# ID: svediakorp-gov164
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1800
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 79,179
# sentences: 2,305
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


§2 I
Om det kunde förutsättas, at någon wille upsateligcn
wanwärda upfostringswerket, svårligen skulle
et mera bertil bidragande medel kunna uptänkas,
an at streka barnen utan tilsyn pä en krog at der
tilbringa et par dygn i mänaden, öswergifna at
lättjan och frestelsen af flera odygder. Der fäs pä
en gäng begrep om och tilfälle til utöfning af fylleri,
svordom och bedrägeri. Arbetsamhet, den första
af Samhällsdygderna, sins werkeligen mera hos
Swensta Bonden än i andra Ständ: til lycka för
desi bibehållande, är den hos husfadren et behof
och inplantas hos affödan genom wana: olyckligt
det Land, der den icke gar före eflertankan. Alltför
fä, i lättja upfödda Barn, äterföras af egen
omtanka ifrän en tilwand och lika som arfd lattja
til hug för arbete: nöd och behof hafwa någon
gäng werkat detta, men sä ar deras antal wida större,
som i sädan belägenhet lätit föra sig af en annan
drift til utswäfningar och de grofsta laster. Intet
ämne kan derföre förtjena at med mera deltagande
ömhet behandlas än omsorgen för denna husliga
dygd, grunden til enstilldas och Staters lycksalighet.
Dä den, äfwen utan at behöfwa upmuntras, stelf
föder och stadgar sig hos denna clafi af Medborgare,
hwarfdre dä icke motarbeta eller ätmindstone
hwarföre gttwa tilfälle til dest utrotande? Af
alla, som strifwit i narwarande Hushalls-amne, har
ingen, ost wctterligen, utelemna: detta moralista
motivet Wi undre icke pä, ak en felaktig inrättning
länge kunnat bibehällas; mycket annat har kanske
ansetts tarfwL snarare rättelse, och det är icke
alltid sä lätt at rätta et fel, som at se det; men da
inrättningens bestånd Hwilar pa et sa hufwildfakeligt
vndt, som detta; dä Sedolarans förnämsta grunder
wäldföras; och dä k ställö för al med glädje fä ft
framåt matt tycker sig sintta dett lägre Folkmasian -  denna Statens grundpelare lutande Lil strstörmgZ
pä ärcrwägen frän Någon grad förnuft och fedclighet,
til djupt moralist förderf och wkrkellg physist förs
siöring/ och dä detta är en följd af Författningars
dä är Lilstättdek i fattning bedröfligt»
J lmte detta stora grundfel, äger den ännu et
annat, föga mindre, fastän gemensamt med relerveskjmsen,
nämligen at n ara gnmdadr Pä en synbar
vrättwisa. At nied twäng och Lagar befalla ett at
förtjena har aldrig lyckats och stall, med detta fel
i mstkoäe», gc ra det förhatligt, som annars kunde
wara gagnan» Ard någon kännedom af mennie
stolynnet, sta.- f m weta, at et alaggdt twäng alltid
haft besia följder. Misibruk af befallningar och förbud
hafva i alla stiftelser gjort onvt, och nöjen,
fördelar eller hwad menftligt godt man nästan
mä nämna, förlora sit warde, da det icke
mera är i mennistans frihet at begagna sig deraf
efter eget godtycko.
I wisit hänseende äro de til rsierve anflagttö
Bönder uti ännu swärare belägenhet. Häll-Bonden
sinner ätminvstone en wist grans för sit lidande t sedan
han pä sina 24 Hälldngn förlorat ända til Z's
ökedagswerken, är han ända lycklig, om han wid
årets stut äger sina hästar ostadda i behåll; ty detta
är werkeligen mera lycka an en rättighet al räkna
pa, sa länge den mera af mana an lag stadgade
oseden at stillja honom ifrån ciispolltion af sina
hästar, får fritt behällas. Den olyckliga reserven
deremot äger ingen dag at räkna pä för sig sjelf.
Som de resandes antal hwarken katt förutses eller
stadgas, sä har man päsimnit den gina ut.oägen at
för
-
förordna, det ek wist t antal af de närmast belägna
Hemman borde anfläs at fylla den brist, som kunde
upkomma, sedan Hältet är utgånget, och dega aro
wid wike och hardt answar förpligtade at pä
Gästgifwarens bud genast infinna sig, dä behofwet
sä kräswer, alltid utan afseende pä huruwida stjut 6-  legan deremot är EgvivLlent eller ej; ty den är
alltid och pä alla ställen lika. Intet laga stal kan
frikänna honom frän denna skyldighet, til hwilken
Huset sär ansvara, om ock bade Bonde och hästar
wörö döde.
Antagom för en stund, at vestas fkjutsstysdigHet
wore en laglig och dem åliggande Samhällsbörda,
det den dock aldrig med någon skymt afrättwisa
bör blifwa; sä felar den ju mot den hufwud^
fakeligaste princips af Mana tyngder, nämligen
den, at wara jämnt fördelad : Socknar, igenom
hwilka stora sträkwägar arv anlaggda, hafwa, wid
Skattläggningen, wisterligen icke fördetta jllocalons
onda blifwit mindre stattlagda. I en del af Rikets
^rovmcer fordras sä liten skjuts, at man der icke
behöft päbjuda något Häll; i andra äter gar Hällstyldigheten
sä långt, ac hwarje Bonde, om hanock
bor flera mil frän Gästgifwaregården, mäste skjutsa
twänne dygn i mänaden med 2 hästar hwarje gang,
utom den olyckan, at deremellan plägas af större
och mindre durch-mar oller och Krono st ju isning
ar.
Desta sednare, fotade pa samma grunder,
men »vidhäftade en större helgd och utkrafde med
LxlooMlons-twälig för hwarje tilfalle, kunna wisterligen
jämnföras med de förstuämda: den sä kallade
L04
ersättningen af ttvä still, milen är wäl alltför obetydlig/
och har icke alltid kommit den stjutsande til godo. I stället
för at betalas mindre, än den wanliga ffjutfcn, synes
wäl ersättningen böra wara större, häldst dä en sä stor
handräckning erfordras, at längre ifrän stjutsningsstället
boende Allmoge mäste upbadas. Det är en
föga grundad förewändning, at Kronan skulle förlora/
eller at Statsmedlen icke täla at betungas med en
sädan betalning. Det allmänna bör icke winna pä
nägra enstillda, och hwad rätt äger det at lägga en
swärare tunga pä dea ena Landsorten, än pä den
andra. I alla andra fall mäste det Allmänna betala
lika med enstillda. Lät det wara stadgadt, at,
enär en sadan handräckning bchösives, får ingen undandraga
sig den;' men också, at den bör aldrig fordras
utan fullgod ersättning.- Den nu warande ringa
legan för K rono skjutsen, jämte den gifna
lättheten at pä detta sätt fä behofwet fylldt, hafwa
troligen mycket bidragit til de missbruk, som ännu i
denna wäg icke äro undanröjda. At i fredstid föra
en trouxe igenom Landet pä kärror och magnar,
är wäl tämeligen förundranswärdt; men da säoant
kan welkställas för 2 still, milen för hwarje häst,
blir nrLtiiockon werkekigen mycket förledande. Wcherligen
är utgiften för den, som härigenom betalar
mindre, än om summa manskap skulle taga och således
en längre tid underhällas, lil en dryg del besparad;
men emedlertid lider werkeligen den del af
Landet, genom hivilken en sädan marctte foLcee
ster, under det de öfriga Landsorterna icke hafwa
någon känning deraf. Pä samma sätt förhåller det
sig med eikecter, hwilka för Kronans räkning tran§-  xortLras. Tyngden faller alltid pä dem, som bo
omkring stora wägar och samlingsställen, der dessutom
läget tilskapar behof af widlöftig handräckning
af den wanliga skjutsen. -
Z27
Om en resande i Swerige kan, pä wista tider
och orter, med mera skyndsamhet framkomma, an
pä de flesta ställen i Tyskland, och wi således, likwäl
pä rättwisans bekostnad, kunne stryka af företräde
för de Nationer, som aga sämsta inrättningen;
sa äger Sverige deremot ostridigt de uflaste
Gästgifware-g ard ar. Denna omständighet ökar
mycket olägenheterna af stjutsningen; ty den twingar
til nattresor, lika obeqwäma för bade den resande
och skjutsande» Nägra fa undantagna, arv de
i allmänhet nästen, der brist, elände och osnygghet
twingar den »vägfarande til snar fortsättning af resan;
men denna olägenhet har wisterligen icke någon
grund i naturen af saken: man behöfwer icke upsöla
orsakerna i folkbrist, landets läge eller Nationens
lynne. Inrättningen är twartorp sä ställd,
at de nödwändigt stola wara och förblifva usta.
Det beständiga förmynderskap Lag- och Förfatcningsstiftare
antagit sig ^ öfwer lefwande och döda ting
har ledt til det stora mistbruket af taxor, och idesta
har merändels ögnamärket warit taget rfrän en enda,
och icke alltid frän en rätt sida. Än i denng
stund göras, i en hjertelig »välmening, taxor för
allt hwad en Gästgifware bör och kan för resande
hafwa i beredskap, och desta taxor upgöras af Hirads-Ratten,
det will stiga: nägra Bönder, ntanförestriswen
grund. Således om et Lisp. HH i orten
anses wara wardt fyra eller sex stillingar; om maten,
noga uträknad efter inköpspriset, kostar ungefärligen
detsamma; blir merändels taxan derefter
satt. Man besinnar icke hwad nödwändigt ätgär i
förlag för denna swista näring; huru mycken betje-,
ning, huru mänga rum, huru stort husgeråd, hwad omtanka
och arbete det fordrar pä sädana ställen, hmu be.
fwärligden skyldigheten mätte wara at natt och dag M
färdig str en owiH tjenst. Om man undantager den egen--  religen fattiga, kan i allmänhet antagas som cn joker
och gifwen fördel, ar fa omkostnaden för Hushältets
föda och härbergerande bestridd med lika st. mycket,
som mar och drickswaror kosta i inköp: enär den»
na rakning star sa ut, kan ieke i der hela warans
warde sördubbladt anses stm full ersättning för en Gästgifware.
Dä nu härkil kommer, at Gästgifware»
förstudsighet ekler försummelse i Skjutsens
»stegrade skaffande och hällande i ordning
kan mista sm egendom, om dek ock were dest egen
fkattcjord, fastän med återfående af skatteffillinge» ; blir
det wist icke underligt, ac ingen bemedlad man kan
eller wagar inga i en kpsoul^rion, stm wi'ar förlusten
glfwen, och derifrån harleder sig, at pa de siesta
stallen, och häldst »vid stora wägar, inge andre atagit
fig denLS näring, än fadane, som af nöd och behof,
Lriswäs til hwilket nödfallsyrke stin häldst.
I allmänhet böra Taxor äga rum endast för
monopolist-, eller för jadalia personer, som hofwa uteflutande
rättigheter för sin handtering. Egenteligen
kan et Gästgifweri hänföras cil bada siagcn; ty a den
ena sidan kai, wal den resande »välja hwilket ställe
han will; men ocksä kan han a den andra osta wara
försatt urom möjligheten af walet. Om derföre Ta»
xorpröswaS oumgängeliga, för ar förekomma et möjeligt
präjande, böra de upgöras pa rimliga grunder
och efter noga öfwerwägande af alla til ämnet hörande
omständigheter.
Huru denna nu i korrthet bcstrisna samt pä felaktiga
grunder och ester oriktig werkoä inrättade
skjutsning upfyller ändamalet, wisar dageliga erfarenheten^
den är en pläga för Landet, utan at den resan?
rre,, gt lala i allmännhct, är wäl betjena^
Werka» ak denna äfwen som af aila dylika lagar
har troget swarak emot principen; cy den har i
alla rider åstadkommit bedrägerier, slagsmål och ända
til dråp. Man reser ritan bcgwämlighet, man skjutsar
med förlust och missnöje, och det är just dessa riva
swarighecer, som böra och kunna genom cn klok författning
undanrödjas.
Man jnwande icke emot hwad wi har i sammandrag
ansörc om selen i den nmvarande SksuigInrättninge»,
ar wi hasme tilräcklb l manga författningar
för berra ändamål, och al, om dessa handhafmaö,
skall man winna hwad man söker. Wi medge,
ar mi äge redan öfwerflöö af jagar i detta ämne;
men när owanljgr manga gifwas för cl och samma
ändamål, wittnar merändels hwar och en de före.
gående» ofullkomlighet. Huru andamalet för det
närmarande »vinnes, derom aberoye wi de säkraste
Domare, nämligen: Resande, Skjur sande och
Gästgifware
I rättelsen af de här anförda fel ligger wal
egenteligen boremedlcr; men lar oss ock, jämte det wi
godkänne och anlage de sramlaggda grunderna för
i sraga warande författning, försöka ar undanrödja cn
eller annan nog läkt antagen och nog enwist förfäktad
fördom i fåken. Alla i berra ämne hirstiö widtagna
steg wittna om er alltför stort alseende pa den Resandes
fördel och et allt för litet pa den Skjutsandes*).
Om nu SrjutSlegans storlek, skulle sättas un
Dä
wi i det fkregäende, som en stags grundsatts
antagit, at Skjutslega» borde blifwa den möjeligcrh
lägsta, lärer öwar och en finna, at wi warit
ttvungne, ej mindre af sakens närwarande ställning»
An af den Opinion, hwilkcn sä mpckct härdare är
8;s
der en noggran och pä säkra grunder upgjord pros?
ning, och om i anledning deraf det skulle finnas, as
densamma widhaftad, som sa mängas egen winst
derunder beror at följa et §)'llsme, hwars sanning
är längt ifrän at wara fulleligen afgjord.
Är en läg Skjutslega i Landes nyttig?
Til et närmare utredande af detta amne, fordras
at se ffjursens ändamäl först rätteligen bestämdt,
At dest hufwudsakcliga föremäl stulle wara, at befrämja
Handelsrörelsen genom waru-nsnspore inom
landet, kan icke medgifwaS, dä man ser och
tvet, at en alltför liten del af Landets yrostuLki-r
pä detta sätt fortflaffas. At den i nägon belydelig
man skulle bidraga, eller wara at rakna pä, kil
Handelns lättande, kan äfwen sa mycket mindre
yrkas, som wi hasme en nägorlunda god Poststnrättning,
igenom hwilkcn de flesta, ätmindstone betydligaste
Handels - 8peculation«i- kunna bestridas.
Öm desiutom deffa bäda angelägenheter warit föremäl
för inrättningen, männe den dä fä länge och
med sä mycken ifwer warit förfäktad til fördel för
den mindre, och til skada för den största delen af
Medborgare-Clasicn? — Wi torde derföre fä antaga
ffjutsinrättningens ändamäl wara at fortskaffa dem,
hwilke i enstillda eller allmänna ärender behöfwg
flytta sig isrän den ena orten til dcn andra, samt
för dem som för hälsa, för nöje eller för krpppsrörelse
wilsta färdas pä landswägcn och ombyta luft,
I detta hänseende kan Inrättningen wisierligen anses
bade nyttig och nödig och bör, som förr sagdt
ar^ i et wäl inrattadt Samhälle, ej allenast icke
saknas', utan och rätteligen befrämjas. För
Msta nysinämnda resande är säkerhet, beqwämlighet
och stundom skyndsamhet hwad rgentcligiN sökes;
men besia fördelar kunna wisierligen icke ernns genom
cn lag ffjutslega och läga taxor för hwad defl
resande behöfwcr pä Gästgifware-gärdarna. Efter
den hittils fastställda ordningen har det wäl gät^
8zr'
L6 skiss, milen för cn hast more ek ratt Lcjuivsisnt
emot Skjutsnjngs beswäret; are wi säkre, ar en
ganska stor del af alla andra, an Skjutsande, skulle
studsa wid en fädan tilökning, och genast höja sin
röst emot en sadan skadelig nyhet. Sä mycket gör
wanan at njuta, och ivanan at i allt endast se sm
an at komma fram; men utan de ofwannämnda
förmänerna, med de Skjutsaydes allmänna misinöje,
och med ct otroligt beswär för Länens Styresmän/
hwilke haft at kämpa emot följderna af en antagen
origtig princip-.
Et annu starkart och blott politiskt stal glswes
för Skjutslegans förhöjande. Är icke Swenste
Bonden sä högt stattlagd, som möjligheten at utgös
ra denna statt det nägonsin kunnat tillära? Är det
icke hant som med mängfalldfga Ln,nridurion--r och
Personliga biträden, egenteligen katt sagas mara
ben, som bär Stats-bördan? Wore dct dä icke en
sund Politiks at i allt hwad nivjcligt ar söka underlätta
hans börda, och genom nya öpnade utwagar
til pcnningc-förtjenst öka hans förmåga at
kunna rigtigk betala hwad Statens allmänna behof
icke kan umbära? Om, igenom en förhöjd skjutslega,
hundrads resande komma at bidraga hwar sin'
stilling til den Summa, som Skjuts-Bonden pä nasta
upbördsstämma stall frambära til Fäderneslandets
tjenst, hwad känbart ondt more detta för
besia »vägfarande, af hwilka största delen mcrändels
äger full frihet at pä detta sätt cnntrilnierL eller
icke? Staten, i det hela, förlorar intet derwid, utan
winner ocmotsageligen genom dn erhällen större säkerhet
för utstyldernas rigtiga utgörande.
Landets manga segelbara Sjöar och Floder gifÄa
twifwelsutan ypperliga tilfällen til resandes
fortffafsning genom Post-jagter; men en för läg'.
Skjutslega har hitinlils hindrat och stall, sä långes
-den warar, framgent hindra alla gagnelig^ itträtrs'
NilMr af detta stag,
egen fördel, ar det wifierligen fordrades någon std,"
äfwen för de,i bestrdeligt tankande, ar hinna fansa
sig och lugnt afhöra hwad förnuftet kan säga mest
begripligt. Men lät oj; trösta ost: Skjutslegan blir
werkeligen sa lag, som den efter sakens natur möjeligen
kan blifva, och kwinvelsutan ansenligt lägre,
än hwad man har exempel,vis antagit. Wi böre
aldrig twist?. pa, ak, ehwar en möjelig utsigt för
winst gifwes, der finnas ock de, som wilsta begagna sig
deraf, och ehwar kastan om denna ukwag at förstena
är fri, der skall priser blifva det möjeligen lägsta.
Bonden (hwilken ända i alla fall blir den som kommer
at skjUlsa) ar wifierlmen i behof a? ak förtjena,
och ac förtjena med sin hält. I wists Landsorter
kör han langa och smara foror, alltid för mindre betalning
än efter den nu warande Skjutslegan, och
han wäster der förra, ehuru mindre lönande, haldre
än det sednare dä han icke pä en Gästgifware-stjuts
kan wara säker a; komma hem med hästen ostadd.
Hans dryga utstylder fordra wisteilrgen en penningesörtjenst;
och om lil afweiuyrs SkjutSlegan skulle,
genom en ny icglsrinx, komma at wagn öfwer til
n-agonderas fördel, hwad »vors da billigare, än ar
det wore til den Skjutsandes, som har förbindelsen
pa sig, at sta nlredS för den Resande, hwilken deremot
icke är skyldig at resa för den Skjutsandes förtjenst?
Af alla Resande, som kunna betala, och som
rrv sig behöfva 4 til 6 Hästar för sin wagn, huru
wänge äro de, som gffwa i Lomribution sa mycket
som den Bonden, hwilken skjutsar dem?— Och ända
denna oridiga ömtålighet för desiaö winst pä den
fattiges sch pä rättwisans bekostnad!
M
—— Z;z
Wi hafwö för ost et talande bewis derpä, ak
Skjutslega» icke ka» eller stall efter desia grundet
blifwa mycket hög, haldst dä nägra oseder, som ntt
betunga inrättningen, blifwa Undaliröjda.
Pä alla sidor omkring Stockholm är Landet gs<
Ndmsturet af stora waituvrag och således mindre be^
folkadt, än i allmänhet en annan Landssträcka af
samma widd. Til och ifra»
medgifwas wara dcu starkaste Skjutsning i Lander;
Hållet pä Gästgifwaregardarua deromkring emellan iS
och 16 hästar i dygnet och alldeles ingen stsservs»
Enär således hallhastarne aro Utgängne, ar för derk
Resande ingen annan ukwäg öfrig, än ak öfwerens--  komma med do Bönder, som antingen da pakullas
eller aro i förwag a Gästgifwaregärden för ar fä
Skjutsa: defie äga twifwelsutan fritt wal ar skjutsa
eller icke skjutsa; och ända har deras påstående aldrig
i nägon årstid ännu gatt högre-au ti! 16 still, milen»
Ännu mera, i Stockholm finnes inret Hall, ingert
Ketervs och ingen Bonde statdrg at stjurfa; inett
med en klok inrättning och med en efter tiden lämpav
betalning, hwilken nu lärer wara högst iz stillingat
milen, har man förmatt draga sa mycken Allmoge
in til stjutsningen, at Äkare-Ambetet har liten eller
ingen känning af stjutsningen; och detta harleder sig
tvisicrligen icke isian trug eller magt Utan, som sagdt,
isian en förståndig tilställning. Ettak nu förhällattr
dek ar säöant ioch omkring Stockholm, kan man dets
isian med tämmelig wisihet stuta, at stjutslegan ösi
iver hela Riket, och pa sadana ställen, der behofweL
as hästar är mindre, i förhållande til förtjenst/sökan^
de, icke stall blifwa mycket hög och ester al! sanrid
Uh«z ej särdeles öfwerstiga den nu fastställda.
IVA
' r
-
Ibland de olägenheter, som nu åtfölja skjutsnmgen,
och ulom hwilkas undanrödjande, det icke enS
lärer blifwa möjcligt, ar pä något sätt hjelpa inrätt»
ningen, är den oseden, ok Mija den skjutsande ifrån
ckMostlionsn och körningen af sina hastar, den mest
sivara och betungande. Dek kan icke begäras, at någon
skall jnga i förbindelse af skjutsens bestridande,
sa länge det är tillätet för en kitslig och oförståndig
resande, eller dest kusk, at ester eget behag och lynne
handtera hästarna. Wäl kan det sagas, at da körnjngen
beror af den skjutsande ensamt, kan^deraf möjligtwis
en anledning lil präjeri upkomma, häldst canrrollen
blir sivär ar erbaila; men da man ser denna
Lel af ämnet pä dest bägge sidor, finner man lätt,
at den skjutsandes hast kan blifwa skadad eller ihjälkörd,
och at den resande deremot endast kan förlora en
fjerdedels eller haiftimma i skynvsamheten: följderna af
körningsrättighetkns mistbruk äro således af olika större
wigt för den förra, än för den sednare.
Desturom kan man skäligen säkert carikrollsrg den
skjutsande: en like» Lilli» af Gästgifware», som innehåller
tldcu dä resan skadde Uran ombyter samt den skjutsandes
namn, kan tjena lil säkerhet för den resande,
enär et afpafiadt answar 'åtföljer' körningen. Destu.
Loin da Skjutslegan en gäng blifwit stadgad til fördel
för den skjutsande, är et öfwerdrijwet dröjsmål mindre
at befara, jämte der man kan wara skäligen säker,
at Skjutslaget sä mycket häldre förser sig med
dugliga hästar, som dest förtjenst deraf beror, och det
finner det wara en möjelighet, ar ku na för längre tid
draga nytta af en lil äfivenrprö dyrare inköpt
häst.
Ani man borrtlager den Opinionen, ar skjutSs
skyldigheten kan älaggas någon annan, Lii den, som
för en bscingad ersättning acagik sig den samma; at
legan bör wara witz och lika för alla tider och orter;
at den skall wara rinder skjutSningens rätta warde;
at den resande skall fä köra ester eget infall — och
ställer sedan hela inrättningen pä Lnrrexrsna
6 s. uÄi on wid h w a r j e Gästgifwaregård,
til dem eller den, som ataga sig de»
för mindsta priset, allt detta pä en witz rid, ask.
ex. lo ar; sä skole wi finna, at Skjutslega,, sä
mycket mindre kan stiga öfwer det rätta warder, som
i sadan händelse, och da ersättningen blir wguivalene
emot besväret, eller i »agon män tii den skjutsandes
fördel, röstan skall upstä emellan en bmrrepreneur och
alla närboende: detta skall ofelbart inträffa, sa wida
den grunden alltid star fast, ar der urwäg til skälig
förtjenst glswes, der finnas de som wilsta förtjena.
Al det dä blefwe de lil Gästgifwaregården närboende
Bänder, som komme at äraga sig skjutsningen, är
latt at finna. Om också dek hsttils bibehällna hatet för
inrättningen gjorde, at den l första OLä:ro^sn icke an«
togeö utan ansenlig förhöjning; sa kan man dock med
tamlig säkerhet förutse, arden wid den nästa skulle
jämna sig mera ned, sedan man hunnit fa full öfwer»
tygelse, at skjutsningen wore en fördel, och icke en älrggd
börda. Lät wara, at skjutslega» blefwe hög,
rel»ri5r til den nu warande; pä hwilken borde skulden
bertil läggas? Witzerligen icke pä Styrelse-magten,
som gjort allt hwad pa den ankommit, da den lätit
priset upgöra sig sjelft ester naturliga grunder. Wisserligen
icke pa den Skjutsande, som bör wara rätt
betalt för sit biträde.
At skjutsningen för Jordbrukare L allmänhet är
skadlig, kan icke oinskränkt medgiswas. Den utgrmar
hwilfen siftiikfande som haidst, dä skjutslega» är alltid
lik- och okilräcklig; den skadar i synnerhet HallbonDen,
som ofta, i en för honom högst angelägen tid,
twjngaö ak förlora s dygn och wäl mera för en förtjenst
af 12 cjl ?4 ffjllingar; men med en fullgod ersättning
för dxr lenrnade biträder ka» den blifwq
fördelaktig för den Bonde, som bor närmare kil ombytet;
ty sgdan är Naturen af et Hemmansbruk, at det
lemnar bade manga och länga mellanskof för denna eller
dylika förkjenster, af hwilka Bonden werkellgen är
i behof, i afseende pä de penmnge-utgifter, til hwift
ka hans jordbruk icke gifwer full tilgang. Da han
ser förrjensten för sig antagelig, är det ingen twifwel,
ot han ju sa inxätrar si» hushållning ester denna nya
näringsgren, ak bade hemmansbruket och skjutsningen
kunna bestridas. Wi ffole, säkerligen fa se, såsom en
följd as denna nya l>o»Isrjng, et annat och länge yr»
kadt Z^licrnö t en del af Landkhushallningen» Den
ffjucsfris Bonden skall mindjka antalet af sina hästar,
och i stallet nyttja Odar,' hwilta sa länge skjutsffyldigheten
ligger pa hmarje Bonde i Riket, icke kunnat
med lika fördel autggas. Den skjutsande Bonden
skag deremot öka antalet af sin- hästar, såsom grunden
ri! h-nS penniugeförkjenst, hwaras följer, ar badkomma
j bättre författning för sig sjelfwa, och jkjucgsnstallten
winner, utan at någon förfördelas,
Man lärer inwanda, ar de lil Gästgifwaregården
närboende kunde hlifwa otilräckiige til skjutsens bestridande,
häldst det pä wista ställen och tider ofta ka» inträffa,
at ;cr »il 60 hästar utgå i dygnet, och dettxä
flera dygn efter hrvarandra- Men dec är latt at
sinna wigren -f denna inwändnjng; om och enar betta
antal hästar erfordras, hwad mycken skillnad göris
» Hätthästar? Ar dek sche Zskgrv?» eller d?
8Z7
närboende, som tilskjuta öfwerskottet, och nar detta kun.
pär ske hlttiis med alla inrarcaingens luten, hwarföre
icke och wida sakrare, sedan ersätlMnaen blrswit bättre
lämpad lil orter, tid och omständigheter?
Annan den nämnda kmtreprenaäs - Xu6ucmsn
anställes bära grunderna ti! inrättningen i allmänhet
samt den resandes och skjuttandes ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter wara sä fullkomligt, som möjeligen
göras kan, bestämda och fastställd'. Fragau om de
ändringar i stmcslega», hwilka Hnccksn förclkriswer,
kan lätteligen asgöraS pä stället, äfwen som Kronobetjeningen
ärligen kan »isätta tiden ril den förhöjning,
hwjlksn skal! äga rum för wista årstider, t. ex, wid
Warbruker och Bergningen; emedan tiden til desta
ändringar icke kan utsättas laugt förut, och icke en
gang för stera är. Harwid bör man komma ihog,
at legan för en häst, som nyttjas ensam, icke kan an.
ses tilräckclig da den utgör halsten af hw.-d man betalar
för kwa; ty tid, beswär och omkostnader med
bennes återtagande ar lika ssm för de 2:ne. Wk
hasme wäl harwid gjort ost sjelswa den anmärkningen,
at detta skall falla tyngre pä den fattiga, som hjelper
sig med en häst, än pä den rikare, som nyttjar
stera; men man sär icke gynna en saklig pä en annan
fatkigS bekostnad, och den satlsen star i alla fall fast,
at hivar och en bör wara fullkomligt betald för sit
biträde eller sit arbete.
Med denna föreslagna hufwudsakeltga ändring j
Skjutsinrättningen skole wj til chwentyrs konung
äkmindstone sä nära ci! fullkomligheten, som ämnetH
parur och ställningen hos ost medgiswer. Ännu lias
gg twifwelsuran manga hinder i wägen för at kuns
»g usina ben högd, kil hwilken man hunnit i eg h?l
andra Länder. I England til ex. ar skjutsen och
Gästgifweri-hållningen e» fördclakrig näringsgren: också
reser man troligen icke någorstädes i weridén med
sä mycken skyndsamhet och beqwämlighet, som dcr.
Man är sä ival betjenad pä Gästgifwargärdarua, at
det allmänneligen erkstnueg, det ingen kan äaa större
beqwamljgheter hemma hos sig, ehuru wal han ock ma bo
och lefwa: också har det der blifwit ec morla oche» arc
afkmxs at resa. Men til denna förbättring kan man
aldrig komma med cn nedpräsad skjutslega, orimliga
taxor och onaturliga twäugsmedel. Desta Ma ju>
alltid medföra owillja Ho6 den plägade och kunna al'
drig lifwa hog och bereda förmåga hos Gastgiswa»
ren at fullgöra hwad den resande af honom fordrar.
Usta Gästgifwaregården', däliga hastar, ar och blir
en nödwäudig följd af det bckwända l^itamsr, at
med wald twinga inrättningen inom onaturliga
gränsor. Lat ost i detta, som wi säkerligen böre i.
allt annat, följa naturen af saken, och wi kunne trygga
ost wid, at den hjelper stg sjelf ifrån de brister
wi hiktils haft at klaga öfwer. Wi kunne räkna pä,
all Srvenska tägligheren oaktad, at Gästgifwaregård
darna blifwa försedda med täta rum , lämpeligt husgeräd,
och efter hand med alla de brqwämlighccer en
resande kan behöfwa; at de skjutsande skola förse stg
med dugkiga hästar, grunden til deras förtjenst, och
det sä mycket säkrare, som ä ena sidan de icke äfwentyra
at fa dem ihjälkörda, och ä den andra
Skjutslagets gemensama answar lärer föranlata hela
Lorxarslionen at tagg wsrksanrma säkerhets,matt,
nödwändlga bade för dem sjelfwa och för de resande.
Landets Skyrelsemagt har dessutom all rätt at maka
öfwcc npsyllandek of den ingängna förbindelsen, och
delta sa mycket alfwarsammare, som den icke mers
rz
2r
aterbällen af sarhogan ar lagga stm pä en förur
altför lung börda. Ät de resandes antal med tiden
skall okas, är sa myckel säkrare, som största delen af
dem anda tilhör den förmögnare Llslfen, och Swerige
med sina goda wägar och stt oändeligt omwäxlam
de läge lockar den rikare til ut-saner, hwilka, i sig
sjelfwa nnttiga, bllfwa angenäma, dä de nu warantze
selen i skjulö-anstallterna rälta-.
Föregående tankar, i anledning af Sksutsinrättningen
i wart Fädernesland, äro yttrade i eir
tryckt Afhandling. Wi finne den sä instämmande med
war öiwerlygckse, sa fullständig ock grundelig, at wi
häidst welat förklara denna Afhandling för wart färs
skillda betänkande, som wi borde bilägga Högloft,
lckskottets underdåniga krostÄ til en ny GästgiswcrkOrdning,
da Högloft. Ut^ottelg ^lurslire yttrat en
annan öfwei-ygklse rörande skjutsnings-sikyldighetcn.och
sikjurslegans förhöjning. Skjuts-inrältningen har hittils
halt den storsta inflytelse pa sederna och pa landtmanna-näringen.
Ursprunget och aswcn, efter war
vfwerkygelse, orätlwisan af denna tunga börda pä
sandi bruket, mera tryckande i mätt af folkökningen ,
af lnäullrions ock lkmxer>5 tillväxt, aro ämnen, fom
wi lörut aldrig funnit utredda med kännedom och
styrko. Wi borde ej lata detta högtidliga tilfällct
af cl Riksmöte förbigå, utan at inför Thronen frambära
wära underdgniga beswär. Af Kongl. MastkS
nädiga kropostljon finne wi ost wäckta och upmuntrade,
ak i en wis och wälwilljande Konungs flöte
nedlägga wara bekymmer. Wart hopp htvilar pä
Kongl MaytS Nådiga yttrade böjelse, ac i möjli- F
gaste matto befordra Dest trogna Undersata»
res af Allmogen förmon, samt at underlät
-
ta de allmänna skyldigheter, hwilka dsm aligga,
och pä den u pinör k sam het Kongl. Maj:t
i Nädcr fastar niis omständigheter hörande
til Skjul 6ning 6 - besiväret.
^gngen »varaktig lättnad i Skj utön ing s-böswarek,
ingen hulwudsaklig förändring i närwarande
öfalla Skiurs.Jnrättnliig, anse wi möjelig utom
i-.o ct noga och billigare bestämmande af rättigheter
och skyldigheter för Skjutsande och för Resande.
2:0 en bekydelig förhöjning i Skjutslega».
Om Högloft Utskottets underdäniga krojeÄ
winner Kongl. Majus Nådiga bifall, sunes det första
hindret wara i det närmaste afhulpet. Skulle
Kon 1. Maj:t äfwen i Nädcr bcwillja Skjurslegans
förhöjning, lämpad efter ärsriden, fyftor och wista
tilfälllga omständigheter, sa upkomma ofelbart röstan och
jnäustrio bland llinrre^rLneursr, och inrättningen af
Forwagnar blefwe dä först möjelig och lönande.
Dermed Lunde Postförningen latt förenas och en
större besparing af Postmcdlen winnås för 8^rs«
Werkcr, hwaröiwer undertecknade lirwal cj anse det
wara ost lilständigt at närmare yttra ost.
Fän g. Skjutsen, för hwars affkaffande Hög^
kost. Utskottet ej funnit utwäg i närwarande ställning,
skulle äswen kunna skill las i,-rån Allmogens befattning,
och bade Postförning och Fäng-Skjuts glorde
SkjukL'^urrox>rcnLur-n5 yrke ännu mera riktande.
Således hwilar hoppet om LandtvruketS lyckligs
befrielse ifrån stjursuings-bördan pä Riksens Högloft»
Ständers afseende uppå wara anförda kraftiga skäl,
hwilka to-de werka cu »nderdänig hemställan, at
Koi'gl. Majit N.idlgst täcktes utfärda en ny SkjutsÖ
dlung, som tillika förhöjer Skjutslegan, st rut l
Naper anbechlla rånens Styresman, at kil en början
blott pa stora sarmagarna söka efterhand införa
inrättningen af Lmre^rensäö-skjutSning och Forwagnar,
enligt de grunder/ wi nu anfört, och med
de rnoäistosuoner, stom för hwarje ort pröfwas uödis
ga, dock utan twang^
W> hasme wägat nämna Kronös-Skjutserr
och Du rehm sr osterg esker deras nära likhet med
tvär manliga skjutS-inrättning ledde ost fa nara tit
dessa ämnen. En del ^ckoöbor, som n>i asgä Med
Krons-skjnts/ torde ide flesta fall kunna assan»
das Sjöledes. Men man skall ej sa s art upsoka och
Nyktja sädana lägenheter - dä trsnspart-kostnaden ganom
'Krono-skjuts nr sa ganska ringa, ech dennL
utwäg tillika beror af äfwen de lägre Ämbetsmän»
ne-is godtycke
Da wi nu wåge förestå Skjutklegäns förhöjning
såsom ej allenast ganska billig/ utan, hwäd iner ar,
säfom et oundwikligt föregående lvitkoti til Ln lyckligare
skjuts-inrättning; mörer ost likwäl et ömmande fös
rcmäl, wara lägre Ämbetsmäns lidande ivid deras
Ämbets resor. Wi kunne ej misskänna wart bähof
af rättskaffens Ämbetsmän/ hwaiförutan ingen Samhälls,
ordning ens kan tänkas. Wi kunne ej neka
tvär erkänsla och förbindelse til est Medborgare
som i de lägre grsäerml är ganska »vanlottad, tryckt
af Bewillning, lltskylder och afdrag under mänfalklgg
Rubligusr, nästa l i högre mait / ju mera möda, ems
srvarighet under Zörman/ och trägnare arbets sM M
LOZ
'lägre Syfla medför: och AmbckSmanna-(lor^ksn8'alkgetägenheter
arv genom ingen KspietsniLuon brwakade
wid et Riksmöte, da wi undalitage det Högwvrdiga
Preste,Siandet. Na wåge wi likwäl förmoda,
ak Ämbers-resorna stalie akmindstone i Krigö'
Ständer 'kunna betydligen -mmdstas, da de insk- ankres
til de nödwändigaste; ät Ämbetsman med Boställen
egenkeligen äga dem för ar der bo, och kunna
följakcelige» i de flesta fall nyttja egna hästar.
Ehuru nu hwarst indelt wi,tagare funnit fm inkornst
Ansenligen ökad genom upstegrade Markrgangspnst-r i
föga olik prL^reaston med Muls-förhsjningen, kustö
wi likwal af uprikugt deltagande i wara Ä'nbecsmäns
wälgang, at e» konst anfläs i Lcars-Wcrket,
hwaraf nödwändiga Ambeks-resor Hguiösra^. Som
«lla Samhällets -innewänäre bidraga kil Samh<Ue?s
underhall, blefwe hädanefter AmbesKmännens resö»'-,
likfvm deras löner, ef biotc Lmidibruket til last. '-Boch
Tapors uprätrande för dylika refor j rnstillda förrättningar,
lärer antalet af anslagna stjukshästab
kunna mindstaS i mmkclig man.
Ännu hämtas et inkast emot stfuts-fvrhöjningel,
af sorornas stegring. För at wederlägga detta inkast,
lare wi ef brhölwa Uppehålla ost länge, sa wcha ingen
nu mera lärer maga yrka den sarkfen, ak 'Landtmanven
är skyld>g ar genom förande underlätta wisa
näringar. Stegringen i xrostuÄsrnas forlön drickbär
ju -deras -Kfnämare; en sundare OLeanamiiK up»
lysning bereder denna stegring, och har redan pä
manga orter Werkst, -at LandktnarMn börjat underläta
all siagS foruiche,, moc Hwad pris fom haldst, under
de årstider, da foranbek gör LandkMannenS unDcrgäng
: och til 'denna obenägenhet gr fora bidrager
sj stegringen i Skjutslega!^ Skulie wi än medgifs
at forlönen i wista fall waper med skjutsleganZ^
fprhöjning; sa wåge wi åberopa Högstsalig Konung
Illchje, som i sin, nushec sann - ar den mig»
tigaste näringens fördelar ei borde upoffras för ak
hälla Landtmaunen i en okunnighet ^ hwilken kunde
wara gagnelig för wista andra näringar» Föregående
Skjntsförhöjmngar synas hafma rilkommit enligt
sunma grundsalts. Det mäste torhälla sig med förandet
som med al! annan Inciustns. Den ar reiarjvL
til andra priser, och til Loncurrsncen af8pscusmrer^
kan och bör ej twingas genom morwxulllks.
författningar.
Det frimodiga yttrandet af desta wära grunde
sattler harleder sig fran den mest oinskränkta tillit
til medborgerlig rattirstsa och rvälnMa,. ti! tidehwarftvets
uplysning, som ej skola tillära, egeunyrtan och
likwjdhnen om Sanchällers och enskillda Medborgares
ival ac stifta Lagar. Ichr:rr!röxm§ den 12. lVl-rj-i
I8OO».
H,.xe! lerssigrre. Qärsn tZri^en^rlät».
6. k-lLmmrrbsrg» -^Isx. 8scvn.
O k. leli rom. ^lnäsr?- t^ncierslgn.
MlkSdagS Fullmägtig för ifrän Stora Kopparbergs
Philippstad^ och Nyeds Län-,
Bergslager.. , '
Dransumt as ?rytoaollet, hållet utr Riksens
^Zglsf! Ständers 0economiell!s?ott
ppid Riksda§en i Nlorrköping ac istvo».
Den, 12° Masi.,
«r «„ -, - -
I följe - f Hederwärda Bonde-Ständers gjorda
Mbehäll, ak, i afseende pä den x>rchocierLär nya
?44
Gästgkware-Ordningen, fa sarfkjllda utlåtande akgifwa
lil rer^LÄi-e Skändcns klano, inlemnades följande
lwärjNe nu up-lästa Momvrialel:
Ödmjukaste Memorial.
dl ider Gästglswarx-Ordniipgens beredande uti an,
hr a Afdelningen af Höglostiga Utskottet, hofwa i sspsxiivs
kedamöterne bemödat sig ådagalägga de skäl,
hwilka kunna wara werkande ti! en sä beskaffad förbänung
uti berörde Författning, jom instämde med
Konungens Nådiga afsigt och ändamalec för den skjut?
sande Allmogens lättnad,
At förbigå de af Högloft, Utskottet redan widtagna
beslut'samt ti! bibehållande as den förbinochse cNiellan
den resande och skjutsande, och endast fästa en-,
fastig upmärksamhet p r det nödwä wiga, som fordras,
sä bör rblgnd annat förnämsta ögnamärket wara päsyfkaudcr
af sadsna medel, som kan lätta den tryckan,
de tyngd, jordbrukaren, medrlst stjutsniugsbeswäret,
nu får widkannas,
Den betalning eller Skjutslega, som hi.'list ad
fastställd, gör ingalunda kilfyllest enior den skjutsandes
omkostnad lil Hästars och Redskaps anskaffande och
underhållande samt sosts tid fp: iian, med mera. Dä
xn del skjutsande pH somliga orter aro boende s a 6
nul ifrån Gästgifwaregården, mäste, da dest rcmr insoller,
osta i brädaste tiden eller i swaraste waglag,
sig infinna, eller ock derföre kil den wid Gästgifwaregården
närmare boende betala en ansenlig och dryg le«
ga lis den, som skjutsen i hans ställe bestrider, och
som en stor del resande icke haswa någon del i skjuts,
nmgsbcswaret, tyckes billigheten fordra Skjutslegans
förhöjning til någon motswarand? betalning för verm
845
benvar, och torde dermed förckommaS flora onödiga
lastrestr, i synnerhet om den resande blefw? älaggd at ,
pä nägot wihr osttäpd ifra» sic hemwist med egen häst
eller bering sig förskaffa.
Om Skju^-Fwrfattningen, ester fleras mening,
skalle af Gastgisw re och de derintil boende bestridas
allena, stm skud? wara min önffan, fä lärer der icke
uran e» derenwr sw.ra>>de be ali ing kunna ske, stin
torde ankomma pä Allmogens bekostnad farm öka deras
»c ister.
Hemställande härmed ödmjukeligen til Högloft.
UhkotterS Ledamörm och hnwr rankande Medborgare,
om en oförhöjd sk-rttslega för delta bcswär kan för
veu skjureffyldsga 7lllmegcn fä namn a, tunga eller
lättnad, fä i willja eller riva. g.
Beg'res sä älsölja Lxpeälironen til ?Iens.
?cbr ^obgnrion
i frän Westerbotten.
O) dmjuk t Aflsmori aI!
Under Gästgifware-Ordningms beredande utk an» ^
dra Achelniuge» al Högl-ofl. U.skottek, hafwa Ledamöterne
utaf Wart Srand bemödat sig ar ådagalägga
de skal, hivilka ds rrort wala werkande kll en sa beskaffad
förbättring uki berörde Författning, stm instämde
med Konungens Nådiga afsigt ech ändamalet
för den skjutsande Allmogens lättnad.
Sä snart den principen ankages, ak SkjutsInrättningen
ätmindstone icke för ber »ärwarande ln>,
ställas pä en hel annan fot än den nu gällande; sa
846
bör onekligen förnämsta ögnamärkct wara pätänkande^
af (adana mede!, hwar igenom dxn tryckande tyngd
Jordbrukaren medelst ffiucSnings beswäret nu får ivid».
kä„!>as, warder afhulpen eller genom »agon moiswa,.
rande ersättning uo.derhjelpt.
Den betalning eller skjutslega, som nu ar fastställd,
gör iegalunoa lilsnllest i betraktande emot iva--  ruprisernas stegring, hästars och redstaps anstaffaiwc.
och underhållande jamt Folks tidsspillan, ined mera,,
Wi hasme sör-stagir, ak den borde ril 16 st. milen,
per HD okas'—och ehuru icke tilräckelig i allt, s
synnerhet för wista orter, more likwäl dä, ansenligt i.,
detta ämne hulpel.
Erfarenheten har wifat, huruledes Resande ganska
ofta mitzhandla och iörderfwa den ffjutsandes kreatur
(en för 'honom understundom gansta betydlig egendom),
häldst ve,- icke warit honom ttlläker-, ar sjelf
köra dem eller mekfolm, Denna sa godt som stospo».
riska rattighece!, för Resande ber ju afstaffrS rorssi»,
rer och Vouden mäste dä förunnas den billiga och,
naturliga magt at alltid köra för hwad. last. font häldst.
Men 'deremot ti! en ömsesides säkerhet äläggas witz.,
lampeligt answar, at wara framme pä bestämd tid.
Til förekommande af onödiga och i sig sjelft öf,
werflödiga skjutsinngar wid lustresor- och dylika flera
tiifallen, önske wi, at icke någon resande matte Maras
taga Skjuts förr an han med egna hästar eller
beling färdats 5 a 6 mil ifrån sit hemwist.
Desta trenne hufwudomständigheter aro närmare
utwccklade uti Bonde-Ständels Fullmagriges ris Af
-
'delningens ?rvrdco!I gjorda sa wäl rnumcliga som
flktjsteliga andraaandeu, hwiika nu i allo aberopaö.
Sarstilldk hasme wi gjort mara anmärkningar,
angående förbud emot stjuie tagande för Ostron.
Hummer- och Fogcl-Last, ehuru wi derwid bliswicöf,
werröstade. Och dä wi nu r.l sint hemsiälle, om icke
den för stjutsgnde nklatte tid, ar pä milen köra, är för
korn, och bör tjl kimma fastställa?, pusiuingSkiden
inberäknad, sä ar detta den. sidsta omständighet, hwarmev
mi skole salla Högloft. Utskottet bej>»ärlige.
At sä ival dciHa yttrande, som hwad i Urstkot
Afdelningen a Bonde-SdändetS sida blifwit anfördt,
marte med StändcuS klens genom krorocsIlL Utdrag
blrswa commNnicrraär, derom anhalla ödmjukast
Dric l-srston. 3ven eänäcroinn. Austers karsson»
Wilholm ftohLN»srm. krie . läenricckcm.
Ihswen ingas Herr Lonrre-Amicalen Lmestiölä
§>'l kroroeollsk:
Zlt än ytterligare anföra, huru tryckande Hällskjutsrn
är för ?lllmogcu och Landtbruket, är redan sä
riiräckeligen adagalaggdt, at dec wore här öka en onödig
widlöftighck. Dcc skyndar sä mycket mera at ml dm,
ga de säkra Författningar, som kunna hofwa dinner
börda. Det i Urstotleib Beiäickande upgifna sörsiag
har redan för flera rider warit bestämdt, at genom
någon stags ersättning emellan Gästgifware och Uosorven
winna -detta ändamål, men derwid hofwa alltid
stridigheter mört, som upst-urit »verkställigheten. Dä
deist! tdmnier farhagan, at Gästgifvare och K torv.
848
för ak göra denna winst, torde brista i sina egna skyldigheter,
som rock händer, ehuru de nu icke aro be-'
lastade äfwen med denna. Jag magar" således närmare
brpröiwanbe underställa, om icke nu, sidan
Sfjurs-Förjattningerna gisiva Resande auledning ak
härener mera musta egna hästar, och skjuksistngs besivär-l
derigenom .bltfwer lindrabt. rätta tiden 'är inne
ac wid-aga sädana ivarr och steg, som mom ft-ra omgängar
pä el werksimt sätt genast afhjstple denna
kunga, hwilket lättast siker, enär de märmst belägna
H'marau, rundonrning de Gqstgtfivaieqärdar, som
Hailstjrifs arv ki stag! a (utom alla andra undanlag
än lagliga 'rättigheter) blefwo tilflagna hivar
igenom
den ukividgastes, i man som Hallskjittsins af»
hjelpniide fordrar; detta bör genast genom Lattdshösdiiiqarnrs
araärd gä i »verkställighet, lämpadt efter
sarstjlida omständigheter pä h-varje ställe Utan mannamän:
dä deras mokstvarands skyldigheter deremot kunde
akrrflyttas pä de Hällstjutsstnlviga, när det sig göra
later. Härigenom förenas ensklllo lindring med dek
allmännas båtnad.
Am R,sssrvsu dymedetst skulle blifwa i längrs
afstånd fran Gästgifivaregarvarna, kunde efter Landshöfdingarnes
pröfning, »nera tid Le ställen tilläggas ak
upbudä skjutsen, hvarefter ben resande med kännedom
deraf, hade sig a t rätta, hvilket icke kunde göra sa
mycken lids Utdrägt, sidan rkdan ^ timim blifwit til»
laggd mot hwatz förr öftigk »varit, och i alla fall bök
det ensktilda gif.va något »vika för det all,nännas nytra,
dä ds kunna förenas. Detta mit färskstlda pttrande
anhäller jag Matte blifiva Högloft. UtskortetS följ»
aktigt Lil Riksens Högloft. Ständers tisn».
Dessutom offemnode Riksdags Fullmagtigell Nan
B'hus-ign ^nllsrs blslje»1t»n et anförande kil ?-nraeollor
, sam c Herr Ryttmasmren Axe! ^clleilsi.iiiL
slk särffillda projeÄ ttl en uy Inrättning för Res-ndeö
förskaffande^ hwiket aNvk!! ar af Horar Oswlrsie'
Nencnamerna ^orsn Oripe, vvlläl och Lail
slsmm^xberg, Herr ^leXrnäsr 82>>>r>, RifedagsFullmägkigen
för Pni!ir>est.-ds 06) Nyeds Bergslag
Oiof Llellrom, samt RiksdagSFuUmägtigen fran Störa
Kopyarbergs-Lan ^nc!er<-1oi, ondciffeuwel;
och kominer berörde ?r jeK at uti hu-wiidskrift ril
Hoal ost. LNdoerffcip-l «ci, Adeln lamt Uti besannade
Assskrisree lil de tre vinga »ekoeÄ-vs Ständen genast
öswcriemnas, me» ofivannamnda anförande, hwars
uoläsning nu icke mcdhjimes, at lils widare hos Utt
skyttel chpocbUswa.
--------- Lx ? n o c !!<?
^!ex. VViäoli.
Diansumt af krotocollot hållet ntl Andea
2lfdelningen af Riksens H-Zglofl. Stllnders
Oeconomis istskott wld RiksdaZe!»
i k-tsrrköping ar 1820.
Den 4. April.
----- - Ledamötcrne af Bonde - Ständet
Hnäors H»r5.son och Imic Ichhrskon wörö häremot
as den tanka: at som det meo skjUtSningsvesiväret
förhäller sig ganska olika i elika landsorter, sä were
ket sivärt at äireÄs förestä Hällstsiitsens indragning,
särdeles sorn Kslerve-ffjuisarne dä skulle bkisnva
än mer betungade: men för at fä utredt, huru
rv7
-
§?0 -M-» I « ?
lebes en rcL.1erinZ i detta afseende, sä beskaffad/
at den, med Allmogsns någorlunda beqwämligyet
och fördel öswerenssttmmande, mätte bäst tunna
för sig gä, ansägo Bonde - Ståndets Fullmägtige
för lämpeligast, at weder börande stjutsstvldige
Hemmansägare i Riket blefwo genom Herrar
Landshöfdingars försorg hörde, huruvida de med
Göstgiswarne skulle wittja uti nägon stags entrexrsnasts
ingä, hwarmedelst desse antingen ätogo slg
ak för ali skjutsning wara anfwarigc, eller ock besörjde
om inrättandet af sä kallade Post-eller For»ragnar,
med hwilka flere personer g L 4 nnl kunde
i en sträcka, utan skjutsombyte, fortkomma. Da
Allmogens tankar härom blifwit inhämtade, borda
Hr rar Landshöfdingar vcksä med deras yttrande
inkomma, och dä först trodde Hmäsr, I^r,lon och
Lric kelrrrlon tiden wara inne at i berörda ämne
påtänka någon reZlerinZ, lämpad efter hwarje orts
loc-cka beskaffenhet. Emedlertid och som Kongl.
Majrts Nädiga kroxolltion syntes äfysta »vidtagandet
af skyndsamma utwägar, ledande til mildring
och lättelse utt Allmogens tryckande skjutsning sdefwär;
sä förmodade desse Fullmägtige, at UlskottsAfdelningen
nu genast borde wara betänkt pä medel
ech utwägar at beftämja detta nyttiga ändamål, såsom
-fwerensstämmande dels med Kongl. MajrtS
Nädiga afsigter och dels med Folkets eget wäl.
I betraktande häraf och som erfarenheten wifat, at
de Skjutsandes kreatur städse taga skada, om icke
söederfwas genom den rättighet de Resande nu aga
al med Bondens uteslutande köra hans hästar, bertold,
ty »värr! en tilbdrlig »varsamhet fällan iakt»
tages; sä önskade Bonde-Standets Fullmägtige,
der den ändring uti Gästgifware-Stadgan mätte ste,
at den skjutsande förklarades berättigad, alllid sjelf
fä styra sina hästar, dä han med tilförliteligasie
kännedomen af deras styrka och fönnäga bäst kunde
lämpa körandet derefter, och sämedelst wara saker
at icke fä emottaga sit kreatur alldeles utmattadt
och oftast bctydeligen städadt; i sammanhang
hwarmed Fullmägtige ansägo högst nösigr, at en nog»
hand hällcs deröfwcr, at hästarne icke blifwa betungade
med större eller fwärare last, än ds förm5
utan äfwcntyrlig känning draga; hivarförutan och
som det stall wara utan all motsägelse, d ls at derk
Skiutsande, när hans tour til skjutsning inträffar,
mäste, utom den tid som älgar lil längre wägs
färdande fram til Gästgisvaregärden, hwilket färdande,
hwad Hallstjutsbönderna angär, ar mest beswärande,
helt och hältet försätta sä wäl et karlssom
ökedagsverke och derföre icke erhåller mera än
en gansta obetydelig betalning, alldeles icke motsvarande
det dryga besvär, den trdsförsummelse, hwrlken
särdeles i störde- eller andetiden är nästan oersättlig,
och den täringskostnad, som Bonden fär widkännas
, dels at ds dagswerken, som Bönserns pK
wi^a ställen i Riket äro styldige at til Ränteägarne
utgöra, icke fä betalas med mindre än Zi, 32 §:r
enligt markegängen, hwilket belopp wid en sttutsfärd
merändels sällan stär at förtjena; dels ock at
de för Allmogen erforderliga inköp af hästar, seltyg
och wagnredstap, i de sednare io ären, lika med
andra warupriser, blifwit sä högt upstegrade, at
anflaffanbet deraf icke annat kan än förefalla gansta
kännbart; alltsä wille ^.näers kerston och Lrie
kelrrlon förderas delar hemställa, om icke Utskottet
kunde til Ständens klena förestå, at hos Kongl.
Mast i underdänighst tilstyrka, det den skjutslega,
som nu gär och gäller, mätte blifwa til i6 §. för
hwarjc mils färdande med en hast förhöjd, dä den
flintsande Allmogen, atmindstone utan alltför stort
lidande, kunde fullgöra desi fljrttsnings - onus.
Blefwo besia omständigheter af Kongl. Mai:' i Nåder
famNMa, fa ansägo Bonde-S.Ande-ls Ombud
gansta mreker wara wunnet til lättnad för de skjutsflrloiga.
Stadgades nu tillika, at de, som hasiva
deras l ern rist i'nejden omkring G Misivaregärdarna,
borde wara fl ldige, at, sä ivida särflillst beting
ej kunde träffas, wid päkvmmandc resor me o
egna hästar färdas 6 nnl, innan GistgifwarefliutS
sick tag is; Hwilket e ter, Fullmägstges omdöme icke
lyues obilligt, häldst hvarjehanda korrtare lustresor
och färder för e.rfli lda personers nöjen och tidsfördrif,
htvarwid Bönderne nu twingas at sina häftar
til flmtsmng uttencna, da säkert komme at ansenligen
mindftas och torde handa nästan förswinna, sä
sörmen e /> ullers Oarslon och läric perrson, at de
betydeligaste sväng,eler, sorn otwifwelaktigt leda til
den fljursaude Allmogens be-ungande, wörö undanröjda.
Den 15. April.
- - » - ?rotoco11et för den 12. stdstledna
fukerkiäes, hwarej er u.flotts - Afdelningen fortfor
iney .nofattandet af 15. til och med 2 g. §. uti
krojeAsr til en förbättrad G'stgifware - Ordning ,
h,vanill -LeoamöterneS meningar moro alldeles öfiverensstämmande,
undantagande hwad fliutslegan
beträffar, som Fullmägtige as Bonde-Ständet yrkade
kil 16 §:r milen, i enlighet med hwad derom
förut yttradt och anmärkt är, samt inskränkningen
uti de skjutsandes rättighet at köra sina hästar, som
beröroe Fullmägtige ausago stridande, ej mindre
emot de principer, som UtflottS-Afdelningen förut
fattat, cm möjligheten at åstadkomma en förbät«
87Z
irad Gästgifware -Ordning. Hwr Ofwerste-Imerttenanten
6^lleinll-.ölc! yttrade: at o,n alla jkiutsande
agde javan jkickekgher, al de knnde komina i jsmnförelse
med de hederwarda Män af samma Ständ,
som nu deltogo i öswerläggningarna bersen; sä kunde
en hwar, utan allt betänkande anförtro sig, kamille
och egendom u-L deras ward; men vä erfarenheten
ej sällan wisar, at sädane personer sandas
uti skjuts, som mindst betunga jkju-shästen och lättast
kunna umbäras wid åke; brutet, strilkas styrka
och insigter allde es icke hunnit den mognad, at
Resanden kan unogä äfventyr för lif och gods, wid
framfart, u i smara backar och andra wä.eliga tilfälligheter,
och dä synbara qnledningar til olyckshändelser
lära wid ala tilfallen böra lmdwikas,
äfwensom all rättegång om ansoar och ersättning
för timade olycko- är ^ oftast utan ändamål
och förekommer - Hwr Otwerste-li.iLutenLnten
högst obehaglig, sä ansäg Herr OsmersteI^ieutenanten
för betankeligt, at annorlunda, än
som lckojcckiet utmärker, bestämma de stansandes
owilkvrliga köringsrättighet. Bonde-S-ändeks Fullmägstge
medgäfwo, at i staga om större resetyg
med siera hästar kan undantag äga rum; men förmente
de händelser likwck mycket sällsamma, dä
Bonde utsänder sina hastar, som oftast utgör dest
redbaraste egendom, u an med sä skickelig dräng
eller gvste, ät de af honom kunna styras, eller ak
Gästgifware och Hållkarl skutte-i detta asteende, til
eget äfwenstr, meodela oriktigt betog och yrkade
alitsa, at kölängen, i likhet med Hn-r Lrndshöfdingen
Grefwe ölörners uplästa Ickojoök, mätte ärmindstone
sä blifwa oinskränkt med en och tiva hästar,
dä den körankes stickelighet, pa sätt, som föreslaget
är, styrkas kan.
?54
Riksdags-Fullmägtigrn ftän Bo5uS Län, som
tillika är Ledamot uti Oeconomi? - U.skottet, Xnäer,
läeijerton ivar härwis närwarandc och ingas
et Memorial, som uplästes, sä levande:
Kongl. Maj.tt har wid RckSdaaens övnande
»llernädigst lemnat Riksens Ständer p.opollcion?r
til öfverläggning, ibland hwilka en ny G stgi, vmeeller
Skjuts-Ordning skulle inrättas, mw luca.
Riksens Ständer hafva hvar i ut S än-, ittn imnt
cie^nteraä? Ledamöter ttl et Oeconomi,-»' u k t,
som om denna Ordning skulle öfive.en^kom iru Pä
underdänig anhällan har Kongl. Mutt N^diqst
lemnat Utskottets Ledamöter at ingifva säoana krozeÄer,
som med Desi Naoiga kropoittionor kunos
tillämpas. Sä som medlem i detta O-conomieUtjkott,
fär jag afgifva följande kropoluioner,
dem jag ödmjukast anhäller mätte i Uukotters k'ro«
tocoll intagas och Bonde«SändetS kienum föredragas
at til Kongl. Maj.ttS pröftung t chupaste
unLerdänighet underställas.
i:o At Bohus-Län- skjutsande Bönder ma
warda lillätne at sielfwc köra sina hästar och at pä
Hwarje häst ej mä läggas mer än i skeppundtyngd
och pa twänne ej mer än dubbelt, skjutsaren
inberäknad i wigten. Denna tyngd mä anses för
taff. Sä böra de Resande ej färdas hastigare än
twä timar pä milen, der wägen är backig och djup,
och der wägen är bättre 14 timme pä milen, och der
wägen är god eller den Resande feck nyttja flera
Hästar för desi beqwämlighet än för haus lasi tarfrvaS,
bör han ej fa resa fortare än timme pä
milen.
2:0 At skjutslega» mä förhöjas med 4 §. pä
milen för hwarje häst, och dä en Resande nyttjar
ridhäst bör han betala utom den häst, han rider
M
----------- 8;;
pä, halfwa legan för deri skjutsande, som hon»m
Åtföljer pä en häst för at hämta den Resander L»
ter; tv oftast händer det, ar den Resande har ridit
fort :il Gistgifwaregärden, hästen blifwer Mende r
sivärt wäder en half, ja hela dagen, innan der,
skjutsande hinner fram at hämta den. Hästen blifwer
derigenom stämd. Denna stjutSlegaS förhöjning
kan ej sivara emot DaZSwerkrn, MarkegängSTaxorS
uphöjande och tyckes för mig härtil lägga
§ unden, afu-ensom flere Ledamöter i wart Stan»
öro belägne at u göra detta fwära och tryckande onus,
bjuda alltid til pä allt mdjeligt sätt at undflrppa
detta onus. Denna stjutsförhöjning kan sL ^
mycket mindre anses sivär, som den Resande är
vbetaget at nyttja egna hästar, hwartil alltid pL
G stgifwarcgärdarna stall finnas tilräckeligt foder,
med mera.
g:o At skjutsande mätte af de resande erhSlla
någon lega för desi stjutS-redstap, nämligen för
wagn til twänne hästar med selar och beqwämliga
sälen ät den resande bör betalas med z si. milen;
för kärra eller fläda med sela och .begrvämligt
säte 2 si. milen, för en sadel i si. och för en
sele, som nyttjas för de Resandes äkedon, sex r:st.
Denna lega är sä liten, at den knappast kan betala
smörjan som Stgär; och kan pä intet sätt anses
som betalning, men kunde nägot bidraga til
wära förluster; ty sädana stjutsrcdstap kosta gansta
mycket i min hemort. Denna lilla lega för
stjutsredstapen hoppas jag kan sa mycket mindre
räknas, som den Resande äger alltid rättighet at
nyttja eget äledon.-
4:0 At ds i min Landsort ständigt färdande
Norrsta och Dunsta LnLULr mätte genom särstilldl
8?6
beting sig fortställa, i anseende til den swära tyngd
de äga , och äfwen HrndtwerkareS marknads»
gods, sä nncket bemngar den Skjutsande,
haldst Bonden icke har någon controll pä wigten;
hwartil astren bor räknas Ostron- och HummerNpköparcs
poära last, utan i säpana sali, dä de
äro för Kongl. Mas::» räkrung.
Z:o At Stadernas Fnllmägstge begärt r6 si.
milen, kan jag sä mycket mindre bestnda, som det
ar all i o kostsammare at föda hästar u i Städerna;
men anhäller derjämte at den Allmoge, som skjutsar
til, s/mom och frän Städerna mätte ätnjuta
samma rott.
6.'o A Gästgifware 5 Landet, sa wäl som uti
Staderna -nätie af de Resande, för hwilka de upbäda
hästar, njuta En skill, lil HällkarlenS och
Drängarnas underhällande.
7:0 At den Resande icke bör wänta öfwer en
och en half limme, utan sä händer at flere Resande inom
en timma ankomma til Gästgifwaregården och Gästgistvarens
drängar redan äro u f.nde at bada up
skjuts för andra, de ankommande dä fä dröja något
längre, men alo ig öfoer twänne timmar. Hvilken
som häremot öryte. , wa-e allmänna Lagen, som i
gamla Gästgifwa'e-Ord irgen stadgadt nr, sä w-äl
för de Skjutjanr-e som de Resande hit lämpeligast,
äf.ven i sädana ornst.!»»Ag^e.er, som här icke ärs
uptagna.
Sluteligen ar min tanka ej at pä mindsta fatt
förfördela- något Stånds i Räder föruma xrivils'
Lisr -
-------- 857
gier, utan da tvär Allernädigste Konung lemnak
Allmogen frihet at efter bästa förstånd yttra ost i
detta ämne, sä har jag funnit för godt at härmedelst
förklara Allmogens tankar i min hemort, och
öfwerlemnar gerna ät nägot af Le öfriga Ständen
at emot lika förmäner smutsen sig ätaga, men förmodar,
om besia wälmenta projeÄer för Bohus Lin
blefwo antagna, Hallstjntsen, fom sä mycket plägar
Landet och hindrar Jordbrukets upkomst, derigenom
stall förswinna.
^näers läleljeskon.
Den 16. April.
Wid genomläsande af Le förliden gärdag förestagna
§. §. til den förbättrade Gä-rgifware-Ordmngen,
anmälte Herr Osiverste-b.iLutsnaiiten 6/11enLölä,
at större magnar, som efter U stot:s - Afrclningens
tanka böra, i sivarare waglag och dä
flere än syra personer äka dera, bespännas med 6
hästar, kunna äfwen sä latt köras nied 5, dä gure
hästar spännas närmast magnen; i anledning hwaraf,
genom pluraliteten.8 tankar stadgades, at uti
Utstötts-Afvelningens krojeÄ skulle anmärkas, dek
5 ä 6 hästar singö för sadana magnar nyttjas;
hwilken omständighet Bonde-Ståndets Fallin ig'ige
deremot bestridde, med pästäende, at 6 hlchrar böra
i omförmälta händelser owiltvrligen tagas.
Den 17. April.
, . - - Härefter anmälte Ledamöterne utaf
det Hederwärda Bonde-Ständet, at de läftt strifteligen
författa sin mening uti förevarande änrne, fom
wid LesLons-limmans stut sramgafs, af sädan lydelse:
102
Z;8 ------Ä
Innan Höglofl. Utstötts - Afdelningen strider
til ändteligt flut uti det til desi handläggning öfwerlemnade
amne at förestå en ny och förbättrad Gästgifware-Ordning,
torde det tillätas oss, at fa erinra
nägra omständigheter , såsom tillagg til hwad wi
förut, pä sätt krotooollerna utwifa, munteligen
anmärkt.
At sä ival Häll- och kekerve-stjutsningen är i
allmänhet för dem, som nu fä den »vidkännas, en
högst beswärlig och tryckande tyngd, lärer icke kunna
motsägas. Pä utrikes orter ar stjutsinrättningen
derföre ställd pä en helt annan fot, än hos ost.
Genom de post- eller forwagnar, som der finnas,
komma resande pä bestämda tider fort, utan at
Allmänheten tryckes: och det är, efter wär tanka,
vtwifwelaktigt, at en lika beskaffad Post- eller Forwagns-stjutsning
skulle pä mänga trakter i Swerige
kunna inrättas och aga beständ, ätmindstone
Ler, hwarest en jämn rörelse med Resandes fredande
inträffar. Wär önskan är alitsa, at Vederbörande
Herrar Landshöfdingar öfwer hela Riket
Höra Länens Jnwänare, om icke en stik inrättning,
förmedelst någon widtagande entrepreuaäe, lämpad
ester hwarje orts särskillda beskaffenhet, fastställas
mätte; h.varöfwcr Landshöfdingarnes Betänkande
borde astemnas: och det kan icke stä felt,
at ju icke flerastädes sädant kan ste.
