war den grund som följdes, singö hemmanen
rättighet, at i mohn af hemmantalet fran
utskrifning til krigstjenst skydda flere eller färre
personer, hrvaraf äter den följd upkom, at Hemmansägare
ansägo förmånligt at äga et högt
hemmantal. Detta föranledde äter bertil, at dä
för det höga hemmantalet, sedermera heigmantalsräntan
blef sä tryckande, at en betydlig del
af Skattehemman, dels iräkade, dels äfwentyrade
Skattevrak, och säledes mäste förmedlas, hwilket
äler endast i anseende til ganska fä af Fräl
-
638 Den 9 I"nii.
sehemman inträffade, da ägarena deraf sjelfwa
innehade räntan emot Rusttjenstens utgörande;
blefwo wid den i flutet af samma ärhundrade
ffedde rotering Frälsehemman mycket högre roterade,
emedan roteringen ffedde efter förmedladt
hemmantal, sedan Skattcjordens hemmantal
i jemnförelse med Frälsejordens, genom ffedde förmedlingar,
sä ansenligen sammansmält.
Bärby, et helt mantal Skatte, 4 Ärestånd
i Wäla Härad och Socken, samt Westmanlands
Höfdingedöme; afmätt ochpä Charta lagdt i7?4af
framlcdne Commitzions-Landtmätaren Ackenberg,
äger:
Aker, Z tnnnor och 14 Kappland i ärgangen,
swag jord, nptagen af Landtmätaren til
3:dje graden kan efter högsta äring gifwa 6:te
kornet, blifwer således 27 tunnor 6 kappar.
Äng, sumpig och dy, som af upstigande sjöwatten
ärligen öfwerswämmas, 8 tunnor och 28
kappar, upffattadt högst til et last pä tunnelandet,
gifwer således 3^ latz Hö, hwarmed, jämte
utfordring af Halm, kan framfödas 3 Boskapskreatur,
ingen Häst, inga Smäkreatur, äger ingen
Skog, ingen Hage, nödgas säledes i nästgränsande
Socken lega för Mullbeck; men äger
til det allmänna föl/ande beswär:
Tunn. Kapp. R:dr L:co.
I Afrads-Spannemäl 6 3^-^
Krono-Tionde - - 1 12.
Präst-Tionde - - — 28.
Kappelans-mäla - - — 8.
Klockaren - - - — Z.
Kpr
-
Dcn 9 Jimii. 6ZS
Kyrkowaktarcn - - — i.
Grufwedrängs-Säd - — 12.
För underhållandet af en
pä 6 mils afständ belä'
gen landöwäga lott - — 2.
S:maSpanmäl 8 6.
Gör efter mnrkegängen - - 64: 22.
Ärliga penningar - 19 46 4.
Bränwinsflatt - - 4
Saltpetterhjelp - - 1 18 —
Brandstod - - - 4
Äbo-afgiften ? - 2
Ordinarie Räntan, Slottshjelpen,
Fönsterlufter,
Djeknepenningar m m. 3 — —
Soldaten, dest lega xerme6ium,
Beklädnad, Ärslön,
Utredning til mö'
ten, Hemkall, Torpets
bruk och byggande Zo — —
Underhällerözsalnarlandsiväg
inom Socken utom
en 4 mils swär bywäg,
milstolpar, snöplogning
och flottning, uptages
endast til - - 16
Efter aecord betalar hela
Socken pä Hemmanet
för Hällfljutsen - 1 16 —
Kyrkobyggnad per meöium 1
Prästegärds dito - 1
Tinghus dito - ^ ' — 16 —
Jagttygs-underhäll - — 2 —
För Fängfljutsningen —17 8
84 Lo. —
Summa R.dr 169. — —
Och
640 Den 9 ^junir.
Och detta är oberäknad! alla ertra utgifter
af personella utstylder, krigsgarder, Wargeringömanstapcts
lega, beklädnad och utredning,
sä katlade friwilliga gäfwor, full beklädnad at
Landtwärnct, inqwarteringar och otroliga durchmarscher,
hwilka i är stigit til en förlänande
summa; säledcs betalar Hemmansägaren endast
i ordinarie utlagor och bcswär, all brukningskostnad
oberäknad, som hwarje Landtman känner/
nära upgar til wärdet at halfwa grödan,
til det allniänna hwarje är öfwer 5 R:dr
co för hwarje tunna Spannemäl, som stördas
pä Hemmanets jord; af detta är lätt funnit,
at sädane Hemman äga litet eller als intet wärpe,
och som de flesta hemman i Wäla äro af
sä swag beskaffenhet, är jorden bebodd af Laggare
och SlLjdemän, som genom Handarbeten
dä Jordbruket icke päkallar hjelpen, kunna bereda
fich utkomst, och derföre innehafwa jorden
för -at äga bostäder, icke desi mindre händer at
Syner til förekommande af Skattevrak mäste
hällas, och at Hemmansdelar för felande Utlagor
wid Tings Rätter uvbjudes At detta alt
är enligt med cbarcD-bestrifningen, Jordboken
och ankomne Restlänqder, samt förhällandet sädant
det af mig blifwit tecknadt, intygas pä
Ämbetes Ed. Wäla den 6 Maj iLos.
L. lVI. fl2N880N.
Krono-Länsman.
Detta anförande, som af Ridderstapet och
Adeln med utmärkt bifall blef afhördt, utbad
sia likwäl Herr Di^erbfflm pä det högsta icke
mätte i Ridderstapets och Adelns krotocoil up
tagas,
Den 9 Iunkk. 641
tagas, hwartil Herr 'riKerbjelm anförde ätskil»
liga skäl, som efter hans omdöme borde anses
gällande; men dä Ridderskapet och Adeln ytterligare
lät förmärka sin åstundan, at det mätte
sä wäl i krotocoiiernL, som äfwen särskildt tryckas,
lät ändteligen Herr liZert^elm sig öfwer»
tala ar detsamma aflemna.
Herr kahlman, Otto VreäriCz Uplästt kt
Dietsrnen til krotocollet, sä lydande:
Ej sjelfförtroende, ej den fäfänga, at tro mig
kunna jämnföras med en man, känd bäde för
snille och kunskaper, utan den förmodan, at jag
wore närmast berättigad, at förklara hwad jag
sjelf anfört, har föranledt mig, at för en stund
ä nyo wäga utbedja mig Högloft. Ridderskapets
och Adelns upmärksamhet.
Smickrad at hora min ofullkomliga teckning
granskas af en wärd Ledamot, hwars skrifsätt
utmärker en skonande öfwerlägsenhet, som med
snillets wanliga »välljud framställer de obestridd
ligaste sanningar; kan jag likwäl icke undgä göra
den anmärkning: at dä första grundprincipen
för Lag och rättwisa är, at anklagaren stal
styrka sanningen af hwad han anfört, mätte, om
icke första ätminstone andra grundprincipen för
Domares ätgärd wara, at inhämta noggran un.
derrättelse öm sjelfwa saken och förbrytelsernS
innan utslaget fälles. Hade sädcmt blifwit iakttagit
ffulle de af mig anförda händelser, framstälda
endast sädane de starkt fallit mig i ögo»
81,82» nen.
632 Den 9 Iunri.
nen, wisserliden icke sätt den obehagcliga benämning
af Riksförräderi.
Jag tiltror mig ej äga kännedom at inga
r vröfningen, huru sä beskaffade händelser böra
bedömmas. Och har derföre jämwäl yttrat min
förmodan, at någon med mera uplysning och
erfarenhet begäfwad Ledamot närmare skulle utreda
hwad jag blott flygtigt anmärkt. Detta
mit hopp har til en del blifwit reallsoraclt genom
det lttomorlal här uplästes den 2:dratvenne
mänad.
Den allusion, at en allmän anklagelse-ace
kunde mot Swensta folket utfärdas, har genom
sin lekande framställning 1'rapperat mig likasom
alla andra, o Af sig sjelf torde den dock wara
wederlagd. Ätmindstone wet jag rätt wäl hwad
jag skulle swara, om nägon singe det besynnerliga
infall, at tiltala mig för fortfarandet af
lydnad.
At nägon skulle kunna förtjena medömkan
eller åtlöje, deremot har jag wisst ingen anmärkning.
— Jag önskade ocksä kunna le ät
den owärdige. — Jag kan endast föragta lckgbeten,
under hwad gestalt den ocksä mä blifwa
förestäld.
Jag högagtar den priswärda fredliga gäng
-enna revolution tagit. Det är et stort skäl til
för min wördnadsfulla beundran för de mäns
skora egenskaper som derwid warit L la chie.
Desse som redan förut njöto de rökwerk tacksamheten
sä gerna offrar pä förtjenstens altare
chafwa härigenom sammanflätat Lageril
och Myrten til odödlighetens krona. Huru myc
-
Den 9 Iunik/ 643
ket prydes icke Hjelten af mildhetens outplånliga
stämpel?
Effwcrtygad om de olyckliga följder sa kallade
UnversökinngS-0om!iii88ioner alltid medfört,
stundom afven för någon oskyldig, Msi8tei:ii-
jag icke om en swär undersökning öfwer
medgifneckända händelser der icke aran tyst ledt
raoflagen, fast ej med nrococoii. Men utan alt
misttag, lätom ost dock i friskt minne förwara
-e tä werksamnie, som smickrande, med alle tilsatte
segel, styrt skeppet pa grund.
Dä en Konung är inviol.MNL och utan answar,
matte pa detta rum det wara och alltid
blifva war lagliga rättighet, at högt klandra
Dest iVlini8trL>8 fel, at ställa dem i dagen til
answar, at fritt uttala hwad granffare allmänt,
säsom nu, tänkt och tyst yttrat under framfarna
är! och matte detta högt uplysta ärans samfund
alltid behälla denna frihet! ar hela min
äsyftan och min wördnadsfulla ömkan til Högloft.
RidderskapetS och Adelns bifall.
Sedan den nya Louse; tutious stadfästande
skänkt Swerige cn Konung för bwilken alla med
mig delar den djupaste underdäniga wördnad
och tilgiswenhet, hwicken ej allenast offrat ungdom
och manliga ar för Dest Fäderneslands
sjelfbestånd och anseende, utan til och med wid
hög älder glömmer utstandna mödor, försakar
den hwila Han mot aftonen af en stormig lefnad
kunde önsta, och med öpnade armar möter
et älstadt Folk för at äter upresa det af sin
stafning i fallet ännu lutande Swea; sä är
wisterligen ingen som ej hyser den mest oinskränkta
-
644 Den 9 Junk.
stränkta förtröstan til denne ädle Monarks af
erfarenhet och granskning högt uplysta urskiljning,
at bibehälla eller antaga sädane Ämbetsmän
och Rädgifware, som äro wärdige Desi höga
förtroende, dä de säkert utan undantag bäde
förtjena och skola tillvinna sig nationens allmänna
aktning.
Jag önskar at ej widare behöfwa skrifwa
något i den af mig wäckta motion; ty jag kan
ej utan harm pämrnna mig förflutna mulna dagar.
Jag älskar at häldre hoppas pä en öfwer
wär voriLont klarnande Himmel Pennan
är ej det wapen jag walt och öfwat til attague
och iwkeuss. Det förundrar derföre ingen om
jag blir öfwerwunnen af wältalighetens tjusande
trollkraft. Men skulle någon finna sig
befogad, at sjelf eller genom ombud ytterligare
wederlägga allt eller något af hwad jag anfört;
hänwisar jag til det allmänna omdömet, om jag
talat sanning eller blott framstält osäkra gisiningar.
Jag medgifwer at det warit en förmäten
djerfhet, at oaktadt min ungdom, ringa kunskaper
och erfarenhet för et sä uplyst samfund högt
säga min mening. At nägra deraf möjligtwis
skulle finna sig träffade eller blifwa upbragte
hade jag förut'beräknat. Jag hyser medömkan
eller ler ät den swage, som kan tro sig genom
magtspräk eller i örat hwiskade hotelser kunna
qwäfwa sanningens nysi itända gnista.
Den som är pligtig at när som häldst wäsa
den första och käraste gäfwa Skaparen gistvik
-
Den 9 Junik. 645
rvit menniska», kemmar eller lif; som gjort det
äfwen dä dermed icke war förenadt nägot förnuftigt
ändamäl, bör ej tweka om han stall
tiga dä öfwertygelsen befaller at tala, och det
jemväl öfwerensstämmer med laglig rättighet.
Skulle den allwise i fin outgrundeliga styrelse
hafwa bestämt min lifsträd at ännu någon
tid blifwa oafsturen, sä öfwerlemnar jag
til den owäldiga och granstande framtidens bedömande
om mina yttranden warit en följd af
ungdomsyrande swärmeri och romanestt samlade
i6Ler, eller om de fästat fina rötter i det innersta
af mina känflor.
Blef likaledes med bifall af Rihderffapek
och Adeln afhördt
-
Herrar klleetorerns af första 6ILS8SN, som
under detta plenum hade sammanträdt för at
tvälja Ledamöter i kLnco-Utstottet samt BeswärSoch
Osconomis-Utstottet, elter Grefwe Plsrln-rn8>
LON och Friherre Nöje, afiemnade nu fina wallistor,
hwilka upbrötos: och befunnos wara walde
til Ledamot
I LLyco-ltkstottet.
Friherre Fullm. Grefwe k»lken>
derK, lVl siker, Ls^Ailler hos HkNNkS Kongl.
Höghet Princetzan; och
I Oeconomie- och Beswäks-Utstottet
Friherre ldöbler, /^nclers hollan, Vice-kresiclent.
Herd
646 Den 9 Junis.
Herr von 3ri-o^irc,b, Henning -Xclolf,
utbad sig at ehuru Lag Utffottct ej ännu kunnat
begynna sina sammanträden, fa upläsa et Oic-trimen,
hwilkct han trodde likafullt kunna erhålla
Ridderskapct och Adelns komiss at af Lag Utftottet
uptagas och pröfwas. Det lydde som
följer:
Med all den fullkomlighet roar Lag 1734
syntes aga och det wcrkliga warde den annu äger,
sa wisar den likwäl flere brister eller olägenheter,
af hwilka en del kansse wore betänkligt at alldeles
undanrödja; men deremot nödigt och en
välgerning för menffiigheten, at mildra eller
öpna någon utwag, hwarigenom, wid ömande
händelser följderne kunna förerommas, och hwarti!
intet angenämare mede! för Lagstiftaren synes
kunna nyttjas, än utlemna Konungens Näd
en oklandrad rättighet at hjelpa den behöfwande
och nrildra den lidandes olycksöden En rättighet
, kär- st af alla för en öm Konungs bjerta
ceh ljuf för cl Samhälles Ledamöter, hwilka
böra wara bundne ef en Lags stundom härdare
föreskrifter: Jag b. r wåge t säga härdare, sä
wida förnuftslaran ffäliaön antagit at twänne
fullkomligt lika ting icke finnas i naturen, och
följaktligen företer sig i alla handlingar mer
eller mindre olika tilfulliaa omständigheter, som
Dock sällan kunna göra någon rubbning i Lagens
flinthärda tillämpning; men -verka ansenligt och
understundom blödande för deit moraliffa bedömningen.
I frägän om ägtenskap i wista ffyldffapsleder,
har wäl Lagstiftaren sökt grunda sine föreskrifter
och förbud pä Mosis stadgar; men han
har
Den 9 Junit. 64?
har sträckt den wida längre och bestämt en sädan
gräns för dylika giftermäl, broilken förnuftet
ej til fullo gillar, och andre Nationer, ehuru
omfattade med alldeles lika religivnsband, längesedan
förkastat. Tiden torde nu ej medgifwa,
at gransta och förändra Lagens stadgande i deHe
afseendcn. Alla förändringar äro detzutom swärn,
sä wida ej sällan en ytterlighet efterträder
en annan, och derföre blifwer Lagen i detta fall
klarast, om Konungen äger magt, at med äi8.
cerise uti Lagens päbud, afRäd tilläta alla ägtenstap,
utom i rätt up- och nedstigande leder,
eller ä sidone, emellan Syston. Om denna magt
för Konungen skulle saknas, sä blcfwe följden,
at en Medborgare stulle fläpas i bäkte och emottaga
2:ne dödsdomar, dä han ej har emot Staten
eller dest Medlemmar begätt annat brott, än
at han i förtid wclat njuta och bereda sig den
lyckliga lefnad, som en annan utan hinder af
Statens förra författning blifwit förunnad.
Om minnet af förflutna dagar hinner följa,
dä et eldigt begär at ingä en förening, som hjertat
och behofwet päkallade, utgjort kanske kärnan
af lifwets wällust och denna blifwit och stal blifwa
ärftlig, sä förmodar jag at allmän erfaren^
het gillar och understödjer mit wördsamma Förslag;
men jag önstar, utan at wäqa hoppas,
det icke samma grund eller erfarenheten, dyrt
förwärfwad genom lika träffadt oblidt öde, mätte
följa, dä jag föreställer twäng uti GiftermälSafhandlingar
och deras orubbeliga fortsättning,
när inbördes mitznöjet hunnit sin höjd.
Det är wäl osiridigt, at ibland srvärare be'
drägerier bör räknas et rubbadt ÄgtenstapSlöfto,
lem
-
648 Den 9 Iunik.
lemnadt för at njuta et nöje, som skulle störa
en flickas framtida hela wälfärd. Lagstiftaren
har säledes warit pligtig, at förekomma den 0-  lycka obetänksamheten wällat, och derföre rätteligen
förwarat henne en laggift hustrus rätt.
Det twäng som blifwit lagdt för ägtenssaps fullbordan
genom »vigsel, synes icke wara enligt med
sakens natur och aldraminst sättet härtil lämpligt.
Högaktning, wänskap, än mindre kärlek,
kunna nägonsin beredas genom straff; men fayant
oansedt, mäste den motwillige och den som
saknar all inwärtes böjelse at afsluta en lifstids-förening,
genom watten och bröd öfwertalas
at förändra sina känslor; och ehuru jag förmodar
mig kunna i allmänhet antaga för säkert,
at desie medel gora en motsatt werkan, mäste de
likwäl föregä, innan ansökning om ffilnad hoS
Konungen iunderdänighetfärgöras. Om frugtan
för et aflägset fängelse och föreställningen
vm straffets bitterhet nägon gäng ledt til det äsyftade
mälet, wigselns fullbordan; sä har dock
följderne warit högst wädlige af föreningen e«
mellan olycklige makar. Deras tilständ behöfwer
ingen beskrifning, sä wida hwart hjerta mäste
med rörelse föreställa sig en Lwungen närmare
sammanlefnad emellan twänne personer, hwilka
för hwarannan bära en tillagande owilja, som
föder et bittert hat. Tjugufem ärs förwaltning
af et Domare ämbete, som äger närmaste tilfälle
at inse wädan af sadane förbindelser, har stadgat
min öfwertygelse derom, at detta twängsmedel
oftast är obilligt och understundom wädligt.
Lagstiftaren har annars tämmeligen iagttagit
skilnaden emellan Handlingar, hwilka tilkommit
efter mindre öfwerläggning eller med bs
-
Den 9 Juiik. 649
rädt mod; men i förbindelser af denna beskaffenhet
saknas ej sällan föregången pröfning af
ämnets wigt, någon rådplägning om grunderne
för beslutet af desi framtida lyckliga fortsättning.
Begäret bereder och afgör för stunden en
öfwerenskommelse, hwars grunder efter njutningen
förfalla. Olika omständigheter förekomma
nästan i hwarje mäl, dem Lagstiftaren ömarken
förmätt eller nägonsin kan forma förutse eller
bestämma; och säledes är mål Lagstiftarens
allmänna föreskrift "Upfyll en ingängen förbindelse
" ostridigt rigtig; men om Lagen skulle
lägga hinder i wägen för Konungen, at, efter
omständigheterna i sädane mål göra nåd, innan
wiste straff öfwergätt Sökanderne, sä skulle intet
mildrande skäl finnas gällande Den stadgade
bofwen och den lättrörda älskwärda ungdomen
ffulle lika behandlas. Hwilkens hjerta
kan neka mig, at den Lagen more wäldsam och
grym?
Jag önskade, at här kunna sluta mätningen
af mensklighetens olycksöden, hwilka fordra uti
Lagens stadgande näqon rättning; jag önffade
at här kunna förbigä et ämne, sä ömtåligt för
samhällsordningen, sä betänkligt för det fromma
och beskedliga begreppet, sä rysligt för den
blödiga föreställningen: — en lättare utwäg för
ägtenskapsskilnader;  men med förvarande
af eget lugn och afbördandet af en högre samfundspligt,
kan min Lystnad icke förenas.
Ingalunda twiflar jag derpä, at hwar och
en anser för det smärtefullaste lidande, at lefwa
under oket af et olycksaligt ägtenffap: at tillbringa
sin lefnad med en maka, som förbittrar
den
65o ZDen 9 Iunlr.
den andras stunder, som förorenar desi ära och
långsamt plägar desi aftynande llfskrafter. Lagstiftaren
har ej uttänkt någre andre medel för
desi räddning, än antingen rymma frän sit hus
och an bergning, eller ock at träda öfwer oskuldens
gräns, at begå et brott, som lagen ej kunnat
undgä at straffa. Det är således et egenwilligt
öfwergifwande och Hor, som äro laglige
ffillnadsvrsaker; men männe här ej finnas andre
skäl, hwilka kunna wara lika och understundom
mera iverksamme för behofwet af denna
rättighet? Den ena makan kan wara mera upbragt
af pasiioner och förhasta sig wid desi utbrott;
men för öfrigt äga alla de egenskaper,
hwilka lemna en slags ersättning i sammanlefnaden:
En annans wanarter af andra slag kunna
ädraga nesliga bestraffningar, ärans förlust,
spö, ris eller längre fängelse; och denne brottsliges
hjerta är merendels ren sadi frän alla känslor
ledande til upfyllande af husliga förbindelser.
När det förra förolämpandet täles med
lugn, sä kan det ofta kallas en moralisk styrka;
men det sednare mäste owedcrsäjligen ej kunna
betraktas utur annan synpunkt, än som en omoraliff
swagbct.' Ju däligare moraliska begrep
i detta forhällande den lidande äger, desto
lättare bäres bördan: Werkan af dryckenskap,
slöseri ocb dermed förenadt obcständ är för öpven
för at tarfwa nägon utläggning om de särande
och tryckande päföljderne.
Lidandet täles ofta til sin hörd, ätmindstone
sä länge det kan bäras eller til desi allt hopp
förswunnit om lindring, om hjelp: men när
tälamodet ej mera har hoppet til städ, inträffar
för
-
Den 9 Junit. 6Z1-
förtwiflan och et utbrott, som i den stund det ej
kan ledas af förnuftet, stal blifwa wäldsamt
och grymt, wifar erfarenheten; och jag tan nästan'ej
fatta den tankan, at et annae'förhällanve
more enligt naturen. Begäret at fa stillas,
at blifwa löstad fran det mest pinande baud,
blifwer tygellöst; och dä det ej finner någon annan
utwäg för sin fyllnad, mätte wäldsmcdlet
komma til undsättning. M rd anses för det
sakraste; och kuru stark är pastionen, enär et
lika wantande öde ej kan halla den hamdfulle
armen tilbaka ag har nämnt en längre
tjenstbefattnrng såsom Domare i en Rätt, hwgrest
närmast kan tagas känuedmi om de angifneS
sinncsförfattn'ng och moraliska tankesätt Jag
har lärt känna, at werkeligen goda menniffor
kunna drifwas til en ytterlighets hwilken deras
hiertan ffolat förbanna, om de trott sig kunna
pä annat sätt entlediga sig frän en förbindelse,
som stört nästan alla lifivets ändamål. Jag kan
aldrig, utan afseende pä hennes förhastande,
undgå med beundran anse den Alvinna, som,
för at undwika sammanlefnaden med en Tjuf,
sjelf slutade sina dagar: Jag kan aldrig utan
ömmaste rörelse pännnna mig den, annars redlige,
Bonden, hwars minne och flit förwaras
uti efterlemnade odlingar, som mäste öfwerlcmnas
til ffarprättarcnö handläggning för det han
ägde en maka, hwilkens fortsatte okynnes upförande
slutligen bragte honom til et af de grofwaste
brott/ Lagen uptager.
Säsom Ledamot i Konungens Högste Domstol,
hwarest Mäl frän hela Riket förekomma,
har jag sedermera funnit flere sädane brott för»
öfwade, och merendels ordsakerne hämtade frän
endera
6Z2 Den 9 Junit.
endera Makens smältande och tärande upförande;
och de flesta eller kanske alla sädana brott
hade warit okända, om de trott sig kunna nedlägga
sina bekymmer inför Thronen.
Den rättwise Lagstiftaren Mörer at utsätta
straff för brott; men den wisö at förekomma
behofwet af tillämpningen.
En mera lätthet för misinöjde makar at kunna
ätskiljas torde wid första öfwersigten anses
för lättsinnighetens understöd och et wcrksamt medel
til flere ägtenskapers uplösning, flere öfwergifn»
makar, hwilka nu af twänget sammanhällas,
och til flere wärnlöse barns saknad af
omwärdnad samt fluteligen et tiltagande förakt
för denna heliga inrättning.
Rädfrägom häremot erfarenheten,^ hämtad
frän de sörsta uplysmngens källor, ost blifwit
meddelade fran förbudna trädesfrugten til närwarande
dag; och den stal besanna, at sjelfwa
förbudet eller twänget alltid medförer något sträft
och motwilligt bäde i njutning och lydnad. Ju
mera twäng desi mera lystnad efter frihet. Utfärden
et förbud för en stadsbo som älskar stads?
lefwernet l den mon, at dan blott af sällskapstwäng,
dock sällsynt, besökt landet; han skal sedermera
träna af längtan at komma utom tullen,
til och med emot upoffring af ansenliga böter.
Möjligheten at genom et elakt, wrängt eller
otroget förhällande kunna förlora en Maka,
ffal, efter min tanka, snarare öka en inbördes
täflan at göra hwarannans tid angenäm och säll
samt bereda et kraftigare band, än det, nästan
mechaniska, som wigseln bereder. Denna möjligheten
-
Den 9 Iunkk. 653
heten stal werka, at hwar och en wakar öfwer
sit egna upförande, och denna försigtighet stal
Mesiänga misinöjet. Hwad sällhet för en framtid
beredes de olyckliga barn, som upfostras af
Föräldrar, hwilka dageligen lefwa i kif och oenighet?
Hurudana efterdömen njuta deste böj»
lige warelser af föräldrar, som hata hwarannan
och inbördes söka förswara en ofta ändä
mödosam werld? Sällan finna wi sädane afkomlingar
äga nägon moralist bildning, och om
än en medfödd styrka i själen ej förmär förswagaö,
sa stal ändock den physista delen widkännas
et lidande som ej slutas förr än wid grafwen.
Hwarje af Naturens Herre inrättad ordning
är helig och bör hällas i helgd; följaktligen
kan ägta ständet icke annorlunda anses än
såsom heligt, hwarifrän bör rensas allt hwad
som wanärar denna inrättning, som gör den
mindre allmänneligen agtningswärd. Hwarje
ordning bör leda til Skaparens ära och mennistans
lycksalighet. Men Store Gud! huru helgas
dit namn! huru befordras din ära af kifwande
Makar?
För Ägtenstapets ingäende och waraktighet
äro Naturens band de starkaste: Naturen har
bestämt en nödig förening emellan Könen: I
naturen är lagd den starkaste och ljufwaste af
alla känslor för maka och barn: I sjelfwa Naturen
är et fullkomligt behof af inbördes biträde
och wärdnad: denna förening ökar höjden af
de gladare och mildrar sorgen i bedröfweLsens
stunder. Den som smakat den husliga stillheten,
och jag har twänne resor erfarit den — wälsignelsen
hwile öfwer deras stoft, som stänkte
mig
654 Den 9 Iunir.
mig den! — stal ej frestas af hwad warelse
som bäldst, at Miva anledning tilen w a dl ig förändring
, och nar den helt och hällit förswunnit,
sä äro alla band fwaga.
I anledning af Veste med siere ffäl, som
fcrstiidte händelser öfwerflödigt gifwa, tilstyrker
jag ödmjukeligen, at, wid de lagställen, der förberörde
ämnen finnas uptagne, mätte tilläggas,
at Konungen ma härom förordna och gifwa sit
lof, enär ömmande omständigheter förekomma,
sedan nägra warningar eller andra wcrkande
fonnilitstel- i afseende pä ägtenstapsskillnader
föregätt.
Om Höglofl. Ridderffapets och Adelns tankesätt
äro med mine enlige, sa torde detta wördfamma
^lemoriat til Lag-Utstottet förwtsas.
kemlttei'L(!e5 til Lag-Utstottet.
Friherrre OLäerström, stacod, upläste
följande til Hiotocollet:
I en tid dä Swerige framför alt bör frukta
RpHlandS insipkelse pa styrelsen, ar det min
tanka, at Thronföijarcns utnämning är det mest
angelägna, som Hans Majtt Konungen och Rikets
nu församlade Stander kunna företaga: at
Thrvnföljaren bör wara i en mogen älder samt
aga ersarderlige eaenffapcr för" at med styrka
kunna utföra et sä smärt kall, torde ej kunna
bestridas. Jag får i anledning bäraf ödmjukast
xroxoneiitz det Högloft. Ridderffapet och A
-
Den 9 gurlii. 653
deln, i fall min tanka befinnes wara rigtig, mätte
anmoda wara Medstander at i förening med
Ridderskapet och Adeln i underdånighet'bedja
Hans Majtt Konungen, at sa fort sorn möjligen
ffe kan, han täcktes wara nådig at til Riksens
Ständers 5.-inctlon förestå en mogen man
til sin Thronföljare.
Begärdes pä bordet.
Sedan Herr Grefwen och Landtmarssalken
utsatt walet til de npa Llecrorer af andra och
tredje disserne t-il i morgon kl. 10, åtskiljdes
Ridderskapet och Adeln klockan 2.
In Lclcm NrorocnII!
O.
Mandagen -en 12 Junti.
INenum kl. 11.
Herr Grefwen och Landtmarssalken
upbröt sch lät upläsa andra och tredje klasser.
TILS wallistor til Lloccoror efter Herr Kisellskölä,
Olot^ Herr 6ripenrvs1ät, jan, Herr blbrencroriL,
stollen Oustil, Herr ^lonlAOmerie, Lvante, och
Herr idZerliring,
wara i deras ställe walde följande Herrar:
Af Andra dassen:
N:o
1L1 Herr IlljertLz Ouscak trävik, I.ieuteNÄNt.
431
656 Den 12
431 Herr ^örnsköld- Larl kolian, Lapltalns
R. S. 0.
928 Herr Lerkman, Ambrosius Magnus, löf»
werste, R. S. 0.
Af Tredje Olasson.
1921 Herr dloräonstolpo, /^näers, Laxitaine.
L021 Herr klorxendjolm, Larl, Laxitaine.
Widare upbrotos Lloctorernas af första
elasson listor til Ival af Ledamot t Stats-ULffottet
efter Hans LxceiienLe Herr Friherre
Lilhoncrantr, och t Oeconomie - och BtswärsUtskottet
efter Friherre livkler, ^näers ^okan,
om hwars afsigt at sig detta förtroende afsäga
Herrar Llectororne blifwit af Herr Grefwen och
Landtmarskalken underrättade, och befunnos wara
walde:
Til StatEskottet;
Friherre Lonäe, Larl, Erfwerste Kammarjunkare.
Til Oeconomle. och Beswärs-Utskottet:
Friherre kermelin, Lamuel Lustaf, BergöRäd.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
anmälte pä Friherre Lonöos wägnar, at enskilda
angelägenheter wäl hindrade honom at längre
än tils inemot midsommaren wid Riksdagen
qwarblifwa, men at han dock, sedan han
wun
-
Den 12 IunLk. 6Z?
tvunnit Högloft. Ridderffapets och Adelns förtroende,
ej wille undandraga sig, at tils widare
deltaga i Utskottets göromäl.
Uplästes et ^emori-il ifräg ätskillige Ledamöter
af det enligt den nua Regeringsformen
nyligen utnämnde Stats Råd, sä lydande:
Wördsamt ^lemoriLl^
Undertecknade, som af Kongl. Maj:t nadigsk
blifwit utnämde til Ledamöter uti Desi StatsMäd,
hafwa icke wägat anse denna deras egenskap
och den answarighet som Regeringsformen
fästat wid deras framdeles befattning, wara för»
enlige med deras hittils utöfwade Rcksdagsmannarätt.
De hafwa trott densamma under deras
tjenstgöring i Stats Rädet kunna betraktas säsom
hwilande; I följs hwaraf de äfwen ansett
säsom en ffyldighet at afsäga sig de rum utr
Lnn8kituei0N8-, Stats - och Hemliga Utskotten,
hwartil ätskillige bland undertecknade af Högloft.
Ridderskapet och Adelns förtroende och wälwiljn
warit kallade. Uti samma bewägna tänkesätt
Högloft. Ridderffapet och Adelns sida anhalla de
wördsamt, at äfwen under utofningen af det
dem nu anförtrodde kall, alltid fä wara inner
flutne. Stockholm den 12 Junit 1809.
Zl-ars von LnZegtröin
6ust. lVI. Uosenblall L. v. klaten
6. ^älerbetb 6eorZ ^älersparrs.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förmälte at Hanö Uxcellence Herr Friherre von
L8LLN, bienric, ej more i staden närwa
83,
84 rån
-
663 Den 12 Iunil.
rande, men otwifwelaktigt äfwen wore sinnad ak
underteckna ofwan anförde iUemoriu; hwilket
Herr Grefwe» och Landtmarffalken endast wille
lil underrättelse meddela, dä, emedan Hans Lx.
ej afnägot Utffott wore Ledamot, hans
underteckn mde ej med Herrar LleceorernLs göromäl
hade nägon gemenstap.
Widare uplästes twänne ffrifteliga afsägelse
af Herr Grefwe WLLllrmeister, HLN8, at wara
Ledamot i Lag Utffottet, och af Herr Grefwe
<>' »', 1, allric, at wara Ledamot i Expert
i.-ON5 Utskottet i anledning af bemälte Herrars
kiplioen wunna befordringar, den förre til ^uti^e
Lancier, den sednare til ^ustitise Råd.
Widare affade sig följande Herrar de dem
updragne förtroenden, neml.
Herr -if 8cb. nbom, Lric ^.clols, at wara
Ledamot i Lag - Utskottet.
Her Lock, 6or6t2 UuäviF, at wara Ledamot
i Occonomie - och Beswärö-Utffottet.
Herr von kiene^sr, ^.äoU, at wara Ledamot
i Riddarhus Utffottet.
Herr ^ilv6i'8tolp6) kreclric 8»,muel, at wara
Ledamot i Hemliga Utffottet.
Herr Friherre klsnnerbeim, (lustas, at wara
Ledamot i Bewillnings-Utffottet.
Herr Lergbman, ^md'08ius lelaAnus, at
wara bisctor för andra Llassen, samt
Herr Friherre Ltael von Holstein, Lorsttrr
UuclviZ,
Den is Junit. 65g
I.ukil7i.g, at wara Ledamot i Oeconomie > och
Veswärö Utffottet.
I anledning häraf anmodadeö Herrar LI«?c.
toreins, at i desie afgängne Herrars ställen ut--  wälja npa Ledamöter.
fusteraäes följande:
Utdrag af krotocollet bältet i Hoglost.
Ridderskapet och Adelns plenuM
den 6 Junit 1309.
S. D. Sedan hos Ridderskapet och Adeln
anmält blifwit, at en Upfostrings-anstalt för Döfstumme
och Blinde redan more inrättad, och en
Ledamot förestagit, det Riksens församlade Ständer
mätte stadga och fastställa en ldnci til underhällande
af detta institut; sa och i betraktande
af den för den lidande menffligheten wigtiga
nytta et sädant institut kan medföra, bestöt Ridderskapet
och Adeln för sin del, at denna Inrättning
mätte understödjas; lemnandes dock til
framdeles utredning ock pröfning sättet buru detta
understöd möjeligen mä kunna utgöras: Och
skulle de öfrige respc-ctive Med Ständerne genom
Utdrag af?rotocollm härom wänligen underrättas.
lil suxr-t.
samt
Utdrag af krotocollut bältet i Högsost.
Ridderskapet och Adelns bleuum den
9 Junii 1809.
S. D Företog Ridderskapet och Adeln til
afgörande det af Högwördige Preste-Ständet
I - gjorda
66o Den 12 Junis,
gjorda förslag, at Stats Utskottet mätte med en
lustiuclion förses; och dä Riddcrskapet och Adeln
sig erindrade, at detta forflag warit gjordt medan
ännu, innan den nya Regeringsformens antagande,
Stats Utfkottet med det Hemliga Utskottet
möjligtwis kunnat förenas, och at det
under sädane omständigheter möjliga behofwet
af en föreskrift alldeles uphört, sedan, efter wär
nu stadgade Grundlag , Stats Utskottet arbetar
oj allenast utan nägon förbindelse til hemlighet,
utan twärtom med den bestämda pligt at fullständigt
lemna Riksens Ständer underrättelse
om Statswerkets tilständ och förwaltning, fann
Ridderskap^ och Adeln llumera ingen anledning
at ofwannämnde Utskott nägon inötruciion föreffrifwa;
hwarom wänlig underrättelse de öfrige
respccttve Med Ständerne genoril Utdrag af t^ro.
tocollet skulle lemnäs, kli 8UO1L.
Uplästes et lilemorial inlemnadt af åtskilligt
Riksdagsmän ifrän Westerbotten, sä lpdande:
Undertecknade wid närwarande Riksdag utsedde
Fullmägtige för Preste, Borgare och BondeStänden
i Westerbotten anse bäde af egenöfwertpgelse
och upmanade afhemmawarande medbröder,
för deras heligaste pligt, at genom framställande
af de händelser som wällat detta olpck.
iiga lands närwarande utblottade belägenhet,
rväcka Riksens Högloft. Ständers medlidande til
tvinnande af försköning ifrän de utomordentlige
utgifter, som Statens behof nu mer än nägonsin
tilförene torde kräfwa.
Den 12 Junti. 661
Nyst förr än närwarande olyckliga krig inföll
hade en allmännare hug til jordbrukets uphjelpande
börjat wisa sig, ätstilliae försök blifwit
gjorda til sumpig marks utvikning, för at
afböja olägenheterne af frost och rostdimma,
hwaraf säden nästan ärligen skadas och oftast
alldeles förderfwas, samt här och der til den
sandiga jordens förbättring genom upblandmnq
med andre jordarter, men all hug och alla försök
uphörde och landet försänktes i den största wanrnagt,
dä efter et sivärt nustwäMr Allmogen
det sistförffutne äret nödgades icke allenast
utrusta och med siere weckors proviant förse
Regementet, utan ock twärtemot RoteringsContractet,
upsätta och bekläda Bargermgsmanstap
til hälften emot Regementets storlek, och destutom
til Landtwärn utlemna 400 af sina barn,
hwilket i et sä glest bebodt och folkfattigt land
som ^vesterbotten, hwarest til räga pä eländet
genom den ifrän deder planterade mänga arm --  ens sjukhus utkomne förödande sjukdom ungefär
sjettedeien af inwänarne äro bortryckte, stal i
mänga är qwäfwa näringarneS tillväxt. Hwarförutan
ifrän April mänad sistl. är 1M8, dä
Finsta Armeen drog sig til österbotten, ända
til Junii, dä sjöfart upät Bottniska wiken blef
möjelig. större delen af den proviant, som samma
arm 'e behöfde, uptogs och utstrefs i Länets
norra fögderier, och desi dragare sattes i reguisition
bäde at til armeen afföra desta förräd
och at sedan pä stället biträda wid transporteringar
under armeens marcher, hwarigenom
cn stor del af dest hästar förlorades. I September
mänad, sedan landet inbärgat en af de
knappaste ärswäxter bäde i anseende til spänne
-
662 Den 12 Junis.
mäl och iourags, inrättades sjukhus i Umeä för
nara 4ooo man, hwanbland ungefär 160 Officerare,
hwilka da M.ga-inet af 10008'pske sängar
och det til Wasa chwergängne Herr Ofwerste
!>5!,'uii-8 1-ElacUcnnLiic samt af der inlagdt
Landtwärnsmanffap war alldeles medtagit, mäste
pä landets bekostnad underhallaö. Sedermera
och da de af Krigs-l4ep r utsände och
deribland de fleste Umeä Borgerskap tilhörige,
med proviant lastade fartyg, hwilka forst i November
manad afgingo härifrän, icke bunns til
landet ankomma, hwarigenom ock de Handlandes
spannemäisförffotter til Allmogen i brist af fartyg
uteblefwo, sattes Allmogen i nödwändighet
at sistledne winter, frän Ianuarii til Mars mänads
flut, hwarje wecka transportera ArmLens
provrantbehoiwer af alla slag anda til Torneå,
oberäknade de otålige mellankommande skjutsningar
wid truppers fram-och ätertäg, wid undanförandet
af degenom 6rip-ndel^ffa OLpiculLtionkn
bortgifne men disputerlige Kronans otwLtsr.
wid Rpffa truppernes afförande frän Umeä, dä
mänga hastar gingo förlorade, och nu fluteligen
wid samma truppers inryckande i landet sednast,
och försöken til deras motande. Igenom alla
desia skjutsningar äro Allmogens hästkreatur nästan
öfwerallt dels alldeles förstörde, dels sä 0-  duglige, at hälften af äkrarne denna wär ligga
obesädde pä manga ställen i brist af dragare, pä
andra i brist af frökorn eller ock i brist af tilsälle
wid Ryflarnes nu ffedda framträngande,
at wärsädden förrätta; ty höstsäde brukas sällan
af Allmogen. Hela landets penningeförtjenft
härleder sig frän skogskörsler: det är genom sågtimmer-hyggste.
genom kolning för Iernbruken,
genom tjärubränning och nägon afkastning af
ladu
-
Den 12 Junit. 663
ladugärden, som Westerbotten skal erhälla medel
at inköpa spannemäl til upblandning af sit barkbröd
och til alla utlagors afbördanoe; men dä
nu genom foderbrist samt utffrifningar af bö och
kött, boffapen ar til witzt hälften förminffad,
och genom dagcliga kronoffjutsninqar allt skogsarbete
och alla enffildta körslor försummadcs täckes
Riksens Högloft. Stander högt uplpst in e, at
för det narwarande och intiftdesi nägra ar förbigä,
detta land icke kan med nägra bewillningar
betungas.
Allmogens wanmagt medför äfwen Stadernes
och andra näringsidkares: der waror icke
pro6„Lsi--r8, der är ingen Zandel möjelig: blott
npa förffotter fordras af Ägendomö- och Bruksägare
samt handlande, med ris^uo at förlora
bäde dem och de förr gjorda. Alla Jern - och
Säg-Werk mäste föda sina arbetare, ehuru allmogen,
i brist pä dragare och arbets - tilfällen
ej kunnat skafta rucUinLteric-rns til Werkens
drift Alla löningstagare, som af allmogen
in natura upbära sina aflöningar, kunna icke
utan omensklighet utpresia af en utarmad allmoge
det den icke äger at qifwa, hwarigenom inkomsterne
för defte Ämbetsmän mycket och wida
utöfwer alla utftplders bechpp förminftas.
Det är af detze ffäl wi ödiujukast wäga bönfalla,
at Riksens Högloft Ständer Läckas til
Bewillnings - Utskottet detta märt ..ic-moriu rsinittei-L
med näd - och höggunstigt förordnande,
at Westerbottens Län mätte ifrån alla sädane
gärder och Bewillningar befrias, som efter är
1789 tilkommit, ätminstone intil nästa Riksdag,
hwarefter, och dä wi göra ost försäkrade, at
under en wis Regering Landets refwor hunnit
864 De»; 12 Junir.
til nägon bel botås, och at wärk Sand äter
lblifwer förenadt med det öfriga Fäderneslandet,
wi gerna wilja, lika med ware medborgare
i Riket, efter yttersta förmåga bidraga
til - utgifterne, och hoppas wi at denna
tvär anhällän för et Land, som i en annan
-Rikets belägenhet med mycket skal synes kunna
päkalla det allmännas hjelp, icke stal anses 0-  Dillig, bäldst dä wiförutse, at den summa, som
ffulle äläggas Westerbotten,^ swarliqen kan utgå,
och derigenom de derifrän päräknade medlen
til Stats'-Werkels förlust uteblifwa, hwartil
ocksä kommer, at i fall österbotten til Rytzland
osträdes, skulle möjeligen, om icke Regeringen
sadant förekommer, den fordelagtigaste utwäg
Westerbotten hittils ägt til erhållande af Spannemal
i utbyte emot Strömming, tilstangas;
vch således en af Landets näringar mycket förlora.
Stockholm den 8 Junii 1809.
Hon. L. Lönberg. 41. Ljubr. H. L. Öbman.
Uutb.
/cnrl. ^nclersson Höns IllermLN.
Niksdags-Fullmägtigsör Riksdags - Fullmägtig för
Södra Häradet i trevie Fogderiet i
Westerbotten. Westerbotten.
kemitterLäes til BewillningS-Utskottet.
Herr kllirencronse, foban Qustak, hadd
inlemnat et Memorial, hwilket uplästes, sä lydande:
Admju
-
Den 12 Junit. 66K
Edmjukaste klemorisl!
Om, i den siund Bewillnings-Utskotiet gäk
at borja sine wigtiga iuncnon-r det ä ena sidan
är smärtsamt, at se Fäderneslandet genom
et olyckligt kria wara bragt til branten af sm
undergäng, vcy endast kunna räddas genom
nya skatter och pälagor, pä et redan länge
tryckt och hardt nog bcffattadt folk; är dct ä
den andra åtminstone en ljuf tilfredsställelse at
l>.'»tioQeu, beredd pä betydeliaheren af de fordringar
Riket i desi närwarandc belägenhet ofelbart
mäste göra, stal beskattas af män, four
för klokhet, insigter och räktwcka grundsatser
.allmänt gjort sig kände och högaktade. I dcsie
egenskaper ligger en säker och oryggelig boraen.
at den förestäende Bewillningen blir sä beräknad
och pä medborgaren fördelt, at den för ingen
blir krosiandc; och i denna fasta öfwertygckse
kan hända wore det bäst, at BewillningsUtskottet,
lemnadt ät egne mköit-tcion-r at upsinna
det bästa och rätta, blefwe ostördt i sine
magtpäliggande arbeten. Jag wil likwäl wäga
et 'yttrande i denna wigtiga sak, och det ankommer
pä Bewillnings-Utskottet at gilla eller
förkasta min mening, i den män den mer eller
mindre kan uthärda klokhetens pröfning. All
beskattning efter Hemmantal är i min tanke
falsk och origtig. En luvar har sig bekant huru
olika Hemmanen i särffilte Rikets l rovincc-r
äro, i anseende til ägor, bördighet, odling och
fjelfwa areLien, samt mänga andre tillfälliga
omständigheter, som bidraga til en mera betydlig
afkastning ä det ena än det andra. Det
faller sälcdeö lätt för begreppet at inse, det
lika tyngder pä sä olika Hemman, oaktadt af
ena.
666 Den 12 ^unir.
enahanda Hemmantal, blefwe för somlige knappast
känbare, för andre ater i högsta matto onereus^
och troligen för indrifningen omöjelige.
Likwäl bör all beffattning ttl sin natur wara
jämn och i förhållande til förmögenheten samt
en hwars större eller mindre utwägm. Innan
en rigtig refning och skattläggning pä all jord
a Landet för sig gatt och H mmanen derefter
warda clL8-;iKcei-.iiie, kan således ingen säker
grund för^ Bewillning efter Hemmantal gifwas;
men et sädant arbete fordrar tid, och Rikets
behof medgifwa för närwarande ej denna utdrägt.
Andra beskattnings grunder mäste derföre
widtagas, och för min del wagar jag föreflä,
at med bibebällande af alla de skatter under
sarskilte namn, som af Hemman ä Landet
utgatt före 1772, sedermera tilkomnc, äfwen
som i8oo ars Bewillning, hwilken ej afsett
denna märkeliga skilnad i Hemman, uphöra
med innewarande upbörds-ärs flut, och en
annan Bewillning jämnkad efter Rikets tarfw"r
i det stället beräknas och förordnas a Hemman
i allmänhet, i förhållande antingen til den senast
hällne tionde-sättning innom hwarje ?rc>-  vilis, eller oek efter de grunder, som wid Upskattnings-Lommi
reel lie 1ZC0 til R.e^I i8Lti ttilen3
werkställande blifwit följde. I bägge fallen
blir den förestående Bewillningen wida billigare
och för de mera wanlottade Hemmans-ägare
drägeligare an om den pä Hemmantal bestämmes,
utan ätskilnad til deras mer eller mindre
godhet, och om nänsin billighet warit nödwändig,
' är det nu, da et olyckligt krig med alla
de swära tyngder och beswär dermed warit 0-  skiljaktige, sä olika träffat jordägande medborgare
ä Landet, at k somlige Lrovincer knappast
Den 12 Imrik. 667
nägot finnes öfrigt för Hemmansbrukarens egen
torftig ste bergning; hwilket för det wista
mträffas i det magra Halland, der hela Socknar
redan före och efter Jultiden warit bragte
i den olyckliga och högst ömkanswärda belägenhet,
at dela sin föda med offälige djuren stoch
werkeligm tilredt sit bröd af agnar, halm, ollon
jemte andre för hälsan skadande och otjenlige
ämrien. Stockholm den 2z Maji 1809.
ff 6. Lbreiicrona.
^emitterAZss til Bewillnings-Utskottet. -
Friherre Lric gobLkisson, uplästs
följande anförande til
I Fäderneslandets nriwarande belägenhet
torde alla förslag, som hafwa til föremäl at i
nägon man understödja och upmuntra Landtbruket
och öfrige näringsgrenar, förtjena et skom
samt behandlande. I förhoppning derom, fär
jag den äran til Högwälborne Herr Grefwen
och Landtmarskalken samt Högloft. Ridderfiapets
och Adelns uplysta pröftring underställa några
tankar i detta wigtiga ämne.
Dä landtbruket och näringarne i allmänhet
förlorat en fä betydlig del af sina arbetare, fiola
arbetslönerne säkerligen undergå en förändring,
som försätter näringsidkaren i behof af
större förlag, och förminskar dest winst, ifallwarorna
i samma män icke stiga i penninawärde.
Et sädant fortsatt stigande kan icke med skäl förmodas
-
66S Den 12 äAmij.
modas Er önstas 2 Det är säledes troligt at
arbetslönernas stegring, och den mindre winst,
eller knn bända den förlust, som deraf för näringsidkare!,
upkommer, skall medföra ön känbar
förminskning i waru xroöucrion^n, om icke
nägon lättnad i annan wäg kan för näringarne
uptankas och beredas. Af en nedsatt bewill*
ning lärer någon lrndring icke kunna förwäntas
i en tidcpunkt, dä förökade Statens behof
afet mindre antal skattdragande stola upfyllas.
Kanffe bor en nödig lindring endast sökas i en
nedsatt ränta i det förlag, som Lil näringarnes
drifwande är nödvändigt. En lag penninge»
ränta har hos alla handlande nationer warit
ansedd sä som et kraftigt medel til näringarnes
uphjelpande, och derföre har den tidigt igenom
författningar blifwit stadgad, äfwcn i tidebwarf,
dä ingch allmänna olyckor päkallat et owanligt
bemödande; och erfarenheten bär wisat, at
nyttiga företag af alla stag, hwilka med en högre
penningeränta icke warit möjeliga, snart
gifwit lif och rörelse ät allmänna hushållningen,
samt framalstrat den större warumängd,
som i billigt förhällande nedsatt waruwärdct och
grundlagt enstild och allmän wälmåga. För ost
äterstar ännu detta wälgörande medel. Läge
har det warit omtalt och önstatr men aldrig här
det warit nödwändigare än nu, dä följderna af
et olyckligt krig hota wära näringar med en
längwarigj rvanmagt, och samhället med lika
länawarig fattigdom. — Mine Herrar? jag fö°
reflär icke nägon författning som i mindstaänän
kunde förändra de wilker, hwarmed publiks
Castor eller enstilte personer utlemnat fine penningar;
rncn dä näringarne i synnerhet hämta
Den is Junit, 66-
fina förlag ifrän en inrättning, som til största
delen tillhörer Riksens Ständers ö-nigue-, sa skut»
le det aspftade ändamälet kanske tilräekligen
winnås igenom upoffring af nägon del af dea
winst som denna upoffring medförer. Riks-viscouten
skulle utan serdeles förlust kunna ned»
sätta räntan a utlänte cL^itslsr ifrän 6 til 4
procent, om den förmonen som förra Viscout,
werkcn åtnjutit, at pä löpande obligationer emottaga
penningar til Z procent, tillädes werkst.
Fruktan för en deraf tilkommen förökning
i rörelse-LLpitLlLi torde, wid nuwarande fördubblade
warupriser, icke böra äga rum. Skulle
de privLte actic? ägare wid en salunda utwidqad
rörelse icke sinna sig skadeslösc, sä borde behållningen
af insatte och äter utlänte penningar
ensamt utfalla kananeus andel i Riks-visconwn,
som deremot godtgjorde de p-i v-we/tctie ägarns
hwad de igenom räntans nedsättande kunna förlora.
Om under 6 a 8 är, som äterstä af Discont,
octro^en, Languen singe widkännas nägon minskning
r päräknad winst; sä wore denna förlust
utan twifwel rikeligen ersatt af den allmänna
winst som alltid är en följd af uplifwad och underhällen
arbetslust.
Behagade Högwälborne Herr Grefwe» och
Landtmarffalken samt Högloft. Ridderskapet och
Adeln lemna benägen upmarksamhet til desia
icleer, sä anhäller jag ödmjukeligen at NancoUtfkottets
utlätande deröfwcr mä infordras.
Uemitteraäcs til kauco Utskottet.
Föredrogos de punkter af Högloft. Donstitutious
Utskottets Betänkande, hwilka ännu ä«
terstodo at afgöra, nemligen:
i:s Om
670 Den 12 Juni.
1'.0 Om ^Ltional-KexresentLtionLn.
L:o Om inrättningen af en Lag - och HusHallnings-Beredning,
hwilka bägge frågor lika
såsom' stedt med de anmärkningar, som af serstilte
personer, under vent, lunonen, wid Regeringsformen
blifwit gjorda, aleri-emun,-,.. >; stil
eonstitutlon8 Utstottet, at under innewarande
Riksdag äter til stärstädande uptaaas, för at
wid den nästkommande kunna til slutelig! afgörande
af Riksens Ständer företagas
Z:o Rörande Herr I.s^on8lo!pe8 förstag til
inrättande af Förliknings-Domstolar.
^emitteraäss til Lag Utstottet.
^!ro Om dlutionLl urmerinA, sadan den af
Friherre vonplaten blifwit föreslagen.
Herr Grefwen och Landtmarst-lken
tilkännagaf wid detta tilfälle, det Hans Maj t
Konungen updragit honom at förklara stn nådiga
önstan, at Riksens Ständer ej matte uptaga
til öfwerlaggning något förstag om utskrifning
til Rikets förswar under narwarande
wädeliga ställning, innan Hans Maj t sjelf funne
den af nöden och derom med Nrk ens Ständer
wiste rädsla; hwad äter Friherre v»n lllaten8
förstag til en blational arinerinA. säsom en
allmän oststbestandigt gällande inrättning anninge-
ansäg Herr Landtmarstalken, at det af Högloft.
