# ID: svediakorp-gov165
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1800
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 74,177
# sentences: 2,764
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


-rss-r!-!!-!!— I ILZ
Adell?, ak högst z:ne dagar af Rik^möt-t torde agersta,
och sar derföre, utan ar willja göra intrång i nägonS
rättigheter, föreslå, om ej en jämnkning ruan vorsri,
!§ krinde äga rum.
Herr I^s/anstolpk: förnyade dek af Herr
gjorda förslag, ak upskjuta med denna §:s afgörande;
men arsttliige wörö af stridig tanka.
Herr Grefw-n och Land t-Marstalken
gjorde krnpoliiivu.: Vifaller Höglofl. Ridserstapek och
Adeln l. §. af Betänkandet, med deri af Grefwe
Märner proponsrscka killäggnji g at det deruti före»
slagna Upskartningssätt af fyra Ständ ej mä leda til
j?, Ljuäioal?
Ropades Ja, Nej och VorerinZ.
Herr 2 i dorli. Jag hade förcfatk mig ak ej
yttra någon kanka i er ämne, der sä manga andra, med
mera kännedom och rättighet, redan gistvik sina. De
fa ord jag arnar säga hafwa ingen annan afsigt, än
den, om möjligt är, at afböja en Vmennx, och spar»
Ridderskapet och Adeln förlusten af en dyrbar tid.
Jag undersöker icke om sammanskottet til esaliszrionsn
är en Bewillning, eller icke. Der gör kllsylbst
ak den ar en Beskattning, hwilket icke lärer
kunna nekaS. Riksens Ständer allena äga rättighet
at beffaika sig och alla SwerigegJnnebyqgare, och denna
hafwa ds uröfwat, dä de utstakat en wis;?r6(lsnt,
som af all förmögenhet stall gifwaS. Men uppå
Lammittsrsäe8 åtgärd ankommer det ak bestämma
werka» af detta NiksensSländerö Beslut, dä ds
bestämma wärdet af all Egendom, och dymedelst cke
-
HL4
rr,-miners densamme, som hwar och en s?asl betala.
Dä denna ar sa nära beslägtad med hmad Riksens
Seander rilksmmer at görs, och kan i stclstva
werket anses som en fortsatt utöfning af den beskattningsrätt,
soni Riksens Ständer exclustvs tilhör,
sa ar wäl naturligast updraga den ak Ledamöter af
de sv a Siande», hwilket ocksä här ryckas wara de
fst stas.mening. Och som tillika yrkadk blistvit, med
yrsta as allmänna rösten ut ko ra de Särderingsmän
ssloeisi-s rwanne af. sadana Statens medlemmar, som
sägas icke Wara genom de fyra Riks Stånden re^rssavrerscls,
blefwe en onödig nyhet, da de förre icke
skäligen böra misttänkas, ar med mindre rärrmrsa och
symwets-gran» her upskarca nägonS Egendom , derföre
ar han icke omedelbart tilhör nägotdera Ständet,
och.en mycket bstäEch nyhet, baden synes öpna wä.
gen för et st-ge rLg>re-.t«ncslion, som wära Regeringssagar
eller lagliga bruk hittils icke känt.
Hans Lxesllsncs Grefwe Ruurb rrod»
de kill i>;a ängLN, at ej leda til prTjuäioir, wara sa
rllfredsst illande, at de Herrar, som begärt vorsri, §,
torde derifrån assia.
Herr Xlingi^orr, 6srär. Jag för min
del är näjd at assia frän vorerin.A, den jag blott
yrkac, ester j.H ansett ben säsom en af be fä rättigheter
wi hasme öfriga.
Herr IXloröenstdpe, ^ncksr.^ och Herr
I.sgercrsnt2, Lsngr, asstodo äfwen.
Herr kVlunclr sk Idofenscktvlst. Jag af.
star ifrån vvtsrwZ, mm utan at antaga det Mer,
ii2;
ak Riksdagen slutas inoni tre dagar, emedan det
talar lika starkt för alla nu förekommande Betan»
kandcn.
Hans HxLc! lenes Herr Grefwen och
Landt - Marsta lkei!. Bifaser Höglofi. Rldderilapct
ocb Agrin i. tz. af Hunliga Ucstotkets Betänkan,
de, rörande lammansärrningen af Upstattnings-LomlN!t!eeras,
utan «t denna sammanfattning ma tjena
kil xieefuäieLl i framtiden, och endast för denna gängen,
Bcswarades med Ja.
2. §. Af Betänkandet uplästcs.
Herr 6/!IengclIsr, 8smus! ^seol),
ansäg tydligheten sördra, ar i första K. utsätecs, om
det ar efter förmedlad: eller oförmedladt Hemmantal,
fv!N Ssckue-äsjgurLraäe böra kväljas.
Grefwe 8 tr 5 mksIr, kreär i e Oeor^
frägade VM de walde Taxeringsman stövla fullgöra
alla Taxeringar L Länck?
Herr 3coär fwarads härkil N c f.
Grefwe Lrrömfelt yttrade sig ej kunna
inse, hwarföre ali Adeln i Länet skulle samlas kll
Lands-Larieollrsr, och rrodde ak fadanc stulle åstadkomma
densamma en gansta dryg kostnad.
Grefwe klia milron. Jag sinner cu Lon»
traäiQion emellan första H. och den andra. I den
första star Bofaste, r den andra Vefutkne. Efter
min tanka ar ordet Bofaste der rätta pa bägge
ställen, emedan RidderstapetS och Adelns Taxerings
-
1126
män sjelswe böra äga Jord, enlig-: 10. §, i Meliga
kriviiegisrug.
Herr 8 tvär. Hemliga ftft^ottek har ansett
nödigt, at Ridderskapetb,och Adelns Ledamöter marks
sammankallas lil Landshöf-dingarna, för at samradaS
om hwilka i Upftkatmings- OommikkSLrno bära sikta,
der ej någre besukne Zlvelsmän finnas. Hwad angar
Landshöfdingen L/ilenscHsrs amnärkistng, sar jag
smara at sadana wat manligen ske efter beräkningen
as oförmedladt Hnnmama!, och betyder det för öfrigt
har ingen ring, antingen det skee efter förmedladt elier
oförmedladt.
Grefwe Douglas, (garl VVilbelm. Ivlajor
8rsstt har förekommit miq uti det jag ämnade at
säga: jag sär dock endaK tillägga, ar mänga Häradcr
finnas, uti bwiEa inge Bofaste Adelsmän äro ar kil.
ga wio denna Uoskattningen af Egendomar; jag finner
således nödigt, ar asta jaoane Bofasts ibän af
Ridderskapet och Adeln sammankallas lil Landshöfdinge-saket,
hwarest de sjelswe kunde wäija sina Beskarrningsinän;
och skulle sä handa, ak någre af Ridder
skåpet och Aoeln hade sörfall, ak de sig icke per.
sonligen kunde infinna, 'sa, kan ända deraf wa! ske
igenom sö-seglad Sedel, eller genom FuLmagt kil
den de ha siva förtroende före, ak lara wälja. Jag
kror detta ar sä mpckek mera' nödigt, som enformighet
uri upskattninZS-mstKoäsn derigenom sker at de fa
samräoas.
Grefwe lVk orner, Lar! 6 a briel. Mig
synes at Högloft. Ridderskapet och Adeln genom största
tydlighet skulle lättast komma isian fåken, och ar
H27
det oförmedlade Hemmaritalet bör uk siktas. Jag sz».
min del skulle alwen tilstnrka, ar befunne Adelsmän
mane lil Ledamöter i Lommitmerns wäljas inom
hwarc Harad, och ar, der ingen besutten Rogsman
finnes, wäljae be fran der nästgränsande. Derigenom
skulle en betydlig kostnad unr-.vikas, och bör defiurom
den rällknheien mara hwar och en förbehållen, at skrifteligrn
fa anmäla pa hwem han falin med sit för»
troende.
Herr von lioxsiiröm, sonas, hemställde,
om ej förordnas borde, ar deste Taxeringrmän böra
wara underkastade lika answartghet med den, som för
manliga Taxeringsman ar stadgad.
Herr 8testr. A hela Vekanfandct stadgas ef
answurighet för »agon.
Hans bixLLlIencs Grefwe Knurb. Jag
finner ej i Betänkande! namndt huru förhallaS bör,
der ofrälse Man besitta frälse Jord. Det more besynnerligt,
om de, som besitta frälse Jord, ej skulle äga
någon rättighet. Den Ofralfe.-man kunde finnas, som
i Frälsehemman äghe krefjerdedel»r af en Socken:
skulle han ej hajma någon röst? Jag kaimer ej om
Hans Maj:t Sig häröfwer yttrat.
Herr Grefwen och Landt-Marskglken.
Detta ar redan genom förra fragan afgjordt.
HanS Lxcellsncs Grefwe Idu ur b. Nej,
i förra § war fragan blott om Ledamöter i Ommutöerna,
och här ar frägan om Sockne-Fullmägtiga.
Grefwe kläm i iron. Sädan- Osrälscmän
som besitta frälsejord, matte ätminvsione sä wara med
upIySningöMis.
Hans kixcollencs Grefwe lluurb instämde
härut'.
Hsrrsf d^sräin, Joban »Anu5, erinrade,
at der wore ingen oluraget at wara närwarande.
Herr 8raär. I Betänkandet ar tydeligen
sagd t, at hwar och en sar wara närwarande och npgiswa
sin mening. Desiniom skall hwar Socken haf»
wa sin Fulimägrig. Jag tror ej ac man kan komma
längre.
Hans kxcdl! er, cs Grefwe lvuueb. Onr
sa är, at dm Orälsema», som besitter frälse Jord^
kan mara Socken-Fullmägrig, sä är min anmärkning
beswarad.
Herr 6^1 lana äler. Om jag fattnt menlngen
rakt, sa skola Sockne.Fullmägtige wara narmara
n de i Lommine erns.
Herr 8reäc uplyste at Lommittösrns ars
af L:ne siag.
Flere, talade pä en gang.
Hans Lxcsllsrics Herr Grefwe» och
Landt- Marskalken. 9tde och loche §H. innesat-.
ra denna staga.
Hans kxoelience Grefwe k^uurki. Hemliga
Uistorters Ledamöter synas sjelswe wara i Lönrrovcrfa
med hwarandra härösmer»
Herr af dl or 6 i o. Hwar och en ?os5es6onsr
är ansedd stylvig, at wara ulstädes och således äfwen
berättigad.
Herr 8 röök upläste den delen af 2'.dra §,,
forn angör Wal-principen för Bonde-Standek, och
nodde deraf böra sölja, at 50 Manta! kunna til sin
Fullmägkig wähä en kossssstonai.
Denna ventilation afbröts genom ankomsten af
en Deputation ifrån det Wallof!. Borgare,Ståndet,
anförd af Stockholms-Riksdagsmannen Herr Äldere
manne» länägren, som tilkännagaf, at Srändet, i anseende
kil de stora utgifter, som af Landet stola utgå,
icke sett sig kunna följa sin böjelse, at bifalla de föreslagna
gafwor at deras. Kongl. Högheter Hertigarna
af Södermanland och Östergöthland. Derjämte förmälts
han, at Borgare-Ständet besiittit, at ben sä
kallade Bröllopsgärder» ställe, sedan den uphort,
såsom Krönings Gärd i 6 ar utgå, samt derunder
begripas sä wäl Begrafnings-hjelp ester Högstsalig
Hans Majtt Konung lil., som en under
dånig
gäswa af 100,000 Rch. äc Hennes Maj:k
Drottningen, och en lika gafwa sc Hanö Kongl.
Höghet Kronprinsen.
Deputation beswarades och astradde.
142
rizo
Friherre 8kasl, Lorsttr I,uävig. Denna
§. tyckeö böra något nogare bestämmas, da socknarne
aga rättighet wäija inom sig en a lwänne Fullmägtiga
efter förtroende, uran afseende derpå, om de
äro Hv3li6cergäs at kunna wäljas ril Riksdagsmän,
såsom til exempel Ståndspersoner, Bönder som äga
Frälse-Hemman, jämwäl ock /Vrrenäarorer och Fralse.
Bönder, sa skulle kunna hända, om alla Socknar i
Häradet handelsewiö med sit förkoenvs faliic pa sadana
Personer, ak sedermera ingen af desto skulle kunna
wäljas kil Os^urersäs i Upstkattnings-Lommikläen.
Hecr8tsär. Betänkandet innefattar egente.
ligen ej huru Sockne-DsputsrLäe skola wara ^vali6cers6e
; och tror jag Högloft. Ridderskapet och
Adeln alitsa kunna bestämma, at man demi mäijer
hwem man will.
Hans Lxasllsncs Grefwe liuukk, fö
resiog,
at hwem svin häldst ager jorden, mätte hafrva
rättighet ak wälja ril Sockne-Fullmägtig.
Herr Grefwe» och Landt - Marskalken.
Jag torde kanske fa göra propoluion til bifall pä §.
nied Grefwe lvuullw tilläggning.
Grefwe hamilton begärde äfwen den
tilläggning, at ordet Besuttne mätte andras til
Bofaste.
Herr O/llsriaälsr förnyade sin anmärkning,
rörande Hemmantalets beräkning efter förmedladt eller
oförmedladt.
Grefwe lVlorner, 6gr! 6 adriel, anmärkte
gr mänga Socknar finnas, som ej innefatta
50 Mantal, och frägade om de finge walsa, ehuru
de ej besia af mer än 20 eller ZO.
Herr 8 re är. Ja i § star hivar fe Församling,
som bestar af til och med femtio
Mantal; hwilket således äfwen inncbegripcr et mindre
antal.
Herr IVoräenfioIps, äsr§, päminde, at
de Os^ureraäL matte wara jordägare.
Hans Lxcsllsncs Herr Grefwen och
L a nd t - Marska l ken. Ä-skiUlga tilläggningar äro
begärda. Grefwe 8rrvmle!r har pmopmnorgr, ak
Niidderskaper och Adeln ej marce sammankomma pä
LaudS-Lancellisr, Utan wäija inom Häradet.
Herr 8rcär. Sädank torde blifwa ganssa
swart, och det syneS mig ej bork mycket beswara
Lands, höfdingarna, atf se Riddcrskapet och Adeln
församlad en gang om aret.
Grefwe 8rrömselt. Frägan ar ej har om
beswarer för Landöhöfvingarna, utan omkostnaden för
Nidderstchpeis och Adelns Ledamöter.
Herr Grefwen och Landt - Marffalkei,
xroponeraäa bifall kil 2. Z. med tilläggning, at de
cAmmilleraäe böra wara bofaste och jordägare.
Härtil swaradcs Ja; men
Herr von Lagstrom, ^onas, yrkade
tilläggningcn af anfwarighet för dem lika fou: för
andra Taxeringsman.
HZL
Herr ^otenlljerna, d) i13 , bestridde den,
na tilläggning: sedan anfwarigheren blijwit sa ivid.
sträckt, som den hitlils warit, har erfarenheten wjsat,
at Landshöfdingarne haft ganska sivärt ac fä
Taxeringsmän.
Grefwe kk-rmilror!. Desiuiom har ju den,
som kror sig äga skäl til klagan, wägen oxen at
brswära sig Ho6 Kongl. Maj:t.
Herr 6^l!snsäler. Anfwarjgheten torde
wara mindre nödig, när Taxeringsman kväljas efter
bästa öfwenygelfe.
Pre five Ika milton. Någre begära, at i
stäket för til och med 50 Mantal matte i sättas
under ZO Mantal.
Herr ak kkoräin föreslog, at utkrncket matte,
för tydlighetens skull, bliswa 50 Mantal och derunder.
Herr Grefwe» och Landt - M arskalken
gjorde xrvxmiuion pä denna förändring i §., hwilken
Bifölls.
Herr Grefwe» och ^..udr-Marskalken
fragake, om det ej wore Riddersikapecs och Adelns
tanka, at wid walet kil Sockne-Fullmägkiga xrineixsir
af oförmedladt Hemmantal skulle följa-?
Grefwe Lrrömkelr. Hwad gör det til fåken?
Herr 8re6r. Beräkningen efter oförmedllng
är den rätta, om det behöfwer utsätta-; ehuru sadank
nog första- efter förn wid Taxeringar wanligen iaktF
tage-»
nzz
Herr k7oräsnsic>Ips, Austers. Fag buskar
ac denna fraga om sörmeLI-dt och oförmedladt
Maina! skall äga lika röst-rätt, tydligare bestämmas,
pä det at all tivetydighek och dermed förknippade oredor
malte undwikas, och man ej ödsam äuprracl af
det uttrycker, och at förstas af sig sjelst.
Herr Greswen och Landt - Marskalken.
Någre as Ridderfkapet och Adeln halma äfw-m tyckts
wara af den tankan, at hwUken som häidst, För.
samlingen har förtroende til, kan wäljas lii Sockne»
vejiutersst»
AnmälteS och emvttogs en OepurÄtioli frän det
Högmördiga Preste-Ständsr, antord af Herr Biskopen
OoKor I-iristblom, som tilsämiagaf, at Scändet
bifallit Bröllopsgårdens utgående ännu i sep är, lil
Kröningsgärd, Begrafningshjelp, samt gäfwar til
Hennes Majit Drottningen och Hans Kongl. Höghet
KronPrmscn, pa lika sätt, som ofwanföre as Borgare-Slanders
vepukrrssts bliswit ansördt. Äsrvenwäl
hade Preste-Standek bifallit gafmor til betalande
af deras Kongl. Hogheter Hertigarnas skulder, ehuru
Sländek ännu icke bertil ursett nödig ionä.
Dsputationen beswarades och afcradde.
Likaledes en Ospurarion fran der Hcderwarda
Bonds - Ständsk, anförd af Riksdagsmannen lVlgrrs
kebrrion i Utsund frän KopparbergL«Läii, som liikäntiagaf,
at Ståndet hserteligen öi-skat kunnat förena
sig med Ridderfkapet och Adeln i fragan om betalande
af deras Kongl. HöghcterS Hertigarnas Skulder,
men ansett omständigheterna, genom älskiiliga redan
stadgade sfgifter, wara fä tryckande, at Bonde-Ständer
för sm de! icke sert sig kunna deruti jnga.
Vesivarades och aftraddc.
Hans Lxerliencs Herr G re swen och
Lanbc-Marffalken. Höglofl. Ridderffayet och
Adcln har tyckrS mig willja bifalla 2. §. af Hemliga
1! sVöktets klxkrgokum Lrotoco!!! med de killäggnjn»
gar, ar en Socken bestående af so Hemman och
derunder ager waksa en Fullmägkig, ak Lommiktsraäo
frän Socknarna böra wara bofaste Män och
Jordägare, samt at walet bör ske efter oförmedladt
H mmantal.
Harti! ropades Ja.
Grefwe -8 krom keit tilläde äfwen, at Adela
matte walsa inom H wadet och icke försimilaS pä
Lands - LancelliLr.
Ätskillige ropade harti! Nes; men
Grefwe 8 crom kel c förnyade sia tilläggning
och yttrade sig befara, ak Zfdeinö sammankallande hos
Landshösdmge-Ambttct fVulle ej tjena til annat, ä„
at Åstadkomma Lsbalsr.
Herr 8 rest t bestridde denna tilläggning.
Grefwe ^amillon förenade sig med Grefwe
Lkrömkslc deruti, at Adeln kunde »välja inom
Häradet.
Herr k^iläskranä, vaviä Qotkksrä^be.
garde äsive» denna tilläggning.
nz?
Herr Ståcki yttrade sig ej bertil kunna samtycka,
och kunde ej finna nägon farhaga för besia
Folksamlingar wara grundad.
Uppå Herr GrefwenS och Landt-MarskalkenS
föreställning, om Ridderskapet och Adeli»
behagade asstä fran denna tilläggning, emedan en
voksrinA deröfwer blott skulle förhala liden, asstodo
Grefwe Strömfelt och de öfrige Herrar, som densamma
yrkat.
z. §. af Betänkandet uplästes och bifölls.
4. §. uplästes.
Herr Klingtporr, 6erär. Salom onödiga
ord synas mig langa resor kunna urur §. utgå.
Herr Icki I äsbra nä instämde häruti.
Grefwe Lunge, lVIZrksn. Ja, ja, de
bli ej korrtare derföre.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken.
Bifaller Högloft. Niddcrskapet och Adeln ar länga
resor borrrtagas utur Z.
Hartil swaradeö Ja.
5. §. uplästes.
Friherre 8ras! von UloIIstgin trodde denna
§. ej wara tydlig nog, emedan den stadgade, ak
Landshöfdingen wore k> reiss i UpskattningS-Lorn,
mikläsrna, men icke viri han skulle äga röst.
Herr Steckt. I 24. §. nämnes den Olus,
da xari» Vv!» emellan UpskattnmgS-mannen lunde
n;6
inkräffa. Deraf syneS den siutsatts böra dragas, at
Landshöfdingen icke matie äga röst; men som sadanr
icke är p-ea-lt utfart, kunde det ej skada at bestämma
dec nogare.
Herr l^l iI cichr 3 nä och Grefwe Lunge
yrkade, såsom en tilläggning, <u sammankomsterna mätte
ske Härads-Skeppslags, eller Tingölagö-wis.
Herr Grefwe» och L arid t - Ma rskalken
^ro^onerAcis bifall til §. med de tillaggningar,
ar Landshöfdingen ej matte äga röst i LvmruntsorNZ,
och at sammankomsterna ske i hwart Härad eller
Tingslag.
Samrycktes.
6. §. upläsies och bifölls»
7. §. uplasieö.
Grefwe Lträmkelr, kr sörre 6sor§,
fraaade hwar ma» skulle fa folk til krocdeollikösr?
Herr Lreär. Landshöfdingen har i sadant
ändamål at befalla öfwer Kronofogdar, Länsmän m. m.
Upyä gjord ?ropolicicm af Herr Grefwen och
Landt-Marskalken blef 7. Z. bifallen.
Anmältes och emottogS en Ospuratiov frän dek
Hederwärda Bonde - Ständet, anförd af Riksdagsmannen
Isae Larlsson i fran Skäne, som tilkännagaf,
ak Slandet bifallit Brvllopsgardekrs fortfarande pa
samme
s-sses»' >lZ7
simma <äck och til lika ändamål som bet Mällös.
Borgare Slandet förut bifallit.
Beswaradeö och aftradde.
Hans Lxcallsncs Herr Grefwe Kuurlr.
Seda» Rioderskapet och Adeln redan blifwit undrrrät,
tade om de Bcstut de z:ne RelpsÄivs Standen taf,
it, rörande Kröningsgarben, Begrafningöhjelpcn mm.
får jag ödmjukeligen hemställa, om icke w» äsiven genast
derpå kunde undfå kropollcioll.
Friherre Acsel von hollstein. Sedan
wi nu hört, at den af Ridderskapet och Adeln
sa enhälligt bifallna proposition om en ga wa til Deras
Kongl. Högheter Hertigarna, såsom et bewiS af
Ridderskapetö och Adelns underdäniga wördnad och
tacksamhet, bliswit helt oförmodligen of kwanne stand
asflagen, fa hemställer jag ödmjukast, om Ridderskapet
och Adeln e/ skulle anse sin wardighet det fordra, ak
sjelfwe erlägga denna summa, ehuru känbar den ock
torde blifwa.
Hang Lxcslleace Herr Grefwen och
Landt' Marskalken. Detta är en ny Lslus, och
Preste Ständer har ännu icke yttrat sig öfwer konsten
kil vesta gäfwor. Jag får saleder nu allenast proponera,
om Högloft. Ridderskapet och Adeln bifaller,
at den sa kallade Bröllopsgärden ma ännu i 6 är
utgå, såsom Kröningsgärd och Begrafningshjelp,
samt af samma gärd 102,002 R:d. anstas til en
underdånig gafwa at Hennes Masit Drottningen, och
en lika summa at Hags Kongl. Höghet KronPrjnsen»
143
nz8
Hntil ropades enhälligt Ja, och en vspu's
rion
under anförande af Grefwe ^liuuiiron,
lb-uävig^ afgcck för at de öfriga kLl^cÄlvL Ständen
härom underrälta.
8. §. af H mliga Utskottets klxtriiöium krorocolli
uplastes.
Friherre I)s 6ser, Uoberr, föreflog, ak,
fastän Ordföranden wore franwarande, T^xeuygen
likawäl skulle ga i wcrkstallighet.
Likaledes proponerZäes, at Taxeringen skulle
för sig ga, i fall någon Ledamot af Oommutosn
wote bonta.
Någre prkads ock, at af orden laga sörfall,
det förra matie mgä«
Herr Grcfwen och Landt - Marskalken
Prax» nerscls bifall kil , med den förändring, at
order laga marke borrcragas, och Taxerings-förrättningen
för sta gä, ehuru ordföranden eller någon af
Ledamöre-na skulle wara franwarande.
Beswaradeö med Ja.
9'.de och lvide §§. uplastes och bifölloö.
ii» §. upIästcS.
Herr von LngestrSm, sonar, föreslog
efter de orden: Och ager hwarse Person, fom
beskattas bör, a t antingen personligen ti listades
komma, den tilläggning: eller genom om.
vud.
' "Zy
Harull instämde Herr biiläebrgnö, Hans
klxel!« nos Grefwe iiu u r Ir och Friherre vor»
I.snrin§skanlen.
Herr IIlie!ekran6. I §. star, at Lands,
hofdinge,, ager förelägga en ureblifwen person at inkomma,
men ej inom hwad tid.
Herr 8reör. Sädant pröswaS af Lommir»
reen.
Grefwe 8 krom keit. Tide» kan tillkänna
gifwas genom Kronv'Betjeningen.
Herr 8 c estr. Sadank kan kj i Z. föreskris»
was.
Friherre ^clelsvZrst, klric Ooran. I
§. kan ja införas, at Konungens Befallningshafwande
äga förelägga en utebli wen, ak ofördröjellg-m
inkomma med förklaring. In större tydlighet
Försartningar kunna sa, desto bärrre.
Hanö Lx eli enes Herr Greftven och
Landt-Marsia lken gjorde propcrstrion li! bifall
pa §. med de a? H -orna Lndström och Friherre
föreflagl-a ckuäggmugar.
Samtycktes.
12. §. UplästeS.
H)rr kilin» i^rorr, Oerstr, trodde, at denna
§ agde gemenskap med veu, som handlar om Bruk,
hwarfKrc han önskade, at den äfwen skulle upläsaö.
Häruti instämde Grefwe Lnnxe, Grefwe
v/!ärnsr> L'srl 6adriel, med flera,
iz. §. uplasteö..
;i4« 1-
Her^r XNnZsporr. Det' kvar just i siv
ledning af denna Z jag gjorde min eriiMan. Kan
uägot undantag til lindring göras för Bruk. fL
kan det vck göras för wära Torpare pä Landet.
Härmed förenade sig Grefwe Lunge.
läplästes följande af Herr Lursnliam, OloE
iligisna.
Ödmjukaste A4smorisl!
Wid ig §. i Höglofliga Hemliga UtstottekS
Betänkande lärer den anmärkning äga rum, at dä
akka Bruken undrrlaggda Hemman stola upstattas
lil deras rätta wärde, som mäste mätas, efter utrymme,
Skogs tilgäng och andra lägenheter, sä äterstär
ej andra Bruk underlaggdt kolfäng, än de, fem
innehafiva L.ecoznitions - skogar, hwarföre särskild
afgift erlägges; I afseende pä SkängjernS-werk finnes
säledcS intet annat at i afseende pä förmögenhet
upstatta, än fielfwa krivilLAiorna. Och som
Adana under de sednare ären, blifvit försälda til
högst Loos Riksdaler för Et Skeppunds Hammarskatt
eller ioc> Skeppunds Smides - rättighet; Sä
hemställcs wördsan^, vm icke antingen Bruks xrivileZier
mäga efter detta pris uptagaS i wärde, eller
som ännu rättare torde wara, sä wäl Bmks-Egendomar,
som andra inrättningar öfwerlemnaS til den
wärdrring; som upffattningsmännen etter hwarje orts
beskaffenhet, finna lämpeligt, til högst 2200 Riksdaler
per ieo:de Skeppunds Smide. Likasä bör det
xä Bergzmans Masugnar utsatte särstillda wärds
af 353 ^ Rtdl för hwarje IVO Skeppunds blåsning
uteslutas emedan Bergsmans-Hemman och Lhy tilhöriga
Skogar, Grufwe«och Hytte-delar är o ftä«
hvarannan sä oMMige, at driwardenug ej kuuva
ätstilljas. Norrköping den icr Innii 1300.
Olok Lurenllam
Friherre
Eliott, la^e. Jag har alltidöm
^ak, at et maximum och minimum ä alla Egendomar
kunde sättas lil rättelse för taxorin§!? - män,
Gwarom jag ocksästalt med ätffilliga Harrar Ledamöter
i Hemliga Utstottet;) men da jag kommit i er»
farenhet, at Mantalen äro i sina wärdén sä ol-ka,
at sädant ej läter sig göra, hemställer jag til Högloflige
Ridderflapet och Zldeln, om icke sädanl mä
för Bruken försvinna, och de, lika med aila andra
Egendomar af iLxsrinxe-män wärderaS.
Herr af l>Ioräin, jokan lrlagnus. Dä
af den förut uplästa cch grllade Z af Huulrga Utskottets
?rotoLoil8 utdrag är ak intaga, det alla de
under Iernbruken warande Hemman och lägenheter,
lika med all annan der omchrmäld jord, stola sirfkilldt
til förmögenhets afgift upstattas, samt följakteligen
alla de, Bruken undcrlaggda egna stozar
bliswa, såsom isrän Hemmanen och Jorden vstiljakkiga
til sil hela wärde i afseende pä nämnda afgift
der coullcleraclo, l irer Herr Grefven och L rndtMarstalken
samt Hoglosi. Rioderstapet och Adeln
benäget sinna, dels at hwav af Iernbruken til beskattning
widare äterstär, icke är annat an blotta
Hamrnarstatten eller Smides-rät ighc en, dels ock
at denna rättighet, bestäendc blott i Papperet eller
krivileAierna, icke möjeligen bör kunna anses me«
wärd r min än uti nägon annans hand, eller lwärt»
vm. Enär nu icke dcssmindre af en wäro Ledamot
«r wordet anmärkt, det Hammarstattens warde ic»
k- mera Ln all- andra fastigheters bort af Hrmlis
r >4?-
ga Utstottet kil fit maximum eller minimum bestämmas;
i fölgd hwcnmf ock är wordet yrkud. , at
sädant i lilhel dermed/ afven bör sträcka sig kil alla
Hemman i Rikek/ men hwilkas upstaktning i anseende
lil deras mängfalldigt olika förmäncr och
beskaffenhet, icke möjeligen lärer kunna ste ä nägot
säkrare och lättare sätt, än Hemlrga U-stouet
i den delen föreslagit, anker jag mig, destow.era
befogad, för min del, Högloft. Ridderstapet och
Adeln i ödmjukhet tilstyrka, det mä häldre, än
at, i hwad angär Hemmanens beskattning, efter
sina locala omständigheter, något annat, än det
af Hemliga Utstottet föresiagna sätt til bestallning,
någon ändring stall tillätas, Maximum af govo
Riksdaler Lauco för hwarje Skeppund Hmnnirstatt
alldeles försivinna, samt, i händelse Vet föreslagna
minimum af 2000 Riksdaler Kauoo för
hwart siikt Et Skeppund Hrmmarstatt, ul et lika
w irde för Hammarstad en ösiver allt i Riket icke
efter finnes antagligt, enligt hwad Herr BruksPatrvn
Lureulram strifteligen nu derom föreslagit,
med Hammarstatrens wardering pä lika och enahanda
sätt mä förfaras, som för Jordegendomar
och andra Lägenheter i allmänhet förestrifwet är.
Friherre Oxenlliorns, 8ven (ZZbris!
«onkormoracle fig med Herr ak boodin., och trodde
elfwen, at det utsatte farstillda warde, för hwarje
hundrade skeppund Tackjcrnsbläsning borde utefiutas.
Herr 8teckr. I Hemliga Utstottet hade man
funnit stora ftvärigheter at wardera Landtegendomar.
Man hade funmt, at det kunde gifvas et Hemman
som wore bättre an sex; men i afseende pä Bruk,
hyde man trott-siF kunna finna et Maximum. Lik
-
wäl, som åtskilliga swärigheter deremot nu wörö yppaoe,
föreflog han, at Bruken kunde ntestntas.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken
proponerado, at Brriken kunde uteslutas utur §:n.
Herr ak bordin trodde, at det borde ut
sattas
hwad privilc-giorna aro warda. Om sundet
wärderades, sä wvre det lika pä alla ställen-. '
Herr Stedt försäkrade, at det blefwe mycket
olika.
Herr ak bordin förmodade, at skillnaden
mest dependerade as Bruksägarens egen indullrie.
Herr Klingsporr begärde, at det matte
blifwa rd hwad Herr Grcfwen och Landt-Marstal
ken
pr -ponerat.
Herr Stedt. At emellan Bruk är gansta
stor ätstillnad wägar jag försäkra Höglosiige Rid
derstapet
och Adeln. Wära Bruk aro grundade
dels pä Uplands - malmar dels pä sjö-malmar;
skillnaden bör alitsa bli stor emellan deni som haswa
goda malmarter, och dem, som hafwa sämre; och jag
får således förestå, at antingen §:n mätte sä bli sadan
som den ar, eller Bruken derutur förswinna.
Herr kke/Icen llr öl d, verkioll Det av
vnekligt, at stillnad är emellan olika Jernzorler,
men denna stillnad synes mig ej sä betyvlig, som
det af Hemliga Ut stoltet förestagna maximum. Etter
min tanka, wore det alle-nast Smioet och minimum,
som borde determinera^ såsom Brukens bestämda
wärde.
1,44
Grefwe borner, 6sr.I 6 siiri el förmodadé,
at Ridderstapets och Adelns tankar lättast
ställe kunna förenas, om bäde maximum och minimum
ur §:n utginge, fanrt Brukens upstattning
stedde ester wanliga grunder.
Hans LxccHeuce Herr Grefwen och
§ a n d t - M a r fk a l ? e n. Bifaller Högloft. RidLcrstapet
och Adeln ra. och ig. §§. med den stillvad,
at de i iz:de utsatt» Ztaäer, hwarefter
wärdet af Smidet och förädling för hwarje skeppund
hammarskatt skutte beräknas, mätte alldeles
försvinna, och Taperingsmännen fä, ester wänlig»
grunder, wärderingen förrätta.
Besvarades med Ja.
14. Z. uplästeS.
Friherre von k.»ntinxsbsulsn frägade,
«n de Hus,somejäro brandförsäkrade, blifwa wärderade,
saint om de försäkrade stola wärderaS ester
försäkringssumman i
Dessa frägor bejakades af Herr Ltaät.
Uppä gjord proportion af Hans L!xcel.
lence Herr Greswen och Landt-Marstad
ken blef 14. §. bifallem
Friherre Kuädeck, kelir Alexanstor.
Som jag purnu, ar åtskilliga §§. undergått
förändringar, sär jag ödmjukeligen hemställa, om
ej dessa förändringar aga bestånd, fastän de trenns
Ständen ej skulle deruti ingä, och 0 n samma förändringar
icke böra med de öfriga Ständer» com.-
«rUULL1'LL,
Hers
»»4?
Herr Oreswen och Landt-Märstalken.
Det sorra torde bero af Kongl. Mastt, oet sednare
stall utan twifwel i sinom tid icke underlätaS.
15. §. uplästeS.
Herr O)-Ilen adlerz Lamuel stscol).
Jag fär härwio gö-a en erinran, (ehuru veu k .e
tjenligare kunnat göras wid 12. §.): at u ver
Landt-Staten höra ätstillige smärre Tjenste nä^>
BostallShafware , säsom Jägare och Skogs.rart are
med flem. Jag skulle i öomjukhet hemst dla, c -  Ridderffapet och Adeln ej sunne skäligt, at de
förtjente undantagas.
Herr Grefwen och Landt-Marstalker.
Denna fräga hörer til 12. §., hwilken redan är bifallen.
Herr 6^11enadler. Jag trodde, at den
tikwäl ej war utan all gemettffap med denna.
Friherre Stael von Hollstein fragade,
huru den KungSgärdSinnehafware, hwars arrende
wore om Tio är förflutet, stulls sin ersättning
återfå.
Herr Stedt swarade: af Kongl. Maj:t, enligt
L:n6 lydelse.
Nppä gjord xropolltion blef IZ. §« bifallen.
r6. §. uplastes och bifölls,
r?. ^ upläfles.
144
r
Widare uplastes et af Friherre Lj-östlast.
L'eUr, ingifioet sä lydande
Odmsukt ö-semoris!.
Uti ds UiNAlLmontou, som flera sarstillda re»
sor Kongl. M n:t i Nädcr täckts utfärda för ^Xrmesns
konkcons - Lassa sedan dest inrättning är
2 757 , hafira ej mindre berörda Lassar ionä, än
^eniiONairernas underhäll och Lralialocu, samt dest
Dueölions och Betjemngs Aflönings - 5uct blifwit
frän ali afgift och Bevillning undantagne.
Skälet härtil är lätt at inse. Svensta Kr»röen
har genom egna tilststter och obetydligt publikt
understöd, med dest gansta betydande känning/
famlat en sonö, för at deraf lemna något
Nödtorftigt uppehälle ät utlefvade Krigsmän, de
Der för Fäderneslandets tjenst och förstvar upoffrat
sina dagar/ och oftast hälsa och förmögenhet.
Härigenom har aXrniLcu sjelf sörjt för en an»
Kallt/ som i alla andra Linder Staken mäste
»vidkännas/ och i wärk Fädernesland ej kunde fela
at wara mycket betungande. Den enda wedergällning
denna ^rmöens inrättning af Staken 'njutits
har marit befrielse frän afgifter och Riksdags - Be->
Willningar.
Ulli Riksens Ständers Hemliga Utstötts krojeöl
lil ro§1ering- af Förmögenhets-afgiften til rca1ilation8
we kställande äro inrättningar til klos casus,
såsom Fattighus, j-Iolstn-cler, Dårhus med
stora, äfvensom lMnios - Boställen pä Landet samt
Boställshus för Ämbetsmän i Städene, frän nysta
ll ning och afgift» erläggande undantagna.
-ärnckons Lass», såsom en B.mnhertighetsinrättning
för fattiga, utur Statens tjenst gangna,
^äilstaire-personer, sami äfwen utur de stal ofwan
anförda blisioic, böra med lika rätt frä» förmögenhetsafgifts
utgörande warda snkallad.
Denna Lassa har under de förflutna arén, LK
Lreäii - CeLlarne warit i all rörelse det nästan enda
gängbara mynt, icke kunnat nndgä, ehwad föreftrifter
det sidst sammankallade krigsbefälet lemnat
tit Lanco-myutets bibehällande, säfom Lassans enda
hufwnr - ssnä, at i desi upbörder emottaga berörda
Lreclit - Sedlar, och har derigenom jämwäl blifwitz
ägare af Lapitalar i detta myntstag, hwara en förlust
til i6f pro-Lent blifwit af Riksens Högloflig»
Stander stadgad.
Denna förlust, kanste upgäcnde til En Tunna
Guld, blitwer för Lagsan destomera känbar, som
hennes tilgängar til kcunonernas bestridande derigenom
werke lig en mindstas, efter dcsie utgå efter
en llxeracb nurnsraire, och kunna ej mindstas, om.
vek det gangbara myntet äterwinner desi länge sak»
rrade warde. Skulle bertil förmögenhetsafgist af
denna Lassa utgä, blif-.ver at befara, det denna»
wackra, Swensta Armeen hedrande och Let Allmänna
sä högst gagneliga, inrättning kunde blifwa bragt v
förl.isenhet, ak ej förrnä upfylla desi förbindelser,
hwarigenom äter mera än looorde afstedade Krigsmän
blefwo försatts i det tilständ, at sakna störro
eller mindre del af det enda de äga til den knappaste
utkomst.
Det är af Lesia ömande stäl jag wagar ak
understilla, om icke bland de flera undantagen frän
förmögenhetsafgifts erläggande /irrneens kenllonsLaxla
mä warda uilryckeligen nämnd.
Hwad angär denna Lassas förlust genom den
fastst llda rabatten ä Ricsgälds-LontoirMs Lrociit'
S.ola , sä lärer något undantag, ehuru bitigt
och nödigt det i anseende til r.rmeens kens,on5>
Werk oek wore , frän allmänna jör, attiringen ieke
kunna yrkas eller aga rum. Men som jag ier föru",
at denna rabatt ej kan werkställaS utan rubbning
i den plan, hwarefter Lastan styres, och til
dest äerbringande i en stadgad och saker ordning
Princixalernss eller Kongl. Krigebefälets närwaro
bli,ce oundgängcligt, sä torde Högloflige R^dterftapet
och Adeln, as hwilken et ej obetydligt antal
har et stort interesse uti Pensions' inrättningens
orubbade bcständ, täckas taga delta uti et ömt ös»
werwägande, samt utfinna de utwägar, hwarigcnom
Pensions. Laslän mä försäkras frän vbeständ, och
kenbonairerne i frän förlust eller mindstning i deras
oxast enda uppehälle.
P. 8jöb1.a6.
Herr kckuncb ak kolen sebold , Lbei».
bard. Enligt denna § betala Ämbetsmännen icke
flera xroLent af sina Löner, än ägaren af fast egendom
sär betala af sin förmögenhet, dä dock, om
förmögenheten anses ranta 5 xroLent, 2 xroLent
betald af förmögenheten är detsamma, som 40 xro
Lent betalda af kevenuerna; Hemliga Utstottkt hak
således wid detta tjlfället stonat Ämbetsmännen, och
det med sä mycket mera stal, som Ämbetsmännen i
Swerige, en del as Presterna undantagen, i allmänhet
äro sämre lönte, än i nägot annat Land.
I England, der Ämbetsmännen i allmänhet njuta
ebnnndstone fem gangcr sä stor lön som i Swerige,
hestattas lönerne alldeles icke, emedan Staten dä
täger Maka med »vänstra handen hwad den ger
H49
med den högra. Man kan wäl säga, ak Staten i
desi närvarande behof icke har lägenhet ak betala
sä mycken lön, kom annars, utan ar nödsakad gistna
nägra procent mindre; men cm denna satts
är riMg, sä ka:; ven rimmeligen ej anwändas, utom
pä de Ämbetsmän, som förut oro tilräckiigcn
löntc, och mindsta delen af dem är det i Swerige.
At taga frän en som förut har för .liten lön, är blott
en apparente förde! för Dtaten; nägra Tunnor
Guld sa befparda medföra i längden millioner»
förlust. Illa belönte Ämbetsmän nr dgas ofta taga
ersättning hos folket, och kanske ibland hos Staten
sjelf. Och jag will ej nämna, ty sä långt äre
tvi komne, at det ej stall göra intryck, at usta löner
stola fluteligen alldeles i grund förderfwa nationella
cLruÄeren. Statens i detta fall sparsamma
hand ger i och med detsamma et Aflatsbref
för alla de synder, som man i förra tider kallade
mutor, bestickningar; men som nu ofta fä namn af
hederlig äiscretion eller billiga sportler. Hemliga
Utstottet har derföre med ratta frän Lontrivuticmen
frikalla! alla Ämbetsman, som äga under 20c,
Riksdalers lön; men jag hade önstat, at det frikallat
alla dem, som erhälla under 400 Riksdalers
lön, och tagit ersättning af dem, som erhälla mera,
genom at täta dcsia betala i xroZresllve förhöjning
mot lönenS storlek, sä at, dä den, som hade 40»
Riksdaler, erlade 2 proOnt, borde den, som
hade öfwer 5000 Riksdaler i lön, erlägga ändq
til 20 eller 25 xroLeut; jag ^förestår derföre den
ändring i denna §, at de Ämbetsmän, som äga
under 400 Riksdalers lön, ingen Lontrivution af
sin lön betala, och at de, som erhälla öfwer 40»
Riksdaler i lön, betala i xroZresllve förhöjning
mot Lönens storlek.
Herr 6^11snackler tyckte sig ibland urst
dantsg i denna § sarna I-araretter.
Hern Grefwe, och Landt-Mar skal ken»
I ZtN star HI o spit al er.
Herr Lillön a cl ler. Msn ej UaxaretterK
h-vilker icke ar alldeles detsamma.
Herr von kranehen, HI an 3 UeiN'
holck anmälte, ak Amiralitets - henlions - och
Krigsmans-Lastan more lik alla delar i lita ställning,
som äirmeens henllons - Lasta , och Utom dest
gaf underhäll tck förlamade, blesleracke, äldriga
och orklösa af Kronans Sjöfolk, samt fattiga Enkor
och barn; anhöll och hoppades derföre, at jörbehåll
för denna Lasta äfrven hos Hrns Uxcel>
lence Herr Grefwen och Landt - Marskalken s-.nrÄ
Högloflige Rioderfkapet och Adeln lunde komma i
LfmerDägande och bifall.
Herr Lteckla Nar Hemliga Utskottet hade
detta amne under öfwerwägande, upstod mycken
ventilation om hliliria: Boställen skulle underkast«s
upftaltning eller ej. Hemliga U. skottet ansäg
dem omsider böra derifrån rrndantagas, af derr
grund, at hlilitice-Boställen more umerkastade stor
känning wid päkommande krig. As sadan anledning
trodde ock U ,kottet Krmsens henllons - Laska
och ^rniralitets Krigsmans - Laslan böla widkanrias
beffattning; skulle de derifrån undantagas, sa
gjorde hlilitairen ingen uposfring ivid dell allmän«a
beftattningen.
Grefwe Märner, Larl Lakris!. Dä
Mga npstär om alla sädana små Lassor ack xios
«lnz, för faZ ödmjukeligen hemställa, huru rusd
Socknc-^laAa^iner bör förhällas. Jag kanner flera
sädana privata inrättningar til den fattiga Allmogens
förmon. De äro af Kongl. Majit tydligen
frikallade fran utgifter reid krig och dylika betydliga
tilfäslen. Men dä jag nu sinner, at de i denna
H icke aro nämnda, underställer jag Höglosiige
Ridderftapets och Adelns cmpröfning > - om de icke
chwen kunde iblaad undantagen inbegripas.
Herr arant 2, Leng t. Af det ÄP->
lästa dl-mocke.pu ffulle det synas, fom fara worc,
at /runLLNL pensions-Laska kunde genom denna
beskattning Iida lil ,tt bestånd, och penlionaircrns
Derigenom äfwen komma at leda. Kan /armEis
Laska blisiva försatt i et sädant tilständ, och kenjionairerne,
som, efter mängärig och redelig tjenst,
deraf erhauir et knappt uppehälle, blisiva beröfwads
denna för mänga yttersta ttigäng, sä hemställer jag,
vni icke denna Laska förstente at under undantagn;
begripas.
Herr ibloiclenkiolpa, Gullers. Alan at
wilsta omtala liera billiga skäl, fom ge MG anledning
anst tckilitios-Boställen böra lika med all annan
jord deltaga uti denna Bewillning, tyckes det
mig wara billigast, at en och hwar får i sin proportion
känna tyngden af en ätagcn ffulds betalning,
och således iVlilitiso - Boställen, i likhet med
alla andro» Boställen, uli denna gärd deltaga»
Af allt mit hjerta önftade- jag, at IckiliticLStatens
Lask-, kunde undgå at aflemna den pros
feckeracle skatt til Staten, hcDE denna Laskas
delägare tilrackligcn tyckas den hafwa afböroat,
dä de fleste, dels af dleskurcr och krigs-fatiAuar,
dels ock igenom dryga aeeoräer och en wist traiir,
HZ2
de mast hälla i Kronans tjenst, blifwa ofta bäds
oskicklige, oförmögne och wanm-lgtige, at i sin
återstående alder skaffa sig och sin Emilis det
nödwäudigafte Lil lifvets bergning. Den sä länge
päräknade (och, om jag sä stall saga, sig sjelf giswande)
psnlion, tyckes dä .vid afstedstagandet staligen
böra unnas en man, sim uii Zo ä 60 är
ludoräiuerat Krigs-artiklarna; men, mine Herrar!
lLtvm otz icke förgäta en annan Clas mennistor, som
ock fordra wärl ömsste behjertande; jag menar i
synnerhet Enkor och faderlösa - barn. Flera Skrän
.och Inrättningar, Sjuk-och Död-Lassor; manns
de ock icke. behöfrva hela fin laskas kilgängar? Jag
för min ringa de! anser alia bylika Lagfor bords
wara lika befriade; men om en stall betala, är ock
billigt at alla göra det.
Friherre SjSdlack. Det är i egenskap af
DirsÄsur i Armesns kenlions» Lassa, som jag
wäckt denna fraga. Jag har bade trott det wara»
min skyldighet, och derigenom welat provocera de
härstädes warande Herrar LZmker af Krigsbefälet,
at tala för Arme ems Laskas billiga interesse.
Men jag finner, at det ej wäckt den upmärkjämhet
jag förwantat, och nar ds ej wilsta understödja
min proposition, sä är det deras sak; jag har e>rdast
den tilfredsställelsen, at hafwa gjort det jag
förmätt, och kan ej mer än förnya mm hemställan.
Friherre klljsrta, Axel, conlormeraäs
sig tmd Friherre Ljödlack.
Herr l^aAsrcrant?, LenZt, instämde
Elfwen häruti; Nilitiss-Boställen borde snarare underkastas
-
derkastas afgift: P esterne kunde annars med rätta
undandraga sina Boställen.
Herr Stellt utbad sig fä anmärka, at med
Skolor som i K. undantagas frän beskattningen,
förstas endast de smärre, och således icke ^callawier
och 6)nnnal1er.
Hans Lxcellsnce Herr Grefwen och
Landt-Marskalken pvoponerallo bifall til 17.
§. med tilläggning, at under Skolor, som undandantagas,
^callemikL och o^mnaller icke begripas.
Bifölls.
Herr Grefwen och Landk-Marjkalken.
Fräga är äfwen wäckt, oM ej Sockne--Uaxrrllnsr
borde undantagas.
Härtil ropades Nej.
Friherre llljerta, ^xel, erirmade om det
begärda undantaget för ^rmöens Lassa.
Detsamma yrkades äfwen för Amiralitet»
Krigsmans«Låssan.
Hans kixcellence Grefwe l^iintki. Om
undantag skall bewilljas för deffa bägge Lassor, sä
begär jag denna förmän för Livil - Statens Enke»
och kuxill-Lassa. pä lika grunder och stät.
Herr Grefwen och Landt-Marffalken.
Jag har gjort proposition, den är med Ja ba»
swarad: nu kunna inga tilläggnmgar äga rmn.
145
«»54 " ' »ev..
,8- Äh ry. §§. uplastes och biföll»-.,
so. §. upläste-.
Herr 8 te är utbad sig fä fästa Ridderstam
pets och Adelns upMärksamhet wid den omständigHct,
at enligt denna §. böra personer af okänd förmögenhet
med Md flasta sina npgister, men at i
en annan Z. stadgas, det en Borgersman får sm
förmögenhet pä ära och tro upgifwa. Herr 8teckt
föreflvg i följd af denna anmärkning, den utwidgning
af förewarande §. at hwsr och en, af hwad
Ständ som häldst, mätte kmmaäläggas, at med
Ed styrka sin upgist.
Upps gjord xroxolition, bifölls 22. §. med
den af Herr 8teät förejlagna tilläggning.
2i., 22., 2g. och 24. §L uplastes och biföllos.
25. K. uplästes.
Grefwe III ami Iton begärde härwid den tilläggning,
at den som har egendom pä flera orter,
mätte fä sticka Fullmägtig för at aflemna »plys»ringar.
§. bifölls, med detta tillägg.
26. §. uplastes.
Grefwe Hamilton begärde, at af vrdm
Laga förfall, det förra matte firswinna.
Herr 8teät anmärkte, at om någon har
^germon, i flera Län, sä blefwe det sivärt, om icke
^möjligt för honom, at infinna sig i alla; i anledning
hwaraf han hemställde, »t en sädan Iord««
k'*»,-, >,>«,>, I»55
Zare ej mätte behöfwa personligen infinna sig i annat
Län, än der han bor.
Friherre Wrede, k'Abian, förenade sig
dermed sä mycket häldre, som han kunde anföra
sit eget exempel, at han ägde tjenst i Ostergöchland
och egendom i Finland, och det ailtsä blefwe ho»
nom omöjeligt, at infinna sig pä bägge ställen.
Hans Lxesllence Grefwe knurb instämde
häruti.
Herr6^11en»dlsr föresiog, ai man stulle
infinna sig, der man är stattstrifweu.
Herr Grefwe» och Land t - Marskalken
xroponerade bisak pä 26. §. med den förändring,
at ordet Laga utgår, och at personlig inställelse
endast kan fordras inom den ort, dor man är
stattstrifweu.
Samtycktes.
Herr Id.ildebrrnd biföll sä mycket haldre,
fom Laga förfall wore swart at styrka pä Landet.
Herr Stedt fann sildanL lätt kunna styrkas,
genom intygande af Presten.
27. §. uplästes.
Grefwe hamilton föresiog, at förfeglin»
gen mätte upbrännas i Lommittee»» och den csntribnLble,
narwaro, fy» fakrn sngär, om ho»»m
godt fhnes.
H5ö «-7»
Herr LnFelcrantr:, hemställ
de,
om icke strängt answar borde aiäggas (äoininrtteraäe
inom Häradet.
Herr Grefwen och Landk - Marskalk en
erinrade, at derom more wid en föregäende §. pämindt;
och xroxonerräe bifall lil 27. H. med tillägg
, at de förseglade anteckningarna upbrännas i
LoinmittLeiv och nägra contriduadles närwaro.
Bifölls.
2z. §. uplästes.
HerrX1in§txorr, 6 er ät. I denna
§. star, at Bruksarbetares stulcer undantagas.
Jag anhäller, at Landtbrukare mätte njuta samma
ratt, för den skuld hwari han räkar.
Herrar I^agercrantr och illiläedranä
eontormeraäe stg härmed.
Herr von LnZellröm, sonas, yttrade
sig ej kunna inse, hwacföre l^lilit so - Boställen undandragas,
när alla andra mäste erlägga afgift.
Enligt n. §. mäste alla Kronolägenheter stattå,
af hwad natur forn häldst de mätte wara; emellan
Besia bägge more således en contraäiäkion.
Herr s.gZercrsnkr:, Lengi, förenade sig
härmed.
Friherre V/reäe, kadian, upläste til
krotocollet följande:
Om jag som Ämbetsman, talar för Ämbetsmanna-ClasicnS
interesse, ster det ej af egennytta,
men af öfwertygelsc, at den sak jag förswarar är
rättwiS. Af min egendom har jag med nöje sam
-
------- r>?7
tyckt at contrilruera til realisationskonclen allt
hwad som bedaga.,; af min lön gör jag det ogerna,
emedan jag sinner denna contriduLianäe pligt
ingalunda kunna förenas med rättwrfa och billighet:
1:0 För det at et strängt belastande af Ämbetsmannens
löner ar en kränkning af et exilterancle!
LontraL emellan honom och Staten, hwarmevelst,
emot ätagande af wista stridigheter, arv betingade
wista wilkor, och dä desta skyldigheter medföra ä
ena sidan upoffring af tid, hälsa och stundom lifwet,
sä tyckas de, ä den andra, sä mycket kraftigare
påbjuda et ^vilkorligt upfyllande af motsvarande
förbindelser.
2:0 At desta förbindelser eller Ämbetsmannens
löner wisterligen ej äro tit sit belopp utöfwer Löntagarens
werkeliga behof. Ridderstapet och Adeln
lärer bäst kanna, huru fä kunna saga sig wara
födda af deras tjenster; men om de det wore, om
til och med någon af dem ställe kunna, genom inknappning
i lefnadssättet, ärligen hoplägga af behållning
sä mycket, a? Enka och Barn förskonades
frän Tiggarestafwen, manne det wore at misturma,
i et Land, der Statens tilgängar sä ofullkomligt
mcdgifwa at bidraga til en sa helig skyldighet.
Zto At Ickilitaire Elasten i synnerhet ar stuldbehäftad
för sina accoräer och stär, med fä undantag
(om jag sär betjena mig af denna expression),
borrtstyldig sina systlor. Dä enligt Hemliga Utskottets
Betänkande all skuld pä privat egendom
fär komma i conliäeration, sä blir wäl förhälisndet
enahanda för den pä tjenster, och dä denna afdragés,
jämte hwad som owilkorligcn fordras tij
Tjenstemannens anständiga bergning, sä Air i sarl^
ning öfweiflstkct ej warbt at taxera.
4:0 Mm ak, i synnerhet witz en förmögenhets
taxering, den obestämda iijutningsförmon af et Boställe
aldrig kan romma at anses lika med wcrkelig
äganderätt tji jord eller egendom, den ägaren för
stg och stna arfwingar ej allenast under alla Lagars
helgd oruböcligm besitter, utan ock med fria
händer til sin förmon ester godtycke anwänder,
5:0 At den ej heller kan lämpas til det flags
deltagande, som Presterskapek sig för sina Boställen
ätagit: ty, mom at desias löner äro bättre an de
öfriga Tjenstemännens, inom motsvarande graäer
sä tilkommer det ej sina tjenster genom tjensteköp,
kräfva wida mindre utgifter Lil deras bestridande,
bibchälla Sysiiorna lil högsta Alder, fast de ock blifwa
alldeles orkeslösa, och njuta lil och med efter döden
2 a z ärs inkomst til godo för hustru och
barm Deija omständigheter, med mänga flera, gör
all jämnchrelse emellan besia t,vänne Stånds förmoner
falsk och obillig. Preste-Ständet i öfrigt, fjelsi
lagstiftande, kan göra hwatz upoffringar det bobagar,
da Ä.nbetSmanna Clasien, som ej äger flenna
rättighet, har blott den, at af sina lagstiftande med
bröder förwanta rättwisa och billighet.
Grefwe 8Amilton. Jrg medgifwer billigheten
af de grunoer.Friherre äVreäo anfört; men
skulle antagas, sä borde Le gälla för alla, och
dä skulle det wara obilligt om nägv» eontridiation
älades Löntagare.
Någon yttrade, at LonirlbutiyL ksnde läggaS
xa de högre löner.
Friherre lViesis bad at fä weta, hwad
som menas med de högre löner.
Grefwe läana ilton. De som öfwerstig»
2O2 Riksdaler.
Friherre äVreäs trodde, at lönerna i wart
Land äro merendels otilräckeliga, och at, i den
man lönerna Llifwa. större, blifwa utgifterna sä
mycket betydligare.
Friherre von ^snringrlrauien förklarade
sig för sin del nöjd med det i §. gjorda undanag
för Boställen, och begärde proposition pä §:n.
Herr Grefwe» och L andt - Marstal ken ,
sig erinrade, at §rn innefattar sflcra liiomentor,
sf et rörde fordringar hos Bruksarbetare.
Herr 8tsät. Alla de som aro Bruksägare,
känna nogsamt, hwad ansenlig mängd förlag til
Bruksinrattningarnas drift erfordras, och den igenom
venna §. föreslagna lackning för dem har ecke
synts wara alldeles obillig; men jag har funnit,
st wid denna Riksdag, Bruksägare warit älskade
i alla mål, och jag för nu proponera, at Herrar
Bruksägare mätte afstä frän hwad i denna är
föreslaget lil deras sörmon.
ÄtMige ropade hartvid Ja.
Friherre von I. ant i noalia riken fräggde,
om meningen wore, c- fordringar hos Bruksarbetare
skulle undantagas.
Herr Steät. Nej.
Friherre von l.r»nt!N§slrausen förklarade
si- ej hafwa nägvt deremot at påminna.
H6s --L
Friherre ^äelkverä, kiric Jöran, begärde/
at undamag malle göras för Bruksägare?
men i §n utsättas/ at Jordägare lil och med böra
betala för sina Torpare/ efter fragan är om r;ensrMite.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken.
Detta är en ny staga. -
Friherre ^.äelkverd. Jag har lPropO'
»erne det/ endast derföre / at fräga wäcktcs chm
uposfringar; mig är Let för öfrigt inäilfsrent.
Herr Grefwen och Landt - Marskalks u.
§:n består af flera ^lomeirter, dem jag torde fä
särjkilldt upläsa.
InZreslen uplästes.
Herr 8te6t erivrade / at under blosxitaler
äfwen förstas I.a3arett6r, och at meningen warit
sadan i Hemliga Utstottet.
Uppå gjord xropolition bifölls dennna uttydning.
irsta blomen t et uplästes.
Friherre von I.Lntin^8liauten yrkade,
at Inventarier wid Bruk matte undantagas.
Herr 8teät. I Nomentet stär Inventarier
sä i Städer som pä Landet. Jag känner ej
rrägol Bruk fvm ligger i Staben utom MäffingsBruk.
Friherre
uLl
Friherre von I-anrinZssiausen. Jag
har sörstärt !VI isor Lrsärs mening sä, ak blott Set
som rörde Brukeskulderna skulle utgå; eller tvär meningen
ax Bruks-lnvencurierne skulle sörblifwa uudi!i
ragna? I aunar sall yrkar sr.g dec senare än ytterligare/
oaktadt Lassar Zksäc» anmärkning.
Färsta rVlomemek bifölls med wilkor atBruksInvenrariLr
uktryckeljgen deruti infkras.
Andra S^oms«rrer »psästeö, och beslöts, at detsamma
skulle alldeles utgå.
Tredje b»komsntor uplästes.
Herr 6)-IIsnaäIcr, Lamuel ^fscob,
begärde, at ibland undantagen, deruti kyrkor mätte för
lydligherenö skull nämnas.
Uppå gjord xropoluiaa blef Msmsmsr med
denna tilläggning bifallet.
Fjerde kvlomentsr uplästes.
Grefwe kksmilron yrkade, at något undantag
ej mätte göras för de större Boställe», mpn wäl
för tubalcsrn Boställen.
Herr 2s! on, Ok rister. Jag menar, at för»
sta kropokicion fran Hemliga Utskottet innehöll, at
all Jorv skulle beskattas. Jag wer således ej hvarföre
det nu förestas, al M-luise.Boställen skola undantagas,
och kror at iVUllrzirsn häruppå snarare winner
an förlorar.
146
n6L .
Grefwe Stromteir, kreäric 6sor§.
När undantag icke ar gjordt för ^rmeens-?sliliousCafia,
sä böra Armeras Boställen wara fria.
Grefwe hamilton. Det är sagdt, ak l^Ulikairsn
betalat dryga sceoräsr för sina syster; men
man bör ock gifwa Lrrennon derpå, ar ve äcerfä sina
accoräsr. Jag förenar mig för öfrigt med Herr van
2slc>>v.
Herr von IllnAsllröm, Iona». Nav
iVIilikiT-Boställen, utgöra ^ del af Rikets Jord och
bestutet ar, at all jord skall beskattas, sä finner jag
ej hwarföre de böra undanragag, och sinner tillika,
ak det were en alltför bekydelig del, forn derigenom
skulle undandragas beskattning.
Herr IVoräenstolps, -^näers. Grefwe
Hamilton och Herr von Lngclirom haswa sagt hwad
jag ainnade anföra. Den ena Tjenstemannen synes
mig böra dela lika öde mrd den andra.
Herr k,annerlijerr>z, Joban Willielm.
Dä fräga bliswit wäckt, huruwida I^IililiL - Boställen
öswen böra komma under Upskatlning til Aigifts erkaggände,
bör jag derwid anmärka, at lVjiliiiw-Bostallen
aro uti JndelningSwerket. Jndelniugshafwaren
pä lön anslagna, samt deras dragande ränta inbegripen
under den pä hwarje Bestallning i Stak bestadde
hela Jndelningsränkan. Wid sadank förhållande an«
ser jag för min del någon Upskatlning af lVIililiivBoställen,
ledande til ytterligare afgift af Löne», uröswer
den deras utgående,BewillningS kroLsnleo, icke
äga rum, samt titstyrkec fördenskull, ak wid Högloft.
Hemliga Ukffsttkks ?roje6:, hwaruki Boställen äro
frän Upjkattniug och beräkning undantagna, mä sörb.
isiva.
Herr 8 »estr. Jag är sielf ei Tjensteman,
och kan således lärrare och uran misstänka om egennytta
sörswara !V4i!i!»ilLN8 inreressLN. Jag anhäller
at Högloft. Ridderftapet 06) Adeln täcktes besinna i
hwad belägenhet en M-lirair är ställd, at hwart ögnablick
kunna ryckas ifrån sin wanliga kjenstgjöringoch
blottställas för mödor och faror. Hemliga Utskottet
har funnit berta skal mycket gällande, och i anledning
deraf stadgar sik beslut. Det sär ej nekas, at en
Mstitsir ofta njuter ersättning för utlaggda sccoräsr;
men denna ersättning är icke alltid fullkomlig, och understundom
nödgas han »vidkännas förluster. Ar jag
civi! Tjenste.man, sa sitter jag i stillhet i min tjenst,
och slipper åtskilliga dryga utgifter för Resor, Lguipa§e
m. m« Med en lVlilirsir ater sörhäller del sig
alldeles twärtom. Dessutom ar hans Boställe ansta»
ger pa hans lön och utgör en icke obetydeljg del der«
as Jag sar alltså Högloft. Ridderskapet och Zfdeln
underställa, om icke lVUlitsirerne mätte pä det i Be»
tänkandet förestagna sätt, fran denna befattning njuta
en befrielse, den de synas förtjena framför alla andra
Ambcks-män som sitta i ro.
Grefwe ksts mil ro a. §m något undantag
skulle göras för den tjenstgörande lVliliksirens boställen,
hemställer jag, at restucersäs Boställen och Adele-Fane-Regementets
Boställen derunder icke mätte
begripas.
Hans kx««I!eoe, Herr Grefwen och
rr64
L« nd t - Mar ska lksn gjorde p>rop>o6cion til bifall
pa 4.de beloilieittLr os 28. §-
Beswarades med Ja och Nej.
Grefwe kk a mil iva begärde, at hans föreflagna
förbehåll matte iakttagas.
