# ID: svediakorp-gov169
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,193
# sentences: 2,190
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den ZO Maj. L99
uti de föregående plems förekommit ätffillige
forsing til Rikets räddning i närwarande brydsamma
ställning af hwilka en del, mer eller
mindre, dels directe dels indireete Åsyfta uphäfwaiidet
af hela Ständets nu ägande och
wälfängne privilegier och dermed förknippade
fri- och rättigheter. — Högloft. Ridderffapet
och Adeln behagade tillåta mig at i detta ämne
yttra mina tankar.
Sedan jag under en längre tidrymd haft
den äran biwista Högloft. Riddcrffapets och Adelns
sammankomster och derunder sett med
hwad sorgfällighet Ridderffapet och Adeln sökt
bewara de rättigheter och förmäner som af Rikets
framfarne store 'Konungar blifwit Riksens
Ridderskap och Adel frän uräldrige tider gifve
och förlänte, har det för mig warit högst 0-  wäntat, at nägon desi Ledamot, som innchafwer
antingen medfödd eller förwärfd fri - och
rättighet wore sinnad sig densamma sjelfwilligt
at afsäga.
Händelsen är sa besynnerlig, at den mäst
ssarpsynte Lagstiftare aldrig kunnat den förutse,
dä Riddcrffapets och Ad^.s enhälliga bemödande
wid alla tilfällen warit, at ej allenast
kjelfwe söka desia deras rättigheter i alla matto
bibehälla, utan ock hos framfarne Konun--  gar derom i underdänighct anhällit.
Uphofwet til Riddcrffapets och Adelns nu
ägande privilegier och dermed förknippade rät.
tighetek
3oo Den 30 Maj.
iighetcr härleder sig säkerligen ifrän desi egen
önskan och framfarne Konungars nåd, at belöna
tapperhet, mannamod, ivisdom och Riket
gjorde rvigtige tjenster, samt upmuntran til efterföljd
för efterkommande siägtcr, hwadan
Vesie, af Konungen, Ridderffapet och Adeln ärtedde
nädebewisninaar uti siere manö-äldrar,
Llifwit som en helgedom wärdadc; och således
i atta tidskiften och Riket öfwcraängne misiöden
förblifwit orubbade, bade under EnwaldsRegenter
och päföljande frie Regeringar.
Konungarne XI och Xll beböfde bägge
til sine ädragne krigs utförande Rikets understöd,
den singö de af Landet, och Nrivcke^isrne
-förblefwo orubbade. — Päminnom osi Rikets
tilständ wid Konrcng den Tolftes döv.
Landet war lemnadt i ödesmål, och misiwäzt
öfwer hela Riket, folkmängden förswunnen igenom
kriget och härjande pest. Landet utarmat
pä penninge-tilgängar til den höjd at
mpnttecken til i öres rvärde borde rexresenterL
i Daler Sunt, handel och näringar nedlagde
och utan hjelp. — Riket blef icke desto mindre
efter fredsslutet räddat och frälst igenom
kloke, mogne, rädige mäns omtanka och behjertenhet,
och Ridderskapetö och Adelns xlviI-xier
ej kullstörtade — twärtom de blefwo
under den derpå följande fria Rcgements-för--  fattning af den dä utkorade npe Regenten högtidligen
tillika med de andre Ständens, stadfästade
med atta fyra Ståndens enhälliga bifall.
Ena
-
Enahanda förhållande har warit under
de irenne derpäföljande Konungars Regementstid
.— men aldramest under Konung
den tredjes Regering. Denne Konung innehade
är i7"/L uti z dagar den mest oinskränkta
enwaldsmagt. Sädant oagtadt wille han såsom
en rois Regent, med fullkomligaste kännedom
af Stats-kunffapen ej allenast lemna Ridderffapets
och Adelns l'rivil^isr til deras fulla
innehall owidrörde, utan ock i den npa Regeringsform
han ost ätergaf, bekräftade.
Det säges at upoffringar til Rikets räddning
böra göras af Ridderskapets och Adelns
rrlviisxier, men wi känna ej de andra Standens
tankar i den delen. Den winst Riket
kan deraf göra i ögnablicket, dä den fordras,
blir säkerligen högst obetpdelig, om icke opäräknelig;
men til Ständets förswagande fullkomligt
bidragande.
Hwartil ännu kommer, at sädant försakande
torde kunna utmärka en mindre agtning
för de nädebewisningar, hwarmed Rikets store
Konungar, första Ständet uti Rikskroppen frän
uräldriga tider omfattat.
Om til Rikets räddning fordras upoffringar
böra de wara kraftiga, ej pLitlruiver;
de böra wara fotade pä sä säkra grunder, som
göra dem anwändbare, den stund de päfordras.
Jag föreflär t l detta ändamål, i stället för
de projecterLcke krivileAiernss försakelse, en
^02 L>en 60 uraf.
hjelp til Rikets räddning, mera betydande och
pä närmare hall at Lilga, den nemligen af en
förmögenhets-afgift, lämpad efter Rikets rätta
behof och pä enahanda grunder, som wid Riksdagen
18Q0 an.togos.
Sädant offer som innebär »verkelig och
säker hjelp är med Högloft. Ridderffapets och
Adelns »värdighet mer afpasiad och bär ej stämpel
af äterhällsainhet; men af oskrymtad ägd
patriotiff anda.
Skulle någon af Ständets Ledamöter wil.
ja försaka besia rättigheters Åtnjutande, sä mä
den, sä midt det honom personligen angar, sädant
hos Kongl. Majtt i underdänighct anmäla
och desi nädiga Utslag afwakta; ihägkommandes
Lagens uttryck: att bwac äger sin fak
böta och ingen annans rätt förmärka.
Dä Konungen allena tilhörer, at uphöja
i Adeligt Stand och dermed förknippade rättigheter,
sa tilkommer ock Konungen ensam, at
emottaga försakelsen af dest erbudne och i längre
tid nyttjade nädebewisningar; hwadan Riddcrffapet
och Adeln, som icke kunnat gifwa sig
kjelfwe besia privilegier, Fri - och Rättigheter,
icke heller äger, efter min tanka, något deraf
bortgifwa, utan at tillika förolämpa Majestätets
rätt.
Af hwad jag nu haft den äran anföra,
hemställer jag Högloft. Ridderffapets och A
delns
-
Den 30 Majk. ZoS
delns samt Herr karört och Zandtmarskalkens
mogna eftersinnande, buruwida uti sä beskaffad
och til sina fölgder eftertänklig sak, någon öfiverläggning
etter pi-o^o.tttton kan äga rum, såsom
stridande mot Regeringslagarne och Herr
och La:«dtmarffalkcns wid detta Riksmöte
aflagda Embetsed: at owäldigt och oförffräckt
förswara Ridderskapets och Adelns ?rlv>wi;ic-r
och Riksens Ständers fri- och rättigheter. Stockholm
den 29 Maj 1809.
Lust. ^VLclisclilL^er.
Lades pä bordet.
Friherre v.g!;!», Larl. At nyheter och
förändringar, med inbittningens förstoringsglas,
eldar Ost äträ bwad wi icke känna, lärer wäl
icke kunna motsägas.
At den djupt tänkande, med sträng granff--  ning förekommer utbrotten af denna äträ, intil
desi han noggrant pröfwat anledningarne til förhättandet
med warande omständigheter och fästande
en upmärksam blick, buruwida den önskade
nyttan kan stä i förening med Nyhetens och
Förändringens påföljder^ är lika ostridigt.
Säsom nytt och til förändring ledande är
wisierligen den framstälda motton om Et Ständs
inrättande etter >ncoi porm-amie i nägot af de fyra
warande Riks-Ständen, af de sa kallade ko88o§-  8ion:rlLr och Ständs Personer, hwilka i anseende
til Sysilor, eller förmögenhet,
sä svin
Z04 Den 30 Maj.
såsom Ridderskapets och Adelns wederlikar kunna
betraktas; tp bland deste gifweS ril än större
antal dem, hwilka icke til något af de Fyra
Riks Ständen kunna hänföras ; likwäl har en
wärd Ledamot utan undantag wäckt denna mc>.
tion, hwartil anledningarne sägas wara, alvesta
Stora Llatzer af medlemmar icke äga någon
del i Lagstiftandet och wld inträffar»-e Gränders
molen icke eller någon rost til befluten.
Jag medgifwer, at om deste hederlige och
nyttige Medborgares rättigheter icke were lika
wäl och gemensamt bewarade, wore denna fräga
af största rättwisa, men dä deste Lessei- Medborgare
rcpri)8euteras hwad deras ägande Jord
beträffar , den mä wara Säteri - Bruks - eller
Frälse lägenheter, af Högloft. Ridderskapet och
Adeln, och i händelse af Stadsjord, genom det
Loft. Borgare Ståndet, samt om bossessionen
består i skattskyldig och Krono-jord, genom det
hederwärda Bonde Ständer, bw idan deste icke
kunna betungas nied lagar eller skatter, öfwer
bwad de trenne nämnde Riks Ständcn sjelfwe
sig ätaga at lyda, eller til Staten utgöra, sä
simes nrig de wärde Ledamöterncs föregifwande
endast böra anses som et lusns vcnboruin, och
fälcdes bela moiionen förfalla. Eller ock mäste
Högloft. Ridderskapet och Adeln, af enahanda
anledning, medgifwa nyttan och nödwändigheten
af de i annor händelse wanlottade men lika skattdragande
Medborgares rösträttighet, nemligen
Bönder och Allmoge, som altsedan 1789 ärs
Riksdagsbeslut warit privilegierade at köpa och
besitta Frälsc-Egendomar, men hwilka icke hafwa
nägon Riksdagsmannarätt/Jorden beträffande,
Den Zo Maj. Zo5
sande, emedan den, genom hwad redan anfördt
är, finnes wara bewakad.
Dä nu således den foreflagne förökningen
af Lagstiftare och csentrinter hwad de nämnde
Folk Olasdr angar, icke mera för den jord,
som desie medborgare innehafwa, wid Riksdagarne
finnes wara obewakad, lärer denna fräga
endast til den personella beskattningen kunna inskränkas,
hwarwid förekommer, at hwarje Medborgare
wid de personella taxeringarna hänföres
til den klafl honom efter sytzlacaracter eller
känd förmögenhet, enligt Bewillningens grunder
tilkommer, ingen obetagit, at sin rätt härwid
bewaka; Hwadan i detta hänseende defle FolkKlaster
icke kunna blifwa lidande, och den prosccreraäo
Ueprcsentatious ökningen säledes icke
behöfwes, derest man ej önskar, at til högsta ytterlighet'yrka
den sattsen: lika medborgare, lika
rättigheter; i hwilken händelse, säsom äfwen lika
contribueranäe, fastän frän mindre förmögenhet,
inhyseshjonet och Torparen, Gärningsmän
ä landet med flere, icke skulle kunna utan
uppenbar orättwisa förbigäs. Underlig synes
mig wara den Reform och inskränkning nian
önskar uti Uepresentationen hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, just i det ögonblick man will
föröka Uepresentationen i de andra Ständen
med et stort antal af nya Uepresentantcr; härmed
kan wäl icke äfyftas en contra-NaUance, ty
den är gifwen, emedan hwarje Ständ icke utgör
mer än en röst, ehuru manstarkt det ock än
är- Den wärda Ledamoten bar säleds döljt fin
afsigt, hwilken mig icke tilkommer at blotta;
mig äligger allenast, enligt mit åtagande, wisa
päföljderna 'af den föreslagna organisation, sä09,
som
AZ6 Den Zo Maj.
som innefattande en nyhet til förändring ledan»
de, mätte mig da tillätas harwid framställa följande
frägor:
runo Hwarest någonsin har en Folk-Regering
der paria vota förswunnit och der det hela
bildat en cleinocratie i tidens längd burit sig?
2:do Bewittnar icke erfarenheten, atgenon:
detta Regeringssätt hafwa Throner blifwitkullstörtade
och hela Folkflag uplöste?
3:0 Hwad dar deremot Swerige rind er de brydsammaste
tidffiften och oaktadt alla destämplingar
som genom utländskt inflytande bordt medföra
desi söndrande, dock icke med warande Nepi-eseiuation
k flere ärhundraden bibehällit sin
sjelfständighet?
4:to War denna sjelfständighet ej lycklig
under den Stores, den
Tiondes, den Elloftes tidehwarf; ffakades
ej denna sjelfständighet genom den Tolftes
krigslystnad och Luccessions-frägan efter Konung
men bibehölls den ej genom de
Fyra Riks Ständens e-ncrFio ?
6:to Förblef denna sjelfständighet icke un«
der M'llda den Tre
djes
alltid forskande och waksamma sn lles rädigket.
<arnt Hans Kongl. Höggets Riksförestän-arens
wi a och lugna Regeringar, ej fullkomligen
äter befästad?
, ^oÄ^dewiicke föredetta olyckliga kriget styrka
inom osi och Laoancier, hwilka icke utom fredsbrott
-
Den Zv Maj. 807
brott kundesörloras? Och manne nu, sedan wr
bliswit til en tredjedel forswagade hwad Riket
ben äffar, de fyra Riks Ständens Lepresentation
bör ökas med ett än större antal Ksyressntanlee
eller et femte Stand inrättas, hwilket ej
fants nodwändigt dä Riket ännu ivar odeladt?
Nej! NU behöfwes endast eli concentreracl
styrka, och denna kan omöjligen finnas uti mängden
af Riks Ständen. Matte dä de af älder
-varande fyra Riks-Ständen, hwilka icke utom
den blifwande Regentens höga sanction böra
kunna ökas eller minskas, alltid bibehällas; mätte
uplysning, dygd och förtjenst, dä den finner
sin belöning inom det första Ständer, alltid öka
desi antal!
Lades pä bordet.
Herr blelvigj Larl 6octkrisäj hade inlemnat
et blemorial, sä lydande:
E)dmjukaste ^leMorial!
Sedan Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren
genom de af Riksens Ständer bewiljade
penninge förffotter bliswit istänvsatt at fortsätta
krigsrustningarne och anskaffa de til Rikets försmak
oumbärlige materials-behofwen, wägar jag
ti! Högwälbotne Herr Laron och Landtmarskalken
samt Högloft. Ridderffapct och Adeln framställa,
om icke, i anseende til den hotande werksamhet
som Rytzlgnd wisar sä wäl uti Westerbotten
som pä Stland, äfwensom den oroande
ställningen pä Norrsta gränsen, Högloft. Ridder
-
Z03 Den 30 Maj.
ffapet och Adel» wille i förening med de öfrige
Ständen tilbjuda Hans Kongl. Höghet Riksföreståndaren
en personlig krigsstyrka, efter det behof
Hans Kongl. Höghet kunde finna nödigt,
dels för at förhindra fiendens widare framsteg, ^
dels för at gifwa wigt ät underhandlingarne.
EL Utffotkwäljes som uprättar grunderne
til utskrifningen med det mera som dertil kan
höra.
Tillika underställer jag om icke när denna
xroxo8ition winner bifall, Högloft. Ridderffapet
och Adeln i underdänighet hos Hans Kongl.
Höghet Riksföreståndaren wille anhälla at fä
del' af den plan, hwarefter Hans Kongl. Höghet
orZani8erar denna ^rmeen8 nya förstärkning,
pä det hwar och en mätte blifwa öfwertygad,
at detza Fäderneslandets dyrbara krafter efter
xll^8i8ll. och morali8k formäga til landets och
sjelfständighetens förswar blifwa anwände.
Genom en Deputation torde de andra Ständen
härom blifwa underrättade, samt mälet sedan
pä lika sätt til Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren
framfört.— Hos Högwalborne Herr
Landtmarffalken anhälles om xropo8ition härä.
Stockholm den 29 Maj 1809.
L. 6. DelviZ.
Begärdes pä bordet.
Herr Laron och Landtmarffalken anmälte
at et Memorial, undertecknadt af åtskilliga
Lo88L88ronater, Jord - och Bruks-ägare, hwilket,
enligt hwad Herr Landtmarffalken hade sig
bekant
Den Zo Maj. 30g
bekant, redan bade hos andra Ständ blihvit
»plast, nn med Ridderstapets och Adelns tillatele
komme at upläsas: sa lydande:
Ödmjukt Memorial!
Undertecknade Bruks- och Jord-ägare fä
härigenom ödmjukt pakalla det Högloft. Ridderffapets
och Adelns upmärksamhet för ettämne,
hwilkct säsom med sjelfwa grundwalen för allmän
wälfärd i sammanhang, synes wara en
skyldighet bäde at anmäla och följa. Idkare af
Sweriges Bruks - och Landtmanna-näring, som
»tan rättighet, at i Rikets rexresentLtion anses
för Stand, dock Ständspersoner benämnas, hafwa
en längwarig erfarenhet, huru jämnwigten
i de allmänna rättigheter, tid frän tid kan uteblifwa.
Men den nu lyckligtwis inträffade sällsamma
tidepunkt af en ny Lagstiftning, lifwar
ater hoppet derom at den Wedborgare-clL88, som
til Statens behof ffattar mer än tilsammans
twänne af de andre Ständen, ocksä mätte tilläggas
lika rättigheter.
At här inga i Historien om de fyra Ståndens
uprinnelse och inträde i Rikets styrelse och
bestallning, är wisterligen öfwerflödigt; saken
är förut känd, likasom den sanningen erkänd,
at mangen beskattar, fom sjelf nästan ingen
eller föga skatt örager.
^ Riks-Tabellerne utwisa, at de sä kallade
Ständs-personerne, säsom blott inom Swerige
utgörande et antal af 69,400, äro näst Bonde-Ständet
talrikast. Uppbörds Längderne witsorda,
at deras personella Bewillning utgär med
ej
Zio Den Zo Maj.
ej mindre än I9k,000 R:dr; endast derigenom
uplyses säledes genast, at denna Medborgare?
ci»ss, en trettiondefemtedel af Sweriges Folk»
nummer, conciib^erLr en sjettedel af kela den
til Statsverket ingäende peronella Bewillnings?
summa.
Och mä ost härförutan tillätas, at åberopa
de flerfaldige betpdelige gärder til Staten, hwil?
ka större delen rfrän Ständspersons cM88i.n af
Bergs-handteringen utgä, upnäende en mer än
dubbelt sä stor summa.
At likwäl wara utefluten frän magtägande
Ständers rädplagningar och frän deltagandet
i deras beslut, sä i frågor om allmänna gär?
ders och ulstplders utgörande, som deras fördelning,
har hittils emot fordna Riksdagö-ordningar
ej kunnat ätalas; men nu dä de gamla fel
och brister bäst kunna rättas, skulle en sadan
fortfarande förgätenhet, icke allenast kunna anses
för en stor orättwlsg, utan ock för anledning
til köld och mistnöje bland en mängd redlige
Medborgare, som stprde af en sann katria
risk. anda, det äfwenwäl tilhör at med Rikets
sannffpldige Ständer införlifwas.
Bland Rikets nu församlade Ständer mä
ingen misttpda eller misttpcka en sädan wär begäran.
Uplpsningcn och flera Medborgares enahanda
rätt, k anseende til gemensamma saken,
bör genast wcderlägga alla inkast; det skulle annars
ensamt wara wi som förblefwo dömde at up»
lata wär egendom til beskattning utan egen pröfnings-rätt,
och utan tillfälle at uplysa dem, som
ost beskatta: ensamt wärt Ständ skulle aldrig
Den Zo Maj.
nägon del erhälla af Fäderneslandets angelä- .
genheter, om icke den tilfälliga, som nägre af
wäre Medbroder kunna hämta frän sin inträdesrättighet
pä Riddarhuset eller i Porgare-Ständet.
Den rättighet wi begära är ingen annan
än den, som alltid bör ätfölja en skattskyldig
jord och handtering; märt upsät är at gagna
det allmänna, ej at undandraga ost inedwrrka
til fyllandet af Statens behof; men böra wäl
wi, mer än andra, sakna r,-pi'L8LM-iutLr, sorn
haf>va at bewaka wärt beständ? Wär undergäng
kunde betydligen bidraga til det allmännas.
Med den frimodighet som tilhör frie Swenffe
Män, är säledes denna pä rättwisa och billighet
grundade, önskan framstäld. Och anhälla
wi ödmjukt at det Höglofl. Ridderskapet och Adeln
täcktes samnra wär ödmjuka begäran hos
rosxective öfrige Gtänden anmäla^
Och hyse wi til de Herrar och Män, som
nu hedras med det wigtiga kall af en ny con8tittnion8
utarbetande, det wälgrundade förtroende,
at de dä frägan wackes,. ej kunna underläta
at ådagalägga sä wäl möjligheten somnödwändigheten
af Ständspersonernes införande til
den störa föreningspunkten af allmänt bemödande
för Fäderneslandets widmaktbällande, samt
til de öfwerläggningar som dit höra.
Wi lefwa ännu i den glada förhoppning,
at denna wär anmälan afMkets Högloft. Ständer
med wälhehag anses.— Ja, behöfde et prsMäicLt
sökas wid detta wärt andragne äligggflde;
sä
Z12 Den 3o Maj.
sä kunna wi äberopa, at Fahlu Bergslag, som
egenteligen utgöres af et Bolag Ståndspersoner,
redan åtnjuter den rättigheten, at genom LepreseriiLnt
bewaka de§ enskilta och allmänna Riksdags-angelägenheter.
Stockholm d. 19 Maj 1L09.
g. L. 6ran8c!iou§ , l^ils klitariäer , 8. L. Qe^er,
Lo8ckell, Normers, g. L. ItluIIer,
L1ae8 Lilles, 83m. dlloreus, LenZt ^laZnus
Lj orlman, solan Lacke, Lreclric lVlorsiimf,
llol.Llr.ka.u1i,
g. Lll. 8mecllerA, Ler jac.Aklin, d^lils 8eltervall,
III. Ljulr, solran 8e6erlolm, LenZt L. 6e^er,
Lelr Llorärvall, Lara Lresl, ^.nä. Kloräell,
Larl Lemke, L. 2etterler^, O. OsmnFius,
O. L.-or6ste6t, L. L. 8loAlerA, Lorens
äe la Loss, gol. 6. Wadner.
L. ^ittlolk.
Ungelärligt L-fwerslag, som wisar Brukshandteringens
Ollers i Hammarffatt,
Bevillning, Krigsgärd m. m. för et
af de sednare arén, efter en medelberäkning.
Lfwer 400,000 Sk:pund Smide äges af Patronerne,
hwarsöre i Lammarffatt 4000 Sk:pund -6N:d. 24,°°c>
i Bewillning 1^,769 Skiputid - - 82,770
i Krigsgärd 10,272 Skrpund r r 6i,6zo
''
R:d.8:ca
Summa 28,041 Sk:pund — — — 168,400.
I8,ovoo Skmund Stängjernssmide ages
af Bergsmans-Ständet,
hwarföre i Hammarskatt 180 Skeppund
i Bewillning ;84 Skeppund
i Krigsgärd 4;r Skeppund
Summa 1,196 Skeppund — — 7,170.
425,000
Den 3o Maj. 3!Z
425000 Skeppund Tackjcrnsbläsning
skottar r ;:de!s tz. 8-co Skeppunhet — 5,920.
Härutaf Tionde-Tackjern eller af sista summan
ungefärligen 5 procent 25,250 Skppd » ^ R:d. 65,750.
418,200 Skcppd eller hela här uptagna Smidet
ger L 52 tz. j Tullafgift, oberäknadt Landttull,
Tolag re. — — — 278,666, ;r.
Vewillning och Krigsgärd af sjelfwa Jerneclontvlr-t 5,858, 16.
vfwerjlöds och personela asgifter för Brukspatronerne 17,586, —-
8iiMML Lummrruln Nid. 547,000, —
Likaså ungefärligen personela antalet BruksPatroner
af Ridderffapet och Adeln 158)
af Ofrälse - - 226 l personer
af Borgare - - 40)
Antagom, i anledning häraf 58 Adelsmän, LaMu.
,' lika med de 40 Borgare, säsom 100 ?o8-  8688ionntei-, hwilka äga rösträttighet; sä äterstär
likwäl Zoo personer ulas 400, etter tre fjerdedelar
af?o88essionLterno8 antal; säkert lika
sä utaf den här antagne Beffattningssumman,
etter mer än 400000 R:dr, hwavföre ingen röst
äges i Staten, oberäknad den en gäng äberopade
andelen i allmänna bewittningssununan, och
oberäknade recoAnitionZ-afgiften, Ständspersonernes
egna underhafwande, torpares m. m.
Begärdes pä bordet.
Högloft. Ridderffapet och Adeln atffiljdes
klockan z 2.
In käem krotocolli
6. 8i1verstolxs.
Thors
-
3L4 Thorsdagen dcn i Junii.
klynum klockan 10 förmiddagen.
Herr Laron och Landtmarskalken tilkännagaf,
at han hos Hans Kongl, Höghet Riksföreståndaren
förledne gärdag i undcrdänighct
andragit Ridderffapets och Adelns yttrade astundan
i afseende pä tryckningen af stleni-?ro.
rocoji-r för den 2^> Maj l3oo, saint at Hans
Kongl Höghet förklarat sig, mot denna åstundan
icke hafwa nägot at erindra, och at stan
siäd'e med nöje ginge Ridderffapets och Adelns
önffningar til mötes.
Widare förmälte Herr Landtmarffalken, af
han, sorn Ridderffapet och Adeln hade sig bekant,
utsatt detta Llonum, j ändamål, at conLtinipons-Utffottets
förflag til en ny Regeringsform,
hwilket största delen af Ridderffapets och
Adelns Ledamöter redan stade sett i afskrift, nn
ffulle blifwa i Stänoet formeligcn föredraget;
at detta witzerligen ffulle gä i werkställighet, om
Ridderffapet och Adeln det ästundado; men at
Herr Landtmarffalken nytz erställit underrättelse
ifrän det nu församlade Lonsnrutioos-Utffotict,
at berörde förflag i anledning af åtskilliga
detza dagar inhämtade anmärkningar och uplysninqar
i närwarande stund underginge flutelsg
^U8terlnx; och som denna forrniddäg förmodelig
gen torde ätgä til justerinzen, stemställde Herr
Laron och Landtmarffalken om Högloft. Ridder--  ffapet och Adeln skulle behaga i daa med detta
anine upffjlita, dä det officiella cpemplaret af
Regeringsformen, jämte betänkandet, och detsam
mq
-
Den 1 Iunik. 3i6
mä atföljande bilagor, kunde i morgon Ridderffapet
och Adeln föredragas.
Bifölls.
Herr u, i lis estr Lie Ingemund i som hade
anmält sig at tala upropades och uplaste til
^rococoUee följande:
Dä Riksens Ständer? nn snart til granskNing
fä emottaga 0»n8titution8 Utskottets projoce
til en ny Grundlag, torde mig tillätas i
förwäg göra en wördsam anmälan detta ämne
sä grannlaga i sig sjelft — sä afgörande f. r
Swerigcs bade nu lefwande och komnrande stägter,
fordrar wisterligen en mogen öfwerläggnjng.
Wi bäfwe alle erfarit tyngden, wi hasme
sett förstörelsen werkad genom biträdet af en
Riks-^ct, sorn är 17^9 förhastadtantagen, wid
et förwänande tilfälle, endast lemnade Ridderskåpet
och Adeln den odödlige men ty wärr! i
längden ej för Samhället båtande ära, at, med
en manlig ständaktighet, hafwa sökt förswara
den sista Återstoden af en länge kringffurcn frihet,
och det äfwen i ögnablicket af en wäldsam
öfwerraffning, äfwen dä de öfrige Riks-Ständen
förmäddcs ti! enhälligt bifall för denne olycklige
och osäkre
Nu da et lyckligt och troligen ej pä flere
mansäldrar äterkonrmande tilfälle för Swem
ffa Folket tyckes wisa sig, dä Riksens Stander
aga förmäga at fritt förändra Oornmitucionen,
^ mat
-
ol6 Den i ^unii.
— mätte detta wärf wälbetänkt afgöras!
wi hafwa sett exempel, at nationer, dä de trott
sig lwyta et ok, endast förmatt det byta, samt
de sjelfwe och deras efterkommande pligta för
en öfwerdrifwen ffyndsamhet: Et werk, som
tidens danö stall täta, ct tröens foster wara
bör. Jag wet wäl, at hotande underrättelser
päffynda wara beslut och at et warmt nit sör
fosterlandet ej tal upskof; men wi kanna, och
om jag wägar äberopa egen erfarenhet, har äkw
n sett detta warma nit eldadt af et lifligt
wmperÄinem, någon gäng hänföra, eljest
wälsinnade och uplyste Medborgare til företag,
som förhastade hafwa felat sitt syftemål, och
blifwit lika förstörande för deras enffilta wälfärd
som onpttige och ffadelige för Samhället.
Dä nu wärt förtroende til Hans KoW.
Höghet Hertigens Riksföreständarens patriotiska
tänkesätt är firyggeligt - dä wi derpå hafwa sä
oswikeliga prof, sä högtidliga och rörande försäkringar,
dä samteliqe Riks Ständen och i synnerhet
det Första gätt, liksom en genwäg, denne
älskade Furste til mötes at öfwerlemna icke
obetydliga summor och magt til Rikets förswar
för det närvarande: dä äfwen en del
äf wäre Samfundsbröder, lika aktningswärde
Medborgare, som fruktanswarde Stridsmän,
hafwa räckt haparandra handen at med ljungeldens
hastighet drabba wäre fiender wid första
tecken til inbrott inom wära gränser; är min
vförgripeliga tanke: at Riksens Ständer mätte
äga nägot rådrum i den wigtiga sak, som nu
bor afgöras — och afgöras pä et sätt, som i
möjligaste mätto före antagningen befriar
tvär nya Lonsti emion ifrän nödwändigheten af
efter
-
Den i Junk. Z17
efterät steende jämkningar, hwilka, inom en kort
tid troligen lunde den aldeles förändra. — Det
skal förhöja wäre Ledamöters ära, at deras werk
täl granskning, och wär granstning, stal säkert
göra rättwisa ät deras ädla bemödande. Det är
endast Femte Riksmötet jag haft äran at deltaga
utt Ridderstapet och Adelns öfwerläggningar,
men jag hemställer, äfwen til de äldre Herrar
och Män, om de kunna sig päminna en Riksdag,
dä sä wigtiga ärendest sä hastigt och sä enigt
blifwit afgjordt. Mätte wi dä ^wid denna
Frihetens och Enighetens högtid ät dem upbygga
et Tempel, grundlagdt af en lugn eftertanke,
öppet för chwarje Swensk man, och inom
hwars murar den st prande och den lydande
medborgaren, som upfyllt sine pligter, lika finner
stydd och belöning; dä stole wi ej wid detta
Riksmöte likna den olycklige Styresmän, som
af brädska och farhäga sjelf tilflöt de portar
irwm hwilka han fängslades.
Jag fär säledes hemställa, om icke ?rojecter
til den nya ^on5titution(-n mätte blifwa et
öfwerläggnings ämne för minst Z:ne Llc-nidagar,
med twanne eller flere dagars mellantid emellan
hwardera, pä det enhwar mä äga tilfälle at sig
derom närmare uplysa: äge wi ej denne betänketid
förr än fienden är öfwer ost — dä är all
öfverläggning fäfäng — tagom dä häldre samfält
til wapen — eller emottagom med manligt
lugn öfwermagtens gifna lagar.
I fall denna min anmälan winner Tit. bifall,
anhäller jag om proportion; i annat fall
utbeder jag mig det omdöme, som en redlig med
bor
-
318 Den i. ö^unri.
borgare (äfwen wid sine misitag) har någon rätt
at wänta af tänkande och wäroigt sinnade Medbroder.
Begärdes pa bordet.
Upbröts Herrar LiectorsrnL8 af andra el^s»
sen lista til Ival af Ledamot i Riddarhus-Utskottet,
efter Herr De samt Tredje (li^s
sens
til wal efter Herr lUunmsll^elm, och befunnos
i Veste Herrars ställe wara walda N:o
10-l Herr fLlksrtoerg, welker Olof OotUrisll,
Kammar Aunkare och Nw 2161 Herr at teilen,
godan, förste fxpsäieions-äecrstLcarc, Riddare
af Nordstjerne-Orclen.
Undertecknad silverstolpe, ^Xsl 6abriel,
henlstäldc til Ridderskapets och Adelns ompköfning,
hurrlwida Vet more enligt med ordning och
princip, at Kammllr-Junkaren falkenberg, sZ>
som Riddarhus fanrlist, och i denna egenskap
krotocoNis- wid Riddarhus Directionen och Riddarhus-Utffottet,
kunde wara Ledamot i berörde
Utskott, enar detta Utlkotts spstel rättning egettteligen
more at granska hans Förmäns Riddarebus-Direcwurci
nas förwalt-nng. Han intpgade
föröfrigt Kammar Aunkaren falkenbergs skicklighet
ril vetta rum, men ansag hans wäljande
derti! stridande bäde mot hans eget tänkesätt och
all nödig lormalitet.
Som Ridverssapet och Adeln häruti instämht,
blefwo Herrar Ulectorerne af andra Llassen
anmodade at wälja en annan Ledamot i Herr
fal
-
Den i Juns. Zig>
kUlrenlmr^s ställe- äfwensom efter Friherre von
5!alt^a, hwilken latit anmäla förfall at widare
kunna deltaga i Riddarhus-Utffottets göromål.
Herr karon och Landtmarffalken
tilkannagaf, at Lxpeäitions Utffottet författat
oä) inlemnat til.justerin,-; Ridderffapets och Adelns
underdåniga tilstyrkande af förledne gårdag,
om återfående af intloänctions-lätaiiee för
Herrar l-öfvenbor,-;. Herr Landtmarffalken kemnade
derjemte den uplysning, at wid frägor om
introcluctions.fatalier hade t sednare arén Riddarhus-vil-eLttonen
plägat tilstyrka en tid af
Tre mänader fran den dag Kongl. Masts resolution
i saken fälle; och hemstälde, om icke
detsamma nu afwen i afseende pä Herrar l-ofvenborZs
ansökning borde iakttagas.
Bifölls; hwarefter Lxxeäitionen sälunda
inrättad- jnsteraäes.
Stormägtigstc Allcrnadigste Konung!
Til underdänig åtlydnad af Eders Kongl.
Majus nådiga remis8 af denZ:djesistledneMaj,
hwarigenom Riddarhus-Directions underdäniga
utlåtande blifwit infordradt öfwer läeutenanten
frsUlie Oustak-X. b.ö^vsnborZ8 och dest §3rvderS
^Nlliteursn Odristian l.öwenborZ8 underdåniga
ansökning, at i anledning af det för deras
-vaderfader Regerings Rädet lutman den
11 Juna 1719 i näder utfärdade Sköldebref,
i anseende til anförde omständigheter, af Kongl,
näd äterfä försuttne tätalie-, för at ä ort, som
weder
-
320 Den 1 Iunii.
wederöör kunna, med biläggande afSköldebrefavet
och sädana handlingar, som dewisa sokan?oerne
wara ägta Bröstarfwingar fran ofwannämde
Regerings-Rädet adlad L.owen
dorA
fä sig til introuuction anmäla, får Ridderskapet
och Adeln, jemte remjgs-handlingarnes
Återställande, afgifwa följande underdäniga utlåtande:
Ridderffapct
och Adeln, som anser denna
saks afgörande ensamt ankomma pä Eders
Kongl. Majtts eget nådiga wälbehag, får dock
desto häldre för sin del i underdänighet derä
tilstprka bifall, som genom UlaiiSrZ återställande
uti mål af denna beskaffenhet någon tredje
mans rätt icke för nära trädes, samt får derjämte
tillika i underdånighet hemställa, om icke
sökanderne ma förståndigas, at inom trenne mannder
frän den dag, dä Eders Kongl. Majtts
nädiga rssoluttou k-äröfwer utfaller, sig hos
Riddarhus-Oirection, til erhällande af introäuctionz
anmäla.
Med undersatelig wördnad nit och trohet
har Ridderffapet och Adeln näden framhärda
Stormägtigste Allernädigste Konung
Eders Kongl. Majtts
Friherre Manget, Larl hade inlemnat
följande:
Wördsammast kromsmoriL
Til Riksens Högloft. Ständer.
Tjugutwä personer, alla Jord- och Bruks
äga
-
Den 1 Junit. 32L
ägare af Ofrälse-Ständet inom det Län i Skane,
jag fordom som Landshöfding förestätt, hafwa
genom närlagde Fullmagt updragit mig at wid
nu pästäendeRiksmöte, hosRiksensHöglo-l.Ständer,
för dem sollicitera den högst naturliga r.ltt,
at wid hädanefter inträffande Riksdagar, äga
del i Folk-Kepresentationeii, och rättighet atwälja
Fullmägtige.
Med en stor tilfredsställelse upfyller jag nu
detta förtroende, da jag inför Rikets Lagstiftare
yrkar för mine commi nemer en medborgerlig
rättighet, som altför länge warit dem betagen,
och utan orättwisa ej längre skulle kunna wagras
dem, den at äga säte och stämma wid wara
Riksdagar. Under Riksens Högloft. Ständers
ögon hafwa wid detta Riksmott flere kloke och
patriotiskt sinnade Män, äfwen inom det Ständ,
hwaraf jag har äran at wara en medlem, lagt
de okullstötlige sanningar, dels at sädane Jord,
och Bruks-ägare, öfwer hela Riket spridde, utgöra
en ansenlig Folknummer, och i en högst
märklig mohn deltaga i allmänna beskattningen,
dels ock at representations rätten ej bör wara
dem nekad, som skattande til Statens underhäll,
hafwa et sä mägtigt interesse i desi angelägenheter,
Styrelse och wälbeständ. Det wore Medes
öfverflödigt at här uprepa alla de talands
skäl, som frän sakens natur kunna hämtas til
bifall af desie Skattdragande Medborgares yttrade
önskan och billiga pästäende, och hwilka skäl
med sä mycken styrka och insigt redan blifwit
förebragte. Ridderffapet och Adeln har wisierligen
för mycket ädelmod at ej omfatta denna
förändring, eller rättare, tilökning i representationen;
och de öfrige respsctivs Ständen, kun41,
42 ' na
822 Den 1 Iunir.
na ej undgä at med wälwilja och bewägenhet
bemöta en sä billig begäran af egna Barn och
Anförwanter. Allmänna winsten blir den, at
flere tänkande menniffor, som til största delen
njutit en god upfostran, och äro begäfwade med
klokhet och kunffaper, skola wid kommande Riksdags-exoguer
öka antalet pä Rikets Fäder och
Wise, och med Patriotens wärmare känflor wara
sorgfälligt för et älffadt Fosterland, med
hwarS lycka eller olycka, deras egit beständ eller
obeständ sä pätagligen är förenad. Stockholm
den usta Junii 1L09.
Larl /cäam Wrangel.
Fullmagt in Llnnco, at i anledning deraf
rvid nu pästäende Riksmöte i Stockholm anmäla
och widare cietaillsiL wär underdåniga önffan
och begäran, at wi och öfrige Rikets 0-  frälse Ståndspersoner, som äga Jord, Bruk,
Wattenwcrk eller hwad siags fast egendom som
hälst, wid Riksmöten nu och hädanefter mäge
sjelfwe eller genom Dexuteraäe blifwa röstägande.
L leiZo
k. lil. brinck, C^rl Anstrup,
^swerste-rieurensnk och Riddare Lagman och Bruksägare.
samt Jordägare. 0. 8.
I.. 8.
Luci Laur, ?. berg,
f. d. prov. icieä. icleö. v. och Riddare Kongl. Räntmästare och BrukFs
«f Kongl. Wasa-Orden samt Jord- ägare.
ägare. L-. 8.
o. 8.
L. Xar8tröm, Lbrist. brieä Aspelin,
/Luäiteur och Jordägare. V. KronvrBcfaLningsman och Jordägare.
I.. 8. L. 8.
6. Ler.
Den 1 Junit.
325
6. Nertlae:Iiu8, L. 6ram,
>!ce Häradshöfding, Jordägare. kortiiicLtions-Aamercrare och Jords
ägare.
1.. 8.
I. 6ram,
Borgmästare och Riddare, Jords
ägare.
O. 1^. KiskasrA,
Bokhallare och Gästgifware.
1.. 8.
k'. ketir880n,
larpsctvr och Gästgifware.
I.. 8.
1.. 8.
6ai)5. k^ieIl880N,
Am:tsri.iomsn.ink och Jordägare,
l.. 5.
c. i..
d^ollerotb,
Lands-Kamererare och Jordägare.
1.. 8.
I^r8 k. Oukva,
Hos-Rätts.'Lommi5!>Lris och Kronor
Läw-man.
1.. 8.
k. /viderman,
Iri8l)60dO^4
l.. §.
»olin,
Krono-Hejhcridare.
l.. 8.
L. g. »erbZt,
kaiidtmätcri-^u-cuilsnl och Jords
ägare,
l.. 8.
k. L. ^ickermun,
Hof^Rätti!-^urculrant och Jordägare»
I.. 8.
L. Orrbén.
ä;se»or och Jordägare^
L. 8.
UaANU8 XlocliZK,
Landtmäteris^urcullant.
I.. 8.
f. 6. lickerman,
Gästgifware och Jordbrukare.
I». 8.
k. Ner§8claiölcl,
Fralscsinrpsoror.
L. 8.
Alla Fastighets Ägare.
Lades pä bordet.
Grefwe »amilton, ^.xel, bade inlemnat
et kiemoriai, hwilket uplästes sä lpdande:
Wördsamt Memorial.
Jag lemnar ät de Herrar, som med mera
utförlighet kunna, at göra päminnelser emot denna
under pröfning förekommande Lon8titution. För
det hela förtjena dock deH Stiftare wär och wära
Efter
-
§24 Den 1 Junit.
efterkommandes ömmaste tacksamhet. Jag wä.
gar dock i all ödmjukhet förbehälla, at nu under
pästäende Riksdag fä afgjord den billiga
och i sjelfwa sakens natur grundade begäran 'af
mer eller mindre besutne Ofrälseman, at genom
egne Fullmägtige bewaka deras bewillnings-styldighet.
Ansiar det osi, som genom en stump i
mindre uplysta tider blifwit Folkets l<epre8enlanrer,
längre utesluta denna betydliga mängd
Jnwänare fran beskattningsrätten? om hwilken
wi sjelfwe äro til den grad angelägne, at wr
för desi kränkning upsagt en Konung all tro och
lydnad, betagit desi efterkommande all rätt til
Swensta Kronan. Hwad borde wi i fölgd häraf
wänta af desie förolämpade medlemmar i Riket?
hwars styrka de öka genom en altjcmt tiltagande
förmögenhet. Säkerligen har jag fullt
förtroende til desie mäns moralitet; men med
fog skulle de kunna säga: ingen Beskattningsrätt,
ingen Bewtllnmg, eller är det ej en motsägelse
r Lonstitutionen, ärkänna Swensta Folkets
ostridiga beskattningsrätt och neka den för
Sertivniotusende (69,000) medborgare. Jag förestår
Högloft. Ridderstapet och Adeln, at i samräd
med sina Med-Ständer updraga Lonsorurions
Utstottet förfärdiga et Förflag, hwarigenom
besutne Ofrälse män kunna komina i ätnjutande
af deras rex>re8entg.tionsrätt, som genom
allmänna rösten dem redan pä förhand är tillagd.
Och för at än ytterligare wisa huru angeläget
detta ämne äligger Ridderstapet och Adeln,
är min tanka, at det hädanefter mä wara de ätter
af hwilka ingen har tilfälle sjelf bewista Riksdagen,
uplätit lemna sina fullmagter til de besutne
-
Den i Jun». zs5
fuine Ofrälse män, til hwilka de hysa förtroende,
ej obetagit de andre respectlv- Ständen finna
utwäg wisa desie aktningswärde män en lika
bewägenhet; utbedjandes mig derföre at detta
mit Memorial meddelas de öfrige Ständen.
Stockholm den Junii 1M9.
^xe! kllamilton.
Lades pä-bordet.
Herr l^bam, ?ebr. Likmätigt en wärd
Ledamots yppade fräga om ofrälse män, hwilka
antingen af personel förtjenst eller genom
känd förmögenhet böra fä deltaga i Riksstyrelsen,
sä har jag den äran at tilstprka, at den ofrälse
man, som är känd för ära och förtjenst , och
hwilken antingen äger soo sseppunds smide, eller
motswarande förmögenhet, bör kunna fä rättighet
at sitta pä Riddarhuset för Fullmagt: likasom
om nägon wäljes af sä mänge ofrälse
män, som tilsammans äga en lika stor förmögenhet,
samt at desie med detsamma i allaRiksdagsmanna-rättigheter
njuta samma förmoner
som deras principaler.
Härwid ropades mänga tTlej.
Grefwe Hamilton, ^xel. Jag fär äfwen
begära, alla Säteriägare af ofrälse Ständ mätte
anses wara i samma predicament med dem
hwilka äga goo ffeppunds smide.
Ropades k7ej och Ja.
Uplästes et Memorial af åtskilligt Ofrälse
Husägare i Stockholm, sä lydande:
lddmju
-
§26 Den 1 Junit.
Admjukaste lVIemorml.'
Dä hos Riksens nu församlade Ständer
fräga blifwit wäckt, om icke ofrälse Ståndspersoner,
som innehafwa Bruks och Landt egendomar,
borde anses berättigade, at wid allmänna
Riksmöten öfwerwara och deltaga uti StänDernes
öfwerläggningar och besiut; hafwa undertecknade
StockholmsStads Fastighetsägare häraf
hämtat anledning och funnit sig befogade, at ä
egne och öfrige med dem samboende medborgares
wägnar til högt reLpccti-ve Riks-Ständens rättwisa
och gunstbenägna pröfning ödmjukeligen hemställa,
bur ii wida en lika medbvrglig rättighet äfwen
mä förunnas ej mindre Stockholms Stads,
än andre Fastighetsägare uti Rikets Städer, som
icke förut uti nägotdera af Riks - Ständen ägt
inträde, och sätt deltaga uti derwarande rädplägningar
til Rikets basta; men likafullt med de
öfrige Medborqare-LlL88ern6 mäst draga den gemensamma
bördan i utffplder och beswär. Det
är en nogsam känd fak, at de utffplder som erläggas
för Stads-Egendomar, utgöra en mpcket
betydlig del af den allmänna uppbördssumman,
som til Rikets behof anwändes. Stockholms
Stads Fastigheter, som utom andre flerfaldige
afgifter, blifwit jemförelsevis med Egendomar
ä landet ganska drygt beskattade til Statswcrkets
understöd, äro uti Stadens enffilta Försäkrings-Jnrättning,
uptagne til et wärde af cl,-,
ca Dio millioner Riksdaler öLNLO specie, obe»
räknadt Mänga Lägenheter, som ännu stä oförsäkrade.
Flere gf wäre Stads-Egendomar täfla
i wärde och kostbarhet med de större Bruks- och
Landt Egendomarne: Wära Fastigheter samfält
betala Krvno-utffplder, som troligtwis öfwerstiga
belop
-
Den i Juni. 32?
beloppet af hivad nägot af de större Läbnen er«
lägger; och mahan af Statens inkomst för Hu.
sen i de öfrige Rikets Stader, Stockholm obe*
räknad, utgör säkert en betydligare summa, än
för nägre Lahn tilsamman tagne.
At Medborgare gemensamt förenade i skyldigheter
ti! Rikets förswar och behof, fa njuta
lika fördelar och rättigheter wid deras anstäende
och bestämmande, är oskiljaktigt ifrän billighet
och rättwisa. Et oömt eller allenast liknöjdt afseende
uppä Medborgares sä billiga, fordringar,
tilhör okunnighetens och fördomarnes mörka, men
icke uplysninqens husa och glädjefulla tidehvarf:
mätte det wara nära för handen : afund och mistförständ
wika : förening och samdrägt bereda wär
styrka, wärt sanna wäl för kommande tider.
Skulle högt re,-;psctivk; Ständen anse wär
ödmjuka begäran, säsom wi hoppas, skälig och
wälgrundad, samt densamma altsä bifalla, blir
mödan lätt at ur Städernas Taperingslängder
läta utröna förbällandet uti utskytderna jemsörelsewis
med dem, sorn de öfrige husägande Jnnewänare
uti Rikets Städer erlägga för deras'
särskilta yrken, näringsfäng och rörelser, hrvar--  ester deltagandet i den allmänna Ständs repre,
sen tronen sedermera kan bestämmas. Stockholm
den 18 Maj 1809.
L. d-loreen, 8. 8. 6s/er, 6. ?. Lebell,
I^rrr8 loll. 6ötber8tröm, I-,. Oclbelius,-
b,. IllL88el8tröm, ^xel 8ek. Loo, Ll. Lsllinz',
VV. 6. 08^enAius, O, Lic,
k. VV. ^Vallman, Lric L^lunä , L. L. Nurrtlie,
O. Linä.
Begärdes pä bordet. Fri-'
328 Den 1 Junit.
Frihekrs Ltael von wolstein, LoiMtL
DuZvlg: Mitt mening är ingalunda at bestrida
den gjorda motionen om ofrälse Jord- och Bruksägares
rättigbet til ropi-ö8enmtionen. Det är
billigt, at säkom Skattdragande de äfwen böra
hafwa en röst i lagstiftningen. Men det förundrar
mig högeligen, at nägon fräga kan upsiä
om deras införlifrvande med Ridderffapct och
Adeln. At pä goda grunder Bruksägare kunna
fä inträda i Borgare Ståndet och Jordägare i
Bsnde-Ständet är lätt insedt, och desta Ständ
lära ej undandraga sig at emottaga dem. Men
bwad ater Adeln och Präste Standet beträffar,
hwiiar deras r^prescm melon pg helt andra och
olika grunder, än jordbesittning och förmögenhet.
Det more säledes i pillnclpsn oriktigt, at i desta
sistnämde Ständ insätta Bruks- och Jordägare,
sä w da ej meningen more at kullkasta hela rexresLnrntlonsnoch
kan jag säledes för min del
icke bifalla et sä beskaffad! förslag.
Mänge af Ridderffapet och Adeln hördes
härwid yttra sit bifall.
Grefwe De 1» Onr-äls, f^cod: Med
all aktning för de Ledamöters nit och mrerloelmn,
som yrka pä en conell prion at uprätta i när,
varande stund, hemställer jag til Högloft. Ridderffapets
och Adelns uplysta bepröfwande, om
ej detta förftaq ffulle mota de storsta betänkligheter,
de största hinder wid utförandet. Genom
et af Riksens Ständer gemensamt fattadt
beslut är Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren
updraget, at taga alla mätt och steg til Ri
-
Den i Iunir. Z2g
kets förswar. More det ej ct slags misitroende
til Hans Kongl Höghets omtanka, om wi i någon
mätto förekomme Hans Kongl. Höghets beslut
i denna del? och skulle det ej i närwarande
ögnablick, äfwen i afseende pä de öfriga Sländön,
wara ätföljdt af wigtiga betänkligheter?
Ridderffapet och Adeln täcktes i betraktande bäras
tilläta mig föreslä, at wi inställe alt beslut
om con^Lill ptiond - manskaps upsättande genast,
rutil desi Hans Kongl. Höghet sjelf behagat derom
meddela Osi sin nädiga önskan: dä upkommer
för osi bäde tilfällct och rättigheten at bestämma,
hwad Rikets fredande och förswar af
osi fordrar.
Herr Z-iron och Landtmarskalken crindrade,
at wäl ätskillige lAemoiialer öfwer detta
ämne blifwit upläste och läge oafgjorde, men
at om Ridderffapet och Adeln behagade, skulle
han gora gi-o^osckion enligt Grefwe äo 1Z, Öarckies
begäran.
Uppä erbällit samtycke härtil proponsrLllHerr
Landtmarffalken, at ingen fräga rörande
upsättande af con5cription8 manskap til närwarande
krigs fortsättande skulle bos Ridderffapet
och Adeln förekomma, förr än Hans Kongl.
Höghet Riksföreständaren sig yttrat, bäde om
nödwändigheten deraf och medlen at anskaffa
detsamma.
Bifölls.
ZZO Den i Jsunii.
Friherre 8 rael von wolstein, LorlltL
Luöviz;, fvrmältc sig hafwa glömt, at anhälla
om propo8lt^on af Herr baron och Landtmarffalken
det alla frågor, om andra Stånds inblandande
bland Adelri, likasom i Präste ^tändst,
mätte, säsom til sin grund origtiga förfalla.
Ropades lTLrj.
Herr Laron och Landtmarskalken L:lkännagaf,
at frägan om repre8entationon skulle,
efter hwad han bade sig bekant, komma
at i Lon8timtion8 Utftottets betänkande öfwer
Regeringsformen widröras, och föreslog, at denna
frägä säledes finge hwila, intil desi detta betänkande
inkommit.
BiföttS.
Friherre Lscler8tröm, ^näers, upläfie
följande til brotocollet:
Redan wid början af Högloft. Ridderftapets
och Adelns blena och sedan nästan wid
hwarje, äro ftere ?ropo8i tinner lagde pä bordet,
utan at wid päföljande blepum deröfwer blifwit
ventileraclt. Häribland ämnen, som i anseende
til Rikets förswar i närwarande ställning
fordra skpndsaml afgörande.
Jag anhäller säledes at, innan de redan pä
bordet lagde frägor blifwit ventileraäe och afgjordt
inga npa mätte fä företagas til afgörande,
eon5titutionen undantagande; dock med
förbehäll, at sedan den blifwit antagen, de förut
wäckte motioner8 ventilation och afgörande ej
komma at efter dest föreskrift afgöras.
An
-
Den i Junit. ZZi
Anhällandcs häröfwer om Herr Laron och
Landtmarffalkens pioyoLwion.
Begärdes pä bordet.
Herr lläblmLri, Otro Lrellric, anförde
skriftligen följande til iioroLollem.
Sedan jag lange wäntat, at fä höra nägon
mera uplyst, mera erfaren l a^ioe tala i
det ämne jag nn ffall hafwa aran anföra, uren
ej mitt hopp häruti blifwit upfyldt, wägar jag
framträda, eburu fruktan at ej med erforderlig
styrka kunna framställa de sanningar, för hwilka
jag pä det listigaste är intagen, redan länge
befallt mig tystnad. Jag får derföre i ödmjukhet
anställa, at swagbetcn i mitt framställnings-sätt
benäget mä ätffiljas frän ämnet.
Och om »weman at för cn sa uplyst samling
tolka mina känslor, röjer sig i mina af upriktigheten
dikterade uttryck, hoppas jag Högloft.
Ridderffapet och Adeln likwal täcktes afhöra
til flut.
Dä det nu mera ej är et brott at med sanningens
okonstlade, men för nägra alltid obehagliga
spräk yttra stna tankar: Dä ej mera
alt som pä detta sätt framtränger i dagen, kan
benämnas med den sinnrika tile! Lrnn. n
h:He8t!Ul8, sä lät ost ej försumma et ögnablick,
som bör anwändas til Fäderneslandets bästa,
eller under skydd af den sint uttänkta anmärkning,
at rätta tiden bertil ännu icke inträffat,
läta den gä förbi ocb sedan famla efter skuggan
medan werkligheten förswunnit. — Erfa,
renheten lär i alla tider blifwa den säkraste
grund at rätta mistbruk och taga nödige pre
cauttoner
-
3Z2 Den i iIunii.
LLutioner mot deras fortfarande. Den bedröfliga
kännedom wi äge om wart Fosterlands, olycka
wisar noq tydligt för dea, som medowäldgranffar
händelserna under f. d. Konungens Regeringsår-
at ej allenast den RucivL Regeringsformen,
Sakerbets-Akten m. m., ej allenast denna
Konungs olyckliga temperament och enwishet,
störtat detta stolta och fordom mägtiga Rike i
det djup af olycka, hwari det nu nedsjunkit. Olycklige
Konung! om Du längt afwikit frän de
förfäders exempel hwars stora namn bordt ingi
fwa wördnad och blifwa et wärdigt efterdöme,
sä hafwa också stere af Dina Rädgifware och
Rikets högst upsatte män — lika sä litet liknat
de wcrksamme Rikets Höga Herrar som under
den store Spira ägde
werldens beundran och utgjorde FideyneslanLets
heder och stöd. Om wi göra en kort jämförelse
emellan de olika upoffringar Rikets Högste
Embetsman hafwa gjort, och de sombädeälegat
och blifwit werkstäldta af mindre ansedda
mcdborgs-clL38c-r, stall re8uitatet wisa ost den
mest förmanande olikhet. Man fordrar och blir
sällan bedragen i sitt hopp, dä man pä en lägre
Befälhafwares heder later ankomma at med
hwarje man til sista blodsdroppa förswara en
post, om omöjligheten hwaraf han ofta sjelf är
vfwertygad. Detta oagtadt upvffrar han häldre
sitt lif, än han will bihehalla det utan ära
och tilfredsställelse. En sädan är likwäl i fredstid
sällan född af sin tjenst, under kriget stundom
flere mänader i saknad af lifwets högst
nödwändige behof. Böra wi wänta ost mindre
af de personer, som i Staten äro omgifne af
den glans och alt det anseende, hwartil nägon
privat kan upstiga? Männe desie Embeten endast
-
Den 1 Juni!. ZZZ
däst blrfwit inrättade för at i öfwerflöd och maklighet
täta nägra framskrida et owerksamt lif.
Eller är den fordran orättvis och förmäten, at
sädane Höge Herrar, som af Konung och Medborgare
fält alt hwad de möjligtwis runnat önsta
i farans stund äfwen böra'maga något til
sit Fäderneslands räddning. Kan det förundra
någon, at min öfwertygelse är den, at om detze
betydande Herrars steg warit ledde af en rverklig
ära och Fosterlandskärlek, sa borde de åtminstone
hafwa lemnat de platser der de redan
nog länge njutit en tillräcklig lön, för at i öfwerfföd
tilbringa sina öfriga dagar. Man hade
dä åtminstone sett något drag af sjelfförsakelse,
och tiläfwentyrs hade derigenom rum.blifwit
lemnadt ät uplystare och mindre fege, som i tid
kunnat lägga de sanningar i dagen, hwaraf erfarenheten
sedan beklagligtvis gifwit ost sä oläfaktiga
bcwis. Nägon torde häremot göra
den anmärkning, at sädant endast skulle hafwa
lemnat lycksökare och egennyttigare mennistor
tilfälle at upstiga, hwilka äfwen lika mäne om
Monarkens förtroende, ännu mera pä det allmännas
bekostnad skulle hafwa tilfredsstält sin
winningö- och ärelystnad, samt genom ständigt
framstälda nya piojectei förökat den willerwalla,
som redan herskade i sin höjd. Om detta, som
jag medgifwer wäl torde äga nägon grund,
skulle blifwa et gällande stät för de förres förhällande,
sä kan jag ej annat än med djupaste
smärta beklaga detta olyckliga Samhälle, som
cburu rikt pä dygdige Medbörgsmän, likwäl altid
i sit stole stal nära sädane Fosterbarn, som
med nog mlemer eller etourclerie för at til Thronell
framtränga, icke förena de känslor och tänke
-
334 Den 1 Junis.
sätt, den redlighet och försakelse, som i alla lider
warit en saker grund för Staters styrka, Folksiagenö
sjelfbestånd och heder.
Ädla grundsatser och handlingar beläna altid
den förtjenstfulle genom den ljufwa tilfredsstallelse,
medwekande af upfylloa plikter stänker.
Detta bör likwäl ej blifwa hans enda belöning.
Är det icke den billigaste gärd af erkänslan, at
åtminstone görarättwisa at hwad hanwägatoch
upvffrat. At alla böra fä känna det för at icke
underkasta honom allmänna opinionens oblida
omdöme, grymt särande för redligheten, mea
som bibehälles af derom okunnige, sä länge de
se högre förtroendeposter ännu beklädas af oskicklige
och kanske til och med owärdige personer.
Fordrar icke billigbeten, och är det ej äfwen med
klokhet öfwerensstämmande, at sädane böra ätmindstone
sättas ur ständ at widare stada.
Hwad kan man wanka af den som aldrig wst
annan wcrksamhct an at läta bruka sig til werktyg
för den rädande Gunstlingen, bwars ynnest
ban alltid sörslätt at winna, och salunda under
ätstistige motsatte Styrelse-^/swmor kunnat bibehälla
det wiatiga Embete s umpen lågt uti
bans händer. Härut styddad af den nog allmänt
antagna, för honom gynnande, fast föga
hedrande opinion, at d"n som ingen ting förskär,
kan ej heller wara m eket farlig; och at d t
är bättre hafwa en sä inskränkt uran nära Regenten,
än en med högre uvlnsning och mera
drift, emedan den forre kj bör kunna Åstadkomma
sä mycket ondt, som den sednare.
War f. d. Konungen kortsynt, hade ban et
obeffriffigt sjelfförtroende, hwem ser dä icke med
harm
Den i Iunir. ZZ3
Karm alt hwad som blifwit gjordt för at bibehålla
honom i desta hans olyckliga egenffaper.
Efter et det orimligaste krig i Pommern,
war grunden til SwcrigeS undergång sä ofullkomligen
utstakad, at hwad detta Rcke sedan
lidit, nästan kan anses sorn en följd af hwad
da redan war gjordt. Hwilken uplyst och tänkande
insäg icke detta, och likwal emottogs Konungen
wid sin äterkomst til Riket såsomen den
störste Monark och bäste Fader för sit Folk. Sedan
under resan menniffor nedstigit under moraliska
warelsers wardighet, för at uttränga hällarne
frän de äreställen hwartil endast de efter
Naturens allwisa lagar tyckas wara bestämda,
firades hans intag i Stockholm med bäde lysande
och stojandc högtidligheter; och de til detta
ändamäl ätskillige gänger fönstren
utwisade därffapen i sin höjd, medan mängen
med nedsänkt hufwud begret sit olyckliga Fäderneslands
öde. Kunde detta wara folkets allmänna
röst som nu talade emot egen öfwertygelse?
Wisierligen kan jag harpa sjelf swara nej. Hwem
war dä den eller de werkande personer som arbetade
för detta? Hwem lät til gatpojkar utdela
penningar för at genwn en mängd 6s8l>L»
moniskit röster göra denna hufwudstadens fest sä
mycket mer lysande.
Förtjenar dest namn at pä marmorn öfwerflyttas
til eftcrwerldens minne; eller hwilket
ställe är det wärdigaste at dermed prydas?
