# ID: svediakorp-gov163
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1800
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 83,039
# sentences: 2,456
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


kkoioconLk,
hällne
Hss Högloflige
Ridrerflapet och Adeln
wid
Riksdagen i Norrköping
Är i8 oo.
Andra Delen
-
Stockholm,
Tryckte i Kumblinffa Tryckeriet/
13 o o.
Mändagen den 26. Maji.
klsnum klockan 9 förmiddagen.
Aans L x c s l I s n oe Herr Grefwsn och Landt
Marskalken
yttrade sig, at da han, efter den ordning,
som ärenderna i sidsta klsnum blefwo lagda pä
bordet, nu arnatze företaga Hemliga UrsVottets uti krocolls
-Utdrag af den 22. Maji upgifna kinoncs. krojs5k,
singe han först för Ridderskapet och Adeln Manna»
gisiva at Hans Kongl. Mast förledns gårdag ril Hern
Grefwe» och Landt-Marskalken i Näver öfwerlemnat ee
försegladt Onvolur med påskrift: Upbrytes och upläses
i RidderskapetS och AdelnS kleno, näe
öfwerläggningen om Hemliga Utskotrets ki»snes-klan
skall företagas; I anledning hwaraf
Hans Lxcellsncs nu ärnade samma convolat upbryta
och för Ridderskapet och Adeln läta upläsa.
Herr Lcstöläebrsnä, -^näsrs l^rsörie^
anhöll ödmjukeligen, at fä rala, innan Lonvolutet up->
bröles.
Herr Grefwe» och Landt - Marskalkens
Jag har redan jagt i hwatz ordning Malen skulle företagas,
och Hemliga Utskottets LxrrsAum kcvtocollt
war först lagdt pä bordet.
Herr Zciröläebranä förmälts, at det wore k
en xreliminsirs sraga han asiundade tala.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken.
Herr Ofwerstcn Mres påminna sig, hwatz min rättighet
är enligt Riddarhus-Ardningcn,
b?
Derefter upbröt Herr Grefwe» och Landt-M'rolken
det försedlade Lonvolucer och lät ripläsa föl/ande
Hans Majus Nädiga förklarande:
Dä Riksens Stander efter Min upriktiga önstan,
grundad pä befrämjandet af allmänt och enstilldt wäl,
antaga och fastställa den Plan lil förbättrande af Rikets
Myntwäsende, som Hemliga Utskottet til Riksens
Ständer upgifwit, innefattande en ldeaUtmion
af Lreäit-Sedlarna, hwilkcn Jag såsom oumgängelig
yrkat och Lil förekommande af än mera wadeliga följder,
an de, som redan sig wisat, ansett böra »verkställas,
Har Jag icke kunnat wara obekymrad eller
känslolös i afseende pä de bördor, hwilka Mine trdgne
undersåtare lil »verkställighetens befordrande mäste
»vidkännas.
Jag har insett, at om I ätagen Eder det sammanstött
, hwilket kil upfyllande af Eder ZaranUe,
såsom konä för Erellu-Sedlarnas realilation är nödigt
och päräknadt bliswit, och derjämte ären föranllätne
tilöka den hittils utgångna Bewillningssumman,
kunde sädant för mänga blifwa känbart, och Mit hjerta
derigenom sakna den Mfredsstälielse det alltid känner
, dä Edra skyldigheters upfyllande emot Mig och
Riket icke falla swärt eller tryckande.
Edre Medbröder i Hemliga Utskottet, hwilke
ägt tilfälle inhämta kännedom om Statswerkets tilstand,
hasina derwid erfarit, huru knappa tilgangarna
äro emot bade ständiga och kilfälliga behof, samt at
Len försigtigaste onitanka fordras vin Staten stall
kunna bära sig. Likwäl, och dä Mit upsal är oryggeligt,
at oafbrutet fortsätta den sparsamma hushållning
med Rikets medel, som Jag redan börjat; dä
Jag förmodar, at innan korrt se eL godt och stadigt
mynt wara L rörelsen äterställdt och uti Statswerkets
Imraäer inflyta; och da Jag hoppas, at deffa Iner».-
rätteligen efter författningarna beräknade, hewakade
och upbnrna, hwaröfwer Jag icke underläter at
handhälla, samt för detta ändamål nödiga författningar
widtaga, skola kunna förkofras, har Jag welat
lemna Eder et ytterligare wedermäle as Min ömhet
för Eder, af Min omsorg för Riket och Min föresatts,
at uti allt hivad pä Mig ankomma kan, underlätta
den högst oumgängeliga Realisation, samt
fortgången af den förestagna Plan, dä Jag härigenom
förklarar, at sä wida Riksens Ständer denna
Plan med hwad bertil hörer antaga och gilla , afstär
Jag för Riksgälds-Werkets behof, til Riksens Ständers
nästa sammankomst, den andel af Bewillningen,
som Statswerket njutit, och tilegnar samma andel
Riksgälds-Werket, at frän och med nästa är fa.
disponera.
Pä sädant sätt undwikes til betydligaste delen
den tilökning uti nuwarande Bewillning, som Hemliga
Utstottet uti desi krotocolls-Utdrag wisat wid et
annat förhällande wara oumbärlig, och widdenjämnkning
tll billigare fördelning af denna Be villning,
hwarmed Riksens Ständers Bewillnings - Utskott nu
ar sysielsatt, bör utan ftvärighet den obetydeliga tilökning
, som. nu mera kan blifva nödig finnas och
utstakas, hwarwid Jag äfwen sörvrdnar, at den lindring
uti denna flags utgift, hwartil Jag sä wäsenteligen
pä förenamnda fatt bidragit, mä utom hwad
Jag i anseende til Löntagare redan föreställt, i synnerhet
komma de fattigare arbetande Clasierna af Mina
trogna undersåtare til godo..
Uti allt detta laren I igenkänna de tänkesätt
emot Eder och Riket, hwarmed Jag sökt utmärka
hwarje steg uti Min Regering, och hwilka warit ofkilljaktiga
frän Mit förhållande under detta Riksmöte.
Jag äskar ingen annan eller större erkänsla
derföre, än den I ädagaläggen luli Eder tilgifwenhet
»ch kärlek för Mig och Fäderneslandet wid de besluts
fallande, hwilka nu förestå: men detta wäntar Jag
nied den fasta öfvertygelse, at I endast lalén
Edert Eget och Rikets gemensamma wal, wara Edert
ögnamärke.
st Min omsorg för Riket och min föresatts at befästa
allmänt förtroende och tryggset, har icke stadnat
Härwid. Det nädiga löfte en ölstad Fader gistvik EDervrn
en sadan ro§1erin§ afStaten, at den sig sjelf
Lära kan och någon ny in-eller utrikes gäld i denna
rväg icke Utkomma, eller falla Riket til last, har Jag
fladie hugkommit, och I hafsten sett uti hwad helgd,
Jag össten under Min Regeringstid hällit et sädant
Löste. I ig förnyar och bekräftar detsamma icke allenast
för Mig Sjelf, utan ästven för Mina Efterträdare
pä Swensta Thronen til upfyllande sä widt det
istär i mensklig försigtighet och de olycksfall samt oförrnodade
händelser undwikas, hwilka ingen dödelig
förmur at astvärja. Och pä det under de tider, dä I
icke arén til allmän Riksdag sammankallade, tilfälle
»nätte lemnäs at erfara fullbordandet- af denna
Statens 1-eZlerinF^ will Jag i Räder tillåta, at
Edre Fullrnägtige uti Kanco- och Riksgälds - Werken
snage emellan Riksdagarna, hwarje ar uti Martti
snänad fä se det föregående årets afstrttande Riksstat,
samt derefter' äga, at öfwer det hefundna tilMndet
i afseende pä gulden, enär någon finnes, en
Berättelse upställa, hwilken til Konungen afiemnad,
Eommer at derefter förseglad förwaras, för at wid
Riksens Ständers nästa sammankomst kännas af det
Utstött, för hwilket Konungen enligt 52. §. r Regeringsformen,
Staten upwisa later.
Hwad Jag således förklarat, tillåter Jag mä
»rti Riksdags-Beflutet blifwa infördt, pä det Utkommande
tider mä se med hwad »präktighet Jag gatt
Eder til mötes och hwad omtanka Jag haft at un«
Danrödja allt, som kunde leda til farhäga eller miffSankqr:
och dä allt fädant är Mig sjelftrast och onödt
- 5ZZ
bestulit och gjordt, kiruna nagra öfwerläggningar vm
detta förklarande icke äga rum; förblifwandes Riksens
Ständs-r med all Kongl, Näd och ynnest städse
wälbewägen. Norrköpings Slott den 22. Maji
1802.
(l-. 8 )
Herr ^äl er sparre, ^ xeI, anmälte sig ak kala.
Herr Grefwe» och Landt - Marskalken
anmärkte, at Konungens Nådiga Förklaring icke wore
et öfwerläggningö-ämne.
Herr Adlersparre. Det ares en öswerlägg»
ning jag äsystar: det är blott en ödmjuk hemställan jag
har at göra. Med listigaste glädje har jag nu erfarit
et dyrbart prof af war Konungs höga ädelmod; och
magae jag derföre föreslä en Tacksägelse-märets til Kongl.
Majit, för ar yttra wär underdåniga erkänsla. Men
jag wille tillägga, at da denna uiidcrdäniga Aärsss
framföreö, torde Höglofl. Ridderstapcr och Adeln böra,
L anledning af detta Kongl. Majus Nådiga Förklarande,
rörande eftergiften pä en del af Bewilluingen, un»
derdanigst utbedja sig, at milkorllgt fa emottaga denna
eftergift, med afseende pä kinsncernas ställning fram,
deles.
Grefwe b.e>venkiaupr, (liar. Jag får den
aran sörena mig med den warda Ledamoten, i den delen,
som rörer en underdånig Tacksägelse - märets til
Hans Maj:t, för den nädiga och ädelmodiga upoffring
Hans Mant behagat ntlofwa: och jag får tillika proponera,
at Höglofl. Ridderskapet och Adeln, i förening
med stya RetpsÄivs Med-Stand, genom en stor I)c°
xmstlvN) anförd af Herr Grefwe;; och Landt-Mar
-
5?4
svalken, denna Tacksägelse - ^ärsls i underdånighet
framföra.
Herr 2 iber, 6 kristopher ttogistaus. Om
jag ej bedrager mig. är Kongl. Maj:l6 nädiga anbud
om eftergift ä Vewillningen, häftad wid det wilker,
al den as Hemliga Ucffoktet upglsna ttsstilgkianZ-Plan,
förut af Riksens Ständer more antagen; Och som således
detta anbud, i fall ttezlilzrions kttojeÄsr förka»
stas, blir ar anse såsom alldeles icke lilkommit, sä kan,
ester min ranka, ingen krapostrivn göras om Tacksägelse
- ^ärelisn, innan wilkoret är upfylldk, det will sä»
ga, innan ttsslifarions-Planen är antagen»
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken.
Påskriften pa Onnvolurek, sa iväl som innehallek af
Konungens nädiga förklarande bewisa, ar kärisnos-Planens
antagande ar lagdt til grund för Hans Majers
anbud; I anledning hwaraf den nu gjorda kropvluioi,
får hwila imil dest den saken ar afgjord.
Herr Lckonstrom, ?ekr. Sä wida dek ej
ar lagstridigr, anhäller jag ödmjukeligen om betygande
af wära glädje-rörelser öfwer Hans Mastts ädelmod.
Grefwe I^e^snksupt, Olas. Dä jag med
Herr Rytrmäsiaren ^cilerlprrres yttrande förenade mig,
war der under första intrycker af de ljustva känslor, c»
älskad Konungs lika nädiga som ädelmodiga upoffringar
hos mig wackte, dek war hjertat som ratte, och yrkade
de skyndesammaste tacksamhets - offer; men sedan jag genom
en wärd Ledamot, Herr Lim;-LecrelsrLrsn Acheks
anförande bljfwik fullkommeligen öswerrygad, det war
listiga erkänsla pä er mera werksamc sätt nu kunde bewisas,
ofstar jag för dek narwarande ifrän den proportion
jag as Herr Grefwe,, och Landt-Marskalken wägade
begära.
5Z7
Grefwe l-lchmilron, eVäo lp>lr l^ucl^vig', krodDe
äswen ordningen wara den, ar kUnsncs-Planen
först borde företagas och afgöras.
Herr 8 eIi o I ä cdran 6, AnäarsIHeäric. Intagen
af samma känstor, som Herr Grefwe ^ewsnlrsu^r
yttrat, sinner jag wärdet af Konungens ädelmodiga anbud,
alldeles oberoende af wart Beslut, och tror, at
wär tacksamhet i alla fall bör wara lika stor» Jag an,
haller derföre, det räcktes Herr Grefwe» och Landt»
Marskalken ^rojrorisr» Tacksägelse-brosten.
Harwid ropades pmaxoluion > Ja och Nef.
Herr Grefwe,, och Landt-Marskalken förmalte sig
ej kunna göra denna joropoluion förr, än wilkoret ware
upsylibt.
Herr 2 ider. Om Högloft. Ridderskapets och
Adelns erkänsla emot Kongl. MaftS outt.ötteliga och
omma omwardnad om sik Rike., kan otwilwelaktigt intet
kwifwelsmal hysas, och alramindst pä Riddarhuset
upkomma; men da denna tacksamhet skall yttras, ar dek
utan twifwel lampeligast, at sadank sier i den wäg
Konungen Sjelf för ost öpnat, icke genom ord och jnorsstLnoliLr,
utan genom gernjngar.
Friherre ttjerrs, kisno. Jag får den > <
förklara, at jag sörenar mig med Herr ^älLrtporro och,
ftera, gm betygande af war underdauiga tacksamhet genom
en ^äross til Kongl. Ma>tt; och det sä mycket
mera, som Hans Majcks adelnwdiga anbud alltid ar detsamma,
antingen det sär werkan elier ej.
Härmed conkormsrsäs sig Herr von Zcbulr^snlisim,
Osviä, (den yngre) Herr Sobonsträm med steka,
hwarjemte ropades om x^ostostlion.
'5Z§
Friherre !)e 6esr, Larl. Jag fnrafwen förklara,
at jag önskar, det wär underdåniga tacksamhet
mätte för Hrns Maj:t genom en stor vspuration framföras,
men finner tillika, at sadant bör ske efter den
ordning Hms Majtt sjelf utsatt, och at man bör göra
denna underdåniga wördnadsbctygclfe da när den kan göras,
och icke förr.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken förkla.
rade denna fraga wara hwilande, och lar uplasa Hem,
kiga Utskottets Lrorocolls > Utdrag af den 22. Maji, rörande
Lsalissuons - Planen, hwilkst wid Ridderstapets
och Adelns fidsta Sammankomst blef lagdt pä bordet.
Derefter upläsies et af Hans Lxcsllsnes Friherre
I^illjsueranix ingifwit iVIsmorial, sä lydande:
Wördfamk Memoria!!
Med Riksens Högloft. Ständers Hemliga Utskotts
hemställande om Ksalitarion af Riksgälds Osäll-Sedlarna
lil ^ med Specie Laneo- Mynt, samt til ^ mot
et siagS nya
Courank, hwilkas inlösen efter Femton ars förlopp med
Speris eller Lanco- Mynt, är grundad pä en ^morrilkemenrs-konä,
som under berörde rid skulle ärligen
til Lan^nsn inlemnaö frän Riksgälds - Lonroirer, har
fag ej kunnat instämma, egemeligen i den omständigheten,
at Vesta sä kallade Lanea Loursnr-Sedlar, skulle
af Lanea - Werkst ulgifwaö.
De ffa! som föranlåta mig til desta särffillda tankar
i denna delen, aro följande;
1:0 2it der är stridande mot krivilegisrna och
Grund- Författningarna, om Lanco-Werkets inrättning
och förwalslning, at urgifwa löpande Sedlar, som ej
wid upwisandet blifwa med redbart Mynt inlösta.
s;o A;
S:o Ar om i den framfarna t!den för sina orsaker
HZndt, ak kzogusn i flera är ej kunnat »»lösa sina da
Utelöpande IVsnspart-Sedlar, ställda pä ek rakne-wär-'
de j Kopparmynt, a norlunda, an genom nya Sedlars
utgiswande i de inkömmandes ställe, minnek af detta
olyckliga tidehwarf ej synes pä förenämnda sätt böra aierkallas,
sedan k^nco - Gerker igenom dm ar 1^7-' weikställda
Koglisgnon, enligt hwad 1770 ärs RcksdagSBeflut
derom förmäler, ättkwunnit desi rätta 06) pei»
wiriva beff-ffenhet, och saki en sa stadgad Oeäir bäve
inom och Utom Riket, at den kunnat orubbad bibehållas
, oaktadt de swäraste anstöter i besia sednare äten.
z:o At efter fö> berörda Grundförkattningar Lanijnen
ingen b) pnub I^ne får ant ga för Sedlars ulls
gifwande, som ej är genast kil ha ds, ever inom korrt
lid kan klif)>nerS8, rä likwäl den omnämnda /Vmor»
tilsemeins-sonäen endast efter Femton ärs söllopp lif
fullo inflyter.
4:» Ar et sadant undantag wid tillanipnmgen af
Författningarna om 6anc»-Werket, kunde haswa mindre
b> dagelig werka» pa Allmänna Opi ion och L-ec!i»
ten, ywilken är ömiälig och pa der forgfälligaste bör
wärdaS»
5:0 At förtroendet för de nya stzneo-Lourgnr»
sedlarna för ingen del beror af stallet, hwarifeän de
utgifwas, nämligen, om dek sker at k^nco.werket, eller
af Riksgälds L nfl j,er, emedan bägge besia Gerk
förwalras under Riksens --ständers Z->rg,nir, af deraS
egna Fullmägtiga, ulan ärföljer besia nya Sedlars beskaffenhet,
i anseende til tiden, da be mea Specie mynt
inlösas, hwarom ei Något twifwelsmal kan äga rum,
sedan fa kraftiga anstallier bertil biifwa wibtagna.
6:a At om den tiltänkta lreglilstion och Allmän,
na viscolu.tnrattnitigen kommer til »verkställighet, Rik
^
68
snis Skanörs Kmrjue får sä widsträckta och aronlagck
göromäl, ar d«t r) synes lämpcligt inblanda kängu ri
uri L<^äil-sedlaib nrgifwande, ä skönt ket ej wore för
enen, uran för Riksgälds-k°anäen5 räkning, och a t dietz»
buro namn af Lmc -Lmr-ini; ty i peuninge-wärdrt
göra namn ingenting lil sjelswa saken.
7:0 At i alla asfcendeu det är lämpclkgast och fordrar
mindsta om rang, al drtza nya och til witz berat»
ningSkid bestämda Lroclik-sedlar utgifwaö af Riksgälds»
Viie5ku»n, fain med Lreäb-rörelsen har befattning.
Da liealilgiinn af Riksgälds, Sedlar kommer at
taga sin början, kan dct wäl ej ske pa annat sätt, an
ar den, som för de a Sedlar til er fastställdt sv-iluäkicms
warde, w>l! undfå 8-ocis- eller 8mco-nwnt, inlemnar
RiksaäidS Lreclit. fcdiarna i Riksgälds-L »maire'» Os^>o6ri"n»
Lnin ic, och deröfwer får en triest, som gör
Iimehafwaren b räliigad, at deremot erhäkla ^:delar af
Summan i Rasens Ständers gus. Det ar da naturligast
och lämpligast, at RiksgäldS Onioirer wid
samma dljälle, för den ö riga Tredjedelen urlemnar de
nu ifragowarande »ya Oreclir - sedlar ställda pa femton
ars tid ar i kirchen inlösas med 8pecie- eller Laneownnt,
ak den lil sadant ändamål ärligen inflntande
rnstrmenrz - foncl. Desta Li eciir-sedlar kunde i
8»> gnen rmmnsrg», eller ock, om fa nödigt wore, af
8-, gu-18 L nimilkätise soesprsras, hwilket ej medford.
' »agon beiänkeltgher i anseende til Lreäirer», och
urräk'ade detsamma, som päsnfras med Vesta Sedlars
ukgifwande ifrän k.nea merker.
Sedan Konunqen Sjelf förklarat, at lnga öfwerlaqgnmgar
om sädant som kunde ändra ksa^usns
G-uno författningar eller werka pä dest Lreäik, ägde
nan dadé deraf bort följa, at Hemliga Utskottets Be«
sinkande i den omständighet!», som rörer desta nya
cai - sedlar» urgiswande af Lsnguen mäst ändras;
men som Betänkandet redan af z.ne Stånds Dexursr».
Zs i Hemliga Utskottet war fastställdt, kunde der ej
Nudröras, dock ansags lämpeligare cir denna ändring
gMdce hos Riksens Höglofliga Eländer in k le- es.
Ak som vesta noa Orcäir- Sedlar til ck stort
belopp, ställda pä femton ärs förfallotid och uran ra»,
ra, omöjligen kunna i allmänna rörelsen bibehålla lika
warde mod Lpecis- eller 6 sc -nirmtel, hwarigenom
willerwallan och osäkerheten i st» man fortsatt s och sa,
lebes ofullkomligheten i kilstatlningen förmärkte»; sä more,
om ändteligen L-m^usn komme, ak härmed hafwa
befattning, wida bättre, ak, för den summa» som desta
nya Lysäll-Sedlar skulle utgöra, Landus» utgäf ne
Läne-Lanco-Ohll^ariuner i wänlig sorni m>d z proLeiiir
ärlig ränka, ställda pa 10 ärv lid, ehuru Lsi^uen hade
rättighet, at innan försallo-tiden dem inlöla, med
den instytande-4mo,rkistem?nss sansten och andra utwä»
gar. Dcsta Läne-Lanea-Oblig-nroner fVulle uran alik
twifweismÄ behålla atmindstone lika warde med L-mca1'rans^)arr-Sedlarna
i den större penninge-rörelstn, och
kunde utan swarighet emorragaS i Krono-Upbörderna.
Ester min tanka «ore Riksgälds Oastir-Sedlarnas
indragande pa detta särt utur allmänna rörelsen den
genastc och bästa utwagen til ar dem realiter», utan
ali häftig och convulstk skakning.
Den ärliga räntan pa Lane - Lanea - Sedlarna för,
tjente ej något afseende, dä det stora ändamål wumics,
ar en fullkommelig stadga och säkerhet t penningewärdet
härigenom erhölles.
Om mit nit för det angelägna banco WerketS Oeäir
synes öfwcrdriiwet för någon, tom cj haft tiftälle,
at pa lika nära häll, som jag, inse, huruledes i en
kanco fsrwaltnmg, säkerheter hwilka icke genast eller
snart kunna atkommas, ej äro detsamma som mynt,
sanik at misttag i deri delon merändelg medföra smara
följder; sa härl-der sig denna nstn ömiälightt iftZ^
54»
wordnaden för den Konungs minne, under htvars
jag rym imltjad jom er r>nga werkryg, ar urrora hanö
siola röreragauden ii! at upliftva en sönalle» Leäir,
ärerltälla ordning o cd si dga l ek oftrkerr myiilivärde
med pen warakrighet, ar de» af sednare händelser i en
annan wäst, el er utom 6 richen i komna vreda i PettpingcrvKeadek,
r> sdrmarr uphä wa höasiberorde Kopungs
S ormerk, som giort en Lp <jus i hanö Regering
och biss,ver det jämmäl ulj ivar nu reaerande Kopungs
rid, om Hans bemödande, at med Riksens Hög»
lofliga Sländers kraftiga biträde, afskaffa ben sednare
vredan al Riksgälds Lfteäft - Sedlarna, sami återställa
ordning och stadga i penningewäsendet, wi" er en allmänneligen
efterlängtad och för Rikets Välfärd högst
pöpivandig fullbordan.
Med detta lVIemoria! förbehalles at fä wanda mig
til de ö.r>ga Sländen. Norrköping de» rz. Maji 1802.
I^illjsnersnir.
Herr Derkmsäoa, jacobi Kljclss, upläste
söljaiide:
Urås de fnra R tnsLkive Riks - Siänden, utgöra
Hogioflige Rldderffapek och Adeln samt Hederwärda
Benide Scandet, emedan de tilsammans äga gil Riters
Jord , iillika med de man all roprolsnt-ttiyn medlesng
? -!-is5li.ri^t-r, naturligen, icke mera an et Ständ,
ehuru vest' Jordägare enligt war lycke!iza Regeringsform
äro ut, z:ne Äland fördom; hwilka de>före aldrig
kunna utaf förbliiidande eich ogliindade orsaker öswertngas
ak hafiva olika m e, eli n ulr allmäiik mål, ty när utsikylder
af Jorden urgoras, erlägga de lika och äro all»
lid de lättaste ar beskatta, lämt när kng påkommer Fäderneslandet,
är der mur dejsa ke1p-.A,os Stånden jvm
förswarek utgår lil Rikets hägn och bsikydd.
Den som magar sifwer för Fäderneslandet, dens
kärlek för detsamma bewljgd, mätte ingen wittja för»
Calcul oivei'
Le kicl. 540
^.nmärkningal-:
6o/»,„r/r» z. Dxitsger sk Discont . OÄruven en .^lillion i
Lilkver sr 1800.
Or/o 5. 6lj>tsger genom Lu6kcris>tion emot Domwerlka
Ksntor, m. m. Ln Itlillion i Hillver ar 1801.
Lo/»r//«r« I. ^an^uens Discont-vink inrlisges uti Heälar
^!« kock!:, 7 sien; men sr 1808 limmas st tor c!en koy>a
Hillver, ocii rieriöre ökar loella konäcn uti Lolum.ren
5; irkvenkom 8e>!eikocken sr 1808 mert pskvllänlie »ren
uti Loiumnen 9.
Do/?o,/»r>r 5. ^r >8>5 skgsr reells Donrisn 40. prvLent ak
^ommcriks Dånet, st utketsiss eili Hillver.
Lo/rr//r/rr» Z. ^r 1816 sterbelslas liela Dommerlks KZnet
en trillion i Liilver.
Lo/ttMre» Z. ^r 1808 uxkörer cien korka Discant-OLlroyen,
ris riets Lilkver-intältninK betalas nieä D;el. 1,000,000
Den riva OÄroyen intäkter — — 620,000
I.
j^eel i^on6 ocki känco
rt. s. 6.
7-
00
O
Reells Donrien minäkkrr
400,002 8;ci.
Do/»r«,rrrr 12, Dsnr^uen ökar ärligen Heäclkncken meri utbetslninjr
2 irroDent ps 5 IViillioner Obligation r, gör
100,000 Dik"lsler, n.en inärager urlixen en l,ka Luwnia
pa «ie garni» DsKigbets-Dsncn, bvarköre ris lörtvinna
emot bvaiannan utur Lslculen.
6o/tt»rne?r 9. Dörel te - D»pit»Iet kzres meä körkgtigt nt^ikvanrls
ak nya Dakigbets - l, sn sr 1810, ock om Disconten
emottager Ian xt» oäetermincraci tiri s 2 proDent
tamt ä 5 pri.Lei.t s>» cletermineraä tiä, allt ekler Helins
til Leclciko.ckkns körbuilsnäe; liv»,igenom kela
Discontens utgikvanäe l-sn icke kunna cslculeras liäläk
ris liro temporaira , samt uti Leälar äte/Lil in uti Dan9»en,
ää rie realisera lig tjelsva til Oapitaler; men klen
»uriel i vinklen, tom tilkommer privat» män, utgår väl,
clock utan »r kar observera».
Do/tt,-rnrr»e 5 or/i 9. Dlvgruti lianenens tzamls sörkällan,le
icke uti körlla äret utsattes, bärrörer utås ,'kunnigliet
rlerom, men enligt banco - Dtlkottens tnrtskringar seäan
ur I77Y lil Diktens i-tänäer, ar man ökvertvgaä ,
riet nuvaranlte llank^uens reella konä kän mLtl täkerl et
ätven zikv» cienna Deslitativn kyrk».
Diksäslcr.
4
^ » x
2.
or 2.
os
-U
rn
Diksäalcr.
Ö
r: 3
2
US
^ 5
- O
3
D:ä. Dsnco.
ärr
tslcn.
'600,000
1,600,000
1800
90,000
600,002
5 220,020
1801
90,000
600,000
5,800,000
1802
90,000
600,000
4,420,000
1805
90,000
600,000
5,000,000
18:4
90,000
600,000
5,600,000
1805
90,000
600,000
6,200,020
1806
90,000
600,000
6,800,020
1827
100,00 0
500,000
7,020,002
1828
100,000
5VL>,O0O
7,600 000
1829
100,000
5O.D,OOO
8,200,000
1812
100,000
500,000
8,820,0:0
i8l-
t00,000
500,000
9,400,000
-8-2
100,000
500,000
10,000,202
18 ! 5
100,000
500,000
10,620,000
1814
100,000
500,000
10,800,000
1815
100,000
500,000
10,400.02:
1816
^äre
mek kvilka,
ssmmsnlsggc!
, til Ilsnk^i ens
laklil
ärligen lielsr
:s Uti llanr^u
en, livilket Acr
c ri N)'
^ ^
0 ^ 7
.0. - öL -^
O
O-9
s ru N!
^ 7- Z -
O ^ ^ 57
os
v: ^
"
Q- cs ^ ^
.. ^ o-
» ^ ^ L
.0 ^ 2, ^
2- " ä''
^ 0 >Z
^ -n, s» :
D:rl. 7'rnc.
D:cl. Dancn
DvrDiti. llsn.co.
75
502,000
2,000,020
77
500,000
1,000,200
79
500,0:0
1,020,000
8l
502,002
1,200,000
500,000
1,000,200
85
,
522,000
I >000,000 <
87
1,005,056
sOO-OOO
HOOzOOO
sOO.OOO
500,000
o
v O
77 -7)
O
Diksrialcr.
-i. 2?-s 2
c/, 0 ^
lU ^ 0
" s 0 L. 2 ^
?
00 2 ^ ^ ^
- rr;-o
2
s-, » 2
2 3
gr, ^ O rr
rv
2
20,000
40,000
60,000
80,000
100,000,
120,000
120,000
120,000
120,000
120,000
120,000
140.000
160.000
180.000
2.410.000
z,800,000
5.170.000
6.520.000
7,850,000
y, 160,000
9>97Z'v;6
9,y6;,o56
§,9^,056
c>,9iz,055
9'79Z,o56
10.275.056
10.755.056
11.175.056
11.595.056
i',695,056
Ivlk§§ä!68
,0.
- 8eä!ru- ocli OdUZZkionc!-.
ii. 12.
8ummi
iz-
.
j
sO ^
- - 2 L -
77 ^ L, D» ^
F v, -t ^> §.
" t-
-^2 --v
^ ^ ^ ^ -  Ö k- ^ nr
^ 0 :
? ? " ' 3
1
D.cl. Diks§. Leälar.
L 0, §
7.
2- - n
L° ^ -7
^ L2.
D.-cl. Diksg. Leälar.
^ ^ ^ o' ^
^ — 0 ? ^
^ 2S ^
"» Jv
r, . »—
5. 2 0
2^ 0 ^
— >7) ^
"»2 ^ -^7
2. 2, 2^ —
^ ^ ^ ^ 0 1^°
--.6 ol ^ ö
' a " -
D:ä. Okligst.
7 ^ ? L.
O»
* ^.7^ 00 ^ ^
L. " > vv "
... 2 co L v!i
0 I
n «0 » 0 k,
-- 6 l; ?
Dikräaler cliverte
—
—
lo,ooo,o2>2
—
—
5,000,000
15,000,000
—
—
2,666,665
52
—
7'5;Z'Z55
l6
—
4,500,000
14,245,555
,6
—
1,298,701
,4
4
6,054,652
I
8
4,000,200
i5.8Z4'6Z2
1
8
1.265,855
: 1
;
4,768,796
2?
5
5,502,002
IZ'4Z8,796
28
5
1.254.567
45
7
, 554.228
lo
10
z,000,000
15,054,228
30
10
1,204,819
i)
Z
! 2.5:9,429
l?
7
2,5:0,000
12.679-429
-7
7
1,176,47:
28
- 2
1452.958
Z'
5
2,000,002
12.512,958
37
5
1.152,958
Z7
5
— ' E — -
—
—
2,020,000
' 1.973.056
—
—
>
2,000,000
11,955,056
.
2,200,000
11,955,056
2,000,000
11,915,056
2,000,000
ii.793.056
1,522,000
11,773.056
1,0/0,000
11,733.056
522,000
11,675,056
uti Diket, utan at vi-isre gifva Danrzuer, Hiitver. tillkotter,
Vik Kulet sk l8ol 6Vn.'ro - 6^///rr,r unriervigt en>vt /kt^ru-i/k/i-^'kt/rrr
Dito
4,925,555 Dikrrlaler
2,254,652
1802 vito — Dito
1805 l):o 401,204 D:<l. ötvcrvigt emot k:v
1804 D:o 2585,772 D:o l);o
1805 O:o 5,520,591 0:o v:o
1806 v:o 8,007,062 D:o Dm
1807 Inga utelö^ankls Dikszalkls - 8scllLr, utan enäali 2 billioner i ObliZstio^sr ikrsn sr 18067
54r
dunkla med en sadan tanka, det den skulle wilsta un,
danvraga sig at oeltaga uti en grundläggning nl Rikets
hjelp, ined Myntets stadgande ifrån et »vacklande til et
recil mynt.
Uck samma allmänna nit til Landets räddning som
uti huf.oud!aken al!,jd warit och dlifwer radande hoS
Höalofli»' Riddirstaper ocd Zldeln, deltager jag äfiven
nied (a »mcken warme som någon, ehuru uti sätter ar
wnma ändamälet, med mindst känbara förlust, jag ödmukast
beder ta öswerlemna mina tankar lii Höglostige
Rlddrrffaoets ock Ade-ns hogtuplysta pröfning.
Uppå nadiast aitwen anmaning wid Riksmötets
öpnande, har jag NI, »astar nnna tankar wid det af
Hernima Utsk-net ost 'örelagda prichfis ofelbara nytta
ock endaste >amt basta ukwag lil den allmänt kända
»padang a!-j«lpande, hwarwid HoS mig först fötrkvm»
mer, ar upl''a den »agan, hvilkendera är nyttigare
fe- La -det <>c genom st ra upeffemgar, som nästan öfwer
a »orniagan, niedelst, ar inom ig manader samla
sa mn-^ec Sstfper om bthöfs, at pä e» gäng reslilerz
R ksgaldg sedlarna? u der hwilken re»l>s»!iunL-kid,
sa!i>k afwen lanae derefter, aila waror behålla sit nu»
merai z wirde, uran at nedsätta det i bredd med myn,
tets förbatllinq, ock hwilken npersnon jag sökeser blif,
wa inom en korrt rid nalia sommar rFor. Manns en
korrt t>d harri!, icke skadar kapare, samc lemnar säljare
emo-swarande obillig »v-»ce? Den andra fragan angar
en kestisanon under längre tidö utdrägt, som anses osäker
genom twanne mynrs gångbarhet pä en gaa g, dä det
sämre mynter sägs drnrva dec bättre ur rörelsen. Wid sadan
o^Lrarian fä likwäl alla waror tilrackelig tid, at Uti naturlig
ordning sälta sina wärdén jämnlikk myntets förbättring.
Om wi åge ökwerwigt uti RikrtS handel med Utlänningen,
händer icke Lpecis myntets utwandring utan
återkomst, ty dä betale wi wära utlandffa waror med
vmvki vch fä uki Silfwer indraga öfiverssolltt ettele
54»
ock fä wi Utrikes fordringar ströende emot ränta som ökar
tvär n tionalwälmaga; men uri en ställning twärism,
dä utwandrar ärligen Luscia mynter « den män mac
rm^orr icke hinner ar nied waron af-lionisterss. Detta
Händer, bade wid cn hastig och cn luccssstvs ^saliisrion,
der bada förrättas genom tilräckelig reel sonö,
hwtlken lemnar säkerhet, at genast för rexreseniariva
Sedeln, fä dest lp-ois wärde.
Alla kezlisglionsrs waraktighet härflyker sälkdes
eitdast strän jämnrvlgt eller öfwer hglzncr uri umikcK
handeln, da man icke har egna Sllfwcrgruswor lil fyllnad.
8«! ^nens säkerhet uti ke-ililatmnem» bestånd,
under en god styrelse, flyter således ifrån samma källa,
samt uck allmänna strändernas lämna gang; men som
dock, genom fi ra mitzwäxiär eller krig, hwilka olycksa»
kiga och förstorande Landeplägoc Gud nådeligen ifrän
Fäderneolanket aswände, kunna oförutsett inträffande,
giswa Riket den wadeligaste ställning, sedan alla rilgangar
äro tömda; hwarföre jag stuieligen waqak ek kro»
jestl: lil ke,Iisgri„li, sedan jag ödmjukast anfört mina
Rell xi-,ner, rörande Högloflig» Hemliga Ulffokttt» ost
förelagda Plan.
Första punkten syneS för wig öfwerga war förmåga,
at uppå söreskrifna tid och satt tilffjuta 4^ million
Riksdaler uti Silfwer utefwer hwad ökade arliga
urskylder medtaga, dä desta 4^ millian lära wara calculerzäe
at upragas ester af ali förmögenhet bade l
löst och fast, samt af löner, dock de endast undantagn»
sam icke äga öfwer so RikrdalerS wärde.
En sadan Bewillning riktigt utgänqen, skulle ju
antingen lemna cn upiySning om hela Rikets förmögenhet
kil endast 225 millioner Lspir»! - wärde, som bste
en swag tafla för utlänningar at ffada, eller mäste
samman af et sammanffoc», pa sadana grunder upragtr,
lemna et wida öfwerflödigare Silfwer Lspirrl än de päi
räknade 4r millrynsr Riksöaier; och hwarwid Fastig
S4A
httSägare blifwa nu som alltid, säkrast och lättast at
kunna mod precision beskatta, äfwen witz en möielig
brist uti kolti!» summans indriswande, hwaremoi 6-pi'Llistor
sinna nog utwägar at dölja sina cspiisler, Utan
at afgiften staduar pä dem; ehuru man mä »'tänka me.
del deremot, sa pahirtas dock aldrig mer än förr någon
ukwag at beskatta dem uti jämnlikhet med Jordägare,
Den mycket Gäldstnldiqe äler, förpligkad at upgiiwa sin
stat, efterhalles a t Lrecluorri, esebsrsr derföre sit lilständ,
ly mennlstan läl icke allmänt förakt, men csäsrsr
bonis »agra är derefter, genom en sadan sjelf äta»
gen förlust, d'l han eljest med industris och lyckelig styrelse
utom allmän kttndbarhct om sit tilstand, försigtigt
kunnat afböja. Desimom werkar hwarje Lapsia! mindsk.
»ring en motsvarande ärlig förlust uri paräknad Lspiral.
pfkonrst.
6526110020 inwecklaS äfwen uti prscsffsr med Os,
lrirnrer, om icke de sednare maga sig godwilligt lang
Ospirals-afdragct, eller ock forceras akcrbekalningen med
sina stadeliga sölcher. Denna supposition wäntar man
dock sällan inträffa, msn da sadanc hander, blifwer dock
den fattigaste alltid uti förlusten.
Wid andra punkten, fa wäl Riksdaler Lourank»
Sedlarna uti Kronans upbörd anwändas til af Utstylderna
ester utsatt mindstadt warde; men man och MM
emellan är fruktanswärdt at de sa mindre »värde än
Riksgälds. Sedlarna »u äga, ly de fä wisierligen ek gglo
til förlust öfwer det fastställdka, som swavar emot inlöS»jngskidens
assta ch , säledeS lära de blifwa hwilande e.
mellan utstyldernas betalningstider, da de färmodeliaen
ligga hos ds Ambersmän som fact dem uti aflöning.
Om min beskrifning är grundad, lära de icke gerna sökas
friwi-lligt; och hwarest stgdne wi med dem uri sädaft
händel se ?
Högloft. Hemliga Utskotta billlgar uts betänkandet
och lemnar ractwisa, til et för Riksgalds-Seckarna bli',
wande Mlndskadc warde til >6 rrv kiva krec,'edels p" e^s»;
uppå samma grund kunde det ock nediä'tas til nu sör
tiden warande mindstadt wärde emot 8 >> c^-specie > som
är procent elit,- per meclium 2; puecnl, hwllket
än iner skulle förebygga de» fattigas barwid bl> wande
förlust w>d dageliqa behofwet, länne Samlarens tilläte,
liga lpecularion pä winning dermed, samt göra realisationen
med största billighet 8 och en tredjedels procent
lättare, med cc deremot swaraude mindne silfwer-cilstott.
Desta conliäerarioner hafwa föranlakit mlg at l
största hast och ofullkomligt upställa följande reslisg-ion»
projeÄ, som jamte ofwananförda underställes Högloft.
Ridderstapers och 2kdelns uplysta prösting, om något
deraf duger at omvända.
Matte någon lyckligt upftnna et mera tjenligt och
nyttigt pros Li, til detta ändamål, sa wistt som ek sa.
dant af Högloft. Ridderskapet och Apeln underdanigst
warder Hans Kongl. Ma,:ts pröfning underställdt, äfIven
som säkert belönas med Hans Machs nndigsta wäl.
behag, dä dor befordrar Dest Höga och Nådiga önskan.
^SLlitsr!ons-krojser.
Uppå enahanda goda achgler som Höglofl. Hemligs
Utskottet förelagt sig, will fag äfven upgöra mit proses,
för at dermed lemna Stats- och Riksgälds > Werten en
inkomst uti mynt i stället för uti Lreäir-Sedlar, äfwen
At noga påse det Medborgares upofsting bertil, ma
blifwa dragelia, genom ea med Lmc^u-ns säkerhet förenad
medwerkan, em dan 6.,, <^nsr» ensamt bör utföra
denna pla ' och med el öfwer billigheten icke propnne»
rsäc för högt afdrag wid Riksgälds. Sedlarnas inlösen
med
545
med vrnco til 25 procent ar igor och 1807, at dö
fidsta Rikögälds-Sedlarna inlösas med iz prncenks afdrag,
hwarigenom Lipiralisten wid narwarande ^gio,
icke matte finna »agen calcul deruti, at upläqga Riksgälds
cspiralcr utur rörelsen, för at derpå winna obilligt
omkring 10 och en tredjedels procénr om et är wid
realis-nions-tiden, hw>lket genom förorsakad penningebrist
skulle förstöra alla näringar.
At lata KeLlisrrion ga ^ro^reilivk, dock stynde
san,
t.
Detta allt beror dock uppå at Riksens Högloft.
Stander finna u-wägar lör anskaffande af följande rit»
gängar, dä realisziion blifwer ofelbart äfmen sä möjlig
svin lätt at »verkställa.
1:0 At Sweriges konfus fät harri! nyttja sin 0-  kända konä, jämte följande inkomster.
2:0 At Lsngusn ensam ^ar rättighet at lemna vikcour-Län,
med undantag af lVlaoulsQur- och Ierneonroirens
Förlagslan, uppå samma -vilkor som Hemliga
Utskottet förcstagit, medelst kr-vs-gs insättning uti
Lunonen af en million Riksdaler i Silfwer, som ?a
deltaga til e» ttiedjedel mas --v-mcen, hmilken OLkro^
bör ester sju ar förnyas eller ombytas til större förman
för Lsn^uLn.
Z.o At om Swenska Pommern med andra k>ri.
väta fä upraga en lublcripkion cil en million R»ksda.
ler uti Silfwer, at innan reslik-uion begnnnes insätta
uti Riksens Ständers 6rnqus är -kai emot följande
sörmoner: al fielfwa fa upbara den statk som Pommern
gifwer, tile Lmgusn om is ar kan återbetala L-^ita.
iec, jämte zo a 42 xrocsms förhöjning til ränte-crsattning.
69
546
At L^nczuen ester behofwek anwander hela
sin Oiicanr-winst arki gen rst inköp af Sil siver, eiler eck
lil Sedelstockens mindffnjng indragrr S-dlc-rna.
5:0 Dek, Riksgälds - Lönn irsr får einor belalliing
uti sedl r notlja Slöra Sjötulls'-medlen, or derföre
köpa silfwer för mariania och insirka un ii, nu n
6O2,OcO Riksdaler älllgrn lil ^n-or-ilioino-n^-ä,
lkräu ar 1802 lil och med >80?, Men sedan arliaen
endast ;oo.2cO Riksdaler allt U!i silfwer, lil och med
ar t8ib, hwa rester der icke mera b-wöswes örn arswaxren
bl! wrr gynnande och utländska H årdelen sor ost
skär cil sörman.
6:0 Til ä» widare bjesp kunde s?>,gnsn fa ^
xroLent i silfwer för behållningen af Bouolccknm,ssummor,
jämte flera sadana små Silfwer inkomster;
som dock icke uti L-Iculen äro päräknade. Hw.,remok
dtt alagges stsncjurn, ak
1:0 8ucce,-.stvt inlösa al^i Riksgälds-Sedlar til
ZO !^Il!>i"ner Riksdal-r, hwariiied begyni'es >80l tor
2 IVlillioner stancu Riksdaler, ester 2; pr->Lanl>> mindfkadt
afdrag pa Riksgälds SedkFlnia, fem sedan fortsattes
ärligen för En lVlillion Riksdaler k mea ester L
^roLerns ännu mera mindskadk astnag dwaste ar, fa
at ar 1827 bljlwa de si osta Riksgälds-Sedlarna inlösta
esker iz proL-nts afdrag,
2:0 Languen inlöser dock inga andra än de Sedlar
som Riksgäldö-L nioirer erkänner för sina Sedlar.
Zt0 Ställas de restersnäe 5 Millionsr Riksdalev
uti Riksgä-db-Sedlar urr större Oaliguiluner, som as
L-mgusn »ecsj)!srs8 ar ga med 2 pr- Lsnre ränka r
Zk neu, och al flureligen inlösaS är , 81; ester stillt
Riksdalerna med 6 -ne->: och ar ro pi navnr af hwarje
Sedel får enligt cslculsn belär.as ulf k - tjuen emos 4
procenrz rälila ärligen, nl och med izo6, da belåningen
hwilar til iZ^r, da den ater wiötager och fortfar
547
tis iFis, dä alla Lesia Oblixgstonsr äro och bllfwa mcd
fullt stanLo inlösta.
Adr öfrigt döra Lesia Od!i^->ric>r>er wiiligare och
läktare cmocc.igaS kil obe andr wa-n e , oni wiv de samma
lu-aste-» la -mmas som Högloft. H-mliga U-storret Obil^uinj.
ern, lörestrifivit, samr äkergiswa de äk Lsn^uen,
d-si 4 jZioca-u s a-liga belani>-gs ii-lLrcsten lil mrndst»
ning -a» Sedelstocken.
Allr delia winner ut! skondsamhet och säkerhet, om
R'ks >a döL «r sär den prozeÄarräs tllokta BrwillNnigs
Sul-mi i». jämre <n, rorde hända möjeiig eftergift
r,li ar a.-a -2 runn or Gul d, som af Bewtllningen gårr kil
L än,-Li-er, enar alla Urskistdema esrer ar rFoi
iu na g swäs uil k-inco-my-ir.
Hirigeuom förekommcs ail «yiv'win» äfwen som
aila ode, agUaherer ulås egendoms upg-ft^ och ajberalnjug
ti! silftver-t> nö.
Ak om sju är ombyta Oilonnr nZn ovsn är förr
nämndr, samt för ar se om Bewillningen ar jämnr körs
de-t, om den bör vias elier mmdst'as magar jag för mitt
del ödmmkast rilstyrka, det den warder bestäm-d urpä jju
är, hmili-ec ödmiuies-gen aswen unde-ställee Högloft. Aid-»
derskapet och Ahclu.
Uplastes följande af Herr ibZsmmsrderZA
Orri, jngizna
Odinjuk a ste MsmorisI,
Det första bruk man af Rlksgaldk-Omoirsts Orsstlk-fediar
gjorde, war uphandlingar a- förnödenheter ti!
17^9 ars Käiktog, samt ^rmä-n» aflouande, och Lett
Sedelmasia, som »alund» bringades i oiylopp, kont antingen
genast elier efrcr någon omgång i ^efweranterS äg»,
hwrlke erhöllo, som allmänt kandr ar, er wida större
fnmmestal för sina LLieAsr, än vexas erkänds warse
548
i Lanes-lpscls. Med samma förhållande utströmmade
Riksgälds-Sedlarna lil alla Näringsgrenar, och dä de
igenom räntans indragning förändrade sin egenskap af
förskrifning, til löpande mynt, det Domstolarna e, kun.
de aläggu enskstlda fordringsägare emottaga i ersättning
för Läno», upkom naturligt,oiö genast en skillnad, som i
den män myckenheten af Lreäik-sedlarna jagade kancnMYnket
ur rörelsen, tycktes i allmänna Opinionen stadga
sig isian 8 lil 12 procent, hwarwid der uran betydliga
förändring,r söiblcf til ar 1797, och man finner denna
skillnad iakttagen mid de siesta köp och afhandljngar inrit
samma tid.
H var och en kanner den werkau ek öfwer ali höf.
wa upstiget sgiu hast pä egendomars ivärde och waru»
priserna under de cre sidst förflutna arén.
Detta allt bewisar, ot warumängd af en Lasso
Riksdalers warde, aldrig blifwit utbytt emot en Riks.
göldssedel pa lika summa.
Enligt calculsr, uprättade wid Riksdagen i Gefle,
borde wid izoi ars flut, alla Utrednings - Oommiifio.
nen; Oblixgtioner wara inlösta, och man förmodade ct
ar I8O2, da calculsrna sig flaka, en summa af z67002
Rtdaler pä Lreäir - Sedelstocken skulle kunna amortilkerss.
Det ar således pa denna, til Riksgälds Sedlarnas
successiv, godtgörande upgjorda plan, som deras Innehafware
endast kunna grunda sina anspråk i detta af,
seende.
Wid sädant förhållande, och da nu wista personers
wal uträknade werfsamhet bringai Oreciir Sedlarna j er
mistkroende, som g,fwer de mest bekymrande utsigker, om
ej snar hjelp Mortimer, synes högsta billigheten mehgifwa,
ak Riksens Högloft. Ständer, wid den patänkta
inwäxlingen af Oreclir - Sedlarna, emot redbart mynt,
förbehåller sig en mellangift, som knappast upstiger rU
?4I
tredjedelen af hwad ^gioreuren under den sidst förflutna
kidepunkt, aftwiugac, bäve Rikggälds-Wsrket och enskUl»
da Personer; ty om Lreälr Sedlarnas gängbara warde
endast beror af öfwerenekommelse, sa lärer af samma
stucsatts sölja, at deras nu kilernade utbyte emot L^uco,
öswen blifwer af denna egenskap, da wid utgifwandct,
ingen wist lid t>! inlösen blifwit bestämd, och ej ens de»
stund för handen, da med deras tucceslivs ^mnrtistsmenr,
bör>an ske borde. — Er annat förhållande skulle
ytterligare öka de bördor, som wid re->!iHrion bststva oskriljaktiga,
endast för al kchredsstalla de personers winningslystn
d, som igenom Lmco myntets in- och utwäx.
ling, medwerkar til ScalenS iräkave trångmål, och sannolikt
inom korrt tid, derwid föidubblat sina Lennler;
som nnligen lii mer än 60 procent ursald, Lmcamynt
och således med tung hand tryckt det Allmänna,
bade wid Riksqälds.WerketS förefallna behofwer och igenom
sgiotsrintzens inflyming pa Handeln och Näringarna.
För enikillda persoirerö afhandlingar, träffade innan
1797 ärs ucganq, ware sig om köp eller ian, lärer ej
blnwa annan måttstock, än Oeäu - Sedlarnas gängbara
wärde da »adana blifwit asstutna, hwaraf följer, ar intet
lidande dem tilsogas kan. Ägare af sä beskaffade
fruktbara C,piller, h.ffwa sa mycket mindre anledning
at anse sig förlorande, som deras contant-, förmögenhet,
för fa mannder sedan, wid dä warande högt upstegrade
agio, agde er lågt nedsatt summe-lal, wid jämnsörelse
med Lanco och en afkastning eller ränta lika odryg för
dageliga behofwet. De i rörelsen warande Lreäir-Sedlar
förlora ej eller igenom utbyte emot Lanea, med
det nu föreslagna märreljga s^o, emedan warupriserna
skola, enligt sakeus natur, i betydligare man falla, dä
betalningen siker i redbart mynt. Lika ogrundad syneS
mig farhagan för bristande Rörelse - L'pirål, ty om de
Summor af Lsnoo» och Riksgälds-mynt, som hittilL
552
bliswik endast anwända wid agiskerinZsn, esler a^ andra
orsaker warit ur allnänna rörelsen, men nu förmodas
komma i omlopp, icke upsylla hwatz K alison m n
,ujndi?ac af Scvelmatzan, sa stmres ju ukmägar lii
denna olägenhets ashjelpande, som tilstyiida Skaren
örman.
Efter min ' mening finnes ingen sann 06) fn'-komligt
werkande resistälian, än den, som grundlagars e^-  nom sammanskortcr, endast ställda under deras för- a! s
ning, ssm fä fig wsrkftällkgheren af drnsaunna mdragen.
Defia sammanfforter böra bichqr biiswa i sorhällande
ril hwar och ens sörmögs.ihcc, da Le, rarin.st
fördelia, saker: skola will-gt utgå.
Zf oftvan uprspade- skäl rrlayrker jag således bi all
til de: H 'giofliga Hemliga U.skortelS Beräntanre > r.fia
äiune'!. med tillägg, af hwad jag hast Len äran anföra,
rörande enststida personers afhandlingar.
Jag är förwifiad, at hrvarjs god Medborgare med
nöje upoffrar hivod Vek allmänna btista krafwer och anser
som pligt -ar'läkta de omiorger, som et oredigt Pers
njriaewerk kilstynt-ar en Konung, somamötl Riksens Sander,
med esk röms af egen först keist, dä FäNrnesiaudets
förlägenhet derkii ussmanar, och som med iakttagän.
Le af wänlig sparfamhei, anwisar Swen fika Man den
wäg, stm endast kas, leda lii sjelfbestånd och borgerlig
lycksalighet. Norrköping den 26. Maji i8oo.
L. läsmmsrbsrg.
Uplästes ek af Herr Luren stam, Olok, inlemnade
I)iÄ->MLn, sä lydande:
Med all möjeliq upmärklamhet, har jag samlat och
genomläst, de här upqifna ?-ch Lior ril återställande af
reda och säkerhet i Riket» Peuningewerk. Jag har funpit
mig mest benägen at fästa mlg wid dem, som lofMar
hstlp, MAi enMöt kmmmg; mm dä fgg lstwäl
icke kunnat i fean min öftvertygelse utestänga den sanniaacil,
ot/N l ec b ie intet, har jac- bil smil hastigt äterför'
v! der st m trygghet och medborgerlighel str-st-ifwer,
ar den torn will er go.dr ändamål, mäste ock ivid
te,
g i III olen dtrckl.
Med denna wiksta och denna öfwertygelse, hrr jag
kl suunll någor banre krojeÄ i de»»a delen wara at
w i! a pa, än dzc som Hemliga Utjkltec up.ifwit;
hivlikei lindrist i utförande, rämvist i anseende »il neta
l>.stigen, och foradc pä sa sakra grunder, at dcsz obestånd
icke är ',c befara, ,ag allisa för min del amager
och cck alla delar det bifaller.
Herr 8ljsrirelä, Lsmusl k.rrs5oa, upläste
följande
Aldraödmjukaste Memorial.
Dä Hang Kongl. Mos:t war Allernädigste Konung
och H.-rre, sammankallat Riksens Högloflig» Ständer ril
dcttu Rtkömötc, för at med dem rådpläga och öfwerlägga
uti hwarlehanda angelägna mål, och ibland vestg
förekonimer i synnerhet RcketS Penningewerks »Hjelpande
, samt jämnkistng uti olikheten as förra widtagna
beskattningar; torde det nadigst wara tillätet för hivar
vä) en Medlem i Samhället, at inkomma med stna underdåniga,
för Konung och Fädernevland nitälskande
Förslag.
Wi äge en .Konung, som uti a'lk wisar Sina undersåtare,
at han i allan märto söker bestäm ja deras
wädrefnad och deras allmänna och enststldta wäl, som
Med huöhäli»mrg 'och sparsamhet. förrgår dem , med sä
listande er mpe!, 'ör at deraf- taga underdäniga efterdöme»;
som skndoa- sch bibeha-er dem wld deras urs
gu nla Fri- och RM-ghercr; sank tildelar hwarje man,
sä högre, som ii gare rätt och ratrwisa. En bättre
penna än min, stulle w-str mera urbreda fig, ril bettÄ
552
Hans Kongl. Majits af alla Sina trögna undersåtare
crhällna och erhållande wördnadssulla Lo-effer; men svin
detta i synnerhet icke är der stora ämne, hwarsore jag
denna gången wagar här skrifteligen uttrycka mina rån.
kar; sa får jag allenast i foirrrhet säga, at stora Regenter
uii Swea och Götha Land, pa sadant sätt alltid upreste
och upresa de största Tyroner uri sina undcrsätares
hjerran; samt befästat dem för samtida och efterkommande.
Riksens Ständer heckwa in, som Grundrcglor för
sin beffatrning wid denna Riksdag för sig och sina hsmmgwarande
Medbroder ansett med billighet och rättwisa
öswerensstämmande, at skona Tiggaren j sina starswor,
Usiingen i sin koja, Daglönaren, som mäste lil sin föda
och linderhall förtjena sil bröd och den sa orättwist
öfwer rätta proportionen betungade Penningelöntagarett
och i synnerhet dem dera» som mäste lefwa pa stengatan;
andra källor böra derster uplätas at fnlla denna
brist, som besia säeskilida Clasier af memnskor skonade
och lindrade, böra genom sina adror och rilgangar kunna
upfnlla.
Medlem af detta första Riks - Ständ , wagar jag
försäkra, at wi ännu äge inom tvärr Land rilrackeliga
och öfwerflödiqa tillgångar, at gtdorda osi ester hand
och wid förfalloriderna, all utländsk gäld, vin wi med
enighet och samdrägt, isian den första Medborgaren kil
dea ringaste, aflägga allt utländskt svin inländskt vfwerflöd,
med någon sjelfförsakelse hos dem, som sadan t
ällska, och hivars ögon, smak och kansta, icke skulle
kunna wara tillfredsställda , utan at atn>uca och kuuna sa
bruka det. Aflagges allt öfiverflöd, sa wid bords kervsrsnä-,
som anrättningar as mer an öfwerflödig mat
och drick; kläde wi osi m d wära egna och inhemska tillverkningar,
uphjekpes Landtbruket med mera, sa skall det
icke fela, ac wi med wara Förfäders brukade tarflighet,
skola l er: framlid st ost lyckil,'aen dragne, vmr en be.
rungande Riks-skuld. Mell urom detza Hnstvud- grunder,
som fordra FL wstiLfikgare utrchande, sä giswes ännu
smärn Ädror, ak Wpa 't ^ch Ln L.briste».
Delta ar. i synnerhet dst Fö-.slag? 5m iaq r<r mig aldraförst
urrder samtal ha siva rikkän„ogft'»xäl, samt pä hög
Befallning uu här skri^rsligen författar.
Wi kamisr.llmäne, - c e-, gammal afgift af rn fjerVedels
proO«m til l-nH A-.L-'-r- ^ afiöniag utaf bchaTna
ln"«o:sr'L - Summan,' sedan all «vei!>rlig Gäls och
Sktild afd-agckr b--:.?:as och ber häda refter af alla Arf»
skiften, utaf all-, SrärrdenS Medlunmars Boupteckningar,
betala»; d är donna Lag jsg icke önskar ar. ar,
an han. utan afseende pä hivad stand som haldft,
aga bcstanb, utan ock, den eller de som är a,
saint lära pä förr dpnligr färt upreckna och wärdera et
bo, större eller mindre, bör sch bSra bcläggas m 4 en
BewiKnmg, as dssirtt.»m Ey x- oCsnr utaf Mn behållas
Summan, sel-au fHnik ali wk^erlig gäld
bstswkt osvragen, under edftig foepstkrelft/efter förr.y ivan.
lU-ereu underffrifw-t; der ej nLqor med »vett och lillja
blifsrrr utur Bettp.-'ckiiing°rd mechö-^dr Mer mestu- r. sami
sr 8t-!M eller Riker erhållit dsnna afgiit, riqtift b«F
räknad och herald. Den rchr de, loin a, rea små
FörfLders Jord eller E katter, stin d. nu d swet; och mö.
da samc idoghsc, är H.U-.VN1 be,psäm^ar, hivstkkk han er.
haller Nöstman ssänk och gafwa sfoem, ma dek icke är
billigt, ak han lil L ^ . hjelpande -ch u-an hane ?änb-rra
afs-ck- ad, upeffrar : ,» sa änga del, som En pnDrnr
as Hunc-radek p ' FLderneslandZrs Altare, ftr ar hjelpa
Ersten och §^-s-Wreket.
A: fun-ia med b gwämlrgher f.r hwar och en werkställa
denna Vewillnrngs^Argifr, stär lag aldraödmjurast
foresta: Dä nianda menriisker arg, pä längre och större,
ssstä-ch boende strän Ranrerierna, at denna insar,King
70
kunde fä ske hos Upbördsmannen i Orten', Krono-Fogden
pa Landel och i Städerna hos Stads-LaslLurern,,
emot deras tydeliga guiklsncer, at de för dek elfte det
uptccknade bock, emocragik den, nu Boupreckntngen upförda
och rigtigk beräknade Bewillnings-Afgiften, lil Sirens
eller Rikets understöd, af En pr> Lorn urås behallna
Summa mvemarii sä och fa stor, och uii penningar
bctalta, fa och sa mycket, samt al Upbördsmannen
behörigen luinern, med dag, manad och ärtal, enar han
samma medel emortagil; och för hwilket rouina, han icke
sar taga någon sort särskilld betalning, uran genast,,
enär penningarna honom afiemnas, det utan all inwändning
aflemna.