Herr Grefwe» sch landt - Marffalken
vrv^naeracle, at reeluceraäs Boställen mätte frän
undantagen uteslutas.
Herr von Lngsliröm, sonss, föreslog, a t
blott Under-OllrLLrsrLs och smärre Boställen mätte ifrän
beskattningen undantagas.
Grefwe kläm i Iron medgaf undantag äswen
för alla 8abaltelne-056csr3ies Boställen.
Herr I-Lgsrcrankr, LsnZr, förklarade stg
ock härmed nöjd.
Friherre V/reäs förmalke, ar i Hemliga Utskottet
et utbyte wsre gjordt, pä dek sätt, at lVtliliii^-  Boställen skulle ifrån Förmögenhets-afgisten befrias,
emot dek, at ^rmöons kentions-Casta skyldig kännes,
at densamma erlägga.
Herr von Lngeiiroin, jsonss. Om et sä»
dant utbyte äre n>i aldrig underrättade.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken»
Kanske Högloft. Ridderskaprt och Adeln bifaller lVIomenker
pä det satt, ak restucersäs Boställen och Zl>
dels.Fane-RegemenketS icke begripas ibland undantagen.
8^?-^---^- n65
H rr von 2 olaw trodde ej wara po.stands, ar
någon Minod gjordes för et wist Regemente.
Pa begäran af åtskilliga uplästes ä nyo 12. §.
Friherre äVreäc. Innehållet of deima §.
är oneketlgen generel? för jord pä Lander, men det
är naturligt, or när Betänkande legat pa bordet har
man lett, det lVlftmL Boställen bliswir i en följande
§. undantagna.
Herr I^LNUSrstjLrria, snbsn VVillbslm.
De skal jag haft den äran anföra, t-l ben telse för
Indckniugshafware fran särssitlv afgifts erläggande
för Boställen, utom den Vewjllnings proOonr, som af
tönert utgch, är i min ranka gällande för alla Boställen,
antingen de stro Regements- eiler Oimpsgni? 05-  Lcersrn, Öfwer - eller Under-BefalS eller Skabs-Be,
tjrnkes Boställen. Allesammans nied räntan anstagns
Indeliungxhaswaren, pasLön, i afräkning paden besiädta
Indcluings-ränkan, hwaraf, i män af dest hela belopp,
en wist BewillnmgS-kroOsnr utgår, skulle Jndeluingshafwaren
fa undlaniies cn dubbel Beffaccntjig
för Beställer, om färskllld afgift för detsamma skulle
komma ak erläggas, hwllkec Icke star ac förena med
M-aströ nådiga föcestastuing til Riksens Ständer, cm
uödwändigheteu af lindring i Löntagares urskylder.
Hwav de t;! indragning bcsiämda Boställen beträffar,
af hwilka cn del ännu cj hunnit blifwa lediga, men
åtskilliga redan hemfallit Kronan, och blifwir til
SmtSwerkecs förmän bortt-srrenäergäs, sa anser jag,
af enahanda grund, någon afgift för de förre af In»
Lelningshafwaren, ehuru kjerrstin, icke aaa rum, häldst
hanö tjenstledighet icke ciikommst pä egen derom gjord
r r66
ansökning, akan blifwit en följd of Kongl. MasttS om
förändring af en del Regementet frän Cawaileri til
Infanteri ivldtagna näd-ga Försalknrng, urj hwilken
han ock as silvan grund bliswik Ivid sin Jnnehafraaiide
ion och Indelning ! sinder bibehållen, med famina
rätt, sorn han dea under tjenstgsringm innehaft.
Herr ZchsrnsLreurr. I g hade haldre
sert, ar ^rmesyz ?snstc>ns-Easta, hmaraf än i dag
mangen aldrig Krigsman nzmer sin bergning, fakt
förblifwa orubbad, och i stället önskar, ak den Jord,
hwarsm nu är fraga, icke mera än någon annan,
warre fran den allmänna beskattningen fritagas.
Herr Grefwen och Landt,Marskalk?!;
provnnrrsäe bifall til 4-'de lVlomsutsr.
Ropades Nej och Ja.
Arfherre 1'»Il, joban Lbristopbsr.
För mm de! förklarar jag, ar den blifvande UpskattningS
Ommittoaii mä anse wik innehajwande lö-llstiriL
Boställe ri! hwad warde och beskaffenhet den behagar
: i detta och alls andra fall underkastar jag
mig ar bidraga kr! den allmänna fåken.
Efter detta yttrande, tror jag wig kunna anses
owälviq, at rala om ^rmcchrn i anseende cil ^rmesn.
Der Höqwördiga Presterffapet, här församiadt som
Srand, kan göra och sinna hwad der behagar om sina
Boställen, jag ursäter mig ej deröswer, icke eller om
mvils Statens Boställe», mea /örmssn, sam förlorar
ärligen 2 kroLmr af ^ccoräs-Summorna, utgjfna
för dest beställningar, som betalar wista ?ro6snr as
Lönen ti! lisslissrions-sonäsn, som lärer wara hägkom
-
Lr««l»:>7n 1167
men af Högloft. Bewittmnqens-Uistottct ine- nagra
kroL-nr om äret ii! Rikestutden, och som äs-ven fart
betz ?Li-ii<,nL-Cotza ans.dd stylvig bikaka sörmögenhero--?lfg>'t,
ar ulan tivisivel den inell starrlaggde
Eias; i Nationel'. Förmögenhrrs.Afgiftcn grundar sig
pä al äga, huru ka» et Boställe anses lör Egendom?
här är feswande bewis, at man hastigt kan stittjaS
derifrån.
Den träde up, som nu kai, wisa billighet, ak
Boställen stola upstairas, 06) desi Innehafware wara
förbunden at gä i förskott, som pä tjugu ar blir irczuiäeraär
genom ärlig förlust. Om Högloft. N'dde>-  derstapec och Adeln ändteligen stu lie wittja venera öst
wer staga», sä blir dek dock berwid, a: ingen annan
de! af Rikets Innebyggare blefwe härdare trästad än
Boställs. Innehafvare.
H e rr^8 reäl. Jag får de» aran, upfysningsIvis,
kilkärinagjfma, at pär staga om möens ltt-ustons-Casia
upkom iuoin Hemliga Urstottxt, söreftogs
fason, e„ compofikior-, at densamma icke »lätte ista»
bestaltningen undantagas, just derföre, ak undantag
war gjordt för Ivfilikairsns Boställe».
Herr Koräsn stolle, ^»äsrs. Den af
Herr lassor 8isckc mi aker uprrpade Lapitulsricm,
som han säger stedt i H mliga blist»lick, i afftc-ide pä
lVllljijw-BostallenÄs fricagande, emot det, är deras
Casia stalie betala; anser jag icke för gällande nu wid
öfwerläggningen har; utan är fast i min tanka, st:„
jag nist förut haft äran yttra; och »ror, ar da ätsti'-  liga Enkor mäste betala af sina Boställen, och dero.s
C"sia äfwcn mäste ^omribusrs, et lika Erhållande
bordt wara med MHitis: Boställen, ätmisst.me de större.
Jast gör mig ä» der säkra hopp, at Herrar NegemeiikS
Olncerars säkerligen störa lika sa wäl en ALnersux
uooffrinH ar det allmänna, son. Herrar Bruks»
Patroner iörur i dag har gjort; och C-stja» nödgas jag
ktl styrka böra betala, dä ingen af de Castor, jag förut
nämnt, urr Beivillmngs-xrojeLsl tyckes wara eiler
nu blifwa fritagna.
Herr lagercrans?., Lsn^t, yrkade billigheten
deråt, at .grmeens ?s-Nons-Casta marte midauttgaS,
efter den more inrättad ri! sörman för Oistcersre,
hwilke fullgjort sin tjenst mot Riket. Men
«t iVlilisiL Boställe» undantogeS, srik-ne han ej Pängt,
och yrrrade denna tanka sa mycket mera oegennyttigt,
som han sjelf agde treime Söner, hwilke moro
Bcställöhosmare.
Hans stxcellence Grefwe- stuut b. Sä
wida jag är försäkrad, ak den indelte Lönkagarcn blifwit
af Bewittnings-Urskottet Taxerad, och äftveu Penninge-Löntagaren,
sä skulle en olikhet upsta emellan
dem bagge, i fall den indelte Löntagaren nu skulle sa
en förnyad afgift, hwilkec moro obilligt; sag kan således
ej annar a» bifalla Betänkandet, blott med undantag
af reäacsraäs Boställe!!.
Grefwe stefva nbaupr, Olaes. Om BemillningsUtskoikets
Beraukonde ej annu inkommit til
Högloft. Ridderskapi-t och Adel», får jo.g härnred til»
käiiliaa-sm.;. ac den indelte Löntagaren deruti uptageS
Lii en stroLenk högre Bemilimng an an^ra Löntagare.
Grefwe stuäsnNölö, Iburs. I fall Högloft.
Riddnffaptt och Mein bcsintar, at afgift böc
erlagaas af l^!l!iki»-Boställen, hemställer jag likwäl
vm ej undantag borde göras för sa stor del, som Boställer
är beräknadt pä Lönen.
Friherre 8tael von klollstsin, 6orkik2
I. uäviZ Äisköntdet synes billigt, at afwen BoställsInnkhafivare
wid denna beskattning matte bidraga, sä
är det likwa! efter min kanka högsta obillighet, at det
sini!le sie efter samma grund, som för dem, hwilka ä.
ga sina egendomar; Boställen äro Kronans, och de»
återbetalning, sem sker pa 2O ars tid, är af den beskaffenhet,
ar som 2o:de delc>n ar blott y kr' (!«nr,
sa more ick^e allenast det sörstokkswis gjorda LspitLler
en ren förlust, utan äfwcn i kr Lent i räntan; det
kan ej sagas at någon afbetalning sier pä et Lapitsl^
dä icke en gäng sull ränta erhalles.
Af ätstilliga yrkades proposition pä Momentet
med undantag för indragna Boställen.
Hans Lxcelloncs Herr Grefwe» och
Landt - Marskalken. Bifaller Högloft. Riddersia-»
pet och Adeln 4:de lVlomenrer af 2st. §. med den
förändring, at indragna och pa wist lid reckueeraös
Boställen icke ifrån upsiattning och beräkning befrias.
Hirtsl ropades J p, blandadt med et och annat
Nej.
Herr von Ln§ssträm, lovs». Af hwad i
vircourierna anfördt biifwik, har jag ej funnit mig
fulleligen öfwertygad; men för at ej förnöta tiden ge
147
-
n?v — -u
liom widare Zelibersuon, will jag ej något widare »
Verta anine Pika, utan begär blott, ak i krotocollsr
antecknas, ac öfwer 2000 hela Hemman härigenom
stänga deltagandet i Ven annars allmänna Asgiften.
Herr k^oräsnstol pe, .gnä ers, begaf sig af,
weu med der wilkor, at alla högre Ämbetsmän mätte
göra lika ädelmodiga upoffringar, som BrukS>Patronerne
gjort.
29. §. uplästes och bifölls.
zc>. §. uplästes.
Friherre Oe 6ssr, Robert, frägade, om
wid HuÄionsr pa RKeöbsr til RsolitsrionLns bestri,
dande någon xrovistoa skulle äga rum.
Herr Grefwe» och La ndt - Marskalken
svarade dmil Nej.
Grefwe blsmilron. Den saken, som nu
företag-s til afgörande, är af yttersta wigk, och de Äm.
betsmän, som böra afgifwa underdånigt ullätande öfwer
beloppet af den kroLenr pa förmögenhet eller
Lön, som bör utgå m. m. synas mig wara alltför
fä' Jag sär således ödmjukeligen hemställa, om icke
öfwen Riddarhus.vireKionen mätte aläggas, at med
Fullmägkiga öfwer ösnco- och Riksgäldö-Werken, samt
de bagge Lollsgii.Ledamökerna sammanträda, och i beräkningen
och utlakandet deltaga.
Grefwe IVlornsr, 6arl 6sbrie>, Dä
detta ämne första gången wäckkes hörde jag, at Förmögenhers-A
gisten skulle wara utsatt til 2 kroLem,
H7r
nu hörer fag, at det aterstär ak pröfwa huru stor
AfstftS-kroLentcn kan blifma. En sadan pröfning
innefatrar en ganska stor myndighet j »agra fa personers
händer. Jag tror med Grefwe blrmilkon, ar
i en sadan befattning böra med de i Betankandet
nämnda Ämbetsman afwen andre personer fa deltaga,
ech tilstyrker allisa bifall pa Grefwe bi-miltons pro»
postiion, ac RiddarhuöMireäionen med dem mätte
sammanträda.
Grefwe kunze och Herr s5 börsti»
anfägo decra sörstag billigt.
Herr 8re6r instämde a swen häruti och tis.
lade, at de Revisorer, som kanske ärligen torde komma
at sammanträda kil öfwerseende af ksnco- och
Riksqälds-Werken, likaledes kunna updrogaö, at i vfwannämnda
befattning deltaga.
Herr von Lageström, ^fonss. Jag anhäl.
ler ödmjukeligen om propostrion med desta tilläggningar;
men utber mig, at ännu fa erinra om ew
omständighet. Jag supponerar ak den Förmögenheks»Afgift,
som skall inlewereras,' kommer at bestiga
sig ktl 2 kroLsnr, och jag förestår i följe deras, at
den andra kroLenten icke mä aflewereras förr, an
den sörsta fran hela Riket ingått; annars blefwe dek
endast de willige som finge betala.
Herr k§or6snstolpe, Mosters, yrkade lika
answarigher för Riddarhus-vireLstion, som föe
Fullmägtiga öfwer Langusn och Riksgäldö-Lomoiret.
Friherre 8rsel von klollstein. Jag
får ödmjukast hemställa til Högloft. Ridderssapek och
I»72
Adeln, om icke, sedan Upl?aktm'ngs-6nmmikäLrn» inkom»
mu med sino upffattnmgar, dek malle genom nycker
för UllmLnheten göras kunnigt, kil hwad bsloyp sörmögenhcken
bli'w!k uptagen; da en hwar sjelf kan fin»
na huru stor ?,c>Oanr erläggas bör, för at fa fyra
och en hals Millton tilsammans.
Grefwe dis milton begärde den tilläggning,
at de bagge O-pme-sä? af Kammar,kollegium och
Skags,Lonroirer icke malte äga röst.
Herr 8tecit anlag denna tilläggning onödig,
emedan de cj moro förordvade i annat ändamål, än
ac gära uträkningar; men
ÄtMlige instämde med Grefwe hamilton.
Hans Lxosi! en as Herr Grefwen och
L a Ndr-Marfka löen prv^onsrsciL bifall kil sidsta
Vele» af Hemliga UcsikottetS Betänkande, med de af
Grefwe milton, Herr von Lilgs
llröm
och Herr I^yräsnstolts sörcflagna tilläggningar.
BefwaradeS erckälligr med Ja.
Herr Grefwen och ! andk . Marffalken
hemställde frägnlngs-wis, om Riddcrskaper och Adeln
behagade, i afjeende pa ridens korrthek, anse Bewillniug6^Uil?orkets
inkomna kro;e5k lii Bewillningens
repsrririoo, såsom sörsta gängen upläst, och laka det
öfwer morgondagen b.ifwa hwilande pa Bordet
M allmän genomläsning a Riddarhus» Lsnceliier,
II7Z
ruan ak sädank likival mä kunna anföras såsom xree^uälcar.
Bifölls.
Herr dllocäsnliolps, ^näersz hemställde,
om icke de lediga rum bland Ledamöterna r Lancw-Utskottet
borde com^IsllLrar.
Hans Lxcellsncs Herr Grefwe» och
Landt - Marskalken. Ukankwifwel, om Ridderskapet
och Adeln behagar; men da borde först de lediga rummen
bland LleLkorerna upsyilas.
Grefwe l^l 5 rner > <2 a r I 6 sbriel. Det
ar sannt, ak syra Ledamöter afllsnco-Utskottet fattas,
och det beror af Högloft. Ridderskapet och Adeln at
kvälja andra i deras ställe; men största delen af wara
återstående göromål Lro fadana, som wi ef kunne afgöra,
utan tichöra Fullmägtigas befattning, och derföre
kil dem skola öfwersemnas. Jag för min del
anser alicsa inga nya ival wara af nöden.
Ätjkillige instämde häruti.
Hans LxcsHonce Grefwe Iduukb. I
anledning af den för någon kid sedan ifrän Hemliga
Utskottet ankomna Berättelse om RikSgalds-Oonroireis
tilstand och Forwaltning, utber och förbehåller jag mig,
at i ek annat klormm fä aflemna mit yttrande i et
ämne, som dermed ager nara gemenskap.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalkcn
samtyckte hariil.
Högloft. Ridderskapet och Adeln atskilides kl. 4 2.
In 6äem Lrorocolli
6. §i1vsrstolp>s.
1-74
Onsdagen den ir. Iunii.
Visnum klockan 9 förmiddagen.
^usisrsäsz Riksens Ständers underdåniga Swar tik
Kongl. Mapt pa dest trenne Nådiga krupositionsr,
rörande förändringar i wista Lagens rum.
Sedan Hans LxcsIIence Herr Gerkin
e n och Landt- M a r sk a! k e n lilkannagifwit,
det han gjörl sig underrättad, at hwad de Oeconomiska
fragorna beträffade, skulle hwarie Srand bifoga
siw särjkillda tankar wid för alla Ständ gcnsrel!»
rmssivrr, jusiersäes nu bestå missiler, rörande Gasis
gifware-Ordningen, Tjenstehjons-Sladgan och Stängsel
- skyid'ghelen.
Afwenwa! jusiersäsx I^xkrsÄum krorocolli as
förlidna gårdag, rörande sätter och grunderna för Förs
Mögenhecs-Asgiften.
Friherre vs Oser, Ii o kerr, trodde, at
deruti äfwen borde hofwa biifwlr infördt, at pro vision
icke erlägges för borrc-auKionerLnäs afLlksaier
som til Förmögenhets-Afgistens utgörande blifwit aflemnade.
Grefwe Lrromkelt, I^reäric Oeorg,
instämde häruti.
Herr Grefwen och Landt-Marfkalken
yttrade sig, at erinran derom wäl förlidna gårdag
blifwit as Friherre Os O-er gjord, men under äiscourtsrna
sedermera icke blifwit »plagen.
Grefwe lVkärner, ^äoipsiOöran, upläste
följande:
Ehuru franwarande under större delen as öfwerlaggningania
uti sidsta plenum, hc>r jag dock fätkhöra,
ac uci detsamma asen wärd Ledamor en erinran blifwit
gjord, h-vilken jag tror förtjena aticke komma i förgätenhet.
Jag ar öswi-nygad, ak den Koeni g, som med sä
mycken sorgfällighet wakae för bibchallaxder af enighet
och förtroende, som försäkrar Ständerna om rättigheten
ar genom stna Dnllmagtiga sa öfwerse Stats rver«
kers rilstand, och som kiliätit, ak brräiicsten om RlkSga>dL-^tn,
cIrns ärliga förwalrniug och anwändande
skulle genom trycker sä kundgör. s, icke heller skulle
hafwa »örgäkit at nytkja somnar ucwäg för at sätta
hwarje Un^rsate i Riket i stand, at genom beloppet
as hem RlksförmögcuhetenS »värdering sjelf infe billighelen
af de» lott, hwarmed ha» för sm andel komme
at til IssaliliuionLN bidraga. Men lika wistt, kom jag
är ösiverkygad, at Konuiigen utan widare påminnelse
skulle i denna »väg hajma gatt stna trögna Undersa»
tares önskan til »nvtes, lika wistt anser jag det
för en skyldighet, at Riksens Ständer för sina hcmmawarande
Medbröder pä allt sätt söka ädagalagga
sin omtanka för dexas säkerhet, för deras rilfredsställelse.
Det är den enda erfättnii.g Riksens Stander
kunna tilbjuda sina prinL.chalsr for de uposfringar,
sakeruaö nödwändighet fordrar, det är endast genom
widlagande af sadana medel, som hwarje Rikets In»
newanare kan blijwa försäkrad, at han icke gifwit
förgäfives, ak hans galwa stvarar emot ändamaler.
Underrättelsen om wärderings > smnmans belopp uti
hwarje Län skall sälta hwar och en i stand, at da
hesta alla jämnföraS, sjelf uträkna huru stor kroLenr
af Förmögenhet, som erfordras. Denna uträkning
skall medföra öfwertygelse omj Afgifrens nödwändighrt,
och skall undanrödja glia anled»,ingar til misitt-o
-
ls-6-
ende och klagomal. Der är pa desta gxunder, som jag
förenar mig med de» wärda Ledamot, som uri hosta
klenum begärr,.at belopper utaf Förmögenhets/UpPattningen
nki hwarje Län maire genoivFhrvckerknndgöras,
och anhaller, at Herr Grefwe» och" rchidt-Mar,
ffalken räckes tillägga denna ?rozro6rioQ ril den Lx->
xsäiuan, som om -etta ärende nu kommer at ril de
res»tz5i>vz Stauden afaa.
^Grefwe 3erom stei t» Detta torde swarligen lä«
Ea sig göra, ester msrcbsn är fada», at Upbattningc»
Förleckn-mgarna insändas genast til Kongl. Maj:t och
er sadan: allmäiigöraiide stdermera lärer af Hans
Majtt sjelf bero.
Grefwe I/S^enbaupr, LIsss. Detina
fraga wäckt-s sörliden gärdag, och Herr Greswen och
Landr-Marjkaiken swarade dä, om jag ej bedrager
mig, ac fåken torde ankomma pa Kongl. MajttS Nadiga
yttrande deröfver.
Herr Grefwe» och Landt - Marskalken»
Som detta är et nytt amne, rordö Kvrrgl. MajttS Nådiga
swar först böra aswaktaL.
Herr Zrsär, foban ^xel. I Hemliga
Utskottas ?roroco!ls Ucvrag star, at Kgl. Majtt lärer
i Nädcr lara sädank ti! Allmänhetens kuudfkap kom»
ma, hwarmed sörmodlrgen ej anna! än summgnö be»
topp lärer menas.
jsustcrastes Ridderskapets och Adelns klxrrakkum
kro'o'o!Ii afförlidi>a gäldag, rörande Krönings gärde»
med mera.
H77
Ztllwenwäl ct pi-orocolls Utdrag af samma dag,
rörande den wackta sragan om Länco-Utffottets samträdande
i Februarii manad.
Utdrag af ?rotoco!Iet, hållet inför ^ong?»
Maj^L r Riksens Ständers hemliga
Utskott wid Riksdagen r lForrkäping'den
io. 1802.
S. D. I anledning af Kongl. MajttS Nådiga
föreställning lil Hemliga Ufkortet den 20. nästledne
Maji, angående styrelsen och förvaltningen,
sä wal af Riksens Ständers Langue, som Riksgllos-Werket,
i följe hwaraf lil bepröfwande förekommer,
huruwida samma för-valtning i allt eller
wista delar kunde förenäs: Fullmägti-aS nuvarande
an.tal anses göra tilfyllest, samt tiden och sättet
til IdevilionernaZ förrättande Ivara afpKZade och
lämpeliga; har Hemliga Utskottet företagit desia
ämnen lil öfverläggning, och funnit sig böra föreslå
följande til Riksens Ständers närmare pröfning,
nämligen:
i:o. Som Zan^usns och RikSgalds-WerkenS
olika och alldeles särstillda beskaffenhet synes fordra,
at hwardera Merkel af fÄMlda Styresmän
förwalcas, och flere Personer, särdeles wid et
Penniuge-werk, sällan med den skyndsamhet och
drift sköta ärenderna, som ek inskränkt och efter
Werkeks beskaffenhet afpastadt antal; sa anser Hemliga
Utskottet, at wid nu warande förhällan.de bör
förblifva.
143
Dock sorn göromälen för Fullmagtiga i Rikstzölds-Lontoiret
mindfkas, dä Lreclir - Sedel - utgifmngen
rpchörer, och Oiscont-Werket pä LroäckSedlar
blifwer uplösi; sä tyckes FnllmägtigeiRiks^älds^Lontoiret
derefter kunna äterföras til det antal,
som rvid Werkets stiftande blef faställdt, eller
Z af Ridderskapct och Adeln samt 2 af hwardcra
af de andra Stånden, likwäl pä det sätt, at z af
Hwarje Ständ im wäljas, och at, efter detvircontWerket
uphört, en Ledamot i hwardcra af de z
Ständen, utom Ridderstapet och Adeln, wid yppad
ledighet icke tilsättes.
2:0 Borde Fullmägtigc i Riksens Ständers
kandus blffwa - berättigade, at af Fullmägtiga i
Mksgalds - LontoireL begära samråd, när sädana
-omständigheter inträffa, som gifwa anledning bertil
och af Lontoirets Wäpelköp kunna härflyta, samt
werka pä Lan^uenr säkerhet och realikationenL
bestånd.
Beträffande fluteligen och
Zto Sättet och tiden til kevillonemZ anställa»»
Le, sä har Hemliga Utskottet ansett nödigt, atLan^uons
och RikSgälds-Lontoirets Förwaltuing och
Räkenstaper roviäsrar hwart annat är, dä Uevillonon
kunde anställas af samma Idevitorer pä bagLe
vefla ställen, och Kevisororns, til tidans winnande,
fördela sig uti särffilldta Utskott för hvardera
Werket. Da k^eviliotien infaller, borde Ueviäorerno
samlas den I. September och llevilionon
förrättas inom Z Mänader. kevilions-kostnader»
tyckes böra fördelas emellan Langren och RiksZälds-Lkontoiret
til hälften hvardera; den första
RsvEonku bords infalla Hen i. September issi;
vch lara hos Kongl. Majrt Riksens-Standrr i un.
derdänighet anhälla, at kundgörelscrna til kovisarornas
inställande sä tidigt utfärdas, at de hinna
wäljas hwar och en i stn Ort, och de pä längre
afstånd fran Hufwudstaden boende aza rådrum
at kunna sig i rättan tid infinna. De föreskrifter
sch erinringar, som kevisorerne finna nödiga at
göra, böra tjena Fullmägtiga til ofelbar efterrättelse,
da be arv grundade pä den för dem utfärdade
Inliruction, vä) i den händelse kevikorerne kunna
finna nägon eller nägra Fullmägtiga hafwa uppenbarligen
af försummelse eller egennytta felat emot
Reglementet, Inliruction och Föreskrifter eller isian
dem afwikit, sä at Weckel markelig stada der-af tilstyndats,
äga de rättighet at anmäla sädanl Lil laga
beifrande uti Kongl. Swea Hof-Rätt.
koviiioncn öfwer Riks - Oiscontens Förwaltrring
bör företagas uti Februarii Mänad ärligen och
en Ledamot af hwarje Riks Ständ utses, som med
Iwa af de privata Interellontorna, bertil walde
denna kovilion gemensamt förrätta.
I öfrigt ösiverlemnas til de kelpxetiva Ständer,
at inom sig öfwerenskomma om sättet til sin»
kovilorers wäljande.
Och ställe detta genom utdrag af krokocoUsö
til de KelpLLtiva Ständen öfwerlemna-s.
s - - - - lät supra
In liäem krotocoliii
L. bi. s.aZerstsim.
Herr Grefwe ii och Landt - Marst alken
xroponeraäe, at detta Betänkande, såsom iunehällunoe
flera delar, stulle punktewvs företagas: hwilkct
stedde.
InZresken och första delen af Itsta Momentet
uplästes ä nyo.
Friherre Oe 60 er, Roberr. Sedan göromälen
inom Riksens Ständers Länhem genom oxsrationer,
i sölje af den nya iinance-plane»,
komma at blifwa mycket förökade, fär jag ödmjukeligen
hemställa til Högloft. Riddcrstapets och ÄdelnS
vmprösning, om ej antalet af Lanco Fullmägtiga syues
wara för litet, och förestår i anledning derutaf,
at Ridderstapets och Adelns Fnllmägtige mätte med
twänne af hwarje Clafl förökas. Likwäl och pä det en
sadan tilökning ej mätte åstadkomma banque» någon
kostnad, fär jag tillika förestå, at dctze aäjunZeraäs
Fnllmägtige ej mage ätnjuta Arfwode; men wäl äga
Len rättighet at öfwerwara förwaltningen, samt efterse
at Inllruäioner och författningar noga handhafwas.
Grefwe Zrromkelt, brcäric Oeorx. I
detta moment omtalas wäl 'Fnllmägtige i bancooch
Rilsgälds-Werken, men icke Betjeningen. Jag
Har af inkomna listor funnit at Riksgälds-Lomoiret
har et öfwcrdrifwet antal af Betjening. Jag
hemställer äfwcn om detta ej borde fästa Ridderstaxets
och Adelns upmärksamhet.
Herr Grefwe» och Landt - Marstalken.
Harwid fär jag den äran tilkannagifwa at i den I»-  jiruÄion, forn för Riksgälds-Lontoiret kommer at
utfärdas, är förestriswet at Betjeningens antal stall
i män af göromälens astagande sörnnndstas.
I ISl
Grefwe Le,!-! 6 Adriel. Uf det
NU uplästcr ?rotocoIl3-U'drag finner jag, at Hemliga
Utskottet ingäkt' i proposition em frågor, svin röra
förwaltningen af Lanco-Wertet. I g skr härund
ödmjukeligen anmärka, al sädana frågor alllid förr
blifvit frän Riksens Ständer rcmureracke lil blanco-UMlet,
som deröfver med Betänkande inkommit
lil klena; och hade jag säledcs icke sörwäntal,
at dylika ämnen skulle kunna komma frän Hemliga
iffskottet, fiwilket jag anhäller inåt e för n-in räkning
i krotoeollet antecknas. Hwad angar Betjeningen
inom Lanco-Werket, sär jag den äran tillkännagifva
, at den samma mer än en gang undergalt
indragning, allt efter göromalenS sormindffning;
men dä de nu snart komma at förökas, bliswer der
vek oumgäugeligen nödigt, al Betjemngens antal
genom Åtskilliga sysilors återställande. Beträffande
den af Friherre ve Leer wäckta fräga, om förökning
i antalet af Lanco-Fullmägtiga, lärer hans
tanka wara Ven, at de sörestagne stonornire L-damöter
ej skulle wara precist det samma som Full»
mägtige och ej deltaga i besiuten, men wäl es-erfc
förwaltningen, och, dä de nödigt funno, til krotocollet
yttra fina tankar. Friherre ve Leers mening
lärer derjämte wara, at det wore desto lyckligare
för Lanco-'.verket, ju mer säkerhet Allmänheten
ägde, at det wore wäl styrdt och, förwältavt.
Friherre ve Leer förklarade fin tanka
Mdeles sadan.
Herr 8teät. Kongl. Maj:t har til Hemliga
Utskottet i näder öfwerlemnat at yttra sig öfwer den
gemenskap, som kunde komma at bliswa emellan
Lankinen och Riksgälds-Lontoiret. Och det är pä
Lenna grund Hemliga Utstotlet trott sig icke Wara
tillätet at afwen til Riksens Ständer aflemna yttranden
öfwer frägor, som röra Banco-werket, och
i anledning af en sadan gemenskap härflyta. Dessutom
sär jag ödmjukeligen anmärka, at Hemliga Utskottet
sig deröfwer icke annorlunda än hemställningswiS
til Riksens Ständers klena utlätik.
Hans Lxcellsnce Grefwe UnutB. Fri»
Herre Os Qaers kroxosition sinner jag för min del
gansta wäl grundad. Den tid, som förestår, blifwer
märkelig för Nationen och märkelig för Banlinen.
Jag är af enahanda tanka med honom, at
et tillförordnande af werkeliga Fullmägtiga utöfwer det
wanliga antalet skulle medföra en nog känbar kostnad
för Lankinen. Men wid det af honom gjorda
förslag, al antaga lionooaira Ledamöter, finner jag
för min del ej någon betänklighet. Jag förenar
mig äsiven deruti, at de icke mä äga röst, fä wida de
öfriga Ständen icke derom annorlunda besluta, i hwilket
fall jag skulle willja förbehålla lika rättighet för
Ridderstapets och Adelns Ledamöter, som för deras.
Jag tror för öfrigt at werkställigheken af detta förslag
skulle medföra en säkerhet för Rioderstapet och Adeln
och Allmänheten; och jag tror dcrjämke, at, enär kostnaden
för Lankinen ej ställe ökas, äger Ridderstapet
och Adeln rättighet förordna fä mänga kllonoxLira
Ledamöter de behaga, om ock de andra Stän.»
tzen ej ställe uti et sädant förslag ingä.
H err'kle/!oeailcälä , Osktlok. Under
-e sednast förflutna go Arén har ingen oordning inom
Kamonen i> nägon cletail förelupit. Et säkert betvis,
st de nu gällande författningar ärv noga och
Wäl afpsflade, at bibehålla WerkeLs styrelse i enjämn
med lullruökionsn öfwerensstämmandr gäng. Jag
kan dä icke inse något behof af de föreslagna kono--  raira Ledamöter, hwilke, utan at kunna deltaga i
öfwerläggmngarna, likwäl böra äga rättighet at !l!
krotocollet göra anmärkningar tvid Herrar FullmägtigaS
bade yttrande och bestut. Den närmaste
följden deraf bör blis-va, at Herrar Fallmägtige försättas
i en mcnstligheten ätföljande belägenhet, at
mera frukta obehagetiga anmärkningar i krotocollLt,
an amvända en för Werket högst nödig rädighet.
Det säkra är en widlöftighet wid Herrar FullmägLigaö
vfwcrläggningar, som hindrar göromäleuö jämna
och fkyndcsamura gäng, utan den ringaste annan
fördel, än med de manliga Kevilionsrna blifwit
äsyftad och wunnen. Herrar Fullmägtigas öfwerläggningar
och Bestut om SilftverS anskaffande genom
inköp inom eller utom Riket, kunna wid nu
förestående Uea1ilati0N8 werkställande, ofta, til en
lycklig utgång bero af en noga bewarad tysthet.
Dä Operationen förblifwer blott inoni deras kundstap,
som under ansvarighet deruti ingått, är all
säkerhet, det tystnaden bewaras; men kan den bibehållas
äfwen inom i z Personer, hwilke, utan ansvarighet
för utgängen, möjligtwis kunna hysa annan öfwertygclse?
Utan misstag torde twifwelsmal derom
äga rum. Jag styrker derföre i ödmjukhet til bifall
pä Högloft. Hemliga Utskottets Betänkande, i förewarande
fräga, och at Högloft. Ridderskapet och
Adeln säledes bibehäller det wanliga antal Fullmagtiga,
utan tilsatts af ttonorairn, såsom möjeligen
ledande til Werkets stada, vtwiftvelaktigt til inge»
nytta, dä de hwartannat är inträffande kovilioner
är en bade säkrare och redan bepröfvad utwäg, «t
befordra InllruUionornas efterlefnad, utan at Fanera
Herrar Kullmägliga wid deras öfwerläggmnggH
1184 —
f I..-> ö > i n g sl, s u l s n beglrhe
likaledes Lropoliuon pä Hemliga Utskottets Be
tänkande.
HanS Uxoellenco Grefwe lvvurki. J-'g
bär ej nämndt at nägra anmärkningar pä Fullmägliga
stulle af de föreslagna ttonoraira Ledamöter
komma ak göra--. Likväl, fast ogerna, nödgas
jag tilstä, at wi i sednare tider hörk Ständers
Fnllmlgstge miMnkaS at förtjena anmärkningar:
och kavad bevarandet af hemlighet beträffar, tror
jag,'at den lika lätt kan bibehällas ibland i z per
soner
sorn ibland 12.
Herr blo^I-ronLölcl anmärkte den skillnad
at ansvarighet starke äligga de 12 men icke
de ig.
Hrns lexe ollen 02 Herr Grefwe» och
Landc Marst alke». Den första freg an at afgöra
är, huruvida de F-.ilkmägtige uti Lunonen,
som sttta med Lön och ansvar, stola blifva lika til
antalet som förut.. Tiiläggningen angående Kono1-aira
Ledamöter b!ifver en sednare fr-rga. Jag fär
alitsa först p>roponera om Httglost. Ridderstapct och
Adeln fä wada bifaller irsta af Betänkandet, at
Fullmägtige i Zanco - och Riksgälds-Werken mä
blifva lil antalet lika som förut.
S.varades Ja.
Herr Grefwe» ock' L an d t - Marstal ken.
Nu blir frägan om bonoraira Ledamöter. Det ar
föreslaget at dertil mane forordnas kwänne af hvarje
Cm§, utan röst; men med rättighet at göra anmärkningar
til krotvcollLt.
H85
Grefwe 8trömkolt, kreckric 6oor§.
Ifwe ' i Riksgälds - Lontoirek.
Harrs Lxcellence Grefwe R^uutki»
Nej. "
Herr von kotenllein, d4ils. Wid det
upgifna förstaset at antaga llonoraira Ledamöter -  Riksens Ständers Lan^ne, torde Ridderstapet och
Adeln tilläta mig anföra de betänkligheter, som
hos mig upkommit. Andamälet ställe blrfwa etz
Land och en LontroU pä wära Fullmägkiga. Dell»
sones ung innebära et flags misitroende lil besia
Fullmägtiga, hwartil jag icke ser någon anlednings
Lm deras redlighet böre wi icke twifla, dä det äc
bade i Ridderstapets och Adelns sörmäga, och ei»
stadighet, at utse de päliteligafte rvr kunne finna^
Deras förstånd böre wi ej eller satta L fräga, däv§
äligger at malja de stickeligaste. I allmänhet föruundstar
man icke mädan af mennistors swagheter, da
man ökar antalet. Derjämte kan jag ej annat än anse
frägan röra de öfriga Ständen, och saleScs af dembära
bero, efter den tillika angar henrlighetens bewarande.
Kan twckan äga rum i anseends til
redlighet och förstånd, kan den äfwen upstä i an-'
seende til tystheten, som alltid blifwer mindre säker,
da den af flera stall bewaras. Skulle Ridderstapet
och Adeln ensamt förordna llonoraira Ledamöter,
blcfwe det en olikhet, som ställe för märt Ständ
synas mindre hedrande. I fall ater de öftig»
Ständen midtaga samma utwäg, förekommer der»
wid en ny betänklighet. Bonde - Ståndet har n»
fatt del i Langens styrelse. Ill flerr af dett»
Ständ nyttjas wid Lancs-förwaltningen, ju flere
14S
II 8b
dragas ifrån deras cgenteliga yrke. Swart torde
äfwen bliswa, at finna dem bland detta Ständ,
hwilke utan arfwode willja och kllnna uppehålla sig
i Huftvudstaden. Det är således troligt, at Bolive
- Ständet deruti icke ingar, och dä blir emellan
Skänden en olikhet, som icke synes pasiande. De
flesta af besia Lonlläkrationer gälla äfwen i anseende
tik Riksgälds - (lontoiret. För min del tror
jag säledes säkrafi, at förblifva wid det gamla
bruket.
^ Friherre Os (resi-. Jag för mm del kan
ej annat finna, än at förtroendet i Allmänheten
snarare ökas än mindfkas genom flera Ledamöters
antagande, och jag förklarar, at jag til alla delar
instämmer uti Hans Lxcellenoo Grefwe kuutlrs.
yttrande.
Friherre Oxsolkjsrma, 8ven 6rk>risl.
Riksens Ständers Landus har redan mera äsizs
är warit styrd af et i desi Stadgar och Ke§Iementen
utstakadt antal Fullmägtiga, hwilkas nit och
sorgfällighet til dervarande af kaninens säkerhet och
förkofran Riksens Ständer alltid funnit swarande
emot det til dem hysta förtroende, och hwarom Lan^
yuem krotocoller, sa wäl wid Riksdagar som
Asvilioner, bära det säkraste wittsord. Jag hemställer
derföre til Höglofl. Ridderstapets och Adelns
ompröswande, huruwida den af en wärd Ledamot
föreflagna tilökning af Heders - Ledamöter bland
Lane» - Fullmägtiga kan anses nödB eller nyttig.
Onödig anser jag den, dä hittils ingen kan tillvita
Herrar Fullmägtiga nägot uraktlåtande af sina
styldigheter, och onyttig tror jag den äfwen för
framtiden blifrva, sa wida de tilökade Ledamöterne,
enligt förslaget, ej skulle äga någon rätt al i besimen
deltaga; men twärtom anser jag antagandet
af detta försiaz säsom ffadligt, dä Vet lunde wackå
en oförtjent misikanka pä warande Fullmägtige,
eller et i alla afseenden ogrundadt misttroende tis
Ständets urstillning, at lika wäl hädanefter, som
hittig kunna ukwäija Män, som aga deras vstridlga
rätt til betta wigtiga förtroende.
Jag förklarar Mede» mig icke kunna samtycka
lil antagande af detta förslag, sä wä! i afseende pa
detta :nik eget anförsnde, som pä bwad i detta ämne
af -Herr Landshöfdingen och Riddaren kokenKern
blifvit gansta omständligen yttradt, och hwarmed
jag mig söre nar.
Grefwe IVIorlier, /cäolpli 65ran. Jag
sär den äran erinra, at dä Lanc^uen är ek Riksens
Ständers eget Werk, och Högloft. Ridderffapct
och Adeln ej yttrar sig widare än om Fullmägtiga
och Ledamöter för sik Ständ, kan jag för min
del ej sinna, at Ridderflapet och Adeln behöfwer
»vänta pä de öfriga kekpeÄiv-c Ständens beslut.
Herr von kokenftein. Jag anhäller at
annu fä nämna nägot, som Ridderffapet och Adeln
torde tilläta fä läggas til hwad jag nytz anfört.
Om Ridderffapet och Adeln bifaller Hemliga Utskottets
förslag, at kevikonerna anställas hwart
annat är, tyckeS all den Lontroll, som behöfweS,
derigenom ästadkommas. Sannt är wäl, at kevikorerne
blott kunna göra sina anmärkningar sedan
be stuten aro tagna, och de Konoraire Ledamöterne
deremot under sjelfwa öfwerläggningarna. Men
bland det wanliga antal af Fullmägtiga mäste wäl
nägon finnas, som upgifryer drt rätta. Skulls
mängden antingen icke första eller icke wilsta första
Let, twifiar jag at den tilbakahälleS af de
märkningar, som göras af Ledamöter, hwilka iro
gen röst äga.
Grefwe Mörner, (karl Gabriel. Jag
för mitt del kan ej inse något wädligk för Riksens
SkänderS Landas följa af den stäga, fom nu av
»väckt; »nen tror, at om ej Höglosiige Ridderstapet
och Adeln ftulle willja deruti inga, torde Laron
I)e Leer behaga begifva sig deristän; men i fä»
dant fall wäZar jag wäcka en arman staga, och
föresiä, at nu mera, dä wi hafwe sä långt emellan
RiksLagama, Fullmägtige, sä wäl i Lan^uen som
Riksgälds - Loutoiret, i stallet för at, som förut,
sitta stan Riksdag til Riksdag, mätts tvid hwarjs
Revition ombytas.
Hans LxcsUsncs Grefwe Ruurk förklarade
sig gerna för sin del assia ista» hwad han
angående konoraira Ledamöter yrkat, men conkorrneraäo
sig i säoant fall med Grefwe körner, rös
rande ombytande wid inträffande Revisioner.
Gre fwe Uorner xrojeÄeraäe^ ak wid hlvarjs
Revision den äldste mätte Mgä.
Herr Ii! inglporr, Qsrät, föreslog, a!
det matte ste genom lottning.
Hans LxeeNenos Grefwe Ruurk instämde
deruti, at de »natte lotta sins emellan, och
emsäg detta, hwad Ridderfiapets och Adelns Full--  Mgtiga anginge, wara et Ståndets Oscouomicumz
ej rörde de andra Stånden.,
H89
Friherre Os 6eer, lobert. Enär Rididerstapet
och Adeln ej skulle behaga antaga mit
förslag, sä conlormcrsw jag mig med Grefwe
Mörner»
En och annan -yrkade , at ombyte mätte D
»vid hwarje bevilion.
Grefwe Illkimilkyn» ^äolpk
fnstämde med Grefve Norner § men ansäg ombytm
för täta, om de witz hwarje bevilion werkställdes.
Herr Grefwen och Landk-Marstalken.
Twänne frägvr äro upkomna: den ena om bonoraivL
Ledamöter ibland banco-Fullmägtrga: den andra
vm wista Fullmägtiga i banco - och RiksgäldöWerken
stola wid hwaranuan Revision ulga genom
lottning.
Herr Tibskli, Obriko^bsrborchrlgur»
Den första ftägan synes redan wara af Högloflige
Ridderstapet och Adeln öfwergifwen, och således ej
Widare behöfva komma under ventilation.
Herr 6ripsnvslör, ^sscob bric, trodde
gk ombyte borde ste wid hwarje bevilion.
Herr Grefwen och Landt-Marstalken
hemställde, om ej hwars och ens förwaltningstid
dä blefwe för korrt.
Herr Btscle: Erfarenheten öfwertygar ost
huru wäl banco-Werkst nu öfwer Et Lecnium
blifwik styrdt och färwaltadt. Under heta denna liv
hafva bankens Lnllmägtigs alltid warit xekma
-
Hys
nente, och är det Naturligt, at en lgggre förwaffningstid
mäste för Fullmagtiga medföra et förwarfwande
af närmare kännedom af Werkcks författningar
och operationer. Skulle Fullmägtige nu,
ehuru fmäningom, Ulga, sä skulle, atmindstone i
början, hända, at de ej hanno lära känna allt
hwad som til Werkets styrande oumgängeligen erfordras.
J<g för min del tilstvrker allna, at de,
såsom tilsörene, mätte blifwa permanente. Men
skulle Riodcrskapet och Adeln behaga annorlunda
besluta, anhäller jag älmindstone, at de ej mätte
anses böra utgä förrän ester tivänne Aevilioner.
Herr 8iIfverlln!pL, krsclric, erinrade at
Lanco-Fullmägtigstapet aldrig warit permanent,
men alllid ombytligt wid Riksdagarna, enligt derom
widtagna författningar; sa at, i förmägo af dem,
Fullmägtige kunnat hwart tredre eller fjerde är förändras,
fast det stundom händt, at wid en päfölr
janda Riksdag, nägon eller flere af dem ä nys
detta förtroende erhållit.
Herr KIin§lporr, (Zeräe, instämde
häruti.
Grefwe kuutk hemställde, om icke wid
Lanco - Fullmagtigas ombyte, en af dem kunde för
kn gäng ater inivaljas.
Herr 8 te ät ansag förewarande fraga förtjena
Mycken upmärksamhet, äfwen i afseende pä ben sä
kallade Riks - visconten, hwilken i anledning af
ben nya Kealitatioiw - Planen komme at inrättas.
Lch trodde i afseende xä densamma nägon fara
Ilyl
kunde wara i at göra Fullmägtiga arndnlatvrista,
atmindftone pä för korn lid.
Hans ktxcellence Herr Greswen ock)
Landt - Marsk aIken srägade, om Ridderstapet
och Adeln äsiundade at deras Fullmägtige i Lancooch
RikSaäldS - Werten skulle emellan Riksdagarna
blifva amdulatorijke.
Härtil swnrades Ja, blandad! med et och annat
Nej.
Herr 8teät. Det Iner förstäs, st när
Riksdagar inträffa uphvra fullmägtlgstapen af sig
sjelfva.
Herr Grefwcn och Landt-Marstslkeu.
Ja, )ag har sagt emellan Riksdagarna.
Herr2iketlr. Sä litst jag under den nyst
slutade ävlidortttionen ansett en tilökning af Ledamöter
gagnande uli et Werk, ber i mänga fall
den strängaste hemlighet bör bewaras, äfwen sä
uret kan jag inse nyttan af en ofta ombytt sörwaltning.
De Fullmägtige, som nu utnämnas, hafva
et helt Riks-Stands utmärkta och utan twifwel förtjcnrka
förtroende. De, som wio de föreslagna ombyten
stola inlmga deras rum, komma at af et wida
mindre antal personer utwäljasc En ordning,
som under mera än et arhundrade statt profwct,
torde förtjena företrädet för en ny och ännu oförsökt.
Jag rån icke dölja min farhaga för nyheter.
Om, allt sädant oaktadt, Högloft. Ridderstapet och
Adeln förklarar fullmägtizstapet i Lancken och
Riksgälds - Lontoiret anibulatoristt, kan jag för
ingen del instämma med de Herrar Ledamöter, svm
anse detta förordnande säsom et Ståndets Oecono,
nricuui. En likhet Granden emellan uti allt jom
angar fullmägtigstapet i defja angelägna Werk bör
bäve önskas och esterstrastvas, och jag hemställer
ödmjukeligen ar wäre Medander blrfwa om det
bestut Rioderstapet och Adeln lager genom en Deputation
vfLroröjeligen underrättade. Men jag öst
werlemnar ännu en gäng til Ridderstapekä och A>-  delns mogna pröfning, om icke et helt och hältet
bifall til UlstoktetS Betänkande stulle fullkomligen
upsylla mrdamalet, nämligen befästande af bagge
WerkenS waraktighe! och bestånd, och närmaste förening
med hwarandra.
Grefwe Märner, 6 ari 63briol. Det ak
jag, som wäckt denna fräga, jag får derföre ödmjukeligen
anföra mit stal dertil. Jag har sett, almir
Fullmagttge, atmi -Lstone sädane s m ägt förtjenster,
lange innehaft fullmägtigstapet, ch hafwa de understundom,
oaktadt fin befattnings längwarighet, blifwit
wto förtroendet conrinueraäL. Det kunde hända,
at de blefwo gamle och sjuklige. Man hade
swart at för fadana stil utstöta deni ifrån förmältningen,
och det ar för at undwika stvärigheterna
wid en obestimd tid för et sadant förtroende, som
lag proponsrat, at Fnllmägtige mätte blifwa amdulaeoriste;
men will ej nacka någon utdrägt i
AödVerstapetS och Aoelus öfwerläggning, utan förbehåller
mig allenast, at den orsak jag nämnt,
mätte för min rakning i krotocoller antecknas.
Herr 8 t ellt förklarade, at de stäk Grefwe
^körner anfört hade werkat pä hans tänkesätt, och
hemställde, at Fullmägtige mätte blifwa ambulatoriste,
samt ombyte sts wtd hwarannan kevisto-u.
Herr
Herr Grefwen och Landt-Marskalken.
Herr Liboria har hemställt, at wära Mcdständer
mätte osördröjeligen blifwa underrättade om det be»
sint Ridderstapet och Adeln täger i detta ämne.
Grefwe »sm i Iron. Jag ser ej hwarföre det
skulle stc osördröjeligen, eller hwad wara Medständcr
skulle kunna besluta rörande wära enstillda Fullmägkigar.
För öfrigt anser jag Fullmägtige böra
ombytas. Ja^g tror menskliga tänkesätten äfven
wara ambulatorista. Tiden til ombytet ankommer
pä Högloft. Ridderstapet och Adeln.
Friherre Loys, Lrio ^olagusson. Aag
förenar mig med Herr lckajor Ltoät, i fall Ridderfkapet
och Adeln antager den principen, at
Fullmägtige stola ombytas ester en wist ordning;
men wagar dä förestå, at de utgående mä kunna
äter inwaljas wid samma tilsälle; ty eljest stulls
Werket kunna förlora en Fullmägtig, som redan
igenom den wunna skicklighet och ivana wvre för
styrelsen af mycken wigt.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken»
Det ftopenäerar af Ridderstapet och Adeln at
votera, men jag hemställer, VM tankarna icke skulle
kunna förenas, och får alltfä först proponera om
Högloflige Ridderstapet och Adeln bifaller at dest
Fullmägtige i banco-och Riksgälds - Werlen blist
wa emellan Riksdagarna ambulatoriste.
Ropades Za.
Friherre vnn l^snrinAsftguisn. Med dell
tilläggning, som Herr Liberia gjort, angående oom'
municatisn med de andra Ständen»
LM
i,Y4
Herr 2ibakb. Jag har yttrat min mening,
Men förklarar, ar da en annan ar Ridderskapets och
A-clns willja, och wäl uttryckta willja, jag wisst icke
yrkar Votering, som blott skulle fruktlöst förspill,.', en
dyrbar lid, me» hemställer ä nyo al wart beslut Se
öfriga Stånden meddelas.
Herr Grefwe» och Landt - Marskalk en.
N» förekommer den andra fragan om riben kil- de§a
ombyten.
Grefwe A/I örn sr, Larl 6 a briel. Wid
öswerwägande af den fragan, huru länge Fullmägiige
böra wid Fullmagligskgpet förblifwa; kommer ber »lycket
an pa, om lvsvistunsrna hallas hwarr annat
eller hwarr tredje är. Skulle de hallas hwart annat
ar och ombytet af cn Ledamot fke wid hwarannan
Ksviston, sa skulle tolf är utgå innan alla tre Full.
mägtiqewore ombytte. Det ä.^enclsrsr af Riddersskapct
och Adel» at afgöra detta. Jag för min de! bär endust
ansett nödigt, at et ombyte matte ske. Hwad angar
den fragan om Fullmägtjga kunna äter rnwäljas,
samtycker jag bertil, under förbehåll, at dermed förhalles
Ilka som wid wal til Ivsvilorcr, at blott en Person
ma inwäljas och blott för en gang.
Herr 8 te är hemställde, om ej lämpligare ivS'
re, at wlss tid för FullmägkigaZ ombyte äsrerminsra.
äes- Han förcstog i sadank alste, de 6 ar, hwaref»
ter lisvilorsrne tillika med Riddarhus ^ Oircäkionen
skulle förordna andra, samt äter och för er, gang in->
wäija En, om sä behagades.
Herr 2ibsrb. Det är upgifwer som en regel,
at inge» Fuiimägtig får öfwer 6 är grvcnbljswa, men
tillika (omslaget ak de fölst ukwalve icke förrän ester
6 är »momas. Häruti befinncs en motsägelse: ty
antingen stall da hela Corpsen pä en gang ombytas
eller komma i annar fall trvänne Ledamöter ar längre
gwarbliswa. Första gängen lotta alla tre, andra gången
twa, och ben tredje gar steijstrifwen ut, men det
först efter ro är. Det är af högsta »ödwändighek,
ac allt hmad de förestående ombyten af Ledamöter beträffar.
noga förutses och stsrSrminerar.
Grefwe hamilton. Ridder stupet och Adeln
stolle bäst komma ifrån saken, om det stadgades, at
lotmingen börsås istoz.
Friherre vs 6ssr, ILobsrr, anstg nödigt,
at först äsci^sraeisL, huru osta lisvinonsrnL stulle
hällas.
Herr vnri R^ossnstsin. Frägan om tiden
til ombyte as Fullmägtiga tyckes böra bero af tiden til
Ksvilmns! nar anställande, och denna sidsta således först
böra asgöraS. Nyst har bliswik föreslaget, at ombytet
stulle kaga sin början wid första Ksvilion nästkommande
ar rstoi- Detta är i min ranka alldeles
vradligk. Andringen stulle dä infalla under sjelfwa
werksiäliigheten af lvsalis-nionen, och sag anser äfwentyrligt,
at wid denna tide punkt bor rtraga någon af de
Ledamöter, som tagit kännedom af fåken och beredt
befluken, samt i der stället inwälja en annan, för
hwilken alltsammans ar nytt» Jag tilstyrker derföre,
ar den fastställda lottnjiigcn icke matte-begynnas förr.
än wid R,sv1lionen eller i80s.
Efter någon sämnkning gjorde Hans vxcsl.
isncs Herr Grefwe» och La n d t-> M arffal.
ken följande kro^olltion:
r>9ä
Bifaller Högloft. Ridderskapet och Adeln, at en
af dest Fullmagtiga i Languen, och c„ i Riksgälds»
LoniO-rer wid hwarje Ksvilian ombytes i ben ordning,
at wid hwnrje af de första twänne ltevilionorester
ar igor utgår en Fullmägiig genom Lottning,
men wid hwarje päföljande ltsvilion dm äldste
, samt at derwid iakltages det en utgående Fullmägtig
kan för en enda gang äler lnwäl>as.
BeswaradeS med Ja.
Herr Grefwe,, och Landt, M arskalken
hemställde, om icke Ridderskap» och Adeln behagade
genom äs^u,arion meddela detta bestut at de andra
ret^eAivs Stånden, sa snart de twa återstående iVlornsnrerna
af Betänkandet wore afgjorda; och om
Ridderskap» och Adela, sedan »u besluter wore, at
deras Fullmägtige i Langusn skulle förblifwa »enne
ti! antalet, och den återstående tiden af Riksdagen wore
korrt, Herr Grefwe» och Landt-Marffalken ej finge
göra anslag til klockan 4 i eftermiddag at »välja Lsnro-Fullmägriga.
Bifölls.
Herr 2iberli. Den hos ost wäckta sraga, om
et förökadt antal Fullmagtiga, kunde möjligtwis til
öfwerläggning hos de andra Sranden förekomma, och
blefwe deras Bestut et annat än det har ragna, hade
Niddcrskapet och Adeln också sin ratt förbehållen
at föröka antalet of sina Fulkinägtiga, i hwilker falk
twänne wal deraf komma at anställas, hwarföre jag
har den aran hemställa, at de til i eftermiddag utfäkta
wal upskjutas rkl dest wara Medständerö bestut i
detta ämne blifwit ost meddelade.
H97
Herr Zroät nied flere ropade harti! Nej, och
anmärkte at de öfriga SrändcnS brsiut ej behösde afwagtas.
Herr Grefwe» och Landt - Marffalken»
Nej, be öfriga recheQiva Standell erhålla del häraf,
blott a6 rioricisrn.
Herr liberia hemställde, em icke tiden til R,svilionernLs
hällande först bolde afgöras.
Herr Greswen och Landt, Marffalken
swarade härtil Ja.
Derefter uplasteö 2:dra delen af rista I^Iomenrs^
hwilket
Bifölls.
Andra lVIomsnrer uplastes»
Grefwe dornar, Larl 6abrisl. Denna
punkt innefattar et samråd emellan Fullmagtiga i klan^usn
06) Riksgälds-Lonroirsr. Jag för min del har
ej något deremot at påminna, men förbehäller allenast
at kanea Fullmägtige ensamme mä äga äocillon i
allt hwad LsnguLn angär, och Riksgälds-t^onroirers
Fullmägtige dermed ej taga befattning.
Uppå denna tilläggning gjorde Hans LxcelIsnce
Herr Grefwe» och Landt, Marskalken
xroxolirion, hwilken med Ja befwarades.
z. lVIomontst uplästes.
Grefwe lVlärner. I denna §. förestås at
samma Ksvilorer matte öfwerse Lancjurn och Rikör
i>98
gölds ^nnroiiek. Jag har flera ganger haft förtroende
ar wara Heviior i Languon. Jag här fminik
dertil myFtli tid behöflig, och tror sä mycket mera der»
ti! nu orga, som twänne Riksdagar bljfwit hallna ut«
om Stockholin och verifloaiionerns sedan sidsta Kovilion
således behöfwa igenomgas. Jag sör min del
a-ckr alitsa häldst särskillda llovilorer för hwardera
Wreket böra förordnas. Ju mindre blandning Werke»
emellan, ju bättre. As den uplästa §. finnér jag
ock en större myndighet an cilförene wara HsvHorsrlss
tilerkänd. At deras myndighet något ökes, tror
jag ej kunde wara ur wägen, sa wida den ej sträckte
stg längre, an at esker kkezlsment-r och luliruAivL>sr
rätta och återställa hwad af Fullmagtiga kunde
wara feladk eller öfwerflkridet; men ak ställa en Ständers
Fiillmägrig under Domstol, hwilket i iVInmenrek
ftresiaS, det har aldrig förr warit killäcer, och
dcrkil kan jag ingalunda samtycka. Häldre skulle jag
La inga i deri jäinnknjng, at i händelse en Fullmägtig
funnes hafwa afwikit fran InfiluLki-merr och
kegiemsmers föreskrifter, Hsrikorsr skulle blott och
allena kunna förklara honom obehörig at fortfara med
der honom af Stander kilerkända förtroende.
Herr 8 recl r. Uci detta lVlomsnr sf Hemliga
Urstottcis, Betänkan.de aco orden tydliga, akde e.i ringar
lvLviiorerns kunna göra bkifwa gällande, sa wida
de aro grundade pä den sör dem utfärdade Inlbru6,
an. Om alitsa anmärkningar göras pa annan
grund, än strckil5ims enligt R.eglememes, böra ds ej
kunna äga någon kraft. Hemliga U-.skoccet har haft
under öfverläggning den frägan, huruwida Rsviturerus
sfulie. i fall af begangna felaktigheter, kunna chillja
Fullmägtiga frä.i det dem updragna förtroende; mrrr
Uistottet har funnit, at Revilorsrns derigenom skulle
bliftva en Domstol, och funnit et sadan! fest stag
stora betänkligheter underkastadt, samt i sölje deraf
bestukit häldre protoners för Rsviiorerna den rät,
kighecen ar ti! laga beisrande i Swea HoftRatk anmäla,
om någon eller någre Fullmagtige uppenbar!!,
gen of försummelse eller egennytta felat emot glfna fö.
restrifter i Reglementen och InstruÄiunsr.
Grefwe lVIornsr. Jag har hört atRrvi»
larsons äga anmärka och rälta enligt utfärdade Reglementen
; derom har jag ej hyst något twifwelsmäl,
och har jag ej deremot något at påminna; mm
at stalla Ständers Fullmägriga under Domstol, deruti
kan jag för min del aldrig inga. Wid pröfning
af Fullmäqtigas begangna sel kunde frågor upstä om
utgifter och operationer, som innefattades ibland
Ranstuens Hemligheter, och Hos Rörken skulle i sadan
händelse ej kunna döma, emedan den ej agde rilkrade
til L-mcpaens Doeumenisr i sadana ämnen.
Jag tror allrfa, at det högsta som kunde göras, wo,
re at Revisorerns ägde i tydliga Lslus skillja dem
fran Fullmägtigskapet.
Herr Klingsporr, Qsrär. Jag för min
dcl kror den föreslagna answarigheten ej skulle skada.
Flere aro rädde för riltal i Hof-Rarken, an för ak
mista Ståndets förtroende.
Friherre Ds 6esr, Robert, consormsraäs
sig med Grefwe IVIärner.
Herr von Rosenstein, dl ils. Dä Hem,
liga Utskottet föreslagit en och samma Revition för
Rantum och Riksgä!ds»Lonroicrst, har det stett af
1200
twanne anledningar: besparing i kostnaden och den nara
gemenskap, som igenom KoaliUtsanon upkommer
emellan Vesta Werk. Tiden har deremot blifwlk ökad
til irenne mannder, och lärer dä bl isma tiiräcklig, haldst
Ivevllionon af Riksgälds.Weckel bljfwer mindre wib.
löftig och befwärlig, enär Ooäu Sedlarna uphöra. Da
sag nu har den äran at kala inför Ridderskapet och
Adeln, anhaller sag ac fä nämna en omständighet,
hwilkcn, i händelse af bifall, sedermera synes böra afgöras.
Det är fördelningen bada Werke,, emellan af
kostnaden ivid de gemensamma KLvistvnsrna.
Friherre 6o^e, Lric hohansson. Jag
önskar uplysning huruwida Kevisorsrris hafwa den
myndighet sig anförtrodd, at asskillja en Fullmägtig
ifrän der honom updragna förtroendet, i fall de skulle
ansett honom ej swarak deremot?
Grefwe Mörner. Hittils ej.
Friherre 60^^» Om ej Betänkandet tllstyr,
ker en sadan rättighet för Ksviinrsr, skulle jag dock
för min del anse ben nödig. En mindre skicklighet
at styra sa angelägna Werk som Riksens SränderS
Läncjue och Riksgälds-Lomoirer, skulle kunna rödja
sig hos Fnllmägtiga, som i annat afseende fullkomligen
förtjena Ridderskapets och Adelns förtroende
och aktning. Om Kevilurerns blifwa den warfs,
sä wore wisterligen för Werket nyttigt, at de kunde
insätta en annan Fullmägtig. De skäl, som kunna
föranleda dem bertil, kunna wara helt andra än sådana
gröfre förseelser, som böra komma under laga
Domstolö pröfning.
l22l
Hans LxcsI!si,L2 Herr Grefwe» och
Landt-Marskalken. Deagan är nu först, om
samma ?^:vitorer skola öjwerfs Languon och Riksgälds-LanrnIiek.
Deras myndighet Utgör den sedna»
re frägau.
Grefwe Zcrvmkslt, I?reäril: Heorg.
Jag får öomjukeligcn erinra, hwad säkerhet blifwer
för Ivevilareruaz godtycke emot Fullmägkiga.
Herr 8 re clr. Hemliga 'Utskottet har trott,
at bägge Werke» kunde utan mindsta äfwentyr öfwer,
seS gs samnia I^evilarsr. Skulle slira ksvitorse
för hwardera Werke» förorduas , fa blefwe kostnaden
Dubbelt större, och ds Ledamöter af Hemliga Ulskoktet,
som sjilsme warit ksviivrer, hafwa, da detta
ämne förewarit, förklarat, at Ksvrstonsn otwifwelak^
trge pä trenue manader skulle medhinnas. Jag til»
styrker alitsa bifall ril lVlomantsk. Hvad angar frägan
om Revisorers magt ak förklara Fullmägkiga
owärdiga sit förtroende, får jag ödmjukeligen elinra
om möjligheten as en Loaliciov ibland lvevilorernr
emot en Fullmägkig, och heniställa, i fall en Fullmägtig
af vem ajsätteö, hwar han skall hämta skydd
emot en skyms?
Friherre Lr>)re, Lrie ffakanHlon. Jag
anser de af Herr lVk,joran L^eclc befarade olägenhet
ter fällan böra inträffa. Dä Ivsvitorerriss krorocoll
innehåller de skäl och anledningar, som förorsa»
kat en Fullmägtigö assättande, sa more wäl en sadan
sammansättning ibland Krviinrer til en Fullmagtigs
förföljelse, som den Herr iVUjor Lieäc frlckcat, mindre
naturlig»
rs>.
