# ID: svediakorp-gov168
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 72,329
# sentences: 2,916
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


hällne
hos
Högloflige
Nidderskapet°4 Adeln
Wid
Riksdagen i Stockholm
Är 1809.
8rocx«ol.Li,
Trpcktc i Tryckeriet isos»
W*' Regementsförändring, som den i3:de
Mars sig tilldragit, i anledning hwaraf
Hans Kongl. Höghet Hertig e^ki. af Södermanland
sig tills widare ätagit Rikets Styrelse under
namn af Riks-Föreständare, hade Hans Kongl.
Höghet genom öppet Bref och Päbud af den i4.ds
i samma Mänad sammankallat Riksens Ständer,
til ett allmänt Riksmöte i Stockholm den i sta
Maj, til följe hwaraf Riksdagens öpnande ä
sistnämde dag genom Rckshärolden blef pä öfligt
sätt kungjordt, och Hans Kongl. Höghet Hertigen,
tils widare Riksföreståndaren behagade förmiddagen,
efter flutad Kåpört, til Landtmarskalk
utnämna LenLrsl-lVlLjoren, Landshöfdingen öfwer
Calmars Län, och Lommenäeuren med Stora
Korset af Kongl. Swärds Orden, Högwälborne
Herr Friherre stticllael ^.nkarsvärä, som, sedan
han Landtmarskalkseden aflagt och Stafwen af
Hans Kongl. Höghets hand emottagit, begaf sig,
beledsagad af de Line äldste Grefwarne, En af
Rikets Herrar, Riddaren och Lommeuäeuren af
Kongl. Maj ts Orden, Herr Grefwe tVlaZnus Lreäric
Lralre och Afwer-Hof-Stallmästaren, Ofwer-^cljutLliwn
och ^lajoren, Herr Grefwe Lustaf
l^e^venkaupt, til Riddarhuset, hwarest Herk
Laron och Landtmarskalken genast fogade anstalt
om begynnelsen med anteckningen af Ridderffapets
ochAdelnsHerrarLedamöter til följandedagen
kl. g förmiddagen, hwilken dä börjades: och fortfors
sedermera dermed förmiddagarne den3:djs
4 Den 5 Maj
och 4:de Maj, hwarefter Högloft. Ridderffapet och
Adeln forsta gängen in Ll^uo sammanträdde
Fredagen den 6 Maji
klockan 11 förmiddagen.
Herr Larou och Landtmarskalken öpnade
sammankomsten med följande Tal:
Högwälborne, Wälborne Herrar, Grefwar,
Friherrar, Riddare och samtclige här församlade
Swea Rikes Ridderskap och' Adel!
Jag intager detta rum uppä Hans Kongl.
Höghets Hertigens Niksföreständarens Nadigste
kallelse och befallning.
Likasä oförmodad war för mig denna Nåd
och ära, som mit bekymmer är stort, huru jag
skall kunna wederbörligen smara emot et sä
dyrbart förtroende.
Oman wid de ämnen under ett Riksmöte
förekomma,- synnerligast i denna för wärt olyckliga
Fädernesland wädliga belägenhet, i saknad
ej endast af den talegäfwa, som fordrades för
at nog wärdigt kunna anföra en sa lysande församling
, än "af mänga flere til detta wigtiga
.kalls utförande erforderliga egenskaper, och wid
Len älder, Lä, efter naturens ordning, själens
styrka är i synbart aftagande; buru skulle jag
rvägal emottaga Landtmarfkalks-Stafwen, den
Ni. mine Herrar, warit wäne at se i sä förträfflige
mäns händer, om ej lydnaden för den
ädle Furstes befallning, som af sjelfförsakelse
Zifwit o§ alla et sä stort efterdöme, dä han pä
Tldrens dagar ätagit sig sit älskade Fäderneslands
räddning, twungit mig bertil; och om
jag ej warit upmuntrad til denna lydnad af
Den Z Maj. 6
et oinskränkt förtroende ti! Hoglostiae Ridderffapets
och Adelns sä wäl kände, wörönads- och
högaktningswärde, patriotiske och Fäderneslandet
älffande tänkesätt.
Mine Herrar!
Eder enighet, Edert inbördes förtroende, Eder
foglighet, Eder rådighet och Eder ståndaktighet
i rädstag och beslut, och Cora billiga upoffringar
om sä päfordras, skola i förening med
wära Med-Ständers medwerkan, uvrätthMa
det til fall lutande Fäderneslandet, fullborda dest
räddning och återföra den aflägsnade sällheten
bland dest inbyggare; b martill jag önffar Höglofiige
Nidderffapet och Adeln lycka och denHögsics
walsignclse.
Enskildt anhäller jag wördnadsfullt omHöglosiige
Ridderffapets och Adelns benägna och pnnestfulla
öfwerwcnde med min bristande förmäga;
et öppet förtroende, rent upsal, oförfalskad
nit, warm kansta för Fäderneslandets och sann
högaktning för det wordnadswärda Stand, hwaraf
lyckan gjort mig til medlem , är hwad bos
mig'med säkerbet kan paräknas, och jag innesluter
mig uti Hogloflige Ridderffavets och Adclns
bewägna och pune si fulla wänffap.
Friherre ^ullbeck, ?ebr Dä
hästra Armens kraftiga och wärdiga företag
til Rikets frälsning warit en huftvudaniedning
til den här lyckligt inträffade och utförda Negementsf
rändrina, som afwarjt en öfwerswämning
af Rikets stender, som fredat land och fläder
ifrån plundringar och kanske ödesmäl, och
6 Den 5 Maj.
som föranledt detta Ntt päbegpnta Riksmöte,
hwilket jag med upriktig känfla önskar mätts
säkert bereda Swcriges framtida wälgäng och
sjelfständighet, sä lärer Ridderffapet och Adeln
finna sig lika ssyldigt sorn wärdigt, at til desto
sä älskade som aktningswärde ' LLapenbrödcr
frambära erkänslans och >tacksambetens gärd,
hwaröfwer jag fär den -äran ansätta om Herr
karons och Landtmarffalkens prono^irio,, dä i
händelse af bifall wäre Med-Ständer äfwen torde
fä inviteras, att uti en sädan tacksägelse deltaga.
Herr kindborn, (?u5tak^clolpl>, anhött at
följande af honom undertecknade lviLmorial mätte
warda upläst:
ödmjukt anförande til krotocollot
Herr karon?, 6eneral-ivl3joren8, Landtmarskalkens
m. m. och Höglcflige Nidderffapets och
Adelns uplo stare afgörande fär jag ödmjukast
underställa/huruwida ej med detta första Ständs
ovärdighet och erkänsla wore öfwerensstämmande,
at det igenom Herr karon m. m. och Landtmarssalken
hos Hans Kongl. Höghet Hertigen
och Riks-Förcständaren utbad sig denNäden, at
antingen helt och bältet etter utr en stor Deputation
anförd af Herr karon m. m. och Landtmarffalken,
för Hans Kongl. Höghet Hertigen
och Riks-Föreständayen finge aflägga dest underdänigste
Tacksägelse och Wördnadsbctygelse derföre,
at Hans Kongl. Höghet Hertigen och RiksFöreständarcn,
oaktadt dest sjuklighet, den >z:de
fistledne Mars ej undandrog sig uti den ej allena
öfwer hela Swea Rike, utan synnerligast
Hufwudstaden dä hotande farans stund, emottaga
-
Den 5 Maj. 7
taga Riksstyrelsen, och igenom den hastigaste
»verksamhet afböja mängfaldigt annars inträffade
olyckor, som för längre lefwande samtida,
men synnerligast för efterkommande ännu mer
stola updagas: samt om Höglostige Ridderstapet
och Adeln proportion derom bifaller, om
icke en Deputation genast derom borde meddela
de öfrige re8peetive Ständen detta deras beslut;
bäde for at fä weta huruwida de härutinnan
sig med Höglostige Ridderstapet och Ädeln will
förena, som ock för at ej af dem derutinnan
förekommas.
Likaledes om icke Högloft. Ridderstapet och
Adeln stulle finna sig wärdigt, at igenom en
Deputation til de Herrar och Män, som nämde
dag den i^:de Mars, medelst fina wisa steg och
bibehällen ordning, utan minsta blodsutgjutelse
tilwägabragte Sweriges räddning — derföre
aflägga HöglostigeRidderstapets och Adelns wördnadsfullaste
erkänsla och tacksamhet. Säsom de
förnämste wid detta stora och beundranswärda
werk, äro wifierligen En af Rikets Herrar,
Hans LxeellenLL och Öfwer Stäthällaren m. m.
Herr Grefwe Klingspor, (renelal ivlajoren m.
m. Friherre ^6!ercreut2 samt E)fwerste Dieutsnanten
M. M. Leo-» ^61er8parre, som fastän
sedermera ankommen, ofelbart medwerkat, af
känflan wid fina medundersätares lidanden och
Fäderneslandets olyckor.
Herr karon och Landtmarskalken hemstälde,
om icke i anledning af Friherre xuäbecks
och Herr rnljebopn3 gjorda Förslag, Ridderstapet
och Adeln stulle behaga pä nägot sätt förklara
Herr Lenera! ^la^oren^älercreutiL och Herr
rbf
-
8 Den 5 Mai.
Efwerfie-I-ieutsngntc-n ^cllsrspLric: sin aktning
och erkänsla. Herr Landtmarffalken ansäge wäl
för sin del en Deputation til desse Herrar wara
et mindre lämpligt sätt, och hemställde om ej
Ridderffapet och Adeln ffulle behaga at inför sig
läta upkalla bemälle Herrar för at af Herr Landtmarffalken
ä Ståndets wägnar mottaga förklaringen
af desi tänkesätt.
Bifölls.
Hans Lxcellence! Herr Grefwe lduutb,
Lric, förmälte sig alldeles fullkomligen billiga
den nu gjorda proposition om yttrande af erkänfla
för sä utmärkta och ädla Män, som Herr
Leneral-/eisören ^cllercrstitL och Herr EffwersteDieutenanten
grälerspLrrs. HgN Utbad sig allenast
tillika fä hemställa om icke i samma tacksägelse
borde inbegripas Hans Lxcellsncs Offwer-Stäthällaren
m. m. Herr Grefwe klingspor,
som likaledes bidragit til de händelser, hwilka
försatt Riksens Ständer i belägenhet at nu träffas
tilsammans.
Bifölls.
Friherre Diljsncrgntx, fobs.n Vilbelm:
Om, enligt Högloft. Ridderffapets och Adelns
fattade beflut. Hans llxceiiencs Fältmarffalkeir,
^fwcr-Stätkällaren, rn. m. Grefwe ldiinzspor.
Herr OcMeivg-lVl-Tjoren L^ron ^alsiLreutL och
Herr Efwer-^äffuanten, ^'fwerste Dientenanten
och Riddaren ^6lk-r8p:rrrt- nu kallas för at erhälla
Ridderffapets och Adelns bifall och tacksägelse
blir detta uttrycket af endast ett Ständs
tänkesätt, hwaremot jag är öfwertygad, at desse
Herrar och deras Vapenbroder böra hoppas och
wänta en genom samtelige' Riksens Ständer be
siutatz
-
Dcn 5 Maj. 9
ftntad sEtion af deras trl Fäderneslandets räddande
utförde wärf. Jac; wägar derföre ödmjukeligen
föreslä, at tacksägelse-aär<-8s«r til desse
Herrar och alla som deltagit i deras ärofulla
bragder, blifwa upsatte, ocl/at Ridderffapet och
Adeln, genom nu afgäende l>pu^6on, hos ve
öfrige respeclivo Niks-Ständen anhäller, at de
wille Sig med Ridderfkapet och Adeln förena om
berörde /^clrossers clLcretsrancle i samtlige Riksens
Ständers namn.
Herr Laron och Landtmarskalken. Högloflig
Ridderffapet och Adeln hade redan bifallit
upkallelsen inför Ständet af de förbemäldtö
Herrar och Män, och sedan Ridderffapet och Aoeln
rm pttrat stg wilja förklara fin wälwilja, äfwen
för Hans Lxeellence Herr Grefwe klingspor,
skulle Herr Landtmarffalken foga anstalt om en
invitation til Hans bxeellence, at stg äfwen r
förmiddag inställa.
Herr Hgerbjelm, 8eve6 6nstak. Sedan,
enligt hwad afen wärd Ledamot är proponeraclt,
Ridderffapet och Adeln spnes wara ense at Riksens
Ständer mätte frambära sin tacksamhet för
Hans Kongl. Höghet Hertig för dess nå
diga
wälwilja, at i Rikets wädliga belägenhet
a tag a/ig dest stprelse, har öfwerläggningsäminet
blifwit, at äfwen förklara den allmänna
erkänslans röst, för de wärdige Herrar och Män,
som Lil den ffedda Regementsförändringen bidragit,
och Ridderffapet och Adeln har warit af
den tanka, at för dem, infor Ständet upkallade,
yttra dessa tankesätt. Jag wägar til Högloft.
Ridderffapet och Adeln hemställa, om icke det
wore mera i sin ordning, och för dessa Herrar
2 mera
LQ Den 5 Mas.
mera tilfredsställande, at detta Ridderftapets
och Adelns beslut först gäfwes deras respeccivs
Med-Ständer tilkänna, hwarefter, i fall af deras
instämmande deruti, hwarom ingalunda kunde
twiflas, den förklaring kunde gemensamt ä
Riksens Ständers -vägnar pttras, at de hade
gjort sig af Fäderneslandet wäl förtjente.
Herr Laron och Landtmarskalken förmälte
sig äga sig bekant, at de öfrige Stånden
äfwen redan torde warabetänkra pä något steg,
som med förewarande ämne ägde gemenskap, och
förmodade, at Ridderskapet och Adeln genom
någon Deputation i dag torde fä sig et sädant
tilkännagifwande meddelt.
Friherre Liljencrants, joban Willielm.
Som den af mig gjorda motion, långt ifrän at
mara stridande mot det af Högloft. RidderffapeL
och Adeln tagna beslut, endast rörer et nödigt
utwidgande deraf, och jag rundt omkring mig
hör, at min tanke gillas, sä fär jag hos Herr
Laron och Landtmarffalken ödmjukettgen anhällö
0M proposition.
Herr 6ripenrvalclt, jacob Lric, erindrade,
at den p oposition, som af Herr Laron och Landtmarskalken
blifwit gjord, -vere bifallen, och at
Medes detta mäl ej torde widare böra blifwc»
et öfwerläggningsämne.
Atskillige conkormeracle sig yred Friherre
Liljencrants.
Friherre Lieetvvoocl, jacob, pttrade sig,
at Aet more wifterligen pä det högsta smickrande
för de Herrar, hwilka nu more et föremäl
för
Den 3 Maj. ir
för Ridderskapets och Adelns erkänsla, ak en
xr-ooo8ition om deras hedrande wore i deras
Stand wäckt; men oändligen mera tilfredsställande,
om samma hedersbetygelse skedde af Riksens
Ständer gemensamt.
Herr Laron och Landtmarskalken trodde,
at sedan den gjorda proposition more bifallen,
kunde, om Ridderffapet och Adeln sä behagade
, nägot steg til gemensamhet med de öfrige
Ständen sedermera tagas.
Friherre Stjernstedt, Larl, instämde utr
den tanke, som Friherrar inljencrantL och kleet»
rvooa redan hade pttrat.
HerrLaron och Landtmarskalken. RiSderskapet
och Adeln torde behaga läta detta ämne
hwila, til dest wi sätt emottaga de andra Ständens
Depuralioner.
Härtil ropades
Herr Laron och Landtmarskalken. Eburu
det ej lärer warit brukligt, at inför Ridderskapet
och Adeln justera de tal, som afLandtmarffalken
hällas, utbeder jag mig, at i anseende
til ämnets wigt, nu fä upläsa det Tal, jag
i morgon ärnar hälla til Hans Kongl. Höghet
Riksföreständaren, säsom Ordförande för Riksens
Ständers Stora Deputation. Herr Laron
och LandtMarffalken upläste derpä följande Tal:
Hög
-
13 Den 6 Maj.
Högbornc Furste, Swea Rikes Arf Furste
och Rrks Förcftculdare.
Riddcrstapet och Adeln har, jemte Rikets
öfrige Innewänare, med den' listigaste oro följt
mwecklingen af de händelser, som beredt och
fullbordat et kärt Fäderneslands wanmagt och
vlyckor; detta Ständ skyndar nu, at för Eder
Kongs. Höghets sötter nedlägga dest warma och
nnderdaniga tacksamhet för FäderncslandetSräddning.
FZrdt til branten af afgrunden, omgifwet
af fiender, med alla beredeiser til et hotande
borgerligt krig inom sit ssöte, kar det i
denna tidpunkt af allmän och oundwiklig wäda
funnit et stöd, i Eder Kongl. Höghets wishct;
et kopp om lugnare och lyckligare tider, i Eder
Kongl. Höghets kända grundsatser, och et lange
saknadt förtroende för sin högste Styresman,
i Eder Konal. Högbets Fosterlandskänsla och oflrymtade
tilaifwenhet för det Folk, som nu för
andra gången Kallar Eder Kongl. Höghets fadrrliga
omwärdnad.
Det kopp Fäderneslandet fästat wid Eder
Kongl. Höghets Person bar redan genom händelserne
besannats. Ej längesedan war äfwen
en swag önskan om fred ansedd säsvm brottslig;
nu utgör detta wigtiga föremäl allt Eder Kongl. ,
Höghets ömma aliggande. Mätte Eder Kongl.
Höghets bemödanden möta den framgång, som
Rikets wäl och renheten af Eder Kongl. Höghets
afsigter förtjena, och Eder Kongl. Höghets
hjerta winna den dyrbaraste belöning i SwenHes
framtida sällhet och sjelfständighet.
Det har ej warit et Ständ, ej en klast af
mennissor, som grundat och medwsrkat til ivar
när
-
Den 5 Maj. , i3
närwarande ställning, det har warit et stort,
manligt och gemensamt företag af Nationen.
Sedan desi Söner fruktlöst upoffrat sig pä stridsfältet,
ägde de ännu en fara at trottsa, och be
hafwa fUNNits, sä wäl wid Wästra Armeen, sorn
här i Hufwudstadcn, som följde af sina Medborgares
wälsignelser, ätagit sig Fosterlandets
sak, lyckligen utfört densamma, och gjort sig
af Fäderneslandet wäl förtjente.
Mig äterstär nu ej annat än at försäkra
Eder Kongl.Höghet om RidderSkapcts och Adelns
underdåniga trohet och tilgifwenhet för Eder
Kongl. Höghets Person, om deras fasta föresats
at fullborda det werk, som med sä mycken framgång
blifwit börjadt; om deras öfvertygelse,
at detta stora och heliga föremäl endast kan winnås
genom enighet och inbördes förtroende, samt
vm den tanka som uplifwar allas hjertan, och
ger en ny lyftning ät allas sinnen, den at leftva
och dö et stridbart, fritt, lagbundet och sjelfständigt
folk.
Nti Eder Kongl. Höghets fortfarande näd
-innesluter sig Riddekffapet och Adeln underdänigst.
Hwilket Herr Landtmarskalkens Tal med
bifall afhördes och gillades.
Uplästes et af Herr Lellerstsät, in
lemnadt
t.lemoriLt, sä lydande:
Ändteligen är den tidpunkt äter inträffad,
dä Swea Rikes Ridderskap och Adel, samladt
för at om Rikets wärf öfverlägga, ej mera befara,
at för sina ptranden in kienis antingen
in
-
14 Den 6 Maj
inmanas i häckte eller fläpas inför fjärmare eller
närmare Domstolar. Wi hasme dock under
denna förflutna tid ej falt det mod, som ägnar
rättskaffens Medborgare ochSwensteRiddersmän.
Härom wittna ware sä tryckte som otryckte
krotocoiis-,-. Jag får i anledning häraf proponera,
destas tryckande, pä det sätt, som tvidförre
Rjksdagar öfligt warit, likwäl med det undantag,
att derutur skiljes Riddarhusets Oeconomi»,
och at af det dertil tilförordnade Utskottet,
stylén och icleerne städas, dock med Wedcrbörandes
eget samtycke. Wärk Ständ är för
ädelt, och wi alle för mycket lifwade af en sann
medborgerlig anda, at icke också det wi genom
tryck lägge för allmänhetens ögon, bör sä-mycket
i wär magt stär, nalkas fullkomlighet, ehuru
wi ej alls gjort lUtter-in^en till wart hus»
wudyrke. Ej heller linnés nägon genare wag til
inhämtande af nödige Niksdagsmanna krmdstaper,
ingen renare kalla för upwärande Lagstiftare,
mera klar och frugtgifwande, til spridande
af ljus i wigtiga ämnen, til stärkande af
medborgerlig dygd och o försträckt mod, til sanningens
förswar, til befästande af egen ock til
erinrande af allmän öfwertygelse, än et flitigt
betragtande af bwad wäre saknade och berömde
fäder och företrädare pä Riddarhuset, under
sä olika st-ften, stundom med framgäng, ej sällan
med äfwentyr, och endast til bewärande af
Ridderskapets och Adelns ära och egen tillfredsställelse
anfördt. Ehnom desta skatter för dem
som ej räkna pä nöden, dä frägan är at gagna
et älskadt Fosterland; Följden deraf skall ej uteblifwa,
at Ridderskapets och Adelns krotocoller
skola hädanefter, som hitintills bewisa sagt
-
Den 6 Maj. i5
mod wid sanningens undersökning, ifwer emot
listiga försök, benägen eftergifroenhet emot billiga
fordringar, likasom oförskräckt motständ om
wäldet försöker brpta de bommar, hwarmed Lagen
omgjordat sa wäl allnränt som enskilt wäl.
Stockholm den 5 Maj 1809.
^obn Leäer3teclt.
Riddarhus-8ecretsrLren. I anledning af
hwad Herr Lsäersteclt i sitt iVlemoriU anfort,
rörande stilens och läeern:^ städande af ett, til»
förordnadt Utskott, bemstälde. han, huruwida
Rldderskapet och Adeln kunna finna rädligt, at
til denna delen af iviemoi-uUet bifalla, enar de
jemnkningar, som af Utskottet kunde göras, möjligen
kunde urarta til werkliga förändringar:
och tpckte Riddarhus-LecretsrLien, ätmindstone
för sin del, sig i händelse af annan hands ätgärd,
icke kunna inför LubUguen answara för
rigtigheten af ?rotoLollet.
Efter en korrt öfwerläggning bifölls Herr
6eäer8!.kät8 ^iLinoriLl, med undantag af det,
som rörde stilens och läsLruLL städande, genom
et särskildt Utskott.
Anmältes och infördes pä manligt sätt/n
Deputation ifrän det hederwärda Bonde Ständet,
anförd af Riksdagsmannen /tnUersjiLnssoli
Deckert ifrän Utterboda, hwilken genom följande
tal förklarade sitt Ständs tänkesätt:
Högwälborne Herr ^.aron och Landtmarskalk,
samt Högloflige Ridderskap och Adel!
DL
16 Den 8 Maj.
Dä Bonde-Ständet genom ost dest Depuks'-  raäe nu aflägga sin första wärdnadsfulla halck
rung hos det Höglofliga Ridderskapet och Adeln,
sä önskade det at kunna framföra den ined lila
^vältalighets som uprigtighet och ärlighet.
Wärt yrke tillåter ost icke ätt öfwas i den förra,
men de^sednare äro ost medfödde. Anledningen
att inför Ridderskapet och. Adeln betyga war
wördnad och tilgifwenhct är nu större'an den
någonsin kanske warit, dä det är, inom detta
lelland, som wi igenkänne de tappre Riddersrnän,
hwilka pä et sä utmärkt sätt bidragit til
Fosterlandets räddning, dä dest undergång war
sä godt som afgjord. Det är ju edert werk.
Riddersman och Ädlingar: att wi nu uti lugn
kunne öfwerlägga om Rikets angelägenheter.
Waren försäkrade, att Bonde-Ständet wetwärdcra
det steg, som är taget, och tillät det hoppas,
at följderne deraf skola bereda wärtgemensamma
wäl. Derföre, om någonsin förr, waren nu
i synnerhet wälkomne! och mätte enighet räda
wid alla edra öfwerläggningar, sä äro wi försäkrade,
at lyckan och wälsignelsen icke skola
saknas. Bonde-Ständet utbeder sig, som den
största lycka och ära, at fä wara inneslutet uti
Högwälborne Herr L^rons och Landtmarskalkens
samt Högloflige Rjdderskapets och Adelns bewägenhet,
ynnest och förtroende.
Riddarhusordningen af är 1626 uplästes,
Lil och med ro §.
Anmältcs och infördes en Deputation af
-et Högwördiga Präste-Ständet, anförd af Herr
Vi
-
Sid. 16 tillägges, efter orden: ynnest och förtroende.
följande:
Herrknrcin och Landtmarskalken besrvarade
pä tjenligt sätt bwad Bonde Sandel,
genom sina Ot-purerLäs, henagat för Ridderstapet
och Adeltt förklara, inneflulandes Ridderstapet
och Adeln i det Hederwärda Bonde-Ständets
wänstap och förtroende.
vexutLtionen afträdde, beledsagad efter Ivan»
Ngheten.
Anmäldes och infördes en Deputation af
det Wälloffiga Borgare - Ständet, anförd af
Rädmannen t trtockkolm, Lagmannen Isac Lein.
jioiä Liom, som pä följande sätt tolkade sitt
Ständs förtroende och wänstap.
Högwälborne Herr Laron och Landtmarskalk!
samt
Swea Rikes Högloft. Ridderskap och Adel!
Inför Herr Laron och Landtmarskalken-och
Högloft. Ridderffapet och Adeln stpndar BorgaStändet,
at genom Ost, dest Dc>put«-raäe, frambära
sin första wördsama hälsning.
Om, sä längt historiens minne räcker, öfwer
Swerige aldrig upgätt en tid, mera bördig
af stora händelser, än den närwarande — och
om detta Riksmöte kommer at afgöra, kuruwida
Swensta män mera stola äga et Fädernesland
eller ej — hwilka frugtanswärda förbindelser
har icke det allmänna förtroendet älagt
folkets ombud, at genom wishet i rädflagen och
manlighet i besluten, wara mägtigare, än wära
olyckor
olyckor! — Under dessa betragtelser har Borgarc-Ständct
redan öprrat sina öfwerläggningar
för et Riksmöte, som ä nyo ffall förete det stora
ffädespelet af en Nation, hwilken ändteligen
tröttnat wid sin ofärd, och gär at genom egen
kraft återtaga sin rätt til sållare öden. För
dessa ändamål anser Borgare - Ständet Rikets
Ständer wara sammankallade af en Furste, som
i wädans stund, glömde hwilans behof och mindes
blott sitt Fädernesland — för dessa ändamäl
ffall Borgare,Stände' gä hans afsigter och
sina mödor til mötes, utan frugtarr och utan beräkning
af försakelser — för dem skole tvi, sädan
än wär öfwertygelse, finna en förökad styrka
i wära Medständers tänkesätt, och främst deribland
i forelysande erempel af det Ständ, som
nu emottagcr det första bewiset af wär högaktning
— som förenar bördens företräden med
uplysningens — och frän hwilket man i fordna
dagar, liksom i wära, sett utgä män som kämpat
för Fosterlandets wälfärd eller tänkt för
dess ära och sjelfbeständ, och gifwit minnets rygtbarhet
deråt genom wapnens framgång eller
snillets
Under de trognaste onffnmgar för den allmänna
sakens befordran anhäller Borgare-Ständct,
at af Herr aron och Landtmarffalkens samt
Högloft. Ridderffapets och Adelns ynnest och bewägenhet
omfattas.
Veswarades af Herr Laron och Landtmarffalken,
hwarefter Depukationen afträdde, beledsagad,
lika som wid ankomsten.
Den Z Maj. 17
Biskopen öfwer Linköpings Stift, UreoIoZuL
I^L^rniLtsli
LlaAister Larl Kosön von Kossn
stein,
hwilken genom följande T«! framförde
Präste-Ständets wänliga lyckönskan:
Präste-Ständet skyndar at hos Högwälborne
Herr i^ron och Landtmarskalken samt Högloft.
Ridderskapct och Adeln, genom osi sine lleputsracle,
nedlägga sin wördsamma helsning och sin
lyckönskan til detta Riksmötes början.
Sällan hafwa Rikets Stander samlats under
mera brydsamma omständigheter, men äfwen
sällan med lifligare hopp, med wigtigars
föremäl för omtankan, med starkare och mera
allmän föresatts, at redligt och kraftigt bereda
ljusa och lugna dagar för kommande flagten.
Ingen Swensk man kan finnas, soln icke
insett den wäda, hwari et älskadt fosterland
swäfwat, det djup af elände och förstöring, i
hwilket det war nära at nedstörtas. Ingen lärer
kunna finnas, hwars bjerta icke redan upsändt
tacksamhetens heliga offer til denAlsmägtige
Försynen, som pä et sä underbart sätt, genom
sällsynta dygder, genom sammanlänkning
af mänga oförsedda , med klokhet och ädel dristighet
begagnade tilfälligheter, räddat wart fallande
samhälle, och beredt möjligheten af dest
framtida bestånd, lugn och wälfärd.
Försynens Näd; dtt offer H. K. Höghet
Nlks-Föreständaren gjort Fäderneslandet af sitt
enskilta, älskade och oafbrutet sökta, lugn; det
tappra och ädelmodiga bemödande, hwarme!>
Swenske stridsmän förwärfwat sig en ostridig
3 rätt
18 Den 5 Maj.
rätt til samtidens och cfterwerldens beundran
och tacksamhet, hafwa fört ost sä längt — Det
som äterstär, stal säkert af förening emellan
Sweriges Hjelte och Swea Rikes Ständer, beredas
och upfyllas. — At förtroende och enighet
emellan Rikets särskilta Ständ, warm kärlek
för Fäderneslandet — nödwändiga wilkor för
wära öfwerläggningars lyckliga utgäng — i sakernas
närwarande ställning ffulle kunna saknas,
är knappast Länkbart.
Präste-Ständet, fullkomligen öfwertygadt
om Högwälborne Herr barons och ^andtmarskalkcns
samtHögloft Ridderskapetsoch Adelris tänkesätt,
hoppas njuta samma rättwisa förtroende/
och innesluter sig uti Höawälborne Herr L^rons
och Landtmarskalkens samt Högloft. Rrdderskapets
och Adelns ynnest och bcwägenhet.
Beswarades af Herr Laron och Landtmarffalken,
hwarefter Lieputatlonen afträdde, pä öfligt
sätt beledsagad.
Uppä gjord och bifallen proposition af Herr
Laron och Landtmarffalken, at sedan Högloft.
Ridderskapet och Adeln fatt emottaga de irenne
öfrige Stättdens i)-purera6e, Ridderskapet och
Adeln nu torde behaga täta desi lyckönskningsvepnrstion
Lil dem afgä; blef denna . epuration,
anförd af Friherre Lleinin.l-, Llaes, npxopad,
och begaf sig frän Riddarhuset.
Friherre Liljencrants, joban Vilbelm.
Ikpropad at wara en medlem af den Deputation,
som
Den 5 Maj. 19
forn til de öfrige respective Ständen skall afgä,
fär Ho6 Högwälbornc Herr Laron och LandtMarstalken
jaa ödmjukeligen anbälla, at nägon
annan i mit ställe utses, emedan jag icke kan
aflägsna mig innan propositions är gjord, och
jag bort mit anförande wara etdera bifallit eller
förkastadt.
I anledning häraf skulle i Friherre LiljencrankLes
ställe en annan Ledamot anmodas at
åtfölja Leputationen.
Herr Schönström. ?ehr, anhöll hos Herr
Laron och Landtmarffalkcn om underrättelse, huruwida
någon anstalt redan more gjord, at meddela
Hans LxcettoncL Herr Grefwe klingspor.
Herr Oeneral-lvlajoren /gglercreuot samt Herr
Ofiverste-s^6ut0N!?nti-n ^cllersparre, Ridderstapets
och Adelns önskan at emottaga dem pä
Riddarhuset; och dä detta af Herr Laron och
Landtmarstalken bejakades, föreslog Herr Schönström,
at deras emottagande mätte ste genomen
Lepntation.
- Mänga ropade härtil Ja.
Friherre Liljencrants, fohgil Vilhelm,
prkade widare den af honom wäckta fräga, on;
aclress til Hans Lxcellence Herr Grefwe LliNF.
8por, Leneral-hlajoren^cllercreutr och H)fwerstöLieutenanten
^cllersparre, tilläggande: min Mening
är ingalunda, at den aclress jag yrkar nu
skal öfwerlemnas til, eller uplasas för ofta bemälte
Herrar och Män, utan den är, at acires?en
aldrig bör äga rum förr än den wunnit de
80 Den 6 Maj.
öfriga Riks-Ständens bifall, och de med Ridderffaret
och Adeln sig derom förenat, samt at
Ridderffapet och Adeln, långt ifrän at märtta
pä anledning dertil ifrån sina Med Ständer, böra
wara de forsta at lisma och nnderhälla den
co-och sammanstämmighes, som under
loppet af detta Riksmöte är at förhoppas.
Herr von ^csinlLepbeim, Os,vi st. 2§id
den warma tacksamhet, som hmar och en i sit
hjerta känner för de ädle och hjeltemodigt Män,
som räddat Fäderneslandet frän en ögonskenlig
undergäng, och med det samma beredt detta märt
Riksmöte, har Högloft. Ridderskapet och Adeln
skyndat, att genom en stark acci-nnation bifalla
den gjorde propositionen, att pä ett offenteligt
och högtidligt sätt wisa ät desia sine högtför»
tjente Ledamöter en motfwarande erkänsla; uren
som nägon olikhet i metsiosten sedan blifwit föreslagen
eller nägot tillägg ansetts nödigt, och
dä hastigt tagna beslut igenom acclamation äfwen
för detta medfört wädliga följder, önffade
jag, at Herr ltt>ron och Landtmarffalken samt
Högloft. Ridderffapet och Adeln täcktes för godt
finna, at hädanefter, ä et nptt öfwerläggningsämne,
dä det är af nägon betydenhet, aldrig
samma dag proposition göras kunde. Man ägde
wäl för detta en rättighet förwarad at lägga
en föredragen sak pä bordet; men dels höres
ei en röst wid et öfwerljudt utrop af Ja,
dels finner en simar betänkligt at opponera sig
emot et mänqfaldigt bifall, Allt förhastande förekommes
säkrast, dä et nytt ämne förutan särskildt
gjordt förbehäll. alltid finge hwila til en
annan dags närmare granskning och öfwerläggmng;
och anhäller jag säledes ä denna nu gjor
-
Den 5 Maj. LL
da motionen, om Herr Laron och Landtmarskalkens
proposition.
Herr Laron och Landtmarftalken gjorde härpä
proposition, hwiiken med et starkt ja bifölls.
Friherre Lantingshausen, Albrecht, fann
ej nägot hinder wara, at dä ingen lägger en
sak pä bordet, densamma kunde genom acLlamailon
afgöras.
Herr Dammarskölcl, Lorenso, understödde
det af Herr von 8chuit26nheim gjorda och genott:
proposition bifallna förslag.
Herr Laron och Landtmarskalken frägade
huru Ridderstapet och Adeln ansäge tjenligt,
at Herr Grefwe klingspor, Herr ^llisrcreutL
och Herr ^cllersparre borde emottagas.
En röst: Med öpna armar.
Högloft. Ridderffapet och Adeln instämde
deruti," at deras emottagande borde ffe genom
en Deputation: och dä förflagswis antalet af
Ledamöterne deruti upgafs til 4,12 och 48, tycktes
et ännu större antal anmäla sig, at deribland
inbegripas.
Herr Laron och Landtmarskalken tilkännagaf,
at Hans Lxc«-llencs Herr Grefwe
klingspor och Herr Leneral-klajoren^älercreutr:
wore pä Riddarhuset i et annar rum tilstädes,
men at Herr Eftwerste-Lieutenant ^.ölersparrs
hade pttrat, det han ej trodde stg böra emottaga
22 Den 5 Maj.
en hedersbewisning, sorn icke omfattade äfwen
alla hans Kamrater, nemligen Wästra ^rmöens
OkiicLr8-Loi-p5; och fraqade'om Ridderskapet och
Adeln hade nägot at errndra dcrwid, at de genom
en hillet frän honom matte anmodas, at nu
pä Riddarhuset sig infinna.
Dä Ridderffapct och Adeln bärtil ropade
Nej, exxeäieralles genast billetten med bifall
härtil.
Härunder yttrade sig Friherre l^ij^nrrantr-,
joban Wilttt-Imom jag icke orätt fattat Hans
Lxeellsnce Herr Grefwe K!lN08^<),8 och Herr
Lenera! Majoren ^citercrenrxes mening, wille
de icke pä Riddarhuset inträda förr, än Herr
Aswerste-dnäucenanc ^lllerKparre upkommit —
under denna wäntan finnes en lägenhet til upsättande
af tacksagelse-allr^^rna, och intil dest
nägot bättre blir framwisadt, utber jag mig
ödmjukeligen fä förestä följande af mig i hast
tecknade project: 1:0 At genom ^lläresser förklaras
Riksens Ständers tacksamhet til Hans
klxcellsnce Grefwe klingspor och Lenera!-kia.-  joren Karon /^lllercreuLs, Stockholms Larni^on
och de Män, som utan afseende pä egen fara
säg Rikets, och den iZ sistl. Mars wägade det
steg, hwarförutan Swerigcs räddning ffolat
kosta strömmar af blod.
2:do At en tacksägelse - a66re88e med högtidligt
gillande af deras ädelmodiga företag ställes
til anföraren och hwarje werksam medlem
af den tappra Wästra Armeen, hwars modiga,
anspräkslosa, patriotiffa företag framwisat den
enda sannolika möjlighet, at lyckas i den til Rikets
frälsning äsyftade Regementsförändring, och
Den 5 Maj. 23
hwilken H,rmee8 närwaro under bibehållen medborgerlig
anda är  ätmindstone det närmaste
stöd emot alla försök af Rikets fiender.
:o At Rikets alla särskilta ^rmeL-Lorxsec
tackas för deras ädagalagde ståndaktighet och
tapperhet, wm, ofta segrande, äfwen wi at sig
da, när bristande tilgängar och felaktiga anstalter
gjort en lysande framgång omöjlig.
Herr Laron och Landtmarskalken proponnraäe,
at sorn upsättningen af et Urorocolis.
Utdrag härom til de öfrige Standen icke
genast kunde medhinnas, de af Friherre IAU^>LNLranl^
NU provisionslt förestagne termer
kunde af Ordföranden för Ridderstapets och
Adelns Deputation nyttjas.
Herr lklmm, Lebr, erinrade, at ehuruwäl
det af Friherre UnijenLrantx nu upläste project
wore gansta wackert, torde likwäl all omsorg
om ordalagen wid et tilfälle, sä wigtigt som
detta böra anwändas; och yttrade derjemte sin
önskan, at alla de personer, som hufwudsakligcn
deltagit i den wigtiga regements-förändringen
mätte nominatim uptagas i det LrotocollsUtdrag,
som härom, sä fort sig göra lät, bomme
at upsättas och justera.
Herr Laron och Landtmarskalken anmärkte,
at et uptagande af alla de§a personer
torde wara gansta smärt at göra.
Friherre käggla tilstyrkte, at saken mätte
fä förblifwa wid hwad, genom den redan bifallna
proposiUonsn blifwit bestutadt.
Herr
24 Den 5 Maj.
Hekk 4IamttlLr8köI6, Uorsnr:o, UNdek^-
siödde Friherre dl§glL8 tilstprkande.
Riddarhtts-^ecrcterLi-en utbad sig fä uplpsningswis
nämna, huruledes wid de förflutue
Riksdagar manligt warit, at intil desi kr oiocoll8
Utdrag om et förehafdt ärende hunnit
blifwa upsatt ochju-uenllt, nagra bufwudsakliga
pä et papper upteknade, uridcr
stundom
blifwit kemnade Ordföranden för u-c--  xutLtionen för at tjena honom til rättelse wid
ärendets framförande til de andra Ständcn.
I anledning häraf förblef Ridderskapet och
Adeln wid sit redan tagna beslut.
Dä Herr llaron och Landtmarskalken härefter
tilkännagaf, at Ridderskapets och Adelns,
af Friherre kleming anförda OLputLtion til de
andra Ständen, wore äterkommen, begärde
Hans Lxcellence Herr Grefwe Uuutli
at Herr L.-rrori och Landtmarskalken täcktes proxonerL
Ridderskapet och Adeln, at täta sig föreläsas
Friherre kleming, till de andra Ständen
hällne tal, hwilka Hans Lxcsllsnce wore öfwertpgad
skulle med nöje afhöras.
Uhpä härtill af Ridderskapet och Adeln lemnadt
bifall, uplästes af Friherre dllLmluZ sjelf
Vesta tal, fä lpdande:
Til Präfte-Ständet.
Högwördigfte Herr Ärke - Biskop och Taleman
och samtelige Ledamöter af det Högwördige
Präste-Ständet.
Ridderskapet och Adeln, församladt til detta
Riksmöte, upfpller en angenäm pligt, Lä
det
Den 5 Maj 25
det med wänffapens och förtroendets känslor
beswarar det Högwördige Preste-Ständets första
hälsning.
De tider äro icke mer, dä Religionens läror
förkunnades genom maktspråk, befallte Förnuftet
at tro 06) hjertat at lyda, utan andra
wilker än dem egennyttan och herskelystnaden
föreskref til minnande af sina ändamäl. Ljuset
har uppklarnat; wälgörande och mild, som
sin Guddomliga Stiftare, utmärker Gudaläran
sina sanna bekännare, genom en ädel öfwerensstämmelse
emellan förständ och hjerta, yttrad i
gerningarnas riktning til rättwisa och menniffowäl.
Det är mängden af detza gerningar,
som bereder Staters sällhet och Staters beständ,
och hwilken Clasi af medborgare äger
,en större förmåga at meddela Folket denna öfwertygelse
än det Högwördige Preste-Ständet,
hwarö dyra bestämmelse det blef, at med kraften
af Guddomliga föreskrifter, werka pä det
allmänna tänkesättet, och förklara, at det gifwes
i dygden et enda stort och heligt samband,
emellan förgängelsen och odödligheten, och ak
ingen kan tillegna sig den sednares förhoppningar,
som ej lefwat nyttig, älffwärd och god.
Ridderffapet och Adeln söker ej utweckla desia
samhälls-förbindelser för att erhindra det Högwördige
Präste-Ständet om sin pligt, men för
at i Fäderneslandets wada trösta sig sjelf med
hoppet om et sädant stod, til uprätthällande
af hwad Swerige äger öfrigt af sitt fordna
sjelfbeständ och sin fordna ära. Och när häf4
derne
s6 Den 5 Maj.
Verne en tag omtala vepa yttersta bemödam
ven för Fosterlandets räddning, när de stola
göra rättwisa at den enighet, det mod och d^n
wishet hwarmed swensta Folket reste sig ifrän
sitt fall, dä stall afwcn religionen winna nya
segrar, bennes bekännare nya grunder för sin
tro, hennes löften en ny tillförsigt, och hwar
Ledamot af det Niks-Stand som i denna wigtiga
tidpunkt sprider hennes wälgörande inflytelser,
stall följas i sin Grift af samtidens tacksamhet
och af alla aldrars wälsignelser.
Ridderstapet och Adeln innestutcr sig i det
Högwördige Preste-Ständcts fortfarande wänstap.
Till B o r g a r e - S t a n d e t.
Högädlc Herr Taleman och samtelige Ledamöter
af Wällofl. Borgare-Standet!
Wid början af de öfwerläggningar Fäderneslandets
wada föranlett skyndar Ridterffapet
och Adeln at för det Wällofl. Borgare-Ständct
frambära uttrycket af de warma känslor,
hwarmed det emottagit desi lyckönskningar, ollaf
de motswarande tänkesätt, som i denna wigtiga
tidpnnkt stola stärka gemensamma bemödanden,
til uprättbällande af ett älskadt Fädernesland.
Om Fosterlandskänslan är delädlaste
af alla mcnniskohjertats rörelser: Om
vetta rena begär alldrin kan tillfredsställas, sä
länge Fosterbygden saknar det lugn och den säkerhet,
som är högsta föremälet för alla samfundö-förbindelser:
Om detta lugn och denna
säkerhet
Den 5 Maj. 27
säkerhet utgöra det förnämsta wilkoret för Jordbrukets,
Handelns och Näringarnes stor: Om
alla Scclers erfarenhet bekräftat desta sanningar,
och aldrig uphört at erbjuda dem til medel
för Regeringarnas styrka och Folkens sällhet,
huru wiatiga äro ej de ämnen, som
wid detta Riksmöte förtjena Lagstiftningens
omsorger? Riddcrffapet och Adeln känner sm
pligt, och bereder sig, at uppfylla den med glädje,
när den i sin utöfning lättas af enighetens
wälwilja, wishetens köld, sanningens frimodighet
och mennisko-kärlekens wärma. Det
är ett sädant biträde Ridderskapet och Adeln
af sina Med-Ständer önskar och hoppas. Och
wär samwcrkan ssallj njuta en rik lön,'dä kom.
mande Släaten gä at wälsigna detta Riksmöte,
som bestämt grunderna för en kraftfull,
lagbunden, uplyst och mild Regering, i sin
wcrkställighet anförtrodd at den personliga dygd,
som i Folkets kärlek söker styrkan för sitt wälde,
trösten för sitt hjerta, och odödligheten för
sitt namn.
Ridderffapet och Adeln innesluter Sig i
det Wällvfl. Borgare-Sländets wänffap och
förtroende.
Til Bonde-Ständet.
Hederwärde Taleman och samtelige Ledamöter
af det Ärbara Bonde.Ständet!
Listige äro de rörelser med hwilka Ridderffapet
och Adeln i detta ögonblick beswarar
det
L8 Den 6 Maj.
det Hederwärda Bonde-Ständets forsta hälsning.
Aldrig hafwa siere allmänna olyckor tätare
följt hwarandra, aldrig hafwa de krafter
Fäderneslandet förwarade för sin sällhet blifwit
hastigare uttömde, aldrig hafwa stora med.
borgerliga uppoffringar blifwit mera frugtlöst
omvända, eller hafwa sorgeligare aningar bävat
en mörkare framtid, än undör den korrta
tiderymd, som närmast föregick detta Riksmöte.
Det hopp hwaraf wi fägnades at se Rikets
folkmängd okad, desi näringar utwidgade, desi
penningewerk stadgadt, desi anseende och desi
bestånd försäkradt, förbyttes snart i de rysligaste
utsigter af förödelse och upplösning.
Finland, denna Fosterbygd för hjcltar och
medborgare, detta Land hwars naturliga fördelar
gäfwo Swerige sä mycken styrka, rycktes
ur wär förening. Rikets gränsor tillbaka-flyttades
i et förhållande, ännu i denna
stund, wädligt för tvär sjelfständighet. Inhemska
oroligheter hotade i samma ögonblick, som
en mägtig fiende wände sina wapen emot hjertat
af Riket, för at snart, med Eröfrarens rätt,
utpläna Sweriges namn ifrän listan af fria
Stater. Sädan , redelige Dannernän, war den
belägenhet i hwilken en känd och älffad röst
sammankallade Swensta Folket, at förena sina
bemödanden, til Fäderneslandets räddning, och
Ridderstapet och Adeln styndar at begära det
Hederwärda Bondeståndets biträde til et sä
dyrt och heligt ändamäl. Det Riks-Ständ
sorn älade osi, at i dag pä detta rum förklara
Den 5 Maj. 29
desi tänkesätt, känner at Swensta Adelns och
Swensta Allmogens »välfärd hwilar pä samma
grunder, det statkar Bondc-Ständets trefnad
lika högt som sin egen, och wet at de bördor
som trycka det sednare, äterfalla med ökade
tyngder pä Desi egna skuldror. Lika som det
Hederwärda Bonde-Ständet beklagar Ridderstapet
och Adelns förluster af besia ynglingar, sorn
fallne pä Slagtfältet, eller bortryckte af härjande
farsoter, gömmas i den Jord, htvars
stördar skulle beredas af deras flit, och mogna
för at stänka staten och dem förnyade krafter:
Lika som det Hederwärda Bonde-Ständet, har
Ridderstapct och Adeln blifwit hemsökt af saknaden
och sorgen. I Palatset och i hyddan
begräter ännu mängen öm maka, mänga sörjande
föräldrar, mänga »värnlösa barn, deras
lcfnads lycka, deras älderdoms stöd och deras
framtida beskyddare. Mätte dä Allmagten stär.
ka »vär förmäga, at mildra följderne af besia
allmänna och cnstildta lidanden, mä Han ingjuta
samdrägtens, wishetens och mcnnistokärlekens
anda i »vära öfwerläggningar och i
wära beslut; mä »vi snart kunna äterrvända
til de stilla bygder der wi, nedböjda pä wära
fäders grifter, fä tacka den Allsmägtige, sorn
unnat dem en ostörd hwila i Sweriges fria
Jord, och osi at i utöfningcn af wära fredliga
yrken fä afwagta den stund, dä wi i »vär
ordning nedkallas, at njuta grafwens lugn wid
sidan af bern »vi älstat, tröstade af hoppet ak
wära efterkommande stola räkna lyckligare dagar
-
3o Den Z Maj.
gar ärr den- wi öfwcrlefwat. Til bekräftelse pä
desia tankesätt räcker Ridderffapet och Adeln
det Heder warda Bonde-Ständet en trofast och
pälitelig hand, och innesluter sig i desi wänssap
och wälwilja.
^ Desin tal blefwo med det utmärktaste bifall
afhörde, och uppä gjord proposition, bestöts,
at de skulle ej allenast i Ridderffapet och Adelns
krotocoll intagas, utan äfwen serffildt warda
trpckta.
Herr Laron och Landtmarlkalken frägade
om Ridderffapet ock Adeln i frägan om
tryckningen af denna Riksdags Lrotocoiler bedagade
bifalla, at likasom wid flera Riksdagar
öfligt warit, Riddarhus 8ecreteraren mätte updragas,
at derom foga behörig anstalt; och at
sedan et Riddarhusutskott blifwit föroronadt,
hwarje afffrift deraf, sorn til tryckning lemnades,
blefwe, til B-cktryckarens säkerhet, med
Utffottets päffrift försedd.
Bifölls.
Upläsningen af Riddarbus-Ordningen fortsattes
til och med flutet af den, som af Konung
Lusrnl ^.cloipg är 1626 blifwit utfärdad.
Herr Laron och Landtmarskalken tilkännagaf
i anledning af nyss ankommen underrättelse,
at Herr ^fwerste-Lieutenanten ^<llersparre
icke kunnat träffas, men hemställde, om
icke Hans LxceUence Herr Grefwe klingspor
Den 5 Maj. 3i
och Lenerkll-^I^iorSn Urll^rcrentu, som Wvre
pä Riddarhuset tillstädes, kunde genast fä inför
Ridderskapet och Adeln blifwa införda för at
emottaga förklaringen af desi tankesätt
ropades Ja!
Hans LxcLllence Herr Grefwe Ura be,
KI^»NU8 kreclriL, föreslog, at Herr E)fwersteUiencenanwn
Ucild-! sparre mätte lnvltrra8 at i
nästa llenuin, i samma ändamål, inför Riddcrffapet
och Adeln upträda.
Uppå anmälan af de Ledamöter, som blifwit
sände Herr Grefwe Klinspor och Herr
(enerat Uc^ori.nr Ucllercreutx til mötes, tilkännagaf
Herr karon och Landtmarffalken at beniälte
Herrar lätit förklara fin wördnad och
tacksägelse i afseende pä Högloft. Ridderskapets
och Adelns smickrande i-,vision, mcn at, enär
de ibland sig saknade en wid detta tillfälle, genom
sin förtjenst sä utmärkt man, som Herr
^ fwerste-Ui(-uteii:>,nct.'N /^cIIer8parrL, anhölle de
hos Ridderskapet och Adeln, at deras gemensamma
emottagande kunde til nästinträffande xlonum
upskjutas.
Bifölls.
Friherre ^iikverscbjolct, b>lil8 erinrade,
a t ehwad anstalt fogades til bemälte Herrars
iliviwuon at pä Riddarhuset upträda, den
samma mätte wara sädan, at den för dem kunde
anses smickrande.
Herr lulli eli örn, 6n3tak Ucloik föreslog,
at för hwardera af dem mätte uties en
l)s
-
32 Den 5 Mas.
Deputation, som ägde att dem emottaga och r
Riddarhus-salen införa.
Herr Laron och Landtmarskalken an--  säg det wanliga mottagningssättet genom en
enda veputaöon, som ägde at möta dem wid
dörren til Riddarhus-salen wara det mest läm--  peliga: och hwad sjelfwa inv-tationen anginge,
torde Ridderffapet och Adeln behaga updräga
mig att personligen derom besörja.
Detta understöddes af Hans Lxceiiencs
Herr Grefwe Lrabe, och blef af Ridderffapet
och Adeln bifallit.
Uppä gjord erinran af Friherre Lleetrvoocl,
sacod, förmälte Herr Laron och Landtmarffalken
sig Hafwa fogat anstalt om uppsättningen
af Lrotocolls Utdraget, rörande tacksägelse-aLretzs
til oftabemälte Herrar, hwilktt komme
at i morgon in pleno justeras.
Friherre Losen, Otto L reclric, utbad
sig fä weta, om de personer nu ffulle utses,
hwilka ffrrlle gä i äeputattonen til emottagande
af bemälte Herrar.
Herr Laron och Landtmarskalken frägade
om Ridderffapet och Adeln behagade updraga
honom at veste personer utse.
Bifölls.
Uppä gjord proposition ätffiljdes Ridder^
ffapet och Adeln kl. ^ till Z eftermiddagen.
Lör
-
Lördagen den 6 Maji §Z
rånnum kl. ii formiddagen.
sustei-raLs ?rotoLo!i8-Utdraget af förlednö
gärdag rörande tacksägelse-Mrc88<- til Hans Lxrotwncs
Herr Grefwe i^iin?;5por. Herr Oenerat
Najoren
/, Nlorci eu c/., Herr Ofverste - -
nancen ^Nle>'8p»l-re- och alla Siveriges serskil
ta
^.linLe-LorpZ..-^ sä lydande:
Utdrag af lllotocollr-t chällit hosHöglofl.
Ridderskapet och Adeln den 5 Maj
S. D. Sedan Ridderskapet och Adeln kesimir
at gemensamt med sina MedStänder genom
en stor Deputation afbörda sin främsta
stadighet, den att för Hans Kongl. Höghet tills
widare Riksföreståndaren Hertig dKiro af Södermanland
frambära sin tacksamhet för desi
medborgerliga wälwilja, att i en stund bland de
wädligaste hwari detta Rike sig nägonsin befunnit,
läna sin hand till desi upprätthållande; ansäg
Ridderskapet och Adeln det nästföljande uttrycket
af desi erkänsla böra egnas de ädla män
bwilkas förutgäende, i rättsinnig afsigt och med
sinnesstyrka utförda steg, försatt bäde Hans
Kongl. Höghet i tilständ at sin wilja utöfwa,
och Riksens Ständer at nu församlas til beredande
af förbättring i en betryckt nations framtida
öde. Bland desia män, utan twifwel mänga
till antalet, fann Ridderskapet och Adeln sig
böra utmärka en af Rikets Herrar, E)fwer Stäthällaren
Fältmarskalken, Riddaren och bommenULuren
af Kongl. Maj ts Orsén Herr Grefwe
^laurits txIii>A8por, och (lenerÄl-Nchoren, 6eneral-^cljutarNon,
LomnmnseurLN hch Riddaren
af Kongl. Swärds Orclen8 Stora Korsi Herr
5 L»rl
34 Den 6 Max.
Larl joban ^älercreutr-, hwilkeN Nitiskt biträda
af Befälet och tropparne af Stockholms ZarnlLön
och siere andra wälsinnade medborgare, den
18 sisiledne Mars wägade det behjertade steg,
som ytterst afg/orde Sweriges räddning; samt
Kö fwer-/^cljutanren, Z^fwerste-I^ientenaneen och
Luddaren af Kongl. Swärds-Orcwn Herr 6sorZ
^älerLxarrk-, hwilken, lika nitfullt understödd af
Befälet och tropparna af en del utaf Wästra
/Limoeu, beredt den enda sannolika möjlighet at
lyckas i den til Rikets frälsning äsyftade Regementsförändring,
och gjort sitt rättsinniga steg
iofugt och ädelt, genom utfästelsen af ett oryggeligt
stöd för friheten i Riksens Ständers öfwerläggningar
och besiut. För besia ädla Swensta
Medborgs-Män och atta dem som delat äran
af deras handlingar och renheten af deras
afsigter, ansäg Ridderstapet och Adeln det allmänna
tänkesättets röst icke wärdigare kunna
uttryckas, än genom en tacksägelse bresse, som
under tolkande af erkänslan öfwer deras lyckligen
utförda företag, förklarade dem hafwa derigenom
gjort sig af Fäderneslandet wäl förtjente.
Men dä Ridderstapet och Adeln skulle sakna
mycket i sin egen tillfredsställelse, om ej desi
aktningswärda Med-Ständer dcltoge i desi röst,
likasom i desi tänkesätt, och äfwen af hwad det hederwärda
Vonde-Standet behagat genom desi vexuwraäL
särstildt i detta ämne förklara, redan
sätt röna et bestämdt wedermäle af den enighet,
som otwifwelaktigt lika mellan alla stall räda,
fann Ridderstapet och Adeln sig lika willig och
skyldig, at berör-de sitt besiut de öfrige respectivt
Standen meddela, jemte wänligt inbjudande,
at om en sädan tacksägelse-ack-esse af nationens
församlade reyresenmmer, gemensamt utfärdad.
Den 6 Maj. 83
sig förena; derjemte och dä Rikets alla serskildt
Xrinee cor-pssr ädagalagt de utmärktafie prof
af ständaktigbet'och tapperhet, och ofta segrande,
äfwen utmärkt sig dä, när bristande tillgängar
och felaktiga anstalter gjort en lysande framgäng
omöjlig, ansäg Ridderstapet och Adeln en
Uka rättwisa mot all förtjenst fordra, at i samma
Tacksäaesse°aäre882 förklarades RiksensStänders
högtidliga tacksamhet öfwer desia dinnesco,
-p86r8 ädla förhäxande; under deras bade
lyckliga och widriga stiften: hwilket allt stulle
genom Utdrag af ?rotocoUet till de öfrige re>
sxective Ståndens öfwerwägande anmälas.
Sedan detta lu-otoeolls Utdrag enhälligt
blifwit gilladt, upropades och afsändes, under
anförande af Grefwe Mörner, Larl, den Depuea.
tion som stulle detsamma til de öfrige respee,
tive Ständen öfwerlemna.
Derefter företogs upläsning af Riddarhusvirectioneli8
Riksdagsberättelse, hwaraf 10 §.
§. hade medhunnits, dä
En Deputation frän det Wällost. BorgareStändet,
anförd af Borgmästaren i Helsingborg
Ltäble.
Kort derefter en Deputation frän detHZgwördige
Preste-Ständet, anförd af Herr Biffopen
m. m. Friherre körner och
Slutekigen en Deputation frän det hederwärda
Bonde-Ständet, anförd af Gullers dliisson
frän Jemtland, stund efter annan ankommo,
inedförandes hwardera det tilkännagifwande, at
dest respective Ständ till alla delar bifallit in
nehället
-
56 Den 6 Maj.
uehället af d-ct SLänden i dag meddelade kroto.
costs-Utdrag, och äfvenledes hwart för sig ripdragit
Herr Laron och Landtmarstalken at g
StändetS ivägnar, för de deri nämde Herrar,
uttrycka deras gemensamma aktning och erkänsla.
Härunder hade äfven Ridderstapets och Adelns
Deputation, återkommit och anmält de
irenne Ständens instämmande i Ridderstapets
och Adelns tänkesätt. Sedermera upropadeS
den - u manon som under Herr karon och Landtmarstalkens
anförande, i dag skulle afsändas til
Hans Kongl Höghet tills widare Riksföreståndaren.
gemensamt med de andra Ständens aeputeracie.
anförde af derasTalemän. Herr karon
och Landtmarskalkcn förmälte, at bemalte
Herrar Talemän och Oepmeralle redan wore
i Sec-rnta Utstotts-rummet församlade; att derstädes
i närwaro af denna stora Deputation
Hans LxeeU.-ncs m. m. Herr Grefve klrn^Zpor,
Herr 6eneralnV1ajoren ^clleroreutx, Herr E)fwerste-HntLi,
anten ^clleraparre, och Befälet af
Stockholms Oarniron och wästra ^lundens här
warande fördelning, skulle mottagas, af Herr
Laron och Landtmarskalken coinplimenteras. och
at dä Herr Laron och Landtmarffalken nu skulle
i sädant ändamäl i kecreta UtstottSrummet nedträda,
och efter denna acts flut, med den stora
veputalionen til Slottet afgä, men ifrån Hans
Kongl. Höghet Riksföreständaren en bestickning
af 2:ne E fwerste-Kammarjunkare ännu i förmiddag
wore att förwänta; wille. Herr Laron
och Landtmarskalken nu ät Hans'Lxcsllencs
Herr Grefwe krake, säsom äldsta Grefwen, klubban
öfwerlemna, til dest Herr karon och Landtmarstalken
med Depntatlonen äterkomme.
Den 6 Maj. §7
Derefter ncdträdde Herr ^:-on och Landtmarffalken,
åtföljd af Ridderskapets och Adelns
I Vputs tion och Riddarhus- --cretersr^n, itre-cl-ML
Utffotts-rummet, dit, sedan Herr Landtmarsialken,
Talcmännen, Bonde-Standets ^ecrem.srs
och den stora tVpuunionen intagit sina platser,
Hans Lxcellence Herr Grefwe > Herr
Oeuersl.^! sjören ^älercreuc/. och Herr töfwerste-I-ieutensnten
kVcilei jemte alla forram
lade
OMc^r-n-e, anmodades at inträda; och sedan
Ridderssavets och Adelns ! - orocoits-kttdrag
för dem blifwit uppläst, förmalte
Herr ?,sron och Landtmarskalken, att
de trenne öfrige re^pk-ctivs Standen, instäm^
mande i samma tänkesätt, hade, lika med Rldderskapet
och Adeln, uppdragit honom att desamma
nu för ofwanbemälte Lerrar tolka, hwilket
Herr Ls>on och Landtmarskalken genoni följande
tal gjorde:
Dä Riksens Ständer här finna sig samlade
at ostörde öfverlägga om Fäderneslandets
angelägenheter, har deras första upmärksamhet
fästat sig wid de händelser, hwilka förskaffat
dem denna frihet. .
Det war E)fverste-Hieuwnsnten och Riddaren
^äwrgpLl-i-e, tillika med desi -vapenbroder,
som ej tillfredsställde med den ära att hafva
förswarat fosterjorden, kände sig äga styrka nog at
i nödens sista stund, maga alt för at frälsa öfwerlefworna
af et Wadt fädernesland; och det
är pä begäran af samtelige Standens lVpulerW,
sorn jag pä Riksens Ständers wägnar nu
til Eder Herk 6eorZ ^äicr8psrre, äfwen som
58 Den 6 Maj.
lil Eder I här församlade Herrar och Män af
den hit maicNerkciö Wästra prinsen, förklarar
Riksens Ständers fullkomliga bifall och gillande,
tacksamhet och erkänsla för hwad I företagit,
för hwad I wägat, för hwad I uträttat.
Fosterjorden bäfwade för ds upträden, som
syntes oundwikliga följder af et borgerligt krig,
men lugnet äterfördes snart i den fredliga medborgarens
bröst, genom Herr (Zener-il-lVtajorLn
Friherre ^lllLrcreutx, som wisade i ögnablicket
af en Statshwälfning, samma rådighet, samma
mod, som redan länge utmärkt honom pä Slagtfälten
och gifwit honom rätt til stna medborgares
bifall.
Det är pä här församlade Ständers wägnar,
af dem anmodad, som jag til Eder Herr
Friherre ^älercreut?, och til alla dem, som med
Eder och under Edert befäl warit medwerkgnde,
förklarar Riksens Ständers fullkomliga bifall och
warma erkänfla för den frälsning af Fäderneslandet
, hwartill en högre magt tyckes hafwa lätit
Herrar ^,6lcrcrsM2 och ^6l6r8yLrrL omedelbarligen
räcka hwarandra handen.
Aldrig har en Statsförändring af sa mycken
wigt aflupit med mindre oroligheter än denna.
Tet är Hufwudstaden, som af lugn och enighet
gifwit/t lysande efterdöme, under styrelse af
Herr Ofwer-Stäthällaren Fältmarskalken Grefwe
klingspor, hwilken, sedan han med tilfredsställelse
fört en odödlig genom sit out
tröttliga
nit, sina wisa anstalter för ordningens
' Den 6 Maj. o,s
bibehållande, lyckats at forwärfwa samma rätt
til den borgerliga, som til den krigaren tilhoriga
lagerkransen.
Det är pä Sundens wägnar, som jag derföre
får den äran förklara^ Eders Lxcoilencs
Herr Grefwe Klingspor Riksens Ständers warma
erkänfla, och Eder alla Mina Herrar, hafwa
gjort Eder wäl förtjente af Fäderneslandet.
Hans kxcellence Herr Grefwe klingspor
yttrade sig:
Högwälborne Herr Lurön och Landtmarskalk,
Högwördigste Herr Doctor och Erke-Biskop, Hogädle
Herr Directsur och Taleman, Hederwärde
Bonde-Ständcts Taleman.
Med den fullkomligaste tilfredöställelse fär
inför Riksens Högloft. Ständers Herrar Depnteracle
jag den äran aftggäa min wördnadsfulla
tacksägelse för de smickrande tankesätt, Riksens
Högloft. Ständer täckts hysa öfwer mina göromål,
och det benägna bifall, hwarmed de af dem
blifwit ansedde; hwaraf Herr Lurön och Landtmarffalken
mr behagat lemna mig del.