För alla dosta inkommande Arfs- och BouprecknlngsBewillnings
medel, skall sä wäl Krono-Fogden pä Landet,
som Upbördsmannen uii Städerna äligga, at föra
särskilld räkning med 8pec>6aaric>n uptagen, utaf det eller
det Siärbhuseks b>hallna Summa invenraiii, stor
- - -, och uri Lolumnen utfördt, huru mycket han,
Uti En prciLsmr Afgift emottagit, och som en Veriftcanon
för sig erdälla tillika en behörigen bewittnad afskrilt
af Bouptlcknmgen; hwarföre hädanefter lrenne sädana
Lxom^lar böra ätmindstone renskrisivas och förfärdigas,
uii hivarje Stärbhus; hwaraf et blifwer hos Domaren
der Arfskifte! inlemnas, et hos Krono . Fogden,
och sjeliwa Ortzincker, som endast blifwer med förr wänlig
Lbarra eliar,sraär, stadnac qwar uti Scärbhufet,
sedan det af Domaren i Sraden eller Örren och den
kriviligeraäs Domstolen, hmarunder ester förra Författningar
den Person lyder, som dödt eller ärfwes, samt
blifwit med Domarens påskrift, ar det är der inlemnade,
afmen behörigen förstedt; hwilket Oi>Zmal förwaras sedermera
utaf Arfwingen.
Inge» Domare skall lemna påskrift eller eniottaga
Boupt.ckningcn, förrän jamte ek fadanc Krono-FogdenS
eller Updördömannens OriZinal-^uirw , blifwit tillika med
Boupteckningen för- honom upwist, för den bekosta En proO,
ts afqifre»; hwarlöre ocksä Krono-Fogden och Up,
bördsmannen, bör unker slt namn satta: Krono Fogde
ukj der eller det Häradet af deteller deria»
ner: eller ock: Upbördsman ukj den Stad der den döde
borr och Egendomen som ärsiveS är belägen; men om
Le» döde hask chra Egendomar ä särchillda ställen, uptages
de dock uri en och samma Bouprcckning, samt wörderås
och beräknas afgffken, endast ä er ställe.
Och pa det, at den osed marte undwikas, ak Domare
hos sig ofra lara Parter 06) Sökande flera ganger,
til är och flera Mannder, som jag sjelf erfartt, anhålla
och ätcrsa sina Handlingar, sä chali det åligga Do,
mare», at innan han fran Tingsstad afreser, ärerlemna
alla deni han således emorragit och bör med kressnrarum,
utan Parrcnö begäran pätecknaS och utfärdas.
Domaren ware ock pligtig/ at föra et särchilldk
krorocvll öfwer alla inkomna , emorragna, upiviska Bo,
upteckningar, som har nedanföre chali nämnas, tillfället,
da det bör, upwifaS. Den som emot Lagarna finnes
hafwa undanvöljr något uri Boupteckningen, eller ock icke
inom i Lagen förcchriswen tid den ingifwn; straffas ef»
ter Lagarnas föreskrift. Fran plikt den dock undantagen,
som uti er widlöfrigk bo, gifwcr sina omständigheter och
hinder tilkänna, at icke inom i Lagen föresatt tid, med
Boupteckningen kunna inkomma, da han pä manligt sätt
söker Domaren och undfar ny tid sig förelagd.
Da det är en ostridig sanning, at flera ögon alltid
kunna se mer samt qrancha än nagra fa, wagar jag all»
draödmjukast foresta, det wid alla arliga Dsxerin^r»
bör för DzxsrinA5 männen, såsom Fnllmägtige af Trenne
Stand pä Landet af Krono Betjent», upwisas berörde
Förteckning och Rakning renchrifwen, pä de för förledna
aret, sedan förra laxöringen» hoS honom im
flurn» BoupkeckningS- och BeivillningS-medel til Slscene
och Riket-? hsxlp, trll'ka med alla de B honom inlttmia
Le
Bs'!ptcckni--gs I 'ii> umsn?; som 4frän Författningens
börj ni och Kundgörrlken derom, til honom inkommit och
afitmnskS; samt Aigger der »vederbörande IsxeriyFs.
män, enligr «» mening lvm bör- inflyra i l-Lxarin^z-.
manna Eden, o! noga ?i!se 06) beräkna, aL 8r»ia Werker
fatt venna §rr prvLenr-?-afgifterr nraf hundrad-t, uksf
alia upgifna och sörnMa, srdsn Färj! etninsen skedda
B.uipk ck ungar; BöranbsS r-lltka Domaren aflemna sch
vptvisa, sit förrnämnds sär skilldt» B^upteckrringS krmo-.
enil, öfwer de sf hoiwm emeetagna Boupttckningar, som
säm>»rordl Mil) Kr^iw-Fogden.? Z^». Räkning boo af
1">.x-u l-oZs-mar?nen noga Muskas, samt af dein jämts
Upbördsmanne-o underskrttivas och sedan afgä til Konungens
Btfailnkngshaf,vandr; Och för at -sinna mcrs
ordentejllghxt, sä bär deHa m?del insättas af Upbö-dsmaruum,
i Ränterisk fös rn särskiUj öpnad Räkning
at L-scZ- Werkets hjelp.
SMrmc» bär detta undergå granskning uti Larrdssamt
medlen insattas sch betala-? mi ds? allmänna
Riketö källs' elior förwarttigs°r«m, uti dm uti
R ket, allmänt gä-uds Myne - svrr, utan afsesndr pä
RtkSgaldS. eller L-mra; Sami al Lands - Cammrrrraren
knsäiides en §p riri och Hnfwud Räkning, ifrsn alla
L Laust wara»,de Härader? och upgifna prrssnerZ bttalra
Attskaps -BewLAniag; Böranäes besia des inkomman,
de ariiga Attskaps - och BewulaingS-medel, pa drt fatt
t>l,redöftal!as Allmän herm, at. Riksén? Ständers Futlmägrig?
kundgöra r T-dningarna, huru mycket ifrån hwarje
Län, Scad ;ch O.:, af ftidana -neSel lzifiutik.
Pa lika särk, ssm sm Redogörelftn pä Landet och
granskningen af dstza mede? redan sagdt är och wid l^xsr-inzsn
bör i -srduzag wara, önskades, at äfwen mä
förha!!-.:-s utt Smdrrna, men som tillika wid desa medels
upbärande af Stads - CsslLurrrna» sä ival i Städerna
Bo och Dö, bade sj Adel, fem af Prrstcr,
Utom Borgar-, som äro Stadsboer, torde Wara nödigt,
ar sä >v.:I Adelsman, som Prester och Borgares Fullmagrige,
äro witz der kilfäller ^sxori. Zs - männen stl
hjelp, för at iilst ock wirsorda rigkiga upbörde» och b«,
rLkncinder; hemstaZqndes jag tiliika, om icke dr Förteckningar
af döde persöner, som der Wördiga PrestsStänder,
hivar och en uri stn Socken, enlig! Förfatsuin»
garna as är it79Z bii^wit ar-besakta, a? n! Domaren
hworje ar, samt denna rid ingifva, aftvm kund^ Wara
Lil hands, för at L-Mtr!,liers och granska alls deras afgäng,
som kund? femma i fräga al förrätta Bsupkecknrng
etter, och huru wida de inM rättar tid, sedermera
blifwi? til Domaren ingiftsa
Det
Uttags »st vesta Förtccku-ngar mäste afwen wärk,
at om sadan? Adoline personer dö ur' Pastoratet,"
efter hnstlka BoupteSning kan "omma i sräga at hällas,
böre de afr?en, ä denna tis Domar;n af VMor gifna
Förteckning upsiras»
Denrsa afatzr skulle ryal kan hända icke nu anst?
berydelig, fäst;- ringa och omärklig, men, om den riktigt
lusty'er öfmex hela Riker, ta lstlfwer de; likwäl ärlsg§n
Tunn') Guld. Med stera Tunnsr Guld ökad inkomst
eller urue rörelsen dragen och sAedrS rnULeraä.
Riksgälds-Sedel, ka« mycket för ^insncsr-uL utrZtras;
jag häller devire före, at som alka msnstkliga författnisgas
äro csullfomliga, det kunde sörrfläs, försök af
Nyttan .ester skadap af detta sörstag, pä Sep är, räknadt
frän den lid eufsädan författ.ning skulle taga sin bö^--  jan; och om Riksgälds-Sedeln, under den tiden skulle,
dek jag icke önskar, blifva Riktts rc^rslenrarrvL mnnt,
Utan rZsliikrLä.. (ky jag, tillika Mkd asta Sivrnska Ur--  dsrsätare haf«a dcn upngkiga önska); os> förhopptiing,
at äga en Gud, en Konung och fä äfwsn, er mynt),
MSN jag wägar i det fallet, stm nu är, at Riksgäldsmymet
annu ar gr)ar vrLäl-ssraZr, förestå, ak alka desta'
Lil Riksgälds >L-.'?uvstst ststommmde Arsskaps - BewN»
558
nings medel, som böra i Tidningarna kundgöras; de
böra ock såsom aterkomna, utan lösen utur rörelsen förswinna
och upbrännas, da del allmänna siipper ak rcaIllers
denna, likasom lil skänks erhallna Summs.
En annan ader at hjelpa Skatswerket hasme wi äswen,
om >vi komma öfwer ens ak beivillja pa förr utsikt
tid af Sex ar, en Bcwillnings. afgift wid alla köv och
förpanrningar af Fastigheter, sa a Landet, som uti Sräderna,
som pä denna bestämda rid försäljas a E» praLenr
af den behallna Köpe Summan, sedan all a egen»
domen widhäftande 06) warande gäld, förut bllfwik afdrag
e II.
Denna afgift, kan pa lika satt som förut föreståget
är, insättas hos Upbördsmannen ukj Staden eller
Orten, med enahanda för-,skrift, at för dista medel, til
hwar och en lemna särskilldt chaine, och af UpbördSnrannen
föras särstkilld lpecihcoraä Rakning; hwilken
Rakning äfwen bör af HsrinZs-männen, pä enahanda
sätt oeb oreffrifna wilkor granffaö och reviäsrss;
och ware Domaren pligtig ak lemna l^xerings-männen
del, as sina hwarje ar hallna Upbörds, och JiuecknkngSkrarocnller,
at jämnsöras med den afdrift som af Intecknings
kronicallerng, hos Upbördsmannen, för den,
försälda Egendomen widhäftande gäld, som bör aforagas,
tillika med en viäimersä, o-cbsrreiaä afskrift
utaf steifwa köpebrefwet: kommande denna En pre-Onts
afgift utaf behallna Köpe-Summan, pä lika föreskrjfna
sätt, at föras särskilld Special-räkning, för af UpbördSNiannen
och uti allt, lil Statens ock» Rikets hjelp stnsättas,
granskaS och anwändaö; obetaget för hwart ssch en
Köpare och Säljare, at öfverenskomma, hwilken af
dem, denna ringa augist af behallna Köpe-Summan skall
hesta, sedan den a Egendomen inkecknade gäiden blifwit
afdragen, och hwilken omständighet, bör uti Köpe i>n»rsKer
eller Köoebrefwek tvdcligen til Summa utföras
vch Skaten och N'kec beräknas, samt genom infalming
55-
hos Upbördsmannen StatSwerket godtqöräs 06) be,
talas. Ingen Domare bör fördenskull fördrista sig, at
bewillja upbud a någon »orsald Egendom, förr än han
sett, igenom upwist 0 iZinsl - gvirro, som bör lecknaS
med pics-nrarum, ak delina Bewillnjngs. afgift blifwik
til Upbördsmannen betald och erlagd.
Da dek är uki Menniskors frihet, som sjelfwa sälla
Egendomar, at härom betinga, sa lär wäl hwar och
en Säljare säga, at jag icke säljer min Egendom, utan
ar Ni som Köpare, betalar denna bewilljade afgift;
och den som har penningar at köpa en Egendom, lärer
Intet pruta pa, sä ringa afgift betala, lil Statens un.
verstöd och hjelp.
Alle högre Ämbetsmans Löner, som til exempel
kreliäenir, Ofwerste. och Biskops - Lägenheters sörgifwande,
kunde pa behagelig tid, enär de bliftva vzeanks,
indragas kil Stats-werket. Vice preliäemen uti en
HofRätt, kan förrätta samma Ämbete som den ålgång»
ne krcliäsmen, Ofwerste-sil^ieniengnrcn wid Regementet,
som Öfwersten och Dom-Prosten uti Skiftet, sorn
s,elfwa Biskopen; för hivar och en, lärer berra wara en
ostridig sanning, som äger stna goda skäl. Det är också
Kongl. Majit Höga Rätt, i kroft af SäkerhersALLen,
at til Rikecs, Landetö och Innewänarenas basta,
til deras lindrande uti beskattning, widtaga detta
och sidana förslag, som han för Sig och dem finner
Nyttigast, men jag wagar drck i ödmjukhet namna der.
om, och at Kongl. Ma,:tg tjenst af berörde föreslagna
Tjenstemän, uti de blifwande vreancsrns, ända kan
bijftva lika fullt bestridd och uträttad.
^ Sadana ära de enfaldiga tankar jag wagat för fia
lil Ktanskning. Om jag hade tilgäng til alla de hand»
lingås stom kunde »plysa defia förslag, skulle jag författa
weder!§örliga uträkningar, öfwer hwab Stalswerket här-j
igenom ärligen skulle komma ar winga; det skulle uti
märkelig matto Andra Skattdragare^; och ukan ak begZ
kränkas af gchna Kf-cn same gsrätttts af er gam-bart ^
mynt, kunna bidr:.-.-::, med flera sädana ny:r:ga fmsirg
kil Rsslilstionsn, af c; werkeligen §rrro:Lrsr rsprsliQ»
iLLrv! myntö tu-ösm»
Dek kan göras hwad bruk rch rykte, man will a?
desto mnkar, auntrgtn bifalla elier kö>. fasta dem: Jag
tror dack, at rnorrr docka Land ännu Män, sam
med nic och wärma fö-- Kmmngs och -'eine;-io?.d c-, ival,
stkoka understödja och östliga Sem; och som sälta warde
pä der gamla Swen Fa ordspråket, ck msnS ord och
lästen bör gälia och hallof:, k-sta hwad- dre m, Kfrrgt
mili; ty m-d rsdligheten och iöster.s npckstia-che. warar
det Mmärmaö wäl och bästa, sann söttroendcr Mgft.
Pä d;n händelsen, nu desta m' a ra ikar bifal-e^^,
anhäller jag m?rc ödmjukast ar fa wär. a mig med
dem lil de andra SMnden, ar inhämta derast mlch
kand;.
Norrköping den 26. Maji ichoo,
Lomm*- !-Scrst:- §
Ryttmästare.
Frkhorr-? Lur-^» uplafte fölstmde Di6:L
meo
ast ?rowiroL./-o.:
D° wi s r n.rwa:ande ar-: snstelkatte, Ned d.m
brydsamma kragan, hu. man st II fä Papp.r iörwand»
ladt kil Silfwer, och wi äfwen i den -vägen, L» Hemliga
Utstokret fakt emotl ga, såsom wederman af dest alfwarliga
bemövsndie, under n t-d al Nio wrckors .rb°»e,
en plan,-som lofwar ost mösiizhrren af en chvar och hastig
re»!itakion; stZrmodar ;ag föremålet af Risderstapets
oc!) Adelns Lemsnsamma bostan w ra, or denfarv»
ma, lii dch-äm-E§ of Kongl. Ma/:rL höga afug
-
-MM» . Lär
rer, Landets Välgång sch framtids bestånd, äfwen mäv
tt b! i små den säkraste
Til följe af Hemliga Utskottets Betavkande, a»tLZes
til grund för denna Mynt-förändring:
1:0 En oundtvikelig Nationens upoffring af 4 ^
millioner Riksdaler Lpecie til ksrlifation» konä för
G:delar af Lreckir- Sedel-stocken, som til e« början och
pa en gäng skulle komina at inlösas, och
2:0 L-m^asnr ObliZarioner, förfallna om ls ar,
at dermed inlösa den återstående -Adelén.
Dä fag som hastigast förbigär denna sednare Re,I«»
sgrionr-msrkoä, fruktar jag, at det onda, man dermed
welat undwika, icke detzmindre torde äterfalla pä oh oH
ge sb^eulLnrsr och winglare lu^t til et nytt ockrands
med Sedlar, som ifrän Orsclir-Sedlar blifwit msrsmsrxrkoksraäs
til Lsneo-Loursnr med ^:delS cisv»in«
tion.
Hwad det andra reLlisLkions-sattet beträffar, har
Hemliga Utskottet ingen lämpeligare ulwäg fuuMt, äa
el sarskilldt sammanskott eller afgift ä werkelig före
mogenhet; icke allenast i Silfwer, Guld, Koppar och Jern,
Utan också i Spannemal och Lreckir-Sedlar.
Jag lemnsr de förstnämnda waror i desas wästin
teliga warde, dels såsom mynkniugs-ämnen dels salom
LKeLksr de der kunna exporksrss. Men hwad Svannemäl
och Lreälr-Sedlar angar, får jag wördsammast underställa
HSgloflige Riddcrskapetö och A-elns beprtfwande,
huru bet asyftade ändamalet derigenom ffall winnås.
Det faller af sig fjelsi, at för at kunna begagns
Len af Utskottet anstagna afgift ri! mynt.förändring af
Utdelar af 6roöftr-Sedelstocken, skall också denna afgift
dems kunna anwändaF. Men b« HM lil det hela ejf^e
-L
M n§Zön Del är ställd pa.Spannemäl, huru stall wäl
ha keitllsaiinn kuntiu werkställas? Kunne wi serwänka ost
tzn sa öfwerstödig stigäng pä Säd i Landet nästkom»
m - de ar i8or, da denna Myntförändring stall före,
rågås. ar wi just dä mer än förr, kunne anmanda dm
kil. en större ester mindre förwandli.g i Silfwer, antin,
gen såsom Lxporr-wara eller i rikbyte af wäxlar. — Et
stag af Nakurcns hand, et nustwaxkrär, hwarmed wi
Nog tydeligen synas hotade, da wi berrakke wara kala
Sades-äkrar — och wi äre pä brädden af ryår undergång.
Hwad ater det ^stsrn-niv angar, ak Orsäir-Sedlak
kunna rr! denna afgifts erläggande anwändaS, inser jag
för min del icke fördelen af en sadan Opsrsstcm, aL
Med Lceaic-Sedlar reelilarL Crsiiir-Sedlar.
Herr von Lageström, Jokan, upläste til ?r».
evendel följande:
Ester alla tiders erfarenhet, har man ansett för eN
pälitelig grnndsattö, al alls stora förändringar i myntvch
pennrnge-werfer stola medföra stora olägenheter, om
de hastigt werkställas».
Warors tilwerkande, warors inköpande; Egendsmars
upköpands, deras upodlande, näringars anläggande,
deras förbättrande: allt har wärst företaget efter
Mräkning, arunLad pä sin tids stallning af penningeWerker.
Göres i hast en stok förändring deruti, mäste
risdwändigr en stor Misträkning deraf upkomma»
Penningemannm har medlen i egna händer, at tii
stn stora winning nyttja hwarje hastig' och stor förän,
bring, hurudan ben ock wara mä: Rärings-Hdkaren icke
sa. Denne har endast fina tillverkningar at kilqä,
vch mäste anwänds dem at erhälla penningar kil st nä
sörlager och skulder. Om penningestocken hastigt mindPiss,
faller nddwandrgt haus wara sa hastigt i ivärdst
-
56^
ar kskastniriqen icke förskär hwarken til dek ena eller dek
andra. Första werka» deraf blir den, ar hans tillverkningar
mäste förmrndstaö tilosin myckenhet; vch
betra soristyndar ben andra följde», ar han rcke mera
kan drifwa stu näring, han mäste nedlägga den, försäljs
egendom och inrättningar lil gälds betalande. Detta
drabbar icke cn ensam, det träffar manga. Egxnoomar
och inrättningar försäljas da ris höger och mänste
Ju flera komma pä spräng, desto mindre bli iva
köpare lil antaler; och dcsie fa kunna dä med all säkerhet
nedsätta inköpspriserna långt under et skäligt warde.
Man har sökt undwika et werkeligt ondt, och sZ
gansta swart ondt, det förderfweliga sgioterrncker: mel»
)ag fruktår ac man saller i et swarare,, der
at strypa Swensta näringar. Om idkarns af detza näringar,
som pä god tro uti nyttiga handteringar anwänht
sit arbete, sin werkeliga förmögenhet och sin stttLäir, icke
skulle winna den öma, omtanka, jag anser dem hofwa,
förtjenat. Manne man dä, likwäl icke bör besinna he>r,
la Rikers Lidande genom saknad af en bekydelig myckenhet
af tilwerkningar, som, annars kunnat Ma inhemstH
behof, öka waror til utrikes afsättning? Giswes wäst
någon tjsnligare utwäg til Rikets uphjelpande än igenom
mindstande af Imxnrltzr, ökande af Lx^orrsr? GifwsK
wäl ock någon annan enlig med naturen? Och charms
icke alla konstlade Lsjnsncs-Opsranvkmr förr eller sednapch
stola stä si» man uvpa hufwudct? Dssia, rankar har j«A
icke hemtat urur luften; Jag makar icke diktade Busar.,
En ren och vbestridelig erfarenhet lär giswa full öfwer^
tygclse om rigtigheren och werkiigheterr deraf. Isnnu.
kunna mänga minnas, huru den hastiga förändringen af.
penninge-werkLt ar 1767 förssrssiade en stor myckcnhgt afuärlpgs-idkarL,
sörderfwads »ringar, jagade arbetar- uLEMdet,
och kiffogade RikO en stada L dest vöreise,, si)W:
W pä länH std, k.E WjM. l^äpch Ach sk
betydande mifin-i'e, som wist'ste med hwar dag, gaf anledning
til flerahanda upträden, och icke uphörde förr,
än lrqvolutwnen af ar I??L, gjorde stut pä alla fkilljskciga
meninga».
Man hade klagat, at vanco-Sedlarna, det enda
mynter i landet, förfallit ända til LooprnLsm, förlust
Man ropade om ändring deruti, och fick den för hastig,
det är waldsam. — Enstillde hushallars
stupade som flligor. Riket förlorade mycketj derwjd:
»ch man angrade sig närhet war föt sent.
Wi ha sett »xio pä Lrsäit-Sedlarna stiga ehuru
blott för en korr»are tid, ända til 60 pro Lent, som
likwäl gir 140 procent mindre, än man fordom letz
pa ksn^usn» Sedlar. Wi klage jammerligen öfwer
myntet och sximermArn; En allmän röst har synts
gilla det infallet — "en Gud och et mynt;'' wi kunne
icke winna den önsta» sa hastigt, utan at göra ganska
stora upoffringar, hwilka hoS de flesta torde öfwerga
deras merkcliga förmåga med eget bestånd; man stupar
dä genom det hastiga botemedlet- alltför starka wer.
kan pä swaga cnmpIeLKokrvr: och man angrar sig ater
nar det är för sent.
Alltid har )ag warit öfwertygad, at et brädstupadt
betalande af Riker- gäld, en bradstupad inlösen af Riket-
Skuld-sedlar, aldrig kunde wara nyttigt, hwarken
»ti kolinstt afseende, eller i anseende ril hushållningen.
Allmän rältwisa och de» urgamla Swensta redligheten
fordra gemensamt, at löfte» mäste fullgöras, och de
Förstrifningar fullt inlösa-, som blifwit utgifna pa Konungs
och Ständers ord. Wiker man ifrån en fädan
grun», sä finnes wal icke mera tecken til säkerhet inom
Lander; allt ankommer dä pä et wägspel, om högsta magien
äter en annan gångställe finna godt, at ändra det
std»are tzsGmetr sch af hwilken skulle man wäl i sadan
ställning kunna wänta förtroende til någon art af för,
säkringar?
Utan möda lär en hwar nu mera kunna sinna ak
ek fullt inlösande af Creäic Sedlarna icke kan »verkställas
i hast, ruan at alltför stora upofftingar skola gö»
ras. Enda naturliga ukwägen har da ester mi» tanka
bordt wara ben, at detta inlösande matte ske med mattellg
upoffring i kuccessiv ordning och ständigt fortfa.
ronde gang: da hwarje man med föga känning småningom
kunde jämicka sin rörelse derefter, således uran
betydande förlust, och »vinningslystnaden nästan för
hwarje dag mäste mindska sina uträkningar, fälla sik
pris.
Mit inskränkta begrep har kanske walla t, at falcke
rätt förstått meningen af Konungens Nådiga yttrande:
Lagarna äska Ständernas bifall i deras klena för
det bidragande och de afgister, som Planens urförande
fordrar. Skulle wal rätta förståndet deraf wara. at
sjelfwa k »nence-planm redan wore k Hemliga Utskottet
afgjord, med den i 47. §. af Regerings-karmen ut.
stakade »vidsträckta makt och werka»? Och at »vi icke
in xlenir finge öftvcrlägga derom? Jag twjflar derpå,
emedan jag med sa mycken wifihet har »nig bekant, at
Hans Kongl. Majit gerna hör upriktiga och wälme.
»ande anföranden i alla mål, häldst dem af stor betydenhet;
och at war Nödige Konung icke aktat sin höga
ivärdighet för nära al ändra en redan fattad mening §
ttär goda Ml deremot blifwa upgifna. Här är nu
fraga om sä betydande saker för Rikets »välstånd, och
underdånig tilqifwenhet för Konungen, kärlek til Fädernesland
och Medborgare, omtanka för möjeligheten af
eget bestånd, gemensamt slägga hwarje Riksdagsman,
«t fritt och oförskräckt upgifwa sina tankar: — nu
eller aldrig. Om wi äter emot förmodan mäste stadna
»vid Belvillmngar allena, sä får jag afwen yttra mig
»M* fkflagerHa i dm rväZen.
Iriz för min obetydeliga del L det allmänna, w:A
gerna »verkställa den tankan at säcka warde pa öra och
rro: derföre upcffrar jag i min ringhet och med
glädje, afwen der för mig enMldr mest betydcli-m, när
allt anstas kil ct oförmiudskadt fullgörande af Konungs
och Ständers ord; Jag samtycker icke c-l någon beskattning
som Palle medföra ändring deruti; ledsnad
och oro skulle hos mig åtfölja hwarje utbetalning, som
olades mig i stdsmämnda »väg.
Et alskig til r6 ^irDenr a Orsäik-SedlarnaS
warde, gör en »verkelig bewillnmg, först uppå alia
sckt -Icr i sadan, mnncsopl, dernäst uppå alka rilwerkade
rvaror igenom det i lika man fallande warder deraf,
och sidst uppå Fastigheter och Inrättningar, som as
samma grund mäste förlora sik warde. Vied den i
grundlagarna förwarade rätten, at obehindradt deltaga
ytt Beskattningen, är jag da af den tankan at denna
BewillnjngL-Arrikel icke bör bifallas. Om den tageS
j beräkning med alla andra Skatter och Bewillningar,
kär snart utrönas, huru ansenligt allt sammantaget kammer
at utgöra i pn.Lennwägen: Och detta skulle utaw
harmhertighet träffa Närings-Jdkacne s synnerhet.
Om sammanskott i Silfwer anwändas til en> suc-,
herlik betalning af skulden, aro de wisterligen alldeles '
iänrpade efter arlen af behofwet. De blifwa da mindre
betungande, än om allt skulle hastigt uttagas, lika
af den, som äger det, och den som mäste köpa dek,
i. hwilken sednare händelse stor efterfrågan och brådskan
de
behof mäste förorsaka et högt pris, och således stor
förlust för Köparen. Någon svårighet kan wäl möta
wid upskattandet af en hwars förmögenhet: men om
den icke kil fullkomlig noggrannhet skulle kunna utredas,
rpä man warg nöjd , om det sker någorlunda billigt»
Jag fruktar at en hög Waxel-Loms kan hafva s'n allt;
fpr skadelig »verkan pä wart tilärnLde Sllfwermytrt.
skall ock säkertzge;; efter handen draga W Mc sam
-
man ur Riket, oM Len icke sörekommes genom goda
hushålls anstallter; men der ämnet har för mycken
gemenskap med marc penningewerk, ae det skulle blifwa
förglömde: och jag föreställer mig m wär Nödige Konung
med Höglofl. Hemliga Utskottet lärer mig föruran
wara omtänkt pa hjelpemedel deremot.
De förcstagna Sedlarna pa 6snco Riksdaler Cow>
rsnr hofwa roal den olägenheten med sig, ctt de icke
lära pästa tilhopa ined L-n^aons Grundförsau»in7M och
de under Glorwördigst i äminnels-' Kouun; Oo; ras lil.
widtagna Beslut om Id.-slitsrinner!. iiära i är
want» pa deras inlösande, och likwal undergå rsbste
pa wärdet, synes wara twa alltför harda fl.g pa cr
stalie.
Det torde afwen blifwa kinkugt, at utan orärtwisa
vtstaka, hwilken tredjedel af Creckir-Sedlarna skulle
blifwa sa smara wanlottad emot de twädelarna, som genast
fä en valuta i godt mynt. Icke lar man kunna
neka, at ju desta Riksdaler CoiLrsnr äro helt annar,
mi werkeljga Fpscis Riksdaler, eller deras keprstsvunker
Lan^uens Sedlar pa Riksdaler, som genast med
Silfwer inlösas. Ds ofwika således ifrän Konungens
Nådiga önskan, at Rikets fastställda Zpscis-mynt mat.
te blifwa det enda gängbara; de pasta icke rrlhopa med
allmänna rösten om et mynt, emedan wi werkeligen
skulle fa twanne, der ena wida sämre an det andra,-  och endast med förändring af namnet Coursin i stället
för Creäir.Sedlar. Efter Böcker och lockta liche!- ^
ler, kan man uträkna förlusten pä sadan» Sedlar: utan
fädan hjelp kan man upgöra den räkningen, at 6 proCems
ränta saknad i is ar ger en förlust af 90, dä
således aZiv pä desta Sedlar blefwe c)o ^oCenc för
första äret. En höjd, den wära eadlade CreckirScdlar
än aldrig »Hunnit, ehuru de marit med under
rn tid, dä flera ganska smara olyckshändelser drabba
hela Rikshushållning^.!, sch hwarigmom allena
»t äZfio inom et nr blifwik upjagadt ifrån kil 6«
xroLsnr eller til 26 xroOnrs skillnad, hwarisrän det,
utan all anstallt til förbättring, af sig sjelf nedfallit
ända til.z; proLenr. Ofta händer likwäl, at denna
som andra klisoii-r icke fyllest instämmer med xraAi^usn:
salunda kan latt inträffa, ak ^ioreurcn mera
rättar sig efter tilfallet at winna, än efter Reglor och
Sedlarnas derpå grundade xiLrsnrion; och at ct wida
högre azio derpå beräknas. Wärst af allt är det,
at desia förkastade Sedlar efter gammal mana säkerligen
kommo at stadna pä de mindst förmögnas lott. Något
kunde ds afhjelpas derigenom, at de til någon del
singö mokragas uti Kronans upbörd: men da komme
ater Kronan at oskyldigt widkämiaS en allt för dryg
förlust, hwilket man wisierligen icke önskar. Af desia
skäl sammantagna kan jag icke annat än pä det högsta
afstyrka införandet of en art mynt, som allt ifra» sin
första skapelse skulle hafwa för mycken likhet med
Franska ^sfrgnsrernss stut.
Inrättandet af en betydelig Discont-rörelse pä
Lsnco-mynt, och desi utspridande til nagra af Riketö
större Städer, är deremot en sä ganska nyttig sak, at
jag af allt hjerta bifaller desi »verkställande.
Förbudet af Silfwers brukande mäste wäl ock
hafwa sin stora nytta med sig: önskeligt more, at mart
igenom lampcliga medel kunde locka det in uti mynthuset,
häldre än finna det undangömdc i skap, kistor,
och kanske i jorden.
Sadana äro mina tankar i detta amne-. Det
kan wäl hända, at jag häruti som i annat blir nog
ensam för det närwarande: men winden kan ändra sig;
och dä kan det inträffa at jag sär rätt. Ofsvertygel»
sen om sanningen, — oskrymtad och oegennyttig tilgifwenhet
för en älskad Konung, — oföränderlig kärlek
för mit Fädernesland, — eget finnes tilfridöställelfe, —
569
och ffyldig aktning för än lefwcuide och tjlksmmande
Landsman: hafwa emedlertid äskat af mig at til
egen säkerhet hafwa fästat desta räder uti krorocoiler
Och dermed stucar jag —
Under läsningen häraf anmältes och emokkogs en
Oe^urarisn fran det Wallostiga Borgare-Ständer, anförd
af Herr Lagmannen och Riddaren blg'(anslem,
som tUkäimagaf, at Ständer fvrehaft och enhälligr bifallit
del ak Hemliga Utgöl et i dest ?-aocoU«. Utdrag
af döN 22. Ästaji upgifna ^in-NLo-krojeLl. samt tillika
i afseende'pä de bertil erforderliga afgis'er m»verlslnnat
til Hemliga Urskottet at färesta sadana nkwägar, loin
til Planens utförande kunna bidraga. Lstaledes hade
Borgare-Skätidek ansett sin underdäniga erkänsla 'ikmätigt,
at genom en Stor vspuksrion af alla Irra Stan,
den en underdänig tacksägelse börde frambäras kil Hans
Ma>:c för best Nådiga anbud at til Riksgälds Märket
assia den andel af Bemillninqen, som Stcus.-Weiket
hittils njutit: Och stuteligen hade Ständer för sin del
bestulit, ar den urrikes Gäld, hwarmed Stare-Merker
för det närwarande är behäftad!, mä pa RiksgaidsWerket
öfwersöras.
Vsxurarionsn beswarades och aftradde.
Friherre 8 t jerneld, ^dol^k läudviz,
upläste följande:
Dä jag war bland dem, som lade detta grannlaga
Mål pä bordet, och det är et öfwerläggninqsämne, sar
jag den äran at saga mina tankar. Jag skulle äfweri
denna gäng med stillatigande lemna tiden ät andra talare,
sm icke ämners wigk, sammanbundet med tidepunk,
ten, äskade kanske, at ockjä jag lil krorocollst yttrar
mig.
72
57» s
Aldrig lärer mera wärma för allmänt wäl behAftS
an nu: Fäderneslandet kan ga förloradt, om ej stora
Finance-upoffringar mellankomma. Wi fäste wart hopp
rvid den gamla swensta ?Ltriarilmen ost) se med förtröstan,
hurusom godhjertade Undersåtare samla sig ci! sm
-goda Konung, hwarö ungdoms-dagar beräknas af mackra
gerningar, af rakkwisa och lermers. Huru manga
gånger, mine Herrar, hafwa icke under detta Riksmöte,
mangen af oh, enstilldt med hwarandra, njutit glädjen
ak sinna öfwcrensstämmelse i kärlek til Konungens sä
Dygdiga, fa i allt högaktnlngöwärda egenstaper.
Denne ^grriakiste och ordfastc Konung har wändt
hela sin häg ril Hushållning, pä hwilken Rikens bestånd
bero, och nu sidst i de frän Hemliga Utstoktet lil oh upgifna
Handlingar, samt det i dag frän Hans . Kongl.
Maj:t sjelf ankomna nådiga förklarande, finne mi Hans
ädla hjertelag i full dager. Underhjelpom da Honom
med enighet, med fullt förtroende och kraftigt; dröjom
«j: för all tidsspillan äre wi anfwarige wära hemmarvarande
och efterkommande: Riket ar genom krjriZnes
stallnino^n
i wada och Riksdagen ar nara sir flut: öfwerlaggvm
i likstämmighet dermed, i likstämmighet med
Fäderneslandets bästa, hwilket, jag tror, bör bcdömmas
i sammanhang med sa utrikes som inrikes stedda förändringar.
— Ma Försynen, som tildelk oh ek vrdenteligt
Regeringssätt, göra ost den Näden, at mi aldrig förlore
kärleken til den deri bestämda frihet och aldrig mihbruke
den!
Ridderstapet och Adeln har sig förelagdt Hemliga
UtstotrelS Betänkande; jag, för min del, bifaller i narrvarande
omständigheter, de i detta Betänkande lil wart
afgörande öfwerlemnade Delar, som Herr Grefwe» och
Landtmarstalken behagat proponera os; lil öfwerläggning,
samt förklarar, der jag, i afwaktan pä Höglofliga RidderstapetS
och ZldelnS bcflut til Rikets binanco» uphjelPande,
förbinder mig at erlägga til State», det forn
771
mig tilbarde enligt detta nu förewarande Betänkandet
af H mliga Utstoklek.
Friherre 8rgel von kkollstein, LorkilL
l^uävig, upläste et vibkam-n sa lydande;.
Ac en Stats wälmåga och bestånd beror af dest
goda Hushållning, ek lönande och wäl skött åkerbruk,
näringarnas trefnad, Handelns stor, inbördes förtroende,
säkerhet i Lagen, samt löftens och förbindelsers oryggeliga
helgd, sädant lärer ingen neka; at motsattsen der.
emor förorsakar wanmagt, niisttroende och StaterS stu«
teliga undergång, tyckes mara en följd häraf: Dcsta
sanningar arv högst nädwändrga at ihågkomma, da iru
här är fräga, at rädda et Fosterland, som hotas med
det största äfwenlyr, genom en irakad oreda i dest Drät.
zelwerk. För ac hjeloa detta onda blir ival först nödigt
ac upleta orsaken härril; da man genast finner, at den
hufwudsakligaste ar uuderib«lLnco i Handeln, som genom
h,varjehanda tilfälligherer ärligen okats och som hotar
alldeles förstöra Riket, om den ej snart moras. Jämnwigt
eller öfwerwigc i Handel kan ej genast eruas; flera
ar gä ut, innan man efter er alfwarligt bemödande
kan winna ändamälet; men dä det är wunnet, Ar ock
hjelpe» der af sig sjelf, och dehföriunan öro alla försök
til hjelp onyttiga ock stadeliga. Hwartil gagnar dek,
atur ägarens gömmor framtwinga Silfret, at förwaras
i Lsngnsns hwalf til en tiltänkc reglilzrian, da samma
silfwer lil äfwentyrs samma ar stall sändas ur Riket
rkl upköp af Spannemal, i fall et mistwäpk ar infaller?
En hwar lärer inse, huru litet 4 a 5 millioner förstA
pa en HandelSwäg, som ar i under'-br>Isncs, Förra
acetS iaförstrifning af spannemal utgjorde circs en mil,
lion tunnor; der moro sträft 4 millioner borta, och
hwar äro alla de millioner tagna wägen, som pa 70 talet
funnos i 8Ln<gu-n? Jo, de aro gangna ur Riker,
för öfwerstöd, för spannemal tll Bröd, men mest til
Bränwin. Dst är ju således en ogörlig sak at tank»
?7r
pä en restiozl hjelp, sä' länge wi förbliswe i detta tilstänv.
Z)<'l är icke endast «f detta skäl, jag sinner
det as Högloflig» Hemliga Ustkottec föreflagna kroPtk
til reslualion icke wara auchgeiiat; Utan jämwäl eine.
dan del alldeles strider emot Hunliga Ulskolteis egen
upmaniug til Medborgare, ar sälta warde pä Ära
och Tro genom en redelig upgist anderas förmögenhet.
Ära och Tro är wisil en af de första dygder,
och det Samfund, der Len saknas, kan ej aga bestånd.
Men huru iakttages den, da Hemliga Utskottet tilstyrker
en bsngucroms, kilstyrker, ar ttvinga Innehafwarne
af de Skuld, Sedlar, Riksens Stander Agrgrnersr at
til fullo betala, at utbytas emot afdrag af 164 ?roÖrn,
och som under stolibsrgkionernL wisat willradighet,
om de skolat rsbarksrs zz, 2; eller 164, med
ek ord, om de wille betala mer eller mindre elter eget
godtfinnande? Kan man tro, at seda» en dylik händelse
förelupit och hwarigenom Lrestirsn fäkt sit banesår,
någonsin Pappersmynt kan fä fullt warde i Swerige?
Sedan Riksens Ständers gsramio ej mera är ak lita
pä, sa är all säkerhet, allt förtroende borria, och fa»
fänge lärer wara ac förmoda, at ek nytt 8mco-mynt,
hwars belopp gör 15 millioner och hwarö konst kunde
bli 44, hwilken i nödfall skulle til annat än det ämnade
behofwet kunna anwäntzas, skulle bibehällas utan
Lours. Del ar i anledning häraf, jag kror tjenligast
wara at lemna hela delta kLrlilnkiorir-Werk, tils den
lyckeliga LoksiunQur inträffar, ak wi fa ölwerwigt j
Handeln, och emedlertid, medelst biträde af strngusn,
med en del af det öfwerskott, den tilafwemyrö äger,
söka bibehålla Riksgälds»myntet wid ek stadgadt och
mosters-asti ^.vio, göra det begärligare derigenom, at
det kuntze nyttjaö til inbetalningar af Uanco Län med
d si räntor. Aldrig kan Lmyuen göra det Allmänna
nyttigare buräde än w!d vetta cilfälle. Och pä det Ämbetsmannens
med skal öf-verklagade lidande mätte upphöra,
kunde han in erhålla sin lön med H§io. Jag
57Z
hemställer fördenskull, om ej det, hwad jag nu haft
äran anföra, malte fa tagas i öfwcrwagande och sickf.
wa rsslissrioosn upskjutas til en för Riker förmånligare
tidepunkt, an just denna, dä Lander warit hemsökt
och blifwit ukblottadt genom smara misswaxt är,
handeln i twäng och näringarna aflynande, samt Folket
j allmänhet oförmöget ot »kgöra dessa dryga skatter,
innan de hunnit at 'något repa sig efter alla
de swärigherer, de genomgått. Näppeligen har nansin
Swenska Folket med mera glädje, större tilförsikt nalkats
Konunga Throiken än wid detta Riksmöte, dä de
kallades af en mild Konung at rädda kk kärt Fosterland:
En Konung, hwars stora egenskaper, som äw
wida öfwer mit leck, gjort Swerigcs hopp, Europas
beundran. Men skulle da Förspnen i wrede blott misär
oss detta, utan at wi mä skörda frukt häraf? Är
ej ar befara, det de bästa medel til Rikets räddning
icke äro wid handen gifna, och de, som tilsiyrkt Konungen
at understödja ek krojcÄ, hwarigenom tusende
oskyldige göras olyckclige, hwad answar hafwa de icke,
da i en framtid denna milda Konungs hjerta skall ömma
wid kännedomen af de manga trogna undersåtare,
som blifwit bragce ril tiggarestafwen genom detta säkerligen
misslyckande kinancc-krcheLk? Hwilken Redelig
Swensk upeldaS ej af nit at ga Konungens LandsFaderliga
assigter til mores, at rädda Riket och Medborgare;
men hwemr hjerta blöder icke, dä man srr
mätt och steg tagas, som skola bliswa frugilösa, ej befordra
ändamälet, men bereda tufende-tals memuskorS
undergång?
Herr von Stockenström, Salomon, upläste
följande
Ödmjukaste Memorial!
Fran detta Rum får jag en glad och tilsredsställemde
anledning ak fritt och otwunget frambära ril Hög
-
574
loflfge Ridd?'.skåpets och ?ldelnL egen Högtuplysta pröfning,
de tankar, hwilka jag, uti frägan: Om cn wist
och säker R.echi,ls>imi, författat. Om det arbetsställe,
jag uki Henrliga UtsckottetS Räkenskaps Afdelning inne,
h fc, lågt hinder sör inig uri deltagandet af detta wigliga
ämukks ukarbemnde; ocl, om vet wisterligen är öfwer
bade Min och de flestas fattningsgaswa at fullständigt
utreda; sa torde vetzel fflst lä c/ena til ursäkt i ds
delar, mit omdöme warit felaktigt. Pä nic och wäst
mening har jag aldrig brustit. Jag öfwrrlemnar ock
derföre med frimodig förtröstan til mina Idel^oLkivs gch
Wördade Herrar HnfwudmänS mogna, men ock benäg,
na granskning och afgörande efterföljande anmärkningar,
hwaruti rit bi-gnadS ämnen stera förträsteliga upgifccr och
1'mrmLl:-Forstager af andra uplysta och kunniga Mai,
ingått.
Riksgälds - Sedlarnas warde, ivid en skeende RsalifLiinn,
utgör cn hufwudsraga, som aldraförst bör
graistckas.
Et wlstt bestämmande härutinnan ar af sä mycken
mera bade nödwändighet och wigt, som detta medel ar
det enda möjeliga at ifrän denna stund afgöra LreclitSedlarnas
oförändrade warde, kil säkerhet för alia Näringar,
ivarupliftr samt allman och enfkilld dermed
förknippad waifärd.
Efter Vesta Sedlars relativa wärde til RaneoMyntet,
är ock alltid et wistt förhållande kil alla waror
och ting uträknadt. Ourien, som utmärker Swens?»
Lsncc» Riksdalerns warde eniok urländfkr Mynt, wiste
ock för hwar dag, hwad Riksgälds-Sedeln, jamnsörelstrviö
til de nämnda Mynten, gäller. Da således den
bestämmer en inkommande wårås kostnad uti LancoSedlar,
sä upkommer äfwen, igenom vistsrsncsn emellan
denna och Lreäir-Sedeln, samma waraö wärde uti
detta sednare Myntet. Ukasä förhaller det sig äfwen
lil alla inhemta waror och xroäuQsr. Rubbas nu
hastigt och pä en gang denna prnpcinion, sa upkommer
cn oreda, hwarigenom antingen Säljare-' eller occ
Köparen skall b!ifwa lidande: Wid stigande det
ar MyntetS försänirande, den förre, och w>d fallande,
so», är dest förbättring, dea sednare. Sä är del ock
uti alla rranseQionsr pa lid, såsom stående län, köp,
försträckningar m. m. Penningen, som man ragns elier
beiingade, kunde dcrwid betyda en half ganz iner
eller mindre, an da den skall Ii^uiäLrss.
Men kan wäl detta osäkra pcnninqe-warde wara
nyttigt? Kan det förenäs med dea trygghet, sam hwar
enda person, iiti et wälbcställdt borgeligr Samhälle har
rätt at fordra? Nej! Wistc intet.
Det ar wisterligen af fa wigtlga anledningar, som
Kongl. Maj:k, af ömhet för dest trogna Undersåtare och
Rike, äskat Riksens Ständers underdåniga utlåtande
vm de säkraste medel, hmarigenom L^scis-mynt t matte
kunna blisma det enda gangbara uti Riket. Om delta,
af de oswanandragna skäl, är der wigkigaste föremål,
för Riksens nu församlade Scändets upmarksamhet,
som skall grundlägga tilkommande Slagkers sällhet eller
olycka, sa bör och hwar redlig Swensk Man, under
upvffrande as egna fördelar, och alla ensidiga, alltid
siraffwärda assigtcr, med nogasie urskillfning och bcpröfwad
rättwisa, ga 5v0i'.gl. Mastt med underdåniga wal,
menta råd til möreS.
Derwid förekommer da först, at hela Riket ar
förbundet betala dest skuld. Der ar en följd of Asrantien
dera. Men hela Riket har ock igenom LreälkSedlarnas
falina wärde, för dec närmar mde, Ij^uiasrLi
en liten del deraf. Det har under liden skett igenom
en omärkbar allmän upoffnng, da penningens fall
alltid werkal er mindre werkeligt räkncwärde af alia
warsr, ä« det, rrialivr til Lxecis-myntet bordt ägq.
576
Sedelmnkhafwanie, det wils saga, hwar enda person
i Riket, har uti mer och mindre män deltagit uti
denna förlust, och nu, för ögnablicket, ager ingen enda
Samhälls-Medlem uti Loeuit Sedeln, betraktad sasvin
Landers Mynt, någon annan ratt r!l warde, än dest
jämnförelse med Limco-Myntet medgifwer.
En annan rätt är den, at wara försäkrad, der
Riksens Ständer uri framtiden, da de det kunna åstadkomma,
böra och stola inlösa sina utfärdade OKIrZano.
ner, och at hwilken som will bertil förwara sina innehafwande
Oeäir - Sedlar, bör wara försäkrad, at, enär
Rikets omständigheter det medgiswa, skola de fullt gen
fullo blifwa betalia.
Härutinnan ligger det moraliskt förbindande uti
denna fraga och fran desta bada synpunkter torde saken
böra beskadas, för at närmare kunna afgöras.
Hwilken Clast af Medborgare skulle da möjeligen
kunna blifwa lidande igenom ek för hand. warande afdrag
uppå Lrsäic-Sedeln emot Lmco - myntet.
Formodeligen ef narwarande Innehafware deraf.
Ds haswa ri! större delen emottagit desta Sedlar med
wida större ^Zici, an det nu är, och således njuta äfwen
de fleste en Verkelig förman, om et medel - A§io
skulle fastställas för Ivsalilskiansn. Icke eller kunna ds,
som häfta för gäld uti hesta Lreäik-Sedlar, anses göra
någon förlust derwid; ty de komma fust at betala, hwad
de böra, efter stulvens natur och myntets narwarande
vtwungna wärde; men deremot huru obilligt, hardt och
orätlwist more det icke, at, medelst Riksgälds-SedelnS
förklarande til famngodt wärde med Lmco 8pscis mynter,
försitta den styldige, som merändels förut är usel
och fattig nog uti et, til mindst en fjerdedel emot dest
gäid, ännu olyckligare rilständ. Jag häpnar wid blotta
tankan af en sä orättwis rscrosbiiv Lag. Den trefne
Landrmaimen
Landkmannen har med lanta penningar köpt en Egendom.
Den har blifivit betald en fjerdedel mera, just
för det, at köpeskillingen warit betingad wid prn»
eent8 ^gie». §>m den bär sig jämnt dermed, sa skall ju
en förlust unsta af en fjerdedel uti wärdet, dä bade
Räntan och Opirs!-gälden förwandlas til et lika för»
ökadt wärde. Sa är det ock med alla andra Läntagare»
Den fattige och ofta förgätne Bonden , Torparen, Kolaren
ar likaledes wid Bruket, H ersgården och Köpmansboden
i enahanda belägenhet. Merändels behöfwer han
förskott Uti waror eller com-inr och allt bokföres lil pens
liingtwarde. Det sker efter et förfivagadt MynkS valeur;
men om en Ksallsarion skulle emsiiankomma, som
förklarar det för en fjerdedel bättre än det befinnes;
Huru mycket skulle dä icke Skuldenären komma at lida?
Honom olades först oräktrvist en ny tilökad last och den
kommer ännu för andra gången at drabba honom wid
Vewillningens urprafiaude tji den ogillade mynta! skrifningens
fyllande.
Hwad de Personer sidst widkommer, som ags 6axirgler
uti Riksgälds - Sedlar utlär,ta, sa skulle de wld
första påseendet synas blifwa lidande, men da det icke
är någon förlust, som nu rilkommer, utan som efter
hand under fullkomligt medwetande inträffat: dä en
hmar ägt, ester eget godtfinnande, medelst omsättning
uti Lsnco - mynt, waru- eller egendoms - handel, afwarja
denna belägenhet, dä Staten icke kan aläggas
at, med egen upoffring, gifwa en ersättning, som nu
skulle utgöra en gaswa; och da alle Penningemän, under
ellofwa är, warit befriade ifrån ali BenMning och
andra äirs5ta Lonlriburionsr; sa kunna de icke eller nu
skäligen berättigas lil en förman af Montets förbättrande,
som de uti närwarande sakernas skick, intet kun.
de förmoda, och särdeles dä deras ytterligare lidande,
igenom en snar och pä billig afskrifning grundad rsrll*
73
fastön, fust forebngges. ^ Uti dst sedngrs hänseendet
skall cckwen, efter den strängaste Lagtolkning, de mest
förbindande skäl kge>stnnas kil en sadan llguiässtonrgrund
emellan 8,nL» och Riksgäld» - Mynien. Dä
man ösiverwäger at det sednare är urglsrvet, utan föresk!
ifwe» wist tid ti! inlösen, sä kan wäl med ingen rättwisa
förenas, at tilförbinda Gäldenären annorlunda, än
med dest förmåga och begifvande är öfwerensstämnrande,
rrföörda dest skuld; och just häruti ligger orsaken til
en, pä vwist tid lemnad, annars säker, förffriftnngS
fallande warde.
Widare är det, ester Lag, tredje man obekagct
at, under öfwerenskommande wilker, pä winst och förlust,
lilwaria sig en annans skuldsedel. Det ar pä dest
eger äswentyr, om han, i anseende til Förbindelsens
»vilkorlighet, kan med uppehåll eller pä annat sätt blis«a
lidande. Sa har det ock tllgatt med Osäll-Sedlarna.
De hafwa beständigt ombytt ägare och uti frosta
JnnehaswarenS händer, besinnas de öfwer en fjerdedel
mindre warda an deras innehåll.
Riksens Ständers kaacjus är et Eget Werk, och
således äfwe» at' anse för en tredje Person. Den mäste
styras estcr oföränderliga föreskrifter, af Stander
fastställda och lanAiunsraäs, lil alla Rikets Inbyggares
trygghet. De kunna icke pa något sätt uplöjas, utan
kränkning as löften, utan wada för Samhällets bestånd
Lch säkerhet. Ständernas Luarsnsts af llLnguso är
fälldes lika lolsnne, lika helig, som deras skulders li^mäeriwäs.
Såsom cnstilld Person betraktad, äger j«u;
ju, at kil sörmänligaste pris c il by t a mjg (lreäir - Sedlar?
Såsom utgörande en del af hela Riket, kilhöree
mig äter at betala fullt ut den allmänna ätagns Gällsen.
Sä. sörhäller der sig äfwen ined Lsayuen. Den
«r bdldig at ansmara hela Marionrn för dest utgifna
Sedlars inlösen pä dagen,< ined mokswarandr bstsais-,
warde; deruti beMr dch rnMdra förr^tliM DM
?7Z
kunde icke upfyllas, om Riksgälds-Sedlarna, som icke
äro af samma nacur, icke dest, uran Rikets löpande
OlliIAL!joner, skulle med full vslurs betalas. Således
da 8 irsens Ständer, icke utan deras löstes brytande cmot
Rilet och öLn^uen, aga, under brist af egen förmäga,
at upvraga den et betalnings-answar, som med
dest bestånd ej ar förenligt; sä följer ock, at stsu^uen ej
kan aläggas eller bär i annan egenskap, än en särfkilld
tredje-part, pä ct sätt, som haller den skadeslös, werkställa
lissi iisriorien.
HuswudmannenS förbindelse blifwer anda- oförändrad,
ok, enar sä ske kan, enligt skuldebrefwrnS föreskrift,
betala fullt ut- Detta befriar ock denria operslion
ifrån beskyllningen af km^uLraurs, som ar en
bewisad oförmögenhet, a t, pa utsatt tid, förvoja
sina Borgenärer.
Skulls wid skeende keslifaiiori, s millioner Riksdaler
utaf Lrsäit-Sedlarna omsättas pa i; ar med löpande
Ranta och derefter beralaS, likan afkorrkning, sä
ädagalägger det ju redan Gäldcnärens upfär ar Uguiäcrs
sin skuld? Och om ännu, til närmare upfyllande häraf,
den Sobel-Innehafware, som icke wille inga rm
ReLlilsrionr- snbudet och ej eller tecknat sig uppä ofwannamnda
5-millions-länet, skulle fa försäkran at, om 15
är, crlMa sin fulla betalning, fa borde allt twiswrlsmäl
om Riksens Ständers noggranna upfyllande af deras
ZULrsmis rörande-RikSgäldt»-Sedlarna ftrswtnna.
Det ar ock uppä alla desto högst talande skal, som
jag för min del wägar anse, i följd af bade rattwisa och
billighet, ak Lreäir Sedlarna, wid skeende rsslilsuon,
böra blisma inlöste efter närwarande nundst gällande.4Zi»
emot ^snco-Myntet, säsom iZz^dels Riksdaler ril
ivo äiro; eller som är det samma: at en Riksdalee
Lsueo betalas med en Riksdaler 16 stillinga LrröicSedlar;
sä at desta sistnämnda komina at derwid som
«u, äga 2s xro^rnrs mindre warde an Lsnco-Myntet»
58»
Sedan jag således härigenom, efter min öswertygelfe,
sökt fastställa vet warde, svin bör blifwa rätta
grunden för RikaäldZ Sedlarnas inlösande igenom Riksens
Ständers Lindus; sä aligger mig nu äfwen, ak
lika korrt som oförgriveligt yttra mig rörande sjelfwa
Reslikstionens werkställande.
Fragan om de säkraste medlen, hwarigenom 8peris-Myntet
aker ma kunna blifwa der enda gangbara
list Riket, samt Oerljr Sedlarna ah?affas urur rörelsen,
har utgjort den af Kongl. Majtt upgisna Nådig' kr<>-  xostrion, hwilken warit ämnci för-Hemliga UiskottetS
eftersinnande och noggranna pröfning, samt deretter nu
är öfwcrlemnadt til Riksens Högloflig» Ständers Eget
mogna granskande och afgörande.
Det åligger mig derwid, at, da jag icke til alla
delar kan instämma med Hemliga Utskottets fattade tanka
och bcflur, nu wördsammast redowisa för de sär
Milda
tankejätt, jag wagar hysa.
Fragan om denna myntförändring har jag trott
böra, lii alla dest beståndsdelar, omständigheter och följder,
pä det nogaste omfattas och utredas. Dertil hörer
ak eftersinna de sakraste och oswikeligaste medlen wid
»verkställigheten; de för keglilarioncnZ framtida beständ
nödwändiga beting; och särdeles de för Rikets Inbyggare
derwid mink st betungande wilkor och upoffringar.
Pä sadana grunder kan endast et »varaktigt och säkert
Rrastssljyn». L^ttsms upföras.
De manga wälgrundadö Förstager och särskiklda
Planer, som til Hemliga Ichskotcct bliswit inlemnade;
äfvensom et strän L-mco-Utskonet inkommet Betänkande
u:br der et nästan fullständigt ljus uti detta wigriga
änine. Det hade ock derföre warit önssellgt, at sä uplysande
Handlingar kommit til Riksens Ständers kännedom;
deras skulle den särskistda mening, jag Uti detta
ämne fattar, såsom dermed »»lycket öswcrensstämmande,
58l
kanske winna en styrka, som jag icke kan smickra mig
ar med enstilld bewisning upna och förtjena. Ehuru
vck L.,nca-Utstoktekö, pä deta WerkS tlkgängar och
närwarande behållning, sotade uträkning ar utom min
kännedom ar rätt pröfwa; sa tror jag mig böra anraga
desta L mca Urstorcets upgifter, sä widt de kunna röra
beräknings - grunderna. Ds aro upstastda ester en föregången
grannlaga och noga ölrverläggnmg, af lika uplnsta,
som för Lmgusns wälsärd nilista Herrar och
Män ; och den HAr ämnte bilaggda Uträkning I-i'. ^ ut»
wikar, ok i händelse Tre och en half million Rckodaler
i Si! rvcr insätkeS uti Langusn til Lonä för Ls-stisskionen,
skall den dera til ^-dels högre belopp utgrina
Lnnea Sedelstock, ester fulländad indragning af Riksgälds»
Sedlarna, pa de grunder, som nedanföre utstakas,
ej becydeligen komma at ökas.
Således, med åberopande af hwad Lanoo-Ulskottet
utsatt, salom owilkorliga förbehåll, har jag ansett
nödigt, at i följande delar särstilldt förklara mig, innan
jag strider til sjelfwa Leslisationsns utstakande.
1:0 Har blikwik ansedt såsom nödwändigt, at werk»
ställigheten häraf pä en gäng ginK uri fullbordan. Det
wore wisterligen afwen en högst wigtiq sak, som afhjelpte
alla de oredor, twenne til beskaffenhet olika pennmge-,
re^rslenrskivor alltid medföra. Det bör ock derföre, sä
widt det med alla stattdragandes förmåga och bestånd
kan sta tilsammans pa allt sätt befordras; men da med
en mindre su^cmergci stillnad eller ^Aio emellan lärsckir-Sedlarna
och 8^eais-Mynter an som blifwit brräknadt,
det erfordras kil denna Lsglilsuon et wida större
Silfwerförräd; sa kan ej med wisthet paraknaS, ac et
sä hekydande sanimanstort, inom en korrtare tide!ängd,
kan sta ac upbringa. Man bör dock göra allt för ai upna
detta wigtiga ändamål; och om än kil en lid »agon
del af det behöfweliga Siifrek stulle brista, bör det icke,
efter min tanka hindra ar sätta uti wcrket en del as
dock pä ct sätt, at Lsneo-Mynrst ksmm->>?
' t:! d. tydelig del öfwerstiga Lrsriir-Sedlarna, och
siran ffyndesamt, dels med ^moriillemsntg bV-nä, dels
m^d exkrsoräinsira fortfarande sammanfstokt uri Silf-ver
och penningar, och dels med tilhjelp af ksnyur-ns
egen styrka, förrättningen komme at fulländas.
Nödvändigt är da, at första n^eraiionsn göres
kraftig, ac sa litet Oeäck - Sedlar, som möjeligr är,
jämntc 8-rnco-Sedlarna, komma at fylla del omlöpande
Nörclse-Lipikssik. Derigenom utgjorde det sednare alla
warors måttstock, fsm ännu mera skulle.befordras genom
l^nco-vjfeonrernlts rörelse, och dä derjämnte kireäikS
'.dl rrna agde uri Lan^nens borgen ct pa snar inlösen
grundadt wist marde; fa kunde de ej annat an lika
»ned Huswud-mvnror anses. Detta skulle ock annu-mera
bt" ordras, om alla Små - Sedlar under och til en
Riksdaler komme »r längst förblifwa utelöpande. Des
mighet, man derigenom wunne, da 12, 16 och 24 skillingö
Sedlar, medelst 25 xroOsnr» nedsättning, förwandlade
sig ril c), 12 och 18 skillingar, wore mid alla
wärlstrgar sa synbar, i dct alla tal, som förökas med
Z strllingar anda uv - en Riksdaler, deras upkomma
och hwarrgcnom dests'Små , Sedlars begärlighet ännu
mera befordrades.