Ridderstaxet och Adeln berodde at detta
ämne til öfwerläggning och afgörande uptaga.
Friherre I^i1Ijenci'ant2, soban willielm,
förnyade härwid en önstan, hwi-lken han
redan
Den 12 Junit. 671
redan förut hade yttrat, at, da detta ämne more
af största wigt, och gansta fa more beredds
at deröfwcr stadga och yttra sina tankar, emedan
de ej känt at det i dag skulle förekomma,
det stuteliga afgörandet deraf til en annan dag
»rätte fa hwitå.
Riddcrstapet och Adeln syntes någon stund
wara af stridiga meningar rörande denna af
Friherre ttitt,stncr»iwr gjorda begäran, men lät
ändteligen derwid bero, at ofwannämnde mäf
til morgondagen mätte bwila, dä Ridderstapet
och Adeln, enligt Herr GrefwenS och Landtmarstalkens
tilkannaqifwande, äter eftermiddagen
kl. 6 i» dleno stulle sanrmanträda.
Ridderstapet och Adeln ätstiljdeS kl. ^ til 2,
Tisdagen den 13 Junit,
klenum klockan 5 e. m.
Hpnades följande Herrar Llectore/nss Listor
til roal af Ledamöter i flera Utstött, och befunnoö
dertil wara utsedde.-
I Riddarehus Utstottet:
I Ltass.
N:o
745 Herr Louce, ^.äam. Hofjunkare.
I Stats-Utstottet:
1 ällLSL.
Friherre Losen, 0,tto Lrsäric, Krigs-Räd.
2 Mass,
6?2 Dm 13 IuM
2 Llass.
8l7 Herr liZerdjelm, Seved, Hf. Jägmästare.
Z16 Herr Ldrenlljelm, Fullm. Herr Silverdal
xe
fredric, LLnco-LommissLrie.
Z Llsss.
ro?8 Hr kavkull, Fullm. Friherre l^illjenLrLntL,
Ion. ^Vilkelm, Major.
I Beswärs- och Oeconomie-UtffotteL
1 Llass.
8 Grefwe Oxeu8tjernL af Korsholm, Joll.
Labriel, f. d. Riksmarstglk, Riddare och
Lominendeur af Kongl. Majus Orden, en
af de Aderton i Swensta /^cLdemien.
2 L1L88.
L91 Herr de Leer, Fullm. Herr OMenram,
,/^doIl, ^ndiceur.
L7Z Herr Lildt, Fullm. Herr kön!§, keNr,
^uditeur.
Z C.IL88.
L4/0 Herr Kibsn, ^dopn, Ryttmästare.
1986 Herr s^aldencrentr, Arfved, Brukspatron.
I Lag-Utffottet.
1 LIkl88.
Friherre LRrencrona, Larl, Lxtraoräin^.-
rie(lsnt!Llist. S tldLss.
Den iZ Iunii.
Z Llass.
S73
1g48 Herr von kinZeström, polian iVlatliias.
2172 Herr lorick8, Nils, Krigs-Räd.
2137 Herr von Losdotk, jonan ^äolpli, E)fwerste-lieutenant,
Riddare af Kongl.
Swärds-Oräen.
195 Herr Klingspor, 6erät, Ryttmästare.
215 Herr KainsL^, Fullm. Herr lliam, Major.
2V1V Herr Lederstam, jokan hinric, Hofjunkare,
Riddare af Kongl. Wasa Orien.
I Bewillnings-Utffottet:
102 Herr OxeKulvuö, Fullm. Herr von kicksteit,
Major, Riddare af Kongl. Swärds
Orien.
1324 Herr von lorné, Mickael, Stallmästare.
I EMditions-Utffottet:
81? Herr vrakenderx, Fullm. Herr von
scen, Notarie j
I Hemliga Utssottetr
2 Llass.
3 Llass.
2 l.1a88.
Z Liars.
2 Llass.
85, 86.
I cvrr>
Den i3 Junis.
I Loustitntioss Utskottet.
1 L1L88.
22 - - Friherre ^nkLrsvärö, Larl kllnric, Major.
2 L138S.
LOZZ Herr Uo8en von Uo80N8teIn, d^ils, Landöhöfding,
^Oiumeiräeur af Kongl. N. o.
Friherre ^nli.ar8vLr6, Lrrrl hinric,förklarade
sin erkänfla för det smickrande förtroen.
de honom blifwit bewisadt, genom hanö utwäljande
til Ledamot i (-'on8ritution8 Utstottet; men
anmälte jämte sit misttroende til sin förmäga at
deremot smara, det han genom sin tjenstgöring
wid den härwarande Fördelningen af Wästra
^.rmecn more förhindrad at detta förtroende emottaga.
Herr l^oscn von Ko8eN8tein,^il8,Dä
jag funnit mia af mina medbröder, den andra
^lrt886N8 Herrar Llectorer, hafwa njutit det
utmärkta förtroende at blifwa nämnd til Ledamot
af Loii8titurion8 Utstottet, anser jag min
skyldighet wara, at anmäla, det Hanö Maj:t
Konungen i näder updragit mig, at tilö widare
och utan lön foresta Upfostringö- och t^ccleLiLKtlgu^.
Iirenderne. Jag känner sjelf min inskränkta
förmåga at rätt stöta detta rvigtigck
kall: likwäl, dä jag det pä Hanö Maj ts befallning
utöfwar, följer dermed et med answarighet
förknippadt deltagande i Stats-Radets göromäl,
som wcrkar, at jag ej lärer kunna wara
Ledamot af något af Riksens Ständers Utstött,
Den iZ Zunik. 67Z
och som således formär mig, at under betygande
af min erkänsla för Herrar LlLcroi-ern^s
wälwilja, afsäga mig mit rum i Lonstltucions-.
Utskottet.
Friherre Rosen, Otto RreZric, förmälde,
det enffildta angelägna ärender hindrade honom
at länge wid Riksdagen uppehålla sig, at
han wäl ej wille undandraga sig, at sä länge
han här wistas deltaga i Stats-Uttskottets göromål,
men dock nu borde tilkännagifwa, at harr
ej länge dermed kunde fortfara.
Friherre ak ^Vetterstedt, Oustak, hade
genom ffrifwelse til Herr Grefwen och LandLmarskalken
anmält, at dä han blifwit förordnad
at tils widare förwalta Hof-Lantxlers-^lmbetet,
trodde ban, i öfwerensstämmelse med den
förklaring ätskillige af L-tats Rädets Ledamöter
förut afgifwit, sig wara förbunden, at medan
hans Riksdagsmanna rätt hwilar, afsäga sig
Ständets förtroende at wara Ledamot af Statsutskottet.
Anmältes det Herr krskenlljelm, som erhällit
befallning at wid sia tjenst sig infinna, aflagt
sig at wara Ledamot r Bewillnings-Utskottet;
hwarwid och dä
Herr Oeäersteät, .sokn, tilkännagaf, dek
sedan Herr LrLllelilljslm förut derom underrättat
Liectoi-erne, hade de§e Herrar redan hans
rum upfyldt.
Blef Riectorernas wallista framlemnad och
öpnad, dä i Herr LrLKsnhjeiws ställe befanns
wara wald: Herr
676 Den iZ Juni.
Herr "Von lörne, Stallmästare.
^usteraäss följande:
Utdrag af Lrowcollst bällit i H-glofl.
Riddcrskapets och Adelns ^leuu.u den
12 Junti 1809.
S. D. Föredrogos följande punkter afe n»tUutioi-s
Utskottets Regeringsformen åtföljande
Betänkande, hwilka ännu äterstodo at afgöra,
nemligen:
1:0 Rörande den i Lon8titution8 Utskottet
rväckta fräga, sä wäl at ibland Swensta Folkets
Fullmagtige uptaga Ofrälse Bruksidkare
och Jordägare, hwilka förut ej nägon röst wid
Riksdagen hafwa, såsom ock, efter hwad genom
allmänna skrifter blifwit yrkadt, at i allmänhet
omskapa Kexreseutation8 sältet.
2:0 Om inrättningen af en Lag - och HusHällnings-Beredning,
hwars föremal skulle wara
at befordra Laqarnes nyttiga och warsamma
granskning, samt insamlandet af sädana uplyöningar,
som til landets kännedom i o^onomiskr
och Ltsri8si8kr afseende äro af nöden;
Rörande kwilka bägge frägor Ridderstapet
och Adeln beflöt, at de, likasom stedt med de
wid Regeringsformen under ventiikuionen derom
gjorda anmärkningar, til conittimtious Utskottet
skulle äterremittk-rL8, för at der under
innewarande Riksdag til afgörande företagas;
samt » , 5
3:o Rörande det af Herr l^onswlye, foKLS
Lamuel, gjorde förslag, om inrättandet af
För
-
Dm 13 Iunik.
K77
Forlikmngs Domstolar; hwilken sistnämnde fräsa
Rwöerff-:pet och Adcln ansäg böra til LagUtffottkts
pröfning remitteras. Och skulle Utdrag
af Li-otocoilet kärom de öfrige respeccivs
Mcd-Ständen wänligen meddelas. tU 8u^ra.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
tilkännagaf, at til följe af det i gär fattade
belmtet, ffulle frägan pm en National ^rmeriiitz
, sädan som den af Friherre von Liaren,
Lattsar, hos ^onstitnrions-Utjkottet blifwit framställd,
och af detta Utskott, genom desi Betänkande
Ständen understäld, nu til pröfning och
afgörande företagas. Herr Landtmarffalken upropade
derefter, i den ordning de sig anmält.
Le Herrar och Män, som öfwer detta mäl wille
til krorocolwt anföra sina tankar.
Uplästes et victamsn til krotoeollet af
Friherre ^clelsvärcl, Lric 6öran, sa lydande
: Da Lonscripkions-Lrojectet hos Hög
loft.
Ridderffapet och Adeln företages, utbeder
jag mig til LrotocoUet fä yttra mina tankar.
Sä nödwändigt det är för en Stat at
hafwa alla förswarsmedel i ordning, sa nödwändigt
är det äfwen at icke utsträcka dem öfwer
Landets förmäga och til Statens olycka;
häraf hafwa wi de beklagligaste följder under
närwarande krig, dä utffrifningar gjordes af
allt manbart folk frän 18 til 85 är, som Lil
större delen blefwo offer för illa uttänkta til
-
678
Den iz Iunki.
gängar och ej gjorde den nytta Staten af dem
fordrade, men kostade landet oberäkneliga summor.
Andra Rikens exempel wid utstrifningar
pasta icke för Swerige, de hafwa icke en indelt
annee, som hemmansbrukarne kjelfwe stola rekrytera,
afgången ma wara större eller mindre,
cj heller en Allmoge som besitta och äga Hdelar
af all jord, och som utgöra et af RiksStänden.
Wär indelta och wärfwade Annee med Bätsinansbället
inberäknade, utgör, dä Finland undantages,
omkring zoooo man; den förökes
wid anfallskrig med wargcrning til hälften, sä
at alla hemmansägare da underbälla omkring
45000 man, och af dcm recrytcras sä ofta de
afgä och kriget waran Skulle utstrifningar
tillika äga rum, hwar stal dä den indelta armeen
fä folk at reerptera med. Häruppä bäfwe
wi i närwarande stund exempel, dä flera
indelta Regementer äro incomxieem r brist af
tilgäng pä manbart folk.
Jag wägar säga, at i et sä folkfattigt
land som -Swerige, kan ej större Annee än omkring
4o a 50000 man i krigstider underhällas,
sä wida ej landtbruket och öfriga näringar stola
sakna arbetare. Men stal utskrifning äga
rum, och Riksens Ständer det besluta, bör efter
min tanka detta manskap nyttjas at com.
pettera och recrvteiL den indelta Armeen, Wargärningen
och Bätsmanshället med under kriget,
til undwikande af höga legor och lättnad
för
Den 1Z Iuntt. 67g
för de Rustande, som da kunde i stället och sä
Lange kriget warade per nummer erlägga en bestämd
och öfwerenskommen summa, som til Wrrgärningsmanffapets
beklädnad kunde anwändas.
Om detta mit yttrande winner Ridderffapets
och Adelns och de andra SLändens bifall,
kunde wista vexutsraäs i hwarje Län utses, som
nied noggrannhet gjorde desta utffrifningar, pä
det alla hemmansbrukare gjordes lika rätt, och
penningarne til sit bestämda behof nyttjades.
k. 6.
Friherre kLlbir^K.^, ^clLm, hade inlemnät
et k)lctLM6n til Lrorocollst, hwilket uplästes,
sa lydande: Nyttan af den af Fnherre
von ularen föreslagne onscription är af honom
sä bewisad, at dest patriotista afsigt dermed
ligger i sä klar dager, at ingen af Högloft.
Ridderssapet och Adeln lärer derom draga
minsta twifwelsmäl: Ostridigt är ock at i afseende
pä politiska förhällanden med wära Grannar
denna inrättning i närwarande ställning
med mindsta jalousie kunde werkställas. Men
lika klart och lika ostridigt är det ocksä i min
tanka, at aldrig nägon Lidepunkt kunde mäkjas
mindre gynnande för en sädan framställning,
än den wi nu hafwe. Lätom ost ej glömma,
mine Herrar, at den största bördan af en
sädan inrättning träffar Bonde-Ständet, som
af det olyckliga försök som nyst är gjordt i denna
-
6M Den 13 Junit.
na wäg med Landtwarnet redan lärt sig pä sin
dryga bekostnad känna den största wederwista
för et steg som störtat kärnan af deras ungdom
i det yttersta elände. Det är ej Löden pa krigets
bana som Swensta Folket fruktar. Detta
stridbara folk har ifrån urminnes tider wisat
nästan alla Europas folkslag, med hwilken ifrver,
med hwilkct mod det ilar dit faror och lära
kalla. Men wi mäste ock medgifwa, at denna
Nation, mindre än kanske andra, fördrager
nöd, uselhet och wanwärd, och at säledes minnet
af sädane olyckor warar länge, at sädane
sär längsamt läkas.
Dä Allmogen wid den redan gjorda conscriytionen
uttömt sina sista krafter, utan at
deraf finna någon allmän nytta beredd, dä den
til en högst betydlig del förlorat sit indelta manskap,
som den owilkorligen bör, men icke utan
största stränghet kan äter upsätta, Hurudan
stal dä desi känfla blifwa wid proportion om
en ny Lonscription? Man säger wäl at denna
känsla stal lindras genom deltagande af alla
Ständs ungdom. Men manne detta deltagande
ej läter mera än det werkeligen eller möjeligen
kan blifwa, och om det werkeligen kunde
werkställas i wärt nu utblottade land. skulle
icke de olägenheter, som upkvmme, om all den
ungdom som fordras til danande af. Ämbetsmän
l alla grenar af den civila och ccclc8ia8tigus
styrelsen, finge en militärisk riktning, skulle de
icke upwäga en god del af de förmaner, som
med
Den 13 Iunir.
med con5cript;on äsyftades? Skulle ej Landtbruket,
som nu förlorat en sa stor mängd arbetande
händer, innan denna tld hunne bltfwa ersatt,
äfwen endast i den tid som fordras til arlida
öfningen för ^onsoripciond manskapet, göra
en oberäknelig och oersättlig förlust under et
der den egentliga arbetstiden är sä korrt
och sä dyrbar Utan at maga bestämt yttra mig
uti et ämne, som jag icke nog känner, skulle jag
dessutom för min del tro, at i den ställning wi
oss nu befinna, wär hufwudsakligaste säkerhet,
ligger mera i en wis Regerings kloka ^lLtonsimed
wära grannar och med Europas stora Magter,
uti desse Magters större eller mindre >n:r^8-  se i märt sjelfbeständ an uti talrikbeten af härar,
som wära knappa til,gängar knapt för mera
än et etter par fälttäg, med et ytterst utmattande
bemödande, kunde underhälla. Under en
sädan wis Regering borde ej nägonsin kunna inträffa,
at wi pä en gäng pä alla sidor, kunde
bliswa angripne, utan nägon wän, utan någon
Lllieraä som oss pä et werkeligt sätt kunde eller
wille hjelpa. Och i alla fall skulle anstalter
som tjente til hwar Medborgares utarmande,
ocksä göra förswaret lamt, när det stora lindset
uphört, at hafwa nägot at förswara.
Jag tilstyrker derföre för min del, det Högloft.
Ridderffapet och Adeln täcktes lära denna
fräga sörfalla. Stockholm den 9 Junii 1.309.
^6. ka,U>it8k^.
Herr u-rppe, carl, hade til krotocollet ingifwit
följande victLmen, hwilket up'ästes sä
lydande-:
6zr Den iz Iunkk.
lydande: Sedan wi nu med den djupaste erkänsla
och der gladaste hopp, öfwerlemnat Sweriges
Krona til den Furste, som frän längre tider,
förwärfwat sig sä mycken ratt til bwarje
Swensk mans listiga, undersatliga wördnad och
tilgifwenhet; sä blifwe desta känstor stödet för
Dest Thron och wär sjelfständighet, och riqtningen
för nationens enighet, Dest storhet och styrka.
De stola mildra Konungens omsorger för landets
wäl och lätta de nödwändiga upoffringar,
hwarje enstild mäste göra til Statens uprätthällande.
Ibland de betydligaste delar häraf, torde
böra räknas upställandct af en krigsmagt, tilräcklig
till landets förswar. Nödwändigheten
häraf inser hela nationen: de manga redan upgifne
projecter om utstrifningar wittna härom,
likasom vin deras upsinnares wärma och nit för
Fäderneslandet. Men om deste förpäg af flera
wigtiga skäl, stulle mötas med allmänna röstens
owilja, och säledes ej med bifall kunna mottagas
af en god Konung, bör det wara hwarje
redlig medborgares högsta bemödande, at tänka
pä andra medel til det stora ändamälets minnande;
utwägar, som med billighet och ordning
kunna falla lika pä alla Lieser af Medborgare,
som alla hafwa et lika behof af förswar.
AL äter instriswa talrika härar utan nödwändiga
krafter til deras underhällande, beklädnad
och armering, med otilräckligt Befäl, för
at nrr-n,>861-3, dem, stulle blifwa en ny mattande
äderlätning för den swaga Rikskroppen, och
stulle wid den olyckliga händelsen af et inträffande
krig, äter framwisa campagnsr, der kost
naderne
-
Den 13 Jun». 683
naderne för alltid otilräcklige sjukbus-gnstalter,
ffulle upgä til eller kanske öfwerstiga den rörliga
och tjenstbare krigarens underhäll, och säledes
mera förswaga än styrka den redan warande
Armeen.
Den olyckliga olikhet, härflytande frän händelsen
af födelse är, som drabbar landets inwänare,
dä en wist älder tages til grund för utffrifning,
hafwa wi i frifft minne, mänga tocala
omständigheter, som aldrig i näqon författning
kunnat upsökas, olika Smb tsmäns lättat
olika tillämpa författningars mening, aifwa anledningar
och tilfällen för listen och bedrägeriet,
at undandraga sig egen tyngd pä andras bekostnad,
äfwen emot den bästa Lagstiftares wilja.
Om en ny utskrifning nu eller framdeles
ffulle werkställas, ffulle man fä se en ^petition
af alla de ohyggliga ryswärda brott, som förlidet
är wid dylikt tilfälle, af swagbeten, okunnigheten
och illwiljan, af bedrägeriet och egennytta»
bsgingoS.
Lät ej forwilla oss af de exempel, at det i
andra folkrika länder, som hafwa flerfaldiga näringsgrenar
eller ock länga arbetstider til jordbrukets
skötande,' och hwarest säledes alla
clucwr til lifwets uppehälle med lätthet frambringas;
at det i sädana länder, säger jag, gär
lätt at con8cribei'a, cxcsrcera och til förödande
krig utföra en mängd arbetande medborgare.
Jämnför wart Fädernesland emot dessa: wi
kelwa under et hardt climat; stora sträckor af
tvärt land, bestä af en högst ofruktbar jord:
den
684 Den i3 I"nii.
den största ib ardin l er fordras, för at frambringa
ät desi odlare en ofta knapp föda; ännu mera
mod, om de stola winna nägot derutöfwer,
för at bidraga til Statens behofwer.
Och dä man bartil lägger den länaesedan
i wart land förlorade jämnwigten emellan närande
och tärande medlemmar, och som alltid under,
gräfwer en Stats sanna wäl, det will säga,
minffar desi för inäga at frambringa sreLwr;
dä först stall man börja wärdera hwarje arbetsdag,
och rysa öfwer följderna af den försummade
eller illa anwända. Som sädana räknar
jag med stäl, de som anwändas, at frän Jordbruk,
Bergwerk och näringar sammanropa mennistor,
för at bilda dem til krigsmän, at brukas
i et krig, som kanste de och wi hafwa den
lyckan at ej uplefwa Emedlertid dragas de
frän sina rätta yrken, deras arbetshug och goda
seder sörwandlas til lättja och liderlighet Oordningar
ocb osäkerhet emellan husbönder och
tjenstefolk csörut ej okände i wärl land stola
tiltaga, til Statens ringa bätnad; och desia anstalter
stola äfwen i flera fall wara hinderliga
för folkökningen, och säledes motarbeta sit andamäi;
Armeer ti! Läderneslandets förfwar.
Jag är kanste' altför widlöftig, at söka
wisa olägenheterna för Swerige, att per Capita
utstrifwa Armeer; jag stal wara enkel tili
et ödmjukt project, för at Åstadkomma en
nödig tillökning för Krigsmagten.
Detta förslag stall kanste stöta mänga.
Jag känner alla swärigheterna derwid; men
kän.
Den 1Z
känflan af nödwändighetcn, at tvid förefallante
Krig, kunna öka antalet af förswarare, i
proportion af Statens förmåga at foda och
kläda dem (men ej derutöfwer) och öfwertpgelsen,
at detta förslag stal falla billigare och
blifwa mindre förstörande, än de förenämnde
utstrifningar, twinga mig at upgifwa följande:
Konungen skulle äga magt, at sä snart
han ser stg i nödvändighet at göra krig, befalla
at af all oroterad jord, af hwad natur
och namn den wara mä, som ej förut häller
Ryttare, Dragon, Husar, Soldat eller Batsman,
hwarje helt Mantal genast upstaller en
karl. I werkelig tjenst warande Militaire-Boställcn,
ifrän och med Capitains och deröfwer,
deltaga till hälften mot ofwannämnde grund;
de mindre och sämre lönte Militaire-Boställen
ware frie, och en del hemman i Halland njute
ocksä, r anseende til sinswaghet, en billigjämnkning
likasom någre Säterier nästan i hwarje
landsort, hwilka för secler tillbaka afen dä
fä fäng Adel, blifwit upgifne til et allt för
högt nummer och mantal i jämnförelse mot andra
hemman i fain ma Landsort. Adelns förbindelse,
at upsatta Adels-Ryttare kunde kan,
ffe härefter förswinna.
Af en, sa snart beslutet härom wore fat,
tadt, i hwarje Län, under Landshöfdingens eget
prX.<>6ium nedsatt CommiAion, ffulle denna
rotering efter ofwannämnde grunder förfgttas
och rverkstallas, och Befäl til denna trouppe
utom
686 Den i3 Junlr.
utom i Skäne och Halland, kunna glfwaö tikrackligt
af de i hwarje Landsort indelte Jnfanterie-Regementer.
Npa Noteringen i Blekinge
kunde förenas med de der förlagde Båtsmän.
Fulltalig, ej under so och ej öfwer 36
ärs alder, af de kropps-egenskaper, som Författningarne
för antaglige Soldater stadga,
skulle denna Trouppe samlas, efter de förut upgjorde
fördelningar, Bataljons-wis, aldrig, aldrig,
under fred, icke en gäng til erercise, men
före et säkert, oundwikligt, altid wid början
af ett oförmodadt krig; Äf Rotarne för' första
gängen beklädde, mottagas af förut anordnade
Befäl, genast af Kronan förses, med be
väring
och utredning, lika med indelte Infanteriet,
samt om 5 a 4 weckor wara färdig at
upbrpta til Armeen, eller dit Rikets tjenst er
fordrade.
Städerna upsätta, wid infallande krig,
Le förut dem älagde Bätsmän, och desiutom
för hwarje Lo Geometriska Tunnland odlad
jord, som finnes wid denna Författnings utfärdande,
pä Stadens grund, (hwarunder äfwen
inbegripas Magistraters, Lärowerkens och
Prästerskapets Ämbets-jord) en karl, som efter
Konungens nädiga föreskrift anwandes til soldat
eller Bätsman efter behofwerna. De större
Städerna som ej hafwa nägon betydelig jord,
ätage stg en billig Clatzification til utgörande
af Pjöfolk i proportion med de öfrige Stader.
ne.
Den 1Z Iunir. 637
ne. Och om Armeens och Flottornes behof forses
samt om en god esprit at nägot bättre än
hittils soignera Trouppen, tilltager; sä stola
Armeens reqvisitioner pä Recruter blifwa fä,
och Swerige länge kunna uthärda krig äfwen
emot öfwerlägsna Magter. Armeen winner
härigenom en tilökning af nära zoooo man
Troupper.
Som wi med stäl wänte at wär Skärgärds-Flotta,
detta för wart Land sä ypperliga
förswars medel, af en nådig och omtänksam
Konung, sä widt möjligheten medgifwer, för.
ekes, kunde kanske de förut warande nodwändige
instruerade Troupperne, til denna Flottas
förande, genom wärfning i förtid ökas.
Hwarje jordägare eller innehafware härutom
förut warande torpare och husmän säkerligen
nägon ej förut odlad jordlapp: den som
har större ägendomar har flere sadana. Pä
Veste eller förut odlade, kunna mennistor bosättas
med wilkor, at wid inträffande krig, gä
ut som Soldater. Den förmän husbonden e°
medlertid kan draga af sädane, stall ej betydligt
minstas af detta wilkor, och om denna
Torpare eller pä förhand contracterade Soldat
skulle blifwa för gammal innan krig inträffar,
Det Gud gifwe; marchere dä dest son eller nägon
annan af jordägaren i förtid antagen karl;
och den öfwertygelsen torde ej wara oriktig at
en mättligt stor Armee, wäl försedd och förd
af et til god disciplin? strängt och förnuftigt
638 Dcn 13 Junit.
hälliL Befäl, är nyttigare för Swerige, än
maroderande folkskaror, som wi förbdet är sägo
öfwerswämma och pä bondwagnar genomftyga
wärt olyckliga Land.
(larl
Begärdes pä bordet l den del deraf, som
rörer förslag Lil en ny inrättning af den indelade
Herr
8vecl6N8<isrna, klric 1?lioma8, haLe
til yrotocolwt ingifwit följande
Ödmjukaste iVlemorial/
At et lands sjelfständighet i de siesta fall
och alltid pä längd, är säkrast bewarad genom
styrkan af dest millian iska förswar är lika sä
sannt, som at denna styrka nu är hos ost mindre
swarande mot ändamälet.
Den indelta ^rmLsn, complett efter stat,
utgör med Lav-Ulsris och Infanteris ej mer än
25MO man och den wärfwade (sjömanskapet undantaget
endast 6"oo man. Jag wet ej huru
mänga vacancei- för närwarande finnas wrd deste
/trmösr; men deras antal mäste wara betydande,
och jag fruktar at den wanliga ^-ck-utsi-in^g.
rn -tboy-u wtd de indelta Regementerna ffulle
lika säkert bereda Rust - och Rotbällares undergäng,
sonr den wid de wärfwade blef i werkställigheten
snart sagt omöjlig.
I denna ställning befinne wi ost i et widk
utseende krig. Det är sant Underhandlingar äro
nära at öpnas med den mägtigaste af wära
sien
-
Den iZ Ilmii. 689
fiender; men kunna wi hoppas at en Freds-Underhandlare
skal af honom emottagas med den
aktning wi fordra, dä en ökwerlägsen styrka satter
^ndcn i författning at förestrifwaost lagar?
Kunna wi med godt samwete nedstiga til denna
förödmjukelse, sä länge Fäderneslandet ännu tiger
manbart och wapenfört folk til sittförswar;
men ffulle detta manskap köpas af en redan utarmad
Skatte Allmoge? Kan det köpas til de
wärfwade Regementerna? stal det upställas genom
resning i masta eller en ny Landtwärnsutt
skrifning? Den förra är och förblifwer i alla tider
til sit ändamäl lika onyttig, som den sednare
genom de rysligaste mistbruk bliftvit i närvarande
stund förhatlig. Det matte gifwas en
medelwäg til upställande af et förswar, mä hända
mindre tungt för den skattdragande, och der
Incilviäusn liswas af samma fosterlandskänsla
som den indelta Soldaten: och det är Lil detta
förswar' jag tyckt mig finna en upränning i Herr
Laron von lliatenx föreslagne National-^rme»
ring. Om den ej gaf ost nog styrka at anfallswis
gä til wäga, sa skulle den dock sannolikt
wara tilräcklig at förswara wär fosterbygd mot
. utländstt öfwerwäld.
Skulle deremot wärk land, lemnadt utan
förswar, blifwa et ros för inkräktaren, hwad
säkerhet äge wi dä, at icke han wäldsamt werkställer
de utstrifningar wi nu sä mycket frukta.
Kan hända skulle fosterlandets söner för hans
politiska afsigter blifwa twungne at gjuta stt blod
wid Swartå Hafwets stränder.
Af bestutet om en National-^rmerln» följer
ej dest omedelbara werkställande. Den for87/
88 ^rar
690 Den iZ I unis.
drar, i all sin widd betraktad, en mogen pröfning
grundad pä upgifler och beräkningar som ännu
til äfwentyrs saknas. Men blotta beslutet härom
skulle i sin man tjena til motwigt af fiendens
anfallsplaner eller öfwerdrifna freds-anbud.
Det ffulle öfwertyga honom, at det folk som ägt
mod at afskudda et inläudsttok, ej saknar krafter
at afwända et främmande. Sista fälttagets
händelser bora i alla fall tjena till warming emot
Armeens för hastiga ökande med nya corp8er,
men de olyckor ost öfwergätt kan en wis styrelse
afböja, och minnet af det förbigångna, bör
ej til den grad injaga förskräckelse, at wi förgäta
at wara Ewenffar.
Det är möjligt, a t Konung och Ständer r
en framtid sinna at den nuwarande Armeen,
fullt recrurc-icrcl, ändock är otillräcklig til landets
förswar, och infe möjligheten, at med samma
kostnad underhälla en wida större. Det steg
til Armeens förökande i Rikets nänvarande ställning
kunde opätalt widtagas, ffulle i fredlig tid
af wära grannar uttpdas sorn en fientlighet.
Förra och nänvarande tiders historia wittnar
vin magtiga grannars förhållande mot swagare,
dä deste försökt at genom bewäpning undandraga
sig en tryckande politisk inflytelse. Ridderstapet
och Adeln, som i farans stund aldrig baft
sit blod ospardt för Fäderneslandet; som sä ofta
pä Segerns fält lärt känna wapncns bruk
och den Mitimjri-slls, styrkans anwändande, bör
med sak kännedom i detta wigtiga ämne kunna
öppet gä de andra Ständen til firötcs. De stola
säkert icke misttyda et förslag, som sä
pätagligen leder til uprätthällande af Rikets
sjelfständighet, och som lika kraftigt förbinder
Den Imrik. 691
til inbördes förswar de mcdlenunar af Samhället,
hwilka njuta Fosterjordens frukter, som
de hwilkas lott det blrfwit at frambringa dem.
Jag hemställer derföre ödmjukast til Herr
Grcfwcn och Landtmarskalk^ samtHöglofl. Ridderskåpet
och Adeln om icke Herr star»» vo.i
Igarens serstildta betänkande vin en dlarional'
»nneiin^, mätte fä öfwerlemnaö til Lonsrirueions.
Utskottet, som har at utarbeta et fullständigare
förslag til uplpsande af detta högst wigtiga
och grannlaga amne.
Leie Ib. L vell sirs tjerna.
Herr 8i I kverbjelm, 6ustak, hade inlemna!
til 1'rotocoIIet, följande:
E>dmjukaste Memorial!
At förswara Fäderneslandet är en sä ljuf
pligt, at man werkeligen njuter af sjelfwa lankan;
men dä fräga upstär, huru skall detta gä
lill mäste man eftersinna om de bertil gifna
forstag aro practicsble. Af andra länders exempel
har man tagit sig anledning förmoda, atén
(lonscripcion i Swerige af allt manbart folk emellan
^5 och 5o är ffulle upfplla ändamälet;
inen man har icke beräknat- Sweriges nuwarande
belägenhet. Dest härda elimar och dep brist
pä alla härtil erforderlige medel.
Nycker ruan handen frän plogen afstadnar
äkerbruket, och Swerige, redan utp.undradt pä
lifsmedel, blir i saknad af utländske tilgängar;
en mägtigare stende än den wi frukte. Tar man
bort
tiM Derr 13 I"nik.
bort näringsidkaren, afstadnar hela landets rörelse
och dermed utwägarne för Armeens underhäll
Den som wet hwad äkerbruket och närtagarne
redan lidit under detta krig, och hurrrledes
mängen hwar dag arbetar sig under, fast
han i hopp om bättre tider döljer sin wanmagt;
Den som sett de smärtande upträden, som wid
Landtwärns utskrifningen uxstätt, och huru Enkans
eller den af älder bräcklige Fadrens ende
son och stöd blifwit honom fränryckt, hwarigenom
u^elhetens lott honom tilfallit. Den kan
bäst dömma om följderna. Jag skulle ej med
fredadt samwete kunna äterwända till min Fosterbygd
om jag ej härpä sökt göra Högloft.
Ridderskapet och Adeln upmärksamme, och ehu- -  ru jag alltid skall finnas beredd at förswara
Fäderneslandet til sista märke af Swenff jord,
kan jag ej annat än förkasta det sätt bertil som
nu ar föreslagit, såsom ledande endast til landets
totala ruin, allmän uselhet och kan hända
inbördes krig. Stockholm den g Junii 1809-
trULtak Silfverhjelm.
Herr 8cbmittsrlövv, flenning Lbristian,
hade inlemnat följande Oictamen til krotocol.
Ict: En hwar med Fosterlandskänsla nitälskar
för sit Fäderneslands förswar. Säledes bär jag
aktning för Herr Stats Rädet Laron von klotens
upgifne förslag til en I^alional-armee, Men
som jag fruktar, at denna plan icke är »verkställbar,
emedan, utom andra skäl den innefattar
en större widd af nägot nytt och owanligt,
hwars första försök sä illa bäde utgrundadt och
rverkstäldt, »u icke utan en motstridande fördom
Den 1Z Junti. 69A
ffulle Lfwerwägas, torde försigtigast wara, at
afbida en lämpeligare tid tit iner samlad uplysning
i detta ämne. Swen^a Folket ryser
ännu ivid blotta namnet af Landtwarn. Mänga
tusende stridbara ynglingar hafwa fallit et
offer, mindre pä stridsfältet, än för de grymmaste
öden af ett lika oförständigt som omenskligt
behandlande. Denna särande erfarenhet
framställer nu et hinder, som omöjligen ffulle
lätt öfwerwinnas. Til lättning af recrurerinAar,
och för at alltid hafwa den indelta ^rmöen
i coinplLtt ständ, torde en derefter wäl rigtav
cotttzcriptlonr v an framdeles icke möta nägra
swärigbeter Således wille jag ödmjukast underställa
Höqlvfl. Rioderffapets och Adelns uplpsta
pröfning om icke bast wore, at detta wigtiga
och grannlaga ämnet öfwerlemnades til Regeringens
wisa ätgärd, at under en lugnare tidpunkt
än denna, dermed taga den befattning,
hwarigensm et nyttigt ändamäl efter Nationens
önskan kan winnås, samt för det närwarande
et »verkligt ondt förekommas.
kllenninZ Lbrl5tlLN Lcbmitterlö^.
Grefwe lL 6rräle, s^cob, upläste
et Oict-rmen til ?rc>tocollet, sä lydande: I högsta
grad owäntadt lärer det warit för en betydlig
del af Ridderskap^ och Adeln, ätmindstone
war det det för mig, at ä nyo höra fräga
wäckas om en sak, som genom enhälligt beslut
för fä dagar sedan man öfwerenskom ej ffulle
uptagas eller under öfwerläggning komma, förrän
dä warande Hans Kongl. Höghet RiksföreAändaren
underrättade Riksens Ständer om sin
694 Den 13 Jun ii.
nådiga önskan härutinnan. At en sadan underrättelse
sedan e) kommit, at Konungen ej assat
något förnya dt til scott af si rids män, derom äga
wi uti Herr Grefwens och Lanbtmarskalkens yttrande
i gar den fullkomligaste öfvertygelse.
Jag anser således denna motion, den mä
framkomma rnrdcr kwad ombptt namn eller
drägt som hälst, stridande emot Ridderskapets
och Adelns redan fattade beslut. Da för en tid
sedan frägan om utskrifning här först wäcktes
tog jag mig friheten föreställa nägra skäl deremot.
För'min del sinner jag intet af dem sedan
dest fZrswundne; twärtom hafva nya tillkommit,
och med utbedjande af Ridderjkapet och
Adelns tilgift, torde jag til hwad jag redan häruti
ödmjukast anfört fä tillägga.
1:0 At Borgare-Standet gifwit ost tilkänna
det de ingalunda inga i nagvn Oonscription,
förrän den i rigtig ordning konrme ifrän Regeringen.
r:o At dä wär personal emot twänne af do
andra Ständen är sä obetydlig skulle afven det
antal inskrifne wi lemnade i samma män blifwa
det.
F:o Dä wi känna at brist af folk gör nästan
til omöjlighet eomplelterandet af indelta
Armeen, lärer upsättning af nya corner blifwa
det än mera, och endast öka swärigheter för
de förre.
4 0 Allmogen, mistnöjd med det forledit är
upsatte Landtwärnet, mistbruket derwid och wattffötseln
deraf, lärer ej utan den största motwil
ja
-
Den rz Juni». 695
ja ä nyo utlemna sine sömr til et lika öde och
fåfänga. Föga öfwertygande frrrktar jag de löften
blifwa, som för at bertil förmä dem, nu
härwid lemnades af bättre behandlande, af ömmare
omwärdnad, af klokare anförande: allmänheten
skatt i hwad som
hwad åtminstone kan ffe, och jag förutser det
misinöje häraf wätiat, som stall upkomma bos
en medborgare-d3,38, hwad afund, hwad Hat
mot en annan, och fluteligen ytterligheter och
brott, som antingen fordra beifrande, hwilket dä
stulle benämnas öfwerdrifwen stränghet eller eftergifwenhet
och öfwcrseende, som til sina följder
ännu farligare stall urarta til swaghet: och
om, det jag tror, ej en möjlighet wore/atinärwarande
stund wcrkställa en utstrifning, hwarest
stall för detta folk föda, kläder och öewärinq
ernäs? stola de lemnäs utan alt detta, stöka
förra fel förnyas, stall et ökadt antal af folk
an mera öka de olägenheter, de brister, den öfriga
Armeen redan häraf kändt, och dä alt saknas
utom Befäl, hwilket enligt numera StatsRädet
Herr tt^ron von 1 imens förslag stulle tagas
ifrän Regementerna, ehuru förminskat deras
antal blifwit, hwad nytta kan man wäl för
det närwarande märtta sig af denna med omilia
samlade hop, som för en längre tid oskicklige
til ändamälet, endast stulle betaga Landtmannen
en mängd nyttiga armar, utan at öka
förswaret emot en fiendes öfwade troppar: Är
ej det efterdöme andre länder, det märt eget gistvik
tilräcklige bewis häraf.
Förwiflad at de wärde Herrar, som tali
för detta ämne, som yrkat en utstrifning ej kunnat
följa annan inflytelses än hwad deras öf
wertygelse
-
tzZtz Den r.3 Iun!i.
wertygelse dem älagt, skulle jag anse mig fela
emot dem om jag ej lemnade deras wälwiija, de
medel de upgifwit, ehuru i min tanka feltagne,
all den rättwisa de möjligen kunna förtjena;
men brottslig skulle jag anse mig sjelf, borde
jag af Ridderskapet och Ädeln anses, om jag ej
ifrade emot en sak, enligt min öfwertpgelse stridande
emot Författningar, sä stridande emot wära
tagne beslut, af sä ringa nytta för det allmänna,
sä högst impoluisivt mot wära MedStänder,
ensamt tjenande at werka mistnöje i
landet, at i en stund dä Landtman trockes af
lika oundwikliga som dryga skatter, da dest barn
utffrifne, antingen fallit et ros för fiendens
swärd eller et offer för sjukdomar, okunnigheten
och wanffötseln, ä nyo twingä honom lemna
de öfwerblifne til lika död, til lika öden.
Jag wägar säledes hos Ridderskap^ och
Adeln anställa at alla yttrande, alla Förslag kärutinnan
mätte wid alt hwad heligt är, inställas,
til dest Konungen hwars omsorg för Rikets skygd
och fredande af trogna Undersätare aldrig kan
mistkännas, pröfwar et för Landet sä betungande
tilskott oundwikligt, Ständerna derom underrättas
och deras underdäniga Betänkande om
möjligheten och sättet infordras. Mätte för det
riärwarande de Jndelte Regementerna först bttfiva
fulltalige och Landet magta dem sädane ställa.
En utskrifning, c dettcffj folkets öron altid
vbestagliga, nu mera sä förhatligt blefne narnn)
stall ej utan de störste swärigheter utgä, oest jag
wägar säga det, at ätminstone är det aldrig
detta Ständ som bör yrka en sak, i hwilken oagtadt
all tänsta för Fosterlandet, all tilgifwen
-
Den 13 Iunir. 697
het för Regenten, det sä litet kan med egna upoffliiiqar
gifwa efterdöme Glöinmom aldrig
at en utskrifning obetydligt drabbar osi, at hela
tyngden faller pä den talrikare arbetande Clasi
en af wära medborgare, och at der i Secler
warit, i Secler stall blifwa, en Riddersman-.'
försia p-igt, likasom desi största ära, at wärda
hwgr mans rätt. Jag önskade stafwa kunnat
som sig bordt uplysa Niddcrstapet och Adeln om
stwad jag i ut sk rifning 6 - trägen finner obilligt,
olagligt och impolitisst; star' jag ej deruti lyckats,
äro bewisen deraf ej tilräckstae, sä är felet
stelt och hältet mitt, ej sakens, den ar tydelig,
den är klar, sorn dagen. Jag wäaar derföre
ännu en gäng göra Ridderstaxet och Adeln upmärksamme
pä följderna af det bestut wi i den^
na sak stola fa ta: Fruktvm at af en allmänhet,
oftast rättwis, aldrig at förakta, stedömmas
säsom ostadige, obetänksamme. Wi bora derföre
noga taga osi til wara, och ej i dag ändra
stwad wi för fä dagar sedan i formelig ordning
beslutat. At med moget ompröfwande skärskåda
de mäl, som til wära öfwerläggningar komma,
at med noggranstet fatta bestulen, at med
manlig styrka förblifwa orörlige wid dem man
en gäng tagit, bör enligt min tanka stämpla
Ridderstapets oest Adelns göromäl wid alla tilfällcn:
Det är ätminstone stwad för ruin del,
jag aldrig stall uphora at yrka, sä länge jag
äger den förmon, at som medlem af detta Ständ
tala inför aktningswärda Medbroder.
Herr krint^snskölä, ^xel, upläste til
krotocoliLt följande:
Jag
698 Den iZ Juni.
Jag ar icke lycklig nog at med behaget--  öch waltalighetens wärma kunna teckna innia
tankar i förewarande ämne; men med hopp och
öfwertpgclse om Eder ofwerseende godhet och ömhet,
nuna Herrar wägar jag likwäl yttra dem.
E;fwer 100 ars erfarenhet bewittnar at
Sweriges ckimLs pä sin wanliga fot, rätt anförd,
altid förswarat sig, ofta gjort eröfringar,
ofta siagit mångdubbel styrka, och altid i sin
ordning, fast ibland med drygare kostnad blifwitrecruterad.
Förledit ärs Fälttags rysliga förödelse,
har uti sä mänga hjortan wisat de mäst smartandeosar.
De siesta som detza träffats hafwa
icke sa lätt at komina frän öfwertygelsen om et
möjeligt fortfarande deraf, dä en u^ional armering
förr etter senare päbods: Hwem ffutte mitztaga
sig om söljderna ? De hafwa sett sin blomstrande
ungdom genom elände och brist, fatta et
offer för grafwen, ej för fienden. Denna tafla
lika bedröflig at mäla som at se, har stärkt mig
i den ofwertpgelse, hwartil äfwen erfarenheten
ocksä föranlcdt, at matzer af folk icke gagna,
i likbet med en beständigt öfwad och wäl underhällen
regulier Trouppe. Härom wittnar äfwen
olyckligtwis detza senare Manaders Fälttag
i Europa. Ntterligare lvm ock med bättre wärd
och sammansättning) underkastade twanget, skulle
detza nu förflutna händelser äter lifligt för
dem tecknas. Den friwittige gär med öfwertygelfe
sin fiende til mötes: Den twungne med
förskräckelsen i hjertat frän stugan, owedersageligen
mera en kräfta för lifwet, än alla kulor.
Efningen för en sä beskaffad föp,
menas kunna ffe alla Söndags eftermiddagar
wid
Den rZ Iun.ii. 699
wid Kyrkorna: erfarenheten har likwäl gjordt
en sadan ogagnelig. Man har i stället förlängt
Compagnie-och Epeerttlie möten, åtminstone pä
mänga stallen; hwad inflytelse skulle ock denna
Ercercice hafwa pä Seder, pä Landtbruk m. m.
Minst halfwa Lördagen och Mändagen i hwarje
mecka blefwo förspilde äret om, och jag wägar
säga med skäl, besia aldrig Ercerecrade. Swensta
Folket är, torde hända framfsr mänga andra
folkstag födda med häg för Krigs-yrken,
med hjertelig tilgifwcnhet för sin Konung och
stt Fosterland, och alla häfder wittna, at fast de
någon gäng klagat under bördan, de astid, om
ock med största upoffring, fullgjordt hwad dem
ä leg a t Latom besia dygder stärkas och under
hallas
genom bibehållande! af friheten at wäijasine
framtida yrken,
Märdes förläta mina Herrar, at jag en
stund pröfwat Edert tålamod. Waren försäkrade
at jag Läflar med hwar och en at gagna
mitt Fosterland, och at jag önskar mig lika sä
ivisit Eder beständiga ynnest.
Herr keutsrbjslm, Larl, upläste til llrotocolwt
följande VicMmsn: Näppeligen är en
proposition gjord, wädligare i sin utöfning och
omöjligare til sin grund än föreståendet af utskrifning
til krigstjenst af alla ständ som sylt
LO är intil »v.
Skyldigheten och böjelsen til eget 'försmår
är grundad i naturen hos alla, men klokheten
stadgar desi gränsor och bestämmer desi företag.
Hwad blefwe följden af en sä stark coriuilrmkon
af
502 Den iZ Junst.
af menniffo - lif i et folkfattig land hos et folk,
som ännu hafwcr i frissa minnen hwad wära
Landtwärn widkandeS: De fällö genom clinr^-  ters awcrkan, genom brrst pä kläder och andre
oumgangelige förnödenheter, utan at kunna efter
sin önskan göra fienden afbräck; emedlertid
kommer deras förlust at lange saknas i näringar»
ne och begrätas as Fäder, makar och barn. ^
Hela tyngden af Rikets åkerbruk, Bergwcrlens
drift och de med stor kostnad anlagde Falriquers
skötsel, skulle dä ligga pä ynglingars
ännu ej nog stadgade aplar och förswagade äldermäns
bräckliga ssuldror: otwifwelagtlgt ssulle
plogjernet rästas, jorden ligga orubbad^ hamrarne
siadnade, Fabriquerne öde, samt Skeppen
ruttnade i Hammarns och källorne til föda,och
redbara medel til skatt - utgifterne befinnas tiltäpke
i sin uprinnelse.
Destutom fordrar en i masta upbädad folkhop
afwen pastande kläder,bewäring,ammurution,
proviant och afwen LaZaretter, som blefwe omöjligt
anskaffa frän et näringslös! Land. Et ratt
förhällande emellan förswarare och underhällars
är otwifwelaktrgt det hwarpä Landets säkerhet
beror; deras förening lech jämnwigt gör dest
styrka, men söndring dest ofärd.
Gifwe Eud at et sädaut enighet och förtroende
störande förslag Ständen emellan icke widare
mätte nrkas, eller i Fäderneslandet äga rum;
ätminstone ej förr än en plan blir upfunnen
som äger möjlighet til grund, och billighet i utöfning
-
Den iz Iunri. 7O1
vfnlng och bifallen af samtelige Rikets Ständer.
Herr lllammarslvölcl, lllorenro, Upläste
följande tl! krotocollet. Dä efter min tanka
man wid alla ämnen, innan anaäende dem nä»
got beslut fattas, noga bör besinna alt hwad
som ems* Mr för de samma kunna anföras,
sä ånsätter jag det Högloft. Ridderstapet och
Adeln täktcs med wälwilja afhöra nägra anmärkningar
angäende Förslaget om en framtidig
KÄliouLl-armering, bwarom näara gänger
här warit frägan. Det förnämsta skäl som blifw-t
anfordt til fördel för denna allmänna bswäring,
är den närwarande Krigsmagtens otilräklighet
för sit ändamål. Det war likwäl endast
med denna Militaira styrka som Xll
i början af sina Fälttag kufwade irenne mägtiga
fiender och förstrakte halfwa Europa.
Man torde inwända at de Arméer, som nu
för tiden upsättaS äro gansta betydligt talrikare
än de som i början af 1700 talet agerade
emot Ost, och hwem kan neka sanningen deraf?
Men kan det icke äfwen flutas at detta förökande
af wära grannars Krigsstyrka beständigt sortfar,
och at Swerige säledes det oagtadt, at
hwarje medborgare' frän Lo til 50 är är sjelfstrifwen
Soldat, icke kan fä en liktalig Arm5e
med Rystrand, och hwad har dä wunmts med
wär I,-tionella Armenng? Härtil swaras kanffe,
at nationens allmänna esprit blir sa mycket
mera tapper och strigrst: men.lefwa wi dä i
Berserks-tiderna? Är ej ställningen sä förändrad,
at wi snarare mäste wänta wära förnödenheter
-
7Q2 Den iZ Juni!.
donhcker af wär fredliga idoghet än af wära
Swärd och wär armstyrka ? Och huru ssullc wäl
tilständct bli i wart härda och swarbrukade Land,
om et langwarigt krig inföll, sa at til och nied
tredje dubbleringen nödgades utgä och länge
borteblifwa? Säkerligen skulle deraf hända at
Landet.föll i ödesmäl och at sjelfwa Armlen
sluteligen icke stulle aga nägra tilgänaar til sin
Subsistens. Desiutom männe denna Inrättning
swarade fullkomligen emot sit ändamä; ? Ja more
den til och med icke Ldsolue skadclig? Man
ma saga hwad man will, äfwen med narwarande
stridssätt, beror likwäl en Armäeö SgacnVL
styrka icke af desi mängtalighet utan snarare
af det mod som upeldar och den erfarcnbet
och öfning som utmärker hwarje Soldat: Och
ssulle man kunna wänta detta utaf en hop, som
widel Krigs utbrott flites frän andra yrken,ti!
hwilka hwar och en efter sin serskildta fallenhet
LxyliLkrrrt sig? Jag tror ätminstone at den heliga
känslan som Illwar Osi at söka döden för
Fäderneslandet icke är nägon ting som hos hwarjom
och enom kan utan lika
sällsynt som hwarje annan ädel embousiasinc?.
Och alraminst tror jag al' denna känsla genom
Lagar och Författningar kan frambringas. "Man
äberopar Schwcitzerland såsom Men
huru olika är ej Schweitz emot Swerige? Den
nationell tappcrhetS-anda underhölls icke i Helvetien
förmedelst den allmänna Beväringen, ilian
genom helt andra medel som frän urminnes
tider blifwit inrättade, och som wisierligen icke
i detta ögonblick kunna imiteras i Swerige.
Och sluteligen hwad uträttade denna allmänna
Schweitzerffa bewäring, hwad werkade den? Jo,
at
Den iZ Junti. 70Z
at sä mänga flere offer fällö för Segerwinnar
nes
wapen. Annu en omständighet torde jag fä
anföra, som kanffe äfwen färtjenar upmärksamhet.
Enligt den Grundlag som Rikets församlade
Ständer nyligen antagit har Konungen rätt
at sjelf börja Krig. Om nu en gäng en ung
Krigslysten Monark upstiger pä Swensta Thronenj
stall icke dä medwctandet om en större härsmagt
ännu mera hos honom upelda eröfringslystnaden
och underhälla hans hopp om triumpher.
Och hwad är wäl mera wädeligt / mera
pestilentialistt än äfwen et lyckligt och segrande
Krig, för et sä folkfattigt Land som detta . Dock
behofwer jag wäl mycket uppehälla mig wid en
omständighet hwarom sä wäl wära iuhernste som
alla utländske Stats-kloke äro ense: Snarare
bör jag nämna en omständighet som torde framför
att, åtminstone för det närwarande, wisa
otjcnligheten af detta förslags - werkställande.
BondöStändet, hwilket genom denna trefaldiga
dubblering mest stulle lida, är för det närwarande
sä utarmadt genom Attague Krigsgärder
och Kronoffjutsningar, och sä upmärksamt af
det olyckliga Landtwärnets öde, at et ifrigt pästäende
om denna nLttouLl bewärings inrättande
säkert stulle hringa detta Hederwärda Ständ
til fortwiflan, och hös detsamma grundlägga en
vwilja mot sina Med-Ständer, til hwars förqwäfwande
fanste flere Seeler stulle behöfwas.
Herr blammLrxKölä, tilläde, athan för
öfrigt conlormeraäe sig med dem, som tilstyrkt
at detta Färsing stulle afsiäs, och saken aldeles
förfalla.
704 Den t.3 Junis.
Herr chrixsnvLjclt. (rörån, uplaste et
Oicr.-rmen Lil ?rotoLol1st, sä lydande: I gär
hade jag den aran at anmäla mig för aticonscriptious
frägan säga mina tankar, at et högtidligt
beflut war fattadt at den frägan stulle
hwila til Kongl. Maj:t deröfwer behagade sig i
Räder yttra. Herr Grefwen och Landtm ar stalten
försäkrade osi dä at det war Hans Maj:ts
Rädiga wilja: Ja^ fant således öfwerflödigt
at något yttra. Fragan ar nu ater wäckt. Jag
sinner derföre enligt min pligt hafwa aran yttra
: At med fullkomlig öfwertygelfe om de wärpe
Ledamöters uplysning och nit för Fäderneslandets
bästa, som wäckt denna fräga, anser
jag werkstallningen af en conscipclon i denna
tidepunct, om intet omöjlig, åtminstone af skadliga
följder. Natron suckar efter fred: Wi stafwa
länge hoppats, den: Den utgör walet för
wära önskningar och enda grunden för wärt
framtida hopp. Et fortsatt krig) en con8Lriyrion
huru skulle den icke öka war narwarande
wanmagt. Ridderffapets och Adelns ynglingar
förlorade härwid minst. De blifwa Ofstcerare
och gä ej frän det yrke som warit dem manligt,
men Allmogen och äfwen de andra Ständen,
som fa göra största upoffringarne, skola naturligtwis
anse med största misinöje en sädan motion.
