# ID: svediakorp-gov167
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1800
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 19,368
# sentences: 649
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Hället hos
Höglofli ge
Mderfkapet °4 Adcln
den 28 Maji 1800.
Strengnäs,
Trpckt hos lector ^e.6. ^vr.. 1809.
Onsdagen d 28 Maji Ar 1800.
klenum kl» 9 söremibvagen»
^)anS kixcellence Herr Grefwen och LanbtMarskalkcn
tilkännagaf» at Hans kixcellence Frihcrrr voä Lsten^
ilians henric, och Friherre LilfverlkMIc!, IKilsj» i anse»
ende till snart föreseende bortresa, afsagt sig at ware»
kleÄorer för första LIgssen; l anledning hwataf Herr
Grefwen och Landt-Karskatken anmodade samma LlLls^
at i eftermiddag sammanträda, för at wäija Line nha LleÄorer.
Ksweniväl hade Herr trea era! ^l sMen kock,,
6eor§ VVilsielm, afsagt sig förtroendet ak mara Leda»
mot i Lanco-Utskottet; hwarfbrc Andra l^lsssens Herrar
NeHorer attmodadeS at i eftermiddag sammanträda, för
St genom wat npfplla det efter honom lediga blcftta rtimr
Herr 6nVo)'5n Friherre Llirevsviirst hade likaledes,
l anseende til fbtcstäc.nde bortresa, aflagt sig sin in»
Nehafde plats i Hemliga Utskottet; och skulle Wal efter
honom fbtctagaS, sedan första klassens Lleäorer hNnnit
eomplmterssi
Frihektt kalbitLkiz ^äam, vptäste följanbk
tik krotoaollst.
VS lag undek betta Riksmöte, haft äran wara en
äf Ridderstapets och Adelns Ledamöter, och at deltaga utt
Ventilationerna öfwer de ämnen som Kongl. Majus Nä»
diga kroxositioner til afgörande i Räder blifwit Ridder»
skåpet och Adeln förclagde, finner jag mit samwcte fordra,
ak i anseende tit det af Riddcrskapcts och Adelns klurig
litet antagna Hams - mm ^elsrvstiori i fS
std anföra»
Ak
Fördenskull och til undwikandr af be förebråelser,
den ätt, hwars rätt jag bör bewaka, och mina efterkommande
i en framtid skulle kunna öfwer mig önsta, om
jag i deras tanke emot min öfwcrkygelse, bifallit et prozeÄ
som kunde bereda deras, och tusende andra medborgares
ofärd, sär jag härmed i Höglofliga Riddcrstapcls
och Adelns närwaro til krorocoliet högtidligen Ucciare-ra,
at jag aldrig kan eller will undandraga mig, at efter yttersta
förmäga i min mähn, bidraga til ben af Kongl.
M .j:t Nädigst proponeraäe jstsLlikationen af RiksgäldsScdlarne,
och fullgöra ben 6arsruie som jägmäst ingä,mcn
at jag, til de i Höglofliga Hemliga UtstottetS ^insnce-krogcÄ
upgifne grunder och medel aldrig samtyckt, och säledrS
är oskyldig til de päföljdcr, dem jag lika upriktigk
Lnstar mäkte uteblifwa, som jag dem i min tanka oundwikeliga
anser.
Herr Grcfwrn och Landt-Marska lkcn anmärkte,
at detta ej wore et ämne för dmna dagen, utan
hörde til jukerinZen af krotocollet för ben 26 Maji, i
srägan om krnsnce-klanen.
Herr von Lclrultrensic-im, vavist ben
Lldre, anmälte, at han äfwen hade et äiÄamen som anginge
kinance-krojeätst.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken förmäla,
at wid jukeringen af nyst berörde krotocoll torde
rätta tillfället blifwa at yttra sina tankar.
FöredrogS ä nyo Oeconomie. Utskottets betänkande
af d. 6 Maji, rörande en förnyad TjenstchjonS-Ordning,
hwilket d. 9 i denna Mänad blifwit lagt pä bordet;
hwarcftcr äfwen ä nyo uplästcS sjclswa pro^eÄLt til
Tjrnst-hjons -O-dningen.
Friherre Kustbeck, kelir ^lexnvster, upkäste
följande OiÄaman.
Md det as Riksens StänderS Oeconomista Utskott
aflämnabe xrojeÄ til Tjenstehjons-Stabgans fördättrande,
har bland dr angelägnare omständigheter förs?
kommit, hwilka tider af äret, med bet allmännas fördel närmast
wore öfwcrensstämmande, at säsom städnings - och flyttNingStider
determinera. Som krotooollerne wilna,
klef, under loppet af alla stjäls anförande och granskning,
som kunde bestrida eller gynna walet af Junii Mänad til
et allmänt ombyte af Tjenstehjon, ben sanningen uplpst,
at öfwer hela Swea Rike wore denna tid den bästa. En
gammal, och för myckenheten af samma orsak kär wans,
bör wäl icke här komma i fräga sässm et motskäl. Oe
öfrige, hämtade af wista orters locala benägenhet och hus»
hällssätt, eller anwändandet af tjenstefolkets arbete til deras
egen och cnstilta socknars winning äro för smä och
swaga, emot de stora och allmänna fördelar, hwilka bewisligcn
stä i förening med en säkrare Ladvgärdarms
wärd, bestädad i stort och i det hela; hwarsöre ocksä denna
fräga icke annorlunda än som en gäfwa kunde eftrrfljänkas
ät wälbehaget, opinionen och et inskränktare öfwersernde
af större och allmännare fördelars widd och wigt;
Sanningen deraf at den nuwarande upsägnings- städstovch
flyltningstidcn är för största delen af Riket gansta
oläglig, och i ruärkrlig mähn ökar beswäret och swärigheterne
af ben sä allmänt öfwerklagade folkbristen, torde
mig tillätas med följande, i min tanka nog gällande stjäl
bewisa
Dek lärer chara gifwek och lika ostribigk solli allinänt
kändt, at Swensta Landtmannc», i anseende til wäla
winlrars längd, har widlöftigare Höbergning nödig
än andra Länder; at han, igenom de naturliga Ängarnetnindre
bördighet, har mängdubbel widd deraf at öfwcrfgs
ra, at han, i anseende til Audetidens infallande under den
sä kallade Rötmänadcn, gemenligen har swärare Bergniirgswädcr,
samt at Hö-andrnS, Skördc-andens och Säningskidens
ofta inom 6^7 wecker sammanträngde göromäl,
göra hans arbete med ärrgrödans räddande strängare, brädare
och bekymmersammare än hos andre, längre i söd^r
belägna folkstag- Just under denna för Landlmaunm
A 2
mäst beswärliga och tillika mäst magtpäliggande tiden, infaller
nu äfwcn den brydsamma och ofta lika swära förrättningen,
at wärfwa nytt Lego-folk fbr nästkommande Sr.
vet är naturligt och lärer icke tarfwa widlpftigt bcwisas
at, om den tidepunkten dä Husbonden blifwcr fdrsatt i en
sökande ställning, Tjcnstchjonen deremot i en bcwiljande
eller assiäende, den desse icke sällan weta at kil siv
fördel anwända, infaller just under det angelägnaste och
bradustc arbetet, Husbondens skada icke gerna kan uter
blifwa: Nödwändighetcn, at wid denna tiden upmuntra
Tjciistcfolkct, har derföre gifwit anledning til de sä kallade
Skjörde- och Slottcr-ählcn, hwarundcr de, hela dagen
tilsammans ute pä marken, begagna de uppersta tilfällcn,
at lacka och förleda andras tjenstehjon, dömma stna Husbönder,
jämnfdra hwarandras wilkor, och därunder dels
Npägga hwarannan til trcskhek och oförnöjsamhet, samt deli
under bfwcrläggnlng, gynna blott sädane Husbönder som
kunna finnas bäde flåte och mästbjudandt. L)esse olägenheter
känner hwarje Landtman, de äro oskiljaktiga frän
nuwarande upsägningS, och städflo-tid, böra derföre genom
ändring därutinnan ostridigt sbrckcmmaS. Lika olägen,
heter medfölja äfwcn den nuwarande flp'iningskiden. Pä
de ojäfaktigaste grunder lärer jag för afgjort kunna antaga,
at BoskapS.skbtscln hoS oss är den rätta källan til
Landtmannens wälmäga, at i samma mähn som fullkomlisbeten
deraf hindras, äkerbruket aldrig kan komma til
nägon höjd. Lämpom nu denna sanning pä werkeliga
fbrhällandct efter nu warande flyttningstid Hwar och
en nägot erfaren Landthushällare känner nogsamt med
hwad häg och drift en Stalldräng eller Ladugärdspiga,
som nästa är ärnar i tjenste» qwarblifwa, söker under den
angelägna Bärgningstiden rädda och oskadat fä införa
det hö och halm, som de stil utfodringen öfwer tilstundan»
de winter skola anwända, med hwad omsorg de hwar fbr
sig sika at ätkomma dm största och bästa delen af fodret,
huru «n afundsjuka, ofta ledande til twistighetcr, upkom-nrer,
sä wida någon af dem, genom en annans tilltagsenhet,
härutinnan anser sig lidande, samt hur» egcnkärle
-
ken wcrkar täflan HoS hwar och en, ak hafwa sina kreatur
bäst skötte och fodrade, och at denna täflan grundlägger
en flagS ömhet HoS tjenstchjonct för be kreatur det
sköter, som ökad af tiden, derest Tjenstchjonct flere är wistas
pä samma ställe, icke gärna kan undfalla et upmärksamt
öga. När det naturliga lynnet HoS detta folk, besannat
af alla upmärksamma Husbönder, är sädant, hwarföre
skulle man dä bcröfwa sig ek sä stort och starkt naturens
biträde, som det kan wara, at i Juni! Mänad ombyta
tjenstefolk? Twärtom wisar erfarenheten förhällandet
wara, enär tjenstchjonct nästa ölickeir-Mässa tänker afflytta.
Föga inierLsierack för Husbondens fördel, den det
ärnar bfwcrgifwa, ännu mindre för sin efterträdare; heder
wid Boskapsskötseln, hwarwid det afflyttande naturligen
önskar at jämnförclsen mätte utfalla til dess förmän,
mäste blott Husbondens waksamma öga, oftast utan- full
werkan, förekomma den skada som af illa bergat foder
oundwikeligcii upkommer, och i alla händelser, skall aktid
dct tilflyttande tjcnstehjonet klaga öfwer wärdslös berg,
ning och ojämn fördelning, samt icke sällan nyttja dessa ursäkter,
werkeliga eller diktade, at bemantla egen mindre
oförtrutcnhet och bristande omsorg wid Boskapsskötseln.
Härtil torde sa läggas den ganska hufwudsakeliga omstänr
dighet, at enär, efter hwad man r allmänhet haft tilfälle
utröna, hwark och et tjenstehjon de första mänadcr af sin
tjenstetid, nästa» altid wisar mästa fliten i stt arbete sch
största tilgifwcnhcten fbr Husbonden, denna lyckliga ställning
just begagnas dä ben mäst tarfwas i dc efter Midsommaren
infallande Hö - och Skördc - Andctiderne.
Men man inwändcr emot flyktningStiden i Juni!
Mänad, at i spnncrhet Allmogen bchöfwer förutse hwad
äkern läfwar, innan man med säkerhet kan crrlaulcrs antalet
af det tjenstefolk man fbr nästa är ka» antaga: Rt
randtmanncn i Iunii Mänad är mäst prnningclös, och
säledcS icke kan afbörda sig de afflpttandcS löner; samt ak
tUfälltt dä Löre det beqwLmligastc at sjöledes styna
A z
Riket, emedan Naturen dä likasom lekande allestädes tstbjuder
fria hemwist, dä tjensiehjonen skulle finnas mindre
hugade, at wilja ikläda sig et ärs undergifwcnhek än ivid
den kulna och obehagliga hösteliden. — HärpZ swarar
jag: At om flyltningstidens utsättande til mestis Junie
Mänad kan förekomma, at sä wäl Allmogen som andre
Landtmän i goda sädcsär icke antaga flere tjenstehjon än
de oundgängcligcn kunna tarfwa, och i swagare är mägta
framföda, sä är redan mycken fördel wunncn genom flytta
vingStidcns sörcstagna förändring: At sädant i ymnigarr
är skjer lärer ingen kunnig Landtman bestrida, och i öfrigt
lärer det wara gifwet, at hwarje Jordbrukare, ware
sig af Ständspcrsoncr elier Allmogen, har wipa Tjenste-,
hjon nödige til bestridande af sit arbete; detta är altid lika
fastän skilnaden pä askastningcn ständigt förändrar sig,
och dä nödwändigt arbetet skall göras efter et mixwäxt-är
likasä wäl som efter et ymnigt, sä lärer bchofwet af Tjens
stehjoneus biträde, mera än lättheten at kunna framföda
dem, äetermmera det antal hwarje Landtman är twuns
gcn antaga och framföda, sä wida han ej skall försumma
sina göromäl. — Genom flytkningStidens förändring förloras
det tilfället at i pmniga är antaga öfwerflödiga,
och deruti finner jag ej nägvt fel. — För en omtänksam
Husbonde brista säkerligen icke tilgängar, at MidsommarsLiden
likasä wäl som övlickels-mäKan aflöna de Tjenstehjon
som afflytta. — Med de qwarblifwande kan han li^nistara
efter öfwcrenskommelse; men genom förändringen torde
fLickommas hwad nu ärligen inträffar, at i synnerhet
Landtmasnea höstekiden styndrsammcligcn mäste aftröska
sin säd och ben, jämte andra iwostuÄer, oftast för halfwa
»arbet försälja, ti! Ljenstehjoncus aflöning, hwarcmot han
hädanefter ägde en gladare anledning, at närmare Wäre»
fä begagna de högre sädcsrpriscn, eller ätminstone ej blifwa
blottstäld för den dä wanliga sädes-bristcn, som hair
om Hösten swärlfgen kan calculern; i öfrigt lönas tjens.
stefolkct pä mänga ställen med litet penningar och mäst
kläder, lika tilgängeliga Midsommaren som andra örstra,
der. Med äker kan wäl Tjcnstefolktt, efter denna föräsz
bring icke lönas, och deruti finner Zag för mia del icke
nägot wara felat, i synnerhet som uphäfwandet af detta
missbruk förekommer alla hitintils deraf beroende anledningar
til tjufnad och dryckenskap samt äfwen til stegrade
Löner.
Rörande den befarade utflyttningen, sä torde jag
sä anmärka, at alla Srstidcr äro lika för den ostadiga,
som sätt flyttningshägen, och at den kan tilfredsställas,
med tilhjelp af wära ukgäende fartyg, likasä wäl Nickelsmässan
som Midsommaren. At förnuftiga Husbönder, god
Utkomst och säker utsigt af et framtida ägtenskap, pä alla
ärstidcr lika säkert qwarhälla wärl utflyttande Tjenstefolk,
hwars böjelse til utwandring, lika sä litet som hitintils,
hädanefter lärer kunna förekommas genom Lagen
och flyttningstiden.
Af dessa skjäl och anledningar, torde mig tillökas
Uti den af Höglofliga Oeconcrmie Utskottet ^rojcÄsrusts
Tjenstehjons-stadgan, fbrcsiä den ändring, at upsägningspch
städsiotiden utsätter emellan den 2s Naes och dea I
Axril samt flyttningstiden den is ^sunii hwarje är.
Om denna föreflagne flyttningstid för Finland,
wore mindre lämpelig, utan häldre i bfwerensstämmekse
med härwarande Finsta Inbyggares önskan, den i dlovember
ber kunde utsättjas, sä inser jag härmed en redan
wcrkclig fördel för betta Land, som r afseende p§
dess Lrealn innehöll, och nödwändrghctm af dess upodling,
nu äger en för liten folkstyrka at deraf kunna afläta ca
sädan mängd arbetande medlemmar, som hitintils samman»
strömert kil 8tockKoim. Denna närande och för Finland
oumbärliga Liaslen läckas til Hufwudstaden — ifrän det
Kiksgagneliga, men til det Riksstadeligaste, nemligen sedernas
fördärf, lättja och dryckenskap och förr eller senars
Lfa ängrens klagoskri inom LtotzkkvlmL Spinnhus och öfs
Ma fhrVgrrnLsruM
Friherre Ljlkvertctiölä, upkäste föle
jandr:
Utaf nägra och 20 ärs erfarenhet som Landthushällar,
, utan at nänsin under ben tiden hafwa saknas
tilgäng pä Tjenstefolk, eller at sädane händelser inträffat,
sven wisat angelägenheten af en Tjcnstrhjons-stadga, har
jag trodt kunna hämta ben hfwcrtygclscu, at en dylik
stadga kunde umbäras. Härutinnan har jag äfwcn tyckt
piig blifkva än ytterligare styrkt, af följande i min tanka
rnkka och antagcliga skjäl,
Et Tjenstehjon- städjande är )u ej ak anse annvrlundare
än som en afhandling, eller Lfmcrenskommekfe
2mc Personer emellan, hwilkcn ej rhrer Zldje man eller
samhället. Säledeö friwillig.