Tillägges äfwen, at dct tilwaxande /igro meran»
dels statt uri et sammansatt förhållande af en ökad
Lroäir Scdelmasta och en obestämd inlösen deraf, emot
m alltid astagande Ksnco-Sedelstock, grundad pä en beständig
rätt til betalning; sa bör, wid en omwänd ordning
af ds förras indragning samt de sednarcs starka
rilwärt, bada desta nu werkeliga mynt, komma uti et
jamrn och lika warde.
Deremot kan svårligen förutseS, hwad »verkan sä
kallade L-moa Laurrnr-Sedlar skulle medföra. De medgifwa
redan en langsammare realisation, dä manga ar
rrjordrade- til deras flnleliga inlösen Z hwareryvk här fsr-»
utsattes, at klia Orsäic-Sedlarna pä rurs,, 6 och högst
8 ar barde wara indragna. Om man vck öswerwäg. r,
kt de förra endast kil ^del sä antagas uti Kronans up.
börd , -dä likwäl Lrsclir . (sedlarna kulina Uti a!! rrrelss
och li^uiäer antagas lika msd ^Larreo -irchntet; sa lärer
bade desias förmänllghet framför 6ouranr>Srdlarna och
deras pä förhällandet ril LFceismtynrer grundade warde
lall b!isma afgjordt.
2:0 En icke mindre wigtig ftäga bestar uti rätta -  tidens utsättande för rn skeende rsolitrckon. Pä den sna
sidai> synes den wäl förnämligast bero utaf en kidepunkt,
da tilpäckeiigt Silsiver blifwit infamladt kil grund
för vLngusns rörelse; men pä Len andra ankommer
ock all rLLlisiuions bestånd helt och häller uppå Rikets
penninqe-ställning med andra Länder, och vin alla utgående
Warors och pä Utländningen wunna Penningewär»
Leus sammantagna belopp, icke öswerstiga Summan af
inkommande förnödenheter och ligniäsraels Utrikes Penulnge-'örb!ndelser;
sä ar hela Riker uti underivigt. Det
redbara uti L ndet och framförallt Lpscis-mynter, såsom
bäde wigast och til inwärtes halt oföräudradk, mäste
da upsrlla denna brist och styktas til de Länder,
hwarest Skuld n stall betalas.
Wkd en sä olyckelig stallning Ar wäl all rrslifauo»
»nyttig och skulle endast tjena til at ffillja Riket ännu
snarare wid det lilla Silfwerförrad, som kan silina-.
Mcn rvärt glada hopp är akmed Den Högstes Wäl»
sign el se, och under en rattwis och nådig Konungs wisa,
hushällssamma och frihetalstande Spira', jämnte Fredens
fortfarande lugn, som ar den största af alla walgerningar,
stola vck alla näringar och företag blomstras,
och en tarflig, nykter och trefmen arbctölefnad äter infö»
ra», hwarigenom silman wälmåga upkommer, som jatrast
bibehåller cn gifven och wgraktig öfryxrwiZk metz
sndrg k>'LU»n«.
;§4
Dä upnär man äfwen den rätta Tkdepunkten ak gö,
ra alfware med myncförandringen; hwjlken, enär Ware!,
Loar!sn sänkt sig lii dek förhållande emellan Swensta
Lpaoie Riksdalern kil urrikeS myntwärden, ak Silsret
icke med uträkning kan förås utur Lander, bör med trygghet
och framgång kmimr företagas och werkställas; och
om denna lyckeliga stund, som mycket beror af werksam.
ma och kloka författningar inom Riket, icke bör wara
mycket aflägsen, sa kunde em-dlertid rcslisatioven, med
nödig konäs samlande samt 6snersl- Oitconlens orga»
niisranäs, beredas.
z:s Til befordrande deraf hörer ock, ak Riksgälds
Sedelstocken fastställa ril en wist högd, hwaröfwer den
icke sar gä. 'Oaktadt narwarmide ansenliga Bewillning
och Onloiret!- päraknade tilgäagar wid försäljningen af
Jern och (Xflä, jämnte hwad wid Riksgälds-visconrsns
indragning inflyter; kan Rörelse, Leitzler uti LrsäitSedlar,
i anseende til betydeliga utgifter detta och nästkommande
ar pä In- och Utrikes Dälden icke bljfwa
mindre wid 18OI arS flut än a 15 4 lVIUlion
Riksdaler, och hwilket belopp alltså synes böra blifwq
dek högsta, hwarcil desta Lrsäil- Sedlar fä ijlokaö och
upgä.
4:0 Pä enahanda grund hörer kil ksalst-ulönens
ivrrkstallande, at Rikets hela Rörelse, Lapual derunder
och sedan framgent blifwer alltid, i det närmaste lika
stort och ej under det behof, som til alla Näringars 0-  afbrutna gäng tarfwas. At Penninge . stocken cilsörene
warit mycket mindre, bewisar icke, at Riket dermed wa.
rit tilräckeligen betjent. Sednare kiders ökade Penningerörelse
synes twartom ådagalägga, at den söruc warit
alltför ringa. Tilmärt uki idoghet, Landers odling
och FslknumrenS oförmodade ökning, ester et ödande
krig, wilcnar bast härom. Men om ock vesta lyckliga
werknmgar icke sta uti et äireA sammanhang med Rö,
-------- 585
relsc-OspiksIetr storlek; sa lärer bock alltid blifiva säkert,'
at »ian en hastig rubbning af förhållandet uti warupriscma
och arbetslönerna, kan dek icke under sic närwarande
werkeliga förhållande nedsattas, uran bör uti
en jämn progression följa landets mer eller mindre ut»
»vidgade Rörelse och tillökade Folkmängd.
I anledning häraf och da Riksgälds-Sedcl-stockea
efter desi wärde uti Lsnco-Specie och med tillägg af
detta sednare myntets löpande Sedelstock, utgör tilsammans
emellan 12 och iz millioner Riksdaler; sa tyckes
och Rikets Rörelse-Lapirsl, wid och efter KsaIilckkjori<-r>,
böra bibehållas wid sann»,a storlek och ej derunder förwindskas.
5.0 Den erforderliga insättningen af Silfwer uti
Lancjuen til Specie k^onä för den rilernade IvSLlisationcn,
är et llkasä angeläget, som owisir wilkor ar upfyl»
la. För at pä en gang kunna i dek närmaste werkställa
mynt.oniwaxlingen och til 75 proOems warde reslisera
iO millioner Riksdaler Lreäir Sedlar, fordras ZZmillioner
Riksdaler Uti Silfwer. Det är således icke
mindre än fragg om en fjerdedel af hela Rörelse, e-piktlsks
Ulgifwande; och manne der utan näringars förfall,
och sjelfwa jordbrukets dryga känning kan ske? Pä Be,
willningöwägen skulle denna Summa atmindstone ej utan
ledsamma följder sia at hastigt upvrmga. En pä förmögenheten
eller ock ben ärliga winsten lagd afgift torde
hafwa sina mänga betänkeligheter. Det är wäl mö--  jeligt or dermid approximera wärdet af den bofastestilgang
uti jord, Werkstäder. Bergs-Bruk och Byggnader,
m. m. Men det kan ända ej annat än komma ak bero
pa godlycko och atmindstone osäkra wärderingSgrunder,
huru sä mänga skilljakciga dmständigheter skola uptagas.
Ännu mera swart blifwer det at rätt utröna näringars
och handels - lpsculskionsrr förmånlighet, arliga winst,
jämte de personers förmögenhet, som deruti aro imore»
74
?86
fernäs. Utan eif skalin nägons pa Heder och Tro kemnade
upgist nci staga; sa brhö.wer man endast uti den
delen -rådiraga ersorenheken. Sa inango örsäter (ar
alldeles fö'biga de egennyiriga ) kunna merla kil en förbehållsam
och »undre uprikng upgifr. Aslvundcn, seni
icke u-a» förkiyist.mhot ser den kresne och hnshällssam»ucs
ivälmäq-r, fordra hos männen er sörligande a! lxst
förkofra!'- L^eculstiansr, som endast kunna under förbehällsamhet
utföras, kräfwa hoö en annan kamma rån»
krsätt: den trevie har en »'widgad rörelse, wncken tils
gang och mncren skuld, feni ej utan wada för dest (lieöit
stan 'yppas, och stukcligen äga de meste Penning--  Män Veras tilgäng xä Len set, ac dr alldeles icke kunna
LomrollsrLS.
Således cknore lnckslgast, at »agot sammanskott oa
detta sätt, som alltid har allseende af kwäng, och som
wid urgäendct mäste bliswa o.ämnk fvrdeldt, fa wida
-yröjeligt är, mä kunna undwikas. Dorti! torde endast
fordras en mätteliaare upoffnng, bygd °pä uträkning af
winst. Om aile Silfwer lil bruk förbmdes, inom Ske,
dar, Gastlar och andra mindre wigliga ey beren, hwilka
ej, utan ar försätta Guldsmeder och Silfwer - Arin r.u-e
»ti uselhet och elände kunna aflyfas, -fä böra de fleste
innehafware of Silfwer stima större uträkning uti, at
emot s prvOsms ränka »stätta der ut! L»,^usn pa 10
a>'S tid än at luta der en sa-lang lid bliswa liggande ofruktbart.
Jag gör mig försäkrad, at just i den händelsen
stickle öpria de fubsLri^iionsr uti Fäderneslandets
Ramn och lil dec Ulman na Bästa pa hwer
redelig Swenst göra det kraftigaste inrrpck. Hwad st s
medelst icke stöde ak insamla, kunde sedermera, pa lika
sätt Med den öfriga Bewillnjngen, upbäras, och borde
ba Socknewrs Utgöras, pä der fäck, at hela Församlingar
undfmgs en Obligsiicm pa summan med löpande 5
ProL^mii Rama, at esker ro är aterbetalas, hmilkek
allt af uksrdda Sysloman kunds bewakas och ränte-beloppet
pä sädanc sätt komma hivar och cu lil godo.
De bifogade Uträkningarna wisa ock ak ränta uppå
et sadant Lane-L-i^iu,! med l>,mg!mch säkerhet och ldsz.
lisilnoosns-framgång kan jke, hmilket äswcn 8auea-Ukskottet
förklaratsr at derwid desto mindre beränkelighet.
fluile kunna niota , sam denna urwag är närmare-förbunden
med den f ia och, oförbehållsamma ratt, ak ensam
warda min egendoln, sä lange jag sullgor ril Statens
och det Allmännas behof' hrvad skäli>p'n och i förhäliande
emellan min och andras belägenhet kan östas»
Dä 6>:ttsrsl vilconrsn uri Stockholm och dylika
Anrättningar uti ds mindre Staderna skulle de>H förenäs
och dels inrista under Riksens Ständers kisnous;
sa l.islste dymedeljk en beiydelig inkomst, som mycket
skulle befordra 8sslilsricmsn. H-vad i öfrigt beträffar
^rivms agares deltagande, sa uri (rensrsl Osta
ren för en tredjedel, som uti de öfriga, Dilconr - Bolagen
för hela ckubleriprionen, sif ar derom ri! stut utj
sj fwa Planen nännare upgifwet».
7:0 För ak änven til sä mycket scknndesammare stut
befordra rsslilationsn», stiurer jag i likhet med Hemliga
Utjckotret at ; millioner Riksdaler uri sätt- Sedlar ej
kunna under de löpande första 15 arén inlösas. Jag
anser dock sa mycket mera betänkeligt, a t läka eir sä bstydelig
summa, under namn af täciursnr - mynt eller'
Lsnsu-I^oier, bilfwa löpande utj rörelsen, som Lung nen
såmedelst skulle komma ar anstvara för cwanne sotterSedlar,
hwaraf warder alltid mäste blifwa olika, da
den werkeliga 8,ncc» - Sedeln wid anfordran inlöses för
Lpecis, hwaremst Loursnr l Sedeln ej pa manga ar erhåller
denna rättighet; -och kan der icke undwikas at ex
sa olika förhållande skulle werka pä allmänna opinionen
samt blifwa för ksngusnz säkerhet af wädeligt iustykande»
Derutom ger denna couranlL Sedelstock en
Z88
fortfarande anledning til sxiorerinZ, hwilken swarligen
lärer kunna föreko-mmas och i samma man skal! Skakens
inkomst och Riksens Ständers Bewillning bliswa
förswagad samt til de pärakuade behostven okllräckelig.
Lägges nu hartil, ak Rörelse-Oapiwler dymedelst, enar
6snersl Oiiconrcn kommer mi behörig drift, blifwer
ivida större än det någonsin warit, uträknadc i L-mcornynt;
sä torde igenfinnas de mest talande skäl ak ställa
dctza 5 millioner Oreäic - Sedlar pä Obligationer med
Z proeems ränta, at betalas om i; ar utan afdrag
tili Lanco Specie - mynt.
Omsättningen af defia s millioner Riksdaler Oblixskioner
torde dock wara en beswärlig sak at fritt och
vcwunget werkställa. Skulle ljkwal l^eslilsrionen kunna
företagas ivid en sä gynnande stallning, da Riket äterwunnit
öfwerwigk uri dest handel, böra sadana insättningar
af Oreäir - Sedlar begärligt sökas, särdeles som
den förefkrefna räntan, sammanlaggd med L; procsnrs
winst pä Ospitslck, ger innehatwaren en ansenlig för.
män. Hwad emedlertid härigenom icke skulle kunna
samlas til fyllnad uti hela summan, kunde bcqwämligast
wid Oreclir-SedlarnaS inlösen Utaf 6ancjusn kil proporrionsrliF
aude! omsättas uti dylika Obligationer» hwil«
ket sä mycket mindre kunde räknas för orattwist, som
Oeäik.Sedlar i allmänhet äro Obligationer» utan, men
dosta äter med, utsäst ranka.
z:o Den ärliga ^morrilssmsnts - summans utsättande,
dels för Orsäil - Sedlarnas stuteliga inlösande,
dels ock t»l ksn^llsns ersättande för dest wid lstesli.
litiionen gjorda förskotter, beror wäl helt och hållet uppå
Bewillnlngens sammanlaggda storlek, som Riket
förmär-, jämte öfriga mskylder, ut! et förbättrade myntwärde
i längden utgöra. Emedlertid, med antagande
«f Riksdal. 400,000, säsom en ärlig ^morrissemsnw.
konst, skulle RikSgLldS-Lonroirsts utgifter bliswa, som
följer:
Til Osäir-Sedlarnas ärliga inlösen fordras
- . Riksdal. 402,OOO --
viro lil Utrikes Räntor och ^4:del af
Holländsta sm,!§zmers6s Länets
afveralande , - - 822,002 —
vito ImeielH pä Inrikes Lane - 6-ipirzlen
Riksdaler Z,917,882 uti
Lanco-Sedlar » - - isy,Z9^ —
Viro uppä små Län i Oeäir.Sedlar » 216-—
Sami sl-ikeltgen (^onroirers aflöning och
andra utgifter - - » 52,022 —
Tilsammans erfordras ärlig Bewillning
uti Lmco-Srdlar eller Lreäir-Sedlar
med fastställde ägir, R:dal. 1,429,607.—
Tillägges nu Srarswerkets andel Riksdal. 222,000, sa
ekes hela Bewillningssumman til R:d. 1,609,607,
som ester skedd rosl ilarion bör uei godt Mynt utgä
och mäste bliswa i längden för en hwar
tryckande.
I anledning af föregående nödiga ansedda anmärkningar
följer nu fluteligen närgående omständeligare
R s s l i i s r i 0 n«- P l a n.
1:2 At Riksens Ständers ^reöir. Sedlar fastställas,
wid en skeende kcsiilsrion, at betalas procent
uti Lsnco-Sedlar för roo öiro uti Lreäit-Sedlar,
eller ar hwarje Riksdaler utaf detta sednare Myntet betalas
med z6 still, uti L-nco Specie.
2:0 At Keslilsrionen, sä widt ste kan, werkställes
pä en gang eller atmindstone med en ringa återstående
del af de mindre vreäir - Sedlarna, hwilka inom korrt
lid äswen indragas.
z-.o At tiden tik werkställigheten upstfutes ril den
snart förwäntade lyckeligq ställning, dä Riket igenom
S§0
en 1-stist öfwerwlgt uti dest pemstngestäls-ina med andrs^
La. der , får en sä jöraraiUlg <ck»ucs, ul Lp.aie myntet
stavnar q ivar inom Riker.
4:1 Ar Rcksgälds-sedelstocken wrd iZor ärS skut
f. stst alle» tik i;st nttlliviier Lecksdalcr, hwarostver dom
sedan icke sar öc..s.
;n 2t- likaledes Rikets Nörelst. Lapikal bibehalles
trud -m jämn höjd af 12 ä rz millioner Riksdaler uti
peimingewärde.
6:0 At knf.ittnlnqnr af Werkstlfmer kil sonö förLan^uens
Sedelstock jcke, medelst öonade 8udler jprionoreMor
; prveaaks ä'el!g ränta och ^ilfceis äkerfäende lil,
Ii anea »värde om 10 ar.
7:0 Ar hwad som kan härutinnan snista, nptaqeg,
dels igenom stående inrikes R-, af karcjuen och dels,
igenom en allmän, i egenskap af Län upragen BewillIN
a, ywarfvre Langusu erlägger s prnesms ränta och.
atcljck.Mr L^ iraier om IQ ar.
8:a ?lr 8neois konst alltid bör utgöra
mindst twärredjedelar eniok den Sedelstock, stom deruvxä
utgstwes j >uen Diic mrsrugn sörlag, jämure lanerpä
meta! lar och waror, såsom iLMporai.L och ägande
motswarande ' kerhet, icke derunder begripas.
9lo At (r-!ns>»> Ockcrrmen förenas med stancjuen,
hwaruti prion,.; ö^Llie-ägare för st-tdcl ja psi-lc-peiL
och I»m ar kz! czuan nodiga försträck a 4 prcL^nr kil
asta Dikcanrernas bedrifvande. De fa deremot ratt atr
beräkna 6 lör hundrade uri ärlig ränka, och Osnerslviicansen
torde böra snart örnäs, för ak asbjelpa den
brist pa iömeo-mo t, som nu med ska! öswerklagas och
bör ivid samma tid Rlksgälosvisoouisn tnflutaa.
10:2 Ak 6^nLrs! OstoonrsnZ stående kRast blir
En million Riksdaler, hwaras de enstjllde ägare
för deras andelar infälla dubbelt belopp Uti Werksilsmee.
Calcul, 5om utvisar Orcäit-8eä!arrlZ8 I^eälisation me6 Korre eNer mmörc 8ilsvel'-son6, uppä länZre eller
korrtare ci6, 6ä 2Z prv(lent3 iuin6re vär6e pL Lreäit - 8e6Iarlla antaZe8. s- 66.591
IlealilLtion rnocl olili.3. kon6.
5^ K4!llinn
z klillioner.
2x iVIilllon.
2 ltt i i lionsr.
^tn. Supponeras st Lanyuens NN utelöpande
Seöelkock utgör — — —
l,000,000
1,000,000
1,000,000
1,000,000
Betalning kär cle kms Disconternar Silkver-  insältninggr — — — —
z;z-zz4
ZZZ ZZ4
ZZZ'ZZ4
ZZZ'ZZ4
Oenersl. Discontsns bc6än6iga Bonä , kom
Bananen tilkkzuter — — —
1,000,000
1,000,000
1,000,000
1,000,000
spänta ps 6e krivatas inlemnscls Silfver up-  ps io sr , s 5 proLlent — —
175,000
150,000
125,000
100,000
D:o Itsnta ps 5 ^killianer Biksclaler uti
Obligationer ps IZ sr, s 5 proLent om
150,000
150,000
150,000
150,000
O;o ps ^ctis - Xgsrnes uti Oeneral-Discon-  ten inkatts Silkver utöfver Berss belöpsnäe
fonä — — — — »—
16,666
16,666
16,666
16,666
Ilo kvliliiooer LreBit-Lscllar, lerliferacls meB
75 proLentr väräe, gör ut! Banco- Specie
Riksdaler — — —
7,500,000
7,500,000
7,500,000
7,500,020
^iB. Utom Benna penninge6ock kar alltiB Ban-  ^uen til förlag för Dircovterna ock Dan
xs Kletallsr m. m. emellan 5 » 4. klil-  kioner ltikzBaler ut! omlopp.
Summa B-iksäalsr
10,175,000
10,150,000
10,125,000
10,100,000-
l^er. Det kuppyneraa, st sär 6et närvsrancle
äger Bao^uen en specie tilgäng —
Igsnnin inkättningar sk Silfver sntages älven
st Banc^uen Isnar ps lo sr — —
Aätie-v^garne ut! Osnersl-Oisconten lsärs inlemna
Silfver, L5 prvLenk Itilcvä. 666,666
O:o 6e minäre Discont-LolsZrn Z5Z-Z54'
Bancpien koper ärligen Silfver kör ness vink!
eller Lkverklcott, kom utkores til —
Dlo me6 en ärlig /^mortiskements - fon6 sk
Riksdaler 400,000, kan ut! Silfver, ris
vaikvkinaöerna akäragSL, minäkt erksllas
ViMrnmans Lanc^usns Lxecio-I^oncl
Os Lanc^uen antogs kunna utgifva ^.äel 8e6-  Isr, utöfver clek» kp>-cis trlgsng, gör 6et
en tiläkning sk ltlksclaler — —
filläggse Lsncpiens kupponersäs vink sk f)isconterna
— — — —
SaI6o, utelöpancle Sms Lre6it - Secllar efter
körttL Beslikstionen — >— —-
Summ» Kikzelsler
KealiLtion meä olik.3. koncl.
Kliil'o >.
H illioner.
2.i ^lillion.
7 l-fillioner.
1,000,000
1,000,000
1,000,000
1,000,020
z 500,020
5,000,000
2 520,000
2,000,000
1,000,000
1)000.000
1,200,000
1,002,000
150,000
150,000
150,000
150,000
Z75-V0O
Z75,ooo
575,000
575,000
6,025,000
5,525,000
5,025,000
4,525,000
z,012,500
2,762,500
2,512,502
2,262,520
IZOiOOO
1Z0,000
IZ0,020
IZO,200
1,207,500
1,752,500
2,457-500
5,182,500
10,175,000
10,150,000
10,125,000
10,180,000
Mrak kan .t meä zZ million 8ilkver-I.Ln är ^e^tionen tullia x. .ncir. E; mon 3 in.^s -'- t'- ^ tör er-äit
cist
6:t;, ock meä 2 millioner pL äet 8-ä° äret, äL enä.ll 400,000 ^ä»1er rLkn.8 ixenom 8ilkver-inkop .t .nvanä.8 til ^1-2 ok^ä konä tor LrE
SsälLrn-ts inlötanäe; Iiv^remot äe körellaLne Z millioner Loumnt - Leälar unäer rZ Lr Htulle komm-r -tt delvar-t rorellen.
och answaror deremot 8 r<^ue„ kör deras tllfsotk, stint
lcm ar di-in 5 pryOnrr ränra pä öswerstorrcr, som bilf»
wer' iniiestäende til OÄroyeor stur, hwit ken warae utj
io 2 iz- nr.
n:o Ak äswen >»indre vakenni boing fa irrratraS
»ti ^ stera Rike-S handlande . Städer, som inlemna uki
Sil! iver morswarande warde af deras stående Lnaer och
acerfä derföre beta! ning uki L»nco- Sedlar, kommandes
L'"^uen at njura en tredjedel af inkomsten uröfwer 7
^loLaiis.
is o Omsattes wid lreslil^tivnen s millioner Rcks-,
daler törLäir - Sedlar uci Obii^srial.er- ak löpa mer g
^roLa.ns laura och accrberalas vin r; ar rst sulle belopp
uti 8Lnov-wa»be.
iz:o Skulle icke en tilrackesig iubsLj-ipiiou til dHa.
s millioner Riksdaler uki Oblizsrinnse kunna erhallas:
sa fylltS dek bristande deraf, ivid skeende resliszäoa, " ,
ter en jämn provarcinn af hela (lreäir - sedelma^au och
den rLlksrsncis delen af ObiiZLMms summan.
14:2 Ak ^mortilst-msnrs summan för Osciil Sedlarna,
hwilken utgör en dc! af den mli a Beastllningen,
fastställes til gvvOOO Rkdaier Uti Linea inynk; och at
sa wäk den, soin tillika 150020 R:dal utaf Lancjaens
enffilldta öfwerskott och winst, anwandas rit S-lftvers
inköp, för al tämrdebr arligm föröka l^acio toncian och
derigenom fvttsty!,da Lsaliiäriunem ,
15:0 Slutcligen hörer ock lil PlanenS frilländandc:
at kaninen sär förblstwa wrd åtnjutande afoswanttämndu
^mor-iliemo»!5-k >uei, sa manga är, at alla dest
gjorda förstotttr bliftva beca>ra.
Norrköping den 26. Maji iZoo.
82!. v. Zrockensträm.
stzs
Läsningen af detta lVlemori-,1 hade trenne gänger
blifwik afbruten genom ankommen af vsputariansr fran
Leöfriga IdsjpeLlivs Sranden, nämligen:
En llL^ukgrian stan det Högwördiga Preste-Smn.
det, anförd af Herr Biskopen i) 6:-»r Uinttblnm, som
förmälre at, ehuru Ståndet hade för sin de! funnit, det
en högre resiilHan» punkt an den i Hemliga Ulskottets
krorocolls Utdrag af den 22. Masi föreslagna, skulle hafina
warit förmäniigare, hade Ständer likwäl, intaget af
glädje och erkänsla öfwer Kongl. Mastts Nådiga anbud
om eftergift af den til ScatS.Werket anslagna VenMning,
lemnat sit fullkomliga samtycke lil den af Ut.
skottet föreslagna ^inanco plan, samt derjämre besiutit
updraga Hemliga lltskottet at til Ständernas granskning
upgifwa sätt och urwägar lil KsslilLtions - Planens
werkställande.
En vLpurgrion frän det Hederwarda BondeStändet,
anförd af Riksdagsmannen ^cnb lVlsnlkon
LrciAren, som tilkännagaf, at Siandet bifallit Hemliga
UtskottetS vinsnes - Plan, same til Hemliga Utskottet
hansksiitit at prosoklsra fättet til desi werkställande: och
hade Bonde-Srändet i denna kmancs-Plan ingått under
ödmjukaste förbehåll hos sina Med - Ständer at i
A-rramion och förwaltujngen af Rikets allmänna Landus
fa deltaga.
Likaledes en I)epul»non frän det Wällofl. Borgare-Srändct,
anförd af Herr Borgmästaren klarseus kfran
Sigtuna, som förmälts, at Stander ej haft nägot
at påminna emot Ridderskapets och AdelnS Beslut, at
S/lajor 8r-e! ma fran befattningen med sit Fullmagtig»
skap i Riksgälds-Lonrmrsl sig tils widare afhälla.
Desi» Ospmanoasr hade blifwit hwar för sig be»
sivarade och pä wanljgt sätt beledsagade.
Herr
Herr bisaken flcolä, l)Ltt!ol?> Upläste kil
?rntaeotter lejande k
stöld öfverläggningeN Uti det af Riksens Ställe
ders Harliga il stolt tit oe LespeUive Grändens pröfning
öfwerlemnLde högst wigliga anne/ angäSNdö re»
tzlerinaen af Rckets Pcnninge^.väsende, utbeder jag
Niig Högloflige RidderstapLts och Adelns tålamod at
tued nägra ord fl yttra, hivad jag, såsom hedrad Med
Höglostige Ridverstapets och Adelns förtroende at wäta
Ledamot i Lauro - lUstottet, finner mig förbunden
at ej mes tystnad förbigå»
Dä Hemliga Utstottet behagat blott Nämna 8auc9«
U stotte-ts öfver detta ämne infordrade och afgifna utlåtande;
kan deraf lätteligen den sltttsatts dragas, såsom
simie et fadant Lauco - IL stöttets afgifna yttrande
hafva i alla delar instämt nwd de af Hemliga
U stöttet för Penningewerkets reglering nu upgifne
grunder.
Sa wida jag emedlertid uti flera delar af dettä
förflag ^ ägt och ännu äger en skiljaktig öfvertygelse/
hwarutinnan jag ock warit Nog lycketig at med LaUcOiltstoctet
wara af enahanda mening, fordrar min egen
tilfredsst.illelse, mitt pligt såsom Medborgare, Riksdagsman
och för denna gängen Ledamot af LauroUtskottet
ak fa mina, uti et, Rikets wälfärd sä nära
rörande ämne, hysta tankar uti Högloflige Ridderstapets
och Adelns Lrotocoll förwarade.
Harwid kan jag ej undgå at korrteligen änförä
Mi h ilka delar .Lauro - Utskottets afgifna Lealisatiou5
- Förslag ifrån Hemliga Utstottets Nu upgifna
Plan hufvttdsakcligen afwiker»
Riksens Ständers Hemliga Utstött har gruildät
6ke6i> - Sedlarnas realisation pä en cleVÄluatjioll aj
en fictteoel etter 16^ Riksdal, pä rootde.
7s
594 ------
Af ffera conlldsrationLL- har kanco-Utskottet
deremot för desi del fast sig ivid en tredjedel eller
Zg^rdelS Riksdalers afdrag pä ioo:de: Lanco-Utskottet
har föreställt sig at, wid et til warde försämrad!
Lreclit-MYNts realisation, den förlust, som Inriehafwarne
af samma mynt, före Realisationen sätt
widkännas, icke möfeligen kan de werkeligen lidande
ersältas, under det deremot en obillig och orättwis
winst tilstyndas dem, som under et wida högre aZio
af sädana Sedlar blifwit ägare. Men at äter wid
en tilgörande realisation hufwudafsigten borde wara,
at genom myntets stadgande wid et warde, som det
emot egendomar, waror och silfwer sig iklädt, förebygga
JnnehafwarneS ytterligare lidande och alla af
et sadant mynt widare ofelbara olägenheter.
Uti clevaluationen8 projsÄsranäe har LancoUtstottet
widare trott sig böra fästa dest upmarkfamjhet
pä den mindstning i ärliga .ämiortitsom^-m^-kouclen,
som endast af et högre, och efter Lanco-Ulsiottets
tanka icke obilligt afdrag ä Ln-adit - iLedlarna
fans möjelig, och hwilken summa äter, blott igenom
förökad Bewillning af Rikets Undersåtare komme at
utgöras.
Slutligen har Lanco-Utstottet, uti den xrofeQeracls
äevaluationen i synnerhet bort hafva afseende
pä den mindre starka känning ä LancjnenZ roLlisations-kond,
som deraf war at förwänta.
Til kealilations-konäens anskaffande för LreditSedlarna
har Riksens Ständers Hemliga Utstött föreslagit
en förmögenhets-afgift i Silfwer Lil 4^ millioner
R:d. inom igor Lrs utgång.
Utan någon bertil gifwen anledning har LancoUtftotlet
ej tiltrott sig at ens påtänka näzon sä beskaffad
upoffring af Rikets Inbyggare, än mindre en
sädan, til sa betydeligt belopp, föreslä. Kanoo-Utstottxt
har deremot inskränkt sig -inom det enda för
-
595
behåll i denna delen, at för Lan^uen försäkra en ärlig
inkomst af Femhundrade Tusende R:dr specie, som
af Nationen skulle utgöras, intil desi Kaninens en^aAement
til Kredit-Sedlarnas raalilation war lil fullo
godtgjord. llealitationZ-I^onclen ansäg Lanco-Utskottet
twärtom, genom upläning af Silfver til endast 2 -Ikdillioner
Riksdaler, blifva bade möjelig och säker,
at inom Riket anskaffas; hwarigenom tvål Räntan
förden i förberörde afseende »planta summan utgjmdö
en förnyad kostnad; men hwaraf ock tilfälle sig företedde,
at til Näringarna ätergifwa större delen i desi Rörelse-Lapital,
som i annan wäg kommit at indragas.
Igenom den af Riksens Ständers Hemliga Utskott
tilstyrkta förmögenhets asgisten, förenad med en likafullt
ttödwändig ^morti8semcnts-bonci af trehundrade
tusende Riksdaler Lpecis ärlig n, bestiger sig Nationens
upoffckng för Lreclit-Sedlarnas Kealikation
til flera öäilioncr Riksdaler högre än som wid den
af Lanco - Ulkottet förestagna stealilations - Plan blisi
wit nödig, skillnaden i äcvaluations-grunden derwid
äfwen beräknad»
Riksens Ständers Hemliga utskott har stuteligen
uti desi upgifna Plan ansett Aealiiationen af LreditSedlarna
blott til ^ daler af deras belopp för det
närwarande blisiva möjelig, men at deremot! den återstående
tredjedelen af samma Sedlar, borde än widare,
til ärlig förmindskning igenom den anstaana
LiskementZ-konden, ehuru under annat namn, sä elisi
rva utelöpande»
Lanco - Ntstottet ater har grundat desi Förstag pa
den hos Utskottet gällande mening at endast genom
Oeäit-Sedlarnas totala förwandling til sä beskaffadt
mynt, som icke widare war någon förändring underk
åstadt, kunde des olägenheter förebyggas, four af
Riksgälds-Sedlarnas ostadiga warde hitintils ädragit
dem st sä allmänt, som wälförtjent mlsinöje.
Derwid har det ej eller bordt undfalla BanWUtskottets
upmärksamhet at under (Restst--Seolars
gångbarhet, som icke wid anfordran blifwa med resitz
Mynt tiouoreracse, en deremot svarande summa af
Lan^ueus egne psrmauente Sedelstock, göres uti rö-.
rclfen onyttig, men deremot til reaUianon i hardt
mynt tjenlig, hwqraf päkauningen idet sistnämnda mg-,
ste i markelig matty förökas.
Sedan jag uti Banco-Utskottet öfwer detta ämne
stadgat min hfwertygelse och yttrat mina tankar; stam
c o - Utffottet jämwäl dest infordrade utlåtande afgif-.
wit; har jag tilfälligtwis öfwerkonunit et, af Riksens
Högloft, Ständers 8ecieta Utstött, under ben ra.Jnr
lii r 77? til Riksens Ständer Mi enahanda ämne,
asgifwet betänkande; Hwaraf min öfwertygelie i denna
helen, ehuru redan förut oföränderlig, wuumt än mes
ra styrka. Mig torde benäget tillätas at harwid fa bifoga
wiste, i synnerhet härtill lämveliga ställen utur
samma betänkande, säsong efter min tanka, warda ai
allmänt blifwa kände.
Med detta mit ödmjuka yttrande, hwartik jag
af anförda skäl funnit mig föranläten, äsyftar jag för
ingen del afftag ä Riksens Ständers Hemliga Utskotts
til k!nanLo.Werkels ro^lsrinA nu Upgifna plan.
I den händelse Högloflige Riddexstapet och Adeln
ftulle sinna godt, at bertil lemna dest bifall, förenar
jag mig vtwunget til uti et sädant beftut: beredd derjämte
at för min del afbörda mig den afgift i Silfwer,
som pä min andel, i sammanhang dermed kan.
belöpa: hwarwid jag likwäl i ödmjukhet til Högloft,
Ridderstapets och Adelns pröfning fär hemställa, om
icke en sadan förmögenhets afgift, efter hwad grunder
den ock mä komma at utgöras, mä anses och af
Bauczueu emottagas, blott såsom et ftexolltum, hwilket
en hwar äger full rättighet at äterfä, i fall realika,'
Uslmuz genom owäntade händelser icke kan företagas
597
med säkerhet för framrida bestånd, et är efter den bertil
eljest äetermineraäs tia.
Iranfumt af Lecrota Utskottens betänkande,
angående kinanco- och Penning-?-^Verkets
hjelp och förbättring den 14. Julli 177^2.
Som Lecrom Utskottet uti det ej mindre wigtiga
an mycket omtwistade ämnet, angående de "ätta
medlen kil bllnanoo' och Peuninge-weriers sörbä>tranve,
med sorgfällighet samlat ml den kundssap och uplymmg
som möjeligen er hällas kunnat, samt derefter pä det
uogaste och under manga bekymmersamma ösoerläggviugar
pröfwat och stärstädat alla de färstillda delar
och omständigheter, hwilka, uti et mäl afsa'.vidsträckt
beskaffenhet som detta, hafva förekommu; sä sär
Lecreta Utstottet, efter desi skyldighet, sit Betänkande
derom til Riksens Höglostiga Ständer nu afgifva.
Under den olikhet i tankar och begrep, som sa
tvål wid denna som föregående Riksdagar wisa! sig
tvid förberörde Fräga örn Rikets Mynt- och kmanco'
merks hjelp och förbättring, har man i den omständigheten
likwäl warit fullkomligen ense, at et i Rikets
rörelse omlöpande redbart mynt more den erma
och päliteliga utwagen för at afhjelpa alla öfwerklagade
olägenheter af et i wärdet ostadigt Sedelmynt
och at äterställa en nödig stadga ull Rckets allmänna
och hwar Inbyggares enffillda Hushållning,
Lecrera. Uftkottet förbigär sä mycket häldre at
bewisa denna sannings riklighech som den är allmänt
erkänd; och hwarS och ens enffillda öfwertygelse gör
all bemismng i denna omständigheten öfwerstöoig.
----- Det är för detta ändamål lika
angeläget at et redbart Mynt göres i Riket gängse
utan upstof, med den mindsta omgång, som är mö»
zelig, och nian nägra sädana föregående ansiallter,
som ankotnma pä tid och hwilkas werkan först om
Hägra ar derefter bäfwer synlig och kännbar. - - -  « - häldst all medborgerlig eraälr och rörelse, under
en sadan porioä ntäste afstadna samt tillika uvwäeka
in- och inrikes spscolationor at winna pä sjelfva
rnyntet, i och för stg sjelf, såsom mera lönande än
sjelfva handeln.
Utaf ben oreda, hwaruti Mynt- och kinaoce»
tverket räkat, hafva flera slags intcresten npkommik,
hwilka, ehuru delade sins emellan, likwäl derutinnan
instämt, at göra de widtagna kniance-Författningars
framgång allt det motständ, som antingen winningslystnad
eller en naturlig omtanka at bewara sig för
förlust och at förekomma sina wikkors försämring ästad--  komma bordt. Men da en hwar fokt gagna sig af'
de anstalller, som blifwit gjorda til winnande af en
förutsagd och pä längre tid ankommande Realisation^
allt efter som desi Interelle8 beskaffenhet fordrat, häruti
en sadan ställning den följden blifvit oundwikelig,,
at rinanee-Författningarna, som blifwit et mäl stundom
för et, stundom för et annat en skilldt InterelL^
HwilkeL sednare alltid är mera sintligt och mera activt.
uti sina werkmngar, än at de, som hafwa upseendet
öfwer det A-llmänna, förmä det samma uti alla desi
omwägar följa och förekomma, mäst blifva dels hindrade
uti sina werkmngar, dels otilräckeliga emot det
ändamål, uran sökt och ändteligen til en del stridande
deremot.
Under sädana förberedande anstalltec til en reallLation
hafwa emedlertid Rikets tilgängar för en Verkelig
realisation blifwit dels förmindstade dels förtärLe,
sä at det med nog stät kan pästäs, at Riket nu
Lesinner sig längre ifrän en realisation än för sirra
är tilbaka och swagars uti siw förmåga at kunna eu
sadan åstadkomma, i synnerhet dä harwid tillika conLäsisras
dsr; Me stada och hinder, som upkvrnmit
59-
Ati Rikshushällningenö drift och förkofran/ af et cm
ellan sig stridigt enfkiltdt Interelle, och af detta
IiuereöictL oppolltion emot kllnaiwe - anstallternaS
fraw.gLng.
Längt ifrån at Författningarna om en Utgörande
realisation kunnat ästadkonimn den päfyftads stadgan
uti SeLelnlynte!6 warde och under det sa nuna en behörig
jämnhet u!i Rikets näringSrörelse, hwilket är
och sLrblistrer hufwuogrnnden til all pälitclig RiksknLnoL,
hafva de, emot all bade förmodan och afsigt,
gifwit anledning til en flags a§io-handel med
Rikets Penningestock, förrvLndt den janima i frän dest
rätta och egenteliga bruk, samt derigenom Åstadkommit
en dubbel stada för Riket.
Dä nn werkan as en förutsagd, men ej genast
företagen oealillnion sig sä förhäller, som anfördk är,
kan ej något twifwclsmäl wara öfrigt om nödwändigheten
af en snar och utan widare upstof företagen rea.,
lilation, pä hwab sätt den sig vek med förrnänligare
werkan emot förenämnda olägenheter hätdst göra läter,
samt at all tidö förlust uti dess werkställande bör sä
mycket sorgMLgare und,vikas, som, under det at de
samma olägenheter, hwilka inan afhjelpa söker, stundeligen
öka sig genom realisationens utdrägt, medlen
och utwägarna ti! dest werkställande deremot mindflas
och förtäras.
Det torde förekomma mindre sammanhängande
och lil äfwentyrö dristigt at förestå en snar och skyndsam
realisation under en anmäld Rikets mindre förinäga
bertil nu än tilförene. Men om Rikets enda
och sanAxldiga hjelp uti dest Mynt- och kinance»verk,
beror af et redbart mynts anskaffande, ju förr
dest häldre utr Rikets rörelse och en widare utdrägt
dermed gör swärigheten större, men trlgängarna mindre
för en framdeles realisation, innefattar detta förstas
ej annat, än «r tryckande nödiyändishet, at M
6?s -
Riksens Ständers nu påstående Sammankomst, samla
alla krafter och upsöka alla medel för at rädda Riket
genom ea snar och skyndsam hjelp.
« - - L
-------- I all händelse och i afseende
pä ea rea'ilarion b is .»er det således högst angeläge-,
at RiAbusl ällningen förbättras, om annars en
realisation skall klifva möjelig och för Riket nyttig;
1y i a a NiN, som enjkilld Hushållning, reZlerar Hushållningen
calisus drygsel och tilrätkelighct, hwilkeN
man fasa ngt w ntar, sä linge icke HuSHMningen är
sä sialld, at ätminöstone utgift och inkomst bara sig
emot hwarannan.
--------- Det äterstär at 8ecr6iL
11 kotte' stuteligen stg yttrar öfwer det evslnarionstnväämsnt,
hwaret er kaninen, wid en realilLtMu,
l a- oc> bor med Riksdaler inlösa desi Sedlar pä kopparmynt.
Slvärigheten at uti denna, Rikets och Undersatares
> ä.t och w lsärd pä det ömmaste rörande vmständigdete.
trästa et ej mcndre billigt, an säkert kunäam
eut har sä mycket minore kunnat Undfalla, som
af pera derutinnan gjorda försök, man äger mera öst
wertygelse oerom, än man önjkar.
Efter et noga öfvervägande af de i denna sak
förekommande cooliäerariorisr torde säkrast kunna utresas
: huru laugt st loigpelen at upfylla löften och
förbindelser bor gä; h-vad aktning Rikets räddning
fordrar, och i b vilken'punkt Rikets styldighet och Rikets
förmåga bora hä.ur niman mötas.
Det har harwid förekommit Secrsta Istjkottek
i:o At ben försäkran, ksnczuen gistvit och Kongl.
Förordningarna innehålla, om lAnciuoiw KopparRtynl§>-ft.
dlarS irtlöjen rvid upwifandet med Koppar--
MpM,
Mptt,är lika gammal med transport-sedlarnas första
inrättning är 1702; icke desimindre har, pä snart 27
ärs tid och ifrän 1745 ars inrättning med de smärre
1'ranlport--sedlarnas gångbarhet, ingen Lanhuens Sedel
pä Kopparmynt blifwit inlöst med Platar, utan
med stor stränghet wista tider Slantar kunnat mot
Sedlar i smärre summor omwaxlas och i Langren
erhällas, som utgör emellan 6o och 70 marks evalvation
pä Riksdaler». Om, under enahanda och
samma Lag, innehafwaren af Lanqnens Kopparmynts
-Sedlar icke fact hugna sig af denna Lags werkan pL
27 ärs tid; men Lagen warit hanlande för alla framfarna
innehafware af desta Sedlar, och de deremot
mast åtnöja sig med en förlust, til stundom öfwer
och stundom under ioo proLent och oftast dcrutöfwer,
pä Langens Kopparmynts - sedlar, med h vad billighet
kan dä stdsta innehafwaren af en Langens Kopparmynts-sedel
reclamera en Lags werkan, som alla
de öfriga icke ätnjuta fatt? i synnerhet, som stdsta innehafwaren
af en Sedel iklädt sig, wid Sedelns
transport, ej stagon större och mera laglig rätt, ärr
de föregående innehafware ägt och werkeligen njutit.
Billigheten ester Lag, at wid en llealilation njuta
bättre rätt och större förmon, än alla de för gäende
' innehafware, synes således icke wara fullkomlig, häldst
dä han wid samma tid, i allmänna rörelsen ej kan
utbringa sin Sedel til högre valma, men wäl rmn»
dre, än Aealilationsckunilarventet utstakar.
2:0 Ibland dem, som wid en Lealikation kunna
wara innehafware af Langens Sedlar pä Kopparmynt,
lärer deras antal wara ganska ringa, och deras Lapital
föga betydande, som warit beständige ägare af et
Kopparmynts (iapital i Sedlar, allt strän dcn tid
Lankinen är r?45 uphörde med Plätars utgifwande
för Sedlar. En blott kundstap om Sedelstockens storlek
wid 1741 och 1771 ärens stut, styrker denna.
kanka, Me L.e öfrige innehafware hafwa, under Sed?
6ss
larnaS föränderliga warde, efter Lours blifwit dexckf
ägare, med Av til loo och 2oa ^roLents af ,
Sedlens wärde efter påskrift. At wid en ssealilation ^
-ifwa fullt för det som kostat innehafwaren twä tredjedelar
och en halft af summan, som af Lancken
fordras, more blott at med Rikets och merändels aila
dest Inbyggares drygaste känning, fylla nägra personers
winning slystnad, hwaraf frukten til största delen
skulle tilfalla de i sednare tider inrättade allmänna
Lassor, men mindsta delen inhemska Laxitalisser,
som dymedelst i concourter mäste sakna fiera tilgan-ar,
äfwensom nog sannolikt förekommer, at slämman?
de äro ägare til en stor del af sädana skuldpapper,
som kunna sörwandlas til Lanco-sedlar, hwilka wid en
kealssatioo böra med mynt inlösas, och hwarigenom
således största winsten skulle utur Riket dragas. SeLel-Jnnehafwares
påstående, at fä fullt gen fullo, förekommer
sälcdes icke eller fullkomligen billigt, i afseende
pä ätkomsten til La^uens Sedlar.
zto Blifwer det mycket owistt at säga, hwem
som under de mangäriga förändringar, somSedelmynket
i dest wärde undergått pä en tid af 27 är, warit
mera lidande, antingen Näringsidkare eller LaxitaliIler,
och under sädan owisthet tyckes det ej wara min- .
dre obilligt, än för Riket skadeligt at genom en sseLlilation
til fullt runehäll af Langens Kopparmynts
sedlar, gifwa en mycket liten del af Rikets Inbyggare
en winning, som man icke med säkerhet wet om de
förtjent, men som skulle ske med den större och arbetande
delens undergång och Rikets ömmaste förlust.
4.0 - - - - Under den ställning ssauco - Werket
Nu äger, är det mera troligt, at Langens Lreäit
stärkes, än at den försvagas genom en ssealssation,
ehuru densamma icke skulle jske med Plätar fullt gen
fullo; ty den som betalar nägot, bör alltid äga mera
Lreäit, än den, som betalar intet, och den som friwilligt
ingär någon förbindelse, bör ej lofwa mer, an
Han med trygghet ser sig kunna halla, hwaruppä Lreäiten
ifrän samma tid hufwudsakeligen beror.
5:0 Man kan icke grunda något stötigt hopp,
vm en lyckeligare tid, och nägra bättre Rikets om»
siändigheter för en Realisations företagande, framdeles
, än uppå en Rikshushällningens förbättring och
förkofran^; men utom en Kealilation, wäntar man
förgäfwes någon stadga i myntet och följaktligen någon
handels re§!erin§, eller jämnlikhet i näringarna»
drift och gäng, och annu mindre, nägon allmänna
hushållningens förbättring. Under allt annat hopp,
än det som är byggdt pä denna grund, ökes näringarnas
wantrefnad, och under försök at hjelpa kllnanceWerket
i en annan wög, an genom Uealisation, förswinner
Rikets fönnäga at kunna en sadan ästadkomma.
Nu pästäende Riksdag torde derföre wara en
lyckligare tid, och Rikets omständigheter bättre nu,
än wid en tilkommande Riksdag.
MSSSSSSS SS s s s s s s O
Det medgiswes gerna, at en Kealilation är ek
wägsamt företagande, men desi äfwentyr kan genom
medel förekommas och afböjas, allenast ingen alteration
tilfogas N iringarna, och all möjelig styndsamhet
och besparing derwid nyttjas. Deremot synes det
wara et wida större wägspel at läm Rikets wälfard
ytterligare ankomma pä utgången af et sä oredigt
Mynt - och kllnance-werk, som det närwarande är.
6:0 Det kivalvations - kunäament, som grunda»
pä Lag och författningar förtjenar wisierligen all conlläeration
- - - - men, af ännu ömare bestaffenhet
är det evalvation» tunäament, som Rikets Näringars
bestånd sch trefnad fordrar, och hwilket i det
stick allmänna hushållningen, til alla desi delar, nu
mera kommit, icke stär at föreua med det förra.
LS4
Utom den förhöjning uti warors och egendomars
«arde, sam en efter handen tilökt Sedelstock werkat, >
Har en dermed tillagande inllustrie -och tilwäxt uti
Rikets näringsrörekse, ästadkommit en annan förhöjning
un Egendomar och tilwerkningars warde, som
til en wist grad , är alldeles inllepenllent af myntets
första warde.
At nu mera under en dylik ifrån alla näringars
bestånd oMljaktig, willja relluccra Lan^uens Sedcl>
mynt til likhet med Plätmyntets warde emot Silfwer
nore, at gifwa Rikets swaga och aftagande naringsrörelse
desi sidsta bane, at jkillja Riket wid den gagneligare
delen af desi arbetande Inbyggare, at göra
största delen af de qwarblifwande genom fattigdom beswärliga
för sig sielfwa och andra, men onyttiga för
.Staten, och at för en ordhållighet, hwartil endast det
strängaste begrep om (wellie kan styrka, men hwarifran
Rikets sannstyldiga bästa, och alwen billighet
afräder; försäkra en Kealilation til fullt, som, om
den kunde lyckas, gjorde nagra personer i Staten
nöjda med alla Lc ösrigaS ofärd.
I afseende pa allt detta, samt Rikets Hnfwndnäringars
närvarande tilstand och desi Jvkares wiljor;
fordrar RikshushällningenS bestånd och trefnad,
at man uti Uealilation fogar sig efter det marketal
och proportion, som Sedelmyntet och desi Louis
rmot Silfwer, pä lang tid tilbaka och i synnerhet
nnaer de twänne sidstförflutna ären, med någon stadga
satt pä waruprisen i allmänhet, nämligen et wärde
omkring 60 mark kopparmynt i Lanco-Sedlar för en
S.renff Specie Riksdaler, som är flera mark under
hwad den nu werkeligen gäller; men i anseende lil
det, at En Riksdaler Specie är til sin halt circa g
procent bättre, än En IllamdurZer Länck), gör evalvarions
proportion sä mycket högre emot den sednare,
i löfte hwaraf et Lvaluittions-kunllament wid en tilHöpande
Realisation, kil iZ daler kopparmynt i Lam
60;
^ueiis Sedlar för En 8pocis Riksdaler blefwo det
hwarmed Riket och Näringar kunna bestå.
Således, och dä Lecreta u skottet ester nogaste
pröfning af föregående Lonlickerationer funnit stg böra
tilstyrka iA daler koppm mynts evaluations kunckameut
wid en förestående ll.ealikation, och hwaruppä
denna kmsncs - plans möjelighet i werlstalligheten
är grundad; har sädant ffett i den fulla öfvertygelse,
det annan utwäg icke lärer finnas, och at, i fall et
lidande är oundwikeligt, wid en fi-ealilcktion, borde
man följa den wägen, som åstadkommer det mindsta
och det för färre personer, men räddar Riket och Staten
; häldst man ingalunda bör förglömma, utan
fästa sin upmärksamhet Lerwid, at det är hela Rikets
kllnauce - Werk och ej Langens allena, som skall
hjelpas.
Som nyttan och nödwändighelen af en Realisation
är sä handgripekig och en sä allmänt antagen
princips, at den utgör hwar och en enskilld persons
och hela Allmänhetens önskan; sä lärer man gerna
finna sig wid del föreslagna marketalet, allenast Realisation
blir möjelig och snart werkställd; särdeles som
den iäeala. förlust, ett och annan dermedelst kunde
tilskpnvas, ej är at räkna emot den bätnad, Rcket i
gemen derigenom tilsiyter. --------
Herr ^älersparrs, -^xsl. Ingalunda för
at afbryta en sa 'vigtig öfiverläggning, utan blott up<
lyönings-wis, anhäller jag ödmlukast at fa göra en
ganska korrt hemställan. Uti sidsta klsno wackte en ward
Ledamot fragan om bestämda tiden för Bewillningen.
Dess äiLäamen lades pa Bordet. Efter min öfwcrtygelse
utgör den bestämda tiden för Bewillningen den enda
säkra grunden för hwilken vinsnes klan som häldst. Jag
hemställer således ödmjukast, at Herr Grefwe» och Landtmarskalken
täcktes underrätta Högloft. Ridderskapec och Ä«
deln i hwilken ordning Herr Erefwen och Landtmar
-
skalken behagar öpna öfwerläggningen i detta angelägna
äronde. Näzo» torde finna, at jag ej afpafiat rätta ö»
goiiblickct för denna min hemställan, sedan öfwerlaggninaen
redan är börjad och alla wara R,elxeAive Medständer
redan hunnit tanka ut, i et annars ratt betänkligt ämne,
haldst det angar ek helt RikeS kmsnce-reglsrmg och
z,ooo OOo menniskors »välfärd. Jag bör derföre i afmatta»
as en sadan anmärkning genast förklara, at jag
redan wjo dswerläggningenö första början anmälte mig
at rala; men joq war förekommen af flera warda Ledamöter,
som anmält sig i samma afsigt, och min ordning
mäste afwaktas; äfwen torde jag fa tillägga, at
som war närwarande öfwerläggning angar et ämne af
sä stor wigt, magar jag tro, al de z Ständens hastiga
beslut ej bör rubba den rigtiga ordningen och ej före»
komma den fria och jämna gängen af denna war öf»
rve »läggning.
Mänqe af Ridderskapet och Adelli hördes instämma
.d Herr ^älorsprrre.
Hans Lxcellencs Herr Grefwe» och
Landt max skalken. Jagsar den äran tilkännagifwa,
at frägan nu endast ar om Hemliga Utskotters ^insnceplan.
När fräga upstar om Bewillnjngs summan, sä
behaga Herrarne dä yttra sina tankar angående tiden.
Friherre ^antingskaulen, albreckt,
-upläste följande til krorocolier.
Sedan wi ändteligen hunnit til den efterlängtade
stunden, at den kealilsnors plan, Hemliga-Ulskottet föreflagit,
bliswit Ständernas klena meddelt, förekommer
nu hos Ridderskapet och Adeln en »vigtig fraga: upsyller
denna Plan det päsyftade andamalet, aterwinneS
härigenom stadga uti Rikets Penninge-werk? At we^erböriigen
och med fullkomlig kännedom af kin-mcshender
granska Hemliga-UtfkottetS föreslagna Plan, ders
kil erkänner sag mlg icke äga nog skicklighet, men Riddecskapel
och Adeln torde dock icke obenäget anse at jag
för egen tilfredsställeise anhäller, at ti! ?rorocol!:k fä
relervera mina tankar, uti et sa angeläget mål, soni
del hwjlket nu är ämnet för RidderffapetS och Adelns
öfwerlaggning.
Ware här endast fraga om uppoffringar til at
derigenom rädda Fäderneslandet utur den wavestga belägenhet,
som är oskiljaktig isrän de uti Larens kanslier
upkvmna oredor, kunde denna öiwerlagguing icke
blifwa brydsam för Ridderskapet och Adeln, ock kan yr;
omöjeligen fela uti mit omdöme, da jag hyser den lankan,
at Ridderskapet och Adeln will haswa allt ospardt
för et älskadt Fosterland. Men uti en sa ta rik smn,
ling, som wärk Riddarhus, hwars Ledamöter, ändock och
alle syfta til samma mål, Rikets basta, likwäl hysa sk.lj.
aktiga meningar, angående medle» som bertil leda, lärer
ej annar wara at förmoda, än at olsta tankar äfwen
blifwa yttrade angående förewarande ämne.
Derom hofwa likwäl alla warit öfwerens, at wara
Lreälk-Sedlar, hwilkas warde endast beror af opp.
nionsn, förorsakat brist uti de kilgängar hwarmed
Larens behof skulle bestridas; at Riksgälds-Lnnkoirer
igenom detta icksals mynt ofta blifwit satt i förlägenhet
i anseende til upfyllandct af sina förbindelser lil Utrikes
Longifware, med et ord, at detta mynt, som medfört
skadeliga werkningar bade för dec allmänna och för den
enskillda rörelsen borde indragas och redbart mynt sättas
uti omlopp; grunderna uppå hwilka en Kealisarion skalle
byggas hofwa likwäl warit och äro annu, et widstrackt
kwisteämne. En del önska, at Riksgälds-Sedlarna skulle
igenom en bertil anslagen ^markistemsnts-lko^
iucceslivs dragas »kur rörelsen, andre äcer, at LreäikMyntet
matte pä en gang realileras, män^^ bestrida all
devalvation ä Riksgälds-Sedelstocken, andre ater sinna
slA nöjde, om ock dera rabstlsraäcr 2; ä zz^ ^>ro(leor.
6^8
Men om wart nu gängse Lrsäir-Mynk småningom
06) inom en tid af 1; » 2O ar stulle amorteras,
hivad säkerhet kunde wi da äga, at e^gio emelian detta
Mynt celi Lmco, ömlom stegradk och fä lid t, icke skulle
fortfara ar utbreda sina förder fweliga och nog kända
följder bade för Stats-Werket, Riksgälds. Ooruoirer,
och alla dem, som wero i behof af redbart Mynr; det
är frnktanswärdt ak d sta följder blefwo likaså kaschgra
för Riket och dest Innebyggare, som de hittills warit,
otmindstone rutil dest mera Lnnea Mynt än RcksgaldsSedlar
hunnit komma i omlopp, hwarstl fordrades flera
ar. De summor som utur Långören emirraraäez til
inlösen af Riksgälds - Sedlar, skulle ju wäcka 8^>eculanlens
winningSlystnad, och således det ofkäliga ocker,
hwarigcnom den ene Medborgaren blifivit den andras
skaktsky!dige E>cke pä längre rid kunna förrkommas. Ar
rsslilsra Riksgälds-Sedlarna genast och med ens samt
dymedelst afskara dek onda wid roken, lärer dä wara det
med andamälct mest öswerensstämmande sättet, ar återställa
ordning i Rikets Penninge-Werk. Hemliga Utskottet
har ock insett nödwändighekcn af et fadant kealiIHons-fäkt,
hwarkil Konungens Nådiga Lropoluion
äfwen gifwit anledning. Bristande tilgangar, at äfwen
genast realisera den -Idolen af Pmningestocken,
som under namn af Riksdaler Louranr enligt UtskotttlZ
Lroje5i, skulle komma ak med Lansa-Mynter circulsra
i rörelsen, ar et sa gällande skäl, at derwid ingen er»
indran kan göras; det lärer icke eller skäligen kunna
förmodas, at en betydande upgäld emelian Lanea och
Riksdaler Courant kan äga rum, da der förra blir til
summan dubbelt emot dec sednare, at dä delta enligt
Utskottets Betänkande ärligen blefwe mindskat med Z0O,ooo
Zhdalcr. Annorlunda förhöll det sig med RikögäldsSedlarna,
för hwilkas inlösen ingen wist lid wac äsrerminsraä,
och hwilka til »a stor myckenhet utkomma
i rörelsen ester 1772 ars Riksd-g, at de til summa,,
widq
1
kc>')
wida öfwerstego den utelöpande kmco - Sedelstock'-,
hwilk-n deremot ärligen förmindfkadss igenom inbecab-iugar
til llangusn, och derigenom at Lauce, Lpecis sYrkades
urur Landet.