Emedlertid hindrar berörda Förslag ingalunda
Utskottet, at genast wara omtänkt pä medel, hwarigcuom
de Sejinsstyldiges börda defiförinnan warder
lättad och underhjelpt; sädant instämmer jämwä!
synbarligen med Kongl. Majtts uci läropsL'
tipneu utträde Nädiga afsigt.
Detta ändamål befordras säkrast, om irenne
omständigheter bewilljas:
Den första, at stjutslegan förhöjes til 16
skill, milen för hwarje häst.
Den andra, at de resande som hafwa sina
hemwist i beil trakt, der gästgifware-gärden är belägen,
böra färdas ätmmdstone 5 a 6 mil hemifrån,
innan skjuts fär tagas. — Och
Den tredje, at för hwad Resetyg det häldst
wara ina, bör den Skjutsande hafwa magt at allena
köra sina hästar, emot förbindelse at wara
framme pä den efter miltalet och mågens beskaffenhet
bestämda tiden.
At fkjntslegan bör förhöjas, bertil är fa
mycket mera stal, som hästars och wagn-redstaps
inköp och underhållande, lika med allt annat för
Allmogen behöfweligt, sedan förhöjningen sidst bifölls,
upstigit til en dyrhet, den der icke annat
kan än förefalla. Den Skjutsandes hästar mäste
alltid wara wäl stodde och i öfrigt jämte hvarjehanda
resetyg i swarSgilldt ständ. Annars blott--  ställes han för answar och böter sä wäl derföre,
forn i händelse han i annat fall skulle pä nägok
sätt finnas oförmögen, at stjutstyngden uthärda.
Den dagen stjutsningen inträffar, som i allmänhet
gansta ofta påkommer, är helt och frället förlorad
, utan at någon nytta hwarken af Okarne eller
den medföljande Skjutsare!! är at påräkna, och
hwad Hällstjutsningen angär, försummas dermed,
da den infaller, än mera tid. I störde- eller
sänings-tiden är et dylikt hinder merändels icke
ersatt med flera R:dal. Ulan afseende pä alla
deAa betydande olägenheter, åtskilligt annat at
förbigå, fär nu den Skjutsande för all sadan kostnåd,
karing, tidsförsummelse och ril^e, endast
i6 a 24 si. för hwart par hastar i betalning,
och dermed mäste han finna sig nL>d, stundom
emottaga sina hästar och redskap förderfwade, och
til raga pä mattet se ve sina til seder, tankesätt
och upförande förförda och willade, genom de lättsinniga
och stadeliga tilfällen, som under wistande
pä Gästgifwaregård^ och i lastfulla mcnnistors
sällskap, ty warr, icke sällan dem bibringas.
Talande mäste desia stäk wara, atmindstone
hafwe wi icke ännu funnit dem wederlaggda. Onekeligt
är det, at onödiga lustresor, smärre färder,
och en myckenhet deraf härflytandc stjutsningar
undwikas, om Resande mäste ifrän sit hem färdas
Z eller 6 mil innan rättighet för honom upstär
at begära stjuts. Sädan är anledningen til
berörda hemställan.
Alltför manga misibruk skulle wisa sig, dä
som nu, i händelse den Skjutsande, som bäst känner
hwad hans hästar täta och kunna draga, icke
singe köra sjelf alla slags lasi. Dä han är answarig
för hwad som under körandet händer och är
framme pä sagdan tid, sä är ju den Resande ingalunda
exponerad. Deremot är Skjutsaren i tillfälle
at efterse huru hästarne handteras, de blifwa
da icke skadade och förderfwade, och för hwad
som i flitt fall ster har den Skjutsande sig sjelf
at skylla.
I öfrigt hafwe wi icke at erinra wid de
föreslagna ändringarna, sä widt de ej strida emot
hwad wi nu anfört. Wi wäge hoppas, at wära
berörda anmärkningar, icke stola lemnäs utan
- ^ - 86 l
allt afseende, och det är af denna anledning, som
ivi härmed anhälle, at detta yttrande jämte hwad
wi til krotocollet den 4tde dennes munteligen andragit,
mätte fä ätfölja den härifrån afgående exxsäition.
^näers Iarsson. Lric kellsson.
Den 22tdra April.
- - Härwid anmärkte Ledamöterne af Bonde*
Ståndet, at hwad angär den rättighet-en, fom uti
16. §. blifwit Resande förunnad, at dä ridfljuts
tagcs, medföra ame Lispunds särstilld tyngd; sä
more i deras tanka detta hästens belastande allt^
för swart; hwarföre de yrkade at, när siik stjuts
nyttjas, ej mer än endast Personen mätte ä hästen
sä fortstaffaS. — Äfwensom de förmente, dels at
wagnlegan borde ätmindstone i likhet med hwad
^.näei'8 k-IeljeLlon i stt Memorial förestagit,
blifwa tilökt, dels vek, at som den af Ukstotts-afdelningen
xrojeökeraäe tid för Resandes färdande
hwarje mil stall wara för korrt, och böra til 14
timma för milen beräknas, det mätte jamwäl den«a
omständighet blifwa behörigen iakttagen - - -
Tx krotocollo
L. L. Irä^ärZ.
Onsdagen den 4. Junit.
kienum klockan 9 förmiddagen.
I^pbröts Herrar Llsticirernsr för första Olsllsn
Wallista til Ledamot i Helliga Ulstottet efter (rens
-
86a
rslenGrcswe kbilip von Lefverin, och befannsderlil
wara wald N:o 282 Friherre Knäbeck, kebe
^Isxmäcr.
Likaledes Herrar LleLkorsrnaL of tredje Llssscn
Wallista, enligt hwilken bliswik utnämndeefter
Herr krokelkorsn von Zebulrrisndsim, ti! Ledamot af
Hemiiga Utskottet N:o lgs7 Herr kkiläebranä, vaviä
Oorrb-irä, och efter H rr Ofwerste-Uieurengoken
I-Iamm-nbcrA i Beivillnings-Ukskottet N:o 1794 Herr
von bkoMen Fullmägtig Herr Isrlmsäsn, jacobi
Ryttmästare.
Högloft. Ridderskapet och Adeln ätffilldes klockan
half io.
!n 6äsm krorocolli
6. §i!vsrkol^s.
ThersdaM dcn 5. Junii. ^
risnum klockan 9 förmiddagen.
^)ans Kxcsllenes Herr Grefwen och LandtMarskalken
rilkannagaf, det Hans Kxccllencs i
dag undfätt ifrån Hans Kongl. Maj:t et kil Herr
Grefwen och Landt.Marskalken ställdt Nådigt Bref,
jämte befallning at deraf lemna Ridderskapet och Adeln
del; hwarefter Hanö Lxecilence lat detsamma
för Ridderskapet och Adeln upläfa, fa lydande:
86;
med Guds Rade,
Swerigeö, Gölhes och Wendes Konung
oc. oc. oc. Arswinge til Dannemark och
Norrige samt Hertig til SchlcSwig-Hollstein
oc. oc.
Wär synnerliga Pnnest och Nådiga benägenhet med
Gud Msmägtig Hr Grefwe, EnafRiketö Herrar, LandtMarskalk,
Riddare och (lommenäsur af wara Orden.
De händelser, hwilka tildragit sig i anledning af
Mdderskapets och AdelnS öfwerläggningar öfwer Rlksens'Skandcrs
Hemliga Uifkoits uti afgifwet krorocnllscklrdrag,
meddelade utlåtande, angående Rikets
Penninge- och Myntwäsende, samt en tilgörands
Ksalimrion, hafwa warit af den sällsamma och owäntade
beskaffenhet, at det icke kunnat undfalla wär upmarksamhet.
Dä flere af RidderfkapctS och Adelns Ledamöter
uti Hemliga Utskottet, af orsaker hamrade frän det, som
hos Ridderfkapet och Adeln wid detta Ercndeö handterande
förefallit, förklarade sig wara sinnade, at k
underdånighet anmäla deras önskan om entledigande
fran detta förtroende, kunde Wi icke anse sädant innebära
de laga förfall, utom hwilka enligt Riksdags»
Ordningen den 24. Iauuarii 1617 ingen mä fördrista
sig, at blifwa borria antingen i allmännelig» sammankomster
eller i hwart Skänds särdeles rådslag; Wi
funno derföre icke eller skäl, ak pä sadana grunder någon
afsägelse emottaga, och de sivar vesteRidderskapelS
och Adelns Ledamöter i öfrigt crhöllo uppå deras underdåniga
andragande uri det som rörde Edert förhäl»
lande som Landr-Marskalk, dä I ril behörig wcrkställighek
befordrat ek as Ridderfkapet och Adeln lagligen
fattadt vch genom ordentlig voisrin^ faststäildt Ve
-
864 --------
fluk, öfwer hwilkel swar särskilldt krotocoll ar uprättavt,
winnar om war -Nådiga tilfredsställelfe med Eder
waksamhet och omtanka, at förekomma sadan t,
som were stridande emot Lagarna och at utöfwa det
Eder af Oh i näder anförtrodda wigtiga Ämbete, pa
et satt, svin instämde med Eder pligt samt RiddarHus-Ordningens
klara föreskrift. Men för at än närmare
blifwa underrättade om fanskyldiga förewetai.det
i detta mål, hasme Wi af Eder infordrat de hos Ridderskapet
och Adeln hallna k-ororollee, icke mindre d.
r6. sistlidne Maji, da Hemliga UiskottetS Betänkande
til fluceligt afgörande förewar, än et sednare af den
2y. i samma manad, da Lxpeäikionsn i anledning af
Beflutet skulle afgä.
Wl hafwe deraf inhämtat, at sä wal under öswerläggningen
som wid den, til urrönande af Ridderskåpets
och Adelns tanka, anställda omröstning, ordenteligen
och lagligen tjlgätt: at ehuru någre Ridderskapets
och ÄdclnS Ledamöter yrkat, det under bifall
til Hemliga Utskottets Betänkande icke malte begripas
annat, an hwad som til den föreslagna ksslilzrionsPlanen
hörde och at Ridderskapet och Adeln matte
äga sin rätt öppen at öfwerlägga och afgöra allt hwad
deruti anginge Bcwillningen och tiden bertil, hade lik,
wäl detta wilkor, såsom icke understödt af Ridderskapets
och Adelnö pluralirer eller genom densamma
anraget, ej heller uti den godkända propolnionen influtit:
at denna propoluion för Ja blifwit ställd pä
bifall til Hemliga Utskottets Betänkande i hela dest
w idb, utan något widare tillägg: at uppå til Eder
g jorda frågor, hwad följden blefwe af denna proposition
om Ja wunne, I 2:ne ganger lemnat det o
wilkorliga
-
85?
wilkorliga sivar, at dä wore Belänkandet bifallet i hela
s»> widd,med summor och allt: ak i anledning as yt.
»erligare anmärkningar, gjorda a< endast! agra fa Lrdamö»er,
sedan xrapolirion war allmänt antagen ock godkänd,
om BrwjllningS-sragons afslilljande ifrän B'tänkal>det,
ifall Ja wunne, I utlätjt Eder, at det förstodeS af
sig sjelft: at dosta anmärkningar icke söranlcdt kil nq.
gvn ändring uti propostlionen och ändteligen, at, efter
fulländad omröstning, I ordeiueligen, RiddarhusOrdningen
likmätigt, kundgjorc, ar H mliga Utffotkets
Betänkande enligt kro^oliriuaen bUfwit i hela
sm widd bifallet.
Det är med särdeles Nådig kilfredSställetse,
som Wi härmed förklare, der I wid allt dcrra iakttagit
den ordning, som Ridderstkoprts och 'Adelns ratt
äskat, och Eder pligt af Ever salom Landt Marskalk
fordrat, sa wäl dä I icke killätit nägra Ledamöters
förbehåll, enär de saknak Ridderskapeis och Adelns
godkännande at uti krnpostiinnen inflyta, svin da
I afkunnac Beflutet likmätigt denna behörigen fram.
ställda och antagna ?ropc>lirior>.
Efter et sa lagligt förfarande, 06) sedan Ridderskapets
och AdelnS plurslirer fastställt et orngaeligk
Btflut, grnndadr pa all den ordning, som efter
Lagarna wid RiddcrskapctS och Adelns sommanlomster
bör iagttagaö, hade ^Wi icke söreställi Ost möjligheten,
at pa Swenffa Riddarhuset finna dem,
som kunde maga, antingen yrka at den afgående Lxxeäikumen
skulle bliswa af annat innehåll, än som
med dec efter propolikiorien widtagna Beflur fullkomligen
instämde, eller wittja hindra Eder ar detta
Beslut kil behörig »verkställighet befordra.
106
Liklval hasme Wi med mistnöje mast förnimmas
«t sadana emer Rikets Grund-iörfaltnjngor ock i
synnerhet 18. §. af Riddarhus-Ordningen stridande
försök härutinnan blifwit gjorda, hwilka om se mun»
nit framgång, kunnat leda til de makligaste följder
för Rikets jnwartes lugn och Lonstuu livner,» helgd.
Men det ar icke nog härmed, kromovlsor hos
Ridderffapec och Avel» för den 2y Mast wittnar om
er sadant förhällande och sadana tänkesätt Ho6 naara
RidderjkapetS och Adelns Ledamöter, dem Wi aldrig
rväutak af Laglydiga Undersåtare eller af ,Sme-°ska
Ndstngar, hwilke bort lätta marde pä den Nra Wäre
Store Företrädare pa Thronen dera? Förfäder tildelar,
ar bara Adelig! namn och (I^oldemarken. Wi
hade icke förmodat, at inom Swenska R ddarhufek
finna spär e ter den förw-ilerie, som boredt mägk-gg
Staters fall, och med detta fall störtat million-r meri,
niskor ust olycka. Wi hade icke trott, at dä W- sjelfwe
gistve dageliga prof ar war agtning för Lagarna,
af det nogaste iagrtaqande af Ordning, skulle desta
dngdcr kunna saknas hos Ledamöter uli et Ständ,
som, der första i Riket, bör lysa i et ädelt för hällan,
de, och dermed fortina samt bibehålla dest anseende.
Wid destg för wart hjerta smartefulla känslor, är
htt dock Ost «n stor hug>rad samt den listigaste förnöjelse
at hofwa erfarit, det deras antal, hwiike sökt
störa et lugn, det Wi för Wär Egen och Wärk älskade
Folke sällhet önske, och hwilke synas hafwa millfat
görg deras egen wilsta magstgare än Lagen, är
ringa emot dem, hwilke af sjelswilljg »vördnad för Ost,
af otwungen lydnad för Lagen, af en ränskaffens
Medborgcsig anda, af tänkesätt, som hedra dem sch
86?
deras Ständ, förekommit de oroligas utbrott, bibehås,
lit ordning och Dck, samt efterkommit och ärlydt
hivad I, i kraft af Edert Ämbete och den Eder af
Ost updiagna Magt och myndighet, i laglig ordning
förordnar och befallt.
Da Wi icke kunne undgå, ak öfwer de förra
förklara Warc misshag och den grämelse med hwilken Wi
crlaric dessa ytterligheter, önssandeg al de aldrig iner
mane aga rum, böre Wi deremot för Eder Herr
Grefwe och Landtma. skalk betyga Wart nädiga bi,all
lil de af Eder tagna steg, da I lil »verkställighet be.
fororar Ribbe; skap-ts och Adelns lagligen affanade
Besiut, samt drrj.imte för de af R-ddcrskapets och Adelns
Ledamöter, hwilke med deras sryglfweuhet för
ordning och vfwerrygelfeii vin dest nytta och nödwanLigher,
satt en gräns för oskick och obetänksamhet,
förklara War synnerliga Nädiga benägenhet och wälwicha,
sörsakrandrs, at dcm alla nied War Kongl.
Nåd och Höga Punest städse omsalta.
Det skulle wisterligen hofwa warit Ost förnöjan.
De om Wi kunnat stadna harwid; men War Kronås
Ara, Statens anseend- och Lagens helgd assar af Ost
en ytterligare åtgärd Af oswanomwrmäba ?rnioeoii
ben 29 Maji hafwe Wi inhämtar, huruledes von
LclmltLendoim, Qaviä den yngre, under ropande
ac Ridderssapct och Adeln matte alldeles lem..a RidDårhuset
afsagt sig Adrlskapet, och at Friherre Oeäertträm,
Oiaor, framwädl och asfagt sig Adclssapet samt
urbedr sig, at I mätte hos Ost anmäla hans un»
berdanlga anhållan at fä ombyta namn. Och ehn»
ru Wi ogille derca förfarande i ali dest grund sawe.
le Wi dock til fredande af Rederska,nets och AdelnS
wärdighet, rvid vesta assägelser lata bero, lil sölje
868
hwaraf för detta von Ledul ixsnbeirn, vaviä den
yn>rre, och Friherre Lecicrsirom, LIee5, komma at
wara deras Avrljkap förlusijge, samt förlora den rättighet,
ak Adelig! Namn och Sköldemärke nyttja.
Widare har Friherre kjerrs, I-Ignr, förklarat,
at han ifrån det ögnablickct uphöide ac wara Ledamot
af Ridderffapet och Adeln, hwarmed sig conformera!
Idom, kcdr, och dllerliervooö, ^odrn willielm^ci!eei^>srre,
^xsl, har förklarat, al han frän dek ögnablicker
afsade sig sin rätt at deltaga i öfwcrläggnjngarna
pä detta Riddarhus under Edert Ordförande,
ar Fullmägtigfkapet för Desi krmcchrl uphörde, och
ar han för sin enskillda del uphör ac wara Medlem
pä detta Riddarhus: och /väeldeim, ^odsn chreänc,
har urläkir sig, det han högtideiigen förklarade, ar
han uphör at wara Ledamot qf Riddcrskapet och Adeln,
afsägaiide sig alla dermed förenade cxclutiv,
rättigheter.
Och som desie sednare ej bestämdt sig yttrat, hu«
rurvida bet endast är deras Riksdagsmanna-ratt de
sia aflagt, eller om derunder äfwen förstas afsägelse
fran Aoelflapet; alitsa hasme Wi genom Wart ^ulkiiiX-Omrilers.
Ambeke funnit godt deröfwer infordra
deras underdåniga förklaring, hwareftcr Wi öfwer
hwad dem angar, mele Ost i Näder utläta.
ytterligare förekommer, huruledes Friherre 8ilkcdälä,
d^ils, ansett sig för en onyttig Ståndets Medlem
och förklarat, at han uphör således för denna
gängen at wara det: at (ZrchenvLlök, 6öran, förklarer
sig ej mer under detta Riksmöte kunna betvifla
RtdderflaperS och Adelnö sammankomster: at Frj«
86s
herre Adellv8rck, ^nbnn Larl, anfört, ak han icke
kunde wäga för en jränwarande Att widare deltaga
mi öfwerlägqningarna pä Riddarhuset'widdenna Riks»
dag, schak Adlersparre, 6eurx, samt Zckiäldebrand ,
And. Krsdric, förklarat, at de assade sig all del i
Ridderskapers och AdeliiS öfwerläggningar denna
Riksdag. Nu ehuruwäl det innebar en olaglighet
stridande emot Riksdags - Ordningen, at pa sadanr
egenwilljgt fsätt fran Riksdagen sig afhälla, äre
Wi dock sinnade, at härwid för denna gängen lata
förbltswo, sä at Friherre Lilsvsrfcbold, ?<ilr, 6ri.
psncvsldt,6örsn, och Friherre Adelsvärd, polian Larl,
samt Adlersparre, tZeorA, och Lckioldebrand, Anders
fredric,någon Riksdagsmanua-rätl under dennaRiks»
dag icke kunna utöfwa.
Sluteligcn hasme Wi förnummit, huruledes sådana
uttryck blilwit fällda, och de talesätt nyttjade: at
Lcböldebrand, Anders fredric, yttrat sig, det han
protesterade emot den oerhörda olaglighet, ak läka en
Deputation afgä innan Lxpeditionen är justerad: at
Friherre Kurck, Knur, i anledning af den afsända
Dspurstionsn uiläkit sig: man will betaga Ost den heligaste
af wära rättigheter: Friherre 8iI5verlebäld,
lallis, at ban förklarade den föreslagnaLxpedikionen för
olaglig och kränkande hans Riksdagsmanna-rätt: 6ripenvr.
ildk, 6öran, at han arsäg det för en oerhörd o»
laglighet, ak läta en Deputation afgä med en o julisrsd
Expedition, och ändteligen at Adlersparre, Axel,
yttrat: ak dä I kunnat tillåta Dspurakioncn afga m.
m. sa wors det en uppenbar kränkning i StändetS
rättigheter.
Dcsia utlatclser finne Wi af den besikaffenhet, at
hwad deruti kan innefattas säsom Eder förfördelande,
eller innebärande kjlrvnejser uti och för Edert Ämbete
såsom LandtMarstalk, bör saints f. d. Zcbult-:enbeims,
Oiviä den yngres, utlåtelse, at Ridderstapek 06) 2ldeln
matte alldeles lemna Riddarhuset, af Domaren
uptagrs, pröfwas och dömas; anbefallande Wi der»
före Wart ^ulii ise-Län-2'ors-Ambete, «c draga der.
om försorg, bet sadan t styndesamc ma komma under
Lagligt atal och betslande
Delta allt höfwen I at Ridderstapet och Adeln
a Wara höga Magnar klindgn-a. Wl besalle Eder
Gud 2ll§mägtig synnerligen Nådeligen.
Norrköpings Slott d. s. Junit igOO.
?. V. klkrsriboim
tilförerdnad Hof-LrMLler.
Grefwe käamilran, V ä n I I, ^ „ ä V i g, r^ag
war en af dem, som, i e stil da mål, i underdånighet
anmält; mig hos Ko gl. Maj t lil e» uolnomngs
minnande, utan h vilk n ,oa e> rrodde mig kuiina fortfara
at wara i Hemliga Ui,karret. Om »agot särskilldt
förhastadt urryck uudsalltt mig, skall jag bäst
inhämta af det kroroe-ills Utdrag, jag i det, som angär
min person, stall i underdänighet begära mätte
fä meddelaö mig, för at derefter »vederbörligen kunna
ängra mig.
Herr Grefwen och Landt-M a rskalke n
förmälts, at delta ej »vöre et venrilgtions-ämne.
UplästeS ä riyo H.miiga Utstoktets ?rotocoll;-  jstkdrag af den 2 Jun,», angående Bränwine-Brän
-
S88
ningen, hwilket ben z Iunii war kaggdt pä bordet, samt
txnfrer H ins Majas Nådiga förklarande i samma
ämne.
Uplästes et afH r. 8c b m ir rerläv, Ickennis §
dbrist. ingiswct Nrm^iisl, sa lydande:
Wöidsamr l^ckrmnrisl.
Uti Ingrcbsen af Häglof!. Riksens StänderL
Hemliga Ulskmrs Bciänkande, rörande Bränwinsamner,
sörekowma desta märkwärdiga orden, at pä
et lörbättradt Landtbruk beror förhoppning
gen at i Landet bibehålla et godt mynr,
->—men, om detta Landtbruk (annu i mycken wanmag!
i största delen af marc Land, der olyckligen mifiwäxtar,
af er vqeitt climar, frostämnen och i allmänhet
en mindre bördig jordman, jämte flera andra orsaker,
icke äro salisamma) alind skall nästan genom en genwäg
först trrffjg, at oundmikeliga tyngder, torde
Hemliga Uistocters förhoppning om Jordbrukets förbättring
och deraf upkommande lyckliga sölcher, ännu
icke pa läng lid finna en alldeles säker och önstad
Ulsigt.
At afhandla Swensta Branwiners Historia,
work at inga pä ek widlöstigt och obehagligt fält;
-— leniiiom det. — Wl hasme nog allmänt och länge
känt de olyckliga »verkningar och följder, svin
denna giftiga öswetflödkNvara inedfört; — manga
grader af »veklighet och en stor det af sedcrnas förderf
hafwa flutit fran denus källa. Nu skulle den försöka
en omöstjghek, som wille utrota Brämvinschmaken;
derföre, sedan den bliswit et nödwändigt ondt, som
aldrig kan förekommaS, är ingen ting billigare, än
sr de» bestattas, ty allt öfwxrflöd, alla behof, som
8?r
skapas as wara swaga degar, böra betungas, och
Skaren kan aldrig mottaga en rättwisare skatt; men
här förekommer en wlgkig fraga, nämligen dejkarl»
nings-säcret.
Jag skulle gerna, af »vördnadsfullt förtroende,
med lystnad hwila wid Hemljga Uistotters Betänkande
och icke öka lVlmiori»lernzs mängd inom Riddarhuset,
sa wida känslan för Medborqeliga och Undersäceliga
pligter kunde tillåta mig ac dölja de beränkligheter,
soin hos mig upkommit »vid derra wigtiga
amlie, och hwilka ingen ma anse mara grundade pa
någon egenhet eller sfelfkycke, utan pa flera billiga
skäl, som jag beder fä underkasta Höglofl. Riddeiskåpets
och Adelns sämre de öfriga reipcÄiva SkaudeuS
mogna och uplysta pröfning.
Hemliga Utskottet har stadnat i följande Beslut,
nair,ligen, at Bränwins-bränningen paLandet
bör blott åtfölja Jorden, och andra än
de, som aga eller bruka Hemman och Hemmansdelar,
icke undfå rättighet ak tillverka
B r a n »v i».
Om denna Hemmans.rankan 'häldre förwandladeö
til Koppskatt pa hwar mantalSjkrifwen Person
af alla Srand, skulle detta beskatiningSiatt blifwa dek
lämpeligaste, och jag wagar säga det mest rätlwisa och
billiga. Mina skäl äro följande:
1:0 Efter en allmänt erkänd princips bör ös--  werflödet eller et behof, tilkommet af sinliga begär,
framför allt annat beskattas och icke förgätas eller
skonaö pa Landtdrukets och Näringarnas bekostnad.
Den, som will inwända häremot, at en fattig Torpa
-
8/z
re eller et Inhyseshjon k mantal icke bär betryckas med
väg»!!, skult, sivarar jag, dek mennisfo-kariefen icke
ka > bestrida at kuapt en finnes ibl md tusende, smir
icke super Bränwin, och när oräkneligt manga uslmgar
påkosta sin bränwinesmakFera Riksdaler, kan en hivar
af dem, utan at känna sig betryckt östner för mägan,
skårra kil Ko >gl. Maj-.t och Kroimn 8 si. om äret.
Genom högst ek dagswrrke älcnpimies denna obekndeilga
urgift, och hwilkea Husbonde, som ar sörstaavig
Hushållare och käniter wärdck af dagswerken, närde
rätt anwändas, skulle icke wlllja anfivara för denna
Bramvms.skatt? Det är e" oemotsägellg räkkwisa, ak
den Rike bör til Statk!» erlägga afgift för sin fåfänga,
sin stät och sic -öswcrsiöb, men d-t blifwer mer
och icke mindre rattwist, at dm oförmögne bör flacka
för en smak, som icke kan inbegripas i hanö bön om
Lagligt bröd.
2»o Genom tillåtelse af en fri Husbehofs-bränning
pa Landet, jamte dea af Hrml-ga U stöttet bestämda
pa»»c,rymden (hworwid jag endast wille foresta
er undantag wid stora Bruks - egendoinar, der
carilumriunen af Bramvin för Smeder och Arbetare,
ril et antal af nära 2000 Pukmer och dcruröstvcr,
stulle villigt kräfwa en större P.mnerymd, än hemmantalet
kunde tillära s och i fö je af en fri Husbehofsbränning
den föreslagna Ksppfsatten, skulle manga
lagbrott förekomm-s. Jag kror mig <cke behö'wa
hemila för någon, som kämur det allmänna werkebga
förhållandet, at mänga kustude i detta Laildck, uti
alla Orter, under hwad Bräuwiiiö - psrioäer som
häldst, hafma tillverkar B>änwiv, uran at betala ek
runsi-cke i afL-ft til Kongl. Maj:t och Kronan, och
110
874
jag har hört manga af dem önsta fa stakka, för at
utan fruktan ga i dagen med små yrken. Bland
dessa wä i synnerhet räknas Mölnare, Uljolde-ägare,
Torpare, Nyck. re och Soldater, biand hunika mango
sinn s och i sonncrhet ak de sorsinämnda, stin h!tintilö
osta tillverkat och stela hädanefter lil inel i a mera
Bränwin än hela Hemmansägare. Ak desse Lönn»
brännare kunna för bättre priä, när de icke erlägga
den mindfta start, sälja Bränminet, är gansta naturligt.
Den Ämbetsman eller koristbsstmu, stm xror
sig genom Författningar rch kmangsmedel kunna jorekomma
denna lönu-bränniag, har ännu icke nog dyrt
köpt sm erfarenhet. Det häfver mai it, det är och
stal! alltid bljfwa bade omätligt och madljgr al mora
en sädan lönn-bränning, häldst när egennytta-, magar
allt och randkmannen blir cillaret at srllc c>l Städerna
fä försälja sik Vränmiu.
glo Genom en allmänt fri Husbehofsbränning
och d-.tca bestattnings-fatc pä Lander, cy Stäoer,m
äro icke inbegripna i mil för stag, ma ingen strcsiälla
sig eller b.frukta, at BiänwiuS-tllwerki,ingen stall
blisma större eller af stadligarc >öljder.: tmäilvm stall
mycken Snannmal derigenom bejpargs, ty ju mindre
minst af Bränmms-föisäljningen, sti förr stola alla
Lj-eculsnker tröttna ar sörwaudla bade sin tgrn och
dessutom annan mköpt Säd til Bränwin. Den,
som tror möjligheten, at ester denna dag, genom utestängande
af alla Lönnbrännare pa Landet, kunna
liksom förr rikta sig af en lönande Bränmins-afsättning,
stall snart nog sinna sig bedragen i sin calcul.
Ingen ma förmodas at Torpare och Soldater stola
allmänt köpa sig BranwurS.pannor och lästa med
HemnuwsäLare at tillverka Bränwin; — nej, dezsmä
875
lyftpannorna gä hädanefter som förr kil län dem emellan,
der mä blifwa dem tiiläret eller war-a dem förbudet
ar bränna.
4:0 Bllligher ech rätt-visa hoppas jag skola un.
^ dcrstöd»a verta sd - st rg. Al läka Hemmansbrukare betala
hela Bran mins »katten, der will sana, icke allett
st >or sig selsva som Jordägare, uran dcsturom
för allo cnstnde Liönnbrän!are och öfwer en million
Bränwm-ffupm-e, som sa förnöia sin smak kör el öfwerstöv,
wara lagbrytare ofta nior fia egen willin,
nästan alftid nkm a ftwar, och i löndom rikta sig ,
Ulan mi.idsta offer t>l Slaten, eller deltagande i den
tyngd, four trycker deras öfriga Medborgare, hwilke
alltid mäste underst'ftha dem, när de »wigia under
armodets bard», detta torde wara et jlkäl, som sörtj.
-nar ar öfwerwägas och är af mycken wigk til sin»
framlida påföljder.
sw Genom denna brffaktnings öfwerflyttande
ifrån Hemman pä personer ivinnrS a swen en enkelhet
i upböcd och redogörristr, jämte es, säkerhet i (Amrro!-  Isn, som jag stnnrr vgvrftgk tvid det förrflagna beskattnings-sattet,
och hwlikrt ffäl alle Herrar Lands»
höfdinaar csr.r en »pirst rlftarenher lara gilla Hemmans
klyfning i manga olika delar; prngrebstonen i
afgiften, svin aswrkcr fran Heminanralck, och mindff»
nmgar för »ambruk af st-ra mantal, äro sadana omständigheter,
som inweckla L->nrk->!!:n i en nödwandighet
ak råd för råd följa UpbördSlängden ifrån början
rik stut för ak pröfwa rikrigheicn, och sam belasta
Näkenffapcn med mängsalldrga vsristeatn-nsr, jämte
dek Henimansagare besväras at alla ar förskaffa sig
silka betyg. Deremot ar flutsumman af en Mantals
-
876 ^
längd en säkerhet och gen-vag at eonrrollsr!» afq-k'--
Le» för Branwins-nlwerkiiing, hwilken i el ögonblick
uptäcker rigtlghet eller fel, och i delta, sä w'.l som
«l!a ai-dra ämne» af ^erlonchl besk-rtuing förbi fw r
en af alder kind och erkänd grund. Dernnd foller w.l
de» nöowä -diga andri ra ak asqifte» för Bränwms-til- .
wrrk.nii g och nyrstande stulle liebileras, uobäras och
redvwisas pä en gang med do öfriga p<-eio»ells Lonell!,
,.: inner ^ i stä!!s för ai de» snrcif-sras i arets
borja»; nien werka-.» af en sadan ändring synes icke
blchiva betyde.i> för SkatS-Werkck, som blcUt »agra
manöver sednare får akgifre» med de öfriga U stnl,
Lerna indrifwen; deremot maugsalldig nytta wrnnes
deraf i forko: rkade Räkenskaper, undanröjda twlster
emeila» as- och tilrrädande abocr pa Hemman, samt
Husbönder och Tje«siehjon.
6,0 Det pe smeilä beskattningS-söttet uttstuter
ingalunda de» frihet för Folker at betala Spannmål
i stället för penningar; sädanr k !! ju iikwal lemnäs
öppet efter er ärligt genom Mnkegangen för det sidst
föichttna äret fe.sistalldr pris ä torr Rag, med wilker,
at ds», som lil den 27. Februari, lefwerrrat Rag
i nasta Krono-^aALLin för su hushall, njuter licjeuä
derföre tvid Upbördsmötet.
Nu förekommer siitteligen den mrjkncha, sam
fs'al! bcwisa, at Kong!. Astastc o6> Kronmi genom
detta sör.stagna b.skuttnings sätt sk il komina i ätnzurande
af de» skatt, som a Landet för de» frig Hu?>
behsis-bräiininger, ärligen bör „tgä. Onergöthiauv
är icke bland de Folkrikaste krnvmcrr och derföre
mä (stalculsn fastas a deria Län.
Ester sammandrag pa Linköpings Lands,-Lantoir
ben i. stdstl. Junit öfwer Upbördm af 1799 äes Hus
-
877
bsfioschbranmnq-t ^rrenös uti Fögber!ör"a i Ösergötlands
med W o litti a Län befinn-s al ser 69,6^2
Lisp. 10 Ma-k. Rag blrfwit erlaggda
R:d. 2z,2lv. 40. §»
06) enliat Förteckning ä Lande-Onrniror
onvannämnde dag öfwer 1799
ärsMankalsstrisna Personer befi.mas
Uii Läner:
Mantalsskrifne —- 6i,8z6.
Ridderskap, t 06) Adeln med
Tj nste-olk — — 2,894.
Lif,6 em,ö!-eror oest Balsmän,
som icke sta i Mant..?,
men af hwilka de fleste, om cj
alle, nyttja Braawiir —- 2,Zst2»
Ofiverarige och minderårigs
ae. >8,712, af hwilka ds, som
nyttja och tillverka Branwin,
sanik h ifwa råd ak betala affi,
sten derföre af lika skal,
som sker med Bröllopsgården,
endast har uptagaö — io,O2O.
Summa 77,122.
af hwilket antal, om 66,000 Per»
söner, nämligen H.-mmans ock UijocdSägare,
Torpare ä stora Torp och
Mölnare erlägga 16. st. för hwap
Wlantalöskeifwen Person och recker»,
nanlligen n.i22 menniskor betala
8 st., uxeommcr cn summa stsr R.d. 2Z,7Zz. :6. st.
8/8
I sälje af Hemliga Utskottets Betänkande, som
utstaka- 2 risp. leie ?rugs riiökn-ng ä hiva eje Hemman,
samt när man rAaager, at i Östergöthland äro
104 Hemma >, sam hrrriis ej erlaggc någon afgift för
Bl änwin, son» de icke k l verkat, förekommer tvid forsta
påseendet någon l,-laner, men änskönt af denna
anledning summan ester koppskatt icke tilsnllest svarar
emot hwad as Länets Hemmantal är parakuadt, etter
det förhållande, lvm ar 17c)') war pä .-ökirvckr a misten
och priser, underställer jag likwä! en mogen p-öfning,
om ej följande stal til stöd för min surs böra
öttverwägsSr. 1:0 ar det högsta pris Savén hade
är 1799 sällan bör k»i,»na inträffa, alorainnidst med
et sörbättradt mynt, som »verkar pä v amer; nan af
penninge-beräkning; 2 0 ar personliga skatten alla ar
blilmer icke inindre, »nen wä! större, i »nan af folkmängdens
gifna tillväxt; z:o ar koppskakrc»! lika utgår
i härda ar, da er r-ualr Förbud emot BränwinSbräniring
eljest skulle efter Hemliga Utskottets ttlstyr--  tande lemna Jordägare afkorrrningsratt lör Adelar
as ärrenäs.Spannmålen pa Henrmansdelar.
Pa detta sätt har jag begripit det markwärdiga
BränwinS-ämnek och huru detta skadliga öfwerflöd
borde beskattas.
Slutellgen önstar jag, ak om Högloft. Ridder»
skåpet och Adeln sinner däst wara at bifalla Hemttga
Ucstottets Beran sande, dtt hoS Kongl. Mast marte
göras den underdåniga anmälan, at det wore lyckligt
för Landtbruket och en lindring för den skattdragande
Hemmans-ägaren, om genom Herr r Landohöfdingars
Ämbetes-åtgärd »vid Mantals-skrifningar olle Utjordsägare,
Torpare och Mölnare, som aro sine egne,
liifrägades, om de emot skatt och pcmnerymd, i
87Y
likhet med ^ eller -,H:dels Hemmansdel mille brauna,
och i a>!a zall, bade veste, sa wä! som alia mantalsskrifne
as mankönet, hwilka icke likna hos Hemmans,
brukare / men wlllja nyttja Bränwm, böra skatta 8 bhwarvera;
och pa lika saki alia Soldater, Ryttare,
Båtsmän, Smeder, Skräddare, Skomakare, Gesäller
och flere audre Bränwins-snpare pä Laudek,
som icke beiala ven minrsta chan kil Kooch. Mask
och Kronan sör nyttja!,Vi t e.s denna öswerflödswara ,
äläggas samma lmdnga cch billiga afgitt. Det förstas,
ar den som icke will supa, bör el kwingas at
skatta, men om någon sörebär en nykterhet, ven han'
snart bcflnnrs öfweriräda, bör han wara förfallen lil
plikt och laga answar. Jag ar öfwereygad, at en
icke obetydlig summa härigenom skulle upkomma ak
bidraga tl aikorrining pä skärten sör ben belung te
Jordbrukare,,.
Som ocmotsägeljgen alla menskliga planer och
cglculer äro ofullständiga och sorändrag rjl sm art
och werka» as tid och händelse!', och Bränwinsämnet
icke är bland de mindst tänkwmda i marc Land, lamt
skatten för denna olyckedryck icke en bland de obekyd»
liga, wagar jag ödmjukast piopnncro Häglof!. Ridderskapet
och eldri», vin icke bäst wore, ac läka
Branwins-skatt-n fortfara til nästa Riksdag, dä
Kongl. Majtt cch Riksens Sta- dcr derom widare
kunna jamnka och öswerenslonimo. Norrköping dell
Z. Junst 1800.
kkenni- ^ l/br. Lcbmikterlow.
Hanö kl xcsl I e r> ce Friherre k-illieircrsnir
hade inlemnat soljande, son, nplästes:
Til krotocollet.
I anledning af Kongs. Mains Nådiga proposition
til Riksens Ständers Hemliga U st-ttt om
en bätrre reglerittg as cckgiftm sör HuSbehofsbränttingen,
fa a! StatS.rerkets par'knace inkomster
deraf ma, med mera säkerhet an hittils stelt, lunna
bestämmas, har tzos Hunliga U stopet veu fråga
upstatt, om icke Veu hittils brukade merttoä.° ,
at förrätta BränminSbränmngen med V umar af
sadan rymo eller karmel al, som, likmätig. Kongl»
Förordningen ak den 20. December i-rz-, är lampadt
efter del Hemmama!, som til Husbehofsbrän»
ningen igenom afgi'-eus erläggande g ort sig berätligadt,
och pä hwilken lagliga grund de med Kv"gs.
Majit och Kronan sednast ingangna och annu ludMeranäL
LontraÄsr jämwcl sig grunda, matts
tlptzästo-aS och Brän.oiaSöränningen, scn: stulle sä
fritt och allmänneligen, emot en förestagen något
högre afgift än förut, i hela g mänaoerna inom ct
ars tid, komma'a! werkst-Mas med smärre P umor,
saint i sölje deraf de i Riket mi bestntclige Bräntvinspaonor,
unika med den öfrigt» derefter lämpade
Brännerirödftapen, som ej lil pricka inst.mdemeo
den nya u.staknLngen, undergå en coml förändring
och omgörning.
Med Lenna tanka kan jag af följande stäk
mig ej förena.
i:o Dä Regerings - Fornren och Rikets besvurna
Lagar försäkra hwar man om et orubbadt
bibehållande af de§ wälsängna egendom, deräst han
ej för begängna brott är lagligen derifrån Md;
och ej bsstrioaS kan, at Le enMda Bränneri-in
rältningav
-
rättningar med bertik hkriga redskap, som M befin--  naö pä god tro, enligt högstberörda Kongl. Förordning
och et fvrmeligt LonLruÄ rned Kronan, anlsggda
at brukas, men ej at utrifwas och med stor
kostnad omgöras, är en laglig och wälfängcn agendom,
som ej utan ägarens samtycke kan, för störreeller
mindre del, honom ftangä, sä anser jag be--  tänkeligt at illstorp den nu i fräga warande romla
förändring med Bränneri-redskapen, som kunde föda
af sig misttrocnde för allmänna författning rr och
sjekfwa äganderättens helgd', som ej nog sorgfälligt
karr bcwaras för bade allmänna och enstillva säkerheten.
20 Ut ehuru wigtiga berörda conststsrationar
i sig sjelfwa äro, de ända i någor mätto knuds
täta undantag, om Rikets wäsendteliga wälfärd det
fordrade, men sadant synes ej inträffa wid den i
frägawarande nyare metttoäen af smä och widk
kringspridda Bränwinspannv-r. Det av långt isrän
min afsigt och önskan, at med de större Pannor,
som nu pä sina ställe» existera, Bränwinsbränningcn
skulle fa utwidgas; twärtom anser jag det föv
Rikets fannstvldiga wälfärd, al-rahäldst uti dest
närwarande bekymmersamnra belägenhet, i högstamatto
nyttigt, om all Bränwinsbränning för twänns
ars tid kunde alldeles inställas, eller ätmindstone L
möjcligaste matto inskränkas; men detta minnes,
efter min tanka, wistt ej efter den tiltaukta nya?
rnetstoäen och en tilläten Bränwinsbränning i hel»
8 mänader af aret, änskönt med smärre Pannor.
Af erfarenheten är redan tilräckeligen utrönt, ak
med ordenteliga Bränneri - inrättningar, för hwilka
det kan löna siz at hälla en erfaren och i konsten
lii
85r
Lfwad Bränmästare, kan af rn tunna spannmLl
med säkerhet fäs 20 ä 21 kanna Bränwin, dä deremot
med smä pannor, som mäste stötas af okunniga
personer, sällan erhälles mera än 12 eller
högst 14 kannor Bränwin af en Lunna säd, änflönt
lika god med den förra. Häraf följer, at om
620,020 tunnor spannmål om äret med sädana ^
smä pannor förbrukades til Bränwmsbränning, en
tredjedel deraf eller 200,002 tunnor pä detta sätt
more förgäfwes förspilld, och blefwe sa mycket säkrare
en ren nationell förlust, som den kxiowueuia
delen, hwilken blifwer qwar i kranken, ej är as
rrägon föda eller näringskraft, men wäl til stada
för alla flags kreatur, som förtära kranken.
Denna nationella förlust blifwer ännu större,
VM med de nu föreflagna små pannor, efter derest
trer gjord uträkning, möjeligen kan pä g L 4 märraders
tid afwerkas en million tunnor spannmål,
pä lofligt sätt, oberäknadt alla misibruk, som wid
en sä kringspridd och allmänneligen fri Bränwinsbränning
omöjeligen kunna förekommas, särdeles
i stognka orter; hwarföre ock, ester min tanka, af
en sadan »vidsträckt Bränwinsbränning i 8 mäna»
ders tid om aret, allt hopp cm Rikets räddning
ifrån betz narwarande trångmål wore sörswunnet och
intet rum lemnades för den tanken, at de utwägar,
som widtagas til winnande af ordning och
stadga i Penningewasendet, kunde bliswa as en
tvaraktig werkan.
3:0 At igenom de nu föreslagna smä Pannor,
som öfwer hela Riket torde komma at utgöra et
antal af wid past 200,200, wed - conlumtionen L
Riket stulle säkerligen bliswa z eller 4 gängor ftörrs
för Bränwinsbränningen, til obotelig stada för wära
redan alltför mycket medtagna skogar i et Land,
der Olunatets härdhet eller de naturliga näringars
bestånd nödwändigt fordra den nogaste hushållning
med denna dyrbara egendom.
4:0 At igenom Bränwinsbränningen med smA
^ pannor, efter det föreslagna fältet, en stor mmgb
af mennistor komme at fysielsättas med detta kieri!»
arbete i en tid, da arbetande händer sä gansta wal
behöfwas til nyttiga företag för bagge könen om
Rikets förkofring i hushällswägen, och en nyttig
inäullries utwidgande til större afkomsters ästad»
kommande, stall kunna winnås.
5:0 At den förestagna eller nödigblifwande to'
tala förändring af Bränwinspannor och annan derefter
lämpad Bränneri-redskap, om den ock bl fwe
i wcrkställighetc» möjeiig, L anseende til vtilrackligheten
af Kvpparflagare och andra Handtverkare,
som dettil fordrades, skulle, efter min tanka, utan
mindsta nytta eller besparing för Riket, bringa Allmänheten
pä en gansta dryg kostnad, som för d»
siesta blefwe mer betungande än sielfwa afgiften til
Kronan för Z ä 4 är.
För besia och flera orsaker, som jag anser öst
wcrflödigt at anföra, kan jag ej tilstyrka den tiltänkta
förändringen af Bränwinspannorna annorlunda
än sä wida någon sinnes af större rymd
än Kongl. Förordningen af d. 20. Deccmb. 175?
efter hemmantalet tilläter.
Men dä all möjelig inskränkning af Branwmsbränningen,
til förekommande deraf, at en stor
Mängd af utlandst spannmål til HandelsivägenS
betungande, behöfds införas, anser jag sadan inskränkning
mycket säkrare kunna winnås derigenom/
«t Bränwinsbränningen ej blefwe tilläten mera än
2 eller alorahögst g:ne mänader om aret, nämligen
i November manad vm höften, samt Martti och
Upnl manad vm waren, hwaremcllan Bränneriredstapen
borde förseglas. Och som med en panna
af ivo kannor eller deröfwer, likwäl inrättad efter
Hemmantalet, kan winnås större afkastning i Bränniln,
än med smärre pannor, til en tredjedel mera,
fä syrtes jämwäl billigt at afgiften, ester hemmantalet
, der sädana större pannor brukas, bör för
Hemmantalet blifwa en tredjedel högre, än dä en
panna för et helt Hemman enligt Förordningen
nyttja s.
I öfrigt och ehuru angeläget det mä wara ak
E möjeligaste mätto inskränka Bränwinsbränningen,
bnfner likwäl nödigt, at Kronans päräknade inkomster
af Bränwinsbränningen i Riket ej mä blisrva
beroende af en större eller mindre Branwinsbränning,
emedan det eljest skulle upstä en olyckekig
contrakt emellan Statens trängande behof och
en nödwändig omwärdnad för Rikets allmänna
bästa, som icke medgifwer, at en mängd af utländsk
spannmäl införes för at förwandlas i
Bran-vin.
Jag tilstyrker således, at, hwad inskränkning i
Bränwinsbränningen efter Lilbefinnande omständigheter
häldsi mä göras, den afgift af hwarje hemmansdel, utan
Qtstillnad, söm nu blifwer föreslagen, mä oafkorrtadt
rrtgä; men at under den tid, dä en total inställning
af all Bränwinsbränning nägon gäng wid
Avar Mst.växt eller spannmålsbrist blifwer nödwan
-
88;
dig, blott en fjerdedel af berörda afgift mä komma
at afkorrtas.
Dä Riksens Högloflrga Ständer en gäng tilförene
gifwit det stora och lysande prof af deras
Hmhei, ej mindre för Statswerkets uorätthällande,
-> än Rikets allmänna bästa medelst förklarande, at
den erid det titfället gjorda Bewillning L och för
Bränwinsbränniugen borde oafkorrtadt utgå, om
. vek Bränwinsbränmngen helt och hållet inställdes,
sa är ock med säkerhet til förmodandes, at lika
ädelmodigt och pmriotistt tänkesätt ho§ Riksens
Höglofliga Ständer hyses under en KvnungS Regering
, som redan gifwit sä stora med erma len af
sparsamhet och en öm omwärdnad om Rikets »välfärd,
men emottagit styrelsen »vid de mest bekymmersamma
omständigheter. Norrköping d. 4. Junii
?802.
j. lilliencrantz.
Widare upläsies följande af Herr von lin»
Ac kröna, jfonas, inlemnade
Oomjukaste anförande til krotocollet.
Til följe af den rätt, jag säjom Riksdagsman
äger at öfwer förekommande ämnen yttra mina tankar
, har jag äran til H-gloflige RidderftapstS och
AdelnS pröfning aflemna dem, som hos mig up«
kommit, i anledning af Högloft. Hemliga 1K stöttets
Betänkande rörande Brännecirrna u.i Rrter.
Innarr jag likwäl begynner anföra de betänkeligheter,
mig bärroid mött, får jag förklara at
min 'afsigt ingalunda är at förnnndsta Statens
886 "—:
derä grundad; kilgängar, utan är jag bade willig
och stylvig dem pä allt annat sätt understödja,
hwilket ock är hwarje rättskaffens undersatares pligt
och styldighet.
Högloflig» Hemliga Utskottet tyckes först och
främst icke hast afseende pä de Lontracker, som
Landet för twänne ar sedan uppå Tio är med
Kongl. Majit i underdånighet ingätt. De innehålla
, at hwarje Hemman får tillverka Bränwin
emot Tio LiSpunds säds ärlig afgift, och at en
Hemmansåbo, emot berörda afgrfters e läggande,
hade Ulftand för flera Hemman kunna bränna.
Alla LontraÄeis natur medgifver, at dä de
c) med bäda de flutandeS bifall häfoas, eller den,
som i anledning deraf äger nägon förbindelse, icke
deruti brister, kunna de cj ändras.
Drt more öfwerflödigt at anföra, huru mycket
allmänna säkerheten härwid annars lede, och at dä
eontraöksr icke äro tngängna med Ständer, utan
»ned enjkillda, hwarje enstillds samlycke til häfwande
more nödigt inhämta, derföre ock icke heller alle
äro förluftige sina UomiaÄer, och öfwer Götheborgs
Stads Bränneri nag t bcsiut icke är wordet
widtaget, innan Staden deröfver blifvit hörd.
War NLdige Konung, som jag ust alla affeenden
sa uprikligt som underdänigst wördar, lärer ock, om
desta omständigheter i Nådigt öfwerwägande kommer,
icke lemna dem utan nådigt afseende.' Skulle
ock Kongl. Majrt finna för godt, at med Branwins
- tilwerkningen annorlunda föranstallta, torde
Let bock, efter förr öfiigt bruk, icke förr an LowtraLernÄ
til anda supit, warda i werket satt.
887
Dernäst har Högloft. Hemliga Utffottek föreslagit
en Bränwmspannerymd, som «r mindre än
förut warit Maien, deraf följer, at pannorna nu
böra omgöras, hvilket för hela Landet medförer en
ansenlig kostnad; ty den kopparen, som aftlippes anses
och betalas tom gammal koppar, Kopparslagaren
- stall hafva sin arbetslön, och utbrytning och inmnrning
aftöper ej utan mgift, allt uti en tid, dä nödiga
behof erfordra Allmänhetens ringa förråder.
Jag kan således icke tilsiyrka Högloft. Ridderstapek
och Adeln at bifalla Högloft. Hemliga
Utskottets Betänkande i den del det Landet rörer,
sä lange oswanberörda LontraÄ räcker, hwarä g är
ännu återstå, dock öswerlenmar jag allt detta til
Högloft. RiLderstapets och Adelns högst mogna och
L unstiga ompröswande.
ftonas von LnZestrLm.
Friherre Os 6ser, Larl. Det mesta
af der jag hade ärnst anföra, är sä tydligt och wäl
af Hans Lxcellsncs Friherre Lilliancrrnr? och Herr
von Lageström framställde, at jag stulle lro et wi«
dare anförande af mig härutinnan wara ae uppehålla
Högloft. Ridderstapcts och Adelns kälamod: och
sar jag allsta förklara, at ;ag cil atla delar conkormersr
mig med dem. Jag fär allenast tillägga, at
om Ridderffapet och Adeln skulle wittja bifalla Hemliga
Utskottets LxrrsLium klloivcolli» hvilket likwäl
skulle synas.mig wara stridande emot mgängna LontreLler
(ty för annat än (AmrsÄ kan jag ej anse
den med Branwinsbränningen i Riket hlttilS widtagna
anstallr); dä och som i berörda krorocollsUtdrag
ej »ämnes om tiden, huru länge den nya inrättningen
skulle^räcka, får jag ödmjukeligen under»
888
ställa, ak dm ej matte kunna utsträckas utöfwer de
enligt Oovtri->6:LrnL ätcrstae-de ätta ar' Hvarefter
min underdåniga öuffan were, ak H m§ Kongl.
Majit i NKer stnule tackas ater höra Sina Undersåtar-
, detta ämne.
Herr von HossnstLln, I^ils. Jrg utbeder
mig Höglest. RidderskapctS och AdelnS tilstand,
fk öfwer det i fraga warande amne fä upgiswa na«
gm tankar. Utan at inga i Historisk bttätcelse af
hwad med Bränwinet i sednare ttder förefallit, skall
)ög endast yttra unn öfwertygelse, at dä Konung
den III. genom denna wara sökce nya tilgäu.
ar för Sratswerket, war Han bertil brage af
en lwragands uödwättdighet, och at den inkomst, som
sedermera derigenom ulstuttt samma Statswerk, för
dest upränhallaiide omöjeligen kunnat umbäras. Den
nytta, de lisAals Brännerierna i Osconomiskc afseende
gjort, har man k a uste hwarkcn uog insekt eller
erkänc. Da Högstsalig iKonungen i deras ställe införde
de uuwaraude arroliäeu, skedde det för at afhstipa
del enskillda lidande, hwaröswcr Jordbrukaren,
icke utan skäl, klagade. Under bada desta opoguer
har afgifteu icke kunnat umbäras, och sä lärer det
aftven förhålla. sig för framtiden» Öm man betraktar
wart Srars-Werk, torde dest förlägenhet finnas mindre
härröra af utgifterna au af inkomsternas belopp.
Någon betydande mmdskning i de förra ar ej at förmoda
och bör knapr önskas. I intet Laud lärer
Pennlnge-Löntagaren hafwa sämre wilker. Konungen
har likwai giswit ost hopp om den sä kaljgde
xrrionLilö Statens förmjndf^nlUg, men dä detta inträffar,
sta flepa behof färdiga at cmonagq nu sak
-
wade kilgangar. Hivad til Flottorna, til Fästningarna,
til Fölswarsiverket i allmänhet är an fl.iget,
är sa knapt, at hrvar wälsinnad Medborgare, vin
möjeligt wore, borde önska ar se dek manudubbms»
Flera nyttiga anstallter kunna göras til Lande s upkomst,
svin nu antingen mast i ställas eiler ofullkomiigen
werkstallas. Swenska Folket rvidkännes uran
civiswel en ganska dryg brskattnlng, men de > hurde
förnämligast fran äldre osti nnare Niks-Skuld, sant
kostnaderna ;vid et rreärigt krig. Dec, som egenie,
ligen til State» san»manskjutes, torde, i lämnförelse
med andra Lander, icke sinn s drygt. Annu mindre
skall det sa synas, om w» qä ti? uprtnnelstn af ivar
beskattning. Konung den I:ste, som af
Swerige gjorde et stelfstänoigr Rike, fotade Kronans
inkomster pä en grund, hwilken af de ku n »gasts och
mest rankande j alla Länder bliswic aruedl) rör den
rättaste, en äirsK skatt pa jorden, da han cil Kro»
nan indrog kwa tredjedelar af den Tionde, hrvilkerr
undertiden af en annan Religion bliswit Korka» til.
agnad. Men huru utgär denna tionde? Genom ständiga
tionde-sättningar, gjorda under et annat LandtbruketS
skick än det närwarande, widkännes Kronan
en bekydelig förlust. RidderskapetS och Adelns Säte.
ner aro wäl fran tionde intagna, men jag kan icke
misstaga mig, da jag är försäkrad, at Rrdderskapet
och Adeln, det oaktadt, med nöje bidrsger til Sm,
tens behof.
Pä alla desta skäl kan jag icke annat är, anse
den inkomst, Kronär» nu i flera är hast af Bränwinet,
fason, oundroikeligen nödrvändig, antingen de»
under detta ester någor annat namn utgår, eller rät.
kare sagdk, såsom en billig ersättning för hwad Kro»
112
8y» ---------
nan i sin» första lagliga rättigheter werkelkgen saknar.
Detta hindrar likwäl icke, ak ju Bränwms,«fgiflen
warit med stora olägenheter förknippad. Konungen
har osta sttt sig i den smara belägenhet, ar antingen
ga miste om hwad kil State» fordrades eller ock icke
kunna sölja sin böjelse, ak under misiwjpter och dyr
lid gifwa BränwinS-tillverkningen all den inskränk,
ning, Landers wä! äskat. Med et ord, Statö-Werket
har hast et iknsrefls i et »vidsträckt tillverkande
och bruk af bränwin. Det ar för at afhjelpa denna
olägenhet, Konungen gjort den propoluion, om
hwilken Riksens Ständer nu sätt kundskap, och kanffe
ar detta et af de största prof wt cmonagit af
Hans MasttS Landsfaderliga omsorg. Under denna
synpunkt har Hemliga Utskottet sett saken, och ändamålet
af desi Förslag är at förena Stars-WerketS
bestånd med den instkränkning i brLnwinS-tilwerknin,
gen, som Riks-hushällningen kräswer. Man har
anmärkt at LoorrsKer äro asstulna, hwilka enligt deras
lydelse ännu i flera ar böra fortfara. Men besia
CorursAsr äro träffade med Jordägare, som antingen
fjelswe arv »ärwarande eller genom Riksens
Ständer reprefsntsraäe. De böra icke hindra Konungen
och Ständerna at göra en ny östverenskom--  melse, mera lämpad ester 'anders fanna wäl. Myckec
har blifwit sagdt och skeistvet med och emot Bränwinct.
ZU et omättligt bruk deraf tryckt Handelswägsn
och fördsrfwat sederna kan icke bestridas.
Jag tror likwäl at en, inom wisia gränser inskränkt
tilwerkning, för wart Land är nyttig. Ak nu mera all.
beles afskaffa bruket, tärer bliswa en omöjelighet, och
om der more möjeligt, til äfwentyrs icke rädligt- Wi
arbete under et hardt Llirnar och flera omständigheter
göra Spannemaleus frambringande dyrt i Swerige.
- - - rsl
Om wi skutte nyttja densamma til export-wara, torde
wi fä sivärt, ar under Handelns wanliga lopp hälla
Marknad med wara Grannar kring Östersjön, hwilka
i delta afseende finna sig i en lyckeligare belägenhet.
Spannemalens förädling lärer således blifwa nödwä»-  > Vig för Landtbrukets bestånd och tillväxt. Ännu är
den lid icke ur minnet, da Landnnanncu om hösten
mäste falja sin Säd at Stadsboen til ek ringa pris
och af denna orsak, för at fä et erforderligt qn-inrum
penningar, föryttra et större guintum Spannemal,
än han kunde umbära, samt sedermera om wären
nödgas, ofra mot et fördubbladt warde, af samma
Stadsbo återköp», hwad han lil sic lifs uppehälle behöfde.
Brännerierna medförde et mera jämnt och stadgadt
Spannemalswarde och en säker afsättning och
man lärer icke kunna neka at det warit bland orsakerna
lil Jordbi nkets npkomst i senare tider. Allt hwad der.
före tyckes böra önskas , är misibruketS affkaffande, och
detta är hwad Hemliga Uiskottct 1 desi Betänkande äsyfcar.
Huruwida detta föremal upfylleö, är en anna»
sräga. Såsom Ledamot i Hemliga Utskottet har jag
wäl önskat en större inskränkning bade i Panne.-rymd
och BrännlngS-tid. Jag har befarat, at er allt för
stort tunnctal skulle kunna pa det föreflagna sättet af.
werkas, häldst om de af Bergs - Rådet I^irberx päfunna
förbättringar i BränwinS - redskapen komma t
allmänt bruk; och en sadan afwerkning h§r jag i synnerhet
trott afwentyrlig i narwarande stund, da öf«
werwigt i Handeln för wärk kara Fädernesland mera
än någonsin ar angelägen. Likwäl bör jag erkänna, ar
jag blifwjc mött af inkast, dem jag har swart at we,
derlägga. Bonde Stander har i synnerhet yrkat, ar
en för liten Pannerymd blott skulle leda lil fruktlöst
förspillande af Spannemal, och at Hemmans-ägare i
Dr s-7-—-,
allmänhet mera twingas til ex mättelig. aswerkning
genom deras inskrä kia Spamiemals förråd ä» genom
någor annat mevel, sann at mistbruk således woie
minore at befara- I brisi pa tilräckeliga stora Pannor,
skulle de hindras at omvända den sämre elier
sa kallade slö. säd n, och flera Ocker, som nu tilmer- '
ka Bränvin af Hasta, skulle nödgas, för at ej umbära
denna wara, kilgripa bättre Sädesslag, som af
dem icke äges, men mäste köpaS. I allmänhet haf»
wa Landkbushallare yrkat, at större Pannor bereda
besparing af Spannemal och at den möieltga öfwer,
driften r k,!,verkningen icke ska! äga rum, dä hwar öcken
bränner r-l husbehof, samt affättningen i sa belydeiig
man ar inskränkt. Wara härmed huru det
will, sa synes den
»le omsi.iiidiqbrker företommas» De sä mycket öfwerklagade
enskilda stora Bränneriet komma nu at alldeles
uohöra. Til Konungen är öswerlemnadt, at utan
rnindskmnq j 8'«ree>8 inkomster, ester tidernas skick,,
L .nvcks bedos och Handels-mågens Ställning kunna
inskränka Brännings riden. Krogarnas afskajfande äe
der tredje hufwudsokeliga medlet, och pa ek strängt
handhafwonde as hiv.-d derom stadgas, hwilar nyttan
af hela Planen. Dä wi af Konungens nit för dest
Folk böre sörwama Lagarnas werkstaliighet i denna
del, kunne WI MW^I, lofwa ost at se den lid Återkomma,
da en ril Husbehof inskränkt bränning blir nyttig
för raubchruker, utan at-skada de öfriga HuShallsgre-en
och förstör^ sederna hos Nationen. De anmärkningar,
som biifwit gjorda eller kunnat göras emoe
särjkcklda delar ar B tänkandet, lemnar jag at utreda
och beswara ät nuna warda Medbroder i Utskottet,
hwilke bättre än jag känna ämnet och närmare än
jag bidragit til best uret»
Jag får slutelig-»» anföra något t anledning af
hwad nyst bli-wtt rökt singer, at ställa öswerenökommelsen
pä ätta ar. Dek kan icke bliswa min tanka, e«
huru jag hyser all aktning för den Ledamot, som det
tllstyrkt. Jag fruktar, at man pä sadant sätt skulle
gä miste om andamaler. Konungen skulle wid desta
arens förlopp anringen nödgas, bloit af denna orsak,
sammankalla Riksens-Ständer, eller ock »vidtaga
någon af de förr nymade ukwagar. För Srakswerket
ensamt hade Hanö Majit kunnat laka vero wid
hwad redan gjordt är. Annu wara de siuma LanrraQsr
i arta är, och när de aro ti! anda kan HnnS
Majit af Nationens wana at nyttja Brännan och af
den winst enskillde deras dragit, lofwa sig at pä er
eller annat fart fe den närmarande inkomsten fortfara.
Det är Landels bästa Konungen egeiuekigcn haft til
ögnamarke. Wi böre gä Dest »välgörande ofsigtec
kil mötes, och det säkraste ar at bifalla Hanö Majtts
xro^ukrion sadan som den blifwit gjord.
Herr von Rokensteins yttrande hade blifwit afbrutet
af en Drxurakion fran det Wällofl. BorgareStandet,
anförd ak Herr Rädmannen iXIorölinö^ som
tilkännagaf, at Ständet förehaft Heniliga-Utsikottets
LxkrnÄum krorocolii, rörande Bränwins-Brännln»
gens ställande pä en annan fot än den hittils warit;
sch detsamma bifallit under trenne förbehåll:
ilo At Branwins» Försäljnings-rättigheten för
Stad och Land mätte bliswa recchroyas.
2:0 At inskränkning af Bränwins-Branningen,
enar den funnes af nöden, äfweriwäl matte för Srad
pch Land bliswa lika.
894
z o At hivad nu om Branwlns-Bränningen be.
flllkcidk biifwer. Matie förbllswa orubbadt inkil dest
Konung 06) Ständer annorlunda öfwerenskomma.
Afwenwäl hade Borgare Ständer förehaft Hems
liga U.skvttete krmocolls Utdrag rörande Ilmc-i-Skul. .
ders betalande med (Asclii-S/dlar och 20 kroLsn»
Hgio under de kwanne ar rerlissrionsri pästär, och
funnit detta li^uiciskinnr-sätt ival wara sörknippadt
med åtskilliga swärigheker, men för omständigheterna
af RÄsHt-ttinn berörda krnkocollb-Utdrag bifallit och
för sin del önskat, der de öfriga retprÄivg Ständen
äswen skyndsamt matte behaga derom sig förena.
v-pulsttonsn besivarades pa manligt satt och
afrradde.
Derefter förr for Herr von kolenstsin kil slut
med sit yttrande.
Herr lls^ksnstrolä, Lkristisn, upläste
följande:
At et öfwerdrifwet behof af Spannemäl ulisran ^
är en af de betydeligare orsakerna lil wär handels
rmderwigt, hwilken ater wallat Loursens stegring
och i sammanhang dermed axlats, samt at en nt<
widgad Bränwins-tilwerkning i stor män åstadkommit
detta öfwerdrifna SpannemLls-behof, lärer
wara allmänt erkända sanningar- Högloft. Hem- «
liga Utskottet har äswen ä samma grund fattat
Letz tilstyrkande af inskränkning i demra maras
tklwerkande; men marrne den föreslagna inftrankningen
är tilräckelig ansvara ändamalet och
befria ost frän förnyandet af den oroande tid, dä
werkelig brist updref priset pä en tunna Räg, pä
flera orter, i synnerhet inom Bergslagerna, til n
R:dr och det ester en äring, hwilken, ehuru ej rik,
likwäl ej gaf anledning til klagan öfwer mistwäxt
och dä mänge saknade tilgäng pä lifvets första behof,
bröd, under rikelig tilgäng af det tilgjorda behofwet,
Bränwin.
W inskränka Branwins - Bränningen ttl blott
Husbehof, hafwcr warit Högloft. Hemliga Utstottetö
tanka, men jag wägar yttra min farhaga, at,
med de föreslagna Pannerymder, genom nyligen
gjorda förbättringar i Bränner i-konsten, en iilwerkniog
wida öfwer detta behof kan astadkommas, och
at säledeS det onda, hnilket drabbar Riket i allmänhet
och hwarje man eustilldt, blott til någon
del wore hulpet, utom den wädeliga inflytelse en
för lätt tilgäng pä Br-änmin äger pä de flestas af
allmänna hopen seder och moral, hwaras nägot
hwar lärer haft tilfälle se bedrvswcliga exempel.