12,02
Herr Steck t. De: wore alltid säkrare, om
Swea HA-Rätt finge döma.
Hans Lxeelience Friherre äVgcirrmeiKer,
(larl ä L m. Men Swea Hof-Ratk får ej
se Läi^uLQS ?.o,ocollsr och Hmdlingar.
Herr Grefwe» och La ndt - M a > stallen.
Högloft. Rchderstaper och Adeln rorde behaga pamin»
na sig, ak sörsta sragan är om samjällda ld-vito-sr.
Grefwe I-I »mil ron. Jag snikar ar för,
ordnandet, af samfällda kavl-arer för bägge Werke»
skulle pa allmänna Ochniooen icke göra behaglig
werkön.' Ochninren har hikkildogs warit lör l,m^uan
och emot Riksgälds Lamlstree. Jag rror at
man bör relchEsrr opinionen, til och inev när dea
ej ar uplyst.
Herr van kol o oste in. I anledning af
hwad en wärd Ledamot »i st jagt om dek olika för.
troende Riksens- Skändeis K^czus erch RiksgäldöiLontoirsr
hiklilS njMir al 2l mä hetcn, wägar jag
för Riddc-skwec och Arela p rra mina landar. Det
kan icke nrkaS, at styrelsen as Riksgälds W--rk> t icke
wwnm si.mma allmänna bifall, hwaraf Ilmo -Fullmägtigc
i lang tid fäck fägna fig. I g kror Ukwa-,
ar der mindre härrör af Riksgälds Fullmä 'tiaas för.
hällande, hwilke funnik sig i e» ganska brydsam
ställning, än af anma omständigheter. Den nu bestuma
kndlwirsren stal! förekomma manga obilliga
onrdömen, och arergifwa förtroendet. H-ndelser hofwa
i Lefia dagar kildragik sig, hwilka hoS Zstlmänheten
wäckt en grundas oro; men de hofwa upkommit
icke genom Herror Fullmägtigas förwallonde, me»
12?;
genom nägra brotksiiga Personer bland Betjeningen.
Da ingn, widare cilökning sker af Riksgälds-sedlar,
och de sias ukgifwands snart kommer at uphöra, före.
kommes en xrf de största anledningar ti! misitioende,
och den ärliga redogörelsen inkör Allmänheten genom
nygift af Riksfkulden skal! wäcka och stadga et all»
maur förtroende. Jag hoppas ar Riksgälds Merker
dä skall dl isma ansrdl med lika aktning, fom R^s^uen
hitt ls hafr, och således intet jkäl frän denna sida kunna
hämtas emot en gemensam Revision af bägge Werken.
H rr 8 sä'. Hrr von Rosenstein har pä
goda skal anfört, at RikögäldS-Oom. st er utan twifwel
mätte fä er lika förtroende med Ranguen, sedan
Lonrvireis nuwärande dt la genhet uphört. Och jag
wet ej någon orsak, hw rföre icke opinionen skulle
falla, när det ena W-nkct dlefwe lika jämnr styrdk
soin der andra. Dec ena och det andra -ar lika mycket
Ständers Werk, och jag kan ej bearipa, hwarlöre
icke Riksgälds,Lonioirek skulle undfå förtroende hoS an.
dra an dem, som satt sig söre at R-ksgälds»Lcmroirec
alltid skall wara et dåligt Werk.
Grefwe kk-, mil kan. Jag wet ej huru
bagge Werken kunna haswa gemenskap med hwarandro.
Konungen har omdud i Riksgälds-OonroirLk,
men icke i Laponen, blott detta gör redan tilfyllest
at werka pä Allmänna Opinionen.
Grefwe kk örner. Jag war den förste,
som proponersäs Höglost. Ridderfkapet och Udeln ak
särskillde Revisorer för hwardera Werken mätte förordnad.
Jag bekänner uprikclgr; jag tycker ej om at
der gamla goda och nyttiga förändras; och tror ej at
kostnaden för smskillda Ixsvilioner bör särdeles komma i
beräkning. Jag får ästvcn ester den erfarenhek jag äger,
rilkännagifwa, at tre Manader ingalunda ärs tilräckiiga
Lil llsvilions förrättande inom bägge Werkön. Sadanm
hasum orsakerna warit kl! min ?roovluion; men skulle
Höglofl. Nidderstapet och Adeln besluta, ar bägge Morken
revideras as samma Person, önskade jag almindstone,
at dec ultryckcllga serbrhäl! berömd matte fastas,
at nägon blandning Werke» emellan icke matte aga
rum, och förestår således, ar Rrv stvnsrna mätte sfs
sarchlllct med b nguen och särstilldt med RiksgäldsOonroirer;
och at för Languon ofgisweS särsVillv berättelse,
hwitten pä wänlig! sätt sörwaras i Riddarhuset,
för ak stdnmcra lil Riksens Ständer öfwerlcmnas.
Herr 8:säk och Grefwe schamil rån instämde
häruti.
Herr Grefwen och LandtMarskalken
gjorde krnziosiiior!, at Ivavilinnerns i Lar^non ech
Riksgälds-Lomoiret mätte af samma Revisorer förrättas,
men under det af Grefwe Märner sörestagna
förbehåll.
Bifölls.
Herr 8keär. Sedan Ridderskap?! och Adcln
bifallit at Kevrlmnsrna marte blifwa samfällda för
bägge Wereen, torde Ridderskap?! och Adel» böra
wara betänkte pa dcsta Ksviiorers utwäljande.
Herr Grefwen och Landt-Marftalken.
Detta är en särskilld staga. Det acertrar ännu at
afgöra om Teviiortzrnss magt i afseende pä Fullmäg.
rigas förwalrnmg.
Herr k^s^leeriströlel, vstkloff. De skäl,
som utaf Hcrr Landshöfdingen ivoiLnlicin och Herr
8-oät äro anförda, och den erfarenhet jag
a.,r kilsalls förwärfwa mig mid de kilsällen jag warit
hed,ad med Högloft. Nkddcrskapets och AdtlnS
förtroende, til Le nc<> WrrketS öfwersetnde', hafwa öf»
wertygak ivig, si I^srilorerns icke böra äga någon
magt al ajfärta elier cns sux^snäsca en
mägtig Kevckorer skulle ni d sadan rättighet blftwa
bade Anklagare, Domare och böx^Lukorcr. En magt,
alltid wadelig c,t loinna en och samina Oor^e, 06) i
alla fall widsträcktarc, än Riksens Ständers !2mcoIlftkoct
någonsin, ägt, eller bör äga. I händelse
mammina» elier imchag någon gang kunde hända,
bkifiree ser den lic andr ingen uprattcise söre Riksens
Ständers saminankomst möjlig, som han tilafwenkyrs
icke hinner uplefwa. Pa sadan grund kilstyr-»
ker lag bifall pä H mliga Ugkotlets Bekaitkande,
at örn, emot ali förmodan, någon Fullmägkig skulle
uägoii ga!'g ftnuaö sä förgäten as sin Ed, också
owgrdig det honom lemoade förtroende, ac han j
afseende derpä icke borde bi behagas, han dä ma uti
Högloft. Kongl. Swea Hof-Racc lagligen nltalaS.
Grefwe IV! or ner. Jag får den äran ödmjukeligen
erinra, al icke jag pro^onsrsr en wjd.
stracktare myndighet för Revisorer, än de riisörenL
ägt. Jag skulls ingalunda wilha derföre beskyllas;
men dä fräga upkounuir om Riksens Ständers Fulkmägtigas
ställande under Domstol, har jag häldre
wedik lemna Rsvilorsrna rättigheten at fötklara dom
förlustiga förtroendet, sa mycket mera, som Hos-Ratten,
esker min kanka, icke kan fä tikgaug lil Lrn-.
huslis krokosoilsr; och jag har häruti af twälms
1206
onda endast wast der mindsta; men skulle Högloff.
Riddrrjkapet och Adeln samtycka ak k'vjjorsrns ma
äga endast lila mimdigher sam riiförene, sa förklarar
jag mig dermed fullkomligen nöjd.
Grefwe, stk > m l I r o n. Jag wet ej huru
Hos,Rätten kan b!isma er korum i sadana mål. E.u
Domstol kan ej döma utan ^Äor, och lck-uguenz
/.Lk-r kunna ej för HofrRätten företes men jag grille
prd^oneia -k medium, aken Fnlmagklg, som för»
brutit si; mot Reglementet, kunde as en Keviston iu8-  ^snstara; , och om Imgaonston bekräsladeö af den andra,
fa wore Fuilmägtigen affart.
Herr 8 röör. Jaa har warit en af dem, som
bidragit lii Hemliga U.skotlcts tristyrkande i decia
amne, och anser mig således döra kilkännagstrva, ak
jag ansett mest förenligt med en laglig yroeoclurc,
om en Divistnn frän Hos Rätten af sirvit rsrna
rec;uirsrs<!L8 , at, enligt nödiga bestor, soln för den
sainma skulle upwisaS, döma öfwer Fullmägkigas af.
wlkelse fran Reglementen; man har alwen trott at
al! den för Kanc;u2n5 säkerhet nödiga tysthet vä detta
sätt skulle blifrva brwarad. Herr Grefwe kälamsträn
har föreslagit ek mociium, bestående i en Fuilmägksgs
jns^onston wid en str:viston, och coust m tion ders
wid en annan. Jag skulle akmmdstone häldre deruti
inga, an at exlLixlera lstrvilorernas magt pa sätt,
som har förut blifvit föreslaget. Men jag fruktår,
ar äfwen derks »vors ofullkomligt. Genom förändring
i rider och omständigheter krm inträffa, at jag och
siere nu finna en FullmagkigS brott stora, och nasta
Dang komma andra Keviloror, som döma helt annorlunda
derom. Jag hemställer ri! de Herrar, som
känna Aminen bättre än j'g, om det ej stnnesfi
It>ocr> Författniuaarna, at en ldoision af Swea
H,f. Ratt agn- döma öfwer föib.yrclstr of Fullmäg,
liga.
k Herr b! o V le e n sten! ä , vsrklok, yttrade sig
Lt si d iirz fnnnes > 8énc' F rj'uttninqarna«
F therre von ^LNtinA8barLteir. Sedan
jag hört Herr'.-rsts-.tm t^r^iecujlvöiäl, yttrande,
c >nsoimerar jag Ntig Med Hcmlrga Urflsrrecö Bela»
lande.
Grefwe lVlärner, (7grl 03 briel. Et fada
r.t prLjuclicsk kror jag aldrig fmwits. Wi hatwe
inom Osi en Man, som författar i;.mHueri8 Historia,
H rr Lanea - Oommirtsriea Lilverstaixs. Jäg -pä>
kallor hank intygande härom.
Herr 8 re 6 r. Jag bekänner irvrigkigt, at jag
ej sjelf rätt noqa känner kärejnon» sorfakkningor, utan
får i dttta nial R.otersrs mtg pä Hörr Prosten ^orri!!!,
H rr Lagman l^rlesnsfom och Herr ^ssLslor
8uZI>.', hwilka^? ord warit: ok L visaiejns agde rakt
retirera en Divib^n af Hos-Ratke», ak inom 820-  <juea och under tnsthetö Ed döina ! frager om Fallmägkigas
ofwilelscr frän InlirnLkioner.
Herr 8 i! verK oI zac, I? raöri c. Zsf Herr
Greswcn och Hof-Marstaiken lVIäiner pokallod at
upgitwa, huru det i förra tider förholmö med 8 mev-
Fullmägtigaö ställande ti! answar för stim Förrättningar,
bör jqg wid del Herr kdl-ijoisn 8-sär behagat
anstra och med ali reljwÄ för dr af honom nämnda
Personer, i ödmjukhet gifwa Häglof!. Riddrstla
-
1228
pet och Adeln, sanningen lil styrka, wid handon, ar
aldrig ek kadant bedömande gifwiks, four jlulie Swea
Hos - Rätt coristirueosk någon Oivisinn lii en siik
förrättning inom ksnyusns murar, Wäk har der nä»
gon gang häiidt, ak, iör stna orsaker, kwänne eller st-«-  re af H)f-Rä,-iöns derkil autnrikcrLäo Ledamöter kunnat
inom Lsncc» Husek göra sig af Verisic -rinner och
Handlingar undtrrackade om det, som lil ek fvr-wgrands
amne uplysningswis hörde; men aldrig med rgägon
Domsrätt pa si älick, och ej elier i »agon fräga, som
Lanen-Fullmagkiga angatt. Deremot har det wäl
ocksä i förra riorr häudr, ak kan^nsns Fuklmägrige
fäkt akiagai! rinok sig inför Hos» Räck--,>, såsom i bör»
jan af della Leoulum, för er ti! dä warande ägaren
af idl-oelevpings Mäfiingobruk, Hostui knen -Vkei
R.seniij«rnä, möfwer Författningarna uklrmu^dr län.
Men äfwen derra asdömdcS pä manligt wis af Languens
rätta korum, inom Swea Hof-Rätt.
Herr 8 ro ät. Detta synes mig wisa ak en
Division af Hof. Rätten kunnat conllirueras at filta
inom 8an<gu2r>, under TyflhttS fötbiudciftr.
Herr § i! v erst o'^2. , Hlldrig med domsrätt.
Herr van Ivuksnsioin, IVi>8 Twänne
omständigheter böra komma i öfwerwägande wid den
fräga, som nu ssrehafwes. Den ena, säkerheten af
Lanejuenr goda förwaltning: Hen andra, de Medborgares
säkerhet, hwi -ke bi isma hedrade med Riksens
Sländers förtroende, at som Frrllmägrige warda 8 nrjnen.
Desie böra aga stimma witzhet för sin walfard
och heder, som hwar Swensk Undersatd - jurer. Man
bör icke hysa någor misilromde lii de wärda Man,
son*
LL09
som Riksens Ständer utse, at som Rsvisorsr Aranda
Fuilmägtiyaö göromål. Jag är atmindstone laugt
derifrån. Men förwaltningen rörer ofta ämnen, om
hwilka meningarna äro delade, och i menskliga swagheten
ligger at läkt sinna sel hos dem, som hösa en
annan öfwerkygelse än den demandes. Der samma
är icke ar befara af en laga Domstol. Swea Hofr
Räck är dek lagliga sorum i alla mål rörande ksn<;aen.
Intet annat skäl kan anföras emot desi domörättighet
öfwer kanea-Fullmägkiga, änden hemlighet,
som wid Rättegången kan blifwa nödig. Manga Lxsmpe!
gifwas af Hemliga rättegangär i wara HofNätler,
och huru wal Hemligheten blifwit bewarad,
derom witmar war Historia. F era sädana Räkleaängar
hafwa förefallit, soni til deras beskaffenhet af All»
mänheten äro ännu alldeles okända. Jag rilstar, ac
man med släl icke älskar hcmliga Ransakningar och
Domar, men i det närwarande fall kommer Hemligheten
alltid ar äga rum, antingen k-nco, Fullmägtige
dömas af Revisorer eller af Hof- Rätten. Skill»
uaden är, at den personliga säkerheten i den förra
händelsen är mindre bewarad, och at man fölle tilbakars
«il hwad sa mycket blifwet öfwerklagadt, at läka
Medborgares wal och heder bero af andra, än lagliga
Domare.
Grefwe lVIornsr. Kanske torde jag fa
resia Högloft. Ridderskapet och Adeln rn nicdeiwäa,
de», at ej Revilorerns mä äga magt afsätta en Fullmägtig,
ej eller Domöflut öfwer honom sällås af
Hof--Rätten; men at, när Revisorerna sinna sel wara
af Fullmägriga begånget, Revisorerna äga at rätta
det, och föreskrifwa at FuIImagcige böra wid an»
152
nät nlfalle af lika egenskap förhalla sig Pa et annat
sätt, såsom mest instämmande med Reglementet.
Någon föreslog, at staket af lVlamsmsr angående
Hos-RänenS domö-rältighet öfwer Fullmagtiga
kunde ukgä.
Herr Zeed c. At ukestula något torde wara
betankcligt. Mai, har exempel at K-viiorerns ril
öfwerscende af Rikögaldg'Lonroirer gjort sin skyldighet
och afgllwit anmärkningar til Fullmägkiaas efterrättelse^
men jag wägar säga, ak Rikögälds-Limrolrsr5
Fttllmägkjge icke alltid gjort sin, ak följa
lorarnLL föreskrlsrer; och sadant torde oftare inträffa,
da ingen bestämd Lag finnes i afseende pä Fullmagtiga6
förhållande. Jag ber om förlåtelse at jag sauprigtlgt
yttrar mlq: det är af Berättelsen om Riks
gälds-WerkctS
sörwaltning, som jag hämtat anledningen
härril.
Herr von k. ngsftro IN , josian. Da jag
hör, at man under öftverläggningen af förewarande
ämne föreragcr sig al rita m i klandrande af framfarna
Fvrwalcningen af RikSgälds-Lomoiret, hoppas
jag, at Eders LxosllenLL och Häglosi. RiddersVapsk
och Zldeln icke rager illa nv, at jag ömar för egen
och Medbrödcrs ära. Hemliga Utffotter har uri dest
berättelse om W-rket omnämnt nägra saker pa ek mindre
fördelaktigt sätt. — Jag är mycket öfwertygad,
ar jag skolar kunna wisa dem uti helt annan synpunkt,
om tllfälke warit at fa förklara sig; menwörd,
iaden för Riklens HHlofi. Ständer och deras wat
a, Ledamöter i Hemliga U-stotrek alade mig den skyldigheten
at tiga; Berättelsen end-st war sä norilism
ILll
nav icke tjlfälle war öpet ti! någon öfwerlaggning;
och sa g afbrdar en annan tid. När nu likwäl en
enjkilld Ledamot, Herr k^ajor 8rsftr, behagat inför
Högloft. Ridderskap.'! och Udel» angripa Fullmägtiga
med en tillvitelse, 6t de föraktat eller wanrvärdat
Herrar ^svilorors gifna förordnanden, kan jag ä egna
och Medbröders ivägnar icke hälla det til godo, jag
kan icke erkänna dek för en sanning, utan mäste förklara,
ar dck icke förhäller sig sa. Mer an 8 är äro
sörflurna, sedan jag började såsom Fullmägtig deltaga
uti Förwaltninge,, af Lummer. kläder den riden kira
irenne Iksviftaner af Merkel förrättade: hwarje
gang ära föreskrifter as Ivooiiarerna lenniade, hwilka
Fullmägrige genast fart riri all möjlig werkställighet;
ek försummande deraf hafiva Herrar idsvilorsr wid
paföljande Förrättningar icke anmärkt; de lära dä
icke hasina gisivit annorlunda kundffap derom i sina
Berättelser; ifrån Räkenikaps-kltskottet lär dä någon
felaktighet i den delen icke wara anmäld; och Högloft.
HemligaUkskottersBeratte!fe, som af trycket är utkommen
, lemnar icke i agon anledning lii grund för et
sadank påstående. Ridder skapeks och Adelns dyrbara
lid för andra areuder »vägar jag icke borrkk-ga genom
ytterligare ordwäpling häruti, men jag skulle rakna för
cn synnerlig serman, om mig och mina Medbroder
kunde anwifas ec tjenlig? ställe, at beivifa H.-rr lVlrjor
8:eär- ofog uti desi gjorda tillvitelse, och adaga»
lagga tvär oskuld i allmänhet».
Hans Lxcallsncs Herr Grsftveik och
Landt - Marsk a lken» Deria är en helt annan siäga,
som nu ej är under öfwerläggnjng.
Herr Lreäk. Jag har yttrat m:g härom, efter
jag aiisttt sgken af mycken »vigt. Jag har ej
1212
sett RäkenskapS-Urskottcts ^rorooollor, men jag har
hörk dest Berättelse upläsae i Hemliga Utskctt<t. Om
jag felat, är det af den jag ar wilfe förd.
Herr Grefwe» och Land t-Marsk alke».
Ridderskapet och 2ldeln torde tilläta, at denna öswerläggning
uphör.
Herr von Lr> Asström, Ojonas. Om ILeviLorerne
skulle fä en sadan magt, fom företagen ar,
sa kunde de begynna med at iusoenäerg en, och sinka
med at någon gäng tuspenäsrg alla. LrnooL^ullmägtige
skulle pä sädaiit sätt kunna bllfwa alldeles
insbiiva.
Herr Grefwe» och Landt - Marskalken»
Bifaller Högloft. Ridderskapet och Adeln den delen af
Betänkandet', fom rörer den magt, hwilken skulle K,svilorsrna
tilläggas.
Härkjl fwaradeö Nej och Ja»
Grefwe tk amil ton. Jag har warit för en
suspension, och star ännu wjd min tanka derom. I
en iuspsncleraä Fullmägtigs stalls kan ju wäljas en
annan. I fall tankarna wore olika inom twänne
Ksvisioner, sä kunde fåken hänskjutas til den tredje.
Herr 8keär. Herr Lagman klngestroms ans
märkning är ganska wäl grundad. Jag kan för min
del ej bifalla den förestagna suspension. Jag skulle
mycket häldre förestå at i detta mål alldeles gä ifrån
Betänkande!; men jag har tllstyrkt bifall til vet samma,
emedan jag trott, at et skrämskott wid sina lilfällen,
icke kunde wara onyttigt.
Herr von lilnZ skir öm, faner, proponeraäs
at stutet af första delen i tredje lAomLmer
kund? utgå.
Herr Grefwe» ost) L a n dt - M a rskalken.
Jag får först proponsra Högloft. Ridderskaper och
Adeli, bifall til Betänkandets innehall.
NopadeS Nej och Ja.
Grefwe IV! örner, O ari 6 abris!. Jag
alskar ej ar uppehålla Högloft. Ridderskapet och Adeln,
och beger mig fran alic yrkande om VorsrinA, mot
förbehåll at i ?rokoco!Iet matte arnecknas, det jag ej
funnit mig kunna ställa Ständers Fullmägtlga under
Domstol/
Grefwe Ista milton. Om jag skulle lemna
mit bifall, sa ware det med wiikor, at HafRatteNS
Oiviston skulle sitta under tysthelS Ed.
Herr Grefwe» och sandt - Marskalken.
Bifaller Högloft. Ridderskapet och Adeln tredje kdlomsnrsc
med den tilläggning, at da mål af den beskaffenhet,
som rikt detta Momenr förekommer, kil
HojRättens pröfning öfweclcmnas, bör den viviston
deraf, som dermed tager befattning, silla under tysthets
Ed.
SwaradeS Ja.
Hans Lxcsl lsncs Herr Grefwe» och
Landt - Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade i eftermiddag företaga wal
til Fnllmägtlgast Lmguem, Fullmagkiga i RlkSgalds--  (loni-strar, Riddarhus-DirsÄ-urer, samt l^avilorsr
ti! är 1801»
Bifölls,
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
erinrade derefter, ar lil LsnLo-Fullmagtjga skalle wäl>
jas en af hwar Clatz; til Fullmägtiga i RikögäldsOanroirer
likaledes; lil Riddarhus.-Dire^-uror tivan»
ne al hwarjeClafi; hwarjämte han hemställde, om icke,
ehuru til lstevitorsr öfwer Riksgälds-Verket hlkkils
endast twanne för hwarje Elafi warit förordnade, RidLerskapet
och Adeln m: mera, sedan samma Ravilo^
rsr böra öfwerse bade Länco- och Riksgäldö-^Werken^
skulle finna nödigt ak bertil urwälja fyra.
Samtycktes.
Grefwe k.ervsnbsupr, Olas;, hemställde,
om ej, da tiden numera more dyrbar, alla walen
kunde ske, det ena ester det andra, ech (lonvolukeroa
läggas sä för ak ej upbrytas förr- an alla walen
wörö förbi; emedan i annar fall der blefwe nödwan»
diar, ar för hwarx wals upbrylning uplräda ri> Riddarhuset,
Herr Grefwen och Landt - Marskalken»
När frägan ar om wäl, sker upbrytninqen inom
Clafien. Jag skulle proponera Höglofl. Ridderskap
pet och Adeln, ar först wälja Lsnec» Fullmägtiga och
gt walet berti! genast upbrykes; sedermera FulsmagLiga
i RikögaidS Lontoiret, med hwilkSt wal försa»
tzeö pä lika sätt, och sä widare Riddarhus-Hire^ourep
och LsvUorsr, at sä snart, wåler ar upbrntttz k ro
-
wcostsr deröfwer genast upläses, sa at nian es ma walsa
kwänne ganger pä en och samma Person, samt ak
sedan a!la walen äro brutna, listorna deröfwer upsöras
lil Riddarhuset, sör at in klena upläsas.
Bifölls.
Herr Liber st samtnckte harti!, sa wida dek es
stridde emot Riddarhus Ordningen.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken
yttrade sig, at det more dermed enligt.
Grefwe bärner, ^äolpst (störa r>^ förnyade
sin för stera kleni-dagar gjorda erinran om ordningens
widmagthällande wid wal och vmsrinZ inom
andra Gasten.
Herr Grefwen och Landt»Marskalkers
pamince, at hwar och en Ledamot, sä snart han inlcmnat
sin Sedel, matte träda borrt och icke qwarstadna
wid Bordet.
H e rr U o rä s n st o Lnstsrr, föreflog
St som andra C>atzen agde twänne rum sig uplärna,
kunde Bordet ställas kwart för dörren i det ena rummet
och de VotLi-anäe stadna i der yttre.
Friherre ärael von stkollstsin, OorkikL
st.uävj^- srägade, sm da någon wiste walsa pa en
Fullmagtig sör en annan ärt, denna nits namn äfWen
skulle pa Wal-listan ursätlcrs.
Herr Grefwen och Landt-Marfialken
swaradp at sädant ej dehöfdes.
Grefwe borner, 6 srI 6'abriel. Sä
mycket mindre stm man kan malja pä personer,
hwilke ej arv >vid Riksdagen närvarande. Men
jag hemställer ödmjukeligen, om Ridderflapet och
Adeln finner af nöden at malja nya Revisorer, eller
andra än dem, hwilkas namn äro intagna i
Riddarhus - DireAionens Riksdags - berättelse.
Herr Gr c swen och Zandt. Marskalken
trodde, at dä Rioderskapet och Adeln bestulit samfälldt
Revisorer för Languen och Riksgälds-Oontoiret,
och kevillonen more flyttad til är iZoi,
more det tjenligast at anställa nytt mal.
Derefter afaeck under anförande af Grefwe
koste,/Vrveci kria, en Deputation, för at »vänligen
underrätta oe öfriga KetpeÄiva Ständen om
de Besiut, som i detta och fönidna gardags klena
blifmit af Högloft. Ridverskapet och Adeln fattade.
Uplästes följande:
Utdrag af krotooollst, hållet inför Rong!»
Majck i Rujens Ständers ^einiiga
Utskott wid Riksdagen i Norrköping den
lo. Junit 1800.
S. D. Dä Hemliga Utstottek warit fysilosatt
at författa den InllruLlion, ckl säker och ordentelig
förwaltning, hwarefter Fullmägtige i Riksens Ständers
RikSgäldS - Lontojr komma at sig rätta, char
Hemltgs
1217
Hrmliga U-stoltet HoS Riksens Ständer bort anmäla
'nödrvsnLtgheten deraf, at (.'ontoirML, lika
Mrd Stats-werkets Penninge-inkomster ifrån nästa
ars början erläggas och inflyta med twä tredjedelar
i Lanoo Lp>ecio och en tr»Ljrdkl i Riksdaler Courant,
derest Ilealilätionen, efter förmodan, da karr
för sig gä, men i annat fall utgöras med LreäitSedlar
efter den dm» äsatta äevalvation.
Uti Hemliga Utskottets af Riksens Ständer:
enhälligt bifallna 1'rotocolls Utdrag om sättet tit
Oeäit-Sedlarnaä realisation, har Hemliga Utskottet
upgiswit, at Riksgälds - Lontoiret endast Ivid
et säkert och stadgadt myntwärde blifwer belätet med
den för desi behof deruti upgifna konäen. Och dä
Riksgälds-Lontoirets, liksom Gtate»>s bade inkomst
och utgifter äro bestämda i Mynt, och Lroclit-Sedlarna
numera, jamnlikt Riksens Ständers Beflut,
undsätt en stxeracl betydelse i rnynt, hwarefter de
med mynt komma at inlösas; sä lärer det icke undfalla
Riksens Ständer, ak förenämnda betalningssätt
as utffplderna är en lika sä naturlig följd deraf,
som i anseende til behoftven oumgängeligt.
Jamnlikt Riksens Ständers beslut, har Hemliga
Utskottet päfört Riksgälds-Lontoiret at betalai
och nred StatSWerket Ichuittern, den utrikes skillby
som Riksens Ständer sig Åtagit, och under Kongl. Förmyndare-Regeringen
blifvit Stats-Werkek äsamkad,
samt at, pä i Räder affadt sätt, godtgöra den ersättning
för Tio är, h'.varmed Konas. Majit i Räder
tillätit Ooneral - Discont - Lontoirets upbörande
och förening med Niks-Diseonten, dä drn öpnaS,.
och hwarwid Kongl. Maj:t tillika ingätt i sadan»
L53-
wilker, som i wäsendtelig matto bidraos lil KancoWerkets
förkofran, samt styrka för realisationen.
I anledning af Nådig Kemiss pä Lonvo^-  Lommissariatets underdånigt berättelse VM ro!;
gäldbundna lilständ, har Hemliga Utstottet befunnit,
at denna Inrättning för FredsL-erketS underhållande
med de Bär batista Staterna under närwarande
länga krigsoroligheter bl-fwit sä fördjupad i
gäld, at detta stedswerk, hwarpa Rikets fördelaktiga
Handels- och Sjöfart i Medetländsta Sjön allena
beror, icke kan uprätthällaS, derest ej st r stind a
Utwägar widtagas til gäldens betaltnng.
Hemliga U stöttet har derföre äswen sett sig
föranlåtet, at, i brist af andra medel, påföra
Riksgälds-Werket i staga wawnde skuld, rrgörande
202',ooo Riksdaler, delsMamdur^er I-anco,
dels Lanoo Lpecie, samt 102,002 Riksdaler i
Llreäit - Sedlar: hinilket Hernlsaa Utstouet, som, i
anseende til ämnets ministeriel^ bestastenhet, ej
kan inga i närmare upgifr häraf, til Riksens
Ständers kännedom och stadfästande anm sta bort.
Hemställande om icke de 520,220 Riksdaler, som
för FmNon ar blisirit tils g a Lanc^uen, fästin
^.mortiLsements-loncl för Lourant-Sedlarna, lunde
fä utgä för Sextonde äret, til ersättning för den
skuld , h rarust Riksgälds - Lontoiret för Lonvo^-  Lommissariatet sig ikläder, ja jramt Lontoiret dä
stulle finna sig i behof deraf.
I öfrigt har wäl Hemliga kststotlet warit betänkt
at förestå någon ändring med de Kopparpolletter,
fom Ni k s g .stds - (lomö iret utgifwit såsom
stitstemynt för desi Lreäii - Sedlar; men da wid d-e
utmagar, fe:n dertrl warit i fräia, ätstriiiga be
-
—^——7! I2IY
tänkligheter förekommit, och detta amne, i anseende
til den snart förestående Kealillatiouen, bör asgöras,
i öfverensstämmelse med et för framtiden
tjenlig koppar - stilljemynt til Specie-myntet, hwilket
äter beror pa topparens da blifwande relativL
förballande til silfret, med mera, sä öswerlemnaS til
Riksens Ständer, om icke hos Kongl. Mrjtt i nnderomrighek
ma anhällas, vet täcktes Kongl. Majtt
antingen inställa eiler tillåta Riksgälds - Lon-.oirst,
a' än '.vidare sorlsätta koller-til verkningen, samt
o n koppar - stilljemyntekS halt och utfärdande, sä i
Räder förordna, som för Riket nyttigt, och ända^
maler lampcligast pröswas Län.
Hvilket oenom Uidrag af krotocoUat ftttlle
exp^lisra5. I7r lluprn
In lliäem krotocolli
L. L. ll»j;eriieiur.
Begärdes pa bordet.
Grefwe kl-milton och Grefwe lVläe»
ner, (larl
tagas punktwis.
Herr dlorclenttolpe, ^nclsrs, begärde
at dei mätte blifva hwilanoe, häld-i sräga om votering
öfwer detta Betänkande möjligtwis kunde
upkoiutna.
Föredrogs följande:
ltt-rag afllrotocollet, fallet inför Asngl.
Maj:t uti Riksens Ständers ^emliZa
Utstått, avid Riksdagen i Norrköping
den lo. ^junii 1800.
Dä Kongli Majtt r Räder tMtlt H/mliga
Ulstottet, at uti åtskilliga ämnen, hwilka röra allmänna
hushållningen, i underdånighet upgifwa och
hemställa sädana medel , hwilka kunna befordra
Landtbrukets förkofran, samt Näringarnas förökande
och tilwäxt, har hos Hemliga Utstvttet i betraktande
kommit, huruledes ben skyldighet, som «u
åligger alla Hemman, af hwad natur de wara mäga
, at hälla den under deras LaduZardar bestnieliga
och kil Salpekters sjudning tjenliga jord, Kongl.
Maj:t och Kronan tilhanda, utom det at denna
allmänna skyldighet, genom hvarjehanda tilkomna
nnstdruk och fortfarande oordningar, nu icke lika
allmänt, som wedcröorde, utgöres, innebar för Lem,
som icke kunna undankomma at den widkänaaS, en
tast och en olägenhet, som icke är af Le nnndst
kanbara, Hwaremot, derest sadana författningar widtogoS,
hwarigenom alla utan undantag blefwo satts
uti en laglig nödvändighet al upfylla deras pligt
vch fullgörandet häraf, blefwe lälkadt genom tjen^
liga utwägar, stulls icke allenast Kongl. Maut
och Kronan, utan stränghet erhälla dest rätt, utan
vck Hemmansägare pä de siesta orter, i stället för
betmrgande, draga nytta och winst af Salvettertilwerrnmgeii.
Enär det ar en i författningarna allt ifrån
,642 lagga och derefter utan förändring följd
grund, at alla Hemman, af hwad natur som häldft,
Drv pligtiga, ^ af den jord fom under Ladugärdanm
sinnes, lala Kongl. Majtt och Kronan kora sä
Mycken Salpetter, Riket behöswer, sä är det en
o rätt wisa, at endast en del Hemman fä ensamma
wivkännaS den härmed ätstljande och oundwikliga
olägenhet och kostnad,, under del alla andra är o derifrån
fria, osta icke af anna'- stal, än at fjudningen
manligen hos dem ej blifwtt anställd, och ofta genom
den utwäq, Hemmansägare nyttjat at sä anlägga
sina LadugLrdar, at någon tjenlig jord icke
blistvit al iilgö.
Pä sädank sätt skulle i lidens längd antingen
Kronans rätt til sjudning efter hand göras hanlande,
eller skulle tyngden af fjnvningsbeswäret stadna
pä nägra sä Hemmansägare, hwilke icke welak eller
ej ägt tilfälle pä säbcull sätt undandraga sig den
allmänna skyldigheten.
Sädant har Kongl. Majit redan af Desi manliga
höga rättvisa funnit, och derföre sökt genom
Desi Nädiga Lirculsio-Bres den 21. Febr. 179g
staffa rättelse och hjelp häremot, jämte det Kronan
skulle komma til ätnjutandc af desi tilständiga ratt,
men ,verkställigheten torde pä dr flesta orter icke
hasina srvarak emot Kongl. MajttS Landsfaderlig»
afsig ter.
Hemliga Utstottet har derföre warit omtänkt,
xä hwad sätt Desi höga afsigter mätte kunna befrämjas
och winnås, och derigenom en billig jämnlikhet
emellan dem, hwilka skyldigheten äligger, befordras,
de med skäl öfVerklagade olägenheter förekvmmaS,
samt pä de ställen, der oöfwerwinnerliga
hinder icke finnas, tilfälle öpnaS för en ny Näxisigsgren
bade til astman och enstilld loflig winning,
1222
U'i sadan-, ändamål har Hemliga Ulstottet
trott jig kunna til Kongl. Maj:: i underdånighet
hemställa, örn icke Kongl. Mr.tt i Nader skulle
läckas inhämta Riksens Ständers underdäniga utlåtande
om en sadan re^leriiiA as Salpeter-tillverkningen
och den stolmghet, som i denna del
widhaslar alla Hemman i Riket:
i.'o At del blefvc anftdt för.en hwarje helt
Hemman åliggande och derifrån oMjaktig utstyio,
at hwarje är til Kongl. Mastl och Kronan anskaffa
och le,verera et halst lispund Salpetter as förs,varlig
godhet, eino! det at Kongl. Mai:t och Kronan
asstode ifrån Desi nu ägande höga rätt at lata anmanda
den under Ladugardarna besmkeliga Salpetter
- jord lil städning, h,vilken jord således öfwerlcmnaoes
til Hemaiansägarens fria disposition.
2:0 At Henrmansägare erhöllo frihet och tilstand
at, pä -hivad sätt Le för lig lamxeligast och
tjenligast finna, öfverenskomma och sörena s-g om
tilwerkaudet af den Salpetter, som anskaffas bär,
antingen sädant ster ester hwars och ens s rskislda
besörjande, eller i förening m d flera, akt efter förhällandet
pä olika orter och deras beskaffenhet.
g:o At Kongl. Majtt och Kronan för hwarje
lewereradt lispund Salpetter betalar En Riksdal.
24 si. gangbart mynt, samt afiewe^eri gsställen sä
utsattas, ar transporterna icke blinva langa eller
kostsamma, och afven at sadana föreskrifter lemnäs,
hwilka förekomma allt godtycko eller egenwilligt förfarande
wid Salpetlerns pröfning och godkännande.
4:0 At den fastst'llda betalningen antingen
fär upbäras dä leverering af Salpetteru ster, eller
ock et beiri-5 Ivid samma tilfälle erhålla--/ som wid
Krono - utlagornas erläggande gäller såsom contant
til betalning.
5'o At all handel med Salpeter bliswer fri
och cbe.indrad, lä at hwarjcHemmansagare,,sedan
han asbördat sig hwad Kongl. Maj:' och Kronan
erhålla bör, ma kunna tnrnxporterL och sälja Sälpeller,
h-oarest och til hwi!:en han behagar, samt
Köparen pä lika salt dermed handla" som honom
nyUgast synes.
Ko At om någon brister i nrllsörandct af
desi sir.jLig^e: med Salpetter-; lewere-anoc in natura
ä tiv och ort som förordnad warder, Konungens
Befallningshasivande äger genom anställande
as offentlig auöiion uphandl?., hwad lewereras
bort, för betalningen hwaraf den
mansägaren bliswer ansvarig, dock med afdrag
af de En Riksdal. 24 si., som Kongl. Majrt och
Kronan i alla fall för hwarje lispund jkulle erlägga.
7:0 At för hwarjc Län lämpeliga lewereringslider
utsättas ifrån den 1. November til den
i. Februarii hwarje är.
glo At denna Inrättning icke' lager desi början
förr an Hösten ar 1304 , dä första lewereringskiden
infaller, kommandes Salpetterstndningarna
at emedlertid ester förra manligheten fortsättas.
Igenom dcsia anstallter förmenar Hemliga 1Kstotiet,
at Kronans rätt stall kunna förenas med
de flatrftyldigas lättnad, samt den nu saknade jämnwigt
emellan dem, hnille böra ftyldigheten widkannas,
blifwa älerställd, hwarföre Hemliga Ut
-
stöttet förmodar, at Riksens Stander lära inse bas
de billigheten och nyttan af denna före fl agna författning
, utom hivrlken de af Rikets Hemmansägare
, h-.vilke hitli ls, titan stäk och emot Lagens
stadgande, warit ensamt underkastade en tunga,
den de icke arv vligtlge ensamme draga, witzertigen
blifwa föranlätne anropa Kongl. Wlajtts Nådiga
och räitwisa åtgärd, at berifrän winna den befrielse,
hwariil de äro berättigade, och at denna skyldighets
utgörande i stället hädanefter mä falla pä dem, som i
längliga tider oraktWisligen derifrän sig undandragit.
.Hvilket med Kongl. Mattts Mdiga tilständ
stnlle genom strotoooIlL UMrag til Riksens Ständers
klena ex^estieras. lstt 1'u^ra.
In Mern krvtocolli
L. L. u a Zerla LIM.
Herr vpn 8ngs ström ^ fonse. Jag
har ej haft tilfälle al af detta Lrotocolls Utdrag
frän Hemliga Utskottet marka, om genom den föreslagna
nya anstallten Landet skulle blifwä besnadt
ifrän Salpetterhjelpen. Om en sadan befrielse icke
äger rum, sa bliswer detta en ny statt: och önstade
jag således, at det mätte fä förblifva ivid hwad förut
ar stadgadt i detta amne, och en hivar fa anlägga
Salpetter-Lador, om han sä behagar.
Herr UstAsrlijslm^ 8ewest dustaf. Ifrän
äldre tider har Sweriges Allmoge och Jordbrukare
warit pligtige, at med wista tjenstbmheter
betjena ivid Salpetierstuderillilwerkuu^arna, til dest
Konung
ILL;
Honung 6 usta k Nstc, som wät Jordbrukets Far
och insäg skadan at under korrta somrar ifrän plogen
taga Jordbrukets stntr til dylika arbeten- förwandlade
denna skyldighet til en Bewilluing. Ko»
nung 6ullak som Under sina ärorika
krig gas krigskonsten en ny skepnad, hwarwid Sälpetter,
som är krutets grundämne- wera behöfdeSoch
i samma män det ökta behofwet skulle, göra en
förvubblad tillverkning nödwändig, -Made Jordbruket
och insäg stadan, om Jordbrukets söner derwid
skulle lägga hand, förwandladt denna fordna styl»
vighet til en hemmantals tänta, hwilken sedermeraUnder
det mest ärorika och länga krig Swerige förttk>H2
under Drottning ObristiNL, regering för
twätdeliga tider blef fastställd. Dä Under de ärorikaste
Konungar, som prydt Swensta Thronell, dä
Under de mest härjande krig Allmogen wunnit befrielse
at pä sit Jordbruks bekostnad handlägga wid
siudningsarbetet, kuUde det wäl icke ellet nu blifwi»
nyttigt. 2öi figge under el hardt luftstrek- jorden
är mera tungbrukad, fordrar mera körning - mera
dikning- an i Södra Länder. Jordbrukets söner
«ro fätäligare. Wi åge en instränktare tid dtrkil
under kdrrta sömmarmänadcr, och under säMMa tidflifte
Mäste Jordbrukaren iste allenast besörja all
stängselstyldighet kring spridda och widsträckta ägoralla
Husbyggnader, en insamling af foder för ätta
Manader ät kreaturen, jämte Hela sil jordbruks - arbete;
hans tid medtägeS dessutom til hällstjutsallmänna
byggnader, Bätsmans-och Soldat-stjutscr,
Skallgängar, Stadsfotor, Kyrkors och Prestegärdars
- Soldat - och Ryttaretorps byggnader - til
UNdcrhällLnde af allmänna LaNdsivägar och Bro^rsamt
til Kungsgårds- och Herrcgärds-dagswerkenS
154
,226
rttgörande. Desin otaliga tryckande beswar medtaga
tiden, utarma Jordbrukare och hafwa den bedröfliga
werkan, at Jordbrukets söner ärligen til et stort
antal lemna sit dyrbara yrke och göra utflyttningar, at
åkern, illa stött, ger misiiväxt, at således Sädesbrist
upkommer och Riket utmattas genom Spannmåls
införskrifning. Detta onda stall ofelbart med
tyngderna ökas, om man tager Jordbrukaren fran
plogen til Salpettersiuderi - pannan, häldst den tid,
Lä hwar stund är dyrbar. Swensta Allmogen frän
vomaläors lil denna tid tilstrifwer Regeringarna
misiwäxt, hunger och dyra tider. Det sanna
eller osanna i denna allmänna tanka undersöker jag
ej, men jag tror, at wisa Lagar, wisa anstallter
förekomma dem, och at gansta sällan misiwäxter
genom den Högstes straffdomar inträffa, utan
at de ligga r oförmögenhet hos Jordbrukaren, ritt
tunga beskattningar och deruti at deras lid medtages
til andra a beten. Åkern blifwer intet stött,
dä Bonden mäste lemna Jordbruket och fara til
Staden at sälja en Kalf, et Wedlasi, för at köpa
et lispund Mjöl at lifnära nakna barn, eller betala
en af Lkssman fordrad rott, dä han intet äger
bröd, mindre gammal säd at sä, utan nödgas helt
sent pä hösten sä omogen blöt säd i mjuk jord, dä
hans hästar wid foror och hållskjuts arv utkörde och
åkern dermed icke kan behörigen brukas. Detta
känner hwar Landtman, Hofmän sällan; ty Kullder
och kernsllorKar är endast t tecler Himmetens
uävestanker ät något erida Välsignadt Land: deras
afgäng begräter hela Nationer: friwillig forgedrägt
hedrar deras minne och föra desi a mennistoflägtets
wälgörares namn til odödlighet. Wi hafwe wid
detta Riksmöte redan tryckt Jordbruket med en
tung förmögenhets afgift. Wi hafwe ökat grun§-
räntan för en för Nationen uphörd Bränwinsrattighet
med 12 lispund säd pä Hemmanet; wi hasme
i f, är förlängt Bröllopsgården; är det dä nu
tid at taga Jordbrukets söner ifrån plogen til Salpetersjuderi
- pannan : at således ytterligare öka
wanhäfoen och bereda större mitzwäxter och spannmåls
injörstrifningar; och om denna Salpetter icke
tilwerkas, sä mäste ju den köpas, och betalningen
blir ju en tilökt grundränta, som stall i ewardeliga
tider tynga Swensta Jordbrukare och förmindsta
egendom'wcirdet af alla Swensta Hemman, som redan
genom grundräntan för bränwinet ansenligt fallit och
genom ytterligare tilökningar stnteligen stulle alldeles
komma egendomsrätten at uphöra, dä ingen
afkastning blchrw öfrig, förwända de swagare i ödesmäl,
ve älerstäende i stattewrak, hwarmcd sedan
med eflergiften Regenter kunde göra benadningar.
Städernas Borgerskap, lika pligtiga at genom Bewillningar
deltaga i et kärt Fosterlands förswar,
som Landtman, erlägga nu icke som Landet nägo»
Salpetersjuderi - hjelp; de stulle nu ytterligare befrias,
och Landet tyngas med nya bestattningar til
detta ändamäl. Detta anser jag icke billigt. Lika
Medborgare, för lika rättighet, för enahanda försmår,
böra dela lika tyngder. Om jag uti Hemliga
Ut stöttet fattade tankan rätt, afstyrkte Bonde-S ändet
lika med en stor del af Preste - Sränders Ledamöter
detta Betänkande, och det stulle endast såsom
et förslag ester en witz medlems tanka til Ständernas
öfwerläggning komma. Hela Swensta Folket,
Sockne-Harads-och Länswis hördt, har, nägra fä
landsorter undantagna, afsiagit detta Salpeiterkokningssatt.
Jag är säfom Riksdagsman endast
en ibland deras Fullmägliga; det är icke mig tilstäudigt
at gilla en fak, hwilken hela Swensta
Samhället- pluralite förkastat: det är min pllgk
at upsylla deras önskan, orh af fädan anledning,
wägar jag icke tilstyrka det sörestagna Salpetterkokningsfättet,
som. dessutom ffulle illa werkställas
af osörfarna arbetare och fordrar dryga förlagcr tis
redffapens inköp, utan tror, at samma ändamål,,
utan Jordbrukets försvagande, skulle winnås, om
Kongl. Majrt i missa landsorter, som ägde et mindre
N erbruk, til Salpetterkokning tjenlig jord, och mer
ra tilgäng pä arbetare , som instulirien underhäller,
säsom Httsingeland och Norrland, hwarcst öfwer stöpig
lilgang pä wed, upmuntrade dessa tillverkningar^
friherre Molien Lllr illopker.
Wid vägra i detta amne anförda omständigheter
tror jag mig böra göra anmärkningar:, det för häll er
sig icke alldeles fä, at, med den til grundränta förwandlade
Salpctterskatten, Jordägares pä Landet
skyldighet uphört , at af Salpetter - tillverkningar
»vidkännas en tyngd..
Da Konung 6ullak den riste införde til»verkningen
af denna wara, inrättades pä flera
ställen Salpetterhus, alla Hemman indeltcs at til
dem lewerera ämnen för jordens hlandning och beredning,
staffa wed til kokningar, utgöra dagswerken
wid arbetet och förrätta, nödiga foror; pä detta
sätt förblef det allt til Drottning esirillinas tid.
Riksens Ständer sökte och singö dä med Kronan
et sadant LontraÄ, at den tryckande Inrättningen
skulle uphöra, emot det at en ständig Salpetterstatt
ä sattes hwarjc Hemman , och at Kronan derjämte
alltid bibehölle sin rätt, at läta genom dess Utgörande
anstallter siuda Salpetter ä all flags Landtegendom,
samt taga nödig wed bertil hos Jordäga
-
NN, ekler hwar Len beqwämligen funneS. Sadan
är Kronans rättighet ännu i denna dag; den har
af tilfälliga omständigheter icke blisivit pä alla stät-,
len utöfwad, ty hela krovincer gifwaS, der aldrig
nägon siudning stett; men derigenom har den rcbala
rättigheten icke uphört.
Konungen, angelägen at läta samteliga Dess
trogna undersåtare wederfaras lika rätt, wille dermed
förena en säkerhet om det för vekenllOns.
Merkel nödiga Quantum, af denna wara, och utfärdade
pä dessa grunder Dess Nådiga läircialair
är i7Z8-
Dä Rikets ärliga behof är 40,0.20 lispund,
sä är det äfwen jämnt deladt, at hwarje helt Hemman
med sin jord häftar för den styld-gheten, elfer
ligger i re^uilition, at deras ärligen kokaS et
halft lispund.
Innan alla intradt i sädana anstallter eller
förbindelser, som gjorde erhällandet af Kronans ärliga
behof ofelbart, war icke lämpligt at eftergifva
hen ännu sudMoranäe Kronans ensamma rätt at
köpa och sälja Salpetter. Detta är sakens förhällande.
Högloft. Hemliga N stotletS Betänkande misär
utförligen, huru alla de olägenheter kunna afhjelpaS,
som hitrils tryckt och ännu beswära de Hemman
och lägenheter, som hemsökas med sjudning,
ych som rättwisligen i loppet as liden bör öfwergä
alla; Kongl, Maj:t will för öfrigt gifwa handel
Med Salpetter för allom fri, när nnsshetcn är wunyen
at FörswarSiverket ärligen fär sit ofwannämnda
behof. Jag tilstyrkcr sälcdes för min del bifall pa
Betänkandet, sch bör ändteligen anmärka at i häftzerna
ingen anteckning och intet spär finnes , at
°2Z2
Städerna någonsin haft sig den mindsta styldighet
älaggd eller tilhörande i anseende til Salpettertilwerkningen.
Grefwe IVIornsr, (Darl Qabrisf. Jag
finnér i detta klotooolll-; U drag lewereringen af
et halft lispund Salpetter wara förestagen, såsom
utstyld för hwarje helt Hemman. Denna afgift torde
kanske wara billig pä de orter, der Salpetter finnes;
men Hemman gifwas, som icke äga någon Salpetter-jord,
och jag förestår ödmjukeligen at de mätte
frikännas frän astewerering in natura och i stället
fä betala det halfva lispundets warde. Det blir
utan twifwel en ranta, men genom erläggande i
penningar drägeligare för de orter, der Salpetter
icke finnes.
Herr liZerlljsIm yttrade sig, det han
med Friherre Doll kände, at det wore för dagswerksskyldigheten,
som SLlpetkerstatten upkommit,
och at Kronans rätt wore at täta sjuda Salpetter
ä hwad jord som haldst; men kande tillika, at under
wära korrta somrar, och i et Land der Jordbrukaren
wore af sä manga andra onora betungad,
gjorde detta en betydlig tilökning pä Hemman,
som ej sielfwa agde Lttgäng pä jord, tjenlig
för Salpetter-sjudning. Hela Swensta Nationen,
för twänne är sedan i Räder hörd, hade ock atstagit
den dä förestagna anstallt i a-seende pä Salpetter
- lewereringen; och trodde Hwr DiAsrlstelm
rj sig tilständigt, at nu häruti inga, utan tilstyrkte,
at med anstallterna matte fa pä förra foten förblifva.
S-7--E-2S ILZl
Gr e five Mörner. Om Höglosi. Ridderskapek
och Adeln skulle bifalla den af mig förestagna penninqe
afgift i stället för Salpetter, sa »vöre det blott
äitssrenLsn emellan det Kronan betalar för Säl»
petter'lewereringen och det pris hwartjl Salpetter»
blcswe för Jordbrukaren utsatt, som skulle betalas.
Grefwe 8^römfelr, kreäric 6oorg. Om
hwarje Socken skulle anlägga en Salpetter-lada, ware
saken pä tjenligaste sätt afhulpen. Det wvrc latt
för hwar och en, at kaga Salpetter-svi dén luida» sina
hus, och en sadan anläggning kunde blifwa för,
manlig för hela Socknen.
Frihe rre D ol I. Et sadank Åtagande, som
Hemliga Utskottet föreslagit, kan omöjeligen bereda någon
ny rama; all farhäga derom försvinner i ansten»
de til sakeus egenskap ak wara et Lami-nK, och en
»vidtagande anstallt, ak Kronan sär et wihk czv.imum
Salpetter, emot det hon betalar en »vis och ursart
betalning.
Det ar ansördk, at wld de tilfallen Rikets Jnnewanare
ar 1798 hördes om delta ämne, skola de
assagt sig allt ingående med Krona» och yttrat sm
»villja, at blifwa »vid der förr manliga sätt. Dec är
sa mes en del orter, men dec ar laugt ifrån allmänna
meningen. Pä mangsalldiga stallen äro ventlinge en.
bud gjorda ok lösa sig isral» det Hemmanen åtföljande
onus, hwilka anbud icke kunnat anragas innan Kronan
inser säkerheten at med dem och bwad hon sjelf
betalar sa den nödiga gvsnrierea. Pa manga ställen
har man förbundit sig, at genom easkstld anstallt
^roäuLLra Salpetter och siere hafwa redan gärt i
författning derom; et helt Höfdingedöme har under
trzr
den nu påstående Riksdag pä förhand af Hemliga UtS
skolters Betänkande gjort el savant anbud, som Betänkandet
innehaller.
Herr lia ion stein. Ehuru Ledamot af Hemliga
U skottet, har jag el deltagit j beredandet af förewarande
Bestuf, och nödgas bekänna at jag icke full.
komligen kanner ämnet. Ridderskapet och Adeln torr
de dock tillära mig ak omnämna de OisooUrfer, soM
i Hemliga Ulskoktets plena föreföllo; af Ledamöter,
sa mäl bland Adeln, som af Preste och BondeStändrt,
hörde jag nog allmänt sagas: at det nu warande
sältet a t rilwerka Salpetter för Lander möre besvärligt
och tryckande; at man wdke nöjd at filippa dek;
at Konungens Nådiga krnpolnian pa stera Orter
blifmit bejakad, men at åtskilliga orter i anseende til
Jordmänen omöjligen kunde frambringa Salpetter.
Härtil swaradcs, ar enligt förfi-get Man finge Sockne
. och Härada-mis öfwcrenskomMa om lewereringen;
ar de som anlade l dor kunde biträda andra; ak
tillverkningen skulle blifwa sä stor, ak en Hemmansbr»
för et lindrigt pris skulle kunna kilhandla sig hmad
han til Afgifken behöfde. Man förmodade äfiven, at
ge- VM dcc nya sättet Salpetter skulle kunna blifma
en lönande Lxporr wara. Desta äucourlsr har jag
trott mig lil uplyöning böra ansöka.
Grefwe lVlörNer. Enligt de uplySttittgäp
Friherre loll och Herr von Kvtsnstein lemnat, finner
jag sa mycket billigare och lättare, at de orter,
som ej aga Salpetter, fä betala med penningar, som
sa god Salpetter - tilgang finnes pa andra Orter.
Grefwe
ILZZ
Grefwe hamilton. Det torde tllläcss mig
anmärka, lri sivar pä hwad en wärd Ledamot anfört,
rörande Bsnde-SkandekS utlåtande t Hemliga Uiffots
ket, ak m,g syntes som Bonde-Ständet snarare warit
emot förevarande krojetä, elier, som lärer wara der
samina, haldre hade önskat fä betala med penningar:
och som Prophet wagar förespå, ak Bonde-Ständer
»astan allmänt s^all häruti instämma.
Herr von K o! enstsi n. Jag har omkast de
äisLvuUar, hwilka ioreföllo, men icke pastatt ak alltchmmalw
af hwae och en Ledamot bljfwik sagdt. Hwad
H. rr Grefwe lstamilrn» om Bonde-Scändet anmärkt,
har lag äfwen omnäuust, dä jag anfört at man pä fie»
ra otter fade sig icke kun>m tilwerka Salpetter.—Jag
sär tillägga, at dä Konungen gjorde krv^osttivn pä
H.-mliga Uls^otterö Betänkande om Salpetter, Bon.
de-Ständets Ledamöter enhälligt beswarade densamma
med I a. rikwäl hade förbehåll bstfwst gjordt, at
da saken i Skändrn för-komme, hwar och en singe
förestå de jämnkmngar, han kunde öi-sika.
Herr I^ZsrstjsIm yttrade sig böra uttyda,
hwad y^n förstode med Swenska Folket, ok han dermed
mems Nationens zsturslusr, som afstagst den
Salpetter-Regleringen. För. ar förena
meni garna, sä at Kronans behof af Salpetter bleswe
uvsyildr och ?lfgiften ej bleslve en stående ränta,
förest-^ han, om Kongl. Maj:! skulle täckas läka förblifwa
wld den gamla Inrättningen, och Nadiast up.
muntra Salpttter-tilwttkninqe" i wipa Prowmser,
som ensamma torde äga tilgäng pä Salpetter för hsla
Riket.
1ZS
!2Z4
Herr 8 k sär. Det är en afgjord sak, athwart
Hamman är skyldigt emottaga besök af Salprtter.sju.
d.,re. Den af HonS Maj:t nu framställda staga
gar uk pä, at hwart Hemman mä kunna afbörda sig
denna skyldighet genom lewerexing af et wiste gvqnrum
Salpetter, hwaremot Hemmanet befrias ifrån det
onus, at mottaga Salpettcrstudarne. För min del har
fag ansett sä giswct, ac Salpetter-lewercringen in natura
möre sa wal e» skyldighet, som en förmo», at
fag 1798, ba ?l"^ollrio!><:n härom gjordes Socknewis,
derut! ingcck, i de socknar, der jag hade Egendom.
För öfrigt ar del 40,000 Lisp. Salpeter,
som för Kronans behof äffas, icke penningar, utan
Salpetrern lewercrad in narurs. Hwav angar den
stridighet, som synts mig upkomma emellan H rr
Landshöfdingen lioisr-stoin och Grefwe milion,
om Bonde-StandelS Ledamöters inom Hemliga Ur»
skottet yttrade rankar i detta/mae, får jag den äran
namna, det en Bonde stan Osterbottn utlät sig, ac i
denna Prowinö kan rilwerkaS mera Salpetter, än som
för hela Riket behöswes. ,— Men ds öfrige wille undanbedja
sig den föreslagna Salpetter. lewercringen in
»»turs.
Herr lläzgsrcranlr, LcriZt. Sedan Kongl.
Masir wid det nu gjorda förflog om lcwcrcrande af et
halft Lisp- Salpetter b.hagat fästa det wilker, at den
öfriga Salpetkern får as Hemmans Ägaren äisponerss,
bifaller jag för min del gerna Betänkandet.
Friherre kksrmslin, Lsmuel. När Salpetter-Handeln
blistver sr», enligt H.inliga UtfkottetS
Betänkande, sa at de Hemmans-Äzare, som i anstenbetil
Jordman, skogsbeyof, eller andra omständigheter.
,2)5
ej sim,a si:, förmon derwid, at fjelfwe tilwerka Salpetter,
öga ulftand uphandla del frän Osterbokt» eller
andra Landsorter, til utgörande as Salpektcr-lewerants
kil Kronan, såsom flere Ledamöter förklarat meningen
wara, sä bifaller jag för min del Hemliga Utftottccö
mi uplasta lil siyrkande.
Grefwe lievendal, or, (! karles Lmil.
I den ort, der lag bor, hofwa alla warit af samma
tanka, och jag förenar mig med Herr lVlsior Zreclr.
Friherre vern lUgnringskauten. Dä
Landsl)öfoingar.".e j alla Rikets Pcowinser ar ,798
pa Kongl. Majus Nådiga Befallning inhämtade
Jordagarnes tankar, huru wida de wörö hugade at anlägga
Salpetter. Lador, och at under wista wilkor sjelfwe
ataga sig Salprttsr-kokningen, för ak b! i siva be fri.
ade frän de olägenheter, fou, den nuwarande Salpetter-Sjuderie,
inrättningen medförde, wero de fleste härli!
föga willigs, och dek, ester hwad jsg hörr, hus-,
wudsakllgen af det skäl, at den Salpetter, fom kunde
erhallas uröswer dec qvantum, fou, af hwarje Hemman
til Kronan skulle lewereras, icke sick fritt lörnttias,
utan emot wiftt utsatt pris skulle til Kronan aflaras:
me» sedan, enligt Kongl. Majus Nådiga tilftand, en
fri äis^osnian öfwer den Salpetter, fonn kan tilwerkas
mer an det halfwa Liöpundet, som bör lewereras för
hwart mantal, nu, enligt Hemliga Utskottets Betänkande,
blifwit bewilljad, anser jag det uti samma Betänkande
gjorda anbud, rörande Salpetter-kokningen,
sa förmonligt, at jag tilftyrker bifall berti!, såsom län,
dande bade ti! allmän och enMld fördel.
Herr 8teär. Kongl. Majit har förklarat, at
Salpetter-försäljninzen är fri, at man kan sa sälja Salpetter
kil hwjlken som häldft man behagar.
,2)6
Grefwe ksts milton förnyade det gjerda förslaget,
ar Hamman, sem ej äga Salpetter, matte fä
erlägga penmnge.-afgift.
Herr Trsstr. Jag rror ak de Hemman är» ganska
fa, sam ej kunna tillverka Salpetter; och s.m pä
de flesta Orter Salpetter kan kokas, anser jag ingen böra
undandraga sig skyldigheten at lewerera in naturs.
Grefwe Märner. Jag tycker, at Höglofl.
Ridderskapet och Adeln lättast och b-lltgast skulle komma
ifrän saken, om Ridderskapct och Adeln brstöke,
at de Hemman, som ej äga Salpetter, flage betala dest
warde med penningar. För Kronan kunde sadan! ej
wara någon förlust; men det kunde blifwa en förlust
ar prestera Salpetter in niUUtL för den, som ingen
Salpetter äger.
Herr Trastr. Jag ryet ej, om Kronan kunde
taga emot en sadan afgift, som Orejwe Mörner förestår.
Jag tror ar dec ar sjelfwa Salpetcern, snars
re än penningarna, som Kronan behöfwpr. Och om
Hemmansägare förbindas til aflewerenng in vaturs,
sä muntras deras hog «r tilwerka Sa'peller. Det enflkillda
Imerrsksr synes mig böra wika för det allmänna.
Herr Grefwen och Landt»M arskalken.
Bifaller Höglofl. Ridderskaper och Adeln regleringen
af Salpettcrriiwerkningen i Riket, pa fält Hemliga
Ursksitet i fik ?rmocol!s Utdrast densamma förestågit.
Hartil swaradeö Ja blandadt med Ne st
ILZ7
Grefwe IV! örn er. Det were iu e; något förloradt,
om mir tillägg intogcs i xroxostkionen.
Grefwe kck 2 miIron. Ja, til och nred om beralningen
skedde med en sjettedel») förhöjning.
Herr ullig mm!ir, ck,uclvi^. I
den orr, der jag bor, har man ej funnit hg kunna inga
i Salprtter-lewereringen in narura.
Friherre Zrae! von Ickolistein, (äorstrr
sunvig Af lliseoulförng, som här förefallit, tyckes
synas, det en stor del af Riddeichapec och Adeln ej
lärer haft besök af Salpetter-Sjudare, och sandes ej
känna de besvärligheter derwid äksölja, icke eller hafwa
fullkomlig kundskop om de stränga författningar
wjd denna lnrätliiing; til sölje af besa, är dec ingen
killatec at i sina ladugårdshus insylta Slen, eller na«
got annat sadanc ämne, som ej alstrar Salpetter. Skulle
någonstädes sZdant finnas, ar agaren st'yldig sadan
fyllning borrtföra, och anim» tjenlig jord ater dirfkaffa.
E— Afwen mäste Skog as Hemmanet tilsläppas, utan
undantag, ware fig Krono, Skatte, Frälse eller Säteri,
och ej nog dermed, utan derest pa Hemmanets
ägor, der sjudnmgen anstalles, ingen slog finnes, kageK
den pa nästa Hemmans skog inom pannelagck; Jag
häller således före, at Riddcrskapct och Adeln mg anse
detta anbud som et lyckligt tilsälle, at mot en dräglig
afgift befria sig för alltid ifrån ek tryckande onus;
försummas oprions- rättigheten denna gängen, torde
dek i en framtid, fast dä för sent, angraö.
Herr van kindeström, Dorias. Nar fragen
ar om en Skatt för cwärdeliga tider, fästad tvid
Hemmanet, kan jag för min del ej deruti inga.
»2Z8 --.»7 ^ .
Herr§te6t. De uplysnisigar Friherre 8rsel
kemnat, rycker jag mätte uplyfa hwar och enafRibderskapet
och Adel» om de stora olägenheter af den gam»
la Salpetter - Regleringen , och hoppas jag at Högloft.
Ridderskapet och Abela araaa sig den af Hemliga Ur»
skottet förestagna, och derigenom undslippa et onus, som
onekligen är för jordägaren sörknippadl med stora be,
swärligheter.