Den of Hemliga Utskottet föreslagna kockls ck-n-^-  Planen, mindskar icke i känbar män Rörelse-O--in- er
igenom den ösvalvarioa a Riksgälds-Sedlar, sm d.r
ritfattes ri! i6L proLsnt; de skäl, som häxtil foran'edt
Hemliga Urskotrct, öro uti Betänkandet anförda, och
ausir jag dem sullgilltiga; näppeligen lärer ock niston,
med mindsta kanrredom om wart Penninge.L/stömr,
Hofwa föreställt sig, at någonsin erhålla fullt gen suilo
för Riksgälds-Sedlar, aldramindst sedan Riksens Ständer
wid 1792 ars Riksdag tillagt Dcbimrer den räkkicheten,
at med 6 proLsms upgald uti Osäic-Sedlar !i^uiäLr»
Lznco skulder man och man emellan, da Lä echior
äterfordrade L^pirslsr; och nar HZio för det nar°
warands är ^0 prvLsnt, ka» ingen med skäl säga sig
wara lidande, om Riksgälds - Sedeln stlöses med ^ afkorrrning,
utan twarkom de steste af Rikets Inneby ^
gare anse sig wara öfwer förmodan godtgwide för
Riksgälds-Sedelns numaerairs Ivärde, igenom Utbytet
as denna Sedel, emot ^ uti L-inco-Mynt»
Onekeligen är summan af 4^ millioner, stm ril
Lsslilscicmen erfordras, ganska betydelig i -ämuföreiss
med den folkstock, stm den stmma kommer at utgöra
och allmänna förmögenheten i Landet; mm da wi ak-r
jämnsöre denna afgift med hwad en del K<ni»nsr bem--  la, hwilka icke lika mrd osi aga den dyrbara rättiahett!,,
at beskatta sig sjelfwa, och hwilkaS ursky^der uti wgch
Klarer belöpa sig til en tredjedel af den arliga inkomsten,
böre wi skatta osi lyckliga, at med en drägeligan.
och dcrjämte friwillig gafws, erlagd i twanne är, fö --  skaffa osi den förman ak aga et godt Mynt. Hu> ---  wida den paräknade summan, efter be uri^Hemliga l >
77
t
skottets Betänkande ripglfna grunder, kan kil sit fulla be«
lopp inflyta Uli kLnc^uen, är en sak, htvaröfwer lag ej
kan yttra mig; förmobestgen äro rilförläteliga urräkni.igar
haröfwer uprälkade, dem jag likwäl icke kanner;
men i händelse «t Hemliga U> skottets Betänkande bifalles
och del skalle biifwa Bcwillnings. Ucffottec updrager,
at pa ofwannämnda grunder författa er krojcQ, hmarescer
den friwilliaa gästvän skulle komma at utgå, blir
efter min kanka nödigt, al sidstnämnda Utskott, fa mycket
som görligt är, lätcar den mindre förmögna Hemmansägaren,
Näringsidkaren och Löntagaren, ril hwilka
s antal lag äswen wille räkna dcm, som ej agde mer
än ioO Riksdaler ärlig inkomst, eller kön lil 200
Riksdaler om äret.
Sattet, hwilket Hemliga Utskottet föreslagit ok för
czucns säkerhel erhålla den lii Rsalilaticincn nödiga
redbara bV.näcn, medförer utan twlswel manga olägen,
he er i anseende til werkställighsten, såsom wärderingar
a fastigheter och Hus i Städerna, lör handa orckrlga
upgiscer of pemiinge-förmögenhet och waru - förlpger,
n'dwändighcken at nödgas yppa et gäldbunder tilstand,
för ac icke blifwa underkastad afgift a det man icke äger,
swarighelen deraf ar kunna bewila sig wara skyldig,
da förstwlsningen är ställd til Sedelhafwaren och uti 0-  känd mans hand m. m.; men besia olägenheter aro
icke alia af den beskaffenhet, at de ju icke kunna förekommaS
eller afhie!pas,och böra således, efter min tonika,
icke medföra werkön af ek asslag hoS Ridderskapet
och Adeln uppå Henrliga Utskottets Betänkande.
Hemliga Uiffotkct har följt billighetens föreskrifter,
da der ansett, ar sammanskottet kil IvoalrtslioQS ^onäsn
borde utgöras af all förmögenhet, efter en wisi fast
ställd
proLsnr; enligt denna princip drabbar afgiften
endast d,m, som äro Fastighetsägare, draga ränta af
ullanka Lapiraler eller sadana, som uti någon rörelse ä
ro
gjorda fruktbara, samt innehafware af större Löner;
! - ! 6lt
den träffar asla besia, liki et lika förhållande och i män
af deras förmögenhet; den frikallar härifrån alla de af
8-Men» Medlemaiar, är hwilka lyckan med mera sparsam
hand utdelar gods och egendom; men dest? sednare,
h,vilken alädjesnll känsla! desi? fa äswen njuta frukten
af et redbart Mynt, sedan de i flera ar igenom ec wacklande
mymwärde ofta ftnmit bade kön och arbers-sörrjenst
otflräckeliga ri! nödrorftig bergning. Huru tilfredsställande
är det da icke, at ig-nom den förrflagna ofnsren,
bidraga til wanlotrade medtiiidersätares wal! Dec sriwilljga
offer wi gore til 8rsren af wart Silfwer och
andra rcdbarhecer, lönar ost med de» glada erinran,
at hafva lättat en ä.stad Konungs bekymmer, al hofwa
bidragit til Fäderneslandets basta, lil allman och
enstilld båtnad och den mindre bemedlades bättre utkomst.
Detta flora ändamål, hwilket icke en eller flere,
oaktadt isrigaste böjelse dertil, mägkar upnä, blir
likwäl möjligt ar winna, igenom deras samfaldtq åtgärd,
som äga förmögenhet; huru lyckligt är dek dä icke, ak
fa räknas uti desto sednares a«ta>! ware dock icke detta
sagdt kil Ridderstapet och Adeln i den afsigt at wäcka
deras ädelmod; dec första Riks-Ätandet bchöfwer härli!
inga anmaningar: Nej, mine Herrar, Riddcrskapets
och Adelns ädla tänkesätt' kan af ingen walflnnad mistkannas.
Hwad jag h,gr haft den aran inför Ridderstapet
och ?ldeln yttra, sch -cherraks öfwerflödande känflor af
nitfull karriärisms, .,wars utbrott fag ej kunnat gwäfwa,
utan et slags wald pä mig sjelf.
Slukeligen får jag til Ridderstapetg och Adelns uplysta
ompröfwande hemställa, hwad följder et asslag pä
Hemliga Utskottets Betänkande skulle medföra: Nidderstapet
och Adeln lärer wid ringast? eftersinnande erinra
sig, at desta följder, atmindstone i anseende til Allmänhetens
omdöme, kunde blifwa obehageliga för wart
Ständ, haldst i den händelsen, at de öfriga relpekftvs
Riks-Standen biföllo Hemliga U,stoltets KsslitationrktojeLk.
Liz
Mme Harrar, da wi nu icke kunne yttra ost öst
wer någon annan IveaiiHcikwL.Plan, än den Hemliga
U 7eiNt efter magén ösrvcrläggning ansett wara den bä,
sta, och såddes ail jämnsörelse af förflager i detta ämne
icke kan äga rum, torde cc afflag uppå Hemliga Utstod
ke ost incddeldla krojoQ, wara uuderkastadt större Beta
nlst,beter, än de som emot samma krojoQ blifwit elfte
'.inna blrfwa wäckra; at lemna Pemiinge-Werket i
sainma stick, uti hvilket det sig nu befinner, och betaga
Lck.aanhiten del hopp ben samma fastar wid Ständers
-verksamma åtgärd uti dek som rörer detta Högmals,arerldc;
der rvore ak sänka Riket uti större wada, an
ar den mest uplyste Statsman möjeligen ställe kunna
förutse och bestämma gransen deraf»
Pa dcsta grunder, dem sag i möstligaste korrthet,
som med ämnetö wigt stätt ak sörena, hast äran anföra,
riisiyrker jag bifall til Hemliga UtstottetS Betänkande i
den säkra förhoppning, at flere af Riddcrstapels och Adeins
Herrar scdamöler med mig härutinnan instern
ma.
Derefter uvläftes et os Herr von kor
Gck ok, ingisivet ftftftlman, A lydandet
lick oen wigriga staga om gr^nhcn, hwarefter Riksgälds
Sedelns L nLo-wärde stan >' stämmas för en förestående
re,stila'nan af detta Lrsölt Mynt, en sräga som
rättwisa och försigtighet samfäldt mäste afgöra, med opartisk
ömhet för allas ägande rätt, anHMr jag at wordsamt
ul Hög'ofl. Ridderstapetö och Adelns krorocoU fä
afgifwa mic yttrande.
I stöd as den allmänt erkända grundsatts, at en
werk. ig Sedels-mynts ro-Iickulon, som utföres Med ens,
ar nuet afmcnkyr underkastad, ock) medförer mindre olä
o
de'er än en som ster efter hand, död det emot at up,
gtftvu hrpyrr tzst xn -D..n stell? ku"na agw rum: u>eu
med den närmare kännedom, som jag, updcr Högloft. Hemliga
Utskottets trägna öfwerläggniugar i dcrra äiune, ft:c
om summan, hwilken lil en siik operation erfordras —
samt efter det begrep jag fattat om Swensk a Folkets
förmåga at derri! inom korrt tid rilffmta medlen, har
^jag stadnat uti den öswerlngelfen, ak, da stora Scrmhäbs
sbehoi tillika inträffa, omtankan förnämligast barde gä
derpå ur, at sinna nagoc kjenligt stkt, at emot et säkert
Lmeo-Mynk indraga en sä stor summa as RiksgäldsSedlarna
pä en gäng, al ej widare bieswe ak befara der
L-m-co Myntet ater ivardt borrkjagadt utur rörelsen, af de
återstående (lrsärr Sedlama, hwilka sedermera kunde rsali1ar25
efter hand.
Utan at någor ga tilbaka til de första beg! even,
wore det swart at utreda et i sig stelft inwecklaot, och
af hastigt antagna fanstr hos myckenheten, samt af förwillande
ord, borricraffladt ämne.
-ö-Aio ar den räknemåttstock, som utwisar i h vad
män. Oeäir-Sedela fallit eller rättare sagdt, !ämnkadi sig
i LpoLis wärdo emot Länco - Myntet, i en följd deraf
at Fnnewaiiame. igenom arbete, samt i utbyte
emot ?roäuatsr och lilwerkningar, förwärft
wak, eller emot Lando til b lytt sig, en sä mycket
störreSumma i Riksgälds-Sedlar, an de eljest
skuke hackwa warit innehafware utaf, om et Lane-» My^-k
ensamt förblifwit gängse, för hwilket hroar och en wiste, dre
han kunde ethalia Lpscic, hwad stund Sedeln frainstä^ -  Lcs til inlösen; under det tär-sclir--(Aedlarnas män.ch
driswit Lanco-Myncet utur rörelsen, da, l lika man so n
Lsnco-lrsvk^urc-Sedeln blifwit onyttig, den samma inlemmars
i LancsULn, emot uttagande af Lpocis, at sä
aunar sätt än för idoghetö-rörelsen, såsom Mynt anwandas
inom Landet, eller at kisttäggas af farhaga för pen-,
ninge-wascndets obestånd, eller ak föras utrikes.
Uppå det hela rager, är förhållandet fadant, at den,
stm nu äger förwärslvade IO2 Riksdaler i Riksgälds-!
Ll4
Sedlar, hade, om 8a!7co - Sedeln fortfarit ak wara ensam
gångbar, haft wid past 7Z Riksdaler Lanco, för
h vilka han kunnat fa L^Lcis til lcka belopp sä ofta han
det behött eller astundar; oest derm-d warit almindstone
lika rik som med dest m, iiwcha oande ioo Lftksdalerv
Riksgäld. — A andra sidan, är den, som äese c>!erl
blifwit beiald 7; Riksdaler i kzr-co och nytrjak dem tilt
förlag i stt yrke och dnucdelst ö - suminan, lika rik,
me» ej rik re än den, hwllken fte,växlat dem uti Riksdaler
i Riksgaids-SeSlar efter ha ad hallt sZftr ock gjort
dem gällande uti idoghetS rör.tftn under oZiors stigande,
ty der som han salt s:r blifwir beraldt derefter. Jinel,
lan desta bägge stags förmögen heter ar endast den skillnad,
at e» uti L inao Mynt är jamn och säkrare -— sa
wida IrLnguen ej förstöres, såsom Mynt-rverk: men dä
npstar ock, sa w da, en fullkomlig likhet, ar de bada förlora
deras egeacht.p såsom Mynt, ennsdan en Oeäir-Sedels
warde, sqsoln RiksgaldS-Sederns det war, linnan
dest masta blrf allt för stor, mäste wara bygdc rwpa tillfället
ak emot någon mellangift erhälla Lanco at dermed
sinna Luscia, — Lrueo-ckVarichvrt-Sed.elnS warde deremot
ar bestämdt, såsom staeilde uti omedelbar jämnförelse
med Silfwer; — Men när Silfwer wore, medelst
Lanea-Iran charl-Sedeln uttager, stöde Or sälr-Sedeln
endast i jamnsörelse med löftet.
Imedlertid aga dock Lonco-Sedlarna i alla fall
det företräde, ak, om än någon stimma af .dem befunnes
olnlöst när Silfwer konsten wore uttömd, ftlefwe likwäl
Sedelhafwaren ej utan all ersättning, men pä ek eller annat
sätt godtgjord, efter som wal kändt ar, hwad betndlig
egendom Riksens Ständers Lannus äger uri intecknad
fastighet.
Hwad häldst warande som tages til grund wid
en ro-gliftliori, och fastställdes i fjelfwa werket, blefwe
inbördes förhällandet i sormsgenh"k det samma, som det
ar, inom idoghet--kretsen. Warandcs Penninge»wing
-
laren den ende, som derigenom förärade. Alldenstund
det är uppå /ezio och Lwrs omwöxling, ftm han gör
sin förtjenst allt cirer som han förn. er eller kan didra,
ga lil deras stigande» eller fall, och dero ler nyttja ex
liggande förlag, och de cilgängm- han uppå L echt har
ar chikanera, at dermed tillväxla sig ukas de» ena stigs
penningen, da drn är i lågt wärde, för ac sedermera enär
den stigic, dermed köpa kemco liibaka.
Med stal lärer man derföre kunna säga, at o»
Osäir Sedels fästande wid dek wärde i förhållande imed
Silfwer, hwarefter aila prifer rest si l u, der flera a r -
j gaiunda ar en mindskning, rsd-rii eller asslag
uppå det Specie wärde, sinn flnnma Sedel har och bör
hasiva einor fl.mc», i handel och wandel.
Uttrycket K.rd-Lrt ar ct, för korrthercn nyttsadd rökenstaps-ord
wid dylika urräkemgars upsärrande; el ord,
som nu i allmänhet förwlklar myckenheren, emedan der
fattas uti den alt och mening, fom, om med 25 prot>M8
rabatt, afsigten ware at nedsätta RiksgäldS-Sedel
wirde uiidcr det Lanco-belopp, för hwilkct Lrechir-Sedeln
gar och gäller i allmänna rörelfen, sanik uti förhållandet
nied arbets- och warv.-priser, sa gräseligen npprifna inom
nägra är, särdeles de sednare, ak hivar och en fom
haft något at föryttra, fatt skillnaden i warde emot Lanea
manqfalldigk ersatt, igenom sä manga flera Rikögälds»
Sedlar.
Tsiigufem prol^Lnrr rsbark pa Riksgäld? SedrlnS
ziffre-tal, är imedlertid flera proLanr u, der dem fom
en noga uträkning af RikSgäldö-Sedelns Lanco-warde
utsätter.
Hwllken mindre Labakts- eller .^gici-^roLenr sein
togeg til grund för uträkning harwid > > öfwer det wärde,
som Sedeln haft någon tid, i jämn örelse med w^rupriser
i gemen, nft>re derföre en lika stor prnOsnr, den
Samhället stänkte til Riksgälds-Sedel innehafwaren, u.
ian ak godtgöra dem som cgentelkgsti sgenom wrllerwastan
i Mynt.mäsender lidit, et rilffokk, som mäste utgöras med
sti mycket större utspy! der.
Undantagandes om KsnguanZ (lroäic skulle störas
under oporsriooLn, faller tilstoktet ej tyngre pä stLncoSedels-Jnnehaswaren,
än uppå dem som ha RiksgäldSedlar,
emedan denne mäste i lika proportion betala
t-l den stank han sär; en dyr stank för den som ej har
sadan flags wara at afläia, för hvilken han under
kostaobs-mrakiiing kan patöra köparen Lonrribmioner»,
eller ar i belägenhet at undandraga sta den sa nuna. Den
mindre lörmögne räknar snart sina Riksgälds - Sedlar,
"WLg hwilka han, igenom l6L rabaic i stället för 2;
äito, winner en gang för alla 4 st. för hwar och
en wid utbytet kil Lanea. —^ Huru manga gängor han
sedermera får betala ut stillingar för denna emottagna
gafwa, uträknar han ej, da han fagnar sig deråt.
Beträjstinde äldre och sednare stuld-sörbindelstr, mäste
alltid tvid licjuicliitiunor någon obillighet upkomma,
om vecta amne lemnäs utur sigte, ehwad redsm pro(lsnr,
som tages til grund wid en realilarion. Me» sädant
kan hjelpas förmedelst er raktwist li^niäarions sätts
fastställande, som rättade rabatrLn pä stulden »agot nara
ester den lanade penningens eller den asstadda sakens
Lanco-wäcde, när de försträcktes elier faldes. — Och
dermed wore ds mangfalldiga LLn<gusroutter förebygda,
som eljest nu likasom uppå I76o:kalet inträffade ester
den da gjorda myncförändring. En Författning härom
wore sa mycket mera i sin ordning, som, da under
Ziot5 wanliga spräng, slikt händer af misiräkuing om
hwad som kan rildraga sig af sakens natur, sadant nu
stedde igenom et Lagstiftande Magkens bcsiuk.
f)ni det är en owedersagelig sanniitg, at ju mindre
som rabattera» pä Riksgälds-Sedelns Ziffretal wid en
liealilatiou»-klans fastställande, elier som det med cL
sannare
sannare bcffcifmande talesätt ritttyckeS, ju mera man
will höja en Lrsclir-Sedels warde öfwer
hwad det är, desto högre beskattning mäste derril utgöras;
och om derjämte pätagligk är, at fördelen af en
siik förhöjning icke länder dem r!l ersättning hwilka lidit
uppå förwirrinqen i myntwäfender; sä inser jag för
ml» del ej n igot skäl, at höja Riksgälds-Sedelns wär»
de, öfwer det som är dest werkeliga, i jämnförelse med
Lanco. >— Allt hwad dek samma derutölwer förhöj e,
motarbetar Höglostiga Hemliga Ulffoirels nu upgima
Rsslissrions-Förstag, emedan det ökar kostnaden för
Samhället at werkstalla den; ökar således möjligheten
as en inträffande brist pa medel wid utförandet — och
gör dest lyckliga utgång wanffligare; i synnerhet som,
för sä mackel som (7 nrribuiiunerris öwerstiga dek stui»
na behofwer, ciigängen i lika man mindffas, at lkyndesamk
afbörda något hufwudsakeligt a Utrikes Gadeli;
hwilket sidsta föremål sä wäsendkeligen hörer k»i dek stora
sammanhanget af el Allmänt Hushålls - och ljusnes»
System, alldenstund en Lreäit - Sedel - KsUitslior, förutsätter
at aldrig densamma kan företagas, innan lörwistadt
är, det redbara Penningen, som ställes lil kouct
j Languen, ej ater uiwandrar ur Landet och som vkwiff
welaktigt ar, at a ena sidan den arliga utgäende Räntan
för skuld utom Riket, samt ä den andra, et laglöst
införande as Utländska tillverkningar, sädant til men
för Inhemska lVl»nukutkur»s upkomst för eget behoff --  walla samfalldt den brist pa Lpscia som inom ost spörjes;
och hwartil Leeclir-Sedlarna bidragit; såsom de,
hwilka förmart til Siffwersörrade § succ.lUvL uttagande
ur Limguen, — sä ac dest mäste wara ansenli
gen
förmindstad.
Jag förbehåller mig wördsamt, ak med nagra yt,
terligare anmärkningars tilläggande, samt korrta Lzlcu.
ler, dem tiden icke medgifwit at satta i wederbörlig ord
78
-
6i8
ning, fa befästa hwad nu i ödmjukhet anfördt är uti
detta ämne.
I hagan om Beskattning p.» förmögenhets hust
wudsto! har jag efter mycker öfwerwägande stannat u:i
den kanka, at, ehuru cftertänkelig en fädan ar i anseende
kil följder, och dä den aldrig ka» nyttjas i fortfarande,
utan at med Samhalls-förmagans förstörande
leda lil mindstning uti päföstande ars 8rms-Jr,komstrr,
et undantag ifrån en allmän regel, om någonsin, nu
skulle kunna och aga rnm, dä en stik cilgang förefallit
mig såsom den enda wid et fadant kil fälle sem detta, u:i
hwilket halfwa steg ej göra tilsyllest, ar rädda Konung
och Rike, ifrån er städse fortfarande betryck, i en följd
af de twänne hufwudkällorna bertil, en krigskostnad för
hwilken Ilguiäzrions-stunden inttäffat— samt de ifrån
samma krigskostnad härrörande Lreärc-Sedlar, som ma.
ste indragas; hwarcfter SwerigeS ställning i anseende lil
vaturlig hushålls-styrka ofclbart stall bcstniurs sadan, at
den gar i jämnförclse med hwilket häidst annat Lands.
Bilaga
En Lmco-Sedel ar ej werksam i utbyte emot ar.
^ bete och waror för mera, an desi Lpeois» warde. >—
Förloras det mindsta deraf i Allmänhetens tanka, sä är
den förwandlad til ersäic-Mynt och medförer alla dettas
olägenheter.
Et Rörelse-Opiral i Lreält-Sedlar är ej wc-rksamt
uti idoghetskrecsen och handel för mera än desi
Lanea-rvärde.
Ljwcia-wardet är således i bada fallen den enda
säkra grund, hwareftcr belopper af et Lands Rörelse.
Lsxirsl kan bestämmas kil redigt begrep.
Okas Sedlarnas lotsi-Summa uköfwcr den behöriga
S^acis-tilgangen för inlösen, sä jämnka de deras
77 6l9
wärde derefter kil mindskning, och betalningen sVer uti
sä mycket större Zisser-kal eller Sedelberäkning.
Ak öka Rörelse Lsxmalsr med Sedlar utan motsvarande
kr,nä i Specie, kan tjena för ec häftigt päkommande
behof. Men ehuru mättelizt det än ma wara,
särmärkes dek dock snart, och medförer misstroende til
penninge-wäsendct, samt reser prilen pa waror och arbete;
— dä, i samma män en förut tilräckelig Sedelstock
blir för liten, och 8,-us - Inkomsterna för små; —
samt, uppå fädum sarr, påkallan af ek allt större och
större Rörelse-Lo^iml ouphörligk.
Nu »varande -^gio är g8 til gy prodlrm pa
Swensk Riksdaler Louce, —- i jämnförelss med Riks»
daler Riksgäld, hwilket sörsta svarar til ungefär 274
^rokleui mindskning uti denna seduares Lanco-warde.
En korrt tids ^§10, wore en osäker grund at gä
uppä härutinnan. Säkerhet L dctk. ämne kan ej hämtas
af annat, än af förhållandet imber en längre tids
förlopp, sa wäl emellan Lrsäir - Sedeln och inhemskt
Lanea, som emellan Oeäir-Sedeln och Utländskt Lauce;
—- Och dä dek inhemska är kil drn wida större delen
borrtsopadt af Riksgälds-Sedeln; ar der Utländska
Len mest naturliga mättstocken.
^gio emellan Riksgälds-Sedel och Hamburger
Lanco, hwars ^Zic> är dek mätt, hrvarefker Utrikes
ifrån införda ivaror, samt i en följd deraf Stadömanria
tillverkningar inom ost sjelfwa i stor man kaga deras
pris, och hwilken prisförhallning sedermera efter
hand reftr räkne-»värdet pä Landkman»»a kraäuLksr,
har »varit sä högt, som 76, nu wid past 72 st. Hamburger
Lancn för 48 st. i Riksgälds-beräkning. Detta
gör ZZ^ rabatt pa den sednare. Man lärer således
tryggt kunna säga, at Riksgälds-Sedeln är i sig sjelf
högt warderad, dä den uptages ester 274 xroLsgt under
wardet af Swensk Riksdaler Lauce Lstecis.
Lss
At reslilara Riksgälds »Sedeln efter 2f p^o^snks
rsdzkk emot Lsnco, innebär det, at glimå RiksgäldsSedeln
atmindstone 2^ proLenr högre 8,>ecie warde,
än den samma efter waru- och arbets-priser äger, och
för hwilket Veu kommit uti JnnehafwarenS händer.
Följande Lalculsr äro upsakka för at utwisa hwad
för winst, som igenom rvkLlrcns mindfkande i uträkning
ftran 25 prvOnr til 16^ cilfkyndas alla dem,
som uran Ulrikee Orter indragit Penningar, och såsom
redan gjord behållning förmandlar dem i RiksgäldsSedlar.
Jämnförelse-Calcul IH) i.
Ester^gio;c> joroLenr
pa blimb:r
L:o ZZ^. ^roLenrs
rabLtr pa Riksgälds
- Sedeln.
wrikcs ifrån medelst
waxlar indragen
Behållning
a
Utrikes försalda
och tillverkningar
« R:d. 122,202 ^lsmb» karie».
Förbykt uti Riksgälds-Sedlar
eller
fordring i Riks»
galdssedcl- räkning
med^gw.Till äggning
;o xrocsnr 50,220
xroäucersr Rch. 152,222 i Riksg.SedkRld. 152,22».
zz^- ^roesnkr rsbakt 5^,020»
62!
Således feck Jnnehafwa,
ren ivid LsLlissrionen stn
summa tilbaka i Swensk
R:d. kanco som är efter
Ipecis wärdet i skill. baktre,
än blsmb. Lauco.
Återstod Swensk R:d, 8:0 i2O,Ooo»
kl:o 2-
Riksdal. iOo,ooo
Ikamb. 8anco pä
enahanda särr för
wandlade
un R:d. 152,002 Riksgäld.
Efter Z8 p:Eeller
circa
27^ prod:r»
rabatt . - , 41,000
Återstod Riksdal. 109,000 Sw. 8:0
Ren winst uppå den
dubbla nperarionen
Sw. Riksd. 8:0.
9,222
kl:o ?.
Riksdal. 122,222
Ikamb. 8anco förwandlade
efter sör
berörde
rilR. 152,022 Riksgäld.
2s x>roc:k rabatt - Z7,SO2
Återstod R:dal. » 112,502 Swensk Laner»
Winst 12,SOS
622
Förhöjning
öfwer nu gang,
bara is>eciervärd>!t.
Swensk
R:dal. Lsncc,
» 3/50-2
i^:o 4.
Riksdal. IOOOOO
Llsmb. Lanco förwandlade
efter ena,
banda ^Zio, näml.
72 still, tt-md.
Lsoco för 48 stili
Riksgald,
R:dal. iso,000 Riksgäld.
16^ xrocit radart 25.202
Äkerstod Riksd. - i2e,ooo Sw.L:cs. - . 125,020.
winst 25,202
Förökad winst igenom
skillnaden emellan 25
och 16^ procenrs rabarrS.
R. 6. 12,520,
hwilka mäste utgöras
rilOplrglistsn igenom
sa mycket högre contridurionsr»
Uppå
102,020 Mksdal. Ickamd. Lrnca
förwandlade uti Swensta Riksdaler
Lanea L^ecis - » 'Lora! winst Riksd. 25.202.
L. e. e.
Detta Utstag tjenar tillika at bewisa nödwandighe,
ten af en Asrlisation samt angelägenheten at söka
jämnwigt i Samhällets ärliga Bokslut med Utlänningen.
Upgift af den olika stor IH6 i 8x)seiL som erfordras
at rsaliiors 15 millionsr Riksdaler Lrsäir
Scdelstocr, ester ingen Rsb-ur eller olika urrakning
af Sede!st«ckcng Lzucv-warde. ?onelsn uptagm
efter ben stu^vosraäs ^ro^orlic-nLn af 2 lii Z.
At realisters st^onä i L^SLis
Rd. Lreälr- som 2 ti! Z.
Sedlar efter
fulla beräkningen
- 75,000.002 erfor
—dras R:d. 12 222.222
Is,202,222
Mrdl6^äb.2,sOO,2O2
Återstod - 72 5-2.222 -- - - 8,zZz,zzz4
Is,222,220 skillnad
2s xL. Idilb. 2,750,222
Återstod - 11,252,022 - - - 7,522,222,
15,222,220
274 xroc:.
kab.circL - 4,122,222
Återstod - 12,> 22.022 - - - 7,266,6664
8ZZ.ZZZ4-
15,222,222 ,
ZZ4 k^oO.
Ivadait - 5,222,222
Återstod - 12.220,222 6,666,6664
st. 2. c.
Desta upgisttr haswa til föremål, ar wisa hurulalebes
ester uträkning af (lrs^str-Sedelstockens 8;ne».warde
kil atmlndstone en fjerdedel mindre än dest ziffe-tal i
(24 E»»»>
Riksdaler, med samma Summa, som ester ^dels afdrag
skall LmuribuLras til delta behof, 8ZZ/ZZZ Riksd. 8j>scie
kunde afbördas ä Utrikes gäld til ld s!iiitt>on5-0(isrstionens
sa mycket säkrare framgång. Skulle ?r<>pc>ltic»-  nen emellan l?onä och 8 mea wara kil för litet »plågen,
blir iikwäl alltid denna Summa den samma.
Wid första påseende förefaller det, som myre ek
sammanskott med ens til hela Koglilsrionz lRmäcn det
Mlndst kostsamma. Ak icke en afgjord öfwerwigt mäste
»vid första Operrrionen gifwas Lrnco-Sedlarna pa
c>-eäilpe»ningen kan ej fattas i fraga, om företaget skall
lyckas. Hwad som kan winnås til lackning i Ulsfylder,
medelst en wida större kostnads bestridande pa ckd, för
ränka pa län til första I^onäen, och sucoefikk Sil wer»
köp för det öfriga, torde wisa sig af efterföljande unäk,
ning. Emedlertid erkännes, ar hwad fom ankommer pä
lang tid medförer ock olägenheter, — och mä det betraktas
såsom en nödfalls-utwäg.
Riksd. >5,000,000 Lreäik-Sedlar at ResIUra
»ned Riksd. Zpecis 7,752,000.
När en slik Summa stannar qwar i rö,
reisen, lärer det ej wara öfwerdrifwcc at påräkna,
det den samma ger agaren, utj Stadsoch
Landtmanna idogheks befattning 4 p, .
Lenrs winst om äret öfwer huswudet. Detta
gör uran ak räkna ränta pa ranka - - 9,goo,oo»
Tilsammans Riksd. 47,050,000
Igenom fördelade Loniribukioner pa go
är efter 410,616 Riksd. per rneäium, lil et
synnerligen sä mycket dyrare rsslilanons satt
för räntan pa lanad konä har taget förmo»
deligen mycket högt til » - - »2,500,002
Behållning för de
Skattdragande » Riksd. LsncoL^ecie 4,550,000
6»5
N vr en i warde fallen Lreäir-Sedel Summa, som
ingen raina ger, och som ingen Specie inlösen lofwar til
Utsatt r;d, förwaiidlas rui obllg-uiausr, efter dest gang»
bara 8 mea warde med ranta, som wid sörskrisningenS
omwaxling emot Lanea, pä bestämd tid, utgöra Opiksl
och iluerelso sarnfälldc IO0 proO. ar sadank detsamma,
som en sig sjelf görande lucce56v rsslilsrion, igenom
öfweroaiants i Handel, da med den sig förökande tilgäng
pä 8pccie-Sedil->värdck stiger allt närmare och närmare
loo pr-L.> under dek samma penning löper och förbaka
rar stg, ingea lil tunga och alla kil barnad; inträffandes
i stikc fall, ar rörelsen sjelf ökar sit. Mynt-Lapusl i
naturlig ordning.
Idogheten ar allestädes treflig, der den lemnar behållning;
och hivarest handeln är i behörigt stick, okas
Rörelsc-Lspiralst, såsom sagdt är, af sig stelfmed 8pecis.
El stort Sedel-Lapit-rl i allmänna rörelsen samt dryga
beständiga utgifter updrifwa priser, och detza strypa Utrikes
alsaktningen, fvlfakrrligen manga näringar, och als
las deras utkomst, hwilka derutinnsn beror a» en fastställd
penninge-inkomst; under del at med en upstigande
dyrhet Kronans intägt blifwer är ifrån ar okilräckellgare»
At igenom Blsiut höja et Sedel-mynts Lsnco-warde
öfwer det, hwartil del samma igenom dest myckenhet
och deraf följande lättare åtkomst jämnkak sig uti förhållande
emot Specie; syneS således kunna hafwa z:ne olägenheter
med sig, det ena at taga ifrån myckenheten; ax
giswa i synnerhet til de förmögnare, utan at gagna dem,
som äro i mindre fördelaktiga omständigheter; samt ak
göra Rörelse-Opit-iIsr större, än Rörelsens beskaffenhet
sjelf utsatt. Det tredje ak niindsta en tilgang, som eljest
kunde anwändaS til en betydlig Summas afbördande A
Utrikes gälden.
Et större Rörelse-Opusl, än ibdgheten sjelf tilstapar,
reser warors dyrhet i jämnförelse med andra Lands»
79
Et konstigt sammansatt Rörelse-Olipugl under den fö»
stutna liden är, om jag ej aile för mycket misirc.gcr mig,
hufwudsakeliga orsaken cil Swensta jernets sa updrifwaude
i pris, ak efter hwad jag fullkomligen känner, wart
Jern htvarcst det mest uykftaS, ej ukstfteS nu mera pä
annai sätt, än jämte andra Lands mindre dyra Jernsorter,
samt inskränkt § til sadank bruk, för hwill ec del
samma är oumbärligt, dä eljest i samma man wi kunde
halla pris med andra folkslag pä denna tillverkning,
Swensta Jernet skulle assätkaö framförallt annat Jern.
Herr Lcllönllräm, ksllr, upläste följande:
Sedan Högloft. Hemliga Utstottet uti tid weokors
tid, clelibererat om bästa sättet, at, i nu warande
Rikets ställning, uphjelpa desi i lagerwall stadda
Drätzelwerk, har kluraliteten af nämnda Utstötts
Ledamöter ansett ändamälet bast tvinnas genom följande
Linaircs-krojeök:
At medelst en Labatt ä Riksgälds - Sedeln, af
proLeat, befrämja desi realisation, hwilken efter
twänne ärs förlopp wsrkställes med Adelar i redbart
eller Lanea, och ftrdel uti sa kalladt (lonrant-mynt,
hwartil erfordras utom Lancgnens Lreclit 4^ ^lillion
Riksdaler, hwilken Summa inom den utsatta tiden
af Landets Jnnewänare i proportion af deras förmögenhet
erlägges.
Det ar en ostridig sanning at en del a-f Niksgaldä-Slocken
kan lättare än den hela realiseras, men
manne a en annan sida betraktad, en rabatt e) wors
förknippad med den största obillighet och medförde de
widrigasie händelser? Wisierligen ester min tanka; emedan
alla förbiirdelfer, som icke störa mennistans naturligarätt,
böra wara heliga; sä wäl sadana som träffas
det allmänna och enstillda emellan, som dem som endast
röra enstcklda; i widrigt fall skulle den största osäkerhet
uppkomma, hwilken uti detta hänseende wors sa mycket
wädeligare som säkerheten ar grunden för ^reäiten
och denna ater för all kllnance operation, fbljakteligen
kan jag ej annat än ogilla all rabatt ä Riksgälds-Sedeln.
Betraffandes ater at inom twänne är pä sätt
Höglofl. Hemliga-Utskottet ansett bäst, realisera RiksgäldS-masian,
skulle jag med nöje instämma, sä framt
icke Medlen bertil och sättet, i nu warande Rikets
ställning, ej allenast wore äfwentyrligt utan äfven medförde
större olycka än märt nu wacklande Penningewcrk.
— Mina stal äro följande:
Ut Swerige för det närwarande ar i nnderwigt r
Handeln bewises derigenom at Loursen i banco är
nägra och ZO si. Specie, hwilket wore omöjeligt oin
flera säljare mf Wäxlar funnos än köpare deraf. Salunda
är Riket i behof af flera waror af Utländningen,
än det til den har at afyttra, hwilket med redbart
mynt erlägges. Det wil säga, Rikets Debet vfwerstiger
desi Lreclfl. I denna bekymmersamma ställning
Ilpstär den frägan, at genom bxtra-orclinarie
Lontributioner realisera Lreclit-Sedeln. Ar det icks
det samma four man säde til en gäldbunden Man,
hwars behof war wida öfwerstiget desi inkomst: du
skall ärligenlägga uv et Lapital? Desi svar blef helt
säkert: detta är för det narwarande mig omöjligt: jag
mäste til en början indraga mina behofwer och genom
bättre hushållning förskaffa mig större inkomst. Detta
svar torde pä goda grunder kunna tillämpas den vfwannämnda
hnfwudfrägan, och ingen sadan Realisation
möjelig utan Rikets största skada, förr än en fullkomlig
öfwerwigt i H mdeln, med sin wälgrundade kraft
föregätt. Medelström dock at detta Loklem utan denna
enda och säkra grund bragtes i werkstallighet och
kastom en blick pä följderna deraf. De förmögne i
Landet, sager man, skola betala wisia proLent af sin
egendom til denna Realisation, men hwad winst har
wäl den fattige deraf? Twartom dä Riket i brist pä
waror mäst ersätta sina större behofwer til Ukländmn
-
gen med reda penningar, skulle under påstående kllHLNLS
Operation, och inlil betz nya bankiren wvre i
fulllvmlig i^erk-amhet, blifva en dubbel s,rarare filgäng
pä realite, hwilkct ännu iner skulle upjaga LourLen,
denna ä'er upstegra warorna och waru-prisernas
hvid alldeles förkr, tza den falliga. Af samma orsak
skulle äfren /ägioteringen emellan de mera och min-'
Lre förmögna oerhördt tilcaga.
Säkerheten as den nya Landen, mitztänkt genom
föregående labatt, samt behofwet af Silfwer,
frestade sa mycket pä dest reLlitö, at den utwägen
nödwändigt mäste widtagas at endera indraga Sedelstocken
eller rubba den proportion, som emellan denna
och reala konden bör wara; i förra fallet upkommer
den stadeliga påföljden at i stället för 15
billioner, inom twänne ar blott 8 3 10 wore i omlopp
, i det sednare bliswer ostridigt /rpio emellan
Kanco-Sedeln och Silfver. Uti den projeöteracle Loiarant
- Sedel ligger et frö til ^.^ioterinF, som> nödwändigt
i denna tionjunÄur, ej allenast skulle gro och
waxa, utan snart wunna samma beskaffenhet som Riksgalds-Sedeln.
Detzutom, Mine Herrar, wore för äfwentyrligt
och faran för påtaglig at lemna stu förmögenhet
uti nagra fä personers händer hwars rattwisa
man blott för Let narwarande känner. I stöd af allt
detta ogillar jag för det narwarande, til alla delar,
Högloft. Hemliga Utskottets knrancs- och ldoaliiLtionsPlan.
At jag ej kan upgifwa nagra säkra medel til
stadgande af wart nu warande Penmnge-werk, och som
afböja den fördcrfweliga ^pioteriirpeu, torde mig ursäktas,
dä jag som Medborgare har sä obetydlig rättighet
at jag endast anser mig inom kretsen as un«
dersäteliga skyldigheters fullgörande.
Jag ar dock vfwerty-ad derom, at intet wäsenteligt
fördelaktigt kan uträttas, utan öfwerwigt i Han»
deln, hwilket ändamål endast wännes genom stadeliga
Occonomiska författningars uphäfwande och widkagande
af goda, förmindftad, atmindstone stadgad Tull-medel
pä exportvaror, samt säkerhet för wär Handel,
hwilket alltsammans otwifwclaktigt wär Nädiga KoMng
med all sorgfällighet besörjer och ost förskaffar.
Herr /iälertpsris, 6ec>r§, upläste följande
:
De flesta förslag til förbättrande af Rikets kllnancer,
som wid detta Riksmöte blifwit upgifna, ä»<
ga gemensamt den förtjensten, at icke utgä frännägon §
nymodig Dkieorie om hclgden af Stats,förbindelser.
I hänseende lil rättmätigheten, ärv de fullkomligen enliga
med nästan alla förutgående äldre och nyare linance
- operationer i wart land.
Den wanligaste metlioden at betala allmänna
skulder, har hittils warit den: at, efter behofwet, höja
det harda myntets räknewärde. Derigenom har
småningom en mark filfwermyntkommit at betyda,
i stället för en wägen mark, ungefärligen /^:dels lod
fllfwer. Derigenom har under loppet af et och et halft
Lek.el, det nominala wärdet af et myntadt Skeppund
koppar, efter hand ökats frän 1Z0, til 22Z, 270, goo,
Z60, 540 och siuteligen 900 dal. kopparmynt.
Dä man ej welat eller kunnat widtaga datta
Lan <^n eronie-L^kterne eller — för at nyttja et
uttryck af bättre ton — denna devalvation »-  metkod, har man sökt sig en annan af lika säker
werkan. I stället at höja det myntS räknewärde,
hwamred man betalade, har man mindskat wärdet af
flulderna, som dermed betalades. Kealikation afKo-^
rmng (larl XH:s mynttecken och myntsedlar, är den
fullkomligaste kinance - Operation af detta stag.
Men deraf at Staten i fordna tider, lindrigt sagdt,
ofullkomligt upfyllt sina förbindelser til Inländska so»
dringsägare, mäste wä! icke följa/ at Staten alltid
stall lemna sina förbindelser af lika art ofullkomliZt
upfyllda. Icke allenast rättwisän utan äfwcn klokheten
(om desin Lwa ord werkeligen kunna äga stridiga bemärkelser)
bjuda motsatlsen. Den förra kan aldrig astvira
ifrån den enkla förestriften, at en ingången förbindelse
stall fullgöras ester bokflafwen. Den sednare
inser den gifna mädan af, at under stort behsf af allmänna
förtroendet, likwal genom uppenbar pligt-förgätenhet
uplösa sielstva den styrka, just detta allmänna
förtroende i annat fall kunnat giswa Samhället, under
desi ärliga bemödande at afbörda sig ingängna
förbindelser och sätta en gräns för oredan i desi penmngewerk.
Huru öfwercnsstämmer det dä med hwad rättwisan
bjuder, at med magten i hand kildöma sig sjelf
rättigheten, antingen at efter io är inlösa revevlen,
som enligt gäldenärs förbindelse altid borde inlösas
wid upwisandet, eller at infria utgifna Skuldförbindelser
med mindre summor än de til hwilka Gäldenären
sig förbundit?
Huru öfwercnsstämmer det med klokhetens bud
eller warningar, at just i den stund, dä man anser
allmänna förtroendet wara den kalla, ur hwilken hjellen
stall npkomma, genom en närvarande trolöshet i
Starsförbindelser, beröfwa sig den fördeln, at någonsin
i framtiden blifwa trodd?
Har man wederbörligen först för den Swensta
Lanea-Lapimlikens säkerhet, dä man genom et beslut,
som dcsiutom i alla afseenden, rakt motsäger
Lan^uelw förbindelser, later den silfwer-konll, hwarmed
Lanco sedlarna dageligen borde infrias, i stället
npwäxa til et ansenligt samladt förråd, som genom et
nytt och icke olagligare beslut cm det-föregäendc, kan tilgripas
när som häldst och kan amvändas til hwad som
hälst;
Har man bättre och redligare sörjt för samma säkerhet
, dä man later nysinämnde Lanoo - (iaximlikj.
jamnlikt mednu warande ägare af Riksgälsmyftt, dela
mädan af et pappersmynt, som skall hällas L warde
genom en silfwerkonä, hwars framtida werklighet
til en dryg del beror af en kuxproneraä förmåga och en
mera päräknad än gifwen will)a at amamda den, och
hwars besiutna och kalida belopp tros kunna hälla en
til numerairen dubbelt större fedclmafla i werkligt och
oföränderligt warde?
Har man bygt sit källom pä en werkeligen fast
grund, enär detta, fom nysi sades, hwilar pä den
förmodan, at man ur et wifleuligen icke i allmänhet
rikt Samhälle, stall inom en tid af et eller twa Är,
och oberäknadt den manliga och i alla fall förhöjda beskattningen,
kunna til Statens tjenst framsucka och
framtwinga Millioner Rrdr i silfwer eller andra redbara
waror?
Huru har man fortfarit at för denna byggnad bereda
fast grund, när man trott sig genom denna, icke
i werkligheten, utan i förmodan, fr arn lä ekade och fr a lutning
ad e bestämda summa af trlillionei R:dr kunna
hälla en til räknewärdet dubbelt större summa pappersmynt,
i werkeligt silfwerwärde. Skall en af Gäldenären
sjelf nyfl besluten rabatt, stall det osäkra bade
i förmagan och willjan at brådstört utgöra kckillloner
i ny Skatt, stall det twifwelaktiga i twängslagarnas
werkan mycket bidraga antingen at i rörelsen
qwarhälla de utgifna sedlarna, eller at wäcka dems
Jnnehafwares omtanka, at skyndsamt anlita realikations
konäen innan den ännu blifwit uttömd?
Hrr man med mognad klokhet walt sin tid, dä
man beslutat, at efter twa nysi'förflutna misiwärt-är,
och dä de flesta näringar arv i werkeligt aftagande,
inom en gansta inskränkt tiderymd, och utan allt
wikkor af desia aftynande Näringars äterkomna förmäl
ga, uttwinga de Milstoner i redbar^eter, hwarmstz,
man tror sig pa en gäng kunna lihuiäeiL hela RiksSkulden?
Tycker
man sig pä alfvare riktigt,upfylla sina
förbindelser til den inländska Fordrings-Ägaren, nar
man af de twä tredjedelarna af hans ostridiga fordran
afdragcr 4:del, och nar den återstående -^rveln li^ui6sra8
med et mynt, som redan i sin födsel gär med
Arbets rabatt, och tillika har den egenskapen, ak kunna
falla wida under det warde, svin atcrstär sedan
denna sjettedel deraf blifwit afdragcn.
Hrr man icke, wid detta sätt at luiuickera en
inländst Riksskuld, något oblygt förgätit, allenast
at rättwisan bör jamnlikt utöfwas mot bäde den rika
och den fattiga, utan äfwen, at dnr nrindre förmonligt
lättade Samhälls - ledamotens wa ''rd, bör derjämte
med werkelig ömhet wardås? Och har man kunnat
sa alldeles förgäta, at Riksgäldsmynt, i allmänhet
icke finnes tecknadt i Skuldsedlarna til penningemannen
och icke ligger i den Rikas gömmo , utan har
i sednare tider nästan exclullvt utgjort de mindre
förmögna Samhälls-Llastsruas egendom?
Har man wunnit det wigtiga sch sökta ändama*
let, at förskaffa Riket den fördelen at äga blott en
enda mynt-sort, nar Riket, genast wid den föreslagna
kmance-planens sörsta wcrkställighet, kommer at
äga twä; at när Riket sedermera da de sidsta werknrngarna
af denna Plan, af ingrepen i allmänna förtroendet,
och af en vtilräcklig Kealilätiorw-kvnä, wisat
sig, kommer at äga tre stag af Mynt, nämligen
Riksdaler i Silfwer, R:or i Lanco Sedlar
utan keLlitation8-kori<1 och R:dr i Louraatsedlar,
alla af ganska olika och vmbytliga wärdén i
förhällande til hwarandra?
Har man genom en kinance - Plan af besia atmindstone
mycket sannolitza werkningae, werkeligen med
rätt
-
<5Z Z
rattwisa, klokhet och ömhet sörjt för egendoms-säkerheten,
för Statswerkets sielfbeständ, för den penningelönta
Ämbetsmannens framtida utkomst, och i allmänhet
för de mera behöfwande Samhälls-Llaskernas walhard
?
Har man icke snarare uttömt de sidsta krafter
Samhället för det närwarande ager, utan at derföre
hafwa beredt Samhället någon glad utsigt i framtiden?
Jag
har genom besia frågor öppenhjertigt yppat
de wigtiga betänkligheter, som efter min öfwertygelfe
åtfölja hwar och en wid detta Riksmöte hitintils upgifwen,
och af mig känd kllnance-Plan. Desia betänkligheter
kunna hos mig icke uphöra, förr än jag
ser den wäxande Samhälls-förmägan, ester hand och i
den män hon upkommer, amvändas at efter bokstaswen
fullgöra Samhällets förbindelser. >— En klok och
redlig enftilld man, som ulgifwit flera Skuldsedlar,
an han med sin ärliga inkomst och utan at beröfva sig
sjelf förlaget til den näring han drifwer, pä en gäng
förmär inlösa, stall troligen uphöra at utgifwa flera
Skuldsedlar och utfästa sig at ärligen inlösa uägra af
de redan utelöpande. Han kan pä detta sätt upfylla
sina förbindelser; hans näringsfång uphör icke at wara
riktande; hans Skuldsedlar antingen bibehälla eller
äterwinna deras rigtiga wärde; och hans (tieäir
förblifwer orubbad. — Gäldbundna Stater göra förmodcligen
wäl, enär de följa detta cxemxel af föruuft
och redlighet.
Jag fär harwid tillägga, at jag alldeles förenar
mig med Ofverste Lcllöläebranll, i det wigtiga
och med närwarande fräga förenade ämne, som af honom,
under Ridderstapets och Adelns sidsta sammankomst
lil öfverläggning framställdes.
LO
6Z4
Friherre ^Väell värö, kiric 6örsn, uplaste til
krorocollsr följande:
Da Kgl. Maj:t, enligt Desi Nådiga propolirion,
äskat Riksens Ständers utlätande, mogna omprovande
och råd lil Penninge-werkets förbättrande., och Hemliga
Utskottet inkommit med sit projc5k i detta smara och
grannlaga ämne, sär sag nu äran utbedja mig Ridderskapers
och Adelns tålamod at afhöra be Betänkligheter,
som hos mig upsiact.
Hemliga Utskottet projstäerar 15,000,000 RiksdRiksgälds-Sedlars
Keslissrion pa det salt, at ^:de! el»
ler 5,000,000 Riksd. i Riksgäldö-Sedlar sörwandlaS
til Lsnco-coursnt, som suecsslrvemenr med ^:de!S rabsri
inlösas inom i; ar, och 10,000,000 Riked. i
Riksgälde-Sedlar inlösas wid ^eslilsrionr början med
Specie och ^:dels I^ubslr. Härtil föreslår Hemliga Utskottet
som konci en friwillig Bewillning af all Rikets
förmögenhet i Silfwer eller Spanmal och exporrsbls
waror, som Koppar, Jern och mera til 44 Millions
belopp, med hwilken I^onä Hemliga Utskottet tror, at
Lsn^uen skall kunna realiters utelöpande RiksgäldöScdlarna.
Derutom hwad Riksens Ständers Landus kan
hartil af sin Behållning genom arliga winsten af en
Lsnco visconrs inrättande i stället för nuwarande Rikögälds-vitconlsn
bidraga.
At sörwandla 5,002,000 Riksd. Riksgälds-Sedlar
til 5 Millioner i 6snco-cour,nk later sig göra, men
desa I-snco-coursnk-Sedlar, som endast wid upbörden
til ^.del af UpbördsSumman och ^-:delö liabsrk emonagas,
men ej i allmänna rörelsen man och man emellan
med lika lätthet kunna emplojera», da de aro förwandlade
fran Mynt til Lanco-Kevsrler, bljfwa säkerligen
underkastade samma öde, om icke nägot sämre än Riksgäldö-Scdlarna,
at i handel och wandel ga med större
eller mindre bade Laur; och ^§io, allt efter som Opinion
6Z5
i Allmänhetens förtroende för dem och deras tuccsslivr
inlösen af Lancken mot ^.dels Kabstr kan rverkställaö.
Äfwensä kunde 12,000,002 Riksd. i Riksgälds,
Sedlar roalilsrss med den xrojeAsraäs Förmögenhets»
Bewillning i Silfwer pä et a 2 ar och ^:dels lichatr,
om man wore förwisiad om, at denna BewillningsSumma,
som skulle utgöra 4^- Million i silfwer, först wore
ar lilga, och om den än funnes, at Allmänheten, äkmindstone
Swenska Allmogen, ftm älskar sit lilla Silfwerförrad,
som de dels ärft, dels igenom flit och möda
hunnit sig förmärfwa, skulle det astemna, da de kunna
enligt prnjetkrr fä erlägga denna extra Bewillning i
Spanmal; afwensom de som hafwa tilgäng pä expnrrsbla
waror häldre betalte dermed, än med Silfwer, hwarpä
ds förlorade arbetslön; genom besia waror och elkeäer,
som Lsnaurn i stället för werkckigt silfwer til ksslilsricin
upbar, kunde således ingen k-slltalion göras,
ty den lilla Wäpelrilgang, som genom de exporrLbla
warornas försäljning undstcks, och hwarföre man kunde
införskrifva silfwer, wore alldeles otilräckelig; utan största
delen af besia 44 Million inflöto i Spannmål, som genom
den arliga keist derpå i wart kära Fädernesland
finnes, mäste ater genast försäljas mot det annu gäng»
bara Mynt, nämligen RikSgälds-Sedlar»
Den belägenhet Langusn härigenom tvid början af
Riksgälds-Sedlarnas reslilsranäs kom uti, at ej aga
någon werkelig Silfver-l^onä, blefwe högst wadeltq,och
kunde da sätta desi mgifna 8.mcm-Sedlar i misi-Lre.
äir, och om härkil komme en äekavor-chls conjuntiur
med under - 8-l,ncs i Handeln, skulle alla, som ägde
tilgäng pa Riksg. Sedlar, rusa pa 8-mguen och begära
sa dem betalia icke med Ilmo» Sedlar, utan med
8kmc"8c»ecis. Härtil har jag sa mycken mera anledning,
som jag är förnvsiad om at siera millioner Riksd. Riks^
gälde-Sedlar redan hos Utlänningen äro b^pors^uergcl-:
i brist af tilgäng bade pä Wäxlar och Silfwer, och
6z6
som genast tvid RLsIilLliouans början komme at med
L^ecic: inlöfaS,
Ännu wädeligare wore Rwgusn5 stallning, om af
de päräknade 4 4 Millioners Bewillninz til denna Resliis-ion
genom deisi hos de (lnncribuabls den icke utgick.
Utan dies relkaniisr fran det ena äret lil det andra.
Dessutom, Mine Herrar, kan denna jaroieAeraäs
Realisa-ion, om den af förutnämnda tilfällighcker misslyckas,
medföra en betydligare olägenhet, genom Näringarnas
förfall af hastig indragning af et i omlopp warande
Rorelse-Opna!. Detta tyckes äfwen wara at förmoda
da no ^dels afdrag pä de ic> Millioner, fom skoja
reglilsrss, genast gar ur allmänna rörelsen; 2:0 dä
5 Millioner Riksgälds Sedlar bli förwandlade kil R-mco-Luurank
eller Reverser at inom i; ar ater inlösas;
men kunna och blifwa icke af Allmänheten i allmänna
rörelsen antagna som Mynt; och z:o om wid R.salisarionsns
werkställande en lika öeksvorsble conjunökur
med fa stor under-bslauce, wi nu befinns oss uti, inträffade,
hvarigenom de Råneo Sedlar, som kil RsalilgrionZ
werkställande utlenmades, genast af dess innehafware i
Ra cjuen emot Z^ecie uttogS, hwilka Sedlar dä ästven
alldeles ur rörelsen förfivunno, och Svsels-Myntet geck
ur Riket kil Utländska Lreäirorers förnöjande. Pa detta
sätt kunde Riket bli uran bade RcksgäideSedlar,
Ranco-Sedlar, L^eeis och nödwändigt Rörelse, L'piral.
Dessa betänkligheter hafwa hos mlg öfwer werkställigheten
af Hemliga Utskottets RiojeLk upkommit, men oin
samteliga Riksens Ständer den antaga kan jag icke
annat önska, a» ak mina betänkligheter icke inträffa och
at Realisation til mae Nådiga Konungs och hela Nationens
åstundan reulHrsr; och härli! skall jag dä för min
del med nöje conkribuora om ock kroseÄor innehållit
en större kaerisscs af hwar och ens förmögenhet; dock
får lag til Ridderskapets och Adelns ompröfwande hem^
stalla, om icke Rsnco-vo^urerzäe borde höras, huruwi
-
da de tro, at kikurn kan pa de af Hemliga Utskottet
P>rojc6srscie grunder, och med deras lfsnca-Instru5iic>-  oer och Författningar ataga sig werkställighetcn af denna
KesliHricins - plan; äfwensom jag hemställer, om det
more bättre at haldre lägga en lindrig betalning af i st.
Specie pa allt öfwerstvdigt Silfwerbruk, utom det fom
af Hemliga UiskortctS krojebi blifwit undantaget, än at
förbjuda dest bruk; det ökade ätmindstone Lpscis-Bewilluingcn
för dem, som älska denna luxe.
Jag gör denna hemställan af den grund, at denna
afgift ej drabbar andra, än de mera förmögna i Län,
det, som annu weta bibehålla denna luxe, och som hofwa
andra utwägar at betala sia del af Förmögenhets
asgisccn, och jag wagar försäkra at denna lilla afgift
skulle snarare forma manga ak inlemna sit Silfwer, änat
gömma undan det utan nytta bade för sig sjelswa och
det allmänna; dcstutvm har förbudet pa Silfwers nyttjande
den ledsamma följd med sig här i Riket, at da
wi icke ännu ha nagra dugelig» korcellawes samt
klaners ksbrigjusr i Landet, äre wi nödsakade rikta Utländningen
med införskrifning af deste wgror, som i sin
män öka wart Wapelbehof.
Da sag nu, enligt de kundskaper och den öfwcrty.
gelfe jag äger i detta grannlaga ämne, yttrat mina tankar
öfwer dek af Hemliga Utskottet til Riksens Ständers
utlakande remitreraäe b'lU3nco-projsA, får jag äfwen i
korrthcl til Riddeiskapets och Adelnö ompröswandc hemställa,
at da en kcalilarians plan i närwarande, och,
Gud näs, med de svara rusigter as en mindre förmånlig
skörd samt en i stera ar ännu känbar under bal-mcs genom
de stera kilsiötande olyckor en mindre Export förorsakar, torde
bbswa mindre möjlig ak den förmögenhets Bcwillningaf 4^
Mili. i Silfwer, som Hemliga Utskottet professorat tilldsalilauon,
af samteliga Riksens Ständer bewilljadeS til en
stående I^onä i Riksens Ständers Langue, hwarmed
Lmyusli worc satt i det ständ at icke allenast hafwa til
-
6z8
räcklig IHä til den nya Länco-Oifconkens inrättande, Ut«
om den -^-tdel som cnskillda personer enligt Hemliga Utskottets
plan sa deltaga uti, uran alwen kunde enligt
med den instrucrion för säkerheten af Langusns bestånd
och med den Oeciir betra werk bör äga, göra utlanin
gar
pä säkra li^porkiecjuer och fasta egendomar a Stad
och Land? Härigenom skulle en ökad Lanco-Sedelstock
komma i rörelsen och, en följd deraf, Hgior pa RiksgäldsSedlarna
falla, och LancjuenL sa ival som Kanco-Visconrens
arliga winst omplo^erag fti Riksgälds - SedelnS
reolilsranäe, utan, eller med det af Hemliga Utskottet
xroisQeraäa afdrag af t6^ f>rvLent.
Härmed gick ^rslilationsn något längsammare allt
som conjuuÄuren blefrve mer eller mindre sörmonlig
under den tioen, men efter min fulla öfwercygelse more
denna plan säker, Landus» behöll alltid sin af 4 ^Mil
lioner
silfwer päökka IHä som gjorde Lancken respsQib!o
och nyttig til Rikets 06) Fäderneslandets tjenst
med desi arliga större Behållning för narwarande och
inkommande tider. Och som denna KealilarionL-plan
ej kunde sä hastigt werkställas, som den af H milga
Urskottet projeAsrsäs plan, och penninge Löntagaren der»
wid more den mest lidande, sa förestår jag, om Ridderskaper
och Adeln med en underdänig Tacksägelse-Märets
til Kongl. Majit för den lacristce af 12 T:r Guld,
som til Stacö-Werkets behof aro anflagna, underdånigast
tilstyrkte, ak desia 12 Trr Guld nyttjgdeö til Lönsörbattringar.
Slilteligen ser jag äfwen af Hemliga Utskottets be»
tankande, at kil afbördande af In - och Utrikes räntor,
Riksgälds-Conroiret behöfwer uköfwer den of RiksensStander
wid sidst förflutna Riksdag bewill/ads Summa,
en päökad bewillning af 2s0 0OO Riksd. Härom kan
jag icke yttra mig, innan BewillningS Utskottet inkommit
til Riksens Ständer med sina jämnknings- och för
-
'—- 6;y
höjnings grunder, utan tror det wara bäst ak detta t!'»
öknlngs.-projeÄ pä Bewillningen ofördrö-kligen remitrsrgr
lil Bewillningö.-Urstotters hörande, äfwenfom at de utarbeta
ct projoLk lil uptagandet af de 4 4 Millioner i
Silfwer af förmögenhet, som enligt projsKst stola ut
ga,
utan al misstroende Medborgare emellan upstär och
laglig åtgärd wid friwillig gafwa undwikes.
Friherre Ruäbeclr, ker ^lexanäer» upläste
cc Oikkrmsn sa lydande:
Owilkorligt kan man antaga det wara et hufwudämne
för Rikfens nu förfamlade Ständers åtgärd,
at, under detta Riksmöte uphjelpa, förbättra, och om
möjeligt är,i ständsätta ctckelakreraät kinance-Werk,
hwars närwarande wanmagt ästadkommit de häftigaste
flakningar, sä til Rikskroppen som hwarje dess
Medlem.
Wi hafwe alla, under en korrt tid af är, med
en dyrbar erfarenhet lärt känna tyngden af en stegrande
Lours och et upjagadt ^Zio, och dä til alla
händelser wisserligen gifwas ojäfaktiga anledningar,
böra ju bitligtwis derwid följa de enkla frågor: hwadan
dessa härleda, sig? huru de nu kunna afhjelpaS
samt för en framtid förekommas?
Allt instämmer uti den säkra och obehageliga sanningen
at Riket blifwit inweckladt uti en betydelig
skuld, betydelig til dess belopp och ända betydligare
til dess utgörande. Den primitiva anledningen til en
sadan skuld matte wäl icke warit Rikets eller dess Kepreleutantors
ensak, annorlunda, än den wanliga
patriotisms, som alltid eldat Swensta Folket, hwilken
endast förmädde dem at skulden garantera och
salunda derföre cautionera. Här instämma nu bade
Lag och billighet, at Lautionikeu fullt in fullo coutruterar
Gäldenärens skulder; men hwilken Borgens
-
- —
man finnes wal fä efterlåten, at han icke af Grldenärens
tilgängar reclamerar fina förstotter. Hafwa
Riksens Ständer af sbrenämnda anledning godwilligt
antagit sig godtgörandet af Kronans gäld samt upfyllandet
af denna förbindelse nu äskas, sa lliÄerar mig
redan den wid alla stiften lysande rattwisan at Kronans
mest umbärliga tilgängar anwändas til lättande
af deras bekymmer, som sä nitiskt tilbudit sina offer.