Hwarje Medborgare- styldigheter ödra wara up,
fylba, dä hqn utgjort den honom til Staten älagde ärliga
afgift» och därjemte upfyllt dess särskilta förbindelser til
Samhället gemensamt, ibland hwilka den äfwen är, at ej
skada nägon enskilt, eller sigga Medborgare til last.
En Medborgare- rättigheter böra myt stpldlghekerpr
wara swarande. Han kan sSlede- ej wara förpligtai»
gagna eller tjena ttägon enskilt Instivistst, med sm förlust
eller skada, den han sjelf äger rätt,at pröfwa och urstilja;
utan mäste han fä betinga flg den ärsättning han sjelf
kinner stjöjig, eller ock i saknad deraf, fä föda stg med
det arbete honom bäst syne-, och han- Själ- och Kropps
iörmöMheter mchgifwa,
M aysan utstakning af skyldigheter och rättigheter,
ppre drt för den förmögne eller mindre förmögne,
eller ben kärande ester särande medlemmen» sprie- mig 0-  dillig, och tycke- ej kunntz anses annorlunda än som ra
-wqrlrfrva qf forntiden- tznrhmjsm pch Glafweri, Mls
dm ol-ckliga YifeMffapey,
En öfwerkygelse grundad pä besse anförde skäl och
slutsatser, torde ej böra klandras. Jag tikstär ätminsto,
ne öppenhjertigt, at jag hade swärligcn afwikit dcrifrän,
ym icke Kongl. Majit, uti Dess Nödiga proposition til
Riksens Ständer, äskat Riksens Ständers utlärande om
en förbättrad TjenstehjonS-stadga: Men dä jag delar med
alla Swerige- Inbyggare den pä än starkare skäl grun,
dadé öfwertpgclscn, at wär Nödige Konung med all wishet
och kärlek för sine trogne Undersätare granskär allt
som kan befordra delias wäl och bästa, sä bör den siva,
gare öfwenpgclsen wika för ben starkare och jag sälcdrdör
anse en Tjenstehjonsstadga behöflig.
Md detta tilfälle kan jag dock ej undgä nämna
en ännu ho- mig upstädd betänklighet. — Lagen och billigheten
instämma deruti, at jugen fär dbmma uti egen
sak, och dä något stall afflutas 2:ne Parter emellan, sä
böra begge sä bewaka sin rätt. Detta inträffar ej nu —
wi äro den ena Parten, och tillika Domare. Oen andra
Parten, Tjenstehjonet, är deremot ohörd och utan förswar.
Fä lära kunna frikalla sig isrän den menstliga swaghete»
at stundom se saker frän en orätt synpunkt, dä egna in«
teressek eller fördelen är dermed förcnt. — Jag skulle säsedes
ansett detta stäket wara tilräckrligt, för ak afskräcka
mig ifrän ak uti denna saken meddela mina tankar,
vm jag icke more fbrnstssad, at en Nödig Konung med upmärksamhct
stärstädade mina och tjcnstehjonekS ömsesidiga
rättigheter, och om jag icke uti Ridderstap.tS och Adelnrättwisa
vmpröfwani-e och Oom, -wilken sednare ej kan
grunda- pä annat än wälwitja ock medlidande mot den
lägre och behöfwande Oiasten af Medborgare, ägde en
borgen för at ek misstag af mig ej kan wäll» et beslut
som skulle mot min wilja stada den tjenande, slti förlitan
beruppä och aldenstund jag anser alla inkast och äriydringar
böra göras, dä det rbrer et ämne af den b«tp«
berthel-som detta, sä wägar jag til Höglostige Ridderstam
V-t- och Adeln- mogna stärstädanbe hemställa, LA
Oecvnomie-Utskottets projeÄsrssts Tjenstehjons-stabgj
följande delar bör ändras och rattas.
§. i. innchäller. pä Landet bör icke eller
nägon fia undandraga sig årstjenst, som ej haf.
rver Landtbruk a Hemman eller Torp. Man »väntar
förgäfwes ak et Land under twängS Lagar befolkas.
Ocrtil fordras fullkomligaste frihet, at bo der »nan be.
hagar och idka den näring sorn instämmer »ned betz lynne
och kroppsstyrka, utan klander och Stal af hwrm som
hälst. I stället för at befordra folkökningen, som är
»verksammaste driffjädren til Lanvtbrukets uphjclpande, och
säkraste medlet för at skaffa Jordbrukaren litzäng pä
Tjenstefolk för billiga wilkor, sä har Osconomis-Utstot.
tet i min tanka föreslagit i denna §. det wäsenteiigaste
hindret, och fräga kunde kanske deraf upkomma, om 177a
ärs utfärdade Nädiga Författning för JnhyseS-hjon stul.
le äga beständ. Jag yrkar derföre at §. 1. mätte sälun.
da ändras» "Pä Landet »nä hwar och en sig nedsättamed
eller utan Jordbruk, och idka ben näring som honom
bäst synes til betz bärgning, allenast han betalar alla Uk»
skylder." Samma Z. stadgar, Barn sär ej öfwergis»
rva Zöräldrar förr än 21 är. Innan barnen hunnit
til nämde älder, händer ofta at en af Fbräldrarne
blifwit död, och den cfterlefwande ingätt uli nytt giftt
stundom
med en Make, som ej har den ömhet och godhet
emot styfbarnct, som sig bör. Dä blir Barnet nog ivan.
lottadt, om det til 21 ärS äldcr skall stä under en sädan
stjuf-faders eller sijufmodcrs wälde. Männe derföre ej tu,
den bör förkortas til 18 ärs älder, dä fbräldrarne redan
njutit nägon belöning för deras skyldiga omsorg med Bars
yrt tvid dcfl spädare Lider;
§. z. Älägger Hcmmans-Ägarn ak asswara för
Nybyggares och Torpares Krono-Utlagor. Jag finner tvär
detta billigt; ty i annor händelse kunde Kongl. Majit och
K-rynay blifwa i osäkerhet om sina inkomster, hwi'ka Z
NWlHM Nätts öhra Vara alfid lika: Men jag befarsx
deremot at en medellös Jordägare, som ej sjelf kan upod.
la en öfwerflödig Jord til sin och det Allmännas bästa,
nödgas lämna den enda utwägen at »vinna et sä godt än.
damäl, den nemligen at til en annan öfwcrläta en sädan
Jord, för at ej möjligtwiS i swära är betungas äfwen
med utgifter för en antagen Torpare eller Nybyggare.
Lnsteligt more det derföre om rt dylikt hinder kunde unbanrödjaS.
§. 4. Utsätter Legostämma til ben 2y September.
En uräldrig wana jemte utwägen för mihhuslMare
och stundom för »»lindre bemedlade Husbönder, at genom
förtidig försäljning af nybärgad Gröda kunna staffa Lön
til bet flyttande Tjcnstchjonct, tala endast för denna flytt,
ningstid: Men deremot blir den högst vlämpelig för de
flere orter, son» tvid den tiden ännu hafwa sädén vbär.
gad, Rägen osädd, och Äkcrn til nästa ärs tvärsöde vbe.
redd, och det uti en ärstid, dä hwarjc wacker stund tik
Bärgningens och Säningens »verkställande bör iakttagas,
och man swärligcn kan fä lega nägon tik hjelp. Om
förra fbrmoncn upwäger wihk ej dcya senare olägenheter«e;
jag »vägar at derföre tilstyrka at flpktningstiden mätte
förändras. Om ben inföll 2:ne gängcr om äret, wors
bet kanske i flere afsecndcn det rättaste. Husbonden kun.
de dä hastigare mista et odugcligt Tjenstehjon, och det ätrr
en swär Husbonde. Oeras längre sammanwaro sta.
dar bäda; stullc likwäl sä täta TjcnstehjonS,ombyten, i afseende
pä de mindre ätföljande beswärligheter, förkastas;
fä tilstyrkcr jag at fiyttningstiden blir vin Wären den 2s
Nsrtii eller ben if ^ursii. Oc» förstnämnde tiden synei
flere afsecndcn wara den tjcnligastc, »nen i synnerhet este?
man »vid samma tid merendels allmänt tilirädcr Jord §
Landet, hä het ej blir en obetydlig förmon a! til lika tid
kunna lega och antaga tjenstefolk. Ocn sednare tiden ctz>s
ler ben 15 ^sunii har deremot den förmon med sig, a§
ivid ven ärstidcn kan man lättast pä 8 dagar sakna tien.
fiefolkct, och fä sit dä mindre angelägna arbete, medelst
§s j bk fleste ytter säker tilgäng xä legd- arbtare- rytt?-
stäldt. Jag tror mig ej böra upphälla Ridberffapet och
Adela med uprepande af redan käade stäk, som hindra
dea befarade folk-utflyttningen i fall fiyttninZStiden inföll
vm Sommaren.
§. s. utsätter upsäg-ninq-tiden tik endast z da»
gar vm äret, ben 21, 22, 2Z junii. En sä kort tid kan
rj af nägon ordsak wara nödvändig, men vät lämna tik»
fälle ät en illak och konstig Husbonde at twinga det enfaldigare
Tjenstchjonet qwarblifwa i tjcnstcn emot ben fed,
vare- wilja. Upsägnings-tiden tycket mig utan olägenhet
kunna börja-, hwad dag Husbonden och Tjenstehjonet, se»
dan dr lärt känna hvarandra, behaga, och räcka til 2 mä,
väder för flyttning-tiden.
§. 6- omtalar vm OrlosS-Scdlarne- beskaffenhet
sälunda .. . eller gifrves den (OrlosS-Scdcln) annor,
lunda än LjenstehjonetS fräc^d ar, och thed bewistlgen
förtjent, bote 6 R:d. frr ff. Husbonden mä»
ste wara rätter man at dömma om TjcnstchjonetS förtjenst
och honom tillätit sälcdeS at efter egit bepröfwandc för»
fatta OrlofS-Sedeln. LagenS ätgärd tillika med de utsat,
te böter af 6 R:d. Z2 §., tycke- följaktcligcn warit orätt
hit lämpade, och endast tjenande, at gifwa flere anlcdnin,
gar til krocesier. Jag prkar derföre pä det kraftigaste
at utur §. utcfluteS sä wäl answarrt för OrlofS.SedelnS
lydelse som bbterne. Skall det qwarbliswa, sä utbeder jag
mig at den Husbonde som vägrar gissa Tjenstehjonet en
fädan OrlofS-Sedel, som dest förhällande förtjent, mätthöka
dubbelt eller iz R;d. 16 K. Ve» ena rättvisan
Lör wara emot de» andra.
Om -en 5 §. ändra- sä bör <äfwen 7 §. deref»
Ser rättas.
H. is. omtalar mättelig husaga. Vek ordet mättzrltg
är nog obestämt. En stark husbonde- mätteliga stag
EvMÄ för rt svagt och klent Tjenstehjon warg omLttrllAe.
Gädane exempel torde w! kunna päminna oss. Jag stu!»
le tro derföre at det ordet hu-aga kunde aldeles utesluta-;
men om nägon anser det nödigt, sä mätte wiktnrn fä wara
tilstädeS dä det utöfwaS.
Herr t^älerlxinrre, ^xel, upläste til krorseallet
följande:
WId öfwerläggningarne i Oeconcrmie-Utstottet om
Tjenstehjon-^stadgan har jag prkat, at man borde börja
med at bestämma bemärkelsen af ordet lösdrifware.
Jag trodde at ingen borde under en sä förhatlig bcnä-m»
ning anses, som har et hemwist, föder sig genom sitt arbete,
och statkar til Skaten. Under dessa vilkor syncS
hwarje Samhällets inwänarr wara fullt berättigad at njuta
Samhället- skydd. Den arbetande Olasson» medlemmar
mätte wäl mindre än nägon annan Olais kunna anset
wara Staten til last. Sa fort en medlem, af hvilken
Olols som hälst inom Samhället, begär brott, igenom
svek eller väld »förrättar, genom tiggeri betungar nägon
af Samhället- öfriga medlemmar? synes han höra under
Lagen- näpst. Oetta gäller om Landstrykare och Lösdrifware.
Widare förekommer ordet: Lättingar. Detta
ord anser jag äga en nog widsträckt och betänklig til,
lämpning, dä wi fbrmodcligrn ej föresatt oss at bär stifta
wid et Riksmöte ej ropwlenters. Jag tror at det bäde
strider mot tidehvarfwetS uplysning och en klok Stats
hushällning- privcipe, at utfärda twäng-,lagar, som berättiga
Krono-Bctjentcr, Wärfvare och elaka Husbönder
at anställa männisto-jagter. Jag tror äfwcn at Landtbruket-
framgäng, i likhet med alla andra näringars, be,
ror pä billiga och tydliga Lagar, likasom SamhällS.lugnet
äfwen inom dr lägre Olasisrne beror och befrämja- säkrast
af öfvertygelse» at deras naturligaste rättigheter ef
kränkas af Zörfattniiigarne. Wi äge en-Kongl. Förordning
af den 8 östsrtii 1770, som sä kraftigt fredar gift
Tjenstefolk och alla 3nhpseS-hjon, at jag anhäller, Set de
-
14
innehöll inlager och läggeS kil gr^nd för ben i frägawarande
Tjcnstehjons-stadgan, at förekomma ben twätydighet
som nu röjer stg och däraf upkommande misslydningar och
processer. Höglofliga Riddcrstapct och Adeln torde til»
löta mig fä upläsar
"Kongl. Majlis Rädiga Förordning, angäcnbe upmunkringar
til Jordbrukets uphjclpande af ben 8 Klarus
1770."
"HoS Oss hafwa Riksens Ständer tvid sist öfwerständne
Riksdag i underdänighet anmält, huru som dervid
efterseende af ordsaken, hwarföre de flere af Wäre til
Jordbrukets uphjclpande utfärdade Nädlga upmuntringar
icke haft den önskade weikan, funnit följande hinder der»
uti äga synnerlig del- 1:0 Okunnighet om de i detta
och andra hushälls-ämnen utkomnc Förordningar, hwaraf
ofta händt, at en del enfaldige af Allmogen hyst den tanka
at friskt och ungt folk bertil icke mä antaga-. 2:0
Twäng uti näringar och i synnerhet til ärstjcnst utan afseende
om de äro gifte eller ogifte, zw At ben Mansperson,
som funnes tjenstlös, blcfwc förfallen til Krigstjenst
och änteligen 4:0 at en ogen Granne derföre, at skog och
utmark wore odelt, ofta hindrar en idog at anlägga Torp
och göra upodling. Lil förekommande af sädane hinder
för Jordbrukets upkomst, hnfwe Wi uppä Riksens Ständers
tillika gjorde undcrdäniga tilstyrkande, i Räder funnit
godt, härmed at förordna, det böra alla de HushällSförfattningar
som röra Nybyggen, Torp och Upodlingar,
ärligen af Prcdikstolarne warda kundgjorde. Derjemte
skall ingen som trädt uti gifte och äger wisst boningsrum
eller är ä wihk ställe boende, emot stn wilja til ärStjenst
twingas; äfwcnsom icke heller nägon wara förfallen till
krigstjenst, dä han det ej ästundar; och stall uti ostift
mark, där tilfälle til upodlingar gifwcS, den ena grannen
icke hindra ben andra at anlägga Torp, dä lika goda lägenheter
i jemförelse af hwarS och ens Skatt-tal, kunnat
Dara at iilgä; äfwmscm ock Nybyggen af ostift mark fg
anläggas, om delägare sätta sig emot vL hindra nyodlingen.
För öfrigt wele Wi jämwäl til befrämjande af
Torps anläggande, i Räder hafwa förundt hwar och en
som hädanefter anlägger Torp ä hivad jord det wara mä,
ak uti de 4 första arén wara fri för andra utlagor, än
hälften af ben afgift Torparen och betz Hustru, han som
Dräng och hon som Piga, erlägga bordt."
Anmälte? och emottogs en Deputation frän det
Hedcrwärda Bondc-Ständet, anförd af Riksdagsmannen
Pehr Jeppesson frän MalmöhuS-Län, som lil Ridderstapet
och Adeln öfwerlcmnadc Ständets Lxtraäum ?rotocoili
af den 26 Klajl, innehällandc dess instämmande med Borgarc-Ständets
Beslut om en underdånig tacksägelse tik
HanS Majrt för dess Nädiga eftergift af den andel i Bcwillningen,
som SlatSwcrkct manligen tilkommit, samt
Dess Nådiga försäkran at för Riksens Ständers Fullmägtigc
i ösnyusn och RikSgälds-Lomoiret ärligen wilja läka
upwisa det föregäcnde äret- afflutabe Riksstat.
Säsom ock Ständets beslut at den ännu obctalte
Utrikes gäld til omkring 16 Tunnor guld j Hamburger
Lanco och Holländsk Lourent, hwarföre Statswcrket häftar,
mä flyttas pä Riksgälds-Lontoiret och af detsamma
betalas, sä wida de öfrige kelpeQIve Ständen häruti
instämma.
Deputstionen bcswaradeS och afträdde.
Kork derefter ankom en Deputation frän bek
Högwördigc Präste-Ständet, anförd af Herr Bistopen Doctor
'VVmtzärd, sorn tilkännagaf, at Ständet stadnat i et
lika b-slut med bet som här ofwanföre af Bonde-Stönbets
D^puterriäe blifwit anmält, samt derjemte öfwerlämnade
Lxuaämu krococolli af den 2Z Uaji rörande Lagfartens
förkortande; af samma elslo angäende Gästgifwa
-
re-Ordningen; af den rtz^laji angäenbe Stängses-styldkg»
heten, och af samma st-lo om FängarS fortstaffande»
Oeputationen beswarades och afträdde.