Grefwe hamilton föreslog den medelwag,
at man singe aflemna Salpetter pä någon närbelägen
ort, uran at betala Irsn^,orren.
Hans klxceliencs Grefwe liuutki. Det
kuude cketermmeras, hwar de, fom nödsakas köpa Salpetter,
kunna fa lewcrera den samma; ii! kxrmpel
inom Westergöthland, i Götheborg, och sa widare i
wista Sjö-Städer uu m andra krovincer, det skulle
alltid för de lewererande göra en lättnad.
G r e f w e kk a m i! r o n ansag den jamnkningen för
den basta.
Herr Diger bjslm. Om en sadan jämnkning
skulle ske, sa blefwe t alla fall Salpetter-afgiften en
ny ranka. En Bevillning kai, wara beswärbg, men
den förestagna utstylden blefwe en grundränta, som är
dek wida mera, ester man har föga förhoppning om
dest uphörande. Jag för min del förestår än ytterligare,
at dä Kongl. Mast alltid hittils räckts upköpa
Salpetter för Kronans behof, derwid äfwen matte fä
förbljfwa, och Salpetter-rilgängenö ymnighet, ökad genom
tillverkningens kraftiga upmuntrande pä de Orter,
Ler tjenlig och ymnig jord bertil sinnes.
- I2Z9
Herr 8 reelt. Salpetttr.afgiften kan lag ej med
Herr ligsriijsim anse för en „y afgift; uran är efter
min ta lika fragan , enlig; Hem! »ga Uiskoktetö Betänkande,
om sörwandling i selig afgift in nanna
of er Onus, hwars tryckande olägenheter nästan aila
jordägare lära känna. Hwgd angar den af Haus
Lxceiisnco Grefwe louard förestagna lämnkurng, ak (sa
wida jag rätt fattat dest mening) nagra fa ställen skulle
öslsrminsra; hwaraf Salpetter kunde fä astewereras,
har jag ej någor deremot ar påminna.
Herr vern kings strom, ^ nnss. I anled,
ning af hwad en Ledamot anfort, at Salpetter, Sjudningen,
pä det sätt den hitkils warit inrättad, ruinerslls
wära Hus och Byggnader med mera, sär j g ödmjukeligen
erinra, alfvara tagar skydda Ost deremot,
och har jag pa 2; Ars tid ej haft at klaga öfwer
Salpetter-Sjudare.
Herr 8reär sörmälke sig ägg en helt annan
erfarenhet och gramlsrsäs Herr Lagman von LageArom
kil sin.
Hans Lxcsllencs Herr Grefwen och
Land t-Marskal ken. Bifaller Högloft. Ridderskapet
och ?tde!n Hemliga Ucskotters betänkande om regi
srinZLn af Salpetter - tilwerkningen, med den tilläggning,
al de Hemmansägare, som aro nödsakade at köpa
Salpetter, fä tilständ at densamma i närmaste
Sjöstad aflewerera.
Swarades: Ja, blandadt med et och annat Nej,
Friherre kkoll. Jag anser mig berättigad
«ch förbunden fluteligen tillägga den uplysning, at om
Riksens Skanber antaga Hemliga Uts?ottek§ betänkande
eiler ej, sä kominer ändock Salvetter^ Sjndrrj - stpreisen
icke at förblifrva va den sot den huuls warit;
Skaten skgll indragas och uphöra; om någon as ömhet
och medlidande för de derivid nu tjenande skulle
anse bnäukligt gä en iörfattning och austallc ci! mötes,
som inställde deras bc-a!l»ing, sa bör det sägas, at
ingeri af dr nu derivid tjenande blir lidande: det är
stadgadt, ak de njuta bröd för sin återstående lefnad, men
de fä inga efterträdare.
Herr Grefwe,, och Landt-Marskalken.
Det äo^cnäsrur af Högloft. Riddcrskapet och Adeln
at Voksra; me» kanffe torde Herr 'kigerkjelm, as
aktning för Ridder skåpet och Adeln, derifrån assia.
Herr 'ki»°rbsolm afstod, och den af Herr
Grefwe» och Landt» Marskalken gordq kropolition
bifölls.
Hans Lxoellsnce Herr Grefwe n sch
Landt - Macjkaiken anmälts, ar H rr vcm
kolar O! , inlemna t ek äiÄrmsn, rörande medlen
ti! k.rsjisLltonsriz werkst glandc, hwllket, dä det nu ej
för riöenö koirchec hu me upläsas, torde kunna fä til
morgondagen hmila pä Bordet i Riddarhus - Lancell,
St, jör ar verjtädes kunna genomläsas.
Bifölls.
Sedan
,24k
Sedan H rr Grefwe» och Landt-Marfkalke» erinrar
om waienö företagande i eftermiddag, atstilldes
Högloft. Niddcrffapet och Adeln klockan ^ kil z efkcrmiddagen.
ln 6äsm krokocolli
6. 81! v erck oIps.
Den n. Iunii.
k!snum klockan 8 om astonen.
^edan de förmiddagen af Högloft. Ridderssapet och
Adel» brflukna wal, blifvit enligt Riddarhus.'Ordningen
werkställda Claste-wis, uplästes iiu wal-listor»
na, enligt hwilka befunnes hafwa blifwic walde:
Til Fullmägriga i kaninen.
Af Forsta Classen:
Grefwe ^»cksn, kLbiLn,Ofwerste.KammarIun
kare.
Af Andra Classen:
Herr ^aASrbrin§» Larl, Slätö-8scrstsrarr.
2lf Tredje Classen:
Herr liars, ^Ibrscftr, Riddarhus
156
l»4L
Til Fullmägtiga uti Riksgälds - Conroirst.
Af Färsta Lintzen:
friherre I-rZerlijsllcs, ^odan 6u^k, Vias»
Amiral.
Af Andra Lintzen:
Herr I-Zclr, ?rnäsrs, ^ävocLi-kiicsl.
2tf Tredje Llatzen:
Herr (larlsson, Lävrarcl, Opuiuns,
Til Riddar hus - vireQeu, er.
Af Färsta Lintzen:
Grefwe Lrade, gnus I^rerllic, En af Ri>-  kets Hnrar.
Friherre 8jvb!gZ, kelwz Ofwertze-^isrnensnr.
Af Andra Lintzen:
Herr 8mös, L>ul, Oswerste Kammar,Iuukare,
Herr Lo^sk, Larl kUsäric, Kammar-Junkare»
Af Tredje Lintzen:
H"rr k<oräsncreu°2 , ^,col> .Mganus, lVlajor,
Herr iVIsrk? von VVurrsnbsrA, i>ii!s ^ijkelm^,
iLsvilions- Lsersrerars.
—
I24Z
Ti! Ilsvikorer öfwer Harico- och Riks»
gäl ds - Weckell.
2lf Tlasten:
Grckive lVIärner, t'nl, 6 >!,ire!, Hof-Marf^alk.
Gikfwe klämillOs-, e^öol^k Ludvig, Kammarherre.
Grefwe lvuurk, Lric, En af Rikets Herrar.
Friherre Legrtclk, Israel, Ofwerste-^ieuie
nanr.
Af Andra Llatzcn:
Herr LrrZIc, Larl Wilkelrn, ^slsskor.
H >r LeonllLör, Larl O lok, Lonrrs- Amiral.
Herr LilljLkorn, Lroäric, Landshöfding?.
Herr ak dlorclin, Dalian Magnux, LanVöhöf-r
dinge.
Af Tredje Llatzen:
Herr ^ölsrkerk, 6uclmun6, LancelliL-Rad.
Herr He^Irsrillcälä, Oskilo^, /rsksslor.
Herr Lrnnerkijsrna, Jokan Wilkolm, KrigS
Råd.
Herr von äVillskrand, ^äol^k Lreärie, Lageman.
Ridderj7apek och Adeln atffilldeö klockan 4 til 9.
In kclom krotOLolli
Q. Lllverkiolxs»
>-<«
Thorsdag»! dru 12. Juni!.,
klsnum -lockan " förmiddagen.
^ustersllex ?i-nmco!Is'Ukdi's -!t af den 9. Junii, rörans
b-- der H^rwärda Bonde-Scandetö deltagande ult
L u ljusus Forwaltnii.g.
Hans LxcL11enes Herr Grefwe» och
Landt - Marslalken tilkannagaf, ar BewillningsdllsVottekS
aflemnade Lroj-öä til re^srkiuon as Bes
willnrngen nu komme at uplasaS.
Herr ^äunck. ak Kokenkclrölck, Llrerkigrö.
Jag anhänex, ak i krorocoilsc anmärkes,
det nämnda krnjeök blifwit fa sent cnmmunicersclr med
!'!enum, at tiden ännu icke tillåtit upläfa, mycket
mindre gränsla detsamma.
Herr K olon lif erna, Kli I s» upläste tik krorocoUer
följande:
Twänne Äibeksdagar återstå nu endast, inom
htvstka detta Riksmöte nalkas til stut. Drc Betänkande,
som ifrån Höglofl. Bewillningg- Ulstottet in
klsno ankommit, wisar sig för mina ögon i en sä
cvloslzlistr form, ak jag anser denna tiden ganska
vkilräcklig för dest »plägning och granskning; flera
angelägna ärender läxa äfwen äterstä, hwilka fordra
Ridderskapets och AdelnS pröfning och öfwerläggning.
Det fulla förtroende jag hpser til de Herrars nit och
noggrannhet, hrvilke a Nidderfkaperö och Adelns »vägnar
reglerat Berviliningen, är destutom min säkra
Borgen, ak derwid litet eller intxt torde blifwa at
1245
gransta och anmärka, hwarföre jag får aran, för min
dr!, Riddetstopek oob chldeln ödmjukast foresta, om icke
detta Bewiil iups-1.llsto,kc:S Betänkande kunde kil he«
ia dest widd af Ridderst^pet och Adelli utan pröfning
ankagas och ksts.ilas, haldst KAulr^tcr ändock i alla
sall iä-cr bli-wa detsamma, ar Bewillni »gen mäste
u rga. Det enda tillägg torde jag i ödmjukhet fa
göra,- at r fall något f dr rcl^eLfiva med»Ständcn
skulle för fm d i äska något afdrag pä BewUlningen,
en deremot fwarande afkorrt.ttng för Riddelstapet
och Adeln äf.ven föchehallcs.
Herr Ori^Lnvalör, ffacnk k! r i o. Jag förenar
mig med Hur Ryclmästaren Kvlenllicri-a i fullkomligaste
matto, dock med förbehåll, at hela Ac-en oriplast
mä < s R dderstapec och Adel» bifallas, häidst jag
anser densamma, såsom förut laggd pä Bordet- wara
fullkomligen bade känd och upläst, och emedan, i an»
stende til den återstående riden af Riksdagen, som ar
en dag, nägra erforderliga stiscursioner öfwer hela
femtio ark icke rimnreligen kunna äga rum»
Hermid ropades Ja och Nej.
Herr 6 ri po» veaiär fcrtlor: Som fag erfår
at meningaina härom äro olika, sä begärjag votering.
Acer hördes rop af Ja och Nej.
Herr 6 ripe rins lär fortfor a nyo: Men nu
anhäller jag, at Herr Grenven och Landt-Marstalkei,
brukar den förut kända Ämbets,Rätten som Landt»
Marstal k, til frälsande af tidsspillan, ty hos mig och
stora är icke fräga upstädd öm annat, än at bew>ll»
ja til och med mera än wi firma; och til BerM»,
12 46
,1
ningschlcskottet kan man ju i närwarande ställning
hajma blindt förtroende.
Hur Klingsporr, Osrstt. Jag tnstäinmer
med Herr Oripenvoalstt,- men begär allenast, atikiowcaHs:
marte uttryrkeligcn nämnas, at ?r»jsLksc
bllfmit o u plast bisaiiet.
Herr läst u n clc ak Knscn l c h ol st, Kbsrlrarst
Jag
är alldeles af samma kanka, jom H r O ipsn>va'cki,
pä de» grund, ak noga gr-mst-nde af sne,varande
wiolöfriga Betänkande är i anseende lil livens
korrthet bade omöjligt och torde länga hindrr i wa>
gen för ännu rvigtigäre -fwerlaggninoac; men jag kan
ej underlåta ,rstd detta tilfälle aitmärka, at hmar och
en nn mätte inse med hmad slak man v> kat på en
InltruÄioa förBewillningZrUtskotkek, hwilke» ätmindstone
hade försäkrat ost om räktwisan af grunderna,
dä wi nu icke eu gäng hume at granska dem.
Friherresäte, I. u 6 v i g fastsnskon. Jag
anser mig icke hafva fyllt mit kall, jasom Fistlmägkig
för cu främmande ätt, om -ag medgas, at Betänkandet
matte antagas utan granstning. Dessutom fordrar
ömtåligheten för Allmänheten en p-öfning, inna-' b-st it
ka,ges. Jag yrkar derföre Betänkandets uplasande.
Herr af karstin, ftaban, Oon än det ffnlle
bifallas, atingen upläsmng ma äga rum, anhäller
jag likwäl, at de anmärkningar, stin en del af Högloft.
RidderstapetS och Adelns ledamöter lil äfwenkyrs
ämnat göra mot mista stallen af UistotreiS krs»
zsQ, malte komma under behörig pröfning.
Hans IUxce 11 snes Herr Grcfwen och
Landt, Marffalken. Höglost. Ztiddsrsk. per och
Adeln torde
Hära fwaradeo Nes och Ja.
Friherre Hv^s, Uria lo Ii ens Lön. Jag
tror, at en sak af denna wigk icke bör sä hastigt af»
göras. BcskattniNgens re^srkition ar ct ibland de
wigtigaste ämnen för wär öfwerläggning, och lag sku!<
le för min.del anse stridande emouhwars mans lätt,
ar någor Beslut fattades-, utan föregången granskning.
Jag begär dcrume, at Betänkandet matte uplasas,
och ar någon VviormZ om uplasninge!: ef mä äga
rum.
Herr ^/lalmstcölc!, 8 en) amin. Jag underställer
ödmjukast, cm det kan wara ccmvensb er
med Rldderskapeis och Adelns wärdighct, ar cr sä
wigtigk och betndligc amne, som Bewillnittgen, hmilken
rörer hela Riket, skulle kunna förbigås titan uplasgude
och äellber stian. Jag, för min del, anhällcr pä det
högsta, at Betänkandes mätte uplafaS.
Grefwe kl amiIrnn, A 6 o! pIi I., u 6 v i A.
Det är icke formeligt, ar bifalla ?roje6sr utan upläsning
deraf.
Herr 6ri^sn^vslät, ssaeok stlrie, begärde
Votering.
Manga hördes tala pä en gäng.
Hans Hxcel Isnae Herr Grefwen och
Landt - Marskalken. Dä en eller flere Ledamö
-
ter begärt uvlasning af Betänkandet, kan fädank ef
wägras. '
Äter hördes manga pä en gang kala.
Herr Or i^rsn verl är, jsrcob Oric. Men
hwartil tjenar at läsa, da nian ej har tiifälle at
granda?
Herr Grefwen ock Landt - Marskalken,
Dek ar mi» rätt, såsom Landt Marskalk, at luca ups
läsa LrojcQer.
Herr Oripsnvvalär, ^acoliUlric. §>m
det skulle wara Kongl. Majus Nädiga Befallning,
sa ceäsrrr jag»
Härefter lät Herr Grefwen och Landt»
Marskalken upläsa i:sta Art.'e!n as Bewillningös
Utskorcecs Betänkande.
Grefwe kkrmilton, Aoolsrlr k,uä vi§,
föresiog, ak med läsningen mätte fortfaras, ända ril
slut af Betänkandet, da ^rv^> o tilion kunde göras a
allisammanö en malle.
Grefwe läsvendsupk, Olas. Jag kror
det wore bäst, om pivsicilnion gjordes pa hwarje
Artikel; meningen mätte wara , at anmärkningar sko»
la göras mid hwarje §. särstilldt.
Hans Lxcsl!er>ca Herr Grefwen och
Landt-Marskalken. Bifaller Högloft. Ridderstam
pek
»249
pek och Adeln den up'ästa ilsta Atkikeln af Vewlll
NinZScklstkotlets
Betänkande?
Besvarades mrd Ja.
Läsningen as 2:dra Artikeln företogs, hwarwid
Herr i^s n norstjarna, so ti an jIdelin, efter
afhöeande af 7:de tVIomenis-, anmälte sig ar kala, och
upläste följande OiÄamen.
I andra Artikeln af H'glofl. Hemliga Utskottets
B^willninas - kr.steöst, Lr för Biwillningen af
löner och inkomster den grund följd, ak hwar och en,
som icke har högre pennings-lön, an 202 "R ksdaler,
skall mara fri frän al! afgift deraf, och at deri, hwars
lön rj ofwerstigcr 602 Riksdaler, bör betala i kro(lent
deraf, och kommer at under Lön förstaS
jämwäl ärliga arfwoden och underhal! pa
Stat, kroLenrsr, !vemilx-k.«»er, med hwad
mera under Lön begripas kunde. I likhet dermed
innehåller ock i. § 7. IVlnm : ac OstJ idisla 6cm^rgnisrs
Betjente, hwilke, enligt 1789 ars BewilkmngsrFörordning,
förut lika med Kronans Ämbets'
och Trenstkmän, erlaggt 7 ?ioLenr af deras fastställda
Löner, kommo hädanefter, a t af deras Arfwoden
och Löner be? la efter samma grund,
som för andra Ämbets- och Tleustemän i
odman berörde matto utstakadk blifwit. Icke
dcstomindre förcstäs i nästföljande räder af samma
lk/I menr, at utom /äöv< emer, ?rocurgrorer, d-lorsiii
kulstiei, Lxereirie- Sprak, och Konstmästare, afwerr
I? a 6: or e r rvid Kr 0 nans G e w ä r A-k»6: v r i s r,
viretsteurer eller Förwaltare wld Kronans Kcut
Bruk,
Salpetersjuderi- lu tfteLstorer,
157
!250 i
med flera sadana Ämbets- och Tjenste-mänj
bäde i Städerncr och pä Landet, som ej hofwa
witz Lön eller ärligt Arfwode, skola efter
hwars och ens-inkomst och förmögenhet
taxeras ifrån l6 til mindst 4 Riksdaler,
eller ci! alldeles lika stor afgift, som 17X9 ars Förordning
utsätter för dem, jämte HoWättS och LocjuielLnovL-LommiiLarrLr
somt LUar!L'-8igi!!L.-L OmbudS»
män, bwllke sednare likmo!, äfweosom ^uicullsnrsr,
Lxrrs Oräinsrier, Lands.Stads» och Jägeri - kUlLLIsr,
med flera sädana Kronans och Städernas
Betjente, som icke hofwa någon wist
Lön, eller som tjena allenast för kroviston,
blifwit uti yrde lVInmsntLt af samma H. i frän Löne-Afgiften
helt och hållet befriade. De i
slutet af 7:de lVlomeiuek ofwanuyräkiiade personer
hofwa således alldeles icke fact magön mindsko.ing i
Lenna del af Bewillnjngen, hwilket dock billigheten synes
desto mer fordra, som de fleste deribland »varande
Kronans Tjensteman, såsom GewarS is«, Krut
Bruks
- och Salpetter-Smderi-Föreständare njuta deras
aflöning, dels genom ? ro vili u n e r n a beräknade
til wista LroCsnr för de tilwerkade waror och persedlar,
dels ock genom Arfw oden, och denna aflöning
urgör för vägra knapr 200 Riksdaler, ost) för
de öfriga gansta sällan mer än 602 Riksdaler ärligen.
Kongl. Mast har sjelf Nadigst behagat föreställa
Riksens Ständer nödwänvigheren af lindring k
Löntagarens Bewlllmng,' samt i den a-sigt jämwä! eltergiswit
den del af Bewillnings summan, som StarsWerlek
tilkemmik; och hwarföre skulle da detze Tjenstemän
ensamt dufwa wanloktade? De bliswa del u.
I25l
tan all twifwel, om de sörea Summor af 16 til 4
Niksoaler, hwilka troligen hofwa warit utstakade i
jämnsörelse emot 7 ?r<:Lonr, widare bibehallaS Dosta
Summor böra dersötk esker min tanka nedsättas och
rättas ti! hwad för andra AmbecS- och Tjenste,
män stadgadt är, nämligen, ingen afgift för den,
som ej har öfwer 202 Riksdaler, och i ?rnOsnc
för den, som. ager ni och med 6oo Riksdaler i a»
lig inkonlst. Om Hstlofl. Nioderstapct och Adeln,
som jag hoppas, instämmer med mig uti denna räktel«
sr, såsom pa villighet och räcrwisa grundad, sä kunde
der lanast stena det sätt, at de i staket af 7.'de lVloms!i!m
uptagne, osman upräknade personer derutur alldeleö
utesimas, da de kommo ac inbegripas under
det ^eneeella förordnandet VIN Bewillnittg as Lön,
hwarmed äfwen stall förstas ärligt Arfwvde, kroLenr
ines mera, som dermed kan begripaö.
Herr as ddoräin, stoban Magnus. wille,
såsom Ledamot uti BewillningS-Urstoktet, uplvsnings,
wis meddela, ac Ucstortet ansett sig föranlatet fatta en
wist ?linLipe: af Löner har dct warit lätt ac utsät,
ta en wist ?rc)0.n>; swariaheren har warit, at taxera
dem, hwilks icke äga bestämda Löner; men dä de af
detta sta! ej kunnat undgå at betala någor, fä har
Ukstottet, för ar stadga något wistt för i fraga warande
personer, ansett lämpeligt, det de borde crlägg» fran
4 til 16 Riksdaler.
Grefwe I, e vv c: n la z u r, 0 I2 es. Da fragair
»lil Bewilinings-Ulstottct npstod, at nu nämnde personer
med Bewillning ålägga, sann man wäl, at af
deras ringa Löner, enligt Ucstottets fastställda princips,
ingen kroLLlit kunde afdragas, men dä ätstiliige af
c.
1252
Ledamöterna meddelke de uplnsningar, ar chur» de
nema, som arsöljde drsta befattningar, ef kunde ^omma
i fräga, skulle dock af defia Tjensteman finnas
dem, hwars oäLkerminsraös inkomster kn»de stiga ända
lii 6oo a 800 Riksdaler ärligen, U skotrrr har
således krort sig säkrast minna ändamälek, da det för
dem stadgade et maximum och minimum.
Herr I-gnnsrirjLrna, Jokan Wilke! m:
Del kan icke blifwa smärt ak erhålla underrättelse om
lRLiorsr8 med de steraS ^rovistoner elier arswoden.
6umro!! mot deras egra utgifter kan minnas, om ej
annars, genom nplysning fran Kongl. Machs och Rikets
Krigs-OdileZium; och da i alla sall TaxeringSmänncn
skola utsätta Bewillnlnqen ester hwars och
ens inkomst, ka», af saknad kundskap om beiopper, något
skäl icke hamras ril deras beläggande med en wist
afgift, hwarigenom de, hwilkas inkomst icke upgär lil
2Oo Riksdaler, och -förthy borde wara frie Uou all
afgift, skulle bliswa lidande, i iämnförelse med andra
Tjenstemän af lika LönirrgS. wiltok.
Herr ai kk o rä i n. Jokan kvks g n rr s. En
sadan undersökning blir ganska svar och medför bade
wrdiöftighc-k och osäkerhet, bä'dst, lil exempel fiore
r ivid Kronans Gewärs-^siiarisr ena aret tilwerka
ivo Gewar, och et annat är mer eller mindre,
hwaraf fölstr, «l man ej har någon bestämd Summa
ac rätta Asgifteu efter.
Hrns kixoeiicnes Herr Grefwen och
Landc- Marffa! kcn. Bifaller Högiofl. Ridder ss -  pet och Adela, at 7-Ve Punkten i Utskottets Betänkande
ma förbiiswa oförändrad, sadan dcn är?
Swaradeö Ja.
Med läsning af arbra Artikeln fortfors, til
silttct af ri. §. dä
Friherre Larpulan, jjohan Lrecirio,
Uvläste el OiAamou, sä lyo.mn:
Den lilfredsställande känsian hos Riksens Höglofliga
Siänder, at haima lättat bördan för nödlidande
och betungade Medborgare, päminner mig,
at hos Högwälborne Herr G efven och Landt-Marfkalken
och Höglosiige Ridoerjkapet och Adeln wördsammast
anhälla, at ivis den nvlästa 2. Art. 11. §.
af projecteraäL Vewillnings-Förordningen fä göra
följande tillägg, det de Hemmans- och Jord-ägare
i Finland, som genom Fiendens härjande under
stdsta Kriget med Rysil-md blifwit lidande, äfwen
malte undantagas, och de fa njuta tio ars befrielse
för Bewillningens utgörande, i likhet med
de r Allmoge, forn i berörda §' »ämnes, och de Städers
Inwänare, som uti föregående 4. §. omförmälas.
At de§a Gränse - Hemman, omkring ! 50
til antalet, blifwit romliter ruinerade, husen afbrända,
äkrar och ängar förwandlade ril grafwar och
walkar, lös egendom och kreaturen borrtförva och
Folket misthandladt, är en attrnant känd fak, såsom
ork, at ägarne ej någon ersättning ujutit. Det är
derföre jag päkallar Höglofl. Rivdcrstapets och Adelns
ädelmod och ömhet, at behjerta dessa Finlands
Jnwänares svära belägenhet och livande,
och gunstbenaget bifalla den af mig föreslagna befrielsen.
Friherre äVro6e, babian. Den anmälan
Herr Larou Larpelau gjort, hedrar hans tänkesätt
och är wäro Högloflig? Ridderffapets och
Adelns behjertande. De lidan:es antal är ej stort,
men'synnerligen beklagan-?,värdi. Denna gränsort/
sköfla!) af frenden: sou? förstört äcrar och angar
genom Lspgrafwars och Fältwerks upkastande, är
ej i ständ ac bidraga lil utgörande af en dryg Bennllning.
Jag henrställer således lil H-gloflige
Ridderstaprtä och Adelns ömhet, at mildra desin
olyckligas öde. Jag nämnde, at deras antal ar
litet. Let lärer göra omkring izo Hemman; men
jag får harwid anmärka, at beräkningen af Hemman
ä i fräga myrände orter af Finland, är olika
med den i Swerige, häldst de nu omtalta ej kunna
kallas annat, an Hemwist. Osta har stade stand
blifwit lofwadt Äöoerna, men ingen hjelp har ännu
kommit; den hade likwäl icke uleblifwit, om ej
Högstsalig Hrns Majestäts Konung 6nlia b den
IH:s fränsälie mellankommit, ty bemllning war redan
af Honom gifwen, at deras förluster skulle upskattas.
Hanö kkxce!! onc o Herr G re swen och
Landt-Marssalken. Bifaller HZglosiige Ridderfkapet
och Adeln, at de Hemmans-och Jordägare i
Finland, hwilke under stofta Rysta kriget bevisligen
blifwit genom fiendens framfart lidande, ma,
pä salt Herr Leneralen Laron Larpelan föreflaZit,
frän Bewillningen pa tio är befrias.
Beswarades med et starkt Ja.
Läsningen af Andra Artikeln fortsattes til flut.
Herr Grefwe» och Landt - Marskalken
gjorde proposition: Bifaller Högloflig? Ridderstapet
och Adeln Kora Artikeln, med den förändring,
fom Herr Laron Larpelan föreflagit?
H,vilken med Ja beswarades.
' 12;;
Herr klätt ock DnZ, 6ukiaf, fann, at
Hnsbehvfs-Qwaniar, hwilka cro fria fran all flagS
afgift, borde äläggas nägon Bevillning, häldst bejamina
mdrändels ärv anlaggda och nytlfas lil de
stattlaggda Qvarirarrias försäng.
Herr ak kkoräin, jokan. ^ HitsbehofsQwarnar
hafwa i alla noer warit Magna fran afgiftcr,
och någon afgift synes fä myeket mindre behöfva
dem alaggas, som, i fall de göra stattlaggda
Qwarnar något försäng, sudant kan i laglig ordning
häfwas och rättas.
gidje Artikeln uplastes och blef, ester derom
af Hans Lxcellence Herr Grestren och LandtMarstalken
gjord xro^olkion, af Höglosiige Ridderstapet
och Adeln bi-alien.
Läsning af 4tde Artikeln söreto§s.
Grefwe Xalling, ?eKr. Såsom Ledamot
i Bewillnings-Ukstottec har jag mig bekant, at efter
öfwerläggningar, rörande Bewillnings erläggande
för öfwerflödig betjening, Uistottet stadnat i det
beslut, at Len, som har en minderårig Tjenstegosse
med Ikvrce) stak för densamma betala lika mycket,
som för en werkelig Betjent. Jag hemställer,
om man ej ma fä äga i sin tjenst dylika gotzar,
hädanefter som hittils, utan nägon siags afgift,
häldst Kongl. Maut och Kronan hwarken winner
eller förlorar, om jag kläder en sadan i Ittvrce
eller ej.
Grefwe lksvsnksuvr, Lie es. Dä Utskottet
med Brwillning älade desia Tjensiegssiar, war
i2;6
ej tankan, at dymedelst erhålla någon be-ydlig summa;
UtstotteLs afsigt war endast i moralist! a:'sende
ven, ai härmedelst hindra, at ej sädan ungdom,
pa Landtbru^ers delost nåd , mane til en höastfkadelig
ftdfdrstämmng i Dtaderna indragas.
Hem,' af Hioräin. Jag tror, at Herr Gett
we La11lNF8 amu ark'i ng forstvinner, om Tjenstrg.
stm ej klädes i Zllivrös; Dä betalas för de-u
ingen afgift..' Mea da' Uigkottet antagit den xriueipe,
at för Bxljenker med I_.ivrös sturle ber alan,
h .w Ntstoitet gän ifrän denna princips, om ej
G star, klädde pa nämnda sätt, aftven blifwit ätaggde
Bewillning.
Herr HI o rä an liol p e, Antiers. Jrg sak
nar,
al bi^nipaAs - hästar arv beskattade. De boroe
wara det, i span ryet derföre, at obehöige personer
nyttja sadana, h-varigsnom fodrr tages ifrän
Landtbruket, saint mjölken fördyras i S.aven för
den fattiga.
Herr ak Hl o r ä i n. Us de frän RikSgaldsLontoirst
inroinira upgijrer är inhämtadi, at för
dynka hästar sä litet instutit, at ve '-ks lönt widan
dera ligga någon Bevillning. Minne hafna
undandragit gg at betala denna afgift, un er fö'-ewär.
dninz, at re hästar, som nyttja- för Lhuip?.
Fsr, tvoro Twnsthtstar; Utskottet har der,dre
aa.en lämpligare o.y sakrare, a. lägga Bewillning
pä Magnar.
Grefwe kalling, keiir, instämde häruti.
Herr
-—- 1257
Herr k^oi-äsnstolps, -i.näsf». Arg hör
Äfsigten wmir, at öla Statens inkomster; och monne
det icke dä wo>e bäst, at l.gga Bevillning bäde pä
Magnar och H strax.
Grefwe Uervenstaupt, Llaes. A i/gy
ärs Bcwillning, aläggas -val LcssuipLKs-hästar med
icke ringa Be il!ning, bock med std ma undantag,
at det blef gansta lätt at undandraga sig densamma,
hwilket bast bewises af den ringa summa, som
i denna egenskap mgatt, hvars belopp sällan upgätt
til 4000 Riksd ler; af denna anledning och
med den wischel, at -säkrast trästa d.likt öf verflöd
inom alla Ständ, samt at Medes, en be ydlig v e
summa kunde päräknas, har U stöttet pros Larat
ben förälwrittg, at med en Zrastuel li-en Be villning
belasta alla stagS Magnar och L^uipLZer.
Herr af thorck in. N'r man ser, huru mycket
som är pälaggdt för kchuipaAe-hästar uti I/Zy
nrs Bewillnings-Förordning, skulle det tros, at betydeliga
summor influtk; men det förhäller sig icke
sä, ty efter anställd granskning har man funnit, at
pä fyra ar, per meäium räknadt, icke mer än omkring
4000 Riksoaler erlaggts. Jrg tilstyrker
derföre, at det mä förblifwa wid Utskottets xros-Ä.
Grefwe posta, -ärvoä ktrie. Wid Åtskilliga
Rättegångar, ssm, rörande detta ämne, sörewarit
i Kongl. Götha H-st - Rätt, har man alltid
funnit, at i staga ställde hästar sätt rnttichus af
Arbetshästar, och bertil har icke saknats anledning,
ty man har bewisligen en eller annan gang nyttjat
dcha hastar til andra behof, än endast körning för
153
iL; 8
sä. kallade Herrskaps - W -snar. Jag ånsätter sälebes
om proposition pä Betänkandet. ,
Herr Grefman och Län d k. M a i skal ken.
Bifaller Höglofligc Rldderffapet och Adeln, at det
mä förblifva wid hwad Utikottet föreslagit, sä at
Bewillning lägges blott pä Magnar?
Besvarades med Ja.
Läsningen fortsattes.
Herr dloräenllcilps, Gullers. Jrg hemställer
, om ej någon afgift bör älaggas ,ör Guld
och P aker, äfvensom, i fall öfwerflödet stiger sä
högt, at man sätter silfwerbestag pä Seldon, och
bendler m. m. samt förgyllning pä Bordsilfver.
Herr Klinxftporr, 6src1r. En Sked mä
man wäl hafva förgylld, om man sä will; den älgås
icke da.
Herr ak 0 r cl i n. H lr är icke fraga om
at förbjuda Silfwer, utan om betalning för öfverflödigt
bruk deraf.
Flere önskade, at det matte förblifva wid
hwad Bewillnings-Utskottet föreslagit.
Läsningen fortsattes til y. Z., dä
Herr klorclen stolpe, Gullers, yttrade:
Jag yrkar, at Förteckningarna pä dem, hwilka anmält
sig at spela eller icke spela kort, mätte i
Socknestufworna uplasas, pä samma sätt, som om
Tobaksrökare stadgadt ar, ty eljest blir det omöjligt
at.contrsllsra, de spelande af sämre Elasten.
Grefwe ittervLnKaupt, Llaeg. Hvad
Tobaks nyttjande angar, betalas derföre af de Tre
Scanden afgift, örn Le deraf göra något brud eller
e-; men da Bonde-Ständet 'förbehållit sig, at endast
e,>er angifning ugöra denna belaluing, har U stoltet
ansett nyttigt lil Kronoberjeningens nödiga uptysning,
at särstillda förteckningar skulle förfärdigas
och ärligen a Predikstolarna uplasas, fa wäl pä
dem, p m sig anmält, som ä de, hwilka det ej
gjort. Med kortspel förhåller sig olika; lnäiviäuor
af alla Stand böra bertil angi! >va sig; och jag ,vägar
hemställa, cm ej dels widlöflkghetS nndwikanve,
dels omst lndigheien förbjuda, at med dylika förteckning
..r' pä tua fakt förfar c s.
Herr ak Xorll!n. Saken kutide utan twisiwel
lätt hjelpas, vin det wore ak scwponsra, at
det förestalpm sia gandet brhöfdes. I.g anfer det
alldeles iiiäiiierem.
Hans blxcellenccr Herr Grefwen och
Landt- Ma rst alke Bevåg rr Rioderstaxet och
Ltdeln, at det puosi.Lteracle tillägget om korlfpelning
införes?
SwaradeS Nej.
Herr Xoräenlinlpe, ^näer.-?. Aag stulle
i djupaste ödmjukhet hemställa, om Bewi.ming ej
äfwen borde erlöggas för et öfwersiodigt alttal.hundar
, til exempel g stilling rör hwarje. Personer
gistcas, som deraf äga tre a fyra koppel.
En och annan Ledamot af-Riddcrstapet och
ALeln kunde härmed icke conkormLiu sig.
1260
U 'pä gjord xroxosition af Herr Grefwen och
Landt - Marftalken, ble, 4:0c Artikeln brfaklen.
5tte Artikeln uplästes och bifölls.
i. §. af 6:te Artikeln uplastes.
Wid det stadgande deruti, at den, som til Taxeringsman
skriftligen kallad warder, icke mä utan
laga förfall undandraga stg förrättningen, föresicg
Grefwe bi 3 m!! ron , ^äo!x>b 6uävi§,
Lt ordet Laga mätte utgå.
Hans Lxcellsncs Herr Grekwen och
Landt - Mar stal ken gjorde häruppå vroxolttion,
fvm af manga med Ja beswarades, men
Grefwe 6 erv 6 nII aupt,
sig, at vet more nogsamt kanot, huru smärt det osta
wore för Landshöfdingarna, at finna personer,
som wille wara Taxeringsmän. Något band hade
Be.Mnings - U skottet trott böra äläggas dem, som
dertil blefwe kallade, hildst exempel wore, at ofta
bland Taxeringsman et helt Ständ saknats.
Herr 6/llensäIer, Lsmus!
intygade, at det sä fö-hölte sig, som G ef.ve I^e-wenLauxt
anfört. I land hade inga af RidderstapetS
vH AdelaS Ledamöter kommit, utan tre Ständ ensamma
förrättat taxeringen.
Herr 6axercronrr., HanZr, trodds stdant
Lättast kunna hjelnas, om Ridderfkapet och Adeln
singe stel sive i Lrovincsriur Malja, hwilka för dean
stukle istta i taxeringen.
W». »»-»>->— I-6l
Herr ak Isil or 6 in. Om den mmlrocirn
flulle söljas, sa ftuiie ofta ingen kcnr-na. Jag hrrnst-Iler
ödmjukeligen, om det ,q"r an; det är för
»rödwändigheten skull, sorn BeLvillni-rqs.Utstvttet uttryckeligen
satt Laga söriÄL, och jag för ruin del
fruktar, at taxeringen annars icke kunde för sig,gs.
Grefwe ltt emil ron. De hafwa ju alltid
gatt för sig förut.
Herr ak Klorelin. Men dä hander, ai de
tre Sranden taxera der fjerde.
Grefwe Hamilton förklarade sig-icke wilsta
tlifwa underkastad, såsom er kväng, at wara Taxeringsman.
Herr 6^11 o na 61 or. Om jag någonsin
kunde winna det lugn, lvm andre redan ernått,
skulle jag ej undandraga mig et g-,omäl, h.armed
desiulom min egen förmon är sörtt;ipsiad. Jag tror
för öfrigt, at det förslag Herr OsZercrankr upgifwtt,
more den tjenligasie medelwäg at sörja i venna
sräga.
Friherre lVro 6 o, wadian. Om de! klif»ver
en pligt at wara Taxerings»; n, sä ön.kar jag
Stmindstone, at Tjenftemanna - C asien matte derifrån
undantagas; ven har osta forsander, sör hwilka
den sjelf är oskyldig.
Gj efwe Oervenlrauxt, (lines. Tjenst
ar alltid Laga förfall.
Herr al stö o ostin. J-g för min del anser
ej et sädant undantag tMligc; det lunde någonsin
-
1262
des hända, likasom i Dalarne, at blott en Adelsman
sinne?, sinn rcke ar i tjenst.
Grefwe Uervenlaanpt. Jag hemställer
ödmjukeligen, em de' ej ma sö.blistva »vid hwao U -  stöttet sörestagit, hlldft laga försa ! inbegriper fa
manga, at dee airdä ej blistver swart, at' luid,lipp»
fadana förrättningar.
Herr h^srcranrr:, llon»r. Länga resor
as 8 och 9 mil samt ersältnings-ans. ar hasa'» arant
v.fakerna, hwarföre man ej warit- hog M emottaga
sörtroendet at wara T.-.xeringsman. Jag hemställer
allt za, om icke
te jörstoinna.
Anmältes och emottogs en Orputrrion stan
det Högwördiga Preste-Srändct, anstrd af Herr
Bistopen OoUor äVeiusinLn, som lörnwle, at
Preste-Ståndet, lika med Rwderstapet och Adeln,
bisalttt en afgift af 100,000 Riksdaler, lil betalande
af ^Deras Kongl. Högheters Hertigarnes
stulder. Ästrenwäl hade P.este - Ständer ldcehast
och asgjort Hemliga Ulstotteto IhococoUs - Utdrag,
rörande beräkningen af den afgist, som iil LreclitSedlarnas
rcalikation blifwer nödig; sanil til
Kongl. Majtt r ullderdänighet öfwecleiimat, at
widtrga nödiga malt och steg lil Uealilakionens
befrämjairde, pä satt det medföljande IwoeocollsUtdraget,
hwilketj Herr Biskopen astemitade, närinare
stillle. utwifa. Bewillni: gs - Utstotcek? Uepartitions-krojeÄ
hade Ständet likaledes bifalli', nred
rrägra fä anmärkningar, som genom peo ocollsUtdrag
stulle tilkännagifwas, sann för öinge lil nä
-
-26z
sta Riksdag utfatt tiden för Bewillningens fortfarande.
Deputationen beswarades och afträdde.
Atttrligare en Deputation fran det Hederwarda
Bonde-Ständet, anjord af Riksdagsmannen
Dars Olofsson i Groröd, som förmalte, at Ståndet
förehaft och åtgjort twänne Hemliga Utstottets
krotocolls - Utdrag , angående Upstattningen til
Förmögenhets - afgifken , samt om Styrelsen af
Uanco- och Riksgälds-Werken; hwaromkrotocollsUtdrag
ftnlle til Ridderfkapet och Adeln asiemnas.
Beswarades och afträdde.
Uplästes följandet
Utdrag af krotooollerna, hallna i det ^Zgwordiga
Preste-Standcto klena wid Riksdagen
i Norrköping den ro. och n.
^Zunii ichoo.
Den io. Iunii.
Företogs til ffarstädande Hemliga U stottetS
under den gide i denna manad afgifna Betänkande,
angående beräkningen af, den afgift, ha lden,
til en koncl för (äreclit-Sedlarnas Realisation,
enligt den af bemalla U skott föreslagna > och af
Riksens Ständer antagna kmanLL-plan, blisoer ^
nödig; och pröfwade Gtändet sk-ligt,-detta Betänkande
bifalla, med följande ändringar och tittagg:
Uti 8 §- yrkas, kil förekommande af vmwag
och förbehåll, för Preste»Skändet följande ändring.
"2°lr Ledamot af laga förfall hindrad, anmode
"han nägvn af sit Ständ, som lil Riksdagsman
"iväljas kan, al förrättningen i sit ställe bewisia."
Wid 12. §. anmärktes, a) angående Laxe!-  lans Boställen, hwad nedanföre wid 25. §. anjöras
stall, och L) st Lagfarter ingalunda mä tagas til
norna, inen ival lil uplysiwug wid Upstatluingen
as Egendomars >värde.
Wid den i iZ- §. uptagna Llasstllcation af
Bruks Egendomar tillägges näst för hwarje Warderings-Summa
ordet min dst.
Wid 16. §. anmärktes, at för de fordringar,
som öro under Lonconrs, LroLenten bör utgöras
af Lonconrs Ma§an, och sedan ä Fordrings-Agarens
olis.ande andel anföras.
Bland de i 17. §. undantagna Lassor och
Medel, böra afwen Llipenclii-Medel wid L.iroMerken
uptagas; strmt uttrpcheligen nämnas, ak
af Lapitaler, som arv ?onäar för Löner, betalas
ingen annan LroLent än den Löutagarkn crlägger.
Den ii. Junii.
Ä ertogs granskningen af Hemliga Utskottets
Betänkande angående afgifren til Ueulikations konäen
M. NI.
I 2g. L. böra Lazarettet uttryckeligen namrras,
såsom jämte Hospitalet, med de siera alldraförst
undantagna.
I Ztdje Nomen t 6t tillägges wid siutet:
Säsom ock alla andra publicus, hus iStä°
der vch pä Landet.
I 4tLe Nomentet sörefläs följande äm
dung:
Nisnis - Boställen, undantagande wid Adels»
Fanan och alla rellueeracle OkstcerareZ Boställen,
samt alla Boställen i Städerna, utan afseende derpå,
til hwilken Stat den Ämbets-man hörer, som
et fläkt Boställe innehafver, tillika med alla ds
CapellanersBostLllen, hwilke icke' hafwa Zo Trrns
twr Spannemäls Lön af Församlingen, eller derutöfwer.
Sluteligen pröfwade Ståndet nödigt, til förekommande
af swarigheter för den xrojeeteraäs ikeulikations-plan,
med alla derwid förknippade omständigheter,
som möjeligen stulle kunna göra den frugtlös,
be eda kan^usns obestånd och göra tyngdew
för de skattskyldiga högst tryckande, at, med helgd
af Ständernas Bewillnings-räkt och Kanco-Författuingarna,
til Kongl. Majtt i underdånighet öfwerlemna,
at, efter Kaiwo-Fnllmägrigas hörande, hwilke
i flt underdäniga utlakande hafwa at iakttaga
hwad Lanoo-InllruLtlOnen föreftrifwev, widtaga ds
mätt vch steg, som lil kealilationons befrämjande
Konungen pröfwar wara de mest rattwifa, möjliga»
och för Skattdragande drägligaste; dock sä, åkförewaraude
löealilationL-plcU'. i beskLttningsnvagen,forts
sättes och fullbordas.
rZ9
,265
Hwarom rospectivA Med-Ständen genom Utdrag
af krotocollot stuae wänlrgeu underrättas.
Lx pcolcwvllo
k. Kormell.
Den afbrutna ventilationen ätcrtogs, och
Grefwe i^.mUtnn yttrate sig: J-g kan ej
frångå mm b. g Ivan, at ordet Laga mätte gä ut.
J.^g har nog politiska band pä mig anda: Jag behösiver
i-ga p--ilono11a. I detta mäl yrkar jag til
och mea Vot-linZ.
Hrrr Rolrnftionn, IV i ls, conkormeraäe
sig med Grefwe hamilton, pä det sätt, ak endast
de, som orka, mätte kunna kallas ti! Taxeringsman;
men at, när man hunnit 6Z är, man mane
strän sädana förrättning .r wara frikalla!), i anseende
til besvärligseten af langa resor; ätmindstoue önskade
han, at Taxeringsman mätte slippa answar.
Herr o vilan söler. Om Högloft. Rioderflapet
och Adeln illäter, at g^de Punkten, augäknde
answarek., upläsec; sa torde stnnaS, at detta answar
icke ar sä smärt.
. H'rr Klinglporr, 6 s r cl r, hemstÄlLe,
otti ej orden laga förfall kunde ulga.
Grefwe läervenlraupt, Lias. Kanske torde
Högloft. Ridderskapet och Aoeln tillöka den
jämnkning, ak ordet Laga gär ut, och ordet förfall
blifwer qwarstämde.
1267
Grefwe III 3 milton. Det är blott det jag
begär.
Hans Lxcellsncs Herr Grefwen och
Landt-Marstalken xroFoneraäe, at ordet Laga
mätte rllgä.
Derefter fortfors til flut med läsningen af
denna Artile! och lAojectet.
Grcfws Krrömielr, ll' re 6 ni c Qeorg.
En sa? sturle jag för min del önsta förändrad. Jag
tror ej der more nyttigt, at, enlig' hwao i sörsta
§: af tzen-ra Artikel stadgas, för Tereringars skull,
draga in til Staderna de närmast belägna Socknar.
De nöoiga uplySningar, kunna bättre af
Nimnden än i Städerna erhällas och lilstyrker jag
Medes, at det mä förblifva ivid hwatz förr warit
wanligt.
Herr ak storck in. J'.g får gifwa tilkanna,
at i Dalarna til exempel Taxeringar aldrig ske
wid Tingsställen, utan i Städerna. När staga är
om uplvsningar, följer man, sa mycket möchgt qr,
de förra TaxeringS-Längderna, och der finnas ej
Tingsställen, der man kan sä mat. Bewillningslltstottet
har alltså trott bäst wara, at i allmänhet
utsätta Taxeringarna i Släderna, dit Almogen anda
far.
Friherre von 111 an tin A-rb su len förbehöll,
alide orter, der Taxeringarna förr stett wid Tingsställen,
mätte dernid förblifwa; emedan större olägenhet
wore för Allmogen, at infinna sigmid aflägsna
Städer.
,s58  —
Herr ak oräiu begaf sig härlik.
Grefwe IV! örner, Lsr! Lakris I, förestog,
ar med TaxeringsställenS utsättande mätte
förblifwa pä det wis förr warit manligt.
Hanö Lxeellence Herr Grefwe» och
Landr» Marsk alken proponernäo bifall til Artikeln,
med den af Grefwe körner föreslagna förändring.
Besvarades med Ja, blandad! med et och
annat Nej.
Herr Lng.e1cr:>.nt2, ?»I, rn!>am, wille harrit
ogerna samrrcka, och anmärkte, at i Stockholms
Län handt, det Taxeringar, i stället för at hällas
ivid Tingsställen, blifwit hallna i Norrtelge.
Herr Grefwen och Landt-Marffalken,
Jag har tyckt, at Grefwe törners t anka almannast
wunnit bifall.
Flere talade pä en gang.
Herr Grefwen och Landt-Marffatken
hemställde, om Högloft. Ridderftapet och Adeln ef
stuwe behaga förena sig om Grefwe kloruers tillagg,
och förnyade sin proposition, hrrilten med Ja
hefwarades.
Herr IVloräenilo ! p o, ^näsr r. För någon
lid sedan wackte en ward Ledamot Herr Öfwersten
LIHÄäedrnnä, uti stt victnmen > fragan om
tidens bestämnxande för Bewillningen. Jag hemställer,
hos Herr Grefwe» och Landt-Marfkalken, om
I26y
icke det mr mätte blifva upläst. Afven skulle jag
för min del lilstyrk», at om något Ständ undandrogs
sig någon del af Bewillmugen, jämnkningar
äfven biefwe RidversLapet och Adeln sörbehallna.
Hcrr Greswen och Landt - Marska! ken
förklarade sig hafva arnat/rima Ridderffapet och
Adeln om innehållet af Ofverste Lkjöläedranäs
victamen, för at- nu derom öfverlägga; och frägade,
om Ridderftapet och Adeln behagade, ak det
skulle ä nys upläfas, sa wille Herr Grefven och
Lanvt-Mr.rffalken läka detsamma hämta.
Ä stillige' yttrade sig, at Ridderfkapet och Adelu
torde påminna sig detsamma, utan at det behöfde
ä nyo upläfas.
Friherre 8cjsrnelä, ^äolpd I^uävig,
upläste följande.:
Jag upstär för at ge mit.^bifall til förewarande
öfverläggningsämne. Högloft. Ridderskåpet
och Adeln torde tilläta mig, at derom yttra
mina tankar, underställande dem wördsammast rättskaffens
Adelsmäns omdöme.
Mina skäl arv grundade pä fördelningens fä wida
jämnhet, som möjligt tyckts kunnat blifva och framför
allt pä räuwifan af Summans bestämmelsesäsom
fotad pa Ständers gjorda antagande af en
i kstnance-Betänkandet som et behof upgifven Summa,
hwilket behof är i likstämmighet med Rcrets
skuld, den Stånden högtidligen garanterat, och til
hwilkens amortickernent dr aldrig lära undandraga
sig at betala z följatteligen skall wäl Be.villmn
-
IL72
gen wara, ill dess RiksMden uphörer, för hwilkeu
dea är gjord.
En sadan lid för Beivittmngen kan intet gesar»
haga, ty i' hwrlkens händer funné ivi uter tryggt ös,
werlkiana denna anqetägenhet, .än i dens, som har hela
wart förtroende? War upmarkfamhec undsalirr icke
Le flera vc-udande,on,st ndigh t-.r, som medwerka rik
« saosrrr bisa!!.
Hwad skulle icke blkfwa för ored ar, om wart beslut
i föieinarande amne bicfrve ct asflog, ^
dringar gjordes elier göras, stnn ck-leda lil tua»
righetcr i werkst-ölligheten, til hinder! s illeri Ed n.
ders wäliviiijr, som ytkradrS den 26 creieu an
tagande
af Hemliga sk'tctS Be-.uiia.-ö'-? - »vi i
dag brfluke, mine Herrari lärer va ku! r.a anjes vlifwar.
dr som en f-inKio» der unn rvi bcfl/kc- til l?i«tgncern,
-i tipftjelpande, elier ledande lii »plöjande af
der goda w! gjort.
Den bästa wilsta kan m:'st:aga-sig, da ben icke
åtföljes af alla omstairdi.Uxrerk noga ösoecwägande. Wt
äie lycklige wi, so nr icke b- hösrva frukta; men vlyckiige
de, som i stn dwaka icke en-s brönrma vm politiska
faror.
Wi hasme sett ek Ko ungarike, der wrsit aldrig
man skulle trott blrfwa kullkastadt, der i början wälmc-ning
hoS uägm, ondt ursak hos andra, skapade den
asskywärda , Rrvuiuiicknen; ^ der unDerdänigst, med
kbilviapluLn kil Sköldr-nät-fe vck) Melitiifkans ratktgh-ner
ti! härskli/ kus!>i'in:n banade sig wägen at
trosta Kom,nyahuset, ak ickän Purpurn kil WalinarsT.
öju!! ästad, osuma aru-.od och oidröfwclfe; ock oak
-
»
727 L
kadk detta', hsfwe wi^ dock sett dylika ripkrädrn försiö.
ra andra Riken och de frcdjaimnaste Fvikflag. Lyck,
lige moro Jilwilljarue, dä de åstadkomma in/Sirirer
och willenvallo. Skilide frän alik fäda-n, är Fäder»
neslander^ bästa war rest: och w! kunne hafira ti i
rpalspräk: Ostvom Nibderffap gensm osivikiigher ar
sta med Konungen.
Wi bäfwe bast fullgiort märk åliggande, ta «i
lcmnar Negeuten cr öppet Falk, c-r göna ost lyckliga;
der tror jag bäst skett, da. a-i bifuilik Vi-williiwgS.
Urstkotktls Betänkande, och. anse den kr! Skuldens betalande
urgätnbr Beisriiuingen böra fo.-rchia, ii! dest
jemma stuib är lil fullo herald.
friherre I. r Z orbj eI!< s, 6 u sta st. Östnertygelsca
war oliwa,, oni waden af Rikets pcrmingestLllnittg:
lika allman willson ar hjelpa. Meningarna
om Mc dlen ar winna äudamalck wero deiade, de
haima förenat ftg: er blott willor derwid är nu under
öfwer,'äggning, och meningarna härom lara annu
snarare kunna förenas i et Srand, broars enda Fö»
remal. Fäderneslandets wäl, urgör föreningen as »i,
las rätt och allas piigter.
Högloft. Ridderssap-t och Zloeln star bcslukac ingörandet
af den Bewiuning, som kil Riksgälds - Verket
erfordras. Fragcm är i>u, em densamma bör pa
witz tid hestämmas eller icke. Jag har ingalunda glömr
Riksens Ständ, rs ratt ar bestalla sig sjeijwa, samt
at utstaka wilkvren för ststvilligc akagna förbu,drifer,
men jag är öfmercygad, ar Högloft. Niddnstepct och
Adeln icke bcsiuter om en staga af dcn största cch mest
allmänna wigk, endast såsom den har rättighet ak
I27L c,'.-" ?!"»
bcsinra, utan at den häldre lämpar sin rättighet efter
fordringen as dec Allmännas wäl. Dä kan en annan
grund upkomma för wilkoren af Bewillningen, än
blotta rairigheren: denna grund, är sakeus Natur»
Ac al! Bewiilning har sin anledning as behofwet: at
dettas uphörande rustakar al! BiwillnlngS gräns: sadan
är sakens Natur. Riksens Ständer, som erkänna
sina garantis- förbindelser, som känna bchssmen
kil deras upfyllaude, känna dock icke den tid, da detta
behof, da desis förbindelser kunna uphöra. Hwmföre
da j förtid inskränka Vewillnings-Derminsn, för at
sedan äcer bemillsa? Man kan smara: för at jani,ika,
för at mindska densamma, dä behoswet asrager. Delta
är billigt. Men Konungen har ej längesedan uti
Högloft. Hemliga Utstokttt täcktö förklara, och detta
förklarande har äsiven dliswit klena mcddeladc: ''Atom
''Riksens Ständer updraga sina Fullmägtiga osmer
''6,nea- och Riksga ds werken, at i underdånighet
"föreslå jamnknjngar och förmindstning, Kongl. Majit
"med Nådigt »välbehag uptager en sadan utwäg, at ge»
''nast lindra, der bördan härdast eller obilligt trycker,
''utan at den a någon annan flyttas eller förhöjas
''kan". Wida lättare more jämnkningar och mindst'-  rung pä detta färt ar werkställa, an pä något annat,
emedan de grad.wis kunna siks »astan hwarje är,
hwrlket med Ständerö msäisrs åtgärd aldrig kan
tvinnas, ty Ständer knnna wisierligen icke alla ar
församlas. Jag föreställer mig för lifligt Högloft.
RidderstapckS och Adelns underdäuiga och oinj?ränk«
»a förtroende för en Konung, som sä nära förenar Sin
ära och Sin tjlfredsställelse med Sina Undersätaresmål,
för at harwid tillåta mig någon widare anmätkning.
Werkar ater förflagcr at utsätta wisi tid för Dcwlll,
ningen,
^ l »27)
^siigdn, äf något afseende pa Penttknge-iverkens förwallning,
torde irrig Mätas anmärka, ak i desta delar
dr/aren heren redan lenina! msrerislier ti! en ga- ska fullständig
IltstluÄion. Jag har harwid aker tilm-le at
hänföra r-l er Konungens Nådiga yttrande, likaledes
i Högloft. Hemliga Ukstetler, hmaduti Hans Majit
kli Riksens Ständers omsorg öfwenemnäk, "at uti en
"lilgörande lnllrucriun för deni, som FörwaltuingeN
''anförkrdS, bestämma, hrvad as denis säministratioii
"och kilständek kan och ma wid någon mist ursäkt cid af
"äret göras weterllgtM med blot! undantag af deä
^ublieilst, som kunde föra Riket eller Perustnge-werkct
i wada. Med en sä alknian kännedom as Förs
walrningen äro mistbruk föga troliga, och mistratz genast
anmärkta. Hans Maj:ts ytterligare Nådiga lös»
ten, kända af Riksens Ständer genom dek försegladö
iLonvolursks öpnande, körde ändteligen i desta afseende^
göra säkerheten fullkomlig»
^il forenämnda skäl kan läggäs, a ena sidää
den mest osvikliga, underdåniga förtröstan, at Konungen,
sa framt det Allmännas wäl sadant fordrar ^
witzerligcu, samt ruan afseende pa naara Bewillmngsleriiimer,
ater församlar Riksens Ständer: samt ä
den andra, en grundad förmodan, at Högloft. Riddcrskapet
och Adeln mindst af alia har orsak at föranleda
lil et förtidigt behof af Ständers sammankallande,
emedan kaka Riksmöten utgöra för wart SranS
eii den drygaste Bewilluing.
SlutcligeN, da nian opartiskt besiniiär fvlsdernäj
ds allenast i et Rike, hrvars politiska warelse nu uphört>
Utan äfwen i wart Fädernesland af föresedda och ut»
1274 >
räknade Riksmöten , der arenderna genom ränker
blifwit förberedda,r under »wedrägt afh-kblade samt
af parti-styrka bestukna, torde Hög-ost. Zudderstapet
och Adeln af dosta sammanlaggda stal' finna någon anledning,
at hwad Bewillnings- tidens bestämmande angar,
för denna gäng, läka sm osttid,ga och obestridda
rätt hwila-.
2lt Riksgälds» Bewillnings» ma til nästkommande
Riköd g utgöras, är hwad jag således anhällor
matte af Hans Txcel lener Hero Greswen och Land-tMarstkalken
Höglost. Riddrrstapet och Adrin xrcijooLeras.
Harwid ropade- Nej och Ja.
Friherre Ackslkvsrä, Riic Jöran. Sedan
Bevillning». UtstottetS Beränkande för Ridderffapet
och Adeln blifwit upläst, ger jag dertil mir bifall,
och har Ulstottet wid rsparnrion deraf, eiiligt
Ständernas önstan, fokt lindra och mrndsta Bemjllningen
för Ämbetsman och den fattigare Medborgare»
Clasten. Summan til Riksstuldcns betalande ak nu
upgifwen, den kan icke förmindstas, utan ak rubba
hela Betänkandet och upwisa andra medel til dest ut«
görande, hwarril tiden är för korrt, och war ZorsmiL
älagger ost styldigheten at den betala. Jag utbeder
mig således fa göra Ridderstapet och Adrin den hemställan
, om >vi icke böre samtycka lil BewillningsilistoktrtS
Betänkande, sa wida wara Med-bander
deruti, uran afdrag eller askorrtning, inga. Och onr
Realjssrioos plan, det Gud gifwe, gar i werkstallighet
r8oi, finner jag äfwen möjligheten af, at inom 6 L
8 ar afbörda en del af war Agrsmsrsäs skuld, och
wäggr derföre proponera Ridderstaptt och Adels», au
-
1275
tingen denna sermin, eller ock ril nästa Riksdag;
dm sednare eller Bewillnmgcnö utgörande ci! nästa
Riksdag, ar eir.r min vfwenygelse lämpligast wid
delea ttlfälle, och om eea aniiges, förbehåller jag nstg,
ar samma tillägg gör s, som wid 1789 och 1792 ars
Riksdagar,'nämligen, utan piwjuclicik för framliden,
och ak der är war ostridiga rätt al bäde bestämma tid
och summa.
Slutelig»» får jag äfwen erinra, det wid hmar»
je Ksv stil»,) , en Krlsrirm til Nationens uplpöning af
Trycket utkommer, la wäl om denna Bewillnings arliga
belopp, samt äfwen hwad räntor och stknld dermed
arligtn bjifwit clarsrsäe.
Herr 6ripsnv»IZr, facob Lric. För ak
undwika al! widlöftighek instämmer jag til alla" delar
med Friherre Häslivarch sä som öswerkygad, at rätta
larmenen är lil nästa Riksdag, htvilkcn genom huShalirtng
ivrds kunna undgäe, i de langliaa tider, som
fordras lil bade In - och Utländska skuldens betalande
til fullo.
Hans LxceUslice Grefwe kuukk up
lLste
följande:
Olika begrep om ordck- Bewillnkng ar orsak til
Lenn» vswerläggning. Detta olika begrep har de
fidsta Riksdagar likasom blifwik stadfästadk., da man
kallat Vrwrllninq, bäde dct li! Stats.wcrket af Ständer
bifallna exrrgoräinsirL understöd, Utöfwer dek,
som wanliga Ulskylder och Lomribuiionsr utgöra, u
ian
ock med lika namn af Brwillning betecknat de
sammanstött, som Riksens Ständer öfwerenskommit
yk ärligem erlägga, til Inre-clUns och förfaflandtz
egpirsfors betalning uppä den Riksgäld, som Miks
sens Ständer vid i/89 och i/yr arens Riksdagar
sig äkggik at ombesörsa. Ek hopblandadt begrep af
desin bada flage LxrrzarciingchL UkMstder har också
än ytterligare deras upkammn, at de blifwik de
Skattskyldiga cksbirsrsclL och af dem i Landet upbur-,
pa under en och samma titel , pä lika särk redowifade,
och ingått uti RiksgäldS-Lonrcstrei» samt sedan derstädes-fördelade,
sa ar SkatS-Lnnrvirer derifrån erhållit
200,000 Ziiksdaler om äret, som, ti.l Stats-Werket
af Roseus Seander bliswit såsom understöd bewilljave.
. Desa 2OO.VYO, Riksdaler ärligen, är således
hen Summa, som med ordet Bewillning räktcligen
hör sörstao, och är gf den natur, at .Riksens Ständer
kunna Jaka, eller Neka ar gifwa den, kunna cle--,
rormrnsrs, om Summan skal! wara större eller mindre,
samt utsätta tiden huru länge de wilsta giswa §
och således, när en sadan Bewillying skall uphöra».
Men Mine Hanar! as helt olika beskaffenhet lärer
hwar och en china den så kallade Vkwillningen wara,
som gar til Riksgälds-Loyroirers. egen äispolinon,/>
ekler ar anflogen til liguifforanäa af Riksgälden, sä
»il Lapttsl som Räntor. Det är tydligt, at sa lange
Riksens Ständer hofwa gäld, kan den afgift icke.
Vphöra, som til föreyämnda behof erfordras, ty Stän»
der arv ej undantagna fullgörandet af sina förbindelser
mera an någon annan enskilld man L Skaten, som
icke Mätt sin egendom til sina Borgenärer. När
golden är betald, dg först kunna de hewilljade samman-.
gotten liphöra, men ef förr: hwem af osi, mine Herror,
kan ålägga någon af wara Oeäirorer den skyldigheten,
at i loppet af 6 til 10 ar pä sin sopran
gf io,oOo Riksdaler emottaga zoo Riksdaler om
Hrk4 pä Onpiralsr^ sänrte uplöpande Räntor; mcn esree
hen tiden lära dcrpa arckomma, om man räkas ellcvicke,
för ar besörja om och huruledes sedan skal! för,
hällas Med hioad ssm pä stulven atel stst". Ingen
enman, än Koniiuge,,, ager esker wära arundlagap
magt ar sammankalla Riksens Ständer"; Regering sAvrmens
z8. Z. är klar och tydlig härutinnan. Nar
fördenskull magen skuld med dera uplöpande Räntormäste
af Riksens Ständer betalas, och IlikstnsStänder
icke äga magt ar sammankomma när de behaga,
fä är det wä! otwifwelaktigt, ar den akgrfk, somRckfens
Ständer böra astemna, ti! besörjande af sm egen
gäld, mäste fortfara lil dest galdea är betald, eller til
dest Kongl. Maj:t behagar kil a lunån t Riksmöte sammankalla
Sina RiköSiauder.
Jag hemställer derföre wördsammast, om icksHäglost.
Ridderstapet och Adela behagade bisalla den.
i fräga »varande Bewillningnr, och at Len ma blrfwcp
utsatt at fortfara til nästa Riksdag, same anhaller,
at HögwLlborne H.-rr Gref,oen och Landt-Ma> stalfen
deröswer mätte göra ^ro^astrion.
Grefwe lbe>v-enbsu pk^ (ligg. Sedan.