Bland Kronans umbärliga tilgängar räknar jag nägon
del af de Krono-lägenheter i Riket, som hitintils
genom arrenden llisponeralle, aldrig kunnat afgifwa
de prolluötioner, som de wisterligen i fierfaldiga
afseenden stulle upfylla, om besittningsrätten försäldes,
men lika fullt en för Kronans behofwer angelägen
och betydelig ränta förbehölls. Alla tiders erfarenhet
har stadgat den grundsatts, at säkerheten af
Jordagande-rätten, alltid til den grall upmuntrat idogheten,
at Jorden winner mängdubblade afkastningar
pä säkrare grunder, än wista ärs llispo5ition8-Lid
medgifwer. Da twänne sä hufwudsakeliga föremäl härmed
kunna winnås: Skuldens afbördande och
Jordens förädlande, lärer ingen kunna stadna i
det twifwelsmäl, at et sädant Riksgagneligt ändamäl
ej stulle winna det gladaste bifall, öfverensstämmande
med wär nädiga Konungs fasta xrincipe, Rikets sjelfständighet
och Folkets wal.
Dernäst om Kongl. Maj:t framdeles stulle finna
någon allmän och enstilld fördel af de flesta Atlmänningars
fördelning til de mest behöfwande inom Häraderna
emot en wlst llipulerall afgift per Tunneland,
som otwifwelaktigt stuäe betydeligen öka Kronans inkomster
och underlätta Jordbrukaren, som dä fritt finge
hushälla, bespara och gagna de trakter, han för
framtiden wore försäkrad om, sä presenterar sig här
afwen wärkeliga tilgängar af den dä umbärliga JägeriBetjemngens
indragna thuer och Boställen, hivilka ä
öp
-
öppen ^mÄion försälda ftulle tilbjuda oförwäntade
Sunrmor.
Llfwen wägar jag pasta, at Kongl. Maj:t6 och
Kronans nerkeligä fördel, den lil Riksftulden behöfweliga
öonäons samt hwarje cnfkilld hushällares sanna
interesse ftulle pä et tresalldigt sätt förenas, om
Salkpelersfuderi'5tLten med desi asiöningar reäncsraäes
och til LasLän amvandes, hvaremot hwarje Heulmansägare
ftulle dä gerna contribncra antingen m d
Daltpeker in Natura eller i penningar för den stipel
at ej beswäras med sädana olägenheter, som för honom
ofta borrtragit den adla arbetstiden, och lika ofta
äfwentyrat eldswädor inom desi egna hus.
Dä Kongl. Martts nådiga kropoktion - innefattar
den äfven för Riket högst nöd.vä norga -Seb<t".-ing
til kinance-Werkets uphjelpande, at endast en ruMsort
obtineras, sä lärer det blifva det fen sta bin
Ståndet wardigt, dä allas önftan och bemöda tl -n
häruti sä allmänt förenas, at 'om medlen bertil pä
det mest grannlaga satt öfwerlägga, och ej medelst
et förhastande Beflut afgöra och antaga någon för Riket
mindre nyttig kstnance - plan, om wi än också af
de andra Ständen skulle dermed förekommas.
Sedan jag salunda betraktat Riksftuldens anledningar
och nägra fä möjeliga tilgängar til desi afhjelpande,
hwartil man, i öfverensstämmelse med förenämnda
tilhjelp, allmänt eldas af werkelig nit och
patriotisine at hwar i sin mätt pä det kraftigaste befordra
och hwartil jag för enftilld del förklarar den
basta wilsta förenad med den grannlaga önftan at
medlen til winnande af det hela och ftyndesamma botemedlet
mätte relativt til förmögenheten proportionaliter
fördelas och endast et myntsiag äterwumas; äterstär
mig endast yttra den säkra öfvertygelse jag
werkeligen hyser, at den kyrkliga irarmonie, svin nu
81
wid detta R'ksmöte och framgent m°sie ''äda emessaw
en sä älskad och rättwis Konung sann F l e:s w lt'rakande
nmnter, biis,oer den s.,kcaste borgen
kil framlida ikuldecs förekommande.
Friherre Lilkverscnölä, dtlls, uptästr
följande:
Första Faugan som förekommer uti H 'gloss. H' wliga
U flottets reäniande, handlar om ea rabacr »
Ritsgulos-sedlarna af 4 elier ib^ proLcnt.
Denna fräga synes mig ej behöswa annan uplysning
eller förklaring, än det begrep hwar cä) en
gör sig, om skyldigheten at upfytla et giftcet löste.
Jag för min del anser för en owitlkorttg plicst,
sä wäl för den ena Medborgaren emot den andra,
sim Medborgaren emot Samhället, som ock Samh.llet
emot hwarje Statens Medlem, at lutlkomligt halla
det som en gäng blifvit lofwadt.
Den lag som i denna delen skutte pålägga Medborgare
et åliggande, för hwilkct Regeringen eiler
M igtägande Ständer frikalladcS, wore i högsta matto
obillig. Med en dylik lag kunde et Samhälle ej
lange äga bestånd, häldst dea större d n dyrbara ägande
rätten, hnilken warit ibland Hasund-orsakerne,
hwarsöre mennistorna ingätt uti Borgerliga Samh tilen.
Rubbningen deraf kunde leda til de wädeligatts
följder. Tideböckerna wilna sa derom som ock at kailiklemont
i kinancernL ganska ofta wättak hos andr»
Nationer de clyckligaste upträden. Matte sätedes bade
dylika anledningar och påföljder fran wart kä'»
Fädernesland asiägsnas/ löfte, om rörer ens Egendem,
bör derföre anses ibland de heligaste, och
deru i aldrig kunnaske ändring, förr än oförmögenhet
hindrar löftets upfyllande, hwilket har ej inträffar.
Riksens Ständer wto t?Zp ärS
64;
Riksdag Rl^Sg^lds-ftdlarna, med dei uttryckeliga förkarmde,
ar om de 620,022 R:d., som pä försök dä
u lemar, e-, löp.e mes upgäld e ler L^io, sa fla.llcde
» §e' :st i'löja"'. Me) hwad Mm'? Ao mes l-rruco
S- la- e e Zpscie. Anna^ Mynt gass intet. Är
Le' således i e et pollckkt löfte at hwar och en Med--  bo q v e, afnen de jona ej hafva rättighet at sanda
F i-Lm > lga lil Riksdagarna, hvilkas egendom wi pa
iner sä t are ber.anigade at borrgifwa, flala undfå
su.l betalning i banco Sedlar ^ «ör be RiksgälvS Skolår
som i grund pä denna S ändernas försäkran de
emotagiä Om llee simes svin i sednare arén samlat
Riksg lsssescl Lapncal r emot betydelig rabatt af deras
ralla warde, sa gifwes också lika säkert mangs
som area 1759 och 1790 förwandlase sina fasta Egendomar
och kemnade ,lna sys>or enart Riksg lssSedlar.
Fl-r at betaga de förra en obillig winst, sa
' blir del wrl alarig fl sl, at beröfwa de sednare deras
med rätta ätkomna Egendom; utan mä wäl haldre de
förre winna hwad de pa et felaktigt Penninge - werk
förstått at förvärfwa, än den sednare förlora kanfle
Let högst nödwändiga til sin bärgnrng.
Wid 1792 ärs Riksdag besiöto wäl Riksens da
församlade Stander, at den som blef fordrad för en
fluls i banco-Seolar, skulle fä bemla den me RclsgäldS-seLlar
och 6 jproLents ösiverflolt. I g bor tro
at Riksens Ständer hade anledning til el ladan! best»
: mm alorig har nägot bestu' kmauerat frä,! Rckftns
Ständer som warit mindre om yckc af A.lm mheten,
än det, också intet nägot som blifvit mindre esteckef-vad",
ehuru st "' förmän det för läniag rude medförde.
Deraf kan Riksens nu församlade Ständer ej
draga anledning at nu sta ga en större rabatt, ej
heller wänta at den skulle blifva af Allmänheten med
nöfl antagen.
Fle''a fl'l til at bea isa orättv isan af all raKatt
a Riksgälds - sedlarna, flulle kunna åberopa:
644
men jag finner för min del deffa har uprepade nog
gilltiga för al stadga hos mig det bestulet, at ej samtycka
til den af Högloft. Hemliga Utstottet föreslagna
devalvation ä Riksgälds-sedlarna til en sjettedel.
Dä nu den i min tanka swaga grundwal, hwarxä
Hemliga U stöttets st.ea1isation8-Plan finnes bygd
genom cieva1vatr0N8 förkastande, är kullkastad och
P.aneus wertstallighet med det samma omöjlig, fä
more det, at onödigtwis uptaga Högloft. Ridderflapers
och Adelns dyrbara tid, om jag företog granskning
af Planens flera felaktiga delar, hwarföre jag
tror mig derifrån böra asstä, men anser deremot nödigt
at förklara, det jag ingalunda will ener stoll undandraga
mig at betala, icke allenast den andel som
pä mig kan ankomma af de 4,520,0.00 R:dr i Silfwer
och ärliga Bewillniugen til Lmortiskements-konäon,
som Högloft. Hemliga Utskottet förestagit til
1<oLii1änon5 werkstallande; utan ock derjamte gerna
bidrager trl at öka Summan med ytterligare 500,202
R:dr., hwilka jag tror mindst rvaranö diga, med det förbehåll,
at allenast tiden til Bewillningens utgörande
bestämmes inom den grans, at den mindre förmögna
delen af Landets Jnnewänare ej ruineE, och desslikes
en sadan Kealikationg-Plan lridcages, som utan
Lan<gusn8 xericlireranäs och Allmänhetens för stora
förlust kan werkställas.
Slu"eligen utbeder jag mig fä tillägga: Flere
Herrar hafva yrkat at en bucce8stv Kealikalion, grundao
pä Riksgälds-Sedlarnas ärliga amortering, är
den enda rätta och möjeliga. Jag instämmer til atla
delar i de Hwrarnas tanka," och tror fulleligen, at
hwad annat kke3,lilation8-satt söm widtages, sä stall
det bereda Lancpuens 0beställd, i händelse dett blir
medwerkande, och onödigtwis utblotta Medborgare.
Wi böre besinna, at wi warit hemsökte med ame ärs
miftwäxt, och hotas med det tredje; at handeln i flera
ar warit hämmad, at sjöfarten genom de krigande
645
Magternas wäldsamheter want hindrad, och til räga
pä wär olycka, at flera betydeliga Lxporr-lvarvr hafwa
under samma tid saknats. Allt detta har nödvändigt
wällat en betydelig under-balsnce i när handel,
och sä lange den fortsar, sa lare mi, som ej
Silfwer - Grufwor inom wära grnrsor, ulan nödga-;
staffa den waran frän främmande Magter, förgäfweS
arbeta pä et reelt mynts anstaffande, och an uunore
kunna påräkna betz bibehållande. Jag hemställer derföre
til Högloft. Ridocrstape 6 och Adelns mogna ompröfwanbc,
om icke försg igheten fordrar, at man
undersöker, om icke en successiv Kealiknuion, stlsom
den mindst farliga ocy minvjr iväldsanima, kunde u.arbetaS.
Jag anser oen möjelig och wägar alltså förefla
twänne srojEer; men ben lid pä hwilken jag
dem författat, har warit sä korrt, at jag ej wägar
frikalla dem frän mindre fel, tror likwäl med tämmelig
uisshet kunna försäkra, at de ej innehålla något
huflvudsakeligt.
Försök at bewisa möjligheten af en successiv
kealisatioii pä Tols ärs tid.
Sex Ärs^Afgm af lie- Sils- k-mcn- Riksgalds
venuer
Utgår jatunda: wcr. Sedlar. Sedlar.
r:sia Äret Zoo,ooo Nwr.
swea Aret 500,000 Rdr.
z:dje Äret 1,020,000 Rdr.
4we Äret 1,. 00,000 Rvr.
z:te Arre 1,000,000 Rdr.
6:te Äret 1,002,000 Rdr.
5,000,000
Dermed realiseras i
Man as t.delarreei l^onä
mot ren utelöpande Sedel
- Stocken en kumma
flor: 7,500,000 Rwaler
Riksgälds Seolar, sale,
des — — — — —' — 7,500.000 -7,^00,000
Irsnrxou 5,000,000 7,500,000 7,500,000
64L
Sex Ars inkomst i
^i-snrporr 5,002,002 7,500,022 7,522,202
Silfwer genom ärrenäs
<lf I isaonre-n » , efter
IZ2, O2 R:dr om äret. §22,202
Deremot utgiftvas
I,Z52,222
och inlösas
r,ZZ2,00O
Tiva procent af kanqn>ni8
iian pä Fastigheter»
Utgörande förmodligen
Z,oo , o., N dr, gör i 6
ar 3-0,202 R'dr, hwarföre
wäxlar upköpas, mot
hwilka Silfwer indrages. 562,220
Deremot utgifwaS. 540,222
och inlösas. , 542,c>ss
Efter 6 ars förlopp in»
dragas ärligen ig^-.dels
xrotssnt af Lanquens Län
pa Fastigheter, utgörande
88 proOent eller 2,642.2 o
R:>r. llariLo, hivarföre
intorks 2,642,22»
och utgiftvas 3,962,020
som inlösa 3,962,222
Sex Ärs inkomst i Silfwer
genom ärrenäs af
Oiraonterns efter 150,202
R or om aret.
Deremot utgifwas
920,222
1,350,220
och inlösas
1,352,202
1rsns^>. 9,822,220 14,702,202 14,720,228
6L7
^ 1'rgn8porl 9,8oy^oo 4,722,000 4,700,votz
Dessi fda Arén erlägges
en ärlig afgift as
150,000 R:dr i RiksGäitsmynr
, utgörande
900 ooo R r , hivaras
8 nillen njuter e sättning
för förloraoe Räntor
,600,2 2 'R:2r. och
zo2,>oo R:dr. smortvrns
af Riksgälds-Sedelstocken.
Z2O,000
Lamma 9,802,200. 14,702,020. IZ,2OO0OO.
Wcrksiälliohelen af den ärliga keslitsri"r>:
14 billioner Riksgälds > Sedlar delaS i i;,OJ
jot'er a 1O O2Q Riksdal, hwardcra, hwilka stämplas i
^ummer-ral. As Planen synes nu, huru manga lotter
för hwarje är skola reslifsrss. Pä olika rider af äret
werkställes publicfus lottning, som i allma na Dagbiaden
kundgöres dagen förut. Ge wm lottnjngett urrön.S,
hwilka numrnr, som straxk reglilersr. T. ex. en Riksgälds-Srdel,
stor ; R>ksd«, som blifwit wid Olsrstste.ui >r>
slompi..d med Nlo 9,;7Z förwöxlag lil smärre pä 24,16
och 12 st. Hwarje javan Sedel bibehåller wld utgifwandel
sin samma stämpel och nummer 9,57g. O.tt
'denna ljummar wld någondera af årets lottningar ut«
faller, sa inlösas sadan» Sedlar, antingen de äro större
oller mindre, med S i wer eller Lonco Sedlar lil fullt
belöpa, ester innehafwarens behag. Salunda gär rosli.
Isu m af hwarje lott pä 10,002 R:dr i följande xroKlS,
st >».
Ar agvi — 75 lotter a 12,020 Rdr. gör 752,220.
— Lr; v:o I):o 225,200 af lästoon
teri
3.
— 9 Lito O:o — 90,000 af Lsnco
Läner.S twä
proLent.
1rsn5port 1,065,200 Rd. R-G.
Mynt.
648
/ 1>gNSP0l'k 1,065,000
Ar 1822—likaledes. — — — 1,265,202 Rd.R G.Ntt
— iLoz— 150 lotter, Om 1,520,200
— 22'- l):o af
Viroonterr.L. 225,000
— 9 lotter af
Lane» 8 >ne?.s
2 proLsnt. 92,220
1,875,222 Rd. O:o.
Kr 1804 — likaledes. — —- — 1,815,022 — —
— 1825 — likaledes. — — — 1,815,222 — —-
— 1826 — likaledes. — — — 1,815,222 — —
Lamma Lummarum 9,390,022 Rd, Riks^
Gälds mynt.
Lskilissrsäs pa de 6 sörsta arén. De återstående
5,6 202 Riked. Riksgäldsmynt
rea illerås i> om följande 6 arén , allt estel'
som Silfwer hinner inflyta i Lingnéa.
HM
viscnnk - Inrättningen.
ilo Olsean: sr tillatas med 12 ärs Otiro/ i Stocka
holm. Gesie, Abo, Götheborg, Norrköping, Carlscrona
och Malmö.
2:0 De röra sig med no Insättnings'Gapirsl an»
tinae > j Riksgäldsmynt eller Linea. 2:0 Med Bolagets
O > ig i immr likaledes i Riksgälds eller Lancn-mynt.
Jer beloppet as detza sedtmre sättes oourion.
z 0 V^ccimsrria sä i Lsnguen lana pa ^l/^oklieguo
om de behaga.
4:0 I) c nr.Räntan nedsättes til 5 proOsnr.
5:0 Regeringen reviä-trar när som häldst Bolagets
Lisäji-G.li för ak undersöka LsuiionL-säkerhettn.
6ro
- —' 649
6:o Högstbjudande, som upfylla de fövsfkrifna wil.
koren, undfå Disccmk-rättighete,,.
7.0 De ^rivillAeraäs Oisconrerirs äga rättighet,
ak i de mindre Städer, Marknadsplatser, Socknar upratta
underlydande vis-rumer med antingen Statens
mynt eller Hufwudbolagets ObliZarioner efter Nystnämn»
da förbehåll af ksvilwn och Lauriona
En annan k^ealikarions-plan, utan ak Lsnguen
behöfwer inköpa Silfwer.
Sifwer Lanco-Sed^ Nlksg.M.
6 Ars afgift, utgörande 5,000,000 7,522,202 7,500,000
De 6 första arens VI,Lont
^rrenäs.
900,200 i,z 50,002 1,350,202
Lanco-Lan pa Fastigheter. —» >— — — 3,222,022
De 6 sednare arens vi»-  coni: - ^rrenäa. 922/202 1,350/200 1,352,222
Riksgälds-Sedlar amorteros
til er bel»pp af
322,002 Rdn ärligen. — — 1,^22,222
LullllNa 6,822,222 10,222,2*2 IZ,222,222
Anmärkning.
1:0 Til Myntstockens ökande beräknas de nu utelöpande
Lanco-Sedlar, Silfwer och Kopparmynt, utgörande
mindst t,vOO,0LO. R:d i fall Laneo-Sedlarna til
äswentyrs redan äro Rsaliieracle.
2:0 1800,000 R:d. Riksgäldsmynt inga iBewillNingen
under de 6 sidsta arén och beräknas ej i Loktningen,
utan amorteras zoo,ooo R:dr ärligen de 6 sidsta
«ren» Således är RMlilstioneN werkställd pa 12 är.
22
^
Grefwe Ibuutb^ Lrie, uplaste följande til
krorocollslt
Näppeligen kan et ämne af större wigt, än det
förewarande, hos Höglofliga Ridderskapct och Adeln til afgörande
förekomma. Dek skall grunda ek samtida folks
upkomst och trefnad och efterkommandes tacksamhet, eller
ttvärtom. Oktwor i mynter kunna ej annat, an werka
oredor i allmänna hushållningen, och det är likwäl
pä denna grundpelare, som Rikens säkerhet och bestånd
hwilar. Ingen sinnes af ost, mine Herrar, som ej är
förwisiad härom! Ingen, som icke mill af yttersta krafter
bidraga til ek sa stort ändamål! Det ankommer således
endast uppå medlen, som i 'sädant afseende skola
brukas, och walet af dem är fördenskull» et afgörande
beslut, som skall dana folkets wäl, eller'tilskapa nya olägenheter,
ätsöljda af medborgares olyckor och Rikets
»vanmagt.
Ehuru jag warit och blir af den tankan, atén ivo»
sssstvo ^moriirsemLNk af R. G. Sedlarna är den
rätta och sanna methodc til rsrlitskion af dem, anser
jag af förekomna stal den plan, som Högloft. Hemliga
Utskottet, med Konungens Nådiga bifall, til Riksens
Ständers klena öfwerlemnat, sadan, at jag med någon
jämnkning icke har betänkande ar den samma antaga.
Denna jämnkning bestar hufwudfakeligm cch först
derur!, ar ks-ckiisrivn mä ske pä en gäng mot hela nu
eiioulerancks Lreclir Sedelstocken, utan ar behöfwa uti
rörelsen bibehålla ksnco-lXioter eller kaneo-Lvuram Sedlar.
Detza fruktar jag af manga skäl icke blifwa löpande
uran uröfwer der a fatta , och torde desiutom
blifwa förknippade med ftera olägenheter, som skola
drabba den fattiga och mindre förmögna LIsslsn af Medborgare,
i synnerhet wid upbörden af Lrarens och Riksgälds
Werkers inkomstcr» Dm Vebsr-SM som i siikt
afseende lemnäs til den statkdragande, kan wal sä inrättas,
ar den neno wijär hwad som skall eriäggas k
Lrnco loeeiL och Lanc.a Islotcr; mc» da den betalande
icke äger annat, än et slag af defia myntmamie han
da alltid är nog god räknemästare at sjelf kunna göra
uträknings!! huru mycket, som fordras af der flags mynt
han har för at betala sa mycket som han bär i kancaspecia
och i Lanea lVmer. Manne man ej kan säga,
at det ankommer pä Upbördsmannens redlighet: Joivisstrligen,
häldst man med wisthet kan mse, ak mange
af de» kunnigare delen af folket icke kunna göra denna
uträkning. Annu flera och rätt betydelkga stal finnas
at anföra emot osta berörda Lanca-dll -rer, hwilka til
en stor de! af flera warda Ledamöter aro uptagna och utförde.
Men för at undgå widlöftigher, will jag endast
nämna der, at Riket icke sär et monk, dä Larma-§pscia
och Lanaa-I^mer tilsammans stola finnas uti circalarwn,
hwilket likwäl enligt Hemliga Utskottets Leotacalis
Utdrag af den 20. i denna manad, af Konungen
Nadigst och pä ypperliga grunder blifwit förkiaradt w^-a
Dest önstan och åstundan, och at salunda den plan, som
Hemliga Utskottet föreslagit, icke är fullkomligen svarande
til dec ändamål, som Kongl» Maj:t i den delen
a sy ft ut.
)tf hwad jag haft äran anföra, wägak jag mig
fördenstuld förestå, om icke Högloft. Nidderstapet och
Adeln ställe behaga bifalla, ak den jämnkning i Hemliga
Utskottets xrajeQeraäs rcnlisiuions-plan af NikögäDLSedlarna,
matte bliswa Konungen i undecdäiiigher heniställd,
sä at L.e»IilLki.on af dem til deras fulla belopp
göres, pä der Riket marce erhälla et mnnt, ukanL.s^reLsmLliver,
som icke äg» full valma i Silfwer.
Det är klart at til »verkställighet häraf, erfordras
rn större Silfwer-kjlgäng., än dä allenast kwa trediedc?
S;r
lar af 6reäit.Sedlarnas innehåll til rsslil-nion kommer
uti sräga! men mine Herrar, til tvinnande af et stort
ändamål mäste man cmmänva stora medel. Wi äge
dem! Hvilken finnes ibland ost, som will draga sig un»
Lan al nyttja dem, som ej ntzll med sit goda i det yt,
kersta biträda, da del gäller Fäderneslandets mai. Jag
är försäkrad, ak Höglofliga Ridderskapet och Adeln ej
mitzbilligar mina tankar, icke twekar at göra upoffringar
sa midt och sa långt, som tilgangar aro ar finn», och
derigenom föregå de öfriga Risö - Ständer, med et
»värdigt efterdöme.
Denna förökade afgift, likasom den af Hemliga Ut.
skottet föreslagna, beror af en wäl afpafiad fördelning,
lämpad sä, at den förmögnare, i xro^nnion af sin
rilgäng betalar mera, och den mindre förmögne den
fattige, pä lika sätt ringare. En sadan fördelning torde
Bewillnings -Utskottet förestå. Grunderna kil deras
beräkning kunna ej blifwa andra, än antingen förmögenhet
eller inkomst: den sednare synes mig blifwa den paliteligaste:
den tager ej af Opir-ilst och är lättast at
äisxonera, och jag hemställer stuteligen wördfammast,
om icke Höglofl. Ridderskapet och Adeln skulle finna
kjenligast ac bijalla den.
Herr lVIalm strol st, LenjLmin, upläste föl»
sande: Wid öswcrläggningcn, om der wigtiga och för Riket
högst bekydeliga ämne, som nu sörehafweg, får jag
Len äran i korrthet yttra mina tankar. Dä mid märt
sednaste krig, de stora utgifter, bertil fordrades, ej kunde
bestridas med luscia eller fullgod! Mynt, togs dei,
utwäg at, jamte Utrikes Län, bertil nyttja Lreäu-Sede
lar, som wid da warande omständighet ivar en stor
förmäl, och lindring, ty eljest skulle det skett igenom
stora och odrägeliga palagor, som wart Land dä pä en
gang ej kunde bara. Defia creäil - Sedlar hafwa af
alla Fyra Rikets Ständ bliswit xgrsmersäe, helt sä
-
65;
kerr i den kanka af, sa snart makligt wars, infria sch
betala dem. Nar nu Nationens Fullmägtige ingått
denna förbindelse, bär den wäl ock af Narionen fullgö»
ras; i widrigt fall ffulle Riksens Ständers försäkran
och beslut förlora det wärde, de böra äga, och Allmänheten
blifrva lidande, I förtröstan pa sörenänmda sä.
kra xarLnlis hafwa således beha Sedlar blifwit gäng,
bara och nyttjade i hela Riket, sa wal til TjenstemänS
lönjngar, lefwerantftrs betalande och Lontriburionerr
erläggande, som köp och handel, med mera. I flera är
efter kriget hafwa d?sia Sedlar kunnat anmändas med
en obe^delig förlust, helt nära den, Riksens Ständer
sjelfwa utsatt. Men pä en gäng hafwa fruktan och
mihrroende ästadkommit ek högt som efter behag
blifwit styrdt och fördt as nägra elaka och winningslystna
menniskor, ^Ziureursr; hwilket hast den olyckeliga följK,
at alla behof och waror stigit til högt pris och omattelig
dyrhet uran gräns, förorsakat ccmtulwn och osäkerhet i
all rörelse, egendomars warde, ac. Denna svara och
tryckande belägenhet känne wj någor hwar, och at, om
den skulle fortfara, blefivo någre fa mycker rika och dro
go
til stg all förmögenhet, största delen af Jnnewanartz
rolslement ruinersäa, och Riket igenom utländffa skulden
alldeles utblottadk. Det är således hög lid, al detta
onda blir hulhet, men det lärer ej kunna ske uran et
allmänt bemödande, med äsidosälkande as egna inksres
sen,
at hwar och en i sin män harri! bidrager. I
följe af Hans Masiks Naviga krapnlirisn til Riksens
nu församlade Ständer, at sätta i ordning och hjelpa,
wart äelsbrereäs Penningewerk, har nu det Hemliga
Ulskottet i detta afseende lil ?Ienr afgisivit sit Betänkande.
För min del kan jag ej annar finna, än at dek
leder til detta stora ändamäls tvinnande. De upgifna
medel härtil äro wäl kännbara, men uran någon upoffring
lärer werkställandet wara omöjeligt- En bygg,
nåd kan ej företagas utan gifwen I^orxk, således mäste
yödwändigt til grundläggning häraf et allmänt samMitL
654
skott göras. En stixulsraä mindre afgift af förmögen,
het i lmänne ar utgär l sin proporiion as den rikare,
äfwensom af den mindre förmögna, uran at någon derigenom
kan blifma ri^inerack; en större Bewiiinuig än
förut lärer ock mara nödig, ty eljest kunde Dlakens ut,
gifter, jamie /Llnorrisfomonken ej bestridas; en rabakk
af l6^ ^raLsnr pa Riksgälds ° Sedlar, hamras ajnar
6, som förut af Ständer är sörordnadt, ar mal det »ärmaste
man kan komina full betalning, således Riksens
Ständers Zgraniis behörigen fullgjord, da ej mera
an 10^ prvLsm förloras, med hmiikec kilstotr och drägeliga
förlust jag säkert tror största delen Innehafware
af Riksgälds-Sedlar lärer mara nöjd. Jag förbigår,
för at ej mara midlöfkig, de flera delar, som skola werka
ul förandet af den upgifna planen, hwilken ger alst hopp,
at dyrhet ej lil - utan afkager, förekommer /Hgst- ksurors
förderfwcliga operationer, samt ger säkerhet och stadga
riri wart Penningewerk, uti all rörelse och Näringar,
Egendomars warde, med mera. Härtll kommer den stora
cilsrcdsställelse för något hwar at hafwa bidragit til
allmänt mål, som ej lärer fela, om mi tillika indi åge
ösmerflöd och sa litet, som möjeligt ar, nyitje utländska
waror.
I betraktande a? allt detta, tilstyrkcr jag, för min
del, antagandet af Hemliga Utstottctä uplästa Betän,
tande.
Grefwe I^e^venstsupr, Olss. Menskliga
befattningar äro oftast af den beskaffenhet, at äfWsn
mindre kunnigs med skäl kunna synas häckla det arbete
widsträckca knndflapcr och mogen erfarenhet åstadkommit.
Delta härleder sig ifrän en lika vlyckelig som ostridig
sanning, at det är lättare upipsa än sammansätta; ock)
det ar denna öfvertygelse, som ashäller mig ifrån all
granskning af förewarande ämne. Dä jag under denna
synpunkt betraktar den klnzucs - Plan Hemliga Utffot
-
—b,;
ttzt os; förelagt; dä jag härlil lagger, det NidderstapetS
och Adelns Harrar blloökorer sä wäl som de af andra
S anden, onekeligen warit högst sorgfällige at i detta
bl,kokt insätt- sadnna Ledamöter, som, kil utredande af
be w!gt'aa och ej okända ämnen, dem skulle updragaS,
aade bade will a och förmåga; och dä jag j synnerhet
dcrwid säster msg, at diste Herrar och Män, med dy,
lika ogenstaper begafwade, under trägnaste arbete, in,
börd s säinja och upiysustg, likwistt behöft nära Nis
rinck» s tid at stadga el best ut, skulle jag anse af mig
lika för -.äeet, so-n för ber allmänna wädcligt, ak NN
mera ( edan ben i G undlagen utstakade Riksdagstiden
sa - ä a nalkas stt stut) framkasta anmärkningar, hwilka,
churu i bästa upsät gjorda, kunde ieda tkl betänkeligajie
svljder.
Hustoflige Ridderskap och Adol! Det Offer,' man
af ost oskar, är stort, men ändamälek ar ännu större.
D t är Swerige, som lider; och wi äre Swenffar; wi
bade kunne och böre hjelpa det. Ja! hwilken Sw-ust
8.idde,-eman lemnar ej med glädje stt lif, myckel snarare
«n d>l ak sin förmögenhet, för at rädda ek kärtWosterland
och i och med det samma befrämja en alstad Ko»ungs
högsta cilsredsställelse!
Af sa bewekande stal soranlaten, wagar jag H'glofligt
Ridderffapet och Adeln trlstyrka a» i hela st»
widd bifalla H mliga Ucstokkeks betänkande.
Herr Lrsäk, Joban Hxs!. Såsom sedamst
af Hemliga Utstotkek, hwaruti detta ämne blifwit bcrede,
som nu utgör Högloflige Ridderffapetö och Adelns brndsamma
öswerlaggning, borde jag ej uptaga Högloflige
RidderstapctS och ÄdelnZ dyra lid med mina tankars
framställande; men til min ursägt torde wara gällande,
ak jag under denna ?inrnce - Plans utarbetande warit
utaf stilljaktiga tänk sätt uti de flesta delarna med xluoch
krotoeolisros wittna, hur., fag sökt rsz,
Nervers mig rättighet at uti mit Stånds klsno fa
framlägga mina skäl och orsaker bertil. Jag önskade
wäl fa framlägga det kUnanLL - krojeA til Höglofiige
RldderskapetS och AdelnS mogna och radiga bepröfwande-
som jag uti Hemliga Utskottet framgiftvil; mett da
nu endast fragan torde wara at antaga elier assia detta
af H mliga Utskottet äecretersäs kinancs-kröjsel, katt
jag för min del ingalunda rilstyrka dest antagande; ty
at fiirst atnöjas med en räkärr eller äccorrering af sitt
lagligen förwärfda egendom; sedan göra upoffring af det
keddaraste, som Uii hwarje Medborgares gömo sinneS
och anda hafina twänne stags Mynt uti rörelsen- således
blottställd för samma oredor, agiotage och pennkngevingleri
hädanefter- som hittils, fintter jag, för min del,
ej ledande kil det räcka malek, som jag är öfwertygad
om Ridderskapet och Ädeln med brinnande ifwer sökanämligen
ordning uci Penninge-werket, som utgör säkerheten
för hwar och ens öfriga bchällning. Denna
ruincs - Plan är detzmom snörrätt stkidanve emöt Kongl.
Majus Nådiga kro^olirion ^ som äskat et enda reelt
Mynt; likasom jag tror det wara eMöt Lanco-Författningarna
stridande Kt hafwa 2:ne stags Mynt. Mine
Herrar! Konungen äskar et enda reelt Mynt och Allmänna
röstett ropar äfwen derefter; och dä jag är öfwertygad
om, ingen inom detta Riddarhus finnes, som
icke är uplifwad af ben hedrande tankan gä en Nådig
Konung til mötes uti sina för sit Rikes och Under--  sätares närwarande och framtida rval önskade föremal;
lät otz derföre gripa ost an! Jag upmanar Högloslige
Ridderskapet och Adeln at förena sig derom, göra en
Upoffring sä beskaffad- at denna önskade och efterlängtade
realisation ma ske til det hela pä ett gäng och berwid
widtaga en sadan upoffrings . msiboäs och fördela
ning, hwarivid ingen Undersates bestånd mä afwenryrgShan
ma wara mer eller mindre förmögen. Et sadank
. UpoffcingS-sakt har jag uti en för nagra dagar sedan utkommen
-
kommen tryckt Skrift hast tilfälle kasa och finna ledande
lil detta ändamä! med någon liten jämnknfng. Jag tilstyrker
derföre defi antagande; Ridderskapec och Ädel»
har såmedelst widtagit de utwägar, hwariqenom en Näd-.
g Konung ej kan misikäniia de wardiga tankesätt,
finn alind lyst inom Swenffa Riddarhuset; ukoin ar delta
grundlägger wart narwarande läge och bereder efterkommandes
framtida wäl.
Herr killberg, k^reäric Orrö. Mine Herrar!
Jag har warit wid manga Riksdagar, men en
sadan, som denna, har jag aldrig belefwat; ty här är
ingen seliem. Mänga Landet tryckande ärenden hofwa
icke förekommit, utaf twämie orsaker, nämligen
först, >t sä fa ?!oni-dagar warit; för del andra, de!
olika begreps man gjort sig om §, 6. uti Säkerhets'
som säger eller förmäler.' wid Riksdagarna
sörehafwes hos Riksens Ständer inga andra
ämnen, än dem Konungen propoaerar, är
gansta ostridigt. Detta har Högstsalig Konung Oukok
Il!:S wishcc gjort; emedan Riksens Ständer ar i?s6,
hwilka lade grund til Rikets olycka eller stada, kallade
sig allena Magkägande Ständer, föcetvzo och bestöko,
hwad de behagade, och ansägo Konungen, om jag sa
får ycrra mig, såsom deras Lxscmor. Lika ostridigt
är äfwen det, at dä Riksens Stander äro sammankallade,
aga de frihet at hos sin Nådiga Konung i under»
Lanighec andraga alla de dem tryckande bcswärlighetsr,
hwilka Konungen allena kan afhjelpa, och med Nådigt
wälbchag lärer anse. Kan nu en Landshöfding uti sit
Höfdingedöme hos Kongl. Mastt i underdauighec an»
mäla hwad som uti Länet karfwar förbättring och
Kongl. Majtt behagar hafwa Nådigt afseende derpå;
sä synes oförgripeligen, dec Riksens Ständer äga samma
förman; hwarföre jag än ytterligare päyrkar den för
Riket sa högst nödwandiga rsZzla Salthandeln (,a wäl
83
L;8 '
söm uti andra Riken) likmätigt §> s4. uti Reaeringsforrnen.
Detta är et ibland de becydeligaste ämnen at riplysta
et Nike utur dest irakade ömma belägenhet. All
Trankokning förb/udes sa länge och imil dest en tunna
Sill kemmer til stt förra waiiliga pris; ty Allmogen
och den fattige lider stor nöd at betala för en tunna
Sill ifrän 14 til i6 Riksdaler. Dä och enär Glaecausill
war tilläten kil införsel, betaltes i Landsorterna derföre
Z R:dal. r6 st. Ty haller jag osörgripeljgen sa
före, och at förekomma en omanlig och oskälig dyrhet,
som icke härrör af Mynrecs mer eller mindre warde, tilan
af et egenwilligt ockrande; ?roäuÄ-?!»L»!Lr j wista
delar marte andras, sa at Utländske Män med sina skepp
och fartyg mätte sä införa alla tiklama tullbara waror,
samt Tullens betalande i guld och silfwer, efter IHIl.
Til Hampa och Liss införfkriswande utgär ur Riket ärligen
en betydande summa com-mrs Penningar, hwilka
lil en stor del dcrigenom kunde besparas, om de Städer
i Riket, hwilka erhållit clcinzrions jord, bliswa derföre
förpliktade at sa Lin ost) Hampa. Afwcnledes böra
alla lösa Judar, säsom högst skadelige för Landet, i
det de utföra Myntet, Inprsäiserg Lontiichanä, öfwerskridit
sir Landamäre, som war Kungsholm rSkockholm,
vswerswamma Landet och hwars afföda är otjenlig til
Landers uparbetande och bruk, utan endast sugare,
ater utur Riket förpastas; hwilket allt, med det mera,
underställes i urrderdänighet Hans Kongl. MasttS Egen
Nådiga åtgärd.
Nu wander fag mig til kmrmcsn. Jag har esler
mit förra skrjftellga yttrande warit utaf den tankan,
at det wore skadeligr nedsalta Riksgalds-myntet kil ringare
wärde-i lynncrhet fördem, hwilka i anseende af
<af öfwcrdrifwct högt pris sörfält stna fastigheter, samt
gt reslilLrs Lreäir - Sedlarna med Silfwer, hwartil
LLNhULns Silfwer, jämte dct, som i Riker kunde upbringas,
more otilräckcligt. Men ssm Hemliga Uljkok
-
6?S
tet efter flera weckors tid intet kunnat npsinna något
lämpeligare medel, an som nedsatta Lreäit-Sedlarna
;6 ^ proLrnk och sedan med Silfwer infria; sa ehuru
jag önskat at häldre kanna svedan för en gang något
swärare och sedan derifrån bliswa befriad, än at
framdeles nödgas förnya den samma och at Riksdaler»
blifwit alklippt kil 24st. och icke, som nu med i6-§ proL-nls
afdrag, hwarigenom ^§iorsur§n jämte Penningsockraren
wunnit sir ändamål, dä deras Riksdaler godtgöres
dem med 56 si. och sqfedes 8 si. högre, än en
Lanea Riksdaler, men alle andre deremot förlora 8 si-;
dock emedan de trenne Rslpeötivs Stånden sä fkyndesamt
bifallit Hemliga Utskottets Linsoee-Plan, utan ak
derwid yttra sig något deröfwer, hwad werkan de föreslagna
LourLnrs Sedlarna uti en framtid kunna medföra;
sä nödgas jag för min del bifalla Hemliga Utskottets
Plan, med det tillägg, som Grefwe Luursi s« ganska
wäl anmärkt. Och slutar härmed min Riksdag, vix!
sr salvavi animam rnsam.
Herr k-e/onstolps, ^sonss 8amuel. Det
torde redan wara öfverflödigt at kala och yttra mina eg^
na rankar i et ämne, som sa länHS blifwit vsnlilsraär»
men jag kan ej undgå at anmäla de hemmawarändeS
bekymmer och farhåga för fortsättningen af lwänne skags
Mynt. Skulle de nu prnjsQsrsäs Lanconotsr bliswa
antagna och gangbara jamte Lanes > Sedlar, sä fruktar
jag, ak oredan och willerwallan med Penninge - werter
mera ökas, än färmindskae. Fara b-lifwer, ac eländer
och nöden stiga ti! sin högd. Ingen räddning torde wara
nödig, sä framt icke den anstallk kan nu tihas at
för mindsta rabzu ester Sex proLsnr nu genast och pa
en gäng ombyta Riksgälds,Sedlar emot Laveo-Sedlac
samt at Landen tilflutes för utbetalning af Specie 2
s z är, eller sa korrt tid, som erfordras at insamla och
iwbara de t>'onäsr. Silfwer och eontkibukioosr, som
til en rokal kralilation bliswa Miga. Avar och er»
ÄöS  7^'
ffulle med nöje 06) pä der kraftigaste bertil bidraga;
Allmänheten tilfredsstalldeS och mange befriades ifrån
vundwikelig undergång. I följe af vesta mina tankar
får jag förklara, at jag förenar mig uti hwad Hans
Lxcellencs Herr Grefwe kumb yttrat och anhäller i
anledning deraf om ^ropostkion.
Herr von Tågeström, Jonss, Upläste följande
til krorocollst.
Jag har utaf Höglofliga Hemliga Ulffottets Betänkande
om Rikets Tinsncs-werk och Kong!. Maj:ks
Egna Nådiga yttranden in haimat all erforderlig kundskap
för ar kunna mig derom utlaka.
Utaf de sidstnamnda har jag erfarit de gladaste och
fullkomligaste prof af war Stora och Nådiga Konungs
vuttröttcliga nic för Rikets wäl och huru liket Han sbarar
Egna upoffcingar för at dsrril bidraga, hwaremot
jag hyfer den upriktigasts och mest oskrymtade underdänigsta
erkansta.
Det hade warit min innerliga önskan at med Hög.
lostiga Hemliga UlsPotket kunna instämma, men ehuru
jag wördar dest nit, kundskaper och uvlysning, har jag
trott iniz wid dest grundsattserS antagande afwika frän
de pligter, jag är Fäderneslandets heder och dest bestånd
skyldig.
Med mina tänkesätt kan jag icke förena, at Rikets
heder kan Mata ek afdrag eller afkorrkning a Rikets
gäld, utan at det sker med Borgenärs samtycke
och at /rxioteursn > som sa osta bekymrat war Nädiga
Konung, och skadat Riket, skall erhålla st önskadt och
kart kilfälle at utöswa er wälde, som en stende utan ak
bäfwa för Nationens hat, der han infaller, icke skulls
tiltro sig åsyfta.
Läl
Antingen ar begrepct om heder ombytt eller är det
en hederlig mans skyldighet ar betala sm stöld.
Högstsalig Kongl. Maj:t Konung (inliak den z
styrdes af d-sa sidst,mmada cänk-särr, da ha» förmådde
Höglostige Ridderstaper och Adeln ar inga granris för
Rikostuiden och Höglostige Ridderstapek och Adeln, som
insög, at uppå Ksrgnnea följde betalninggstyldighet vfwei-vägade
länge, innan den antogs. Men kärlek kil
Konung och Fosterland samt dest räddning frän wada
war dek, som stadgade deras losten härom och alade en
kär, men tung skyldighet.
Sädan war anledningen til denna skuld och sadan
wac dest wäg ri! en fullkommen simAwneimg eller be<
kräftelse. Om nu den icke warder betald utan blott ti!
84 prvLsnr, sa är jn. esker ofwannämnda grundsakks
vm en hederlig mans aliggande, bade Konung 6uli,5
den z:djes, G-orwördig i åminnelse, och Nationens heder
cnmprnmeili-raä. Konringens högst beklageliga
frånfälle, långt ittän at ini-cksta Nationens skyldighet,
har ä» mera förökc de»; ty da Han sjelf icke haan öst
werlefwa den lid, dä Han ciicrodde Sig kunna upfylla
en obligLkion, som lag Honom sa högt om hjercat, sa
ar det sannerligen ibland de stdsta örerjcnster (at jag ma
nyttja ek allmänt talesätt) som Nationen kan wisa Dest
minne, at Dest heliga losten fullbordas af Dest hafva
Undersåtare eller Swensta Folker. Sveriges Lag eller
sjelfwa knuten a det samband, som förenat Swensta
Inbyggare uti Samhälle, farmar äsmen, at den som
ingär uti borgen, är stylvig godtgöra Borgenärs före
bran. Kan den öfwerskridas as Swensta Ständer och
af ek Swenstt Riddarhus! Jag kan icke föreställa mig
det. Hwad exempel stulle icke gifwas för enstilldta Löftesmän.
Ständer kunna borrkgifwa deras personell,
rättigheter, men icke deras, som dem sandt.
66L
Dst afdrag, som ä detta sätt jVedds, ar sör^eslltimonen
sa mycket mindre nödigt, som deraf ej blifwer
Lpecie. Om ock desa afdrag träffade alla och cn hwae
efter sm förmögenhet, sa komms det uppå et ut t ry dcr
more da likasom en annan bevillning til RiksstuldenS
betalning; men nu dä de endast raka de godhjertad-,
som haft förtroende til Riksens Ständers gun-sntie, och
Le fattlgars, sä får fåken et helt annat utseende. Ogörligen
kan lag finna mig deruti, at Riksgälds. Se»
desns marde icke är större än hivad lester ^Aiorsurvns behag
dera kan sättas. Jag fia g ar billigt, om han ar
domaren öfwer Folkets rätt och om Rikets heder til
»värdering är lemnad uri dest hand, eller om det icke lör
et Rike, som Icke kan förutse sina behosiver, dels hos
utländsk dels hos inländff man, är högst angeläget at
bibehålla Lrsäusr!, hwilken uran löftens upfyliande icke
kan wäntas. Jag anser Rikegalds-Sedelns warde mara
äeuerminLrsär genom Riksens Ständers Zusrsntis/
sch desi fullkomliga säkerhet kan icke komma uri staga.
Sa snart mcr än et Mynt Uti Riket ar gängse, sä
.inträffar dek beherrskande öfwer Nationen och dest PenNingeförrad,
som jag ofwanföre namndt af ^.xioteurea
utöstvas. Högloft. Hemliga Urffottet har föreflogit klystir»
Us, nämligen kstr.co - Lpeeis och Länao - Ooursnr eller
Lringus dlarsr, olika til inlösniirgssättet, at wara uti
omlopp. Jämnsöceise dem emellan sätter de sednare wida
efter de förra uti warde, och denna skillnad föder dcx
sa kallade ngro, hwars gräng blifwer vclsrerminLrLö.
Hemmawaranpcs allmänna röst är emot mer an et slags
Mynt uti rörelsen, och det torde wara försigtigt at höra
den, och dst fordra med stal en sa nyttig sak af dem,
som biwista Rik-mötet.
Jag ksn således icke tilstyrka Högloft. Ridderffaper
tzch Adeln at antaga rabatt säsom grund och LLncoLourgnl
såsom mchcl tft xealilationsus werkställande.
L6z
Men da Högloft. Hemliga Utskottet förcflagit et ffmniaiiskott
til Riksgäldens betalande, bär Utskottet wcrkellgen
träffat en utwäg, som med Nationenö tänkesätt
lil alla delar instämmer; ty näppeligen sinnes någon
wärdig Medborgare, som icke as alla krafter? will
bidraga ti! Rikets upratthallande, anseende och bestånd;
och sag är vfwertygab, at Högloflige Ridderffaper och
Adeln ä sadan, om icke större, upoffeing redan f än län»
gre tid warit beredd.
Det förestagna sammanskottet ensamt syneS anda gstlräckcligt
lil r-LLlisation af sa stor stimma^ sem är utt
fräga; ty med 4^ million kan man icke uti Zpeois inlösa
1; millioner, särdeles dä en widsträckr croclir är
emot Usn^uens Zmnarer stridande. Och som rgstiit,.
tion jämte sammanskott nödwändigt mäste ske pa annan
grund än den af Högloft. Hemliga Utskottet föreflagna,
torde Högloft. Ridderskap^ och Adeln wara betänkt
at genom en annan Plan och tilökta Uvnäer i
stället för dem, s»m jag trott icke wara antageliga, ut.
se medel til skuldens betalande och raalckstionens full»
borda».
IH-mcs Planer äro nästan alla afdon beskaffenhet,
st de kunna under flera Synpunkter betraktas, men
utaf dem, jag läfjt, haswa sä fä utan skada och omwägar
ledt til sjelfwa mäler. Hwiikcn utaf deni, som
närmast inträffar med Hög!c,stige Ridderskapets och Adelns
mening, ankommer pä dest eget uptysta tänkesätt;
men för min del har jag trott den wara säkrast at
widtaga, som bibehåller heder och god tro, utan at innefatta
twänne Myntsorter, elier giswa anledning til
gZioieiing.
En sadan har jag någorlunda un hosgående tryckta
befunnit. Den torde wäl kunna förbättras och jämn»
kas, om Högloft. Ridderffapet och Adcln sä behagar;
hwilket allt jag uti ödmjukhet til höggunstig pröfning
underställer.
i:o Nationen bewiljar ek Län til Landen uti Silf.
tver, '.nom Nänra i 6 ar; men stdan tued 4 p-^Lenis
ärligt inrerelfe och 5 ^roLanrs afbetalning ärligen pä
Lgpitalel.
2:0 Detta Län veräknadt efter närlagda DariK, utgör
fulla 5,000,000 R:dal.
z:» All gemenffap af Kronans Krigsfolk ril lands
och Warren, .same Tjenstehjon stm ej hafrva ,ioo R:drS
lön, och för utfattiga ansedda Personer, befrias frän
detta Län.
4:0 Föregående årets inkomst är grunden til beräkningen
af det, scm hwar och en bör ril Länet bidraga.
0:0 Alla kil detta Län Lorn, ibusble personer aro
skyldiga rvid wire, al mid drrril förordnade ^sxcringac
uti hwarr Härad pa.Lander och i Sraden, före den !»
April 1801, under edsförpligtelse upgisiva sin inkomst.
6:0 Denna Lan-asgjst bör af hwar och en som
dcrri! skal! bidraga, ofelbart uci Landt - Ränkeriet eller i
Stockholms Lemhult, wara äe^onersä inoin den i. Ju.
lii 1801, hwaremoc han erhåller bewis sä beskaffadt, som
närlagde Lormulsire ukwisar. Brister han häruti, utmakes
asgrfren genast. Da förestående bewis i k-,ntjuen
företes, erhalles deremot en Lsn^uens ObllZailan
pa beloppet af SilfwretS warde i 8>>scle Riksdaler,
ord hwaruci är upragek de wilker, som Langlfwarena böra
cli godo njuta i anseende ti! Räntan och Lopiralers
återgäldande.
7:0 Riksens Ständers Landus uptager nästkom»
mande ar uti Junii manad , emot dest Obligauonsr, et
In
-
665
In.-ellet t brist deraf, et Utrikes Ean af g Mllkionee
Rida!, emot 5 procent ätlig ranta och ^ide! af Letsler
ärligen reki afbetalning af detsamma.
8:0 K-inrjusn reLlifer-rr sin >m ägande as
Millioner Ridal. under loppet af besa 6 Lien: man be»
räknar den allenast här at utgöra g millisncr Rida!.,
dcii betalas dermed det ikiLpiiLiek som nHnämndt är, skall
uplanas In> eller Ulrikee.
h!0 Ksnguen äger salunda i loppet af ar t86r ek
tiopiksl Silfwer af 8,000,000 Rival., hwaremor ester
dien grund MM wid alla stängucr äro antagna, helt sas
kert er dubbelt Sedel-Lsplrsl kati sättas i rörelse, allisa
t6 Millioner R.dal. Denna princip ar sa myck.t nådigare
at nu amaga, som ej aliena nöden fordrar det,
Utan ock Riksens Ständer dcitil äga lika rätt n» som
de hade dä ^'.dekar äcrerminslaäss böra wara redbart
Silfwer emot SedelMastaN, och hwilket blir sä Mycket
palireligare, da allenast r; millioner Ridast Riksgälds-Sedlar
skola inlösas, soM Med 6 procorus .ggst, as»
drag, gör Ilägöt öfwer 14 millioner Lanco-Sedlar emot
Z millioner Rival. t Silfwer.
»sio Efter denna Plan erfordras för kaninen af
Bewillningen ärligen i
Ifrån den t. Julli 1822 kil samma kld tgdH,
til ärligt Inrerestc för länet af Z millioner ^ 5 procent
ärligen t50,622 Ridal. vm äret. lmerests L 4 p^.
Lenk för 5 millions länet, gör ärligen 2OO,O02 Rival,
Dito til 5 procent afbetalning pä Lapiralek2s6,So2 Ridr.,
tilhopa 450,060 Rival, som af Bewlllningcn til Langusn
afgiswes isian och med den t. )ulii är »828 och sä
widare, til (i!iipuglek more betaldt. Hwarwid iikwäl an»
Märkes, at som stttsrsstsn» ärligen mindskas t man af
Lsbekalningarna soM ske pä (^gpuUsr > sa bör ock landet
i samma mäu slippa ett deremot svarande del af Bewjst,
Nirsen.
Z4
r;:o Ester denna Plan börjar resHlzrion i loppet
af ar rgoi, hwilkcn lid frän denna räknadt, fordras til
alla prc^srsliver som förenämnda äro, liksom dem
^usn har ar göra nred ruynruingen oc. oc.
12:0 8sngusn bör genast och til dest Riksgäldssedels
rssliislio» sker, icke rttgiftva aimat än 2 , 4 och
8 still:s stycken för sina nu löpande Sedlar § hwarigenom
Landet blir sörsevt med tilräckeligt still,emynt innan
rackllmion ster, och pakänningen i lllancjuLn sä mycket
mindre pa större rttwäplingen af Luscia emot Sedlar,
yär reslilaiion werkstalles.
iz,o8snguLn erhåller ratt, til en Discont -Anrättning
för och priora för ^:del i densamma. Winsten fom DiLaomsagifwer
för Länguans^ tilfallcr henne, intil dest de af
Lsnguen i detta l?roj?LL förstutna z inillioner, som til
gäldande as Länet pä janima summa af hennes nu ägande
förmögenhet är henne betalt. Ingen Ränta beräknas
kallgusn til godo för nystnämnda Z millioner, efter
som Lmgusn erhållit det nämnda s millions Länet rän^efritt
under de första 6 arén.
14:0 kangusn förbjndes at under loppet af z är
göra Län pa Silfwer, sanit anmodas at rnvrifwa sina
pä Silfwer redan gjorda urläningar.
15:0 Bruk af Silfwer förbjudes, hwarigenom tilgäng
deras gifwes för dem som stola göra Länet af 5
millioner.
^
larls
hvarefter det bewilljade Nati«ieka länet af 5 Millioner R:d. utl Silfwer skall uptagas, sko»
landes Let samma wara Räntcfritt de första 6 arén, men derefter 4 xroLsncr ärlig ranta
samt 5 proLem afbetalning pä La^icLlLc, af Lancjasn til Längifwarena betalas, intil dcfi
hela La^irslLr är bttaldt.
Länet erlägges ester hwar och en persvns inkomst för mnewarande ar, och i nedanskrifna
kroxoriiori, da man beräknat at i Riket finnes
50 Personer som haft
IO2.0O
R:-al. inkomst,
hwilka
bet.
3
50
krsLsnt
N:dal. 250,000.
loo
— — —
3
8ooo
—
—
—
3
40
—
—
Z2O,SO0.
issa
— — —
it
6000
—
—
—
—
3
?5
—
—
z 15,000.
ZO0
— ,— —
3
4000
—
—
—
—
3
25
—
—
ZO0,O0O.
400
— — —
3
zooo
—
—
—
—
3
2Z
—
—
276,020.
looo
— — —
3
roco
—
—
—
—
3
20
—
—
400,00O.
looo
— — —
3
1500
—
—>
—
—
ä
-8
—
—
270,O00.
zooo
— — —
3
looo
—
—
—
—
3
lä
—
—
480,000.
booo
— —. —
3
500
—
—
—
—
3
IZ
—
—
Z90,0O0.
lo,o:o
— — —
ä
400
—
—
—
—
3
8
—
—
Z20/000.
20,000
— — —
3
zoo
-—
» —
—
—
3
5
—
—
ZO0,OO0.
;o,ooo
— — —'
3
220
—
—
—
—
3
4
—
—
240,000.
150,000
'  — '
3
102
—
—
—>,
—
3
2
—
—
ZO0,000.
öo,o,s
hela Hemman
3
r5
§O0,O0O.
Luv. 5,061,000.
De sym hafty- öfwer ro,oc>Q, Rwrs inkomst betala för
hwarje öfwerstigande lQOOtde R:dal. zo proLsnk,
Sedan Säterier, Boställen och de Frälsehemman
fom ej agas och besirms as Bönder, redan haswa bifftvje
i säkistäende schist intagna; sä aro endast de nämnda
60,020 H mr.-.an j ofwanngmndq beräkning lis is
R:da!er6 afgift upmgnq.
Mild kracynr-rjkningen obierver»?!, at de som haf,
rya inkomst större än någon af förcstrifna summor, bilf.
Iva stl procent - afgift upkagna esker medeltalet, som tjl
exempel: 9OOll och deröswer kil lO.QOy: betala ZO pro,
tzLnr, och 70M och derunder kil och med 6yo,tz betala
procent.
Skulle någon sörhaga kunna upsta, at detta län
wore för betungande för den fattigare delen qf conni,
Krists personer, och således af dem icke kunna iizdrifwas,
sä börg de mera hemedlgde, eller de som ägq
ifrån och öfwer 10,000 N:dr« inkomst lil och metz
hem som ej hofwa mera än lovö R:hr. inkomst, fylla
heisten med nytt län i Silfwer det följande aret, beräknadt
t>l 50 procent af den afgift som bei na Taris
här vfwanföre wisar, för hwifker särffilldka Silftver de
höra erhälla Z procenrs aifig ränka, och Lspu»Isr pq
kika kitz som g millionslanct qterbekaleS, hwartii Be1yillni»gs-afgiften
Lrnguen anflaö sq mycket högre
men
hwflkek witzerligen ej kan blifwa betydande,
I följs qf henna Tariff, upgär detta 50 procents
ytterligare får, lil öfwer i,zc)O.o.2o Riksdaler»
Idorwulsire,
»-> (?«§': LS n- -"t-«
pek uti Silfwer af behörig halt- utgörande vyo R:dal,
8 still, y r:ff. Zpsejsr K-nco; kommandes Jnnehafwa^
«n häraf witz uxwisandek och i utbyte qf veM hewis
Uti Riksens SränhcrS Vandus, erhälla km^usor k>8IiZskion
för ftrcnämnda ooo R:dai, v still, o >:st §p».
kies k^ncu, i likhet med hmad om dec Nationella las
Nkt af Riksens Ständer ar wid sidstledna Riksdag sasts
siäljdk.
den ;8or,
1^.
Landshöfdingen
Landt, Räinemästare,
Tands s Kamererare,
Herr ^6eIll<oI6, lsjric knä vix, upläste
ek vcktsmen, sä lydande:
Wid Höglofliga H:mlLga Utskottets utlåtande får
jag göra nägra anmärkningar. Jag hoppas, at
hwad jag har yttrar mig, icke mätte anses under nä«
gon annan synpunkt än den af et upriktigt nit för
Fäderneslandets wal och en fri och liflig wördnad för
Konungens Höga Person och wisa afflgter.
Jag får således anmärka.
;:o At det afdrag, Hemliga Utskottet gör i
Riksgälds-ScdlarnaS warde, tyckes wara nog litet.
Man sager, at Riksens Ständer äkagit sig garantien
af detta mynt. Men hafwa de någonsin utlofwat at
hetala Riksgäldsmyntet med l Rrdal. karwo? Nej,
wisit icke, Om likwäl Rikets tilgängar >v»ro säda-i
na, at här kunde gifwaS medel at inlösa Riksgälds*
Sedeln med fullt eller högt wärde, fä skulle jag sä*
kert medgisiva, at intet wore billigare. Men är wäv
ställning sadan? Som Axjö nu lärer wara omkring
A8 procent, more det icke en stank, gjord ät Riks--  gälds-Sedels Jnnehafwarnr af i g procent, at ned-.
Mg a^io lil 20? Om deremot Rstsgälds-SedsUM
670
inwäxladcs med Z« ellsr högst xroLent? ^xio,
sä tyckes reLli^tioiiM härigenom lättare wara werkställd.
Min mening är likwäl wistl icke den at pä något sätt mindsta
Penningestocksn! Jag stulle derföre förestå, at
Riksgälds-Sedlarna inwäxladeet med rabrtt i silstverwärdet,
men utan mindstning i Sedelmastans mängd.
Den förlust, som Riksgälds-Sedels Lapitalillcr stulle
göra genom en sädau rabatt, more ej gjord nu
för ögonblicket. Deu nore gjord småningom allt sedan
1789- war i stutet af förledet är stiget
til 60 p>roLLirt; om Riksens Ständer ej kommit tilsammans,
hade det törhända stigit til ros; huru hade
dä desta Laxitalillers belägenhet warit?
2:0. Den statt, Hemliga Ulstottet anser nödig
til rsa1ilati»nen3 »verkställande, torde wara för högt
tillagen efter Rikets tilgänzar. 2 millioner 225,000
Riksdaler banco pä äret i twänne är, synes wara en
nog dryg summa för et Land, hwars hela Rörclse-Lax>ital
Silfwermyntet, banco och Riksgälds Sedelstocken,
tilsammans ej torde stiga til längt öfwer 20,000,020
R:d. och der werkeliga wärdet af all slags egendom ej
torde stiga til 250 millioner. Om efter de gistningar
och de osäkra calculer, jag hört, denna statt stulle
utgöra I xroLent af Rikets werkellga wärde, och
wi i allmänhet ej kunne antaga inkomsten af war Egendom,
utom Capitalct, til mer än 4 och högst 5
xnoLent, sä stulls wi päj desta bägge ären betala 2S
a 25 xroädnt af wär inkomst, utom wära öfriga utstvlder.