Hwad werkan skal et sädant bedrägligt
smicker bafwa pä en Regent, förut sä olyckligt
intagen för egna besynnerliga läser? Sr det
under
-
SZ6 Dcn i Junk.
underligt, om da de som wunnit bans förtroende,
och när sjelfwa Nation uphöjcr hans gerningars
egenffaper til ffyarne, han icke lysinar
til en eller annans wältänkta räd och yttrande,
hwilka altid mäste wara en motsats af det förra.
Förena nu härmed f. d. Konungens beklaganswärda
wantro och förlitande pä öfvernaturlig
omedelbarlig hjelp; kanste understödd häruti eif
nägon som med Helighetens täckemantel sörslätt
gifwa sig anseende af den sanne Gudens ifrige
dyrkare, för at Medes säsom en kyrkans skyddspatron
äga tilfälle at förse församlingarne med
helige och ostrymtade Lärare.
Jag wägar ej längre trötta Högloft. Ridderffapet
och Adelns tälamod, at afhöra mina
upriktiga fast swagt utförda tankar; utan jag
wägar hoppas at nägon med mera kännedom,
högre uplysning samt erfarenhet och omdömesgäfwa
om sakernas för mig obegripeliga gäng
stall närmare uplysa hwad jag här blott fiyg.
tigt omnämt. Skulle desie af mig i korthet
yttrade tankar förtjena nägon upmärksamhet,
sä anhäller jag at Högwälborne Herr L.-non
och Landtmarstalkcn täcktes framställa följande
xroyo8ition.' Bifaller Häglof!. Ridderstapet
och 2ldeln at genast et Utskott får wäljas,
hwars göromål blefwe, at gransta och til
Riksens Häglof!. Ständer upgifwa de hägre
Embetsmännens förhållande sedan Riksdagen
ar iMo; samt at delta Utstött alägges
at infordra -en noggrannaste redowisning af
alla dem fsm med allmänna medel haft någon
befattning sedan ofwannämde Riksmäte.
Lades pä bordet. Herr
Den 1 Junit. 337
Herr I§or<Zen8to1pe, ^näers, yttrade
sig at, dä han länge sedan anmält sig at
fä tala, hade sädant skett i afsigt at wäcka
samma förslag som det hwilket af Herr Uiiljs8trci1e
blifwil upgifwit. Herr blorllenstolxs
förklarade sig nu conformera sig Nied honom
til alla delar. Äfrvenwäl utbao han sig fä
tillägga at han fullkomligen instämde uti hwad
af Herr Laron Ltael och Herr Lätilman t dag
blifwit yttrat.
Herr Laron och Landtmarskalken, som
genom oförutsedda händelser, projcctct tck Regeringsformen
ej i dag kunnat RidderskapeL och
Adeln föredragas sä, ehuru tiden ej är allt för
längt liden, och dä nägre rätt angelägne mäl
icke äro til öfwerwägande beredda, sä torde Ridderjkapet
och Adeln för i dag behaga ätffiljas.
Samtycktes; och Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 12.
Fredagen den 2 Junii.
kienum klockan 9 förmiddagen.
Uplästes följande eongtitutions-Utskottets
betänkande rörande Regeringsformen.
Wördsamt Memorial!
Det Utskott, som Riksens Högloft. Ständer
sörordnat at utarbeta förslag til en ny Grund43,
44 lag
Z33 Den 2 Iunii.
lag för Swea Rikes Styrelse, sär nu et sädant
til Riksens Ständers pröfning öfwerlemna.
Utskottet hade önskat at, pä et arbete af sä
lior wigt, sä ^vidsträckt omfattning och sä ytterlig
grannlagenhet som detta, hafwa haft at anni
ända en för fustkomnandet deraf erforderlig
lid. Det hade önskat at til nägon fullständighet
hafwa kunnat samla uplpste Medborgares
tankar om grunderne för Sweriges tilkornmanLe
Stats-Förfatlning, innan det derom bordt
stadga sina egna. Men Fäderneslandets wädor
hafwa ej medgifwit denna ordning. Utskottet
har lifligt känt och klart insett at en lagligen
bestämd och derigenom befästad Styrelse-magt
ritgjorde nu wärt Samhälles wigtigaste angelägenhet,
och at endast et snart och enigt fastställande
af denna magt kunde bewara Rikets sjelfständighet
och inre lugn, bägge hotade af en fiende,
hwilken icke alltid emot Swensta folket
wände krigets wapen allenast. Utskottet har
derföre hastat til sit mäl: Desi förslag til enny
Regeringsform har inom twänne weckors förlopp
blifwit upgjordt och utarbctadt. Om likwäl,
efter Utskottets förhoppning, Riksens Högloft.
Ständer finna detta förslag wara grundadt
pä en lugn och noggran beräkning af de särskilda
Stats krafternas naturliga overksamhet
och riktning; om de finna deruti bestämd en sädan
vefla krafters inbördes inskränkning, som
hindra nägondera at öfwergä frän kraft til
wäld; stadgade sädane wärn för Folkets samfälta
och hwarje enskild Medborgares rättigheter,
som listen icke mä finna sig lockad at undergräswa
eller magten retad at störta; om de
Den 2 Junit. ZZ9
finna denna Stats-Förfaltning ömsesidigt förutsätta
vch bereda styrkan af et alliuant tänkesätt,
bilda och stöda detta tänkesätt, för at sjelf
deraf utbildas och stödas: om de sinna densamma
ytterst syfta ul en sädan nationens allmänna
Medborgerliga daning, som stall instämma
i det urgamla aldrig utplanade, och outplänliga
Swensta lullivillueim lynnet af manlig stolthet
utan öfwermod, af frihets tänsta utan yra, af
sannings-nit utan swärmcri, af redbar »verksamhet
ruan stryt och ifwer: Om Riksens Ständer
derjemte finna at Utstottct icke upoffrat kommande
flägters frihet och säkerhet och odling ät
Samhällets närwarande behof af en kraftfull
styrande magt, eller at den allmänna och enskilda
öfwcrtygelsen om den Furstes dygder, som
först stal denna magt af et tacksamt Folk emottaga:
Sä stola Utskottets Ledamöter.erkännande
»villigt den ofullkomlighet, sorn »nä uptäckas
i deras sä skyndsamt fullbordade arbeten, likrväl
anse det hela deraf äga nägot »värde och
fig hafwa upfyllt hwad Riksens Ständer med
skäl kunnat af dem manta.
Utskottet har sökt at bilda en Styrande
Magt, »verksam morn bestämda former, med enhet
i beslut och full kraft i medlen at dem utföra;
En Lagstjstsnde Magt, wisligt trög til
werkning, »nen fast och stark til motstånd; En
Domare Magt, sjelfständig under Lagarne. men
ej sjelfherrskände öfwer dem. Det har »vidare
sökt at rigta deZa Magter til inbördes bewakriing,
til inbördes äterhäll, utan at dem sammanblanda,
utan at lemna den ätcrhällande nägot
af den äterhällnas werkmnas förmåga. Pä
detza hufwudgrunder af Statö-krafternas/är
-
Z40 Den 2 Iunik.
Mia bestämmelse och ömsesidiga motwigt stall
den Stats-Förfatrning hwila, som Utstottet föreflagit.
Men det är icke blott af formens noggrannt
beräknade sammansättning, icke blott af
Magters sorgfälligt wägda förhållanden,
som en Srats-Författnmgs wärde och,
r följe deraf/ desi framtida bestånd bero. Om
i besia särskilda former icke werkar en allmän
kraft- äro de och förblifwa intet annat än tomma
former, som et yttre mäld förr ester senare
stall bryta.
Om besia emot hvarannan ställda con8titutionella
Magter icke sammanhällas, icke hwar
för sig ledas och dä styrkas af et allmänt tankesätt,
sä stall under deras strider, Stats-Författningen
förr eller senare uplösas. Sweriges
gamla Lagstiftare synas icke hafwa nog beräknat
werksamheten af detta allmänna tänkesätt.
I stället at til stydd emot en blind och orättwis
styrelse bereda den mägtigt äterhällande
kraften af en yttrad dlacionai-wilja, hafwa de
i förwäg lagt förhateliga fjättrar pä all styrelse,
äfwen ben rättwisa och uplysta. Desia fjättrar,
hindrande den jemna werksamheten af en
Magt som owilkorligen mäste werka, hafwa
nödwändigt blifwit brutne. Styrelsen, derefter
icke länge bunden af Lagar soln ingen medborgerlig
anda lifwade och stärkte, här under nägra
ögonblick af en upwäckt Folk-ifwer, ryckt
til sig enwäldet, och sist, under en allmän nations
dwala, fort detta wälde til ytterligheten
af egensinniga beslut och af nyckfulla magtspräk.
Dä höjde sig til Fäderneslandets räddning den
Den 2 Iunir. 34i
hwilande Swensta incUviöuellI, kraften; men
förr kunde den icke höja sig, an sedan en allmän
nöd och allmänt insedda faror stapat et
allmänt tankesätt, som nu yrkade högt och samfält
en länge förut hemligen och enskildt önstad
Styrelse-förändring. Det är salunda ät
styrkan af detta wart tilfälliga tankesätt, som
wara efterkommande blifwa skyldige den friare
Stats-Författnrng Riksens Ständer nu stola
fastställa; det är ät ven jemna wisheten,
den stadgade kraften af deras tankesätt, danadt
och förwaradt af denna Stats-Författning,
som Utskottet funnit at wäreén och fullkomnandet
af densamma förnämligast borde öfwerlemnas.
Denna tanka ligger til grund för
Utskottets hela arbete. Utskottet förest är ej stora
och lysande förändringar i tvär Stats-Författnmgs
äldriga grundformer. Det bär trott
at sädana former icke böra lättsinnigt omskapas,
allraminst i de första stunderna af en äterwunnen
frihet, under en dg oundwiklig söndring
af tankesätt. Det har trott, hwad exemplet
af Europas friaste Stat äfwen bewisar,
at för en nations allmänna rätt och Medborgares
personliga frihet och säkerhet finnes
intet stadigare wärn, än desia former, omgifne
af seklers helgd och befästade af en allmän
National-kraft, som i dem werkar. Denna
kraft upkommer af friheten at tänka och yttra
sig öfwer Nationens stora angelägenheter, at
se detza framställda til hwarje Medborgares
kännedom och omdöme, at weta Lagarna wa
-
848 Den Z Junti.
ta hallna i aktning, och at med wiflhet kunna
wänta National-K^pr686ntLtion6li8 äteikomman.
de werksamhet. Utskottet är ock derom öfwcr^
tygadt, at en sann medborgerlig anda icke
Länge stall saknas hos et ursprungligen fritt
och manligt Folk, som njuter cn under Grundlagens
helgd skyddad Tryckfrihet, hwars Regcrings-ärenden
offentligen behandlas och granskas,
hwars allmänna och lolli vllluelR rättigheter
iakttagas af en utaf Natonal-UexroseotLrionen
förordnad Wäktare öfwer Lagarncs efterlefnad
af Domare och Embetsman, och hwars
Fullmägtige, Rikets Ständer, äro i sjelfwa
Grundlagen kallade at ä bestämda tider owilkorligen
sammankomma. För at likwäl ännu
säkrare stadga et allmänt uplyst tankesätt, wcrkande
omedelbarligen til moget öfwerlagda förbättringar
af wära lagar och hushällnings-anstalter,
hafwa nägre af Utskottets Ledamöter
tilstyrkt en Riksens Ständers Lag- och
Hush äl lnin gs - Beredning, hwars tiEärnade
inrättning och ändamäl de handlingar
fullständigt utreda, som ätfölja Utskottets bro.
locoll. Utstvttets fleste Ledamöter hafwa deremot
yttrat betänkligheter, at i förslaget til Regerings-formen
intaga denna Beredning, men
beflutit at öfwerlemna frägan derom til Riksens
Ständers eget afgörande.
Magten a t styra tilkommer, efter
Utstvttets förslag, odelad Konungen, men hans
beslut kunna icke förhastadt fattas, icke bestämmas
efter ensidiga underrättelser och räd af dolda
-
Den r Juni?. ?4Z
da personer utan anfwarighet. Han mäste r alla
mä! lata sig uplysas af et offentligt Stats-Räd,
hwars Ledamöter, ställde under anfwarighet icke
blott för deras yttrade rädsla-; utan äfwen för
deras tystnad, dä de bordt räda, mäste ffelfwe
sorgfälligt söka uplpsningar, för at bew ra sit
lif, fin wälfärd och sin heder. Pä detta sätt och
genom de öfrige medel som äro förcskrifna l afseende
pä ärendernas beredande, bör Konungen
icke i nägot fall kunna mistledas, bör allmänna
rösten icke kunna hindras at genom nägon or^n
tränga fram til honom. Den oafbrutna waean
at höra räd, alfwarligen och högtidligt gifua,
ffal i en ung Monarks sinne dana och i en mogen
Konungs stadga aktning för sanning och rätt.
Och skulle ännu en gäng et oblidt öde upfätta
pä Sveriges Thron en egenmägtig Konung, stall
dock den förenade kraften af Hans Rädgifwares
föreställningar, af Nationens fritt yttrade tänkesätt
och af wisiheten om kommande Ständers
vwilja, tidigt bryta Hans wäldsamma lynne.
Han stall ätminstone icke genom konstitutionens
widriga beflut blottställa sin magt för en föredragande
Embetsmans wägran af den Oonti-2-  si^nation, hwarförutan Hans Befallningar icke
blifwa gällande.
Konungens Stats-Räd utgör icke en i Hans
Styrelse deltagande corp8, tilfatt af Rikets
Ständer. Utskottet bär trott, at den Styrande
Magten kunde säkrare bewakas genom andra
medel än detta, forn söndrade enheten och kraften
af deras werkfamhet, och som hwarje stark
Regent derföre skulle wara frestad at undanrödja.
Stats
-
Z44 Den 2 Junit.
Stats-Rädet är sammansatt afSmbetsmän
som K nungen tilkallar, och hwilkas räd han hör
icke blott af pligt, utan äfwen af förtroende.
Desie Embetsmän äro dels sädane, som under
Konungen närmast lägga hand wto Regeringsärenderna
och följakteligen dela med honom hedern
för det nyttiga som sker, nesan och hatet
för det ffadliga; dels ock af sädana som utan
detta listigare intresie i Styre.lsens ameende, bedöma
kallt dest företag. Konungen blifwer således
uplyst af och uvlyst om sina Ministrar. Utskottet
bar, efter en mogen öfwerläggning, funnit,
at Konungen borde äga magt at allena gora
förbund med främmande Magter, börja krig och
sluta fred Sadan är wärt Fäderneslands närwarande
ställning, at det icke med egna krafter
allena synes kunna uprätthälla sin sjelfständighet.
Denna beror dä af de förbund med andra Magter,
som en klok Styrelse kan winna , men hwilka
aldrig, i oen stund de slutas, kunna underkastas
den offentliga pröfningen och de länga
betänklighetcrne af en Lagstiftande eller också
blott af en talrik Rädgifwande Lory?. At Konungen
ju mä emot en Fiendes anfall freda och
frälsa Riket, derom kan ej nägot twffwel upstä.
Skulle dä äöans rättighet at göra krig inskränkas,
sä blefws denna inskränkning blött gällande
för anfallskrig. Men detta förutsätter möjligheten
at bestämma skilnaden emellan et sädant
krig och det nödtwungna föriwarets. Hwari mä
dä denna skilnad sökas? Icke i det första krigiska
steget, ty en Regent som ser sit land hotadt
med anfall frän en angränsande Magt och
som genom bastiga rustningar och et dristigt slag
kan förekomma fienden, bör wäl icke derföre anses
hafwa fört sit land i et krig, hwars wäda
Den 2 Juni. Z45
han endast afböjt. Deremotgifwas wisierligen
flere anfalls-sätt, än det enda at med wäpnad
styrka intränga pä en annan Stats område. De
fleste krig äro började i L-rbiuetten, innan de utbryta
pä fälten, och hwilken kan dä afgöra om
den Regent, som först eller den som sist läter sina
^louypsr myreberg,, är den angripande, öller,
säsom bägge i stna ^ianiw8'Lr bewisa, den
sig förswarande^ Hwilken kan afgöra, om den
Regent, som personligen förolämpar den andre,
eller denne, som med wapen bämnar sig, är den
werklige Frcdsförstöraren? Och om Grund-Lagarne
förbjuda en Konung at göra krig, hwad
hindrar den krigslystne Monarken at förmä sine
Grannar til Fredsbrott? Genom E-fningsLäger,
anstälda nära deras gränsor, genom Lwetydiga
underhandlingar, öpnade i samma stund
nied deras Fiender, genom misilmndlande af deras
Sändebud, genom ohöfwiskBrefwäpling, genom
ätersända Ordnar, med fä ord, genom oräkneliga
sätt at wäcka misitankar och misinöjen,
ffal han omsider winna sit ändamäl. Sweriges
sednaste Häfder lemna häruppä de mest talande
wedermälen.
Det ännu fortfarande olyckliga krig, hwarf
wär fordne Konungs sjelfrädiga personlighet
störtat ost, war, efter de yttre formerna,
för honom et förswarskrig. Men om ocksä r
någon händelse skillnaden emellan anfalls - och
förswarskrig säkert kunde bestämmas, och om
det förra wore en Konung förbudet, hwilken
Samhälls-magt kunde dcrifrän äterhälla honom
och skydda Stats-Författningen? Ingen annan
än Armeen, som pä gränsen, under flygande
fana och fan hända i fiendens äsyn skulle wälja
emel
-
346 Den 2 Junis
emellan brott emot Rikets Grundlagar och brott
emot den mUckal, ,ska lydnaden, skulle, för at
göra walet, alltid under wapen gröfwa krigets
laglighet Man mä afwen betänka, at Swerige
är omgifwet icke af små fredliga kepnbligufir,
som, aldrig fjelfwe angripande, hade endast i
högsta nödfall at upställa et naciomUt motwärn,
utan af twänne Stater, under oinskränkta enwälds-stprelser,
samt i följd deraf med hastigt
rörliga .r-mor. I denna belägenhet är det nödigt
för Sweriges sjclfbeständ, at desi Konung
ina kunna ined Rustningar möta fiendens, och
om nöden det fordrar, heldre angripa med fördel,
än afwakta et krosiande anfall. Wädligheten
af denna magt förfwinner, dä de swärigheter
beräknas, hwarmed utöfningen deraf altid
är förbunden. Konungen skall genast öfwer
Krigsanledningarne höra hela Stats-Rädet och
sedan kalla Riksens Ständer innan han lyfter
de penningar, hwarmed kriget til en början kan
utföras. Möter Hans företag motständ i StatsRädet
eller i Allmänhetens tänkesätt, sä är det
sannolikt at Han wäl betänker anledningen bertil,
innan Han ädrager fig ännu et motständ,
och et wädligare, af Rikets allena beskattande
Ständer. Af Konungens magt at börja krig
är den at göra fred en följd. Angelägenheten
deraf ar merendels sä tryckande, at den bör ankomma
pä den styrande magtens enhet och wcrk--  samhet.
Ibland de forsta wilkoren för en Styrelses
förmäga at werka kraftfullt och likstämmigt til
sammanbundna ändamäl är magtcn at kunna
tilsätta och afsätta de Embetsman, kom i Styrelsens
overksamhet förnämligast böra deltaga.
Inom
Den 2 Jemil. Z47
InomUtffotteL har denfräga upstätt, buruwida
Landshöfdingar borde ibland sädane Embetsmän
räknas. Under sina öfwerläggningar härom
har Utskottet icke tunnat godkänna någon
ägande rätt til Syster, hwilka redan för tjugu
är sedan förklarades bero af Konungens förtroende,
och följakrligen icke nu under annat wilkor
innehafwas. Utskottet har endast beräknat Statens
rätt och de mängfaldiga Medborgares, pä
hwilkas trygghet och wälständ en Landshöfdings
förhällande' kail werka. Ware denna Embetsman
icke mer än en werkställare afLagarne och
af Konungens nttryckeliga befallningar, sa skulle
Utskottet gerna hafwa instämt i de aktningswärde
mäns tankar, som ansett Landshöfdingar böra
bibehällas wid sina Embeten, intil desi de för
bewisliga lagbrott eller för bewislig försumlighet
at fullgöra Konungens bud, kunde derifrån
lagligen dömmas eller medi skäl
Men en Landshöfding werkställer icke blott; han
bör bereda Konungens Befallningar genom noggranna
underrättelser om tilständet r hans län,
genom nitiskt meddelade uplysningar om medlen
at det förbättra. Til denna friwilliga werkfamhet
fordras skicklighet, kunskaper, wälwilja och
en sann medborgerlig anda. En Landshöfding,
som ej ägde desia egenskaper, kunde ej medwerka
til en walwillig och uplyst Regerings afsigter,
och Länet ffulle sakna wälgerningarne af en
sadan Regering intil desi döden omsider undanröjde
hindret derföre, Regeringens eget werktyg.
Utskottets plur-ricke, som funnit Landets wä! oundgängligen
fordra at Konungen mätte kunna
afsätta ifrän Landshöfding-sysilor, bär ej befarat
sädana misibruk af denna magt, som i nägon
548 Den 2 Junit.
män kunde jemföras med den möjliga och sannolika
nyttan deraf. En Landshöfding som
förwärfwat sig Länets tilgifwenbet och aktning,
skiljes icke ifrän sit Embete, utan at Regeringen
äfwentyrar wida mer än han förlorar, öcken
Konung, som i detta fall, likasom i alla andra,
mäste höra sit Stats Räd, skulle säkerligen,
wid et sädant steg, fä emottaga föreställningar,
som borde leda honom at eftersinna bwad hans
egen ära och hans regerings anseende fordrade.
Magten at stifta, ändra, uphäfwa och förklara
Lagar, i deras egentliga bemärkelse, tilhör
efter Utskottets Förslag, likasom tilförene, Riksens
Ständer gemensamt med Konungen. Utskottet
som föreser at den Grundlag som Riksens
Ständer nu komma at fastställa icke kan
blifwa fullkomlig, har welat öpna en möjlighet
at förbättra den, när et mer än tilfälligt allmänt
tankesätt derom hunnit stadgas. Denna
möjlighet borde likwäl wara omgifwen af förswärande
korm-iliteter, nödwändtge at afhälla
icke nog betänkte försök och at förekomma förhastade
beslut. Utskottet har derföre funnit, at
inga incliviclueiia meningar i ämnen af denna
wigt borde hos Riksens Ständers lllena wäckas,
utan endast kunna der framställas, godkände och
utwecklade af det Utskott, som Riksens Ständer
wid hwarje Riksdag skulle förordna at granska
Grundlagarne och anmärka Stats-Författningens
brister. Och pä det icke under nägot tilständ
af wäld eller folk-prsta en StatS-förändrinq
mä kunna med sken af laglighet genomdrifwas,
har Utskottet fastställt den grundsats,
at hwarje sädan föreslagen förändring icke förr
Den 2 Junk. z4g
än ä den nästföljande Riksdagen stall kunna
antagas.
Rikets Livil. och Lriminsl-Lagar samt det
gällande Rätregängs-sättet torde i flera mål böra
ändras; men frägorna derom, äfwensom den
angående Förliknings-Domstolar, hwilken af en
Högloft. Ridderstapets och Adelns Ledamot blifwit
i dest ilen^m framställd, spnas höra til et
Lag-Utskotts beredning. Den oeconomi8l<L Lagstiftningen
är förbehållen den Styrande Magien,
hwars enhet och hwars uphöjning öfwer
smä intere88en äro nödige för at bringa hwarje
särstild del af et sammansatt Statshuöhällnings-<>^8wm6
til öfwerensstämmelse med de
öfrige delarne, och med det hela. Likwäl är dek
Riksens Ständer förbehållet at pttra anmärkningar
mot allmänna neonomina anstalter samt
önskningar om förändringar deruti, pä hwilka,
dä de äro wäl grundade och af allmänna tankesättet
understödde, en Regering icke lärer kunna
länge upstjuta at göra afseende. Härwid
har dock Utskottet noga sökt at förekomma den
Lagstiftande Magtens insteg i den Stprandes
werkställighets-ätgärder
Til
Utskottet hafwa blitwit remitterade flera
lUemoriai, som i allmänhet handla om grunderna
til wär Stats-Författning, och wista deribland
om förändringar i National-Uepre8entationcn.
Den af Åtskilliga ofrälse Jordägare och
Bruks-Jdkare wäckta frägan om delaktighet r
denna Uepre8enration, har Utskottet funnit til
grunden wara rättwis och billig; men dä nägot
sätt til werkställigheten deraf annu icke blifwit
med
Z5o Den 2 Junii.
med fullkomlig noggranhct upg jordt, och Ut stöttet,
i saknad af nödiga uplysningar i detta ämne,
icke kunnat något sadant i en hast upgöra,
sä har Utskottet trott sig endast böra anmäla
Hufwudfrägan til Riksens Högloft. Ständers
bifall; äberopande sig lnvad en Ledamot af Utstottet
i denna del omständligen til ct nu medföljande
iUoroLoU anfört. Något widare yttrande
öfwer ofwannamde lULmoriU-i- lärer Utskottet
nu icke hafwa nödigt at afgifwa.
Swensta Folkets rättighet at genom Riksens
etander sig sjelf beskatta, har af Utskottet
blifwit sorgfälligt iakttagen. Det är denna
sjelfbeckattnings-makt, som upratthatter och befäster
National-^epresLnnwionen Dest tvärdande
är följaktligen icke blott för Nationens
wälsiand, utan äfwen för dest frihet af den yttersta
wigt.
Utstottet bär fuunit at Konungens Domsrätt
borde utöfwas af en Konungens Högste
Domstol, bwari Ledamöterne stulle blifwa ständige
Embetsman och, för at wara sjelfständige,
icke kunna af Konungen afsättas Denna högsta
Domaremagt borde dock icke uprefas säsom
en oombytelig Lorpoiaeion, til en Stat inom
Staten. Det har således funnits nödigt, icke
allenast at de Ledamöter deraf, som för bewisliga
fel kunde tiltalas, stulle efter Lag dömmas,
utan äfwen at Riksens Ständer stulle kunna ifrän
deras Embeten til et wistt antal wid hwarie
Riksdag stilja dem, som genom älder, sjuklighet
eller andre sädane orsaker blefwe oförrnög,
ne at deras höga kall wärdigt upfylla, eller icke
län
-
Dea 2 Z3i
längre bibehölle bet allnränna förtroendet. Ds
kormsliwwj- härwid, som Utftottet tilstyrkt, synas
böra utesluta all werkan af enffild stämpling
och ägg, och tillika förekomma Riksens
Ständers pröfning afsärssilteRättegängs-ärenden.
Man mä emedlertid ihägkomma,at de Högsta
Domstolens Ledamöter, som pä detta sätt,
genom et icke mouvsrsclc och pä inga lagliga
bewis grundadt omdöme af en Riksens Ständers
Nämd, mista deras Embeten, böra njuta
nägon p-nsion, tilräcklig at gifwa dem en anständig
utkomst I annat fall skulle, kanhända,
ingen skicklig Embetsman wilja öfwergifwa en
säker sysila, för at emottaga en osäker plats i
Högsta Domstolen, och denna för hwarje Medborgare
sä wigtiga Rätt följakteligen blifwa
sammansatt antingen af oskicklige personer eller
af sädane, som förstode at utan laggrannhet i
walen af medel bereda sin framtida sjelfständighet
emot wäntade missöden.
En af Utskottets Ledamöter, Erversten Friherre
von ulstén, har wäckt fräga om en allmän
National-^rmerinF, hwilken, i anseende
til det kraftiga förswar Riket i krigstider i allmänhet,
samt i synnerhet under desi nu warande
högst betänkliga belägenhet, deraf ofelbart
har at wänta, synes sä mycket mera förtjena
Riksens Högloft. Ständers synnerliga upmärksamhet,
sorn förslagets antagande i fredlig tid
torde möta de större swärighcter, hwilka leda deras
ursprung frän grannars misitänksamma pc>-
Utskottet fär ftuteligen i ödmjukhet anmäla,
at enligt 85 L i til Regerings-For
men
-
A-Z2 Den 2 Junti.
men, äterstä ännu at utarbetas, utom den tilkommanve
successions Ordningen, en RiksdagsOrdning
och en Förordning om en allmän Tryckfrihet.
Den förra, eller Riksdags-Ordningen,
torde Utskottet i sammanhang med RegeringsFormen
fä föreflä. Den sednare, hwartil et
förslag pä H. K. H. Hertigens af Södermanlands
befallning utarbctadt, lärer wara at förwänta,
torde til Utffottets granskning blifwa
Lfwerloinnadt. Äfwenledes bör en Lag, som bestämmer
Ledamöternas af Stats-Rädet ansvarighet
nu stadgas. Stockholm den 2 Junii 1M9.
D. lUannerbeim. L. v. kloten.
6. Lilverstolxe. 6. ^älerbetb.
8. v. Ltockenström. k. Sk^öläebrancl.
L. v. Kosenstein. Larl 6. dlorllin.
8ven V^ifkman L.son. I Keinil. Liom.
Daniel Aberstein. 6. 6abn.
platts kellrsson, ^n6. fansson D/cl^ert.
^on jonsson.
Nans
Bila
-
Den 2 Junir. 253
Bilagor.
"Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Lon8tituti0N8
- Utstötts ^roeocoll den l5
Maj 1809.
S. D. Herr ^siversten och Riddaren af
Kongl. Swärds-Orden Friherre U. von Hilton
uplaste och aflemnade til Utstottets?rotocoil et
wid detta Utdrag deraf bilagdt lAemorial, angående
en Allmän dlatlonLi-^rmorinA, hwarom
Utstottet wille en annan dag öfwerlägga. ve
Luxrs.
In 66cm
Han8 färtL."
Asskritr.'
"Uti en tld dä Swerige inom mindre än
twä är förlorat en tredjedel afsit^reLi-innehäll,
och denna förlust ytterligare förstärkt en öfwerlägscn
Granne, kan ej gerna samma ivliiltLir.
inrättning, som gjordes uti L^.xi.Xi-s tid under
helt andra bägge Rikenas olika förhallanden
anses tilräcklig. Swerige är, snart sagdt, ej
-mer än hälften af hwad det war dä, och Ry§-  land kan nästan anses fördubbladt emot dä, r
synnerhet om man betraktar Polens och Turkiets
fall. För Swerige äterstär alltså, efter min
tanka, ingen annan utwäg, om det stall kunna
tänka pä at bibebälla sin sjelfständighet, än den,
utom hwilken nödwändigt alla mindre Folkftag
mäste falla et ros för mägtigare stender, jag merar
en National-^rmering, afpatzad efter Landets
natur och Folkets lynne, bägge kanste be45,
46 rätti
-
364 Deu 2 Jurin:
rättigade at i Europa intaga forsta rummet, i
detta hänseende, om de anwändas och behandlas
rätt. Frän uräldriga ttder hafwa Manhems
Inbyggare mangrant och sjelfwe förswarat Fo.
sterjorden, och frän urminnes tider har den nästan
warit fri, med fä undantag, sorn endast
burit witnesbörd om Folkets milirg.iriffa anda,
när en Anförare, som war wärd at bära det
namnet, wrsade sig; ty Tyrannens eller Inkräktarens
fordrifwande har alltid blifwit engifwen
följd. Sjuttonde ärhundradets oafbrutna krig,
och sedan kanste nägon efterapningslystnad, alstrade
emedlertid et Krigs-^^LtemS, som, biträdt
af Nationens ^iLrnabsta lynne, forwanade werlden,
ehuru desse dä oförlikneliga Härar, som utgjorde
hela Norra Europas sträck, i wära dagar
swärligen torde kunna bestä mot äfwen medelmättiga
nu warande. Ware härmed huru
det will, men Nationen kom smäningom frän
stt ursprungliga sjelfförswar, altsä ockffrän den
allmänna mili^iriffa andan, sedan Rikets förswar
lemnades til en genom Jndelningswerket
danad coipg, som bittils, med äfwen sa mycken
aktning som framgång, utfört detta wärf, tils
nu sednare inträffade missöden hota at sätta den
under allt förhällande motbehofwct. Ware dock
långt ifrän mig at jag skulle wilja förringa wärdet
af denne aktningswarde Inrättning, hwilken
altid betraktats, hwilken altid stal betraktas af
mig som en grundpelare för wärt beständ. Sorn
fädan will jag ock nu göra den til kärnan, kring
hwilken hela Nationalkraften stal samla sig, dä
fräga är at kämpa mot wära fiender. Mätte
det lyckas mig at upqe nägot bättre än de hittils
oduglige, tanklöse och folkförstörande Utställningar
-
Den s Junit. 35g
ningar af Landtwärn, som med rätta stola
stämplas af samtidens och efterwerldens förbannelse
; men denna dyrbara tidpunkt bör ej föksummas
eller afskräcka ost, fast et wanwettigt försök
mistlyckats. Fosterlandets fara gör inrättningen
oundwikligen nödwändig, om ej wi wilje
friwilligt underkasta ost grannars orättwisa fordringar,
samt fegt tilläta deras wäldsamma förtryck.
Denna känsla är förmycket motbjudande
för hwarje Swensk, för at han skulle sätta sig
einot det enda kraftiga förwaringsmedel, som wäl
är et ondt, men ätminstone et mindre och oundwjkligt.
Samma hotande belägenhet gör ock at
wära grannar, som säkert i fredstider stolle anse
företagandet af en sädan inrättning för föga
bättre än en krigsförklaring, och söka pä alt
sätt hindra den, äro nu dertil oförmögne, sedan
deras egna orättwisa anfall endast bragt ost til
denna ytterlighet. Bildandet ttl en ny Regerings-!'o,
m ger ost anledning at uti den äecrelera
en inrättning, som Regenten af eget bewäg,
af egen myndighet aldrig kan, aldrig bör kunna
hwarken päbjuda eller utföra. Alla vesta wigtiga
skäl föranleda mig altsä, oaktadt flere mindre
betänkligheter, naturlige uti en sak, som sä
nära rörcr ost och bwad wi hafwe kärast i weridén,
at föresiä säsom Louscituciou8-^ancter:
§.
At med Swensk manna rätt följer den owilkorliga
och oundwikliga skyldigheten, at personligen
förswara Swensta Fosterjorden, och det
utan afseende pä Ställd eller Börd; endast lemlyte,
wanwett, beständig sjuklighet, werkligt
Preste-Stärid och en del Statens Tjenster befria
derifrän. 8-
Z66 Den 2 Junit.
§.
Denna skyldighet äger kraft ifrän 20 til 5»
ars alder.
§.
Hrvarje nu bestående indeldt Regemente och
och Lom^iLAnie får sin Lanton, sä widt det läter
göra sig, efter Folknummern uti de Härader
och Socknar, der det nu är indeldt.
§.
Folknummern af Mankön öfwer hela Riket
, men särskildt i hwarje af dessa Lantoner
emellan 20 och Z6 är, delas i fyra delar efter
olika äldrar och kallas Första, Andra, Tredje
och Fjerde Fördubblingen.
§-
Af desia Lla88er utgå efter lottning inom
hwarje Socken sä stor del och lika öfwer hela
Riket, som Styrande Magten sinner nödvändigt,
den yngsta först och sä 01^88 efter Lla88;
dock minst hälften af föregäcnde cia88 bör wara
utgängen innan den efterföljande anlitas, och
ingen fär lega eller köpa sig fri, utan som i
§. stadgadt är. Lottningen sier uti Pastors och
Fyra gamle af Socknen walde Socknemäns öfwerwaro,
som rätta sig efter Kyrkoboken, hwilken
hädanefter af dem hwarje är genomses och
underffrifwes.
§.
De utlottade emottagas genast pä stället af
de
Den 2 Jun». 35?
de tll e-intorien hörande Regementernes Ombud
och inforlifwas i Regementet som Recruter, men
äro frie sä snart fred inträffar.
§.
Lxercice förrättas Socknewis hwarje Söndags
eftermiddag i fredstider, sä länge den
wackra ärstiden tilläter, hwarrvid de indelte ReZementen
biträda.
§.
Regeringen drar försorg om som
förwaräs i Sockne-^lL§L2in och wärdas af orclinLris
Regementerne.
§.
Wid alla offenteliga Upfostrings-Anstalter
mäste hädanefter k-lilitLire-LIementLrne läras;
äfwensom ^lililLire-^cLöemien genom hushällning
och riktig inrättning i möjligaste matto
mäste utwidgas. Pä detta sätt kan ^rmLe» ej
sakna Lfwer- och Under-Befäl.
§. /
Beklädningen mäste ffe af Staten, men ritan
alt präl etter prydnad, deremot pä allt uptänkeligt
sätt afpastas efter behof och climat.
Denna Krigsmagt sär ej öfwer hafwet föras
xä Tyff eller Danff botten.
§.
Den Folkmasia, som faller emellan Trettiofem
och Femtio är, kan ej utan eget samtycke
fö«
SoS Den 2 Iuttkk.
föras längre än i nästgränsande Län, om det
är Gränse-Län; men wäl mom Länet brukas,
sä wäl til förswar som ordnings hällande; dock
mä af vesta en friwillig person fä gä i stället
för nägon af de yngre ^lL88«rne, om en sädan
är stäating; dock förlorar den sig krigstjenst
undandrager, rättigheten af Swensk llepre-8eniLnt,
som ej winnes utan genom werklig krigstjenst.
§.
Vargering får deremot ej utgä ur Länet
förr än oräinLirg, Soldaten är undanfallen.
§.
Ailöningen för all fördubbling i alla grader
bör wara snarare högre, och ej lägrej än
den oräinrurL Trouppens.
§.
Blesterade til den grad, at de til nägon del för
sin bergning blifwa mindre duglige, böra af
Staten förses, hwarföke wista Tjenste-Ll^ser
blifwa dem aldeles uteslutande förbehällne.
Deste äro grunddragen af et förslag, alltid
bekymmersamt och betänkligt, men aldeles odrägligt
för alla andra Folkstag, än det, som föredrager
en med mödor och upoffringar förmärswad
frihet för »veklighet, maklighet och läg träldom.
Med trygghet och utan anspräk framläggas
alltsä desta tankar för Swensta Lagstiftare."
Lika
Den 2 Junii. zFg
Lika lydande med det af Herr Afwersten
Friherre von l>lLi.en ingifne anförande, intygar
tians ^färtL.
"Utdrag af ?>-otocollet, hältet i R k^ens
Högloft. Ständers Oonstituuons Utskott
den 26 Maj 1L09.
S D. Herr Riddarhtts-Tecrk-teraren 8il.
verstolps upläste et Anförande och et Förslag
angäende en af honom tilstprkt Riksens Ständers
Lag. och Hushälls-Bcredning; hwilket an--  förande och Förftag ivid detta vrolocoil btlag^
de finnas.
Herr Lagmannen niom upläfte i samma
ämne et äfwen wid detta krowcoll bifogadt
utlätande.
Utskottets öfrige Ledamöter öfwerenskommo,
at nästkommande dag taga denna fräga i öfwerwägande.
bie sn^r^.
In sillem
Hans färta."
"Riksens Ständers Lag - och Hushällnings
- Beredning.
Denna Beredning skatt bcstä af Riksens
Ständers .justilia Ombudsman, säsom Ordförande,
samt Tolf Ledamöter kände antingen för
utmärkta kunskaper, eller utmärkt skicklighet,
Tre af deba Ledamöter böra hafwa warit brukade
-
36o Den 2 Imrik.
kade r Domare-befattningar. Sex bora wäljas
ur Rikets särskilda ?rovincer. Tre Ledamöter
hofwa fyra mannder i sender, och deri
bland
stall räknas en af Domare-Llasssn.
De§e Ledamöter utwäljas wid Riksdagen
genom särskilde Ll^cmrer af alla Ständen;
men bllectorerne wälja Ledamöterna ur hwad
Ständ och Folk-eiL58 dem nyttigt synes.
Fyra Ledamöter, hwaraf en ur Domar6IL88LN,
utgä hwart tredje är. I deras ställe
insättas Fyra andre efter samma grundsats, och
hämtade ibland Sex Suppleanter, walde af Llectorerne
pä samma gäng, som de förstnämnde
Tolf. Skulle af besia Sex icke Fyra qwarlefwa,
wäljer Beredningen sjelf til det rum, för
hwilkct en Suppleant fattas. En Tjensteman,
sä länge han är Ledamot r Beredningen, utöf--  war emedlertid icke sin tjenst.
Ledamöternes arfwoden stola wid hwarje
Riksdag af Ledamöterna fastställas, dock mä
den, som förut äger lön , blott erhälla fpllnaden
i det bestämda arfwodet.
Denna Berednings befattning stall wara:
i) At emottaga, af hwilken som häldst, Anmärkningar
och Förslag, rörande Grund-Lagar,
Livi! - och Lriminal-Lagar, osconomi8lea Författningar
och alla slags publika Inrättningar,
samt grunderna för besia Lagar, Författningar
och Inrättningar. Härifrän undantagas alla de
<Lconomi8ka Författningar, samt Lag-Förklaringar,
som emellan den sist hällne och den näst
-
Den 2 361
kommande Riksdagen utfärdas: äfwensom Beredningen
icke är tillätet uptaga nägot, som innebär'
anmärkning mot Regeringens utfärdade
Beslut, Ive8oiutioner och Utstag. Pröfwas de
inlemnade Anmärkningar och Förslag sädana,
at Beredningen icke anser sig derpå kunna göra
afseende, eller sig dermed befatta, stall strrftelig
motiverLci tdesolution deröfwer meddelas
den, som dem inlemnat. Men öfwer alla de anmärkningar
och Förslag, som af Beredningen uptagas,
stall densamma sig yttra, och wid den
fluteliga öfwerläggningen mindst Sep Ledamöter
wara tilstädes, och öwar för sig til ?rococoilet
afgifwa sitt utlätande. ?iotocvll6iiis och
Handlingarne i alla de uptagna mälen stola för
hwart är i pela sin widd tryckas, och ofelbart
wara utgifne inom en mänad efter ärets flut.
2) Insamla statistiska Uplysningar öfwer
Landet, och dem reäiFera; äga öfwerinseende öfwer
Tabell Birket; bafwa rättighet at ur Lol>
leZicrrne, frän Landshöfdingarna, LandtmäteriLontoii-et,
?iovincern^s Hushälls-Sällstap, M.
m. infordra alla nödiga underrättelser, rörande
Landets Okconomie; hos Regeringen förestä utwägar
til samlande af de uplysningar, hwilka
ej genom förut befintliga inrättningar kunna erhällas;
wid bwarje ärs stut til Regeringen inlemna
Berättelse om de inhämtade statistiska
Uplysningar, bwilken berättelse en mänad efter
ärets stut stall wara tryckt; och wid hwarje
Riksdag til Riksens Ständer inkomma med en
för alla arén sammandragen Berättelse deröfwer.
3) Wara skyldig at til Regeringen inlemna
Be
-
362 Den 2 Iunik.
Betänkande» öfrver alla de Lag-Författningsoch
(Lconoiuiskg. Dräger, hwaröfwer Regeringen
sjelf äskar desi yttrande.
4) ?/qa med Tryckfrihetens wärd blott sä
wida befattning, at i händelse någon Författare
eller Boktryckare, innan tryckningen, sjelf begär
et onicieik yttrande, huruwida et Arbete eller
en Skrift kan, enligt Tryckfrihets Lagen, underkastas
ätal, sä böra Ombudsmannen/twänne
Ledamöter af Domare Lassen och irenne af de
öfriga, et sädant yttrande skriftligen utfärda;
hwarefter i händelse til Arbetets eller Skriftens
gillande til tryckning, bade Författaren och Boktryckaren
bära wara för alt answar frikände,
och de Personer af Beredningen, hwilka yttrandet
utfärdat, blifwa answaret iklädde.
Sträcker Beredningen sina yttranden eller
sin ätgärd utöfwer bwad derckamma enligt färegäende
punkter, är bokstafligen tillätet, åge
Konungens makt at densamma
inför Riks-Rätten lagligen Mala"
Til krotocollet dkN LL Maj iMg.
Uti en redan före denna Riksdag med wederbörligt
tilfländ utgifwen Skrift, har jag yttrat
den önskan at, til allmänna opinionens uplysande
och beredande, äfwensom til Regeringens
uplysande, "en permanent Lommite mätte
gf Ständerna förordnas, som skulle äga at mellan
Riksdagarne mottaga Förflag til förbättringar',
i alt hwad som bör fä namn af Laa och
Författningar, allmängöra sina tankar öfwer
desia Förflag, wara förbunden at til Regeringen
åhem
-
Den 2 Junit. 863
aflemna sina yttranden öfwer hwad häldst den
kunde til desi öfwerwägande hänskjuta; men ä.
qa ingen beslutande rösträtt, säledes icke fä tilfälle
at uprssa sig til en UeprL8snmtion8-del,
wädelig för bäve Konungens och Ständernas
myndighet.''
Sädan har, efter ordalydelsen, min önskan
warit. Högloft. Lon8litutior>? Utskottet behagade
nu härmed jämföra andan af det Förslag
jag upgifwit til en sä kallad Riksens Ständers
och Husbällnrnkrs-Serednlnc;: jag förmodar
at den stall finnas aldeles enlig med mitt
längesedan i tryck kungjorda yttrande, och wägar
hoppas, at detta yttrande angifwer de mest lösliga,
och icke ens pä något sätt bakstuga afsigter.
Jag har upgifwit hufwud-ändamälet wara
allmänna opinionsn.8 uplysande och beredande.
Jag tror at hwgrje ofullkomlig Stats-inrättning
mäste pä et revolutionLirt sätt sönderbrytas,
om den ej fär smäningom förbättras. Dä
en olycklig erfarenhet alltid nog känbart meddelar
kunskapen om bristerna, tror jag ock at Statens
wäl fordrar Medborgarnes beständiga upmärksamhet
pä sättet at afhjelpa besia brister:
det fordrar at hjelpsmed len bertil uptäckas och
upgifwas: och det fordrar mer, at Nationen genom
egen pröfning sär öfwertygelse om besia
hjelpemedels nytta och riktighet. Sä danas et
allmänt tänkesätt, och endast detta allmänna tankesätt
werkställer förbättringarne, utan sönderbrytande
af Staten. Gä en motsatt wäg; lät
ingen upmärksamhet spännas pä Statens Grund
-
364 Den 2 Junk.
Författningar: eller lät äfwen et litet antal
Wise monopolist betrakta och uttänka förbättringsmedlen:
bjud sedan dessa, äfwen högst fullkomligt
uttänkta medel, helt twärt til Nationens
antagande; Hon stall afflä dem: wälj äter at
päföra Nationen dem genom öfwerrumpling eller
wäld; Hon stall blifwa förbättringarnas uppenbara
fiende.
Jag anser säledes de allmänna tänkesättens
oafbrutna uplysande för den förnämsta trollkraften
til Stats - Författningars uprätthällande
och forb^itii^g. den fullkomligaste stulle thi)
förutan ej bära sig: och den bristfällige stulle
nodwändigt blifwa det ännu mer.
Under hwilkendera af dessa titlar wi kunne
föra den Lonstirmion wart Fädernesland nu
genom war åtgärd stall erhälla, är lätt at afgöra,
da wi för nägra fä wecker sedan blifwit
twärt wäckta ur den fsrsostning, som vespoiismen
medför, til förhoppning om en laglig
frihet, och dä wärt Fäderneslands närwarande
belägenhet är ^ sadan, at oss ej möjligen kunnat
tildelas mer än et ännu ringare antal weckor
til utarbetande af et werk, som likwäl ärnäs at,
ätmindstone genom sina bufwudgrunder, blifwa
för Sekler gällande. Utan all twifwel skalk
denna LonstUution ej kunna uprätthällas, utan
at förbättras; tp ehuruwäl wi med sanning
kunna säga at den är et konststycke, i uträknad
jämnwigt wida öfwerträffande de RegeringsFormer
Swerige hittils känt, wore det ändock
fäkunnigt at ej inse, det den omöjeligen kunnat
ställas pä de grunder, som werkligen kunde för
-
Den r Ju nkr. Z6Z
säkra dest varaktighet: och dertil haswa orsaker,
na ej til den rmgaste del legat i st-ljaktiga egennyttiga
wiljor/utan til största delen i en ännu
aldeles oafhjelpelig okunnighet om grunderna
at följa och medel at werrställa.
Denna säkert ofullkomliga Lonstitution behöfwer
dä et stöd och en Hjelpare; söke man
hwar som häldst, detta stöd och denna hjelpare
träffas ej annorstädes, än i allmänna opinionen.
Denna äter uplyses och beredes pä et gansta
vtilräckligt, ojämnt och längsamt sätt, genom
znäivilluers ögonblickliga utöfwande af en Tryckfrihet,
hwars' grunders fasthet wi'destutom ännu
icke pröfwat: den behöfwer en allmän och ouphörligen
tilgänglig föreningspunkt; och jag
wägar tillägga, at jag för min del anser denna
Lonscituciun och alla wära Lagar oförsäkrade
mot bäde Ständernas och Konungens myndighet,
såsom de ock hittils i större och mindre
mon warit, om ej mellan Ständernes sammanträden,
som äro ärnade at icke tätt inträffa,
en, at jag sä mä säga, bewakande eorps finnes,
ouphörligen spslosatt ar hälla Lagarne
fram för t77ationeris upmckrksamhet, och, efter
giswen wäckelse, inför densamma pröfwa
deras balt med den mogenhet, det lugn och den
widsträckthet i öfwersigter, som sällan af blotta
inäivicilierns kunna forwäntas; men en Loips
tillika sä undergifwen den Storande Magten,
hwars werksamhet bör wara ostörd, at den aldrig
fär widröra et Werksiällighets-Beflut eller
steg af densamma, eller ens en provisorisk Författning
eller Lagförklaring af densamma, utfärdad
mellan Ständernes sammanträden, och
6f desta äNNU ej sanctionorLä.
366 Den 2 Juni?.
Jag bekänner det, af sädan natur skulle
den af mig föreslagne Beredning wara; och dest
hufwudsakliga befattning skulle ökas med omsorgen
om insamlandet af de högst wigtiga underrättelserne
om Landets statistisk tilstgnd.
Sedan denna Lorps i början af mänga warit
ansedd wärdig och tjenlig at, såsom werke»
ligen conirollSranäL del, fä et rum i Grundla»
gen, til hwilken befattning jag för min del aldrig
hade arnat den; har den nu mera haft det
öde at wäcka farhägor, just sedan dest upd ragna
inLLbsnisme ädagalägaer at ingen ting controUsrariäe
deri finnes. För hwem skulle denna
Lorxs wara farlig? För Konungamagten eller
för Ständernas? Den controllerar ingendera:
den har ej at befatta fig med annat, än sjelfwa
Lagarna och deras grunder: den fär ej ens anmärka
något wid nagonderas werkställande steg
eller beslut. Hwari ligger dä farhägornas anledning?
Jo deruti, at fint seende Personer utom
detta Utskott, i förhand dömt öfwer hwad
de icke känt, och ännu i denna stund nästan ej
känna. Mä hända kunna ock per oner gifwas,
hwilka behöfwa frukta för cou troll, och, efter
wanligheten, ännu andra, som wid deras fruktan
förfäras: alla ma, wid ögnandet af Förslaget
til denna Beredning, sjelfwe döma, om deras
personlighet har något at befara. Sweriges
blifwande Konung skall, om detta Förslag
hinner ända til Honom framtränga, wisterligen
inse, at det ej det ringaste äsyftar inskränkning
i en Magt, om hwars wälwilliga utöfning af
Hans hand jag, kan hända är en af de upriktigast
förwistade Undersåtare.
Skul
-
Den 2 Junit. 3k<
Skulle man wilja pästä at Konungens och
Riksens Ständers magt förnärmas genom en
tilläten granskning af atta flags Lagar, Författningar,
Inrättningar och Lagstiftmngsgrunder;
Vä fär jag, öfwertygad at jag pä den plats jag
nu innebar, är skyldig at för bäve Styrelse och
Lagstiftare frambära ärlig sanning, smara, at
jag för min del icke anser mig och mina Medborgare
hafwa äterfätt en laglig frihet, icke Riksens
Ständer nägot beständ, icke sjelfwa Konungamagten
nägon säkerhet, icke Nationen något
förtroligt lugn, om ej hwarje medborgare
fär njuta den rätt at genom granskning af
alt hwad Lag och Lag-princip kallas lutan
blandning af Lagarnes särskilda tillämpning),
offentligen yttra sin röst til understöd
eller förbättring af hela Stats-^iLcNiN6N8
orr-anis-uion; at jag anser denna fria
yttringsrätt, hwilken endast den bakstuge KevotutionLircn
bör frukta, wara den som främst gifwer
Nationen interesse för de Lagar, den för
sig stadgat; at jag anser en Nations fulla frihet
at gransta sina Lagar wara den säkraste borgen
för desi äterbällsambet at förändra dem; och
at Fäderneslandet dä först af Medborgaren rätt
älskas, när han med sanning kan säga: min röst
fär oupbörligen höjas, den blir hörd, jag understöder
den Lag som hägnar allas rättigheter;
jag bidrager ack förbättra den, som stör dem.
Det är frän desia principer jag utgär, dä jag
ännu en gäng förklarar, at jag anser ingen tväda,
utan en wäl uträknad nytta ligga i antagandet
af en ckorps, som med sin samlade uplysning
sinae yttra sig öfwer de ämnen en Swensk
bör äga kärast, sina Lagar, och grunderna hwarpä
de stä; och at, utan denna ck'c>rxs's antagan.
5^8 Den 2 Imrik.
de, tror jag den Lonsigmitton wär walmening
nu gär at för Nationen framlägga, i en högst
märklig morr stal sakna det främsta stöd för atta
Lonsrirmionei- i werlden, och alldeles nödvändigt
för den, som hasten inom Lwä weckor alstrat,
den mägtiga o^inion^ns.
För öfrigt får jag tillägga, at en wisierligen
wigtig nytta wid hwarje inträffande Riksmöte
bör härflyta deraf, at denna ^<2rps's genom
tryck allmängjorda krorocollei redan förberedt
bade saker och sinnen.. Wi hafwe
nogsamt erfarit wid denna Riksdag, och kanske
förnämligast i det ämne, som utgjort detta Utstötts
syrsättning, Hwad det wtl säga at likasom
kastas up rrti en mängd af angelägenheter/
vch angelägenheter som fordra mängfaldig äemil»
utan at någonting förut legat bcredt til wärk
besinnande: ty twä etter tre Lonstituuoner framställda
til war jämförelse, kunna ej kallas et beredt
arbete: de äro ej annat än förslag: hade
wi derwid baft bifogade et wifit antal kloke mäns
anmärkningar och sammanbällning af det hela,
utan att twifwel hade hwar och en af o§ mycket
mindre ofta behöft tweka och famla, för at finna
hwad wär gemensamma wilja äsyftat. Eller
är det werkligen sannolikt, at om hwar och en
af ofl framlemnat hwar sin särstilba LousUtution,
»agon enda af defla Lonscitucioner warit wärd
at jcmföras med den, ändä wiflerligen ej fullkomliga,
som nu är en frukt af wart samfälta
beredande? Och tror man at wcrkan pä sinnena
kan wara densamma af jnäivläuers sä ofta
brädstade förslag, som af dem en Lory8 med
samlad uplysning sätt öfwerwäga och afwäga?
Den 2 Iunii. Z69
^ af en Mans merendels i en enda riktning framställda
tankar, som af fleras, hwarigenöm desie
pröfwas, sönderdelas, jemkas, och medelst den
ordentliga och lugna granskningen omsider mycket
förlora/ eller mycket winna i wärde ? Sädana
pröfmngar och salunda förberedda förslag, är
hwad jag uttryckligen welat gora til Lag - och
Hushällnings-Beredningens äliggande, och har
således ingalunda ansett för Lagarnes underhållande
eller förbättrande göra tillfyllest at inciiviuuen
ägde frihet at yttra sig, eller sig werkligen
yttrade: likasom Riksens Ständer sjelfwe
nu ej ansett sig belätne med de åtskilligt Lönseitutions
Förslag, som i denna tidpunct blifwit
af enflilde Män framställde, utan derföre »Visligen
lätit et sädant efter gifwen ledning af flere
Regeringsformer, genom femton personers
sammanlagde pröfning beredas.
Men om jag, ä en stda, ansett Medborgaren
hysa en moralist tilgifwenhet för sit land,
i den mon hans sinne more upfylldt af den anda,
som räder t desi lagstiftning, har jag, ä en
annan, trott hans personliga tilgifwenhet för
detta land i hög grad stärkas genom den fria
och säkra kännedomen af sit förhällande til Statens,
at jag sä ma säga, physista omständigheter.
Det är stärkandet af denna personliga Lilgifwenhet,
som äsyftas genom Beredningens andra hufwudsakliga
äliggande, det at insamla och allmängöra
alla möjliga statistisk uplysningar
öfwer landet. Sädane äro alt hwad som rörer
Landets topo^rapkis, population, handel, beskattning,
jordbruk, 0. s. w.. Utan sädane fullständige
uplysningar för hwarje större och min
-
S?o Den 2 IuniL.
dre vistrict af Riket, är det aldeles omöjligt at
nägonsiu upfatta et alldeles riktigt Finance-Sy--  sterne, at med werklig plan i afseende pä det hela
eller wisia större portioner af landet, göra förstag
rörande odlingar, communicationLr ochhandels-förhällanoen,
bestämma fullt rättwisa grunder
för Beskattningen, komma til reda och ljus
i frägan om en förbättrad kexresemation, och
r allmänhet at widtaga ekonvmiffa Författningar,
utan fara at de ej mer eller mindre motarbeta
hwarandra. Härwid undfaller mig wisierligen
ej, at de til Rikets 8tati8U5ka kännedom hörande
ämnen kunna anses äga gemenskap med StatsLecret-rårens
för Inrikes Ärenderne befattning.
Men jag wägar til närmare pröfning hemställa,
om det någonsin kan wara med den'alldeles öfwerhopande
mängden af hans göromäl förenligt,
at at besia ämnen lemna all den activa upmärkfamhet
Rikets wäl ffulle fordra; om en sadan
.upmärksamhet, sträckt til hwarje Netaii af
et litet helt, som sjelf utgör en lleraii af et större
helt, o. s. w>, kan ens med ffäl begäras af någon
annan, än en särskild bertil ärnad Lorporation;
eller om i andra länder nägonsin kunnat
i detta ämne detsamma af Regeringen, som af
särskilda Lorxocationc-I-, uträttas.
Det inkast emot denna andra bestämmelse
för Riksens Ständers Beredning, at densamma
i de 8tLti8ti8ka ämnena kunde komma i collison
med Regeringen, twiflar jag at någon, om han
det gjort, pä alfware fullföljer, dä han besinnar
at Beredningen, inskränkt inom den rättigheten
at inhämta underrättelser och dem inberätta
och kungöra, alltid skulle werka til,
aldrig emot Regeringens ändamäl.
Skulle
Den 2 Junit. 871
Skulle jag nu hafwa lyckats at öfwertyga
om oskulden och nyttan af denna föreslagna
Beredning, endast i ikeorlen betraktad,
torde jag likwäl ännu mötas af den inwändning,
at densamma, ehuru af wälmening förestagen
och äfwen i sin första tilskapning
och utöfning ossyldig och nyttig, kunde tiläfwentyrs
i en snar oller sen framtid urarta
til en för den Styrande Magten wädlig Stat
inom Staten. At min afsigt ej kunnat wara
sädan, derom wet jag at Högloft, eonstitutlons.
Utskottets Ledamöter äro öfwertygade, heldst de
nogsamt erindra sig at jag wisserligen ej mindre
understöd! medlen lil kraft hos Konungamagten,
än dem til säkerhet för Riksens Ständer:
at det är jag som, af ren farhäga för in.
grepp af Riksens Ständer i KonungamagtenS
rättigheter, icke mer än andra, men kanske först
och werksammast, yrkat et särffildt uttrpckeligt
bestämmande i Grundlagen af gränsen för de
förras befattning; och at äfwen jag hufwud.
sakligen förestagit den Z som derom handlar,
och hwilken icke lärer kunna anses i begrepp
eller uttryck obestämd. Händelsen af den föreflagne
Beredningens framtida tydlighet för
Styrande Magten, skulle säledes af mig helt
och hållet wara en missräkning. Wisserligen,
stag medgifwer det gerna, kunna foljderne af
nya, obepröfwade inrättningar ej fullkomligen
beräknas. Likwäl torde det tillätas mig un.
derställa, huru farlig en corporLtion kan blifrva,
som bestär endast af 12 personer, hwilka
resi*
§72 Den 2 Junis.
resiäerL i Hufwudstaden; hwilka således äro
omgifne af dea Verkställande Magtens mäst
samlade myndighet; hwilkas enda rpggwärn,
Riksens Ständer, icke oftare än hwart femte
ar är at påräkna; hwilkas eorxor.-nions-anda,
om den träffade at blifwa betänklig, mäste til
en wist grad, hwart tredje ar, wid de ffeende
ombytena, brytas; hwilkas utlåtande naturligen
böra bära stämpeln af mätta och lugn, efter
Leras ljus är samladt; af laglighet, efter
bland dem en ledning af Domares kunskap och
erfarenhet finnes; af Varsamhet, efter ringhelm
af deras antal och den aflägsna utsigten
til et stöd mäste gifwa dem känflan af egen
swaghet; och ändteligen, hwilkas kungjorda arbeten
är betagen all kraft af en möjlig ögnablicklig
parti-inflytelse, derigenom at de ej
blad - eller häftewis utgifwas, utan i en eller
flera voluiner för äret, hwaruti dessutom hwar
sak med stna handlingar, och i sammanhang
raeb dest pröfning", framlägges för Allmänheten,
I sanning, efter öfwerwägande af desta
omständigheter, synes man snarare kunna för
denna corxorLtlon befara swaghet än styrka:
och, jag tilstär det, sä män har jag i mit finne
warit at skilja den frän all strid med den
Styrande Magten, och at gagna med oskuld
och lugn', at jag föredragit at aga den något
swag, framför at äga den mycket kraftig.