Jag hade önskat at aldrig denna frägan
blifwit wakt pä Riddarhuset. och önskar at den
aldrig derifrän mätte komma at coinmuittLeras
de andra respectivL Ständen.
Herr k. ISLels kjöl cl, Olok fostan, upläste
til LrotoLollse et Oictamen, sä lydande' Ehuru
ätstillige warde Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln redan framftält nödwändigheten,
nyt
-
Den 1Z Iunii. 705
nyttan och möjligheten af en Lonscription r
Swerige, torde mig tilläras, at i ödmjukhet fä
anföra nägre mig förekomne omständigheter,
hwilka, efter min tanka, göra werkställigheten
häraf til sit ändamål hwarken sä bidragande,
eller sä billig och lätt, som den i forsta påseende
synes wisa sig. Efter all anledning lara de
indelte Regementerne ännu hafwa mänga vacLNLer
ocoiiipwtteinte: at hwarje Rust-och Notställare
owilkorligen och utan någon flags förewändnillg
äligger at 1 kcruwra sin VHLLNL6, torde
anses utom all fraga, häldst upfyllandet af
denna ffyldigbet endast bewarar honom rättigheten
til sin pä detta sätt skattlagde?o38V88ions
Dä man i fredstid sär beräkna fördelen af densamma,
bör man deremot i krigstid wara beredd
pä tyngden deraf. Likwäl förekommer sä-'
dant manga wid förewarande folkbrist nästan omöjligt;
men en elo-.isc, ipuou deremot ganska
»Verkställbar. Wänne denna olika förmodan r
et och samma ämne, det, at anskaffa krigsfolk,
kj involverar eN contraäiction? och wänne LN
(lonscripnon, föregående en recruwiinA af de
indelte Regementerne, ej ännu mera förfwarar
denna Rust- och Rotehällares skyldighet? För
at göra en Lon^ripcion nyttig och anwändbar
til sit ändamål, mäste förmodligen nödwändigt
omsorgen föregä, at bereda utwägar til en pä
sädant sätt famlad styrkas underhäll, beklädning
och bewäring.^ I motsatt förhällande torde
wi än widare fä erfara hwad redan inträffat
och uti Hans Maj L Konungens Berättelse
til Riksens Ständer finnes infördt, nemligen,
at desie olycklige upoffras icke ät Hjeltarnes död,
utan är belwfwens och bristernas längsamma,
men säkra förstöring.
L9,90. Den
703 Den 13 Jstmik.
Den indelte kneck ten deremot äger, utom
hwad ^onte-tcrer med dej; Rust - och Rorhallare
honom tillägger, antid cn tikwag at i ana sina
behof blifwa underlättad af desi Rotes omjorg
och wälwilja, och det i kraft af det sn crosse Roten
alttid känner t desi karlö bibehållande wid
lisi hälsa och krafter.
Hwilkcn åligger egentligen Fäderneslandets
för sivar? Jo den, som besitter och äger desi jord,
och utaf handel, näringar och rörelser hämtar
underhäll och walmäga: af den ater, som genom
sit arbete endast för dagen kan förskaffa
sig et torftigt uppehälle, i hwad förhääande emot
den besuttne och rike kan man fordra, kan
man eils wänna biträde af honom i en sak, hwarwid
han har alla förluster men inga fördelar
at beräkna e och männe således en allmän eller
inom wista är fasistald utffrifning är billig, och
männe genom en sädan handling de hittilö ansedde
mest heliga rättigheter, ägande rätten och
medborgerliga friheten, ej pä det grpmmäsie
wäldföres'? Af ödet eller händelser försatt iden
belägenhet at inom sit Fädernesland ej aga andra
fördel-ar än sin person och sin frihet, fördelar
som de wilda djuren äfwen aga, är det ej
nog at man mäste ärligen til Staten erlägga en
wist skatt, man skall äfwen mot sin wilja släpas
til et prke, hwartil ömarken häg eller fallenhet
kallar: och efter utständne mödor, möjligen
stympad och sjuk, lika fattig som förut, lika ukestängd
fran ägande rätten i den jord, som
man förswarat, och nu mera oförmögen at genom
arbete söka sin bergning, i armod och elände
framsläpa de äterstäende dagarne af et uselt
lif. Om man ock för ögonblicket wille döfwa
Den 1Z Iimn. 707
känslans och billighetens rost i detta fall, torde
dock swärigheten och omöjligheten at werkställa
en (llin8L!'iption af hwad art och beffaffenhct
som backst, förtjena mera afseende. I den afgifne
berättelse öfwer Rikets tilständ dä Regemcnts-förandringen
timade, anföres, at jordbruket,
denna första af et lands näringsgrenar, aftynade,
dels i brist pä arbetande händer, dem
litstrifningar dcrifrän ryckt, dels af oräkneliga
Kroiioffjrttsningar, som betogo den hemmawarande
arbetaren tid och medel til dest yrkes bedrifwande,
dels ändteligen af gärder och leveranser,
som beröfwade jordbrukaren fine nuwarande
tilgängar, under det at hans idoghet skulle
bereda nya. Bergsrörelsen rakade i den yttersta
wanmagt och hotades pä flere ställen med
fullkomligt ödesmäl, och dä Hans Maj:t Konungen
, .ömmande Landtwärnets olyckliga öde,
och med rättwist afseende derä, befallt, at alla
de af Landtwärnet, hwilka under tiden något
jordbruk tilfallit, böra genast frän Landtwarnsljilt-liilonsine:
frigifwas, utan skyldighet at nägon
annan i deras ställe anskaffa: hwarjämte
Konungen ej mindre för at til Landtmannayrket
återlemna et länge saknadt biträde, än för
at i möjligaste mätto lindra krigsfondens utgifter,
tillätit, at Landtwärns-manskapet mä
tils widare hemförlofwas, torde wara mindre
ffäligt äter förnya ct ingrep i hwarje enskilts
fri - och rättighet, som redan sa mycket päffyndat
Landets förstöring. Hafwa wära tilgängar
pä arbetsföre personer, pä tjenstbart krigsfolk,
pä medel at dem underhalla och med sine
-
202 Den iZ Iunik.
ne behofwer förse, ej kunnat ökas pä nägra
weckor; sä lära nu äfwen samma ffäl bora
gälla til befrielse frän all extraorclinaire utskrifning,
i synnerhet som allmänheten ännu
förwarar i för frifft minne tilgängen med den
förre, de derwid Lfwade knep och wäldsamheter,
för at utan äfwentpr af allmänt lugn och
säkerhet deruti ingä. Den som til stöd för
möjligheten af en Lonscriprion i Swerige äberopar
tilgängen dermed i andra Länder, han
gore en sann jämnförelse emellan Sweriges och
andra Länders folkmängd, elimar och jord; han
betänke at dä Frankrike äger 40 millioner menniffor,
äger Swerige omkring 2. Förhällandet
blifwer säledes säsom 1 til 18 och so; han
erinre stg, at Lä i det ena landet et mildt
elimar hela äret igenom lemnar beständigt tilfälle
til krigsöfningar, man i det andra knappast
kan päräkna za 4 mänaders blid wäderlek;
dä jorden i det förra fordrar mätteligt
arbete och tid för at producera icke allenast
rnbyggarnes behof, utan äfwen i betydlig män
»varor til export, mäste i wärt land all uptänklig
möda, omtanke och arbetsförmäga af
alla händer anwändas, för at under de fä
tvär- och sommarmänaderne bereda jorden til
frambringande af wära oumgängligaste förnödenheter.
I annat fall torde lika irriga och
öfwerdrifna begrepp om Nationens förmäga,
som hittils ställt ost pä brädden af wärt fall,
snart päffynda wär totala undergäng. Sedan
Hans Majit Konungen med upoffrande
Den 1Z Jurin. 70Z
af e.qet lugn och til hela Nationens glädje ätagit
sig Riks-Styrelsen, under försäkran at äterställa
fred, bora wi hysa det glada hopp at
denna allmänna förmodan snart stal öfwergä
til werklighet, dä i sädant fall wära återstående
fä krafter wisierligen bättre anwändas pä
äteruphjelpandet af märt utblottade och förswagade
land, än uprättandet af en krigsstyrka,
som om den än wore möjlig, altid torde förfela
sit ändamäl.
Friherre
upläste til ?roeoL0llet följande:
Fraga om Lonscri^tion är wäckt af någre
wärde Ledamöter inom detta Stand; och
ehuru det warmaste nit för Fäderneslandet ensamt
gifwit anledning bertil, har sällan nägon
motion werkat sä allmän brydsamhet. At motsäga
et ämne, framstäldt genom Män af snille
och bepröfwad patriotisms, ffulle wara djerft af
den, hwars fattn ngsförmäga naturen inffränkt
inom sä träng gräns. Om icke det wore en
pligt för hwar och en icke öfwertygad medlem,
at frimodigt anföra sina twifwelsmäl: och, mine
Herrar! sällan ffulle inom detta Samlingsrum
en djup tystnad afbrytas, om ingen annan
der wägade höja sin röst än den som wore
förwisiad at för sä uplyste Åhörare kunna
rrpgifwa en ny och oemotsäglig sanning.
Allmänna rösten har redan afgjort wädlig.
heten at för närvarande ögonblick werkställa
t^on
-
710
Den 10 Junit.
Lonscrixtionen, och detta allmänna tänkesätt
är sanctioiier.iclt af en wis och mild Konung.
Jag förbigår således helt och hället den frägan,
och fäster mig wid en annan, nemligen: "Skulle
sa länge Sweriges närwarande politiffa läge
är oförändrat t, en onscl-iption nägvnsin wara
nyttig, och när more den tidepunkt inne,
dä en sädan med fördel kunde patänkas? "
Swerige, ^ädant det war innan Finnland
och Pomern förlorades, hade en Armee underligen
otilräcklig til eröfringar, säkerligen tilräcklig
til förövar: om derilda armee i krigstid
förstärkt med det antal nya Soldater, som
utan Näringarnes förderf kunde upställas, nägonsin
warit sä organiserad, sä utrustad, sä
försedd med sina behofwer af alla stag, som en
fullkomlig god administration kunnat ästadkomma
r och om Financernas tilständ medgifwit , nt
Armeen under fredslugnet fatt sadan öfning,
sadan rörlighet, som gjort densamma lika härdig,
som hon allid wisat sig tapper och pälitlig.
Wi hafwe ännu icke hunnit glömma, at
denna til antalet ringa Armee, som wi ägde,
ftzrmädde likwäl för 20 är sedan , oaktadt anfall
pä Rikets wästra gräns i trenne Fälttäg
förswara Fäderneslandet emot wär mägtigaste
Granne, och at det ffedde oagtadt alla de brister,
alla de motwerkande krafter, sorn hwar
och en ibland Eder noga känner.
Swerige
Den rZ Innii.
7H
Swerige nu wera i saknad af det land,
som gaf föda äc cn tredjedel af Rikets fordna
folkmängd, har jämte vetterland äswcnwal förlorar
tappre stridsmän, fom med sä sällsynt hjeltemod
sökt at förswara Fosterjorden: och skulle,
— jag ryser wid denna tanka, — skulle behofwet
af fred, nödwändighelen at ej blottställa den
ännu sjelfständigt! delen af detta urgamla Rike,
twinga ost at samtycka lil Finlands afstäende;
sä wc t jag gansta wäl, gt wi,- beröfwade denna
förmur emot Rystlands altfall, fä en stor
och n era tilgänglig sjökust at bewaka; men jag
ser också, at gränselinicn pä landssidan betydligen
förminstas, och jag anser följden af allt
detta wara, at wära nya behofwer bli helt andra
, an cn stor Armce. -
Jag tror, at Swerige, stiljdt ifrän Finnland,
med annu blödande sär, efter en sä mattande
strid , framför allt behöfwcr en käng och
oafbruten fred. At Swerige aldrig bör, aldrig
kan pätänka det inflytande pä Europas öde,
som oftast, om icke alltid gifwit anledning til
krig. At en mindre magtig Star, som stadgat
och som utan afwikelfe föijer et med sit sanna
intresse enligt politistt forbällande, med fä undantag
, kan äga fred, sä länge den sjelf önskar
, häldst dä landets geografiska läge är sädant
svin Sweriges — Danmarks exempel tyckes
ät denna sats gifwa mycken styrka.
Dernäst tror jag at en wis Regering be-,
höfwer medwerkan af lyckliga Conjuneturcr och
star
-
712 ' Den iZ Irrnii.
starkaste hushållning, för at under et långt fredslugn
kunna afhjelpa alla sig nu företeende brister
i Uetensions werket til lands och watten. .
At wid Landets förminskade tilgängar mänga är
mäste förstyta irman den yrmee wi hitintils ägt,
kan sättas i möjligen bästa tilständ, innan wära
Flottor, som nu mera än förr behöfwas,, kunna
äterbringas til bwad de förr wsro — innan
wära Fästningar blifwa iständsatte och nya anlagde
pä de wigtigaste punkter af den-lewnston.-;--  linea wi nu beklagligen torde erhälla: och sä
länge något häraf saknar werkställighet, tror jag
och wägar yttra den tanka, at förökan
de
wore en olycka, om än det wore en möjlighet,
samt, at följderne af Krigsmagtens betydliga
tillväxt ffulle ej mindre i -nilitLl^fft än politiskt
afseende medföra mojsatsen af det äsyftade ändamälet.
Orsaken til den mening jag ödmjukeligen
anfört, ligger i öfwertygelsen ät en mindre
krigsmagt, wäl klädd, wäl bewärad, förkedd
med tilräckliqt /;rc!llLri, med tilräckliga förräder,
och som innan krigets utbrott ägt mycken öfning,
stal bidraga lil Fosterlandets förswar längt mera,
än eN emot folkmängden oproportion^rligen
stor som nödwändigt stal sakna nägot
af det som til densammas brukbarhet erfordras,
och derjämte frän grunden stal utarma det land,
som hon är ämnad at emot anfall beskydda.
Om icke hwar och en ibland detta uplysta
Riks-Ständ, längt bättre än jag, kände äldre
och nyare tiders Historia, wore det lätt at med
derutur hämtade exempel, genom erfarenhetens
ojäfaktiga witnesbörd bestyrka, at det är egenskapen,
lynnet, fosterlandskänslan, och icke stridsmän
-
Den 1Z I"nri. -
männens antal, som bestämmer en krigsmagtS
wärde. Tilläten wig likwäl, mine Herrar, ak
för ert minne äterkalla det största efterdöme, som
sist förslutne ärhundrade erbjuder. Under IS---  ril ic den Stores anförande war en liten
som hade rättffa stens bildning, ej allenast Lilräcklig
at emotstå en liga af Europas mägtigaste
Stater. Förwänande eröfringar blefwo följder
af denna jämnfcrelsewis lilla krigshärs tätt
pä hwarandra följande segrar. Tilläten mig at
salom motsatt tafla, säsom bewis pä den ringa
bätnad man kan wänta af i masta upbadade
folkskaror, hwilkas underhäll öfwerstiga statens
förmäga, hwilkas existence förkolna fosterlandskärleken:
tilläten mig i detta afseende fä cnndra
om de händelwr, som bwar och en ibland ost hort
och sett inträffa de sist förflutna ären Desta
illa bewärade, illa klädde, frän jordbruk och näringar
rpckta folkmastor hafrva under namn af
Lonscri 'ON,Landtstorm,ln.8U! l-Sction eller Landtwärn,
lika hastigt, lika fruktlöst bsrtsmält och
kemnat efter sig smärtan af det elände de bäde
förorsakat och lidit.
Skulle man wilja hämta någon anledning
til Lonner!ptionen deraf, at flere Stater i Sodra
Enrova widtagit en sädan författning, beder
jag Eder, mine Herrar, harwid ihägkomma,
huru litet de i desta länder werkande orsaker
kunna lämpas pä wärt läge: Frankrike, som
med en folkmängd af mer an 3o millioner, gjorde
början med enlädan inrättning, hade at wälja
emellan enen undcrgäng eller andra mägtiga Rikens
underkufwande, I de öfrige Stater som
infört Lon^cripnonen, bär sä widt mig är bekant,
Nationens friwilliga önffan aldrig dertil
för
-
7r4 Den 13 I"nii.
föranledd. Det har stedt pä gifwen bestllning
af Segerwinnarcn, som beböft bistånd af vesa
Stater, hwilkas bestånd blcfwrt ostiljaktigt ifrän
hans franrgäng. Och dä Enrvpa en gängätcrfätt
lugn. wänne icke dä den Hjelte som regerar
Fransta Folket, sjelf stall återkalla en lag,
som ästadkommit sä inänga mistnöjen, wädeliga
i alla andra tider, i alla endra Stater, än den,
lavarö förkofran, hwars ära
genom underwerk, hwarmed ensamt
hitintils kunnat förwäna werldcn.
Elommom icke heller, at dä södra Europas
Reaenter endast bade legda, til stor del
af mlandningar och löst folk bestående Armecr,
har Nerven länge ägt de mera päliteliga Nativnal-troppar,
som de försinänMd-e genom e on>
Lcri^tion sött förskaffa sig.
Friherre kri stner an t2 tilläde mundteligen
det han önstade at saken ej mätte til
>.onLtitutiorm Utstottet widare ivnnirrmas, utan
efter denna öfwerläggning alldeles förfalla.
Herr .fäZcrbjslin, Larl kckecbic, Upläste
til ?i0k0L0tic r et Oictaint-N sä lydande: Med
att aktning för bwad en ward Ledamot den >'5
innewarande pttrade om conscrlprjons införande,
wägar jag dock derwid göra följande anmärkningar:
hwarje Landtnran kanner, ined bwad
mistnöje den förra utskrifningen af allmänheten
blef ansedd, et mistnöje som i flera orter hotade
med de wädligaste följder, och det mistode för
hwilket Sweriges första conscia prion blef et vlyckligt
offer, har ej för denna inrättning kun
-
Den iz Junit. 716
Nit wäcka et blidare omdöme, utan at omnämna
den totala brist af arbetare jordbruket och
näringarne derigenom skulle röna, om et sä stort
antal/ svin blifwit bief det undan
ryckt.
Kunde Fäderneslandet ej genom andra
medel frälsas och fredas, more bwarken denna
eller någon annan upossring för stor; men innan
denna ripa utskrifning hann beredas och fullbordas,
den deraf blifvande malla
tewäras, och til slita bestämda orter
förflyttas, tror jag en längre tid skulle ätgä, än
wara fiender torde lemna ost, örn de ämna flytta
kriget ännu längre inom Sweriges gransor.
Men om i stället wära Regementet' och Wargeringar
blifwa med skyndsamhet i wänlig ordning
coinpletterircle, och med alla deras behof
tilräckligen forsedde, äger jag den tilförsuff til
deras mod, til wära Befalhafwares och Officerares
sä dyrt förwärfwade erfarenhet, rädighet
och tapperhet, at stendcn skal blifwa straffad för
fin förmätenhet och med blodiga spär fä teckna
sitt ätertäg. De skola finna wära ädla sörswarares
hotelse bekräftad, och skillnaden emellan et
krig, som fores af ensidig owilja emellan Re
gentcr, och det csom af deras exempel lifwat) et
helt folksiag stall räcka hwarandra handen uppä
at anse säsom fört emot desi sjelfständighet.
Rädfrägom Historien. Swerige har aldrig
wisat mera ener^, medborgerlig anda och National-kraft,
än just dä — det warit fört til
branten af desi fall. Jag förbigär äldre exempel;
men päminnom osi endast at Fältmarstalken
Grefwe stenbock nästan utan an
dra
medel, än sin outtröttliga föresats at rädda
Riket, sit mod och sit snille, inoiu en kort tid
upsatte
716 Den 1Z Juiri.
upsatte en Här af nära §0000 man, och at Konung
Xli nä,gra är derefter anföll Norrige
frän irenne sidor med mer än 40000 man;
allt under en tid et ivida längwarigare krig hade
medtagit större delen af Swerige^ stridbare män,
och dä likasom nu bade Finland och wäre Tyska
Stater af fienderna innehades, och allt detta
mine Herrar, utan Oouscttytton.
Jag wäntar mig härwid det inkast, at utskrifning
desia tider blef bade anbefalld och
werkstäld; man swarar häruppä; den sträckte sig
blott til wisia sa kallade Lösdrifware och sädane
Rust- och ^Rotehållare, som ej Lomplettei-Lt
deras vac-incer, och grundas denna upgift uppä
bemälte Grefwes brefwerling rned Konungen
under desi wistande i Bender. ^. Grefwe
boell projLLtLi:läe en allmän utskrifning öfwer
hela Riket efter Mantals-Längderna, säsom et
lättare medel at göra Regementerne fulltalige
efter Pultava Slag; men Konungen swarade,
at han wäl insäg detsamma, men at han i
grund af de försäkringar bäde. Hans företrädare
och Han sjelf gifwit Swensta Folket, at frän
utffrifningar wara befriade, ansag betänkligt at
denna utwäg widtaga, et swar, som gör en 0-  dödlig heder at denna Enwaldsherres aktning
för sit folk och sina löften Et annu sednare
exempel bestyrker äfwen min sats at jnga twangsmedel
behöfwa anwandas för at i Swerige tillkapa
Armeer, om Reaeringen förstår at rätt tillvinna
sig allmänt förtroende" 17M och 1789
ärs cgmxctLMk-r til sjösi och lands, och isynnerhet
den härjande farsoten bade i Finland och
Carlscrona bade medtagit mer än hälften af
Armeens och Flottornas skeppsbesättningar; men
under
Den r3 ^Junjk. 71?
under päföljande winter blef likwäl genom friwilliga
wärfningar den förra comptetterLcl, flere
nya e^oipser och Regementer upsatte och den
största sjömagt Swerige under secler ägt, 26 linieskepp
förutan fregatter och 340 större och
mindre stärgärdsfartyg, tilräckligen bemannad.
Och hwarföre stolom wi misttrösta, at den ädla
Furste, fom förtjent hela wär kärlek, wärt förtroende
och tacksamhet, ej skulle forma lisma
samma känslor hos detsamma Folk, som under
en rättskaffens Konung ännu aldrig man,
flägtades frän deras Förfäder.
Herr 8lljöIllebrg,NLl, ^näers kckellric,
upläste följande strifteliga anförande til kro
locollet:
Det
är icke om nyttan eller stadan för
wärt land, af en conLLi-ipckon, som jag tar
mig den friheten at yttra mina tankar. Antagom
at den är högst nyttig, ja nödwändig, i anseende
til de talrika härar som omgifwa wära
grönför. Det äterstär dä endast at bringa den
i »verkställighet; och det nräste ste med Nationens
bifall. Men hwilket ögonblick kan wäl
wara mindre gynsamt för ändamälet, än det
närwarande? Hela Swerige, nyst et witne til
de olyckliga Landtwärnenas förgängelse, oräkneliga
föräldrars ännu ej aftorkade tärar, — en
förwänande masta af oersatta saknader, allt sädarst
ger ej anledning at hoppas bifall för en
Ny Lonscriytion.
För Högloft. Ridderstapet och Adeln, hwars
Söner merendels frän yngre ären gä i krigseller
clvii-tjenst, tror jag det wara mindre läm
peligt
-
712 Den iZ Junti.
peligt ät afgöra denna fräga, innan wära Medständers
beflut hunnit o§ tilraniragifwas. Jag
nämner icke flere pä en gang inträffande omständigheter
svin öka denna betänklighet. De fä
gänger jag wagar höja min röst inför Högloft.
Ridderflapct och Adeln, fler det alttid meddjup
kansta af det samfundets uplysning för hwilket
jag talar.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
Da nu mera ej nägon äterstar af de Herrar
som anmält sig at tala rörande detta öfwerläggningsämne,
anser jag mig efter hwad jag
trott mig förmärka, fa wäl af de nu under öfwerläggningen
yttrade tankar, som flera Ledamöters
enskilt inhämtade meningar befogad, at
göra den proposition.- om Högloft. Riddcrskapet
och Adeln afflar fraqan, sa wäl om en 6onscription
i allmänhet, som VIN eN ^ational-/^rmerinK,
sädan den genom Stats Rädet Friherre
von klotens framställning inför (onstitutionsUtffottet
hos Ridderflapet och Adeln blifwit föredragen.
Besvarades med et starkt och flera ganger
uprepadt Ja.
Undertecknad 8ilverstolpo, ^.xel 6abrisl,
yttrade sig: Såsom Ledamot i Lonstiturions Utskottet
har jag haft den äran at wara Medbroder
med Friherre von olaten, som utgifwit det
genom Högloft. Ridderffapets och Adelns nu fattade
beflut afflagne prochet til en dlational-Ztrinering,
hwilken är en frän en Uonscription för
det närwarande ögonblicket sä skiljaktig sak, at
sm man til exempel beflutit läta den' taga sin
Den iZ Junit. 719
början fyra är härefter, sä ffulle man latt hafina
insetr at saken ar Lil och med helt annan.
Dä lin Friherre voll e isten wäckt denna fräga
och da ban, ej genom sit förvållande, ritan genonr
tilfattiqheten af sin uphöjelse til SLatsRad,
blifwit ffiljd frän tilfället at nu mera personligen
inför Ridderffapet och Adeln andraga
sina skal för prog-cem, wägar jag underställa
Höglvfl. Ridderffapet och Adeln, om det icke ina
rvara Friherre von bRmn förbehällit, at om ban
dertil sjelf sinner sig befogad, framdeles fa förwara
sina skäl i Ridderffapcts och Adelns ö'ro
tULOll,
Ropades starka I a och
Herr Grefwe» och Landtm arffalken
förklarade pä undertecknads begäran, at det ingalunda
kunnat wara hans linning, at utöfningen
af en sadan förbehållen rättighet skulle fä
äga den ringaste inflytelse til uprifwande af
Ridderffapcts och Adelns fattade besiut.
Friherre kleming, Lin 8. Dä Friherre
von lllLten säkerligen sjelf inser, at han såsom
Ledamot af Stats Rådet ej mera kan pä Riddarhuset
uptrada attala, torde Ridderffapet och
Adeln deremot sinna naturligt, at det är honom
tilständigt, genom ffrift eller tryck, öfwer den nu
afgjorda fräga, utweckla sina tankar.
Högloft, Ridderffapet och Adeln instämde uti
detta Friherre kleming yttrande.
Up
-
720 Den 13 Junk.
Uplästes et Dmtamen til protocollet gfHekk
Uosens^erna, Olod, sä jpdande:
Uti klenum den 19 sistledne Maji, hemställe
Friherre biljenermwL tU Ridderffapet och Adelns
ompröfning, huruwida et af Herr cumrbing
författadt, dä upläst och tik BewillningsUtffottet
reinitterLsjr iHeniori-rl borde fä föredragas
til Högloft. Ridderffapet och Adelns afgörande.
Jag wägar i dag äterföra Högloft.
Ridderffapet och Adelns upmarksamhet pä samma
ämne, ödmjukast föreställande, huruwida Ms-moritler
forn emanera frän andra än dem som
werkeligen utgöra Medlemmar af Riksens Ständer,
böra fä förekomma Högloft. Ridderffapets
och Adelns öfwerläggningar in pleno,' Jag wil
päminna mig at nägon dylik händelse som denna,
äfwen trldrog sig lMo ärs Riksdag i Norrköping,
Men jag fruktar, om det widare tillätes,
at detta pncjucimm med Herr .nncrmnAs
Memorial fär gälla för andra -iuclorslystna ffribenter;
sä kunna wära Riksdagsq-'-rymäl förwandlas
til ewigheter. Tusendetals -n.g c, r
framfödas, kansse ofta i nog wanlntte ffapnader,
och knapt skal nägon sä kallad Bränwins^clvocat
finnas i wära landsorter, som ej skak
wisa sin sr. vo i r laire och r-?!-!r1srL Hoglofl Nidderffapet
och Adeln med et anspråksfullt Opus
i et eller annat ämne.
Som en ny Riddarhus Ordning med första
kommer at uprättas, och detta af mig nu föredragne
ämne egentligen tilhör Riddarehus Utskottets
göromäl; sä fär jag ödmjukast hemställa
Högloft. Ridderffapet och Adeln om detta Memorial
ej dit fär remitteras, och äfwen ödmju
-
Den rz Juni?. ' 72L
kast utbedja mig Herr Grefwens och Landtmarffalkens
dera. Stockholm dest ii
Iunii 1809.
Olok Uosenstjernir.
ldemitterncles til Riddarehus-Utskottet.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
crindrade äfwen, det Riddarehus Utskottet borde
anmodas, at sä fort ske kunde, företaga omarbetandet
af Riddarehus Ordningen, och om än
detta arbete til en betydlig del berodde af en
föregående ny Riksdags- Ordning, kunde dock
åtskilliga puneterderafiförwäg och serskildt ut*
arbetas; hwilken UeiMss, efter derom gjord xro.
sition, i
Bifölls.
Herr Icklntssllölä, kaul, upläste följande:
Ödmjukaste anförande til ?> otoLollst! Tid
efter annan hafwa sädana förhöjningar blifwit
stadgade ä ffjutslegan i allmänhet, at, dä de
resande pä et beskedligt sätt färdas, de skjutsande
desto häldre synas böra wara, med nu warande
ffjuslega 8 st. Banko för milen, belätne,
som om det också hända skulle, at pä nägon ort
af hwarjehanda orsaker och tilfälligheter, förtjensten
af andra körster öfrverstigerffjutslegan,
det deremot är lika säkert, at, pä flere andre
orter i Riket, skjutsnings-inkomsten, efter förenämnde
Lega, icke föraktas, utan fast mera saknas,
sedan genom förberörde fluteliqa förhöjning
til 8 st. för milen, mänga Resande blifwit
föranlätne, at icke allenast inskränka de er»
<91, 92. for
-
72L Den i3 Iunik.
forderliga Hästarnes antal, utan ock betjena ftg
af egne Hästar: men da häremot i betragtande
kommer, ä ena sidan at likmätigt 14 uti
Gästgifware - Ordningen af den 12 December
17Z4, samt 58 §. utr Resolutionen pä Allmogens
Beswär af den 16 Martu 1789; allmänna
ffjutslegan samt betalningen för den sä kallade
Krono-skjutsen, wid sistnämnde tid- moro
alldeles lika, nemligen 8 rst. Sunt eller 2 still,
milen, samt ä den andra- at, under alla de
stedde förhöjningarne ä den allmänna stjutsle--  gan, ingen fräga warit om förhöjning pä betalningen
för Kronostjutsen, utan de HemmansJnnehafware,
som denna ffjutsnings-stridighet
älegat, salunda allt intil denna tid, mäst ätnöjas
med äfwannämnde ringa betalning af ens
dast 2 still, milen, samt följakteligen äfwen 75
procent mindre än hwartil de, med afseende pä
de grunder, som för mer än 70 är tilbaka mäste
hafwa warit föranledande til stadgandet af
allmänna Skjuts-och Krono-stjutölegäns likhet
eller enahanda förhällande, warit berättigade;
sä fordra efter min öfwettygelse bäde billighet
och rättwisa, at rättelse härutinnan göres.
För mm egen del är jag icke nu beswärad
af skyldigheten at deltaga uti Krono - skjutsens
bestridande, och har följakteligen icke nägon egen
afsigt med min nu tilgörande framställning:
Men om KronostjutsniNgs-beswäret och den derföre
stadgade ringa betalningen tilförene undfallit
min upmärksamhet; sä har ocksä samma
beswär och de derifrån sig härledande allmänt
kände följder, under sednast förslutne Krigstider,
desto mera Hos mig werkadt medlidande för de
Kronostjuts- skyldigheten underlagde Rikets Jn
nebyg
-
Den 1Z Iunii. 723
Nebyggare, hwaraf största delen hörer til Bonde-Standet,
isynnerhet när äfwen harwid förekommer,
at körstorne icke sällan blifwit ökade
genom onödige fram- och ater-Transporter,
samt hwad mindre troligt synes wara, menlikwäl
är en samung, sätt sträcka sig derhän, at
sedan för nägot allmänt behof, Weduphandling
pä stubben stedt/ med et för Skogs agaren förmonligt
pris, något mer än 2 mil ifrän hufwudstaden;
sä har denna A-ed blifwit med Kronostjuts
hit Transporterad, under et gansta beswärligt,
wägelaa, samt derutöfwer, med den
stora olägenhet för de stjutsande, at de sjelfwe
mäste uti djup snö en oländig mark, i berg och
backar weden upsöka samt med högsta heswär
samla. Min tanka är dock ingalunda, atKrouostjutsmngs-styldighetett
stall uphöra, utan at
twärtom en, wid Kronans werkeliqa behof, sä
högst nödig Betjening, alltid och framgent bör
wara at tilgä; men deremot haller jag före samt
i all ödmjukhet , för min del, förestår oH til.
styrker, at, uppä samma skäl, som allmänna
stjutslegan och betalningen för Kronostjutsen,
såsom förberördt är, för mer än 70 ar tilbaka
moro jämnlike: de äfwen hädanefter mätte fä
et lika förhällande, det will saga, at Kronostjutsen,
betalas med r-r still. Banko milen, likwäl
endast med den stillnad, at denna Kronostjutslega
betalas lika ellwad skjutsen ta,ges frän
Staden eller Landet: blifwandes för öfrigt af
högsta angelägenhet, at de händelser och tilfälllgheter,
dä Kronostjuts mä reqvireras
och begagnas, warda pä det möjligaste sä omstandeligen
och uttryckeligen stadgade,
at sä bestaffade efter min tanka obehörige
Kron ostjutsar, som här efwan omförmälte blif
-
724 Den 13 Iunir.
ivit, med flere dylike icke kunna falla de skjutsande
til lasi och tunga.
Förmodligen torde häremot warda pämint,
at oswanberörde af mig tilstyrkte förhöjning uti
Kronoffjuts-legan, säsorn en ny gradation för
Stats-Werket, förthy ar betänklig; men mig
torde tillätas harwid anmärka och säsom motskäl
anföra, at om ockfä Stads - Medlen, efter
nu »varande beskattning, icke äro tilräcklige, för
at därmed godtgöra i fräga »varande förhöjning
pä Kronoffjuts-legan, hivartil de ffjutsandeäro
destomera berättigade, sorn Kronoffjuten i flere
afseende»» ar »vida mera betungande, än allmänna
skjutsen ; sä bora icke derföre Kronvffjutsens
utgörare förlora uti deras rätt, och de öfrige
Rikets Innebyggare i samma mohn winna förskoning
; utan af enahanda grund, sorn nu »varande
Kronoskjuts lega utgär af Stats-Medlen,
hwilka inflyta genom allmänna Ntskylder eller
Bewillningar, bör jamwäl meranämnde förhöjning
uti Kronoskjuts ckegan utgöras af allrnänna
Medel, samt således falla älla Rikets Innewänare
til last; och pä det et sädant förhällande
»ned denna utgifts bestridande, at nemligen
alla Rikets Innebyggare deruti fä deltaga, mätte
sä mycket »nera blifrva för en hivar synbart,
skulle det til äfwentyrs icke »vara olämpeligt at
en serskild ärlig Bewillnings-afgift, för i fräga
»varande behof blefwe stadgad, den jag »vägar
föreflä til 2 skill. Banco för bwarje Mantalsskrifwen
rnansperson och hälften mindre för
^winkönet.
Mä hända at denna afgift, under nu wa°
rande Krigstid är för meranämnde behof otil
räklig;
-
Den 1Z I""". 72Z
räcklig; men om nägon brist nu ffulle inträffa;
sä är til förmodandes, at, efter erhållit lugn,
denna Fond sä ökas, at den befarade bristen
warder ersatt: och om jämwäl än widare någon
missräkning skulle wisa sig; sä äga Riksens
Ständer tilfälle at wid nästa Riksdag widtaga
de utwägar, som wid et siikt förhällande nödiga
befinnas.
Sluteligen fär jag i all ödmjukhet til Hogwälborne
Herr Grefwens och Landtmarffalkens
samt Högloft Ridderffapets och Adels uplpsta
vmpröfwande öfwerlemna, om icke detta mitt
andragande och Forsing mä warda remitteradt
til Riksens Ständers Oeoonomis och BeswärSsamt
Bewillnings-Utffoct.
UemltteraäeL til Oirconomie- och BeswätA
Utffottet.
Herr Grefwen och Landtmarffslken
lilkannagaf, at bland de nu pä bordet hwilande
saker, innehölle det Utdrag af Bonde-Ständets
llrumcoll, hwarmed följde et af Riksdagsmanilen
lAg,tt8 kersou ifrän Utsund och flere af
bans Medbroder ingifwit Memorial, rörande
atffillige förändringar i beskattnings- sättet, det
ärende, som nu wore wigtigast at företaga;
men som för i dag siden wore mycket liden,
trodde Herr Landtmarffalken fia nu dermed bora
upffjuta, wiljandes Ridderffapet och Adel»
detta ämne i nästa klena til afgörande föredraga.
Ridder
-
726 Den 18 Juni?,
Ridderssapet och Aheln ätssiljdes klockan 3,
In 66?m Nrotocolli
6. Lilverstol^s,
Thorödagen den 16 Junti,
klenum klockan * 11 förmiddagen.
Justerades följande.
Utdrag af Protoco^et, hällit i Högloft,
Ridderssapets och Adelns ilenum den
iZ Junit I8n9.
S. D. Uptog Högloft. Ridderssapet och
Adeln til ftuteligt afgörande den medelst LonstitucionK-Utffottels
Betänkande Ständen undersiälda
fräga om inrättande af en sä nnder fredssom
krigstider stäende biationLl.Armering; och sedan
densamma blifwit noga öfwerwägad och ssärffädad,
beflöt Ridderssapet och Adeln enhälligt,
Nt sa wäl denna fräga, om en stående bl-nional
- Armering, som ock den förut wäckta om en
eonscrjption at för det närwarande anwändas,
fullkomligen afflä. Hwilket beflut ssulle genom
Utdrags af krowcollet de öfrige respective Stäni
den wänligen meddelas, dit 5uxrg.
Utdrag
Den iZ Juntt. 727
Utdrag af krotocollet, hällit i Högloft.
Ridderstapets och Adelns kleuum
den is Junti 1809.
S. D. Beftöt Ridderstapet och Adeln updraga
Riddarhus-Utstottet at, sä fort ste kan,
Utarbeta och lil Ridderstapet och Adeln inlemna
Förftag til en ny Riddarhus!- Ordning: och ehuruwal
et sädant Förftag icke förr kunds fullkomnas,
än deN NU hos 6on8titutioN8 - Utstottet
under utarbetning warande Riksdags - Ordning
blefwe färdig, ansäg likwäl Ridderstapet
och Adeln witza delar af Riddarehus - Ordningen
wara af Riksdags-Ordningen oberoende
och salunda böra blifwa et föremäl för Utskottets
snara stärstädande och pröfning. Hwarom
Utdrag af krococoUel til Riddarehus-Utstottess
efterrättelse skulle expedieras, du supra.
Herr Grefwen och Landtmarstalken
förmälts, at hos Regeringen fraga more om en
knstructions uprättande för fustitise-Lancellern,
och som en sadan lnstruction stöde i gemenskap
med en dylik för Riksens Ständers sustUiss Ombudsman,
föreslog Herr Grefwen och Landtmarstalken,
at Lonsticutions-Utstottet mätte updragas,
at et Förftag dertil författa och med detsamma
til Riksens Ständer inkomma,
Bifölls; och stulle de öfrige respective Ständen
genom Utdrag af krotocoiiet wänligen anmodas
at häruti med Ridderstapet och Adeln
instämma.
Upbröts
723 Den 1Z Junis.
Upbrots andra Licens lista til wal af
Tlsctorer efter Herr ^tiNKSpol-, Otergt
och Herr i-er^kinrln, ^mbl'08n>8 IVl^^nus; och
hade nedannämnde Herrar dertil erhållit de siesta
rösterne, nemligen:
N:o 10. Herr Loo^, 6u5tak, Major,
K. 8- 0.
N o 167. Herr 6eete, ^.äol^h 8ek>L8tlan,
Major, K. L. o.
Upbröts Herrar Tlectorei-N^ af första Olas.
sen Lista til wal af Ledamot i (ion8citution8-  Utskottet efter Friherre ^nkai^viircl, L-rrl k-tin,
ic, och befanns bertil wara utsedd Friherre
LaipeMn, VVilkelm, UrotoLolls-Seereterare.
Harwid anmärktes, det Friherre Larsla»
förut wore Ledamot af bixpec!itjon8 - Utskottet,
Hwarfvre någon ansag origtigt, at han nublifwit
nämnd til medlem af et annat.
Friherre Uo8enMrne, 8ckerin§, förmälde
<rt pr^jnciicLt pa sädant flera gänger funnits,
och at äfwcn han sjelf wid 1800 ärs Riksdag
warit Ledamot af 2:rre Utffott.
Hans TxeUencs Herr Grefwel>rLbc,^lLA»
NN8 brectric, bestyrkte denna upgift, tiKaggandes,
at just. pä den grund, at sädant förut warit
ösiigt, bade bilecrorerne af första LM886N
walt Friberre <-srpelan til Ledamot af eon8tiruuvn8
- Urffottel, utan at äska hans flyttning
Den Ig Imrik. 729
ifrän Lxpe6itioii8 - Utskottet; baldst bagge Utffottens
göromäl wal af en person kunde medhinnas.
Tilkännagaf HerrGrefwen och Landtmarstalken,
at Herr tskinfejm, ktorirjc Willielm, sedan
Hans Maja Konungen i Räder behagat utnämna
honom til Stats Lecrcnsrare för Krigsärenderna,
trodde sig ej mera, sä lange hän denna systia innehafwcr,
kunna utöfwa sin Riksdagsmanna-rätt; i
följe hwaraf en annan Ledamot i Uxpcäitions - Utffottet
af Herrar LlectoiLrue borde utwaljas.
Grefwe tVlörner, ckrrrl Ltellan, upläsie til
krotocoller et tck smörig,!, sä lydande:
Under et Riksmöte dä sä mänga wigtiga
öfwerläggningar förekomma och hwarje Riksdagsman'
äger en mera öppen frihet at fä föredraga
angelägenheter, hwilka pä et etter annat
satt aga gemenskap med allmänhetens werkeliga,
intcretze, wägar jag nu leda Ridderstapets och
Adelns omtanka ät et ämne som torde förtjena
någon upmärklamhet Männe wi ej, mins
Herrar, med skäl kunna namna de sä kallade
Bytesbristerne bland de stora olägenheter hwilka
under en framfaren tid nog härdt och ofta
lika obehörigt präsiat Swensta Medborgare samt
i det närmaste wäldfört ägande ratten; och man.
ne ej detta onda snart bor utplanas utur bekymrens
lista? Nu mer är det icke blott Ridderffapet
och Adeln, som vesta efterräkningar drab
-
730 Den 15 Iunir
ba, utan alla Ständ och Stater, thin äga Sä*
ten eller Frälse-ägendom. När Bytes - Lön to»
iret gör sina anspråk ibland de Rikare kamill.
erns är för dem ända stundom tilfälle, at mil*
dra faran, ty tilggngar pä äldre Nocumenter,
mindre swarighet at kunna hälla Lommlssiorml,
rer som bewaka dctza högst obehageligw rätte*
gängar, och sa widare, bidrager ätmindstone til
möjligheten; men när mindre förmögne StändsPersoner
eller Allmogen, frän Hufwudstaden aft
lägsnade, attagveras, och hwilka merendels äro
utan minsta wapen i händerne til förswar, undgär
sällan nägon af desie, at betala fullt ut
hwad Bytes-Lontoirst anmärkt, och med smärta
har jag ofta sett sista ffärfwen pä detta sätt
ryckas utur den fattigas hand,
Om en fullkomlig teckning skulle göras af
allt det förstörande Byte-bristcrne redan åstadkommit
blefwe denna tafla särande för hwap
och en som med känsla deltar i medborgares öden,
men jag tror mig böra stadna wid den korrta
berättelse jag gjort, den är ju tilräcklig för
sit ändamäk.
Ofta bär man fallit med sitt misinoje pä
Högloft. Kongl. Kammar-LoUsgio, som ej förekommit
Bytes - Lontoirsts obehagliga anmärkningar;
men detta Kongl. Lolwftum har mäst
följa sina instructioner för at i det nogaste bewaka
Kongl. Maj:ts och Kronans höga rätt.
Efter min tanka beror det helt och hället pä
Riksens Högloft. Ständer, at sjelfwe slita sig
utur Bytes- Lontoirets bojor, samt bestämma
tiden och sättet bertil, och r den händelse Ridderffapet
och Adeln höggunstigt gillar min fram
stälde
-
Den Iunlk.
stälde motion, är min listiga önskan, at under
detta Riksmöte ädane utwägar mätte tagas,
hwarigenom wi och wara efterkommande matte
ostörde af Bytes Omtoi^e fä äga de Jordtorfwor
man betalt eller lagligen förwärfwat.
Detta lelemorigl romicterkllle8 til O^conomie-
och Beswärs 7 Utskottet, hwarjämte serskilt
beslöts, at del deraf skulle genom i rotocoiis Utdrag
de öfrige respectivs Ständen lemnäs.
Grefwe lUörner, ?.clolpk 6ÖI-TN, hemstälde,
huruwida detta Memorial behöfde de andra
Standen commnrliceras, nar saken i alla
sall sedermera genom Oeconomie. och BeswärsUtffottets
utlåtande tomine til deras kunskap
och pröfning.
HansLxelloncs Herr Grefwe kunell,
Lric, trodde, at dä Oeconomi^. och BeswärsUtffottet
wore sammansatt af Ledamöter ifrän
alla fyra Ständen kunde de öfrige Ständens
Ledamöter ej i öfwerläggningen af denna kemi-8
deltaga, innan mälet i deras respective Ständ
hlifwit anmäld.
En och annan tpktes rrara af stridig mening.
Herr 8cknn!tterlövv, bgenninZ LllristiLN,
bade inlemnat et OicMmen til krotocollet,
hwilket uplästes sä lydande:
En hwar uplyst och wältänkande som känner
sit Fosterlands nu warande belägenhet kan
ej
732 Den 15 Juni?.
ei annat än med den listigaste uprigtighet önsta
«L hwarje möjligt medel och allastttwägar til
besparingar och en bättre hushållning pätänktes,
hwarigenom någon lättning wid trnckande bestattningar
more at hoppas.' Mot denna, enås
de basta önskningar, stulle jag förebrä mig, om
det ämnet more stridande, som jag nu wägar
framställa för Högloft. Ridderstapet och Adeln.
Wi tro at förr warande Konung Lustak
stall aldrig hädanefter bebo Lustslottet
H a ga: — likwäl med hans lagligt ägande arfsrätt
deraf, kan ej den friheten honom bestridas
at försälja hwad han äger och honom Lagligen
tilhör.
Ingen enskildt man i Swerige med Oeconomisk
uträkning köper en Ägendom, hwars
nästan enda wärde bestär i kostsamma och ofullbordade
byggnader.
I följe af iföregängna
händelsers rigtning mäste wi anse ost förbundne
at bidraga til underhäll för den olycklige Ou
srrtt
Eliott och hans kamille.
Det gistas,
men man wet icke hwad sparade tilgängar Han
sjelf bertil äger; Kanste bör allmänhetens
åstundan om'en werkelig uplysning i detta ämne
icke sä alldeles förtjena blotta namnet af nyfikenhet.
I hwad fall som häldst, af mer och
mindre behof, monne icke genom Hagas försäljning
nägon rättwis och billig utwäg för den afsatte
Konungens underhäll kunde winnås? —
Efter en ofwerenskommen köpestilling, som likwäl
aldrig bör utbetalas, stulle en lifstids ränta
derefter bestämmas, hwrlken ärligen erlades
til honom sjelf och hans Gemäl, sä länge nä§on
af dem lefwer.
De?, 15 Junit. 733
Om detta anses lika grundadt, som möjligt,
lärer Ridderffapet och Adeln med glädje
bifalla den pioposiiiou, at Haga Lustslott af
dem och öfrige Riksens Högloft. Ständer, efter
förenadt samräd, öfwerlenmadcs til wär nu regerande
Konung. Et tacksamt Folk förgäter ej
at lätta en wälgörande Regents omsorger för
Dest wäl.
Konungar hafwa det naturliga begäret
med andra menniftor, at söka wederqvickelse
och hwila för sina mödor. Lugnet och friheten
äro själens mest wälgörande bebof och i en senare
äjders dagar kunna de minst umbäras.
Förgätom ej, huru Konung 6u stat lil, ifrän
^abinerts- bekymren ilade til Hagas Park för
at der njuta nägra lätta och lyckliga stunder!
2N weta hwilken hopad och tryckande mängd
af Regerings ärcnder som nu pä flere sidor vmgifwer
wär Konung Han saknar under den
wackraste årstid sit älflade Rosensberg, der
Han sä länge med en liflig känsla för Landets
lugna behag, genom en beundrad wcrksamhct i
mängfaldiga ämnen förbundit nyttans wigt med
smakens prydnad, och förenat flere konstens flön»
heter med Naturens. Nu är den äldrige wörDade
Försten pä et alltför längt afständ frän detta
sit behagliga sans souci, — och mine Herrar!
när wi weta at för iL-werigeS regerande
Konungar, Haga, i anseende til sin nära belägenhet
är ofelbart det lämpligaste af alla LustSlott,
crbjudom det ät wär älflade Konung,
säsom nägon ersättning, af ömhet för Hans lugn
och säsom en ofullkomlig gärd af wär tacksamhet.
— Sä wida Högloft. Ridderflapet och Adeln
in»
754 Den iZ Julik.
instämmer i denna enstan, lätom osi bedja Herr
Grefwen och Landtmarstalken, at göra xro^osition.
klenniuZ Lkiristian Lcbmiterlövv.
Lades pä bordet.
Uplästes och företogs til pröfning det af
Bonde-Ständets Deputerade den .y Iunii aflemnade
samt sedermera upläste och pä border lagda
Utdrag af Bonde-Ständets i rotocoll af samma
dag, jämte et bertil bifogadt semoria! af
Riksdagsmannen ifrän Dalarne klaus larson,
med flere Riksdagsmän af det Hederwärda Bonde--
Ständer, rörande en jämnare fördelning af
jordens bestallning.
Herr UisellscnölcU (^bristi-Tn.bade i detta
ämne inlemna! et tUemori-U, sä lydande:
, Sedan Högloft. Ridderstapet och Adeln igenom
sine den mdra i denne Mänad fattade och
följande dagen de öfrige respective Rfts-Ständen
kungjorde bcftut- behagat sä ädelmodigt upvffra
nästan alla sina hittils ägande rättigheter
ät et älstat Fäderneslands wälfärd samt en högst
skäligen förwäntad enighet, hwarom Högloft.
Ridderstapets och Adelns Herrar Ledamöter med
mycken enhällighet sammanstämt, eluru det icke
kunnat undfalla deras omtanka och upmärksamhet,
at denna upoffring af lagligen stadgade fördelar,
hwilka Förfäder igenom de största försakelser
af lif, hälsa, äaendom och beqvämlighet
oftast förwärfwat, blifwer för gansta mänga
mindre
Den i3 Iunik, 7^5
Mindre bemedlade och högst aktningswärda Ledamöter
af Högloft. Ridderstapet och Adeln samt
särdeles Enke-Fruar och Faderlösa barn af detta
Niks-Ständ gansta känbar och ömmande fläde
för deras inre s-LcisMction och yttre utkomst,
samt torde kunna influera pä Höglofl. Ridderstapcts
och Adelns anseende bade hos nästgränsande
Nationer, hwilka icke äga etter troligen kunna
fä samma Riks-Försattning, och jämwäl til
äfwentprs hos nägre inrikes Medborgare af allmänheten,
hwilka icke torde anse denna betydande
eftergifwenhet, enligt de grunder och pä de
tacksamma sidor» som den werkeligen *-förtjenar,
har jag likwäl med förundran och oro af wänge
trowärdige Personer erfarit, at ännu flere
'Medborgare, särdeles af Hederwärda BondeStändet
och öfrige ofrälsemän, icke stola finna
sig belätne och nöjde med detze upvffringar, ertan
ästunda och begära ännu flere och större,
säsom deltagande af Säterier samt Rä- och Rörshemman
i Rotering och utstrifningar samtKronostjutsningv,
med mera, har derföre med tillbörligt
mitztroende til min säsom Riksdagsman
ägande mindre erfarenhet, likwäl ansett mig lika
styldig som berättigad, at med en korrt och
wördsam kromemoriL utbedja mig bäde Höglofl.
Ridderstapets och Adelns samt öfrige respective
Riks-Ständens upmärksamhet i detze ämnen.
Höglofl. Nidderstapek och Adeln och öfrige
Riks-Ständen samt alla rättwist tänkande af
Swensta Folket hafwa sä länge känt och erkänt,
at Säteriernes och hela Frälse-jordens alltför
myckna betungande med nya och oförwäntade
utstylder i högsta grad förnärmar ägande rätten,
och de uträkningar, hwilka alla medborgare,
735 Dm i5 I»nii.
re, särdeles wid i sednare tider ingängne köp
vm Frälfc-ägendoinar under et för samhällsbandet
högst nödigt förtroende ti! Ofwerhetens, RiksStändens
och Lagarncs löften och helgd warit
berättigade, at upgöra, at all widare, erinran
derom synes öfwerflödig.