Af sädana grunder tar jag mig den friheten
framställa min tanka, det jag anser 6o KannorS
pannerymd såsom et för Hnsbehoss BranwinsBränning
-tilräckeligt maximum för högsta sainmanlaggda
Hemmantal och zo kannors pannervmd fbv
et helt Mantal, efter hwilka gisna pannerymder, de
för hemmantal öfwer och inunder helt mantal pioxorriourliter
jämnkadeS, dock med bibehållande af
15 kannors panna för mindsta hemmansdel. Det
kunde, torde hända, lätt dömas, at, boendeti Bergslag
, hwarest hemmantalen i allmänhet äro mindre
och Man förenade, jag yttrar mig uti en sak, som
ar. mig» nära-MMkig , men jag äger t-wartom lii
-
8-l6
fälle- at i flerfaldig mätto begagna den föreflagua
högsta pannerpmden och blifwa Bränwinsbrannare
pä stor tcala i en ort , der denna wara aldrig las
rer sakna afsättning; men min öfvertygelse om saken
rattas ej ester hwad egna fördelar kunde föreskrifva.
Dek wore önskeligt, om Bränwinsbränmngen
i Städerna Lunde genom öfverenskommelse
werkställas af nägra fä, hwilke för famteliga Jnwänarnes
behof idkade denna handtering; en »verkelig
besparing wänns derigenom, sä wäl wid sielfwa
bränningen som uti wedätgänger; men wid den
af Höglofl. Utskottet föresiagna mindre flwerknings
afgift fär jag yttra mina betänkligheter. Dyrare
inköp af wed och accisen pä spannemäl aro Le kostnader
som höja Bränwins - til.oerkni"gea i Staderna,
jckMnförelsewis emot Lande'. Deremot ägev
Stadsboen wida lättare afsättning as dest til äfwentyrs
öfwer netto hnsbehofwe: jkedoa Bränwinstilmer
kring, da större antal personer, som förtära
Bränwin, äro ä et ställe samlade eller der wid
mängfalldiga tilfällen sammanstöta. Jag anser derföre,
at Städernas brännerisrihets - afgift bör wara
i lika förhällande med den för Landet föreffrifna.
Wid Stadermas Bränwinsbränning företer sig er,
annan omständighet, hvilken med detta ämne ägev
nära gemenskap och torde förtjena upmärksamhett
De flesta af Rikets Styder aga inga eller ganska
vbetydeliga skogstrakter sig tillaggda til wcdbrauds
erhållande. H vad som saknas, mäste sökas frän
närmast belägna Hemman. De flesta af Lesia i synnerhet
inom Bergslagerna, äro dels indelta tik
tackjernsblasning, dels underlaggda Bruk. Starks
inflyttningar tik Städerna i sednare tider hafwa
ökat bristen och dyrheten af denna sundsängeliga
wara
897
wara. Al genare och mindre kostsamms utwägar
af wanartiga och illasinnade blifwit stkm lil d.st
erhällande, wittna de förhöjda witesstrbud, stm äro
satta pä de nära Släder belägna skogstrakter, samt
Tings-krotocollerna ä sädana orter, huru ringa de
blifvit aktade. Exempel pä ytterligheter af tiltagsenhet
kunde anföras, stm utöfwas af sädana, hwilka
gjort olofligt ftogsfäng til et flags handtwcrk.
Det är at befara, at wid en tillagande b ist pä
bränsle, men fortfarande Branwins-silwerkning, Ve
nära Städer belägna skogstrakter löpa fördubblad
fara för sädana tillag, och en annan mans egendom
ofta kilgripes för Branwinspannans n"derhällsnde.
För at hälla illasinnade tilbaka, och för ak ytterligare
freda Medborgares under Lagens synnerliga
wärd och hägn ställda egendom, som genom sin beskaffenhet
det i synnerhet behöfwer, nämligen steg,
wägar jag stresiä, at, om någon, hwilken Branwinsbränning
sig Mi Städerna atagit, beträdes
sjelf eller desi tjenstefolk, med desi dragare försedde,
idka olofligt skogshygge eller weds afföring, mätte,
utom de i allmänna Lagen stadgade böter söp skogsäwerkan
samt de särskillda witen, hwilka kunna
wara äsatta, anses skyldig til et wike af mindst Zo
R:dal., med ftarpning i straffet för nprepade förbrytelser.
Utvm den säkerhet, sonr genom sä ansenligt
wites utsättande torde kunna winnås för
euskilld egendom, kunde kanske äfwen derigenom
den sörman erhällas, at omtanka» af dem, hwilka
i Städerna känna bristen af bränsle sä til Bränwinsbränning,
som andra behof, kunde mackas at
nyttja torf i stÄlet för wed, hwilken kan med ringa
kostnad ä siesta orter erhällas eller tittedas, och r
synnerhrt nyttjas med förmän til Bränwinsbrämsing,
11Z
För öfrigt och dä Högloft. Hemliga UlffottetL
Betänkande gifwer tilkänna, at genom en ökad afgift
af 2 lispund Räg af hwarje Mantal, minuteringS-afgiftcn
för krögener kunde borrkgä och defta
förstinna, instämmer jag derutinnan, samt hyser det
underdåniga hopp, at Kongl. Majtt i Räder läter
taga de kraftigaste mätt och steg til de förberftigK
Bränwinskrogarnas afstajfande och förhindrande af
all Bränwins-minutering ä andra än de uti Högloft.
Hemliga Utstöttes Betänkande utsatta ställen.
Herr Nalmlkölä, Lenjamin, upläste st
OiÄamsn til krowLoUet, fä lydande:
I förehafwande ämne får jag den äran r
kvrrthet yttra mina tankar. För min del ansen
jag frägan om Branwinsöränning wara sä betydlig
och angelägen, at den kan sättas näst efter löealikLtionLn,
och at om den förra ej, sä mpoket möjeligt
är, inftränkes, gör den mycket hinder i den
ftdnares werkställande. OfrverwigL L wär handel
med utländningen är oLvedersägeligen et stort mede-L
til Rikets wälständ, förekommer hög wäxel-cours,
silfwers utförande, facilitera;- wär utlandsta ffuldS
betalande, med mera. Men denna stora förmarr
lärer ej fullkomligen kunna winnås, sä längs wr
«re nödsakade förfkrifwa och köpa utlärHst spannLmäl.
At undwika det, är wäl för uärwarande deri
säkrasts utwäg at göra en stark indragning af Bränwinsbränmug,
häldst sä länge Naz-a^iner ej öfwerallt
i Riket ärv inrättade. I följe härutaf
underställer jag ödmjukast, om ej en underdånig
ansökning hos Hans Kongl. Måill kunde göras,
at i twänne är, som nu komma at grundlägga
kelllilaliousn, ej någon Brättwinsörärmiiig mtars
blefwe tilläten , an. 4 högst 5 »eckor om wären,
och äfwcn sä länge om hösten, under hwilken tid
jag säkert kror sä mycket Bränwm kunde tiln«-  kas med de, förkstrifna pannor, som wore nödigt til
Husbehof. Ändamälet bör och mäste ej wara, at
söka skor winst genom försäljning. Utom annat
torde wäl sägas, at igenom en sa korrt bränningStid
Bränwiuet blefwe mocket dyrt, men jag wet ej,
vm det skulle skada. Hvad iulluauca öfwerstödigk
Brämvins nyttjande har pä hälsa och sederna, behöswer
jag ej nämna, derom är förut tilräckcligen
Arifwet. Utom betz hasme wi fullkomliga bewis derpå,
dä efter Hans Majus scdnaste NäLiga förordnands
och förbud af BränwiuSbränning, Branwinet geck
til et owanligt högt pris, hrvilket hade den »verkan,
four något hivar lärer funnit, at i synnerhet ibland
den'mindre Classen, sällan någon syntes, sä »val v
Städer, som pä Landet, som af starka drycker »var
helastad, ända til det, at mänge, som derpä warit
mycket begifne, alldeles uphört med Leima elaka
wana. För öfrigt är jag försäkrad, det största
delen »vältänkande Innewänare i wärl Land stulle
wara nöjds med förstnälmiLa författning, dä den r
fä stor män bidrager lil Rikets »val saint likafullt
ej undandraga sig til Kronan betala den itipuleraäo
asgiflen.
AnmälteS och emottogs en Deputation ifrän
Del Hederwärda Bonde-S'ändet, anförd af Riksdagsmannen
kllilg Lvenslon, som förmälde, at
Sländet öfwer Hemliga Utskottets Lxtraökum kroLoLoIIl,
rörande li^uiäation af Lanco-Mynis-SkulLer,
stadnat i det beslut, som medföljande Lxtraäum
krotocolli innehölle, htvMel nu asiernnadeck.
yoo »?..n .  -
Oexutationen bxfwaradeK och afträdde; hwarefter
upt.ifies johanda:
Iktörag afk-omL-stlsr- hållet hos -et ><e»
-erwärda Bon-e Ståndet, wid Riksoa§en
i L7?sr" koping ben s. Jfunii lFoo.
H^nliza UstoLtets krotocolls - Uwrog af förlidna
gårdag uplesteS, hwaruti rilstyrkes, ar alla
som äga Lpocio-myuLs-fordringar, undantagande
wi§a uvräkaase W ok, pL Lrbälme är maga ginöjas
med blotta räntans ätn utande L Lanco-Sgecis;
men om de inom förnenämnda tio mitha attvrnma
sjelfrva Lapilalsrna, at de dä maga wara pligtige,
at ätnöja stg med betalning i Lreäit-Srdlar, jamte
det för kealilatiousn faststalldta ^o-io af 2 0
xroLent, m. m. Och sann B mde-Stände; ftälig',
ar detta Hemllga U^ottcts Betänkande lil alla delar
bifalla, hwarom U drag af krotocoilst skulle
kil Le öfriga KefpsHiva Stånden utfärdas, läll 1'uxra.
Lx kromcollo
I.3rs 8^ai strom.
Hans LxesII^nes Grefwe Kuurk, Leie.
Jag fl ner dm wä>da Ledanwkens Herr Landshöfdingen
von st >tirems x trande sä wä! grundahl,
at sag allenast skalle borxttaga en dyrbar lid med at
widlöftchk tala i denna sak. Lckwäl torde tillatas
mig med sa yrd begära upsysmng om meningen i
et par punkter, som lag ka ske icke ratt fattat, men
som nä;on nättvarandr 5?em!iga Ulskotttts Ledamst
torde rvara sa god och lemna mig.
9si
Det ar saadt, ak branwkn får til Afsalu kranspitcr,
^, me» icke om iadant äfwen rar ste siöwägen.
Detta lilstand är i synnechet hö-zst nödigt för
Skane, som är en sädesgifwaude och täkt inbyggd
Landsort, hwarest allt Brännvin, som t>'werkao for
kreaturens framfödande med dranken, icke kan eoutumsrss.
Ej eller har Zog rätt fattat, huru för-all »der
skall wara med gardar, som Utgöra mera än fm hela
Hrmmm, om pam^rymdcn får wara större eller
kiva pannor uytijaS.
I öfrigt instämmer j-g med Herr Oswerstsls-ieme»,
nren Lcdrni >e> lorvL tankar deruti l synnerhet,
a? Aborr pä utjord-'.,', std-re Torpare och Mölnare
maga fä bränna Brämm» emot de wilker, som
Herr AfversteHurensmen för stvgit.
Sluteliqen och hwad tiden angar, under hwilken
Bräntvinsbränningen efter nu sörcstagna msrkmäc skall
fortfara; sa och emedan Landtmannen inom en korrt
tid, i anseende ril omwäxlande För-attntngar, warit
nödsakad omgöra sin redskap, hemiraller jag, ar först
de ännu Återstående 8 arén a> d t sidst stukade ärrenäs
- Omlrotlec makce t,l ända ga, och sedan ankomma
pa annan öiwerenekomiltelse emellan Kongl.
Majjt och Riksens Ständer.
Friherre voya, fobsnrlon.. z.
§. af fdrwarande Betänkande har gstwit mig en
tceupuls, den jag ödmjukeligen auhaller fä omnämna.
Drk tilhör witzerligen en god Lagstiftare, ak, sa mycket
pä honom kan ankomma, försvara utwagarna för
§22
Lagbrytaren; och otwifwelaktigt är det et fel, om
han, i stället ar sadant iakttaga, lättar och befordrar
Vem. Denna §. formar, at pannor och redskap, un--  vcr dea tid af 4 ma:>ader, pä h,vilken bränning före
bjudes, fä wara oförseglade: och genom venna lättnad
för förbrytelser, stridande mot hmad ivid de flesta
förbud lstttjls warit förenadt, fruktår jag, ak den enfaldige
Bonden liksom försattes i en beständig frestelse
at begå dem, och andre äter at derifrån lana
nrfagker. Det kan icke undfalla nägons upmärkfamhtt,
ar det su för den wjnnjngslystua kunde bllfwa en
gansta lönande i^eculLtioo at VM sommaren upköpa
spannmål och förvandla den til branwin, ty der är
ben ärSliden, som brännstnet, i anseende lii dest
nöd-vändighet för arbetsfolket wid bergsten, alltid är
dyrast: och med eftersinnande deraf, fa wäl som huru
långt egennyttan i dylika fall redan mifak sig kunna
ga, tror jag den af mig anförda olägenhet och desi
följder ingalunda urrvägas af den, som för Kronobecjeningen
upstar genom tidsspillan. En Lags moraliska
godhet är i min tanka wida angelägnare, än en
sä ringa del af Kronobetjeningenö lid: ost) da denne
hittils wsrit rilräckelig ar kiva lil tre gangor om aret
»verkställa försegling, sa tyckes mig, atdensäfwen hädanefter
kunde tillära en enda försegling. Det är pä defla grunder och
för at, sa mycket möjekigt ar, hindra och förekomma
brott, hwarigenom Z:s ändamäl motwerkas, som jag
wagar hoö Kongl. Maj:t underdänlgst hemställa, at
BränwinSpannor och redskap maga under förbudstidcn
förseglas. Mell om Kongl. Majit icke skulle i
nadcr täckas finna denna ändring i krojrAst lämpelig,
sä får ril Kongl. Maj:ts nadlgsta bepröfwande
jag i underdånighet öfwerlemna, om icke, akmmdstone
all olikhet i e» Lags stadgande för alldeles lika E-cku»
bör sorgfälligt undivjkas.. Denna §. innehåller först,
9OZ
ak redskapen blifwer vförseglad under de 4 manadcr,
som bränning icke är cillaten, och sedan litet längre
fram, ak da deremellan inskränkning och förbud göres,
sä böra pannorna förseglas. Jag befarar, ar den
ringare Classen icke inser skälen lil denna olikhet, titan
twarrvm torde deraf taga stg anledning til den
kanka, at da Regeringen i dek ena fallet betager dem
ucwägarna til förbrytelser, men i der andra iemnar
detza opna, med förbudet i dek sednare icke ar något
särdeles alfware, et begrep, som skulle föranleda ef
allenast til Lagbrott, utan äfwcn kil en mindre aktning
för Författningar i allmänhet.
Herr 2 i b «r, Okristöpkar Ladislaus.
Hemliga Ulskoltecö Betänkande utsätter tydligen, redan
i dest början, innehållet af dec ämne, som nu bljswie
Riksens Stander öfwerlemnadk; nämligen widtagande
af en Författning, som pa en gang bör fylla det dubbla
ändamål, at förekomma Rikets och Sedernas skada
och tillika försäkra Stats-Wecker om en inkomst,
hwilken Hemliga Uiskotrer, för hwjlket Stars-Werker
ar upwist, til betz bestånd ansttt oundgängelig. Egenteligen
tilhör det nu Ridderskapet och Adel» at kaga
under pröfning, huruwida detza bagge syftemål, genom
den as Hemliga Utskottet förcstagna uttväg kunna winnås
eller ej.
Man torde med skal förmoda, ak de flera här
yppade LooliäerskivnLr ej kunnat under öfwerläggningarna
Hemliga Urffottcc undfalla, och at dek först
ester moget öfwerwägande wägar upge och liistyrka
Len plan, son, Kongl. Maj;t bifallit.
Efter hwad jag saktat, imvändes hufwudsakcligcn
emot Urflorkers Bktänkande ben helgd, som et
LonlrsK, flutadt pä tio ar orytgeligen bör äga. Det
är en önskelig fannivg, at L n-r«Ä:r böra wara he»
liga; mea intet Lvrmalck stines likwäl, som ej genom
öfwerenskommrlfe esnelia» Lonlrskenrsrng kan
häswaS. Det är reda» anmärkt, ak Kongl. Majit
är a ena sidan LonrrsbLur, och för Desi upsal och
willlr hanne wi en säker borgen i Dist nådiga sam,
tycke til UcskottetS Betänkande. Swens?» Folket är
andra Oamrrksnren och Sw»uska Folket rs^rrelLmorzz
af Riksens Ständer. Dä veste med KonqlMajck
öfwerenskomma om ändring i det Lor>lr»5k,
som mellan Konung och Swens?» Folker bliswit slutade,
kan jag sör min del icke deruti inse den mindsta
olaglighet.
Ds mindre betydande anmärkningar, som wid
UlskottetS Betänkande bl nivi k gjorda, såsom om pannen,
md, längre eller körnare brännmgSkid m m.,
torde bäst ge rom stel wa Betänkandet kunna beswaraS,
dä Utskottets vgnimarke just warit at sinna en medelwäg,
hwariaenom Svannemalen ej til öfwerstöd för»
brännes, och Laodcmannen obrhindradt, efter hwatz
»rsmaxt och tilgang pa säd mcdgiswa, får upsylla sit
behof. Hwad aker beträffar den af warda Ledamöter
föreslagna bestämd» tid, da den nya Författningen
skulle ammgen ragu sin början ester uphöra, hemstäl,
ler jag Hdmjuki ligen, om icke, da Hemliga Utskottets
Betänkande icks näm»ec »ägor derom, dest innehall
allena mä bllfwq ämnet för dfiverläggningorna och bestämma
dcr.rs gränsor. Icke eller finnes uti Kongl.
M icks nätzlqa ?rn^vkllion någon anledning at dem
deröswer unvidga.
Jag täger derföre den frihet förestå, at Högloft.
Ridderftapkt och Adeln behagade begära en enkel pra»
posinon iil bifall etter ofstag af Urftottets Betänkande,
och i förra faller öfwerlenma at Kongl. Majit ak
uki de mindre delar eller äskailler af Författningens
»verkställande taga de makt och steg, som Dest wishet
och hulda omsorg för Dest R«ke kräfwa.
Herr I^e^onKolpe, ^nnas hamnel. Utom
fran Borgare - Ständer, har ännu icke underrättelse
inkommit frän de öfriga Riks - Ständen, hnruwida
de i allo antagit och bifallit Hemliga Utskotkers
Betänkande. Det kunde således hända, at antingen
Preste- eller Bonde, Ståndet betinga sig lindring
eller askorrming uki BranwiuSafgjfccn, etter annan
förman med Pannerymden.
I sadan händelse hemställer jag, om icke Högloflig
Ridderftapel och Adeln ma förbehålla sig lika
»vilkor för sina Säterier och Frälsehemman, i synnerhet
för Frälsebönder, hwilkas ratt och bästa Ridderfkapet
och Adeln cilhörer at bewaka. Hwad ater Borgare-Ständec
angar, sa har det förbehållit sig fri försäljning
af Bränwin a Landet; men ftulle der tillätas,
sä böra ock Städerna erlägga lika afgift med
Landet. Städerna arv nu icke pälaggda mer än kanske
hälften af hwad de förur ftaltar, hwilken lindring
lärer skett för dec at någon försäljning derjfrän icke
skulle fa fte a Landet.
Herr tte^kenlkälst, ^äolpk, upläste
följande til krotocoltöl:
Sedan sa mycket blifwit taladt i detta amne, wore
förmätet af mig at widare härmed Högloft. Riv
LL4
-
dcrskapet och Adeln uppehålla. Jag får derföre i ödmjukhet
block yckra med fä o»v hwao som fästat Nijir
rrpmärksamtzet- Afgrften tör Brönwine^bränningen är
en Brwiilnjng, som fordras c,l Sratö-Werkets b fich;
hwarföre giswa den namn af Branwineskan?
Sa snart jag betalar för en sak, stor jag mig stafwa
rakt den möswc,; nar det mig nekas, upkommev
mifsndjs önvcc BränwinSsörbud, pannors storlek och
alla Författningar, som i dcrta ämne cagas. Om
man i dest ställe kallade Bränwinsstatten: Riksens
Ständers Bewikkninq i Spannmål til Stats - Wer.
ket, som utgeck pa samma wi§, som all annan Bewilluing
och pa de grunder, som nu för Branwinsskatten
bliswa bewilljade och fastställde, sa bleswo StatsWerkeis
behof ställda fran Bränwinspannor, och
Riksens Ständers Författning, at uta, någons mer
eller mindre lidande, i anseende kil Hemmantal och
Pannerymder, i underdånighet förestå och widkaqa de
bästa Författningar för Bränwinsbrauningen, sedan
denna wara bltswit cn sa betydejig artikel i Sveriges
^inaoce-Historia.
Herr 8teör, snkian Axel. Det är i §-
genstap af Hemliga Ulskottets Ledamot, som oafbrutet
följt detta ämne under öfwerlaggningarna uti Hemliga
Utskottet, som jag kror min skyldighet mara, t
grund af wista Ledamöters yttrande lemna följande nödiga
uplysningar. Den skiljaktighet, som förefinnes
Uti Hans blxeellancs UilliÄNLrarurs äiöi^men emot
Hemliga U skottets Betänkande, bistar hufwudsafeli»
gast derurmnan, at Hans Uxcellencs trott dck uti
178? ars Förordning stadgade kannernmmet af 60
kannor för et helt Hemman, hwiiket med 1798 ars
Förordning blef ytterligare sastjiälldt, borde nu äswen
— s°7
bibehålla^, pa det man ej sl^stle wara nödsakad laka
acer omgöra sin BränwinZ redstap, som sa nyligen
derefter bliiwit reglers'!. Flere af Hemliga UiskotletS
Ledamöter inom detta Srand moro af lika tanka med
Hans LxceHencs, afwen jag; men hela BondeSiän»
dt c, sa wä! som större delen af Preste- och BorgareSra
idck bestridde ber, äsivcil någre af Riddeiflapet
och Adel". Men jag får derjämte tilkannagifiva, at
denna stiljaktighet i Panncrymden ej betyder något;
ty de» som äger et helt Hemman under eger bruk,
och derjämre, mom samma Län beläget, ytterligare et
h lft Hemman under eget bruk, äger rättighet
sammanslå fia Brännings-rättighet pä et af
dosta stallen, dä en sadan förut innehafwande 6O
kannors Panna kan begagnas som af Betänkandet
widare inragcs. Dernäst förekommer Herr Lagman
vnn htvilken uri stt OiLkrmrn pastatt, at
det m-d K'»gl. Majtkö sednast ingangna ^rrenäoLnnrisA,
hwara ännu 8 ar återstå, borde oryggeligen
bibehallae; harwid får wg anmärka, at sedan Kongl.
Majtt för Hemliga Utskottet uti sia Nådiga
Li.ion förelag rt detta amne, med yttrad astundanj at
Hemliga Uistottet f^iille upgistva prcjetk ti! Bränwins-bränniagens
urölwande , hwarigenom en hwar kun»
de fä begagna sigås dennc rättighet ri! sit husbehof, men
at derjämre mätte förckommas den oskäliga Bränwins-rilwerkntng,
som någre genom större Bränneriers
Inrättningar idkat, som medtagit et ansenligt
SpannemalS förråd, hwarigenonr särdeles i de sednare
arén man warit försatt uti yttersta bekymmer om nödig
brödföda för Allmänheten, och at derjämre afgisten
för BränwinS, bränningen, hwilken Stats-Werket omöjesigen
kan umbära, matte bestämmas pä et sätt,
at den säkrare utgär och ak, i händelse af mistwaxtar,
Kongl. Mgsit sann sig söranlaten lil större eller
mindre den tillätna BränningSkiden inskränka, afgiften
icke deficomindre i det närmaste borde utgå, sa
har Hemliga Utskottet af sädana skäl trott Kongl.
Majtt Sjelf ansett defia 6onrrsä:er uphäfna, och således
ingen betänklighet haft förändra BränwinsBränningen,
pä et sätt, mera öfwcrensstämmande
med MmanherenL önskan och bcqmamligheter ochKgl.
Ma>:ts Nådiga afsigter. Hins Lxeellsnce Grefwe
Mauril trodde ej finna uti Hemiiga Ulskottet- Be.
tänkande stadgadt, huruwida Bränwins-lmmporrsn
stölede» more tikaten, likasom i händelse man ägde et
större Hemmantal under eger bruk och uti en by beläget,
an s hela Hemman. Hans Lxcsllence äskade
uplysning, huruwida man för det öfwerskjmande Hemmantalet
skulle asgifkrn erlägga, utan nägon Bränvingsfrihet
derföre. Herr Majoren lrmnade derä dm
uplysning, at uti Betänkandet more Bränwinsrrsnsporren
tilläten oinskränkt; deruti more ej nämndr, om
rrsnrporren skulle ske Siökedes eller Lmdwägen, hwavan
Herr 6/l»jnren trodde, det äepenäsrgcls af en
hmar, ar besörja tron,porten bäst han kunde, sjö - el.
Icr jandwäg. Hwad äter det sednare angar, sa uplyfer
Hemliga Ulskotters Betänkande, at den som äger
utöfwer ; hela Hemman inom samma Län, beläget
under eget bruk, får derjämre hasmsen särskilld Panna,
utöfwer dea Pannerymd af 90 Kannor, som för
5 Hemman är tilläten, sä stor, som det öfwerskjurande
Hemmantal i jämförelse med den tvid Betänkandet åtföljande
rsrikk' utstakar. Hans Lxeellence har i öfrigt
trott, ar som 8 ar af det med Kongl. Majit
nyligen ingangna ^rrenäe-OmlrsK: om BränwinsBiannittgen
ännu äterstä, lärer denna återstående lid
bluma norme för antagandet af Hemliga Utskottets
Betänkande; hwarwid Herr Majoren lemnade den up»
lysning, at, hivad tiden angar vm detta prvjeQ, antagande,
hade Hemliga Ustkocttt ej ansell tilhöra dest
utlåtande, uran ankomma pa Riksens Ständers eget
bepröswande. H rr Usrrr» l^uclvig L >^e förmenar,
ar förseglingen af Bränwlns-Pannorna under de 4 mannder
af äret, dä all Bränwmsbräiinmg är förbuden,
more af högsta nöden, hwilket likwäl H mliga Uiskotret
t sit Betänkande ej kunnat tilstyrka. Jag anser
mig skyldig rilkännagiitva de murive^, som föranledr
Ulskettet akej tilstyrka denna förscgling.Ulom dek, at deste
4 mannder, som äro Sommar-Manaderne, äro oyen»
lige til ali BränwinStilwerknina, sä är Allmänheten af
bägge könen wid denna årstiden sä systelsatt med jordens
skötande, at e„ Branwlns-bränmng den tiden är
särdeles at befara. Hemliga Uistkotlcts Ledamöter haf.
wa derjämie noga känt beswäliighecen af en sadan
försegling för wederbörande KronoBerjente hlkkils, men
härefter blisiver den wida beswmligare och snart sagdt
omöjclig til sm wcrkställighet; ty et stort Bränneri
bliswer nu söiwandladt ti! manga smä; di tzntom hafwa
Hemliga UkssoltklS Ledamöter, genom den silla ersa.
renhet de kunnat aga, sunnit, at förseglingen för för»
bryraren e> warit hinderlig uri ukösningen as stn begärelse;
hwarföre ock Hemliga Utskottet uti det p,ojeQeracie
straffet trott finna et säkrare medel lil förekommande
af brottslighet, an det förseglingen medfört'
hwilket likwäl ali» är undcrställdk Kongl. Mastcs Na*
diga pröfning. Herr lVlsjnren förenade sig til flut
med Herr Slats-Lecrerersren 2>ber, med anhållan
om prvpostckon pä Betänkandet lil bifall eller alfing.
Hans LxcsIIerice Herr Grefwe lruurk,
Lric. Jag märker as mina grannar pä bänken, ar
jag kanske icke nog tpdcligeu ex^rimclac mig anga.
§18
ends tiden. Jag fäs derföre förklara, at nu'n mening
är, dec nu tilaörande vfwerenekommelse ma först fortfara
de 8 återstående arén ar der si1?st inganguaLONrrsÄsr,
och sedan kil dess Kongl. Majit wid infallande
Riksdag med Riksens Ständer annoclnnda öfwerenskomma.
Grefwe Ickamilron, nelvig.
Jag har i synnerhet fäst min upmärkstmihst pa Herr
Stats-8LLrereraren dibars yttrande, ak det, som nu
wore i fraga, anginge et LonrrrS emellan Konung
och Ständer, der Konungen were Leir ena Lunkrakenrsn
ocb Stäuderne den andra. Hvad Konungen
angar, mcdgifwes, at han ar den, fem undfar asgifren,
men ordet Ständer är här för obestämdt. Et
sadant uttryck skulle kunna föranleda kil den oantageliga
meningen, som om trenne-Stånds, eller, med andra
ord, den sa högi ljudande Ständers röst har skulle
äga rum, hwilket ar mot sakens natur, sa ival i
Bewillningswagen, sorn ock om hwart Srand ansagS
sam en särskilld Lonrrgbont. Afwen under denus
synpunkt (hwilken llkwäl jag ej ril fullo bejakar) har
hwart Ständ i sin magt, enär tiden inrraffar, ar afsäga
sig ester fortfara med sit OonrrgÄ: En rättighet,
som wid förr afsturna ashan,dlingar mellan Konung
och sarDlda Undersåtare alltid nied fog bliswir jagtrågen.
Grefwe lVIorner, (larl Ossirisl. Fra
gan
om Branw!nLbrannin,>en j Riket har flera Riksdagar
utgjort et brydsamk OfwerläggningS-amus hos
Riksens Ständer. Wid 1772 ars Riksdag öfwerlemnades
derm af Ständerna til Hans Majus föranstaillande.
Wid 1786 ars Riksdag förekom denna
staga ä nyo, likwal icke pa anim säu, är; at Ko
-
MMgen prcipnnoraäs at frigifva densamma emot wista
tunnor Guids afgift af Riket. Dec Beslut, som dä
af Riksens Ständer fattades, fann Kongl. Majit sig
icke kunna antaga. Korrt derefter ställdes Branwinsbränningen
i Riket under /ärrenäLn, och ifrån den
tiden han rättigheten at derom förordna warit ansedd
såsom et Usgale. Aw det närwarande lärer tanknn
wara, ak Hans Malit i Nador will återlemna
BrännmgSrättigheten är Nationell, under de willor
H.miljga dllfkottetS ?rorw col!r Utdrag limchällcr^jmen
jag får harwid ödmjukeligen erinra, at enligt de derom
förut ingång/,a Oner-Qm- pä tia är, hwaraf endast
'wänne aro sörstutne, hela älta arén ännu återstå.
Jag, för min de>, tror, at för dem af R kets
Jnnewanare, som genom wa! äga redl ick orna Iwer wid
Riksdagarna, kunna deste re^resemamer uybafwa stikå
LmnrsAsr, men en stor del af Rikets J.mewanme
stnnrS, som icke ager nägra Ue^relenrsnrer ^ och i -  rande de med deni ingaNgna Lomr-iAer anser ' jag ef
mig tilstandigt ar mig yttra. Höglvst. Riddcrstapet
och Adeln kan efter min tanka för sin del bifalla
det i fräga warands Hemliga Utskottens Betänkande,
och jag förklarar at jag bifaller detsamma, men meder
förbehåll, ac Nidderskapet och Adeln derigenom iste
anser sig »agot hafwa bcflurit för dem, som wid Riksdagarna
icke äga Re^rolenianrer. Likwal och dä et
ingånget OmraA, för åtskilliga orsaker skull, icke gerna
kan räcka, i ewigher, tilftyrker jag i ödmjukhet, at
Högloft. Ridderskapet och Adeln bifaller delta pkvfeÄ
blott lil nästa Riksdag, emedan nya rc^eel-nranrcr
da insinna sig/ som i detta ämne kunna wilsta njuta
samma rättigheter at besluta, som be wi nu ut.
-IL ------
Herr 1i§erkjelm, 8 eVT kl 6 ulkLk,
»fläste följande:
Dä jag, såsom medlem af Hemliga Uftkottet,
icke warit af enahanda tankar med xluraliteten,
som stadgat bestulet, utbeder jag mig Höglostige
Ridderstapets och AdelnS ivördnadsivärda tillätelfe,
at i delia ämne fä yttra min särstillda mening.
Bränwinsbränningen är af mycken wigt; kreaturen
hämta af bran ken närande födämnen, den utspisar
et swagt eller illa bergadt foder, hwarigenom
spillningen blir fetare och således gör jorden mera
bördig. Bränwinet, matteligt brukadt, styrker Landtmannen
wid sina tunga arbeten, och är det enda,
hw armed Allmogen kan fägna sina wänner, sit
tjenstefolk samt göra lifwets mödor drägeliga, likasom
det äfwen wid owäder och köld bewarar hälsan
och styrker lifskrafterna. Det är således af mycken
wigt, at detta amne handteras med yttersta grannlagenhet,
missbruken förekommas, ä ena sidan en
öfwerdriftvcn Bränwinsbränning, som leder trl sädS
förödelse, och ä den andra fylleri och dermed förknippade
laster, at utlagan för benna rättighet blir
jämnt fördelad, sä emellan Städer som Land, samt
at den ene medborgaren derwid icke njuter större
förmåner än en annan. Lätom oss derföre granska,
huruwida Hemliga Utskottets Betänkande til alla
delar instämmer med dessa grunder.
Landtmannen afbränner med sina smärre pannor
tidtals, efter Ladugardens drankbehof, sin slösad
ofta iblandad med rotfrukter och andra ämnen.
Tilwerkningen af den strida säden är i hwarje hushall
obetydlig, och man räknar gansta högt, om
man
man antager, ak pä hwarje helt Hemman, sammanslaget
öfwer hela Riket, afwerkas z L4 tunnor ärligen.
Landtmannen betalar således i Bewillning z
lispund säd för hwar tunna, som til Bränwin anwändes.
Han erhåller med sina smärre pannor endast
ig, 14 högst 15 kannor Bränwin efter tunnan,
och til denna bränning mäste anwändas tre
gänger sä mycket med och fyra gänger sä mycket
dagswerken, som wid större Werk.
Wid stora Brännerier ater drifwes tilwerkningen
beständigt, ju större driften är, desto större är
ock winsten. De kärnfullaste, de dyrbaraste sädesslag
nyttjas til bränningen och ester hwarje tunna
erhällas ifrän 20 til 24 kannor Bränwin med Adeler
mindre wed och ^dels mindre dagswerken. Städerna
haftva i Betänkandet wunnit denna rättighet
och det endast emot en fastställd Bewillning af EL
lispund för rådets tunna, spannmäl, dä det förwandlas
i sädesmätt. Landtmannen, som xroäucerar
sädén, kommer således at skatta fyra gänger sä
mycket för sin bränwinStunna, som Stadsboen, och
får med fördubblade kostnader icke mera Bränwin
efter halfannan tunna än den sidstnämnde fär efter
en; hwaraf »twunget följer at Bränwinet blifwer
Landtmän dubbelt dyrare än Stadsboer. Men
kan det wäl förenäs med billigheten, at Allmogen,
som med tusende mödor, med tryckande beskattningar,
med sin swett, med sina tunga arbeten, hämtar
sädén frän en härdbrukad jord, som i sin fattigdom
icke äger annan wederqwickelse än Bränwinet,
da Städernas Jnnewänare i maklig lefnad njuta
lifwets nöjen och otaligt mänga beqwämligheter, at
denne sin Konung, sit Fosterland trogne Allmoge skall för
116
denna enda wederqwickelse betungas med sä härda, wilko?,
och at St de. na med sina stora Brannener stola fä
upbr'ma Landets säd, hwarigenom hunger och dyr
tid stall upkomma, och uslingen i nödens stund sakna
bröd. M:n säger wäl, at en nogare tilfyn, eir
härdare bestraffning, stall hemina misibruken; men
der ar omöjlig'. Wi ivete något hwar huru dermed
tilgar. Hrjffa icke stora Bränneriet- gatt hela
arén unoer fo-budna tider? Bränwins - angifware
äro haia e° Ämbel«m:n äro fa och fattige; Bränwinsbrännarc
rike, de lega k^ävocater, som jäftoawittneu
och draga ut tiden; Äro straffen Hrrda, talar menstligheten
til blw slingens försa,ar; Är plikten luen,
sä trottfas Lagarne; alltid sörtpdas de. Brotten
kunna icke uptäckas; det gifwas hundrade utwägar
at dölja dem. S .ttes en wisi tid, göras mastning
ana tjockare, upblandas med öl eller wört-ämnen,
bran ingen drisives fortare och fyra gänger sä mycken
säd förödes, som lofglfwet är. E-ffarcnhten har
wisst, at hwarken i Stader eller pä Landet Bran»
trin a förbud fullkomligen eft rlesivas. De lagar aro
de wifaste, som förekomma brott och Medes icke
behöfwa bestraffningar, och genom alla stora Bräniieriers
förstörande ar detta ändamäl wunnet. Hav
U. sto tet ansett dem staoliga pä Landet, såsom fadeSjörödande,
huru kunna de dä wara nyttiga i
Städerna? Försäljningsrätten kan icke gagna Landtmannen,
dä dcsi Brämvin, efter hwad jag förut be<-  n,ist, är Honoin mycket dyrare än Stadsboens, och
Lä det desiu i om är förbundet med t ullafgifterr, blir
winsten för de sednare. Borgare - Sländet har ock
ljusligen funnit det, och derföre un genom en vexutation
förklarat sig willja för Städernas Brännan
äga en fri transport och försäljningsrätt. Men
alle medborgare böra njuta lika rätt och dela sam
-
ma tyngder kil Staten, och af fZdan anledning wä
gar
jag söreflä, 1:0 at St werna lika med Landet
indraga stora Brinnerier, lil före! ömmande as sädeSförLdelse,
och at ve ti! pannerymd och brännings»
tid njuta en-<anda förmoner; men deremot äfwen
utgifva til Riket lika Bewillning, eller ock, at
Landet, likasom om Städerna bliswit stadgadt, beakar
för hwarje 10 tunna spannmäl, som til Brln«
»vin anwändes, i lispund säd, hwarigenmn den fattige,
som mindre äger räd, njmer en m rkclig lindring,
och den rcke deremot, som förbränner mera
föd, singe widkännas en drygare bestallning. FLrgäfwes
stall inwändas, at Lagbrott oftare förös-saS
pä landsbyggden än i Städerna, at tilsyn och Ämöetsmännrn
icke äro derä noggranne. Landtman
äro lika twgne ärans och Konungens bud, som
Stad smän, samt Ämbetsman pä Landet äro lika
uitistö som Stadernas. Det wore en oförrätt ak
pästä annat.
2:0 At Md infallande totalt förbud. Allmoge»
i Nader förunnas en sa korrt lis, at flösäden kunde
förbrännas; emedan den ändock alltid til Ladngärdens
behof mäste amvändas och blefve således
pä dubbelt sätt nyttig.
g:o At denna Bewillning, i likhet med hwad
F iherre ve 6eer föreflagit, bestämmes pa »o är.
Jag kan derwid icke med en wärd Ledamot Herr
von kotenlkein inse, at det stttlle alterera Konungens
rätt at sammankalla Riksens S inder.
Konungen äger, dä denne tid til ända gatt, den
vtwäg at härom med hela Swensta Folket contra--  liera, och hwilket ulan Riksdag förut twänne gäm
gor ftett.
-i6
4:0 At Le utfattige, som icke äga BrämrinsPrnnor
och i sit hus hafwa räd at nyttjaBränwin,
blefwo för denna afgift befriade; häldst och enär wid
U iderfökningar det bcfinnes at til Bewillnings erläggande
ingen annan tilgäng finnes, än de oundgängeligaste
behof, hwarigenom således Landtbruket
blefwe lidande.
I en tid, da Landet tryckes af en tung befattning
, dä Riksfkuldens betalande fordrar tilökning,
da miffwäxter inträffat, ar det pligt at med lika
ömhet wärda Kronans som Nndcrsätares rätt, at
tilse, at icke den ene Medborgaren, med lika rättigheter,
mera betungas än en annan, at den fattige
lindras, och at Landtbruket af oförmögna Idkare
icke gär til undergång. Och pä defia grunder har
jag wagat denna tilstyrkan.
Härunder anmältes och emottogs en vsputsnon
frän det Höcnvördiga Preste-Scändet, anförd af Herr
Biskopen OvÄor L/ANkeue, som förmalte, ak Skan.
det förehafc och bifallit Hemliga UrfottetS Lxtrs.
erum ?rotoco»i, rörandeLnnco-Skulders liguiäsrioli
med Lrskiit-Sedlar. Afwenwäl hade Preste-Skandet
afgjort de twänne af Hans Mast i Nader framsiail.
da Lagfragor, rörande ändring i IX Cap. 12 §.
HandelsBalken och XVI Cap. i; §. JordaBalkcn,
sa wäl som den föreslagna förbättringen uti LegohjonsStadgan;
och förbehölle sig Preste-Standek, at sina
deröfwer fattade Beslut genom behöriga^ LxkraLta
krorocolli titkannagifma.
Ve^ukstionen beswar«des och afträdde.
9'7
Herr Ii g er k, jolm, fortfor! erester til flut
Med fik Oiötsmen.
Friherre Lo^e, l.uävig ^oIisn5son. Dä
redan sa mänga anmält sig at rala, och jag icke anser
min gjorda anmärkning af någon huswudsaklig egenskap,
sä kror jag mig böra wärberg RidderskapetS och
Adelns tid mera an den tilfredsställelse jag kunde äga,
at nu genast fa bemöta hwad Herr 8reär ti! wederläggning
sf anmärkningen anfört, och afstär således
derifrån för dek uärwarande, med förbehåll at wid
justeringen fa göra det.
Friherre l)e 6eer,LsrI. Jag hade ej är.
nät at widare utlaka mig t detta amne, men finner
mig nu bertil af äiseourlerns föranledd. Jag kan
för min del ej medgiswa, at fragan om tiden, huru
lange de nu föreflagne anstallter med Bränwinö-Bränningen
i Riket skola äga bestånd, icke tilhör Ridderskapct
och Adeln at afgöra. Jag är deruti styrkt af
en Ledamots i Hemliga Utskottet yttrande, at Utskot.
tet ansett denna staga ankomma pa Riksens Ständers
eget ompröfwande, och jag får nu tillägga, at densamma
i grunden ej är annat än en BiwillningS-frä.
ga, och af detta skäl Riksens Ständer sjelswa förbehållen.
Widare, och dä en ward Ledamot, Herr
Grefwe IVlärner, erinrat, at de förut med BränwinSBränningen
widragne anstallter grunda sig uppäLonröstter,
ingangna emellan Kongl. Maj:t och Undersa.
kare af alla stag, finner jag Riksens Ständer för dem
Le representera kunna härom inga i beslut, men ej
för de Lnnlrssterrncie, som wid Riksdagarna icke äga
roprelenksnker. För öfrigt ärnar jag ej' nu göra
nägra päminnelser wid det af Hemliga Utskottet up.
gist,a projeQ; men hwad liden för de nya anstallter
-
9>8
nas bestånd beträffar, och da jag ej kan anse detta
^rr-jetk för annat än e» förändring af de med Kong!»
Mai.il ingargua Crmlrr-Ä-n, kan jag, för min del, ef
bifalla, at de§ warakcigh k mätte fä en längre utsträckning,
än ki! och med de 8 ar, jom enligt OnnrrsLker»
ns återstå. Hade L mrradkcrNi, blifwit gjorda emellan
Konungen och Riksens Ständer, sa hade förhållandet
warit annorlunda, men de hafina blifvit träffade
emellan Konungen och Dest Undersåtare i allmänhet,
och ivid en sädan sakens belägenhet kan jag ef
lemna annat ulflyrkande, än det jag redan anfört.
Grefwe I^evvsnkiaupr, 61 g ss. Af flera
warda Ledamöter har jag hörr den anmärkning göras,
st en 6!slr af Undersåtare i Riket skulle stnnas, ssm
icke wid Riksdagar har re;irssenr»ntcr. Jag, för
min del, tror mig ej kunna instämma uti denna tanka.
Såsom Ledamot as BewilluingsUtflottek har
jag wid repzrnriori af Bewillningen äswen deltagit i
Bewillningens förd, lande pä dem, som härunder skulle
wilsta asyftas, och jag fruktår, at, o n den wäckka anmärkningen
gillas, det öfwer, skulle kunna sigås, at
Riksens Ständer ej ägde rättighet ålägga dem BsWillning.
H aad angar Hemliga Utskottets projcKrörande
Bränwlns Bränningen, sär jag den aran
förklara, at jag deraf sinner, det Kongl. Maut oundgängeligen
behöfwer den derföre belöpanoe asaifr til
bestridande af Statö-Werkets utgifter; haldst Kongl.
Maftt sa ädelmodigt eftergifwit 12 Tunnor Guld ifrän
Stars-Werkers arliga behoft oest kan jag således
ej annat än tilstyrka Högloft Hidderftapet och Adeln
ck til förewarande x>rojs6: lemna sit fullkomliga bi,
fall.
9'S
Grefwe körner, Larl 6abrlel. Högloflig
Ridderffapek och2ldeln har af det Wällofliga
Borgarc-SrandekS Ospuisnuo blifwst underrärradt, at
Staiidct wid sir bifall fäst dkt förbehåll, at Städerna
mätte fä salsa Brä--win tjl Landet. Dä Bränniln egenttligen
är en »andtmcmna-ivara, kan sag för min
del ej bifalla detta förbchäll. Beträffande den af
nägoir Ledamot yttrade kauka, ac Hemliga Utstottets
Betänkande blott borde afgöras genom bifall eller ässing,
utan at Ridde, skåpet och Adeln derwid kunde
göra nägra förbihall, sar sag, salom kan hända en rbland
de aldre narivarande Riksdagsmän, den äran
erinra, at sadan har prsxis wid Riksdagarna aldrig
warit. Riksens Ständer hofwa alltid afgjort förekommande
arender antingen fullt, eller med förbehåll,
allt efter deras eget godtfinnande. Borgare Stander
har, fäfom wi fselfwe hö t, afgjort denna fräga med
wista förbehåll. Jag hoppas således, ar Ridderffapek
och Adeln mätte fa göra detsamma. Widkommande
tiden, anhaller sag ar den matte utsättas lil nästa
Riksdag. Borgare - Ständers sidsta förbehöll uttrycker
samma mening, och en sadan tids bestämmande
är sa mycket angelägnare, som Branwinö-afgiften
i »vidrigt sall kunde komma at til en ständig ränta
förwai.dlas.
Hr. koten bl a st, käla »kias. Enligt ivar Lonstiiurion
rsprLlsnreraalla Fyra Rikö-Ständen Srvsnfla Folket.
De, som rep, ssenrars dek hela, »naste ock repiefemers
hlvar i asti vistu. Deraf följer, at hivad Riksens Ständec
Med Konungens bifall i detta allmänna Hushällsmal ös.
werenskomma och befluta, bör förbinda alla; och ar Se
förut ingängna enskillda LonkrgLban icke kunna derwid
ligga i wägen. De warde Ledamöter, hwilka före
920
mig t.lat, nämligen Hett' Landshöfdingen van irofenstein,
Herr lVlrjoren Lrsäc och Herr Stats - 8201 eisrsren
Liber, hofwa, efter min kanka, tydligen uplöf!
det twiswelsmal, som här förekommit emot Hemliga
Utskottets förslag. Jag bör icke borrktaga Hög.
lofl- Ridderskapets och Adelns tid med widare anfö.
rande derom, utan anhäller endast ödmjukast, at Herr
Grefwen och LandtMa,skalken behagade göra propnstrinn
pa Hemliga Ucstottetö Betänkande i hela sin
widd.
Herr Liber, Lbristopber stogirlsus.
Det är til stöd för den af mig framställda mening,
som jag ärnade anföra just hwad den warde Ledamot,
som sidst talade, andragir, nämligen at hela Swensta
Folket är represenkersclr medelst de fyra Rikö-Stän.
den, och at allt hwad desie i Laglig ordning besluta,
är af Swensta Folket belefwadt och förbinder hwarje
Swensk Man; t>) hwarje Swensk Ma» är represenrersä
fast han icke äirecks kil ste^retenkakionen bi.
dragit. Moksartfen more af alltför stor wada, dä i
följd deraf et Medel-Ständ skulle gifwaS, för hwilket
Lagar och Författningar, af Konung och Ständer
gjorda, icke hade någon förbindande kraft, derföre, at
det wid Riksdagar icke wore repr ^rnrergäk. Detta
är för öfrigt en 6onstiru'ions-fraga den det hwarken
lärer wara lämpeiigt eller nödigt at widare wjdröra
och ransaka.
Jag har hörr yrkas olika tidpunkter för det nya
t^ontr»Äels langwarighet. Nedan har jag hast den
äran yttra den tanka, ar berta är en ny fraga , da i
Utskottets Betänkande derom ej et ord förekommer,
men
02»
men om någon '.vist rid skulle utsättas, kl>"de jag ej
annat än sörena mig meo dsm, s»m bertil bcrama
nästa Riksdag; dock h r jag anstcr och anser »ädant
som onödigt och vlampeligk, och behåller den öjst
wcrkngslse, ak öfwerläggningar bäst och snarast kunna
bringas lil stut, da de ej utsträckas utöswer dea
gräns, som proxmlitioner och Betänkande» for dem
utstaka.
Herr Nordenstolpe, ^näers, eonsormerasto
sig med Friherre Os Oscr, och begärde at proxoliimnLn
mätte sa stailaö, at liden blefwe äcr^rminsraä.
Herr st?ersmssten, Jacob Niclas, conformLrssts
sig med Friherre Os Leer och Herr 1stZcrbjclm.
Friherre Vs Oscr, Larl. Jag skulle al,
drig nog kunna förebrå mig, om jag skulle framkom»
ma med nägot, som i mindsta matto rörde war Lön.
stuurion. Jag tror mig hofwa kilräckeligt ädagalaggt
min sorgfällighet om de rättigheter, svin äro KonglMast
i den samma formarade, men at hivad lag an»
fött rörande rep relen terasts och vrsprLienrersäs Un,
dersätare, stalie wara at röra Lonstumionsn, ar en
kanka, den jag aldrig kan mcdgifwa. Jag känner allt,
för wal Riksens Sränders allmänna räicighet at för
de hemmawarande befluta, men i sörcwarande ämne
är en wigtig stistinbbion at göra, nämligen dcn, al k
samma sak, hwarom Riksens Stander nu stelibsrero,
äro vonrrsLkrr tilsörcne ingängng emellan Konung
och Undersåtare instivrstuelk. LomroAsr böra wäl
asyrjg kunna rubbas af andra, än de samma Personer,
116
§22 SS---S-!!!,
som caokrgkergr; och der är derföre, ar ^amr-tKsr
finnas, hwilka annu äga bestånd, som jag yttrar mig
anse Riksens Ständer icke kunga i betra mål desima
för andra, än dem de re^reiemera. Förhållandet med
Bewillningsfrägor är h-lt annorlunda; dc bero alldekes
icke af Lonirskäe^, och deras afgörande i hela sin
»vidd har alltid warit Riksens Ständers rättighet.
Denna replic-uion matte den wärde ledamoten, som
wäckt denna' staga, förtära mig.
Grefwe L45rnsr, Lsrl Oslirisl, yttrade
sig, ar han alltför wäl kände, at Riksens Stander
ägde rättighet at ålägga Swe> sika Folker de bewillningar
och skyldigheter, som under SrändecS sam.
manwaro kunde komma i sraga, men ar denna twekan
endast hoS honom upkommir i anseende »l det
flutna (!omr°Ast> som ännu i 8 är warade.
Grefwe Rallin^, kestr, conkormersäe sig
med Friherre Os 6esr.
Friherre Jokan Okristopker.
För at icke lange uppehålla Högloft. Ridderskapet och
Adeln i det ämne, som vsnkilora!, sihäll jag i korrthel
anmärka nagra omständigheter ester all» de ösriza
blifwit sörm grundeligen mredda, uplysta eller be.
swarade.
Den afgift, som kommer at erlaggae för Brönwinöbrännlngen,
will man gifwa egenskap af Brwill»
ni»q; den kan icke ens fa namnet deraf: Höglvsirge
Riddersissapcr och Adeln lärer erinra sig, ak Riksens
Ständer Ivid 1772 arö Riksdag i sjelfwa Riksdagsb,
stum öfwerlemliade lil Konungen, ac om Bränwinö»
tilwcrknmaen förordna, salom Honom ryttigafl spn«
tes. Bränwins-Historiett ifrån ven liden ar bekant och
behöswer icke upreoas Riksens Ständer haswa seda»
tre sänger war»r tilsammans och Bränwias cilwrrk»
ningen icke dest mindre förbuswic raxs!, som är M ofelbar
följd »f Ständernas öswerläkelst.
Den ömtålighet, som någre vttrat, ar rubba de
utevarande tä^nrrsöker om Boänwias-ttlivcrkningen,
innan den återstående LontrLÄL-ciden lupit til ända,
är ganska berömlig til sm kiincips, men det är t
Kovnngens halld och marjo at vphäfiva dcfia LnnkrLQer
när han will, ty de äga olla dek milkar at
sörfalla, rrär Konungen finner nödigt inställa, Brän»
wins-rilwerkningen; denna tid och händelse inträffar,
da han nu mill i Noder ossinia et annat 6«inkrs6t
med Riksens Ständer; det är ek sadant LormsA Hemliga
UlffstletS Betänkande förestår. Ridderskapet och
Adelns wilsta är i all fin fullkomlighet fri at antaga
eller neka til detsamma. För min del är jag öfwertygad,
ak H mliga Ulskotket grundeligen Ulredt och be«
stämt alla äskLlller.
Zlll sörhaga, ak et tllgKrande Lonrraki skulle kun.
na bstswa en beständig Hemmansränta, lax i intet
fall finna rum. Jag tror, den utomdeh undanröjeS,
om kro^vstlinnsn skulle sa ställas, ar Betänkandet L
hela sitt widd bisattes och ancages, imil desi Kongl.
Majit med Riksens Ständer annorlunda om dm»
ämne öfwerenskemma.
Friherre knäbeck, ksbr ^lsxsnäsr.
Jag ffulle, för min del, häldst önska, at alla öfwer»
Läggningar öfwer denna Riks skade liga drycken mätte
en gäng inom detta Levd uphöra; men da detta, som
mycket annat, är wanans och fördomens offer, och et
b stut mäste tagas, sann någon tid ril den projeQe,
achiflcns utgörande bestämmas, sa tror jag, ml
n öje ligen lättast kunde komma ifrån detta Zelibsr?-  n->nL ämne, om Herr Grefwen och LaudkVk-nchaiken
brhagade göra ost ^rvx-oli ion om proje5ksks antagande
lil nasta Rckedag; och som i händelse af bifall,
herra salunda bör anses för et sörnyadt ^onrrsLb omellan
Konung och Ständer, de sednare da äga öppen
rättighet ar sig berta afsäga, sa wida de sjclfwa
finna omständigheterna bertil föranleda.
Hans Txcellencs Herr Grefwen och
Landt- Mar 1? a! ken. Sedan R idderskapet och
Adeln nu i detta ämne yttrat sina tankar, fa får
jag den äran förklara, at som Kongl. Majit öfwerlemnat
detsamma til Riksens Stander t>! antagande
eller asflaende, sä kan jag ej göra annan proposirivn
än benna.
Bifcller Högloflig? Niddorstmpet och Adeln Hemliga
Utskottets Betänkande i hela sin widd, intil dest
Kongl- Maj:r med Riksens Eländer annorlunda öfwcrenskomma.
Besvarades med Ja och Nej.
Grefwe milro», -ä.än!pli I^uävig,
I g forbch-.llier mig, or som m!n mening i kemocoilor
fa anföra en ranka, den jag tror mig hofwa
rätt at andraga, dä omständigheter i en framtid
bertil fVulle gifva afledning. Ak i fräga warande
B. nwins afgift, ansedd antingen som Vcwil.njng
eller som LomrsH, ar och blifrver alldeles Ridder
-
925
skipås och Adelns ensak, och i följd deraf pä intet
satt i samaaud elice beroende af de andra Ståndens
beslut
Grefwe vevvenbaupr, Olser, förksarade,
ak för de andia Dtanden kunde han ej yttra någon
kanka: endast son. Ledamot af Ridderskap c t och Adeln
bjsöll han Becankandel.
Friherre ve (ilar!. Jag kan ej
inse, huru det skulle ^wara Ridderskapet och Adeln be»
rager, ar inga ! detta keajaöb med wilkor, när Bor,
gare - Ständer sätt' tvid d.si antagande fästa trenne
förbehåll, och jag ^ro^onersr alitsa, at Hemliga Urslottets
förslag antagcs rjl nästa Riksdag, da Riksens
Ständer kurnia derom med Kongl. Majit annorlunda
öfverenskomma.
Friherre loll yrkade, at kro^olikionsn
marte blifwa sadan, som han densamma gjort, nämligen,
ar Hemliga Uiskottcrs Betänkande i hela sin
widd antages; och derwid blott tillägges, incil dest
Kongl, Maur med Riksens Stander annorlunda kai,
öfivcrenskomma.
Friherre ve 6eer. Jag har sagt, at
jag yrkade krojcAcrs antagande k,i nästa Riksdag
dä Kongl. Mastr och Riksens Ständer annorlunda
kunna öfwercnskomma.
Friherre 'Uvll förklarade sig wilsta ga ifrån
sit tillägg, om ?roposicjcmen gjordes blott til bisall
pa Betänkandet i hela sin widd.
Herr Greswen och Landt»Marskalken.
Bifaller Högloflig Rldderffnpet och Adrin Hemliga
Utskottets Betänkande i hela sm widd.
VeswaradeS mcd Ja blandadt med Nej.
Grefwe ^evsnksu pr, 6>ae,, yttrade sig
hasiva funnit kroposirionsn besvarad med Ja och
blott et Nej, hwilket kunde i ?r»roec,!Iek antecknas.
Friherre Os 60 sr förmälts sig ej haswa
begärt ar hans Nej skulle antecknas i ?rolocaI!ek,
utan hade sagt Nej derföre, at han brstridde saken,
och begärde derföre nu votering.
Herr leider ccmkormsrsäs sig mcd Friherre
Dr 6ssr i sa matto, at i fall af votering, den af
Herr Larnnen gjorda tilläggning mätte inflyta i
Conkrapropotuionen, icke uti den jakande.
Friherre Os tZser yrkade, attlonrrapropo»
chrionen marte blifwa sadan, at hmad Hemliga U-sikottet
i sit Betänkande föreslagit antageS; men räcker blott
til nästa Riksdag, da Riksens Stander med Kongl.
Masit widare fa i underdånighet öfwercnskomma.
Friherre I'»!!. För at ej uppehålla Rli),
derskapet och AdUn förklarar jag mig nöjd mcd för,
sia ?rap<ch,ionsn, om Herrarne förena sig om Löntrspropvsilionen.
Grefwe Ickami Iron. Jag yrkar och jag pa.
star, al i (lomrapropolirionen bör stät winner
Nej, sa warar öfwerenskommelsen til nästa Riksdag,
927
tller ock, om Riksens Ständer ändteligen skola nämna?,
bär bet tillagg göras; hwart Ständ obet-!gel at
aase sig som en särskllld Loutrsbenr. N)iine H.rrar!
jag re^erersr det, kan Konungen assluta afhatidlingar
med hwar och en as ost, kan han ccmrsberz
med en million mennissor, sz x^„ alwen antaga
fyra särMlda Stand som fyra säiskilldaLontrichemsr.
Hans Lxcsllencs Herr Grefwen och
Landt, Marskalken författade en voterings xroxa6rion
och upläste den sä lydande:
Den, som bifaller Hemliga Utskottets Betänkande
i h-la dest widd inut Dest Kongl. Maj.t och
Riksens Ständer annorlunda öf>vere»sko,nma, skriswer
Ja:
Den, det ej will, st-rifwer
Nej.
Winner -Nej bifalles Betänkandet i hela desi widd
kil nästa Riksdag.
Härivid yttrades Ja och Nej.
Friherre vs Leer yrkade, at i ftutet af
Omi-aprsipolitmnsn macke tilläggas de orden: da
med Kongl. Maj:t Riksens Ständer sä i underdänighct
öfwerenskomma.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken
upläste a nyo Voterings-kropoiitionsn med denna
tilläggning.
Herr sk torsin, Jobsn lVIagnus, söre.
slog, at i kro^olltionen skulle insöraS de orden:
til bestånd.
9-3
Friherre l^all yttrade sig befara, ak de kia
ej were god Swensta.
Hwarefter ?rop-nst'ic>nsii förblef sadan, som
Herr Grefwe» och randr-Marstalken densamma sednast
hade uplast.
Högloft. Ridderstapet och Udeln stillde sig derpå
i sina särstillda samlings, rum och förrättade Valeringan,
esker hwars flut Clasierua atersamlades och
rösterna räknades, enligt hwilken beräkning vvrsrin§en
besannö hafwa urfallit pä följande sätt:
Ja — 46.
Nej — z8.
I enlighet med denna rösträkning tilkännagaf
Hans IkxLeNeues Herr Grefweu och La ^Marstal,
ken RidderffaveiS och Adelns består wara, ac bifalla
Hemliga Uistorters Betänkande i hela desi widd, rutil
desi Ksugl. Masir och Riksens Stander annor!unda
öswerenskomma.
Tredje Ela sien ,
- sO.
- 63.
Andra Classen
57.
40»
Första Ålassen
Hans
Hans Txeellsnce Herr Grefivrn och Landt
Marskalken
förmälke dek Hans Kongl. Maft lolwat
nästkommande Söndag emottaga Riksens Srandcrs
stora vepurstion , i anledning hwaraf Hans Lxcellenes
nu lät upläsa den projckkrrsäs Tacksägelse^äreslen
sa lydande:
Stormägtigste Allernadigste Konung!
För andra gängen under detta Riksmöte fä
Riksens Ständer i bag den Raden upwakta Eders
Kongl. Majtt, och samma känslor, hwaraf de wid
början af detta Riksmöte wvro uplifwade, öro af»
rvon de, hwilka de i dag åstunda fä frambära inför
Eders Kongl. Majtts Thron. Om det ör sällsynt,
at i häsderna finna et Riksmöte, som pä lika
billiga anledningar, bade wid dest början och
dest flut, warit lika angenämt svstelsatt med et och
samma göromäl, det, at framföra erkänslans och
tacksamhetens uttryck; ar Let i synnerhet Eders
Majtts wisa ledning af ärenderna, de författningar
Eders Majtt widtagit, och de upoffringare
Eders Kongl. Majtt gjort, som Riksens Ständer
hafva at tacka för denna sakernas sä lyckeliga utgång.
DL Eders Kongl. Maitt til RcksfknldenS
afbetalning behagat öfverlemna de tolf tunnor Guld
af Bewillningen, hwilka förut tilhört S^akswerket,
har Eders Kongl. Majtt pä et utmärkt sätt ada-,
galaggt det sä hedrande, men under tiden sä sällsynta
upsät, at fördraga afven de mest betydande
inskränkningar, för at lätta bördan för sit folk,
och denna upoffring, hwilken skulle warit tilräckelig
at förewiga andra Regenters minne, har Eders
Kongl. Majtt annu täckts beledsaga med twaims
andra, icke mindre hugnande, men kanfte för framtiden
annu wigtigars fördelar, Len, nämligen, at
117
HV »»K-Mq-rm-an-vi» W»I»
Eders Kongl. Majtt täckts tillåta, at Rasens Stans
der genom sina Fullmagtiga fä taga kundstao om
Stats - Werlets lilstänb, och at Evers Kongl.
Majtt, för sig och sina Efterträdare, förbundit sig
at icke belasta Staten med nägon ny gäld utan r
högsta nödfall, dä sadana omständigheter inträffa,
hwilka det ligger utom granfen af mensklig förmäga
at förutse eller förekomma. Intagne af den
listigaste erkänsla för dega nya bewis af Eders
Kongl. Majus wisa omwärdnad, rörde af det förtroende
och den ömhet, med hwilken Eders Kongl.
Majtt täckts gä Riksens Ständers önskan til mötes
, an c älla Riksens Stander at derföre för Eders
Kongl. Majtt fa nedlägga offret af sin underdäniga
tacksamhet. De anhälla i underdånighet, at
Evers Kongl. Majtt med nädigt wälbehag täckeS
det anse, och de wöga försäkra, at de oastäteligt
stola erinra sig Len grundsattfen, at Eders Kongl.
Majtts och Fäderneslandets wäl äro ostilljaktigt
förenade. Eniga uti sina tänkesätt för de lagar,
som utgöra deras sällhet, stola de icke förgäta ak
det är at Eders Majtts hägn, som wärdén ar
öfwerlemnad af vesta helgade förbindelser; och försäkrade,
at Eders Kongl. Majtts uplysta och waksamma
rättwisa lofwar dem den största säkerhet,
stola de i denna sällsynta förening af wittja och
förmäga, se en den säkraste borgen för framtidens
lycksalighet. Mätte Eders Kongl. Majtt tackas
emottaga deras önskningar, .at en sä lycklig stallning
alltid ma fortfara, och de tvaga försäkra, ak
deras bemödande at samfalldt bertil bidraga stall
bl siw a lika beständigt som upciktigk.
Riksens Stander framhärda m. m
Gillades.
----- YZI
Hans ^xeellence Herr Grefwen och
Landt Marskalken erinrade wid detta tilsälle. at
Borgare-Srä »det och sedermera de kwänne andra Stan.
den, b»flutit, at de i5 tunnor Guld Utrikes gäld, hmarmed
Statswnket warit behäscadt, matte til betalning
pä Riksgälds Werkek krgnspr.riocss, och proponersHöglost.
Ridderskapet och Adeln, al likaledes der*
uti inga.
Beswarades med Ja.
Fihrerre I'/)!! hemställde om icke detta af
Riksens Ständer fattade beslut äfwsn kunde i Tacksägelse-sälellen
omnämnas.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
trode det icke laka sia gära, sedan Se andra Standen
redan undsatt hmar sit Exeniplar af eääröllsa och sör--  modcligen den samma gillat.
Friherre Oa 6eer,6sr l. Sedan denna skuld
of r6 tunnor Guld blifwjt pä Riksgälds-Wecker
rrsnsporrsrgä, mäste wäl medel uptankas til dest be,
talande. Bewillnings-Uiskottet har nyligen fran Hemliga
Utskottet erhållit upgist af den summa, som erfordras
i Bewillning samt til ^cmmorrislLmsmr konZsns
utgörande. Nu cilkomma desta 16 tunnor guld,
hmars betalande alia tre de andra Ständen samryckt,
utan at någon bertil af dem är upgisiven. Ac
wara betänkt pä medel bertil tror jag wara ganska
angeläget, sä wäl i anseende ti! InrLrerlens erläggande^
som smorksrsnäs af Osxirslerns.
ZZL
Uplästes följande:
Utdrag af krotocollet, hållet inför Rongl.
Maj ts och Riksens Ständers hemliga
Utskott wid Riksdagen i Norrköping Len
4. Iunii 1800.
Under öfwerwögande af hwad sam hörer lil
werkställigheten af Lroäit-Eedlarnas roLlikeranäe i
fö-je af Riksens Ständers derom widtagna och
Hemliga U söottet til besörjande meddelta beflnt,
Har det icke kunnat undfalla Hemliga Utskottets
npmärksamhet, huru som den, til roalisirtionsfonck
L silfwer, bewiljade afgiften pä förmögenhet, i be-tydeligaste
mätto kommer at öka behof och eslerftägan
af Lxecie - myntet, samt, dä detta mynt
nu mer än förr sakna- och blifwit osynligt i rörelsen
, skulle försätta alla, som häfta för 8pecie:-  myntS skulder, i yttersta förlägenhet och lidande,
deräst besia flulder, innan realisationen hunnit
»verkställas, skulle utkräfwas och genom LxtecutionL.
Äväng kunna indrifwaS.
I betraktande deraf, och da Riksens Ständer
nu atagit sig en dryg allmän upoffring, för at
genom LreäiL - Sedlama- skyndsamma realisation
göra et flut pä de tryckande olägenheter, hwarmi
Rikets Permingewäsende, medelst särftrllda olycksHändelser
och tiden- närwarande belägenhet, blifwit
försatt , anser Hemliga Utskottet denna dyrbara anstallt
förlora alltför mycket af desi stora och walgörarll»e
ändamäl, om enstillda Medborgares wäkfärd,
ej mindre än allmänna Inrättningars bsMnd,
emedlertid, och just i sjelfwa botemedlens
tillämpning, skulle fattas i mada och äfwemyr.