Öfwer det öfriga af denna Berednings
befattning lära tankarne wara sä föga delade,
Den 2 Iunii. Z73
de, at jag ej med förswars - anmärkningar
deröfwer behöfwer uppehälla et, til äfwentyrs,
redan nog länge pröfwadt tälamod. Jag har
Medes ej något widare at tillägga, än den
förhoppningsfulla önskan, at bäve Regent och
Medborgare mätte täckas inse, at det spräk
jag här fört, är hwarken öfwerilningens eller
listens, och at hos twenne Medborgare,
hwaraf den ena inom sitt sköte gömmer stna
önskningar, och den andra bär fram dem i dagen,
är det ofta blott tystnad eller ton, som
utgör skillnaden, och rättskaffenheten kan wara
densamma.
6. Silverstolpe.
Med OriZlNLlet lika lydande, intygar
Lans
Med lika mycken misttanka för min egen
omdömesgäfwa, som förtroende til Högloft. ULffottets
patriotism och uplysning, nödgas jag
likwäl öppet bekänna, at jag ej tilräckligen
klart inser nyttan och nödwändigheten af den
vmtalte permanenta Lomiten eller StänderneS
Beredning emellan Riksdagarne.
De ärender, hwarmed denna comité eller
Beredning borde taga befattning, skulle de
wäl,
874 Den 2 Junit.
rväl, wid en närmare undersökning, wara af
den absoluta, wigt, at en corporalon af icke
mindre än 18 Personer behöfde uprättas,
för at besörja dem? och ställe kostnaden för
dest Ledamöters aflöning smara mot ändamälet?
,
Högloft. Utstottets xrojoct til en Styrel,
se.-Form har redan i betydlig mon ökat Aflöyings-Staten,
genom inrättning af nya och
höga Mnbcren; det synes mig betänkeligt, at
ännu derutofwer oka den genom underhållet
för 18 tillagde Personer, hwilkas befattningar
antingen icke pakallades af den yttersta nödwäridighet,
eller möjligen ^kunde fördelas pä
redan warande Embets- och Tjenstemän, eller
pä redan inrättade Allmänna Werk.
Widare: Äro gränse-linierna för denna
comites göromål och styldighcter sä tydligen
updragne, eller kunna te sa tydligen updragas,
at emellan dem och waringe Embetsmäns eller
rlublikL Werks göromäl och styldigheter ingen
förblandelse eller stridighet möjligen kunde in,
träffa? Jag uprepar ännu en gäng, at jag ej
förmätt göra mig et klart begrepp om naturen
af denna comité, och at jag Medes bör
tala med warsamhet; men det förekommer mig
at händelser kunde inträffa, dä denna comité»,
rättigheter eller styldigheter sattes i opposition
mot
Anm. Antalet war i början föreslagit til 13.
Den 2 Junk. 57S
mot xuMiks. Werks, mot Stats-8ecreter3.rens
eller flägon gäng trl äfwentyrs mot sjelfwa
Stats-Rädets. Det förekommer mig at wid
en flik coUi^ion ärendernes fortgång möjligen
kunde afstanna, i osäkerhet hwar kogsta rösten
läg, antingen hos Embetsmanncn eller hos
comilön, hwars Ledamöter, som hwarken bli
' egentliga Embetsmän eller egentliga Ständer,
likwäl icke ffulle underläta at tilegna sig den
högsta möjliga ^utoritö.
Widare: Ligger det ej i naturen af hwar
och en corporation, at beständigt utsträcka sit
begär til wälde, och ffulle ej, genom en sadan
progressiv utsträckning, denna comité, som föreställde
eller trodde sig föreställa Rikets Ständer,
fluteligen kunna upresa sig til en 8tatus
in 8tLw, jemnhög med Högsta Magten? Om
också man med noggranhet kunde föreffrifwa
denna comité bruket af sin magt och myndighet,
hur ffall man deremot kunna förese eller
mota mistbruket deraf, som tiltagsenheten eller
parti-andan möjligen fann för godt at utöfwa?
Jag hatar den Kongliga Despotismens nycker
sä mycket som nägvn Swenff^Man, men derföre
älffar jag ej destinera den Medborgerligas.
Jag tror föröfrigt at det owanliga lyn.
ne, som hittils besutit Sweriges thron och
gjort dest olycka, försatt ost i en sinnesställning,
at frukta mer, an man med wanliga
lyn
-
Z76 Den 2 Iunii.
lynnen behöfwer frukta; at de säkerhetsmått,
som äro widtagne i de högsta Ämbetsmäns answarighet,
i bestämda Riksdagar och i en laglig
utwidgad Tryckfrihet, torde bli werkfammare, än
man nu genast finner, och at fluteligen det tilräckligaste
af alt är Grund-Laaens förbehäll, at
annu yttermera, när nöden sä fordrar, kunna
genom dest förbättring omstansa ost med nyaförswarsmedel
mot den sällsynta Regering, som
wore fiende til sit Folk.
Til Högloft. Utstottets pröfning hemställer
jag i ödmjukhet dega anmärkningar. Om de
ingen upmärksamhet förtjena, är jag gansta färdig
at lata öfwertyga mig derom, och önstar
blott i sadant fall, med afseende pä tiden och
farorna, som omge ost, at om wi bittils haft et
Rike utan con8tUution, wi hädanefter icke mä
fä en (-!on8titutic)n utan Rike."
Lika lydande med det af Herr Lagmannen
I. k. Mom til con8tckution8-Utskottets MotOLOll
afgifne Anförande, intygar
HLN8 färta.
"Utdrag af Riksens Högloft. Ständers LönLtitut:oi!8
. Utstötts krotocoll den 27
Majt 1809.
S. D. Utskottet tog under öfwerwägande
den nästlidne dag af Herr Riddarhus-8ecrLtei-Lren
6. 8iivel'8toipe wäckta fräga om en Riksens
Hög lo fl. Ständers Lag- och LusHällnings-Beredning;
och som Utskottets
Ledamöter härom wörö af skiljaktiga meningar,
ffredo
Den 2 Iunik. Z7y
ffredo de til omröstning med flutna sedlar öfwer
följande proposition:
"Den som bifaller at inrättandet af en Riksens
Ständers Lag- och Hushällnings Beredning,
pä sätt Herr Silverstolpe föreslagit, intages r
projectet til Regeringsformen, ffrifwer Ja."
"Den det ej will, ffrifwer Nej! Minner
Nej, intages ej den af Herr Silverstolpe föreflagne
Beredning uti krojectet til Regerings1-ormen;
men nägot wärn för Tryckfrihetens
helgd Utstnnes at i Lonstitulions?>Ojectei
införas, och inrättandet af den i fräga warande
Beredning hemställes til Ständens Llen^.
Sedlarne öppnades, och funnos wara gifne
af Bonde-Ständets Ledamöter i Ja och 2:ns
Nej; af Borgare-Ständets i Ja och sme Nej;
af Preste^Ständets i Ja och sme Nej; samt af
Ridderffapets och Adelns i hwardera eiassen i
Ja och i Nej. Och som Nej wunnit, ffulle pä
sätt för detta fall blifwit proponera^, komma
at förhällas.
Herr LLn^li-Rädet och Lommsncleurer, af
Kongl. Nordstjerne Orclsn 6. ^.cilerbetlr upläste
et lVlernorml, som wid detta krotocoll bilagdt,
ffulle ätfölja Utffottets Betänkande til Riksens
Högloft. Ständers klenL.
In Lclein
Illans ^ärta."
Under
573 Den 2 Jun ii.
Underdel- Lon.-ni melons Utskottet want sysselsatt
med det wigtiga arbete at föreflä en ny
Regeringsform, et arbete, som pä det betydligaste
sätt biifwit förswäradt af den Utskottet älagda
plrgt, at anmanda skyndsamhet, i en tidpunkt
, dä hwarje dags förlust anses för en ökad
Rikees wäda, hafwa Mouoner i Riks Ständen
blifwit gjorda och ivlemorialer til Utskottet ron.
itreraäs om sädaM Samhälls-Ltassers intagande
i Ständernes 2epi-68em.Ltton, som, genom stn
delaktighet t Statens allmänna bördor och ur
siere skäl, dertil synas berättigade. Men denna
i och för sig sjelf gansta ömtäliga fräga har blifwit
sträckt än widare. Päminnelfer emot hela
UeprL8entLti«nen ärv wäckta. Tryckta skrifter
hafwa dem yrkat, och updagat nödwändigheten
af rättelser. Jag bekänner at min öfvertygelse
blifwit bekräftad om nyttan af en förbättrad tdepresEAlion,
och at en sädan torde blifwa et
framtida fäste för beständet af Sweriges Statsförfattning.
Men all öfverläggning om Uelorm
förutsätter twenne consiäerationer: fkägan om,
och srägan huru.
Den allmänna opinionen synes sä enhälligt
bejaka den förra, at förgäfwes deremot några
skäl skulle inwandas. Men den sednare är
et ännu ouplöst pioKMm. Wäl hafwa strödda
rellexioner deröfver blifwit framkastade, nyttiga
uplysningar blifwit meddelade, men ömarken
i det sammanhang, eller i den fullständighet,
som et bestämdt prost-ce fordrar. Man gr
öfverens om nödwändigheten afen ny byggnad,
men hwarken är planen j sina äsmitler upgjord,
eller äro byggnads waterialier anskaffade, knapt
ännu reguireraäs. För at bygga fast, hwad
6».
Den 2 Iunir. 379
snnan utwäg, än bygga med noggranbetoch betänkande,
och det wil med andra ord säga, bygga
långsamt?
Sädant pastar olyckligtwis icke med Sweriges
tilständ i detta ögonblrck. De aktntngswarde
Män, som upgifwit sina tankar om National-<ep>'68-ntatiottLii8
förbättring, och anie
närwarande stund för den bertil'lämpligaste,
bafwa i mänga afseenden rätt; men sä widt jag.
ktinnat förmärka, kafwa de ej til afwentyrs fä,i
nog upmärksamhet va Rikets wäda emot Utländska
fiender, hwilka ännu hota hjertat af Fäderneslandet.
Medan wi ärna bygga, bestnder
man ost sjelfwa Byggnadsplatsen Kan hända
mäste wi först gripa til swärdet, och med Swenstt
mannamod och förenade krafter förswara wär
Tomt. Stridens stund är ej den lugna öfwerläggningens;
wi mäste börja med at bewara
tryggbeten för wärt arbete; och ej förr än denna
säkerhet är avunnen, kunna wi företaga det
med samdrägt, wishet och oafbruten drift.
Det har lyckats mägtrga Nationer at under
brinnande krig skapa sig nya con8tltuuoner,
bygdå pä ny grund. Wi äro ej i en sä
gynnande ställning. Med öppna ögon och blödande
hjertan städe wi wärt Fosterland, stympadt
och förswagadt. Wi wete ej ens hwad
som är, hwad sorn stall förbltfwa wart etter
fiendens.
Ue8llItLtet af besia mina ofcrgripeliga anmärkningar
är det tilstyrkande, at eon5tjtuti'on8-
Ut
-
38o Den 2 Junit.
Iltffottet framlägger för Riksens Ständer dekässade
krojectet til en ny Regeringsform efter de
keyi-68entLtion8-grunder, som hittils ägt rum;
likwäl möjligast sä inrättadt, at det ej innefattar
hinder för en förbättring i detza sednare,
hwilken, jag uprepar det, är alldeles instämmande
med min önskan, men hwartil torde gifmas
bättre tids rädrum, sedan Regeringsformen
til sit innehåll först blifwit stadgad. Sannolikt
skola de moäilicationer, som derutinnan
genom llexresentLtionsförändringen kunna möjligtwis
föranlätas, icke träffa Regeringsformens
hufwudprinciper. Detza röra egenteligen Konungens
och Nationens inbördes förhållanden til
hwarannan; och deremot, Na
tional
- Oi'ALlii8Ltionen tvid Riksmöten. Jag
uprepar tillika, at jag ej inser huru eon8titution8-Utffottet
r en annan wäg, utan den betydligaste
tidsutdrägt, är i Ulftand at fullgöra
sit äliggande. Tilräckliga statistiffa upgifter,
nödwändiga hjelpredor, säkra grundbegrep saknas;
och et arbete, innan detze hunnit samlas, skulle
ej utan oberäkneliga swärigheter kunna i hast
företagas, än mindre fnllbordas. Sädana äro
mina tankar om et xroject Lil National-I^exre8entLtionen8
förbättring i denna stund. Hwad
äter angär Riksdags- och Riddarhus-Ordningen,
sä föreser jag wäl at detza författningar, om
de för det närwarande omarbetades, kunde komma
at undergä mycken jemkning efter en för.
ändrad R,eyr686ntation; men som, fast ock en
sädan ej hunnit stadgas, detza Lagar ej kunna
til
Den 2 Junit. 331
til efterlefnad umbäras, i den likställighet Regeringssättet
fordrar, torde det blifwa nödigt,
at interim pä xrojsct bertil wara betänkt,
sä fort Regeringsformen wunnit behörig sancticm.
O. ^.älerbetb."
Denna Afffrifts enlighet med Originalet
intygar
klans särta.'^
Utdrag af krotocollet, hältet t Riksens
Högloft. Ständers Lonstitutions-Utskott
den 29 Maj 1309.
S. D. Sedan, under öfwerläggningarne
angående de ^.rticlar, som uti Utskottets Förslag
til en ny Regeringsform komma at intagas,
nägre Utskottets Ledamöter warit af särskilde
meningar, och nu, tvid justeringen af berörde
Förslag, derwid förblefwo; sä skulle desia meningar
uti detta krotocoil intagas, för at til
Riksens Högloft. Ständers klena åtfölja Förslaget.
Wid 13 §. angående Konungens rättighet
at göra krig och fred, yttrade sig Riksdagsmannen
platts kellsson, at om Stats Rädets Ledamöter
enhälligt afstyrkte et af Konungen tilämnadt
anfallskrig, borde, efter Riksdagsmannens
tanka, Konungen wara förbunden, ät ä StatsRädets
mening göra afseende. I denna tanka
instämde de öfrige Ledamöter af Bonde-Ständet.
Wid
382 Den 2 Junit.
Wid 16 Z. anmärkte Herr Biskopen Doctor
dlol-6'ii, at han icke i annan mening kunde bifalla
hwav uti denna Z. om en fri Religionsöfning
stadgades, än at derigenom icke ffulle
wara förändradt hwad Allmänna Lagen om
Swensk Mans Religion förordnade.
Wid 35 H. yttrade sig Herr^fwerstenSkjöldKr-Lnä,
at, efter hans tanka, borde Konungen,
i stället at kunna afsätta en Landshöfding ifrän
desi ämbete, äga makt, om en sadan Ämbetsman
icke noggrant upfyllde sina skyldigheter eller werksiällde
Konungens befallningar,' at pä et halft
eller et är 8U8pen6era honom, stom da skulle fä
behålla hela eller halfwa lönen. Härmed förenade
sig Herr Lxx>eZilion8.8ecreteiLren Friherre
^lanncrbcim och Herr ?rofs88orn Doctor
samt Ledamöterue af Bonde-Standet.
Herr Bergs Rådet von Stockeström och
Herr ^88e88or 6-rNn förmenade, at Presidentsvsilorne,
ritom den,i Krigs-eolle.alum, icke borde
bland Förtroendetjenster räknas Herr brot'088Ol-n
Doctor V/ijXman instämde häruti blott
i afseende pa Presidents Ämbetet i Kongl. StatsLontoiret.
Wid 52 yttrade- Ledamöterne af BondeStändet
sig finna, at deras Stand borde fä
wälja Taleman af egna Ledamöter, och en ofrälse
Man til becreterLre.
Wid 114 §. anförde Riksdagsmannen l^Ltts
kebr88on, hwarmed de öfrige Ledamöterne af
Bonde-Ständet sig förenade, at ehuru berörde Z.
Ämnade anledning at hoppas billiga jemkningar i
de
Den L Junis. 385
de andra Ständens privilegier, trodde Riks
dagsmannen likrväl, at innan sädane je»nkningar
»verkligen ägt rum, krivilegiernc icke borde i
Grund Lagen bekräftas; til hwilken reservation
han funné sig sä mycket kraftigare föranlaten,
som hans Ständ, i desi nu »varande betryck,
gjorde sig förhoppning, at all jord stulle nägorlunda
jemnlikt deltaga uti Rikets tryckande bärdor,
äfwensom i förswars-ansialter, hrvarigenorrr
Riket »vunne en förökad styrka. dir su^ra.
In liäem
HANS ^ärta."
Och sedan Herr Laron och Landtmarstalken
förmält at Lonstimtions-Utstottets Ledamöter,
icke nog förmätne^ at tiltro sig hafrva gjort
et fullkomligt arbete, »vid stutiusterinZen g-ort,
efter inhämtade uplysningar, nägra rättelser af
icke särdeles stor betydenhet, hwilka ästadkomme
nägon olikhet emot de redan utelöpande afstrifterna,
uplästeS följande Forstag til Regeringsform
:
Wi efterstrefne Swea Rikes Ständer, Grefwar.
Friherrar, Bistopar, Ridderstap och Adel,
Klerkeri, Borgerstav och Menige Allmoge, sorn
nu ä Egne och Wäre hemmawarande Medbröders
»vägnar, til allmänt Riksmöte församlade
äro, göre wetterligt: at, sorn genom den nyligen
tirnade Regementsförändringen, ät hwilken Wi
?' är enhälliga Stadfästelse gifrvit, Wi Swe»»-  sta Folkets Fullmägtige inträdt i rättigheten,
at sjclfwe, genoin uprattande af en förändrad
Stats-författning för framtiden förbättra Fa
-
§34 Den 2 Junk.
derneslandetS belägenhet; Altsä hafwe Wi, med
uphäfwande af de intil venna dag mer och mindre
gällande Grundlagar, nemligen Regeringsformen
af den si Augusti 1772, Förenings- och
Sakerhets-Acten af den 21 Februarii och Z April
17L9, Riksdags Ordningen af den 24 Januarii
1617, sä wäl som af alla andra sädana
aldre och nyare Lagar, Aete.', Ordningar,
Stadgande» och beslut, hwilka under namn af
Grundlagar inbegripne warit, öfwerenskommit
och belefwat, at för Swea Rike och thy underliggande
Lander stadga följande Regerings-forin,
hwilken ifrän denna dag stall säsom Rikets
främsta Grundlag gällande wara: Forbehällandes
Ost derjemte, at de öfrige Grundlagar, hwilka
i nZ §. af denna Regeringsform upnämnde
äro, pä der förestrifne sätt, innan detta Riksmötes
flut, stadga.
§. 1.
Sweriges Rike stall styras af en Konung
och wara et ArfRike, med den >>ucc688ion8-  Ordning för en afliden Konungs Manliga efterkommande,
som af Riksens Ständer faststäld
warder.
§- 2.
Konungen^ statt alltid wara af den rena
Evangeliska Läran, sädan som den uti den 0-  förändrade Augsburgista Bekännelsen samt Upsala
Mötes Beslut af är 1593 antagen och
förklarad är.
§. 3.
Den i Junti. ^ zgZ
§« i).
Konungens Majestät stall hällas i helgd
och wördnad; Hans gerningar ware emot allt
ätal fredade.
§. 4.
Konungen äger at allena styra Riket pä det
sätt benna Regerings Form forestrifwer: Tage
dock underrättelser och råd i de fall, här nedanföre
stadgas, af et Stats-Näd. Konungen utwälje
bertil kunnige, erfarne, redlige och allmänt
aktade infödde Swenste Frälse - eller Ofrälse-Män
af den rena Evangelista Läran.
§. Z.
Stats-Radet stall bestå af Nio Ledamöter,
hwilke äga rätt at alla der förekommande mäl
öfwerwara, nemligen: En fustitin StatsMinisrer,
som tillika alltid stall wara Ledamot af
Konungens Högsta Domstol; En Statsminister
för Utrikes ärenderna; Sex Stats-Räd, hwaraf
minst Tre böra hafwa tjent uti civila Beställningar,
samt Hof-LantLleren. Hwarje StatsLecreterare,
eller ben hans Embete förestär, äge
säte och stämma i Stats Rädet, dä han der
föredrager, eller dä Konungen läter der eljest
förekomma mäl, som til hans befattning böra.
Ef mä Fader och Svn eller twä Bröder pä en
gäng wara ständige Ledamöter af Stats-Rädet.
§. 6.
Stats-8ecreterai6^ stola wara Fyra, nemligen:
En för Krigs-Ärender: En för ca-nerai49,
b«. Landt
-
386
Den 2 Junti.
Landthushällnings- Bergshandtering- samt andre
dermed gemenstap ägande Inrikes Oivi^-  trender; En för mäl rörande Drätzel-Werket;
In- och,Utrikes Handeln och Slöjderne samt
En för Ärenden, som anga Religionen, Lcclesi. .
L8tigus LiZcrket, Allnränna Upfostran och denoffenteliga
Fattigwärden.
Konungen läte uti Stats-Radet sig föredragas
och afgöre der alla Regerings-Ärender,
utom de ^linisisrieitll, eller dem som angä Rikets
förhällanden til främmande Magter, samt
commLnäo-mäl, hwarmed förstäs sädane, som
Konungen i egenskap af Högste Befälhafware
öfwer krigsmagten til Lands och Sjös omedelbarligen
besörjer.
Ej mä Konungen fatta nägot bestut i de
mäl, hwaröfwer Stats-Rädet höras bör, derest
icke Tre af Stats Räden, jämte wederbörande
Stats-^ecreterure, eller den hans tjenst förrättar
tilstädes äro. Stats-Rädets samteltge Ledamöter,
der de icke laga förfall äga, stola öf»verwara
alla mål af synnerlig wigt och omfattning,
som, efter dem förut meddelade föredragnings-listor,
i Stats-Rädet förekomma och Rikets
Allmänna Styrelse röra. Sädane äro:
Frägor och Förslag om npa Allmänna Författningars
widtagande; om Uphäfwande och Förändring
af de förut gällande; om npa Allmänna
Inrättningar uti serskilda Styrelsens grenar,
med siere af dylik beskaffenhet.
§- 7.
H. 8.
§. 9.
Den s Jun k i. 387
Z-9-
Uti alla mäl, som hos Konungen k StatsNädet
förekomrna, skall ?rocoLoli förås. De
tilstädcswarande Stats-^llnistt-Lr, Stats-Räd,
Höstman tLlsren och Stats-äecret^iLkc: eller de,
som debes sistnämndes tjenster förrätta, wareowilkorligen
förbundne, at sina meningar yttra
och förklara; Konungen dock förbehället, at allena
besluta. Skulle någonsin den oförmodade
händelse inträffa, at Konungens beslut wore
uppenbarligen stridande emot denna RegeringsFvrm
eller Rikets Allmänna Lag, äligge det dä
Stats-Rädets Ledamöter at^ kraftiga föreställningar
deremot göra. Der nägon serssild mening
icke blifwit til ?rotocollet anförd, anses de närwarande
hafwa stprkt Konungen i det beslut
han fattat. För Rädslagen skola Stats-Rädets
Ledamöter wara answarige, säsom i 106 § derom
widare stadgas.
§. 10.
Til föredragning hos Konungen uti StatsRädet
stola ärenderne, sedan nödige uplysningar
deröfwer ifrän wederbörande ^olieAiei- och
Embetsmän blifwit infordrade och inkommit, beredas
af den föredragande Stats-6ecreterg.reir
eller den hans tjenst förrättar, samt Ätta skicklige
och owäldige Män, fyra af Frälse och fyra
af Ofrälse Ständ. Dem förordne Konungen
at utgöra Rikets Allmänna Ä-renders Beredning;
blbehällande derwid de, som i tjenst ä»
ro,,sine innehafwande Embeten och Beställningar.
Til det krokon, som uti denna Allmän,
na Beredning föres, afgifwe uti alla der förekom
-
Z83 Den 2 Iunir.
kommande mäl den Föredragande och de öfrige
LedamoLerne sina yttranden, hwilka sedermera
hos Konudgen uti Stats-Rädet komma at anmälas
§.
w.
De lVlinisteriella, mälen mä Konungen läta
bereda och handhafwa pa Let satt Honom
lämpligast synes. Stats-älirustern för Utrikes
Ärenderne tilhör, at Lesia mäl inför Konungen
föredraga och anmäla, i narwaro afHof-Lant?-  jeren, eller, om han icke kan tilstädes wara, nägon
annan Stats-Rädets Ledamot. Är Statsfränwarande,
föredrage Hof-LantLieren
eller den Stats-Rädets Ledamot, som Konungen
äfwen i detta fall tilkalle. Sedan Konungen
af dcsie Embetsmän inhämtat til krotocoll
anförda råd, för hwilka de blifwa answarige,
fatte Konungen, i deras närwaro, befluten;
Åliggande det Hos-Lant-ieren, eller den
Konungen förordnar, at kroeocnUet föra. Af
sädana Beslut mä Konungen täta til StatsRädets
kunskap komma, hwad honom nyttigt
synes, sä at äfwen nägon kännedom af denna
Riks-Styrelsens gren mätte hos Stats-Rädet
finnas.
§> 12.
Konungen äger at i Afhandlingar och Förbund
med främmande Magter ingä, sedan Han,
enligt föregäende ^., deröfwer hört Stats-^Unistern
för Utrikes Ärenderne och Hof-Lautirieren.
§. 1Z.
Den 2 Jomik. 389
Z. iZ
Mil
Konungen börja Krig eller stuta Fred,
kalle dä til et utomordentligt Stats Räd Stats^linisirÄine,
Stats-Räden, Hof-L^nt^lercn och
samtlige Slats-8ecreteiLiri6, framställe för dem
de stal och omständigheter, som harwid til öfwerwägande
förekomma s mt äffe veröfwer deras
yttranden, hwilka de stola hwar för sig,
med den answarighet 107 Z. bestämmer, til krotocoilsr
afgifwa. Konungen äge derefter magt,
at fatta och utföra det beflut, som Han för Riket
nyttigast finner.
§. 14.
zilwer Rikets Krigsmagt til Lands och
Sjöst ager Konungen Högsta Befälet.
§. 16.
LommLnäo-mal mä Konungen afgöra i närrvaro
af den Embetsman, ät hwilken Konungen
allmän befattning dermed updragit Honom
äligge, wid answar, at, dä desta mäl beredas,
sin mening yttra öfwer de företag Konungen
bestutcr, samt at, dä hans mening icke med
Konungens beslut öfwerensstämmer, föra sina
yttrade betänkligheter och räd til et broccoli,
bwars riktighet Konungen medelst sin höga päftrift
besanne. Finner nämnde Embetsman desse
Företag wara af en wädlig riktning eller
omfattning, eller grundade pä »wista eller otilräckliga
medel, at dem utföra, tilstyrke han jemwäl,
at Konungen wille kalla, til et Krigs-Räd
deröfwer, Twäfine eller flere af de närvarande
högre
§90 Den 8 Junir.
högre militairs Embetsmän; Konungen dock obetaget,
at ä denna tilstyrkan och, ber den bifalles,
ä KrigS-Rädets til i^ococoii anförde
tankar göra det afseende honom godt synes.
tz. 16.
Konungen bör rätt och sanning styrka och
befordra, -vräng-visa och orätt hindra och förbinda
, ingen förderfwa eller förderfwa läta til
lif, ära, personlig frihet och -välfärd, utan han
lagligen förwunnen och dömd är, och ingen afhända
eller afhända läta något gods, löst eller
fast, utan ransakning och dom, i den ordmng
Sweriges Lag och laga Stadgar föreffrifwa;
ingens fred i dest hus störa eller störa lata; ingen
ifrän ort til annan förwisa; ingens samrvete
twinga eller twinga läta, utan skydda hwar
och en -vid en fri utöfning af sin Religion, sa
widt han derigenom icke storer Samhällets lugn
eller allmän förargelse ästadkommer Konungen
läte en hwar blifwa dömd af en Domstol, h-varunder
han rätteligen hörer och lyder.
§. 17.
Konungens domsrätt stall updraqas Tolf
af Honom utnämnde lagkunnige Män, Sep
Frälse och Sep Ofrälse, hwilke fullgjort hwad
Författningarne förestrifwa dem, sorn uti Domare
Embeten mä nyttjas, samt i sädane wärf
adagalagt insigt, erfarenhet och redlighet. De
kallas fu8titius-Räd och utgöra Konungens Högesta
Domstol.
§. 13.
Den 2 IlMik.
§. 18.
Denna Högsta Domstol tilkommer det afwen
at uptaga och afgöra alla Ansökningar, at
Konungen mä bryta Dom äter, som wunnit laga
krafts eller återställa laga tid, som försuten är.
§. 19.
Inkomma til Konungen ifrän Domstolar
och Embetsman förfrägningar om Lagens rätta
mening i sädana fall, som til Domares åtgärd
höra, äge ock Högsta Domstolen, at de sälunda
sökta förklaringar gifwa.
§. 20.
Uti fredstider stola de mål, som frän Krigs*
Domstolarne dragas under Konungens pröfning,
uti Högsta Domstolen företagas och afgoras.
Twänne Ledamöter af Stats Rädet,
hwilka Konungen bärtil utser och förordnar, böra
sädana mäl i Högsta Domstolen öfwerwara
och deräfwer rösta, dock mä Domarenas antal
icke öfwcrstiga Ätta.
Under krig förhälles härmed efter Krigs
^rliclarue.
§- 21.
Konungen äger twänne röster i de mäl,
hwilkas föredragning och afgörande Han för
godt unner, at i Högsta Domstolen öfwerwara.
Alla frägor om förklaringar öfwer Lagen stola
hos Konungen anmälas och Desi röster deruti
Mr
892 Den 2 Jurin.
inhemtas och beräknas, änskönt Han icke i Hogsta
Domstolens öfwerläggningar derom deltagit.
§. 22.
Uti Högsta Domstolen kunna ringare mäl
pröfwas och afgöras af Fem Ledamöter, sä ock
af Fura, der alla fyra äro om slutet ense. älfwer
wigtigare osäker stola minst Sju döma. Ej
mä flere än Ätta Ledamöter, Fyra Frälse och
FpraOfrälseMän pä en gäng tjenstgörande wara.
I alla mål stola minst Tiva Frälse och TwäOsrälse
Ledamöter wara närwarande.
Z. 23. ^
Alla Högsta Domstolens Vestn» utfärdes i
Konungens Namn och med Dest Höga Underskrift
eller under Dest Lecret.
§ 24.
Uti Konungens Nedresu8tit!gs-Uevi8ion stola
stustUUc-niälen til föredragning i Högsta Domstolen
beredas.
§. 2Z.
Konungen äger at i brottmäl göra nåd,
mildra lifsstraff samt ätergifwaära och til Kronan
färwerkadt gods; dock ma öfwer Ansökningar
derom Högsta Domstolen höras och Konungen
sina beslut uti Stats-Rädet fatta. Pä den
brottslige stal sedermera ankomma at emottaga
den nåd Konungen honom förunnat, eller undergä
det straff, hwartil han blifwit dömd.
§. 26.
Den 2 Junti. 090
§. 26.
Da ^ustiticv-ärender i Stats-Rädet föredragas,
sVola .su8titlL6-StatsMini8tern, minst
Twänne Stats-Räd, Twänne af Högsta Domstolens
Ledamöter samt ,sn8tttiM t^nLleren dem
öfwerwara, med den styldigbet, at til protokollet
sig yttra som^Stats Rädets Ledamöter ig§.
i allmänhet är förestrifwen.
§. 27.
Til ^u8titi'X-LLnrIer mä Konungen nämna
en lagfaren, skicklig och owäldig Man, svin i
Domarewarf warit nyttjad. Honom, säwm Konungens
Högste Ombudsman, äligge förnämligast,
at föra eller genom de under Honom stälds
kiZcalsr, lata föra Konungens talan i mål, som
rora allmän säkerhet och Kronans rätt, samt ak
a Konungens magnar hafwa tilspn öfwer Rättwisans
handhafwande och i sädan egenstap beifra
fel, som af Domare och Embetsman bsgängne
blifwa.
§. 28.
Konungen äger at i Stats-Radet utnämna
och befordra infödde Swenffe Män til alla de
Embeten och Tjenster inom Riket, högre och lägre,
hwilka äro af den egenstap, at Konungen
Fullmagter dera utfärdar, dock böra wederbörande
förut med Förslag hafwa inkommit, der
sädane hittils ägt rum; Ware likwäl Konungen
obetagit, at uti milimila Embeten nyttja
Utländske Män af sällsynt skicklighet; men icke
til Lommenllanter i Fästningarne. Konungen
fäste, wid alla befordringar, afseende endast ä de
sö
-
3g4 Den 2 Iunii.
sökandes förtjenst och skicklighet, men icke pä deras
börd. Til Stats--vlirn3cr-tr, Stats-Räd, .ju8utllL-Räd,
Stats-^iecroteiLre samt alle andre
elvil? Embetsmän inom Riket, och Domare, mä
sädane Man endast nämnas, som äro af den
rena Evangeliska Läran.
§. 29.
Til Ärke-Biffop och Biskopar, med hwilkas
mal förhälles efter förra manligheten, utnämnc
Konungen en af de tre, som föreslagna
blifwit.
§. so.
Konungen äger, at pä det sätt förr öfligt
warit tilsätta Kyrkoherde-beställningar i
pn.8tor-rt?r. De sä kallade L»n8i8loris1lL Gäll
ware wid deras walcätt bibehällne.
Z. 3l.
Städernas Borgerffap ätnjute framgent
den rättighet de hitintils innehaft, at til Borgmastare-Tjenster
föresiä irenne behörige Män,
dä Konungen en af dem utnämne. Pä lila sätt
förhälles med Rädmäns - och ^lLAl8tiat3-.)ecre.
terLrs-syflorne i Stockholm.
§. 32.
Sändebud hos Främmande Magter och Tjenstemän
wid Beffickningarne nämne Konungen i
Stats-lvlini8l.ern8 för Utrikes Ärenderne och Hof'
<.LrrnrIererls närwarv.
§- 33-
Den 2 Junit. 3g3
§. 53.
Enär sädane Spflor, hwartil Förslag blifwit
uprättade, stola af Konungen bsr-Lgifwas,
böra Stats-Nadcts Ledamöter plira sig, öfwer
de sökandes skicklighet och förtjensier ck.ge de
afwen rätt. at emot Konungens utnämningar til
andra Tjenster och Embeten underdäniga påminnelser
göra.
Z. 34.
De uti denna Regeringsform bestämda nya
Embeten, Stats-^tiuis^arncs. Stats Nädens och
^U8rickn Rädcns/ stola upföras i Rikets Stat och
mä icke af någon tillika med andra elvita Embeten
beklädas. De twänne Stats-^linistr^ns
innebafwe Rikets högsta wärdigheter. StatsRäden
äge lika anseende med Generaler och äusutiL
Raden med (lenerLl-lckieutenanter.
§. 33.
Stats - ktintstern ^ör Utrikes Ärenderne,
Stats-Raden, ?re8l6entsrne i t.oilsr;ierne, Esmer
Stäthällaren, Under-Stathällaren och Loitlie-MästareN
i HufwNdstaden, Hof'Lant2leren,
gu8titjW Lant^Isron, Stats'8ecret6rare, LaNdsböfdingar
och Stäthällare i Landet, Fältmarskalkar,
6enerater och Amiraler af alla Grader,
Lenera! jutan ter, Z^fwek-^ctjutanter, Stabs^yjutanter,
Lommenclanter uti Fästningarne,
Lapitaine Lieutenanter och Officerare wid Lif-^
Drabautsrne, E>fwerstar för Regementerne, 8s>
conä-Lbelerne wid Gardes ' Regementerne til
Häst och Fot samt Estwerste-lickeutenanter wid
Z96 Den 2 Imrik.
Lif-Regements LliFsclen, Lliekerns sol' Artilleriet,
l?'o>cUicmionL- Fältmätnings och Sjöttlätnings
wäsendet, ^inim^:- och Sändebud til främmande
Maqter samt de Embets- och Tjenstemän,
som uti Konungens (^binett för Utrikes Brefrväzncngen
och w'dBessickningarne nyttjas, hafwa
förtroende-sysior, hwarifrän Konungen mä
Lem entlediga, när Han pröfwar Rikets tjenst
Let fordra. Konungen kungöre dock sädane beslut
r Stats Rädet, hwars Ledamöter ware skyldige,
at deremot göra underdänige föreställningar,
örn de finna sig dertil skäl äga.
Z. 56.
De som bekläda Domare-Embeten, sä högre
som lägre, samt alle andre Embets- och Tjenstemän
än de i foregäcnde Z nämnde, kunna icke,
utan medelst Ransakning och Dom, ifrån sine
innehafwande syflor af Konungen afsättas, ej
eller, utan efter egna ansökningar, til andre
Tjenster befordras eller flyttas.
§. 37.
Konungen äger at upböja til Adligt ständ
och wärdc Män, som genom trohet, tapperhet och
dygd, lärdom och nitiffe tjenster gjort sig af Konungen
och Riket synnerligen förtjente. Konungen
mä med Greflig! och Friherrlig! ständ
benada Män, som genom stora och utmärkta
'örtjenster dertil wärdige arifes. Ej mä Adelkap,
eller Greflig eller Friherrlig wärdighet,
om hädanefter förlänas- tilfalla flere än den,
^wilken adlad eller uphöjd blifwit, samt efter
Den 2 Juna. Z97
honom hans äldste manlige Bröstarfwinge i rätt
nedstigande, led efter led, samt efter denna grens
utgäng, Stamfadrcns närmaste manlige afkomling,
o. s. w.
Z. 38.
Alla ifrån Konungen utgående Lxpeäliio.
ner och befallningar , utom l Ooinm^näo-mål, stola,
för at blifwa gällande, conera^jgneras af den
Föredragande, som ware answarig, at de instämma
med deröfwer förda ?rotoeoii. skulle
den föredragande finna något Konungens beslut
wara stridande emot denna Regeringsform, gore
han i Stats-Rädet derom föreställning; Urkar
Konungen ändock, at et fädant Beslut stal utfärdas,
ware det dä den Föredragandes rättighet
och pligt, at fin LomrLsiAnrnion oerä wägra,
samt nedlägge han i följd deraf sit Lmbete,
hwilket han icke ma återtaga förr än Riksens
Ständer hans förhållande pröfwat och gillat.
Emedlertid ware han wid sin lön och öfriga tjen»
sten ätföljande inkomster bibehållen.
Z. 39.
Wil Konungen utrikes resa, meddele Han
Stats-Rädet ir. t-ieno denna sin föresats och inhemte
desi tankar deröfwer, pä sätt omtalar.
Beslutw Konungen derefter sadan resa
och den werksiätter, befatte fia ej med Rikets
Styrelse eller utöfwe den Konungsliga manten,
sä länge Han utrikes nästas, utan före StatsRädet
, under sadan Konungens franwaro, Regeringen
i Hans namn, med all ben ratt, sock
denna Regerirgsform Konungen tillägger; dock
398 Den 2 Juni!.
ina ej Stats Rådet någonsin Adeligt ständ och
wärdihhet förläna eller til Grefligt och Frrberrligt
ständ uphöja, eller Riddarewärdighet utdela;
äfwensom alla lediga Syslvr endast tils widare
lunna förwaltas af dem, som Stats Aädct
dertil förordnar Huru förhällas stal, derest
Konungen längre lid än Tolf Mänader ur
Riket blifwer, derom warder i §. stadgadt.
§. 40.
Blifwer Konungen sä sjuk, at han icke Regerings-Ärenderne
wardar, förwalte Stats Rådet
Styrelsen, pä det sätt, sam i föregäende Z.
bestämmes.
§. 41.
Konung ware myndig, dä Han Tjuguet är
sylt. Dör Konungen Lunån ThronjÄjaren denna
älder upnärt, fores Styrelsen af Srats-Rädet
med Konungslig magt och myndighet i Konungens
namn, intil des Riksens Ständer sammankomma.
ställande sig Stats Rådet benna Regcrings-Form
til owilkörlig efterlefnad.
§. 42.
Skulle den olycka tima, at hela Konungahuset,
inom hwilket Arfsrätten til Riket räknas,
pä manliga sidan utainge, dä förwalte äfwen
Stats-Rädet Regeringen med Kmungslig magt
och myndighet, intil des Riksén, Ständer hinna
sammankomma.
Uti alla de fall, hwarom söregäende fyra
§. H. handla, stola samtlige Sttlts
r Stats-Rädet wara närwarandt och rösta.
§. 43.
Den 2 Jun i k. §9Z
§. 45.
Gär Konungen i Falt, eller til affägsnare
inrikes orter reftr, förordne Han fyra afStatsRädets
Ledamöter och ibland dem^ustitj»: Statsministern
at föra Regeringen i de mäl, Konungen
förestrifwer. Med de mäl, Korungen dä
Sjelf afgör, förhälles pä det sätt, som 8. §.
stadgar.
§. 44.
Ingen Prins af -et Konungsliga Huset,
det ware sig Kron-Prins, Arf-Furste eller Furste,
mä gifta sig utan Konunegns wetstap och samtycke
Sker det ändock; hafwe han förwerkat
arfsrätt til Riket bäde för sig, barn och efterkommande.
§. 45.
Hwarken Swea Rikes Kron-Prins och ArfFurste
eller Prinsar af det Konungsliga Huset,
stola hafwa nägot Lif-Geding eller Civilt Embete;
dock kunna ester gammalt bruk Titlar af
Hertigdömen och Furstendömet; dem tilläggas,
utan rättighet til de Landskap, hwilkas namn
de bära.
§. 46.
Landet stal förblifwa indeladt r Höfdingdömen
under den wanliga Landt-Regeringen. Ingen
(lenLrLl-Oouverneur inom Riket mä hädanefter
förordnas.
§. 47.
400 Den 2 Imrik.
§. 47.
Rikets Hof-Rätter och alla andra Domstolar
stola efter Lag och laga Stadgar döma; Rikets
elolMtzier, Landt Regeringen tillika med alle
andre Werk samt högre och lägre Embetsmän,
stola förwalta de dem Åliggande syster och wärst
enligt de lusti-uotioner. Reglementen och förestriftcr,
som redan gifne äro eller framdeles kunna
gikwas, lyda Konungens bud och befallningar
och räcka hwarandra handen til fullgörande
deraf och af allt hwad Rikets, tjenst utaf dem
fordrar; blifwande de Konungen i laga ordning
anfwange, om något utaf dem underlätes
och försummas eller olagligen behandlas.
§. 48.
Konungens Hof star under Dest enstilda
styrelse; kunnande Han häruti förordna som hofvin
godt synes. Alla beställningar wid sit Hof
mä Konungen efter behag tilsätta och derifrän
afsätta.
§. 49.
Riksens Ständer stola i kraft af denna
Grundlag sammankomma, enär fem är ifrän
den sist hällne Riksdagens stut förflutit. Uti
hwarje Niksdags-Bestut stola Riksens Ständer
bestämma dagen, dä de til följe häraf äter sammanträda
samt uttrycklig Riksdags-Kallelfe, med
nödiga föreskrifter i afseende pä Riksdagsmanna-Walen,
deruti intaga. Konungen ware dock
obetaget, at Riksens Ständer derförinnan til Urtima
Riksdag lalla.
§. 50.
Den r Junk». 4oi
§. 5v.
Riksdagarna stola hällas i Rikets Hufwudstad,
utom i de fall, dä Fiendens framträngande
eller Pest eller andra lika wigtiga hinder göra
det omöjligt, eller för Rikfens Ständers frihet
och säkerhet wädligt. Konungen utsätte dä,
i samräd med Riksens Ständers Fullmägtige
uti LLNYULN, och Riksgäldö-Lontoir<.t, en annan
ort der Riksens Ständer böra samlas, och
kalle dem dit ti! den tid de sjelfwe förut bestämt.
§. 61.
I de fall dä Konungen eller Stats-Rädek
sammankalla Riksens Ständer, fastställes tiden
til Riksdagens begynnelse efter trettionde och inom
femtionde dagen frän den, dä Kallelsen blifwit
uti Hufwudstadenö kyrkor kungjord.
§. 62.
Landtmarskalk och Talemän för Bsraareoch
Bende-Standen samt för Bon
de-Ständet
utnämne Konungen. Ärke-Bistop
ware alltid Taleman för Preste-Ständet.
§. 63.
Riksens Ständer wälje genast, sedan Riksdagen
blifwit öpnad. ^de Utskott, hwilka skola
Ärenderne bereda. Sädane wid hwarje Riksdag
nödige Utskott äro: Et Lonsutanous Utstött,
at wäcka och uvtaga frågor, rörande förändringar
i Grundlagarne, och yttranden deröfwer
til Riksens Ständer afgifwa, samt at gran6i,
62. ffs
402 Den 2 Iuntt.
ffa de i Stats-Nädet förda krotocoU; Et Statsutskott,
at utreda, och för Riksens Ständer upgifwa
Stats-Werkets och Riksgälds-Werkets tilständ,
förwaltning och behof; Et BewillningsUtskott,
at föresiä Bewillningens fördelning; Et
Uanco Utskott, at öfwerse LLligu6N8 styrelse och
tilsiänd, samt föreffrifter om kLnco-förwaltningen
gifwa; Et Lagutskott, at utarbeta förslag
til Avil -
bättring; samt et Allmänt Beswärs- och Oeconomisi^t
Utskott, at anmärka brister i de allmänna
Hushällnings-anstalterne och förändringar
deruti föreflä.
Z. 54.
Äskar Konungen af Riksens Ständer et serskilt
Utskott, at med honom öfwerlägga om Ärender,
hwilka icke til andre Utskotts befattning
böra och Han pröfwar böra hemlige hällas, utwälje
Riksens Ständer et sädant; dock äge det
icke magt, at fatta beslut, utan endast at til
Konungen afgifwa yttranden öfwer de mäl,
Konungen detsamma meddelar.
§. 55.
Ej mä Riksens Ständer i Konungens öfwerwaro
öfwer nägot ämne besluta. Andre
Riksens Ständers Utskott, än det i föregäende
§. omnämnde, kunna icke inför Konungen nägra
öfwerläggningar hälla.
§. 66.
Allmänna frägor, som uti Riksens Ständers
Lien» wäckas, mä ej til et et omedelbar
ligt
-
Den 2 Hunlk. 403
tigt afgörande der uptagas, utan stola öfwerlemnäs
til behörigt Utstött, som äge, at dem utreda
och deröfwer sig yttra. Utskottens Förslag
stola först i Ständens tUenL framställas til antagande
eller förkastande, utan förändringar eller
tilsatser. Göras derwid i Ständens kUns.
sädana anmärkningar, som hindra antagandet,
erhälle Utskottet del af desie anmärkningar, för
at derefter Förslagen ytterligare gransta-och jemka.
När et Munda beredt Förslag til Ständen
äterkommer, dä äge de magt, at detsamma oförändradt
eller med förändringar antaga eller ock
aldeles förkasta.
§. 57.
Swensta Folkets urgamla rätt, at fig beskatta,
utöfwas af Riksens Ständer allena wid
Allmän Riksdag.
§. 68.
Wid hwarje Riksdag läte Konungen upwisa
Stats-Werkets tilständ i alla desi delar, til
inkomster och utgifter, fordringar och skulder,
för det Stats-Utstott, som Riksens Ständer utwälja.
Skulle genom Iractater med främmande
Magter nägra medel Riket Utflyta, stall för
dem pä lika sätt redowisas.
§. 59-
Efter Rikets och StatS-Werkets tilständ och
behof läte Konungen til Utskottets öfwerläggning
framställa hwad Staten kan tarfwa utöf
rver
-
404 Den 2 Junis.
wer de or^inLirs inkomster, och hwilka behof
genom Bewillningar böra fyllas.
§.' 60.
Til veste sednare räknas Sjö - och Land -  Tulls - samt Accis-afgifterne, Postmedlen, cnsrlss
LixillLtss afgiften, Husbehofs-Bränneri-medlen
samt hwad Riksens Ständer destutom ser.
skilt hwarje Riksdag säsom Bewillning sig ätaga.
Ej mä nägra allmänna afgifter,afbwad
namn och beskaffenhet som häldst, utan Riksens
Ständers samtycke kunna forhöjas, Stora SjoLullen
ä inkommande och utgående spannemäl
allena undantagen Ej heller mä Konungen
Statens inkomster förpakta, eller, til winning
för Sig och Kronan eller enffilde Personer och
L!oryoratlOuer, nägra Lllonoyolier fastställa.
§. 61.
Alla afgifter, som Riksens Ständer under
de r föregäende §. nämnde titlar bewiljat, stola
utgä i fem är, räknade ifrän och med det årets
början, som infaller efter det, dä Bewillnmgen
fastställd blifwit. Warda Riksens Ständer derförinnan
af Konungen eller Stats-Rädet sammankallade,
uphöre Bewillnmgen, hwartil alla
vfwannämde afgifter räknas, med det ärets utgäng,
dä en sadan Riksdag börjar.
§. 62.
Sedan Stats - Werkets behof blifwit af
Stats-Utffottet upgifne och af Riksens Ständer
xröfwade, ankommer det pä Riksens Ständer,
at
Den 2 Junit. 405
at deremot swarande Bewillning sig ätaga, samt
at tillika fastställa, huru serstilda summor deraf
ffola til serffilta ändamäl anwändas, och
Vesta summor under bestämda Hufwud-uUg.r uti
Riks^Staten ansta.
§. 63.
Destutom böra för oförsedde händelser twänNe
serffilde tilräcklige summor afsättas och anfläö,
den ena at wara tilgänglig dä Konungen,
til Rikets förswar eller andra högst wigtiga och
angelägna ändamäl, sedan hela Stats Rådets
tankar deröfwer blifmit inhämtade, finner dett
wara oundwikligen nödig; den andra atur Riksens
Ständers Landus, wid infallande Krig, af
Konungen lpftas, sedan Han Stats-Radet in
kie-no hört och Riksens Ständer sammankallat.
Riksens Ständers förseglade Anordning ä sistnämde
summa mä ej förr brotas, eller summan
af ksrrco Fullrnägtige utbetalas, än sedan Riksdags
Kallelsen blifwit i Hufwudstadens Kprkor
wederbörligen kungjord.
§. 64.
Sä wäl Rikets oräinLrie Stats-medel och
Inkomster, som hwad, pä sätt omförmäldt är,
under namn af extl-aoi-llinLrie Utlagor eller Be.
willningar til Stats-Werket af Riksens Ständer
anstaö, ware under Konungens äi8po8.ition,
at til de af Riksens Ständer pröfwade behof
och efter den uprättade Staten anordnas.
§. 65.
4o6 Ven 2 Jun».
§. 65.
Detza medel mä icke annorlunda anwändas,
An faststäldt blifwit; warande StatsMädeLs Ledamöter
answarige, om de läta afwikelse derifrän
äga rum, utan at til krotocoilet föreställning
deremot göra, samt anföra hwad Riksens
Ständer i denna del förordnat.
§. 66.
Riksens Ständers Riksgälds-Oontoir förblifwer,
säsom hittils, under "Riksens Ständers
styrelse, inseende och förwaltning; och dä Riksens
Ständer ätagit sig answar för den Rikets
Gäld Lontoiret ombesörjer, sä komma Riksens
Ständer, sedan Stats Utskottet öfwer Lontoiret8
tilständ och behof sig utlätit, at genom serskild
Bewillning tilffjuta de medel, som för betalande
af denna Gäld, til ränta och capital,
oumbärlige finnas, sä at Rikets credit warder
bibehällen och wärdad.
§. 14.
Konungens Ombud i Riksgälds-contoiret
tiwiste ej Fullmägtiges sammankomster oftare,
än dä Fullmägtige ästunda, at med honom öfverlägga.
§. 68.
De til Riksgälds-Werket börande och dit
nnflagne medel mä icke under nägon förewänd.
ning, eller med hwad wilkor som bäldst derifrän
ryckas, eller anwändas til andra behof än dem,
Rik
-
Den 2 Junkk. 4o?
Riksens Ständer bestämt. Alt förordnande, som
deremot strider, ware kraftlöst.
§. 69.
Upstä, antingen hos Riksens Ständers klens,
gemensamt eller uti nägot af Riks Ständen, betänkligbeter
at antaga hwad Stats-Utstottet tilstyrkt
uti det, som rörer antingen Statens re»-  leranöe eller Bewillningens derefter lämpade hela
belopp, eller hwad til Riksgälds-comoirets
Utgifter och Inkomster hörer,eller grunderne för
Riksgälds-^ontoiret8 styrelse och förwaltning,
dä böra de skäl anföras, pä hwilka sädane betänkligbeter
sig stödja samt meddelas Stats-Utstöttet,
som derefter tage Ärendet under ytterligare
öfwerwäganye. Anser Stats-Utstottet sig
'icke kunna afwika ifrän desi redan afgifne yttrande
eller instämma uti Riksens Ständers eller
et särskildt Ständs tankar, utnämne dä Utskottet
I)eput6rg,cts, som uti det eller de Ständ,
der betänkligheter upkommit, företräda och närmare
»plysa förhällandet. Förblifwer nägot
Ständ ändock wid den mening, det förutfattat,
afgöres saken efter tre Ständs beslut. Stanna
twä Ständ emot twä, dä stall Stats-Utstottet
förökas med sä mänga Ledamöter utaf RiksStänden
i wänlig ordning walde, at de blifwa
trettio af hwarje Ständ. Sedan en af detta
serskilda Utskotts samtelige Ledamöter blifwit
utlottad, röste de öfrige' samfält och icke efter
Ständ, med flutna sedlar, til owilkorligt antagande
eller förkastande af hwad Stats-Utstottet
tilstyrkt, blott i de frågor, hwarom Riks-Stänyen
warit af skiljaktiga tankar; kommande de
40?, Den 2 Junti.
fleste sälunda röstandes mening at gälla såsom
Riksens Ständers Beslut.
§. 70.
^ Da summan , so nr geno m Bewillning utgöras
bör, bUfrvst af Riksens Stander bestämd,
stola de uttryckligen updraga ät deras walda
Bewillmngs Utstött, at författa Förslag til berörde
summas fördelande och utgörande, at upgifwa
grunderna, bertil och at utreda sätten, huru
desamma böra i hwarje särskilt fall tillämpas;
hwilket ali Bewillmngs Utskottet stal Riksens
Ständers r UnL underställa.
§> 71-
o Vppar sig stiljaktighet emellan siere af RiksStänden
om besia grunder, sätten af deras tilckälnp-ning
och Bewillningens fördelning til utgörande,
eller skulle, hwad icke wäntasbör, något
Riks Ständ, som ändring uti BewillningsÄtstottet
föreslagit, dä stal hwarje RiksStänd,
som ändring utl BewillningsUtstottets Förslag
ästundar, meddela de öfrige sina skäl bertil, samt
upgifwa det satt pä kwilket en sadan ändring
mä winnås, utan at ändamälet förfelas. Här0siver
höres Bewillmngs Utskottet, hwarefter
Riksens Ständer stola til afaörande företaga
'Leuseller de frägor, om hwilka'stiljaktighet dem
emellan upstätt Bifalla tre Ständ hwad emot
Bewislnings Utskottets Förslag i en eller annan
Del anmärkt blifwit. warde Förslaget i desin
Delar förkastädt. Afslä tre Ständ'siwad etsärstilt
Ständ härutinnan yrkat, men detta ändock
wid sinmening förblifwer, eller stanna twäStänd
emot
Den 2 Jun». 409
emot twä, dä skal saken öfrverlemnas til afgörande
pä det sätt 69 K föreffrifwer, ät Statsutskottet/
förökadt til et sädant antal af Ledamöter,
som der bestämmes. Bifalla detta Utskotts
fleste Ledamöter Bewillningö Utskottets Förslag
i en eller flere af de delar, hwaruti Riksens
Ständer icke förut detsamma enhälligt antagit,
blifwe detta Förslag härutinnan med all
kraft af Riksens Ständers Beslut gällande; förkasta
de detsamma i någon sädaifldel, dä, äfvensom
när det af trenne Riks Ständ blifwit
förkastadt, skal det äligga Bewillnings Utskottet,
at föreslå en annan fördelning eller andra grunder
och sätt för utgörandet, blott af den andel
i Bewrllningssumman, lwarpa den förkastade
delen i Utskottets förra Förslag har afseende.
§. 72.
Riksens Ständers llangus förblifwer hädanefter,
som den hittils warit, under Riksens Ständers
egen och wärd, sä at den ostörd
mä.förwaltas af de Fullmägtige hwarje Ständ
dertil förordnar, efter de Ordningar, Stadgar
och Reglementen, hwilka redan gjorde äro, eller
widare af Riksens Ständer göras kunna; ägande
Riksens Ständer allena rätt at genom lm»-  gu-n utgifwa Sedlar, som för Mynt i Riket mä
erkännas.
§. 73.
Inga nva pälagor, utskrifningar af Manskap
, eller af penningar och waror - mä hädanefter,
utan Riksens S tänders fria wilja och samtycks
-
410 Den 2 Junit.
tycke, i den ordning förut nämndt är, päbjudas,
upbäras eller fordras.
§. 74.
Konungen äge ej magt at fordra någon an»
nan Gärd, til utförande af et upkommet Krig,
än det sammanstött af födande waror, som uti
en Landsort kan blifwa erforderligt til Krigsfolks
underhållande under Täg eller barcke,
när de särskilda orter, der detta Täg ster, icke
förmä Troupperne med nödigt uppehälle förse.
Denna Gärd stal dock genast med penningar af
Statsmedlen de lefvererande betalas, efter de
faststäldta Markegängspris och med förhöjning
deruti til bälften af deras belopp. Den mä icke
ästas för Troupper, som ä nägon ort blifwa för.
lagde, eller under Krigsrörelser nyttjas, dä Troupperne
böra utur bertil samlade Magasinet eller
Förräd med deras behof warda försedde.
§. 7^.
De ärlige Markegängs Taporne stola uprättas
genom veputeraäe af alla Riks-Ständ,
nämnde pä det sätt hwarje Ständ särstilt för
sig förestrifwer; Hwad desie fastställa, tjene til
efterlefnad, sä wida ej ändring deruti i behörig
ordning sökes och winnes.
§. 76.
Utan Riksens Ständers samtycke kan Konungen
icke Län in-eller utrikes göra eller Riket
med ny Gäld belasta.
L. 77.
Den 2 Junit. in
§. 77-
Kungsgårdar och Kungs-Ladugärdar med
dertil lydande hemman och lägenheter, Kronostogar,
Parker och Djurgärdar, Krono- och StallÄngar,
samt Lap-Fisten och andra Kronans Fisken,
samt Kronans öfriga Lägenheter, mä Konungen
icke utan Riksens Ständers samtycke
genom försäljning, förpantning eller gäfwa, eller
pä nägot annat sätt, Kronan-afhända. De
stola förwaltas efter de grunder, Riksens Ständer
derom förestrifwa; dock at de Personer och
Menigheter, som, efter hittils gällande Författningar,
sädane Kronans tilhörigheter nu innehafva
eller nyttja, mä njuta laglig rätt derä
til godo, samt at odlingar eller odlingsbar mark
ä Krono-Skogarne mä i wänlig ordning, efter
nu warande eller framdeles blifwande Författningar,
kunna til Skatte försäljas.
§. 73.
Ej mä någon del af Riket kunna derifrän
söndras, genom försäljning, förpantning, gäfwa
eller L annat dylikt sätt.
§. 79-
Ingen förändring i Rikets Mynt til strot
eller korn, det ware sig til förhöjning eller afstag,
mä äga rum utan Riksens Ständers bifall
; Konungens rättighet at läta flä Mynt dock
oförkränkt.
§. 80.
412 ' Dm 2 I ulli i.
§. 80.
Krigsmagten til hast och fot sä wäl som
Bätsmanshället af rotering och indelning förbi
ifwcr wid de med Landet och Städcrne uprättade
Ooiit^scchr och. Jndelningswerk, hwilka
til deras hufwudgrunder stola orubbade waraintil
dest Konungen och Riksens Ständer finna
nödigt nägon ändring deruti samfält at göra;
kunnande mgen np eller'tilökad Rotering, utan
genom Konungs'och Ständers sammanstämmande
Bestut, tilkomma.
§. 61. ^
Denna Regeringsform samt Rikets öfrige
Grundlagar -kunna icke ändras eller uphäfwas,
utan genom Konungens och alla. Riss-Ständens
sammanstämmande Beslut. Ej mä frägor derom
uti Ständens kMng. wäckas, utan anmäles
de hos Riksens Ständers wid hwarje Riksdag
walda Lon8timo'on8Utstott. DettaUtstott, hwars
pligt det wara stal at Grundlagarne gransta,
.äger rätt at hos Riksens Ständer föreslå de
ändringar deruti, som det anser högst nödige
eller nyttige och möjlige at werkställa? Riksens
L-tänder mä icke ä den Riksdag dä Utskottet nägon
sädan ändring föreslär, utan först ä den
nästföljande derom besluta. Blifwa dä alla
Riks-Ständen om ändringen ense, öfwerlemne de
Förslaget derom til Konungen, genom deras Taleniän,
med begäran, at Konungen wille fit bifall
dertil gifwa.' Konungerr inbemto hela StatckRädets
tankar deröfwer, tage sedan fit Beslut och
mcddele Riksens Ständer ä Rikssalen fit sam
tpcke,
Den 2 Juni!. 4iZ
tycke, eller ock de orsaker, för hwilka Han icke
samtycker Lil deras åstundan.
Wil Konungen hos Riksens Ständer föreslå
nägon ändring i Grundlagarne, höre Han
Stats-Rädet och öfwerlemne sedan sin proposition,
jämte Stats-Radets tankar deröfwer, til
Riksens Ständer, som genast, utan at om denna
proposition förut öfverlägga, updrage LonLtitutions-Utstottet,
at sit utlätande derom til
Riksens Ständer afgifwa. Lilsiyrker Utskottet
hwad Konungen föreslagit, hwile frägan til
nästa Riksdag, dä Riksens Ständer skola sit
Beslut derom fatta Afskyrker Utskottet Konungens
proposition, dä mä Riksens Ständer genast
kunna antingen denna proposition afslä
eller ock afgöra, ät de wilja öfwer densamma ä
nästföljande Riksdag, besluta; Gällande i detta
fall tre Ständs mening, och, om twä Ständ
stanna emot twä, deras som Beslutet upskjutit.
Men icke mä under nägon förevändning Riksens
Ständer förr än ä nästa Riksdag propo.