Hoglofl. Nidderstapec och Adeln fastsistllc Bewilluingss
klistra tets krojecb, ar nu fraga upkommen om at
bestämma tiden til den antagna Bewillnmgens utgående.
Mia t«nka är den, ac sedan Ständerna högtids
ltgen xarsmLrLt Rikets gäld, och- BewillningS-SuiNs
man endast och allenast ar anflagen ar afbörda arllgH
ifncerssten, ost) genom återstoden, sa mycket möjligen
stekan, mindsta Capital galden; anser sag ingen annc;A
tid harti! kunna bestämmas, än den gansta natmllg^
tzä. s en lycklig stund Rikets ffuld är bocald». Mtz»
1278
gifwer den utzaends Bewillnings-summan at detta
snart later sig göra, är det ibland de lyckligasts
tidningar !vi kunne inhämta; gar dermed längre
ut, äge wi dock en stor tilfrsdsställelsr i den betydliga
lindring wi njutit, genom Kongl. Majus
ädelmodiga upoffrande as ds 202,000 Riksdaler,
som för StatS-Werkets behof war Dess rättighet at
affordra. I detta afseende wagar jag ock hoppas,
det inga afdrag ä Bewlllnings-stim nan as något
Ständ göras.. Jag har deltagit i desi fördelande,
den är enligt samwete med största billighet fullgjord;
jag kanner Riksgäldens behof, och kan således
försäkra, at ringaste mindstmng är et stort
afsteg ifrån föremålet.
Grefwe Hjärner, Larl Qabr-iel. Hvad
NU tiden til BewÄningen angar, sä har jag sätt
af de Herrar, som sulit i .Bewillmnzs - Utstot
tet,
den uplysning, at i hela Bewillmngs-summan
cj inbegreps nsgot mera (sedan Hans Kongl.
Majtt allemädigst behagat afsäga Sig de Tolf
Tunnor Guld, som til Staten warit anflagna), an
det som sordraS til Riksstadens betalande och de
Zoo,000 Riksdalerna til ^.mortiZkements-summan;
hwad nu det angär, som fordras til RikSstuldenS
betalande, sä har det sin tid at uphöra, nämligen
dä ffuldcn ar betald; och gör jag mig det glads
Hopp, at Kongl. Majtt, dä Han finner angeläget
och nyttigt för Dest trogna Ständer at öswerfe och
ändra de af dem utstakade grunder til RiksffuldenS
betalande och Bewillnings utgörande, Han da
sammankallar dem til denna för hela Riket sä anAelägna
förrättning. H^vad äler de 302,000 Riksdaler
angar til ^mortisksments-summan, sä har
tzm sin utsatta tid, nämligen iZ är; me» vm nä
-
IL7Y
gon. Bevillning til Stats-Werkst»? behof '.vors anslagen
, sä more det wiflerligen Ridderffapets och
Adelns räts, a- utsätta bade tiden och summan, och
i det affeendct con formerar jag mig alldeles med
Baron ^cleltvärä, och bisalier Betänkandet med
samma sörbehc ll r anseende til tiden, som skedde
tvid 1789 ars Riksdag.
Friherre von I.antinA5lianl'en uplaste
följande: "
Annat ar at äga en rättighet, och annat, at
godwilligt Lukpenäera utöstungen deraf. Ester min
tanka äger Ridderskapet och Adeln samt de R.echeÄiva
Medstanden en ostridig rätt, at til rocha ar
bestäinma tiden för BewillningarS utgörande; wara
?rotooo11sr '.vid förflutna Riksdagar, atlstfrän Regements-förändringen
är 1772, wittna ock om de
relervmionsr Ridderskapet och Adeln alltid gjort,
i anseende tel sin rättighets at pä bestämda är stoterminsru
tiden för Bewillningett, ändock Ridderskapet
och Adeln densamma utsatt pä obestämd tid,
eller til nästa Riksmöte. Men, mine Herrar! om
Ridderskapet och Adeln funnit tjenligast wara, at
»vid trenne Riksdagar icke utsätta rocha är för Be»villningen,
oansedt en del deraf war til StatsWerket
anslagen, äger Ridderftapet och Adeln enligt
min öfvertygelse ännu stön'e stät til at satta
et lika beslut wid denna Ri-ksdag, da hela
Bewillningen kommer at utgå til betalande af ärliga
intereslen för en af Ständer ^nrautoracl
ftuld. Upfyllandet af wära förbindelse med Statens
Längifware kan icks uraktlätas utan wada
för Rikets Lreäit; detta blefwe dock följden af
Btrvillningeris inskränkning inom wcha gr; ty an
-
tingen skulle .Konungen, innan Bewillnittgen lchhört,
kalla Riksens Ständer, för at stadga en ny
Bevillning, eller ock blefve Ständernas ^arrrnns
för Rikets ffuld ulan all kraft och werkan; härigenom
blefwr det Riksens Stander, men icke Konungen,
som cleterrnineralle tiden til Ständernas
sammankallande, hivilker likwäl är Konungens egen
höga rätt» Wore här staga om en bestattning til
Rikets underhäll, dä ägde, enligt ordalydelsen af
>Z:re §» Säkerhets ri ölen ^ Swensta folket derom en
ostridig rätt, at med Konungen rädstä, jämnka, afslä
och öfverenskomma, hwaraf äfven följer, at
den, som äger rätt at asila och öfverenskomma,
mätte ock äga den rättigheten, at angående tiden,
da Beivillningen stall uphörä, göra sit förbehäll,
eller derom träffa öfverenskommelse; härigenom
blefwe ej eller Konungen försatt i den nödwandigL
hoten, at kalla Riksens Ständer, emedan Kongl»
Majit, sorn Sjelf reZiersw Stats-Werket, äger stera
utwägar, at utan Ständers hörande, höja
wista afgister, och kan således ersätta den brist i
Statens inkomster, som en uphörd Bewillning kunde
åstadkomma; men dä den Bewillmng, som nu
kommer at utgöras, til bestridande af RiksgäldsLvntoirets
vundgängeliga behof, icke medgistveb
Nägon aftvrrtning, och ingen öfverenskommelse med
Rikets Längifware, angående upstofrned betalningen,
-an äga rum, lärer liden, dä denna Bewillning
stall uphöra, clotermjnsra sig sjelf»
Uti et af en wärd Ledamot inqifvet Oiäwntsn
Ar med mycket skäl anfördt, at en Bewillning kunde
ester någon tias förlopp blifva alltför tryckande
för en och annan Näring; och at ven således be
höfoe
-
hofde af Eländer -fwerseS och förbättraS; men vm
sä more, hwem kan wäl säkrare och med bättre kännedom
döma härom, än Kongl. Majrt? Hvarje
undersäte äger ju Utträde til Thronen, och hyser
jag för wär älstade Konung det vinstränkta förtroende,
at dä Kongl. Majtt af erfarenheten utrönt,
det den Bevillning, wi oAnuätage, tarfwade
nägon hufwudsakelig förändring, Han dä af ömhet
för Sina trogna undersåtare, af hwilken Han
ost lemnat sä talande bewis, icke lärer underlåta, at
i sädant afseende kalla Riksens Ständer; således
blifwer den xretupponeraäe bristfääigheten i reparti"
tion af Bewillningen icke något i unn tanka gällande
stäl, at til wista är bestämma tiden, dä Beivillniugen
stall iiphöra. Hvad mig angar, önstar jag
icke täta Riksdagar, de ärv alltid kostsamma för
hwarje Riksdags - Ledamot, och aflöna ej sällan tilan
tilökta och känbara utgifter för Rikets Inbyggare
i allmänhet.
Mätte dä Fäderneslandet i mänga är befinna
sig uti det lyckliga tilständ, at under en mild
och rättwis Konungs Spira njuta fridens lugn,
den trefnad i näringar och handel, hvarigenom
Bewillningar blifwa lätta at utgöra och täta Riksmöten
umbärliga.
I anledning af hwad jag haft den äran anföra,
tilsiyrker jag i ödmjukhet Bewillningens antagande
til nästa Riksdag.
Munteligen tilläde Friherre I^LntinZ8ll auton,
at han för öfrigt conkormeraäe sig med Friherre
AäeltvLrä,
l6l
Grefwe klla milton. Rörande sjelfwa Be->
willnings - Utstotlecs Betänkande, är jag af samma
tanka som Grefwe körner. Det är wisa och kunnige
Män som utarbetat det, och pä sä korrt tid
hasme n i swärt, at med noggrannhet gransta, ännu
mindre förkasta, hwad de fastställt. Nu ril sjelfwa
Bewillningen: den består af en 300,000 Riksdal-crs
ärlig afgift i femton är, til realisation af
Riksgälds - Sedlar , uti circa 14 millioner dels
iitländst dels inlandst stuld i öanco; tiden, da Bewillning
i detta ämne får sit stut, ar den, enär
sjelfwa stulven uphbrer; nog kunde i detta ämnet,
r anseende til repartition, mycket anföras, som nu
är mindre lampeligt.
En tredje afgift, utgående af Bemillning, fastän
i wiflt afseende permanent, är den som blifwit
bestämd för Neclicinal - sonäen, Lliartas-LiZillatMafgisten
m. m., som stär at inhämta af ingressen
til 1789 ärs Bewillning.
Af hwad anfördt är, synes, at ehwad terms
wi bruke, kan intet mindstas pä 15 ärs tid; inom
den tiden böre wi förmoda et Riksmöte; och
onödigt är det, at för den epo^nen aflemna nägon
mindstning sratt i andras händer, säsom et
högst onödigt, ingalunda pressant sch til och med
wädeligt försigtighetsmedel. Jag säger wädeligt, ty>
den som ej mindstar en sonel, dä mindstning kan
hafina rum, hwad gör Den annat, än rmder et olika
namn förhöjer en Bewillning, som bort sänkas?
Höja, mindsta Bewillning är Ständers ensak,
Let är ett af deras ömaste rättigheter, betaga dem den,
ar afskaffa gammal Lag, hwilket ej kan ste, utan
xä sätt 42. L. i Regerings-Formcn utstakar. Iden
--^-2— l28Z
Farmen har det icke kommit frän Hans Majtt, och
utom Hans samtycke lärer ej pä Riddarhuset detta
amne kunna uptagas som Lag-staga; ty hwad en
Ledamot härom förut anfört, ar blott. Konungens
yttrade tankar, om en utwäg, som kunde möjligtwis
tagas. Dä Hans Mätt ansett, för anförda orsaker,
en pä wistt ärtal cleterminerack tid redan utsatt,
och dä har ej är fräga om någon Bewillning lik
Staten, finner ästoen jag, at om denna gängen
Bewillning utsattes til nasta Riksdag, ej allenast
den wanliga kormulen, utan xrmjuäicat och med
reservation af alla wära rättigheter, bör tilläggas,
utan äfwen at wi bibehälle det uttryck PrestsStändet
nyttjat i sit bestut, hwilket, om jag ratt
erinrar mig, war, at Bewillningen oaskorrtadt
siulle ulga.
Herr 'lsiA-erttjelm, 8 erve c! 6 ull as. Dä
xluraliteten as sä warda Medlemmar walt lika
warda Ledamöter til Fullmägtiga och Revisorer öfwer
Lunonen och Riksgälds - ('ontoiret, kan twist
roelsmä! ej hos mig upkomma om sörwaltningen af
de medel, som blifwa ät deras omsorg anförtrodda.
Hwad Bewillningens storlek angar, tror jag, at
stulden äeciäerar summan. Beträffande Ater den
frägan, huru länge Bewillningen stall fortfara, wägar
jag ej yrka någon bestämd tid, utan förestår
derföre allenast, at tiden mätte utsättas til dest
ftulden uphbr.
Friherre 8taes von Ickollllein, Lorlltx
I>uävi§. Som den antagna Bewillningen,
med de undantag Herr Grefwe IDmilwn gjort, är
ämnad at betala en skuld, den Riksens Stander
sig redan för flera är tilbaka ätagit, sä är en klar
1284 '
följd deraf, a! den mäste continuern sä känpe, til
dest skulden är betald, ehwad Riksdag förr eller
sednare skulle infalla; deraf följer äfwenledes, at
samma stund denna skuld ar betald uphörcr Bcrvilluingen
af sig sielf; det är pä denna grund jag
icke ian conformera mig med de Herrar, som llilstyrkt,
at d:n skulle räcka tit näfta Riksdag; ty
vm Milsdag infaller, innan skulden wvre betald,
»näste Bewillningen likwäl continuera; men om
skulden kunde inom 20 ä zo ärs förlopp betalas,
men Riksdag ej irftölle förrän om Zo är, fä ftulle
denna Bevillning kunna wara i 20 är längre än
den ar ämnad; jag hemställer derföre til Högloft.
Nidderftapet och Adeln , vm ej liden för Bewillningen
kan bestämmas t'ls ftulden är betald. För
tfrigl, hwad krojeÄet om jämnkning med mera
angar, conformera.!- jag mig alldeles med hwad
Grefwe hamilton sagt.
Ätftillige yrkade bewillningStidenS utsättande
til nästa Riksdag, och begärdes derpä af mänga
propolition.
Hans klxeellsnse Herr Grefwen och
Landk - Marsk alken. Jag tycker af cliscourlerna,
at de fleste af RidderjkapctS och Adelns Ledamöter
»villja ingä pä Bewillningen til nästa Riksdag.
Jig fär alltsä proponera, om Högloflige Ridderftaoet
och Adeln bifaller, at den antagna Bewillmngs-summan
ntgär lil nästa Riksdag, under
samma reservationer, som ivid 1759 och 1792
arens Riksdagar blifwit gjorda.
Grefwe hamilton hemställde, om ej r
proposition kunde införas, at denna summa ftulle
dafkvrrlad utgä.
1285
Herr vvn Il »Asström, stona;, köiksiog, at
om de andra Ständ,'!! afkorrra »agot pä BewillniugsSumman,
Ridderstapet och Adeln mätte r samma proportion
fa göra afdrag pä sin andel deraf; samt ak
Bcwillniugö. Utskottet matte undfå befallning, at »vid
Ilxpeäiiionsa tilse, al denna afkorrtning blcswe iakttagen.
Grefwe borner, Larl Lakris!. Nf en
wärd Ledamor är fräga wäckt, om BewillnjngS-Isrminen
ej borde blifwa, nar Riksgälden tiphör, pä den
grund, at Riksdag kunde inträffa sednare än skulden
är berald, men det försias af sig fjelsi, ar i den sturst)
skulden är berald, mäste ock Bewillningcn uphöra.
Mange af Ridderstapet och 2ldeln instämde
häruti.
Friherre Aäelsvärä, Ilric foran. Om
de andra Ständen göra afdrag päBewillningen, mäste
en proporriouel jämnknings- rättighet äfwen wara
Ridderstapet och Zldeln sördehällsn.
Friherre Lrasl von Hollstein fragade,
om Preste-Ständer bestämt någon tid för Bewillningens
fortfarandet
Hans Ilxeellsncs Herr Grefwe» och
Landt - Marskalken. I Preste.Ståndets LxkraQum
Lroroeolli star, imil Riksens Ständers nästa
sammankomst.
Herr Grefwe» och Landt. Marskalken
uplaste derpå en skriftligen författad kropolnion,
lika med den föregående; hmaruki äfwen wörö m--
rr85 >3
förda de af Grefwe Istamilron, Herr von kings»
ström och Friherre ^äsltvärä föreslagna tilläggni
ilga r.
Herr von kindeström, ffona?, hemställde
om ej kil ordet oasko rrcadr, äswen marce läggas
oförändrad t.
Grefwe kkamilron föreslog den tilläggning:
til sina beliamda ändamål.
Herr von kindeström yttrade sig hoppas,
et denna Bewillning ej marce taga sin början förr än
nästa ar.
Hans kixcellencs Herr Grefwen och
Landt - Marskalken gjorde derefter Dristeligen föl»
sande kronostrion:
Bifaller Högloft. Ridderffapet och 2ldcln, at den
antagna Bewillninqen, oafkorrkad och oförändrad, til
sina bestämda ändamål, utgår til nästa Riksdag, med
samma istefsrvLtionsr af RidderskapetS och AdelnS
rätt', at astrid bestämma tid och summa, som wjd
r?89 och 1792 arens Riksdagar bliswir gjorda; samt
at, 1 fast de öfriga Granden göra uagra afdrag i Be.
willningeng l-eparkiiion, i lika propwrnon ma afdra.
gas a Ridderstkapets och Adelns andel; och BewillNing6-Urffo!tet
alaggas, at wid kix^sclirionsn sadanr
Noga iakttaga.
Hätti! ropades J a«
Herr von Lageström begärde den tilläggs
Ning, at Bcwillningen ej rager sin början förr än nästa
ar.
Herr Grefwen och Landt - M arskalken.
Det förstas ända.
Hans Lxcellsncs Herr Grefwen och
La n dt - M arskal ken. Som tiden är korrt och att
skilliga saker anni, äro oasajorda, får jag x-ro^onera
Högloft. Ridderffaper och Zldeln, at i eftermiddag ä--  ker sammanträda.
, Bifölls»
Grefwe Al är ner, Öar! 6zf>ris!, begärs
de at den ifrän Lanco-Uiskottet inlemnade Berättelse
om kan^uens Förwaltning äfwen da matte fa up!äs
sas, armindstone dörjan och sinret deraf; men likwäl i
hela sin widd intagas i kromcoller.
Samtycktes.
Sedan Herr Grefwen och Landt.Marskalken utsatt
klenum i eftermiddag kil klockan half feni, ätskilldes
Högloftige Rjdderskapet och Adeln klockan h
til z.
In stäem krorocolli
A. 6. Lilverstol^s,
Den 12. Junti, eftermiddagen.
klsnum klockan 4 5'
Efter nlkannagifwande as Herr Grefwe» och LandtMarskalken,
det Herr l^lvrclsriltolxa, ^.näors, begärt
at tala, yttrade sig
Herr d>l or äsnstolxs. En wärd, men nu
franwarande, Ledamot har för slera kisni-dagar sedan
Ho6 Ridderskapet och Adeln wäckt en sräga, som da
tycktes gourers alla, nämligen huruwida Fullmägtigs
as Ridderskapet och Adrin uti Riksens Ständers Landas
kunna tillätas ak biwista Riksdagar. As hwad
som händt denna Riksdag, tyckes denna fraga wara
af mycken wigt, och nu »värdigt Ridderskapet och A»
deln, at stadga någon Lag i detta fall; afwenwäl får
sag ödmjukeligen fraga hwad dag justsrmgsn af »vara
krolocoller kan komina at företagas.
Hans Lxcellencs Herr Grefwe» och
Landt - Marskalken, krvracullern» skola justsres
sä snart de blifwa färdiga; och hwad den andra sa,
ken angär, har jag förut andra ina!, at föredraga
RidderDapet och Adeln.
Uplästes följande af
Herr LlinZtporr, Qsrär^ inglfna DiÄs--  NiLn: Igenom de af Ridderskapet och Adeln hallna
wal, har e>, wärd Ledamot af andra Clatzen, Herr
Staks.LscrslsrLrsn och Lommsnäeursn I-s§ri!,rin§,
bliswik
»289
blllwit Fullmägkig för sömma Gast uri Riksens Ständers
Lancjue: och Ridterskapet och Adeln kan med
ali säkerhet räkna pa de nyttigaste fölider af hans
trögna rakflag. Hans Företrädare uti Futimägn-skåpet,
Herr Lapiraiuen och Riddaren Häam LrälbLmmar,
har i fjorton ar förestått detta göromål, med
a!lr önskligt nit, med den framgång, ar han af Llevilioner
och Lsnoo Utskott erhållit de mest smickraIIde
yttranden om sit förhållande; med den redlighet och
oegennytta, at han wid 70 arS alder icke äger nog
för sina behof.
Mates mig Makas, at lil Ederg Lxcellencss
och Högloft. Riddei skapetS och Adelns öma behjerta»,
de hemställa, huruwida nago» föreskrift matte gilwaS
kil Lauce) - Utskottet, ak tildcla honom någon ärlig
kenllon til en karfwelig bärgning i hans ålderdom.
Hans outtröttelig» möda och omtanka rold förbättrande
och rvardandc af Hushållningen wid lunika Pappers-Bruk
och gkföljande Lägenheter äro för allmänt
konda, ar jag skulle bchöfwa göra någon beskrifning
deröfwer: och monne dek icke skulle wara mera tiifrcdsställande
för Herr 8 slliammar, mera nyttigt för
Långarn, at han med en wist ärlig inkomst förord--  nades til Styresman wid berörda Langusn kilhörande
Lagenhet luncha?
Friherre von k, antinus K au fan, Hans
Lxcellenoe Grefwe Luulk, Grefwe ZrrömkUr,
Lreärio 6 ecirA, Grefwe k. sPVen --  ttaupr, Lias», Friherre Lljsrra, med
flera, instämde häruti.
Grefwe A/! or ner, Larl 6 siiri el. Sasom
Ledamot af psnco-Utskottet anser jag mig förbunden
tilkännagiswa, at Lspirsins 8-Zlhsmmar, genom
sin omsorg och sm »it, sa godt som ä nyo byggt
det konfus» tilhöriqa 1"umbs Pappers-Bruk, och satt
Förwalkningen derstädes pa en annan och förbättrad
fot. Jag anser för en glad pligt, ak fä anmäla hwad
nytta hans sorgfällighet gjort, och ber at sa recvmrnsnäera
honom til åtnjutande af något wedermäle af
Högloft. Riddcrskapers och Adelns benägenhet.
Friherre Lo^e, Lric ^obsnslan. Jag
förenar mig mycket gerna med den warda Ledamoten,
som föreslagit ek prof af Ridderskapets och Adelns erkänsla
och wälwillja för Herr Oxirains 8lgchgmmsr,
och magar endast göra den erinran, at det kanske
more nödwandigt, at wart beslut genast underställdes
Le öfriga respsÄivg Standen, med anhållan öm de»
ras benägna samtycke, hwilket för en sa förtjent Man,
som Herr Lapiraineri Lisltrsmmsr, ej torke bliswg
swart at utwerka.
Herr Tiberi,, Christof b sr lioZirlsur.
I synnerhet, om han ätoge sig den förbindelse at fortfara
med inseendet pcb förwalkningen af luncha Pappers»
Bruk, dä den Summa, som Högloft. Ridderskapet
och Adeln skulle behaga för honom utsätta,
kunde anses såsom Lön.
Hans kxLSilencs Grefwe Ruurlr instämde
med Herr Tibets, > sa mycket mer, som en psnston
af Languen skulle wara et wadeligt prLjuckicsr
at framdeles kunna anföra; hwarföre och da Ospi->
rsiirs LtZIKnmm-ir aade sa mycken och »verkelig för
-
tjenst, Hans Lxcsllencs hemställde, at Ridderskapet
och Adeln malte austa honom en lön för sin öfriga
lifstid.
Manga begärde harpa proposition.
Grefwe stärner, Larl Gabriel. Ak jag
ej genast föreslagit detta för Högloft. Ridderskapet och
Adeln, ar orsaken ben, at emellan Lanea-Fullmägtiga
och Lspliains 8l3Ibammgr kunde upkomma nägra sivarighcler
wid bcstiit, four angä ^umb», men det ar
för öfrigt en sak, som kunde remitteras til LanLo-Utskottet
at regleras.
Herr von Lageström, solia n. Herrar
Lanea Fullmagnge torde hafwa sivart at afgöra
något til Lapnsine Lralbammars förmon, om Högloft.
Ridderfkapet och Adeln sjclfwe icke äscsrmmsra
Lönen.
Friherre von Lgnringsbsuien instämde
häruti, och önstade at den ej mätte anstäs för ringa.
Mänga andra instämde äsiven häruti. Grefwe
körner begärde communicaiion häraf med de andra
Ständen.
Herr Xib erli. Högloft. Rldderst?apet och Adela
torde först böra fullt stadga sit beslut, och sedan communicsrs
det med de andra Ständen. Jag fär i ödmjukhet
förestå, om detta Beslut ej kunde blifwa, at
IuksenS Ständer skulle ösiverlemna til sina Fullmägtiga
i Languen, at updraga Lapiksine LiZlbammar
iuseendet öfwer H>b, Pappers - Bruk, med den lön,
som kunde finnas fivarande emot hans möda och sörlie
lister.
Grefwe Lrrömkelr, k?rsäric Oeorp-,
Siimman kuntze ju af Riddorstapet och Adeln genast
stsrerminerss, och hela Befluket sedan communiecrss
med de andra Skantzen.
Friherre Oxen stjerns , 8v en (Gabrie!.
Sedan Lopilains LiZIbammar adagalaggt sa mycken
nit under fit Fullmägtigstap, kan 400 Riksdalers
Lön icke anses wara för mycket.
Hans Txcel lencs Herr' Grefwe» och
LanLl - Masstalkon. Bifaller Högiost. Ridder»
stapel och Adeln, at Herr Lapirsme Xäam 8rs>!iammar
mä bibehallaS wid in.seendet öfwer l^umbr Pappers-Bruk,
och derföre åtnjuta et arfwode af FNrahundrade
Riksdaler ärligen, hrvilket Befiuk med wara
roi^cLäkvr Med-Stander styndcsamt communicrras?
Bcswarades allmänt med Ja.
Grefwe Lun§s, lV^Zrken. I klxpoäuinnsn
Häiom kunde ju tilläggas, at Riddcrstapet och Adeln
stuae anst et bifall härtil såsom cn wä-lwillja as de
andra Stäuden.
Grefwe H/körner, (larl 6abric:l. När
Höglost. Nidderstapet och Adeln gifwer ds öfriga rsspeKiva
Ständcn tilkänna orsakerna til fit Bestur, fä
har Rldderstapct och^Adeln ju all anledning ak wänt»
deras bifall..
,29;
Hans-Tx c ellsncs Herr Grefivcn och
Landt-Marskalken propvnLraäo: ined tilläggning
af en wänlig begäran, dre de andra Scänden mä be.
haga göra Ilka afseende, son: Riddcrffaper och Adeln,
pä Lapikaine Lcslttsmmars förtjenster enior I-e.ncc»-  Werket.
Bifölls.
^nllsraäss twänne kixtratäa kratocolli afl för,
lidne gårdag om Srnrelsen af 6ancc>- och RiksgäldsWerken
, samt om Salpetter - Sjuderi - KsglestiiZon.
Herrl.snnerstjsrng, polian Vist I bol m.
I det först uplästa ?rttrvooIIs-Utdraget stan, ak
en Division af Hof - Rätten skulle ivid malö af--  dömande, rörande Usncc» - Fulimägtiga , filta under
Tysthets - Ed. Jag förmodar, at bartil mäste Kongl.
Masttö Nädlga tllständ behöfiva begäras: Hof. Rätten
rlepsnäerar af Kongl. Majst, och ej, såsom Fullmäg?
tige i kaninen och Riksgälds-Lonloirol, af Riksens
Ständer.
Herr ak Idkar 6 in. Detta synes mig östnerflödigt,
emedan saken sörewarit i Hemliga U,skottet
och derstädes partLrar Konungens tillåtelse.
Derefter justaraäor Riksens Ständers lixnsciiiron,
rörande Krönrngs-gärden m. m.
Uplastes följande af Herr vdn Alp sörlidne gårdag
ingifna och pa bordet laggda Dieknnsn;
Utan ak framkasta något ti! hinder »ti det redan
fattade Bustus, rörande beskattningen kl! KealiUnonens
werkställcmde, anhäller jag i ödmjukhet om Högloft.
Ridderskapers och 2ldelnS tålamod at afhöra »agra
anmärkningar i anseende lii följderna och sältet, at förekomma
hwad som kunde bliswa wädliqr.
När särdeles stora Stats- och SamhallS - behof
hastigt inträffa, är b skattning pä strmögcnhet stundom
oundwikelig, och et angelägnare föremål i fredstid, an
det ac återställa ordning i Pcnninae-wästndck, giswes
wäl es. Men ehuru förmögenhets hufwudstod ostrjdigt ar
den sannaste grund ak deruppå »kräsna tilgängen pa det
hela, och fastän et slikt beskattningssätl synes wara det
lättaste, at w:d utöfningen sa rikta, ac utskylderna
omedelbart falla pa dem, som aga mest, lärer wid närmare
undersökning roja sig huru swart sädant ar at
rverkställa med räktwlsa och billighet.
Fast egendom och inteckna!) skuldfordran aro de
enda siags förmögenheter hwilka rätteligen kunna
pröfwas.
Enffillda Personers RäkcnsVaps-Böcker kunna ef
ransaka6 och deras Penninge - förråd räknas af andra,
uran at förstöra mangen , hwars rörelse är af den be»
ffaffenhet, at framgången beror Utaf Allmänhetens begrep
om desi rikedom, da emedlertid osta hans ställ,
uing är i sjelfwa werket mindre fördelaktig i det afseendek.
All förmögenhet, som til utslaget ar owisi eller
underkastad hastiga omwäxlingar, kan man es begära
«t den kil fullo upaiswes; en siik förmögenhet kan lik.
WÄ wara ganska stor. En man til exempel har ems
rL95
fenllga Summor i Skepps-Parter uppå Utrikes Fragthandel,
en del försäkrad, en del intet; Fartyg gä förlorade
och dermed en betydlig del af hans Rikedom»
Sadant är lämpligt lil manga andra, och swart är ar
finna någon allmän beskalmings-grund, hwad sätter
beträffar i dylika fall. Emedlertid inses lätteligen,
hwad stor och obcstämmd Summa förmögenhet derunder
gär obeskattad.
At kemna sä grannlaga amneus afgörande til Ta«
Krings-MänS godtfinna.ide, och som detsamma innebär,
til möjligheten as den inflytelse, som eget imeresls,
FörelrädeS-wänskap, hätskhet, asmund, sorglöshet, okunnighet
och rädsii kunna hofwa pä dem, är ttvifrvelrutan
något som pakallar eftersinnande.
Edgång framställer sig da, såsom ntwag i stäft
let, wid twifwelaktiga tiifällen. Men äska upgift pä
Ed i sädana fall, da falsk Ed lemnar winst igenom
undantag, är äswentyrliqr; det ar ock at påfordra, ak
wittna emot sig sjelf, och ger anledning kil menederi;
den mindre grannlaga undandrager sig, och tyngden
faller uppå den ärliga.
Af det ena och andra upstar manligen obefogade
misstankar och inbördes tilwitelser, aswundsjuka pä dem
som bliftva skonade eller synas fa wara, samt sluteligen
et allmänt wisinöje» Den ena efter den andrs
fredar sic Saniwete för egna sörebräclsec at hafws
brukat undansittgler och återhållsamhet wid Samhällsbördans
undcrhjelpande. Hvad werka» dylika mäkk
och steg medfört i England, hos et likwäl sa rikt folkslag,
är icke okändt.
I sjelfwa werkst blir bes?>rttnrng pä förmögenhet,
alltid ec a-drag a hwars och ens inkomst, förr eller sednare
, för fa mycket som han ef ager i arbetadt Silfwer
ak erlägga; ty säljer han för sadan orsak något
nödwäadigt bohagstyg eller annan rilhörighet, som nia.
sts äterköpas, sa blifiver dest behållning sä mycket
mindre der åror. Tager han bertil af sit penningecÄpmrl,
sa warder dest inkomst deraf i samma man
mmdfkad och tillika förlaget för andra. Sädant synes
obetydligt när en enda person betraktas, men utgör
mycket pä det hela.
Ak ådagalägga huru swär en siik beskattning är
at nlstäila med rättwifa, och huru warsamk, moget
öswermagande detta amne fordrar, torde ensamt göra
tilfyllest, at i anledning af hwad sidst anfördt ar anmärka,
det i samma man en afgift pa förmögenhet
Drabbar inkomst, sadank, för hwarje r ?roLenr
laggd pä förmögenhet, gör för den som upbringar afkastningen
til /^'dels Förtjenst, io kr-Laars afdrag
dera, och för den som utaf sin Förmögenhet har
; kraLonrs inkomst, gör det 20 kroLcnrr afdrag
uppå denna.
I menighetens tanka ar det et hnfwud - föremal
ivid Beskattning k gemen, ar träffa Penrnnge-karlen.
Der är manligen der tal, hwarmed myckenhetcr up>
retas emot demj som aro i mera synbarc wälstand
än dr flesta. Såsom Lagstisknings-änine fordrar Detta
något utwecklande.
Träffades l synnerhet den Pennlnge-man, som
tidtals häller (^ualor liggande, ar dessemellan med
dem
!297
dem ockra pä mynt-oredan, sa ivor? minffningen uti
dest päföljande inkomst, kil ingen afsaknad för Samhället.
Han blifwcr dock i al! händelse den , som minst
räkag af alls. Taxeras han i högt, flyttar han sina
penningar ur landet. Men deras antal, hwilka kom»
ma under denna beskrifning, kan cj wara rätt stort.
Ägande rätten är imedlertid ef befästad för någon,
om icke afwen de nyflnämnde fa behålla pä lika
wikttor med alia andra, hwad de wunnit pä et tiifälle,
som allmänna tilställningen lemnat dem. Med wilo
lerwallons afhjelpande i myntwästndet, uphörer denna
singö winst, och deras pemstngeförräd anwandaS
sedermera kil nyttiga företag och biifwer et ivärkcligt
rörelse - Lajstial.
Annorlunda an med dcsie, förhaller dtzt sig uti
en »ärwarande stund med de penninge-Ägare, hwilka
hofwa deras förmögenhet instucken emot ränta uri ldoghetö
rörelsen. De äro Näringarnes förläggare;
hwarundcr de som fföta dylika sörehafwauden och deraf
draga fördel, samt de, hwilka bertil försträcka medel
emot upgäld, bidraga samfält lil bet för Konung
och Folck gemensamme ändamål, idlLrional-förmöqenhelens
förkofran. Minskas ärlige förlaget, sä lida Naringarne,
emedan räntan blir drygare i allmänhet, chwad
författningar än deremot mä lagas.
Desie pennings-ägare aro förmodeligen lika berättigade
med hwarss annan nyttig medborgare, icke
ttl undantag ifrån allmänna Statsbördans dragande,
Men til sorgfällig omwärdnad af Samhällets Fullmägtjge,
i allt hwad deras agande-rätt beträffar; och der.
til hörer wäfeMeligen allBejkattnings jemna fördelning.
16Z
12-3
Medelst Ofwerflöds - Avgifter, och dem uppå
conlumprion, förnämligast ä utländska »varor; dernäst
ä sädant som icke hörer til de första nödwändighets
behofwcn, och slutcligen, genom en wist p-oCenis
afdrag a qvarlätenstap ivid kilfälle af dödsfall,
sadank uri en sagta stigande jaroxorrion efter
Summans storlek, — medelst desta krenne slags afgifker
träffas Penninge-karleu säkrast med de förniögne
i allmänhet, efter råd och lägenhet pa det
mindst kännbara sätt.
H vad utgåendet af Silfwerskatten beträffar, företer
sig, at Werkfilfret, ingenting mindre är än
jämnt fördeladt Orrcr och Inbyggare emellan, sä at
cn del äga mycket deraf, e» ännu större mängd
litet eller intet; de förre utgöra Silfwerskatten utan
känning, de sednare mäste köpa Sillret, eller inbetala
eomributionsn efter Metallens gängbara pris.
All Wara stiger i warde, i samma man som
ben allmännare efter sökes; och dä 2-r. million litzin»
go innewarande är, synes för det nästkommande wara
ac befara, det Silsret skal! refa sig ansenligen i pris.
De mindre förmögne blefwo dä de mäst betungade af
beskattningen.
At den skattskyldige sö^st skulle köpa Silfret
dyrt, och 6grx;uen sedermera ej emottaga det, utan
til ek wist lägre warde skulle kunna hafwa sina olägenheter
til motande aj ändamalet, som är, ak komma
til vispolition af det onyttigt' sä liggande MetallFörrad.
I samma man som Silfreks pris stiger, warder
det uträkning, at med klrnc«-Sedeln uttaga Lareis
utur och gör detta da kil en stor del, jämte
arbetat Silfwer, möjligtwis ull Judars och LpscuIsnrers
händer utrikes i förmodan, at stur omsider,
när del blifwer annu dyrare, lemna decsamma uppå
dem förmånlig-,'wilker såsom Ian rilbaka.
Skulle I-^inancs-ställningen och Penning--Merkel
i allininhet sedermera börja an widare innm§la
sig,- igenvln (äours och ^§io, blifwer icke enS möjeligt
at afhjelpa sädant med hwad häldst medel.
Al äter tilstuta en Bank, som igenom regelbunden
förwaltuing, äger tilräckelig styrka, at inlösa
alla sina utewarande Sedlar, ware kan hända et
illa afmätt steg til förberedelse af en Lreckit-Scdelrealilation,
hivars framgång sa hufrudsakeligeu
beror af Allmänhetens tanka om detta Werks osivikeliga
förmåga at lil pricka upfylla alla sina förbindelser.
När en, öfwer det wanliga betydelig del af
Landets Rörelse - Lapital, drages pä korrt lid lik
Hafwudstaden, kommer penningen ej förr, an efter
längre tids förlopp tilbaka til de aflägsnare orter.
Hwad Jawänarne, de uti större Smstader och deras
granstap undantagne, stola contriducra, särdeles
pä landsbyggden, mäste de förwärfwa medels
försäljning til conlumtion i nejden. Men, igenom
den i allmänhet jämte werksilfret utgående
större summa i Sedlar, wid en ansenligare bestattning,
är staga ivardt, om icke det skulle kunna
hända, at myckenheten sedermera i mera eller mindre
män saknade tilgäng pä köpare och tilfälle til
arbete, samt at Landt - proäuÄers pris nedtwingades,
pä et i siikt fall kännbart fatt, under det
Stadsmanna waror stcgo i dyrhet.
IZQ2
Slutsattsen, svin af allt detta dragés, ar den:
at en den bäst ester förmögenheten afpastade bixtraoräinaire
Bewillnings - afgift, som, fördelad pä
längre lid, latt utgår, kan blifva omöjlig L werkställigheten,
med korrt tids utrymme.
Deste aro de hufwudsakeliga betänkligheter wid
förewarande ämne, dem jag ansett wara min skyldighet
at wördsamt framställa til Högloflige Ridderskapets
och Adelns ompröfwanoe, huruwida de
förtjena uägot afseende.
Uti sä wigtiga mål som detta, der framgång
och hinder bero af mänga imvecklade omständigheter
i et widsträckt sammanhang, synes det, som bortre
mindre sörmänliga händelser afwensä wal kuxponsra8
som de lyckligare; och hemställes til Högloflige
RiddersSapet och Adeln,, om icke tjenligt more, at i
förutgående pätanka en utwag, i fall den päräknade
Silstoer-konä ej iugeck igenom beskattning; den utwäg
nämligen, at uti vetta afseende föresiä lil ds
öfrige Riks - Siänden, "at med dem samfällt Lil
"Konungen i underdånighet öfwerlemna, at när
"Swensta Rikets Inbyggares omdöme om Usali"kution8-Planen
och Silfwer - beskattningen , chamt
"de flerearigs Lonrnnt-Seolarua, jämte andra der"med
förknippade onrstandigheter, hwilka sä nära
"röra äganderätten för folk af alla Ständ och Clas"ser,
blifwer uogare och mera allinänt utrönt, än
"det annu kan wara, widtaga det realilations"sätt
som Hrns Majtt af Landsfaderlig onnvärd"nad
och uppå underdämg tilstyrkan af Riksens
"Ständers för kaueo - och Riksgälds - Lontoirs"förwalkningen
tilfatte Fullmägtige, anser wara det
"mest rattwisa, möjliga och för de skattdragande af
"alla Ständ drägligaste; Välförståendes, med bibe
-
!Z2I
"hällande nu och framdeles, af de igenom Grundlagen
Riksens Ständer tillgörande Bemillnings- och
"Beffattnings-rättigheter; förutan hwilket sidst an"förda
tillägg, jag icke stulle drista framkomma
"med något dylikt förslag."
De ifrän Höglofliga Hemliga Utskottet afgifne
Betänkanden wägledaftil kännedom och undersökning
i desia ämnen; men mindre försigtigt wore det kan
hända, at lemna sädana band enrot afwikande derifrån
, som betogo all hjelp, i fall oförutfedde omständigheter
inställde sig, hwarigenom en omsättning
af förmögenhet man emellan eller någon annan
slags brytning, förmarktes tilstunda. .
Hwad emedlertid til en början wore insamlat
til realisations-behofwet, i en följd af de redan
widtagne beslut, blef alltid at anmanda til samma
ändamål; sä at ingenting, medelst det i ödmjukhet
förestagna gjordes fruktlöst.
Herr Grefwen och Landt - Marflalken.
Jag får den äran anmäla, at Herr Unvo^en von
/rist anhällit det hans lVleinorial mätte ytterligare
blifwa hwilande pä bordet.
Herr Lriponvaläe, sfgcob ^ ric. Jag
utber mig, at det mätte fä ligga til nästa Riksdag.
Föredrogs ä nyo det i gär upliste och pä bordet
lagde krotocolls Utdrag frälr Hemlrga Utffottet,
af den io:de i denne manad.
Herr von IrnZLliröm, sjönas. Uplästs
derefter följande:
I Z02 S!»!!2.>!> l--S
Dä Högloflige Ridderstapet och Adeln til afgörande
företager Hemliga Uistottets Betänkande
och den del deraf som rörer, at Bewillningen stall
uti VanLO, eller med den sorestagne ckevaluakionen
uti Rik-gckds-Sedlar, utber jag mig, at lil Högloflig
Ridderstapeks och Adelns högstuplysta pröfning,
fä aflemna följande:
Emir Bewillningen börjades at päarbetas,
kändes ej annat än Riksgälds-Sedlar, såsom den
myntsor-t, hwarmed den kunde betalas, och i relation
bertil, ar den blefwen mi sin mon ansenligen
ökad, och torde hända, öfwer sit ratta behof, eller
den summa, som Höglofl. Hemliga U'stotlet erfordrat.
Det ar en ogörligdet, at preLill kunna säga
det belopp hwartil hnaarje Artikel stiger, ty fä
mänga omständigheter sammanstöta, som dels kunna
öka och dels mindsta summorne. Kunde de precilk
utsättas, sä behöfdes icke Taxeringsman. Bewrllningcn
är således byggd bäde pä säkre och uppå
xrodable grunder, dock alltid med det förbehätt och
ben försigtighet, at den snarare skulle öfwer - än
understiga den ästade summan.
Jag som haft den äran wara Ledamot af Högloflig
Bewillnings-Utstottet är öfwertygad, at den
innebar et stort öfwerstott, och derföre, samt dä
Bewillningen stulle utgä med 22 pwoLentw förhöjning
uti Riksgälds - Sedlar, derigenom Bewillningen
stulle til -stdel förhöjas samt blifwa Landet för
lung, ser jag mig nödsakad afstyrka detta betalningssätt
af Bewillningen, intil desi at kealilatioven
tager sin början, dä den kunde, pä satt Högloft.
Hemliga UtstottÄs derom bifallne Betänkande
wara gulden.
l  rzoz
Jag ffulle sannerligen misskännas af Högloft.
Ridderffapet och Adeln, om jag kunde tiltros, at
icke af yttersta krafter wilsta bidraga til det allmännas
bestånd, men jag anser försigtigheten at icke
utmärgla Nationen wara as yttersta wigt och uti
sä manga asjeenden nödig, halst realisationen ä
denna påökning icke är ansedd wara byggd. Om
Högloss. Ridderskapet och Avel annorlunda täckes
förordna, ager jag inom mig den tilsredsställelftn,
at hassva förestagit, hivad jag ester min oförgripeliga
tanka, trott wara med det Allmännas bestånd
mest instämmande.
Grefwe körner, Larl 6 a bris 1 begärde,
at krotoLoll8-Utdraget mätte til afgörande företagas
punkl-wis, emedan det more sivärt at yttra
sig öfwer hela innehållet pä en gäng.
Herr Tiberia instämde häruti, hälst detsamma
innefattade twänne särstildte ämnen tit Riddcrfkapets
och Adelns afgörande; det sörsta, at ifrän
nasta ärs början, Riksgälds - Lontoirets inkomst
mätte ärläggas med ^ i Lanco Lpscie och i
Riksdaler (lourant, dcräst realisationen dä kan
för sig gä, men i annat fall utgöras med LreäitSedlar
efter den äfatte clevaluationen; det andra
angäende betalande as Lonvo^ - (kommissariatets
skulder go2,OO2 Riksdaler; och det tredje rörande
någon ändring med de af Riksgälds-Lontoiret utgisne
Koppar-kolletter.
Grefwe lAörner. Den första punckten innehåller,
om jag ratt fattat, at Bewillningen ffulle
lil dess realisationen är gjord, betalas antingen i
Lanco och Lourant eller i Riksgälds Sedlar med
rzv4
20 xroLents ^^io. At betala densamma i Lanso
later sig ej göra i anseende lil omöjligheten, at fa
sä mycket Lanco-mynt. At betala den i RikögäldsSedlar
och >det föresiagne r^io, utgör äter -t-tdels
tilökning i Bewillningen; således tiistyrker jag ödmjukeligen,
at lil desi realisationen är gjord, Vewillningsn
mätte utgå i Riksgälds - Sedlar; men
nar realisationen är gjord dä blir tiden, at ärlagga
Bewulningen mes -Z-. Lanco Lxscie och
^.'del i Lanoo Lourant.
Herr dlorcksnllolxe, ^.nclers^ instämde
häruti.
Herr (Zripenvalör, sgonb Lric, begär»
de xcopolition pä Grefwe lvlörners tilstyrkande.
Herr Uggsrcrantr., LenZt> conformeraäs
sig med Herr von LnAellröm.
Någon yttrade sig, at om Bewillnings-Ntskot'tet
hade hast sig detta hemliga Utskottets föreflag
bekant, hade Utskottet icke föreslagit BewiLningenS
re^artition til sa högt belopp.
Herr Libert,, (lbrillnp>l,sr Lo g i 51gu §»
En Ledamot af Ridderskapet och Adeln och Bewilluings-Utftottet,
har nyss, säsom stal emot Hemliga
Utskottets Betänkande anfört at den deruti frän
början af nästa är föreslagna tilökning uti Bewillningen,
har aldeles icke warit päraknad af Bewillnings-Utstottet,
som twartom funnit BewillningsSumman
i Riksgälds-Sedlar fullkomligen upfylla,
ock om jag ej orätt fattat, äfwen Lfwerstiga det
------ IZL5
behof, ak hwilket den är anstrén. Aag wek icke,
hw'ib k:»'.ds?ap om Riksgälds Wrrketö liistälid, som
btifwit Bewjllnings- Urstorret meddelad, mea Hemliga
Ui stöttet, iom deraf äger dea fullkemiigastb kännedom,
försäkrar ar Riks>a!ds icke nästkommande
är kan uplylla sina förbindelser, med mindre Bewill»
ningen urgär j st»ncn-mvnr, eller med den fslesie.gna
äevsl vseroaen af Rcksgälds. Sedlar. Der ar lnst ge»
nom otllräckligheren af benna Beärilinings, Summa i
er försämrade »nät, som Riksgälden , sedan sirsta Riks»
dag, i ställer ak mmdstas, blifwic ansenligen fölökk,
och sadan torde öfwer följden bi isma af »k offlug pä
Betänkandet. Dä jag icke hast ben äran wara Ledamot
af nagordera U-ssiotter, kan denna anmärkning
icke aimsriede!:, än såsom Ll twifwelsnia!, af m.g framställas.
Hemliga UstotkttS Betänkande cm Realifationerr
utstakar tydligen, huru, sedan denna för sig gatt, bade
Bewiilaing och anora p itter stola u.gk» as, namn»
lige!' ^ uti strncn och 4 i Laur-rnr. Det lärer »u
icke wara Högloflig?
dig-' ar bestämma om-a > tid eller sätt, och genom et
alflrg pä be af Hemiga Urstork t nu sedn-.-st för.stagne,
winnes samma ändamål, som den östade kroxostlwnen
äs)star.
J'g anhalstr derföre ödmmkast, ak annan kropechiion
icke göres, än uppå sjelfwa Betänkandet, el,
ler rättare, den puuA deraf, si>m är under öfwer,
läggning.
164
rzo6 ^ l
Herr vein Ro turist eiri, >7,Iz. Förhällandet
nr werkUige,, sädant, som den warde Ledamot,
hwilsc» nnst talat, trott dttwara. Hemliga Ulstocret
har icke förestagit någon ti ökning i Bewillninge-Summ
n lör den gamla skulden. Det har skett i förhoppning,
ar Rcksgälds - (lomKrer skulle fä fina in.
komster i godt mynt. L nroirsr kan icke hädanefter,
som hittils, genom uiginvande as Lreclir-Sedlar syl»
la dei. brist, som genom (murs och ^§io kan upkomNio.
Detta har warit grunden lil Hemliga U skortekS
tilstyi kalide, ot L'nrairer antingen matte fä upbära
stna inkomster i .godt mynt, eller med den fastställda
ckLvalviuumsri.
Friherre 8rael von bstollstoin, l^ortik^
1.uävig. Det kan nial wara, ot Hemliga U.sköller
gjort en mistrakning, n;en jag anser för ganska betänkligt
at med lst detta smLjuälcar införa et sätt at afbörda
slg skatter och Bewillning ined ^Zro pä det
gangbara wimkct, sa framt icke Kronan pa dylikt
sätt asm en skulle betala sina Ämbetsman och andra,
som af Kron n erhälla betalning; får således kil Högloft.
Ridderskapcts och Adelns ompröfwande understa!,
la, om icke denna pu»A i Hemliga Utskottets Betantande
matte affläs.
Herr Tikols,. FrZgan lärer här endast warel
om B-w>ll>imge„ til Riksgäldens betalande, e) om
Seattwerkers inkomster.
Herr von kHIan^, ssoksn ^acob, begärde
up n«u,ng om Bewttlrstngs-Ulskottet kant detta förstag,
ar Bewilbstngen skulle utgå j Lsmc» mynt med äe
VLlVLtMN.
i;°7
Grefwe I^Lrvenknu^t, Llaes. Sedan
Riksens Etänd-r stadgar, at Riksgälds. Sedlarna sko.
la förlora 16 ston (lein, wäqar jag, deni! föranledd
af Stats - werkers betydliga förlust, sa länge OinributinnernL
med besia Sedlar betalas, kilstyrka ar Hemliga
Utskottets betänkande gillas, sä mycket snarare,
som om liostil,rian?-planen kan til någon del fullbordas,
jana» nu warande Bevillning upbäres, blist
mer der en ätagcn skyldighet. En wärd Ledamot har
behagat yttra sig, ar om BewillningS-Utskottet kant
denna fraga , hade dct säkert prvjsKerar mmdskning i
Samman; lag äter förmodar, ak med dylik kundskap
Bewillnrngs-Utskottet ansett sin skyldighet likmätigt at
oka den.
Herr van kl naeström, f'bsn. Redal»
under den 2O. lXästi nastlidne, har Höglostiga Hem»
liga Utskottet up.stfwit sit allmänna Bciankunde om
kttnm.Lrrnzz rog!sr»uäs, och föreflagit de stora upost
riugar, sorn af kanders ImixMänaxe skulle fordras.
Detsamma ar af Ridderskapet och kldel» d. 26.! k m«
nra manad i hela sin widd bifallet. Ordning och La.
gar kräfwa i allmänhet, ak fatrsde Bestuc efter sin
ordalydelse gä kil werkstalilghtt; Förenämnda Bestut
af et Bifall är satkadtt ester föregången Votering;
nödrvandigheten at halla det i helgd ar dä sä mycket
större. Wär Nädige Konung har uti Dest Bref af
den 5, i denna mänad sorn här är »plast, förklarat
detta af Ridderskapet och Adeln fastställda Beslut wara
oryggligt. Huru kan man dä tanka pa något nytt
förordnande, som skulle medföra ändring deruti?
Wisterligen skulle Riksgälds - Lonroirer hafwa
förmon af at finna fin stigäng ökad igenom det nu i
IZV8
fraga warande först,get, at Bewillnlngen genast mät,
te utgå med i6^-chf-roOsn?s -^b>rs, som lärer utgöra
2O sirosjc-n,, a-ch», hvy-öet ock förnioLxl-.ökN
skulle öka de st ktbragandes första ä-irga utgifter
med 16 Turnor Guld. Zilla (lessor winna wid
förökande af sina inkomster, och deras utgifter biiswa
sä mycket lättare ac bein ida; der är sar-nr: men
utgör det ock er skäl, at beruiiga Rikets Amcwänars
med drygare pälagor, än de forma ar bära? der kan
jag icke finna.
Samtelige Riksens Ständer hafina nrisat en
ovanlig beredwillkghet at göra upoffeingar ii! det
Allmännas nytta; den ena dagen efter den andra
hofwa dr be wik! ja t, dels nya, dels lilökadr utgifter
til Psnningo-Werkets uphjeipande, ti! Rikeffulden
och annat. Ingen olycka more dck, om Landets Innewänare
samrclige kunde bara dcsta Utlagor uran allt
för stor känning; men jag fruktar, ar olik för manga
kunde komma at swigta under bördan as de redan
älaggda Utgifterna: Det lärer dä blifva hög tid
at en gang uphöra med yrt-liigare Bewiliningars
antagande.
För min dek kan fog icke finna, det wisa en
rlgkig tilgjswenhek för Konung och Fädernesland, at
famwcka til Uäagor. hwilka skulle krosia Landet,
gwäfwa Nännas Idkare, fiworficka stora wifirakningar
wid Upbörden och åstadkomma er i al-a tider be«
känkeligt Mist-wse, hwars följt cr icke kunna förut uc»
räknas. Jag anser tvärtom dec wara en rsdl'g
Medborgares skyldighet, at i tid sota förekomma
anledningarna ri! alla obehagliga händelser.
Och af dest, skäl sammantagna, kan jag icke
annat än alldeles bestrida förstaget, at Bewillningm
genast målke ulga med osslag ester Hsvglvgtiemr
gruuoerna;
Jsg pastor, ar der malle c-sflaS, såsom
en ir'.) B.w-llninq, såsom afwikandc »fran der igenom
votering den 26. Maji nästlidae fastställda B siulek,
wid hmars oryggstga werkställighet jag anhaller al det
rnärrc sä förblljwa.
(grefwe Märner. Sä snart Orvalvmianen
ej jckulie komma ac räkna» förr, än Ivealchitionen
Ar gjord, sa har jag ej något at påminna.
Men är srägan, ak denna betalnlngi-mschuäe skalle
kaga si» början nästa ar, och innan KsnlilHanen
är fullbordad, sä kan jag för min de! ej derrU samtycka.
Friherre Ribbing, 6enxr. Under den
tid jag maril Ledamot i Bewistnings. U jlvttec, har
jag ei kiinnat förese någon aima» grund för BewillningenS
betalande, än den den allmänt kända, i
RcksgäldS-Sedlar; således kan jag ej bifalla det af
Heml-ga Urskottet föreslagna beralnings-sätt, förr ä»
wi fä annar mynt, och sedan saller det as sig sjelsk,
at den erlägges i de mynr-sorcer, som da äro gängse.
Herr Grefwe» och L an d t-Marskal ken.
H -glost. Ridder skåpet och Adeln syneö wara af den
tarrka, ar lil des; !s:!»!st^r>nn>:n är börjad bör Bewillningen
urgä i Riksgäldsr Sedlar.
Friherre liibbinx. Frägan syneS mig bös
ra wara ingen annan än d-!>, at sa länge wi ags
Rrkkgä'ds-S:dlar, sä erläggcS Bewillnrngen i Riks,
gälds.Sedlar, och ak när wi sa Lanea-Mynt, sa crr
lägges densamma i Lanco-mynr.
rzis 7--—^!—?!
Grefwe läevvenliauxtz Llaes. I Hemliga
UtstotkekS kroroLolls-Urorag -aete sta, ac enär
R.ss!il-lkionen är börjad, kommer Bcwrllningsn ar
utgöras med Adelar i L^nco Larcia och chtdci i
Lanea Loursnr»
Friherre IvibdinZ förnyade hwad hail
ny si yttrat.
Grefwe lälam ilion. Uri Hemiga Utskottet
war aldrig fraga om den nuw-rande Vrwillinugen.
Deras Beslut kunde ej hasma en retroaK.vs ,verkan.
Denna BewiLnings flösta utbetalnings--ra.min
infaller wid början af nästa ar; dea derpå följande
ikring Februarii eller Martti mänadcr 1802; och i:>.
om den e^oguen är lissliiztrvn i fuii sang sch
mynk-sorterr äetsrmmar.16; annat beslut kauner jag
ej. Och skulle stsaliiation ej wid den eprcjULn
börjas, kan aldrig /Xgio haswa rilm, sastun snörrätt
stridande mot billighet och Liwen mor Hemliga Ut,
skoltcts afsigt, enligt hwad jag kunnat fatta.
Friherre bibbing uprepade ä nyo hwad
han ojwanföre sig u larit, och förmalte sig ej kunna
detta urlatkande fräuga.
Friherre von läsnringgstauion hemstälde
til RtSderjkaprts och Adelns ompröfwande, huru Riksgälds-Lonrai!er
möjligen skulle kunna upfylla silia
förbindelsir emot N ketS Langinvare, da tllgangarna,
imil desi IkLalU.itioncn gatt i fullbordan, blesive lika
otilräckiiga, fo>u dc hsttrlö warit.
Friherre lkibbing. Med ali aktning för
Hemliga UtskvtcelS Delänkande, får jag nämna, at
het bliswer omöjligt b, -a!a i Lanea förr, än Wi håfne
Kanca-Mnnr: imil dr st mosis betalningen ffe l
RikegLtdk-Ätdlar. Ingen betalning -kan jag bifalla
i annar Mynt, än det W: äge.
Herr L-lunck si stoksnlcstölä. Jag
hemställer kil Högloft. Ridderftapet och Adeln, om
Wi icke böre ha stna äfwen sa inncket afseende pä Folkets
bultande ulgängar, fom pa Riksgälds,LoukoirLlr.
Friherre von Tgnringsbaulen. Dek är
ej staga, ok betala i Specie kil Rcksgäldö-Tcmkoirec
förr, äu man fakt Lanco Specie; men da Tonroirer
skall betala den Utrikes gäldur och ej sar ntgifma en
enda Srdcl; sa hemställer jag yrrcrligare til Högloft.
Riddcljlapec och Adein, huruwida det ffall lata sig
göra.
Herr von Tågeström, ffostan. Hemliga
Utskottets Betänkande om Tinsnce. Planeg ar längesedan
afgjordt. Fag hemställer ödmjukeligen, om det
ej alwikes fran ordningen, ak vsmilera öfwer hwad
deruti redan ar stadgadt, och prorcitsrgr emot a>cr»
riptagande af et genom votering fasistälidt beslut.
Friherre Löpe, Trio ffobs nr ion. Dä
fraga endast tvckeS ivarr om den Benst-lm'. g kj! Rcksgälvs.
Lonkoirer, som bör erläggas för r8oi, hwll,
kec b,kalas rZoe. i Tebruarii, sä är det kanske betänkligt,
at ut,atta Riksgälds Lontoirsr för den brist
pa nödig ttlgäng och deraf följande mist, Lre6b, son,
skulle kunna upkomma, om en femccd<!af dest paräk.
nade inkomst saknades för Et ar. 2l erlägga 20 proLonk
pä Be oil!«'.inqen endast för sa korrt l,d, torde
wara en mindre olägenhet.
Friherre stibbinA, LsnZr, ansag detta sök
et onödigt kiyfwaude »f fräsan.
Grefwe lXäornsr, (.'ari Osbrisl. Jag
hade warit af den lankan, at när Hemliga Ustkotlcr
asgaf sik sörsta Betänkande, rörande Lmaocs-Pionien,
om Kongl. Maj.c och H milga Ustkotcer snnnic det nu
förestagna sätt ar erlägga Bewillningen nödigt, sa ha-,
de be da gifwic Ständerna sadank l,'stanna. Ztf det
i dag uplästa Lrorocalls Utdraget sinner jag, at det
were redan nästa är, som Bewillningen skulle erläggas
efter denna nya betalnings.-msrbocke; me» huru
skulle der lära sig göra, da Lanea-mynt bertil icke
sinnes. Jag för min del tilsiyrker bifall pä det sätt,
ar til desi L.«'ä!i!Lrirmsr> är gjord, utgår Bewillr.in»
gen pa lika jakt, som förut manligt warit.
Herr Greswen ock) Landt - Marskalken.
Bifaller H 'g!oflige Ridderskap?! och Adeln sörsta rurst.
ten ak Hemliga UgksttetS Bor stande, pa fält Grefwe
iVIörnsr hemställt, ar Bewillningen Utgår pa man.
ligt sätt lii desi Ikerliiski NLN är börjad.
Ropades Ja och Nej.
Grefwe I^Lrvenliauxk, L1 aes, begärde ak
^ro^> »lilion malle dufwa enkel, lil blfau eller a,st>g.
Herr von kin Asström, hostan, sörestog den
Lropolilio», at Riddnskapet och Adeln ej ansag sig
kunna taga ec annat Beslut, än enligt med sic förra.
Grefwe k.s>vsnl)supr yrkade a nyo rent
bifall eller ajstag pä Hemliga UtjkoktttS k.ojoostston.
Grefwe
Grefwe IVIorner anhöll om den propaliricin,
ac man marce fä betala i Riksgälds-Sedlar lika
som förlik, imil dest R.Ls!ili!kl»n2n nr gjord.
Herr /^iberL. Förmodeligei! är den naturligaste
Lro^oli-ion pä Betäiikandct, och skulle jag för min
de! tro, ar ingen cermr borde ntsäktaö, da betalningen
i Lanea-8j>ecis och Lanea - Louravr fkali laga sin
början.
Grefwe bä lin i Iron. Hemliga UrfVottets förslag
innesaikar jgreeill en ny Bcwillning.
Friherre läibbing begärde pro^oluion i en,
lighet med sic tilftyrkande, ac Bewillningen ej utgår
i annar my,r, än dek wi äge.
Hans kixcel!sncs Herr Grefwen och
Landt - Marffalken. Bifaller H'glosi. Ridderffa»
per och Adeln sörsta punkten af Henlliga U>ffottekS
kroroco!!8-Utdrag, som angar Bewillningens betalan»
de i Lnnea Zpscis och Lauran! eller Lrestir. Sedlar
med äevslvstion?
VcslvaradeS med ct starkt Nej.
Herr Grefwen ost) Landt - Marskalke>1.
Ja M!»e Herrar! dä är det afstaget.
Herr von bln^slkröm, ^oban. Dä are
wi tilbaka kil dst förra.
Friherre I)'- Leer, Ikodsrt. Jag får ödmjukeligen
fraga, hur betalnmgcn nu kommer at ffe?
l6g
,Z!4 -——---7!
Herr Grefwe» och Land t - Marstalkcn.
I Riksgälds.lL.dlar, det är Nakutligt.
Friherre ve Oeer. Oaktadt de andra Standen
skulle hofwa iugätr pä H milga Uistvtters förslag?
H-rr Grefwen och Landt - Ma r st al ken.
Ja; oaktadt det.
Uplästes achra l^lamemsr, rörande liguiäaiion e«
mellan Riksgälds-Lontnirer och Slars-Wirkél af
den Utrikes skuld, som Riksens Seander sig magit och
under Kongl. Förmyndare-Regeringen bistwu SratöWetker
asamkad m. m.
Hans klxeellonce Herr Grefwe» och
Landt - M a r st a I k e n. Denna yunk, är i Hemliga
Uistottets ?lokocn!1 -Utdrag införd rndast sä noritiam.
z:die lVIzmsnker om L mvr>)'-Lummibknistsrs
st-Uld uplästed.
Grefwe Icks milron. Det ar onestligt, a t i
de betryckta omständigheter wi nu äre böre wi söka
undwtka andra. Jag är ej fallen för ar inga i påökning
af de dryga utlagor wi revan est akagir; men
jag får warit med i beredningen as delia mål, och efter
Ven kundstop >ag äger, kror jag, ar om mi ej willje
förlora wär rroklbandel, sä är det en nödwändighet
ut tamtycka ril H mliga IckstolretS ^rn^oiiiion.
F 'c hördes härut, instämma.
Haus iäxeellLncs Herr Grefwen och
'ggdt '''a»stalken. Bifiler Högwst. Lödder
-
IZl5
s?apet och Ädeln tressfe mumenrer rotande Betalning
c>s Louvov-Cvmmissiiri lois sigild, pä det fält Hemliga
U:cho!tec fdrestagit.
Brsivarades med Ja.
4:de Mom.-nlCk om Koppar-Polletterna uplästcs.
Grefwe Mörner, 6srl 6,brisl. Sorn
jura > Ka >'ll i är gjord, och er stadgadt mont i
Riket finnes, kmguen ej ka!, fa befatta sig med Polletternas
mg, wa de eller inlöfande, uran sadanc bör
tilhöra Riksgälds ^ Onnroire-; men ek sktlljemnnt likwäl
är af nöden: sa heinstäiier jag, ar Polletterna mä
safim nn sa ittg-Iwas, inril desi den tilärnade Kealisarnnien
är werkstalld, hwarefrer de böra småningom
indraoas, och wniligr skilljemynt af Riksens Ständers
Lrngue utgifwaS.
Herr Grefwen och Landt, Marskal ken.
Bifaller H ichoff! ;r Rddeichopet och Adel» g:de Mumrncec
pa dec fact Grefwe Märner ^ro^onersr.
Härtil ropades I a.
Uplastes en af Tyf^a Församlingens Kyrko-Föreståndare
inglfwen skrift, hwarucl anhalles, at s anseende
bertil, ak Dfi^a Kyrkan under denna Riksdag
blifwit brukad til Riddarhus, densamma matte med
någon nado g mm, blisrva hugnad; anförandes Kyrkoföresiandarne
derjämts, at til återställande i sic förra
skick af allt hwad för Riksdagens skull blifwit inom
kyrkan föcändradt, fordrades enligt närlagd: Förslag af
iz>6
Stadens ^rclukeKo (hwrlket asweiftstdermera uvlastes)
en Summa af i6oO Riisdalcr; samt at Kyrkan
1769, dä Riksdagen warcrde blott ftx weckor, och hela
inredningen b!cf oförändrad, efter Kyrkan endast lil
Riddarhus blef nyttjad, erhöll den för den ciden betydelig»
Summa» af 6202 Daler Kopparmynt i
Luscia.