Hemliga Wstottet ar derföre af den tankan,
at afla som äga Specie-mynts fordringar, undantagande
Landen, och de med Specie-Mynt äisconteranäe
pudlicjue Werken, Lommerce - Lolls^ium
samt Lenera!-Discont-och Jern - Lontoiret^
pä twänne ar maga ätnöjas med blotta räntans ätujutande
i Lanco-8pecie; men om de inom förenämnda
tid wittja äterbekomma sjelfwa (lapitalerna»
at de dä mäga wara pliguge, at ätnö-a sig med
betalning i Lreäit-Sedlar jämte det för realisationen
fastställda L^io af 2o procent; hwaremot dea
Debitor, som sjelf will betala sin 8pecie-mynts stuld,
mäste göra det med Lanco-8xecie. Och borde pä
lika sätt förhällaS med alla före den 76. Mart»
1792 gjorda och obetalta privata Specie-mynts
län, samt den dä utfärdade Kongl, författningen,
at flika län i wiHa fall fingo gäldas med blott 6
xroOents ao,io, sZfom nu mera vlämpelig, ttt all
widare kraft och werkan uphöra.
Hwilket allt, med Kongl. Majrts Nädiga tilsiänd,
skulle hemställas Riksens Ständers närmara
pröfning, och genom Utdrag af krotocollet expeärerar.
Dt supra.
In lläem krotocolli
L. L. Da^erbeirn.
Begärdes pä bordel; äftvensom följande af
Hrns Lxcellence Friherre ^liljencrants inlemnade
DiÄrmen til krotocollet:
Jag för härmedelst för Högloflige Ridderstam
pel och Adeln förklara, at jag mgcn del äger ut?
Hemliga Utstottets hemställande, at fordnngsägars
of Lanco -eller Specie-mynt mä, intil dest realisa.-  tion af Riksgälds Lreä^t-SMar för sig gatt,
förklaras ffyldios at i betalning för deras Zpeois.
mynrs fordringar, änstönt de wörö tilkomna sedan
4792 ars Förordning, ätnöja sig med Rir<gilosSedlar
lil fayant warde, som för realisationen ar
faust..lok,
Jag har, fä widt i min förmåga stätt, sökt
afböja denna motion, fäfom stridande mot allmän
ych enskilld säkerhet, hwilken i sielfwa Regering sfynnen
är hwarje Swensk undersäte förwarad, förstörande
af allmänna crecliten och det inbördes förtroende
Medborgare emedan, som i alla walbestallda
Riksfamhällen anses för rvadeligL at rubba, emedan
de band, som förena Medborgare bäde sig
emellan och med deras rättigheters förfwar, derigenom
i markelig mon lastas, förolämpande af äganderätten,
försivagande af kärleken til Fäderneslandet
, och angripande af Riks sam hållets grundwalar.
Den brist pä kanco-och 8xsci6-mynk, som
nu ftrspörje-S i allmänna rörelsen, i jamnförelse emöt
stel^sjorda eller ttvungna behof deraf, förtjenar wisserligen
allt afseende. Men den bäde kan och bör
pä annat sätt afhjelpas, an med et botemedel, fom
är mida wärre än sielfwa sjukdomen, emedan det
gör et rngrep uti enffillda personers lagliga afhandlingar.
Med hwad rättwisa kan en fordringsägare af
et Lapiml i Speoio - mynt, emot sin willja och
ttvärt emot Sweriges Lag, twingaS ak för sin fordran
emottaga betalning i annat mynt än pä god
tro slutet och öfrverenskommet är. En sadan fordringsägare
kan ju sjelf wara skyldig karwo-eller
Lpecw-mynt til sadana xriviloxisraäe Werk, som
------
ifrån den nu föreslagna Lag aro frikanda. Det
skulle således igenom en sadan Lag öfwergä en sa
dan
fordringsägare et uppenbart mäld.
Det är besynnerligt, at en tanka af dennä
art kunnat upstiga i et Rike, som nyligen desin
tit
at med stora upoffringar återställa ordning och
stadga i myntwärdet medelst realisation as Ricsg.
ilds - SedlaEna, hwärtil Hemliga Ustkottets nu
gjorda motion more en wacker förberedelse. Man
föregifwer, at en fordringsägare i Specie-mynt,
som med twängsmedcl eller magtspräk blcfwe förbunden
at för sin fordran taga emot Riksgälds
Lrcclit-Sedlar til det Ivid realisation faststalldta
wärde, singe inorn 2 är, dä realisationen stall
föd sig gä, dem utbyta emot Specie eller LancOmyNt,
men detta föregifwande är oriktigt; ty blott
Lhelar af desin Lreclit-Sedlar blifwa med Speciemynt
realiteracle, och för den återstående ^:del sär
fordringsägaren en ny Lresiit-sedel under ek annat
namn, utan ränta, och som efter 15 ars förlopp
betalas. Häraf skulle följa, at enstiilda Medborgares,
och deribland Enkors, faderlösa barns, Hospitalers,
Barnhusens, och flera aä pios nius
gjorda Inrättningars fordringar, emot L -g, rattwisa
och billighet, utan ägarnes bifall sörwaudlas
för ^del til ofruktbart Lapital i hela iF ars tid.
En motion af denna beskaffenhet hade icke
bort kunna wänkaS i et uplyst tidehwarf, och det
är Högloflige Ridderstapets och Adelns aktning för
Lag och allmän rattwisa wärdigt at dem assia.
Norrköping den Z, Juni! igoö.
s. HilliencrantL
KZS 'L. "
Föredrogs följande af H^rr LLZcrbjelmz
I'edr, ingifna trleiuorial.
Ödmjukt QLsmorisI!
öswertyzad, at Högloflige Ridderstapet och
Adeln »md nöje fäster fin upmärksamhet pä förtjenster
emot Konung och Fädernesland, anser jag
för en glad pligt, at i Ridderstapets och AdelnL
nunne äterföra bern, för hwilka wi hafwe at tacka
Hrns Kongl. Höghet Hertig Laun af Söderman»
land. Wi wete gemensamt, at det är denne Prins,
som äterstaffat Swensta flaggan sin fordna ära,
upoffrat sin halsa, och blottställt sit lif för Rikets
försvar, och som i Len högst bekymmersamma belägenhet,
dä Riket förlorade en stor och alstad
Konung , war sjelf den förste at skingra och förekomma
hotande faror, och at gifwa efterdöme af
undersäteligt nit och trohet för deli efterlemnade
Son och Tronföljare, war Aflernädigfte Konung.
Wi hafwe'under Hans Kongl. Höghets förmynderstap
blifwit bibehällns rvid fredslugnet och smakat
desi frukter, och tvär glädje har fullkomnats,
dä wi öfwerlefwat den dag Hans Kongl. Majtt
Sjelf emottag styrelsen af Sit ärfda Rike. Desi»
kända sanningar tarswa icke at af mig widare ut»vecklas.
Historien tilhör det at tolka dem för efterwerlden;
men dä det silgger i naturen at erkänna
stora och lvsande gcrningar, och wt erfarit,
at Hrns Kongs. Höghet, utan at ihogkomma egna
wilkor, hwilka genom tidernas stiften och den högt
upstigna dyrheten märkeligen lidit, haft allt ospardt
för det allmänna bästa; sä aga Rikets nu församlade
Ständer talande anledningar, at derföre wisa
deras
93?
deras underdåniga wördnad och tacksamhet: och
hemställer jag således til Högloflige Ridderskapets
och Adelns godtfinnande, at bertil utse et sätt, som
jämte det öfweriygar Haus Kongl. Höqhet om wäe
uvviktiga erkänsia, tillika bereder Hans Kongl.
Höghet den tilsrcdsställelse, at utan förlägenhet
kunna bestrida Dest nu indragna Hofhållning.
Anhalstr ödmjukast at med detta Memorial
äfwen sa wända mig til de ösriga KelpLökivn Med»
Ständen. Norrköping den 26. Mast igoo.
k. I^agerlrjelm.
Begärdes pä bordet.
Herr 2ibsr, d! ki rillapsts r 8c,pstslLU8,
anhöll at i anledning af detta lvlomorial fä gör»
et andragande, som dermed äger gemenskap, och
jämte detsamma kunde blifws hwilande pä bordet,
hwarester han fortfor:
Ingen kan mera lifligt an jag känna de flerfaldiga
anspråk, som Hrns Kongl. Höghet Hwti»
gen af Södermanland har uppå Nästenens, och
söljakteligen uppä Riksens Ständers erkänsla. Ds
aro i min tanka för stora och lysande at böra, eller
ätmindstone at behöfwa äberopass dä fräga blott är
om en gälds betalande, four derigenom lilkommit, '
at den för H.ms Kongl. Höghet uti godt mynt anslagna
och efter dest höga börd och wärdighet lämpade
Stasssumma, igenom et försämradt myntwärds
och upstegrade warupris, icke annat kunnat ätt
blifwa otrlräckelig. Det wore icke rättwist, icke vist
ligt, at denna tärande skuld ^värdeligen betungadö
och med det samma mindstade Hans Kongl. Hög»
11L
9ZZ
KetS tilgängar. Men, Höglollige Ridderffap oH
Adel, detta stal är äfwen högst talande för Rikets
andra Arf-Furste. Samma orsaker halma uti hans
huShällning bort göra samma werkan. Långt ifrärr
at frilkta Högloft. Ridderskapets och Aoelus ruisthag,
hoppas jsg hafwa gistat deras böjelse och önskan,
dä jag til lika hågkomst i ödmjukhet anmäler
Len Hans Kongl. Höghets Hertigens af Östergöthland
Hofhållning asamkade gäld; hwilket jag
sä mycket tryggare wagar göra, som återställandet
as Hans Kongl. Höghets, til allman oro, sä mycket
sörswagade hälsa torde göra en kostsam utrikes
resa nödwändig, och dcstutom detta »vedermäle blef»ve
det första af denna art, som Hans Kongl.
Höghet finge af Riksens Ständers kärlek och til--  gifwenhet emottaga.
UplästeS I. §. af Oeconomi^ - Utskottets Betänkande
af den 22. Mast, angående en förbättrad
Författning as Stängselstyldtgheten; hwilket, jamts
Le derwid fogade särskillda yttranden blifwit den 3.
Janii laggdt pä bordet.
UplästeS följande kixtraÄa krotocolli frast!
Bonde-och Prest.-Slandet.
Utdrag af kromcollsr, hållet hos det Hederwstrda
Bonde-Standet wid Riksdagen
i Morrkopmg den az. Maji 1820.
S. D. Föredrogs Oeconomi?-Utskottets Betänkande
, angående en förbättrad Författning om
Stangfelffyldighctrn; och ansäg Bonoe-Ständet fös
dest del bäst, at dermed mä förblifwa wid hwatz
M
sllrnänna Lagen och de i sednare arén utkomna särflillda
Författningar i detta ämne stadga; hwarom
Le öfriga UelpoÄiva Gränden skulle genom Utdrag
af keotocollst wördfamk och wänligen underrättas.
LK' knarra.
Llx krorocollc»
lES LoZersttOM.
Utdrag af krOtocoNet, hstllet i det ^ogwordiga
Preste-Standets klsno wid Riksdagen
i tTlorcköping den 26. Maji iZoo.
S. D. Uplastcs Riksens Ständers Oeconorais-Utstötts
Betänkande, i anledning af Sängselstyldigheien,
tillika med de derwid fogade särfkillda
utlätanden utaf nägra Uistottets Ledamöter.
Efter behörigt öfwerVägande häraf, och dä
förberörde Handlingar, enligt Ståndets tanka, v
förewarande fräga gifwa nöjaktigt ljus, pröfwads
Ständet stäligt, för sin del wälbemälta Utstötts
Betänkande bifalla; dock med tillaggd önstan, ak
jämväl de sarstillda anmärkningarna mätte Riksens
Ständers underdäniga utlätande bifogas, dä Kongl.
Maj:t, som i dejsa, ämnen endast östat Riksens
Ständers underdäniga tsnkar och trogna räd, lärer
täckas dera göra det nådiga afseende, som med
hwarje undersätes lagliga ratt och bästa förenligt
6r. Af hwilket Ständets beslut de öfriga
Kiva Gränden wördsamt och wänligen skulle lemnäs
del genom Utdrag af detta Lrotoooll.
Lx kroroeallo
k. Ilsrne!!.
940 --?>>,
Herr von LnAeftl-om, hostan, yttrade
sig, efter upläöningen af Beranka-^det famt BöndeStänders
LxtrgLfum prorocvlli, hafwa funnit anied»>iug
til en betänklighet, ben han krabbe fig bära an,
föra. Han hade sörmärkt frågor wara rut Becän,
kandet wäckta, fom skulle leda til förändring i Allmänna
Lagens stadgande i förewarande ämne. Han
för sin del förklarade, det han icke trodde sig rilstän,
digt at deruti inga, och förbehöll, at fädanc matte för
hans räkning i krokocollsc antecknas.
Herr b.e^nnstoIos, ^onns 8amusI, Ut,
bad sig fa fästa Häglofl. Rldoerstapers och ?ldelns
upmarksamhec wid twenne omständigheter.
1:0 At enligt bagens 4. Cap. 2. §. Byggninga.
Balken ager den wittSyrd, fom stänga will, N2.
om k het utan annans förfång siks kan; men
denna mening och ordet förfång har OeconomiaIllskottet
funnit böra utrsiutaS, pa det icke någon
stia deraf taga sig anledning at hindra hägnads uprättande.
Sadana hinder och förfång i anseende ril
boiäppning, fädrift och matten - stigäng, med mera,
kunna likwäl någon gang inträffa, fom medföra ben
ena Byens oun-wikl'ga undergång, om stängsel skall
ffe, utan laga undersökning, hmilken i synnerhet är
ak högsta »ödwändighet, da sraga upstac om stängning
a urmark, som pä wista ställen och orter omäjeligen
läter sig »verkställa. Sadant har ock U-ffot-et
funnit, och gjort undantag, da Rågången ar öfwer
en half mil lang. — Lagen bör skydda alla, men om
stängsel owillkorligen päbjudeS, bekageö den lidande
Parten at wisa sina skäl. En god Lag kan mistbrukas;
men bör derföre icke helt och haller aWffas,
Y4l
Jag Kwerlemnar således lil Högloft. Ridderstapets
och AdelnS ompröfwande al Lagens ord: om khet
lila» annans försäng ste ka» maga bibehällaS,
ehwad in - eiler utägor stola stangas.
2lo At förekomma otydligheten i Lagens ord:
Gärde then Bl) för mer, som för mera ligger,
och then mindre, som för mindre ligger,
har U stortet ansell, at »agon krxorsä grund
utsattes för deltagandet uti stängsel, da By mörer By
j aker 06, äng, och i detta afseende föreslagit oförmedlade
H mmanraler; men dek är allmänt kändt, at
förmedlade Hemman icke pogssäera sa mycken mark i
aker och äng, som swarar emot deras förra ränca och
mantal. Dylika Hemman maga således icke stänga
för den ford, som icke finnes; hwadan hcmställes,
om icke förmedlade Hemmantalet ma blifwa rätta
grunden för deltagandet, hwarigenom den By af 5
Hemman, som blifwit förmedlad frän io, undftipper
at hägna dubbelt emot en lika stor By af ; Hemman,
hwilken ingen förmedling undergalt.
Herr klnestcolä , Orl IHaäric. Som
Kongl, Majus Nådiga kropoluicm pafyftat Släng,
selstylvtghetens utstakande pä sadant sätt, som närmast
stöde at förenäs med Landers upodling, och de förut
stadgade Författningar nödwändigt til en del borde
häfwaS och för öfrigt förbättras, har Uistottet nödgats
träda Lagens granö sä nara, ci! minnande af
samma ändamål, at de Lagfens rum, som legat i
wägen, blifwit underkastade de förändringar, som nu
trckas som Lagfrägor warit mindre tilständiga för
Ulstottet at förändra; mc» som Kongl. Majus MerNädigsia
hänwlöninZ ril Riksens Ständer i och med
942
detsamma lsmngt äfwen den rättighet, at undanrödja
de Lagfens rum, sam legat i wägen, har Utskottet
warit bsfogadt at äfwen lcmnr den, som stänga will,
bindcriös af de, som til odling wore mindre angelägne
för at undanflippa stängftlbeswärct, som, i annar
fa!!, ägt laglig rättighet hindra odlingen för den
som dertil önskat öpet kilfälle, och dymedelst lagga
hinder k wägen för dek af Kongl. Maut Allernädigfl
xasyftade ändamål. För öfrigt be hinder, som har
upgifwitS för wallgäng och wattukilgang, äro ds alltid
förut genom Landtmätare och öswerenskommelser för.
ut undanröjda. Jag wägar således ödmjukeligen lilstyrka
Ukffottets Betänkande.
Hans Lxcollencs Herr Grefwe» och
Landt. Marsk a lk en proponerLäs bifall lil första Z.
as Betänkandet.
Ätskillige swarade härtil Ja; men Friherre
va Oscr, (larl, yttrade sig frukta, at det blefwe
swart at fatta saken i sit sammanhang, Utan at hela
Betänkandet uplästes.
Da flere häruti instämde blef Betänkandet helt
och hållet uplast.
Herr ve^onlkolpe anhöll-at de as honom
gjorda anmärkningar mätte blifwa iakttagna.
Friherre Vs 6esr ansag detta af Oscanamis-Uiskottet
upgifna ?rojeL!: wara pä sa goda grunder
byggdt, at han wagade förestå bifall til det samma,
och tog sig derjämte friheten proponera, at de
derwid fogade särskillda yttranden, sa wäl som de af
Herr ve^onstolps gjorda anmärkningar, mätte til
94S
Hans Maj:ts Nädiga ompröfninq k underdånighet
öjwerlemnas tillika med Betänkandet.
Herr Greswen och Landt.Marffalken gjorde häruppå
^roxoliliem^ hwilken med Ja befwaravcs.
Uplästss Riddarhus-Utskottets Betänkande öfwer
Riddarhus-Arenderna, jamte er krttrocoIlL-Uldraq innehållande
cwänne Ledamöters Herrar Lääsrdjelms
sch l^erlaervvooäs särfkillda yttranden.
Lakes pä Bordet.
RiddarhuS-UiskottstS Betänkande öfwer förwaltNlngen
af Slifts-Ärenderna upläsies och
LadeS pä Bardet.
Widare upläsies följande Riddarhiis-UtskottetS
Betäickande rörande tilläggningar i Riddarhus-Ordningen:
Hörfammasie
^Ismorial!
Til följe af Högloflige Riddcrskapcts och Adelns
Remiss tik Utfkottet, ak inkomma med krch ki kil
förökande af den är 1626 af Konung
^ooi-ru den II. och Store utfärdade R ddarhus-Ordning,
och de af Konung lis. ar 1778
stadfastade Tillägtzningar, får Ulfkottet den acail anföra
följande:
9^4
I Höglostige Ridderskaprts och Adelns klena
den 28 November 1778, gaf dä wsrande Landt»
Marskalken tilkanoa; ^at ä>sk,l!iqc Stadgar saknades,
soni bidraga ti! ordning inom Riddarhuset, men leke
kunnat intagas i den lag och Riddarhusordning, som
Ridherskaper och Adeln beleswat och erkänt wid
denna Riksdag. Han hemställde derföre, om icke
Nidde-Eapek och Adeln skulle wilsta updraga Riddar,
hus-bi-skottet, at en sadan ordning inom Ridderskapet
och Adeln jirnHQsrs och ti! widare pröfning hos
Ridderffaver 061 Adeln ingifwa, och sidan deruppå
söka Kongl. Mapis Nådiga fustsiallelse.^
Denna Landt-MarskalkenS hemställan bAf af
Riddeigkapec och Adeln bifallen. Sedan, den blifwit
hanwist lil Riddarhus U.skotar, anmodade Utskottet
en af sina Ledamöter at författa et sädonr ?rofeA»
Men denne Ledamot war tvid Riksdagens stut,
inemot 2:ne mannder derefter, ännu icke färdig med
det arbete han sig atagit; fåken mäste således til en
annan Riksdag uosklntas. As 1786 ars RiksdagsHandlingar
finnkS blott, at en Ledamot i Riddarhus»
Ustkotlec wäckt denna sräga, men i anseende til den
korrca ttd detta Riksmöte warade, kom harwid icke
ac läggaS någon hand. Det war först wid Riksdagen
1789, som Utskottet ti! slutelig! afgörande företog
sig Ridde, skapetS och Adelns rsmits as är 1778;
och finnes wid UtskoctetS kAvrocoller för samma
Riksdag vilagadt et UrofeÄ, sörfattadt af en Utskottets
Ledan,or, Herr Lagman lsiallronltscik: En man,
h vilken, sä wä! l anseende tu dest hos Ridderskapet
och .Adeln, innehafda Ackczls-Ämbete, som grundeliga
tamieooin af ärenderna, dertil ägde W ostridig skick»
iighet,
945
lighet, hwarom ock desi arbete är et talande bewisAngelägnare
göromål uptogo sä Ridderskapets och
Adelns lid, ar krofeL^st icke kom at öjwerlemnas
kil deras uplysta bepröfmande.
Det af Herr k^Iksnflsch författade krojeLk
har tjenar lil grund för der Uistottet »u har den
äran at öfwerlemna. krnjsLksc stödjer sig förnäm!!»
gast pä den praxis, som blifwik föl>d allk ifrån 1778
ärö Riksdag, de» första efter Regementsförändringen
är 1772. Om någon ting bliswit rillaggdt, är det
endast sadanr som erfarenheten befunnit icke allenast
nyttigt, utan ock i wista fall nödlvandigt. Utskottet
har, sä wid denna, som ivid be fyra sidstförflutna
Riksdagar, funnit Åtskilliga betänkligheter och hinder
möta, bade wid ameckningar och wid ordningen i allmänhet
inom Riddarhuset. Flera frågor hafwa up.
stacr, pä hwilka Utskottet saknar tydlig Lag til rättesnöre
wid asdömandet.
Utskottet har i sir kroj,Q sökt undwika allt,
som pä något sätt är stridande einor Riddarhus.Ord.
ningen as den 6:re Junii 1626 och Tilläggninaarna
af den z November 1778, genom 1779 ars Riksdagsbeslut
förklarade såsom de enda grundlagar,
hwarefker Ridderskaper och Adeln har sig ar ratta.
Ul>koktet förmodar wäl icke, at något skulle wara
skttljagrigt, eller mindre öfwcrensstämmande med de
nu aberopade Grundlagar» Icke desimindre haller
Utskottet före, at inna» Högloft. Ridderskapet och
Adeln företager detta ärende til siuteligt afgörande,
deröswer mä inhämtas Kongl- Maj:tö Nådiga Ulftand.
119
946
Detta bliswer i Utskottets tänka i synnerhet
nödwandigt i de twänns omständigheter, Utsstoktet nu
fär Hö-glofl. Ridderchapets och AvelnS fsärskädande
underställa: omständigheter, hwilka innebära någon
. ändring uti de i 1779 ^ Besiut stadfästadc Grundlagar.
Fö» sta §. i Tilläggningarna af 1626 ars Riddarhus
Ordning innehåller: ak om ingen af Ätren
skulle wid Riksdagen sig kunna infinna,
bör Utteng Representant wälfas af hela
Ättei!. Dä delta walsätt är i werksiälligheten nies
rändels omö>!igk, önskar Utskottet, ar den dera stadgade
Lag ma til sin kraft och werkan förswinna.
I Trettonde A/lomemsr af 1626 ars Riddarhus
Ordning sageg: ar nar allmänna Riksdagar
ntskrlfivas, dä skall allt Ridderskap i
Swerige och Finland, sä wange af dem
lil Laga är komne äro, läta sig finna tiksta
des. Detta kVlomenr utsätter icke hwad med
Laga ar förstäs; derföre har alltifrån 1778 ars
. Riksdag, eller den tid denna ordning ater kom i
bruk , en Atkeman warit ansedd berättigad ak intaga
Arcsnummer», sä snart han upaatt 21 är, eller
den alder, da han enligt Allmänna Lagen ar myndig.
Men som en sadan man, enligt samma rag,
icke kan wara Förmyndare för en annan, innan han
syllk 2; är, haller Utskottet före, ar jugen bör pa
Riddar hafck kunna intaga sit Säte, innan han up»ätk
miudst 24 ars alder. Da Lagen icke anser en
som är unter 24 ar skicklig ak kunna förestå en
Omyndigs Egendom, bör en sadan icke eller kunna
slöta de wid Riksdagar förekommande ärender. Sädane
ärender röra honom icke enMldt; de anga hwar
947
och en Medborgare, hwars wälfard ej fallan beror pä
de beslut, som wid Riksdagar kunna stadgaö. Liknål
hemsiäller llistotter, om icke en Hufvudman sör nr
Äie, enar han upnatt 2l ar, elier den alder, dä
Lagen förklarar honom myndig, ma sjelf kunna utfärda
Fulimagt för den, som wid den utstrifua
Riksdagen skal! intaga dest Säte.
Da Ukstottet icke will gifwa anledning til några
omdömen, som skulle det wara fraga at foresta
en ny RiddarhnsDrdning, har det ansett betänkligt,
ak i dest prvjeA införa ds nu föreslagna ändringar
i redan stadgade Lagar, ulan inskränker sig blott,
at dem anmärkningS-wiö anföra. Norrkoping den
Zo Maji i8oo.
Pä Niddarhus-Utstoltels magnar.
-^xel Os Is Oaröie. v. L^arrs.
Olisr van Ocbstsär.
Friherre vs Oser trodde, ak detta amne
ej kunde likasom de öfriga läggas pa bordet, emedan
Nrdderstaptt och Adeln häröfver först skalle i underdånighet
inhämta Hans Masits Nådiga tanka.
Hans Oxcsliencs Herr Grefwe;, och
Landt . Marstal ke» förmälts sig hafwa ärnat
namna det, sedan ?rvjeQsc til Tiliäggniugarna were
upiast.
Hanö Axcell enes lat derefter detsamma up»
läsa, sa lydande:
948
Project
til
Ptierligare Tilläggningar
Riddarhus-Ordningen af den 6 Junti 1626
Tilläggningarna af den z Ncvember 1778»
Riksdagen sig infinna, äger hufwudman ensam ratlig»
het at af någon annan pä Riddarhuset inrraclueersä
Adelig Utt förordna en redlig och skicklig Fullmäktig,
hwilken bör wid Anteckningen, eller efter befi flut,
för det »ilkommande Riddarhus-Utskottet fin Fullmagt
förete.
Om Hufwudmannen ej upnatt sina myndiga ar,
och ingen af Famillen sig infinner, åge Förmyndare,
i fall han ar af Adelig imroäuLersä Akt, räkkighet
at intaga Famkllens Säle, och i händelse af förfall, ar
förordna Fullmägtig.
M Förmyndaren Ofrälse,Man eller Hufwudmans
moder, som förordnad är lil sina Barns förmyndare,
da mä den af Atren, som a manssida» när,
mast är til Hufwudmannen, utfärda Fullmagt.
Är ej någon af Etten mer än den omyndige,
förordne den näste Frände af Adelig börd för honom
en Fullmägtig.
och
§. r
S4Y
Dör Hufwudman för ditten sa korrt för en inträffad
Riksdag, at Förmyndare för Hans omyndiga
Son ej hunnit förordnas, ware Lag samma.
§. Z
Upstar
twist vm Hufwudmanna rätten tvid anteckningen,
bör den af det kilkommande RiddarhuSUlffottet
pröfwas, ock emedlertid den af Astren antecknas,
som esker de wid Riddarhuset förworade 6oneaivAistcg
Isbellsr besinnes wara den äldste, intil dest
den andre med lagliga bewis siyrkr stt påstående.
§. 4»
^Sedan Hufwudman förordnat Fullmägtig för
sin Att, tillätes honom icke wid den Riksdagen sjelf
träda til sik rum, och annu mindre han och Fullmägtlgen
ömsom sitta, icke eller någon annan Fullmägtig
antaga, med mindre den sörre genom dödsfall afgatk,
eller utrikes rest är, hwilket genom laga Bewis styrkas
skall, da dek honom fritt star, at antingen sjelf
intaga sik rum pa Riddarhuset, eller utse en annan
Fullmägtig, som dock inom en mänay efter den förras
borrrgang bör hoS Riddarhus-Utskottet sig anmäla.
Utgår Familjen under warande Riksdag, bör
äfwen Fullmagtigen lemna det sate, han för äccen
innehaft; och da han derigenom uphörer at wara
Riksdagsman, kan han ej eller widare biträda,
hwarken såsom ksteQor eller Ledamot i de Utskott han
blifwit inwald. Sak samma ware dä Arteman intager
en Atts säte, för hwilken Fullmägtig förut
warit förordnad. Dock är, i bada fall, för en sadan,
om han erhåller fullmagt för annan ätt i sam»
ma Clast, icke något hinder at a nyo wäljas lis
LIeQor, ekler af LleQorsr »ksts til Ledamot i dek
Utskott, der han kilförene säte innehaft.
§. 5»
Den som sjelf är Huswudman, kan ej ataga sig
Fullmägrigffapet för e» annan Utt, uran bliswer
hwar Huswudman wid sm Alt och ställe, 06) ma
dc», som til Fullmagtig för annan Ätt antecknad blifwit,
ej heller sedermera intaga sin MtS ruin, eller för
amian ärc sig som Fullmagtig anmäla, sa framt han
ej as någon i den att, hwars Fullmagtig han warit,
bliswik fran Fullmägkigffapet entledigad; hwilkct entledigande
ej lan ske genom ny Fullmagts utglfwande af
aktens Huswudman, rrtan genom någon annan Ättemäns
personliga inställande wid Riksdagen.
§. 6.
Är Huswudman wid Domstol anklagad eller
lagligen förwunnen för Brott, som ä dest heder och
ära ga, bör honom för dest person ej inträde a Riddarhuset
tillatas, förr än han derifrån fullkomligen befrielse
wunnit; äge cj elter förr magt Fullmägkig förordna,
utan tilkommcr dä den närmaste af Attén
denna rättighet. Ar han ater den ende af Slägte»,
blifwe den Ättens rum ledigt.
Samma lag ware med den, som bljswit för
andra sel förklarad säte och stamma bland Rldderskapet
och Adeln förlustig.
§. 7-
Om Huswudman, som läckt sig för Ätten anteckna,
dör under påstående Riksdag, äge den, som
Huswudmanna-rätten undsatt, at stg anteckna lata,
------ 95l
eller Fullmägtig förordna» Men om alle öfrige af
Alten redan intagit säte och stämma för andra Ätter,
biifwer ÄttenS rum hela Riksdagen ledigt,
Z. 8.
Biifwer någon af Tredje Clasen under påstående
Riksdag af Konungen i Nader utnämnd til
6ommsn6sur af Kongl. Sivards- eller Nordstjerne»
Oräsn, och såmedelst inflyttad i Andra Clasen, in.
tage närmaste Hufwudmannen, foni af Atter, är wid
Riksdagen närwarande, dest säre och stämma j z:dje
Clasen, eiler förordne Fullmägtig i sit ställe.
Lag samma ware, om någon frän Riddare, och
Swenne- eller af andra och tredje Claflerna bliswer
uphöjd kil Friherre, eiler derifrån til Grefwe, sedan
ImroäuAion är bewilijad.
§. 9»
Afiviker den utur Riker, fcm innehaft sate och
stämma pä Riddarhuset, stände da den fritt, som
af Ätten närmast ar, at intaga säle ä Riddarhuset,
eiler Fullmägtig antaga.
Reser ater huswudman utrikes, antingen i Konungens
ärender, eiler pa sätt 4. Z. af Adeliga Lrlvilegierna
utstakar, förordne da en annan i sit ställe»
10.
Wid författande af NidderffapetS och AdclnS
UpropS-lVlgrrileel ki! hwarje Riksdag, uttflutas ifrån
en sadan Mztriicel de ätters Numer, svin RiddarhttSvirekionen
upgifwit för ukgängnt, elier för begängna
Brott blifwit af Laga Domstol dömde förlustig? stt «
Riddarhuset innehafwande säte.
952
§. i r.
Sä snart Landt-Marskalk, enligt I7:de
i 1626 ars Riddarhus. Ordning, blifwil af Konuigen
i Nader utnämnd, och LandrMarskalken af de
kwänne Greswar, kil hwilka Kongl. Maut honom
öfwerlemnar, blifwit cil Riddarhuset beledsagad, emottages
han derstädes ivid iugängen af Riddarhus-DireLHonan,
Riddarhus 80 c re re raren och de öfriga til
Riddarhus OacLlIicr hörande Personer» Derefter
urser LandiMarskalken trenne Hrrar och man, en af
hwarje C>ast, hwilka, jamte trenne af RiddarhusvireLfLurorne,
Riddarhus-L^crsiersren och Riddarhus
^iloalLr-, esker föregånget anslag, den päfölj nde
dagen wid ucsatc rimma sammanträda, under LandtMarskalkens
Ordförande, för at börja anteckningen.
Harwid följes den ordning, at uprop sker efter en pa
alla leswande Ätter författad Manika!, och börjas
med äldsta Greswen eller den främsta af första Classen,
da hwar och en i sin ordning framträder,.och la.
ler sig anteckna til Förnamn och LsrsAers, eller aflemnar
sin Fullmagt, hwarefter honom ttldelas en
med Riddarhusets Ligist påtryckt koster, med ättens
namn och d-lums,-, samt numer pä den bänk, der
hans ställe är honom anordnadt.
Icke ma någon til anteckning anmälas, som sig
ej kil Riksdagen personligen inställt, ej eller koster för
honom utgifwaS.
De, som ej infunnit sig wid sörsta upropet, kunna
sig anmäla wid det andra, som börjas dä det första
för sig gatt genom alla M Gasterna.
§. 12.
-5Z
§- 12.
Dagen förr an Konungen >' Näder kallar Ridderskapct
och Adeln cil Rikssalen, jker ä-wen en dylik
anteckning med rwä.uie uprop, dock ej under pästäerrde
klenum.
Sedan ma ingen antecknina tilläta-r, förr än
Riddarhus-lkffottet är körordnadt. Dttta U skott bör
ock endast för anteckningar sammanträda mmvst kw^n»
rre gånger r mockan, undarikaga de ?lom-dagar.
Skulle Hufmudmanncn för en ärr, innan Rd»
darhus-U Kottet är waldt, sig instina, ma Riddarhus»
kstlcalon honom iinlrliwa; men derom wid UijkoltelK
första saimngnkräde afl.mna berättelse.
Z. N.
Den, sem ej npnärt laga ar, ma ej pä Riddarhuset
antecknas. Tll utrönande häraf bör den, svar
sörsta gängen trl Riksdagsman sig aumä-er, upte dcwrs
om sin rätta Lider af Presterskapet, genom utdrog
as Kyrkoboken fran den ort, ter han f dd är,
hwister demis sedermera med Riddarhusets 6ansaio§rfka
Itbelier jamnsöreS.
§ 14.
Ej ma nögrn Fullmagt för gällande anses.- som
icke af atrenS H ifw.-dman är urgilw n, egenhändigt,
uiidersiktiswen och med är:ens Ligneie betrasiad, samt
ställd ester följande k'armu!8ue:
Til den allmänna Riksdag, som kommer
at taga sin början i k>I. hl. den dil. warder
di. harmedelst besustmägtigad, at för
. Grefliga . ^
de» ) ^riherrl,ga( Atkcn N.o K. uti hi. hs.
< Adeliga )
120
954 —
Clasten intaga Säte och Stämma pa Riddar,
huset. Ort och Darum. Namn.
Lsraccers.
8- is.
Skulle någon, emot förmodan, beträdas med ak
tji twänne eller stera sarsWda Personer hofwa utgift
wik Fulimagter tjl c» och samma Riksdag för stn
IHmille^ anses han för ek sa omärvrzt föiha!!anve
förlustigSäke och Stämma a Riddarhuset, pä -angre
eller korrtare tid/ alic efter Ridderstapelö och AdeinS
pröfning. > ,
§. 16.
Sedan anteckningen förrättad ar, och Bänkarna
af Lecreiergren och ^iscslsn delte, hwarwld iakttoges
den för Clasterna fastställda ordning, och -kt nägoriunda
förhållande af Bänkarnas längd, upslaö en bänk,
lista wid hwarje bänk.
En af hwarje bänk, raur-wis, äger at förhwarfe
kisni-Dag tilse, om någon icke antecknad, elier til
inträde pä Riddarhuset obehörig person, der bestnnes,
vch.sadanc genast hos Riddarhus-b itcslen rilkännagifwa.
§. i?-
Ingen sär sig pä Riddarhuset inställa, utan han
förut upwisr för den rvakthafwande Under-Östtergren
den honom tildeita koiietrsn, hwilken han ej mä lil
någon annan utläna, för ak en sadan inträde skaffa,
tvid säte och stämmas förlust den Riksdagen; hwar.
om wid Riddarhus Utskottet bör undersökas och lagligen
bewifas.
L. 18.
Da NeNors-wal, elier annan Vokerinx, börjaS
stall, och hwarje Clas; trädc i sit sarsttlidg rum, fram
-
955
ttäder den äldste närwarande af Clafien," och anmo«
dar syra af samma Clafi at jämte honom sitta wid
Bordec och samsällvr anteckna dem, som sig ej widuproye»
infinna; Hwarefter »propet börjas, da alle när,
warande os dett uproyade Bänken framträda i jkrankec
och framlägga hwar och e„ sin lyckta Sede! pä
det Pappers-ark, kom hålles af en Ledamot wid Bordek.
Sä snart Bänkens nyrop stumt, lemnar densamma
strcncket ät »östa Banks Ledamöter, och mä
sedan ingen annan under påstående Vmsring wara i
skranket, eller der frammansöre, än mindre sta i fkrankdöcren,
sä framt han ej hörer til den Bänk, som up.
ropad ar, wid den pligt, som nedanföre l z z . §. stadgad är.
§. >9-
Wid alla Vorsringar ske twänneuprop, pä sätt
5. §. af 1778 ars Tilläggniugar rst Niddarhus-Ordnin»
gen af 1626 staogar. Den som infinner sig, sedan
Bankens lwänne uprop arv stukade, anses lika med den,
som ej sjelf är närwarande, och får ej votera; icke eller
den, som ej i Listan eller i den wid första upropet
haline anteckning är uxförd.
§. 20.
Om wid NsÄors- eller andra wal flera eller
färre ramn finnas va en sedel, än som i z dje §. af
1778 ars T'llaggnjngor til Riddarhns-Ordniugcn utstakas,
anses hela sedeln för ogill. Likasom vin någon
wid Voreringar i allmänhet inlemnar mer an en
eller nied något märke tecknad sedel, böra bada Sedlarna
borrtka flas, och den dermed betrades uteslutas fran
Riddarhuset hela den Riksdagen.
Är Wahsedeln flälld pa en Person, som sitter för
Fullm agt, bör först Ättens och ledan FullmägtigenS
vamn ä densamma utsättas, hvarförutan den ej anlage6°
9?6
§- 21.
Wid >»-« Wilen lipbrykas Sedlarna genast
ester andea Up' operv sjur af den äldsta närwarande i
Ciast-7». »om är Ordförande. Wal.Sedlarna öfwerses,
och af de fora wid Bordel sittande för«s särstlli.
d ?r klicnller, hanlka sedermera colläkioneras och,
til st'i>e af de-n, formeras er Wai-klorocoll, hmil»
ket as dem alla, sani wid Barder sitta, undertecknas och
förseglas, för at sedermera in ?!sno as Landr-Mar*
skalkea upbriMs, och Ri^dn stupet och Adeln, kmrdgöras.
§- 22.
LI-»rernas rätttgb^t och skyldighet ar, ak enligt
z. §. af .778 ars Tilläggnrngar ri! Riddarhus^
O dn.ingcn af är 1626 malja de ledamöter, ssm ut!
Ii-sterten sto>a sate pasma.
Li chf .rern' fa icke något Wal företaga utarr
Ridhäst, pels och Aoelus in ?Isno glsna stimtycke,
icke iler ina» ar, e ligt 5 § af 177^ ars TAlaggnm
§ar
lil 162 > ars Riddarhns-Ordni, g, wara fisllcalig^
skalle någon <u dem, da mal»förrätknmgen är af no»
dea, mara flan Rikadoaen ftanwarande, wäljeö genast
en annan ost den Cl-.st, dit han hörer.
Sä siare L!e'Ä-,rc-rns stt wal förrätkat, under,
teckna och försegla de Wal-krmncalier, hwilket uf
Landrma, stacken i nälla l'!eno upbryres och Ridderskåpet
och Adela ulkanp.agistve'6.
§. 2Z.
Niddcrstapet och Adeln kair för ftir del vestnia
huru manga U.stoit Ridderst per och Adeli, gsdr synes
ar chrcndna, samt vin bestasten helen deraf och antalet
af Ledamöter verm,; ankommandes ijiwal pä ds
öfriga Ständens bifall, om sädana Utskott skola sattas,
sam- antalet af Ledamöter i dem, hwilka äro för alla
Ständ'» gemensamma.
W-.ll Ri>de> skåpet och Adeln utfärda Instrukiio.
ner för U skott n, bor drt sko för hwarje Riksdag
särskilidt, 06) fiägan dor m mackas innan walen t!l
e? sädanc U-chott blilwit in ?Ieur> kundgjorda ekler
U sk rrec k-mmit i ^Ä vi e; och bör i detta fall et
sadant U skott ei i.träda i arbore förr än Iristrucrillnr-sräaau
är of-str ; men tor Hemliga Utskottet
k.a, cnltgc a-. §. « 1772 ä.S Rcgerings-fvrm, ingen
si äga on! ii»>t! ukiion as Landt Marskalken til öfwer,
laggning upiagas.
§ 24.
Anslag t'l kloos böra ske -agen förut, och det sa
tidigt joln möjligt är. Enär Riddc' skåpet och Adeln är
sm'.ad och Landk-Ma> ika l!ttn äskat ljud, tnkagcr hwar
och en si.Bank, hwarester ingen för gä af och an, eller
stadna pä stora gängen, wtv den plikt, som här
nedanföre i z;. 8. utstaka .
§. 2s.
Landt Marskalken stwdtaaer ärenderna, eller up»ager
a nya Rm, som hos Ridderff'ap;t och Adeln
blirwit wäckt», och äro enligt Lag och Regeringsform
til öfwerläg unng til aina; och kan han c, något sädanr
ärende nedlägga, leke del er föredraga eller uptagg det
sä stut, ac bestuttt skulle bus,va kraftlöst.
§ 26.
N'r en sk i fr ar uoläst eller et ämne muntelryen
wäckt, är e» Ledamocs yttrade begäran cilräcketig
ar lägga såten pä bordel. Nar saken ä m-o up
-
tages, kan den, efter föregången öfwerläggning, PK
flera Ledamöters förenade begäran, för andra gängen
läggas pä Bordet. Men tredje gängen uptagen, skali
ben, efter öfwerläggning, stureligen afgöras.
§. 27.
Enar et Mål kil stuteligt afgörande företagcS och ^
deröfwer ar tilräckcliqen öfwerlaggdr, samt propustlion
gjord och med Ja beswarad, mä wa! erinringar derwid
beskedligen görash men ingen försöka, at bestuter
genom ny öfwerläggning uprifwa. Äx pi-opolinnnsn
med Ja och Nej beswarad, 06) de, som dermed missnöjde
aro, ej willja i widare öfwerläggning inga eller
begära Votering, kunna de, om de det gitta, lata sin
Prorelä i lVoroLoller anteckna; kunnandes ^rokelien i
krnkoeollsr aldrig k någor sali förwagras. Begäres
af en eller flera votering, och han, ekler de, ej
willja derifrån alsta, dä skall Vorsrings?-.c>pulIri»n
genast författas och af Riddersbapet och A nin jullerss
samt vorerin^en stramt derefter för sig gä; och
mä kro^ostrion ej göras, om det skall voteras,
heller votering derom tillätas.
§° 2 8-
Hwar Ledamot af Ridverssapek och Adeln äger
rätt at i plsno fritt yttra sig öfwer alla mål, som
rik öfwerläggning komma, 06) om lagligheren af allt,
söm inom Riddarhuset sig kildrager. Vlen inge andre
äiscourler uptagas til ?rr>rocoIlek än de, som
hällas af de Ledamöter, hmilke pä sina Bankar upsiigik,
i afsigt at yttra sina rankar. Ingen tilläte
sig personliga försmädelser och ohöfwiska ord. Ups
stär fräga, om någon med stikå försmädelser och ord
»iler pä annat sätt sig förgätt, pröfwe Ridderffapet.
scb Adeln, om han bör af Landt-Marskalken, enligt
rz. Mom. af 1626 ars Riddarhus-Ordning, näp.
sas; hwarest med ordet »äpst icke annat än warning
inför Riddcrffapetö och Adelns krorocoll kan första-;
eller om saken bör kil er Utskott förwisaö, eller ock
alldeles sörfalla, Fönvises saken ti! et Utskott, sa
bör der bestå af (Aer Ledamöter af Stander, twänne
af hwarje Clas, dem Landt Marskalken utnämner,
och Sex Ledamöter, äfwen kwanne af hwarje Dast,
dem den anklagade wäljcr.
Detta Urskort pröfwar malek, lemnar dcröfwek
sit Betänkande til Ridderskapers och Adelns plenum,
och förestår befrielse eller straff; men högre straff för
et yttrande kan af Ridderskapet och Adeli, ej äläggaS,
än ak blifwa frän Riddarhuset för korrcare eller längre
tid utestulen.
Ehuru det ar hmar och en Ledamot tillätet ak
kil krorocoller munteljgen eller gerwm äiAzmsn wäcka
nya ämnen, tilkommer der dock Landt-Marskaiken
at wid handen gifwa, om, enligt Lag och Regerings.
Form, öswerläggning j Vesta ämnen kan äga rum.
Er Memorial, i hwad ämne som häldst, bör alltid
wifas för Laudt»Marskalken, innan det uplafts; och
ingen kan med ek Memorial wända sig til de andra
Sranden, förrän han sadant hos Ridderskapet och
Adeln anmält, och dercil erhållit kilstrand.
§. Z2.
Under warande Riksdag mä ingen, som sig kil
Riksdagsman lätit anteckna, borrkrefa, utan ak hos
Landt-Marffalkrn anmäla sir förfall, da den erhällne
koUelren til RiddarhuS-^ifcitleri äteriemnaö. Är
96a LMLL-LS
han til Ledamot i et Utffott wald, och sik rum derstädes
intagit, ma han ej - t sadant föl troende sig
afsäga, sa framt han ej hos Land^Marlkalttn, Rio.
derskapet och Adeln samt U>ffoitet anmäler sic förfaS.
Harad arer beträffar den, f m lii Ledamot af
Hemliga Ulffoccec bljfivit wald, sä har ff-.n i dotia
fall ar ställa sig lil efterrättelse, hmad
Utdraget frän Hemliga Ulffoktel af ben 26. Marti»
1800 jitnehäller.
§. Zl.
Uti sadana mål, »'vm en eller annan af Ridderstapet
och Adeln särskilldt anga, böra desi närmaste
Skylbemän, til och med Syffoncöarn, ingen stamma
äga, utan maga, sidan antingen han sjelf, som fåken
angar, eller ock desi nu nämnde Skyldeman, cm de
det äska, fatt tilfälle at inför ?»owcollsr andraga
hivad de i soken ha wa at anföra, de, sämre honom
sjelf, fran Riddarhuset kaga afträde; och skulle nägon,
som pa oswanberörda sätt befmnes wara slägt, uti
sadan fraga varors, miste den samma, den Riksdagen,
säte och stamma.
§. Z2.
At allt detta orvggtlize» ma esteileswaS, dera
äger Riddarhus-käsLLiLn iwga hand ha. a. Han bär, .
innan klsnum stutas, för Llandt.M u stallen upwisa
sin Lista pa dem, som emer besia, stadg itten selat;
och nia den, som, efter skedd iötbiyielsi-, pg ^itcalsns
erinran sig icke rättsr, och dea msatta »lrkwn nekar
erlägga, strapt af honom tilsägaS, sig nästa dag der.
efter i RiddarhuScklkffotcet inställa; och i fall han
kallelsen försummar eller wägrar putte» betala, äger
Riddar
-
---------- ,-71
Riddarhus Uistottet magt honom fran Riddarhuset
Ut stura, lil dest han vlikrei e'laagt; asivcnioin den
der ->ppa cstsägelte, j hwilka mai d>c wara ma ej
instmcr sig , ll stoltet, är förfallen rit ve böcer, so>n
«ti schande §. stadgade äro.
§ ZZ.
Följande böter uilättaS för de förseelser inom
Riddarhuset, hwilka med penningar galvaS ku.Ma.
Den sem itadnar pa gängen, sedan Landt-Marstallen
öpuac kienum^ eller ej sin Bank intagit,
döle 16 st.
Den som talar fran annan än egen Bank -»«
16 st.
Den som lutar sig pa stranket, som »mgifwee
Landt-Marfkalks Bordet — 1 R:d.
Den som försummar kallelse til Riddarhus-Utstotket
til answarande för »agra emot Riddarhus-Ord--  ninqen begangna förbrvrelur, plikre sörsta gången
i R.d. andra gången dubbelt.
Förlorar nägon sin ?>!isrr, eller uraktlåter oö
ivid förefallande bonkresa den til Riddarhus-kitcälcs
återlemna, böle 2 R:d.
?llla dosta böter kjlfalla den närmast belägna
Fattigbössa.
Ingen stlläteS medtaga bu ,d r w'd sit lntrade
uti Ridderstopers och Adelns klenirum, uran böle
den häremot sig förbryter ,6 st., hwilka t'Iia" Rid^
dårhus Waktmästaren; och bör denne af krloatea
121
S72
undfå befallnuig at noga tilse, det ingen oordning
emot detta förbud förelöper.
Z- Z4-
Riddarhus U;skottet bestar af Tolf Ledamöter,
fyra af hwarse Clast, och, likasom i alla andra Riksens
Ständers Utffott, förer den, som enligt lVlsirikeln
är den äldste af Herre - Gasten, derstädes order.
Detta Utskottet wäljes och sättes i >XÄivi,e
genast efter LlsQors.walets kundgörande in klanci.
Inför detta Utskott stkola alla Ledamöter af
Ridderstkapet och Adeln, som efter de först stadgade
allmänna uprop komma til Riksdagen, sig anmäla,
för at blifwa legicimsrAäs at sina koliecier undfå.
Utskottet tilkommer at öfwerse Riddarhuö,OirsNionens
göromål, sedan den förra Riksdagen, re»
villers RiddarhuS-tässlsn och Adeljga Lsäekre-8ckoisns
Fond, såsom ock alla öfriga under OireLUonsns
förwalrninq ställda O »rslioi er och ^szsrer. Likaledes
äger Utskottet ac öfwerse Adeliga Jungsru-StistS
förwallningen, sedan den förra Riksdagen, och rsvi»
ckera den under dest ward ställda Ls5ks.
Öfwer desta bada Werkö göromål och deras
Osrtur-i silstäud skall Riddarhus-Utskottet sin berättelse
ti! Rldderffapcr och Adel» aflemna.
I fall Utskottet anser nägra ändringar eller förbättringar
nödiga, i anseende til styrelsen af desta
Werk, har det ac deröiwer med sik Betänkande tik
Ridöcrsktwet och Adrin inkomma.
För öfrigt har u.ffonet at ställa sig til efterrättelse
Rlddaryus-Orontngen och hwad dell «nga«sde
drsta göromål widare utstakar,
97Z
Ehuru Utskottet föreställer RiddarhuS-VireKranen,
hwars befattning under påstående Riksdag uphörer,
bör llkmä! ej Utskottet befatta sig med kmro»
cluLkioner; »kan i fall en Att under Riksdagen söker
ImrolluQion, bör sädant anmälas hoS Riddersta.
pet och Adeln in klsno, som, efter dcrti! glfwet sam.
tycke, lärer tilsäga ar i lVlarrilcsin införa Ätten och
lemna kollett at Hufmudmanneu.
Som Stifts,DirsQlcmens befattning äflven under
Riksdagen uphörcr, sa skall lottningen och inskrifningen
i Adeliga Jungfru-Stiftet, i fall tiden
bertil under Riksdagen inträffar, werkställas af Utskottet;
och bör sadant icke ske, utan at Landr-Marskalkcn
ar närwarande.
§- 55-
Sedan Kongl. Ma>:t pa Rikssalen ätskillt Riksens
Ständer och dem hemförlofwat, samt Landt-Mar»
skalken derefter pä Riddarhuset alstutat RidderskapetS
och Adelns sammaiikomster, aflemnar Landt-Marskalken
Stafwen lil den, enligt Matrikeln, äldsta närvarande
Grefwen, hwilken med Se),' vapuröracle af
Ridderfkapec och Adeln, 2:ne af hwarje Clast, genast
uvträver til Kongl. Maj:r för at Landt-Marskalks^
Stafwen i underdånighet återlemna.
Herr Grefwen och Landt. Marskalken
yttrade sig skola detta Hanö Maj:t i underdånighet
" U!,derställa.
Slukeligen uplasteS InstruLkionsrnr för Riddarhus>I)irsLäic>nen,
^Riddarhus,8serslsrsren och Riddarhus
sa lydande;
VroseA til InllruÄion
för ^
Riddarhus-DiroÄionen, RiddarhuS-LecretersreK
och kllicslen.
§. r.
Riddarhus - Vireökion^n stall bestå af Sex
T damötcr, twär.ne as hwarjr Elaff, der den virsÄ-ur,
som enlig' klLtrikelv är ren äldste af. Forsta
Elchrn, blifner Ordförande.
Til Ledamot i denna DiroQi n mä ieke
wöljas den, -som bekläder el Riks - Ämbete, enligt
Ridderstapets och Adelns Beflut nid Riksdagen
17,86; och L kraft astren deraf, wfl.es hädanefter
icke leker någon turnunmrrnrs Illsoles ener Arver»
I)ir öleur i samm.» Onvölion.
Emellan R ksdagarna woljas derlil Ledamöter
as DircQsursrvL saMjälldt, eller xsr La pits., med
lpck.a sedlar.
§. 2.
Skulle den högst olpckeliga handeln: af Konungahusets
ulgäng inträffa, hwarom gg. §. i 1772
ars Regeringsform handlar, ställer ÖireÄioa s-g
til efterlefnad, hwad samma Z. stadgar, rörande
Riddarhus - OireLionerrs förhällande wid et stikt
tilsälle.
§. Z.
Riddarhus OirEionen äligger wärdén och förwaltningen
af Riddarhuftis medel i likhet med
hwad det för Låssan wid 1789 chs Riksdag
as Ri derstapet och Adeln fastställda UllämngSR-glemcnte
och Lag söre skrifver, samt ak, i följs
Deraf, med en oafbruten uxmärksamhek söka be»
fremja, ej mindre (lLsksnZ förkofran, än desi saLecht.
'! och bestånd.
Skulle uc.gra frågor ak suriäist beskaffenhet
Harwid nvstä, skail VireÄionen remittera dylika
mäl lil Midvarhus-kiicLleus tt-.tälanLc vch algard.
§. 4-
Til P-Estan, der Riddarhus - e«s'L08 Säfe
rhets - Oocumerrtsr, ?v„ verser oed Obligationer
för-.oaras, och Pnnlken mev dubbla L.is ur jörjebd,
stall den ena Nyckeln wardås af Ka-.uereraren, och
den anvra, enlig. Ridderstapets och Adelns Beslut
af kir r 779, af ten Ledamot, som virecheurerns
sielfwe dero»» annwda, hwillen under den rm, dan
äger' denna befattning , anfon,-ar för riktigheten
af alla de H udlingar, som i oswannäm - -a
Kista äro <1c ponera cis, och derjöre bör, ni' I)c>-  eumsnteroas uuagarroe eller inläggande, stels roa»
ra.tilstädes. Och bör denne
efterse hraad som lilhbrer Riddarhuset och desi -vi--  nragihällande i allmänhet, äfwensom alla öfriga Riddarhusets
Ooconomica, samt Le til Riddachuchä
tomt hörande byggnader och huru Hyres - ContraKeil,
a nyfyllas. Hnru i biträoes han af Rmoaxhus
Lecreteraren, tzwil en u i huset är boruoe.
§. 5-
Ehuru sä rv-'l ^rclrivet, som de tl Riddarhuset
hörande OonoaloNiöa Sarnlingar, sta under
Riddarhus - Lecrererareris ivard, åligger de i liknål
VireQeuren at deröftver hafva öfwerinfeendek. I
anseende hlrtil ? miner en as DiroQ ureriia at
hrftva det kpccieiia inseendet ösaer ^.icbivet och
eu annan ös.ocr Le O (.uma loijsta Sanrli-igania.
976
Bada deste DireÄsurer utses efter öfverenskommelse
emellan famteliga Ledamöterna i vircr»
Qioncu.
§. 6.
Wid IntroäuÄiouers bewilljande iakttager 1)1-  reÄiouen sä wäl hwatz Regeringsformen af är
1772 och n. §. förordnar, rörande antalet af de
Ätter, hwilka pä Riddarhuset mä tilökas, som 7:ds
vch 9tve §§. uti Riddarhus - Ordningen af den 6.
Junii 1626 vch 2tdra och 7tde Llomenterna af
Lilläggningarna af den z. November 1773, sä ock
hwatz Kongl. Förordningen af den g- Maji 1775
vm wist utsatt tid til lutroäuctionsra tagande m. m.
widare stavggr..
H varjämte virvLäiouen ager, ak wid flikr
IntroäuÄionsr, dä Kongl. Majtts Nädiga Oixloms
bör in oriZinali Upwisas, noga tilse, at icke allenast
wederbörliga <^nittencsr öfwer de i Författningarna
päöndna InrroänÄion5-afgifters erläggande
til Riddarhuset, Aveliga Lavette-Scholan och
Adeliga Jungftu-Stiftek, utan ock Sköldebref^ Asflrist,
Wapenplät, samt fullständigt uprättad LioAraxliist
6snea1oZis med dag och ärtal pa födelser,
giftermäl och dödstider, pä alla som höra lil
Ätten, til Riddarhus-virLÄionen ingifwas.
L- 7-
I anledning af det be stut, Ridderflapet och
Adeln wid nu påstående. Riksdag fattat, til cvinxlettsrancls
af deras Atietastor, och en utsatt tid
af twänne är, in,om hwilken alla de uti desta 6snsaloZier
tilbaka antecknas, och til Riddarhus-.^rcbivunr af
Ätlemännen insäkdas; äger Riddarhus-Oireckio'-
977
ueu, ak öfwer 'werkftättigheckn deraf, täta genom
Riddarhus - kisoalen hätta noga tilsyn.
Z. 8.
När större eller mindre reparationer, som P-)
Riddarhuset och desi oyrräde oundgäugeligen tarftvas,
stola förstagas, later vireckionen deröfwer
af ivcdcrbörande Byggmästare och H.mdtwerkare
nprälla behöriga kostnadsförslag, hwilka uti OireÄionena
sammanträde föredragas och granstaS; och
mäga stikå reparationer, eller hwad annan anstallt,
som ädrager Laslan nägon utgift, ej bestl-kas, med
mindre Fem Ledamöter arv närwarande, och derom
öfwersns komma.
Skutte särdeles betydeliga eller totala repara»
tioner ä Riddarhuset besinnas nödiga, ma derom i
Tidningarna kundgöras, och arbetet til den mindst»
bjudande erbjudas.
I öfrigt undwiker Oireökionen alla Lxtra
utgifter, som icke til Riddarhusets nödtorft äro
oumgängcliga; och i sädant afseende icke heller ingär
r de kostnader, som wid allmänna fröjdebetygelscrS
i hufwudstadcn firande och deltagande deruti, för
Riddarhuset möjeligen kunna upkomma. Häldst
detta Palats, enligt 2. §. af 1626 ars RiksdagSOrdning
ar ansedt såsom et läocoos ^ublicpg, och pa
sadan grund bör ifrän utgifter as denna egenskap
undantagas.
Z. 9.
Da emellan Riksdagarna ledigheter klanv
Ridderstapets och Ad.lns Fullmägtiga, antingen
i Riksens Höglofliga Ständers Lanbom eller Riksgälds-Lontoir
sig yppa, stola Riddarhus-Oireökeursrus
wäija Ledamöter til dejsa lediga blisna rrun,
978
pä sätt Z. Uom. om wat til
rsÄsuror föresöristver. ' Me.e wid ^svisorsrs ut^
seends öfwer desin osivann.inmda Rcksens Sanders
Werk, skriver Riddarhus ^ VireEcm^a lil »val Classe.
vis mes lockta Sedlar och geawuramt med de as-,
gäende kevnorsrua, pä sätt, som stadgas U'i
Kongl. F'rörd. i ".gea af den l 2!te Fmruarii r/79-,
samt Riksens Srättders Bestur wio Riksdagarna
1789 och i 92.
S. lo
Til F lllinägtig i näaot Riksén/? Ständers
Wer? mä ri hos DiccQIonma komma »iwer omröstning
någon, sorn samina förtroende Utföre ne innehaft
och stg detsamma asfagtt
Wid dvlika Fallnr.lgltziHaps äterbesättande, ma
ej OrrLÄivn n, a? hivad orsak det wara kan, emottaga
nagra eventuella eiler andra slags förbindelser,
och ännu minore deruppå göra afseende.
§. ir.
Skulle näqon af Riddarhus - OlreÄsursruL
blifwa wald >il Failmag.ng i et af de ostvannämnda
Riksens Ständers Werk, gar han i ock
med delsamm r utur Riddarhus - virsÄlonen , och
blistver en ny Ledamot i dest ställe utmald, pä det
han ej i tvål til keviloror mä komma at deltaga.
§. 12.
Om Riddarhus ' 8Lcraterar6 - S stlm emellan
Riksdagarna blifwer ledig, ma DirsÄionsa derom
i allnräuna Tidningarna lil Sökande s unoerrättelso
kundsöra, och sedan blanch de Sökante utwälja den
I)irocti-)ueii anser ioara ruest Mckelig, och honom
genom
genvrn Lonstitutorial i Systlan insätta; hwikket kö -  ordnande wid nastkomma d: Rcksvag R^derstape <
och Adelns gillande underställes.
De öfrige af Rid^arbujeks T'en:>män 'öger
Direktionen, at efter god'stnnande antaga och genott»
Fullmagt i stna Svstlor stadfästa; h - w id
iakttaget, at sa wal deste jom Riddarhus - LocreLäraren
böra wara af Adelig bertn
Riddarhus-Direktionen är'li läts' antaga krxtra
Lancellilter; dock, ar jadant sker sparsam'; och
mä en sadan ej nägon lön Maggas.
Detsamma gäller i anseende lil Txtra Waktmästares
antagande.
5. 13-
De af Ridderskap^' och U^eln för RiddarhusLecretsraren
och de öfriga Riddarhusets T ensteinän,
pä Stat anslagna Löner och Hushyror, ma
i?ke Direktionen genom rilötuing i nägo»! mät'o
förhöja eller förbättra, ej heller nägon nv Soft»
med lön pä Riddarhus - (.'askans Stak 'ilo a, n an
förblifva de af Ridderffapet och Äveln fasist uka
löner ril deras belopp bibehällna och orubbade, lil
dest Ridderffapet och Adeln sjelftve behagade derom
annorlunda förordna.
§. 14-
Om nägon af.Tjenstemän inom Riddarhuset,
efter en tängwarig tjenstetid" as 20 eller 32 är ifrän
Svstlan begär afsked, eller med oö^sn algar, och i
händelse han warit gist, efterlemnar Enka elter
barn uti mindre lilräckeliga willor, samt den af»
MdstaMnds eller eflerlefwands, hos Direktionen
12^
söker nägon ärlig kenston; äger Oireäkionen rätkighet,
til sölje as Ridderskapets och Adelns Besiut
»vid Riksdagen 1779, at, i likhet med hwad för
afskedstagande N avel män pä Kronans Slät, samt
»ned afseende pä sö'ekvmmande omständigheter, säLana
kcnston -r benätl'a, som til en tredjedel eller
hälften swaa emot det belopp, den afgaendes lön
pä S'at utgjort; dock lik.väl med iakttagande deraf,
at ej et större antal än tiva a tre sädane kentionairer
mage under en och samma tid an agas,
pä del Lagian härigenom ej mätte äoragas allihör
känbara utgij:er.
§. iA
Riddarhus
- Lecrsteraren åligger:
ilo At wid Riksdagar föra krotocollet r
Ridderskapets och Adelns klena, och är sä wäl
för detta som för sina öfriga göromål i tjenste»
under warande Riksdag, Rioderstapet och Adeln
allena ansvarig. Honom -strommer äfwen noga uptaga,
hwad han hörer, under sammankomsterna, talas,
förelöpa och bestutas, samt, at icke läta uti
krotocollorn» insti-ta något, som han icke felt,
hörk eiler annorlunda än han hört; ställande sig
den 'd til esterräkS-lse hwad 23. 8. RiovarhusOrvmngen
widare utstakar.
2:0 Riddarhus-Lecreteraren är ej tillätet, ak
för någon, eho so;n häldst, wisa ek ojusterastt kroiOLvlI
eller vicstunsn; likwäl äliggcr honom äfweu
före justeringen, at hemma hos sig, för den Ledamot
, joni det ästundar, upläsa dest anförande,
och ware en Ledamot obetaget, at wid sättet Huru
dest tanka blifvit til krotocollet sattadt meddela
Rchdarhus-Lecreteraren sina anmärkningar. Den
-
9yr
nr sistnämnde mä dock ei de pä göra nägot widare
aserwe, n ;o n kan stä tilsammans med hivad i
i sörsta lttomomet stadga. Wiil någon Ledamot
fl.-ifreligeu r lle.una hams han munteligen ankör->t,
kan del ej wigras; men älcgge Riodarotts^Lscre>
tttEen i sädant sall, et slikt inlemnadt fjelsirafs
trio krorocolls juilerlnZen anmäla och upl.isa.
z:o Sedan krotocollet är jullsraät, som alltid
stall ste in lino» kan Riddarhus' LecretorLren
wid detsamma hwarken göra eller llllaca den
ringaste förändring eller tilläggning.
4-0 Riddarhus-Lecreteraren kan ej wägrr någon
l edamot underrättelse ur klem krotocollernL
för törflutne Riksdagar, äfwen ur Mirrräe krotocollerna
sör den påstående, ej heller magra någon
Ledamot a' göra afstrift dermur. Detsamma gäller
i mseende pä alla pr-xut-ttions eller Uistotts Handlingar,
undantagande H mtiga Utstöttes, fordn»
Lccreta u.stottets och aila förseglade Handlingar,
ul hwilka tilträde, ei uran wederbörltg tillätelfe
lemnäs.
5:0 Af et ojulloraclt krotocoll eller OlUr--  men, som ej är laggdt pä bordet, kan RiddarhusLecreleraren
ej utlemna någon afstrift; likwal mä
asstri t ei wäg as författaren af et Oiöllamen. Afstrist
af et lUrnnorial kan ej nägon förnekas.
6:0 Jaga krotocoller eller Handlingar bertil,
kunna ät andra än Riksens Stander eller Riddcrstapets
och Aoelus Utstött utlänas, utan Rcdderstapets
och A elas samtycke, och äfwen i sädant
fall icke ulan snitto. Et ojulieraät krotocoll, och
Hmdlingarna bertil,, kunna alldeles icke utlänas.
Ltkwal, dä emellan Riksdagar, af Rikets Lolls»
9^2
xier eller Rasens Ständers Werf, til de uti
Ridda-chuscts Xro' i/am bcfindtcllga Handlingar
e^er krcnocollsr, sorn ej äro förseglade eller böra
feu.l'g. pellas, ulg mg »ika6, mä det wara Ridrarouo-LecrelcrLren
tillätet, at de bcglrta Hendit
gar cmo. czalrro utlemna; och äligger honom, at
säd m: un Rmoarhus ° DireÄronsli8 fogande samkimn
omst anm.lla.
7 0 Emellan Riksdagarna är det RiddarhuSL-^cretersr^n3
allcg mde, at föredraga äicuderna uti
R'.^ rMls-O-rcQionen, samt de utgående
llimomr upsmia. Hanora lilkommer äswen, ak, L
cg rk^y af /Xrcliioarie, wärda och handhafwa
Rirde ll^pets och Adelns trotocoller och öfriga
H m::l. g r.
§. 16.
Riddarhus -kikcalon äligger:
i-o At wara närwa-an e nid anteckningarna
unde R sdag na och der io g>a de amnarkningi
, h aar:il R dda?bus-Ocdni.igen kan föranleda,
saur Loll^tterna a bela.
2 o I a^a frrgo w n 5'rmed g-menfkap ägr,
aR<ddarruS -kucitlL» TäÄor , äfvensom horo
r al gg-r, a' i andh-rs >» dea ordning som bör
i. -g.» t'0'N Rirdarhusek, anteckna och up'or>a
dc v Mation-r o-a tsräti R e skaret och Adela
a g , trl;e, ar de emella S änden , öflig a kr!»