Li ti orien til bifall uptaga. Samtycka dä alla
Riks-Ständen til Konungens Förslag, begäre de
dag, at pä Rikssalen fä Riksens Ständers bifall
dertil afgifwa Antaga icke Riks-Ständen
samfält Konungens proposition, ware den afslagen,
och aflemne Riksens Ständer sit afslag,
med skälen dertil, skrifteligen til Konungen genom
deras Talemän.
§. 82.
Hwad til ändring och förbättring af Grundlagarne,
uti nu föreskrifwen ordning, Riksens
Ständer
414 Den 2 Junti.
Ständer enhälligt beflutit och Konungen gillat,
eller Konungen föreflagit och Riksens Ständer
enhälligt antagits äge kraft af Grundlag.
§. 85.
Ej mä nägon för framtiden gällande Förklaring
af Grundlagarne stadgas, utan pä det
sätt, som enligt föregående twänne §. tvid
ändringar i dem iakttagas bör. Efter deras
ordalydelse stola de i hwarje särstilt fall tillämpas.
§- 84-
Dä Lonstitutions-Utstottet icke funnit stäk
at gilla och til Riksens Ständers pröfning öfwerlemna
nägot Förslag til förändring eller förklaring
af Grundlagarne, som Uistottet af en
Riksdagsman emottagit, ware Uistottet styldigt,
om Förslagets Författare det yrkar, at meddela
honom sit yttrande deröfwer, med tilständ at
detsamma jemte Förslaget genom tryck allmänt
göra, dä han för det sistnämndas innehäll sjelf
i egenskap af författare mä lagligen answara.
§. 85.
, Säsom Grundlagar stola anses: denna Regeringsform,
samt den Riksdags-Ordning, den
Lucces8ion8Ordning och den Förordning om en
allmän Tryckfrihets hwilka, i öfwerensstämmelse
med de grundsatser, som i denna Regeringsform
bestämmas, Riksens Ständer och Konungen gemensamt
wid. denna Riksdag komma at fast.
ställa.
§. L6.
Den 2 Junit. 4i5
§. 86.
Med Tryckfrihet förstas hwarje Swensk
Mans rättighet, at utan nägra af den offentliga
Magtcn i förwäg lagde hinder, utgifwa Skrifter;
at sedermera endast inför laglig Domstol
kunna tiltalas för deras innehäll; och at icke i
annat fall kunna derföre straffas, än om detta
innehäll strider emot tydlig Lag, gifwen at bewara
allmänt lugn, utan at aterhälla allmän
uplysning. Alla Handlingar och LroMcoll, i
hwad mål som häldst, de kroeocoll undantagne,
som i Stats-Rädet, äfwensom hos Konungen i
kliniiiterielle ärender och Lommanöo-mäl förås,
mä owilkorligen genom trycket kunna utgifwas.
Ej mä tryckas Lanco. och Riksgälds-Werkens
?rotocoii och Handlingar, rörande ärender, hwilka
böra hemliga hällas.
§. 27.
Riksens Ständer äga gemensamt med Konungen
magt, at stifta allmän civil - och criminal.
samt Kyrko-Lag, och at sädan förut stiftad
Lag förändra och uphäfwa. Ej mä Konungen,
utan Riksens Ständers samtycke, och icke
Ständerne, utan Konungens, nägon ny Lag göra
eller gammal afskaffa. Frågor härom mä i
Ständens Liona kunna wäckas, och stola, sedan
Lag-Utskottet deröfwer, efter den ordning 56 H.
r allmänhet stadgar, blifwit bordt, af Riksens
Ständer afgöras. Kfwerenskomma Riksens
Ständer om'nägon ny Lag, eller gammal Lags
uphäfwande eller förändring, aflemne de förslag
derom genom Talemännen til Konungen, som
inhämte Stats-RädetS och Högsta Domstolens
4i6 Den 2 Iunii.
tankar deröfwer, och, sedan Han Sitt beslut fattat,
kalle Riksens Stander pä Riks Salen, at
antingen emottaga de§ samtycke til deras åstundan,
eller afhöra Dest stal at det wägra. Finner
Konungen godt någon Lagfräga för Riksens
Stander framställa, äste han Etats-Rädetö
och Högste Domstolens yttranden deröfwer, samt
meddele Riksens Ständer Sin proposition tillika
med berörde yttranden. Riksens Ständer infordre
Lag-Utstottets utlåtande häröfwer, bestute
sedan och vfwerlemne Konungen deras swar,uppä
Riks-Salen om de bifallit Konungens proposition,
och strifteligcn genom Talemännen,
om de densamma afsiagit. I alla dylika Lagfrägor
stall Tre Ständs mening utgöra Riksens
Ständers Beslut. Stanna twä Ständ emot
twä, förfaller frägan och förblifwer ivid det,
som förut stadgadt warit.
Z. 83.
Med förklaring öfwer elvil- och S-'mlnglLag
samt Kyrko-Lag förhälles som med sadan
Lags stiftande. De förklaringar, som, til swar
pä inkomne förfrägningar om Lagens rätta
mening, Konungen genom Dest Högste Domstol
emellan Riksdagarne gifwer, kunna af
Riksens Ständer ogillas; hwarefter de icke
längre ware gällande, eller af Domstolarne iakttagas
eller äberopas mä.
§- 89.
Uti Riksens Ständers kleng, mä frägor
wäckas om förändring, förklaring och uphaf
wande
-
Den 2 Irinis
41?
wande af Lagar och Författningar, som Rikets
Allmänna Hushållning röra, om sadane nya bagars
stiftande samt om grunberne för Allmänna
Inrättningar af alla stag, hwilka frågor stola
til utredning af Allmänna Be'wars - och
O-ecououne-Utstottet för w i sas, Riksens Ständer
äge dock icke magt at i desta mål annat eller
mera besluta än föreställningar och önskningar,
at hos Konungen anmälas, och hwarä Konstngen,
sedan Stats-Rådet deröfwer blifwit
bordt, gore det afseende Han för Riket nyttigt
finner. Wil Konungen ät Riksens Ständer öfwerlemna
at gemensamt med Honom nä.wt afgöra,
som RiketsoNllmänna Styrelse rorer, dä
förfares dermed pa det sätt, som angäende Lagfrågor
är stadgadt.
Under Riksens Ständers eller Deras Utstötts
öfwerlaggningar och pröfning mä icke uti
näqot annat fall etter pa nägot annat sätt, än
denna Grundlag, bokstafligen förestrifwer, komma
frägor om Ämbets - och Tjenstemäns till-och
afsättande; Regerings- och Dvmare-Magternas
Beflut, Resolutioner och Utslag; enstilda Medborgares
och tllo!poiLtionk>l8 förbällanden, ellet
werkställigheten af nägon Lag, Författning eller
Inrättning.
I den händelse Aa. §. omtalar, at Konungen
efter företagen resa Utöfwer Tolf mannder
nr Riket blifwer sammankalle Stats-Rädet, genom
öppet Päbud, Riksens Ständer til allmän
Riksda" läte Kallelsen inom femton dagar
Z. gr.
efter
4i3 Den 2 Junst.
efter berörde tids förlopp uti HufwudstadenS
Kyrkor samt skyndsamligen i de öfrige delar af
Riket kungöra. Sedan Konungen derom underrättad
blifwit, men Han ändock icke til Riket
äterkommit, tage Riksens Ständer den författning
om Rikets Styrelse, hwilken de nyttigast
finna.
§. 92.
Lag samma ware, om en Konungs sjuklighet
fortfar af den beskaffenhet, at Han längre
tid än Tolf mänader med Regerings-Ärenderns
Sig icke befattat.
§. 93-
Dä Konung dör och Thronföljaren ännuömyndig
är, utfärde Stats-Rädet Kallelse ä Riksens
Ständer, hwilken Kallelse inom Femton
Dagar efter Konungens död stall i HufwudstaDens
Kyrkor och widare i Riket kungöras. Riksens
Ständer äge, utan afseende pä nägot den
aflidne Konungens Testamente, angäende RiksStyrelsen,
at förordna en eller flere Förmyndare,
som intil des Konungen myndig blifwer, Regeringen
i Desi namn efter denna Grundlag mä
rttöfwa. Sedan Konungen Aderton är fyllt äge
Han at uti Stats-Rädet, Högsta Domstolen,
Hof-Rätter och ^oiieZier inträda, dock utan at
i nägra beslut deltaga.
94.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, ak
den Konunga-Ätt, hwilken Arfsrätten til Riket
ripdragen wore> pä manliga sidan utginge, kalle
Stats
-
Den s Iun!k. 41g
Stats-Rädet, inom den r föregäendex. stadgade
tid efter den siste Konungens död, til allman Riksdag.
Riksens Ständer skola dä et nptt Konungahus
utkora, med bibehällande af denna Regeringsform,
och förordna huru styrelsen föras mä, intil
desi den walde'Konungen kan densamma emottaga.
§» 9Z
Om
emot förmodan Stats-Rädet underläte
Ät i de fall föregäende 91, 9Z och g4 Z. Z. omförmala,
Riksens Ständer genast sammankalla,
dä äligge det owilkorligen Riddarhus virectionen,
Dom-Laxitlen i Riket, lvlL§i8tiLten i Huff
wudstaden, samt Landshöfdingarne i Länen, at,
genom offentliga kungörelser, underrättelse härom
meddela, pä det wal af Rilsdagsmän, der
sädane wal äga rum, genast mä kunna anställas,
och Riksens Ständer sammankomma, at Deras
och Rikets rätt iakttaga och skydda. Sädan
Riksdag öpnes ä femtionde dagen efter den,
dä Stats Rädet sist bordt kallelse dertil i Hufwudstadens
kyrkor lära kungöra.
§. 96.
Riksens Ständer stola wid hwarje Riksdag
förordna en för lag-kunstap och utmärkt redlighet
känd Man, at, säsom deras Ombud, efter
den Instruction de för honom komma at utfärda,
hafwa tilsyn öfwer Lagarnas efterlefnad af
Domare och Ämbetsmän, samt at wid wederbörliga
Domstolar i laga ordning tiltala dem, som
Mi sine Ämbetens utöfning af wäld, mannamon
eller annan orsak nägon olaglighet begä, eller
rinder
-
420 Den 2 Iunir.
underläka at sine Ämbetspligter behörigen fullgöra.
Ware dock han i allsi mätto underkastad
samma answar och pligt, sorn allmän Lag och
Rättegängöordning sör ^ctorer utstaka.
Z. 97.
Denne Riksens Ständers gustin Ombudsman
wäljeö af Riksens Ständer genom Lise.
lorer, til et lika antal af hwarje Ständ nämnde.
Sedan ibland desin ollectorer en genom lottning
utgätt, stola de öfrige samfält och icke efter
Ständ, först medelst flutna Sedlar hwar för sig
upgifwa den Man, som de finna böra komma
under omröstning. Falla derwid Rösterne til
mera än hälften af de röstande ltlectorerne8 antal
pä en man, ware han behörigen wald. Äro
äter Rösterne sä delade emellan siere, at en säDan
full pluralitet för nägon icke äger rum, anställes
ny votering med flutna Sedlar til antagande
af den som de fleste Rösterne erhällit, eller
om han icke antages, af den som näst efter honom
utaf de fleste Llectorer blifwit kallad, och
sä widare. Enär nägon af de i denna ordning
under omröstning stälde, blifwit af Llsctorernes
pluralitet antagen, uphöre walförrättningen och
warde han af Riksens Ständer til Ämbetet förordnad.
Den, ät hwilken detta Ämbete blifwit
anförtrodt, kan wid päföljande Riksdagar, i den
Au förestrifne ordning, dertil ater wäljas.
§. 93.
Llectorerrrs bora, wid samma tilfällö, d^
-e 7u8tilise Ombudsmannen utse, och pä enahanda
sätt, wälja en man af ds egenskaper,
som
Den 2 Junti. 42L
forn hos denne Ämbetsman erfordra^, at honom
efterträda, i fall han, innan den nästföljande
Riksdagen, ffulle med döden afgä.
§- 99-
Riksens Ständers - Ombudsman
mä, när han det nödigt anser, kunna öfwerwara
Högsta Domstolens, Rikets Allmänna Ärenders
Beredning, Nedre Kevision^ns,
Hof-Rätternes, Coii^i^rnes och alla lägre Domstolars
öfwerläggningar och beslut, dock utan
rättighet at sin mening derwid yttra, samt äga
tillgäng till alla Domstolars, eollegiers och Ämbetswerks
tmococoU ock Handlingar. Konungens
Ämbetsmän i allmänhet mare ffyldige at
lemna Ombudsmannen laglig handräckning,
samt alle at Medelst ^ctioners
utförande honom biträda, dä han det äffar.
§. 100.
^U8tit'i?e - Ombudsmannen äligge, at ivid
hwarje Riksdag til Riksens Ständer aflemna
en allmän redogörelse för sin förwaltning af
det honom förtrodde Ämbete, samt deruti utreda
Lagffipningens tilständ i Riket, anmärka
Lagarnes och Författningarnes brister och uppgifna
Förslag til deras förbättring. Ware
han ock ffpldig at emellan Riksdagarne ärligen
et Utlåtande öfwer desto ämnen genom trycket
kungöra.
;oi.
Skulle den oförmodade händelse inträffa,
at antingen hela Konungens Sögsta Domstol
elle?
422 Den s Junit.
eller af Desi Ledamöter en eller flere funnes
hafwa af egennytta, wrängwisa eller forsumlighet,
sä orätt dömt, at derigenom nägon, emot
tydlig Lag och sakeus utredda och behörigen
styrkta förhastande, mistat eller kunnat mista
uf, personlig frihet, ära och egendom, ware
Riksens Ständers .su8titjT-Ombudsman pligtig,
äfwensom Konungens ,fu8ritia;-Lci.ntLl6r berättigad,
at wid den Rikets Domstol, som här
nedanföre bestämmes, den felaktigt under tiltal
ställa, samt til answar efttr Rikets Lag befordra.
§. 102.
Denna Domstol, som Riks Rätt kallas, ffak
r sädant fast bestå af ^resistcnte» uti Konungens
och Rikets Swea Hof-Rätt, hwilken deruti
före Ordet, ?re8icwmeine uti asta Rikets Lotlegiér,
Fyra de äldste Stats Räd, Högste BeBefälhafwaren
öfwer de i Hufwudstaden tjenstgörande
^roupper. Högste närwarande Befälhafwaren
för den wid Hufwudstaden förlagde
L8c^ciern af ^rmeer>8 Flotta, twänne de äldste
Råd i Swea Hof-Rätt och det, äldste Räd i
hwarje af Rikets colwZier. Dä antingen .fustitiX-LLat^leren
ester su8titise Ombudsmannen
finner sig befogad at Högsta Domstolen samfält
eller särskildt Desi Ledamöter inför Riks-Rätten
tilltala, äffe han hos?rc-8iclenwn i Konungens
och Rikets Hof Rätt, säfom Riks Rättens Ordförande,
laglig kallelse ä den eller dem, som
skola tilkallas. kre8jstenten i Hof Rätten foge
derefter anstalt om Riks-Rättens sammanträde,
för at kallelsen utfärda och mälet widare i
ordning behandla. Skulle emot förmodan han
detta
Den 2 Junit. 423
detta underläta, eller nägon af de öfrige förenämnde
Ämbetsmän undandraga sig at uti RiksRätten
deltaga, stände derför en sädan upsätlig
försummelse af deras Ämbetspligt, till lagligt
answar. Hafwa en eller flere af RiksRättens
Ledamöter laga förfall, eller finnes emot
någon af dem laga jäf, ware ändock Rätten
domför, om Tolf deruti sitta. Är kresictentsn
i Hof-Rätten af laga förfall eller jäf
hindrad, företräde desi ställe den älste i tjenst
warande Lresiäenlen. Denna Domstol äge, sedan
ransakningen fulländad är, och domen efter
Lag fäld, at densamma för öpna dörrar afkunna.
Ingen hafwe magt at sädan Dom ändra,
Konungen dock obetaget at göra Näd, hwilken
dock icke bör sträcka sig till den dömdes insättande
i Rikets tjenst. ^
§, 103.
Wid hwarje Riksdag ffola Riksens Ständer
wäija Tolf Ledamöter af hwardera Ståndet
til en Nämnd, som äge at döma, huruwida
Högste Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig
förtjente at i deras wigtiga kall bibehällas, eller
om wisie af dem, utan bewisligen begängna fel
och brott, hwarom föregäende H. handlar, likwäl
ädragit sig hen misitanka, för wäld eller officklighet,
at de kunde anses hafwa förwerkat
det allmänna förtroendet, och borde förthy ifrän
utöfningen af Konungens Domsrätt ffiljas.
Denna Nämnd träde samma dag den blifwit
wald tilsamman, En af samtlige Ledamöterns
deruti utlottes först, hwarefter de öfrige röste,
man för man, och icke Ständwis, med flutna
Sedlar, öfwer den frägan: Om alle Högsta
Dom
-
424 Den 2 Iunir.
Domstolens Ledamöter äga Riksens StänderS
förtroende och böra wid deras Syflor bibehållas^
Beswaras denna fräga enhälligt eller af
de fleste röstande med Ja, blifwe dä Högste Domstolens
samtlige Ledamöter bibehällne. Beswaras
den äter med Nej, sa upgöre hwar och en
af Nämnden en fluten Lista pä dem af Högste
Domstolens Ledamöter, flere eller färre, som han
anser böra entledigas. De trenne ibland de§e,
som dä sätt det största antal af röster emotstå,
ställes, hwar efter annan, under en ny omröstning,
hwarwid Lwä tredjedelar af rösterne fordras
emot den eller dem, som ffola anses wara
frän Riksens Ständers förtroende uteslutne.
Blifwe han eller de derefter af Konungen, hos
bwilken Riksens Stander härom anmälan ffola
göra ifrän Ämbetet genom Nädigt afffed ffiljde.
Dock tilläqge Konungen honom eller dem
hwardera en ärlig pensjon til lönens halfwa
belopp.
§. 104.
Ej mä Riksens Ständer inga i nägon särskild
pröfning af Högsta Domstolens Beslut, eller
nägon allmän öfwerläggninq derom uti
Nämnden förefalla.
§. 105.
Riksens Ständers Lon^tUutiOns-Utff-ott äge
gt äska de llrotocolh som uti Stats-Rädet blifWit
förde, Utom dem, som angä
ärender och Lommanllo-mäl, hwilka endast i det
som rörer allmänt kända ocks af Utskottet upgifua
händelser mä kunna fordras.
§. 106.
Den 2 Junit. 425
§ 106.
Finner Mstottet af desse Lrotocoll, at någon
Stats-^liniLtL!', Stats-Räd, Hof-L-rntheren,
Stats-^ecret6iLr'k) eller annan Ledamot af StatsRädet,
eller den Ämbetsman, som i ^oimnLnöomäl,
Konungen råd gifwit, uppenbarligen handlat
emot denna Regerings-Fvrms tydliga fö rest
rist, eller tustprkt någon öfwerträdelse deraf,
och af andra Rikets gällande Lagar, eller underlätit
at göra föreställningar emot sadane öfwerträdejser,
eller dem wällat och befrämjat genom
upfätligt fördöljande af någon uplysning,
dä äge (loustiwtions Utstottet at ställa en sädan
under tiltal af .>u5titM Ombudsmannen inför
Riks-Rättcn, hwaruti, i stället för Stats-Räd,
fyra de äldste 'n^itlss Råd, twänne af Frälse
och twänne af Ofrälse Ständ, i dessa fall komma
at säte taga, och gänge härmed som i 101.
och 102 §, om tiltal emot Högsta Domstolen
förestrifwes. Dä Stats-Rädets Ledamöter eller
Konungens Rädgifwarc i Oomm^n-lo ntäl finnas
hafwa, pg sätt ofwanberördt är, gjort sig
til answar styldige, domme dem Riks-Ralten efter
allinan Lag och den särskilda Författning,
som til bestämmande af fadant answar utaf
Konungen och Riksens Ständer f.-stställd warder.
§. 107.
Skulle <7onm!tutionmttsr0ttet anmärka, at
Stats Rådets Ledamöter samfält eller en eller
flere af dem, uti deras rädsiag om allmänna
mätt och steg, icke iakttagit Rikets sanffoldiga
nytta, eller at nägon Stats-^ccrewriire icke med
vwäld/ nit, sticklighet och drift sit Förtroende
Ämbets
-
423 Den 2 Iunn.
Ämbete utöfwat, äge dä Utffottet at sädant tilkännagifwa
för Riksens Ständer, hwilka, om
Le finna Rikets wäl det kräfwa, kunna hos
Konungen ffrifteligen anmäla deras önskan at
han wille ur Stats-Rädet och ifrän Ämbetet ffilja
den eller dym emot hwilka anmärkning blifwit
gjord
Frågor
uti detta ämne kunna i Riksens
Ständers klena wäckas och af andre Riksens
Ständers Utskotts än Lon8timtionsUtskottet, hos
Ständen andragas, men icke af Riksens Ständer
afgöras förr än sistnämnde- Utskott deröfwer
blifwit hördf. Under Riksens Ständers
öfwerläggningar derom, ffola icke Konungens
beslut uti mäl, som röra enskilde Personers och
eorporationei'8 rättigheter och angelägenheter
kunna ens nämnas, ännu mindre nägon Riksens
Ständers pröfning underställas.
108,
Til Tryckfrihetens wärd skola Riksens Ständer
wid hwarje Riksdag förordna sex för kunskaper
och Lärdom kände Män jemte lustUiseOmbudsmannen,
som bland dom före ordet,
Deste Lommitteracle, af hwilka Twä, utom kust,
UkL Ombudsmannen skola wara Lagfarne, äge
sädan befattning at, i händelse nägon Författare
eller Boktryckare innan tryckningen, sjelf öfwerlemnar
dem en skrift och begär deras yttran.
de, huruwida ätal derä, efter Tryckfrihets-Lagen,
kan äga rum, ffola.susUti»; Ombudsmannen och
mindst Trenne LommltterLUe, hwaraf en Lagfaren,
et sädant yttrande ffrifteligen afgifwa.
Förklara de deruti, at skriften mä tryckas, ware
-
Den 2 Junti. 427
re dä bäde Författare och^ Boktryckare frän allt
answar frie, och ligge det ä Lommitcei-Läs. Dctze
committeraöt; skola' wäljas af Riksens Ständer
genom Sex af hwarje Ständ utsedde Llsccorer,
forn röste samfält och icke Ständwls. Afgår emellan
Riksdagarne nägon af de clomminerasts,
wälje de öfrige en behörig man att det lediga
rummet intaga.
§. 109,
Ej mä Riksdag längre räcka än Trenne
mänader frän den dag, dä Konungen lätit om
Stats-Wrrkets tilständ och behof Riksens Ständer
eller deras Stats-Utstott underrätta. Skulle
likwäl wid nämnde tids förlopp. Riksens Ständer
ännu icke haswa Riksdags-Arenderne afgjort,
anmäle de det hos Konungen och aste at^,Riksdagen
mätte fortfara någon witz tid af högst en
mänad derefter, bwilket Konungen^ ej äge magt
at wägra eller förhindra. Der sä oförmodadt
hända skulle, at, wid den fölunda förlängda tidens
utgång, Riksens Ständer icke hade Staten
eller nägon ny Bewillning til be
stämdt
belopp sig ätagit, dä stal Konungen kunna
Riksens Ständer ätstilja, och fortfare den
förra Bewillningen intil nästa Riksdag. Ar ärter
Bewillningens hela belopp bestämdt, men
Riksens Ständer icke om fördelningen deraf ense,
dä stola, efter den faststälda Bewillnings-summans
förhällande til den, som wid föregäende
Riksdag blifwit fördelad, de i den sista Bewill,
nings-Förordningen stadgade jemlikt ö
kas
eller minstas; och updrage Riksens Ständer
deras Fullmägtige i Lsnguen och Riksgälds^-  contoiret at en ny BewillningS-Förordning pä
sädan grund upgöra och utfärda.
§. 110,
428 Den 2 Junis.
§. 110.
Ingen Riksdagsman mä kunna under tiltal
ställas eller sin frihet beröfwas för desi gerningar
och yttranden uti Nlks Ständen eller nägot
Riksens Ständers Utffott, utan at det Ständ,
til hwilket llän hörer, sädant tillärit genom et
uttryckligt Beslut, deruti Fem sjettedelar af Ständets
wid omröstningen in 1'leno tilstädeswarande
Ledamöter instämt. Ej eller stal nägon Riksdagsman
kunna förwisas fran den ort, der Riksdag
hälles. Skulle nägon enskild Man, eller trägen
eloi^>8, ^liUtgir eller divil, eller ock nägon
Menighet, af bwad namn den wara mä ,
antingen af egen drift eller med anledning af
befallning försöka at wäldföra Riksens Ständer
eller deras Utffott eller nägon enskild Riksdagsman,
eller störa friheten i deras öfwerläggningar
och beslut, ware sädant ansedt såsom förräderi
, och ankomme pä Riksens Ständer at
stike förbrytelser i laga ordning beifra läta.
§. 111.
Blifwer nägon Riksdagsman, under pästäende
Riksdag eller under desi Resor til och ifrän
Riksdagen, med ord eller gerningar ofredad, sedan
han tilkännagifwit, ät han i sädant ärende
stadd är, dä skal sädant såsom Edsöresbrott anses
och straffas.
§. lis.
^ Uti Riksdagsmanna-walen mä.icke nägon
Ämbets- och Tjensteman med sin Ämbetsmyndigbet
obehorigen werka? Gör nägon det, miste
Sytzlan.
§. 11A.
Den 2 Jun!!. 429
Z. HZ.
Tareringsmän, som Riksens Ständers Bewillningscköreskrifter
ä deras »vägnir tillämpa,
skola ej för Oc-Kltoriiio eller Tapering kunna til
nägot answar ställas.
Z. 114.
Konungen late samtelige Riksens Stander
deras 1'i-ivUcAllei-, Förmäner, Rättigheter och
Fribeter ätnjuta; beroende det pä samtelige RiksStändens
öfwerenskommelse och Konungens bifall
at läta dem undergå de förändringar och
jemkningar, som Rikets behof kunna fordra.
Jnga npa ?riviiLAiLr,, et Riks Ständ rörande,
kunna utan Konungens och alla Riks-Ständenö
»vetskap och samtycke utgifwaö och meddelas.
Friherre 8ilfver8cb»lll, chiiis förestog,
at Regerings-llormk-n och de öfriga nu upläste
handlingar mätte fä ligga pä bordet öfwer morgondagen,
dä til och Med et uelibeiLtions?1enum
til söndagen kunde utsättas.
RopadeS t77ej och Ja.
Friherre k,itlssnciMi!K«ckm: Dä
den öfwertygelsen numera syneS wara allmän,
at antagandet af en Lonscitution, utropandet
af en Konung, äro lika werkelige som skyndande
nödwandigheter; dä man äfwenwäl tämmeligen
mangrannt tyckes inse, at detta stora ändamäl
skulle, vin icke förfelas, ätminstone widt
aflägsnas, i fall det nu framlagde xiojecc fintzL
xuuct.nvis venriler^s^ sä »vägar jag »vördsammast
-
4Z0 Den 2 Iunik.
sammast föreslä, at dä projectet legat pä Nlds
derffapets och Adelns bord, sist til nästkommande
Mändag, och det samma derefter til afgörande
företages, proportion dä mätte göras
til totalt bifall eller totalr förkastande af berörde
profect, samt at i den händelse 0onstitution8>
krofectet emot förmodan blefwe förkastadt/ Ridderffapet
och Adeln wille upmana sina MedStänder,
at genast utropa Hans Kongl. Höghet
Hertig kil Sweriges Konung, at regera
efter Regerings-/oimen af är 177L, utan nägot
tillägg af Säkerhets-.^cten, men med de förändringar
hwarom Konungen och Riksens Ständer,
under loppet af detta Riksmöte, samfält
kunna öfwerenskoMma.
Herr 8c bönström- kelu-, upläste följande
anförande:
Ledd af det ömmaste deltagande r Fosterlandets
närwarande wäda, anser jag för min
medborgerliga pligt, at med nägra fä ord gifwa
en wäckelse at allmänna omtankan. Fienden hotar,
wära medbröders sinnen äro i gäsning och
förwirring, fosterlandet lutar til undergång,
och likwäl saknar Swerige än genom sina egna
Lagstiftares beslut en antagen Grundlag, en
stadgad Regering. Lätom ost förkorta detta wädeliga
tilständs waragtighet; Lätom ost gifwa
kraft och lif ät alla grenar af Styrelsen. Upfyllom
med drift och skyndsamhet, allmänhetens
fordran, ty den läter tydeligen höra sig frän
alla Rikets Landskap. — Fordna Statsklokt,
fordna Lagstiftare gäfwo ny kraft ät Statens
styrelse, dä faran ivar stor, dä fienden hotade
med förstörelse. Wi Hafwa twärtom beslutat.
Den 2 Imrik. 431
vt i farans stund med omsorg och berådt mod,
förlänga styrelse-magtens wacklande och förswagade
tilständ. Jag fruktar, at wär nationLlära,
i egenffap af et uplyst folk, märkeligen
fördunklas af sädana grundsatser hos wära
Lagstiftare.
Jag wägär foresta, at Ridderffapet och Adcln
nu i dag fattar sit bestut, at ej öfwer tre
dygn utsträcka öfwerläggningarne om den utarbetade
Grundlagens antagande.
Herr von Lebultsenbeim, vLvilk, yttrade
sin önskan, at i et mäl af sädan wigt^och
inflytelse pä et helt Rikes framtida wälständ,
irenne Llena af olika art mätte äga rum, det
första, dä, som nu, förslaget til Regeringsformen
uplästes och blefwe pä bordet hwilande, det
andra, ägnadt ät öfwerläggningarne derom, och
det tredje, dä det borde til slutligt afgörande
företagas.
-Herr krrron och Landtmarffalken gjorde
proportion, i enlighet med Herr Lehnström»
förflag, at inom tre dagar afgöra frägan om
Regeringsformens antagande, dä Ridderffapet
och Adeln kunde i morgon börja öfwerläggningarne,
om sä behöfdes, fortsätta dem Söndagen,
och omsider Mändagen fatta sit beslut.
'Ropades et ganska starkt Ja.
Friherre Liikverscbjälä, kgils, förmente
at man i et ämne af denna wigt torde
behöfwa betänketid öfwer morgondagen, och önskade,
4z2 Dm 2 Junti.
stade, at projeccet sä länge matte hwitå pä
bordet.
Ropades lTlej.
Grefwe kl örn er, Larl Labile!, hemstälde
om det wcrkeliaen wore för Ridderstapet
och Adeln nödigt at pä Söndagen sammanträda
til plenum?
Herr Laron och Landtmarskerlkcn yttrade
sig, at Ridderstapet och Adeln kunde i morgon
widare pröfwa huruwida rie u-n om Söndagen
behöfdeS eller ej: endast det stöde fast, at
Lon8Ncurton8saken6 sluteliga afgörande, Mändagen
för sig ginge.
Ropades äter starkt Ja.
Herr käblman, Otto kreär! c, upläste
följande til krotOLollet:
Med wcrklig oro har jag märkt, at hwad
jag i gär för Högloff. Ridderstapet och Adeln
bade aran anföra,
tankar, pä intet sätt öfwerensstammande med
mina önstningar. Jag bar äfwen blifwit underrättad,
at flere tagit sig anledning at mitztro
ändamälet af mina yttrade tänkesätt Men med
största ledsnad har jag fatt weta at sjelfwa förtjenstcn
kunnat finna sig farad af bwad jag sagt.
Jag fär derföre härigenom högtidligen förklara,
at jag ingen ting högre önstar, än bibebällande
af den enighet, som är sä nödwändig för
upfyllandet af allas odelade önstan: En god
Lon.
Den 2 Junk!. 433
6on8litution8 snara fullbordande och antagning.
Derjemte fär jag i ödmjukhet utbedja
mig et mildare omdöme af den eller de, forn
genom fina förtjenster bade gjort sig berättigade
til och dela allas wär oinskränkta wördnad
och beundran — ware längt ifrän mig at någonsin
kasta skugga der alt är dager. Jag är
ingen fiende til högheten
twärtom jag högaktar
den förenad med en sann pan-iorism och
förtjenst. Desiutom wägar jag hoppas at den,
som gör sig den möda at med granskning genomläsa
mitt i gär inlemnade yttrande, endast
stall finna stötestenar der de böra upsökas.
Friherre ak Wetterstedt, Lustaf, upläste
följande:
Wördsamt lAemoeml?
^ . I anledning af den i sista plenum wäckte
fraga, rörande en Lommissions sättande för a t
undersöka de högre Elnbetsmännens förhällande
sedan Riksdagen är i8on, torde HZgwälborne
Herr Laron och Landtmarstalken samt Högloft.
Ridderstapet och Adeln tilläta mig at ödmjukast
fä anföra nägra anmärkningar.
, Det är et för inbillningen och äfwen för
hjertat tilfredsställande föremäl at med rättwisans
och sanningens förenade och lugna styrka,
kunna pröfwa och straffa hwarje oädel handling
^samhället, och sträcka Lagens kraftiga åtgärd,
sä wä! til den Höge förbrytaren, som til den.
ringaste brottslingen. Men til beredande af
denna nödiga jämlikhet, utom hwilken förtryck
och tyranni insmyga sig i Lagstipninaen, mäste
66, 66. äf
-
4Z4 Den 2 Iunik.
äfwen Lagen i lika män bade freda och straffa
alla Medborgare. Om detta ändamål upfylles
genom den förestagne Lommissloueu, öfwerlemnar
jag til Högloft. Ridderstapets och AdelnS
uplystare pröfning; det enda jag genast ej kunde
underläta at anmärka, war huru answarighet
kan fordras af Embetsmän för en tid dä
de utöfwade sina Embeten under en Ooustltution,
som icke kräfde nägon answarighet af dem
inför nationen. Kan den Grundlag, som wi
uu erhälla, och som tydeligen, i förening med
hwarje redelig Ämbetsmans listigaste önskningar,
päbjuder denna 'answarighet, lampas pä
förflutna tider eller nyttjas såsom grund til anklagningar?
För öfrigt huru stall brottsligheten
utrönas? Den som här nägon erfarenhet af f. d.
Konungens sätt at behandla allmänna ärenderue,
wet at i synnerhet under de senare ären dest
befallningar alltid utgäfwos under fyra ögon.
Om sjelfwa mesuren nu lagföres, som warit
frukten af et sädant enskilt samtal, huru stall
uplysning winnås om den Embetsman som erhållit
befallningen, upfyllt sin pligt och gjort
nödiga föreställningar emot sjelfwa saken. Skulle
han inför Lowmissionen upge hwad han anfort
emot f. d. Konungen och hwarigenom dest
Ämbetsmanna kall med wärdighet blifwit upfyldt,
sä kunde ju hwar och en sätta desi trovärdighet
i fräga, och pä bäda sidor stadnades alltid
wid det enkla men märkbara ordet Bewis;
ty det lärer wäl icke kunna nekas, at, dä fräga
är om et enskilt samtal den anklagades ord äro
lika giltiga som desi anklagares.
Wid es nogare betraktande af de olyckliga
tider wi öfwerlefwat, hafwa oförmodligen mänga
-
Den 2 Imrik. 433
ga fordrat, at de högre Ämbetsmän, som närmast
omgäfwo Hans Majtts f. d, Kouungeuo
person och utförde dest bud, och befaslnunpar skulle,
dä inga föreställningar hulpo, och Rikets undergäng
med stora sing bereddes, hafwa nedlagt
sine Ämbeten. Denna förebräelse kari dem således
göras; utan at inga i pröfningen deraf
torde jag blott böra kalla Högloft. Ridberffapets
och Adeftns upmärkfambet pä den ofantelrga
ffillnap som upstär emellan Riksförräderi
och swaghet, emellan en enftilt handling, för hrvilken
ingen laqförning kan äga rum, och en offerrtelig
anklagelse af Rikets Stander för brott emot
Staten. Om män bafwa funnits, som
smickrat f. d. Konungens käraste fördomar, sä
har pä dest beftut ingen wärkat, det är ej pojkars
prande, om ock betalta, fröjderop, ej prunkande
illuminationer, som under rubrign- af
Riksförräderi kunna hänföras, och om nägon
derföre tros förtjena antingen medömkan eller
ätlöje, sä kan för denna handling, allmänna
opinionens ätgärd. under ingen förevändning
af Lag och billighet sträckas längre.
I andra Länder der conseitmi^nc-n bjuder
answarighet för Statens Ämbetsmän, och
der anklagelse, i kraft deraf, af Lagstiftande
Masten emot dem göres, sker detta likwäl alltid
för bestämda fall och emot wista nä ruda
personer; aldrig i allmänhet, eller utan benus.
De Lommission--r, som til följe af
ärs Regeringsform wore uprättade, bade äfrven
lika bestämda föremäl. Om den i fräaa
närande Lommissionc-n sättes torde sammaregel
böra lämpas pä densamma, närande
grund
-
4Z6 Den 2 Junit.
Zrund-pkincixen för all lag och rättwisa, at
cn anklagare stall styrka sanningen af hwad
han anfört, och den anklagade njuta laga rätt
til förswar sig til goda.
Ej heller wet jag något skäl hwarföre uudersökningen
stall stadna ivid de högre Ämbetsmännen
och ej afwen sträckas til de lägre, och
widare til alla etager af Medborgare, hwilka
ätmindstone genom lydnad medwerkat til Rikets
wanmaat och förstöring, ty om wi för några
är tilbaka hade alla gemensamt uphört at
lyda, sä torde det wara obestrideligt, at wära
olyckor warit förebyggda. Pä denna stenfagra
grund kunde tör hända en allmän anklagelse-akt
emot Swensta Folket utfärdas.
Hwad äter angär redovisning för Statens
medel, hwarom äfwen förmältes, säsom et
af Lommissionens hufwudföremäl, sä lärer wal
ingen finnas, som kan bestrida nödwändigheten
och billigheten af denna redogörelse. Sättet ar
redan i Rikets gällande författningar bestämdt,
och om det ej synes tilfyllestgörande, bör en ändring
i hela allmänna redogörelsesystemet först
äga runi.
Begärdes pä bordet.
I anledning deraf, at Herr Laron ojh Landtmarstalken
förmälte sig wilja med Ridderstapets
och Adelns tillätelse , oagtadt tiden nu wore
längt
Den 2 Junik. 457
längt liden, upiaga Friherre Ickannerbeims,
I^ars ^UAU3t, pä bordet liggande Oictamen,
rörande wista eftergifter af Adeliga LrivileZierna,
utbad sig
Friherre 8ilkvsr8cl,jöl6, Ksils, at fa ordet
och upläsie följande victainen til krotocollee:
Det war med en werklig tillfredsställelse/
jag genom Herr Laron IAalilrerbeilN8 Oictamsn
i Ridderffapets och Adelns klenum den 85 sistledne
erfor förslag göras, enlige med de tänkesätt
jag hela min lefnad hyst och önssat hos
hwarje Riddersman finna. Wi som äre födde til
privilegier, böre wara de förste at inse huru
billigheten länge stridt emot hwad Lagen otz
gifwit. Wi böre med lugn kunna öfwertyga
ost, at obilliga lagar en gäng böra jämnkas,
wi böre lätt wänja ost wid den tankan, at det
ej bör spnas ost en werklig upoffring, när wi
afsäge ost rättigheter, dem wi äge til wäre medborgares
skada, och som rättwist ädraga ost deras
afund och förtrytelse. Jag will ej ens föreställa
mig, at nägot intereste (samma interesse
hwaremot en myckenhet af wäre Medbröder sä
högeligen ifra när fräga wäckes om wär repre,
sentations inrättande efter de rkprs8snteran<le8
förmögenhet) at detta interesse, säger jag, skulle
kunna qwäfwa den aktning wi äre skyldige wära
Medborgare, den enda sanna Riddersmannaandan,
grunden för den ära wi böre äträ, at
söka ädagalägga exempel af dygd och rättwisa.
Mätte wär ädelhet hufwudsakligen bestä deri,
ai
Den 2 Imrik.
at wi glömme allt, til och med wära personliga
fördelar för et sannt, rättnnst och godt
Lndamäl Matte wär> Landsman kunna saga,
al den Swensta Adeln alskar sine Medborgare,
sjelf bjuder dem at leka dela Statens fördelar,
ock, när Staten ar i fara, lika oegennyttigt
nied sin egendom bidrager til desi skydd, som
den ned mod och tapperhet derföre utgjuter sit
blod.
Fukt öfwcrtpgad, at denna sanna känsla
of ^eder redan förut bestämt mine Medbröders
tänkesätt, wil jag dock litet uppehålla mig wid
de af Fr ' orre ivlsnnerbeim gjorda propositioner
för at bestyrka deras billighet och rältwisa.
Ten första består deri, at Ridderstapet och
Adeln mätte ätaga sig för sina Säterier de utgifter
, som nu kunna komma under namn af
Lewillning, at jorden päläggas, sa at i detta
afseende all jord, af bwad natur som häldst,
mätte stattå lika. Friherre kdannerkeim har
sjelf tilräckligen bewisat, at om undantaget ifran
grurrdräntan, m. m., hwarifrän Säterier
äro befriade, stulle freda en egendom ifrån alla
andra tungor, som under Rikets nöd kunna
päläggas, stulle denna ägendom njuta privilegier
af en altid obestämd widd. Ingen ting
kan wara billigare, än at när wi fordre Statens
stydd, wi äfwen bidrage at gifwa henne
medel til detta stydd. Det mä ingen rnwända,
at genom denna BewillningS ätagande bans
ägande
-
Den 2 Iunik. 4^9
ägande-rätt är siörd. Den rvore efter min och
alla rätt - och wältänkandes öfvertygelse störd,
vm jorden ffulleförändra sinnatur, om grundräntan
pä all ägendom jemnades, och kapitalets
wärde, genom en förhöjd ränta förminskades^
Jag förklarar dristigt all förändring deri för
et groft wald, som ej kan yrkas af andra än
dem som wilja sätta Staten i oreda, eller dem
som af sädana personer förwillas med ffenbara
skäl. Men lika wäldsamt tror jag at wi handlade
emot wära medbröder, om wi ej i nödens
stund delade deras börda. Om wi ost derifrän
undandroge, om hela den eptraordinaira Bewillningen
endast stal drabba oprivilegierad
jord, njute icke wi dä en fördel pä dest bekostnad,
störes icke dä de oprivilegierade jordägarenas
rätt, och deras hemmans wärde förmindskas
dä eapitalet belastas med en högre ränta.
Lika mycken helighet wi yrke för wär ägande
rätt, lika mycken helighet mäste wi yrka och
sörwara för andras. Sätom ost taga för en
allmän regel, at i srägan om Bewillningar all
jord skattar lika. Lätom ost pä detta sätt närma
ost til den billighet i skatternas fördelning,
som wi allmänt önske, men ännu ej fullkomligen
kan ernäs utan rubbning af enskildas ostridiga
rätt. Och om denna Bewillnings utgörande
för ost blir känbar, sä äge wi deröfwer
ej mera at klaga än andra medborgare.
Wi dele det allmänna onda: anwändom alla
wära krafter at det snart afskudda: det anstär
ost at derwid stä i spetsen för wäre Landsmän.
Krono
-
440 Den 2 Junii.
Krono-ffjutsningarne äro bland de tungaste
bördor för landet, som kriget medfört. Jag
wille utwidga Friherre förflag i
detta afseende sä, at Ra och Rörs och insockne
henrman ej mer än frälsehemman under krigstider
derifrån mä kunna undandraga sig: dock
för sa wäl desie hemmansägares som all allmoges
billiga fordran förestår och önffar jag,
at all kronostjuts matte riktigt och genast betalas,
och efter samma taxa som för hållskjuts
är utsatt.
Utan twifwel behöfwer jag ej -vidlyftigt
tala för ätagandet af den LLpimrion som utgår
under namn af mantalspenningar. Denna
obetydliga afgift skulle den kunna -vägras ritan
at wi adroge osi förebråelsen af en liten
egennytta, eller af en deri grundad oginhet, eller
af en blind högfärd, den sednare i synnerhet
en förebråelse, som afundsjuke Landsmän
lika mycket äro böjde för at göra osi, som den,
efter hrvad jag sjelf inom mig känner, och äfwen
erfarenheten alltid för mig besannat, är ogrundad.
Wid frägan om afsägelsen af exclusiv rätt
til besittning af Säterier, har jag förmärkt
mycket misiförständ och mänga misitydningar.
Mänge hafwa fattat den sä, som skulle Ridderstapet
och Adeln derigenom afhända sig sjelf
en besittningsrätt: men man afhänder sig ej
en rättighet derföre at man äfwen »pläter densamma
ät andra. H-varföre skulle desiutom en
Adels
-
Den 2 Junis. 441
Adelsman äga rätt at besitta all slags jord, dä
hans egen privilegierade jord ej kan komma i
alla medborgares ägo. Friherre
har anfört de economiffa olägenheterna af den
erclusiva besittningsrätten til ^wisi slags jord ,
och sednare tiders erfarenhet har tilräckeligen
besannat huru killei-Lommiss och Bergsmanshemman,
genom deras privilegiers orubblighet,
gansta mpcket fallit i relatift wärde. Det är
endast i denna fräga wi begare en upoffring
af något annat Ständs Medlemmar, nemligen
/ Bergsmannerna, och jag är öfwertpgad at de
af dem som ratt känna sit interefie stola ej allenast
wara willige at afsäga sig detta erclusiva
privilegium, utan äfwen uprigtigt önsta,
at ej nägot hindsr deremot mätte upkomma.
När til desia allmänna stäl kommer rättwisans
oemotsägliga fordran at ingen medborgare r
Staten matte wara stängd ifrän nägon förman
som Staten lagligen kan meddela, ser jag ej
nägon betänklighet kunna upstä, at bifalla denna
punkt. Det är et gansta swagt stäl deremot,
at det under de sednare arén stätt hwar
och en ofrälse man öppet, at mot en afgift til
et Hospital och nägre Ämbetsmän erhälla tilständ
at besitta Säteri. Detta har warit
alldeles stridande mot inrättningens afsigt,
och et stags oanständigt gyckel med författningar,
som ej wäckt allmänt mitznöje, endast derföre,
at et godt ändamäl derigenom wunnits.
Men wi mäste äfwen wara mäne at författningar
ej finnas, som göra et sädant gycklande
med
442 Den 2 Junit.
med dem ursäktligt och kanske nödwändigt. Det
enkla medlet är i wära händer, och jag ger
mig full förhoppning at det antages: och da
jag nu för min egen del afsäger min ellmida
besittningsrätt af Säterier, werkställer jag hwad
jag länge äsyftat, och endast et orimligt twäng
och wär för detta Konungs af sjelftagen myndighet
utfärdade författning hindrat mig at göra.
Mid den fjerde puncten anhäller jag at
Högloft. Ridderffapet och Adeln noga mätte betänka
at denna fräga ar twä olika synpunkter
kan betraktas den ena, da man undersöker rättwisan,
den andra dä man blott rädfrägar nyttan.
Skulle nägon fräga om det är rättwist,
at den ena Medborgaren mot den andra söker
sig sjelf ratt, sä lärer ej twistcn blifwa längwarig.
Just derföre finnes i Staten enDomare-magt,
och en werkställande magt, pä det godtycko
eller styrka ej mätte kunna äga rum. Jag
pästär, at Frälsemans-rätt at sjelf panta sina
bönder ej allenast är et inträng i hivar mans
borgerliga frihet, utan til och med i Domarens
och Högsta Maatens rättighet. En lemning efter
det barbariska tidehwarf dä Länsberrn dömde
sina underhafwande, har den af enskilda intresset
warit sä förswarad, at wära tiltagsnaste
regenter i afseende derpä ej förmätt förswara
fin egen och Statens rätt. Mätte ej patrio,
tismen hos detta ständ wara sä matt, at wi för
en alldeles enskild fördel längre göre anshräkat
rubba borgerlig frihet och den werkställande
magtens owilkorliga rätt.
Ä den
Den 2 I""ii.
I den andra sidan om man undersöker nyttan,
skulle en oändlighet af stridiga meningar
röja sig. Hwar menniska kan hafwa en egen
synpunkt at pröfwa det nyttiga, och när fräqan
är om en allmän grundsats finnes ingen o sahra
le mättstock för desi duglighet än desi skenbara
nytta. Lätom osi ej derföre förwillas afstäl
som wäl kunna gälla i manga fall, men ej i
alla. Lätom osi antaga at en författning, som
strider emot naturlig rättwisa och Statens ändamäl,
om den ock i mänga fall skulle synas
nyttig, ej i det hela kan'wara det. — Men
om denna författning uphäfwcs bör tiden noga
bestämmas, hwarifrän den nya täger sin början,
sä at ingen genom förändringen mä bli lidande
i sin rätt.
Sluteligen fär jag tillägga at det synes mig
äfwen billigt at de Adelsmän som äga hus i
städerna äfwen mätte ätaga sig inqwarterinq,
häldst befrielsen derifrän är blott en personlig
rättighet som pä intet sätt är med ägande rätten
förbunden.
I stöd af hwad jag nu anfört anhäller jag
om Herr karon och Landtmarskalkens propoLiilon
til bifall pä Friherre lvlannk-rneim8 Msniorial
jämte de af mig gjorda tillägg. Sluteligen
täger jag mig den friheten at erindra Er,
mina Herrar, at wid detta tilfälle äro nationens
ögon pä osi fästade. Nu fordrar den af osi at
wi mätte wisa, det ingen egennytta fängflar osi»
det wi lifwas af et sanni nit för Fäderneslandet,
en ren wälwilja för wära Medborgare. Det
är wärt upförande nu som stall afgöra om wi
hädan
-
444 Den 2 Jurin.
hädanefter sorn hittils stola följas af wära
Landsmäns högaktning, tilgifwenhet och förtroende.
Mätte det ej om ost kunna sägas at
wi känt hwad som warit ratt och godt, men
saknat dygd at ställa det i werket.
Begärdes af manga proposition, men af
andra lades detta äiccamen pä bordet.
Grefwe ^amilton, ^xel, yttrade sig instämma
i allt med hwad Friherre 8iit'verscNölä
yttrat, utom i ätagandet af skjutsnings-beswäret.
Grefwe la 6arclie, ff-rcod, förmälte
sig ej hafwa känt at fraga i detta plenum stulle
yppas om uptagande af Friherre lelLnnerpeims
^emori^l. Men sedan detta ägt rum
finge han den äran nämna at Friherre äilfvnrLichjol-t
i hufivudsaken uptagit allt hwad Herr
Grefwen härwid skulle hafwa haft at anföra,
hwarföre Her Grefwen til alla delar conformeruäe
sig med honom. Han utbad sig allenast fä
tillägga, at beträffande exclusiv rättighet til besittning
af Säteri wille han för sin del sig densamme
högtidligen afsäga, likwäl med det derwid
fästade uttryckeliga förbehåll, at Säterijord,
i hwad mans hand den komma matte, icke
singe styckas och at den i Författningarna föreffrefne
äbyggnad mätte beständigt undcrhallas.
För öfrigt och dä saken nu blifwit lagd pä bordet,
borde Herr Grefwen ej nu yrka dest uptagande,
men kunde ej äterhälla den önskan, at til
ädagaläggande af wär wälwilja för wära Medständ,
denna sak hade kunnat snart företagas
vch afgöras.
Herr
Den L Junit. 445
Herr Larl ^xel, OriZinS til
Frälse-jord är at hon är köpt til Frälse, derföre
bör hon ej kunna ändra natur. Jag anhäller
om Herr Laron och Landtm ar sta lkens pro.
position, at jordens natur mätte förblifwa orubbad,
men besittnings-rätten upläten ät alla.
Friherre Lilliencrantz, hollan >Vll.
lrelm. Med Herrar Laroncrno iVIannerliein,
och Lilkvcrsclljölä instämmer jag sä mycket mer,
som jag redan i Llcnum den 15 Maj wäckte den
önskan/at Högloft. Ridderffapet och Adeln wille
Afsäga sig uteslutande rättigheten, at besitta
Säterier, Rä och Rörs samt insockne hemman,
och som jag längesedan inlemnat af mig upsatte
^leinorialer angäende de öfrige.i Herr Laron
^lannerlleims anförande tilstyrkte Z:ne punkter,
sä wida jag ej föresatt mig, at icke afbryta det
som med Lonstiunionen ägde direct gemenskap,
.genom något annat än beswarande af ämnen,
som af Ständets Ledamöter för dagen wäcktes.
Hos mig är också det beslut taget, at aldrig begära
proposition pä mera än et enda enkelt ämne,
hvarförutan Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter skulle kunna stadna i det brydsamma
wal, at antingen nödgas bifalla, hwad
de wille afstä, eller förkasta det de önskade fä
antaga. Af samma skäl anhäller jag ödmjukeligen
at proposition ä Herr Laron ilannertreiins
Memorial mätte göras PUNktewis, eKUkU
jag, som redan sagdt är, för min del fullkomligen
gillar hela innehället deraf.
Herr Noratlr, Larl .4xel, dä fr ägan är
om eftergift af LrivilcZier för Ridderffapet och
Adeln,
446 Den 2 Junis:
Adeln, bör man ej ock dä föreslä eller förbehålla
at de andra Ständen afsäga sig sina.
Friherre 8 tjern 8 t6ä t, Larl 6u8tLk, förklarade,
det han icke anfäg sig äga rätt at förminska
eller bortgifwa Ridderffapets och Adelns
privilegier, hwadan han således hwarken för
sig eller hemmawarande medbroder kunde inga
uti de upoffriirgar, som en och annan af Adelns
Ledamöter föreslagit, utan förmente han deremot,
at om fraga derom med rätta möjligen kunde
til pröfning förekomma, det borde tilhöra Konungen,
som endasi äger at förunna privilegier,
lemna sit nädiga bifall til motioner af dylik beskaffenhet;
bwarefter, i händelse af wunnit bifall,
Ridderffapet och Adeln ägde, at i stöd af
hitintils gällande grundlagar, uti conlormite med
de öfrige Riks Ständen, sit yttrande afgifwa;
och anböll Friherre 8tjern8reät at detta förbebäll
mätte til hans egen samt Högloft. Ridderffapets
och Adelns säkerhet fä i llrotocollet inflyta.
Herr Ng.ron och Landtmarffalken:
Med Ridderffapets och Adelns tillåtelse torde jag
fä lata upläsa Friherre K4annerbeim8 pä bardet
bwilande victamen, hwaraf nogsamt skal utrönas,
at alt i detta ämne är förestagit at werkställas
i laglig ordning.
Häruppä uplästes Friherre lviannerbeims
Dictamen til krotocollet dbN 2Z Mast
Friherre lAnnnerbeim, I.Lr8^ugust,
begärde ordet, och upläste följande:
Stri
-
Den 2 Iunik. 447
Stridiga tankar hafwa yppat sig öfwer förständet
af mit lAemoiial. Ridderstapet och Adeln
täckes derföre tilläta mig at detsamma ytterligare
förklara. Snart finner man at de föresingne
conc688ioner icke stämma öfwerens med
Ridderstapets och Adelns privilegier; men uplysning
och tiders förändrade stick hafwa tid efter
annan föranledt til deras förändrande. De
fordra det äfwen nu. Man erindre sig härwid
hwad i Läkr. XI:? tid stedde. Förläningar indrogos,
Adelns domsrätt inom dem afstaffades,
Frälfet klef i Rotering lika deltagande med
Skatte.
Allt sädant war til större delen emot den
tidens privilegier, men Rikets behof fordrade
deras förändring.
Trängande behof äro ock nu för banden,
och ehwad det än mä instämma med bokstafwen,
eller ej, fynes den princip ej wara med sakens
natur öfverensstämmande at Säterier skulle äga
andre friheter än de hwilka utgöra grunden för
deras natur: at det stulle i Staten finnas jord,
hwilken alltid stulle wara fri, jord hwilken oupbörligen
stulle kunna ensam betungas med nya
statler. Häraf stulle uvkomma alt större olikhet
emellan medborgare i samma samfund, under
samma laaar, lika deltagande i desi wälgäng,
lika skyldige ti! desi förswar, desi uprättbällande.
Aldrig kan man tänka sig at den som förwärfwade
frälse eller statte ägendom, beräknade idet
ögonblicket andre statler än ägendomen dä äföljde
Aldrig kunde den som förwärfwade et
Säteri, fordra för en framtid annan skilnad i
statler än den däwarande och Lil annay jord dä
relativa. Sät
-
448 Den 2 Junit.
Sättom ost tilbaka til den tid, dä de rvanlige
utstylder wörö för bestridande af Statens
behof tilräeklige. Dä kunde Säteriers friheter
i hela deras widd wara mera klanderfrie. Nu
är ställningen helt annorlunda. Statens behof
fordra utomordentlig, betydlig tilökning i statler.
Alla npa statter pä lord äro pä proprieteeens
bekostnad, skulle wäl dä nägon stags yroxrietet
kunna wara frän nya statter undantagen,
utan at jemnwigten rubbades emellan den
xroxrietet som innan deras ätagande existerLäe.
Pä de§e och i Ktemori.-Uet anförde grunder
tror zag mig äga stäl at tilstyrka deltagande i
Bewillning för all jord af hwad natur som hälst
samt ätagandet af c-^it^tion under namnet
mantalspenningar. Deraf följer hwarken ätagande
af grundskatt, rotering eller stjutsningar.
Ehwad jemkning eller ej skulle sättas i fräga
hwad dessa sednare beträffar. Alla sädana friheter
åtfölja egendomens natur.
Hwad beträffar pantcrättighetcn hosunderhafwande
är Ridderstapets och Adelns företrä'
des-rätt ej rubbad, säledes ej heller förswärad
underhafwandes tilgäng til biträde hos husbonden.
Mit föremäl har blott warit at tillägga
de förre ätnjutandet af Sweriges Lag. den rättighet
at fä förklara sig, den at ej kunna afhändas
Egendom i annan wäg än genom ?udlike
Ämbetsmäns åtgärd, den at kunna förwära
sig emot mistbruk, möjeliga dä x^rt tillika
är executor.
Lxciusiv rättighet för särstilda clL88er medborgare
at innehafwa jord af en särskild natur,
kan
Den 2 Junit. 449
kan numera ej förenäs med opinionen, ej heller
med innebafwarens fördel; ej heller uprätthäller
den ägaren. Den gäldbundne eller spoculaneen
är ej belåten dermed/ at icke tunna afhandla
med den som kunde bjuda de förmonligaste
willor. Detta gäller om jord hwilken ätföljer
förmoner. Hwad den jord beträffar, hivilkens
besittning är förenad med wista skyldigheter,
kunna inga betänkligheter anföras emot dest
öfwerlärande ffil hwilken som häldst, sä wida,
hwad man bör förmoda, at wederbörande Ämbetsmän
göra deras tjenst.
Friherre Mannerheim tilläde mundteligen
at han anbölle det Herr Laron och Landtmarskalken
täcktes göra särskild proposition pä
de fyra punkter hans i dag upläste äiceamen
innehöll.
En stor del af Ridderskapet och Adeln hördes
häruti instämma.
Friherre Rtjernstsät, Larl (rustak, utbad
sig fä tillägga sitt förra yttrande,^ at han,
fä widt molionc?» rörde bersillning pä Säterijord
icke ansäg skäligt,,at wilja undandraga sig
bewillning eller gärd för sädan ägendom vä bestämd
tid, häldst enär Fosterlandets tryckande
behof oundgängeligen fordrade sädant hwarje
Swensk mans biträde, hwarmed icke heller Ridderskapets
och Adelns fri - och rättigheter blef»
we hufwudsakeligen ändrade: Förklarandes fluteligen
Friherre 8t>^rnZw6t, det han icke allenast
hade grundat förenämnde sina tänkesätt pä
5?. tz. i l?72 ärs Regeringsform, utan ock ak
efter den analog 4r L. i samma grundlag för67,
58. ' Utsätter,
4So Den 2 Iunik.
utsätter Konungens Ja och samtycke har warit
och mäste wara en wäsendtelig del uti lag och
xiiviieZii frågor.
Herr LilkverbsrA, Otto N2ANU8, hade
inlemnat et semoria! som uplästes, sä lydande:
ödmjukt ^lomorial!
Allt ifrän Regements-förändringen-1772 har
Ridderffapet och Adeln bade wid Riksdagarne
och äfwen wid flere tilfällen dä frägor om nya
pälagor blifwit frän Regeringen proponeracto i
Socknestämmor eller andra iilförordnade sammankomster
pä et hedrande och wardigt sätt sökt
förswara nationens frihet och rättigheter; men
med et sädant dest ^välmenande bemödande och
uvlyste nit har likwäl Ridderffapet och Adeln
foga eller alls intet kunnat uträtta, dels emot
Konungamagtens öfwerwigt enligt den Regeringsform
som genom 1772 ärs revolution nationen
pätrugades, dels ock i anseende til ofrälse
Ständens mitztroende emot Adeln, och de förklenliga
rykten, som genom smädeffrifter och allmänna
tal til och med frän Konunga-thronen
utspriddcs, at Adeln dermed endast asyftade och
hade för afsigt at inskränka Konungamagten,
för at utwidga stt eget aristocratiffa wälde,
som för nationen är mycket mera förhateligt än
souverainiteten och sjelfwa äesxotismen.
Säledes och för at inför hela werlden rättfärdiga
Ridderffapets och Adelns fordna tänkesätt
och redeliga afsigter, och för at en gäng för
alla förqwäfwa allt widare oenighetsfrö Frälse
och Ofrälse Ständen emellan samt förekomma
fram
-
Den 2 Junir. 45i
framtida revolutioner, och bereda et ewigt lugn
och enighet emellan Swea Rikes Medborgare; sä
tilstyrker jag för min del 2:ne wigtigä föränLririgar
uti de Adeliga yriviwKieina och hittils
warande samhallö-inrättning, nemligen:
1:0 At Ridderskapet och Adeln gar tidehwarfwets
uplysning och alla tänkande Medborgares
önskningar til mötes med afsägelse af alla
dest sä kallade reelL driviieAier, eller all förmånsrätt
til befrielse frän beskattning för personer
och ägendom, i proportion efter sin förmögenhet,
lika med alla andra Rikets innebyggare.