Och hwem stulle desta utstylder härdast träffa?
Icke den rika egendomsägaren, icke capckalisten,
som 'lätt kan undandölja sin egendom, utan den torftiga
Landtbrukaren, som ännu nästan icke hunnit uparbeta
sin egendom til annat, än et- medel at staffa
sig, sin hustru och sina barn lifnäring, och som, ester
betalda Kronouklagor, sällan har nägot öfrigt. Dä til
exempel st helt Hemman icke kan wärderas til mindre
ana 202 R;d., sä stulle Hemmansägae i bvä är
betala 22 R dr. om äret. Dertil skulls fordras antingen
at han agde nära 102 lod silfwer eller om han skulle,
enligt Hemliga Utskottets medgifvande, fa betala i
spanmäl, wore det mindst 4a Z tunnor Räg om äret.
Om jag än flulls medgifva, a< han krmde komma ut
Härmed, hwad förmän skulle han" winna genom Riksgäldsmyntcts
reLläkarion, som skulle smara mot en fä
betydande utgift? Om wi ratt eftertanke saken, har
RiksgäldsmyntetS olägenhet för Landtmannen warit
nästan ingen; twartom kunne wi anse desi införande,
såsom en af Swensta Jordbrukets lyckeligaste tidepunkter,
genom den lätthet, det bragte i rörelsen och den
warusiegring som alltid är den säkraste- sporre pä inäukrien.
Skulle wi nu äter supponera, at i de fattigare
orter denna statt kunde sä wida öfverstiga Landtrnannens
förmåga, at han nödgades sälja sin lilla jordlapp,
för at slippa utpantning, hwad olyckliga följder
kunde icke detta hafva, dä Landtegeudomar skulle falla
i pris, och Landet öfwsrhopas af en stara, som
fran Jordbrukare förwandlade til tiggare, skulle förtwisiade
med wald staffa sig en föda som Fäderneslandet
tycktes neka dem.
Jag medgiswer at en statt är nödwändig, jag
inedgifwer allt för gerna, at hwarje Medborgare är
stridig at upvffra en del af sit wälständ til Fäderneslandets
tjenst. Om Medes den projecterade afgift
ten blefve frän fyra och en half million förmindstabtil
twä millioner; om denna afgift uptogs såsom et twängslän
med g proLents ränta, sä torde fåken fä et mildare
utseende. Twä millionerRrdr. Lknco tordei Utländskt
Länkmmauptagas, och i Riksens Ständers Landus kunde
utwäg stunaS för den summa som til realklätionoirs
fullkomliga werkställande kunde fordras.
z:o. Det projecterade förbudet af arbetadt Silfwer
tyckes wara af ingen eller en nästM stadeligwerkam
Det torde äga til följd, at Dare af arbctadt
Silfwer undangömma det, ! hopp at det äter en gäng
L-L
kan komma r bruk och ät do likwäl ej Underlätä E
stegra den wara, hwaraf dö äro i besittning- Detta
förbud skulle dä, som alla öfriga prolu Kiliva Försatt»
Mngar tätt kuiwa elullorg.8 och icke efterlefwaS, och
hwäd som skadligast är,dcMindsta alltid i detta fall
den aktning, man är ffyldig Öfwerheten och Högsta
Mrgten, en aktnings sä nödwandig för Samhällens
bestånd och som aldrig utan wäda kan rUbbas
Hwad
Konungens upoffring af en del af Dest §-  Zet Silfwer angar, sä bär den den säkraste stämpel
af det ädelmod, hwarutaf hwakje drag af Dest Neger
ring MMakker sig, dä den tillika gifwer Regenter och
Undersåtare et der mest lysande efterdöme af den ädla
Aatriarcimlista enfald, som tyckes äterkalla tvära Fä»
ders urgamla seder.
Sluteligcn, mine Medborgare/ wägar jag päminna
Eder om warde! af det wigtiga kall ost älig»
ger. Lätom ost icke Med förhastande eller med illfta,
utan med Åsidosättande af alla cnskillda afsigtek, gW
MensaMt arbeta pä Fäderneslandets räddning. Pä»
minnen Eder, at Tre millione^ meuniskors wäl ankommer
pä Edert beslut! Da Ä erbruket i wanmagt,
idogheten och näringarna aftynaoe, anropa Eder om
hjelp, kunnen I wara döfwe wid deras röst? kuuneN
I tilstänga Edra hjertan wid Fäderneslandets nöd?
lunnen I offra dest sanna wäl ät enskillv snikenhet
och winningslystnad? Nej, Sweriges församlade Ridders»
och Adelsmän, nej, etter bedrar jag mig pä
Eder wishet!! l
Herr V 6 n KlgueidioA, klent-ie solizn,
yttrade sig ftrifteligen salunda: Jag bestrider intet,
at ju Hemliga U. skottets Betänkande och krcsteL til
Riksgälds -^Sedelstockens realileranäs kunde jämnkaS
och förbättras i wista omständighster; men dä as flera
Utkomna krsjeÄsr i detta ämne, detsamma inträffar,
sch
67-
dch Riksens Stander icke kunna undandraga fig ffyldigheten
at Uonorera Riksgäl-ds-Sedlarna, sä bifaller
jag) för min del, hwad Utskottet hemställt och det sa
mycket häldre, som Kongl. Maj:t i Räder förklarat
Sig nöjd med antagandet af denna kealilätions-plan
samt nadigst försäkrat at äfwen Sjelf willja befrämja
och bidraga til kealilationen.,
Jag får tillika ödmjukast hemställa, at uti för»
Ludet om öfwerflödigt SilfwerS nyttjande, allt guld,
utom ur och ringar, Hederstecken samt det, som af
Kongl. Hofwet och käilimiren nyttjas, Hven til bruk
ma förbjudas och hwarom underdånig anhällan hvS
Konungen kunde ske. Dageliga erfarenheten wisar
Nationens tilgifwenhet för luxe och nya moller, sä
at när et förbjudes, antager man et annat wida kostsammare,
och enar öfwerflödigt Silfwer nu ej mera
får nyttjas, gör man deraf guld, och dä är ju ingen
ting til ändamalet hufvudsakligen wunnet.
Herr von kääk, Oullst, uplaste följandet
Sedan Riksens Höglofi. Ständers Ledamöter i Hemliga
Utskottet, under en Lid af omkring twänne Månader
haft Mjälle öfverlägga och widtaga de klokaste
utwägar til wärt Riksgäldsmynt realiteranäe, sa
hafva desse Herrar och Män, såsom bäst och nogast
kännare af Rikets omständigheter, otwifwelaktigt antagit
och xrojecterat sädana medel, som äro öfwerensstämmande
med Fäderneslandets wäl; och när jag
tillika, för min del, finner at i staga warande Högloflig»
Hemliga Utskottets Betänkande är det bästa af
alla de föreslagna, jag haft tilfälle genomläsa; alltsL
får jag den äran offentligen förklara mit bifall och
antagande af den as Hemliga Utskottet författade kealilationL-Plan,
hwilken derjämte, genom Kongs.
Majrts uti Sit Högbemält Betänkande bilaggda Nadiga
anförande -eröfwer förklarade Höga wälbehag, ä
85
-
L/4
ger sä nog mer warde; Och da Kongs. Majtt dcstutom,
af Sin wanliga nåd emot Sina Undersåtare
lemnat en eftergift i deras ärliga contrilmtioner af
2Oo,ooo R:dr, är jag än mer 'öfwertygad, at Högloft.
Hemliga Utflottets föreflagna medel til Myntets
förbättrande böra kunna, med mina Medborgares, sä
»val närwarande, som framtida wälständ werkställas.
Herr sk lastbom, klsrmsn. Förutan ek
kraftigt bistånd af Swensta Folker, sones mig alle bemödande,
sä af Konungen, som Riksens Ständer, alldeles
förgäfwes, om ej ömöjeligt at hjelpa kmsnoeWerket
ur den förlägenhet, hwarun der kommit. Derk»
biständ, sadant det af Hemliga Ukstokkel bliswit föresiaget
samt af Konungen med Nädigt walbehag och bifall
beledsagadk, önstar jag, af öfwertygelse om dest nödwändigher,
ma komma lil werkställiahot och kilstyrker derföre
ek fullständigt gillande af Hemliga Utstottets Ve,
länkande.
Herr As^orbeim, ftokisn vaviä, hade til
krotocollst inlemnak följande, sam uplästes: Sedan
Hans Maj:t Konungen med Dest Nådiga bifall instämt
uti den af Högloft. Hemliga Utskottet upgrfna kinsnccoch
liosiisslions Plan; och denna Plan eller Betänkande
blifwik under en kilräckelig betänketid öfwerlaggd
och författad af för nit om Fäderneslandets mål och
widsträckta krkndstaper kända Män; sa och i anseende
til de af Hans Kongl. Maj:t i detta wigkiga amne af,
gisna färffilldta Nadega yttranden, om hwilkag ofelbara
»verkställighet, sedan den idraga warande I^ssiilsriansPlanen
bliswit af Riksens Ständer antagen, jag, i fullt
förtroende til Konungens oföränderliga ädelmod samt
uprikliga Nådiga ömhet och omwarduad för Dest trogna
undersämres räddning och sällhet, ar fullkomligen förtviflad,
bifaller jag för min del härmed offenteligen det
nämnda Betänkande och KrUiigiicms-Plan, såsom för
-
L75
nådeligen den bästa, som i narwarande oinstandighcter
kunnat utfinnas.
För öfrigt instämmer jag med de warda Ledamöter,
som föreslagit en underdånig Tacksägelse - särsHs kil Hans
Kongl. Maj:r för Dest i.derpå ärende gjorda Nådiga
och för hwarje Dest trögna undersåte h-gst hugnande,
ofattbara äsLlarsrianer. .
Friherre vs 6 ser, Larl. Et wigkiga.» ämne
an detta lärer lörmodeligen ej kunna komma under öliver.
läggning hos Hoglofl. Riddcrskapct och Adeln, ätmindsione
cj denna Riksdag. Dek angar ej mindre än resliizkion af
Sedelpapper, svin reda» mänga är gart med et gansta nedsatt
warde och nu flureligen fallit sa lågt, fem ivar ge.
mensamma erfarenhet nogsamt kan bewittna. Det be
hösdes
utan kwjfwet mera kundskaper, än dem jag äger,
för at rätt kunna yttra sig i er ämne af den wigt som
detta. Der är redan af manga äeäuceraät; åtskilliga
skäl bade med och mot haswa biijwlt framställda; och
mit yttrande häröfwer kunde wisterligen wara öfwcrflödigc;
men hivar och en will gerna nämna nagra ord i
en frage» sädan som den förewarande. Hemliga UlskottetS
Betänkande innefattar twänne delar. Den första angar
upoffcingen af betydliga Summor lil kinanee - WerketS
återställande: och det är ingen twifwcl,. at Högloft. Rid«
derjkapet och?lde!n ju för sin del är heredwiliig, nardet
gäller det Allmännas'wäl, at uri sadana uxosfringar in»
ga. Den andra angar sältet til den föreslagna ldealiIskionsns
»verkställande. Jag bekänner, at jag ej ännu
erhållit tiirackeliga uplyöningar för at finna, det en
hastig och »våldsam reslissrion kan »vara nyttig. Det
är sannt, ar 1776 ars rerlik^rion Ivar i sit Utförande
lycklig; men utan Amerikanska kriget och der flor. hwaxAi
war Handel derigenom blef försatt, torde dct wara
Mycket osäkert, huru dermed gatt. Nu deremot äro ompäirdigheterna
heil annorlunda; »var handel är oroad och
osäker; tvär Sillfangst har mifilyckatS; flera misswäplär
hafwa inträffat,' ochKriget i Europa har haft en wer.
kan afwen pä ost, den wi swärligen torde kunna beräkna.
Likwal är det wisst, at den förmögne ännu wal
kan berga sig; men wi mäste äswen tänka pä den fattiga
delen af Nationen. Mycket har bljfwit sagdt, mänga conlläeraiionsr
hafwa blifwit anförda och flera projeÄer til
pröfning framställda. Jag är långt ifrän at tre, ak Hemliga
UtstottetS dugeliga,
Men mine Herrar! Hwad hasme wi at göra? Wi mäste
antingen bifalla ekler afstä. En förnuftig Man ef,
rcrsinnar i delta ögonblick, mindre hwad han önskar, än
hwad han kan. Tiden för RiksdagSgöromälxn är snart
förliden. Intet nytt projsQ hinner nu at utarbetas och
afgöras; och de öfriga irenne Ständen hufwa redan hastigt
ingått i Hemliga Utskottets Plan. Hwilka skulle
föliderna bliftva, om Högloft. Ridderffapct och Adeln
den samma asfloge. Det skulle es wara behagligt at
beskrifwa följderna deraf. Jag finner för min de! i
närwarande ögnablick ijenligast ar bifalla Hemliga Utskottets
LxkrsKum prorocolli, men med der uttryckeliga
förbehåll, at vet skee, oaktadt jag wisserligen icke anfer
det för det bästa och antager det, efter ej annat fäs i
anseende til tid och omständigheter. Jag har derigenom
fredat mit samwete och ingär ej uti answar för werkan
af en Plan, den jag antager derföre,. at jag ej annat
kunnat göra, önstandeö lil flut, at det mä wara Riket
»il nytta.
Herr käunck ak Ivo ten firl o lä, Lberbarö
Npläste följande:
Som jag ar för okunnig i ^inance-^KHrer för at
sjelf kunna döma om wärdet as et kmancs-krojeÄ,
men fullkomligen inser wärdet och nödwandighekcn af
publicitet wid kinancs - Werkst och af dea upoffring
Kongl. Maj:t i näder rilbudit Sig wilsta göra — fördelar,
677
som wt ej crhälle, utan antagandet afHnnllga Utskottets
^insnLe-^rojeZ: sa anser jag mig föranläten, at pä
god tro antaga en ^insnce plan, som föreslagen af dek,
genom Riksens Ständers eget mal kilsatta Hemliga Utskott,
erhållit er förnyade bewis om betz nytta och billighet,
genom Kongl. Masils nädiga bifall.
Nyttig ar en vinsnes plan , dä den underhjelper
Statsmerket med den möjeligast mindsta tyngd för Medborgaren.
Ac Sratswerkec genom den nu föreslagna kan
underhjelpas, sluter jag af den simpla grund, at det äfmen
för en p! ivar Person ar en lättnad, at med kbabair
fä betala sin skulL. At dock mycken tyngd åtföljer, och
ej alltid kan bliswa öfverallt lika tryckande, har denna
könznoo-plan gemensamt med hwar och en annan. Således
torde kanske Ägaren af fast agendom, den egertteligcn
?roäuLkivs Medborgaren, mindre winna ivid den,
na plan, än Löntagaren och (kapitalisten. Men en befarad
stocknmg i penningcrörelsen sch i följe deraf i handel
och Näringar, torde dock genom Virconr-WerkenS
inrättande med säkerhet wara föreb yggd; äfwenfom ^Zioröring,
pä de föreslagna Lanco-nnrer, genom deras ärli,
gen ökade warde, med hwart ar tycks böra aftaga och ätmindstone
ej blifwa iner tryckande, an et ökadt tilskott i
Silfwer til ersättande af desta Lanea norsr. Hwad ätcr
Rattwisan, jag behöfwcr ej saga billigheten, af kro)eLksr
beträffar, sä wagar jag icke bestrida den af den
grund, at ära och tro lida wid ofullkomliga upfyllandet
af en gifwen förskrifning, ty alla Länders och wart eger
Lands Historia wisar, at Staters och Nationers förbindelser,
aldrig ansetts sa heliga, som enskilldaö. Jag med,
gifwer wäl, at kanske annu ingen Nation blott kil en
del betalt sin skuld, sa länge den ej öfwergatt 2O:dede,
len af RikerS tilgangar och ej utgjort ^:del emot hwad
dek hundrade ganger rikare England ärligen betalar blott
i Ränta. Men Swerige, om ock starkt i sina naturliga
kelourcsr, är swagt i sina penningetilgangar, och jag
L78
bör hysa dek oinskränkta förtroende kil Hemliga Utskottets
Herrar Ledamöters kundskaper och nit för Nationens
heder', at de wid detta Mjälle haft blott ar malja
emellan en rob-nr pä 16^ pro(^ani och en sranuida
b-mcgusrour pä Ivo proLsnt. För at nied fullkomlig
säkerhet weta detta, mäste man hafwa den stigäng
lil uplysningar och de kmidskaper, som fiimaS hos
H-mliga Utffoltet, me» saknas Ho6 mig, och jag magar
jaga, hos de siesta af ost.
Jag har förklarat mit bifall ti! sitlfwa ^inancePlanen
och at detta bifall ar ännu mera grundadk pa
förtroende, an pa öfwertygelse, men jag skulle handla
emoc min öfwertygelse, om. jag äfwen i hela si!> widd
ankoge det förestagna ^onrrchukiols-sätt,' tis erhållande
af en Xsslifsrions - l^onä , hwars nödwanviga storlek
Hemliga Utskottet bäst känner och af mig ej bestrides.
Hemliga Utskottet förestår en Ocmrriburion pä förmögenhet
och pa betydeligare löner, och deri har der följt
xn allmänt godkänd princip; men jag saknar den andra,
i nu svarande behof likaså nödwändiga, at näm»
lige» förmögenhet och de större Löner beskattas i prabreistv
förhöjning mot deras storlek. Sä länge IVUI-.
licmsiren ej betalar siera prvLenr ys sin förmögenhet, än
den fattige Torparen, sa länge ar fördelningen icke billig.
Jag tror det äfwen wara et förmånligare cvnrriburionssatt,
at, med afseende pa alla siags lagliga inkomster,
hwaribland pro(I!i:nr af Leitzler äfwen höra, beskatta
rsvsnuer, i ställer för hjelsma ägendomen. Ma dä
jVUllionqirsn beralar so proLsnc af sina rsvsnusr, och
om Torparen ej betalar mer än a proLsnr, skall kanske
ända någon gäng dennes sidsta styfwer, sidsta sängkläder
utgä härtil, dä den förre likafullt förblifwer en
Milliongir. I PenningewerketS tryckande behof fordras
stora, kännbara upoffringar, men det är i synnerhet
den rike, som bör wikkännas dem. Han bör påminna
sig, ac cn stor del af Stats - werkcrs inksmstee
, , ^79
anwandas endast kil skyddande af egendoms - säkerheten ,
hwarwid han mest winner. Det är icke den med mänga
Diiingtal sittande hzncjusrour - spelaren, icke den fattige
Husmannen, som löper masta faran, ivid en ur.
landf? fiendcS, eller en ostyrig folkhops, anfall. Dek arden
rike, den store Egendomsherre», Opi^Msn, som först
skulle lida deraf. Mä derföre desse i synnerhet betala de
kostnader, som anwändaS förnämligast til Hernö fördel.
Men äfwensom den förmögne bör conrribuera och icke
den fattige, sa bör den rike conrribusrs mer i proPvrriun,
det ar, stera proOnr, än den endast wäl behallne;
A/lillionairen mer, an ägaren af fa Tunnor
Guld. Öm således de, som äga ifrån 50 til 120,000
R:drS revsnus betala 42 a so prvLsnt, sa böra de,
som hafwa fran 12 kil <>2,2O0.R:drs rsvsnus erlägga
Zo ä 40 xrnLsnt, de soM äga frän 5 til 10,000 R:drs rsvenus
erlägga 22 lil Z2 proCsnr; de som hafwa frän 1 til
z,O2o, lo til 20 proCsnr, de som äga frän 52 R:dr. til
IOOO Rldrs revenus frän t ester 2 kil 10 proLenr, och
de som äga inkomster under 52 N:dal., borde kanske,
om möjeligt, alldeles förskonas. Et nogare bestämmande
as denna Calcul, hörer egentligen til Bewillnings» Utskotter,
och jag är nöjd, om jag tydeiigen framställt
Principen.
Denna progrerliva förhöjning af CnNtrihutionsn
emot förmögenhetens storlek, har i klo är blifwit anwänd
wid beskattningen i et Land, der, oaktadt de omäreliga
förluster, dst, genom en Xevolruions grymheter och et
oerhördt krigs olyckor lidit, arbetande Nåsten nu skall
wara i allmänhet förmögnare än förut. Et sadant beskattnings-sätt
bereder mindre rikedom, men iner jämnk
fordell wälmåga: en författning, för hwilken den store
kreäric i Preussen arbetade under hela sin Regerings»
lid. Men wi finne elfwen, i wart eget Lands Historia,
er talande exempel af denna Comribukivnz - msrbockeHögstsalig
Konung Larl XII. inMe*en dysik beskattning
är i/iz, och den fortfor lil hans död, 1718. Han
fördjupade Riket i et aderkonarigk krigs olyckor, Skader
och Byar plundrades och brändes, ingens fannö, som
ej genom kriget förlorar en Får, en Son, eller en Bror,
och han war dock af Medelclasien och den arbetande hopen
tilbeden under fin lefnad och begråten länge efter
sin död. I dei uplysta England skulle wisierligen samma
beffatlningöjäct följas, om man icke der, genom
dryga palagg pa ösmeisiödLwaror, äfwen sa säkert kom
ät den rika: en mor ho cl > som pasiar i et Land, der
Lcmsumkionen af öfwcrsiödswaror ar sä stark.
Man torde inmcmda mot detta Lomribmionb-satt,
at der qwafwer Incluckiien. Den som äger blott Tunnor
Guld, mindskar ej sin idoghet för mindskuingcn af
^:dcl eller schel i sina rsvonuer för et par ar, och om
Millicmairsn skulle hota, at uphöra med sin inäuliris,
sa tror jag, al mi, pa Statens magnar, böre tacka honom
derföre.
Läten derföre lVlillionairerne betala 2 til z Tunnor
Guld ärligen as sin reverme af 4 och 6 tunnor
Guld, och latom osi pä besia fa Personers raktwisa 6eprents
skona flera iLOOche ^millers sidsta penning,
och lemnom dem ätmindstone et hyende gwar, ak hwitå
deras af möda och bekymmer trötta hufwud pa. Will
Lilillionsiren, da han vermed kan rädda Fäderneölan»
det, ej lefwa af sina rellsrsnäe Tunnor Guld om äret,
sä sörtienar han icke wara Medborgare i det fattiga,
annu tarfmeliga Swerige.
Men, sager man, den utfattige är befriad frän
Bewlllning; och jag erkäyncr, ar sä star pa papperet;
men utfattig anses den ej, som äger en liten koja, der
menniskor och kreamr bo sammans, och en jordkorfwa,
som oaktadt den dageligen fuktas med hans anleteS
smerr, ej skaffar honom bröd för fjertzedelen af ar-et;
äfwen denne ägare af fast ägendom skall wid sina små
barns skrik esker bröd, kanske någon gang sucka: hade
jag ända nu den Riksdaler jag mäste gifwa til förbättrande
af et Statswcrk, som atmindstone aldrig förbat»
trar mit kilständ!
Betänkcn derföre, I rike! hwad I kunnen förlora,
om folkets elände blir bragc ti! der yttersta. Folket har
suckat under den hmils »varande Bewillningen. Förekom»
men at dek ej förtwistar under en paökad. Hungersnöd, brist
pä utgång ar betacka och upwarma sin af köld stelnade kropp,
f?ola stuteligen hos de fattiga gwäfwa all kansta för
samhälls»ordning och endast laka dem kanna behofwet
af sina naturliga rättigheter. Döfwe för mensklighetenS
röst, skola de dä endast höra Naturens och hämnas
menffligheken, först pä dem, som haft mest i sin magk,ac
rädda den. Jag fasar för et sadant Tidehwarf, men jag
förutser det, om wi ej ankage den princip i Lanrriburianen,
som jag rvagat yrka. Fruktom icke för nägras
misinöje, hat och förföljelse; Folket, de olycklige,
de Fattige stkola gifwa osi sic bifalls endast den Rike,
den Mägtige skall förneka ost det. Millioners tacksamhet
och hela Europas beundran skola göra osi rikeljgeir
ffadeslösa för hundrades ogunst och wart eget Samwete
skall belöna osi.
Mine Herrar! Fäderneslandet star pä branten af
sin undergång. Swerigeö bestånd beror i delta ögnablick
i synnerhet pa desi Ivepretsmsmer; af dem wäntar
kyllänen sin räddning. Lätom osi derföre icke war«
swage. jXiarionen sjelf är dek icke. Lejonet är icke dödt,
ritan sifwer; aktom osi, at det icke waknar och fjelsi
»lofwar sin styrka, om wi svetsare ak wara swage.
Det ar i anledning häraf jag förestår, at Rid»
dersiapet och Adeln antager det af Kongl. Mank
^vjelf Allernadigst bifallna kckngnee-prnjeH, och ar,
hwilket projoLk Ridderskapet och Adeln ock ma bifvlla,
ÄNlagandec ma förenas med förbehåll af et sadant be
L6
-
skattnings-sätt, ak Oonrribcuionen paläggeS i progresliv
förhöjning mot förmögenhetens, eller ännu häldre,
mct Ixsvenueruss storlek.
Herr von 8cl>ulkrsnlieim, vaviä fden
äldre). Jag har hört flera anmärkningar emot Höglofliga
Hemliga Utskottets Uealilätions-plan göras,
och hn-rlka til större delen med en mättelig kinancekundstap
wcderlaggas kunde. Flera nya llealilationsförflag
hafwa ock blifwit upgifna; men jag tror ordningen
fordrade, at först Hemliga Utskottets Betänkande
noga granskades, innan staga kunde blifwa
om andras upgifter. Man skulle swarligen förmoda
, at det af Rckfens Stander walda Hemliga
Utskott gjort sig sa oförtjent af all aktning, som några
Ledamöters fällda utlätelser tyckas medföra. Jag
har i flera hufwudsakeliga Mål wid öfwerläggningarna
warit af särskilld tanka; men har retpsclersr klurslirersns
Beslut. Jag hade trott, at wid Betänkandets
granskning hos Högloflige Ridderskapet och Adeln slntcligen
uti mälet fa yttra mig. Och Hans Lxcellerws
Herr Grefwen och Landt-Marskalken lärer kunna bewittna,
at Kongl. Majtt Nadigst tillätit hwarje Ledamot
, at öfwer Betänkandet fä i sit Ständ ventilers,
samt ester omständigheterna jämnka, antaga och äfwen
alldeles förkasta det upgifna. Förslaget. Jag häller
icke utaf, at et sä wigtigt Ärende afgbres och antages
genom scclgmzrion, utan förbehåller pä det högsta,
at hela Betänkandet mä punkte wis granskas,
om ock flera plena bertil skulle utgä, samt atintet mål
Stan öfwertygelse antages. De nu uti krolocollerna
anförda twifwelsmal kunna icke annat än medföra
mitztroende för hela planen, dä de samma icke behörigen
blifwit uplysta och wederlaggda.
Herr von Il 0 se nlls in, >lil§. Med all
aktning för de warda Ledamöters nit och tänkesätt,
hwilke yttra! oläka meningar emot Hemliga Ulstotte",
och med et billigt misitroende til mina egna insigter,
fär jag inskränka mig til anförande af de grunder,
pä hwilka Hemliga Utskottet byggt sin plan, RikSgälds-Sedlarnas
fulla inlösen hade utan tivifwel wa«
rit önskelig, men sedan detza Sedlar, emot första afsigten,
blifwit förwandlade ifrån Obligationer til Mynt
och alldeles utträngt det redbara Myntet, har detta
icke kunnat förenäs med möjeiighcten af tilgangar.
De olägenheter, som af LosSn-Sedlarna upkommit
för Stats- och Riksgälds-werken samt hwar och ens
säkerhet, hur Konungen insett och äskat deras kraftiga
och skyndsamma afhjelpande. En Oeualunion har
da blifwit nödwändig. I anseende til densamma fär
jag åberopa hivad orne Hemliga Utskottets Ledamöter
Herrar vnu 8n>c!<enlbom och v«n ,^tp andraga.
Flere Ledamöter hafwa önskat en större vrvickuiui >n
och i samma man hade den tyngd, Nationen kommer
at »vidkännas, blifwit drägligare. Den vovlllunimi,
Hemliga Utskottet fastställt, närmar sig mera til deras
önskan, som anse O^NN-Sedlarna böra til fulla nummer-,
värdet inlösas. För at winna ändamälet har
Hemliga U skottet trott en afgift pä förmögenheten wara
det säkraste och billigaste 'Medel; kkszblaiiurwn har
Utskottet icke anfelt kunna »verkställas, utan at gif>va
llznqu-u en ny styrka och det redbara Myntet en
säker öfwerwign I sädant afseende och da alla Oeän-SedlarnaskoLlikuiun
fordrat en allt för stor summa,
har Utskottet pröfwat Adelar »vara det mindsta,
four bvrde inlösas med L^e.>-mynt. Osver den återstående
tredjedelen hafwa bekymmersamma ösverläg'-  rnvgar förefallit. Man hade kunnat sörwandla den i
ObUgsriooei- »ned Ränta, »nen dä sädana Od!>mni'>-  iisi- buro ranta och tillika kunde tjena til
i v!->c:onresi, syntes de nödvändigt stola ur rörelsen
förstinna, och ätnundsione icke komma i de mindre
förmögnas händer.
Zt en lid dä daotrilmrionsrnZ ökas, Egendo»
Mar och waror sätt et förhöjdt warde, har Utstortet
ansett en mindstning i Rörelse-^-ipir-iIsr, såsom högst
äfventyrlig. Det har derföre föreslagit den utwäg,
at ombyta den äterstäende Edelea af Lreäit-Scdlarna
til Eourant, med en stadgad Devalvation. Dega
Lourant-Sedlar, hwiikas namn kan wara likgilltigt,
medföra den förmän, at qwarblifwa i rörelsen, och
deras förhållande til Lanco-Myntet bör igenom
mortiskements-fonäen blifva oföränderligt. Utskottet
har icke trott misstaga sig om kaninens säkerhet n id
realisationen, dä den begarta Summan wida öfwerstiger
den, som wid en annan äevalvations-grund blist
wit af Kanco-Utstottet ästad.
Desia hafwa warit Utskottets föremål, grundade
pä den narwarande ställningen och det renaste
upsal.
Sedan sä mycket blifvit tält, stall jag ej längre
uppchälla Högloflig- Ridderstapet och Adeln.
Herr Eliber, L b rillopber L oZ I s I»ur.
Da nu förmodeligen den stunden är nära, at Nidderstavet
och Adeln af sin Landt-Marstalkfär emottaga
en efterlängtad kropoiition i detta nog lange ventilerocls
Ämne, wore det et oförläteligt misibruk af Ridder
stapets och Adelns tälamod, at widlöftigt betvifla
nödwändigheten af en Keaiisation och Riksens Ständers
förbindelse ar genom densamma ändteligen up»
fylla deras 6arautio, sedan under flera ar deras eget
werk til Riksgäldens afbördande, Statswerkct,
alle Löntagare och hwarje enstilld man, nogsamt känt
tyngden af de genom Riksgälds-myntets wanwards
gjorda förluster. Bägge äro uti Hemliga Utskottets
Betänkande, med lika korrthet, styrka och redighet adagalaggda.
Under öfwerläggningarna häröfwer, har
jag trott mig finna de flesta inkasten gjorda emot de
i rörelsen qwarstadnande 5 Millioner credit-Sedlar,
L85
under namn af Laneo-conrant. Af flera är anmärkt
at medelst -itdels af Lrellit-Sedlarna fortfarande omlopp,
Kongl. Majrts Höga afsigt ej wvre wrrnnen,
dä Dest Nådiga firoxontion yttrat den önskan, at
blott et flags Mynt mätte finnas i Desi Nike. Jag
tror detta inkast bäst beswaras dermed, at Konungen,
som bast känner sit eget upsät, med Sit bifa t beledsagat
Hemliga iWottets Betänkande och följakteligen
Sjelf anser det såsom swarande emot D si Nädiga
afsigt och »väntan.
Det andra bctydeliga inkast mot Hemliga IDffoktets
Betänkande, bestär i synnerhet i den af flera
xttrade oro öfwer et fortfarande ^§io, sä länge twa
sorter Mynt i Landet finnas; men dä det icke kan
undfalla Högloft. Ridderffapet och Adeln, at detta
^Zio hittils förnämligast härrört af den olika och förskräckande
proportion emellan Laméo- och RiksgäldsMynt,
som i rörelsen funnits, sä at det sednare kanske
til ra, 14 a iZ sänger öfwerstigik det förra; sä bör
genom et alldeles motsatt förhållande, nu denna farhåga
försvinna, dä efter det i fräga-varande LimcucekrojeÄ,
twä gänger mera Lanco kommer at finnas i
Rörelsen, an hwad Louvain-Sedlarna tilsammans
utgöra.
Utan all twifwel härleda sig frän samma kalla,
nämligen warm kärlek och nit för Fäderneslandet,
bade Hemliga Utskottets Betänkande, och Le åtskilliga
deremot stridande LrojeökLr til Linaucernas uphjelpande,
som här blifvit framlaggda. Olikheten bein
emellan kan endast komma frän olikheten af öfvertygelse.
Alle äro utmärkte af beredwillighet til upoffiingar;
de stillja sig blott uti sättet at göra och anmanda
dessa.
Men dä yttersta uödwändighet fordrar antagandet
af en Liuauce-Plan, och frägan blifwer, hwilkendera
bör antagas, antingen Hemliga U-fioltets, eller
686
någon af de har uplästa; kan ej annat än hos Ridderstapet
och Adeln komma i betraktande, at ämnen
af stor wigt och inwecklad beskaffenhet östvcrlemnas til
et mindre antal Personers handläggning, just derföre
at de uti talrika Samfund, äfwen de mest uplysta,
icke kunna med tilbörlig noggrannhet utredas, granskas
och afhandlas; at Riksens Ständer til Ledamöter i
Hcmlstga Ukstottet natnrligtwis utfett dem af sina Ledamöter,
som igenom kundskap, erfarenhet och nit för
Konung och Fosterland sig utmärkt; at Utstottets Betänkande
är en frukt af et längwarigt, träget och mödosamt
arbete.
Jag älskar icke mera än någon annan at pä
god tro antaga npgiftcr. Men om förtroende til andra
får gälla u-i mäl, der man bör misitro sig sjelf
och egen undersökning icke är tilräcklig, hoppas jag,
uran at förolämpa hwem det wara mä, kunna yttra
den mening, at den tillit en enftilld man nied mycken
rätt kan fordra, laggt uppå ena wigtskälen, synes
icke böra öfwerwäga det förtroende, som et större antal
lika kunnige, erfarne och nitiske personer, förtjena
och af hwilket desie uti Riksens Ständers eget wal
förut sätt et talande wedermale.
Redan hafwa tre Ständ antagit den ti! wär
öfwerläggning af Hemliga Utskottet xrojeöksraät; kinance-Plan,
och ehuru deras beslut, i hwad stm
rörer Bewilluing och Beskattning, pä intet sätt kan
förbinda det fjerde, som äger ostridig rättighet at sig
sjelf beskatta, fä är likwäl Uoallsationon bestutad och
afgjord; och fastän Hemliga Utskottets Betänkande
helt och hältet stamställes til Ridderskapets och AdelnS
bifall eller afstag, lärer den staga, som egenteligen
afgöres, nu mera wara den: om Ridderlkapet och Adeln
will, til bnmnce-Planens 'verkställande och Rikets
dermed förknippade räddning, dela den börda,
som de andra Riks-Stäuden sig redan ätagit?
687
Alla besia donli<äeratic»asr och t synnerhet fi liderna
af det beslut, som stall fattas, öfwerlemnarsjag
i ödmjukhet til Ridderstapets och AdelnS mogna profning
och behjertande, öfwcrtygad, at det icke kan illa
uptagas, at också jag, i stöd af min rättighet, uti jörewarandc
wigtiga ämne yttrat mina tankar.
Herr killberg, I^i-säric Otro. Jag hade
ej tänkt tala widare, men jag har förglömt at anföra
något. Det förekom mig, som Hemliga Utskottet
stulle hafwa förgätit at päminna om bruket af Gilld.
Det bäres af mycket folk, som ej borde fä nyttja de-.
H var häldst jag ser mig omkring i de lägre Stånden,
möter jag öfwer allt guld om halsen, guld om
lifwet och guld pä fingrarna, som allt Judarne hafwa
staffat. Det ar .eslentielt, at guld förbjudes.
Jag hoppas i underdänighet, at Hans Kongl. Majrt
wäl torde draga nädig försorg derom. Man stulle
kunna realisera mycket Riksgälds - Sedlar med det
guld, som bäres af wära Ickaäemoilellsr, Jungfrur
och Half-Jangfrur.
Grefwe I-I »milron, ^äolpk, III ullavi^.
Da Bonde-Sandel wid desi bifall til Hemliga Utskottets
Betänkande fäst det wilker, at inträde i Lanc,
uen eller i det rum, som drager försorg om Uealilarioworr,
sä har Ridderstapet och Adeln owedcrsägeligen
en lika rätt at andraga wilkor. Wilkoret ä
wär fida blifwer det närmaste fullkomlig Uealilation,
eiler atmindstone, at aftyna öanco->1oterna8 stadeliga
werkan, i veu form de arv projeökeraäe, hwilket
lämpligast kunde ste, om besia Fern Irlillionsr gjordes
til lliÄier, dä Hans Majtts Nådiga eftergift synes
wara konck nog til IliterL8kena, ty 200,000 Riksdal,
utgöra 4 proLent af 5002,000 Riksdal, eller ock
komma til samma ändamål, medelst den upgjorda Be»
willningen.
688
Hans Lxcelleoco Herr Grefwe» och
Landt-Marffalke n. Kongl. Maj:t har sjelf sag>
Huru och med hwad willor Han täckes göra denna
eftergift?
Friherre III jeria, Illans. Hemliga Utskottets
Betänkande innehåller twänne delar: dea ena rörer
Realisationen af Lroäit-Sedelstockcn,den andra betalningen
af den för ränta löpande inrikes och utrikes
Sälden.
Hwad den sednare delen angar, har Hemlig»
Utflottct tilstyrkt, icke allenast den förra Bewillningens
fortfarande, utan ock en Utökning deruti; me»
som en xreliminaiiL fräga om Bewillningstiden blist
mit wäckt, sä lärer nu denna delen af Betänkandet
ej kunna wara et ämne för wära öfwerlaggningar eller
wärl bestut. Hwad den förra delen eller Realisation
af Riksgälds-Sedelstocken angar, sä sär jag den
aran förklara, at jag derom är af samma tanka, som
Herr 66org' ^cllersparrs och Friherre 8ilsverlcttölä;
äfwensom jag är ense med Herr K olensLliölä deruti,
at om en afgift pä förmögenheten fastställes, bör de»
utgå ester en xroZresiiv fördelning.
Herr von Lerd, ?el, r, hade inlsmnat ek
strifteligt OiAamen, som uplästeS, sä lydande:
Nu har man redan hört sa mycket taladk och stristwet
i förewarande fräga, angäende Hemliga Utffottets
Betänkande om Mynt-oredornas afftaffande uti wärk
kära Fädernesland, at flera uplysningar i detta, ehuru
wigtiga, ämne icke mätte tarfwas.
För min ringa del har jag under hela viscourkon
icke funnit något gällande stöl, at längre upstjuka
med de kraftigaste botemedels nyttjande emot det allmänna
onda, nämligen myntets ostadighet samt dermed
-
med förknippad osäkerhet om hwad man ager, ärr
styldig eiler har al fordra; äfwensom det synes uppenbarligen
emot all billighet siridande, at örn nägorr
genom LFiotLrmF, under förra wille - wallan, samlat
sig stora summor uti Riksgälds-Sedlar, skulle nu ivid
reo!I5Lrin§en, fä dem med Specie - mynt fullt genfullo,
va öfriga Medborgares bekostnad inlösta.
Således och dä, genom den utwäg som Hem-'
liga u skottet föresiagit, bade Penningekarlen och Fastighets
innehafwaren tyckes i det närmaste träffas lika,
sä förenar jag mig med de Hög- och Walborne
H.rra*^ Ledamöter as Ridderskapet och Adeln, som bi»,
fackt Högbemäldta Utskotts Betärckande; dock stu 'L
jag önsta, at den förskoning, som Hemliga Utskottet
tilstyrkt för den af wära Medborgare, som icke äger:
hwad som upgär til Femtio Riksdalers warde, samt
icke innehafwer Jord eller annan Fastighet, afwen mätte:
sträcka sig til alla dem, hwilkas tilhörighÄLr icke ut»
göra Ethundrade Rcksdalers warde.
Hanö LxcsllLnce Herr Grefwen och
Landt - Marskalken. Höglofliqe Riddcrstapet och
Adeln hafwa nu i flera timmar stckiborerat; det har
warit min skyldighet, at inhämta allas tankar: åtskilliga
olika nreningar hafwa derunder lrpstätt. Jag
får nu proponera, VIN Högloflige Rivderstapet och
Adeln bifaller Hrmliga Utskottets Betänkande rörande
Ucalilations-Planen, i hela dest widd?
Häruppå swarades med et häftigt och längwarigk
rop as Ja och Nej.
Herr Grefwen och Landt - Marstalkenp
Ridderffapet och Adeln lära alltså behaga votera.
Herr von Feb. ulrr-snkrsim, D^viZ
äldre), yrkade ä nyv vä det kraftigaste, at Betänkandet
matte granskas prmkt för punkt.
Harwid ropades ater Ja och Nej.
Herr Grefwe» scb Landt - Marskalken,
kropontiorisn är med Ja och Nej beiwarad, Riddcrjkapet
och Adeln behagade Mfä votera.
Herr von § c b u I kron Ii e i m. Innan det
strides til votering, bör jag tilkännagifwa, at en
»vigtig sormslite fattas wid förewarande Högmål särende
, at nämligen Höglostiga Lanco - U- -kottet icke
blifwit hördt öfwer den sidst förestagna lvealilationsplanen;
den förra, öfwer hwilren Lanco Utstottet
räofördes, mar wida stilld ifrän det sednare förllaget.
Det strider emot all wedertagen ordning, at bifalla
en plan som af Lancprsn stall utföras, utan at det
U stolt, som stall afgifwa R.e§1smentot, förut blifwit
bördt östver werksiällighelens möstighet. J.g anhäller
således om Lanco-U stöttets hörande, irman widare
xi-opolltion öfwer Hemliga Urstottets Betänkande
göres.
Harwid ropades gansta starkt och längwarigt
Ja, Nej och Votering.
^ Herr Grefwe» och Landt-Marskslken.
Dä en proposition ar med Ja och Nej b estvald,
mäste det votsras. I Oontra-propositioncir fa Herrarne
föra in, hwad de behaga.
Nar ropet afstannat, anmälte sig Herr 8 cd öläsdrsnä,
^näcrs kreclric, at tala, MeN asi
tala. Afbröts eter, men ropade: Det är mm
ratt at tala, zag afstär icke derifrån.
Sdan nu Herr Grefwe» ock) L nn d l-Mars^lken
östat ljud med klubban, fick Herr Lcsiölckei.
ranck ordek och yttrade fig: Förr än votering
fler, orre wara nöoigt, ae Herr Grefven och LandtM
a-stal ken noga bestämmer meningen af Nej och «f
Ja. E' mrne as denna wigt bör icke blindwis afg.
ras. J.g för min del begär at weta, hnrmvida
frägan om best md Bervillningstid anses såsom inöea
ifen i vorarinAen, hwiltet jag pä det högsta be1ru'der.
Frägan, ligger pä bordel och är ej »plagen lil
ösa e: l ggning.
Hirnred förenade sig Friber^e Leckerllröm, Llaes,
Hnn von 8c!naitLLnii6i>n, Oavick (den yngre), Frittera
^ckaltvLrck, sosian Larl, Herr Lcköaström»
Ickckr, mea stera, h.varjämte ropades mycket deremot.
Friberi e öljenrg, klns. Hnr Grefwen och
Landt - Marstalken har förut ckoclarerat, at den frägan
ar särstilld. kropoliuonen war ställd pa Be«
tänkandet blott rörande Rmalilations-planen.
F r i be > r e lll! e r r 3, l? ro 6 ri c, förenade sig nisd
Herr LcnölckedrLnck, och yttrade sig, at om Hemliga
U stöttets Betänkande i hela fin widd, til bifall eller
afsteg prop>onsracko8, mä BewiklningS-liden först afgöras,
emedan Betänstandct innehåller ej allenast
be villning til R.eaIälatiou5 - planens utförande, utan
ock hwad som tarfwas til ulländsta stuldcnS intsresie,
med mera.
Friherre Os (Zeer, (karl, instämde med
Herr Lclaölckesiranck och yrkade, at om ock Ja wunne,
ej deraf följde, at något sädaiX i Hemliga Ut
-
skttttts Lxtraetum Urotooolli^ som hörer.' iil Bewikk»
ningen, bleftve Mika bifalleä Genom Ja kan endast
bifallas planen och Le summor, som fordras kil sjelftva
R.L3lilationLN8 utförande; M annan funnna som
Leri är förestagen, tilhörde det Riksens Ständer at
särstedt besluta om; och deraf följer, at om RmalilationZ
xrojLLtet antages, mäste Ridderstapet och Adeln libafulli
aga sin rätt öppen, at öfwerlägga och afgöra
om allt hwatz deri angar BewMningen och tiden för
Densamma.
Harwid upkom äter et starkt rop af Ja och Nej.
Grefwe b-ervsn k,-iup k, OI ser. Riksens Sran
Drr
hafwa redan älaggt sit Bewillnings - Utstött ^ak
systelsätta sig med grunderna til realisation af Be»
wiilningen. Summan ar gifwen i Hemliga Utskottets
ikiolocoUs-Uldrag, den tilhör sjelfwa planen, och jag
kan e) anse denna Summa fäfom hörande til den egenteliga
Bewitlningen.
Friherre Löpe, kirio ^vlranrlon. Jag
sinner ej at staga nu kan upstä oni annan Bswill»
ning, än den som fordras til werkställandet af Hem-»
liga Utskottets förestagna keLlilLtions-plan, nämligen
4^- million inom 2lne sr och 500,000 Rkoatt ärligen
inom Femton ars tid; Lesia Summor kunna ej still -  sas istän planen och böra således med den bewilljas
eller afstäs.
Herr Grefwen och randt - Marskalken.
J»g har redan gjort proposition, som blifwit nied
Ja och Ne) beswarad: och dä Votering nu stall företagas,
blir det staga vm Oontra-propolition.
Friherre Ids Oser, trodde at Onnkra-prnpo
Sliouen
borde helt enkelt blifwa den, at om Nej
minner, fä afstäs VlNLnce-?rojsctet.
Harwid ropades Ja och Nej.
Grefwe ^k^venll^uyr, (li-ior, hemställde, om
sedan Tre Ständ redan bestulit bifalla projectet, och -  sedan Hemliga Utskottet redan wore i den delen sä
godt som uplöst, samt Riksdagen nalkades sit stut,
Rcdderffavet och Adeln ej skulle finna sig wärdigast
och levande til mesta enighet med dest med-Stander,
at afwen det samma bifalla, häldst et afflag af Ridderflapet
och Adeln, nu mera efter irenne Ständs bi?
fall, ej nägot kunde werka.
Ropades Ja och Nej.
Grefwe klgmilron, läuävixp
klodde ej at tre Ständs beslut blefwe et stäk för
Ridderflapet och Adeln. Det Herr Grefwe I^venkaupt
behagat säga, wederlägges genom förr tiitzragna
händelse. Ä-. 1760 hade tre Ständ fakta* et be
siu'
, som blef häsdt genom Adelns rexrelentLtionsr.
Samma sak inträffade pä 1742-talet, dä Kron-P. infen
i Dannemark redan war sä godt som wald Ä
Konung i Swerige, men den bekanta ändringen bäru
i auren ske ode i stöd af Rivderflapets och Adelns
föreställningar.
Herr 8 re är, hollan Hxel. När et Betänkande,
sädant som detta, stall afgöraS, hwit "et sä wä->
sendteligen angar hwarje enflilld mans och hela Rikets
wal, är det ej underligt, at sa mävga flilljaktiga
tankar kunna upkomma. Jag för mia del twr ej, at
tre Ständs bestut kan anföras såsom stil wid frägan
om en Beskattning. De» enda fräga har kan upstä,
ar hwad Ridderflapet och Adeln sjelfwe behaga be»
sluta.
En del önsta bifall pä hela Betänkandet, en des
will assia detsamma, och en annan del ästundar för
-
694 ----------
ändring med Lonrsut-Sedlarna. Wid sä stora ffilljaktigheter
yrkar jag för nan del en sadan Loorrs.-  proposition, at om Nej winner företages Betancander
punktewis.
Harwid ropades kroposition, Nej, Ja.
Friherre vs 6 ser, e»rl, jamie stera conkorlnoracis
sig med Herr 8teät.
Hans LxcsIIsncs Herr Grefven och
Landc - Marskalken upsatte derpå VotsrinZ» proposition
och upläste densamma Nl jpttorinZ, sa lydande
:
Den som bifaller Hemliga U.Eo^eks Betänkande,
rörande KeslllLtions-Pianen i hela p.n wsoo, fkriswer
Ja.
Den det cj will, ffrifwer
Nej.
Winner Nej, föresiäs as Hnnliga Utsiottet et
nytt LrojoQ, til lika hastig rsaiilation nian LsncoLourant.
Hrrtil ropadeS häftigt Ja och Nej.
Herr Grefwen och Landt mars? ilken före.
flög derefter följande (.omra - proposition : winner
Nej, föresiäs nya grunder til Lonrant-Sedlarna-L
utgörande.
Ropades Ja och Nej.
Herr ^ölerkpkrre, -^xel, anhöll, at HanS^
LxesU-ocs Herr Grefwen och Landt - Marskalken
mätte i ,in proposition, angående Onance - Planen,
noga urMsia det,' sorn rör Bewillningen.
Friherre I-I jerl-,, k>e6ric. Jag undan.
drager mig ingalunda, at i min män contribucra til
b. ilken Kealilänons-Plans utsopande, som minner
Rtoderstape s oop Adelns bifall, dock önskade jag
h lock den kuccesliva. Men innan Voterings - propoiiiion,
til bifall pä Hemliga U"stottets Betänkande
i la sin widd, mäste ock, enligt Friherre ve
6oers reservation, förbehållas, a^ veruuoer ej i hegre
es sndra än de 4' Millioner Riksdaler ftiwillig
ua sting och de til Courant - Sedlarnas amottisloM-Nt
pär knade Z0O,OO0 Riksdaler, h.oilket äswen
K therre cko/e riktigt anmärkt.
Friherre Havo, blicks sohsnzson. Hemlig»
Nlstotttcks Keal: tions-Plan delar sig, i min tanka,
i twannc hnfwudfckeliga delar: fumman som fordras
til voalilatiorien, och sattet, hwarpa den skall werkst'Ilas.
De tre S-änden hafira redan antagit Hemliga
U stöttets Betänkande i hela sin widd. Denna
Riks-Ständcns p1nra1l.ck> galler e) för Rioderskapet och
Adeln, hwad summan beiraffar, men witzerligen i allt
hwad som angar sättet. Jag finner derföre, at wi nu
mera endast hafwe at se pä följderna af wart nekande,
at bidraga til den hjelp, sol» wära Med-Ständer an-,
se behöfwas til Fäderneslandets räddning.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken förnyade
sin sidst gjorda Voterings - proposition, men
härtil ropades Ja och Nej och mänga hördes yrka,
at Lontra-propocktionen mätte innefatta Betänkandets
företagande punktewis.
Friherre vs 6ser, darl. Wid alla Riksdagar
har den praxis gällt, at uti den jakande kropolition
intages frägan, hwarom är ventilerackt, och de jorn
bestrida frägan, äro ock de, som föreslå LontiL-xroposuions».
Sädan har alltid deras rätt warit, hwit
-
ken jag anhäller, at de Hven nu mätte D iil gods
njuta.
Hans Lxcslisnes Herr Grefwe» och
Landt - M 2 rsta l ? e n författade derpå en ny Lan--  LrL-xroxositioir, och upläste densamma, sä lydande:
Winner Nej företages Betänkandet punkterxis
til ft-trffädande och afgörande; men bärtil ropades
Ja och Nej.
Friherre ldibbrng, Ilsngr. Sedan nu kwa
LontrL-xroposrtioner aro gjorda och ej antagna, anhäller
jag om Votering öfwer hwilkendera skall blist
rsa gällande.
Herr von Ln geström, Jonss, anmärkte, at
NN Is xropolltion äspftade bifall pä Hemliga Wstöttets
Betänkande L h«la sin widd, sa inbegripeS
asiven deander 200,000 Riksdaler Bevillning til
Statswsrket, hwilka 220,200 Riksdaler Hans Naj:t
lrkwäl uti det i dag uplasta nådiga Förklarande behagat
estergifwa.
Ä fkiRgt taltes äfiven af flera Ridderffapeks och
Adelns Ledamöter pa en gäng, hwilket derföre e)
Arnde tii?rotoco11et fattas.
Friherre l)s 6ser, 6rr?, trodde, st Ridderskåpet
och Adeln lättast komme ifrån denna saken, om
Le behagade förena sig, at sa-ntycka til den sidst före--  Aagna diontra -xropoiition. Bade ve som ej äro
nöjde med hela Mm«r och de, som aro mistnöjde
med wista delar deras, kunna derigenom tilsredöstallas
och fä framställa sina tankar,
Grefws
697
Grefwe lde^enbsupr, 6läs, trodde, at
Konungen? Nädiga Förklaring om eftergiften af cf«
wanöcrörde 202,-220 Riksdaler ej kunde abercpas,
förr än wilkoret med känancs - ManenS antagande
Nore uvfyLLt.
Herr ^älerlporre, 6sorZ, inbad sig ödmjukeligen
af Hans LxceU-ence Herr Grefwen och
Landi - Marfkalken fä weta, hwad följden as xroxoLtion
ölesive, om Ja skulle winna.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken
yttrade sig., at dL more Betänkandet bifallet i hela
sin widd med Su-unior och allt.
Friherre kils erks, I-ksns, anhöll, ak Herr
Grefwen och Landä - Marstalken mätte bestämdt yttra
sig, om, i fall Ja winner, derunder begnpcs endast
det sätt, och de summor, som til Ilmalilation^n» utförande
erfordras, eller äfwen det, som rörcr Be ni tittin
gen til utländfta fluldenS betalande, samt förklarads
sig ej kunna inga i denna sednare Bevillning pä «v
uat än bestämd tid.
Herr Grefwe» och L a n d t - M a r s?a s ke n
förklarade, at under Ja xropoLtionen inuebrgrcpoS
alla summor.
Harrvid förm ark Lerk nägon oro.
Deruppä gjorde Herr Grefwen och Landb»
Mar st al ken ä nyo Votering» - proposition sälunda r
Den som bifaller Hemliga UlfiottetS Betänkands
i hela sin widd Krisiver
Ja,
-9, --------
Den dvt ej will, strifwer
Nej.
Winner Nej företages Betänkandet punktewi»
til stärstädande och afgörande.
Hartil ropades et starkt Ja blandadt med Nej.
Herr 1'siam, kater, Herr Idloräenllolpe, /inäers
och Herr Qripenvalät, Loran, yrkade, at de
ej samtyckte til denna Votering-proposition, sä wida
Bewillningen ej undantogeö.
Friherre vs Lssr, Carl, aberopade sig, hwad
Han förut sagt, at Ridderstapet och Adeln mätte
aga sin rätt öpen, at bfwerläqga och afgöra, om allt
hwad i Hemliga Utskottets Betänkande anginge Bcwillningen
och tiden för densamma, och förbehöll sig
pä det kraftigaste, at om Ja wunne, ingenting skulle
anses wara afgjordt, hwarken om tid eller nägot, som
rörer Bewillningen.
Harwid ropadcS starkt Nej och Ja; hwarunder
Hans ktxcellence Herr Grefwen och LandtMarstalken
yttrade sig, at det förstodes af sig fjelsi.
Herr ^älerspsrre, /^xel. Om Hu-r Grefwen
och Landt - Marskalken skulle tackas afgifwa en
Högtidelig försäkran, at Friherre Carl De Leers reservation,
i anseende til Bewitlningsfrägans afstilljandc
isian Hemliga U stöttets Betänkande, i fall
Ja winner, blir gälkmde, förmodar jag, at H'glofl.
Ridderstapet och A-eln torde förena sig om den kropoiition
och Contra - kropolition , som Herr G.efwcn
och Landt - Marskalken söresiagi.'.
Friherre klljsrra, s^rsäric, jämte mänga
flera instämde häruti.
Hrns klxcellence Herr Grefwe» 'och
Landt - Mar stalt en förklarade ä n§o, at bet förstooes
af jlg sjelst.
Hvaruppå Högloflig? Ridderskapet och Adcln genast
ätstriides Claszc-wis, for al Voierin^ea företaga.
Sedan vvierinZen för sig gatt, samlades aker
Ridderskapet och Adeln, hwarefcer Rösterna upraknades
och besannö vvtaruigsn hafwa ukfallit som föijer:
I Tredje Lintzen:
Ja, 80.
Nej, 8i.
I Andra Llatzen:
Ja, 66.
Nej, 45.
I Järsta Lintzen:
Ja, 78.
Nej, 36.
I anledning hwaraf Hans Lxcsllsnce Herr
Grefwen och Landt - Marskalken kundgjorde , at
Hemliga Utstottetö Betänkande, enligt kropustcionsn»
»vöre l hela sin widd bifallet.
Friherre vs 6ser, Öar!. Sedan voterings»
fa urflagit, at Hemliga Utskottets Betänkande om ksalilirrions
- Planen är bifaller och således wilkoret för
Kongl. MastlS Nådiga eftergift ar upfylldk, torde Ridderskapet
och Adeln tillåta mig xroponers, at wi, i
förening med wara R.sfpeQivs Med » Ständer, genom
en stor Deputation, anförd of Herr Grefwen och Landt'
Marskalken, j underdånighet upwakte Hans Mastt, för
ak öfwer Hans MasttS salunda adagalaggda ädelmod'
frambära war underdåniga erkänfla och tilgifivenhet.
Herr Geefwen och Landt - Marskalken
Kforde häruppå provostrioa, som med starkt Ja beswarades.
Friherre vs Sser föresiog, sr til Hemliga
Ickskottet updraga, at förcflä grunderna til fördeluiiiM»
a' de 4^. millioner Riksdaler, som ril reaLjLskiom!
Werkstäilgnde erfordras.
Uppå gjord ?ropo6siyn af Herr Grefwe» och
Landt - Marskalken, blef Lfrvrn detta af HKglofilgs
Ridderskapet och Adeln samtyckt.
Ridderskapet och Adeln ätskllldeS klockan half Ris
om afcsnen»
la 6äem keorosolli
(r. Lrlvsrliolps.
Onsdagen den sZ Maji»
Visnum kl. V f. M» >
Thorsdagm den L§. Maji.
klenum klockan 10 förmiddagen.
^ »pbrötg Herrar L kloreraris af forsta (stallen Wallist»
tii Ledamot i Hsmliga U?l?vkket >fcer Friherre Lii,
renivgrck, och befanns dem! wara waldM:o 54. Friherre
von OnZsrn 8ksr»ber§, LlzktstlLL Alsxsnäsr.
Friherre Larl Os Ossr tilkannagaf, at som
Friherre von LlnILin förut warit Ledamot af LgneoIck>7,
'tret och Lieöiorerns fsresekt, det de skulle blifwa
anmodade at masta en annan Ledamot derstädes, hade
de pä samma gäng detta roal werksiällt; i anledning
hwuraf Friherre Os O-er föreslog at listan deröfwee lil
tidens 'vinnande ästvon nu matte fa upbryras.
Hans Lxcsllencs Herr Grefwe» och
L'andr, Marskaike» . Som ect ef är öfmerenSstämmande
med den manliga kraxir, at någon Ledamot i
Utffstt kan wäljaS, utan anmodan derom til Herrar LIcÄcirernr,
får fag först ftäga Höglostige Riddcrffapsr
och Adeln, om de til lidens minnande behaga för denna
gange» öfmerse med bristei» i denna formaliter, och
tillåta at Wal-listan fär brytas.
Bifölls; hwarefter Listan genast öpnadeS och befanns
wara mald til Ledamot r stsneo-Utfkoltet ester Friherre
von Oligern, >l:o 92, Grefwe von LLormsnston,
O»-!.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken.
Högloflige Ridderskapet och Adel» har besiukit at gallra,
ringen af dej; krotvcollsr skulle företaga^ ^ es^rmid
-
702
dagarna; jag skulle således ej nu prysxmers en justsrir>x;
men sam Hemliga Uljjsorrer i ettel middag sammanträder,
i anseende hwarlil jag da ej kan sammankalla
Ridderskapet och Adeln, men likwä! angeläget är, cit
Ridderflapers och Adelns k-aIocy!^L-Utdrag rörande bifall
kil Hemliga UijkottetS Betänkande af den 22. Majk
angående lsinanLs - Pmnen marce cll de andra Sranden
expoa-erns, sa sär jag nu pkn^ouerL Höglcfl. Ridder,
skaptt och Adeln, at kruiocoller för den 26. Maji
matte fa jastersr.
Samtycktes; hwarefcer krowcalle -justsrinxsi, förelags.
^usterinIsn asbrörs af en Depm-nian fran det
Wall a fl. Borqare-Sra ndet, anjord af Riksdagsmannen
fran Götheborg, Heer Handelsmannen ll^iumeedaeg,
sam kilkannagsf, ac Sländet bisa-lir 8 mao-UrjkoctecK
Betänkande om Herr ^lujor I^alsts ÄckomoriLl, rörande
Langusns kubllci er.