«tuottsr l lidra inktt. g -a. Derjäm e äligger Rt0«-  . arduo-r-'ilc»1sn» ar U'der roa-an de Riksdag, tvid
Rcodarhu - U ^ro:tetS sammanträden alltid wara tilsiädes;
samma stadig?et ia.ttageS af Kammererareti,
jvm för sina Lzriga görvrnäl i tjenste», har
93;
«k sig rätta, efter hwad, det för Låssan utfärdade
lil täning S-lkeAl-omsntL sörestrifwer.
ZD Förbry^er sig någon emot RiddarhusOrdningen,
har chjlcalLn, at de böter, hwilka ä
sadan; förbrytelser aro utsätta, gmast uttaga, eller
den felande i widrigt fall, inför Riddarhus-U stöttet
läta genom Waktmästaren upkalla, och der ut
Påstående göra. Wid allt detta, ställe harr sig Lil
efterrättelse gg. §. af RiddarhuS-Ordningen.
4:0 Riddarhus-rilcalen är derjäncke sä wäl
Riddarhus - Lassan8, som de öfrig; under Riddarhus
- OireÄionsns ward stående Lussors Ombudsman
och åligger, at enligt hwad Utlun gs^Li-lementet
innehåller bcwaka besia Laslors och lon6cr8
rätt, utföra de Rrltegängrr, four dermed gemenstap
äga, bewaka Inteckningar och fordringar,
utkräfwa Rentor och Intore8len, om de menli a
samt gä RiddarhuSMireLlOQLN kilhanda nid ffurickista
srägor, som der kunna upkomma och lil Letz
Ullätande remitterar
zto Derome aligger honom, at til werkställiget
befordra, och, enär sä fordras, ivid behörigt
ko nm beifra, hwad, dels genom Kongl. Bref och
F fattningar, dels genom Rioderftapets och Adelns
Beslut, kan wara lil StandetS och RrddarhuseiS
basta stadgadt och föreflrifwet.
LadcS pä Vordet.
H g-ostige Riddcrstapek och Adeln ätftillheS
klockan half lii Äaa om aftonen.
In 6äom ?nnkoc«lli
6. Silvsrltvlxs.
Lördagen, dm 7. Junii.
klcnum klockan haij til io förmiddagen»
^)ans bxcellenc- Herr Greliven och LandtMarstaiken
tilkänuagaf, ar Hans Kongl. Majit
utsatt timan lil den stora vspurari mens emottagande
r:l k ocka , 4 til s i morgon eftermiddag; hwarföre
han nu lär upropa Ledamöterna af denna Ö?^uksrion,
och anmodade dem, at p» Riddarhuset sanv
las r morgon estermiddagen klocka» 4.
UglLsies följande:
UtöraA af ?rotocoUet, hållet hos Riksens
Ständers banco - Utskott i Norrköping
dcn Z. Iunrr 1820.
S. D. Under den 23. och 52. nästledne
A^ril sam^ den 16. derpå föliande Maji, hafva
de tvenne belpEiva S anden behagat infordra
banco u skotte 6 utlåtande och betänkande öfwer
det Hederwarda Vonde-Ständels, uti brotocollsUtdrag
af förftnttnnda dag, hos de bespsaiva.
S 'moen anmälda asinadan, at uti Förwalmingerr
af R ksens Ständers Landus fa deltaga; hwarom
Walde-,nldta Ständ asioen wid 7759 ärs Riksdag
stall h -stya wändt sig til sina belxaÄiva.
Med-St inder, men ulan at derä nägot uttä.anvs
blifwit m^dveladt.
D t H dw 'rda Bonde-Sundet förmodar af
desi Kespeäivs Med-Elände et gunstig: och benäget
af.eenoe vera, a t Kongl. Maj:ts Nadi
-
985
ga tilständ, gifwit Riksens Ständer, til
at taga Kaninen under sin s örwaltning,
riatum Stockholm den 17. Sept. r66z -är
gemensamt för samteliga Riksens Stander, uran
allt undantag: at den Nådig.: försäkran.
Kongl. Majrt under samma 6-rro gifwit
Riksens Stander pä nägra wil or och fördelar
til Lanouens bästa, likasä är för alla
Ständen gemensamt t « Rikets sankeliga Ständer
under ben 22. i samma mänad, om Lancsuen i
Stockholm utfärdat desi Fcroroning och Le>r;nl',
som Bonde-Srändet med H r-us-8!Zneten b ckr f--  tat; samt ak, enligt 4. §. i samma ars R> dag-tBestut,
Bonde - Skanoet sä »rycker mera a ser ,:g
med de öfriga Ständer: wara för banco-Werket
answarig-, som detta Ständ, janne de öfriga,
högtideligen försäkrat, at osmanomtalta Förorening,
säsom en ren och enhälleligen
wedertagcu Lag, af ingen, eho han ock
more, emotlefwas, mycket mindre turberas,
eller något hinder, men, eller intrång
tilfogas täta, efter som ock wi, kom
orden lyda, ost pä det kraftigaste hafwa förbundit
densamma at försvara, beskydda
och handhafwa, sä at then, som antingen
sjelf nägra penningar i banco insätter,
eller, ock af hvarjehanda trifällen bekommer
af medel theri någon avancs, skal
ofelbart och utan någon exception och inwanjvning,
uti thetia allmänna sörwariitgsrummet
och Luckoläia publica kunna thcröfwer
räda och commenäerL efter sit eget
goda nöje och behag, m. m.
lDet hade icke undfallit det Hcherwärda Bonde-Ständets
knndstap, at dä samreliga Rrt.enS
Ständer, genom Utstött i ätstilliga ämnen, den L
Juli: 1668, sam.nanträdt, stall BondeStändet hänskutit
frägan om Lancken til Kongl. Majtt och
den Kongl. Regeringen samt de andra förnämare
Siänden, med yttrande, at Bonde-Siandet wille
intet hafva med Lauco at beställa, emedan det
intet förständ derpå hade; men som detta stett i et
Ständernas Utstött, der jäm.väl Presterstapet sig
yttrat, at det om öan^uon icke hade stork förständ
och kunde om motto ej eller dömma, fö r än dem
widare underrättelse gafwes; hwaruti jämwäl Borgare-Ständet
warit ense; sa ansäg det Htderwärda
Bonde-Ständet förbcrörda anmälan, hwitken egenteligen
syntes röra förwaltningen, icke kunna lämpas
til ansvarigheten, som igenom de, io weckor
derefter, utfärdade P.Ltor blifwit för all framtid
bekräftad; och h-varigenom det Hederwärda BondeS.
andel allisa förmodade, at den rättighet til KanM
n, som Ständet, gemensamt m d de öfriga Ständen,
är 1658 är tillegna!), sedermera like blifvit
förwerkad, utan ännu är Bo"de-Ständer förwarad
och öpen, da nu mera det Hme warda Ständet
tror sig haftoa wunnit den uvlyvnig at det äsiven
Lil Förwallningen kan utse strckeliga Personer.
Om Hederwärda Bonde-Ständet icke felade i
den Lankan, at Lankinen wunnit sin upkomst först
pä de förmäner, werner as H ga Q siv er helen njutit,
och sedermera pä den winst, som fran Allmänheten
influtit: samt at särdeles nu, dl Lau^usn bör
författas i en för Näringarne nyttig werksamhel, hwarLil
fordras cn utwidgad Lrettit; sa förwmlade He.
Lerwärda Bonde-Ständet, såsom en följd af dest
KNfwariLhet, fina xelstsctiva MeL-Stänoez's gun
stiga
-
stiga och benägna samtycke, at det Hederwärda Bonde^SnäNdct
äfwett hädanefter i Lan^uons förwalt»
ning deltager.
För at öfwer detta r steka affeenden grannlaga
ämne kunna afgifva et, i möjeligaste matto fnllständigt,
samt pä werkeliga händelser gruttdadt utlåtande,
har Banco Utflottet ej kunnat undgä, at,
ifcän de Trennc iskpectivL Ständens ^rcliivcr,
infordra alla de autlrenti<ins Handlingar, forn til
uplysning och palitelighet i denna delen kunde blifwa
tjenande. Isrän Kongl. Riks-^rediver har
Banco Utskottet jemwäl erhållit del af älskilliga derstädes
förwarade OriZinale ^cter, som angä Banco-Werkets
första inrättning och clmlnikration.
Lanco-Utflottet har ock ej underlåtit, at, genast efter
de irenne relpecNive Ständens til Laneo-Utflottet
ankomne Bemils af det Hedcrwärda VondeStändets
i fräga warande begäran, under den rg
Maji nästledne, genom Hans Bxcellencs Herr
Grefwen och Landt Marflalken, anmoda det Hrderwärda
Bondc-StändetS Taleman, at -derom draga
försorg, det alla de äfwen i det Hederwärda Ståndets
^relaiv förwarade Handlingar, hwaraf uti
förewarande ämne fullständig ttpiysning, samt et
wäl grundadt omdöme stodo at inhämtas, flulle
blifwa Banco- Ukflottet meddelte, hwaröfwer, under
den zr nästledne Maji, ifrän det Hederwärda
Bonde-Ständets Lecrererare, et sa beflafsadt förklarande
til Banco - Urflottel ankommit: "Ät det
^^Hedcrwärda Bonde-Stättdet icke har något wida"re
i saken at anföra, än hwad desi afgängna Bro^tycolls
Utdrag innehåller och tror det icke eller
"behöfwaS, emedan inga senare Handlingar lära
!2A
«?S
"giflvas, som ätertaga deri rättigheten, Bonv»»
^'Slondet är r668 rnes de öfrige Sränden und->
Det Hederwärda Bonde-Ständet grundar desi
hos de »lenne retpsÄIve Stånden nrr anm lle begäran,
at hädanesier i kanco Fvrnvauningen fa deltaga,
pä följande stal:
i:o Sä nida Kongl. Maj:! Nådiga lllständ,
giswit Rilsens Ständer, lil a' taga Kanc^uLn under
Sin förwalitning, under dea 17 Sepcenrder
1668, är gemensamt för Samtliga Rlst-'d S> riter,
utan allt undantag: a den N.idiga Försäkran
Kongl. Ma.:t M'der fannua äato gifoit Riksens
Ständer pä Någre wilker och svrdelar lilkancplcnL
bästa, Maja war för alla Ständ gemensam: och
widare, at RcketS Sanuelige Stander, den 22 i
sanrma manad, om Lan^uon i Stockholm utf ndat
desi Förordning ocp Beirut, sorn de- Hederwaroa
Bonde Ståndet med Harads LiZneten bekräftat.
2:0 Som det Hederwarda Bonde-S ändet,
jämnte de öfrige Ständen, jämlnt 4 §. i i66z
cirs Riksdag-t-Beflnt, högtideligen försäkrat, at ofrvLnbcrörde
Förordning, säsom en ren och enhälleligen
wedertagrn Lag af ingen eho han ock more,
emotlefwas, Niycket mindre turkorar, eller något
»ren eller inträng tillfogas läka, efter som Riksens
Ständer pä det kraftigaste Sig fcrbundtt, densamma
at försvara, beskydda och handhafwa, sä at den
som antingen sjelf någre penningar i karwo insätter,
eller ock af hwarjehanda tilfälle bekommer af
medel theli någon ^vance, skall ofelbart och utan
iiägon exception och inwandning, uti detta allmänna
förvaring-..'-rummet och Lullockia publica^ lmv
-  - 97-
Ni deröfver räda och commoaäsrrr eftrr sitt egsk
Soda nore och bs mg, m. m. Sä anser det Hede
.värda Borrde-SLändet, pä sädan grund, Sigt
h s-s aa cvar;L och -.vär r, löda nied de öfrige kstxs
Q,
vs Stan en, för Kanco-Werket ansvarigt: förmena
ade det H verw.vroa Bvnde-Ständet, VM under
den 6 Ju!:i samma är, uti et Srandrrries Utskott
, g orda uärockeliga förklarande, at med
La ne o e; wilja haf.va at beskaffa, böra lämpa?
endast til Förvaltningen; men ej anga ansvarigheten,
svm genom de, io »veckor derefter, utfärdade
lolanne /rotar, blifvit för all framtid bekräfta
d.
ZD Son, efter de* H derwärda Bonde-Ståndets
yttrade ranka, Landan wunnit sm, upkvmst,
ft-rst pä de förmorler, Löe ket af Höga Ofverhetei,
njuttt, v ) ftdernrera va den »vinst, som fran Allm
.nnhetr t in runt: kaminen räm-väl nu, för at
kunna försättas i en sö n ringarne nyttigare werksärnhet,
tarfwar en me'-a uewidgad Lr-än; sä förmåatar
bet Hidenvarda Bonde Ståndet, at, såsom
en föl-d as des fortfarande ansvarighet, äfven uti
Förwal ningen af Kanco-Werket fä deltaga.
Beträffande först Kongl. Mas S, för Samteliga
Ri ens S inder, uffärdade näviga krivils§ttim.
vä et Kaiaco-WertS-irrrättande, under deras
egen förcoaltning; ?ä medqisvcS witzerligen, at äfrven
oet Heoenvarda Bo»ade Ständet, derhid icke
war förment, at, ftämnte de öfrige Stånden, dä
uti ansvarighet för Kaninen samt WerketS Förivalttii
'g sä inga; men en sadan Sam elige Riksens
Stander bemttad förmon, borde ock under ds
de; ned sörkni^adc »villkor cmottagas, om deruti
N^o»l fyrtfargq^e rättighet Dilly l»M hewarada
q8s  --
H^lfwudsakekiga willkoren wörö, st Riksens S'äneder
borde för Landen answara, samt banco-Wreket,
enligt fastställoe grunder och stadgad oryggelig
Ordning, förwalta. Det Hederwärda Bonde-Smndet,
har all sadan befattning med banco, pä det
kraftigaste afsagt, och uti samma afsägelse, samt full
jnactivite:, hwad banco angeck, alt framgent fortfarit.
De öfrige irenne respective Stånden atog»
Sig deremot, ehuru icke utan söregangne nog bekymmersamma
öfverläggningar, banco-WerketS up>
rättande, under deras bade answar, och oafbrutnq
förwalkmng. Wärkan af denna utgångna förbindelse
fingo de icke långt derefter widkännas, da är
rögo, i anseende til paräknade, men uteblesne afbetalningar
pa Kronans banco Län samt Werkets
deraf förordsaksde obestånd, blott de frenne för Kaninen
^arantsran6« Ständen sägo sig föranlätne,
ac, til oest upratthallande, utgöra en , den tiden ej
obetydlig Bewillning. Endast dessa Trenne Ständ
hafoa ock sedermera ensamme, uti bananens bads
beswärliga och oftast bekymmersamma Förwattning,
med ätsöljande oafbruten anftyarighet, under snart
fulla iza ar fsrtfarit.
Enar dernäst banco-Werket, under namn af
rt Riksens Ständers Werk, ställe inrättas; kunde
xt för samma Werk bade inom och utom Riket,
nödwandigt förtroende, ej annorlunda winnås och
hibehällas, än igenom et Riksdags-Beflut, deruti
Werkets grund? örfattningar blefwo införde och ttl
obrottslig efterlefnad stadftstade. OriZmai'
af detta, bananen angäende Riksdags-Bejiut, befinnes
af de Trenne Ständens Ledamöter underftrif.
ven, hwarefter äfwen någre fä Härads biZMer
Vera finnas påtryckte. Et Riksdags - Beslut bör 4
alla fall af samtelige bespeÄive Ständen, med deras
undcrstrifier, bekräftas; som utan twifwel i
äldre tider, för det Hederwärda Bonde-Ständet lärer
stett med blott Hrrads-LiZillernas päkryckande;
men at de ä Riksdags - Befiutet om Lännies
tryckte fä Härads - LiAneien , icke adragit det Hederwärda
Bonde-Standet någon förut afsagd bäde
answarighet och sörwaltningsstyldighet för Lanc;rien,
synes nog klarligen äfwen deraf, at samma Ständ
»vid det, nagra är derefter nödwandiga sammanstött
tit Wcrkets uprätthällande, hwarken deruti
deltagit, eller ens bliswit anmandt, at med de
irenne öfriga Ständen deltaga.
Slutligen kan banco-Ukstottet ej undgå at
anmärka, huruledes igenom de trcnne bespeäkive
Ständens vafbrutna förwaltning, under den H-gstes
fortfarande hägn, samt framfarna Konungars,
wid brydsamma omständigheter, nädigst lcmnade
hestydd, öanco-Werket numera, i en lyckelig stund,
Upnatt oen Arack af stadga och lolickitä, at deste
Stånds, för Werket ingängne answarighet, finnes,
Uti desi egen samlade bonck, pä det kraftigaste bade
bcwarad och befästad. Denna bonck är mister--  lizen icke samlad, pä de förmoner, Werket «f det
allmänna ätnjuiil; men deremot, igenom en försigtig
förmälning af privata, uppå de irenne Stän--  dens ALrantis til Werkets ckispollrion, genast wid
dest första inrättning och sedan allt framgent anförtrodde
medel. Handlingarne utwisa, at Statsmerket
redan pä första äret, mäste med förstock af
barenen understödjas, som mål da inom förestref,
ven tid blef ersatt; men hwarutinnan bancnuen sedermera,
pä de derefter meddelte mycket ansenlig»
Liträdc», esomoftast icke sätt erfara lika noggran.»
982
hrt. Igbnom samma biträden, samt be dera fluts--  ligen fledde belydelige afstrifningar, har imedlertiv
Rikets samtcligs Iaövggare sätt erfara nyttan as
banco - Werkets i;räktnt;rg, asisen medelst l;nori g
uti Le utlagor, svm i widrigt fall wid mänga tilMen,
för Ve siests Lil äsivenlyrs warit omöjligs at
utgöra.
För kancjnsns '.m förestärnde ä'g 'rb til Riksgälds
- Sedlarnas realisation, blkfwer för Werl et
någon förnyad ^ai-anne icke nödig: det är Ri ers,
men ej kaninens PM ange näs nde, som stall hjelpa»;
Rikets, men icke bau^usu, af S anderne
FaranteraäL ffald, svm sta betalis. bau^ueu sär
med Oreckit-GeolarnaS realisation ingen anaa» sig
undkommande befattning, ärr a , ester desi relsi-eAive
brincipalers förestrist, och under deras garäntie,
emot MidsLende,af en bertil anslag'.',; souci,
enligt utstakad Plan, inwäxla berörde Se siar emot
dest egne; samt dymedelst förhjelpa Riket lil et säkert
Rörelse - capital. Af denna allm rtt efterlängtade
förrättning, levande til et högst Hetsigt ändamål,
njuter det Heoerwarda Bondc-Staridet, ehuru
Mi werkställigheien icke deltagande, en lika fördel
med Rikets öfrige Inbyggare.
Af föregående mördsamt anförde omständigheter,
lära de reckpoÄiva S anden uptvst sinna, at
uti de af det Hmer.värda Bondc^S-ände äberopade
auteuti^ue /-siter« hwarken någon det H derwarda
Vonde-S?ändct6 Aarausie för Lancén on innefattas,
kke eller någon rättighet at nu i LauLo-för.vatlninLen
deltaga, ligger bewarad.
I den händelse äler, at de kelpeistive Stätt-^NF
af andr? Dekvm»? couststeratioue^ stnlle Ka
-
d8z
ka fig benägne, a? uti det HedLLvärda BondsStåndets
ifrägawaranve begäran ftrstämin.r, anser
Lanco u sto!tet, i anledni-.g as kerr ankomne llLmiLtcn.
i g icke böra underlåta, at äsiven i afseeidde
deruppå, til de roipockivs Stundens eget uplysta
omprösivande, wbrosammeligen följande öfwerlemna.
Ilanco - Ntstottet tror sig aga grundad anledning
til den förmodan, at det Hrdcrwarda BondeStändets
önst rrr egenteligen sträcker sig tit delagard
de uti den förwalming af Lanco - Wcrket, som as
Rasens Ständers LancoNstott under RikSdagarne
utbsi-ar»; samt til den Keviftoiui förrättning, svin
af Ständernes Ileviiorsr emellan Riksdagarns
werkställes: sedan Set ulan twiswel torde finnas med
det Hederwärda Ståndets bade yrkru och beqvämlighet
mindre öfwerenSstämmaude, at Ledamöter as
detta aktuingswärda Ständ, ofta pä långt afstånd
ifrän hemorten, kommo såsom L -aico - Fuilinäglige,
at pä längre tid ifrån deras ratta hemwist wara
frauwarande.
I afseende härä finner Lanco - Ntstottet sig ej
böra lemna obemäldt, huruledes, sedan enligt hwatz
förberördt ar, kmi-ciuons nu ägande ^onä, samlad
igenom de Irenne ft,LlpoÄive Staudens ansvariga
och besvärliga forwaltning, nu egenteligcn utgör
ratta styrkan af sainma Standä för Wcrket ingangne
och oafbrutet widhäftande garantis, det lärer
befinnas rättwist, at i händelse det Hederwärda
Bonde-Ständet, pä förberörde sätt, nu korinne, at
med de öfrige Ständen uti Lanco-förwaltuingen deltaga
, samma deltagande dä beledsagas, med en sa
beskaffad uttryckelig, det Heberwärda Bande-StändclS
rngäende förbindelse, at Slandet til Werkels
M
uprätthällande, med desi gemensamma fasta ägendom
snswarar för sä stor summa, fäsom hwartil hwardera
af ve irenne UespeÄive StandcnS andel uti
Laurens mr ägande Konä sig belöper.
Dernäst, och da wid et Penningewerks astm!-  nittration, det är af högsta wigt, at wid öfwerlöggningarne
om WerketS angelägenheter, de Författningar,
som derwid finnas nödige, icke stadna
uti inaökivitöt; hwilket fler, da uti Befluten twänne
Stand kommo at stadna emot twänne; torde en sädan
rättelse härutinnan finnas angelägen, at wid
dvlike händelser, de twanne Skänds Ledamöters
röster, bäde uti Karwo-Utskottet och Uevilionerns
altid fä utgöra bestulet, hwilka före det Hedenvärda
Bonde - Ständeks deltagande i sörwaltningen,
densamma innehaft.
Härwid anser Kanoo-Utflottet widare för aldeles
otwifwelagtigt, at, i likhet med de öfrige UeIpeöUve
Ständen, ingen mer, än det hederwärda
Bonde-Ständets af egne medel walde Oexuteraäe,
jemte Ständels Taleman, uti Riksens Ständers
kanco - Utskott sär winna tillrädc; äfwensom, at til
Revisorer för Kanco-Werkets öfwersecnde och Revision
imellan R.ksdagarne, endast sä beflaffade
Personer af det hederwärda Bonde-Ständet blifwa
utsedde, samt til Ständets Fullmagtige wid RikSdagarne
fa waljas.
Slutligen, och om tilläfwentyrs det Hederwärda
Bonde-Ständets yttrade Åstundan, flulle jämwäl
hafwa afseende pa beständigt Fullmägkigflap i
Kaninen, samt be UelchLÄive Ständen flulle finnas
benägne, at äfwen deruti inga; lära sistnämn».
de
Y85
de förbehåll för rösternas beräknande, wrd förefallande
voteringar innom banco-Fullmäktige, samt
angående ival lill banco-Fullm glige för detH.der»
wärda Bonde-Slänvet as endast sädane Pe wnm,
som til Riisdagsmän sä utses, böra elsara gäl»
lande.
Dä ock igenom detta tilök'e Fullm^gstgskap,
bancsusns utgift i samma mon skulle förökas, som
Le tilkomne banco-Fallm'gliges ärliga arfwodcn komma
at utgöra: lärer det Heterwärda Bonde-S:än«
det, ulan all twifwel, sinna med billigheten öf-verensstamman.
de,
ban^nsn, löta derstädes nedsalta »a stort (lasina!,
såsom hwaraf Räntan til fyraxroLent wäre , utgör
det ärliga Arfvode för SiändetS F-rllm-g ige,
som det H:derwärda Ständet för dem l rer sinna
godt c.t clstermlnsra; och hwarigenom tillila den
kostnad kan blifwa erjatt, som för det H dermrda
Bonde > Ståndets utsedde Ledamöter n id LancoKcvinonerne
blifwer oundwikelig. Hoilket allt til
de bekxeÄive Ständens eget benägna ompröfwande,
wördsamt öfwerlcmnas skulle. Är och dag
som föreskrifwit star.
Efter befallning
U. käellln^ius.
Lades pS bordet.
124
S8ä
Föredrogs a nno Hemliga Utskottets kr-rtewollsUtdrag
af den 4. Junit, iörcmve 6.>nc-> SkuIdrrS
licfuiäLlion med Oe6i'-Sedlur under de twän»e ar
koi>Iii»kianvn kemmer ar mara' sa wäl sem Hans
Lxcellsnee Fnherre I^illjel Orou rA yftr nde i samma
ämne, hwilkck, sämre ?rmoeoliL-Urdraget bitsivil den
5 Junit laggdr pä Boidet.
Grefwe l^s milton, I.uäviZ'.
Npläste följande lii krei ie,oo Ilse:
Den sräga, seni nu blilivit underkastad Högloft,
Nihdersfape-s och Adelns v nrilution, huru med fordtiugar
i 6i co skall förhallas man och man emellan
pä twa avs k,Ö, kil dest rea! lusi,»en kan taga sin
börja», är redan afgjord, da lrenne Ständ derur»
fattar sik beslut, sä wida sielfiva saken muefattar cn
su?psnston af Lagen, pa Ii»a fäkt som Hgi^-fragan,
hwtiken upstod 1792. iunchöll cn LagcitS rubbning.
Det som arerstar för wärr Siand är ar blot»
yttra sig, och nu gora der med lika »värdighet, seni
dä. Instämmer Riddersk per och Adeln i lika består
med de öfriga Granden, fa hänvas onekligen sier»
sivärigherer för 6<me» O-biiener, i den nästan parageliga
fara, de raka uti ar se olla ka» co LspikLler
upsagda. Siclfwa Riksgälds Ormni-er besinncr sii
en dylik wada, dä bkst inländska Skuld öfwerstigce
4 millioner Riksdaler.
Men wid detta bifall upsiä es mindre stora be,
tänkellgheter, i anseende til alla de Medborgare, kom
skola betala ksnca-mynt ät Längusn, ät IcrmOntoirsr,
ät alla strivsrs tlreäirmer, som haswa Inrsrsssen
at infordra i L^ecis, och i synnerhet ar dm
-87
Fond, som as sllssotker skalk rllskapas til reslilzu^n»
werkfiäliande. Slurelige>i hurii skal! förhållandet blif.
wa emelian deni, som ingärt de ri-smLÄicmer, at
foidungarna i L.nco eller Silfwer skola nega, ehrvad
Förtaitningar, som i en framtid komma ar göras,
hwilka fckulie i den gjorda öfwerenskominelsen synas
lägga hinder.
Olägenheter möra a ömse sidor; de sidst omnämnda
synas nu mer ej kunna motas, sedan tre Srand
pä ec achörande sätt yrkrat sig; men ehuru sivag,
ehuru owerksam Riddcigckapelg och Adelns röst kan
wara, bör den stödla sig pä dels mcheltga, dels rätt»
wisa grunder.
Ä- det möjellgt, ak alla nu inom Riket befi»,
'teliga La» i 8-.nea kunna med Lanco-mynt betalas?
Ingalunda: en physick brist pä 8pecis lägger häruti
oöswerwinneruga hinder. Ek dylikt stadgande förde
nöowändigt lii cnstrlldk förderf och allmänt Lagbrott.
Men möter en dylik omöjelighet wid 8mcc>-  Skulders asbördande ester qangbart sädant det
sig bcsinner, i RcksgäldsrSc-lar wid upsagelse tiden,
och är dymede-st »agon skuldenär förnärmad nu mer
än fou? Iig för min del kan ej sinna der. Wid
et dy.ikc beslut , är billigheten iagktagen, Lagen
fredad och ägande rättens helgd pa dee ömaste wardav.
O»ekeligen yppa sig äfwcn harwid »agra olägenheter;
ägiot torde stiga, men dock ej betydeligen, i
anseende lil hoppet om en snar rsslil-ui n; nya ersn,-  s^iuier torde upsrä, emellan o llrrorrr och Ocbltiwer,
ej just detza sednare t!» förman; men hwad
roll! detta m d andra ord siga? De förre und'ä de.
ra» rätt, de sednare upfylla deias förbitivelser. Dell»
988
ör rLttwiia, en dygd sorn ej täl någon pra-Osnrr
»Ä>'k.:ts och merendels alltid utgjort Högloflig- Nid»
d-rst 'pets och Adil >? Huswud-föremäl.
I ass ends vä bwad ansördt ar, tilstyrker jag
»»Zrbsammeligen H-glosijge Ridder skåpet och Adeln,
at. i rr m il as enahanda beskaffenhet, som dek, hararvm
rä-plogades wid ,702 ars Riksdag, astämna
enayanda sivar, som, om jag will rätt påminna mig,
ii-nechikaae et instämmande i Med-Srandcrs Btfluk,
grunsavt iner pä böjelse lil enighet, än pa öfwer»
tygel fe.
Grefwe l^lornor, Oöran, up»
fäste el DrLssmen, sa lydande:
Jag will icke uptaga RidderffayetS och Adelns
tid mes ac söka brwisa obrlligheren af dcn författning,
små nu utgör föremålet för RiddrrffapetS och -AdelnS
öfwerläggni-rgar. Jag tror orarlwisan deraf rilrackeligen
b.kvisar sig selm jag will endast lil Ridderskapet?
och Aoel-.s up ysta pröfning hanva den äran
hemställa, huruwida det kan wara nyttigt för dek närrv
mande , hurum/da det i framtiden kan gagna, at
iv dl aga e„ författning, som gynnar en de! Medborgare,
pä de öfrigas, pa den allmänna (lrsciitLnr bekostnad.
Jag will endast frago, om icke der ar helgden
as förbindelser, som utgör det enda wilkoret för
mcheli rh-tt-n at inga dem? Om icke et ständigt utbyte
of sörnnade förbindeller Utgör första grunden til warubyte
och til aila H »dels företag, samt om icke det
ar genom pennjnae ctteulstion» ökade gäng, genom
Händelseörchens uiwidgande och larlustrisnz tilwäxt,
lvm et Lands wälmåga säkrast beredes? Om den allmänna
Hufwud grundsallsen för all tiiwäpt i Handel
98?
och Industrie är den, af de» högsta mSjeliga säkerhet
sär euskillda ac fritt fä nyuja sin förmåga och sin omtanka
ril sia egen fö,kofra» utan andras förfång; huru
kan denna grnndsatte sia tilsammans med ds matt
och steg, som nmcsii Lagens åtgärd för ak rubba wil.
kore» af cnffillda förbinds ser. Denna författning, som
för der närwarande är ffadrsig, i dek den äiretke har
ti! afsigt, oc upoffra en del medborgares billiga
f-rdran ät andras ögonblickliga behof, är asivsn för
framliden wädeliq, i det den ger anledning til en skälig
fruktan, at samma inbrott einst förbindelsers besch,
som en gårig mcrässat, en annan gang äfwcn, linder
en anna» skapnad, rån äga rum. Det ar denna får,
häga, som ättrhällcr alla handelns och Inclulirisris
framsteg; dek ar bamMffandet af alla sädana försök,
som i England laggk grunden lil dest wälmåga.
Det gifrvss, sä wäl l kolmgusn som i Lagstiftningen,
ej mer Ln er sätt at undwika mistkag, det,
at handla ester grundkurs, ak sölja begrepet vm Nätt.
Alla mätt och steg, sim äro tagna, endast 1 afseende
pä wista förhanden marande omständigheter, äro, ät.
mindstone endast ti! hälften goda, och medföra merändels
olägenheter, den man icke förmodat. Dec är detta
färt ac handla, endast efrcr det närwarande Ognablickecs
intryck, som inwccklat Staten-i den ena olägenheten
efter den andra, emedan i Stots, läran, af.
wensom i Moralens, hwarje afwikanbe ifrän hwad
som bor wara medför et straff, amnavc ot återföra
ost til huglomsten af detza, dec allmänna rärtas för
dringar.
Om det grimes Grundsattsser, stadgade af ersa.
renheten, gru-dadé pä kännedom af Menstkliga naturen,
instämmande med RättwisiM enklaste föreffrisicr;
H-varföre icke fölio dem? Hvarföre kaga et beslut,
som rake »vore deremot stridande?
O-n äfnicn Tremie Srand antagit dek, sa kror
jg, ar Ridderckapek och Rdein ffulle wisa sir sörerräde
i uplysning och ku>',dffap.r, sin agrning sar ensktllda
säkerheten, si» grannlagenhet för L g, rs och 'ör--  bindeisers helgd, om Riddrnkapet och Mein förklarade
sig icke bertil s-mtycka. Wi döra enudra osi, ar Wl
besia??, icke allenast för närwaraucc, uran ärmen rör
tlckommande aldrar, och ar te ffola dom), hurumrda
rvi beredr de ra o Sällhet eller olycka.
Nöjd ar för ml» del ha ma fäkt den äran anföra
besia mina Mi , ff rll jag, VM de arwén föga Iver»
kr, ärmindstonr ha.w-, harr den rrlsredsstälielsrn, at
hafwa imrat min tanka, uran at wm a t någon af de
författningar, som fordringsägare eller gäldenär, som
skulle kunna i detta afseende werka pa mai öswkxlygelfe.
Hans LxcsIIence Grefwe kuut)» up,
läste följande:
De skal, som Hanö kUxccllence Friherre Ichl!»
fsnLrznrs anfort, för al mitylka bifall pä Högivsiiga
Heinliga Utskottets Betänkande, aro sä grunda-e,
sa päkagliga, or jag ej annat kan, än förena mig
dermed. Om Riksens H.-giofitge Ständer bcklageligrn
icke kunnat påhitta en bättre ulwäg, ulan funnit
sig förauläkna, at ej rilsullo upfylla sina törblttdelier
» anseende tl! Riksgälds-Sedlarna, bliswer dek icke
er skäl för at uphittwa dem, som vä god tro, lagligen
och t rätt ordning äro träffade man och man
emellan. I synnerhet kan det icke undfalla, at ivid
99»
Hemliga Utskottets B länkande göra anma"?- ing wld
det u,dantag, som (urin äröglordt tö'' 6-gion och
de med 8,oecis-wmit Öjsen-re <> Me k.ch'^ -r W ik,
Lommerce Loll gj un och 6-Mor-?-I)j-c ui'en tan t
Jern- e u-ryjrer. F-rb«n/l-er, w'!ka " ed dcsia
P uninge-Werk äro tngangna, synas ej heligare ä i
a^la öfrioa, t> gf de ann'gen med andra lttib-cju»
L isor ock W- k , eller er ss-llda p e».-r rnuii n.
Kunna dehe sednare mö- a ured är° räender «f sina
uelänta L^,-rater til desi sfer, om de ej
rvicha emottaga Lee-!, - Sedlar rned 2O pr>.L ts
i betalning, ia u-n,.m et or-ak, bwarsöre
icke de sörre, ma km.„,'jrMg uti enahs^da ställning.
Jag hemställer derföre mö-l igmmast, -n Betänkandet
macke atflas, men i hindel-e as lusat?, der ultrpcke»
liga fördela-ll äiMUidstone marte göras, at tnk.-r undantag
mä äga rum för någon slugs Hordrings-ägare.
Friherre Oxenstjerna, 8vcn Osdrie!,
uplaste följande:
Wto dtt af Hemliga Ugkottrk sv"stagna sitt,
at man och man emelian liguster» fkulder och fordringar,
torde mig tillams anmärka: at sa mida pu
bstcju»
Casiors, hwars utiänla Läch,sier aro isrän denna
iic^uiciLkiun undantagna, orl) hwilka, innan lieLliIrkiour-plankN
hunnit si , werksiäillghet, aro förfallna,
sikall denne emellan enskillda förestagne ligmcl mrdsöe
ra för Casta-Läntagaren de mäst tryckande olägenheter.
Som Fordrings-ägare af pri v»r man, kwuugen
at upsäga mic derivarandc Ogm-al för al liguider,
Ccha-ffulden, skall jag, enligt förslaget, alnöja mig
med Rikogäles Sedlar, beräknade ester antagna, men
ännu ej werkställva Ko<>sttLlwuL.wärdr, ursn at esiec
99'
samm.a beräkning fä anmanda dem til Casians liguidersnäs.
Jaz nödgas da, rik hwad pris som häldst
LsnLy-t-L^icsiiLisn behagar föreskrisma, uphandla den»
na klrneo-summa, eller i brik! af förmåga bertil, lära
Cadans pank gä i mät, ock jag således uran eget förrvallands
skilrd ifrån mia egendom.
Wid werrställigheken of den antagna ksrlllänovs
planen, rsrde ocl) den föresiagne liguiäLn ^ idan och
man emellan, åstadkomma mycken olägenhet; nödsakad,
at u.psaga et (äapnsl, för ac dermed erlägga förmögenhet
F.afziften, erhåller jag det i Riksgälds-Sev,
lar, efrer Keslitrkioku-beräknkngen, men lärer ej sa ril
Lzngusn ester sainma räk;sistg dem inbetala, emedan
Silfwer derföre skal uph. n'das, och säljare deraf förmodeligen
fjel five bestämma priset.
Desin äro de gällande skäl jan trott mig sinna,
mst antagandet af detta för stag, och för mig äro de
werkande.
Friherre von I-an rinZskaulsn, upläste
til krowaolier följande:
'Wid den af Hemliga Ulskottet prchskkrrsäs scrfattnlncp,
angående huru förhall os skal med LsrcoCspitLlers
li^uiäsrsrräL m-'n och man emellan, under
loppet af de 2tns ar, som foregä KsiiUla-ionsa, hajma
siera erinringar blifwtr gjorda och jadane skäl anförde
uri der särskilldta yttrande, svin ärföljt Hemliga
Utstottets Betänkande, som nog tydeligen ådagalägga,
at denna Författning ej kan förenäs med högsta
billighet och rättwisa. Men, Mine H.-rrar! Jag
hyser för mycken aktning för ds Herrar och Män som
ärs
ärs Ledamöter af Hemliga Utstollek, för at icke dersnr
wara öfwertygav, det Högloft. Hemliga UtstorteL
insett alla ds betänkligheter, som mor denna ?r vissna!
!a Lag kunds anföras, samt at Hemliga Utstotter
således densamma tiistyrk^, endast jajöm en nvdwanvighet,
och emedan ingen arman ukwaq fmmus lil
fö: ekomaiande af större olägenheter, hwaroin Hemlig1!
storms Betänkande utförligen giswer wid handen.
Wid 1792 ars Ncksdag förekom afwen kil Riksens
Skandera afgörande en sräga af dylik befVaffe? h r som
Lenna. Higloftige Ridderffapek och Adeln lärer ock pä»
minna figstned hwad samdrägt Ridderstapec och Adeln
fakrade sit besiut, i stöd af de trenne Möd-Standens
veml gima bifall; dek iitträffar ock nu likasom wid
Gefle Riksdag, at trenne Stand redan antagit deas
Hemliga Utstotkek pr'.)--Amada författningen an»
gående stmcc» skulders li<guräsrsn6s, hwilken således
gär i fullbordan, sedan den af Kongl. Mast blifwit
tLnAronersd. Utan at häraf draga den slutföljd, ak
Trenne Stånds assiag eller bifall kil hwad sak son:
häldst bör i ringaste matto instasrs uppå Ridderslapels
och Adelns beslut, får fag likwäi ven äran, ar§
i anledning af hwad jag i korrthet anfört, Högloflige
Ridderskapet och ?ldsln förestå, om icke betra ärende
matto i underdånighet hemställas til Kongl» Majus
wisa ompröswande, jämte Ridderstapets och Ndelnö
underdåniga anhallcm, ar i händelse Konungen funné
den af Hemliga Uiskottet prrstsAsrads Författningen
nödwändig at widraga, Kong!. Maj:! afwen j nadsv
täcktes förordna, huru förhällaS bör med de Lmcotl^iwlsr,
som inom de rwanne även äro ti! betai»
ning förfallna, och om icke de uti samm- mynt böra
ätergäldaö, samt ar dä en Osbuor urakcia:er, at er
^
186
994
lägga den lagliga räntan, han icke af denna Försatt/
ning »lätte sä sig begagna.
Herr von Ra se nilsin, IM Is. Jag skall
ej widlöttigr uppehålla Hvglostige Nidderskaper cch Adeln.
Amner är ganska ömtåligt, dä der ä ena sidan
sä nara rör Allmänna Säkerheten och ä den andra
Realilanons» samt dct stora anta! af Medborgare,
som aro skyldige i Råneo mynt, och hwilke nu skulle
kunna försättas i den största wada. Erfarenheten gec
mig anledning ak förwänka, det hwar rättsint »ian
sätter sik Sannvete och sin heder i ställer för der cwang,
som Lage» för en lid nödgas inställa. Jag hade endast
ämnar göra Trenne Anmärkningar. Af dem aro
redan Twänne anförda af den warda Ledamot, four
näst för mig talat: den ena, rörande skulder, hwilka
enligt Förvisningarnas innehall förfalla under den
rid, som föregär Rszlikstionsn: den andra, röran
de
Osbiiorer, som uteblifrva och tredskas med inrsre8ss
s erläggande, en omständighet, hwilken jag will
minnas wara iakttagen uti 1792 Ars Förordning.
Jig instämmer i vesta delar fullkomligen »red Herr
Baron d-anringsbaussn. Til den trevie Anmärkningen
har Hans RxcsIIsnce Friherre lAIIjencrsm^ i
dag uplästa Memorial giswit mig anledning. Da fordringsägare
erhälla deras betalning i Riksgäldsmynt
med 20 proOsm» ^gia, fä de Twänne Tredjedelar
deraf wid Rsalisalionen färbytta i Rmco; men i anseende
til den återstående Tredjedelen, som förwandlaS
i Lourimr, blifwa de werkeligen lidande; någon jäinnk.
ning synes mig således i detta afseende nödig; men
hurudan den bör blifwa, kan jag, da lankan sä nyst
hos mig upkommit, icke 11» förestå. Jag önskar endast,
at Höglostige Ridderjkapec och Avel» wille i un.
995
derdanigher hemställa denna omständighet ril Konun,
gen. Tre-me Srand hofwa wal redan antagit Hemliga
Utskottets Betänkande i hela dest widd; men sakens
stutciiga afgörande beror af Kongl. Maj:r. Jag anser
de anförda lrenne omständigheter af sadan wigt,
ac de, afweg i händelse af afsiag pä Bcränkandct, böra
Konungen underställas, i den förmodan, ar Hans
Majft i Nader bifaller, hwad Trenne Srand förcflagik.
I allmänhet stalie lag önska, at Rikets Ständer,
da maga är om Författningar af sadan beskaffenhet
fem den närwarande, hwilka genom lid och omständigheter
kunna bchöfwa jäninkning och förändring,
alind ri! Konungens -vishet öfwetlemnads, at göra de
rättelser, hvilka Sakernas skick, Rikets wal och en»
ssillda Meddvigaies bästa och säkerhet erfordrade.
Her r von Lrnclcenstrom , Lal ornön, up»
läste til ?r.loco!!et följande:
, Förerva rande, til Rikstns Högloflkga Ständers
cmpiö,'Svande ifrån Hrns liga Ulssotrct roinitlersäk, fråga
innefattar: Ditt fordringsägare utaf Unco-LsjairsUr
cs nm äga kilstä-id under rwänne ärb tid, ar
upsäga och återfordra de Sumirior uti ofwannämnda
mynt, hwilka de uclanat. annorlunda, au a t de borde
förpliktas, at i sädank sali aknöjaö med.betalning uri
Lrsäir-Sedlar, räki-ade til en Siettedels afdrag, eller
med 20 proLsnts »g>» emot 6m,co myntet.
Handels Balkong y:de Liji. 2. och z. §§. tillägger
dock en Borgenär, ak a dag förelaggkan, i
samma stigs eller samngodt mynt, eber om hav sa
will, kil fyllnad, uti annat stag, efter khp, som det atlanta
wid föttallodagen högst galdc, >i! fullo njura
betalning för dest reda penninge-försträck.
Samma Opire'.-i 4. snutt UchökningS Balkens
4 L'p» y. §, jämnsörd meS 2. (öep. 4 §, -stadqa'äfwen,
ar om wist dag ar färelaggd, eller ock ut! Skul,
debref k, bag lil betalning nämnd/ !N mä Borge»
när, i förra händelsen, wid försallo dagen, och uti
den sednare, när han will, söka sik ater..
Om således beräkningsgrunderna utaf Län uti L.mco-mynk,
ma» och man emellan, f?'ola undergå sä
wäsi-chlcliq fnrändiing, emot närwarard? gällande lag,
sa kan deras pröfning icke nog upmärksamt anställas»
Frägan innefattar Twänne Delar. ira At stad.
ga en upyäsivarbe werkan af de ti! denna dag, em-ckian
Borgenär och Gäldskyldig» pä Lagens föreskrift
och fria alta! hmilande öfwereirSkommelftr 2:u. 2ct
förordna en np Lag pa behagclig :rd, hwtlken hufwuosakchige.
i förändrar deri HLttils säis-iiälld^ liouiciarionsgrund',
nsid Län (ä-sibslörs gäldande,
ken förra delen fordrar en nitisk kansta försann!
g och räktivisa, ar jag lika oivaldigr som oför,
bchälisturu yrkrar uiin memng och tanka^
Santhalls - öfmerenskommelscn ar ju fotad pä ga,
da Lagar, pa deras oförkrankta uiöswando. Jared
Land har kunnat wara khy förutan, intet i längdenäga
trefnad scb beständ, utan endast i skydd af deras
noggranna handhasivande och pipande. Lagen oör aliks»,
sa lana? ben cx-st-errr^ mara Grunden för alla Borgerliga
handlingar och förbindelser» Godtycke och Wald
wittna om en Nations svaghet, öch hmad gränfae
wä! berti! k
H-r da gj> Borge-ar, i stöd af Latz, i förlika»,
dr pa desi chdeliga, viviikorl-gg och gällande föressrif^
YY7
anförtrott dest penningar ock ofta k ock med det sam,
ma dest wälfard, uti en LankagareS ward; har det
s?ekt pä bstliaa och ej kck ocker ltdunde inilkor; Ännu
mera ; —> skulle dek träffa e Person, som har egna
nedwändiga förbindelser, uri egendoms sörlag eller
enman handel och rörelse, ar upfylla, hwartil inga andra
ulwägar giswas, än dest ägande och parätnads
tilqäng os krnca - mynt; sa har han in äch'en dm
mest ralande rättighet, dcc högst kwingaude behof, et
enligt Lag urkräjwa dest fordra» ? Al betaga honom
densamma, eller i någon män inskränka, förringa eiler
pä elden utdraga dest rätt, »vore at träda allmänna
säkerheten för nara och ac rubba dest grmidwal, som
är Lagens o sm tyd da helgd. Inför Höglostiae Riddar,
sk-: vers och Adelns »plasta Domsten kan ock wist ellgen
icke bunna sik föreställas mera än pä en sida, pä
den sanna och tillika önumde för alla dem, som under
förlitande as ollman och enMlY trygghet och pä god
tro urlana.t sina medel, och hwilka således böra etter
Suudebref och gjorda aftal riri fullgodt mynt ätexfas;
man ak »agon kila,brande ny lag ma afhända en rätt,
som under fr unsaura FörfailNttigar blifrvit sörwärfwad
och bcwarad.
Beträffande den sednare delen, fa skalle det wara
myrin t betäiikeligr, ar intil dest kkrckitsriousn ragar
ålägga en Osckror, emot dest beg swande, emottaga
er olika mynt än der urborgadc; och an n mer
torde der förtjena en grannlaga upmärklamhet, om det
skulle besinna', at Borgenär dymedelst b, estre af handt
rn bctydelig del as dest Egendom.
Sa förhåller det sig med förcwarande fragar
Derefter boede ingen äga richand under rwänne hela
ae^ at aterkräswa der Lsyro- mynt, som blista it
mborgadt, utan skuldenären förblifwa fri för allt kraf,
eller ock efcerlakgS gälda sin skuld, pä ei färt, som
medförcr fordringsägarens känbara förlust. — Den förres
i litt aud kan likwäl under tiden försämrar, olyckor
inträffa, Löftesman afgä eller komma pä obestånd,
med manga andra oförutsedda händelser, hwilka alla kunds
öka Borgenärens lidande. För der närwarande, dä
Ilom-se-rigio emellan llsnco och Riksgälds-Sedlar ar
z6 p. - Lsnr, men det sednare, lil Lmen - (ä-^im!ees
Iicj uclorsuäe, enligt dcn förcflagna Föi fattningen en>
dast skulle 6xsrr§ til 2O proL.mr; sa är ock synbart,
o t den fordrande skall blrfwa uri mistning af 16 ^inlä-nr
eller öfwer irc ars Ränka; och owistt är, om
ei detta kan än widare upstiga. Twängs-la
gar
haftva ärnuncstone aldrig styrkt förtroendet.
Af alla dista coust ler,uionsr kror jag mig bö.
ra wördsammäst Hegloflige R'vdcrskapetö och Adelns
upiosta ompröfwanve hemställa, oni icke kil Kongl.
Maj.t besia betänkligheter »nderdäninst mä frambäras,
och alla Förändringar uti Allmänna LagcnZ stadgande
om Fordringars gäldande, hwilka rit denna stund
kunna wara- conrrad emele, underdänigst afstyrka?;
men för det tilkommande, och om någor undantag
skulle i Nadrr pröftvas nddwändlgk, ak cn wist korrt
lid ma utsättas, för at icke öfverila Borgenär, hwarcfter
han kunde förpliktas, ak intil skeende läeslisiuion
aknöjas uti betalning för en llauco-fordran, at enrottaqa
Lrsclir-Sedlar med gäugbart Louere - A^io, wid
dcn tid dä betalningen erlägges.
Herr von Icke^ne upläste följande:
Jag har af Hemliga Utffokkets Betäirkande rö»
rande Lanco-ffuldetS betalande man och man emellan
999
funnit den wisn assia t, ac afwen i denna del söka hindia
eli bade fkadelig och wawhedraude /^giaterm» af
deli winningslystna sordringoägaren, soni tinder högt
i-i"- utan lrängande behof, upsäaer si!> fordran i 6 >n
cu> blott söe ar förwandla tea i högre" dalertal, och
derigenom ivid lvog!i!i>kic>nrn åtkommer er wida större,
och ni ct lika wärde med det han. upsade Men cm
jag fanak meningen rätt, ar en stor del diskor och
^ublitfue Werk bibehalli-a wid "deras rättighet, atnar
som häldst, och utan a bidande af do i Betänkandet
utsätta twänne arén, upsäga de Lznoo fordringar,
dosta kunna äga hos er.skillda personer; i dona sall
blir det trängande behof för den eujWlda, ar om han
äger bade fordringar i Lanea och L nco -skuld til
kuist ^ur werk, aga rättighet kil utbekommande af dest
fordran i Lanea, da dest skuld i (Ho! med detta
mynt mäste betalas. Jag kan för min del således icke
bifalla Hemliga Ucskslkcts Betänkande, inan med
önskan chf twänne wilker, cm Ac dei b-iswer Lecjjuo-iist
emellan ^ublchus Werks och enMidas fordringar,
da det är om tusta fvrst-aämnda, Riksens
Ständer, såsom föreställande der Allmänna, med lika,
om ej större rätt, tyckas kunna förordna , än om cwänne
en ställda Personers öfwerenskommelstr, pa hwilka
Egendoms-köp med mera aro grundade, som ej pä
mindsta sätt rörer det Allmänna. 2:0. At om jag ä»
ger Lruea ak fordra, och således det mynt, hwarmed
jag kan erlägga til Lsstim. i ms- k>m6en den äskade
afgifke» af min wärdcrade La>rdt--Ege->oom, men ej
äger Silfwer, ester mera Säd au wid Egendomen
förtäres, jag eldora ma äga rättighet ac utbekomma
mit L nec> til sa stor del jag blhöfwer, för at Utgöra
den arliga afgift til Radisa inus sonäen i delta mynt,
eller ock sä betala himna afgift efter samma Grund, i
roos
Ni ksgälds, som för dsn mig skyldiga genom denna författning
wldiagcs.
Grefwe Mörner, (lgr?6abriel. I förewaronde
ämne är redan sa mycket tpladk. at jag ej
m d något midlöftigt' an.sörsnde will uppehålla Häglof»
lige Ridder skåpet och Adeln. I ig får allisa den äran
förklara, ar lag t l aila delar esa,formerar mig med
hwod H nS Lxee!!soee Friherre l-ilifencrgML i sit yt°
, rande anfält; cch ar om någon jarrwkninq i dek'a ämne
skulle äga rum, »var dtt uli hlvad Bergs'Räder
v,m, Siuekonlkräm föresi-git, söm jag för min del
simlle willja inga. Ty om manga skäl kunde upaifwas til
bifall pä Hemliga Ulffooers Betänkande, sa finnas ock
oiwlfwelakrigt mäuge, som kala deremot. Och Allmänna
rättWlsan .är ostridigt pa den fordrandes fida. En
omständighet »iber jag mig atla upzifiva, och hwar,
före Riddcrskapet och Ad.ln torde finna angeläget ak
sig yttra, nämligen: huru förhäliaö skall enar Bor
gen
är ingången, för Lsnoo stand pä korrtarc tid, än
De kwänne ar, sem i Betänkander utsättas, om 6surionisten
i saSant fall kan austs fö-hunden at under
do kwänne arén för skulden nmswara, hwilket jag för
mm del anser wara mot billigheten stridande.
Hmr ^s^onstol^s, Jonss Lemuel up»
läste följande:
Förewarands ämne kau jag ej annorlunda betrakta,
än fäsom en werkclig fqgsraga. Allmänna Lagen
bjuder owilkorligcn, at det som försträckt är i penningar
eiler waror, skall ä dag förelaggdan i samma stag,
famngodt och til fullo äkergäldaS» .Häruti har Hemliga
Ulstottet föreslagit Li! ^rovistonsl ändring L anseende
-
ende kil fordringar i kanel,, som upsägas innan ke,>
lifrrivn sker. Medftänderna hafwa redan bertil yttrat
bifall, och irenne Stånds röster, som sammanstämma,
utgöra Riksens Ständers beflut i Lagsragor.
Något widare utlåtande lärer således icke blifwa nö,
digt, än i likhet med hwad Herr Grefwe kksmilron
förrstagit, läta bero wid hwad salunda blifwit afgjordt;
men Hemliga Utskottet h w icke utsatt någon witz rid,
da denna författning skulle taga sin början. Fordringar
i karlen, som för denna Riksdag blifwit upfagda,
eller kil betalning förfallna, lära härunder icke kunna
inbegripas, utan böra undantagas och med Kaneamynt
gäldas, sä at författningen icke blifwer gällande
för längre rid Utbaka, än fran den io:de lVäarrn jnnewarande
ar; hwilket til Högloflige Ridderskapecs och
Adelns öfwerläggning framställes.
Friherre Oe Oeer, Carl. Det war 1792
som fräga sörsta gängen wäckteö, at bryta Författningar
om pennmge-förbindelfer Medborgare emellan»
Den fa kallade - Författningen blcf wid Gefle
Riksdag af trenne Srand bifallen. Wi se nu deraf
den elkeä, at en sadan fräga a nyo kan wäckas.
1792 yttrade jag min tanka wara, atjag sannomfragan
stridande emot Lag och billighet, och annan
ranka, än jag dä hade om nödwändigheten af förbindelserS
ärlighet, kan jag aldrig fä. Jag tror,
at en hederlig menniska icke betjenar sig af den fördel,
som af en sadan författning kunde härflyta;
men dä densamma wore stridande mot all billighet,
och oaktadt trenne Stand, enligt sin rättighet, densamma
bifallit, förklarar jag, at jag för min del i
hela sin widd afstar Hemliga Utskottets Betänkande;
126
men skulle det wara Högloflig? Ridderffapets och Adelnö
ranka at delsamina bifalla, önskar jag, ctt deL
matte ske under der förbehåll Hanö Lxcsllancs Grefwe
liuukb, j sir OiLk-men upgiswit, och ak Besiutet
marke inrättas lika med det, som 1792 widkogs, dä
Ridderskapet och Adeln war alldeles enig och ingen
enda Ledamot war af stridig tanka; nämligen, ak
Ridderskapet och Adeln icke kunde Kongl. Maj:t til
denna Författnings widtagaude styrka, menat, sedan
de trenne Med-Standen bertil samtyckt. Rids
derskapet och Adeln äswen för sin del wille lata der-»
wid bero»
Friherre k-gFsrbjelks, 6ustsk. Det ar
en bedrönvelig sanning, ak det allmänna imersslsr
icke alltid öfwerengstämmer med en striÄs moral ris.
Utan ak inga i utredning af grundsattscrna om afs
handlingars helgd, sär sag allenast erinra, ar onr
Högloft. Ridderskapet och Adel» nu, sedan Tre
Ständ bifallit Hemliga Utskottets Betänkande, skulla
detsamma assia, sa beröfwade sig Ridderskapet och
Adeln derigenom tilfället at t,l Hans Maj:t i underdånighet
upgifwa de anmärkningar och förbehållsam
nu af flera wärda Ledamöter blifwit gjorda»
Friherre loll, hostan Cbristopksr»
De omständigheter, som foranlätlt Höglofl. Hemliga
Urskottet, ac föreslå den Försättning, som nu är r
fräga, äro af dfn beskaffenhet, ak en afhandling cm
mnreliiLken af Lagar icke tyckes wara lämpelig;
Författningen hörer lil sammanhanget af ksalifskio»
nen; lvesIifLkion ar grundad pä upoffringar; man
upsöker nog det synliga, hwaraf upoffringar kunna göras,
Pennmge-ägaren ar fwgxgre ar finna ^ men hgy
kyckeä wara träffad i den föreslagna Författningen,
akmindstone j den delen, at icke kunna trycka sin
Debitor och MLiiiZencera med sik Lsncu-mynt.
Det gifweö »vidsträcktare rättigheter, an dem en
Lsnco-Oapirslift kan aga, och «om ändock t förefallande
händelser icke fa galla; brinner en Stad, sä
hindrar intet ägande-ratten, ak försigtigheten nedrifrvcr
det hus, som orifwek skulle rändas och sprida
förödelsen. En Krigsmakt til stos eller lands, stadd
emot fienden, är utan rwifwel berättigad ril det underhäll
Staten bestär och behoswer askar, men man
förknappar ofta pa detta naturens första behof, och
inäste göra det, för at icke förlora alla. Uancc»-  Lsxnrzlilion förlorar icke, men wäinär pä sin rätt
genom antagande af Författningen, den jag för
rn>'n del önskar afwen mätte sträcka sig til alla de
Werk, som icke hafva eller fä äireAe befattning med
reaiilLkionsns befordrande. I följe häraf anhällcs
»vördsammeligen om xroxminion.
Herr Zrsär, polian ^xsl. Hemliga Utskottet
har med förewarands ämne warit mycket syfielsakt
och bekymrad», men ester noga öfwerrvagande haf,
wa de fleste Ledamöteme deraf stadnat i den tankan,
at sedan Uerlitauonz Planen är antagen och gillad,
more 6-mco-skulders licjuiämion med Lreäk Sedlar
och äere> mliwxLär sxro en nödwandig solid. JaA
har hörr åtskilliga wärda ledamöter här bestrida Hemliga
U-skottets sörstag; men jag har ej af någon hörk
xrojeL upgifwaS, hwar Usnco mynt til stikå skulders
betalande skulle erhällas. 4^ millioner til Usaiil^
rionsng werkställande ar redan en tilräckelig summa r
LsNLo-mynk; huru skall den kunna ihopsamlas?
gruswgr sig för nkgprgnde af sin andel;
rov4 ^
huru mycket mera den som har en ringa förmögenhet.
Flere warde Ledamöter hafwa nämnt,
huru en dylik fräga, som denna, wid 1792 ars
Riksdag blef afgjord. Jag hade den äran dä likasom
nu at wara Ledamot af Hemliga Utskottet,
«ch jag war dä likasom nu af den tankan, at såsom
en nödwändighet bifalla 8,nea - skulders betalande
med Orsäir-Sedlar och llxsrsäk .4Zio. Ridderskapet
och Adeln begaf sig dä til denna frägaS
afgörande pä det sätt Friherre Os 6esr behagat
förmäla; men Friherre Os 6ser har orätt uti det
yttrande, at ingen enda Ledamot war af stridig
tanka. Jag är öfwertygad, at klurslirersn war af
min tanka, och det beslut, som fattades, blef sädant
genom ccmvenrion, hwilket twänne närwarande
Ledamöter af Ridderffapet och Adeln, Friherre
Ltjernelll och Herr von Ln^ellröm med mig kunna
intyga. Beträffande werkan af den nu Utgörande
Författning, kan den samma ej blifwa retroaQive
pä de Laxiraler, som äro upsagda före
den io Mars; men mäste gälla för dem, som sedan
Riksdagen infordrat sina penningar; at förbehållet
om Räntans erläggande i rättan tid bö»
gälla, är alldeles naturligt. För öfrigt conkormerar
jag mig med Hanö Lxcsllence Grefwe Kuutlr
i sä mätto, at utom för kaninen och de Werk,
som äiscontera, intet undantag för någon Fördrings-agare
mä äga rum.
Grefwe lVIorner, ^äolpd 6or»n. Til
Hwad jag anfört utbeder jag mig fä tillägga följande:
siere af Ridderstapet och Adeln hafwa syntS
mig yttra den tankan, at det wore endast i afseende
pä moraliteten, som närwarande förslag borde
förkastas. Jag har wägat säga, at dek äfwen war
i afseende pä nyttan. Jag har trott, ak det ivar
skadligt ej allenast för närwarande, utan äfwen för
tilkommande aldrar. Man har ansett det som en
upoffring, nödwändig för det allmänna basta; men
för at utröna det, borde man weta, om en författning
, som gynnar fluldenärer pä fordringsägares
bekostnad, kan sägas wara gjord för det Allmänna;
vin antalet af skulvenärer är större än antalet af
fordringsägare; om de förre af Staten tarfwa mera
beskydd; om werkeligen tilgängarna för dem genom
et sadant steg lättas. Jag skulle förmoda
twärtom. Men om Ridderskapet och Adeln, allt
detta oaktadt, skulle antaga detta förslag, sä consormerar
jag mig ef allenast med Häradshöfding
ve^onliolpe, utan anhäller, at denna författning
ej matte hafwa nägon werkan förr än den blefwe
kundgjord; annars wore den i alla fall retioaLik.
Widare anhötle jag äfwen, at afseende mätte göras
pä den anförda anmärkningen angående Lautioniller.
Om man ingätt i borgen för nägon endast
pä wist bestämd tid, korrtare än de twänne är, son»
nu til Lapitalets utfordrande äro utsatta, huru stall
dä dermed förhällas? det äro vesta anmärkningar,
jag än »vidare welat hafwa den äran underställa»
Högloft. Ridderstapets och AdelnS pröfning. Utaf
Hans Lxcellence lilliencrantz Memorial har harr
gifwit anledning at förmoda, at »nan utan at hindra
realisationens gäng kunnat undwika en sädan
författning, som den i fräga warande.
Friherre ve 6eer, Larl. Jag fär allenast,
i anledning af Herr Klajor 8teclts yttrande,
at pluraliteten wid 1792 ärs Riksdag warit af
hans tanka , rörande liyuiäen af Lanco - skulder,
Söra den anmärkning, hmuwida det kan wara
roo6
grundadk, -a ?rotocolIerna för samma NiksLaA
intyga om et annat söchällande. Den, som laser
Lem, stall finna, at ingen enda Ledamot af Ridder--  stapet och Adeln bifallit ^.Zio - fräsan. Hwad conventioner
Herr lAajor 8tsät ingätt kan jag icke
känna.
Herr ^lunclc ak koksnilcölst, Liber»
lra rä.' Förewarande Hemliga Utstottets Betänkande
hörer til de wäldsamma och utomordenteliga
säkerhetSmätt, som lättare kunna undstyllas unde»
en Revolution eller under et längwarigt brinnande
krig, än r et Land, som fnart i tio är njutit fred
vch lugn; men dä man redan bifallit en twängStnmui-e,
som trycker i synnerhet Jordägaren, sä
torde en annan wara nödivändig, som rakar Laxitalrflsn,
och, om jag sä fär säga, contrabalancsrar
den förra och gör den mindre tryckande. Jag
förenar mig derföre alldeles med hwad lAajor Lrellt
anfört, och bifaller Hemliga Utstottets Betänkande,
men med förbehåll, at de publikan Werk, som
ingen del i Keallkations-Planen hatwa, fä deltaga
i samma förlust, som enstillde, och at detta beslut
ingen istroaÄive werkan har längre än til Riksdagens
början.
Herr 8tsät yttrade sig i afseende pä Friherre
vs 6ssr8 utlätande, det han trodde sig redan
Hafwa förklarat, at ^Zio-frägan tvid Gefle
Riksdag afgjordes genom compolltion emellan personer
af olika meningar, och kunde således krotocolleen?,
derom icke wittna. Til bestyrkande af
sannfärdigheten häraf provocsraäs han F iherre
Ltjernelfl, Hsbr von linAsllrörn och Hrns llxcsllenos
Grefwe Knutig hwilken, såsom Landt-Mar
-
IO2^
skalk wid samma Riksdag, säkerligen afwen känds
sakens förhållande.
Heer van Idnkevllsin, Nils. En wärd
Ledamot, Herr Grefwe /rclolpb Norner, har nyligen
föreslagit, at Författningen rörande Lanco-flulderS
betalande icke stall taga sin början förr än
Förordningen blifwit xudlicernck. Jag fruktar ak
detta skulle betaga all desi wcrkan och blifwa detsamma,
som at göra ingen Förordning. Hemliga
U'stottet har insett och känt betänkligheterna. Herr
Najor 8te6t har ansört de stät, som stadgat dest
beslut. U stöttet har sett sig twunget at påtänka
någon utwäg til räddning för Gäldenarer, hwilke,
vm fordringsägare af dem med stränghet begära betalning
i et mynt, hwarpä nt: finnes sä liten tilgang,
skulle afwentyra at gä frän sina egendomar för köpesumman,
längt under deras warde. RiksgäkdsLontoirets
banco - skuld har äfiven kommit i betraktande.
Jag tillägger hwad jag förut nämnt,
mit hopp, at hwar och en redlig Debitor mot en
billig (treäitor skall upfylla sin skyldighet, sa at lika»
liten olägenhet stall upkomma af den nu föresiagncr
Författning, som af den, hwilken widtogs 1792.
Friherre 8tjerne1ck, Näolpb Duckvi§.
InterpLlieracl twänne gänger af Herr NajoL
8teät, tror jag det wara min vwilkorliga styldighek
at yttra mig, och får således förklara, at förhällandet
med ^Alo-frägans afgörande wid 1792 ars
Riksdag warit fädant, sorn Herr Nnjor 8teät behagat
nämna. Min egen tanka »öar dä, likason»
nu, grundad pä angelägenheten af enhet och stillhet;
beslutet fattades fort och efter min öfwertygclfe
wäst
ioo8
Herr 8ksök. I anledning af hwad Herr
van kofsnstein behagat anföra angående rslrosäiva
werka» af i fraga warande Författning, får jag den
äran nämna, det Hemliga Utskottets tanfa icke wa,
rir, ar denna werkan skulle taga s,u begynnelse längre
lilbaka än fran denna Riksdag.
'Herr von ko le nilein. Härmed får jag
afwen instämma.
Hans Lxcellencs Herr Greswen och
Landt - Marskalken. Under vireoullei-ns öfwer
förewarande ämne hafwa åtskilliga olika meningar
upkommit. De som willja bifalla Betänkandet hafwa
föreslagit tilläggningar, bestående deruti, at Författningen
ej matte fa en rsrrosLlivs werkan och at de»
ej ma blifwa gällande för de publicus Werk, som ej
höra til realilalionen.
Friherre von k.anting8k>suien. Dä
fraga upkommit, at Viscom-Werken matte frän författningens
werkan undantagas, syneS billigheten afwen
böra utwerka undantag för Jern-Loakvirsk, som
också äiscomerar.
Friherre Oxsniljerns, 8ven Lakris!,
instämde häruti.
Hans Lxcslleocs Grefwe kuurk. O,';,
conr-Lonkoirsn hafwa twänne siags lanlngSsätk; dek
ena pa äekermineraä tid, det andra pa oäsksvmine.
r-ski, och hwilket således ankommer pa upsägning. De
förre mäste betalas ivid öfwerenskommen förfallodag;
mea de sednare mäste wäl begripas under den nu
sörestagna Författning.