Swärligen torde i annat fall, och sedan
ivi förlorat Finland och de Tyske länderne, Konungawärdigheten
och thy ätföljande anständig
Hofstat kunna uprätthällas af 2 millioner mennistor,
boende under et hardt elimar, om 4 ^
booo mantal Säterier och alla Präste-Boställen
stola ätnjuta befrielse frän deltagande i Rikets
allmänna onera, och
2:0 At Adelstapet lika med Grefweliga och
Friherrliga wärdigheten hädanefter endast kommer,
likasom L England, och den nyare inrättningen
i Frankrike, at gä i arf til äldsta sonen,
men alla de öfrige barnen som födas efter en sädan
författnings »auction, äterqä bland ofrälset.
Derigenom stal än widare alt misitroende och
afund emot Adeln förfalla, och en säker borgen
stadgas, at fadren för en adlig familj aldrig kan
ingä uti eller befrämja nägra planer til ofrälsets
förtryck.
Dä Lon8titutionen och Grundlagarne efter
ör 1720 undergått flere bäde totals förändringar
och
452 Den 2 Junis.
och mer eller mindre hufwudsakliga jemkningar,
altid wallade af de förenämde orsaker til oenighet
Ständen emellan; sä mätte omsider tiden
wara för handen at i Rikets nu inträffade behof
och wävliga belägenhet privilegier äfwen
böra derefter regis. och inskränkas, samt at
Ridderstapet och Adeln förelyser de öfrige Ständen
med et sädant wärdigt och kraftigt erempel.
Emedlertid afsägek jag mig för min del all
befrielse frän och förklarar mig beredwillig at
underkasta mig en jemnlik beskattning, endast
med förbehäll at de öfrige privilegieii.cle RiksStänden
afstä likaledes frän stna eeconomista
förmånsrätter. Stockholm den M Maj 1809.
Otto Magnus Lilkverberg.
Begärdes pä bordet.
Herr Iliam, kebr, yttrade stg, det han ej
hade wäntat företagandet af nägre angelägne ärender,
förr än sedan frägan om konstitutionen
blifwir fullkomligen afgjord. Men dä han nu
säge, at pri v-tegn frägorne moro uptagne, wille
han ej fördröja tiden med et widlöftigt yttrande
deröfwer, utan finge allenast forestä, at likasom
de af honom i sä r sk-l de OietLming wäckta ämnen
blifwit til Bewillnings^Utffottet hänwisade,
desta nu äteruvtagna frägor äfwen mätte til wederbörande
Utstött remitteras.
Ropades klej.
Friherre8tjernste6t,yrkade, ak
Friherre ^laiuisrlieims Oiccrmen rörande efter
gif
-
Den 2 Junit. 483
giftek af Ridderskapets ock Adelns privilegier
leke borde bafwa blifwit företaget, af det skäl,
at Ridderskapet ock Adeln nägra Lagar förut
skulle hafwa tagit det wigtiga beslut, at inga mäl
skulle före ^onscirutjonLNL antagande afgöras.
Häremot ropades gansta starkt.
Herr Laron och Landtmarskalken yttrade
sig, det ban alldeles icke kunde erindrasig
at Ridderskapet och Adeln fattat et sädant beslut,
som Friherre ätjernslellt omnämnt, och förmälte
i afseende pä Herr ibams förslag, at förewarande
frägor icke moro af natur at remineras
til Utstött.
Härefter ropades Åtskilligt. Största delen
af Ridderskapet och Adeln önskade saken genast
i dag afgjord: andre yttrade skiljaktige meningar
uti wise delar af de wäckta frägorna, och
nägre witte ä nyo lägga hela saken pä bordet.
Herr karon och Landtmarskalken: En
wänlig ordning och praxis lärer fordra , at en
sak som legat pä bordet, när den äter uptages,
stal utan widare uppehåll afgöras.
Ropades starkt Ja.
Herr Laron och Landtmarskalken gjorde
sedermera proposition ti! bifall pä första punkten
i Friherre kiannerlleims Oictarnen, rörande
bewillning lika pä Säteri, Frälse, Skatte eller
jord af hwad natur som häldst.
Bifölls
454 Den 2 Junit.
Bifölls med et starkt Ia, hwaribland hördes
nägra fä t77ej, och med tilläggning, prkad
af Friherre Kollbeck, ^Wxanller, Friherre OgAla,
LarUllenrw, m. st. at sädan ätagen bewillmng
skulle räcka til nästa Riksdag, och utan
kränkning af privilegium rörande jordens natur.
Friherre 3tjern8tellt, K. förmälte
sig tro, at en sak af denna wigt ätmindstone
skulle afgöras pä et sätt, som med RiddarhusOrdningen
more öfwerensstämmande. Wid proxositi»neu8
framställning hafwa gansta mänga
LTlej hörts, och äfwen flera prkat votering: om
sä wigtiga saker, som den i fräga warande, sä
afgöras, stola de sorn hafwa de starkaste rösterne
altid fä rätt. För öfrigt anmärkte Friherre
8yern8tellt at detta ämne hade blifwit hosRidderstapet
och Adeln äter föredragit sä sent pä
dagen, at redan ätstillige lemnat Riddarhuset,
i tanka at nägot wigtigt ej widare skulle förekomma.
Häremot hördes högljudda rop.
Friherre 3tjern8tellt, Larl 6u8tak, up»
läste de af honom citeralle Z. Z. af Regeringsformen.
anseende de äterstäende frägor icke utan
pä der förestrefne sätt kunna afgöras.
Häremot hördes mpcket rop.
Herr Laron och Landtmarstalken ansäg
ej lagstridigt, at desta frägor afgjordes pä
det af Friherre iviannerbeim föreflagne sätt.
Hwad anginge den anmärkning at ätstillige af
Ridderstapets och Adelns Ledamöter redan lemnat
Riddarehuset i den fattade tanka, at nägot
wig
-
Den 2 Iunir. 433
wigtigt ej stolle förekomma, trodde Herr Laron
och Landtmarstalken sig äga rätt at erindra, huru
det more alla Ledamöter bekant, at et visnum
icke more flutadt förr än Herr Landtmarstalken
Ridderstapet och Adeln behörigen ätstildt.
Herr Laron och Landtmarstalken gjorde proposition
pä andra punkten af Friherre Klannerkeim8
äictainen, rörande erläggande af mantals-penningar.
Bifölls med ett starkt Ja.
Friherre knäbeck., ^.lexanäer, begärde
at desia beflut mätte i sinom tid til efterlefnad
remitteras til Bewlllnings-Utstottet.
Herr Laron och Landtmarstalken tilkännagaf
at meningen warit sädan, emedan prox08iti»nerne
blifwtt gjorde i enlighet med Friherre
^lannerbeims förstag hwilka innehöllo tillstyrkande
rörande en sädan remiss.
Herr Laron och Landtmarstalkengjorde
widare proposition pä tredje punkten af berörde
äictamen, rörande Adelns pantningsrätt
för fordringar hos sina underhafwande.
Bifölls.
Grefwe borner, -Väolk 6öran, yttrade st^
hwad denna punct anginge alldeles instämma r
principen, och säledes til denna punkt sitt fullkomliga
bifall lemna; men dä bönder sällan kunna
strifwa, och likwäl fräga ofta kunde upkomma
mellan husbönder och underhafwande, om
466 Den 2 Junit.
skuldsedlar, förklaringar m. m., önskade han at
af en Lommitts nägon moclus mätte föresläs til
afhjelpande af de olägenheter som böndernas okunnighet
för dem sjelfwa kan medföra.
Ändteligen gjorde Herr och Landt
inarssalken
yioposition pä fjerde punkten af
merberörde clicnrmen rörande besittningsrätt a
all slags jord, med tilläggning af det förbehäll
som af Grefwe Oe l-l 6ur6ie blifwit gjordt och
af Friherre Mullbeck, ^i^x-inllsr samt ätffilliga
Riddcrffapets och Adelns Ledamöter undersiödt,
at Säteri-jord aldrig mätte kunna styckas,
och Säteri-äbyggnad efter lag underhällas.
Ropades starkt Ja blandat med nägra Nej.
Friherre kuödeck, ^lexanäer, begärde
at detta beslut öfwer en fräga som rörde
de andra Ständen, mätte med dem communiceras,
jämte det uttrpckeliga förbehäll, at all
annan ännu skattfri jord mätte undergä sädane
lika förbindelser som Ridderskapet och Adeln
sig nu ätaga. at besia nu gjorde upoffringar icke^
kunna gä i wcrkställighct utan wära Medständers
motswariga och billiga deltagande, samt
Riddcrffapets och Adelns ätagande endast blifwer
gällande til nästa Riksdag, utan medwerkande
kraft eller xrejuälcat för framtiden.
Ätffillkge, hwaribland i synnerhet Friherre
r-ilbilriv^, yrkade at de gjorde eftergif
ter
borde ffe under förbehäll at de öfrige respk-ctivL
Ständen äfwen gjorde dylike upoffringar.
Här
-
Den 2 Junk!. 4z?
Härtil ropades af manga Ja, och et oredigt
sorl hördes, hwarunderätffillige talade pä
en gang, dock tycktes Ridderffapet och Adeln
i allmänhet instämma i den tankan, som äfwen
af Herr Laron och Landtmarffalken framställdes,
at Ridderffapet och Adeln ginge sine
res^scti ve Medständer willigt til mötes med upoffringar,
under förhoppning och förbehåll at
deremot njuta en lika wälwilja tilbaka.
Hans Lxcccklencs Herr Grefwe Luuth,
Lric. Sedan Ridderffapet och Adeln nu bifallit
de fyra punkter Friherre iVl?.nnLrh6-m8 it,»
raml-n innefattar, och desie beflut äro af synnerlig
wigt i anseende til sina följder, hemställer
jag til Herr karon och Landtmarffalken och
Högloft. Ridderffapet och Adeln om det ej wore
högst angeläget at krotocolls Utdraget öfwer
detta ämm matte i morgon wara färdigt til inswring,
för at sedermera med de andra Stånden
comminucc-ras.
Bifölls; och anbefaldes undertecknad at berörde
expedition til i morgon upsätta.
Friherre L.!1lji?ncrLnt2, fohan 'sVi!-  ^helm Som jag war den förste hwilken redan för
mer än >4 dagar sedan wäckte den fräga, som
utgör sista punkten i Friherre ö-lennerheim8 lliLtamen,
sä fär jag nu den äran hos Herr Laron
och Landtmarffalken och Högloft. Ridderffapet
och Adeln ödmjukeligen anhälla, at de termer,
hwilka jag föreflagit til denna punktens uttryckande
mätte nyttjas, nemligen: at hwar Swensk
man
4Z3 Den 2 Junis.
man mä äga laglig rätt at forwärfwa och besitta
all flags Swensk jord och fast ägendom.
Ridderffapet och Adeln tycktes yttra bifall
wid detta Friherre lilliencrantz förslag.
^ ^ ^Ridderffapet och Adeln ätffiljdes klockan z
In llclem krotocolli
O. Lilvcrstolye.
Lördagen -en 5 Junii.
kl-num klockan 8 förmiddagen.
Företogs til justering et Utdrag af kroto.
collet för förlidne gärdag, rörande witzö af Ridderffapet
och Adeln föreflagne eftergifter af krl°
vilegier, hwilket efter nägon stunds öfwerläggning
och granskning jemnkades och godkändes r
följande ordalag:
Utdrag af ?rotocoilet hället i Ridderffapets
och Adelns kienum den Lidra Junit
1809.
S. D. I betraktande af den billighet och
tvälwilja som böra ligga til grund för delningen
af skyldigheter och formäner medborgare emellan,
och dä personliga uteslutande fördelar, oaktadt
all den helgd de af alder och stadgar wunnit, likwäl
kunna anses innebära mindre en nytta för
Den 3 Iunik. 45g
sina innehafware än en anledning til obehagliga
intryck hos de ei-rsser af Nationen, som deraf
äro i saknad, beslöt Riddcrffapet och Adeln gä
de öfrige medborgare af et gemensamt Fädernesland
genom följande stadganden til mötes, nemligen
:
t:o AL i anseende til Fäderneslandets, genom
et olyckligt krig, iräkade belägenhet och utan
rubbning i jördens natur säsom grunden för äganderätten
för sig ätaga intil nästa Riksdag
bevillning pä Säteri, Rä och Rörs, Insockne
och Frälsehemman eller jord af hwad natur som
häldst, den i Ridderffapets och Adelns ägo finnes,
under deremot swarande förbehäll, at ehvarest
annan skattfri Jord, ware sig Stadsjord,
Bergsmanshemman eller af hwad namn den wara
mä, i Riket finnes, för densamma en lika
Bewillning pä enahanda wilkor ätagen warder;
2w At Ridderskap^ och Adeln ätager sig
hädanefter för sig och sit folk den eapitLtion,
som under namn af Mantalspenningar utgär;
förbehällande deremot den billiga jemkning, at
alle andre, som hittils frän Mantalspenningar
frikände warit, defammas utgörande härefter
äläggas, Gemenskapen af alt krigsfolk, dä de ej
jordägare äro, frän desie penningars utgörande
ensam undantagen, pä det sätt hittils manligt
warit;
3:o At enär Jordägare af Ridderskapet och
Adeln se sig nödsakade, at hos Underhafwande
för upgifna fordringar läta genom 2:ne Tolfmän
med qwarstad belägga något af deras agendom,
panten ej mer, enligt Ridderffapets och
Adelns
46o Den 3 Ir-nii.
Adelns hittlls innehafva rättighet mä kiinna försäljas
annorlunda, än efter Gäldenärens hörande,
genom åtgärd af wederbörande Lx^curoi-ei-,
hwilka om handräckning bora anmodas sist inom
i-t dagars förlopp efter Sequesterns Naggande,
wid förlust af dennas kraft och werkan;
dock at Jordägaren ma wid sin företrädesrätt
til sine försträckningars utbekommande af dcsia
stna gäldenärer wara bibehällcn;
4:0 AL Ridderffapet och Adeln fransäger sig
rättigheten at med andras uwstmande, besitta
Säterier, emot det förbehöll at det matte wara
ihwarje Swensk man, af b wilken (ck->88 Medborgare
han wara mä, obeN.git at förwärfwa fast
agendom och jord inom L werigcsRlke, af hwad
natur som häldst, och ätnjuta densamma tilhöriga
förmäner, emot upfyllande af dermed förknippade
och redan stadgade skyldigheter:-. Smick,
rande sig Ridderffapet och Adeln, at genom besia
eftergifter af fri- och rättigheter, dem tilerkända
genom lagliga stadganden, hwilka ingen utan
deras fria samtycke kan dem beröfwa,' mä af
-e öfrige respective Standen uptagas säsom et
wedermäle af Ridderffapets och Adelns upriktiga
böjelse til rättwisa, likasom til lugn och enighct.
För öfrigt hwad angör de sme förstnämnde
punkter har Ridderffapet och Adeln ej kunnat
anse dem innefatta annat än enffilta bestattmngsfrägor,
den tredje för intet annat än
en laglig rättwisa och den fjerde fölunda, såsom
äsystande en afsägelse för altid af ömsesidiga
rättigheter, ensam wara af den beskaffenhet, at
Den z Iunik. 46r
den nödwändigt fordrade alla Fyra Ständens
och Konungens gemensamma samtycke, vr supra.
Föredrogs följande
Utdrag af ?iorocollet, hallit hos Riksens
Högloft. Ständers Uiuico-Utftott den
sftMaj 1809.
S. D. Efter erhällen del genom krorocollsUtdrag
den 19 och 23 i denna mänad af respective
Ständens i fä mätto sammanstämmande bestick,
som under denna dag til Högloft, ckuncoUtftottet
ankommit, det hade Deras Deputerad
i Lanco Utffottet at, under fortsättning, intildesi
Riksens Högloft. Ständer derom annorlunda förordna,
af det biträde, som i hwarje mecka, til
Rikets trängande behof, jfrän Langusu aflemnats,
med deras utlåtande til de respecckvs
Standell inkomma, sä wäl til hwad sammantagit
belopp, ofwanbcrörde biträden mä kunna
sträckas? som, angäende den säkerhet Uanguen
til ersättning deraf bör blifwa meddeldt: Och,
sedan Hans Kongl Höghet Hertigen, tils widare
Niksförestända'-en, uti en ifrän Högloft. Ridderftapet
och Arein til n-uico Utftottet förwist framställning,
i Räder förklarat, at utan fortsättning
af 8angn ns understöd, til förut bewiljadt
belopp i hwarje wecka, Riket blefwe blottställd
för de wädligaste följder:
fann Högloft 8 ,nco Utftottet sig ej böra
underläta, at utan uppehäll hos desi respectivs
Ui-incip-rler wördfammeligen anmäla, huruledes,
dä Rikets och tillika r räddning ej an
nor
-
462 Den 3 Iunir.
norlunda kunde winnås eller blifwa möjelig, än
igenom öanguens an widare fortfarande biträde;
kan och bör Rikets Landus ej undandraga sig,
at til det Allmännas och desi eget uprätthällande,
i förrberorde mätto medwerka och sadant intil
desi Riksens Högloft. Ständer utan all twifwel
med det första efter upfunnen och widtagen annan
säker utwäg, sinna ffäl at derom annorlunda
förordna.
Högloft. Lanco-Utffottet ansäg emedlertid
desi owilkorliga pligt wara, at harwid ej förtiga,
Utskottets enhälliga säkra tilförsigt, bet förderörde
fortsättning af Rikets understödjande,
genom detta Riksens Ständers Werk, beledsagas
af re8pectjve Ständens fasta föresats, at
utse säkra medel til ersättning med all möjlig
skyndsamhet, af Kanguen8, för Rikets räddning
redan gjorde och än widare utgörande utomordenteliga
och opäräknade förjkotter, för ingen
del likwäl, i afseende pä Werkets egen säkerhet
och 8vUäite, samt UeUi8atiolien8 oafbrutna underhällande,
hwarutinnan Högloft. ULNLO-Utssottet,
af redan inhämtad pålitlig kännedom, fanni
sig förwisiadt, det i alla fall nägon slags farhäga
icke agde rum; men egenteligen, för at ät
Werket äterställa den förmåga, som är och förblifwer
oumgängelig för fortsättningen af de owanliga
biträden dem Rikets alla ftärings-grenar,
til deras uprätthällande, sätt begagna, och
hwilka ännu, under det allmännas fortfarande
vlyckliga belägenhet, ej kunna umbäras, icke eller
dem förutan kunna äga beständ.
Riksens Högloft. Ständer hafwa erfarit, i
hwad mohn, endast en kraftig medwerkan, ifrän
de
-
Den Z Iunik. 463
deras, pä säkra grunder stadgade, och wisligen
förwaltade Lanco Werk, i nödens och bekymrets
stund, gjort Rikets räddning möjelig: under innerlig
önskan, at et sä beskaffad! behof, för
Swea Rike i all framtid mätte uteblifwa! bör
emedlertid wisiheten, wid detta märkwärdiga Mötes
stut för Riksens Högloft. Ständer blifwa oandeligen
tilfredsställande, at til full activitL
bafwa äterfört, et, i alla afseenden säkert stöd
för Rikets uprätthällande, äfwen under de mäst
brydsamma tilfättigheter. Beträffande fluteligen
säkerheten för godtgörandet af 2LnguLN8 ifrägawarande
understöd; kunde Högloft. Krlnco-Utskottet
omöjeligen föreställa sig, eller inse, nägon fastare
säkerhet eller päliteligare borgen, för ersättningen
af de biträden, som Riksens Ständers
för Riksens Ständers räkning, til Rikets
uprätthällande, sett sig nödsakad förskjuta,
än samtelige re8pective förutnämndes enhälliga
och fasta föresats, at dertil oförtöfwadt utse säkra
medel och pälitelig utwäg.
Hwilket allt skulle genom Utdrag af kroto.
eollet de re8xective Ständen wördsammeligen
föredragas och underställas. Är och dag som
förr ffrifwit stär.
Efter befallning
kllel8in§iu8.
Herr von 8cliultrenbeim, Oaviä, Ehuru
denna sammankomst är ämnad til den föreftagne
Regeringsformens granffning, nödgas
jag dock, at af ömhet för Riksens Ständers
Laugue- hwilken jag, mine Herar, sä mänga
Sänger
464 L en 3 Junit.
gänger pä Eder befallning revi serat, gora nägon
anmärkning wid Högloft. UEo-Utffotttts
nrr uplästa Uror^colis-lcxcr^ct. Dct sinnes wara
emot alt wana och ordning, at detta Urffott ingätt
uti nägot biträde för allmänna behof, förutan
beting af en wist underpant eller n>poenek.
Utskottet förlitar sig pä Riksens Högloft.
Ständers inseinni selion och hafwer derför nära
1000 g.iraii3; men Llinguei, är i behof af
en eckectuel, ehuru successiv ersättning försina
gjorda förskott. Den har för sädane biträden
för detta njutit afkomstcn af Sjötullen, Kopparräntan
och Hammarffatten, hwilka räntor
gifwrt en lätt tilgäng til weplar och Speciempnt.
Utskottets Ledamöter hafwa förmodeligcn
icke känt hwad ftags !r/potl>si< nu wore at
tilgä och huruwida nägon beläning förut derä
skett. Jag har mig bekant, at suinvus Oesiriver
ffullc efter hand godtgöras genom Stora
Sjötullen och at Hans Kongl. Höghet Rrksföresiändaren
wid Regements förändringest täckts
för förffott til oundwikeliga behof,
lofwa halfwa Stora Sjötulls afkomstcn och hwilken
ätersiäcnde hälft wid denna handelsstälining
fega lärer öfwerström o Rdr c o om äret
och således litet förflär emot 20c,000 R drs
förffott i weckan, pä en ännrr o! tei-minei-iä
tid. All omtanka bcböfwcs at bewara detta
Sweriges sista pliktankare dä wi nödgas ersätta
krigskostnaden med sädana iseU-z penningar,
som skulle wara warmrepres^nmwer. men ^vilkas
ereni t mäste uprätthällaS med et köpt eller
tilbntt utländskt silfwer, eller ock skall krigsbehofwet
undcrhjelpas med ej mindre wädeliga
Stars-Lontoirets Oklio^tioner. hwilka äter kunna
belänas i den widt utsträckta Riks-Oiscon
ten»
-
Den Z Junit. 465
ren. Wid wart illa stälda xublik-r lättspstem
kunna icke, säsom wid Englands krig, manga
millioner Pund Sterling upbringas, utan ar någon
förskrifning derför blifwer synlig, eller penninge
vateuren rubbas och nationen blott beswäras
af den förökade raman. Jag bör icke här
borttaga mera tid, at närmare explicera detta
ämne Af Stats-Utsksttet lärer endast kunna
förwäntas en upgift sä af de nödiga behofwen,
sorn af tilgängeliga b^pocUeir för ttanli.en8 wecko-förskott.
Herr 8rlv6r8toIpe, breäric, utbad sig
fä upläsa följande til ?rotocollet:
Dä til Lanco-Utffottet blifwit öfwerlemnadt,
at med utlätande inkomma sä wäl ti!
hwad sammantagit belopp, kLnI<en8 biträden
i närwarande olyckeliga belägenhet ma kunna
sträckas, som angäende den säkerhet L-rnl<en
ti! ersättning deras bör blifwa meddelad,
finnes samma utlätande öfwer bägge besia ärender
hufwudsakeligen innehälla: 1:0 at Rikets
kan och bör ej undandraga sig at til det
Allmännas och eget uprätthällande medwerka, infil
desi Riksens Ständer finna ffäl, at derom
annorlunda förordna, och 2:0 hwad säkerheten
angär, at ingen fastare och pälrteligare borgen
til ersättning funnes, än samtelige Ständens
enhälliga och fasta föresats, at bertil oförtöfwadt
utse säkra medel och pälitelig utwäg. Och
som i detta utlätande Medes saknas nästan allt
hwad som blifwit äskadt, sä hemställes i ödmjukhet
fil Högloft. Ridderckapets och Adelns
mognare ompröfwande om icke detta utlätande
bör til kanco-Utskottet äterremitwr^, för atpä
69, 60. et
466 Den Z IllNik.
et mera bestämdt sätt upfplla Riksens Ständers
i den första remisen nog tydeliga wäntan.
Nar det säledes äligger Utskottet, at upgifwa
det möjeliga beloppet, sä bör det ej eller
swart förekomma at af Kronans inkomster förestå
säkerhet för förskottet; dä Lanken, jag wägar
säga- i god ordning bragte handlingar Afwa
fullkomlig uplysning, huru dermed i framfarna
trder förhällits wid t anken8 gifne biträden
ät Kongl. Maj t och Kronan, och hwarom
ctetailieine leke böra pä detta ställe borttaga tiden.
Denne upgift är ocksä alltid lättare för
45 personer, än det wida större antal samtelige
Ständens Ledamöter utgöra.
Gpefwe ^törner, Larl 6 alsrlel. Dä
Lanco Utskottet inkommit med Betänkande öfwer
den til detsamma remitteracje fräga om säkerhet
för den beflutna försträckningen til Kronan
tilstär jag, at jag hade förmodat, at finna deruti
et mera bestämdt yttrande. Den af LancoUtskottet
äberopade Ständsrnes garanti ^ är icke
detsamma som et u^potllek.- och det har alltid
warit manligt, at Lanken wid län ät Kronan
sjelf förestagrt säkerheterna. Jag instämmer
alltsä med Herr Lanco-Lommi88arien LilverLtiUye,
det detta ärende mä remittera8 tilbakn
til Lanco Utskottet, som borde äga at deröfwet
pä et mera bestämt sätt sig utlätm
Friherre Loije^, 8ric fobann880n. ^)M
en öfwerläggning angäende Lanco-Utskottets
tocoUs Utdrag nu skall företagas, sä finner jag
för min del, at dä sanLo-Utskottet efter inhämtad
kännedom af Nankena tilständ, anser detta
Werk kunna försträcka vett summa, som Rlk
-
Den 8 Iunik. 467
sens Ständer? tik Rikets försmak anordnat, utan
annan pant än det Nz^olkek) som Riksens Stän»
der framdeles af Bemillningar eller anora tillgångar
behagar ansia, sa böra wi fä mycket
häldre derwid täta bero, svin det torde blifma
omöjligt för Lanco Utskottet, som icke kan känna
Stats-?6erkets ressonicer, at upgifwa ek
mera bestämt K/potbeKj, och det icke heller är
troligt, at, StatsMerket för det närwarands
har nägot sädant at erbjuda.
Härwid ropades ätskilligk.
Herr 8tj erns leätz 6u8tak, trodde
sig säsom Ledamot af Vaneo-Utskottet böka näm»
na, at hwad anginge et utlätande til hwad belopp
Lanken nu skulle kunna sträcka sina län
til Kronan, hade detta warit et ämne, som Länc»
Utskottet i afseende pä
ständ ansett böra med yttersta warsamhei wid»
röras. Beträffande äter upgifter as et bestämt
u^poibek för desta försträckniilgar, hadeLanco»
Utskottet trott sig känna, at alla manligen nytt»
jade Kronans tilgängar more såsom underpant
för gjorda upläningar anwända; och dä desta
hittils kända tilgängar Medes icke more at pä»
räkna, hade Utffottei ej funnit nägon annan ut»
wäg, än at äberopa Riksens Ständers egen
xarantle.
Grefwe ^tornsrz Larl Gabriel-, anmärk»
te at Lanken i alla tider hade ägt Riksens Ständers
ZarantM men likwäl aldrig gjort försträckningar
utan emot K^pottieK. Han trodde at en
sadan säkerhet more bade nyttig och nödig: det
more
468 Den Z Iunik.
wore wäl, at Lanken kemnade sit biträde, men
detta borde ej bewiljas utan trygghet för ersättningen.
Det hade således tilhört LanLo-Utskottet,
at foresta et li/potkek; at Riksens Ständers
Ilena ffulle foresta et sädant, wore emot
bade praxis och möjligheten. Herr Grefwen yrkade
alltsä än widare pä den tilstyrkte äter
reiuissen.
Herr Lilverstolpe, Lreclric, anförde ytterligare
i frägan om Languens säkerhet, huruledes
i Rikets enwaldigaste tider, Konungarne
X :s och XII.8, aldrig Nägot län af Lanken
utgatt, utan pantförskrifning af Kronans
inkomster. At Kronan mätte äga sadane lärer
ej behöfwa bewisas, sä wida Riket eljest ej kunde
äga bestånd: och dä Rikets beständ lärer nog
hwila pä Länkens, til den olyckas afböjande,
at ej allt mätte ramla öfwer ända; sä hemställes
til Ridderskapets och Adelns mogna bepröfwande,
huru angeläget och af hwilken yttersta
wigt det mätte wara, at äfwen nu pantförffrifwes
all den säkerhet af inkomsterne, som nägonsin
ästadkommas kan, i likställigbet med hwad
r äldre och sednare tider blifwit iakttagit.
Härwid ropades af mänga Ja- Mänga andra
blandade yttranden hördes.
Herr Laron och Landtmarffalken:
Om jag fattat de stestes tanka rätt, är meningen
den, at frägan remitteras tilbaka til Laneoiltffottet,
blott för at inkomma med et mera bestämdt
yttrande om möjligt b^potllek, men jag
har ej funnit nägon anledning gifwen dertil, at
Län
-
Den Z Junit. 46g
z;anquen ffulle uphöra med utbetalning af de
bewiljade försträckningarne.
Ropades Ja.
Herr von 8cbu1t2k>nbeim, OÄVlcl. Jag
Lfwerensstämmer wistcrligen med de Herrar Ledamöters
pästäenden, som yrka, at K-rngnen ef
kan ingä i nägra försträckningar til Kronan, förutan
ersättning af motswarande Ux?ock<.-<. Om
nägot förhastande kunde tilwitas Lnc-oUtff^-ttets
wärda Ledamöter, sä lärer det bestä deruti, at
xrec-8 reguisition ffedt af nägon wist lönande
underpant; men en sadan upgift bör snarare
af Stats-Utffottet än af wälbemälte LanLoUt»
ffott kunna förwäntas.
Grefwe lVlörnor, Larl 6Lbriol, erindrade,
at här wore ej frägan om något innehällande
af försträckningarnas utbetalning, utan
blott och allenast om säkerheten för desamma.
Friherre Legerström, fscob. Som
Lanco Utffottet kommit i erfarenhet, at de flesta
b^potllek. Kronan äger at lemna, äro för redan
gjorda försträckningar öisyonerage, har l^ncoUtffottet
ej känt nägra säkerhetstilgängar at
föreflä: torde hända wore Krono-clomLinsrna de
enda at påräkna, och Utffottet har ej warit säkert
, om det wore detsamma tillåtit, at denna
Lilgäng föreflä.
Mänga ropade, at det flode Utffottet fritt,
at dem föreflä.
Herr
470 Den Z Juni.
Herr n»ron och Län dt marskalken gjorde
xroxotziljon til bifall, at frägan om upgift af
d^potkek til säkerhet för ^anguens närwarande
forsträckningar, mätte äternemittsrLs til kancoUtffottet,
som ägde at föreflä hwad säkerheter
som häldst möjligen kunde wara at tilgä.
Bifölls.
Friherre Legerström, sLcok,, anhöll om
xroposiuon äfwen om tillätelse för Lanco Utflottet,
at ibland n^xolbLti. äfwen kunna föreflä
Kronans Oomainer.
Ropades , at en sädan xroposjtion icke behöfves.
-
Upbröts Herrar Llectorsrnss af Andra Lias'
sen Wallifia til Ledamöter uti Riddarehus-M
flottet efter Friherre von Lai^s., Lcivarä krs,
gric, och Herr öe Wall, follen Lric, och befnnnos
i deras ställe wara Utsedde
N o 172. Hr Losenstjerna, Olof, E)fwerstelientenant,
R. S. O.
N'.y 720» Hk Mentser, HKolk, Najor,
Herr Laron och Landtmarskalksn anmälte,
at da, efter Högloft. Ridderffapets och Adelns
beslut, denne dagens Lienum more ägnadt til öfwerläqgningarna,
rörande Lonstimtions-Utflottets
förflga' til en ny Grundlag, skulle nu öfwerläggmngarne
derom öpnas.
Herk
Den Z Junk.
Herr kllLMMLr8k,öIcl, I^orenrlO, hade
jnlemnat följande ödmjuka Memorial:
Ingen kan lkftigare än jag känna hwad
tacksamhet man är skyldig de warde ocy uplyste
Herrar och män, hwilka utarbetat 0oii8titurllori8-  xrojectet. Jag wägar dock trv, at ingen skal
kunna anse det som en sidvördnad bewisad mot
desie förtjente Medborgare, om jag dristar mig
pnderkasta följande wid detta <Son8Ntutjon8-krojecc
gjorda anmärkningar Högloft. Ridderskapets
och Adelns nplystg ompröfrpande,
i) At Konungen sjelf stal hafwa rättighet
at ntwäljq sit Stats-Rgd, utan at det närmare
bestämmes hwad Personer som hafwa rättighet
at i detsamma inkomma, tror jag möjligtwis pä
tiden lätt kunna leda tilmisibruk; ty Konungen
kan ju besätta detta Stats°Räd endast och allenast
med sina livori wr och sit Hoffolk? Historien
förwarar ätminstone minnet af flika Regenter,
som i det de lätsat efterkomma Grundlagarnes
bokstaf, offenteligen drifwit gäck med dem;
och det framfarna är i wisit afseende ennMtetie
för det tilkommande.
L) At de Ämbetsman, forn bekläda fä kallade
förtroendessysilor, helt och hållet skola wara
kemnade ät Regentens nyck och wälbehag,
anser jag pä en gäng wara orättwist emot dem
och farligt för den nationella friheten. Ty det
är wisierligen en orättwisa, at sädane Män,
som genom sina förtjenster upbragt sig til de
wigtigaste och answarigaste ämbeten i Staten,
derefter skola lemnäs i osäkerhet om ätnjutandet
af de frugter de wäntat af et mödosamt tilbragt
472 Den 3 Juni!.
lif. Och dä sä mangen i wart land ar i den
belägenhet, at han endast af sin sptzlas inkomster
beräknar sin snbsistance, stal ju härigenom
deste Statens wigtigaste Tjenare, säsom Befälhafware
pä Rikets Slott och Fästen m. fl. nödsakas
at blifwa Regentens flafwar? Ty det
är wisterligen förmycket, ja jag wägar säga otillätligt,
at presuponera, det deste systlor alltid
stola innehafwas af män med en sä stark redlighet,
at de alltid och allestädes stola stä fast
ivid sin pligt, at troget bewaka Nationens interesie
äfwen medfara at för denna patriotiska
ärlighet förlora ämbete, och med detsamma sit
lifs uppehälle. Jag wägar derföre föreslä, at
ifall det pröfwas nödigt, at af- och tilsättandet
af wista Ämbetsmän stal wara Konungens
ensak, oberoende af Ransakning och Dom, det
dock mätte statueras, at den afsatte i det fallet
stall ätnjuta fullt ut den Lön han innehaft,
sä framt ej Ständerne finna, det han genom
werkligt brott emot Riket, ej blott genom owillsarighet
emot Regentens nyck gjort sig förtjent
af sit härda öde.
z) At Regenten äger rättighet at med utlänningar
besätta högre och lägre Militär-Poster
anser jag äfwen för mindre förenligt med
Nationens och Rikets trygghet. Ty dä desta
icke hafwa nägot intereste för et land, i hwilket
de äro främlingar, och i hwilket de endast
hafwa at wänta och hoppas allt af Regentens
näd, sä
Kon
-
Den 3 Iunik. 473
Konungens affi,gter, äfwen om desie wore rakt
stridande mot Rikets frihet och lugn/ ' Destutom
äro sädane, som öfwergifwa sit fosterland
för at taga tjenst under främmande fanor, gerna
sädane äfwentyrare och lycksökare, til hwilka
det hwarken är hedrande eller rädligt, at
lemna sä wigtiga förtroenden som befäl öfwer
Rikets Krigsmagt.
4) At R.epfL8enrLtion icke i <7on8titution
blifwit bestämd, anser jag äfwen för min del
säsom en ofullständighet i densamma, dä likwäl
dest eget beständ helt och hältet beror pä kk-pl-ssentation.
Fräga om densammmas jämkning
och förbättring har wid detta Riksmöte förnämligast
blifwit wäckt, och ofrälse Ständspersoners,
Bruksägares och Potzehionaters sä billiga
fordran, at i densamma fä deltaga, och af erfarenbeten
om den hittils wanligas otilräckliqhet
för sit ändamäl. Den har hittils bcstätt
af fyra Ständ, lika skiljaktiga i interetzen som
i uplysning, och i följe deraf äfwen i synpunkter
och beslut. Denna olikhet stal wisierligen
aldrig uphöra sä länge denna sönderstyckning
warar, man mä för öfrigt dermed företaga hwad
jämkning som häldst. Ty detza olika äsigter och
interehen stola owedersäjeligen aldrig uphöra at
wäcka och underhälla agg och misttroende de
särskildta Ständen emellan, en omständighet,
som en herrsklysten och slug Regent — och
hwaraf följer at en sädan aldrig hädanefter
kan upstiga pä Swensta Thronen? — sä lätt
stal
4?4 Den 3 Junti.
stal weta at begagna til den nationella fride?
tens förtryck. Genom detta wäckta agg bereddes
XI.-8 ve8^oti8M6, och frän denna
grund upstöt 178S ärs Säkerhets-Act, källan
til Rikets sednare olyckor. — Dock hwad bebäfwes
at widlöstigt orda om de högst stadliga
följderne af denna söndcrstyckning inför et Ständ,
som enhälligt insett desamma, och derföre afskaffa!
all skiljaktighet och olikhet i öfwerlägguingarne
inom sig. Och det wore brottsligt
gt tiltro Ridderstapet och Adeln den inconsequcnce,
at icke inse, at 'hwad som är skadligt
inom et Ständ äfwen stall wara det inom
Rikets samtelig? Ständer.
Detta äro de anmärkningar, som jag wägar
underkasta Ridderskapets och Adelns uplysta
granstande och omdöme. De äro framsta!-  de utan pretention, och jag hoppas det Högloft,
Ridderstapet och Adeln gör mig den rättwisan,
at tro dem endast wara alstrade af min offrym«
tade kärlek til det land i hwars sköte jag upwäpt,
och af helig nit för de lagars helgd, i
hwars ffydd jag wäntar at framlefwa mina
dar. Kunde wi hoppas den lyckan, at beständigt
fä äga samma Fosterlands-älstande Regent,
som nu först gar at efter denna con8titution
styra det urgamla Manhem, eller at alle hans
efterföljare hade samma stora egenskaper, och lifwades
af samma innerliga kärlek til Nationen
som han, sä skulle wi ändock kunna lefwa trygga
och sälla under en wida mindre fullkomlig
Grundlag än den nu utarbetade. Men dä wi
ej känna hans efterträdare, dä efter wär nu
wa
-
Den Z Junis.
svarande älskade Regents död, — hwilken hrmmelen
gifwe sent mätte inträffa! — den lediga
thronen kan hända stall komma at intagas af
en Herre, som ej upwäxt ibland ost, och suledes*
ej ifrån barndomen want sig, at älska sina trogna
Swensta undersätare, eller at med tilgifwenhet
betrakta wära bruk och inrättningars sa anser
jag för nödigt, at för honom hafwa en noga
genomtänkt Grundlag. Men dä Fäderneslandets
wada för det närwarande ej tilläter den
noggranna eftertankens långsamma pröfning af
densamma, och ej heller det ögonblickliga behof?
wet en sädan fordrar, sä wägar jag förestä, at
innan nästa Thronföljare af Rikets Ständer til
Swensk KoNUNg Utropas, deN NU pro^ctorage,
och jag hoppas utan inwändninaar snart antagna
Lonstiturion, dä ä nyo af Ständerna mätte
granskas och, der sä tarfwas, förbättras, ritan,
för den gängen, de förswärgde ^ormäticet-sr
sorn i densamma förestrifwes. Til den tiden
stall erfarenheten hafwa wisat o§ pä spären af
det ännu bättre, dä kunna wi hoppas at i mera
lugn fä öfwerlägga, och dä änteligen kunna wi
gifwa otz en Grundlag, wärdig et fritt och manligt
folk och wärdig nitton seklers uvlysning. —
Härom wägar jag anhälla. det Höqwälborne
Herr Laron och Landtmarstalken täcktes görg
xropo8ition. Stockholm den 5 Junit 1809.
I4, kkammarskölä.
Herr ^Virgin, 8amuel,' hade inlemnak
et Nemorial hwilket upläsies, sä lydande:
Word^
476 Den 3 Junit.
Wordsamt Memorial!
Dä xro^ectet til nya Stats-Författningen
nu är underkastadt Ridderffapets och Adelns
pröfning, fär jag den äran förklara, at denna
Statsförfattning enligt min tanka, til det hufwudsakeligaste
är af en sä förträffelig sammansättning
och sä bewarar Konunga-magten,
folkets rättigheter och säkerhet, at de Herrar
och män, som härmed haft befattning gjort sig
förtjente af wär utmärkta tacksamhet. Men
dä wid landets inre hushållning möter den
mägtiga omständighet, at Landshöfdingar i denna
Stats-Författning äro uptagne säsom för-
troende-sysilor, och at de säledes omedelbarligen
bero pä Konungens höga wälbehag, sä
fär jag i detta afseende och til ändring af
Lenna omständighet i Stats-Författningen göra
nägra anmärkningar, som jag will hoppas
skola förtjena Herr Laron och Landtmarffalkcns
samt Högloft. Ridderffapets och Adelns
npmärksamhet.
Bland de ffäl, som i Utffottets Betänkande
äro uptagne säsom grund för fattade beslutet
äro följande högst märkwärdige:
1:0 At detta föreffagne beroende af Landshöfdingarne
ägt rum i so är, sedan 1739,
Lä Konungen genom Säkerhets-akten som nu
är uphäfwen usnrperacte folkets rättigheter;—
nägot pre^ncticat borde således ej deraf kunna
dragas. ^
8:0
Den Z Irmrk. 477
S:o AL Landshöfdingarne genom deras beroende
af Konunga-magten stulle, sä mycket
mer stadga förtroendet emellan sig och Folket;
beklagligen stafwa wi derom erfarit alldeles
motsatsen.
Nf Rikets Ämbetsmän anser jag Landshöfdingar
bland de mäst wigtige; Landets economista
styrelse och trefnad beror i synnerhet
pä Landshöfdingarnes mer eller mindre waksamma
ätgärd och förtroende. Han borde sälcdes
ingalunda stafwa befattning med nägon
inilitsiriff äst-iille, utan som en ciwil Ämbetsman
komma i samma förställande med Konnunga-magten,
som Rikets Domare-Ämbeten.
Skall han bero pä Konungens höga wälbehag
och magtspräk, winner han aldrig det förtroende
hos folket eller kommer r tilständ, at sä
bewaka Länets rättigheter, som han borde kunna
göra, dä man ej skäligen kan begära, han
stulle för Länets wäl wäga sätta sig i äfwenlyr
at med sin Emilis til sin LxistenLL blifwa
ruineraä.
Det är beklagligt, at i wart fattiga land
fä Ämbetsmän finnas, som kunna wara oberoende;
tjcnsten utgör för de fläste deras betydligaste
ägendom och resource.- man kan säledes
sluta til följderne, om LandshöfdingeÄmbeten
framgent förblifwa som de warit under
den sist förflutne högst olycklige Regeringen:
förtroende -syfilor.
Un
-
478 Den 3 Junti.
Under den Regentens tidehwarf, som wl
snart hoppas fä den lyckan hylla, bör ingen
redlig Swensk hafwa anledning frukta för
misibruk af denna desi magt, men hwem kan
swara för desi efterträdare? Wi böra säledes
wara omtänkte, at söka undanrödja alla de
hinder, som kunna ligga i wägen för landets
trefnad, inwärtcs ordning och hushällninq. —.
Större statler och torde hända en annan
Lri-anZement med Rikets förswarswerk, gör
det til en nödwändighet, at bland alla Tromän
Landshöfdingarne förnämligast med stpdd
tinder Lagarne mätte komma i belägenhet gör
ra sine Läns inwänare biträde, hwartil de ens
ligt Författningarne kunna wara berättigade;
och i händelse Landsböfdinge-instructionen befinnes
ofullkomlig, sä kan ju den förbättras
och lämpas efter tidehwarfwet til Landshöfding
garnes eftewättelse.
Skulle ater nägon Landshöfdrnge sä glöm»
Ma fin Ämbetspligt, at han gaf clememie til
til fit förtroende, sä mä Konungen omedelbarligen
hafwa rättighet stilja en sädan Landshöfding
frän utöfningen af fit Ämbete, och r
desi ställe con8tituLr3, en annan, intil desi en
den strängaste undersökning om desi brottslighet
eller försummelse medhinnes, och mä han
dä enligt Författningarne undergä fit wälförtjenta
öde.
Desia äro mine tankar r detta granlaga
ämne, de äro grundade pä egen erfarenhet och
hän
Den Z Juni!» 47g
händelsernes lopp i den ort, Bohus Län, der
jag tilbragt min lefnad, och hwilken fattiga
Provins, mer an i et afseende wanlottad, är
i behof af sin Höfdinges biträde och förtroende,
om den nägonsin kan winna trefnad, och
desi inwänare komma i tilständ, utgöra gamla
och de nu förestående dryga Lontri Kuttanen
Stockholm den Z Iunii i8o9.
LLmuel VVrrZin.
Herr ^älerbetb- (rUclmnnä Eoran, upläste
til ki-Otocollet följande:
Med förtröstan pä Edert tålamod, Mine
Herrar, och i det hopp at en möjlig olikhet i
öfwertygelse icke kan rubba inbördes förtroende,
wägar jag upträda för at underställa Högloft.
Ridderffapets och Adelns uplysta ompröfwande
nägra anmärkningar, hörande til det
wigtiga wärf, hwilket warit inig med flere Ridderffapets
och Adelns Ledamöter updragit, utarbetandet
af et Constitutions-Project, och hwarwid
jag nogsamt erfarit, at mitt förmäga icke
swarat emot mit nit, eller mina insigter emot
min ähäqa at gagna, Jag räknar för en tilfredsställelse,
at fä för Eder, Mine Herrar, i
öppen dag lägga den Synpunkt, hwarunder jag
ansett det ämne, hwarät jag warit skyldig at
offra hela min möda, och utber mig derföre r
ödmjukhet at andraga följande:
Hwarje
480 Den Z Iunii.
Hwarje god Statsförfattning förutsätter
en fördelning af rättigheter emellan Nationen
och Regenten, som förwarar den förras frihet
emot förtryck, och den sednares styrka, at med j
full drift befordra Nationens wäl, trygga dest
inre lugn och förswara den mot fiender. Efter
Statslärans grunder och Historiens witnesbörd
synes det wara tämmeligen afaj rdt, at säkerheten
bäst bewaras, dä Lagstiftande Magten
tilhör Nationen och dest Regent gemensamt,
Lagskipande Magten wista Corpser, som hwarken
af Nationen och dest Representanter eller
af Regeringen böra lida imposition, den epecutiva
Magten odelt innehafwes af Regenten,
och den Beffattande odelt af Folket. Men desta
Magter böra tillika med den försigtighet i den
gemensamma utöfningen sammanlänkas, at ingendera
kan göra inträng pä den andra, störa
jämnwigten och draga förmycken kraft ät den
ena eller andra sidan; ty dä urartar efter hand
antingen Monarkien til Despotisme, eller Folkets
frihet til laglöst mängwälde, sjelfswäld
och Anarki. At utfinna en sädan jämnwigt är
det säkra, men ej lätt werkställbara medlet, at
gifwa Statsförfattningen waraktighet.
Swerige, denna Hjeltarnes Fosterbygd,
som hittils aldrig böjt sig under Inkräktarens
ok, har inom sig rönt tätare Statshwälfningar
än de fleste andra länder. Ibland de flera orsaker,
som bertil wid Häfdernas ljus torde kunna
upsökas, tror jag mig ej begä et misttag.
Den Z Junit. 481
dä jag anser den för hufwudsaklig, at ivid
hwarje Statsförändring wära fordna Lagstiftare
mindre warit betänkta pä en nödig jämnwigt emellan
Konunga magten och Nationens rätt, än
pä et tilfalligt afwärjande af de misibruk, som
för ögonblicket störtat Riket i wada eller förderf.
Man har kastat sig frän en ytterlighet til en
annan, wajt den klippa hwarpä man sist stött,
för at löpa mot en annan, och skeppsbrott har
följt pä skeppsbrott. 1680 ars Statshwälfning
afstaffade Aristocratien, men updrog ät Konungen
en magt utan motwigt. Enwäldet bragte
Staten pä brädden af sin undergäng, och 1719
ärs Ständer widtogo endast mätt ät inskränka
Konungens magt, men lade sä mpcken i Folkets
hand, at Riket inom so ärs förlopp war en 0-  lycklig tummelplats för split och twedrägt; all
medborgerlig säkerhet war rubbad, utländske
Magters inflytelser styrde Swenske Mäns beslut,
och en allmän inre uplösning hotade det
* fria Swerige med främmande bojor. Den allmänna
glädjen öfwer 1772 ärs Revolution utmärkte
höjden af den wada, hwarutur
III.-8 mod och rädighet frälste sit Fädernesland;
men nu öfwergick man ä nyo ifrän sjelfswäld
til en alltför obegränsad undergifwenhet: Anarchien
wek, men för en Monarkist myndighet,
som fri frän nödiga band, snart beredde et alldeles
oinskränkt Konungawälde genom Säkerhets
Actcn, och i hwad olyckor den ost fört, derom
wittna wära egna ögon och känslan i wära
blödande hjertan.
Mlne Herrar! Stunden bär inträffat, dä
wi genom en ny Statsförfattning böre trygga
Rikets beständ. ' Det är naturligt at de sär, som
61, 62 ej
482 Den Z Juni!.
ej ännu äro läkta, smida mest. Men en miS
omtanka lär fordra at ej blott ögnablickets intryck
böra leda mara matt, utan at minnet af
fordna olyckor och faror tillika bär mara ost om
hjertat. Jämte fasan för Despotismen mä afskyn
för en Demokratisk Anarchi stä lika lifligt
för wara ögon. Saknar Nationen sin rätt, sä
blifma fria Man flafwar, men saknar den stprande
magten sin, sa äterwända mi til naturens
mälds-tilständ, da styrkan blir lag, och i intetdera
fallet kunne mi hoppas, at bemara mär
sjelfständighet. Den e^recutiva magtens fulla
kraft, i Konungens hand, fordras, jag magar
uprepa det, lika nödvändigt til mär räddning,
som Lagstiftnings- och beskattande Magtens förwarande
i sin helgd, ät Nationen.
Sädana hafwa de grunder warit, som ledi
ConstitutionS-Utffottet i desi Förslag: min enffilta
förtjenst har förnämligast warit at instämma
uti uplystare Ledamöters mening. Det
betänkande, hmarmed Utskottet beledsagat Constitutions-Projectet
uptager motiverna til desi
migtigaste tilstyrkanden, och det more öfmerflödigt
för mig, at derwid nä,got tillägga. De stora
rättigheter at sluta förbund, fred och göra
krig, som man tilstyrkt at lagga i Konungens
hand,^ tillika med magten at til- och afsätta högre
Ämbetsmän, aro motwägde af Ministrars
ansmarighet, af Ständers pä bestämd tid utsatte
sammankomster, af deras oinskränkta rätt, at
beskatta sig sjelfma, af Trycks ribet, af en strängare
bewakning öfwer alla Ämbetens utöfning,
an ^nagon Swensk Constitution bittils innefattat.
Mätte hwad Förtroendes-Ämbeten angar tillätas
mig at endast nämna, det Konungens rätt
Den 3 Iunir. 48Z
al om dem förordna, synes mig följa af deras
ändamäl. Ägde Konungen ensam förmåga at
bestrida allt hwad til Rikets styrelse hör, behöfdes
inga Ämbetsmän: De äro inrättade til organer
för Konungens erecutiva magt. Ämbetsmän
i epecutiv wäg synas mig ej annorlunda
kunna anses än som Konungens Fullmägtige.
Sjelfwa namnet Fullmagt bestyrker denna tanka.
Konungen kan ej wara sit Folk och sit Rike ansvarig
för en god, en kraftfull styrelse, om han
ej äger magt at fråntaga dem sit förtroende,
dä de ej deremot smara. Oskicklighet och missbruk
kunna ofta undankomma laga ransakning
och dom, och farhägan för Ämbetsmäns möjliga
beredvillighet at bibehälla sig i Regeringens ynnest,
genom mindre aktning för Folkets rätt, bör
swärligen äga rum, dä en sadan Ämbetsman
icke utan scnnräd med Stats-Rädet kan af Konungen
afsättas, och Ämbetsmannens ätgärder
ej sakna Controll af en allmän Tryckfrihet och
af en Ständernas Justitie-Ombudsman.
Under hwad synpunkt detta grannlaga ämne
anses, lär det blifwa smärt at betrakta Ämbeten
såsom ägendom i innehafwarens hand.
Det war just pä et sädant misstag som Feodalsystemet
til betydande del upreste sig linder medeltiden,
och Ämbetsman blefwo Despoter. Wi
hafwa wisserligen i märt tidehwarf icke sä swärn
missbruk at befara, men en hög Ämbetsman,
som med nog skicklighet at wärja sig emot Lagarnas
bewiS fordrande näpst, kunde bibehälla
isin plats i trots af den styrandes förlorade förtroende
, skulle, om jag ej bedrager mig, äga ek
oberoende, som i mänga fall bleswe skadligt för
484 Den Z Junis.
allmänt wäl. Jag twiflar ock at nägon Europeiff
Stats-Författning sädant medgifwer.
Mine Herrar! Det ären I, och icke jag,
som boren fälla omdöme öfwer denna och mångfaldige
andra wigtiga frågor. Jag har rönt ek
dyrbart bewis af Edert förtroende; det har berättigat
mig til de anmärkningar jag wägat
framställa. De hafwa siutit af samma wordnåd
för Eder som alltid stall herrsta i mit bröst:
De hafwa flutit af kärlek til Fäderneslandet.
6. ^älerbetb.^
Ridderstapet och Adeln yttrade wid detta
Herr ^Ulerbetlls anförande, det mest högljudda
och högtidliga bifall, samt beslöt enstämmigt at
detsamma skulle genast särskildt til trycket befordras.
Friherre 8tael von I4ol8tein,
llluävig, upläste til krotocollet följande:
För det priswärda bemödande eon8t!tut;on8-  Utstottet gifwit sig wid författandet af en Regeringsform
, som stal bereda Rikets bestånd
och folkets sällhet, förtjenar det witzerligen Ridderstapets
och Adelns erkänsla, dä det fordrat
stora insigter, mycken omtanka, at kunna förena
twänne hwarandra sä motwerkande krafter, som
den Monarchista och den Republikanska, til et
helt, der jämnwigten blifwit träffad, sä utmärker
detta huru lyckligt Ridderstapet och Adeln
warit i fit wal, dä de lemnat sit förtroende ät
de wärda Ledamöterna i detta Utstött. Dock
men
-
Den 2 Junit. 483
mennistors lott är icke fullkomlighet; mä det
derföre tillätas mig, ehuru jag fär bekänna mig
i insigter och kundstap wara wiva under de Her.
rar och Män, som utarbetat xrojecwr til Regerings-formen,
at derwid gora nägra anmärkningar:
om de gätt nationens önskan til mötes
derutinnan, at Konungens magt blifwit sa tilräckelig,
at Riket med styrka och kraft kan styras
och fredas; folkets lagbundna frihet och rätt
sa iakttagas och förwaras, at en förr saknad
säkerhet och witz kännedom om sina rättigheter
nu wunnits, sä stär i denna delen ingen ting
widare at önsta.
Men en annan hufwudomständighet, som
folket wäntat, som Rikets olyckliga ställning
kräfwer, tyckes helt och hällit undfallit LonLtimtion8-Utstottets
upmärksamhet.
Riket är olyckligtwis styckadt, en tredjedel
bar blifwit fiendens ros, Rikets förra skuld är
betydeligen ökad, inwänarnes förmögenhet märkeligen
förmindstad, genom det olyckliga kriget;
bör man icke dä söka genom förmindstande af
Statens utgifter, genom indragningar, der möjligtwis
det läter sig gora, söka undwika det öfwerdrifna
ökandet af Folkets utlagor och beskattning;
men huru har man iakttagit sädant,
dä man i stället inrättar nya höga tjenster, med
derefter patzande löner, et Stats-Räd, pä hwars
räd och föreställningar Konungen ej behöfwer
göra mindsta afseende; de kunna ju dä ej
wara til nägot gagn, men med säkerhet til icke
vbetydelig §r->. varton för Staten; med.snsrtrtrLRädet
förhäller sig pä samma sätt, derföre blir
rättwisan ej nogare handhafva för det Ledamö
terne
-
486 Den Z Junis.
terne fä stor rang och blifwa beständige: camposition
af Högsta Domstolen hittils tyckes ej
wara at klandra, men wäl at ingen offentlig
anklagare warit som kunnat lägga dem begängna
fel för ögonen, om sädane existera. Jag
fär derföre härmed förklara, at iag för minenffildte
del icke kan lemna mit bifall til pioffctet,
sa framt icke deste twänne nya inrättningar
förfalla, emedan de äro en ny och onödig
L^Lv-Ttion för Staten, och bär behöfwes i det
stället hushällas. Utom dest inser jag icke, huru
man kan förestrifwa Konungen, sedan han
äger sä mycken magt, denna Regeringsform tillägger
honom, at han nödvändigt stall hämta
råd af wista utnämnde personer; mig synes det
falla af sig sjelf, at om han finner det nödigt
kan han taga dem af hwem, han finner äga den
kundstap och skicklighet, at han kan göra afseende
pä deras rädflag. I desta delar önskar jag
derföre det mätte forblifwa wid det hittils brukliga.
Dä den contrLsiAuer^näe Stats-8ecrot6-  rärrn är förbunden wägra sin underskrift och
nedlägga sit Ämbete, tyckes ak möjlig controil
wärff observei-Lä emot försök at öfwerskrida
Grundlagen. Mi hafwe länge nog erfarit tyngden
af den odrägeliga ^ristocratien, pä Swensta
kallad Ämbetsinannawäldet, desta inrättningar
af nya höga Ämbeten befästa och föröka
synbarligen detsamma; det är derföre wi nu afstaffe
detsamma, annars blir wär olycka hädanefter
säkert större än den ^warit hittils. Til
styrka för detta förhatliga Ämbetsmannawälde,
länder onekeligen ocksä den rättigheten hos Konungen,
at utan dom och ransakning afsätta
de högre Tjenstemän: utom det at bland et fritt
folk ingen bör finnas som ej äger beskydd af
Dsn ? Irmik. 437
Sagen, sä är det ock>ä solklart, at de nödgas
söka protoctiun hos andre i -värdighet jämnlike
Ämbetsinän, men hwars -verkningskrets är
-vidsträcktare; hafwa de genom för deras heder
kränkande förödmjukelser eller pä MnaL sätt
wunnit en sadan protection, kan Ämbetet skötas
huru somhäldst; hafwa de warit nog oförsigtigt
at n6-;li!;6i L detta, undgä de icke olägenhet
om de ocksä wore rena som änglar: framfarne
tider hafwa icke allenast gifwit sjelfwe
veste Ämbetsmännen erfarenhet deraf; allmänheten
känner också, at förhällandet är sädant
det beffrifwes.
Friherre kriliencrknt?:) kohan Milhelm,
hegärde Herr Laron och Landtmarfkalkens
xroposition pä den af honom förledne gårdag
gjorda motion, hwilken han nu upläste sä l-^
dande: at dä Loii8titntion3 projectet legat pä
bordet sist til nästkommande mändag, ochdetsam.
ma derefter til afgörande företages, proportion
mätte göras til totalt bifall eller totalt förkastande
af berörde project, som at i den händelse
Lon-rtitutions-projsctet emot förmodan blefwe
förkastadt, Ridderskapet och Adeln willeupmana
sine Medständer at genast utropa Hans
Kongl. Höghet Riksföreständaren til Sweriges
Konung, at regera efter Regeringsformen af är
1772, utan något tillägg af Säkerhets akten,
men med de förändringar, hwarom Konungen
och Riksens Ständer, under loppet af detta
Riksmöte samfält kunna öfwerenskomma.
Ropades: Nej, Ja, Nej.
Herr
483 Den 5
Herr Laron och Landtmarskalken. Såsom
mänge ännu anmält sig at anföra sina
tankar öfwer LonstUutionen, sä kan ej frägan
om proposition ännu äga rum.
Herr L.2^on8to!pe, sonås Lamuel. Jag
har utbett mig at fä tala. Jag ärnar icke öka
anmärkningarne emot den föreflagne npa Regeringsformen,
som wid et lyckligare tidskifte
än detta, bättre torde kunna jämkas och rättas,
i hwad den tiläfwentyrs kunnat förfela ändamälet
af framtida wäl; men mig torde fä tillätas
fä fästa Högloft. Ridderffapets och Adelns
upmärksamhet, ängäende det til Lons tuno onsUtffottet
remitteracis ämne, om inrättande af
Förlikningsmän, hwarvm Utskottet uti sit betänkande
yttrat sig, at bet synes höra til Lagr!tl?ott'.
ts beredning. Desia ord utmärka twifwelsmäl,
om frägan derom bör eller kan uptagas.
Den angär et nytt Laqffipningssätt, men
ändrar icke gammal Lag. För fädan orsak tror
jag, wm dock underställes Högloft. Ridderffapets
och Adelns pröfning, at Lonstitutions Utskottet,
j följd af desi updragne befattning, sjelf tilkommit,
at derom sig utläta, bäldst ämnet är af mycken
wigt för det allmänna och har sä nära sammanhang
med Grundlagen, at de böra anses
för oskiljaktig^ Enär härtil kommer, at ätersiäende
Riksdagstiden torde blifwa för kort til
utnämnande af et särskildt Lag-Utskott, hemställer
jag ödmjukast, om icke genom särskildt ?roposition
frän Herr Laron'och Landtmarskalken
detta ämne mätte hänwisas til LonstitntisnsUtffottet,
som äger Riksens Högloft. Ständers
högsta förtroende.