Grefwe lervenhaupt, 01 a. 6 3. Såsom
denna Inlaga innehaller en lika ny seni oförmodad
sak och summa, sa begär jag at de» matte sa hwila
pa Bordet.
Herr Idloröanstolpe, ^näsr5, cemkormcr-aäs
stg nied Grefwe levrenbaupr och cillade sin önskan,
at den bleswe hwilande i manga weckor.
Uplästes följande:
Utdrag af ?rotoco11st, hamlet hss Riksens
Ständers banco - Utskott i Norrkoping
den ro. Junit 1802.
banco-Utffolteks aliggande är, at tvid desi förrättnings
stut, til de irenne b.elp6Äiva Ständen,
som styrelsen öfwer det mrgelägna banco - Werket
tilhörer, afgifva en wördsam berättelse vm det tilstand,
hwaruti banco-Utstottet nu befunnit detta
Riksens Ständers Werk: om förwaltningen deraf,
sedan Riksens Högloflig» Ständers sidsta jamm.mwaro:
och fluteligen, hwad til bibehållande afWerkets
säkerhet och sselsbeständ, samt til desi widare
förkofran för framliden, funnits böra iakttagas.
Jemnlikt den, uppå Riksens Ständers underdåniga
anmälan, under den. 19. Februarii 1779 i
Näver utfärdade Kundgörelse o-n k^nco - Wnkets
öfverseende och kevrlion emellan Riksdagarna, har
sedan sidsta Riksdag sädan Kevillon a:ne särstillda
g inger, ninlligen arén 1794 och 1797 , af Ständernas
Herrar ksvitorer blchrit förrättad.
Ej mindre af de öfwer dessa R.evirronZ - förrättningar
lil Banco - Utffottet författade berättelser,
än af den gränstning, som önner Werkecs 'nuvarande
tilstand och sednare aänrirrillration blifwit
'verkställd, har karwo-U skottet med särdeles fägnad
satt erfara den tiiwäxt uti 'verkelig förmåga, som
Werket är ifrån är wunnit, samt tvid denna tiden
äger.
Den mindre 'verksamhet uti Lan^orenr. rörelse,
som Niket-s allmänna penningestallning under de
framflutna arén nödwändigt bort förorsaka, har i
samma män ej kunnat undgå, at pä Wcrkets ärliga
förkofran åstadkomma cn mindre förmonlig 'verkan;
men afven i denna delen har karwo-Utskottet
icke saknat en i flera afseende" owäntad tilsredsställelse:
och har kealilLtioiwrw bestånd derinunder
warit samt kan an widare anses för rnäepenstent
af alla de händelser, som uti Rikets öfriga peuniugerörelse
sig tildragit.
Herrar karwo-kevilorerne tvid förrberörda
twänne kavillons-förrättningar hafva igenom den
af dem 'verkställda mycket noggranna, samt til Werkets
ofelbara nytta tjenande, gränffning as förwaltuingen,
gjort sig förtjcnta af Riksens Höglofliga
Ständers utmärkta erkänsla.
rzi8
Omer Harrar Ilanco - Fullm'gtt'gas förda huf
wudstyrelfe
kan Lanco- U'stöttet ined full öfwer'ygelse
instämma uti Herrar karwo - kevitoreina5
derom yttrade walgrundade omdöme, det haswa Herrar
kanco - Fullmägtige med heder swarat emot de
UetchsUiva Smndens för dem hysta tvigtiga förtroende.
Och bör Kanco - Utflottet harwid ieke eller förtiga
den fägnad U skottet ägt, at hos kLayuans
Au,hetsman och Beijente sinna wedermälen as den
noggrannhet uti författning ärnäs efterlefnad , den
ordning och säkerhet n:i wärdén af Wn.kets redbarheter,
samt den nit och olörtrutenhet i skyldigheters
fullgörande, som uti et P arninge-Werkö aclminiKracion
aldrig får saknas; men som ock gör dem
berättigade til Riksens Högloflig» Ständers Välbehag.
Lanco-Ukflottet har uti desi öfwer Herr töllagoron
och Riddaren Oöran Ilollls tölemo
rial
afgifna wördsamma yttrande sördehäilit tig,
ak i denna fluteliga berättelse fä meddela desi kefsieökive
krincipaleo, angående deras Kaiaco-Wwk,
en i möjeligaste matto omstandelig relation. I
detta afseende har karwo-U flottet lätit författa et
korrtt Utdrag af det Hntorifla Werk, som angående
Lan^nen8 första inrättning, dest sedermera hafda
öden, jamt den werkcliga nytta bade Stats-Werket,
och Rikets I ibyggare i genren, deraf satt hämta,
sinnes utarbemdt. Om uti detta sammandrag, mänga
jör Werket mindre lyckliga händelser förekomma,
är dock, efter äterwunnet lugn, hngkomsten af öfMrstandna
faror alltid lärorik. Flera för SweriZes
Rikes Landus inträffade swarigheter bestyrka
Len sanningen, at alla, äfwen de mindsta afsteg,
ifrån et Penninge - Werks grundförfattning, i sin
> början til äfwentyrs obetydliga, kunna i lidens
längd för Werket medföra de wädligaste följder.
' Owarsam aäminiliration och en för wida ut°
s sträckt Sedel-rörelse hade redan störtat det af Ko
l
unng Larl 6 ulla k är 1656 priviloAi-eraäe och
af OireLkenren folian lAlmlkincla inrättade LancoWerk,
dä Riksens Ständer är i66g uti Jami
manad sammanträdde i Solholm. Af Regeringen
erhöllo de den 17. i samma manad desi proposition,
med ytwande, "at Hans Kongl. Maj:t hade
gerna sett, det Lare- och Wäxel-Banco hade tit
! denna tiden,, efter S ändernas sörriga stut, kunnat
blifwit tilbörligen inräktadt och braadt i gang; men
efter de inritade selen hade sc st bort rödjas ur
wägen, och tiden för Wcrrcts widtöttigket stnll intet
mera hade esterlänt, sä stod nu widare til
at öfverlägga, hwad bäst kunde wara at Laga der!
wid före, sä at det, somtcl Riksens allmänna mär
keliga
nytta wendet ansett, ncätte kunna med säkerhet
nä det mälet, och icke bliswa laftadt under något
misibruk eller äfwentyr."
Ärendet om Banco - Jnr'ttningen i Swerige
war således ti! Riksens Ständers omedelbara befattning
öfwerlcmnadt. Mängsalldiga och grannlaga
wörö öfwerläggningarna derom, dä ä ena sidan
exemplet af lAlmscruclstka Banc>ncn8 fall, och a
den andra Inrättningens ofelbara nytta under en
god förwaltuing, likasom wägde stalén mot och med.
^ En tid as nara t ennie mannder framstöt ock, innan
något siuteligt stadgande hänni kunde ninnas, och
i September mänad, sedan Bonde-Ständet dea 6.
förutgående Julli förklarat sig wittja intet ha-wa
med Banco at beskaffa, förenade sig Ridder.tapet
IZL2
och Adeln, samt Preste-och Borgare-Smnden, ak
taga Lun^ueu under deras disposition, samt förbundo
stg at densamma försvara, beskydda och.
handhafwa. Jnn-e det Kongl. Majrt den 17.
September updrog Riksens Ständer förwaltningm
af blanco - Wernet, och samma dag gaf Dest Nådiga
försäkring pä nagra »vilkor och fördelar tik
dest bästa, sträckte äfven Riksens Ständer deras
omtanka derhän, ai genom hwarjehanda föreskrifter
göra förvaltningen säker, hwarorn wittna ej mindre
den för blanco - Käministrationsn ännu såsom
Grundlag ansedda Lanes-Ordningen, eller Rik-'
sens StanderS Bestnt och Förordning om Lan^usn
i Stockholm, äateraä den 22. September 1668,
ä?r de flera wid denna Riksdag utfärdade InttruLbioner
för Lavco - Futlmägriga, Lanco - Ooiuruislaricrna,
Laskeuver, Bokhallare och PemnngeRrknare:
och umamnde desta irenne RiksStänd
hwart för sig deras Fullmagnga och Lommistarier.
Pa grundwalen af RrrsenS Ständers garantis
byggdes och underhölls det allmänna förtroendet:
snart feck kaninen det erfara. Til penningars
emottagande öpnaves Waxel-Lan^uen den Z.
November och Lane- Lancken den 12. i samm»
manad. Wid ärcts stut, inom mindre än twänne
mäuader, biefwo i Lea förra insatta OucatLr 1730,
Riksdaler 30,664, 19.4 st., Larolincr 13,292
D:r 4i öre. Fyraöres stycken 19,26g D:r 3 öre.
Suiärt Srlfwermynt 26,264 D:r och Kopparmynt
2.002 D:r ig'öre, och i Lane - kLn^usia
emot Ränta zoo Oucater och 15,100 Rtdlr.
Zpscie. Pä sa,ta och lösa Panter utgjorde Land
".8 Län wid 1668 ärs utgång 11 stycken, tilsammans
21.316 D:r 26-H öre Silfwermynt, och
östren
äfwen jmchlicum sick strapt i början njiUa si-rniva
ak Lunco - Inrättningen , i dt Kon«l. Kammr>
CoIlagiuiÄ den 24. December uptvz c^not sm sa
kallade ^sstecuration, et Lin al läoo Nior, four
bewilljades e.i-ast pa irenne män.ad.rs riw
Til Lau^ttevs Underst'djandc more M ule" och
Styckeharrdeln as Kongl. Mist. r.nö^ wist: imlloc
Lenf-mma öf.verläma: del för-a > wid hmarr tilträdarrde
KLN^ULÄ nödg:Lcs röila äljkillif.a f chsaNeter,
kojinaa och rids-irtdrög^, sör-uältades ärr- Ä4
genom en Lanstuons Lnmmrsksrius: Kr örn. se: ar>S
ä er försågs chrmcsuon af Kongl. Majtt rn-d en
lukruÄion; mea d det hivar ten war IKncsueii
rilstandigt, eller i InliruÄionerias. tilla:el, at sickf
dnf>va någon handel, och nödigt war, at kunna
göra en ungeflrlig uträkning unpä aflDchstrn, som
skulle anwäNoas, at ökä förrädet as Silfwer och
8pec!e-myn>, ur drog LLu^usn fela denna förmala
ning ät en enskillv man, som ätog sig all han.dläKZning
och ansgar häruttnnan. I Hftigt bivreg i.amwal
til Werkets straka och anseende at, ifrän i66y
ärs ingång, alla Kronans Rmtor sinäs gä igenom
kaninen, enligt med bäde Kongl. Majus vstoannimnda
försäkring, och färstilld befallning derom
trl Kammar Loi1c§ium.
Ester hand -kades, Lannu-ms rörelse t c' Betjeningen
de twänne första a en ej Nills U! birn. s
bekoMina deras Lt''e-, öemisar mera a' ^e ta a n?
småningom, än brist pä för roende hos Allm a: eten.
Af Mnntet, hnaarom Ilan^ur-n wid 1670 ärs
början ingick KontoaL med Kronan, och ar S vckehandeln,
mäste chancsven redan i b- gynnelfrN erfrca
hwarjehanda befwäriighe:er. I..om Werket bestreds
1^22
fönvaltningen as Fullmägiiga och (iommiskarierna,
hwilke, i mäl af nägon wigt, tilhopa famulanttnwde;
och ätflilliga Författningar widtcgos,lämpade esler
de owstandigoeker, en utwidgad rörelse nödvändigt
med-sör. Men äfwen förluster nödgades Lancjuc-n snart
fä widkännas, och inom den korrta tiden af syra
ar isrän Inrättningens början, gäfwos lika manga
exempel pä Betjenings otrohet. Derenwt sakna oe
ej arbetsamhet och förtjenst belöning, 'och det första
wedermäle deraf erhöll Langens förste 8ecreterars
kroäinus, uti en föräring af iZo Daler
Silfwermynt.
Den första Riksdag sedan lZanco-Werkets inrättning
inträffade ar 167a. Det förstakanco-U flott blef
äfwen dä af Ständerna tilsatt, och det inllruora<ies
at "först tilfe huru Uanciueu stod, feoarr at se
efter hwatz som kunde pröfwas nödigt lil dest bästa
och fortgång." Öfwer det förra togo OLxutoraäe,
som asiade Tysthets- Ed, och delte sig i twänne
U. flott, underrättelse, samt afgäfwo til Riksens
Stander deras betänkande, jämte förklarad! wälbehag
öfwer Förwaltningerr och at allt funnits i sin
rigtighe-: för det sednare äter stadgades Åtskilligt
u>i sarflillda Idekolutioner. För öfrigt ntöfwade
P.cste-Ständct dest rätt, at ombyta dest Fullmägriga,
samt, lika med Borgare - Ständet, tilsatte
inträffade Lommissarie-ledigheter.
Under de förflutna arén hade Lan^uen blif»vit
flera gänger anlitad om biträden trl Kongl.
Majtt och Kronan: dä omständigheterna sädant
medgäfwo, blefwo fadana understundom meddelta,
haldst de annu wörö lil summorna föga betydeliga,
och betalnmgen inskränkt inom korrta terminer: dä
Lupinens lägenhet vet ej tillat, war den handel
-
sen naturlig/ at begärda förstrackmngar wagradeF.
Såsom exempel ina, utan at wittja gPoa anledning
kil någon slutföljd om Rikshushällnirigen den
tiden, anföras, at af Zancinsn är 167g mäste uplänas
523 D:r Gilsivermynt i Nyärs-penningar
ät H>s-Bstjeniligen och 1200 D:r Silfwerniynt för
en Konungens resa: af snart inflytande räntor'anslogs
klanenen derföre betalning; ät! v en som för
et förskott lil Kmicsuitets LoUe^ii astöning, Lankjnoii
af insiutna Lnllnrcdel fick göra sig betald.
Deremot utsträcktes detta anlitairds det päföljande
äret sä wida, at Lankinen för sintöreclit nödgades
neka ytterligare län til Kronan rr^s föreställning
om angelägenheten, at de redan erhällna försikringar
om betalning af Sjötulls-medlen, fvm Lan^ueu
n!fades at orubbadt källa Kongl. Mastt tilhanoa,
blesiro ä sagdan tid upfyrlda.
Nyttan af Kanco - Werkst hade redan kydeligen
wisät sig; uti icke ringa män hade det allmänna
rönt den; och oförmodadt borde således dek
förekomma, at Kongl. Maj:! uti Skrifwelfe d. gOclober
1674 underrälfade Lunonen, det oräres
more afgängna, at icke allenast Kronans räntor
moro tagna under Kongl. Majtts egen äispotltion,
utan ock myntet samt stycke-handeln til Kronan
Återlända, för owillrgb-slen at göra förskott ti! Rikets
(ionkervation. Einedlertid underläto ej Lancjuons
Fallmagtige och LummiskariLi-, hlvarken at
yrka ttauciuLns rätt iil betalning för desi redan
gjord r Krono» ian, ej eller at gemensamt hos
Kongl. M.j:t göra underdånig föreställning om
Kananeus nytta bade för det allmänna och enMldta,
under åberopande af den i Kolig!. Majlis omyndiga
ar gifna Försäkran m. m. Ua.der allt detta,
hade ak Mynt-M,'strren vaxsil et projoQ blifvit
angifvet, om er, förment bättre F r al unng af
M niet, genom desi tagande ifrån kanguen: han
u -Ittddes och deruti af Kammar-colfo^mm hos
Konel. Konung XI för räktwcs/at
ki nogr of.venwäga följderna, innan be finhet Logs,
biföll icke fmst gc'; men, mä handa, i afseende
p i Lan^ne-ns vfwanberörde underdåniga föreställning,
infordrade i stället et annat öfwer deri, i
Ko>gl. Majsts omyndiga är, Lancjncn gifna försätriug,
pa de deru r nämnda willor och fördelar,
med befallning, at trl mera säkerhet dem företag ,
och öfne l aga, samt sedan Werkets rätta förewe-,
ta^de u"de-dämgst rilkannagifwa. Inom det a
tloI1'Flum fanns dä en Ledamot, KamrnarRidet
LcbucrKstolin, four mycket nitälstat förLanco-Jnrätkm
gru: honom updrogs, at härom med kan^non
öfwerl gga; och detta stntades ändteligen fä,
m K ngt. Majrt i Nådig Srrifwelfe d. 23. Junit
i(>7Z förklarade, at, besinnande Lancken ivara
et sirdanc Werk, som bade kunde befordra all god
ngtighcl,, och ordentligt stick med Riksens och
aa.dra medel, samt tjena hwar och en enskild til
gron och beqvämlighet uti desi näring och hushall,
också nu mera ägande erfarenhet af den willighet,
hwarmeo detta Werk gatt Kongl. Majtt u'i försträckning
m uloanda, den hans Kongl, Maj:t emot behörig
säkerhet än widare wille sig tilförsc, när
Werkets l'genhet det käla kunde; Lunonen icke
allenast hade at njuta och nyttja alla de nnlkor och
förmoner, som Förordningen af ar 1663 innehöll,
och med sig föxoe, uMn ock, at Kongl. Mrj:twid
deir snart tilsiundandc Riksdagen wille en lo-mells
Lonllrmatron ä den förr gifna Försäkran i naLcy
meddela.
'Z2>
läannnon ö/erträdde alltsä ge^tast uti defl 'örra
r-tstghrte. I Uvsalä', dit Riksdagen ivar berarna",
samlades Riksens Ständer, som genom ksncoU.
stock inhärntade redogörelsen för Werkets serval:»
rang. D: anhöllo ock hos Kongl. Mu:i om
N : ig (öonkrrnation ä Zsncsueo.'? krivrlebier,
och enligt Konungens förur gitna löste dles den
äfwen Nteddelt, staterad d. z. Octobcr ^675.
At Fullm lgtjges förwaltning warit Riksens
Ständer lrl nöjes, kan inhämtas deraf, at sä
tvål de, hwilke mid denna Riksdag afgingo, som
de qwarölifwande, beqafwadcs vred eu pem-ingeföräring.
As kekzlution om wile för den (.ommissurius,
som ej i rattan lid wore i flfllan tilstäors,
synes deremot någon försumlighet haf-va blinvit
förmärkt inom (tommjssariatet. Och hivad de til
Kongl. Mn:t och Kronan utlemnaLe biträden augcck,
sä blefwo de gillade, sam' dessutom Kronan
med ytterligare län af kaninen detta är betjent.
Det nu inchllna krig emelian Sverige och
Dannemark gjorde ännu mera dessa biträden til
en nödwändighet, och Louten undandrog sig icke,
eyuru den ofta nog nödgades sakna utfästa inbetalningar,
sä wäl af Kronan som af privata. Föreställningar
och anmaninaar spardes icke; lagsokinng
icke eller; men K ast nästade penningr-brist omöjlig
he'en at fnstgöra föck>indrlser. O! -genheterna
deraf trodde Riksens R d i nägvn män kunna
afhjelpa genom et är 1677 npgifwet förslag, med
förest, nnir-g, om icke kairhuen wille inga uti at
Utgifva Lanco- eller Oestit-Sedlar, för hwilka
otikiliiga wack.a skäl af Landets behof och beqwämlighet
framst illdr ; men 1-anco-Fullinäg'ige afgLftvo
et pä Lanoo-Ordningens 71. K, jämte flera
Författningar, sa rrundadt sa?ar, allain äkmind»
stone för denna gäng asstadnade. Til Lanqrrk-ns
förnöjande wörö emedlertid a ftilliga Kronan? R altor
pantsatta, och ibland dem järnwäl KopparRännan,
om hwars förwaltning af Kaninen, (tontraÄ
blef stukadi med Kongs. Kammar-LolIeAium.
Mer inföll är 1673 ek Riksmöte och Riksens
Stander samlades i Halmstad. Likasom t l den
sidsta Riksdagen i Upsala, kanc^uens Secreterare
och en Lommlskarius blefivo ditsande, akiärdades
nu den förstnämnde och 2tne Lanco-(iommi8karier,
at gä tilhanda wid redogörel«en, som aswen nu,
likasom är 1675, af kanco-FullmägtLgr framlades
lili deras relation til Larioo Utstvttet, hwilkek hos
'Kongl. Majrt anhöll och utroerkade dest Nådiga
bifall, at alla Kronans medel skulle gä igenom
L-an^uen.
Under de framstupa arén hade Lavco - Fullmigtige
nyttjat all omtanka, at, genom Förfall»
r,ingar uti ätftilliga delar af Förwaltnrngen, göra
den mer och mer säker: någre Betjente försägos
äfven med InllrnUioncr. Allt detta oaktadt hade
area 1676 och 1677 flera oredor blifvit försporda,
med län ä bade fasta och lösa panter: jämwal wto
inventeringen är 1630 en betydelig brist yppad
ulli 6eneral - Lamian. Redan är 1675 hade UancoUtstottel,
utr förordnandet om wite, och stuteligeu
reinovation för- sränwarande Lommigiariertillika
älaggt de närwarande, at noga observera och i tid
angifwa, der någon flik förfnmmelse förelopp.
Vanco-Fullmägtige hade äfven är 1677 uti illeiolurion
anbefallt Line Larsnes Bokhaitarne, at
ancifioa förelupna fel och fmistbruk, utan anseee^
Lil personen. Om a ena sidan det kan sägas, at
öefie Författningar agde en god afsigt, Lan^uenr
lista, och at de Lil sin werkan blef-ro nyttiga,
genom oredornas uptäckande, lärer ej eller kunna
nekas, at desin ändamål bordt sölas och winnås
pä et sätt, svin icke gas anledning Lil ogenhet Ämbets-Bröder
emellan, eller storde Förmäns aktning
samt med deras störtande, förknippade hos den
underhafvande hoppet at göra tveka. Allt nog,
olyckan drabbade NU Lancpirns (kommissarier samt
stera andra Betjente, som emedlertid af Fullmägtiga
undsingo alfwar sannna föreställningar. Med
dem commuirioeracles ej allenast kikcalens lVleinorial
i 2 2 punkter, utan ock är Miga Bokhållares
mot dem gjorda angisivelser, dem de beswarade,
utan at i allt kunna göra sig urstuldade. I
sädant stiek stod denna fak, dä i6zo ars Lanoc»-  1l sto! t företog sig granstningen af Wcrkets förwaltande.
För det samma kunde, hwad förlupit, sä
mycket mindre döljas, som bade oredorna uppenbart
omtalteS i Ständernas klena, och forst ningen
ivar förenad med yttersta noghet: och blefwe desia
oredor i följe deraf b.ifrade.
Et afbrott ifrän detta obehagliga ämne. mä
här göras, genom anförande, at Ridderstapet och
Adeicn samt Preste - och Borgare Siänden, wid
Riksdagen hwar för sig, ingick uti et sammanstött
til afbetalning ä Lancsuens ^ordringar hos Kongs.
Maj:t och Kroiran, ösner hwilka dcsiutom LanooDepuLeracke
ifrån Lommisiarierna irstordrade en
fulijtändig rakning, hwilken sederruera wisade Kronans
stuld lil Lantsvwn, utgöra en sammanlaggd
fuimna af i,Zoo,oOO D:r Silfwermynt: det omnämnda
sammanstolret besteg sig för UdeLen Lil 52,0- o
D:r samt uti Interesken af pankegods I7/Z43 D:p
y S»">; för P esier?kapet 5/ZZ7 Dm och för Bok*
gsrstapet c> Zly D:r 27 öre, eiler tilsarrunanS
84/yoo D:r 4 öre Silfwermynt.
För Lanco-Utstotteks werk-amhet feltes, u^,n
det reoan u.,m:da, ej eller andra ämnen. P nnlnge-wäsende!,
Lan<iuen8 fordringar hos Kronan,
medle na betalningar deni, handräckning för krnc^uLN
af Domare och llxecritorer, blefvo för underdåniga
föreställningar hos Konungen, som wid
läzo ars sint hade inrattat 8tat8-Lontoiret: för-r
waltningen inom Lanco-Werket tarfoad: äfven
noa föreskrifter, som gafwos uti Oepatsraäcs
Det Aterwundna fredslugnet hade ansenligen
mindstat Rikets Sehof af biträde: i
stället nisade stg Konungen män, at de förbindelser,
Laia^uen erhållit, skulle af Kronan blifva
upfvlde: tik-väl dröjde dermed nog länge, och inbetalningarna
noro söga betydande arén iSzo och
rögi- Detta söranlät Zanco-F Km tg ige, at förest
Ula Kongl. Maut kaninens til blrfwande afwentyrligg
belägenhet, on» den ej genom Kronans
inbetalningar understöddes at förnöja siva egna Lreäitocer,
hwilkas medel kancsusn ril Rikets tjenst
utlänt. . Beligenheieu »var ock fävan, at näst före
J -!ebelgen 1631 ingen cirda plät fanns i Omsral"
LaskLn. Af Konungen erhölls Fullmigtige Nådigt
lbste om austallier h.uu innan. De följde ock, sä,
ak wid början afar »öga stera unvägar midtogvö,
och deribland lemnades Lanciusn ^3ll§nation pä
ZZ Herrar Riksens Råd elier deras Sterbhus,
hwilka af Ständernas stora Lommissron biifwit
dömda at med rmlla återbära fa kauade/ruZmenter
pä
pä deras löver; defle /^uzmentor illgjorde ! Laxital
102,441 D:r 16 pi. och i Ränta 105,66Z
Dr iZ öre 2-^ pl. Sifwermynt, til hallka^ utsökande,
VM sa behöfdes, Lxlecutorerus i Riket
olades al lernna allt nödigt biständ. Och wisa
H!"dli'!garna, at hwarken Fullmägiige och Loininislarierns
under? ilo at bewaka, eller Kongl.
M ute at främja Lan^uens rätt och bästa i denna
delen.
Ännu war likwäl icke Rikets ställning dea
förmonligaste, och Konungen behösde rädsla med
Riksens Ständer om nödig hjelp i penninge-wa»
sondel m. m. De sammankallades derföre til derr
2. Oelober löga. Lan^uens angelägenheter updrcgos
eser wanligheken at e. Lanco-U^stott. DeL
undersökte WerketS tilständ, som, mycket vicka
det sidsiförfllttna äret, befanns nu tämeiigen godt,
afgas desi Relation derom til Stsnderna, och recommonäeraäe
Lan^uen ti? FullmägllgaS waksam»
ma omsorg, dock at ej gä isrän Lauco-Ordningen.
Detta iakttogs ock n^rkeligen, under det WerkeL
ansenligen förkofrade sig och förtroendet för det
samma markeligen lillög, sä at, ehuru den allmänna
lagliga räntan war § proLvnt, man häldrs
sökte Läne-LauhULn at der emot 6 för ios:de D
insätta LapicalLr, hwilka i den mängd erbödos,
at Lancken försigtigtwiä pä en tid tilsists för dtz»
ras emottagande.
Under loppet af den tid, som framflöt til nästa
Riksdag, geck allt sin jämna gäng: nägra befwäriigheter
mäste dock kaninen röna af Silfwer-och
Koppar-myntS utforjet, hwaremot Kongs.
Majtt utfärdade flera förbud; af tröghet wid in»
167
!ZZ2
drifwandet af de ersättnings-poster, ä^ffillige toni
Migsarier
och Betjente blifwit dömde at betala;
as Myntet, Styckehandelen och Kopparräntan; och
as bedrägeri wid län pä FPighelcr, hwsrtil salsta
Documeutcr bliswit inlemnade.
-öfwer desta och flera L?.n^uon8 angelägenheter
ssgafs wänlig berättelse lil. iLzö ars Lancou^stvtl.
ibiuaucs-ärenderna bleswo äfwen denna
R.ksdag föremal för Riksens Ständers öfwerläxgningar,
och ^Lnc^uen blef ej heller glömd. Brist
tvär icke pä förslag: as de, som ej bleswo antageliza,
förtjena at nämnas, et at uphäfwa galden
hel och hällen, eller, til någon del; et, at allt Jern
skulle säljas til Lancsuen, som, sedan den ätersätt
sit Lapital med Inreressc, borde lemna winsten til
Kongl. Majrt och Kronan; och et, om inrättning
af et (treäit-Lontoir, til Handelns och lylanukaÄurerna,
uphjrlpande , hwars Lreäit - Sedlar
skulle af kancsuen lika som Mynt antagas. I
stället wann et redan wid 1652 ärs Riksdag förkastadt?rojeÄ
nn framgång, och Standerne nedsatte
den allmänna Räntan för län ifrån g til 6
xroLent, med uphörande, enär dell til alterum
rantum upwuptt. Sedermera bekräftades detta genom
Kongl. Förordningar, och ifrän i6g7 ärS.
början beräknades Räntan för Kronans skuld til
6 xroLent.
Lanco - Utskottet öfwerfäg emedlertid Werket
och fann det i god rigtighet: /rllmmillratrouou förtjente
fäledrs det beröm, som hos Ständerna densamma
lemnades; och de relolveraäe äfwen öfwer
nägra punkter, som Utstottet til deras afgörande
hemställt. Uli åtskilliga andra mål afgas Utstottet
sjelf särstillda förordnanden.
rzzl
I rmte det arenderna i allmänhet sedermera
stöttes r enlighet med Författningarna, war det
huswudsakellgaste, at är 1637 Lan^uon ä defl
Kronofordran erhöZl i flera afbetalnings - poster
1,725,137 D:r 24 öre Kopparmynt; samt at sedan
Kongl. Maj:ts Inordning samma är stkommit
om allmänna Län-Räntans nedsättning til 6
pnoLsnt, Lanc^usn för sina Lreäitorer afstoz Intereslet
lii 5 stor lootde: hittig heren fordrads det,
och ingen spordes dermed miflndjv.
Wid 1639 ärs Riksdag, lika som wid den
är 1636, atogo sig Riksens Ständer en Bewillning
til Kconv-sälvens betalande, med utstakande,
huru denna (kontribution lomme at utgä för
Lanco-Werkets »vidmagthällande. En lika ömhet
för Weckel hyste jämväl nakurligtwis LancoUtstoltct,
som, efter at hafva granstat Förwaltningen
, hos Kongl. Maj:t utwerkade Dest Kslolurion
öfver ätstilliga ärender til Lan^uens gagn och uprätthällande.
Bewakningen af Lanciuens län pä Fastigheter
war denna tiden mer än ofta et befwarligt
ämne sär Käminilirationsn. Pä egendomar, som
i Lanc^uen blifvit belania, gjordes ej sällan anspråk
af Kronan, som genom KeäuLinonen wille
dem sig tilcrkanna: detta hände jamwäl med sädana,
som Lancén i laglig ordning för-auÄionerat,
och följderna häraf blefvo Läntagares och Lautionisters
lagsökning, samt stundom Rättegångar.
En öfwerklagad penningehrist, sträckte sig äfwen
til Rikets Bruksrörelser: flera resor blef Lancinsn
tillitad, at den samma genom län afhjelpa:
Lanciuem rmdandrog sig ej eller at häruti gagna:
iz;2
Brukä LsteKsr motkogos säsoiri pant: kanguen geck
an längre: et red n ar 167g upgifwet krcheQ em
Lmcu-L^nroirs inrättande utom Stockhem npliisi
wades ar 1692; kmgusn fann sig nu kunna dck bifalla,
och bet folsta inrättades genast j Fahlun för
Koppa,bergslagens tjenst, hmiikea deraf d,og ranta til
ar r?0s; dä det b!ef indraget. ?lndra orter saknade ef
eller denna hjelp i deras rörelse: ds följande -ren
röyz, och 169g. gjordes lika inräktninaa^ i Göchrberg
och Orebro; men tidernaS förändrade skick förorsaka,
de deras uphörande är 1702. Äsiven war man lid
efter annan betänkr, ak med 6>>nco rois förse Städerna
Wiborg, Westerås, Gest, , Makmö, Riga och
Nmwa; men det kom aldrig lil någon werkställighct.
Dä detta bewisar bade 8-rnc^usns sörbätsrado
tllständ och dest nyrka för det allmänna, bkef ock wid
Riksdagen ar 169g mödan ar öfwer se stprelftu ganska
läcr för l^nc» U,skottet. Genom Riksdags Bewillningen
och andra Kronans inkomster war Kronor
Duiden l det mesta til Kzuguen asbvrdad: naara ro»
st.r acerstodo, mot hwilka li^uiäsiions OommjsLvnew
gjort ichssrviikioner: och jämes förordnands om deras
förklarande, afgaf kanon-UtDotttt dest stadgande
uti ätstkilliga andra omständigheter; gillande för öfrigt
fa wäl Fullmägugas som Oom-nislsrisrnsI förmältumgar.
Lange hade Standerne icke warit atMllde, innan
en händelse inträffade, leds m för ks- ^usn och för
des; Ämbetsmän. Wid 1694 ärs ingång ffedbewan»
lig InvLmsrin^: iK§>re»panrerna öfwer,agos äfwen,
ecb det befanns da, ar ibland län pä fnuveler, 62
stycken utgått, för hwilka, i stället för ngtig panr, wo
-
IZZZ
ro r'n pr-eAlloracls glasbitar, slantar, halfören, lackbikar
gråsten ar, blystyck-n ,n. nr. H nwklstn? utseende
Ivar sä myekec mer obehagligt, som dylika ian romnic-rsäes
a! L-mmirfarisrns, sevan ^-mvolsrna förut
af LiMguens VLräisn blifwit ö weile> da ock) wärderade.
Ransakning och rätlegang anställdes häröswer:
rinder de» uptäckkeS, ak en hustru, IV!:uir Lric; dsrter,
som bedrifnm länk,, och r-pgak flera medbrottfliga,
förstärk ar ur de med Voräisi-s LiAiI! förseglade a,
skurna uk-proKitsra de rälta ^uuveisrns, och i stället
i.-iägga annat, krocerlon härom stillades naara
är efrerär med hennes huswud. La: ^usnr Svflomän,
af hwilka V^rckckm häktades, men sedermera sick r
förlikning för dest lidande 4020 D.': S-i-ivrrmy^t,
b> sunnäs and testgen oskyldige: jragor om ersättning hos
dem' wäckcee ival; moa estor 48 ars förlopp bleiw»
länen afskrifna, lil en stimma <^45,425 D:r Lirvliner
och ',272 D:r Luursnr Siiiweruiyuk.
För likheten skull i br-?ttek, ma här ej heller förbigås
der bedrägeri, stom ar 169; upräcktes, af falska
munn och 8>gi1l. Mot jadana hade en hustru ^rms
Hckborx, jäinre Son och stae Döttrar m. st. förstått
ak ststffa sig ig k«nc-)-län, tilsammans 9000 D:r
Larolinse, ä gardar L Christinähamu och ä!!,dköpt!!g.
Brottet bsts lagligen beifradt, och af Tänna Läborgs
Egendom erhölls någon ersättning: det bristande deri
olades 6.ngusns Lommiesgiisr, för underläten waksam
het, ehuru dest öfrigt för delaktighet i brottslighrten
blefwo af Domaresi frikände.
Desta händelser kunna dock aldrig kasta »agon
skugga pa Wrwaltningsn: Werkets wä!stand ivid Kas
nang (l^iri. XI. döv är nog nkäckelig morsalts.
IZZ4
Man torde fa anse denna tidepunkk för en
Under halis R ö ring biri dec inrältadk ochb-fast.>c>k:
genan? hans omsorg och genom im nilin »rionens
klokhet walin det ec sadaut förtroende, a? omständig,
heter, fem synkeS hora med undergång, bleswo af in,
gen betydenhet. Genom biträden lii Kronan, hwilka
alic, redan warö betalda u:om 207,46g D:r 2e öre
Silfwnmym, hwaron? twist emellan Linguen och Ui^aielLiians
tckimmisllonon uystatt, rönte der U-lnian»
na dest gagnande iverkan, och den ureblef ef heller för
de eustillda, i vet de,? behöfwande hfelptes med Ian,
och dea sörmögiic fann säkerhet för eller inkomst af
sina dit anförtrodda medel. Den förtfenst, som derföre
rattwist tilegnas Förivalkumge» och Betjeningen, saknade
ef helier uymnntran, i dec belöningar stundom lildclreS
den cnbttsamma ock för karnuens kjeust nitiska,
och de utom Wnket, h»oi!ka ya något fatt der lamma
gagnade, jamwal rönte wedermälen as erkäl sia. För
de. förra biel dock största belock maen deraS egna sammeten
och öfwerstyrrlftns gillande.
I Nowsmbcr mmiad 7697 fammanksmmo Riksens
Ständer, och de sörordnade genast xt Ilziico-Ulstort.
Med noghet önversag det 8-m<gn«?, och siera nyrriga
författningar blefwo ividkagna, såsom I-sti ubstioncr
för Räkenskapernas reviäersnsts och för känco Verlien;
fämwä! angående ^ iteckningar för 6onco-Lan ä
Fastigheter, et lil Swensta redlighetens heder förut
onödigt säkerhetsmått; lmerestcks ncdfätkLnde för
Läne-kmoo Lechraler til 4^ ^roOsnr; Casa Sedlars
skyndsamma prssernersnste lil inlösen; lkxl-curoxsrs
haiidräcknmg för Zonguon; Werkecs öfmerfeends
^warc 4:de ar af wista O^uloroäL a Ständernas
IZZ5
wägnar; Krukan flera andra omständigheter, sem i Rs§lsmLnlsc
och stirst°i!!da stsiolulioner bleftvo stadgade,
TreNne är hunno härifrån icke förbigå, och
Krigslåga» urbrast Pa bada sidor om Swerige. 6ankjusm
kunde c> undgä at genast känna werkningax deraf:
Kronan nödgabcS derifrån uttaga sina egna Oliwier,
och wid ryktet 0m et Fredsbrott stlstötte afwen
enslillde för at lysta sina bäve i Wexel, och ka,
ne kanciuLn stående mebel. Under denna obehagliga
ställning, gjorde Lisrs-Loncoiisi i börja» af arcr 1702
en förfrågan, hnruwida fl»ngusn, da Kronans inkomster
icke nog hastigt kunde inflyta, skulle karma bispringa
Riket med la». Denna begäran blef för 6an.
guön icke lätt, hmarken ar besivara eiler fullgöra. Af
Handlingarna synes icke något län, hwarkm detta eller
nastföllande arer hafwa blifwit Kronan meddeladk
af 2-mnusn, hwarö nu förfallna Oeäiis uphjelpaude
blef Fuliinägtigas hufwud>föremål: de urwerkade i sadan
afsigt K omil. Maj:ts kiaear och Försäkring angående
stener» - Werket: blott krivilegierz Stadfastandö
glvrde ej rilfyllest at återställa Urcäiren' och i denna
ställning war Langarn, nar Ständernas Oepmeraäs
sammankallades at öswerse och uphftlpa Werkct. Af
Konungen gruimriisrgäsL de at widtaga för Lan^usns
Lrqstir sch bästa nödiga Författningar, som
alla wederbörande hade at ställa sig til efterrättelse.
Ocksä, »tom manligt LeZIomenls för styrelsen inom
Lanrjuen, utfärdade den en sedermera tryckt underrätt
telse, rörande åtskilliga Lanco-äreuder, hwacibland såsom
något nytt, 4. stadgade en 'Uransporr-Räknings
öpngnde i Wäxel-flaf guön, pa hivilken e» och
hwar fritt stod at insätta Penningar emot 1'rsnkporkSedelnS
undjaende: detta da ännu alstedt endast sä«
som ländande kil wighet i allmänna rörelsen. U Millde
sammankomma d? ater innan arel h nn stukas. Wld
deras undersökning kunde Lane» a salsta ch>uv l P,rn»
"ter, samt flera Län til H.fl-Junkaren /ädel tvenliirrng,
dels pa Bruks estere'', dels pä Nri köpings Magstngs-Bruk,
såsom utsträckta öfwer Författningarna, icke
rmdgä O -pukaekickes upmärksamhek, och i Hoch Rällen
inlade de en Kelorvacknus-Skns! emot de Larguans
Fullmäqkiga och Ommftlmror, som st ka ian beivjstfak,
aläqgaudes tillika de nywalda Fullmägtiga, at
Rättegång häröfwer utföra. Fjorton ar härefter afstada::de
Ival denna Rättegång; men den bcwijär emedlertid
desta Ospursraciss nit, ok iakttaga allt,
som ledde til Lauguöns sakri het och basta.
Et äkerwunnek förtroende hos Allmänheten gaf
Zaugusn förnnad styrka, och den kom ater i ständ
ar bispringa Riker med förskott: det sö>sta meddelades
mot struer as ar 170a för hwiltet kmgnen erhöll säkerhet
l Stora Sjö Tulls.medlen. De följande Krigsare»
anlitades Landus» flitigt; och dest biträden lil
Kronan denna tid är en allmänt bekant sak. Det
rvar wal icke uran, at det A lmannas trångmål osta
tverkade pä ksn^uens ttlgangar, i synnerhet, dä förbindelser
icke alltid lika lätt kunde upfyllas, stm de
gäfwoL; men hivad som ej kunde lem-.aS pa en gang
meddeltes Poste-wis, och Lingusns hjklpsanihei öfwerwann
manga swäriaheter. Lm.guens underpant härföre
blef Sjö-Tullens och asta öfriga Tull . inkomster,
med rättighet, ak as dem wid hwart hallt är asstrifwa
6 ^roLomr Ränta, och Stars-OoniuirLls lio^uistkioner
blcfwo as Konungen genom Pante-e»li^isLker
besästade.
tz?z7/
Pä sadanr sätt, och under dek Ständernas Os^utsrLös
ännu 2:ne gängcr öswersago Förwalkningen,
sdrrfor Liinc^non at understödja Riker ända til och mes
ar 1709. Icke blott kulrava Slag tecknar detta är
såsom olyckligt', nöden inom Lander blef en naturlig
följd af Krigshändelserna; lika mycket och kanske mera
den, Ln misikroendct, torde fä lilskriswas, a t manga'
custillda, och äfwcn publigua Inrättningar, mille dels
uttaga, dels beläna deras i Läne-Lan^ns» stående 6s^iralLr.
ksncjnen ater, som i och för Kriger gatt
Kronan tilhanva med Z,908,222 (lsrojiner och
4;o,2oO Dal. SUfwermynt, kunde ej dem genast a--  terbekomma; följakreligen ej heller afbörda sig sin LäneLrmcn
Skuld, som i besia biträden influtit. Man mäste
således inskränka sig inom den enda försigstghersregel
ar, sä midt möjeligk mar, tilgang kil Iinsrsssers
betalande ak Lrsäirororni-, ej matte tryta, hwarföru-'
tan hela Werkek skulle ramlat. Det hörer til denna
tidens srvära och försigtiga ^äminiliranon, at sadant
icke hände: ända en ledsam stöt för Lrsäirsn, at man
mäste förekomma län ä Lane-Lancn-Lz^iraler och neka
deras utbetalning, och lika ledsamt, ak, kil den förfallna
Osäirsns upräkthallande, Langusn blef i behof af
Högsta Magtens warningar til Rlkets Jnwanare emot
misirroende, hwarom den tiden Utkomna kstvlurioner
och Kundgörelser wittna. Lencjuan, som nu
uödgades wägra KronauS anlitande, gjorde dock hwad
den kunde, ehuru inkomsterna of Tullmedlen blefwo
mera knappa och ej förstogo til Inrsrssser för Kronolänen;
och deribland ma nämnas, at Inn-ehafware af
upsagda bäne-LsnPienr 6schts!er eftetlatos dermed
betala Lsnco-län pä bade fast och lös Egendom.
Under allt detta hade Kanal. Rådet och Fäst,
marskaiken Grefwe Lranb^oli wunuit den
rykrdara", Segren mid Husingbcrg. Näppeligen skulle
man tro, ak denna wigriga tjenst pä någor annat sätt
kunde röra Kaninen, än sä wiva Rikets och dest wäl
moro offchaknqa. kikwäl dä et Riksmöte ar 1710
inträffade beslöto Sräiider^w, ett wisa Kong!. Rådet
Gceftvs Shuback deras erkänsla, och de yttrade den
genom eftergift och afskrifning af dest i Lan^uan uptagna
län, stort zo,i28 Dal. L-iroimLr.
Sedan Lanco-Oepurorsäs, hwilke äfwen någon
tid efter Rcksdagen qwalbleswo, ätffijltS, wacktes a
nyo ifrän Rädet en fragg om Lroäuiv-Sedlars utgifwande
af LanejuLn. Lin någonsin olämpligt, mae
det i synnerhet nu: enahanda ffäl, som förut styrt
Lanea Fullmägkigas ofstyrkande häremot, werkade äfmen
de»>ia gäng pa deras utlåtande, och Konungen
sjelf, tilkannagaf ifrån Bender sit ogillande af förslaget,
såsom ffadligt^sör Lanco^Werket.
Rikcts^trangmal moro de samma, och all omtanka
spändes, ar dem afhjelpa. Lsncjusn kom ock icke
i förgätenhet; och dest undsättning älitades, ej mindre
för de stora behoswe», fortfarande Krigö-rustningar och
Flottans utredande, an för mindre, såsom Hos»förtäringen,
Lis-tiLläets aflöning w. m. Osca under
loppet af z:ne ar nödgades Fullmägkige ådagalägga
omöjligheten häraf, och erinra vin bristande Interesse-,
inbetalningar a förra förffotter: dock kemnade, stundom
något biträde, med wilkor af korrt tid, och återbetalningar
af Koppar-Räntan, Slagskatten och wista
Onrrchukionsr: derjämte feck Lan^uen en tilökning t
dest förut suscnliga Kronofordran tzrrigenoM, at Hen
-
'Z?S
Nes Majlis Enke. Drottningen k^cäviK Ulevnors»
snflijida kanea län 2)',z;o Dal. Lsroliner pä Kro«ans
räkning ar 1712 öswerförbes.
Z»! <jurn 06) S'^t6.Merker agde således med
hvarandra en föga behaglig gemenskap. Tidens Hand»
tinqar urwisa, ot Onrrelponä nwen deni emcilan geck
ut pä pre,encioner om kmgnens biträden ocb d^'a^ociscknner
om dest betalning, under' det Kongl.
Maj.'! flera ganger jörsäkradc ar willja bibehålla Werkei
wid dest rättighet derri!: bägge wörö dock mcrän»
dels lika smara al wcrkställa. Det onka ttltog, och
förflag lil dest ashjsipanve blefwo maugfalldkgar en del
af dem i sin natur omöjliga, andra äler möjliga,
mea icke botande. Blund de som w,d;oaos moro inrättningen
as Oontribnlions Nankeriet är 1712, under
en Kongl. Nads och krnco »Fullmägkigas styrande;
arliga sammanskott ni Rikets hjelp; och dct för ksncjn:n8
Oreäir mest känbara, afgift pä Läne-ksngo^
t^apnslrr, som drrigenonr förlorade mycket j deras
warde: föreställningar deremot, stödda pä kurhus»»
grunosorsarrning och privilegier samt Karduans närmarande
förlägenhet, urakilälos icke af Fnllmägrtga;
men Rådets häruti tagna beslut blef af Konungen gillavk.
Nöden och förlagenbeten alstrade emedlertid flera
steg, som annars icke kunnat komma i sraga. En
ny Myntsort, Metall-pläkarne, hwaraf sO.ooo Daler
Silswcrmynt anflogos ät kaninen i afräkning pä
Kronans Skuld, infördes ar r7«4, under det man
detta och det nästföljande aret nödsakades wara betänkt
pä ar flytta och flykta undan Ryska Flottan, som
redan gjort landstigning pa Aland. Kronan nyttjade
Lfwen den ulwagen, ac med Läne-Ltaco liester gö
-
ra inbetalningar: detta kunde med Lzn^usns Ooäirr
bestånd icke wägras, anén betalnrngssä^tck krmpe oj
alltid anses lika med reda Penningar. L-n^uens underpant,
Sjö-Tullömedlen, blefwv utarrenderade ; men
et annat Förstag, at försälja Kopparränta», >.pr
late» ät 6-m^uau, bade til FörwZitning och såsom
D)'ootb:^uo> wann ej framgång. Deremot blefwv de
myncnde ,Koppar-P!star::e förhöjde i warder; och -ti!
.allt :detta 'kom -flntekigen 'Lsron Löckås upsinning, tik
^1nsi>cs,-Werkers rmdcrhjelpLnde, med Myme-keckuM
och sa kallade Ständernas Obligationer.
Mynke-keckuen, hwilraS Oreclir och omlopp ibland
Allmänheten behöfde styrkan af Kongl. Påbud, singö
likwäi intet insteg i Languens rörelse, Lancken leck
ända röna werkningar af Laron 6öN2's kinLnesPlaner.
Uci Konungens namn begärde han ar 1716
ingen ring mindre, än en upgift as kai guLns Debor
och Ol-sckit,.aemi!idstone 1729, da Languen blef tilstulcn
för län. Den förtjenst ma hos eftcrwerlden at
da warande Langusns Fullmägtiga förwaraö, ok de,
enligt InKrncbioner och Ed, ej allenast icke estcrkommo
denna åstundan, utan ock gjorde Föreställningar
deremot, och at bananens tilständ ända Ivar olyckligt,
dä den mäste wägra sina Oreäirorer deras rätt, och
marai saknad af sin egen, til utfästa betalningar. Lik,
rväl yrkade Laron Oörr-c at sawela, i:mo Om LäneLångaön
war i tilstand, den almänna Lreäiren, genom
desi öpnande, at kunna uphjelpa? och der sadant
ej kunde ske, hwad da Lan^usn 2:60 til Kongs»
Maj:rs och Rikets ckjenst, nytta och gagn,, ivid dcsia
beswarliga och wldt utseende Krigs-OonjunQursr.,
kunde bidraga och åstadkomma? Fullmägtlge wände
sig nu til Konungen, ssm förklarade sig ej wara nöj
-
,i;4r
ok'!!',t underrättad öfwer de framställda frägorna, af
hwilka, i synnerhet pä den sednare, lordrades et
iiogare och mera klart swar. Fullmägkigas klokhet
gjorde dock siutestgcn detta k-Lron Oör!r's försök ti!
jnttk, och sivaret ivisade sig sjelf i Ika negus,'.8 oförmög.
nhek ac meddela det äskade biträdet.
Ar 1717 togs Myntet ifrån Langusn och lernnadeö
ät Utländska Förpaktare, och 1718 urds.tttcS
Mynts- Plätarne ater til deras förra warde. Ifrån
Haga wid Eda Skans astar Kong'. Mastc Dest
fkrifwelse af den 4. Augnst! 1718 kU. 6,mco-Fuklmägtiga,
angående Läne-kaneo»^rrelircnas fermand,
lands lil ^Aisr, eller rättare .gnnultsrer. Fnllmägligs
ädagalade wä! i bref til Kammar-(loils^inm.,
som fcck werkställighetrn pä sin lott, hurti detta ej
instämde med öanguens Författningar och erhalina
högtidliga loften: de understöddes ock deri hos Konungen
af samma Lo1le»ium; men innan sivare!
hann ankomma utfärdades lielnlunonen under den
I. September. Lsngueu nödgades landes upgifwa
mngefärljga beloppet af Inieresle! för dest Läne-L,nco
Skuld, och sedermera utkom ?!ac„rer af de» 20.
Noven,ber, oin kitte penningens erläggande af alla
'fruktbara Dsxirslsr, hwarS werkställighec likwäl, ge,
,nom Konungens död, alldeles sörfall.
Harti! ma slnkeligen läggas, at, lika med alka
öfriga Rikets Jnwänare, llrnco-Betjeningrn af Kri«
get hade dryg känning, i det, af deras nödtorftiga
uppehälle, Lönen, den mäste redan wid första bör,
jan är 1702 upsätta och sedan recrmerg z sä ka!«
lade Ständs-Dragoner, samt widare i (lorn, lbmionorna
deltaga uti loche och stte PemstngS.-asgifteima.
rzgr
Til böksan af är?k 1719 famina!,kapades
sens Sränder. I förbigående lira »amna», ak Rikets
inkomster och utgifter återfördes under L^-isL^ntttirek,
i stället, de sednare arén, de stark under
Oomriburions - Ränteri,tS och Uohandlings. Oa^u-L,
jonens förmalkningar. L)ch ehuru icke sa egenctti»
gen hörande ril 8,riksens Historia, ina i korrihet
erinras Mynte-Tecknens öde, sedan pa z 4 ars tid
bijflvir myntade öfwer 40 Millioner D:r S-frcrmynt,
hwaraf efter hand något mer ä- Mtliioner
moro inlösta, och nu i rörelsen lönande öfwer
vs Millioner, utom 2,054,750 D:r Siisrrccmynt i
My mc-Teckens Sedlar. T,! Riksgäldens afbörda»,
de inrättades sannna ar Ständernas (^onr-mr, som
hcka 46 ar agde denna bekymmersamma bLsa.'tnn:g.
pgnco-vspurzricm, utnämnd af Lecreia-slnroktet,
öswcrsäg Lsocn. ^ämiiuilrskmacn' genom dest
algard återkom Myntet under ltsn^uLn-, stissost^mn,
och lLontrsÄ stocs deram pä 12 älS rid: jämwäl
bleswo Il.mcjuen8 privilegier of Hannes Wajrt
Drottning I4inc:/r Ll.L!>«akr^ stak fästade och riiokta,
sa ar liancjuer, nu Mira ägde hopp, ar i redig ordning
njuta afbetalningar pä dest Kronofordran, och
e> mera genom köuttmns och Bytes. brister kunde
befara osäkerhet för best urgifna Län ä Fastigheter.
As enahanda innehäll mar ock den försäkran
Lancken erhöll af Drottningens Gemål, Konung
I. »vid Dest tilcrade lil Regeringen är 1722.
Freden, sä länge önstad och ändteligen munnen,
hrdrog ock mycket bertil, ak Lmcjusn efter hand wänn
- styrka och jöri-iögenhec. Dek nya lif Handel och
r;4Z
Niritgar singö inbrggte Lpecis. mynt uti Stora
Sjö-Tulls nybord?,,: de» ater war Lrncjusns Pant
svr Kroso-Skulden: igenom hwad således inflöt,
började L-m^usn ar 1721 ar aker kunna betala si.
Ra (msäiiurer deras rama i samma Mynt.sort, som
de inmrt, och man at fullgöra sina förbindelser, in»
wäylade den för säda^k behof de Mynt.sorker, som
kunde erfordras. Deremot, dä är 1722 försök gjsv»
d cmol Lanc^ueris Lreäir genom förfalskning af 3^-  z,r beraäe ^»lign-kioi.er, widtogs, at inga sädq»
na ^»bxnari-mer singö komma i allmänna rörelsen,
ntan ai j ställer Irensjiork - Sedlar, dock ej under
52 Dal. kopparmynt, skulle utgistvas. Med Lcors2berket
hade Lan^usn länge legal i delo, rö»
rande liguiäauanen öfwer Krorro-länen, dcn Lr-us»
<Ior>!l?irLk ei wibe i alla delar erkänna enligt LänLjurirs
räkning: för at komma til fluk dermed, för»
0,duodes ar 1721 Logmannen I^aorölsnlstalm och
<Ottmmi->lsriLN j Kämmar-Ivsvistoasn lkssleigren *)^
til derla arbeters förrättande: och deras det följande
äret de>öfwer asglfna Berättelse utwisade Lan^usns
F edron, med Interesse til den t8. Augusti 1722,
kufammans utgöra 8,59 8,455 D:r rz ^ öre Silfwermync,
eller nära 86 Tunuor Guld.
I början af Lr 172g inföll äter en Riksdag.
De nu sörordnade kanea-OeputerLäs singö erfara
WerkekS tiltagande wälständ, som deraf kan inhäm»
tas, at dek icke allenast begynre at bonorers upfag.
da Läne-ksnco L,xir3ler, utaist ock ägde ingen känning
af de ajskrifaingar, hwarmed wid 1723 och 1727
arens Riksdagar 8wki-Werket uti li^uiäer lättades z
*) Sedermera Kammar-kevlllovr -Råd rch Mlag
«td Namnet Lilv-rllolxe.
den ena, skar,cjuons redan är 1704 godkända isstsrrncls
fordran, sedan Konung XI. tid, hwil
ken
med IniLrclss upstigit ti! 601,287 D:r 28 öre
Silfwermynt, och den andra, bestående uti stern
Lain^usn tilcrkanda Krouo-Fordringar, utgörande med
ränra zochoyO D:r 254 örc Sllfwermynt. I öfrigt
och da Kopparmyntet numera hade bliswit Rikets
Hufwtidmnnt, men dst samma medförde åtskilliga
olägenheter i rörelsen, dels af Platarnas owighet,
dels genom deras förhållande mot Lpocia-mynket, ansag
L.,nciuen sig böra afhjelpa dylika swarigheker:
en IXausporr-Räkning blef således i Wärel-llLngusr,
Hpnad ar 1726, pä hwilken en och hivar feck insätta
stt Kopparmynt, och erhöll deremot Drsnsporr-Sed»
lär, som med begärlighet af Allmänheten emokkogoö:
tvanarken alstrade wäl sedermera deras förfalskning;
men til förekommande deraf undergingö ar 1729 Sedel
- b'ormuIäirsrna nägsn ändring.
Det ar 1719 med Lan^usn stutna LomraA
om Mynter geck ar i?Z r ti! ända, och Lanc^usns
62 änga Förivgltning deraf nphörde. Den hade gifwit
ombytliga ukflag af Forliist och Winst: dock öfwerwägde
den sednare; ehuru Langnens befattning
war underkastad ständiga besvärligheter emellan pre»
rentiorier af Kronan, skyldigheten at försvara och
reclLmera rättigheter, förluster pa en del Systlomä»,
och owighet, hmuwidä det löpande äret skulle gifwa
winning eller icke. Wld Myntets afträdande behöll
likwäl Lznguen samlingen af' lVlecleillL-Stamplarna^'
dem knuczusn dels hade köpt,, dels pä egen bekostnad-'
lätit förfärdiga..
?)ttei'liqarer lorvis pä- Mncxneng^ äterMMNar ksis"stäily
-echMs öm, M-ree Md rr^z-t - MkMK.
Mavcke
Aamte dä werkstäsld afskrifning af a skilliga privargx
Skulder, njöt Lcan-Werket eftergift, af >a ival
47g,2gz D.r 8 öre Romant Sllfwcrmynt, hwarmcd
ftniguLi, bikrädt lil Swenska H-irwern ro, gnriersnäo
ur fängeiisckap, som ock 48Z,Zt6 D:r 224 öre sin.
Ma Mynt uri odetalka Intorezlen för strlsva Krono
- skulden. Sa betydeligt detta La war, sy«res
mai, dock dermed icke nöjd, uran man awftade deruceswer
Räntans nedsättande för Krono Länen frem
6 c?! ; eiler 44 prvtäc.ik; wäckt ar 1727 och förs
nvadr wid och 1758 arens Ntksdagar, wann
det dock ingen framgång.
Lika Ke singö Lftven nagra krös kk»r j penningewagen.
Såsom stridande mot knncj ie, 8 inrättning,
atslogos, der, lil uprarrande af e„ Imubrrcl, och
det, rörande Härs so-Kamrar pa flera ställen i Ni.
ket för Kooparplätarnas wigare Orcckario > i och
utan at ens förtjena afseende, förkastades Körstag, k
on, et OrLciixranäs i ft>' czu'N8 Räkenskaper af so
til ivo Miilioaer D.r elkrr R:d., mer eiler mindre,
i L Sedlar för Kronans räkning, ar derä fritt
LLlignsrL lil förefallande behof»
Da 1774 ars Ständer saftdes gafwo det onyttiga
stt behöriga afseende, Underläto be ef, ot fräntja
det gagnande. Icke blott del allmänna sick röna
det, igenom LanPisnz F rstrackningar til Stande lias
Lvneoir; utan e>.skilldt singö äsweft understöd af Län
pa Fast Egendo.11 och Jern, hwarfZrurai, fta. czuon
nu mera anfags, genom Lane ftzucn Lr^.tcksr^ enioktagands
icke böra öka sin Smld, endast med undantag
af nagra, som af kublitzeia Werk eller aä pi s
uluj singö insätlgö; och lemnaocö wio 1758 ars
L6g
,Z46
Rksdag, cn dylik tillåtelse för medel, anflagna och
hvvslimlo.de,
Misinngs,Wickel i Lappmarken.
Ehln» wäl wid Föiwalcninaen i allmänhet inom
Luncjnen, icke något war anmärknings-wardt,
kunde dcck cj olliid Bo>-stycken törckonimas; flera
epempe! hafwa gifivils, ar 6-, <^ueu, genom otrohet
hos Velienke, blisivit fatt i i:da,.de: ar I7Z8 liikraf.
fade der medelst 2:ne dcst LsstLurer. Man bles da
betänkt Pä utvägar, at för framtiden mota dylika
trlgrep, och lil den andan inrättades Llisl» Oimmis1,
> ,e T el>st-n , hwa>.s tll Nirull pä urbina ut.
stakades i en särstjlid lastl^fäiun.
Riksens Stander, som nu hade erfarit, huru
Wecker stg förkusrat, sa at de w-,d drni.a R ksdag
kunde qä i författning om cn tredstdrls upsigande
af Lgrollri 6i-^!tgl«rr>z, och som jänwäl ächstade,
at Riker deraf skulle äga cn wnkelig rykta, funno
den nu bestå uti en, mera an förut, »vidsträckt utlåning.
Til I^go.ufzZmrerngs understöd kom således
Laricjuen ar bidraga genom iä r lil lVlanuLLkurLomoirer:
en Summa as högst 4OO,OOO D:r Silf»
wkimynt blef jämwal anstagcn til kan at goda och
behallna män, emot Panr as Ostinäista och L,svLNkista
Lombapnierng^, samt ^.st^curance-Lonkoirers
^>!Lnumers!rnn8 /Vlksster, sanik gensrelle Borgen
af 4 ä 5 förniögna Hai.dlaiide: och de wid sidsta Riksdag
bcwjlliade Län ä Jern och F stigheter blefwo
or l7Z9 mera urwidgade, oaktadt K-ngusn; bade
Fullmägtige och LammixlariLr gjorde Föreställningar
deremot, dä der icke kunde ste, utan gr öka mänAdm
af kLlu^nsllL utelöpande Sedlar.
IZ47
Oka likasom möttes nästföljande Stander ar
1741, med allmän klaga.! öfwer brist pä Plakar och
Sti jemy ur i Laildet; men k,l denna förlägenhets afhjelpande
fogades af Ständerna an stal!c om anken--  liga 4>.,.,r>rireksr Platais och Slantars nedsändanbe
til Orcerne, för Lanea.Sedlars inwäpling.
Om wid deiida Riksdag, Riksens Ständers
Dispos-rion öfwer L n cguan hade instränkt sig har/
wid, och wid lVlanukii^iur-O mkiii,ers uudcrstödjande
med Län, en ytterligare tredjedels ur-sägande af säne»
LxicjuLns skuld i Oaroliner, samt sAörfattiiingen om
HsiHnar! §ur pä Lunonen; sa hade manga sedermc»
ra i>it' äffa0e bekommer warit undanröjda. Nu ^deremot
skulle et krig urföraS . mor Sweriges Ostra
A amie: ej nog at Ständerna bertil utål Lmcjura
öinpo crtsts rn gäfiva as En Million D:r Sunt i
PiatarL 6,olcien ä!ad?§ ock, at biträda Utrednings,
O.mmisll N-N med ;oo,OOO D:r S:mtS sörfkotk
ri an ränka.
Riksens Stander fammankommo aker det näst/
föslande äret. Ayra Tunnor Guld behöfdeö för
S ve skr Krigs. Hären: de försträcktes af L.incjusn.
Hungersnöd hotade en af kroviiicsrna, Wester-Norrla»d:
til Spannemals upköp fick LuruguLii utgjswa
ia>i: och under allt detta begärde Stats-Merkel be»
fruIst fran den ärliga Räntan för Krono - lanell
ZOl,4gi D:r 16 öre Silfwermynk; Men omständigheterna
imdgafwo icke nu en sadan upoffring.
Under kooper af Riksdagen kom, för lätthetens
ffall i p »ninge-rörelst», en fraga om utgi^wande af
smärre Umea Rrarwpmrt-Sedlar pä 6, 9 och i2D:r
Kopparmynt: wederbörande Leröfwer hörde, anjäKS
de- orädliot; men z6 och 24 fflll. Sedlarna kommo
i ställer i »mlopp. Tillika förorbnadeö, ac
a iwo skulle emottaga Lapirgier z men til 4
Lcnis rama.
A-nan Riksens Stander ä'skilldes stngo de
bugna sig ak Fred n och en uka-ald Thronsöljare.
D - e- wr h-cades Riket med et anfall of Dannemark,
hrvarfore' Sländerne lemnzde et förfeqladr Lreckiriv ,
ar, pa händelse ak werke! lgk krig, Nsr-c^aen skulle
Meddela Ivo,OOO D:r S:mt om äret, emot pantförskrifning
af rvlha KroisanS inkomste». Det be»
helde mai cs öpnas, men käng-uen sick ändock widkäiinas
biträde lil krigsrustningarna.
Ester Riksdagens stut märktes nog, at Kgiieo»
Sedlarnas L oäir icke swarade emot de dettii widragna
anstallter. Bekänkeljgheter upkommo ock wid
de för Krono sonen ingangna förbindelsers upfyllande;
Men de blelwo dock afhulpna: och Lou ion, hade sä
upsi-gik, at !) för at' kunna förnöja sina
L olli' rsr. nödgades inrväxla LLxolinsr emot 18,
19 och 20 pieLcrrts sKio.
Wid Kongl. Prinftsian L,ov,8/r an
komst
til Swer-ge och förmälning med Hans Kongl.
H 'gh k K o »Prinsen, sedermera Högstsalig Konung
Hy/».?» b>LN«.io ar 1744, gjorde kangusk, Hennes
'Kongl. H'ghkt en underdånig prstCMz af en förgyld
Silfwer Bord. Lsrvice, hwilken i inköp kostade
128-07 D:r Kopparmynt.