Uplästcs följande af Herr Lilkveripnrre, ^rvv
Ikrsc ingifne Oicbaman:
Som dct lärer wara stridande mot wcdertagik bruk»
at hos Högloflig? Riddcrstapet och Adeln föredraga nägr»
^lemorigler som inlämnas frän andre än Ridderstapetoch
Adelns närwarande Ledamöter; sä warder detta af
min Drodeer Majoren Lutias Lieie Silfversparre mig
til framgifwandc anförtrodde Memorial, säsom innefattande
hwad jag äfwen för egen del under denna öfwer»
läggning ämnat anföra, och säsom min särskilt til ?rotocollet
afgifne mening, härmedelst ödmjukeligen öfwer»
lämnat:
ädmjukaste kelemorlal!
I händelse det äger grund, at flyktntngskidcn PL
kandet för Tjenstefolk ej more hoS Oeconomie-Utskvttct
fbrcflagen at fä annan ändring än til nägon obetydlig
tid af nägra dygn eller wecker; kan jag c) neka mig den
tilfrcdsställelscn at fä inför Ridderstapek och Adeln upgif»
wa be tankar jag fattat om nödwändlghcten af en i flere
afseende» bättre flyttningstid.
Bäde l anseende til Konungens höga afsigt i ben»
na del, och landels allmänna nytta, mäste dct wara ganska
likgiltigt, om Tjenstehjon ä Landet flytta dea i OÄoder
eller den 12, säsom det sägcs wara föreslagit; ingell
ting annat syncS träffas derigenom, än oftast en god dek
sämre wägar at färda de flyttande? dä deremot Midsom»
marstiden tyckes innefatta alla de fdrmoner som bör äspf»
r«L wid »a förändrad flyttningstid»
Krak,
Manligen brukas nägra fridagar omkring flykt»
Kings dagen; ingen lär i afseende dcrpä, kunna neka, at
de minsta sysstorne wid denna tiden försummas, dä deremot
om Hösten altid är olägligt sakna hjelp wid dr
trägna flerfalldiga bäde in - och ntsySstor dä wankaS: —
Glädjen som ofta lättar de tyngsta gbromäl, är äfwen af
gammal plägsed bunden wid Midsommark-wcckan ända til
uti den minsta koja; deraf följer, ak den flyttande antingen
til tacksamhet der han warit, fägnas, eller tik wälkvmst
dit han flyttar i muntert lag lärer känna stna
medtjenare: Jag frägar den som känner mcnnistoAylinck
aldrig sä litet, männc ej detta gifwcr et förmänligare intryck,
än at en kulen rägnig hbstcdag med Nerhlött bäde
krepp och flyttsaker träda genast til HLstenS mindre behag»
kiga yrken? 'Oetta ware uog om TjcnstchZonetr Förmä»
nerne at de som i den framför alt angelägna Ladugärd-»
skötseln sjrlfwa emottaga och inneberga kreaturens winter»
fdrräd, äfwen komma at det upstllla, torde bfwcrwäga alla
andra som kunna nämnaS: Skörden och inbergnlngen
af god eller sötig säd, sä widt dct ankommer pä mer el»
ler mindre ihärdighet derwid, torde ' ^llcr wara likgiltig
för dem som skola fä födan de et ord ingen
ärstid synes tjenligare, och för at ej borttaga tid wid öfwcrläggningar
ber den sä wäl bchöfwes, fbrbigär jag hwah
mera kunde sägas för den af mig ansedde bästa flyttning-'
tid; och will endast nägot tillägga om sä til sägande det
enda inkast jag förmodar kunna med anseende af motskäl
gjbras.
Dct torde pästäs at Allmogen wid Midsommarj»
tibcn ej har tilgävg aflöna stt Tjenstefolk; lättaste
swaret wore, at hwad bertil fordrat bör aftagas och för»
wara- dä bästa tilgängcn^r; men om mänga sädaue hus»
hällare ej fä supponerss, tror jag dock at i sednare tider
lyckligen Swensta Skatt-allmogen hunnit dea förmögenhet
at ben ej bör felat Oreöit at fä läna stt behof pä z ä
4 mänader eller längre, vm sä brhöfwcS; bä ben räntan
säkerligen gör mindre förlust, än at för tidigs urtröska och
brätt sälja säd för pcnningebehof; och om frälsebonde» nu
i uplystare tider ej blifwit satt i en bäde för ägaren och
Honom förmänligare belägenhet igenom häfwcriets utbyte
til en riktig skatt; sä är det husbondens skyldighet ar emot
säkerhet förskjuta honom sit behof i denna delen:
dcflutom mä här lillätaS mig den anmärkning at wcrkcljgcn
de fleste tjenande antingen uptaga det mästa af sitt
lön Wär- och Sommartiden, för at handla med Wästgötharnc;
eller ock hwad dubbelt fördcrfligarc är — pä
Ocstit taga waror af dem, oftast til hela lönenS belopp:
olycklighetcn af dcfla kringstrykande dagdrifwakcs rättighet
at göra skada med sin handel, är kanske öfwer all bestrifning;
men inledd pä ämnet, kan jag ej ätcrhälla en korrt
målning af rätta förhällandet.
Det är lätt at begripa huruledes nära Norrska
gränksen de ätkomma hwad som manligen nu inunder litet
gles dräll, nägra band-bundtar och trädtallrickar Utgör
Let mästa i deras päsar, nemligen Domulslärfter, Manchester,
Linön, Sitzcr, ofta Laster och finare saker saknas
sällan hos nägondera: et eller flere utländska fick-ur, och
Läliga hästar är äfwen hwad öc weta utprängla, dä be
komma och dcflutom beskatta hwarje by pä föda ät sig och
sina dk. Fä Ständspersoncr lära finnas okunnoga om
at rätta anbudet uppä hwad Wästgöthcn begär, bör wara
hälften eller högst 2-tredjedelar; men den enfaldigare Allmogen
kan ej ens uptänka et sä grufwcligt skinnerie ä säljarens
sida, utan nöjas om de fä afpruta nägra dre eller
et par skillingar; hwad luxe» hos Allmogen härigenom
stigit är -gonskenligt; tilönskandes worc at de kanske hundradctusentals
dagSwärkcn som desie handlande bortkasta,
mätte äterlämnas til Landtbruk och näringar. Skadan
som ben ifrän sit första ändamäl alldeles urartade Wästgöthchandcln
ästadkommcr äfwen genom utförande af ganska
betydliga summor Specie-mynt, och nn mera äfwen
wärksilfwcr, til upköp af de oftast förbudnc waror som
sedan oförsynt utprångla-, förtjcnar mxckcn upmärksamhek
och man bör hoppas at icke egennpttan emot sä klara skäl
och emot läaglig erfarenhet, skall längre förmä bemantla
beha Landsfhrdcrfweliga, hittils sä godt som xrivilizieraoch
under hwarjchanda stcnfagra xretsxrsr förswarade
miflbruk, hwilka om de ock, säsom wid detta tilfälle,
endast betraktas i deras fbrhällande til Tjenstehjon pä
Landet, skulle gifwa tilräckelig anledning at utan än widare
tids utdrägt, kraftigt mota denna werkcliga Landsplägcu
Herr
8tjernelst, 8smuel, anmärkte ak i 1^
§. af xrojeäet til Tjenstchjons» Ordningen stadgas, det
Tjenste- eller Arbetshjon som bär ljus utan lyckta eller
annor lös och bar eld i uthus eller pä gärdar m. m. skall
plikta i R:d. Z2 fl. och dcflutom sitta 2:ne Söndagar i
stocken; och at til samma plikt ware den förfallen som
tvet sädant wara stedt och bet icke angifwer. I anledning
häraf wille han fbrfräga sig om, i fall Husbonde
ser Tjenstehjon bära bar eld, han äfwen skulle sitta i stocken
eller ock blifwa TjenstchjonetS angifware och H.Äorj
samt hwarest han skulle angifwa det. Han trodde ej at
meningen kunde wara sädan; hwarfbre det wore nödigt
vt gifwa §. en större tydlighet; äfwenwäl anmärkte Herr
Lcjernistct huruledes stadgat är, bet fosterbarn och egna
barn stola wara hemma hos Föräldrarna til befl de fyllt
2i är, och önstade han at detta mätte förändras til iz
är. För öfrigt förenade han sig med hwad Frihcrrar
Knäbeck och Zistverlcböist sanik Herr 8i1kveripsrrL anfördt.
Grefwe Ivlörnsr^ H.äc>ik Loran, upläste
följande:
Utan at wara ledd af en otidig granstnings-andck
nödgas jag bekänna at jag icke utan förundran läst följande
ingress til Tjenstchjons-stadgan: Inga Lands»
strykare. Lösdrifware, Lättingar elier andre In
-
hyseöl-jon än de hwilka af särstrlte Zärfattnin,
gar njuta skydd, ware sig af man- eller qwinnokön,
böra talas hwarken i Gtäderne eller pä
Landet.
Deri första fordran för godheten af cn Lag, är
näst dess billighet, dcn, at Lagen stall förete et bestämdt
begrepp. Men den som icke känner eller har tilfälle at jemföra
alla särskilta Författningar, stall omöjligare efter läsningen
af denna punQ, kunna säga hwcm som bör ansesom
Lösdrifware eller c), och kanske torde man efter at
hafwa forstat i alla desse Författningar ändock hafwa
smärt nog at afgöra det. Utan at ingö i undersökningen
huruvida et Samhälle har rätt at bcröfwa nägon af desi
medlemmar, som icke är brottslig, LagcnS beskydd, instränkcr
jag mig wid at anmärka, det LagcnS fordran icke kan
sträcka sig utöfwcr dcn Snrantie som af hwarje Ledamot
i Samhället kan begäras för iakttagandet af dess mcdbor,
gerliga plikter. Men hwar och cn som med stt arbete
kan förtjena födan, utan at mara andra til tast, och
som upger et wisst ställe där han är redo at emottaga Lagens
talan, hvar och en sädan tyckeS mig tilräckeligcn
tilbjuda Samhället denna Sarantie och bör säledeS icke
kunna bcröfwas Lagens beskydd. Jag tror derföre at wilkoren
af näringssätt och hemwist, pä et mera tjenlig! sätt
än det af Omnesticitö, skulle här tjena a t bestämma Definition
af Lösdrifware och det är denna som jag tror
bet framför alt är angeläget al bestämma.
Herr Probsten (renngius har för öfrigt pä ek
gansta uplpsande sätt utwccklat de grunder som wid rir
Tjenstehjons.stadga böra antagas. Jag hade önskat at
dessa wid dess författande sätt komma under närmare öfwerwägande.
Emedlertid utbeder jag mig endast at fä
tillägga följande anmärknngar.
Afhandlingen emellan et Tjenstehjon och hans HuSbönde
kan icke anse- annorlunda än som et LonlrnÄ,
ven physista styrkan är pä den ena siban, ben moralista
pä dcn andra; det är, til en billig jämnwrgts uprättande
emellan dessa bäda som Lagens ätgärd erfordras. Dä et skrifteligt
OontrnÄ emellan tjenare och Husbonde wore uprättat,
sträckte sig Lagens befattning icke längre än til at
waka öfwer detta LontrsZets efterlefnad samt at tille dek
inga för mcnstligheten wanhedrande wilkor finge inflyta,
vet är äter, dä intet skriftligt LontraÄ är uprättadt, som
en Tjenstehjonsstadga företer de allmänna wilkor som wid
en sädan afhandling supponeras wara öfwcrcnskomnc.
Denna Författning blir säledeS fullkomlig i mon som dea
lämnar ät ben enstilta vmtankan den största frihet, at
göra de undantag som synas densamma förmänligast.
Bctragtat ur denna synepunkt, har jag trodt det stadgande
böra undersökas enligt hvilket upsägnings - ach flyttriingktiden
instränkcs til en enda Termin VM äret. —
Jag tror at om denna i allmänhet bör wara utsatt, bör
det ätminstone wara hwarje enskilt tillätit, ak häruti öfverenskomma
om de inskränkningar han finner tjenljgast.
Förhällandet emellan cn Husbonde och cn tjenare innefattar
en beständig ukwäxling af inbördes tjenstrr och styl,
digheter. Ingen mänsklig magt kan waka öfwer deras
noga upfyllande. Det är LoncraÄsls utsättande pä behaglig
tid, som om möjekigt är ensamt förmär uträtta detta.
vek borde säledes wara kika tillätit at taga cn
dräng pä mänad, som pä är, och detta borde endast bery
pä aftal.
Genom ek sädant stadgande skulle äfven all förewänbntng
betagas för bibchällandet af dcn för wärk Tidehwarfs
uplpsning sä stamliga husagan. Denna som i
de flesta fall endast tjenar at sätta dcn physista styrkan
emot den moraliska, fom ber dcn werkeligen skulle behöfva;,
lika säkert blismcr utan verkan, och som merendels
endast tjenar at skydda ben mägtigarcs utbrett, men hos
den swagare bkifwer utan werkan, denna hoppas jag ej mera
W Vanhedra Författningar utfärdade t detta Tidehvarf
B Z
Om, som ek offer ät föräldrade fördomar, man skulle ansc
nödigt at ännu bibehålla namnet deraf, mätte ätminstone
den sä bestämmas, at betz wcrkan och utöfning i det
närmaste blir omdjelig! Munteligen tilläde Herr Grefwen:
lil styrka för mit anförande angäende LjcnstcfolkS antagande
pä mänad, sär jag den äran nämna at fädant
sfer i de österrikiske Länderne, utan at hafira nägra o»
lägenheter i följe; likaledes är husagan derstädes afskaffa!),
bägge dclarne i följe af Kejsar ^olcxli den II:s utgifne
Författningar.
Herr ^sokan krcstric, upläste ek
6iÄ»men sä lydande:
Af de ämnen som benna Riksdag äro föremäl sörRiksens
Ständers omsorg, torde förcstäendet af en ny och
förbättrad TjenstchjonS-stadga wara et af de mäst wiktiga.
En Tjenstehjons-stadga skall lika bewara bens rätt
som stg til Tjenstehjon städja läter, som dens hwilken detsamma
städjer, den skall innehälla de allmänna wilkor
som til et sädant ömsesidigt bcwarande af dädas rätt äro
nödwändige — och det bljfwcr en sä mycket större anledning
för Riksens Ständer at med noggranhct läta stg
yärba om bädas rätt,, som, dä Riksens Ständer inom stg
träl äga comiakenter af det ena men ej af det andra
wilkoret, den minsta mäld til Husbönders förmän skulle
blottställa Riksens Ständer för misstydningar af det nit
hwarmed de omfatta alla hcmmawarandes fri - och rät-,
ligh eter
Riksens Ständer hafwa updragit- beredandet af
en LjrntzchjonS»istadga ät dest Lconomista Utskott. Oct
ärcistgr nu för Riksens Ständer at i stna klena gransta
detta Utstötts projoöt, och at innan de inlämna det tik
Kongl. Majtt pröfwa ym deri räder ben rättwisa hwilken
hör stämpla en af Riksens Ständer beredd Lag.,
sz
Jag wägar derföre för Höglofliga Ridderstapct
och Adeln och till dest omdöme anföra de anmärkningar
hwartil.jag blifwit föranledd af 2:ne i min tanka curaÄ«nstista
drag i det af Lconomis Utskottet inlämnade
projeÄ. Jag menar stadgandet om de Personer hwilka
kunna twingas til ärssteiist och om husagan. I min
tanka tilhörcr en Tjeiisfihjons-stadga at bestämma förhällandet
mellan Husbonde och Tjenstefolk sedan de fritt ingått
i denna Kelacion med hwarandra, men jag tror det
ligga utom dest gränts at förestrifwa nägon, som ej sjelf
sä för godt finner och stg annorlunda föda kan, at nödwändigt
taga ärstjcnst. At hindra hwem som hälst, dä
han ärligen föder stg, ifrän et fritt ctisponeranäL af sina
talander och stt arbete, det mä ste pä hwad sätt som
hälst, äfwcn utan at arbeta under nägot skrä eller privrkzieraä
näring — och at ej anse den medborgare som
för öfrigt lesiyer ostraffeligt säsom tilräckcligt förswarad af
sig sjelf, det more stridande emot de grundsanningar hwilka
böra leda dem som stifta Lagar för et fritt Folk som
het Swensta.
Den magt som i progeärst tildelas Föräldrar at
kunna ända tik 21 är twinga sina barn i ärstjcnst hemma
hos sig, finner jag icke äga nägon grund i den tilgifwcnhet
föräldrar äga rätt at fordra af stna barn.
Dessutom tror jag detta stadgande wara stridande emot
Lipriten af tvär allnränna Lag och förut gällande Författningar
hwilka tilläta hwar och en wid is Sr at fiilponera
hwad han sjelf kan förwärfwa och at gifta sig wid
18 är. Häruti mäste Lagens mening wara at hwar och
en anses wid 15 är hafwa fiispoiitions rätt öfwer stt
eget arbete och wid 18 är äga rätt at sätta hushäll.