Til
Den Z Junit. 489
Til närmare uplysning om denna sak torde
det nu blifwa passande/at jag beswarar en
för nägra l'Wni-dagar sedan ingifwen och egentligen
emot mig stäld skrift, sorn wid iroco
collet» justerin.A förblcf oförändrad. Deruti
har Herr Grefwen och krssiLlenwn ?08»e pä et
högst owäntadt sätt, klandrat det af mig hos
Riksens Högloft. Ständer YiocluLcrL-le llemoI-ILI
om Förliknjngs-Lommis3ioner, fastän detsamma
förut blifwit ventilerna t uti Lag-Utftottct
wid 1800 ärs Riksdag, der den wärde Ledamoten
war Ordförande, utan at lata förmärka
något missnöje uti framställnings-sättet af de olägenheter,
som åtfölja rättegångar, genom obestämda
Lagar och deras missbruk, deremot et
sätt blifwit föreslagit at undwika dem bägge.
Detta lVlemori.i.l bär genom trycket kommit til
Allmänhetens kundftap och hwilken, som utan
fördom läser det, lärer ej kinna at jag förolämpat
och kastat skugga pä Ämbetsmän och
Domare-förwaltningen, än mindre utmärkt missa
Personer, hwilket aldrig warit min tanka och ritan
uppenbar förtydning ej keller kan mig tilwitas.
Detta har dock skett uti anmärkningsffriften,
sorn jemwäl innehäller, at sjelfwa?ro.
x>08itionen skall störa wart i Lag grundade Rättegangs-sätt;
men den wärde Ledamoten lärer
icke erindrat sig, at wär allmänna Lag, som
godkänner gode mäns beslut, har säledes lemnat
parten frihet, at förbigä Domstolarne, som
ofta skett — alltid med nytta och besparing.
Hwad äter angär de för nägre är af en känd Ledamot
i detta samfund utgifne tryckta anmärkningar,
sä torde, wid bedömmandet af deras
wärde finnas, at de saknaopartiskhet, och at
mycket deruti är inblandat, sorn ej hörer til sa
-
4M Den 3 Junit.
ken; men jag anmodar Herr Grefwen och
sicit-nton ro83(.-, sorn dessa anmärkningar emot
mig äberopat och styddat, — jag upmanar alla
dem, som lika med honom ej wilja weta af denna
nyhet uti Lagstipningen» at wisa, hwad stada
och olägenhet deraf skulle följa om Rättegängar
hädanefter icke singe börjas, innan de
wore anmälte hos Freds- eller Förlikningsmän,
som parterne sjelfwe stulle fa walja, om de ej
wille begagna sig af de i orten tilsatte. Jag
tror at detta stulle ansenligen förminsta antalet
af l > oc688er. som efter hwad något hwar
lärer erfarit, äro at anse för Borgerliga Samhällets
plägor.
Denna utwag at genast afböja utbrottet af
kif och trätor — jag säger at denna utwäg är
ju sä enkel och för sig talande — sä tillfreds
ställande och wälgörande, at allt motstånd torde
blifwa förgäfwcs. Likwäl är icke at förwänta,
det alla twister i godo kunna afflutas, utan fullföljas
en del hos Domaren, hwars kall icke mera
hädanefter än hittils stall sakna den agtning
en owäldig utöfning ätföljer.
Om den goda saken jag wägat framställa
af upriktig öfwertygelse om desi nytta winner
Högloft. Ridderstapets och Adelns uplysta bifall,
blifwer det en glädjedag för mig och alla fredälstande
Medborgare, och minnet deraf stall blifwa
lika sä outplånligt, som de dygder, de tapperhetsprof
och förtjenster, som utmärka sä »länga
af Ridderstapets och Adelns närwarande
Ledamöter.
Desse
Den Z Junk. 491
Detze mine yttrade tänkesätt torde fa et
rum uti denna dagens märkwärdiga tn-otocoi!,
i händelse jag pä någon rid blir hindrad, at bimista
fortsättningen af Ridderskapets och Adelns
wig t i g a öfwerlägg ningar.
Herr Elller betil, 6 nclmu n cl 6 oI' Ln.
Med all högaktning för den wärde Ledamot, forn
sist talat, täger jag mig frihet at göra nägon
erindran wid första delen af hwad han anfört.
Jag erkänner at hans Förslag til inrättande af
Förliknings Domstolar har en ganska fördelagtig
sida. Det är ej emot sakens men emot hans
tanke at de i Lonstitucionen böra uttryckligen
stadgas, som jag wänder mina oförgripeiiga päminnelser.
Det tilhör en Regeringsform at bestämma
Konungens och Folkets ömsesidiga rättigheter
ochpligter: men at omständligen utstaka
Oro-g,ni8s,nomen af hwarje särffild Styrelsegrcn
skulle föra til en widlyftighet som snart sagdt
förwandlade en flik Grundlag til et sammandrag
af alla Rikets Författningar. Hwad lägre
Jnstcmtier och Domstolar beträffar, äro de reglerade
i allmänna Lagen och Rättegangs-Ordflingen:
Hwarken Härads - och Lagmans - eller
Kämnärs - och Radhus - Rätter hafwa i wära
fordna Regeringsformer warit omförmälta. Dä
Lon8tltution8-kroisLtst bjuder, efter hwad form
gamla lagar kunna afskaffas eller ändras, samt
flya föresiäs och antagas genom Konungs och
Ständers gemensamma åtgärd, synas i sadan
wäg utförligare stadganden derstädes kunna umbäras,
och frägan om Förlikningö-Domstolar böra
granssas och afgöras i samma ordning som
alla andra upgifter til förbättring af den Civila
Lagen.
Herr
492 Den Z Juni.
Herr De^0N8toipe förklarade, ak bans
kanka ch warit, ai något stadgande om förlikningsman
skulle intagas i Donmitutionen, utan
blott at frägan matte remitteras til conmicutions
Utffoltct, at sig deröfwer särskilt utläta.
Herr ^cllerbetli bekände, om en sädan
Nennsi ffulle äga rum, at ban ätmindstone icke
funne sig äga nog kunskap i Lagfarenheten, ak
i en sadan fragg afwäga skälen med och mot,
och i följe deraf afgifwa et säkert omdöme.
Grefwe ^körner, Larl Oabriel, erindrade,
det öfwerenskommet wore, at nu ej tala
öfwer andra ämnen, än Lon8tirutionen, och önskade,
at frän denna öfwerenskommelse ej mätte
afwikas.
Grefwe ?N8S6, ^.rvi'6 kiric, förbehöll
sig, at i sinom tid fä tala i följd af hwad Herr
i dag, honom rörande, pttrar.
Uprovades och afgick under anförande af
Herr Grefwe De la LarUie, sacob, en Deputation,
sorn skulle til de öfrige re8pective Ständen
aflemna det i dag jumeraäe I'rotocoll8 Utdrag,
rörande eftergifter af i'rivillier, samt
meddela underrättelse, sä wäl om Ridderffapcts
och Adelns beslut om äterremitterancls til köncoUtskottet
af frägan rörande bzlpotbek för försträckningarne
til Kronan, som Ridderffapets och
Adelns föresatts at nästa Mändag afgöra Lön8titution8-ärendek.
Herr
Den Z ^unik. 4g3
Herr LcliLtrercrant^, sob»n klerman,
upläste til krotocollLt följande:
Wid detta tilfälte kan jag ej neka mig den
tilfredsställelsen, at offentligen förklara minwarmaste
tilgifwenhet och tacksägelse at de Herrar
och Män, hwilka pä en sa korrt tid, med iakttagande
af billiga gränser för en magtägande men
lagbunden Konungamagt, äfwensöm för folkets
rättigheter, utarbetat det nu öfwerlemnade i'roffct
til Regeringsform. — Det kan således ej
annat än utgöra min önskans föremäl, at detta
kroject uti sit hela sammanhang mä blifwa antagit.
Wid 35 Z har jag dock ej kunnat undgä at
fästa min synnerliga upmärksamhet, hwarutinnan
de Ämbeten oH sysilor upräknas, hwilka enligt
Konungens nådiga wälbehag af honom kunna
af- och tilsättas, Ä ena sidan skulle jag häldst
önsta, det alla Ämbetsmän singe njuta enahanda
beskydd af Lagen hwad förlusten af deras Ämbeten
beträffar, men ä andra sidan finner jag
äfwen nägra sysilor wara af den beskaffenhet,
at de kunna enligt Konungens nådiga wälbehag
derifrän flyttas. Jag är öfwcrtygad det Ledamöterne
uti Lon8tirutlon8 Utskottet noga öfwerwägat
denna punkt och sett den (som man säger)
pä alla sidor.
Skulle den allmänna rösten blifwa för denna
bibehällande, sär jag derwid göra den
wälmenta erindran, det nägön slags inkomst bör
en sälunda afsatt person tilläggas. De fleste
kUlitairer mäste ty wärr anse sin Lön och öfrige
inkomster som en skags ägendom, emedan de sällan
-
494 Den Z Junti.
lan hafwa nägot annat at lefwa utaf. Dessutom
är en >Lilit:iir enligt författningen älagd at för
hwarje steg med lön, hwartil han blifwer befordrad
^ betala en wiss summa uti ackord, sorn
hwarje är mindffas med 2 procent af primitiva
Capitalet, hwarigenom hans wanliga ärliga inkomster
alltck förmindffas rned 8 procents intresse
af utlagdt ackord.
Men en sak af mera wigt för en salunda
afsatt Militär ar, det han äfwen förlorar sin
Pensionsrättighet uti Armeens pensions- eller
Amiralitets-Krigsmans Cassara, sä wida han dä
ej upnätt den älder och tjenstetid, han enligt
författningar bör innehafwa, til ernäende hwaraf
för en framtid han af egne medel bidragit
under sin tjenstetid. Jag får säledes pä det j
högsta yrka, at om desse Sysslors af- och tilsättande
blifwa uti §:n som et nödwändigt ondt
bibehällne, det antingen uti Regeringsformen eller
uti et särskildt bihang bertil blifwer tillagt:
At en Munda afsatt Officer ej derigenom bör
förlora sin rättighet til Pension, ware sig utur
Armeens Pensions- eller Amiralitets-KrigsmansCassan,
oaktadt han wid afsättandet ej innehade
den älder och tjenstetid som wederborde; dock
bör han, om han wil sig af denna förmän begagna,
ärligen göra de inbetalningar Reglementet
föreskrifwer, intil dess han kan komma i rättighet
at Pension undfä. Och som Reglementet
för Armeens Pensions - Cassa utstakar, det man
bör hafwa tjent 2:ne är uti samma grad innan
man til den gradens Pension blir berättigad, sä
borde denna förmän ej blifwa honom betagen,
oaktadt dess afsättning ffett, innan dk2:ne ären
more til ända lupne.
Rege
-
Den 3 Juni!. 490
Regeringsformen af den 21 Augusti 1772
och Z. gtt. innehäller: Ar Armeens penstonsLatza
förbliswer efter de Reglementen, som
redan stadfästade blifwrt, eller de som Longi.
Majit ^med dest trogna Lrigsbesäl och den
wärfwaöe ArmeensHullmägtige Sswerenskommande
warder. Som ingenH uti den nu xrojectLeLije
Regeringsform derom namnet', anser
jag, det Utstottcts Herrar Ledamöter funnit det
mindre lämpeligt at införa; jag får således äfwen
yrka, det sä wäl denna Punkt, som hwad
Amiralitets Krigsmans-Casian i denna wäg kan
röra, pä lika satt som det föregäende, mä uti
Bihanget intagas, sä framt det ej uti Regeringsformen
bör införas.
Herr von KööL, Lustaf, upläste följande
Oictsmsn:
Dä et Samfunds sanna lycka och walstand
hufwudsakligen deraf beror, at de Ledamöter^ af
Staten, som äro anförtrodde Domare- eller Ämbetsmannawärdigheten,
utöfwa sine plikter utan
annat föremäl än redligheten och rättwisan; sä
anser jag för min del bade för nödigt och högst
nyttigt, at deras Ämbetsmanna-ätgärder undergä
all möjlig tilsyn och granffning; men huruwida
detta för Staten heliga ändämäl, förenadt
med en pvlitiff nytta, kan winnås i-'d at tilsätta
Twänne män, den ena under namn
LtitiW-LLnt^ler och den andra af Riksens Ständers
Ombud, den förre förordnad af Konungen
och den sednare af Ständerne, som ex owcio
utan någon i Regeringsformen särdeles ssiljd
befattning, böra waka öfwer Ämbetsmäns och
Domares göromäl, — derom har H06 mig flere
twifwelsmäl upkommit
-
496 Den 3 Jsunik.
Jag fruktar at Riksens Ständers ombud,
som wisierligen för narwarande uti 96 Z. af
den Regerings-formen sätt en före
ffrifwen
grans för desi ömsorger, i framtiden,
i följe af desi egenskap, såsom Riksens Ständers
ombud, kan utwidga sin bestämmelse til
handlingar, som,, ehuru allenast riktade ät förbrytelsen
hos Ämbetsmän, kunna åstadkomma
ffakningar i samhället. Männe icke Riksens
Ständer uti 16 och 96 §. Z. updragit bade ät
Konungen och en undersåte nästan lika, afhwarannan
aldeles oberoende, rättigheter?
Jag wägar således ödmjukast hemställa om
man icke kunde i denna omständighet göra den
förändring uti projectst: at allenast en Ombudsman
eller ,su8tili3:-L3nt2ier förordnades, och
at Riksens Ständers eonLtämicms och Lag-Utskott
gemensamt upfatte pä förslag til.ju-aMssirenne
för kundftaper i Lagfarenhet och
redligt upförande kände män, som innehafwa
tjenster i Staten af Tromans wärdighet, af
hwilka Konungen sedermera uti Stats-Rädet, 0-  wilkorligt utnämner den ena: hwilken Ombudsman,
eller .justitia Lamber til hwarje Riksdag,
eller ocksä ärligen, aflemnar en berättelse huru
Ämbetsmän fullgjort sina Åligganden; och Riksens
Högloft. Ständer berättrgade wid bwar
Riksdag, at pä samma sätt? som om Högsta
Domstolens Ledamöter är föreslagit, pröfwa om
samma Lancier bör widare bibehällas
eller icke.
Herr ^nclers. Om full
komlighet
någonsin kunde wäntas ibland mennijkor,
sä röjer den sig witzt uti Lonstitutions-Ut
stor
-
Den Z Junti. 4g7
skottets project lil den npa Regeringsformen:
at det skall äga brister är Medes at wänta och
pärakna; mcn dest hufwudsakliga förtjenst är af
Herr Rådet ^alsrketb i sin rätta dag
framstäld, i desi llictLmsn, likasom i Oonsritutious
Utskottets betänkande, hwilket jag anhäller
mätte jemte berörde äimLinen lil trycket
befordras.
Herr L-rron och Landtmarskalken. Jag
tror ej at betänkandet bör kunna tryckas förr
än Lonsrimtions frägan är afgjord, dä det i
?eotoLoUet kommer at åtfölja ^onsritutlonen.
Ridderffapet och Adeln tycktes häruti instämma.
Grefwe kllörner, idolph 6öran, upläste
följande til krotocollet:
Med den agtning hwarje patriotisk känsig
ingjuter, med det hopp hwarje kraft ärnad ttl
Samhällets gagn bör wäcka, har jag wid detta
Riksmöte trott mig urskilja en sällsynt förening
af ^ner-^ie och Fosterlandskänsla. Desia tänkesätt,
päkallade af ögonblickets ställning, hafwa
pä en gäng yttrat sig igenom ädelmodiga upoffringar
af enskildta rättigheter och igenom ömtälig
granlagenhet för Nationens rätt. Det mod,
som under en annan tidepunkt trotsat farorne
för at bibehålla lagliga rättigheter, har nu baft
skäl at försäkra sig om deras fullkomliga utöfning.
Men när denua skyldighet är upfyld gifwes
det för Nationens Uepi-esentLnwr en annan,
kan hända ännu swarare, ännu wigtigare
«t upfylla. Det är den at i stället för motstän63,
64. dets
Derr Z Junik.
dets styrka antaga vröfningcnsköld, scb, undev
ädagaläggande af en hög grad af wälde öfwer
sig sjelf, af uplysning, af omfattande insigter,
inlägga en np ära, dä Rikets församlade Ständer
nied wishetens öfwerläggning weta riktigt
bedömma och rädfräga ögonblickets fordringar
och war närwarande ställnings behof.
Efter at hafwa anförtrott det wigtrga wärf,
at göra en np Loi^irution, ät utwalde Medbroder,
hafwa wi ost nu updragit, at granska,
at antaga eller förkasta den. skulle wäl det
sednare kunna komma i fräga? Skulle wi wäl
sträcka wära fordringar til den grad, at störa
det helas sammanhang? eller hafws wi icke stät,
at wid ofwerwägande af tiden och omständigheterna
under hwilka denna cloi^ntutiou tilkommit/
med bifall erkänna, at det upgifna (loustituckonk
förslaget mer än wi kunnat hoppas gatt
alla rättmätiga önskningar til mö leck- Jag kror
at wi stole öfwertpgas härom, om wi päminne
ost bwad som under en förfluten period wi skulle
hafwa ansett för den största seger; om wi
dermed jemnfore hwad wi mast behöfwe, hwad
LoustitMionen lofwar ost.
Dä när en endas öfwerwlgt hwilade tungt
öfwer Swea folk, när hwarje ämne, som ej
war as den »verkställande magten proponerat,
war förbudit för Ständernas öfwerläggningar,
dä när de sjelfwe icke ägde någon annan bestämd
rättighet, än den at beskatta sig, när
denna, ofta inskränkt til beswäret med en oangenäm
fördelning af bewillningen, alltid blef
illu
-
Den Z Imrik. 499
llludcrad i anseende til rättigheten at utstaka
en gräns för densamma, da säger jag, hwad
hade wi wäl önffat, hwarigenom hade wi wäl
trott ost försäkra wära rättigheters helgd, om icke
Lgknom 1'udlicjte j Slatsmrdlens förwaltninI
och igenom bestämdt äterkommande Riksdagar,
när tiden för Bewillningens uphörande hade
inträffat? Om, under en alt annars öfwerwägande
Konunganiakt, wi Lä för tiden trodde,
at dcsta Lare band skulle wara tilräckelige,
at äterhälla dest inkrakiningar, ffulle wi nu,
när en mer än någonsin afwagd jemnwigt är
ibland Samhällets åtskilliga krafter pä wägen
at införas, hysa misttroende eller farhägor för
framtiden? I stället för en blott tempor-nr»
.tz-irantie hofwa wi uti dloii8Utunon8 projectut
Ministrarnes answarighet och Regentens förbindelse
at inhämta deras räd. I stället för
Statsmedlens blotta publicieö ffulle wi nu fä
rättighet, at bestämma deras anwändande; r
stället för et blott eventuell Ständernas sammankallande
är det nu utsatt til wist tid, och
Regenten beständigt pämint igenom Tryckfriheten
om Nationens röst och Nationens önskan;
i stället för at Ämbetsmän kunde genom et
blott infall afsättas, kunna de det ej nu ritan
föregången anmälan uti Stats-Rädet, som
har rättighet, at deremot göra föreställningar.
Domaremagten förut »mbulLtorlff och be,
roende blir nu sjelfständig i den lagliga utöfvingen
af sit kall, men answarig för dest mist
HruL
-
600
Den Z Junk'.
bruk. Jemte den politiska jemnwigtcn emellan
Statskrafterne är således den enskilda säkerheten
äfwen bewarad. Men alt detta fordrat
äfwen sa mycken kraft som wishet hos Regem
ten. Derföre stall han wara lika mycket Uphöjd
öfwer cnstilta intrestet.sorn ban är bunden
af Lewen, derföre stola hans förnämsta ämbetsmän
wara tilräckcligt beroende, för at icke
äga annan styrka til motständ än den Lagen
kan gifwa dem. Således stal den teckning af
en c»n8li!miyuel Konungamagt, som man
hittils anfört mera som et problem än forn en
werkligbet här en gäng blifwa realiserad, och
Regentcn äga all förmäga at gagna, ingen at
stada.
Men jemte den jemnwigt conZtituckonen lofwar
at införa, jrmte den ZLrsntie för wära
rättigheters helgd och de förhoppningar för framtiden
som den ger ost, torde det tillätas mig,
at fästa Eder Upmärksamhet mine Herrar pä en
annan stor, en betydande förtjenst som den diger,
jag menar den af dest bestämdhet.
Noga afmätta rättigheter, lika wäl afmätta
uttryck utgöra et företräde sorn är denna LonLcklurioii
eget, och som pä en gäng stal gifwa
ät Regements-Förfatkningen en styrka och ät
ärenderna en ordenteligare och jemnare gäng,
hwarigenom de inbördes stola understödja hwarannan.
Grundsatsen at åtskilja den Verkställande
vch Lagstiftande Magien är således icke blott
utför
Den 3 Iunii. ZOi
utförd men bestämd i sin tillämpning, och Standerna
stola framdeles för sina öfwerläggningar
lika litet be hofwa et Urskiljnings-Utskott,
sorn Konungamakten stal äga förmäga at göra
inträng i walet af de ämnen som i deras öfwerläggningar
stola förekomma.
Om ögonblickets behof päkallar en werksam
och kraftig Styrelse, om i synnerhet det fordrar
säkerhet och lugn, om desin stäl ensamme borde
wara tilräcklige at förmä osi at ej uppehälla
vsi wid obetydliga ofullkomligheter, sa kunne wi
ockfä. i sjelfwa den föreflagne Regeinentsförfattningens
wärde sinna ännu et kraftigare stäk at
antaga den; Wi kunne med full wisihet anse den,
om icke som den fullkomligaste, åtminstone som
den bästa möjliga Jag twiflar at man någonsin
har kunnat och ännu mer at i närwarandc
ögonblick wi kunne sträcka längre wära
fordringar.
I anledning af do Lonstitutions - krojsctet
ätföljande lViLmori.Usr, anhäller jag endast at
fä tillägga, at efter min öfwertygelse synes mig
det af Friherre blaren UPgifne Oonscriptions.
piojecc wara et af de ämnen sorn allmänna behofwet
för det närwarande päkallar, och som
politiska afseenden borde göra angeläget at ej
upstjuta. Huruwida det kan införas, och hwilka
moäiklcatioiier det kunde täta. är nägot som
det ej tilhör mig at bedömma. Jag tror endast
at det kort efter Lonsritution^ns antagande borde,
til granskning och afgörande företagas.
Hmrtz
§02 Den 3 Jr: ni k.
Hwad äter en fullkomligare OrganH-aion
afUkpresenlittionLN angär, sa bekänner jag det
warn den enda önskan för Lonstjtutjoncns fullkomlighet/
som jag har öfrig. Men jag erkänner
tillika, at äfwen sä allmän denna önskan är,
äswensä litet är man ense om sättet at bringa
den til wcrkställiabet. För mitt del wille jag sä»
lebes endast foresta, at wart
förljenta Lonsri tunous Utstött finge sig updragit,
at stuta sine Arbeten med et tnojecr öfwer u?-  forbätkrälg, som kunde meddelas
Ständens dU»-,. för at undergä deras granstn.
ng, men som i allt fall skulle til
nästa § tänders LonstUunons Utskott för at dä
stuteligen afgöras. En lid af fem är blefwe
derigenom bedard, mn frägan i annat fall först
wid nästa Riksdag företogs, och det wore vä en
aäng en utiväg för närwarande Ständer at wisa
upmariambet pä en Lonscieunons stadgande
som är deras eget Werk, och at wisa aktning
för de Medborgare, som begärt at utgöra endel
vf Ut presontLtionen. Det är endast öfwer denrw
del af mit yttrande, som jag skulle önsta, at
Högwälborne Herr Laron och L a ndtmarstalken
täcktes, när Lonstitutionen blifwit antagen, göra
en särskild proposition.
Grefwe ^törner, Larl stellan, upläsie
följande Anförande:
Jag wil ej uptaga Riddcrstapets och Adelns
tid med nägre Anmärkningar öfwer Lroj-ctL-e
til en ny Regeringsform; den innefattar sä
mycken förtjenst, ät ehuru pä min lott fallit, i
anseende til den Systia jag bekläder, at blifwa
beroende af Högsta Magten, skulle jag ändä an
-
Den 3 Juni!. 5o?
se för en lycka at genast fä förena nrig med dem,
hwilka i hela sin widd bifalla Lonsuttuious^cwn.
Om den förestagne Grundlagen är wälgörande
för Samhället, betyder sä litet alla en--  stilda bekymmer, hwilka mojligtwis Lunna mota
min lefnad pä Ämbetsmannabanan.
Afsigten med detta Anförande är cgenteligen,
at fä yttra mins tankar öfwer den fraga,
som förut dels blifwit til nägon de! wäckt af
siere warde Ledamöter inom Riddarchuset, meik
nu synnerligast af F-ribcrre lllawri, uti desi med
eoii8liturlo^8-/vcton ätföljande särstildta Betänsande,
rörande Lon^i-ip-ioa af allt manbart
folk. som ej wore i tjenst, emellan 20 och är.
Wisierligcn igenkännes här denne allmänt aktade
Riddersmans n^uiocisme och ädla tänsta
för et i wada stäldt Fädernesland — Jag klanLrar
sälcdes ej illLen, utan twärtom jag högaktar
densamma och stal sjelf med glädje öfwerlcmna
mine sme upwäxande Söner til Rikets
förswar, om de kunna wara nyttige, men jag
tror derjemte at Nationen, som icke älskar inrättningar
af en sä omanlig beskaffenhet, omöjligen
kan öfwertalas at genom Lonsci-i prion upsätta
Tre upper til et sä betydligt antal, och jag
befarar än mer, at frägan i denna moment är
gansta kinkig at wäcka, dä inan nägorlunda Länder
den werkan förra ärets utstrifningar gjort
xa Swensta Allmänheten; utom desi möter här
et annat skäl, som gör saken betänklig. — När
j det närmaste alle wapenföre Medborgare inom
De förut nämde ären äro til Soldater utstrifns,
och under kriget pä krigsbanan sysielsatte, hwem
skal dä stöta Landtbruk och Näringar? Jag
sinner ätmindstone för rnm del sögs, r-Zouroär
Sol Den 3 Junit.
för desin sa oundwikliga behof, samt befarar at
i den nion ^imLerne naturligtwis genom denna
utwäg blifwa längt mera talrike , kunde landet
taga en obotlig stada, om kriget warade flere
är.
En lycka är om wärt folkfattiga land
kan fullkomligen recrutera de mängfaldiga vacancer,
hwilka för det närwarande äro uti de
indelte Regementerne. Om någon twungen utffrifning
säledes kan och bor äga rum, sä wägar
jag underställa Riddcrstapets och Adelns
höggunstiga pröfning, om den bor sträckas, widare
än Lil et sädant ändamäl; atmindstone
anser jag med min pligt förenadt yttrat den mernngen,
at innan Nationen blifwer fullkomli.
gen uplyst om nödwändighetcn af en sä allmän
armering, bör inom den tiden ingen befallning
emanera i Landsorterne af en sä »vidsträckt
Konskription, hwarom nu fräga upstätt.
Friherre von klaren, Lal^r. Det
torde tillätas mig härwid anmärka, at mit
förslag om en Constription eller stående National-armering
utgär fran ätankan af en oundmiklig
nödwändighet. Kriget trycker osi pä
tvär östra gräns, hwilken efter förlusten af
Finland är ojemförligt mera »vidsträckt än förut;
pä den wästra äre wi icke eller säkre: den
styrka tvr äge mäste wi säledes pä en stor
Lvidd utsträcka til wärt sörswar. Sä medtagen
Len genom det förda kriget och okloka anstalter
är, äge wi ej hopp at den nägonstn
Den Z Junit. 5os
skulle kunna göra et tilräckeligt motständ, och
huru "skulle detta motständ kunna göras, utan
anskaffande af folk. Dä redueerar sig ju flögan
derhän, om wi stole forswara osi, eller falla
et rof för wära fiender? Wilje wi det förra
och gifwes dcrtil et annat medel, dä förfaller
af sig sjelf det af mig upgifna förslag;
men skulle tilsiändet wara sadant, at recruter
ej kunna anskaffas för penningar, och skulls
Fäderneslandets belägenhet wara sädan, at ingen
gerna lärer kunna bedöma desi närwarande
wäda, dä känner jag, för min del ätmindstone,
ej nägot annat räddningsmedel än upmanande
af Nationens kraft.
Ropades Ja, Nej, Ia, Nej.
Friherre von platen. Jag tror ej at
wi med säkerhet kunna säga hwad wi för det
närwarande hafwe at frukta: wi wete ej ännu
allt. Men kunde wi för bet närwarande uprätthälla
osi, hwilket kanske more möjligt til
en del genom wära egna krafter, och til en
del genom Engelska sjömagtens biträde, sa äro
desia förhoppningar ej längre än för desia mänader
gällande. När en annan ärstid inträffar,
dä först torde wi kunna dömma om wärk
behof och dä torde det wara för sent at anstal,
ta om wärk förswar. Det är kanske endast
nu, wid tilfalle af en ny Constitutions uprät«
tande, som wi kunne stadga en stor princip til
Fäderncölandrts wärn. Dtt är derföre nu jag
trott
5o3 Den 5 Iunri.
trott mig bora upmana til desi stadgande: kanske
om detta ögonblick icke jakltages, stall det
i anseende til insiytelser, som ingen Swensk
önskar, aldrig mcr blifwa ost tillätet, at lika
kraftigt organisera osi til wart förswar.
Härwid ropadeS mycket Ja, blandadt med
rr?c§.
.Herr L^ron och Landtmarstalken:
erindrade at et besiut more fattadt, at i frä.
Han om konskription ej nägot skulle afgöras,
förr än frän Hans Kongl. Höghet Riksföreståndaren
nägon önskan i det afsecndct more
yttrat.
Friherre vouyttrade sig, at more
et sädant beslut fattadt, sä wore sädant et gäl.
lande skäl, och han afstode för det närwarands
ifrån stt yrkande, under förbchäll, at äga sm
talan sedermera fullkomligen öppen. ,
Återkom Ridderstapets och Adelns afsända
Deputation, under anförande af Herr Grefwe
De ta o-rrllic, som förmälte at Präste- och
Borgare-Ständen med warmaste känflor emot.
'tagit Ridderstapets och Adelns dem meddela,
de beslut, och hwad det hederwärda Bonde-Stän.
'dtt beträffade hade de lofwar derom öftverlägga.
Herr
Den z Juni!. Sv?
Herr 6 ronsten t, hade inlemnak
födande tckemori.-rU four uplästes:
Uti den i gär upläste Constitutions-Akt ffyd
das
hwarje mans wälfängne fri - och rättigheter.
Detta skydd hemställer jag mä utsträckas
lil den wälgörande och af förra Cvnstitutioner
garanterade inrättning : A rmcens Pen st o n sCasia,
bwilken utan dcn tjenande militärens
särdeles känning bereder honom til fälle, at grannd
i tjensten, eller wanför genom krigets tlft
fättigheter njuta en nödtorftig bärgning eller
hjelp" för äterstäende bagar.
Denna Casia, som är 1772 ej kunde räkna
mer än 16 är ftän sin första inrättning, hade
redan uti jft 5g af ,772 ars Regeringsform,
der orden sa lyda Med Armeens PensionsCasia
förblifwer efter de Reglementer som redan
stadfäsiade blifw t, etter de som Kongl. Maj t
med desi trogne Krigs befäl och den wärfwade
Armeens Futtmägtige öfwerenskommande warder-,
blifwit sanctioneradt; ffutte nu efter 63
ärö beständ den wälgörande inrättning, luvars
nytta genom dagelig erfarenhet ädagalägges,
sakna Lagstiftande Magtens stadfästelse pä sino
förr ägande fri och rättigheter?
Jag fär säledes ödmjukeligen hemställa, onr.
icke nämnde Casias Privilegier kunde uti Regeringsformen
införas och der fä rum i en enskilt
L. Stockholm den Z Junit rMg.
Lronsteät.
Herr
603 Den 3 Junit.
Herr DÄva^tstsei-ns, Larl 6u8t!tf,
hade ingifwit följande tvördsamma Memorial.
Förfiutne tiders erfarenhet wisar, at dä
tryckningen af Rrksdags-Protocollerne warit öfwerlemnad
ti! bwarje Ständs godtfinnande, har
oftast handt, at nägra Ständ genom trycket utgifwit
sina Protocoll och andra det underlåtit,
samt at de någon gäng deruti blifwit hindrade
af werkställande magten. Nationen har emed-ertid
en obestridlig rättighet at fordra redogörelse
för hwad desi Deputerade i Ständens
öfwcrläggningar ffrifteligen eller mundteligen
yttrat; ätmindstone at derom blifwa underrättad.
Och som detta endast kan göras genom
de nämnde Protocollers tryckning, hwilka deri,
genom blifwa en belöning för den vältänkande
och et straff för den egcnnyttige, sä tyckes Riksdaas-Protocollerneö
tryckning genom Lagen böra
fastställas.
Dä k det uplästa Projectet til Constitution
denna sak ej är omnämnd; torde hända derföre
at den kan anses närmare höra til Riksdags-Ordnrngen;
sä fär jag ödmjukt anhälla,
al genom en paragraf i Niksdags-Ordningen
alla Ständ blefwo owilkorligen älagde, at under
pästäende Riksdagar och sä fort sig göra
läter, genom trycket til allman kännedom sine
Protocoll utgiswa. Stockholm dm Zckje Junii
6, 6. DLVsstrtjsrnL.
Herr
Den Z Juni.
S09
Hert' otbii ek , ORrl ^reckric^. hade
rngifwit et Memorial, sä leande:
Det är wisterligen förmätet af mig, at
wilja yttra mina tankar i et ämne, af sä mycken
wigt, svin et Rike? Statsförfattning, hwars
utarbetande af Riksens Ständer, ined fullt förtroende
, blifwit npdragit ät Män, kände för
de ypperligaste lunffapcr. Men detta är min
rättighet, hwilren jag arnar utöfwa pa et sätt,
som är enligt med min öfwertygelft, ehuru mc'd
känslan af mit omdömes swnghet. Det Project
til en ny Regeringsform, som blifwit til
Riksens Ständer öfwcrlemnadt, är säkerligen
det fullkomligaste, som uti detta ämne i Swerige
blifwit alstrat; likwäl lärer ingen ting
wara sä fullkomligt, at ju icke nägon anmärkning
derwid kan göras.
Uti berörde Project omtalas endast i allmänna
ordalag Rikets Hof-Nätter och Collegier,
samt deras äligganle at följa de Reglementen
och Jnstructioner som hittils blifwit utfärdade
eller hädanefter utfärdas kunna.
Denna föreskrift synes mig ä ena sidan
för widsträckt, ä en annan för inskränkt. Desi
widsträckthet wil jag för närwarande förbigä:
man har i detta afseende ingenting at frukta,
dä en Furste, hwars ädla tänkesätt äro allmänt
kända och wördade, förer Sweriges Spira, och
i hwars hand magten aldrig kan mistbrukas,
»tan endast til allmänt wäl anwändas; men
hivad
§10 Den 3 Iunrr.
hwad dek inskränkta af denna föreskrift angar>
anhäller jag fä anföra följande ^ Den första fp,
stematistt författade Rcgcringsforin i Swerige
war den af ari6z4, utarbetad af en man, sorn
aldrig utan wördnad stal nämnas. Förut fans
rgenteligen icke nägon annan Regeringsform, ärr .
Konungabalken i Landslagen Uti sä wäl berörde
Regeringsform, som isynnerhet uti alla sedermera
amagne och stadfästade bestämmes uttryckeligen,
efter bwarje tids stick, antalet af Rikets Colle,
gier, widdén af deras befattningar samt deras
namn: derjemte har Nrmeens PcnsisnckCatza>
hwarutur Landets förswararc pä deras älderdorn
fa upbära en ringa ersättning för deras hafde
mödor, uti i7?ö ärs Regeringsform med
skäl erhällit en serskild Z.
Sädant finnes likwäl icke uti Projectet til
nya Regeringsformen, ej heller stadgas at Collegierne
skola förblifwa i deras nu warando
stick, iritil dest de kunna bättre organiseras, pä
annat sätt än 47 §. förestrifwcr. Landets styrelse
beror dock gansta mycket af Rikets sä kallade
Collegier, hivarest de fleste ärenden, likasom
pa förhand utwecklas och utarbetas. AL i den
nya Regeringsformen bestämma deras antal,
jemte en i ätstilliga delar förbättrad fördelning
af ärenderne dem emellan, synes säledes icke
hafwa bordt uraktlätas, emedan denna omständighet
nödwändigt mäste hafwa et wigtigt inflytande
sä wäl pä fjelfwa styrelsen som det
allmänna. Rikets publika werk tarfwa utan
twikwel mycken förbättring och kanske en ny organisation,
i synnerhet nägra, ibland hwilka
Krigs-Collegium, Kammar-Rätten m. fl. torde
sä räknas. Nu dä Stats-Författningen til en
Den 3 Iunik. Lil.
stor del omskapas, hwarfore hafwa icke dessa
Werk der sätt et rum? Enligt projeetet til nya
Regeringsformen är »visserligen tilfäilc öppet,
at wid nästa och paföljande Riksdagar »vidta-,
ga dylike förbättringar; men denna werkeligen
wigtiga sak, hrvars förbättring, med liten tidsutdrägt,
i sammanhang med det hela af Con.
siitutionen, nu warit möjlig och kanske lättare
at »verkställa än framdeles, borde, enligt
min öfwertogelse icke ät framtiden hafwa öfwerlemnats.
Dernäst får jag fästa Ridderstapets och
Adelns upmarksamhet wid 3? af oftaberörds
projeet, so»»»' handlar om Adeliga wärdigheten.
Dä Ridderffapet och Adeln nu gjort en ädelmodig,
fastän i närwarande tid billig upoffring af
sina i arhundraden inneha.fde, fordom med de
störste Konungars och samtelige Riksens Dtänders
samtycke förwärfdc och heligt bcrvarade förmäner
och rättigheter, synes någon insänkning
af Adelimi wärdigheten inom Ständet icke kunna
med skäl begäras ej heller behöfwas. Denna
§. stadgar, at Adeliga wärdigheten endast stalt
tilfalla äldste Sonen och ben äldste grenen uti
en slägt. Mänga torde pästa, at en inskränkning
af Adeliga wärdigheten är bäde nödig och
äfwen nyttig för sjelfwa Ständet samt at et
närmare samband deraf stal upkomma emellan
Frälse och Ofrälse Standen; men denna inskränkning
kan äfwen medföra en helt motsatt
»verkan och förorsaka hat och afund mellan flägternc,
som spridas til nästan alla folk-klaster och
äfwen i en framtid bereda hela Adels-Ständets
undergäng. Dessutom är ordalydelsen af 37 §.
512
Den Z Jannik.
sädan, som skulle äldste Sonen icke erhälla Adeliga
wärdigheten förr än efter Fadrens död;
en nyhet, hwars werkeliga nytta milt omdöme
är för inskränkt at fatta.
Jag hemställer således Högloft. Riddcrstapcts
och Adelns nplpsta bemödande, om icke
Adeliga wärdigheten bör förblifwa fasan den
hittils warit och tilfalla atla Barnen af en i
ALeligt Ständ uphöjd person, sa wida Kon.
nngen hädanefter ma med Adelffap belöna förtjente
Män, och en siik belöning icke skall blifwa
af litet wärde för en Far, som lika ömt
alskar alla sina Varn.
Skulle Högloft. Ridderstam och Adeln
icke sinna detta wara rätt och billigt, anballcr
jag at ätmindsione sv §. ti! undwikande af
stadeliga uttydninaar i framtiden, ma pa följande
sätt stiliseras: "Ej ma Adelffap etter
Grefwelig ettrr Frihertelig wärdighct, som hädanefter
förlänas, tilfatta flere än den, hwilken
Adlad eller nphöjd blifwit, sarnt hans äldste
manlige bröstarfwinge, i rätt nedstigande
led efter led; dock, i den händelse at äldste Sonen
icke skutte lemna nä,gon manlig Bröstarfwinge,
mä Adeliga men icke Grefweliga eller
Friherreliga wärdigheten tilfalla den, som ar
närmast honom, samt dennes äldste Bröstarfwinge
led efter led. Skulle sadan icke finnas,
tilfalle Adeliga wärdigheten den äldste manliga
afkomling uti den inom flägten lefwande
äldste gren, som ifrån den i Ädeligt Ständ
^ «P°
Den Z Juni». 6l3
upböjde Stamfadren i rätt nedstigande led härstammar
och sä alt framgent, sä länge nägon
manlig afkomling inom flägten finnes.
Emedlertid sär jag ödmjukast anställa om
Herr tt^ron och Landtmarftalkens proposition,
om icke Högloft. Ridderskapet och Adeln finner
rätt och billigt, at Adeliga wärdigsteten förblifwer
sadan den hittills warit, med undantag af
Grcfweliga och Friherreliga wärdigheten, som
synes endast böra tillfalla äldste Sonen, Son efter
Son; och om detta ej skulle winna Ridderftapets
och Adelns bifall, Z? §. uti npa Regeringsformeit
mä tel deft ordalydelse förändras
pä'sätt jag nu föreslagit. Stockholm donz
Junit 180^,.
Larl kb ldotliliob.
Herr lZttron och Landtmarskalken utbad
sig fä weta om någon as Ridderftapets och Adelns
Ledamöter annu i dag hade något at anföra,
som rörde Lonstl melonen.
Harwid förmärktes et ögnablick en allmän
tystnad.
Friherre von ?l.-rten, Under
tilkannagifwande, at han i frägan om. Conseriptivnen
instämde uti Grefwe astold törners tilstyrkande,
anhöll endast af Herr 8-rron och Landtmarffalken
om et bestämt swar pä den enkla
frägan, huruwida detta ämnet finge företagas
och afgöras, efter Constitutions-frägän, med samina
kraft och werkan, som hade det förut bliftvck
afgjordt?
o§, 66. Gref
-
5i4 Dcn Z Iunir.
Grefwe Ds la 6arcl is, sacob, förnyade
sin redan gjorda erindran om upffof med sräga
om conscription intil desi Hans Kongl. Höghet
Riksföreständaren sjelf någon önffan i afseende
derpä yttrat.
Friherre von kloten, förmalande sig ej
hafwa warit närwarande wid detta beflut, utbad
sig at fä provocera Riddarhus-Seereteraren,
säsom Protocollist, at uplysa om Le bestämda
ordalagen af detsamma.
Undertecknad RiddarehuS-Secreterare tilkännagaf
uplysningswis, at hos Ridderffapet och
Adeln twänne olika frägor rörande conscriptionen
förewarit: den ena äsyftade uprättandet af
conscriptionsmanffap, at tilgä genast under Rikets
närwarande wada: förslag derom hade
blifwit gjort af Herr ^-siversten von 8ckult2enNeim
och andra Ridderffapets och Adelns Ledamöter,
och det wore denna fräga, som enligt Herr
Landtmarffalkens, uppä Grefwe Do la Larlllea
motion, gjorda och af Ridderffapet och Adeln
bifallna proposition, skulle komma at hwila, intil
desi Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren
sjelf deröfwer uttryckt sin önffan: den andra
frägan äsyftade en conscriptions inrättande för
alltid och i följe af en uti Conftitutionen nedlagd
grundsatts: denna fräga hade af Herr Laron
von platon blifwit i Constitutions-Utffottet
framstäld, ätföljdt Utffottets Betänkande och
wore ännu hittils oafgjord.
Herr Laron och Landtmarskalken an,
säg bäst wara, at denna fräga singe hwila, ätmindstone
til desi Constitutions-ärendet wore af
-
Den 5 Iunik. 5iS
Mänga tycktes häruti instämma.
Hans Excellens Herr Grefwe ^ nell tNiei8t«r,
Oas8, gjorde den reservation, atom
Armeens Pensions-Catza singe en serskild §. i
Constitutionen, Amiralitets Krigsmans - CaHan
äfwen mätte deruti uptagas.
Herr Laron och Landtmarskalken. Denna
fräga torde naturligast afgöras i sammanhang
med frägan om Armeens Pensions-Catza.
Friherre von Llatsn anhöll widare om
underrättelse, huruwida den af honom wäckta
sräga om Conscriptionen, om den företages efter
Constitutionen, likafullt kunde afgöras med sams
ma kraft och werkan, som om den förut hade
warit företagen, emedan om detta wilkor ej i
förwäg wore försäkradt och denna fräga efterst
företoges skulle den ej mer äga rättighet, at
säsom en Constitutions-sak anses, et yrkande
hwarifrän Friherre von kloten ej kunde sig
begifwa.
Herr L^ron och Landtmarskalken yttrade
sig anse tjenligast, at den af Grefwe
clolk körner gjorde proposition härutinnan singe
tjena til rättesnöre.
Ropades Ia.
Sluteljgen förfrägade sig Herr L^ron och
Landtmarskalken, om Ridderskapet och Adeln ansäge
för sig nödigt, at i morgon Söndag äter
församlas in Neno til öfwerlgggning om Constitutionen.
Ro
-
6V Den 3 Iunik.
RopaLeS: k?ej, hwarefter Herr Laron och
Landtmarskalken ytterst fragade om Ridderffapet
sch Adeln behagade ater sammanträda kl. 8
Måndagsmorgonen, i den redan stadgade föresatts,
att ej atffiljas förr än det wigttga Constitutions-arendet
wore afgjordt.
Ropades Ja.
Nidderssapet och Adeln åtskiljdes kl. ; r.
In kläein Lrotocnlli
d. Lilverskolpe.
Mandagen -en 5 Junii.
klenum klockan 8 om morgonen.
Herr Laron och Landtmarskalken: Til
följe af Högloft. Ridderffapets och Adelns beslut
kommer Constitutions-Utftottets projcct til Regeringsformen
i dag at til fluteligt afgörande
företagas. Dä jag i Llenum förlidne Lördag
förfrägade mig, om Ridderffapet och Adeln ffulle
åstunda sammanträda i gar Söndag, och
Ridderskapet och Adeln ansäg sig det ickebehöfwa
trodde jag meningen wara, at någon discusiivn
öfwer projectet icke widare skulle äga
rum. Jag har sedermera härom hort olika tankar,
och fär således nu fräga om Högloft. Rid-srffapet
och Adeln ästundar widare discutera
Den g Junis. 5i?
försiagct, eller genast utan deliberation afgöra
detsamma.
En gansta stor pluralite ropade at det mätte
afgöras genast: blott nägra Ne) förmärktes.
Herr Laron och Landtmarstalken framstälde
nu den enkla proposition, om Ridderstapet
och Adeln behagade afgöra Constitutions-frägarr
genast.
Ropades gansta starka Ja, blandade med
Nej.
Friherre 8tael von Holstein, 6or>
btr önstade at saken matte ventileras:
den kunde i alla fall hinna afgöras, om ej förr
ätmindstvne i natt.
Häremot yrkades gansta allmänt proposition
til afgörande genast.
Herr Laron och Landtmarstalken: Som
oagtadt den mycket allmänt yttrade önskan, at
saken mätte ofördröjligen afgöras, likwäl ätstillige
Ledamöter betygat nägon oro, eller farhäga
at icke fä yttra sig eller upläsa sina tankar,
sä hemställer jag til Ridderstapet och Adeln, om
icke, före frägans afgörande, diseutzion mättäga
rum.
Ropades Ja och Nej.
Herr Laron och Landtmarstalken: Riddcrstaptt
och Ädeln täcktes tilläta mig föreställa,
at en förnekad diseusiion stulle wara et störande
af hwars och ens rätt, och synes för öfrigt
-
518 Den g Juni-'.
rigt mera tld winnås genom hwars och ens oförhindrade
yttranden, och upläsning af cilcramina,
än genom en votering, som kunde förmodas,
dä man hort blandade Ja och trier; i anledning
af hwilka considerationer jag torde fä
-proponera Ridderffapct och Adeln, at omedelbart
tilläta ventilation.
Bifölls.
Herr »olse, föreftog, at de an
märkningar
som kunde komma at göras, ej nu
mätte syftelsätta Ridderffapct och Adeln, utan
remitteras til Constitutions-ULffottct.
Herr Ihre, Albrecht, upropad, uplästo
följande clictamLn:
Högwälb. Herr Laron och Landtmarffalk!
Högloft. Ridderffap och Adel!
sfsid förledne kleni-dags öfwerläggning om
den af Högloft. Constitutiöns-Utffottet projecterade
Regeringsform, hade jag förmodat och upriatigt
önffats at nägon Ledamot af insigter och
erfarenhet fört Högloft. Ridderffapets och Adelns
upmärksamhet pä den del afConstitulionen, som
angär utöfningen af den, i min tanka sä wigtiga,
hwarje Riks-Ständs rätt at sig sjelft beskatta.
Dä detta icke händt, borde sä wäl denna
allmänna lystnad eller — allmänna bifall, som
min höga aktning för de Herrars ej mindre personliga
caracter, än utmärkta egenffaper och
allmänna förtroende, som i detta projects utarbetande
-
Den 5 Junit. 5ig
betande deltagit, men aldramest medwetenheten
af mina egna swaga kunskaper i desie ämnen,
afräda mig at med mit yttrande satta Högloft.
Ridderffapets och Adelns öfwerseende pä prof
och medtaga någon del af en dyrbar tid. Men
dä den hedrande-rättighet at fa deltaga i -xua
wördade Riks Stånds beslut, är ätföljd af den
ofta brydsamma skyldighet at fritt och utan afseende
pä andras eller egit begrepp om bristande
förmåga yttra den öfwertygelse om allmänt
wäl, som endast bar allmänt wäl til afsigt
hoppas jag Högloft. Ridderskapet och Adeln täckes
förläta om min sjelfkännedom och derpä
grundade blygsamhet denna gäng gifwer wika
för den befallande kärr,lan alf en. högre pligt.
Uti 7t Z. har Constilutions-kllskottet antagit
säsom en, ehuru icke tilförmodande, möjelighet,
at nägon gäng et Ständ skulle emot billighet
undandraga sig at i behörig proportion ätaqa
sig den bewillning, sorn til sit belopp förut
blifwit pröfwad och faststäld, och af denna anledning
stadgat huru Ständens pluralitet genom
omröstning i et dertil formeradt Utskott af ,rg
Ledamöter skulle häruti gifwa flutilig decision,
eller som i min tanka är detsamma, at tre Ständ
skulle kunna beskatta det fjerde, dä det ej lärer
kunna antagas at de af hwarje Ständ utsedde
deputerade skulle rakt afwika ifrän deras principalers
förut yttrade och förswarade allmänna
kanka eller föreskrift.
Ehuru ännu mindre förmodelig, likwäl äfwen
inom möjlighetens gränsor,. wore dä ocksä
den olyckliga händelse, at trenne Ständ någon
gäng, öfwer billighet och förmUa wille lägga
tyng.
8Lo Den 3 Junk.
tyn,asta bordan pä det fjerde och huru blefwe
dä det Ständ.ts belägenhet? huru vuträkneliga
följderne deraf. Af ven enighet och förtroende,
som nu räder inom Riks-Ständen, skulle man
rväl kunna förmäs at anfe en sädan händelse
för otrolig, men uti et tidclnvarf dä det blifwit
snärten mana at se det otroliga, det nästan
omojeliqa werlställas och hailda, torde en fädan
supposition kunna förlätas.
Häfderne framwisa nränga exempel, huru
inom medborgare af et samhälle öfwerdrifna
miHledda begrepp antingen om egna rättigheter
eller egen styrka upkommit, huru dess starkare
eller swagare, bestridde eller förswarade hos hela
menigheter upwäckt och ästadkommit utbrott
och handlingar, som de kjelfwe i lugnare tider
funnit orättwisa.
Om nu uti en gifwe Gud längt aflägsen
framtid, det är för denna, nu i fraga warande
<ll>r>8tilution äfwcn är gjord, sä olyckligt skulle
ätbära at förwirrade princips- skulle iipwäcka
nägon gäng oenighet Riks-Ständen emellan.
Om i följe deraf och under ledning af ^n^rcickEn»
werktyg, en cempoi-ckro förening emellan
irenne Ständ skulle wara länkbar til det fjerdes
förtryck, lnvilket mägtigt, bwilket farligt
wapen blefwe icke denna 71 8- l sadana händer.
. I alla andra fall fordras alla fyra Stänkens
instämmande samtycke och Konungens sane.
iton innan et Stånds rättigheter kunna förnärmas.
I detta ffulle trenne Ständ utan det
fjerdes begifwande, utan Konungens samtycke,
kunna pä det korta mcllanständ emellan twänne
Riks
-
Den 5 Imrik. 621
Riksdagar, sä utarma detta, ak desi politisk»
existence jemte desi pb^sisk», stulle til det mesta
wara förlorad innan det kunde anropa mera
uplyste och billiga Medstandcrs rättwisa.
Efter denna Eonstirutions principer- skulle
kraftig ändring likwäl pä ännu fem är icke
kunna minnas, och den endast genom friwiliigt
beqcfwande af de Ständ, hwilkas bewilllung
ffulle blifwa större genom denna lattning i medbröders
bördor. Bör en sadan sjelfförsakelse
alltid eller ofta kunna mäntas. Skulle Högloft.
Ridderstam och Adeln anse desie betänkligheter
obetydlige, denna farbäga errdast grundad t en
nrörk inbillning, underkastar jvg mig med wördnad
desi högre uplpsning, glad at uti min fullkomliga
förtröstan pä denna, finna den säkerhet
emot min fruktan, som egna förnuftsslut ej kunnat
gifwa mig.
Emedlertid wägar jag af besia stäl ödmjukast
föreflä, huruwida icke nyttigast more at bibehålla
den urgamla frihet swart Rikets Ständ
bittils ägt och som sin yppersta helgedom stän,
vigt bewarat, at sig sjelft beskatta och til deltagande
af större eller mindre del i allmänna bcwillningar
läka friwillig jemkning men intet
twäng äga rum.
Skulle af orsaker öfwer min förmåga at
inft, ct sädant twäng, om ock härefter anses
möra oundgängeligt än bittils, dä hemställer jag
i lika önmjukhet Högloft. Ridderstapets och Adelns
högst uplpsta ompröfning huruwida den
tilläggning r 71 kunde wara olämpelig at
Let Ständ, som efter den i Utstottet skedde vo
tepjnx
-
Z22 Den 5 Junit.
terinF trodde sig förfördeladt, ägde rättighet,
om det sä önffade at innan beflutet gick i werkställighet
underkasta detsanrma Konungens antingen
äecision eller ätlnindstone 8.incnor> efter
omröstning i Stats-Rädet, hwarförinnan det icke
ägde laga kraft.
Herr Lkjolclebrancl, ^.Ullers krcclric,
upläste til ?rotocollst följande:
Wid öfwerwägandet af den frägan: huru
et afgörande beflut skulle kunna winnås, i händelse
at et eller twänne Ständ skulle magra at
ätaga sig den del af bewillningcn, sein enligt
skedd rexLrrition detsamma borde tillkomma, bar
olvustitutions Utskottet funnit sig i walet, endast
mellan twänne utwägar, nemligen Konungens
ätgärd eller Ständers pluralitL, pä hwad sätt
som häldft bestämd.
Konungens ätgärd wid en bcffattningsfräga,
kan med ssäl anses stridande mot en af de
första grunderna för all rättjkaffens frihet: folkets
rätt at genom sine representant»!- beskatta
flg sjelft. Säledes mäste den andra utwägen
widtagas; och pä det plural!esten genom udda
tal mätte blifwa bestämd, hwilket i wista fall
kan wara alldeles nödwändigt för Statens upratthällande,
förestogs at et Utskott, bestäende af
lika antal Ledamöter för hwarje Ständ, ffulle
votera per capita, sedan en Ledamot genom lottning
utgätt.
Af denna enda Återstående utwäq synes äfrven
en stor olägenhet kunna upstä, nemligen
den: at tre Ständ kunna beskatta det fjerde.
Men detta kan afhjelpas genom en af Riksens
SLän
-
Den 6 Innit. 625
Ständer såsom Grundlag antagen Instruction
för Bewillmngs Utskottet, hwaruti bland andra
nödiga allmänna föreskrifter, wista förhällanden
utsattas mellan den Bevillning sorn ar geinensam
för alla Rikets Inwänare, och den hwarifrän
et eller flere Stand aro undantagne / alltsammans
beräknadt efter possesion >,8 och näringars
af omständigheterne beroende olika afkastningar,
m. m. Och ehuru detta ej kan ske
med fullkomlig noggranhet, är det atmiirdstone
tilräckligt at i förhand förebygga tre Ständs ej
förmodliga men möjeliga afsigt at förtrycka det
fjerde.
At, i händelse af twist, taga förra Bewillningen
til grund, kan wara tjenligt, dä sakernas
ställning sedan sista Riksdagen ej förändrat
sig; men twärtom i annat fall. Stängd eller
fri sjöfart, och deraf följande lätt eller sevar eller
ingen afsättning, kunna til erempel werka
stora förändringar i de fördelar, som af wista
näringar kunna päräknas, och säledes i den bewillning
som deraf med rättwisa kan tilfalla Staten.
Men jag bör ej uptaga en dyrbar tid at
fördjupa Mig i ctetaillLr.
At all skadlig följd af den förestagna Regeringsformens
71 §- kan afwändas genom en
wäl öfwerwägd och til ändamälet afpastad insti-uction
för Bewillmngs Utskottet, är hwad
jag egentligen wägarpästä, och hwad swärligen
lär kunna bestridas. I följe deraf torde icke
Regeringsformens antagande för detta ämnets
skuld böra möta nägot hinder eller tids utdrägt
derföre upstä, häldst i en tid, dä hwar minut är
sf wigt för Fäderneslandet.
Grefwe
52t Den 5 Junis.
Grefwe <r)-IIt-nborA, sobao kllenninA,
hade inlemnat följande lUemorirrl, sorn uplästes:
ödmjukt älemoiial!
Med deltagande i den allmänna erkänflarr
för den af llonstimuous - Utstettet til pröfning
öfwerlernnade Regeringsform, torde mig tillätas
derwid fä fran! st älla nägre anmärkningar, icke
äfpftande hufwudsakliga förändringar, utan blott
tillaggningar, sorn jag funnit rrng föranläten
foresta, sedan i dcsie ämnen icke nägot blifwit
anmärkt i Ridderstapet och Adelns sista iMuum.
Örn wigten af control! öfwer Ämbetsmäns
åtgärder oftnd:gt blifwer större i den män desie
åtgärder hafwa inflytande pä allmän ochen skild
walfärd, upstär deraf den följd, at den Ämbetsförwaitning,
som blifwer Stats-Rädet och - tats^liniserLr
anförtrodd, kräfrver den pälitligaste
och noggrannaste bewakning. Jag kan dock icke
dölja min mekan om säkerheten för desi -vederbörliga
iakttagande, dä ce wid Riksdagar blifwande
dlonstituuonL Utstött äger all-na at gransta
Stats Rådets lUolocoU-rjag har trott at
dä Stats Rådets och StatS-^kinistrarn^^ Ämbetsförwaltning
sä mycket nrera were stäld under
Riksens Ständers enstilta granstning, som
deras sä kallade.fusiUlL Ombudsman icke är
rättighet tillagd til inträde i Stats Rådet eller
kännedom af desi llrorocollsr, denne Ständrnme
förbehällne rättighet stlllle innefatta en deremot
swarande, at, med undantag af mimscerUUL
arcnder, allmärrt derom inhemta kunskap, änskönt
rättigheten lil ofrckiel pröfning och bedömmanKe
rvore et särstilt Utstött updragen, samt at
Den 5 Junie. 52Z
det skulle innebära en motsägelse at icke äga rät
tighet
genom läsning sjelf inhemta den kännedom
, som (-'on8urmitE-Utskottet agde at meddela.
Denna min förmodan har jag äfwen grundat
pä den öfwertpgelse, at likasom dek är folkets
göromål, för bwilkas skuld allmän styrelse
är inrättad, at genom sine känna
huru densamma fores, det bör wara hwarje
redlig Ämbetsmans ära och dyrbaraste ratt , at
desi handlingar uppenbarligen undersökas och
granskas; men sedan efm3urui!Oii8Utffottet derom
lärer annorlunda förordnat, torde jag nu
wara inskränkt til blotta bedommandet af det
Utskott, som forenamde wigtiga förrättning blifwer
anförtrodd, och derwid anmärka, at, om t
följd af en föregående Riksdags praxis, som
wanligcn blifwer iakttagen wid den efterföljande,
detta Louslltucions Utskott blifwer, likasom
nu, sammansatt af femton Ledamöter, skutte det
möjeligen kunna inträffa, at sep ledamöter, twa
af hwarje Ständ, utom Ridderskapet och Adeln,
Utgjorde plurUitewn inom Utskottet, och således
Riksens Ständers tanke i afseende pä StatsRädets
och Statsg ämbetsförwaltning.
At denna controll icke upfpller sit ändarnäl
chnes mig legga i öppen dag, och at det stora
föremälet. redowiöning och an-war, hwarifrän
nu msra ingen mindre Ämbetsman kan
undankomma, kan likwäl, i anseende til de wigtigaste
ämbeten dufwa alldeles förfeladt, da erfarenheten
nogsamt beiwttnar, at möjeligen sanningens
röst lättare kan nedtystas och ofwerwgelsen
snarare döfwas ibland et ringare antal
Uspittsc-iiUtuu än i en talrikare folksamling.
I afseende bärpä får jag ödmjukeligen foresiä
det tillägg wid 105 §. rörande
526 Den Z Junit.
Utskottets pröfningsrätt af Stats-Radets
locoller, at wid veste Lrotocotlr-rs jäslrrng och
berömmande, Loli8citutioris lltskottet ma focftärkas
til det anta! 71 L om Aewillriingac
för skrjfwer, nämligen 30 Ledamöter af hwarje
Stand , Ridderskapet och Adela dock obetagit,
at efter wänlig Riksdagepraxis, med tiläkmng
af lika manga Ledamöter, kunna utgöra et
dubbelt antal emot hwart och et af de andra
Ständen, om Ridderskapet och Adeln sä för
godt finner.