Min åtgärd wid den lyckliga Regementsförändringen
hgr warit en följd af min högsta
önskan at kunna bidraga ti! et kärt Fäderneslands
räddning. Jag tilräkngr mig ej af detta
utförande hedren: det är, Mine Herrar! ät 6nnei-ul-lttujoren
Herr Friherre ^xllcrcrent?, Herr
Afwerste ttieutenunten ^.älerspurre, somupgjort
planen, samt ds Herrar Wapenbrödsr och Kamrater
-
40 Den 6 Maj.
rqter sä härstädes som gf Wästra M-nKcm, hwilk
q werkställt den, som egentliga äran gt fralse
et pa brameu af sit fall stadt fosterland, tilkommer.
Om jag under loppet af min tjenstetid kunnat
förwarfwa mig Riksens Högloft. Ständers
och Ert, mina wordade Landsmäns, förtroende,
äro mina omsorger belonta; mit största bemödande
skal blifwa, ehuru litet hopp om et långt
fortfarande, min alder och förfwagade helsa kan
härtil lemna mig, at med all nit och ospard
moda än ytterligare gora mia f rtjent af Riksens
Högloft.Ständers ynnest och walwuja, hwaruti
jag'ödmjukast mig innesluter.
Herr (i> n ! - I-.: Ljok'?u cl 1 ercrsu t/ :
Dä jag nu med större delen af dem sorn den
r?,:de ststledne Mars, föranledde af flere sammanstötande,
wigtiga och olyckliga omständigheter,
nödgades försäkra ost cm Konungens person,
af Herr Landtmarfkalken och Högloft. Riksens
Ständer omfattas med den största ära, som
kan wcdcrfaras Swenffe män, karr jag ej undgå
nämna, at jag med ledsnad saknar ibland
ost den mari, sömsmed sin katta frimodighet understödde
detta wädliga företag, hwarfore jag
äfwen önffat at han nrr warit i tilfäke dela en
ära med ost, som öfwerträffar alla belöningar.
Denne man är MlchiMnnm och Hofmar
ftalken
m m. pnlfvei-spLri-e, bwilken ivarit och
ännu är anförtrodd bewakningcn öfwer Konungen
pä Gripsbolms,Slott, bwarfore jag fär in
nestuta honom och öst samte-ige uti Herr Landtmarftalkens,
Herrar Talenrärrs och Högloft. Riksens
Ständers ynnestfnlla bewagenbet och wägar
för
-
Den 6 Maj. 41
försäkra, at wi altid skola söka til at deraf gora
ost förtjente.
Herr Estwerste-I-ieutenLNteri ^,6!er8pg.rre.
Högwälborrre Herr Laron och Landtmarskalk!
Hög- och respective Ledamöter af Riksens Högloft.
Ständer!
När wi anträdde wärt tåg til Hufwudstaden,
war det roar förkunnade föresatts at med
wapenstprka bereda Lagstiftande Magtens sammankomst,
at förswara dest öfwerläggningsfrihet;
kärlek til Fäderneslandet, wördnad, förtroende,
undergifwenhet för Rikets i<e^re8ent»nter, wörö
werkmngspunkterne för mätt företag. Äfwen i
händelse af mvtgäng och olyckor wäntade wi otz
wara Landsmäns tacksambet öfwer wart stoft:
i händelse af medgäng wägade wi hoppas, at
fä höra Swensta Folkets bifall: denna sista,
denna obestrifligt ljufwa belöning tilhör ost nu.
I lugnets eller stormarnes stund stola wi
glädjas ät det bifall wi wunnit: wara hjertan,
wära armar äro helgade ät Sweriges frihet och
sjelfständighet, hwarje Soldat har samina tänkesätt,
samma nit, som hwgrje Befälhgfwgre.
Lagstiftande Magtens fortfarande wälwilja
är wär ära, wär tillfredsställelse.
Derefter och sedan samtlige ofwqnbemälts
Herrar äter afträdt, afgick den stora vspumcionon
under Herr l^i-ons och Lqndtmarstglkens
anförande til det Kongl. Slottet, och Riddarhus
- Lecreteraren äterträdde til kleni - krotocollet.
6 Emed
-
42 Den 6 Maj.
Emedlertid hade inför Ridderffapek och Adeln
blifwit upläste flutet af Riddarhus-vireciion^nZ
och hela Wadstena Adeliga, JungfruStifts
Oirk-cttons Riksdags berättelser, hwilka
hade blifwit remittersde til det tilkommande
Riddarhus Utffottet, at öfwer dern med sina utlätanden
inkomma.
Efter nägon stund återkom Herr Laron och
Landtmarskalken med vexutstionen, och berättade,
at Riksens Ständers Deputerad blifwit
af Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren med
synnerlig nåd emottagne, och at Hans Kongl.
Höghet updragit Herr Landtmarskalken at för
Ridderffapet och Adeln förklara dest tilgifwenhet
och aktning.
Anmältes och emottogos Herrar -öfwerste
Kammar-Junkarne Grefwe Stenbock Dch Friherre
h'lc-lN!Nl;, hwilka framförde Hans Kongl.
Höghets Riksföreståndarens anmodan til Ridderffapet
och Adeln, at Tisdagen den 9 Maji
sig til Riksdags Predikan i Stockholm infinna,
och ak efter flutad Gudstjenst wara Hans Kongl.
Höghet til Rikssalen följaktige, dä Riksdagen
komme at af Hans Kongl. Höghet pä m anligt
sätt öpnas.
Äfwenwäl hade Herrar Effrverste-KammarJunkarne
befallning at inviters Ridderffapet och
Adeln, at genom et wistt antal vexutersäe santina
dag spisa middag pä det Kongl. Slottet.
Herr
Den 6 Maj. 43
Herr Aaron och L andtmarskalken bad
Herrar E)fwerste-Kammar-Junkarne inför H. K.
Höghet frambära Ridderffapets och Adelns underdåniga
wördnad och försäkran, st Desi nädiga
befallning efterkomma; hwarefter Herrar Zdfwerste
Kammar-Junkarne begäfwo sig frän Riddarehuset,
beledsagade likasom wid ankomsten.
Herr Aaron och Landtmarskalken gjorde
för Ridderskapet och Adeln en berättelse om
Hans Lxcetlsnce Herr Grefwe ll,linA8por8, Herr
Leneral-^Iajoren Fdlercrentr'8, Herr E>fwersteDieutenanten
^d1er8parre8 och de öfrige 05!werare8
mottagande, samt upläste sit til bemältö
Herrar hällne Tal, hwicket med mycket bifall
afhördes.
Herr keutersijelm, Larl) hemställde til Riddcrskapet
och Adeln, om ej bemälte Herrars förtjenster
mot Fäderneslandet borde anses af sä
utmärkt beskaffenhet, at en medalj borde fläs
til förewigande af deras minnen.
Begärdes pä bordet.
Herr 8j1fver8to!pe, David (indmund, yttrade
den önskan, at Hans Axcellence Herr Grefwe
k1inZ8j)Oi'8 , Herr Lenera!-klajoren ^d!ercreut2'8
och Herr Efwerste-l^ientenanten ^dlerSparre8
Tal, wid tilfälle af den di8tlnction dem
idag blifwit bewisad, mätte genomtrycket komma
til Allmänhetens kännedom.
Anmärktes, at detta ändamäl skulle tvinnas
genom tryckningen af denna dagens brotocoii,
hwaruti de komme at intagas.
Fri
-
44 Den 6 Maj.
Friherre IRNchncrant?, joban ^Vilbelm.
Min motion lil erhällande af samtlige Riksens
Ständers Lanction och Tacksägelse-^llrs88 innehöll
de orden: "Anföraren och hwarje werksam
medlem af den Wästra Armeen" och afsigten
war dä at denna ^.<tre88 ffulle c>LcreterL8.
Dä nu orden bitmarLberalls delen af Westra
timsen aro brukade — och Tacksägelse
ciress-n blifwit MUNtligLN prononceraä för dkN
härwarandc Oi:icer8-eoi P80N^ anser jag nödvändigt,
at ödmjukeligen anmärka at dä Tackstägelse-^clre88
ctscrstLrg,8 til Befäl och Lronp
pt-r
af Wästra prinsen, icke mätte glömmas,
at vendel af berörde ^rmLe, som under ^siversten
och Riddaren Laron ?o88L8 befäl marcksi-Ät
at förstärka Rikets fästningar och skydda de
angelägnaste punkter af wästra sjökusten — äfwen
hufwudsakligen bidragit til en säker och lycklig
utgäng af Regementsförändringen och underkastat
sig samma faror, som deras hitgängne
Wapenbröder.
Begärdes pä bordet.
s s ' ' . ^
Herr Laron och Landtmarskalken tilkännagaf
at 500 Exemplar af Ceremoniaist til
Riksdagens öpnande more til Ridderffapet och
Adelns underrättelse frän Riksmarskalks Embetet
aflemnade, och ffulle ivid dörren til Riddarehussalen
utdelas.
Ridderffapet och Adeln ätffildes klockan 2.
Män
-
Mandagen den 8 Maj. 45
?lenum klockan 12 förmiddagen.
su8t?l-3.6s8 kiLni-?rotocolisL för den 5'.te r
denna manad.
Herr karon och Landtm arfkalken tilrannagaf,
at Ridderstapet och Adeln i dag wore församlade
icke egenteligen för at <letil>k-rsra, utan
för at erhålla del af et mål, som förlidne gårdag
hos Hans Kongl. Högbet Riksföreständaren
förchaftö. Hr Landt Marskalken, Talemännen
och nägra Ledamöter af hwart Ständ hade warit
upkallade til Hans Kongl. Höghet, som först
genom Hof Lanlxleren lätit för dem upgjfwa
Rikets relationer med utrikes Makter; sedermera
lätit fördem yttra med hwad misinöje Hans Kongl.
Höghet försport det rykte, som skulle HansKongl.
Höghet ärna genom surpris och utan öfwerläggning
päföra Riksens Ständer en ny grundlag,
hwilket ingalunda wore Hans Kongl. Höghets
afsigt; och siuteligen sjelf i näder behagat
göra de förklaranden, hwilka wörö intagna i
följande ?rotoLoll8 - Utdrag, som Hans Kongl.
Höghet lätit r dag tilställa Herr Landtmarskalken,
at för Ridderffapet och Ädeln upläsaö:
Afstrift.
krotocoll hälllt inför Hans Kongl. Höghet
Hertigen, Riks-Föreständaren pä
Stockholms Slott den 7 Maji 1809.
Närwarande
Hans Lxceilence Herr Riks - Drotset, Grefwe
"t rolls Wacktmeister.
Af
46 Den 8 Maj.
Af Ridderskapet och Adelni
Herr Landtmarffalken.
Herrar Friherrar:
Llacklean,
^äeisvärci,
Risetrvooä,
Liitverscirölcl,
^iannerlreim, och
von kloten.
Af Preste-Ständet:
Ständets Taleman Herr Ärke Biskopen.
Herrar Biskopar, Doctor nZstaäius och
von Rosenstein.
Af Borgare-Ständet:
Ständets Taleman Herr Directeuren Scinvan.
Herr commerce Rådet Lroms och
Herr Rädmannen Liistranä.
Af Bonde-Ständet.
Ständets Taleman Dars oiofsson.
Riksdagsmannerne
Lric ölnnan frän Upland.
Lrianä fonsson frän Bohuslän.
samt
Ständets Secreterare, Herr Landshöfdingen
af Hakansson.
Innan Hans Kongl. Höghet Hertigen,
Riks-Föreständaren ännu i conseil-rummet inträdt
förklarade undertecknad Hof-cantzler ä
Hög
-
Den 8Maj. 47
Högbemälte Herres wägnar, at Hans Kongl.
Höghet, som uti et särskilt ämne önffat tala
med de nu församlade Herrar och Män, hade
welat nyttja samma tillfälle, at af enskilt förtroende
i förwäg läta meddela dem underrättelse
om Rikets närvarande ställning, med de i krig
eller förbund med Swerige warande främmande
Makter wint de åtgärder i afseende derä,
hwilka under Hans Kongl. Höghets Förwaltning
af Riksstyrelsen ägt rum, hällst desin ärenden,
under nuwarande sakernas ställning, wörö uti
den närmaste förbindelse med Rikets inhemska
angelägenheter.
Hof (lantrriLren meddelade derefter alla nödiga
upplysningar i förewarande ämne, hwaraf
de församlade Herrar och Män nogsamt inhämtade
Rikets betänkliga ställning, förnämligast
i afseende pä en med wida öfwerlägsne
stridskrafter utrustad nästgränsande makt, samt
insägo nödwändigheten at, i brist af fullt tilräcklige
förswarsmedel, ersätta denna brist genom
anwändandet af en Opinions styrka, som
endast finnes uti allmän enighet, samt uti en
.skyndsamt til utöfning och stadga kommen laglig
Regering, utan hwilken sednare wisia med
utrikes makter högst nödige underhandlingar icke
kunna bedrifwas.
Derefter förklarade Hof-Lant^Ieren atHans
Kongl. Höghet med bekymmer erfarit, det irriga
rykten kringlupit, hurusom et nytt förslag
til Regeringsform skulle pä et öfwerraskande
sätt blifwa för Riksens Ständer framställdt, i .
hopp at deras bifall, utan öfwerläggning, derhppä
skulle följa. Hans Kongl. Höghet ansäg
gg
Den Maj.
stg derföre befogad, at genom Hof - Oantrlei-en
förklara sädant hwarken wara eller blifwa med
Dep afsigter öfivcrensstämrnande.
Efter Hans Kongl. Höghets korrt derefter
följde intrade uti rummet, behagade
Högbemalte Herre, jemte bekräftelse af det efwan
anförde, dertill yttra' att med förutsättning
af ett sädant Riksens Ständers beslut,
(hwaruti Desi eget deltagande ej kunde komma
i fraga) hwarigenom Hans Kongl. Höghet sattes
i tillfälle att fran Swensta tbronen göra
Riksens Ständer llro^osiuonLo, skulle en dylik
i afseende pä Statsförfattningen blifwa af följande
innehall:
" Att dä Hans Kongl. Höghet till följe af
Riksens Ständers beslut, samt med tillämpning
till detta beslut af Dep dä inträdde arfsrätt,
antog Rikets styrelse, borde Desi första omsorg
wara den, att gifwa ett högtidligt och ojäfwigt
wedermälc af Defl sä ofta tillförene ädagalagde
tänkesätt och wälwiljande böjelser för Swensta
Folket: att sädant kunde ej fullkomligare
ste, än dä Huns Kongl. Höghet offenteligcn förklarade,
det den hittills kraftägande Regerings,
form af den 2i:sta Augusti 1772 samt Förenings
och Säkerhets Akten af den Z April 1789,
enligt Hans Kongl. Höghets öfwertygelse samt
sednare tiders bedröfligt erfarenhet, icke wore
lämpelige till hwarje Statsförfattnings hufwudsakeliga
syftemäl, befrämjandet af allmänt
och enskildt wäl, samt befästandet afSamfundsbandet
emellan Konung och Undersätare. Med
detza tänkesätt om nuwarande Regeringsform,
wore det för Hans Kongl. Höghet en tillfredsställande
-
Den 8 Maj. *4Z
ställande pligt at förena proportionen om en
annan: det wore i sädaut afseende som Hans
Kongl. Höghet till Riksens Ständers egen öfwerläggning
och noggranna pröfning öfwerlemnade,
ätt om den nya Regeringsformen öfwerenskomma,
hwars af Konungen och Stander antagna
grunder borde blifrva. at bewara allmän
och enskildt säkerhet och ägande rätt, Riksens
Ständers fri - och Rättigheter, Swensta Folkets
owilkorliga sjelfbestattmngsrätt, allmänna medlens
ordentliga förvaltning, Konungens Rädgifwares
billiga answarighet, Domare-ämbetets
helgd och oberoende af Högsta Maktens godtycke,
samt skrif - och tryckfrihetens lagbundna, men
til alla grenar af allmän nytta sträckta utöfning.
Dä detta wigtiga ämne öfwerlemnas till
Rik ens Ständers granskning och bepröfwande,
wore deraf en naturlig följd, at den del af nuwarande
grundlagar, som strider emot en sadan
deras ätgärd, til närvarande fall ingalunda
kan lämpas, utan wore det Riksens Ständers
rätt att deröfwer fritt och obehindradt rädflä
och öfwerenskomma, samt deras gemensamma
resultat till Kongl. Maj:ts pröfning och ^notion
öfwerlemna. Hans Kongl. Höghet wore
ingalunda sinnad at yttra sig, hwarken öfwer
sättet eller tiden af Riksens Ständers öfwerläggningar
i denna granlaga fräga; men borde
rrindra Riksens Ständer, at i nuwarande wädliga
belägenhet, i det krgstillständ hwaruti Riket
befinner sig med flera Makter, och deribland
med grannar, hwilkas försökta inflytelse i Sweriges
inhemska angelägenheter wära häfder nogsamt
bewittna, det icke torde undfalla Riksens
Ständers eget uplysta nit, huru nödwändigt
det är at, sa skyndsamt affluta detta ärende
7 som
50 Den 8 Mår
som
detsammas wigt och egenffap ! öfrigt medgifwa
kan.
Hans Kongl. Höghet updrog Landtmarffalken
och Talemänncn at, pä det sätt dem lämpeligast
spneö göra sig underrättade om Ständens
tankar i afseende pä hwad nu anfördt blifwit;
förbehällandes sig Hans Kongl. Höghet at,
efter inhemtad kunffapchcrom, tilkännagifwa dess
bestut i de afseenden som röra Hans Kongl.
Höghets egen person. Wid Desi nu inträdde
höga älder samt wundna erfarenhet wore allmänna
ärendernas börda nog trpckande för at
ej annorlunda än genom samdrägt och förtroende
kunna lättas.
Landtmarskalken och Talemänncn emottogo
det dem nädigst anförtrodda updrag, samt trodde
sig i förwäg kunna försäkra om Riksens
Ständers oinssränkta underdäniga förtröstan pä
Hans Kongl. Högbets rena och ädla afsigter
samt kärlek till Fäderneslandet
ln iiLl.m krotocolll
Lust.
Enligheten med Lriginalct intvgar pä EmbctcS
wägnur:
6uzt. l. g zerrel lie.
Herr karon och Landtmarskalken: Dä
Hans Kongl. Höghet genom Dcst tillämnade
framställningssätt af Lonsticutions frägan, ansett
sig pä det sorgfälligaste hafwa wisat Dest
aktning för Rikens Ständers ostridiga fria öfwerläggnings-rätt.
frägas om Rldderssapct och
Adeln ej anser detta wgra af en sä tilfredsställande
egenffap, at Ridderffapet och Adeln derutinnan
-
Den 8 Maj. 5r
linnan gör Hans Kongl. Höghet med underdä»
nigt förtroende, bifall och erkänsla til mötes:
Härefter rödde nägra ögnablick en allmän
tystnad.
Herr Laron och Land t marskalken: Som
Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren befallt
mig at til honom aflemna sivar, huru Ridderffapet
och Adeln anser den af Hans Kongl.
Höghet gjorda framställning, sä utbeder jag mig
at haröfwer fä inhemta Rldderffapets och Adelns
tankar.
Friherre Legerström, facob, uppläste
till l .orocolMt följande: — Jag gör det högtidliga
förbehöll, att den Konung som Riksens
Ständer nu eller framdeles antaga, icke mö
med kraften af sin Konungamakt, den en ny
grundlag endast kan bestämma, utan allenast för
sin person,-antaga eller förkasta en sädan grundlag,
af Riksens Ständer utan alla slags hinder
utarbetad och faststäld. —. Jag förklarar att
jag wid Hans Kongl. Högbets Hertigens af
Södermanland willor at fö sanLtionera. wär
tillkommande Grundlag (i fall detta willor af
Riksens Ständer gillas) icke fäster nägon annan
mening an den, at Hans Kongl. Höghet,
om Han till Konung antages, ifrän thronen
samma Grundlag kungör, och ätager sig att säsom
Konung derefter styra. Öfwer denna min
reservation begär jag yu ingen öfwerläggning;
jag framställer, den som min enffilta mening om
min medborgerliga rätt.
Grefwe Dobna, ä.n§u8t, instämde med
Friherre Legerström. Dä
82 Den 8 Maj.
Dä ett och annat skiljaktigt förklarande här
och der i Salen oredigt hördes, yttrade sig ä nyo
Friherre LLZ6r8tröm, ^Lcob, Här sinnes
troligen ingen ibland osi, som ej är Hans
Kongl. Höghet Hertigen med upriktigaste hjerta
tilgifwen och förbunden, för det hän gjort för
Fäderneslandet, och som ej more färdig a t upoffra
sin sista blodsdroppa för hans person; men
dä fräga är at antaga en Konung, tror jag
principen wara, at först hafwa den Lonseieutiou
afgjord, hwarefter han stal styra landet.
Härwid ropades af mänga: Ja.
Friherre Kurk, Knut, upläste följande:
Dä wi med afseende ä hwad som bittils wid
detta Riksmöte förelupit, besinna osi utan OonLtitiuiou
och utan Konung, äligger det onekligen
ost, säsom Nationens Ombud', att skyndsammast
och med enhällighet antaga den förra och utnämna
den sednare.
Om jag rädfragade endast mit hjertås kän.
flor, det mest oinskränkta nit, det yppersta förtroende,
sä wore jag den förste, som i djupaste
nnderdäniabet skulle bönfalla hos Hans Kongl.
Höghet Riks Föreständaren, säsom en af osi allmänt
älskad Furste, at nu i detta ögnablick emottaga
spiran och upträda pä den Kongliga
thronen.
Härwid afbröts Friherre Kurk af et starkt
rop af Ja; hwarefter Friherre Kurk fortfor:
Det wore en gärd af tacksamhet, som ligger
heligt bewarad hoö mig lika med hwarje
red
-
Den 8 Maj. ZZ
redligt sinnad, wältänkande och rättstaffenS
Swenst man; det more et heligt offer, hwartill
Hans Kongl. Höghet gjort Sig berättigad genom
de wid alla tilfällen mest lysande egenskaper
af Furste, Hjelte och god Medborgare.
Hans Kongl. Höghet har behagat kalla Riksens
Ständer föffat wid detta Riksmöte med dem
rädgöra, och, intil desi Riket kunnat äterwinna
inwärtes och utwärtes lugn, med Hans Kongl.
Höghet öfverlägga om de mätt och steg, som
skola bereda folkets framtida wälfärd. Jag kan
ej sakna öfvertygelse, at Hans Kongl. HoghetS
wilja warit och är, at denna öfverläggning mä
blifva fri, utan band och i en wisi ordning,
som endast mäste bestämmas efter wigten af de
ämnen, hwarom öfwerläggningcn stal ske. Men
hwilket ämne kan wäl föreställas af mera wigt,
än sättet at undanrödja hwad som warit orsaken
til wär fosterbygds redan öfwergängna och
ännu hotande olyckor, som, längre fortfarande,
äfven skal blifva et hinder för friheten at öfwerlägga
om medlen til det ondas häfvande;
och hwar finnes wäl denna orsak, om icke uti
en grundlag, som felaktig, otjenlig och icke rätteligen
afpasiad, medför binder til winnande af
det ändamäl Hans Kongl. Höghet äsyftar, nemligen
Sweriges wälfärd. Och dä nägon Konunga
Försäkran aldrig gass ät Swensta Folket
förr än den Fundamental-Lag war gifwen,
efter hwilken desi Konungar ätagit sig at styra
land och Rike, samt dcsiutom, enär Hans Kongl.
Höghet med sjelfförsakelse af eget lugn emottagit
Riksrodret under stormen, och wär underdäniga
pligt är at mildra de beswär, lätta de bördor
och skingra de bekymmer, som uti en sädan
54 Den 8 Maj.
ställmng ännu iner skulle öka tyngden af en Konungs
mödosamma kall; sä anser jag ost böra
inställa at om spirans emottagande af Lans
Kongl Höaket i underdånighet bönfalla fork än
tiden kunnat medge Riksens härförsamladeStän»
der at fastställa den grundlag, hwarefter de se»
dermera under Hans Kongl. Höghets Konungsliga
spira stola anse för en jordisk sällhet at
blifwa styrde.
Manga utrop af Ia och Bra hördes.
Herr Laron och Landtmarstalken förmälte
sig af hwad nu pä Riddarehuset passerat
hafwa tillräckligen inhemtat Ridderstapets och Adelns
swar pä Hans Kongl. Höghets framställning,
och proponerLäe altsä Ridderstapet och Adeln
at stiljas ät.
Dä en stor del af Ridderstapet och Adeln
tycktes ej hafwa wäl fattat Herr Landtmarstalkens
mening och afsigt, upkom bärwid en gansta
märklig oro, hwarunder ätstilliga utlätelser
föreföllo, hwilka ej med redighet kunde til krotocoUet
fattas.
Friherre Lric Lonrall, förestog
en Tacksägelse - alli-ess til Hans Kongl Höghet
för det idag nädigst meddelte protocolst Utdrag;
men blef afbruten af et starkt Mej.
Herr Lnron och Landtmarskalken anmärkte,
at dä den genom detta i rococoiu Utdrag
af Hans Kongl^ Höghets gjorda framställning
ej blifwit af Ridderstapet och Adeln bifallen',
kunde ej nägon Tacksägelse ifrän Ständet
Hans Kongl. Höghet presenteras; och finge för
öfrigt
»
Den 8 Maji. 65
öfrigt erindra, at nägon ä«iiberLtion nu icke mer
kunde af Herr Landtmarstalken tillätas.
Ropen förnyades.
Friherre 8 tLel von I^ol8tein, Lorlltr
UuäviZ, föreflog at de andra Standen mätte
genom en Oepucauon underrättas om Ridderstapets
och Adelns tänkesätt i det nu förehafde
ämne.
Äter rop.
Herr L-u-on och Landt marskalken: Som
Hans Kongl. Höghet ej befallt nägon öfwerläggning
öfwer detta amne, och et formligt beslut
deröfwer Medes ej kunnat fattas, sa kunde någon
beskickning til de andra Ständen icke äga
rum, utan önstade Herr Landtmarffalken at Ridderffapet
och Adeln nu behagade ätstiljas.
Härwid upkom ä nyo mycken oro; gansta
manga talade pä en gäng, andra ropade: nägon
yttrade at dä Herr Landtmarstalken enligt
Riddarhus-Ordningen ägde rättighet at förordna
Ridderstapet och Adeln tider och timmar til
cliscurs och ctetiberation, -sä borde deN gjorda
xroyositionen at stiljas ät, blifwa efterkommen.
Sorlet och oron tiltog: mänga talade, men
ropet hindrade, at nägot kunde til ^rocoeoiieL
fattas.
Omsider sick Herr von 8cbultLenbeim,
vaviä, ljud, och anmärkte det han ej funne i
sin ordning at yttrande til bifall eller afflag
kunde ästas pä et ?rowcoUs Utdrag, hwars inne
-
66 Den 8 Majk.
liehäll war af Herr Landtmarffalken förklaradk
icke wara et öfwcrläggnings-ämne; och ansä.g
altsä ej för närwarande annat äterstä an at
Herr Laron och Landtmarffalken behagade för
Hans Kongl. Höghet frambära Ståndets nu
uttryckta tanke.
Herr Laron och Landtmarskalken: Jag
hoppas at Högloft Ridderffapet och Adeln göra
mig den rättwisan at tro, det jag ej äsyftat
nägot inträng i Ständets rättigheter, och at
min tanke ej warit annan, än at för Hans
Kongl. Höghet inberätta, det jag tyckt mig förmärka,
at Ridderffapet och Adeln ej funnit sig
kunna bifalla til hwad Hans Kongl. Höghet
behagat föreflä.
Efter nägon ny, men mera saktad oro,
pttrade sig
Herr Lköläsbran^, ^ncler3 Lreäric,
at han trodde det Herr Laron och Landtmarffalken
och hela Riddarhuset wore intagna af samma
tänkesätt, i afseende pä ordning och enighet,
och önskade at något misiförständ ej mätte störa
densamma: och sedan Herr Laron och Landtmarffalken
uttryckligen förklarat, at det förebafde
ärendet ej wore et öfwerläagnings-ämne,
önskade han at Ridderffapet och Adeln behagade
inse billigheten af at ätffiljas, enär Herr
Landtmarffalken anmanat dem dertil.
Ropades Ia, och Högloft. Ridderffapet
och Adeln ätffildes klockan ^ til 2.
Tisdagen den 9 Maj. Z7
klenmn klockan ^ i förmiddagen.
Friherre Silfverschöld, dllls, anmälte
sig ar fä ordet och uplaste följande:
De fläste af HZglofl. Ridderflapets och
Adelns Ledamöter afhörde i gär aftons, och de
da ej närwarande hafwa säkerligen hört sig berättas
den nädiga underrättelse som Hans Kongl.
Höghet Riksföreståndaren genom Herr Naion
och Landtmarflalken behagat lata meddela Ridderffapet
och Adeln af det innehäll, at Hans
Kongl Höghet ämnar i dag pä Rikssalen endast
lata förekomma de wanliga Lomylimemer
och berättelsen, och at Hans Kongl. Höghet r
morgon äter kallar Riksens Ständer pä samma
rum, för at fortsätta öfwerläggningar om de
flera förestäende högst wiktiga och Rikswärdande
ärender, och dä tillika meddelar Dest fattade
beslut, at wilja fortfara med Riksstyrelsen jason:
Riksföreständare, intil dest Riksens Ständer
hunne utarbeta en ny Regeringsform, hwarmed
Hans Kongl. Höghet-möre säker, at Riksens
Ständer, sä mycket möjeligt more, ffyndade,
i anseende til angelägenheten deraf, sä i afseende
pä Rikets inre soln yttre ställning, och at
HansKongl.Höghet, ehuru försäkrad, at den nya
Regeringsformen blifwer sadan, at den befordrar
Fäderneslandets framtida wäl och säkerhet,
samt pastande för närwarande tidehwarf, dä
Hans Kongl. Höghet den med nöje antager, sä
will Hans Kongl. Höghet likwäl intil dest Regeringsformen
blifwer färdig upffjuta med förklarandet
om Hans Kongl. Höghet will emottaga
Swea Rikes Krona, eller äterwända i sitt
lugn. Detta hans Kongl. Höghets Nadigst med8
deldte
L» Den 9 Maj.
-eldte yttrande innebär alt hwad Ridderffapet
och Adeln begärt och kunnat önska, hwarföre det
förtjena:- Ridderffapet och Adelns underdåniga,
wördnadsfulla och warmaste tacksamhet. Jag
har den glada öfwertygelscn, at hwarje Ridderffapets
och Adelns medlem tänker i denna delen
lika med mig, jag wägar derföre hemställa, om
Högloft. Ridderffapet och Adeln icke ffulle finna
för godt, at anmoda Herr Lmon och Landtmarffalken,
at förklara Hans Kongl. Höghet desta
Ridderffapets och Adelns tänkesätt, hwarä jag
ödmjukeligen anhäller om proportion.
Ett ganffa starkt Ja ropades.
Derefter tilläde Friherre Lillvsiscbölä muntekigen:
För min enffildta del får jaa tillika aflägga
för Herr Lrrron och Landtmarffalkcn min
wördnadsfulla tacksägelse, för det Herr Laron och
Landtmarffalken har täckts underrätta Hans
Kongl. Höghet om Ridderffapets och Adelns, i
gar yttrade tankar, pä ett sätt, at de med nödigt
wälbebag blifwit ansedde och at Hans
Kongl. Höghet blifwit ytterligare förwistad, at
fast ej alla Ridderffapets och Adelns Ledamöter
kunnat, med de ord de welat, yttra hwad deras
hjertås känftor föreffrifwit, sa är det ingen af
Ridderffapet och Adeln, som icke hyser den renaste
afsigt, at befordra Fäderneslandets wäl; med
uprigtigaste önffan, at framdeles fä äga Hans
Kongl. Höghet till Swea Rikets Konung, och det
sä mycket häldre, som de oskattbara tjenste:,
hwilka Hans Kongl. Höghet wid otaliga tillfällen
gjordt sitt Fädernesland, lemna den säkraste
borgen, at under en sä wis och nädig styrelse
ffall Staten äterfä sin fordna sjelfständighet.
Herr
Den 9 Maj. 59
Herr Laron och Landtmarskalkcn gjorde
proposition til bifall derpä, at Landtmarffalken
mätte för Hans Kongl. Höghet frambära
Ridderffapets och Adelns tacksamhet pä det af
Friherre Liliverscliölä föreslagne sätt.
Enhälligt och starkt bifall.
Friherre Liljecrantz soklLN Wilhelm
pttrade sig, at det af Friherre Liltver.
8c!iöl(l gjorde tillägg, om desi enffildta högaktning
för Herr Larons och Landtmarffalkens wärdigä
förhällande wid ofwanberörde wigtiga tilfälle,
more otwifwclagtigt Ridderffapets och
Adelns gemensamma tanka.
Ater et starkt Ja.
Herr Laron och Landtmarffalken förklarade
högtidligen sin tacksamhet för Ridderffapets
och Adelns pttrade tanke om hans sätt,
at til Hans Kongl. Höghet framföra Ständets
önskningar; hoppades, at bans förflutna lefnad
och hans caractcr were kändt pä et sätt, at
Ridderffapet och Adeln icke twiflade om hans
goda wilja, at uträtta alt hwad som kunde wara
dem behagligt, och försäkrade, at det aldrig
kunnat eller kunde ingä i hans tanke, atutöfwa
sin befat ning pä nägot sätt, som kunde fä tycke
af magtspräk eller förnärmande af StändetS
och hwarje Ledamots rättigheter, bwilket det
twärtom ffulle wara honom pä det högsta kärt
och tilfredsställande, at wid alla tilfällen erkänna
och bibehälla.
Detta Herr Landkmarffalkens yttrande emottogs
med utmärkta uttryck af bifall.
Friherre
Ho Den 9 Maj.
Friherre Stael von lllolstein, Lorfits h-nävi^,
begärde ordet och yttrade sig, efter hwad,
rinder en flere gängcr hos Ridderffapet och Adeln
yppad ledsnad kunde til l/rowLoliet fattas,
at det högeligen skulle förtryta honom, om Ridderftapet
och Adeln, i anledning af nägot efter honom
i et föregäende plenum fäldt uttryck, hyste
den öfwertygclse, at han ment, det all slags Lag,
i Rikets narwarande belägenhet, uphörde. Sädan
dadé icke hanö tanke warit, Han hade derrvid
baft i sigte den nu gällande r626ÄrsRiddarhus-Ordning.
Han ägde sig bekant Herr karons
och Landtmarskalkens agtningswärda Laracter,
och more öfwertygad, at Herr Landtmarffalken
wille sin befattning med rättwisa utöfwa
men i6s6 Ärs Riddarhus Ordning befunnes
lägga starka band pä Ständets llelikerationer,
genom de rättigheter Landtmarskalken deruti
äro förwarade; och pä det ej misiförständ
wid ätffilliga tilfällen mätte upkomma
Här afbröts sluteligen Friherre Stael af
starka rop, sä at han ej widare kunde höras til
lmo.ocollet.
Herr Laron och Landtmarskalken förestälde
Friherre Stael at, dä detta klenum ej egenteligen
til cleliberatioo wore ämnadt, och dä
klockan redan wore öfwer 10, hwilken timme
wore utsatt til Ständens församlande i Kyrkan
för at sedermera upträda pä Rikssalen, sä saknades
nu mera tid at nägot öfwerläggningsämne
företaga.
Friherre Stael von Holstein yttrade
stg hafwa förmodat, det honom Lilkommit. rättig
-
Den 9 Maj. 61
tighclcn, al wäcka et öfwcrläggningsämne, dä et
sädant redan förut i dag förewant.
Herr Laron och Landtmarskalken erindrade,
det hans nyst gjorda ftrestäilning ingalunda
hade afseende pä Friherre Liael» rättighet
at yttra sig, utan pä tiden, som nu icke
medgäfwe nägon c!-g j bLration.
Härefter och sedan de twänne Härolderne
för Ridderffapct och Adeln ankommit börjades
kl. til 11 aftägandet til Storkyrkan, under
Herr Laronä och'Landtmarffalkens anförande.
Sedan Ridderffapct och Adeln Gudstjensien
derstcdes biwistai wörö de Hans Kongl.
Höghet tils widare Riksföreståndaren til dest
rum pä Kongl. Slottet följaktige, och sedermera,
i den ordning Lornnionietec föreskrifwer, til
Rikssalen, hwarest de i underdänighet afhörde
Hans Kongl. Höghets Tal samt den Leijon
om Rikets belägenhet, som Hans Kongl Höghet,
genom Hof-^ant-leren Herr Friherre LagerdjelLe,
lät Riksens Ständer föreläsa. Sedan
Herr karon och^Landtmarffalken och de tre andre
kespective Ständens Talomän, genom särskildta
Tal framburit Riksens Ständers underdåniga
wördnad, och af Hans Kongl. Höghets
hand emottagit för hwardera Ständer et exemplar
af den uplästa Legationen, och dä Hans
Kongl. Höghet lemnat Rikssalen, äterträdde
Ridderffapet och Adeln neder til Riddarhusets
hwarest de uppä Herr karon» och Landtmarffalkenö
proposition, ätskiljdes kl. ^ til 5.
In 66cm Protocoll!
6. Lil verstolpe.
Onsds--
62 Onsdagen den io:de Maj.
Hennin klockan half til 11 f. m.
Herr Laron och Landtmarfkalken öpnade
sammankomsten med tilkännagifwande, det
han fullgjort hwad Högloft. Ridderffapet och Adeln
hononr i gär pä Friherre 8iLver8cdnlN8
xro^osnion updragit, at til Hans Kongl. Höghet
Rksföreständarcn i underdånighet /rambara
Riddcrffapets och Adelns erkänsla för desi
nadina förklarande, at wilja med Riksstyrelsen
fortfara såsom Riksföreständare, intil dest Rik.
sens Ständer hunnit utarbeta en ny Regeringsform
och Hans Kongl. Höghet sig yttrat. huruwida
han personligen funne sig kunna derefter
widare fortsätta Riksstyrelsen. Lans Kongl.
Höghet bade ined mycket nöje och wäl-behag mottagit
uttrncket af Ridderfkapets och Adelns tillfredsställelse,
samt deras trohet för desi person:
Han önffade intet högre än at tillvinna sig Ridderffapetö
och Adelns och de öfrige Riksens Ständers
tilgifwenbetHans käraste bemödande skulle
wara, at öfwertyga Ridderskapet och Adeln,
det han aldrig wille taga nägra andra steg, än
dem, som kunde wara ledande til Rikets räddning
och wälfärd, och hade updragit Herr Laron
och Landtmarffalken at försäkra, det Han
altid gerna emottoge Riddcrffapets och Adelns
räd och uplysningar, och gjorde sig en glädje af,
at gä Ridderffapet och Adeln uti desi medborgerliga
affigter til mötes.
Ridderffapet och Adeln uttryckte genom bifallsrop
sin glädje öfwer detta Hans Kongl. Höghets
Mrande.
Herr
Den 10 Maj. 6Z
Herr cl ler sparre, Okar,g, begär^ö 0k
det
och upläste til UrotOLoll^e följande:
"Sedan Riketö ^6pre8snt-intLi.' förlidne särdag
erhätlit noggran underrättelse om de styre-segrunder
efter hwilka Swergeö öden blifwit bestämda
de sist förflutna arén; sedan den kännedom
de genom eget lidande redan derom gast
salunda ar bestyrkt och fördubblad, sedan wi nu
sett en sann och rörande teckning af det ursinnigaste
begär at bereda et lands undergång, som
häfderna kunna upwisa; sä förutsätter jag at
intrycken deraf mäste wara starka och blifwa
waraktiga.
Werkningarne af desia intryck mäste blifwa,
at hos Rikets Lagstiftare wäcka farhäga för
desia förstörande grundsatsers fortfarande werkan.
Jag förutsätter äfwcn, at de Herrar och
Män, som nu hafwa Swergeö öde i sina händer,
ej endast fästa ögat widögnablickets wäda,
utan äfwen wid de faror, som hota kommande
äldrar och slägter. Man har at wänta af deras
wishet och mod, ej allenast at den hand,
som til Swerges förstöring omfattat Swergeö
spira för alla tider göres magtlös: Man harat
wänta af deras blickar pä kommande tidehwarf,
at Swenske Mäns wälfärd ej lemnäs til ros ät
en hämdelystnad och förföljelsemndc, som gär i
arf frän Fader til Son Utan denna widt utsträckta
omtanka skulle wära bemmawarande
Medbröder ej hafwa ffäl, at gifwa Osi bifall
och tacksamhet: utan den skulle de, sorn beredö
Riksens Ständer tilfället at sammankomma, ängra
sin ätgärd; utan den skulle kommande slägter
, innom Swergeö landamären, begräta den
obs
-
64 Den 10 Maj.
obetänksamma swagheten hos sina förfäder, ak
försa.a en frälsning, som ej fullföljdes, ei befästa
des.
Men jag är långt ifrän at befara denna
swaghet, venna kortsynthet i wäre ödens bestämmande.
Jag wantar twärtom med den
största tilförsigt, alt af mina Medbröders wälwilja,
sinnesstyrka och mod. Jag förutser nied
den listigaste glädje, at Swergcs nu församlade
Lagstiftare stola med sin kraft och nnshet bereda
ljus öfwer wära mörka och hotande öden.
En fara stär dock qwar för mina ögon:
det är min pligt at yppa den farhäga jag hyser,
äfwen om den lyckligtwis wore ogrundad.
Det lugn, som wi, efter förstörelse-systemets
uphörande, nu njuta , synes mig endast
wara en upstjuten undergång, intil det ögonblick,
dä.SwergeS Regering fatt den fasthet,
som i alla tider är Samhällets första fordran,
den fasthet, som försäkrar emot utländskt wald
och inhemska rörelser. Hwartil bata alla försök,
at nystapa inrättningar, at söka gifwa dem
den högsta fullkomlighet, innan de aro forswarade
af en styrelse, som ej wacklar. Den som
cj inser denna sanning är han en wis man,
eller är han en kortsynt och obetänksam? Är
han en redlig Medborgare, som will sitt Fosterlands
wäl, 'men som famlar efter Statsklokhet
r mörkret, eller är han en oredlig, som bereder
och forstrar willrädighctcr, wadan, »ordningar
för at syfta til et undangömt mäl? Jag utber
mig at at mina Med - ldepi-e^iwlnterg uplysta
öfwertygelse och betänksamhet fä öfwerlemna besia
twifwelsmäl. ^ ' Mära
Den 10 63
Wära fiender hafwa nppstutit forsöken ti!
tvär förstöring; de ärsta den kanhända ännu;,
de hafwa ej lofwar at äterhälla dest fullbordan,
och just den ärstid, pa hwilken fiendens företag
ku >na börjas, är nu inne. Hwad är det Rikets
wälfärd först fordrar i denna belägenhet?
Med största wördnad för den djupa Statsklokhet,
som inom detta hus lätit hora sig, wägar
lag dock hemställa, om ej swaret b rde blifwa
följande: en fast Stprelsemagt, frän hwilken
fienden witt antaga fredsanbud, eller genom hwars
redan förwärfwade kraft, motständ kan beredas.
Männe ej detta är den förberedande anstalt, för
hwilken i farans stund alla andra angeläHeMkep
böra wika; eller stola längwariga, inweckiade^
uttöjda öfwerläggningar företagas och fortsättas,
som om wart Fädernesland förtjente att
kallas det mägtiga, lugna, i djup fred stadda
Swerige. Jag beundrar den lyckliga, eller kanhända
rättare, olyckliga sinnesarten hosén man,
at lutad öfwer bräddjupet och med knapt bibehållen
jämnwigt, finna för godt att qwarblifwa
i fin ställning och derunder djupt och långsamt
eftertanka, huru han bör bereda atta cletLljerns
af fin wälfärd. — Fienden stulle, kanhända,
om han saknade en Stprelsemagt, som kan erbjuda
fred, med bäde walbehag och atlme finna fina
ater inträngande härar kunna öfwerrumpla
land och städers under det at Rikets Lagstiftare
-äro stadde i öfwerläggningar om Rikets bästa.
Och wärk inwärtes lugn? statt jäg belhöfwa
framställa detta föremäl för mina wördade
och älstade medbröders ögon? Finnas ej
innom Fosterlandets gränsor — jag säger rm
rndG inom Fosterlandets — personer, hwilka
N Wilja
66 Den 10 Maj.
wilja återkalla til wärt sköte den afbrutna förödelsen,
hwilkas hela bemödande det är, at fostra
oredorna för at begagna dem- Det stall '
obestrisiigt glädja mig, om hwarje Swensk Man
kan med redlig öfwcrtygelse smara Nej til denna
fräga: och dessa Ne) skulle wara det mäst
angenäma ljud för den lidande Kanone». Emedlertid
hämtar den i mörkret krppande liftett
sin näring och sin förhoppning endast fran swaghelen,
frätt dett möjeliga owaragtigheten af ett
blott xi'ovi8ionc-l Regeringsmagt. Här wisar
sig äler märt älskade Fosterlands närwärande
wäda och första behof.
^NÄd det heligaste föremäl jag känner, upmanar
jag mina mördade och älskade medbroder
innom detta hus, at med Jättesteg skynda i sitt
bemödande, at gifwa Swerge en stadgad, eftertrycklig
Regeringsmakt."
Begärdes pä bordet.
Friherre Kurck, Kuut, föreslog, at, selda»
Hans Kongl. Höghet Riksföreståndaren i
näder medgrfwit, at Riksens Ständer sjelfwe
mage foresta och fastställa en Grundlag, den yttersta
skyndsamhet til detta ändamål mätte antvändas,
och ct Loustitutions.Utskott genast sättas,
pä det at detta för Landets framtida wälfärd
sä angelägna ämne, utan ringaste dröjsmäl
mä kunna sättas i full gang och Lenvik, samt
begärde härä Herr Larous och LandtmarjkalkenS
proposition.
Lades pä bordet.
Herr
Den io Maj. 67
Herr karon och Landtmarskalken yttrade
sig wara öfwertygad, at Ridderstapet och
Adeln skulle bifalla, det et sädaut Utstött skyndsamt
mätte förvrdnas; men at, enär Ridderstam
pet och Adeln inom nagra fä ögonblick borde til
stenum 1'lenorum pä Rikssalen upträda, medgäfwe
ej tiden nu någon öfwcrläggning, utan
kunde detta ämne äter uptagas wid äterkomsien
derifrån.
Herr karon och Landtmarskalken tilkännagaf,
at ifrän Hof-elancLlers-Embetet 700
Exemplar af Hans Kongl. Höghet Riks-Föresiändarens
Riksdags-Berättelse, blifwit för Ridderstapets
och Adelns räkning till Riddarehuset afiemnade,
och att utdelningen deraf skulle ste wid
dörren till Riddarehussalcn.
Ridderstapet och Adeln aftägade kl. ^ 12,
under Herr Karon8 och Landtmarstalkens anförande
til Rikssalen.
Sedan Ridderstapet och Adeln jemte sing
Ke8pc-Ltive MedStänder pä Rikssalen afhört
Hans Kongl. Höghet Riks-Föreständarens tal,
sä wäl som Hans Masits Konung IV
den 29 ^larcii innewarande Är clatoracls
^kdicatious-strift/. och, uppä wäckt fragg
af Friherre lVIannerbeim, Kar8 Xuoust, om npsägande
af tro och lydnad ät Hogbcmälte Konung
och desi Bröst-Ärfwingar, Riksens samtelige
Ständer, med uprepade stnstännniga rop hertil
sit bifall uttryckt, samt ändteligen Ridderstapet
och Adeln gemensamt med de öfrige Stände
n sätt af Hans Kongl. Höghet Hertig eXuu
emottaga den nådiga försäkran, at han säwm
Riks
-
VZ Den 10 Maj.
Riks Föreståndare täcktes fortfara i wärdén om
almänna ärenderna, intil desi Riksens Ständer
hunnit en ny Regeringsform utarbeta, och til
Hans Kongl. Högbet öfwerlemna detta wigkiga
arbete; hwarefter Hans Kongl. Höghet wille bestämt
sig yttra, huruwida Han ansäge för sig
möjligt, ac styrelsen fullfölja eller fumie sig föranläten
, at återgå Lil det lugn desi framfarna
mödor och desi annalkande äldcr gemensamt päkallade;
hwarefter Riksens Ständer, med siere
görmer uprepade starka rop af vivat, uttryckt
stn tilgifwenbet för Hans Kongl. Höghet; aterträdde
Ridderffapet och Adeln pä Riddarehuset.
plenum kl i e. m.
Sedan Högloft. Ridderffapet och Adeln in»
tagit sina säten begärde
Friherre von platen, Baltsar, ordet, och
hemstalde om Högloft. Ridderffapet och Adeln ef
skulle behaga med honom instämma deruti, at
genom en formelig tacksägelse til Friherre Nannerbeim,
kar,-- ^n^ust, för honom uttrycka sin
högaktning, öfwer det af honom i dag tagna och
för Fäderneslandet wigtiga steg, at pä Rikssalen
wäcka fräga om Konung /»vonxns
nu mera bifallna afsättelsc, samt Desi BröstArfwingars
uteslutande ifrän Arfsrätt Lil Swe.
riges K>ona.
Herr karon och Landtmarskalken gjor-'
he härpä genast propoginou til bifall, hwilken
med et starkt rop af Ja beswarades.
Friherre von platen, kalemar, utbad sig
fä tillägga, at denna tacksamhets betygelse icke
alls»
Den iv Maji. 69
allenast matte ffc munteligen genom Ridderffapetö
och Adelns bifall, uran strifteligen, och bekräftas
med hwarje Ledainots namn, som behagade
detsamma äteckna.
Herr von LclogtTLnbt-in, vLvict, förmälte
sig hafwa fullkonlligen bifallit Friherre von 1-iLränif
hemställan om en gemensam tacksägelse til
Friherre tciunnerllniin, men ansag för sin del
icke nödigt, at med hwarje Ledamots namn förse
et af Ridderffapet och Adeln högtidligen fattadt
beflut.
Friherre von NRten, yttrade sig
ej kunna frångå denna delen afsin proposiiion;
och syntes Rrdderskapet och Adeln nästan allmänt
häruti med honom instämma.
Herr 8l;jölllLbrLnc!, ^nllers krcllrik, hemställde
om icke Högloft. Ridderstapet och Adeln
skulle sinna med sina känflor i besia ögonblick
instämmande/ at sjelfwe besluta och sineröspectj
ve Med Ständer föreslå, at genom en stor Osyntatiou,
anförd af Herr Nsron och Landtmarffalken
och Talemännen, betyga Hans Kongl.
Högber Niksförrständarcn Riksens Ständers underdäniga
tacksamhet förde prof af medborgerlig
dygd och ädelhet, Hans Kongl. Höghet ädaga'lagt
genom sin utfästelse, at säsom Nifsförestandare
med Riksstyrelsen fortfara, och sit erkännande
af Riksens ständers rättighet, at sjelfwe
utarbeta och fastställa en grundlag, och anhöll,
at Herr n-rron och Landtmarffalken häröfwer behagade
göra Ridderftapet och Adeln proposition.
Herr l^aron och Landtmarskalken prcrxonsr-räe
häruppå bifall til hwad Herr LlHöläs.
br-urz
70 Den 10 Maj.
branö förestagit, samt at om Ridderffapets och
Adelns beslut meddela de öfrige resi^cuvo Stättden
underrättelse genom en i)ox>ncarion.
Ropades et starkt Da.
Herr Lhjököebranö, ^nöorz kreörio,
hemställde widare, om icke Ridderffapet och Adeln
skulle uti samma Tacksägelse-aönross behaga,
enligt hwad man hade sig bekant, at bergare
Ståndet redan beflutit, updraga Hans Kongl.
'Höghet, såsom Riksföreståndare, full magt och
myndighet til freds afjkutande med de mot Riter
krrgforande magter.
Pä gjord proposition af Herr Laron och
Landtmarfkalkm bifölls yttrandet af den önffan,
att Hans Kongl. Höghet, säsom Riksföreståndare,
och i kraft af den honom, i sadan egenskap,
tilkommande magt och myndighet, mätte, i anseende
till Rikets högst trängande behof, läka
wara sig om hjortar, att ffpndesamt bringa det
angelägna fredswcrket til ändffap, och emedlertid
til Rikets wärn taga de kraftigaste mätt; i
anledning hwaraf en Oomuanon'til de andre
Stånden skulle afgä med underättelse om detta
Ridderffapets och'Adelns beflut.
Friherre ^lännerholm, Lars ^änAnst,
hos Herr Laron och Landtmarfkalken samt Högloft.
Ridderffapet och Adeln har jag den äran
<tt aflägga min ödmjukaste tacksägelse för det
vffattbara wedermäle af gunst och godhet, hwarrned
Högloft. Ridderffapet och Adeln behagat
mig heRa. Det äger allt sitt wäi de af Ridderffapets
och Adelns benägenhet, allsintet af nä-Avn
min förtjenst, hwilken ej är annan, än at
Dey 10 Max. -r
hafwa uttryckt et tänkesätt, hwilket igenflnnes
i hwarje redlig Swenff mans bröst.
Friherre kalbi ^clam, föreflog
at beflutet vin en Tacksägelse til Friherre Lian.
norheim äswen mätte communioeras de andre
Ständen; hwilket, uppå gjord proposition, genast
Bifölls..
Friherre bibbing-, Lengt, uppläste till
krotoLollet följande:
För at snarligen erhälla en Grundlag, höjer
sig denna röst af medborgerlighet och wälmening.
För ett sä angelägit werks bedrifwande, läre^
Ridderskapet och Adeln inom fä dagar skynda,
att med utsedde Utskotts Ledamöter gä de
andre Ständen til mötes, hwilket för min ringa
rel är det jag innerligen önskar! pä det att det
Lagstiftande Swea Folket mä snarligen tunna
inför desi höga Styresman, Hans Kongl. Höghet
Riksföreståndaren framlägga Ett af menni?
ffowerk det mäst fullkomliga.
Aldrig kan det med mera skäl sägas icke
för ofta, att Tidepuncten är inne och dyrbar
till den älskade Fosterbygdens hjelp; Och hwar
finnes den, utan i gode Lagar?
Landets behof är Fred, ja! det oundwiklrgg,
det ljufwa lugnet, som med trygghet återför
fängen till desi Fädernesland, krigarn till
desi moder, till näringen, ja! till Jordbukarn,
ifrän bwilken den. med eller utan bifall, blifwit
ryckt, fliten som lemmen ifrän sin kropp.
72 Dek 10 Maji.
Icke mindre wigtig är öpnandet af Sjöfart
för det Ständ, som sa Mildeligen gifwik
prof af förskotter, att dem sig ersatta, uti desi
förträffeliga yrke, med indragande i eget Land
af nya tilgängar pä mynt och silfwer; men som
stegen bertil fordra snabbhet i widtagandet, hwarpä
ater bero Utrikes ifrån sa kallade oi-ctt^,
wäre Skepps utredande och utförsels bland anrrat
af de tunga Metaller som för wara ögon
pläga sjelfwa Wägen; sä bör tiden noga r akttagas,
som i annat fall för detta är gör alt
förloradt: dä stär Skördemannen med bekymret,
wanmägtig af warma, men hjelplös. BruksJdkaren,
för agd och modfälld i saknad! hopp
om afsättning, Närings Jdkaren, ej mera sorgfri,
pä den tld, dä han stal fatta beslut, at in,
skränka eller utwidga desi handtering; ända til
Lörängs- och Tionde tagaren, finner sig densamma
i wäntan pä skörd, efter nedlagda mödor
och för bewist nit.
Med. et ord! Alla och deribland den bemma
warande brödren hafwa enahanda och samma
begär, som betz ifrän bygdernc här inställde
eller ock hit utskickade, spitsat pä frihet, medborgerligt
sjelfbestånd och säkerhet, förrttsedt och
befästad! til allmän trefnad i Grundlagen, som
jag tilönskar o§ et öfwer wära bedrifter allena
mägtigt beskydd för Riksens Högloft. Ständer,
at samhällig! snart författa.
Begärdes pä bordet.
Friherre burell, Knut, hemställde om icke
Llecroiswalet mätte företagas i eftermiddag, pä
detz
Den 10 Maj. 73
det Lonstitutions Ntffottet skyndsamt mätte wäljas
och komma i werksamhet.
Ropades Ja och Nej.
Friherre 8tael von kllol8tein, LoriitL
I^uclviZ. anmälte sig att tala; men uppä af
Herrton och Landtmarffalkenbegärd, och af Friherre
Ltaet von Illoi8tein lemnad uplyslling, at
det han ärnade yttra icke egenteligen ägde gemenskap
med den nu wäckta fräga om tiden til
LlLcror8 - wal, afftod han ifrän rättighet at mr
tala, emot Herr L»ron8 och Landtmarffalkens
honom gifna löfte, att i nästa plenum sitt yttrande
anföra.
Herr Laron och Landtmarskalken förmälte
sig inse angelägenheten af Llectorernas
ffyndesamma wäljande, men hemstälde om icke
Ridderffapet och Adeln skulle finna ordentligast,
at dä detta wal i eftermiddag icke kunde medhinnas/och
morgondagen more en helgedag, nästa
ickenvm kunde utsättas til fredags morgonen kl.
8, dä efter LlecrorernL8 utwäljande och walets
kungörande in pisno, desie genast pä eftermiddachen
kunde sammanträda för att wäija Ledamöter
till Lon8tiMtion3-Utskottet.
Bifölls.
Herr Laron och Landtmarskalken hem»
fiälde til Ridderffapet och Adeln af huru stort antal
Ledamöter con8titution8-Utffottet borde bestä.
Atffillige olika tankar yttrades i detta ämne.
Fri
-
74 Den iv Mas.
Friherre ivian nerllsiiri, Uars ^uAU8tr
Herr Laron och Landtmarstalken och Högloff.
Ridderstapet och Adeln wägar jag ödmjukast underställa,
att den till de respcLtive Med-Ständen
förestagne Deputation för att lemna dem
del af Ridderstapets och Adelns bestut, rörande
den ära min person är wederfaren, ej mätte äga
rum. Riks Ständen hafwa pä et högtidligt
sätt ädagalagt sin erkänsla och tacksamhet,
emot de Herrar och Män, hwilka kraftigt merkert
til Fäderneslandets frälsning, och man kan
ej dölja sig den skillnad, det afstånd, som wisar
sig mellan'deras högst wägsamma tiltag, deras
ärofulla föremäl och et anförande pä Rikssalen,
hwars bifall ej kunde wara twetydigt.
Friherre ilanner lleims salunda yttrade begäran
blef uppä gjord proposition bifallen.
Dä frägan om antalet af Lonstitutions-Utstoltets
Ledamöter äter uptogs, och nägreönstade
at det mätte til twä, andre til fyraafhwarze
Lis85 bestämmas, yttrade sig
Grefwe lantingshausen, Albrecht, det
han trodde, at Riddarebus-Ordningen bestämde
detta antal til fyra af hwarje liass.
Friherre l^lannerheim, lars August,
xttrade sig ej känna, at sädant wore i RiddareHus-Ordningen
utt-yckeligen stadgadt, men at
han af egen erfarenhet kände, det praxis rörande
Utstötts Ledamöters antal warit olika; hwarwid
han såsom exempel anförde, at hemliga Utskottets
Ledamöters antal warit olika de twän
ns
-
Den 10 Maj. 7Z
ne gänger han hast den aran at deraf wara Ledamot;
at han föröfrigt trodde sig böraerindra,
det et stort antal Ledamöter ästadkommer långsamt
arbete, och et litet antal skyndsamhet: i
anledning af hwilket alt Friherre lAannerbein,
föreslog, at ej flere än twänne af hwar Llass
til ^oustimtions Utstottet mätte wäljas.
Uppå gjord proposition af Herr Laron och
Landtmarstalken blef Friherre lAannsrbeims
tanka enstämmigt bifallen, med den tilläggning,
at de öfrige respectivn Ständen skutte derom
pä behörigt sätt underrättas.
Herr Laron och Landtmarskalken tilkännagaf,
at han erhällit underrättelse, det de öfrige
Ständen redan wörö ätskiljde, i följe hwaraf
affändandet af Ridderstapets och Adelns osputation
mäste til nästa plenum upstjutas.
Ridderstapet och Adeln ätstiljdes kl. 2.
In K6em ?rotocc>IIi
6. Silverstolpe.
Fredagen den 12 Majk.
klenum fl. 8 f. M.
Friherre Stael von wolstein, Lorlltr
LilläviZ, som i anledning af Herr Larons och
Landtmarstalkens i sista klonum gifna löste, upropades
at tala, yttrade sig, det han ej hyste dest
förmätna tankan, at Ridderstapet och Adeln skulle
göra mindsta afseende pä hwad han kunde hafwa
at anföra; det wore blott för egen tilfredsställelse
han önskade fä nägra räder i Lrotocvllet.
Hans
76 Den 10 Maj.
Hans upsät hade warit godt, desi wälmenmg
misikänd och pä den elaka sidan uttydd. Han hade
önskat, at hans tankar mätte för bans enMta
räkning uptagas, och hade trott at en sädan
önsta» ej skulle kunna honom wagras. Han
wore i en oberoende belägenhet, och sorte och behöfde
ingen ting. Emedlertid, dä han agde det
hopp, at hans tanke pä annat sätt kunde blifwa
börd, afstode han nu ifrän at yttra sig, äfwensom
frän venriiLtion öfwer det ämne han
hade at framföra, och begärde allenast at et af
honom skriftligen författadt anförande, mätte,
efter Llectors-walets stut, fä af Riddarhus-Fifkalen,
Kongl, Lecreter-rren IkrL, inför Ridderffapct
och Adeln upläsas, dä det torde tued mera
tälamod afhöras.
Bifölls.
Friherre U.uäbecl;, ^lexsnäer, upläste
följande: 'Wid det nu blifwande bllectors-walet
torde den frägan förtjena en närmare granstning
och Ridderstapets och Adelns Beslut / huruwidä
tlägon llisctor kan eller bör fä invoterg.8 til Ledamot
uti nägot Utskott. Föregäende Riksdagar
hafwa framställt möjligheten af sädana wal, säfom
följder af LIectorernL3 klurLllte, dä sädane
Personer, ehuru constituerLlls Ledamöter uti
Utjkotten, likwäl fortfarit i deras förut updrague
Llectors guUitL; men dä allmänna opinionen
nu mera ej synes godkänna fortsättningen
af denna ? oaxi8, sä fär jag den äran förestä:
at om en kllector genom de öfrigas sammanstämmande
förtroende hädanefter kallas til UtstottsLedamot,
och en sädan ny befattning emottager,
han dä genast anses ifrän sin Lommission som
Den is Maj. 77
Lic-ctor ffiljd, hwaröfwer jag fär'Utbedja mig
Herr Larvns och Landtmarstalkens propositioQ.
Lades pä bordet.
Herr kefir, upläste följande OictL.
men:
Fordom wid alla angelägna veputationer
eller Utskott/ har det warit brukl-igt at gifwa
dem en iustructiou. Wid detta tilfälle skulle det
kanske för mycket utdraga pä tiden. Men en
wifl plan eller luullameut tyckes likwäl wara t
sin ordning at fä aflemna ifrän plena, för at k
förwäg uttrycka Riksens Ständers tanka. Hwadan
Ständernas bifall sedermera pä Utskottets
betänkande alltid skulle snarare winnås.
De af Ständets Ledamöter, hwilka erindra
sig 1772 ärs Revolution och 1772 ärs Regeringsforms
antagande pä Rikssalen den 21 Augusti,
lära äfwen päminna sig med hwad för en entbousiLsme
samma Regeringsform antogs, och
huru lycklig perlocl wi belefwade i 10 a 12 är
derefter. — 1772 ärs Regeringsform war skröfwen
af L:ne de bästa hufwuden, icke endast r
Swerige, utan det ena kanske pä den tiden i
hela Europa. Konung m war sjelf
patriot. Han hade hemställt til Rådets bifall
innan en Swensk Konung fick resa utur sit rike.
Det war igenom Riks Rädet Grefwe Ljelfies
röst, som Han sjelf fick tilständ at resa til Italien.
Denna frihet för Swensta Konungar at göra
utländska resor är ännu icke i sjelfwa den sä
kallade Säkerhets-hwarken om t ald eller
dem öfwerlemnad. Hwadan det är sannolikt
73 Den 12 Majk.
at bäde Konung arnes och Nationens olyckor
härstamma ifrån desia olyckliga resor.
Detta förbud wisar en särdeles förtjenst af
1772 ärs Regeringsform. 1772 ars Regeringsform
war detzutom fotad pä 1721 ars, och den
pa den gamla Ko nunga-styrelsen och Konunga-Balken.
Allt detta ifrån Hedenhös
grundar sig pä locken, pä behofwen, pä seder,
xä tankesätt, pä manlighet och äfta,
som ifrän längsta tider warit Nordens eller Hy«
perboreernas enstilta kännemärke och caracwru.
En sädan grundwal anhäller jag ödmjukast
hos Ridderstapet och Adeln mä för alltid fä blifwa
bibehällen. — De förbättringar, hwilka under
tiden och genom ärendernas gäng befinnas
nödiga, kunna wid hwarje para^rapllc erindras;
men at Stats inrättningen och Konungamyndigheten
bibehällas til sin helgd, och at
1772 ärs Regeringsform blifwer det tunllamcnt,
hwarpä Utstöttet stal upföra helg sin byggnad,
derom anhäller jag ödmjukast.
Om Herr Laron och Lgndtmgrstglken samt
Högloft. Ridderffapct och Adeln tillåter, sä torde
härpä kunna ste proposition.
Lqdes pä bordet.
Friherre kurck, knut. Da jag tänkk
at tala i detta ämne, men blifwit af en wärd
Ledamot, Friherre kuäbeck förekommen, fär jag
blott göra en liten tilläggning. Jag will icke
tro, det den wid sednare Riksdagar widtagne
praxis, at klectorer wäljg pä sig sjelfwe til
Utstötts-Ledamöter, nu mera kommer at tjena
Den 12 Maj. 79
kil efterföljd, och fär således föreflä et undantag
för en wärd Ledamot, som denna gäng torde
komma i fräga- Jag menar Herr Laron klack.-  Iean, genom den allmänna congjciLl-atlon han inom
Ständet äger, och hwartil han äfwen, genom
sina kända egenskaper, at pä bägge ställen,
säsom Lwctor och Utstotts-Ledamot kunna gagna,
gjort sig berättigad: detta likwäl utan alt
xrrvjuclicat för framtiden.