Men bäda dessa stadgande» wore förlorade, om föräldrar
kunde twinga sina barn at tjena hos stg til 2.1 är.
Ännu mindre grundad finner jag denna rätt hos
fosterföräldrar. Ingen rättsinnad lärer uptaga och upfu
B
4
fira karn annat än för at deraf dana gode och besked!,',
ge mcnniskor, men ej för at derigenom bereda sig en osiri»
dig rätt kil bess arbete fbr nägon witz tid. Det ivore af
slt bedrägeri det mäst nedriga, at under sten af wälmc»
ning uptaga et »värnlöst barn, fbr at deraf bereda sigen
lifegen fbr wessa Sr, och det wore en ofbrsigtig om ej orätt,
rois Lag som kunde tjena til mante! för et sädant up»
förande.
Vet är pä dessa grunder som jag hemställer til
Höglofl. Riddcrskapet och Adeln, om nSgot af hwad som
flniics i proj- ALts irsta §. kan döma» tjcnkigt at bibchällas
i det projeäs som Riksens Vtänder tik Kongl. Maj:-  ^frverkämna.
Hwar och en lärer räkna bland be fbrcmäk som
en Lagstiftare aldrig fSr lämna ur bgnasigket det at altid
skydda ben ena Medborgaren ifrSn arblträrt behandlande
af den andra. Vlifwer ben ena Medborgaren förolämpad
af den andra, sS mäste han kunna finna hägn under La»
gen, och bet genom deus ätgärd som äger at skipa Lagen.
Men t et lagligt Samhälle kan det aldrig wara tillätit
»Sgon at sjelf taga sig rätt, at wara Domare t sin ege»
fak — och at sjelf straffa den af hwilken han tror sig
förolämpad. En fädan doms.rätt l sin egen sak tror jag
mig likwäk finna wara husbonden förbchällen t ben 12 §
af Proj-Het som stadgar at tjenstehjon fä icke undan»
drarga sig något af hwad arbete och syflor son»
häldfl dem husbonden skäligen bjuder och före»
sätter, är någon deruti försumlig, tredsk och gen»
sträfwig, rättaS med goda ord) och om icke sä»
hagt hjelper, nied mättlig husaga. Här pröfwar
husbonden sjelf om tjenstehjon brustit i betz skyldigheter.
Husbönder. prösr>ak ensam om tjenstehjon »varit fbrsum»
lig» tredsk och g-ensträffvig. Husbonden prdfwar huruwl»
da ben rättelse, ha» med goda ord gifwjt, hulpit eller ej.
Det beror pä huSbondmH godtfinnande, »t dimma näe
tjenstehjon gjort sig förtsc^h gf cyr^orel afstraffning, och
Let beror flutcligen pä husbonden at bestraffa et tjenstehjon
nästan hur han behagar, dä för straffet ej finnes an»
nan norms än det högst obestämda uttrycket mätte»
lig husaga. Husbonden är här anklagare, Domare,
Executor i sin egen sak. Detta är, efter min öfwerky»
gelfe, en orättwisa, sou: c> förswaraS af den betänklighet,
at husbonden mäste äga en sädan magt til bibchällande af
ordning och lydnad hos sit tjenstefolk. En räktwis och
god husbonde äger äfwcn, utan rättigheten at afstraffa
tjenstehjon »ned husaga, flere medel l sina händer at bibe»
hälla ordning bland dem, och de olägenheter, som pä husbondens
sida kunna wara af at lagföra ben rvcrkcligcu
illwiljanbe, kunna ej jcmnföras med alt dek wärd och all den
misshandling, et tjenstehjon möjligen kan wara undcrkastadt,
utan at derföre nänsin kunna njuta uprättelse dä
husaga» bidehälles som en husbonda rätt.
Det är pä dessa grunder, jag hemställer til Riddcrstapet
och Adela,- huruwida icke stadgandet om husaga»
bör utcflutas utur det xrojeL som Riksens Ständer ti!
Kongl, Mast öfwerlämna,
Under läsningen häraf anmälte- och infördes en
Deputation ifrän det hcderwärda Bondc-Skändet, anförd
af Riksdagsmannen bkls Svensson frän Skäne, som öfrycrlämnade
z:ne HxuaHa krotocoili, af den 16
pm ändring i 16 Cap. 15 Z, Jvrda-Talken; af d. 26^lsff
rörande Gästgifwcri-Ordningen, och af samina ffalo angä»
ende Tjenstehjons-stadgan.
veputationen beswarades och afträdde, hwareftrs
Herr ^ckelbeiln fortfor til flut »ned upläsningcn af fls
I)iäamen.
pplästes följande:
Utdrag af protocollet hällik hos dek
Hederwärda Bonde-Ständer wid RikSdagen
i Norrköping d. 26 klust 1800.
S. O, Uti dct projeät tik en förbittrad Tjenstehjons-stadga,
ssm Riksens StändeiZ Lconomie-Utskott, i
grund af Kongl. Majus Nädiga drc-potition upgifwit, har
Bocdcständet funnit sig föranlätit, at tilstprka följande
ändringar och tilläggningar, nemligen:
Wid z Z. At Hemmansägare, som ä sina ägor
anlagt Torp och Nybyggen, icke mä förklaras skyldige at
answara för de antagne Aboers Krono - Utstylder, emedan
sädant skulle icke allenast lägga hinder i wägen för upodlingar,
utan ock afskräcka ifrän de barmhertighets-rvcrk,
som derigenom ofta bcwisas nödstälte personer.
Wid 4 Z. Ak legostämma mä i hela Finlands
Wästra Norrland, Wästerbotten, Gcfleborgs-Län, Upland,
Skäne och Blekingen samt pä Gottland räknas ifrän
den I November men i dc öfrige orter säsom tilfbrcne
jfrän ben 29 September, til samma tider äret derefter.
Wid 5 §. At i stället för de fircflagne trcnne
dagar, en wccka mä lemnäs til upsägniyg och utsättas cft
ter den för hwarje ort blifwande flyttningstid.
Wid 8 Z- At de wanlige 7 frihetsdagar astid
mägr wid början af tjcnstctidcn bestäs tjenstehjon sä framt
icke annor öfwerenskvmmclse göres.,
Wid 12 Z. At tjenstehjon som icke angifwer sin
medtjenare, dä denne med ekd owarsamt umgäs, icke mä
wara underkastad ljka straff som sjelfum förbrytaren, hälst
mcdwctcnhct icke innefattar delaktighet i förbrytelsen, och
angifwandet skulle tjenstehjon emellan medföra osämja.
Wid iz §. At om en husfader med sädan swär
WWist yyvt sil tjenstehjon som denna Z. omförmäler sig
tredje gängen förbryter, tjenstehjonet mä wara berättigat
at gä utur stensten och til godo njuta hela sin betingade
An, och stuteligcn at det uti § af 17Z9 ärs tjenste,
hjons.stadga utsatte förbud för tjenstehjon, at wid öfwcr.
enskommelse om Lön betinga sig utsäde, mätte dä denna
för Jordbruket stadeliga osed pä nägra ställen ännu sorl.
får och kunde widare utbreda sig, uttryckligen förnyas.
Hwilket genom Utdrag af krotocollet de öfrige
Respective Ständen wördsamt och wänligen cvmmuniceras
stulle. dit tupra. Lx xrotocollo. Oar8 Sederström.
Herr von Sebalt?,enkeim, Oaviä (den
äldre). Under ödmjukt förbehåll at paragraphswis fä
gransta den förestagne Tjenstehjon-.Ordningen, wik jag
hafwa äran allcoast yttra mig öfwer 1 Z — hälst jag
förhoppas Högloflig- Riddcrskapet och Adeln finner tjenligt
at ej ofta pä en gäng stumpa med hela betänkande» af
stiverte betydliga innehäll. Den I § lyder salunda:
jnga Landstrykare m. m. Den samma bfwcrensstäm.
mer med 1 Art. 1 och 2 HZ. af 1739 ärs Legohjon-,
stadga; men ej lika sä med den förträffliga och pä Riksens
Ständers tilstyrkan är 1770 den 8 ^»-8 utfärdade
Kongl. Förordningen om Jordbrukets uphjekpande, och
hwilkcn nyh af Herr Ryttmästare» Rxel Hälertpurre för
Högloflig- Ridderstapet och Adeln upläst blifwit. En ej
mindre det tidehwarfwet hedrande Kongl, Förordning ut.
gass under samma statum, till befordrande af tidiga giftermäl
och barns bättre omwärdnad, hwarmcdlst torpa,
re, gärningSrnän, fattigt folk- arbetskarlar, Askare
i städerne m. fl. sorn icke äro inskrefne Borgare,
Ryttare, Soldater, Dragoner, Båtsmän och
deras ^vederlikar, befriades för alla pertonella utgifter,
sa snart de ägde fyra lef,vande barn och
heröfrver. Oetze äro dc sanne och wäl uttänkte medel,,
gt öka tilgäng pä all stags Legohjon; men rj at fredlysahem
som ej hafwa annan Egendom än sin arbetsförnläM
Til ytterligare uplysnlng beder Sä upläsa hwatz
jaa wid cn dylik öfwerläggning om TjenstchjonS-ordningen,
säsom Ledamot uti dcn fbr detta warande Kongl. Allmänna
HushällningS-Low.mirlec-n, i pennan fattat, ock) som
nied den nu under granskning tagne i § gemenskap öga
kan, sä lydande: (se lösning i Blandade Ämnen M:djc ärgängen
N:o g2. psi;. 5I — 58). "Ståndspersoners
och deras uppasiares etc. — — äter skulle upljfrvaö.
— Dito 68 — 67. wid denna Lidens
wäsenteliga styrka."
För öfrigt förenar jag mig med de Ledamöter,
som i anseende til twängS-medlen at skaffa sig tjenstehjon
yttrat mildare och med en sund mors!, efter min öfwer»
tpgclse mera öfwcrrnSstämmande tankar, och anhäller derföre
at dcn delen af i Z som angär Inhyseshjon m.
m. antingen aldeles utcsiutkS, eller författas efter den af
Friherre diltverlckjölfi gifna anledning. Uti samma Z.
läscS en annan efter min öfwertygrkse mindre rättwis mening,
sä lydande: Antager någon i sin tjenst ete. etc.
Det största sköl synes wara, at om Fbräkdrarne sjclfwa
fbr bräcklighet ej niägta försörja sig sjrtfwa, be barn som
med sin flit wille af en bcrömmelig tlkgifrvcnhet och ätcrtjcnst
vndcrhälla sina föräldrar, icke derifrän borde afhällaS.
Herr von ingeström, hollan, med Herr
GrefwcnS och Landt-Marskalkens och Högloflig! Ridderskåpets
och Adelns tillätekse torde jag fä nämna at jag redan
wid 1778 ärs Riksdag haft ben äran til Lrolocollet
afgifwa et yttrande, angäcnde Författningar om tjenstehjons
antagande. Jag war dä af dcn tankan, s< mäst
enligt med naturen och nyttigast wörö, det Afhandlingeir
om enskilt tjenst, som all annan handel, mätte fä ankomma
pä fri och otkvungen Lfwerenskommckfe husbönder och
tjenstehjon emellan. Enda twängct bkefwe dä, at ma,r
skulle göra ordenteliga corursäer, hälst ssrifteliga, hwilka
ä ömse sidor kommo at kräfwa obrottslig efterlefnad
srtlill utsatt sid, om icke de förlorade sia kraft igenom
krvtl deremot ä näqondera sidan, eller ock genom förening
ä ömse sidor blcfwo uphäfne. Derigenom finge hwar
och en tilfälle at betinga sina wilkor efter särskilta omständigheter.
Man undfluppe de bcswärlige och skadeliga
kvista Marknads - och H.ucrion8'termir>erne wid tjenstenL
upsägande. Lätteligen kunde man sä inrätta sina Loritraäisr,
at man icke behösdc frugta, det alla eller mänge
tjenstehjon pä en gäng stulle flytta? det skrä,lika förswunne
frän Författningarne, som inskränkte til allmänna La»
gens förordnande, förlorade nägot af sin myckenhet och
widlyftighck. De grunder, hwarpä detta mitt yttrande
stödde sig, äro sä enkla och i min tanka sä rigtlga, at
jag icke kan wika derifrän eller förändra mit omdöme.
Jag önskade derföre, at ingen annan författning widtogoS,
än et hänwisande til fria och ordenteliga LontauHer
efter Lagens allmänna förordnande om annan handel.
Finnes det likwäl, at äntcligen cn särskilt Tjenstehjonsstadga
mäste wara: sä förenar jag mig med de yttranden
Herr Ryttmästare» Hsilerlsiarre och Herr Majoren
Laron Lilkverlkölll derom aflemnat; dock med det undantag
at icke mer än en flyttningstid om äret mätte äga
rum för tjenstehjon pä Landet.
Grefwe körner. Lar! Ltellsn, enligt de
stiicourler som nu förewarit rörande den af OaconnmiaUtskottet
projeÄLiaäe TjenstchjonS-stadgan, har jag funnit
huru som rn wärd Ledamot warit af den lankan at
nägon TjenstehjonS-stadga icke wore af nöden, hwarigenom
alla band emellan Husbönder och tjenstehjon säledcs skulle
lästa» — äfwen som flere andre relxeKivs Ledamöter synnerligas!
wändt sin vpmärksamhct emot dcn af Mskottet
föresiagnr flpttnikigS-teiwwen. Det sednare har för Lconomie-Utskottet
warit cn wäntad, men det förra en
mindre förmodad händelse. Jag bchbfwcr ej wcdcrlägg»
dcn upkastade idcen, at TjenstehjonS-stadga wore et bfwerfiöd,
ty jag tror det hwar och cn finner misttagct härutinnan,
men min skyldighet är at inför Ridderskapet och Adeln
medelst det anförandet t» kratocoliet jag nu utbe
-
ber mig ödmjukeligen fä afgifwa, uplysa om anledningen
lil^Lonomie-Utskottets fattade beslut.
Om Ridderskapcts och Adelns tid tillät granskniligcn
af Lconcimis UtffotkckS »vidsträckta krotocoller, sä
skulle derutaf noga inhämtas, huru som den frägan rörande
rätta tiden för tjenstchjons-flpttnlngcn bäve länge och
med möjcligaste upmärksamhet blifwit venrilersst, mert
som dessa undersökningar skalle blifwa nog widlöftige, anser
jag mill skyldighet wara i möjligaste korthet Ridderskapct
och Adeln ödmjukeligen uplysa om de anledningarhwilka
egentligen fästat Utskottets beslut, at uti sit nu
wördsamt inlämnade prvje:^ bibehälla den wanliga flytt»
nings-karminen.
1:0 Ombyte af Tjenstehjon i ^um'i Mänad ansäg
Utskottet säsom ledande til en känbar förlust för den idogt
Landtmannen, hwilken ogärna lätcr nägon tid gä sig
utur händerne, som nyttigt för dess huSbällning kunde an,
wändas; af erfarenheten känner nian noga, huru som 8
bagar minst gä förlorade under flytkningStiden. Denna
owana kan genom Författningar swärligcn afhjclpas, men
derutaf uokommer sälcdes en följd, st i den händelse flyttningStidcn
cieterminttra6e8 jjunii Mänad- skulle 8 de längsta
arbetsdagar pä äret gä förlorade, uti en tid dä Landthushällaren
»visserligen har betydliga göromäl säsom byggnad,
stcnbrytning — trädcskörning och »väglagning med
mycket annat.
2:0 Wanligkwis päräknar Allmogen jemte deri
mindre förmögnare delen af Hushällare antalet af sitt
tjenstefolk, efter den tillgäng pä föda som »växterna läs»
wa hans wisthus. — Under loppet af sommaren finner
den wana Landthushällarens öga lätt huru härmed skall
inträffa, han är dä jständsatt rätta sin Lconomis der^
efter, hwilken utwäg Lconomie. Utskottet funnit blifwä
honom betagen sä framt flyttningstiden äeterminerasias
jsunii mänad, emedan i sädant fall Legostämmaii nödwätts
digt mäste inträffa wintermänaderne, dä-UV. ondcn omöjligen
kan känna, vin han under den päföljande tidon
dlifwer jständsatt framföda de tjenare han ämnat betinga.
H:o Lconomis - Utskottet har äfwcn befarat, at
sä framt flyttningen förändrades til sunii mänad, sä kunde
det swära deraf följa, at pä tjenstefolk inträffade en
större brist än man kunde förmoda, emedan den tjcneinde
elgklon hela Sommartiden ganska lätt genom hwarjchanda
siags arbeten kan förwärfwa sig födan och sälcdcS
Mindre willig» antaga ärstjcnst, utan i det ställe genom
författningens glfna anledning uphöra med tjcnsten inkil
den tid pä äret, dä Sommar - och Höst-arbetet ej lcmnadr
widare kilfälle för utkomsten.
Sluteligen fär jag ben äran anmärka huru som
det hederwärda Bondc-ständet synnerligast bcstridde flyttningen
med tilkännagifwandc, at sä framt nägon ändring
härutinnan skulle ske, wore det ledande till Allmogens stora
skada — hwarigcnom de fä Ledamöter inom de öfrige
kelpekive Ständer! fant en ny och billig anledning
til at inoin Utskottet afstä ifrän den i detta ämne wäckte
fräga.