Beträffande det i 71 § föreflagne sätt til
Bewillnings stadgande i de händelser, dä Stånden
om belopp och fördelning icke moro ense, sä
enär man i alla tider ansett det wara en ganska
oväsendtlig och ömtälig rättighet at beskatta
sig sjelf, och at således något instptande af tre
Stånds wilja icke kunde werka nägot pä det
fjerdcs rätt, har jag tpckt mig finna denna tanka
motsagd, da man öfwerlemnat at Standens
OeputLlLäs en rättighet, som man icke medgifwit
sjelfwa Standen. Det ligger i sakens natur,
at, dä fräga ar om bevillning der stridige
interk-88en äro Ständen emellan, samma princips
stal följas om defie frågor afgöras i Stand
eller Utskott; om omröstningar derom ske Ständwis
eller per capita, och at säledes tre Ständ,
ja afwen twa Ständ, som icke genom utlottningen
sakna någon Ledamot, kunna älägga de andre
twä de bewillningar de för godt finna. Det
har wäl wid Riksdagar stundom bändt, at det
ena Ständet ätagit fig en större tillökning i^beivillningen
än andre; men om et sädant äta.
gande kan wara en följd af egen öfwertvgelse
vch fri wilja, bör likwäl rättighet för andre Ständ
Den 5 Iunir. Z2.7
rrl Ålägga en sä beskaffad förhöjd Bewlllning icke
medgifwas; jag förestår derföre det tillägg tvid
71 §, at dct ma ankomma pa det wägrande
Siandets fria wal at antingen underkasta sig
det förfarande, fom denna § föreskrifwec, el»
ler ock wara förbundit ti! tilöknrng eller minsk»
ning i den föregående Bewillningens belopp
och fördelning i det förhållande oet deri haft
til de tre öfrige Ståndens fammanslagne Be»
willning i den proportion de öfrige Ständer»
anfett tilökning eller minskning nödig: Och
synes detta ärende om bewillningssättet waraas
den egenskap, at Ridderskapet och Adeln äger
rätt til förenämde förbehåll, utan afseende pä
de andre Ständens tankar, hwilka äfwen, lika
med Ridderskapet och Adeln äga at hwar för sig
ingä i enahanda förbehåll.
Jag fär äfwen anmärka, at ibland de sista
tillägg til Regeringsformen, influtit den mening,
det ifrän tryckning wore undantagne öaagueas
och Riksgälds-Lontoirt.-t8 ^rorocoller j ärendkv
som böra hemliga hällas, och dä jag tror at
werkeliga hemligheter bwarken warit eller kunna
förekomma i förwaltningen afetsädant penninawerk
som Riksgälds Lontoiret, anser jag för
min del det detta uttryck, hwad Riksgälds-Lontoiret
angär, bör förswinna.
Eluteligen fär jag yttra den säkra förmo»
dan, at utan hinder af Lonstitutionens anta»
gande, hwaruti skyndsamhet yrkas, särskildte i
Ständen gjorde anmärkningar rörande utöfningen
af de Nationen förbehällne rättigheter, mäge
ätmindstone kunna sedermera komma Stän
-
523 Dm 5 Junti.
den emellan til jemförelse och pröfning. Stockholm
den g Junit rgvg.
stobAn kksnninA 0Mendorf.
Grefwe Ittamilton, 6l.i8tkf ^Vatlilei',
hade inlemnat et vlc^mLn, sa lpdande:
Sedan ätskillige warde Ledamöter pttrat sine
tankar i flere delar af den föreflagne Regeringsformen,
och alla spnaö hafwa instämt deruti,
at den äger den grad af fullkomlighet som
för wart Fädernesland i nä'warande ställning
är tjenlig, ehuru nägra anmärkningar wid wista
cistLiiiei kunde äga rum, äterstär för mig blott
at fästa Högloft. Ridderjkapets och Adelns upmärksambet
pä en och annan omständighet, som
ännu ej blifwit nämnd. Med et billigt misttroende
til mina egna instgter och et oinskränkt förtroende
til de wärdige Medborgare, af hwilkas
mogna kundffapcr och vsparde mödor, den pro
Regeringsformen
är en fougt, förenar ^
jag den öfwertygclse, at hwarje Medlem af det- »
ta Samfund är skyldig sig sjelf och sit Fäder- ^
nesland at yppa de tankar som boS honom enffclt
kunna upstä. Om de förändringar jag förestår
äro antagliae, winner det allmänna derw-d,
om de förkastas, blir winsten min enskild.
Jag blir-uplyst om mit misttag.
De ärendcr som förr föredrogos af StatsKc-crecerLi
en för Inrikes ärendcr ensam, äro uti
litte §. fördelade emellan tre, At de ärendcr
som anga Religionen, klcclesiIrnttjus Werket och
allmänna uxfostran, böra.skiljas frän de egentligen
sä kallade Inrikes Arender, är utom all
fraga.
Den 5 Irmtt. 52g
fräga. De förre fordra et helt annat behandlingssätt
än de sednare; helt andra skags kunskaper
behöfwer den man ät hwilken upfosiringswerket
blifwit anförtrodt, än den som har wärdén
om Rikets economis. Deremot kan jag ej
inse egenteliga orsaken, hwarföre de economiskrr.
arenderne äro kemnade til 2:ne ämbetsmäns föredragning.
Hwar äemills för sig blir ej tilräckelia
as fysielsätta L:ne personer,' hos hwilka
man ätmindsione bör suyyonerA skicklighet och
drift. Drätsel-werket kan ej gifwa mänga ämnen
för Ämbetsmanna handläggning, dä Rikets
penningewcrk gansta wisligen äro "öfwerlemnade
i Riksens Ständers wärd. Gränsen emellan
de olika grenarne af economlen är sä swär at
med noggranhet bestämnra, at cotillon wid ärendernes
handtering blir nästan oundwikelig.
De ärender h synnerhet som röra Drätsel-werket,
äro af sä lika art med de camer-il-g, hwilka
likwäl i den omnämnde §. äro ätstiljde, at
jag tror redighetcn i arbetssättet fordra, det alla
de sä kallade inrikes ärenderne öfwerlännäs
til en enda Ämbetsmans handläggning.
Den Stats-Rädets Ledamöter älagde styldighet
attil Urorocoliet yttra sina tankar uti ds
mål som der komma at föredragas, är utan
twifwel folkets hufwudsakeligaste stöd emot den
Negerandes möjliga egenmägtiga företag, desi
skydd emot wäldet och tiltagsenheten. Jag tror
denna answarighet wara en af de grunder, hwarpä
nyttan af hela ki-ostceet hwilar, och jag anser
derföre af högsta wigt, at den i 102 Z. förestagne
NiksRätt, inför hwilken Stats-Rädek
stall för afwikelfer frän sina pligter tiltalas, aldrig
mä kunna sättas ur den werksamhet, som
67, 63. för
530 Den 5 Iunik.
för dest ändamål är nödig. Detta händer dä
Riks-Rättens Ledamöter genom inträffade jäf
eller laga förfall utgöra mindre antal an tolf;
Riks-Rätten blir dä ej domför, det will säga
den blir owerksam, och dä Domstolen säledes ej
existk-rLi-, blir deraf en naturlig följd, at et
brottsligt Stats-Räd ej kan tiltalaö eller dömmas
til answar. Möjligheten at sä mänga Ledamöter
genom jäf eller förfall kunna bliswa
hindrade at biträda Riks-Rätten, at de öfrige ej
utgjorde domfört antal är ej förutsedd, eller nägot
medel til afhjelpande af den olägenhet som
derigenom ffulle upkomma, föreslagit. Den händelse
jag nämnt bär förmodeligen ej ansetts wara
at befara, dä Riks-Rättens Ledamöter äro
flere än tolf; men utom det intet i en Grundlag
bör öfwerlemnas ät prob^bttitt-wn eller baxarclen,
bör man söka förekomma intrigens
iverkningar fran deras sida som böra tiltalas,
och swaghetens bos dem som böra dömma. Den
brottslige gör säkert allt för at undgä answar,
och wängen Domare söker troligen undwika den
mindre behagliga befattningen^ at til answar befordra
Statens betydligare Ämbetsmän. Pä
' det Riks Rätten alltid wid förefallande behof
matte kunna orxaniser^, och ändamälet med
dest inrättning säledes ofelbart winnås, förestär
jag följande tillägg til 102 Z.: Skulle st! hända,
at sa Manga af Riks-Rättens Ledamöter
äro af laga förfall etter jäf hindrade at deltaga
i desi öfwerläggningar och beslut, at de
öfrige ej utgöra tolf, äligge dä Ordföranden
at L stället til Ledamor i Riksrätten kalladen
Ämbetsman inom samma Werk, som är näst
i ordningen efter den af förfall eller jäf hindrade,
eller ock om detta med de milimirs
Leda
-
Dett 5 Iunik. 851
Z.eöattrZterne inträffas -en älste 6enera1 eller
Amiral i Riket/ som sadant hrn-er ej äger.
Hwad i io3 Z. stadgas om en TryckfrihetsLomitL
kommer at förfalla, t fall det af en
mitntions Utssottets Ledamot Herr Ridvarehus
Lecreteraren
Lilvertztolpe gjorde xroject til eN
Lag och HushällNings-Beredning antages. Jag
har ej den förmätenheten at tro mig med ytterligare
stal kunna wisa nyttan af en inrättning
hwars fördelar nämnde Ledamot med sä mycken
styrka, sanning och fullständighet ädagalagt, ritan
förklarar blott at jag til alla delar instämmer
Uti hwad han i detta afseende tilstyrkt.
Jag har ansett för min medborgerliga rätt
6t yttra mina tankar, men jag anser ockfä för
min medborgerliga pligt at ej i detta ögonblick
lägga hinder i wägen för antagandet äfen Oonstitutioni
bland hwars betydligare fördelar jag
räknar dea, at i sjelfwa Grundlagen är förwarad
rättigheten och sättet at deruti göra de ändringar,
hwartil en närmare granskning och ett
stigande uplysning kunna föranleda. Jag erkänner
wishetett af det stadgande at inga ändringar
i Grundlagen mä kunna wid samma
Riksdag förefläs och antagas, samt öfwerlemnar
til Högloft. Ridderffapet och Adeln ät göra
det afseende ä mine anmärkningar de kunna för
tjena, men förbehåller mig blott at desamme,
säsom Nu wäckte, mätte wid nästa Riksdag kunna
företagas til pröfning och afgörande.
Eustaf Matliier kkaMlltau»
Herr
5Z2 Dcrr 6 I«nir'.
Herr DakImÄU, ttars, joban, hade ingifwit
et sä lydande victainen:
Ändamälet med denna wördsamma anmälan,
den medwetandet af min obetydenhet samt
bristande erfarenhet och infigter ej kunnat förhindra,
är ej annat än det at uti den wigtigaste
sak, sorn en medborgares omdöme kan underkastas
, för egen tillfredsställelse min
öfwertygelse til ittotocoilst.
Jag bwarken bör eller wil nu uppehålla
med en sadan granskning af det förewarande
<-.on8tirution8-xrojectLt, som wid en annan perion
jag ansäg mig åligga : Jag ber blott först
fä äran förklara, at jag i afseende pä ven Konung,
som Swensta Felket nu genast sä enhälligt
antager, ej äger en stymt af fruktan eller
misttroende; men deremot tror jag, at de grunder
til allmänt wäl, hwilka i en sä owanlig
cc vjunctur som den närwarande läggas, ej kunna
framdeles utan största äfwentpr och swärigheterrubbas,
och böra säledes just nu upföras
pä endast det ewigt waraktiga sanna, enkla
naturliga. Det är endast i sädant afseende och
dä, med et förkjust erkännande af hwad Herr
Lant^Ii Rädkt och Lommeuäsuren ^älerbstb l
dest ypperliga framställning sista ?lenidag utredt,
jag beror i blindt förtroende wid upställniugen
äf lletLillsrnL i den föreflagne Regeringsformen,
öfwertygad at sä uplyste och patriotiste
män insett längt bättre än jag hwad tjenligt
i detta ögonblick warit, jag, hwad sjelfwa
den fasta grundmuren för denna byggnad
beträffar, mäste, enligt min sä afgjorda öfwer
-
Den 8 Junit. 855
tygelse, högtidligen förena mig med Herr Grefwe
iviörner8 sistl. Lördag gjorda'för
behäll,
at Lo i8titution8 Utffottet wid Riksdagsordningens
utarbetande denna Riksdag til antagande
för nästa gäng föreflär en sa billig nopr68LntLtion8
förändring, som nu möjlig wara
kan ; pä det 25 Präster och 57 Borgare samt
70 Bönder ingalunda delade i särskildta Ständ,
mä utgöra den Swenfka folkets organ, förhwilken
^jill!8k6i-Ln under en Monark med den mest
rvidstrackta. magt stal an smara. Hufwudsaken
i wär Statsförfattning mäste wara, at göra
folket i möjligaste matto tik en tÄmiilo af y^criOter,
och at styrande magten, ehuru obehindrad
r all exLLucik befattning, majestätiik ärftlig och
i full glans, aldrig mä kunna blifwa farl-g för
friheten; men wennes detta dubbla ändamäl annorlunda
an nt Kepi-esem.iNion^ri af folket hwilar
bos en Lo,-p8, som upkommit utan afseende
pa tilfälligheter, säsom et Nationens ordenteligen
walda Utskott, af oberoende, med allmänna
förtroendet hedrade, til Statens beständ coinrlLu
, uplyste medborgare? Rikets uprätthällande
under nuwarande uplösmngstilständ lärer
fordra, at styrande Magten kar oinstränkt
rätt, at äfwen emot hela Lon8eiU-;n8 samnranstämmande
föreställningar, börja krig, sä i alla
hänseenden ryslige för mensklighet och walstan-,
rätt at afgöra betydande Ämbetsmäns öde efter
behag, äga veto i lagstiftningen och röster i
Högsta jttcliciels Lorden.- Stats-Rädets Ledamöter
äro ej heller pliktige nedlägga sine Ämbeten
, dä Konungen öfwcrstrider sit Loauact,
och i intet mer än et fall anses Konung Lon8titutkon-stt
hafwa uphört at regera. Jag kan
dä ej finna annat, än at styrande Magten kan
ZZ4 Den 5 Iunir.
mer än lätt bkifwa farlig för friheten, och bereda
det wärsta af allt, neml. wäldsamma Ue.
vowtionm-, sä sällan lika lycklige som den nyst
utförde, sä wida ej ULpresLntLtianen, hwilffen
skal controllLM och beskatta, blir i ytterlig grad
xättwis och rväl sammansatt, oberoende och uplyst:
Men detta gör ändä ej tilfyllest. Mit
andra högtidliga förbehäll blir, at det af Herr
MiddarhNs-äecreterArsu Silverstolpe; förestagne
r><-! MLne-nlE Utskott eller Beredning af 12 personer,
Mä i Lonstitutionsn äecreterrrs, i stället
för det af Ser Ledamöter, forn til blott Tryckfrihetens
beskydd, Utskottets prochet innehåller.
Den ringa ökning i kostnad, Herr Silverstolpe
förträffliga förslag! medförer, ersättes tusendfattt
med dest mängfaldiga nytta och det ffydd
för friheten, som i anledning af hwad oswan
är anfördt, jag anser wisterligen ej til öfwerflöd
kunna beredas.
Jag wägar ej längre päkalla detta wördade
Samfunds upmärksamhet, utan stutar med
den aldradjupaste känstas: warmaste önffan för
mit älskade Fäderneslands waraktiga frälsning.
Stockholm den 5 Junii 1809.
OalilmÄN.
Herr von Uranclcen, HANS u oinbolcl,
hade inlemnat et lVtemoriU, sä lydande:
Wördsamt ^lcinoriall
Den hemställan Hans klxcellencs, Herr
mi rawn m. m. Grefwe V^Aclitmeister samt twänne
wärde
Den 6 Iunii. 535
warde Ledamöter förleden Lördag gjorde hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln rörande ^rmeens
uen8ion8 <3L8SL samt ^mirci.litet8 KrigsmansLA88.
TN, at desta LL880r mätte blifwa nämnde
nti den npa Regeringsformen, i likhet med hwad
uti 56 Z. af 1772 ars Regeringsform angående
förstnämnde Lassa stadgas, får jag för min del
mcd sa mycket större skäl i ödmjukhet tilstyrka,
som denna Lassa fatt, i anledning af det henne
i berörde grundlag tillagde beskydd, wara orubbad
under hela sista Regeringen; men deremot
Amiralitets Krigsmans Lassan, forn icke i samma
Regeringsform war nämnd, »vidkännas icke
allenast förändringar i det för henne stadgade
utan afwen en betydlig minskning
i sin l-evcnu?, ehuru Lassan allt sedan hon ar
1652 inrättades, bar flere framfarne Konungars
och jämwäl RiketsiLtanders hwilka
gf Högsksalig ^Hans Majtt Konung lil
pä utmärkt nådigt sätt conllrmeracles den t6 Julli
1783; hwarwid ock Lassan llnder Förmyndare-Regeringen
af Hans Kongl. Höghet Regenten
lika nådigt blef hibehällen. Utom det at
denna Lassa gex pension n- til afskedade Oliicerare,
Under-OlnLsrare och alderstegne eller förlamade
och blesseraäe af Kronans sä wäl som
förhrrdt sjöfolk, samt til Lcclesiastigue och Livil-Staterne
wid Amiralitetet, ger hon äfwen
Oratialer til alla destas Enkor och barn, hwilka
i annat fall skulle af Statsverket njuta sit underhäll.
Wan hoppas derföre winna den för
miraiitets Krigsmcms-Lassan föreflagne säkerhet
och beskydd, och hemställes ödmjtikeligen om icke
sä wäl prinsens pensions Lassa, som Amiralitets
Krigsmans-Lassan kunde stadfästas i en och samma
Z ungefärligen sä lydande: Med prinsens
ken
-
B6
Den 5 Ilmir.
ken8ions -Lassa och ^Viniraiitsts - ^rrgsmansLassan
forblifwer det efter de Reglementen,
som redan utfärdade stro, eller efter the fsm
Lonungeir med Dest trogne Arigs Lefäl och
den wärfwads ^rmeens samt /^miralitets-Sratens
HullmägtLge Zfwerenskommande warder.
Stockholm den 5 Junit 1309.
lch lv. v. vrancken.
Uplästes et af Herr Virgin, Lamuel, inZlfwit
Memorial, sä lpdande:
Wvrdsamt Vlemorial l
Dä alla hinder i anseende til Rikets wädliga
belägenhet böra undanrödjas för npa Lön,
8titutiouen8 ftpndsamma och enhälliga antagande
och Konungens utropande; sär jag hos Herr
Laron och Landtmarskalken anhqlla, at den
af mig wid sistledne plenum gjorde motion om
Landshöfdingarnes uteslutande frän förtroendeÄmbeten,
mätte tils widare ej föredragas såsom
vfwerläggnings-ämne för Högloft. Ntldderstapet
och Adeln. Stockholm den 5 Junii 1L09.
Lamuel Virgin.
Herr LcllNiittorlotv, Henning' Lbristian,
Hade inlemnat följande äictamen tik rrotvLoiist:
Ännu Eola mänge ibland o§ med en ädel
stolthet och Lilfredsställelse minnas, huru under
loppet af 1789 ärs Riksdag, Riddarhusets murar
och hwalf gäfwo genljud af sammanstämman
-
Den 6 Iunii. 6Z7
mande patriotiska röster, uphöjde för Fäderneslandets
wäl och dest räddning frän en framtida
wäda: — Ej nog at den förutsägs och bewisades,
icke med tomma ja eller nej, utan nied
uplysande och staiskloka stäl; wi weta at den
motarbetades med yttersta förmäga af allmänna
mai färdens ofcrsträckta wanner. — Jag nämner
den oförgätlige Rädsherren, Grefwe Lxcg
1-Eisen, hwilken )ag hörde in illLuo utropa:
elosia ill dor,
men Swerige lefwer.
— Jag nämner med wördnad deste odödlige man,
klle, rnanssoner, en Diellric Dufvall, en ^clolk
llllaiyickon, eN Larl I)s 6eer, eN L aes I^rist^k^,
en aitjErngranatli, en §pa! lencreut^ med ftere.
Dcsta sanningens bjeltar äro bortgängne ifrän
ost, men ware deras namn alltid i en helgad
åminnelse hos Ridderffapet och Adeln! — —
Bewisen as F-stcrlands-kärlek at förr wälja
fängelser, än at wika frän medborgerliga tänkesätt,
ma ewigt wara djupt intryckte i alla
Swensta bröst, som hysa en warm känsla för
Fäderneslandet! — Helgom wära saknade patriotiske
medbröders minnen pä denna dag genom
en lika endrägt i beslut, som den klara uplysningen,
grundad pä närwarande och framfarna
tiders erfarenhet bör bestämma. — Det
är den adla maktägande llarinonien som utgör
Ridderstapets och Adelns styrka.
— När för
Lo är sedan wi moro enige at emotstä en Oon8titutions-^ct,
hwarmed wi öfiverrumplades, -  och dä,  när inga stags wapen kunde besegra
wär ständaktighet,—huru wore det möjeligt,
at nu, när wi hafwe ingen strid hwarken emot
waldets eller listens inflytelser, wi skulle
strida mot egna delade opinioner, eller sjelfwe
mistfirma wärt förtroende til wältänkande och
up
-
5^8 Den Z ^junrr'.'
Uplpste män, hwilka af o§ blifwit walde til det
wigtiga och mödosamma arbetet, at upföra en
NI) Oonsritutiou8chyggNad?
Jag är öfwertygad at Ridderstaäet och Adeln
minst skulle täta at sörewitas misibruk af
den makt, som genom nägra pa iarisks Hjeltårs
mod i nödens yttersta stund eröfrades, och
af dem til o§ blifwit öfwerlemnad med full tilförsigt
at wärdiqt bara och nyttja. Än mindre
kan Ridderstapet och Adeln, som sä ofta förclyst
med ädla efterdömen, blifwa de sista at förklara
sin skyldiga wördnad och tacksamhet mot
cn mild och wälgörande Förste, som pä stridens
bana wägat sit dyrbara lif och nu, upoffrande
sina Återstående dagars lugn för Sweriges wäl,
ansett för sin högsta ära at möta Rikets nu
församlade Ständer med en ädelmodig wälwil»
ja, öfwerlemna til dem lagstiftningens hela makt,
samt tilläta, rädrum och tid at i lugn med en
ostörd frihet Lfwerwäga, pröfwa ochstrrstiljaen
statsklok jemnwigt mellan thronens och folkets
rättigheter. Hwem bör icke weta at alla menffliga
förnufts-planer äro ofullständiga, men den
plan som hyser det minst ofullkomliga, bewisar
den möjligaste fullkomlighet. Kanske kunde ännu
wid den förestagna nya Stats-forfattningen
flere jemkningar och ändringar, än de redan gjorde,
äga rum, men wi hafwa sielfwe bestämt tiden,
inom hwilken alla öfwerläggningar i detta
ämne stola upböra. Jag bekänner uprigtigt, at
jag i den til wär pröfning framställda Grundlag
sinner en och annan som icke sä alldeles
tilfredsställer mit hopp för en framtid; men
jag mäste derjemte tilstä, at iag känner mig
sjelf oskicklig at kunna sätta nägot bättre i stäl
-
Den 5 Junis.
let eller bestrida de stal som föranledt consullurions-Utskottet
at för närwarande tid gilla och
antaga desia Z. Z. —. Jag läflar med hwilken
som hällst i pLtriot-8ka, tankesätt, och har annu
aldrig kant annan ärelystnad, än at för mit Fosterland
bära den warmaste tänsta, som icke
kallnar eller swigtat wid nägra prof, men jag
säger uprigtigt, at en blygsam öfivcrtygelft af
min egen oförmåga afhäller mig fran denwäqsambeten
at framträda som granskare och nu
upställa flera jemkningar, betänkligheter och inkast,
som skulle förhala den dyrbaraste tid. —
Märt Rikes olyckliga belägenhet, Europas
nuwarande p lul^a ställning, märt beroende af
utländska makter, — Labi ettens ofelbart fästade
upmärksamhet pä hwad wi göra och läta,
ja wart äfwentyrliqa tilständ, dä antingen inga
eller osäkra stilleständ med wära fiender ännu
blifwit afstutadc, hwilka talande skäl til ofördröjda
wisa beslut och en endrägtig enerZle,
som nu mera än nägonsin förr är af högsta behof,
om det maktlösa fosterlandet skall räddas
frän en ögonskenlig fara och de branter, som
hota med desi fall.
Mänge se denna tafla pä närmare häll än
jag. En hwar känner denna dagens wigt, dä
efter wärt eget fattade beslut con8titutlon8 frägan
stall afgöras. — ögonblicken äro dyrbara,
och mätte wi nu alla öfwerensstämma i den önskan
at Herr Laron och Landtmarskalken behagar
göra proportion.
Illennin^ ckristian Lckmitterlövv^
Herr
54o
Den 5 Iunir.
Herr T »renborg, ftoban Danis!, hade
ingifwit et sä lydande anförande til Lroeoco!.
let:
Högwälb. Herr Laron och Landtmarskalk!
Högloft. Ridderffap och Adel!
Til det innersta rörd af en dygdig, upkyst
och framför allt annat af fäderneslandskänfla
utmärkt Ledamots tal i sista Ltenum,
roar jag utur ständ at dä uttrycka mina tankar:
Jag förmodade ock at blifwa förekommen
i det ämne jag önftade föredraga detta warda
och uplysta Stand, af hwilket jag harden
äran wara en medlem.
Dä äfwen den obemärktaste medborgares
röst, när den frambär en gärd ät dygden och
förtjensten, .i detta ädla samfund är saker winna
bifall; äterstär för mig blott, at utbedja
mig Herr Baronens och Landtmarffalkens och
Högloft. Nidderftapet och Adelns skonsamma
omdömme öfwer sättet at mig uttrycka.
Mine Herrar! Den Man jag omtalar är
densamme som för Lo är sedan, i det märkwärdiga
Llenum ylenorum pä Rikssalen, dä
Konung Qosur' lil sökte påtruga detta Ständ
Säkerhets-Akten, källan til alla de olyckor otz
drabbat, i et rörande tal beswor denne Konung
wid sin ära och wid efterwerldens omdömen,
at ej wäldsamt och kränkande de lagar
han sjelf stiftat, genom denne handling lägga
bojor
Den 6 Junk. 6-ll
bojor pä et folk som war honom dä upriktigt
tilgifwit, och önstade alltid sinna anledning at
för hostom bibehålla sammma känflor. — Dä
det i Sweriges häfder anmärkes: att detta
Ständ statt pä ruinerne af friheten, och steg
för steg (emot en Konung, emot dä förwillade,
nu af följderne och sit sanna interesse uplyste
Medständer, samt emot Hofwets gunstlingar)
densamma med mod och ständaktighet forswarat,
stall denna handling stä oforgäteligt tecknad
til efterdöme för kommande flägter. Pä
detta Riddarhus finnas ännu i denna stund
närwarande utmärkte hedersmän, som tvid samma
högtideliga tilfälle och under loppet af samma
Riksdag, med försakande af ämbete, Monarkens
gunst och allt hwad wanlrga mennistor
dyrt akta, höjt en manlig, oförfärad medborgerlig
röst emot förtrycket: D.t more et särande
af deras blygsamhet, denna sanna egen.
stäp som ätföljer dygden och förtjensten, at
dem nämna.
O mit Fädernesland, mätte denna medborgerliga
anda, som under förslutne 2v ärs Enwäldsregering
warit nära at utslockna, äter uplifwas,
aldrig saknas!
Mätte styrande och lydande ställa sig lagarne
lil efterföljd, mogne, redlige och duglige
Ämbetsmän danas: mätte fäderneslandskänflan
i alla bröst intaga det främsta rummet! — Wi
gä nu til dagens wigtiga handling, denxrojscteracls
Regeringsformens antagande, och den dyre
642 Den Z Ium'i.
Furstes utropande til Konung, som räddat Fä»
derneslandct,och som wara hiertan redan länge»
sedan hpllat: Jag utbeder mig Högloft. Nidderffapets
och Adelns bifall/ at hos Herr Laron och
Landtmarffalken aphälla om den proportion,
at Ridderftapet och Adeln matte antaga LonStitutipnen
i hela sin widdj/ med det uttryckliga
förbehäll, at de anmärkningar som derwid synas
nödige/ mä nu ivid denna Riksdag inlemnas/
för at af det wid päföljande Riksmöte blifwande
Lon8titntion8 Utskott pröfwas/ och afgöras i deN
ordning som denne Regeringsform föreffrifwer.
ft. D. UbrenborAb^
Uplästes följande af Herr LerAensträktlo,
^xel Willielm, ingifne lviemorial:
E>dmjukt ^lemoriäi.i
I anledning af hwad som förehades förleden
Lördags uti Rldderffapets och Adelns Llenum,
däHögwälborne Herr Laron och Landtmarffalken
gjorde den förfrågan, om Ridderffapet
och Adeln hade något widare at anföra mot den
uplästa och nu i fraga warande Lonsti emion,
afgjordcs den saken med et allmänt tTsej; jag
finner Medes för min del, at ingell äger rättighet
at i dag göra nägon ätalan mot nägon
pa-gtzrak, Utom de Herrar som dä gjorde sine
pästäenden om ändring uti wista parM-aker, fom
wid nogare eftersinnande i dag torde återkalla
sine lViemorialer, och at Ridderffapet och Adeln
til alla delar gillar och antager den af consttimions
Utskottet föresiagne och upläste nya konstitution.
Mig har blifwit berättadt af de Herrar
-
Den Z Junit. 643
me som förleden Lördags pä eftermiddagen hade
den näden upwakta Hans Kongl. Höghet Re.
genten, det Hans Kongl. Höghet wore för sin del
nöjd at antaga denna ripa konstitution; Jag
förmodar således, at ingen inom detta samhälle
lärer finnas , som icke med all undersåtlig tilgifwenhet
gar denne sä högt älskade Regent til
mötes, häldst som wi bäfwe at tacka honom för
frälsningen af wära äterstäende Swea-länder,
medelst Riksstyrelsens ätagande, och förwänte wi
nu genom Desi kraftiga medwerkan ffyndsammeligen,
förffasfande af fred och lugn inom wära
boningar. Skyndom osi säledes såsom det första
Ständ afgöra benna sak, och om den winner
Ridderskapets och Adelns samfälta bifall, at med
en LMxutatidn lemna wära Med Ständer underrättelse
om Ridderskapets och Adelns tagna beslut;
Och sedan de äro inhemtade och de ingätt
med osi, en stor Deputation af alla Ständen
under Hogwälb. Herr Laron och Lgndttyarskalkens
anförande mätte ,i dag eftermiddagen pä nägon
wisi utsatt timme samlas, för at afgä til Hans
Kongl. Höghet Regenten, at i underdånighet gifwa
tilkänna Ständernes tagne beflut, samt tillika
i underdånighet anhälla, det Hans Kongl.
Höghet Regenten täcktes wisa Riksens nu församlade
Ständer den nädeN at mottaga och styra
Swea Rike med underliggande länder som
Konung och sig kröna läta. Jag utbeder mig
ödmjukeligen, det Högwälborne Herr Laron och
Landtmarskalken täcktes göra proposition om
denna Lonstituttons antagande til hela desi innehäll.
LerAenLtrablo,
J.xe1 Vilb., Lapitaine.
Fri
-
'M? Den Z Junit.
Friherre Kurck, knut, upläste til?rc>.
tocoiiet följande:
Dä, i följe af Högloft. Ridderstapets och
Adelns sistledne Fredag tagne beslut, wi nu äter
äro förfamlade pä^detta rum, i den afsigt,
at antaga eller ock förkasta det i fraqa warande
försiag ti! en ny Lonstttmiou, hwilket nu i
siere dagar legat här pä bordet, anser jag mig
icke tilstandigt at yttra nägra andra tankar, wäcka
andra ämnen än de som bestämdt bafwa afseende
pä detta beslut. — Smärt torde det biifwa
atmina nägonting mera swarande mot wärförwäntan,
dä detta wigtiga wärf blef de Herrar
och Män updragit, som deraf äro författare, än
den fullkomliga tilfredsställelse, som wi nu samfält
äga, dä wi uti detta arbete beundre en wis,
klok och insigtsfull sammansättning af de stadgar,
som siola leda til landets säkerhet och bestånd.
Hufwudgrunderne til en wäl affattad
Statsförfattning arv der pä det lorgfälligaste
iakttagnc, och fördelningen af ömsesidiga pligter
och rättigheter emellan Nationen och Regenten
inrättade pä et sätt, at säkerhet och beskydd ritan
förtryck kunna winnås af den sednare, dä
medel och utwägar bertil stä at erhällas af den
förra.
Likwäl och dä nägon twekan, för at icke säga
oro, bos mig har upstätt wid första päseende
af bewillningsmetboden, H 71, hade jag önskat
nägon annan utwäg kunnat antagas och
följas. Det befarade LrbckrLirg, beskattningssätt,
bwarmed trenne Ständ möjligtwis skulle
kunna behandla det fjerde, i den händelse tre
Ständ skulle afslä hwad et särskildt Ständ häruti»-
-
Den Z Juni!. Z43
utinnan yrkat; eller twä Ständ stanna emot
twä Stand i det som rörer antingen Statens
re^li-r-rnc!^ eller bewillningens derefter lämpande,
och Stats utskottet i följe deraf ffulle förökas
med .D Ledamöter af hwarje Ständ, för at sedermera
sä hela bewillningsfrägan sig updragen:
war egenteligen det som mest sysselsatte min ömtäligbet.
Men sedan jag nu fatt tilfalle at widare
inse i sjelfwa saken, och alla twifwelsmäl
i den wägen til den grad blifwit undanröjde, som
möjligtwis sakens natur nägonsin lärer kunna
medge, för åtkomma fullkomligheten i görligaste
ma to nära; sä äterstär för mig ingenting annat,
än den önskan, at detta förslag til en ny
Grundlag, farväl i anseende til nämnde§, som
ock til alla de öfriga: det wil säga i hela sin
widd, mätte bli antagen.
Härä fär jag ödmjukast anhälla om Herr
Ua, ou och Landtmarskalkens proposition til rent
bifall.
Herr Lilverstolpe, (-nstzf
anmälde sig hafwa et anförande til krorocollst»
hwilket han anmodade Herr Grefwe körner,
äolk (-öran, at upläsa, sä lydande:
Likasom sjukdomar föranledt läkemedels uptäckt,
likasä hafwa wäld och borgerliga oredor
gifwit anledning til lagars inrättande. Deraf
at i alla samhällens första början lagarne äro
lika enkle som nationens seder, at de blott hälla
sig wid de allmännaste föremälen, men sedan, r
den män erfarenbeten wäxer, utsträckas til flera
enflildta fall och syfta at förebygga flera en69,
70. Dld
-
646 Dcn 5 Iunkk.
ffildta mistbruk. Jämnförelsen emellan de gamla
och wära nyare Staters lagar
bestyrker denna satts tydligast; men nygiften
besannas til och med genom jämnförelse emellan
de lagar, som det Swensta til friheten ständigt
sträfwande folket tid efter annan förestrifwit sig.
Under siere seeler njöto wi frihetest, utan at den
genom en bestämd lag war betryggad, och när
wibegynte alfa lagar, riglades desta efter Statens
behof för ögnablicket. Friheten bereddes ät
den folkclasg, som förstod at njuta och wärdera
henne, och hwilken, dä den i början salunda befordrade
national friheten, snart genom sina
företräden gaf Staten en
Denna ^liseocrLtie, utbildad til allt godt och
vndt, föll för Xl:s cw8yoti8ML, men i
Swerige lunde cw8yotiLmsn aldrig winna nägot
annat stöd, än ögnablickets behof och nationens
aktning eller tilgifwenhet för De^owns
person. Den lagliga <le8yoti3men8 wälde war -  Munda i Swerige korrt, och efter dest fall sträfwade
wi, under mer och mindre lyckliga bemödanden
til den lagliga friheten. Hwäd hafwe
wi icke lärt under detta sträfwande'i Huruwida
kunne wi hoppas, at desta lärdomar nu stola leda
wära företag?
Regeringsformen af är 1720 ansägs pä sin
tid för den, hwilken af alla Europeiska Grundlagar
pälitligast försäkrade friheten. Man päminne
sig Lock de märkeliga orden af dest uphofsman,
at sedan han wid den ena Riksdagen
skyddat nationen för Konungens magt, skulle
han wid den följande skydda Konungen för nationens.
Han insög sjelf bristen isitwerk; men
np
-
Den Z Juni?. 54?
rrplefveejdest fullko nrnande. Denna Regeringsform
brldade en swag Konung och med Liden nödvändigt
allsmägtrge Stander, och dä Lagstiftaren genast
insag, at detta nristförhällande snart alldeles
skulle uphäfwa Stats Ordningen, inrättade
han en mellanmakt til Konungens stöd och til
band pä Ständernas inkräktmngslystnad, Räder
; men denna mellanmakt förmädde han ej at
göra sjelfständig: under den strid, som genom
detta Regeringssätt nödwändigt skulle upstä ernellan
Konrrng och Ständer, kunde ej jämnwigten
hällas af et Näd, som af de sednare til- och
afsattes, och det blef de Swenske Konungarnes
intreste at ibland Ständerne föda oredor, at
störa det enffildta och inre lugnet, för at gifwa
kraft ät sin egen myndighet. Den genom denna
konstitution förqwäfda Konungamakten bewisade,
at den, likasom all qwafd naturkraft, genom
twänget allenast wann en mera concLntreraci styrka,
och 6V84HK lil fann Utwäg at synas
nationens frälsare, dä han utwidgade sin egen
makt. Regeringsformen af är 1772 war et
foster af slughet. För den, som ej underkastade
den en noga granskning, syntes den gynna nationalfriheten,
men wid närmare eftersinnande
fann man at dest föreskrifter rvoro obestämde, at
öfwerallt wägen war öppen för Konungen at öka
sin makt, medan den war stängd för nationen
at göra motstånd. Men sä hade icke Swenffa
folket menat, dä det medförtjusning hyllads
lil. Det ansäg sig ännu fritt och säkert,
när Konungen med en bestämd plan gick
at förwärfwa en oinskränkt makt.. Sjelfwa det
motstånd Konungen Munda mötte i nationens
allmänna tänkesätt gjorde för horlom nödwän.
digt, at til och med efter bokstafwen blifwa en
-
648 Den 6 Junis.
iväldig, och detta skedde, när Säkerhets regel,
af är 1789 infördes. Desta märkeliga förändringar
i Swensta folkets inre politiska ställning
böra uplysa ost om den warfamhet, som
nu är nödig, at wr icke sjelfwe mage gifwa anledning
ät tilkommande Regenter at böja ost under
oket. Ja den bör öfwertyga ost, at en nation
löper längt mindre fara, när den bildar
sig en stark och kraftfull Konung, än när den
hos en swag och lam Regering wäcker behofwet
at inkräkta pä folkets rättigheter.
Wära föregående Regeringssätt hafwa
gifwit ost denna lärdom. Lonslitmions-Ut
skottet
spnes mig äfwen, wid granskningen af
desta äldre Regeringsformer, hafwa sett dem ur
samma synpunkt. Men det har wid stt arbe,
te ej allenast haft at följa desta lagar, hwilkas
duglighet erfarenheten redan pröfwat. EL
förslag til en ny grundlag har äfwen nägon
tid warit löpande bland allmänheten, sä til
och med, at mänge wörö öfwertygade, dels at
idet war ämnadt til Sweriges tilkommande Regeringsform,
dels at det war det bästa wi under
närwarande omständigheter kunde hoppas
eller önsta. Jag utbeder mig at et ögonblick
fä fästa Ridderstapets och Adelns upmärkfamhet
wid detta arbete, för at sedan klarare kunna
framställa andan af det som nu är framlagt
under wär granskning
Det synes hafwa warit en afsigt hos den
som sammanfattat detta förslag, at göra Konungamakten
stark. Han har derföre tydligen
siad
-
- Den Z Iunii. S4Z
stadgat Konungens inviolsdilltet, Lilerkänt honom
rättigheten at ingä förbund med främmande
makter, börja krig och stuta fred, borrtgifwa
systlor, famt högre och lägre Adelskap,
ensam föra öfwerbefälet öfwer krigsmakten, och
efter behag styra stt hos. Han har bestämt
hwilka ämbeten böra anses såsom förtroendesfystlor
dem Konungen til och afsätter, och derifrän
undantagit alla Domare-systlor. Han
har sökt updraga gränsen öfwer hwilken Konungens
makt öfwer enskilda ej bör sträcka sig:
han har stadgat en Högsta Domstol, hwars befattning
och arbetssätt han utstakat, han har
uprättat et Stats-Räd af 16 Ledamöter, hwaribland
fem borde wara Stats-lAini^rar, samt
bestämt detta Statö-Räds skyldigheter, inrättat
en civil-revision, med äterställda LLNLslIieRad,
han har stadgat at under cn Konungs
omyndighet eller langwariga sjuklighet Regeringen
med Kongl, magt skulle utöfwas af
Slats-lViim8trarne och Stats-Radet, han har
medgifwit et flags Tryckfrihet.
Wid första päseendet ffulle det synas, som
hade Lonstttution8 Utskottet endast förnyat hwad
i detta förslag förut warit framftäldt: men wid
en närmare undersökning stall hwar och en 0-  wäldig granstare finna, at hwad i detta förslag
endast genom orediga grunddrag är angifwit,
deremot i Lon8titution8 Utskottets pä et bestämdt
sätt är anfördt och stadgadt. I allmänna handlingar
är ingenting wädligare än obestämda uttryck:
th der tilfälle finnes, kan man wara säker
-
6zo Den- 5 Junti.
ker at den regeringslystne til sin fordel uttyder
det obestämda. Detta war hufwudfelet i -.772
ars
de jnoj^ctet: Derernot en lnakt, om den än more
ganska widsträckt, blott den ar fullkomligt
bestämd, ar ef allenast icke farlig, utan twärtom
nyttig för Staten och samfundets lugn. LonLticutions-Utskottets
bemödande har i detta afseende
warit gansta lyckligt; och när^dertil kom-'
mer det tillägg, at för Konungens Ämbetsmän
en owilkorlig answarighet blifwit förestrifwen,
synes mig genom detta förslag långt mera wara
gjordt för det allmännas säkerhet, än nägonsin
genom någon i wart land förut gällande Loumitucion.
Jgg wet at mänge finnas som frugta
för bwarje ny rättighet som är Konungamagten
tillagd, men da jag inom mig är öfwertygad,
at en mindre mägtig Konung ej stulle kunna
upfylla de pligter emot Skaten, som en Konung
äligga, tror jag at hwar och en bör finna
bans magt mindre frugtanswärd, när han pä
det nogaste kan se huru wida den sträcker fig,
och aldrig kan befara, at den yrkar en rätt derföre
at lagen derom ingenting stadgat, eller ock
lemnat otydliga föreskrifter. Nej mina Herrar, !
hyllom gerna en mägtig Konung, allenast wi aldrig
mera mätte lyda under en laglös.
Likasom Konungamagten har äfwen Riksens
Ständers Lagstiftande magt blifwit i LönLrimtions
Utskottets forsing närmare bestämd än
bäde i 1772 ärs Regeringsform och i det ofta
omtalta projectet. Riksens Ständers sammankommande
ar nogare försäkradt. Bestattningsrätten
styvdad och sä ställd, at man wid Beftattningens
'fördelning har fullt skäl at wänta
bil
-
Den 5 Imrik. 65r
billighet och wisdom, och ak Negenten aldrig karr
med sin magt afgöra wära bewillningar; Redowisningen
för Statswerket är förestrefwen utan
undantag, fä at den ej mera kan höljas af
en onödig hemlighet, Hemliga Utskottets förut
oinffränkta befattning, hwarigenom Ständernas
rätt af nägra fä personer utöfwades, är äterförd
til de mäl der hemlighet utan inträng r
Ständers rätt kan äga rum, m-opo8inon8 rätten,
som i det förenämnde forstaget war endast
Konungen förbehällen, är ät Riksens Ständer
ätergifwen, och medel beredde, hwarigenom den
för alla tider stall wara oskadlig. Detta utwidgande
af de rättigheter Ständer sedan är
1772 njutit, är et stadfästande af de rättigheter
som bora tilkomma Ständer: och när wi bilda
vtz en kraftigare werksam Konung, sträcke wr
äfwen wär egen förmäga längre, at gemensamt
med denna Konung werka til Fäderneslandets
wäl.
Utom wederbörande Ämbetsmans answarighet
har Lon86tuti6u8-Utstottet, utan anledning
af nägot föregäende förslag, tilstyrkt tilsättandet^af
en Riksens Ständers Ombudsman, som
bör waka öfwer lagarnes helgd. Jag skulle utbreda
mig olmer nyttan och wigten af detta ämbete,
om ej mängen kunde mitztänka, at jag dertil
föranleddes genom minnet af personlig förföljelse.
Mätte det en gäng blifwa et kraftigt
medel at skydda wära'lagar, skydda personlig
säkerhet, och til et sannt ural rikta Ämbetsmäns
werksamhet.
Men den säkraste borgen för fastheten af
den grundlag ost här bjudes är utan twifwel
den
552 Den 5 Junti.
den wäl stadgade Tryckfrihet, som hädanefter, ej
utan grundlagens rubbning, kan afhändas
Swensta Folket. Jag känner mängas fruktan,
at desi misibruk stola qwäfwa desi nytta; men
jag är öfwertygad, at sanningens och förnuftets
magt är oemotståndlig, när den ej qwafwes,
och at sjelfwa friheten är et motgift mot
yrflan.
Dä jag i den föreslagna Regeringsformen
finner desin grundstöd för den borgerliga friheten,
kan jag ej tweka at i hela desi widd antaga
densamma, om ocksä det skulle synas mig,
som en och annan obetydlig anmärkning ivid
mindre wigtiga ämnen möjligen kunde göras.
At winna tiden är wigtigt. En granskning utsträckt
sä länge som anmärkningar kunde g i siwa
s, skulle aldrig upböra, och desi procluct blefwe
et misifoster. Lätom osi mottaga detta foster,
sä helt som det blifwit danadt. Lnskom
allenast, at det under en wis och redlig handledning
mätte upnä sin mannaälder: önskom at
denna grundlag mätte komma at förwaltas af
Ämbetsmän, som wärdige sin Konungs, äfwen
mätte förtjena Nationens förtroende, som med
en oförfalskad wälwilja och med en sann uplysning
kunna lifwas af den anda som i denna
grundlag räder, och efter den rigtning deri gifwes
bereda för Swensta Folket njutningen af
rättwisa, frihet och lugn.
Jag är fullt öfwertygad, at en hufwudsaklig
länk saknas i hela detta werk, om den föreslagne
Lag - och Hushällnings-beredningen derifrån
skiljes. Det uttryck, hwarmed en' af LönLtitutions-Ulstottets
Herrar Ledamöter slutat sit
yttrande
Den 5 Junit. 553
yttrande mot denna inrättning, kan, dä det ej
hörer til saken, icke rubba min öswertygelse. Utan
twekan ger jag min rost trl denna Berednings
antagande; men om den möter et oöfwerwinnerligt
motstånd, mä ej mm enskilda önffan
upstjutade flestas beslut. Tiden skall wisa at
denna inrättning förtjent at af redliga man understödjas.
Om Herr k-Äron von ?lM6N8 förslag Lil en
allmän Lonscripnon nu ej kan »verkställas, om
det allmänna tänkesättet deremot gör et oöswerwinnerligt
motständ, hindrar sädant mig dock
ej at förklara, det jag amer detta förslag, hwari
dock kanske manga jemkmngar more nödiga, innehälla
en inrättning, som är et wilker för all
national-frihet, som är alldeles nödwändig i en
Stat sädan som war, der en ringa folkmängd
skall förswara et »vidsträckt land, som hufwudsakligast
förmär at rigta national-lynnet efter
Statens behof, at ätergifwa Srvensta folket den
kraft som gör ost oöfwerwinnerliga, ensam kan
befästa »värt lugn och war frihet. Hwilken som
witt mä smickra sig med det hopp, at wi, under
Europas nuwarande olyckliga belägenhet, i fullt
lugn och maklighet skole fa tid at bota wära
refwor. Likasom hwar enskild man nu nödgas
strida för at kunna wara dygdig, mäste bwarje
Stat strida för at wara sjelfständig: och bwad
wi nu ej med en lugn öfrverläggnina kunne antaga,
dertil skall nöden sluteligen föra ost, om
wi med alfwar önske at wara och förblifwa
Swenstar: och den dag stall komma dä denna
sträckbild som nu upwäcker en allmän frugtan,
stall wisa sig såsom punkten för nationens bro
-
654 Den 6 Iunik.
derliga förening, såsom den säkraste skyddsmur
för wär frihet.
Jag behofwer ej förklara at jag önskade
wär reprLLLrnbNons förbättring. Mina tankesätt
derom hafwa lange warit kända: men lika
stark son- min önskan, lika stark är min öfrvertygelse
at derwid ingenting nu med besked kan
göras. Af den grundsats at en sak häldre mä
lemnäs alldeles ogjord än göras illa, at genom
nya inblandande i de gamla en sann
reform ej matte förswäras, förenar jag mig
med dem som önsta at denna fragg ej förr än
wid nästa Riksdag mätte afge ras.
Nu upmanar jag er mina Herrar at snart
genom Ert eniga bifall gifwa wär Stat en
Grundlag, för 'at snart gifwa benne en Kon
ung.
Jag är ej bland dem sorn förekastat Eder,
at hafwa beslutat, at i farans stund med omsorg
och bcrädt mod förlänga styrelse-magtens
wacklande och förlwagade tillstånd. Allt sädant
har lika litet förfärat mig som Eder. Men sedan
wi nu med all den warsambct wi sjelfwe
önskat och omsiändigbeterne medgifwit sätt wär
nya Grundlag utarbetad, matte wi lätt, utan
upstof, utan at behöfwa räkna jakande eller nekande
röster, kunna strida til dest antagande.
Med all aktning för hwar och ens rätt anhaller
jag derföre at wi utan votering mätte afgöra
saken; ty här kan det ej för någon wara
wigtigt at dölja stna tankar derom; och det stall
hedra Ridderstapet och Adeln at med et högtidligt
beslut stadga den ordning, til hwars rubbande
sa mängahanda försök synas körredskap.
Mätte. nied denna ordning endrägten födas i
Den 6 Jun ii. Z5Z
mitt Fädernesland, wäldet afwäpnas och den
smygande listen bäfwa för den medborgerliga
dygdens Majestät.
Grefwe Norner, Larl 63,brisl.'Hos Högloff.
Ridderskapet och Adeln förehafwes i dag
til fluteligt afgörande et ämne af den största
wigt; men jag är de Herrar, som warit Ledamöter
i LonstNmions Utstottet pä det högsta förbunden,
at de til Riksens Ständer framlemnat
ot profect til Regeringsform sorn t det mesta
utan länga öftverläggningar kan af Ridderffapet
och Adeln antagas. Jag stall dock ödmjukast
anställa, at wid denna yryjfiLteralle Regeringsform
fä gora nägra erindringar. Jag har
af det upgifna projectet funnit, at Rikets Stat
kommer at ökas med siere Ämbetsmän af hög
rang och ovärdighet, och som ej fä bekläda andra
Ämbeten. Emot sädana hoga sy flor och
answar fordras en motsvarande lön. Moro
Riket och dest Statswerk ej utblottat, sa skulle
jag inga påminnelser härwid göra; men dä jag,
som wid siere Riksdagar och Uevislonsr warit
Ledamot sä af de til Lar^non.? som Riksgälds-'
Lontoirew öfwerseende satte Utstött, deraf noga
känner deste werks tilständ, sä i anseende til
tilgängar som utgifter, och sednast för halftannät
är sedan tagit kunskap derom, samt äfwen
nu här wid Riksdagen fatt underrättelse, det
Lingne» til Rikets behof utlemnat ansenliga
försträckningar, och at Statswerket blifwit belastadt
med flere millioners skuld, och dä wi alla
weta at Riket är förminstadt ti! nära en tredjedel,
följakteligen dest inkomster, sä mycket mindre;
kan jag ej annat än befara at Stats-Ut
ffottet
-
556 Den 5 Juni».
ffottet med storsta möda torde finna utwägar Lil
detze behofwers fyllande, utan at de ökas med
flere hittils i Staten okände löner.
I 8 de §. af den pi-ojecterLlls Regerings»
formen är en Allmänna Ärendernas Beredning
förordnad, bestående af 8 personer. Denna tycker
jag för min del skulle kunna umbäras, Ifrän
äldre tider til 17^9 har Swea Rike haft
et Räd fördelt i. 2:ne llivisionSr, hwaraf den ena
hade äustitise-sakerna. Deremot swarar nu
Högsta Domstolen. Den andra hade Kammaroch
Krigs-ärenderne. Häremot ffulle jag för
min del trott, at ^tats-Rädet kunde smara, r
synnerhet dä de nu efter Regeringsformen äro
biträdde af 4
I 27 §. talas om en ^usuitlgs-LzntxIer af
Konungen utnämnd. I 96 och 97 § § om en
Riksens Ständers Ombudsman. Jag hade för
min del trott at de§e bägge syfilor kunde af en
och samma person förrättas. Före 1772 tilsattes
äuslitire Lantrlereii af Riksens Ständer och
hade den förwaltning som Ombudsmannen nu
är anförtrodd. Lagman Röök, har i sit vicea,
men upgifwit et sätt at tilsätta denne su8titire<73nt?ler8'
eller Ombudsmans-syHla, hwärigenom
jag för min del tycker at ändamälet kunde minnas,
och en dubbel Ämbetsman med samma befattning
undwikas.
49 H omtalar Hof-Rätterne, men nämner ej
Rikets Lotterier, hwilka de skola mara. I alla
Regeringsformer wi förut haft har altid colieAiern38
antal warit utsatt, som jag för min del
trott nu äfwen bade bordt ske.
Ä 66
De» 5 Juns. 85?
I 66 Z. är Stats Utskottet och RiksgäldsOoirtoiiL-Utskoltet
tilsammansflagne. Jag för
mindel hade önffat, at Riksgälds-biontoiret och
des; öfwersecnde blifwit ti! et särskildt Utskott
lemnat, pä samma sätt som Riksens Ständers
Uangue. Men om Ridderskapet och Adeln will
hafwa Stats- och Riksgälds ^outo-rsc förenade
under et Utskott, sä bör desi antal af Ledamöter
förökas z ty Riksgälds-Oontoirets cliviZiou
mäste nödwändigt äter fördelas i 2:ne andra, och
anser jag för en förmän, at bade Stats- och Riksgälds-Lontoiiets
Utskott är til alla delar skildt
ifrän Hemliga Utskottet.
69 §. omtalar Stats Utskottet och antagandet
af de summor som de til Rikets behof finna
nödige. 70. och ?. §. omtala Bewillningen.
Desie H. §. utsätta, at derest et Ständ eller flere
ej skulle wilja ätaga sig hwad Stats- och Bewillnings-Utskottet
funnit nödigt dem tildelas,
skal af hwarje Stand wäljas zo Ledamöter,
hwaraf en ffal lltlottas och de öfrige votsrapsr
cLpjtL och utsätta den summan som Ständer
kommer at erlägga. Härigenom är efter min
tanka hwart och et Ständs i laqarne förwarade
rättighet at sig sjelf beskatta förlorad, dä zme
Ständs pluralitet karl älägga det 4 de den Bewillning
de behaga. Widare i detta mål fär jag
äberopa mig hwad Lagmannen Grefwe t-^llenboi-A
och Riddarhus Fiscalen lllie i sina viciamina
i denna sak anfort.
Detta är hwad jag nu i ödmjukhet wid denna
pr iectsraäe Regeringsform för min del har
at erindra Men som Ridderskapet och Adeln
redan afgjort, det saken i dag til flutligt afgörande
-
868 Den 6 Iunir.
rande skulle företagas, och säledeS för det narmarande
inga ändringar kunna werkställas, får jag
ödmjukast hos Högwälborne Herr emion och
Landtmarskalken anhälla, det p>opo8jtton mätte
göras til Lon8Ntuuonens antagande i hela dest
widd; men at alla gjorda erindringar mätte öfwerlemnas
til (lonLtitutions-MskotLet, at dcröfwer
afgifwa sit yttrande, som dä singe hwila til
Riksens Ständers nästa sammankomst, at dä enligt
Regeringsformens innehåll afgöras.
Herr Dbam, kelir. Dä jag i sista kleno
hörde det Llmrnaciv förestås, at antingen OonLtirntions
Utskottets föreflagne Regerings Form
mätte antagas, eller om deri ej wunne Ridderffapets
och Adelns difall, Hans Kongl. Höghet
Riks-Föreständaren mätte utropas til Konung,
at regera efter 1772 ärs Grundlag, med nägra
deri nödiga förändringar, har jag i afseende
derpä upsatt naina tankar, hwilka jag anhäller
at för Högloss. Ridderskapet och Adeln fä upläsa.
Endast twänne omständigheter ber jag förut
fä anmärka. Den ena, hwarmid erindran är
gjord af Herr Kongl. Secrsternren Idre, är mycket
86n8idel: den rörer Riksens Ständers Bewillningsrätt
och förutsätter at tre Ständ kulma
beskatta det fjerde. Jag har af en wärd Ledamot
hört, at denna olägenhet skulle kunna afhjelpas
genom en instrucrion för Bewillnings-'
Utskotted Detta medel kan wara nyttigt, men
dä borde sädant förut hafwa warit stadgadt i
Regeringsformen sslfwenwäl har jag hört yttras
. at 1772 ärs Regeringsform skulle wara
gjord med slughet: Detta är et twetydigt ord,
som jag ej kan medgifwa wara pastande om en
Den 6 Imrik. 659
lag, som efter ruin öfwertygelse är et mästerstycke.
Härefter upläste Herr iliam följande til
liotocollec
Admjukt Memorial!
Hwarje ögnablick är magtpäliggande; hwadan
jag icke endast önskar utan äfwen förmodar,
at Regeringsformen kan i dag blifwa antagen,
at wi genast kunne med dentilbjuda wär
Nädige Herre och Riksföreständare Kronan.
Den ?roloZum', som wi i förrgår afhörde
ifrån constitutior>8-Utjkottet, tycktes mig innehålla
den goda och äfwen fordom af Ständer
antagna tanka, at alla Forflager i hwad förbättring
som häldst i wära Lagar och ordningar
böra hwila til nästa Riksdag. Denna markeliga
påminnelse hade likwäl aldrig kunnat bättre
komma til past än nu.
Det stora wärde inan bör sätta pä de Herrar
och Ledamöter, hwilka utgjort detta Utskott,
förhindrar likwäl intet at tro huru flera betänkligheter
ännu finnas wid wcrketS fullkomlighet.
Dä de sjelfwe sä upriktigt och wärdigt bekänt,
ut tiden warit dem förkort; Likwäl ser jag ingen
swärighet uti at i dag kunna afgöra'eller
antaga en Regeringsform och i morgon fä aflemna
war underdäniga tanke derom til wär
Nädige Herre Riksföreständaren, och derpå genast
proclama Honom för Konung.
Dä jag. wid detta ärendets början hade den
äran at förestä 1.772 ärs Regeringsform med
af
-
660 Den 5 Iunik.
afpasiade förbättringar; trodde jag at bäde tid
och ändamål ställe winnås. Pä en dag hade
besia ändringar kunnat uplättas, och pä en annan
dag beslutas och antagas. Jag wägar intet
uppebälla Ridderstapet och Adeln med nu mera
onödige anmärkningar öfwer flere bäde nymodige
termer och inrättningar: med Statsråd,
Riksens Ständers - Ombudsman ro.
Detta behöfde allt en längre betänketid. Dä
Korning 6086^^ til Sjelf antagit termen
Riksens Ras, och suslitiD-c^lrirrä-rLm är sä wäl
nämnd som uplifwad i gcke paragraput-n 1772
ars Regeringsform, samt de Kongliga Rädens
skyldigheter och rättigheter, sä wäl i <gde samt
zo:de paraArapkrerus existera, arv tydligen bestämde
: sä tyckes mig, at alla förbättringar eller
ändringar i besia trender icke hade behöfts.
Dä Uti den Iggde och 16:de para^rapben
det sä uttryckligen är anfördt huru Hof-Rätterne
vch ^uscitiss Lsntrlereu stola efterse snsciuens
gang — och Konungen hwarken baft eller kan
hafwa nägot enstilt-u^ereäse uti annat än Lagfartens
rättwisa och naturliga gäng, hwarfore
dä belasta osi vch Staten med flere och nya ämbetsmän?
samt en Lonrrotl, som äfwen i desie
sednare dagar icke haft den mindsia misitanka
til behof. Tryckfriheten, om de- dager kr! aagot,
sä är det wisierligen i detta .sundsta ärende.
Lätom osi derföre lemna Tryckfriheten
fritt bela sin utswäfning päprocesiwägen; men
detta ärendet behöfwer intet mera nu än förr
stä i nägon Regeringsform — Derpä kan göras
en Lag a pari eller utwäljas en af de mänga
wi redan ägt.
Förtjensten
Den Z Juni!' §6d
Förtjensten af 1772 ärs Regeringsform, förutan
hwad jag i mit förra d-iLt-niien anförde
derom, är
10 At den war enhälligt antagen och be»
swuoeii.
2: do At en stor Konung har sjelf deruti
gränsat Konungamakten, hwadan en sädan Re'germgsform
med mera styrka och opartiskhet kan
til hwilken Theonföljare som haldst.
3:0 At det war wär nuwarande Nadige Herre,
och Riksföreständare som den först beswor.
4w Äro i Lenna 1772 ärs Regeringsform
lhUgkoMNa alla Rikets (-'olivier, hwilka »SsN
arniarna wid Rikskroppen (efter ordena) sträcka
sig til allt dct som i Riket göras och uträttas
bör. Med hwad mera som t 4 Z Utförligen
och högst märkwärdigt star utfördt.
3:o Är Krigs-Besälet uttryckeligen nämttdt
och ihägkommet i 56^ ,772 ärs Regeringsform.
Huruwida det wore rättmätigt, at uti en Regeringsform
utesluta defia bäda angelägna arenLer:
Oollkgiein-I, hwilka stä i alla wara förra
Regeringsformer , och Rrigs-BtsäU-r, hwilkek
redan star i Riksdags-Ordningen 1617, det underkastar
jag Ridderffapet och Adeln ödmjukast.