Begärdes pä Bordet.
Herr Keuterlijeim, Larl, upläste följande
till krotocoiiet: Ater sammanträda Folkets
Fullmägtige, at likt 1720 ärs Ständer, sä
til sägande wid skenet af fiendernas krigsfacklor,
teckna sin Regeringsform, sedan en bitter erfarenhet
wisat den förras brister. O! att Fäderneslandets
Wise och Fäder mätte mindre afskräckas
af storheten af ämnet, än uplpst finna
de fel som finnas i de förra, och rättelse för denna.
Grundade farhägor tilskapade 1720 ärs
Regeringsform, hwilken oagtadt sin partiaiits,
werkade en allmän wälmäga i landet, hwilken
ej längt efter dest afstaffande, märkeligen afta.
gil. Jordbruket gpnnades, belöningar utdelades
för odlingar, trädplantering, stenbus-bpganader,
fär-afwelns förbättrande, icke som i senare
tider stedt med granna tal samt smä penningar
pä bröstet, utan wiktiga silfwer-käril,
som ännu gä i arf; Bergwerken erböllo flera
fördelar; Fabriquer inrättades och medel til dessas
förkofring anwistes. Fästningar upbpggdes,
andra i ständsattes, stora- flottan ökades och stärgärds^flottan
tilstapades. Ost-Jndista och WestJndista
handeln inrättades. Dock-bpggnaden i
Carls
-
?s Den 12 Majs. >
Carlscrona fullbordades Genom OespotiZme-i,
åtgärd lärer inom lika tid intet land upwisa ^
bättre oeconomi8iva. anstalter, än Swerige under
sin frihet. Olika begrepp och ma hända enskilda
intresien gjorde Riksmötena nog ofta högljudde,
och hwad wärre war instränrte sä Konunga-makten,
at Regenten snarare war landets
börda, än styrande. Detta fel wällade
desi undergäng och beredde 1772 ars Lonscirurion.
De mäst stridige förenade sig i oinskränkt förtroende
til Regenten, och älla dygder troddes
xersoiiiiier^äe i desi förtjusande person. Han
talade och hela bol-werket, ^ristocrLcken, et halft
seculum ökadt, ramlade. Häfderna kunna icke
wisa någon Regements-förändring, som de första
ären af sin tillvaro wisat gladare utsigter, ,
och mindre »varaktighet, ty redan 178g erfordrades
den sä kallade Förenings - och Säkerhets/^cten.
Snillets, smakens samt de sköna konsternas
lysande epo^ue war nu inne, beledsagade
af en stigande fattigdom, luxe och arvetsffygghet.
Konung QnsvXk- föll och med honom
det prydeliga, som hans dräpeliga snille mägtadt
bilda. Eckade desi swärd ej Swensta xrovincei-ne,
saknades ej eller nägon enda; och Fäderneslandet
wann för sina upoffringar, Åtminstone
et lysande rum bland Europas xoiicera.
cis Stater.
Försynen som alltid wakat öfwer wart Listade
Fädernesland, tillät senare tiders rysliga,
och gifwe Gud icke oboteliga händelser, för at
wisa nödwändigheten af en Regeringsform, som
förmär trygga landets säkerhet, äfwen under en
wräng Konung. Jag fär underställa säledeS
Högloft. Ridderstapets och Adelns pröfning om
Den 12 Maj. 8U
icke 1720 samt 1772 ärs Regeringsformer kunde
föreläggas Lonstitucions Utskottet, för at af
dem Uttaga alla gagnande parazrapbLr, med uteslutande
af dem, som funnits skadande, hwarigenom
deras arbete lättades och kunde hastigare
fullbordas, hwilket jemte grundlighetcn aldrig
Nog kan reLOnamenclera8.
Hwad Säkerhets-^cten beträffar, ropar wäre
mcdbröders ännu rykande blod, huswille flyktingar
och förlorade provincer, förbannelse, frän
hwilken, likt ?Ln6ors8 Ask, alla olyckor öfwer
land och folk utkommit.
Lades pa bordet.
Herr karon och Landtmarskalken tilkannagaf,
at egentliga ändamälet för Ridderskapets
och Adelns sammanträde i dag, wore,
såsom af Anflaget syntes, walet af deras
lectorer.
Grefwe tle la 6arclio, jacob, anförde,
at Herr Laron och Landtmarskalken hade i denna
erinran förekommit honom, och anhöll, at
inga ventilation8-ämnen t dag, före UlectorLwalet,
mätte företagas.
Uppä gjord proposition af Herr Laron och
Landtmarskalken, blef detta af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Herr Laron och Landtmarskalken tilkännagaf,
at krotocollet för Riksens Ständers
kleynm Llenorum pä Rikssalen blifwit honom
meddeldt, för at för Ridderskapet och Adeln up-,
11 läsas,
82 Den 12 Max.
läsas, hwilken upläsning genast för stg gick; och,
lydde detta krowcoli som följer:
krotocoll häffet inför Hans Kongl Höghet
Hertigen af Södermanland, tils widare
Swea Rikes Föreständare, pä Rikssalen
i närwaro af Sweriges Rikes Ender,
den tionde Maji är Et Tusende Ätta
hundrade och pä det Nionde.
Sedan Riksens Ständer, anförde af Landtmarffalken
och Talemännen, intagit de för dem
utsedde rum i Rikssalen, samt Hans Kongl.
Höghet Hertigen Riksföreständaren, af Hofstaten
företrädd samt af Desi Wakt omgifwen, dit ankommit,
samt intagit det för Högbemälte Herre
bestämde rum til wenster om Throneu, behagade
Hans Kongl. Höghet öpna sammankomsten med
följande Tal:
"Wälborne. Ädle och iPälbördige, Ärewördige,
Wördige, Wällärde, Äreborne, Förständige,
Wälaktade, Hederwärde och Redelige, Gode Herrar
och Swenffe Män!"
"Jag har församlat Eder i dag för at meddela
Eder et ämne, hwars beskaffenhet ej kunds
wid gärdags - sammankomsten Eder gifwas tilkänna,
emedan dä ingen öfwerläggning war tillständig"
"Jag
får säledes nu, Gode Herrar och
Swenffe Män, afbörda mig den af Konungen
mig updragne skyldighet, at tilställa Eder Desi
skriftligen författade Afsägelse-^ct, hwilken af
Hof-LLMLiLren för Eder upläsas skal."
Un
-
Den 12 Maj. 85
Undertecknad Hof-Lant^ler upläste derefter
VriAjnLlot af Kongl. Maj:ts Afsägelse-^ct, ord
frän ord sä lydande som följer:
°'J den Högstlofwade Treenige Gudens wälsignande
namn."
"WJ med Guds Nä
de,
Sweriges, Göthes och Wendes Konung m. m.
Hertig til Schlesvig Holstern m. m., gore wetterligt,
at sedan WJ i dag för sjutton är tilbaka
utropades för Konung, samt med et blödande
hjerta ärfde en ömt älffad och wördad Faders
blodiga Thron, har Wär föresats dock warit
at befrämja detta urgamla Rikes sanna wal och
ära, ossiljaktige frän et fritt och sjelfständigt
folks lycksalighet. Dä WJ nu ej mer, enligt
Wart rena upsät, kunne fortfara i detta Märt
Konungsliga kall, och icke pä et för Ost och Wäre
Undersåtare wärdigt sätt kunne främja lugn och
laglig ordning inom detta Rike, anse WJ för
en helig pligt, at afsäga Ost detta Märt Konungsliga
kall, hwilket WJ härmed göre fritt
och otwunget, för at til Guds ära fä tilbringa
Wära äterstäende dagar, tilönffandes alla Wäre
Undersåtare den Alrahögstes Näd och Wälsignelse
til en lyckligare framtid för dem och efterkommande.
Ja! frukter Gud och ärer Konungen!
Til yttermera wiho hafwe WJ detta med Egen
hand författat och undertecknat, samt med Wäkt
Konungsliga Insegel bekräftat;. Gripsholms
Slott den Tjugunionde Martil, Äret efter Wär
Herres och Frälsares Jesu Christi börd, det Et
Tusende Åttahundrade och Nionde."
Fri
-
84 Den 12 Maj.
Fridene Mannerheim, h>arr ^U»n8t,
bwilken bos Hans Kongl. Höghet i underdånighet
anmält sig at tala, blef nu dertil af Högbemält
Herre anmanad, samt yttrade sig i följande
ordalag:
"Durchlautigsie Allernädigste Furste i Swerige-»
Rikes Föreståndare!"
"Sweriges Rikes här Församlade Ständer!"
"Hwad Eders Kongl. Höghet sa wäl nu,
som i synnerhet förliden gårdag nädigst behagat
Riksens Ständer meddela, hwad hwar och en
nogsamt känner, leder mig til eftersinnande af
Fäderneslandets ställning och wada, af medlen
til detsammas frälsning.
"Femhundrade ärs besittningar, kilfer faills
eröfringar, bära fiendens ok, olidligt för inwanarnes
outplänliga tänkesätt emot moderlandet.
Tappre Stridsmän, kärnan af landets ungdom,
fallne för fiendens swärd pä ärans fält, ännu
flere för wanwärd, alle för en sak hwilken ej
war fäderneslandets."
" Riket blottadt pä förswar, hotadt af fiendens
öfwerswämmande, Hufwudstaden af inkräktning,
efter snart trehundrade ärs fredande
derifrän."
"Fredlige yrken, aftynande, förstörde."
"Inbyggarns nedtryckte afpälagor, af täq,
af krigsgärd, möjlig i föreffrjfter, omöjlig för
förmägan."
"O mit fädernesland!—.utmärker en sädan
styrelse Wasars sinnelag?" "O
-
Den 12 Maj. FZ
"Olycklige Konung! War sädan den lycka
Du swurit dit folk . Du har brutit din Ed, förwerkat
underfätarnes kärlek, Din Krona, Din
Spira. Du har sjelf upplöst de band hwilka
" förenade Dig med Dit folk. M are frie ifrän
wära, utan att ens behöfwa afsägelsens medwerkan.
Den tjenar endast at förwissa om förhärdandet
i det tänkesätt, som hittills wällat,
som hädanefter hade rägat mättet af wara olyckor.
"
"Det allmännas wäl är högsta lag. Den
bjuder att Fäderneslandet ifrän upplösning til
ordning, til styrka, til lugn, endast kan äterforas
af en mogen man, af en stadig, en känd
hand. At af detsamma fortjente medlemmars
lif och säkerhet, ej bör bwarkcn nu eller i en
framtid, blottställas för blodsbandets möjliga,
sannolika benägenhet til hämd och förföljelse."
"Pä dessa grunder upsäger jag nu Konung
all tro och lydno, och förklarar
honom och hans bröstarfwingar för narwarande
och tillkommande tider, förlustige Sweriges
Krona och Regering."
"Frie Swenffe Män! Till hwad en fri
Swenff man nu yttrat lemnen I Edert bifall?"
Denna Friherre ^Ia,nnsrbeim8 framställning
blef af samtelige Riksens Ständer med
ett enhälligt, starkt och länge fortsatt Ja beswarad.
Härigenom hade nu Riksens Ständer
högtidligen uppsagt Hans Maj:t Konung
iv samt Dess Bröst-arfwingar
all undersätlig tro och lydnad, samt förklarat
86 Den is Maj.
dem förlustige Sweriges Krona och Regering,
nu och för ewärdeliga tider.
Derefter täcktes Hans Kongl. Höghet yttra
sig:
"Sedan Riksens Ständer til upprätthällande
af Fäderneslandets sjelfständighet, samt
til beredande af desi framtida wälfärd, högtidligen
och enhälligt fattat samt tilkännagrfwit
et oryggcligt beslut, äterstä ännu wigtiga ämnen
at afhandla, afgörande matt och steg at
widtaga.^ Främst af besia uti angelägenhet och
tvärde för miitioner8 wäl, är stadgandet af
Sweriges tilkommande Statsförfattning. Bäve
min egen öfwertygelse och senare tiders sorgeliga
erfarenhet stämma deruti öfwerens, at
Rikets nuwarande Regeringslagar icke upfplla
deras wäsendteliga ändamäl, bewarandet af allmänt
och enffilt wäl, samt befästandet af samhällsbandet^
emellan Konung och undersätare.
Jemte tilkännggifwande af besia mina tänkesätt,
upmanar jag Riksens Ständer at om en
ny Regeringsform sig emellan rädsla och öfwerenskomma;
at sjelfwe fastställa den grund pä
hwilken deras samtida medborgares och deras
efterkommandes wälfärd, säkerhet och lugn skola
hwila; at sjelfwe utstaka det öfwerläggningssätt,
som snarast och lämpligast kan dem til
ändamälet wägleda. Utan at bestämt yttra
Mig om den tid som til detta grannlaga ärendes
afgörande erfordras, bör jag enligt min
pligt erinra Riksens Ständer, at i Rikets nuwarande
wädeliga belägenhet, i desi krigs tilsiänd
med flere främmande makter, och deribland
med grannar, hwilkas försökta inflytande r
Swe
-
Den 12 Maj. 8?
Sweriges inhemska angelägenheter bcwittnas af
wära häfder, är det högst nödigt, at detta wig.
tiga ärende sä skyndsamt afflutas, som detsammas
egenssap möjligen medgifwa kan."
"Af Swenske Medborgares upplysning och
warma fosterlands tänsta wäntar jag med tilförsigt,
at den blifwande Stats - författningen
bewarar Konungamaktens helgd och werknings
förmäga, til allt hwad Rikets säkerhet och wälfärd
kräfwer; at den befäster sä wäl allmän
som enskilt säkerhet och egande rätt, bekräftar
Riksens Ständers owilkorliga sjelfbeskattningSrätt
och öfriga friheter; stadgar allmänna medlens
ordentliga förwaltning; utsätter Konungens
Rädgifwares och Embetsmäns billiga ansvarighet;
fredar Domare-Embetet frän werkan
af magtspräk; samt försäkrar Skrif - och Tryckfrihetens
lagbundna, men till alla grenar af
allmän nytta sträckta utöfning."
"Sädant är det ämne som först kräfweo
Riksens Ständers upmärksamhet. Af ren kärlek
til mine fäders bygd, af föresats at ej utan
store skäl lemna mitt päbegynta werk, Sivertges
räddning, ofullbordadt, samtycker jag at
under den tid Riksens Ständer utarbeta Regeringsformen,
säsom Rikets Föreständare fortfara
at om allmänna ärenderne Mig med sorgfällighet
wärda. — Det är ej förr än Riksens
Ständer til mig öfwerlemnat deras wigtiga arbete,
som jag, efter at hafwa öfwerwägat hwatzhopp
jag deraf kan draga til Fäderneslandets
wälfärd och beständ, will bestämt yttra huruwida
Jag anser för mig möjligt, at til samma
stora ändamäl, enligt Mitt hjertås böjelse, ärr
wida
-
88 Den 12 Maj.
widare kunna medwerka, eller finner mig föranläten
at med fredahl samwete återgå til det lugn,
som mina framfarna mödor och min annalkande
alder gemensamt päkalla."
"Jag förblifwer Eder samt-och synnerligen,
Gode Herrar och Swen ske Man, med all nåd,
ynnest och tilgifwenhet wäl be wägen."
Sedermera behagade Hans Kongl. Höghet
lil Landtmarskalken och Talemännen öfwerlemna
en afskrift för hwardera af den förut uplaste
Afsägelse- ^cwn.
Hans Kongl. Höghet, som nu slutade denna
dagens sammankomst, blef wid Dest bortgående,
som skedde vä lika sätt ätföljd och upwaktad
som wid ankomsten, ^ af Riksens Ständer
med enhälliga fröjderop hälsad.
Deras ll.xcelleycLr Herr NiksDrotset och
Riksmarskalken moro wid detta tilfälle närwarande.
In vrotoeolll
kusteruZt Onst. bj e1I<e.
Hof-LLn!2ler.
Upläst för Undertecknade, Landtmarffalk och
T alem än
KI.^NLk.Lr8värcl, ^s. Uinädlom, 6. kl. Lcluvali,
I^Lrs Olsson.
Widkändt för hwad Undertecknad rörer
U. >lLNnerkeim.
Widare
Den 12 Maj. 89
Widare anmälde Herr Laron och Landtmarskalken,
at enRtksangående Kvnr-ng
^ooi.?»8 Afsättelse samt Desi BröstArfwingars
uteslutande fran rättighet til Kronan,
blifwit författad, hwilken nu til sirzwrMZ
upiästes.
Herr blauckboip, klinclric jsoban- anmälte
sig siere gängcr at tala, men blef genom
ganska starka rop derifrän förhindrad.
^fwen anmälte sig Herr Silsvsi-bjelm,
Ou8lar t^ljnllric, at tala; och Herr von LcknltLenbkim,
David, at Upläfa til brococollet kt
Dicramen, utan at deröfwer åstunda nägon deliberation.
Herr Laron och Landtmarskalken erinrade,
at Riddcrfkoapet och Adeln redan öfwerenskommit,
det någon ventilation icke nu, innan
Llectors walet, skulle äga rum.
Härunder hade Friherre Stjernstedt,
Larl o., utlåtit sig pä sätt följande desi sedermera
inlemnade skriftliga yttrande innehäller:
Da under förmodan deraf, at en wärd Ridderskapets
och Adelns Ledamot ämnade tala, rörande
Konungens afsägelse och derpå följande
wigtiga händelser, bemälte Ledamot genom ljudande
Nej blifwit hindrad at sig yttra til denna
dagens Lrotocoil, sä gaf det mig undertecknad
anledning förklara, det jag anser hwar öcken
Högloft. Ridderskapet och Adelns medlem berättigad
, at i sin ordning fä anföra hwad härför
godt sinner, och at ban derföre blir anfwarig,
sä widt öfwerläggning färgnleder; men at
- irr det
M Den 12 Maj.
det mä ankomma pä Ståndets pröfning at antingen
fästa något afseende wid ämnet, eller afstä
proportion derom, det anser jag wara en
hel annan sak. Emedlertid äberopar jag mig
i ödmjukhet hwad efter min tanka Herr drotesLor
Lcduit^enksiln gansta riktigt förut erindrat,
at ej afgöra wära ärender genom acciLMLtiouer,
ty Medborgerlig och Riksdagsmannarätt stär ej
at dermed förena.
^u8wrLä68 följande twänne krotocolls. Utdrag
af förleden gärdag.
Utdrag af krotocollet hältet i Höglost.
Ridderstapet och Adelns blenum den
10 Maj 1809.
S. D. I anledning af Hans Kongl. Höghets
Hertig o/tKDs i dag inför Riksens Ständer
nädigst gifna utfästelse at såsom Riksföreständare
i utöfningen af Rikets styrelse fortfara,
intil desi Riksens Ständer hunne sjelfwe utarbeta
och fastställa en ny Regeringsform, dä Hans
Kongl. Höghet wille sig bestämt yttra, huruwida
Han ansage för sig möjligt at til det stora
ändamälet. Fäderneslandets wälfärd och beständ,
enligt sit hjertås böjelser, än widare kunna medwerka,
eller funne Sig föranläten at med fredadt
samwete ätergä til det lugn som Desi framfarna
mödor och Desi annalkande älder gemensamt
päkallade; bestöt Ridderstapet och Adeln
förestä sina i-espective Med-Stander, at genom
en stor Deputation, anförd af Landtmarstalken
och Talemännen, betyga Hans Kongl. Höghet
Riksens Ständers underdäniga tacksamhet för
de prof af medborgerlig dygd och ädelhet Hans
Kongl.
Den 12 Maj. 91
Kongl. Höghet dymedelst ädagalagt; hwarjemte
och da Ridderffapet och Adeln för sindelafwen
yttrat den önskan, at Hans Kongl. Höghet, säsom
Riksföreständare och i kraft af den honom
i sädan egenskap tilkommande magt och myndighet,
mätte, i anseenoe til Rikets högst trängande
behof lata wara sig om hjertat, at skyndsamt
bringa det angelägna freds werket til
ändffap, och emedlertid til Rikets warn taga
de kraftigaste förswarsmätt; sädant alt ffulle
de resyectlVL Med-Ständen wänligen commu
nicerLS.
dlt suyiL.
Utdrag af ?rotocoliet hällit t Ridderffapets
och Adelns Ittenum den 10 Majt
1809.
S. D. I betraktande deraf huru magtpäliggande
det i Rikets närwarande belägenhet är,
at denna nya Regeringsform, som wid detta
Riksmöte kommer at antagas, warder med möjligaste
skyndsamhet utarbetad och Riksens Ständer
til pröfning förelagd, och dä, uti det Utskott,
som med detta wigtiga ärende kommer at ng
befatta, Ridderskapet och Adeln ansett et ringare
antal Ledamöter kunna med mera klokhet och
skyndsamhet til wäga gä, än et större hwars
tankar fordra mera tid at meddelas, inhämtqs
och redas; beflöt Ridderffapet och Adeln at i det
til wäljande Lon8titutlon8-Ulffvttet för sin del,
icke flera än se^ Ledamöter genom sina Llectorer
utwälja; förmodandes, at desi rs8pectiv«
Med-Ständer wisierligen lära instämma i den
grundsats, hwarpä detta beflutärfotadt.
Efter
92 Den 12 Maj.
Efter iust^rin^enZ flut afsändes under anförande
af Friherre ^leetevooä, jacob, Fullmägtig
för Grefwe Da!>erbcrA, en Dcpu.aoon
för at hos de andra Ständen tillkännagifwa de
häruti innefattade beslut.
su8tsraäez, krotocollen för den 6, 8, 9 och
10 Maji.
Anmältes och infördes stund efter annan
En Deputation ifrän det Wä^losi. Borgare-Ständet,
anförd af Riksdags-Futlmägligen
för Stockholms rotad Radmannen Danuber»;
En Deputation ifrän det hederwärda BondeStändet,
anförd af Riksdagsmannen OxelLei-A
jfrän Carlskoga, och
En Deputation af det Högwördiga PrästeStändet,
anförd af Herr Biskopen m. m. Doc
tor
VVeiciemannz
Hwilka tilkännagäfwo sine respsctive
Ständs instämmanden 'med Ridderskapet och Adeln,
rörande tacksägelsen til Hans Kongl. Höghet
Riksforeständaren och Riksens Ständers underdäniga
önffan i afseende pä fredswerket: sä
wäl som Ständets antagande af den princip,
at til Lonstitutions - Utskottet wälja et ringare
antal Ledamöter.
Härunder hade äfwen Friherre ^eenvooä
med Ridderffapets och Adelns Deputation älerkommit.
Herr
Den 12 Maj. 9Z
Herr kai-on och Landtmarskalkcn tilkannagaf,
at llllk-ctor8 walet nu komme att taga
sin början, at Ridderssapet och Adeln efter walets
sint kl. 6 i aston komme at sammanträda
lil wallistornas uppbrytande; och ät
stiljdes
kl. 4 til för at hwar i sitt rum walet
förrätta.
In 6(tcm krotocolli
6. Lilverstoljie.
klenum kl. 6 e. M.
Upbröts Första, Andra och Tredje ci-l88e-rListor
öfwer Walet til bllectorsr, hwarwid
följande Herrar och Män befnnnos hafwa blifwit
dertil förordnade:
Första Llassen.
N:o
1. Grefwe 8rabe, ^la^nu8 kreäric; En af
Rikets Herrar, R. och c. af K. M. O.
64. Grefwe 8pen8, Fullm. Grefwe lAoi-ner,
dllull Oabrlel, Hofmarskalk, R. N. o
199. Frik). ^Vi ÄNZel, Larl Landsh.^R.N. o.
249. Frih. ^clel8vlll-ci, lllric OörLN, E)fwerste,
L. W. 0., R. S. o.
Z06. Frih. ivlaklerln. Kutner, Kammarherre.
Andra LiL88en.
No
174. Herr dorkes, s^cob, Lorporal
wid Lif-0rLbant-Loip>8Ln.
196. Herr klinspor, 6erät ^clolpb, Ryttmästare.
559. Herr Hörnberg, 021-1 v2vicl, K^fwersteOieutsnant,
R. S- O.
§79. Herr Klölver8i<stölci, Fullm. Herr lisell.
skölc! z OlokäobLN z?rotoco11-8ecreter2re.
873.
94 Den 12 Maj.
L76. Herr Lripenrvalät, Ian Lerman, löfwersteLieutenant,
R. S- O.
87-- Herr Lbrencrona, soban Lustaf, bläsor.
R. S 0.
1104. Herr Lronsteät, Lans ^Vxel, E>fwerste»
Lieutenant, R. S. O.
Tredje Llassen.
N-.o
10ZF. Herr Wästfelt, Larl r^clolyb, Lornett.
1404. Herr Leäersteät, solin, Bergs-Rad.
1463. Herr von Lnge, Fullm. Herr Lersmeclen,
Lars Lustaf, Lapitaine, R. S. O.
1343. Herr Leäerstserna, Larl, Förste Lxpeäitions
secreterare, R. N. O.
1674. Herr Klingfeldt, Fullm. Herr Klingspor,
Lbristian, klajor, R. S. O.
1906. Herr Engelcrantz, iä.brabam, Klajor.
1939. Herr Silfverstolpe, Oavi^LuämunäiRytt»
mästare.
1960. Herr lVlontgommerie, Svante, E)fwersteLieutenant.
1977. Herr Lreitagk, Lbristopber Llric, E>fwerste,
R. S. 0.
8061. Herr Lagerbring, Lustaf Olof, Afwerste,
R. S. o. St. K.
2180. Herr ^nkarsparre, Fullm. Hr Scbultxenbeiin,
Lonraä Lb. Qfwerste, R. S. O.
I anseende til wigten af Lonstitutions-Ut^
skottets skyndsamma werksamhet, bestöt Ridderskapet
och Adeln, at Herrar Llectorerne genast
ffulle sammanträda för at bertil wälja Ledamöter
, innan Ridderffapet och Adeln ätffiljdes.
Efter någon stund äterkommo Herrar Llectorerne
och aflemnade sine Wal-listor, hwilka
Ze
-
Den 12 Maj. 9Z
genast upbrolos, dä följande Herrar befunnos
hertil wara utsedde.
Första Ll358en.
d?w
277- Frih. ^lannerlleim, I.ar8 ^.riAnst, Lx^>s»
6i ti on8-5ecr6terare.
ZlZ. Frih. vonklaren, Lattsar, E'fwerste, R. S.O.
Andra Llassen.
N:o
17Z2. Herr ^älerbetk, Luctmunct Loran, Lantslio-Rad.
1910. Herr Horn, Fullm. Herr 8iifver8to!pe,
^rxet LaLriet, RjddarhU6-8ecrLcerare.
Tredje Lta8sen.
N»
1956. Herr von 8tock.en8tröin, 8ätoinon, BcrasRäd.
1991. Herr 8t^jö16eLranZ, ^ncters Lrertric, Ofwerste,
R. S. 0.
sridderffapet och Adeln ätffiljdeö kl. 2.
In lläein xiotocollr
L. Li1vsr5to!x>s.
Mända
-
96 Mandagen den 15 Mak.
klenum kl. 8 förmiddagen.
fu8teraä<'8 det tal Herr N:i,lon och Landtmarstalken
säsom ordförande för den stora
pu^tionon skri e hälla til Hans Kongl. Höghet
Riksföreståndaren, innefattande den af Riksens
Ständer beslutne Tacksägelsc-Lllro^se, samt de
ras gemensamma underdåniga önskan, at Hans
Kongl. Höghet täcktes, i kraft af sin Niksföreständare
myndighet, söka befordra freds-werket,
och emedlertid foga anstalt til Rikets förswar;
sä lydande:
Högborne Furste!
Sweriges Rikes Föreståndare!
Ljuft, outsägeligen ljuft är det ögonblick,
dä Riksens Ständer äter nalkas Eders Kongl.
Höghets dora person, i afsigt at inför densamma
nedlägga deras underdäniga, wördnadsfulla
och djupt kända tacksamhet för alla Fe prof
af medborgerlig dygd och ädla tankesätt, dem
Eders Kongl. Höghet ädagalagt i en tid, dä
Fäderneslandet warit stakadt af rubbade krafter
Snart kunna de ej mera räknas de mänqfaldiga
wedermälen Eders Kongl. Höghet lemnat
af sitt hjertås ädla böjelser och af deras
lyckliga utweckling, af denna ljusa synkraft,
med bwstken Statsmannen och menniskowännen
inser de sanna grunderna för det allmännas wäl.
Eders Kongl. Höghet säg djupet af den afgrund
i bwilken Fäderneslandet för ewigt skulle nedsjunka,
och Eders Kongl. Höghet länte det stödet
af samma manliga stullra, som fordom uppehälle
det i sit fall. Eders Kongl. Höghet
böd Swensta Folket sammanträda, emottog anbudet
-
Den 12 Maj. tzD
budet ät blifwa den förenings-punct, kring hwilkerr
det skulle samla sina bemödanden til F-steklandets
räddning och Eders Kongl. Höghet bestämde
grunderna til sin egen medwerkan, pä et
satt som wisheten och dygden stall framställa
til Regenternes och Folkslagens eftersyn och beundran.
Mätte den Allsmägtiqe leda händelferne
till lyckliga följder af en sä ädel bestämmelse
emellan Samhällets högsta styrelse-krafter.
Ma wi aldrig leswa den dag, dä Eders Kongl.
Höghet stall tweta om sin förmäga at bereda
wär sällhet. Neji Swensta Folket stall erbjuda
Eders Kongl. Höghet nya och kraftiga medel
at göra det lyckligt; Eders Kongsi Höghet
stall (sädant är märt underdäniga hopp) intil
sin senaste alder wsrksamt gagna dek land, för
hwars beständ och hwars ära Eders Kongl.
Höghet framlefwat alla sina förflutna äldrar.
Wara böner, i himmelen upptagne, stola bereda
en läng werknings ld ät Eders Kongl. Höghets
dygder; wär kärlek stall möta Eders Kongl.
Höghet i utöfningen af Desi dyra pligter; den
stall hindra Eders Kongl. Höghet at katina
tryckningen af samlade är och mödor; och den
stall följa Eders Kongl. Höghet till gransen af
den ljusa odödlighet, vit goda Regenter ledsagas
af Folkets walsignelser och tarar.
Riksens Ständer kunna ej lemna en wäkdigare
bekräftelse pä vefla tankesätt, än när^ds
wld detta tillfälle frambära den undcrbäniga önskan,
at Eders Kongl. Höghet i stöd af den
magt Eders Kongl. Höghet, som Riksföreständare
utöfwar, täcktes i det förhällande omständigheterne
medgifwa, styndesamt befordra ett fredsslut,
som t narwarande stund utgöra ett dyr
iä
öart
98 Den 18 Maj.
kart rvilkor för Rikets wäl, och at Eders Kongl
Höghet emedlertid täcktes widtaga de kraftiga
förswars-anstalter, hwilka säkrast inses af den
erfarenhet och de kunskaper, dem Eders Kongl.
Höghet förwärfwat under en läng och ärofull
-vandel. Blifwe det Eders Kongl. Höghets lyckliga
lott, at med sin hand och sit hjerta teckna
det beslut, som ät Eders Kongl' Höghet och
hwar dygdig medborgare stall återskänka det
sinneslugn och den säkerhet, som lofwar framgäng
ät det stora bemödandet at frälsa och uprätta
et kärt och olyckligt Fädernesland.
Riksens Ständer utbedja sig i underdäniglhet
at i Eders Kongl. Höghets nåd fä wara
innestutne.
Herr Laron och Landtmarskalken tilkännagaf,
at den stora veputatlonen skulle i
morgon fä den näden, at af Hans Kongl. Höghet
emottagas, och til den ändan samlas i morgon,
förmiddagen klockan 10, i L^crete Utstottsrummet,
för at kl. half 11 afgä til det Kongl.
Slottet; afwen tilsporde Herr Landtmarskalken
Ridderstapet och Adeln, om icke nödigt blefwe,
at Lieceorerne snart utwalde Ledamöter til
Lanea- Riddarhus - och Lxxeäitions Utskotten.
Bifölls.
I anledning af det bifallne walet af et
Råneo Utstött, föreslog Herr Laron och Landtmarstalken
at Ridderstapet och Adeln mätte läta
höra sig föreläsas den wid de föregäende
Riksdagar godkände instruktion för detta Utstött,
'tillika med Eden för detsamma, hwilka
ge
-
Den ig Maj» 9Z
genast uplästes och gillades: och stolle en Vspu'
ration til de öfrige i-e.ipeccive Ständen afsän,
das, för at Lilkäunagifwa dst Ridderstapet och
Adeln bestutit wälja r-anco Utstött och t^xpsäitioris
Utstött, famt ^u8teiLt och gillat sä wäl
Tacksägelse-^6re88en sorn LLNLO UtstottetS lnstruction
och Ed.
fuZtsraäeZ klsniLrotocoUst för dkN 1Z
bennes.
Herr Ua?on och Landtmarstalken utbad
sig att Högloft. Ridderstapet och Adeln täcktes
med wälbehag uvtaga den erinoran, at hwarje
Ledamot mätte iakttaga den behöriga ordning
i öfwerläggninqarne, sorn bäve ästadkommer sakernes
snarare afhutande, och lugn och wärdighet
i t)Liib?rLticwerns, samt tilläta hwar och
en at säga sina tankar; anmärkandes Herr Uaron
och Landtmarstalken, at om nägon Ledamot
talade wäl, sä förtjente han utan twifwel at
med bifall afhöras, och at i widrigt fall, blefwe
hans yttrande för hans enskilda räkning.
I följd af flere anmälningar at tala, upropades
först:
Herr von Lclitiltxenbeim, Daviel, som
anholt at fä upläsa tik LrotocoNst följande Dictamsn,
säsom tjenande til at styrka et af Riksens
Ständer redan högtidligen taget beslut:
Det uppä Rikssalen, den 10 innewarande
Maj mänad, tagna beslut om Thronledigheten,
är heligt, och olycklig den wanwetting som der.
emot wägar nägot inwända; men utr den wäl
författade berättelsen om de sednare ärens för
derfliga
-
zvv Den i5 Maj.
herfliga Riksstyrelse, sä wäl som i den uplästa
Riks ^ctLn om upsagd lydnad til f d. Konung
Kvooptt, samt om förmend Arfsrl tt
til Thronen för desi Efterkommande, saknas ännu,
efter min öfwertygelse, et hufrvudstäl och
et oförlätligt inbrott pä all slags
La.q; hwarmedelst wi ock i synnerhet befrias ifrän
-en för detta afiagda tro - och huldhcts-E-en.
Nysinämde Konung har, med en utefwad
enwäldsmagt, brutit och förändrat ct allmänt
Riksdags Beslut, som frän alla Predikstolar
kungjordt blifwit, nemligen om lve-cki^nons.
grunden af Riksgälds-Oonton-8 Sedlarne, som
fastsiäldes til l dels förminffning emot u^co,
men som med en otillständig befallning til et
Riksens Ständers Werk, som är Lauguen, förändrades
til ädels belopp. Om trcnne Ständ,
likasom uti en KposriUe, welat anförtro Konungen
den Junit r8oo, "at widtaga sädane
mätt och steg til u.6Lli'8I,tisEN8 befrämjande, som
med bibehållande af Riksens Ständers Bewillningsrätt
och Lanco - Författningarne, funnos
wara de lämpeligaste och för de ffattdragande
de lindrigaste;" sä hade dock det fjerde Etändet,
eller Ridderskapet och Adeln sig icke om detta
tillägg yttrat, hwar-före ock detsamma wiLxpestitionen,
såsom nullitet förswann, och Beflutet
utfärdades efter alla Ständens gemensamma
öfwcrcnskommelse. Hufwudförbrytelsen ligger
emedlertid deruti, at denne Konung förhöjt
Riksens Ständers Bewillning ifrän ^del til ädel,
dä expresse war stadgadt, at Bewillningen skulle
Ntgä ester L»'r, ftrststKba Reallsatlons-grunben.
Ehuru til följe af Säkerhets-^cwn Konungen
Den ig Maj. 101
ägde, at börja krig och at stöta alla Rikswör
bande
ärenden pa satt Ronungen nytrigast
synt"s, och säledes Swea Mäns rättigheter,
sedan wart olycksär, i"R-, warit högeligen inffränkte,
sä har dock Be will ningen stkdse blifwit
erkänd för en Riksens Ständers ensak, och
denna Bewillning blef wid ,8( 0 ärs Riksdag
beräknad efter Hels nedsättning af Riksgälds?
sedlarne, men är, jemte all annan penningskatt,
uttagen ester - dels skilnad. Huru stridande är
icke äfwen denna Författning med de ä:ne
sg^ctiv^ Ständens gjorda förbehåll, ar Rck;cns
Gränders Lewitlnrngsrätr och Hanes-Försatt»
ningarne bibehöllas ställe, och at de lindrigaste
rnätt för de stattdraga? de widtsgos; rueN sorn
NU twärtom blefwo mera tryckande.
Et sädant capital fel kan icke st ruvar as
eller urskuldas med den sä kallade S aker hets-öcwn,
hwilken i Utöfningen ej mindre blifwit
Konungars än Undersätarcs Osäker bet sHcr.
Denna förbrytelse emot Folkets betingade
rätt, är ytterligare förökt genom et aftwunget
Län, stort s-dels ^liltiou R:dr Lauco, utaf et
annat Riksens Ständers enftilta Werk, som är
Riksgälds tttouroiror.
Denna min yttrade tanka och öfwertygelse,
anhäller jag wördsammast, mg uti Högloft Ridderffapet
och Adelrrs Uroiocoll för min cnffilda
räkning och til mit samwetes lugn, fölunda ord
frän ord intagas, utan at häröfwer någon öfwerläggning
i et afgjordt mäl eller yioyosttlon
mä äga rum.
Genom
102 Den iZ Maj.
Genom denna öfwerenskomna Riks-^tons
egenhändiga underteckning af hwarje närwarande
Riksdagsman, finner jag i öfrigt helgden
bewarad af det Hogmäls^Beftut, sorn de» adle
Fursten, hwilken äger allas wära hjerton täckts
med Rikets församlade Ombud och Fader, wisligen
författa.
Herr von blauckbolp, blinclric joban, begärde
ordet, men uppg Herr öa,on8 och Landtmarffalkens
erindran, at andre förut sig anmält
, ätnöjde sig at afwagta fin ordning.
Hans blxcsiisncs Herr Grefwe lduutb, klric.
, upläste följande:
Sedan numera det Utskottet ärwaldt,-ät
hwilket Riksens Ständer lemnat det ärefullaste
förtroende et folk ät någon af sina medlemmar
kan gifwa; det at bereda de grundlagar, pä
hwilka dest sällhet i Secler stal bwila; föreffrifwer
mig min önskan för Fosterlandets wäl,
at underställa Högwälborne Herr Baron och
Landtmarskalken samt Högloft. Ridderffapet och
Adeln det sätt, hwarmed jag betraktar detta
föremäl i hela sin omfattning.
Desi beredande är af Rikets Ädle Föreskändare
och Förswarare begärdt, och af wart
förtroende öfwerlemnadt ät medbröder i ett Con
siitutions-Utffott
Detta namn ger mig skäl
at tro, at desi ätgärd ej hwilar wid en del;
rnen innefattar alla de ämnens förening , fom
utgör det hela af Rikets grundlag.
Rege
-
Drn 15 Maj. 10Z
Regerings.Formen spnes mig ej ensam utgöra
denna Grundlag. — Den heliga förening
han knyter emellan Konung och Folk, hwilar
frän älderdomcn pä siere samband och ordningar,
frän dem han härledes, och ät hwilka
han med sin bekräftelse, bör äterge den styrka
och den waragtighet, han sjelf af dem hämtar.
— Det är i denna widd jag betraktar ämnet,
och den jag trodt, at Hans Kongl. Höghet
Riksföreständaren i sit anmodande om Regerings-Formens
stadgande, sjelf welat vpna för
Ständernas omtanka.
Bland sädana lagar, som förra tider ost
lemnat, räkne wi Konungaförsäkran, RiddarHus-Ordningen
af 1626 och 1778, samt wista
delar af Riksdags - Beflutet den 26 Januarir
1779, hwilka alla sammanstämma och liksom
grunda den Regeringsform, wi hittils ätlydk.
Dä den sednares ändringar fordras, wänne
de förras ej blifwa deraf en nödwändig
följd? Och tillhör det ej dem, som stola bereda
den yppersta delen af Grundlagen, at äfwen
stärstäda de öfriga, med hwilka han är r
förening; at, likasom i den ena, afwen kunna
föreflä förbättringar i de andra, och igenom
denna öfwerflgt, som ensam kan undanrödja
alla äldriga eller tilkommande misttag, stapa
en Constitution, som dä först omsider kan uphöra
at af hwälfningar hotas, när inga hem!iat
stridiga krafter mera mötas i dest sammansättning.
Ej
104
Den 15 Maji.
Ej mindre wigtigt synes mig Swensta
Folkets Represcntations-sätt; huruwida det nu
är sadant, som alla medborgare äga rätt at
fordra , och om Organisation af Riksens Stän-er
nu och för framtiden är den lämpeligaste»
Stora Clatzer af medlemmar i samhället
finnas, som äga ingen del i lagstiftandet, som
ivid Ständers möten hafwa ingen röst til beslut,
dem de stola lyda, eller utwag at se de
medels anwändande, til hwilka de sä hufvudsakligen
bidragit.— Banquen, Rikets dyrbaraste
tilhorighet, och säkerheten för desi pcnningwerk,
är för deras kännedom lika afstild. —
Brukshandteringen, som ästadkommer Swerigcs
betydligaste epport, saknar wid Riksdagarna
en röst, som talar til detz gagn, och delar
der et lika uteslutande med beiutnc Män af alla
stand och betydlige Närings-Jdkare a Landet,
som ej kunna räknas till nägot af wära fyra.
^ Fordrade ej alla dc§a ämnen at ingä i stapandct
afen ny Fundamental Statsförfattning,
och dcha särskildta rättigheter, at med billig
jämlikbet stadaas i det helas ordning. — Jag
wil ej uppehålla med widlyftiga bcwis för min
talan, och har blott äsyftat at leda upmärksamhetcn
til alla de delar af Samhällets primittva
Grundordningar, som i jä-r.wigt och samband
böra förenas til den Constitution, som
fia! ge et sä märkwärdigt rum ät denna Riksdag
i wära häfder.
Den 15 Maj. 1VZ
Jag skyndar at förekomma den fruktan
man kunde taga, at et sä utwidgadt arbets
skulle altför länge uppehålla den Regeringsform,
som utgör wär allmänna önskan Mitt tank»
har ej warit at fördröja en dyrbar tid, men
jag har äfwen ej mindre trodt, at et sä stork
werk, som det Swensta Ständer nu för sig och
efterkommande bereda, ej borde i nägondel o»
fullbordadt lemnäs ur Lagstiftarens hand ät efterwerlden,
och ej frän första stunden assist
sammansättning gä hans tidehwarf till mötes,
hemligt ätföljdt af förbättringarnas nödwändighet.
.
Ej mmdre känner jag i Rikets ställning
med sina fiender och krigets faror, hela nödwändigheten
at snart äga en Konung, som kan
med dem afsiuta fred, eller mot dem wända wära
wapen. — Riksens Ständer hafwa beflutit,
at stadga sina lagar, innan de öfverlemna sitt
spira, för at fästa henne sä mycket tryggare
i den hand, ät hwilken hon stall lemnäs. —.
Man kunde säledes i ConstitUtions-arbetets förlängande
frukta en fara för Riket och et upstof
i erkänslans gäfva; men dä fredens och
förswarets ma t redan utan förbehåll är nedlagd
i Hans Kongl. Höghet Riksföreständarens
händer, synas de dagar mindre otoande, som
i arbetet tillädes för grundlagarnas öfversigt och
stadgande i alla desi delar; dä de för denna
ädla Furste r fullkomnadt och oryggelkgt sam,
band framtedde, erbjuda ät hanö namn et lika
»4 ly.
106 Den i5 Maj.
tysande rum bland lagstiftare, som det förut
intagit bland Hjeltar, i minnet af det Fädernesland
han redan twänne gänger styrt och
frälsat. —
Jag öfwerlemnar til Högwälborne Herr
Baron och Landtmarffalkens samt Högloft. RidLerffapet
och Adelns ompröfwande vefta betraktelser
, hämtade af min kärlek för det allmännas
wäl, af min öfwcrtpgelse och af det närrvarande
ögonblickets wigtighet för oft och för
tillkommande tider.
Om mina yttrade tankar winna bifall,
anhäller jag, at Högwälborne Herr Baron och
Landtmarffalken samt Högloft. Ridderstapet och
Adeln, täcktes af dem göra det bruk, som de
finnas wärde wara, samt dem med wäreMedStänder
communicera, för at efter deras samtycke
med dem öfwerenskomma om de underrättelser,
som i anledning deraf ffulle ät wära
medbröder i Constitutions-Utffottet förklaras.
Stockholm den is Maj 1802.
L. k.vrii'».
Friherre kurck, knut, Dä Hans kx*
ceNence Herr Grefwe kutli sä grundligt, öfwertygande
och wärdigt afhandladt et ämne, hwars
beffaffenhet och natur pä et mägtigt sätt kan
bidraga til wärt Fäderneslands framtida befiänd;
fär jag, som til alla delar deruti instämmer,
bos Herr karon och Landtmarjkalken och
Högloft. Ridderflapet och Adeln anhälla, at detsamma
til spridande af et nödigt och wälgöran
-
Den 1Z Maj. 107
de ljus bland wära hemmawarande medbroder,
mätte til trycket befordras. Jag fär Medes fö
reflä,
at Hans r.xcsii6nc6 anmodades läta be
sörja
om werkställigheten deraf; och hwarä jaa
ödmjukast fär begära Herr 8»ron8 och Landtmarstalkens
xroxosieion til bifall.
Begärdes pä bordet.
Herr ?-.-rron och Landtmarskalken förmälte
stg hafwa tyckt, at Hans ^xLeiUncs begärt,
det dest memorial mätte remitterL8 til
(^0N8ciemic>u8-Utstottet.
Hans Kxcc-!I(-nce Herr Grefwe Uutb,
erindrade, det han begärt dest LommunicerLuäs
med de andra Ständen.
Friherre Kurck, Knut. Emedlertid torde
wara bäst, at i förwäg detta klc-moriU, som
förtjenar största upmärksamhet, blefwe genom et
Lxtr:tcluin NiotocoIIi, de andra Ständen communicoi-Lt,
för at med det snaraste fä deras tanka
deröfwer. Destutom anbäller jag för egen del,
at ytterligare fä yttra mig i samma wigtiga ämne,
likwäl utan all öfwerläqgning tils widare;
det är en sak, som först torde fä remittera tik
('(M8titut,'ou8 Utskottet, som har sig updragit den
ömaste och heligaste af alla pligter, den at bereda
wärt framtida wäl:
Sedan wi genom en 8uite och sammanstammelse
af lyckliga omständigheter, kommit i
den ställning, at kunna fastställa ost en Grundlag,
jag will ej säga nödig för närwarande tid,
dä wi, ömme om wär säkerhet, bär den bewarad
uti den Furstes milda och ädla hjerta, som
W8 Den 13 Maj.
v§ styrer; men för den Utkommande. Dä wi
nu, betänkte pä detta föremal, med lika sä mycken
skyndsamhet som enighet, genom ett wäl öfrverlagdt
beslut, gätt i författning af nödrvändigheten,
at sätta et Utskott tst utarbetande deraf;
af detta lika sä wigtiga som granlaga ämne,
böra wi förut taga den princip^ i öfwerwägande,
som tjenar til hufwudsaklig och oswiklig
grundwal, för den lagbundna frihets byggnad,
wi nu gä at updraga och inrätta ät. wära
barn och efterkommande,"at der njuta lugn och
beskydd Af mig är det dock förmätet at upwja
min rost wid detta tilfälle; af mig, wida
kiljd frän det klara ljus, höga snillen ensamt
'prida; af mig, som saknar det intagande, qwickjetens
och stughetens lott, det öfwertygande,
grundlighetens och kunffapernas domkraft. Mig
är ingenting annat förunnadt, än wälmeninq,
och med densamma kanske alltid famlande i mör,
ker, men aldrig förblindad af de nytz uppräkriade
naturens ssänker, har jag ändä warit lif<vad
af önskningar för mitt Fosterlands wäl.
Nu är Åtminstone tiden inne, at utan at
rodna kunna yttra denna wälmeninq, och pg
gcnna grund är det ock, som jag nu yttrar mig.
Men äter til milt ämne. Efter min kanka
bcstär den lycka, det beständ, hwarpä et hyfsadt.
det will säga, et icke flafwifft samhälle
hör räkna, den bestär deruti, at Folket ätnjuter
rn lagbunden frihet under styrelsen af en lagbunden
magt; den bestär deruti, at den werkställande,
den styrande äger all magt gt kunna
skydda och förswara sit land, men icke den
<tt det förtrycka.
Men
Den 15 Maj. Ivg
Men huru och pä hwad sätt stola wi wäl
reda denna fräga? Jag underställer den de kloke,
och med goda afsigter degäfwade rättskaf--  fens män.
Manne den intet bcstär deruti, at Konungen
äger rättighet at göra fred; ja, rättighet
at förklara krig äfwen, om han ser hotande til,
rustningar af en granne. Men som ingenting
bär sig, utan motswanghet, bör ocksä Nationen
äga rättighet tilbaka, den at bestalla sig sjelf,
och derigenom kunna eiler godkän
na
krigets nödvändighet, dä den fgr genast tillfälle
at sig deröfwer utläta Men denna beskattning
bör ste af dem, som äro ägare til jord;
med et ord, af den besuttne. Derpä grundar
sig min öfwertygelse om rätta beskaffenheten af
en wäl uttänkt och comign ,»6 styrelse-lag, den
Engelska til exempel; desi förträfflighet, anlagd
pä denna, lika sä solida som natu liga m-incige,
har den icke bcredt detta Folk et wälständ som
alla tidsttftens omwäxlande upträden, aldrig förmält
störar har den icke hindradt, at ännu aldrig
nägre försök at införa 6^8pon5nr>s pq den
ena sidan, eller ^nai-cbck- pä den andra, kunnat
lyckas - ifrän den tidpunet räknadt, som denna
grundsatts der bljfwit antagen? men allt detta
rmwc en tankwilla uti et land, bwarest den lagstiftande
eller rl-pK-sLMgnvrr församlingen är
sammansatt likasom i märt; der den bestär af
4 personer, eller kanske mer, som icke i den män
äro beuittne, at de rätteligen kunna känna tyngden
af en beskattning, eller ätminstone icke äga
' sä mycken förmögenhet, at deras ägande rätt kan
komma i fräga, dä den listige kätter ut giller
och snaror, at dermed sangsta enskilde swagheter,
up
-
110 Den 15 Mai.
uplösands de band, sorn icke förmä fästa fäfängan,
ärelystnaden, girigheten och behofmet wid
allmänhetens wälfärd: Allt detta säger jag, more
en tankwilla, om mi nu icke ägde hopp, tillfälle
och medel, at undanrödja alla hinder iden
wägen.
Jag hemställer säledcs hos Hoglaft. Ridderjkapet
ocy Adeln, burumida det af ost nu malda
(-on8iirunon8 Utskott bör fästa sin upmärksamhet
wid detta amne. Huruwida detta wart
migtiga Utskott bör mara angeläget om, at bibehälla
eller förkasta en felaktighet, bmilken lika
som härrörande ifrän sjelfwa Barbariets tidebwarf,
är en merklig grundorsak til mara olpckor,
ja, til nästan alla wära olyckor, derigenom,
at denna ULpresentLtion aldrig aktadt försmara,
hmad den aldrig heller warit angelägen
at behälla; hmad de 'fleste deribland en gäng
aldrig ägt at förswara, nemligen egendom.
Derföre, och dä et uvlystare Tidehwarf inbrutit
Lil Lrotts af alla fördomar, i et ögonblick
dä Europas ögon äro fästade pä Ost för at granska
märt förhållande, at bedömma mar klokhet
at med bifall antaga eller med ätlöje förkasta
wära handlingar; i et sädant ögonblick tyckes
mig wi böra framställa et ojäfaktigt wedermäle
af mär uplysning och misdom. och icke ädagalägga
demis af ännu widlädande gamla fördomar
och mistbruk. I et sädant ögonblick böra
mi anmanas til efterföljd af et exempel, som
förnuftet ciicterLr, och som tillika bjuder mär Konung
medel til beskydd ät stt folk, dä omständigheterna
det fordra. Wi böra antaga detta
exempel nu, dä wi förenade til et folk och pä
-
Den iZ Maj. lil
kallade af wälfärden, äfwen böra förenas i den
Opinion, at samma känslor för et gemensamt
rväl stal för framtiden bereda gemensam sällhet.
Wi böra antaga det nu, eller ock sker det aldrig.
Pä sädant och icke pä annat sätt kunna wl
til lättande af Monarkens bekymmer kraftigt
understödja honom; pä sädant sätt kunna wr
anskaffa de medel, som högwördige Präste StänLet
genom dest sednaste Lxtracttun ?roco^olii i
underdänighet önffade at Hans Kongl. Höghet
Riksföreståndare» mätte utse til landets trygghet
och förswar.
Jag är sä mycket mer angelägen om, at
detta ämne kommer til Mskottets öfwerläggning,
som det är den fastaste grundpelare för wärt Fosterlands
framtida wälfärd och Folkets bcständ;
ja, den säkraste borgen för det sublima och sinnrika
ivalspräk: vittus > l>puli suprema Mx L8to,
hwilket der i främsta rummet päwärtRiddarehtts,
kröner den Zttts sköldemärke, hwars Stamfader,
l, gjort stt namn odödligt, dä han ryckte
spiran urTyrannenshand och förwärfwadeSwenffaFolket
en lagbundenfrihet, och hwars sistaÄttelägg
i wärt land, Xul, hos efterwerlden
stal göra stt namn likasä älffadt och förgudadt,dä
han nu ätergifwcr ät samma Swensta Folk en
genom flere tidskiften och olyckor förlorad, men
Ost altiv lika dyrbar som älskad statt.
Begärdes af Åtskilliga pä bordet.
Friherre Kurck, yttrade, at bans Dietzman
ej kunde läggas pä bordet, när han ej deröfwer
hade begärt ventilation.
Herr
H2 Den ig Maj.
HerrkLi-onochdandtmarskalken. Som
. Friherre kurck. för sit l)tcc^,nsn begärt reiniss
til Ooii8titucion8 Utstottct, sä torde detsamma
kunna sedermera dit bämvisas i sammanhang
med flere andra redan uplästa, eller som komma
at upläsas.
Friherre 8ts<-l von lckolgtein, Lorfits
I^uävi-P, anmodade Riddarbus-Fisealen, at för
hans räkning upläsa följande anförande til tcko
tOLollet:
Sedan
Riksens Ständer stridit dertil, at
upsäga Konungen tro och lydnad, lärer intet
twifwelsmäl äga rum, det ju grundlagen är uphafwcn,
och Folket genom sine a-prt-gem-iEi ,
Riksens Ständer, nu mera innehafware af högsta
makten. Den som äger magt at af. och tilsätta
Konungar, at taga och gifwa kronor, kan
icke äga nägon öfwer sig i magt. Lätom ost da,
»redan wi ännu äre innehafware af denna magt
och innan wi densamma bongifwa, til större el»
ler mindre del sä föranstalta om den ck 8 > ^ :ni.
8erLiio Statskroppens äter sammansättande? som
är enligt med bwarje uplpst och wältänkande
medborgares önstan, med wära ro n.nirrcnrers
kraf, och allmänhetens röst, som i detta ämne
är odeld. At göra en np Lonsnrorion, dä den
förra är förkastad, är en naturlig nödwandighet;
men Riksens Ständers ätgärd bär äfwett
sträcka sig widare. Det är först sedan Staten
erhällit sir npa stick i alla er, sinn den
til npa Regenten bör öfwerlemnas för at stpras
och bibebällas, efter den faststälte grundlagen
och den nu inrättade ordningen. När huset
har ramlat och ägaren wil bpgga et nptt,
Den 1Z Maj, H3
bör han, om.han är klok och försigtig, först lagga
cn fast grundwal, annars ramlar det änyo,
och kan i sit fall förkrosia den, som bor deruti.
At förekomma en sadan olycka, mäste derföre
platsen först göras ren och jemn, medelst gamla
grusets borttagande Enligt denna princip mäste
således, sedan wi nu äre försatte i frihetens
Lilständ, alla sä äldre som nyare despotiffe författningar,
som kunde lägga hinder i wägen för
en fri öfwerläggning, pä en gäng wara afffaffade;
deribland kommer aldraförst i betraktande
Riddarhusordningen af 1626. Den är gjörlöf
en despotisk Konung, den är gjord för et Ridderskap
och Adel, som ägde ingen annan rätt och
magt, än den Konungen wille förunna dem, dett
är högst opatzande för fria Riddersman — Detta
insägs äfwen 1720 wid dä förefallne Statsförändring:
första frugten af den äterwundna
friheten roar derföre en ny Riddarhusordning,
der hwarje Ledamot sick lika rösträttighet, aenom
uphäfwande I grund häraf fär jag
hemställa, om icke Riddarhus ordningen af r 7-0
kunde warda antagen, och den af 1626 afffaffad.
Ridderffapet och Adeln inser nogsamt, utan at jag
behöfwer omtala det, nyttan af ändringen och
afsigtcn med Ll-issiiic^tionens inrättning och bibehällande.
Enighet och sämja äro högst nödwändige
idelia wigtiga ögnablick; den kan ocksä
lätteligen bibehällas dä alla wilja det stöda,
men dä bör man ocksä, ä alla sidor, gä öppenhjertigt
til wäga.
Med största tilförsigt och
utan afwentyr stulle man wal, utan manga förbehäll,
kunna öfwerlenma sin wälfärd ät en Furstes
omsorg, i hwars c^-rcLöi-e ädelmod är hufwriddraget
, och som redan wisat wid de mest
114 Den i5 Maj.
critiska tilfällen, prof af sin kärlek för Fäderneslander
och omwardnad för desi inbyggare,
hwarigenom han gjort sig berättigad til Folkets
oinskränkta förtroende och störsia tacksamhet.
Men hwad wi nu göre, skal ock tjena för efterkommande.
Men dem känna wi ju icke — et mäl
mäste ock sättas för den myndige Embetsmannens
tiltagfenhet; derigenom grundlägges den i
Hans Kongl. Höghets nädiga kallelse äsyftade
landets wälfärd. Läter osi "derföre wara waksamme
oä) päminna osi, at misitroende är klokhetens
följeslagare, men deremot blindt förtroende
enfaldighetens.
Herr Ikerrenbjelm, Larl, upläste följande
OictAmen:
Sedan nu con8titution8 Utskottet kommit l
behörig overksamhet, at sä fort möjligt är författa
utkast til den Regeringsform, som efter
wederbörlig granskning kommer at antagas, skyndar
jag mig at inför Högloft. Ridderskapet och
Adeln framställa et til detta mäl hörande ämne,
af för mycken betydenhet för at kunna i hjelsma
grundlagen förbigås, nemligen
lerb-Embetets framdeles til sättande, och Instrum
lion för utöfwandet af desi pligter.
Detta wigtiga Ämbete, ät hwilket är updragit
tilsynen öfwer lagarnes obrottfliga efterlefnad,
upsigten öfwer upfyllandet af Embetsmännens
pligter, beskyddet emot möjliga misibruk
af Embetsmannawäldet, detta Embete med
et ord, i hwars wärd sä wäl hela et fritt samhälles,
som hwarje desi särffilta Ledamots wigtigaste
angelägenheter blifwit anförtrodde, har' i
alla
Den 15 Maj. 1iS
alla tider wäckt Sweriges Lagstiftares upmärksamhet.
I synnerhet hafwa wid 176.^ ärs Riksdags
däwarande Riksens Ständer med en särdelcö
omtanka och yttersta sorgfällighet fokt uttänka
medel, at befordra ändamalet af ^nstiticeCan^lers-EmbeLets
inrättning, och deraf draga
det gagn för samhället, som är enligt med dest
w.gtiga bestämmelse.
Den af Högstsalig Konung
uppä Ständernes tillstyrkan och i likhet med deras
stadgande, utfärdade Förordning af den 12
November r.?E, til befordrande af Lagarnes behöriga
werkställigbet bland Rikets Tmbetsmän
och öfrige Undersätare, innehäller sädane reglor
och föreskrifter i detta ämne, at det skulle wara
förmätet, at ens tänka sig kunna föreslä nägra
bättre, eller til det gagneliga ändamalet mera
tjenande. Jag hemställer således ödmjukast til
Högloft. Ridderskapets och Adelns ompröfwande,
VM ej hwad jgg NU anfort bör remitteras til
Lonslitutions Utskottets handläggning, med yttrad
ästundan af Ridderskapet och Adeln, at de
föreskrifter, fom i högstberörde Kongl. Förordning
äro stadgade om tilsättande af stnstittmeantirlei-8.
Embetet, mäga tjena säsom grunder
til hwad derom nu kommer at fastställas och i
Regeringsformen intagas, dä sedermera en behörig
Inscruction för utöfningen af detta Embete,
i likformighet med de reglor samma Kongl.
Förordning innehäller, kunde författas, och r
hwilken afsigt jag utbeder mig Högwälborne Herr
Laron och Landtmarskalkens samt Högloft. Ridderffapets
och Adelns benägna tilständ, at ur
sjelfwa Förordningen fä upläsa den 7 Z, som
rörer det nu omrörda ämne.
7:mo
116 Den 1Z Maj.
7:mo Enär ock Riksens Ständer öfwerwägat,
af hwad stor wigt och angelägenhet ^u3i.iciBt^iti!ceii^r8
- Ämbetet är, och efter afsigten med
thcsi inrättning wara bör, i thet Lagarnes wärd,
hwaruti Folkets rättigheter ligga bewarade, blifwit
pä thet bespnneriigastc tbetta Ämbete updragcn
; Hwarföre ock pä t'enna Sysilas fullkomliga
bestridande af en mogen, nitisk, owäldug
och arbetsam Man, wärkställigheten af Lagarne
och alle andre Ämbetsmäns aktning thcrföre til
en märkelig del beror; Men Riksens Ständer
härwid eftersinnat, at sädane e.genstapcr i then
utmärkta kraci som werkeligcn hos en ft,8ti'ii^-  Q':incLtn-r fordras, icke alla tider sä jämt torde
kunna-finnas hos them, hwilka efter tour och
älder kunde ivara compet^utL sökande thertil, ehuru
eljest af god skicklighet och förtjenst ; Altsä
hafwa Riksens Ständer, förar thesitryggare
komma til et stort ändamål, som pasyftadt
är med theana Sysila, hwilken innefattar thet
yppersta förtroende som et fritt Folk ät nägon
af sine Medlemmar gifwa kan , samt för then
orsak hälst bör pä thesi eget omedelbara ival ankomma,
pröfwa Riksens Ständer skäligt, at su>
sritiIs-cancstlerx-Sysilan hädanefter bör af Riksens
Ständer efter therns eget ival, genom särskildte
thertil utsedde ! lc-cmi-e!- af alla Ständ,
belättas, men icke för längre tid, än til then
nästföljande Riksdagen, tä Riksens Ständer,
sedan su8titi!« Liincs-Heren gjort för sit Ämbete
redo, äter strida til nytt ival, och antingen sben
förr warande, eller nägon annan pä lika sätt
til nästa Riksdag utnämna til berörde Ämbete,
hwarä Eders Kongl. Majit alltid täckes meddela
Thesi Nädiga Kallelse-bref: Och som tben
SMa
Den 1Z Maj. 117
Spsila en säledes wald Justitie (LnceHer förut
innehaft, tberigenom icke blifwer aldeles ledig,
utan k-.mmcr wid nästa Riksdag ater af honom
at tilträdas, sä framt han tä icke blifwer ä
npo wald eller emedlertid befordrad, sä kommer
vck Successionen efttr honom allenast at ste nä
interim, sä at hans närmaste Successor samt
sedan widare, ärbälla till Spstlornes förwaltande,
emot the Bestallningarne ätfoljande Loners
ätnjutande, behörige isoustitutoricker, til thesi
Sj-stian blifwer vacant, susririL Unnccllcun then
samma äter tilträdcr, tä hwar gätt til sin förra
tjenst och lön tUbaka; Men lä en JustitaUnncelier
emillan Riksdagarne igenom dödsfall
eller befordran afgär, täcktes Eders Kongl.
Maj:t med Räds Räde pä lika sätt, som the
andre förtroendes-tjenster, dock allenast nä inwium
til Riksens Ständers sammankomst, Ämbetet
besätta.
Pä thel ock Justitia slLncclleren sä mycket
mer obehindradt mä kunna stöta sit Ämbete, är
Riksens Ständers tanka, at ehuru honom alltid
obetagit wara bör, at i Eders Kongl. Maj.ts
Lag kommission och Nedre lievisionen tilstädes
wara, när han sjelf sä nödigt sinner , bör dock
pä intetthera stället, jämwäl icke i nägot anuat
^ublic^uet wärk eller Lxtra. Lommission sä-om
Ledamot brukas och anses, mindre honom äligga,
at biwista Förhör i Nedre lievisionen, eller
hafwa spccielt inseende öfwer Föredragningarne
i Rädct, samt Lrotocollers och kxpsäitioners
förfärdigande m. m., som tbe 4 första §. Z. r
17Z7 ärs Instruction omförmäla, emedan sädant
bör tilhöra dels hrvarje föredragande lievisionsLecreterare,
jämte LeneraHuäiteuren för the§
118 Den i5 Maj.
saker, dels lämpeligare bora ligga til then äld.
ste Kevi5ion8 - äecr6terAren8 särstildte tilfpN?
Utan tilhörer sustitiD-Lklncölleren, sä ofta thest
öfrige Ämbetsspsilor kunna medgifwa, wid suLl^iL-ärenders
afgörande i Rädet wara tilstädes,
för at hafwa therwid upmärkfamhet och
gora fina underdåniga ärindringar, om han thertil
stät finner.