Men emot sadanr sivarade icke Landets pennrnaestallning
ar 174.Z. Ut» Lan^uen ,w«r ringa tilqang
xä Koppar>p'äk'r och redb r? mynt, i jämnsörekfe mot
de uielopande DrnnZ^vrt-Scdiarna: allmänheten äter^
---T-—»-. 'Z49
hahe mycken begärlighet efter plåtars-, Bidragande
bärtil ha^c marik, dels de k er mycket ugirackta
kuklicius och Krono-La>cn. och dels reda penningars
utförsel ur Riket. Ar aiminostone mora, om
ej alldeles boka, derca onda, ultänli s flera uk-oaa-r,
såsom, förbud emot ruckle om »lakarnas förhöjning, emor
deras ut^hrsel, samt emot l.ig »> tagande emcllaa
dem och <;u us Sodia»'. ?lufta' kcr grard s ä!>ve>»,
icke allenast om stark re tilmyntning af plmar och silf.
wcrmynk, utan ock om !>,uguon8 Oa8f,,i8 svrseo-ii e
dermed kjl SedlarS indragande, samt eune, lB-guonz
öpnande, ac n»ot 4 prc>(lLU»5 !m'resse mokkaga tA,
snicker i Kopparmynt: dcsturom inffrankkrs ?> » mus
Miam-gur; »ren ar allt delia cj war rilräckclig! »iste
sig stols uti den anhållan, Fullmmflige boo Kongl.,
Majit nödgadeS görg, om befallning lil ll-uguen, at
Nikdaii utskeppningen pastod, ej utlemna 8j)-.oie mynt
ocb plaiar, widare än hivad '-il ssilijrmnnt bedösdeS.
Der war lälcdes sjeifwa nöden, sonr lil ^u gnens in)»
rällhällande nu gjorde ai-rag ligt, det endast anie ar
föriil såsom-ssadellgk ans-dda försiag, om 6, g och 12
Dal. Kopoarnttfnlö-Sedlars.införande i allmänna rörelsen,
hrmikas utgisrVgnde af kungusn, efter gjord
anhållan hos Kon-fl Majit och stern grannlaga öNveriäggningar
derom i Rabel, genom en Kongl. Kunds
görelss auihorilerscics.
Sede!«sjclismar hade således vu mera ingått i
L iuciuens rörelse, och af R'k>enS ar I 74.5 församladStänder
gillades, hwad nvtz bliftvit antöidk lil S-nä.
Sedlar ak bringande i omlopp. Ak har uprepa allt^
hwad nzed ku cjusns Iransparr > Sedlar fö-cfaliir^
deraS sörbättnngar i ^.irmulairet, straff för deras Lss
t,-r p lide, Belöning tor dol,ka brotts ttptäckande, SL»
kerhrren för hel,wa Srdelpoxxerer, medelst er Pappers»
bruks anläggande, nödiga LontroIIsr wid deras förfärdigande
och inlösen nr. nr. bleswe för wivlöf?igt.
Riksens Ständer unde lito ej heller at foga nödiga
anstallter lil deras stonoreranäL, och under de ifrän
r745 näft'öljande 7 Riksdagar, blef detta bemödande
et ibland deras stora syftemål.
Utom ökad myntning af Kopparplätar och Slrntar,
war at anse frfom et hufwudmedel h atil wexel
- Lorrrfen5 nesfittrnde och Silfwers anstaffrnde
til Lxecrs-niynt. Til en början an örtroddes detta
ät enski ld 1 personel, hwilke, under namn af Wexel^sioLisraäs,
slö-o LonlraÄer med Kronan och ägde
denna befattning, understödde af kanquen med
ansenliga bi riden ifrän är 1747 til 001760. Wid
dä infallna Riksdag e. höllö de äsckLrZer jör deras
förwaltningar; men är 1766 fi"gv de bechd siga
efterräkningar, för hwilka slutligen wid R esdagen
1770 dem tuerkändes ersättningar af bade
Stats-Merkel och kancsuen, som, genom förstotter
bertil för Kronans ranäng, ökade stna Krono - fordringar.
Är 1766 ater updrogo Riksens Strider
detta bestyr ät kaninen, tzch 'örlroendst at stö a
wexel - operationerna s öll pä kanco - täommislarien,
sedermera Lommorcr; - R-det aj LösteiliriA, h va s
minne ma njuta-den tilständiga rätt, ' ottla tt inträffade
tilfälligheter och förluster, "i 10
ar« tid, hwarefter befattningen dermed uchörde,
fick njuta til godo en behållen winst af 153,179
R:dr., 25 still. 10 r:st. 8xscio.
Under det at mängden af Lanco-Sedlar gjorde
förwaltningen bekymmersam, o l Rttzens St lider
sjelfwe fumio nödigt, än at kilstura, cm ä'er,
at öpna Lan^uen för ulläningar, yppades för Isan^NLN
tilfälten nog, at wisa sig gagnande. Siarö
-
—-- lZ5l
Werkets behof lättades ofta, dels igenom Räntans
bosättande til z pvnttent för Krono - Länen är
1756, mid hwilken Riksdag öfwen Langens Intereble
för desi Fastighets län stadgades ii 4 för
lor-ms och sidsta gtdjcdelen af Orroliir-Lapit-llerna,
tipsades; dels vek igenom peimmgesörstotter, samt
Lroclitiv t'ä Kmioipatinn ä in;ör:väntade KronoRäruor.
Pamerika kriget lunde ej heller föras utan
län as kaninen, soin destutom i belåningen af
Krono-Lolten ob>ii§ationernL fock wisa sin bereduiäighet
ak tjena Riket. Ä iven dest Lreäit nyttjades
ivid ^legoclationernL as bade utrikes och inrikes
län, hi.ilia lemnades emot ttnnnuens ^coext
A Ltat8-Lontoirets ObliMtioner. Dchm-äej heller
förbigås de understöd, som ilo efter annan lemnades
ät lilanu stuliu o - Lontoirot , Lonvo^-ConirniLtsrmtsst,
Jern-Lorn oiret, Trollhätte och Hjelmare
Slutzwerten, Frimurare - B rrnhrrsen i Stockholm och
Götheborg, sanct näqra i Ni'ec inrättade nyare Koppar-Werk,
jämte Lxport-xremier jör finare Koppar--  s,nidén och ^lauukicödurt-r. Derutom da Landet är
1771 hemsöktes med nufl-voxt, anlitades Lanciucn
kj icrgaftves, at underlätta det allmänna behiftwet.
Detta för det allmänna och enstilida nyttiga
Werk hade emedlertid, efter genomgångna flera stiften,
uynatt en alder as ioo:de är: minnet af den
ridenunkt, dä Riksens Stander, genom deras Aaramie
gaftvo detjamma nytt lis, klef är 1768 ät
samtid och etterwerld sörwaradt, genom präglandet
ar en ^äirclaillo, hwaras Exemplar i Guld om Zs
Duoatels nigt öswerlcmnaocs iit Konungen, Drott»
ni gen, ocb Deras Kongl. Högäter; och blefwo
jänuväl Lanuuen8 dä,varande Fullm 'glige, ( »INini8barier
och Lecreteraren, nied hwar jit Lx-Mitxlar
r Silfwer deraf degäfwade.
iz?z -7
En be'ydelia npoff ing uli kaufluens ärliga
inkon', ter war wiflerligen den, som gjordes wid
1772 ärs Riksdag, i det Stats-Werkst för fram»
tiven befriades »frän a-l Rmra pä defl ansenliga
skuld ti! ttuu^ueu, sä at hwad sedermera inbetaltes
skulle a,'ga pa LapitLlet.
Mot flutet af denar Riksdag afl,It Kongl.
Masit Defl N'diga pioposttiou til Riksens Skand
r, at, genom wiolt.ganoe Författningar, sätta
ttninmn-n i ständ, at su förr desi häldre bidraga
Verm, at Pennings - Wrrket i desi lagliga ordning
mätte ättel strilas. I sölje deraf blefwo LanooFullm'g
ige sörsedde med föreskrift, rörande hämd
pä Lunchens åtgärd harwid ankom, och Riksens
Ständer öf.verlemnade til Kongl. Majtt, at om
Rrkets My rt-och bttuance - Werk förordna. Detta
p r n! ga ämne blcs ork, med all upmärksamhet pä
LLnc>uen8 och ssilfwa tstealisaiionens befländ, bragt
lil fmt inom en lid af syra är, sä at med början
as ar 1777 8xacis-:nyntet utgjorde bade Rikets och
flanijunus huiwudrörelse.
Swensta Riksdaler»» hade hittils want ansedd
af lika wärde med Nio Daler kopparmynt; men en
ostadig och högt updrifven Wexel-Lours hade upjagat
ben wida derutöfwer: nu ater dlef detta warbestanst
til rg Dal. kopparmynt. As den anledning,
at LkMHusn således behösde et mindre an»
tal Riksdaler, för at inlösa sina utelöpande Kopparmynts-Sedlar,
har mangen fattat det begrep,
at Lancpuen pä delina operation njutit ansenlig
r insi; men at förhållande» > ar just twärtom, benisas
tydligt dermed, at Kaninens atersiäende fordran
i kopparmynt den zi. December 1776 hos
Kongl»
Kongl. Majtt och Kronan, Konas. Oonvo^ - OomM^läriatet
, Lommsrce - l3oUc§ir>m , Bergs - LoliLAinin,
Trollh t-e - Slustlverks - Direclion , Discont-Oompa^liiet
i Stockholm, sann Stockholms
S ads lVlaAilirat, Utgjorde 146.646,484 Daler
224 öre, jaiNt bestutom hos krivata 76,523 721
Daler 144 öre, tilsammans 223.170,226 Dllec
5 öre. Lan^uens Lane - och Waxel - Lanco skuld
deremot utgjorde^ samma tor 155,259,111 Daler
ros öre kopparmynt; således besteg gg wto Mont»
valvation är 1776 stan^ucns fordran utöfwer dest
stuld 67,911,094 Daler 264 öre kopoarmynt; af
hv ilken summa I-anquen, uti dest paraknade (?apital,
genom valvatioiiLN et er IZ D l. pi Riks»
dalern, förlorade hälften eller 33,955,547 Daler
13 öce kooyarmyn^, och söljakieligen ejler jorra beräkningen
ä 9 Dtr. för hwarje RikSd., .3 772,333
Rtdal. 26 stin. 5 nst. E^i förlust, likväl ,a wida
icke obillig, som en l gre realitatious-grund skulle
warit förstörande för aila galdoundna.
Snart härefter inträffade 1775 ars Riksdag,
wid hwilken Lanco - U stöttet updrogs at gransta
förmätningen, enligt dä utfärdad InliruÄion. Til»
ffcdsställande war för detta N stolt, at fanna Kankfuens
goda tilständ, til främjande h-oaras stera
Fr fattningar widtogos, och ibland dem ben o.-n
Lanco - Werkets öswerseende hwart Z:dje är af
wista bertil utwalda Riksens Ständers Revisorer.
Wid denna Riksdag gjordes äfwcn flu
emellan Kongl. Majtt och Kronan famn Kaninen, oä
det befanns, at, ifrän och med är 1674 cil och med ar
1776, följande Summor, under namn afLän,För«
stott och Föräring, dels utan dels emot linding ränta,
170
blifckt Mifna; nämligen 247,040 R:d., 4,003,14»
D:r Laroliner, 3,035,770 D:r Lourent Silfwer»
mynt , och 232,688,002 D:r Kopparmynt; af hwilka
Summor, liv esler annan, samt fluleligen är
P778 r Zanciuens Bäcker ltti n it säsom fö.lnst afssrifna
6,2zZ,i30 ,R:d. 33 still. 12 r:st.
Allida blrf Kanal. Ltats-Lontolret förbehä.^et,
st i Lsvtzusn fram gent fä, under namn af ^nt!>
eipLlions-L-m, för Z xroLe-nts ränta nyttja 200,02»
Ro.: detta Län styttades är- 1739 lil
Ständers RikSgälds-eontou-s Dispoiition för lika
ränta, och förhöjdes da lil 400,000 N: .; Melise»
nedfatles ar 1792 räntan lil 2 xroLsnt ärligen
pä hela Länck, som da ytterligare blef chrökadt
lil 602,000 R:d.
Til Allmänna Spannsmäls-^la»a2iner8 inrätt
rnoe bewilljade Riksens- Ständer är 1736
Fsm-io tunnor Gäld, al af Landen utöslaDS
rn'd 100,000 R:o. om äret, imber willor af 3
xro^ent ärila ränta, och 3 xroLent ärlig afberal-mng
pä Lapiralot: sannna Län tttgeck derefter siuteligen
är 1789, pa 100,000 R:d. nara: och blifrrer
räntan janrte aföetalningen dera af Kongl.
Tull-DireQlonan hwarje halft ar rikligt erlaggd.
Leneral Discont - dontoiret nyttjar de pä
Snannemäl-> ölaALLins LaoiLt inuehatlna 100,200
R:o. för 3 xrockents ränta, och äger desi förutan
r- t-irchet, al pa jaira Ick^potlrec^uer fa i Lankinen
Zi8ponera 220,222 R:o. lii 6 proLents artigt
Datoiesle.
För lVlanukaQursrnas understöd, clisponerar
Kongl. Lommorco LoI1e§ium, säsvlN DiLLONt Lält
emot Z xrv^aMA närmare zos,oss R:d.
Såsom L'n och understöd til Mmanna inrättningar,
har ifrån och med är 174g lii och med
är 1776 l! gatt 40 071,916 D:r K:mtt: deraf ära
såsom chrlust i kau^ueus Böcker asstrifne 1 Igo 185
R:d. 2Z stil. g r:st.; chrut moro Lan^uou.s Äldre
förluster pä Diverse M sting "-Bruk a sti stne me!)
578 os- Rld. 4 still, i r:st., tilsaminans utgöranre
D-758/274 R:o. 27 still. 9 r:st.
Til sä kallade pios rikus, hafva ifrän och med
är 1691 nl och nuo är 1778 af lm:uju?n blifvit
utbe aros 97,25a R:d. 44 still. 6 r: >. chfter stdstn
m da lio har unoer sadan rudri^ue u.gätt och
u gar än ärligen 5,170 Rte.
Under cliverke titlar hafva, de stesta poste^
jnnlitt Riksens Stin ers och Deras 8ecrote-U. stotts
anordna agar, if.än och med ar 1671 til och med
är 1778 - wgätt och säsom förlujt bliswit afstrifne
295,112 R:d. Zg still- 8 nst.
kan^uens Förlust pä utgångna Län til privata
pesonen, ifrän och m'd är 1699 lil och med
är 1778 , utgör 594/895 R:d. 27 still. 94 rtst.:
eser ten Uden har venna förlust blifvit ökad med
15,192 R: r. 44 still. 1 rtst. pä afwikna Grosshandlaren
Larl 8öZerstroM8 Jern-Län, och pä afwikna
chLteskoren Istullmaus Dito 7,720 R:d. 44
still., sä m med dessa 2tne poster Summan blifver
617,509 N:dr. 19 still. 12^ rtst.
Pä inlösta salsta och förfalskade Sedlar, jämte
utbetalda omkostnader och premier för källörieis uptttkmde
utgör Lau^usns förlust, til och med av
1778, R:d. 22,562, ii still. 12 rtst.
Genom egna Bcljentes och Systomans dels 0-  tlrohet, oels sörstimmclse, har Lanquen lil och med
ar 1772 gäll i mistning al 148 756 Rid. 27 still.
2 Nu., f er hvilken liv bau^ucu warit befriad if.
än ali sörlust i denna wg.
Och utgöra alla UarKprmns har upräknade up°
ofstungar til det Allmänna, >ämte egna liona förluste",
en samma lrggd Summa af 9,177,675 Nid.
;6 still. 74 rist. Lp>ecie.
Hvarförutan, nid stera särstillda tilfällen kan^rrc-n
! ant updraget- at bestrida kostnaden lil bckeciaillnis
jörfardiga''de och präglande, men hwaraf
kocala Summan icke härstädes kunnat inhämtas.
Til dessa upgifler mä sinteligen läggas de är
1792 n il "g na Författningar om Ränta:'s nedsättande
lil g proLent, sa wä! för enstillda Personers
ägande L ne lianer) (äa^italer, som för Lancsrmns
Län ä Guld och Silfwer samt exportadla ettecker.
Sedan är 1778 hafwa 6 I^Lvillons-Förrättningar
t örefallit; och det är, strän samma lid räknade,
nu 4ide gången Riksens Ständers kanea-Utskott
falt ersara F rfauringarnas efterlefnad, och
detta angelägna Werceks sfclfbestanb och styrka at
fullgöra dess wid 1776 ärs Uealiiation inqängna
Förbindclftr: en lrckiig fölgd af de kloka Författningar,
som 1778 ärs blanco-U skott i detta unne
stadga' och af Rriieas Stan c er uti 1779 ärs Riksdags-Beflut
, f.fom en orubbelig grund för Uanco
^äministrationcn, blifwit stadfästade.
Under loppet af detta Riksmöte, har, med
Kongl. Mastts Nä.digsta tilständ, Riksens Ständ er S
Hcnlliga U'stott lil Uanco-lUstottets profning och
mlätande meddelt et dersirdes uprattadt förstag, :il
»vinnande af behörig stadga i Rikets penninge-wä
-
-W," - _ IZ57
sende, igenom llLncpaoox kraftiga åtgärd denrid;
med astundad M!de-rättelfe, huruwida kaninen- pä
upgifta grunder/ deruti ftuste kunna mg l Elier
vok under hwad andra wilkvr Rike' , iil >. innande
af förstnämnda högst wigstga ändamål, af Riksens
Ständers Landus skulle kunna biträdas?
Efter föregången nogaste öfverläggning uti
detta, ej mindre för Riket i gemen, an
Kanco-Werket i synner het, högst wigtiga ämne, har
Lanco -u skottet dest yttrande deröfver algilwst: och
har lianco-Ulstottet derefter falt emottaga Riksens
Högloflrge 'Ständers fattade Bestut, angående den
åtgärd, som u i werkst ärligheten as den fastställda
Penninge-Werkets UeAlerinZ Lancsnen kommer at
äligga.
Kanco-U skottet underlåter ej, at, sa wäl uti
sidstnamnoa wigstga afeende, ftm uti hwad til stanco-Förwaltningen
i allt öfrigt hörer, meddela Herran
kmnco - Fuilm.'gstga fa bestämda förestchtter,
som för det närwarande kunna äga rum.
Riksens Ständers Hemliga Utstött har ytterligare
lil Lanco-Utskolle upgifwit de wilkvr, hwarunder
Kongl. Ma n i Räder täckts förklara at
60noral Discont -Oontoiret skulle fä uphöra, enär
det tilämnade Riks - Discont - We: ket. öxnäs.
Harwid förekommer Kongl. Majus i Hemli.
ga U: stöttet gjorda Nttoiga Förklarande, huruledes
Kongl. Mst:t, för påkommande ojörfedda händelser,
hrvargj Rikets säkerhet och den allmänna walf.aden
kunde asweniyra, icke kan umbära et lika (meäitiv,
som det Kongl. Majus Höst^Salige Herr Fader, ivid
1789 och 1792 arens Riksdagar erhöll: men etsa,
Lmu Lroäiriv nu ej ian ställaS pä Riksgälds Lon
-
IZ58
toiret, som snart mäste nohöra med all Sedel-lilwectmng:
allksä och pä det berörda Lrsäiriv mak e
kunna meddelas pä Riksens S.andns Lanyue, samt
Lanc^uen ivid Ml förestående Ivsalisa-iou nu a erhä
m aägvt betydande understöd, more Kongl. Majtt
i R ider beredd, at ivid 6ensra^ Discont - (ionroirers
uphöcande, jämlikt deröfc.-.-c dä ril - för.a.rande
r.r enlelig Diyuiä, uti säkra FrstsghekäiSn afbörda
allt hwid pa Glats - WrrkeiS Län iil LllagLLius'
J lrrttninqm ä erstär, hwarstcinnä'N det i Ncder äskade
Lreältivet icke blesve a ilande, och - id hwars
u mrdanoe i ösrigt det al RDsens SKnLers" Län.
co-U statt ivid 1778 ars Riksdag, fast pä nägck
minde Summa, meddelta Lroäitiv singe tjena stk
rättelse.
Kongl. Majtt hade harwid i Räder llnckts tillägga,
at d RrkMs Ständer erfarit hi ad wigt och
wärbe Kongl. M c.: sätter pä MontwäfendetS rs§IcrinF,
bör dems kiruna stnllrs lil den sorgfilligytt,
h-oar-med Kongl. M sitt i Räder ärnade maka öfwer
dest oryggeliga beständ, sevan ksLlilLtlonsn 'r w:>
»ren, samt sör Lan^uens id.inäga ar dm underhälla.
Kongl. Ma/:: h.ide ock derföre i Räder bestulit
at Löra allt, för at eutleoig r kLLguan frän
desi förstotter til Srats-Werket, och de^r Kongl.
Majlis gnlndsa tser worn borgen derföre, at det diskade
Lrsäitivst icke heller kunde komina a nyttjas,
u.au wid händelser, sä wcldeliga sör Raets
sä lerket och veu allmänna w'.starden, som göra
Dreäitivms öpnande til et räddniirgs-medel jör
dyrbaraste ändamål.
Uti detta Nädiga yttrande har Kongs. Msttt
täckts lenura Riksens Ständer förnyadt wKc,:nlle
«f De§ wördaoe tankesätt, samt oföränderliga Nä
-
bigsta förefatts til befordrande och befästande af Rikets
wäl, jäncke Lanco-Werkets stelsbeständ och förkofran,
hwaröstver ock Riksens Stander wid detta
Riksmöte, redan siera gänger, ägt Raden fä betyga
deras underdåniga tacksamhet och erkänsla.
Dä Lankinen, genom den af Kongl. Majck i
Räder förestallva rrtwäg, nu pä en gäng kan blifma
godtgjord för desi pä längre tids äterbetelning st, llda
gansta betrdeliga fordran hos Stars-Werter: och
derjäm'e uti Kongl. Majus derom meddelta Nådiga
Försåt rån ninner den mest pälckeliga borger»
ders ö re, at i fräga warayde Lreäitrvs icke kommer
at nyttjas, utan wid händelser, >a wa^ eliga sör Riket^
säkerhet och den allmänna wälsärden, >om gerde
Lrestitivets öpnande -il e» räddnings-medel för
de dyrva asie änvamäl: och hwara således äfmen
Lanchuens egen mäls irv komme a: bero; sä ha Lanes-tttjkotret
ej kunnar unrsl,, at uL Kongl. Ma,:tS
H gstbktörda Nådiga söreft'-ilning i underdånighet
inga, pä et s.t, som lö'lckrar Lankinen örn full
Lterbetal ängbäte al (laxital och R.ma, afhwad
n i ost nn:ck«dt olxckl.g som (Aud Nådeligen
aflvändk j i denna -wäz til sstoeumrs kuure komma
at u gittra : under Der Lanco-U stöttet tillika icke
underlåta oeled.'.ga desi ill H.rrar Lanco Full»
m-'gttga ä- en l rr s er afgi/na ulla ande med sä
beskaffad stritt", « m vis alla hänt elser kan
bibehålla Leån latton, n af Lavgsusns Sedlar nu och
famgent wto k.n unn poararug^et. Är och dag
som torr stufwet jiär.
Ef er befallnivg
^l. II elling ius. --
r-;Lo
Herr Grefwen och fandt-Marskalken sra.
gade, om Rldderskopet och Avell, funne denna L-inooUlskotlcrs
Berattclze nöjaklig.
Härkil ropadek? Jo, och Herr dorsten stolpe,
Austers, med silero önjkade, al den malte särjktlldt
tryckos.
Uplästes lil ^ustsrin^ et Utdrag af ?rowco!Ier
för denna dag, om Bewillningens utgörande i kancoLoecie
och (ä-uranr - e?!er Lreäir-Sedlar med äevrlvr>
i^n, om liionvo^ .Lcimmissgrirrels skuld, och om
Keppar-Polletkerna.
Ssm enligt gjord anmärkning wid justeringen,
detta ?rornc >I>8-Utdrag befanns i första punkten icke
nog fullständigt, skulle detsamma lil nästa klenum om,
skrifwaö och undergå ny sustarin§.
Derefter susterastes ek ?rorocc>I!s-Utdrag af denna
dag, rörande del Herr (ispilsinen och Riddaren
Ltälhammar tillagda arfwode för InlpeNionen öfwer
Tumba Pappers, bruk.
Högloflige Ridderffapek och Adeln atffilldes klockan
rre gwart lil Nio om aftonen.
In stäem krorocolll
^.6. Lilvsrstolps.
Fredagerr
rzSl
Fredagen den iZ. Jmui>
klsnum klockan 4 IO förmiddagen»
^plastes och gillades det omskrisna ?rarocc)Il5-Ut«
diaget af sörlidna gärdag, om betalningssättet för Be.
willningen, om Lunvo^ - LomMissrriLletL skuld och
om Koppar, Polletterna.
Derefter afgeck, under anförande af Grefwe 6un->
larcen, en vepukLricin lil de andra Ksf^sÄiva
Standen, för <tt med bein wanligen communicsr»
RidderskapetS och Adelns Beslut öfwer dessa ämnen,
samt aflemna de sörlidna gärdag och dagen förut jusbsrsas
LxiraÄr krorvcollr.
Hans Lxcellencs Herr Grefwen och
Landt-Marskalken tilkannagaf, at Ridderskapet
och Adeln wanligen wid förra Riksdagar brukat cc»nkirmara
Ledamöterna af Wadstena Adeliga Jungfru»
Stifts OireLkion, och hömsialide, om icke Ridderskap
pet och 'Adeln nu skulle behaga göra detsamma.
Bifölls.
Företogs sustermZ af ?roroco!Isr för den slte
k denna Manad.
Under Pillsringsn ankom en Oapurskion frän
det Hedcrwärda Bonde-Ständet, anförd af Riksdagsmannen
polian ^cchsnssvn ifrån Kronobergs Län,
17L
som ki! Ridderskapet 06) Adeln oflemnade nedanstående
LxirL^ä kroiocvlli, somr dei-jamke förmaike, at
Bonde - Seändek icke ousekl sig kunna bifalla den föreslagna
Bcrvillnings-afgisteu af i« si. för deras Söner
och Drängar, sann 8 st- för deras Hemman; men
för öfrigt hufwudsakliqrn bifallit BewiHnings» Ucstot,
ketö repartltions - p- nj - Q, och samtycke ar Bewilinin.
gen ma fortfara lil nästa Riksdag.
ve^utinionen besivarades och aftradde.
De astemnade LxrrsLis ?rorocc>!ii uplasteS, sä
lydande:
Utdrag af prowcollet, hållet hos det Hedcrwärda
Bonde-Ständet tvid Riksdagen
i l77orrköpLng den :2:te gurlii iäoo.
S. D. Föredrogs Hemliga bbffottets krorocolls-U-drag
af den rcrde i denna manad, angående
styrelsen och förwattningen, sä w l af Riksens
Ständers Långöre, som Riksgälds-Werk, hwilket
Bonde-Ständer fann st, ligt bifalla, endast med
Len förändring, at Bonde-Ständet cnskadc, at af»
wen efter upyörandet af Riksgälds-Discont-Werket,
hwardera Ständers arnar af Fmmmgiiga,
som fitlils, kunde blifwa irenne.
Derjämte har Bonde-Ständet, i likstämmighet
med Högloft. Rldderstaper och Ädeln, best» i ,
at nid igoZ ärs Devillon, en a> SkändetS Fultmägtiga
wio hwardera Wcrcet kommer genom lönning
at afgä; ac wio nästa Deviiion derefter
bland de s;ue äldsta utioumng kommer at ste,
»;6;
och ak aler wid den derpå följande ^.svistoia den
först invotaraäe afgär, h:va'efter wid hwarje Isteviston
sten äldste utan Lottning utestllles, och en
annan in.väljes, efter de (Minder Bonde - Ståndet
nu fastställt; äfwenchm Bonde-Standet, lil förekwnmande
af det äfventyr, at dessa angelägna
Werk någon tid kunde lemnäs utan behörig wärd
och stöchel, sörestrifwit, at ingen af Ständets
Fulmigtiga, sä länge de. detta förtroende innehafwa,
fä lala wälja sig til Riksdagsmän, eller sit
för Ståndet innehafwande Fnllmagtigstap pä längre
e ler korrtare tid' öftvergifwa, innan de wederbörtig
k-ermisstöu erhälli; h vilket genom Utdrag
a'' krococollst jkuile de östuga KekpeÄiva Gränden
wördsault oa) wanligen conrinunicsras. Iste kuxra.
Lx ?rokvLi)!!c,
lstgrs 8-'§srllrom.
Ntdrag afprorocoller, hållet hss det
derwärda Bonde-Ststndet L !77orrköping
den i2ste ^Iunri rZoo.
Wid ytterligare föredragande af Hemliga Ntflottets
Betänkande, angående sättet för en förbittrad
Salpetter-Sjuderi- anstallt, stadnade BondeStändet
i det enhälliga Bestut, at hos Kongl. Maj:L
i underdäniahet anhälla, det mätte tils widare med
Salpetter-Sjudniugen i Rlket förhallas, som hittils
öfligt warit, emedan Bonde - Ständet, i anseende
til dess nu widlädande onera och utgifter,
för närwarande icke ser sig i stand at kunna någon
afgift för Salpetter - Sjudningen sig ataga;
öfwerlemnandes til Kongs. Majns Nädiga godt--
rz64 k
finnande, om icke, genom obehindrad handel metz
Salpetter, Kronans behof deraf skulle "kunna med
förmän fyllas, och de Orters innewänare, der
Skog finnes, försättas i tilfalls at drifva Sälpetter-Sjndningen
med förökad styrka, kil deras
eget och Rikets gemensamma gagn.
Och skulle KelsteÄiva, Med-Ständen, genom
Utdrag af ?rotocoUe^ häraf erhälla del. I7t Lttxra.
Ox krotocollo
I.Lrs ZLALrlirom.
UtdraA af Urotocollet, hållet hss det ^edeewärda
Bsirde-Ståndet wid 2^i'ksda§en
r dTiorrkopirrg den 12. Junit rZoo.
S. D. Föredrogs Hemliga Ufkottets Oroto--  colls-Utdrag af den io:de i denna mänad, rörande
den för Futtmägtiga i Riksgälds-Lontoiret utfärdade
InlirnÄion, hwarwid Bonde-Standet icke hade
något widare at erinra, än:
no. At Krono - Utskylderna utgå efter förra
wanligheteu, til dest realisationen blifwit börjad,
utan all annan förhöjning, än den, four 1792 blifwit
fastställd. 2:0. At hwad angar den skulo, bwari
Oonvozr-L01nnrisla.ri3.t6t
gälds - Lontoiret blifwit päförd. Bonde-.Ståndet icke
kunnat lsmna bifall til den af Hemliga U'ffottet
förestagna ulwäg, at denna fluld skulle ersattas genom
et Ä s fortsatt utbetalning af de^ Trehundrade
Tusende Riksdaler, som för femton Är blifvit tilstagne
kaninen, stäsom ^mortisleinsnts-Oonä för
OourLnt-Sedlarna, och 3:0. At Bonde-Ständet un
-
derdanigst anhaker, ak ivid de anstallter Kongs.
Majtt i Nader täckes taga, angående Koppar-Polletterna
och et efter Realisationen tilgörande skitljemynt
at koppar, Kongl. M g: r Näder täcktes inhämta
Fullmäg igas i Lanppren och RiksgaldsLontoiret
underdäniga utlåtande; hwarom Utdrag
af krotocollet skulle til de öfriga IvespectivL
Ständen expeäieras. I7t supra.
läx krotocollcr
I^arS LeZerllröm.
Derefter fortfors lil slut med gulieriuAen af
krotocollet för den Atte Jami.
Oeputationen under Grefwe UunAes anförande
til de andra Ständen återkom.
Sluteligen fulleracles Rikfens Ständers lkx,
peclition VIN Bränwins-bränningen, om Uealilatious-Planen,
och om Lanco-skulders li^uiclation
man och man emellan.
Högloflige Ridderskap^ och Adeln ätskilldes
klockan z til Tolf.
In käenr krotocolli
6. Lilvsrliolps,
>z66  »»
Lördage;^ den 14. Junii.
Istenum klockan 9 förmiddagen.
ans Lxeellencr Herr Grefwen och landtMarch.
, Ike». En sraga är för någon tid sedan
wäckt af en af RidderchapetS och Adclns ledamöter,
huruwida Aullmagkige i kancjuon och RiksgäldsOoniuiie,
kunna, jamte fina Fulimagrigchap, sin
Rlködagsmannarätk u lönna. Osmer denna fräga
torde Högloft. Ridderchapek och Adelil nu behaga
stackbo, ers§
Herr von Rosenstein, I^ils. Da denna
fraga wäckreS, tog jag mig den friheten rilsiyrka
Högloft. Ridderchapek och Roel,, ak mwm sträcka ten
lil sina egna ledamöter, för at icke synas ensamt befatta
sig med hmad egemelige.1, rörde de öfriga Smnden.
Bonde-Smndet har nu afgjork, ae desi Fullmägkige
i Lrn^nrn och Riksgälds LolNocker icke kun,
na waljas ril Riksdagsmän. H oad bestnt de »wänne
andra Ständer, ock raga, fa är sörhallandet med
Riddrrchap.c och Adelli olika. De öfriga SmndenS
Ledamöter waljaS. H-varje Swensk Adelsman är
född Rikdagsman, antingen fason, Huswndman för
sia ärt, ester genom det förtroende han af en annan
ätt kan erhålla; dek ankommer således pä Riddercha»
xet och Adeln at afgöra, i hwad mon de wilsta in»
chra,ika denna rättighet för wära Lmco- och Riksgälds
- Fullmagriga. Da Riksdagar hällas utom
Stockholm, ar de» rakt,vist, at Fullmägtige icke, för
KL nyttja sin Riksdagsmanna rätt, lemna wärdén
Sif de angelägna göromål, som blifwir dem updragna.
Wcn om R-ksdagar infalla t Stockholm, gäller icke
k--!-" ' ' -> l z(>7
detta skal. Twänne glrornntiver återstå i sadant fall
för Rmderskaper och Adeln ar widcaga. Der ena,
som icke ka» kallas obilligt, är ar wid walen sasia
der wilko,', at Fttllmagrige icke fä bliswa Riksdags,
män, dec andra, ar rjllara dem intaga sina rum pä
R'ddarh»sik, men med förbehåll, ar afhälla sig' ifrån
alla öswe, läggningar, sein anga Lmejuan eller Riks,
gälos - Louioirek.
Hag tillägger, ak i ek sä talrikt Srand, som
Ridderskapet och Adeln, tre eller syra Leyamörerg inflytelse
icke är stor, och ot den ii.stytelse personliga
egenskaper kunna giswa skulle kanna äga rum, saft»
än Fullmägtige icke sura pä Riddarhuset.
Herr I^oräenlkol^e, ^ näses. Det är
sa mycker angelägnare, som, i fal! Rwderskapels och
Adelns Fulimägrige skulle sa behålla sin Riksdagsmanna-rärt,
bade L-mguon och Riksgälds-tloiuoiror
lätteligen kunde, under den riden Riksdag pastod,
bliswa helt och haller lemnadt i Beljeningens händer,
hwilke icke cklrckäs shr Stäitder kuni,a answara,
i sall något'more sk,dr emot IMmÄmnon, och
sin mera om någon orroh't more begången, hwiike»
ftulle da ansvara för den? lame utom allt delta,
om Fullmägtige siclttve äro felaktig?, sa kunna de
su, såsom uänvaraNdc wid Riksdagen, mer insiusl»
och n^orera lil sina kneps fördöljande, än om de
äro borna. Men mine Hnrar! om wi för d>k när»varande
med allt skäl icke betare detta sednare,
fru klar jag dock , pa en längd as ar, den gamla
Swensta ärligheten och k-urimjzmLn torde aftyna;
och da är lyckligt och godt, ar sörm Hmwa aifwrr tyd.
l>ga och nyttiga lusiruÄioner och andra Försatt»»,,
rz68
gar, da undwikes göra lag in c,su, hwilken sällan
dä blifwer opartisk och rätt gagnelig.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken.
Jag hemställer til Högloft. Ridderskapek och Adelns
ompröfwande, huruwida man kan afstä ifrån ^ sm
R.ködagemannarätk.
Grefwe lVIornsr, t'ar! Ormris!. Första
fragan synes mig wara, huru fö chales bör, om
Riksdag inträffar st Stockholm: Jag kan sinna, ak
sraga om Rikbdagsmannaratren i sadan händelse
bör upkomma. Dm andra fragan ar, om man pä
en gäng kan wara Riksdagsman och Fullmagtig i
I^soguen elier RikegäldS.Oncoirsr, >>är Riksdag infall
rr utom Stockholm. Jag för min de! kror, ak
när Fulin,ägckge emottagit förtroendet af styrelsen öfwer
vesta Werk. hafwa de med det samma ingått i de
Milkar, sam Ridderskapet och Adeln dermed förknippat:
och om de malja afjaga sig detta förtroende, fä stav
det dem fritt, och deras rätt är ostörd. Jag wägac
allisa Ldmjukeliaen foresta, at ej mer an en af Ridderfkaps's
och Adclnö Fullmagkiga ivid hwardsra Wcrket
ma kunna resa til Riksdag utom Stockholm.
Twänne synss mig nödwändigt böra wara gwar, söv
angelagenheten af göromalens förwaltning.
Herr Nuncst. ak I^osLnkcbölcl, Lbsvbrarck-
Om >ag jär vt>ra mm sä effi lid a tanka, sedan
sa uplnste Ledamöter nyligen talat, sä tycker jag sar
tenö Nmurliga g-nig- wara den, at Fullmägtige i
Lsncci och Riksgälds Werlen ej kunna betagas rättigheten
at bewista Riksdagar; men at dä de wilsta
rirdfwa densamma, de da uphöra at wara Fullmäg»
tige, ac audre wäljas i ställer, innan de afgä»
Herr Q^llenacller, äLmuel ^Scob^
änsag Grefwe iVlärnst ha,iva wal urredc Oeana fråga,
och begärde prafwkrivn pä desi yttrande.
Herr Klingsporr, 6srär. Sake» är simpel,
ar om e» Fullmagkjg will afsäga sig sit Fullmägrigskap,
sä ar han Riksdagsman. Ztt ej mara
Riksdagsman blifwer et willor, hwarpä Man emottager
Fnllmagrigskapet.
Friherre 8 ra el Vonbkollstsin^LorsisL
Ku ö vig. Hwad Herr Klinglpnrr anfört, sinner
jag maka grundadt; men vm alle afsade sig, sä blefwe
ingen qwar at bestrida sölwalcmngen.
Herr brinck sk Lote ulebo! si.
iikver mig fa tillägga kil hwad jag förut yttrat, at
det synes mig böra sta l Fulimägtigas fria wal, ak
sörblifwa Fullmägtige Under Riksdagen, i fall de ef
wille densamma bcwista»
Hans Lxeellsnce Herr Grefweti och
la n dt - M arflal ke>>. Genom Grefwe A/Iörners
försiag sy eö mig Riksens Ständers rätt bast kunna
förwaräs. Jag torde kanske i enlighet dermed
fä göra Lroplllniom
Mgnge ropade hartil J<b
Grefwe Lunge, lVlsrtsn. Fullmägtige kort
de kunna fä wara wid Riksdagen narwaranve til uplyöniiigars
meddelande, me» Utan röst i fäbana amlie»,
som röra Lanea- och Riksgäldö-Werken.
172
Herr Grefwe» och Landt'Marskalken.
Enligt Oiscourtorn» torde jag sa göra Högloff. Ridderstapet
och Adeln följande Lra^ollrian: at, om Riksdag
inträffar urom Stockholm, blott en af Ridderstkapet
och Adelns Fullmägkiqa för hwardera Werket,
hwiikens närwaro för uplysningar skull erfordras, kan
derwkd wara tilstädeS och sin Riksdagsmannarätt
utöswa; men at när Riksdag i Slockholm infaller,
öga alie Ridderffapets och Adelns Fustmagtige denna
rästighek uiöfwa; likwal med dec derwid fästade
och wid alla Riksdagar gällande wilkor, at Full--  magtige wid Riddcrskapets och Adelns sfwerlckganjngar
om saoana ämnen, som röra Lanea- och Riksgäids-W
rken, icke annorlunda an kil upiySuingarö
meddelande kunna wara närwaraude.
Härtil swgrades enhälligt Ja: och skulle detta
består, genom en vLpmarion , som sedermera afgeck, under
anförande af Grefwe 8'röm5s!t, Lreäria Leorg,
med de andrs Scänden wänligen cvmmunicsras.
Grefwe körner, Larl Oabrisl. Det
har ej stalt i SLnco-Urstorters förmåga at stuta s,t
Reglsmevte, emedan det ännu wäntar pä en blx^eöllinn
fran Riksens Ständer. Jag anhäller derföre,
ak Hans Lxerllencs Herr Grefwe» och Landt-Marfkalkrn
täck:cs utwerks Kongl. Maj:ts Nådiga ulftand,
at oaktadt Riksdagens sturande, anstag mätte
fä göras til Lanea - Uls?otres säininanträdande i
morgon eftermiddag, för sustsringsn af LeZlsmemec
nied mera, som kan återstå.
Kerr Grefwe» och Landt, Marskalken
--2"'*--!*!- »Z7l
lofwade at detta hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla.
Anmälte- och emot togs en Orpursiion fran der
Hederwärda Bonde - Ständer, anlörd af RiksdagsMannen
lallis Lveuslon fran Skane, svm ulkanna»
gaf, ot Siandet wid närmare besinnande äkertaul dest
sörlrdna gårdag anmalra besiuk, rörande Bemftlningen,
och ingått i ^c^arlikionsn deraf i hela dest widd til
nästa Riksdag.
Hwaröswcr IlxtrsQum krotocolli nu aflemnades.
vs^ursrion-n beswarades pa manligt fact och
afkrädde.
Grefwe I-I a milion, eä 6 r> Ipli I^uclviF.
Jag lax ödmjukeligen fraga Herr Grefwen och LaudtMarskalken,
om RikSdagS-B^siurct redan ankommit,
och om någon Venrilarinn efter dest ^utläring och
Riksdagens asbläsaude äger rum?
Herr Grefwen och Landt - Marskalken
swarade härril Nej.
Grefwe I-I» mi Ik on. I anledning af hwad
Herr Grefwen och La«dt-Marstalken nu förklarat, at
sedan Riksdagen Lr asbläft ingen Vsnkilorion mer
har rum, finner jag mig föranledd, at genast anföra
hwad jag i en dylik förmodan utkastat skriftligen,
i anseende til nagra betänkligheter, hwarlil PresteSlanders
Bestut föranledt mig.
Herr Grefwen upläste derpå följande:
Dek Högwördiga Preste-Ståndet synes aswika
frän en del ..f de liosIjlaioiiL grunder ded med si.
ni Me^-Smnder sdrm gillar, och pä hwilka Hemliga
U> skottets Betänkande sig stöder. Skulle dettq
Srands säi skill da mening mstyra i Riksdags Besturet,
sa synes kunoskap derom för Mev-Srärrder warg
högst angelägen.
Sann k ar, at Swenska Folket är beraktigndt ak
enligt wara Stadgar förestå jämnkmnqs. grunder»
men en gang antagna, böra de sta last: til hwad
oreda skulle ej el akrands i denna del föranleda, dä
rvi alle käime, at tre Stånds bestut i Bewilinings»
MÄ ej kunna werka pä det fjerde.
1786 ars Riksdags - Bestut satter denna sanning
utom all sraga och om någonsin något förtjent
namn af Bevillning, är det ofelbart de samman,
skatter en eldad kscriotisms uposfcat til Fäderneslanders
tjenst, men ft-id hwilken upoffring, stsaiilZrionL-plans
grunder, i förening med summans utstakande,
werkst lika pa bifallet til linanäs-krojeAers
antagande i hela sin widd. Men det ar ej allenast k
Lagens bokstaf, utan j fjelftya sakens beskaffenhet, wi
böre finna föranledningar at ej andra wart beslut.
Sannk är det, at 1772 ars Ständer öfwerlemnade
Mynt-valvskionsn til Högstsalig Konung 6i78w^r III:S
omwardnad; men en Mynt-vslvstion är et — en
Ksslil-nmn grundad pä tjlffotter af förmögenhet et
annat. Swariigen kan bestyret derom öswerlemnaö
ät andra än dem, som sikta med answar. Et fayant
wilker kan blott, aläggas Mcd-Undersatare, och dek
oinskcanktaste förtroende til den bästa af alla Regens«r,
fä wiva han är dödlig, skulle alltid förena m
.'Z7Z
farhåga af de oläaenheker hans möjstga frånfälle under
e» miuderarighek skulle kunna förorsaka.
Fyra och eU half Million i Silfwer mäste sammanskjuras.
Rikets warde sika!! upffatkas. T>'l
hw d högd detta warde stiger, är likgillngt. Af
hustvudstylen, iv,re sig hundrade eller stera Millioner,
hör nämnda summa medelst wista s-nL-m uttagas.
Denna » räkning ar ej swar, m-n behn wer ej dermed
öka de lnkymmer, sorn äro widadandc Konungens
höga Kall.
BcwilliiingS-afgifttns helgd ka! ej mindsta rubbning,
behöswer ej beledsagas med mag?, skall bestämwas
sa wal som de» nödiga xroLoru-asgifte» af de
dertil redan utsedda Personer, 06) block af den Lxlsouriva
magken befordras ti! Verkställighet.
Sadant lärer wara de fora StäadS bestut wid
denna Riksdag. Den hade warir utan föremål,
hm et irenne manaders arbete skulle fa förkastas efter
godtycko, sedan det en gäng blifwit antaget, och
Bolaget brytas i medlens wal, lika wäsenrllga kil
kinanoe-medlenö bestånd, som summans belopp.
Kullkasta nu denna antagna Plan, oma.rbeta,
updaga en ny, förmenar ost tiden; påbörda MedSkänder
wart tänkesätt, om ändring deruti skulle in,
träffa, det förbjuder ost de ofwanansörda LagenS
föreffrifcer, pä lika satt som de gifwa en helgd ät
wära bestut.
Äre wi ständoktige wid dem, är all twekan om
^inance-planens slelibeständ haswen. Skyddade, som
wi äre, af en Konung, hwjlken i den förening, som
hos Honom sinnes, as rättnu sa och wiShet, grundad
egen ära, och sit Lands sanna wgi«
!Z74 ------
Lälom osi, mine Herrar, inga i HanSafsisker,
latom osi förnya wära förbindelser, sä i anseende
til den anlagna kinancs-Planen, som til et noga
iakttagande as Lag ns ordasörständ, och i förwäg
xrote-kara mot pet mindsta aswikande frän Hemli»
ga U Mield Betänkande, pä hwilkcn proc^li jag
«n wägar begära Herr GreswenS och Lanot - Marskalkens
proportion.
Någre conformeracie sig med Grefwe Idarniiron.
Grefwe ii-evveniiaupt, Lines. Delta
är en ny fräga, och jag begär dea pä bordel.
Herr ak bordin, Miran klaZnus. Ja,
pä bordet. Det är en ny fräga.
Herr Grefwcn och Land t - Marskalken.
Saken sär hwila: Grefwe' hamilton» viLlainen
star för hanö räkning i Lrotocoiiet.
Grefwe Idamiiton. Det är ej en ny fräsa,
utan continuation af en redan antagen.
Herr (kr ipsrwvai <i r, Mccii» klric. Jag^
med flera andra här nära stående Ledamöter, sörena
osi med Gwfwe ttamiiton Lil alla delar och pä
Let aldrakrastigaste.
Herr Grefwcn och Landt - Marstalken.
Oivcr detta ämne kan ej ventilera,. At wi stä
nåd wart beslut, förstäS ändä; och ingen linz kan
ändra beflutsl.
IZ75
Grefwe ll amilton. Mycket emris will
jag ej wars at haröfwer begära en förnyad propoiition,
efter ingen här lärer kunna neka, at icke
Hemliga Utskottets Betänkande blifwit antaget i heta
desi widd, och det jag anfört - är af Grundla»
sens ordaförständ tillräckligen stadfästa dt.
Grefwe lervenhaupt, LIass. Som
detta är en aldeles np och oförwantad staga, begär
jag densamma pä bordet, och auhäller atRiksdagsBestutet
mätte nu företagas til jutterin§.
Herr ak borrlin yrkade ä npo, at ämnet,
såsom nytt, mätte hwila.
Herr von Lngoliröm, jsoban. Harwid
torde mig Mätas i ödmjukhet förfråga mig, huruvida
Preste-GtändeLS krotocoIls-Utdrag, med förstag
til Silfver eller förmögenhets-beskattningens
ytterligare jämnkande utan Ständernas åtgärd, ännu
innan denna Riksdags afkunnande kan blifva företaget
här pä Riddarhuset.
Herr Grefwe» och Landt - Marskalken.
Nej; jag har ej tänkt at företaga detsamma.
Ätstillige hördes harwid yttra sig, dels för,
dels emot Grefwe hamilton.
Grefwe Icksmilron. Efter jag änLteligen
upfordras at taga bladet frän munnen, sä får jag
anföra, at det kunde hända, at med et Ständs afwikande
frän Betänkandet stera Stand conforineraäe
sig, dä deras tankar, ej yttrade i RiksdagsBeflutet,
kundr lätteligen updagas i et bi-afsted.
Harwid hördes Hansta mänge pä en gäng-alek
yttra tig för Grefwe Hamilton, och någre emot:
ätstillige begärde äfwen at detta amne mätte upla>
gas til Ventilation.
Herr Grefwe» och Landt - Mar ffalken.
Nej; det kan icke nptagas til öfwerläggning.
Herr 6eipen>v3 !ä r, jsacob Lric Jag
för min del wägar tro, at Grefwe käainiltons^ min
och flera lika tänkandes möjliga säkerhet ar Vunnen
i den författning sakerna nu stä, om wära
tankar och högtidliga reservation och protest i
krorocoUet fa ord fran ord förwaras och' intagas.
Herr ak d^oräin- Sedan Grefwe ^amilton
tNkännagisioit sin mening wara, at bestrida,
det et sadant beflut, hwaremot han sig yttrat, mätte
imöraS i et bi-afstcd af de andra Ständen, sä är
fragan Ny, och jag anhäller således at den mätte
hwitå ouptagem
Herr Grefwen och Landt-Marstalkeru
Ja; jag har redan yttrat nng, at jag ej kan uptaga
densatnma.
Grefwe bkamileon. Mina ord bör jag
förklara. Jag bestrider, ej de andra-Ståndens
rättighet at fa ups-ttta et bi-afsted: något sädant
har ej rnnuit mig in, och wore mig pa intet sätt
tilstänvigt. Men jag bestrider blott et dylikt bi»
afsteds werkan pä wart Siänds Beflut i Bewillning
smal; och sinn sä oant bör det gjorda samman»
stöttet til kealisälioneu anses: ty hwad är Ben ill-
ning
V
mng Mnat än uttryckek, i vt ord, af wrttjan aS
gifva. Pa denna wittja kan enligt Grundlagen intet
hafwa inflytelse, utom mit och ingen annans
jakande etter nekande; jag wet gansta wäl, at icks
tre Stånds beslut kan inttuerr pä det fjerdes ra ;
men dylikt anser jag nn i förtid nödigt at utteda,
pä sätt jag anfört i mit yttrande til krotocollet:
at tilstotten af förmögenhet äro en Bewillning, och
at hwad Bewillning som häldst ar hwars Stånds
ensak; och jag begär at i krotocollet mätte införas
, at >vi ej ga ifrån wart en gang fattade be»
flut, rörande Realisations-Planen.
Harwid ropades starkt, til instämmande mev
Grefwe Hamilton- någre ropade deremot. Uttryckeligen
hördes med Grefwe Ickamilton sig conlor--  nrara Herr Mortten ltolpe, ^näer.--; Friherre
Llarvnsvärll, 6uttak kreäric; Friherre
8tael von lckollltein, LoriitL ^ackvi
Herr Ori^e nav atlll, ^iieob Lric.
Herr von ingeström. A fåken witt jaL
ej uppehålla Ridderstapct och Adeln med nägot anförande.
Jag anhäller endast, at Herr Grefwen och
Landt - Marstalken täcktes underrätta mig , om dek
kan hända, at nägot beslut, ssm möjligtwiS trs
Ständ kunna hafwa fattat, häldst uti Ä Bestått»
vings- eller Bewlttningsmäl, men hwaröswer dsk
fjerde Ständet icke yttrat sig eller fatt tilfälle ad
säga sin tanka före Riksdagens stut, lirwäl stmls
kunna gä i werkställighet och blifva gällande emoK
det fjerde Niks-Ständet?
;7I
r;?8 ----------
Harwid upkom ater et starkt rop af lika blandad
egenskap, som det förra.
Herr Greswen och La ndt - Marstal ken.
Jag kan ej smara pä den stägan, utan will nu för
Högloft. Ridderflapet och Adeln lala upläsa Riksdags
- Bestulet.
Herr von kp, ? eter Olok. Dä jag i
stor män ar wällande lil den hos Högloft. Ridderfkapet
och Adeln markta staga, anhäller jag at det
ytterligare, som jag har at tillägga til mit förut
ingifna yttrande i ämnet, mätte fä upläsa?; det har
ej til föremal at uprifwa en nu mera afgjord sak.
Atstillige begärde höra Herr von ^.sps tilläggning
; andre conkorineralle stg med Grefwe hamilton.
Herr Greswen och Lan dk - M arstal ken
yttrade sig, at han ej kunde tillåta den begärda upläsningen
af tilläggningen, eller at detta amne widare
ventilera.
UplästeS följande:
Utdrag af krotocollet hållet hos det
derwärda Bonde-Ständet wid Riksdagen
i Norrkoping den i4:de ^junii r8oo.
S. D. Uppä Kongl. Majtts Nådiga föreställning,
och mid nogare eftersinnande af söijderna af
det undanlag i Bewitlningen, som Bonde-Ständet
förlidna Zärdag för sig gjort, har Bonde-Ständot
-- - r;79
funnit sig böra rätta detta beflut, och ätagit sig Bewillningen
til n .sta Riksväg, sadan den blifvit pä
Ständet reparieraä; hwilket genom Utdrag afkrotocoliet
skruke de öfriga Ständen kund
göras.
tält Lupra.
Lx krorvcrillo
k-ars 8sgsrliröm.
Uplästcs til ^utisiinA Riksdags-Bestukck, til
och med 4. §.
Läsningen afbröts af cn Oopur-nicm fran dct
Wällvsi. Borgare-Ständer, anförd af Herr Lagmannen
och Riddaren biukunssnn, som kilkännagaf Ståndets
tagna beflut. röraiide beräkningen as Aörmögenr
hers-afgiiten, Fallmagligjlaptt och Ivevllo, erns öfwer
Lancjurn och Rikögäldö-Loritniror, Salpetter.
Sjuderi lkugleringuii. Betalningsfaktct af BkwilllUngen
innarr löoslisrlionsn , (äonvn^-Lummigkurla»
kers skuld samt Korpar, Polletkerne,
skoltetS rLp irr.rions-, B fult kil det söktflag.
ne arfwodet för Ospiraino LkIlbitmmsr för inseende
öfwer Tumba , samt onr Riksdags - Beslutets godkän»
»ande.
mariou bestvaradeS och aftradde»
Derefter fortfors med läsningen af RiksdagsBcflutet,
hwilken ä nyo gfbrvtS genom ankomsten af
en vepmgncm fl än dct Högwördlga Preste - Ställdes
anförd af Herr Biskopen, OoLäor L/xneeus, som an»
malte Preste, Ständers gillande af Riksdags , Best»,
tet, same ar Srandrt förchast och asgjort följande
mai, nämligen: Om förbättrad reglering af Säl»
petter, kilwerkningen: Om Styrelsen och fönvaltningei»
af Lsr.ejnLn cc!) Rrksgälds, L-'r-toirsr: Om Bewill-,
ningen för nästa Är, i likställighet med Ridderstapet
och Adel-: Oin Loavvy - eom-nuslarirkers gäld, samt
Koppar-Polletterna: Om LSPULMS LkZjbrmmsrg bibehållande
tvid inseendet öfivek Tumba med 40O
RikSdalrrS ärligt arfwode, samt fluteligen, at Standek
brstutik, dct L-moo-i.!cj?oltctS Berättelse om Lsnguens
Förwaltning ma af trycket utgå, och updragit
Herr Lsaco> LLerereraren b4e!lin§ius at derom be^
sörja.
OexutLlicm bestvaradcS och afträdde»
Anfommo och emoktoges pä manligt fatt twanns
Kongl. Maj-.ks Olwerste Kamrrrjunkare, Herr Osrj
Lonsts och Friherre (llsss klemming, af hwilka de>r
försibemalke, som förde Ordet, tilkannagaf at Kong!.
Majit updraqit Herrar Ölwersie Kammarjunkare at
ki! Ridderf7apit och Adel» framföra dest nådiga hals,
ning, jämre förklarande af dest Nådiga willfa ok Rrddcrffaper
och Adeli! matte wara Hans Mastk i morgon
klockan 470 kil mötes i Kyrkan, för at ajhöra Riks,
dags-Predikan, och sedermera derifrån följagtige ki!
Rikssalen; samt at Hans Mastk i Näder befallt et
lika aina! os Nidderskapets och 7ldelns Ledamöter,
som wid Riksdagens början, lil maltid efter stukad
LeremLiue.
------ ,;8l
Hans Lxcellence Herr Grefwen och
Landt - Marika Ike» bad Herrar -öfwerste Kam.
marjunkare fö,' Kongl. Maj:k frambära Ridderskapcls
och ?ldklns underdånigt, wörduad och förklarande at
cfterk»mma Hans M >:ks Nådiga Bsfallmngar, hwar.
efter Herrar Onverstc-Kammarjuukarne beledsagades
borrc pa manligt sätt.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken
föreslog, at sedan Ridderikapel och Adeli, hade tyckes
med myckel nöje afhöra Läno, - Utskottets Berättelse
em Longusns förwalcning, Ridderskap!» och Adeln be.
hagade lilläca, at Lznco Bokhaiiaren tllail 6»6mur>ä
Silfverstolpe, som ägde förtfensten af dch försättande,
matte fä den samma för si» räkning lata trycka.
Bifölls, med det af Grefwe borner, (larl lZsbriel,
gjorda förbehåll, al dell likafullt mätte tryckas
i l?rurc>cvllei.
justeringen af Riksdags-Vcslutet återtogs
Herr
von H ngsströin, joban, anmärk»
te tvid 6:te §. ak deruti, ivid fragan om de Osconomiska
k-opvliliouerna, ftrmodeligen genom mWrifliing,
ciieracies Regerings» For'mens 47. §., hwilke»
rörer Hemliga Utskottet.
Herr Lotenblaä, iVIarbias- Denna §.
har alltid i sadana fall som detta warit citsrsä i
Riksdags-Bestulen, förmsdeligeq emedan i 47. Z»
r;8L
namneS Urskokt; och dek ar endast et brukelsgt formulär',
som här är iakttaget.
Deruppå fortfors med läsningen oafbrutet; hwar
efter
Hans
Lxcslisnes Herr Grefwe» och
Landt-Marskalken fragade, om Högloft. Ridderskåpet
och Adeli, godkände Riksdags» Beskuret?
Brswarades med Ja»
Herr Grefwe» och Landt- Marskalken
tllkäniiagaf, at ordningen wld riifalle af Riksdagens
sinkande i morgon .more sadan, ak Ridder stupet och
Adeln först ställe mösa Kongl. Mast i Skadekyrk-n
klockan 4 ro sörmiodagen, och derifrån, efter flu ad
Gudstjenst, wara Hans Majit följagtiq kil Rik-lale"^
samt sedan Ständerue der blifwit mstlllde, ril Slok»
tet. At de str^pu!srs6s af atla Staude,,, som under
HerrGrsfwens och Landt-Marstalkens anförande ställe
upwakca endast Hennes Ma>:t Drottningen (emedan
Konungen för sin egen del i Nader behagat gil»
wa äisponss för en dylik underdånig upwaktnmg,,skulle
xa Slocret gwarbliswa; Men de öfnge af Ridderstapcis
och Abelnö Ledamöter, under Eldsta Grefwens
anförande, begifwa sig trl Riddarhuset, dit Hrr Gref,
wen och Landt, Marstalken straxt efter a fstedsta ga lidet
hoS H-niicS Mastt stnlle med Ridderstopeks och
Adelns VepmsreäL ankomma, för at af Högloft»
lk Rlddcrstapec och Adeln laga afsked.
rz?z
Hanö Hxcellence Herr Grefwen och
Zandt- Marskalken förmälte widare, ar Riddarhus
>8 crsrororen onmölc cmöjUgheten at nu wera
medhinna rnunäs! inaria af krorocullerna efter d. 9.
Junti, och i ödmjukhet bcmstäslt, om ej, La alltjä
ej någon jalia! irz ar dcsto ?roroc Ilar l klena kan
ewa rum, ve Rrdderfkcwets Adelns Ledamöter,
sam rolät, skulle beh ga hemma hoS Riddarhus-8sLreiessien
ötwerse sina fattade rankar/ eller ock skrifte!!
ie» deni inlemna; hwareflcr och da BestuienS
r guehet är genom de Julieraoe och utfärdade Lxrrllöia
krnlvcolli försäkrad, berörde krorncollor kunde
i Slockholm, i nörworo as Riddarhus-OireLiioiren
och sädai.a Ridderskopct och Adelns Ledamöter
som sjclfive bcmistat Riksdagen, upläsaS och sedan
lil trycket befordras.
Härtil ropades Ja.
Herr von LlnZsltröm, ^okan, trodde
ordningen hofwa fordrat, at ^ulieringeo skulle för
sig ga, innan Ridderskapct 06) Adeln fkilldes frätt
Riksdagen.
Ridd arhus - Lecrer er,ren Ullat sig ej
skola hofwa wägar göra denna hemställan, om der ej
wore en kk/lijk omöjlighet, at fä krorocnlierna färdiga
innan Riddelskapet och Adeln äcMlsas.
Grefwe kVIorner, (larl (Zakris!, samtyckte
för si» del ti! de föreslagna utwäqar, med det
tillägg, at de Ledamöter, som ej nu hunne juli-era
sina yttranden, matte äga denna rättighet öppen wth
«nko,ysten til Stockholm, om de dic resa.
rz84 ^ ------
Grefwe k^amilkon, Höolpl, I^näviA,'
tilläde der wilkor, at om någre Ledamöter försumma»
de at sina yttranden öswerse och Walters, säoant inga,
lunda skulle förhindra Lrorocollarngs tryckning, Ulan
den samma fullföljas, sa sort kruwcol leima hunne
blifwa färdiga.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken
gjorde ?rc>^oli'irm pä dega Grefwe thorner! och
Grefwe kkamilions tillagningar, hwrlka
Biföllos.
Pisteraäs^ Riksens Ständers klxpsäirion om
Bckalnlngs-säktet af Bewillningen, om (lonvov-LommillariatStZ
skuld, och om Koppar-Polletterna.
Hans Txcellsncs Herr Grefwen och
Landt-Marskalken. Högloft. Ridderjkapet och
Adeln har sörliden gårdag hörr sig föreläsas Tyska
Korkans Föreståndares lVismn-ial om ersättning för
kostnader i anseende r>l Kyrkans inredande til Riddårhus
med mera. Ridderfkapct och Adrin lärer
förmodeligen ej kunna dermed befatta sig.
Ropades Nej.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
Men
jag får nu pensionera, om Högloft» Ridder,
skapct och Adeln c; skulle behaaa, i likhet med hwad
wid Riksdagen i Gesie 1792 skedde, i afseende pä
den Kytta, som dä war Ridderskapet och Adeln til
sinq
sina sammankomsters hällande urlaken, nu af Riddarhus
Låssan förära en Summa zzg Riksdaler 16 st.
Lanao^mynk, såsom galwa lil denna Kyrka, hwilken
nu marik lil lika behof nyttjad; och hmilken summa
kunde utgöra en star de fond, hwaraf den arliga
räittan konime ak anstäs til understöd söc Fakligg
Of denna Församling»
Harti! siv.rades ^a»
Herr Lngelckanrr, Abraham,'Nttradö
sig, at Presterssapet wid Fösamlingen trott sig ge»
nsm Kyrkans nylkjande lil Rikssal cch Ridda hils
haswa förlorat i sina inkomster genom Lulloök r Med
mera, och hemställde om ej något ajsiende härpä
skulle göras.
Afsiogs.
Hans klxcellsnce Herr G re swen och
8andk-Marskalken förestog, ar som BewillnitigSU.
skottets krojokä: til repalkicion af B> willningett
ändock kommer at framdeles i form af Förordning
kryckas, detsamma ej mätte behöfiva i Ridderjkapets
och Adelns tryckm krotucoller intagas.
Bifölls endast med det wilkor, at i kromvolist
skulle utmärkas de ställen deraf, hwarwid gnmarkniN»
gar blifwic gjorda.
^ustsraärs ?rotocollsc för dSN ^:de k dkNNA
Manad.
IZ8§ —s
Uplastes et af Riddarhus-Ulskottet ingifwet
rnarial af den, 4. Junii, hwaruri cklkäunegifwes, at
de lefwande Atlernaö alita! inom Tredje Claren dlifwit
under Riksdagen med en Nummer ök-w, genom
den InrrocluAicm, som Llskoctet, under N:o 2168,
bewilljat Herr L)iwersten och Riddaren 6eor§ 6säcla,
hnnlken genom Nådigt Oipl ms os den usta
November 1797 bliswic lil Adelig? Stand uphöjd»
Hans klxcsllsncs Herr Grefwen och
Landt - M ärska Ike n sörmälte widare, ak Hans
Kongs. Majit förehaft och genomläst de af Riddarhus
- U sköller föreflagna killäagningar til RiddarhusOroni
gen, men dervid funnit nagra betälikiigheter,
hw »»öre Hans Maj.c Sig i Nador yttrat, ak ?rc>-  jscku finge hwlia til ltägot annat rilfälle, dä Riddeljkap.
t ech Aoelu ater sammankomma.