Besvarades och asträdde.
Hivaresrer fortfors lil flut med justeringen.
Hins kixcsllsncs Herr G re swen och
Landr - M arj?al ken. Ut! ?lenum förledne gårdag
uplafte Friherre kaldirste/ et äiZumen, som jag
nu äter sär för Högloflige Riddcrjkapec och Adeln lära.
nplasa.
Detta viAamsn uplästes.
DerpZ lat Hans Lxcellenos Herr Grefwen och
Landt^Marffalkcn uplafa iZ. §. af Riddarhus-Otdningen,
hwarefcer
Herr Grefwen och Landt - Marska Ike»
yttrade sig: Sedan denna §. af Riddarhus . Ordningen
är upäst, nihör det mig, i sölje deraf, a c förehålla Friherre
k-»lbirlic/ obchövigheten af desi >mmo6er»r, Hj»
Ltamen.
Företogs kil justsrinx Ridderskapets och Adesns
krn-rr.coils Utdrag af den 26. M >i, rörande bifall til
H mljga Uiskottets Lxrrr.Qum krbkocoltl af v. 22jdra
dito.
Friherre ve 6-sr, Larl, anmälte sig ak
tala.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken yttrade
sig at sragan nu cj wore om någon Vemiliulon.
Friherre v« Oesr. Sä wida upläsnmgen af
en kixpsäirion lärer sörmodelige» alltid ske i den akt och
mcmng, at blifwa iustersst, dek är, at pröfwas, om
ben ar enlig med krutocoller, sa torde killätas mig fä
af den grunden yttra mina tankar. I det nu sustersäe
?r»lvL»IIer finnes, ac urtryckeligt förbehåll är gjordt
och af Herr Greswtn och Lauvl - Marskalken twänne
gangcr försäkrade, at det förstår sig af sig fjelsi, at Bewiliningen
ej hörer kil eller har någon gemenskap med
Hemliga Utskottets klosiA om kss!if>»t!0N5 - planen.
Med detta uttryckeliga förbehåll godkändes vorsrinvzsprvpostrion
pä ancagandek af liessilLrionr - krofsAei i
hela si» widd. Sedan det nu blifwjt af Högloft. Rid.
derskapet och Adeln pä sadan grund antaget, önskade
j g, at det sa lolenr gjorda förbehållet om Bervillrrin§cn
singe blifwa et tillägg i Lx^eäilionsn.
Hans Lxceilsncs Herr Grefwen och Landt.
Marskalken. Ridderskapct och Adeln har hört sig
fii-elä^s'sik LxtrsAum krorooolli, hwilket är enligt med
btsi.net
votering bifallen propoLrion ägg runi.
Friherre I'»!!, ^ssn Lkristopksr Pä ek
högtidligt sätt 06) pä en tydlig pre.p-chunri är Hemliga
Ukjiotttts betänkande i hela sin widd ancaget, ej pä et
förbehåll, ssm ej infördes i Lomrs-kropttsirionsn; och
som, om det an der influtit, hade tvid vokerin»en tappat»
; det ligger, enligt RiddarhuS.Ordmngeu, i Herr
Greswmö sch Landt-Marskalken» magt, ak laka werke
ställa Ridderfkapecs och )ldelur beflut, och jag anhäl»
ler, ac Herr Geoiwen och LaudtiMarskalken matte läka
Dspursrionsn afzä.
HLrwid npkom et starkt rop af Ja och Nejz
hMnmdcr en del yrkade ak Deputation mätte afsändaS,
andre ater ak Lxpsrlirionsn ej ivo re julisraä, och ak
vopurarionsn derföre ej ännu finge afga.
Nar ropet något sagtat sig hördes
Grefwe I^svvsnkaups, Lias§,conkorwrLra sig
med Fciherre 1?oII och yrka Dspu-rslionsns afsändgnde.
Ater ck häftigt rop, hwarefter
Herr ^ölerfparre, 6sorx, yttrade sig: jag
anhäller at Itxpeäitjonsn mätte bljfwa enlig med det i
dag jnlicrsäa krotaeollsc, och ej wridaS genom någon
sävocslur.
Härut! instämde
Herr von Sckultrsnksim ben yngre, Fri»
herre t>ä«rsträm» Llass, och en mängd andre§
hwaremot äter ropades ganffa starkt.
——- 705
Herr Grefwen och Landt.Marskalken. Jag
förklarar, ak Lxpeclitionen ej kail wara annan än enlig
med kropoluiemen och jag anmanar Grefwe OxsnliiLil>L
ak afgä med vo^utLtionen.
Harpa följde ganska häftiga rop öfwer allt k Rid,
dårhuset: Ja; Nej; OosiMSlicmen skall gä; vxpeäi»
rian är o-juliersä; kropoiiiion aulogö med förbehåll;
Lxpaclirioneli är enlig med krozrolnjon; med niera vylikt,
som tätast lipblandadt med Ja och Nej, samt en
mängd anmälningar at fä tala.
Nar detta warar cn god stund och något sagtar
sig, ropade
Friherre kkjsrra, vars. Som siere af RidderffapetS
och Adelns Ledamöter begärt at sa yttra sina
tankar uti denna sak, sa anhaller jag ödmjukast, det wille
Herr Grefwen och Landt, Marskalken wara Ziscioux
och förunna dem utösningen af denna deras ostridiga
rätt, samt ej tillåta al Oepukgiionen affändcs lil de
andra Standen med ?roroco!Is Utdraget, innan del i
sin ordning blifmit justcrsäk.
Ropet tiltog ater ömsom sivagare och starkare, och
största delen af Ridderskapctö och Adelns Ledamöter
stodo pä bänkarna.
Efter en stund feck Herr Grefwen och Landt-Marskalken
ljud med klubban och
Friherre ve 6esr, 6arl, yttrade sig. Jag
bestrider alldeles intet, at icke kixpsäiiicmsn ma afgä;
men som jag har alltid trott, at Ridderskapets och A.
dclns säkerhet legat aldrabäst förwarad uti Landt - Marskalkens
ord; af den grund hade jag äfwen trott, at
Landt-Marskalkens yttrande lil kromcoller skulle wara
en witzhet för Ridderffapet och Adeln, at derifrån aldrig
kunde afwikaö; och af besia orsaker tror jag at tillägget
i Lx^säirionen bör äga rum. Mcn ffulle Herr
69
7v5
Grefwen och Landt.Marskalken återtaga fina ord, da har
jag ej mer ak utlära mig härom.
Under det blandade rop fom harwid upkom, hördes
Friherre Kurck, Knur, ropa: Jag instämmer
ril olla delar med Friherre vs (User, ar detta är
en rättighet, hwaraf wi mäste fa begagna ofi. Asweir
contormsrsde fig med Friherre v« Oser en mängd
andra; hwaribland i synnerhet hördes Friherre ve
Oeer, k »berk, Herr Oripennsidr, jokan.
Friherre kjerrs, vars, Herr falkenstedt, jokan
ksinkoldk.^Herr Lckonttrom, ?ekr, Gref,
me ^Vrangel, Otro, Friherre Hjerts, fredric,
G re fm e hamilton, -^dolpk vudvix, HerrOripenvvaldr,
jscokfric, Friherre tdjerrs, -^xel,
Grefwe Niorner, /^doipk Oörsn, Friherre
villjencrrnkr, jokan iIkeIm, Herr ksm,
kerrer.Helr^elow, Lkrister, Herrar vonäckull2-nksim,
Friherre Lederltröm, Lires, Herr
klingsporr, Ojerdt.HerrLcköidekrsnd, ^ ndersfredric,
Friherre^deIlvZrd,jokanLsrI,
Herrar ^dlerlpsrrs, 6sorx och ^xei, Herr
Nordenstolpe, Anders, Friherre ärntckäld,
jokan Wilk elin. Herr Lrnn stedt, Lsrijoksn,
Friherre kamel. Orlo, Herr von LtockenItröm,
Salomon, Herr villje, krynre, Herr
I_>zAsrcrsnkL, LSngs, Herr vrljeltrsle, Ingemund,
Herr iVIonigommeri, Lvsnre, Herr
Lödsrkijslw, /Xxel fredr c. Friherre fkrenLvärd,
fredric, Herr Lredk, jokan Hxel,
Herrkle^kenskdld, -^dolpk, Herr 'fersmeden,
jaeob Niclas, af hwilka biand en mängd an.
hra, lomiige hördes fran b.ävkarna och andre stamträdde
'maniogom ril Landt - Marskalks bordet och begärde
blifwa antecknade. Deremot hördes andre ropa, at vsnms-non-n
skulle alga, och mauge anmälde fig gr lala.
Nar sjudet något sagtat sig, ropade
Friherre loll, Jag irerergr^ med Lagen, at
Kxneälkionsn är enlig med krapostri.mcn och upmanax
Herr Grefwe» och Landk - Marskalken at uröfwa sin
magt och myndighet at afskicka v^urLlionen;
Acer upstod et gm ska häftigt rop, som warade
länge, hwarunder följande wid ljudets saktande da och
da war det enda ^ som med någon säkerhet kunde lil krotocnllsr
höras.
Friherre Kurck, Knur. Wi hasme Herr Grefmens
och Landt-MarskalkenS löfte, at BewillningsfrägaN
skalle fa skilljas fran Hemliga Utskottets Betänkande,
cil bifall. Kx^säiuonsn kan således icke afga, utan
denna reserviuiun.
Mange yrkade det samma och åtskilligt ropade, at
Oepuisnonen skulle alga.
Efter en liten stund sick Hanö Kxcellcnce
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken ljudmcd
klubban och ucläc sig: Jag ber ac Högloft. Ridderskapct
och Ädeln lärer mig explicera mina ord' det är
Min rättighet. Mit yttrande kunde icke innebära annat,
än Min enfkillda öswertygelse, at Ridderskepec och
Adeln ägde sin stelibcrsstons-rätt öppen om Bewillningen,
dä fraga» bllfwer om den fammas fördelande, som
inträffar, enär Bcwillnings Utffottere arb'tt rik Ridder,
skåpet och Adeln inkommer.
Äter et häftigt ropande af lifa blandad beskaffenhet,
som de föregående; hwarunder
Friherre Oxenstjerna, Sven Oabriel, hördes
ropa, at Herr Grefwe» och Landt.Ma, skalken mat.
te nyttja sin magt at läka Kxpcäikioncn afgä.
En och annan ropade, at Herr Grefwen och'
Landt, Marskalken här ej föreställde en enskilld person.
Andre at veputuncmcn mätte genast afskicka^ och ganska
mänga yrkade ac fä cala;
708
Herr I^oräonstol PS, Austers, vtkrade sig, at
han ej här kand- Herr Grefmen och Landt - Marskalken
såsom enskilld man, uran såsom Ridderskapets och Adclns
Ordförande.
Friherre Loderström, Ole.ss, ropade at Frlhcrre
lst.,us lstjsrra matte fä tala, och rrodde, at han
d nil more lika berättigad, som Friherre Roll.
Hans kxesllsocs Herr Grefmen och
L 'ridt-Marskalken feck ester en liten stund ljud med
kliibb.m, och befallte Riddarhus - kliastcn at npropa
Grefwe Oxenstjerna, jacob Lustak, jämte de öfriga
som skulle ga i Oepmanoosn, men nar »agra fä moro
upnämiide, ropadeö sa starkt deremot, at In kesten ei
kuude höras, och Hera: Grcfwen och Landt - Marskalken
anmodade de upropade ak afgä, hwilket skedde.
Under den häftiga oro, sam harwid upkorn hos
Riddcrjkapet och Adeln, hördeö stundctals följande Hrrar
ropa.
Herr 8cböl stebranst, Austers krestric.
Jag prostersr emot den oerhörda olaglighet at laka en
Oa^urgrion afgä innan Lxpsstiiionen ar justemst»
Friherre Xurele^, knur. Man will har betaga
ost den heligaste af wara rättigheter. Jag xrots.
storar häremot pä det kraftigaste.
Friherre kstjsrrg, Uar§. Jag magar annu en
gang yrka pä hwarje Medlems rätt i detta Samfund
ac obehindradt fa saga stna tankar, innan O-pmai lousa
engar; men skulle det redan wara sked t, sa hoppas jag,
at Herr Grefiven och Landt - Marskalken later återkalla
densamma, och hwarmid jag til stöd för min talan får
anföra, ak da saker af den aldramindsta betydenhet bilfwik
bade widlöftigt och länge vsmilsrasts, sa mätte denna,
som är af sä mycken wigt, säkerligen förtjena samma
cvnstäsrLuon.
Herr A äl erIpsrre, Axel. Jag besvär Herr
Grefwe» och Landt-Marffaiken pä det heligaste at e/ ta
-
709
ga et steg, sam kan hastva betänkliga sölsher sör lugnet
inom Riddarhuset.
Friherre 8 i I sver sch 51 6, kö ils. Med hwad
Friherre Lar! vr 6ssr anfört, förenar jag mig tis a!!a
delar, vä) förklarar dcrjämte den tii de andra IdLlpeökivs
Standen föreslagna o-julbersäs lex^eclirionco för 0-  laglig och kränkande min RiksdagSmanna - rätt; wid
förlusten af den anser jag mig wara en onyttig Stan.
ders Medlem, och nphör således för denna gängen at
wara det.
Friherre eester st rom, (A Lax, ropade, at narn,
nen pa dem, forn gatt i OL^uiLiion, makre blifwa
tryckta.
Härmed förenade sig Herr von 8 c stu! trenIreim
(den yngre), och mango flere.
Herr Ori^en v rlstr, Ooran. Jag protesterar
emot Oevuigrioneus afgående, och förklarar mig ej
mera under detta Riksmöte kanna brimsta Riddcrstapetg
och Adelns Sammankomster ester en sa oerhörd olaglighet,
som en krepmeuions afgående, med en mjustersä
Lxpsstilion, nvarc emot Ridderskapcts och Adelns ut.
tryckcliga wittja.
Herr von Loku lidendal m, Davi st, (den
yngre) prcilsstsrsste och ropade, at sedan vepmmion
pä fädant fält afgätt, Ridderskapet oell Adela mätte all.
beles lemna Riddarhuset same assade sig Adciskapet.
Nästan alle ds Herrar, som nlförene conkormsrsr
sig med Friherre va 6-sr, och denik en ansenlig
mängd andra hördes dels fran sina bänkar, dels framträdande
til krorocoiler, protesters pä dec kraftigaste
Deremot at Ospmskionen afgatt.
Ganska niange anmälte sig at tala.
Herr vilier, Llirist.kogiLlsug. Om, emot
förmodan, någon öswerläggning skulle aga runi, auma
-
7l6
ler lag mig at fä tala. — Äfwenwal hördes sedermera
Herr 2ibsc begära ljud för Friherre Ikans lkjsrts;
HanS LxcsIIsncs Herr Grekwen oH
Län dt, Marskalk en, upropade ömsom Herr 2ibec
och Friherre Ikans bljsrr,.
När ljudet något saktat sig> ropade:
Herr Lcbonstrom, ?ebr. Denna dagen hade
bort wara en glädjedag för wär Nådiga Konung/
ät emottaga wär tacksamhet; I dec stallet blir det en
bedröfwelse-dag.
Friherre bajert-,, Ikans/ fick ljud och yttrade
stg r J^g kanner ingen annan grund för er ?roiocollsUtdrag
än krotocoller. Det nu uplästa krvrocnils Uts
drager ar icke enligt med det juli-racle krotncoller/ uian
alldeles stridande deremot. Jag prmellerar således
pa der högtidligaste emot det samma. Man säger mig
ai en clcpuraiion redan afgält til de andra Ständen:
vm sa ar, förklarar jag, at jag fran detta ögnablick up»
hör at wara Ledamot af Ridderskapet och Adeln.
Härmed conkormsrsäe sig Herr Iliam / ?skrer/
och Herr Kelksrvaoä, ^ .Nan Willielm;
Hert ^älsrl^arre/ ^xs!. Friherre Ikans
Kjerrs har förekommit mig; Da Herr Grefwe» och
Landt-Marskalkcn kunnat tillåta Ospurariansn asqa med
en Lxpeäirion/ sorn ej är julieraa / som ej instämmer
med det jultsraäs krncceoller; sa ser jag mig twungen
af denna uppenbara kränkning i Ståndets rättigheter at
härmed förklara det jag fran detta ögnablick afsäger min
tätt, at deltaga i öfmerläggningarna pä delta Riddarhus
under Herr Grefwens och Landt. Marskalkens ordförande.
Ester min ringa förmåga har jag med frimo»
vighet upfyllt min pligt. Fullmägtigskapet för min
krincchal uphör, och jag förklarar för Ulin enskillda dek
ttk jag uphör ak wara Medlem pa betta Riddarhus.-
Herr von 8eIruIirsr>keim,I)Lviä (den yngste),
framträdde lil pvoiocolisr och förklarade, ak han ej
wore förekommen utan hade afjagt fig Adclskapee.
FriherreOeäerliröm, t!'aer, framträdde afwen
och afsade sig Adelskaper samt urbad sig, ak Herr
Grefwen och Landt-Marskalken behagade hos Hanö
Maj:t anmäla hans underdäniga anhållan, at fa ombyta
namn.
Herr Hö1erlpsrre,6eor§, och Herr Zeliot
ä sk rån cl, .g nä er? ^reclric, förklarade, ar de afsade
sig all del i Ridderskapetö och Adelns öfwerläggningar
denna Riksdag.
Friherre HcksIkvZrä, polian Darl. Da sag
tvid öfwerl^gningorna i dag sett, at en Txpsäirion ril
de andra Sränden, pä Landt - Marskalkens befallning
afglck, utan at lUxpsäuion pa RidderskapetS och Adelns
begäran blef justsrsä, och sag har den öfwertygelsen,
at detta Lr war räkrighet, kan sag icke, som Fullmäg.
tig för en sranwarande ätt, waga widare deltaga uti
pfwerläggningarna pa Riddarhuset wid denna Riksdag.
Herr /Vöslkeim, sakari I^reärie, cnntormsrsäs
sig med Friherre Os Leer och Friherre
kjerrs, och tilläde: Jag förklarar härmed högtidligen, at sag
uphör at wara Ledamot af Ridderskapct och Adeli,, och
at sag assäger mig alla dermed förenade exclulrvs rättig»
heter.
Friherre Os 6ser, 6sri. Detta är kanste
det enda exempel va Riddarhuset, ak en O-pmarchrz
afgalt, utan ar Tx^eäirion bliswit julisraä.
Hivad de nu antecknade Ledamöter as Ridderskapct
och Adeln anförde, war det enda, som under korrrg
mellanrum af någorlunda tystnad kunde med någon
7>L
pålitlighet kil ?rc,rocoIIsr saktas. Ach när fl'itelkgen
oron ej syntes kunna julias, och' Herr Gceswen och
Landt-Biarskalken ester någon stund sätt ljud med
klubban, yttrade sigt
Hans Lxcellenco. Sedan jag i dag latit
justera krorciculler, och Lxjaeäiiionen befinnes wara lil
ordalydelsen alldeles lika med VnrerinZs kro^ostuon,
som utgjorde Ridderskapers och Adelns besiut, sa har jag
i följe deraf latit affärda O^ulLtionen^ för at gifwa
wära Med-Ständer deraf del. Men da jag nu finner
hos Ridderskap et och Adel» cu oförwantad oro, sä kai,
jag intet annat, än, enligt min rättighet, ätskillja Riddin,
Iapet och Adeln.
ädwarester Hans Dxcellsncs befallde 'aG krnrncc»?-  'et K.nle uphöra, och Rldderskapet och Adeln ätskilldes
klou»-, hals El.
In stäsin krorocolli
A. 6. Lilvsrstolpe.
Lördagen, den zi. Maji.
klsnum klockan 4 eftermiddagen.
^ustsrsäcs ?r<-kocolisr för den 2^ i denria manad.
Hwarunder, k anledning af Friherre ZilkvLrscluiläs
deruti förckomm>"'de O>Lt men, rörande friheten at
besitta Säteri, Herr IVIuacle af Id.ksniteolck»
Lb sr dsick, sig yttrade:
Jag war en af de sörsta, fom särffilldt conh.r;
rvetacks sig med öarna LilkvLrsciiölä om Saeerifris
herens öfwerlatands at Ofrälsemän/> och anhaller at
Mir yttrande ma i krctvcoller uptagas. Mina ord
moro Vesta: "Jag förenar mig lii alla delar med karon
Liliversckolck, och har intet at tillägga, om
icke den önskan, at Herr Larnnens Förslag hade marit
annu widsträckcare?' För denna dagens krmocnll
torde jag fa anföra, at, dä lag cunlormsraäL mig
Med Friherre Zjlkverscdölä , kände faq icke vet, hwärom
w> sedan af Herr Grefmen och Landtmarfkalken
blefmo uplyste, ak kroposinon af en underdånig
hemställan til Kongl. Maj:t kunde strida emot Kcngl»
Majus höga rättigheter; och at jag va icke heller wk«
sie, ac esiergilwande af egen rättighet kunde involvsrs
<rt ingrep i en annans»
Herr k<nräenfkol^?, ^ncksrr, och Herr
Z jsrnacrsu 12, Ouikalf k'reckric, anmärkte li»
, at de förenat sig med Friherre Siiilvers
90
714 ^ -
Herr Schöllström, kebr, hade ä'wen wid
samma tilfalle »urat sig, ar han ccmkurmerads sig
med Friherre Zilkverscbolds förslag, såsom grundadt
pä största räccwifa och billighet.
Sedan Hans klxcellence Hxrr Grefwen och
Landt - Marskalken tiikännagifwit, ar krotncollsr af
den 28. Mech sör dest widlsftigheks skull ännu ej hurrnit
blifiva färdigt, söretogs julierjn^en af kroruco!-  ler för den aa>. t denna manad.
I följd af den deruti uptagna föreställning af
Herr Grefwen och Landt-Marskalken, i anledning af
Friherre kalbiirlcis Oi5kLmen, förmälke
Herr Stjerneld, Ssmuel, at han da anmält,
det Friherre k-ilburki more doreta.
Och dä Herr Stjerneld begynte at något widare
tala i delta ämne, yttrade sig
Herr Grefwen och Landt marskalken»
Da jag gjorde Friherre koldn-ki föreställning, sa war
det enligt med Lagen och jag kan ej tillåta Herr
Stjerneld at kala deröfwcr.
Herr Stjerneld urlak sig, at hans mening ej
warit ac tillvita Herr Grefwen och Landt Marffalkcn
något.
Här asbrötS hanö tal as rop, och
Herr Grefwen och Landt - Marskalken
förklarade, at Herr tjerneld rj widare singe tala i
dötta ämne.
7l5
Under fortfarande justsrin§ förklarade
Herr 8 c konström, ?ekr, at han den 2y.
Maji mlam sig pä följande satt: dcc ar omöjeiigt
at Herr Gretwen och Landt-Marskalken kan bryta de
löften och försäkringar han här offenkcligen gjort, at
noga skästa hwad som hörer til »verkställande af kiNLnce-Planen,
och til Bewillufngen. At detta bör
iakttagas uti Lxpeäiricmen, som afgär til de andra
Sranden, yrkar jag: det är tvär räkiighet. Lxgoäirionsn
bör wara i conformus med dagens krokaeoll,
Herr ZchsrneLrsur?, tZulrzs lkreärie,
»ipläsie följande:
Det lärer förmodelig?» höra kil ordningen för
den dagen, hwars kratoLol! nu är under julisring,
at jag saknar mil da gjorda anförande. Jag hade
den äran kl! alla delar förena mig med hwad Friherre
Larl I)r (roar yttrade såsom grundadt pa sanning
och rättwlsa. Jag fann ined. bestörtning, at (rsnsral
lolls til Herr Grefwe» och Landt-Marstalken ställda
upmaningar om utöfwande af Herr Grefwens och
Rndt-Marskalk-enS magt singe mera afseende, än Högloflig?
Ridderskapcts o-K ?ldc!»6 tydelig» önskan. Jag
upoffrar as böjelse och skyldighet gerna allt hwad sag
ager pa Konmlgenö eller allmänna nödens fordran,
öfwerkygad, at en jordtorfwa ända skai! för mig dufwa
öfrig, hwaraf lag kan hämta mit bröd. Jag
wördar Konungen af fjäl och hjerta, och älskar pa samma
fält Fosterlandet. Kongl. MajttS höga Egenjka»
per, Kongl. Majtts wisa Regering, utmärkt af ömhet
och omwardnad för Folkers wäl, för Lagars och
rättigheters helgd, berättigar honom derut. Der ware
derföre otjenkigt, om mom detta Riddarhus en aiMW
Son skulle brukas an fria öfwerläggiiingens. Sadan
war dock utan twifwel Len, som nyttjades til wm--  pande as den emot all praxis afsända oupropade Os'
xuksiionsn. Hvad jag sagt sti^orsr jag ifrån mit
hjerta och beder om et rum för det samma i Lroroeuilsr.
Hans LxcsIIsncs Herr Grefwen och
Landt-Marskalken anmärkte härunder, at han G
hört detta den 29. Maji.
Andre instämde ock härup.
Friherre Lkjarnelst, A stoisk L^aäviZ,
erinrade at detta såsom en tilläggning borde intagas s
denna dagens krowooll och ej i dek, som uu julisrgstes.
Herr §tj ernslst, Zamuel, anmärkte, at hatt
saknade sit namn ibland deras, hwilke conLormErar
sig med Friherre Oe 6ssr.
Derefter fortfors til flut med juflsrmZsn och
Herr Grefwen och Landt-Marskalken ätjkillde Ridder-,
skåpet och Adeln klockan Sex.
In 6äem krornonkli
6. Lilverliolps-,
ÄKagen den 3. Imid !
klenum klockan ^ til 10 förmiddagen.
^ans kixcsllsncs Herr Grefwen och Landks
Marskalken rilkännagaf, der han hos Hans Kongl.
717
Majit haft ben naden anmäla Riddeibapcts och Zkdclns
tmderdaniga åstundan, ar, jämte sina MeoSländer,
genom en stor v ^utnom frambära deras gemensamma
tacksägelse för haus Machs nadigst gifna Löfte»,
at til Riksgäldens betalande asstq til nasta Riksdag
ben andel af Bewillningen, som förur lil Staröwcr»
ket ingått, 06) ar för Riksens Siänders Fullmägkiga i
Pinc^uan och R>ksgäids-Lnniotrar ärligen läka upwisa
SratSwcikers tilstand. Hans Majtt hade haröswer
behagat förklara sit nädiga walbchag och lof-oat utsätta
dag ti! VepukLnm,sn« emottagande. I anledning
häraf, anmodade nu Hans UxLLllenco Ikx^oäirions^
Utskottet, at med del snaraste författa den tacksägelseHchrnft
i detta amr>e, som wid samma ulsaste kommes
ti! Hanö Ma/:t ar r underdånighet öswerlemnas,
Ef-venwäl anmodade Herr Grefwe» och landtMarskalken
s mma U skotts Ledamöter at wara betänkte
pa npsäikaudet af Riksens Ständers underdåniga
swar pä Kongl. Mahrs nädiga kropolmoner rörande
Lagfrngorna.
UMstes följande:
Utdrag af ?rarc»oo!Ist, hållet inför Bsngl».
Maj t r Riksens Stäitders ^ctnliga Utskott,
vafd Riksdagen i Norrköping deir
2. ^unii t8oo«
I sammanhang med den ordning och säkerhet
i Ri e's Mnutiväsende och kinancer, som
Kongl. M iftt i Desi föreställning lil Hemliga Utskottet
i Räder äskat, och hwaröswer Hemliga U!-  stottet lil Riksens Ständers pröfning mgichir Desi
7l8 --- —-
utlåtande, har Kongs. Majtt til Hemliga Utstottets
ilnderdäniga öfwerläggning jämwäl i nader behagat
framställa, huru de olägenheter, som nu affölja
Bränwins-Bränningeu, och genom en allt för stor
Säde s-för störing stada Riket, m. m. maga undaurödjaS,
sä at en för den Allmänna och enstillda
H.iShällningen nyttig Bränwins - bränning mä efter
sädaua grunder uköfwas, at a ena sidan Riket
och Sederna ej mäga genom misibruk stadas, samt
pä andra sidan afgiftcn derföre blifwa allmän, och,
salom för Statsverket oumbärlig, utgå utan aftömning
när swagare Ärswäxt föranlater til Bränwins
bräimingens instränkning , men med drägelig mindstning,
dä, för miflwäxt, instränkning derutöfwer eller
ock totalt förbud mäste widtagas. Och har Kongl.
Majtt derwid i näder täckts anmärka, at afgiften
för Landet til nuwarande belopp af hemmantalet borde
förblifwa bestämd i Spannemäl, säsom lättast för
Landtmannen, at af egen Jord genom flit och arbetsamhet
förwärfwa: at Branwins-Bränningen endast
mä utöfwas inom o de fem första och tre sidsta
mänaderna af hwarje Är, säsom cgenteligen tjenliga
lil Bränwins Bränningens förrättande, samt at,
wid Bränwins Bränningens instränkning til Trenne
mänader, sadan instränkning icke borde werka tik
mindskning i afgiften, men ^:dcl dera afgäförhwardera
af deffa Trenne Mänaders inställning, samt
afgiften wid totalt förbud således utgöras med Fem
attondedelar af det hela; hwarförutan BränwinsBränningen
för Ltocivliolms Stad borde undantagas,
säsom nödwändig för Statswerkets behof och
Icka§a2iu3 - inrättningens' bestånd.
Hemliga Utskottet wördar med undersätelig tacksamhet
och erkänsla det tilfälle Kongl. Majt derigenom
behagat lemna RikssnS Ständer, at, i ef
7ry
ämne, som har den »vigtigaste inflytelse pä Rikets
kmance, med deras trogna råd gä Kongs. Majtt
i underdånighet tilhanda.
En lika sä langwarig, som bedröflig, erfarenhet
har bekräftat, at importen as Utländsk Säd arden
hufivudsakcliga och rätta Grundorsaken til RlketS
Handels underwigt emot andra Länder, och hwad
»verkan Handelsunderwigten har pä eir Stats l^nancer,
är för hlvarje medleiN af detta Samhälle i
denna stund alltför känbart för at tarfwa närlnaro
be Drifning.
Pä et förbättradt Landtbruk, samt sparsam och
försigtig hushällning med de Sädcskilgangar det af
sig kastar, beror alltsä förhoppningen at i Landet bibehålla
et godt mynt, och följaktligen, at »»'.ed säkerhet
kunna bota wära kinance - oredor. Och dä
följderna af en öfwerdrifwen Bränwins - Branning
betraktas frän benita synpunkt, samt tillika at
Brämvin icke är ibland lifwets werke liga nöVtorfter;
sä blir inskränkning i tilwerkning och förtäring af
denna wara aswensä oumgängelig, i afseende pä
Rikets nytta och »välgång, som nödig, derest et öfwcrfiödigt
bruk deraf, til hämmande af Sedernas
förderf och Slägtets försvagande, stall kunna förekommas.
Med iakttagande af besia hufwudgrunder, och
för at derjämte »ned Statswerkets utröndta behof af
en säker och någorlunda tilräckclig inkomst af Bran»vinS-Bränningen,
kunna förena hwarje UndcrsäteS
enstillda förmän deraf, har hemliga Utstottet stadnat
i följande beslut, som nu med Kongl. Maj:tS
nädiga tilständ hemställes Riksens Ständers egen
pröfning och godtfinnande.
::o. Bör Bränwiws-Bränningen pa LantzeL
blott åtfölja Jorden, och andre än Le, som äga eller
bruka Hmrman och Hemmansdelar, icke undfå
rasighet ac tillverka Bränvin Hemliga Utskottet,
anser ock, at tilwerknntgsrattigheten bör atföljas af
vät igset lil fri och obehindrad bade Iransport och
försälpring af Branwia, och har deremot har nedan
föreslagit en icke obetydelig listökning i afgiftem
För Städerna, med undantag af 8tocNNo!m ^
bör BräNwins-til..erkningcn grundas pa F lknummern
och derester uträknas, pä sätt nu förordnadt är»
2:0. Som inskränkning i Bränwins-Bränningen,
sa wida den genom författningar skall sta at
winna, egenteligen beror pä inskränkt pannerymd,
men allt för stna pannor öda Säd, Med och dagswerken;
Sä anser Hemliga Utskottet sn Pannerymd
afgokaunor, kokrummet inberaknadt, innefatta medelmåttig
storlek för et helt Hemmam Dockat den,
stom det astundar, och ej af berörda pannerymd will
anmanda någon del för äilMerinZ, mä äga rättighet
at nyttja särMid-äWIlars-panna af Sex kannors
rymd.
För klufna Hemman, och det ä dem warande
större antal persotter, har följande pannerymd snutt
i.s lämpelig.
Under til och med Hemman, 15 ai§ Kann. pam
ncrymd.
deröfver til och med n- ckito -— 22 äito ciito.
deröfver til och med ^ clito — 26 cli o äito.
Deröfver til och med ^ äics — zs äiro cltto.
Deröfwer til och med 4 äito — 34 Kann. pan
nerymd.
deröfwer til och med 4 äito — 33 äito äito.
deröfwer til och med 4 äito — 42 äito äito.
deröfwer til och nred ^ äito — 46 äito äito.
Til lättnad af omkostnaden wid inköp afBranwinsredstap,
samt besparing af säd, bränsle och
möda, som -vinnes, dä större Bränwinspannor nytt-'
jas, anser Hemliga Ulfloltet, ak Innehafware af
mindre Hemmansdelar, da de arv belägna i en gärd,
eller inom samma By, äga rättighet at förena sig
vm en panna. Pannan får dock icke utgöra större
rymd, än för et enstaka Hemman af lila storlek
med Hemmansdelarnas sammanslagna mantal utsatt
ar, eller sadan sammanslagning til större pannerymd
än för et helt Hemman, äga rum; men
afgiften kommer för hwarje Hemmans-del, efter dest
rnstillda storlek, likafullt at erläggas och betalas.
Til undwikande af de föxhateliga sa kallade
Stor-Bränneriet-, har Hemliga Utstottet ansett pannerymden
för enstaka Landtgardar af flera an et
mantal, böra för öfwerstottet förmindstas och utsattas,
som följer:
För 14
mantal til 53
Kannors
pannerymd.
i 4
äito — 56
äito
äito.
äito — 60
äito
äito.
2
äito — 65
äito
äito.
24
äito — k>8
äito
äito.
24
äito — 71
äito
äito-
24
äito 74
äito
äito.
3
äito -- 77
äito
äito.
91
7-rr s-s-—ss
äito — 79 Kannors pannerymd.
l
O
äito — Fl
äiro
äito.
3?
äito — 83
äito
äito.
4
äito — 85
äito
äito.
4;
äito — 36
äito
äiro.
4 ^
äito — 87
äito
äito.
4 ^
äito -- 88
äito
äico.
vch för 5 Mantal 90 kannor, öfwer hwilken rymd
ingen Bränwins-Panna nid något enstilldt Landtbränneri
får nyttjas. Och som flera sirsk-llva
Hamman kunna brukas med eget Folk och egna dragare,
och Bränwinsbrännings - rättighetens utöswande
pa hwarje ställe, ehuru med en Panna af
iden kannerymd, som det särstlllda Hemmanet åtföljer,
kikwäl skulle blifwa bade obeqwllMt och kostsamt;
fa anser Hemliga U skottet billigt, at salunda brukade,
en ägare tilhöriga och inom et och samma Län
belägna Hemman böra kunna sammanstas, at pä et
ställe, hwar ägaren tjenligast finner, BranwinsLränningen
för dem alla förrätta;, dock bestämmes
pannerymden til nästnämnda kaune tal, i män af d«
sammanflagna Hemmanens samfällda Mantal, utan at
fä öfwerstiga det bestämda Llaxinmm af 90 kannor
; hwaremvt afgistcn kommer at erläggas för
Hwarje särff:lld Hemmansdel, likasom för dem pä
Hwarje ställs utöfwadeS särstillda bränning srätt med
Len tillatna pannerymden.
Bränwinsbränningen i Städerna, med här ostvan
anmärkt undantag af Stockholm, werkställcS
pä det sätt hwarje Stads Jnnewänare sig derom
förena, antingen af hwar cnstilld bertil hugad och berättigad,
för hwad pa honom af Stadens afwerknings-^uayMM
belöper, eller genom Bolag i et
72;
enda sammansatt werk af större pannor. För enstillda
personers Bränwins-bränning i Staderna bör
hwarje pannas rM'.d ej öfverstiga femtio kannor,
och Men för aftvernnngen af dest Märna Sädesciuanmin
uträknas derefter. För sammansiaget werk
acer lärer pannerymden genom Kongl. MajttS nådiga
försorg blifwa sä bestämd, at det för Stadens
Bränwins-behos belöpande Sädes-^nantum mrder
den tillärna bränmnMiden med säkerhet kan afwerkas.
Städernas Bränwinsbränning, sä
wäl den ensöillda, svin i större werk sammansatta,
lärer Kongl Majtt nädigst täckas täta »vidtaga sadan
tilfyn och Controll, at aila understes kraftigt
warda hämmade.
gm Som den fria försäljningen af Bränwin,
hwilken kommer at åtfölja BränwinstilwerkningSrättigheten
pä Landet, föranläter til mindftning r
Städernas afgift för Branwins-bränningen, samt
all Krogförsaljuing af Branwin, med den derföre
belöpande minuterings-afgiften borde uphöra m. m.;
sa har Hemliga svstottet, sä wäl til »vedermäle af
Riksens Ständers underdämga nit, at emot berörda
försäljningssrihet komma StatSwerket i dest behof
til nägon hjelp och understöd, som til ersättning
för bemalla förluster, förestagit en afgift af
Tolf liffpund torr Rag för hwarje helt Hemman
eller Mantal, samt för klufna Hemmansdelar, ä
hwilka i propornon af större antal person r, Branwins
- coniumtionen följaktligen är betydcligarc, utsatt
följande äfwen emot pannerymden och förr»
förhållandet afpastade afgift;
För ^rdels Mantal och derunder, lika afgift
forn hitintils, ellK ----- r. Lisp.
I?ock ! ^'dels Mandal har afgisien blif-,
^ ' tvit mindffao frän 2 Lisp. som
dea Mils warit, til — 1 ^ L:p.
t^och med! A-clsMantal lika afgift, som förr z
Dico
r
4
äito beräknad til
— 4L
Dito
Z
S
äito —
—
— 6
Dito
r
äito —
—
— 7
Dito
S
8
clito —
—
— 84
Dito
Z
4
äito —
—
— 9H
Dl ro
7
8
äito —
—
— 11
Men dä Hemmansdelar, i et och samma Man»
tal, elter en och samma By, som Ulfbrene warit
brukade af färstillda Ägare eller Aborr, blifwa
sammansiagna och af en och samma Ägare eller
Äbo b'ukas, kommer afgiften at beräknas efter
Lesia Hemmansdetars sammanslagna Mantal.
För Hemman och Landtgärdar äter, som öfwerstiga
et helt Mantal, och för hwilka pannerymden,
enligt näst föregående punkt, blifwit r
mär eligaste matto sörmindstad, har Hemliga Utskottet
ansett lindring i afgiften blifwa en motswa*
rande rättighet.
Pä denna grund borde afgiften erläggas:
För i Mantal med — — — iZ Lisp..
För flera an 5 hela hemman i en gärd under
eget bruk, erlägges afgiften för de öfwerftjrrtande.
Mantalen ester larilken, utan någon mlndstning;
hwaremot den belöpande pannerymden til godo njutes
uti sarstllld panna.
Staderna, hwilka nu betala 52 fl. för Branutunnan,
böra efter hemliga Utstottets tanka erhälla
lindring, i anseende til »lindstad afsättning pä egen
Branwins tilwerkning af Landtmannens frihet,
at til dem införa Branwin. Emot den Tull" och
Kcois, som Landtmannen för Branwinet erlägger,
rttgör-Stadsboen Tull och Kccis för Sädén, samt
lvidkannes i öfrigt dyrare pris pä Wed och Dagsverken.
Hmrliga U'stottet har derföre icke trott sig
böra föreflä högre afgift för Städerna, än Et Lispund
för hwarje Branntunna.
Da U ftortet salunda, i enlighet med Kongl.
Majtts nådiga föreställning, föreflagit och bestämt
Branwinsbrännings-afgiften at utgä i Säd; men
transporten deraf til aflägse NaZa^iner för Jordbrukaren
stulle medföra mycken förlust, anser Hemliga
Ulstottet det böra fä ankomma pä Räntegiftva
-
72ä —
rens fria wal, antingen at utgöra afgisten in narura,
eller i gängse mynt, och ester Maricgangen
betala densamma med penningar. I händelse af
högre Markegång än 16 si. Lisp. för torr Rig, är
dock Hemliga bl skottet as den tankan, at afgiften ej
betalas högre, än med 16 si. psr Lispnno; men
wid lägre Markegång efter Mmkrgangsprisek. Wiv
totalt förbud mot Bränwinsbränuing, bemlas
denna afgift med et wisit stadgadt pris af blott 12
si. för hwarje Lispund. För rrenne nränaders tilläten
Bränwinsoränning om äret, bör ingen mi ad stning
i afgiften äga rum, utan densamma oafkorrtad
til Staten inga.
Hurmvida dc Landsorter, som för svagare Sidestilgang
hittils stola njutit någon lindring, maga
än widare bibehällas wid undantag, ankommer
pä Kongl. Majtts egen nådiga pröfning.
4:0. Som Kongl. Mrj:t i mader behagat förklara
at Bränwinsbränningen endast mä utöt -as
inom de första Z och de sidsta g Manader as Äret,
såsom för BränwinsbranningS förrättande egentellgen
tjenliga; sä tror Hemliga N sköttel sig böra hemställa,
om icke, dä inskränkning i Bran vinsbranningen
til Trenne Manader i näder pröfwas nödig, en af
Lesia manader mä utsättas ifrån den ,5. Oktober
til den 15 blovember cm Hösten, samt de T-nanne
återstående ifrån den 1^5. kebruarii til den 15.
^pril om waren, såsom Årstider pä hwilka Landtwannen
wanligen är i största behof as dranken til
kreaturens gödning och framfödande.
M instrankning i Bränningstiden, som Landet
undergår,^ bör äfwen iakttagas för Städerna
med deras Bränwinstilwcrkning, hwilken utöfrvaester
de för Lem bestämda grunder
-
>> ! 727
.?:o. Ehuni ägare och brukare af Hemman blott
Mommrr at pä Landet tilwerka Bränwin, och
alle Torpare, Mölnare samt andre, som pä Et
Hmrmans ägor kunna wara boende, således ifrån
denna rättighet äro uteslutne, bör det dock wara en
ägare af flera Hemman och Hemmansdelar obetaget,
at , om han ej sjelf will begagna sig af desi Branneri-rätt/
uporaga den til en eller flera af underhafwandc
pä ägorna; dock nied willor, atthen pannerlund
, som Hemmanet åtföljer, ingalunda öflverflrides.
Jord-ga;en bör likafullt erlägga asgiften
och för densamma blifva kronan ansvarig.
6lo. Försäljningsrättigheten af det Bränwincn
hwar öfwer eget behof tillverkar, bör efter Hemliga
Utstottets tanka, icke sträckas til minutsiinA, eller
mindre än Et halfstop säljas hemma i husec, e er
ringare an en kanna föras i Stad eller til Marknad
at der försäljas. När större c;uanimm Bränwin
til Stad eller Marknad föres, och efter köpares
åstundan och behof kommer at delas emellan
flera, ma utdelning elter nEning icke ffe ä öpet
Torg eller gata, eller wid marknadsplatser ä Landet,
pä det ställe, hwar ständ eller bodar för sjelfwa
Marknaden äro upsatta, utan mäste Säljaren
isrän Torgen i Städerna föra Bränwinet til Köparens
hemwist, och wid Mar-nader, pä bertil sarflilldt
anwist ställe, at der til hrvarje Köpare utmäta,
hwad en hwar sig betingat och ästundat.
Alla Bränwinskrogar, sä pä Landet, four i
Städerna, böra efter Hemliga Utstottets tanka, uldeles
afstaffas , och ingen Bränwins - minure: in^
pä sa kallade I>iciueur-Kammare i Städerna tillätas.
Wid ^uökroner pä Landet och i Städerna bör icke
blott de pä wisia ställen wänlig» sä kallade Slag
-
supar, utan ock all Bränwins-minutering strängeligen
wara förbuden; afwensom wid Ting, Upbördsstämmor
och ck,chuiäation5 - Möten samt andra folksamlingar;
och bör es eller ä G istgifwa-egärdar
Bränwin säljas i minut ät andra, än Resande.
Pa Wärdshus', lAar^uetenterier och sä kallade
Näringsställen, hwar spisning gif.ves, mä
Bränwin säljas ät de spisande; ^.likasä pä Wärdshus,
som wid Herregärdar för Ägarens egen betjening
, H.mötwerkare och Arbetsfolk, samt ankommande
främmandes betjening kunna inrättas; dock
blifwer wid alla de§a Wirdshus och Näringsställen
all annan Brämvinsförsäljning och krögeri strängeligen
förbuden, och icke eller tillätet, at ä Wärdshus
wid Kyrkorna pä Landet ä Hllgedagarna sälja
större eller mindre partier Bränwin.
I Tull och ^ccio för Bränwin, som söres til
Städerna, erlägges hwad nu derföre uckatt är,
nämligen En stilling kannan i Tull och Ä.ta runstycken
i t^ccio.
7:0. Pä det, at wid inträffande förbud emot
Bränwinsbränning, en hwar mä erhälla rädrum,
at lämpa sina hushall sanstallter derefter, och icke,
dä sädana förbud oförmodadt päkomma, och genast
böra werkstallas, blottställas för lidande, antingen
a redan tagna hushallsförfattningar, eller för plikt
pä Lagbrott, hwartil okunnighet föranledt; sä har
Hemliga Uftkottet til Kongl. Maj:t i underdänighet
hemställt, om icke, dä omständigheterna göra
antingen inskränkning k bränningstiden eller totalt
förbud nödwändigt, detsanuua kunde blifwa kundgjort
en manad förr, an det bör widtaga.
z:o.
-- 72A
gto. Da erfarenheten ädagalaggt, at lindriga
bestraffningar ä oloflig Bränwins - tillverkning Mils
icke kunnat afhälla egennyttan frän förbrytelser, ehuru
försäljningen af Bränwin warit instränkt: men den
nu ntwidgade förfäljningsfriheten kunde misibrukas
til Rikets stada och förderf, om ickemlfwarsamma
straff utsattas, och under upmärksam Ambetsmannatilsyn
göras werkande, medelst rättighet för en och
hwar, rckom Tjenstefolk, at angifwa, och för angifningen,
dä den bewises, rtpmuntras med största delen
eller allt af den pä förbrytelsen blifwande plikten;
sä har Utstottet i underdänighet hemställt sädant
til Kongl. Maj:ts Nädigsta pröfning, med
lika underdänig anhållan, at ehwad straff och böter
Kongl. Maj.t ä förbrytelserna i detta ämne nädigst
täckes stadga, alfwarsam tilsyn öfwer handhafwandet
af författningen derom mä ^warda anbefalld och
iakttagen:
Försegling af Bränwinsredstapen pä Landes
under de fyra mänader af äret, pä hwilka bränningen
alltid förblistver under förbud, tror Hemliga
Utstottet sig i underdänighet böra afstyrka, fasom
kostsam tidsspillan för Kronobetjeningen, samt i
flera afseenden utan ändamäl, häldst denna tid inträffar
om sommaren, dä, utom wänlig knapp tilgäng
pä Säd, hwarken förmänlig Bräuwinsafkastning
kan wäntas eller dranken för kreaturen erL
fordras.
Huruwida äter försegling mä äsättas Landtmannens
Bränwinsredstap, dä Kongl. Majtt, för
knapp Spannemäls tilgäng, i Räder pröfwar nödigt,
at af de til Bränwinsbränniug ärligen utsatta
ätta mänader, til nägon del, eller Helt och hältet/
inställa Bränwins-bränningen, deröfwer har något
7Z0 ---
Hemliga Utffottets underdäniga utlåtande icke ägk
rum, utan hemstalles i underdånighet Kongl. Majrts
Nådiga godtfinnande.
I Städerna, hvar tilsynen och werkstalligheten
af en försegling är lättare, synes Bränwinsredstapen
deremot böra förseglas emellan hvarje
lermin, svin för hwars och ens Bränwins - tilwerkning
efter uträkning warder bestämd.
Detta är hwad Hemliga Utffottet härutinnan
trott sig böra förestå.
Bränwinets nyttjande har blifvit en mana,
och denna sinner likasom et förswar uki ciimLtets
bestaffenhet, wid hwars härdhet Bränwinet anses
styrkande, särdeles hos Allmogen, under det atailt,
hwad i desi tilwerkning mgär, kan anwändas och
blifwa til nytta, en del för menniflor och en annan
för kreaturen.
I öfrigt har Hemliga Utstottet til Kongl.
Mastts Nådiga godtfinnande anmält desi underdåniga
önskan och hemställan, at Brännan emot erläggande
af förhöjd Tull, fritt kunde fä införas til
Stockholm ifrän krovincerna deromkring, i likhet
med hwad i andra krovincsr fker, til de i eller
närmast dem belägna Städer, m. m.: at til besparing
af icke obetydligt Quantum Spannemal, Krono-Brännerierna
wid Wisby och Ny-Carleby kunde
alldeles uphöra, och at, när antingen totalt förbud
eller inskränkning i Bränwinsbränningen inträffar,
Gripsholms och Furusunds Brännerier, sä framt
ds icke äfwen kunna uphöra, i Räder maga inskränkas
i samina proportion, som miudfkningen faller
pä det öfriga Landet; hvarförutan Hemliga Utskottet
i underdånighet anhällit, at Bränwins
-
bränningen l Götheborgs och Bohus Län kunde
driftoas ester samma grunder, för Stad och Land,
som, med undantag af Stockholm, i allmänhet arv
antagna, samt det LontraÄ förfalla, som Kongl.
Majrt och Kronan med Bryggaren äVcllmav derom
ager.
Öfwer deffa omständigheter har Kongl. Majck
läckts meddela Hemliga Utstottet Dest strifteliga
Nädiga Svar, hwilket Hemliga U.skottet utöedt
sig den naden at harwid fä bifoga.
Hvilket allt genom Utdrag af krotocollst
skulle exxeäieras.
bilt lu^ra.
In käem ?rotOE)1I!
L. L. I.a§eriieim.
Härefter uplästes Kongl. Majus i anledning
häraf gifna Nådiga förklarande, sä lydande:
Kongl. Maftt har tagit i Nådigt öfwerwägande,
hwad Hemliga Utskottet, rörande Branwins-brän
ningen,
i underdånighet föreslagit, samt lemnar bertil
Nådigt bifall med följande förändringar;
I Kongl. Majus Nådiga kll-opolnion om detta
ämne har Kongl. Maftt undantagit Stockholms Stad,
der Bränwins-branningen an widare mäste drifwas
för Kronans räkning, om Spannemals-MsggrinsJnrätkningen,
som ar angelägen för Riket, och hwarr
lil Kongl. Maj:t ansiagit afkastningen af de flesta
Krono-Brannerier, skall kunna underhalla en mängdMsZsrinsr
och lVIaZaLmr-Bttjening öfwer hela Riket»
Winst pä Spannmåls, handeln e-Milldt ar fH
piycket mindre at påräkna, som Kronan i mipwäpcar
näppeligen kan undgå förluster pa Spanneuiäls.
förMotter til nödställda fattigas understöd. I goda ar
ater kan Säden icke fastas, utan t>! underpris, hwilket
strider emot ändamalet af denna Anrättning.
Kronan får jämwal ofta widkännas sadan åkomma
pä uplaggd Säd, ac Mamda Poster deraf Mulle medföra
ostridig förlust, om sadan Säd ej kunde amvändaS
til Vränwjns-bränning; och da stei a goda är
följa pa haparandra och ^Izgs^inerng bllswil ii^ da,
pch Ronsten medtagen, Mulle all widare uphandiing
afstadna, derest Spannemälen ej kunde omsättas,
hwartil annan eller förmonligare utwäg ej giiwes,
an j fraga warande Bränmins-bränning, som alex
fordrar saker afsättning pa Bränwinek, men h-vilken
säkerhet Mulle försvinna, om en hivar som häldst,
efter UtffottekS undcrdäniga Förflag, til Slockholm
Mulle fä införa Bränwin.
Af Tullen pa Bränwknet, om det ock wore
försigtigt at upsälta den samina til 2 Mill. kannan,
Mulle Kronan för 18 kannor, som anses för -vanlig
och hög afkastning af Bramvins-bränning wid sing
Branneri.-Jnrättnjngar, ej erhålla mer än z6 Mill.
för Sädes-Tunnan, da Kronan t-värkom af egen
branning har mindst Tiva Riksdaler och ofta derutöfver,
och det af en mindre bränn-tunna, hwarförman
Kronans Bränwins-pris alltid warit drägligt och
stundom lindrigare än dek wanljga»
Kongl. Maj:t kai! således icke undandraga lVla^rin5
Inrättningen det understöd, utom hwilket den
cke kunde äga bestånd, samt tillåta Bränwins-Jnörsel
kil Stockholm, för hwars Bränwins,behof
häde Gripsholms och Furusunds Krsno-Branneriec
hl>ltv,c inrättade. Kongl. Maitt har funnit, at
Gripsholms Bränneri, såsom anlaggdt pä skoglöst
och i öfrigt äfwen pbcqwämt ställe, bör flyttas kil
Stockholm ock> Kongl. Ma>:r har kil den ändan nyligen
inlöst ^rranäor deraf.
Samma skäl inträffa wäl ej wid Furusund;
men pa det Kongl. Maj:t ma kunna derom efter omständigheterna
förordna, will Kongl. Majit arrenäer
äfwen deraf inlösa, samt i öfrigt sa härefter, som
hilintil, inskränka Spannemals^afivcrkningen til Bränwine
bränning för Stockholms Stad, när inskränk»
ning r BranwurS-brännlngen för Riket finnes nö»
dig, men wid hivarje til fälle säl skilldt etter omständig,
hekerna förordna, wid hwilka Krono-Brännerier det
Sädes-avanlum mä afwerkas, som kil bränning
gustas.
Deremot och i anseende tjl det förändrade skick,
Brä"wins-bränningen i Riket nu erhåller, komma
Ny Carleby och Wisby Bränneriet ar nedläggas.
Med anledning af det ^rrenäe-LonlraLI om
Krono. Bränwins - bränningen i Götheborgs och
Bohus Län til medlet af är 1828, will Kongl.
Majtt i Räder bewillja Landtmannen i berörda Län
den nu förestagna Bränwins-brännings-rätkigheten;
äfwensom Städerna Uddewalla och Strömstad; men
ehuru Kongl. Majst är benägen ak jämwäl tilegna
Götheborgs Stad en lika förmon, mäste Kongl.
Majst dock lata fadant ankomma pa Stadens hörande,
huruwida Staden will hälla Kronan någorlunda
skadeslös för ersättningen af ärrenäs-Jnnehajcharens
^omrsQ, hwarföre Kongl. Majst, om Bränwins
-
7Z4
bräm,ingen söv Götheborg och Skärgården nu ej i
Nader kan sig urlära.
I öfrigt will Kongl. Masit, da inskränkningar
och Förbud emot Bränwins-branning bliswa nödiga,
sa midt omständigheterna det medgifwa, laka knndgöra
dem cn manad innan de böra ga i wcrkställighet.
Norrköpings Slott i Hemliga Utskottet den 2. Junii
I8OO.
At förestående afskrift är lika lydandemed det til
Högloft. Hemliga Utskottet ingifua Höga Orikinsl intygar.
1X4. R-isliblaei.
Hemliga Utskottets krotocc>!I§. Utdrag begärdes
pa bordet.
Föredrogs följande:
Riksens ^sglofl. Ständers Osconomis-Utskotts
Betänkande, angäerrde en förbättrad
Författning om Stängsel - skyldigheten.
För den idoga Landtmannen har det länge warit
et bekymmersamt hinder i hans »verksamhet och et
billigt amne til klagan, at utan sina grannars biträde
wara skyldig ensam vprakta och underhälla Hägnaden
omkring en oländig mark, den han uptagit och
sökt göra nyttig, da likwäl en angränsande Jordäga.
xe, svin osta försakar de ypperligaste tilfälle» til up
-
7Z5
odling, genom den fred, stängseln a swen mcdförec ä
hans ägor, får r sin sorglöshet del frugten af den cmdras
fl!t, möda och kostnader. Kongl. Mast, som
sträckt sin öma omwärdnad jämwäl lil detta för Landthushällningen
angelägna ärende, har i Räder behagat
infordra Riksens Höglofl. Ständers underdåniga
uUakande om hwad ändring och förbättring uri nu
»varande Författningar angående stängsel-skyldigheten
kunde äga rum, och dct är lil underdänigst föste här.
af som Oeconomi - Utskottet, omtänkt, Lt a ena si<
dan, genom en skälig lindring i det -tryckande stäng»
sel.besiväret befräinja drift och upmunlran för Odla»
ren, och a den andra förekomina, at en Jordbrukare,
som i anseende til markens beskaffenhet, eller an.
dra smara omständigheter, utan eget förwällande nöd»
gaS assia fran all upodling, icke genom deltagande uti
en för honom umbärlig hägnad, matte allt för mycket
betungas, funnit lämpcligt, at uti Cay. 2. §.
Byggninga-Balken och särskiiidra i detta ämne urkom»
na Författningar förestå följande ändringar och tillägg.
H:vad angar först angränsande Byars skyldighet,
at emot hwaraudra hägnad upräkka, sä stadgas
wäl uti g. H/lom. af förenämnda Z., at dä By »nöter
annan By i aker och äng och den ena will sik
»fran annan ffillja, da giswcs honom wittsord som
stänga »vill, om det »stan den andras försäng ske kan;
men som snarast deras synes upkomma försäng, ak
inaqor ä ömse sidor om rågängen ligga ögna, och der
införda wilkoret af en stridig granne kunde miflbru»
kas til twist och rättegång med den, son» stängseln
päfordrar; sä hemställer Utskottet, om densamma icke
alldeles bör Utgå, och uran allt undantag, Byar,
hwilka) sammanstötande aro Aker eller äng, anses
förbundne, at til rägangarnas upstangande, wara
hmarannan härutinn n behielpclige.
Widare angående förhållande med stängsel, skyldigheten,
dä twaN»e med tagangar aMllde Byar
möta hwarannan uti skog, betesHage eller utmarks
sä har Kong!. Maj:! uti Dest Nadigsta Bref kil
Kongl. Götha Hos, Kält af den I Z. Augusti 1790 i
Nader behagat förordna, at de Jordägare, hwllke astunda,
al genom stängsel kil större eller mindre del
skillja deras egen skog. beteshage eller utmark ifraN
andras lika beskaffade ägor, ej kunna förbinda de sed.
nore, emot deras willin, at kaga del i skilliohägnaden,
men för Wester-Norrlands La»i, medelst den
Maji 179; j Nader utfärdad Förordning, gjort der
undantag, at derstädes stäNgselfkyldigheten i rumark
skast rv -ra Byar emellan gemensam. Nu, fom de
vmstänöigheker, hwilka til berörde undantag söran,
ledt, synas a de fl sta, om ej asta, orter i Riker inträffa,
och de olägenheter för en granne, som af en
gemensam stängsel skyldighet pa ec och annat ställe
kunna upkomma, icke efter Utskottets tanka böra läg.
ga hinder i wägen för en Författning, hwilken i sä
Markelig man skulle befrämja Jordbrukarens hug til
tipodling eller förbättring afen ofta onyttig mark, fä
finner Utskottet i anledning härutaf sig böra hemställa,
at Kongft Brefwet af den iz. Augusti 1790 matte
ii! sin kraft och werkön uphöra, samt deremot
Kongl. Förordningen af den zt. Maji 1-79; hädanefter
för alla iandsorter bliswa gällande, med der tillägg,
at den som salunda med grännars deltagande
sätt sin utmark instängd, men sedermera densamma til
Zker ellet äng upodlat, icke härigenom mä underkastas
någon tilöknjng i stänZstl-skyldrghctxn, ulan hwae
stänga efter den fördes" ing, som förut sk ee: li'kn''l
pä der genom en javan odling graynarnaS ä.lft-arigher
föröen-kilfälliq ohägnan, den Le ocka, i anseende
til utmål kenS asiägsrnhet, icke j lid förekom
ina
och bena, ej mätte ökas. skulle Odlaren rvaea förbunden,
ar sa widr lägenheten medgaftve, taga. sin
andel i gärdesgården närmast inlck den odlade marken.
Det undantag torde derjamte nödwändrgr,
ae om en eller annan By skulle uiaf ceitagav-et u-i
siäugstln emellan utniarkec finna fia mncket b kurgad,
dä raaangs -> sträckningen emot den By, som stängseln
äskar, utgör en half mils längd eller dermsjwer, det
fia ma ankcmma pä Domstolens noga bcpröfmande,
huruvida den til stängniktg obenägna Byn saligen
bör ukj större eller mindre man deltaga, eller ock, i
anseende kil sa beiydellga orsaker, soiia skulle dest un,
dergang kunna walla, fran allt deltagande frikallas.
U.slotter, ftm i vrd^ikngen härefter bort trlse,
huru som med hägnads skyldiuheten emellan oran-ae
i samma By, dels dä alla Byamäns ägor aro sammanblandade,
dels dä någon tagit fin lott deruti,
pä et ställe eller mi ec skftle, bör sorhoUas, har harwid
icke funnit någon lämvejigare föreskrift kunna erga
rum, än hwad Lagen uti l. Lä mn. a! 2. 8r s.
Cap» Byggninga ^ Balken, stmt Kongl» Brefvet af
den >9 Ockober 1798 innehålla; likwäl, sorn wid de
sä kallade enskift n o ta u flyttningen icke utan skada
och beiydelig kostnad, den ber med mera mura kil jördens
förbättring de första arén skulle anwäudas, genast
werkställas kan, hwilket i fidstnämnva Kongl.