Med ^u8t!t!^'LLncellsr8-I°(mbetets beskaffenhet
finna ock Riksens Ständer thet wara enligt,
at hwar man mä hos honom äga obehindradt
tilträde för at munt- eller skriftligen angifwa
hwad hälst han förmenar Lagstridigt wara och
af Ämbetsmän eller andra emot Lag föröfwadt,
med bewis och anledning til ätal therä; Uppä
hwilken anmälan angifwaren bör utur^u8nriJsLcrnLeit6r8
Di^rio straxt ärhälla Bewis, och su8titi?e-LLNL6li6i-sn
sedan med mälets utförande
förfara, som han finner thesi beskaffenhet och fin
tz:mbctespligt sördra: I öfrigt och pä tbet wid
en sä betydlig Sysila, af brist pä utkomst intet
mä ä sido sättas, tilstprka Riksens Ständer i
rinderdäniqhet, at en säledes wald su8titjrL-LLn.
csttel- mä nu i början til thesi Myntwäsendet
kommer i bättre stick anstäs booo Dalers Silfwermynts
ärlig Lön, samt at tä nödwändigheten
för honom kräfwer at resa til nägon Landsort
, honom 8 Daler S:mts Dag-^ractaments
och Sep Hästar mäge bestäs.
Begärdes pä bordet.
Sedan Högloft. Ridderskapet och Adeln uppä
Herr L^rous och Landtmarstalkens xroxo8i.
tiva
Den 13 Maj. 119
tion öfwerenskommit, at L-rnco Utskottet skulle
bestä af 18 Ledamöter för Ridderskapet och Adcln,
Dxpsllitions-Utskottct af ser, och RiddarHus-Utffottet
af tolf, upropades och afsändes,
under anförande af Hanö DxceUsncs Herr Grefwe
Wachmeister, Llaes, Fullmägtig för Grefwe
öjetke, den Deputation, sorn enligt hwad ofwan
förmält är, skulle til de andra Ständen afgä.
Friherre DilljocrantL, jokan Vilkelm.
Med Hans Lxcellence Herr Grefwe 8uutk förenar
jag mig högeligen i den önskan, at jemte Regeringsformen,
öfrige grundlagar mä warda öfwerfedde
och förbättrade, samt at konstitution n
snart mätte blifwa utarbetad och Konung kunna
utropas, men som jag gerna wille, at ej nägot
som möjeligen kan undwikas skulle förlänga
Lonstiturions Utskottets arbetstid, torde jag fä
upläsa de rader jag i detta ämne upsatt, och genom
hwilkas gillande jag förmodar, at de öfrige
grundlagarnes jemkande skulle kunna ske, til
och med sedan en Regeringsform wore antagen.
— Hwad jag i denna afsigt hade ämnat wördsammeligen
framlägga är följande:
Långt ifrän mig är, at medelst instruction
wilja lägga hinder för de Herrar, som med
Ständers fulla förtroende äro satte til utarbetande
af en konstitution, hwilken utanföregängen
granskning och stadfästelse af rcspectivs
Ständen ändock icke warder gällande; men en
enda omständighet anser jag böra bemälte Herrar
Deputei-gite erindras, nemligen at dä i LoitStitutioncn
säkerligen omnämneö ätskillige grundförfattningar,
såsom brivillier. Riksdags ordning,
Rivdarhus-ordning, och möjligen lunde
iso Den 1Z Majk.
hända, af med allmänt bifall näara omständigheter
i desia grundlagar blefwe ändrade och >noclilier^äe,
det more lämpelrgast, at t (^onsdituolonen
införes, wid desie grundförfattningars upräknande:
sädana de uti uärwarande Riksdagsbesiut
gillade och ytterligare stadfästade blifwa.
Begärdes pä bordet.
Herr ssllam, ?ebr, begärde, at sedan
hans i sista tNeno upläste Oictamen nu legat pä
bordet, detsamma mätte til blonstitutious-UtI?ottet
blifwa remittera c.
Herr Lsron och Landtmarskalken tilkännagaf,
at sedan alla som det behaga i dag
yttrat sig i konstitutionen rörande ämnen, ärnade
han göra proposition om en allmän
misse til Utjkottet.
Herr von ds3,uck,bolb, blleniIL joban, yt
träde
sig, enligt sedermera inlemnadt ffrifteligt
anförande:
Dä jag för lugnets bibebällande afsade
mig rättigheten at tala pä Riddarhuset den i2lle
sistledne, enär Riks-acten för Ridder)?apet och
Adeln uplästes och justeralles samt följande dagen
underskrefs, förmodade jag at all fräga derom
widare uphördt; men som Herr issotessoiLcbultxenbeiin
i dag genom et widlpstlgt 6ictamen
sätt wisa, at Konungen uti ännu högre
arad än Riks-^ccen innehäller öfwerträdt Rikets
Grundlagar, i tby at sseaiisation intet ffett
enligt Riksdagsbesiutet i Norrköping; Sä mäste
jag förklara, det jag aldeles intet kan medgifwa,
hwad som Herr ?rolessorn härutinnan
Den 15 Maj. E
behagat yttra, endast för at öka den olyckligs
Konungens brottsliga förfarande under Riksstyrelsen,
utan har jag twärtonr den säkra öfwertygelsen,
det Konungen hafträttigbek åtgöra
ändring i detta beslut, om hinder skulle möta
wid den fastställde l<ea1i8LNOU8-Uriuci^n, dä
5:ne Riks-Ständ updragir Konungen en fäoan
magt. Swärigbeter pppadeö ock snart, at kunna
werkställa en snar -<eLli8-l ion, genom allmännarösten,
at undersätarne intet kunde betala hela
förmogenhets-afgiften, hwarföre Konungen
med sin Oonsc-jlle tog det wisa bcstut, sedan Riksens
Ständers Fullmägtige bade i Uanguou och
Rlksgälds-i-onroiint derom blifwit underrättade,
at, i anseende til de mindre förmögne undersätares
lisa, eftergifwa hälften af förmägenbetsafgiften,
och ar euguen istället skulle förskjuta
hwad som kunde brista til l<esij8^cionnn8 snara
werkställande. Da nu denna Op^r^rlon intet
haft menliga följder för Sanguen, och
af alla Ständ och frän alla landsorter i Riket
infunno sig i hufwudstaden, och högtidligen aflade
nnderdäniga tacksägelser til Konungen för
dest härutinnan tagne författning, och chm jag
rätt erindrar mig, sä war Herr brow^oe 8ebutr^enbeim
sjelf wid detta tilfälle en af Ridderskåpets
ocho Adelns frän Upsala el
ler
Westeräs Län, som i detta afseende upwaktade
Konungen; sä forskär jag intet, huru det
är möjligt, at nu kunna tadla denna Konungens
behandling. Jag medgifwer likwäl, at
Herr p>'»ld88orn, sä wäl som jag och mänga andra,
hwilka kunnat äga större LLpimlm- i Riks^
gälds sedlar, härigenom warit något lidande;
men deremot undfluppo wi med at betala endast
i6 hälft
122 Den iZ Maj.
hälften af den fastställde förmögenhets-afgrften.
Om nu nägon genom denna för
fattning
kan sägas warit lidande, har detta drabbat
den förmögnare delen af Rikets undcrsätare,
som hafwa den tilfredsställelsen, at den fattige
och mrndre förmögne derigenom bltfwit kisade.
Da nu Herr kroks880r Zcbulrenbeim änteligen
prkat, det hans anförande stal för hans
räkning i krotocoiwt intagas; sä anhällcr jag
äfwen, at hwad som af mig nu blifwit anfördt,
rnä för min räkning i ?roMcoilet intagas.
Herr 6aron och Landtmarskalken förklarade,
at sädant icke kunde Herr
förmenas.
Friherre von K086N, Otto kreäric, anmärkte
rörande de i dag förehafde Lon8titution8-ämnen,
at sedan Ledamöterne i Lon8titution8-Utskottet
redan wörö nämnda och satte i overksamhet,
syntes honom, det nagra öfwerläggningar
Deröfwer icke behöfdes, hwilka nu skulle komma
i förtid, dä päminnelserna i sin rätta ordning
komme efteråt, och Utskottet emedlertid oafbrutit
finge fortsätta stt arbete.
Herr läejonstolpe, >lor>38 8Lmusl: Som
con8ritutions. Utskottet nu kommit i »ctivite,
utber jag mig fä anmäla et ärende, som dit hörer,
och i sin män torde bereda en sällare framtid.
Det angär den af Allmänheten sä högt önskade
och efterlängtade Inrättning af de sä kal
-
Den ig Maj. 12Z
lade Freds - eller Förliknings-Domstolar, hwilkas
Nytta och goda päföljder man allenast känner
af andra Staters erfarenhet. — Wid IWO
ärs Riksdag i Norrköping hade jag den tillfredsställelsen,
at derom til Lag-Utskottet inlemna et
, sorn emottogs med särdeles upmärksamhet
och bifall. Frägan blef harrwist til Ridderffapets
och Adelns^ l.-num, hwarest den likiväl,
oansedt alt mit bemödande, ej fick förekomma,
förmodeligen af den tidens farhäga, at rättelse
och ändring uti Lagffipningen kunde leda
til rubbning uti styrelse magten, och af den inflytelse
Embetsmannawäldet da ägde. - Detta
har ändteligen uphört — Riksens Ständer utöfwa
nu den första, den yppersta af alla borgerliga
rättigheter, den at för sig och efterkommande
stadga en Grundlag, sorn äfwen kommer
at föreffrifwa Lagffipningssättet. — Jag lärer
ej misstaga mig om jag säger, at för Lagffipningen
hädanefter bor blifwa Freds-och Förliknings-Domstolars
inrättande, sorn jag altsä
wägar föreffä til s^nctioueisnäe af Grundlagen.
I följd häraf blifwer nrin ödmjuka hemställning,
om icke detta ämne bör remi nei-As til
LoQLtitutions Utffottet.
Friherre bjerta, HansiKongl.
Höghets Riksföreständarens nädiga llloyosicion
om wär Grundlags förändrande innefattar efter
min öfwertygelse den tjenlrgasie inscruLtlo» för
det redan i rrctivitst satte LonstUutionZ-Utskott,
hwars förträffliga sammansättning förwissar mig
at de fleste af äfryen de i dag genom sä wäl upläste
NemoriLler, som muntelige anförande af
hand
-
124 Den iZ Maj.
handlade ämnen, icke undgäit eller undgä benämnde
Mstvtts omtanka och uj?märksamhct; men jag
hemställer ödmjukast, om icke alla vesta anföranden
kunde til wart nu besiutne Riddarhus eller
vxpemuons Utskott Nted anmodan til
detsamma, at .aöra-et sammandrag af alt det
hufwudsakliga, svin desta muck afhandla, i
afsigt at komma til Lou8tltuclon8 Utskottets kunskap,
l wilker sammandrag efter debong.su^-  rin!; sedan benarnnde Utskott nll noel clain kunde
meddelas; öfwer hwilkcn min ödmjukaste hemställan
jag dock nu ej begär Högwälborne Herr
Uai on^ och Landtmarskalkcns ino^osiclon til öfWerläggning.
Grefwe ve v-r 6Lrä;e, f,icoU: At lemna
en ln8t,ucc.iori ät wära Ledamöter i doi!5ti>
tutions Utskottet, skulle wara at förekomma deras
göromäl. Wi ägs för dem et fullt förtroende
Deras arbete bör nu utan hinder fortffpndas.
Wär rätt at yttra ost är ost bibehällen
efteråt. Mig synes at den bästa utwäg nu
wore, at alla uplästa Ulemoiialei och vlLtLmin-r,
som röra Grundlagsfrägon n-mittkras i hela deras
widd til Lonmitutions Utskottet, som derpä
mä göra hwad afseende nödigt sinnes.
Friherre Ureärlc, ansäg forsin
del dem böra remitteras til L.XIreäitions - Utssottet.
Härtil ropades Mej.
HerrUai-on och Landtmarskalken. Sedan
alla sorn anmält sig at tala i frägor rörande
constitutioneyz nu fatt yttra sig, torde
Rid
-
Den iZ Maj. 125
Riddcrffapet och Adeln tillåta mig propormra,
at alla de i dag gjorda anföranden i sädana
frägor, ma genast blstwa lil (l/n8titut'o»8-Utffottet
, äfwen de som blifwit be
gälda
pä bordet, sä wida de Herrar, sonr sädant
begärt, ffulle behaga derifrån assia; hwarjemte
Höglofl Riddcrffapet och Adeln äfwen torde
bifalla, at med alla anföranden, som hädanefter
i alla sädane frägor kunna göras, mä pä
lika sätt sä förfaras.
Bifölls.
Herr läe^onntolxk;, ifonas Lamuel, utbad
sig fä weta om hans klemmen ej skulle fä
commuufferaa med de andre resxeclive Ständen.
Herr illaron och Landtmarskalk^trodde
at sädant ffulle orsaka tidsutdrägt, at bäst
wore at remittera Herr Ue^on8to!ys8 Uictamsu
genast til Oon8titutiou8 Utffottet, hwilket ej hindrade
at communicationen med de andra Ständen
sedermera kunde äga rum.
Herr läe^onstolps utbad sig fä upläsa
sitt i LagUtffottet wid Norrköpings Riksdagar
itzOO lngifna semoria!, sä lydande:
'Utdrag af krotocollet hällit uti Riksens
Högloflige Ständers Lag-Utffott den
2 April iLoo.
''S. D- Nplästes et af Herr Häradshöfdingen
.s- Uez-ons olpe författadt ^semoria!,
deri. han wille wisa nyttan ock fördelen af sä
kallade Freds- eller Förliknings-Domstolars inrättande.
Lag-Utffottet ansäg med wälwilja
Herr
126 Den 1Z Maj.
Herr Häradsböfdingens bemödande, atgenom
upmuntran til efterföljd, i antagandet af en in- '
rättning, deraf andre Länders inwänare ffola
rönt de lyckligaste werkningar, förminska och
häfwa de olägenheter, som äro oskstjaklige frän
ten, bland Swensta menigheten iner och mer
tiltagande häg för Nätteaängar: men som det
iiyläfte innehäll war af sädan be
skaffenhet,
at Utskottet ej krrnde sig dermed omedelbarligen
befatta:
sä meddelas den underrättelse,
at Herr Häradshöfdingen ägde öfwerlemna
detsamma ät det Ständs Lä-mum, hwaraf
han är Ledamot.'
Rätteligen utdragit, intygar
O. lgeclenstjerua.
Utskottets LscreterLre.
"Admjukt ^lsmoriul!
"Ibland de större olägenheter, som ätfölja
Rättegängar, räknas otwifwelagtigt tidsritdrägt,
kostnad, osäkerhet och obestämda föreskrifter för
Domare, som sedermera medföra en skiljaktig
tolkning och tillämpning. Märt här öst ige Rättegängssätt
widkännes siere af dem och i synnerhet
uppehäll. Sällan kunna nägre twifwelsmäl,
som gä ifrän Härads Rätt igenom Lagmans-
och Hof-Rätterne til Konungens Högste
Domstol, afstutas inom twenne är, men ibland
och ofta, ätgär en lika läng tid pä hwardera
stället. — Kostnaden blifwer i samma mohn
dryg och dä bärtil kommer, at Parterne sjelfrve,
owane widRättegängs ordningen, nödsakas
tfwcrlemna sin talan til Sakdrifware, af hwilka
de fläste äga en clireot nytta af Rättegängens
förlängande, följer naturligen, at hufwud
männen
-
Den iZ Maj. 127
männen mera präjas än gynnas, och at förlikning
afböjcs häldre än beredes. Sluteligen och
efter flere afsagde Utflag och Domar, winnes
ytterligare blott öfwertygcjsen om Domares stiljaktiga
omdömen gansta dyrköpt, da den är grundad
pä egen stada, ständiga uppehäll och'betydelse
utgifter; gansta oroande, dä rättwisa och
bllllgket med långsamma och stundeliga bekymmer
och äfwentyr sökes, sällan med tillfredsställelse
winnes. Följden blifwcr, at man häldre
lider än wägar inga, i et, pä föl ständ och rena
flutsattwr grundadt försök. Medelst sä förde
Rättegängar, försämras folkets seder och tänkesätt,
afwiker fran tro och redlighet och ingär
det i företag, som dels wärka pä de§ lynne, dels
förstöra desi förmögenhet. — Detza olägenheter
r Rattegängssattelchka ock orimligt mängden af
mära Rättegängar, öfwerhopa och betunga Domstolarne
med ärender, hwilka aldrig förtjent dragas
til deras pröfning. - Sä alstras olaglige
utwägar at ätkomma andras tilhörigheter, och
företag bemantlas, hwilka icke stulle uthärda den
enklaste och mest okonstlade pröfning.  Lagstiftaren
kan icke fä nägot större och wigtigars
föremål, än at widtaga författningar, som, med
förekommande af twistek och deras miflbruk, befordra
enighet och sämja Medborgare imellan,
samt afwärja sedernas förfall. Dertil stulle
bufwudsakeligen bidraga, om frägor och twister
i sin uprinnelse fingo underställas redlige och
kunnoge mäns omdömen, som uplyste och urstiljide
hwad rätt och skäl wore.
Denne stämpel, defla utflag stulle werka, at
wängen Part blygdcs at beswära Domstolen
med mäl, som redan undergätt pröfning, som
redan
188 Den 15 Maj.
redqn wörö kände, och flere ärendcr skulle derigenom
winna i klarhet och urskiljande.
Allmänna Lagen uti 4 Lap. 15 H. Utsökmngsbalken,
som omnämner werkställighet af
gode mans beslut, har derigenom godkänt (lo.nx.
omlskiller, sorn wäljas af Parterne sjelfwe,
men sällan eller aldrig kunna de förenas om dplike
personer, hwilka altsa böra tilsättas och wedcrbörligen
förordnas Lil uptagande af alla mäl.
Uti Dannemark och Norrige är redan an.
stalt widtagen, at hänwisa Parter till sä kalla,
de Förliknings Rätter, och af allmänna Tidningarne
är man underrättad om den ansenliga
mängd af Rättegängs-saker, som der förekomma,
och hwaraf ganska fa dragas under ordinarie
Domstolarne, utan läta Parterne bero wid
bemälte Rätters åtgärd. Det ar ingalunda niia
mening, at föreflä någon förändring med wäre
Swensta Domstolar, som grundade uti allmänna
Lagen, böra med densamma bestå; men detta
hindrar icke inrättande af Freds - ellee Förliknings-Domstolar,
i alla Landsorter, som skulle
utgöras af twenne eller trenne Ledamöter, wal
kände för ära och kundstap. hos hwilka rättsökande
Parter ägde, at anmäla sine twistige ärender
och fä dem pröfwade, utan widare afgift,
än en lindrig Lxn.-6inon8-lösen til den som förer
Ll-ococollet. Uti Finland äro ZlgodelnittgsRättcr
sammansatte af ortens inwanare; och
det lärer ingalunda kunna fela, at ju i hwarje
Landsort tilgäng finnes pä erfarne Ledamöter,
som ^utan annan belöning än tilfredsställelsen,
at pä et sa ädelt satt wara sina medborgare nyttig,
wilja ätaga sig detta hedrande förtroende,
i
Den 16 Maf. 12g
i synnerhet om Kongl. Maj-.t med nåd och wälbehag
utmärker denr, som deraf göra sig förtjente.
Denna inrättning hade jag icke wagat foresta,
om jag icke funnit det wara allmänhetens
tysta önskan, som deraf wäntar sig den lyckligaste
päföljd.
Norrköping den 2:dra April 1L00.
g. 8. I^k/onsrolys.
Häradshöfding.
Hans Lxcellencs Herr Grefwe kuutk
yttrade sig förmoda, at ^leinorialer, hos Ridderskapet
och Adeln ingifna, mätte fä tryckas, utan
hos Ständet föregängen öfwerläggning eller
af detsamma gifwit samtycke.
Ropades Ja.
Friherre liljencrants, /olian Willielm
upläsie följande:
Om det more en upoffring, at Ridderffapet
och Adeln afjade sig den i 27 af privilegier,
ne stadgade excluive rättighet, at besitta Säterier,
Rä- och Rörs - samt Jnsokne-hemman
sä är jag förwisiad, at en sädan upoffring o«
twungit gjordes, dä densamma ofelbart blefws
ansedd säsom det mäst tilfredsställande bewis
pä första Ständets oegennyttiga tänkesätt emot
andrs medborgare.
Nu, dä denne RidderssapetS och Adelns L
krivilegisrns grundade rättighet med tyst bi17
fast
130 Den 15 Mas.
fall — af ätmindstone de fleste SLändets medlemmar,
i läng tid blifwit sä öfwerträdd, at mä
hända hälften af berörde Egendomar innehafrvas
af ofrälse män; Nu, dä Ridderffapet och
Adeln, utan at iwerket njuta, utan at önsta en
fä beskaffad exclusive förmän, endast upbär den
obilliga afund, som fästes wid den pä papperet
ännu qwarstäende rättigheten — sörena sig alla
omständigheter til den önskan, at bwarje swensk
man mä, utan föregänget tilständ, kunna lagligen
förwärfwa och besitta'all stags swensk jord. —
Och om Ridderffapet och Adeln gillar denna min
tanka, anhäller jag em pi-oposieion, at, efter
Lon8titukik)ner>8 stadgande och Konungens utro-^
pande, Ridderstapet och Adeln hss Konungen och
Med-Ständer pttrar npsiberörde önskan.
Begärdes pä bordet.
Den fran Ridderffapet och Adeln til de andra
Standell afsönde Oeputrnion äterkom, och
ttlkännagaf sig hafwa framfört hwad densamma
updragit warit.
Grefwe körner, L^rl 8tellan, anhöll
om uplpsning, huruwida de redan uplästa jvierrioriatk-r
och OictLMina, eller de som hädanefter
kunde komma at upläsas, icke genast re-milteras
til eoi,8tiwtiooi8-Utstottet, utan at öfwerläggning
äger rum, förr än consoimuons Utstottet
inkommit med sit arbete. Skulle öfwerläggning
uu ej äga rum, wille Herr Grefwen afstä ifrän
sin rättighet, at i dag pttra sig, hwilket han i
annat fall hade ärnat. .
Herr
Den 13 Majk. 1ZL
Herr Laron och Landtmarffalken uprepade
sin redan gjorda och bifallna opposition»
tillaggandes at ingens rätt at yttra sig wore
betagen, sedan Ulffottets utlåtande tnkommit och
i Ståndet blifwit uplast.
Upropades den stora Doputationsn, som i
morgon skulle upwakta Hans Kongl.Höghet RiksFöreständaren.
Anmältes och infördes en Deputation sickan
det hederwärda Bonde-Ständet, anförd af Riksdagsmannen
All iers Wilsson frän Stockkolms
Län, hwicken tilkannagrf, at tacksägelsen til
Hans Kongl. Höghet Rrtsföreständaren blifwit
i Bonde-Ständet sust^raä och godkänd, samt at
Ståndet gillat Lanco-Utfkottets Instruktion och
Ed, samt lika med Ridderffapet och Adeln beflutit
wälja Ledamöter til Lanco- och Lxpsäiti--  ons-Utskotten.
Dsputationen afträdde, efter wanlighelen
beledsagad.
Herr Laron och Landt mar skalken formälte
sig hafwa erkällit underrättelse, at något
swar ifrän de andre bägge Stanoen i dag icke
wore at förwänta; äfwen tilkännagas Herr
Laron och Landtmarskalken, at de Ridderckapets
och Adelns Ledamöter, hwilka ej ännu hunnit
underteckna Riks ^cwn, ägde ännu, bela denna
dag, tilfälle bertil. Sedermera skulle densamma
aflemnas til de andra Ständen, hwarefter de,
tZ2 Den 15 Maj.
hwilkas underskrifter ännu äterstodo, ffulleäga
tilfalle at hosHof ^ant^lersn sig anmäla. Slu
teligen anmodade Herr Laron och Landtmarffalken
Herrar oll^crorerne om wal af Ledamöter
til de i dag beslutna Utskott.
Ridderskapet och Adeln ätskiljdes kl. ä til 19.
In Lclem Nrotocolll
^.. 6. Lil verstolye.
Onsdagen den 17 Maj.
?1sn:,m klockan 12 f. m.
Herr Laron och Landtmarskalken tilkännagaf,
at Hans Kongl Högbet Hertigen Riksföreståndaren
i gar roed synnerlig näd emottagit
Riksens Ständers stora lLlputanon, förklarat
sit wälbchag öfwer Riksens Ständers yttrade
tänkesätt, och Sig i näder bercdwillig, at gä
Lem i allt som rörer Rikets wälfärd til mötes.
Herr Laron och Landtmarskalken bade sedermera
frän Hans Kongl. Höghet undfätt en skriftlig
communicatton, jemte befallning at densamma
i dag för Ridderskapet och Adeln upläsa, sä lydande
:
med Guds Näde Swerkgcs, Götbes
och Wendes Arf-Furste, Hertig til
Södermanland, tils widare Sweriges
Rikes Föreståndare, Arfwinge til Norrige,
Hertig til Schlesvig-Holstein re. rc.
Wär synnerliga ynnest och Nädiga benägenhet
med Gud Allsmäktig, Troman, Friherre,
Landt--
Den 17 Maj. 13Z
Landtmarskalk, Lenera!Landshöfding,
^fwer-^ouilULnäLnt, OoiulNLN-Ieur af Kongl.
Majtts Swärds Orsén med L tora Korset. Frän
början af nuwarande allmänna L>?iksmöte, som
genom Wär af redlige Man understödde ätgärd
vlifwlt sammankalladt, har Wärl sorgfälligachemödande
warit, at gifwa lagstiftande och werkstallande
makternes wigtiga förhällande til hwarandra
den siän?pel af öppenhjertighet och förtroende,
som Fäderneslandets wäl pundwikligen
kräfwcr. SrJ bäfwe utan mindsta förbehäll
meddelat Rik'ens Ständer alla de uplysningar
om Rikets bade framfarna och nuwarande tilfiänd,
som för Ost sjelfwe warit tilgänglige:
WJ hafwe til deras medborgliga deltagande
framställt en teckning af de wädor som länge
hotat, som i detta ögonblick pä ännu närmare
häll kota Rikets walhard och sjelfbestånd: WJ
hafwe at deras wishet öfwerlemnat omsorgen
at förekomma dega faror, eller ät deras ständaktiga
mod, skyldigheten at dem afwärja.
Ehuru fullkomligen öfwertpgade, at Riksens
Ständer, utur samma synpunkt som WJ,
betrakta detza Rikswärdande föremäl, hafwe WJ
likwäl, för at njrrta tilfridsstallelsen af en upfyld
pligt och för Wär egen rättfärdiggörelse i
en owist ost) botande framtid, ansett nödigt, at
i samma ämne ännu en gäng med förtroligbetens
okonstlade sprak tiltala Sweriges Rikes
Ständer.
Ännu söka Rikets fiender at lägga erfarenheten
af nya företag emot Wär sjelfständighet
och ära til minnet af bwad de i samma afsigt
försökt eller werkat under förslutna tider. Wära
fred
-
Den 17 Maj.
fredliga anbud hafwa bittils warit fruktlöse:
högtidliga försäkringar om Wära fogliga tänkesätt
hafwa. icke med dylika blifwit besivarade.
Et anfall mot Rikets Nordliga landskap beredes;
et dylikt emot närmare Hufwudstaden belägna
kuster är efter en hög grad af sannolikhet
at befara, och fienden synes listvad af det
förmätna hopp, at inbördes twedragt imellan
Swenjre Märi skal gynna dest förstörande anslag.
Uti sädana omständigheter lära Riksens
Ständer icke allenast sinna, huru maktpäligggn
de det är, at deras östoerläggningar och beslut
rörande en ny Statsförfattning i möjligaste mätto
fortstpndas; utan äfwcn inse, at jemre detta
bustvuoämne och utan afwaktande af detmmmas
flutliga handläggning, andra högst wygtiga äligganden
ej mindre kräfwa Riksens Ständers
upmärksarnhet och werksamma ätgärd Hwilka
desta äligganden äro, kan ej undfalla Riksens
Ständers uplysning och fosterlandskänsla. Deraf
wägledde, ffola de nogsamt dömma buru angeläget
det är, dels at »verkställande makten sättes
i tilständ at pä et »värdigt och af främmande
Regerinaar aktadt sätt, »värda sig om Rikets
betänkliga Statsförhällanden; dels, och i händelse
underhandlingar ej kunna leda til nägra
med Rikets heder och säkerhet förenliga följder,
at WJ dä mäge utrustas med alla til Rikets
fredande och förswar nödige, saint af Ost ännu
til betydlig dcl saknade medel.
WJ updrage Eder, at ä Wäre wäanar
meddela Ridderffapet och Adeln hwad bär ostvan
anfördt blifwit; worandes WJ öfwertygade at
detta
Den 17 Maj. 1Z5
detta Rikets forsta Ständ deruti lärer sinna et
förnyadl wedermäle afbära wälwiljande tankesätt,
samt af Wär oafbrutna omsorg at til Fäderneslandets
wäl anwända allt Wart bemödande
och all Wär förmäga. Wi befalle EderGud
Allsmägtig synnerligen nädeligen. Stockholms
Slott den 16 Maje iM^.
c ^ I..
Lust. lsia§srbj elk e.
Herr karon och Landtmarffalken: Hans
Kongl. Höghet har updragit mig och Talemännen
at mundteligen förklara, det han härmed ej
äsyftade annat beflut, än sädank sorn Riksens
Ständer sjelfwe kunde finna högst oundgängligt
at i landets nuwarande belägenhet widtaga. —
Säsom flere gänger närwarande i ^oustieuuons.
Utffottet, har jag mig bekant , at detsamma med
skyndsamhet fortsätter sit arbete. Jag bär äfwen
af det nu upläste Riksföreständarens nädiga
bref lcmnat detsamma del; således synes
i den delen ej något widare kunna göras. Men
jag hemställer nu til Högloft. Ridderffapets och
Adelns ompröfning, om icke -^nco-Utflottet snart
mätte gitwäljas, och dest forsta göromål blifwa,
at tilse och yttra sig, huruwida bangusn kan
wara i den belägenhet, at genast lemna nägot
ytterligare biträde ti! förswarswerket, än bwad
den bittilö förffjutit, dä, efter denna uplysning,
Rcklens Ständer kunna närmare utläta sig om
medlen at i närwarande belägenhet understödja
Riket.
Bifölls. Herk
1Z6 Den 17 Maj.
Herr Laron och Landtmarskalken uptog
til öfwerläggning den af Friherre Uullbeciv,
^jexanctLr, i sista Ltc!UU:n gjorda och pä bordet
lagda Motion, at om en Listor ffulle genom de
öfrigas sammanstämmande förtroende hädanefter
kallas til Utffotts-Ledamot, och han en fädan
np befattning ffulle emottaga, han dä genast
mätte anses säfom ffiljd ifrän sin cominission
som Lwecor.
Grefwe Uörnsr, Gil'! QLbillel, förmälts
sig såsom en af hörsta L1a58NN8 llllectorer, och
ehuru alla hans medbroder ej wörö närwarande,
likwäl kunna Zarancera, at denna ca8N8 ej
inom första L1:I88L'N ffulle inträffa, emedan alla
desi llwctoi^r fast öfwerenskommit, at icke wälja
pä sig sjelfwa.
Herr ^Ve8tfelk, Larl jemte ätffillige
!llec!orer ur andra och tredje clL88erna gjor»
de för sig och sina medbröder samma förklarande.
I anledning häraf gjorde Herr L^ro-i och
Landtmarffalken propo3icioo, at, om en Listor
ffulle til Utskotts Ledamot wäljas, han i och
med detsamma ffulle uphöra at wara um-mor.
Bifölls.
Friherre Uurcl^, Unut, anmärkte at frä^
gan icke torde hafwa warit alldeles sadan, oUtan
at llieccorerue ej mätte kunna wälja pä sig
sjelfwa.
Ätffillige rornde häremot, och Herr Lrror,
och Landtmarffalken erindrade, at saken wore
redan
Den 17 M-r j , 13 ?
redakr i enlighet med hans gjorda proposition
bifallen.
Grefwe Ids In, 621-6IS, jszcob' Til Högloft.
Ridderffapets och Adelns ompröfning sär
jag ödmjukast hemställa, om icke > kun
de
genast updragas, at w.-.lja Ledamöter ti^ et
BewillningsUtffott, af lika antal med det, som
wid sistledne Riksdag faststäldes Trenne Riksdagars
erfarenhet har öfwertpgat oft,. at den
wigtiga frägan om Bewillningens . oMicjyon
warit ansedd sorn et hastwerk; och sädan har
frukten nödwändigt mast blifwa af den öfwerdrifna
ffpndsamhet, hwarmed denna fräga mäst
behandlas, enär den ej förr än sent pä Riksdagen
blifwit af Ständerna til utarbetande företagen.
Någon torde harwid inwända, at när
Bewillnings-summan ännu ej wore bestämd,
skulle Utskottet synas ej äga nägot arbete at förrätta.
Men min tanke, den jag Högloft. Ridderffapets
och Adelns pröfning underställer, wore,
at om man antoge nägonwitz Bewillmnqskumma
för ginven, sä kunde Utffottet syftelsätta sig
med utarbetning af grunderna för i-eparnnonen,
och enär Riksens Ständer sedermera, faststäldö
en antingen högre eller lägre bewillnir^'fumma,
sä kunde, sedan grunderne en gäng ,y.> e fattade,
denna rc-pnrtiiion proportionLlit^,. ^)ä hwarjg
inäivictu jemkas. Nogsamt inse wi Me, at. igenom
den fst fastställde i-ep2rt!Nons',i Bewillningcn,
största bördan jemförelsewis med förmågan
blifwit lagd pä den fattige. Sadant katt
ej annat wara än en följd af en ytterlig ffyndsamhet;
och det är til förekommande dera ', som
jag nu ödmjukast anhäller om Herr UJro.w och
Landtmarffalrens pi-opositlou pä det af wig
13 ' ' gjor
-
133 Den 17 Maj.
gjorda förslag, samt i fall det af RidderskapeL
och Adeln antages, de andra Standen genom
(N Deputation derom mätte underrättas.
Uppä gjord proposition af Herr Laron och
Landtmarskalken, biföll Ridderffapet och Adeln,
6t Llectorerne skulle Ivälja Ledamöter til Bewillninas
Utskottet, til lika antal som ivid sistledne
Riksdag war antagit, samt at genom en Deputation
härom underrätta de öfrige re?peccivs
Ständen.
Deputationen utseddes, upropades och afgick
genast under Grefwe De ia Laruies anförande.
Upbrötos Herrar Llectorernas listor til Ival
af Ledamöter l Lanco-, Lxpeäitions- och RidLarehus-Utffotten,
och befunnos dertil hafwa
iblifwit utsedde följande:
tzil Lanco-Utssottet.
Af Första Llassen.
4?:»
42. Grefwe 6zUlenbor§, hollan Liennin§, Lagman.
75. Grefwe Dagerbert;, Fullm. Frih. Lleet
vvooll,
^acod, Lapiten.
gv. Grefwe von Hermansson, Larl, klajor.
145. Friherre Ltjernsteät, Larl Lreäric, Lxpsliitions-Lecreterare.
L53. Frih. De Leer til Leufstad, Larl, Rpttmästare.
Z04. Frih. Lock, Lekr M.- Hof-Marffalk.
Af
Den 17 Maj. 1Z9
Af Andra (Nassen.
yr»
63. Herr Halle, Fullm. Herr Ne^llsnsllölcl, (l.
Kammarherre.
86. Herr Stuart, 6. Hl., Kongl. Secreterare.
87. Herr Stråle af Eknaholm, Larl Brettric,
Kammererare.
771. Herr LiahrenkHcht, Fullm. Frih. LeclerStröm,
szcc»h,
862. Herr (ll^llenllroll, johan (llöran, (lapiten.
9Z2. Herr von Brömsen, Fullm. Herr Lhre«>'
dor§, H O,, Hajiiten.
Af Tredje Classen.
N:o
12.33. Herr 8t ollirch, lllenniuZ trävik, HofRatts
Räd.
1600. Herr Braunerhielm, 6»rl NaZnus, HofJunkare.
1613. Herr (rripensllölä, Fullm, Herr Beutcrsllölll,
Häam Diciric, lvta^or.
174t,. Herr von llhrenlieim,^oli. Villi., kapiten.
1768. Herr Schmitterlöw, Illenninx, Efwerste
Hieutenant.
1794. Herr von Illoiksten, BenZt, Hofjunkare»
Til Lxve6ition8-UtffotLet.
Af Förfta (Nassen,
N-.s
71, Grefwe Bhehlaö, Fullm-Grefwe Namilton,
(Hustaf Wathier, constttUeratt Bevisions--  Secrsterars.
Zw. Frih. Carpelan , Vilhelm, KaMMNk IUNkare
vch llrotöcölls-Secreterare.
AL
140 Den 17 Maj.
Af Andra Lia ssen.
N:o
LLZ. Hr Dufva, Fullm. Grefwe 6)4IenllorA,
fredric, tievlsions-Hecretsrare.
843. Hr 8necllenller^, Fullm. Hr 8itverstoIxe,
Larl Ludmuncl, Ijanoci-Loinmissarie.
Af Tredje Ll assen.
No '
1052. Hr 8allönller§, Fullm. Hr Iserlljelln, flinNric
Vilk., fxxeditions-8ecreterare.
L§01. Hr Olivecreutz, ^äol^ll, KoN^l.
secreterare.
Til Riddarhus - Utskottet.
Af Första dassen.
I?!!)
6l Grefwe Duker, Larl fredric, ^lajor, R.
. S. O.
88. Grefwe von 8etll, Fullm.-Grefwe posse,
Arvill fredricsson, 1 resident, L N o.
Lg. Frih, Kosenllane, 8cllerin§, Lantull Räd,
R. N. 0.
L30. Frih. öarnekon. Fullm Frih. Wrangel,
Larl r4danr, Häradöhöfding.
Af Andra Llassen.
N:o
16Z. Hr kllolst, ^ke, Najor.
865. Hr De la Wall. soll. f.ric, bläsor.
674. Hr Olfsksöld, Fullm. Frih. von 8alt2a,
Lclvarcl fredric, Kammar-Junkare.
1765. Hr ^6lersträllle, OuLtal, Na^or, R.S.O.
Af
Den 17 Maj. 141.
Af Tredje Liesen.
N:o
ittzi. Hr
1712. Hr vnn 1'iruro, Hofjunkare
och Häradshöfding.
1884. Hr I-lumm-lNMm, Oart kreclrlc, Häradshöfding.
I91Z. Hr I c-iMin, Frih. von löövLnb-icb, ^oli.
nUot^) Ii, iVli^or.
Herr Diron och Landtmarskalken Lilkännagaf,
at Herr 8cllinin«rinv anmält förfall
at wara Ledamot i Danco Utffottet. Afwenwäl
tilkännagaf nu Grefwe HnnlNon, (in-ni- Vv-lr
vilier, sig wara förhindrad, at såsom Ledamot
i Lxpoäiuon»-Utffottet biträda I anledning
häraf anmodadcs Herrar bllsocorornL af Första
och Tredje oiiEi-n?, at i desta Herrars ställe
wälja nya Ledamöter til berörde Utskott.
Herr LrixenvÄiät, ^acob upläste följande
:
Ödmjukaste Memorial!
Det är med särdeles förundran som redan
16 dagar äro förslutne, utan at man synts bafrva
pätänkt, at skaffa penningar til nödig krigsrustning
och förswar, hwarförutan freds-n goLiLtion^r
gro lika onyttiga som fäfänga.
Af dylik anledning beder jag mig mä wara
tillåtit utan grannlåt och förblindande upsiällning,
at upmana til en meLvre som uti
Stms ^ontoirLc kan inbringa medel som fordras
til krigsrustningarne, intil dest et Utstött
hinner widare saken utarbeta.
Gäde
142 Den 17 Maj.
Bäde frän den billigt misttrogne, och den
?2trior som ej har räd att skänka, men ända
har känsla för Fäderneslandet stalt framströmma
penningar, om Rikets Ständer högtideligen
och oäterkalleligen förklara dest alla Stats-soirloiis-OKliALtiou^'
för icke underkastade dylike
förstörande förändringar som Riksgälds Sedlarne,
utan säkre, bäde til räntebetalning ätligen,
fästom ock til betalning af Capital, i män
af den tilgäng stom ^mortisssmsrits fonäen
karr tilläta, den Rikets Ständer ombesörjer.
Härtil hörer också at förklara deste län för
befriade frän all stags gärd och beskattning,
samt at de kunna i ,män af stt wärde, som n/.
x-otegu^ belänas uti Rikets strlscout eller stiom.
darcle-rörelse.
Skulle denna wördfamma anmälan, som är
sä rakt stridande emot det inrotade bangm-roumLömner,
och trolöshet, omgärdad med maktspräk,
winna Högloft. Ridderffapets och Adelns
bifall, anhäller jag samma mätte de öfrige RiksStänden
tilkännagifwas; och uppä allt detta,
har jag den äran utbedja Högwälborne Herr
staron och LandtmarstalkkNs Proposition.
Stockholm den 17 Maj iMZ.
^sac, bir. stlripLn^alät,
Friherre käggla, stari, hadeingifwitföljande
i-ictamen til brotocoUot, hwilket nu upr
lästes:
Hög
-
Den 17 Maj. 143
Högwälb. Herr karon och Landtmarskalk!
Högloft Riddu stäp och Adel!
Dä jag i sednaste Nono d. t 5 dennes hade
den äran at mig anmäla, för au petra mina
tankar öfwer den af en ward Ledamot wäcktö
INO lion om sanna rnprnLsntaiionr>.sättet t likstämmighet
med Engelska constitutionen, inträffade
för mig et hinder genom min närwaro uti
en voputacion, hwars sena äterkomst föranlät
mig den gängen afstä derifrän, under förbehäll
at i nästa i ieno fa fullgöra denna min önstan.
Med upmärksam blick pä de wäl grundade
Uplpsningar Hans Kongl. Höghet Riksföreståndaren
uti Desi nädiga tal til samtelige Riksens
Högloft. Ständer meddelt; och hwaruti ptrras:
at Swerige e) kan frälsas genour små, särbastade,
sönderdelade och fega ätgärder, torde
en sann påminnelse innefattas, at ej enskilt
öka tpngden af de Herrar och mäns möda, hwilka
med allmänt bifall blifwit walde at bestämma
grunden för en lycklig Regeringslag.
Desiutom kan jag icke undgå för min del
anmärka, at Sweriges sammanhang med fasta
landet, desi skiljaktiga och mindre fördelaktiga
läge för handel och manukacturer, wcrkningar
af et härdare elima-, samt en ojemförligt mindre
folkmängd (i män af Rike.'s widd- och dennes
i Lagen grundade arfsrättighet, torde wara
tillräckeliga orsaker at ej bestämma enahanda
representation!? sätt i Swerige, som t England.
Frän äldre tider lärer det hafwa warit en Konungarna
ensamt förbehållen rättighet, at med
Adeligt ständ och warde belöna förtjensten, och
144 Den 17 Maj.
tillägga dem de fria rättigheter, som under namn
af siivUsAisr förstus; huru kan man dä utan
at förnärma denna magt, förändra eller tilegna
sig en rättighet, hwilken aidrig warit Rikets
Ständer tilerkänd; men wälgrundad i piinL-pen
för Riketö stora Regenter alt sedan Konung
llmie d. XiV^3 tid.
De ?rivileAi>r, hwilka Utstaka Ridderskapets
och Adcinö repre8ealLtiou, äro för förtjenstfnlla
upoffringar tilkomna och gä i arf;
samt utgöra stundom det enda som ar at ärf
wa
efter en fader, hrvilken utmärkande sig pä
hedrens och ärans fält, stupat för Fäderneslandets
stende, eller efter den. som, med upoffrande
af egen förmögenhet, förwarfwat sig för Fäderneslandet
gagnande insigter. Detta arf, churu
föga betydande det ock synes, är dock efter
min tanka mera an hwad millionären ofta kan
lemna ; det meddelar arftaaarcn en hög upmuntran,
at med förwärfwade knnffaper eller med
et oförfäradt mod och rädighet, wärdigt kunna
intaga sine fäders plats.
Betraktad säkom hwarje Inllivillus arfsrätt,
är den ledande til en ädel emulsion, hwilken
icke kan ägaren frankännas eller til nägon del
minskas, sä framt icke Riksens Högloft. Ständer
will, med kränkning af andras rättigheter,
tilwälla sig en makt, hwilken dem icke, under
den mest oinskränkta frihets och sjelfswälds
tid, tilkommit, nemligen at uphäfwa ägande
rätten, och dymedelst sjelfwe gifwa sig privilegier.
Rädligast torde wara at endast utstaka RcLentenS
lagliga makt och nationens allmänna
rät
-
Den 17 Mas. L4Z
rättigheter samt Konung tilsätta,. hwarmedelst
Regenten snarast kommer i författning at befordra
freden och dermed upskjuta detta Riksmöte,
med förbehåll at nu warande Stånds Ledamöter,
efter lyckligt flutad fred, genast äter sig inställa
och fortsätta Riksdagen tit afgörande af
atla de öfriga Rcksdags-ärenderna. Stockholm
den i7:de Maj 1809.
Lilli Illlnclric IlZgl».
I^LmitterLckes til Lonstitutions-Ulskottek.
Härunder hadeln under Grefwe l)s lL
6ili-cljt.-8 anförande afsända l)epumuon-n äterkommit,
och mcdbragt den underrättelse at det
Högwördiae Preste Ständet redan hade bifallit
t^i-co - Mskottets hörande angäende biträde til
förswarswerket, och lofwat taga Ridderffapets
och Adelns i dag fattade beslut , om et Bewillnings-Utftott,
under öfwerwägande. BorgareStändet
hade warit sysielsatt med afgörande af
den förra frägan, och förmält sig wilja sedan
inga i öfwerlaggning om den sednare. Det hederrvärda
Bonde ätandet hade redan ifrän sit
samlingsrum afträdt.
Herr von 8cl>ant2, , bade ingifwtk
följande som nu uplästes:
Ödmjukt lVlerriorial!
Wid Högloft. Riddcrftapets och Adelns sista
kicnum hade jag tilfälle afhöra ätffilligs
wärde Herrars lika uplysta som Mrlonffa yttranden
rörande flera ämnen som äga sammanis
hang
146 Den 17 Maj.
hang med det wigtiga consiitutlons-arbetet,
hwilket nu blifwit et Riksens Ständers Ut»
skott updragit. Jag gillar sä mycket mera desta
Herrars anföranden, som, wid et sä wigtigt
tilfälle som detta, jag anser det wara en pligt
för hwar och en Ledamot af de nu församlade
Ständer, hwilken kettil känner sia äga erforderlig
skicklighet, at med sina kunskaper och sin
erfarenhet gä Utskottet i.desi grannlaga och beswärliga
arbete pä allt möjligt sätt tilhanda.
Med fullkomlig öfwertygelse om de mognaste insigter
hos de Herrar och Män som Utgöra detta
Utskott, wägar jag likwäl tro, at desta wära
bemödanden i et sä ytterst wigtigt och wid sträckt
ämne hwarken kunna kallas öfwersiödiga, eller
af dem kunna annorlunda än med walbehag
anses.
Ibland de siera föremäl jag fann hafwa
ädragit sig de wärde Ledamöters upmärksamhet,
hwilke wid sista klenum wörö wära Talare,
saknade jag et, som jag för min del icke kan
undgå at i närwarande fräga anse af yttersta
wigt. Jag hörde talas om nödwändigheten at
ined en lagbunden frihet förena en kraftfull Monarkist
Statsform, om nyttan af en förbättrad
Riddarhus.Ordning, om en förbättring i lagstipmngcn,
som hwar god medborgare icke annat
kan än önsta, om nya föreskrifter rörande
det Embete som wakar öfwer lagarnes werksiällighet
och Embctsmäns upförande; jag afhörde
änteligen et förslag til afsägelse af wista
rättigheter, hwilka, numera för ost af föga be
ty
-
Dm 17 Maj. 147
tydenhet, stulle, upoffrade, säkerligen bidraga
at närmare knyta vet medborgerliga föreningsbandet
mellan wärt Ständ och de öfriga. Bland
sä mänga gagneliga saker, som dä anfördes,
saknade j rg likwäl et af de wigtigaste föremål
i närwarance fatt — ja, man kunde säga,
det första drifhjulet i den nya Statsmaschinen.
Kwarigenom skal Konungen sättas i tilständ at
kraftigt och werksamt Lil allmänt wäl utöfwa
sin makt? Hwarigenom derwid altid kunna Lil
sit biträde päräkna de mognaste insigter, den
grundligaste uplysning, det redligaste nit för
fäderneslandet? Misttager jag mig, eller är
uprättandet af et Råd wid Konungens sida,
et af de hufwudsakligaste ämnen, hwilka päkal,
la war upmärksamhet wid den nya Stats-för«
fattningens utarbetande.
Swerige har af gammalt ägt et Räd.
Detta Räd har under wista perioder innehaft
en högst betydande makt. Men hwad blefwo
följdcrne deraf? Willrädighet och Anarki.
Dä hwar Rädsherre hade en afgörande röst,
och Konungen med blott twä röster mäste följa
pluraliteten, sä framt icke händelsewis han med
sina röster kunde bringa den pä sin sida, sä
led Konungamakten en inskränkning skadlig för
dest utöfning, hinderlig, som erfarenheten det
wisade, i mänga fall för Rikets wäl. Detta
Räd ffulle wara en motwigt mat Konungamakten,
men det förswagade den, och hade sjelf
ingen eller föga styrka. Detta Räd finnes ej
mer. Kan wäl nägon sann Patriot önsta dest
uplifwande? Jag
L48
Den 17 Maj.
Jag tror mig böra förestä et annat. Jag
menar et som kunde kallas Stats-Räd,och
vrgLni8orL8 i ltkket med hwad i flera l>io»grklffa
stater i senare tider är antagit. Detta
Stats-Räd borde utgöras af et bestämt
antal Ledamöter; jag wille förestä 7 eller
ty et ojemnt tal were, enär olikhet i meningar
upstär, tjenligast til undwikande af pzi-ia,
. votL. Lcdamöterne borde icke innehafwa andra
embeten til förekommande af delade lmsborde
förblifwa beständige wid sit kall,
beklädas med alt det anseende detsamma til,
kommer, och förses med et deremot swarande
underhäll. Detta Stats-Räd borde afKonun,
gen tilkallas och höras i alla förekommande Regerings-ärender,
och deröfwer afgifwa sina utlätandcn.
Derifrån borde likwäl undantagas
de sä kallade d^binEs-ärender, hwilka böra
Konungen ensamt tilkomma. Stats-Rädets
tankar borde wäl icke, i händelse af stridighet
med Konungens, hindra honom at mälen afgöra,
och werkställigbcten efter godtfinnande besörja;
men Stats-Rädet ägde i alla fall rättighet
at i brolocotlst försvara sin mening, och
vt wid Ständernes framdeles inträffande möte
densamma tck deras pröfning framlägga. Missa
ämnen af en altför wigtig inflytelse pä hela
Rikets wäl torde dock finnas behöfwa StatsRädets
8Lncrion, innan Konungen derom kunde
ingä i författning; sädana synas mig frä->
gorna om krig, fred och alla stags afhandlinZar
med utrikes Makter wara. Men om Riket
-
Den 17 Mas.
I4A
ket oförmodadt anfölls med krig, wore af noden,
det Konungen ägde full myndighet at til
farans aswärjande widtaga utan upstof de utwägar
han prcfwade tjenliga. Slatö-Secrcterarne
och Stats-Miniftrarire borde inför Ko.
nungcn och StiNs-Rädet wara föredragande.
Wid walet af Stats-Rädets Ledamöter wore
wäl efter min tanka angelagit at bertil mätte
utses de skickligaste och wärdigaste personer
i särskilta styrelsens grenar, inom eller utom
Embcts-clasien, sä att alltid Åtminstone en Ledamot
mä wara att tillgå fullkomligt wuxen
hwarje del af .i6mjtti8tru,eiormn. Konungen
borde hafwa rätt att, efter föreskrifna grunder,
utnämna dem, men icke at, utan bcwisliga fel
eller brottslighet, skilja dem frän deras Embeten.
Det synes mig at en inrättning af detta
stag skulle i detta wigtiga afseende förena de
betydligaste fördelar med de mindsta olägenheter.
Mera tillåter osi icke den inskränkta menniffo,
sörmägan att hoppas. Jag slutar med en suck
för mitt fosterlands wäl, med en ifrig önskan
af en skyndsam och lycklig fullbordan af wära
wigtiga arbeten, och af den enighet och förening
af alla krafter till ett mäl som aldrig
warit mera nödwändig än nu, dä wi hotas af
fiender hwilka, icke nöjde med wära olyckor,
torde wilja tillintetgöra sjelfwa wärt beständ
och skulle söka begagna wära söndringar att
xäskynda wär undergäng. — Jag anhäller at
detta Nemormi, i likhet med de öfriga, mä
blifi
Den 17 Maj.
blifwa till Lonsritucioi^-Utftottet remittsraät.
Stockholm don i? Maj 1809.
<Z. von 8 c li a n t 2.
?rOl.ocol!s- 8<.creterar6.
Uenntter3äe8 til Lon8titution8-ULskottet.
Herr Laron och Landtmarska lken anmälte
at
Herr I^s^onstolps, fton38 8ainuel, ingifwit
följande Nemorial, som Uplästes:
rödmjukt I^lemorial!
Uti sista Llenum hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln hade jag äran at, efter munteligt anmälande,
ljudeligcn upläsa det af mig til Lagutskottet
wid 1800 ärs Riksdag ingifne ^teino.
rial om Freds - eller FörlikningsDomstolars inrättande,
som remrlteracjs8 ttl O'on8titution8-  Utffottet; och som nödigt blifwer at de öfrige
ro8p0Ltivo Riks Ständen fä del af hwad l det'
ta ämne förekommit; fär jag nu deraf ödmjukast
inlemna asffrifter, för at jemte detta
inoriat pä manligt sätt L0MmunicLra8. Stockholm
den 17 Maj 1L09.
8. k.e^on8tolpe.
Uppä Herr Laron och Landtmarskalkens
proportion biföll Högloft. Ridderskapet
»ch Adeln, at Herr Uo/onntoipLs l^i-moriai finge
-
Den 17 Maj. 151
ge genom bans egen försorg med de öfriga res^ective
Standell coumiuiiiceiLS.
Herr 8er^LN8tr!>bIe, 6. hade inlemnat
et sleniorru.1, sä lydande:
Admjukt ^lemoriLl!
Af de Herrars och Mäns wishet, hwilka
det blifwit updragit, at för Ständerne framlägga
et forsing til en ny Statsförfattning,
märita wi, sä fort et lä wigtigt arbete möjeligerr
kan fullbordas, sädane styrelse-grunder til
Ständernes pröfning underställde, som stola bereda
allas wart framtida wäl; men som et sädant
arbete ! fanste det wigtigaste et Utstött af
Ständerne någonsin förehaft) fordrar en mogen
pröfning och längre tid, samt at Ständernas
öfriga öfwerläggmngar, innan en Lou8timeion
blifwit faststäld, mäste hwila, hemställer jag til
Högwälb. Herr t^-ou och Landtmarstalken samt
Högloft. Ridderstapet och Adeln, om ej <sonseitucions
Utstottet mä anmodas, at enär det hun»
nit sa utarbeta nägon del af OoEitutionen, at
densamma, utan at ryckas frän sitt sammanhang
med det hela af desi arbete, kan företagas,
denna afdelning til tidens winnande genast
mä utan uppebäll framställas til Ständernas
bepröfwande, pä det at derest nägre ändringar
deruti af Ständerne tiläfwentyrs kunde göras,
detze ändringars werkan pä det öfriga af Utstottets
framdeles arbeten mä kunna iakttagas.
Stockholm drn 17 Maj 1809.
6. berZensträble.
Herx
152 Den 17 Maj.
Herr Laron och Landtmarskalkrn yttrade
sig befara at afsriljandet af en sadan del
ifrän (^onscirulionZ arbetet och öfwerläggning
derom i plena skulle til sina följder snarare ästadkomma
hinder i Utskottets arbete, än fortgäng
i Riksens Ständers beslut.
Friherre ^iLnnLrbsim, lUrs ^.u^ust,
utbad sig fä andraga, at bet ingalunda kunde
wara Utskottets ranka, at kasta nägon hemlighet
öfwer sina göromäl; men trodde sig likwäl
böra afstyrka bifall til Herr ösrg^nsoLni28 motion
pä den grund, ar betraktande af nägra delar
af et arbete mäste ästadkomma en helt annan
etkect, än betraktande af saken i sitt hela.
Af denna anledning ansäg Högloft. Ridderskåpet
och Adeln sig icke kunna samtycka til
htvad Herr UmAensci-Lbls t sitt iviemoillU föreslagit.
Emottogs och infördes pa manligt sätten
veputttion ifrän det högwördige Praste-Ständet,
anförd af Biskopen öfwer Skara Stift och
Lomnmnäeul-en af Kongl. Nordstjerne ' rclen
Herr Doctor lkburc ^Veiäcmann. som förmälte,
at Präste-Ständet äfmen för sin del godkändt
lln8tlULtionen och Eden för Lmico Utskottet; at
Ständet utwalt Ledamöter til samma Utskott,
lil halfwa antalet mot Ridderskapets och Adelns;
at Ståndet, i anledning af Hans Kongs Höghet
Riksföreständarens i dag ankomne bref til
Landtmarskalken och Talemännen, uti et lika beslut
med RidderffapetS och Adelns instämt;
Den 17 Maj. rS3
samt för öfrigt beflutit at för sin del Mlja i»
Ledamöter lii Bewillnings-Utflottet. .
Sedan vLxutLrionenz beledsagad efter manligheten,
afträdt, begärde
Grefwe körner, Darl Gabriel, uplpsning,'
i anledning af det nytz upgrfna antalet af Presta
Ständets Ledamöter i Bewillnings-Utflottet, huruwida
meningen were, at Ridderflapet och Adeln
för sig flulle wälja et sä stort antal forn 24.
Herr Karon och Landtmarskalken förmodade
at detta antal more detsamma, fomRidderffapet
och Adeln wid sistledne Riksdag fastställt.
Grefwe De la 6ar<Zie, jacob, förmälte,
det han i dag utur sistledne Riksdags hrorocotler
inhemtat, det et större antal än efter förra
manligheten dä blifwit äfladt, och efter någon
öfwerlägqning utfatt til 24; hwilket antal han
vck hoS de andra Ständen upgifwit, sevan Ridderflapet
och Adeln i dag beflutat, at i denna
del följa sista Riksdagens praxis.
Anmältes och emottogs en Deputation frän
det Wällofl. Borgare Ständer, anförd af Riksdagsmannen
för Stockholms stad, Rädmannen
Ignaberg, som tilkännagaf, at Ständer förenat
sig med Ridderflapet och Adeln angäende
kemisstil Kanco-Utflottet, at ofördröjligen hoiK
Ständernas illena upgifwa, huruwida kanken
kan undsätta Regeringen med hädanefter erfotderlige
medel til Rikets förswar, säfom til brizér
^ we°
LZ4 Den 17 Maf.
rn5ens dagliga befolkande, och öfriga tilhörande
courant utgifter, men med tillägg at BorgareStändet
för sin del updrager Landen, at än widare
oafbrutit i hwarje wecka utbetala enahanda
summa som sedan Regementsförändringen
til ofwansagda ändamäl uigätt, och at ranken
härmed mä fortfara intil desi Ständerne derutinnan
annorlunda förordna; hwarjemte Borgare
Ständet önffade, at Hans Kongl. Höghet
Hertigen Riksföreständaren täcktes anbefalla wederbörande
Embetsmän, at genast til oanco-ULffottet
upgifwa förfwarSwerkets högst oundgängliga
behof, pä det tilräckliga uplysningar mä
rvara för handen, och befluten winna en derefter
lämpad fullständighet. Bewillnings Utskottet
hade Borgare-Ständet beflutit ff.)la formeras
likasom wid 1L00 ärs Riksdag. Äfwen önffade
Borgare-Ständet, at ju förr desi häldre et Utskott
mätte sättas, som ägde at öfwer fe Financerna
och til Riksens Ständer upgifwa behofwen,
sä at medel med all skyndsamhet mätte
kunna pätänkas och utses. Sluteligen anmälte
han, at Sländet instämt uti Ridderffapets och
Ädelns beslut rörande antalet af medlemmar i
tllanco-Utffottet, samt Instructionen och Eden för
Detsamma.
veputkttionen afträdde, ledsagad likasom
rvid ankomsten.
Upropades de nu närwarande Ledamöter af
Danco-Utffottet, 1Z til antalet, hwilka inträdde
inom ffranket aflade jemte Herr Laron och Landtmarffalken
den fastställda tysthets-eden, som dem
af Riddgrhus-LocretsrAren förestafwades.
Grefwe
Den 17 Maj. 135
Grefwe von Germansson, Friherre Stjern»teät,
Herr lrau rerbjelm och Herr t<euter8l^ölck,
hwilka nu wörö fränwarande, ffulle samma ed
i -;»nLo-Utffottet wid dest första sammanträde
aflägga.
Ridderffapet och Adeln ätffiljdes kl. 2.
In 6äem krotocolli
/t. 6. Silverstolpe.
Thorsdagen -en 18 Maj.
plenum klockan f. m.
Upbrötos Herrar Klcctorernes Listor til Wal
af Ledamöter i Lauce». och Lxpeäinons-Utskotten
efter Herr Scbmitterlöw och Grefwe blamiiion,
och befunnos wara walde, i den förras ställe
Herr lserb^elm, Larl^uban, Kevisions-Lecreterare,
och i den senares Grefwe Strömlelt, k^ans
Kreclric, Lagman.
Widare upbrötos Listorne öfwer walde Ledamöter
i Bewillnings-Utfkottet, hwilka
wörö följande: ,
Af Första Classen.
N!»
60. Grefwe körner, Carl Stellan, Landshöfding,
L. S. 0. St. K.
69. Grefwe Cronbjelm til Hakunge, Fullm.
Frih. Kurck, Claes, AHeflor.
80. Grefwe von Duben, Fullm. Herr lersmeäen,
jöfwerste, R. S. o.
156 Den 18 Ma).
N:o
b4. Frih. von LnZern SternberZ, Nokias
lexancler.
134. Frih. Leäerbjelm, Lermuncl, Kfwerste.
Lb4. Frih. VVennersteät, Fullm. Herr blegxensk.
ölä, Larl hreäric, Hof-Rätts-Räd.
§82. Frih. knäbeck, ^lexanäer, Hof Marskalk.
L9Z' Frih. kalKenZren, Fullm. Grefwe läamii.
ton, ^xel, Rptimasiare.
Af Andra Ll assen.
M-.s
13. Herr blatt och OaZ, Fullm. Frih. l?os,e,
Larl läinäric, iVlajor, R. S. O.
173. Herr hoäe, Larl Lric, H)fwerste-hieutenant,
R. S. O.
456. Herr ^nunolf, keoäor Naurit?, E)fwerste,
R. S. O.
460. Herr Lrusenstjsrna, Sebastian, Afwerstehieutenant,
Ak. S. O.
494. HrLroneborx, Fullm. Frih. Ogllsnstjerna,
Larl, E>fwerste, R> S. o.
775. Hr Mannerfelt, Fullm. Herr von Stochenström,
hars, Bruks-Patron
778. Hr hegonanckar, Fullm. Frih. klannerbeim,
6ustak, Klajor.
816. Hr Lri^enskölä, Fullm. Hr Lripenwalät,
LeorZ, K^fwerste-hreutenant. ,
Af Tredje Liassen.
N:»
1V66. Hr bråkenhjelm, ^.äolplr hreäric, A§e§or.
116g. Hr bilanZ, Fullm. Hr 8ilfverstolxe,job.
Davi cl, Klakör.
1304. Hk kuglenstjerna, j^ob. Larl, Laxitalne.
1468. Hr von Lteät, Llaes, Lagman.
1L7L.
Den 18 Maj. 157
1871. Hr Lkrsnpoks, Fullm. Frih. ko536, 6li
stLl
LllauritL, UieuteciAnt.
1c)40 Hr lorbmocioo, ^acoo, Bruks-PatrvN.
^0^6. Hr von Kook, Ousrall, Lagman.
L118- Hr kaZerlioun, OlokkIiitL, vice 1 resident.
Af desia Herrar afsade sig stund efter annan
under vetta nwnum Friherre nurc^, Herr
.ku-tt och Friherre Lollsrlljeim sine platser i
Bewillnings Utskottet; hwarföre Herrar Kiecto1-c
rno anmodades, at til desin platsers upfyllande
anställa npa wal.
Herr Laron och Lattdtmarskalken tilkännagaf,
det Hans Kongl. Höghet Hertigen
Riksföreståndaren anbefallt Honom yttra desi ästundan
at et Stats-Utskott mätte sättas , hwilket
en öfwer Stats WerketS tilständ författad
Berättelse mätte kunna föreläggas, och hwaruti
Hans Kongl. Höghet lgtrt föreslä de utwägar,
som nödiga kunde finnas til Statsbehofwens
fyllande i Rikets närwarande belägenhet.
Dä härwid fräga upkom om antalet af LeLamöterne
i detta Utskott, yttrade sig
Grefwe klörner, Larl Oabriel, at dä wid
sista Riksdag blott et hemligt Utskott, bestäende
af Aderton Ledamöter för Ridderffapet och Adeln,
men ej något Stats-Utskott warit förordnadt,
hade ban sig ej bekant det brukliga antalet af
Ledamöter i sistnämnde Utskott.
Friherre Uo8onbg,n6, 8cberinZ, uplyste,
at wid 177L och 1786 ärö Riksdag, et Stats
UL«
-
1Z8 Den 13 Maj.
Utskott bsstäende af Tolf Ledamöter för Ridderffapet
och Adein warit förordnadt.