Friherre
rvaA
Friherre vs Leer yrkade, at Jcrn-Loncoi
rer
pä sadan grund äfwen matte nämnas.
Herr 8rsär förklarade, at Hemliga Utskottet
i sik Betänkande cj äsyftade andra publiguL Werk,
ärr sadana, som äro under Oisconr.namn.
Hans Lxcsllsnce Grefwe lkuurl, erinrade,
at er sädant undantag likwäl i Betänkarrdet es
more äelormineraär.
Herr Srsär medgaf det; men förmälts, ak
meningen under öfwerläggningarna warit säda».
Herr Grefwen och Landt - Marskalken^
Åtskilliga Ledamöters tankar hafwa warit, ar Försatt,
ningens werka» ej mätte blifwa rsrrosäik» och eS
gälla til förman för de Penninge-Werk, som ej äga
Visoom-Inrättningar. Deremot hafwa andre förklarat
srg ej kunna inga i denna Penningeanställts
säsom kränkande allmän säkerhet och förbindelsers, och
yrkat, at Betänkandet matte afftäs eller ock et beslut
tagas, enahanda med det, som wid 1792 är§ Riksdag
af Ridderskapet och Adeln fattades. Jag fäe
nu proponera Högloft. Ridderskapet och Adeln, ak
bifalla Hemliga Utskottets Betänkande rörande LancoSkulders
betalande, med den tilläggning, ak underdånig
anhållan hos Kongl. Mast göres, at Försatts
ningens »verkan inskränkes til de publica. Werk,
som höra til rsLiilmionsn»
Ätskillige hördes förklara sig häremot»
Herkvtzn Rossnlkein hemställde ^ dm ej de
«f Friherre I-amiligsksusen gjorda förbehåll borde
LS7
intagas i ?roposi,ionen til bifall, och önskade ak
Ridderssapet och Adeln uppå dem wilie fästa sm upmärkjamhct.
Herr LkrZis, Larl Willielm. Wid frä»
gan om viseo m.Werks undantagande, får jag den
aran tilkannagiswa, at vvmmercL-Loiiegii Discont
har si.i vo nä ifrån Riksens Ständers kwgus, och
at, om den ej får sin rätt, sä kan den ej gora Län<;oeri
rätt.
Herr 2iber, vbriliopber voZirlaur»
Om be kil äfwentyrs grundade anmärkningar, som
siere warde Ledamöter gjort wid Hemliga UlskottetS
Bekä.ckande, skulle alla inflyta i kropolnionen, ftuktar
jag, at den blefwe ganska jnwecklad. Tre SiändS
Bestut, som redan bifallit Betänkandet, kan wiste
icke bllfwa någon regel och rättesnöre för det, som
Ridderskapet och Adeln skall taga, men det utgör
likwäl Riksens Ständers Beslut, och lara således alia
förändringar, som af Ridderskapct och Adeln förefläS,
icke kunna fa annat afseende, än dek Kongl. Mqj:t
derä behagar göra. Jag hemställer derföre ödmjuke,
lizen, om icke der skulle anses tilsyllestgörande, at
kropolirionen blefwe helt enkel til bifall eller asslag
ä Betänkandet, och at sedermera alla de tillägg,
som af flera wärda Ledamöter här blifwit gjorda, ur
krokocollet uttagas och Konungens höga pröfning
underställas. De kunna först genom Kongl. Mastts
Nådiga upmarksamhet bera fä någon werkön, och
Dest wakande omsorg för Sik Rike förwistar ost, at
Hans Majt! om de Sedlar, som före denna Författning
blifwit upsagbe, om det undantag, Hemllga
Utskottet i sil betänkande förestår för ^ubiigus Werk,
ion
sa wal som de öfriga har widrörda ämnen, i Nadcr
förordnar, som omständigheterna tillära och för saken
nyttigast finnes.
Herr von kossnllein instämde med hwatz
Herr Lkarr-LesrsrerLren Libst anfört.
Friherre vs 6ssr. Den warde Ledamoten
mäste förlora mig, ar jag gör erinran wiv hanö ranka;
men jag tror och har anledning ak förmoda, det
tre Stånds Bestut är et Beslut, som gar i »verkställighet.
I anledning af 1617 ars Riksdags-Oedning,
hivarmi finnes stadgadt, at Konungen rager
af Riksens Ständers tanka det bäst ar, upstod witz
1786 ärö Riksdag staga om beräkningen af Riksens
Sranderö röst. Ridderj?apet och Adeln anmälte Ho6
Hanö Maj.t Konung lil. sin underdånig»
ranka, at j alla mål, undantagande krivilegii och
BewlllningS-mal, tre Ständs röst mätte utgöra Riksens
Ständers; och gaf Höstsalige Hanö Maj:t deruppå
ffrlfreligen det Nädiga sivar, at detta til alla
delar instämde med dest mening.
Herr Liber. Jag har intet annat sagt, än
ak tre Stånds Beslut utgör Riksens Ständerö Beslut,
och da uppå god grund anmärkt är, at den i
fraga »varande Författning innebar en förändring i
Swerigcs Lag, sa kan hwarken tre eller fyra Stånds
Bestut någon »verkan hakwa innan Konungens Nådiga
samtycke och stadfästelse dera erhållits.
Friherre vs (Zser. Sä snart ämnet skulle
anses såsom en Lagfråga, har jag ej annan erinran
at göra, än den, ak Hemliga Utskottet ej kan til Rik.
sens Ständer framställa xroxmlttionsr om Lagstägsr,
vran 8r det blott frän Kongl. Majrt son, sadan»
vmsnsrr.
Herr Liber. Jag ber om förlåtelse: Konungen
har en ostridig rätt at proponsrs bade nya ingar
och ändring j gamla, och da Hemliga Utskottet
har den äran at af Koi^l. Mastt grreliclsras och
ingen ting utan Dest höga bifall kan derifrån utgal,
fa har denna Lagfråga r ganska behörig ordning kommit
til Riksens Ständer.
Herr von Rokenlisin tilläde, at Konungen
i allmänhet gifwit Hemliga Utskottet kilstand at
förestå sadana Författningar, som kunde pröswas nödiga
för roajlsituonenL werkställighet och besiänd.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken
xropoocrsäe bifall til Hemliga Utskottets Betänkande
om LsnLO-SkulderS Llsreranäs man och man emellan,
med de utläggningar och förbehåll, som under
MidderskapetS och Adelns öfwerlaggningar upkommit,
och hwilka til Hans Majus Nådiga pröfning i underdånighet
öfwerlcmnaö.
Ridderffapet och Adeln hördeS härmed ej ätNöjaö.
Herr Liber. Jag lärer icke nog tydcligm
Hafwa uttryckt mig, och torde derföre med Eders Ux-oellences
och Högloft. RidderskapetS och AdelnS gun-fkiga
tillåtelse fa ä nyo nprcpa min mening.
Jag önskade, ar krovolmonen bleswe: 9m
'Hemliga Utskottets Betänkande bifalleS med det wiktor,
«t alla af Högloft. Ridderskapet och Adrin gjosk
e». > r roiz
da tillägg eller undantag til Konungens wisa och
Rädiga pröfning i underdånighet öfwerlännäs.
Herr Greswen 06) LandtMarffalken
gjorde derefter en lika lydande xro^oliiion, hwilken
Med Ja och N ej beswaradcs.
Herr 'Lsrlmeäen, ^ a eoch ^ i cIg § begärde
den tilläggning, at dä betalning af LunLo-ffulder
sker i (ueäir-Sedlar, gängbark dcrwid macke erläggas;
06) conkormersäs sig för öfrigt med HanS
LxoetlenLs Friherre Di!iiencrLM2 och Herr voa
Arocksnliröm,
Herr Grefwen och LandtMarskalken förmalte,
det han läkit upsätta de under äiseaurtorna
förekomna betänkligheter i verta amne, hwilka Hans
Lillenäs nu lär upläfa sä lydande:
i:o Huru sörhallaS bör med de Lanea-L-rpirs.
ler, som inom de twänne arén genom sörskrifningarna
äro til betalning förfallna, och om icke de uti samma
Mynt böra ätergäldas?
2:0 Ac dä en Debitor uragtkater at erlägga den
uksästade räntan, han icke af denna Författning mä
sig fa begagna.
z:o Huruwida Kongl. Majit täckres göra afseende
pä der lidande, hwaruti Lanea-Fordings-ägare
försättas derigenom, ar de Riksgalds-Sedlar de emot»
Mga endast lil ^ delar wid Leslilarioneu i Lanea
fvrrvandlas
4:0
Huru med Oautionilisr skall förhällgs HZ
eamiovsn endast inom de 2:ne gren är utfatt.
Herr 6^11 e n-,ä l er , Lamuel ^rcob,
erinrade at en Författning ar 1778 är utfärdad, som
berättigar en OuriomK ak upsäga sin borgen.
Herr Isrlmsclsn förmälts sig bland besia
punkter sakna den af honom gjorda tilläggning.
Herr 8reär trodde, ak Ja-^rripolilionenborde
blott innehalla bifall ti! Betänkandet, och al tillagningarna
kunde göras endast i Lonrra-proposuionen.
För öfrigt förklarade han, ak om ber tredje momsmer
ej ukginge, begärde han vorera öfwer propoliiion.
Herr Vs^onstvl^s yttrade sig bland de no.
lästa punkterna sakna anmärkningen, rörande För.
fattningens retroaQivs werkön blott ifcän ben 10.
Marö.
Herr Zrsär yrkade, at propolnionen mätte
blifwa helt lim^ls til Ja eller Nej.
Hanö Lxeellencs Grefwe kuut b med
siera bcstridde ber och önskade, ak tilläggningarna deruti
mätte nämnas.
Hans kxcellsnce Herr Grefwen och
LandtMarsikalken gjorde propoillion af lika innehall,
som den föregående.
Beskvarades med Ja och Nej.
Friherre ve 6eer. Jag ffulle ej wara enwiö
ar säga Nej; men som saken strider sblolut e,
mot min öfwerlygelse och mit samwete, sä förklarar jag,
ar jag deruti icke kan inga.
Herr Steck k yttrade sig, ar när dek ffall vs
-
rerss böra tillaggnjngarna inflyta blott i Lonrnxropolliianen.
Herr Liber. Det är alldeles »visit, dä det
stall strida^ lil vnrerin^; men desiförinnan kan icke
fraga bli siva om Lnmrs.proplchnon.
Herr Grefwen och LändtMarstalke n
propol^rsäs härefter bifall kil Hemliga UtstottetS
Betänkande i hela sin widd.
Repades Ja och Nej.
Dä i anledning häraf vorermZ stnlle föreragaS,
upsatte Hans blxLs! Isncs Herr Grefwen och
L a n dtMa rst a! ken Vorerin^r-propoliliorlen och
upläsie den samma sa lydande:
Den, som bifaller Hemliga Uistottets Betan,
kande om -Skulders clarcrsnäs man och man
emellan i hela desi widd, strifwer
Ja;
Den det cj will strifwer
Nej.
Winner Nej, sä är Betänkandet af Ridderstapet
och Adeln asflaget.
Harwid ropades Ja blandadr med et och annat
Nej.
Herr Derlmeäsn begärde, ar tilläggnlngarim
matte i kropolnionsa intagas»
Ätstillige besiridde dek.
Friherre Ve Ooer. Om en tilläggning ställe
göras, del jag likwäl icke yrkar, sä ware der den, ak
I0l6
Fordrings-ägare skulle anses skyldige ak mottaga RikFgäldö'Scdlar,
men icke utan Med gangbart ^glo. Mert
jag för min del tror, at äfwen denna tillägning icke
är pastande.
En och annan yrkade, at.'Författningens werka»
ej matts blifwa rekroaLlit.
Herr 8taär rrodde Ridderskapet och Adeln ense,
at Författningen ej borde äga kraft längre tilbaka
än til den ro. Marö.
Ätskillige ropade, ak inga tilläggnittgar mätte
göras.
Herr von 8tocksn strö m, Zalomon^
Da Lagen kydeiigen utstakar, at en Borgenär borns»,
ka betalning ester högsta wardek wid Hguiclaiions-dagen
af det Mynt, som erlägges; sä sär jag förestå
Högloft. Ridderskapet 06) Adrin, om ej Uti Lonrra.
propositionen marte intagas, at enar panooSkulder
gäldas med Eroäir-Seblar de maga beräknas ester
gängbart Leurls-^gio wid betalningstiden.
Mangs hördes häruti instämma.
Herr von kolen stain. Flere Levamöteras
Ridderskapet och Adeln hafwa önskat tilläggningar i
Hemliga Utskottets Betänkande. Jag fär i ödmjukhet
hemställa, om det icke är stridande emot dergS
rätt, at votera öfwer en proposition, som, antingen
Ja eller Nej winner, asskär allt Mjälle, at hos Konungen
göra dr underdäniga hemstallanden, hwilka
bliswit föreslagna.
Herr Grefwe» och Landt Marskal ken.
proposition är redan gjord och kan jag cj nu inga i
»agra jäinnfningar..
IO:7
Grefwe borner, .^äolpb 6 oran, dek
mål, jäg nu mil! hafwa den äran andraga, rörer ef
bruna saken, utan angar endast et sätt at erhålla mera
ordning wid vcneringsr IM C'ahen. l-lti s. §. af
t!'!ägg!Ungen kil Rlddaihus-Ordniiigrn star, at de, sonr
serla voiaia, döra w!d npropek träda inom skcanket.
Här hasme wj nu ej pä Elosjens vorarinZs-rum någon
inrättning med skrank. Jag förestår således, ak
som tinan ne rum äro at tilga, de dörrar, som sitta
wio Bordet, -nätte jämte dek samma wara uti ena
Rummet, och ds vorcr-gncle i döt andra. Pä detta
sätt undwikes trängsel omkring bordet, som nu flera
gangcr inträffat.
Herr Greswen och LandtMarskalken utlät
sig, at detta more el mål, som andra Claflen sjelf
kunde afgöra.
Hans lexLellsnLs Grefwe Kuut st begärde,
at de under dstcaurlern» wackta betänkligheter
mätte i jirnxoini iri on införas, i annat fal! önskade han
volsring om Kroxoiuioneu,
Friherre Lkjarneld. Sedan ?rr>Poluianen
är gjord och bifallen, äterstar ej annat än ak
skilljas ac och votera.
Hans Kxcellencs Grefwe Kuu! st. Jag
har begärt votering öfwer kcop-stcion rn : Jag tror
mig derkil berättigad och förbehåller mig densamma.
Hans Kxcelleucs Herr Grefw e n och LandtMarslbaläen.
Ester ätskillige ej äro nöd, torde
Ridderffapet och Adeln behaga vowra om ?ropostlion.
123
rols
Grefwe kkamilrvn, vuävi^.
Jag för min del skulle önska, ar den moch^cskirm,
som widtogs wid ^gio-sroga» 1792, såsom Friherre
vs 6ser och lassor Liecli anfort, niatle äfwen i
denna kro^vlirlan intagas.
Friherre loll. Herr Grefwen och Landt,
Marskalken har glöwit en enkel och tydlig ^ro^olirion
til bifall eller alslag pa Betänkandet. Dm kan wäl
es eller bil annorlunda, om vvlsiiug skall anställas,
ty bestulet mäste bli afgörande; men jag hemställer
wördsummellgen, om icke valerin^ kunde undwikas och
alla meningar derigenom förenas, at Höglofl. Ridderffapet
och Adeln »», såsom wid Gesle Riksdag föreföll,
öswerlemnade besluter om del hufwudsakliga lil
Kongl. Maj:ks wishet och Nådiga godtfinnande, och
Lersämte äsmen i undeidanighri anhölles, at Konungen
wille taga under Nadigll bepröfwande de mociikcarioner
eller tillaggitiugar, som as ficra biiswir under öfwerläggningarna
framställda.
Hans LxcellenLS Grefwe kuurk ytrra<
de fig i likhet med Friherre 'voll, och cvnkormerscis
sig decjämlc med Grelwe bk-unilton.
Friherre vc 6ser yrkade pa voiermx.
Friherre 1"c,II. Viik ödmjuka hemställande
hade kil föremål at winna brsiut utan votering. Men
da den skulle slke, tUstär jag fran dek förestagna, asiven
pä den grund, at ingen äng dera^ kan pasta, hwar,
ken i kropoiiiionen eller i Lant! -pro^ostkicmeri, som
lära böra bli limpla bifall eiler afstag af Hemliga
^ltffoltttö Betaukanoe.
- roiy
Herr 8keäk. Jag skulle gema cnnkrrmera
mig med hwad Herr Oensral 1"o!I vswanföre tilsiyrkt;
men will unona, om jag är ensam om min tanka i
saken eller icke, och begär derföre voler in^.
Grefwe kckamilron. Betydelsen i beslutet
wid Gesle Riksdag war sadan, at Ridderskapet och
Aoeln icke samtycka, men sedan tre Stand bifallit
wille Rrdderskapet och Aseln för sill del derwid läka
bero.
Herr 8 le är erinrade, at han yrkat pa votering.
Friherre ve 62 er likaledes.
Hsrr^erlmeäsn, ^sscob i ciss, begärde,
at om rilläggninaarna ej komma in i ^ropoluicmen,
sä marte xro^gliiionsn rskcrero sig pä krorocollst.
Hans LxcsIIsncs Herr G re swen och
L an d k Marskal ken uprepade den af honom sidst
gjorda Vmermge-kropoiiuonLN.
Besmarades med Ja och nägra Nej.
Herr Grefwe» och Landt Marskalken
fragade, om Ridderskapet och Adeln behagade at i
Hlomrs-prnpolikicwsn images hivad Friherre l^oll
oswanföre föreslagit.
Herr 8lg'äl. Jag skulle gerna csn kariner»
mig med de warda Ledamöter, som önska afgöra saken
utan votering; men yrkar, at den samma ina
företagas, pa det utrönas marte hwstkendera har orätt,
Friherre vs Lesr eller jag.
IO2S
Flere af Ridderstapet och Adeln yttrade fig pä
en gang.
Friherre I) o 6sor. Ordet orätt tror jag rj
borde wara i NidderstaottS och Adelns krucocuIl.D.n,
som säger I a eiwr sin ö-wertygelse, har ratt, och
den, som säger Nej etter si; öfwcnygelse, har ccksa
rätt. Ordet orätt pasiar ej inom Ridderstapet och
Adeln.
Fri herre 7Lo II. Min proposuion war grun*
dad pa dea lormodan at kunna afgöra saken utan voreri!
Sa snart det ej kan sörekommas, har jag
ej annat förslag at gifwo, än votera.
Hans Hxcellsncs Grefwe kuukl,. För
«t ej bornk -qa ciden, och est rjag siiinee sa fa af Rid»
derstapet och Aoel» wara. af samma ranka med mig,
afstär j..g stan min b.gäran, at vvcera om plopolnion.
Sedan Herr Grsswen och Land t-Marsta
l ken a nyo upläsi sin förut gjorda VorerinAs-x,. oj)oliiion,
och densamma blifwik gillad, äkstilldes Rid*
derstapctö och 'Ad los trenne Cä-htr och körecoc-o vorelerir>bsn;
hwarefrer och ?tdan Rösierne Cia^ewis blif»
wik »oräknade de derwid förda ?, orocc>IIer uplästeS, och
vorsringen befanns haswa ukstillir pa följande sätt:
^ Tredje
Lintzen:
Ja —
70.
Nej —
ZQ.
I Andra
Lintzen:
Ja -
48.
Nej —
Z6.
1021
I Lörsta Lintzen:
Ja Z8-  Nej — 22.
I anledning hwarof Hans k^xcolisnce Herr
Grenven och LandtMarstalken förvarade, enligt
Riddeiffopekg och Adelns ?!ur2!iiL> H-mliga Utskottets
Betänkande om Ikaneo > Skulders eloi ersnäs
man och nian einellan för bifallet i hela desi widd.
Herr I^e^onftolpe. Sedan Högloft. Ridderskapet
och Adeln nu bifalNt Hemliga U-skorkewBetän.
tande, men deruti ej sinnes utfatt i-ran hwad tiv detsamma
stal! äga kraft; hemställer jag ödmjukeligen,
om icke angeläget more, ak en sadan lid blefive <stlermjriersä.
Friherre A^oII begärde denna hemställan pä
Bordet, såsom en ny staga.
Herr ldlo räsa stolle, Dä Högst
salig
Hans Kongl. M.ij:ts Oos^x 1ll:s i Räder
gifne Riddarhus Ordning af d n g. Noveinber 1778
blistvik i flera Riksdagar i underdånighet följd och
efterlefnad, hade jag skäligen trott, at den wördsamma
påminnelse, sonr Grefwe K4örosr r dag före
vokSrii.gsn gjorde, om hwad wid vaks, ingar, enligt
s. §. i ofwannämnda Riddarhus - Ordning stadgas,
skolat wid förevarande votering iakttagas, häldst
som Herr Grefwe» och Arndt Mmfkalken, salom Ordförande
och den, hwilken Lagars och Först.rmingars
oswikeliga efterlefnad iakttaga bör, genast besa-arave
detta Herr Grefwe IVlorrrerK anmälande, ar der wore
IV2L
hmarje Clcitz owilkorliga skyldighet, ar ben nämnda
Riddarhus.Ocdmng efterlefva; mea detta o oklod k och
fastän jag, söre voiarin-;sn8 början uti andra Clasen,
hoS bade Ordförande!! H cr t^1»jc>r 800^ och öfriga
Herrar, som Ivid vnkeriiiZs-bordrt fnts, yrkade sömma
ordnings iakttagande, som förut är aberopadt,
men denna min erinran ej allenast as dem, utan ock
af nagra kring bordet stående, hwilka ej härmed lyckas
hafwa ak befatta, blef förkastad; ty sär jag Herr
Grefwe» och Landt.-Marskalken och Höglosb Ridderfkopst
och Adeln wördsammeligen hemställa, om icke
nild denna och efterföljande Riksdagar det är högst
nödigt ar i alla delar uvfylla hwad ostanämnde §
Ut! 1778 ars R-ddarhuS Ordning äifikerzr. Och ehuru
det isamma § nämnda skrank saknas, kan vorerinzen
ju antingen werkställas uti rwanne rum, eiler ock et
större rinn p.-ovsstonelr asstängaS med bord eller
stolar. Emedan jag anser der för lika nödwändigt at
efterlefwa den gamla RiddarhnS-Otdniugen, som at
förbättra den samma, himlket wid denna Riksdag nu
warit proponeracir, och hwara Kongl. Mäjltö N»'
diga stadfästelse >' underdånighet nu aswakcaö.
Hans Lxcsllsnce Herr Greswen och
Landt-Marskalken yttrade sig, at G sen sjelf
kunde afgöra denna sak. Ac Riddarhus-Ordningen
stulle följas wore utom all fräga.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken
anmälte, ak Friyerre 0e Qssr arnade nästa mändag
härifrån afresa, i anledning hwaraf han afsaqt sig
stt rum bland LleAorerm!, sä wal som i BewillNiiiKä-Ulfkotter;
dcl berodde nu af Ridderskapet och
57!,," n ILLZ
Ädlin at afgöra om en amion Llröbor, samt sedermera
Ledamot l Be>villnlngs»Uistouer, esker honom skulle
waljas.
Friherre 'Loll trodde, ak som arbetet i
Bewllinings U.skottel i der mesta wore förbi, sä wo.
re ec sadant wal nu mera mi,idre angeläget.
Friherre l)s 6oer trodde ej, ar BewlllnjngsUlffoireis
arbete wme förbi, sa länge KetuIrLkLr deraf
ej blifwit til Siandet öfwerlemnadr.
Herr Grefwen och Landt» Marskalken
tilkannagaf widare, ac j Lene > Utflottet äfwenledeS
moro krenne iediqherer, efkcr Herror af kuks, Lsäsr>
ström och lorlmeäon.
Herr Idloi-öenstolps anmälte, ak andra Classen
saknade en Lieöbor ester Herr von LelmliLenkrim.
Herr Westfelt, Larl eXcloI^li , anmälte
likaledes, ac irenne ledlgheker wörö bland Letbirerna
i tredje Clusten, esker Hetror von L-use, Lestersteär
och von Walläen, hwilka borrlrest.
Herr Grefwe!» och Landt - Marskalken
yttrade sig, ac sragan om dcsta ledrgheters up-yllande
kunde i nästa klanum söietagas,
Höglostige Ridderst,pet och Adeln atffstlde*
klockan 4 esler»',uddagen.
In 6äem ?iotocoIIi
öb. 6. Liivslstoixs.
1024 ^
Mandaten dm 9> Jumi.
klockan 8 förmiddagen.
^ans Lxealisncs H^rr Grefrven ochLandkMarssalker.
gaf Ridde-ffapet och Adeln tilkchmä,
det ^Riddarhus. Lecrelersren, som i anstende kil denna
Riksdags snart instundande stur sivarligen kunde
fa rid c.t fullborda de ?rorocollLr-, som dctzsörinnan
hoS Höglofl Ridderffoper och Adeln borde M-i-s!?,
anhallit ar för i dag fa öfwerleinna ki-orocollets förande
til underreckned Riddarhus-kilca!, som sig det
ätagik, och hade Hang Uxelll--n«rs derri! bifatlik, af.
weusom Ridderffap^c och Adeln ej benold nu hade
något ac påminna.
Uplastes Hemliga Ukffotteks ?rarocnll5-Utdrag
af den 8. Junti, rörande de grunder, hwilka böra
iakttagas til merkstLlligheten af den amagna keälilalions-PlantN,
med mera, sa lydande:
lltdrag af ?romco!!et, hållet inför Rong?.
Majit i Riksens Ständers Hemliga
Utstött wid Riksdagen i Norrköping den
8. Isum i ! 8oo
Sedan
Riksens Ständer, jamte det de i hela
sm widd bifallit hwad Riksens Ständers Hemliga
Utskott uii krotOLoUs - Utdrag den 22. fistlidrre
Maji föreflagit.och hemställt kil befordrande och
werkställande af en roalilllrion och inlösen af Rik
-
lVLs
sens Ständers l^ontoirs Lrssti^Sedlar för at ul^
'Rck>s Pe ininge- och Mynt-wäfende äterwinncr
stadga och säkerhet m. m., .tillika, hwad angor beräkningen
för den afgift, som til upfyllan e af
Nissens Ständers garantis uti en Realisationskonst
med denna Istnancs-Plan är förenad och
ounogängelig, behagat updraga Hemliga U stot'e^
at sörstag denil, pä de grunder Hemliga Utskottet
i allmänhet Utstakat, författa, samt til Riksens
Ständers granstning i denna del öfverlemna;
sa har He-nliga U stödet detta ärende förehaft^
och får, efter föregångna öfwerl lggningär, nu anemåla
dest deeuiinnan fatta.e tankar.
Hemliga Ustostcks upmärkfamhek och omtan»
ka har i synnerhet warit fästad pä kwänne föremal.
Det ena, at sä widt möjetigt more utfinna,
nägot sätt til bestämmande af jords och egendomars
werkcliga och sanna wär'-e, icke mindre pä Landet
än i StäderNa, pä det den afgift, - hwarom fräga,
är, mätte kunna fördelas och utgöras med iakttagande
af all den jämnlikhek, i anseende til detta,
warde, som astadkommas kan. Det andra äler,
at förekomma, det den flags förmögenhet, hwilken,
icke bestående i Fastigheter, är mera undangömd
för en säker kännedom, icke mätte kunna fördölja»»
och säledes den mera fdrmögne undandraga sig ek
deltagande, hwartil han är pligtig, samt thymedelst
lata tyngden'deraf falla endast pä Fastighetsägaren.
I det förstnämnda afftendet hade wäl Hem»
liga U'st ottel önstat, at kunna någorlunda bestämma
ännindstone et medelwärds för alla fastigheter
pä Lanoet efter Hemmantalet, hvarigenom afven
' - 129
2026
en grund kunnat kuggås, för at i dek närmaste
Aträkna den fastställda afgisteriS belopp lll större
eller mindre proO-nr; men enar Hemliea U kottet
Lftersinnat a, hwao marfe.iga ffilljakstghe er, i anseende
til godhet och alkastiiing, desta fastigheter
öro, icke allenast berraktade inom hwarje Lön ener
Landsort, utan ofta inom mindre ^kre sar, chwaraf
mäste följa, de^ ingen gräns kunde u stakas, inom
hwilken sädant medelwärde, em det möjelizen
kunde rustnnas, borve, efter Orternas olika
förhållande i allmänhet, stadna, hwartil kommit,
.at icke eller egendomarnas natur af Frälse, Skatte
eller Krono kunnat gifwa någon saker och allestädes
tild mpelig grund för allmän beräkning och upfkattning;
hollst ofta inträffar, at e^ Skattehemman
finnes as bö 're wilkor och större warde, Ln et lika
stort mar ll Frckse, utom det at Hemman af
samma natur, i samma Landsort, icke sällan aro'
af stilljak ig bestaffenhe ; fä hm He-nllga U stöttet,
för at icke g foa arlledning til stoant, som wiÄ
-verkställigheten och till impningen flullc leda til et
vlika förhållande emellan dem, som böra lika behandlas,
eller lägga grund til et obilligt betungande
för en del, under de! andra ätnjöto en icke
skäligen afpast rd lindi ing, sett stg föranlätet innehålla
med allt u.stckande af andra grunder för
Hemmans upstattame ^ landet, än de som kunna
och böra hämtas af hwarje sadan egendoms werkeliga
beskaffenhet uti godhet och afkastning, ester
orternas olika förhållande, samt de pris, som allmänt
aro gällande.
Hemliga Utstottet har derföre trott, at dä,
r afseende icke mindre pä färffilida lägenheter A
Landet samt hus och joris i Städerna, gn säday
—-H""!" »027
förmögenhet i allmänhet, som icke af fastigheter:
består, eller synbar arupstatkningar och warde ringar
af de^il uttedda och walda, mäste werkställas,
det lämpeligast och tjenligast were, at desse U^stattuings-
och re eringe män ästoen utstakade hrvarje
Hemmans warde efter b sta förständ och samwete,
samt oe grunder, hwilka oswanföre nämnda äro.
Et lika förhällande förekommer med Stadernas
jord, hwilken i anseende til märket ar underkastad
samma förändringar, som Hemman ä
Landet, och hwarsöre dermed pä enahanda sätt mäste
förfaras.
Beträffande den okända förmögenheten eller
sadan, sorn icke består i synbart gods af Fastigheter,
I rättningar eller Werk, sa har det rcke undfallit
Hemliga U.stottet, hwilka svårigheter sig förete,
at i denna del winna den säkerhet, som kunde
befordra rättwisa och billighet samt et häruppä
grundadt jämnlikt deltagande uti den förestående
alllmänna upoffringen; men da, wid den förstning,
som skulle wara nödig til utrönande af hwarje en--  stilld mans werkeliga tilstaud i lilgängar och gäld,
en grannlagenhet mäste iakttagas, utom hwilkerr
icke allenast wädeliga följder för mängas walfarD
och bestånd kunde upkomma, utan ock anledningar
gifwas til missnöjen emot et företag, som äsyftar
Le mest wälgörande werkningar för Samhället; sä
Har Hnnliga Ucstottel icke trott sig hwarken böra
eller kunna tilstyrka annan wäg kil sanningens utletande,
än den, som för bewisning i allmänhet
genom edeligt bef ästande är antagen, och i förewarande
mål jkulle tillämpas, pä sätt här nedanzprs
riärmare stall förmäla^
Men i sammanhang härmed och för at icke
störa ben ömtålighet, sorn ar förenad med en uppenbar
och för Allmänheten ttlgangelig kännedom
af hwarjs enstilld persons willor, tilstaud och förmögenhet,
hwillet för manga och i synnerhet för
Nwings-idkare och sädana, hwilke i afseende pä
Handel och andra rörelser mäjse nyttja andras penningar,
skulle hajma det skadeligafce inflytande pä
Len enstillda Lieäiteu, samt det allmännas dermed,
i mänga hänse-nden, förenade förman och
rustta; har Hemliga U flottet warit omtänkt pä sä»
dana medel, hvarigenom ändamälet kan winnås,
Vtan at deruti grundlägga orsaker Lil den enstillda
mälsärdens äfwentyrandc.
Hemliga Utstott-et har wäl ä ena sidan insett,
«t om hwar och en, hvilken är pligtig uti den
fastställda asgistenS erläggande deltaga, blefwc fördunden
betala denna afgift efter wärdet af ben
egendom han innehafwer, utan afseende derpå,
vm han wore med större eller mindre gäld behäftad,
likwal under ostridig rättighet, at as sin
Borgenär sig godtgöra hwad han för Borgenärens
fordringar, utgörande en del af denna sednares
förmögenhet, komme at förstottswis utgifwa; sä
fkulle thymcdelst en lättare wäg öpnas, at åtkomma
Penninge-mannens merändels o wända och osta
med flit förtegade tilgängar; äfwensim en säkrare
beräkning kunde göras pä Upstattnings-summans
belopp i aimänhet; men, enar Hemliga Utfloktet
deremot betraktat huruledes en Gäldenär pä detta
sätt lätteligen stulls kunna bliswa blottställd,
antingen för et owäntadt och för honom olägligt
-kraf as Borgenären til stuldens betalande, eller,
för ät undwika detta, inga i sädana walker, som
1029
wörö för honom tryckande och kunde leda til dea
följd, at den Fattige och Gäldbundne finge wiokännas
hivad den förmögnare borde ti göra, i
den händelse denne sednare wore af den stnnesförfatlnig,
at dest enstillda fördelar wero honom
mera oin hjertat än det allmänna bästa; sä har
Hemliga Unkottcl icke nnndre af detta skal, än af
den omständighet, at det ofta stmle falla den Galdbundna
tungt och besvärligt at ansvara för hela
asgiften, och medel bertil anskaffa, änskönt han
more fullkomligen förwisiad om oafkorrtad ersättning
af sina Borgenärer, trott sig finna med bil-ighewn
närmast öfiverensstö.mmande och äfwen i ivert ställigheten
lända de minore förmögna til en deläg
lättnad, at den Gäldbundne för afdraga sina skulders
belopp och endast ansvara för desi werkeliga
behållning och egemeliga förmögenhet.
I anledning af hwad således förekommit,, samt
med iakttagande af de grunder Hemliga U skottets
Betänkande mnehäller, forn Rosens Ständer
redan antagit och gcdkant, til följe hwarm alle
de, som icke aga hwad som kan upgä til 50 Rdtrs
warde och icke äro innehafware af jord eller annan
fastighet, isrän erläggande as det atagna sammanskottet
äro befriade; har Hemliga Ut,kottet änsett
följande sä wal i afseende pä sammanfattningen af
de Upstattnings - Lommitteer, hwilka uti hwarje
Landsort för Stader och Land blifwa oundgängeliga,
som hwad dcsia Lommirteer böra iakttaga, med
det mera, som eli nödig ordning fordrar och lil werkstalligheten
hörer, kunna stadgas och förestrifwas.
§. 1.
Hvarje Upfkattnings - Lomrnittes bör besia af
Ätta Ledarnöter, dertil walde och kallade mm
tets fyra Ständ, och Medes twanne af RidderDa--  pet och Aoetn, twänne af P este' Sländet, twänns
af Borgare'S.andet och twanne af Bonde-Siandet,
hwilke alle böra bofaste wa»'a och af den egenskap
i öfrigt, al de kunna til Riksdagsmän rväljas.
§. 2.
Nidde-ffapet och Adeln, som öesutue arv, utss
sina Ledamöter pä det sätt, at Konungens BefallNingsMwa.
'de til en witz dag sammankallar alla
säoana cn Rädderstapet ch A-eln, som i hwarje
Län boende äro, at antingen Hellme jig i'sinna
eller genom Fylrnägtiga, eller ock genom ^rifteliga
utlåtande walla de Ledamöter, hwilke komma at
sicka u i de efter landsortens elika beskaffenhet nödiga
blinv rnde flera eller färre U stattnir-g s - Lonarnirtösr,
däde i Städer och pä Landet. Den, som
sig i.re insi mer eller desi röst aflemnar, har denna
kärlighet wid det lil fäck ek förlorat. Finnas ej besickne
Adelsmän i Länet, kalle dä Boställshafware,
som Aoel män äro och, i brist deraf, annan Adelig
Tiensieman. Sckrile ej sädane giflvas, kalle
besinna Adelsman fran annat Län. För P estcSt-andet
utser och kallar Dom - (kapitlet i hwarje
Sstst, efter derom af Konungens Beiatlninasdafwande
erhällen anmodan, dem, som komma at utgöra
Pteste - Stanocts Ledamöt-"'. Borg rskapet i
hwarje Stad tttw l,er inför kckag-illraten sura Leda'.
'.öter' uti Upstattnings - Lowun-cce n ; och för
Bonde - Siandet kommer h ckm. o at sa lilga, det
h oark Zörfamln-g- tom bestar af il och med femtio
M nial, fauck de, hustlka utgöra Hemmantal deruiöflver,
po allnack: och lagligen utlyst Sockne stämma,
utte, de torra en / och de sednare twänne vexaLerLcke-
^a ille, dä UoMLnings-LoMUUttee» föltz
ro;,
det H'rads-Tings-eller Skeppslag eller Fögderi,
hwrrttl Socknarna höra, stall s-mniacllräca, sig
de.stödes infinna och af vexuteraäs uti Konungens
BefallningshafwandeS, ener den hans sians
si reträder, -fioerwaro, utwllia twännr Ledamöter för
de'Häradets, Ti"gs-etter Skeppslagets eiler F gderiels
UestattningS Lommittee, samt osven lör den
Lommittee fim kommer ar sitta uti den Stad, hvilken
anti. gen inom Häradet ligg r etter de.tu gransar,
VM hwitket sednare här nedanföre är stadgadt.
§. 3-
Dä Stad ligger inom e* H'rad , utivälja^ samma
H'rads Sockne - öexutoraäL Ledamöter af BondcStandet
för den S adens U,. skattning ^-läomiwittea.
Gränsa flera H'rader til Staden än twcmnc, hvilka
i sidant fall, pä lika färt utse En Ledamot
hwardera, anställer Konungens Befattmngshafwan--  de pä Lands - Lontoirct lottning emellan defia flera
H räder, til utrönande af de twä, som komma at
Ledamöter af sina medel utgöra, och föranstalta
derefter, at de, pä hwilka loiten fallit, maga i förestrifwen
ordning walen werkställa.
§. 4-
Uti de Län, der flera Städer finnas', utsätta
Konungens Befallningshafwande, efter befinnande
omständigheter, til hwilka UpstattningS-LommittLer
hwarje Stad kommer at Ledamöter för BorgareStLndet
utwalja: iakttagandes derwid sadan fördelning
af Landet, Staderna emellan, at BorgareStarrdetS
Ledamöter, fä midt möjeligt ar, undwika
«t belastas med langa och kostsamma refor.
5-
Uti alla Upstatknings-Lommlttear är Konun-egs
Befallningshafwande Ordsorande, Honom lil?
ro;L
kommer det oek ak utsätta tid och ställe för 6om«
nultL^rnas saw.nr inkomster sa Ml Ledamöterna derut
ka ia; a. t-lfe, det wis förrättningen allt order,teli»
g"N o h riktigt tilgär; at, om harr finner något förer
rar--, so u strider emot de gifna föreftejster, til
?ro.ocoHet gära ina anmärkningar derwid, och i
ts rgt a Kongl. Maj.tts och Kronans w'gnar iakttaga
och be orma hwad kil »verkställigheten hörer, x
saari d--si ämbete i detta afseende kräfiva kan.
- Äc Konungens Befallningshafrvande hindrad,
m-dhi.mer han icke, at alla Nostattnings-LoinmittLor
pä atta ställen i L med biwista , anmake han
1 rank tidigt i underdänighet hos Kongl. Majtt,
s m dä lärer täckas förordna en eller flera, at i
Konungens Befallnings.mfwandes ställe defla sörranningar
östoer.vara.
§.6.
E r-är Nastatkuings-eommittesn pa Konungens
B-mlluingsyrlfnaades kauelje sammankrädt, aflägger
sa w l i.a so n alle Ledamöter, deras Eo, at icke
a en-ast ester b sta förstånd, öfwerkr gelfe och fainp--
', u nn all mannamån elier annan afsigt an
d-n , a' rätt och billighet iakttag ,, säsom redlige -  ost wälstnnade Medborgare handtera de förekommande
, ender och de nödiga upstatkningar werkf'lla,
ester oe g'under och förcstrifter, som gifna
bl,fwi> sä ak ingen, som betala bör, ringars betrakta
i, än dest utrönta förmögenhet fordrar, och ingen
med mera bttägges, än som emot samma måttstock
svarar, utan afven at de, för dä och alltid, skola
hos sig unoer tystnad behälla och för ingen, eho
det wara ma, uppenbara hwad under förbehåll af
söriigenhet blifvit dem anförtrodt, i de händelser,
hwarom h.lr närmare stadgas stall.
§'
r->zz
§. 7.
I alla mål, som kunna och böra uppenbara
wara, föras de nödiga anteckningar eller krotocoller
as den person, Konungens Befallningshar.rande
af underlydande Betjente deni! utser; men nid
atta händelser, der tystnad kommer at iakttagas,
mä ingen annan än Konungens Befallningsyaswande,
eller den i hans ställe förordnad ar, samt
Ledamöterne wara tilstädes; blifwandes i iädana fall
anteckningarna hällna af någon ibland Ledamöterna.
§. 8-
Uteblifwer nägon Ledamot, sed m han om tid
och ställe underrättad bliswit, gänge sörrättniugen
ändock utan afseende derpå i werkstättighet. Ur
Ledamot «f laga förfall hindrad at tilstades komma,
gifwe det Konungens Befallningshafvande tilkänna,
hwilkeu genast fogar anstallt om en annan
Ledamots utwäljande af det Ständ, hwarttil den
uteblifne hörer; men förrättningens fottg ng mä
härigenom icke hindras eller nägot uppehåll af sädan
orsak tilkomma.
9.
De ifrån Socknarna i Häradet utsedde I)6puLeralle
böra tvid Upstattnings - Lomnritteerna för
samma Härad, under förrättningen tilstades wa-a,
för at med nödiga uplysningar tilhanda gä; men
icke äga de at deltaga i öfwerläggnmgirna, etter til
besluten bidraga, säsom endast Lommittöens Ledamöter
af Sländen lilkvmmande.
§-
Konungens Befallningshafwande bör draga
försorg derom, at Mantals - och Skattelängder,
1Z0
4oz4
jäm^e Jordböcker äro tilhanda, samt för Lommit»
teen tilgängcliga; lemnandes derjämke all annan
handräckning, som 'il upiysning< winnande är nödig,
äfwensom ^L^lllraterna i Städerna och Krouobetjente
ä Lmdet böra wara sa at lilga, at Le,
utan omgång och tidsspillan, kunna genast meddela
Le underrättelser och bested, som af dem äflas.
§. n.
Efter den anledning, som Mantals-eller UpLörds-Längder,
Jordböcker etter andra sädana allmänna
Handlingar giswa, företage sig UpflatLningsläomnaittoen
den granflning af hwars och ens förmögenhet
, som til utrönande deraf föregå bör; och
äger hwarje person, som beflattas bör, at antingen
Personligen tilstädcs komma, eller flrifteligen anmäla
hwad han i detta afseende för sig nödigt och
nyttigt sinner. Infinner chan sig icke, eller nägok
flris elig: anmälande afgifwer, upflatte och beräkne
LommittLen ända hans förmögenhet efter thy,
som den finnes, och möjeligen utredas kan. Ansev
Lommitteen nödigt hans yttrande och utlåtande inhämta,
kundsöre honom sädant Konungens Befallriingshafwande,
och infinne han sig ä den dag, sorn
förelaggd warder, tvid päföljd at ätnöjas med
hwad Lommitteen i de omständigheter, deruti UP--  lysning welat sökaS, finner för godt bestämma.
§. 10.
Alla Hemman ä Landet, de maga bestå af
borrtairenäeracle Kungsgärdar, eller andra Kronolägenheter,
eller af Säteri, Ra och Rör, Jr - och
Utsockne, Frälse, Skatte, Krono- eller LccleliaAchus
och Landt - Stats - Boställen, eller hwad annan
natur Hemman häldst äga, stola af Lommit»
tean upstattas efter Leff godhet, beskaffenhet och
Afkastning, sä midt de utrönas kunna; allt vetta
jämnfördt med de i hwarje landsort gängbara wänden
och snis, hwarcm af lagfarterna wid Domstolarna
nödiga underrättelser kunna inhämtas. Pä
enahanda sätt '.örf^res med alla sädana särstillda
Lägenheter, Werk och I.r lttningar ä Landet, af
hwad natur dr wara maga, hwilka icke under Hemmantal,
eller Je nbruk sch Smiöesrätligpet-er
m. m., kunna begripas.
§. iZ.
Med upstattning af B uksege"domar förfares'
pä det sitt, at sedan all de til lydande Landtegendom
as H mman eller andra L genhetcr blifwik
derifrån asAllda och sirstilldt ansevda, beräknaS
warde! af Bruks-Smides- och Förädlings-rättigheten
för hwarje skeppund hammarskatt ester följande
olika Araäer, nämligen:
Första Clchen. Bruk med egna kol
och eget Tackjern, hwarje skeppund Hammarskatt,
eller hundrade steppundS ärligt
smide til — — — R:dal. 3,022.
Andra Cl asien. Med egna kol samt
hälften lil tre sjerdedelar eget Tackjern — 2,802.
T edje Cl asien. Med tre sjerdedelar
egna kol, och en fierdeoel til hälften eget
Tackjern '— — — '— — 2,60».
F erde Clasien. Med hälften til en
fjerdedel egna rot, och en fjerdedel eget
Tackjern — — — — 2,420.
Fmrtc Clasien. Med en fjerdedel
kol och en fjerdedel eget Tackjern — 2,200.
roz'6 r..„. —
Sjette Claren. Med köpta bade kol
och Tackjern —> >— — — 2,so».
'Bergsmans Masugnar och Ståndspersoners
Blasningar til Tackjerns afsalu, dä tilwcrkningarna
ej äro inbegripna uti osman utsatta smidesrätts warde,
uptagas särffilldr, och hwarje hundrade skeppund
hädan pä sörsäljning af Tackjernet grundad blåsning
beräknas, sedan Hemmanen särffilldt blifwit
upskartade, til Riksdaler Trehundrade Trettio Tre
a 6 skill.
Frälsesmide upffattas under lika beräkning och
ester prmma grunder, som har oswansöre blistvit
fastställda för smidesrättighcter i allmänhet.
§. 14.
Hus i Släderna samt andra der befinteliga
JnrU ningar komma at upffattas efter de grunder,
som 'ör allmänna Brandförsäkringen äro bestämda.
Til sölje häraf skola de hus och abyggnader, hwilka
redan äro brandförsakrade, sa wida de icke sedermera
tilbyggda blifwit, eller förändringar undergått,
samt i Brandförsäkringen icke stätt längre an
tolt är, det
dem derwid äsatta rvärde, samt alla andra oförsäkrade
hus och åbyggnader dermed i upffattningen jämnsörås,
ejler hwarderas beskaffenhet, pä det, sä midt
mvjeligt är, en likhet ma winnås emellan hus i
samma Stad af enahanda tilständ. Tomterna, dä
dc icke ingätt uti brandförsäkringssumma», böra således
i alla händelser, särffilldt efter deras storlek
och widd samt ortens beskaffenhet, anses och wärderas.
Såsom tomter och af samma egenskap med
dem anses all inom Stadens Kayuette belägen obebyggd
jord, utan afseende til hwad behof den as
ägaren anwandes eller nyttjas. Af Städernas jord
mom ttLHuettet bör all den, som Städerna under
äganderätt innehafva, samt all den, hwilken är siclfägande
och säledes enftilld samt inhägnad, det ware
sig antingen äker, äng eller hagar, til afgistens
erläggande upftattas ester rymden uti tunnelandstal,
hwarjc tunneland ester desi godhet och beskaffenhet
, sa midt den urönas kan, samt det pris,
som allmänt pä sadan jord i den orten nu för tiden
gängse är.
§. IZ
Som
Jnnehafwarne af borrt-arrencleisäs Kungsgårdar,
Kronolägenheter, klLc1eiiaiii<nie-Landt-Statsoch
Livila Ämbetsmäns Boställen, -bääoi-Lommister
och Kronohemman utan besittningsrätt icke runna
belastas med den för besia egendomars warde
belöpande afgifts erläggande, utan at njuta rättighet
til ersättning derföre af efterträdaren, i fall de
inom en gifwen tid, pä hwad satt som häldst, uphöra
at slikal egendomar äisxonsra; sä kommer
wid de händelser, da denna besittnings- och äisxoktions-rätt
sig flutar inom tjugu är, isrän och medel
inncwarande beräknadt, eller til och med igry,
en sädan Innehafware, at för den erläggande afgiften,
hwilken af honom förffjutes, af den , som
desiförinnan träder i den nysinamndes rätt, erhälla
ersättning, i män af de äterstäende arens belopp,
sä at för hwarje nu warande sä beskaffad Innehafware
beräknas fem pwoLent om äret af hela afgiftssumman,
och för efterträdaren til ersättning päföres
hwad af de tjugu ären Lil lika xroLent icke
utlupit, hwarmed pä enahanda sätt fortfares, intil
desi fulla tjugu är framskridit; kommandes til rättelse
för af - och tillrädare sädant uti alla framde
-
io;8
les stecnde husesvner pa Boställen at anmärkas;
och dä Kongl. Majtt och Kronan efter flutet af et
ärrenäs ätertr.MLr lil dest äisxolltionZ - ratt öfwer
någon Kungsgård, eller andra Kronolägenheter,
bliswer Kongl. Mant och Kronan förra ägaren ansvang
för den honom tilkommande erfättning af dek
han mera utbetalt, an pä de framstridna arén sig
belöper. Härifrån undantagas de Kungsgärdet och
Kronolägenheter, hwilka blifwit borrt-Lrrenäeraäe,
sedan Kongl. Ma-tts derom nu sednast widtagna
författning utkom, för hwilka KunZsgärdar och
Kronolägenheter Kongl. Maj:t och Kronan Sjelf
afgisten erlägger.
§. i6.
All annan förmögenhet, salom penningar, utestående
fordringar, utlanta Lapitalsr, Käkier, eller
hwad det wara mä, som icke sarstilldt undantaget
-blifwit, och således äfwen Frälserätt til Skattefrälsehemman,
h.varas ägaren ripbär den äsatta eller betingade
räntan, bör h var och en enskilld redeligen pä ära
och tro upgifwa, pä dek- beräkning deraf til afgiftens
erläggande mä kunna aga rum. Under sädan
förmögenhet inbegnpes äfven Näringsidkares förlag
och til verkningar, sa nt de Handlandes warulager
och skeppspart?'.-, dock utan at undergå sarstilld
inteckning och upstattr.ing, kommandes med upgiften
af' all sadan okänd och icke synbar förmögenhet,
samt til utrönande af dest werkcligg belopp, at sa
förhälla ,.som har nedanföre stadgas stall, efter de
olika händelse-, dä den stattstyloige anttngen ästunLar
a- under förbehållen tystnad benna upgist »verkställa,
eller will utan detta wilkor om dest tilständ
den stadiga underrättelse meddela.
§. 17.
Alla Lassor, Werk och Inrättningar, af hwad
namn och beskaffenhet de mara maga, Landen,
Skolor, kkolpitaler, Därhus och Barn- jamt
Fattighus undantagna, böra kil den afgift, hwarvm
fräga är, bidraga, för alla ägande Lapimler
och fordringar samt annan förmögenhet, eser enahanda
grund och belopp, som för enskillda kan
blifwa utstrkad och fastställd; kommandes wtderbörandc
ik)ireäteurer, Styresmän, Förwaltare, eller
hwilke andre, som sirka L^kor, Werk och I rättning
ar förestå eller ckisponera, at upgif en weikställcr
och hwad erlägaas bör utgifwa. Af Lö--  öfwer Twähundradc Riksdaler erl gres u i urlika
xroLent, som för hwarje ensttllo förmtg.li^
i allmänhet kommer at utgöras.
§. 18.
Bolag, hwilka för gemensam räkning dri wa
Werk och Inrättningar, böra pa lika sätt genom
sina Föreståndare eller DireLterrrer bolagets förmögenhet
och tilgängar upgifwa, jamt wara answariga
för upgiftens riktighet, men hela Bolaget gemensamt
häfta för den belöpande afgiftens rik.iga
afbördands.
§. 19.
Den, som med skuld behäftad är, och icke
skulle wittja för beloppet af hela desi egendom förmög^nhets-afgisten
erlägga, under rättighet, at af
sin Borgenär fä ersatt hwad han för denna sednares
fordran således utbetalt, hwilken ersättning
Fordrings - ägaren, under hwad sten jom häldst,
tvid påföljd at til Läntagare» hafwa förwerkat fjerdedelen
af hela fordrinMs belopp icke wägla mä,
stall wara berättigad at upgifwa hwad han styldiz
är saint summan häraf pä wärdet af dest egendom
fä afdraga, hwarefter afgiflen icke beräknas högre
an det äterstäende wärdet utgör.
Sker denna npgift specilllrt och bewisligt i
anseende til hwarje Borgenär, päföres denna sednare
den belöpande asgisten efter summans storlek
och Gildenären ware ifrän annat bestyrkande af
sin upgifts riktighet fri; men will icke denne sednare
särstilldt upgifwa hwarje Fordrings-ägare eller
hwarje skuldpost, åge rätt at werilla!la denna upgift
i en sammanstagen summa och best rka riktigheten
af alltsaininans med sin ed, pä satt här nedanföre
omförmäles, och niu.e sedan det afdrag til
godo, som han såmedelst besannat; warandes det
Gäldenärs owilkorlrga styldighet at i alla händelser
underrätta Borgenären pä hwad sätt han dest
upgift gjort, pä det Borgenären ma ställa sin
egen upgift derefter, til hwilken ända denna underrättelse
bör sä tidigt lemnäs, at Borgenär äger
den förr an upgiften bör ste.
Fastigheter, hwilka med ärligen utgående Zravalioner
arv belastade, hwilka til andra personer
eller kukstchne Inrättningar uchetalas, anses uti
wärdet efter desta A'ravationLr8 beskaffenhet, hwaremot
den, som en sadan inkomst njuter, derföre
anses, sä wida han icke efter denna författning
frän deltagande i afgiften är fri.
§. 20.
I alla andra händelser, dä fräga är om upzift
af okänd förmögenhet, stände den fritt, som
uvstattning underkastad är, antingen han will dest
tilgängar
e-H»—-- rv4l
tilgängar och stulver tpecillce upgifwa, eller han
cstundar i en summa endast anmäla desi behLllning,
och werkliga förmögenhet; warandes dock pligtig,
at i sednare händelsen med ed fasta upgiftcns riktighet
ester hwad som widare förordnas skall.
Z. 21.
Nn kunna de Händelser inträffa, at den,
hwars okända förmögenhet stall upstattas, anser
för sig stadeligt, at kännedomen af desi tilständ
blifwer för andra an Upstatkningsmännen och Konungens
Befallningshafwande uppenbar, ware dL
desis sednare vwilkorligen pliktige at sädan upgifk
inom sig tyst och hemlig hälla, samt derwid iakttaga
den eds förbindelse, hwilken de i sädant afseende
aflaggdt; kommandes för öfrigt med sadan,
under tystnad upgifwen, förmögenhets anmärkande
til beräkning, samt afgiftcnS utgörande derföre,
at förfaras pä sätt här nedanföre förestrifwas stall.
Pä lika sätt stall den wara berättigad, son»
wä! äger sädan fastighet eller förmögenhet, hwilker,
synbar är och upstattning undergätt, men deremot
är med gäld behäftad, hwars belopp han icke ästundar
kunnogt blifwa stall, at under samma tystnad,
hwarom ofwan nämndt är, fä, hwad honom
rörer, handteradt, sä wäl wid summans utförande,
som dä afgiften afbördaS stall.
§. 22.
Alla de, som under tystnad, och utan at
Fpecillcs upgifwa tilgängar och stulder, eller deras
förmögenhet, dä den icke upstattas kan, anmäla
dsras tilstättd, och styla tvara pliktige deras fa
LZL
beskaffade upgift med liflig Ed bestyrka, antingen
inför Upskattnings - Lommitteen, eller, om det ej
ske kan, pä det sätt Kommittén förestrifwer och
lämpeligast finnas kan, hwarom i sednare händelsen
bewis til Konungens Befallningshafvande, säsom
Ordföran e, bör ingifwas, inom den tid
Lominitteen förelaggt. Försummar han detta eller
brister han ät Eden, ware underkastad den beräkning
til förmögenhet, som Upstattnings - Lommirteen
finner skäligt fastställa. Lag samma ware för
Lem, som icke bewisligen upgitwa sina skulder,
utan åstunda, at under tystnads bewarande fä
Lesia skulder i en summa upgifwa och afdraga, pä
sätt §. 21. omtalar.
I alla andra händelser, dä fräga är om sadan
förmögenhet, som icke är synbar eller upfkattas
kan, maga Upfkattningsmännen äfwen ed fordra,
enär hälften af deras antal sädant nödigt anser,
och förfares med Edens afläggande, pä sätt i nästföregående
§. är förordnadt, och ware päfölchen
för Len, som ät eden brister, sadan, som der utstakadt
är.
§. 24.
I alla andra frågor gäfle hos UpjkattningSmannen
de flestas mening säsom Beslut; och i de
händelser, dä rösterna kunna lika utfalla wid upflattning
eller wärdering af egendom eller förmögenhet,
uttages medeltalet af det högsta och lägsta,
hwarom röstadt blifwit, och blifwe detta medeltal
Len summa, som fastställes.
§. 2Z.
Den, som innehafver egendom vä flera ställen
, Mtinsen riMl samma Län, eller uti särskilHa
----------- rv4Z
Län, äger rätt at »verkställa sin upgist inför den
Upstattnings-eommittLs, der han i mantal antecknad
eller skattskrifoen är, och förfare denna Lomrnil.
tee med förmögenhetens utrönande och beräkning,
som ofwanföre sagdt är; dock kommer, hwad
fastigheter angar, deras upfkattning at werkställas
hos hwarje committé^, der egendomen är belägen,
och infordre den Uostattnings-Lcrmmittes,, der allmänna
upgiften blisivit gjord, underraltelstr ifrän
de andra om upffatlningarnas belopp, samt uträkna
hela förmögenheten derefter, för hwilten den
belöpande afgiften bör asbördas pä det ställe, der
hufwudupgif en blifvit gjord, och styrke den, som
afgiften erlägga bör, med wederbörandes bewis,
at han sädant fullgjort, pä det sädant tvid up-^
börden i de andra orter, sä wida det är i annat
Län, ma tjena til asförings-bewis.
§. 2L,
Enligt hwad uti n. §. sagdt ar, ager wal
hwar och en, svin til afgiften bidraga bör, at antingen
personligen wid UpstaltninZs-Lommitteen ä
den dag, som sörelaggd warder, sig infinna, eller
insända en med stt namn undertecknad upgift pä
desi egendom, och ända wara skyldig personligerr
sig inställa, derest LommittLen sä nödigt aktar,
trid den pä följd, nysinämnde Z. utstakar; men emedan
sadana omständigheter kunna förefalla, at personligt
hörande blifwrr oundgängeligt, och hända
kan, at den Betalande tredskas och wisar motwillja,
äge Konungens Bcfallningshafwande, eller
den hans ställe i Lommittesn företräder, dä magt
wite föreligga, samt den handräckning meddela,
sorn för ändamälet nödig är. Har han laga för
-
rv44
fall, widtage (lommlttsen någon annan anstallt,
til inhämtande af den nödiga kundflap.
Alla de, som ästnnda under tystnad fä deras
förmögenhet upgifwa, stola wara ovilkorligen pligtige,
at personligen tilstädes komma, derest icke
laga förfall finnes och behörigen styrkes, och detta,
sä kart dem ar, at as förbehällci om tystnad
fä fig begagna.
§. 27.
Öfwer all den upgift, upstattning och beräkliing,
som under tystnad handteras och werkställes
stola särstillda anteckningar hällas, samt enar
förrättningen af en Lommittee uti Stad, Harad,
Tings- eller Skeppslag, eller Fögderi är stukad,
stall Lommitteen endast meddela et summariskt
Sammandrag af den okända och under tystnad
Handterade förmögenhetens belopp, utan at nämna
någon person särstilldt, eller hwad upgift huvar och
en kan hafwa gjort; hwarefker de härom hällna anteckningar
stola, under Ledamöternas Li»M förwarade,
aflemnas til Konungens BcfallningshafwanLs,
som dem obrutna behäller, antingen til desi de
uti Lommitteeu ater kunna behöswas, eller efter
fulländad slutelig upbörd af den belöpande afgif,
ten kunna förstöras, hwilket uti nägra af Lom^
mitteens Ledamöters närwaro bör werkstallas. ,
§. 2g.
Utom den befrielse stan deltagande i Afgiston^
fom Har ofwanstre blifwit utsatt för
Skolor, IckokpitalLr s DLrhus, Barn- och Fattighus,
kommer äfwen ifrän särffilld upstattning och
beräkning at befrias:
—1045
r:o Dek som under Husgeråd och Inventarier
manligen begnpes, sä i Städer som pä Landet.
2:0 Bruks- och Hytke-ägares Inventarier och
utesläende fordringar, uli och för Bruksrörelsen)
hoö Bruksfolk eller arbetare wid Bruket.
g:o Alla Kronans Hus, kla^axiner eller andra
byggnader i Städer och pä Landet, som af
Kronan sjelf, eller af andra ä dess wägnar äwxonsra8,
til hwad behof som häldst, och
4:0 iVIililice-Boställen, samt alla Boställen i
Städerna, utan afseende dervä, til hwilken Stat
den Ämbetsman hörer, som et flitt Boställe innehafver.
§. 29.
Konungens Befallningshafwandes omsorg och
answar stall det äligga, at sä tidigt sätta de uti
hwarje Län nödiga Upstattnings - Lommittesr uti
werksamhet, ak deras arbeten kunna wara slutade
wid den tid, at Berättelse om förloppet af Konungens
Befallningshafvande kan wara inkommen
sednast til den 1. November innewarande är, til
hwilkcn ända Konungens Befallningshafwande, sä
snart Upstattningarna för sig gätt, later försatta
et summaristt Sammandrag, samt detta summarista
sammandrag tti Kongl. Majit i underdånighet
insänder.
§. 30.
Enär derefter Kongl. Majit hunnit giftva Konungens
Befallningshafwande Nådig Befallning
om beloppet af den afgift, som, grundad pä förmögenhetens
allmänna och sammanslagna Summa öfwer
hela Riket, hwilken alltid och wid hwarje Up
-
fattning uti Lancw beräknas, konrmer at af hivar--  je enstitld utgöra-;, bör Konungens Befallningshafwande
genast utfälla rernckmer' och ställen för
afgisrens upbirande:. ställande jtg derwid lil efterrättelse
de föreskrifter, h-vilka, sä »val i afseende pä
orternas läge, sorn beskaffenheten af Le penningar,
inställer eller »varor, hvarmed afgisten fär afvördas,
kunna bliftva nödiga, och Kongl. Majtt, efter
inhämtadt utlåtande af »vederbörande, i Räder lärer
täckas meddela, sä at de eontriliusrancl.L, fä »vidt
möjeligt är, förskonas ifrän länga sorslor och resor,
samt i öfrigt all den säkerhet iakltagas och befordras
, som ändamalets »vigt och angelägenhet gör
oundgänglig: börandes kundgörelsen om Upvörden
afkunnas nlindst en manno förr än nägon Upbördsstämma
i detta afseende hälles.
Denna Upbörd »verkstalles af Kronans »vanliga
Upbördsman och Betjente, under det answar
författningarna innehålla för all dea del, four angar
känd och uppenbar gj ro förmögenhet, h.varöfwer
Medes Upbördslängder af »vederbörande kunna uprättas;
men a-giften för den okända och under förbehåll
af tystnas upgitna förmögenheten uobares
och emottageS pä det stift, som af hwarje Upstatt,
rings - 6ommitläs ulläakas, hwarester beloppet tilställes
den wanliga U)börds»nannen i orten, järnte
en summarisk förteckning pä denna förmögenhets
hela belopp, jäncke beskaffenheten och beräkningen
af den erlaggda afgifle», efter dest förhållande uti
penningar, metaller eller waror; hwilket allt tjenar
Upbördsmannen til iakttagande och verlllcation wid
den redogörelse, han är skyldig afgif.-va.
Den, som »ned Upffattnings-LommitteenZ åtgärd
och bestut finner sig missnöjd, äger at inom
1047
Emanne mänadrr derefter Hos Kongl. Mant i unLerdaiiighet
sig beswära och rörelse söka, dock utan
at säd ant mä hindra wertMlligh-erm <rf htvad LornMittern
kan hafwa pröswat ve;- befunnit.
Hvad H mliga At Kottet således sörestagit, förmodar
Hemliga ''Lstottet kunna finnas tilräckeligt
för det, som til U. jkatrmnZs - OommittLernas sammansättning
, cgenjkapcu af deras förrättning och
grunderna för deras åtgärd, jurre werkstMghetens
befordrande ar nödigt; mea Hemliga Utskottet har
deruti trott angeläget wara, a- sörejkrisrvas bör, pä
hwad sätt tilgä stall, icke mindre dä, ester stu-ad
upstattning öfwer hela Riket, den erforderliga ;>ioLenten
för a-gisten konuuer Ki beräknas, samt beräkningen
af de Lirsritt - Sedlar och wärdet af de
eöböler, hwauned sammanskottet. sär asbördas, at
utsättas, än enär h-ärester U.börden stall ste och
sörwandlingen werkställas af be lewmerade etteöker
eller ivaror.
I anseende til det första, etter afgistS-pro(iertteu8
bestämmande, höll Hemliga u stöttet lampeligast
och bäst wara, det Riksens Ständer hos
Kongl. Maj:t i underdånighet avhäiia, det Kongl.
Main täcktes af de inkomna fummarista upgifter pä
hela Rikets upstat-ade och u:rön^a förmögenhet, ester
beräkning i Lanco. l mna Riksens Ständers
Fullmägtigä uti Lan.c;uen och R ksgälds - Merket
del, jamt tilläta deni e sammanträde med en Ledamot
af Kongl. Kammar-Loll-ogio samt en af Kongl.
Stats - Ooittoiret, hwilka Kongl. Majtt i Räder
utnämner, afgifva deras gemensamma underdåniga
utlåtande öfwer beloppet af ven proLent pä färmögcnhet
etter lim, som utgå bör, samt til haad
beräkning och warde Lreätt-Sedlar och eLUer för
1048
Veu belöpande afgiften komma at -mottagas, med
hwad mera, som harti! hörer och iakttagas bör i
afseende pä lewereringsställen och andra nödiga
omständigheter, efter orternas olika beskaffenhet,
hwarester Kongl. Majit lärer täckas anbefalla Desi
Befallningshafwande, at om Npbörden och werkställigheten,
pä föreftrisivet strit, besörja.
All förwandling til penningar af de lewererade
elkockLr och waror, synes böra fle uti orten,
der lewereringen eller Upbörden tilkommit, samt
werkställas genom öpna i god tid förut kundgjorda
allmänna auÄiouer pä Lands - Lontoiren, eller, r
widsträcktare Lin, pä siera ställen, efter som Konungens
Befallningshafwande lampeligast pröfwar,
til erhällands af den högsta betalning. Skulle wid
sädana försäljningar den lewererade waran stiga
högre an hwarlil afgiften för den betalande sig belöper
, bör öfwerstLttet honom tilfalla. Nystar ätev
brist genom försäljning Lil underpris emot dek som
paräknadt blifwit, mäste dell betalande ersätta ffillnaden.
De kemister, som ifrån Landt - Ränterierna
ste uti penningar, tillika med de transporter af
sammanstutet silfwer, hwilka kunna blisiva nödiga,
och hwarom Konungens Befallningshafwande, under
iakttagande af all derwid erforderlig säkerhet,
bestyrer, ställas pä Riksens Ständers RiksgäldsLontoir
och der emottagas. Detta Lontoir insätter
genast hwad som utgör Lauco-mynt, Lxacismynt,
Guld eller Silfwer samt Wärla- uti Riksens
Ständers Lanrjue, äfwen som dst, hwilket uti
Lreäit-Sedlar ingär, blifwer hos Riksgälds - contoiret
oförryckt kil den äisposttion af Riksens Ständers
Lampi e, hwWNeh ändamklet kan upfvllss.