Herr Lnelkjölö, Lar! kreäric, begärde at
hans i Lconomie Utskottet afgifne särskilte yttrande rötande
flyttningstiden för tjenstehjon mätte upläsas; hwitket
skedde. Derefter tilläde Herr LneLjölst: kiconomil.--  UrskottetS förcmäl har warit landctS omsorg och »välfärd.
-Pä sädan grund har Utskottet sökt häfwa all lystnad til
sjelfswäld och oanständig lefnad, och öka de närande lemmar
til Landets upodling och dymedelst ukwidga brödet
för det allmänna och enskilta, som hämtas af Landets odling.
Om wi härutinnan misstagit oss, sä har det skedt
af wälmcning. Wi hafwa äfwen lågt pä wigtskälcn, bäve
för husbönder och tjenstehjon, pä bägge sidor plikt. Ock
finnes ingen H i piojeLet, där husbondes plikt är sparad,
fär tillägga, at sjelfswäld hoS tjenstehjon mycket til
-
zr
tagit och kk-.u^»-dageligcn; och om hu-botidc kj har rätk
t!l lydnad, sä har han cj mycket skäl för dct han lönar
sit tjenstefolk. Hivad rörande Tjenstehjon är stadgat, är
säledeS billigt, mcn dct är ock billigt at Husbonde har
plikt, hwilkct torde wara dct första exempel j ernsrierads
författningar detta tidchwarf. Äter hwad Föräl»
drar och Varn angär, sä är wäl ingen tsng med natur
och billighet mera öfwercn-stämmandc, än at de qwarblif»
wa i sina Föräldrar- tjenst framför nägon annan hus,
bonde, dä de lätta sina Föräldrars swctt och med dem
samla dct arf hwaraf de sjclfwe L framtiden sig begagna.
Äler, at fosterbarn som cj äga annan tilgäng, än
nära sig ined tiggeri, när de hämtas frän wära dörrar
til Husbondens omsorg, tycke- det wara lika billigt, at de
flere är stadna i samma tjenst, at där tildanaS til nykilga
medlemmar i Samhället, och cj af fritt sjclfLwäld äter,
kastaS i lättjcrlefnad och siutcligcn stadna wid tiggarstafiven.
Jag skulle ytterligare anföra flere skäl at bestyrka
UtskottetS upgiftcr, mcn wägar e) mihbruka RiddcrskapctS
och Adelns dyrbara tid och tälamod, dä jag altid stall
anse det för en olycklig stund, dä jag skulle dymedelst mixhagat.
Jag wägar än ytterligare förena mig med Ofwcrstcn
Laron knäbeck rörande tipsägningStidcn lämpad
efter ben 15 junis til flytlnings-tid.
Herr Orixenvnldt, Oörnn. Som jag warit
Ledamot af Lconomie - Utskottet fär jag den äran an«
föra, at jag dä frägan där war före om Lösdrifware, in,
stämde i Herr Ryttmästare» H.xel ^dicrlpnrres tanka,
at jag äfwcn nu gör dct, och at jag hoppat aldrig nägon
lag mätte i wär tid antagas och stadfästas, som kan leda
lil ändring af ben hälsosamma förordningen af den 8
klars 1770. Hwad flyttning-liden angär, är jag af
samma tanka med de Ledamöter som önskat den til dm
Is junii.
Lri.
Friherre ^Vrcde, Lnbian. Hwad flyttning-',
liden i Finland angär, fär jag den äran förklara, at jag
är af enahanda kanka Med de Finsta Ledamöterna i
conomie-Utskottet, at den mätte ntsättaS til den 1 d^oveinber.
Mänga stäk kunde bertil anföras, men jag will
rj nämna mer än et, at tröskningen derstädes, hwjlkM
sker genom rining, icke hinner förän omkring den tiden
at stuta-, dek är säledcS af wigt at flyttning-tiden bättas
derefter. Jag ber Riddcrstapet och Adeln göra afseende
pä detta LandetS särskilta behof. Jag kan cj heller inse
nägon olägenhet af olika flyttning-tider för Swerige och
Finland. När de, säsom nu, äro lika, tjena de ej til an»
nät, än et tilfälle för pigor at bfwcrfara til Seockboinch
Friherre LiNjencrnntr, jokob VVitbelltt:
Med de af Herr ^delbeini upläste tankar, hwaruti flere
tvärda Ledamöter instämt, förenar jag mig bäde i anlcd,
ning af de i fåken- natur grundade stäk, som han anförtoch
i anseende til et annat hämtadt af erfarenheten, klem»
ligen ak I Frankrike, äfwcn undek MottarchienS tid, och
i andra Länder der tjenstehjon ägt rätt at bortflytta dä
de icke funnit sig bclätne, och husbönder haft rättighet ak
när som hälst dem afskeda, mcn Ingen rätt at deni efter
yodkocko prygla, der har aldrig saknat- tilgäng pä trogne
och pälitelige domesti^uer, hwaremot i wärk kära fosterland,
som ägt ben TjciistehjonS-stadga man i dct aldra»
närmaste nu tycke- wilja bibehälla, altid och allestädes kla»
gatS öfwer brist pä sadane,
Herr ok 8>1!en, Larl 6uktnf, upläste följande:
Sedan ^siversten Friherre Leidbeck redan yrkat
och tilräckeligcn bcwist nödwändighcten af ändring utk
flyttning-tiden, och fördelen af betz utsättande til den is
junii, fär jag allenast förklara, at jag til alla delar förenar
mig dermed; äfwett som uti alt hwad Herr Profcs»
sorén von 8cbult2enkc->m wid I § as projcÄce anmärkt.
Jag utbeder mig endast fä erindra, at Laoned
C
niis-Utskottek uti dess aflämnade prvjeÄ wid wisse tilfäl,
kn tillägger Husbonden, säsom betz ensak, de böter af hela
vcb halfwa ärs löner, som fbr tjenstcbjonctS fbrbrptelser ansedtS
billigt stadga. Detta förordnande syneS blifwa et
hinder för den ädelmodige, som icke mill skryta med en
sädan gäfwa til en Fattig-Lusla, och icke kan wara e«
gennytklg, som icke heller will blottställa sig för omilda
omdömen i nägotdcra fallet, at andra til warnagel och
ben brottslige til wälförljcnt straff, beifra betz brott; der,
emot kan det til äfwcntprs hos den egennyttigt och min,
dre granlaga föda et begär at lätt ätkomma en summa
penningar, eller fä en hop arbete gjort för ingen ting,
hwarigenom han kan blifwa frestad, at söka sig sak med
rn enfaldig tjenare. Jag underställer fördenskull Ridder,
skåpets och Adelns öma pröfning om det icke skulle wara
lämpeligast, samt til undanrödjande af all misstanka om
mannamohn nödwändigt, at i likhet med hwad projeÄets
14 § förestär, med de böter hwarom förut i samma projekt
icke är särskildt förordnat, alt hwad husbonden säsom
dess ensak skulle tilläggas, äfwcn bör tilfalla församlingens
fattiga, med undantag af all skadc-ärsättning, som ofelbart
altid bör den lidande tilärkännaS.
Uplästes et af Herr lornerkjolm, Errrl, ittgifwit
öiäamen, sä lydande:
Länge och ofta har i framfarna tider warit omtält
och pätänkt at förbättra i?Z9 ärs lcgohjons-stadga.
Aldrig har en sädan förbättring warit nödwändigare än
nu, dä sjelfswäld, luxe och immoraiite mer än nägonstn
inritat sig ibland ben tjenande hopen. At med rötterne
uprycka detta onda, torde snarare ästadkommaS genom en
förbättrad urff^-stran ibland allmogen och menige man, än
med författningar, hwilka ehuru fullkomlige de än kunna
blifwa, föga uträtta i et folkfattig: land. Men fruktcrne
af en sädan anstalt, wisscrligcn wärdig en Nädig och
uplpst Konung, skulle dock sent nä sin mognad, och lords
hända icke fä smakaS af närwarande Zsne-rLtion.
En längre tid fordras för at grundlägga och i hela
sin widd utföra et sä angeläget werk, och emedlertid
ökas Husbönders bekymmer och förlägenhet alt mer och
mer. At genom läxor pä Löner och stränga förbud
sätta bomar för deras fordringar och öfwerflöd, skulle icke
eller bidraga til ändamäleks minnande. En bättre af»
passad flyttningstid med en och annan förändring af högst
berörde stadga, är dä det enda som til en del skulle undanrödja
dr mäst öfwcrklagade olägenheter, Detta har
ocksä til följe af Kongl. Maj-.ts Nödiga proposition angäende
en förbättrad Lcgohjons-stadga utgjordt et bland
de wäsendteliga ämnen som för närwarande sysselsatt Riksens
Ständers Lcononiia-Utskott;
Men ehuru bemälte Utskott härwid tyckes hafwä
fästat all sin upmärksamhct, mä det likwäl tlllätaS mig
fä anföra mina tankar rörande Utskottets i detta ämnk
inlemnade pro^Ä och betänkande.
Den wanlige och äfwen nu bibchällne flytkningstibcn
anser jag för min del säsom den minst lägligt fbr alla
hushållare, i synnerhet pä landet. Efter en wät sommar,
är det icke owanligt i början af OQober mänad, at bergkungen
pä Wärsädet ja en del af Höstsädet ännu icke är
fullbordad. Oagarne äro korta och mörka, wägarne djupe
och minst beqwäma för tjenstehjonens och deras sakers
tran8porkersncie. Åtskilligt hushällS-syflor böra den tiden
göras, hwilka i anseende til den sena ärstiden blifwa
sä mycket beswärligare at förrätta, som de nykomne ärö
owanc wid husbonde-folket och okunnogr om den i huset
gällande ordning. Det flyttande tjcnstchjoiiet, som icke skall
upstilla bet foder — som mycket litet kommer at förtära
af ben gröda, hwilken det under andetiden inbergar, har
icke samina interesse at alt mä blifwa wäl förrättat, som
bet qwarblifivande. Alla desse swärigheter skulle förswinna,
vm ömsningstiden hädanefter blefwe förflyttad til den I
^unii. Dä har Landtmannen förrättat stt Äkrrbruk af
C 2
Z6
wärsädc; dä har han inga sZ angelägne göromäl, som röke
käla nägra dagarS upstof. Krraruren frawstillade af
samma hand, som sommaren förut! sö;»-ättat bergningen,
äro utstäpte pä bete. Inom hus förefalla inga betpdlige
systor, dagarne äro länga och wäglaget godt. Om derjemte
tjenstehjonet ägde tilständ, ak pä hwiikcn tid af äret
som hälst upsäga sin tjenst, men icke desto mindre wo»
re pliktigt at deruti til ärets stut förblifwa samt tillika
hade rättighet at inom 8 dagar affordra sin Orloss-sidel:
om hwarje husbonde ägde tilständ ak städja tjenstefolk
när han behagade, och tjenstcbjonet när det en gäng tagit
städsel, icke mer finge äterbära densamma, utan wore
skyldigt, at inom hkgst 14 dagar aflemna sin Orlofssedel,
sä häller jag före at hjelpcmcdlct i det närmaste wore gifwik.
Men som et illistigt tjenstehjon skulle kunna upssnna
den utwäg, at sedan det upsagt tjcnsten och erhällit
OrlofS-sedcln, L flere mänadcr bchälla densamma och begagna
sig af mellantiden för at stegra wilkoret,, dä större
olägenheter än nu skulle upkomma, när detta missbruk blefwe
kändt och allmänt wedertaqit, sä kan delta äfwen förekommas,
om tjcnstehjonet blifwcr förbudit at behälla sm
under loppet af be io fbrste mänadrrne af äet, eller e»
mellan den 1 ^unii och 29 ^piii uttagne Orlofs-sedel,
längre än 14 dagar efter uttag» ings-äcuo. Let tjenste,
hjon, som inom dessa 14 dagar icke tagit tjenst och til
nya husbonden aflämnat OrlofS-sedcln, kunde fällas första
gängen til z R:d. i5 ss böter, angifwarcns ensak, och andra
gängen mansperson förfallen til z ärS krigstjenst ivid
närmast belägne Lnrnirons spexen,ente, som til angis,
waren har at utbetala < R:d. samt qwiuspcrson fbrsän,
baS til Tukthus pä et ärs tid. Tjenstehjonet blifwer icke
härigenom lidande, ty det stär i dcss fria behag, at under
berörde mänadrr icke upsäga och icke uttaga sin O'lofssedel
förr än det hunnit söka sig om en annan tjenst.
Wil Husbonde »pläga sit Tjenstehjon, sä kan han
förpliktas at sädant fullgöra emellan den 29 klsrn och
iv ^xrilj, dä tjenstehjonet har den i Tjenstehjonsstadga»
WW »>'
37
faststälte och ganska tilräckclige tid af nära 2 mänadcr
at förskaffa sig annan tjenst. Antingen et tjenstehjon blifwit
upsagt. eller sjelf upiäger emellan berörde dagar, bör
det njuta beskydd af lubsisterLnsts författningar och icke
anses säsom lösdrifware.
Til Högloflig! Ridderstapcts och Adelns ompröf,
wande fär ;ag altsä öfwerlemna dessa mina tankar, i den
bfwcrtyzclse at Rikets Allmoge och samtelig? Hemmansbrukare
skulle tilskyndas en wäscndtelig lindring och för,
del, om det af siicononns-Utskottet inlemnade betänkande
med mine här förcstagne ändringar, säsom en ny och förbättrad
Lcgohjons-stadga blcfwe gillat och antaget.
Herr von istolenktein, Kils. Wid Tconomiska
UtffottctS betänkande om Tjenstehjons-stadgan hafwa
ätffillige bktä.ikllgheter blifwit yttrade, och särskilt! meni»,
gar anförde. Hittils hafwa de i synnerhet rört twänne
punkter; den ena om Lösdrifware och Inhyseshjon, den
andra om ömsningstidcn. Skäl med och mot hafwa blifwit
upgifne. Jag äger ej nog insigt och ärfarenhet, i
Landthushällningen, at ens kunna wäga dessa skäl, ännu
mindre at afgöra företrädet. Men dä Riddcrskapct och
Adeln bcstutit at punL-wiS gransta betänkandet, utbelnr
jag mig at fä fästa dcss upmärksamhct pä en i min tanka
högst wlgkig omständighet. I den händelse Higloflige
Riddcrskapct och Adeln skulle pröfwa rättwist, at broar och
en fär nedsätta sig pä Landet, utan at bchöfwa förswar
eller taga ärstjcnst, anser jag orädligt. at flytta ömSningstidcn
til den 1; ^uyii. Följden deraf stulle blifwa,
at gansta fä stulle träda i andras tjenst, dä de ägde tefälle
at under dc trcune mänadcr, pä hwilka Landtmannen
är i största behof af Lcgohjons biträde, sä dyrt säfja
sit arbete, at dc helt wisst skulle kunna lefwa den öfriga
beten af äret i systoltshcten. Om detta ä ena sidan ka»
anses för deras rätt, stall det ä den andra för Landtbrukct
Medföra de största olägenheter, och bereda de nu waraudr
§ 5
Jordägares vbeständ. Lagar fä icke astid göras efter
hwad i sig sjelf kunde wara rättast, men efter förcwarande
belägenhet och omständigheter. TjenstchjonS stadgan
bör riktas til folknumer»- förökande, dit ock alla andre
Författningar böra syfta. Elömmom likwäl icke dcrwid
nuwarandr folkbrist. Görom ben bästa TjenstchjonS-stadga,
wi uti närwarande ögnablick kunna fdrcstä, men wäntom
til en tid, dä genom wisa anstalter folknumer» tilwuxit,
at gifwa sunda principer rn widare utsträckning.
Jag sär tillägga, at dä Bondcständet är den Lists, hwarsträn
tjenstehjon cgentcligen tagas, och som i detta ämne
äger ben nust dyrköpta erfarenhet, Ridderskapet och Adeln
gör säkrast at haima noga afseende pä hwad detta Ständ
i sit utlärande tilstprkt.
Friherre von I^snt inZssisusen, Albreckt.
Hwad den wärda Ledamoten, som sist yttrade sig,'anfört,
at afseende borde göras pä Bondc-Ständcts tanka i förcwa
rande fräga, war just det tillägg jag wille hafwa den ä»
rån at göra. För öfrigt fär jag förklara, al jag instämmer
i bet utlärande, som Landshöfdingen Grefwe Norner
asgifwit. Hwad angär den wäckta frägan om en Tjenstehjon-
stadga kan.wara nödig eller nyttig, synes mig swärdet
deryä wara helt kort, at Kongl. Ma):t i desi Nädiga
proposition förklarat sig wilja inhämta Riksens Ständerräd
och tankar om TjenstehjonS-stadganS förbättrande, och
at bet sälkdcS är öfwer denna förbättring Riksens Ständer
endast äga at afgifwa sit yttrande. Beträffande distr
tjeuligaste tid til flyttning, torde Lconomie - Utskottettanka
förtjena at komma i consisterstion, sä mycket
hcldye,, som alla Bonde-Ständer- Ledamöter instämde derV>,
. hch istuima tanka ifwe» uti det af Donde-Ständetvopurotiorij
h dag aflämnade krotocolls - Utdrag finnewara
yrkad.