Efter nykommen fräga, huruwida det nu
äsiade Utskott skulle särsstlt befatta sig med Financernas
vswerseende eller wara at anse säsom
et HemLrgt Utskott, lemnade Herr Laron
och Landtmarskalken den uplpsning, at detta Utskott,
atnnndstone för det narwarande more at
anse säsom er särffUdt Ut kott, emedan Hans
Kongl. Höghet Rttsföreständarcn icke ansett sig
kunna asia et Hemligt Utskott förr än den npa
(kouLcicu^ouen wvre antagen.
Härefter och uppä gjord kro^o8ition bifölls,
at för Moderskap, t och Adeln 12 Ledamöter til
Stats-Utskottet skulle förordnas; och skulle de
öfrige respccttve Sländen härom underrättas
genom en ldeputacon, som afwen agde, at til
Bonde-^tandet framföra de förledne gårdag af
Ridderffapet och Adeln fattade beslut, och bwilken
genast under Grefwe Ue laOaräleL anförande
afgick.
Grefwe körner. Larl Stellan, utbad sig såsom
wald til Ordförande i Bewillnings Utlkottet,
at erhälla underrättelse, huru snart Utskottet
skulle begynna sina göromäl, och hwar desi
sammanträden skulle hällas.
Herr Laron och Landtmarskalken lofwade,
at härom aftala med de öfrige Talemännen.
Grefwe
Den 18 Mai. 159
Grefwe kossk-, Arvill birie, hade ingiflvlt
et ^Lmorial, hwilket nu uplästes, sä lydande:
I
den öfwertpgelsen, at all befästad Lag
äger bestånd och bor lydas och efterlefwas rutil
dest, at Lagstiftande Magten genom en ny
Lag antingen förkastat eller förändrat dea förra,
har jag för min del trott, at ej nägra ?rox>08itioner
om Lagfcrändringar i allmänna Lagen
och nu warande författningar lunna göras
til Rikets Högloft. Ständer, utom Regenkens
samtycke och bifall; af denna anledning har jag
äfwen innehållit med flere Lagfrägor, som torde
wara nödwändiga at yppa; men dä Herr
Häradshöfdingen He^onseoixs til Högloft. Nidderflapets
och Adelns klenum gjort en proposition,
hwilken icke allenast störcr wärt i La aarne
grundade Rättegångssätt, utan ocksä anförer
skäl, som kasta skugga sä wäl pä Domareförwaltningen
i allmänhet, som äfwen vä euflalia
personer, utan at de nämnas; sä anser jag
som en pligt, at korteligen beswara denna nu
yppade staga. —
Amuel, i och för sig sjelf bctraktadt, kan efter
min tanka icke tildora dionsriluckons Mflottet
eller Grundlagarne utan bör hänwisas til et
Lag-Mflolt i händelse något sädgnt blir ansett
nödigt och kommer denna Riksdag at sattas.
Inrättningen af de sa kallade Freds- och Förliknings
Domstolarne och deras bebos och nytta torde
lättast beswaras igenom de af Ledamoten i Högsta
Domstolen, Hofrätts-Rädet och Häradshöfdingen
Wälborne Herr lllenwng ckmoipll von 8trokircks
igenom trycket utgifne anmärkningar och
160 Den 17 Maj.
sivar pä Herr Häradshöfdingen Oe^onstolps» anförde
af hwilkct iag anhäller ödmjukast
at hosfogade exemplar mätte fä biläggas Herr
Häradshöfdingen l^^onstoi^es anförande. Den
som med noggranhet will läsa anmärkningar
torde snart med owäldighet kunna dömma, hwilkendera
af detze Herrar, som anförer det rätta,
och jag tror at hwar och en som läser och förskär
ärs Lagbok stall snarligen finna, att'
alla wära ordinarie Domstolar äro werkeliga
Freds- och Förliknings-Domstolar och erfaren,
heten torde wisa, att alla goda Domare förlika
äfwen sa stort antal Rättegångar, som de afdö»
ma wid de nedre insmlitierne.
Hwad äler angär Herr Häradsböfdingens
anförande, at sällan nägon sak kan afgöras pä
mindre än s:ne är och ofta derutöfwer, sä är
det en beskyllning, som i min tanka är desto mera
ohemul, som jag provocerar Herr Häradshöfdingen,
at lagligen bcwisa hwilka mäl som
öfwer tiden.»och utom lagliga stät blifwit uppebällnc,
dä ej parterne sjelfwe lagt hinder r
wägen för sakernes afgörande, och mätte Herr
Häradshöfdingen gensäga den sanning, som styr»
kcs af HosRätternes til Kongl. Maj t i underdånighet
aflemnade Arbets-förteckningar, att tre
fjerdedelar af inom äret inkomne mäl altid blifwit
afgjorde; fag medger, at lagwadda mäl sällan
fortare, än inom äret kunna afgöras, dock
hander äfwen detta ofta; men deremot beswärsmäl
wägar jag pästä, afgöras med den skyndsamhet,
at ofta parten och alltid sakdrifwaren
finner det gä fort. Och at detta är sant, samt
at Götha Hofrätt wid hwarje sessions stut har
gan.
Den 17 Mas. 16L
gansta fä mäl oafgjorda och ej andra än dem
Parten sjelf uppehåller kan lätteligen wisas.
Herr Häradshöfdrngens klagan öfwer Domares
förfarande med sakers uppchällande och
widlyftighet, kan ej beswaras annorlunda, äw
jag önffar det Herr häradshöfdingen wille framfora
med lagliga skäl och bewis, at nägon Domare,
som blifwit öfwertygad om laastridigk
förhållande och orätt uppförande, blifwrt befriad,
ffonad eller onäpst.
Det är lätt at kasta stuggor pä Embetsmän,
men det wore lyckligt om den straffbars
blcfwe yppad, och den rättfärdige ffonad, at ertan
anledning klandras och för en allmänhet be.
fläckas. Sluteligcn fär jag ödmjukt anföra. at
om något Lag-Utffott blifwer satt och den mr
yppade frägan dit wisad, ställningen högre ärr
jag önsta, at sättet mätte upfinnas, hwariqenöm
Domare i allmänhet ännu mera förbundes,
at bringa twistande til förening i mäl der det
tillätes och föreningar mä fä mera bestånd än
de hitintills haft, igenom twisters yppande onr
föreningars rätta förstånd och mening.
Lric kos5s.
Lades pä bordet.
Derefter upplästes följande af Herr vo»
6reill, soban L.uäviZ, inlemnade DictLinen:
Riksens Ständer hafwa wäl updragit äk
Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren full rättighet
och förmåga uti allt, som kan bidraga tit
si af»
162 Den 17 Maj.
afsiutandet af freden saint landets befriande
rfrän fiender. ^ Uti det förra afseendet lemnar
jag omsorgen ät dem, som, begäfwade med djupare
Statömanna insigter än jag, förmä at inse
hwad uti wär ställning kan räddas, ochtilse
at sa förmonlige willor matte erballas, som omständigheterna
kunna medgifwa, men i det senare
afseendet eller hwad kriget angär, intages
witt sinne af en oro, som endast kan lättas af
den förtröstan jag hyser, at Ridderffapet och Adeln
stola bäde dela mitt bekymmer, och genom
Lesia djupare insigter utfinna tjenliga utwagac
til afböjande af Fäderneslandets undergång.
Dä wi befinna Rikets belägenhet kan man
-j neka at den är i högsta mätto critist och utomordentlig.
Det urgamla Sweriges gränser
äro beträdde af fiender, och dest kuster synas pä
siere puncter hotade af en mägtig fiende; at afwärja
denna wäda mätte utomordentliga medel
och utwägar wara af nöden. Wi hafwa räckt
hwm andra banden uppä, at ej Sweriges urgamla
område skulle lemnäs fienden til rof.
Jag känner pä mig sjelf och är säker pä mina
wedbröder, pä hela Swensta folket, at de wilja
bälta lif och blod osparde til upfyllande af
Let löfte, lwarutom allt hwad man redan wägert
och företagit til Fäderneslandets räddning
wore en fäfänga.
Sädant kan aldrig werkställas utan antagandet
af den grundsats, at hwarje wapenför
Swenst man nu mäste bälta sig redo och anse
sig skyldig at wäqa sitt lif til Fäderneslandets
förswar, när och öwar det kan päfordras, samt
at alt det goda r penningar och waror som i
Den 17 Maj. i6ö
landet sinnes bör hällas i beredskap til detta
ändamäl. Nu hafwa wäl Riksens Ständer updragit
Riksföreståndaren widtaga nidige mätt
til Rikets förswar; men om mari ock medgifwer
at detta underdäniga förtroende stall och hör tydas
wrdsträcktare an til anwändandet af krigsmakten
och de wanlige förswarsmedlen; sä wet
man nogsamt den granlagenhet werkställande
magten/hälft i en öm och mild Furstes hand,
alltid har, dä af folket stall fordras hwad som
kan falla det tungt och tryckande. Men pä des
fienden icke ma draga nägon fordel, eller Fäderneslandet
sättas pä wägspel för stikå csn8ille--  rycioi^r. och werkställande manten undgä bekymret
at kräfwa hwad Rikets nöd och kärleken til
Fosterlandet äska, at wi friwilligt och i förhand
erbjuda; sä anser jag mig böra proponera, at
et Utstött af Riksens Stander genast bör ut«
wäljas, med hwilket Hans Kongl. Höghet RikSföreständaren
rnä kunna samräda och befluta angående
alla de utomordentliga matt och steg,
som til Rikets förswar kunna blifwa nödiga at
widtaga; och för detta Utstött önstade jag för
min del att ingen annan in8trucUcm matte behöfwas,
än den principen.- at hwarje utgift,
som i et eller annat afseende göres och ej 0-  unhwikeligen tarfwas är en syndpenning;
men at deremot al! besparing as lif eller egenbom
som Rikets förswar päforhrat är et
brott emot medborgerligheten och hwarje
Svensk mans önskan, som häldre wagar lifwet
än lefwer under utländskt ok och förtryck.
Om widare instruction behöfs, önstar jag blott,
at Utskottets werksamhet ej härigenom hindras
och at denna utwäg dymedelst blir mer för M
spn ffuld än en werklighet.
164 Den itz Maj.
Om jag ej bedrager mig, skulle Nationens
LnLi-gie, bärigenom wäckt och med klokhet ledd
och begagnad i betydlig mon lätta det angelägna
fredswerket.
Friherre 8ilkver8kjölä, dlils, upläste
til krococollet följande:
Under Gärdagens Llennm lärer Riddcrskapet
och Adeln, i anledning af en Hans Kongl.
Höghets Riksföreständarens nädiga skrifwelw,
rörande penningars anskaffande til Rikets Förswarswerk,
beslutat, at af Lanco Utskottet inhämta,
huruwida llangu^n är i den författning,
at kunna understödja Stats-Werket med nägot
Penninglån. Denna anstalt är wisierligen god,
men omwägen, fruktar jag, wällar en altför
käng tidens utdrägt. Riksens Ständer hafwa
updragit til Hans Kongl. Höghet RikSförestänLaren,
at med all Konungslig magt öpna fredsLleAociationc;,
- med Rikets fiender; och man bör
kunna hoppas, om fienderne annars wilja göra
fred, at de numera ej lägga dylika hinder swägen,
som tilförene warit uämda. Men alla tiders
erfarenhet har lärt, at Freds-dlegociatioDLi
gä fortast och ärorikare fred lättare winnes,
när 'man är färdig at fortsätta kriget. Det är
således högst angelägit, at Rikets Förswarswerk
sättes skyndsammast i bästa möjliga ständ. Detta
kan ej ske utan penningar. AL Stats-Werkct är
rttblottadt, är beklagcligen nogsamt känt, således
kan ingen hjelp deraf wäntas, annan mäste
pätänkas, och männe nog hastig finnes utom i
Lanken? Jag fruktar at den ej gifwes, anser
derföre nödwändigt, at Lanken, i hwad författning
-
Den 18 Maj. 165
ning den också mä wara, mätte för momenten
biträda med en summa, som kan fylla Slatswerkcts
mest skyndande behofwer. Jag wägar
derföre til Högloft. Riddcrskapets och Adelns
närmare granskning hemställa, om det icke more
bäst til en dyrbar tids' minnande, at tilen början
foreskrifwa en wist summa den liängen mäste
försträcka; jag förestär 2 millioner Riksdaler.
Denna Summa ar wifterligen obetydlig för Staten,
och bör äfmen wara det för ts!>nk.cm. Kan
biträdet, som jag hoppas, utwidgas framdeles,
sä är det wäl, men jag fruktar likwäl at n-rn
hjelp
ej blir tilräcklig för alt hwad som
erfordras, bwarföre jag anser det waraangelägit,
at påtänka annan utwäq til penningars erhållande,
hälst en framdeles blifvande Bewillniug
kommer noa sent, och torde desiutom i det
olyckliga tilstand de fleste Rikets Jnnewänare
nu befinnas, äfwcn blifwa otilräcklig. Jag
skulle tro, at om Riksens Ständer updroge til
Stats Lonioiret at uptaga Län, emot 6 procone
och Ständers g-n-IntiS, för sä wäl ärliga räntan
som Lasiitalets framdeles betalning, med
den heliga försäkran tillika, at om än Riksens
Ständer framdeles finna nödigt belägga utlauta
dllipiwlm- med nägon ärlig afgift , sa skal
dock ej den penninghjclv, som nu i nödens tid
lemnäs Staten, med sädan afgift betungas; sä
kan en Förmyndare ej med mindre answar
plaeera fine kupUlers LLpinckor, än mot sädan
säkerhet, och de som lefwa af räntor, lära ock--  sä anse för en förmän, at hos Statswerket nedsätta
sina Penningar.
Hwad jag nu haft den äran föreflä wägar
jag med sä mycket mera wifthel hoppas winner
Hög
-
166 Den 13 Maj.
Högloft. Ridderstapcts och Adelns bifall, som säkerligen
ingen Ledamot sinnes, hwilken icke inser
faran i tidens utdrägt och således icke önskar
at sätta Regeringen i det ständ, at kraftigt
kumm urwerka hwad Nationen allmänt önstar:
Fred, och den sä ärorik som händelserna medgifva.
Ingen mä stylta mig at jag häintar angelägenhet
af Statens understödjande utaf de
fykten som kringlopa: at är särad;
at Lsterrikare besegrat Fransmännen; at Polackar
sträckt gewär; at Preusare mot sin Lfwerhets
wilja öfwergätt til österrikare för at
understödja dem, med flere dylike mindre trolige
berättelser. Jag är fast wid den tanken, at,
edwad som händer, bör en redlig Swenst man
oförändrad, sä länge fienden ej med bajonetten
honom tystar, tala och werka til Fäderneslandets
räddning, och ej förwillas af berättelser. Jag
crindrar mig hwad en Författare nyligen sagt:
Bäfwer I alle, som föden menniskjor
med lögner. En dag skolén I dömas.
Det är hwarje medlems af Höglofl. Ridderffapet
och Adeln ostridiga rättighet,' at lägga en
wäckt ny fräga pä bordet. Hwad jag nu tagit
mig den friheten förestå kan således undergä et
lika öde; men dä denna fräga är af största wigt,
och Höglofl. Ridderstapet och Adeln icke dermed
afgör nägot hufwudsakligt för fram
tida
bestånd, sä underställer jag ödmjukast, om
icke Höglofl. Ridderstapet och Adeln genast skulle
behaga deröfwer afgifwa sin tanka. I sädan
förhoppning anhäller jag ödmjukast at Högwälborne
Herr Laron och Landtmarskalken täcktes
göra xroposltlou, först 0M icke Lanco-Ut
stok'-
-
Den 13 Majk. L67
skottet bor underrättas, at Statswerket mäste
understödjas sä fort ske kan med 2 miUioner
R:dr t^-anco, och at Utskottet derföre har at
skyndsamt inkomma med berättelse huru snart
utbetalningen af berörde summa kan taga sin
början. För det andra, örn icke Stats-^omolrec
fär updragas, at med första söka uptaga
privata läll mot 6 procents ränta och Ständers
garantie af betalningen, samt försäkran, at desie
län aldrig skola belastas med afgift til Kongl.
Maj t och Kronan. I händelse desie Lropositioner
af Högloft. Ridderskapet och Adeln beswaras
med Ja, sä torde sädant genast böra
meddelas wära Med-Ständer.
Herr Laron och Landtmarskalken gjorde
proposition til bifall pä de begge af Friherre
8iUversKö!ä föreflagne punkter, hwilkcn ge»
nast med et enstämmigt I a beswarades.
Han§LxceiienceHerrGrefwe^Vacklt.
meister, Liaes, föreflog, at de försträckningar
til Statsverket, som under Rikets nuwarande
trängande behof hade blifwit gjorda och för hwilka
Stats-OkliAationer med 6 procents ränta
hade blifwit utgifna, mätte inbegripas under
samma garantie och försäkran, sorn de af Friherre
8iitversNölä til uptagande föreflagne xrU
vata Län.
Begärdes pä bordet.
Herr von 8trok.ircb, bkenniNA ^.äolnb,
pttrade sig, enligt sedermera inlemnadt striftligt
anförgnde:
- Herr
i3A Den r3 Maj.
Herr Friherre Liifversköills ^lvmorlLl innehäller
2:ne icke frän hwarannan offiljaktiga
ämnen - först, at 2:ne mttiionEt- R:dr mätte af
genast utbetalas til förswarswerket och
dernäst, at Stats-^omoiiet borde inga uti författning
om Lans erhällande mot 6 procenis
ränta, för at dermed öka tilgängarne til bestridande
af nödiga utgifter. Hwad det förra beträffar,
sä kan ingen undgä at finna den fara,
hwaruti Riket och foljakteligen hwar och en medborgare
är stadd, samt at alt dröjsmäl bör förekommas,
som hindrar eller upffjutcr et nödigt
förswar, och hwarföre jag, om wänlig ordning
ej kan följas, jemwäl förenar mig dermed» at
Larifen mä igenom Riksens Ständers örncoUtffott
ingä uti behörig författning, at deste medel
mä kunna ffyndfammeligen wara at tilgä;
men äter hwad upläningar angä emot 6 proc^nt8
ranta» anser jag denna fräga tarfwa närmare
öfwerläggning / och denna utwäg ej widtagas,
sä länge andra medel möjligen äro at
päräkna» hwilka jag hoppas kunna utses. Det
är ostridigt, at 6 procent ränta belastar Staten
och förswärar skuldens re^U^tion. Jag
tror at förra tiders händelser, det wil saga erfarenheten
, bör uplpsa och werka pä beflutet.
Wid i73g ärS Riksdag skulle Riksgäldssedlarne
göras begärlige med ränta, men det warade icke
länge förr än man fann räntan för tung, och
huru hufwudstolen afkortades behöfwer ej anmärkas.
Med riktiga , hwarä ej
saknas tillgångar, kan Statsverket utgifwa si»
na förbindelser, hwilka kunna blifwa bäde begärliga
och gällande, och den penningstock ffm
sä wäl tarfwas för enffilte Medborgares rörelser,
icke dem til en oundrviklig undergäng in
ffrän»
-
Den 18 Mas. t6g
ffränkas eller undanhällas; men härom är nu
ej hwarken tilfälle eller tiden, at nägot widarS
utföra, utan hemställer jag til Högloft. Ridderskapets
och Adelns närmare uplysta pröfning,
om icke denna del af Herr Friherre iiilkversLoias
^lemo! ILI mä til wederbörligt Utskott wardö
förwisad.
Grefwe borner, Lärl (iLbrielr. Jaä
har nyligen hört med et attmäm Ja, och utan
föregängen öfwerläggning, beswaras en propoi
kinon, at ULNl^uen skulle til Kronan försträcka
Tchä Ivlillioner Riksdaler. Dä ändamälet med
denna försträckning är sä wigtigt och Rikets
behof för det närwarande sä trängande, är det ej
urin mening, at bestrida detta redan fattade beslut.
Jag utbeder mig endast ödmjukeligen fä
anmärka, at detsamma är i sig sjelft alldeles
stridande mot Nanco Författningarne, foch uttrpckeligen
stadga, at nägra utgifter af kLn^uens
fong icke kunna beslutas. Utan förut inhächtadt
yttrande af danco Utskottet. Jag anhäller säledes
at det tillägg mätte göras, at intet annat
än sakens wigt och Rikets närwarande belägenhet
kunnat föranleda til detta hastiga beslut, och
det förbehäll uttrpckeliqen stadgas, at detsamma
ej mä kunna gälla säsom xrejullicar wid framtida
tilfällen, dä öanouens biträde kunde synas
af nöden. Hade Högloft Ridderstapet och Ädelst
icke sä fort fattat,,sit beslut,, skulle jag hafwa
wägat för Utstottet begära nägon gansta
korttid, för at med stt utlätande i förewärande
ämne inkomma.
Uppä gjord proposition af Herr ULron och
Landtmarstalken blef det af Grefwe körner»
L2 " L»r1
Den LZ MaH.
Larl gabriel. tillagde förbehäll af Ridderffapek
och Adeln bifallit.
Anmältes och infördes en Deputation ifrån
Let Wällofl. Borgare-Ständet, anförd af Riksdagsmannen
ifrän Wisby, Borgmästaren och
Riddaren af Kongl. Wasa-OrNen (Urevesmubl,
som tilkännagaf, at Borgare-Ständet bifallit
Hans Kongl. Högbets RiksföreständarenS yttrade
Åstundan, om förordnande af et Stats-Utffott,
jhwartil Borgare-Ständet bestulit wäija ek antal,
swarande mot hälften af Ledamöterne för
Ridderstapet och Adeln.
DexutLtionen afträdde.
Sedan den af Hans Lxceiisnce Herr Grefwe
^Vachtmeister, Claes, wäckta fräga VM garantis
för de redan gjorda försträckningar til
Kronan äter blifwit, med begifvande af Herr
<-rixenvvalc!t, ^acod Lric, som begärt densamma
pä bordet, uptagen, och tydligen bestämdt,
pt dermed ej j?ulle förstas annat än contant»
försträckmngar, och icke förffott i waror, blef,
iUppä gjord proposition af Herr Laron och Landtmarssalken
det af Hans Lxcellence Herr Grefwe
VVschtmeister föreslagne tillägg bifallit.
Derefter upropades och afgeck under ansökande
af Friherre Rosenhane, LcherinZ, en De.
xutation för at underrätta de andre respectivs
G Länden om de i dag, i anledning och följd af
Fri
-
Den 13 Maj. L7I
Friherre Lilkvei8cböl<ls Oictamsn fattade be»
slut.
Grefwe De Is. 6aräie, facol), 1 äterkom
med dell af honom anförda Deput^LioiiLu, och
tilkännagaf, at Preste- och Borgare-Ständen, r
likhet med Ridderskapet och Adela , bifallit förordnandet
af et Stats Utskott. Bonde-SLändeL
hade lofwat taga de dem meddelta ämnen i öfwerwägande,
och om sina beslut deröfwer Ridderffapet
och Adeln underrätta.
Herr ^Vin^Lrcl, Larl I^reöric, fom hade
anmält sig at tala, upropades, men i betraktande
deraf/ at tiden redan war längt liden och
wänge af Ridderffapets och Adelns Ledamöter
fränwarande, afstod ifrån sin rättighet at nu
tala, under förbehäll, at äga sig densamma i nästa
lUei-um förwarad.
Grefwe Ick amilton, 6u8tLk ^Ltbier, Up«
läste til laotncollee följande:
Wid 1800 ärs Riksdag wäcktes cn fräga,
hwarä jag wisierligen icke skulle waga a nho
fästa Högloft. Ridderffapets och Adelns upmärksambet
under et Riksmöte, med ffäl helgadt ät
högst angelägna öfwerläggningar, om jag icke
more öfwertpgad, at äfwen det ärende jag ämnar
widröra, wore af mycken wigt.
Sedan Bewillnings-Utffottet nu blifwit
vrganiseradt, anser jag högst nödigt, at detta
Ut»
Z72 Den 13 Maj.
Utskott med en Instructjon förses,, deruti Utskottet
borde gläggas, at genast utarbeta och se,
dan til Riksens Ständers pröfning öfwerlemnä
de allmänna grunder, hwarefter den npa Bewillvingen
til Riksffuldens afbördande bör utgä.
Orsaken bwarföre detta Förslag förra Riksdagen
ej antogs, eMerar ej nu. Utffottct ivar
dä redan satt i werksambet innan öfwerläggnrnq
härom >u p-leuo företogs, — man ansäg betänkligt,
at genom en-nstruLrion lägga hinder i wägen
för Utskottets redan längt avanLLraUe arbete,
och Riksens Stander ätnöjde sig med at lemna
Bewillnings-Utffottct den föreskrift, at någon
rsp-uciciou af Bewillningen ej finge företagas,
utan blott desi grunder, intil desi Hemliga Utskottet
upgifwit och Riksens Ständers ^lena fastställt
en bestämd Bewillnings-Summa.
Jag tror at 1800 ärs Bewillnings-Förordying
blifwit fullkomligare, at man haft mindre
skät at klaga öfwer obillighet i grunderne för
beskattningen och deraf följande ojämnhet i fördelningen
af Bewillningssumman, om desie grunder
blifwit granffade och fastställde, innan fördelningen
företogs. De olägenheter, som eljest
ofelbart upkommo deraf, at Bewillnings-Utskottets
Ledamöter i flere fall kunna wara af olika
ofwertpgelse och icke ens med säkerhet arbeta
efter de fleste deras principalers önskan, förekommas
genom en Instruction. Den blir ej nägot
binder för Utskottets arbete, utan desi ledare;
Riksens Ständer blifwa genom den bibehällne
wid deras rätt, at sjelfwe förordna om grunderne
för beskattningen, och en stor del af de
stridigheter, som eljest skulle kunna upstä dä Utskottets
utarbetade bro^ecter lu plena ventileras.
Den 18 Maj. 17L
forekommas. Af drsta
len blifwit anförde och, efter min tanke, icke wederlagdc
da frägan härom förra Riksdagen hos
Ridderffapet och Adeln förewar, får jag ödmjukast
hemställa om icke Bewillnings Utffottet kunde
förses nred en rn8nmcllou af den beffaffenhet
jag redan nämnt. I händelse af bifall härtil
amer jag den, som 1R0 föreslogs, äftven nu
wara til ändanEet tjenlig, samt förbehäller mig
i sädant fall at fä densamma upläsa.
Häruppå begärdes af mänga tlloxo^uon.
Grefwe I)e la 6aräie, ^acod, yttrade
sig, at ehuru grundligt han funné Grefwe illamilcons
i)ictLlNl?ll författadt, wägade han dock
hemställa, om det ej kunde fä hwila pä bordet
intil desi at Lon5titutlon8 Utskottet med sit arbete
inksmrnit.
Grefwe kllamilton förklarade sin mening
icke hafwa warit annan, an at Bewillnings Utflottet
sjelf endast mätte til Riksens Ständers
illena upgifwa grunderna til Bewillningens fördelning.
Herr Laron och Landt marskalken erindrade,
at frägan wore begärd pä bordet.
Grefwe Hamilton utbad sig i sädant fall
allenast fä upläsa följande uti hans victamHir
omnämnde Illo^ect til en Instruction:
? ro iec t
til Instruction för Bewillnings-Ut skottek
wid 1809 ärs Riksdag.
1 §.
174 Der, 18 Maj.
i §-
Intil dest Riksens Stander ester erhållen
kunskap om Riksgälds Werkets närwarande tilständ
och Riksstuldens belopp, i olena faststalt
den summa de wilja bewilja Lil densammas afbördande,
och bestämt de '.vilkor och förbebäll,
hwarmed de kunna ataga siq densamma, äger
det af Riksens Ständer satte Bewillirings- Utskott
at öfwerlägga om de allmänna grunder,
hwarefter en sadan ny Bewillning bor emellan
Rikets inbyggare fördelas, i hwilket afseende
Bewillnings-Utstottet, jemwäl äliggcr, at gransta
de af Riksens Ständer wid u«o ars Riksdag
antagne grunder för fördelningen af den dä
fastställde Bewillningssumma, och utreda hwilka
deraf kunna med rättwisa bibehällas, eller hwilkaböra
såsom obilliga förkastas eller förändras.
2 §.
Bewillnings Utskottet bor, sä snart det sig
gora later, med sit Betänkande öfwer förrberörde
ämne til Riksens Ständers blena, inkomma.
3 §.
Med fördelningen af nägon Bewillni..gssumma
mä Utstottet ej befatta sig, innan Riksens
Ständers blena, hwilka allena det tilkomrner,
at bestämma Bewillningens belopp, genom
särskildt förordnande uttrystligen updragit ULstöttet
et sädant göromål.
Lades pä bordet.
Ankom
Den 18 Maj. i?5
Ankom och infördes en v--put-rtion ifrän
det hederwärda Bonde-Ständet, anförd af Riksdagsmannen
ifrän Westmanland v^88ini;, som
anmälte, at Borrde - Ständet bestutit anmoda
Lrrnco-Utikottet at meddetsnaraste sammanträda,
för at med det första kanna aflemna utlätanderörande
möjligbeten af en försträckning ät Kronan.
Likaledes tilkännagafs, at Bonde Ständet
bifallit tilförordnande af et Bewillninqsoch
et Stats Utskott, bestäende för Ståndets del
det förra af 12 och det sednare af 6 Ledamöter.,
O edukation en afträdde.
^n8terLäes Ickotocollet för dtN 15 bennes.
Friherre U08enliLne. 8cberin^, äterkom
med den til de andra Ständen afsände vepnrarionen,
och sedan han för sin beskickning redoZjort,
ÄtskiljdeS Ridderstapet och Adeln kl. z til 5.
In käem krotvcolli
6. Lilver8to1^>s.
Fredagen den 19 Maj.
?ienum klockan 1 om middagen.
Herr karon och Landtmarssalken tikkännagaf,
at Friherre Liitverscdöiä, dlii8, inlem
-
rytz Den 19 Maj.
lemnat et strifteligt tillägg til sin förledne gårdag
gjorda mociou, hwilket rm uplästes, sä lydande:
Det
största bewis pä Högloft. Ridderstapets
och Adelns utmärkta beredwillighet at lätta
Hans Kongl. Höghet Riksföreständarens omsorger
och sätta honom i belägenhet at med fult
kraft antaga sig Rikets förswar, är wisierligen
den hastighet, hwarmed Ständer, utan afseende
pä nödiga tormainLtsi-, och utan at i ögonblicket
betänka bankens säkerhet, bewiljade utbetalningen
ur Lankan af Riksdaler 2,000,000 LLnco.
Men sedan wi aflagt detta prof af patriorisins
och ren wilja at för Fäderneslandet göra alla
'möjliga upoffringar, bör jag, som bertil gifwit
anledning, ej underläta at leda Ridderstapets
Dch Adelns upmärksamhet pä medlen, huru - -«nKs»8
säkerhet äfwen mä wara stpdvav. Jag
föreftär derföre som et tillägg til min i gär
gjorda proposition, at Ridderstapet och Adeln
mätte älägga öanco Utskottet, at genast föreftä
sädana n^potegue, hwarigenom -tnkens ersättning
för denna summa kan blifwa försäkrad,
och chärä anhäller jag om Herr l^ron och Landtmarstalkens
proposition.
Grefwe Xlörner, L^rl 6Lkciel. Det af
Friherre >illv6rsc!,öi6 nu fcresiagna tillägg an-,
ser jag för min del af bogsta uodwändighet.
Af nit för Rikets förswar och bcständ fattade
Högloft. Ridderskapet och Adeln i gar et gansta
snart beftut Derigenom kullkastades en förut
genom Författningarna stad råd wäg at inhemta
nplysningar om rankens förmana at lemna ästade
biträden: och Riksens Ständer hafwa al
-
Den 19 Maj. 17?
lid förr i sadana frägor gätt til wäga genom
commnnicgtion med Lgnco Utskottet. Ridderskapet
och Adeln har genom sit gärdagsbeflut sjelf
betagit sig medlet til besia föregående uplysningar;
men de möjligen betänkliga följderna deraf
kunna afhjelpas genom Friherre Lilcver-.
Lcbjöiäs nu gjorda förslag, hwarä jag för min
del önskar Högloft. Ridderffapets och Adelns bifall,
jemte stadgande, at N3,nco Utskottet mätte
yttra sig, huru mycket ögn^uen redan hittils r
försträckningar til Kronan utbetalt. Hwad för
öfrigt angäc nöjaktiga O/yornell för de nu tilgörande
försträckningar, mäste ögnco-Utstottet
hafwa sivärt at deröfwer sig genast yttra, hwarföre
Utskottet torde fä genast ingä i utbetalning,
och om sedermera öswerlägga med
Stats-comoirel, emedan utbetalningen annars
torde blifwa längsammare än Rikets närvara»
de omständigheter det kräfwa.
Grefwe Os Ig. 6grclie, facod, instämdb
med Grefwe körner i frägan om nödwättdigheten
af Friherre LUkversLstjöläg tillägg, merz
hemställde derjemte, at dä frägan more om försträckning
afen sä betydlig summa, Riksens Ständer
hos Hans Kongl. Höghet Riksföreståndaren
skulle anhälla, det denna Summa mätte allenast
til de för Rikets förswar för det närvarande nödige
anstalter anwändas, och nägon betalning af
redan ädragen gäld icke deraf hämtas, emedan^
oaktadt summans betydlighet, han fruktade, at
densamma, föga tilräcklig til fyllande af de nu
mest nödwändiga behof, skulle blifwa aldeles o«
tilräcklig til gäldande af de gamla.
L3 Herr
173 Den 19 Maj.
Herr von Lcbuitxenlleim, Davi cl, yttrade
sig, det et redan tagit beflut icke kunde ändras,
men ansäge likwäl de deruti nyttjade orden kunna
mildras. Ridderffapet och Adeln hade ansett <
de§a twä millioner Rldr til Rikets förswar o
undgängeligen
behöfwas; sä mpcket af beslutet !
ansag han för sin del wara orubbeligt; men l
trodde tillika, at anco Utskottet skulle kunna ä- l
läggas inkomma med utlåtande om medlen och
säkerheten för utgörandet af denna summa.
Herr Laron och Landtmarskalken gjorde
proposition pä de af Friherre 8iltverschi61c1
och Grefwe la Oarclis föreslagne tillägg,
hwilka
Biföllos.
I anledning häraf infördes desia tillägg k
det krotocoils Utdrag för förledne gärdaq, sorn
redan war färdigt til juswrin^, och hwilket
jemte desia tillägg nu upläsies och godkändes,
ff'landes likwäl und,ä äatum för denna dag.
Det lyder som följer: ^
Utdrag af ?rotocolUt hällit i Högloflige
Ridderskapets och Adelns Llenum den
19 Maj 1L09.
S. D. I anseende til Rikets nuwarande
högsi trängande behof, beflöt Ridoerffapet och
Adeln:
1:0 För denna gäng utan Lanco-Utskottetshörande,
dock att sädant ej mätte tjena tit pro.
fuäicat för framtida tilfällen, dä Langens biträde
kunde synas af nöden, at LanLv-Utskottet
skulle
Den 19 Maj. 179
skulle underrättas, odet Stats-werket bör, sä fort
ste kan, med twä millioner Riksdaler ancomynt
understödjas, i anledning hwaraf Utskottet
skulle äga at stpndcsamt inkomma med berättelse
huru snart utbetalningen af berörde
summa kan taga sin början; samt deruti äfwen
förcstä sädana björkell, hwgrigenom ankeus
ersättning för denna summa kan blifwa försäkrad;
2
0 At Stats-Lontolreh mä updragas at
med första söka uptaga privata län mot sex
xrocencs ränta och Riksens Ständers garantis
för betalningen, samt försäkran at de§a län aldrig
stola med nägon afgift til Kongl. Maj:t
och Kronan belastas; äfwensom
3:o At under samma garantis och försäkran
mä begripas de under nuwarande krig gjorde
cone n försträckningar, för hwilka Längifwarne
undfätt Stats-Lontoirets Obligationer med
6 procents ärlig ränta;
4:o At hos Hans Kongl. Höghet Hertigen
Riksföreståndaren underdånig anhällan mä göras,
det den nu bewiljade försträckning af Riksens
Ständers rank, mä allenast til de för
Rikets förswar för det närwarande nödige anstalter
anwändas, och någon betalning af redan
ädragen gäld icke deraf hämtas,
Uti hwilka beslut de öfrige respective
Ständen skulle genom Utdrag af rrotocolist
wänligen inbjudas at med Ridderstapet och Adeln
sig förena, dlt supra.
In kaern NrotoeoUl
6. Lil ver stolpe.
Herr
IM Den 19 Mas.
Herr Laron och Landtmarffalken anmälte
sig hafwa frän Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren
undfätt följande communicaticm,
med befallning at lata densamma för Ridderffapet
och Adeln upläfg:
Dä Jag emottog Riksstyrelsen, såsom tills
widare Riksföreständare, fann Jag Rikets första
bcbof wara fred, hwartil förberedelser genast
widtogos, samt at Rikets gränfor emedlertid
icke lemnades utan försmak eller sädaneförswars-anstaltcr
försummades, som dest srälsning
undan fördärf oundgängeligen fordrade.
Jag saknade penningar samt alla andra
ntwägar bertil, än at anlita Nationen om län
och Lanken om förffott, bägge delarna algodtgöras
af Riksens til detta Riksmöte dä redan
sammankallade Ständer, som til et sä beskast
fädt, för Rikets uprätthällande och bögst trängande
öebof oumbärligt förffott icke kunde undgä
at utse crforderlige medel.
Lanco-Fullmägtiges swar af den 2! pä min
ffrifwelse af den 26 sistledne Mars wisar, at
Lanken understödt nied den efter nogaste calcul
äskade summan 200,000 R:dr iweckan, men icke
annorlunda, än af Rikskvisconi-Werket i wänlig
föreffrifwen vi8contform, och emot förbindelser,
ställde til Riks-Oi8cone-werket eller Orclr?s,
hwarigenom för deste län och den länetid hwart
och et af dem blifwit äffadt och meddeldt, ej
blott ser procent8 intere88L mäste betalas, utan
dubbel ränta erläggas för den tid, som öfwerskjuter
länens.förfallodagar, om de ej in termi»o
inlösas.
Jag
Den 19 Maj. 181
Jag har betygat Lanea - Fullmägtrge mit
wälbehag öfwer deras beredwillighet at bista
Mig och Riket pä et sätt, som de ansett närmast
öfverensstämma med de dem gifna föreffrifter;
men Riksens Ständers Lanco-Utskott lärer nog»
samt finna, huru tryckande det will blifva, at
för desie Länkens försträckningar betala sep xrocen»8
lnteresse, hwilket dock lärer wara oundwikligt
r anseende til Disconb-Ls° lewen tst och
xriväw personers deltagande i winsten af denna
inrättning, sä wida desie län, som ifrån och
med den 2Z i denne mänad begynna at förfalla
til inlösen, ej warda flyttade pä Läne-Lanco>
räkning, med wilker som i afseende pä föremålet
af länen, kunna wara lämpelige.
Jag updrager derföre Herr Landtmarffalken
samt Talemännen för de öfrige Riks-Ständen,
at til »Lnco-Utffottet öfwerlemna denna mitt
framställning och tillika tilkännagifwa, at Rikets
än fortfarande krigstilständ, som nu fordrar at
Rikets i ordning ställde Skärgärds-Flotta samt
en de! af Orlogsflottan genast utlöpa til kusternas
beskydd, och at Landt-^rmLen förstärkes,
särdeles emot en fiende, som söker at framtränga
i Rikets norra provinser, icke kan umbära det -  understöd LanK-n meddelar, utan at blottställa
Riket för de wädligaste följder.
Enär omständigheterna medgifwa tilförordnande
af et sädant Riksens Ständers Utskott,
med hwilket Jag i de§a ämnen kan afhandla,
är Jag sinnad at til Riksens Ständers synnerliga
omtanka öfverlemna at ersätta desia förskotter,
för hwilka Lancken emedlertid erhällik
»ämilNLtrationens af Tullwerket förbindelse, ak
182 Den 19 Maj.
med halfwa Tull-inkomsten afbordas: äfwensom
de län, hwilka i anledning af Kungörelsen den
so Marlit influtit och nu utgöra 980,000 R:dr
sa wäl som x>Ltrioti8k.L gäfwor til et belopp af
omkring 9000 R:dr äro til Langens ersättning
eller sädant anwändande, som iöfwerlägg.
ning med Riksens ständer tjenligast pröfwas,
uti Läne-öLncjueu insatte. Stockholms Slott
den 10 Maj 1M9,
Äppä gjord proposition bifölls, at Hans
Kongl. Höghet Riksföreständarens ffrifwelse ffulle
med öanco-Utflottet communicsrLS.
Herr ^VingsrlZ, Larl kreäric erhöll ordet,
enligt sitt i gärdagens kiennm gjorde förbehäll
och upläste til t?rotoLoliLt följande;
Wördsamt Memorial!
I en tidpunct, dä det ensidiga af hwarje
Ständs intöresss bör wika för betraktelsen af
det allmänneligen nyttiga, men likwäl alla sinnen
sorgfälligt böra sämjas til enhet, torde en
djupt gäende förändring af Stats-författningen
hwarken wara at tilräda eller kunna werkställas.
En sädan är ännu icke förberedd genom
politisk uplysning, och en nära til äespotism
urartad Monarkisk styrelse har ät mängden gifwit
wanan at fästa hägen wid fäfängans ffenbarheter
mera, än wid Fäderneslandets redbara
fördelar; man wänte sig icke at detta höga patristiffa
sinnet för upoffringar pä en gäng ffall uppenbara
-
Den 19 Maj. 133
bara sig — Samhällen äro likwäl i detta, som
i andra afseenden lika med enskilda, at hwad
den sä kallade lyckan icke kan, kan nöden förbättra.
Förtrycket har sammanpräsiat tänkesät
och intere85en, och olyckans gemensamhet har af
Fyra Ständ, hwilka än stridde, än iakttogo den
mitztänksamma stridshwilan efter en afmattande
kämpning, bildat et folk. Förändring fran
enwälde til lagbunden frihet war den lösen de
rättsinnade under hand gäfwo hwarandra, velden
lyckliga oblodiga Styrelse-förändringen har
ät denna allmänna wilja lemnat utfart at fritt
yttra sig. Hos den eftersinnande, som icke med
häpen undran endast fördröjdes wid ögnablickets
glädje, har med förefattsen at söka ändring
pä samma gäng upstätt betraktelsen af sättet
för denna. At ej med fäkunnighetens tiltag at
i werket ställa fantomer, förspilla et tilfälle, som
mähända i tidens följd aldrig äter sig företer,
har han stadgat sin öfwertygelse at detta sätt
wore snarare en jemkning än en förstörelse af
det förefundna, et bibehällande af oskadliqa förmer
med tilsats af förbättrade andra, häldre än
en oförmodande nybyggnad.
Men äro wäl de grönför skarpt tecknade
intil hwilka denna förändring kan gä? har man
icke af öfwerdrifwen farhäga för mycket inskränkt
den werkningskrets, hwilken man trott
allmänna opinionen upläta? jag är med hwar»
je annan moäerationens män innerst öfwertygad,
at Swensta Folkets representation ej i
detta tilfälle kan pä en gäng bildas til den bästa,
hopgjutninaen af Ständen til et enda lagstiftande
Samfund, eller deras fördelning til
twänne, som efter, mrd Engelsk noggranbet utstakade
-
134 Den 17 Maj^
stakade rättigheter och skyldigheter motwägds
hvarandra, men jag hyser den tanke, at en förändring
inom wipa Ständ genom ökning och
minskning af rex>l'L8-ML!itLrnL8 amal, hwarken
af Ständen kjelfwe eller den allmänt rädande
vfwertogelsen ffulle motarbetas. Jag wägar
underställa et försök.
Det Första Ständet skulle genom en restueei-Lä
psr80nai w.nna i styrka hwad det förlorade
i talrikhet, om endast besutne Adelsmän
ägde sate och stämma pä Riddarhuset. Den öfriga
delen afRidderjkapet och Adeln bibehöll, såsom
Tjenst^ och bonoräl Adeln alla de med Statens
wäl förenliga pr-r0ALtiver och di8tiumion?r,
forn äro offiljaktige frän et monarkiskt styrelsesätt,
och hwilka, grundade i häfd och wana, icke
längre wäcka förtrytsamhet. Wid Adelns anteckning
i Riksdagens början borde således det
Laput remilia:, sorn denna gäng skulle företräda
Ätten, förete et lagligen fulltygadt vocumem,
som bewittnade, at han war ägare af Åtminstone
Et helt Hemman, af hwad natur som hälst; äfwensom
hwarje Fullmägtig borde ie^icimc-ra sin
rättighet genom et dylikt. En större Egendom
gaf icke framför en mindre, hwilken/enare den
förstfödde inom samma gren, eller Attemannen
§f en prioriterad gren innehade, företräde til at
wara Lapm. Dä en gäng rättigheter til Säte
och stämma pä Riddarhuset war gifwen ät den,
som förenade älders rätt med besittning af jord,
sörblef den i hans och hans Oe8cend6nt6r8 ägo,
sä länge ej jordgodset föryttrades och ej stägten
blef obesuten, r hwilket fall den öfwergick til
den närmaste jordägande Slägtinge. Hade til
nästa Riksdag nägon af en äldre Slägtgren
kom
-
Den 19 Maj. 18g
kommit i besittning af jordgods- återflyttades
rättigheten til denne.
Genom detta ordnande skulle icke allenast
winnås den fördel, sorn ensam borde wara tilräcklig
at den afgöra, ar endast de, hwrlkas
wal äi liiN-cjt fStent.dr med Stattns, wore
jhagstiftare, Utan äfwen de Nyttor, dem wi blott
angifwa, beredas: at det stötande af företrädesrätt,
uteslutande tillhörig förstfödsel eller Slägtgrenens
anclennew, förmildrades genom möjligheten
at en yngre Slägting kunde komma i besittning
af Riddarhus-rätt framför en äldre;
at det första ätandet upmanades at bemöda sig
om inciuscrie och hushållning, hwarigenom jord
förwärfwades, och med den en rättwrS utmärkning
säsom Fäderneslandets Lagstiftare, framför
misihushällaren, som förspillt sin besittning;
at den röstägande Adeln, säsom besutten, blef 0-  beroende af Regeringen och Desi b^neHcsr; ak
genom en nyttig brytning emellan Tjenstemänrrens
och jordägarens fördel, det för Lagstiftningen
icke sällan farliga forhällandet af Lagstiftarens
och Lagffipallens förening i en person til
en stor del förebyggdes, dä endast Jordägande
Adlige Tjenstemän ägde Säte och Stämma pä
Riddarhuset. Til werkställighct tala ä ena sidan
den ädles beredwillighet at frättträda en
brukets rättighet, dä denna upoffring fordras af
en bättre sakernas ordning, ä den andra hos
den, som ej höjer sig til denna bcwekelsegrund,
besinniugeN, at för enskild nytta Sweriges Riksdag
icke'är, icke kan blifwa hwad den warit.
Ofta har den önskan yttrat sig, at reprs»
LenMtionLn i de Tre öfrige Ständett ändrades;
24 ulen
186 Den 19 Maj.
iren man skiljer sig i Förslaget til denna förbättrande
ändring. En hufwudsaklig betraktelse
är den, icke blott af ändringens riktighet, utan
fastmer af desi antaglighet inom Ständen, bwilkas
innehafwande rättigheter icke böra trädas
för nära. Et Ständ mäste säledes utgöras af
dem som äro i en ungefärlig likställighet och gemensamhet
af odling, anseende, inler^se, rättighetslagar,
0. s. w. Det more säledes ma
hända fruktlöst at föresiä, at Bonde-Ständet
skulle uvtaqa ko88688ionTteu, Bruksägaren,
Ständspersonen; at Prcste-Ständet ffulle förena
sig med 0jvili8ten 0. s. w.; det är härpå
jag gör et rättwist afseende, dä jag föreflär:
At Bonde-Standet, hwars utmärkningspättigbeter
äro färre, repre8Lnter38 pä sätt som
vfiigt är. Desi dagligen bewittnade stigande uplpsninq
berättigar det, at framgent förblifwa
ct Ständ, utan inträng af tilsats, som med det
samma blef mindre förenlige. At Borgare-Ständct,
hwars pe^onai är en ojämn sammansättning
af bildade och i närings-kunskaper midt seende
Män frän de större Städerne, hwilka endast
fylla sin bestämmelse af Stad, och af Livi1i8ter
och Borgare frän Smästäderne, hwilka
hwarken genom sit läge eller sin rörelse eller sina
allmänna ärenden föranleda til sina innewänares
utbildning, borde antaga inom sig för at
försäkra Ständets wärde, kepre8entLNter af
Ständspersoner i Staden, hwilka gemensamt
med Borgaren bära flera Stadens bördor, af
Bruksägare. ^-rbric-Inter och t 0§8S88i0NLt6r pä
landet, " hwilka bereda ämnen för handeln och
handtwerkerierna. Desia Folk-Lianers intere58en
Den 19 Maj?. 187
äro gemensamma och ömsesidiga med Borgarens,
och samfält bilda desia föreflagne -.<-p,-e8>.n^uit-r
af Borgare-Ständet just samma del af Nationen,
som wäljer til Unoerhuset i England —
Motstånd är icke sannolikt.
Af den tilfällighet, som efterhand tildanaL
A,epi-e8?ntationen8 närwarande ffick, men hwarken
aföfwerläggning eller föresats, har ur PresteStändet
blifwit utesluten en r-lllss af Embetsmän,
som med Prästerna äga gemensamma wilker
af kunffaper, yrke, im?r-88L, befordringar
m. m. Offentlige Lärare wid
n-t8,er och Skolor, af sjelfwa sit kall upmanade
at i widd och djuphet af insigter öfwerträffa de
sina likar, som til sysielsattning med egentlig
lärdom och 8p2culalionsl- öfwer menniffails förhällande
i stort, hafwa sa fa mellanstunder lemnade
fran merlighetens reiiziLU8L bildande frän
civili-ttiffa sysielsättningar, hwilka ärligen tilläggas
deras befattning, och frän oeconomiffa
äetUjer, som tilhöra dem säwm åkerbrukare —
borde äga tillfälle at wid Riksmöten, genom sina
kunffaper gagna, och för detta ändamäl förenas
med Präste-StändeL»
I en tid dä man bemödar sig ak grundlägga
-välfärd för konrina-cke äldrar, och uplysningen
lagt i full dag sanningen af den rellexion,
at utan personlig fficklighet, utan dygder och'eter
är lagarnes förmur mot Samhällets inbrytande
förstöring af otillförlirelig fasthet, fordrar
klokhet och billighet lika, at pä samma gäng
man gifwer til Samhällets liss-princip, upfostran
'en sorgfälligare wärdsamhet, man äfwen
lemnade et rum 'ät desi Lrowärdigaste kännare
188 Den 19 Maj.
och bedömmare at bära desta angelägenheter inför
Lagstiftningen I denna rättighet at deltaga
i Nationens allmänna ärender stulle äfwen
at denna wigtiga, men oansedde eliass af medborgare
beredas en upprättelse för de ringa
pulkor öfwer hwilka de fleste af dem äga all befogenhet
at klaga, och dem Regeringarne, mey
widgaende pä en gang af sin egen sparsamhet
och saknad af medel, lofwat at förbättra, n en
bortflpt.at löftets wcrkställighet i en osedd f-antid;
och sädan är i-K rrriiit n af det tänkesc tt
en sorgfällig littergil- bildning ingiftver, at denna
af ingen annan, än aktningens förde! ätsyljda
rättighet ffnlle i den ädelsinnade Lärarens
ögon gälla mera, än en willkors-förbättring
i redbarheter, Präste-Ständct luvars nu?
warande nplnsning stall utplåna sjelfwa minnet
af för detta störande ensidig
heter
i warg Statsförbättringar, omfattar sannolikt
delta tilfalle at med sig förena förtjente
likar til hwilka det i alla andra afseende», än
Lagstiftningens förmånsrätt star i gemensamma
förhällanden,
Sättet för werkställiabeten 6f detta Förslag,
til ökande af iwa Stånds personal är lika
enkelt, som Förslaget — Ständspersoner i
Stad röstade med Borgarne til Riksdagsman i
män af sin afgäld til Staden: eller i de större
Städerne walde sitt eget ombud. Losscsslonaler
och kabrillkunsr pä landet förenade sig om
en Veputei-Lä frän hwarje Lagsaga, äfwensom
Idkare af Bergshandtering om en frän hwarje
Bergslag, Underwisningswerket i hwarje Stift
skickade til Riksmötet en Fullmägtig,
erns oberäknade, som hwardera ägde at corn.
mittcrL en af sin Stat. Men
Den 19 Maj. 189
Men mä handa, oaktadt lindrighetcn af
dcsta förbätirrngsmedel, skulle likwäl hinder läggas
mot dcstas werkst, llighct; i synnerhet den
förestagna »elion af Adelns antal motsägas,
såsom ingrepp i priv-io^ier, och hwilket wow
et trästande drag af lidar-rlicö, den uprättelse
som förestagits Ståndspersoner, ofrälse Egendomssterrn
och Bruksägaren anfts för mycket 0-  betydlig rnct bwad deste äga rä t at fordra, och
wid en pågående föräntring bör werkftällas.
Äfwen desta swarigheter öfwerwunna och
rept-esr-iNLrion pä angifwit sätt ordnad, ägde
denna rsp! escnitarion genom fyra Stand i sin
byggnad icke nog grundlagd säkerhet för Nationens
Lagstiftande Magt mot försök af en, sina
widgnings-förilag, con8Lgcmnt förföljande Styrelse,
som förstod, at genom tänkesättens söndring
i de oberoende Standen och magiens eller
wälgerningens inllytelse pä de Ständ, der
et sädant inflytande icke more satt utom all
möjlighet bereda plm alice för sina enskilda af
stater eller wid paria vora göra sig uödwändig
til knutens lösning. En lofwande förhoppning,
beredd af närwarande omständigheter, kommer
likwäl icke Statsmannen at glömma möjligheten
af framgena rubbningar, genom öfwerwsgt
af endera af de twänne krafter, som enligt sin
natur äro ställda mot h waran dra, och i b marje
wälbildad Stat, just genom en lika anwänd motwerkan
och deraf ur-kommande jemnwigt, upräthälla
Statens beständ At pä en gäng fullständigt
gifwa at ägaren af grnnd-iräring och
( apital hwad han länge saknat, och framför anDra
bör äga; bildom et femte Ständ af Städernas
tjenstfrie Lapimlister, landets Egendoms
herrar,
rgo ' Den 19 Maj.
herrar, kabrlkantsr och Bruksägare. Weman
wid Ständslikar, esprit so corps, i wista samfund
oförenlighet med främlingar stola kanske
ställa sig i wägen för rssucrionsr eller insticktningar,
alla stola likwäl öfwerensstämma, at
den nämnda ciass af medborgare, hwilken utgör
en sä aktninaswärd af Statens bildade medlemmar,
som til ansenlig guoc bara desi tunga,
är berättigad til rösträttighet wid afgörandet
af Statens angelägenheter; alla stola med full
insikt af denna Nationsdels befogenbet til anspråk,
tilläta den alt bredwid de andra Ständen
bilda et nytt oafhangiqt, och detta sä mycket
haldre, som intet Ständs rättighet inom sig
genom denna asjunctiou förnärmades. Man
stall ock winna genom bildandet af et afstilt
Ständ af oberoende medborgare, den afsigt som
i synnerhet nu icke bör lemnäs ur syfte, dä
omständigheter icke tilläta formandet
af den bästa möjliga representation; at dä denna,
af omständigheterna betingade represen^
tion genom 5 Ständ inom sig innebar fröet til
sin egen uplösning, men genom denna, äfwen
til uphofwet af en bättre, Swensta Folket i en
niä hända icke sä aflägsen framtid skulle repre,
sentera sig genom et enda lagstiftande Samfund,
eller genom twänne hwarannan concroiwraulle.
Jag gifwer en wink af min förmodan, at
de 3 Ständen, som wörö ägare af grund, skulle,
genom sin enstämmighet och Medes m^joritet
framför de Ständ, der et beroende är tänkbart,
efter en uprepad erfarenhet af de senares
oförmögenhet at motwäga de förra, förmä de
senare at sammangjuta sig med de förra til et
orda, som med rättwis eftergift för Regerin
-
Den 19 Maj. 191
gen säsom odelad werkställande magt stadgade
sitt orubbliga bestånd af lagstiftande och ffelfbestaltande
<öoi-p8, Pä detta sätt skulle i en tid
dä politisk kunskap hunnit blifwa djupt och
jepmt fördelad, det bästa iepi-68 nations sätt af
uplysningen, gynnad af omständigheternas tryckning,
sättas i werket.
Man möter mig sannolikt med et uttryck,
som lrka ofta är den alt ädelt förslappande ill»
wiljans, sorn moclerLuoriens spräk: at förändringar
icke äga opinionen til sin fördel. Jag
instämmer, at en wett i-ttor-n, som icke blir
willigt antagen, och icke är tilbörligt förberedd
af uplysningen, icke betryggar sit sjelfbestånd,
wore den äfwen i sig sjelf förträfflig; men detta
gäller icke om wista delars jemkning, hwilken
twärtom är önstad och förarbetad. Jag frägar
ock om denna allmänna opinion ännu ägt tid,
efter en sä nyst timad sakernas brytning, at
fästa sig, och fäsom stadgad sig yttra; om de
gränsor den utstakat för Nationens nuwarande
Ki-prg8entLnter8 ätgärb, äro skarpt updragne;
om icke denna sä kallade opinion i flera fall
är et obestämdt ljud, under hwilket en enskild
sticker sin förmodan, och hwilket sedan såsom
8Lncuonc-i'L:!t fortplantar sig frän mun til mun
inom hans krets, och mä hända förbredcr
sig äfwen utom den til andra, som med upoffring
af egen vfwertygelse, böja sig för desta
magiska ord: om rck" , dä wördnad för dett
allmänmliga wi!mn är de lugnt och ädelt tänkandes
lösen, den smygande listen kan til sin assiett
anwända denna Nationens ädla sinnes-ark,
för at med et bugg, i mörkret gifwit, komma
den arm at digna, som war höjd til uprättelse;
om
192 Den 19 Maj.
om icke hos den ädelt sinnade detta otidiga dukande
under en förmodad opinions ali magt, är
fast mer en mildare c-nacwis fördragsamhet af
conventions twättg, än en owilkorligt fordrad
eftergift för tids-omstandigheterne?
Färdig til uposfring af enskild op!nion för
den allmänneliga, i hwilka andra fall stridighet
dem emellan ställe äga rum, och utan något anspräk
pä betydenhet af mit sätt at se, wägak
jag likwäl yttra den tro, at åtgärden, i alt öfrigt
förtjenstfull, til en ny eonsricnoon sannolikt
kommer at sakna et allmännare bifall, och
twifwcisman i en framtid sjelfbestånd, om icke
den bemedlade, af uo^sssionate,', Bruksägare
och Städernes Ståndspersoner beståendeFolkclassens
Nopi esencacions kätt genom densamma
stadgades.
til Lon8titntion8 Iltstottet.
Anmaltcs och cmottogs en Deputation ifrän
det Wällofl Borgare Ständet, anförd af Riksdagsmannen
ifrän Malmö, Rådmannen och Advokat
Fiscalen I som tilkännagaf, at t
fragan om Ridderstapets och Adelns p-opockeion^
at ank-n skulle til förswarswerkets iständsättande
utbetala 2 millioner R.dr, förblefwe Borgare
Ständet wid sitt redan den 17 dennes fattade
beslut, det Nankc-ns utbetalningar af
200,000 R:dr i wsckan tils widare mätte fortfara,
och om sä behöfdcs ökas til 2^0/001 R:dr:
Hwad Hans Kongl. Höghets nädiga yttrandeas
Len >6 dennes anginge!, hade Borgare Ständet
bestutit, det kanco Utstottet stulle ekbälla föreskrift,
at af Lanllens medel godtgöra de Lil
Riks
-
Den 19 Maj. 19Z
RiksDisconten förfallne län: hwad ffuteligen
angar privar läns uptagande af Statswerket,
hade Borgarc-Ständet iLmitterLt denna fräga
til Stats-Utskottet.
Dexutatiouen aftradde, pä öfligt sätt beledsagad.
Uplästes följande
Utdrag af krotocoiiet i ÄZälloff. BorgareStändets
plenum den 17 Maj 1809.
S. D. Sedan, i anledning af Hans Kongl.
Höghets Hertigens och Riksföreständarens igär
afton til Talemannen ankomne och i dag uti ätandets
nienum upläste Nädiga Skrifwelse, angäende
skyndsamt afslutande af Ständernas under
öfwerläggning förehafwande högst wigtiga ärender,
och anskaffandet af de til Rikets fredande
och försmak nödige medel, Borgare-Ständet för
sin del fattat det beslut, at öLnco Utskottet borde
anmodas genast efter inhämtad kännedom om
Languen8 tilständ, hos Ständernas ?lena upgifwa,
huruwida Languen mä kunna lemna den
nndsättning, som nödig blifwer til bestridande
af alla hädanefter ätgaende kostnader i och för
tilbörliga underhäll och besoldande samt
öfrige dithörande courant^ utgifter, intil dest
Riksens Ständer hinna, cm den allmänna Bewillningen
öfwerlagga och bestuta, samt derefter
kunna förordna om behörig ersättning til
<iuen af dest salunda Utgörande förffott; i sammanhang
hwarmed Borgare-Ständet äfwen önskar,
at Hans Kongl. Höghet Hertigen Riksforeständaren,
pä derom skeende underdänig anmälan,
täcktes anbefalla mederbörande Embetsmän,
25 at
194 Den 19 Mas.
at til NLnco-Utffcttet ofördröjligen upgifwa Förswars-A-erkets
högst oumgängliga behof af penningar,
pä det tilräcklige uplysningar mä wara
för handen och besluten winna en derefter lämpad
fullständighet. At som, efter hwad BorgareStändet
har sig bekant, en wist summa penningar,
med Herrar Lanco Fullmägtiges bifall, i
hwarje wecka blifwit, sedan den timade Regements-förandringen,
och ännu blifwer af L»nguLii,
genom Rik6-vi8cont-3Lerket, såsom län
til Stats-Wcrket, i förenämde ändamäl utgifwen,
sä borde ock Languen, med desie läns utgifwande,
pä enahanda sätt än widare och oafbrutet
fortfara, intil desi Riksens Ständer komma
i författning at derom annorlunda förordna:
vä) ändteligen, at, efter Borgare-Ständets tankar,
et särstildt Utstött, til öfwcrseende af Rikets
binLNLer, ju förr desi heldre borde tilsättas,
hwilket Utstött med möjligaste ordning ochstpndsamhet
samlar nödiga underrättelser för at til
Riksens Ständer upgifwa Rikets egentliga behof,
och sämedelst sätta Ständerne i tilfälle, at
med noggranhet erfara bristerne, och til deras
afhjelpande pätänka lämplige utwägar, sä ansäg
Borgare-Ständet sig böra detta sit bestut
wordsamt och wänligen communicera Högloft.
Ridderstapet och Adeln samt de öfrige Med Ständen,
jemte den underrättelse, at efter det Borgare
Ständet i dag fatt emottaga en Deputation
af Ridderstapet och Adeln, som lemnat Ständet
del af Adelns bestut ej mindre i föregäende ämne,
än angående et til inrättande sä kalladt Bewillnings-Utstott,
hade Borqare^Ständet, hwad
sistnämde omständighet beträffar, med Högloft.
Ridderstapet och Adeln sig förenat, samt fastsiällt,
at, pä lika sätt, som angäends LedamZ
-
Den 19 Maj. 195
terne i Lanco-Utskottet förut iakttagit är, skulle
af Borgare Ständet utses hälften af det antal,
som hos Ridderffapet och Adeln, eller tolf Ledamöter,
uti Bewillnings-Utskottet. Stockholm
sorn efwan
Kx krotocollcr
bl. ketsr8on.
Upbrötos k:iectcirsrnL8 Wal listor til Ledamöter
i Bewillnings-Utskottet efter Friherre
Kurck, Friherre Leäerl^slm och Herr vouc>cent,
dä i deras ställe följande Herrar befunnos wara
utnämde, nemligen Friherre ^arl.
Förste Stallmästare bos Hans Kongl. Höghet
Hertigen af Södermanland; Friherre akWetterLtecit,
Lric, Landshöfding och Herr kaskull,
Fullmägtig Friherre KlUencrLntL, goban vvu.
Kelm, lvla^or.
Herr Laron och Landtmarskalken anmälte,
at Herrstad, ^nton, affagt sig at wara
Ledamot i Riddarhus-Utskottet, hwarföre Herrar
Llectorer af tredje Ll-I88en anmodades at
wälja en annan i hans ställe.
Upbrötos Liectorernas listor til wal af Ledamöter
i Stats-Utskottet, och befunnos bertil
wara utsedde »följande Herrar.
Af Forsta Llassen.
N-o
78 Grefwe illLrä, fullmägtig Friherre Llem<
minA, L1LS8, Kfwerste Kammarjunkare,
Riddare af Kongl. Nordstjerne-Oräen.
ros Herr Grefwe Uuutb, Lric, En af Rikets
Herrar m. m. 110,
196 Dcn 19 Maj.
Nio
i -o Hr Friherre laude, Larl, Kammarherre»
883 Hk Friherre Lilfversckölä, dlil8, Major.
af Andra LIas86n:
N-.o
408 Hr In1je8trönr, facod, LapiMine.
478 Hr krint^enskölö, ^xe,, Major.
1940 Hr lerLnieäsn-, Lregric, Vice kresiäent,
Lommenäsur af Kongl. Swärds-Oräen.
L948 Hk von Ln§e8trönr, lar8, Lant2li-Lr(;8i
cjent,
Lommenäeur afKongl. Nordstierne
Oräen.
af Tredje Lia880n.
N:o
983 Hr Lronacker, Fullm. Hr ^clker8parro,
6eorA, Hfwersle-lleutenant, H)fwer-^äintant,
Ridd. af Kongl. Swärds-Oräen.
1024 Hr ^aIlEN8tjnrna, Fllllmägtig Hr6rixenrvalä,
facod Lr-c, Hswersle-Lieutenant^
Riddare afKongl Swärds-Oräen.