Hsmliga
Hemliga Llffsttet gör sig det osivikekiga hopp/
at Kongl. Majtt uti allt hwatz pä Kongl. MajrkL
Nådiga hjelp och biträde kan ankomma, täckes dets
ta wigtiga ärende unde-stödja, samt om den handräckning
, hwilken tarfwas och hwartil Riksens
Ständerö Fullmägtige sig anmäla, ti! Me^erbökaNdS
Ämbetsman och Lollegisr läka utfärda Nädiga bss
fallnrngar, äfwensom Rcksens Stander lära i underdånighet
anhälla, det Kongl. Majtt i Räder
täckes om det, som lil Allmänhetens lundskap
komma bör, Desi Nädiga Förordning och Påbud
Utfärda.
Sluleligen anser Hemliga Utskottet sig icke
böra obcmäldt lemna, huruledes Hemliga Niskottet
förekommit, at, da i alla menfkliga företag den
bäst uträknade anläggning, ehuru understödd af all
försigtighet, omtanka och radighe-, kan af vförse-Va
och owäntade hinder, om icke störas, ätmindstoNs
för nägon tid uppehällas, och de. således , fastän
emot Riksens Ständers bäd'e ö - skan och förmodan
hända kunde, at sädana omständigheter inträffade-,
hwstlka wällade, at realisationen icke sä hastigt/
som nu är päräknadt, borde eller kunde företagas Z
sä more, för at ej någon tid förlora det dermed
äsyftade andamä!^ angeläget, det Fullmägtige L
Riksens Ständers PaNMe, hwilke i alla fall komma
at roalisatic>N8konäen för Lanc^uens räkning
emottaga, erhålla Riksens Ständers Uttryckelig»
föreskrift och befallning, at ivid strängaste answar
täta sig derom warda, at de til en roaliLtion inflytande
medel alltid btifws oförryckta til det dermed
bestämda föremål, och at, derest detta föremål icke skulle
kunna af mellankommauds orsaker eller olycksfall,
dem Gud nådeligen afwände, nynäs och winnås.
L25»
Lesia medel alltid warda Riksens Stander til handa
hallna at deröfwer äisponera.
H vilket allt skulle til Riksens Högloft. Ständers
pröfning genom krotocolM Utdrag exxaämras.
luxra.
In Meni ?rotc>co11i
L. L. I.aAerIieim.
Begärdes pa Bordet.
Hans LxcsNsnce Herr Grefwen och
Zandt Marskal ken. Det beror wisicrligen al Rid.
derskapet och Adeln at lägga detta mål pä bordet, men
jag får hemställa, om, l anseende til de sa dagar >vk
af Riksdagen hasme qwar, och de flera ärender, som
ännu äro oafgsorda, Rjdderstkapet och Adeln icke wille
assia ifrän detta yrkande.
Men som Herr dlnrösnstolps, Anelöi-8,
fortfor uti stt påstående, kades detta LxrrLÄum krorocolli
pa Bordet.
Uplastes til flukeligt afgörande Lanco-Ulfkottets
krorooolls-Utdrag af den z. Junii, angående det He«
Lerwärda Bonde.SrändetS yktrade åstundan at härefter
fa deltaga uti Förwalkningen och styrelsen af Riksens
Ständers Lsn^us.
Friherre Knäbeck, ?ebr e^lexsnäer»
Den af Hederwarda Bonde-Ståndet framställda fraga
om deltagande i Krme^uens ^äminillrsrion och För.
wallning, sinner jag för min del wara i sin natur sä
hillig och i förrwarande omständigheter, dä Rikets o
rrdiga
Pennings-Werk, gnnvrlunda än genom 8»n^usns
»r. >> >s ro^r
biträde, swärligen, pä hwad sätt som häldst, lärer
kunna förbättras och i ordning stallag, sa nyttig och
nödwändig, at jag för miu del ej bör annat an tilsiyrka
bifall a Bonde-ScändctS i denna de! giorda begäran
: Ec r min kanka nog hufwudsakligt förbehåll
tillätes mig dock såsom en ccmänis, tins gus noa,
härwid fä tillägga, at nämligen det Hederwärda
Bonde Ständer ej ma äga rättighek nrwälja eller förordna
»agon ac för deras Ständ wara Lincu-Fullmagria,
som icke enligt Författningarna ar behörigen
gnzlitresraä at wid allmänna Riksdagar kunna mäkjas
til Riksdagsman uri Ständer: et förbchäll, som
af manga skal torde wara nödigt, och som jag för
min del icke finner böra urakrlatag, i den händelse
Bondd-Sländers begäran minner benäget bifall. Afwen
wägar jag tilsiyrka det med billigheten öswercnsstammande,
ak om Bonde S'ändet hädanefter kommer
at i 8-mgnsn och dest förwairning deltaga, och detta
Hederwärda Srand salunda, i likhet med de öfriga,
kommer ar derwid underhälla Fullmagriga och ksviturer,
til hwilkas afläningar wista tjlstotter nödmandigt
fordras, som aldrig böra kunna blisma Longasn»
narwarande l^onc! graveranäs, strsom trenne Stånds
tilhörighet, sa framställes med skälig anledning den
s.ägan, ti! hwad belopp Boi-deSrandec bör bidraga ti!
en sadan funck, som i ränta kan smara emot desta
nya tilkvmna Fullmägklgas och Lsvisorsrs rrsLrmentsn.
Denna srägas afgörande torde Högloft. Ridderstapet
och Adel» sinna desto angelägnare under ben för
Lingner» nn tilstundande Lriciska belägenhet, dä wl
allmänt lil en nödig förestående Lsalisgtirms werk»
fiallighet offrc wär förmögenhet pä betra altar, dä alla
afbränmngar, as hwad egenskap som häldst, synas äf«
weutyrliga.
Grefwe I^swsnstzupr, LIsss. Om Bons
de-Stcmders rättighet ok deltaga riri Ijznguens Förwalcnjng
skulle kumm med Ml anses ^rol>'emanii ,
sä böra alla twiswelsmäl förfwinna, sedan Bonde-Stander
pä lä berydcligt särk deltagit j de wid denna Riksdag-gjorda
sa ansenliga upoffringar och anstallter kil
rsLiilLkionalis befordrande. Dä jag lilskjnter medel,
är dek min ostrldiqa rakt at m-dwerka wid Förwalt»Maen
as dejsa medel, och dek är af decca skäl jag
Mstyrker, ak Bonde-Scaudec matte sa deltaga rtti Lm^
rj.aenz styrelse, sa wäl genom Fallmägtigä som Itc vili»
ra , med dek egda förbehåll, ar Bonde Stander endoft
t »scher sädana, som ära Ledamöter af Skändekoch.
kemna mara dest Riksdagsmän.
H rk Munc K ss Ro sense stolä, Lstsrchsrci
Sedan Höglost. Kanoo-»Utskotket, öfwer fem
mockor, hast hos sig rewmsraä Bonde-Ständeks anhällan
ac fa deltaga t L.u»^nons ^grLniie och Förs
Mistning, sä kan dek, hrvilket wi förur känt och ykAak,
es lemna oh annan uplyöning, an den, ak Bondes
Ståndet egentligen ingen rättighet halmer til detta ber
gärta deltagande Men denna uplysning tjenar ost
Lil riitek i Hukwudsaken. Ty hufrvudftägaii ar nu icke,
sm Bönderne äga rättighet at deltaga i Lan^uenb
xÄrLntis och aämioistloti» n, utan om dek för decnärwarands
är nyttigt, om det är billigt, at de hädanefter
sä deltaga deruti. Denna st aga har långt för dets
ra uylysta och nu saknade Ledamöter sa tybe!igen
ststfmir ukyehd, ak jag intet behäfwer tillägga, utan will
hlatt b» Sara och bestrida nagra af Loooo,dl.skottet
gjorda chlvändiungar och förslag. Rmoo-ttrffotket an->
W-rker, at de Tre Stånden, mäste t-l km^uens ups
pipande ar r68o görg et icke obetydligt sammanskotts
hwari Bonde. Stasidet icke deltog. Men jusi detta
wisar , a t Asrsnrisa sk krn^usn kan wara utgiftcx
underkastad, och ac wi derjöre, i stället för at hindra
Bönderna israil ar gararuLrs, snarare bör racka dcm
för der de wittja der. Ty at llli!«nnc:n5 Ulftand är
för det närwarande sadanr, ac det icke behöswer någon
widars ggrsniie ( hwarpa man likwäl har M! at
twista) bewisar icke, ak den ju i en framtid kan komma
ril ar bchöswa dcn. Kanco Urstottet förestår äfwen,
at Bonde,Ständer bör i 1'mrjuän insatta er sä
starr Luttsi, ar Räntan ri! 4 kttmckonr är tilräckgig
ril arfwode för deras AullmägrigaochlvLvijorer. Ufen
detta första g, som ej tyckes wittna om någon öfwestodig
cilgäng i ll-mguen, bereder er stäl ti! mchnöjr
hos BondcSrändet'och en sa vbetndl g winst för Län<^nsn,
at jag tycker den icke en gal,g haswa bork förestås,
pä det wi icke för cn småsak» skuld makt,'synas
blott til hälften wittja wisa der Hedcrwärda BondrS,
'andet war wälwillsa. Bonde.Ståndet har uromdctz
nog dyrt köpt detta för VondeStandet mer hedrande
än gagnande inträde i Lancjuens aäminillracion, at
wi icke en gang böre betaga d t eu med andra krenns
Stånden jamnlik rådighet wld omröstningen, sadan
som det hiktils hast och förtjent i Förwaltningen af
Riksgälds Wörket. Bältes worc det, at alldeles förneka
Bonde-Standet intrade i Lancjnsna Forwalnung,
an at bifalla det med er för Bondc-Standet sa litet
hedrande wilkor. Jag förestår derföre, at Ridder»
skåpet och Adckn bifaller BoadeStanders anhållan i
hela sin widd, med det enda förbehåll, ar dest ikZm-,
«c> Flstimägtige och ksvilorsr ej blifwa andre, än jg„
dane personer, som kunna as det wäljas ril Riks.-  dagsmän.
lv54 —2
Herr lVlzlmsteölä, Benjamin. Wid den
VLnrilLlmn, som nu forehafweS om det Hedcrwärda
ZZonde-Skäadcts bestäran, ar jämte de öfriga Sianderi
fa taga del i Förivalmi! gea af Riksens Stäi'ders
slimsa?, kan jaq imet annar finna, än ac denna deras
önskan bade är billig och nyttig. Den lärer wara billig
i anseende dorti!: 1:0 At wid nu warande Lsnguss
första inrättning detta Stand jämte de öfriga undertecknat
dol Riksdags Bestar, som fastställt detta Werk,
oaktadt det allenast skott med nagra Härads-8 gill,
bewisar der likafullt StandetS deltagande häruti, och
fastan de da affagt sig harwid hajma nagra Fulimägiiga,
lärer det ej hindra, ak de nu såsom et RiksSrand
kunna wolcmsra denna rättighet, som dem dä
warit tilbuden; 2:0 Bonde-Stander rager del, jämce
de öfriga, uci Lagstiftning, Rikets Penninge-wcrk, Be»
willning, m. m. De hofwa ju »orarnerar RiksSkulden
och derwid äga stna Fullmägriga, hwarföre
k) dä äswe» wid aclminilirotionen af Landus» , och
med sa mycket större skäl >>u, da deraö afgift är ganska
betydlig til lieolissnonön, som igenom Bonguen
kommer at werkställas f z:o Delta Stand hafwer en
hel hop pnzsoistonor af jord i wart Land och bidrager
i sin man ganska mycket lil Statens utgifter.
Bifallandet af denna sak torde äfwen wara nyttigt i
anseende derril, ac del än mera befästar kan^usnr säkerhet
och Osäll; I ^aliijskt afseende är det ock i
synnerhet i denna period nyttigt at leda och föra allt
hwad möseligt är ril enighet och förtroende alla Stand
och Closter emellan. I följe af allt detta tager jag
Nlig de» friheten ödmjukast kilstyrka antagandet af det
Hederwärda Bonde-Srandetg begäran, at jämte de öfriga
rekpegnv, Standen fa deltaga lili Bsnguensförwalkning,
jamt ac derwid hafwa Fullmägrige, dockcag.
tia af sit eget Stand. För öfrigt bifaller fag LmcciIllslotcets
Betänkande, sä wäl i anseende tii utgiven
för Bonde-Sländets Fullmägtiga och klevisorec^ som
de sjelfwe torde bestrida, som ock dek propvnsrgsts
vorerings-fättet. Jag underställer allt delta Hägloflige
RidderskapetS och Adelnö godtfinnande.
Herr von Kofenstoin, ldllilr. De uplysningar,
hwilka al Krnco-Utskortct blifwit äskade, ä.
ro nu inkomna och kemnade med ali den fullständighet,
som kunnat önskas.Om de a ena sida» bewisa, at
BondeStandek werkeligen afsagt sig all befattning med
Kanguen och under et långt kidclöpp ingen rättighet
bertil yrkat, sä lemnäs derigenom a den andra de
xaranreranäe Ständen et sa mycktt önstkiigare tilfalle
at wisa det Hederwarda BondesStändek sin waltvillja
och sin benägenhet at fullgöra hwad det sam.
ma nu begärt. Skalen, som Verkst böra föranleda,
aro af stera Ledamöter redan omnämnda. För mig
äterstar endast at med dem instämma ost) tilstyrkck
Högloft. Riddcrskaper och Adeln ak bifalla Bonde.
Ståndets önskan. Mea i anseende lil stelfwa sättet
anhäller jag at sa yttra mina tankar. Lmcu-Utfkot.
tet har föreflagir fyra »vilkor i händelse af bifall.
Dek första, ak Bonde.Srandet med sin fasta egendom
bör deltaga, i Zorsnisn och ansvarigheten af
guön, är en otwungen följd af stelfwa saken. Det
andra, at inga andra personer kunna asBondeSmn.
dek uises at befatta sig med styrelsen af Lsnguen ant
fädana, som kunna wäljaS til Riksdags-Fullmägtiga,
ar alldeles enligt med efpiiisr, af war Lonliiiution.
I Lanco-Utffokket faller det af sig sjelfk, ty dil kumm
«j andra än Riksdagsmän komma. Jag häller före,
«k det äfwen bör sträckas til I<Lvilorsr och Fulle
12)6
mägnga eniestan Riksdagarna. lZänes Utskottet hak
wal crott, i! Bonde.Stäuder icke astundat at fä Lan--  co-Fuiimrgtiga af sina medel men för min del an»
ftr ; detz yttrade åstundan ak deltaga i Lantzuenr sty»
rr!sc f" i > neiakra denna omständighet, och at der»
ka fä m >cker mindre bör wägraö, forn de crenne Stan»
den ru-st pä kt gansta ofullkomligt latt stulle ådagalägga
deras böjelse ar tildela det fjerde enahanda rättighet
med sig. Det tredje af Högloft. Lanoo ftlstortet
förestagna wilker ar, ak ivid alla omröstningar i
Lanao-ärender, der twanne Ständ stadna emot tivanne,
den meningen blir radande, af hmilken twänne af
de äldre ggren aranäs Standm warit. Sadan är
i min tanka högst angeläget och nödwäudigt. I annat
fall stalie ing.Kivi-L kustna tipkomma och be nödigaste
anstallrcr stkna wctkftällighet, hwilket aldr.-mcst
blefws afwenlyrstgt i en tid, da wigriga öftvcrläggningar
och betvdcliga förändringar i anseende til den förestående
realilarionsn komma ak äga rum. blkstotkcc
har såsom fjerde wilker hemställt, at Bonde-StanSet
bör i Ilan^usn insätta en sa stor Summa, at rån,
rån ester fyra för hundrade biir ulräcklig at bestrida
den kostnad, som Lmcjnsn genom Ständers del tåg an.
de i WcrketS styrelse kommer at »vidkännas. Jag
medgifwer gerna, ar Riksens Stander med all sorgfällighet
böra undwikn utgifter för Lancjusn, men kwänne
stal synas mig motsäga det upgifna förstaget. Der
sörsta är, at man derigenom skulle aftorka fran sjelswa
föremålet, ak grfwa Bonde-Srandet er prof af roan.
skap och tilgifweichet. Det andra at det more obikligt
med en ny utgift betunga detta Ständ i en tid,
da detsamma pa ck för sig sa kannberr sätt bidrager til
I^riilgrionön, Man inwärrdsr wäll, gt Lsu^usn genom
-
tiom denna i-eglismion intet minnet', at den deruti
endast deltager såsom »verkställare, oi den är en
söl>d af de syra Ständenö ggramis af Rikets skuld
och en förman icke för Lan^nen,men för dejsa Ständ,
som med tjäuHnens rilhjelp sä afbörda en dem äligs
gande skuld. Jag hyser dock den kanka, ai Realisa,
rinnea icke ar Utom all nytta för karinen. Den
gifwer detta Werk er nytt lif och ny stnrka, och sötes
kommer dea fullkomliga inaAivile, hwaruli jag, Utan
ak känna Kgn^uers tilstand, af de sednare arens synliga
erfarenhet har anledning befara at densamma
stutelkgen förfallit, om sakernas Narwarande ställning
länge fatt fortfara. Pa denna grund magar jag tillstyrka,
ar med det Hederwätda Böndc-StandetS inträde
i ömoo-FSrwalmingen intet wilkor as utgift
malte förknippas, och skulle Högloft. Ridderskapet och
Adeln likafullt sinna billigt al af bemälta Ständ be.
gara det föreslagna sammanskott, är min önskan, ak
det samina icke förr mätte utgöras, än Ståndet hunnit
afbörda hwad det sig til rsallkLrionsn magit.
Grefwe Märner, (Harl Oobriel. De
Lxtrsklz krolncoHi, soM kommit ifrån deandraStänden,
hafwa förelaggt LsncvLUlstolter .at yttra sig, hus
ruwida Bo,ide-Ständel ägde rättighet ar deltaga t
L.mgnsns styrelse. Det har således warit UiskottetÄ
vwilkorliga skyldighet ok sig »lläia, pä satt desi afgifs
Na LxrrsAum krotoaolli innehåller. Jag för mitt
del har ej pä något ställe funnit Bondc-Ständet i
denna staga äga någon rättighet. 1^9 ars Riks»
dags-Beflut intygar detta i § y. der orden sa lydar
Sa wäl af osman Högstnämnd a Nåd iza
Berättelse om Rikets tilstand, som thell
153
ic>;8
»vare Medbröder i Råneo - Ukstonet til Ost
jngiswit rörande styrelsen och förma.l ti,ingen
af R sogn s n sedan sidst a Riksdags
slut, ha five W> trcnne Srand, som c hen samma
A srsnt erel nn m. Detta Riksdags - Bcstut
har Bonde, Ständet understriswit och således lydeligcn
erkänt, ak det lil någon befattning med Råneo.-Verket
e> agde rakt, icke eller i §2,»orien deltagit. Men,
mine Herrar, annat ar rättighet, annat är billighet, och
lik dorte; stal är jag för min del gansta nöjd at i
Bar,cjusn inlaga delta Hederwärda Stand
Råneo
U stottet fager sig aga grundad anledning
til den förmodan, at Bondc-StändelS önsta», egcnke»
ligen sträcker sig til deltagande as den Förwalknmg
af LLneo - Verket, som af Rsnco chstolker under Riksdagarna
utöfwaS, somt ril dcn Rsvistons-förrattning,
som emellan Riksdagarna werkställes, och ! det asstendsr
har ej Rmoocklkstotcet sörtstaqit någon afgift för
Bonde-Skändet, dä kostnaden för Revitorer ar mindre
betydliga Men sa snart Bonde Ständer äswen
emellan Riksdagarna stulle såsom Fullmägtige deltaga
i styrelsen,, hwilker L-meo U skottet trott nrindre med
Skändetö bäde yrke och beeyvämlighet öswereuLstäm'
mande, sä har RLNLu-Utstolcet ej kunnat göra annat
tilstyrkande, an ar Bonde-Ständet genom insättning
stulle derril bidraga, sa mycket mera- som Råneo-Inchou6ioncn
förbjuder Utstotter at sörestä någon utgitt,
som kan falla RsnHuen til last. Dec ar sannk,
summan är ej betydlig, men i synnerhet i närwaran.
de period, da LovHuen; förmögenhet sä wäl behöfives,
hade der ej warit Ranco-Uistoktet wardigt at gifma
annat utlärande, an det nu uplasta, hwtlkek jag
för minchel bifaller.
Friherre loll, hostan Lhristophsr.
Höglofliga lhmco Utskorrets Betänkande utreder med
mycken grundlighet och tydligt, ak om, den dagen
dä fragan här wäcktes om Bonde. Ståndets deltagande
i L maueus Ailronrie och förwaltning, Höglofl.
Ridderffapet och 7lveln med scclam-nion lemnat sit
bifall bertil pä de TrosBrriclzr, som dä upgafwoS,
sä hade der icke warit alldeles öfwerensstämmande
med rätta förhållandet. Men i den närwarande ställnlng
tror jag, för min del, ak fragan om ränigherm
icke behöfwer undersökas; det är nsg at besluta, om
det ärbara Bonde-Ständer skall deltaga i hängnen,
eiler ej. Flere Ledamöter of Höglofl. Riddersikavet
och Adeln hafwa redan andragic talarrde skäl bertil;
de bchöfwa, icke ä nyo uprepas. Jag tror mig endast
böra anföra den wigtiga omständighet, at dä
syl-t och twedrägt fonderflika flera Fockflag och fortsätta
deras olycka, fa skall bewiö om inbördes aktning,
förtroende och enighet emellan samreliga Swensta
Riks-Sranden ofelbart uphöza Rikekö anseende
och bidraga lil ivar säkerhet. Jag hemställer derföre
ödmjukeligen, ar Högloflige Ridderflchpec och Adeln
lemnar det hedcrwärda Bonde Stä Vek inträde i
Lmiguens styrelse och förwalrnjng under inga flera
förbehåll, an at Stander alltid föreställes af sina
egna inedlemmar, som aro walberärrigade Riksdags»
män, och at wid omröstningar, da lwa Ständ äro
af olika mening med twä andra, bcsiutet blir enligt
de twänne sammanstämmande röster , som hiktils
aclministrerar Landus».
Herr 2ibsr, Christopher ^oAislsus.
Med all den aktning jag tror mig skyldig ät hwarje
medlems as Ridderjkapet och Adeln kanka, och den
annu större fag hyser för et helt lLskstts mening,
mäste lag dock kilsta, ak stera twifwclsmäl emar d§
Uti Lsnco - UlffolketS Betänkande anförda stal hos
wig upkommit. Jag wcc icke, om Bonde-Standeks
förklarande, at icke med Lanea wilsta sig befatta,
kan anses som en formelig afsägelse af bade deras
rätt ost) förbindelse i anseende ril Landen,
Det war et berömligt prof af en blygsamhet ,
uti hwilken den Högste wille det hcderwarda
Stander alltid bibehålla. Dek bör noga markas,
at Preste, och Borgare-Skänden nästan pä samma
sätt yttrade sig, och der wid samma tilfälle, nämligen
dä flaga forst upkom om Lar garns öfwerlemna»de
til Ständerna; men at stera mänader derefter,
Ulan afseende pä förcnämndg yttranden, Konungen
ofwerlätit Långaön ak samkeljga Riksens Ständer,
formodeligen af det goda skäl, at mera än ek
Stånds gargnris ansäas nödig. Samma uttryck
tgensinnes uti Lsn^usns LrivileAisr och Ordningar,
afwensc-m wid aila högtideliga rilfällen, såsom wid
ombyte af Regenker, och dä Langasn annars fakt
sim Leivilo^irr stadfästa, förekommer aldrig i d?
häröfwer utkomna Förfarrningar, at något Stand ap
Undantaget, utan aterhämcas kwärcom, ar Lanczuen
blifwjr samteliga Riksens Stander öfwerlaren.
»
Jag tror mig häraf böra stuta, ak BoudeSkandekS
rättighet ar . i Langusns styrelse deltaga
warit hwllande, men icke förlorad, och kan således
när som häldst reolamorsL; men at desi Zrrsnris söp
Lanc^uen aldrig uphört, hwilken mening, j anseende
til hgndelftr, som med L-lngueu inträffat, det ocksä
Mtzs wara radligast ak antaga.
S!" loLl
Men dek ar öfwerflödigt ak söka grunda pä
rättighet hwad nu försigtighet, rätt wisa och billighet
kräswa, sedan känguru med Riketö Penninge^ Werk
falt widsträcktare befatlnina, och hela liasljtsrion8-  ironclsn dit inflyter. Under hwäd synpunkt som
häldst denna-fräga betraktas, lärer den alllid lemna
samma resulksr.
Wore Akirankisn sör ksngusn blott en jsormalirer
sder den wiflerligen icke är), sä wore också blott
e» owänlighel at neka Bonde-Standet deltaga deri.
Arn deremot denna gsranris innebar en »verkelig
Borgen för upfyllandet af Kongusns förbindelser, sä
sar denna dubbel sinrka och säkerhet, da nära twä
tredjedelar af all Swerigcs jord icke widare anses
såsom derifrån undantagen.
Jag kan derföre ej annat, an förena mig med
de Ledamöter, och, som mig synes, med alla, som
prkat bifall til Bonde-Srändets begäran at i kaninens
garaniie och styrelse sa deltaga, och anser som
de enda wilker Niobe! skåpet och Adeln derwid med
billighet och wärdightt kunna fästa, ac Bonde-Sranhet
blott as egna medlemmar får re^rLlenrorss, det
är, af sädana, som kunna öswa RiksdagemannaRätt,
och ar, til förekommande af den wada, som
sör ä rends rnas obehindrade gang kunde upkomma,
om wid vorsiingen twä NN e Ständ staduade emot
kwänne, de cwä äldre gLlLnreiancis Smnden i dyirkq
sall utgöra xluralnoisn.
Hwad angar det i kLncn.Utflkokk-ttz Betänkande
fordrade La^irsl, hwaraf Nanton stelle nyttjas rjs
aflöning eller rrsSrmome för Bonde Ständers KZ-,
vckorsr och Fulimägtiga, torde jag fä anmärka,
ehuru Ijmguens öswrrskott ostridigk är en frukt af
de trenue Scändens göda förwaltniug, dek likwal icke
är deras tilhörighek, utan esker LonLo-Ordningen är
Riket och dist behof förbehållet. Derutom lärer
Hoglosi. Riddeljkapec och Adela icke anze dea i fräga
warattde Sunrma sa betydlig, ak wig er rilsälie, som
detta, derpå storr afseende kan göras, utan ewärtom
sinna henne wäl anmand, da hon tjenar at befästa
sämja och enighet emellan Rikö-Smndc».
Hans Lxcsllence Grefwe Ikuukst, Lric,
fann det nu ssrswargude äm-le,sä wa! utcedr, ar han
ej wille uppehålla Riödcejlapst och Adel»! med något
widare anförande härutinnan, utan endast begära,
der Herr Grefwe» och Landk-Märffajken wille göra
xro^oluion, i likhet med Herr von st-olsulstoiur hemställan.
Grefwe Märner, .ä c! o I ^ st 6 äran. Jag
instämmer alldeles med Herr Oeneral l^oll i den
lankan, at ju mera öfwerwägande räder i öfwerlaggningärna,
ju mognarc blifwa ock bsfluten. Jag
will nu endast stafwa den äran anmärka, at dä
frägan förra gången under berta Riksmöte hos Ridderskapet
och Apeln färewar, angående Bonde-Ständers
inlacande kil dclagtigstet Uti LanLo-förwalkningen, yrkades
bifall cil densamma, mindre i afseende'pa Bonde-Ståndets
rättighet, äu pä desamma grunder af wälwilja,
enighet och förtroende Sranden emellan, som
Herr Qsnerol "i?oIl nu sa wardigt utfört.
Grefwe Icksmilron, Aäol^st, instämde
med Friherre loll och Grefwe Märner, men anmärkte
blott, i likhet med Lanco-Utjkoitet, at de
Fullmagtige, Bonde-Stället i sadan händelse skulls
IL§Z
utse, tyckas komma wida ifrån deras yrke och hemwist.
Om de endast wara närwarande wid Itevistonernr
och wid Riksdagarna fullgjorde de likafullt de
skyldigheter, som ljihörde gLraniion af detta Werk.
Hans Lxcellancs Herr Grefwe» och
Landt- Ma r sVa I k e n. Dä jag af ä-scourlsrna
funnit de flesta tankar ga ur pa at lemim BondeStander
suilromligr inträde i v-wquen, ej allenast
wid Riksdagarna och som lievilorer, utan äfwen
som Fnllmägtige, utan någon afgift, endast med de
förbehåll, at blott sadane. medlemmar wäljaS .dcrtil,
som ära guliUstccraäo ac wara SrandelS Riksdagsmän,
samt ar om twä Srand stadna emot twa, derr
sammanstämmande cankan as kwanne äldre A.rrgmeranäs
Stand utgör Besiitret, torde Riddsrskapet och
Adeln tillära mig at dera göra xroxostrion.
Grefwe Nornor, Larl Os stei el. Jag
har noga afhört ofwerläggningarn.a j detta mål, och
tror, at det korrtaste wore, om Herr Gresweu och
Landt - Marskalken behagade proponera bifall pä
Lsnco UiskotictS Betänkande ti! alla delar med de
undantag, som nu ars föreslagna.
Friherre loll, fl o b an Lstristoxster.
Den as Herr Grefven och Landt-Marskalken framställda
prax, istia» instämmer alldeles med min wördsamma
tanka.
Herr lVIuncst aklsto1enfcst5lä,stlster
st
arä , anhöll, at äfwen »ti xroxolitionen matte införas
de skal, hwarföre Nidderskaper och Adel» gjort
förbehåll om xluraliteten^beräknande, nämligen för
at undwikg den skada, som skulle kunna ske i han«
heise af paria vulä.
Hans kxcel I en cs Herr Greswen och
Landt- Ma! sk alken gsords följande propostkion t
Bifaller Ridderskapet och Adeli, Bonde-Ständeis intagande
i kaninen, sa ival til Fullmäo.tiga, som ril
Lävitorer, utan ak erlägga den af Lsnco-Utskottet
^föreflogna afgift, men at inga andre, än sadane, font
af Bonde-Standet kunna wäljas til Riksdagsman >
hertil ucseö, och at i händelse inom Lsrxsnsn eller
»vid kioviliimer, samt ivid Riksdagarna uti LaneaUtskottet,
wid omröstningarna, cwä . Stand stadna
emot liva Ständ, den mening, de twä aldre §srsn«
kersnäs Stånden äro utaf, bliswer bcstutet, och at
Bonde-Standet med all sin egendom gsrsmersr 6sn^usn,
pä satt Lsnco-UlskotietS Betänkande söreskrifwer.
Beswarades enhälligt med Ja.
Pä hemställan af HanS Lxoellencs Grefwe
Runi!,, Leio, och Friherre vors UsniinZ-baussn,
/rlbrecki, prnpi-nerscle Hans LxesIIsi-cs Herk
Gref w e n och Landt- M arsk alken,' och bifölls,
at genom en O'pmsrion, anförd af Grefwe kusle,
^rveä Lric > genast gifwa de öfriga kospeLUvs Skälihé»
del af detta Riddersk petS och Adelnö Beslut, sa
wäl som om Lsnco-Skuldernas licsuiäsiion, samt afs
wcnledes aflemna de Lmrsäs krorocalii af den s.
Junit, som nu sulierscles; 1:0 Om RidderskapetS
och ?ldel»6 Beflut, gt den Utrikes Gäld af i6 Tunnor
Guld, hwarföre Stats-Lomoirer häftar, mä til be.
kärning pa Riksgälds - Lvvroirer krL.!8porteeas; 2:0
angående Stängselstyldightten; z:o angående Branwias
Bränningen.
Or^nraiionen upropades och afgeck.
Utlästes följande:
Utdrag af protocollst, hållet hss Riksens
Stäkiders Lanco - Utskott i s7?orrkop>nI
den 8. jJunii 1822.
S. D. Igenom Riksens Ständers Hemlig»
Utstött har Riksens Högloflig» Ständers wiotagna
beslut, angående reglerinZen af Rikets Penningewäsende
samt Languen8 derutinnan förestående åtgärd,
blifwit Lanco-Utskottet meddeladt at til werkställighet
förestrifwa.
Lanco-Utskottet underläter ej, at, i afseende
derpå, meddela Herrar Lanea - Fullmagtiga sä beskaffade
föreskrifter, som Lanco-Utstottet nu genast
sinner för ändamalet tjenande; men dä för den
fastställda kealilations-Planens utförande i hela
desi widd, förenadt med en »vidsträckt Dimont - rörelses
grundläggning, flera grannlaga conlläerationer
sig förete, hwilka icke fä äsidosättas uti de
föreskrifters bestämmande, som för Herrar LancoFullmägtiga
i denna delen blifwa nödiga: en nu
mera til nägra fa dagar inskränkt tid ater icke tillåter
alla de harwid förekommande omständigheters
sä beskaffade granskning, som ämnets wigt fordrar,
och hwartil nägra mänaderS wunnen erfarenhet uti
134
tvista tik MLEstallighetLtt hörande delar astren torde
finnas nödig: det icke eller med försigtigheten cch
en nödig warfanchek är LfNerensstamnkande, at blott
i allm arna och obestämda ordalag til Herrar LancoFullmcgtiges
egen omtanka och answcmghet öfwerlemna
utförandet af en opor-Ltion, hwars följder
bade firr Riket cch Vängne» Arv af yttersta wigt;
sa wäcar Banco -Ukstottet til de Bslpeäkiva StänLens
rplysta ompröfning wördsammeligen öfwerlem»a/
humwida ju icke grundad anledning sig härnad
kunde förete til auÄoiilation för Riksens
Ständers Banco - Utstött / at i början af nästa ät/
pä högst twä rnanader, äter i Stockholm sammanLomnM/
och hwartil Banco-Utstottek för dest del
anser början af Februarii mänad lämpeligast; för
st dä, blott hwad werkstalligheken af den fasiställda
^inance-Planen angär, utse, undtags och til utförande
förestrifwa hwad af en dä wunnen närmare
erfarenhet i wista delar, samt ester fortsatt oafbruten
Lfwerläggning och stadgad öfwertygelse, kan för ändamälet
stnnas närmast tjenande. Languens Handlingar
ådagalägga, ak dylika utwagar afmen förut,
rvid enahanda tilfallen, til Werkets fördel blistvit
widtagna.
Skulle ds UelsteÄiva Ständen til denna
Banco-U. skottets wördfamma hemställan behaga
lemna benäget bifall anser Banco-Utstottet tjenligast,
at lil resekostnad och dag-traUaments för
Utskottets Ledamöter, som wid förberörda tid kommo
«t instntla stig i Stockholm, det rättesnöre fär blist
rva gällanoe, som för Riksens Ständers Herrar
Levilormr wid Banco - UcvilioNLrnL stnnes stsogadt.
Widare och i händelse någon af Banco-UtAvtrets
Ledamöter skulle deststnnnan, anlingsn gse
1267
nom döden afgä, eller ock af laga förfall blifva hindrad,
at wid banco-Utstotkcts i sräga warande sammankomst
sig infinna, torde samma mstlioäs til
ny Ledamots utseende, i den genom döden afgängnas,
oller af laga förfall uteblifnas st ille, fä stenar
til efterrättelse, forn för Herra-banco-kLviloreina
nstd dylika händelser är förestrifwen. H älltet allt
til de kclftcclliva Standens ttplysta ompröftvands
wördfanuneligen öfverlemnas stu lie. Är och dag,
som förr striftvit star.
Ester befallning
Lll. IllelllnAius.
Grefwe ^körner, Larl Ladriel. Dä
Länco - Utftottet haft under öswerwagande, ak författa
det IdLAlLment?, som i anseende til nu af
Riksens Eländer gjorda författningar och widtagna
medel til realisationen» fullbordande för tillkommande
Fullmägtiga blifwer nödwändigt, hafva sä
manga swärighetsr npkommit, och tiden för Riksdagen
funnits sä längt förliden, at för banco -.Utskottet
nu blifvit omöjeligt at as Lomnaibllaoiatet:
fä harwid nödwändigt erforderliga uplysniugar och
yttrande. Som banco-Urstoltet i denna ställning
ej ansett sig härstädes kunna författa detta keglamenta
med den fullständighet och noggrannhet,
banco - Utskottets Ledamöter trodde Riksens Ständer
äga rätt at fordra och de gerna önsta, hade ej
annan utwäg warit öfrig, än at antingen lemna
saken ät Fullmägtiga, eller at med bättre rådrum
och närmare erfarenhet i wista delar ffelfve göra
det, och til detta hemställande haft sä mycket mera
anledning, som dylikt förut händt med fördel för
banco-Werkst,
,o68
Under detta hade en Deputation ifrän Wallosiiga
Borgare - Ståndet blifvit anmäld och emottagen.
Den anfördes af Herr Lagmannen och Riddaren
IllLwanslon, som underrättade Ridderstapet
och Adeln om de wilkor, under hwilka äfwen Borgare-Ständet
bifallit Boude - Ständets begäran at
sä taga del i Lanco - Werkets styrelse.
Deputation^» beswarades och afträdde, beledsagad
som wid ankomsten.
Sedan uplastes a nyo ofwanförmälta LancoUl
stöttets Lrotocolls Utdrag.
Hans Lxcellcnce Grefwe Ruukll. Jag
får äran hemställa, om det ej blir nödigt at inhämta
Kongl. Majtks Rädisa tankar öfwer detta
amne, innan Ridderstapet och Adeln kan gä tik
någon öfwerläggning härom. Det innehåller en
pioieÄoraä sammankomst af Ständers Deputeraäe
emellan Riksdagar, och fädant kan ej ste utan Kongl.
Majus föregående Nädiga tilständ.
Friherre ä^oll, lolran Llliillopller,
h»de ej nägot at tillägga til hwad Hans LxcellenLS
Grefwe läuutn uu anfört, utan wille föresiä,
at H r Grefwen och Landt-Marstalken af Ridderstapec
och Adeln anmodades at inhämta Kongl.
Majtts Nädiga yttrande, huruwida detta ämne tii
ventilation borde uptaga».
I denna mening gjordes af Hans Lxc ellenö?
Herr Grefwen och Landt-Marstalken
propo lilion, som bifölls.
»-> Iv5y
Föredrogs det af Herr 6-?noraI-iiMoren
Leur DrFerchchlm, genom .Memorial, och as Herr
Stat^LecretLrareu Lllrilloptier LoZislaus Ltibecki,
genom an!öra-rde lil krotocollet wackra ämne, röran
e näzen underdänig gäfwa lil Deras Kongl.
Hogheters Hertigarnes ffulds betalande, som sedan
den 7. legat pä bordet och nu ä nyo uplästes.
Hans Lxcellence Grefwe kduutli. Den
hemställan, tom en ward Ledamot gjort, är til alla
delar grundad. Hans Kongl. Höghets Hemgens
af Södermanland förtjenster arv manga. Wi hasme
wreket at tacka honom för. Ut öfwer syra är
hafwa warit en ung Konungs Förmyndare och styrt
Riket med bibehållande af fred, ar et stort amne
för war tacksamhet. Hans Kongl. Höghet har
gold, samlad under Regentftapet. Hans inkomst
ar likasom den war för 26 är sedan. Hertigen hake
för mycken clelicateLle at' lata betala Sin fluld,
dä Han med befallning kunde göra dek. H m trodde
med sparsam lefnad och indragningar ändä kunna
winna andamälet. Sädant är L wära tider icke
möjeligt; icke 'heller osi wärdigt at läta derwid bero.
Lätom osi derföre bidraga, mine Herrar, til
Hans Kongl. Höghets lugn och beqwämltghct pä
gamla dagar, och ihogkommvm, at erkänslan är en
af menniffanS första flylbigheter.
Jag underställer Medes »vördsammast, om icke
H^gloflige RLLderstapet och Adeln- wille bifalla at
Hans Kongl. HöghetS Hertigens af Södermanland
stuld mä blifwa betald, och Hans Höghet derjämte
crhälla någon tilökning uti Desi ärliga Statssumma
för Desi öfriga dagar.
Hans Kongl. Höghets Hertigens af Östergöthland
gäld kan ej wara betydlig. Hertigen har al
-
drfg,/som jag kan påminna mig, erhällit något
irkhepstöd för Sik Statsrverk af HSgloflige RrdderMpet
och Adrin. Jag magar derföre lika wördsaw.
t, förestå, at H ms Kongl. Höghets HettigLLks
stuld mächlifrva betald.
- F> lhsrrc lZo^s, Dris sob snslsn. Jag
insiäm-ner sä mycket häldre med Herr Osneral DaAsrli^Llni
i hwad han behagat chreslä, som jag
Leri ser Vet enda för mig Ailstlndiga sätt at ådagalägga
den upnktiga un.derdäniga tacksamhet, som
jag sä länge kant för den ömma och nitiska omwärdnad
Hanö Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland
wid alla tillallen wisahe Sin höga kuxiii,
wär Allernädigste Konung. Jag förenar mig
ttfwen med Herr Stats - Leor-etor-arcn 2ittsttt i
desi har yttrade önskan för Hans Kongl. Höghetö
Hcrtigenö af Östergöthland Hsfflulders betalande,
i den säkra öfwrrtygelse, ak dst skulle wara Konungen
et angenämt wederm.M af Ridderstapets och
Apelås, nnderdämga tilgifwenhet för Konungahuset,
vm igenom Desi burade Deras Kongl. HögheLers
HofhällmNig försattes i en ordning, som lofwads
Lesia, höga Herrar et ostördt lugn för återstående
Lagar.
^ Friherre Doll, stöttan LttriKoxtter.
Jag skulle förebrå mig, vm detta tillfälle underläte
/ a/' ädagalägga den underdäniga wördnad och
tilgffwenhet för. Hans Kongl. Höghet Hertigen af
ELdermanlanb, som jag alltid hyst och aldrig åsidosatt.
, -
Hans Kongl. HKghetS stora förtjenster under
hela kriget aro för wäl kända at behöfwa äterkallas
i Högloff. RiLderfia-pktA och M!ns minne. Rik
-
fens Stander hafre a ock c'g t tilfälle ak deremot wisa
deras underdåniga erkänsla. Ifrån den tidpunkt
af Högstsalig KvmrvgcrrS döo tilkommer icke
rnig at omnämna aimat, cn den omma och beständiga
omwärdnad Hans Kongl. Höghet Hertigen
af Södermanland haft och upfyllt nwd wär Allernädigste
Konungs upfostran. Han har derigenom
gjort sig i högsta matto berättigad ti! wär
underdåniga stacksamhet. Hans Kongl. Höghet
Hertigen af Oster - Göthland har icke ägt et sadant
tilfälle, men han har icke dest mindre helt stkNt
Nidderstapets och Adelns wördnad och LilKhrenhet,
fastän han aldrig fatt emottaga något wedennäle
deraf.
Oswerkygad om Höglcsiige Ridderstapetä och
Adelns uprigtiga benägenhet at til deras Kongl.
Högheter frambära bewis om underdåniga tänkesätt,
samt tillika afhjelpa Deras förlägenhet medelst
äsamkade stuldcr, är jag willrädig om up-giften af
sättet bertil, nu, dä allmänna bördor och behof aro
för handen. Jag inser för min Lsl ingen annanutwäg
än den, om Högloft. Ridder,Eapet och Adeln
skulle behaga utsätta för Hans Kongl. Höghet
Hertigen af Södermanland Ethundradc Tusende, och
för HanS Krngl. Höghet Hertigen af Oster-Göthland
Femtio Tusende Riksdaler och öfwerlcmnade
til Riksens Ständers Fullmagtiga öfwer RiksgaldsLontoirek
ckch öfwer Lan^uen, at dä KeslilLtiorren
worc gjord, och da icke trängande Riksstulder
det förhindrades utbetala til deras Kongl. Höghcter
förenämnda silmmor af ds Lfwerstott, som kunna
bli ä fastställda konclerna.
Herr von Raue lell o A,'blenrr!:
Dä Riksens Stander 1789 ars Riksdag tilläde
IQ7L
Hans Kongl. Höghet Hrr igen af Södermanland
en gäfwL as FeMio Tusende Riksdaler, ffedde det
til betygande af underdäugig erkänsla föc^ Hrns
Kongl. Höghets ädagalaggda tapperhet wid QriozSFlottans
anjörande under tzrajö - Lataillen wto Hagland
r788- Rivdrrftapet och Adeln lärer ej eller
glömt, at Hrns Kongl. Höghet afven de twänne
sednare Krigs-arén rvar rrpdraget högsta Befälet
af OrlogS-Flottan. Jag, som under hela kriget,
som Skepps-Lkek, hade den lyckan at clireöls stä
under Hans Kongl. H ghets Höga befäl, skulle
tvid detta ti!Me wara känslolös, om jag ej med
underdänig wordnad och tacksamhet erinrade mig
med hwad outtröttelig! bekymmer, möda och !ifsfaror)
som Hms Kongl. H abet utförde detta sit
höga Kall, Utt en lid , da Rikets Flotta befann
stg i den west äf-.ventyrliga belägenhet. Utom bet
hade Hertigen den olyckan at wid Flottans utgång
frän Wiborgs Wiren blifva blesleracl i axeln,
hwaraf Hans Kongl. Höghet haft smartands plägor.
Sädane tjenster mot Fäderneslandet, af Rikets
Ars-Furste bwiste, kunna ej annat än uplisiva
Ridderffapets och Zld.elns tacksamhet, och jag instämmer
lil alla delar med hwad Friherre loll nyst
söre mig yttrat om deras Kongl. Högheter, Hertigarna
af Södermanland och Oster-Göthland, fä
wäl om summans bestämmande för deras Kongl.
HZgheter, som den billiga rätt af underdänig erkänsla,
bada. Rikets Arf-Furstar gjort sig af Rioderfkaprt
och Adeln förtjenta.
Herr Lrjerirscieukr:, 6 ulisl
Det skutte för mig wara en ypperlig tilsredsställelse
at pä något satt kunna bidraga til winnande af
Se genom twänne wärda Ledamöter, för deras
Kongl.
L»7H
Krngl. Högheter Hrrtigarna mackia pst^tL; Men
dä Kongl. Maittä Nådiga proposition, ä hrvilken
alltid, utan uudcmttitz, undcrdänigt afseende mäste
Hastvas, icke innefattar desta omständigheter, tvet jag
ej , om det är Högloflige Ridderstapet och Adeln,
nu mera än eljest, cklständigt, at, utom densamma,
uptaga och ventilera desta ämnen.
Med bästa afsigt bör jag dock ej förtiga, ak
Hms Kongl. Höghet Hertig wid 1773 och
i78y ärens Riksdag,r erhållit icke sä vanftn^ga
summor, dä derenwt H.ns Kongl. Höghet Hrrtig
^LLvLic saknat allt Lewis af Swensta Folkets
benägenhet i detta fall. J'g wägar derföre hos
Högloflige Ridderstapet och Adeln ödmjukast och, t
min tanka, rättwist hemställa, om icke Hans Kongl.
Höghet Hertig bLLvkie, derest allmänna wilkoren
ej mera medgifva, ivid detta tilfälle kunde hugl^irmas,
haldst Hans Kongs. Höghets stvaga hälsa
torde föranlata honom til «n snar, möstoer Dest
tilgängar-kostsam, utländsk resa.
Herr Lilang, loban jfacoch- eonsormrLLäs
lig med Friherre Toll.
Friherre Ltael von blollttern, (torKtL
Tuck VIA. Ehuru betungande Swensta Folkets
utlagor hädanefter blifwa, kan jag dock icks
underlåta at "ödmjukast tilstyrka Ridderstapet och
Adeln bifall pä Vett wäckt a frägan om Deras Kongl»
Hö g heters Hertigarnes stulds betalande. Det more
Ridderstapet och Adeln wärdigt at härrttinnan förekomma
och gifwa de andra StändrN erempel, och
et bewis af den wördnad och tacksamhet, de städsö
Husta fa betaga för -et Kongl. Huset. SwenZes
^ZA
rc>74
Ms - Furstar hafwa onckeligen anspråk pä Folkets
erkänsla, och jag hoppas Desi krafter annu icke äro
sä medtagna, at d« ju kunna häraf nu lemna wedermäle.
Men oin ock til et wördfamt tacksamheksoffer
fidsta stärkwen stuile frambäras, fä hedrar Let
Swensta Folket sä mycket mera, fom in'et folkfiag
i Europa kan jämnföras med detta trogna, goda
Folk, at efter yttersta förmåga hafwa stn egendom
ospard til Konungens och Let Kongl. Husets behof
och höga nöje»
Herr ak LLlibom, kälerina». Någon
hwar kaMer huru tungt det ar at luara skyl. ig
— ätmindstane känner jag det. — At lätta denna
börda, tror jag wara en pligt för den, som kan. Men
huru stor är icke den pligten: i fräga om en Herre,
Hans Kongl. Höghet Hertig af Söderman
land,
som utaf Högstsalig Hans Kongl. Maj:t
den III. bliswit anförtrodd den dorbara
wärdén af Desi Rike, Desi Son och Thronföhare
MLer minderärigheten. En wördnadsfull ur.derdanig
hågkomst af Konungen, en stylvig tacksamhet
för Hans Kongl. Höghet Hertigen, uckrafwer nu et
wilkigt och gladt offer af osi Men ni kunne ej
derwid glömma wär underdäniga til-ismenher för
Hans Kongl. Höghet Hertig k nunna ca /Voouuil,
och pa sadan g'.uud finner jag af känsla och öfvertygelse
mig böra tilstvrka bifall pa Herr Q^neraliilajoren
LaAeichMms chlemorial, samt Herr StatsLecretLrLren
munteliga motion lil werk
stättighet,
1 den ordning och wäg Herr Laron
'loll nu nysi föreflog.
Herr ?sroL-A'stotch käorstki, Larl 6«>
lia!, söyensde sig mcd Friherre Dali.
Grekwe IVIärnLi-, Oarl 6abrie!» Dä
här fragg wäckt, ac Ridderjk pet och Adeln
skulle ataga sig betalning af deras Kongl. Högheiers
Gäld, lärer ej »agon ar Rldderskaoet och Adeln wara,
som cj wille inga i della sätt ar ådagalägga ivar
möcdnad och underdäniga tilgifwenhet. Zj^en jag ön.
skade sa närmare bestämmande, huru stor benna Gäld
kan wira. Willian hos ost alla är wisserligen god,
men rilgängarue ganska små. Ar dek ej giswet huru
stor denna Gäld är, ware det i min tanka bättre
at öm-immer-» en wist Summa. Om den loges
mindre och snart urbekalkes, skulle det wara bättre, än
en större summa med obestämd betalnings-ktd. Aag
fäc derföre ödmjukeligen föreslå, at denna summa
här bliswer stxsrsä.
Herr klnsst<ölck , (jgr! ^reä ric. Uoeldad
af de känstor, som tolka min rilglfwenhet för Konun.
gahustt, sar jag ödmjnkast anföra de förkjenster, hwaraf
Hans Kongl. Höghet Hertig L^ki. gjort sig hoS
ost och Fäderneslandet berättigad til war erkänsla»
Under förstinna krigSaren har H »s Kong!. Högber
gatt i spetsen pä ärans fält. Swenjka Giömagtei,
bar han gifwic aklnuiq, ej mindre hos Utländska
Nationer, an inom ost sjeiswa. I Fredslugnet har
han ahve» gatt i -petsén af Regerings-bördan; under
et bekymmerjamc cidehworf bibehållit det ljuswa Freds»
lugner. Om misshushållning röst sig, aro dcsta behofw-r
ec brwis, ar Hruis Kongl. Högher ej sig deraf
begagnat, än mindre bcredr Srk öswerstöd för framtiden.
Deras Kongl. Högheter Haswa äfwen genom
et församradt mynt. saknar lika ukwägar til lika behofwer.
Denna känning har warit allmän; sa mycker
mer öswerlygande, hwilkcc uu wällat dea irakade
skuld. DeraS annalkande alder fordrar lugn, hwilka
störes af de bekymmer, som atsö/ja otliräckcUga
rirwäu^r och skuld. Delta är, hivad östas af ost;
jag, wä-.ar således Mvrka Ridderfkapet 06) Adrin at
härut»,iwl-. aswcn ga i spersén af sina Med,Ständer §
Std ersätta denna stuld genom urwägar, som BewiH
^?',gs-U stortrt har at upgisiva, enligt EonelaHo!!?
yttrande.
Grefwe lXäZrnsr , 65ran^
Ätande alla de stal rrl erkänsta för Hang Kongl.
Höghet Hertig som kunna wara en borgen för
»Ip''lk 'gnom, a' d^!i samma, har jag breit at förila-,
ra mir samkrcke lil den qafwa, som är Hans Kongl.
Höghet och Hans Herr Broder ämnad, derföre, ak
jag fruktade, ar mit bifall kunde anses wara byggdt
pä för mycket partlska grunder: dä jag nu sär den
oran ge vet tillägna, tror jag mig tillika kunna kil,
lagga, at en mindre summa, ursäkt pä witz betalningstid,
torde wara wida mer svarande emot ändamalrt,
Ln en större, utsatt pä obestämd tid med osäkra til,
Zangar.
Friherre Oxenstjerna, 8ven Oabrisl.
Jaq stulle mitzkänna Hans Kongl. HögherS Hertig
Oanr-s tänkesätt, om han uti det as Gäld och Penrringe-oredor
betryckta tilstand, hwaruti Riket sig nu
Hesinner, stulle willja emottaga någon summa, som
Pulls blifwa .betungande; jag stulle rro, at endast
Hans Kongl. Höghets önsta» wore ar komma s
stallning at fullgöra ingangna förbindelser.
Friherre l-illjerierrritr, ^fnkgn iI«
delm. I g har wäl förmodat, ar Riddcrstapet
»ch ?ldeln nog allmänt stulle lemna sit bifall til det
-—  »c»77
sf Herr (iSnrral-lVIgjoren och Riddaren d-a»i:ld)e!m
inglfna ^lsmo5i!i!, och hade lai'gefedan »vägat anföra
mit instämmande med denna warda Ledamot, om
jag icke warit äterhällen af samma spål, som Herr
Grefwe lVlörnor, den yngre, nyst andragit; nemligen,
c>t jag, som haft den lyckan lange sta under Hans
.Kongl. Höghets Hertigens af Södermanland befäl,
och således ej allenast ägt tilfälle, ak, sämre Natia»
nen, wörda honsm såsom Rikets Regent, utan ock,
al pä nära häll intagas af des; !>,sande egenskaper
såsom Befälhafvare och cnjkilld man, kunde anses för
mycket partisk; men da sag nu hörr fä mänga warda
Ledamöter öswerenSstämma < den önskan, at fä wisa
Hans Kongl. Höghet deras underdånig» erkänsla och
tilgiswenhek, kan jag ej längre fortsätta min lystnad.
Jag »vägar således ödmjukast förklara, det jag anser
ot wördnadsprof af Ridderskapet och Adeln wara detsamma
mindre wärdlgt, om det i afseende pa »verkställigheten
göreS »vilkorligt, och förenar mig med
Herrar Grefwarna lVlorner i den mening, at, i brist
af större tilgang, en ester möjligheten lämpad mindre
summa matte utsättas, men utbetalningen deraf
blifnm oberoende af något »vilkor, och ske sä fort
sig göra later, inom witz stxersä lid.
Friherre ^Vrsäs, wadian. För min dall
finner jag med billighet och Rwderskapets och Adelns
»värdighet instämmande den allmänt yttrade önskan,
ar bewisa war underdäniga »vördnad för deras Kongl»
Högheter, genom bemlningen as deras Gäld, och
förenar mig med de Herrar, som härkil bifallit; me»
önskar, at någon witz summa blifwer 6xsrs6.
Herr 8ce6k, äxel. Jag har med
särdeles tilsredsstallelse hörk alla tankar förenas M
den önskan , at kunna betala deras Kongl. Högherere
Gäld. Mrn derjämte, ar någon wiliradighrr äs hoS
Aioderffaprt ocb Adeln, hnru stor summa bertil kan
eller bär bestäinmas. Herr tILnsrolen Friherre lall
har föreflagir 100.000 R:V. för Hans Kongl. Högber
Hertig , och ;o,ooo R:d. för Hans Kongl.
Höghet Hertig IHvaic Om skuldens belopp stiger
lii denna summa, känner jag ej. I alla fall urstär
den andra wlgriga fragan, hwaraf Vesta summor
skola tagas. Friherre Idalis upgifna projekl kan jag
ej i denna delen helt och hällec bifalla. Jag anser
bekänkeligt ot blanda lste^ilrrions-kanäan med nagra
enskiilda utbetalningar. Jag kror wäl at någor öfwer.
skott kan blifwa öfwer den paräknade summan. Men
den kan ej, sten bör ej pa något satt dragas ifrån sic
bcstamra ändamål. Jag sar derföre hemställa, om
ej Ridderskaper och Avcln stkulie finna bäst wara, at
denna sak kunde hrvila til dest de andra Ständen
härdfiver tagit sik beslut och wi fa se hvaraf de
willja ansia desta summor.
Herr 8i>5vorst»Ips, Ögvist 6 uämunst,
förenade sig med Friherre ImII)Lr>crLmri.
Herr2jberb,(I!k>riAvx>Iier Lsxislgu;»
Allt, hwad jag i detta ämne har ak anföra, finnes redan
uti nnt första anförande til krowcollst. Jag
utbeder mig endast fa anmärka, at sä länge ingen
fraga of denna beskaffenhet upkommit i Se andra Stånden,
kan något deras utlakande ej äga rum, och det
i alla fall more Riyderjkapet och Adrin märdigare
föregå de öfriga Ständen med sit efterdöme, än afmagta
deras Beslut.
snis. > -; I07A
Ankom och emottogs en Deputation frän dek
Högwördiqa Preste - Stander, anförd af Biropen
Herr DoKor I^inäblom, hwilken, jämte Preste Stan.
detö wänliga hälöning, kilfännagaf, ar Preste^Siändet
saktat ek lika bestut med Ridderskapet och Aoeln
i frägan om Bränwins-Brannjngen pa Landet och i
Städerna, ftmir om Bonde-Ständers deltagande i
Vanjura.
Depulstion beslvarades och afträdde, beledsagad
efter wanligheten.
HanS Lxeellence Herr Grefwen och
Landt . Marskalken anmälte, at som Kongl.
Mast önskar snart sa emottaga Riksens Skänder-S
n iderdaniga swar pä de i Nader proponMsäo Lagfrågor,
äro awänne Ledamöter as hwarje Srand utsedd
tor at )äm!e RidderskavetS och AdelnS Lx^rsäit^ins-UtEokt
vesta underdäniga swar enligt Riksens
Ständers Beslut författa, och at de denna eftermiddag
klockan syra böra sammanträda.
Den afbrulna vsinilauonen återtogs, och
Herr en strö lä , förestog,
at Lancsuön skulle förskotts wis, liksom ar t778, Utbetala
til Hans Kongl. Höghet Hertig Läkt. fyra
tunnor Guld, ost) til Hans Kongl. Höghet Hertig
kHiEis tre tunnor Guld.
Grefwe Ista milton, Häolpl, Duävix.
Jag kan alldeles icke inga i atagandet at betala »r
obestämd skuld. Förtroende af deras Kongl» Högs
heters skuld har jag icke- bekommit, men förmodar,
esler hwad jag händelsewis hörk, at Hertig L/rnnr
stiger lil 70.002, och Hertig lULukuas kil go.ovo
Riksdaler. Om Ridderskapec och Adeln bestämmer
denna Gunima, är äudamälet i dek närmaste upsylldt;
Ridderskapet och Acln upfyller da, af wördnad för
Konungahuset och ädelmod, en pligt, som likafullt
torde blifwa nödwändig. Bägge deste Herrar äro
bedagade och af svag hälsa, och wid Deras frånfälle
torde del anda för Staten blifwa en ,rödmanVighet,
at til Deras Kongl. Högheters heder, i möleligaste
matts fullgöra deras förbindelser; ? un cl an
til dest-i Summor kunde tagas af det öswerskott,
svin säkert bliswer pä Bewillningcn.
Herr Dott, Dags, förenade sig helt och hållet
med de flera Herrar, som bifallit den förestagna underdåniga
gäswa, och hemställde, om icke Q/IemorislrinL
härom, til tidens minnande, genast mätte fä
eommunrsrras med de andra ResjreAiva Gränden.
Grefwe lb-evvanbsupr, 6 Ises. Dä fragan
ar, at Ridderskapet och Adeln skall betala Deras Kgl.
Högheters Hertigarnes Gäld, instämmer jag deruti allt»
för gerna. Menen wärd Ledamot har prvfwosrsr, at
Lenna gäswa skulle tagas af Ofwecflokker af den Bewillning,
son, Bewillnings U-.stotkel föreslagit; härwid
får jag den äran gifwa Niddeiskåpet och Adeln tilkälina,
at detta öfwerfkoctet ej bliswer öfwer n,QOa
Riksdaler om äret; men tillika, at ingen afkorrtning
af Utffottct är päräknad, ehuru sadana ej Mera ntt
stn hitintjls lära kunna undwtkas»
Hertz
Hsrr8teclr,^c>h»n ^xsl. Don uplvö/
rNtjg Grefwe lävvenbsuxk nu gifivit Ridderskapet och
Ädcin -vors mycket oförwänmd; hon hode föreställt sig,
or öfwerskottet af Beivilb ingen skulle biifwa ganska
berydeligr och derföre tillika med Grefwe lck-nckbnri
a-ckerr vetta biifwa de» säkraste och möjeligaste kilda!^.
men stadnade nu aker i förlägenhet, hwadffor.ä
sem häiril skulle urieS. Beqärte, nt Ridder skåpet och
Adeln wille afbida hwad pairie de öfriga Sränden i
denna fak kunna taga. Man kunde gifwa dem kilkänna,
at Rederskapet 06) Adeln wal wille hjelpa,
unn ku'.de bestämma Medle-i der lil.
friherre Drivs, klric^nbans-inn. Ridr
derstayet och Adeln tycke? wara fullkomligt enige t
hnswudfakeiir af de har upgifna satt til i frägawaran»
de Summas anskaffande, kior jag der af H rr lVäffoc
k-jrvkönffiälä förestagna wara lättast wcrkstölidt. Vid
förra Riksdagar haslva Riksens Ständer stera gän»
ger anstagit undcrdäniga g a iwor til K enunga Hulst,
pä dest Dansas. Jag hoppas, ar den afwen Nttsku!^-  le tillära detsamma , häldft om den Slmttrra af
100,000 R:d., som Herr Grefwe kölemiirvn nämnt,
och fvm kanske lwaro.de emer Herrigarnee behof, an»-  togo; hivarföre jag hära ödmiukast anhällrr oni
Herr GrefwesS och La!>vt-Marika!kcn6 ?ropuffrinr>^
dä w! derefter torps igenom en vtzpu asiyn rii wära
KelpLÄivs Med-ScänLcr fä urwerka deras benäguk
samtycks.
Herr sannia-»8 , kbiliv. Aag stnnet
Stats-Lomm-mmre» 2,berch-; yttrande uki der ämnet
bygget, pa fa starka skäl, at jag ej kan annar än ;!l
1^6
rgvtzr
alla velar instämma dermi, och kan jag af sa MM
orsak, för min dcl ej gilla och antaga en wärd Leda,
moks yttrande, som förcstog, at Riddciskapek och Adeln,
innan de afgäfwo sit yttrande uii det maier,
först inhämtade sina MedSrändcrs, ulan stm er jag
twartom, ak der första Ståndet wid delta ti isa lie, sam
rvid älla andra, borde snarare föregå sina MedSräm
der med exempel och deras yttrande stadga stg -pä
wäkt, samt prvponeosr i följe deraf, ak förewarande
mäl genast mätte undergå Ridderffapetö och Adelns
.pröfning och afstutande.
Friherre De 6eer, rt, mar äswen as^
samma mening, at RibderskapelS och Adelns wärdig!het
sadant fordrade.
" 'Gr efw e Mörn er, (^»r I 6 sb r i el. Hwatz
'Summan augar, kanner jag ej, huru stor den kon
behöfwas til änbamälets minnande, men more nöjd,
at den bestämdes. Jag har hörk, ar st^re af Rid,
derfkäpet och Adeln willja, at den skall betalas af
Lsn^uen; men jag tror, at wid detta tilfälle, da fråga
npkvmmer om utbetalningar eller föijkotter af Lsn^-  <^uen, borde L-mco.Ulssokket först höras, som nännast
känner hwatz Lsngnen kan äcaga sig. Jag får nu
endast fraga, hwar Lan^uen skulle fä igen desta förjkottswis
utgifna ioo,oc>c> Riksdaler?
Herr Ne^lrensträl 6, Ds tklof. ^-m^rien
ldehöswer för der närwarande hela desi konä, och
hwarkcn jag eller harwarande öfrige Ledamöter Äf
Lsnco-Utskottet lära maga rilsiyrka, at Lsnguea här.
Md pä någor sätt belastas.
Härmed conkormsraäs sig Friherre OxenAiLrn»,
8vsn 6sbrie! och Friherre Oe
er, kobexr..
Hans IUxcellence Grefwe kuutk, Lrie».
Som >ag hörer en wärd Ledamot förklara, at Lrn»
Haen behöfwcr allt hwad den har, kan jag ej tilstyrka
det deraf proponsrsäs biträde, utan will häldre för
resia, at RiksgäldS-eonroirer gör detta Förskott och,
fär ersättning af Bewiliuingen.
Herr Lreät, Jokan ^xs!, önskade,at Sumsman
först bestämdes, antingen den Friherre l^oll ei«
ler den Grefwe Klsmjlron upgifwit» Sedan detta ,
bjjswer afgjordt, ware han nu mera af den lankan, at
den amagna Summan af Riksgälds-Oomorrer förskjureb,
som derföre kunder erhälla ersättning af deblifvande
öfwerskott, antingen af Bewillningen eller
af den tl! k?illiszrion bewilljade konä. För sin del?
rilstyrkte ha» 66,666 Riksdaler z2 tz« för hans Kongl.
H-ghct Hertig c^.och zz,gzg Riksdaler i6 tz föx
Hans Kongl. Höghet Hertig kKWLrL-.,.
Hanö- Lxcsllsnce Herr Grefwe» och,
L a n d c Ma r ska lke n» Ridderskapet och Adeln lyckas
alla wara ense, at wisa sin »vördnad för deras Kongl.
Höghecer genoirr en underdånig Gäfwa. Jag torde
derföre sa göra propolirion pä dea af Grefwe
willon pko^sneraäs,Summa».
Härtik ropades Ja ochNe j».
Herr kVIöl! ertvärä, Otto Ksrnkolch
förmabe sig med hwad Friherre l^oll redan förefla»
giy om roo,czPv Riksdaler för Hans Kongl. Hög,
her Hrrtigen af Södermanland och ZS.yso R:d. för
H ns Kong'. Höghe^Htrkigen af -östergöthland, hwilka
af Riksgälds-öoutoircr kunde ucbrralas.
Härust instämde Herr Ziliverstuipk, Dg.
vi 6 6 uäm u nä.
Friherre ko^s, l^uävi§ ^onansfon.
Jag har lyckt mig chmrr skllljaklighekeu i mening nia
eqenteligen härröra af owisthetcn om de erforderliga
Summornas belopp; om de kunna akkagaS cf--  rer Herr B efwe t^>milwns eller Herr Friherre Idalis
yttrande, och wagar derföre föreslå, om icke «i! wju.
nando af andamaler och förenande af meningarna Snm»
mor, a uti piop"lni'wen til bifall kunde bestämmas
kirer Friherre loll» upgttt med tillagg af de orden:
Sa wida veras Kongl. HöghererS skuld derri! upgar.
G r e fw e kksm >! t on, 6 aI ^ b k. uä v i
Det som föranlam mig at prupvuera en mindre Sum,
ma, arv de tryckande omständigheter, i hwilka Riker
st> beftnuer. När wi be ra le 100,002 R:d. til Hertigarnes
skuld, är det lid ar ränka pä wär egen gäld»
Grefwe Lrrämkelt, kHeäri c 6e»rA.Jag
är öfwcripaad, or Hertigarne ef räkna pä skillnaden
emellan vesta Summor, utan med nådigt wälbehag
göra mesta asstende pä RidverskapekS och Adelns goda
wilsta.
Herr Zesäk, Axet. Omständigheter
na
tilläta ost ej ar göra allt hivad wi gerna önskade.
Det är lätt ak kofwa men swarare at betala. Jag
demi ar Wi ej kunne räkna pä stort öfiverskott af de
enda msdel, hwilka härkti kuuua anwättvas , och jag
ic>8;
förut haft den äran npgisiva; och om deras Kongl.
Höghelers gäld är säöan, Grefwe j^amilrvn den för,
modak, blifwec den redan näinnda Summa 102,002
Riksdaler tilräckrlig, och torde mara allt hwad mose,
liga, kas, giswas.