Friherre ^rsste rrindrade, ak ej alla Bonde-StändetS
Lrdamötcr, utan. blott den Swensta delen af
dem ästnndat den gamle flottningLtldcns bibrhällande.
Hans silxcejlence Herr Grefwe klinFspor,
Nsurirr. Detta ämne har redan uptagit mycken
tid, hwarsbre jag ej w!l länge uppchälla Riddcrstapct och
Adeln. Jag fär endast hemställa, om icke Högloflig? Riddcrstapet
och Adeln ställe behaga hafwa afseende uppä det
af Finsta Allmogen gjorde förbehöll om flyttningstidenS
förändring til den i ldiovemsier, hwilkcn tid äfwen jag
för min del tror wara ben mest lämpclige för Finsand.
Grefwe siosle, ^.rvlä Lric. Ehuru längt det
är ifrän mig at göra anmärkningar öfwer et arbete som
Riksens Högloflig? Ständer- tilsatte Utstött med möda
och noggranhet werkstälc, anser jag dock för en skyldighet
at i mohn detta rörer mit yrke, som är Lagens skipande,
nämna nägra ord, hwilka jag tror skulle lända til
»plysning. Af de nu gjorde anföranden har jag tyckt
mig märka, at dr fleste Herrar Ledamöter fästat sin upmärksamhct
pä 2:nc omständigheter, nemligen kconomieUtstoncts
yttrande om Lösdrifware och den tillätna husagan.
Hwad det förra widkommcr, sä anser jag i en lagbunden
stat friheten icke wara kränkt derigenom, at ehuru
hwarjc man obehindrat mä nyttja lagliga näringsfäng,
bör dock en hwar statkstrifwas och hafwa et ärkändt hemwist.
Erfarenheten har under min tjenste-tid wisat mig
de flere oredor, som upkommit igenom underlätne skattstrifningar,
samt okände hemwist. Bcklagcligcn är detta
rn wänlig händelse med brottslingar, som mcdförer största
swärighct wid ransakningars wcrkställande: och mihgär,
ningsmannen blifwcr pä et sädant sätt längre tid dold,
ty han saknas icke frän sit hem. Rätta bestämmelsen af
Lösdrifware är således hwad i fordom tid kallades Esster
man och qwinna, det wil säga ben,, som utan
kändt näringsfäng, icke hade hem. Ut,kottet har efter
min tanka sökt at följa Lagens bestämmelse, och det är i
anledning deraf som jag för min del tilstyrkcr bifall af
betänkandet: Beträffande äter sednare frägan om husaga,
har Utstottct äfwen i mit tycke följt Lagens föreskrift.
Husaga är i 17Z4 ärs Lag pä flere ställen stadgad och
ti äten. Husbondens rätt och betz skyldighet äro likasom
tjenstehjoncts utstakade, och a>:swaret för Lagen,? örwciträdande,
i hwilket fall som hälst, är fullkomligen utsatt,
samt husaga» hällen inom witz förcskrifwen gräns: Och
som jag anser 1754 ärs Lag som grundlag, hwilkcn icke
Utan Konungers särskilta tilsiand kan ändras, sä fär jag
för unn dei hemställa, om nägon ventilation som ländes
til rubbning af samma Lags föreskrift, i fdrcwarande sräga
fan uxtagaL eller förekomma,
Herr ker^ensträle, Hxe! Willielm. Trr
zo ärlg bcswärlig Landtbushällning har lämnat mig närmare
kännedom om tjenstchjons förhällande emot stnc husbönder,
af motwilja, studsighet med flere odpgdcr. Det är
lätt dbmma för den, som torde hända ej har mera ärr
rn dräng. Mea den som warit nödsakad hälla 20 eller
vägot mindre, kan bättre dbmma härutinnan. Jag kan
säledeS, enligt den öfwenygelsc jag äger, tilstprka RidderskapetS
och Adelns bifall pä Hbgloflige Lconomie-Utstoktets
belänkande med de ändringar Baron lluälaoclc redan
i. denna sak anfdrt.
Friherre Eljerts, l^restric. Lconomie - Uts
skottets ?roroco!'.sr wittna at flyttningskiden i gurlii mä»
nåd ej kunnat förenas med min öfwertygecse. Flere stäk
äro ock där äberopade, men de hufwudsakeligaste ärv: 1:0.
min farhäga för tjenstchjons afflyttning sommartiden kil
städernc, dcrifrän til skeppsfarter, hwarifrän i anseende
ti! nu kngande utländska magtcrs stora behof af Sjöfolk,
fa til fäderneslandets tjenst torde äterkvmma, 2:0 at flere
tzrandorier denna ärstidcn eller nägot sednare utsända
stt fylk pä Askcrrcr, de ber oftast ej hemkomma förr ärt
mot hösten-. Jämte hwilka huswudskäl, mig ock torde tillätas
anföra et i, mia Lfwerlygclse wigtigt biskäl, ncmnli-,
gen det, at om MknirrgstidcN utsattes i jsunii nianad, sä
bliswer den blott til Skätznncs. och de, förmögnares för-,
mon, tp detza. med coutume penningar til deras elimon.
lion, ssola betala en öfwrrdrif.wen bagsrdn under sommaren
ät arbetande hopen, för ak öfriga delen af äret ej belastas
med detta dem dä umbärliga tjenstefolk, och deras
winst derwid ändock blifwa betydlig, hwarrmot den ej med
contantor bemedlade största Llaslen medborgare icke förmå,
ja icke ens kunna begagna denna förmän, och har
jag pä detza och flere skäl ej kunnat bifalla ofwannämnde
flyttningstid; med klconomie-Utskottets pluralitet hafwa
de ock blifwit antagne, beslutade samt tilstyrktc. Hwad
äter fiyttningstidcn om hösten angär, sä anser jag den 29
Leptember, 12 Ockober, 1 dlovemirer r flere orter tämmeligen
likgiltiga, ja til och med om tMstekolkS ombytet
utsattes wintcrtidcrne. Riddcrskapct och Adeln tyckes nog
allmänt yttrat förändring uti Tjenstchjons-stadgans 1 Z.
i likhet med Ryttmästare» R-Xel R.6lektp3rrv8 fbrstag,
hwaruiinnan jag aldeles förenar mig, och tror at dä hela
stadgan .punetwis företages, samt derwid ä Bonde»
HtändctS bcstutne Förändringar wederbörkrgt afseende göres,
torde wi snarast, och til ändamälct tjcnligasi kunna
satta märt beslut.
Herr von llöölc, Lustaf, upläste följande:
Om wär näston wore i allmänhet sä uplyst, at husbönder
och tjenstehjon, ä ömse sidor, kände och dä wille upfylla
sina plikter emot hwarannan, wore jag witzerligen af de»
tankan, at en alfwarsam Tjcnstchjons-stadga icke dchöfdcS
— men dageliga erfarenheten winnar annat. Nog känna
och utöfwa de fleste husbönder sina plikter, men oftast
sinner man felaktigt lil och med brottslige tjenstehjon —.
säsom Domare, har jag, under mina Ting, flere gängcr
erfarit detta — derföre! Som wi i en hast ej kunna omskapa
nationen hwarkcn til nog kloke eller nog godwillige
medborgare, at i detta fall handla, styrde af sig sjclfwe,
enligt siva skyldigheter, mäste sträft utsättas och witza ordningar
föreskrifwaS. Jag för min del antager sälcbeS
kconomis-lltlkottcts betänkande med de förändringar det
hederwärda Bondeständer föreslagit, och fym synas högst nbi»,
d:Lk ar iakttaga., C 5
42
Sluteligm rörande hwad nägra wärdr Ledamöter
hemstält, at den sä kallade husaga» borde uphbra, är
detta et ämne, som efter min konka icke kan uptagas til
nägon venlilgrion, hälst denna husbondens straff-rättighet
emot sit tjensteiijan, är grundad uti z6 Cap. 2. § Mist»
gärnings Balken- tyvekiga tillätelse. Hwilkct stadgande
uti allmänna Lagen ännu är orubbat och af Kongl Maj:t
icke proponera»? at ändras, 'samt säledes otz icke tlllälit
däruii föreflä injkränkiiing eller at det borde förswinna.
Ätstillige begärde proposition pä betänkandet, andre
at bet mätte företagas punctwis.
Friherre VVrecis anhöll at Herr Grefwe» och
Landt«Marstalken mätte genom en p^linunsir propoli»
tion tilläta afgörande af frägan om olika flyttnings »tid
för Swerige och Finland.
Hans OxceNencs Herr Grefwe» och
Lan dt - Marskalken. Oi» Ridderstapet och Adeln ästun»
dar prbfwa betänkandet punctwiS, sä kommer den flögan
at uptagas wid H om flyttningstid.
Herr klnefcstöics, Larl Ifrestric, conlor»
wsrsste sig med Friherre äVrssts i frägan om flyttningstiden
för Finland, enär de Finsta Lcdamötcrne af Bolidc,
ständct en sädan förändring ästundat; önstabe äfwcn wäl,
at betänkandet mätte företagas punctwiS, samt instämde
i det mästa i de anmärkningar det hcderwärda Bondc»
ständet gjort, hälst detta ämne närmast rärdc detta Ständ.
Grefwe Lsckkriis, Lorfits Ouävig. Dä
jag som Ledamot uti Lconomis. Utskottet, medwerkat
til det bcstut, hwarigenom Utstottct i den förestagna
Ljcnstehjons» stadgan ustflutat ben §, som i gamla Tjenstehjons-stadgan
förbjuder husbonde at som lön til stt
tjenstehjon lämna utsäde; sä för jag, i anledning af den
frön wärda BonderKändck i detta ämne fbrestagne ändring,
anföra: i:o har delia förbud, pä gansta mänga ställen.
v»W
4Z
icke blkkwit efterlcfwat, utan husbonde trott sig wara be,
rättigad, pä sätt han för sig nyttigast funnit, löta bruka
sin jord, hälst sädan öfwerenskommclst stcr utan nägonS
försäng. 2:0 bar jag anstöt det til nägon del kunna
hindra de stadeliga utstyttningar, som genom högre pen»
ninge-löner i Dannemark locka- sä gansta mycket folk frän
Skäne. Läugt ifrän at wilja upmuntra til sädant löningSsätt,
fär likwist för HLglolligc Ridderstapet och
Adeln hemställa, om icke för husbonde och tjenstehjon, det
mätte blifwa dopet lämnat, betinga del löntnasiätt de för
sig förmänligr.st sinna, och i likhet med Utskottets projekt
den ifrägawarande Z förblifwa utestutcn,
Friherre Os 6eer, Lars, trodde at den för
Finland fbrestagne flyttningstid kunde wara tjenlig för
detta Land; men för Swerige ansäg han den 1 klartii
wara mera lämpclig.
Herr ^.älerspgrrs, ^xei. Det syncs mig
wara sbsoiot nödwänbigast, at Innan öfwcrläggningcn
widare fortsättcs, uplpsa eller häfwa ben betänkligheten,
-uruwida wi äga rättighet at i kro^sLet til Ljenstehjons»
stadgan förestä nägot svin gör rubbning i 17Z4 ärs Lag.
Gn wärd Ledamot, krelistsnten j Götha Hof.Rätt Herr
Grefwe koste, har kallat ben Grund-Lag, til min stora
förundran. Jag har ej den lyckan at wara Lagkarl,
men jag tor mig ändä weta, at blott ben Lag, som angär
Regeringssättet, kan fä namn af Grund-Lacr. More
I7Z4 örs allmänna Lag werkcligen en GrundeLag, sä
wore ben uphäfwen genom 1772 ärs Regeringsform. Oä
nu 17Z4 ärs Lag ej är en Grund-Lag, sä äro wi genom
Konungens Nådiga proposition fullkomligen surkonler»-  cie at beri förestä all ben ändring, hwartil i frägawarande
pro^sQ VIN en förbättrad Tjenstchjons-stadga ger anledning.
.
Friherre Hjerts, Isans. Jag ber at fä anmärka,
at Oeonomie-Utskottet i ben projscir-raös Tjen
-
stehjens-stabgan tilstprkt ätffilliga ändringar i dr föreskrifter
som 17Z4 ärS Lag i detta ämne innchällcr.
Har detta stedt i nägra delar, mäste det ock kunna
ste i flera, ty det ena Lagens rum är ej heligare än
det andra.
Hans kxceilence: Herr Grefwen och
Landt-Marskalkcn: Sedan nu wänge Ledamöter yttrat
sina tankar, borde betänkandet l^raepsls wi§ företagas;
nien dä redan sä mycken tid ätgält, a t sadan t ej nn förp
middagen medhinner, hemst-äller jag ti» Högloflige Ridder»
skåpet och Adeln, om de utan afseende pä det tagna be,
slutet at sm efiermlddagarne endast läka justera kroto
coster, behagade i cftcrnriddag klockan s sammanträda
för at fortsätta denna öfwcrlägzniug.
BiföllS.
Högloflige Riddcrskapet och Adeln ätskildcs kloc»
kan Z-fjerdcdclar til 2.
Onsdagen den 28 läaji, klenum klockan s c. m.
Sedan irsta Vissler» af Riddcrskapet och Adeln r
eftermiddag sammanträdt, för at wäija 2:ne kieätorer^
hade Wahl-lisian blifwit rilstäld HanS kxcellence Herr
Erefwen och Landt-Marskalken, som uppä bifallen proposition
densamma nu upbröt, och bcfunnos wara walde
Friherre Lrr! vs 6ser medelst 52 röster
Friherre ^.lexanäsr knäbeck. — 6o —
Likaledes hade 2:dra LIasfens KIsÄorsr enligWahl-kista
som nu upbrdtS, walt til Ledamot h Lanco
Ulffottet efter Herr lock^ ^Vilbalm, biro 777.
Herr von kksFenäorn, fullmägtig Herr kaFk?rcrant2,
Leugt, klsjor och Riddare af Swärds-Orden.
Derefter uplästcs 1 § af projsLkst til Tjenste»
hjons.stadgan.
HanS kxcellence Herr Grefwen och
Landt-Marff alkcn gjorde proposition til bifall der»
Uppä, hwilken beswaradcs med Ja och Nej.
Friherre Lilkversckolä, k^ils, förcstog ar
den mätte sä förändras, ar hwar och en mätte fä ehwar
som hälst sig nedsätta, och idka hwad handtwerk han be,
hagar.
RopadcS Ja, Nej, Vocer!n§.
Grefwe >Iörnsr, Larl 8tei!an. Dä Bonde»
siändet redan bifallit denna §, och en allmän önskan torde
wara at densamma bibchälla, hemställer jag om icke
Ridderffapet och Adela äfwen ffulle behaga sig derom
förena.
Friherre Kurck, knut. Som Allmogen är
ben vissten af Swea Inbyggare, hwarifrän wi hämta
större delen af wära tjenstehjon, och det hcderwärda Bons
dkiständct allaredan med en äeputstion til Riddcrskapet
och Adeln afgifwit sit bifall til antagande af kconomisUiskottetS
föreflagne projeäi til en förbättrad Tjenstehjonsstadga,
fär jag i ödmjukhet hemställa til RiddcrskapetS och
Adelns ompröfwande, om man icke dcrä ffulle hafwa nä»
got afseende.
Härtik ropades af mänga Ja.
Grefwe 8trömkeit, Krsäric 6eor^, an»
Märkte at Eonbc-ständrt i sit Lxirieätum krotocoUi ästun»
46
dol frikalla de Hemmansägare, som ä sina ägor anlagt
Torp och Nrstoaacn, frän answarct för de antagne ÄboerncS
Krono-Utstylde!-; och önstade al en sädan frikallelse
hwilken ställe ästadkomma en afkortning pä Hemmans ägareLonieibutioner,
Icke mätte äga rum, emedan mycken swä«
righct för Kronan skulle sig yppa, at af Torpare och Nybyggare
desamma utkräfwa och Kronan ofta deraf blifwa
lidande.
Friherre vsntinzssisufen, ^iiirsciit.
Hwad sorn mäst irerkar, at jag ej kan gifwa mit bifall til
ben af Friherre 8iifvSrkcsioI6 föresiagna förändring, är,
at den är snörrätt stridande emot Lorgare-StändetS krivilejiicr.
Friherre 8i I kverlcsiälö, Istils. Och hwad
som i synnerhet hindrar mig at instämma i Friherre vsnliriFssisulens
tanka, är, at den är stridande emot Rongl.
förordningen af d. 8 Klsrlii 1770 til befordrande af
Folkmängdens bkande i Riket. — Mträffande äter det
yrkade afseende pä bwad et Ständ redan bestutit, s< svneS
mig lika mycket skäl wara at wänt» til deS at alla afgjort
saken.
HanS kxcellence Herr Grefwe kuntby
kria, ästundade at hira Förordningen upläsas.
Herr von 8csiui2ensieim, ( d. ä. ) Upläste
densamma sä lydande: — — —
Friherre v»ntinZsi»uksn, trodde § kunna
äga keständ i alla de delar som ej worr stridande rmok
1772 ärs Fbrfattning.
Herr Grekwen och Landt,Marskalken gjors
be häruppä proposition, hwilken bifölls.