1170 Hr 8tjern8tröm, Fullmägtig Herr Grefwe
körner, ^golpd, Lavailler.
L0V4 Hr 8cdult2 von 8cdu1t2enlreiw, Oavicl,
krofe880r. R. W. O.
Herr Laron och Landtmarskalken tilkännagaf,
at Lxpe6ition3-86creteraren Larl lVl.
8cdoerding jnleMNat et Memorial, sä lpdande:
E)dmjukt Memorial!
Wid en Statshwälfnittg af sä omanlig händelse,
som den nu H06 otz timade, uvfordras sä
LKUosoxtien sorn Medborgaren at betrakta orsa
-
Den 19 Maj. 19?
sakerna bertil och at, sedan de säkert äro fundna,
önska deras uphöraude säsonr enda och rätta
medlet at gifwa lugn, frihet och säkerhet för
framtiden sä ät Regenten som ät undersåten.
Kastom wi en fördomsfri blick pä Fäderneslandets
grundförfattningar sä skole wi der snart
uptäcka bufwud-orsakerna til de händelser, som
inom et halft seeblom träffat detsamma. Bland
de§a räknar jag med stal wart gamla, förwicklade,
otillräckliga och högst förfördelande Lonwidution8
sätt, hwars afskasfande, sa Regent sorn
undersäten af alla Ständ böra önska, emedan
dest widmagthällande aldrig upbörer at med mistnöje
wäpna Medborgare mot Medborgare, undersäten
mot den Styrande; alltid werkar otillräcklighet
för behofwen och twäng pä lnlluLtrien;
med et ord, utarmar samhället utan at
nägonsin kunna gifwa det medel til upkomst.
Ehuru mycket jag är öfwertygad at Rikets
nu församlade Ständer kanna denna sanning och
inse nödwändigheten af en billig och wis ändring
härutinnan, synnerligen landets ädlingar
och wise; sä tror jag mig ej illa handla omäfwen
jag uphöjer en swag röst til Fäderneslandets
räddning frän orsakerne til de hitintils timade
ffakningar. Tilläten mig derföre ynnestfullt
fä i djup wördnad presentera, närlagde
Iilla Ashandling om det naturligaste contribniion.
8-sätt, af 60 exemplar, til utdelning inom
Ständet; ödmjukast anhällande om sä mycken
upmärksamhet, at dest innehäll mätte blifwa
med Högloft. Ständernas Bewillnings-Utffott
oommuniceiLät.
I
19Z Den 19 Maj.
I en sak af hen beskaffenhet, som ändriik»
gen af et felaktigt eonrribmions sätt är, kan
man med bästa wilja och högsta kunskap omöjelisien
undwika at icke förfördela nägon; at icke
sära et eller annat stridande intresse, en urgammal
wana och kär fördom; men jag tror mig
Hafwa gjort det sä litet känbart sorn möjligt
Hr, och för hwad jag ej kunnat undwika hoppas
jag sä mycket mer winna Ständets ursäkt,
som jag är öfwertpgad at samtelige resx-crivs
Ständen ej kunna annat än hysa de warmaste
känsior för wärt gemensamma Fäderneslands
rväl, och med nöje uptaga hwarje rättsinnad och
kunnig Medborgares ätgärd til minnande afge»
mensamma syftcmälet för den allmänna önskan.
Som ingenting är naturligare, än at en
sä inskränkt afhandling som närlagda, pä siera
ställen torde förekomma antingen'mörk eller ofullständig;
sä är jag lika sä beredwillig som
skyldig, at i fall en närmare uplysning öfwer
et och annat ställe skulle behöfwas, munteligen
inför Ständernas Bewillnings-Utffolt närmare
utweckla de mindre tydliga ställens runehäll, antingen
i anseende til deras anwändbarhet eller
til nyttan af deras antagande.
Skulle Närlagdö xroject til et Nytt Contributlons-sätt
hafwa den lyckan at hedras med
respective Ständens ädla bifall; sä blifwer detta
höga bifall mig den högsta belöning jag djerfs
mig Luffa. Stockholm den 4 Maj isog.
Larl Schoerbing.
Lxxeäitions. SscrstsrLrs.
Up
-
Den 19 Maj. 19S
Uppå gjord proposition reini tteraäes Herr
LcboerbinZs ^semoria! sä wäl som de bilagdö
exemplaren af hans Afhandling til BewillningöUtssottet.
Grefwe De la Qaräie, siacod, yttrade
sig förmoda, at det ej wore med manligt bruk
enligt, at enffilta Män utom Ständen stnae til
desamma med ktemoriawr inkomma: om fadant
tillätes, befarade han, at Riksens Ständer skulls
öfwerhopas af iviemoriawr och Forsing, och deras
öfwerläggningar deraf fördröjas och ofta
dragas ifrän sina egentliga ändamål.
Herr von 8cliult2enbeim, Davicl, som
hade begärt ordet, blef upropad och begpnte at
tala, men blef innan kort afbruten af
en Deputation frän det Högwördige Preste--  Ständet, anförd af Herr Biskopen och Ledamoten
af Kongl. Nordstjerne-Oräen, Docior 1in§-  »taäius, som tilkännagaf, at Preste-Ständet utmalt
Ledamöter til Stats-Utffottet, och föreslågit
at detsamma mätte med en instruktion förses.
Äfmenwäl hade Preste Ständet, efter hällen
Lfwerläggning, för sin del slädnät i det beslut,
at LanLoUts?ottets utlätande rörande försträckning
af 2 lviillioner R:dr til Förswars-merket,
mätte inhämtas, innan det stadgade sina tankar
öfwer den af Ridderskapet och Adeln gjorda proposition.
Sedan Depulationen afträdt, yttrade sig
Grefwe ^körner, Larl 6abriel, det hatt,
dä fräga upkom om wäljande af et Stats-Utskott,
hade trott at desi göromäl ej skulle blifwa
an
-
200 De» 19 Maj.
annat än at öfwerfe Statsverket. För et Utstött
nre-d denna befattning anfäg Herr Grefwen
för fin del någon instrncuon ej wara af nöden,
och Medes ej behöfwa komma i fräga, i annat
fall än om Stats-Utstottet, säsom Herr Grefwen
hade hört berättas, möjligtwis kunde komma at
til et Hemligt Utstött förwandlas. För öfrigt
anmärkte Herr Grefwen, at enligt wanligheten
wid förra Riksdagar hade frägan om lnLtructioner
för Utstött blifwit wäckt och afgjord innan
wal-listorne til Ledamöter blifwit upbrutnc.
Herr Naron och Landtmarfkalken förmätte,
det Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren
sig pttrat, at om Hans Kongl. Höghet komme
at asta et Hemligt Utstött, hade han trodt
det kuuna formeras genom tilökning af nägra
Ledamöter til Stats-Utstottet.
Hans Lxcellence Hr Grefwe Uuuth,
klric, anfäg för sin del nödigt, at utstakas mät-"
te hwaruti Stats-Utstottets göromål stulle
bestå.
Frägan om Instruction för Stats-Utstottet
begärdes pä bordet.
Herr von Schultsenheim, Oavicl. Jag
gjorde wäl wid klenum den 15 dennes, det ödmjuka
förbehäll, at mitt Oict-rmen eller reservation
til hrotocoliet ej stulle underkastas nägon
ventiRtion; men Herr ^mirrrlen och Lommenlleuren
hlauckboll' sökte samma dag deremot
göra nägon wederläggning. Jag hörde wäl
mitt namn nämnas, men kunde icke fatta meningen,
utan tänkte tvid krotocolls-justeringen
Närmare fä underrätta ung derom. Jag bewi
stade
-
Den 19 Mas. SOL
wistande gärdcigs-plenum till klockan 8 stagen,
dä jag med mänga bortbudne lemnade Rid--  darehusct,- och äfwen en Ledamot för den dagen
orsaken Upsköt at Upläsa sitt Memorial;
men underrättad sedan, att krotoLoiis.juses.-  rinZ försiggått, och at Herr diLucKboE
inlcmnat sina tankar ffrifteligen, med ytterligare
nya tillägg och personalisering emot mig;
sä har jag hos Riddarhus.Secreteraren ffaffat
mig tilfälle at fä läsa detta med namn undertecknade
victamenz och nödgas nu sanningen
till helgd häremot'anföra nägra ord. Jag hade
nemligen förmodat, at hwar Riksdagsman
hade sig wäl bekant, at irenne Ständs bestut
i Bewittnrngsmäl ej more gällande, och i synnerhet
när skilnaden är sä stor, som imellan
ziffertalcn '-:del och ^:del. Icke eller kan nägot
Ofwerläggningsmäl ingä i Riksdags-Bestutet,
hwaröfwer. icke alla Ständen sig yttrat.
Riksdags-Beflutet af är 1800, sä wäl som
den dcrupxch sig stödjande Lanco-Utskotts.instru.
ctionsn bewisar til fullo sanningen häraf. Utom
dest hade de irenne resxectivs Ständen
blott och allenast welat updraga ät Konungen,
att göra nägon jemkning tvid den allmänt öfwerenskomna
keaiisations grunden, dä sädana
utwägar widtagas kunde, sorn blefrvo för de
skattdragande lindrigare. Men här fick
twärtom, wid den skedda ändringen, hwar oH
en ä 100 R:dr betala 16^ Riksdaler mera,
än af Ständerna bewiljadt war, och, Riksgälds-Sedlarne,
som den idoge Närings-Jdka'L6
ren
L02 Den 19 Max.
ren hade t behäll af sin swett och möda, blest
wo i detsamma minstade i wärde; och fick ännu
derutöfwer betala en afgift ä sin lilla sörli
ogenhet. Herr /imiralen Drmodar i tilläggningen
af sin förra ventilation, at eftergiften
af halfwa förmögenhets-afgiften wore en motswarande
stor förtjenst och lindring för det allmänna,
hwarföre alla Län sägas högtidligen
bafwa tackat, och jag förmodligen äfwen en
Person deribland. Jag will dä först underrätta
ren warda Ledamoten, at ifrän Upsala Län,
hwarestjagär boende, ingen sädan Tacksägelse^clreLL
afgätt, som wär närwarande wördade
Landshöfdinge besanna kan. Såsom Ledamot
af 18O0 ärs Hemliga Utstött känner jag,
ar Förmögenhets-afgiften blott beflöts at
understödja UealiZationen af en större ZanLO'
Sedel-stock af is millioner Riksdaler, til Nänngarncs
understöd. Af Hemliga Utskottets
krotocolls-Uxtract af Len 20 Maj 1300, som
hos samtlige Ständen wunnit bifall, synes
ock att detta sammanstött blott stett widRiksgälds-Sedlarnes
clt-valvation til z-.del emot l'-del.
Jag unnar Riksens Ständers llangue, som
jag af hjertat älstar, allt hwad det den fatt;
men efter Beslutets strängaste ordalag, hade den
förstjutne halfwa förmögenhets-afgiften bordt witz
N.eali8Ltionen ä§:deliunderdänighetäterbegäras.
Hwem kan wäga nägot inwända emot
den werkställande Högsta Magtens bud. Hwad
jag anfört, har icke stett at öka ^ravamina
emot en olycklig Konung, utan för hwars och
enS
Den 19 Maj. 20Z
ens upstigna olika begrep om ömsesidiga rättigheter
til följe af Säkerhets-^cten. Det angär icke
mig hwad Herr /tmirUen ärnat andraga den
12 dennes; icke eller har den warde Ledamoten
kunnat förespå hwad jag den 12 ärnade anföra
den 15 derpäföljande.
Friherre kUemminA, Liaos, utbad sig,
såsom kallad genom Llectorernas wal til Le.
damot i Stats-Utskottet, fä lemna Högloft.
Ridderffapet och Adeln den uplysning, han
nysi sjelf hade erhållit, at wid de Riksdagar
da et Stats-Utftott warit förordnadt, hade för
detsamma blott tysthets-ed, men icke nägon
In3ti-uLtion blifwit föreffrifwen.
Grefwe körner, Larl Ltollan, erin.
drade om den i gär af Grefwe Amilton
wäckte fräga, om en Ilistruction för Bewillnings-Utffottet.
Såsom utwald Ordförande r
detta Utffott wägade han föreflä, at densamma
mätte snart til afgörande företagas, pä
det Utskottet mätte kunna sättas i werksamhet.
Han wille icke yttra sig om den större eller
mindre nödwändigheten af en sadan instructicm:
om Ridderffapet och Adeln densamma bifölle
skulle Utskottet densamma med fägnad emottaga.
Grefwe Is 6aräie, sacod, yttrade
slg hafwa anlett Grefwe lgamiltons motion
innehälla twänne puncter, den ena att Bewillnings-Utffotlet
ffulle äläggas inkomma med
Betän
-
LV4 Den 19 Ma/.
Betänkande rörande grundemar till Bewillningens
fördelning, och den andra angående Utstött.
Den förra puncten, hwarpä Herr Greflven
förut yrkat, ansäge han nyttig och nödig,
men den senare funne han för findé! icke
behöflig.
Grefwe UtLmi! ton, 6ustak ^Vathier,
instämde nti Grefwe äe la 6aräie8 yttrande sä
til wida, at Ivstrnctionen ej innehölle annat,
än at Utstottet ffulle til ?iena yttra sig öfwer
grunderna för Bewillningenö repetition.
Herr Laron och Landtmarffalken
gjorde härefter proposition, at BewillningsUtfkottet
stulle äläggas, at til Riksens Ständers
Ulena med et yttrande af sädant innchäll
inkomma.
Bifölls.
Grefwe Utamiiton anhöll, at de öfrige
rexpective Ständen mätte om detta Ridderstapets
och Adelns Beslut underrättas.
Bifölls; men kunde ej i dag wcrkställas,
emedan de andra Ständen redan wore ätstiljde.
Friherre Uiijsnerant?:, ^olran ^VilLelm,
Jemte det jag förenar mig med Herr !a
6aräis i frägan om Herr Lxpepition8.8ecreleraren
Lclloerl)inA8 ^lcmorial, heder jagj ödmjukeligen
sä tillägga, anhäkan LM proposition:
At aldrig nägot LLemoria! af en enskildt man
utom
Den 19 Maji.
205
utom Ständet, ma kunna upläsas pä Riddarehuset,
mindre rmnimras til <^on8tiruLivn8 Utstottet,
emedan en oberäknelig mängd skulle
kunna inkomma och uptaga hela Riddcrstapets
och Adelns tid; Hwar och en som har en nyttig
tanka at meddela sina medborgare, ager
genom trycket bertil lagenhet, med full wisihet,
at om saken förtjenar upmärksambet, densamma
ofelbart framtränger til allmän kännedom.
Jag yrkar sä mycket mer, at ej Lonstimtions-Mssottet
mä öfwerhopas med projecter
gf andra medborgare, som jag aldrig bifallit
at klmnonaler af Ståndets Ledamöter skulle
dit remitteras; och det af följande orsak; elvera
af twännc mäste hända: antingen ligga
kiemorialernss oläste at i en wrä neddammas;
i hwilket fall Riddcrskapcts och Adelns medlemmar
icke njuta tilbörlig aktning, och Ständet
förlorar den nytta, som genom upläsandet pa
Riddarhuset kunnat hämtas: Eller upläsas
verkligen alla till Lonstitutions-dltstottetremitleraäe
yrojecter; i hwilken händelse Nyg klemorialer
säkert stola inlemnas, och lika säkert,
det stora allmänna syftemälet, eonstckutionrms
styndesamma utarbetande förfelas. För öfrigt
mä ingen anse hwad här nu anfört är, säsom
förolämpande emot Herr llxyeäitions Lecreteraren
LchoorbinZ, hwars talanger jag högaktar.
Begärdes pä bordet.
Högloft. Ridderstapet och Adeln ätstiljdes
klockan tre gwart til Tre. Tis
-
ros Tisdagen den 23 Maj.
rienum klockan Z12 förmiddagen.
Herr Laron och Landtmarskalken bernställde,
om ej Högloft Ridderskapet och Adeln
ffulle anse nödwändigt och rättwist, at lemna för
detta Konungen del af dcn Riks-^ct, hwarigenom
Konungen och Hans Brästarfwingar äro
förklarade Kronan och arfsrätt dertil fvrlustige,
och om ej denna Lommunicaeion beqwämligast
kunde för sig gä pä det sätt, at Lwänne af alla
fyra Talemännen villimeraäe afffrifter af denna
Riks-^-ct öfwersändes til högsta Befälhafwaren
för Bewakningen pä Gripsholm, Hofmarffalken,
Leneral-äcijutsnten, E^fwersten och
Riddaren Silfversparre, jemte et af Talemännen
undertecknadt Bref, bwaruti Befälhafwaren
ffulle anmodas, at besia bagge afffrifter Konungen
utställa, som ägde at det ena för sig behälla,
och ä det andra, som til Talemännen
ffulle ätersändas, behaga teckna sit recepisse.
I förmodan, at Högloft Ridderffapet och Adeln
ffulle bifalla denna utwäg, hade Herr Laron och
Landtmarffalken redan anmodat LxpeclltionsUtffvttet,
at upsätta brcfwet til Efwerste 8ilk>
versparre samt kormulairet Lil recepisse, hwilka
äfwen nu wörö färdige at för Högloft. Ridderffapet
och Adeln justeras.
Bifölls; och företogs genast fusterioZen
deraf, lydandes desie ^.cter, sorn följer:
"Wälborne Herr Hofmarskalk, Osnerai.
^äjutant, E)fwerste och Riddare af Kongl.Majlis
Swärds-Orcken.
"Til
Den 23 Maj. LO?
^'Til följe af Riksens Ständers idag tagne
Beslut, fa wi nedanjkrefne Landtmarskalk och
Lalemän härmedelst lil HerrHofmarsta!len, 6sn«rLi-^.
ct^n!in^n, H>fwersten och Riddaren öfwerhändö
twänne afstrifter af ben Rlks /vcc,
hwarigenom Riksens ständer pä Rikssalen den
10 de dennes, pä anförda skäl ej mindre upsagt
Hans Majit Konung 6v8r I V all tro
och lydno, utan ock förklarat Kongl. Majit och
Desi Bröstarfwingar, sä födda som ofödda, förlustige
all rätt til Swensta Kronan; samt tillika
anmoda Herr Hofmarstalken, <^o!Eral--VclMrniwn,
Ofwersten och Riddaren, at berörde
afstrifter Hans. Kongl. Majit inställa, hwaraf
den ena blifwit med den mening försedd, som
kommer at utwisa, det Kongl. Majit deraf del
undfätt, och Medes bör af Konungen egenhändigt
undertecknas. Herr Hofmarstalken , OLnsra!
- HMumnwn , ^siversten och Riddaren behagade
derföre draga behörig försorg, at sädant
warder werkstäldt, och det af Konungen salunda
pästrifna Exemplar til undertecknad Landtmarskalk
och Talemän genast ätersändt. Stockholm
den 23 Maj isog."
"Utaf Hofmarstalken, OenerLl-^lljuirtntsnz
Ofwersten och Riddaren Usrs 8iitvLr8p^rr«
har jag i dag emottagit Et lika lydande Exemplar
af denna hwilket med min egenhändiga
understrift intygas. Gripsholms Slott den
Maj 1.809."
Gillades; och bestöts, at det nu fattade beslut,
tillika med desie stulle med de öfrige
respLLtivs Ständen communicsras.
Gert
Lo3 Den 2Z Maj.
HerrLaron och Landtmarskalken erinLrade,
at et ringare antal af Ridderffapets och
Adelns Ledamöter ännu ej undertecknat npsiöerörde
Riks-^ct, hwarföro han finge tickännagifwa,
at denne ^cc ännu til i morgon afton skulls
i Konungens e-rdin-c ligga de äterstäende til handa
til underskrift.
Herr Koos, Larl ^clam, önskade, at man
sedermera matte erhälla uvlysniug om, hwilka
personer uraktlätit at densamma underteckna.
Herr Laron och Landtmarskalken föreslog,
at öfwer dem som tils i morgon afton icke
-undertecknat Riks-^eren, kunde upraltas en förteckning,
hwilken sedermera skulle för Ridderskapet
pch Adeln i» ?wno upläsas.
jSifölls.
ssusteraäss följande
Utdrag af pro^ocollse källit i Höglosi.
Ridderskapets och Adelns kwnum
Len 19 Maj 1309.
b. D. Fann Ridderffapet och Adeln för
sin del angeläget wara, at intil desi Riksens
Ständer i illena fastställt wtai-summan af den
Bewillning de finna nödigt at stadga, och bestämt
de wilkor och förbehäll, hwarmed de kunna
ätaga sig densamma, Bewillnings Utskottet
mätte äläggas at ofördröjeligen spsielsätta sig
med öfwerwägande och utarbetande af grunderna
för den npa Bervitlmngens fördelning, samt.
Den 2Z Maj, Lvg
sä snart sig göra läter, med sit betänkande öfwer
detta ämne til Riksens Ständers olena inkomma;
nti hwilket beflut de öfrige respectivs
Ständen ffulle wänligcn anmodas at med Ridderffapet
och Adeln sig förena. Dt supra.
Härefter npropades och afsändes under anförande
af Grefwe 8tröm!elt, Dans freäric,
en Deputation, för at meddela de andra Ständen
Ridderffapets och Adelns Beflut, rörande
-ommunication af Riks-^.cten, samt VM det Bewillnings-Utffottet
upbragna äliggande.
Upbrotos Herrar Llectorernes af Tredje
classen listor til wal af Ledamot i NiddarbusUtffottet
efter Herr Lvab, och befanns i hanö
ställe hafwa blifwit wald:
N:o 20^2 Herr Leäerstam, Lustaf, Asiestor.
^usteraäes följande:
Utdrag af krotocollet hällit i Höglofl.
Ridderffapets och Adelns Lieuum den
15 Maj 1809.
S. D. ansäg Ridderffapet och Adeln för sin
del nödigt, at Lanco-Utffvttet ffyndsamt mätte
sättas i werksamhet, och at aderton Ledamöter
deruti för Ridderffapet och Adeln ffulle utwäljas;
äfwenledes, at et Utffott til upsättande af
Riksens Ständers expeöitioner mätte förordnas,
hwartil et antal af sep Ledamöter förRid27
der
-
Liv Den s3 Max.
derffapet och Adeln ansägs göratilfpllest;hwarvfwer
Utdrag af brotocoiiet til de öfrige rcLpeLllve
Ständcn skulle expeäieras. Ot supra.
Utdrag af krotocoliet hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns Llenum den
17 Maj 1809.
S. D. Upläsies den lnstruction för LancoUtffottet,
jemte ätföljande formulairför tpsthetsed,
svm wid Riksdagen är 1778 blifrvit för
samma Utskott utfärdad, och wid de efterföljande
Riksdagar af Riksens Ständer erkänd och
gillad. Ridderffapet och Adeln beflöt at för sin
del nu antaga denna luscruction, samt at af
detta beslut ät desi öfrige respective Med-Ständer
del skulle lemnäs, d/t supra.
Utdrag af krotocoilet hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den
17 Maj 1309.
S. D. Ansäg Ridderffapet och Adeln för
sin del angelägit, at et Bervkllnings-Utffott med
det snaraste mätte sättas, hwartil för Ridderffapet
och Adeln et antal af tjugufpra Ledamöter,
r likhet med den sednaste Riksdagens praxis, skulle
förordnas; och hwarom Utdrag af krotocoiiet
ffulle til de öfrige respecrive Ständen utfärdas.
Idit supra.
Utdrag af krotocollet hällit k Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den
17 Maj rLog.
S. D. I anledning af Hans Kongl. Hög.
hek
Den 23 Maj. sir
het Riksföreståndarens, uti i dag upläst nädig
skrifwelse til Landtmarstalken gjorde erindran
vm angelägenheten deraf, at, i händelse underhandlingar
til erhällande af fred ej kunna leda
lil näqra med Rikets heder och säkerhet förenta
ga följder, Hans Kongl Höghet mätte utrustas
med alla til Rikets fredande och förfwar nödige
samt ännu til betydlig del saknade medel,
beslöt Ridderskapet och Adeln, at Lanco-Utskottet
med det snaraste mätte förordnas, och dest färsta
göromäl blifwa at tilse och med yttrande til Riksens
Ständer inkomma, huruwida .^nguLnkan
mara i belägenhet at, utöfwer de redan bewiljade
försträckningar, skyndesamt lemna nägot ytterligare
biträde med medel til förswarswerkets
underhällande och fortgänq: om bwilket beslut
de öfrige regpsctive Ständcn ffttlle gensm Utdrag
af ?rotocollet wänligen underrättas, m
su^rr.
Utdrag af ?rotocoIIst hällit i Högloft.
Ridderskapets och Adelns stenum den
18 Maj 1809.
S. D. kom under öfwerwäqande angelägenheten
af et Stats Utskott, och sedan Ridderfkapet
och Adeln pröfwat nödigt at et sädant
borde förordnas, bestöts derjemte at et antal af
tolf Ledamöter skulle för Ridderskap^ och Adeln
bertil utwäljas; hwarom de öfrige reg^ectivo
Ständen skulle genom Utdrag af LrococoUet
»vänligen underrättas, ve suxrL.
Uplästes följande
Utdrag
212 Den 2Z Maj.
Utdrag af ?l otocoiwc hältet uti BorgareStändets
kteuum wid Riksdagen i
Stockholm den 19 Maj 1M9.
Beslut.
Beträffande Högloff. Ridderstapets och'Adelns
proposition om Twä millioner R:drs utbetalning
af Lsnguen til nödige kostnader i och
för Rikets Förswarswerks i ständ sättande, sa
anser Borgare-Ständet sig ej kunna deruti inga,
uran förblifwer för sin del wid det yttrande
angående sättet at förse Statsverket med
nödige medel, hwilket Borgare Ständer redan
den ,7 de i denne manad afgifwit, samt Högloft.
Ridderstapet och Adeln commnnlcerLt, at
nemligen til nu pressm-Lnclo behof för rlrmeen
och Förswarswerket, Riksens Ständers Lsngue,
til dest Riksens Ständer hinna annorlunda förordna
, bör fortfara, at hwarje mecka utgifwa
den ^umma, som hittills, genom Riks-O^conwn
erbällits, bwilken likwäl mä, i ställe för Twähundrade
Tusende R:dr, om och när sä skulle
behöfwas, ökas til Twäkundrade Femtio Tusende;
och sinner Borgare-Ständet sig härtil äga sä
mycket större anledning, som Stats- och NsncoUtffotten
inom den tid som skäligen kan atgä,
at til i frägawarande ändamål ckisponerg. hela
den Summa, som Ridderffapet och Adeln föreslagit,
troligen stola hinna at upgöra en plan
til en ordentligare och mera bestämd reZlerinZ
häraf.
Borgare-Ständet hoppas, at dest respecckvs
Med-Ständer nogsamt lära finna, det Ständet
ifrän
Den 25 Maj. 215
ifrän Riddcrstapet och Adeln för ingen del är
skiljaktigt, i anseende til miljan at styndsammeliqen
räcka den nödiga hjelpen, utan blott uti
bestammandet af sättet dcrtil, och säledes stola
medgifwa en sadan jemkning i det sednare, wara
med billighet öfverensstämmande. / ,
Dernäst och med anledning ak Hans Kongl.
Höghets Hertigens och Riksföreständarens idag
upläste nådiga yttrande af den ie>:de dennes, anser
Borgare Ständer Lanco Utstottet böra undfä
förestrift at förständiga i antzusn, at icke allenast
til Stats-werket öirecte förskjuta de til förrberörde
ändamäl erforderlige medel, utan ock i den
mon de genom Riks-Djgcout werket förut erhällne
län förfalla, dem af Lammens medel godtgöra;
hwaremot ilancjuen, til säkerhet derföre,
bör bibehålla det b^potbek afTull-Uirectionens
ansvarighet, som för berörde Discout-län ställd
blifwit.
Sluteligen och hwad angar privata läns
uptagande emot Ständernes ^arantie, och at det
sednare äfwen mä sträckas til de förut och under
loppet af förra och innewarande är, Statswerket
af privata personer gjorda försträckningar,
bör denna fräga remitteras til det blifwande
Stats-Utstottet at derom ofördröjeligen afgifwa
dest yttrande til Riksens Ständers Eleira, b/c
supra
Lx Lrotocollo
k. ketersoy.
Uplästes
214 Den 23 Maj.
Uplästes Herrar U6Vl8orcrnL8 öfwer krncovch
Riksgäldswerken til Riksens Ständer stälda
berättelser om Lanoo-WerketS tilständ wid de
ären 1801, i3o3, i8o3 och 1807 förrättade ko.
vi8ioner, hwilka berättelser skulle med de öfrige
res^ective StättdeN communiceras.
Under läsningen af desie Handlingar ankom
den af Ridderskapet och Adeln afsände
ilonsn, anförd af Grefwe Ltrömrc-lc, som tilkännagaf,
at de öfrige rc-8p?ctiv- Ständen lofwat
taga de af Ridderskapet och Adeln dem meddelte
beflut med det snaraste under öfwerwägande,
och deröfwer genom Dep-mg-tioner astemna
sina yttranden; widare anmältes och emottsgs
<n vLputLtion frän det Wällofl. Borgare Ständer,
anförd af Riksdagsmannen ifrän Westerwik
Borgmästaren LZZe, som förmäla, at Borgare-Ständet
bifallit sä wäl Ridderskapets och
Adelns beslut rörande Bewillnings Utskottets äliggande
at yttra sig öfwer grunderne för Betvillningens
fördelning, som at pä sätt Riddcrfkapet
och Adeln föreslagit, lemna Konungen dek
af Rikö-^cten.
ytterligare en veputLtlon ifrän det Hogtvördtge
Präste-Ständet, under Herr Biskopen
m. m. voll Uo8en8teill« anförande, hwilken tilkännagaf,
at Präste-Ständet instämt med Ridderffapet
och Adeln i de begge nysiberörde puneler;
at Präste-Ständet i frägan om et förskott
ur kLnguen af twä millioner til förswarswerket
hufwudsakligen förblifwit wid sitt redan, i likhet
med Ridderskapet och Adeln, fattade beflut,
men i anseende til sättet instämt med hwad Borgare-Ständet
i desi krotocoUZ Utdrag af den 19
,Den LZ Maj. 2tS
Maj yttrat; samt ändteligen at Präste-Ständet
ytterligare hemställt om angelägenheten afen
it!8ciuccion för det redan walda Slats-UtffoLtet,
innan det uti arbete inträder.
Omsider äfwen en Deputation fran det hederwarda
Lwnde-Ständct, anförd af Riksdagsmannen
lVlatts ?eKi-88on ifrån Utsund, som gaf
wid handen, at Bonde-Ständet utiBorgare-StändetS
pttrande instämt rörande frägan om förskott
af ö-tu^uen til förswarswerket; at Bonde-Ständet
bifallit den föreslagna utwägen til Riks-^c.
rens meddelande ät Konungen; och at beträffande
den frägan, at älägga Bewillnings-Utffottet
at utarbeta grunderna för BewillningenS
fördelning, hade Bonde-Ständet ansett denna
fräga böra remitteras til Bewillnings-Utskottet,
i anseende til nägra hos Ståndet wäckta betänkligheter,
huruwida sädant kunde werkställas,
innan Lon8titution8-arbetet more färdigt.
I anledning af ätffilliga gjorde anmälnin»
gar at tala upropades
Herr von 8cku1t2snbeiin, Lonrrä Ib.,
som upläste följande til krotocollet:
Wid den lyckliga tidpunct dä SwerigeS
framtida wäl genom en wis Furstes försorg befästes
med en ny Grundlag, bör icke i likhet med
hwad Herr Hof-Jägmästaren von 6reilk redan
i Memorial af den '13 innewarande yttrat, äfwen
desi förswar komma i betragtande? Landets
krafter medgifwa wisit icke en större stäeNde
pä fredsfot, ware sig wärfwad eller
indelt, än den wi tilförene ägt; men som dock
wid et fredsbrott alltid befunnits otilräcklig.
216 Den 23 Maj.
blifwitökad med Fri-Lor-^ei-, samt sednast med
Lgndtwärn. Detta Landtwärns olycklrga öde
och swaga biträde til landets förswar fordrar
en rättelse i sättet af ^rm<-en8 ortzaoi8!inoii pä
krigsfot, hwilket efter min öfwertygelse endast
genom Lonsutucion^-us åtgärd kan med säkerhet
winnås. Det wore högst förmätit af mig
och äfwen för widlyftigt, at bestämma denna
ortzLlstserion och huruwida iudelnings-werket til
hela sin widd swarar til sit ändamäl i narwarande
tider. Jag will blott underställa Ridderstapet
och Adeln om icke af twä och en half
million merrnistor, hwilka äga widsträckta gränser
at för sivar a, de manbaraste och frän annan
Statens tjenst ledige Z)nglirlgar böra gripa til
wapen i kraft af 0on8tituuvnkn, dä fäderneslandet
är i fara, och til undwikande af det missöde
Landtwärnet öfwergätt, under påstående
krig il,cx>rpoi'era8 med den resultera och wäl öfwade
som dä blcfwe deras läromästa
re
och ledare under et ypperligt befäl, hwilket
Swensta krigsmakten aldrig saknat och som endast
genom desi förtjenst gjort det nwjeligt för
wära små ^rmeer, at motstä och ofta afstä en
mängdubbel stende. En kan i krigsti
der
sällan blifwa för stor, swaga företag misslyckas
nästan alltid, dä deremot starka äga en
vemotständlig framgäng. Et werksamt och snart
utfördt krig kostar wida mindre blod och penningar
än et längwarigt och magtlöst. I Rikets
närwarande ställning, omgifwit af hotande stender,
utan hopp at sä snart kunna erhälla undsättning
af dess naturligaste Bundsförwandt.
beror wärt öde pä egne krafter: wäl anwände
stall ingen af wära stender wäga stifta ess lagar
eller störa dem wi sjelfwe äro i begrepp at
göra oss. Desse
Den 2Z Maj. 217
Deste mine i korthet yttrade tankar önskar
jag ma i likhet med de öfrige Herrar och mäns
^Imnoioater fa öfwerlännäs ttl OonsncmiousUtskottets
bepröfwande, sa framt de öfwerensstämma
med Herr Laron och Landtmarskalkens
sanit Högloft. Ridderftapets och Adelns om et
mera kraftigt och förbättrat tilständ af Landets
förswar, hwarom jag i ödmjukhet anhäller Herr
Laron och Landtmarskalken täcktes göra xroyosition.
Kemitteraäe8 til Lonstitutions-Utskottet.
Heyk 8cbinittorIörv, brenning Lbristian
hade inlemnat följande Hietainen, som uplästes.
Dä jag 20 är warit med wid laxöring!-,
dels som Ledamot af Ridderskapet och Adeln,
dels i Landshöfdingens ställe, har jag haft tillräcklig
tid at lära känna de utfärdade Bewillnings-Förordningarne.
Hwad jag der funnit antingen för
widlyftigt och olämpeligt eller mörkt och
otydligt, eller ocksä stridande emot min
öfwertygelse i hwad som beträffar de af
mig ansedda hufwudgrunderna til en rättwis
beskattning, will jag icke anföra, dä jag med alt
förtroende til Högloft. Riksens Ständers nu
walda Bewillnings-Utskott, anser dest Ledamöters
uplysning och erfarenhet i detta wig tiga
ämne, wida öfwerträffande mina; likwä! kan
jag icke dölja min önskan, at den BewillningsFörordning,
som nu kommer at utarbetas, icke
mätte äfwentyra samma förklaringar, eller rättare
sagt, sädane förtydningar, hwarfäre de foregäende
warit blottställda, genom Kongl. Kam
28
mar
-
218 Den 23 Maj.
mar-Rättens ärliga anmärkningar. Jag skulle
förebrä mig, om )ag icke nu iakttog tilfället, at
wända en nödwändig upmärksamhet pä de dimmor,
liknande et Egyptiskt plägo-mörker, som
Kongl. Kammar-Rätten sä allmänt i bela wart
land utbredt öfwer 1789 och 1800 ärens Bewillntngs-Förordningar.
Under litel af Kongl. Kammar-RättenS
vl>8ervr,non8-medel hafwa andra heligare litIsi-
blifwit förgätne. l3,xei-inF8-män6 ära och
samwete, gifwande kraft ät den ed de swurit,
at utan afseende til personer redeligen iakttaga
Kronans rätt, hafwa icke sällan genom otilbörliga
anmärkningar blifwit särade; också har den
gihningen uppstätt, at tiläfwentyrs uägot för
warmt nit för en päräknad procent af ob8e»
vLrion8-medlen wällat glömffan af en skyldig
aktning för Riksens Ständers ombud wid laxerinALl-ne.
Säsdm ojäfaktigt benus och sä
wäl til min egen som flera mina medborgares
tilfredsställelse, will jag framställa en och annan
af Kongl. Kammar-Rättens sista anmärkningar
öfwer laxerinAen i Udre härad af Asiergöthlands
län, hwilka utgingo af Kongl.
Kammar Rättens Första Uevi8ion8.Lontoir den
,26 Maj 1803; de lyda ord frän ord fölunda:
i 20 ob86rvLtion:
"Efter 1 Art. 7 §. af i8oo ärs Bewitlnings
Förordning böra besuttne och förmögne
ntan undantag upföras til is R:drs 16 §. afgift,
och enligt Kongl. Majtts nädiga bref til
Kammar-Collegium af den r Maj 1804, hwilket
genom trycket kommit til allmänhetens kunffap,
vch finnes intagit izz i blLnks senare Sam
-
Den 2Z Maj. 219
ling, kari den, som äger et Säteri, utan underliggande
Frälsehemman likwäl icke annorlunda
anses, än säsom besutten i fräga om personel
bewillning efter ofwannämde 7 §, hwarförc
med underdånig anledning af högstberörde
nädiga bref, samt Kongl. Kammar-^ollexij allmänna
circulair-bref af den 6 Maj 180Z, som
innehaller at denna afgift efter 1 Art. 7 § för
Säteri och Frälse jord, bör ägarne päföras, ehwad
en sadan jord är med stuld beiwärad eller
icke, til betalande anmärkes hwad ncdannämde
Säterier enligt Taxerrngs-längderne för
ringa erlagt, nemligen". Här upräknas nu Säteriernes
namn och deras agares, fjorton til antalet;
nägra fä hafwa likwäl blifwit undantagne,
aldeles icke i betraktande af deras swagare
beffaffenhet, jemförd mot de andra, utan
lärer stedt af glömsta eller mera 'wigtiga orsaker.
När af Lagstiftande magten i BewillningsFörordningen,
fem Araäationer nemligen ifrän
iZ R:dr 16 § til 2 R:dr blifwit bestämde, at af
Taperingsmännen lämpas til Säteriernas olika
bestaffcnhet och deras innehafwares mer och mindre
förmögna tilständ, och Tareringsmännen efter
samwete och stn kännedom af arten lämpat
desta ZiLäationer, stulle wäl ingen kunna förmoda
möjligheten af en sadan wägsamhet, at
Kongl. Kammar' Rätten med 3 R:dr 16 st säsom
maximum stulle belägga alla Säterier utan undantag.
Likawäl har försöket stett och Taxeringsmännen
i sin förklaring swarat, at om denna
Kammar-Rätts anmärkning af sä obillig och 0-  rättwis bestaffenhet framstaldes inför Thronen,
stulle den derstädes blifwa ansedd säsom en styg
-
L2c) Den s.Z Maj.
gelfe — ___ — Kongl. Kammar-Rättens sr..
observation.
"Som öfwerflöds-afgift efter 4 ^rt. 1 Z.
bör erläggas til det högsta pä personen kan be»
löpa efter dest carster, tjenst, rörelse eller förmögenhet;
sä prkas, at hwad de uti föregäende
punct upräknade Säteri-ägare, mindre än 4
R:dr blifwit päförde, mätte Kongl. Mast och
Kronan ersättas, nemligen" här upräknas ellofwa,
af hwilka den förste en Major, och den siste,
en fattig afskedad Under-Officer, — nägon annan
contra anmärkning torde här icke behöfwas.
ZA Observation pa§. A18 afffedade
Soldaten Kils Källbom pä Hamra ägor i
Rumskulla socken upföres til afkortning för
1 R-dr 8 § 9 r:st,, men dä det sol. 1936 bilagde
betyg af 2:ne jäfaktige äboer i Hamra icke
är pä minsta sätt gällande, samt Herr Kyrkoherden
Olok Kiellbolms meddelade attestatum
endast innebäller at Soldaten Källbom är fattig,
deraf icke följer, at han warit oförmögen
genom arbete bos äboerne i Hamra sig sine
Kronoräntor afbörda, sä anmärkes ofwannämde
afkortade summa, at Kongl. Maj:t och Kronan
ersättas med r R:dr 8 st 9 r.st.
Af desta anförda exempel, som bewisa, huru
Kongl. Kammar-Rätten ansett den förmögne
och den fattige under en lika synpunkt, drager
jag ingen annan slutsats, än den, hwad allmänt
önskas och hoppas, nemligen at nuwarande Lagstiftande
magt, mätte efter den uplysning framfarna
tider gifwit, wisligcn sätta en gräns mot
alla obilliga och orättwisa anmärkningar öfwer
Taxe
-
Den 23 Maj. 221
TareringSmäns pröfning och beslut, och om de
dädanefter blifwa förffonade frän allt ohemult
atal och answar, derutaf icke följer, at cnffilte
medborgare mätte äfwentyra det fasliga ödet at
med mindre förswarsstyrka än en Riksens Ständers
Taperingsrätt oförmodligen kunna upinanas
af nägon Revisor i Kongl. Kammar-Rätten,
at bäde länge och kostsamt kämpa mot hans
ohemula pästäenden. Dä skulle kan hända icke
utan ffäl befaras, at den sista willan blef wärre
än den första, och at just dä man welat bota en
sjukdom, man genom olämpliga läkemedel grundlagt
en swärare. Stockholm den 23 Maj- isog.
plenning Lbrisr. Lclnnitterlö^v.
Herr Larl, yttrade sig hafwa
wid sistledne Riksdag gjort samma morion, rörande
Tareringsmäns ffyddande för answar,
och instämde altsä nu i Herr Lclnnitterlons
yttrande.
Herr scbmitterlövvs Oictamen remitterLäes
til Bewillningsckltffottet.
Friherre Ltgel von psol8tein, Lorlltr
l.nclvisg, utbad sig at Ridderssapet och Adeln
täcktes med tälamod afhöra et Oictamen, som
han nu önffade fä upläft, och hoppades at sä
mycket mera winna tillätelse dertil, som det säkert
ej wore Ridderffapets och Adelns mening,
at betaga sig sin gemensamma rättighet, genom
störande af någon enffilds. Derefter uplästeS
följande desi anförande til ickotocoiiet.
En aktningswärd Ledamot har wäckt fräga
om inrättning'af Förlikniugö-Domstolar. Den
stora
222 Den 2Z Maj.
stora nyttan och nodwändigheten deraf känner
han, den känner ocksä hela allmänheten: en stor
förminskning af onödiga Rättegängar, til intet
annat tjenande, än til lifsuppehälle, jemwäl
ock rikedomars samlande ät en eiL88 af mennistkor,
för det allmänna lika sä skadlige som kräftan
för menniffokroppen; jag menar ^clvocawi-,
ffulle wara följden häraf: härföre förtjcnar han
allmän erkänsla. Det har deremot warit bade
owäntadt samt upwäckande bäde harm och owilja,
at finna personer, som wilja lägga hinder
i wägen för sädane förslag, som äsyfta enighet
bland folket, och betager illasinnade ut»
wägar, at inleda den enfaldige i kostsamma Rättegängar,
endast för at uppehälla et lif' som är
skadande för Staten: Men öfwer all förmodan
är det, at detta kommer ifrän en man, som innehar
et af de wigtigaste Embeten wrd Lagskip.
ningen. Jag kan ej sättaifräga, at han emot
bättre metande sökt hindra denna sak; men
twärtom at han är öfwertygad, at alt widDomstolarne
görrätt och lagligt'til, sa at ingen förbättring
derwid tarfwas eller är möjlig. Men
just detta bewisar war olyckliga belägenhet i
denna del och nödwändigheten af rättelse, dä en
sa hög Embetsman kan äga sä liten kännedom,
huru det wid Domstolarne tilgär, at han kan
prisa deras rättwisa, dä hela allmänheten är ense
at wald gär för ratt. Detta är också en naturlig
följd deraf at Domare aldrig blifwa straffade
för wrangwisa dommar. Med förlust af
lön är det onda icke botadt; ty den blir flerfaldigt
rembour86raä : ffrapor tjena också til ingen
ting; detza öfwerantwardas genast ät eldbrasan,
eller kan skamlösheten gä sä långt, at man dermed
meublerar stna rum, sedan de först blifwit
med
Den 23 Maj. 223
med förgyllda ramar försedde, hwarpä exempel
gifwas. När man gatt sä långt, at heder och
samwete är satt ä sido, gör allmänna föraktet
lika sa liten werkan pä dem, som wattnet man
star pä gäsen. Lindrigare botemedel mot detta
onda än tjenstens förlust, gifwes icke. Herr
Grefwe har sjelf upmanat at upgifwa och
i bewis leda begängna felaktigheter wid Domsiolarne.
Detta kan icke ffe utan undersökning.
5xag tager honom pä orden: mä dä icke hwarken
han eller nägon annan rättstaffens Domare
lägga kinder i wägen för en sädan. ^ Det är af
yttersta wigt för dessas ära at en sadan undersökning
ster, sedan nu denna fräga är wäckt,
pä det de icke mätte warda förblandade med illasinnade:
Ty gansta mänga redliga, wältänkande
och allmän aktning förtjenande män finnas
bland Swensta Domare.
Säsom et bewis til nodwandighetcn af bättre
tilsyn wid Lagstip ningen, fär jag anföra nägra
händelser frän den landsort jag är, Skäne.
En man blef dömd at halshuggas; säsom
en sädan grof missgerningsman hällen i häckte
flera mänader. När mälet blef pröfwadt af Öfwer
Domaren, befanns brottet kunna försonas
med Sex R:dr.
Ännu olyckligare wörö twänne andra, som
mäste undergä högsta kroppsstraff och sändas pä
fästning, för et brott, som Lagen bestraffar med
åttatio Daler S:mnts böter.
Et groft brottmål ligger änny oafgjordk
wid första In8tantll6n, nu pä nionde äret, och
blir kan hända aldrig afgjordt, alt genom ^.6-
224 Den 2Z Maj.
voc.itcrs mellankomst med dplikt mera. Huru
rättwisan ffipas och huru nödwändig ordnings
äterstallande är i denna wigtiga sak, torde af
denna lilla profbiten inhämtas. Den olycka oäven
osäkerhet til lif och wälfärd, som Sweriges
inbyggare blifwit försatte utt genom Domares
- egenmagt, kan sättas i bredd med krigets olyckor,
och tarfwar derföre den snaraste och kraftigaste
hjelp. Stockholm den 19 Maj 1809.
L. lä. 8tL6l von kIol8teln.
Herr lächou8tolye, sonss Lamuel. Såsom
den nu af en wärd Ledamot uptagne fräga är
as mig wäckt, utbeder jag mig äfwen deröfwer
fa yttra mig; men derjemte, at fä med mit
yttrande upffjuta, til dest Lon8tttutjonen är afgjord.
Herr Laron och Landtmarskalken gjorde
proyo8jtton, at hela denna fräga kunde fä
hwila til dest Lon8titnttonen wore antagen, dä
kan hända et Lag-Utffott torde fä dermed sig
befatta.
Bifölls.
Friherre Nannerbkirn, La.1'8 ^Ugn8t,
hade inlemnat et viccamen, sorn nu uplästes,
sä lydande:
Wid ljudet af detta utrop: Fäderneslandet
är i wada, har Ridderstapet och Adeln flera än
en gäng, asidosatt all pröfning, huruwida förlegade
afsigter, mistbrukat, oäelgat denna upmaning,
och endast följt sin ädla drift at bidraga
til Fosterlandets undsättning. Nu är detta ljud
okonst
-
Den 2Z Maj. 225
okonstladt, sanning, nöd och fara uttwinga utropet,
och Fäderneslandets frälsning fordrar upoffringar.
Det ar det första Ständet wärdigt
at föregä med efterdörnen.
Titlffott, hwilka ej kunna utfinnas utan inbyggarnes
betungande med npa Skatter, äro
oundwikliga följder af de genom kriget upkomna
npa stu Ider. De h a ökas af nödigt förswar.
Förfrvar bcböfrva wi atla för personer och e»
genbom. Da mäste ock alla för personer och e»
gendom bidraga til förswarct.
Pä sadan grund hemställer jag:
At den del af Bcwillning, hwilken wid
upgörandet af en np, lagges pä fast egendom,
fördelas lika pä säteri, Frälse och Dkatte, eller
jord af hwad natur som hälst. Tp lika sä
wisit, som ej förutsedda pälagor icke kunna bestämt
och endast ätfölja sä kallad opiivileAler-rci
jord, lika sä klart är ock, at en beständig
befrielse derifrän stulle medföra en ej förutsedd
och i obestämde förmoner stigande xroprictL.
2:0 At Ridderstapet och Adeln ätager sig
den LLpimtion, som utgär under namn äf Mantalspenningar.
Huru länge stall en 0betydlig
penning gora en obehaglig stillnad emellan medlemmar
af enahanda samfund.
Om deste bägge andraganden winna Högloft.
Ridderstapcts och Adelns bifall, torde Bcwillnings-Utstoltet
deraf til efterrättelse undfä
del. Ridderstapet och Adeln äger rättighet, at
med biträde af twännc Tolfman godtgöra sig
hos Frälse-Bönder och underhafwande för hos
226 Den 23 Maj.
dem ägande fordringar, utan föregäcndc pröfning
och fastställande af behörig Domstol. Det
är mindre nödigt at undersöka, buruwida denna
rättighet är cn qwarlefwa frän den tid Ridderstapet
och Adeln innehade förlaningar, samt
Don.ö.ätt i Grefwe - och Friherre-skapen, burw
wrda den ännu mistbrukas. Men et mera uplpst
tidebwarf har stadgat öfwertpgelsen derom,
at i et samhälle alia böra njuta lika skpdd; bora
winna lika rätt af samma lag.
Jag be nist alier derföre, at Ridderssapct och
Adeln wäl ma kunna hos underhafwande, för
upgifne fordringar, läta genom twänne Tolfniän
med Pvarstad belägga af deras Egendom;
men at panten ej mä kunna försäljas annorlunda
än efter gäldenärens hörande, genom ät*
gärd af wederbörande Lxecucorer, hwilka om
handräckning böra anmodas, sist inom r4 dagars
förlopp efter 8ec,ut-8lrt-n8 åläggande, wld
förlust af dennas kraft och werkan. Om detta
winner Ridderffapets och Adelns bifall, torde
en blott afsägelse innefatta all behöflig pioce
clure.
ÄNNU finnes jord i Riket, hwilken endast
kan innehafwas af wista Medborgare.
Således fär endast Riddcrstapet och Adeln besitta
Säterier, de sä kallade Bergsmän, Bergsruarshemman.
At hwar och en medlem i et samhälle ej
ffulle kunna komma i besittning af inom detsamma
tilgänglig fast egendom, ätnjula densamma
ätföljande förmåner, upfylla dermed förknippade
sspldigheter, är för begreppet om medberger
-
Den SZ Maj. 227
gerli,qa rättigheter förolämpande, och för den uteflutne
obilligt. Sädant är äfwen skadligt för
innehafwaren, ty exclusiv rättighet hos witza
at besitta jord är cbiink-ricjus, utan exctu8lV
förmögenhet hos witza at alltid kunna densamma
lösa.
Et ^iclei-LommisZ har cj lika wärde med
den egendom, hwilken af bwem sonr hälst kan
förwärfwas, och den jord, hwilken endast af en
witz Olltss kan innehafwas närmar sig til egenskap
af l'ictei-Lomml88 i samma molin ct3886li
til et färre antvl är inskränkt, och förmägan at
förwärfwa saknas hos densammas inäiviäuer.
Jag hemställer derföre, at Ridderskapet och
Adeln fränsäger sig rättigheten, at med andras
uteslutande besitta Säterier, emot det förbehåll,
at det mätte wara hwarje Swensk inbyggare af
bwiken cla88 medborgare han wara ma, obehindradt,
at förwärfwa fast egendom och jord inom
Swcriges Rike, af bwad natur som hälst,
och ätnjuta densamma tilbörige förmäner, emot
upfyllande af dermed förknippade skyldigheter.
Om detta anförande winner Ridderskapets
och Adelns bifall, fordras samtelige Riks-Ständens
instämmande deruti samt Konungens höga
8-lnction. Ty i samma ordning 1'tjvile!;ier tilkomma
t samma ordning mäste de gä tilbaka.
lk,.
Begärdes pa bordet.
Herr
223 Den 23 Maj.
Herr ^Lmm»,r8köi6, I^orenro, yttrade sig
til alla delar instämma i detta Friherre lannerkeims
yttrande.
Under läsningen af detta victamen hade
blifwit anmäld och emottagen en vsyut-irion ifrän
det Wällofl. Borgare Ständet, anförd af
Riksdagsmannen ifrän Arebro, Herr LominLicc--  Rädet ^row8, som förmälte, at Borgare-Ständet
ej funnit sig kunna bifalla Präste-Ständets
Yic>y08itl0n om en Inslructioii förStats-Utskottet,
emedan detta Utskott icke syntes BorgareStändet
wara af den beskaffenhet, at någon insu-ucUon
för detsamma torde behöfwa äga rum.
Sedermera uplästes följande
Utdrag af krotocoU^t hällit i det HogwördigaPräste-StÄrdet
d.2ZMaji8v9.
I frägan om Penninge-förffott til Rikets
Forswar, instämmer Präste Ständet i Högloft.
Rfdderskapcts och Adelns förstag, at Uangu^n
mä hälla Hans Kongl. Höghet L>ertigen och RiksFörcständarcn
Twä ^lil!ioner Riksdaler Specie
til handa; men tilstyrkrr den af Wällofl. Borgare
Ständet förestagne t>io6ilicLtion, at det mä
ske genom utbetalning af Twähundrade ä TwähundradcFemtiotusende
(»ooocx- ä 2^0000) Riksdaler
i weckan, til dest Lg,nco-Utskottet hunnit
föreflä, och Ständerna ytterligare fastställa, b/-  Iiotbelv och medel til Uan-guens ersättning, och
föregäende af OiscontLn uptagne förffotters omsättning
pä Läne-kLnguen.
klx krotocollo
Den 23 Maj. 229
Friherre Leri erström, jacob, upropad,
anförde til brotocollet följande:
Da Rikets Ständer .genom en lycklig Statshwälfning
kommit tilsammans at bereda Sweriges
framtida walfärd, bör ej desi närvarande
uraktlätas.
Genom det olyckliga Krig den förra Regeringen
fört, är war^rmee sä til sägandes uplöst;
desi hastiga organisation är säledes oundwillig,
sa framt ej landet stal lemnäs til stöfling
ät desi fiender.
Det är en absolut nödvändighet, at genom
utskrifning af stridbart folk ur alla Ständ upsUta
en Xrmee. Men som en olycklig erfarenhet
wisat osi at Landtwärncts organisation förledit
är ej swarat mot ändamälet; proponera^
jag, at alt manskap som upbädas för landets
förswar, bör under Lampagncn införlifwas nied
Rcgemcnterne.
Jag fär bäröfmer anhalla om Herr barons
och Landtmarstalkens proposition, och i fall den
winner bifall, at wära Mcd-Ständer genom en
Deputation och et Utdrag ur brococollet härom
underrättas.
Begärdes pä bordet.
Herr von 8 ebni tsenbeim, Lonrack Ibcocior,
anmärkte, at, om denna fräga ladcs pä
bordet, sä blcfwe den ej med de andra Ständen
meddelad, och anhöll derföre om Herr barons
och Landtmarstalkcns proposition, om en sädan
Lommunication l enlighet med Friherre Legerströms
begäran. Fri
-
230 Den 23 Maj.
Friherre eberström crindrade, at det
af honom föreflagne steg fordrade skyndsamhet,
r anseende til Rikets närwarande belägenhet, och
äsyftade ej någon waraktig inrättning, som kunde
fordra en längre betänketid.
Begärdes ä npo pä bordet.
Herrl^oos, Larl ^äam, upläste til Urowcoller
följande:
Wördsamste Memorial!
Hos Herr ltaron och Landtmarskalken samt
Högloft. Ridderskapet och Adeln får jag til tids
minnande ödmjukast hemställa, om det ej är
nyttigt och nödigt sätta et Utskott, hwars enda
göromål borde blifwa, at påtänka samt upgc
nya lämpeliga tilgängar til minskning af mäc
stora Riksskuld, ritan at som hittils endast genom
manliga bcwillningar lägga hela denna
börda pä nationen, och om hwar och en medborgare
blefwe berättigad at inlemna stna malmenta
tankar i dylika ämnen direkte til detta Utstött,
och nämde Utskott bleflve auroriserLgt at
bedömma, hmilka upgifter som ansägos lämpelige
och förenligc med ändamälct och warande
npttige författningar och säledes wärdige at
komma under Ständernes midare pröfning; deste
och inga andra Förslag borde nämde Utskott utarbeta
och förbättra samt sucLossive inlemna
til H rus afgörande.
Jag känner nogsamt flere tllgänaar, som
med all billighet'böra tillröra Statswerket; jag
tiltror mig kunna npge projE til nv statt, som
tusenLetalö undersätare önsta sig, utan at anse
sig
Den 2Z Maj. 2Z1
sig dermed betungade, allenast en högst tryckande
föregäcnde omwchg och lids utdrägt blir undanröjd.
Jag tror chrom, at Statswcrket kan
och bor draga betydlig nytta as lidens waran de
nojcn och wanlige tidsfördrif, och öfwer fädans
bestattningar riagas aldrig, twärtorn de önstas.
Blir et sädant Ulstott satt, stal det blifwa mig
cn kar skyldighet at stynösannnast författa och
aflemna sädane yro,i-cmr, som efter mit sätt at
tänka, hwarken hos Utskottet eller i u El böra
kunna förkastas.
Begärdes pä bordel.
Herr Urlntrskuiä, kaul, upläfle följande
strijtliga
Anförande til Uroeocollet.
Da Herr Lnron och it»lchoxen Lilfverschölä
för nägra dagar sedan, jemte et grundligt anförande
om angelägenheten sa wäl deraf at de
kraftigaste anstalter til rikets förswar emot än
widare til befarande fiendtligheter med möjligaste
styndsamhet blifwa widtagne, som deraf at
för et sa wigtigt föremal, tilräcklige crfordertige
penningar warda anstaffade, derhos i afseende
pä detta senare, tilstyrkte
1:0 At Riksens Högloft. Ständers
mätte anlitas om en penninge-försträckning af
Twa ^lilliou^i R dr Lane» ; och ;:v at pä Kongl.
Stats-Loiieoil-sk stulle öfwerlatas at uptaga priv^w
län pä desi förstrifningar, emot b procents
ärlig ränta, samt försäkran til längifwarne bä»
de örn Riksens Ständers answarighet för äter»
betalningen af samma län, och derom, at län
-
LZä Den 23 Maj.
gifwarne stola ivara befriade frän all slags Bervillning
eller utstpld til Kongl. Maj:t och Kronan
ä slike län; sä mäste jag bekänna, at den
korta tid, som Högloft., Ridderstapct och Adeln
behagade finna deste förslagers öfivermagande
fordra, innan, uppå Högmalborne HerrL^ong
och Landtmarstalkens yropogitian de wunno allmänt
bifall, och det jemwäl med den tilläggning,
at den ifrän imnken til erhällande försträckningen,
uti ingen matto skulle fa anmändas til betalande
af förut warande krigsskulder, sä nrycket
mera betog mig tilfälle til närmare betraktelse
af meranämde förftager, som osman omformalte
wigtiga förcmäl under förberörde hastighet, egenteligcn
ädrog och borde ädraga sig min upmärksamhct.
Om Högloft. Ridderffapets och Adelns beslut
i hela dest , widd, redan hade munnit de
5:ne respsctivi.- Riks-L-tandens bifall, samt irxpeäiiion
til iverkställighet derpä följt; sä hmarken
borde eller kunde jag fördrista mig at derrvid
nägot widare ^ erindra; men, sä midt jag
fattat, är icke ännu förhällandet sädant; hmarföre
och som beslut uti osconom-sku. ärender äro
af annan bcstastcnhet än uti Doms - eller
Lagfrägor, der^ Domaren icke är tillständigt ändra
dest en gang gifna bcfiut, dä deremot det
bwarken rån eller bör misttydas, at mid til erhållande
nya uplysningar och skäl rätta eller
jemka hwad som uti osconomckkL angelägenheter
befiutes, hälst enär såsom förberördt är ännu
icke om wcrkställigheten af beslutet någon sxxLclirion
einaucrat: sä magar hos Högwälborne
Herr ö-iron och Landtmarskalkcn samt Högloft.
Ridderstapct och Adeln jag ödmjukast utbedja
Den 23 Maj. 23Z
wig frihet at i lika ödmjukhet upgifwa och anföra
de reNexionel- som mig nuniera förekommit
i afseende pä ostvan mer omförmälta förskager
och beslut.
At Rikfens Höglob- Ständers Landus mätte
göra ofwanberörde undsättning med twä millioner
R:dr tiLiico, kan jag desto mindre hafwa
nägot at påminna emot, som jag fast häldre
önstar, at denne summa kunde, med iakttagande
af den försigtighet, hwarom jag ock äk
försäkrad at^denne penninge-försträckning icke
mä werka pä Sedelmyntets valeur, förökas,
hälst ä ena sidan, genom länets erhällande af
Lanlleu, Riksstulden Zraveras med mindre räntebelopp
än genom private län, och ä den andra
såmedelst mindre private län behöstvas, hwilket
äter minstar de olägenheter och betänkligheter,
som enligt hwad häk nedanföre förmälas
skal, private län, med de nu förestagne tvilkor,
oundwikligett mäste medföra. Icke til förtigandes,
at dä iMnllen blifwer fordringsägare, äterbetalningstiden
bäst kan lämpas efter Rikets inbyggares
nu utblottade, men efter handen ater
kiltägande tilständ.
Men hwad angär dett delett af Högloft.
Riddcrffapct och Adelns beflut, at nemligen utaf
Riksens Ständers Lauks tillgörande försträckning,
nuwarande sä kallade krigsstulder alldeles icke
stola betalas; sä wil jag icke twifla derom, at
Lesie äldre stulder til och Med öfwerstiga Laucoförsträcknings
summan, och at sälunda det med
Lauco länet äsyftade ändamälet warder förfeladt,
om meranämde vennin.getilgäng stulle anwändas
til merberördö äldre skulders godtgörande; men
' 20 jag
234 Den 23 Maj.
jag haller ocksä för miu del färe, ak r och -ned
detsamma de nu til anffaffande nya krigsbehofwen,
och andre framgent inträffande utgifter,
med Lomans penningar ligenäerLZ, de äldre
fordringsägarne ofelbart böra pä nägot sätt tilfredsställas,
til förekommande af deras billiga
klagan öfwer en bäde mot rättwisa och billighet
siridande behandling.
De äldre krigsssulderne mäste förmodeligen
bestä dels uti Swenffa ^rmöen3 fordringar pä
Fält-tr-lctLMk^nw, löner m. m., dels uti private
fordringar för lefwererade krigsförnödenheter,
som tiläfwentprs, oaktadt betingande emot contant
betalning, för felande pennmge-tilgäng blifwit
kanffe länge nog siäende oliguiäeraäL.
Hwad de förre eller Swenffa ^rmäens fordringar
beträffar, sä har wäl icke mig wetterligen
frän den sidan och i denna wäg nägon
klagan eller ansökning hos Riksens Ständer
blifwit in8inneracl, hwilket owedersägeligen gifwer
et förökadt wädermäle af deste Rikets förswarares
ädla och patrioti8ka nit och tänkesätt,
i det de icke allenast hjeltemodigt wägatochwäga
liff och blod för Fäderneslandet, utan ock
med tälamod widkännas den owäntade och oförtjente
swära bördan, som Rikets utblottade
tilständ medförer: men mätte icke wi och alle
Swenffe inbyggare, som fä päräkna deste wäre
tappre krigsmäns forswar, för mycket pröfwa
deras tålamod och försätta dem uti än mera
werkeligit lidande. Mä hända at ibland desto
fordringsägare finnas nägre, som genom egen
förmögenhet, kunna dröja med deras fordringar;
men jag är deremot öfwertygad, at de siesta ä
r»
-
Den 23 Majs. SZ5
ro i trängande behof, icke blott för sig sjelfwe,
utan äfwen för hustrur och barn, hwilkas känslor
af männernes warelse i fält och osäkerheten
om deras lif, mäste blifwa desto större, genom
saknaden af det understöd, som-de haft at
päräkna, om männerne utbekommit deras nu i
fräga warande fordringar och ägt tilfälle deraf
understödja sina anhörige. Och föröfrigt hivarken
kunna eller böra wi mot ssäl och billighet
begära, at krigsmannen stall med lika nit och
tilfredsställelse gä i sitt kall, dä han saknar
hwad honom tilkommer och äfwen behöfwer,
som dä han njuter sin fulla rätt. I betraktande
af allt detta fär jag härmed ödmjukast tilstprka
at af nu til erhällande penninge-tilggngen
alla de utaf Swensta Armeen, som pä deras
fält trLctLmenreri m. m. hafwa at fordra,
och flike fordringars utbekommande yrka, med
det första undfä, om icke allt, ätminstone hälften
deraf, samt sedermera sä fort det sig möjligen
göra läter, Återstoden.