Annu stere högst angelägne consjcler^uionLr
bade af möjelighet, anständighet och billighet
komma harti!, hwilka jag anhäller nu sa wida
de af mig kännas fa aran anföra. Jag har
ofta nog hört förständiga och billiga Dannemanner
yltnv, at man icke kan wara bade Herre och
Bonde pä en gäng, och jag fann genast sanningen
deraf, ehuru jag icke da kunde tro mig nägonfin
föranläten, at erinra hederwärda BondeStändet
derom pa en Swenff Riksdag. Lika
allmänt kändt och erkändt lärer wara, at alla
Ständsperfoner äro af sine öfrige yrken och
sytzlor, upfostran och alla omständigheter hindrade,
at kjelfwe förrätta och bewakä sin hushällning
och jordbruk, säsom Danncmännen och allmänheten,
och at denna hushällnilig således redan
i hittils warande ställning är wida mindre
lönande än Bonde Sländets, som nu i flere är
har tiltagit och ökat deras wälmåga, samt at
om Standspcrsonerue igenom allt för mycket be -  tungande nya utskylder och allmänna göromäl
nödsakas, at försumma de dem cgenteligen tilhörandc,
och komma i för knappa wilkor, sä kunna
och medhinna de icke pä nyttigt och anständigt
sätt upfostra sine Barn til Rikets framtida
tjenst, hwarigenom särdeles Adels Ständets
ynglingar afstängas derifrän och deras egen hederlige
utkomst til allmän och enskilt obotelig
skada. Tillika får jag erinra, at Säterier, Rä
-
Der, i5 Jurin. 7Z7
och Frälsehemman igenom Riks författningens
förra stick och flera omständigheter gansta ofta
äro beswärade med ett allmänna resnings - och
skattläggnings- innehället och godheten af deras
Jord-ägor öfwerstigande Hemmantal, hwarigenom
deras ägare gansta mpcket betungas af
den framtida Bewillning, hwilken Högloft. Ridder
stapet och Adeln, under wilkor, af de öfrige
Riks- Ständens motswarande upoffringar, redan
sig ätagil; och om ännu flere nya Onerg. stulls
rrlkomma. sä btifwa de i sitt wärde säkert nedsatte
under wanliga Kronostatte Hemman. Til
bewis derom fär jag äberopa, at uti Calmar -  Län och Tjust Härad, där jag är boende, finnes
et Säteri wid namn Tyllinge, tillhörigt Herr
Ryttmästare» Friherre Lvarits odvall, af Fyra
Mantal, och blott dertil omkring tjugutwä tunnors
ärligt utsäde samt motswarande äng. Et
annat wid namn Hellerö af lika Hemmantal
och annu nästan swagare förhällande, och
det tredje wid namn Kräkwlk, tillgörande Kammarherren
Friherre bgeecvooä» äfwen utöfweo
sine ägors storlek belastadt nred Hemmantal och
flere andra; och under wistande i twä andra
Rikets Höfdingedöme» bar jag äfwen derstädes
ärfarit et lika förhällande ^ För egen del är ja>r
eventuel arftagare til tre ättondedels-Hemmantal
afhyst Rä och Rör, hwilkas hela ägorymd
består af en Kärräng til omkring Tjugu latz
Starrfoder och föröfrigt alldeles ingen Äker, betes
- eller utmark Säledes wore wäl den största
och stadeligaste orättwisa, at ännu mera betunga
och derigenom bringa sädane klenare frälseegendomar
til ödesmäl. Bäde wid nästföregäende
Riksdagar och jämwäl wid denne hafwa
93, 94» Hög.
758 Den i5 Juni!
Högloft. Ridderstapets och Adelns ganska smä
krivile^iei- warit et ämne för allmänna upmarksamheten,
således lärer icke wara obilligt, at nu
erinra, at Hederwärda Bonde - Ständet redan
är 172-, först undfick och ar 1789 widare erhöll
bekräftadt det största och mesta winning gifwande
t riviiLgium, som nägonsin blifwit enJvrdbrukande
medboraare tildelt, nämligen at
emot erläggande af Len lågt äsatte Jordebolsräntan
för Sep ärs tid fä til sä kalladt ^Kronoskatte,
och således enskildt samt ärftelig ägew
dom,lösa til sig Rikets förut publika ägande
Jord eller pura Kronohemman, et privilegium,
sorn genast sattes i full werkställighet, och hwilket
Bonde Ständer nu i tjugu ärs tid sä flitigt
har begagnat, at Kronans fleste immeuchts
Hemman, ätmindstone i älstitlige Län nu lära
wara komne utur hennes ägo i de redlige Dannemannens.
Hwarje kännare behagar jämnföra
wärder af denna lösen med hwad derföre erhälles
i nästan alltid god Jord-ägendom och med
den köpesumma, för hwilken hwarje Ständsperson
mäste staffa sig Frälse eller Kronostatte
Hemman, och man torde fä stäk at undra, det
detta ärende sä länge kunnat undfalla allmänna
rrpmärksamheten wid hwarje Lrivile-Aii fräga.
Hedcrwärda Bonde-Siändet tycker sig wara
mest betungadt af Rikets förswar wid infallande
krigs och kan detta ej anses annorlunda än
säsom en 'naturlig följd deraf, at det besitter
Rikets mesta och nu snart bäst uparbetade jord
at det är utan all jämnförelse störst til antalet
samt genom sin upfostran och lefnadssätt äger
största förmägan och wana att fullgöra Lesia äligganden.
Man»
Den 16 Iunii.
Manne det hcderwärda Ständet äfwen fful"le
finna rättwist och ffaligt om de öfrige RlksStänden
prctenderade at nu genast ibland dem
finna dugltge Ämbetsmän och Officerare, kunnige
Grosshandlare och Borgare, mycket wäl studerade
och begäfwäde Lärare? Och om detta icke
är möjeliat sä mä det öfwer allt besinnas, at
Ridderffapet och Adeln samt Ståndspersoner
icke kunna upfostra sine barn til desse och andre
anständige prken samt besörja sina sysslor, utkomst
och hushållning, om deras fä och oumgängelige,
domestique, tjenare skulle borttagas
ifrän jordbruket och högst nödige hussysslor Lil
fkjutsningar lika med Allmogen, som har wida
rnffränktare äligganden, och merendels flere egna
barn til hjelp i deras fullgörande. Jag har
sijerteligen instämt i Högloft. Ridderskapets och Adelns
genereusa upvffringar, och önffar lika uprigtigt,
atde icke mätte sörfela sine ändamäl, höga E)fwerhetens
och samtclige respective Riks-Ständens
gemensamma tilfredsställelse och bästa, samt et
högst älskadt Fäderneslands framtida wälfärd,
men jag wägar äfwen för min del yttra at
Högloft Ridderffapet och Adeln häruti mera har
radfört och werkställt sin wanliga hederskänsla
än näqon jämnförelse och granskning af alla
privilegiers och Riks Ständens relationers tilkomst,
wärde och beffaffenhet, samt önffar derföre
pä det högsta, at desse Högloft. Ridderffapets
och Adelns begifwanden mätte af de öfrige
respective Riks-Ständen sä blifwa ansedde
och be warade, at icke det bifogade förbehället af
deras försvinnande i motsatt händelse mä befinnas
hafwa warit nödigt och försigtigt.
B an
-
740 Deri 15 Junir.
I anseende til den äfwen hos Höblofl. Rid-erstapet
och Adeln ventilerade frägan omKronostjutsningars
werkställande i krigstider af
Säterier, Rä och Rörs samt insockne Frälsehemman
sär jag erindra, at sädane stjutsningar allt
rfrän i?^blifwit utgjorde af de sistnämnde utom
kanske i nägra igenom serskildta stadgar derifrän
frisagde Landsorter; och at de äter af ganska
mänga Säterier samt Rä och Rörs hemman,
i anseende til ofwannämnde förhållande af
hemmanens klenhet och ägarnes små wilker icke
utan ruine för bägge kunna utgöras i et emot
allmänheten någorlunda swarande förhållande.
Pä en sammanlagd frälse ägendom af tre eller
fyra hemman hwilken et medelmättigt hushäll
af Adel eller Ständspersoner bebor, plägar i de
fleste Landsorter icke kunna födas öfwer 5 a 6
stycken hästar, med hwilka man är skyldig at
göra Kronostjutsningar för en del af ägendomen,
siom icke äger Säterifrihet, och at äfwen skjutsa
för hwad derutaf är Säteri, är sä mycket mera
omöjligt, som hwarken af hästar eller drängar
et tilräckeligt antal dertil kan underhällas eller
i sädan händelse et större gärdsbruk, hwilket
drifwes antingen genom dagsverkare eller tjenstedrängar,
i' wänlig och nyttig ordning tillika
med nödiga hussytzlox förrättas. Af Sätcriernes
samt Nä och Rörs hemmanens anfläende
til Kronostjutsning, tror jag för min del icke
at Kronoskatte Allmogen kan erfara nägon märkbar
lindring, häldst desie hemmans antal är ganska
litet emot de til stjutsningarna anslagnas.
Kronoskatte Allmogen kunde med blott halft
deltagande i ffjutsningarne af Frälse Bönderne
förrätta dem bäde i XII s första Finsta
samt Pommerska krigen, och när detta beswär
Den 1Z Innir. 7lr
är 1789 deltes för krigstiderne lika pä allmänna
Frälse och Kronoffatte-hemman, sä lofwade
och beflöt Högst alig Hans Maj t Konung
Ovsi-/.!,' li i och Rikets Högloft. Ständer, at vetta
icke skulle sträckas widare, et beslut, hwilket sä
mycket mera borde hällas uti helgd, som Högloft.
Ridderstapet och Adeln samt öfrige Ständspersoner
och Frälse-ägare icke efter den tiden
hafwa begärt nägon fördel pä Allmogens bekostnad-
Om Adelige och öfrige Etändspersoner
och Frälse-ägape lida för tnycken inskränkning
i sin förra utkomst af Allmogen, sä bringas
de derigenom til en annan ftags industri
och knappare hushällning, en ogenhet lil alla
ftags räd och biträden at Dannemännen samt
en allmän sinnesförfattning, hwilken icke kan
blifwa för dem nyttig och behaglig. Statsläran
har länge predikat, at et Rike, hwarest Adeln
och den uplystare clasen allt för mycket
tryckas och inskränkas, skadas derutaf gansta
märkeligen, och detta hafwa de store Konungarne
I och 61781'^r' äfwen gan
sta
wäl erkänt och utöfwat. Af alla deHa stät
och anledningar afstyrker jag för min del wördsamt
alla widare förmindstningar af Högloft.
Ridderstapets och Adelns samt Frälsejordens ännu
ägande fä rättigheter, häldst ännu icke är erfaret
om de redan gjorda werks tilgifwenhet och
erkänsla, fämt anhäller tillika, at detta mit wördsamma
^kmorial mä hos Högloft. Ridderstapet
och Adeln med första upläsas och sedan til
afgörande förekomma pä en gäng med det af
Friherre dlil8 5ilfver8cliöiä i samma ämnen in»
gifne. Stockholm den z Junii 1809,
Llirisuan ^isellsesiölä.
Gref
-
742 Den 15 ^unii.
Grefwe (ll^llsnborg, soldan llcknninb,
hade iltgrfwit et Memorial, hwilket uplästes, sä
lydande;
Om de obestämda fordringar, som det ifrän
det heoerwarda Bonde-Ständet inksmne Memor
unn' äller, viott hade afseende pä en jänmlikhet
i bewillNtNg. i mon af förmögenhet och äge.
woms warde, stulle rättwisan i et flitt yrkande
ofelbart bereda et bifall, men dä slutmeningen
af detta M-nio>i-u synes åsyfta en förändring
i Frälse ägendoms natur til likhet med
ffattejord, innefattar detsamma et påstående, utom
gransen af hwad i förening med rättwisa
och billighet äskås kan Dä det är en godkänd
grnntzyriucipe, dyrbar för alla samhälls-medlemmar,
at ägande ratten bör säsom helig och orubbclig
anses, önstade jag at annu kunna hysa
den tanke, det genom mitztag eller orätt' fattade
begrepp chm hivad werkeligen blifwit yrkadt,
et påstående blifwit framstäldt, som, sädant
det mig förekommer, är sä förolämpande
emot ägande rätt och ägendomssäkerhet, at derä
ej bör göras nägot afseende. I et afstag derpä
och dermed förenad oryggelig föresats, at beskydda
hwar mans tilständiga rätt njuter äfwen
Bonde Ständet en trygghet litt sine hemmans
besittning, med dermed förenade förmäner, utan
all rubbning förblifwa bibehällne.
Det ligger i öppen dag, at Säteri - och
Frälse-äge"domar, erhällne förr eller sednare, säsom
belöning för Riket gjorde tjenster, säsom
ffadeständ för Riket gjorda upoffringar och förluster,
säwm ersättning för Riket i nödens stund
meddeldte län och understöd, samt ändteligen de,
hwilke
Den 1Z Iunii. 7kZ
hwilkc genom ordcntelige köpeafhandlingar kommit
i Säteri - och Frälseägares hand, blifwit
en med Frälse - och Säteri-rätt lika sä lagligen
ätkommen ägendom som besittnings - och ägande
rätt til jord as annan eller skatte natur; men
med en kanske äsyfrad beständig skatt eller grunränta
pä frälsejorden, ffuile lrkwäl tredjedelen
och i wiste orter hälften af dest wärde genomen
flik beskattning förswinna, och ägande rätten blifwa
förnärmad pä et sätt, svin skulle öpna framtida
ofäkerbct för hwar man om dest ägendoms
wärde. Det unés mig icke bordt undfalla det
hederwärda Bonde-Ständet, at de sjelfwa i sammanhang
med den wäckte fräga, gifwit anledning
til en annan, huruwida för de flere tusende
Kronohemman, som i sistförflutne århundrade
blifwit Kronan afhände och til skatte försålde,
blott emot en obetydelig löseskilling, nägra
fä ärs ränta, och som haft til föremäl, icke at
rikta Stats Enstan, utan at gynna Bonde Ständet,
Riket njutit en emot deras wärde swarande
ersättning, samt om icke, med enahanda anledning,
en ytterligare upoffring och ersättning
kunde fordras af veste skatteägare, stom af frälseägare
pästäs. Det förekommer mig afwen at
Bonde-Ständct borde eftersinna, at skattehemmanen,
i allmänhet, som redan den tid dä Frälse
til större delen wörö Kronohemman merendels
warit i äldre tider i tillfälle at utwidga
deras hemmans gräntsor, och sedermera genom
hemmanens klyfning sine ägor til widsträcktare
nyodlingar begagnat, nu innehafwa hemman, efter
beräkningen af hemmantal, af lika, om ej
större wärde af Frälsehemmanen med dest dermed
sammanbundns frälserätt, samt at i följd
deraf, om hemmans förmänligare beskaffenhet
744 Dcn 15 Imrik.
och större wärde stulle tjena til grund för cn
framtida bestattning, en flik bestallning stulle
i jänmferelse til Frälse ägendomarne, aflöpa til
Skattehemmanens förlust i almänhet, sä at de
sednare mera än de förre ädrogo sig tilökning i
almänna styldigbetcr. Om det anses lämpeligt,
at jämte el lil Bonde ^ Ständel meddeldt wägrande
sivar, framställa desie consillLiLtjoneo,
torde de bereda deras fränträde ifrän et pästäende
likasä vrättwist til sin grund som wädeligt,
i anseende til den i ägande rätten därmed äsyftadc
stafning. Skulle äter Bonde-Ständet,
urstränka sig til den enstan, at i krigstid Ranch
Ners och insockne Henrman mäge i Kronoffjutsningarne
deltaga, will jag för min del
bertil lemna bifall/med det förbehäll, at hwar
och cn äbo pä mindre hemman än fjerdedels
mantal, mäge utan afseende pä större eller mindre
hemmansdelundcr fjerdedels Mantal,deltaga
i silke Krono stutsningar, efter nratlag, och
icke efter bemmantals beräkning, under den säkra
förmodan, at en författning kan förwäntas,
som sä bestämmer hemmanens förbindelse i afseende
pä Krono stjutsningar, at Hemmansbrukaren
kan tryggas för den genom denna
tidens Kronostjutsningar dem hotande undergäng.
Herr ^lontAomer^, ^LbiLrl, hade afgifwit
följande hwilket uplästes:
E dMjttkt hemort al!
/ Dä Ridderffapet och Adeln genom sitt dcn
8 i denne mänad fattade beslut, opämint och
utan annan inflytelse än öfwertygelsen at up
offrin
-
Den 13 I"nii. 745
offringar moro nödwändige för at mota samma
beredvillighet af Med-Stander, bortgifwit snart
sagt det enda som återstod af dest irivli-gie-r,
utom den at nu äfwen fä besitta Säterier lika
med alla andra, som dem kunna ärfwa eller för.
wärfwa: Sä thckes mig at ingen upoffring af
detta Stand skäligen mera kan äskås: Destutom
skulle Säteries friheten rubbas och innehafwarnc
deraf äläggas att prestera Soldat och utgöra
alla stags ffjutsningar lika med andra Hemman;
Sä inser jag intet mera hwad det will
säga, at wara Adelsman, annat än blotta namnet,
eller hwartil det tjenar, at hafwa talan wid
Riksdagar, när man intet kan motwarka et sä
orimligt och ägande rätten kränkande tiltag;
bwarföre jag för min del belt och hällit afslär
Bonde-Ständets ost mcddelte framställning iden
wägen, och anhäller ödmjukast at detta för mill
räkning mätte i dagens brococoll intagas.
Stockholm den iS Junti i8v4.
ksbian
Herr Lil ver8tolpe, 6u8tLk ^bi-Lbsm,
upropad, anförde, at han öfwer det nu företagne
ämnet upsatt stna tankar, ej i afsigt at dermed
leda Ridderffapets och Adelns beslut, b wilker
han wore öfwcrtygad ffulle bestämmas blott
af rättwisan, utan för at upgifwa nägra grunder,
enligt hwilka denna rättwisa tydligen bör
kunna inses och felagtiga upgifter och slutsatser
rättas. Han anhöll "tillika at nägon som bade
starkare röst än han wille ätaga 'sig at upläsa
hans anmärkningar.
746 Den i5 Iunii.
Friherre Ivsaunc-rbiLM, tä-rrs ^ngU8t,
frarnträdde dä til bordet och upläste följande
Herr L-1versto!yes Oiclii-.nen.
Utdrag ur lck e m o r i a l e t.
,:o Sattsen: Al nw.n bär deltaga i Statens
utgifter och förswarswcrk i proportion af ägande
rätten i Samhället.
Anmärknings r.
Denna satts stödjer sig pä et alldeles oredigt
begrepp om ägande rätt. Det är ej ägendomens
warde, som gör besittningen deraf helig.
Lagen bär skydda den mindsta ägendom lika
mycket som den största, och et inbrott emot besittningen
af et torp är lika stort brott, som dek.
emot det största gods. Meningen torde wara,
at den som äger större förmögenhet bör mera
bidraga Lil Statens behof änden fattiga. Den
sattsen är sann, men har alldeles icke at göra med
ägendoms-rätten, som är Nägot helt annat än
ägendomsstorlek ty den förmögnare bör ej betala
mera, derföre at staten hos honom skyddar
en större,ägendom. utan derföre at hans förmäga
at understödja staten som skyddar det hela, är
större än den fattigas. Detta äter har ingen gemenskap
med naturen af hans ägendom.
2:0 De inkast som göras emot denna satts
torde snarare komma ifrän egna afsigter, än isrän
sann öfwertygelse.
Anm. Om sjelfwa sattsen, enligt ofwannämnde
grund, är falsk, sä förfaller wäl beskyllningar
-
Den 15 Jurin. 747
ningen eif sig sjelf. Jag will sock ej underläta
at anmärka detta sätr at göra fordringar, hwilka
man kallar billiga, men likwäl beskylla dem
som dem bestrida för egna afsigter eller är det
en otillätlig afsigt at wilja förswara de rättigheter
manckagligcn ager-' Och huru bör den afsigten
kallas, at, i stöd af salsta slutsatser, wilia
fordra störandet af Medborgares äganderätt?
Utan twifwel hafwa de agtmngswärde Ledamöter
af det hederwärda Bonde Ständer, som under
detta i^-iuori3l tecknat sina namn, ej insett
widdén, hwarken af denna beskyllning, eller af
sina fordringar, och at den förra fördömmer deras
egen åtgärd at yrka sit interesie/ och de sednare
fluteligen leda til at uphäfwa säkerheten
af deras egen besittning af sin jord.
Et lika folk bör njuta lika rätt, och
dä af Naturen all jord är lika, bör den ock beffattas
efter enahanda grund i förhållande til
desi godhet och afkastning.
Aum. Wid första päseende förefaller detta skäl
gansta bindande, men det uthärdar ej anwänoningens
pröfning. - Den lika rätt som Medborgare
njuta i Staten, är och blir i cwigbet alldrin til
annat, än til lagens beskydd. Ek tilstand kan
ej tänkas, än mindre finnas, ber hwar menniska
skulle wara lika lottad med älla fördelar.
Lika sä är det ej sanni, at af naturen all jord
är lika. Bewiset är tydligt, när man efter
den nuwarande orimliga stefningen, jämnför
hemmans wärde i handel och wandel. Orten
der de äro belägne, jordman, svårighet eller
lätthet til afsättning, med en myckenheS mer och
mindre wigtiga omständigheter förändra jordens
likhet
743
Den ig Junti.
likhet, längt mera än privilegierne. Dessutom
är det just den likhet mellan Medborgare sorn
samhället lofwar, at hwar och en stall waralin
ka säker om sin ägendoms ostörda besittning,
men aldrig at hwar och ens ägendom stall
wara af lika natur Skulle dä i landet fin»
nas allenast en näring? Kan dä sjelfwa jorden
ej mera än pä et sätt anwändas? Skall dä
ägarens mer eller mindre flit och omtanka icke
alltid förändra agendomens wärde? m. m. Är
sacksen falst mätte ätmindstone derur ej et til
ändamälet swarande bewis kunna ledas.
4:to Hemmantalet i Swerige upgafs wid
1800 ärs Riksdag, som följer:
Kungsgärdar - ^ - - 345?
Skatte » - -> -
Krono - - - - 12,107
Frälse ----- i4,g23
Säterier - - - 3,7?2§
Rä och Rör , . » - - 2,473
Häraf synes tydeligen at största tyngden
siadnar pä mindre än hälften af jorden.
'-) Til rnnewarande Riksdag yar Kammar - Cvllegium til
Vewillnings-Utjkottet ingifwit följande rigtigare förteckning:
Berustade Säterier
Summa 66,88^L
Skatte -
Krono s
Rä - och Rör -
Säterier »
Insockne Frälse
Utsockne och purt Frälse
34,164^
9 , 9°'-
70255
1,8025
i5,i4o?tz
Summa 65,28255
Z:o Huru
Den 15 Juni!. 742
6:0 Huru lätt blefme icke statens underhäll
af en dubbel styrka V
Anm. Sjelfwa upgiften af Hemmantalet
är för det närmarande falsk. Det har dessutom
sedan 1300 ärs Riksdag, genom skatteköp unDergätt
en betydlig förändring. Men utan at
derpå göra afseende, och dä man antager K4s>
moiiLlet8 upgift, sä i betraktande af den sista
flutsattsen, bör anmärkas, at en betydlig missräkning
af ^lelnorialets författare är broängen.
När Skatte- och Krono ' Hemman, hwilka tik
Statenutgöralika skatt, sammanräknas,utgörade
4Z,?64 Hemman och således, längtifrän mindre än
hälften af hela summan, ganska nära twä tredjedelar.
At bygga en flutsatts pä en sälst calcul,
leder manligen til en falsk flutsatts, och
det salsta ökas Här widare, när Frälsehemman
och berustade Säterier ej inberäknas bland dem
som bidraga til Statens hjelp. Genom de redlige
Riksdagsmännens begäran, wunnes säledes
ej en tredubbel styrka til Statens försmår, ty
1:0 utgöra de Hemman, som äro af Frälsenatur,
blott en tredjedel af Hemmantalet: s:o böra
ifrän denna tredjedel endast Säterier och Rä-och
Rörs Hemman, säsom för all grundskatt befriade,
undantagas, och dessa utgöra ej hälften af
den äterstäende tredjedelen. Det är säledes öfwer
fem sjettedelar af de upgifna Hemmanen,
hwilka genom grundränta bidraga til Statens
försmår, och deraf fyra sjettedelar lika; af äterstoden
betalar wäl mera än hälften en lägre
grundränta, men deremot utgör den rusttjenstmark
och andra oasra.
6:0 Hwad
<5o D'.'i; iZ Junit. ,
6 v Hwad säkerhet wore icke at wänta genom
et gemensamt deltagande; Hwad enighet
skulle icke derigenom befordras, dä alla syftade
til et och sa.mma mål. Deremot will hwar och
en skjuta bördan ifrån sig pä en annaro Smerrges
olycka är at ej all jord skattar lika.
Anm, Til Statens säkerhet syfta otwifwelagtigtalla
redliga medborgare; men framfor allt de,
som genom bemödande at bibebälla laglig ordning
och personlig ägcndoms-säkerhet, gifwa Staten
siyrka i nödens stund. De undertecknade
Riksdagsmännen bcwisa sjelfwe sin upgift, at
hwar och en will skjuta bordan ifrån sig. AL
Ridderstapet och Adeln bör denria förebråelse ej
göras, nar, innan något annat Stand ännu yttrat
nägon willighct at bispringa Staten, medan
ännu Bonde---tandet med ständigt nya fordringar
söker undandraga sig tungan, detta Stand
friwilligt ätagit gg förut owanliga skatter Om
Nidderstapets och Adelns wälwilja med detta obilliga
bedömande bemötes, hoppas jag dock, at
det icke hindrar Ridderstapet och Adeln, at en
gäng eller elfwen nu gora de uvoffringar ät Fosterlandet,
den finner stodiga. Men äfwenj besia
upoffringar om de stola wara osi wärdiga, mäste
wara friwillige. Det är lätt at efterskänka
en rättighet, men om nägon will afl wing a densamma,
nödgas hwar redlig man at förswara den.
7 0 De familjer som hundradetals är besutit
Säterier och frälse agcndomar, hafwa redan
genom stattefriheten sätt ersättning för sina fordom
gjorda upoffringar m. m. Wendomarnas
friheter mätte wäl aldrig hafwa warit gifna
Dcn ;6 ^junii. 7Z1
för at häcka i ewärdeliga Lider, eller kan man
i cn sjelfständig Stat lavera efterkommande.
Det war ända til Konung L^il XI tes
tid svin frälserättigbeten roar förbunden med
den tungan at rusta til de swärn krig, som dä
fördes S edan den tiden har Swerige ej fört
nägra andra swärn krig än Konung .vils
och bwilken wet icke at Statens olyckor dä
träffade owar uran utan förskoning? Om således
upoffringar be söfde er ättas, torde det dock
wara bewislrgt at de ej blifwit det, och at det
conn-rcr med Staten, bwarigenom fräleagendom
fordom upkommit, nu har en lika gällande
grund -om dä Eller böra ädana conu?tct nägonsin
utan bägge parternas medgifwande kunna
uphäfwas . At Liiddcrffapet och .Adeln ej
welat sträcka sin frihet til ewärdeliga tider, synes
af den bewillning den friwilligt ätagit sig.
Men derpå hafwa ^eino-iLt -^s författare ej
gjort afseende, för at med en skenbart bindande
'slutsats fä tillvinna anhängare til sin hufwuv'
önskan För öfrigt bör man päminna sig, at de
-ädelmodiga gerningar hwarwed Swensse män
bistätt Fäderneslandet, äro laugt flera, än blott
de som R ksdagsmännen ifrän Dalarna om sin
landsort anföra: och skulle en lista derpä upgöras,
uptoge utan twifwel Ridderffapets och Adelns
upoffringar derpä et gansta betydligt rum.
Deras tapperhet lyser i wära häfder, deras oe.
gennytta bewittnas af alla allmänna handlingar,
och da, i jämnförclse mot öfriga närande
ständ i Staten, den mindsta förmögenheten hos
detta är samlad, dä bewisligen i sednare tider
den mesta flyttat til Bonde-S landet, äro anfall
mot deras äganderätt högst oförwäatade,
och
7Z3 Den iZ Iunki.
och den bcstyllningen orättwis, at den blott af
egennyttan förswaras.
8w De som för längre tid tilbaka köpte
Säterier, beräknade ej det pris, hwartil sadén
nu stigit, och hafwa således wunnit mycket pä
sin handel.
Anm. Om werkeligcn sädesprisets stegring gifwit
jordbrukaren en sann fördel, sa hafwa alla jordbrukare
lika wunnit densamma; och winsten är
otwifwelagtigt tängt större sammanräknad pä
Let stora antalet skatte och Kronohemman, än
pä de fä Saterierne. Detta skäl kan säledes ej
gälla för Säteri-ägaren at derföre göra en upoffring.
De hederwärda Riksdagsmännen stuta sina
pästäenden med en målning af Statens olyckliga
belägenhet och de förluster Bonde-Ständet
gjort genom Landtwärnets behandling, hwilken
ömmar icke ivid ätankan af allt detta, och hwilken
Swensk man är icke beredwillig at gä de
andra til mötes at bota det onda som ost trycker.
Men finnes dcrtil allenast ett sätt, och mäste
detta sätt nödvändigt endast wara det som
är obilligt och orättwist. I fig sjelf äro Säterier
och frälse äqendom för det närwarande til
sä liten del i Ridderskapets och Adelns uteslutande
ägo, at förändringen dermed ej blott drabbar
detta Ständs medlemmar. I denna fräga
förfäkta wi mera den allmänna rättwisan än nägot
Ständs-Jntereste. Det är ej Ridderskapets
och Adelns rätt at besluta om ägendomar, som
de ej äga, utan pä sin höjd hwar mans rätt at
befluta örn sin egen ägendom. Det är icke en
Den i5 Junti. - 753
gäng Ständers rätt ett afhända någon sin ägendom,
ärr mindre at befalla uphäfwande af MLna
eonlract. Det ar twärtom ' Ständers skyldighet
at yrka och bewaka deras helgd., Kanske
blrr eet en gäng nödigt at en jämning i beskattningen
utarbetas: mea det mäste ffe med foglighet,
ej med magtspräk, det mäste ffe med klokhet,
ej hnfwudstupa och obetänkt, o En refning
behöfdes öfwer hela landet, wär äldri.ga skattläggning
behöfde pröfwas, och sedan allt jämkas
efter billighet. Staten skulle i den skattejord
sorn är likasä skattefri sorn Säterier, det
will saga, all den jord, til en högst betydlig
areal widd, som sedan Ou8t.ik r-c-^ tid dä
skattläggningen gjordes blifwit uptagen, winna
en längt större tillgång, än genom den rubbning
af ägande rätt, sorn de hederwärde Riksdagsmannen
föreslagit; och wr skulle da gemensamt
wörda bwarandras willighet, at för det allmännas
wäl göra ömsesidiga upoffringar.
Jag sade at en allmän Refning behöfdes.
Den wore högst nödig om Säterier skulle beläggas
med grundränta; tr) hwilken känner ej
at de siesta mantal säteri aro en tredjedel, ja
ofta . hälften mindre än Skattehemman. Om de
hederwärda Riksdagsmännen frägade de Bönder
som nu redan köpt Säterier, eller betänkte
at de, sedan sädant hädanefter kommer at stä
hwar man fritt, efter nu manligt warde köpte
säteri, och denna deras ägendom genom den af
dem nu önskade skattläggning förlorade sithalfwa
wärde, och säledes "köparen sin halfwa köpeskilling,
och den hundraariga ägaren sit halfwa
capital,, om de frägade dem och sig sjelfws
huruwida de ffulle finna billigt, at jordens na
95,
96.
754 Den i5 Junis.
tur underginge en sädan förändring, sä är jag
säker, at de skulle afstä ifrän sina pastäenden.
I desia anmärkningar tror jag nägra anledningar
finnas hwarefter den upgifna frägan
kan beswaras. At Ridderffapct och Adeln gör
allt hwad som är billigt och rättwist, och i desi
förmäga siär at deltaga i statens bördor, derom
kunne wi försäkra Bonde-Standet: men wi
förtjene äfwen af detta Ständ, hwars interesie
med märt alltid warit förenadt, och med hwilket
enigheten nu ej annorlunda än genom förledelser
til misitag, kunnat blifwa störd, atblifwa
trodde i wära försäkringar, och ej, genom
obilliga Cesiioner behöfwa köpa desi beredwillighct
at stadga Fäderneslandets säkerhet och lugn.
. Rrdderskapet och Adeln yttrade bärtil högeligen
sit bifall, samt yrkade at detta Dict-unen
borde tryckas.
Friherre lAÄNnerbiem, ^UAU8t,
förklarade, at jämte det han til alla delar förenade
fig med den wärda Ledamotens yttrade
tankar, wille han tillstyrka, at detta Herr LiivLi-8tolpL8
victamen mätte tjena til grund för
Ridderskapets och Adelns beslut öfwer förewarande
ämne.
Ridderffapet och Adeln hördes äfwen häruti
instämma och beflöt, uppä gjord dropo8iilon
af Herr Grefwen och Landtmarskalken, at
detta Oictamen skulle ätfölja det Utdrag af krotocoiwt,
som öfwer Ridderffapets och Adelns
befiut
Dm LZ Iunii. 735
bcflut kommer at expe6ie;r^8 samt därjemte
genast särskildt til trycket befordras.
Herr von Lcbultrenbelm, Davi 6, lkps
läste lil brotocollet et DiclLlnen sä lydande:
Landels arbetande Bönder aktas med skäl
för kärnan af folkstocken, och den laglige förmän
samt lättnad k beswar desamme kunna ernä, anses
billigt för Statens egna winning. Den
Swenste Allmogen har, utöfwer Hemmanens
statt, ifrån de mest uräldriga tider warit plägad
af hwarjehanda mer och mindre förstörande
stjutsfärder, sä för enskilda wägfarande Personer,
som för Kronan, och hwilka beswär med
jorden ingen eqentelig gemenskap äga. Fordom
päsordrades icke endast fri stjuts och fri förtäring
utan ock fritt foder för et resande Herrskaps
egna häftar. För 524 är sedan aflystes
wäl under Konung klag-il KirZersons Regering
all wäldgästning, och skulle endast fri skjuts bestäs
ät dem, som undsätt Konungens Bref derä;
men flere hundra är derefter klagades ännu öfwer
onlbörlig stjutsning och gästning. Fristjutsen
för Krigsfolket uphäfdes wäl är 1664, dä
en statt kallad stjutsfärdspenningar för alltid
ökte den drpga mantalsräntan; men Allmogen
har icke dermed kunnat frälsa sig ifrän sednare
tiders mängfaldiga Kronoffjutser, för hwilka
en ringa drikspenning erlägges och hwarwidmycket
missbruk föröfwas.
Är t6i3 inrättades först ordenteliga Gästgifwaregärdar,
försedde med wista räntefriheter.
Sä wänge Förordningar hafwa sedan utgätt
vm Gästgifwerier och Skjuts-inrättningar, at
Bok
-
766 Den 15 Junit.
Bokhyllor dermed fyllas kunna, och har skjutslega»
ivid et olika penninscwärde uppå sme
seeler stigit ifrän i til S2 styfwer in specie för
milen. Med en ännu fördubblad penning kan
dock icke allt det onda botås, som den riksfördärfweliga
Hällskjutsen, sa i OLcoeomisKt som
moraliskt afseende, åstadkommit. Efter en wälgrundad
uträkning stiger antalet af afgående
Häll - och Neserwe - hästar wid alla wära Gastgifwaregärdar
för hwarje dag, öfwer 4ooo, och
hela äret om nära til ii million ordinarie Hästar.
Wid Gasigifwaregärdar omkring Stockholm
utgör antalet af dagliga Hästar sg styc.
ken. men allmännaste beloppet ivid de större
sträkwägar ar rn Hallhästar, och kunna e^tra
stjutser dcrutöfwer icke möjeli.qen bestämmas.
I Upland sä mål som i flere Provincer ffjutsas
manligen 24 gänger om äret för et helt
mantal, och dä Luke dygn wid hwarje skjutsfärd,
med inberäknad tilredning för Karl och Häst
samt fram och äterfard jämte nödig hwilotid?,
mindst förspillas, fä ätgär dymedelst nära idel
af äret, och är manligen proportionen drygare
för sönderklcfna hemman. En enda Gästgifwaregärd,
med blott 6 hästar om dagen, förflöser
ärligen 4580 ökedagswerken, efter' s:ne dygns
förlust wid hwarje skjutsning. Om skjutsbonden
bor 2 til 4 mil frän Gästgifwaregärden,
som i de norra Provincerna ofta händer, och tillika
til fots mäste hämta sin häst, och hwilken
skjuts blifwit tagen 2 mil längre bort, och det
til äfwenlyrs i et ohyg.geligt wäder om mörka
natten, sä har den olyckelige mannen, med en
förtjenst af 16 §. Banco, efter nu warande
skjutslega, tilbragt 5 til 4 dagar pa 8 til 12
mils färd, och äterkommer sä karl som häst med
ut
-
De« 15 Imrik. 73?
utmattad kropp, med en uttömd matsäck och fodrets
onyttiga spillning; och dä under tiden äkermusten
saint den tjenligaste sänings - och berguingstiden
kunnat förloras. Fär Bonden stjuts
den'första dagen snart efter ankomsten tilGästgifwaregärden,
sä nödgas han dit äterwända,
och der qwarblifwa til klockan 6 om aftonen
den andra dagen. Ibland äter fär Bonden förgäfwes
rväntä pä stjuts, och mäste flutcligen med
ökcdagswerkets förlrrst fara hem ifrän hället.
Om en enda kappe säd för hwarje förspild dag
af öfwer hufwud räknade Z millioner för karl
och häst, genom anwänd flit hemma wid gärden,
krinde i forökt äring erhällas, sä upstege ärswinsten
dock för Riket til ^,750 Tunnor; och
huru mänga mennistors halsa, lif och sedewana
stulle icke dymedelst bewaras ? Om ock Husbonden
wid stjutsfärden blifwer hemma , sä blir
han dock wid de siesta företag wanmägtig, dä
barr saknar sin Sons eller Drängs starka arm,
samt sin hästs biträde.
Om af iZ million
ärligen nyttjade Hätlhästar hwar iooo:de alldeles
* ginge förlorad, sä underkastades Allmogen dymedelst
et ostyldigt lidande af i5oo hästar, och
har kanske hwar ivowe blifwit mer eller mindre
förlamad och til jordbruk samt til ntterligare
skjutsfärd oduglig; och för hwilka stadade
hästar ingen ersättning erhälles, dä de icke under
hörseln stupat, och ej lagligen bewisas kan
at den wägfarande dertil warit wällande. —
Hwad naturlig förbindelse kan wäl den Swenffe
Bonden mer, än den arbetande Jordbrukaren
i den öfriga uplysta werlden hafwa, at
sortstaffa pä alla wäqar andra Samhällets
medborgare, hwilka resa antingen för sin enskilda
winning eller sit nöje?
En
758 Den iL Junst.
En annan synbar stada, som den Swenffe
Hällstjutsinrättningen medför förtjenar ej mindre
ut ömt behjertas, nemligen försämringen
af Folkets seder och hälsa. Den eljest sedige
och idoge menigbeten förföres, ifrän första ungdomsären,
uppä wära Gästgifware-gardar til
lättja, fylleri, dobbling, skörlefnad, swordom
och sturskhet. Af sädan lefnad kommer ofta
skjutskarlen, som kan wara husets enda stöd eller
fägnad, det ware sig Fader etter Son, sjuk eller
förderfwad hemifrån hältet. Den veneriska
smittan kringsprides Lil nationens förderf ifrän
Gästgifwaregärdarnc til de aflägsnaste boningar,
och anstieker ej sällan dermed hela Slägter och
Socknar. Det förderfweliga hatet emellan Bönder
och sä kallade Herrar, härleder sig betydeligen
frän Hällstjuts farten. Herre-cwssen sträckes
wäl tämeligen långt, dä en stjutsgosie anser
för den mest förfärlige Herren bwar och en
Laqväy, wistande med sin Courir pista, som ock
utgör et af wärt beprisade clirtilltabt-r Tidebwarfs
nya päfund. Nägon gäng har ock skjutskarlen
werkeligen kunnat wara utsatt för personlig misihandling,
om han det mindsta wägat mucka emot
en ung wettwillings käckhet, som efter et wisit
gifwit efterdöme, welat köra en Swensk mil innom
§ tima. Da Skjutsbonden, som det ofta
händer, sjelf icke sätt följa med en sädan Resande,
hwilken uphäft sig til sjelfrädig Despot
öfwer Bondens wälfängna Egendom, stäppes
den swettiga och stälswande om ej selbrutna eller
sprängda hästen, efter slutad skjutsning, meren
dels handlös under bar himmel, wid til äfwentyrs
infallande köld och regn, utan at nägon egenteligen
wärdar sig om det arma kreaturet.
Ännu
Den iZ Iunn. 7S9
Ännu mindre fär wid et sadant tilfalle något
hästfoder medtagas; hwad den skjutsande icke
hunnit upstilla wid Gästgifwaregärden blifwer
ock manligen Hällkarlens ros. I andra civijlse-r-tcle
Riken fär hwarken den resande Ständspersonen
eller dest betjent röra wid tömarne,
utan allenast den, som hästen äger, eller desi ombud,
hwilken tillika genom de kraftigaste lagar
är fredad för allt öfwerwäld; ännu mindre ombetrvs
nägon Resande, at ensam färdas med en
legd häst; men i det fria Swerge, derest ware
sjelj ständige Bönder ensamt och allena i hela
werlden ätnjuta den äran at utgöra et eget RiksStänd,
har en sa ringa medborgelig motswarighet
hittils ej kunnat utwerkas. Wid flere
Riksdagar har wäl klagan af det hederwärda
Bonde Ständer blifwit mnsörd emot Hällskjutsbeswäret;
men det ärendet har antingen blifwit
lemnadt oafgjordt, eller har det blifwit nedtpstadt
med en förökt lega.
Sättet at afhjelpa Hällffjutsbeswäret mäste
icke wara swärare hos ost, än i andra Riken,
hwilka merendels hafwa mindre tilgäng til Hö
och Bete än Swerige. Gästgifware borde^först
oinskränkt fullgöra de dem, emot förunta förmäner,
älagda ffpldigbeter, och frän hwilka de nu
hafwa tilfällen at sig undandraga. Dem kunde
göras anbud, at emot utstakade wilkor, pä 10
'ärs tid, ätaga stg hela Hallffjutfen. Troligen
ffulle, efter erhällen fred och waruprisens stadgande,
all skjutsfärd, likmätigt följande calcul,
med nu warande lega af 8 st. Lauce», utan widare
anstalt bära sig.
Lil
760 Den 15 ^jlitrii
» Til föda för 12 Hästar utom BcoRidrst.
bein som Gästgifwaien sjelf är
skuldig al underställa, a i Lisp,
Hö om dagen eller 4^80 Lisp.
efter medelpris 8 st. R:gds eller
6 st. 4 r st. - - F - - - 486 Z2.
Hafre r kaana om dagen eller
68 tunnor 14 kap. a 2 R dr B:eo - 1Z6 42.
Halm, 4 last för hwar Häst
a 2 R dr B:eo - - - - 72.
Ärligt inköp afen förkörd Häst - 5o.
För'6 drängar, som särskildt
förtjena en dubbel inkomst af drickspenningar
----- ZOO.
Saldo Beställning - - - 49 22.
Sima R,dr B:co 1095.
Med en Häst göres ibland en och en stalf
mils skjutsfärd nägke dagar i rad, hmarmed dagligen
12 H. Banco winnes, eller ock förtjenas
hwarannan, uti fram och ätcrffjuts pä samma
wäg, efter en dags hwila, 24 ffillingar, som i
bägge fall utgör en ärlig winst för 1 häst af 91
R:dr 12 st Banco. Utföres således för 12 Hästar
i ärlig inkomst - - - 1096.
Suna R:Lr B:co 109Z.
Winsten af Drängarnes arbete pä de lediga
stunder kan icke wara af ringa wärde. Genom
biträde af mänga armar och öfwerflödig spillning
-
Dnr IrrniL. 761
rung bör cn-culLtions bruket eller ?rtillciell- ängsfföcseln
lunna drifwas til största böjd, och således
genom tilgäng til klöfwer, wicker och ärthalm
artjlelri af Hafre kunna för wind ska 6 Dä
wiste dagar ej singe ffjutsaö, sä kunbc förlusten
ersättas genom qwarninrätlningar, som drefwoö
n-ed hästar, eller ock ömsom med wäder, säsom
ock genom wista sköjde arbeten t. ep. HofslagareHjul-
och H-agnmakare-prken.
Pä wista aflägsna orter torde icke mer än
hälften eller fjerdedelen af det upgifna hästeantalct
beböfwas, men sä tar siv as pä andra sä
wänga flere. Jämte Gästgifwareskjutsen torde til
någon tid rescrvcskjutsbehöfwas, somockkunde ingä
utientrep'cnrllc-n; Den blefwe nrindre ffadelig
än för aflägsna jordbrukare. Reserven kunde
dä, likmätigt 1766 ärs förklaring angäende Gästgifware-ssjutsen,
ytterligare befrias frän all Kronoskjuts.
Den största swärigstetcn som kunde möta
wid Hällffjutsens uphäfwande, synes bestä uti
förlagets anskaffande; men omtänksamma husställare
skulle troligen gä i det längsta för at r
fred kunna odla sin jord, och slippa skjutsfärdens
förstörande följder, samt at mera fä betjena sig
af opar än af dprfödda hästar. — Som ägare
af Frälsehemman sedan är 0789 lika med Skatte
- och Frälse Bönder deltaga i alla skjutsningsbelwär,
sä lära de ock lika ovilligt bidraga til
befordran af en allmän skjutsfärds-förpaktning.
Dä Säteri-ägare mycket betjena sig af skjuts
gör jag mig det goda hopp, at de ock benäget
gä andra jordägare til mötes med et sammanskott
mantalswis, en gäng för alla, til inven
tarie
-
762 Den 15 ^junir.
tarie-hästars och nödige åkdons upköp. En lika
beredwitlighet bör man ock hoppas af det Högwördige
Preste-Ständets Ledamöter för deras
Boställen. Arrendatorer af Kungsgärdar samt
af Officers-Voställen, med flere pnvilcie, 260
jordbrukare synas ock til et sä angelägit föremäl
böra bidraga. Om ock ,-del möjeligen ffulle
afdragas af det förmodade totala hemmantalet
80,715, sä blefwe dock en tilqäng af R:dr B^co
201,785 efter 5 R dr B:co för mantalet, hwar.
med 4ooo inventarie-hästar jamte nödiga äkdon
rikeligen upköpas kunde. Genom nitiffa Landshöfdingars
förlorg ffulle för alla Häradens gifna
förlagssummor, inteckning eller saker borgen
förskaffas; och torde mänga blntrepn-neurer ej
wilja emottaga, eller snart befria sig ifrån et sädant
förlag. Winsten af wärdshushällningen
bör blifwa betydlig om den wäl inrättas. I
Konung 6usml' ^clolpbs Förordning om skjutsfärder,
daterad Wisby den 3 Februarii 1616
är redan befallt, at endast sädane personer ffulle
wid de inrättade lavcrnsr eller Gästgifwaregardar
antagas, som hade förmåga at förse wägfarande
med sina förnödenheter; men det är allmänt
kunnigt huru sällan detta nu för tiden inträffar.
Utländningar, som hitkomma, medgifwa,
at de härstädes nara färdas för beloppet af
de drickspenningar, som de somligstädes utdela;
men beklaga at de ofta nödgas wänta pä skjuts,
och finna den omständigheten högst ledsam, at de
wid resans början mäste förse sig med en matsäck,
likasom wörö de komne til en ödemark. Det
är icke heller mindre stötande, at de sällan finna
et anständigt rum, der de kunna stiga in och mycket
mindre en snygg säng, at hwila uppä. Jnfödde
resande ffulle ej mindre än utländningar
Den 16 I"""- 7^5
wilja lemna Gästgifware en billig förtienst om
de kunde undgå at medföra et matförräd, som
om sommaren skämMes af wärma och om wilitrén
blifwer stelfruset. I andra Riken täfla personer
om en sadan wärdshusförtjenst och bemöta
alla resande med en intagande höflighet. Af
Gästgifweri- eller Postfärds-iurältningen drager
ock annorstädes Skattkammaren merendels en
winst. Skulle emot förmodan Gästgifweri förpaktningen
ej hos o§ bära sig med nu warande
skjutslega, sä mäste hwar wälsinnad Medborgare
häldre wilja betala litet drygare skjutspenningar,
för at blifwa bättre betjcnad, och ej förderfwa
den närande. Landtmannen. Hwar jordägare
borde ock, utan undantag, finna sig benägen,
at biträda Gästgifwaren, om nödwändigheten
sä fordrade, med nägra Lispund Hö och nägra
kappar Hafra per mantal..
Dä Gästgifware blifwit försedde med den
omnämnde förlagssumman böra de i stället för
de nu brukliga tränga och bakstjelpande kistkarror,
kunna emot en'skälig lega betjena mindre
förmögna resande med lätta och dock rymliga
Postkärror, samt med Buldan täkta Iutwaqnar,
uti hwilka flere personer af en skjuts karl
med dubbelt förspann kunde föras.
Kallelse uppä skjuts skulle mycket mindffas,
om Gästgifware, likmätigt Byggnings-Backens
28 Cap. 4 §. och Kongl. Förordningen af den
ii December 1766 tilhöllos, at til sädanewägfarandes
tjenst, som nyttjade egna hastar, alltid
hafwa godt hö Hackelse och Hafra i beredskap,
hwarä priset wid hwarje Härads Ting rättades
och genom anslag kungjordes. Uppä de större allmänna
wägar skulle ock nu troligen, til mindskning
764 Den 15 Iunik.
af Gästgifwarestjutsen samt til beqwämlighet
för enkla Resande, som ci arv försedde med egna
aledon, kunna inrättas öfwertäckta Forwagnar
saint sä kallade Öiligencer; ehuru et sädant
företag icke tilförcne wid 12 styfrvers skjutslega
welat "lyckas. Med ordentcligä Posijagter och
strandfärder, som jämwäl en tid warit i bruk,
borde i et land, som har läng stärgärd, stora
insjöar och segelbara floder, afwen mpcken skjutsfärd
och mänga dagswerken kunna besparas;
Hufwudstaden borde wid sin lyckliga belägenhet
kunna gifwa det bästa efterdöme!. Wid marknadsfärder
om sommaren kunde af sädan inrättning
mycken förmon dragas, och om wintren
är' villigt, at bönder särskildt til sädane färder
betingas.
Borgare skulle til fölst af Byggninga-Balkens
27 Cap. 5 §. i de Städer, der ombyte är,
skjutsen uppehälla. Det synes ock troligt wara,
at Städerne, som nära utan statt innehafwa
flere Hemman eller Byar, hwilke fordom af Bönder
odlades, skulle förlitan Almogens deltagande,
genom wäl anstälda ,
likaledes kunna besörja om den nödiga stjutöfärden,
hwilket ock pä nägra ställen med god
framgäng redan stall wara werkstäldt. Hwad
Stockholm beträffar, sä torde dock tils widare
de intil Hufwudstaden närmast boende Bönder
och Torpare, som hafwa mindre betydlige Jordbruk
at stöta, fä såsom hittilS förnöja sina
stjutsfärdsbegär, och säledes biträda Stadens
akare.
Det är icke första gängen jag ifrat emot
Hällstjuts-inrättningen, som utgör Swensta
Jord
-
Dei, 15 765
Jordbrukets eaenteliga förderf och förbannelse.
I den som wär nu warande Nädige
Konung, under sitt förra Regentskap, sörordnade
til Allmänna Hushällningens uphjelpande,
hade jag den Hedrande näden, at wara kallad
til Ledamot, och ingas der et Li^nrorllck om Hällffjutscns
skadlighet och om medlen at afhjelpa
denna Landsplåga, hwilket Betänkande ock wann
del. Kongl. ^oisiit6n8 bifall, och befordrades med
underdånig tilstyrkan til Kongl. Majt. ^amma
min skrift, med något tillagg, har sedan
blifwit införd i Läsningen af blandade ämnen
N:o 10 och ,7 p. 72, <m förmodeligen af alla
wettgiriga känd Periodiff afhandling, som hedrade
sit Tidehwarf, men som det tunga Lon5oi8
oket gwäsde. Jag har med et Utdrag af
nämnda min skrift uptagit en stund af Högloft.
Nidderffapets och Adelns dyrbara tid, men hoppas
winna tilgift för min patriotiska och
blefwe för mig ben största hugnad, om detta
högt uplysta stånds öfwertygelse om detta
werkliga högmål öfwerensstämde med min anförda
tankes och at i kraft deraf genom Rikseus
Högloft. Ständers gemensamma åtgärd, denna
i fräga warande Landspläga pä et klokt och
werksamt satt afhjelpas kunde.
Med Hällskjutsen har den sä kallade Kungsoch
Kronvskjutsen mpcket gemenffap, men som
aldrig kan afhjelpas, utan blott mistbruken förekommas
och behofwet ibland mindssas genom
Sjö-Transporter. At Kronoffjutsen mindre be.
talas än Hällskjutsen, är en werkelig obillighet.
Det Allmänna bör icke winna pä de enskilda;
häldst de sednare förse Staten med alla
sina tilgängar. Det är sä mycket mera oskäligt,
som wista Samhällets medlemmar och wiste
766 Den 1.5 Imrik.
Höfdingedomen harwid i synnerhet blifwa lidande,
och säledes all mojelig ersättning bör göras
af de allmänna sammanskotten. Som wi alle
i gemen wid et xäkvmmande krig behöfwa hägn,
wägar jag wördsammast framföra den bön och
Let räd, at Högloft. Riddcrssapet och Adeln täcktes
wid sädana tryckande tilfällen äflven ätaga
sig Kronoskjuts för sina Sätesgärdar, samt dernred
oka sit wrd denna Riksdag wisadc niedborgcrliga
ädelmod, at sjelfmande assia siera nppä
ADeliga pri vll^gie, ,ig grundade rättigheter, och
hwilka allsintet Stand förmär dem lagligen frånkänna.
.— Mycket hafwa landets sjclfägande
Bönder lidit genom denna tidens Kronoffjutsar;
men sa hafwa Adelsmän och deras wedcrlikar,
de wanlottade ofrälse Ständspersoner, som til
intet Ständ höra, ej mindre warit plägade för
sina Brnksägendomar, som är fran är blott fördjupa
dem i mera gäld, samt för sina sä skatte
som frälseägendomar.
En del af det hederwarda Bonde Ständet,
och i synnerhet en desi Ledamot, har welatpasiä,
at all jord borde beskattas lika. Mä jag ock
nämna denna Ledamot, som är den redelige Kiaits
pcckil-L8o,i jfrän Stora Kopparberget, hwilken
säfö»! för detta Fullmägtig i Riksgalds-eontoirm
för sin ärlighet och ståndaktighet förtjenre en
vffentelig tacksägelse och ärebetygelse. Jag har
säsom Revisor ä Ridderskapets och Adelns wägnar,
med beundran funnit, huru denne wärde
Danneman, wid de mest eritifte tilfällen, aldrig
swigtat, utan bokstafweligen ätlydt de af Riksens
Högloft. Stander ät sina Fullmägtige gifne
föreskrifter. Jag kunde ock med denna mannen
nnrra ense, at skillnaden af jord, i en olycksstund
-
Den i5 Junit. ?67
stund Ivid Alsnö Herredag blef för gjorde rustningar
stadgad. Den war ock deri tiden sä besvarande,
at flere Frälsemän med Konungens
lös, ätergingo at bliswa Skattebönder. Öm nu
pä Säterier intet annat beswär ätcrstär, än at
underhålla en ofta för ägaren onyttig, sä kallad
Kungsbyggning, Majestätet ivid skeende färder
tilhanda, sä ar det dock icke med medborgerlig
billighet, med ägande rätten och med Konungaförsäkran
öfwerensstämmande, om en ägendom,
som blifwit med en tredubbel köpeskilling betald,
emot et Krono skattehemman skulle lika med det
sednare beskattas. Om all jord skulle bliswa af
en natur och erlägga lika afrad, sä skulle med
detsamma alla innehafware af Frälse-ffatteräntor
förlora all den ägendom, hwarpä de erhållit
laga upbud, och som medförde et orimmeligt
mäld? Denne eljest sä kloke mannen borde ihågkomma,
at Kronoffattebönder förmodeligen innehafrva
mera skattfri eller werkclig Säterijord,
än Ridderffapet och Adeln Alla utsädens tnnnetal,
som öfverstiga öreslanden äro sä manga
offattlagde odlingar, som efter resningen tilkommit.