Herr 8tsstt, ^osisn ^xei, knskade ak uti
htvad i -enna i:sta § stadgaS, at barn och fosterbarn ej
mä emot föräldrarncS wilja bein öswer§,ifwa eller tjenst
hoS andra antaga förr, än de »pnätt 21 ärS äidcr, den
mosiisicscion N'.ätte göras, at sadane born blefwo wid 18
ärs älder lösa och lediga at sia försörja.
Herr von 8csiult2enkeim, den äldre, instämde
häruti.
Herr klunk sk sxokevlkölck, vsiersigrci,
conkormersste sig med Friherre Ällvertcilölst rörande den
af honom ofwan förestagne förändring, pä ben grund ali
2 Z af SäkerhetS ^cian stadgas, det lika undersätare böra
njuta lika rätt.
Hans kxcellence Herr Grefwe» och
Landt-Marstalkcn gjorde proposition til bifall af 1
§ i projeoiet, blott med de förändringar, ak Kongl. Förordningen
af den 8 klars 1770 ej derigenom mätte til
sin wcrkan förringas samt at barn och fosterbarn mätte
wid 18 är wara frie at sig sjelfwe försörja.
SwaradeS Ja blandat med nägra fä Nej.
Herr Grefwen och Landt-Marstalkcn trodde
ej at Votering behöfde företaga-, när allenast z eller
4 ne) hördcS.
Friherre ve Geer, Lsrl. praxis har warit,
at Votering stedt sä snart 2;ne Ledamöter dea samm»
östat.
Friherre Gjert», Gans, begärte at det mätte
i krotocoliet anteknaS, at han beswarat denna proposition
med Nej.
Friherre 8rikverkcsi<ölst, Istils, likaledes
-
tlplästcS 2 H af projekt.
48
4
Herr Ltestt, foksn .^xsl, ästundade af häruti
nägon närmare förklaring mätte göras pä Närings,
Jdkarcs answarighct och beskydd för det arbetsfolk dan
sysselsätter. I denna § »ämnes först pä et ställe närin,
gar som allenast wissa ärStldcr kunna drifwaS; och i stiltet
af samma klomsnt stadgas, at om nägon söker stydba
flere, än dem som med wcrkcligt arbete af honom sy»
slosättaS, stall han för hwarje öfwcrlopps-p rlon plikta
6 R:d. ss. Mänga närmgar äro af den beskaffenhet,
at arbeten wid dem icke oupbörligcn kunna begagnas.
Men af denna § skulle den slutsats kunna dragas, at en
Idkare af sädan näring likafullt kunde för öfwcrflödigt
arbetsfolk pliktfällas; hwarsörc Herr Lkestt hemstälde, vM
icke cn förklaring härbswcr worc nödig. -
Friherre Os Oesr, Larl, ansäg e) denna förklaring
nödig, emedan föga swärighct more at anstifta
arbete ät det folk man behöfwcr undcrhälla, samt anför,
de säsom exempel, at wid dess Bruksrörelse nytljadeS arbetarne
wanligcn till Bruksdriften, men dessemellan til annat
arbete, sä at de aldrig wore syssellös?.
Flere önskade at ben fbrcstagne plikten mätte u
testutas.
Friherre Os Oser, esri, trodde ak plikten
borde äga beständ i afseende pä dem som kunde wilja skydda
flere än dem de werkeligcn syslvsatte.
Efter nägon jämkning i anledning af Herr Ltestts
anförande proponerssts
HönS k.xcellencs Herr Grcfwen och
La ndt-Marstalken biföll til 2:^ra § med den förän,
bring, at i stället för de orden skydda siere än de som
nied rverkelistt arbete as bonvin syslosättaS, mätte
införas följande: Skydda narson som ej arbete hoS
honom gör,
Hlvilkrt biföll-- Up
-
4S
Uplästcs Z § af projsttet.
Friherre Os' Oesr tilsiyrktc bifall häruppä.
Den af Bonde-Ständct gjorde tilläggning kunde, enligt
Grefwe Ltrömff-Its anmärkning, hafwa elaka följder i afseende
pä Krono-utlagorncs indrifwande.
Friherre Lijsverkcköiä trodde ak nägon författning
funnes som skyddade Torpare och föreslog at heta
z Z mätte gä ukt
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
gjorde häruppä propoluionj hwilkcn med Ja och Nej be»
swaradest
Friherre OsntinZsbsufen ansäg benna F
bland be nyttigaste i hela TjenstehjonS-stadgan. HwaV
kunde wara mera nyttigt, än at fä anlägga flere Nybyggen
och Torp. Denna rättighet hade Krono,hemmans-ä»
gare ej förut älnjutit, utan föregängcn undersökning och
LandshöfdingcnS i orten tilstädjclse.
Friherre Liikvsrlcbölst: för at wara up»
rigtig, bör jag tilkännagifwa, at jag i mit projeÄ haft
mera afseende pä Landets upodling, än Kronans inkomster,
hwilka ändock derigenom skulle blifwa obetydligt förminskade.
Friherre Os Oser trodde ej nänffn hafwa warit
förbudik at sätta Nybyggen pä sm egen jord. Hwar
bonde ägde ben rättigheten at pä sina ägor mottaga hwem
han wille. Frägan wore nu blott, huru Krono -Utstplberne
skulle utgä, och ont de skulle upbäras af Inhyseshjonet
eller Hemmans-ägarm.
Herr Ltjertrelä; Lamuel. Efter det talädkS
om rättigheter, torde äfwm »Sgsk böra talas om
D
skyldighet. Han för sin del ansäg den som anlägger
Nybyggen böra wara answarig för Krono-Utlagorne och
tillika förse Nybyggarne med arbete, sä at de ej stryka
landet omkring och tigga.
Grefwe körner, Larl Ztellan. Det är e«
gcntcligast Krono- och Kronoskatte-Hemman» hwilka äro
älagde den skyldigheten wid nya Torpt anläggande, ak
bärtil förskaffa sig lagligt tilsränd.
Herr Leijonltolpe, jfonsa Lamuel. Dcnna
§ innefattar 2:ne delar, den ena angäende tilläkclse at
anlägga Torp och Nybyggen, den andra rörande KronoUtlagornes
utgörande. Jag för min del känner ingen
författning som äläggcr Hemmans-ägarc at för sina Nybyggen
betala Krono.Ukffyldcrne.
Hans Lxcellencs Herr Grefwe Kuutk,
Jag tycker mig finna at man contunäerar Nybyggen och
Inhyseshjon med hwarannan. Nybyggen kunna icke annat
än wara gagncliga för Riket. Oe föröka Folkmäng,
den och upobla Landet! Oe börja med husbyggnad och
trägärdstäppa och bryta sedan upp äkcr och freda äng.
Sädanc böra upmuntras. Inhyseshjon äter äro skadlige
lättingar, om be icke genom äldcr eller krämpor äro utur
ständ satte at arbeta. Äro de arbetsföre, böra de ej undgä
at betala skatt til staten; och för at komma bertil, är
ruin tanka at ägaren til Hemmanet, hwarä de hysas, bör
wara pliktig at answara för Krono-Utlagorne, äfwen som
för Nybyggarens.
Herr 8testt, polian ^xel. Ester min tanka
har betta ämne sätt et widsträcktare utseende än det borde.
Frägan är ej om rättigheten til Nyhyagcn, utan endast
hwrm för dess skatt skall answara; för min del finner
jag Friherre Lilfverlcfiöl65 tanka uti sit cliölamen
ganska julle, hwad denna fräga widkvmmcr, at ingalunda
Jordägaren bör answara för Nybyggarens parsonels
rilskyldcr, och jag anhäller at Friherre Lilkvnrfefiölsts och
töfwcrste-Lieutenant klammarlaerZS anförande i benna
fräga mätte upläsas.
Friherre De Lieer, Larl. Jag hade ärnat
anföra detsamma som Herr Klajor Ltecit nu ytkr.at.
Kronoskatte-Hcmmans-ägarc njuta samma rätt at anlägga
Torp pä sin jord, som Frälseägare. Men om ägaren
skulle answara för sine Torpares Krono-utskylder, sä skuL
le kan hända mänga af Allmogen afskräckas frän anläggande
afTorp; Och skulle följden derafblifwa den, at Bonde^tändet
blcfwe til siikc anläggningar mindre hägadt, wore
det dä kj bättre at stadga, det Nybyggaren sjelf bör
för Krvno-Utffplderne answara.
Hans Lxcellence Herr GrefweN och
Landt - Marskalken prop>oneraäe bifall pä z § med
den förändring, at Nybyggare och Torpare för sina KronoUtlagor
sjelfwe answara.
DiföllS.
llplästes 4 § i krojeäsL
Herr von Lcsiult^enlieim, Davist (den
äldre): Flyttningstidens utsättande til ^unii mänad Hat
titan twifwcl flere talande skäl för sig, men de af Herr
Landshöfdingen Grefwe lVlömsr andragnc motskäl äro ock
af wigt, hälst Bonde-Ständer, som Utgör det största antalet
af arbetande Jordbrukare, äfwen förklarat sig för
hdstetidcn; likwäl synes skäligt wara, at i anseende til
Lalenfierim förändring (likasom wid wattendämnitigar
och wid djurfängst-tidcn förordnat är) päöka ii dygn.
Tidigare än bett 12 OLtober är ibland icke bergningen
fulländad. Äfwen är illa passande, at flyttningen för hytcsmän
och för tjenstehjon i städer infaller pä samma dagar.
Littvt flyttning-tidens utsättande til den I lovern
V
S
ber i Finland har )ag pä bc förut i dag andragne stäk
ej nägot at päminna.
Herr Stjernelcl, Lamuel, förcstog at ssytkningstiden
för Swerige mätte utsättas i meäio ^unii och
i Finland ben I November.
Herr 8 t est t understälde, om man ef först skulle
Åtskilja frägan om flyttiiingstidcn i Finland. Det som
wore nyttigt för Finland, kunde wara skadligt för Swerige
Hans
Lxcelleuce Herr GrefweN och
Landt - Marskalken. Bonde-Ständet har i sit laxeraLtum
krotocolli gjort cn slik skillnad icke blott för Finland,
utan för ätstillige provincor, DcsterNorrland, Westerbotten,
EcfleborgsLän, Upland, Skäne och Blekingen
samt Gottland, för hwilka alla den i biovembcr är föreslagen
til flyttningstid.
Friherre KVreste, ksbiun, begärde prnliminair-proposition
om olika flyttningskidcr för Swerige
och Finland.
Friherre ve 6eer hade ej nägot at päminna
vist Bonde-Stöndeks tuskan för be öfrige i betz LxtraÄum
krotocolli nämnde provincer, men bcgärte at dcrifrän
mätte undantagas Upland, för hwilken province d. i November
icke wore passande til flyttningstid.
Friherre Ibott, ansäg flyktningstidcn
i allmänhet böra rättas efter hwar proviuces särskilta
läge. För Skäne trodde han ben 2y September wara
dcn lämpcligaste vch junii mänad alldeles icke.
Hans Lxcellence Herr Grefwen och
Lanlkff-Marskalken proponsrnste a t olika Legostämma-!
lid mätte stadgar för Swerige och för Finland.
BlföllS.
Hans kixcellerice Herr Grefwe» och
kandt-Marstalken förcstog dcrpä at flyktnings-tiden
för Finland mätte utsättat til den i Xovembcr.
Hwilket likaledes bifölls.
Herr 8iestt, joban ^xel. Af de flere nu
u läste Oiistamina har jag inhämtat mycken skiljaktighet
uti tänkesätten rörande flpttningstiden; ,en del pästä Mid,
so!»marstidcn, andra äter wilja förblifwa wid ben wanliga
flyktningstidcn ben r Ociober. För min del anser
jag Midsommai suden för den lämpcligaste. Men jag fär
til Högloflig? Ridderstapct och Adeln hemställa, om icke, til
förmings-winnandc af tänkesätten, man kunde hafwa 2:ne
flyttningstider; nemligen dcn 25 klars och dcn 1 Oäiober.
För alla dem som Utträda Hemman, wore det gansta förr
mänligt at antaga dcn 25 klars, och de undwcko dä dcn
beswärlighctcn at städja folk om hösten som äro gagnslösa
ända til mähren dä flyttningen ster, husbonden til
mycken tunga och kostnad. Härmed skulle likwäl icke det
tjenstehjon, som tagit städja pä hela äret, wara tillätit
bortflytta förrän dess tjcnst.är wörö förslutne.
Friherre Lilfverlcbölst, bills. Jag förenar
mig med Herr klajor Ltestt, angäcnde flyttningsti,
dcn» utsättande til dcn 2s klarri,, sä mycket heldre, som
om jag tilträdcr en egendom om wären, är det nästan en
omöjlighet at fä tjenste- och arbetsfolk, hwilket jag af dcn
erfarenhet jag sjelf i är haft kan intyga.
l
Herr Lcbmisterlöev, skenning, instämde
häruti och trodde at r sädant fall man ej bchöfde öms»
folk mer än en gäng om äret.
Herr Lneicbölst, Larl ?restric. Om 2:ne
flyttningstider om äret skulle widtagas, ginge det päspftade
ändamäl äfwcn förloradt, at dcasamm» som bärgar
O;
54
och höstar, flakk äfwen utfordra och besörja dc famina ilsgängarne.
Äfwen kunde hända, at dct Tjenstehjon, sorn
Husbonden staht at begagna sig för hela äret, skulle fä
tilfälle rycka sig ur betz tjenst den tiden han honom bäst
bchöfde. Fruktan at tjenstefolk under sommartiden, viy
-en till flyttning antoges, skulle derigenom fä tilfälle och
frihet at dyrka sit arbete, som löse och enskilt?, förfaller
Lä de z:ne mänadcr förut äro stadde och til årstjenst
bundne. När Ridderflapets och Adelns tankar i delta
mäl äro sä stridige, anhäklcr jag at saken mä flitas ge»om
Votering, emedan jag anser min opinion häruti»»
»an sä wjgtig i anseende til Landtbruket, at jag ej ka»
begifwa mig derifrän.
Friherre Diiljencrantr. josian VVilfielm.
Icke allenast de som kbga Egendom, utan ock alla de som
hafwa riuga antal arbetare, men om sommaren til od»
ljugars förrättande bchöfwa mycket folk, lära liksom jag
instämma med Herr filajor Lrcstt och Friherre Lilkverfckolcj.
Just derföre at blott en flyttningstid nu existerar,
nödgas jag om hösten antaga och utan ändarnäl ek
halft är föda en myckenhet folk, som jag bchöfwcr sonm
rriartiden, men icke förr.
Herr 8testt, Joksn ^xel. Herr ^mirsj
kvefcfiölst mätte ej rätteligen sörslätt min tgnka, som aldrig
kan wara at derigenom bereda tjenstehjon nägot tilfälle
til sjelfnstllige och lagstridige bortflyttningar. Mit
förra anförande bcwisar dct. Men för öfrigt är jag i
-enna delen aldeles intet enwis, utan fränstär dct, om
Diidderskapcl. och Adeln ej finner det skäligt. AnhällandeL
i sädafit fslll om proposition xä Midsommaren.
Friherre knstkeck, kefir ^iexanster, be»
gärle xropolfiion yt-flytlttingstiden mätte utjältas til den
Ls Zulsti,
Hans LxceNen^x- H-rr Grefwen och
HarrdL - M-rskalken a»säg sig, när tankarna wörö del»
ke, först göra proposition j enlighet med Lconomie-Utflottcts
betänkande; och föreslog altsä at rätter legostäm,
motid sä i staden som ä landet mätte blifwa den 29
Lepiemfiar»
RopadeS Ja och Nej.
Herr Grefwen och Landt«Marskalken
proponeracie derefter Votering, hwortill äfwcn ropades
Ja och Nej.
Herr 8tsät yrkade at Votering mätte anställas,
enär den begäres, och bcgärte at Friherre Kuäfieck» fdrslag
mätte utgöra contr». proposition.
Herr Grefwen ocb Landt-Marflakken up»
satte och upläste derefter Voterings - propositionen sä
lydande:
Den som bifaller Lconomie - Utskottets betänkande
om. Legostämmotidrn ffrjfwex
' Ja.
Den det ej will flrifwcr
Nej.
Winner Nej, sä flyttas lcgostämmotiben til de»
is Djurin.
Friherre Ds 6eer, Larl. Det är utan kwlfwel
hwars och ens rätt at votera dä det begäres. Men
Zag hemställer til dc af NiddcrskapetS och Adelns Ledamöter
som ästunda Votering, om icke efter Donde-Ständet,
som har största intereslet i närwarande fräga, ästundak
ben 29 Lepiewfier til flyttningstid, Ridderskapet och A»
deln äfwenwäl flulle dermed finna sig nöjde.
Friherre 8iikverscfiöI6, jag instämmer med
Friherre vs Oeerz efter be andra Ständer» redan lära
.D 4
hafwa fattat sit bestut, och rt annat numera ffulle tjena
til intet,
Herr 5teät förklarade, ak om det wore säkert
ak de andra Ständen redan afgjort flptkningstiden til d.
2y Lepiembsr, sä wille han bcgifwa sig, mcn annars
jckc; och föreslog a-t afgörandct af denna fräga kunde up«
skjutas til dch man singe inhämta i hwad bcflut be stannas,
Friherre De Geer. Jag förklarar här, at de
andra Ständens äecilion aldeles icke wcrkar pä min tanka.