Skulle säledes nu Oonstitueions Utskottets
kroi?ct finna wederbörlig swärighet; wägnr jag
at äterigen ödmjukast föreflä 1772 ärs Regeringsform,
med denna enkla och ypperliga päminnelsen
af Lonstltutlons Utskottet, Ät sä snart Ro71,
74 « nun*
562 Dcn 6 Junit.
nunaen wil lyfta Riksens Ständers Testamente
i Lanaucn, stal genast Riksdag förklaras.
Grefwe Dkk la Oarckie, Upläste
til kiorocollet följande:
Förläten, mine Herrar! Om i et ämne, som
ehuru af sä mycken wigt, likwäl sä mycket är
ordadt, äfwen jag wagar nägot yttra : Jag känner
nogsämt hela djerfheten ckf at tala i en sak,
redan behandlad, redan uplyst af Lanell Rädet
/eciierbe-äk; ehuru oniöjligt för mig at ens finna
första spären ti» den wäg, han med hela säkerheten
af känslans styrka, med hela kraften af
sit manliga öfwertalande bewisningssätt gätt til
wära hjertan, til wär öfwertygelse, anser jag
Dock för min pligt,' a t Ridderstapct och Adeln
underställa mina tankar i et ögnablick sä wigtigt,
sä afgörande, som detta.
Med all den noggranhet, af hwilken mit begrep
warit mägtigt, har jag genomläst den föreflagne
Regeringsformen; jag har för min del
gillat det, mesta; jag hade önffat jämkning och
ändring i nägra fä § K, af hwilka 69, 71 och
96 i synnerhet fästat min upmärksamhet.
I en lugnare tid, i fredens njutning hade
kan hända hos mig större betänkligheter upkommit
wid de förändringar, wid de stadganden den
bjuder; men mine Herrar! betänkom wär ställning;
mer än en tredjedel af Riket förloradt;
det öfriga dels besatt af fiendtliga härar, dels
hotadt af trotsande Grannar, som med full kännedom
af wär swaghet', wärk utblottade tilständ,
stal se sig i Sinnenas söndring winna en för
-
Den Z Junit. S6^
Nyad styrka. Den mägtigaste af mära fiender,
Nekande all underhandling med et folk som saknar
Regeringsform, som saknar Konung: Sägen,
är det mål nu tid at fördröja medlen, at
med den noggrannhet som tilhör den stilla öfMerlaggningen,
malja emellan sätten at undmika
den afgrund ost hotar, och g i smes mål för ost
mer än et c Jag tror det ejWantom ej af
menniffor fullkomlighet, den gifmes lika litet i
deras arbeten, som i deras lynnen, och nöjom ost
Med dem, der bristernas antal ej har öfmermigtcn.
— Wisligen hafma de Herrar och Man,
som Riksens Ständer Updraqit det Miqtiga förtroendet,
at stadga kommande äldrars säkerhet,
förutsedt omöjligsctett at inom sä kort tid som
denna fullkomna sit stora wärf, Smeriges Grundlag,
pä et sätt, at inkast eller förbättringar ej
Moro lika möjlige. I 81 Z lemnäs en Mag altid
öppen för de sednare; med försigtighet Upffjutes
rättigheten af besluts fattande til den Riksdag
som följer näst efter den, ä hwilken anmärkninaen
är gjord: Jag gillar högeligen en omtanka
, som försäkrar ost ätmindftone frän de
misttag eN öfwerdrifmen brådska kunna mälla;
men wägar til Ridderffapet och Adelns mogna
ompröfwande i ödmjukhet foresta, om i anseende
til närmarande mädliga omständigheter, icke ds
irenne uttryckliga förbehäll mid stonstituttonsns
antagande borde göras. 1:0 at 71. H ändras pä
sätt en wärd Ledamot Herr idre i dag förestagit:
dä beskattningsrätten möjligen kan lida, är
ingen försigtighet öfwerflödig; den är en skyldighet,
en öwilkorlig Pligt: 2:0 at oagtadt deruti
en tid af fem är är utsatt emellan hwarjs
Riksdag, Rikets Ständer för denna gäng hos
564 Den Z Junit.
kommande Konungen ffulle i underdånighet anhålla,
at om ej Fäderneslandet under loppet af
tenna Riksdag fred ä alla sidor erhölle, de sä
snart möjligt wore, efter desi ernående här ätrr
blefwe församlade. 3:o at nuwarande con8titution8-Utffott
med tilökning af et bestämdt
antal Ledamöter, fortfar under loppet af denria
Riksdag i den egenskap nya Regeringsformen
i 81 § stadgar. Dä Rikets skuld med
hwarje dag kriget warar stal ökas, dä wi äre
vkunnige om hwad land wi wid en möjlig ernående
fred kunne hafwa i behäll, dä handelsrörelse
och alla bergwerk af närwarande csn.
^unctur sa betydligen lida, at de omöjligen nu
kunna päläggas den del af bewillning, som unter
en wäntad fred bör dem tilkomma; anser
jag lika omöjligt at med rättwisa upgöra sanna
beloppet, som at stadga fördelningsgrunterne
af Bewillningen, för längre tid än det
närwarande, aldrig för s är.
Med uttryckligt förbehäll af desse Lrenne
efwan anförde omständigheter, och med bibehällande
af den synbara rätt Konung och Ständer
deruti är förbehällen, at Lagarne i samräd
förbättra och jämnka, anser jag för min del ingen
betänklighet at gifwa mit fulla samtycke
och bifall til den föreflagne Regeringsformen i
hela sin widd. Mätte Rikets första Ständ
gifwa de öfriga et efterdöme at först hafwa
grundlagt hoppet för en kommande tid, och wisat
at upoffringar hos Ridderffapet och Adeln
Den 5 Juni». 66S
ej beräknas efter den ökade tyngd de deraf
känna, men efter den ökade nytta et gemensamt
fosterland deraf kan winna.
Skpndom at stadga wärt beslut, ffpndom
at utropa wär Konung, ffpndom at gifwa
wära Med-Ständcr deraf del, och hoppet at
se et olyckligt fosterland fällt, at känna de heligaste
pligter upfyllde, skal för Medborgaren
och Undersätta bliswa den ljufwaste belöning.
Det är möjligt at mängden af Eder, mine
Herrar, ej gillar mina tankar, at Ni neken
mig et bifall, som alltid smickrande, alltid skal
utgöra en betydande del af mina önskningar:
I det fallet skal min tröst blifwa, at en efterwerld
owäldigt skal d.ömma renheten af mina
afsiater, af mina tänkesätt, och at med warmaste
nit för Fosterlandet, jag talat enligt kämsta
n af mit hjetta och min öfwertygelse.
Friherre ^ ILnnerbeim, lbLr 3 ^ ugu 8
upläste til 1'rotocollLe följande:
Wid en hastig öfwersigt uptäcker man lätteligen
de betänkligheter, hwilka sig förete emot
sörstaget rörande Riksens Ständers ater församlande
en kort tid efter wunncn fred. Man
förebär såsom stal at Statswerkets behof, at'
bewillningens belopp nu ej kunna bestämmas:
at bergsbruk, handel och näringar, hwilka under
krigstilsiändct legat och ligga förtryckte, ej
x6tz Den Z Juni
kunna
bära sä betydliga skatter, som fordras,
förrän de efter fredens afstutande ätcrfätt lif.
Hwad Statswerkets behof beträffar, har
det warit emot sakens natur, at kunna dem
Upgifwa och stadga, innan Rikets nya Statsförfattning,
af hwilken de til en storde! bero,
genom antagandet af en ny Grundlag, fatt
en laglig form. Af sadan orsak hafwa kroxositioner
i detta ämne ej förr kunnat' gifwas.
Men när de ifrän Thronen nädigst meddelade
warda, finner jag ingen omöjlighet at bestämma
Statswerkets ordinarie behof. Wi äre i
en bedröflig wifihet om Rikets tilkommande
gräns. Det blir ej swart at derefter med afseende
pä allmänna förmägan, upgöra en efter
förändrade omständigheter lämpad Rikets Stat,
at finna beloppet af bewillningen, hwilken ej
lär nägonstn kunna sträckas öfwer möjligheten
at densamma utgöra. Jag instämmer witzerligen
i den öftoertygelse at Bergsbruk, Handel
och Närirwar, i anseende til deras aftynande,
ej kunna bära hög beffattning, men för at ä«
tertaaa et blomstrande stick, fordra be otwifwelaktigt
en mycket längre tid, än den förestagne
Niksdagsterminen, ja sannolikt ej erhälla
detsamma förr än efter allmän sted i Europa,
At Rikets Skulder i och för Kriget icke
kunna med noggranhet bestämmas förr än wid
stutad fred, kan wisterligen ej annat än medgift
-
Den 3 Junir. 56?
gifwas. Men huru wet man nu at kriget
räcker längre än Riksdagen? Huru wet man
at mätt och steg til ffulvens betalande ej skulle
kunna im otagas omän den tilnägondel skulle
öfwerskjuta dest närwarande belopp.
At Riksens Ständer nu skulle utsätta deras
Sammankomst til en kort tid efter slutad
fred, dertil finner jag ej mindsta stöd hwarken
af gammal eller np Grundlag. Med Riksens
Ständers bifall styr Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren
Riket efter de gamla Grundlagarna.
Dessa tillägga den Styrande rättigbeten
at kalla Ständer. Den nu under öfwerläggning
warande nya omskansar Ständernas rättighet
at wid 5 ars förlapp komma tilsammans,
men at kalla dessförinnan, updrages Konungen.
Et medeltilständ emellan gamla och nya Grundlagar,
samt af detsamma upkommande oredor,
hwilka skulle kunna föranleda til andre mätt
och steg an i endera föreffrifwes, erkänner jag ej.
Enär jag härtil läggcr, at en ny Re.
gering, en ny sakernas ordning werkeligen fordrar
tid at winna förtroende, tilgifwenhet och
stadga, tid at wisa deras »välgörande »verkan:
at Ständers äterkomst örn sä kort tid som den
nu ifrägawarande involveras en slags deras
xsrmLnsnce, hwars följder man ej kan förese;
sä, och i kraft af min Niksdagsmanna-rätt protemerär
jag til Nrotocollet emot intagandet r
propositionen af allt sadant som skulle leda til
Riksens Ständers snara aterförsamlande.
Herr
M8 Den 6 Juni?.
Herr liljekorn, 6u8tak Käolk, upläste
et I)icc?.men, sä lydande: Med den öfwertygelse
at äfwcn den fullkomligaste <llon8cirnuon elli
en elak handhafwares och werkstallares händer,
är efter dest wälbehag uttydningar och kränkning
underkastad Med den öfwertygelse at de
Herrar och män, som ägt Högloft. Ridderffapers
och Adelns förtroende at den (OonLnourioo,- författa,
NB. wid sit förtroendes uofyllande, bäve
iakttagit Ständets och dest Medständers, det
är Fäderneslandets ratt och hästa: med den öfvertygelse
at Hans Kongl Högstet Hertigen och
tils widare Riksföreståndaren sätter sin högsta
ära deruti, at efter sit redan gifna löfte styra
och fullkomna sina underlatarcs ival och sällhet,
hwilket kommer at utgöra den werkligaste och
dyrbaraste Krona för Dest äterstäende dagar:
sä pä den grund och i den förhoppning at om r
en framtid stulle (i en elak Regents styrelse inträffa
hwad wi söka förebygga, at dä, äfwen
som ffedt, et folk och män mätte finnas, som bchjertade
af medmenniffors lidanden, til det rätta
weta styra alt — förmodar jag at Högloff.
Ridderffapet och Adeln, om ock nägon stulle finna
en eller annan anmärkning wid den förestagne
6on8l>'carlon nödig, derifrän nu afstär,
och den til fin widd, sedan de rättelser stedt som
Högloft. Ridderffapet och Adeln onstat, intagit,
bifalles — hwarä ödmjukast begäres xro^oLicjou.
Friherrre 8csern8te6c, 6srl OustLk,
För at med sann öfwertygelse kunna deltaga i
en allmänt yttrad tillfredsställelse öfwer den pro.
ffcter-,äs Regeringsfornren, anser jag wäsendt?
kigen wara nödigt, at 71 §. i nämnde xroffcc,
nrä
Der» 5 Junk. 55g
mä blrfwa andrad pä sätt Riddarcbus-RlscLlen
Herr Kongl. tsin, och Herr c^ch
luiae
Uic,,cen2NtLN Grefwe Ds ia < jemte
siere af Ridderffayets och Adelns Herrar ledamöter,
wisligen sig förbehällit. Det bar utgjort
och kommer at utgöra en hufwudsaklig del
af Riksens Ständers Lagstiftande Magt, at beffatta
sig kjelfwe, samt at grunden för denna
sjelfbefkattmng mä ligga förwarad uti alla fyra
Riks-Ständens sammanstämmande beslut Af
dctza stal, och under förbehåll af ändring uti
meranämnde 7; § , förenar jag mig til alla delar,
uti förbernälte Herrar Ledamöters afgifne
yttranden.
Emottogs och infördes en Deputation af
det Högwördiga ^räste-Ständet, anförd af Herr
Doetorn och Biskopen Friherre seörn--r, som
jemte förmälan af Ständets wänliga hälsning,
upläste och öfwerlemnade följande:
Utdrag af D-otocollm bällit i Högwördi--  ge Präsie Ständets itsnum den i Junit
iL0!>.
D. Efter för sig gängen vfwerläggning
af Riksens Höglosi. Ständers tl-inco Utskotts
den Zi nästledne Maj baltus och Ständet meddeldte
Lrotocoli^-Utdrag, rörande de afganl^n
ti! Rikets försvar förssjutne medel samt erforderlig
säkerhet derföre och mwacmr til gäldande
deraf, och med afseende derupvä at det egentligen
tillhörer Riksens Höglosi. Ständers Statsutskott,
at til Riksens l isn-n upgifwa Statens
behof, och föresiä utwägar til desiaZ fyllande.
Z70 Den 5 Junk.
samt wid öftverwägande deraf, at Rikets förswar
icke med den drift och framgång, som wederbör,
kan befrämjas, utan at medel bertil an
ytterligare af förskjutas, stadnade Stan
det
för desi del uti det besiut, at ofrvanberbrde
^ro^oc»ll8 Utdrag bor til Riksens Högloft. Stan»
ders Stats-Utfkott re^inLi^s, i ändamäl at
Utskottet ma, sä fort sig göra later, til Riksens
Ltänders ?1er>>T upaifwa erforderlige b^po.netjUL-r
och utwägar til ersättande af de förskott,
hwilka Riksens Ständers til Rikets sörswar
gjort, äfwensom at Ks.nken emdlertid och
rutil desi at Riksens Ständer, efter inhämtande
af Stats-Utskottets Betänkande i detta ärende,
binner annorlunda förordna, med berörde förskott
fortfarer, deremot at Riksens Ständer med deras
ägendom L^rantei^ hwad salunda af bLn!v>"ri
förskjutes; hwilket beflut genom brotoc«U8 Utdrag
skulle de öfrige r-spscnve Ständen wördsamt
och manligen meddelas, du suxr-t.
Lx UrotocoNo
bl. Almgvist.
Praste-St, Lscrersrars,
samt
Utdrag af ?rotocollet hällit i Högwördige
Präste-SLandets bienum den 4 Junk
1309.
S, D. I anledning af Högloff. Ridderskapet
och Adelns den 2 Junk fattade, och Präfie-Starrdet
samma dag meddelade besiut, at gä
et. älffadt Fädernesland til mötes uti desi trnc
kande
-
Den Z Junti. Z71
kande omständigheter, öfwerenskom Präste Ständer
.it, remte visäll tn fjerde punkten samt et
tacksamt erkännande af de ädelmodiga rrpsffrinaar,
' som berörde beslut innehäller, förklara:
10 Al Praste-Ständet infil nästa Riksdag,
ätager sig Bervillning för Prastbord, Sfombemman
samt all den llcclesjjord. som af
Ständer fritt <l'8poncn-L8; äfiyen för all lord af
örvad natur den wara mä, hwilken Ståndets
Ledamöter cnckilf äga och innehafwa, dock Nied
förbehäll at sädgnt mä ffe utan rubbning af
lordens fordna natur, samt ak, ehwarcst annan
skattfri jord, ware sig Stads jord, Bergsmanshemman
eller af l.-wad namn den wara mä i
Riket finnes, en lika Bevillning, pä enahanda
wilkor, för densamma antagen warder.
2'v At Präste-Ständet anker dem af lrccle8ig?nic,
uk-.S talen, hwilka fiitintils hafwa njutit
befrielse ifrän Mantals penningar för sig och fit
husfolk, stpldige, at hädanefter erlägga denna
(?apit,ition8 afgift, dock under de wilkor, dem
Högloft Ridderskapet och Adeln härwid behagat
stadga, klck snpiL. ,
klx Nrotocollo
ls. S- Almguist,
v^pnmtlonen afträdde ledsagad likasom wid
ankomsten.
Herr
§72 Den 6 Iunlr.
Herr von LcbuItLenbsim, Da vill.
Jag beder om Herr L^ron och Landtmarffalkens
samt Riddcrffapets och Adelns lös, utan förbe--  hält fä fluteligen yttra mig om Högloft. Oon-nitutions-Mftottetö
mödosamma arbets och förslag
til en ny Regeringsform. Jag medgifwer willigt,
at detsamma har et stort företräde framför
det förut upgifna y^ojeccer. Den delen deraf,
som angär !u5nc^n8 handhafwande, char i
synnerhet en ofullkomlighet framför alla förut
kända Regeringsformer; men i anseende til andra
Rcgeringsmäl, finnes i magra
mycken öfwerensstammelse med den för 20 är
sedan, pä detta rum, formeligcn förkastade säkerhets-Acten;
och ät en annan sida finnas wid
den magt, som är Konungen updragen, sä manga
inskränkningar, motsägelser och inwändningar,
som fruktanswärdt konnma at medföra mistnöjen
och misttroenden mellan Konungen och ds
högre Ämbetsmännen, samt sedan twistigheter
emellan Konung, Rädgifware och Rikets Ständer.
I förra seklets Regeringsformer ivar mera
klart och oinskränkt stadgadt huru mycken magt
war ät Rikets zJfwerhufwud updragen, och hwilka
rättigheter Rikets befullmägtigade Ombud
sig förbehölls. Wid all Grundlags helgd ankommer
det utan twifwel mycket uppå den warande
Regentens och pä de befullmägtigade Riksdagsmännens
lynne och rut för den allmänna
wälfärden. Regeringsformen af 1720 beredde i
mängfaldiga är Rikets lycka och sällhet: alla
Wetenffaper och Konster, Aker - och Bergsbruk
tiltoqo med en national-anda, uti en förmanande
skyndsamhet til hela Europas förundran; olldén
wälmåga, som under den werksamma pL,isäen
smulades, har förnämligast satt Rikets inbyggare
-
Den 5 670
byggare i ständ at bära tyngden af de ft-ra, genom
diverse waldigheter, landet olyckligen päförde
anfalls-Krig. Utländska Magters inflytelser
werkade omskiftande StatS-princiger, men alla
partier hade dock inhemska förkofran och Statswerkets
wärd stäligen uti ögnasigte. Men genom
det vfälla förbehället uti ingressen af nysinämnde
Regcringsfornr: oin framdeles någon
uttydning eller förbättring derwid bck)öfdes,
at fadant af Riksens Ständer vä allmän
Riksdag kund? göras och den ytterligare uplätelsen
af iysö ärs Ntiksdags Ordning ochi4?ZL
är§ Konunga försäkran, ar Riistns Ständer
såsom magtägand?, nu och framdeles kunde
göra fadana be; lut, stadgar och förordningar
om sig och Riket, fom de pröfwade tjenlige
til d.t allmänna bästa; sä funno efter
hand Regeringssjuke och egcnnyttige Riksdagsfullmägtige,
da alla ändringar kundc ske förutan
konungens samtycke, at de swaga bälwerken
emot mängwäldet och sjelfswäldet lätteligen
kunde öfwerstigas, Sweriges Riksmöten
blefwo sedan ensidige Domstolar och BeforDrings-LslcknEtter,
samt Konungen gjordes nära
owerksam och Rädkammaren ombyttes esomoftast.
En rättelse mera öfwerwägande ät den Monarkiska
sidan fanns således ar 1772 nödwändig,
wi funno osi derwid i 16 ärs tid skäligen lycklige;
intil desi Konungen sjelf öfwerträdde den
Regeringsform, som Han osi forestafwat,»i det
at Han började et anfalls-krig, hwiiket aflopp
med mycken krigsära, men lycktades med et förstört
penningewerk, och med en större Riksgäld,
än Hwarmed någonsin detta land warit betungadt.
At öfwerffyla et sadant inbrott pä Grundlagen,
singö wi den såkallade Säkerhetö-Ac
ten
-
§74 Den 6
ten ost pätrugad. Den har icke hekter för d.st
crs^pous^a begäret welat forsta. Enligt cenna
Äct stulle arna!, t as Rcksrns aaka-nma
pa Lon«'>g'Nö nad-ga godcsinnande; och
detta antal förwandlades til allsi Ner, och den
oerhörda händelsen i Swcriges häfder inföll, at
en Swens? Konrrng storde Riket förutan Räoz
bwarmedelst oct stuteligen en oförfareil Konung
störtade sig och Riket i ofärd.
Efter sä bedröffiga rön synes wäl största
warsamhet erfordras ivid stadfäftelsen af en
Grundlag för ost och wara Efterkommande; men
omgifne af stender ä atta sidor, sinne wi ock et
upskof at sätta Konungamakten i full werkst mhet,
medföra en stor wäda. Flere betydlige anmärkningar
äro af Ridderffapei och Adelns
wärdaste Ledamöter gjorde wid den föreflagne
nya Grundlagen, menell följe af dest 8r § blist
wer wid atta Riksmöten Lon8iitu.ious Utstorters
p!,gr> at grttitsk.» Grundlagarna och hos Riksens
Ständer foresta de ändringar, soM det
anser högst nödiga .kleo nvNiga och möjliga
»'mrkstM-rs. An kunne dä tryggt, under en
klok, erfaren och mild Furstes styrelse lata hela
denna Regeringsform mogna til nästa Riksdag,
och hwilket Möte torde ivid swärigheten at utfästa
sä behofwens stm Bewillningens rätta belopv.
under et fortfarande krig och wcha qwäfda
Näringar, snarare in atta, än näaon det önskar.
Erfarenheten blir bästa Lärmästaten, och
et wädligt förhastande bör icke befaras, da Rgerings
Harinen icke kan ändras eller riphös»
was, utan genom Äoriungens och alla
Stckndens sammanstämmande Beslut. Förnämligast
har 71 §, som i beffattnmgsmäl med
gifwer,
^ Deri 5 Junti. 5?5
Älfwer, at tre Stand kunna afslä bwad et särsk
Id; Stand yrkar, wäckt mängas oro, och jag
har icke heller kunnat begripa, hwarföre en än
drrng i den förra Stadgan om de fyra ^tandens
gemensamma öfwerensstämmclse wid all Vewillning,
bliswit rubbad; häldst aldrig deraf nägon
olägenhet eller söndring händt, och Ridderffapet
och Adeln twärtom sjelfmant, utöfiverall
pioportion emot de öfrige Standen, bewiljat
stora extra utffyldcr Men om ock ordalagen i
berörde ^r^rilplle denna gäng oundgänaeiigen
beböfde jämnkas, sä är detta icke et mäl, som
rörer Konungens höga rättigheter och Ständernas
gjorda förbehäll, och säledes icke borde göra
hinder, at wi ju ofördröjelige-n af Herr uaion
och Landtmarstalken kunde undfä proposition
om den förcflagne Regeringsformens enhälliga
antagande, enär detta ffer med det Konungsliga
löftet, at wid nästa Riksdag oqwalde fä öfwerse
hela denna Grundlag. Härmedelst upfylles
allas war lifliga önffan, at i morgon dag
fa utropa wär högst wördade och af hjertat älstade
Riksföreständare til wär Konung
XIII.
Herr ^.cllerbetb, c^uämunä 6örLH,
uplästc til brotoLoltet följande:
Det torde synas förmätet, at ibland Eder,
mine Herrar, en Man ä nyo framstär at begära
ordet, hwilken i Eder sednaste sammankomst och
äfwcn i dag rönt de dyrbaraste wedermälen af
Eoer ynnest, wedermälen, för hwilka jag högtidligen
utbeder mig at betyga min ewiga erkänfla,
wedermälen/bwilkas minne bör utgöra
Lyckan af mina äterstäende lefnadsdagar. Up
sät-ets
-
676 Den 5 Juni i.
sätets wälmemrig har aldrig njutit en ljufware
lön. Men, urine Herrar, samma uprckrighct,
ined hrvilken jag wägat underställa Eder nuna
tankar wid de fä tiifällen, dä jag hittlls pröfwat
Edert tälamod, fordrar ännu en gäng at
min tystnad b rotes, och hiva re st skulle jag wal
med mera trygghet utgjuta mit hjerta, än i detta
lysande samfund, der en sä öfwer min förtjenst
lycklig erfarenhet bewist, at jag blott är
omgifwen af Gynnare, Wanner och de mildaste
Uttydare.
Frukten af eongUruUons Utskottets Arbete
ligger under Högloft. Ridderstapets och Adelns
bedömmande. Desi flere eller färre brister, hwaremvt
anmärkningar äro gjorda, och hwaröfwer
jag kan bända more en jäfwiq Domare, torde
wara dels oundwikiiga följder af mensklig ofullkomlighet,
dels ock af den styndade ätgärd som
desi utarbetande fordrat under Rikets allmänna
wädor. Jag talar nu icke såsom Ledamot af detta
Utskott: Jag höjer min röst såsom Riksdagsman
och Swenst. Fäderneslandet idesta ögonblick
af den största brytning, som ket mä hända
gcnomgätt, Fäderneslandet päkallar Eder skyndande
hjelp. Swerige beböfwer en Konung:
detta namn är i Nationen chcligt; Swensta Folket
är ej wandt at se sin Thron tom; Det önskade
i alla tider en Konung at lyda, en Fader
at älska. Bebofwet af wära relationer med
främmande Makter talar med ej mindre kraft
och för samma lak. I lugna dagar wore de
grannlagaste öfwerläggningar öfwer närwarande
RikswZrdande wärf en pligt: I stormens
kunde en i yppersta wälmening förspild tid medföra
äfwentyrliga följder. Utöfningen af Eder
Den 5 Junit. 677
rätt at i mern lletaiilo granska Lonstitutionspro^ectLt
, skulle walla en oberäknelig tidsutdrägt.
Detta framtida förslag öpnar utwägar til framtida
förbättringar; tiläfwentyrs torde jemwäl
tiden och erfarenheten äfwen updaga nödwändigheten
eller nyttan af flera rättelser, än narmarande
stund förmår uptäcka, och hwilka dä i laga
ordning kunde pätänkas. Med blygsamhet,
'men med et warmt hjertås öfwertygelse wägar
jag yrka, at hwarje ögonblick är dyrbart til afgörande
af det stora wärf eder sytzelsätter. Det
tilhör eder wishet at bringa det til et snart
flut.
Hanö LxceNencs Herr Grefwe kuutb,
Lrlc, efter de mänga uplysningar wi nu sätt
tilfälle at inhämta öfwer förewarande ämne,
men i synnerhet i anledning af (^mrlli-Rädet
^.cilerberlls ypperliga anförande, utbeder jag
Mig fä proponera, at Lonstitntions Utskottets
prösect til Regeringsform mätte blifwa antagit,
med förbehäll at 71 Z. mä til Utskottet ater
hänwisas, för at wid nästkommande Riksdag
kunna til afgörande uptagas, och at wi nu emedlertid
mätte fa en Regeringsform sädan som
den nu blifwit föreflagen.
Ropades allmänneligen om proposition.
Herr karon och Lan dl mar sk al ken. Som
jag trodt mig hos Ridderskapet och Adeln finna
en allmän önskan, at Regeringsformen nu genast
mätte antagas, sä fär jag nu den äran göra
följande proposition:
Bifaller Högloft. Ridderskapet och Adeln
Lonstitutions Utskottets förslag til en ny Rege73,
74. ' ringsform,
578- Den 5 Jun».
ringsform, med det förbehäll, at de anmärkningar
hwilka wid serffildta paragrapher deraf, icke
allenast hos Ridderffapet och Adeln utan ock hos
de andra resp.ccive Riks-Ständen kunna wara
gjorda, skola öfwerlännäs til ^onstitutions-Utffottet
at sig deröfwer nu yttra, pä det at de
wid nasta Riksdag ma warda til afgörande företagna.
Härtil yttrade Ridderffapet och Adeln enhälligt
och mänga gänger det mest högljudda
bifall.
Sedan ropen afstadnat yttrade Herr Laron
och Landtmarffalken, at det för honom war pä
det högsta smickrande och glädjande, at röna et
sädant bifall til den af honom nu gjorda högst
wigtiga proposition, och föreslog Herr Landtmarffalken
derjämte, at genast afsända til de öfriga
respectivo Ständen en Deputation med underrättelse
om detta Beslut.
Bifölls.
Äfwenwäl, och i den öfwertygelse, hwartil
Ridderffapet och Adeln ägt de starkaste anledningar,
at Hans Kongl. Höghet Hertig
icke funne i denna Regeringsform nägonting
hinderligt för dest böjelse, at än widare'fortfara
i sin omsorg om Fäderneslandet, gjorde Herr
Laron och Landtmarffalken proposition, at jämte
berörde Grundlag, Hans Kongl. Höghet til
mottagande erbjuda Sweriges Kröna och Spira.
Beswarades med mänga gänger uprepade
Ja, Vivat, lefwe Lonunge,^
I föl
-
Den 5 Junii. 67g
I följe häraf beslöts ock, at detta Konungawal
skulle, jämte Regeringsformens fastställande
bos de öfrige respective Ständen anmälas,
med wänlig anmodan at de mätte behaga sig
deruti med Ridderffapet och Adeln förena.
Herr Laron och Land tmarskalke n förfrägade
sig om icke i händelse de andra Ständen
häruti skulle instämma, det more tjenligast at en
stor Deputation i eftermiddag til Hans Kongs.
Höghet framförde desia beslut.
Härwid ropades at Ridderffapet och Adeln
mangrannt wille upwagta Hans Konbl. Höghet.
Herr Laron och Län dt marskalken gjorde
härom proposition, hwilken med starka Ja
bifölls.
Derefter kemnade Herr Landtmarffalken Rid»
darehuset, för at hos Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren
i underdänighet begära underrättelse,
wid hwad tid i eftermiddag Hans Kongs.
Höghet behagar emottaga upwaktning: lenmandes
Herr Laron och Landtmarffalken under sin
fränwaro Klubban ät Hans Lxcellenee Herr
Grefwe Lrabe.
Afglck under Grefwe 6e !a öaräies, facob,
anförande en Deputation frän Ridderffapet och
Adeln,
580 Den 6 Iunik.
Adeln för at tilkännagifwa de nu fattade mariga
beflut.
Ankom en Deputation ifrän det Högwördiga
Präste-Ständet, anförd af Biffopen m. m«
Doctor von I<08en8tein, som tilkännagaf PrästeStandets
i dag tagna beslut rörande Regeringsformen,
innefattadt i följande:
Utdrag af krotocoilet hållit i Högwördige
Präste-Ständets kienum den z Junii
S.
D. Efter en fulländad granskning af
det ifrän Riksens Högloft. Ständers (-on8citn.
«ion8 Utskott til Ständens klena afgifne Förslag
til en ny Regeringsform för Sweriges Rike,
framställde Herr Erke-Biskvpen ochTalemannen
följande proportion:
Antager det ^ögwördrga Ständet det af
don8titution8-Utskottet upgifne Förslag til Regeringsform
pä det sätt, at sedan de ännu äterstäende
Grundlagarne ti! Siändet inkommit
och blifwit granskade, de anmärkningar
och moäillcationer, som Ständet dä sinner nödige,
mätte, säsom wid denna Riksdag, wäckte,
wid en päföljande lagtima Riksdag komma
under öfwerwägande och afgörande?
som enhälligt och högtidligen bejakades: htvilket
genom Utdrag af krotocoilet skulle de öfrige
-
Den 5 Iunik. 63L
ge respectivs Ständen wordsamt och wänligen
meddelas. Dt supra.
k^x ?xokc>collc>
D. Almguist.
Sedan denna Deputation afträdt äterkom
Grefwe lie la 6aräie med Ridderffapets och
Adelns Deputation och förmälde at PrästeStändet
redan hade afgjordt Oon8titution8-frägan,
pä sätt dess Deputation förmodligen nyst
tilkännagifwit. Hwad de bägg e andra ämnena angili,
ge,ffulle de dem sedermera under öfwägande taga
Borgare-Ständet hade afgjort Lon8titutionsfrägan,
och ffulle derom ffyndsammeligen lemna
Ridderffapet och Adeln underrättelse. BondeStandet
hade ännu med dest afgörande warit
sysselsatt.
Herr Laron och Landtmarffalken äterkow
och förmälte, at han pä Ridderffapets
och Adelns anmodan för Hans Kongl. Höghet
Hertigen framburit underrättelsen om Ridderffapets
och Adelns irenne i dag fattade beslut.
Hans Kongl. Höghet bade emottagit densamma
med listigaste glädje och tacksamhet, och hadeupdragit
Herr Landtmarffalken at til Ridderffapet
och Adeln framföra denna tacksamhet, tilläggandes
at det wore Hans Kongl. Höghet omöj
-
§82 Den § Jfrmii.
ligt, at tolka sina inwartes känslor ivid detta
tilfälle, samt at sä wida de öfrige Ständen,
skulle sig med Ridderffapet och Adeln förena,
wille Hans Kongl. Höghet, dem samtelige klockan
6 i afton pä Slottet emottaga.
Anmäldes och infördes en i
srän
det Hedewärda Bonde-Ständck, anförd af
Riksdagsmannen ifrän Upland
som tilkännagaf det Beflut som innefattas
uti följande Urotocoiis Utdrag, hwilket
han» jämte desi Bilaga upläfte:
Utdrag af Nrotocollet hällit hos Bonde Ständct
d. 5 Junii iMg.
S. D Bonde Ståndet har wid öfwerläggningen
om ^ovLtltutjonLns antagande lätit sig
föredragas et af Riksdagsmannen i-ers
son
frän Dalarne ingifwit härhos bilagt i>te.
rn(.ri:U, som äsyftar en jämnare fördelning af
allmänna skyldigheter pä all jord i Riket; och
som Ständet ansett detta ämne wara af mycken
inflytelse pä antagandet af sista § i Uonssnltioi>8
?rojc-ccet, angäende bekräftelsen ä RiksStändens
krivilegUr; sä har Bonde-Ständet
trodt sig böra förenämnde on<.-moiDl, med sine
resyective Medständer wördsamt och wänligen
communicerg., för at inhämta deras yttrande,
huruwida nägot medgifwande uti de fordringar,
hwilka uti äro uptagne kunde för Bon
de-Ständetwaraatförwänta.
Bonde-Standetutbedersig
Häröfwerre8pective Medständens utlätande
med det första; men anser sig likwäl af detta ärendes
öfwerlemnande til Medständerna icke warahin
dradt
-
Den 5 Jun ii. 585
dradt uti öfwerläggningen om Lonstitutionen,
antagande uti desi öfriga delar. Uck 5uprrr.
Hx UrotocoIIo
Memorial!
Utan at pa nägot sätt wilja förolämpa nägon
eller nägra af wära lospectivs Medstander,
pä hwilkas benägenhet emot ost wi alltid
stola sätta det största wärde, torde det dock wara
tillätet, at under den öfwerläggning, som nu
är förhand, beträffande npa Grundlagars antagande,
framställa nägra anmärkningar och pästäenden
innan deste Lagar kunna godkännas och
stadfästas.
Det kan icke wara wär afsigt, at bestrida
nägon Medborgare dest ägande rätt, men för at
bibehålla denna rätt, är ej nägot naturligare
än deltagandet i Siatens utgifter och förswarswerk,
i proportion af ägande rätten i Samhället.
Emot detta i sakens natur grundade stal
torde likwäl mänga inkast göras; men männe
icke desta snarare komma frän egna afsigter än
frän sann öfwertpgelse. I närwarande belägenhet,
dä Rikets wanmagt är sä uppenbar, anse
wi det wara af högsta wigt och et nödens
kraf, at fly til rättskaffens Medborgare, som
alltid wist sitt nit för Fäderneslandet och mätte
wäk icke heller nu undandraga sig en hjelpsam
hand för dest upkomst: Männe det icke också är
billigt, at et lika Folk njuter lika rätt, och at
684
Den 5 Juni!.
dä af naturen all jord är lika, bör den ock beskattas
efter enahanda grund i förhällande til
desi mer eller mindre godhet och afkastning. Wid
iMo ars Riksdag upgafs Sweriges Hemmantal
gf alla classer salunda:
Kungsgärdar . - Mantal,
skatte - - - 3^,657
Häraf synes tydeligen, at största tyngden
stadnar pä mindre än hälften af jorden, som är
Skatte Hemman: Huru lätt är icke at finna omöjligheten
för denna swaga kropp, at bära
denna tyngd, och underställa Stats- ochFörswarswerk;
men huru lätt blefwe den icke för en dubbel
styrka? Hwad säkerhet more icke at wänta
genom et gemensamt deltagande? Hwad enighet
skulle icke derigenom befordras, dä alla syftade
till et och samma mäl. Deremot wil nu hwar
och en skjuta början frän sig pä en annan. Det
har warit och blir Sweriges misiöde, intil desi
en jämnc re beskattning antages, ätmindstone pä
all jord i hwars hand forn hälst; man har här
den säkraste grunden; deremot andra Beskattningssätt,
ärö myckct osäkre, och swärligen kan
man under annan benämning fördela tyngden, sä
at det träffar, den som bäst kan täla.
> Denna Jordens jämnlika Beskattning torde
Krono - -
Frälse - -
Frälse-Säterier -  Rä- och Rörs -  Berustade Säterier
12,107
599
Summa 65,882z Mantal.
Den 5 Junis. 588
ej wara orättwis, endast den betragtas oegennyttigt.
De Säterier och Frälse Egendomar, som
warit bibehällne inom ^miller, hnndradetals är,
torde nu hafwa fatt ersättning för den upoffring
eller Riket bewista tjenst som af första ägaren
warit gjord, kalst samma ägendomar, äro i mer
och mindre män, eller alldeles ffattfria, deremot
andre Hemman i allmänhet mäste ärligen widkännas
mängfalldiga onera, och odrägliga bördor isynnerhet
i kngstider.Huru mänga krig hafwa dock waritförda,
sedan Säkeri-och Frälsefriheterna til förmän
för deras Innehafware grundlädes. Dxfie friheter
mätte wäl alldrig warit gifna, pä det de ffulle
räcka ewärdeligen, eller männe det städt i Gifwarens
magt at taxera efterkommande Slägter,
särdeles i en Stat, som stall hafwa namn af
sjelfständig. Särskilt fä undertecknade Riksdagsmän
frän Dalarne erindra, huru som Allmogen
i denna swaga och fattiga krovincs,
gjorde Riket en betydlig upoffring och tjenst i
Konung 61781^? i:s tid, Vä dest Innebyggare
fördrefwo fienden ur Landet, som Historien förmäler;
men derföre erhölls icke nägra Säterifriheter,
utan twärtom, dä Jndelnings-werket inrättades
i68i,l ätog sig Allmogen derstädes zoo
man Soldater mera än de förut haft ochunderhällit
inom Länet, utom friwilliga (orpger, som
frän denna mer än andra orter i krigstider blifwit
utgjorde, och detta will ingen äberopa, såsom
ledande til undantag för Dalarne.
De som köpt Säteri- eller Frälse-Egendomar
för ivo är sedan c^lculerglle kanhända
köpe-summan pä Spannemäls-priset til 3 L 4
R:dr
686 Den Z Imrik.
R:dr tunnan, som nu i det stallet bar stigit til
13 L R:dr; Männe denne gjordt sa olycklig
bandel? De som köpt för fyra eller fem är sedan,
hafwa icke heller kunnat påräkna sa höga
warupris som nu, och de hafwa säledes en opåräknad
inkomst. Wid en Statshvälfning eller
dä er Rike stall frälsas, männe icke nägra komma
at upoffra mer än andra för at winna ändamälet.
De som köpt eller anlagt nya Bruk i sednare
ärcn, och deruppä anwändt deras förmö.
genhet, hwilken nu är borta, och ägarne destutoin
twungne at til underhällande af werk och
arbetsfolk negociera, nya förlag, och ändock
hafwa utrustat Folk til kriget, hwilken ersätter
deras lidande? detta gäller äfwen för dem som
i senare tider, i de Orter der Spannemälen
stall köpas för hälften eller kanhända mera af
ärsfodan, köpt deras Hemmansdelar til Skatte:
Deste smä fastigheter gifwa pä mänga ställen
icke mycken inkomst, knappast mera än boningsställe.
Genom handaflögder och arbete pä aflägsna
orter, mäste deras Innehafware staffa
sig bäde til föda och utstylder, ehuru tryckande
de sistnämnde än mä befinnas, och hwaribland
den swärn Landtwärnsmtstrifningen, som ffän
nödlidande Föräldrar bortryckt deras enda stöd,
alltid med grämelse ihogkommes; hade alla jordägare
bidragit gemensamt til Rikets förswar,
sä hade kanhända icke et sädant nödtwäng inträffat,
och man skulle dä ej funnit anledning
til den anmärkning, at förswaret af de
stora ägendomarne i Landet widläder icke deras
Innehafware, utan den oförmögna mängden.
Pä
Dcu 5 Juni?.
637
Pä dcsia stal grundar sig wär billiga och
rättwisa begäran, af all jord bör beskattas lika,
och förrän wi blifwa öfiverbewista vin det origtiga
häruti arv wi icke tilfredsställda för osi
sj lfwe och wära hemmawarande; ty vin wi
skulle lofwa at uprättbälla Stat- och Fömwarsiverk
pä samina sätt som förut, sä wwe det i
upfyllandct omöjligt, och dä ar det w.ll däst, at
begära hjelp innan tiden gär osi undair.
Dcsia tankar i enfaldighet yttrade hafwa
likwäl icke för afsigt, at en tensi förändring ined
den privile^iLräo jorden genast skulle ike.
Twärtom är det wär mening, at dermed
kunde 8uccL8ift förfaras, sä at innom wisia är
jämnlikhet i utffylderna wore wuuncn.
Antages detta Förslag, borde sädant med
första de öfrige respectivo L>tänden commmck
/^nclars
Danielsson. lälatts kermsön,
fran Elfsborgs dan. k Utsund och Näsgärds Fogd.
^nclnrs Olossson. seav fregria Illrögeliris.
Sedan denna Deputation afträdt, ankom
en ifrän det Wälloff.Borgare-Ständet, införd af
Riksdagsmannen för Stockholms stad, Radmannen
-
frän dito.
Dric Louse,
fran Carlstads Län.
Ler svnsson,
i Mora.
Likheten med ingifne ^remoilalet, bestyrker
L. ^garclb.
Z8Z Den 5 Juni.
nen hwarö andraganden pä Stäm
dets wägnar, innefattades i följande:
Utdrag af krotocoUet hällit i BorgareStändets
?tc-num wid Riksdagen i
Stockholm den Z Iunii 1809.
Med de hos bwarje redelig Swensk Medborgare
naturliga känflor af en outsägligt ljuf
tilfredsstallelse öfwer annalkandet af ben märkeliga
tidepunkt, da^en ny efter närwarande sä
hufwudsakligen förändrade omständigheter lämpad
Statsförfattning och Grundlag,' blifwer af
Swensta folket bestämd, och det frän nräldern
öfwer detta Rike herrskande Monarkista Regeringssätt,
i et rättwist samband med wärdén af
nationens heligaste rättigheter äter bekräftad;
med et pä detza wigtiga företag grundadt hopp
om wärt älskade Fosterlands snara äterställande
til in- och utwärtes lugn, bibehållandet af
de§ sjelfständighet och ära samt kommande Slägters
häraf beroende säkerhet och wätfärd, hade
Borgare-Ständet förliden Lördag den 3 dennes
emottagit det af Högloft. Lon8titueion8-Utstottet
fullständigt utarbetade förslag til ofwannämde
Statsförfattning, jämte Utskottets bifogade
betänkande samt krotocolier, och slutade nu den
granskning häraf, som för Borgare-Ständet wa»
rit möjlig at anställa, under det korrta rädrum
Rikets högst wädeliga belägenhet medgifwit för
sädane öfwerläggningar, hwilkas beflutowilkorligen
fordras, om en önstad fred med en hotande.
i styrka och framgäng öfwerlägsen fiende,
mä kunna kraftigt beredas, och med en nödwändiq
styndsamhet gä i »verkställighet. BorgareStändet,
som icke kunnat undwika at hysa wis
-
Den 6 Junti. 389
sä betänkligheter tvid nägra mindre hufwudsakliga
delar af de högst wigtiga ämnen, som detta
widsträckta arbete omfattar, beslöt, at genast
couuuunic.era resp^ctive MedständöN de tillägg
och rättelser,, som Ständet för sin del funnit
billige, och önffar med de öfrige Ständens bifall
mä blifwa i konstitutionen antagne, nem*
ligen:
1:0 At det i 4 Z. förekommande uttryck:
Frälse elicr Ofrälse män, som af Konungen
kunna nämnas til Ledamöter uti Statö-Rädet,
mä ändras til Frälse och Ofrälse.
2:0 At i 12 §. kunde tilläggas, det^StatsLecreter-lren
för Handels - och ri Nance.ÄrenderNä
bör af Konungen tilkallas, i'frägor angäende
4"rLctLter med Utländska Magter, hwari
Swenska handels-intressst inlöper.
Zw At dä i 30 §. nämnas Lonsistoriellg,
kL8torLter, säsom de der försäkras, at wid sin
walrätt warda bibehällne, i sammanhang dermed
borde tilläggas: likasom de Församlingar
hwilka hafwa sus krXSenmnäi, eller der
^us katronatus äger rum; emedan BorgareStändet
icke ansäg nödwändigt, at desie Församlingars
särffildte kriviieAier, blifwa i Grundtagen
med uttryckeliga ord stadfästade.
4:o AL i 36 §. mä nämnas Handels-^gen.
ter ibland dem, hwilka anses innehafwa förtroendes-tjenster,
och säledeS af Konungen kunna
afsättas; sä mpcket häldre, som desie personers
5go Den 6 Jurrik.
befattningar mer och mindre, eller wid desia tilfällen,
äro af ,Vliniswriel egenskap.
5:o At 62 §. kunde, nied bibehållande af
desi hufwudsakliga innehall, forändras til följande
lydelse: Sedan Stats Utffottet undersökt
Statswerkets tilstand, afgifwit förslag til badana
indragningar eller förändradt anwändande
af Statens medel, och tilbörigbeter, som Utffottet
pröfwar nödige och lämpelige; och de fluteligen
blifwande behof säledes kunna bestammas,
ankomme det pä Riksens Stander, at, efter föregängen
pröfning af altmmmans, en deremot
swarande Bewillmng sig ataga, samt at tillika
fastställa huru särskildta summor deraf ffola til
serffildte ändamål anwandas, och desie summor
under bestämde hufwudtittlar uti Rikö-Staten
ansia.
6:o At i sammanhang med hwad 74 §. innehåller
om ersättning för underhall til Krigsfolk,
borde i anseende til Täg- och Durchmarscher,
den utkommande Tagordningen äberopas;
och hwilken senare författning, Borgare-Ständet
Lnffade, mätte uttryckeligen bestämma den wid
dylike tilfällen ^lämpelige ersättningen efter ortens
gangbare priser.
7:0 At i förmodan, det wiste afKungsgärdar
och andra Krono-lägenheter ffulle med fördel
kunna säljas, at dermed godtgöra Kronoffulder,
och pä det Riksens Ständer ej mä avses
i sin 6l8yo8ition8-rätt wara hindrade, det r
77 Z- intagne stadgande om desie lägenheter, at
de skola förwaltas efter de grunder R.mcns
Ständer
Den 6 Junit. 591
Ständer derom foreskrifwa, matte för mera
tydlighet salunda bestämmas: De skola förwaltas
och arrwändas efter de grunder re.
Ehuru Borgare-Ständet wägade göra sig
förwistadt at ofördröjeligen fa mottaga de respectlve
Medständens sammanstämmande bifall
til de ändringar och tillägg som förenämnde äro;
ansäg dock Borgare-Ständet i motsatt händelse,
och derest et längre rädrum til öfverläggning
härom skulle fordras, sädant aldeles icke böra
uppehålla den angelägna äecislon som BorgareStändet
för sin del fattade, ctt ej destmindre,
utan hinder i Ständernes fria förordnande angående
ästundade rättelser, den förestagne LonLtitutlouen
nu warder antagen.
Ibland de af wiste Högloft. (mnstlmtlonsUtskottets
Herrar Ledamöter afgifne serskildte
yttranden och förslag, anfäg Borgare-Ständet
det af Effwersten och Riddaren von staten, angående
en national-armering wara af den beskaffenhet,
at sä länge Regeringen för sin del
ännu ej funnit en sädan otwifwelaktigt för Rikets
inwänare betungande inrättning wara af
omständigheterne fordrad, Riksens Ständer icke
kunna ä sin sida til antagandet afifrägawaranLe
project besluta eller i någon öfwerläggtting
derom inga. Deremot och sä i anseende til hwad
eonselmöions Utskottets Betänkande innehäller,
som i anledning af Herr Lant^ll-Rädet och Loinmenäkuren
meddeldte serftildte yt
trande,
rörande Ofrälse Bruks-idkares och Jordägares
yrkade rätt til representation wid Riksdagar;
fann Borgare-Ständet högsta rättwksa
uti den af Ofrälse Bruksidkare och kossessls
natsr
-
692 Den 6 Iunik.
nLtsr anmälda åstundan, at uti National-repee>
scntLtionen winna inträde, och til följe as denna
desi öfwertpgelse, beflöt, at de owilkorligen
böra komma i åtnjutande af en sadan rättighet;
men sättet huru tilltrodde sig icke Standtt, at
nu ener förr kunna bestämma, än dä nödiga
underrättelser hunnit insamlas, Sweriges tilkommande
område blifwit kändt och nationens
wilja, i afseende pä sä wal denna som öfrige
wid wär replerrLntution nödige förändringar hunnit
utwecklas.
Borgare-Ständet föreflog derföre at frägan
härom anses säsom wid denna Riksdag wäckt,
sä at densamma wid nästa lagtima Riksdag mä
kunna afgöras.
Men hwad anginge Herr Hofjunkaren och
Riddarel)Us-8ecrete'-Lren Lilverstol^es lVlemoris.!,
angäende en Riksens Ständers Lag - och HusHällnings-Beredning,
fann Borgare-Ständtt för
sin del icke skäl, at antagandet af Herr Lilverstolpes
derom afgifne xroject tilstprka.
Widare sörehade Borgare-Ständet det af
Högloft. Ridderffapet och Adeln, genom dest vexutLtlon
aflemnade krotocolls Utdrag af den
Lidra dennes, som innehöll Ridderskapets och
Adelns beslut, at, emot wista förbehåll:
i:o Åtaga sig intil nästa Riksdag, Bewillning
pä Säteri, Rä och Rörs, Insockne och
Frälsehemman, eller jord af hwad natur som
häldst, den i Ridderskapets och Adelns ägo sinnes.
8:0
Den ZIunir. 59;
S'0 Hädanefter för sig och sit folk den Laxitatiou,
som under namn af Mantalspenningar
utgär.
Z:o Medgifwa den jämnkning i rättighetcn
til sjelfpantning hos underhafwande, at panten
ej mer mä kunna försäljas annorlunda än efter
gäldenärens hörande, genom åtgärd af wederbörande
hwilka om handräckning bö«
ra anmodas inom 14 dagars förlopp efter ssaläggande,
wid förlust af dennes kraft
och werkan, samt ändteligen
4 0 fransäga sig rättigheten at med andras
uteslutande besitta Säterier.
Da Högloft. Ridderffapet och Adeln, efter
hwad i samma t^mocoit förmäles, anser de twänne
första punkterna icke innefatta annat, än enffildte
Bestattningsfragor; den tredje för intet
annat än en laglig rättwisa, och den fjerde säsom
äsyftande en a,sägelse för alltid «f ömsesidiga
rättigheter, ensam wara af den beskaffenhet,
at den nödwändigt fordrade alla fyra Ständens
och Konungens gemensamma samtycke, fann
Borgare Ständet, som med upriktigaste känsla
af högaktning för Högloft. RidderstapetS och Adelns
härigenom wisade wälwilja och förtroliga
benägenhet, at i närwarande för hwarje Samhällets
medlem högst tryckande ställning, med eftersyn
af foglighet och eftergifwande de öfrige
Riks Ständen föregå, sig böra icke allenast wördsamt
och wänliqen förklara, det Borgare Ständer,
hwad de twänne förstnämde eller Beffattningsfrägorna
beträffar, har sä mycket mindre
wid de derwid fästade förbehäll näqot at erin»
dra, som icke heller Borgare-Ständet wid detta
7S, 76 til
-
§9-4 Den 5 Junie.
tilfälle i widsträcktare mätto kunde den nu blifwande
Bewillningen sig ätaga, än til näst infallande
lagtima Riksdag: At den tredje punkten,
rörande mindre detta än Bonde-Ständets äsyftade
fördelar, otwifwelaktigt wittnar om Ridderffapets
och Adelns ömhet för billighet och rättwisa,
samt at, hwad fjerde frägan angar, Borgare-Ständet
desto häldre lemnar dertil sit samtycke
, som Ståndet, mindre rikt pä uteslutande
förmäner, än upriktiga böjelser, at med hwarje
Swenff inbyggare täfla i medborgerligt nit och
möjligaste upoffringar af enffildta fördelar, icke
annorlunda kan i denna del upfylla sin ömmaste
önffan, än när detsamma, jämte vwilkorligt
öfwerensstämmande uti den af Högloft. Ridderffapet
och Adeln föreslagne allmänna rättighet
til Säteriers ägande och besittning, med derwid
fästade willor, fogade dertil ä sin sida det enda
anwändbara offer, Ständets exclu8ivrr besittningsrätt
af Stadsegeiidomar, och säledes nn
förklarade, at dä någon af Adel eller annat
Ständ sig tilhandlar någon fastighet i stad eller
til staden hörande hus eller jord, afsäger sig härmedelst
Borgare Ständer den lösningsrättighet,
som Ständer enligt llrivilexier hittils tilkommit,
med förbehäll deremot, at hwilken som häldst en
sädan fastighet eiler jord, under ägande rätt, antingen
redan innehafwer eller framdeles sig tilhandlar,
mä för densamma hädanefter wara owilkorligen
underkastad Skjutsningsbe wär, Jnqwartering
och Bätsmansbäll, jämte alla andra
en sädan egendom tilhörande afgifter och skyldigheter,
af bwad namn och beskaffenhet de wara
mätte, hwilka efter nu gällande eller framdeles
blifwande författningar, afgifwas borde, om
Den Z Juni!. 698
samma egendom af en Borgare innehades. För
Borgare-Ständet återstod sedan detze dest rädplägningar
och beslut wörö stadgade, det hufwudsakliga
föremäl, alud närwarande för Ståndets
mest brinnande önffningar, at, jämte öfwerlemnande
af den (konstitution, som Riksens
Ständer enhälligt lara til efterlefnad besluta, i
underdånighet hos Hans Kongl. Höghet Hertigen
och Riksföreståndaren anhälla om det ytterligare
prof af Dest för Rikets säkerhet och wäl redan
i sä mangfaldiga afseenden ädagalagde nädigste
omtanka och ornffränkta bemödande, at Hans
Kongl. Höghet, pä Ständernas underdäniga erbjudande,
nu täcktes Kronan emottaga, samt i
egenffap afSweriges Konung, efter Ständernas
beslut och denna Regeringsform, med Riksstyrel.
sen fortfara.
Detta underdäniga erbjudande trodde Borgare-Ständet,
sä framt Lonstitutionen warder
af de respective Med-Ständen, pä det af Borgare-Ständet
föreslagne sätt godkänd, kunna
denna dag i underdånighet framställas genom
en stor Deputation af alla fyra Riks Ständen.
Dt supra.
Lx krotocolltr
I. D. petersson.
vexutLtionen afträdde, hwarefter omsider
ankom en Deputation ifrän detHögwördigePresteStändet,
anförd af Herr Biskopen Doctor Weiäman,
som förmälte at Preste-Ständet enhälligt
instämt uti Ridderffapets och Adelns underdäNiga
Lnssan, at Hans Kongl. Höghet Riksföre
-
596 Den 5 Juni!.
siändaren täcktes emottaga pä en gang den nya
Regeringsformen och -^weriges Krona, hwarjämte
Praste Ständet yttrat den åstundan, at
samtelige Riksens Ständer under Herr Landtmarstalkens
och Talemännens anförande i eftermiddag
upwakta Hans Kongl. Höghet.
Deputativ ren aftkäddt.
Herr Karon och Landtmarstalken prvxonei'3.
66 at en D-pntation mätte afsändas til
det Hederwärda Bonde Ståndet, för at tilkänuagifwa,
det Ridderstapet och Adeln, Prästek
landet och Borgare Ständet enstämmigt beflutit
, at efter 6on8titutionen8 antagande utkora
Hans Kongl. Höghet Hertigebo til Sweriges
Konung; at ^tänden öfwerenskommit at i afton
Hans Kongl. Höghet upwagta, för at framföra
detta ärende, och at detze beslut stulle fast
och oförändradt werkställas, om ock Ständen
skulle nödgas sakna det Hederwärda Bonde-Stän-ets
instämmande deruti.
Bifölls; och afgeck genast denna Deputation
under anförande afGrefweligaÄttenDar^ Fullmägtig,
Friherre klemin!;, o:las, som efter nägon
stund äterkom, och anmälte sin bestickning
wara upfylld, samt at han af Bonde Etändets
Taleman endast erhållit det swar, at Etändet
stulle taga ämnet under öfwerläggning.
Uppå af Ridderstapet och Adeln yttrad önskan
upläste Friherre ?!-mino det Tal han wid
detta tillfälle bällit til Bonde Ständet; hwilket
med utmärkt bifall afbördes, och stulle genom
införandet i denna dagens krococcli allmängöras.
Heder
-
Den 6 7>"N!k. §97
Hederwärde Taleman och samtelige Ledamöter
af det ärbara Bonde-Stäadet!
Ridderflapet och Adelen som med nöje omfattar
alla tilfällen at underhälla sina förbinx
delser med det Hederwärda Bonde Ständer, hautsett
osi desi Deputerade ar underrätta det He^
derwärda Bonde Ständet, at sedan Ridderflapeoch
Aoeln utan annat förbehäll än nagra an
märkningar, hwilka blrfwit til ttonsi-nutionsULflottet
hänwiste, för at wid nästa Riksmöte
fluteligen afgöras, jämte twänne Riks-^ktänd
antagit den förcflagne Regerings Formen, bär
Ridderflapet och Adeln beflutit at samfällt med
dem erbjuda Sweriges Krona ät Hertigen RiksFöreständaren.
Hans Kongl. Höghet emottager
deras underdäniga upwaktning denna afton klockan
och Ridderflapet och Adeln bjuder ovänligen
det Hederwärda Bonde Ständet at i et sä
tilfrcdsställande och wigtiat wärf deltaga, men
förklarar derjämte, at edwad afseende det Hederwärda
Ständet derä behagar gora är det
Ridderflapet och Adelns oföränderliga förewtts
at sig hos Hans Kongl. Hvadet wid nämnde
tid och timma i sädant ändamäl inställa.
Ridderflapet och Adeln wäntar af alla de
skäl dem Fosterlandskärleken, sanningen och dygden
förcflrinva, at det Hederwärda Bonde-Ständet
snart stall gä sina Medständer til mötes i
antagandet af det beflut, som i närwarande tid
utgör högsta wilkoret för Sweriges frälsning.
Pä bwar enda punkt af Rikets gränser hotas
det stundeligen af Grannars anfall och den stende,
som medelst sina talrika härar, sina obewekeliga
föresatser, sina naturliga StatS-lmresssn
§98 Den Z Imrik.
och medelst sin förmäga, at genom följderna af
det olyckligaste krig möjligen inom fä dagar
kunna framtränga til denna Hufwudstad. Denna
fiende, säger jag, som är den farligaste af
dem alla, har sagt, at han hwarken will eller
kan underhandla om fred, förrän Swerige äger
en Konung och en Grundlag. Hwad ålägga ost
i sädant fall wära pligter som mennistor, som
Medborgare, som Swenste Män? Jo, atutan
omwägar tilägna ost de krafter genom hwilka
wi kunna bewara wär sjelfständighet och wär
ära. Ja, redelige Dannemän! Ridderstapet och
Adeln wädjar til Edra samweten och til Sdra
hjertan, swarén, om det fanns et Riks Ständ,
som ej twekade at upoffra Riket häldre än at
afstä frän fordringar, sorn kränkte andra Medborgaresrätt,
som styrdt af deste drisfjädrar med
liknöjdhet säg Fosterjorden flpta i tärar och i
blod, säg Swensta namnet utplänas af det Rysta,
säg Sweriges frihet för ewigt krostad af
en wäldsmagt, sorn lägger tunga bojor pä de
ringare Folk-clasterne, och twärtcmot naturens
och menstlighetens lag tilläter de högre at befalla
öfwer deras lif och ägendom ; om det gafwes
et sädant Riks-Ständ, huru stulle dä hwar Ledamot
af detsamma en dag bedömmas inför
Guds och mennistors Dom? Jo, han stulle af
det alldrig döende rycktet, af samtidens förtjenta
hämnderop, af blodiga Bröders wälnader öfwerlemnas
ät alla tiders afsty. Nej, Ridderstapet
och Adelen älstar at tro, at en sädan elaff
af Medborgare ej finnes i detta Rike; för Eder
isynnerhet redlige Dannemän, stall det wara
angenämt at med Edra Medborgare och wänner
förena Eder til Fosterlandets räddning och I
stolen, när I äterwänden frän detta Riksmöte,
hem
-