Widkommande äter de fä kallade krigsstulderne
til xrivaw personer, sä har det beklageligen
nog ofta händt, at flere Rikets undersätare
blifwit lidande pä 1e5verkn8Lr af Kongl. Maj:ts
och Kronans behofwer, genom bristande betalning
pä betingade tider; men om desie warit lidande,
sä är ock lika ostridigt, at Kongl. Majit
och Kronan just genom et sädant förhällande
wid andra tilfallen mäst widkännas förlust,
först och främst genom saknad kredit och förtroende:
en dyrbar förlust, och dernäst i sä mätt»,
at sä wida, wid andre beting om lskvei-Lnser,
Icckvk!l-Lntsrn6 merendels alltid warit osäkre om
betalningarnes crhättande pä betingade tider; fä
SL6 Den sZ Maj.
hafwa de i samma man wetat at öka sine pri»
ser 12 procent och dcrutöfwer, samt salunda
mångdubbelt öfwer Kronans kostnad, om antin»
gen behofwet för stike 1stveran8er3 ligu-NerLNae
blifwit emot ränta UPneAOtieraät, eller lekveranterne
warit försäkrade, at, wid bristande
penninge-tilgäng, njuta 6 procent ärlig ränta
pä deras fordringar. Detta förhållande, sane
jag förmodar icke kunna til dest werkelighet motsägas,
gifwer mig stäk och anledning, bos Högwalborne
Herr Laron och Landtmarstalken samtHöglofl,
Ridderstapet och Adeln ödmjukast förestä;
1:0
At nuwarande fordringsägare för hit»
tils gjorde letveranser af hwarjehanda krigsbehofwer
nlgge undfä en half procenrs ränta i
mänaden pä stike fordringar intil dest betalning
följer: och
2:0 At wid hädanefter ffeende enahanda
uphandlingar letveranteurk-rne mätte wid betin»
gens afstutande erhålla försäkran antingen om
contant betalning eller ränta under wäntningstiden.
Härigenom stall säkerligen winnås: at
de til närwarande tid pä mangueraN betalning
lidande fordringsägare erhälla en billig tilfredsställclse,
i synnerhet om jemwäl deras räkningar
warda af wederhörande acceptera Ne, med
sä bestaffad räntebetalttings-förbindelse, hwarigenom
fordringsägarne blifwa i tilfälle at un»
der tiden dcrä nc^otjera. Widare at de nya
Icckvorantenrerne icke beböfwa uti deras priser
söka och beräkna nägot stadeständ för deras befarade
förlust genom lofwad men bristande betalning.
och at säsom en följd häraf Kongl.
Maj:L
Den 23 Maj. 23?
Maj:t. och Kronan såmedelst stall tilstyndas en
wida större winst än ventil godtgörande räntan:
och ändteligen at dä salunda, uppå betalningen
för steende letv^ran8Lr, d-6ciit emot ränta fan
erhällan, contance penninge behofwet och upläningen
deraf för det närwarande mäste, uti betydlig
mätto, kunna förminstas.
Rörande än widare det gjorde förslaget
och beslutet, at emot Kongl. Stats-Oomoirecs
revc^LLiupläna penningar, med ofwananförde
för längifwarne förmänlige wilker; sä synes
den frägan aldraförst äga rum: om icke med
denna upläning mä hafwas upstof til detz werkeliga
behofwet blifwit genom det redan tillförordnade
Stats-Utstottets granstning bestämt och
upgifwit; och hwilket upstof torde finnas desto
mindre äfwentprligt, som berörde granstning
och bestämmelse troligen mäste kunna medhinnas,
wida förr än den frän Lanken til förmäntande
summan 2 millioner N.dr Lanco eller iM
tunnor Guld uti Riksgäldsmynt räknadt utgått:
en summa som, om ocksä utgifterne stulle
l det högsta beräknas til 3 tunnor Guld om
dagen, är tillräcklig för s:ne mänader, hwarunder
(hwilket jemma! torde komma i betraktande)
sadan önstad förändring torde inträffa, som
minffar Rikets nuwarande penninge-behof och
omsorgen derföre.
Men föröfrigt, och enär penningeläns uptagande
pä Kongl. Stats-Lontolret8 LeverZer
stal komma til ^verkställighet; sä finner jag wäl
ä ena sidan angelägenheten deraf, at sädane wilker
stadgas, hvarigenom längifwarne finna derwid
räkning, och ändamälet sämedelst minnes;
men
2S8 Den 23 Maj.
men deremot mäste ock ä den andra pä det sorgsälli,
gaste hafwas i ögnastgte och öfwerwägas,
om icke en altför stor fördel för läugrfwarnr kan
uti annor wäg rnedfora de stadligaste, följder?
samt i sammanhang dermed , om icke förhoppning
derom mä kunna wara, at oaktadt minskning
uti de föreflagne upläningswilkoren, Rikets
penningbehof ändock mä kunna erhällas.
Hwad angar det förra eller de til befarande
stadlige följderne af Stais-Lontoirets pennkngeupläning
med för längifwarne betingade förstora
fördelar; sä är det wisscrligen utom all fräga,
at mängfaldige, om icke de fleste possessioricter
bade pa landet och i städerne innehafwa
intecknade län pä deras egendomar, säsöm ock
at en gansta betydlig del af desse länsummor
tilhöra private personer eller penningmän, hwilka
hittils,^ i brist af förmånligare tilfällen, warit
föranlätne sälunda placera fina penningar,
stundom äfwen mot ö procents ränta, merendels
med owisshet om länens äterbekommande wid inträffande
egna behof, utan lagsökning och panternes
försäljning, lika osäkre om möjligheten
at pä de intccknade reverserne kunna erhälla
län, ofta underkastade olägenheten, at warda inwecklade
iconcnrser: rnen altid stpldige atwidkännas
stadgade utstylder pä deras sä beskaffade
cLpitLlsr.
Jemförom nu detta förhållande emot de ifrägawarande
wilkoren wid tilgörande upläningar
pä Stats Lontoirets reverser, at nemligen
längifwarne derföre stola undfå 6 procents ranta,
Riksens Ständers försäkran om betalning,
frihet för Bewillnings - afgift, samt Lilgäng at
Den 23 Maj, 2Z9
pä defle sedlar gora län i Riks-vlsconten, och
med detsamma tilfälle at, wid alla inträffande
förtjenst gifwande händelser, begagna silke reversers
innehall. Och hwilken kan rväl wid en
siik enkel jemförelse stadna uti mindsta twekan
eller twifwclsmäl derom, at sistnämde utläningswilkor
äro i alla afseende» förmänligare, än utläningen
pä fastigheter emot inteckningar? Och
som penningeägaren oförnekligen lemnar sine
penningar pä det ställe, der han med säkerhet i
alt öfrigt finner för sig största fördelen: sä mäste
det ock wara och blifwa utom all fräga, at
atmindstone de fleste penningägarnes pä mindre
fördelaktiga wilkor utlänte penningar med görligaste
första upsagas, indrifwas och pä förbättrade
wilkor omsättas; samt at såsom en bekymmersam
och skadlig följd häraf för Rikets
?088L8Li0N3wr, som pä inteckningar innehafwa
xi-ivsw penninglän, längifwarne skynda med
länens inkräfwande och äter utlemnande emot
Kongl Stats ^'oiwoirets reverser, i hwilkcN
händelse, och dä pä enahanda skäl nya län icke
kunna erhällas, de inlecknade fastigheterna mäste
säljas, til kännbaraste underpris för ägaren.
De§e bekymmersamma och skadande följder
förtjena onekeligen den ömaste upmärksamhet;
och de kunna förekommas, om, efter hwad jag
tager mig friheten ödmjukast foresiä:
1:0 Uppä de af Kongl. SLats-Lnntoiret til
uptagande län icke betases högre ränta än
eller aldrahögst 5 procents ränta, samt
9:0 Längifwarne tilförbindaö erlägga lika
bewittning til Staten som uppä andre län; ty
dä bör förmodas at ätminstone de fleste posse.?-
sio>
24o Den 23 Maj.
sionatsr fa behälla deras intecknads läne-summor
om de annars warit uti deras räntebetalningar
LcLurace.
När i fräga warande upläning kommer lil
^verkställighet, skall det säkerligen snan wisa sig,
at oaktadt den af mig föreslagna in,kränkning
uti upläningsuvilkoren, tillräckligt längifware
stola sig anmäla, emedan, utom det flere, som
för 5 prochius ränta hafwa penningar utlänta
emot inteckningar uti fastigheter, pä ofwan anförde
skäl finna bättre räkning wid samma medels
flyttning pä Kongl. Stats Oontoirel, ej allenast
de peNNillgemän, soM NU för 3 procent
insätta deras LLpiraloc uti viscontwerkett, kunna
med 2 procent räntewinst begagna StatsLontoiretä
I<ever8er, dä de erhälläs pä mindre
summor, och kunna til fulla beloppet Uti RikSvrsconten
belänas, utan ock wid hugkomsten af
hwad för längre tid Lilbaka händt, det otwifwelaktigt
är til förmodandes, at jemwäl en
myckenhet utländste penningar skola öka upläningssumman.
Detta mit ödmjukaste andragande, hwarutk
jag (korteligen äter uprepadt) wägat tilstyrka
och föreflä:
i:o At de Herrar och Män af Swensta Armeen,
som hafwa fordringar pä deras Fälttrkrcmmenten
och löner, och derföre begära betalning
, mätte genast undfå ätminstone hälften
af samma fordringar, och sedermera, med möjligaste
första, äterstöden.
2:0 At fordringsägare för redan lefwererade
krigsförnödenheter mätte njuta ränta en half
pro
-
Den 25 Maj. /24i
procent i mänaden pä deras fordringar ifrän
dcn tid, dä derefter betingande warit berättigade
fa deras betalning intil dest betalning
folker.
5:0 At wid hädanefter Lil görande beting
om krigsförnödenheter, lLlveranwurerne warda
försäkrade antingen om romant betalning eller
nystberörde räntcgodtgörelse linder wäntningstiden.
4:o At med den ifrägawarande penningeupläningcn
pä Kongl. Slats-Lontoirecs reverser,
mä hafwas upffof til dell werkeliga behofwet
blifwit af det tilförordnadc Stats Utffottet
bestämdt och upgifwit, och
6w AL uppä de af Kongl. Stats-Lontoiree
uppå dest reverser -ned Riksens Högloft. Ständers
til riptagande län icke mä beta
las
mera än högst Z procents ränta, samt at
längifwarne tilförbindas erlägga lika bcwillning
til Staten som för andre län — warder i största
ödmjukhet underställt Högwälborne Herr Laron
och Landtmarskalkens samt Högloll. Ridderskapets
och Adelns mogna granskning och ompröfwands:
hwarjemte jag fluteligen i lika ödmjukbet
icke allenast anhäller at detta wälmenta
framställande mätte fä uti krorocojlet inflyta,
utan ock hemställer om och huru det mä konrma
til de öfrige 5 ne Hög-respectlve Riks Ständens
kunskap och öfwerlaggmng.
Lades pä bordet.
3i, 02. Gref
-
242 Den 25 Maj.
Grefwe De ja Öar 6 is, sacob, dä en Ivis
Regering äterstänkt Swensta Folket en Tryckfrihet
lika ^vidsträckt med dest Lastningar, tror
jag Ridderstapet och Adeln ej pä et wärdigare
och för dest heder mera rättwisande sätt kan begagna
denna förmän, än genom tryckningen af
Ridderstapets och Adelns vrorocoilsr för i?8y.
Det är en gärd wi are skyldige minnet af de
män, som i wädans stund ej twekadc föra sanningens
och frihetens rätta sprak: men jag behöfwer
ej widlpfttgare orda om en sak som talar
sä mycket för sig sjelf: jag wägar hoppas
ingen Riddersman skall wägra sitt bifall ät upfyllandet
af en pligt, hwars uraktlåtande efterwerlden
stulle med stäl hafwa rätt at otz förebrå.
Jag wägar i anledning häraf bos Herr
Laron och Landtmarstalken begära proposition.
Herr Laron ochLandtmarskalken gjorde
härefter proposition om tryckningen af 17^1
ärs orotocoller, hwilken
Bifölls.
Herr von 8cbnl tronholm, vaviä, föresiog
at det enda för 1^00 ärs Riksdag otryckta
^rococoii af den 28 Maj i nämde ar äfrven
mätte genom trycket allmänt göras.
Herr Laron och Landtmarstalken ut-'
bad sig, at om förhällandet med detta irorocoil
hwilket han ej kände, fä inhemta underrättelse,
innan Riddrrstapet och Adeln derom beslöte.
Ritz
-
Den 23 Maj. L4Z
NlddNthUs-äecreteraren anhöll fä göra
den erinvran, at frägan om detta Urococoll
förut more wäckt uti den hos Ridderffapct och
Adeln redan upläste Riksdags - Berättelse frän
Riddarhus vii Lcrionen, och föreslog för sin del,
at densamma för det närwaraNde kunde hwila,
häldst Ridderskapet och Adeln hade sin rätt öppen,
at om ej förr, ätminstonewidRiddarhus-Utskottets
betänkande öfwer samma Riksdags berättelse,
deröfwer besluta.
Medgafs.
Högloft. RidderffapeL och Adeln ätskiljdes
klockan ^ til s eftermiddagen.
tn kclem krotocollt
6. Lil verstol^is.
Tisdagen den 30 Maj.
klenum klockan 10 förmiddagen.
Herr karon och Landtmarskalken anmälte,
det Herr Liliverbjelm. Onst.if lgsnric,
hos Herr Landtmarskalken tilkännagifwit, at
han af det tryckta leni yroroLoliec för den >s:te
Maj funnit sig antecknad säiom den der anmält
sig at tala wid tilfälle af Riks-^cu-n<; justei n§,
anhällandes han nu, at, säsom nägon sädan
anmälning af honom icke blifwit gjord, denna
anteckning i berörde prococoll mätte i Lrococollet
för denna dag anmärkas säsom et misstag»
Bifölls.
"" " Jur»
L44 Den zo Maj.
su8tera6e8 Nwick-krotoLOllern? föl' hen 1^,
18, 19 och 2Z Maj, samt följande
Utdrag af?rotocollm i Högloft. Ridderffapets
cch Adelns klenum den n^rdje
Maj 1809. ,
S. D. Ansäg Ridderffapet och Adeln för
sin del nödigt och rättwist, at del mätte f. d.
Konungen lemnäs af den beslutna och af samtoliga
Riksens Ständer underrecknade Riks-^cr,
hwariqenom Konungen blifwit förklarad Kronan
förlustig, och alla dess Bröst Arfwingar arfsrättighet
dertil fränkänd; hwarjemte Ridderffapet
och Adeln fann denna eommunicallon begwämligast
kunna för sig ga pä det sätt, at twänne
af Lendtmarffalken och Talemännen vicilmersäe
afftrifter af denna R ks- '>ct öfwer sändas
til Högsta Be falka swarén för Bewakningen pä
Gripsholm, Hofmarffalkem OeneiLl
Erfwersten och Riddaren af Kongl. Swärdsjö -  äen Herr Isac lli-rrs 8iIfvc;rrxÄr! e, jemte en af
samtelige Talemänncn undertecknad Skrifwelse,
hwarigenom bernälte Befalkafwarc ffulle anmodas,
- ät dessa bägge afskriften Konungen Likställa,
som ägde, at det ena för sig bebälla, och ä det
andra behaga teckna sit rc-cep-xs--; skolandes
detta Munda ätecknade Exemplar af merbemälte
Befälhafware til Landtmarffalken och Talcmännen
ätersändas. or 8upra.
Herr ocb Landtmarfkalken til
kännaaaf,
at såsom bewis vä werkställigbeten af
Ufsättelse-^.ceeNs meddelande ät f. d. Konungen
skulle nu uvläsas följande i dag med Loistier
ankomne swar i frän Defälhafwaren pä Gripsholm,
Den Z0 Maj. 245
holm, Hofmarstalken, (Isnsral ^Vlpitamen m. m.
äiltvsrsp-rrre samt Konungens ä berörde Riksegenhändigt
tecknade biecepisLs.
Högwälborne Herr Laron och Landtmarstalk,
6i.-nei'Lt-LlLjor och Vommenclenr med Stora Korset
af Kongl. Swärds-Oräen!
Til åtlydnad af Herr Lar n och Landtmarffalkens
samt Riksens Högloft. Ständers befallning
och. mig kemnade updrag har jag i närwaro
af E)fwerste-Li6utenanten och Riddaren af
Swärds^Orclens Stora Korch Friherre Varl von
Orter, Kfwerste-Lientenanten, Hdfwer-VcljutantLN
och Riddaren Oeorg Reutercrona, samt E)frverfte-l-ieutenLuten,
E)fwer-^6jutanten och Riddaren
Friherre dustaf von Otter, tilstält f. d.
Hans Maj t Konung IV Hoooxu den
Riksort, bwariqenom Hans Maj t 06) Desi
Brost Arfwingar förklaras all rätt til Swensta
Kronan förlustige, hwilken.4ct för Hans Maj:t
uplästes, och det ena Exemplaret af Konungen
egenhändigt understrefs. I anledning hwaraf
jag härmedelst får til Herr baron och Landtmarffalkcn
samma understrifna och bewittnadc Eremplar
af berörde ^ct öfwersända, med anhällan
at, pä sätt Riksells Högloft. Ständer förordnat,
til Ständens samfälta widLagande ätgärd aflemnäs.
Med största högaktning har jag den äran
framhärda
Högwälborne Herr Laron?, Landtmarstalkens,
deneral- tVIajorens och Lommencleurens med Stora
Korset af Kongl. Swards-Orllen
ödmjukaste tjenare
Gripsholms Slott I. L. Silfversparre,
Len 29 Maj 1809. HvftMarskalk, Oensru-aäjutE,
Äfwuste och MLdare.
Wi
Z46 Den Zo Maj.
Wi efterskrefne Sweriges Rikets Drotzet,
Marffalk och Ständer, Grefwar, Friberrar, Biskopar,
Ridderskap och Adel, Prästerskap, Borgerffap
och Menige Allmow, som til denna
Riksdag i Hufwudstaden Stockholm församlade
äro, sa för Ost sjelfwe, som lagligen walds
pch bcfullmägtigade af Wara hemmawarande
Medbroder, Gore wetterligt: Att sedan Wi af
den Höaborne Furste och Herre, Herr ck . ii t.,
Sweriges, Götl es och Wendes Arf-Frrrsts, Hertig
af Södermanland, tills widare Sweriges
Rikes Föreståndare w. w. w. Arfwinge till
Norrige, Hertig till Schlesswig Hollstein, Stormarn
och Ditmarchen, Grefwe till Oldenburg
pch Delmenhorst re. w. till ett Allmänt Riksmöte
sammankallade blifwit; hafwe Wi dels
af War egen och alle Wäre Medbröders sor?
geliga erfarenhet, dels af de närmare ojäfaktig
ga uplysningar, som härstädes blifwit Ost
meddelade, med listigaste oro och bekymmer inhemtat
den wadeliga belägenhet, hwaruti Riket,
. sch wäl i anseende till dest inre angelägenheter,
som till dest Stats-förhällanden med Utrikes
Maater, genom mängfaldiga misttag uti allmänna
ärendernas styrelse blifwit försatt. Wi
, hafwe med känslor, som af hwarje rättsinnig
Medborgare lära delas, funnit: at Rikets fredliga
ställning med alla Utrikes Hof och Magter
blifwit af Hans Kongl. Maut 608'!'^?
IV War hittills warande Konung
och Herre, förbytt emot flere ärs krig, som icke
warit af Fäderneslandets egen sak föranledt,
Den 3v Majk. 24?
som utan swärighet kunnat undwikas, som sedan
mer än en gäng utan upoffrinqar kunnat
uphöra, och som fluteligen fört till de mäst
förstörande följder: att Rikets för fä är sedan
blomstrande tillständ derigenom blifwrt forwandladtuti
allman och enstild nöd; jordbruket beröfwadt
desi arbetande bänder, handeln afst-annad,
näringar och rörelse aftynade, sao-LBcrqwerken
försatte i yttersta wanmagt: at Rikets
allmänna tillgängar blifwit försiösade, Siatswerket
till flera millioner R:dr ffuldsatt, tryckande
bördor af alla stag Landets Jnwänare
pälagde, samt en orättmätig beskattning wida
öfwer allmänna förmägan utffrifwen: att utom
den betydliga del af wärfwade och indelta
Krigsmagten, som i sistförfiutna fälttäg gatt
förlorad, äfwenledes Rikets uppwärande ungdom,
som utan tydlig grund af lagarne, till
krigstjenst warit upfordrad,blifwit dels ät krigets
wanliga öden, dels ock förnämligast ät
wanwärd och brister af alla sigg upoffrad: att
först Sweriges Tysta Stater, och korrt derefter
en dyrbar tredjedel af Riket, Stor - Furstendömet
Finland, under en olika strid
emot wida öfwerlagsne fiender, blifwit förlorade,
hwilken senare stora förlust Wi med ömmaste
tillgifwenhet för Wära Finsta Medbroder,
beklage: att oaktadt sä bufwudsakliga olyckor,
och omiflkänneliga tecken til hela Rikets
uplösning, Konungen likwäl enständigt
och obewekligen wägrat att i nägra Freds-afhandlingar
ingä, samt i synnerhet förklarat
248 Den §O Maj.
sig aldrig wilja träffa någon slags öfwerenskommelse
med en Magt af betydligaste inflytelse
pä fasta landets öden: att under nästförflutne
wär, Riket uti ett nära wärnlöst tillstånd,
dlifwit ät oberäkneliga faror öfwerlemnadt:
samt siuteligcn, att egenmägtiga försök
af Hans Maj:t blifwit gjorde emot Riksens
Stänoers Bank, denna Swensta Folkets gemensamma
heliga tillhörighet. Wid öfwerwägaude
af alla desia högst bedröfliga omständigheter,
samt med eftersinnande af Wär dyra
plikt att freda och frälsa Fäderneslandet, att
upprätthälla desi sjelfständighet, samt at b emara
bade allmän och enskild säkerhet hasme Wi
gemensamt funnit: att Samfundsbandet emellan
Konung och Undersätare, af den förre blifwit
oäterkalleligen losiadt, samt Desi Ed och
Försäkran sjelfkraft bruten. Wi hafwe ytterligare
öfwerwägat, att, dä allmänt wäl är och
mäste wara högsta lag, denna uti Rikets nuwarande
betänkeliga ställning kräfwer Sweriges
styrelse af en fullmyndig Konung; samt
att thy förutan Rikets wador i en framtid lätteligen
kunde förnyas, genom efterkommandes
ärfda tänkesätt, samt genom blodsbandet sanuolika
benägenhet at hämnas hwad som till
det allmännas räddning redan stedt eller framdeles
företagit warder.
Pä besia högst wigtiga stal och grunder, och
dä dertill kommer Kongl. Masits friwilligt och
Ltwunget afgifne, samt för -Osi denna dag ä
Riks
-
Den Zo Maj
249
Rikssalen upplasta egenhändiga Afsägelse-Act,
hwars medwerkan till Wär åtgärd Wi likwal
icke säsom nödwandig anse, hafwe wi enhälligt
stannat uti följande oryggcliga beslut:
Wi upsäge härmedelst Wär hittills warande
Konung och Herre, 64751^ den IV
Swerige^ Göthes och Wendes Konung re. re. re.
Arfwinge till Dannemark och Norrige, Hertig
till Schleswig Holstein, Stormarn och Ditmarsen,
Grefwe till Oldenburg och Delmenhorst
re, rc. all undersåtlig tro och lydnad, samt för--  klare bade Honom och Hans Bröstarfwingar,
sä födde som ofödde, förlustige Sweriges. Krona
och Regering nu och för ewärdeliga tider.
Till yttermera wisto att Wi allt- detta föreffrefne,
sä belefwat och bestutit, hafwe Wi
Samtelige Swea Rikes Drotzet, Marffalk och
Ständer detta underffrifwit och beseglat, som
ffedde i Stockholm den Tionde dagen i Maji
mänad, Är efter Wär Frelsareö Jesu Christi
börd det Ett Tusende Åttahundrade och' pä
det Nionde.
L. 7V 7^xk:i.v.
Lvea Drot/et. 8ves I^ikos ^asrLklllli»
N:o i. IVI. k. Lrrke. 2. 6urr. Uevenksuxr. Z. lic. 7)c la UcrrHe,
kl. /r^LX.-rir.sv^R.r>.
k. t. UinätmarsIiLlK.
L. 8.
U. 8.
8- lok. 6. Oxearkjerrii.
I.. 8
Ig. Urrl VNKelm Oou^Irs.
N- 8.
12. ölin,-! 8rcnl>ock.
L. 8.
LZ- U. 6cbr. Hcklmcireeri
U. 8.
Ly. Ekkst
2ZO
De» Zo Maj.
29. Grefwe LjelL-,
Fullm. Liss ^Vackimcisler.
1.. 5.
41. Lustaf öonäe.
I.. 8.
46. Larl Olss pijier.
l.. 8
kabian kerken. 60
1.. ö.
6Z. ilug. Ookna.
I.. 8.
ZA. L. Läv. L/Iäenskolps.
I.. 8.
42. äokan »enning c^^IIendorg.
49- o kröliclt. Hl. L. ». posse.
^ ^ I-- 8.
Larl St. Mörner. 61. L. k. viieker.
i-- 2- 1.. 5.
66. p Sparre.
». 8
70. Grefwe »örn af Lansin.
Full,!,, Llass ». p-?lsmk.
l.. 8.
73- Le^onsieät.
». 8.
85
Full!»
78- Grefwe »arä.
tSUlliU. Llaes kleming.
81. Grefwe Lark.
sullm. L. p. -läelsvärä.
1.. 8.
84- L. l>ötVLN.
1.. 8.
86. Lustaf »amilton.
1.. 8.
88. von 8slk.
Fullm. ^.rviä Lric porse.
1.. 8.
go. Larl von »ermansson.
1.. 8.
92. Liss »örn.
». 8.
98 Sine air.
Fullm. kreäric Montgommcrie
». 8.
§9. Orlo k. Vrang».
». 8.
IVA.. 8. af Lgglas.
1.. 8.
167. Mauril? lillingsnor.
1.. 8.
IIO- il. von I.anrlngsliausen> 112.
!.. 8.
I. Lust. Oxenstjerna.
1.. 8.
II. Sixten Sparre. 16. Lnut l^urck.
l- 5. I.. 8.
Ly. Larl Lanäs. Zg. Larl »sionliufvuä.
L. 8. ». 5.
69. Lronl^elm as »aklinge,
FUlllU. Fri!). Lias tOirck.
L. 8.
71. Lkeblaä.
Fullm. Lust. lv. »amilton,
p. s.
75- i-agorkörg.
Fullm. ä- il. kleelvooä.
1.. 8.
80. von Ouken.
Fullm. p. L Lcrsmcäen.
L. 8.
8Z. 0. O Lronscsät.
1.. 8.
. lobert Magnns von posen.
L. 8.
87- Larl Lösts »ösvenkjelm,
L. 8.
89. von »öpken.
lllrrc L^lclenstolps.
».8.
91. kelu Ilä. lLalling,
p. 8.
94- PIuHp Sckverin.
l.. 8.
97. ». kalkenberg,
L. 8.
IYO. Stackelberg
». 8.
ie>2. m. Lunge,
L. 8.
Iv6. ii- k. Slrölntslt.
». 8.
ic>8- L. Ruulk. 109 L. Mörner.
L. 8.
6. O. 'Lanke».
8.
». 8.
Otto IKott»
l.. 8.
Z. L. LxLenstjsrna,
L. 8.
17. Lust. kleming.
l. 8.
29. 5. Losenlians,
l.. 8.
Zl.
Den Zo Maj.
ZI. c. L. ^eckrmeistsr. Z/. Dlksx-rre.
I.. 5. Full»,. L. ^ ^nkercrone.
ll. 8.
eo 5. Libbing. 41. O. D. Vrenxei. 49. Lr. lok. rieetv-006.
^ L. 8- I.. 8. L 8.
. ZZ. Le^onskölö. 54. M. il. von Dngern.
§'.stM- 6. L 8rse! von Lolrtei». l«. 8.
I.. 8
-r7. <Hsr. Linci. posse. 50. Lies LZIemb. 62 ll. mörner.
L. 8. k. 8. L 8,
67. llcl. pelbirrki. 6g. L. D. Dggi». ' 76. Kruse ef XLsrckou.
^ l.. 8. l.. 8. HUllM. ?ekr Lkem.
D. 8.
7c, ? 8jökleä. 88. c. Ousr. Lovisin. 105. L. 8trömfelt.
" l.. .7. l.. 8. I. 8.
liv- L. Lsubs. 1,4. ?. kl. Dummerkjelm, I2Z. ll!. palmqvist.
D. 8. qrNVIN L >Ve!6enkjelm. I.. 8.
L. 8.
IZZ. I. L, von 8ckver!n. 1Z4. Lern,. I.. Leöcrkjcim.
L. 8. I.. 8.
176. Leri pr. Lronsreär. 139. ^l°x. von Duben,
I.. 8. L 8.
142. L-^onkjeim. 154- >p-lk. Lenner.
Fullm. Leri 8kiöl<tebkenä. I.' 8-
L. 8.
IZA. c. L. 8reei von »olsrein. IZ8- »- »- von Lisen.
L. 8. ^8.
l66. O. 8ijerncrone. löZ- leen Orrö Lillie.
L 8. , I-., 8-
170. loken Oebriei 8eck. . l8Z- Oustel D 4Ibec!/I>Il.
!.. 8. 8.
184 ^Nll. Koskull. 185. cerl Ollonberg. 187. 5ren 8rure.
II. 8. L 8. ll. 8.
180. Lunek. 101. Leri von Denckverrlr. 192. L. 8leckelbsrg.
ll. 8. ll. 8. ll. 8.
I9Z. ll. O. 0)-IIenkrok. 199- Leri ilrie.n V-rengci.
ll. 8- ll. 8,
20Y. 6. -l. von Lrisenöorill 202. p 18. von Oeäile.
II. ,8. I.. 8.
205. 6. r. ^kerbjeim. 2ll- Lucioll Lsö-rsrrom.
ll. 8. l.. 8.
2IZ. 6u,te5 -lrmlleit, 214. Leri Lunge. 216. L. L bking.
ll. 8. ll 8. ll. 8.
-20. 181. pelrnsrjcrnL. 2SZ Friherre von Nolke».
ll. 8. Fulim. Frih. Viik. Liinkorvsrröm.
ll. 8. '
226. II. O. Oxllsngrenek. ^ 238- L- Liöäersrolxe.
ll. 8. ll. 8. i 4
2.42. Lernekov. 2^1. Kerilirers,
Fullm. Leri il-i. V renge!. Fullm. 6. »I >8 errcrsre^k.
o I.. 8. ll. 8.
2Z2. illers Lkerkjelin. 2Z4. N. il. Djurklo. rZ6. kjern eiri.
ill. 8, ll» 8, l»> 8.
Z4!.
232
Den 3o Maj.
241. von LnntinZskausen. 24Z. von Noxsnäorik.
gullin. Grefwe L. LnntlNAsllLULLN. !L. 5.
24-1' L- LripenstjervL.
L. 8.
L46> Ludv. IVUnclsrström.
I.. 8.
2M. ^.xel rV. lifertr.
L. 8.
SA4. I. Lust. LLgerbjslks.
L. 8.
LZ7- krcöric PK. Klingspor.
L. 8.
L§2. Lurlsf v. 8nltrn.
L. 8.
s6z. L. V. Murcks V. 'Vkurte,nbsr
L. 8.
245. Lngsrkelät.
Fullm. Grefwe I^lelk. >l.x. kslksnber,;.
L. 8.
249- L. 6. LäelsvsrU.
1.. 8.
2ZZ. <ö->rl Oe Leer.
1.. 8.
2^Z. 6. knlkenberA.
1.. 8.
2Z8. Llixen.
Fullm. ^.ä. L. V. 8ckverin.
L. 8.
162. H.xel Klinka vström.
I.. 8.
264. T. Unnsrstsöc.
Fullm. ll. kr. Nevksnskiölä.
I.. 8.
272. 82m. Lust. Hermelin.
L. 8.
276. k. Löven.
L. 8.
286. ^ölermrrk.
Fullin. Frih. LoNile Larl Lrrlson.
L- 8.
27Z. Frih. ^prenxporl.
Fullill. Grefwe c.lLSS Lric lviörnsr.
L. 8.
277. lrisnneriieim. 279. kr. Xnt. XVrnngel nf 8Lusis.
L. 8. L 8.
282. Kuclbeck 2ZZ. Kils 8iIkverscl>jöI6. 289. ket. kkeilL
L. 8. L. 8 I,. 8.
SHO- Otto V. Kasen. 29A. knlksn-ren. 294.' Lr. 7. Lave.
L. 8. FlllllN. ^.xel I7.rmi!lon. L 8.
L. 8.
LIZ- Otto Knmel. 296. Iluurk.
L 8. FUllM. L. v. VkrKrenUorlL.
L. 8.
L97- 7. Liljsncrrntit. Z0I. Llkrist. Lkott. Z04. k. L7. kock.
L 8. L. 8. L. 8.
Z05. Frih. V. Lin-en. Z06. K. ?.lsckleLn. Ilo. V. carpelan.
?Ullw. Louis <is Leer.
L. 8.
ZI2- 7vkrn 7scok <le Leer.
L 8.
Zl6. Lurk. v. 8tc7inLk.
L. 8.
Z22- L. 7k- -^nckiitsvtirö.
L. 8.
^2n. kr. v. Lkrenlisim,
L. 8.
Lric »k VetlCtsreäY
^ L- 8.
L. 8. L. 8.
ZIZ. 8. v. klnten.
L. 8.
Zl y. Lnrl n5 Tlarclin.
L. 8.
Z24. TV!. Kosenblnö.
L. 8.
Z26. L. L. Lngerlieim,
L. 8.
I. Liljekök.
TulLU- /ucob Lronrteät.
L. 5.
4-
Den 3o Maj.
g. OsorA Illkspsrrs.
l.. 8.
4. Llsmlu». 7. L. 8psrrc.
FulllN. L. Ii. Oslmen. I.. 8.
I.. 8.
10. Oust. 800-,. iistl ock L)s§. Ig. Oest. liikbinx.
i.. 8. FulllN. Larl Henr kosrr. I.. 8.
I.. 8.
Z7. liosenstrZIc. IgOg 8jös,jerns.
Fullm. )ok. kr. INsnnerslcsnts. FullM. ^cl. Lscle>
l.- 8. l.. 8.
goZ- 6. 8noils!c/. ZI. lee. Lr. lioos. gz. I.slle.
1.. 8. 1.. 8. FulllN. Lkr. Lle^kenslriölli.
I.. 8.
g4. LI. 6/Ilsncrsutr. 66. 8. 8. I-illjeKöÖlc. 70. 8ven I^-6e.
1.. 8 l.. 8. L. 8.
84. H Ornllvckt. 86. 6. IN. 8tusrk. 87. c. k. 8,-zis.
I.. 8. L. 5. l.. 8.
go. H. I.. Orsks.
l.. 8.
6ust. Hinclr. 8ilfverlijelm.
100. 6. Lusi.
L. 8.
log. ^1. 6. ksllcenberz.
8. 8.
lin. 8smuel Leonlisrä Olise.
I.. 8.
k)I. O. 8. INornsr.
I.. 8.
yn. 8> liverspsrre»
L. 8.
102. Oxkntvucl.
FUllM. Lliss v. Lckrreclt.
l.. 8.
ION. Brinke Lillis.
I.. 8.
121. i- Hjerts.'
l. 8.
126. kele ^x. Lere. rZO. L. 7. INunclc. iZg. I.. Hsmmsrslcölcl.
L. 8 I.. 8. I.. 8.
1Z6. L. ?- ^rnssbjöin. 1^7. t?nsrst /iä- Tlcetrs
I.. 8.
I5N- kinlcenbere.
I. 8.
i7U. 7. Lorbes.
l.. 8.
186 8sl>e!!>jsrts.
FUllM. 6 O. Uggls.
L. 8.
l8N- LeonksrU Lr. kissf.
L. 8.
lk)g. 6erilk Xcl. I^IinI^pvr.
212. L. I. Liliij sf Oszebv.
L. 8.
rro. OliaLitingllolll.
L 8.
rZr. k. ii. 8ölsversrm.
L. 8.
Fullm. Llok Ikre.
l6z. älle O. Holst. 167. ^.äolpir Oeets.
I.. 8. L. 8.
r!>4- Osrl 8ilkvetsvsrll.
L. 8.
187. Larl Hssteslc».
I.. 8.
INZ. 0. 6. Lsck.
L. 8.
igo. 8v!nkulvu6 ss Vesrerg6rlrl.
L. 8.
21g. kismss/.
Fullm. v. Lks».
L. 8
222. Ll- 8tst!c.
L. 8
240. O^IIensvsrxl.
FUllM, kolian lVlsnnLrstsm.
L. 8.
S5».
254 Den 3o Maj.
2ZO. krstlr. 6us»5 I.iUjeströni.
2Z4' i-ilijecrona.
L. 8.
FUllM. (i- o. lisuterslLiolll.
7. 8
26Z. ^6. CustafklsntinA OvllenbZZa. 222. Olirist. 2e>ov.
I.. 8.
l.. 8.
286. Oust. Henr. lisstsslco.
291. ve 6ser.
I.. 8.
FUllM. 0. -K. O/ilenram.
i.. 8.
Z02. L. 6. lijull,ammar.
ZI7. ^.6. 8ake!lelt>
v. 8.
v. 8.
Z2Z. lienkerskjölä
870 Kuleselär.
FullM. Larl 8i1fver!,jelm.
FlllllN. Otto Oronsteit.
I.. 8.
l.. 8.
ZgZ. lo!,. L. cie l-aval.
ZZI. 0. Kjtti-ndcr§.
v. 5. -
L. 8.
Z87. kiils liens,c ä.lcer5elt.
4v6. k. O. kalinekielm.
I. 8.
v. 8.
408. l. lVIalcom vanKv. LilljSsrrLm. 421. L. l. lärnslciolll.
I.. 8.
L 8.
4Z§. ^.. l. 8rierncreuir.
442 l. Ii viiron.
I. 8.
L. 8.
446. Ket!,ervoo6
447- V^nb!a6.
FullM- Ousr. /k. 8ilverstoIvS>
L. 8.
I.. 8.
456. kceäor lVl. /kminoik.
4Z8- k. V. ^.rmielk.
l.. 8.
v. 8.
462. 8eb. von Krusenstjerna.
47Z!. Larl Oo^et.
I. 8.
I.. 8.
473- Tlxsl krintrenslcölä.
491. Kalmberg.
I.. 8.
Fullm. 0. k. Oo^er.
I.. 8
494. Oranokorz.
496. Alloin!, 8rI!Iiammse.
Fullm. 0. 6. Ovllenstjsrna.
v. 8.
v. 8.
A06. Larl von Quanten.
A10. Oralrenlijelm.
I.. 8.
FUllM. 6. K. 8parre.
v. 8. ^
§15 Lälverlelt.
419. v. v. Lraltvsnselc.
Fullm. Friherre v. LeUersrröm.
v. 8.
I.. 8.
§2Z. c. r. kollilied.
§Z6. 6- l- larnelelt.
l.. 8.
v. 8.
Z/g. Klösvsrskjölll.
<96. O. V. von kiuniers-
Fullin. O. 1. llisellscliöltl.
V. 8.
I.. 8.
6z8- 7olt. Ogneloäk.
614. LursnslcjöM.
Fullm. i^l. 6- 8lael von llolstein.
v. 8.
I.. 8.
642. von Lecker.
655. Olas Ojrllenatllsr,
FullM. K. kosse.
K. 8.
L. 8
6Z7. 6- kalmstrur!,.
ti6l. Lust. kr. lOinLSlellt-
L. 8.
I.. 8.
975-
Den 3o Maj.
235
6?Z. 8vrntc 6)'IIensperr.
e.. 8.
678- 8H6r.
Fullm. l^ckr Liöniz.
k. 8.
706 kosenmuiler.
Fullm. Frih. L. Lonraä IlZgla.
I.. 8.
674, LILKjölö.
Fullm. Laron L. kr. von 8a»a.
l. 8.
6Z9. LeorZ Lrer». Lrunov.
1.. 8.
7IZ. Lremer.
FUllM. lllbin Lrunäeisrjerna.
I.. 8.
718- O. L. I»ocice. 720. Hlentrcr. 7Z4. keinkoiä "Laude.
I.. 8. I.. 8. I. 8.
74Z. ^ciam Lruce. 749' Allsin von Leräten.
1.. 8. I.- 8.
756. Linäiman. 77l. 8tarentivcdk.
FulllN. Luz;. Lkeisvarä. Fllllm. lacod LecierstrLm.
L. 8. L. 8.
77g. iviannsrfeit. 776. »erman L^IIenkammar.
FulllN. t., von 8tockenström. L. 8.
l.. 8.
778 Leyonanker. 782. Leifrags. 7^9- lläolpk piaan.
Fllllm- iVlannerksim. I.. 8. l., 8.
L. 8.
792. dl. l. Lagerkieim. 815. Lripenskjoili.
1.. 8. Fullm. lokrin Loren Lrixenvalllk.
l.. 8.
818 Leenstjerna.
Fullm. Frid. Lreäric »jerla.
I.. 5.
8Z4. L. 8. ?. 8taei von »öistein.
I.. 8.
84Z. 8nerkcnberA.
FullM. L 8iivcrsloips.
1.. 8.
846 Lkrcnkjeim.
FulllN. kreUric 8,1 versiolpe.
L. 8.
857 Larlström,
LllllM. Frih. 8. ^kerkjelm.
I. 8.
862. l. L. L/Iienkrok.
1.. 8.
86A. Ldrenstrai.
FUlllN. L. kl. 8trZ!s.
L. 8.
879. l L. Lkrencron».
1.. 8.
L97. 6. lövenström,
I.. 8.
922- ^ -^l. öerAkman.
L.8.
82Z. Lustaf L »isbstk.
I.. 8.
8Z9. II. HeknberA.
I. 8.
844. loll- llidreckt LiAercio.
1.. 8.
848 N- L. Vattrsnx.
1.. 8.
861. von Ls-ersclt.
FulllN. L. il-i. l). L/ilenborZ.
L. 8.
86Z- I-S/onsten.
FulllN. lL Leöerström.
I.. 8.
875- I- Lidenvall».
L. 8.
889. Lurumsric.
FulllN. lok. lluZ. 8anäels^ "
1.. 8
gO2. Larl 6/Uenskepp.
1.. 8.
929. L. L. Lronkaxen.
L. 8.
9Zl.
256
Den Zo Maj.
gzi. O. (gripenberg. g^2. von Zrömren.
l.. 8. - FullM. 7. O. Lbrenborg.
I.. 8.
AzZ. 6. k. klupenkelt. g^Z. I. 6. krane. 7. 6. Os kerclie.
gijg. Larl kreilric pfeiff. gZg. 8ablsfelclt.
FullM. kuäv. Ostlok klex>csn;!ejöle!. k. b.
l.. 8.
H04. ll.. Lronrtellt. I?6Z. 6- ^cllerrträle. l8?/. Larlsson.
l.. 5.
188g. kl. von Steyern.
1.. 8.
1g6o. 1. llkontgommeriLetierbjelm.
k. 8.
I2U2. kr. kerrmsclen.
1.. 8.
l.. 8. Fullm. k.k (Vrecle.
l.. 8.
Ig 18. 81. 8rrnrrcnfelt
I.. 8.
LIOg. August -4.nelearrvärtl.
k. 8.
IgI2. Korn.
FullM. 6. 8i>tvsr5tolpe.
l.. 8
LIZ2. Larl Olr. ak Klercker. 17Z2. 6. ^.Ulcrberb.
k. 8 k. 8.
2122- K. 1. klauckbolk. 2167. ak puke. I8W. 8lcn piper,
l.. 8. Fullm. Gr. L. 1. (gvllenborg. k. 8.
k. 8.
LOZZ. kl. v. Korenrtsin.
k. 8
212g- kl. ak kartbom,
k. 8.
IZ86. L. k. Lälercreutr.
k. 8.
1671. killjeborn.
FullM. L. XVirgin.
k. 8.
L26l. L. kagerkring.
k. 8.
g8l- (g/llenrkorm.
Fullin. k. o. koricbr.
1.. 8.
98Z. Lronaclesr
FUlllN.
(georg Lalerrparre.
I. 8.
1226. Kiclcicrrebölr!.
FUlllN. Otro O. ^crtkelär.
k. 8-
IO2Z. (gert. (g/l!snpalm.
1.. 8.
I2Z2. Lilienberg.
Aullm. Lurtak kliclUerrtolps.
I.. 8.
I2ZZ. Larl kr. llammrrbielm»
l.. 8.
LI77. ak klalcanroi,.
k. 8.
2IZZ. kl. kUslcrantrk.
. 8.
LII8 L. O. kagsrbeini.
l. 8.
II2ig. Lurt. kkrenrooill.
k. 8.
2282. kl. lllannsrrkantr.
k. 8."
g82. lleuterlijelm.
k. 8.
gg/. L. ^leerbielm.
^» 9.
1211. Lurtak kagsrcrantr.
k.. 8.
IO2A. pirtolrlcjölc!.
Full!!!, kai), lllontgammskls.
k. 8
I2Z2. Lerner /I. (grorenfelk.
k. 8.
I2ZU. Vallenrtjerns.
§Ulll!>. k. Lr, (grlpenval-lt.
L. 8.
»0Z5.
Den 23 Maj.
tvz§» »VZg. 6. 8tjsn»kdö» IS^Z. 'vd» 6>ss§ier.
l. 8. L. 8. JuliM» pekr Lagorlljsi«..
I.. 8.
lOZL. 8 eli önberg. Ic>6l. Lric 6. rl.ölerbLrS.
Jullin, tt. V. I?-rlljsln,. L, 8.
L. 8.
tbkL. L. Le^srarröai. lo6g. 1» 6. knutll. t27Z> 8ilkvsrs!cjvill.
L. 8. L. 8. L. 8.
1o88> klari Le^önll^ckr. t09r» 6» lk. Lexonmarblt»
l.. 8. l. 8.
1102. L. I.» 1eger!clljöi<l» Ilö7- kl. 6. ^avkztstjerna»
I.. 8. I.» 8.
ilou. kl. V. llkrenborgll. lin. 8ii5verber«.» i i ir. ^>i. 7. Lagerkers,
L. 8. L. 8. L. 8.
IHZ. kl)rl!enllöll. Ii4l. rL. Lagermaritd
JUllM. Lsrllleim LxIIenalcölll. L. 8.
L. 8.
ll6g. von Liiang. Ii7ö. 8tjsrn!trniN.
FullM. 7. O. 8ilvsrstoipe. FUllM. 6. Marner.
L. 8. L. 8.
H7g. LuatafLrankelllt. IlM-klecisrckona. ILL8. 7. LripeNstsäk^
t.- Fullm. L. V. -k5M-n. L. 8.
. l- 8.
I2ZZ. L.. 8. vvn 8lrollircli. re.Ht- NainiLrsNti.
L. 8. FulliN. Lric Lsäerrrröin.
L. 8.
rr^r. L. X. Lllrsnztröin. 6. äe ia Lrangs.
i. 8. L. 8.
!U§§. l. Lreär. 6. V. 8ellanir, irM. Lröiicll. 128^. Leri kappe»
8. Fullm. Virgin. L. 8.
L. 8.
tL88> klari loll. läerlljeiin. -rqr. von Lraunjollan»
L. 8. Fullm. Larl Ilöknebircl.
L. 8.
rZM. 7. Leri Lnvlönrtjsrna. iZoö. Larl 6. 8öklerlljsiSi»
L. 8. L- 8.
rzti.Lr. L/Iienllvcllt. iZin. 7. Veillenlljelni.lziZ. 7.8. Lexonrtolpr»
I. 8. L. 8. L. 8.
IZiZ. 8am. 8tjsrne1<i. iZZd. Korentviat.
L. 8. FullM. rk. O. keurekrlciöilk.
L. 8.
1ZZ7- ikiclllerlljsllcS. rZ47- 7. 8liern!tolpe.
, ,Z5t. lliulli.
. Fullm. k. Ik. Vrangel ,f ^ciinai Tlsnnln».
l.. 8.
1ZA2. L^nxenkjelm. kl. 8!i?vettttäkl<a
FullM. Lki. L. von Lokrsn. L> 8.
L. 8.
,Z78- Lagerbjelke. rM L. Xiliercreuitt
JUllM. klari LeUskrtrllMz l,, 8.
83- 34' ^ »§S,
2Z3
Den Zo Maj.
lZ93- Tr. kk. 8vec>cn«tjerna.
1404. 7on. Leäersteclk.
I.. 8.
,413. Jokan Lustaf llZfelt.
I. 8.
1418. Läelkerg.
Fullm. Lust. von 8ckantr.
k.. 8.
!435- O. k. kiammarfelt.
1457. Lust. Vackscklager.
IA8. 8v6enstjernÄ.
FullM- D. krissenclorlL
I.. 8.
I4l2- Larl Oanckvarllt.
L. 8.
1417. Larl L. Lkrenkoif.
1.. 8.
1428. kliäcierborg.
FUllM. ^n§- Lrixenvalllt.
I.. 8.
I45Z- Lengt Lars,'
L. 8.
1465. von Ungs.
Fullm. Lars Lust. kersmsäsn.
1.. 8.
1468- Lias 8reät. .1471. I. 6. k^äingsväicl. 1476. H. V- Iliden.
L. 8. I.. 8. L. 8.
1477. Iegerkjelm. 1481. L. kiönig. 1488- k. torenborg.
I.. 8. I. 8. L. 8
148g. Jankuutkeosxarrs. iMZ. Lar!-L v. Lruse. IAOZ. Jok. v. 8etk.
I.. 8. L. 8. I.. 8.
IZOU. N. 8tierngranark. lZOZ. kkam. I§lg, I. I. v.vödeln.
I.. 8. FUllM. I.. »- v. Holl. L. 8.
L. 8.
I§20. 1. O. Lergsnstjsrna. 1524. Lin-Isfelär.
I.. 8. L. 8.
1525- kekr von kkolijn. 1528- L. 6. Lillcnram.
L. 8. L. 8. .
IZZ2. Leie!. i§4Z. Larl IIeöerstjerna. IA.)7. I. I.. v. LreilL
Fullm. Jok. Lilienborg. L. 8. L. 8.
L. 8.
I5§4- Larl kr. von kliLarcll. ises. L. Oaklfelät.
L. 8. L. 8.
IZ57- II. II. Drufva. IZbv- L, Lurt. Lelsing. 1563. Leäerrtrzie.
L. 8.
L. 8. FUllM. I. kersmeäsn.
I.. 8.
l6§8. L. öl. Lraunerkjelm.
I.. 8. ^
1579- V- O. Linllecrona.
L. 8.
I§86- Raab.
Fullm. Lric klack.
L. 8.
1693. Larl ^.xel Voltemar.
L. 8. ^
l6v2- L^llendLZt»
I.. 8.
IZ66- Lröningsrver-l.
L. 8. .
IZ77» Zengerlein.
L. 8.
!Z8o. von Larlsson.
FUllM. Lust. O. Lilljeström.
L. 8.
r592. I. V- Lannerstjerna.
L. 8.
!§97- krieöenreick,
Fullm. di. V. lllrrlrs v. Vurkembere.
L. 8.
1606. Larl klack. 1612. Lrunllelstjerna. l6lZ. keuterskiölä.
L. 8. L. 8. L. 8.
1626. Larl Olivecrona. 1629. L. Vulfcrona. i6ZI. Xnt. 8vad.
L. 8. L. 5. L. 8.
i6zr-,
Den Zo Majk. 2Z9
4§Zr- ?. ^lllerlleim. l6z6. l. kcutsrslsiölkl. 16Z7 kuäbsclc.
I.. 8. I.. 8. FullM.I.. 6. 8iisversrolo^,
L. 8.
1643. 8rrvmlljelm. 1^2- 6, H. dunckel. l6§9- 8, 8vellerstjern».
FvllM. 6. k. <7,rl-son. I.. 8. L. 8.
I. 8.
l66l. 8vsnte lllsur. Larlll. O^llenrlcölc!. 1662.loll. Kicl. i8or6enlslät.
l.. 8. L. 8.
1673. kllrenclou. 1674- Xlinxkeit. 1678- kellr Lstenllsrg.
FUllM- l. 6. ^minoL FullM. L. Liingspor. I.. 8.
1.. 8. I.. 8.
1681. kkrensslll. 1682.8. 6. Lllrenst-lm. 1696- V. Lergsnrträllls.
FlllllN ä.krölick. L. 8. I.. 8.
1657-^4. kioriiencreuir.. Llomcreutr.
1.. 8. FvllM, cllriskian Vrsngs!.
I.. 8.
l/og. (7. 8snä«llljelm. 1712. kllure von Urcllrev.
I.. 8. l.. 8.
171Z. kr. von Loismsn. I72L. Vulfscllmiör.
Fullin. c. L. von bruse. FvllM. 6. ä,. LilljsllSök.
L. 8. l.. 8.
I/LZ. Liintller. 1/23. von (^kristierson.
Fullm. l. -1. kersmrllen. FullM. l.- 8ilversrol»e.
1.. 8. I.. 8.
1726. 6. L. lllsrclls von Viirtenderg, 17^1. k. Volksle.
l.. 8. ^ I.. 8.
1747. L. Vi^elsrjern». 1749. l. V. Lkrsnlleim. 1731. 8ve6enlljeim.
I7§2- von Oltlloff. 1768- v- 8cksven. >757- k-IIberg.
FvllM. 6. -5 8egerstrvm. I.. 8, Full»!. VLkIfelär.
, L. 8. I.. 8.
1760. <7. kcukercrons. 1761. 8lr81enkjelm. 1763. 8. Lruner.
L. 8. FullM-^.relR-ouIttLmilton. I.. 8.
I.. 8.
1768. 8. <7,8cllm!ttcr!Lv. 177^' Oslviz,
1772. c. lll. brummer. 1742. loll.v. 5cllvrrtrsr, 177g. OrI l. llleclc.
I.. 8. l.. 8. I.. 8.
1786. k. Llomstsät. ^789. kreäric kiciäsrlljert,.
I.. 8. I.. 8.
1791. kr. l.övenllielm. 1794' 2- v- Hofsten. 1798. 6. Lruncronil.
L. 8. L. 8. l.. 8.
1824- v. "korns. IZZV- L. l. v. 8ckoting. I842. k. IV!. Läenlljelm^
1.. 8. l.. 8. I.. 8.
>846. L. V. kock. 1848. Lemnel Virgin. 18Z4- L-k. v. Löllnso.
1.. 8. L. 8. I.. 8.
18§6. ^.»ei äs krese. 18§8- V. k. von kngeikLrclt.
1.. 8. L. 8.
1859- Vrsngel -k k-Il. l8Ll. L. von ttLrrmLnsäoiL
FullM. 8. cederström. l.. 8.
1.. 8.
186-.
L6l)
Den Zo Maj.
1862. ki^äsrsteät. 1F6Z. v. ll4arc>u»r6. 1870. v. Rappholt. .
ZUllMM.L.OanclevLrät. FUllM. LL.koos. FUllM. Lr.8.8iIverstoInS.
L. 8. 1.. 8. I.. 8.
1871- Lbrenpobl. l873- L./l. v. lVloria^. 1877- Läv. Larleson.
Fullm. 6. lVI. posse. L. 8. L. 8.
I.. 8.
1878- lills ^lalmsrielät.
L. 8.
1882- k. von Stenhagen.
I,. 8
l88l- Lronsvärä.
Fullm. Ii. 1- af Vellersteät.
L. 8.
i884. L k. llummelkjelm.
I.. 8.
1885. l.. k. Arnell. I8SZ. L. V. lLemna. 1921. I.L.OIivecrsuti!.
re re re
L. 8.
I92Z. Lreärle von koren.
I.. 8.
l§07- vik. Lm, klannerlijert».
1YIA. 5. kechlln.
Frih. vonLävenback.
L. 8.
L. 8. " k. 8.
1926. Lbr. Lngelcrantr.
L. 8.
lyll. ksilantlersltjölä.
Fullin. 6. Lergenslrzie.
k. 8.
1922. ^.chates Larl von klaren.
L. 5.
1925-L. Lhrengranat. I9Z2.1.. ?. Vahlfelt» 19ZI. I. 6. v. Lchsteclt»
re te re
l.. 8." l»> 8
I9Z§. 8. von Stockenström.
1.. 8.
104a. Jaeob "kersmeä-n.
l.. 8.
1948. I. von Lögeström.
L. 8.
-960. 8. v. lVlontgommsr/.
1.. 8.
1963. I. von lVlatern.
L 8.
1967. Holger koseocrankr.
1.. 8.
,977. kl. v. kre^tag.
I.. 8.
I9Z9. O. 6. Silverstolpe.
L. 8.
1947. krsäric Oäencrantr.
L. 8.
1949. I. IVl. von hjörning,
1961- kr. LhrenstrZIs.
L. 8.
1968- Oure. Ankarcrona.
L. 8.
1972. Dan. 8che-lvia.
L. 8.
1978. kaskull.
Fvllm. 1. V. Liljcncrsnkr.
k. 8.
1979.6-L krakel. 1982.6. c.k.kr-tlsnlleim. 198Z. O. li->kenskjAä.
I». 8. I.. 8. I. 8.
1984. I. LI. kckiitrercranlr. 1986. L. 1. 8paI6encrsutit.
I99I. L. k. Skjöläcbranck.
I.. 8.
I995. pehr ak Ljsrkea.
L. 8.
1999- kalkensreät.
Fullm. Lnst. Lexonhufvuä,
L. 5.
I. 8.
1988- 6. ^-il-rrpsrre.
L. 8.
1992. Liss Lagerstråle.
1996. ^.xel al kalen,
1». 8.
2291, L. 6. sk Silläo.
L. 8,
LL02. V- Hisingen
2004»
Den M Maj. 26r
2004. D- von 8ckultrenkeim. 2O2o. 6, >V> (lonrräi.
p. 8. l.. 8.
soo8. tlkrlrtirn rf 8tenkoL 2210- loll. Ii. rf Oeverrtrm.
L. 8. I.. 8.
20IZ.KI. kosenblr-!. 20lb-8. L. Urllsncrsutr. 2218-kskr rfkorselle!.
k. 8. L. 8. L. 8.
2221. Orri Illertrenkjeliil. 2222. L. Ä,. v. Axelson
l-
8. 8.
222Z. l. L-ermrnsicjölä. 2224- L. O- 8tjern5trm.
L. 8. 4.. 8.
2OZ2. I.!pkrl'6t. L2A4. 6. ^cllsrbrrnt. 22Z7. l. V7rl!en»trn!e.
Fullm. C. L. V. Otter. 1.. 8. " 4. 8.
I.. 8.
22Z8- dl. kr. von 4r»erlö5. 22Z2. 8smnsl von 4roil.
k. 8. I.. 8.
2242. O. dl- 8rn4orskjnI6. 2242.611st. Lsäerstrm. 204A. -^IKr. Ikre.
I. 8. I., 8. 4. 8.
22Z2- ^näsr- I. Hultenkeim. 20Zg. 6ust. von 8cf>eels.
k. 8. I.. 8.
2061. 6. 4rxerdrinZ. 1067, l !Vl. Lrussnstolxs. 2068. rf Orrelii.
1.. 8. 4.8. 8ullm.c.k.rfVlnZzr6.
I.. 8.
20 g. klrnnsrstr?>e. 2271. H. rf pettersen!.
FUlllN- L. V. Kiinzspor. 4. 8.
4. 8.
2072. L< K4rlmskjöl4. 207g. ^.xel Almfelt. 2080, kl. V. Lonov^
k. 8. I.. 8. I.. 8.
2084. rf Hlnorä. 2086. d4. pikbsn. 2088- 6. H,. rf Lkrpmrn,
4. 8. 4. 8.. I.. 8.
L0g6. O. von Höök. 20W. 0. von klrnur.
I.. 8., FUllUI. tlern-.rn rf pettersen!.
k. 8.
LI07. 6. (lusrrfsckölck. 2112. Lrrl lok. 8jökolm.
4- 8. 4- 8.
2118- 6. I.. 8tjernfel<jt. 2118. O. II. 4r»erksim.
4. 8. I.. 8.
2Ilg. IVlelrntlerkjelm. 8122. 0- 14 dkrueirkoik.
FUllUI. Ircod Lälerbetb- 4. 8.
1.. 8.
2121. von lrcoksson. 2122- 4 6. 4i!jerins>m.
Fvllm. ll- 4b. von Hofsten. I.. 8.
L. 8-
2124. k. I.. Lidet. 2127. l. O. 8sZerkeim,. 21A2. rf 4l!srckor>.
1.. 8. 4 8. I- 8.
21Z4- p- printrskölä. 2142- kllric, 4Itlensnrrrs»
4- 8. 4. 8.
2I4Z. 6. k- 8tjernecreutr. 2144. l- 8. Kosensvrr^.
1.. 8. 4 8.
2146. 6. l. Le^eencreutrv 2147. !8l. rk Lktisiiernirr.
4. 8. 4. 8.
8148. Lkr. piLsilsckölä. LIW- Lrrl v. ttok-nkrus-n.
1.. 8. L. 8.
' - . S!AL.
262
Den Zv Maj.
2156. OlokRurenrtam. 2161. lok. sk dellen. Sl6s. Ourr. ak kloälN.
k. 8. k. 8. l.. 8.
L164. 6. ^»Uqvirt. 2l§Z. Lorrlenrtjsrna. Z172. Is. korlcks.
k. 8. FvllM. Frih. 8. kleming. I.. 8.
2I7Z. rk 8cksnkom. 2176. r^x. Lin-lersckälä.
1.. 8. L. 8.
2180. ^nckarsparre. 2l8l. I.. af 8egerstr8m.
Fullm. O. kk. v. 8ckultrsnke!m. k. 8.
1.. 8.
Z182. I. N-nnerstam. 2184. 6. V. »kkibell. 2185. 6.-kllint,
k. 8. k. 8. k. 8.
2186- »s Vakrenclorkki 2187. loir. L6. von kosbotk.
1.. 5. r.. 8.
2188. k. I-. klintsberg. 2189. L. o. ak Nella.
I.. 8.
2Ig0- 0. 6. Helvig,
k. 8.
SIZ2- ^xel Oart. Lrebergsr.
L. 8.
2IgI' Dun. Lrlclcreutr.
2I9Z. kl. Xkerstela.
k. 8.
^L08 r^X. I^IKlDLkON.
Preste-Sländets Taleman.
I.. 8.
Oarl von Rosenrteln. Ikurs heilman. I. L. Ungstaäiur.
k. 8. I.. 8. I.. 8.
k. skaller. l-ulvig NLrner. Nagn. 8lagaslius. OI. Bjurback.
k. 8. k. 8. k. 8. I.. 8.
Oarl O. Lorclin. Llcolaur Oaräell. Oust. Nu^ra)r. Lrn. ^splunl.
1.. 8. I.. 8. k. 8. k. 8.
kekr 8am. Orgren. p. Isac Benström. 8ven ^'ijkman L.son,
I.. 8. I.. 8. k. 8.
L. LImlZvirt. krlc korssen. OIo5 Lambr-eur. k. O. Harlingson.
k. 8. k. 8. k. 8. I.. 8.
81, 8lenkammar» loka» I-oeabom. Llaes N. klvln.
I.. 8. 1.. 8. I.. 8.
Oarl lok. Linor. Daniel Isoren. l. L. Brantenberg. 5etk Vallkvist.
1.. 8. I.. 8. I.. 8. k. 8.
O. Oetrellus. Nstk. kalk. skomar leäeur. Dan. Lokrborg.
1.. 8. I.. 8. k. 8. k. 8.
Lils kr. Ilctrel. Irås Nellgren, peter 8tarck. kekr l. Lasxarson.
k. 8. k. 8. k. 8. l.. 8.
lok- l. Lellman. Okrist. VZKIin. Vilk- kaxe. Ulls Hallström.
k. 8. k. 8. k. 8. k. 8.
§ven 'krancksll. kars likociin. 8v. lok. Orlman, lok. kinNeström.
k. 8. k. 8. k. 8. k- 8.
kär Hlrteät. lokn 0. Ornberg. ^dr. Benström,
k, 8, k. 8» k, 8.
Den 3o Maj.
26Z
k. t. Taleman.
l.. 8-
k. krin?,. Liom. Orl lr. I-rnäberg. Lod. lredin.
I.. 8. I.. 8 I.. 8.
Larl -V6. 6rsvs;miikl. L. k. 8ckönkerr. -lbr. kögel
l.. 8.
1.. lv. kicknsu.
1.. 8
(lire; Lrvec!;on
1.. 8.
kl. L. ksllcmoo.
1.. 8.
kckr Ulslmberg.
1.. 8.
k. k^or;berger.
L. 8.
1. V. svinberg,
l.. 8.
kok. v. Holmer.
1.. 8.
(lori Lurk. krom;.
1.. 8.
Lirg. kr. kotkoil.
L. 8.
8. Lcclerkorg.
L. 8
l. 8ckmidt.
l.. 8.
Ilil; Orrcr.
I.. 8. ll.. 8. l.. 8.
O. l.in<igrsn. kok. llr. lönärork- Ooaicl kber;reio.
l.. 8. I.. 8 -k. 8.
8. ll. 8o»te;;on. Hiclo; klolm. llsn; Llsmsnt-oo.
l.. 8. k. 8. . I.. 8.
>n<i. köo;;on. (lori 6u;r. 8»KI;teen. 8. V-llocksoo.
1.. 8. l.. 8 I . 8.
L. lk. llggs. Don, llllstrrnä. k. 6okn,
I.. 8. l.. 8. l.. 8.
p. Nozk. I,. ll. Ilorling. L. p. 8rAKIo.
L. 8. I.. 8. l.. 8.
1.. ll. Ilorling. Lk. lloolc.. 8. ll. 8onts;;oo.
L. 8. Q 8. I.. 8.
kano; rl6. loklrork. kok. 'ltzon Ilordrrröm,
l.. 8. l.. 8.
kok.8onäkerg. ^.nd. Lorl;l0!lt. k. ?. 8cksn;lröm.
1.. 8. I.. 8. l.. 8.
k. k» Lsvereotr. 8. 6. Holm. Lod. kön;;oo^
1.. 8. l.. 8. l.. 8.
k. O- 8jödin. Leorg 8orbon. Lori Lu;r. krom;.
L. 8. L. 8. I.. 8.
Illick. Lindström. 8irg. kr kotkoll. 6u;r. ll.roolc. 8 6. lirkventtrÄm.