Den ena gärden i samma by betalas
med 2000 R:d'r, dä en annan uplätes
blott för 600 R:dr. Hwad mäld och owäsende
ffulle icke följa, om twärtemot all Konungaförsäkran,
en ny refning öfwer hela landet ske skulle?
Besittningen af Säterier tilhör icke mera
nägot witzt Ständ, om Kongl. Maj t sä täckes
bifalla. Ridderffapet och Adeln har blott förbehällit
sig, at hwar Swensk man mä, med åtföljande
rättigheter och skyldigheter besitta
all slags Swensk jord. Ägande rätten
af Bergsmanshemman är icke et Ständs
krivlleZium utan en Kongl. Oeconomie-För--
fattning
763 Dcir II Ianii.
fattning, som ömsom warit inskränkt innom
Bergsmännen, ömsons en nylåten besittning ät
Ständs-Personcr och Borgare. De mindre förmögna
Bergsmännen, som utgöra det största
antalet önska högeligen en fri besittning af alla
Ständ, hwarmedelst de winna en bättre Oeäir
hos sina Förlagsman och et högre wärde ä sine
Agendomar. Fä äro de Adelige kamille!-, sonr
i flere krrnnat bcbälla sina Säte
rier,
och om sä wore, sä bar Säteriet blifwit i.
^lopo; tiori emot annan lös och fast Ägendom
beräknad. Adeln borde ock hällas räkning för
den Bevillning, som densamme öfwer all xro.
xortiou sig ätagit.
Det hederwarda Bonde - Ståndet mä icke ^
misitpcka besia mina gjorda anmärkningar. Jag
har haft tilfällen at wisa min uprigtiga tilgifwenhet
för detsamma, och det ej mindst wid den
tilerkända rättigheten at deltaga i llangveus
LämniistrLcion.
Men det är tid at lyckta mitt länga Tak,
och ankommer pä Högwälborne Herr Grefwen
och Landtmarffalken samt nppä Högloft. Ridderskapet
och Adeln hwad bruk deraf skall göras,
antingen det fär meddelas de öfrige respective
Ständen eller genast til nägot
Utskott.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
anmärkte, at detta Oicmwsn innehölle flera ämnen
än blott det, som nu wore under öfwerläggnilw,
hwad som deri anginge Säteri-jordens beskattning
hörde til denna dagens aiscutioner. Den
del deraf äter som beträffade hallskjutsen, före
-
Den i5 Junti. 769
ge han, mätte til Oeconomi? - och BeswärsUtskottet
remi treras: och stuteligen borde det som
rörde Kronostjutsningarne hwnla, för at i gemenskap
med den af Friherre 8Mvm-8cbMä,
btiis, gjorda och pä bordet liggande proposition
framdeles uptagas och afgöräs.
Bifölls.
Grefwe hamilton, ^xet, upläste et
Dictamen til krotocollet, sä lydande:
Swcriges Hedersmän, som i yttersta stunder
frälste Swensta Folket frän Säkerhets-actens
rysliga följder, förmodade wäl icke första
frrikten af deras frimodighet skulle blifwa försöket
minsta wärdet af deras och flägtingars egendommar,
til och med at göra dem Lil intet,
dä en mängd Säterihemman upkommit af forntidens
skryt-och frälset, ätminstone i Skäne, icke
thar hälften af den jordrymd motswarande Kronohemman
äga.
Jag wägar i all ödmjukhet förestå:
inno At dä fienden är infallen i Riket alla
orter pä Zo mils afständ frän Krigs - Tbeatren
stola skjutsa med alla brukbara hästar som finnas,
men i annat fall äro Säterier, insockne,
Rä - och Rörshemman, Boställen hädanefter som
hittilö frän all Kronoskjuts befriade. En Nämnde
- eller Fjerdingsman befriar frän stjuts et
fjerdings hemman, men icke det hemmantal Han
derutöfwer äger.
Jag skulle önsta hemman belägne pä holmar
i skärgarden eller som endast för Krono
97,
98. skjut
-
770 Den 1Z Juvik.
ffjutsens ffull nödsakas hälla häst blefwo mot
en afgift deriftän befriade.
2:0 I almänhet borde wär Gästgifware '
Skjutsordning förbättras; men emedlertid all
Gästgifware och Kronoffjuts betalas lika som i
Konung c^ki. xi:s tid, nemligen med 8 rst. Banco
milen.
3:o All hällffjuts, undantagandes pä 5 mils
ofständ frän Stockholm och som bör med 12 si.
Banco per milen betalas, indragas. Till Riksdagsmäns
fortskaffande bör en' lämpelig Kronoskjuts
pä hwarje Gästgifware gärd, under tilsyn
af en Kronobetjent, af Landshöfdingarne
föranstaltas.
4:0 Alla Postförare pä sin hemfart skyldige
mot s si. för hwarje Gastgifwaregärd aflemna
lösa Förbuds-sedlar. -Betalningen ffer i PostContoirer,
hwars bewis aflemnadt til den resande
är lika gällande som et Louj?ir-xÄ88. Pä
de wägar äter der ingen Post färdas ware Gästgifwaren
pligtig mot' 6 si., L timar räknadt pä
milen, fortskaffa all med namn och sigill försedd
lös Förbuds sedel, hwars ankomst och fortställande
antecknas af Gästgifwaren bäde i dagboken
och pä sedeln, den numereras af första
Gästaifwaren som börjar med nummer ett för
hwarje mänad.
5w Wäntar budad häst sine timmar betalar
den resande en si., 3 timmar 2 si., men hästen
wände hem. Kommer den resande alldeles
Intet det dygnet betalas genom Landshöfdingenförsorg
3 si. hästen: sak samma med Kronoffjuts;
efter
Den 16 Junik. 771
ester 6 timmars wäntning, 1 , 9 timmar 2
si. 12 dito 4 si, men dä Mes skjutsen wara
fullgjord, och om sa nödigt pröfwasannan skjuls
budas. Den som icke manner sig och ej gistvik
tilkänna at desi hästar wid budningen redan wörö
borta, plikte En Rd. til Socknens Skole,
Fond, eller der den ej finnes til de fattige, för
hwarje häst, och skjutse likafullt den försummade
skjutsen.
6:to Är foregäende Gästgifware skuld til
den resandes uppehäll, och han det antecknat i
desi dagbok, ware Gästgifware» pligtig godtgöra
alla genom desi försummelse ästadkomne wäntexeningar,
sä wida Län ej kan inför Lands-c-raceUiet
bewisa sin oskuld; är hällkarl härtil skuld,
bör han plikta, men icke flita spö, et nesligt
straff, hvarigenom desi framtida beständ är förspildt.
7:0 Sä wida fienden ej är innom Landet
pä 10 mils afständ kan ingen til Krono-skjuts
budas än högst 4 mil frän fin Sockne-Kyrka.
8:0 I fredstider bör all wara föras Sjöledes
sä widt det ske kan.
9:0 At sä länge tunneland icke kan bli rättelsen
för utskylder det öfriga frälset i anseende
til mindre agendom skjutsa ultitz hälften mok
krönet, och för at dest mer waka öfwer skjutsens
jämna upbudande föreflär jag s:ne » 3:ne män
wäljas i hwarje Härad, en Adelsman, en Ständsperson
och en Jordbrukare; bwart hemman ägande
en röst, hwilka walde äga rättighet gransta
Länsmannens skjutslängd, efterse hwar den
gäende skjutsen börjat och hwar den skutas
772 Den i§ Juvik.
och hwilken Socken nästa skjutsning
förestär; hwarföre et Eremplar af marche
routen bör dem tilställas; och skola de tilse betalningen
sker innom ättonde dagen efter skjutsens
utgäng, at skadad eller störtad häst ersättes;
äfwen stola de hafwa tilsyn med lika rättighet
wid alla wägegranstningar; all rättegäng
i dylika mäl utföras utom Charta, Doms- eller
Utflags lösen.
10:0 Af den anledningen sä mänga Hemman
för Kronochrefbäringen frän skjutsen befrias,
wore at önsta det et annat bruk widtoges,
pä sätt alla Hemman i lika förhällande
som skjutsen innom hwarje Socken, där Kronobrefbäringen
är nödig at fortställas blefwo innom
wista är indelte til detta behof och Kronan
ärsatte en betalning, swarande emot detta beswär,
och desta Hemman sedermera i sin ordning
utgöra Kronostjuts lika med Hemman af samma
natur. '
kemitteraäeg Lil Almänna Beswärs-och
Veconoinie- Utstottkt.
Herr l^u^1en8tjeiua, hollan Larl, upläste
följande:
At pälägga Säterier nägre af de Almänna
vners. fran hwilka de hitintills warit befriade
medför följande betydliga olägenheter:
1:0 Kränkes derigenom äganderätten. —
Hwarje ägare af Säteri char wid inköpet eller
örfwandet af sädan jord sätt dest förmäner sig
heräknade, och destas wärde faller lätt i ögonen,
Den 15 Junir. 77Z
dä Man conLiösrerar hwad et HeMMllN Säteri
äfwen af jämngod äker och äng med et annat
betalas dyrare än rikets öfrige jord. — Ägande
rätten mätte wara lika helig om denupkommit
genom arf eller köp, om den tilkommit i är
eller för 100 är sedan. Bonde - Ständets förmodan,
at en längre tids besitning af et Säteri
innom en slägt skulle redan medförd t fullkomlig
ersättning, är derföre falff.
Man inwänder förgäfwes.at ägande-rätten
kränkes wid all beskattning. Sädant händer
först dä, när en folk- ci»8s belägges med ett ny
afgift, utan at de andre päföres'något motswarande:
när förmäner dem jag eller mine förfäder
köpt i förlitande pä en beswuren Grundlag,
mig betagas och dä man bortskänker mer än
man sjelf äger. Och detta alt inträffar här, ty
en betpdelig del Säterier äro redan ur Ridderjkapet
och Adelns ägo.
2:0 Är et sädant förfarande den hogsta 0-  rättwisa, ty Skatte-ägaren gynnas derigenom pä
Säteri-ägarens bekostnad. Samma stund Säterier
blefwo älägde at skjutsa nedföll deras rvärde
och deras afkastning til förmän för Skatteägaren,
som feck et opäräknadt biträde i et onu8,
som wid inköpet bäde war kändt och beräknadt.
— Desie Hemmans wärde skulle Medes
stiga.
3:0 Wärt Ständs medfödda Representations
rättighet mätte ej wara frikallad frän den skyldighet
all sädan rätt ätföljer, at bewaka fränwarandes
rättigheter. Äro wi af födsten och
icke af friwilligL wal kallade at bewaka wära
siägters
774 Den 15 Junit.
flägters uräldrkga rättigheter sä mätte tvär förbindelse
til waksamhet wara sä mycket större. —
Här är ej mera fraga om obetydlige rättigheter,
här är fräga örn et direct kränkande af ägande
rätten icke för ost sjelfwe ensamt, utan äfwen
för hemmanwarande flägtingar och för enfolkctLSL,
sorn utan rätt at deltaga i Lagstiftande
mägten, hafwa sm ägendom i wära händer.
Mätte deste refferioner äfwen ädraga sig deras
upmärksamhet, hwilket ej af det egne interestet
upmuntras, at i hela sin widd inse sakens förhållande.
Jag mcdgifwer at skjuts och inqwarteringsbeswären
under de framfarne Krigs-ären warit
högst betungande; men kastom en blick pä orsaken,
och man stall finna flere utwägar til denna olyckas
förekommande, hwilka icke innefatta hwarken
orättwisa eller kränkning af ägande rätten.
Ät veste oners. nu warit swärare än under förre
krig har wäl til en stor del härrört af förre
Regeringens mindre omsorg för Jordbrukarens
lidande, men spnnerligast af dälige Författningar.
Skjutslega» är sä läg, at ingen transporterings
method för Kronan warit lättare än
den med durk marcher. Jnqwarterings-afgiften
sä obetydlig, at en troupp under march icke kostat
Kronan z-del i underhäll mot hwad den
kostat sedan den framkommit. Hwad under dä
at Kronan widtagit den lindrigaste transportmethoden,
och at Kronan häldre lätit trupperne
marchera än ligga stilla. Lätom ost dä förekorm
ma mistbruket dermed, at Kronostjutslegan äfwensom
inqwarterings-afgiften ökes til sitt rätta
wärde, sä stola deste nu sä känbare onsra
äterkomma
Den 15 Iunii. 77Z
Återkomma til hwad de fordom warit. — En möjlighet
at utgöra. — I öfrigt äberopar jag hwad
Herr liZerbjelin för nägre dagar sedan anfärdt,
och har Lil undvikande af widlöftighet ej welat
repetera desi sä grundligt anförde skäl.
Friherre cklric conrLä, upläste
et DiclLMen til protocollm sä lydande:
Uti Hederwärda Bonde-Ständets ankomne
jämnkningsfrägor om privilegier färjagnuden
äran ä min sida förklara följande:
Hwad är nu denna begäran annat än
Grundränta, Soldat, Hällffjuts med mera pä
Säterier? Det är at gifwa ifrän sig det jag
eller Förfäder förwärfwat — eller det jag i god
tro pä en almä» säkerhet köpt — det är ju icke
privilegier at fä bchälla det jag lagligen kunnat
förskaffa mig.
Ridderssapet och Adeln har lemnat alt hwad
som kan lemnäs; De bafwa ju ätagit sig lika
stor Bevillning pä Säterier som pä Skattegärdar,
Mantalspeningar m. m. Jag frägar
dä hwad äterstär för at icke uti alt likna det
Hederwärda Bonde-Ständet? Intet, nej intet
mer än en enda sak, som är at Ridderskapets
och Adelns personliga Bevillning är flera gänger
större än det Hederwärda Bonde-Ständets.
Jag bebor sjelf en skattegård och pröfwar
säledes tyngden af Krigets börda; Kronoskjutsens
upbud gär förbi min Granne, en Säteriägare
: Jag förtryter det icke, ty han har köpt
sin Säterifrihet och jag har ju med köpet af
min
776 Den 1Z Junit.
min Skattegård äfwen tilkopt mig alla dest
bätter och öfrige onera, samt afsamma
har jag i är tilsatt 2:ne Batsniän. Jaa skulle
göra det hederwärda Bonde Ständer orattwisa,
om jag möjeligen kunde tro wältänkande Medborgare
wilja göra ingrep i det heliga ordet Mitt
och Dit> Almän säkerhet, ägendoms-rätt; nej det
är icke Bonde-Ståndets tankar och kunna icke
wara det — De hafwa ju sjelftva trälat sig til
den jord de köpt, de hafwa ju köpt Kronojord
emot 6 ars 0 proOsms Ranta, som icke utgör
en tredjedel af det L.-rpit-ck Kronan nu skulle fä
sälja den för; De fä ju nu besitta Säterier med
samma förmoner som Ridderffapet och Adeln;
Ridderffapet och Adeln hafwa ju gjort allt för
at i wälwilja möta det hederwärda Bonde StänVet^och
kanffe om icke nägre Hjeltar af detta
Stand, i en oberäknad förlust af deras lif, hejdat
loppet af Enwäldsmaktcn, sä hade säkerligen
ännu icke warit fräga om någon jämnkmng
r krivil Ater. Således är icke denna jämnkningsfräga
frän Bonde - Ståndet, utan et mistfoster
fran wista personer, som wilja skjuta dethcderwärda
Bonde-Ständet före sig.
Deste personer säger jag wilja jämnlika
förmoner för at fa jämnkik ägendom; Ds gömma
sig nu, sedan deras likars plan mistlyckats
i Frankrike hos den största denian, genom 6sc.
lets största Hjelte. Om deste fortjcnte mitt sivar
skulle jag swara. Detta - Lomnitz hwars
rättigheter du nu fortrpter har min Far genom
blodig förtjenst eller genom idog swett sig fcrwärfwat.
Denna Torfwa har jag ärft eller löst
af mina Spskon; ja, jag stulle smara, jag har
Den r5 I-inir. 777
köpt dett med mine Lrellitorers penningar och
ager ej mera deruti au ivärdgt af de fri be ter
di: im w>ll bcrofwa mig. — Nej! b!ifwe Ägcndoms-rätt
helig! den enda skyddsmur för et
walbildat Samhälle , och för gange alla de, som
wilja störa allmänna säkerheten.
Min högaktning är för stor för det hederwärda
Bonde - Ståndet för at tro det kunna falla pä
den lankan wilja rubba köpta friheter; alldrig
pä annat sätt än at luckon kunde äterköpa
den. Nej! jag tror at den som kan bör gifwa,
och det i mohn af sin rckela förmögenhet, som
til exempel en förmögenhets afgift söm wiL Riksdagen
ikoo. Denna afgift drabbar ju sä wäl
Säterier som Skatte-gärdar, i mohn af deras
wärde och friheter.
Utom dest, hwilka Bönder finnas uti Europa,
som stafwa de förmäner sorn Swensta Bonden?
Man. känner rätt wäl deras wilker uti andra
Riken, men i synnerhet uti Rystland; i Swerge
är det et Riks-Ständ, som får besitta egen
jord. Ett sädant Ständ med deste förmäner är
för rättwist och uplpst, at wilja rubba ägendomsrätten
och allmänna säkerheten. Det blefwe ju
pä derföre sjelf et offer, och säledes är icke denna
min motion emot det hederwärda Bonde-Ständet.
För öfrigt fär jag conformera mig med
^fwer-Jägmästaren ckchgerbjelm som sä wärdigt
bewisar i fin motion af den 9 sistledne Junii,
hwilka följder man hade at wänta genom rubbning
af en allmän säkerhet och ägendoms-rätt.
Grefwe Ick örner, ^.äolpli 6öran, upropad,
upläste följande victamen.
Niddersta»
778 Den iz Juni!.
Med skäl här det bordt förefalla Högloft.
Ridderffapet och Adeln owäntadt, at sedan de
friwilligt upoffrat och till ofrälse Stånden uplätit
de fä eMrsiva rättigheter de hade öfriga,
finna et yrkande upkomma, som, utan afseende
pä hwad som blifwit äfstätt, är i sin omfattning
lika outförligt, som det til sin grund är
bygdt pä outredda och origtigt upfattade begrepp.
Det kunde mä hända wara nog sör Högloft.
Ridderffapet och Adeln, at päminna sina
Med-Ständer, at i detta Ständ funnits de Män,
som insett Fäderneslandets fara och wägat rädda
det, at det är genom deras ätgärd de äga
sjelfständighets - och öfwerläggnings frihet, at
längt för detta Ridderffapet och Adeln förutsagt
sina Med Ständer följderne af et inkräktadt
enwälde, at säledes Högloft. Ridderffapet
och Adeln icke borde lida eller ställas til answar
för deH olyckor. Men dä man begär en jämnlik
beskattning pä jord, skulle det ändock kan
hända hafwa anseende at undwika frägan, snarare
än at beswara den, om Högloft. Ridderffapet
och Adeln nöjde sig med, at framställa sit
förhällande, häldre än at bewisa sin rätt.
För at om denna öfwertyga det alltid agtningswärda
Bonde Ständer, torde det wara nog
at för dem framställa sakens rätta för häll ande
och fZIjderne af -e pästaen-en, som okunnige
eller illasinnade Författare förmätt dem at
upfatta.
Utan twifwel lär Högloft. Ridderffapet och
Adeln ej bestrida den grundsats, at Medborgare
i et Samhälle böra njuta lika rätt. Men denna
-
Den 18 I«nik. 772
na grundsats medför icke, at de ssola äga samma
grad af förmögenhet och deraf följande förmäner.
Den will endast säga, at hwar och en
bör lika skyddas i åtnjutande af de rättigheter
kagen honom tillagt. Dä Bonde-Ständet högtidligen
förklarat sig ej hafwa för afsigt, at
rubba ägande rätten, lära de också endast af
misiförständ hafwa bragt til ytterlighet en grundsats,
som med denna uttydning blsfwe för all
besittningsrätt i högsta mätto wädelig
Pä samma sätt förhäller det sig med frägan
om en jämnlik beskattning pä )ord. Dä
Högloft. Ridderskapet och Adeln afsagt sig rättigheten,
at ensam besitta Säterier, kunna de
denna jord ätföljande förmäncr icke mera anses
som et Ständs företrädesrätt, men som en förmän,
lika som all annan ätföljande jordens natur.
Om det är en erkand grundsats, at Medborgare
i et Samhälle böra njuta samma rätt,
är det en annan lika helig, och oemotsägelig, at
Staten bör upfylla sina förbindelser emot hwar
man, at den ej til nagras fördel har rättighet,
at beröfwa andra de förmäner de lagligen förwärfwat.
Uti en tid dä Samhället war i behof
af alla utwägar til förswar, blef det icke
til enskildt fördel, men til allmän bätnad, tillätit
en hwar, at emot upsättande af häst och karl,
frälsa sig och sin gärd kör koppskatt och grundränta.
Denna blef säledes icke afskaffad, men
desi erläggande förwandlad i en kostnad af annan
beskaffenhet; Ännu äligger denna skyldighet
hwarje ägare af frälsejord, och om Staten icke
funnit för godt, at fordra Adelsfanans uvställande,
bewisar detta endast, at de Rusttjenstmarker,
som i stället för densamma betalas, matte
an
-
780 Den 15 Innit.
anses för StatsCasian af mera betydenhet, än
det manskap, som för desamma skulle upställas.
Om nu myntets rinder tiden förändrade förhällande
emot warornas warde gifwit ät de ägendomar,
som bära denna flagssgr undranta en förmånsrätt
framför dem, bwars skatt betalas efter
markegång, är detta äter cn fördel, som igenom
cn högre köpeskilling eller räknevärde, blifwit
af deras närwarande ägare mängdubbelt ersatt.
Det är falskt, at de, som ärft denna skags
jord skulle nu för intet besitta den. Alltid har
den wid arfsdelningen blifwit i samma män
mera upskattad, och ware sig genom köp eller arf
utgöra de densamma åtföljande förmäncr lika
sä wäl cn del af ägarens förmögenhet, som et
hemmans lägre mantal eller fördelaktigare jordmon.
Om nu för at förenkla befattningen, all
jord skulle beläggas med samma pälagor, borde
också för at göra hwar man lika rätt, en ny refning
och skattläggning af alla hemman i Riket
föregä. At sädant ware af en widlyftighet, som
för ögonblicket gjorde företaget outförligt och
som skulle göra föga lindring i memge mans
bördor: at en stor del Frälsehemman och Säterier
derwid skulle winna genom förmedling i
mantal; at manga Krono - och Skattehemman
derwid skulle fä ökade utlagor, lärer af ingen
nplyst och sakkunnig bestridas Men om således
denna anstalt wore orimlig at widtaga, sä är
det icke mindre onekeliqt, at utan densamma allt
inträng i de jorden atföljande friheter, är et ingrepp
i ägande rätten. Mä hwarje Skattehemmans
ägare påminna sig, at de olikheter i
mantal och jordman, som gifwas, utgöra en större,
en werkeligare företrädesrätt än de jorden
ätföljande xrivileZwr, emedan för de sednare
- be
-
Den 15 Junis. 781
betalas något, i följe af en i anledning deraf
med Staten träffad öfwerenskommelse, men de
förra äro en blott följd af stumpen och et lyck'
ligare öde. Om nu tillika man päminner sig,
at Kronans Landtbönder sätt emot 6 ärs ränta
köpa sit hemman til Skatte, lärer man deruti
finna et privilegium af werkelig förlust för
Staten, i anseende'til den lägre köpeskillingen;
men af sä mycket större wärde, som intet motswarande
onus är dermed förknippadt. Skulle
frägan blifwa om alla privilegiers uphgfwande,
sä skulle wal detta dela de öfrigas öde.
Wid besinnande häraf och af den rubbning
r ägande rätt, som et uphäfwande af alla jorden
ätföljande fördelar skulle medföra, lärer Bonde-Ständet
utan twifwel, inse sit misitag, och
wid öfwerwägande af desi följder afstä ifrän at
yrka et afträdande af rättigheter, hwars helgd
tiden stadfäst, och som införlifwade i sjelfwa förmögenheten,
utgöra en del af de medborgerliga
förmäner, för hwilka hwar och en äger rätt at
anropa Lagens och Samhällets beskydd.
Dä Bonde-Ständet afstär härifrän, lär det
ä en annan sida icke wara Ridderskapets och Adelns
tanka, at ej i närwarande ögonblick dela
bördan och fa mycket som möjligt lätta den.
Ridderskapet och Adeln lärer erkänna, at
förmögenhet är den rätta grunden för beskattning,
och de lära ej undandraga sig, at i detta
förhällande bidraga til Samhällets behof. Men
om denna grund skall blifwa gällande, mäste det
bwaruppä den hwilar blifwa orubbadt och hwar
och en njuta Lagens beskydd för det han i kraft
782 Den 15 Juni?.
af Samhällsförfattningens stadgande» lagligen
förwärfwat. Emedlertid torde Ridderffapet och
Adeln kunna päminna sina Med-Ständer, at som
all förmögenhets-afgift säkrast träffar den större
jordägaren, bär Ridderffapet och Adeln redan
reid flere tilfällen fatt, i mohn af sin förmögenhet,
mera bidraga til Samhällets beständ:
at Ridderffapet och Adeln särskildt efter förmögenhet
arv uti Bewillnings-Förordningen försina
Rusttjenstmarker taperade: at bland alla de
mängfaldiga artiklar, hwaraf Bewillnings Förordningen
består, nästan ingen gifwes af en wist
allmänhet, som icke träffat Ridderffapet och Adeln:
At sednast, wid frägan om Krigsgärden,
Ridderffapet och Adeln kan wädja til hwarje
sakkunnigs omdöme, om icke den, som för förlidet
ar utgick, i synnerhet träffade Ständöpersoner
och Ridderffapet och Adeln: At ändteligen
Ridderffapet och Adeln, som icke mindre än Allmogen
har barn och anförwandter i krigets härar,
äfwen deraf fätt widkännas bäde ömma
förluster och dryga kostnader. — De af Ridderffapet
och Adeln, som äga berustade Säterier,
hafwa ännu deraf haft en drygare och känbarare
del, men oaktadt detta, tror jag Ridderffapet
och Adeln hwarken kunna eller bora undandraga
sig at erkänna, det förmögenhet bör wara
grunden för beskattning, och förklara sig derföre
willige, at i sin män bidraga til det allmännas
behof.
Ridderffapet och Adeln bör kunna hoppas,
at i dest Åtagande af mantalspenningar och af
bewillning pä Säterier, dest Med-Ständer finna
et bewis af dest tänkesätt, och at i afsägel»
sen af uteslutande rätt til besittning af xriviie.
Zieraci
Den 1Z Junti. 783
jord, erkänna den anda af broderlig wälwilja,
af agtning för bwar mans personella anspräk,
som de Znssa mätte uplifwa hwar och en,
och som i farans stund utgöra et oumgängeligt
tvilkor för Samhällets bestånd.
Ridderffapet och Adeln yttrade bärtil si:L
högljudda bifall och äffade at äfwen detta vic
tÄMkn mätte särskildt til trycket befordras, hwilket
uppä gjord proposition bifölls.
Grefwe Oe la 6ar6ie, .f^cob, anförder
Dä i det ifrägawarande ämnet sä mycket är ordadt
och denne lika^nya som obilliga sak wederlagd
med den grundlighet, som tilhör de uplyste
män, hwilka före mig talat, borde jag ej äga
förmätenheten at derwid något tillägga; Jag
torde likwäl med utbedjande af samma tilgift,
samma godhet, Ridderffapet och Adeln mig oafbrutet
wisat, fä i korthet nämna hwad i synnerhet
fästat min upmärksambet wid det af klatts
persson med fl. andre Riksdagsmän af det hederwärda
Bonde-Ständet författade betänkande,
hwilket tjenat til grund för nämnde Ständs i
dest under den 5 dennes ost meddelte krotocoUs-,
Utdrag.
At Säterierne äro utan all skatt är, Åtminstone
hwad Skäne, Halland och Blekinge angär,
ogrundadt. Rusttjenst Bewillningen som afdem
ntgär, om den ej af platts persson anses tilräckelig,
mäste likwäl för Kronan synas förmänligare
än uprättandet af deremot swarande häst
och karl, dä Regeringen fortfar denne statt i
Lorient uptaga, i stället för at fordra det sednare.
DS
784 Den iZ I«nir
Dä jag med skäl anser rubbning af äganderätten
i de förmåner RidderffapcL och Adeln af
alder ägt såsom en prjvUeZii-sak, spnes mig afwen
at den ej bör kunna widroras. Äldre och
nyare eoijstUuuonc-r äro i detta fall fullkomligen
öfwerensstammande, at de ej medgifwa deruti
nägon den mindsta ändring, utan Konungs
och alla 4 Riks-Standens enstämmiga bifall;
och är desiutom den wäckte frägan en angelägenhet
som ensam rör RidderffapcL och Adeln?
ar den ej redan, skall den ej med hwarje dag
blifwa än mera gemensam för alla Ständ, i
den man Säterier förwärfwas af ofrälse? Dä
det är en gifwen sanning at af alla i Riket
warande Säterier, hälften pä 70 hemman nära,
äro i ofrälse mans hand, kunna wi wäl bortskänka
annan mans rätt, en rätt grundad genom
köp pä lag, pä Författningar? jag tror
det wore et mäld och som, om wi saken nu biföllo,
kunde gifwa hwar enda ofrälse, som af
o§ köpt dylik jord, rättighet at fordra hemul
för de förmaner wi lofwat, dem han betalt, dem
han ej mera finge njuta. — Och om denna äganderätt
genom et enda Ständs högst obilliga
fordran ikullkastades, om efter alla möjliga upvffringar
dem wi sjelfkraft gjort, rättigheter,
Säterijorden tilerkände af 20 Konungar, genom
mer än dubbelt antal Riksdagsbeslut och seclers
häfd, skulle o§ ifrantagas, hwad är som försäkrar
Skattebonde at ej med lika orättwisa se
alla slutade Skatteköp uphäfde, all jord förwandlad
til Krono, och med detsamma otaliga källor
öpnade Lil rubbning af dess egen besittningsrätt,
Lil osäkerhet för alla Ständ.
En
Den Ig Iunir. 785
En längre erfarenhet och den widsträckte
handläggning Skånske Almogens förtroende mig
förskaffat, dä i egenskap af god man jag öfwer
warit en mängd af dervarande enstiftesför
rättningar, har gifwit mig de tilförlateligaste
bewis, at delning af jord emellan Krono
och Frälse ä lika hemmantal i samma byar altid
är til förlust för de sednare af mindst en
tredjedel, pä somlige stallen ännu mera; om
med nägot sten af billighet en lika statt af böda
fordras/ fordras ju äfiven en ny refning pa
all jord, ty likhet i beswär kräfwer ju likhet i
förmäner, och jag underställer Ridderstapets och
Adelnö ompröfwande huruwida verma refning
more möjelig, hwad tid dertil fordrades och til
hrvars stada den skulle blifwa om ej Lil Bondens,
som nu skulle äterlemna hivad under Konung
L.viii. xir.-s olyckliga krig och den deraf
upkomne folkbrist dä nära tre fjerdedelar afall
Frälsejord i Skäne läg öde, han sig orättwist
tilkräktat.
Obetydligt more för mig och mänge andre,
som jamte Säterier äfwen äger et större antal
Frälsehemman, att gifwa inqwartering, utgöra
stjuts och öfrige onu8 i likhet med Krono, mea
wid en sak sädan som denne är det ej endast
möjligheten för den förmögnare, det är äfwen
möjligheten för den mindre bemedlade, at upfylla
fattade beslut, hwarä afseende bör göras;
och huru skulle wi med tilfredsstäldte sammeten
kunna se den äldrige Ämbetsmannen,
den i Rikets tjenst särade, kan hända lemmalösa
krigaren, som wid deras lefnadsafton sökande
lugnet, för länte penningar köpt en jordtorfwa
med utstakade gifne skyldigheter, pä en
1)9, 100.
736 Den 1Z Jun».
gäng, funné desse fördubblade, och de sjelfwe
beröfwade hälften af sin lagligt förwärfwade
ägendom, twungne till tiggarestafwen och detta
allt för en nyck af et Stand, et swagt eftergifvande
af et annat, ä et i ingen lag, i ingen
rättwisa grundadt begär.
Medlem af Skänes Adel anser jag för en
pligt nämna, det i denne lllrvvince obilliga pästäende
af rättigheters bortgifwande ej behöfts,
för at Adeln dem lemnat dä Fosterlandet och
Medborgares wäl det kräft, wära Säterier särdeles
de vä kusten, hafwa sedan Martti manad
förledit är beständigt ägt inqwarteringar, räknade
ofta til 20 ja til och med zo Man per
hemman; utan Aryt, utan twekan emottogos,
hystes och föddes de. Et allmänt förswar war
af nöden och en rotering upsattes til 1200 Man
med en kostnad för Landet öfwerstigarwe 110,000
Riksdaler, och det af jord, fri för denne skyldighet,
och som allt sedan Konung Xr:8
lid ännu i denna stund betalar ärligen rättigheten
til bibehällande af denna frihet. Wära
insockne hemma i Malmöhus Län deltvgo i skjutsen
och dä endast inom en Kronofogdes fögderie
28,800 hästar til Kronoskjuts utgingo inom
loppet af et är, lärer ej kunna sägas at Skäne
warit sä alldeles lottlöst i delandet af de tyngder,
som oundwikeligt wid et krig, i detta sä
härdt drabbat märt olyckliga Fosterland; med
nöje, med tillfredsställelse bidrog Skänes Adel
at lätta sine Med Undersätares beswär; den
Krigsgärd som i fjol utgeck, de twänne tunnor
Räg som per hemman under lika namn i är
nttagits, har med undantag af nägra fä, som
förmodeligen ej mägtat den erlägga, öfwer allt
Den i5 Junit. 7^7
betalts, men annat är at sjelfwilligt Miva,
annat at bertil trugas af owiljan och laglösheten
; glad offrar jag sista stärfwen af min
förmögenhet, dä endast följande min öfvertygelse
och min kansta, jag skänker den til min
Konungs tjenst, til Fosterlandets til Med-Undersätares
räddning och hjelp; men med Uka
warma lika nit förswarar jag mina rättigheter,
-da wäldet wil dem mig fränrifwa, dä äganderätten
kränkes och seklers besittning ej förmär
stänka mig säkerhet.
öfverflödigt anser jag bewisa, det ogrundade
af hwad kekrsson anfört, rörande
den ersättning Säterie-Jnnehafware sätt genom
de, de sednare ären sä högt stigne sädespriser,
äfwen om det ökade anta! Soldater Dalarne
sig i6Zi ätog; det förra är en förmän som
Bonde - Ständer med en mängdubbel jordrymd
äfwen mängdubbelt njutit; det sednare roar en
naturlig följd af de grunder som wid indelningswerket
stadgades och hwars olägenheter äfvensom
förmäner af alla Sweriges Landsorter lika
deltes.
För min del anser jag endast twänne sätt
at beswara den ifrän det hederwärda BondeStändet
komne fräga, det ena at, enligt 81 Z.
i Lonstitutionen förwifa saken til LonstitutionsUtstottet
och täta den wid nästa Riksdag förekomma,
den andra at den nu genast i wärk
xleno afgöra, och sä framt Herr Grefven och
Landtmarstalken och Ridderstapet och Adeln detta
sednare bifaller, blir min röst afstag ä
kebrssolis klsmoria,!.
Denne
783 Den 13 Iunii.
Denne min tanke, grundad pä min öfwertygelse,
at ej böra, at e) kunna twingas, styrkt
af kiatts leNr880n8 eget yttrande, 'dst dest
afsigt ej kunde wara at bestrida någon Medborgare
dest ägande rätt, har wunnit en ny
stadfästelse, sä mål af Herr H-rlljcims yttrande
här för nägre dagar sedan, som af de
uplysande äicramina flere af wäre wärde Ledamöter
i dag uplästz jag har af dem isynnerhet
fästat mig wid de sä utmärkt grundeligt författade
af Herr Silverstolpe och Kisellscbölcl
och i mitt tycke främst af dem alla det af Grefwe
kölner, som med styrkan af anförde stäk
förenade allt det intagande fogligheten kan gifwa
ät en ^vederläggning.
Förläten mme Herrar om mine tankar ej
blifwit framstäldte med lika ordning, förläten
om jag wida längre pröfwat Edert tälamod
än jag hade ämnat, stänken mig Eder tilgift
sä wiflt som jag talat enligt min öfwertygelse
och min känsla.
Friherre liljencrants, hollan IVilllelm,
yttrade sig ej kunna undgä, at tilkännagifwa
sin förundran det et af wära Medständ kunnat
tilläta meddelandet af et försiag, som ej äsyftar
mindre än en rubbning i ägande rätten.
Herr Grefwen och Landtmarstalken.
Enligt hwad sä wäl strifteligen som munteligen
nu blifwit anfördt, fär jag fräga om Högloft.
Ridderstapet och Adeln bifaller de förslag
som innehällas i det, genom et Utdrag afBonde-Ständets
?rococoli af den 5 Junii meddelade
Memorial af Riksdagsmannen ifrän Dalarne
-
Den 15 Iunik. 789
ne platts ?ekrs80li , jämte siere Riksdagsmän
af det hederwärda Bonde-Ständet.
Beswarades med et starkt Nej, hvarefter
Herr Grefwen och Landtmarstalken
ä npo frägade, om icke Ridderstapet och Adeln
säledes i hela sin widd hade
nämnde Förflag?
Hwartil enhälligt och flere gänger ropades
Ja; hwarjämte uppå Herr Landtmarffalkens
widare proposition besiöts, at Herr Liiverstolxes,
Grefwe törners och Grefwe ve la 6arclies
anföranden fflllle tjena til grund wid upsättandet
af ickotocoiis - Utdraget öfwer detta
amne.
Herr 'tVaclrseblLAer, 6ustal, anhöll, at
aldrig mer, i ewärdeliga tider, nägon proposition
om denna sak mätte fä göras; hwarom
ban prkade pä Herr Grefwens och Landtmarffalkens
proposition; men lät sin talan falla,
efter gjord inwändning, at propositions rätten
til hwad sak som häldst kunde ingen betagas,
och aldrig kunde medföra nägon stada när det
alltid stöde Ständet eller Riksens Ständer fritt
at afslä eller bifalla propositionerna.
Herr dlorclenstolpe, ^.nclers, begärde uplysning
rörande twänne puncter.- den ena huruwida
icke Lonsritutions-Utffottets Betänkande
som ätföljt Regeringsformen kunde särskildt
tryckas, hwilket Herr i^oräenstolpe redan tilförene
hade yrkat, den andra, huruwida de Personer,
790 Den 16 Junit.
söner, som nu sätt sädane Ämbeten, hwilka r
följe af Regerings - dormen med answarighet
äro förbundne, kunde innehafwa säte och stämma
bland Riksens Ständer.
Härwid meddelades de uplysningar at Belänkandet
i ?ro.oco1ien jämte Lon8citutionon
kommer at inflyta, och at bemälte Ämbetsmän
sjclfwilligt dragit sig ifrån Ridderssapets och
Adelns öfwerlägg ningar.
Justerades följande:
Utdrag af protocollst ballet i Hoglofl.
Ridderskapets och'Adelns ?lenum den
16 Junii 1309.
S. D. Uppä Herr Grefwens och Landtmarskalkens
propo8iton, beflöts at at Riksens
Ständers Lon8titution8-Utskott updragas mätte,
at utarbeta och til Ständens plona inkomma
med Förslag til en Instruktion för Riksens
Ständers su8titiD - Ombudsman: uti hwilket
bestut de öfrige re8pectivs Ständen skulle genom
Utdrag af?rotocollet wänligen anmodas,
at med Ridderffapet och Adeln instämma, vt.
supra.
Utdrag af?rotocoUst, stället t Hoglofl.
Ridderflapets och Adelns plenum den
15 Junii 1809.
S. D. Uplästes och remittera6e8 til Almänna
Beswärs och Oeconomi^ - Utskottet följande
-
Den 15 I"nir. 791
sande Memorial af Herr Grefwe körner, Larl
8te11->n.
(se detta Memorial PLA. 729).
Hwilket Memorial Högloft. Ridderffapet
och Adela ansäg wara af dea wigt, at det borde
genom särskildt commnnication til de öfrige
r68psctive Ständens upmärksamhst öfwerlemuas.
dit su^iL.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
anmälde at han ärnade tills i morgon eftermiddag
sammankalla Ridderffapet och Adeln-nxle.
no, och at den dä blifwande sammankomsten endast
til kiotocoll8-^n8terinA work älNNNd.
Ridderffapet och Adeln ätffiljdes klockan 3.
In Iläem kiolocolll
6. 8Uver8toIxe.
Fredagen den 16 Junit.
kienum klockan 6 eftermiddagen.
Upbrötos Herrar LlectorernL8 af andra och
tredje LlJ,88erng, Listor öfwer wal af Ledamöter
i Lon8titutjon8 - Utskottet efter Herr U08LN
von Ko8eN8tein, dlil8, i Lxpeäitionb - Utffottek
efter Herr l3erlijelm, tlenric Wilbelm, och r
BewillningsUtffottet efter Friherre r.illencrLnt2,
polian Willielm, och befunnos wara utsedde.
I Lön.
792 Den 16 Junti.
I LvN8tituti0N8 - Utskottet.
Herr LilkversyLrre, ^ron Isgc, Lagman
och Kammar - Junkare.
I Lx pelli trons-Utskottet.
Herr Ulrrenborgli, Lrrspcr Wilhelm l^liclnrel,
Vice Häradshöfding.
I Bewillnings-Utffottst.
Herr Zengerlein, äaeob, Kammarstrifware
Herr
Grefwen och Landtmarffalken
tilkännagaf at Herr von I-tollen, lllenric,
hwilken blifwit wald til Ledamot af Uxpellitiond.
Ukffoltet, redan före detta utnämnande
warit bortrest, samt at Herr Lenart o. lVl., och
Herr Oligi-rrant^, solian ^llolpk, hade, t anledning
af upgifne' hinder, afsagt sig, den förre
at wara Ledamot i Lai-co-Utskottet, den sednare
i Uxpellitions Utskottet; hwarföre Herrar Llectorsl-
anmodades at i dessa Herrars ställe til Utskotten
utse nya Ledamöter.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
förmälde derefter at .justering af de färdige
?ieni. rotocoUer nu ffulle företagas; men at
dä i anledning deraf Herr LUkvsrstolpe, sollen
u»?.vill, anmält sig at fä göra en anmärkning,
wille han nu upropa honom at före justeringen
densamma föredraga.
Herr Lilfverstolpe, solran Duvill, upläste
et ffrifteligt anförande til ?rotocollet, sä
lydande: Wid Rioderffapets och^Adelns Llenuin
den 2 i denna mänad blcf af Ofwersten Herr
Uetrr Lcliönström Uti kt ffrifteligt OietLinen
til
Den 16 Junti. 79o
lil ?rotocnIlLt anfort: at Swerige saknade än,
genani sina egna Lagstiftares beslut en antagen
Grundlag, en stadgad Regering. 2kt
wr hafwa bestutat at i farans strind med
omsorg och berådt mod förlänga StprelseMagtens
wacklande och forswagade tillstånd.
Hö.rrv!d får jag anmärka at, i händelse
antingen Rik ens Ständer samfält eller detta
Riks-Ständ enskildt, skulle hafwa fattat et sädant
til Rikets wäda ledande beslut, sä skulle
wi hafwa med omsorg och berädt mod sökt
bidraga til Fäderneslandets undergäng. Dä
skulle detta hittils allmäut agtade, för Rikets
wälgäng ifrigt nitälskande Ständ hafwa förtjent
den outvlänliga skymfen, at läta et sädant
tillmäle vpätaldt införas uti desi td-otoooller.
Deremot bar jag den fulla öfwertygelsen,
at Högloft. Ridderskapet och Ädeln uti allt,
hwad pä detta Riks-Stand ankommit, bidragit
at förkorta Styrelse-Magtens wacklande tilständ.
Wära ^rotocoller bewisa äfwcn detta den 10
sisilednc Maji. samma dag som för detta Konungen
blef afsatt, yttrade Ridderskapet och Adeln
DeH underdäniga önffan, det Hans Kongl.
Höghet dä warande Riks - Föreständaren mätte
skpndesamt bringa Fredswerket til slut, och
emedlertid til Rikets wärn taga de kraftigaste
förswarSmätt. Samma dag beflöts äfwen, at
et cor>8titution8 - Utskott skulle med möjligaste
skyndsamhet utarbeta en ny Regerings - konn.
Näst päföljande Söknedag den 1.2 Maj förrättades
bäde bllc-ctoi-8-wal och wal til Ledamöter
i Lon8titution8-Utskottet. Detta Utffott började
genast derefter och har sedan enligt allas
7<-4 Den 16 Iunik.
wär öfwertygelfe med storsta flit och skyndsamhet
fullföljt samt afstutat et widlöftigt och wigtigt
arbete, bwartil de mognaste öfwerlägqningar
och de widsträektaste undersökningar warit
nödige. Om den skyndsamhet, forn Lonsrilutior>8.
Utffottct i akttagit, hafwa wi äfwen genom
Herr Lrefwen och Landtmarstalkens yttrande
til ?rotocoilet den 17 Maji blifwit öfwertpgade.
Säledes bäfwe wi pä allt sätt päffyndadt
utarbetandet af en tjenlig Regeringsform, för
at. kunna snart hembjuda Riks Styrelsen äten
älffad Magtagande Konung. Säledes war Herr
Lckön8tröm alldeles obefogad, at den 2 dennes
samma dag som 6on8titutiou8 - yrojoctet första
gängen pä Riddarehuset uplästes, göra Ost det
wanhedrande tilmäle: at wi beslutat at i farans
stund med omsorg och berådt mod förlänga
Stprelse-Magtens wackkande och forfwagade
tilstand.
Dä jag den 2 dennes bade tilfälle, at pä
nära häll bora ordalydelsen af Herr Lebonströms
anförande, bcstöt jag, at wid fusterin,
gen w den dagens l rotocoll anbälla, det nämnde
anförande mätte, fäfom obefogadt och för
Riksens Ständer wanhedrande, utur rvärakrotoeollei
utestutaö.
Sedermera har jag nu nyligen blifwit underrättad
om at nämnde dags protocoli, redan
den 7 dennes, en dag dä jag ej hade tilfälle,
at uti Ridderffapets och Adelns plenum wara
närvarande, blifwit ^ustersät, utan at någon
anmärkning emot Herr Lcbön8tröm8 vicMmen
blifwit
Den 16 Ittnii.' 798
blifwit anförd, hwilket troligen härrört dels
deraf, at de fleste af Herrarne ej torde hafwa
ri.qti.gt
dels ock deraf, at wid et illorocolls-gusterin»;
blifwa icke de ingifne ssrifteliga vietamina änpo
nplaste.
Om det ej more Lagstridigt, at utur det
gusteraclo ki OtOLOllet utesluta Herr Lejonströms
yttrande, eller at ätmindstone förbjuda tryckningen
deraf, ehuru det uti det fustmallo lll-otocollst
sinnes infördt; sä ffulle jag wistt derom
anställa; men lika sä litet jag will wäcka en
fräga, som kunde anses olaglig, eller wid et
annat tilfälle tjena til et farligt prsssiiäicat,
lika sa litet tror jag det wara Ridderffapet och
Adeln wärdigt, at genom stillatigande synas
samtycka til de omnämnda emot Riksens Ständer
gjorda tilmälen, stwarigenom detta RcköStänd
ffulle ädra.ga sig sina Med - Ständers
mistnöje och Allmänhetens förakt. Af desta starka
ffäl nödgas jag ödmjukast anställa, det Herr
Grefwen och Landtmarffalken täcktes til Högloft.
Ridderffapet och Adelns bifall proponera: At
det uti Illotocollet denna dag införes, det
Ridderffapet och Adeln alldeles ogillar de af
Mfwersten ^err kejr Lcjönström uti et Oictarnen
ti! krotocollet den 2 i denna manad emot
Sweriges Lag-Stiftare gjorda tillvitelser.
Uti denna min anhällan hoppas jag, at
samtelige Ledamötcrne af detta aktningswärda,
för fredandet af egen och medbröders heder alltid
ömmande Riks - Stand täcktes sig med mig
förena.
Ridder
-
796 Den 16 J!!u n i'r
Ridderskapet och Adeln hördes yttra sitt
bifall til hwad Herr Silfverstolpe anfört; men
Herr.Grefwen och Landtmarffalken erindrade,
at dä denna anmärkning sä nära rörde
Herr Schonström, trodde han billigheten fordra,
at Herr Schönström, som nu icke war ttärwarande;
borde fä tillfälle at förklara sig, innan
nägot i detta ämne afgjordes; och blef dessutom
Herr biltvorstoipes i)ictLinen begärt pä
bordet.
Juster^Zes följande Utdrag afr-protncnUet
hällit i Högloft. Ridderffapets och Adelns
plenum den 15 Junii 1809.
S. D. Föredrogs et Utdrag af protocollet
ifrän det hederrvärda Bonde-Ståndet, jämte et
bärtil bifogadt MgmoriLi, inlemnadt af Riksdagsmannen
Llktts pehrsson ifrän Näsgärds»
Län, samt af honom och flere Riksdagsmän af
det hederrvärda Bonde - Ständet undertecknadt,
rörande en jämnare fördelning af beskattningen
pä jorden i Riket.
Ridderskapet och Adeln, som wid l^emori.
-riets pröfning fann, at dermed äsyftades Säteriers
och andra hittils Skattefria hemmans
beläggande med Grundränta m. m i likhet med
Skattehemman, tog detta ämne, sä rvälsomde
af de Hederrvärda Riksdagsmännen anförda
skäl t et noga öfrverrvägande.
Dä härrvid i betragtande kom, at sä wäl
Säteri som all Frälsefrihet stödjer sig pä sädana
-
Den 16 Junit. 797
dana med Riks-Styrelsen ingängna contrsct»
hwilka ej, utan rubbande af den heligaste äganderätt,
kunna brytas: At besia friheter, långt
ifrän at wara förwärfwade pä et Staten betungande
sätt, ursprungeligen tilkommit genom
motswarande skyldigheter och onera: At den i
ktemort-ilet gjorda beräkning öfwer de hemman,
som til Statens underhäll och förswarbidraga,
innehöll betydliga misitag, dä wid en ^rsgtig
summering befinnes, at Skatletungan, långt ifrän
at dragas af blott mindre än hälften af
alla hemman, i sjelfwa werket utgöres af femsjettedelar:
at Frälse ägendomar, om de ej genom
Grundränta skatta lika med Skatte, dock genom
Rusttjenst marker och andra afgifter afbörda
sig sin skyldighet mot Staten, hwaremot
ej bör inwändas, at Rusttjenstens utgörande
med penningar för desia hemman kan anses fästom
nägon stor fördel, när det alltid stätt Konungen
fritt, at densamma in n.itura utkräfwa,
och stär sädant ej stedt, Kronan mera funnit sin
räkning, och för Staten mera riktande at derföre
i lösen emottaga penningar: at sä wida
den genom privilegier skåttek fria jorden kunde
komma i fräga at med en stäende statt beläggas,
fordrade äfwen billigheten, at allden jord,
til en längt större »resi widd, som sedan skattläggningen
under Konung 61781^ Is tid blifwit
uptagen, och ännu l dag njuter frihet för
statt, borde undergä refning och skattläggning,
hwilket dock ej annorlunda än pä en täng tid
kan werkställaS: at wid en sädan refning, som
dä äfwen borde vfwergä den kriviliZersäs jorden,
om hemmans-sättningen efter samma grund
som wid Skatte-jord blifwit följd, skulle förrättas,
798 Den 16 Iunii.
lättas, denna Säteri-jord til hemmantalet betydligen
komme at förmindffas, och i samma
män den genom en sadan skattläggning för Staten
äspftade winst blefwe långt mindre än man
paräknat; och dä ändteligen Ridderffapet och
Adeln erinrade sig, at en stor del af r fraga
warande hemman nu mera icke more i desi uteslutande
ägo, hwarföre den ej ansag sig ttlständigt,
at öfwer andras ägendom u
tan
fast mera sin och samtelige Riksens Ständers
pligt wara, at yrka och bewaka helgden af
ägande rätt och Lagligen ingängna Loutr^cm alltsä
fann Ridderffapet och Adeln, af alla desia ofwan
anförda ffal, sig icke befogad, at til de genom
Bonde-Siändets llrotocolls Utdrag gjorda
Förslag sitt tilstyrkande och bifall lemna; hällandes
för et wilker för Rikets lugn och säkerhet,
alltid, men framför allt under Statens närwarande
wada, at personlig ägande rätt mä
.wara orubbad, och genom felaktiga begrepp derom
eller derpä stödde felaktiga flutsattjer pä något
satt kunna anfallas och störas.
Ridderffapet och Adeln trodde sig tillika
böra meddela det hederwärda Bonde Ståndet
sin billiga förundran at sadana Förslag nu af
Bonde - Ståndet kunde göras, sedan Ridderffapet
och Adeln gjort allt hwad med billighet och
rättwisa kunnat förenas, för at wisa desi beredvillighet,
at dela de bördor som nu trycka
wärt Fädernesland. Ridderffapet och Adeln
will erindra det hederwärda Bonde - Ständet,
at de i det längsta stridde emot införande af den
oinskränkta magt, som wällat Rikets närwarande
wäda: At det warit de, som wid dennas
störtande hufwudsakligen beredt wär nu warande
-
Den 16 Iunik. 709
de öfwerläggnings- frihet och banat wägen st'r
Riksens Ständer at bota Landels rejmor: At
de, genast ifrän detta Riksmötes börgan gätt
stna MedStgnder med försakelser til mötes, af
fri wilja ätagir sig delaktighet ide drpga Bewillningar
som nu erfordras och uplätit denprivilegieruäs
jördens besittning äthwarman, samt
derigenom ä daga lågt, at nar de nu forswara
bibehållandet af jördens natur, är det blott
aktning för ben heliga ägande rätten, oek ej något
serskilt Ständs-lnter>;88L som leder deras beslut
Ridderffapet och Adeln hoppas, at det hcLcrwärda
Bonde - Ståndet rätt mätte wärdera
Letz upförande, och ej genom obilliga fordringar
söka störa den enighet som mellan bägge Standen
alltid warit rädande, och pä hwars bibehällande
innom Riksens Ständer i allmänhet hela
Rikets räddning för det narwarande hwilar.
^ Derjämte Bestöt Ridderstapet och Adeln at
twänne OictLminL i detta amne, det ena af
Grefwe ^körner, ^clolpb 6ÖI-LN, det andra af
Herr 5ilvsr8tolps, 6ustLl ^brabum, til det
hederwärda Bonde - Ständet skulle öfwerlännäs:
öfwer bwilket allt et Utdrag af protocollet skulle
de öfrige re8pective Standen wänligen meddelas.
dit 8U^lL.
fusteiLcles xleni protocollen för ben Z och
5 Junii.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
tilkännagaf at som han skulle begifwa sig til
et angelägit Sammanträde mellan alla Ständens
Talemän, nödgades han nu bortgä, men
vswerlemnade Klubban ät den narwarande äldste
-
MO Den 16 Imri:'.
ste Grefwen, Hans Ercellence Herr Grefwe
tZru-Ke, som nu intog Herr Landtmarffalkens
rum.