Hnns blxeellonee Herr Grefiven och
Lanc>lMardal ken. Jag lärer förs! fa göra pr»-  posirion lil bisol! pä Saker, och Summan, Bifaller
Högloft. Rldderffapct och Adeln der as Oeneral-lVls.
jnr l^rgerbsLlm och StalS Lecrerei arLn 2>ibeik anser»
da andragande,al Ridderskaper och Adeln, förar wi.
sa sin underdåniga ,vördnad och kilgmveicher för Deras
Kongl. Högheker H.rtigarna bew!ll,ar en under»
dänig Ga-wa af syra T.r Guld ri! Hertig 0/tiri. och
rwä T:r Gn>d til Hemg ?«.xir«,ie, tilsammans
lvO,Ooo Riksdal.
Besmarades med Ja och nägra Nej.
H rr Ori^s r> vrål 6', ^scod Lric, be,
gärde a! lil klomcollek matte tagao, ar han sagr Nej
och begär vurerin§.
Hans Lxcellenee Herr Greswen och
Landt - Marskalken vrlrade sig, arnu ätersiode ar
afgöra, hwaraf denna Gunima skall anflas; hivarsöre
han hemställde til RiddcrskapetS och Adelns bifall, at
den asgjorda Summan genast f-rskjutes afRiksgäldsOonloirsr,
hwilkel skulle fa sin ersättning för detta gjorda
fö» skott af det ärligen bliswande öfnierskolt, som
dels af den inflytande Bewillningen dels as Lealilsrions-Summan
kan erhällas.
Besivarades med Ja och nägra sa Nej.
Derefter ökMts> se genom, en IHputmicm» om»
detta Ridderskapets och Zldelns sattadr Beslut under»,
rätta, de öfriga retpcKlv» d.randci:.
Herr lb, s z s r c r n k r, I? « n g r. anmärkte, at flere
hade med Nes besvarat den af Herr Grefwen och.
Landt-Märskalkrn gjorda Vroxoflucm.
H err Gr efwen och Landt - Marstsalkcn-.
Vrnpostjmn är bifallen.. Jag kai» es annat än anse
saken för, afgjord.
Harwid upkom bland Ridder skapetr och Adelnnågon,
oro».
Herr !^o.räenstalpe, buller;.. Ehurnwäk
at det.yttrande stcreaf Ridderskapcts och AdcluS Ledamöter
i K,n«o-Uts?ylret asgrfivitj, det denna söre.
slagnaz StMina skulle blifma för Lsn^cen, mycket
kännbar^ mera härleder sig af Nit för 6än<juen8 bästaän
någon fårhaga för dest be ständ., sa sär jag ödmjukast
hotz. Ridderffapet och Adeln hemställa, vm ej tiiförekomm-nde
af misttroende i Allmänheten för detta.
Werk, hwars Lrsch, torde uigöra en de! af dest reckieerer,
delta Herrar Ledamöters i ksnco Utskottet uklä--  rande ej mätte t de tryckta krotocoljerns intagas»
Her r 6ripen>v-s! 6 r, c<> lr kl r i c, utbad
Kg-as Herr Grefiven och Landt-Mars?alken fa meta om ,
den laga rättighet, wore de nekande betagen^ at fä vc»°
»snag, nar densamma äffadeS-,
Herr Grefven och Landt-Marskalken
EtzMarade^ ar dek more långt ifrån honom Lt pä minds
-
'sia sätt "williä'kränka naqons rättighet, 'men hati 'fing?
pä Kanal. Maj:lS Nådiga Befallning gifwa Ridd
rstllper och Aoel» ciikänna, ar sa kärr det more
Kanai. Maj:c ar retz Herrar Farbröder singe eniorttaga
er sädant bewis asRidderjiapets och Adelns Mlwillja,
anser Kongl. Maj.t ingen vieting i keira ämne
böra äga runi, salom ej förenlig med wördnaden för
Konnnga Hastr, aitan wille Herr Grefinen och Landt.
'Ma-l?alken hälare hemställa kil Riddefskapkt äch Adeln
or blorc assia den gjorda propofi»onen.
Herr 8rLä«, Jobsn A'xel. H'rr Artliven
'och Landt-Marstalkeu lärer ej sncnäers», ar VMerinx
blifwii begärd; men efter denna förklaring rörde ej
'widare blifwa fraga derom.
Friherre LljernelZ-, Aäolpb l.uävi§,
"Hm dr Herrar som med Nej besvarar prv^»ostkionsn,
wihr Ost ben rvänjVapen, at derifrån assia, torde wi
svin snarast winna, hwad wi sä högeligen önska.
Herr 6rijrenäva!6k, Jacob Lric. Med s8«
chan r'urnure som denna sak nu tagit, afsiar jag sök
wiu del ifrän Vorerili§, enfarnt afwördnad för Kongl.
Majtt.
Friherre 8rsel von k-kollsisin, OorkirL
k. uäo i^. Sedan Ridderskapet och Adeln pä er dem
wärdrgt sätt afgjort denna sak, som ej af Konungen
vran af 2 :ne Riddersiapekö och Adelns Ledamöter
bilsvik proponersä, sä får jäg ödmjukast anhålla, ak
äfwe» de twänne MsmorialLr: som af Friherre chholit
och Ofwerste-chierttensnren Lripsnvruläi blifwit inlem,
vade, marke fä blifwa företagna och öfwerläggning der»
öfwer äga rum»
Hans Lxcollsncs Herr Grefman och
Landt - Ma r ska l ke n erinrade ak han redan förklarat
nägon öfwerlagginng om desto ärender ef hos
Rlddetfkapct och Adeln kunna äga rum.
Anksm dch infördes en Os^utLtinn frän del'H/,
derrvärda Bonde-Ständet, hwars Ordförande, chrvpk
LroZren, förklarade Bonde Ståndets listiga erkänsta
ecb tacksamhet öfwer R-ddeifkaperSoch Adelns dem meddelta
Bestut om Bo de-Standerg antagande ti! del>
aktigh t uti 8c,>co-W rkecs Förwalciiing.
BeswaradeS och a strödde.
Uoropades och borrtgick den af Riddcrskapet och
Adeln beslutade O:pur«ricm til dr andra Stånden, anförd
af Grefwe kosts, ^rvrä Leio.
Uplastes a nyo Riddarhus Uist°ottetF lVlemorirl
M den 12. Mai', rörande den S-ixrnöij.Inraitning,
Riddarhus Ulsrotret as Adcliga LLäertc-Skolans mede!
pa dek fart föreslagit, at da denna CLäarrs, Skolas
konä genom örliga Intsrerien hunnit förökas tjl
20^02 Rrked., den deraf fallande ränsa til torftiga
ynglingar af Adelig! Ständ salunda anwändes, at
nömme, som wid Kongl. Krigs-^coäemien pä Carl,
berg erhålla underwisniyg, undfå, til bestridande af
de kostnader, som dermed äifölja, första äret 22; R:d.
och sedermera aso R.d ärligen, at trenne ynglinge-t
forn wld hwad annan Inrikes Acsstsmis som haldst, kil
unLermisnings erhållande itti de c!l Livil. Siandet egenteligen
hörande kundstaper, willja sig uppehålla,
maga af de återstående Imsrssks-medlen arligest erhålla
st psnäirr af Iso R:or hwardera. Hwilket iV!omciri-ll
sedan ben 16 legat pa Bordel; hma^,
efter Riddarhus-Ulskottet uti et sednare ^einarj-st gf
den 2o lVI^ji kiikänrmgifmit sig böra til RiodcrstapetS
och Adelns kundskap lemna, det Ko>,gl. Maj:t, genom
Nådigt Bref til Riddarhus-vrrcLIi',nea as den l6»
Junst 1779, A!"" Nådiga alfwarliga förbehåll, at
ve til Oschtls-s«chc>!sn anstagna Medel ej til något
större eller mindre behof, utan Kongl. Masits saiskissda
Nådiga lilfiand, matte kunna anmandav m. m. hwilker
af det i afskrift biiaggda Kongl. Brrfwer, som nu
uplästes, och hwilket Riddarhus - U fkoriet ej i början
hade sig bekant, närmare kunde inhämcaS.
Hans klxcsllsnce Herr Grefwen och
Landt-Marskalken gaf tilkänna, at han i för,
nräg, til tidens minnande, hos Kongl. Maj:k anmält
detta arends, och erhållit Kongl. Ma>:kS Nädiga tilständ
för Ridderskaper och Adeln at härutinnan fatta
sik beslut, hwilket sedermera skulle til Kongl. MastrS
Nädiga fastställande ösmerlomnas.
Herr IAIj ekorn, kskr k7Iric. Som
Ledamot af Riddarhus-Utstottet, och den, hwilken först
wäckt fragan i detta amne, torde mig tillätas ac t
korrthet fä namna anledningen dertil.
Da framlidne Riks^Radet Friherre QMenkjslm,
1627 ansiog 8 Hemman i Kronobergs Län ul et
Tosterum lUnttcs, esser ct Vtstverstisr för AiMga
137.
roqo  L,
Paglingar, som i ftelftva Riddarhus. Byggnaden skalle
inräkcas och med en särsWd lärostat förses, saknades
har i Rikek åtskilliga Lärosäten, som tid ester an,
pan tilkvmmit, och nu synas wara i tiiräckligt antal.
Ar salems i hela sin »v»dd fullsölia Riks-Rade. 6/1-  lendjslm» »cstämsnrsiiska clisptstion, tyckeö nu mera
icke wara lämpettgk, men at befordra dest wälgö.
rande a'sigker och nyttiga ändamål, synes wara Högloft.
R! ve, skåpet och Adeln »värdigt och för dem en kar
jknldighkk Pa denna grund har Riddarhus» Uttke rict
troll sig böra »vända Nidderskapers och Adelns upmärksalnhet
pa delta ämnet, cch i öviinukdec hemställa, oin
icke räntan as desta Hemman, som pa 1752 kaler bils.
rv»t f''rwandlade i Penningar, och alltsedan >779, igenom
Kongl. Breimer ftrr-rgft» de» l6 f NI» samma
ae, bHiwit sörökta »ned InlrecäudtionL-Lsgister, och
M» upnätt en stimma as »6 992 R,dr. Lanoo, matte
pä särk, som i Riddarhus-U. slottets lVLamorial schlager
ar, la anwandaö. Lärosäte»» och kiiräckiigl ankel
Lärare saknas icke här i Riket, men dck saknas sörniogmhtt
hos e», mnckenher Adeliqa Slägrer, ar kunna
underhalla sina Barn wid desta lärosäten, och i allmänhet
ar kunna q.fwa dem den upfostran och u ider.
misning, som tanwas för at dana dem til slrckuga
Embersknän och nyttiga Medborgare i samhället. R,d.
de, skåpet och Adeln lärer w sterilgen behjerta vesta wara
m> dbroders ömande belägenhet, och anse detta för
et lnckliqt tiifälle ac kil en början ku»,na bidraga ril
Fem Adeljga ynglingars upfostran och underst, d, hivil,
kas anta!, i mo» af Penningetilgängen, efter hand bör
ökas, och bwarigeusm l^ststorr ädelmodiga assi ,c i en
fram.id fulikoiniigen befordras.
Jag aähaller sftedes »vördsammast at Högloft.
Ridderskapek och Adel» benäget mätte b,salla Riddar»
royl
h»s - Utskottets !V!em^ri:,I i detta ämne, och ar, i
händelse sa stcr, ac i fölle af Kongl. Brefwec 1779
Ridderstapcl och AdUn i och med det samnia marke be»
flata, at hos Hans Kongl. Masit i undeidämghet
ar-halla om Drsi Nådiga tilstand, ac. pa sät. som om.
förmäldt äe, sä Evända räman a» otwaimämnda 6a.
p.M, pa det, ac i händelse af Nadigc bstall, Riddar.
hus-vir«:Ls>unen, da tiden insi-ller, ar ksinen stall
kaga sin början, ma kunna gä i för,aktning derom ak
befordra des; werkst.rllighet.
Grefwe klrmUton, -Vstolpsi I.ustvix^
fann i a mänhet ei wara mai at rora Testamenten, ell
r leda kem isian Tgitme'tgstwarens föreskrift. Sadant
ille kunna foranl-ba lii mindre hag ar gora
Dstamenl cil nyitjga mractningar.
Herr -rstanst. Ipe, ^nsterr. 1 siatar,
wiliia vör harwid endast caichäsreess. Nar e« Testamence
utsätter rätcrghclen, böra de deremot swärmd
- stridigheter noga iakltagak, och i>.gen flyrin,yg cil an.
dra ändamål Mätas. De», sim af Testom-mtet will
siq begagna, bör också uppsila ordalydelsen deraf, eller
del samma sig afsäga.
Herr Icks^Icenflcölst, Osirrstrrn. Den
flsipr simm as (r)'11s«chjelmsta konstens ränka, hwiiken
Riddarhus - u.stoktkt sönflagit, körer vä imer särk
fl.lfwa konst?", hwilken stadie orubbad bör undkr Riv»
dårhus - I)!>oH,on5 förwalkninq förblifma, om än de
Inrättningar skulle undergå förändring, hwarcst de yng»
lmgar, som njuta understöd derifrån, eryölla underwiS.
ning, dä ann..,, försättning om denna del af ränans
anwändande kil samma ändamål kunde tagas. Ut--
WAL ES»»!SS«!
skatter hafwer äfwen sa czlculsesk, at icke hela dell
of i nelsn upkommande ranta äkgär- n'l Uanllon för
De kW änne eaöenerk underhäll wjd Krigs AcaZemien
och lil de trenne llip>sn6ierna, utan leninar er ärligt
öfwerskstt, som ökar sjelfwq konäsn.
Grefwe 6s !s Oarölo, ^xsl, finge såsom
Ledamot af Riddarhus-Utskottet glswa ivid han.
den, at sjklswa 6) liendselmska Testamentet nu mera
ej finnes, uran lärer förkommjt; men ak det more
tilräckligen uplyst, at Islt-irors ranka warit inrattnin,
gen af er Ouliegium lilulire, hwilket fivätlrgen ni,
kunde göra den äsyftade nytta, da ej rilgang pä goda
Lärare saknas, men wäl medel sör ynglingar, ak sig
deraf kunna begagna.
Grefwe Klamilron, I^uövig,
gjorde det förbehåll, ak om den wid Lallberg inrättade
Kgl.KrigS-^csäemien skulle komma at uphöra, räntan
of'Adelig a Lsfierr-lclaolsng 6gxirs1 dä komme ak äterwända
til sin första elelimakivn. Harwid anmärkte
Grefwe ös la 6»räls, ^.xsl, ak efter
Riddarhus e Utfikottets k/lsmorirrl wors marden och förwallningen
af denna kouä endast Riddarhus-OliEianeo
förbehållen.
s Herr I-ilj ekorn, kekr I7!r1c. I alla
fall kunna LU^snäierna, enligt vet mgifna förslag utdelas.
Hrns Hxcellence Herr Grefwen och
Land r-Marska lken. Bifaller Ridderfkapet och A«
deln Riddarhus-Ut^orkets Msmvrral, med Grefwe
hamiltons tillägg, 06) ak man anhallcr om Kongs.
Ma)':r6 fastställande dera?
BeswaradcS med Ja.
Under denna VsnUIariori hade en Deputation
frän dek Hederwärda Bonde-Skäl det, anförd af ^n6ers
^näerskon i Or lånsta ifrån kllksdorZs Län, an»
kommit, och, etter wa-stigheten införd, tilkännag-fwit,
ak Bonde-Slandet bifallit Hemliga Urskottelö krokvcolls-Utdrag
om Brämvins-Bränningen, men tillika
bestulit göra anhållan vin nägra fmärre jämnkningar.
Bestvarades och afträdd?.
Herr Diljshorn, ksstr Vlric. Som
en följd af Högloft. Riddcrskapets och Adelns ädelmodiga
bestut, ac hos Kongl. Maj:t i Undcrdänighek an.
hälla om Dest Nådiga kilständ, ak til Adeliga ynglingars
upfostran fa anwända Räntan af framlidna Riks-Radet
Friherre 6^llenhjelms harti! anslagna (spiral,
hwilkcn konst, under namn af Adeliga Lsöstr-Scholaris
medel, under Riddarhus-DiroLkionerm förwalkning
nu upnatt en summa af 16,992 R:dr. Lanco
Lpscie, lärer Högloft. Ridderskapec och Adeln uplyst
ftnua nödwändighetcn af ak denna räntan oförryckt och
endast lil ofwannamnda behof mätte anwändas. I anledning
häraf får jag i ödmjukhet hemställa, om icke^
ifrån och med detta årets början, och sedan allt framgent,
vesta Adeliga Dssteik > Seholans mede! matre
befriaö ifrån allt deltagande nki Riddarhus-Laslam är
-
1094
liga utgifter, of hmad nomn de wara mä; dock med
undanlag af Riddarhus. Kamrrerarens örliga arfwode,
lii et belopp af zg R:Vr. i6 H Lane., §^cis,
för dest befattning med denna ianäens räkenskapers
wärd och förwaikriing.
Grefwe la Lareis, -Xxel. Sam Riddarhus-!.
l:,kotrct ef kunde inga „ki någon öfwerlägqning
härom, inna,, d-st afglfna törsta., af Högloft.
Rldderstapcr och Ad in blinvik anta-.?.', har denna'ragn
icke Uli bech afgilna iVIem r>a! kunnok instöta.
Der faller as sig fjells, at Ridderffapet och Adeln kan
afgöra denna sak utan Riddarhus- Utskotters widare hörande.
Hans klxce! I e n ee Herr Grefman och
Län dr. M arsta l ke n gjorde kropolrckon til bifall
pä Herr (kanela! lckstrdnrnr anförande, hwllken af
Ridoerstapet och Adeln med Ja befwarades.
UplösteS ytterligare Ridda>h,is-U stektets d-n s.
^nnn pä bordet laggda IVlemariai af den ZOkde föregående
lVIaji, hwilker nunkrwis, uppå derom af Herr
Grrfwsn och Lalidr. Ma-stucken sarstriidl gjwda kroxoltrimier,
til alia delar bifölls.
Uppå derom af Grefwe bärner, Garl (rabel
el, gjord förfrågan, lemnade Hans klxee! lenes
Herr Greswen och Landt-Marskalken den uplysnjng, at
O>re5bmnen af äVaälisila Aoeligr Jungfru- Stift,
widtagit sadana anstallter, at någon förlust a denna Ca-.
Ian uttänka penningar nu mera skäligen icke borde
kunna befaras»
>c>95
Häglofl. Riderskapet och Ud-.ln arskllldes klockan
2 efrerlMddagen.
In liäom ?sliknc<,Iii
^lineoln Hirs.
Mandagen den 9. Junti.
klsmim klockan 4 efnrmiddogen.
fnlkerackes krotocollet
i:o För den 28 Maji, hwarwid, i anledning
af Herr ^xel ^älerlparrLS u läkande, huruwida
1784 ärs Lag kunde kallas Grundlag,
Grefwe posts, Ar vell L r ic, sklifttligen in,
kemnade följande:
I anseende til Herr Axe! Acklers^aarrea anmärkning,
rörande hwad jag sagt o:n at »734 ars
Lag wore Grundlag, sä förklaras, at jag för min
del anser den samma i sä matto lika med Grundlag,
som den ej utan Kongl. Maj:tä Näd iga bifall
och proposition kan ändras.
2:0 för den Zl Maji.
3:0 För den z Junii, hwarwid
Friherre l^nntingrlniuleri, HlH)r-»ck>r,
tvid den 19. §. af Skjutsstadgan, enligt sit i ?rokocollet
gjorda förbehåll, stnsteiiKen inlemnade til
krorocollet:
, rc-96 -
Wid Lett utlåtelse ull mit yttrande til krotoLollet,
at OecONOmis-U^stoLtet ej ansett warg sig
tUstandigr före sill nägon förhöjning i Skjutslega»,
rc., har en wärd Ledamot gjort den anmärkning,
at samma Utffytt likwäl icke funnit sig otilstäudigt
at förhöja legan för stjuts utur Staderna m. m., i
anledning häraf fär jag Lil mit anförande göra följande
tilläggning.
OLLOnonckL-Utflottet har icke kunnat utan afseende
lemna de af Borgare-Siändets OexiatEraäs
gjorda erinringar, til minnande af någon förmon
för de ffjuttsffyldiga i Städerna, i anseende til ofta
inträffad dyrhet pä foder, hwilket Stadsboerr merandels
nödgas köpa, och hwilket för nägvt öfwer et
är sedan betaltes med 83 R:dal. 16 si. Parmen.
Det är icke eller nägot owanligt, at ffjuts utur
Staderna betalts högre än pä Landet: dä ffjutslegan
war 12 stxfwer,
dubbelt. Dchutom är ffjuts-skyloighcten i' Städerna
endast förknippad med rättigheten at idka Borgerlig
näring; den stödjer sig således pä helt andra
grunder, än Landtmannens skyldighet at stjutsa för
sit Hemman, den är i följe häraf at anse säsom
en särstilld sak, ändock den samma nödwändigt
bort intaga sit rum uti en ffjutsstadga.
Pä desia ffäl har Oeconomi^ - Utskottet grundat
sit tilstyrkandc, at för den skjuts, som af Städerna
utgöres, förhöja legan m d 4 si. milen, och
lärer HLglosiige Ridderffapet och Adeln uplyst sinna,
at dä OeLonomis - Ulffotiek, oansedt det icke
funnit sig tilständigt föreslä en förhöjd lega för
häll- och rskcrve-ffjutsen pä Landet, det oaktadt k
underdånighet til Kongl. Masits afgörande hem
-
DA -, vm icke förrbeMalte tilökttinA kunde bervistjäs
fljutsffyldiga ZnNewänare, sädaNt ingalunda innkblr
h'.varken någon stireÄ eller inttireä oontrL»
viätion-.
Herr IVlunclc sk hvilen!cIio!6, öbtr»
bäi-ä. Jag yttrade i kleNuiN för den dagen , hwars
^rotocoll nu Mlkcras - at jag ej kunde bifalla et
Lrojectz som ivar grundad! pä den salsta principen
ak Hemmansägaren äligger skyldighet at skjutsa, och
icke pä dön enda rätta, som är frrwilligt Loiv
draet eller eiltreprLiulcie^ Aag anhäller, at Nrr fä
upgifwa grunderna kil mit yttrande - hwilket tidett
förra dagen ej medgas
Det är ostndigt, at i et hyfsädt land bör
fuvar mennista kunnä preteNckera at kUNna läll
och beqvämt resa frän den ena orten kil dett andra.
Men deraf fä wi icke sinka, at det är Hemmansägaren
eller Bonden, som stall staffa denna
fördel, i synnerhet, som det just är Han, sommindst
behöfwer och betjenar fitz af den samma. Detta insäg
den ödödlige Riks-LaNceiieren Oxeulk^erWz
dä han iSgö i Rådet yttrade stg: För wära
eominoäitoter Mäste wi intet täta der
gemene mans bästa tilbakm Det wore bättre,
at wi sjelfwe hälle öst här hästar, wärö
Tjenare i Landet at Utsända med- RiksRädet
Skatte upläsie dä ock af Uplands - Lagen!
At ingen är skyldig Nägott at stjUtsa LMvt
sin wittja. Bondens stjutsnings-stvldighetgrundat
sig således icke pä nägvä lagr Gmumal häfd borde
äswen sä litet kunna försvara den pätrttgadö
flutsnings-styldighetett i flutet af det adertonde är»
hundradel, som den kunde försmäda fristjutsen r
r et trc.tonvr, dä Konung Nagnus LirZerston wlsligen
uphäfde den samma.
Hillstjutsen är derföre äfwen sä orättwis lil
fri ur-prung, som lans förderflig ti! sina följde' :
Den är sadan, at Bonden omöjligen kan fä nagl
n n o swaranoe ersättning. Han förlorar, U'cm
en del af lin egendom, äftv"N tid, halsa, seder,
iroghet. De! nr rali ka st let talar dock mchi emot
Len a il,rättning, genom hwilken också rene ista
smittan til de asi gsnaste ställen b iftrit rrspridd.
DlN är uond.tz oftast mera til fördel för G stgifrvaren,
m för den resande, kekervs stjutstn ar likast
vrätni-r, ehnm ofta mindre oserdelag ig, men
rrkiä pä margr stallen annu mera tryckande. För
Krcno-stjm ii gen sär den anda mg dryg stattla.
gle B mdca m n mi dre bemlning, hwarsöre de
kanste osta-e blinstt ny.,jade, än annars stmle sun„i
s nödig". E stilide är» wäl styloige lil uxvff«-igar
för det Allmännas w'l, men tyngden nräste
!ä fördelas lika pa alla Medborgare, och lika L
alla L no or ttr.
D.'N första strincifwn, pä hwilken at! SkjlttsLrdning
lcrstg unda f.g, c.r säledesden: at ingen
Sli-rger styloighet at stjutsa. Men rät.ighet
til a' stju-a har den, som genom sriwilligt ftoii'
trsct äiLgit sig det. Al Bonden ofta hrr b.-sra
ti'ft.lle a stju la, ' be.risa' icke at han har största
st id g'tt en oerrcl. ko8M8liouaten har bösta tilsöliei
at gästa , och borde m ianuna grund LlagAas
at wara G stgifoare. Bonden or i behof af at
förtjena, och frukten icke, mine Herrar, at det
andL n.erändels biir han, sem kommer at stmtsa;
---«-!!-! roy?
men ffjutsningen b-r ej wara något onus, utan en
näring »gren.
Den andra principen blir säledes den: ak
Skjuts inrättningen werkstäiles genom friw
i lii g öfwer en sk omm el se. D rjör-, om ock
skjut leg rn förhöjdes mängoubvel;, inne?rttaoe änLä
wär Skjutsordning et ingrep i Skalle- och K'onohemmans-iga-enS
rättigheter; men sedan man
ärst, eller tiiegnat sig, rM.igpet at lägga donn»
tyngd pä Land bricka, fä är sättet onekeligen ganska
beqrvämt at komma fran saken.
Den tredje principen blir, i följe häraf, den:
at Regeringen anstalltar om stjutsning^n.
Den ian det utan någon twängslag, om den ingar
et friwillig' Loiueacr med någon, och handhafwer
Loutoactots ? oagranna upsyllanee. De bästa
nore w.ll, om de Resande sä mycket baal e i lega,
at här, som i England, Lpeculaaeurcr kjelfwe erbödo
sig at skjutsa; men t marc glest bebodd»
Land later det ej we. iställa sig.
Sedan Lesia principer ärv laggda til grund,
sa upjiär först frägan, huru stor sturtslegan stast
wara, om Forwagnar mh P.st oagnar stola inrättas,
om Posthemmanen böra förenas meo G rstaifwerierna,
och sä wi.a.e. I öfwerl.ggning öfwer
hwilken fak som häldst winnes hwarken reda eller
enighet, om man icke pär il grunoerna och törst
a'r ör dem. Dem har pluralitstcn af OsconomieUistottet
icke widrört, man börjar proj -Ä-ot med
at tala om Forwagnar. I g namner I luraiitetwn
derföre, at Nottmistacen ^xel ^älErtparre,
Bruks - Patron Laron och Bonden kllllrom, med
Aera uplysta Ledamöter, wöro af stridiga tankar
Md den, ych af samma tankesätt , sym jag wstr
§at yrka,
Dä Skjutslegan stnlls bestämmas genom fri;
milligt LontraÄ, sä tilkom döt Röger ingen at bestämma
grunderna til Skjutslegan, och genom Hands--  höfdingarna reglera den med Lamrndenterna,
Pen blef dä olika för olika ärslider, (såsom den
max en tid, under Drottning Lurus-pn^s Regering,
) olika rörelse och folkmängd, samt andra
sorala, omständigheter, såsom wid Brunnar, betydligare
marknader, och sä widare. Sljntslegan skulle
i allmänhet ej blifwa myckel hög, dä en hop missbruk
wid Skjtitsningen blifwa asskastade, som förorsakat
Bonden mera skada, än Helfwa foran,
Pä de flesta ställen skulle hmtrepreiieuren liksom
ännu ideserve-stjutsaren, werkeligen wara belåten
rncd F §- i godt mynt för milen, och knapt pä.
någon ort yrka öfwer tols ffillingar, I anseende
til swära foder- elser sädes-är, torde legan säkrast
bestämmas efter markegängyn för hwart är.
Om derföre Skjutsningen öfwerlätes pä län-.
tzreprenacle-^pÄion tis mesta anbudst fä har man.
Uphäfwit et vrättwist twäng och räddat grundsattser.
Först göres anbud af hela stjutsningen, som
dä antingen Gästgifwaren, om han hade nog förlag
och Borgen för sig, eller ännu oftare de närboende
Bönder, i egenskap af Skjutslag, ätogo
sig. Blef ej hela anbudet antaget, skulle det göras
pä en eller twä hästar i sender. Pä mänga
ställen skulle Kotervo-Bondern; blifwa mi§nöjde,.
ym de ej singö skjutsa, i synnerhet ym dem tilläts
behålla friheten för Kronolkjutsen, För dem kunde
ffjutsningen bli fördelaktig, emedan Landtbruket
i wärt (tlimsr lcmnar betydliga mellanffoft Btz
110;
ytt utsblifwande hällbästap stulle öfiverstkdigt evsätkas
derigenom, ar Böndrme, dä de nu arv säkre
pm hästarnas beskedliga handtering och en -ilräckr
sig betalning, gerna taga äterstjuks, och G.'staiswarne
degutom böra balla stal! och foder lil Resandes
egna höstar, Ännu mera skulle brist pä
Skjutshästar sörekommas, om alle Resande, atmLnd?
stone i Le Län, der swärare är cm stjuts, alades
St frägla sg sjclswa twänne Gästgiswarehäll frän
stna hemwist,
Oagtadt detta medger jag dock, at pä nagrg
ställen ej bunde erhällas tilräckliga hmtrexrenLuper.
ulan at stjutslegan stulle bli för hög och y-.
billig i et glest bebydt Land, der man i angelägna
ärender behöfwer resa 20 mil , dä man i andra
Länder blott behöfwer resa twg mil. Hästar arv
Utynidesi gemenligen dyrbarare utomlands, och mindre
förmögne kunna der för lindrigt prss resa pä
Pcstwagnar, och äfwen gäende, i sä tätt bebodda
Länder, begwäml taga sig fram. Man bör derföre
fa Skjutshästen för lindrigare i swerige, än i
Tystland eller England, men derföre icke pä Bondens
äepenke, utan, om sä är oundgängeligt, pä
det Allmannas, för hwars stuld sä mange resa.
Det ar wid et sädant tilfälle, der enstillde ej förmå
, som Statens understödjande hand erfordras.
Om Gästgifwaren pä dessa mindre pwLuadla ställen
feck eftergift pä Bränwins-arrendet och SaluMinuterings-afgiften;
men i synnerhet, om han ensam
feck Krygerie - rättigheten, och rättigheten til
nägon Landthandel, sä geck han nog ut med Luttra
^renLäen. Staten seck i längden tilräcklig ersättning
i HemmanSbrukets och, i sölje häraf, alla
Näringars upkomst och bättre trefnad, Skulle doch
1122
px något stelle, emot förmodan, mgen xrosttalale
förpaktning kunna ingäs, ulan unde' stöa ril inventa,
lichästars in öp, fä blef kt litel sammanskott
här ni en ri:gr u gift fö- dem, som fö-r warit belastade
ine 0 Krono- och ?^2sorvs skjutsen, ebmu den
med ratt» borde fördelas pä t ela L.net. Fuktade
jag icke at midi öra en I'ri vilebi - sräga , sä stuile
jag nämirina om, at de > delen a P esternas inkomzter,
som sär namn af n ederlag, ursprungligen
warit dem anstagen, för det de stane bista Resande
med ioZis, mat och stjuts.
I händelse af ststttslag borde det hafwa gemmsa.
sk
dork at bana desta bintroprcnsuror, eller ock söra
sina hästar til der nya hallst. liek.
För- ochPstw. gmr, samt P)stjag'er ^i! strandfart
i Skai garon na, (hwilra semlare just >ör den
laga stjutslegan skuld sä litet blistvit begagnade),
borde och ku'de pa de mest kre^ventsratte
wägar. Oocouomls -U stoltet har förkastar tonvagnar,
af vet enon stålet, at de ej.äro pä alla stallen
lika lst'e o h nöd ö ndige at inrätta. Ar veste
förr ej kunnat binehäilas, härledde sig ak den för
laga leg m. LokShernnianen klen.o dä G jstgit-verier
i Skärgårdarna, och P /sthemmanea bv'oe .örenäs
med Gststgif.verie'-»'., ha-ilket sted e redan under
Larl XII-, sm Mycket sörhchde stchslegan; men
Lenna an t;'lt ble-se!-an kullkastad a, dem, som tänkte
olika med Rik'- Lancelloron Oxenstjerna.
D'» hittil- warande S jutS-inrattoingen, som
Oeconomle-U stöttes i det hela ätmindstone, ej förbattral,
har '.varit en Landsplåga, som, jämte drt
Len nevcrtrycker Landtbruket , upwäckcr dageligen
de obehagligaste npträden. Den är hufwuvsattigA
orsaken lil Bondens hrt mot de sa kallade Herrar,
bland hwilka de med illvrös arv de wärbo.
När ovanligt mänga författningar, fotade pä
sina grunder, -ifwas lör samma cndamcl, sä är
hwar nv en satir pä den sör-gäendr. Ne an w,
Skjutsande, G-ftgisiware, komma dagelig,'> r oenighet
för wär Skjutsordning skuld, unn de koni ua
alle öfverens i at fördöma den samma. Om U -  landni'gen berömmer i märt L ryd deu liga Sk;u sleg
n och det hastig-a köraiidet, sä klagar han dork
öfwer wän'an af wid Selam er owann h llllaw Och
om han skulle tilfredsst-Ulas pa nära MerbröLers
orättwisa bekostnad, sä wanhedrar de: ost li a sä
mycket, som han inom sig ler deäsi
W'ghällningen är en likasä or'tt:rik tu^ga pä
Landtmannen. Men härom nibrkra ej Kongl.
Mst:ts Nådiga Lroxolirionsr, ann ars stuve jag
förestå, at Nesa me hä'', som i and'a Lawer, betalte
wid hwar Gästgiswangärd wista wig-penningar.
Wära usta Gastgifra^gärdnr äro öfwen en
fk.lld deraf, at man wi^ t i ga inrättningar inom
vnamrliga gränser. T rorn.r sö>' en. G is'gifware»
gärd barde ej uan sör-st.nfna g: urd er utgöras af
en H-rad'-R lt, som o'M ej besinnar hvad sS'llez
ä^gär til denna o.rista näring. Oh dr Gästgifvaren
blott,för stadighet eller :ör u amel e kan mista
sin egen VM, sä är det ej mweuig', om ingen, utom
i n'ofall, will blifwa de>d
I:g tror mig halva wis.ck, a" -n pä sii kf
»verenekvmnielse
fotad Skjuts- och (n staisivare^Ordning
ör ej allenast rättnis kil sin princips, n an
cck möstlig och riktig i weristaän^ewn. M e
Herrars wi borde icke Laga nägtt beslut, simpamw!-
1 läch
Rer M de! trettonde århundradet. Oni warä här
triotista bemödanden iScdergällas med otacksamhetsä
borde wi glömma personer och hana ost desto fästare
wtd gnmdsattfer. Jag hoppades derföre, at
(Zsccruönlie-litjkorler stuUe gatt Kongl. Majus önsrrn
tu mötes, och i grunden rekormMrLt en i grunden
ftlaKtig inrättning'. Jag Lrijkade at Man hade
förkastat sststottets krojsct z och för Kongl»
Majit förestaqit de grunder, pä hwilkä en rättwis
Skjuts- och G istgistvare-ordning endast kan hmilä,
och sä , efter tiven är förliden - at Kongl. Majit
Sjelf östverlemnat regleringen af tzn Anrättning -  hwars g Under Riksens Ständer gränstak och bestämt»
-
isto» Justerastes krotocollet för den Annil»
Zio. jsuswracios 1'xtractum strötvcolli äf Lili
2g. Maji, angående T-enstetzMS-studgan»
Äfwentedes af samma dag angående OscLMOwM-Mstottets
Betänkande om Gästgifware - Ordningen»
-
Ridderstapet och Adeln ätstilldes klockan 7»
!n ststetn krvtOLvll»
^lsttecstt iströ»
Tisdagen den io. Junti.
Llenum klockan ^ 9 f. m.
^h/ans LxceNence Herr Grefwen vH
Landi-Marstal? en tilkännagaf, det han förlidns
gärdag bos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält
öanco - u stöttets genom krotocoIl8 u drag gjorda
anmälan, at Utskottet mätte n ästkommande F'bruarit
manad fa i Slockholm sammanträda, och hade Hans
Majit Leruppä lemnat bet NMga sivar, at som
Kongl. Majit sinner en slags xermanence af kancoU
skottet esler Riksdagens slut, och förstyttande til
en annan ort och tid, icke öfwerensstämma med det
nu waranvc Regeringssättet, sa kan Konungen icks
bifalla den af Lanco-U stoltet föreflagna utwäg, sL
mycket mindre, som dst äfven stutle fordras en annan
oi-ALniUtkon af U'stottet, sedan Bonde--Stättdet
sätt inträde i kaninen, om icke det nu wa»
rande Ulstöllet, i den egentstap det är, härstädes
afflutar de Utstottet aliggande göromål;
til följe hwaraf Kongl. Majrt förwäntar i Nader,
at Utstottet detta fullgör: öfwer detta Kongl. MajttS
Nädiga Swar skulle Utdrag af Lrotocollet til
Lanco-Ulstottet exxeäieras.
Herr Ickezrk.enLölck, Oettlokk'. Dek
är jag, som wäckt denna fräga hos Higlofl. kancoUtstottet;
det är jag, som ägt den olyckan öfvertyg»
UlstottetS samteliga Herrar Ledamöter om angelägenheten
deraf. Min egen öfvertygelse har härledt sig
ifrän flera förgäfwes förnyade försök, at för det
närvarande kunna xrojeÄera en nägorlunda bestämd
Lrestrjft för Herrar llamo-Fnllm mtiga. Jag fann
12S
Nv6 -
wäl förflaget »manligt, men min afsigt at gagn»
hindrade mig at Lfwerwäga, hmnwida deruti något
kunde finnas, som icke med Regeringssättet och
Lanco - Utftot-kets nu warande organisation stod at
förenas. Mitztaget häruti beder jag således mätte
tilräknas mig allena.
Föredrogs ä nyo Hemliga Utskottets ?rotocolls
Utdrag af den gtde i denna mänad, angående
grunderna til beräkningen för den afgift, som til en
kea1isatiou5-souä erfordras; hwilket nu punktewis
skulle afgöras.
Efter upläsningen af
i. §. anförde
Friherre I^e^onllukvuä, Luliak, följande
striftöligen trl l?rotocoUot:
Det ar ogerna jag mid et efterlängtadt sint af
denna Riksdag will öka det antal af Talare, som
finnes i Ridderstapets krotocoller. Men jag kan
ej wara tyst i et ämne, der jag wiSerligen finner en
mängd af samma tänkesätt, som jag är. At en betydlig
del af Swensta jorden och annan fast ägendom
innehafmes af en Elatz Medborgare, som ej
är nägot stand tilhörig, är ingen obekant. Deras
antal torde äfwen mcdgifwa, at sä mycken uplysmng,
fä mänga råd är af deras infigter och erfarenhet
at hämta, som inom något afRiks-Skänden.
Deras förbindelser och karlek til et Fosterland
, til en jord, som de odla, den de förswara
«»>"».«> >« Hv^
och med tunga statler innehafwa, gör dem i min
tanka lika berättigade med dem, som händelserna
infört i wista Ständ, at deltaga i en wärdering,
som rörer ej mindre, än deras wälfärd och äganderatt.
Det är ej en Bewillningsfräga, hvarutinnan
jag i allo erkänner helgden af Lagarna, utan en
omständighet, ttl sin natur alldeles stilld frän de
manliga taxeringar.
Jag ser ej med hwad ratt man kan utesluta,
någon Egendoms - innehafware, af uplyst förstånd
och med redligt hjerta, at fa wara Ledamot i
en Lommittäs, som stall bestämma wärvet af deras
besittningar. Det rörer ej lagstiftningen, och det
stilljer sig ifrän alla de förrättningar, som manligen
besörjas under egenstap och namn af Ständer.
Detta ar den enda och första gängen en allman
wärdering blifmit anställd, med det föremäl,
at i män af warde pä Fastighet och Förmögenhet»
ligga en betalning til Rikets utlösen ur Lieäitorera
händer. Hvad har den för likhet eller gemenskap
med taxeringar, dem endast den speciells,
tillämpningen af Ständers Beslut tilkommer?
Deffe Wärderingsmän deremot är en oinskränkt
magt updragen, at efter ed och samwete utstaka
hwars och ens förmögenhet, och lägga grund tik
en betalning, som mistbrukad kan leda til de största
olyckor, dock ojäfaktigt werkställes, och, genom
omwägar och kostnad allena i Konungens magt
äger rättelse.
Jag frägar derföre med stäk, om icke denna
förrättning, som pä det ömaste rörer Lalug kopnli,
bör anförtros det klokaste besutna folket, hwar det
finnes, utan afseende pä födsel och Ständs rättig
-
nvK SSS—--S
heter, hwilka ingalunda äetsrrniuorL Maklighet sch
kunvstaper i et sä wigIg , sa grannlaga ärende?
Jag saknar all grund, , lämpad til fåken, ät en
Prest utan förmögenhet, och en Borgare utan Landtegendom,
stola wara Wirderingsmän pä Landet,
och deremot Mllionairey utestängas frän wärdén
af sin dyra rätt som Medborgare.
Saken är wigtig, mine Herrar, och jag är
Lfwertygad, at jag talar lika sä mycket för rättwisan,
som för billigheten. Wi hasme i denna sak
ingen gisten Lag til rättesnöre, och öryte alltsä ingen
i hwad beslut som widtages. Det ar sörmodellgen
en slutföljd ifrän bruket wid taxeringar,
hwarpä ?rost-Äet stödjer sig, och det ege wi ännu
rättighet at andra. Lät pff göra det, at ej ädraga
vff et klander af allmänna rösten, det wi tilegnat
mera och annat, än hwad vff med rätta tilhörer.
Herrve^onllolpe, Honan Samuel. Uf
Set nu uplästa wälg undade anförande har jag
blifwit förekommen. Jag fär derföre förklara, at
jag dermed til alla delar förenar mig, och finner
sä mycket mera stal at Ständspersoner wid detta
Mjälle ihogkommas, som frägan här ej är om sjelf»
wa beställningen, utan om en upstattning, sorn stall
-ensamma föregå.
Friherre ve 6ser, Il o kerr. §n wärd
Ledamot har förekommit mig, hwarföre jag endast
får förklara, at jag til alla delar instämmer i Herr
I^e^onltolpLS anmärkning.
Herr kits Illo kölä, Ckristian. IiK
förenar mig äfwen med Friherre lke^onkukvuäs
Åstundan, «L ofrälse Z?okfesstonLtsr marte intagap
— >... no)
bland Uofiattmngsmännen af en hwarS förmögenhet
, sä wida det kan ste pä laglikmätig och paKsande
sätt, hälost ttti den ort, der jag bor, fiere Jordägare
af förcnamnda ^ualiiicarion finnas, hwilke
uti kundstapcr och all lil detta wärf erforderlig säkerhet
är» janrngvde och äfrven torde öfwettr-ffa
ruänga, som egenteligen höra til de fyra RiksSränden.
Fr hrr re pinie ^ol?!,n«lon. Sä
wäl af Hcrr F therre ill-^onllukvuäs morial,
som af h>-ad i anledning veras är vttram af siera
warda Ledamöter, emot irsta §. af Hemliga Urstot»
tets Betänkande, som rörer de föreslagna U statt»
ningS-LommittöernLZ orZani - arion, sinner jag ds
twi,welsmll, som hos oesia warda Ledamöter upstatt,
huruwida alla Rikets Jmewänare more rik»
tigt föreställde igenom de fora Riks-Ständens vs-pnteraäs,
hwaraf desin LvM-nitcesr stulle bestå.
I.g torde härwid fä den äran anmärka, at de j
Lmdet bofaste Skändspcrsoner sjelfn>e af eget wal
öfwergifwit de yrken och det lefnadssätt, som kunnat
^ualiiiceiL dem lii llwxrelöntLNter för det Ständ,
hwartil de ifrån början hört; at deras egendoms
basta i alla fall är bewakadt af Ridderstapet och
Adeln om den ar af Säteri - eller Frälse-natur,
eller af det Hrderwärda Bonde^Ständet, om den ar
Skatte; at det beror af Bruksägare at behälla eller
äterfä det Bur-skap i Städerna, fom vc sielfwe eller
deras förfäder innehaft, eller den gemenstap med
det Hederwarda Bonde-Ständet, som tilläter dem
at blifwa walde til detta Riks-Ständs Ledamöter wid
Riksdagarna; samt at den näring de idka, ehuru
wig ig för Riket, ej kan gifwa större anspräk pä
egen rexxeLevtLtiosz än alla andra näringar, som
Illo
ä Landet kunna inrättas, och som ej egentligen
höra til Landtbruket. Jag tror derföre, at med
all ömhet för bevakande af alla Janemänares rättighet
och bästa wid den förestående upstattningen
as Nationens egendom, kunna antaga den af Hemliga
Utskottet bertil förestagna Lommlttee.
Friherre von lä-znkin g skjulen conkoi»-  ineraäe sig med Friherre ko^e, och begärde at
det mätte i Rrotocollet antecknas.
Herr 8teclt, folran ^xel. Såsom Ledamot
ar Hemlrga UnZvttet, anser jag mig skyldig tilkännagifwa,
at wista betänkligheter, rörande upjkattningen
ej undfallit Nikottets upmärksamhet. Hemliga
Uistottet har trott, at genom en (kontroll af
fyra Ständ rättast kunna utleta hmars och ens
förmögenhet. Fcggan om oreprekenteracie Jordägares
behörighet har mistcrlrgen aswen derstädes
förewarit; men pä de stät Friherre Ro^e redan
anfört, har Ukffottet trott sig derpå icke böra göra
något afseende, och för öfrigt ej funnit någon lämpeligare
utwag, än at Stärch controllera Ständ.
Friherre I^illjoncrgnrr, jsollgn 'Wil
lielm.
Jämte det jag förenar mig med de af
Friherre l^e^onliukvnä i dest lvlemorial anförda
tankar, sar iag ödmjukeligen förklara, det jag ej
tror, at någon medlem af Samhället kan kallas
reprekenteracl, som icke fär malja Representant,
eller lemna Fullmagt. I sadan författning aro
Roslesllonater af Ofrälse Gtändet, hwilke, om de
äga Frälse eller Säteri, icke fä lemna Fullmagt til,
eller emottaga Fullmagt af nägon Adelsman, och
om än de äga Skatte-Hemman ändock icke kunna
blifva medlemmar af Bonde-Ständet. — Jag namner
detta endast lil wederlaUande as.det en ward
Ledamot behagat anföra, och tror, at förnämsta
ändamälet wio Ledamöters utseende ul de i staga
warande Lorninirreer ar, at sävane Personer bertil
waljas, som bäst kunna känna wendet af den
egendom, de stola upstatta, hwilken kännedom säkrast
kan förmodas as de bofasta Personer, som
bo inom Häradet, och as det samma äga förtroende.
Dock som meningarna tyckas wara olika, torde de.
pä det salt kunna förenas, at jämte de z Ledamöterna,
som tagas utur de sora Ständen,
twänne Fullm'gtigc af Lo^esllonLter, som icke höra
Lil något Sdnd, singe wästae, och med de öfriga
läommitteraäe rådgöra och röstm
Friherre kl o ve, It. u cl vi § I o lian stan.
Jag wägar wifferligen ej nu fälla något omdöme i
Len stugan, om sädane Bruks-kmronsr och koslessioiiLtar
pä Landet, som icke aro Adelsmän och
ej eiler sa deltaga uti Böndernas wal af Fullmtgtigä
wid 3?cksdagar, aro rätteligen reproksncoiaäa
eäer ej, och jag tiltror mig icke at mg >a
den, om Rcdderskapet och Adeln kan, utan farhåga
at träda Lonstitutionen för nära, bifalla Laron
Le^onttukvulls anförande; men som jag anser
ändamälet mycket godt, fä sär jag ödmjukast
förestå en utwäg at komma bertil. Det ar eu
obestridlig sanning, at i Swerige aro Konung
och Stander gemensamt Allsmäglige. Om de kunna
med ömsesides bifall förandra sjelfva Grundlagarna,
sä mäste de kunna afhjelpa denna, i,
jämnförelse deremot, obetydliga sak. För at hwar- >
ken taga miste om formerna, eller förlora ändamälet,
sa hemställer jag, om icke innehållet af
Laron Ilw^onLnsvruls anförande kunde trs Kongs
Majtts Nadigsta omsorg i underdämghet bstoericnrnas.
Finner Kongl. Msttt det samma strisande
mot Grundlagarna, sä sörfallet fragan dermn, och
ivi hasme ej felat. Will Kongl. Majrt c?er deröfwer
höra mära fria tankar, sa gowér han ost nog
til fässe at yttra d-m. Och lenrnar i öfrigt säkerligen
allt det afseende derät, som det kan jörtjena.
Friherre 8 rael viri kloI! lis in, L
I^uäviA Som detta mäl är helt och hältet 0s>
conomistt, och icke ager gemenst-ip med G unolagen,
sä får jag förestå, om icke det kunde tillä'as
de ofrälse Män, som icke egenteligen höra il något
af Sanden, at pa fadant sitt sä del aga L Upskattningsrättigheten,
at de, som arv ägare a- Frälse-egendom,
kunde fä räknas bland R.överskåpet och
Adeln, och ägare afKrono-och Krono-Skatte-ck-genhcter
til Bonde - Slandet. M rn har prastuclicat
derpå: Kslesior äVelancisr har diifmit ea a> Bonde-Siändcts
Fnllmagttga i Riksgalds-Lontoiret.
Herr von LngLiiräm,jfon!i8. Det är
ej tilrackligt, at de som förrätta upstattningen, ars
bofaste nian. Om dcste Taxerings-mm äro Ofrälse
som äga Frälse-jord, aro de enligt krivileNsrnL
ej lämpelige Tareriugs-man för Ridder stapel och
Adeln.
Grefwe kiamilkon, ^äolpii L.a6vig.
Om förmögenhets - afgiften är at anse såsom ek
sammanstött, sä synas mig de oreprelentsraäs bö'
ra äga stna Npstattnings-män. Men anies den
som en bewillning, sä sörbehäller- jag mig at sedermera
fä utlaka mig.
GrefwK
in;
Grefwe Lsllr. Jag tåstad med
slla Ledamöter af Högloft. Ridderftapet och Aarlrr
i lydnad för lagen v y de Ständen deruti förrvarade
rättigheter. Men jag kan ej annat finna, än at
Friherre. ll-o^onllukvulls tankar i föresa- mLe inne
aro pä goda Ml grundade, och at T yre ingeman
lil Förmögenhets - upftattningen böra n fes,
äfven af Ofrälse Jordägare, hwilke icke äro rex-relentsraäs.
Det är ej derföre min tanka, ak
indraga dem til det femte Ständet. Det ir en
sak som tiden kanske gör, men som jag ansierligm
icke yrkar. Jag fär allenast förklara, a' väg lil
alla delar conkorinsrar wig med Friherre I^E^ou-t
krukvncl och Grefve l lam illon.
Herr Lrsär, I-llZn ^xel Otil svar pa^
Herr Lagmannen von UnKellröms anmärkning,
fär jag allenast erinra, at i en §. af Hemliga Utskottets
krojeU stär, at Ridderjkane-s och Ärelös
Ledamöter i U/Mttnings-(iolnmittösrns böra wars
befuttne Adelsmän, sä wisa jäoane finnas inom
Länet.
Herr Ide^orillolps. Af stisoonrfernL hak
jag hört Mas i staga, om ei Le^ nu wnckta för»
slag wore stridande mot Lonllicutionen. Meno
rnotfattsen är lätt at utröna, om man rmderjökerr
inrättningen af besia Tvenngs-män. Deras åliggande
är cj at determinera dmu mycket h«var
och en bör betala, hånle. ti.kommer wanliga Taxerings-man
wid Beskattningar; de aro blott Warderin
g smin af Len förmögenhet, som se ermera
skall bestatkas: och i följe häraf ^roponerar jag,
ak äfw?n af sa ögna Bofasta man, jom ei tilhör
No
rn4
något s'rflilldt S'Znd, tmänne P-rfoner mätte fä i
hmarje Upstattui? gö-^ommitte deltaga.
Friherre Lo^e, I^uävix ^olisnbkon.
Dä jag, omift furu ? isa den af F iye re I.e^onInakvnä
wäckta motion kunde af Högloft. Readcrstapet
och Adeln fä aigöras, eller ej, och kännande
faran af all pröfning i mäl af sä beskaffad twelydighet,
trcdoe mig i underdånighet böra öfwerlem»ra
til Kongl. Majt!s Nädigsta omdöme, samt ansag
frägan kunna af Kongl. Majtt och Ständer afhjelpa?,
om den ockfä möjeligen kunde fa en uttydning
af stridighet emot G undlaga.na, och det utan af--  seende L defta; sa förmodade jag icke, at krivilexierna
stulle fästin starkare band aberopas; jag
anser dem icke derföre; utan sörblifwer i den öfvertygelse,
at Kongl. Majtt rrifterligen ager fria
händer i detta fall.
Herr kVIunck sl kotsnlebölä. Som
detta ärende är Oeconomiskt, och wi i fädant ämne
håfne rättighet stia den möjettgaste största fullkomlighet,
fa föreflär jag, icke allenast at Ledamöter
til Bestallning?'Lommitteen mäkjas, utan afseende
pä något S^ard, man ock at hwar och en
til lörewarande Lontridn.ion stattstvldig, som
svttt 2i är, äger rättighet at i walet til denna
committé deltaga; malsörrattningen mä nu ste
igenom LIeQorer eller utan desamma.
Hans klx c ellence Herr Grefwen och
Land t, Morckalke". Detta ämne har redan
rvant under Ventilation i Hemliga Utstotkct.
Kongl. Mast' yttrade feg mid det tilsallct, at som
defta UpjkattninLs-Lommitteer stulle bestå af Leds
-
m;
möler af alla fyra Ständen, sä ställe de wäljat
af alla Snänoen.
Friherre 8rsel von tllollstsin. O ><
det ar en Kongl. Befallning, sa har jag ej något
at säga.
Herr Grefmen och Landt - Marsfa!key.
Nej: at det more en Kongl. Befallning, har jag
icke sagt.
Grefwe kst, rniI < na , ^ ! oI n t, tt, u st v tF.
Hans Majt bcststdde i Hemliga N stöttet, at and
e an oe fora Stänoen stane i U >' tt stngs-7oinmitteerna
deltaga. H ms M ^:t trodde, sörrnodeligen,
at ämnet war en B: allningsfräga.
Herr 8'ellr, ^ tira äxel. 2m mg ratt
fattat Ko nst. Majrts'mening, dä sa "en förewar i
H-mliga U stöttet, sa fö" Dess Nådiga yttrande pä
det sitt, at vin Lomindteerna skulle wlljns efiev
xrincipsn af fyra ^mnd, sa kunde et fe«nte icke
komma i ftäga.
Herr Grefwe» ock Landt»Marskalken.
Det är ej pä annat sätt jag anmält Kongl. MajriS
yttrande.
Grefwe IVIärne'', (7»r! Q^driel. Hög»
loflige Ridderstapet och Adeln torde lillata wig erinra,
at da T .xestngar stokat werl ställas »it Be»vislnirigrrs
utgörande, haf.va de antid blifwit förrättade
pä Landet af irenne Ständ, Aoel, P ester
och Bönder, Man deltagande af Borgare-Stande^;
och ir Maden haf.va de blifwit förrättade af MZi
-
^Aratorr. Men näv srägan här ej lärer wara om
,«n Be<-Mmngs - Taxering, u an om en förmögen--  Hets upstattning, som stall föregå eu fädan T-pering
, sä stnes mig förhäxandet tunna wara helt
anmrlunda, och alla dc, hnilkas förmögenhet stall
ripstatlas, böra fä, genom walda Fullmägtiga, derrrti
delt-ga^ Den första frägan at afgöra är den,
huruwrda detta är en Vewillnings - fräga eller ejp
skulle det, emot mm förmodan, kunna sä anses,
sä torde Hemliga V:ffottets förstag at fyra Ständ
deltaga i Lommltteerna böra blifwa beståndande^
Hwarom icke, synes miz allas rättighet bertil wara
lika grundad..
Herr 8 rellt. Om man här will följa der»
»vid alla Taxeringar pä Landet manliga grundsats-,
sen, at Borgerstapet derwid icke finge biträda,
fä förlorades derigenom en (kontroll pä Risderstaxet
och Adeln. Hemliga Wstottet har ansett förlusten
af en sädan (kontroll alltför wigllg wid tilfället
af en förmögenhets-wärdering, som stall gälla
för alla Ständen, sch derföre ftäugätt den förut
brukliga mLtlioä at blott z:ne Ständ förrättat Taxeringar.
Herr von RnTsllrHm, snnsr. Jag
instämmer alldeles i Herr Grefwe lilärners yttrande;
nrcn kan ej egemeligen inse, hwarföre Borigerstapets
biträde wid Uostattningar pä Landet
skulle behöfwas: och hwad den äsyftade Lontrollen
beträffar, fruktar jag, at om Borgerstapet icke tror
. Ridderstapet och Adeln pä sin Ed, sä blifwer det
alldeles fåfängt at genom hwad medel som häldft
Mnta något, förtroende.
ni7
Herr I^e^onftolpe. Jag kan ej frängä
den af mig förut yttrade tan?»/ al frägan är
blott cm en U-stallning af egendoru, hwaraf bör
betalas, och at den ingalunda bör förblandas med
en Taxering, hwarigenom Zetermineras huru mycket
bör betalas; och jagcht.r all sä ödmjukeligen ä
nyo föreslä, at utom ds af Hemliga U',stvttet xrojeLksraäe
Ledamöter i UpstattningS- LommitteerriL
twanne bofaste Män af den Clast, som ej tilhör
något wigt Ständ, äf.ven mätte fä til deltagands
deruti in,väljas.
Marge begärde xroxolition pä Herr Lo^cmAolxos
yttrande.
Herr Grefwen och Landi - Marskalken:
?iopo1iuon skall ste pä Betänkandet.
Grefwe bärner, Gsrl 6 ali riol. Allde-,
lcs rigtigt; men med den af Herr I^vonstolve före--  flagn r tilläggning.
Herr llle^lrenftcolä, vretlöf. Jag får
til Högloft. Rrdderstapets och Adelns ompröfning
ödmjukligen hemställa, om man ej snarast st lille
komma ifrän denna frägan, om Taxerings-männen
tillätes at sig til biträde kalla Ofrälse ko^eÄronater.
Friherre 80^0, Lois sto bans lon. Da
alla Rikets Jnnewänare äga at wara närwarande
wid Upstattningen af deras Egendom, och dermed
göra de erinringar de finna nödiga för set bästa,
sä finner jag ej med hwad skäl man kan misttänka
Upstattnings-Lommittssrna, at mera misttasa
sig i w.ärderrmdek af Siändspersorms egendom^
ri!8
an alla andras. Jag ser Lfwen ef huru och pa hwad
sack Ledamöter of Stånds-Personer bulle ucwäljas.
K-an man lemna i Konungei.s BrfallningshafwandeJ
maqt ar utnämna deni, och sandes c'kcr goorycko sammansätta
(äemimic earns? Dessa frågor med flera an,
dea l anledning häraf -up,väckta torde föro Psi för
laugt i'ron alsigne'» as Hemliga Urskotrets För stag,
som tyckes mae- , or U skattnings Uummi-kL-ina skola
bestå af Riksens S;anders vepnkelscl-r, som wid
Upskottnkngen skola ltise oc iutcc Srauds dosta derigenom
äjldofättes, oi er aiinat Sto-ds Egendem oratt
upstru^ck. Der där fö" st mn , färt, al olla Innewänare,
st-m upuaik 21 ars ruder och betala Skatt
lil Staten, borde so wäija och kunna wäija-? ril Ledamöter
i L muni rSriia, torde e> behöfwa beswaros.
J.g tror k) ac monge af Rikcrs Inbygg-.-e skulle
wl!l)a laro ivardera sta Egendom of en ung Man of
21 ars olde', »ta» afseende pa oc han fä.l däl'g upfostran
eller en förwönd.
Herr linnck sk Idolenlcstälä, Jog
förklarar ännu en gäng, at jag anser hwar och en ril
denna i fraga waronde 6>,n'rchu'inn skallskyldig, dä
han fyllc 21 är, om han ock icke satt den finaste uyfostr.
ni,
Lommiriem, som den der kror sig kunna göra anspräk
pä at hofwa fält den mest alsmoäiska upfostran.
Hins kkxcsllencs Herr Grefwe» och
Landr-Marskai ken gjorde kropofi ion om Rrdderskapct
och Adeln of Hemliga Utskottets Betänkande
bisölle r. §. rörande Inrättningen of UpjkattningS(äomm>.
-teari.n?
Besworadeö med Ja och Nej.
L!p > Illy
Frkherrt Lo/e, I.uckvig hohansson, begärde
Votoring.
Herr 2ibs>b, Lbri stäp» lier k>l gislan».
I owchhet om ej lika mycken stridighet torde »pkomma
ivid de öfriga as Betänfandet, för jag öd^
miukeligrn hemsiältn om ej Hössiost. Riddersk, per och
Adeln skulle behaga upskjuta med sic yttrande öfwer
denna §. r>l betz de öfriga aro afgjord».
Grefwe kl» mi Iron. Det läte'' sia ordentylis
gen ej göra, emedan manga ZZ. städja sig pä denna.
Friherre sto^e, I^uckvi^ fa bunsta n. Uf
den orsak ak jag ej trodde mig kumm mffillja om Ja
eller Nej rödde i swaret, har jag begärt vårtring.
Men enär denna begäran icke as »agon understödteS,
sa upstär hoS mig den tanka», at jag deri möjeligen
kan halma orätt. Dä sordr r min aktning för Höglofl.
Ridderskapet och Adel», at icke uppehålla desi
"d. Jag assäger mig derföre min rättighet til Votering.
Men jag bekänner, at dek är mig mycket
ömmande, or si, dek denna fraga icke ens kan lä
framkomma til Kongl. Majtt, as hmars ömhet för
sik Folk, och hwarje del af det, jag wagade hoppas
bifall.
Herr Grefwe» och Landt, Marskalken
fragade hurudan Lemtr-i^rojiostiion astnndades: som»
lige syntes honom vilska den enlig med Friherre Lo)mnbulvuäs,
somlige med Grefwe kVlärners yttrande.
Grefwe körner, Larl 6,briel, föreslog
at om Ja wunne sä bifölls i. tz. af Hemliga
Utskvtlttö Betänkande, och at, om Nej wunne, skul
-
riro
le Taxeringarna förrättas såsom tilföreue af z:ne
Ständ.
Friherre La/S, Lric jnbsnRinn. Om
ds Herrar, som yrka Vor-rrin§, behagade påminna sig
atla de sivärigheter, sim; skulle upsta wid utnämnandet
af Skänds-PersonernaS vLbu^sraäs lii Up skattnings»
tlommirrscrua, och huru swart dek bär ak bestämma
hwad som egentligen kan kattas Srands-Pe, söner, fa
hoppas Jag ak de assia ifrån den äskade Vmeringsn,
och derigenom bespara Riddersknpets och Adelns tid,
som >m mera är durbar. Pä den orimligheten, at
atta de som fylic 21 ar och becata Skark skalle fa wäija
Ledamöter, lärer mät ej något afseende kunua göras.
Herr lVIunck al Lotsnleli ölä. Dek är
likwal en oriinlighct, som btiswit lyckligen cxch<gusrack
i siera Ländes.
Friherre Laxs, L>u6vi? jfolransfon.
Sätttt kan icke blifwa swart, och icke medföra någon
olägenhet. Mantals.längderna, som underrätta om
Länecö Jnnewänare as Ridherskapet och Adeln, utgöra
också saker anwiöning pä alla Bruke.Patroner och
kossoslionecor. Desie kunna kallas, och kunna malja
sig emellan Ledamöter i Lnmmiuesrvg, alldetes i likhet
med hwad för Ridderstapetö och Adelns Ledamöter
stadgadt ä.r. I öfrigt richer jag mig, at fa erinra om
den skillnad, som ar emella,, at taxera och at marvera.
Det förra kan i följe af sakens natur ingen annan
an Riksins^Skander göra, det sidnare ater ar blott
en merkstäliighecs åtgärd, hwarril ingalunda behöfweS
någon del af Lagstiftande Mogren. Lommittssrna
lunna icke befatta sig med annar, än at eniorcaga In
-
H2I
Z-vlöuernas upgiftsr och granda dem: Jag frågor nu.
Ar det wal en Nissens Ständ,r rilhörig befattning?
elier är de» er-s med Riksens Ständers höga wäcdighet
förenlig? Jag rwifiar qt någon äger mera kilgiswenhet
för war Rkks-Författning, ä» Jag; men
jag tror mig ick-e böra ådagalägga denna rilgiswcnhct
derigenom, at inblanda Rlkö-FöLfakrningeii i alia
si ägor.
Herr d-^oräsn knipe, -4 nösrs. Da Hemliga
Utskottets Betänkande innehåller twanne frågor,
nämligen om Egendoms eller Förmögenhets Upskattning
och den wanliga Taxeringen, fa syneS mig det rättaste
i nu förcwargtide fraga det, at ttl UpskatlningsmänS
wäljande ella, som medelst sm förmögenhets
uycffring lil Skuldens betalande bidraga, böra hafwa
lika rösträttighet, samt rättighet at kunna bllsrva Ledamöter
i besia Oomminosr, och, i sednare fallet, eller
der four rörer Taxeringar, torde blott de kunna fä wäljas
eller wara TaxcringS-Man, som äro Jordägare.
Grefwe b4 ami! ton. Dcsia frågor äro i sig
sjelfwa noga Atskillda , och at derom göra underdånig
förfrågan hos Kongl. Maf:c, skulle lända til lids utdrägt,
och synes mig ej bchöfwaS, enär Kongl. Mastts
yttrande warit sadant, som redan arstvrdt är.
Friherre I^illsencrgnk^, fobian like
Im. Sedan Herr Grefwe» och Landt. Marskalken
förklarat, det Kongl. Maj:k icke ansett nödvändigt,
at de Lammirkslsäe skola wäljas Ständswis, utan endast
förbudit, at någre Fullmägtige förkoslesliongrsr--  ns as Ofralse-Ständct singe i lLomwiltä-rna ägaröst
141
-
ULL
rättighet, om och da de Lommirrsrgsis tiljättaS af ds
fyra Ständen, sa får jag förändra hivad jag förut
wördsammeligen sörestaglr. Och magar da tro, ar Kg!.
Majus höga afsigt, sa wäl som jordägares nytra, väst
befrämjades, om ägare af alla sorter Hemma» socknewis
singö wäija Lommirrscrlcko, utan afseende va
hwad Ständ de aro af. Eli kosiLtsionär, som bor t
samma Socken som jag, skal! nödwandigk bättre känna
min Egendom, än en Prest frän nästa OomcrLst,
el!er en Borgare frän narmsta Stad. Hökaren derstädes
ar den - ende, som har nägon ka iiiedom cm
mi» gärds större el?er mindre warde, den nämligen,
han hannar as min afsättning til honom, elier mina
recjnitnioner hos honom. De öfrige hasina, oaktadt
all den uplysning ds för öfrigt kunna äga, om min egendem
förmodeligsn lika sa ringa kundstap, som jag
har om deras hus och rörelse. Den O,carol!, hwai>
pa en eller annan Ledamot insistsrsr, kan icke dcstolnindre
winnås, om af de welda LomminLrsäe »agre
sändas lii Staden ak der b-wista Upstatkningarna, och
någre trän Staderna lil Landet, med ömsesidig rättighet
ak kil krorocoller göra anmärkningar. Man
mäste wäl ihågkomma, or här icke är fräga om Bewillning
Ständwis, icke om »agot, som kan giswa
kcwjuäicLk för framtiden.
Grefwe lVlorner, Lirl 6sbriel. Vatsrinss
är begärd, men torde karske kunna undwikag, om
j krv^osi inne» lil Bifall pä Z tillädes, ot det af
Hemliga Uijkottet förcflagna Upstqtmingssätt genom
syra Stand icke ma tjena til k.wjuäicLi.
Herr Grefwe» och Landt - Marstal ken.
Jag rub.r mig sa erinra Högloft. Ridderstapet och