Urpa gjord erinran af en och annan bland?Nid«
deisk-pet och Adel», angående lufirulsticrne, na för
Riddarhus-DireLii-,nen, L-rcrersrsren och b'lleglsn,
urläc s,g Herr Grefwen och Landt-Ma > ska l ken,
at desamma, såsom ägande gemenskap med förbcrör»
da lilläggningar, äfwen finge hwila.
Sedan Herr Grefwen och Landt-Marskal.
ken tilfagt om puckel inZs-klsnum i estermlddag klockan
4 5 , ätskillves Högloft. Ridderskaper och ?ideln
klockan Et.
In fiäsm krorocolli
6. Kilvsrstolbe.
Den i4. Junii.
klcnum klockan 4 5 eftermiddagen.
^astersöciL ?rurccul!sr för den 9'.de i denna manad.
Ridderskapet och Adeln acffilldeg klökan 7 oin
oftoncn.
In ststem krotOLolIi
AlbiLLbk Ilus.
Riksdags-Besiuk.
^usteraär i Ridd-nskapetS och Adelns klenum d.
14. Maji >802.
§8i cfterskrefne Swcriges Rikes Drotzek, Marskalk
och Ständer, Grcswar, Friherrar, Urke.-Biskop,
Biskopar, Ridderskap och Adel, Presterskap,
Borgerskap och Menige Allmoge, som til denna igenom
Guds Nåd wäl öfwerstandna Riksdag i Staden
Norrköping församlade warit, sä för Ost sjelfwa,
som lagligen walde och befullmagrigade as Wära
hemmawarande Medbroder, gäre weterligt: At
som den Stormägtigste, Högborne Förste och Herre,
6UL'I^k- IV. A00b.kII, Sweriges, Göthes
och Wendes Konung oc. oc. oc. Arswinge til
Dannemark och Norrige, Hertig kil Schleswig, Hollstein
, Siormarn och Dikmarstn, G-efwe ril Oldenburg
och Delmenhorst oc. oc. Wär^Alleri.ädigste Ko»
nung och Herre, behagat genom Oprt Nådigt Bref
rz?8
och Påbud of d. i; sidstledna Januarii sammankasta
Ost lil et allmänt Riksmöte, lii bemistande asKongl.
Ma>'.kS rch D-st Högialsseliqa Gemäls, Hennes
Kongl. M-'j:t DroltnmgenS Höga Kroning, sanik !.'l
ravpläqmng uti »agra Fäderneslandets angelägenhet-r;
Sa hasme Wi kil underdånig åtlydnad af denna
Nådig Källris,', den io. nästlidna Marrit härstädes
Ost rttfunutt och, el-er föreganaen öswerlaggning om
de Os, nr dd.lka Nådiga Istosmsttioner, siadnac i söl^
sande B.stuc r
§. t.
Da Wi, förs ml de inför Thronell och upä)l!de
af he rfadaste rörelser wld aiynen as en dygdig och
för lSc F.lkö mål pa det högsta sorgfällig Konung,
h sinnat anledningen til War nuwarande glädje, hasme
Wr känt dista, rörelser blandas med andra,
smärlande för Ost, likasom för Kongl. Majst.
Sedan War sidsta sammanmaro har Kongs.
Majst förlorat en öm och älffad Fader, Riket en
Konung, Hnrars stora egenssaper och ära öfmerlemyat
Dest Namn lil odödligheten.
Wi hasme urbcdk och njutit den kilstedt
siällclsen, ar sa för denna (Ikorn Konungs ägladö
Ättling, War nu Negerande Asternädigste Konung,
betyga Wart öma deltagande i de sorgliga känslor,
som mid åminnelsen deraf söndcrflika Kongl. Mahrs
hjerta. Och dä Wi, mid det härli! d. r,. sidstlidna
April erhällna Nådiga företräde, i underdånighet beklagat
förlusten af en Konung, som Nakionen med
sa stora ssäl dyrkat, hasme wi ärmen offenteligen ada,
Z^ggt Mk assty för dcr brottsliga sätt, hwatMnoM
' '389
en grans blifwit ställd för Hrns d^gar, och Hur
nödgats israil förlrolrghktrn rucd Sil Folk i sarus
ncdstrga i gräfwe».
E ter hembärandet af War so:aliga kack , mhet
äk Wär borrtgängna mördade Kvimng ha five Wr sainlar
War upmärkfamher arer ti! de ljusnande rusterna
af ber t:dehmarf, svin upgar.
Wid Kongl. Maj-.rs födelse önstad- W- Nationen,
ar i Kong!. M ju§ Person finna - c!> god och
rätlwis Kvinmg. Wr hasme sedan funnit denna ön,
skan öfn-ergä lil förhoppning och si ne igen, under
Kongl. MajUS ännu konna styrelse, imnaic wisthercrr
derom. Med de listigaste rörelser af gardie cch bena.
dean hasme Wi hört af Kongl. Majus Mun ur krycke,
, af ömh.c emer Dest Folk, af rer.hiercrrchet ech
sanning i undereäkrelstrna om Dest Sryrnfc.
Religionens mård. Fredens bibehållande, Rättwisans
owäldiga skipande, sparsam her .och ordning i
Husballiubig-m med Rikets Mere', afbetalning pä
Stats-WerkclS skulder, frikoltigher i uuderuöd at
ledande Prowiuser, allmänna cch kra r,ga anst llier ril
Näringar», s framgång och Lauders upvdlmg, äro de
stora föremål, fom ibland stera m dra framställt sig ot
pakalla e» högtidlig och allmän erkänsla: cfficc deraf
hasme Wi för Kongl. M- jus Thron redan framburir.
Wi sörnye dek: Tacksaniheren kai, icke nog
ofra uprepa walgerniugar, och under loppet af dettg
Riksmöte har Kongl. Mast gifwit Ost förnyade skäl
bertil. Genom Dest »vishet och rådighet, jämna och
mogna Styrelse, oföränderliga omsorg för Grundlagar»
nas befästande och noga iakttagande, sukrölteliga sor^s
sällighec at undanrödja alla anledningar kil rubbning
as enighet och samdlägt, har delta Riksmöte blst-M
sördr til tt fluk, som, med den Högstes bistånd, skall seda
til Ware kära Fäderneslands wälgang och basta.
2^ §> ^
Bland de nr - st glads fulla händelser för Swensta
Folket anse Wl Haug Kongs. Majlis wisa wal
<rf en G.mai.
Hennes Kongl. MasttS Höga börd och ursprung
frän den flsk», som grundlagar Swerlgcs siclfständighek,
frihet och ,välstånd, 06) under hwars Styrelse det
räknat sä ärofulla Tidehwarf, ga rkdu, anledning til
det hopo, som nu utgör en fullkomlig wchhet.
Dä Konungens Höga mål äfwen warit et östverrygande
prof af Dest orubbellga aktning för arund»
lagarna och ömhet för den Ev.-iige!:fla kära Wi bekänne,
är det wifwrlrqcn nu ni rätkmäiig belöning af
Försynen, at Konungen i Herm- s Manes Höga Persön
wanni, en Gemål af de älfkaaSivärdaste egci skaper,
sorn pryda T nowen och D st Kön, sann genom
en lius sammanlefnad läcka lyngden as RsgeringS-vmsorgerna,
och at Kona!. Mast redan felt delta sik lyckliga
Artesisk r> walsignas genom Hans Kongl. Höghets
Kron,Prinsen 6 s) 8 D/Vk'8 födelse. En händelse,
som spiidk alliuac, glK se ocb ^ögd bland Swen ska
Folket, som befäster Kommga. Ekorre» bereder efterkommandes
sällhet. H ms H>rr Faders Dygd och
egenskaper samt öma varande frän Thronell om de
tänkesätt, hwarmi Hans Kongl. Mä;:t arnar denna
Sin g chade Seni up > strå, arv Dj; den sakraste borgen,
ar Www waigrmw. dr hepp upfysles. Malte aldrig
W- Wäre v'd -r efterkommande, erfara,
ak 6lk/8D.^'kch säsom Konung, trädde i Sin Fatzers
fotspår!
Uypä Kongl. M-j:ks Nådiga kallelse ha^we Wk
bewisiac Hans Kongl, Maj:ks och Däst Högkälst^i^^
Gemäls, Hennes Kongl. Majus Drottningens Hega
Kröning, som skedde i denna Stadens Kyrka den Z.
sistlidna April, och med rörda hiertan ahört den Edestga
försäkran Hanö Kongl. Majit lifligen astaggt,
och hwilken genom trycket är allmän gjord.
Wi hasme wid denna högtidliga instämt i
de ivarmaste önskningar och trognaste förböner förWäc
älskade Konungs Regering, och för at at seonaste efterwerld
förwara minnet af de na för Swea Folk sä
glädjelulia Fest, hasme Wi bestuttt, at deröfwer läka
prägla e» Skade,penning.
Ä War fida aro de heliga band, som Ost med
Konungen sörena, än widare bcfäsiade. Wi hafive
den 7. i förenämnda April Manad, efter urgammal
plägsed, esten inchen hyllat Wär Lagkrönt» Konung cch
Herre, samt hwart Ständ för sig srvurit Honom
H^.ld- och ^Trohet, såsom de redan ltyckcc Eder utwlsa.
4- §-
U;i det U skott, som Konal. Mast, enligt 47.
§. i Regrr!ngsäi?2rmsn, af Ost askar, bestående af
Avcrro» Ledamöter utaf Nidderstapet och Adeln samt
nio af hwardera af de andra Staude», har Kongl.
Mai t, likmätigt Regerings kArmenr 50. § , lätit upwisa
S als Werkeis tilständ, samt dcrjamte täckts fö"resiälla
detta Utstött hivad olägs heter och lidande, ej
mindre Rikets Inwanare i gemen, än Stats- och Riksgälds
Werke» ri,skilldt, deraf fatt »vidkännas, at Osäir-Sedlarnas
gångbarhet såsom mynt bornjagatMynur
rörelftn, ber iukagit dest rum och genom siän
-
diga förändringar, under et djupt nedfallet wanwärdö,
fö.salt hwar man i osäkerkrt om warder af hwad han
äger, upjaqak prisen pä st-st-gheker, waror och arbetslöner,
same, under granselöst stegradt och 0, urs
wid W xelköp, wällat de känbaraste förluster wid Ut,
ländska RikchluldenS och ImerSLten; betalande , samt
stegring och höga pris pä alla utifrån inkomma,de
nödtorfter. Och h >r Kongl. Maj:t, til afhjelpande af
desta tryckande olägenheter, som störa Rikets Oeäir
och försvaga Rikdiroppen, förklarat Des; Nådiga ästnndan
och önskan wara, at Rikets fastställda 8^rcieMont
äter mä bliuva der enda gängbara och LrestnS^dlarna
afskaffas; j hwilkct afseende Kongs. Magt
äskar ek alfwarltgc Wart bemödande, kör at u.stnlM,
efter nu warande omständigheter, lampestga och för
Mnntsörändring-ns framlida bestånd de sakraste mede!
: och har Ko >gl. Mast yttrar sig beredd, at af
alla krafter understödja detta ivigklga ändamål.
Denna Kongl. Mains Nådiga föreställning, som
innefattar et nytt wedermale af Kongl. Majlts Faderllga
vmmardnad för Dest Lands walgäng, och at
föremålet för hela Rikets.gemensamma önskan, hasme
Wi funnit fordra en u-omorbenklig och destro sknndsammare
åtgärd, som Stats - och Rcksgälds-Wer»
ken icke kun a äga bestånd med inkomster i (marlitSedlar,
f stället för Mynt, hwaruri Penninge Uistkyi,
derna böra urgä.
E'ter bekymmersamma öfmerlaggnmqar, huru St
sä g- a »laga wärf matte företagas och utföras, sä ak
rn oundwikeliq uposfring, pa ehwad sött den häldst
ske kunde, mätte blijwa drägelig för Rikets Jnwäna.
re, och afdraget pä 6^ oäii-Sedlar a icke öfwerstjga
Zranforna af billtgheren, hwilket Wi sorgfälligt weiat
undwt
-
—----- ,Z9z
undwika, hasme Wi derföre bestukit, ak besia S dlae
inlösas med äevslvsiion af en Sjettedel, eller Atta.
listre och en tredjedels Riksd. Kanot,-Specie sör Et.
hundrade Riksd. i Lreäir-Sedlar, som utgör Fyratio
skill. i det förra för En R:d» af de sednare, s mk
ak updraga kaninen wcrkstölligheten delaf. Och font
lil sichndesam Ke^lil^rion pä en gäng af en O
Sedelstock, som wld kealitäricinens Mer n ij!<.noe an»
seS utgöra Femton Millioner Riksdaler, li^äckstgk
Silfwer icke skulle kunna anskaffas; sa ha me Wi
mäst inskränka Ost kil werk-lig I^LsIisarion a» blntk
twä tredjedelar af berörda Sedelliock, samt Uparag.t
Lamguen, at sxsom i Lum-.nirstr t, Utgtfwa Se dl ak
pä Riksdaler Oiursnr för den återstående n dmakleu,
ar ester hand och sidsi inom Femrsn ä" inloiuu: ril
hwilkcn anda Wi aragi: Ost, at, til adfkaffande af
Fyra och en half Millioner Riksdaler t Smwer,
berka och nästa är, utgöra en allmän Skatt af ill för»
mögenhet i Riket, pä sätt Wi Osi derom föreual ^ch
Kongl. Majit, pä Wär underdåniga anhållan, lärer
täckas kundgöra laka, samt at af Bewillninarn a>M
Trehundradetuftnde Riksd. ärligen i Femton ar,
ka til eoursm-SedlarnaS inlösen, Könzl. Ma>:t t
Räder tillätit Ksruguen, ak isian och m d näzla är
af Stora Sjö.Tullen ärligen upbära i Wäriar, sps»
cis mynt eller Silfwer, emot dek ät mokswarandS
Summa astemnas til Statr»Werket af ben i-.,finkan*
de Bewillningen, och hwarförutan den Oiscontsrin^^
Rätt, som wld »79L ars Riksdags tillädes Wäkt
Riksgälds Oontoir, kommer, dä kealilmimi fömaaes,
at tilfalla Lsn^usn til understöd och säkerhet för kde»
»lilmionen, samt afbördande af den Idelen Mas Rlks»
gälds'Lönroirers Skuld, hwaruti Kan^uen i och sök
ereäir» Sedlarna kommer at inga.
1?s
IZ94 ^
Med bekymmer och oro hasme Wi insett den
Lryga tyngd för Osi och Wära hemmawarande Medbroder,
som förmögenhets - afgiftcn, och den i afseende
pä denna myntförb Kring til icke mindre
än
ökning i Bewillningen, stuile medsörr; men dä Wi
mindst kunnat sörwänta, at af Stms--Weckel,
hwars behof och belägenhet war O§ kunnigt, erhälla
något understöd, behagade Konu gen, hwars
hjerta omar för Desi Land och Folk wid ukgister, som
Munda för mangen kunnat blifwa tändare, afstä, intil
Riksens Ständers nästa sammankomst, den andel
af Bewillningen, stm S ars - Werket n>u.er,
samt tillägga densamma Rikögälds-Werket, at ifrån
och med nästa är clisponLra.
Denna dyrbara gäfrva har Kongl. Wasti täckas
beledsaga med förnyande af Desi Högsts.stiga Herr
Faders löste om en sadan reZlermZ as Maten,
at den sig sjelf bara kan, och någon ny In- eller
Utrikes stuw i denna iväg icke. tilkomma, samt derj-°mre
behagat tillägga, at Kongl. Mastt emellan
Riksdagarna i Martil manad hwarje ar, will laka
unwisa föregående orets atstutade Stat för Wära
Fu mägtiga i Lanco- och Riksg l?S - Werten: om
Hwilret allt Kongl. Majus stristeliga Nädiga yttrande
ord ifrän ord fa lyver:
" Da Riksens Ständer, ester min uprrktiaa
bnstan, grundad pä befrämjandet af allmänt och
enflu-dt roal , antaga och fastst illa den P.an il >örbättrande
af Rikets My-ntwajende,' som Hemliga
Urfkottet til Riksens Stander imgstwit, innemtcande
en Kealilätion af Lreäir^rdl»rna, h-sstken
Jag säiöm ounogangelig yrkar,-och til förekommande
af än mera wädliga följder^ an de, som redan
sig wisat, ansett böra werkstrllas, har Jrg icke
krmnat wara obekymmd eller kinstolös, i afseende
pä de bördor, hwilka Mine ttogne undersåtare til
werkst'llighelens' befordrande mäste widkännas."
"J''g har inlett, at om I ätagen Eder'det
sammanst» t, hwilket til upfnllnw^ af Eder Aarantie
såsom koncl för Lreäit-Sedlarnas oealilacion
är nö ig? och päräknadt blifnit, och derjamtt ären
föranlät e i öka den hittils utgängna BewillningsSumnan,
kunde sädani för manga blifwa känbart,
och Mit hjerta derigenom sakna den tilfredsstallelse
det alttid känner, da Sdra skyldigheters upfyllande
emot Mig och Riket icke salla hwarken svära eller
tryckande. "
" Evre Medbröder i Hemliga U stöllet, hwilke
ägt tilsalle inhämta kännedom om Stats-Werkets
tilftänd, hasva derwid erfarit huru knappa
tilgängarne äro emot bade ständiga och tilsalliga behof,
samt at den sörstgtigaste omtanka fordras om
S alen stall kunna sig bära; likwal, och dä Mit
upsät är oryggeligt, at oafbrutet fortsätta den sparsamma
hushållning med Rikets medel, som Jag
redan börjat; dä jag förmodar, at innan korrt se
et godt och stadigt Mynt wara i rörelsen äterställdt
och uti Stats-Werkets Intraäor iustyta; och
dä Jag hoppas, at deste Intraäsr rätteligen efter
Författningarna beräknade, bewakade och upburne,
hwarösoer Jag icke underlåter at hand hätta, samt
för detta ändamål nödiga författningar widtaga,
stola kunna förkofras; har Jag welat lemna Eder
et ytterligare wevermäle af Min ömhet för
Eder, af Min omsorg för Riket, och af Min föresats,
at uti allt hwad pä Mg ankomma kan underlätta
den högst oundgnngeliga kLalilaLioneK
,zy5
samt chrtgängen af den föreslagna Planen, dä Jrg
härigenom förklarar, at, sa wida Riksens Ständer
denna Pärn med hwad deriil hörer antaga och
gilla, afstär Jag för Riksgalds-Werkets behof, til
Mi fen - Ständers nästa sammankomst, den andel
a; Be.Mrchrgen, som Stats-Werket njustt, och kilkgn^r
samma ande! Riksgälds-Werket, at frän och
M d nästa av sä ctisponer-r."
''Pä fadant sätt undwikes til betydligaste de»
fen dera rl^n-kng u?i nu warande Beu-illninZ, som
Hemliga U stotter uti dest ?rytvcoNs-Utdrag wifat
wid et annat förhållande wara oumbärlig, och wid
hen jämnkning lil billigare fördelning af Lenna Ber
vigning, dwarmed Riksens Ständers BewillningsU'st
i! rrv S fyMsalt, bör utan swärighet den oletp'
.'ira tilökning, som nu mera kan blifrva nödig,
sin' qr och utstakas, hwarwid Jag äfwen förordnar,
at den lindring uti denna slags utgift, hwarlil
Jag sä wäsendteligen pä förenänanda sätt bidragit,
mä, utom hwad Jag i anseende til Löntagare
redan föreställt, i synnerhet komma de fattigare arhetande
Clasterna af Mina trogna Undersåtare til
godo."
" Uti allt detta fären I igenkänna de tanke--  sätt emot Eder och Riket, hwarmed Jag sökt utmärka
hwarje steg uti Min Regering, och hwilka
n rit cstiljaktiga frän Mit förhällande, under detta.
Rstsmöle."'
" I:g astar ingen annan eller större erkänsla
derföre, an den I ädagaläggen uti Eder tilgifwenhc-
och kärlek för Mig och Fäderneslandet wid de
Bestu s fattande, hwilka nu förestå; men detta
wätstsr Jag med den fasta öfwertygelse, at I en»
IZ97
däst säten Edert Eget och Rikets gemensamma wäl
wara Edert ögnamärke."
" Min omsorg för Riket, och Min föresatts at
befästa allmänt förtroende och trygghet, har icke
stadnat harwid. Det nädiga löse en ölstad Fader
giswit Eder vin en sadan reA-lermA af Staten, at
den sig sjelf bära kan, och någon ny Ju-eller Utrikes
gäld i denna wäg icke tilkomma eller falla
Riket til last, har Jag städse hogkommit, och I
hatwen sett uti hwad helgd Jag östren, under Mm
Regeringstid, hällit ek sädant löste."
"J-ll förnyar och bekräftar detsamma , icke allenast
för Mig Sjelf, utan äfwen för Mira Efterträdare
pä Swenst. T , conen, til upfyllar-de, m midt det star i
mensklig försigtighet, och de olycksfall funt oförmodade
händelser uudwilas, hwilka ingen dödlig förmur at
astvärja. Och pä det under de tider, dä I icke
arén til allmän Riksdag sammankallade, trlfälle
matte lemnäs at erfara fullbordandet af denna Statens
reAlerinZ, will Jag i Nader tillåta, at Edre
Fallmägstge ui karwo-och Riksgälds-Werken, maga
emellan Riksdagarna, hwarje är uti Martil
mänad, fä se det föregående årets asslutade RiksStat,
samt derefter äga at öfwer det befunna
tilständet, i afseende pä gulden, enär nägon finnes,
en Berättelse upställa, hwilken, til Konungen afs
lemnad, kommer at derefter förseglad förwaras, för
at wid Riksens Ständers nästa sammankomst kännas
af det Utstött, fför hwilket Konungen, enligt
Z2, §. i Regering-S-Formen, Staten upwisa läter?^
" Hwad Jag säledes förklarat, tillåter J-g
Mä uti Riksdags - Bestutet blifwa infördt, pä det
tilkommande tider mä se med hwad upriktighet I Z
gatt Eder til mötes och hwad omtanka Jag hast
ospard at undanrödja allt, som kunde leda til larhägor
eller misttankar; och dä allt f dan: är af
M^g stelslraf: och onöLt beslutet och gjordt, kunna
nägra öfroeslag,guinnar om detta för/farande icke
äga rum; förblifwarrde Riksens Ständer med all
Kongl. Nid och ynnest jtrdft mälbewägen. Norrköpings
Slott den 22. Maji igoo.
60 81'Kl? KVOOkO.
För detta betydliga understöd, hmarigenom
Wi u dgatt at öka den förra Bewillningen med
mera än Sexäo msende Riksdaler, i stället för at
tilökningen dera i annat fall klifwit Tuhundradefemtioftrsende
Riksdaler, sä wäl som de öfriga för
Ost och F iderneslandet högst tilfredsstäklande wedermälen
af den Konn g s ädla och wökdnadsmärda
tänkesätt, fcm Frsynen nu uphöjt pä Swea
Thron, håfve Wi betyga: Wär listigaste undersäteliga
täcks gelfe, och, såsom rvederm.Ue af Wär
underdäniga erkansia, ätagit Ost, at genom Wart
Riksgälds - Lontoir betala Återstoden Tuhundradesextiosextufende
Sexhundradetrettiotrc Riksdal. st.
7. nst. af den Ullänosta Skuld, hwarmi ScatsWerket
häftar, och under Kongl. Förmyndare-Regeringen
bl fwit asamkad.
Wi halme midare, och dä den afgift, som til
KealismionZ konä kommer at utgå, ofelbart ökar
efterfrågan af Lxecie-myntet, som nu mer än förr
saknas och biiswet osynligt i rörelsen, samt sture
försätta dem, som häfta för 8pecie-myntö-stulder,
i ytte str förlägenhet, derest dctza flulder, innan
A-cälilationcm hunnit werksiällas, stmls utkräfwas
och genom extecution8'twang kunna indrifwas, hos
IZ99
Kongs. Maj:t i underdånighet anhällit, at alla,
som-äga Lpecie-Mynts-so-bringar, med U"da'Mag
o. ?mnc^uon och de Med Kane»-mynt clisoonteoaäkcadlchom
28erken, Kongl. Majtts och Ri ets
Oonamerce - Lollessturn sami LeneralDiscoM- och
Jerri-Lontoioen, mäga pä tmänne är ä.nöjas med
R utan i Ilanco 8pccie, men cm de nitlja utbekomma
sjelfva LapiralLlna, wara pligtige, at Åtnöja
sig nied be-"atmng j Lreäit - Sedlar, jam^e
det för l^oalilationen fastställda Kosto ä Tjirgtt
xroLent, med det mera Wär underbailiga Ikris..else
Härom innehäller.
Z. 8-
I sammanhang med ästad ordning i Rikets
Myntwcisende-och oinaneor, har Kongl. Ma t' til
öfverläggning jämwal i Nador behagar framställa,
huru de cl.',genhe'er, som nu äsöija Bränrvinslbränningen,
och genom en allr för stor Säee6-chcbruknilig
försvaga Riket, mäga undanrödj-.s, sä
at en för den allmänna och enstillda Hu.fällningen
nylig Bränwins - bränning kan es er sädäna
grunder utös.oas, at ä ena sidan Ncket och Sederna
ej mägr genom mistbruk stadas, saint pä and-m
sivan ofgisteii dersöro btisva allmän och såsom lör
Stats-We let oumbärlig U''gä utan afkorrtmng,
enär svagare ärswäxt foranläter lil Brän.rinsbränr.
ingenö i'flräi-kiäng, men med dräglig minoftnii
g, dä för misiwäxt i rstränkning berutöstrer,
eller ock tomlc Förbud, mäste wiotagas.
Wi wörde med undersätelig tacksamhet o-h
erkänsta det tilfälle Kongl. Mmt härigenom behagat
lenrna Ost, r et ämne, -om bar den wigtigaste
»400 »s>
Allmänna Hushållningen med Wära trogna råd
Kongl. Majtt i underdånighet til handa gä.
En lika sä längwarig, som bedröfmelig erfarenhet
har bekräftat, at införsel af Uclandst Säd
ar den hufwudsakliga och ratta gruno-orsaken til
Rikets Handels underwigt emot andra Länder.
Pä et förbättradt Landtbruk samt sparsam och
försigtig hushållning med de Säoes - tilgängar det
af sig kastar, beror förhoppningen at i Landet
bibehålla et godt Mynt, och fölmkteligen at med
säkerhet kunna bota wära Penninge-oredor.
Wi hasme derjämke haft för ögnamärke, at
med StatS-Werkets utrönta behof af en säker och
någorlunda tilräcklig inkomst as Branwins i bränningen
, förena hwarje Undersåtes cnskillda förmon
deraf, samt r sädant afseende allmänt ätagit Osi en
efter msatta grunder bestämd afgift L Säd; dock
med fritt wal för Räntegifwaren, at antingen utgöra
afgiften in natura, eller i gängbart Mynt
efter Markegängen betala densamma med penningar,
samt med rättighet, at, L händelse af högre
Markegång, än Sexton Skill. Lisipundet för torr
Räg, ej betala afgiften högre, än med Sexton
Skill, för Lisipundet, men wid lägre Markegäng,
efter Markegangs-priset; hwaremot wid totalt Förbud
emot Bränwinschränning, denna afgift betalaS
Med et wisit stadgadt pris af Tolf Skill, för hwarjr
Lisspund. För äter irenne mänaders tilläten
Bränwinsbränning om äret bör ingen mindskning «
afgiften äga rum, utan densamma oafkorrtad til
Staten inga.
W
W sä datt a grunder hasme Wl fästat det sarfkillda
uttderdänrga swar Wi uppå Kongs. Mrjns
Nådiga föreställning i detta mäl afgifwit, och hwaro,
n Kongl. Maj:t i Näder täckls förklar/Sig
willja Allmän Nådig Kundgörelfe utfärda.
Hwad emellan Kongs. .Majtt och Ost angående
Vränwitts-bränttingenö utöfning blifmit afhaildkadt,
kommer at äga orubbeligt bestånd, intil dest
Kongl. Majtt och Wi annorlunda derom öfwerrnskomma.
6. §.
Dä Wi dett r g. sidst!. Martn moro pä RiksSals-n
församlade, behaaade Kongl. Majtt meddela
Ost Dest Nådiga prr>po!ittoner i trenne Lagfrägor,
samt deröfver östa Wart underdåniga uttalande,
enligt 42. §. i Regerings-F?rmen, nämligen:
l:o Angående ändring af hwad Lagen uti XVl,
Eap. rZ. §. Jorda-Balkstt stadgar, at köp bryter
Lego-Stämma.
2:0 Om Lagfartens förkorrtaude; och
g:o Rörande förkorrtaude af den tid 12.
IX. Eap. Handels-Balken Utsätter, inom h.oilken
fordringar emellan enstillda kunna blis-va gttlandc
Efter
hallna rädplägningar hasme Wi uti Vesta
Nådiga kropolirioner hufvudsakligen instämt,
med wista undantag och tilläggningar, hwilka Wi
ansett nödiga, och Utfört i de underdänigL smak
Wi pä Ncks-Salen den rg. i denna mänad lil
Kongl Majtt i underdånighet öfverlemna!. Och
som Kongl. Majtt i Näder behagat gilla och bt
-
falla deffa Wara underdäniga swar, faull förklara 4
at det, hwaruti Kyng t. Majll och Wi samman»
stämt i enahanda mennig, blifwer i kraft af 40.,
41. och 42. §H. i Regerings-Formen för Lag an»
taget och stadgadt, lärer sck Kongl. Majll Dest
Nådiga Förordning derom täckas utfärda.
Wi Hafw6 wäl, i anledning af frägan om
sörkorrtande af tiden til enftillda fordringars kraf,
i underdånighet hemställt, huruwida den nu förkorrtade
krmicriptions-lide» icke astren mä sträcka
sig til Kongl. Ma.lls och Kronans fordringar hos
enftillda, och deffas hos Kongl. Måill-och Kronan;
men Kongl. Majll har anfelt närmare uplysningars
infordrande härutinnan wara nödiga, innan
Kongl. Majll härom will fälta Sit Nådiga beslut.
Kongl. Majll täcktes äfwen vä Riks-Salen
den ig- Martii i Räder 'Utställa Ost Doft Nådiga
kropolitionci i irenne Oeconom:!.?, mäk, näml.:
1:0 Angående en förbättrad TjenstehjonsStadga.
2:0 Rörande en förbättrad Författning om
Stängfellftyldighelen; sch
g:o Om en förbättrad Gästgifware - Ordning;
Hwaröfwer Kongl. Majll förklarade Sig i Räder
witlja inhämta Wära trogna räd, efter RegeringsFormens
47:00
Efter fullbordade rådplägningar öfwer deffa
ärenden, hafwe Wi Wära underdäniga tankar och
yttranden derom, den ig. i denna mänad, pä
Rrks-Salen til Kongl. Majll i underdånighet ast--
SifwiK
-!^E- 242Z
7- ^
G^nom dem af Wira medbröder, som til
Lanco-WerketS öpveifeendr och granstning wid detta
Rr/smöte warit uffedde, hafwe Wi til Wär synn
erst g a fägnad blifvit försäkrade om detta angeligna
Werks är frän av wunna samt nu ägande
Loliäite.
Den förmiudffning uti Werke tS rörelse, som
af allmänna pc»nitrge-ji Aningen i Riket bort förorsakas,
har ej kunnat undgå, at, under de framflutna
även, pä de§ ärliga förkofran blifva werkände
; nren Uealitakionens waraktighet samt hwarje
Rikets inbyggares säkerhet för filia i Lanczuen insatta
medel, har under allt detta warit, ocy stall,
under Len Hög tes fortfarande hägn , framgent förblifva
af atla Ve händelser, som utr
Rikets ofrnga Penningerörelse sig lildragit, och
hädanefter kunna inträffa.
Uti den alllnint efterlängtade och af Off nu
fastställda keg-lerinZ i Rikets Pemlinge-wäsende,
sa Rikets inbyggare erfara et förnvadt wedermile
af den bade allmänna och enstlllva fördel, som hela
Landet af detta Riksens Ständers Werk tilflyter.
Endast genom Lanhuens kraftiga biträde har
förberörda wigttaa företagande kunnat patänkaS, och
winner, under Försynens nädiga bistånd, en önskad
fullbordan, pä et sätt, som för ldLalikationsn
af öanczueiw Sedlar samt fullgörandet af alla deA
förbindelser icke fär medföra någon slazS wada.
Wi trenne Stand, som garanterat Långören,
hafwe til öfwLrläsZning föregast det Htderwärda
,qv4
Bonde-Mändets anmälda Åstundan, al fä dektaZa
yti sörValtningen af Lao^uen., samt'/ i anseende
til derwid förekomna stal och omständigheter ^funnit
godt bifalla, at Bonde Ståndet ma, utan ali
slags afgift eller tilstott derföre, under gemensam
parantie samt den uttryckeliLa förbindelse , at
Wonde-Ständet med dest' gemensamma fasta egen»
dom kil Lanca-Werkets uprätthällaude answarar för
fa stor Stimma, säfcm hwanil hvardera af de
trenne Ståndens ande! uti kanrzuerm nu ägande
korrö, sig belöper, inträda i förvaltningen as kan.-  huen, och det sa, at Bonde-Siändet ma äga af
sädana ibland sina medel, som kunna ti! Riksdagsmän
för Ståndet mäkjas, hafva sina Fullmägtiga i
Lainguan. och Revisorer, pä de tider, da llevijion
efter de för Werkst gällande författuingar ffe
bör, lil lika antal, som för de öfriga Staude» iakttages,
och således äga rättighet deltaga uti
den förwaltning af LL«oo-Wekkpl, som af Wart
LanooUlstott under Riksdagarna utöfmas, och veu
x.LvUons.-sörättning , som emellan Riksdagarna
werkställes: och som det är af högsta ryigt,. at wid
öfmerläggningarna om L»nco-Wsrke's a'->gelägsnhe<
ter, de författningar, fom verwid finnas nödiga,
icke stadna n i uraÄivite, hwilket skulle kunna ste, .
La ust Bestuteit twanne Stand stadna enrot tmänye;
alltsä hasme Wi funnit, at ivid sädaria händelser,
de twänne Si ands »öster, bade ibland FullMagtiga,
samt uti Lattcochi stöttet och ldevisionen,
alltid fä utgöra Bestu et, hwilka söre Bsnde Ståndets
deltagande i för,valt-ungen densamma innehaft;
äfvensom at ingen mer, än Bonde-StänderS
af egna. medel walde vexutsraäs, jämte Ståndets
Taleman, uti Lanco-Ntstöttet fä winna tiltraLe,
samt at til Kcvillner för Lairco-Werkets öfwerstcii
-
de och Revision emellan Riksdagarna endast sä
hestaffade perjoner af Bvnde-Ständet kunna utses,
de der til Sländets Fullmägliga wid Riksdagarna
fä waljas.
8- §-
Osi har ieke kunnat undfalla, at Stats-Werket
mäst nndkännas berydliga kostnader, ieke allenast
wid Högstsalig Konung LIllLDKk' den nits,
Gl"rinördigst i Äannnelse, Begrafning, utan oek
Ivid War un R gerande Allernädigsts Konungs och
Hennes Kongst Mytis Ärottningens Kröning; och
hasme Wi derföre vesiustt, at den pä irenne är
ställde och med detta är lil ända gående Gärd,
som under namn af Bröllops-Gärd hit-tilä nlgätt,
skall annu i sex ar fortfara och til ersättning af
besia kostnader ansins, samt at af samma Gärd en
Suw.nra af Elhuudradekusende Riksd., såsom en underdånig
Giswa "lil Hmmes Kongl. Majtt Drottningen
och en lika Slimnia til Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen kommer at med Kougst
Maj: -- Nådiga lilständ i underdänighet öfwerlemnas,
såsom et wedermale as de Wördnaosfulla och
tilgifna undervamga tankesätt Wi för desin Höga
personer hyse.
Ä öfrigt, och dä Wi, likmätigt Riksdags-Ber
sintet oen 24. Feöruarii 1792, ätagi: Osi ^Lrnurierr
af Riks-skulden, samt den Wart Riksg llds-We k
p stört, hasioe Wi nu mera, enligt Kongl. Majsts
Nådiga kwpolttion, det under den 2 8. April 17 8g
Utgångna ailmäirua Bewillnii'.gs - Istacat narmartz
öfwersett och sa jamnkat, at, ehu^u ä ena sidan §
dels Rikets Embels- och Tjensteman i allmän hot
ujuiit, en del alldeles befrielse och andre en mär»
kelig lindring ulr hmad af deras löner efter
ars Beivillning rttgätt, dels Wi ock nersatt Bewillnings-achiften
för den fattigare arbetande Classen,
bäde i Smderna och pä Landet, RiksgäldsWsrketS
behof til Rils-ffuldenS asbördandc lik-vsl
ä den andra blisrit af O6 försedt med nödiga
tilgängar til nästa Riksdag, genom Wärk nu särffiildl
affattade Bejlu och Berviilnings-T>'adga til
en astman Lontridurion, pä satt derrsarn:na nät--  mare innehåller och sönn.ster.
Til yttermera wi§2, .at Wi allt detta sä belefivak,
bestutit och brwilljat, hasme Wi samtelige,
Rikets Drotz et, Marskalk och Ständer detta nnderskrifait
och beieglat, som skedde i Norrköping
den Femtonde dagen un Jnnii manad Är efter ^är
Frälsares Jeftr Christi Börd Et Tusende Äta
Hundrade.
Söndagen den iZ. Jmui.
klsnum kwckan u. til 9 förmiddagen.
^ullsraäes ek kimrocallsckl drag af förl-den gär^ag,
om Riksdagsinan na-aklén för Fmllmägtiga öfwer kanea-
och Niksgälvs-Werken.
Sedan Hans kixacllsncs Herr Grefwe
n och 8 a n dr - M a rs? al ken förnyat sn förlivna
gårdag gjerda kilkämiagifwande, rörande Ordningen
rvid Riksdagens Sliitande, ascagade Höglost. Ridderbofel
och Adeln, ansörde af Herr Gresweu och LgudL»
s?—!^s !4O7
Marskalken klockan ^ io til Skads-Kyrkan, för ak
afhöra Riksdags.Predikan.
Klocka» 4 z eftermiddagen återkomma ifrån det
Kongl. Slottet ?)udderskapel och hide!», anförde af
Grefwe L skos Fullmngkig, Grefwe Lev an -  stnuxt, Llaes, hioilken fäsom Ordförande intog
Ichindi Särarskalls stolen.
Grefwe ?«lie> /^rveä klric, föreslog, ak
efter NicderssaperS och AdrlnS ötskilljande i eftermiddag,
Ridderskapet och ?ldeln matte genom en Oepu»
»Silon, anförd af Grefwe 1)2 Is o,I! clio, .gxol 6sbriel,
betyga Hang Irxeellepc-: Herr Grefwe» och
Landt-Marskalken sm högaktning och ulgifw.nhck.
Herr Greswen och Ordföranden anmälte
hos Ridberskapec c6) Adeln denna Grcfwe korsLL
hemställan, och stagade, om Nidbersstapet och Adeln behagade
bertil Ilise Oo^uiSlscle.
Men mänge ropade, at »agon Os^utskion icks
behöfdes, utan at Rlddnsstapet och Adeln ginge mangrgnnk,
under Grefwe Os Is Osrclier anförande, ar
sin wördnad för Herr Grefwe» och Eandt»Marskalken
ådagalägga; Och blef i anledning häraf öswerenskommrr,
at Ridderskapet och ?ideln fckulle i sädant
ändamål famlaS pä Riddarhuset klockan 6 i afton, och
härlftän sig til Herr Grefwe» och Landt-Marskalke»
begjstva.
SedanisH a ris Lxeellonos Herr Grekwen
och Landt-Marffalkein korrt derpå
rgo8 -r-,-77-7^
Vexunarionen återkommit fran rwwaktningen hos Hannes
Maj:k Drottningen, samt sedan Hans Lxcsllsaee
söl- Ribbe, skåpet och Adell, tilkannagiswit, at Riks,
dagS-Beflulers underskrifwande skulle i morgon kive»
kan 8 mga sin början; höll Hans Lxc-Ilonco H>rr
Grefwe» och L.ndt-Ma, skalken ri! Högiostige Ridder»
Paper och Adela följande Tal:
Högwalborne, Walborne, Herrar Grefwar, Friherrar,
Riddare och Samtlige SwerigcS här församlade
Högloft. Ridderskap och Adel!
Med hivilken innerlig tilfredssiallelse ser jag es
nu den länge efterlängtade stund inträffa, ha lag of,
fenreligen kan ädagqalagga ben oinffränkca erkänfla och
tacksamhet jag alltid skall hysa för ber härwarande
Haglöf!. Ribbe,skaper och Aselm Mine Herrar! I
hafwen med Evra uplyira förstånd, sagrmodiga N>t
orch kloka yttranden, pä det kraftigaste bidragit at stadga
de mogna Ständs-bestut, genom hwilka FäderneSlanders
sanna wäl och ei! al ost alla högtälskad Konungs
bertil bidragande wisa assigter säkrast kunnat
befrämjas. I hasrven Med adagasägganbe af denya
oskrymtade. Nit, och den oskattbara aktning och wän»
Pap I bewljai Mig, hufwudsakligen lättat de flersalldiga
bekymmer, lom sa offilljagcigk affölja fullgörandet
af de wigtiga pligter mig under decia Riksmöte
alogat. Alla stander af min lefnad skall jag
med gladaste erkänsla påminna mig hett» Höglosiige
Ridderskapets och Adelns wänskapssulla bemötande, och
om oed fakras mig at den sä lisiigen jag der wille
uttrycka, skal! den dock heligt i mic hjerta förwaraö.
Det är med detza upriguga tänkesätt jag tror mig förtjena
och wagar anhälia ak uti Högloft. Nidderfka
pcks
-
1409
veks och Adelne smickrande förtroende, ynnestfulla wän»
skap och wälwilsta städse fa wara innesiulen. Jag
gar nu ar fullgöra ben sidsta skyldigher mig såsom
LandtMarskalk alrgqrr, be», ac i äldsta GrrfwenS
hä>wer öfwerstmna den Staf mili Konungs Nåd mig
anzörrrorc»
Grefwe I^e^snkmu^t, (Naes, bcswarade
detra Tai pä följande sätt:
Högwäiborne Herr Grefwe och Landt-Marskalk!
Huru lock!:'g ar jag ej, at med tolkandet af er
lysande Srands wälwiilja kunna förena uttrycket af
de ömma kansler, en nära skyldskap och et ännu tätare
knurek wänfkapsdand oiuplanligen upwackk och ouphörjjgen
underhälla i mit hjerta. Högwälborne Herr
Grefwe och Landc-Marstalk! Emottag af Ridderskapcl
och Adel» den simckraiide försäkran, at betta
ädla Srand för H.rr Grawer, alltid hyst och alltid
skall hyla de» höga aktning och oföränderliga »vänskap,
hwariil Herr GreswenS och Landt»Marskalkens
pe»fonli m förtjenstcr och allmänt kända hedrande känkejätt
sa fullkomlige» göra honom berättigad.
Jag emottaqer nu den Staf Herr Grefwe» behagar
mig innna, men da ialeces Herr GreknnwS höga
NmberS-ckai! uphört, intager Herr Grefwe»» med
ostridig rättighet ber rum honom här ttlkommer,
och dä detta genom Herr Gravens börd ä»wen är
der första, får jag kil Herr Grefwe» återlemna detta
wärdighets-ttecken, at Kongl. Mastt a RidderskapetS
och Adelns »vägnar i underdånighet öfwerlemna.
177
I4io
Under detta Tal hade Hans Txcellence Herr
Grefwe Liade til Grefwe Vc>vei liauxn ötwerlcmnal
Landt-Marfkalke-Scafwen, den Hans stxcellLncs nu,
såsom »varande sjelf äldste G.reswen, ät-rroa, och af.
geck »ned densamma, samt arsöljd af Sex O-Aurerasts
til der Kongl. Slottet, för ar densamma i Kongl.
Majus hander i »mderdäaighet återlemna: och Hög.
loflige Ridderskapet och Adeli, atjkilldes, lyckönflandeg
hwarandra öfwer er fägnefamt flut pä derra R«ksmöte.
In strien» krotocolli.
6. Litverstol^e.
Bilaga.
(Se krotocollst d. i6. Maji.)
Utdrag af ?rotoLoIIet, hållet inför Rsngs.
Maj t uti Riksens Ständer- hemliga
Urstotc den 24. Martil 1789.
Uti det U -kott, som Kongl. Maj:t, til följe
af 47. Z. un Rrgerings-Formen af den or. Augusti
1772, i Noder behagat af Riksens Ständer ästa,
har, likmätigt desi Zo. §., Stats-Werkets tilständ,
för de tit Hemliga Utstottet walda Ledamöter, blifwit
upwist.
Kongl. Mrj:t har denamte Nadigst förekommit
N stoltet i desi underdciniga önskan, da Kongl.
Mstdl för detta Utskott lätit upaistvo Rikets Gäld,
med de häröfver i Riksgckds-Lomoiret förda Räkeustaper
och afslutade Hufwud-Böcker.
Utskottet har således i sölje häraf, och med
Kongl. Maj:ts Allernadigsta bifall, härom sökr urham
a en bade noga och omständelig underrättelse,
swarande emot Kongl. Mastts Utstottet i ofwanberörda
matto wisade Nädigsta förtroende; hwarwid
U st lltet, med djupaste wördnad och listigaste erkänsla
emot Kongl. Mij.tts omwardnad för Riket,
fatt erfara, at ehuru Skålens behof, ^i anseende
til de betydliga kostnader, hwilka pä Orlogs-Flottan
och Förswars-Werket blifwit anmanda, warit
bade flera och större, än Rikets tilgangar förmätt
fylla, har likwäl icke något blifwit astdosatt, som
Rikets bäde heder och säkerhet kunna kräfwa.
!4lL
Det har derföre icke harwid kunnat undfalla
Utskottet, at om ä ena sidan en Riksgäld för et
Land och desi Jnnewänare alltid är tryckande, sä
blir det ä andra sidan för trogna Undersåtare en
hugnad och tilfredsställelse, at winna uplysning
och öfvertygelse, icke mindre hwad trängande orsaker
densamma wällat, än huru medlen til Rikets
gagn och bästa blifvit anmanda, samt at den werkeligen
sä kallade Riksgälden andä understigit hwad
man förmodat och sig föreställt.
Sädant oaktadt ar likmäl denna Gild jämte
de kostnader, hwilka dels förlidet ars F Uttog förorsakat
och dels detta är uti lika afseende förestå,
ivid Rikets nu warande stallning, af be ydenhet,
sig bestigande til 21,057,326 R:d. 2 si. 4 r:st.
eller Et Tusende Tuhundrads Sextiotwä (1,262)
Tunnor Guld, Tretusende Fyrahundrade Niotiotwä
R:d. 54 si. 4 r:st Lxecie. I anseende hwartil Utskottet,
enligt desi den 14. i denna mänad utfärdade
krotooolls-Utdrag, icke eiler kunnat til mindre
belopp än Sjuttio Tunnor Guld upgifwa den ärliga
Gewillning och Krigshjelp, som, oberäknadt
Hwad uti Bewillning redan erlägges, för Rikets
högst angelägna behof, til utgörande frän delta
-ars början ar oumgängelig.
Wid det Utskottet haft tilfälle inse tilständet
af Rikets Stats-Werk, har Utstottet icke utan omtanka
kunnat lemna den brist, som uti Statens
ärliga behof sig wisat; men da Kongl. Majtt af
en städse adagalaggd ömhet för sina trogna undersåtare,
at i möjligaste matto lindra deras besvär,
i Nrdcr förklarat Sig willja sä reglera och jämnka
Staten, at den, ntan nägot nu erforderligt Lilstott
eller ny Gild, kan sig bära; fä har U, stockhs omsorg
i Lenna del försvunnit; och lära Riksens
Ständer erkänna delta förnyade wedermils af
Kongl. Majus Landsfaderliga huldhet med en
bade listig och underdånig tacksamhet.
Nar Utskottet ytterligare eftersinnat uprinuelsen
til den äldre Riket äsamkade Gäld, har Utskottet
förekommit, at Kongl. Mai:' deruti icke något
deltagande ägt, utan snarare befrämjat miridstningen
deraf, berest icke en til Lanco-iBerkers uprattelfe,
och förkofran genom Kong!. Majus NK ina Försorg
amkaffad ansenlig redbar konst medfört drygare
påkostnad och ranta, än K ron an widkäudes
pä sin törutwarande betydliga inheinskuld. Och
när U sköttel derjämke beiraktat o.sa erna, srän
hwilka GäldenS nu besinteliga belopp sig härleder,
och som igenfinnas uti de, lil uprätthäsiande af
Rikets heder och anseende och i synnerhet O logsFlottans
iständsättande och tilökning, widtagna anfkallker,
tillika ined de omständigheter, i afseende
pä hwilka den för Krigets skuld uti förlidet ärs
FilUog redan tilkomna och än widare lilgörande
Gäld blir ound.vikelig, för behofwen til detta ärs
Filtlog, grundade ester up.vista uträkningar och
förflager pä den styrka uti Kongl. Majus KrmLs
til Lands och Sjös, four Kongl. Maju ansett nödigt,
sä wiva Desi wapen skola kunna Åstadkomma
det ändamälet, at förskaffa Riket en nyttig, säker
och hedrande fred; sä har Ur skottet för sin del icke
annat kunnat, än anse all.denna bave äldre och
nyare gäld för Rikets, och at den söljakteligen i
sädan egenskap får erkännas och antagas.
Da Ni stoltet nu pä besia grunder ansett denna
Gäld icke kunnat frän Rrket stilljaS och hwaraf äs
-
iven följer at all förenämnda G'ld af Riksens
Ständer med deras bifall Aarautsras, dera jäm väl
den redan omnämda Bewillning och Krigshjelp'syftar
; >ä har Utskottet tillika med den grannlagenhet
och omtanka pä framtida händelser, som ämnets
wigt och angelägenhet fordrat, warit sorgfällig! at
utte de bästa medel och ulwägar, icke allenast huru
Rusens Stander maga kunna med tilbörlig säkerhet
söranstallta om upfpllandet af det med en sädan
garanlls förenade answar, utan äfwen huru
det ma dufwa möjligt bestrida de utgifter, som
uärwarande behof kräfwa och något u pst of icke tala.
Til desta ändamäls minnande har Kongl.
Malli med wänlig Kongl. Nöd och mildhet täckts
gä U ckottet til mö es, dä Kongl. Majrt uppå wista
med U stöllet u stakade och i Räder antagna grunder,
wilkor och fvrbehäil, bertil samtyckt, atall
Rikets upgifna G ild, bade den som redan gjord är,
och den som lil kostnaderna för stdstlivet och detta
ars F stttvg d ifner nödig, styttas ifrän Kongs.
Majus omedelbara försorg och öfwerlemnas til
Riksens Ständers förwaltning, under et Rusens
Ständers eget Werk, som hägnadt och styddadt af
Kongl. Maju barde bestå as Riksens Ständers tilsörordnade
Fullmägtiga, hwilke efter den lulli uöstiou
deni meddelas, komma at bestrida de til Riksgadens
förestående hörande ärcnder, och blifwa
dersöre Riksens Stärlder allena redo styldige.
Detta Riksens Ständers Riksgälds - Loutorr
stvlle oerjämte tilhöra, at icke allenast emottaga
bade de ti! Riksgulds^ouäeu förut anstagna medel,
saur ock den nya Bewistning och Krigsbjelp Rckjeits
Stander nu lära jig ätaga, pä dek Riksgälds
-
14 5
Contorist ma blifwa i ständ fullgöra hwad de§ ändamål
och åliggande fordra.
Och som Rikets behof äro angel'gria, samt
med möjlig ,ste styndfnnhet mäste understöd-as, men
de utwägar härtil förnämligast böra nyttjas, som,
jämte det de aro mindst betungande til deras följder,
äfwen kunna medföra winning för Rike' i
allmänhet och dest Inbyggare särffilldt; ja har Utskottet,
med Kongl. Majtts Nadiglia Brmll, funnit
oundgängeligheten fordra, at Riksens Ständers
Contoir utgifwer För skrifning ar eller Sedlar til en
wiff inskränkt Summa, med dera löpande räMa,
at pä bestämd tid betala och -sedelns innehall infria,
hwarwid U sto'tet icke heller rtturaktlatit at
förese, det inga widriga följder uti Rikets allmänna
rörelse och pennis,ge-werk dymedelst mäga up«
stä, samt u'i stik händelse stadgat de föreskrifter,
hwaraf en skadelig werkan häraf, om den förmärkas
skulle, genast kan blifwa förekommen.
Antalet as de Fml:n'g iga eller Ombud för
hwarje Stand, hwilka Riksens Ständer eller deras
LUÄoror wid R.ksdagar lära wälja, och det, til
bibehållande af Werkets anseende och Lreäit, af
sadana Män, som icke til Borgenärers förnyande
afstatt sin egendom, sinner wäl U stöttet bero af
Riksens Ständers eget godtfinnande. Mcn U stöttet
har likwäl trott sig böra förestå, om icke twanne
Fallmägtige af hwarje Ständ ma anses tilräckligt,
och m, sä wida detta antages, den sivärighet,
som för Ridderstapet och Adeln, i anseende til
Riddarhusets LluslinLation upstär, at kunna färre
än .Irenne Falun ^gaga utnämna, derige: om afhjeipes,
at de ö>riga Ständeu et sädant anial af
Ridderfkapet och Adeln medgifwa, hwilket Ullkottet
anser icke kunna nägra »vidriga följder »nedföra,
dä inlet twifwelsmal kan upkomina, »ned mindre
alla dEinäziiqe »red lika ömhet, trohet och nit
warda et Werk, kom kommer at aga. en sa »väsendtlig
del bäse i det Allmännas och hwarje enftillv
Medborgares bestånd och »välgång.
Wio tim ad e dödsfall eller annan afgänq ibland
Riksens-S/änders Fullmägtrga , -torde för Ridderstapet
och Adeli» Riddarhtts-OireQionela, sör PresteSrändet
(konMorärun i Upsala, och för Bo gareStändet
ÄäLAcärLtLll med de Femtio Äldsta i
Stockholm, kunna ledigheten besatta; och lärer Bonde-Ständet,
i inan det nn ätssilljes, fastst illa, huru
för samma Ständ ivid flika händelser komnaer at
förhäLlas.
Utom den Instrnllkion, som för Riksens Stunders
FnMnägtigr kommer ak utfärdas, anser Utstötte
k Enen nödigt, at deste Fullmägtige genom
sarftilld Es, sä wäl til behörigt iakttagande och
obrottslig esterlefnad af venna IrastruÄion, som t en
tysthet, hwarunder deras förwal auvg flö es och ärenderna
böra hällas, flg närmare förbundna göra.
-Och som Riksens S^nd-rs Fnllmagnge, i likhet
»ned det sorn vid Uänco - Wraket rakttages , äfven
böra »vara UuvnMn af Rikserrs Sanders bertil
utsedda Uevikorsr underkastade, dä Riksens Ständer
emellan Riksdagarna icke kunna Werket ffelf>ve
efttrle, samt för desta UevIRrur jarflilld luli
ruck ion blifrver nödig, sa har Uc<koktet kör Fa lrnägM'
E s - Uormnlaire , och för Uevilorerna
IllLruÄlom f-rsattak, ^»vllka tillika mes en as Ul
flortet
-
-417,
stöttet förestaaen Stat för Werket harrid fogade,
til Riksens »Ntänders widare fastställande öfwer?
lemnäs. — Men dä InlirnÄion för Riksens Stan»
ders Fullmägtiga mäste innebära föreskrifter om tilsiandet
och inre förwaltningen, lämpade efter det
endast för Hemliga U-skotiet kända förhållande, sam?
derjamte innefatta Werkets styrelfegrunder, hwilkeL
allt ar af den beskaffenhet, at hwarken Utskottet ä»
ger, eller det utan wadliga följder kan eller böe
allmänt göras, sä fordrar sakens natur, at demi»
InliruÄion af Ickstottet meddelt warder, och hwarpä
Utskottet äfwen redan warit betänkt.
I öfrigt har Utskottet harwid icke bort obs?
maldt lemna, at dä ä ena stdan, för et Rike sier»
händelser kunna inträsiu, hwilka fordra en skyndsam
och kraftig åtgärd, antingen til afwärjande af er,
hotande fara eller til desi afhjelpande, när den sig
tildragit, at sädant alltid är förknippadt med utgifter,
hwilka i det ärliga Statsbehofwet icke kunn»
päraknas eller bestämmas, men ä den andra sidan/
medelst den om Riksgäldens förwaltning nn tilarnade
författning, Kongl. Maj:t med läns upta-,
gande a R-kets wägnar sig icke mera befattar; sH
har U stöttet til förekommande af den wada, hwar-»
rrti Riket, i brist af erforderliga medel, lätteliger,
skulle kunna författas, med Kongl. Majtt ansett
nödigt, at Kongl. Majtt warder försedd med et sädant
af Riksens Ständer pä Riksgälds-OontoireL
garanteraät Lreäitik, som bade under förra och
närwarande Regeringssätt warit manligt, at wiv
högst trängande orsaker til Rikets räddning MA
kunna nyttjas.
178
l4>8  e-,
Sluteligen har Ustottet afven förklara stokat,
ak fastän, de häri förekomna ärenders bestaffenhet
icke medgifwit, at Utstottet emot Ed och hwad 47.
K. af Regeringsformen förestrifwer, annorlunda än
nu stett kunnat dem Riksens Ständer meddela,
förmodar likwäl U stöttet, det Riksens Ständer
lara wara förwisiade derom, at Utskottet med yttersta
sorgfällighet bemödat sig iakttaga allt det, som
med Rikets bästa, närwarande tids omständigheter
och all möjlig försigtighet närmast stätt at förena.
Och at Utstottet jämwäl, i stöd af den nådiga wälwilja
och benägenhet, hwarmed Kongl. Majtt behagat
Utstottet omfatta, för framtiden sökt befästa en
trygghet och förening emellan Konung och folk, i
de arender Utstottet omförmalt, som Utstottet hoppas
stola gifwa bestånd ät de affattade beslut och
medföra de lyckligaste följder; och skulle detta allt,
genom Utdrag af?rotoco11et, til Riksens Ständers
kundffap, öfverläggning och fastställande öfwerlemnas.
Illt luxra.
Pa Nadigsta befallning
L. L. Ua§erkeim.
-
14'-
Högloflige Ridderffapets och Adelns
Lxti'3K3 ?l'0 ocolii.
Utdrag af ?rotocoIIat, hållet i
^idderskapets och Äöelns klenum -en 19.
Martn 1822.
S. D. Beslöts, ak gmom en Oepmmion,
anlörd af Hmo löxoglrnce Herr Grefwcn och LandtMarjkelken,
i u -derdänighet upwakta Hans Kongs.
Majtk, joe ar astägga underdånig tacksägelse för den
Laudsfaoerllga ömhet ä^niS Mai:t redan i början
af sin R g ung aoagalaggr; uti hwilken IlepurLiion
Nidderstaoer och Ao-ln wille wänligcn anmoda sina
Ve^d. Ständer ak sig förena. Or lu^ra.
D.-n lyche Martti.
S. D Bestöts, ak de Utskott, som i anledning
af Hans Majus Nådiga ?ro^vsi>ioner komma
ak fattas, linder namn af Benillninge-Utskott, LagU
stolt och Oeenr»!>m>s sltstotk, skulle htvarldera besia
as Tgigafyea Lcdamöcer af H'g!ofl. Riddcistapet
och Adeln; simar om de öfriga lstel^LLtiva Med-Sran»
den genom Utdrag as ?rokaool!Lr skulle underrärcaS.
tu^rs.
Den 2O:de Markii.
S. D« Beslöts, ak hos Hans Kongs. Masit
i underdaiiighct göra den förfrågan, om icke det med
H ms Majus Höga ofsigker were öswerensstämman,
de, at jäinle förbättring uri Gästgifware - Ordningen,
Hushålls-Ulstortct aswen singe sig updragct foresta et
fatt, at utan Kronans kostnad, genom » hwarje Hä,
,4Ls
råd fogade sarfkrllda anstallter, samt hertil gjorda famrnanskott,
sörja för Fangars sortsikaffande, utan at
Allmogen dermed more särMldt betungad: i hwilket
bcstut de öfriga IlelpeKlva Stånden skulle wänligen
vi,modaS ak mrd Ridderskapet och Adeln instämma.
Vr tuxra.
Den
S. D. Uti et den Ig>. i denna manad upläst
och pa bordet laggdt tVl innrial hade Herr Majoren
och Riddaren af Kongl. Smärds-Oiäen Walborne
^!<e 6öran kstolli tilstyrkt et osfcnteligt kundgörande
«f Riksens Stänk-ers Lgngukr rilstand och förwaltning.
Detta ^lemoria! blef i dag a nyo upiäst och berörva
tilsiyrkandr under behörigt öfwerwägande tagit; hwar.
ester Höglofiige Ridderstapet och Adeln sig förenade
vt denna sraga til Lancn-Utstottet remiilcrs, hwilket
agde at med fir utlåtande derölwer osördröjellgen
inkomma: stolandes detta Riddcrskapets och Adelns
Besinc med de öfriga kes^rAiva Stånden wänligen
kommunicera;. lär suprs.
Den nsta April.
S. D. Beslöt Höglofl. Rivdeiskapet och A»
deln, al nci den af det Högwördiga Preste» Sandet
gjorda xropolition, angående präglande af en kVlLäsills,
ril minnets bcwarandc af Deras Majestäters
Konungens och Drottningens Kröning, sig lorena;
onfeendes derjämte kostnaden kil samma iVlociaills
lämpligast kunna af Riksens Ständers L-mgus be.
stridas: och stulie de öfriga kel^eAiva StändeN här.
on! genom Utdrag af krvloeoliel wänligen underräliae.
läi tu^>rs.
142 r
Den 2z:de April.
S D. Företogs hos Höglostige Ridderfkapet
och Adeln ti! afgörande en den i« April wäckt och
pä bordetlaggd sräga, om Bnvillnings-Uistotkels förseende
med en InitruZuon. Esk r behörigt öswcrwägande
häraf, och sedan Ridderskopec och Adeln för
godt sunnir, at, i anseende til befarad tids-utdrägt
och Bkwillnings. Uistottels sörsältande uii inr-ssivire»
lata denna sräga för denna gängen hmi a; bestor
Högloflige Ridderstapek och Adeln ålägga Bewiilniiiqöu-ffottet,
at ej företaga »agon IdeparriAun af Bewillningen,
man blott dest grunder, inril dest Hemliga
Utskottet upgisivit och R-kfens Ständers klong
fastställt e» bestaind Bewi!!»ingS'Summa; uti hmil«
ket beflut de öfriga lieigobUva Ständen stkullc wänligcn
anmodas at med Ridderstapec och Adeln instämma.
Or (u^ra.
Den zo:de April.
S. S. Föredrogs a nyo der H.derwärda Bonde-SrändetS
den 2z« April upläfta och pa bordet
laggva LxtraÄum krorocolli, angående StandelS
ykrrade åstundan at deltaga i förwalltningen af Riksens
Ständers k-mcjus: Och bcflöt Höglofiige Nidderskapet
och Adeln, at, med det HögwördigaMreste.
Ståndet och det Wällofliga Borgare.-Scandet instämma
deruti, at, innan husivudsragan företages,
remikrers berörda LxrrsAuln krorocolli til LsucoUtstottet,
hwilkcr ager ar öfwer de uplysningar, som
Bonde-Ståndet deruti anfört, sig miam; tillägga',.
Höglofl. Ridderstapek och Zldeln, at Ukstottet borde
»läggas inom Fjorton dagar ester Kemistens erhäl.
lando, sit ustätandc kil Riksens Ständers klena öfwerchinna.
Ickc luprs.
Dori yche Maji.
S. D. Ualastes ä nyo Lag-UgkottctZ Betänkande
af den 2g. April, angående Lagfartens förkorrtande
m. m., hMrlkec samma dag blifvit laggdt
pä borver; och bles detsamma af Höglostige Ridderskupel
och Adeln bnallet, med den tilläggning i krajebisr
til i. tz. IV. Cm. Jorda Balken, at de Böker,
hwartil den som docrccager »agon a Rättens
dörr anslagen Förteckning pä skedda upbud sig skyldig
gör, skola gä lil treskiftes; samt med följande
kadi ingar i Lrnjscst.vni til nystnämnda § ech til
1. Z V. Eap. Jorda-Balken, nämligen: at a de
Occer, der g:ne Ti g om äret hääas, ina köp , hivar,
med i behörig ordning lagfaret är, anses wara lag.
siandet tvid sintet af fjerde Tinget, dä Fastebref dera
meddelas; sa framt icke BKdcman r>! samma
T »g lagligen stämt Köparen och ä första Tingsdagen
köpeskillingen i N-Nlen nedsatt; samt at der
Z:ns eller endast Ec T-"g a-ligen hålles och Bördemannen
til Tredje och Andra Tingen stänimug ä
Köparen uttagit, Bördcskillingen ma pä enahanda
satt ivid Tingecö början äspäri eras. och skulle
härom , genom Utdrag af ?ro:c»cv!!st, de öfriga
RApsAiva Srandcn Vänligen undcriättaö. Istc tuprs.
Den y:de Maji.
S. D. UolästeS et Utdrag af LrotacoIIsk,
hållet i Lansa-Utskotter den 2l. Aoril lFoc»; och
Wpä inhämtad uplysning, at Lar-cn. Ichskottet inkomMr
med äskade upgistcr af de bicrädeu och upoff
-