Widare ju8teraäe8 pleui -protOLOllen för
den G 7, 9, 12 och LZ Junit.
I anledning af krotocollet för den iZ
Junii crindrade:
Grefwe De Q-aräis, strcob, ai t denna
dagens piotoLoti mätte inforas hans önskan,
at sorn en del af Herr kapp.?-?,' (lurl, Oicnunsu
i fragan om en National Armering blifwit lagd
pä bordet, och Medes ej under Ridderffapets
och Adelns redan tagna beslut more inbegripen,
densamma snart matte til afgörande uptagas.
Under ki'oiocoi!8slu8tsririAen bade Herrar
lolsckoieius af andra LlL88en aftradt, och förrättadt
sina wal efter de Herrar, som i början
af plenum sina rum sig afsagt; deras nu
framlemnade wallistor upbrötos och befunnos
wara utsedde
Til
Lxpeclitl0N8 - Nts? 0 t t e t.
N.'0 189 Herr ldääk, UeonkLrä Ureclilc, Ux
QXloräimirie
LLul2li8t.
Til Lanco - U L sk 0 t t e t.
Agio 447. Herr dletbervooä Fullmagtig.
Herr 8ilver8tolps, 6u8tLi ^biLtiLA, Usmor
Lcbolle.
Hans
Den 16 Jun!?. 80L
Hans ^xcellence Herr Grefwen och Ordföranden
anmälte at Friherre laude, Larl, hade
afsagt sig at wara Ledamot af Stats-Utffottet;
j anledning hwaraf Herrar llectorerne af i:sta
anmodades at en annan Ledamot l dest
ställe fftse.
Nidderffapet och Adeln ätffildes kl. z 9.
In ticjem krolocolli
O. Lilverstol^e.
Mändagen den 19 Junii.'
rienum klockan;n förmiddagen.
Upbrötos Herrar UlectorLrna8 af Första och
Tredje Clatzerna Listor til ryal af Ledamöter i
Stats-Utffottet efter Friherre laude. Larl, och
i Erpeditions-Utffottet efter Herr oii vecreut2, sod^
^äolxd, och befunnos wara utsedde, t den förres
ställe: Friherre ^cielgvarll, li-u (rörån: E>fwerste,
och i den senares Herr Ler§en8cdjöl6, Uris
josian, (lc>xl8t i Kongl. ^U8titi9s UEvi5ion.
Herr Grefwen och Landtmarffalken tilkännagaf,
at Friherre ^äeUvärll, säsom wald til
Ledamot i Stats-Utffottet, afsagt sig sit rum
hland Llectorerna,
Grefwe körner, larl 6adri'e1, yttrade
sig, at efter et nytt kllectorswal inom r Llas8SN
säledes komme at äga rum, wille Herr Grefwen
wid detta tilfälle äfwen tilkännagffwa, at
han, i anseende til en förestående brunns cur,
icke länge kunde härstädes qwarblifwa, hwarfö101,
102. re
802 Den 19 Junit.
re Herr Grefwen äfwen nödgades afsäga sig det
honom wisade förtroende at wara ^wcror.
I anledning häraf skulle wal til twanne
Llectoi-er af Ridderffapets och Adelns första
ciLL8 förrättas.
Friherre t'leetwoocl, ^acob, hade i anseende
o til sjuklighet inlemnat ffriftelig afsägelse
ifrän sit rum, såsom Ledamot i ULnco-Mffottet.
Härwid anmältes äfwen at Friherre
von Ro8en, Otto prell , och Herr Leäei8t2in,
6u8tLl, tilkännagifwit förfall, som hindrade dem
at qwarblifwa säsom Ledamöter, den förre i
Stats-Utffottet, och den sednare i RiddarehusUtffottet.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
gaf Ridderffapet och Adeln tilkänna, det han,
'ifrän Hans Kongl. Majit erhättit en nädig Skrifwelse,
stalld ej til Ridderffapet och Adeln, utan til
Herr Landtmarffalken enskildt, hwarföre den ock
wore försedd med Hans Masits underskrift, men
utan contiL8l!;n.'ttion.
Denna Skrifwelse, som säledes ej hos Ridderffapet
och Adeln kunde utgöra nägot öfwerläggnjngsänrne,
och ej af Ridderffapet och Adeln
fordrade nägot swar, hade Herr Landtmarffalken
redan för et par dagar sedan.erhällit,
. men icke ansett wigtigt, 'at sä snart lemna Ridderffapet
och Adeln deraf del. Nu hade Herr
Landtmarffalken fätt höra med säkerhet berättas
at denna Kongeliga Skrifwelse befunnes i et
Tidningspapper för i dag allmängjord, och hade
dä trott sig brista i förtroende mot Ridderffapet
och Adeln, om han med desi meddelande
Den 19 Junit. MZ
längre upstöte: uprepandes för öfrigt at hwarken
ventilurion eller sivar i anledning deraf kunde
följa, och fragandes om Ribderffapet och Adeln
behagade läta den för sig uplasasi
Bifölls; och riplästes alltsä berörde Skrifwelse,
sa lydande:
Walb. Herr Grefwe och Landtmarstalk!
Sedan den af Riksens Ständer öfwerenSkomna
och fastställda Regeringsform af mig högtidligen
blifwit antagen, har et af mina första
äligganden warit, at allmänt kungöra den grundlags
som för alltid stall stadga detta urgamla
Rckes sällhet och sjelfständighet. Men min föresats
i detta afseende, min pligt at densamma
fullborda, har mött et owäntadt hinder i dm
obenägenhet Bonde-Ständet wisat, at medgifwa
sin Taleman den honom ostridigt tilkommande
rättigheten, at i likhet med eder och de öfrige
Ständens Talemän underteckna den nya Regeringsformen.
At, Bonde-Ständet ej warit tilfredsstäldt
genom det förbehäll rörande n4 §
af denna Grundlag, som redan blifwit gjordt
' innan detsammas öfverlemnande til Mig, och
hwars kraft jag anser wara i Ständets Lrorocoller
tilräckligen bewarad, har ej annat kunnat
än wäcka min förundran. Jag har derföre agtadt
nödigt härmedelst förklara: det en af Riksens
Ständer omedelbart öfwerenskommen, friwilligt
faststäld, högtidligen til Konungen öfwerlemnad,
och af Honom lika högtidligt antagen
Grundlag, icke annorlunda än af Mg och
samtelige Riks-Ständen gemensamt, någonsin
sol De» 19 Junti.
kan eller stall til sin kraft och werkan förswagas
mindre uphöra.
Men dä jag ä ena sidan wisar en kraftfull
föresatrs aö uprätthälla Mina och Riksens
Ständers i Grundlagen förwarade rättigheter,
beweka mig pä den andra, Mina enskildta tankesätt,
min böjelse för samdrägt och lugn, at
icke wägra min bemedling Riks Ständen emellan,
uti de delar der, utan undfängne fri - och
rättigheters förnärmande, nägon flags jamnkuing
ared naturliga billigheten kan synas öfwerensstämmande.
I denna enda afsigt har jag ingätt uti en
närmare granstning af anledningarne til Bonde-Ständels
ofwannämnde wägran, och funnit
desamma besiä uti detta Ständs mer eller mindre
enständigt yttrade önskningar, om wista begifwanden
a de öfrige Riks-Ständens sida, til
lättnad i de bördor, Bonde-Ständet förmenar
sig ensamt draga. Jag har funnit Åtskilliga äf
dcsta önstningar, som ej sällan till pästäenden
urartat, wara af den beskaffenhet at deras tillämpning
skulle medföra de wädligasie följder
för samhälls-ordningens och för äganderättens
beständ, dem jag heligt lofwat at widmagthälla;
och, med all den lagliga myndighet mig tilkommer,
ämnar frän alla ensidiga ingrepp freda.
Jag gör mig likwäl förwistad, at alla fordringar
af detta stag, som uti ingen händelse kunna
medgifwas, sä mycket haldre af Bonde Ständet
sjelf, wid nogare eftersinnande stola ätertagas,
som derigenom Sweriges Allmoge stulle lemna
et ytterligare bewis af den medfödda redlighet
och tänsta för rättwisan, hwaraf den tilförene
alltid
Den 19 Juni». 808
alltid warit utmärkt. Med detta enda wilker
torde äfwenledes Bonde - Ständets iil billighet
återkomne tänkesätt, blifwa af de öfrige Riksständens
beredwillighet i w'Za mindre utsträckta
! afseende» erkändt, och det är med sädan förutsättning
som jag til Ridderskapets och Adelns
eget ompröfwande öfwerlemnar, huruwida nägon
jämkning, något allmännare, men i wi§
propai iron utstakat deltagande af Säterier samt
Insockne och Rä och Rörs hemman uti Kronoffjutsningar
och Jnqwarteringar, endast under
Krigstider, mä genom detta första Ständs friwilliga
och ädelmodiga ätagande kunna äga rum.
Min afsigt kan ej wara, at pä nägot sätt störa
eller ens wägleda Ridderskapets'och Adelns
i Regerings-koi-^en kraftigt förwarade fria öfwerläggnings
rätt, och jag har derföre genom
detta handbref til Eder gifwit min framställning
formen af en enskilt yttrad önskan. Min
förnämsta anledning til det steg jag nu widtagit,
har warit den säkra förtröstan, Jag hyser
til Ridderffapets och Adelns ädla och Patriotiskatänkesätt,
en förtröstan den jag hämtar ej allenast
af fordna tiders erfarenhet utan äfwen,
af de upoffringar til Fäderneslandets bästa af
gamla företrädes-rättigheter och förmäner, som
detta Rikets första Ständ, med en berömwärd
sjelfförsakelse, under närwarande Riksmöte redan
gjordt. Jag har derjämte genom denna
min ätgärd welat bafwa Bonde - Ständct erindradt,
at da jag a ena sidan wisat Sweriges
Allmoge mitt ömma deltagande i desi sanna wäl,
dymedelst at jag til deras Medständers behjertande
öfwerlemnat, hwad af deras yttrade önskningar
syntes mig med skäl och billighet förenligt,
Jag a den andra känt Min Konungsliga
pligt.
806 Den ig Innis.,
pligt, at e) utöfwer denna gräns sträcka Mitt
nu lemnade förord; och Min Konungsliga rätt
att afstyra alla försök emot ömsesidiga Sambällspligter
och emot Rikets gällande Lagar.
Jag förblifwer Eder wäl bewagne. Stockholms
Slott den i5 Junii 1809.
c II I..
Herr Grcfwen och Landtmarssalken
frägade häruppä om Ridderssapet och Adeln
tilläte, at denna Kongl. Masits Nädiga Skrifwelse
til Herr Landtmarskalken enffildt, finge i
denna dagens dromcoii intagas och tryckas.
Bifölls, men allenast i grund af Herr Grefwens
Landtmarssalkens derom yttrade ästundan.
Herr Grefwen och Landtmarssalken
förmälte sig hafwa ärnat i dag til fluteligt afgörande
företaga den af Friherre eli!» Liikversclstöiä
den 2 i denna mänad gjorda motion,
om Ridderssapcts-och Adelns deltagande för Rä
och Rörs och Jnsocknehemman i KronossjutSningär
under Krigstider; men som gansta mänga
af Ridderssapets och Adelns Ledamöter hade
yttrat den önskan, at härmed ännu mätte
upssjutas, men likwäl nyttigt more at man öswerenskomme
om nägon tid til afgörandet, förestog
Herr Landtmarssalken at til exempel, det
fjerde stenum efter detta, kunde dertil utsättas.
Grefwe lAörner, Oallrlel, och Grefwe
De Ig. Laräie, sacor., föressogo at detta
mäl mätte upssjutas til desi Lonstitutionsn more
af alla fyra Ständens Talemän behörigen
under
-
Den 19 Junit. 807
underffrifwen, eller densamma til allmän efterlefnad
utgifwen.
Här uppä gjordes af Herr Grefwen och
Landtmarffakken xro^osluon, hwilken enhälligt
Bifölls.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
tilkännagaf sedermera, at beträffande det pä
Rikssalen hällne p-otocoll den 6 Junii, dä
elonsriculioiiLn samt Siver iges Styrelse blefws
wär nu regerande Konung och Riksens Ständer
erbudne, wore det llu justerLllr samt med
alla fyra Talemännens pässrift försedt.
Herr dlorclenstolpe. Gullers, som begärt
ordet, upläste följande til protokollet: Dä
ifrän 1778 ärs Riksdag, jag baft äran wara
Ledamot af delta Riksstånds jag beständigt erfarit,
at de ädlaste, klokaste och redligaste tänkesätt
för Medborgare och Fädernesland, grundadt
och styrt de fleste af Ridderskapct och
Adeln rN de besiut som de uti förekommande
ärender fattadt; samt äfwcn wid förkastandet
af 1789 ärs Säkerhets - .^ct, hwilken genom
antagning af de öfrige Riksständen emot gammal
Lag, blef K-rtionen pätrugad, hwarom No.
blicum genom den hittills utaf Despoter förbudne,
men nu lycksaligen tillätne tryckning af
Ridderffapets och Adelns krotocoller för 1789,
nu först fär en uplysande kännedom, Wi elfwen
en och hwar hafwa i frifft minne de mindre
behagliga och ofta olyckliga följder derföre
billiga mistnöjen, denna alltid hos dl»tionen
förorsakat. Men som Ridderffapet och Adeln
tillika med sine re^ecrive Med-Ständer,
MZ Den 19 Iunir.
nu för fä dagar'sedan antagit för Ost och efterkommande
en ny Regerings - vorm, som genom
trycket redan bordt want Allmänheten meddelad,
om icke owanliga hinder mellankomma:
hwilken Regerings form troligen wid första päsecndet
och jemförandet af den förra, isamman,
hang med Säkerhets-..ctcn, högeligen utaf Allmänheten
kan i likhet anses; 'sä täcktes Rldderskapct
och Adeln ursäkta, at jag af oföränderlig
wälmenmg, fastän ofullkomligt dristar
ödmjukast påminna Ridderffapet och Adeln om
nödwändigheten at läka wära fränwarande Medborgare
fä de högst oumgängliga uplysningar,
som grundlagt xr^ncjpcn til den npa Regeringsformen
och troligen päffyndadt dest antagande
af Ridderffapet och Adeln. Enda medlen härtil
tror jag, är at genast til tryckning befordra
ej allenast Regerings formen, utan ock de i-exxective
Herrars och Mäns Betänkanden uti
con8titution8 Utffottet, hwilka til Riksens Ständers
pienot åtföljde nystnämnde af dem den 2
Junit projscterLkle samt genast hos Ridderffapet
och Adeln upläste ^.ct! Det wore än mer
uplysande, om jämte förutnämnde Betänkanden,
de I)ictumink som tvär dä »varande wärda Ledamot,
nu warande Stats-Rädet /cälerdetli uti
twänne wära ylen-r sedermera afgaf, äfwen uti
suits med de delar af Betänkandet, som blott
rörer Regerings-formen nu blefwe tryckte, pä
det at när Regerings-formen genom trycket
göres allmännelig, en och hwar kan hafwa tilgäng
at fä köpa oftanämnde Handlingar, säsom
högst nödwändige Bilagor til Regerings - för.
nion.
Det
De» 19 Iunir. 809
Det är wisierligen icke i mensklig förmäga
at någonsin än mindre uti en hust i et sä wigtlgt
änrnc. som en Regerings-fo, m författa nägot
fullkomligt, och ännu mindre, sä at alla
de med blifwa nöjde. Men det är dock Lagstiftande
Stunders första och detta tidehwarfwet
mäst magtpäuggande skyldighet, at redeligen och
skpndesammast uplpsa SanchälletS Medlemmar
om grunderna och orsakerna til deras tagne beslut.
Säledes mina Herrar, när Regeringsformen
genom trycket meddelas Allmänheten,
bör ock de Handlingar m. m. som egentligen
uplpsa den, och wisar skälen til Regerings,korinens
sä skyndesamma antagning pä en och samma
gäng wara för Allmänheten at tillgä, dock
sa at Regerings-bormsn särskildt tryckeS- Härigenom
skola' illasinnades misitydningar, ofta
förledande omdömen och lömska stämplingar oftast
förebyggas; och hivad kan wara nödigare
för Riksens Ständer, än at genast med llactL
grundlägga Opinionen om en ny Regeringsform.
Hwad mer liknande RidderskapetS och
Adelns fordna förhallanden, än at genom trycket
medelst kloka och gällande skäl öfwertyga
fränwarande, uplpsta och tänkande men lagbundna
Medborgares rättmätiga fordran, at
fa weta mm,'verna, til de förekommande ärenders
behandling och afgörande; bwad wärdiga--  re Osi, än at härigenom uplpsa och rälta en
rnindre kunnig och säledes ofullständigt tankande
snart misiledd Allmänhet.
Huru önskeligt worc det icke, om Ridderffapets
och Adelns samt deras Med-Ständers
krotocoller fran 1^79 ärs Riksdag, nu pä en
gäng läge för en rättänkande och öwäldig Allmän
-
810 Den 19 Junck.
manhets ögon och utaf dem salunda granskades.
Säkert skulle de igenom maktspråk, osta
wäldförde och nedtystade samt undangömde ädla
och rättsinte Patrioters förhållanden de framfarne
Riksdagarne, ej allenast beundras och godkännas,
och- StändSagget troligen förswinna,
uran ock bäve innom wart och de öfriga Ständen
sannas hwao sa ofta högljudeligen förkunnas,
tteinligen, af deras frukt skolén Ii känna
dem.
I följd af hwad jag haft äran anföra får
jag nu för tredje gängen anhälla om Ridder
skåpets och Adelns äecisiou om den begärdte
tryckningen, och pä samma gäng som Regeringslormsn.
Och derföre supplicera,!- at Herr Grefwen
och Landtmarjkalken genast Läcktes härom
gora Ridderskapet och Adeln proposition.
Grefwe Ickorner, Larl o-rliriel, trodde,
at hwad den warde Ledamoten nu begärt, skulle
snart blifwa upfyllt, enär Regerings 1 ormen
blefwe underskrifwen, dä Betänkandet kunde,
gemensamt nied densamma, tryckas, BondeStändets
wägran at tilläta sin Taleman underskrifwa
densamma innan en § deraf wore utestuten,
hade hittills warit enda orsaken til dröjsmålet;
och Ridderskapet och Ndeln borde wäl
hoppas, at denna orsak nu innan kort mätte
uphöra.
Herr Grefwen och Landtmarjkalken
förmodade, at om nägon enskildt Ledamot wille
läta trycka Lonstckutions-UtskottetS Betänkande
skulle Ridderffapet och Adeln det wisierligen
tilläta.
Ropades Ja.
Herr
Dcn 19 Jun ii. 811
Herr l^orclenstolps, yttrade sig förut
känna, at sädant i anlediung af TryckfrihetsFörordningen,
ej kunde förnekas, men trodde
at det more Ståndet wärdigare, at sjelf derom
föranstalta — Härefter wäckte Herr bcorasnxlolpQ
en annan fräga, bemstättandes trl Ridderffapets
och Adelns pröfning, om icke wista
af högre Ämbetsmän, fäsom underka
stade
redowisning och amwar,. borde sä länge
de sina Ämbeten innehafwa läta sin Riksdagsmannarätt
hwila.
Herr Grefwen och La ndtmarffalken
erindrade, at Stats-Rädcts Ledamöter bade för
nägar dagar sedan til Llenum gjort tilkännagifwanden,
som intyga at de sjelfwe sä ansett
fåken.
Undertecknad Silkvoi^tolpo, ^xel 6atiriei,
gaf, säsom Ledamot i coii8titution8 - Utffottet
uplysnings-wis tilkänna, at denna fräga
nu, säsom hörande til Riksdags Ordningen more
i Utstvttet under öfwerwägande.
Herr von 8chnlt?c-nbc-im, Davi cl. Jag
anfer^för min del kanske lampcligt, at wista högre
Ämbetsmän icke böra fä sitta i Utskotten;
men at utesluta dem ifrän Llon-i, tror jag wara
at betaga sig sjelf frugten af deras högre
kännedom af allmänna sakerna. Med samma
skäl som desta Ämbetsmän skulle fränkännas
denna rättighet borde denna excin8ion utwidgas
til Ständernas Fullmägtige i Lingne» och
Riksgälds-Lontoiret, hwilka äfwen äro redowisande
och answarige. I England, hwars^conLtitution
wäl ännu kan tjena til efterdöme i
frågor
812 Den 19 Junii
frägor af denna bessassenhet, betager man sig
ej de högsta Ämbetsmannens närwaro och nyttan
af deras kunftaper. Ingenting hindrar der,
at en sädan Konungens Ämbetsman kan wara
wald Folks - i Underbu et. Jag
önffar alltså högeligen, at wista af wära högsta
Ämbetsmän mätte för nplysningars meddelande,
fä wara närwärande i Riksens Ständers
lUsna.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
hemställde om icke detta mål mätte fä hwila,
til dest eon8kitution5;.Utskottet hunne inkomma
med förslag til en Riksdags-Ordning.
Biföls.
Herr 8 cronström, kebr, som begärt
ordet, upropades och upläste följande victamen.
Til Högloft. Nidderskapet och Adeln har
Herr i^3jor 8ilkvLrLt»lpe inkommit med et hremoriLl,
bwaruti päminnelser göras mot wista
uttryck uti mitt OictLmen til ?r0t0L0llet, rörande
bestämd tid til Lon8titutionen8 antagande.
Wid desta päminnelser fäster jag ringa
upmärksamhet. Deremot prote8terLr jag pä
det kraftigaste emot den af Herr lciajor 8ilkvLr8koipL
bifogade propo8ition, at Högloft.,Ridderftapet
och Adeln skulle til granskning uptaga
desta uttryck och de samma ogilla. Högloft.
Nidderskapet och Adeln täckes inhämta, at Herr
lAajor äilfvsr8tolpe meddeldte sina erindringar
och gjorde sin proportion, sedan mitt Dieta.-  men och dagens händelse wunnit all möjlig stadga
och säkerhet genom?iotoLoll8-su8terin§. Det
är ju en orimlighet at wilja uprifwa en sak.
Den 19 Junti. 812
fvm wunnit laga kraft, och at ogilla delarne
sedan det hela genom alla formaliteter blifwit
gilladt och faststäldt. Et sädant ?rgs^icijcar skulle
ofelbart leda til en snar anarLbi. Jag skulle
wara wistrand pä detta Riddarehag om jag
misttänktes för at kunna återtaga det »lindsta af
hwad jag en gäng yttrat. Jag försäkrar äfwen
at om samma Lasus stulle inträffa, som
den omrörda, stal jag begagna mig af lika
kraftiga om icke kraftigare uttryck, samt witz
alla tillfällen protestera emot oklokhet och olagligheter,
de ma tiläfwentyrs komma frän Thronell,
' kttgoriteten af et Rikets Stand, klubbar
eller inclivicluer. Skulle Herr Ulajor dilrverLtolpe
enskilt wara beswärad af de omrörde uttryck,
kan han wända sig til mig. I stöd af hwäd
jag anfört anhäller jag ödmjukast, at Herr iVla
jor
Lillverstolpcs proposition ej Uptages, Utan
förkastas säsom högst obillig och olaglig.
Herr Lilkverstolpe, koban Oaviä, Den
fraga jag uti mitt Dicmmen wäckt, rörer ej
mig pcrsonelt, Jag har icke enskilt blifwit förfördelad.
Uti en sadan händelse tror jag det haftva
wara obehörigt, at dermed uptaga Ridderffapets
och Adelns tid, samt fylla dest protocoller.
Den förolämpade kan llirecte hos den, som honom
förfördeladt deruti söka rättelse. De fleste
af Ridderffapets och Adelns Ledamöter hafwa
ej hört ordalydelsen af Herr Lejonströms
Dictamon. De fleste wörö ej heller närvarande
uti det justsrin^s plenum den js, dennes,
dä mitt Dictamen upläsies. I anledning deraf,
och pä det Riddcrskayet och Adeln, mä kunna
finna at den wäckta frägan rörer samteliae
Riksens Ständers samt isynnerhet Ridderssä
pets
-
814 Den 19 Junit.
pets och Adelns wärdighet och anseende anhälier
jag, at sä wäl Hero ^cbonsriiims Dicuriricn
af den 2 som milt af den 16 i denna manad
mätte ä nyo upläsas, samt Högloft. Ridderffapet
och Adeln, i anledning af den blifwande 910-  xosicic^neii besluta, huru denna sak i wära yrorocoller
stall anses.
Herr Lcliönström. Jag anhäller pä det
högsta, at all äelibei-ation öfwer detta ämne mä
genast uphäfwas. Det st rille blifwa det allrafarligaste
prWiullicat, om saker skulle kunna uprifwas,
hwilka genom formliga beslut aro afgjorda
och genom postering- wunnit laga kraft.
Herr silfverstolpe. Oin Herr Grefwen och
Landtmarffalkcn och Högloft. Ridderstapet och
Adeln tilläta den upläsning jag föreflagit stall
Let lätt synas, at jag ej begärt uprifwande af
något beslut, utan allenast ogillande af enskilda
uttryck pä hwilka beflutet esthwilade.
Friherre kleming, Ll-ms Den rättighet
hwar Ledamot äger at tala frän detta rum,
den öfwerscende godhet med hwilken Ridderstapet
och Adeln någon gäng ansett min wälmening,
gör at äfwen jag, den minst kunnige och
uplpste bland Ridderstapets och Adelns medlemmar,
wägar i förewarande ämne yttra min tanka.
Jag tror at ändamälet med all krotocolls^ostcriliZ
är at alla de som hafwa rättighet at
Deltaga i en öfwerläggning dä äfwen äga den
at ytterligare förklara sin mening, och ät göra
tillägg och anmärkning nr. m. om de sä för godt
finna; men när de obehindradt ägt tilfälle bertil,
och sä widt i ?iotoeollet icke finnes något
Den 19 Jjrinik. 818
förbehåll genom hwilket saken ater kan yptagas,
är gränsen för widare rädplagningar : et sädant
ämne för alltid bestämd, nar den Ordförande
utan de nä riva rån de 6 atal med sin påskrift
bewittnat bioloi:o1Wr8 riktighet. Kunde
et i»8teracjt llrotocoll brytas, bwar b!ef dä gränsen
satt för öfwerläggmngarne, hwilka grunder
skulle da wid allmänna ärcndcrö behandling följas,
och hwilket beslut wore wal da heligt och
oföränderligt. Med atanka pä allt hivad som
tildraqit sig sedan början af detta Riksmöte,
beswär jag Ridderskapet och Adeln at ömtåligt
granska detta ämne. Jag känner bestämdt de
uttryck Herr Ofwerste Lcbön8tr6m i sit trlemorist
nyttjat; men jag kanner fullkomligt hans
rena afsigt och hans warma hjerta för sit Fädernesland;
jag hyser en lika öfwertygelse vin
Herr Major 8ickver8iolpo8 tänkesätt, och det är
i stöd deraf, som jag til Högloft. Ridderssapets
och Adelns utlätande hemställer om icke nu rätta
tiden är inne, dä ruan bör glömma alla enskildta
förhällanden, för at med enighetens och
wälwiljans samkrafter bidraga til det allmännas
wäl.
Herr Grefwen och Landtmarffalkelw
Högloft. Ridderskapet och Adeln torde kan
hända behaga at läta denna saken alldeles sörfalla.
Ropades Ja, blandadt med kTlej.
Herr Grefwen och Landtmarskalken:
Jag fär förklara, at jag ej kan til ventilation
och proposition uptaga et ämne som förefaller
mig lagstridigt.
Har
-
Lik Dsn 19 Iuttik
Härwid
upkom någon oro.
Grefwe jlörner, /^äolpb 6orin, Dä
Herr ^siversten Lejonströms l dag gifna förklaring
til en hufwudfaklig del hänför sig lil
Letz förra yttrande, tror jag Högloft. Aidderssapet
och Adeln ej blott äga rättighet, men wara
föranlätne at begära upläsandet af det föregäende,
äfwensom af Major Silfverstolpss Oictsmen,
utan at derföre wilja uprlfwa nägot bestut,
eller rubba det jusrurLcle protocoU^t, endast
för at kunna dömma om beskaffenheten af
de ordalag Herr Z^fwersten Schönström nu med
mera eftertryck wille nyttja.
Herr Schönström. Jag bestrider ännu
en gang allt uptagande af et mäl, som genom
justering wnnnit den helgd, at det ej mera bör
kunna widröras: et sadan! uptagande skulle wara
at uprifwa bwad Ridderssapet och Adeln förut
bade til det hela och til alla desi delar fastställdt.
Herr Silfverstolpe. Jag har ej yrkat
uprifwande af något, som af Ridderssapet och
Adeln blifwit saststäldt, utan endast ogillande af
en Ledamots enssilta uttryck, som icke föranledt
nägot beslut, och äfwen dem har jag ej begärt
skola uttagas ur ?rococollet, emedan ett pusteraclt
krotorol! ej bör kunna rubbas. Jag anhäller
nu blott om upläsning af Herr ^siversten
Schönströms första Dicrsmsn och af mitt,
bwarefter Ridderssapet och Adeln gönast ssall
sjelf finna sit omdöme.
Herr Grefwen och Landtmarssalken
proponer»äe at Ridderssapet och Adeln torde anse
-
Dm 19 Junis. 81?
se gora tilfyllcst om hwad i detta ämne blifwit
ä ömse sidor anfört, singe sta i protocollet för
hwars och ens enffilta räkning.
Härtil ropades mänga Ja, och nägra klej;
men wänge af Ridderflapets och Adelns Ledamöter
yrkade at fä höra Major Silverstolpes
vic^msn af d. dennes, hwilket derföre nu
uplästes.
Efter upläsningen ropades starkt om xro.
position.
Herr Grefwe» och Landtmarffalken
yttrade at proposition sädan den kunde blifwa
redan wore gjord;
Men häremot ropades klej, och at xroposidon
yrkades pä Major Sillverstolpes I)ic
iLinen.
Herr Grefwen och Landtmarffalken.
förklarade sig ej kunna göra proposition i et
amne, som redan wore afgjordt.
Härwid förspordcs nägon oro.
Grefwe 6e Is 6Lrclie, ^cod, fräga är
ej här om uprifning af et beslut. Jag skulle r
det fallet wara den förste at yrka motsattsen af
bwad jag nu begär, hwad jag tror mig, gemensamt
med Nidderffapet och Adeln fordra. Jag
begär at för min räkning mä i denna dagens
t>rotocoil inflyta, at de uttryck Herr Silfverstolpe
anfört ur Herr Sckönströms Dictrmen af
den '2 dennes, ej äro mina, twärtom af mig pä
det allrahögsta misibilligas.
io3, 104. Gan'
813 Deri 19 Junk!.
Ganska manga hördes yttra sit gillande af
Grefwe cie i» L^rllies yttrande.
Herr 8c kölström. När lllrotocollet öfwer
dagens händelse är sä äro delar
ue
ocksä 8snctionsraciL: at äter uprifwa hwad
ett gang är pä sädant sätt afgjordt, deremot opponerar
jag mig pä det högsta, och wäaar föreställa
Högloft^ Ridderffapet och Adeln, hwilka
rysliga händelser skulle kunna följa af etsädant
satt, at wid allmänna sakers handterande gä til
wäga.
Manga ropade emot Herr skönström.
Grefwe ve ta Oaräie. Hade Herr
Grefwe» och Landtmarffalken gjort proposition
t anledning af Herr 8cU6n8tlöm8 tllicramsn, sä
wore et beslut dera fattadtt och det följagtcligen
heligt. Men dä nu ej ätertagandet af Herr
8ck»nström8 Oicramen är fordradt, utan endast
fräga oitl gillande och ogillande af deruti nyttjade
uttryck, ser jag för min del intet hinder
uti, at ä Herr Major 8ilt>er8colpe8 Djckqm-.n
begära och fä proportion af Herr Grefwe» och
Landtmarffalken.
Grefwe körner-, ^clolpb Oörrrn. Dek
lärer icke kunna nekas, ak det är en ffillnad
mellan at förändra et beslut och rubba et >usterallt
llrotocott. etter st ogilla de deruti nyttjade
termer Dä Herr Afwerste 8cbnn8tröm r
dag ytterligare Lppujerst pä dem, tror jag de
kunna och böra ogillas.
Herr
Den 19 Jun». 819
Herr ^bönström protesteraäe ä nyo.mot
uptagandet af detta ämne.
Mänga ropade at Herr 8cbön8tröms ord
icke hade ledt til nägot beflut, och at pä dem
icke nägon proposition hade följt.
Herr„ Grefwen och Landtmarskalkett.
Pä Herr E)fwerste Lcnönströms ord skedde wis»
serligen ingen proposition; men jag utber mig
at fa fräga Högloft. Ridderffapet och Adeln, huru
långt' efteråt man bör kunna uptaga saker,
som genom jnsterLäo ?rotocoU äro faststälde.
Grefwe Os la 6a rZis, Jag ber Herr
Grefwen och Landtmarffalken ödmjukast omförlätelse,
at jag äter uprepar: Här är ingen fråga
om uprifning af et fattadt beslut, om ändring
i et justerLcit 1'rotocoll; här är endast
Ulin begäran, at til krotocollei fä anföra, det
Herr LcK6r>8tröm8 yttrande ej är, aldrig kan
blifwa min tanka, och jag tror mig ej bedraga
mig, dä jag tillägger, ej heller Ridderffapet och
Adelns.
Til detta Grefwe De la 6arZies anföran»
de yttrade Ridderffapet och Adeln et ganska hög»
ljudt bifall.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
förnyade sin erindran om et sä sent äteruptagande
af et ämne.
Grefwe Do i» 6aräio. Jag tror ej ak
för ogillande af yttranden sinnes en bestäm-tid.
Samma rätt tror jag mig äga, at et, mig sjelf,
mit Ständ eller Rikets Ständer rörande tilma
le,
820 Den 19 Iunik.
le, genast, eller dä jag finner det i ?rotocoiier.'
na tryckt, beifra: och om Ridderstam och Adeln,
enligt hwad Herr Grefwen och Landtmarstalken
synes förmoda, försummar wid.justel-n-Z^n härlind
göra anmärkning, synes mig inga unda det
kunna Ridderstam och Adeln nu förmenas, dä
de ej uprifwa et fattadt beflut, dä de ej twinga
en Ledamot at Återtaga sit anförande, atätmindstone
fä neka sir bifall ät tänkesätt, dem de fä
tydligen gifwa tilkänna, at de pä intet ivis dela.
Nytt bifall til Grefwe äs la Laräies yttrande.
Grefwe l^lörncr, ^..^olpb 6örän, Om
Herr sswerste Sciiönscröm inskränkt sig at begära
sakens nedläggande i grund af den söregärde
0!0L0ils juscerinZenj hade jag kan hända
icke yttrat mig i detta ämne, ehuru min öfrvertygelse
instämde med bwad Herr Major Sillversroipe
yttrat; Men dä Herr Afwerste ^bönström
i dag förklarat, at om ct dylikt tilfälle
gifwes, stulle han welat nyttja ännu mera eftertryck
och kraftigare ordalag, är det denna
hans föresats som fästat min upmarksamhet, och
som jag tror Högloft. Ridderstam och Adeln
kan och bör ogilla.
Härwid ropades starka Ia.
Herr Schönström. Jag kan alltför myc^
ket undra, at en Ledamot som talat sä wäl pä
detta Riddarehus, stall kunna stötas af det ordet
kraftigare, som jag nyttjat.
Gref
-
De»; 19 Juni». 82 t
Grefwe von IvLntinA8kLU86N, ^lbreclit
hemstälde, örn icke det lämpeligaste wore, at de
af Herr d>ct>ö'i8trom i dess Oictam^n i dag nyttjade
uttryck kunde ur krmocollet otgä.
Ropades starkt tTlej.
Grefwe körner, 8tellLN, förestog
om ei Ridderffapet och Adeln ffulle wara tilfreds,
at lata utgä nr nr-mo^olie» de uttryck hwaraf
Herr löswerste LcKLnslröm sig i dag betjenat.
Herr 8cköngtröm. Nej, omöjligt kan
jag borttaga ordet kraftigare.
Herr 8ilv6i-8tolpe, 6ustg.k ^braliLM.
At uprifwa et bestut eller ändra et ju5t6rL(lt
j jo.ocoii är bäde olagligt och orimligt, men
hwarken för Ridderffapets och Adelns eller för
allmänhetens omdöme öfwer enskilda yttranden
sinnes nägon prkLscrjxcions tid.
Friberre von l^o^en, Otto ^rsclric,förmälte
sig hafwa af sliscuiserne inhämtat at
Ridderffapet och Adeln wore mycket allmänt
missnöjda med de af Herr 8cllön8cr6m nyttjade
uttryck; men hemställde huruwida det icke nu
mera wore nog sent, at med anmärkningar dervfwer
sig befatta.
Häremot ropades.
Friherre rieminZ, eiae8. Jag wägar
förnya min hemställan om icke Högloft. Ridderffapet
och Adeln, i en tid, dä det har at sysselsätta
sig med wigtiga föremäl, ffulle i förewarande
ämne ätnöja sig med at allt hwad som
deruti
822 Den 19 Juni!.
deruti blifwit taladt i de trpckta ?rotocoiisin,
inflyter.
Herr 8c K önström förklarade sig willig
ak deruti ingö.
H§rk (iripen^vL I6t, fLcob Lric. Dä är
likwäk* ädelmodet mer pä Ridderffapets och Adelns,
än pä Herr 8cimnström8 sida, och han
hök xratuieras at deraf röna prof.
Grefwe äe ta 6ktrllie, Hcok. Endast
nägra fä hafwa yttrat en kanka, hwilken jag
tror mig wara försäkrad Kuralt stenas Nidderskapet
och Adeln delar. Jag fär säledes Herr
Grefwen och Landtmarffalken förestä om ej proxo8inonen
kunde blifwa sädan, at Ridderffapet
och Adeln helt och hällit ogilla de uttryck ftm
enligt Herr l-öltverstotpcs OictZmen Herr Lcllönmröm
Nyttjat den 2 Junii, äfwensom dem hwilka
han ytterligare i dag tillagt af ännu kraftigare
Herr
Grefwen och Landtmarskalken
hemställde om icke i LrowcoUst mätte inflyta,
at sädana wörö allas tankar och at Ridderffapet
och Adeln gifwit sit bifall til detta Grefwe
cks ta Laräies yttrande.
Ropades ganska starkt Ja, hwaribland hörhes
blott 2 eller 3 Nej.
UplästeS Riddärehus-ULffottets Betänkande
af den 15 Junii rörande 8cjpsnäii-inrättningen
af Adelrga Cadett-Scholans tönö.
Lades pä bordet.
Up
-
Den 19 Junit. 82Z
Uplästes et Oictamen til ?rotOLollet af
Herr Ner^bm-in, Ambrosius ^1a§nu8, sä
lydande Ibland de besynnerliga händelser, hwilka
under förra Regeringen sig tildragit, torde
den som föranledt til Post Taxans och stämpladt
Pappers afgiftens sä högst betydliga förhöjning
icke wara mindst märkwärdig; och dä
den för de fleste är okänd, utbeder jag mig at
fä upgifwa hwad jag derom kunnat fä weta.
-
Förordningen om stämpladt Pappers afgift
dateradt den 10 Junii 180.,, innehåller wäl at
Riksens Ständer är 1.7-7-, begärdt det Konungen
wille reglera denna afgift; men dä de, 10
är derefter uti ingre-s-zen til 1789 ärs Bewitlnings-Förordning
stadga: at Lön- och Betal.
nings afgiften, Slottshjelpen, Post Taxan, stänipladt
Pappers afgiften och oieaicinÄl-tongeu, böra
t l nästa Riksdag fortfara pä lika sätt som
förut, sones Riksens Stander bafwa formeligen
ätertaqit deras medgifwande at Konungen ffulle
annorledes fä reglera afgiften för stämpladt
Papper. Förmodligen bertil föranlätne af Bewillnings-summans
förökande ifrän is lil so
tunnor Guld. 17 ^ ärs Bewillmngs Förordning
war gällande til 1300 ärs Riksdag, dä en
ny, i anseende til nödig befunnen jemnare fördelning
af Bewillningen blef utfärdad. I intil
densamma har man uteflutit PostTaxan
och stämpladt Pappers afgiften, som 1789
ärs Förordning upräknar ibland de artiklar,
hwilka efter förra wanligheten borde utgä utan
förhöjning, och allenast uptagit Lön - och Betalnings
afgiften, Slottshjelpen och k4e<äicing,1ckon.
klen. Men af hwem och med hwad autoiitet
824 Den 19 Junis.
har et sadant uteslutande kunnat ske. Jag har
sökt uplysning härom af de Herrar, l milka med
1800 ärs Riksdagsärender hade närmaste befattning,
sä wäl i Ridderskapets och Adelns
samtBorgare Ståndets rlcna, som i Hemliga Utflottet;
men de hafwa förklarat sig icke äga
mindsta kundflap derom, och at ingenstädes någon
öfwerläggning härom blifwit hallen, än mindre
beslut fattadt. Såsom Ledamot i Bewillnings
Utffottet har jag mig noga bekant, at ej
nägon fräga om Post-Taxan eller stämpladt Pappers
afgift der förekorn In,»reisen til Bewillninas
Förordningen klef icke i Utskottet författad.
Päföljden af detta uteslutande har likwäl
warit den at Regeringen deraf tagit sig rättighet
at förhöja o Post Taxan och stämpladt Pappers-afgiften,
säfom en hwar känner, i män som
synes öfwerskrida all billighet Och dä sädant
fledt utan nägot föregängit Riksens Ständers
besiut derom, eller ens wettskap samt nationens
egen beffattnings rättighet således blifwit för när
trädd; fär jag i ödmjukhet proponera, at Författningarne
öm Post Taxans och stämpladt Pappers
afgiftens förhöjande mätte uphäfwas och
Riksens Ständer öfwerenskomma huru besia riedel
hädanefter böra utgä. At ställa til answar
den, som warit werktyg til merberörde uteslutande,
more stridande emot den skonsamhet, hwarmed
Högloft. Ridderffapet och Adeln hittils ansett
förra händelser och emot min afsigt med
denna morton. Rättnu san hämnar alltid sig
sjelf snart eller sent. Den slafwifla tjenstaktr
ge
-
Den 19 Iunii. 823
ge upspanas nog af allmänheten och fär i dest
ögon den stämpel han förtjenst.
^1. kerZllmLN.
kemittL aäes til Bewillnings-Utstottet^
Herr fohan ^äam, hade
ittgifwit et Memorial hwilket uplästes sä lydande:
Z^dmjttkt ^Icrnorial!
Under -et at mängfaldiga anledningar upgifwas
och granstas för den ty wärr oundwikliga
Beskattningen, torde det tillätas mig at fä
nämna dem, hwilka jag ansett kunna leda t'l
de twänne wigtiga ändamäleru jämnlikhet och
säkerhet; det will säga, at hwar och en bistattas
efter dest förmäga, och at den statt sompäräknas,
med wisihet utgäm För Lewillningen
af landet kan och bör ej wara flera än twänne
grunder, personer och fastigheter, och de förras
fastigheter böra rätta sig efter de sednares warde.
Detta bestämmes med tilförlitelig witzhet
hwärken af Uppstattnings-Lomittöer eller andra
speciella wärderingar. Den erfarenhet, som
1800 ärs Lomiteer gäfwo, bewisar detta, dä
somliga af dem noga" följde de i Förordningen
af Ständerna fastställde grunder, men andre
äter, handlade efter behag; och kan hända, at,
l afseende pä de behof hwartil permingarne anrvändes,
derom jag är okunnig, de sedn re gjorde
rättast, ehuru principen moiLlitcr betragtad
icke kan gillas; hrvarförc ock, dä det icke heller
kan förmodas, at den aldeles blrfwcr aflagd,
hwarken ds hällne c.omitteers göromä! eller deras
-
826 Den 19 Junit.
ras som kunna komma at hällas, böra anses
för ofelbara.
Dä jag förestär, at ställa Bewillningsstatten
pä hemman, är det ingalunda min tanka,
at göra den lika med Veras mantal; icke heller
bör den blifwa lika i alla landsorter, utan clirte,
.-ra k den mon deras olika fruktbarhet det
fordrar.^ I detta afseende är nödigt at clLZgill
L Länen, dä til cpempel Malmohus Län och
Östergöthland stä i första, Christianstads, Calmars,
Blekinge och Skaraborgs i andra, samt
Jönköpings, Kronobergs, Elfsborgs, Bohus
och sist Hallands Län i tredje (liesen.
Meningen är icke eller, at Mantalen i forberorde
Län stola anses af enahanda godhet öfwer
hela Länet. Nägot hwar Landtman lärer
wal med mig besanna, at sä wäl i de Wrtiiaste
som magraste orter finnes en ofta betydande
stillnad. säat emellan hemmanen inomhwarje
provins bör wara grader, hwarwid jag tror
at zrffertalet äter är det lämpligaste.
För at nu nied den tilforlitlighet, som det
grannlaga ämnet fordrar, kunna stadna den eiass,
dettil hwarje Län bör böra, och bwilket Ständer
nödwändigt mäste fastställa, sä at denna bufwudsakliga
punkt icke mä komma under nägot
Ambctsmannawälde, föreflär jag i ödmjukhet
at Bewillnings - Utskottet anmodar en StändsLedamot
frän hwarje Län, at i Utstottet upträda
och der gemensamt upgifwa alla de uplysningar
som kunna sätta Utstottet i ständ at pä
tydliga grunder förefiä LlL^jstcarionen, och den
sedermera til Ständens Lien», i sammanhang
med dest öfrige arbete upgifwa. Ut
-
Den 19 Jun!?. 827
Utffotket, som i det närmaste bör wara underrättadt
om den summa, hwilken genom Bewittningen
stal utgä, frändrager den det, som
Städerne, Bergsbruken och alla öfriga werk och
näringar böra godtgöra, och rt-parn8ei-ar den
landet tilkommände andelen, satt i spannmäl sälunda,
at et helt förmedladt mantal i första Olansen
och första rummet erlägger til exempel 6 tunnor
Räg etter Korn etter hälften af hwarje sort;
det i andra graden fyra och det i tredje twä tunnor,
samt i proportion för de mindre
och grader.
Widare och hwad angar bestämmandet af
graderna inom hwarje landsort, anser jag dm
böra tilhöra Länens inwänare sjelfwe.
Enär Högsta Magten förklarat, det et Län
bcstäende af ?ooo hemman, om det hörer til första
Ltt-rssen, bör utgöra 12000 Tunnor, sä stal
det tilhöra länets innewänare härads- och socknewis
at genom Futtmägtige afgöra til hwilken
grad och hemman inom socknen etter häradet kan
hänföras; och wid denna urffillning är Landshöfdingens
biträde oundwikligt; honom och Fullmägtigarne
böra gifwas wista grunder och rättesnören
at följa, och för Utstkottets ffarpsinnighet
äro de lätt fundna; äfwensom sättet til
spannemälens betalning och ffyldigheten at den
forsta med flere mindre omständigheter som höra
til »verkställigheten och ämnets tpdligare utweckling.
Efter den tanka jag anhätter ödmjukast fä
yppa, böra jämwäl alla personella utssylder
bin
-
823 Den 19 Iunir
bindas wid jorden, sälunda, at äbo eller ägare
til 'dels bemman och derunder betalar för sig,
da ban hörer tll första rummel, första - i^sso»,
erempelwis tagit, 24 si. , för hustru 16 si., för
dräng i si , och för en viga 3 si., samt för
son och dotter lika med dräng och piga, och
mindre i de ringare -^8-i NS och graderns. ?,o.
xrc-88!onk-n för större hemmantal bör gä i tillökning
för bwarje ingiv,a,, med 3 a 4 si ända
til kell mantal, som är det högsta enman i allmänhet
brukar, dä större egendomar undantagas
, hwilka äter böra för den gerson lia afgiften
sälunda smara, at för twä mantal, som
ha sivas under eget bruk, betales 20 procents högre
afgift för bwarje hos ägaren mantaisfirif»ven
person och för större mantal under eget bruk
5o procents tilökning, hmarförutan i pcrsonc-l
förmögenhetsafgift för de hemman som med äboer
brukas, erlägges i Bewillning af ägaren
lika stor afgift som ävoerne pä samma hemman
betala för sig, hustru, mantalsskrifne barn och
tjenstehjon.
Om det äger grund, som uti siere Statsmäns
skrifter k n läsas, at werkeliga winsten
eser afkomsten fjord, bergwerk eller annan näring
, bör up okas och tjena Lil rättelse wid all
slags beskattning, sä spnes för ägare t,l flere
bemman ingen billigare beskattninqsgrund i afseende
pä desi personliga förmögenhet kunna finnas
än den, som är'elmiv til de personer hwilka
bruka desi hemman, emedan det i allmänhet
är antagit såsom p"nc-ip, gt hemmansbrukaren
fär hälften af afkastningen och hemmansägaren
den andra hälften, och det är för denna sistnämnda
hälft, som den personliga förmögenhets be
-
Den 19 Iunik. 829
willningen icke pä stump, utan efter en gifwen
wist grund bör af den större P088e88l0uaten utgöras
, och hwilken grund pä det föreflagne sättet
lätteligen igenfinnes, utan at genom
rLer eller pä annat sätt hos honom hälla Boupteckning.
Widare finnes näppeligen wid forsta päseendet
någon bestattning lämpeligare och billigare
än den som tages af utlänta Oayimter; men likwäl
förekomma mänga p'on8iäei-fjöner deremot.
Barnarf och plo8 u»u8 äonsraä^ medel
böra utan twekan befrias, och med dem mäste
komma i jämnförelse den fattige Ämbetsmannens
Änka, som i penningar förwandlat sit ringa lösörebo,
af hwars ränta och spinnrocks örtjensten
hon med knapphet kan uppehälla lifwet, tzen
Officeraren, som antingen för älder eller med
stympade lemmar mäst draga sig utur tjensten
och har en ringa accordssumma, jänite en obetydlig
pen8ion, til 80lltwn för sina äterstäende
dagar, wänne det är rättwist at veste, som ej
fä böja räntan pä sit Lap,^!, under dstat priserna
pä deras behof stegras, stola derutöfwer
widkännas bestattning? Jag skulle deremot
gerna medgifwa, at den werkelige (-?.pick!l>8-en
sick densamma undergä, om det kunde wara säkert
at följderna deraf ej blefwo tryckande för
gäldenären, och om förlitandet pä ^ayiral!8ten3
dygdiga tänkesätt, at ej genom upsägning twinga
fin läntagare til en afgift som den förre tilhörde,
icke blesen af förra tiders erfarenhet bestyrkt
misträkning. Jag stulle häldre tilstyrka, at Bewillnings
Utstottet, för at winna fyllnad i denna
och flera wilkorliga afgifter, sick sig til biträde
et indragnings - och besparings - Utstött,
850 Den 19 Ittnkk.
som granstade alla oförtjent» ertra löner och
xL7-8lonLr, Kronans ensidigt bortforlänta rättigheter,
hwilka kunnat för betydliga summor
at andra föryttras, och som medenwerklig paMotiff
wärma samt med tankan jämt fastad pä
den fattigas lindring utan afseende til personen,
med en ädel frimodighet nagelfara alla de utgifter,
hwilka under det nu warande swära be-,
trycket möjligen kunde antingen ätertagas, eller
minstas eller besparas.
Uti frägan om Bevillning af Tjenstemän
och cLrLcwri8ei-L<te personer, hemställer jag ödmjukeligen,
om icke stillnad bär göras emellan
de Ämbetsmän som hafwa indelta loner och dem
som ätnjuta lön i penningar, samt emellan desie
äter pä dem, soia i senare tider fält sina löner
och dem, hwilka upbära lönerna efter:<7yg ars
stat. Desie sistnamde hafwa, oaktadt fördubblingen
1776, werkeligen förlorats inumLrrnr^n
af de i Konung (.>80 xi.s Star dem tillagda
löner, derigenom at efter dä warande myntfot
stod Riksdaler» til twä daler silfwcrmynt, hwilkcn
äter, om jag rätt minnes, 1720 förändrades
til 5 daler funt; hwarförutan et ännu större
lidande tilkommit genom den öfwer all jämförelse,
mellan penningar och waror i6y^> och i
sednare tider tilkomne stegring i priser ä warorrre,
hwarföre all Bcwillning af Ämbetsmän och
Officerare, som erhälla sina löner i penningar
efter gammal stat, högst skäligen borde förswinria,
dä deremot alla de som innehafwa löner antingen
i spannemäl eller sädana hemmansräntor,
hwilka utgä efter markegäng billigtwis böra
i en xro»rt?L8lv ordning bewillnings-afgrft
päforas, häldst deras löner sä wal wid infal
lan
-
De» 16 I"uii. 8al
lande krig som mistwäptar okas i samma mon
som pennjngelöntagarens lidande och trängmäl
af enahanda orsaker t il ta,oer. Hwad äter c-ar-rctLrisLrLll^
personer angar, sä i fall ställningen
icke more sädan, at skäl för medborgares
taxering mäste hämtas mera af behofwen än
af rättwisan, medgifwer icke denna sednare något
gällande at beskatta wcdermälen af Kongl.
Näd. Principen för denna beskattning mäste
säledes wara tagen utur den eljest riktiga idb,
nemligen, at bestraffa den däraktiga fäfängan,
men öm det någonsin kunnat hända, at en förtjent
officerare, antingen af lyckan icke gynnad
eller af fattigdom hindrad at utgöra sin andel
i en högre Accordsumma, och säledes til befordran
förbigången, och at sedan han gätt miste
om den högre^gradens indelning, han i stället
blifwit hugnad med dest carder-, eller om eljest
den blyga förtjensten, som icke warit i belägenhet
at framtränga med sin ansökning til
det lediga ämbete, hwilket han warit ansedd skicklig
at förrätta, i stället och emot sin önskan, undfär
en den han hwarken clirecw eller
rnäirectö sökt eller begärt, männe det är rättwist,
at deste LiirLErrsLrLlls personer böra päsöras
beskattning, som äter utan orättwisa kunde
äläggas dem, hwilka antingen sökt en förbättring
pä sin benämning, eller erhållit den
utan at nägonsin hafwa gjort ben tjenst, som
namnet utmärker eller ens bertil kunna hällas
för duglig. Likwäl torde härwid i bägge upgifna
händelserna den anmärkning kunna äga
rum, at om i den ena af dem personel beskattning
kan wara billig och rättwis, den dock aldrig
fan beklädas med detta anseende, dä den
inne
-
8Z2 Den 19 Jun ii.
innefattas nti andra snidar af Förordningen,
emedan det spnes strida emot allmänna omdömet
at beskatta säzom et resto der intet reelt
gifwcs.