1.. 8. L. 8. L. 8. I.. 8.
kck. kr. Lindrotk, Lori k. lVoKreoberg. kok. Lr. kL^oolin.
I.. 8. I.. 8. k. 8
Kr. Letreliu;. lllickoel lVeidliog. Leorg kindgvi;t. k. llollöodsr.
k. 8. k. 8. k. 8. I.. 8.
(l, O. Lindgren. kok. Lr. koguolin. I.. llommor;teo. L. k. kloström.
1.. 8. I.. 8. I.. 8. l.. 8.
L. l^l. Victorio. Ilil; lu;teliu;. Lori krom;, k. ?»1. korclcmoa.
1.. 8. I.. 8. L. 8. k. 8.
6eorg Lind^ui^. k. k, keverentr. 6u;k. lVoklund. koko lillberg.
1.. 8. l.. 5. I.. 8. I.. 8.
kok. krolin. I-k. öjukr.l kok.k. 6kmrn. Ldom klutk. L. 6. Lindgren.
k. 8. I.. 8. l.. 8. l.. 8. l.. 8.
Lori Ou;t-krom;. 6eorg ll.indgvi;k. 8. kl. 8onre;;on. L.lV. lVerming.
1.. 8. I.. 8. l.. 8. l.. 8.
lVilk. Horster. k. kogk. Ololkoo;. ll. k. lleggrotk. Lurt. LbsrA.
1.. 8. I.. 8. l.. 8. L. 8. l.. 8.
II. L. kollcmrn. Lurt. 8trbecl^. Iliclo; Klolm. 8. Lk- landgren»
1.. 8. l.. 8. l.. 8. L. 8.
Iliclo; k-lrlm, kok, 8ondbsrg. il. Vkxll.
1.. 8. L. 8. L. 8.
864
Den Zo Maj.
L. ödman.
Häby Härad.
L. 8.
,Aiik1 1:.son Köckert
för Örbyhus Härad,
I.. 8.
^n6er5 ^erLson.
söx Älunda Härad,
F. 8.
.1^2 5 0r.88 0ds,
n. ty. Taleman.
1.. 8.
Joli. Lr><?sson.
Lagunda. Hanunda
och Ulleräkers Härader,
L. 8.
Olof Innsson,
för Norunda,
' I.. 8.
Olof landon,
krän Trögd Härad.
1.. 8.
klrlcl-oäln.
frän Frötuna och
Lenna Skeppslag,
I.. 8.
Id!' dti Isson,
i Siarhn.
kric itlairsson.
för CrlinghuEca Harad.
Olof ltlLkkSSon.
frät Bro och Mätä
Meppskag.
k. 8.
Lric l-srsson.
för Wäddö och Häfwerö.
8tspli. 8keplirln;son.
Itnä.srs ksksson,
för!ängh,undra
Härad.
I.. 8.
Fongt k» erson,
för Wadsbo
Härad.
r, 8.
Jonss ^.»gersson,
för Sunnerby
Harad.
k. 8.
8v0n I.3SSS0N.
för Tweta, No och
Wista Härader.
1.. 8.
lonsr Korrterlk.
för Westra Härad,
L.8.
Frie Ericsson.
för Wala. Lfwerr
Tjurbo re.
1.. 8.
Olof Olofsson.
frän Snäsringe
Härad.
r..s,
för Wallentuna
Aärad.
1.. 8.
Ansson.
för Seminghundrg
Härad,
1.. 8.
pettersson.
för Kinnefjärdings.
Härad,
k. 8.
8>kbs Johnssson,
för Ahlbo. Kinnewalds och
Norrwiddinge Härader,
1.. 8.
^n6srs 8sncksten,
för sstra Härad.
I.. 8.
Dan Lnäsrs-on.
Palioge, Rasbo. Wakr
sska Hätaderne.
1.. 8.
lsrsson.
frän QlastdS Härad.
1.. 8
Lrlc Olofsson
för
Lyhundra och
Sjuhundra Harad.
k. 8
Anders a^n6sr550N,
för Närdinghundra
Harad.
D. 8.
Jolisn ^kattsson.
för Frösåkers Harad.
/sn dansson.
för Sollentuna Härad
och Danderyd Skeppslag.
1.. 8.
dtils /tnclersson.
för Kollands,. Wiste
och Äse Harad.
1.. 8.
petter 8vensson.
för Gudhems, Wilske, Wakr
ka och Kåkinds Härader.
' L-8,
kelu Danielsson,
för Konga och Upr
widinge Härader.
k. 8.
^.Nll. koljsnsson,
för -ötzby Härad.
D. 8,
petter Ionsson
för
Norra och Södra
Wedbo Haradcx.
D. 8.
Jon pekrssan.
för gamla Norbergs
Bergslag,
l.. 8.
Olof Olofsson,
för Simtuna.
L, s.
IIZIon persso».
för Wäsby Härad.
I.. 8.
Jod lVIsgnus "Vessing,
för Sieyde och Tuhundra.
Haradex.
D. 8
§smnel OillNerg,
för U erbo Haa
rådL.
8.
Lric
Ltic dksttsson.
i Hedler, Wagnsbro
HaradI.
5
/n<js<", pettersson.
för Kindra och Pdre
Härader
1.. 8.
^näeks ^ncierssan.
frän Memmings.
Skärkinds och Äkcrbo
Hära.
1.8.
lobsnnes palsson.
frän Gullbergs och'
Bobergs Härader.
I.. 8.
krii-n bronsson,
för Bräbo Härad.
8.
stnllers lo»cbimsson<
för Asta Härad.
1.. 8.
Lältrarssoy.
frän Iönsäkers
Härad,
l. 8.
l.sos psrsson.
i Bie för Opounda och
Willättinge Härader.
I.. 8.
Jon !VlZn850N.
frän Redewägs Härad
1.. 8.
Bengt orsson,
i Utbo för Wäne
och Bjarke Härader.
p. 8.
^näors Olossson.
Sundals Härad.
ion»; linlcgnsson,
för Tuna Läns, Se«
Medes och Ajpclands
Härader.
I.. 8.
Estter Osnislssan.
Södern,»re.
L»!»,
Den Zo Maj.
^n6ers Iansson. ,
för Norrbo Härad.
1.. 8.
llsns persson.
j Hanekinds och Bankekinds
Härad.
1.. 8.
Lsnat 8venjon,
för Wifolka och
Walkebo Härader
I.
. 8.
0-r! dtnxn. lollznrsan.
för Wänga och Hellestads
Bergslag.
1.. 8.
ingers el.n6sesson,
i Gallbo, för Risinge.
l.8.
k-sr! Lric ^nllerrson.
i Esta Rönö Härad.
1.. 8.
lollsn Hultin.
för Selebo Härad.
L. 8
Kallers Olossson,
förDagaHärad- .
L. 8.
petter ^.näersson.
för Kinds Härad,
lu. 8.
A. Oanislsron,
Äs, Gäseneds och
Kullings Mradcr
i Elfborgs Län.
b.. 8.
O. lernon.
för ölands Norra Mot.
L. 8.
865
petter lernström.
för Skinskattebergs
Bcrlags Härad,
ch. 8.
iri. lönsson.
frän Hammarkinds
Härad.
1.. 8.
lons Isacsson,
fran Lysings och
Dahls Härader.
1..8.
Anri. lensson,
i Skrenge, frän
Lstkinds Härad.
1.. 8.
lons Kils-on»
för Göstrings
Härad.
1..8.
lanns Kilsson.
i Hålby frän österoch
Wester.Räkarne.
p. 8.
wollers persson,
för HLlcbo Härad.
1.. 8,
lanns lansson.
för Akers Härad.
L. 8.
^nösrs 8vsnsson.
iSkjängercdförFlundre
och Älc Härader.
I.. 8.
6. kricrson.
i Lundby för
Wedbo och Tösbo
Härader.
1.. 8.
lön lorensson
ölands
Södra Mot.
t.. 5. pedr
Upic paulsson. ^näsrs g,k>!qvlst.
för Walbo Nor- frän L er och Wester Hk
dals
Härad. singen och Wälle Härader
L-
8. l.: 8.
I^ils ^liisson^ Isräel Hansson.
för Harad- för Norra Möre, Sand»
b.. 8. ochHandbörds Härader.
I. tt. 8.
L66
Den Ao Maj.
ksbr lennon.
Wester Järnbergs
Bergslag.
L. 8.
klcor dl,tk5 ö7ztk55on.
för Ofwan-SiljanS
Fögderi,
k. 5.
k. Oxelberg.
frän Carlskoga
Härad.
L. 8.
8r. kSIrinö.
frän Lindes, Ramsbergs,
Grythytte och
Hallefors Bergslag.
7.. 5.
Lric kebe-son.
frän örebro och
Glanssammars
Härader,
r.. 8.
^n<ier5 kengkrson.
iWeflingSby Fellingsbro
Härad.
1.. 8.
Uslrel
i ölwcrbyn för FryksLalS
Härad.
1.. 8.
blxltS IVl3tt550N,
för Grums och
Jötze HaradL.
8.
Ivkzgnu- blil550».
för Näs Härad.
1.. 8.
kric LeUzs.
frän Philipstads
Bergslag.
1..8.
Olof Lric55on.
kfrän Norra Helsingland.
I,. 8.
kebr 7oli«N55on.
ifrän Södra Helsingland,
k. 5.
tt,N5 ttgN550N.
för Kopparbergs
Fögderi.
L. 8.
pele ll.n6sr.!5Sn.
frän Gagnef för Säthers
Läns Fögderi.
I.. 8.
Olof?ebr5!on.
frän Nora
Härad.
L. 8.
ttsN5 ll2N5S0N.
för Edbergs och
Sundbo Härader,
k. 8.
Olof Pebr55on.
frän Hardemo
Härad,
l.. 8.
Lrl- klrlc550it.
för Nya Kopparbergs
Bergslag.
I.. 8.
8ven OI550N.
för Kihls Härad.
1.. 8.
petter 8v3rtengrsii.
för Nordmarks Hä>
råd.
L. 8.
O. Olof550N.
i Slängserud, Nyeds
Bergslag,
k. 8.
kelir Lnrlsr55oir.
frän Gestrikland.
1.. 8.
7.rrs k.rlc55on.
frän Södra Helsingland,
l.. 8.
Olof PZI550N.
frän öfwerberg
för Herjeådalen.
L. 8.
lex» pr. prök^el!urför
2 We^erdalS
Härader.
1.. 8.
lVl->rt5 Pelir550„,
frän Näsgäkds
Läns Fögderi.
1..8.
LoSers Olosrro».
frän Kumla
Härad.
L. 8.
8ven I,3r55ori.
frän Skyllersta och
Aster.
L. 8.
Lsrs »>l55o'n.
i Grimstens
Härad.
1.. 8.
F0N38 I^srKson.
frän Lekebergsläs
gens Härad
k.
8.
-Vmuocl b1-irlrl!55or,,
för ElfwedalS Härad.
L. 8.
Xnäerr änrlerrrsn.
för Wäsä, Llmä och
Wisnums Härader.
1.. 8.
^.nrlcrr dlilrron,
frän Ellbergs Härad.
1.. 8.
fkrns MI5L0N.
i Norra Helsingland.
1.. 8.
78 N5 kekrrron.
frän Södra Hslr^
finsland.
-r,. 8.
7ol>. I.3r550n ^iklunä.
ifrän Norra Ängerr
wanland.
L. 8.
kolik
Den Zo Maj.
26?
kekr ^.krnmsson,
Lric billsson.
i Swedjet fLr Södra
Ångermanland.
1.. 8.
Iöns Hermansson.
för Pitea, Räneä och
Lulea Socknar,
l.. 8.
Onvld knsmusson.
Wemmenhögs, SkyttS
och Oxie Härader.
8ven Päl5.<>on.
Albo, Gerdts och
Willands Härader.
1.. 8.
Sven Kilsson.
Norra och Södra
Asbo samt Bjära
Härader.
I. 8.
pehr Olsson.
Hallan», Åhrstad
Fauräs och Himble
Härader.
1.. 8.
Lsnxr biiclrrson.
Inlands Södra och
Torpe Härader.
Lrie 8ven sson.
för Sörbygdens, Tunge
och Sotenäs Härader.
1.. 8.
Tric Sonnnsson.
i Komsta.
Sonss Ansersson.
för Medelpad.
Olok Hindricsson,
fran Gottland,
l.. 8.
Lcngr Sonsson.
Luggude, Onsjö och
Rönnebergs Härader.
östra och Westra
Göinge Härader.
I.. 8.
Son Sonsson.
Bräkne, Medelstad
och östra Härader.
L. 8.
Len^r pehrsson,
frän Fjärd och
Wiste Härader,
s.. 8.
Anders billsson.
för Jemtland,
r.. 8.
8ven Adansson.
Frostads och Färs
Härader.
1.. 8.
Seppc Olirisrensson»
för Harjagers, Torna,
Bara Härader.
k. ltl. llundgren.
Ingelstads, Järestadrc.
Härader.
pehr pehrsson.
Höks, Halmstad, Ttzx,
ner sjö Härader.
I.. 8.
Lörjs ltlänsson.
Stängnäs Harad.
1.. 8.
Stans Andsrsson.
Qwille, Tanums
Mätte Bullarens Härader.
Olok kelrrsson.
Noadre och Fräkne
Härader.
L. 8. .
Anders SLnsson.
Oroust och Tjörns
Härader.
Lrlllnd tonsson.
Säfwcdals Härad.
Q 8.
At ofwanstäende afffrift är lika lydande
med det uti Kongl. Riksarkivet forwarade
pä pergament skrifne OriZinai-vocument intyga:
Ivl. /rnkarsvärä.
h. e. Landtmarstalk.
(Sigill.)
If. Ivi. Lclrvvan.
d> r. Borgare-Ständcts Taleman.
(Sigill.)
sacolr I.in6b!om.
Preste-Ständcts Taleman.
(Sigill.)
I^ars Olsson.
K.r. Bonde-StändetS Talemam
(Sigill.)
Utaf Hofmarffalken, Lenera! - sentanten
och Riddaren iLLac I,ars Silfversparre har Jag
i dag
263 Den 30 Maj.
i dag
denna ^ct, hwilket med ett fredadt samwete,
men med de mäst smärtefulla känslor och min cgenhändiga
underftrift intygas. Gripsholms
Slott den 29 Maj 1309
AL f d. Hans Maj:t Konung 61751^ IV
/rvonru i narwaro af Lst undertecknade, som
alla pä en gäng moro tilstädes, sitt namn under
ofrpanstäende ^ct egenhändigt tecknat och innehället
deraf wid upläsandet godkändt. Det
warder under edelig förpliktelse härmed intygadt.
Gripsholms Slott den 29 Maj 1809.
Isac Rars Lillversprrre.
HvftMarflalk, 6ensrLi-^<>jurgn! Lgverste och Riddare.
(Sigill.)
6 v. Otter. 6. R. Reutercrona. 6. v. Otter.
Afw. risur. och Rid. Oflv. rieut. Ofw. Läj. . Öfw. rlsuk. 2>fw. Lclj.
afEw. Orc!. st. K. och Riddare. och Riddare.
(Sigill.) (Sigill.) (Sigill.)
Efter upläsningen häraf förmälte Herr Laron
och Landtmarffalken, att desta handlingar i
dag ej kunde med de öfrige respective Ständen
communiceraa, emedan desta i dag hade ej nägre
sammanträden i xieno.
Företogs följande Riddarhus-Utffottets betänkande
af den 26 Maj.
Hörsamste Rkemorial!
Sedan Riddarhus-Utftottet wid genomläs
Nlngen
af Högloft. Riddatchus-virecuonens?ro
to
c oller
Den LZ Ma). 269
tacoller för är 1801 ägt tillfälle at inhämta
fullkomlig kunskap om alla de omständigheter,
hwilka, enligt hwad samma virection uti 7 §.
af dest Riksdags-berättelse til Ridderjkapet och
Adeln andragit, under den är isoo i Norrköping
påstående Riksdagens lopp, och frän samma
tid allt hittils förhindrat, at det hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln hällne dleni drotocoUet
för den 28 Maj, ännu icke kunnat af
vircctionen til trycket utlemnas, och NiddarHus-Utffottet
jemwäl til närmare kännedoms
minnande om innehället af berörde drotocoll,
detsamma til genomseende förehaft, samt deraf
ej kunnat utröna, at nägot af de deruti förekommande
ämnen, öfwerläggningar eller ordasätt
til deras uttryck och beskaffenhet öfwerskrida
den gräns som ännu gällande TryckfrihetsFörordningar
och,öfrige Författningar föreskrifwa,
men som den pä Kongl Maj:ts befallning
den 4 December 1800 af dä warande tilförordnade
Hof-Laneelleren til Riddarhus-vireccionen
wid dler>i'drotoc:oHets äterlemnande meddeldte
dromemoria innehäller, "at Kongl. Maj.ts
nädiga wilja more, det et Utdrag af merberörste
Urokocoll blott af det som emellan Ryttmädaren
^xel ^.cllersparre och Herr dresiNenten
och Lommenäeuren Grefwe dossé föreföll mä
utlemnas, men at krorocollet i öfrigt, i anseende
til ätskilliga der förefallande, med en god
samhälls-ordning mindre pastande utlätelser sedermera
sä förwaras, at det ömarken genom
tryck- eller afskrifter kommer til nägon pudiieilet,
" och detta förklarande legat Riddarhusvirectionen
i wägen, at enligt Högloft. Ridderffapets
och Adelns wid Riksdagens Norrkä
-
270 Den 23 Maj.
ping tagne beslut/ merberorde kie.ni-protocoii lika
med de öfrige til tryckning befordra; alltsä
och i anledning af nu andragne omständigheter
har Riddarhus-Utffottet, som för sin del'icke
funnit något skäl at anföra emot berörde Lrotocolis
utgifwande af trycket, ansett sitt äliggande
wara, at skyndsammeligen dem inför Högloft.
Ridderffapet och Adeln förmäla, samt til
Ridderskapets och Adelns egen widare ätgärd
öfwerlemna. Stockholm den 26 Maj 1809.
L. k. Ouc:!ver. ^soli. cle b,aval. Ibure v.
Herr Laron och Landtmarskalken. Som
af Riddarehus-Utskottets betänkande synes, at
tryckningen af Lieni-Lrotocollet för den 28 Maj
1800 blifwit af Konungen förbuden torde sädant
behöfwa i underdänighet anmälas hos
Hans Kongl. Höghet Hertigen Riksföreständarcn,
pä det utrönas mätte om Hans Kongl.
Höghet kunde hafwa nägot at emot tryckningen
nu mera erindra.
Efter en korrt och nägot liflig öfwerläggning
bifölls, at af underdänig agtliling för Hans
Kongl. Höghet Riksföreständaren, Herr Laron
och Landtmarffalken skulle desi nädiga utlätande
häröfwer utbedja.
Upbröts klectorernes för tredje Llassen
Lista til wal af Ledamot i Bewillnings-Utffottet
efter Friherre Losse, 6ustick laurier:, och
be
-
Den Zo Maj. '271
befanns i hans ställe hafwa blifwit wald N.o
50097. Herr von Lrunken, I^UNL Keinkolll, Vi
ee-^mirul,
R. S. O.
Anmältes at twänne Ledamöter i Riddar.
Hus-Utstotlet Herrar ttunnnej^elln och cle lkuvuk
angifwit förfall, at ej kunna widare i nämde
Utffott biträda; i anledning hwaraf Herrar L.
lectorerne anmodades, at de fölunda ledigblif.
na rum i Riddarhus-Utffottet genom npa wal
upfplla.
Uplästes följande
Utdrag af krotocollet, hällit i BondeStändets
kienum den 25 Maj IL09.
S. D. Bonde-Ständet, som i dag till öfwerläggning
förehaft, den af Högloft. Ridderffapet
och Adeln wäckte fräga om förständigande
för Lunken, at til förswars-werkets istandsättande
och andre courunce utgifter, bispringa
Regeringen med en summa af twä millioner
R:dr Lancn, bär instämt i det beslut Wällofl.
Borgare Ständet den 19 i denne manad fattadt,
och samma dag Bonde-Ständet kungjordt; at
nemligen Lunken kunde fortfara med utbetalningen
af den summa som hittills hwarje wecka
erhällits eller 200,000 R:dr, hwilken dock enär
sä nödigt blifwer, kan ökas til 220,000 R:dr;
förmodande Bonde-Ständet lika med Wälloft.
Borgare-Ständet/ at Bonde-Ständets upsät at
räcka
Z72 Den Zo Maj.
räcka den nödiga hjelper, statt finnas wara lika
ren och alfwar lig som dest i esperi ve MedStänders,
och at stillnaden endast bestar i sattet,
ar densamma utgöra.
I de öfrige ämnen, som innefattas i BorKare-Ständets
den i^de Maj meddeldte Nrorocoiw-Utdrag,
angående L^ucjuens stpidighet: at
ctiiecre förstjuta Statswerket desie medel, at af
fine tilgängar godtgöra de ian Statswerket förut
genom Riks-i)i8Lorn werket erhållit, detz säkerhet
för de samnraS betalning samt Remissen til
Stats Utstottet af frägan om ?rivate läns uptagande
mot Standernes ^--anrie, och huruwida
den mä sträcka sig äfwen tilde förut under loppet
af sistledrt och innewarande är Regeringen
af privat- personer gjorde försträckningar, har
Bonde-Ständet likaledes med Wättofl. BorgareStåndets
beflut sig förenat. Beträffande widare
Högloft. Ridderstapets och Adelns beslut,
at Bewillnings Utstottet mätte älaggas ofördröjligen
spftelsätta sig med utarbetande af grunderne
för den nya Bewillmngens fördelning och
med betänkande derom til Riksens Ständers ?lsinkomma,
har Bonde Ständer, i anseende bertil
at den npa ^onstirurio,, n ännu icke kunriit
upsättas och af Ständerne granstas, besiutit,
utan at för det narwarande lemna sine Hpuleratte
i Bewillnings Utstottet widare förestrift
i detta ämne, at samma rorocoiis Utdrag stulle
til bemälte Utstött öfwerlemnas.
Skuteligen och hwad angär sättet at lemna
förre Konungen del ack Riks-^cwn, har BondeStändet
för sin del förenat sig med bwad Ridderstapet
och Adeln derom beslutat z hwilket alt.
genom
Den ZO Maj. 27Z
genom kiotocolls-Ntdrag skulle de öfrige res^ective
Ständen wördsamt och wänligen communiceras,
Fit su^ra.
Lx krotocollo
L. ^ C a r ci d.
Föredrogs följande Riddarehus-Utskottets
Betänkande af den 2S:te Maj
Hörsamste Memorial!
Hos Riddarhus-Utffottet har blifwit föredragen
Kongl. Maj:ts Nädiga tiemiss af den
Z:dje i denna Manad til inhämtande afRiddarHus-Oirectioneus
UtlätNNde öfwer I^ieutenanten
Fredric 6ustat rV. FötvsndorAs och desi broders
^uditeuren Ldristian FötvenborAS UNderdäniga
ansökning, at i anledning af det för deras Farfader
Regerings-Rädet kulman den 11 Juni är
1719 i näder utfärdade Sköldebref, i anseende
M anförde omständigheter, af Kongl. Nåd äterfä
försutne kataiier, för at ä ort somwederbör,
kunna med biläggande af Sköldebrefwet och säDane
Handlingar, som bewisa Sökanderne wara
äkta Bröst-Arfwingar frän ofwannämde Regerings-Rädet
lutman, nobiliterad F,öt'venbor§,
fä sig til rntroduction anmäla.
^Riddarhus-Utskottet, som anser denna saks
afgörande ensamt ankomma uppä Kongl. MasttS
Nädiga wälbehag, har funnit sig äga skäl, at
desto häldre derä tilstyrka Nödigt bifall, som genom
lataliei-8 återställande uti mä! af denna
beffaffenhet någon tredje mans rätt icke förnära
35, 36. trä
-
L74 Den 3o Ma/.
trädeS. Och fär Riddarhus Utskottet besia sina
tankar härmed Högloft. Ridderffapets och Adelns
uplpstare ompröfwande och afgörande underställa;
hwarefter Högloft. Ridderffaftets och Adelns derpä
grundade underdäniga srvar lärer i wänlig
ordning komma at til Kongl. Majtt aflemnas.
Stockholm den 26 Maj 1309.
Pä Riddarhus-Utskottets wägnar
6. k'. Ducker, Arvid Lric?088s, 8. Uo8snbans,
Larl Wrangel, ^ be 6. biola t, Joll. cle b^val,
bävkrd k. von 8aItLa. I. ^dleraträble.
Ilrure von dlacbre^, L. k*. Idnminclb^elm,
I. beclilin, 6u8tak Leäerstam.
Uppä gjord proportion blef detta Betänkande
af Högloft. Ridderffapet och Adeln bifallit.
Friherre bleenvooä, Jacob, som stg
anmält at tala, upropades och upläste följande
anförande til brotocollet
Dä jag för första gången wägar t> la inför
et sä uplyst samfund, känner jag mig isynnerhet
behöfwa Högwälborne Herr karona och Landtmarffalkens
samt Högloft Ridderffapets och Adelns
benägna öfwerseeende med sättet at framföra
mina tankar; mätte jag sä wiftt erhälla
denna, som jag är säker om et rättwist bedömmande
af saken!
Ifrän den stund, dä, säsom en uttydning af
1772 ärs Regeringsform/ 1626 ärs Riddarhus
Ord
-
Den Zo Maj. L7L
Ordning är 1778 blefuplifwad och med detsamma
^L88uicst!0ri6Q ibland Högloft. Nidderstapet
och Adeln fastställd, har denna om^iiicanoneir
warit et synnerligt ämne för mina betraktelser.
Man at jag hwarken dä eller någonsin kunnat
inse allman nytta af denna inrättning; Med
den gansta ringa förtjensten af en stum lydnad,
har jag således i mit sinne altid ogillat densamma.
För mit begrepp wisar sig deremot mänga
äfwentyrliga följder af denna LNmsincarion,
hwilka jag likwal nu med stillatigande förbigär;
men kiart som dagen ligger desi obillighet för
mina ögon. Jag medger, ja jag är öfwertpgad,
at werkliga fortjenster ofta grfwit mina medbroder
rum i desme första Lb-.88eirm; men mit
eget exempel ger mig ock oförgripeligen den
Lfwertygelsen, at blotta stumpen äfwen katt
meddela denna för et godt ändamäl twetydiga
förmonen. ty mina fortjenster dertill, jag erkänner
det högt, äro endast födselns, och för denna
Riksdag den äran at wara Fullmägtig för Grefweliga
bergsta ätten. Betraktar jag denna
(ll^ssillcLtion ur en annan synpunkt, nemligen
frän det antal af Högloft. Nidderstapet och
Adeln, som utgör bwarje el^s, sä är jag åtminstone
icke förmäten nog at tro, det i en Samlingo
sä utmärkt af medborglig nit och klokhet,
Lwä tredjedelar af den allmänna uplysningen,
ovilkorligen stulle finnas ibland det minsta antalet
af Högloft. Nidderstapet och Adeln, hwilket
likwäl wore den enda grund, hwarifrän eissgificr>tlonkM8
bidragande til allmänt wäl stulle
kunna läta stq bewisas och följaktelrgen rättfärdiga
den ätgärd, at omkring iLS röster utaf 700
276 Den 3o Maj.
skulle kunna afgöra Högloft. Ridderffapets och
Adelns beslut.
Således och sedan Hans Kongl. Höghet
Riksföreståndaren lemnat det dyrbara wederrnäle
af sin kärlek til Desi och wärt gemensamma
Fädernesland, at Riksens Ständer kjelfwe
Nlä rustakn det öjwerläggmttgssätt, som snarast
och lämpligast karr wägleda dem trl det
ändamälet, neml. at om en ny RegeringLform
sig emellan rådslå och öfwerenskomma, hwaraf
äfwen följer, at det äfwerläggningssätt,
som Riddarhus Ordningen föreffrifwcr, kan förändras,
sa tror jag Högloft. Ridderffapets och
Adelns rättighet wara, at åtminstone i alla fall
Ler voreriiio kommer i fraga, och intil desi en
ny Riddarhus Ordning, öfwerensstämmande med
nya Regeringslagar, kommer til stadga, uphäfwa
Riddarhus Ordningen af ar 16^6 hwad voiLiini-Lr
beträffar, och denna rättighet sä mycket
mera ostridig, som detta mål synes mig helt och
hållet wara Högloft. Ridderffapets och Adelns
ensak och icke innefatta annat an äterinförandet
af den jämlikhet i rättigheter, hwilken altid bordt
och altid bör wara orubbad inom Ståndet.
Mina ansprakslösa tänkesätt tilläta mig
ingalunda, at begära proportion genast i detta
ämne, men jag kan icke underlåta, at högeligen
önska desi skyndsamma afgörande
Friherre^lsnn^rboim,
Lurar, anförds
skriftligen följande til krorocoller:
Wid et Riksmöte, sa wigtigt som det närvarande,
begynt och fortfatt med den enighet
och
Den Zo Maj. 277
och dek förtroende de särskildta Riks-Ständen emellan,
som ar säkraste stämpeln pä allmänt
ädla och allmänt patriotiska tänkesätt, kan jag
ej tweka at framlägga til Högloft Ridderffapets
och Adelns enskilta ompröfning et ämne, hwilket
är Desi ensak och pä det närmaste rör samdrägt
ten i de beslut, detta Ständ i en framtid kommer
at taga. Men dä detta ämne icke är et
bland de mindre betydande, som kunna genast
företagas til afgörande, anhäller jag i förwäg,
at det matte til wär nästa sammankomst blifwa
liggande pä bordet.
Under de fem sednast förftutne Riksdagarne
har märt Ständ genom fördelningen i
ser warit underkastadt en lag för tvål- och omröstningar,
i alla tider okänd inom de öfrige
Ständen, aldeles olämpelig inom en corx>8,
hwars stämma ar en, hrvars allmänna wilja
warit en, äfwen tvid de tilfällen, dä befluten
sprits nära at blifwa delade. Wi hafwa haft
et Riksmöte, dä olägenheten af röstens delning
i tre wisade sig i den grad, at lugnet i wärk
Ständs öfwerläggningar blef stördt, och derigenom
flere af befluten förwandlades fran hwad
de alltid böra wara, uttrycket af allmän uplysning
och allmän öfvertygelse, til resultat af
arbetet inom et parti, mer försäteligt än stickeligit,
aldrig uphöjdt öfwer sina ensidiga grundsattser,
altid owardigt at framträda ur skötet
af Ständer, dem et gemensamt Fädernesland
förenar.
ciL88s-fördelningens upkäfwande är säleds
det mäl, hwartil jag med denna min framställning
hufwudsakeligen syftar. Jag har yttrat,
at
278 Den 30 Maj.
at detta ämne were Ridderssapets och Adelns
ensak. Om nägon ibland Eder m-ne Herrar,
skulle annorlunda bedöma mälets beskaffenhet,
om någon ffulle göra häremot den inwandmng,
at dä wär nu warande Riddarhus-ordnrng bär
namn af en grundlag, dä den är af Konungen
och .-landet bekräftad samt uti et offemeligt
Riksdagsbeslut intagen, kan densamma icke titan
Konungamagtens begifwande forändras, sa
har jag detta erikla swar i beredskap, at, sedan
Hans Kongl. Höghet Niksföreständaren, utan
alt forbeöäa uplätit ät Riksens Ständer, at öfwer
Grundlagarne fritt rädpläga och befluta,
wore det at misskänna denne ädle Herres rena
och wälwiljande affigtern om man ens förmodade,
nt Hans Kongs. Höghet ansäg et serskildt
Ständs omrösiningssätt, för et ämne mer til.
horigt Konungamaktens medwerkan än hela
Riks-Lagen. Härtil fär jag lägga äfwen den
anmärkning, at dä de andre Ständen icke ens
kunna höras r frägan om Wär rösts formerande,
och detta mäl ej eller är en trivilegi, sak,
kan det ingalunda hänföras under artikeln af
et allmänt ärende, utan bör anses säsom wart
aldeles enffilta.
Wid den i Sweriges häfder hittils mest lysande
Riksdag, som uplösie en fyratioärig enwäldsmagt,
blef et ibland Nldderffapets och ALelns
första bemödanden, at undanrödja de ämnen,
som kunde rubba dess enighet. Sedan Prinsessan
Illinos Limonokä. är 17 >9 roar utkorad
til Drottning, uphäfde Ridderffapet och Adeln
genast af egen magt och myndighet Riddarhusets
fördelning uti Oiaaser. Detta skedde innan
Lonstitulions werket företogs, och Sweriges Ridder
-
Den zo Maj. 279
derstap, dä liksom nu lifwadt af en gemensam
medborgerlig anda, sammanfogades' wid desi
fjerde sammankomst til en odelbar kropp. Med
et efterdöme säsom detta och med den erfarenhet
senare tider lemnat ost, tyckes mig w: nu
icke böra tweta, at widtaga för wart samfund
en orF3ni83aioiiL regel, lika nyttig till sina följder,
som enkel, billig och rigtig til sin grund.
Den Riddarhus-ordnftig, som annu är gällande,
har, med nägra fä dest förtjenster mänga
brister, dem wi länge och ofta trott ost
hafwa upptäckt. Det är en följd af t-dernas
framskridande uplysning, at icke alt hwad som
förut medfört nytta kan gagna sednare äldrar.
De förändringar, som uti Riddarhus Ordningen
kunna finnas nödige och som snart, efter antagandet
af en ny Riks-Lag, kunna med större
lätthet än dest förinnan bestämmas, torde Högloft.
Ridderffapet och Adeln wilja anmoda Dest
Ledamöter uti Lon8ritucions Utskottet at utarbeta,
för at sedermera wart gemensamma bepröfwande
underställas. Men frägan om wart
Ständs omröstningssätt, den frägan om wl
stola wara en styckad eller ostyckad kropp, synes
wara af sä enkel beskaffenhet, at intet stal lärer
gifwas för dest bänwisning til Utskottet.
Den kräfwcr ingen utarbetning, intet afwagande
af intr!L8SLu, inaen omständlig undersökning
om lämplighet. Jag waqar säledes hos Högloft.
Ridderstapet och Adeln framställa, om icke
denna punkt af en förbättrad Riddarhus ordning
borde i förwäq afgöras in kUno, och finner
jag mig sä mycket mer befogad, at gora
denna motion. som ofelbart ware Ledamöter af
ConsttttmonL.Utskottet skulle wid deras förestä
ende
-
LZO Den 30 Maj.
ende arbete draga fördel deraf, at en hufwird,
qrund redan finnes utstakad för alla de öfrige
lagar, Ståndet wille hafwa sig föreflagne.
Derest Högloft. Ridderffapet och Adeln nu
skulle finna, at det fäkra uttrycket af allmänna
miljan inom Ständet, i eu framtid wäsenteligcn
beror pä omröstningen per capita, skulle jag
för min del önska, at dä detta ämne företages
lil afgörande, wi mätte tillika remittera til wäre
Ledamöter i Lon8titticion8 Utskottet, alt hivad
som rör det inscliani-llca af Vornrin^arne, hwar
wid
det kunde konnna i fräga, at til winnande
af tid förrätta walen och omröstningarne i twänne
rum pä en gäng, sehan de wid hwarje Riksdags
börian lefwande Ätterne ware upförde uti
twänne särskilta böcker, med et lika antal namn
i bwardera Zlfwenia kunde det efter urin tanka
ofwerwäaas uti Utskottet, huruwida Bänkmän
borde.wäljas säsomfordom, eller om Llemorerne
borde hädanefter tilsättas efter den princip, sorn
sednast warit gällande, med flere bi-ämnen af
lika natur. Men min oförgrip elig a mening är,
at frägan om wi bore förblifwa delade i Liasser
och olika gynnade i afseende pä wär Riksdagsmannaröst
icke skulle lika wärdig^ afgöras,
om wi ggfwe en coUe^iaiiff marclls ät en sak,
som förnuftet och sinnenas ädelhet redan äro färdige
at afstuta.
Wid bägge desta Oictamina förmärktes Ridderffapet
och Adeln tilkännagifwa sit wälbehag.
Herr Laron och Landtmarskalken. Uppä
anledning af de underrättelser jag under 6iscourser
deste dagar inhämtat, at Ridderffapet
och
Den Zo Maj. 281
och Adeln tämligen allmänt skulle ästunda en
förändring i omröstningssättet inomStändet, och i
förmodan, at meningen more, det, oaktadt en sädan
förändring, 1626 ärs Riddarhus Ordning likafullt
förblefwff gällande, til desi en ny hunnit förefläs
och antagas, har jag, hos Hans Kongl. Höghet
Riksföreståndaren sökt at genom underdånig anmälan
af detta ämne, i förwäg bereda Ridderffapet
och Adeln et gynnande swar, hwilket jag
ock warit nog lycklig at erhälla uti följande
Hans Kongl. Höghets ffrifwelse, som jag mr
stall för Ridderstapet och Adeln lät a upläsa.
"Wälborne Friherre och Landtmarskalk! —
Sedan I hos mig anmält den ibland en betydlig
de! af Ridderstapet upkomna fräga, om någon
förändring uti det hittills genom Riddarhusordningen
stadgade voterings-sättclu^e-wis, bär
Jag ansett nödigt at behörigen meddela Eder
Mitt yttrande hwad denna frägas uptagande
til öfwerläggning beträffar.
I förwäg bör jag iagttaga detta tilfallc, likasom
Jag sorgfälligt begagnat mig af åtskilliga
föregäendc, för at til Ridderstapets och Adelns
eftersinnande äter framställa den ostridiga
sanning, at, af alla öfwerläggningsämnen, som
hos Riksens Ständer kunna förekomma, pröfningen
af förstaget til en ny Regeringsform icke
allenast til dest grund är den mäst wigtiqa,
utan at äfwen under den nu inträffade hastiga
utweckling af allmänna bändelserne, en möjligast
styndesam handläggning derwid är af föga
mindre angelägenhet, än sjelfwa hufwudfrägans
bedömande. Deraf följer at alla ämnen, de ware
sig af hwad särskilt wigt och wärde som hälst.
282 Den Maj.
kas uptagande kunde medfara hinder eller uppehåll
för ^ausc,k.:t -ns frägans afgörande, were
af en wädelig irrstpwise pä det ailmannas weck.
Med öfwertpgeiie o-n Ridderstapets och Adelns
tänkesätt, och med förtroende til Desi uplysn-ng,
är jag likwal längt ifrån at härleda sädana
följder af det nu rfraga sälte Lotcrings-ärendets
uptagande; hwadan Jaa ock wc'at härmedelst
förklara: au sä framt Ridderstapet och Adeln
är förenadt i den öfwertpgelse at någon
förändring i det hittils brukliga voterrngs-sätt
clL8s-wis är ledande til et godt ändamäl, til
billighet och samdrägt, will Jag utan at i sjelfwa
pröfnlngen deraf ingä, lcke lata denna frägas
uptagande ock afgörande pä Riddarhuset ä
min sida möta nägot binder - börandes Jag endast,
til detta af personlig wälwilja härrörda begifvande,
lägga den uttrpckeliga önffan, hwartil
magtpäliggande omständigheter föranleda, at
ehwc-d besiut öfwer oftanämde voteringsfräga
Ridderssapet och Adeln fluteligen ffulle fatta, de
föregående öfwerläggningarne derom mä af allmänna
enigheten sa förkortas, at minsta uppehäll
uti Lon8titutiou8 ärendets företagande mä
med nitfull omsorg undwikas. Jag förblifwer
Eder alltid wäl bewägen.
/V k I..
Herr ldogeii Vor, Idc>8en8tsin, bl il 8.
Med en lika aktning för de s:ne warda Ledamöter,
hwilka nysi talat, utbeder jag mig Högloft.
Ridderffarets och Adelns tilstand, at i anseende
til det ftiljaktiga i deras yttranden fä an
köra mina tankar. Hertigen Riksföreståndaren
Den ZO Maj. 283
bär lemnat Ridderffapet och Adeln tilständ at
öfwerlägga vitt Vowilln-; PL!.'crtpirrt, utan afseende
pä hwad i den ännu icke uphäfne RiddarHus-Ordmngen
föreffrifwes. Hans Kongl. Högbet
bär derigenom gifwit et nytt wederrnäle af
sit tankesätt för detta Ständ, dä han gatt en önskan
til mötes, som synes wara allmän.
För.det närvarande tror jag dock säkrast,
Ridderffapet och Adeln inskränker sig til Herr
Friherre rleenvooclg tilstprkande, at all omröstning
utan afseende pä o^illc-uion mätte werkställas
af hela Riddarhuset och plural r,Eu efter
alla sammanlagda röster beräknas. Deraf blifwer
wäl Lj^88iHc-.^tionsn8 fullkomligauphafwande
en otwungen följd; men när detta, som jag förmodar,
wunnit Ridderffapets och Adelns bifall,
upkomma flere frägor, hwilka fordra en noga
ofwerläggning.
Sn np Lon8titittion spncs medföra nödwändigheten
af en np Riddarhus-Ordning. Alt detta
behöfwes at af et Utskott beredas. Ingen
hyser en större och upriktigare aktning än jag
för Lon3titutioii3. Utskottets wärda Ledamöter.
De hafwa fullbordat et wiqtigt arbete pä en tid,
genom sin korthet förundranswärd. Da detta
Arbete kommer til Ridderffapets och Adelns kunskap
, är jag försäkrad, at det skal befästa det
förtroende och den aktning desieHerrar och Män
äga och förtjena. Men at til dem, enligt Friherre
sitannerllenng förslag remittera det som
rörer ordningen inom Riddarhuset anser jag icke
tjenligt: meningen kan ej wara at i ämnen,
hwilka enskildt röra Ridderffapet och Adeln, inblanda
de öfrige Ständens Ledamöter i consti
tu
-
284 Den 3o Maj.
tunong Utskottet. At äter ifrån dem stilja wära
egna torde strida emot alt bruk wid Riksdagar.
3tU äga et Riddarhus Utstött, bestäende af Ledamöter
, dem wi sjelfwe walt och som äga rätt
til wärt förtroende; dem tilhör det i min tanka,
at bereda alt bwad som är Ridderstapets och
Adelns ensak. Skulle Ridderstapet och Adeln i
afseende pä den nu wäckta wigtiga fräga, såsom
et prof af sin aktning för Lon8tUut!on8 Utskottets
Ledamöter wilja med Riddarhus-Utstottet
LäjungLiL någre eller alle af dem, har jag
derwid för min enstilta del intet at erindra, och
tror sädant i anseende til sammanhanget emellan
en np Lon8titutlon och en ny Riddarhus Ordning
icke wara otjenligt.
Grefwe volln-r, /tugn8t, förmälte at sedan
han nu hört twänne Ledamöters Fri herrarne
kllsetvvooäs och lVlLNner!ioim8 yttranden,
hade han funnit alla skäl för närwarande öfwerläggningsämne
af dem sä wäl utförda , at
för honom ej nu mera äterstode annat än at i
Veste yttranden instämma.
Grefwe la Qarclio, gacob. Dä under
upläsandet af Friherre lVlg,nnerbeiin8
men jag anmälte mig attala, wardet ej förat
yttra mig öfwer det ämne Friherre rlleeovooä
wäckt, emedan jag ansag det säsom af Friherre
lViLnnerbeim lagdt pä bordel, och således all öfwerläggning
derom uphörd och ur sin ordning;
det war för at söka wederlägga en af sistnämde
wärde Ledamot yttrad mening om NiddarhusOrdningens
förändrande genom con8ticurion8-  Utstottets försorg, men sedan Herr Landshöfding
UoL6N8win förekommit mig^, och lika sä sant
Den Z0 Maj. 285
som grundligen afhandlat detta ämne, fär jag
mig med honom coinormtN'L i hufwudsaken, men
är ivid werkställandet för mindel af den tanka,
det Ridderskapet och Adeln med full tilförsigt til
de Herrar och Män, som utgöra Riddarhus-Utskottet
äfwen til dem ensamt böra ofwerlemna
hela wärdén af den nya Niddarhus-Ordningens
uprättande och föregående, utan at dermed beswära
wära Ledamöter i Lon8titntion8 Utskottet:
den aktning wi för desie sednare bära, skal ej
ökas af detta ökade förtroende, men möjligen,
jag tillägger, billigt, skulle wära Medbröder i
Niddarbus-Utstottet finna sig särade, om wihärwid
afweke ifrän den wanliga praxi8. Jag fär
säledes hos Högwälborne Herr Laion och Landtmarstalken
anhalla om proposition ä hwad Herr
Landshöfdingen Uo3en8tein yttrat, med den förändring
jag tagit mig friheten derwid föreslä.
Härwid ropades Ja och t7?ej!
Herr Laron och La ndtmarffalken. Detta
ämne innefattar twännc frägor, som wäl böra
ätstiljas: den ena angar omröstningen pä
Riddarehuset,'hwilken Ridderstapet och^Adeln
nog allmänt synes önsta förändrad til omröstning
per capita, i stället för omröstning efter
claier, och är det endast denna fräga, hwarom
ventilation nu kan äga rum: den andra frägan
ater rörer sjelfwa Llass-fördelningens uphäfwande
och de deraf upkommande följder, hwilken
fräga af Friherre ^lannerNeim är lagd pä bordet,
men med hans begifwande kanske torde fä
remitiera8 til Riddarhus Utstottet, som skulle ä»
ga at sig deröfwer yttra i gemenskap med de öfrige
förbättringar i Riddarhusordningen.
286 Den 50 Maj.
Friherre Hjerta, kre6ric. Uti den delen
af Friherre ^wenvooä3 anförande, som tilstyrker
votering per rapiia, förenar jag mig sä
mycket häldre, som grunden dertil är gansta billig
och werkan förinodligen nyttig och bidragande
til fortfarande enighet, jämte inbördes förtroende
Ridderstapets och Adelns Ledamöter emetlan.
At derföre nu förändra Oi^inc-icionen,
grunden til ^iectors-wal och til Ledamöter
uti Utstotten, äfn?ensom votsrinF8sättet rla88ewis,
anser jag öfiverflödigt för det närwarande och
intil desi wi i grund af den förwäntade Loir.
kuituoonen kunna genom wart Lon8tltucion8-Utstott
fä en förändrad Riddarhus Ordning projecterag,
sedermera antagen och sancuonera-t.
Hans Kongl. Höghet Riksföreständarens Nådiga
dropogition rörande en ny Grundlags utgörande
upmanar Riksens Ständer at kjelfwe utstaka
det öfwerläggningssatt, som snarast och lämpligast
kan dem til detta ändamäl wägleda. Denna
nådiga upmaninq och Hans Kongl. Högbets
ytterligare nådiga tilkännagifwande genom Högivälborne
Herr itaron och Landtmarstalken, öfwertygar
mig, at wi, utan förebräelser at hafwa
motsagt wara, i bänseende til ordning inom
Riddarhuset denna Riksdag fattade beslut, kunna
antaga votering beräkningen per capita, i
stället för den hittils ösiiga cla8ssvis.
Under detta Friherre lstjsi-tas yttrande ropades
Ja och Mej; och dä en stor del af Nidderstapet
och Adeln ej tycktes hafwa rätt fattat
Friherre Njertas mening, utbad sig
Herr
Den Z6 Ms). 287
Herr Laron och Landtmarskalken fä
uplysa, at den, om han sig ej bedroge, more sädan
, at Nidderskapet oey Adeln skulle för ffpnosambetens
skull ivid voieringar dela sia säsom
förut pä trenne rum, men alla rösterne sedermera
hopläggas och räknas per capita.
Ropades Is blandadt med Mej.
Friherre Hjerta bejakade denne Herr Larons
och Landtmarffalkens förklaring öfwer hans
yttrande.
Friherr eMljencrantr, hollan V/ilbelm.
Dä jag hwad Llassification^ns afjkaffande widkommer,
til alla delar instämmer med Friherrarne
llleetrvoocl och (lustaf Lllannerireim; dä
jag ifrägan om stället, hwartil utarbetandet af
en ny Riddarhus Ordning rätteligen bör hänwisas,
blifwit förekommen af Herr Grefwe l)e
la Laraie och Herr Landshöfdingen von Kosen.
8t in, med hwilka Herrars anförda tankar jag
mig conformera!-, torde likwäl mig tillätas ödmjukeligen
anföra, at ehuruwäl jag med Herr
karon tilannerdsim är öfwertygad, 6t ^lassiiicationcns
uphäfwande är Ridderstapets och Adelns
ensak, emedan densamma tilkommit endast
genom öfwerenskommelfe mellan Konungen och
detta Ständ, är jag likwäl långt ifrän at tro,
det berörde LlassjUcations ex stance och ettect
endast rorer Ridderffapet och Adeln. Da Ridderstapets
och Adelns pä et eller annat sätt utfallande
pluralitet riomcte kan determinera Höglofi.
Riksens Ständers bestut til afflag eller bifall,
sä anser jag ej mindre säsom en rättighet
inom
L88 Den 20 Maj.
inom Adeln än en pligt emot Mcd-Ständer och
Riket, at en inrättning förkastas, genom hwilken
Ståndets minorit skulle, kunna afgöra
Rikswärdande ärenden twärtemot ^lajoritetens
Opinion.
Grefwe ^körner, Larl 6al>riel. Twänne
frågor stafwa här blifwit upkastade; den första
rörer omröstningssättet per carita. Om Hög»
loft. Ridderskapet och Adeln derom öfwerenskominer,
torde det likwäl ej blifwa nödigt, att för
-en orsaken stiljas ät pä trenne rum. Jag för
min del tror, at voteringen utan swärighet kan
gä för sig här pä Riddarehus-Salen. Jag har
biwistat Riksdagarne sedan är 1761, jag har
sett mänga voteringar pä Riddarehuset: de haf->
wa alltid innan aftonen warit slutade. Beträffande
äter dm andra frägan om Riddarehusordningens
öfwerseende och förbättrande, kan
den förmodligen ej remitteras annorstädes än
Lil Riddarehus-Utskottet. Hwad med Riddarhusordningen
star gemenskap har i alla tider hort
til detta Utstött. ^ Det bestär helt och hällit af
Ledamöter af wärt Ständ, dä LonstitutionsUtstottet
deremot är sammansatt af alla fyra.
En wärd Ledamot har föreslagit, at med Riddarebus-Utstottet
kunde astjun-^eras Adelns Ledamöter
utaf Lonstitutions Utstottet. Jag skulle
egenteligen ej hafwa nägot deremot, men fruktar
allenast, at sädant skulle för wära Ledamöter
i Riddarehusckltstottet, med nägot skäl wara
icke behagligt.
En mängd af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
formärktes instämma i Grefwe lvior.
ners pttrande.
Herr
Dett 3o Maj. 88g
Herr Laron och Landmarskalkett gjörke
härefter formlig proposition, at alla omröstningar
inom Ridderffapet och Adeln hädanefter
ej mera matte förrättas efter classer utan
per capita.
Bifölls med et starkt Ja»
fflfwcnwäl bifölls at omröstningarne icke ffe
pä trenne rum, utan af Ständet gemensamt i
Stora Riddarehus-Salen.
Widare och uppä Friherre lAannerKeimss
Lars ^UAnsts, proposition, hwilken af Hett Laron
och Landtmarffalken uptsgs, biföll Ridderskapet
och Adeln, at samma omröstnings-princip
äfwen ssulle följas bland Ridderskapets och
Adelns Ledamöter i Mffotten.
Beträffande frägan om sjelfwä classillcalions-förändringen,
hwllken Friherre tAanner-i
Lsim, (rustaf, sjelf bade begärt pä bordet, ffullä
den af sadan orsak ännu förblifwa hwilande»
Herr 'Lbam, Lebr, upläste följande ödmjuka
Memorial:
Det torde wara nödigt, at päminna, at, e°
hwad en wärdig Ledamot har behagat anföra,
om det i:sta Lontoiret i Kammar-Rätten , katt
jag ändock bewisa, — at det andra Lonroirot i
samma Kammar-Ratt gifwer ingalunda det
sörsta efter.
En tarering, som jag höll ä LandshöfdinMK
wägnar är 1320,- blcf ost anmärkt til förklaring
37, 38 ät
L9v Den 23 Maj.
är 1809; da jag med Tapcringsmännen bordt
detil infinna miq i Sköfde den eZ^de Februaril
under strängaste köld och yrwäder och pä'i:de
äret derefter. Man borde mera wärdera Riksens
Ständers Taxeringsmän, Landsböfdingens
Fullmägtige, samt en om locken knnstapad och
edswuren Kronobetjening, än at wilja beswära
dem med flera mils resor och med förklaringar <
öfwer en mängd orimmeliga pnncter, upsatte u- j
tan eftertanka eller answar. Jag stall endast
anföra nägra af desta punkter och bilägga sjelftva
acten; likwäl endast som veritic-ftion, ty
annars wore det intet til at tro.
I den 4:de punkten anföres: Uti Starko
socken finnes ingen Lprtofierde skrifwen, utan
endast en Vicepastor re. Härwidfärjag
anmärka: 1:0 at Lontoiret läst och strifwit galit.
Det heter Skarke och intet Sturkö samt
2:do warit i alla tider och är Bistopens l?rsLenäe-Pastorat
i Skara; hwadan det aldrig ägt
nägon egen Pastor; och derföre kunde wi intet
gk-bicera hwarken Enka eller Arfwingar efter
nägon afliden R^rkoherde, som likwäl Loncoi.
rer anmärker i början af samma punkt.
Hade Kammar - Rätten sätt förblifwa en
Rammar-Rewiston, som det rätteligen stär i
28 Z- af 1772 ärs Regeringsform, sä hade intet
denna nya inrättning pa en gäng plägat
landet och warit en inrättning emot Grundlagen.
— Rammar-Rewision hade äfwen tilfälle
at i Kronans Jordeböcker efterse af hwad natur
Pastorater som öfriga hemman äro: hwadan
Kammar-Rätten för flera orsaker bör ätergä til
en Rammar - Revision; som det uttryckeligen
Den Zv Ma,.
stär i Rikets Grundlag och den 28 §. af 1772
ärs Regerings-form. ,
Twänne Kongl. Bref, sorn eomoiret citsrart
det ena af den 6 April 1805: at Bewill»
ning bär betalas, antingen egendomen är med
skuld beswärad eller ej, och det andra af den
irsta Maj 1304: at den som äger et Säteri,
icke annorlunda kan ansen än som besuten:
och bör säledes pä minsta Säteri taperas til högsta
Bewillning iZ Rrdr rost. LEO. Desta L:ne
Bref hafwa aldrig kommit til wederbörande Taxeringsmans
eller Allmänhetens kunflap eller com
municn-tion.
Jag fär äfwen anföra, ak Lomoiret icke
känner, at Säteriet Friggesby med flera dylika
Boställen är Kronans Egendom, och kunde således
omöjligen tilhöra den Ofrälse Man, som
endast bodde i husen, och hwilken eomoiret wille
at Taperingsmännen ffulle päföra högsta Bewillningen
13 R:dr 16 st. llanco. Detta misttag med
mängfaldiga dylika böra sammanläggas med et
annat i Ocke punkten, der Lomoiret förebrärTaxeringsmännen,
at icke hafwa rätteligen uträknat
Frälse-Bewillningen. Lomoiret
räknar alla frälse-marker för lika, och känner
intet at pä Rä och Rör betalas de endast med
hälften.
Men alt detta swarar ändock intet emot
och hwad Lontviret citerar i 9'.de punkten: Et
Konungens Utslag af den i4:de Maj ,306 samt
uti ::sta punkten Konungens Bref af den i:sta
Juli 1306. At desta bäda befallningar redan
äret förut eller 1305 bordt kunna wara Ost til
rättelse, som dä höllö taperingen!
3ag
Lien sv ritas.
Jag bör äfwen intet lemna obemält, huru
orättmätigt det är, at ensamt nämna besuten
och taxera derefter, dä i Bewillningen siär tydligen
tilhopa besuten och förmögen. At ätMja
detza orden är at lika wrangwist citera
Bewillningen, som den som med uteslutande en
gäng citerade Bibeln.
Af allt detta torde Ridderffapet och Adeln
gansta uplyst finna, huru nödigt det är, at 1:0
Alla Kongl. Bref och Förklaringar öfwer Bennllningen
aldeles böra förfalla. — 2:0 at alla
anmärkningar, som göras, böra ätergä lil de näst
efterkommande Taxeringsmännen, at af dem bifallas
eller affiäs: och Z:o at alla ohemula observationer
böra åtfölja answar, för mindre
aktning emot Ständers Fullmäktige, af
en dubbel summa emot hwad observation innehäller.
Herr Laron och Landtmarskalken. Dä
detta Memorial har gemenskap med et af Herr
Lcbmitterlövv redan förut ingifwit, hwilket blifvit
til Bewillnings-Utskottct remitterade; sä torde
Ridderffapet och Adeln samtycka, at detsamma
äfwen til detta Utskott mätte öfwerlemnas.
Bifölls.
Herr Lilverstolpe, David (indmund, före»
flög, at fil Hans Kongl. Höghet RikSföreständaren
mätte, antingen genom en Deputation,
eller genom Herr Laron och Landtmarskalken,
framföras Ridderffapets och Adelns underdäniga
tacksamhet för Desi genom Bref til Herr Laron
Den 30 Maj. L9§
sch Landtmarffalken i dag Ridderffapet och Adeln
lemnade wcdermäle af Desi Näd och benägenhet.
Herr Laron och Landtmarffalken utträde sig
wara öfwertygad, at om Rldderffapet och Adeln
behagade updraga benoni, at för Hans Kongl.
Höghet frambära Riddcrffapets och Adelns erkänsla
och tilgifwenbet, skulle Hans Kongl. Höghet
säkert deraf sinna sig tillräckligen tilfredsMd.
Bifölls.
Grefwe 6^11enboiA, joban Illsnnin^, hade
inlemnat följande lAemorial, hwilket uplästes:
I närwarande tidpunkt , dä Medborglighetens
anda werkar i alla Ständ en förening til
beredande af allmän och derpå grundad enskild
wälfärd, och som föranledt Lil et allmännare
medgifwande af inskränkning i sadane utesiutande
rättigheter, som äro oförcnlige med allmänna
medborgeliga rättigheter och allmän nytta; har
jag i grund deraf trott mig äga anledning, at
i et sammanhang föreslä sädane begifwanden af
samtelige Riks-Sländen, som jag anser nödige
och allmänna rösten päkallar, och dä jag nu såsom
et wilkor för Ridderffapets och Adelns afgående
frän wista enskifta rättigheter, framställer
wista eftergifwanden af de andre resx^nvStänden,
anser jag allmänna tankesättet wara
en borgen för, at, om mine förslag icke godkännas,
de ätminstone icke misttydas, dä enffilte fördelar
för Riddertkapet och Adeln, säsom nägon
mot
-
Den 3o Maj.
motswarighet emot deras afstäende, aldeles icke
dermed äsyftas.
Jag förestår fördenffull: 1:0 At Ridderskapet
och Adeln afsä.dersig sin uteslutande ratt, at
aqa Säteri och Ra och Rörs Hemman, hwilka
sednare lära i Skäne benämnas In socknehemman,
och at bwilken Swensk man som helst
ma dem besitta, med det förbehäll, at de som i
grund af detta begifwande, blifwa ägare af Säterier,
icke äga at dem klyfwa och sönderdela,
utan at förbindelsen til Säteri-byggnad, som
den nu är, bibehälles; men rä och rörs hemman
ma kunna delas och klyfwas, pä sätt nu warande
eller blifwande författningar om hemmansklyfning
i allmänhet derom förordna.
2:0 medgifwcs at Ridderffapet och Adeln ätager
sig och för sit tjenstefolk de sä kallade Mantalspenningar,
wid hwilken obetydliga afgift man
fästat uppmärksamhet, och hwarwid til undanrödjande
af den tanke, som skulle Ridderstapet och
Adeln derigenom njutit en minskning i sine utffylder,
jag anser mig böra uplysa, det, under
andra bewillnings-iubriguer Ridderskapet och Adeln,
med en större bewillning til fullo gvdtgjort
denna frihet, som erempelwis styrkes dermed, at
Ridderskapets och Adelns tjenstefolk, ej allenast
til uppasining, utan äfwen drängar wid jordbruket,
nu erlägga större per8on6ils utskylder,
än de som i lika ändamäl hos Allmogen tjena.
Z:o Foresta, at anmoda Hogwördige PrästeStändet,
at medgifwa en förändring i deras nu
warande löningssätt, som förenade allmän nytta
med dest egen tilfredsställelse. Dä i öfwerwä
gan«
-
L>en 3» Litas. 29S
-ande kommer, at jämte den allmänna wärdén
af Nationens moral, hwari Präste-Ständet såsom
lagstiftande äger at deltaga, är detsamma
dessutom en enskildt och närmare säsom lärare
anförtrodd, kan man icke misstaga sig i den sä»
kra förmodan, at Präste-Ständet i desse twefaldige
kall, stola ogilla et dermed icke förenligt löningssätt,
som, med obestämde inkomster för löntagaren,
ej lemnar densamma annan säkerhet för
dess rätt, än i löngifwarens redlighet, och som,
dä det ä ena sidan hos Läraren ofta föranleder
til misstankar och misstroende om ähörares redlighet
och rättwisa, öpnar, ä andra sidan, för desse
sednare utwägar, at utan all coucioll och answarigbet,
genom oriktige upgifter undanhälla Löntagaren
dess tilständiga rätt. Följderne deraf
^ blifwa af sä skadligt inflytande i moraliskt afseende,
at rättelse häri ofelbart blir nödig, i den
mohn den i förening med Löntagares rätt, kan
winnås. Et förordnande til ändring häri lärer
dock ej sträckas til nu warandc innehafware af
Prästerlige Embeten och sysslor, som icke utan
enskilte begifwanden torde fränkännas de rättigheter
de i sädant afseende nu innchafwa.
4:o Framställes til det Wällofl. BorgareStändet
den önskan, at wissa rum, til erempel
geller 10, lemnades i Borgare-Ständet ät BruksÄgare,
desse Idkare af en af Rikets HufwudNäringar,
som, efter nuwarande Författningar,
icke kunde wäljas eller fä inträde i nägot af
Riks Ständen, och som kunde sig emellan wälja
i mohn af Brukens storlek och wärde Den rättwisa,
som derigenom meddelades ät en uplyst
och förmögen Medborgare-61^s8's billiga fordran
St i Rikö-kexressntLtiouen fä deltaga, skulle leda
L»en Zo Ma/.
fil en allmän erkänfla för Wällofi. VorgareStändet,
a/ hufwudsakligen hofwa densamma
beredt.
fl:o Da det bederwärda Bonde Ständer blifvit
medgifwit lika deltagande med andre i be-,
sittning af Säteri och rä och rörs egendom, önffar
jag af det hederwarda Vonde-Ständet det
förklarande, at de antingen mcdgafwo, at ifrån
lhrvarje Län en Jordägare af helt förmedladt
manta! Fralse eller Krsno-Skatte ograveradt,
som icke kunde fä inträde i Riks Standen, och
som icke more i public^ eller gr-ivat tjenst, tilerkändes
rum i Bonde-Standet, efter skartcjordögares
inom länet wal, hwari SkattEllmogen,
som wälja särffilt för sine hemman, icke borde
deltaga ; eller ock, at sa beskaffade Skatte/ordägare,
som förenämnt är, ägde at wälja och
wäljas til Häradets wanliga Fullmägtig i det
Härad, der dest hemman är belägit. I händel e
af alle respsctive Riks Standens bifall , borde
den hoga s-mmion derä sökas, som Regerings-?
Hagarne föreffrifwa,
jsoh. bkennjnA 6^IIsuhor§,
Begärdes pä bordet.
Herr Iliam, kebr upläste följande lckS'
Bewillningen borde efter min tanka grundas
alltid pä enahanda prilimrrer ifrån Riksdag
trl Riksdag. ^ ^ '
De
De synas mig icke böra wara fiere än 3.
Bewillning af egendom i jord i näringar eller
rörelse och cupimier, smick personel bewillning.
inno
Bevillning af jord eller egendom bör räknas
efter afkastningen. Dä 9o:de penningen
af behällningen bör bewiljas; men jag räknar
först förlaget, som är utsäde och arbetet. Om
pä et hemman man utsär 20 tunnor stall först
dcsia 90 tunnor gfräknas; sedan äfwen lika
eller 9o tunnor för arbetet. Gifwer nu denna
jorden Z:dje kornet, äterstär da Lo tunnor,
hwaraf bewiljas den ena, hwilkcn efter markegång
bör i Bewillning utgå til Kronan.
Efter samma princip böra dä
9-.do
Alla näringar, alla rörelser samt alla Capitalister
taxeras. I hwarje näring afdragcö
först kostnader och förlag: alla stuldsedlar stämplas
med afgift af 9o:de penningen af intcrestena
om sedeln stall validera. Alla indelta
Löntagare betala 9o:de penningen, oaktadt de i
Kung XHnes tid ifrån är l?oo nästan
alltid betalte io:de penningen. Men Penningc-Löntagare
betala endast hälften eller'hwar
4o:de penning äfwensom pensionister.
L)en LO eua/.
Z:tio
Betalas Mantalspenningar af akta personer
af alla Ständ och utan atffillnad.
Til denna Bewillning bör föregå en taxering
lika med den första angäende förmögenhets-afqiften;
men med dubbla Ledamöter emot
dä.
At denna Bewillning drabbar mest den
rikare och lisar den fattige är synbart Men
deremot böra alla flags Bewillningar af caracterer,
öfwerflödswaror re. bwars förbrukning
räntar ändock Kronan i tullafgiftcr och all
flags rörelse) med alla de mangfaldiga titlar
och namn som sta i wära Bewillningar aldeles
afskaffas.
Herr karon och Landtmarskalken.
Detta ^temoriat torde fä remitteras til Bewillnings-Utffottet,
undantagande i den punkten,
som rörer Mantalsvenningarne, hwarom
särskild öfwerläggning torde komma at anställas.
Bifölls.
Herr ^Vacbscbla^er, Oustak, hadeinlemnat
et Memorial, hwilket uplästes, sä lydande:
Hos Högloft. Ridderffapet och Adeln har
uti