Jag har sagt at Ridderffapet och Adeln torde kunna
sinna sig nöjde at instämma i Bondc-Ständcts beslut om
flpttningStidcn, mcn jag har sagt det as den orsak, at det
är Bönder som fattat detta beslut, ej af ben orsak as
het är rt Ständ,
Friherrs kalbitrkze, H.änm, wille asstä,
WN
Herr I^IinZspor, Gerät, med flere xrkabe
vä Votering; hwarcftcr
Herr Grrfwen och Landt - Marskalken an»
modade Llasserne at sig til sine särskilte samlingsrum ät«
siilja, och Votering företaga, samt sedermera äter sammanträda,
för at afgöra de öfrige punctcrne af betän«
fandet,
Efter stukad Votering räknades röstcrne och befanns
Voteringen hafwa pä följande sätt utfallit.
z-hse Ejsslen — Ja — si — Nej — 60.
2:d,ra t7!2?len — Ja — 42 — Nej — 47,
i-fka Ja — 5Z — Nej —18,
I anledning hryaraf, och dä Ne) bkfants hafwa
tvunnit,. Herr Grfwcr; Laadt-Marffalken för
-
57
klarade Ridderskapets och Adelns bestut wara, at lcgostämmotiden
Utsättks til ben Is sunii.
Dcrpä upkästcs 5 § af ?rojeöket.
Efter gjord erindran at upsägningstiden mätte
flpttas, sedan lcgostämmotidcn blifwit förändrad) peoponerääs.
Hans Dxcsilencs Herr Grefwe» och
Landt Marskalken, til upsägniiigs-dag för Finland d.
I ^uFustj och för Swerige d. is diars.
Bifölls.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalkcn hemstälde,
om icke oaktat blott en upsägningsdag nu wore
nämd, irenne (z) dagar borde likmätigt denna s:te § innehöll,
bertil utsättas; och tilkännagaf derjemte at Bonde,
Ständct föreslagit en wccka.
Friherre Ds Geer, trodde at tydcligen borde
Utsättas om denna wccka borde räknas före eller efter de
nph bifallne upsägningsdagar.
Herr Grefwcn och Landt-Marskalken pro.
xoneraäs at upsägnings-dagarne mätte wara en wccka ef,
s§r den ; ^UAusti och is ^lar,.
Bifölls.
UplästcS 6 § af krojeäet.
Herr 8teät trodde ak det i denna H äspfkade
ändamäl bäst wunnes, om Husbonde förpliktades at gifwa
Orlofs-sedcl när som hälst Tjcnstehjonet sig derom anmäler.
Derigenom skulle ock sll fräga om städjas äterbär,
ning förfalla.
Friherre Ds Geer förmente § innehälla, at
tjenstehjon skall fä Orlofs-sedcl när det densamma begär.
Herr Lteät begärde underrättelse, om den bifallne
§. innefattade at ingen singe upsäga för än inom
de sju utsatte dagar.
Herr Grrfwen och Landt-Marskalkcn swa
radc
härtil Nej.
Friherre Ds Gser. Nägon wist tid til up
sägning
mäste nödwändigt bestämmas, Det är otjenlW
58
at springa och säga up hela aret igenom. Det lämpcli,
gaste synes mig wara, at sju dagar bertil utsätter ä bäde
sidor.
Friherre kluäsieck yrkade at Orlofssedel mätte
kunna begäras och gifwas när svin hälst.
Herr Grefwen och Landt.Marskalken
trodde, at fbr sakcrnes sammanhangs skull den 7 § borde
företagas tillika med denna,
7 Z uplästcS.
Friherre 8iifvei sckölst, hc-istälbc om icke
böterne i 6 H kunde förswinna,
Friherre Vp (leer ansäg wäl äfwcn beha böter
kunna förswinna. Ingen klagar öfwer för god Orlofssedel,
men i fall Husbonde gifwcr elak Orlofs-scdcl,
sä kunde böterne äga sin nytta.
Hans Lxaellence Herr Grefwen och
Landt - Marskalken proponeraäe bifall pä 6:te och
?:dc
L'2raZr2psierne godkälldcS med ben förändring,
enligt gjord crindran af Herr von Lndström, josian,
at de i 7 Z nämde g:ne upsägelse.dagar förlängdes til 7,
i kraft ofwansirc om s:te ^ tagne beslut.
8:de § uplästcS.
Hans hixceUence Herr Grefwen och
Landt - Marstalkcn föreslog bifall til densamma med
den förändring» at i stället fbr ben Zo 8eptswber, sättes
den 2 November för Finland, och 16 ^sunii fbr Swerige.
Friherre von OLNtinZssiauten hcmstälde,
ym ej de sju frihetsdagarne kunde utsättas til hösten, k
anledning deraf, a t dä förlorades mindre arbete än om
tze sommartiden skulle bewiljaS.
Friherre Oe Lsteer trodde cj det kunde läta sig,
göra at bertil utsätta nägon wisi tid.
Herr 8testr ansäg Utskottets xrojeÄ i denna
delen wara det möjligaste man kunde pähitta.
Herr Ltorkenkelt, öleckert. När tjenste»
Hjon afflyttat, har det altid fäkt tilgodo njuta sine fri?
hetsdagar sä har bruket hittils warit, och lä lärer det äf
wen
hädanefter förblifwa.
Herr Grefwen och Landt-Marstalken föreslog,
at § mätte godkännas, blott med ben ofwan propopurssts
förändring i anseende til tiden at träda i tjenst.
Bifölls.
y:de § uplästcS och bifölls.
Io:dc Z likaledes.
Utte § uplästcs.
Herr Lnetcsiöstst ansäg wid denna § ek litet
undantag böra förbehålla-. Förhällandct kunde wara v,
lika under frid och under krig; och trodde han altsä ben
exception kunna göras, at tjenstehjon ej under krigstider
borde wara förpliktade at sin legostämmotid uttjena.
Friherre bjerta. Istans. Dä uti den nu l
frägawarande H stadgas at Husbonde, som utan skäl wräkcr
sit tjenstehjon, endast stall gifwa detsamma sin fulla
Årslön med förbättring af z R:d. 16 si til stade-ärsättning,
synes tjenstehjons rätt icke wara nog wärdad. Närén
husbonde pä sädant sätt wräkcr sit tjenstehjon, bcröfwar
han det den föda som det warit berättigat at njuta af
honom under tjenste-tiden. z R:d. 16 si. utgöra i de flesta
fall icke tilräckclig ersättning derföre.
Herr 8 tost t kunde wäl sinna stal at häruti consormara
sig, men som Bonde.Ständet wid benna Z icke
hast nägot at päminna, trodde han H kunna förblifwa
sädan, som ben blifwit fdrcstggen.
Herr Grefwen och Landt-Marstalken gjorde
proposition tik bifall pä denna H.
BcswaradcS med )a, likwäl yrkade Herr Loe
strölä
sit förut gjorda fbrbchäll.
Härtil ropades Nej.
Herr Grefwen och Landt.Marskalken förklarade
at det komme at stä i pcotocollet för Herr H,-
nsiralcnL räkning.
I2:te Z uplästcS, sä tyäl som Bollde-Skändets ber?
tflid gjorde anmärkning.
Friherre Oe Oscr. Jag förmodar ak anledningen
hwarföre huSarsa influtit i denna § är den, ak
den gamla Tjenstehjon?-Ordningen förut derom stadgat.
Men nu S rn mera uplyst tid häller jag fbre at ct sadan
t stadgande bör aldeles utgä. Husaga torde wäl ändock
utöfwas, »nen billighet och klokhet synas bjuda, at
derom ej »agot blifwcr sbrorduat.
Herr von Kook, O ull sk. Stadgandet om
husaga är grundadt pä tydelig tillätAse i MissgärningsWalken,
hwaruli nägvn rubbning icke kan äga rum.
Friherre Oo Leer. Just derföre at ben där
nämnes, iäsom jag nu hbr anföras, bchbfwcr den ej nämnas
i Ljenstehjons-stadgan.
Friherre Ojer»», Klans. Jag förenar mig
med Friherre Oe Leer och tillägger til hwad han anfört om
husaga, at denna stag- bestraffning synes mig böra försrvinna
icke allenast ur den Tjenstchjons-stadga, som nu skall
fastställas, utan äfwen ur wära äldre ännu gällande Lagar
om Husbönders och tjenstehjon- inbördes fdrhällande.
De af Nidderstapct ych Adeln redan bifallnc ZZ af Kco
noinio - UlskottetS pioftök ändra flere ben allmänna Lagens
föreskrifter i 14. Cap. Handels-Balkcn. Jag finner
fäledcs icke hwarföre wi ej äfwen stulle wäga widrtra de
HZ i samma Lag, som gifwa Husbönder rättigheten at e»
genmägtigt straffa sina tjenstehjon.
Hans Lxvellence Herr Grcfwen och
Landt-Marskalkerr. Hwad i allmänna Lagen stadgas,
kan ej nu här wara et stejiberatioris-ämnr.
Friherre Klfert». Dä fär j'gi ödmjukhet fräga,.
om i fall Hdgloflige Ridderskapets och Adelns bcstut om.
fiyttningstidcn blefwe gällande, den allmänna Lagens stadgande
derom äfwen skall gälla, och denna tid fäledcs Inträffa
efter Ljenstehjons-stadgan ben jurist och efter
allmänna Lagen wid kvliasiels-mässan.
Herr Grefwen och Lan dt - Marskalken anmärkte,
at om flyttningsri-en wore xroponerut i Tjenste,
hjvnS-stadgan.
6r
Herr ^stelkeim, josian Krsstria conkor
meraste
sig med Friherre Oa Leer.
Herr Ltjernelci, 8amuel, anmärkte såsom
exempel, huru det som i denna § stadgas om angifwandc
af tjenstehjon som bär bar eld, stulle kunna förtyda-, at
om husbonde sädant sett och will stona tjenstehjonct och
ej bliswa dess angifware, men en medtjenare sadant angäfwe,
sä skulle husbonde sämcdelst kunna komma at sitta
i stocken. Han anhöll derföre om den ändring at tybeligen
mätte utstakas, det husbonde ej mätte kunna dömmas
til stockstraff.
Herr Lcestt. Utan at inläta mig i nägot »vidlyftigt
dfwerwägande af hwad Frihcrrar I)e Leer och
Hjerta anfört, fär jag endast ödmjukeligen ärindra, at
jag tror oss icke wara tilständigt at stilcuter» öfwer Miss,
gerning--Balken. För öfrigt tror jag et stadgande om
mättelig husaga icke kunna wara stadeligk, utan snarare
tjenlig» wid förefallande kilfällen af tjenstehjonS oredlighet,
fylleri m. m. Och jag hemställer, vin icke Z i denna
del mä bliswa oförändrad, sä mycket heldre svin Bondcständet
ej därwid haft nägot at påminna.
Härtil ropades Ja och rJej.
Friherre Kljerts. Jag bör anmärka, i anledning
af hwad en. wärd Ledamot nyss fade, at det icke är
j Missgärnlngs-Dalken som det obestämda uttrycket: mättelig
husaga, förekommer, utan i 14 Lapillet Handcls-Balken,
i detta sa,nina Opirel, hwarS öfriga HZ man ej
drar i betänkande at ändra. I Missgärnings-Balken sägcS
endast, at husbonde äger rättighet at skäligen näpsa
sit tjenstehjon.
Herr 8teöt. Jag kan ej, säsom nu stedt, ci»
ters nägon Z i Lagen eller erindra om detta stadgande
finnes i ct Lspitel af Lagen eller i et annat. Men uppä
det stät, at Bondr-Ständct önskat huSagans bibehällande,
torde Högloflige Siidderstapct och Adeln böra göra
nägot afseende.
Härtil rspadeS Ja och Nej.
-2
Hcrr 8teät. Jag för widare göra ben ans
märkning, ak i slutet af denna H följande stadgas: warö
ock den» som flike personer, under deras oloffina
bortovaro, öfwer nätterna hyser och herbergera!:,
förfallen til z R:d. 16 tz. Jag hemställer om
icke nägvn ändring häruli skulle synas nödig. Det skulle
kunna hända, at et tjenstehjon olofligcn afwcke och blcfwc
herdcrgcrat pä god tro af n-ägon som worc okunnog
at det olofligcn afwikit; och deraf kunde möjligen följa,
at den detsamma hyst, dlcfwe blott för denna okunnoghct
dömd at plikta.
Grefwe körner. Larl Ltellan. Det har
aldeles sin riktighet, at sädane casus kunde Inträffa; men
sädant torde ej Lagen kunna afhjelpa. Sannolikast är
at ek tjenstehjon, som olofligcn afwikcr, söker och för herberge
i nästa by,; och det är egenteligen pä sädane lätta
tilfällcn afseende bör hafwaS af Lagen; ssm otwifwelaktigt
i alla fall bör wara i^nerel.
Herr Ltestt förestog, at en wist krets kunde utstakas,
hwarinom detta stadgande skulle äga kraft t. ex»
en mil, eller inom Socknen.
Friherre Ve Geer. Jag fär anmärka, at R,'dderskapet
och Adeln ej bör lämna oafgjord den delen af
§ som rörcr huSagan, som under öfwerläggningen blifwit
bortblandad med et annat ämne; jag pästär och sörcsiär
at ordet huSaga mätte aldeles ukgä, och i Tjenstehjonsstadgan
endast nämnas ben rättighet som lagen förcffrifwcr.
Hcrr 8te6t. Jag stullc gerna häruti wilja förena
mig, men kan ej annat finna, än at rättigheten skulle
derigenom aldeles fbrswinna, emedan jag tror, at ingenstädes
bestämt är stadgat, i hwilka fall husaga katt
tillämpas.
Herr ^ellsrsparrs, e^xe!. Hcrr k^ajor
8ts6t har nog länge uppchällit Högloflig? Ridderskapet
och Adeln med det förhatcliga ordet huSaga, men tiden
är dyrbar. Jag anhäller at Herr Grcfwen och LandtMarskalken
täckes göra proposition pä § med Friherre vs
Leers förefiagna ändring. Den wärd» Ledamoten, s»Ä
sist talade, katt hafwa sina wigtiga skäl för husagans bi,
tchällande, äfwcnsom Dondeständct haft sina för des fattade
beslut; mea jag bestrider at des beslut mä lägga band
pä Högloflig? RidderskapetS och Adelns.
Härwid ropades af mänga: proposition.
Hcrr 8tcclt. Jag fär häruppä den äran smara,
at sS litet jag kan känna Herr ^6Ierlp»rrcs stäk för
sin tanka, lika sä litet kan han känna mina, och nägon
pröfning af dem här äga rum. Och hwad sjclfwa frägan
vm husaga» beträffar, har jag hcmstält densamma til
Högloflige RidderskapetS och AdclnS ompröswande, och dek
är piuraiitsten som stall filta den.
Friherre kljerta, vans. Som denna § i
projoÄet innehällcr flera momeneer af olika innchäll, sä
torde det wara angeläget at de ätstiljas, och at proposition
göres pä et i sender.
Hans jFxcellence Hcrr Grefwe» och
Landt,Marskalken swarade, at det redan wore öfwerenskommit
at göra proposilion pä hwarje §, och at nägon
§ ej kunde sönderdelas.
Friherre kstjerts. OL anhäller jag at fä yttra
mig öfwer et eller annat i ben ifrägawarande §, som
rj ännu blifwit widrört. Detta är min rätt.
Herr Grefwen och Landt-Marskalkcn. Det
är min rätt at göra proposition.
Bifaller Högloflige Ridderskapet och Adeln 12 §
med de förändringar, at ordet huSacya utgär och at de i
slutet af Z stadgade böter äga rum blott, dä det är wetterligt
at tjenstehjon afwikit.
BiföllS.
Friherre kkjertg. Jag yrkar, at bet mätte
anteknas i prolocoiicr, at innan proposition gjordes, jag
anmälte mig at tala öfwer sädane delar af den nu afgjordt
§, som ej förut warit under vsmilstion, men at
vet blifwit mig wägrat,
IZ § uplästes»
Friherre von I^antingsbsusen, päminte at.
ben mening af denna H som rörde husagan, borde utgä r
silje af bestutet om söregäcnde
Bonde-Ständeks anmärkning tvid denna § up
läster.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken
gjorde propolition till bifall pä § jemte Bonde - Ständets
tilläggning och den af Friherre von I^ntigskLuleli
gjorda anmärkning.
Samtycktes.
14 H nplästeS och bifölls.
15 H bifblls äfwen med den förändring, i anledning
af flyttningstidcnS ombyte, at Tjenstchjons,ordningen
i kebrusrii mänad ärligen publiceras.
Slukeligcn anmodade Hans klxcelience Herr
Grefwen och Landt-Marffalkcn första LIaslens
Herrar LIectorer, at i morgon wälja Ledamot i Hemliga
Utskottet efter Friherre Lkrentviir6, som för cnlkilte angelägenheter
skull bortrest och stn afsägelse hoS Hans Kongl.
Maj:t t underdänighet anmält.
Högloflige Ridderffapct och Adeln ätskilbcs klockan
half 10 pä aftonen.