Uti flere andra punkter af förra Bewillnings-Förordningen
torde finnas atjkillige beskattnings
Titlar, hwilkas grunder icke skulle
kunna uthärda näston examen, hwarken af den
mildt dömande billigheten eller af den stränga
ratlwisan, som eljest af hwarje rättsint enskilt
man rädfrägas, och följakteligen af den lagstiftande
magten icke kan förbigäs. Men redan
har detta mit ödmjuka ^lemona! blifwit för
widlöftigt, och jag wagar derföre icke widröra
flera ämnen, utan fär de anförda til Höglofl.
Ridderstapet ost) Adelns uplysta pröfning ödmjukast
hemställa.
js. l)Iannerstam.
komittLrsäes til Bewillnings Utstottet.
Herr Loop, Lustaf, hade inlemnat följande
victamen til t'rot0L0ltst, hwilket uplästes:
Sedan Riksens Höglofl. Ständers Utskott
genom Herrar idectorornes oförtrutna omsorg,
nu spnas hafwa wunnit en god och fast organisation,
och tiden för deras särskilta arbetens
företagande tyckes wara för hand, wagar jag
Högloft. Ridderstapet och Adeln wördsamligen
underställa:
r.'o Om behofwet af Magafiners inrättande
icke pä förr öfligt sätt, da det för ^rmöons
karf handlat om at först r nödens tid proviäera
emot
Den 19 Junit.
emot de öfwerdrifnaste priser, och at medelst
gärder och destas forslande, ädrciga Landets Inncwanare
den drpgaste känning, utan fadana
at Landets säkerhet och Oeconom-e dermed stä i
närmaste förening; och hwarföre det torde förtjena
öfwersigt huruwida det more möjligit at, i
allmänhet öfwer hela Riket, dels kring grän forna,
dels ä de större strakwägarne der Trouppers
tagande föresätter deras behof, söka at göra Inrättningen
sä i krigs- som freds-tider, lämplig.
2:0 Om krigsfolkets durchfarter, af hwilka
olägenheterna, med förbigående af deras upräknande,
såsom öfwerflödigt kända, huruwida dosta
i allmänhet skulle kunna uphöra, sedan anledningen
bertil, den Stats nmximen at spara pä
förplägnings kostnaden, genom tillämpningen af
en Magazins - Inrättning, hunnit förswinna.
5:o Om allmänna wäghällnings-stpldigheten
kunde fa en form med sakens natur enlig,
sa at den som gagnar wag, äfwen proportiötäger
del uti dest underhallande, och dä
en sadan, utan bommars inrättande eller Statens
kostnad torde, derom jag är fullkomligen säker,
kunna möjligen befordras til werkställbarbct, per
entreprenad emot contante afgifter, antingen
medelst uplätande at private eller ock genom krigsfolket
hälst, hwars spstelsättande under fredslugnet,
med afseende vä en ständig Maga ins-Jnrättning
skulle ingä i beräkningen til Statens
fördel; och huruwida-en del Jordeboks-Räntors
uptagande ln natura einot contant ersättning,
efter denna anledning, äfwensom at af Jordbrukaren
emot befrielse af wista onera stadga nä
10Z,
106. Lvu
834 Den 19 II,nit.
gon afgift in natura, för at med Proviant-och
Fourage - Magazinernes uprättande komma til
siand, torde inses ledande til ömsesidiga förmäner.
a:o Om fortffaffnings-inrättningarne i landet,
til desi grunder af enahanda art, och lätteligen
til en enda torde kunna förenas, huruwida
en sadan förändring skulle medföra nägon
rväsendtlig nytta, dels för Staten genom tilökning
i Rotering och Krigsmagt, dels för enskilte
Medborgare genom utwidgning af en Inrättning,
som för omtankan bör äga Inclustrien til
grund.
5:o Om beredandet til en förändring af den
sa kallade Adelö-Fanan samt Jägeri-Staten,
b wilken uti o^imoiwn icke lära medföra en emot
benämningen swarande nytta, buruwida den
torde kunna werkstallasi öfwerensstämmelse med
allmänhetens önskan och för det werkliga behofwet.
6:0 Om erfarenhet bewittnat. at den
Soldat sirider bäst för Fosterlandet som i tefälle
at äga bustru och anhöriae, wet dem derigegemnn
försäkrade, och om det är en sanning,
at de Sambälls-Författningar endast äro duglige,
som förena allmänt och enskilt wäl; sä lärer
det lika ofelbart följa, at hwarL-oldat bör
äga et hemnflst för desi rgmll!.-, och salunda den
nuwarande Inrättningen i landet ingen rubbning
underkastad i detta hänseende; men beträffande
Soldatens aflöning, sold och beklädnad,
huruwida sadänk genom Statens försorg rätte
-
Den 19 I"»"- 835
ligen skulle befordras medelst serskilt tillämpad
methode, innom hwarje Län corpswis, samt utom
betz derföre, at Jordbrukaren icke uti Soldaten
mätte skada en fordrings ägare och husbonde,
den der i wist hänsende är iklädd den mest
exscucivL ätgärd; dels för det at Soldaten icke
bör tro sig berättigad annorlunda handla med
ben sä kallade Rotebonde!,, än andra grannarr
allmänhet, utan Bonden och Soldaten genomen
sädan förändring winna et ökadt förtroligare
omgänges sätt, och derigenom lika sä mycket i
politiskt som moraliskt hänseende befordra allmänt
wäl. Hwad äter angär det i anledning
af Oomracwl-1,6 antagne Recruterings sättet, huruwida
witza sädana omständigheter ex. Zr. j
händelse af bristande betalnings. förmäga hos
Rstebällarne eller bristande tilgäng pä folk, en
utskrifning dä pä ^Bonden sjelf och derigenom
den skattskrefne åkerbrukaren dragas frän dest
yrke och kamille, mä anses enlig med Samfundsp»incip6n,
säfom innefattande en lagtwungen
frihet af den mest direeta inflytelse til modernäringens
stada och försäng, det faller lätt i ögonen,
och hwilka fordcnffuld til Konungens rättelse
i underdänrghet borde öfwerlemnas, under
synpunct at bwarje Samfunds Medlem, född
til Statens förswar, mätte efter den ringare
Gysta han innebar eller det yrke han drifwer
til Statens fördel, och icke annorlunda, wid en
sädan eller bwad skags utskrifning som hälst, komma
i beräkning.
7 0 Om detza tankar anses wärdige, at efter
föregängen pröfning, til de Högloft. Utstött,
dit detza ärender höra, remitteras, stola i fall
sä
8Z6 Den 19 Iimii.
sä torde äjkas, saknade 6emiller för atftillige
1/iomenter, jämwäl det kunna meddelas, och dä
jag wägar hoppas, at med Högloft Ridderffapet
och Adelns bewägenhet blifwa omfattad, för
hwad jag salunda wörbsammast haft den äran
framställa, ökas min högaktning och tilgifwenbet
forén ynnest, hwartil jag saknar all annan förtjenst
än det wälmenta nit hwaraf jag ledes
för Sweriges wälgäng.
(rustak Loop.
I^emittorL^es til OeconomiD - och BefwärsUtstottet.
Herr ^rmkolt, krric I.u6vl§, hade til
krotOLollet inlemnat följande:
Admjukt lVIemorilil!
Som en beklagelig dagelig erfarenhet besannar,
at en öfwcrdrifwen lurä tiltager hos Domestiquer,
hwilken rinder sist warandc Regering
lärer utan behörigt atal, och eftersyn oklanderligt
sätt aga rum, härigenom högst nyttige mcnniffor
lockas fran Landsorterna och jordbruket
til Städerne, der de tygellöst i denna del fä utvfwa
alla de friheter, som för framtiden bereda
deras ofta timmeliga olycka, at söka de flere utivägar
för at erna tilgängar til. en yppig och
mot de§ Ständ öfwerdrifwen klädsel, sedermera
huglöse, lättjefulla til alla nyttiga Syflor sä
pä Landet som Städerna, sturffe/ohöfiige emot
Husbönder, onänint alla de olyckor defte hos ynglingar
af alla stag werka til olofliga utwagar
Den 19 Juni!. 83?
för deras egen förstöring, Föräldrars, husbönders
ofta bestjälande, härigenom de förra, efter
päkostade ofta sista förmögenheten för stna barns
eäucLtion, pä en annalkande älderdom fä skörda
sorgen i stället för glädjen och de sednare, eji
för mat, drick och lön kunna erhälla dugelige,
tjenstehjon. Sä i anledning häraf dä Rikets
Högloft. Ständer nu församlade äro, under en
öm, mild och rättwis Konung, hwars hjerta altid
är öppet för dygdens, nyttans, arbetsamhetens
och alla ordningars förbättrande; fär jag
bos Högwälborne Herr Grefwen och Landtmarffalken
samt Högloft. Ridderffapet och Adeln
xrop rnsr-1. om en stadgad Kläd-Försrdning för
tjenstehjon, som stadgade deras wäl strygga klädsel
af inhemska Tyger, men förböd bruket af utländske
m. m. Det beredande onda blestve härigenom
säkerligen hämmat, och wär belöning,
flere arbetande lydige menniskors ryckande frän
olyckor, och defte skola kjelfwe i sinom tid, med
en förnuftigare eftertanka finna det goda ändamälet,
ochdäwälsigna en mild Konungs Faderliga
omsorger för detz undersätares wäl. Stockholm
den 16 Junit 1809.
L. I..
Friherre ^lLnnerbeim, Allgust,
ansäg detta wara et Negeringsmäl, hwilket ej
torde höra til Riksens Ständers befattning, hvarföre
ban trodde at Ridderffapet och Adeln sna,
rast borde läta bero wid hwad Regeringen derom
kunde stadga.
Bifölls.
Herr
8Z8 Den 19 Junit.
Herr 8trll!e, 7<lil8 ^-Istelin, hade inlemnat
et DiLtLMLn til i^rotocnUct, hwilket uplästes
sä lydandeQfwertygad derom, at Högloft. Ridderskapet
och Adeln, som alltid med »välbehag
och bifall emottagit lipa isne Förflag, hwilkas föremal
warit allmänt och enskilt wal, äfwen stall
med öfwerseende godhet omfatta hwarje, utan
anspräk pä förtjenst, och blott af begär at gagna
pttradt bemödande, at sramställa sädana Förflag,
ehuru de tiläfwentyrs icke finnas fört-ena
bifall, wägar jag efter hwad min principal Herr
Ryttnlästaren utec Lil 8,oix:liknf6!c!t mig
updragit, fästa Högloft. Ridderstapets och Adelns
npmärksamhet pä et ämne, som, fastän det a-Lrer
blott en ella.88 Medborgare enstildt, dock torde
wara af mera wigt, än at det med tystnad
bör förbigäs.
En 6f de mest tryckande bördor, som åligga
wista (llL88er af Joroagarc uti wart Fädernesland,
är otwifwelaktigt skyldigheten, at upflälla
de sä kallade indelte Regementerna til häst
och fot, samt at förse deste Trvupper medMondering
och Bewäring. Det torde wara öfwerflödigt,
at nämna den tunga, Rust och Notställare
under krig känna af denna skyldighet; men
äfwen uti lugnare tider bar densamma warit
för dem af icke ringa betydenhet. Hwad til
Soldatens och Ryttarens underhäll ätgär, dä
han är hemma pä Roten, är wisterligen för dest
Rote - Bonde eller Rusthällare mindre swart at
utgifwa, dä sädant utgöres -f bwad han sjelf
pnocwicerar; men et annat förställande är äter
med hwad til utrustningen erfordras.
Med
Den 19 Iunik. 8Zg
Med anledning af sä wäl förr warcmde
som nu gällande Grundlagar äger Konungen,
såsom högste Befälhafware öfwer Krigsmagten,
rättighet, at efter omständigheterna 'bestämma
den un i t orm eller moncisriu^, hwarje corp^ stall
bära, och det har således blifwit deste jordägares
äliggande, at de i Regementernas monctLriu^Lr
anbefallts förändringar werkställa.
Under förslutne tider och i synnerhet sednare
ären af f. d. Konungens Regering, har en
til äfwentyrs icke obillig klagan försports, at
flere af de indeldte Regementernas monllerin
tidt
och ofta undergått förändringar, hwilkas
werkställande warit för Rust - och Rothällarne
betungande, och hwrlkas werkeliga nytta
för Staten torde wara swär at bestämma. En
Rusthållare eller Notställare, hwilken ofta uti en
aflägsen Landsort icke utan beswär och kostnad
kan' förskaffa och efter föreskrift anwända de
persedlar som til Soldatens beklädnad erfordras,
lider oemotsägligen en oförutsedd förlust, dä desse
persedlar,, utan at stafwa blifwit til bruk och
nyttjande otjenlige, genom nya och oförändrade
föreskrifter förklaras oduglige. Med känslan
af hwarje fri Medborgares rättighet, at blott
efter wista gifna, i möjligaste mätto af Högsta
Magtcn oberoende föreskrifter, kunna äläggas,
at til Statens behof afstä något af sin ägendom,
kan wisterliqen ingen utan mistnöje upfylla
sädana fordringar Jag hoppas at inom
Sweriges gränser icke sinna nägon som hyser,
mistianka, at, under wär nu warande mördade
och älskade Konungs Spira, ägarne af den tik
indelta Armeens upsättande anflagne jorden skulle
utan högsta nödwändighet med förändringar
84o Den 19 Junit
af monäerinKLrns betungas; men det torde wara
nödwändigt, at ifrän et sadant, ingen Swenst
man egnande misttroende, stilja en billig omtanka
för framtiden. Det är af sadan anledning
jag öfwerlcmnar til Högloft. Ridderstapets och
Adelns uplystare ompröfning, om det icke skulle
wara för ändamälet tjenligt^ at kos Hans Kongl.
Majck i underdänighet ankalla, det täcktes Kongl.
Maj t, sä snart omständigheterna mcdgifwa, bestämma
den four af hwarje indelt
Regemente eller torps stall bäras, med den nådiga
försäkran derjämte, at någon förändring lili
de således faststäldte monclerin»ar icke stall
ske; samt at, om uti en framtid, de skulle blifma
otjenlige och en ny reglering deraf ftnnas
riödwändig, Kongl. Maj t dä will i näder tilläta
Rust- och Rothällarne, som et dcrtil upgifwit
förftag angär, at, innan fastställande deraf
sker, genom wista Depuwraäe fä hos Kongl.
Majis Befallningshafwande andraga om de,
utan deras kännbara lidande och stada kunna
den föreftagne förändringen werkställa, samt yttra
sig angäende tiden pä kwilken, efter de gamle
unistn-merne blifwit obrukbare, den nya monkan
anläggas. Det är nied den fulla
ofwertygelse, at Hans Kongl. Maj:t, af LandsFaderlig
kärlek och omsorg för sine undersätares
wäl icke stall tweka, at genom en dylik försäkran
gifwa et ytterligare' prof af desta sina
ädla tänkesätt, jag kar 'wägat utbedja Högloft.
Ridderstapets och Adelns granstning i detta ämne.
E kulle mitt anförande finnas förtjena nägon
upmärksamket torde detsamma böra af allmänna
Beswärs- och Oeconomis Utstottet granffas.
Stockholm dcir 15 Junck 1809.
Lträle.
Den 19 Klinik. 841
Kem>ttc-rgcle8 til Allmänna Beswärs- och
Oeconom ie-Utsiottet.
Friherre vo» 6u8t?li<, hade in
lenurat
et Dictameu, hwilket uplästes sä ledande
:
Wid de Bewillningar ftin usqätt, har Jordbrukaren
fatt widkännas i synnerhet en felaktig
delning pä utsiylderna, af den orsak at
hans förmögenhet alltid blifwit ansedd i mon
af bans sasia ägendom. Ehuru det beräkningssättet
i allmänhet är gansia felaktigt, dä en
skuldfri och gäldbunden jordägare blifwa beskattade
lika, ehuru deras werkeliga förmögenhet
gör en gansia betydlig skillnad i afseende pä
den ärliga bebällningen: men dä jag förutser at
en noga beräkning' af bwars och ens wcrkliga
förmögenhet icke läter sig göra, utom cn ärlig
upsiattning, kan intet Bewillnings summan sä
bestämmas, som dä den räknas efter fasta ägendomens
hemmantal.
Jag anmärker endast detze omständigheter i
den förhoppning, det de af Högloft. Riddersiapet
och Adeln, som äga mera insigt än jag uti
hwad som ankommer'pä beskattning, mätte finna
utwägar dela den sä, at intet en alltför
kännbar tyngd träffar den mindre förmögne.
För min del tror jag, det en clas,-; i Kition af
hemman blir nödwändig i synnerhet hivad Säterier
beträffar, hwilka alldrig undergätt nägoii
förmedling, följakteligen til elencine och godhet
äro sä mycket olika; äfwensom at Säteri Rusthäll
böra komma i åtnjutande af lindring i Be
will
-
842 Den 19 Junis.
willningsmsgjfterne. Allt detta torde winnås
nar Taxeringsman äga någon utwag, at efter
cn gifwen princi^e lämpa beskattningen efter
ägendomens wärde, och derefter bestämma Bewillningen
för den hwars inkomster intet smara^
emot et större hemmantal. At Taxeringsmännen
äga för öfrigt den rättighet, efter en
föreskrifwen ordning lindra utskplderne för den
fattige, som utan fast ägendom, men med arbete
söker förtjena en knapp bergning; är efter
min öfwertpgelse en lika stor nödvändighet.
Med det fullkomligaste förtroende för de
Herrar och Män, som hafwa sig updragit at
grunderna til den Allmänna Bewillningen,
anbäller jag det mitt -tteinoriLl mätte
reniirterL8 til Bewillnings-Utskottets mogna ompröfwande;
med det tillägg at uti BewillningsFörordninqen
blefwe stadgadt, det hwarje Stand,
Haradswiö matte fä malja sina Taxeringsmän,
pä det de som äga kännedom om orten samt allmänt
förtroende mätte blifwa walde; hwilket
icke alltid händt, när Landshöfdingarne kalladt
personer til Ledamöter uti Taxeringarne; twärtom
har jag förmärkt allmänhetens misinöje deröfwer,
at Krono Betjeningens inffptelse wid en
del Taxeringar ägt rum. Stockholm den r5
Junii 1809.
6. von Laltza.
kemitterLäss til Bewillnings-UtffotteL.
Herr 8tg.el von dkolbtein, Larl 8per>
king, hade ingifwit följande viLtamsn til llro
rocollet.
Den 19 Iunir. L4Z
tvcollet, hwilket uplästes: Et af de wigtigaste
göromäl som wid detta Riksmöte skall -ysielsätta
Riksens församlade Ständer, är ostridigt en
rigtig och billig fördelning af den blifwande och
efter Statens behof beräknade Bewillningen: at
jorden i betydlig nion härtil kommer at bidraga,
är lika sä otwifwelaktigt, som rättigheten
deraf bör wara gifwen för en hwar jordägare
at fritt fä yttra sina tankar i et sa magtpäliggande
ämne. Utan fåfängan at tro mig wara
i siänd eller äga skicklighet nog at meddela uplysningar
ät det Utstött, som i följd af Riksens
Högloft. Ständers förtroende, utarbetar detta
ärende, och hwilket sammansatt af sä manga utlyfta
och wältänkandc man, underhåller bos nug
och flere andre Medborgare den ljufwa förhopp'
ning at den strängaste owäldugbet, förenad med
en vidsträckt och säker kännedom af landet stola
ädagalägga deras -välgörande inflytelse i bestämningen
af bestattnings-grunderne; tillåter
jag mig blott at göra Bewillnings Utskottets ressiective
Ledamöter upmärksamme pä den okullstöteliga
och för. en hwar kända sanning, at
hemmanen i Swerige äro i olika Provinser, sa
olika til ägornas rymd, godhet, bördighet, afkastning,
läge och flere andre tilfällige omständigheter,
som sä märkbart stalla det ena hemmanet
framför det andra, om de än äro af alldeles
lika hemmantal; at om allt detta, hwartil
jag endast will nämna, at i somliga Prm
vinser gäldas Kronans räntor af hemman pä
landet efter det sä kallade Kronowärdie, dä äter
i andre, samma räntor mäste betalas efter markegängspriser,
bwarigenom redan en betydlig
va- tryckande olikhet pä skattdragande hemmansbrukare,
ehuru lika rättägande Medborgare, länse
-
844 De,» 19 Jun ii.
ge hwilat, ejratteligen afwägcs pä förnuftets
och den opartiska urstillningens. Spägstäl, stall
Bewillningen denna gäng, soin sä mänga gånger
förut förfela det stora ändamäl, at blifrva
för alla och en hwar stattstpldig, i mon
af dest ägendom och utwä.gar till deltagning
r Statens underfall, och gäldande af de i sednare
arén sä ofantligen ökade allmänna skulderna,
sä mycket möjligt ar, lika fördelad,
och följakteligen lika onLreuso och beswärande.
Sa wida Bcwillnings - Utstottet ej förestår
den utwägen at inbringa Statens behof för närivarande,
och intil desi en ny Riksdag inträffar
igenom en wisi penningeafgift af hwarje lullivillu
utaf Rikets hela population, som til bestattande,
wid detta tilfälle, kan komma i fräga,
men den jag, för min del, knappast anser möjlig,
emedan om den stulle gillas af billigheten
och wara calculei Lll efter en bwars va förmögenhet
och tillgångar, den ofelbart stulle antingen
leda til oberäkneliga beskattnings-,grader,
eller i annat fall i werkställighcten warda öfwcrlemnad
at arbitrage och godtycke, eller ätmindsione
ät Taperingsmäns mer än troliga misitag,
stulle jag för min del wara frestad tro at hwad
Bewillningen af hemman enskildt angar, ingen
säkrare grund för närwarande gifwes, til desi
refningar och Skattläggningar öfwer hela Riket
hunnit werkställas, an at Tiondesättningen i
hwarje Landsort i det närmaste följdes, och at
en wisi derefter lämpad afgift bestämdes för Hemmantal
af Säterier och annän piivilli,gerell
jord, som hittils med någon Tionde icke warit
Den 19 IZunlk. LIZ
beswärad. Ibland de flere profectei-i detta ämne,
som redan til Riksens Ständer inkommit och
förmodeligcn nu äro under Ben.nllnings-Utskottets
granskning, rur jag nied största til
fredsstallelse
deras tanka, som yrkat Tiondesättningcn
til grund för nu i fräga warande Bew
ilin ing ; ty jag finner ingen bättre, ingen billigare,
ingen som sätter den ena pio/inc^ns Hemman
til den andras i et rigtigare och mera grundadt
förhållande, men skulle Llussjucurionen Hemmanen
i Riket emellan komma at äga rum, mätte
dä Bewillnings-Utskottet och Riksens Ständer
wid LuncNonen af dest göromål, ej lemna ur
ögnastgte, hwilket ofantligt'swalg, st m werkeligen
finnes emellan det bästa Hemman i de bördigare
Rikets lN ttviuc.- , och det sämsta i de magrare
säsom Halland, i det närmaste ofweralt och
större delen af Smaland, Elfsborgs och Bohus
Län. Emellan de förre och de senare äger knappast
någon jämnförelse rum, och jag wägar tryack
saga, at förhculandet f! än 1 til 8. om en sädan
näaonfin warit pätänkt einellan
sä olika Hemman, längt ifrän at wara de! rätta
och billiga, ofelbart skulle foranlcdt til den
starkaste och pä samma gäng rattwisaste klagan
öfwer lidande och förtryck. Kommer ej detta r
det nogaste öfwerwagande, som gränserna af
mensklig klokbct medaifwa, sa bllr Bena ill ningen
frostande för somliga, för andri aler knappast
kännbar. Af Högwälborne Herr Grefwen
och Landtmarskalken samt Ridderska
pet
och Ndeln wägar jag i största ödmjukbet utbedja
mig, at dcste mina tankar öfwerlemnas til
Bewillnirrgs-Utskottets nrogna beprvfwande.Skockholm
den 15 Junti 1809.
LporlinZ Ltael von wolstein.
Uomitco
-
846 Den 19 Junti.
Idemitteracles til Bewillnittgs - Utskottet
Grefwe
u>6 la (iltrllie, lacok. Nar
för nägon tid sedan Högloft Ridderffapet och
Adeln, beftöt at all jord af hivad natur som
hälst af alla Medborgare skulle fä besittas mot
det wilker, at ägaren äfwen mätte ikläda sig de
skyldigheter som jorden ätfölja, trodde jag at hus
i Städerne under detta beslut äfwen blifwitinbegripne,
men har sedan fatt den underrättelse,
at sä icke skulle förhälla sig. Jag förestär derföre
nu at samma besittnings - frihek mätte utwidgas
til de Stads-Ägendomar, som af Adelida
personer innehafwas.
Härwid anmärktes at denna fräga redan
förut eller den 2 Junii af Friherre Sillvei--  LLbjölä, Nils, wore wäckt, bwarefter den nu
begärdes pä bordet, jämte Friherre LlitversLbjöläs
dä gjorde kioposition.
Grefwe lde la 6arcli'e, facob, anmälte
derefter, at i nästföregäende illenum , sedan Herr
Grefwen och Landtmarffalkcn bortgätt och ät
Hans kUxcellence Herr Grefwe tralle lemnat
Klubban, hade Herr Grefwen i anledning af 'rotocolls
justerin»-2NI förbebällit sig, at den del af
Herr kappes Memorial af den t,; Junii, hwilken
blifwit lagd pä Bordet, mätte med första til
pröfning och afgörande företagas.- Han anhöll
nu, at sedan tiden nu wore sä laugt liden, det
mätte sädant ske i nästa illenum.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
swarade sig i sin ordning wilja detta Näl up
taga;
-
Den 19 Junit. 847
taga; hwarcfter Herr Landtmarskalken tilkännagaf,
at wal af I^tectorer i första classen efter
Friherre ^delsvärci och Grefwe körner, i morgon
eftermiddag klockan s skulle förrättas.
Ridderskapet och Adeln ätffiljdes klockan
z til Lt.
In ilclem krotocolli
O. 8i1versto1^s.
Thorsdagen den 22 Junti.
riennm klockan 11 förmiddagen.
Upbröts första Llassens lista öfwer det den
so Junii hällne wal af Illectorer efter Grefwe
8pens, Fullmagtig Grefwe körner, Larl Ladriel,
samt Friherre /edelsvärd, Lrlc Loran,
>, och befunnos hafwa blifwit efter dem walda
N:0 Grefwe Lilienstolpe, Oart, Kammarherre.
u. 8. o.
N:o 170 Friherre Lack, stolian Ladriel.
Major.
Upbröts kllectorernas för tredje classen lista
til wal af Ledamot i Riddarehus - Utskottet efter
Herr Lederstam, hwartil fans wara wald:
N:o ivSo
848 Den 22 Iunir.
No 10"0 Herr (lilienberg, Fullmagtig
Friherre Xil.lclcr8tolps,'(rn«ml.
Uplästes och gillades följande
Konung LKXb. xm.s försäkran
Wi cKlild xiii med Guds Näde, Sweriges,
GöLhes och Wendes Konung re. re. re. Arfrvinge
til Norrige, Hertig til Schleswig Holstein,
Stormarn och Ditmarsen, Grefwe til Oldenburg
och Delmenhorst re. re. Gore weterligck at alldenstund
Swea Rikets Ständer Ost til Konung utkora!
och antagit, för at styra och regera Swensta
Folket efter den Regerings > form Riksens
Ständer sjelfwe, den b i denna manad såsom Rikets
framsta Grundlag godkant och faststält. fördenstull
och da Wi förklarat Ost w-llige, at för
et älstaöt Fäderneslands räddning och wälfard
upoffra Ibär yttersta förmåga, och Wäre äterstaende
dagars lugn, emottage Wi härmed den
Konungsliga styrelsen öfwer Sweriges Rike och
Länder, försäkrande högtidligen och pä Mär
Konungsliga tro och ära, samt med alfwarligt
upsät til befrämjande af Wäre undersätarcs
sällhet. at Wi Riket enligt denna Grundlags
uttryckliga innebäll och ordalydelser stole regera.
Hwilket alt, säsom af fri wilja och ^välbetänkt
räd bestutit, Wi nu, inför den böqste Guden och
Wärt trogna Folk, bekräfte at hälla, efterlefwa
och fullborda, medelst Wär egenhändiga underffrift
och listiga Ed: Sä sant mig Gud hjelpe
til Lif och <L>jäl l
Uplästes
Den 22 Junk?. 849
Uplästes och gillades följande!
Riksens Ständers Hpllnings-SV.
Jag N. N. lofwar och swär wid Gud dell
alldra högste, at jag städse will och stall hälla
för min rätte och laglige Konung den stormägtigste
Furste och Herre XIII, Sweriges
Gothes och Wendes Konung rc. re. rc., sä at
jag Kongl. Maj:t uti allo mätto tro och huldhet
bewisar. Jag stall ock med lif och blod förswara
Konungamagtens och Riksens Ständers
rättigheter, i öfverensstämmelse med den af Riksens
Ständer den 6 Junii faststälda samt af
Kongl. Majit och Riksens Ständer til efterleflefnad
antagna Regeringsform. Jämwäl stall
jag oförskräckt och tidigt uptäcka, om jag förnimmer
något stämplas til störande af allmänt lugn
eller til lagstridig förändring af denna Grundlag,
hwilken jag til alla dest delar will och stall
efterkomma och lyda; Sä sant mig Gud hjelpe
til Lif och Själ!
Och skulle Ridderstapets och Adelns gillande
af desta handlingar de andra respective Ständen
wänligen tilkännagifwas.
Friherre Xlannerbeim, August»
hemställde, om sedan Ridderstapet och Adeln
faststält Konung LKKI. Xlll:s nu uplästa försäkran,
densamma icke kunde tjena i hufwudsaken
til grund för framtida Konunga försäkringar.
Begärdes pä bordet.
107, 10Z. Äplä
-
8L0 Den 22 Junit.
Uplästes och justerades kieui-llrotocoiiLt för
den iS Junii.
Under denna siu8terini; och i anledning af
wäckt fräga af Grefwe i)e la Lardie, facod,
huruwida icke alla inlemnade ffrifteliga vlctamina
och ^lemorialer äfwen borde wid ?rotocoi!8-MLterinAen
upläsas, föreföll någon öfwerläggning,
hwarunder ätffilliga olika meningar
yttrades; hwarefler Ridderssapet och Adeln efter
forsing i synnerhet af Friherre lUeminF, LMeZ
och Grefwe körner, ^adriel, stadnade i
det besiut, at wid ?rotocol!8-ju8t6iftnAeri Riddarehus-LeciLterLren
bör tilkännagifwa wid hwart
och et victameu eller k-lemor-ial, om de blifwit
genast under clL-liKerationell ssrifteligen afgifnä;
at i sädant fall, om blott en enda Ledamot begär
dest upläsande, bör sädant genast sse och kan
icke af Ståndet förwägras; samt at, om något
munteligb anförande sedermera blifwit til Riddarebus-8ec.
r(-teraren ssriftelsigen aflemnadt bör
detsamma owillkorligen upläsas.
Uplästes Riddarehus-Utssottets Betänkande
af den 17 Junii, sä lydande:
Hörsamste lVlemvrial!
Genom remr'88 af den 13 dennes har Högloft.
Ridderssapet och Adeln behagat updraga ät
Riddarehus-Utssottet at utarbeta forsing til en
ny Riddarehus-ordning och dermed ssyn de sam rimligen
til Högloft. Ridderssepet och Adeln inkomma.
Til efterkommande häraf, och wid betraktandet
af de grunder hwaruppa detta inom Riddarehuset
wigtrga arbete ssall kunna förefläs,
Der, 22 Junit'» 851
har Riddarehus-Utffottet funnit sig hafwa af
noden at dessförinnan fä inhämta och emottaga
Högloft. Ridderffapcts och Adelns bestämda föreskrift
hnruwida den, under loppet af denna
Riksdag, af Högloft. Ridderffapet och Adeln ti!
en del uphäfna ct388ihcationc?n, mä til de ännu
bestäende delar, och Uti förftaget til en np Riddarehus
ordning uptagas til bibehällande eller
icke.
För samma ändarnal får äfwen Riddarehus-Utffottet
til Högloft. Ridderskapets och Adelns
uplysta ompröfwandc och afgörande hemställa,
örn de Herrar Ättemän eller Ledamöter af
Högloft. Ridderffapet och Adeln, hwilka enligt
Kongl. Majus och Ridderffapcts och Adelns beslut
af den s November 1778, stadfästadt uti 4 §
af Riksdags Beslutet den 26 Januarii 1779-genom
utnämnande til (tommencleurer af KoNglM
Swärds - eller Nordstjerne-Orcien blifwit me^
bibehällande af sina ordnings-numror frän 5:dje
Li^sskn, til den s:dra upftpttade, i händelse af
claKsiflc^tionens fullkomliga uphöranoe ffola Uti
den ordning de derigenom intagit, bibehällas, och
deras Ätte-numror i följd deraf förändras, och
enligt ordningen i Matrickeln blifwa rättade.
I anseende til den längre öfwerläggningstid
som widdén och grannlagenbeten af ofwannämnde
förslag synes fordra, önskar Riddarehus-Utffottet
at öfwer förenämnde sme punkter
fä med det första til sin efterrättelse emottaga
Högloft. Ridderffapcts och Adelns beslut. Stockholm
den 17 Junii 1^09.
Pa Riddarehus-Utffottets wägnar:
L. ib. Oucker. Åke 6. klais t. ft. LscbUnr
La»
8Z2 Den 22 Junti.
Lades pä bordet.
Herr Lilkverbjelm, ^svLN, hade til?rolocoiiet
inlemnat et DictLinen, hwilket uplästes,
sä lydande:
Admjukt lVlemorial!
Af flera Staters Historia finner man, at
oordningar i Ln»ncer boredt de mesta revolu.
livner, och at ofta et stridbart och uplpst folk,
derigenom förlorat fin sjelfständighet, och kommit
tinder äes^otismens eller XristvcrLtien8
jern-ok.
Intetdera pasiar en Swenff Medborgare,
och derföre tyckes det wara et af de wigtigaste
ämnen för Nationens Kexre8entanter8 öfwer-aggning;
Hwar stall man taga medel för Statswerkets
atta behof? Jag wet at man Lil en
början swarar mig: Wi hafwe et Utstött som
stall utarbeta detta, och at det är tids nog derom
öfwerlägga, när Utstottet inkommit med fit
xrojsct eller Betänkande; men som det icke^är
möjeligt, at Utstottets Ledamöter utan föregången
6i8cu88l»n kunna känna den hos Nationen
rädande Lankan, och det icke eller lämpar fig til
nuwarande omständigheter, at hwarje enstilts
mening bör af Utstottet uptagas, pröfwas, gillas
eller förkastas, sä tror jag at ändamälet
säkrast winnes, om Ridderstapet och Adeln bechagade
nu yttra sig, om Stäts werket genom indragningar
af umbärliga Lorder och Ämbetsmän
bör hämta understöd för löner til nu inrättade
höga Ämbeten, hwarunder synnerligast
inbegripes lustiti^-Ombudsmannen som i con
8titutiorr
-
Den 22 Innis. 855
Ltitutionsn högtidligen är antagen, och är efter
sakernas tagna stick alldeles nödwändig, eller om
Stalswerkets häraf upkommande behof endast
Lör fyllas med extra bestattningar, derom Bervillningsckltstottet
komme at besörja. Min tanka
är ät indragningar fä ste, och de bestä til en
början:
i.-o Uti hela Jägeri-Staten, hwilken som
den hittills blifwit employeraä, aldrig warit
Riket till någon nytta, men wäl allmänheten till
stor pläga, och som i händelse Kronans allmänningar
til salu upplätes, fä allsintet sysslande,
om ej at inrätta Jagtplatser och anföra Skallgängar,
hwilka görömäl kunna lika braf, om
icke bättre, werkställas af nägon inom Socknen
eller häradet boende Skytt, den sockne - eller häradsboerne
sjelfwe antaga, och för sitt beswär
aflöna, hwartill Häradets andel i sakören kan
anwändas; eller ock pä lika sätt som nu i Skaraborgs
Län tillgår, bwarje matlag sammanskjuta
en ringa Penning för skadedjurens utödande;
hwad widare efter Kongl. Skogs-ordningen, Jägeri-Betjeningen
äger hafwa uppsigt pä och när
förbrytelser ske, dem ätala; säsom oloflig Jagt,
hyggen af de för Kongl. Maj:t och Kronans behof
afsatte trädslag, swedjande i stenbunden mark
med mera, allt äf den beskaffenhet, at KronoBetjeningen
ä landet med lika drift och urstillning,
som hittils warit öflig, kan dem uträtta,
och således Staten umbära hela denna Loips,
som likwäl ärligen kostat Riket mycket penningar.
2:0 Uti alla Lagmans-Ämbeten som tjena
till intet annat än förlänga processer och gifwa
den
854 Den 22 I unir
den trätgirkge och lägtänkte parten tillfälle at
uthala tiden ofta till den rattstntes oboteliga
ffada; ty det är ingen hemlighet, at en sak nu
för tiden, blir lika sa rättwist undersökt och
klokt bedömd af Härads Rätten som LagmansRätten,
och om än sä wore at Lagmans Rätten
j Lagskipningsckonsten gick ängre, isom swarligcn
kan medgifwas, sä bör ju deraf följa, at HofRätten,
dit walet genom wad kan komma, gar
i uplysning och kunssapcr ännu längre, och som
denna Rätt är permanent, får man med mindre
kostnad pa än kortare tid et ännu eie^-rntcrrs beslut.
Hwilken winning för den rättsökande? och
hwilken besparing för Statswerket ? Nagra skulle
kansse inwända, at Hof Rätterne dä blifwa beswärade
med manga smamäl, som annars wid
Lagmans-Rätten stadna; men derpå fär iag i
förhand smara, at om Förliknings-conimitteer
i stället inrättas, får Hof-Rätten längt mindre
ot göra an nu, och kan wcrkeligen täla afkortning
i sit nu warande antal Ledamöter och Betjening,
derest man annars önskar dem någon
redbar sysilosättmng.
5:o Uti alla Regements- och
Lttirer, hwilkas tjenstgöring i fredlig tid ej behöfwas
och som i krigstider kan bestridas af
dertil missivkl-rlle ^lljrrncter, hwartil 5ujetter
aldrig saknas, efter de flesta Kyrkoherdar äro
dermed försedde och i sädan nödens tid mätte
kunna dem umbära. Hwarförutan om wid ?-r8tor-rter-8
bortgifwande et billigt afseende pa en
krigsprests beswärligare tjenstgöring göres, man
icke har at förmoda , at dugeliga ämnen skulle
saknas eller Armeen blifwa sämre betjent ännu.
4:0
Den 22 Iunik. 855
4:o Uti all Landtulls-Betjening, när Landtullarne
efter Nationens allmänna önffan böra
indragas, emot det Städerna och Landtbrukarne
hälla Kongl. Maj-.t och Kronan genom en allmän
bewillning, patzad efter Städernes rörelse
och hwar en Landsorts proäuLtion, skadeslös
för den redowisade ärliga Tulltägten. Denna
folkclL88 är alldeles en kräfta i Staten, emedan
de präja och beswära en hwar som nödgas pasiera
dem, utan annat ändamäl än at gora sig
goda dagar af andras förluster och olyckor, och
äro destutom för den reela Tullbcwakningen sä
mycket mera umbärlige, som om den noga och
rigtigt i sjöorterna anställes, och tilsyn wid sabrikerne
är pålitlig, all jnpractisering af främmande
olofligt gods och all Tullförsnillning med
det inländffa eller tillätna blir alldeles omöjlig.
Af desia indragningar wil jag hoppas en
wacker besparing för Statswerket winnes, och
troligen kan pä lika goda skäl flera ffe, hwilket
ingen borde sig undandraga, at til befrämjande
af allmänt wäl, läta til granskning och bedömmande
förekomma.
Stockholm den 22 Junii 1809-
se-rri LiUverbjelm.
Begärdes pä bordet.
Herr fäAsrbjelm, Lisli I^reärilc, hade inlämnat
et Oiclamen til 1'rotocollet, htvilket uplästes,
sä lydande:
Word
-
869 Den L2 Junit.
WördsamL !
Ibland alla de oberäkneliga lidanden och
beswär som et krig förorsakar jordbrukaren, ar
odisputabelt de sa kallade durchmarcherne och den
dermed förenade ffjutsningsssyldigheten en af de
swäraste och mest tryckande. För at stjutsa et
gästgifwarehäll, förloras oftast et helt dpgn för
karl'och hästar, men ej sällan 2 a 6 dagar dä
marcherne äro stora, sä at wista socknar hafwa
flere mils wäg til ffjutsningsstället, och da som
r detta krig ofta bandt, ej pä alla ställen tilräckligt
antal hästar kunnat anffaffas, eller en del
blifwit tröttkörde, de öfrige i stället blifwit
iwungne at skjutsa 2me gästgifwarehäll.
Närwarande krig, sä-fruktbart pä mistvden
och oredor af alla stag, ar äfwen ritmärkt genom
de mängfaldiga korsfarder wista regementer och
eorpser fätt gera ät alla wäderstrek, ofta inom
kort Lid, och jag wagar saga, ofta utan werkligt
ändamål.
AL ffjutslegan, som för mängfaldiga är tift
baka beräknades til 2 st milen, ärolämpelig til
wära tider och warupriser, lärer alla medgifwa,
men blefwe den äfwen fprdubblad, wore landtmannen
ända wistticke betald eller ersatt för all
sin tidsspillan och för alla de hästar som blifwa
dels ihjälkörde, dels förderfwads. Jag wille derföre
föreflä, at denna Jordbrukarens skyldighet
mätte fä en gräns, och en lag som någorlunda
bestämdt ^termin-ralle tilfälleN dä LN trouppo
bör fortskaffas genom de sä kallade m.n-cbes korcses.
De fleste af ost, mine Herrar, päminna sig
säken den förwänande ffpndsamhet hwarmed
Swen
-
Den 22 Juni!. 85?
Swcnika Armeen 1788 bref sammandragen, och
likwäl tägade de fleste regementen til emsLi-guerinZ5
platserne; sä kar fordom, da undersätarnes
wäl och sjelfbestånd fän koinma i beräkning,
alltid lilgätt i Swerige, och sker ännu i andra lander,
ty wi läse uti tidningarne alltid de infallen
mmärkte, da troupger pä magnar bliswit
trarisporterade. Wisterlrgcn fordra krigshändelser
stundom mer an wanlia ffyndsamhet, men
desta tilfalleii inträffa ej alltid.
Landtwarnet, som förledet är sammandrogs
och til gränsorterne försandes, innan det ännu
hunnit lara hälften af hwad en soldat bör weta
och förstä, hade under et tåg ätmindstsne kunnat
fä lara marchera, men de fingo afwen ära,
för at ej wika frän den antagna principen, at
ingen trouppe pä annat satt bör och kan fortskaffa
s.
Ibland otålige andra erempel som kunde
anföras, wil jag endast ännu nämna båtsmanståg
Lil och ifrån tjcnstgöringsorterne bade under
freds- och krigs tider, bwarföre kunde detta ej ske
til fots, om de likasom andra troupper singö
ffjuts för deras saker; men nu skola de- afwen
äka, til och med de afskedade mäste skjutsas til
deras hemorter.
Man bar sökt inwanda, at tägandet til fots
medförer större kostnad för Kronan i anseende til
flere dagars tractamentcn, samt at de wid wägarne
belägne byar skulle genom tätare inqvarteringar
blifwa mera betungade, men om soldaten
under marcher får åtnjuta samma traetamente
som wid framkomsten, hwilket synes lika
(53 Den 22 Juni:.
sä billigt som naturligt, eftersom behokwet af
söda sällan brukar wara mindre under resor, än
dä man ligger stilla, sa ställe äfwen denna klagan
förswinna, och Bonden utan förlust kunna
lemna sin inquartcring tjenlig! och tilrackligt underhäll,
hwilket nu gällande Tagordnings magra
förplägning a Zsi om dagen synes alldeles förbjuda,
och i allt fall olyckligt det land, der den
wigtigaste af alla näringar och det största antalet
af medborgare stola nära til undergäng blifwa
lidande för en obetydlig besvaring uti Statens
(--'88L. Jag tror twärtom, at om ruan beräknar
alla de gewärs- och mondcrings-persedlar, som
under et wärdslöst ätande dels borttappas, sönderbrytas
och förderfwas, bllr förlusten säkrare
än winsten, i synnerhet dä man, som under detta
krig, utsätter 10 a 12 mils dagsresor, som när
man afdrager den Lid, bwilken wid hwarje ombyte
ätgär, gör et wäldsamt körande oundwikligt,
hwarigenom bäde Kronans persedlar och de
ffjutsandes hästar ofta blifwa förderfwade, dä
i stället under tägandet til fot bäde gewärs- och
trosi persedlar kunde med sorgfällighet blifwa pä
de til detta behof requirerade bagagewagnar päpackade
och förwarade. Stockholm ds Junii 1809.
L. ^.steAerbjelm,
^fwersle-Hsu tenant.
KomitterLäes til det Allmänna Beswärsoch
llconomie-Utstottet.
Ridderstapet och Adeln ätstiljdes klockan 2.
In llchem krotocolli
6. Silverstolpe.
Män
-
Den 26 Junit. 8Z9
Mandagen den 26 Junii.
klenum klockan 9 förmiddagen.
Uplastes följande:
Utdrag af ?rotocoilst, häffit hos Bondesiandet
den 25 Junit ido9.
S. D. Sedan Bondeståndet, under hopp
om de öfrige respective Standens benägenhet,
at uti det af Kriget utblottade tillstånd, hwari
Sweriges Allmoge olyckligtwis blifwut förfart,
i möjligaste man lindra desi swärn bördor, genom
bestut d. 20 i denna manad förklarar sig,
för desi del icke kunna medgifwa Ständets Taleman,
att med fin underskrift ä Ständets wägnar
godkänna den piosic-^racie och af Bondeständet
för öfrigt antagne Regerings-fvrmen,
förr än de andre Riks-Ständen, i anseende till
det beslut Bondeständet för sin del widtagit om
uteslutande af 114 Z. i berörde Regeringsform,
med någon widare upoffring af tttivitt-Awr gatt
Bondeståndet till mötes; Sä bar Stander wid
ytterligare öfwerlä.gstning i detta ämne, icke
i egenskap af yrkande, utan såsom ett prostm
i förtröstan pä I'68pecti VL Med-Ständens förut
under detta Riksmöte yttrade wälwilja, bestämt
de dluncler af?rivi!e»isriie, bwaruti Ståndet,
under känsta af sin oförmögenhet at annars pä
et för ändamälet tilfyllestgorande sätt kunna
bidraga til Fosterlandets förswar och Statens
uprätthallande önffar jämnkning och rättelse.
I sädan följd är det som Bondeständet til
sine Med-Ständers ömma behjertande föreflär
at^
86o Den 26 Iunir.
at, under Krigstider, all piivilsgierLll jord i
Riket af hwad natur och beskaffenhet den wara
mä, singe widkännas de Kriget manligen åtföljande
som L-kattehemman utgöra, och
at da et Krig upkommer de förut befriade hemman
, enligt hwarje orts Kneckte Contract upställa
manffap efter Hemmantalet: at i Fredstid
all jord borde deltaga i wäghällning, allman
Byggnads skyldighet och til någon del t
stjutSningsbsswärct: at Bondeståndet wid framtida
Riksdagar mätte hafwa öppen talan i fräga
om all jords lika beskattning, sä at billig
och räktwis ändring i detta afseende näqon gäng
mä kunna werkställas: at efter hwad förut denna
Riksdag hos Bondeständet genom
warit i fräga stäldt, Högwördige Prästeständet
täcktes mcdgifwa, de^ Allmogen bör wara befriad
frän Tiondes erläggande af nya odlingar,
samt indragning til Kongl. Maj!t och Kronan
af Wedcrlaqs-Tionde - Spannemälen: at Högwördige
Ståndets privilegier icke mä wara
hinderlige för regleringen af Presterskapets och
dest Löner, pä et sätt, som öfwerensstämmer
med Statens tilgängar, samt förekommer allt
mistnöjs emellan Lärare och Åhörare, i hwilket
afseende nödig anstalt torde fogas om behörige
(ionventionei-8' uprättande emellan Pastorer och
Församlingar, enligt med hwad i wista Orter
af Riket redan finnes wara faststäldt, och fluteligen
at Wälloff. Borgareståndets privilegier
ej mätte werka til hinder! för Landtmannen at
fä antaga behöfliga Handtwerkare, samt fritt i
Riket afyttra egne och grannars Handaflöjder
och yrollucter.
^ Bonde-Ständet, hwars föremäl alltid warit
och ännu stall blifwa, at bibehälla enighet och
för
-
Dcrr 26 lJunir. 86 t
förtroende emellan de öfrige Riks-Ständen och
sig, hoppas, at om än tänkesätten hittils nägon
gäng, wid förswaret af egne fördelar, emellan
Ständen warit ffiljaktige, skall likwäl det
allmänna bemödandet at i män af hwarje Medborgares
förmäga bidraga til Fäderneslandets
räddning blifwa den föreningspunct, wid hwilken
Boäde-Standet desto tryggare hwilar, som
något ögonblicks twiswelsmäl aldrig kan hos
Ständet upkomma, om den sanna Fosterlandskänsla
och wälwilja för Bondeståndet, som wid
sa mänga Lilfällen före detta utmärkt
ve Med-Ständens förhållande.
IIt suyrg. >-
klx ?rotocc>I1i.
L. ^Zaräb.
Begärdes pä bordet.
Herr Grefwen och Landtmarffalken
förestälde at det torde wara nödigt lemna Bon- ,
de-Ständet et swar i conkormits med det bestut,
Ridderffapet och Adeln redan förut fattat, at ej
widare uptaga detta ämne til öfwerläggning innan
Bonde-Ständet tillätit sin Taleman, at underteckna
Regeringsformen.
Häruti syntes Ridderffapet och Adeln instämma,
da
Herr lAoratb, Larl ^xsl, anmälde sig at
til krotocollec inlemna följande OwtamLn, hwilket
han upläste sä lydande:
Alldrig har kan hända til Nidderffäpets och
Adelns öfwerläggning förekommit et ämne af
mera
L62 Den 26 I^unir.
mera wigt, af mera inflytande pä detta första
Ständets närwarande och framtida ovaraktighet
och bestånd, ön det, som oagtadt alla deremot
anförde grundelige stät, ännu med en flags öfwerlägsen
framhärdighet fpnes pakalla bäde wär
föresats, at ej wika ifrån den rättwisa wi äro
ost sjelfwe och en stor mängd af wäre Medborgare
ffyldige och wär böjelse at för enighet och
lugn upoffra äfwen bwad wi efter de mest uttryckeliga
och ofta faststalte Lagar kunna och
böra anse, såsom ost oåterkalleligen tilhörige rättigheter.
Ridderffapet och Adeln har genom beslut
af den 2 sistledne Junii, utan alft slags anmaning
och wisterligen utan kännedom om widdén
af de tilökte anspråk, som nu äro i fräga, friwilligt
afsagt sig wista af sina rättigheter; troligen
hade icke detta steg dä inträffat, om Ridderskapet
och Adeln kunnat föreställa sig hwad
nu wcrkeligen ffett, nemligen at en werkstnlld
eftergift nödwändigt skulle ingifwa äbägan hos
den begagnande at winna flera, och at sjelfwa
lättheten til denna winst möjeligen aldrig kunde
afhälla ytterligare försök, sä länge ännu nägot
war som kunde winnås.
Det hederwärda Bonde Ständet, icke nojdt
med de gjorde upoffringar, söker ännu at i Ridderffapets
och Adelns^ jag wägar säga, alltid
adagalagde, men sch ofta misttydde, nied de smartaste
färgor stundom utmärkte nit och ifwer för
räddningen af et gemensamt Fädernesland, finna
en ny bevekelsegrund för beviljandet af sädane
ytterligare fordringar, som ffulle^ häfwa, ej
allenast alla derom förr faststälte uräldriga la
-
Den 26 Juni?. 865
gar, utan äfwen pa det mest lagsiridiga sätt sara
den äganderätt, som i hwarje samhälle bör
wara helig, och utom hwilken något samhälle
egentligen icke gifwes.
Wore frägan om Ridderffapets och Adelns
egna personliga rättigherer och säledes af den
.beskaffenhet, at den utan orättwisa emot andra
kunde bifallas, atmindstone af Vern som deltaga
i beslutet, sa skulle kan hända böjelsen för enighet
annu blifwa en grundwal och et bewekande
skäl för nya eftergifter. Men frägan hwarken
är eller kan blifwa derom, ty Ridderffapet och
Adeln äger icke nu mera nägra sädane rättigheter
at bortgifwa; resten af wära privilegier
bestå blott uti ogagnande hedersbewisnmgar,
som til exempel Tolf-Ringningen, hwilken eftergift
skulle närmare gränsa intil löjlighet än werka
til den afundsfria förening alla e ta88ei-Medborgare
emellan, som derigenom kunde äsyftas.
När frägan deremot är om afstäendet af
de rättigheter, som åtfölja jord, hwilken til en
stor del nu mera icke finnes uti Ridderffapets
och Adelns ägo, sä blifwer förhållandet annorlunda,
ty da bär twist yppat sig öar en med
wisia friheter förwärfwad och efter Lagarnes
föreskrift stadfästad ägande rätt, som Ridderffapet
och Adeln för det närwarande och såsom
Stand betraktad, icke ensamt ätnjuter, och således
icke heller ensam hwarken aligger förswara
etter kan eftergifwa.
Utan at trötta Högloft. Ridderffapets och
Adelns tälamod med uprepandet af de grunder,
hwarpä desie friheter ä jord stödja sig, torde
wig
64 Ds?r 26 Jun:?.
mig tillätas wända Ridderffapets och Adelns
upmärksamhet pä de enstilte uposfringar i gods
och penningar (och Vepa mäste wäl antagas såsom
gällande) .emot hwilka Högloft. Ridderstapet
och Adeln afsamhället i genien köpt och förwärfwat
de rättigheter och friheter ä jodd, som
nu sättes i frägä.
Wara häfder stola lange förwara bade
minnet och följderne af Konung X1:tes
werkstalda recluction. Om denna rLcluctlon, bedömd
med owäldughet, kan anses hafwa ägt
nägon billighet i sin grund, sa har likwäl efterwerlden
icke utan stora skäl ansett sig böra
stämpla den såsom orättwis i sin utöfning. Följderna
deraf yttrade sig ej allenast wid sjelfwa
tilfället derigenom at oräknelige agtnirigswärde
familler frän mer eller mindre wälstrand nedstörtades
til det yttersta armod; de hafwa äfwen
i en tidelängd af öfwer iZo är medfört en
osäkerhet för Högloft. Ridderffapet och Adeln,
förenad med de största, de betydligaste förluster,
som aldrig kunnat päräknas eller förekommas.
Om de summor, som til Kongl. Majit och Kronan
för upgjorde Bytesbrister frän Ridderffa--  pet och Adeln utgätt skutte sammanläggas, och
Vä de förmäner upböra, hwarföre de blifwit utgifne,
af det allmänna ersättas, sä wäaar jag
kanske utan stor mitzräkning tro at Nidderstapet
och Adeln skulle wara skadeslös för alla de uposstringar,
hwilka nu utan all ersättning otzaffordras.
Emedlertid stall efter min tanka blifw-a en nödwändig,
en laglig följd af Säteri och Frälstenaturens
ätergäng frän den jord, hwarmed den
nu är förenad, at en städan ersättning ej kan
nekas, utän bör och mäste utgifwas i likhet med
hwad
Den 26 86Z
örvad Lagen och allmänna rättwisan stadgar om
en köpeskilling för hwad man ej fält arnMa.
Denna omständighet, som förtjente at af en
mera insigtsfull närmare än som här stelt utredas,
torde ensamt wara et oemotständeligt >vedcrläggningsskäl
af de fordringar, tilhrvarsyppande
anledning aldrig bordt gifwas, men hwilka
en gäng yppade och en gang tilfredssta!0e,
alldrig stola siphora, at i npa skepnader söka
noa tilfredsstallelser, <ch dem jag säledeS str
nain del önstar at Högloft. Ridderstapet och Adcln,
med den standagtighet »som ägnar osi, och
den wi alldrig bora aflägga, wille en gang för
alla förkasta, ätmindstone intil desi Oonsliruki.-.iEii
blir af alla Ståndens Talcmän understrifrven.
Lades, jämte ofwannämnde krorocolls Utdrag
pa bordet.
Friherre ?o88k>, Illinclrik, upiästs
följande strifteliga anförande til Nrotocoiu-l.-
Omwardnab om Sweriges Allmoge bar alltid
hedrat Swensta Adeln och de saltare tider
Bonden uplefwat, hafwa warit förberedda af dessa
deras beskyddare; äfwcn nu är det Ridderstapet
och Adeln som aifwit detta Ständ och
Riket et xsr-ipectil af gladare öden.
Mine Herrar! Laten ej denna af eder bereddaoRegenmits
förändring i desi sanna wärde
fa någon skugga, utan läten eder oegennyttiga
-välgörenhet emot medborgare, öfwertyga dem.
at ni ej äger annat afundswardt än eder ära.
ing, 110. Det
863 Den 26 Durris.
Det tilbcrer Ridderskapets och Adelns ädelmod,
at glömma det förolämpande af BondeStåndets
igenom lelaetF UeNrssons öieinori^l
gjorde obilliga fordringar, som blifwit i hela
dest widd afstagne; men ock at bereda en bättre
framtid för desta deras mäst intresserrrge Medborgare,
och med egna upoffringar wisa sin wälwilsa.
Pä desta grunder wägar jag äter wäcka
ämnen, som af Ridderskapet och Ädein blifwit
lagde pä bordet, och föreslä til öfwerläggmng
det af Friherre L-llvLr^Nollls ölemoriklt, 'som
rörer inqwartering och KronoffjutSning i fredstider.
Hwad ingwarteringen widkvmmer anser
jag billigt at under krig hwarje Medborgare
deruti deltager, sä i stöder som pä landet. Med
förmodan at en, wis Regering förbätrrar tägvrdningen
med sä högt dagtractamenle, at födan
flr krigsfolket kan betalas efter uti hwarje ärs
Markegängs Taza utsatt pris.
Likaledes under krigstider mä Kronoskjuts
utgöras af Rä och Rörs samt Insockne hemman,
samt atle andre som tilförene warit priotil
hälften emot Skattehemman, dock
härifrän fritagne Säterier, ölit-NT-boställen och
de hemman som bestrida allmänna post n och
1-LscrvL ffjutsen. De städer sorn äga jord deltaga
äfwen uti detta onus til en wist proportion.
- jag täger mig friheten föreslä i bäst för
hwart rode tunneland. Ridderskapet och Adelil
lärer uplyst sinna, at dä wi äga anledning köppas
K rono sig! t sens betalande i likhet med all
annan skjuts blifwer den mindre tryckande, i
synnerhet dä sä mänga deruli deltaga. Emffelrgt
wore, at nägot hinder blefwe för ( ourisrhästars
npttjande af obehörige personer och tror
jag
Den 26 Jun!!. 867
jag det säkraste medel är om courier-hästar
betaldes med dubbel skjutslega, det blefwe dä
blott de angelägnaste llepecber som sändes med
courier och andre med extra post. Och ffulle
nägon enskilt wilja genom courier-pasi fortsätta
sin fart genom werlden, mä den ock fä betala
detta nöje. Bonde-Ständets i dag upläste
krowcoil innehäller för öfrigt sädane pästäenden,
at de af mig aldrig kunna gillas.
Hwad jag nu wägat anföra är enligt
min öfwcrtygelse och anhäller jag ödmjukeligen
det Läcktes Högloft. Ridderskapet och Adeln benäget
bedömma mina tänkesätt, och dä de äro
cnligc med billighet, tilläta, at jag wördnadsfullt
anmodar Herr Grefwen och Landtmarffalken
göra häröfwer lämpelige xropo5itioner.
Lades pä bordet.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
anmälte at det ej warit hwarken hans eller
Ridderskapets och Adelns tanka at i dag til
pröfning företaga de momenter af Friherre
t-illverscböl^s Dictamen af den 2 Junit, hwilke
ännu wörö hwilande pä bordet. Deremot
hade han trott wara angeläget, at Ridderffapet
och Adelns redan förut fattade beslut om
upffof med besia frägors afgörande til desi
colmtitutionen wore undertecknad de andra
Ständer: genom en Deputation mätte meddelas.
Gref
-
868
Den 26 Jun i.
Grefwe Oe (llircli2 , chcttll. Enligt min
tanka är Bonde-Ständets begäran och BondeStändets
wagran at undcrffrifwa den af de 3
andra Ständen enhälligt ant aa na nya Regeringsformen,
kwänne helt olika ämnen, som ej
äga någon likhet i annat än obillighetcn af
bada; den förra delen, eller deras begäran at
Ridderffapet och Adeln skulle eftergifwa en betydlig
de! af de lagliga rättigheter som tilhöra
wara Säterier, insockne och rä och rörs hemman
, är redan rinder den 2:bra Junii af en
wärd Ledamot Herr lEon Lillverscliölcl Lil en
betydlig del här wäckt, och genom et formligt
beslut af den iörde lagd pä bordet, Lil deH Regeringsformen
wore af alla fyra Talemännen
undcrffrifwen, eller til efterlefnad utgifwen;
jag tror således at härutinnan kan ctellbsi-Ltion
pä intet wis och utur intet ffäl nu äga rum.
Hwad äter det andra eller Bonde-Ständets
wägrande angar, sä får jag Lil' Herr Grefwen
och Landtmarffalken samt Ridderffapet och
Adeln ödmjukast h5mställa- om ej wi med Preste-
och Borgare-Ständen borde öfwerenskomma
at Kongl. Maj t i underdånighet ombedja,
det Hans Maj-.t täcktes Grundlagen utfärda,
som tre Stand enstämmigt antagit, och som i
den ifrägawarande punkt ej i nägot afseende
kan anses sorn en ny Grundlag dä den ej innehäller
nägot nytt begär, at pä det fjerdes bekostnad
-tilwälla stg nya rättigheter, utan endast
bibehällande af hwad wi i stöd af alla för detta
-
Den 26 Junit. 869
ta och ännu Lil hela sin kraft warande författningar
äga; häröfwer wägar jag om proposition
anhälla.
För ^ weckor sedan ansägs fosterlandet i den
största wada, om 6'oustimuooLu ej skyndsamt
af de 4 Ständcn antoges; arv farorna, ar mädan
nu förbi, och blir det dröjsmäl som et en-'
da Ständs ensidiga begär mästar, mindre brott
mot Staten, mindre hinder för ernäende af den
fred, det lugn Riket sä wäl behöftver,'än om
alla, med lika begär, med lika fordringar, gjort
utdrägt och hindrat Grundlagens antagande.
Härtil hördes af mänga bifall yttras.
Grefwe örn er, Larl 6llk>rie1, instämde
i detta Grefwe Dt- la 6ar6ie8 yttrande, med bet
tillägg, at atta de tre Ständ, hwilka nu lätit underteckna
Regeringsformen, mätte genom en förenad
Deputation denna deras önskan hos Hans
Kongl. Maj:t i underdänighet anmäla.
Grefwe körner, ^tlolpb (lörsn. Dä
Bonde-Ständet stödt sin begäran pä det lidande,
som krigets olyckor dem förorsakat, borde Ridderskapet
och Ndeln uti sit swar förklara, at de
ej wilja undandraga sig at deltaga i de genom
kriget upkomna swärigbeter; men at om de skulle
kunna genom sin förmögenhet bertil bidraga, borde
denna förmögenhet, utaf hwilken deras rättigheter
utgöra en del, ocksä förblifwa orubbad;
tillika borde Bonde-Ständet erindras, at
Lonstitntionen icke innehöll något särskildt nytt
stadgande för Ridderskapet och Adeln, utan more
gjord til allas fördel, för at bewara allas rätt.
Gref
-
870 Den 26 Iunrk.
Grefwe Ds la Laräis, facod. Jag instämmer
sä nrycket häldre i hwad Herr Grefwe
^ctotpd Norner yttrat, som Ridderstapet och Adeln,
längt ifrän at afstä et underhjclpande för
Med-Ständer, lemnat et nytt demis afsinberedwillighet,
dä de tillåtit Friherre 3iltver8cn6llls
Nemorial hwila til desi (>oii8tilutioneu more til
efterlefnad utgifwen; hade Ridderffapets och ADelns
tanka warit at det i hela sin widd afsiä,
hade de det äfwen säkert redan gjort.
Herr DaAerbfelm, Dsnric foban, conformeracle
sig f alla delar med Herr Grefwe H.-
^olplr Loran Norner.
HaNs^xcsIIenceHerrGrefwe^Vaclrt
meister,
(llaes, önstade at den Deputation,
som med Ridderstam och Adelns beflut afginge,
tillika mätte fä förklara, at de nu förewarande
srägor ej uptagas, innan efter Lon8titutionen8
undertecknande, äfwen Konungens Kröning och
Hyllning more förrättad, men at Ridderstapet och
Adeln sedan med största beredwillighet stulle dem
pröfwa och afgöra.
Hans Lxcellencs Herr Grefwe R.uutb, Lric.
Jag finner det hederwärda Bonde-Ständets Lxrractuin
protocoiti innefatta delar och ämnen, som
icke förut hos Ridderstapet och Adeln warit i fräga.
Jag anhäller derföre, at detta krotOLoll8>
Utdrag mätte fä ligga pä bordet ätminstone tils
i morgon, i fall Herr Grefwen och Landtmarskalken
dä stulle bedaga Ridderstapet och Adeln
til lliouum sammankalla, dä wi fä tid at betänka
osi för at deröfwer närmare afgifwa wära
yttranden. Rid
-
Den 26 ^um'k. 871.
Ridderffapct och Arelli spritts gilla denna
mening.
Herr Grefwen och Landtmarskalk en
erinrade, ak Herr Grefwe Do ttOiräisL förslag
dä äfwen torde kunna hwila pä bordet, sä at
man ocksä deröfwer wunne någon betänketid;
hwilket
Bifölls.
Lwarjämte Herr Grefwen och Landtmarffalken
föreflog, at nu genast en vspmition til de
andre Ständen skulle afsändas, med underrättelse
om Ridderffapets och Adelns redan den infattade
beslut, at i sinom tid mälet företaga, men
at derom nu ej nägst bestämdt swar kunde meddelas.
Hans klxcellence Grefwe Uuntb, kli ic,
vnffade at et Utdrag ^f Ridderffapct och Adelns
kiotocoU för den rg de, rörande detta bestut,
mätte de andra Ständen tillika meddelas.
Derefter uplästes pä begäran den delen af
förenämnde lttotOLnll, som rörde Ridderffapets
och Adelns dä fattade beslut, at ej uptaga den
pä bordet hwilande Friberre 8 i Ifvers Si 616,-? p-».
position, innan Regeringsformen bliswit behörigen
undertecknad.
Herr ^VLcbscbiigsi-,
gen beskickning til Bonde Sländet mätte med detta
beslut afgä.
Friberre diss, trodde, at sedan
nu werkeligcn et sädant beslut wore fattadt, wo<
r
872 Den 26 Iunii.
re det nödigt at werkställa det enda som äterstode
at om samma beslut pä manligt sätt underrätta
Bonde Ständer.
Hans ltxcellsnce Herr Grefwe Uuutb, kiric,
anmärkte, at veputatione» med Utdrag af protokollet
för den 19 ej allenast til Bonde-Ständct,
utan til alla Ständen borde afsändas.
Herr U^cb8cbla§er, 6u8tal, yrkade ä noo,
at ingen Deputation,' utan, om sä ssulle wara,
endast l-xtractuin krotocolli öfwer Ridberftapet
och Adelns beslut mätte til Vonde-Ständet afffickas.
Grefwe volina, ^u§v8t, anhöll at hos
Högloft. Ridderftapet och Adeln fa anmäla sit
sörbehäll, at om Lon8titutionen ftulle blifwa
underffrifwen och utfärdad, han dock i förewarande
ämne mätte äga sin talan öppen, med
samma kraft och werkan, som more Regeringsformen
ej faststäld.
Herr Grefwcn och Landtmarffalken föreftog
dä i anledning af de yttrade olika meningar
at en Deputation, försedd med Utdrag af
Ridderftapet och Adelns lllotocoii för den 19
sistledne, nu genast mätte upropas och afsändas,
hwilkct
bifölls; hwarefter upsattes och jusreraäes
följande:
Utdrag
Den 26
873
Utdrag af ?i-olocoi!et, hällit hos Hög--  loft. Ridderffapct och Adeln dcn 12
Juttii 180S.
S. D. I anledning af wäckt fräga om
uptagande af den utaf Frihwre Liitve-sckölcl,
d7ils, den Lidra i denna manad gjorda motion
om Nidderjkapets och Adelns deltagande för Na
och Rörs och Insockne Hemman i Krono-ffjutsningar
under krigstider; bestöts, at detta mäl
skulle upskjutas til desi konsututionen more af
alla fpra Ständcns Taleman behörigen underffrifwen
eller densamma til allman efterlefnad
utgifwen : Om hwilket Ridderffapet och Adelns
beslut de öfrige refpective Ständen skulle genom
Utdrag af in-orocollet wänligen underrättas.
Illt supra. ' 7
Herr dlorclenstolpe, Ankers, erindrade,
at den afgäende Deputationen torde tilkännagifwa
orsaken, hwarföre detta-Ridderskapets och
Aoelns besiut ej förr än nu de andra Ständen
meddelades.
Herr Grefwe» och Landtmarffalken
trodde at Ordföranden kunde updragas, utnämna
det skalet bertil warit, at de andra. Standen,
sedan detta besiut togs, ej pä samma dagar
som Ridderskapet och Adeln, warit församlade
til kirmum; bwarefter Ospumtionen, under
anförande af Friherre kleming, klaes, upropades
och afgeck.
Uplä
-
l-74 Den 26 Juni!.
Uplästes ä nyo Riddarhus-ULskottets den
19 Junii föredragna och pä bordet lagda Betänkande
, rörande Stipendier af den Aoeliga
Cadett-Skolans Fond.
HansldxcellencL Herr Grefwe Grälls, HILANUS
^reäric. Under Riddarehus-Ojrectionsns
öfwerläggningar bar desi npmärksamhet blifwit
wand pä detta forsing, af den anledning, at
redan ätsiilliga ntwägar til understöd finnas
för de mindre bemedlade Adeliga Vnglingar,
hwilka i Krigsständet söka sin utkomst, dä de
deremot för dem, som gä den Civila wägen
äro mycket färre och otilräckligare. När nu
Riddarhus-Utskottet pä sädane stal, hwilka
syntes Hans Ercellenee fullkomligen billiga,
til Riddcrffapet och Adeln gjort detta förslag,
at hädanefter öka blott LrlpenslLtei-n^ antal,
hemstälde Hans Ercellenee, om detta betänkande
icke i hela sin widd borde winna Elände
ts bifall.
Hwarefter uppå gjord proportion af Herr
Grefwen och Landtmarffalken Riddgrehus-Utffottets
betänkande i hela sin widd
bifölls; och ffulle altsä i detta ämne til
Hans Majit Konungen upsättas.
Hans blxLLiionce Herr Grefwe klrabs förestog
ytterligare, at det för Stipendraterne upgjorda
Reglemente nu mätte för Ridderffapet
och Adeln fä upläsasi
Bifölls.
Regle
-
Den 26 Junit. 876
Reglemente för Rrdbarehus - Ltiyencliaterne.
1:0 Ingen kan til LtiyenlliLt antagas,
som ej innan tiden ti! Ltipenäii tilträdande,
hwilket alltid stal ste wid början af en AcaLemist
Läfe-Termin, redan sylt 17 är och är
såsom Student wid nägon Academi instrifrvcn.
Harwid äger likwäl i anseende til äldern
undantag rum för den Adclige Angling,
som med behörige g>8!imomer kan styrka, a t
stan genomgått Clasierne i nägon Storfchola
eller något Gymnasium, pä det i Lom-meutionerne
för desin Lärowerk förestrifne sätt; för
en sädan yngling kan antagning bewiljas, när
han sylt i6:de äret. Sökandens älder bör
genom betyg ur behörig Kyrkobok styrkas.
S.o. De kunstaper, hwilka anses oundgängeligen
nödige innan nägon kan til Leip-nicH-il
antagas, äro Cbristendoms-kunstapen,
Latinsta Språket, Swensta Historien, Allmänna
Historien, Geografien och Moralen: Och
bör genom et, efter anstäld Examen utgifwit,
6et!nlwra6t betyg af nägon Publik Lärare wid
närmaste Storschola, Gymnasium eller Academi
styrkas sä wäl, hwilka Böcker ynglingen i
hwarje af desia kunstaps-grenar studerat, samt
til hwad grad han i hwar och en af dem förwärfwat
sig insigter.
Z:o Utom de r nästföregående S:ne §. §.
nämnde betyg, bör äfwen wid ansökningen
hos Riddarhus-Directionen bifogas et annat,
af
876
Den 26 äIunir.
af twänne wälkände Män undertecknadt, och
innehällande sä wäl ynglingeirs Faders förtjenster
i Rikets tjenst, svin huruvida ynglingen
eller dest Föräldrar, aro i sä behöfwande
belägenhet, at densamma ingalunda medgifwcr
publik underwisnings åtnjutande pä egen
kostnad.
4:o Hwarje 8tipen6i-rt bör genast wid
Läse.-Terminens början, och äfwen wid hwarje
sedermera inträffande uprop sig owilkorligen
inställa', etter i annan händelse styrka laga
förfall. Den Lcipsncliat, sock under i4 arbetsdagar,
pä hela Terminen sammanräknade '
är främvarande, ffall wara sit 8tipon6ium förlustig.
Kan en 8tipsnäckt för sjukdoms skull
ej komma til Academien til första upropet,
bör genast laga bewis deröfwer til RiddarhusDirectionen
och Aeademien insändas. Räcker
sjukdomen under hela Terminen, ffall detta
förfall, wid wite af 8tipenclii förlust, pä. samma
sätt styrkas; men för en Termin til, ffall
icke ens sjukdom gälla säsom förfall, utan
blifwe dä Ltixenclii rummet förklarat ledigt.
5:0 För hwarje Wär-Termin anfläs 8tixenäiLlLn
s-8:delar, och för Höst-Terminen
§-8:delar af 8tiyen8ium. Af den för Terminen
anflagne del af 8tlpen6ium utbetalas, emot
8tiyencickten8 egenhändiga qwitto, ena
hälften wid början och den andra wid flutet
af Terminen; men annorstädes än wid Academien
, fär han aldrig nägot af 8u^enäium
upbära. " 6:0
Den 26 JZunil. ' 877
6:0 Genast efter bwarje Termins stut,
bör 8tixLnäiLton til Riddarbus-Directivnen insända
et betyg af ten ordinarie Professor, under
bwars speci^la, inspection han til äswtNtyrs
torde komma at stä, hurriwida Ltiponäitlten
under samina Termin gjort widare framsteg
i studier, än under den nyss förutgäende,
samt likaledes skriftelig af Professoren undertecknad
underrättelse, om han wid alla upropeu
warit tilstädes, etter i widngt fatt upgift
af de dagar han det icke warit.
7:0 Ovilkorligen äligger det hwarje
Lil^nttiftt at innan hein fran StipLnciium afträder,
taga offentelig Cancettie- Juridisk eller
Bergs-Examen, sä wida han ej tager ktt,
I»8opttire-c^ntti6k>t Examen , hwilken gör de
nyssnämnde öfwcrstödige. Den Ltip^näiLt, som
offenteligen pä Latin respondera,,- för en Aeadenusk
Disputation, skatt wara forwissa"» at
bibehätta- Lripsnclium en Termin längre, än
Niddarhuö-Directioncn i annat fall funnit honom
böra detsamma ätnjuta.
Uppå derom af Herr Grefwen och Landtinarskalren
gjord proposition, blef detta Reolen
ente af Riddcrstapet och Adeln gittadt och
.faststäldt.
Herr Larlbeim 6)-l1sn8c:bö1cI, Larl,
hade inlemnat följande ssrifteliga anförande,
hwilket uplästes: Sedan
Den 26 Junit.
Sedan de uplpsningar jag inhämtat, öfwertygat
mig at bästa och egentliga sättet at
til wcrkställighet bringa det af Högloft. Ridderskapet
och Adeln bifallne förflag om en
fonds anffaffande til underhall af !n,8titueoc
för blinda och döfstumma, blir at detta ämne
til Stats-Utstottets ompröfning och beslut
öfwerlcmnas, anställer jag ödmjukeligen at Högwälborne
Herr Grefwen och Landtmarstalken
täcktes göra proposition, at sedan Med-StänLerne
blifwit därom underrättade och deras förmodade
samtycke ärhällit, saken til Riksens
Ständers Stats-bltstott
Stockholm d. 15 Junit 1809.
L. 6v!l^nsllölcl.
Härefter uplästes följande dermed gemenffap
ägande
Utdrag af?rotocollet, hällit i Borga
re-Ständets
i-lsnum wid Riksdagen
i Stockholm den i9:de Iunii 1809.
S. D. Borgare-Standet lät sig föreläsas
Högloft. Ridderstapets och Adelns rmotocollsUtdrag
för den 6:te sistlidnc Iunii, rörande
en härstädes inrättad upfostrings-anstallt för
böfstumnie och blinde, samt en Ledamots förslag
, at Riksens Ständer matte fastställa en
fond till underställande af detta msritue, hwar
om
Högloft. Ridderstapet och Adeln beflutit,
at denna inrättning mätte understödjas; lemna
-
X
Den 26 Jun??.
879
nadcs dock Lil framdeles utredning och pröfnings-sättct,
huru detta understöd mä lunna
utgöras.
Och fann Borgare-Ständet, för sin del,
icke allenast at denna inrättning mä genom
lämpeligt understöd til sit gagnande ändamål
befordras, utan aswen, at alt upffof med en
deråt syftande åtgärd bör, sä midt möjligt är,
förckommas, samt ansäg derföre frägan härom
böra remitteras til Riksens Högloft. Ständers
Stats-Utstott, pä det walbemälte Utskott,
ester söregängen granffning af denne inrättnings
masendteligcn medförande nytta och egentliga
behof, mä hos Riksens Ständers
1'len-r kunna upgifwa det ena och andra samt
tjenlige utwägar til det erforderlige understödet
föresiä ; hmarom de respcctive Med-Ständernc
skulle härigenom wördsamt och wänligen
underrättas. su^iL.
kx protoeollo,
js. Esterson.
»
Herr 5i1fverstolxe , 6ust.-tk ^drab.
-rm. Om frägan här allenast är om medelö
utfinnande och anslående til understöd af en
redan gjord inrättning, är det wisierligen i
sin ordning, at malet til Stats-Utstottet remitreras.
Men när Riksens Ständer anmanda
medel ar det wigtigt, at för desia medel den
största möjliga nytta minnes. Den agtningswärda
Person, som redan anlagdt et institut
för
LLo Den 26 jannik.
för hofwa och blinda, sörtjenar utan twifwel
belönings upniuntran och understöd. Mm han
karr belönas, upmuntras och understödjas lika
wk6, om den anslagna fonden anwändes blott
lil den inskränkta npttan at uni. erstödja den
redan gjorda inrättningen, son; om dermed honom
älades, at underwJa Lärare, hwilka wid
denna inrättning Minne kundffap och sfning,
och sedan i Landsorterne kunde spridas och
gagna flera, än blott oom som af detta luKucutm
kunde draga fördel. Jag underställer
buruwida icke delta ändamäl för de medel som
ansins borde wara bestämdt, innan detta mål
til Stats-Utskottet immittmms.
H e r r Grefwe n och L a n bt m arffalken
erina :de, at en remiss til ärsta lo- sitsiotiet
wäl ej kunde anga annät än medels utseende,
hwr.rföre Herr Larrdtmarskaiken ej fann
nagra hrnder at i detta afseende sakm genast
dit remirmrg..
Hans Epcellence Herr Grefwe Kuiub,
Lric. Lm Stats.-M^stttet ffullc spsielsätta sig
med at utse medel ur en inrättning är det nödigt,
at den summa, som bör ansins, förut är
bestämd, hwilka wäl ptterst kan bero pä det
äsyftade ändan!älet; men ingalunda kanStatsUtffottet
eo^noscera sjelfwa inrättningen och
sättet huru den för det allmänna kan göras
npttigast.
Grefwe
Den 26 Juni».
Grefwe körner, ^clolpb Ooran, trodde,
af innan Stats-Utffottet kunde yttra sig
öfwer summan, borde det känna hwilka tilgangar
kunna finnas, til sädane eztra utgifter.
Grefwe Norner, Larl (icibriel, ansäg
belt enkelt at saken genom et krotocoUs-Utdrag
til Stats-Utskottet remitteractos, emedan
det wisierligen ej were möjligt, at Riksens
Stander i sina ?lena pröfwade eller bestämde
den erforderliga summan.
Herr Lilverstolpe, dustaf ^brabam,
förklarade sig ingenting hafwa at inwända emot
denna remiss, allenast det i alla fall stöde
Riksens Ständer öppet, at om de anflagna
medlens anwändande disponera.
Herr ?rintiren8^öl6, /exel, trodde at
Stats-Utffottet ej kunde befatta sig med andra
Mäl, än dem som Kongl. Majit dit remitterat.
Pä Herr Grefwens och Landtmarffalkens
erindran at detta Utffott ägde at uptaga alla
mäl, som rörde Statens utgifter, antingen de
af Konungen eller Riksens Ständer dit remitteraäcs;
och efter gjord proposition blef Herr
6yiiensköi6s förslag, i likhet med hwad Wäl.
loft. Borgare-Ständet derom förut beflutit, til
Stats-Utffottet remitteraclt; hwarom underrät.
telse ffulle de öfrige respective Ständen wän-,
ligen meddelas.
111, 112.
882 Den 26 Junit.
Grefwe ^amilton, ^.xel, hade inlemnät
et KismoriLl hwilket uplastes, sä lydande:
Wördsamt ^lemorial!
Dä uplyöningen med sagta steg genom allmänna
rösten synes fästa sig i wär nord, lärer
Högloft. Ridderstapet och Adeln ej obenäget uptaga
om jag beder det fästa sin upmärksamhet,
at bewara och upodla mennistan.
Til at finna sonö härtil förcflär jag at det
mä wara hwarje För ämling tillätit anflä hälften
af sin Kyrko-Casta, och i Skäne, der Kyrkorna
ännu hafwa i behäll tei-rialen, hälften
deraf härtil anwändes beständigt. At en xrocent
af hwarje sterbhus-behällning, fattig-?rocenten
til denna föreftagne Svckne-Cafta inbetaltes.
En sädan Ca§a en gäng börjad skulle
säkerligen Henvm gä;wor och testamenten ökas..
Den skulle än mer tillaga, om Ämbeten pröfwades
kunna stä ledige et är och inkomsten insättes
i hwarje ränteri, för at Socknarne emellan
öfwer hela Länet efter hemmanens antal utdelteö.
När sädane konclei- moro samlade skulle
räntan anwändas til följande inrättningar:
1:0 At löna examlnerzlle Jordegummor:
huru mänga mödrar skulle icke bibehällas at maka
öfwer sin shäda kamille, de UPWUM tjena
och gagna Staten. Under ?rovincial-Läkarens
tilsyn wärda och stöta sjuka Allmogen, som i
brist deraf icke ernär fin halfwa älder, och den
angelägna vaccinationen »verkställa. Dä jag röker
detta angelägna ämne, underställer jag om
Den 26 Junit. 883
icke mänga späda barn förgäs af köld och qvafd
luft dä de föras til dopet, mänga mödrar genom
döpelse-anstalterne, i den tidepunct de äro
alldra swagast. I Danmark bära mödrarne
wid Kyrkogängen sjelfwö sine barn til dopet.
Et Calas mindre och mänga Supar sparba.
2:0 Arbetshus eller utarbete pä landet utdeltes
under tilsyn af wista män i hwarje Socken,
skulle gifwa tilfälle förtjena sit bröd och
förekomma tiggerier, som befrämja lättja och
odygd.
3:0 Det jag anser för det alldra nödwändigaste,
at dana Allmogens barn bäve til deras
rrioralitöc, begrep, äkerdyrkning, meclianiguL r
sina redffaps inrättningar, med mera.
Är det billigt, ät et Ständ, som har del r
wär Lagstiftning stall sä försummas i sit updragande?
Hwad lyckligt tidehwarf at med alla
Socknemän kunna gifwa och fä skäl.
Dä tilräckeliga medel moro samlade at köpa
böcker, modeller, m. m., och framför allt löna
skicklige Lärare, förestär jag, at liksom ingen
sär lof ät göra Officerstjenst, utan ät hafwa
pasterat graderne, skulle ingen i Schole - och Läro-Ämbetet
befordras, utan at kunna framte bewis,
at han et är sammanlagt, med flit och beröm
förestätt en Schole pä landet för Allmogens
barn, lika som ingen af dem kunde fä sätta bo,
utan at ifrän 12 til 13 ärs älder hafwa besökt
desta Scholor.
Nyt
-
884 Den 26 Juni?.
Nyttigt skulle det wara om atla ynglingar
wid ^.cLäemiernL wore skyldigs bewista yubli<ZUL
^leäicinffa föreläsningar samt härk tinder
gä
examen.
Det skulle bidraga bade Lil egen och andras
bibehällande. Mängen Ungling i brist af ti!-  räcklig kunskap härom ligger i grafwen.
^xel Illamillon.
Begärdeö pä bordet.
Herr 8ilver8tolye^ Ou8tak /^brabam-,
hade til krotocoliet ingifwit följande ödmjuka
lviemorisl, hwilket uplästes sä lydande:
Sedan Riksens Ständer nu gifwit Riket
en förbättrad Grundlag; sedan denna Grundlag
til sit eget stöd päbudit en säker Tryckfrihet;
sedan Swerige äger en Konung och en
seracl styrelse, tror jag allt nu möjeligt wara
gjordt, hwad som fordras til befästande af Rikets
inre lugn för ögnablicket- Et hufwudsakeligt
ämne äterstär dock ännu, hwilket bör blifwa
et o mål för Riksens Ständers upmärksamhet,
sä wida det ligger oH om bjertat, at för
framtiden stadga wär frihet. Dä denna frihet
i Lagen endast är en död bokstaf, dä styrkan och
klokheten förenade lätt deri kunna göra inträng,
äger Nationen blott det hopp, at genom Tryckfriheten
kunna förebygga alla wädcliga försök
deremot, under det förmägan at skydda henne
endast beror af Nationens werkliga duglighet.
Men
Den 26 Imrik. LSS
Men denna duglighet beredes hufwudsakeligen
genom den upfostran, hwarom Staten drager
försorg. Det är genom den som iulliviäuem,
krafter utwecklas och rigtas sä, at de en gäng
kunna sammamverka til befordrande af Statens
ändamål. Den allmänna upfostran är medlet,
hvarigenom Grundlagens anda sprider sig til
alla delar af Statskroppen, medlet hvarigenom
Statens fortskridande til en högre frihet beständigt
befordras, genom Medborgares uphöjande
til en högre duglighet. At emellan anstalterna
til denna upfostran och sjelfwa Grundlagen mätte
wara en fullkomlig enstämmighet, är en oundwikelig
fordran för möjelighetcn af Statens
bestånd. Det är til en undersökning om denna
enstämmighet i wära upfostrings-anstaltcr och
wär Grundlag jag i ödmjukhet anhäller, at en
kort stund fä leda Högloft. Nidderskapets och
Adelns upmärkfamhet.
Mära upfostrings-anstalter äro icke allenast
ej passande ester den Grundlag wi nu antagit:
under det wart land undergätt täta Statshwälfuingar,
wär Lag pä mänga ombytande grunder
blifwit utarbetad, Nationens allmänna' odling
betydligen ändrat form, har wärt upfostringswerk
förblifwit oförändradt, förwärfwat älderdomens
wördigbet, men äfwen dermed i hög
grad dess swaghet- Danadt och bestämdt i en
tid dä dess enda ändamäl war at bilda ReligionsLärare
lil stadgande af Reformations-werket, har
det ännu idag bibehällit denna bestämmelse, och
werkar utom denna ensidiga nytta, ingen annan
än den som är en följd, dels af de dermed förbundna
anstalterna til en allmän wetenssaps-bildning,
dels af enskilda Lärares mk, dä de kunnat
draga
886 Den 26 Junti
draga fördel af det obestämda i författningar -  för ar framsmyga det goda de sjelfwa äspfrat.
Jag tror mig ej begä nägon oläglighet, när
jag pä st är at wära upfostringswerk huswudsakligen
tjena tik bildande af Prester och Folklärare:
all annan bildning, som der winnes, ligger ej i
inrättningarnes ändamäl, men denna sats kan
ännu billigen utwidgas genom den, at de äfi
roen blott ofullkomligt och högst ensidigt bidraga
til desie Lärares bildande. Nu fordra likwäl alla
folk°ciu88or i Staten, at deras barn mätte äga
tilfälle til en undernxsning, i allmänhet sa fri
och allmän, at öwar och en mätte winna förmåga,
at sjelf wälja lefnadssätt, men ätmindstone
sädan, at en flags kunskaps- och förständsvdling
ligger til grund för hwars och ens tillkommande
wandel. Hwar och en af ost har wisserligen
alltför ofta hört den allmänna klagan
öfwer bristen pä sadane upfostrings-anstalter.
De fleste af detta Ständs Medlemmar hafwa
kanske rönt desi följder, derigenom at föräldrar,
som hyst ömhet för sina barn, upfostrat dem i
sina egna hus, och undandragit dem de mänga
och oersättliga fördelar, som ätfölja en allmän
upfostran. De, som nära undersökt saken, hafwa
utan twifwel med lidande sett, at förmögnare
mäns barn genast wid deras första bildning
blifwa ledda ur samhället, i stället för at ifrän
de spädaste ären, medan inga hinder ännu finnas
för den naturliga jämnlikbeten, fä upwäpa
ibland likar, ifrän början bildas genom inbördes
nötning och inbördes täflan, och strapt lefwa
i den werkliga werld, som en gäng stal blifwa
kretsen för mannens kraftfulla werksamhet.
Om
Den 26 Junit. 837
Om wara Universitet, eller hogsta underwisningswerk,
ffulle befinnas sä inrättade, at
wetenffaperne och underwisningen deri behand- «
las säsom et handtwerk, om de aftyna under
trycket af stranga ffrä-författningar, om de befordra
en flags lärdom för minnet, men föga odling
af förständet, om det sätt hwarpä de bereda
och pröfwa ämnen til Statens tilkommande
Ämbetsmän, hufwudsafeligen leder til ensidighet,
misibildning och nselhctens befordrande, om,
Långt ifrån at närmare med Staten förbinda
Mnglingen och leda honom til uplySning, sedlighet
och kärlek til fäderneslandet, de ffulle befinnas
fästa honom wid det egna intresiet, och genom
qwäfwande af det allmänna, hos honom
uphäfwa sedlighetens grund; emedan när Änglingen
ej af et högre begär lifwas, mäste han
med ungdomens eld öfwerlemna sig at de lägre:
om desin hufwudbrister i wara dim vers, tets inrättning
nödwändigt werka pä deras fleste Lärare,
och den stada de göra ej kan upwägas af
nägra fä dugliga personers sträfwande, mot en
i sjelfwa npfostringswerkets natur grundad rigtning:
manne det icke försenade en snar hjelp,
dä i Fäderneslandets närvarande ffick wär enda
räddning hwilar pa den allmänna patriotismen,
pä den enffilta dygden och dugligheten, pä
Ämbetsmäns fficklighet och liber»! i tet, pä deras
redlighet och deras oförfalffade wördnad för den
allmänna rösten.
Om wära lägre lärda underwisningswerk,
Gymnasier och Trivial Scholor, styras efter en
nu mera föräldrad och för wetenffapernas närwarande
form oduglig method, om de äfwen lämpat
-
888 Den 26 Iunik.
pat sig efter tidens anda, at ej gifwa någon annan
och ädlare retelse til förwärfwande 'af kunskaper,
än den at derigenom winna utkomst, anseende
eller andra fördelar, om derwid finnas inrättningar,
hwilka långt ifrän at skydda den fria
utwecklingen af allaläriungars anlag, pä et bestämdt
sätt rigta dem til inskränkta ändamål,
om de Munda äro et skags politiska werktyg,
i stället för at de borde wara medel at bereda
ungdomen til emottagande af den högsta möjliga
bildning, manne ej dä äfwen deras inrättning
förtjenar at granskas och förbättras?
Hwad desia underwisningswerk angar har
jag blott satt saken i fräga, ty jag wet, at personer
finnas, som ännu uprigtigt anse dem wäl
inrättade. Inom mig äger ingen twekan rum.
Jag anser dem ej patzandc til sit ändamäl: sä
har jag länge tänkt derom, och jag skulle kunna
bestyrka det genom mit erkännande säsom författare
til den utförliga pröfning af denna sak,
som jag för mera än'7 är tilbaka inlemnade Lil
Kongl. eanMers-Gillct, men hwarpä under dä
warande conjunctur ej afseende gjordes. Jag
skal ej eller undandraga mig, at om sä Mordras
, fullständigt och öppenhjertigt framdraga
mina bewis, och derefter torde den allmänna rästen
ej mera kunna blifwa twetydig.
Men det är blott et ringa antal af Statens
medlemmar, som hafwa den kallelsen at blifwa
nationens uplysare, at intränga i wetenskapernas
djup, och genom sit snille ehuru blott indirect
och långsamt, dock kraftigast werka til Statens
förbättring och flägtets förädling. Deras
fram
-
Den 26 Jumi. 889
framsteg kunna wäl af Staten äterhällas, men
icke särdeles befordras. Lemna snillet frihet och
det framtränger til sit mäl. Deremot bör Staten
sörja för bildandet af hela den stora folkmängd
som ät Ämbeten och Näringar en gäng
skal uposfra all sin tid, och hwars hela grad af
odling hufwudsakiigen bestämmes af dest daning
i ungdomen. Jag ävägar dristigt säga, at wära
lägre Scholor, Stadsscholor m. nr. alldeles
icke äro beräknade för desta folk classers underwisning
och det til den grad, at föräldrar redan
insett, at de ej med fördel der kunna läka sina
barn upfvstras, och häldre walt en kanske sämre
enskild inlorwLtion i egna hus eller sa kallade
pensioner, men som närmare ledt til deras
ändamäl, än de lemnat barnen i allmänna schöler.
Derigenom hafwa vesta bärn, om de förwärfwat
bättre kunskaper, dock saknat denowärderliga
bildning, som winnes derigenom at barn
npfostra bwarandra, deras egen inre frihet har
tidigt blifwit qwäfd, de hafwa lärt at härma
äldre menniskor, i fel som i dygder, innan de
förstätt at urskillja nägondera, de hafwa blifwit
drifhuswäptek, som wistna innan deras frugter
hinna mogna, och en allmän sinneswckhet, den
moraliska förenad med ven physiska, har mer och
mer ibland ost blifwit allmän. Hwilken wäda
för Staten om detta onda skulle tilwäpa? Ty
wilkoret för Statens lycka är dest sjelfständighet,
och den beror deraf, at hwar medborgare har
mod at understödja densamma.
Swerige är det enda Land, nog lyckligt at
äga Bönder, som förtjena at wara frie Män,
och som med full wärdighet deltaga i Riksens
Stän»
FM Deri s6 Junti.
Ständersrättat stifta Lagar; och för detta det tåls
rikaste Ständet, Landets kärna, för detta Ständ,
sorn genom sitt deltagande i Lagstiftningen har
et ostridigt behof af en högre bildning finnas
blott enskilta och til antalet sa fä anstalter til
upfosiran, at de knappast förtjena nämnas. Jag
will ej föreställa mig, at den underwisning som
Prvesterskapet meddelar i Christcndoms-kunskapen
af nägon ma anses sä om tilräcklig för Bönder.
Jag känner äfwen den inwändninaen, som af
mänga göras, at de uplpstare Bönder, sällan
äro de redligaste. Den förra anmärkningen bewisar
fåkunnighet, den sednare nägon bräcffa i
undersökningen Har wäl Landtbrukaren ej behof
af andra kunsk-per än dem, som innefattas
i Cathechesen? Winner b an derigenom en högre
klokhet i sin näring, lär den honom, at känna
alla sina pligter och rättigheter som undersäte
och medborgare, ja, uplyser den honom fullkomligen
om älla de moraliska förbindelser, som åtfölja
hans lefnad inom samfundet? Och om erfarenheten
skulle bewittna, at ofta Bönder, som
wunnit mera kunskaper än hopen, framstiga at
säsom Advocater betjena sig af de öfrigas enfald,
bewisar sädant emot kunskapers nytta, eller
wisar det blott, at egennyttiga menniskor äfwen
i detta Ständ kunna finnas? Bewisar det icke
tydligen at det wore bade Folkets och Styrelsens
Interessa, at odlingen ibland Bönderne
wore sä allmän, at de ej sa lätt af dylike bedragare
kunde förledas; och kjelfwe desie bedragare,
hwad äro de annat än halfkunnige menniskor,
som kunna gälla bland de räa, men hwilkas
swaghet lätt blottas. Nej, jag är fullt och
fast öfwertyqad, at wär Stat, som genom sitt
fria Bondeständ sä länge haft en pälitelig styr
-
Den 26 Klinik. 891
ka, skulle aldrig wara i wäda för fin sjelfstän
dighet,
om tilböriiga anstalter funnes för dest
bildning.
I anledning af hwad jag anfört förutser
jag emot mig följande inkast: Det ar lätt at
wisa bristerna, men det är sivärt at afhjelpa
dem. Sacksen är sann, men det swära /är ej
derföre omöjligt. Förslag bertil höra ej lil detta
tilfatte. Ehuru det omöjcligen kan wara wadeligt,
at omskapa gamla upfostrings-anstalter,
är det dock en wigtig sak, som fordrar en mogen
. öfwerläggning och at i hela sit sammanhang
uttänkas. Mil. afsigt har bär allenast warit,
at wisa nödwändigheten deraf at förbättringar
i upfostringswerket mätte pä alfware företagas.
Likwäl när jag redan i flere är tänkt
öfwer detta ämne, när jag samlat alla de kunskaper
och uplysningar, som til mine tankars
stadgande deröfwer fordrats, anser jag mig berättigad
at försäkra, at sadane förbättringar äro
möjeliga och lätta; och til och med at de med
gansta stor framgäng skulle kunna göras, utan
at Staten med nägra stora utgifter belastades:
ty kanske finnes det ingen gren af allmänna
inrättningar i Swerige, til hwars underhäll sä
betydeliga medel äro anflagne, som tilLärowerket:
hurri härdt at de dä stola bära sa obetydeliga
frukter? Men jag will hänwisa hwar öcken
til den Schol-ordying, som äfwen nyligen utkommit
och fräga hwad hopp det är til en god
underwisning i landet, när den mäste följas.
Om det än stall blifwa mit personliga öde, at
efter den förrätta ruin tjenst säsom Lärare, om
jag dä obrottsligt stall lyda den, will jag ej uragtläta
detta tilfälle, dä jag säsom medlem as
892 Den 26 Iunik.
Rikiens Stander bogtideligen kan förklara, ai
en god allmän upfssiran ej kan winnås sä länge
den efter denna Schol-ordnings anwisning
ikall rnrättas, och at jag således ej anser mig
delagtig i den skada jag säsom en lydande werkstallare
deraf möjligtwis kan komrna at göra.
Utan twifwel behöfwer jag ej öka Men
til förbättringar i detta afseende, med en nygift,
svin ej lärer kunna wedcrläggas, at de fleste
brott i Staten härleda sig ifrån bristande
uplysning hos desi medlemmar och det förfall,
hwart den okunnige och oduglige sä lätt räkar.
I en tid, dä nöden wändt iil och med en obetänksam
Regerings upmärkfamhet päFattigwärden,
hwilka säkrare medel kunna wäl finnas,
at motarbeta nöden, än lämpelige Scholars
anläggande, der barn bildas til sedlighet och
arbetsförmäga och derigenom winna medel, at
en gäng aftjena den wärd Staten lemnat dem i
deras wärnlösa tilständ, at ej förledas til läster
och brott', utan säsom gode och nyttige medborgare
njuta Samfundets fördelar.
Genom den nya Grundlagen är det ät en
särskild Stats-^ccrewrars updraget, at wärda
Len allmänna uplysningen. Detta bewifar, at
Riksens Ständer redan wid ämnets: wigt fästat
sin upmärkfamhet. Man bör wiflt märtta
sig de bästa följder af denna nya inättning; men
det är troligt, ja kanske säkert, at denne Ämbetsman
ej pä et rätt alfwarligt sätt skall kunna
företaga sig upfostrings-werkets förbättring
och kanske omskapning, om ej hans bemödande
af Riksens Ständer stödjes och rigtäs, om ej
ivär allmänna röst röftr bristerna, behofwcn, önskningarne,
och bewifar, at en retorm med fram
-
Den 26 Iunir. 8SZ
gäng kan företagas. Jag öfwcrlemnar ät Högloft.
Riddcrfkapet och Adeln at bestämma sättet
huru detta kan winnås. Kanske förtjenade saken
at af et särskildt Utskott undersökas, hwilket
Utskott äfwen kunde pröfwa den af Herr OzUlenskjölä
gjorde morionun, rörande Institutet
för döfwe och blinde, samt underrätta sig om de
anstalter, som för den allmänna Fattigwärden
blifwit gjorda. I alla fall anhäller jag at wära
Medständer af detta Liemori-i! matte fä del.
6. Lilverstol^e.
Lades pä bordet.
Under läsningen af sistnämnde lAemoriLl
äterkom Friherre E lemin» nred den til de andra
Ständen afskickade Onputstionen och förmälts
at samtelige Med-ständerne emottagit det dem
meddelte ^rotocoUs Utdrag och lofwat akmed
det första detsamma företaga.
Ridderskapet och Adeln åtskiljdes klockan z i.
In llclem krotoLolli
L. Lilverstol^e.
Tisdagen den 27 Jrmtt.
rienum klockan ^ til 12 förmiddagen.
^usteraäes följande
Utdrag af krotocoUet, hället i Högloft.
Ridder
-
Ko4 Dcn 27 Jun-i.
Ridderffapets och Adelns klenum den
26 Junii iLv9.
S. D. Efter afhörande af det Wällost Borgare-Standetö
genom Urotocoils Utdrag af den
'19 dennes meddelte bestut, at ät Rikfens Ständers
Stgts-Urffott updraaa, at efter föregängett
granffning af nattan och behofwet af den härstädes
inrättade Upfostringsanstalt för Döfstumma
och Blinda, til Riksens Ständers klena up«
gifwa det ena och andra, samt tjenliga utwägar
til dest erforderliga understöd föreflä; bellöt Ridderffapet
och Adeln at i den sednare delen angående
förestäende af medel til denna Inrätt»
nings understöd, instämma i det Wällofl. Borgare
Ständets beslut, at detta ärende til StåtsUtskottets
utlätande remittera. klt supra.
fusteracies följande Ridderffapets och Adelns
underdäniga Skrifwelfe til Kongl. Maj:t.
Stormägtigste Atternädigste Konung!
I kraft af et wid,?ooärs Riksdag fattadt
och sedermera af Kongl. Maj t faststäldt bestut,
ffulle af den under Riddarhus-virectionens
position stäende sä kallade Aheliga Cadett-Scholans
Fond, enär den uvhunnit en witz storlek,
ärligt underhäll utgå för twänne Adeliga Cadetter
sä länge Kongl. Krigs Academierk pä Carlberg
ägde beständ, samt för irenne wid Rikets
Ulniversiteter til Livii-Ständet studerande Adelige
Unglingar: Hwarförutan äfwen blef stadgadt,
at, i fall af afkastningens tilwärt, ffulle
underhällsstaten aiterurtivt med en Cadett och en
Itipenäiat okas.
Til
Den 27 Iumr. 895
Til följe häraf hafwa ock i siere är twänne
Cadctter och irenne 8li pen6lLtLr njutit af denna
kona underhäll; och är äfwen för det närwarande
medelst en klok förwaltning den tidpunkt
redan inne, da en ökad afkastning kan til en
utwidgad anwändning ansins. Det ar wid detta
tilfälle Riddersiapet och Adeln utbeder sig fä
hos Eder Kongl. Maj-t i underdänighet andraga,
at erfarenheten wisat det Irnderhallet för Cadetterne
wid Kongl. Krigs Academien inom fa
är gansia betydligen stigit, nemligen isrän rzZ
' R.d. i6ss. til iso R d. Bancompnt; at obestämdheten
af ytterligare framtida stigande skulle möjligen
kunna försätta Catzan i betänklig ställning,
om henne äläge den sipldigheten, at äfwen hädanefter
tilöka Cadetterneö antal; och at det dessUtom
synes Riddersiapet och Adeln brista utwagar
til understöd, i synnerhet för sadane behöfwande
Adelige Dnglingar, hwilka siulle åstunda
at inom Civil-Ständet blifrva Fäderneslandet
nyttige.
Pä dessa siäl har Riddersiapet och Ndeln
för sin del ansett den ändring i det fordna stadgandet
nödig och skälig, at under bibehällande
pä stat af endast de twänne redan beslutne Cadettrum,
all den afkastning fonden för öfrigt gifwer
och framdeles kan kbmma at gifwa, mä til
Acadcmisia Stipendier anwändas; anhällandes
Riddersiapet och Adeln i underdänighet, at til
detta, som Riddersiapet och Adeln hoppas, gansia
nyttiga stadgande erhälla Eder Kongl. Masits
nädiga samtycke.
sustsrLstsr
89S Den 37 Iunri.
stusteracles kleni-krotocollet för den j6
Junii.
Härefter tilkännagaf Herr Grefwen och
Landtmärffalken der han just nu erhällit en biljett
rfrän tilförordnade Hof-^nt^le-en Herr Friherre
öb v/ettersteöt, innehällande efter ordalydelsen
den underrättelse: at Bonde-Ständet, som
nu warit uppe hos Konungen, under acclamation
och med uttryck af den listigaste undersätliga
tilgifwenhet för Kongl. Masts person, läckt
sin Taleman underteckna constitntionen.
su8teraäe8 kleni-krotocollet för dbN 19
Junii.
I anledning af Herr dior<lenstoipe8 deruti
uptagna Diecamen angäende särskilt tryckning
af Lon8titutions Utskottets Betänkande rörande
Regeringsformen, erindrade
Grefwe körner, v^clolpb Loran, at
rätta tiden til tryckningen häraf tycktes nu wara
inne, sedan Regeringsformen, omsider af alla
Talemännen undertecknad, snart wore at af
trycket förwänta.
I anledning häraf beflöts, at undertecknad
Riddarehus - secreterare skulle skyndesamt om
denna tryckning läta besörja.
Widare under jn5terinl;6n och i anledning
af de r ofwanberärde krowcoil uptagne Herr
8 ekön
-
Dett 2- Junit. A97
8c!iön8tröms öld, hwarigenom han rörande'Herr
Grefwe körner, Loran, uttryckt sin
förundran, at en Ledamot som talat sä wäl pä
detta Riddarehus, ffttlle kunna stötas af det ordet
kraftigare, som Herr Lcnönscröm nyttjat,
yttrade sig Grefwe klörup at han anhöll fä tillägga,
det han ej hade trott sig behöfwa för et
sä uplyst samfund förklara, at hans anmärkning
om ordet kraftigare endast kunde hafwa reia.
tinn til Herr Eckwerste LcUonscröms den 2 JU»
nii Nyttjade uttryck.
Ankom och infördes en Deputation fränhet
Högwördiga Preste-Ständet, anförd af Herr Doetorn
och Biskopen Friherre körner, somöfweklemnade
och upläste följandet
Utdrag af krotocollet hällit hos Högwördige
Preste-Ständet dett 16 Junit
1809,
S. D. Igenom NU fötetedt Utdrag af kro^
tocoUc-L hällit hos Högloft. Nidderskapet och Us
deln den 9 dennes, gifwer Högloft. Ridderskapet
och Adeln tilkänna, at, sedan efter tvär NU
stadgade Grundlag Statsutskottet arbetar ej al.
lenast utan någon förbindelse til hemlighet. Utan
twärtom med den bestämda pligt, at fullständigt
lemna Riksens Ständer underrättelse om Statstverkeks
tilständ och forwaltniNg, Ridderskäpek
och Adeln nu mera icke futtnit NägoN anledning,
at jämnlikt Prtste-Ständets hemställan, derom
Statsutskottet nägoN instruLtion föresktifwä.
113, Litz. Z aM
893 Den 27 Junit.
I anledning häraf och dä Preste-SLändet
som, före den nya Regeringsformens antagande,
förmodade, at Stats-Utffottet torde efter manligheten
blifma med det Hemliga Utffottet förenadt,
af sadan orsak den 19 nästlidne Maj til
de öfrige . '^y.-cuvL Ständens öfwerläggning
endast hemställde, hmuwida det kunde anses nödigt,
at för Stats-Utffottet någon insnucnon
fastställa, fann PrestaStändet sig sä mycket häldre
böra instämma uti Högloft. Ridderffapets
och Adelns nu meddelade beslut i detta ärende,
som Ständet hwarken förut beflutit at någon
Instruction för Stats-Utffottet borde utfärdas,
eller nu mera finner en sädan wara nödwändig.
I7L suxrz.
Lx xrotocollo,
fl. lil. Almgvist.
veputLtionen afträdde efter manligheten
beledsagad.
Herr Lkjöläebrancl, ^nclerg I^reclric,
upläste et Oictamen til krotocollet, sä lydande:
Dä jag til Högloft. Ridderffapets och Adelns
uplysta ompröfning nu wägar framställa et redan
widrört ämne af högsta wigt, bäde för
framtiden och för det närwarande ögnablicket,
ffer det icke säsom Ledamot af Lonsrilucion.-; Utskottet,
i hwilken egenffap jag bordt i tystnad
afmagra dest remitz. Det ffer endast med den
rätt, hwarifrän ingen af Ständets Ledamöter
genom deltagande i nägot Utskott är utefluttn,
och det angär en af LonscUutions - Utffottet re ^
dan wäckt fräga.