MajttS Nödiga Bref synes sö.u statt, säsmr et nödwandigk
wilkor för grannarnas deltagande i hägnader,
hemställer Utskottet, om icke den, som wid Lmidunä,
V
7Z« ES--S
teri-förrättningen fö'b hall derom gör, ma med ritflyttningen
njuta anstånd, dock e> längre än rolf ar,
iftän den tid sörrariningeii bljswic lagligen stadfästad;
äfmensom, at da Högsiberörda Bref endast an-ar engifte
a inägor, efter de» grund U,stöttet förut antagit,
den som tagit sm andel af utägor i ei skifte,
matte jämwäl anses berättigad, ac genom staa grannars
deltagande njlira lindring i hägnaden.
I bägge desta fall da en i enskifte laggd ägolott,
ware sig aker, äng eller urmark, stol! inhägnas, ma«
ste, efter Uistorreis hemställan, särdeles i afseende pa
stangfel-frägor, hwilka emot angränsande Byar kun,
na upsta, ofelbart iakttagas, at de» yttre eller Rågångs-hägnaden
omkring hela Byns område, blir sär
samtftiga grannarna inom Byn gemensam; dock sa,
at hwar och en sar siv andel a ber ställe, för honom
lägligast är, eller ock at han densamma utbyter
för molstvarcmde belopp i stilijsgaedeu, om öfrige delägarns
i Byn intet försäng derigenom tilskyndas;
warandes gemensamma answarigheten för räganasstäng.
sein äfiven utur dec skal nödig, at när ä en eller
flera sidor af Byens område, strömmar, aar eller annät,
af naturen anlaggdt wärn, göra hägnaden öfverflödig,
bör icke skäligen någon graune i Byn draga
deraf enstilld förmän, utan sickt dem samkeltga til godo
komma.
Med stangselsktKigheten för utjordar och urftallar
torde häldst wid hwad i l^warjL Landsort manligt
warit sa förblifwa; men i anseende cil algärda
Byö ägors utestängande, hemställer Utskottet, at der.
med salunda mätte förhallas, ak om Bsibyn icke lätit
7zy
fin utmark i storskifte läggas, utan afgärda dGa nsu
ker
gemensam' med Bolbyn nödigt bele med mera,
skal! afgärda sa wäl som Nolbyn upstänga hwad til
fullo pä dess öre- eller hemmantal eller ock annat wid
anställande storskifte derstädes antaget Byamäl kan
belöpa; men är stogen och utmarken skiftad, hwarwid
afgärda Byll endast matil hälften efter Byamal, at
da elter samma beräkning, stängseln emellan afgärda»
och bolby uprärlaS.
Pctcrligare har der icke undgått Ibstottets up.
marksamhct, huruledes ofta wid fördelningen af stängsel»,
sä mai Byar emellan, som Grannar i samma
By, twist om grunderna derföre upkommit, lamt äf,
men hos Domstolarna olika begrep i detta amne wisst
sig. Er närmare bestämmande af Lagens rätta
mening i 5. Lä^,. 2. §. Byggninga-Balken torde der.
söre wara angeläget, och Utskottet får, af denna an,
ledning, hemställa, om icke den förklaring, bade med
Lagens innehall och billigheten ar mest ofwerensstämmande,
ar när By skall emot By hägna, hwarders
uti Rägangshägnaden efter Byarnas oförmedlade hemmantal
deltog; men ak grannar emellan i samma By,
skyldigheten fördelaö efter hwad byamal eller delnchgsgrund,
soin i Byn gäller.
Hwad sedermera beträffar stängsel^ emellan Stadsmark
och angränsande By, sa hemställer Utskottet, at
densamma mätte utgöras pä lika sätt, angående häg»
noden Byar emellan, förut blifwit förestaget; men at
om fördelningen deraf Stadens innewänare inbördes
emelian, ds äga sielswa öfwerenskomma, samt, k hän»
deist af stridighet, det mä ankomma pä HLsM-rstsxNL
ar härom förordna.
Ssi;tklrgen anseende cil den a manga orter i
Riker waran ve skogsb,iff, kror Ulffottet sia, böra
h-mstalla, om iäö til ^Jordägarens^ eger gcdksinnaude
ma vfwerlemnäs, ar häldre, särdeles Byarnas yttre
rägän-iar med sten, jordwallar, dckcn, samt i Fm land
hch sstorra delen af Swerige d-t der brukeliga riskster
stäcklag upstänga, allt efter örtens och agornaS
brbaffenhek, dock at stängseln blifwer sa inrattad som
s Cay. z. §. Byggninga - Balken föreffriswer; äf.
wenfom när manligt gärdselfång nyttjas, derwid borde
efrerlrfwas, hwad Kongl. Påbudet den 26. Ocwber
17^0, jämm flera, til förekommande af obehörig
Ikegodning Utkomna Författmngar innehålla.
Och hwad andkeligm widkommer an snaret för
den, som r r aar>'< af o-wannämnda delar, sm hägnads
skyldighet ciu-rsarker? ra enär dei uti 4. §. af uyst
obo '00. d Eapii-l och Balk Utsatta Borum för ncder!iggar.
'de Led .och Grind samt bwar/e par Skör,
i e >ör ».aewsrande tid synes lämpeli.gk, sa tar Urskot,
--t härigenom hemställa, om icke den, som med
försummelse häruti beträd e, ma, Utom den deraf
trn-ade stadans fullkvn liga npraktelse, böta En Riksdaler,
til lika fördelning emelian den, som ätas dera
gör, 'ann Socknens ever Stadens fattiga. Alwen
som Ustottrk tro, sig böra föreslå den (didring uti
b- örda §., gr GäedeSgard 0 nkring den aker som är
b. fadd, och sa kallade arristoella ängar, böra alka
tider as äret tvid enahanda bor, hällas i fredligt
stand.
H vilket dock allt, fäm'e åtskilliga Ledamöters,
uti wista delar afgifna chnskillda yttranden, warder tik
-Riksens HoglofUgg Ständers widare, granskning och
bepröfwande öfwcrlcmnadt. Norrköping dcir 20.
Maji iLOv.
Ä Ridderstapels och Adelns Ä Preste-StändeLS
wägnar magnar
lilarl Ztsllan öelörned. 2acli.
Ä Borgare-Ståndets Ä Bonde-Ständets
magnar wägnar
borelius. äers ll, Lrsson.
Begärdes pa bordet.
Widare uplästes^ och kades pa bordet följande
derjämre inlemnade förställda yttranden.
Irankumt af ?rot2Lo1Iet, hallek utr Rikstens
^oglcfl Ständers Osconomis-fftskott
wid RiksdaZcn i k77orrköpmg ar i8vo.
Gen igwe Maji.
Ilse ^rlzion ifrån Christ anstads Län yttrade,
ak da dek alltid är en förman, ar äga Utjord eller
Urfjäll/ fann inga särdeles oaer-a aro dermed förknippade,
sä synns honom billigast, at ingen ägare ns
Utjord eller U fjäl! ma kunna förbinda delägarna i
den B», ber U jorden elbr Urfjäll-'» ligger, at i
hägnaden omkring densamma deltaga, rtti hwilket yt- ^
leande Herr Prosten UunäborZ instämde; hwaremot
Herr F iherre ^uäboelr, til befordrande af Uljordars
eller Ursjällars bättre odling, ansag billigt,
at när sick mark ligger un en Bys Gärde, bör den,
som deraf är -ägare, jä hjelp lil stängsel, men är
74-
den pä Byns utägor beläte», ma ägaren ensam
hägna.
?okr jänsson ifrän Wästerbotten trodde at
Pillnad bör göras emellan de Un orvar och Urfjällar,
som erlägga någon större eller mindre skatt, samt
dem som aro derifrån alldeles fria. I förra fallet
wills han ival icke bestrida, at ägaren singe hjelp ti!
Scangfelns uprättanve af delägarna i deli By,
der Utjorden ligger, men uri del sednare synes h».
vom billigast, at agaren ensam hägnar.
Km 0,elsson ifrån Cristianstads Län upgaf,
at i Skane sianas U jordar, de,n ägarne endast nyttja
ril Höbergning, men äboerne i den By, der Utjord?,
ligger, hofwa rättighet, at der bera sina kreatur,
hwilken s?ulle blinva dem betagen, om ägare»
bleswe tillätet, ak densamma instänga; hwaremoc
^nclsrs Kerston fran Upsala Län anmälte, at
i Upland äro, efter den kännedom han har, äganderätten
och betes-rättigheten alltid förenade, saar, utom
ägarens samtycke, ingen får a hans Utjord eller Urfjäll,
när den är instängd, beta sina kreatur; äfwenfom
knäres Karsina förmodade med billigheten öswerensstammande,
ak om någon ensam will instängs
sin Utjord, sä bör han wara alldeles fri fran del
t-igands
i Byns Gärdesgardar emot angränsande
Byar.
Ester upläsandet af
Herr Grefwe Leclrkriis skrisieligen:
Til Höglpflige Utskottet får jag hemställa, huruwida
Hemmantalet kan bliswa anfeldt som rätta grun.
den til stängselskyldigheten, da derigenom skulle hän
-
La, ak et större H mmanrak, da det kilgränsar flera
mindre H minan, skulle fä cc mängdubbelk siäilgselde
sivär.
Som crcmpel får jag anföra: er halft Hem,
man, hwars Agar moro i ojuiärec, tilgränsar jjer,
dedcls Heiiiinaii af en lika amictrolisk 6-ur as drraö
ägor, uci hwiiken händelse det hcka Hemmanet erhäl.
ter fyra ganger mera stäugstl, befwär, än alla deZ
älta Ge annar, och detta oaltadr sknlle ofta kunna
hailda, det nyttan blcfwe mindre för del hela Hem,
manck.
jagens allmänna och sä wisligen stadgade för,
ordnande i Cam 2. § VygHniuga-Ballen skulle
härigenom warda uphafiver.
Jag singe i del stället förest', om icke della Lagens
rum singe sNrwda för slas, dec den för Mera
ligger, hwars tilstökande.Agogrund är större, än desi
Grannes, ock i följd deraf, desi Stängsel, skyldighet
bl> wa större eller mindre.
Harwid möra kwänne swärighcrer:
i:o Skulle del kunna pä ena Grannen ankomma,
al ttlföebiuda den andra mera Stängsel, när
han funne för sig tjenlig! al pä små Agor göra
nya och mindre instängningar.
2:0 Skulle osca sadana instangnlngar til widd
och storlek icke wara afmatta och följakreligen deraförhållande
lii Stängsel - skyldigheten icke kunna bestämmas.
I förra händelsen finge jag förestå, om icke en
wist tid af ;o ar borde föreläggas, pä hwilken en
redan erhållen och fördelad Stängsel icke singe för.
andras Grannar emellan, och i den sednare händelsen,
da ägogrunden icke more bestämd, Gram,ar da borve
deltaga hälften hwardera i Slängs-! - stlyldlgheten.
Loest 2 L. Liwstsriis.
li^e rislan ifrån Christianstads Län förenade
sig uti detta yttrande.
krojeAsis 9:de up^östes:
HLrwld erinrade Herr Friherre Laniingxstliufen,
at han osta funnit sa kallad Trind-stöL
nytrjaS t Gärvcsgärdar, hwilkrr är i högsta mät.
ro skogödande, da derigenom unga träd i förtid
nedfällas, lil känbar saknad af byggnirgs-kimmcr wid
er Hemman, i anseende Hwanil Herr Friherren hem.
ställe, om icke Trindäö-cs nykstanoe maire utiryckelige»
förbjudas af ladana Trädslag, svin ti! Byggnings,
werke äro kjenliga.
Herr Prosten trodde et flikt förbud til
manga prter wara olamveligr, der intet annar ämne
t,l gärdesgards-störar ar ac lilga och dcstutom de trän,
som häriii anwaudas, äro af den beffaffenhct, at de
ti! byggningS.-kimmcr aldrig blifwa kjenliga.
Herr Prosten I.,mollborg instämde desto haldre
uli hvad Herr Friherre LsnkinZslisusen yttrat, som
ti! gärdcsgäids- störar kuima nyttjas stora grenar af
Tall och Gran.
Herr Friherre Rullstock förmodade, i anseende
til Orternas olika beskaffenhet, wara bäst, ak Utffottet
i sit afgifwande Betäukarde, rörande stängftlffyldighkton,
tilstyrkcr, det Herrar LandshöfdingMne, hmar
je
-
fe i sik !än, söka sötma Jnstewanarne, ak nyttja sädana
stängnings - ämnen, som w.io nödig sparsamhet
rned stogsnlaaligarna kunna wara de tjenligaste, dadé
sä kalla e elistöckligar af icke wäpte-ig skog ma lil deli
bättre jstogens besparing argvändas.
Herr Ålderman I^i ulgrsn. U der öfwerläggnjiigar>'a
i alia de delar, stm anga stängsel stnldigh ten,
hade han funnit H rrar Ledamöterna olca hyla helt
olika mepmgar, ehuru de ölwifwelakcigt alla syfta til
befrämjande- af Kongl. Majtts höga afsigt med dest
härom afräkna Nådiga krSpoliiinn; stum mäste, således
härleda sig derifrån, ak hwah för en or» arlsén'
lige Sr icke lil kn annan lämpeligu Herr Nidermannea
trodde derföre stängsel.jkyidighcMl säkra;! och bast
kunna bestämmas on; Herrar Landshöfdingarne blef.
ine updraäet, ak häröfwer höl a jandfts Jr, »vänort öc!)
derefter med unberdäuiga Berättelser nl Kongl. ?."astk
inkomma, som da lärer i Nadcr gifwa en för hwar)e
Landsort lämpclig föreskrift»
Hur Posten ^annwrus erinrade, at om sa
k slade Trindstören förbfudeö til nytt) nide tvid gardes»
gärdar, marte lik-oäl icke stikt sä sträcka sig ki! Pihl,
Ahl, och andra sada:>a trädslag.
H rr (lontra - Amiral Lnokstolcl: Samma swa»
tigheccr, som under förrgaeuds öfwerlaggliing'kna infunnit
sig, wero nu a swen för handen, da fkiiifaktlgk
bes? stade P.ter sördra et olika förhållande» I ans
steude härst! trodd r Herr ^miralsn rätta och bösta
nkwagcu paist kaS, oin det ti! Herrar Laudnhäfftns
garna öfnnetlemriaS, at höra h>var;e sik !ä„S Ju nst,
stare och derwid ömma för dc swarighecer, som dllp
94
746
wa upgifna, samt sedermera lil Kongl. Maj:t i underdånighet
insända deras utlätanden om hwad för
hwar/e ort ar gagneligast
Herr
Grefwe Lsclrsriis fann högst billigt, at
tvid de kjlfällen, stängningsämnen skola hämtas pä
samfälld skog, ingen sär taga sädana wa,rande tran,
som til byggninas-wirke kunna med tiden biiswa nyttiga;
men da någon har enskilld skog, om hwars bibehållande
en hwar lärer wara sjelf angelägen, torde
pa hans eget godtfinnande fa ankomma, hivad han
lil gärdeSgärdars uprätkande skall anmanda.
Herr Friherre I^nrinZslrguscn wille rvifierligen
icke bestrida någon Jordägare at nyttja sin enffillda
skog, såsom han finner tjenligast, dock wore angeläget,
at i möjeligaste matto förekomma, der icke de
mindre omtänksamt Hushållare påskynda den allmänt
i Riket riltagande skogsbristen; hwarföre ock det skulle
blifwa ganska nyttigt, om Herrar Lundshöfdingar,
hwar i sin ort, kundgöra, at der annan lilga,,g kan
finnas, ingen får betjena sig af trindstor, utan häl.
dre nyttja kluswen stör af Tall, hwjlket kunde i ?rojeQsr
införas.
Herr Friherre kkjsrt-, ansag det onekligen wara
af största betydenhet at förekomma Skegsödning,
men i mänga skogar iko sä kallade Snar, hwilka
med förman kunna anwändas kil Stör, da de
til större eiler mindre byggnads-behof aldrig blifwa
duglige, och destucom för at befordra den öfriga
Skogens tilwäxt, samt Markens nyttjande til bete,
chora borr tre» sas; och bör wal derföre tillataS, at
nyttja sä beskaffad Trindstor»
747.
Härom sörenke sig Herr Mstoe l.!>Zercrznk2
och Herr Ryilinästarcn ldolonstjsrns jämte älstillige
andre Hcrrar Ledamöier.
^näers Iarsson ifrån Upsala Län hemställde,
om icke derstädes skutte fa bibehällas det hittiis
wanllga fäkret at nyttja Trindstör, einedan i annat
fatt Rttmogen blifwer utur ständ satt, at upstänga
sina gardesgärdar.
Herr Friherre I^amingrllaakcn förbehöll sig,
at hwad han, rörande Trindstören anmält/ mätte fa
Ulskottcts Betänkande åtfölja.
Ester ffedd prox-ostiion, blcf y:de sadan
den ulr krojeALi är införd, allmänt antagen.
Lx Lrotocollc»
^lex. äViäell.
af?iotoco//et, havet uti Riksens
Hoglofl. Ständers Oeco^onire- Utskott wid
Riksdagen i LTlorrköping ar 1820.
Den ro. Maji.
Herr Grefwe Loclrckriis ------
widare yttrade Herr Grefweii/ at han förmodade
den Delägare i By, stan tagit enskifte/ böra anses
alldeles lika med enstaka Hemman eller särskilld
Bolby / i anseende hwartil / Herr Grefwen hemställde/
om icke nämnde Delägare bör befrias frän deltagande
uti Byns Gardesgärdar emot angränsande
Byar/ samt deremot wara ensam ansmarig för den
RagÄigs-Gärdesgärd/ som kan blifva emellan hans
74Y -—eer--?
enffistade ägolott och den eller de Byar, som Mg
denmil,
Itsc Carlsson i frän Chritianstads Lin förmente
all annan föreskrift om enjkiftade Hemmalls
stäugselstyldigdet wara ösverllodig, än den, sorn i
allmanna Lag-a, jämferd'med Kongl. Swea Hos-,
M itts Circulaire den r/ Oetober 1798 gifwcs.
H'rx Gestre Lecstsrii8 trodde, at sa wäl för
de' en Made, som öfriga H -mman i Byn, skulle blist
wa aldraredigast m Herr Grenvens hemst Ulan antoges,
enredan eljest, nio hwarje nilsalie nägon.stäng».
selfraga med nästa Byar unstod, döde de enskiftade
och öfriga Hemmanen skulle deras blifva beswärade,
hwilket more af mycken betydenhet i stora
byelag. - - - - - Herr Grefwe LocMllis
erinrade, at det wid tilfälle as enstisten och utstyttningar
sillan handt, at icke delögarne i Byn öst
werenskommit, wio hwad tid utflyttningen bort
wara werkst Hlld, i anseende hrvartil Herr Grestven
li a med' Herr kllHoren lllaAsrcranrL, ansäg icke
yödigt, at ilagon wlg tio venal söreskristves.
§x kluracollci
^!.x. XVillolst
Hans klxcsllsncs Herr G''ekwen och
Landr Marskalken tilkännagaf, at Herr tllsnsralon
G estre von 8clravsrin och He r krobeslor
von 8o'iu1tx,niinini, mea Hrns Majtts Na riga
tilstcm^ asfagr s-.g at wara ^Ledamöter af Hnnligq
V st.tw ; afwenwäl hade Oscerste - Illeutenantem
Istamm.archers; afsagt sig stt rum i Be^illuings
skotte'; tonledning b-varaf Hrns loxcellencs anmodade
Herrar kilsätorerne af Första och Tredje
Claserna, al i ej mrrmobag sarnmanträda, för at genom
wal upsylla deras rum och skulle Ridderstapet
och Adeln t morgon klockan 9 i Ittenum sänZrS
pä en sjerdedelS timma, lil WallijtornaS upbrytande.
FlredrogS ä nvo Oc-conomie - Utskottets Betänkande
af den iz. Man rörande en förbättrad
G-stgisoare - Ordning , hwilket den 16. Maji ivar
laggdt pä Bordet, och företogs til en början sjelfva
IttochÄm lil afgörande punkte ois; hwarjämte uplä-.
steS soljanoe P -este- och Bonde-StändenS i fanuna
ämne utfärdade iäxcrnäm ?rooco1Ii:
lltdrag af protvcoller, haltet i det ^0Zwordiga
preste Ståndets Itteno wid Riksdagen
r Malmköping den 2g. Maji 1302.
S. D. UoläsieS Oaconomis - ulVotte's, i anledning
as Konungens Nådiga Ickopolnion, asgifna
Betänkande, angående en förbättrad G stgifvareOrdning,
jämte bisogadt projeÄ, och fleraS särskilldta
utlätanden. Ester deras anställd upmärksam
granskniirg, har Presie-Ständet Utskottets ?rojeU i
detta ämne sr jin del bifallit och antagit, med det
enda tillägg uti 12. §., at hwad skjutsen uti Stä?
berna angar, vernad mä efter förra wariligheten
och r förenlighet med hwarje Stånds ?rivileFisr
sörblchva. Dock som Ståndet funnit
flera un förrberörda särskilldta Betänkanden anförda
g.unärliringar, rörande Hallsk-utsens afskaffanoe -
758  -!
Formagnars inrättning, Skjutsningsffyldighetens
uplatande ät läntrepreneurer M. m. sä wigiiga och
grundeligen utredda, at Ständet ansett dem förtjena
största upmärkfanchet; sä astar Ständet, för sin
Let, at Vesta särfkilldta yttranden jämwäl nratte bifogas
det underdäniga utlätande Riksens Ständer i
L»etta amne komma at afgifva til Kongl. Majtt,
som i Sin wishet tacktes nädigst pröfma, huruwida
Lesia förbättringar, som ofelbart skulle leda til Allmogens
stora lindring och Landtbrukets basta, efter
olika locala omständigheter, nu eller framdeles, ätmindstone
pä de allmännaste wägarna, kunna widtagas
och werkstallas.
Och skulle de öfriga Uefpsckiva Med - Standen
om detta beslut, genom Utdrag as krotooollot,
manligen underrättas.
Tx ?rc>rocol!c>
k. lieimsll.
Utdrag af krowcolisr, hållet hos -et He»
derwärda Bonde-Standet, wid Riksdagen
i tTlorrköping den 26. Maji igoo.
ytterligare förekom hos Bonde-Ständet til
granstning Osconomie - Utstottets Betänkande och
kroseök, i anledning af Kongl. Majtts Nådiga
kropolirion, angående en förbättrad 'GästgiswareOrdning,
hwarmid, utom de enstilldta erinringar,
nägre Fullmagtige, ester Orternas olika beskaffenhet,
deremot gjort, Bonde-Ständet samMdt sig förenade
om följande punkter:
Dä Kongl. Majtts Nädiga kropolckion. i denna
staga äsyftar Landtbrukets uphjelpande, för
-
modas en sadan hjelp säkrast och allmännast winnås,
derest de Resandes fortställande Leke bleswe
någon stridighet, som följer Hemmanen ät ä Landet-,
hwilket kunde winnås genom sädana inrättningar,
at Skjutsen här, såsom i andra Länder,
af kmörexreliaurer bejbrjdes, utan någon Iordägarnes
känning eller utgift; til befrämjande hwaraf
nödigt wore, at betalningen sä lämpas och hösts
, at Skjutsningen matte anses såsom en förmän
och icke fortfara at wara en tunga, och i hwilken
således förändrade ställning Skjutsen skulle kunna
af Gästgifwarne bestridas, antingen enstilldt eller
gemensamt med andra, som derwid funno sin utkomst.
Til denna inrättning fordras dock Lid och rådrum,
derföre i den nu warande ställningen widare
snmarkes:
Som Hällstjuts-beswärct ar för Landet och
de Hällffjuts-styldiga mest stadeligt, sa önstas,
at der Hallstjutsen redan är afstaffad, den ej widare
ma komina i staga, och at, der den annu
finnes, den ma asstaffas, sä widt utrönt b lif,ver,
at de Resande ända fortställas kunna, hwttket pa
undersökning i hwar Landsort lärer genom Landshöfdingarnes
försorg fä ankomma; dock utan at de
Hallfljuts-styldige med någon utgift för en sädan
befrielse beswaras, häldst tilökning i Skjutslega^
förmodas kunna ersatta ^alervL-stjutslagets och
Gästgifwarens derigenom förökade SkjutsningSbeswär.
Wid krojeölet til stelfwa G fttgisware-Ordningen
7. §. hwari namnes, at Wagar böra fyllas
»ned sand och grus, der sädant pä utägor är at
lilga, anmärkes, at tjenliga ämnen böra til syll
-
ning L allmän wig fa tagas, icke allenast ä utt
mark, utan äfoen i hagar, och, der sadant förr
wanligt warit, äfwen i i någor, dä det ej fker aker
eller äng til skada; hwarföre ock sädana stallen cj
-kulle fä afhägnas eller fredlyfas.
Wid 9. §. Ut Gästgifware astren bör njuta
af Resande betalning för Stallrum och Wagnshus,
da han sig deraf begagnar.
Wiv ro. §. som bjuder at Gästgifware genast
bör i taka händer utgifwa de böter, hivar/il han
stig förfallen gör, om ban förwägrar de Resande
nödigt benrfoder ester laxa, och ät han bor böta
dubbelt, om han undandrager sig Böternas erlägs
gande, vä den Resande, i iwa goda Mins närwaro,
wisar sig wara för nära stedt, anmärkes, at
Gästgifware ej kan, mer än andre, wara skyldig
plikta, innan han blifvit af Vederbörlig Domstol
lagligen dömd, och at detta bör föregå, urnan bestraffningen
werkställes.
Wid t 2. §. at Städerna sjelfva böra bestrida
Skjuts derstädes utan at njuta något understöd
derwid af Landet.
Wid 14. §. angående Srjutsuingen; at da
kt Drängs-Dag swerke i alia Orser, efter Markegång/
wanligen gäller 12, 14 ä 15 still, och der öfoer
samt Köre-Dags.oe-rken, dubbelt och ända mer; och
dä försummelsen med H hst och Folk särstiildt bör
komma i beräkning, sä störruenes, at icke ens någon
af de Summor, hwilka Bonde-Ständets Levander
upgifwit til Uste' eks fastställande i Skjutslega',
kan fullt ut ers nlta S rjutsmng söeswä re t.
För
För ät icke fyllas obilligt, will Ståndet ock ej yrka
den fullkomliga '.vedergällning, det kunde hafva
st ll at östa såsom en naturlig rättighet, utan blott
hemta grunden nl betalningen af tidernas förhållande,
nu och är 1789, da laxan först för Landet
och sebermsra för Staden til Ä ta ^stilling fastställdes,
och r jämförelfe med snart sagdt älla prisers
fördubbling efter nämnda lids förlopp, förmodar
Bonde-Stäudek, at Sexton stilling milen för hwar
häst icke wore för mycket föreslaget, samt at, i allt
fall, en mindre betalning vä Landet än i Staden,
der den gf U stottet til Tolf stilling milen blrfwit
prossökLlaä, icke kan förenas med det besvär, som
me a för Landlmannen än Stadsboen medförce
olägenhet.
U i 21. hwarest i de g första Nom. afhandlas,
om Resande eller G ästgifware hwarandra
öfverfalla med mera/ förekommer i 4. For
drar
Hållkarl drickspenningar eller den Resande 0-  qwädcr, plikte Tre Riksdaler 16 still., och öfwerfaller
han Resande med hot i ord eller äthäswor,
som til wälvfamhet leda kan, umgälle fädant brott
med Sex pär spö: tilkommer wald, ehuru af mindre
beskaffenhet, eller Hållkarl Resande för annan
gäng öfwerfaller, ökes straffet med Tolf pär spöt
om sa hända skulle, at Gästgifware» tredje gängen
blifwer lagligen förwunnen at hafva öfverfallit Resande
sc. äge Landshöfdingen dä rättighet tilfättct
annan man.
H invid anmärkcs, r:o at sidsta punkten om
Gistgifvares answar bort förekomma, icke i flutet,
utan i början af Nom., för at ej sammanblandas
med den för H.Mårlen utsatta bestraffning; och
ds
af kämpeligast tyckes wara, det Hästkär! för
första gäng han med hot i ord eller athafwor sig
förbryter icke bör jstraffas med spö, utan at han
i stället kunde böta dubbelt emot den för oqwädinsvrd
xrojeöker»6s bok, och andra gängen med Sex
par spö, utom sarstilld plikt för gerningen.
Wid -g. §., at efter enahanda grund som k
25. §. följd är, de sä kallade wäntepenningar böra
sf den Resande til GästLifwaren utbetalas, ehwad
twist derom upstär elter icke, och at den Resande
bör Åligga at söka dem ater inom Tre mannder
derefter, sä wida han af en sädan förman sig gagna
will, efter hwilken tids förlopp betalningen kunde
af Gästgiswaren til Skjutsbonden erläggas.
Wid 26. §. yrkas, at någon inom twa mil
Lfrän desi hemwist ej mä taga skjutshästar, de undantag
likwäl sörbehällna, som §:n särstilldt utsätter.
Wid 23. §.t at under Foror, til hwilka GästDifwarefljnts
ej fär fordras, mätte hänföras, ej
allenast Fogel, Ostron-och Hummer-last, sä wida
de med förpasining ej styrkas wara för Kongl.
HofwetS räkning anstaffade, utan äfwsn.marknadslast
ifrän Städerna, enligt Kongl. Keiolutione»
den - - - 1762, samt de wagnar, med hwilka Judar
i Landet färdas och medhafwa deras säljegods.
Hivarjämte östas, at såsom i förra Gastgifweri-Författningar
stadgas, Grstgifwerier icke mätte
af någon ortens Krbno - Betjening fä innehaft
was, hwilket för Allmogen leder lil twang och
hinder at i förefallande vordningar loinna rättelse.
Och Hille ej allenast underdånig anmälan fte
hoZ Kongl. Magt, at Bonde - Ständet, med iakttagandei
af cfwannamnda anmärkningar, godkänt
IWottets Betänkande, utan äfwen k^elxeckivs
Med - Ständer, genom Utdrag af krotocoUet,
wördsaPi och manligen derom underrättas.
I7t l^ixrr.
klx krotocollo
I^ars LsZeriiröm.
1. §. uplastes och bifölls»
2. §. likaledes.
Grefwe kalling, ksbr, gjorde blott den
erinran, at da i denna §. Gästgifwarne aläggas at
halla nödiga WagnS-Lider, Gästgifware äfwen borde
wara ansoarige, at de stängas, pä det Resandes
äkedon och saker icke matte förfaras.
Flere anmärkte, at derom torde fradgas i en
annan §.
z. §. uplastes och bifölls.
4. §. likaledes.
5» Z. likaledes.
6. §. uplastes.
Herr Lilang, stobän ^szeob, erinrade,
at betalning för Hus och Stallrum borde äsrerminsrss
ester af Hogar Landshöfdingar utfärdade
stäsxor.
Flere inwande, at derom nämndes i en annan §.
7?b
Hwarefter kro^osi-ion pä 6:te §. gjordes och
bifölls.
7. §. uplästes, jämte det a'^ f^onde-Smndet uli
hest silxirL^fam krorooolli gjorda tillägg.
Friherre Oe 6ser, L^rl, kunde för sin
del icke samtycka t>I Bonde,Scandelg tilläggning, såsom
ledande til misbruk.
Denna §. bifölls.
8- §. uplästes.
Herr von ^nAvström, ^onas. I denna
K. star, at alla Milstolpar böra wara af sten. Pä
flera ställen nti Riket äro sädana Märken upresta af
gutec och med oljofärg öfwerstruket Tackjern; hwilka,
om ej undantag göras, oaktadt deras warakcighei skola
utdömas.
Herr silnAelersnk^, ^brabam. I denna
Z. nämnes ingen ling om skyldigheten, at wid
magt halla Bywägar, hwilkcn skyldighet äswen lvide
böra oblerverss.
Flere erinrade at Lag deruppå förut exilte
rsäs.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
trodde fragan har böra wara om indelta Häradörvägar.
Friherre von läankin^sb-iussn,^!.
breckr, förklarade, det Osconomie-Utskottets tan.
ka icke warit, at Tackjerns-stolparne ffulle borrltagas»
Grefwe 8 krömfe! k , krsäri c 6 eorF,
^ammar-LloI1e§!Nm har flera gangor gjort undanlag
för Wywägar. När gvarnwag gatt igenom By,
har der handt, ar B»n derföre wägrak ak underhålla
den; 06) trodde Herr Grefwe!, således- böra tydligen
utfällas, at Tings Kyrko, och Qwarnwäg böra
wid magt hällas.
Pä fl ras begäran uplästes, hivad i 7. §. stadga
ö om Magars Uiiderhällande,
Grefwe Lrromkclt förklarade sia ej haswa
något deremot ai påminna, men frägade, hwem
Magens underhållande Lulle äligga?
Grefwe iva or ner, LarlOabriel. Hrr
Lagman v>>n bl^iAelöröm hade erinrat, ar OeeononiiL-Ulskollet
i sii Betänkande nämnt Milstolpar endast
af sten; denna erinran är gansta rigug. När
allenast Sten namnes, kan ej annan meiiiug deraf
dragas, än ak Stolpar af annat ämne icke more rillaine;
och til nudmckande häraf, rilstyrker jag för
mm del, at i §. matte fattas Milstolpar af Sten
eller Jern.
Herr koken flis r na, I^ils. Wägfördel.
ningen Byar emellan är sä ojämn, at somlige Byar
äro indelkes för en Mils mag, andre aler för en
fjerdedels Mil. Pa stätten är swarigheten al drng
wid magt halla icke fä känbar, men desto mera i skogö,
byggder. Jag för min del kan ej kilstyrka, at nas
got derom matte stadgas, som Lulle åstadkomma eli
kilökning i della Onus,
Friherre von Oanri ags lisuten. §n
wärd Ledamot har upkastat den ftaga», hwem som
skall förpliktas at underhälla Qwarn- eller Bywäg?
Jag för min del anser ej något annat stadgande
härutinnan wara billigt, än at den, som nyttjar
wägen, bör densamma wid magt halla.
Herr Oe/anstni^s, Dorias Lamuel.
Jag får den äran erinra, at beträffande Wägars
wid magt hällande, tännes en Kongl, ?Mo!miem af
I7Z5, sam-derom tilräckeiigen stadgar: i anledning
hwaraf jag anser denna fraga icke har behofwa
uptagas.
Friherre Os 6ser, Osrl. Som OeLnno
mis-ättskottecs
LrojsZ: icke rorer annat, än Gastgisware-Ordningen,
sä kan förmodeligen fraga ej här
wara om andra ivägar, än sanvswägarg och kror jag,
at detta ar del ämne, hwarwid wi böre hälla ost.
Herr kotsnklsä , kV! arktas. Den warde
Ledamoten, som nyst talade, har uptagit hwad jag
ärnade anföra. Konungens Nådiga krupost-iori
rörer blott Gästgifware,Ordningens förbättrande. Uti
densamma kan fräga ej upsta om annan wäg, an
emellan Gästgiswaregäi darna. Jag fruktår, a( utan
cu noga upmärksamhet skulle wi kunna falla in i ämnen,
som ej äro pro^onsrseis.
Herr Grefwe» och randt - Marskalken
gjorde proposition til bifall pä 8. §. med den tilläggning,
ar Milstolpar fa wara bade af Sten och
gf Tackjern.
Samtycktes.
75?
P H. samt Bonde-StandckS derwid gjorda tillaggning,
at Gästgifware äfwen bör njuta as Resande
beräkning för Stallrum och Vagnshus, da han sig
deraf beijeuar.
Bifölls.
10. §. samt Bonde-?Ständekö derwid gjorda
anmärkl>i'i g uplästeS.
Herr 6 ilang;, förnyade sin oswanföre gjorda
anmärkning cnr nödwaudighecen as Dtixvr.
Herr 6/IlLngcIIcr, Lamuel s g c od.
Hittils har warit brukeligt, at l^xa blifwit insänd
ifrän Domaren til Landshöfdingen, som densamma
granskat och fastställt. Jag hemställer ödmjukeligen,
pm ef samma praxis hädanefter bör wara gällande.
Äcskillige instämde häruti.
Uppå gjord pro^ostkiori bifölls denna IO» §.
med tilläggning, ac luxan sastställes af Landshöfdingen.
I anledning hwaraf den stdsta meningen i §.
skulle, såsom ester denna tilläggning otjenlig, alldeles
utgå.
Grefwe Lrrömkelr, ItreäriL 6eorx,
trodde, at plikten för Gästgifware, som wägrar Resanve
nödtorftigt betcsfoder efter ^sx^, borde förswinna,
efter det wore swart at clererminera, hmem som
skulle juberg, när Gästgifware gjort sig deni! förfallen.
Friherre Wrsäs , L'a'öian, yttrade sig,
al dä Oseonomis Utstotters egcutcliga föremal warit
760
ak lindra den af Bonde-Standet fa öfwerklagade
Skjutsbördan, havé U-stottet ansett som ek krastigk
medel bertil, at befrämja möilighere» för de Resan»
de at nyttja egna Hästar: härn! fordrades owilkor»
ligen, at fnur^AL skulle st nas pa Gästgifwaregård
darna och Gästgifware, kraftigare än hlrintilS ftetr,
förbi>>dag ac sadanc halla de Resande ii! handa. I
anledning deraf hade Utskotter utsatt plikt lör Gästgifware,
som i denna skyldighet emot Resande selade,
ek-er enahanda princia med den af Bönderna i Utskottet
sjelf gillade för den Resande, som befaims
hofwa illa kori den Skjutsandes hästar. Häruti tycktes
wara sa'mycket större reclprncue, som följden
ware lika oangenäm för den Resande, hwarS hästar
genom sivälc skulle bliswa oförmögna ti! R fans sorksäckandes
som för den Bonde, hwilken genom sträng
körning med dest hästar skulle pa sadant sätt se stg
'strandsatt af sina; och at ! önsta,r wore wida läktare,
at pä stallet utröna, om Gästgifware hade sonens
eller ej, än til h-vad grad den Resande hade mee
eller mindre kutinac illa köra Skjutshästarna.
11. Z. uplästes och bifölls.
12. §. uplästes, tillika med Bonde-StandekS
tilläagniiig, at Städerna sjelfva böra bestrida Skjuts
derstädes, utan at njuta något understöd af Landet.
Grefwe 8'rä enkelt wille bifalla §. med
Bonde.-Standets tilläggning och förmälte, at Skjuts
wore ec borgerligt onu?, hwar öre ock hwarse Borgare
borde wara under kastad Skjutsning^-beswäret och
emreprsnrcks af Skjtiisen i Städerna icke tilläms,
hwilken
-!! - ?6l
hwilkcn erfarenheten wisa k oska wara tjenande mera
til ar uppehålla än fortskaffa Resande.
Friherre v»n vsntin^sbauleri hemställde,
om det more billigt, ak en sa xsnerel Författning
widroqes, at alla Skader skulle förpligras ak
bestrida Skjutsen, och trodde, at manga små Skader
funnos, hwilka moro bertil alldeles oförmögna.
Grefwe lVlorner, darl (Zakris!. Om
Staderna fä, säsom i denna Gästgifware-Ordnjng
är föreslaget, Skjutslega,, förökad til l2 skill, milen,
tror jag för min dcl. at det icke ens för de smärre
Städerna were betungande ar skjutsen besörja. Jag
skulle häruppå kunna anföra ijttruvel af Söder-Trlje,
som är cn af de smärre Städerna i Riket och likwäl
sjelf bestrider skjutSningen. Det ar blott i stora Städer,
som emrejirsnaäs kan wara tjenlig och nödig;
jag tilstyrker derföre bifall pä §. med den af BondeStänder
gjorda tilläggning.
Frih err e ve 6ssr begärde först wera, om
Landet omkring Städerna är palaqgdt, at bestrida
Srads-skjutsen , eller om der bestrider densamma efter
öfwerenskommelse.
Grefwe Strömfelt. Landet pälägges genom
Landshösdingarna pä wista ställen.
Friherre vs (Zeer. I fall fa är, lärer
afseende ej kunna göras pä Bonde. Scändets tilläggning;
hwarom icke, yrkar jag, at den mätte bifallas»
66
?6r
HerrllneilcLlä, Larl l^reäric. Oeco^
v ornäs - Utskottet har ej blandat sig i Författningarna
härom. Jag, för min del, tror radligast wara, at
halla sig ivid at härom stadga ingen ting, och tilst"rker
at Utskottets krajeQ mätte utan den sörcstagna
tilläggningen bifallas.
Herr Zteär, ^olrsn H,xal, trodde wisterligen,
at Städer funnos, som äsidosatt den dem älaggda
skyldighet at om skjutsningcn besörja; men trodde
Lerjamre mara ostridigk, ak dec gäsives Städer, som
omöjeligen sjelfwa förmådde densonima bestrida, och
underställer derföre, om icke tjenligast more, ak Herrar
Landshöfdingar skulle äläggas til Kongl. Ma>:t
inkomma med underdäniga hemstailningor i detta ämne,
lämpade efter hmarje Stads särskrllda beffaf,
fenhet.
Mänge hördes häruti instämma.
Grefwe 8rlrömfslk prorsstsraäs häremot.
Herr 6/Ilen säl or. Da en kandshösdinz
bör lika sorgfälligt sörja för bade Stad och Land, bör
han utan twjfwel wara angelägen, at skjuteningsbeswäret
pä det mindst kännbara fäkt mätte kunna bestridas;
men dä Stader werkeligen finnas, som omöjeligen
kunna ensamma detsamma utgöra, sa hemställer
ftig ödmjukeligen, om det more med billigheten öfwer»
ensstämmande, at någon gsnsrsl Författning i denna
del widtozes.
Grefwe Ltrömfslr förklara-e sig ej kumm
häruti sig förena»
- ?6Z
Friherre8ci/e,1LuäviZfastanrton. Jerg
Utbeder mig , at ivid denna §. blott fä göra en anmärkning.
Deli innehåller, at Hällböndernc böra ä
Gästgifware.garden infinna fig ks. 6, för at i 24.
timmar Resande afbida. N" är allmänt kändt, at,
til sölje af Herrar Landshöfdingars olika förordnande,
händer i et Län, at Halkbsndcn, som, lil exempel,
pä första timman sär fkfursa, genast ester första skjutsningen
äger kilständ begiswa fig hem lii sik, hwaraf
föijer, at han kan kl. g om aftonen hafwa fullgjort
HäliskjutsningS - tungan för dygnet; men äler i annar
Län, ac Hallbonden aligger fran första skjuts»
ningen ätcrwända lil Gästgifwaregården för at a nys
och inkil Halldygncts slut uri skjutöningen fortfara:
manne intet til denna §:S fullständighet såsom Lag
hörds, at af defia Oalus det rätta nprogs och stadgades,
salom lika angeläget för HällbondenS, som för
Len resandes, kännedom af Laglig rätt.
Hans k X c s ! I e r> c e Herr Grefwen och
La ndt-M arska ike n. Hela detta mål är occonomistc
och ankommer i alla fall pa Hans MasttS Nådiga
ompröfning.
Grefwe Strömfelt förnyade hwad han reda»
ostvan anfött, försäkrade, at sä länge skjulfen i Städerna
wore ställd pa enrreprenaäs, skulle densamma
alltid blistva illa wid magt hällen och xrvponersäe, at,
likasom af gammalt, hwarje Borgare mätte äläggaS
at skjutsa.
Ester någon samnkning gjorde Herr Grefwe»
och Landt-Marskalkefl xro^osttion pä 12. Z»
764
med det af Bonde Ståndet gjorda tillagg sä wld t,
som det i utöfningrn är mö/eligt.
Bifölls.
Emottogs och infördes en O-putsrion fran det
Wällofl. Borgare-Ständet, anförd af Herr Häradshöfdingen
och Borgmästaren 'Wais!!, som rilkännaqaf,
at Ståndet utan ändring bifallit Oeconomi?- Utskottets
Betänkande om Stängsel . skyldigheten. Wid
Gästgifware-ordningen hade Borgare - Siandet giort
åtskilliga anmärkningar, men i allmänhet hänskurit
de famina til Hans Majus Nådiga ompröfwande.
Beträffande Tjenstehjons-Stadgan, hade Scandet äswen
derwid haft åtskilligt ac anmärka, hwaribland
Herr Häradshöfdingen nu i synnerhet borde cilkännagifwa,
at Stander ansett flyttningsriden för hela Riker
börs utfätras til den i. November: och skulle för
öfrigt behöriga Lxrr ^ kronicolli öfwer detza ämnen
lil Riddcrskapet och Adeln öfwerlemnas.
Veturakionen befwarades och afträdde.
Befföts at en O^xursrion kil de andra Ivel^eKlva
Standen skulle alga med tilkännagifwande af
Ridderskapets och Adelns Beslut af den 2g. M-jl
om Söderhamns lVlixilirakL anfökning. I anledning
hwaraf det häröfwcr författade krorocolls-Utdrag ju--  Itsraäss, tillika med et annat af samma ägta, rörande
H.>rr lösören Lrsel von kkollstein och förra
Riksdagsmannen knut kerston, hwarefter v-xuts
-
- 765
nonell afgick, under anförande af Grefwe kosse, ^rvell
Lric.
ig. §. af krcstebisr ti! Gästgifware-Ordningm
uplästss och bifölls.
Uplästes 14. §.
Herr von 2elo-^v,^b>rilier, hcmstälche, om
icke en särskilld skjutslega af 12 st. milen mätte utsäktaö
för Wärtiden, eller egenteligen April och Maji
mänader, under hwilka skjursningS-beswäret vöre ,nest
tryckande, i anseende dertil, a: fodret da börjar brista
och Hastarne äro swagast.
Bonde. Ständers anmärkning wkd denna §. uplästes.
Herr IVlu noir zs Losion scb u I ä, Lberl, ar6,
förenade sig med Herr 2elc»v och hemställde derjämre,,
om det ej more billigt, ar skjutslega', Ista fö> höideS
linder Augusti och September mannder, i anseende til
bergningen, sanik under brunns - lermman pä de »ärmaste
Gästgjswaregardarna wid de mest krerjusruer-3-  lls Surbrunnar och likaledes under de becydeligaste
Marknader.
Grefwe Sckörnsr, 6- rl Lsbriej. Fräga
har här blifwi-t wäckt om förhöjning i skjutslega!, under
mista manader af äret, och Bonde-Ständer har
begärt at den allmänneligen mätte utsattas til 16 st.
milen. Men när wi nn äge den förhoppning, at
efter Riksens Ständers fattade Beslut, rörande kst
-
Nkmeorna, fa ek förbäktradr Mynt, fär jag ödmjukeligen
hemställa, om icke en sadan Wrrslrga blifwer allt.
för hög. Om afseende endast hannes pä sjeifwg
skjutSuingen, tror jag, at 8 ch milen är alldeles til.
räckeligc; men will man beräkna den skada Bondens
Dragare kan tilfogas genom skjutsningen, sä anser
jag densamma ej wara betald med r R:dr milen. E«
när nu sädana mätt och steg tagas, ar Kreaturen ej
skadas, sä synes mig skjutslegan wara rilräckelig, och
jag föresiär, at det i Venna del ma fvrbliswa void
hwad UiskottLt ^rojcLäerät.
Friherre Os 6 ser, Larl, eonkormersäe sig
med Grefwe IVIurner och tilläde, ar om skjutsleaan
nu skulle höjas, för wisa mannder, sa kunde den stu»
religen äfwen komma at höjas för urwäder.
Grefwe lälamilron, eVäc>Is>li vlg^, instämde
med Grefwe l^Iärnsr sa mycket häldre, som
förhöjningen förmodeligen mest skulle bstfwa en winst
för Krogar.
Friherre I-sn tlngsstauken conkormsrgäs
sig alwen med Grefwe l^drnsr och tilläde, ar Utskottet
ej ansett sig tilständigk at för kander foresta en
högre skjutslega, emedan Kongl. Maj:ts Nådiga kroxolstitin
dertil gifwer alldeles ingen anledning, utan
rwärrom har Kongl. Maj:t l Sin Nådiga kropoktion
yttrar, at Kongl. Majit later bero wid den
skjutslega, som wid 1789 ars Riksdag blef bewilljad;
mcu at Utskottet af särskillda anledningar funnit sig
störa göra Rökning af 4 MinZur för hwarje Häst
för Städerna.
7 6?
Friherre Zo^s, UuäviZ ^odsnslan. Om
der icke warit Ukstvtkcr lilstandigr, ok rilstyrka förhöjning
i stjulslegan o Eandet, fa wec jag, för mindel,
icke hwaristön Ukstottct hämtat sm tilständitzhek ak kilstyrka
förhöjning i Legan för Stads, stjuksen. Tilstandigheren
mäste, i mm tanka, i anseende kil bada falken
wara lika, om också, sedan den wore mcdgiswcn,
billigheten skulle dem emellan göra reagon skillnad.
Friherre I>snringsbsuisn erinrade, o t dek
wore mycken alstillnad emellan sondek och Städerna, i
hwilka ftdllare swarigheten at hälla Hästar wore wida
större.
Hans lllxesllsncs Herr Grcfwcn och
Landt.Marskalken giorde proxc-iiiion til bifall
pa 14. §., hwiiken med Ja beswaradeö.
15. §. uplästcs.
Herr lcke^ksnsträlä, .4.äo!xk, upläste
följande:
Wid nu up.läste 15. §- anhäller jag ödmjukeligen
, at fa göra följande erinring. Uti §. star:
Ej mä flere än en Resande färdas efter
en häst. Detta är alldeles i sin ordning, da den
Resande medförer saker efter den utsatta wigten,
men det gifwes Resande, som kunna haswa ringa
eller intet at föra, och tyckes det wara obilligt,
at twänne sädane stola taga hwar sin häst; haldst
Let ej ar nägot owanligt, med bestedlig körning,
at twänne Resande tillika med Skjutsbonden färdas
pä m kärra, som den sednare merändels gar
768 —
upföre backarna; underställe^ derföre i ödmjukhet,
om ej kunde tilläggas: dä twaNne Resande
komma, hwilka tilsammans ej föra mer än
i L 2 LiSpunds wigt, mä de nyttja en
hast, och i samma proportion fyra Resande
pä en bondmåg» med twänne hästar;
den skjutsande alltid tillätet at medfölja.
Som det ar mindsta och mindst förmögna delen
Resande, som färdas pä kärra eller bondmåg»,
sä inträffar denna händelse sällan, men torde wara
billigt mid en Författnings utgifwande tänka pä
de mindre förmögna Resande; dä det kan ste utan
den skjutsandes stada och olägenhet. Uti §. utsattes
hästarnas antal efter wagnarnaS beskaffenhet och
sakernas wigt, som medföras. Men nu färdas Resande
i allmänhet med aida lättare wagnar än
förr, och som det är becpvämarc bade för Resande
och Gästgifware, at förbud med da§a§et sandes,
sa undcrstättcs i ödmjukhet den ändring, at Resande
får taga det antal hästar, hwarmed
dest akedon begwämligen kan dragas, dä de
ej arv lastade med Coffertar och Kappsäckar,
m. m.
Herr Zljsi-nccesurr:, 6 ull g k k^reäric»
Jag tror, at det wore nödigt bibehålla rättigheten
för den Resande at köra, äfwen dä man färdas
pä bondwagn , emedan vförsedda. händelser ofta kunna
inträffa, hwarigenom man mäste ombyta äkedon.
EnS lif ar ju alltid lika kärt och Bönderne
i wart Land ars ej särdeles gode kustar. Det answar
, man as as en sadan kan wänta, gör ingen
vlyckelig belåten.
Friherre
friherre von lantingransen. Sedan
frenne Ständ redan ibifallit denna §. synes det
Mig öfverflödigt at inga i någon förändring af
densamma.
Friherre 62 6eer. Jag får nu, som alltid
, förklara, at tre Ständs bifall, såsom Ständ,
vMN ting bör kunna werka pä Ridderstapets
och Adelns -fwerläggningar och beful. Mm hwad
den nyss wäckta fräga angar, trwr jag, at Bonden
sjelf kör sin wagn bäst, och tilstyrker, at det mä
fä sörblifwa wid I:s innehäll»
Herr I.s^o nllolpo, stonas Lamuel. i§.
§. innehåller, ctt Resande icke mä medtaga mera
säker än 4 til Z Lispund viökualie - wigt. pa en
häst, och dubbelt pä twanne hästar; men en stjutshäst
lärer icke taga stada, om tyngden ökes och
utsattes til 9 ä io Lispunds wigt; hwilket Mfä
til rättelse destonrera öfwerlenmas, som Resande och
Studerande, hwilka icke hafva förmäga at taga
flera hästar, eljest komma i förlägenhet.
Grefwe Illam! iron, ^äolpb Illuävio-»
Dessa wägmngar och försinkningar, som enligt Oeconomie-Utstottets
Betänkande ärv älaggda Resande,
synas mig ej stä at förena med det som anstz--  res rörande wantepenningar. Har jag förebild, sä
kunna dylika hwilor göra hela min restplan om intet
och förbinda dermed bade ledsnad, kostnad och
Lefvar.
Herr von III ngoll rom, stonas.
siadgar om äkedons tynZder och personers antal ^
9?
772
fern maga efter en eller flera hästar föras. Utcm
den billiga förklaring a förra GästgifwareOrdningen,
angående Skjutsbondens medföljande,
ärgifwen, hade jag gerna önikat at fä weta de or--  saker, som föranlätit Höglofliga Oeconomie-Utstokret,
at tilstyrka en sadan förändring. Hästars styrka
ar häruti Riket i sa längliga tider utrönt, och
det har warit grunden til förra Författningar, och kreaturens
enervering eller försvagande, dä de rätteligen
wärdas, är okänd. Det är blott i anseende til Fogel,
Hummer och Ostron, som tyngden icke är satt uti
jräga, men om defle döde Resande kunna til större
tyngd lastas efter en häst, sa ser jag icke hwarföre
lefwande med lika, eller den i Lagen utsatta tyngd,
kunna färdas. Skola flere hästar än förr för lika
folkhop nyttjas, sä ökas ju ftjutshästbehofwet och
derigenom äfwen den tyngd, som as et oftare skjutsande
härrörer och öfwerklagas. Jag wägar derföre
ödmjukast tilstyrka Höglsfl. Ridverstapet och
Tdeln, at, med ogillande as Högloft. Utskottets
Betänkande, utom i?den del at dä Lftaiii- eller
Kärra ej är sä gjord, at Skjuts bonde dakuppa ä
kista, coffert eller kappsäck ej kan sitta, ej mer än
en Resande derä mä färdas, och Bonde hos den
Resande sitta; men i annat fall twänne Resande,
samtycka til förra Lagens bestånd, särdeles som ock
wägarne nu äro uti bättre ständ än fordom.
Gästgifware böra för billigt eller landtpris
hafwa foder och säd ät Resandes egna hästar, och
icke öfwer Markegängs - ll axan , scm blott är satt
til rättelse för Räntetagare och Räntegifware, samt
mindst til dubbelt högre pris, som pä somliga
ställen stelt. Man will lindra stjulstyngden, men
man ökar nödnnrndigheten deraf, dä Resande ej
kunna fä foder til köp6.
Hans Lxcellence Grefwe kuurb, Lere.
Oeconomi? - Utskottets krojeäk lil denna §. syneK
mig wara inycket complicjueraä-, och dä det således
more manga svårigheter i utöfningen undcrkastadt,
tror jag det simplaste wore at tteterminerL
rn wist wigt bade för Personer och saker.
Herr §leäi, follin /rxst. I §. star,
-at Bonden fär sitta bredewid kusken. Jag hem»
ställer hurnwida detta ailttd kan täta sig göra.
Jag kunde möjeligen hafwa bade Kust och Drang,
och dä skulle Drängen wara nödsakad at sitta
bakvä.
Friherrel^nrin^llgufen iroyye, at hwatz
Oeoonomie - Utstottet föreslagit rörande Wigterna
wore gansta biittgt, och at ben utwagen at utröna
tyngderna wore uti andra Lander allmänt antagen.
Han ausag aftven alldeles emot billigheten
stridande, at efter behag lägga tyngder efter de
Skjutsandes Hastar.
Grefwe 8trnmtclr, IHeärie OsorA, erinrade
om den omständigheten, at en etter twä 05-  facerare, som ej hade råd at betala mycket skjutspenningar
, kunde bliswa commenckcracke i tjenst»
förrättningar; de kunde annars sta ftg tilsammans
om en häst, men mäste enligt krojeäet taga twä,
efter Bonden är tillätet at äka.
Flere yrkade at Bonden matte fä äka.
Grefwe lVlärner, Larl Os briel, fann
gansta manga swärighcter yppa sig wid utöfningen
af denna och conkormcraäs sig med Hans Lx>
csllance Grefwe Kuutia, at en wist tyngd boede
stadgas och bade personer och saker magas.
Friherre o a 6eer, (k!,rl, rrodde anda--  malct otwiswetaktigt bäst winnås genom det af
Hans Lxeellence Grefwe Rmutla upgifna förflag;
men fann nya sivärigheter derigenom upkomnra, i
anseende til nödwändigheten af särftillda inrättningar
til at maga magnar, saker och personen
Hans Lxccljcncs Grefwe Knur b. Wag--  nars wägning kunde ej werkställas; frägan word
här blott, om personer och saker.
Grefwe bkamilron, -^äcilpk, I.uävig',
Skulle de Resandes personliga xd^lisia wigt komma
i beräkning, sa upstode dymedelst en ny con-,
kraiiiäfion i Oeconomi? - Utskottets Betänkande.
Barn imil dest de nalkas ynglinga-aren fä fritt
medtagas, men nog utgöra 4 dylika barns wigt
cn lika, om ej. större tyngd, än en fullwuxen person;
med et ord, hela Betänkandet-, i synnerhet
den i fräga warande "§. innefattar sa mänga genstridiga
meningar , at jag önstar, det deras förening
ma helt och hältet öfwerlemnas Lil KonlingenS
mishLt.
Hans LxcsIIencs Herr Grefwe» och
Handr Mar stal ken proponerncle om Ridderskap
oet och Adeln, i ans ende til de manga betänkellg''er,
som cad denna iZ. K, mäste upsta, ffulle
ehaga densamraa hel och hallen Kongl. Majit i
- .'derdanighet hemst stla..
r6, 17. och 18- §§° Uplastes och biföllos.
19. §. uplastes.
Grefwe I^allr enberg, henric. Jäg
kan för min del ej finna, i anledning af denna §.,
huru en Mlitaixe, som finge orckvLs at genast sig
inställa wid Regementet eller annorstädes, och undsinge
defia oräres korrt före Sön-och Helgedagar,
kunde sina oräres uwrkställa, i stöd hwaraf jag ej
finner denna §. lämpelig.
Herr I^oräcnlkolpe, /^näsrs, ansag denna
§. afwen i anseende til nödwändigheten af kataliers
styndesamma iakttagande böra ändras.
Friherre von lä-anringrllgulsri. Iden
gamla Gästgifware-Ordningen finnes plikt stadgad
för den, som färdas under Gud-stjensten. Denna
plikt har ur detta ?roja<ck blifwit utesiuten. Jag
hemställer, om icke densamma borde fia fast; ma»
borde ej betaga den skjutsande den rättigheten at
fä bewista Gudstjensten, och den Resande, som wille
färdas under dan tid Gudstjenst hålles, kunde genom
beting skaffa sig fort.
Herr LcjsrnecrsukL, o ull g k I^reäric.
Hvarken Okllcerars eller andre Ämbetsmän fä
wid inträffande tjenste - angelägenheter rvälja sig tid
at resa. Man har ju länge färdats pä Söndagarna.
Jag öfwerensstämmer med Grefwe kallKonberg.
Herr 6)-1IensäIer, Lamuel ^scob,
Kodde §. wara tjenlig, med dsn tilläggning, at den
774
wägfaraude skulle med bewis styrka nödvändighets»
as sin resa.
Någre instämde häruti.
Grefwe K»I k e ri b c r En Resande skulle
derigenom utsättas at bero utaf en Gistgiswares,
och som aswen ofta kunde hända, utaf en sull Hallkarls
pröfning om desi resas angelägenhet. Mänga
öfriga resor, hwarom jag ej nämnde, kunna
desiuwm wara högst as nöden pä dylika dagar,
nämligen wid behoswet af vocborer och i synnerhet
Flltskärer, Föräldrars sch Barns hastigt påkommande
sjukdomar och en mängd öfriga händelser,
aswen sävana , hwilka man ej alltid kan förutse.
Jag kan således ej annat, än för min del önska,
ar denna §. mätte förswinna.
Herr ^enninZ8 , kkilix, instämde tit
alla delar med Grefwe Kalkenberg.
Friherre Knäbeck, ?sr ^ lexa riller.
Såsom sjelf Ledamot af Oeeonomie - Utskottet finner
jag mindre anledning at plaichera för nägon §.
Hwad denna beträffar skulle oet synas mig, som
billigheten wore uti hwad Grefwe kalloenbsrA anfört
, hwarföre jag tilstyrker, at den mätte förändras.
Hans Lxcellsnce Herr Grefwen och
L andt - M a r sta l ke n. Ilag tycker pä äwcourkerna,
som skulle swärigheterna för Tjensteman, at
i angelägenheter färdas pä Helgedagar, motwäga
Lenna §:s lydelse, och fär således proponera om
Ridderskapet och Adeln behagar assia densamma.
Svarades Ja.
32. §. uplästes och btfölls.
2i. H. uplästes, jamte Bonde - Ztändcts anmärkningar
derwid.
Herr k-ls^kentlcjolct, /^äolsib, upläste
följande: Wid den nu uplästa 21. §. siar, at
Hållkarl ej mä fordra drickspenningar,
men stm hwar och en Resande merändels finner
billigheten, at en som gär läng wäg ester hästar
bör hafwa någon npmuntran, understalles i ödmjukhet,
om icke en wist Tara af'en half eller En stilling
för hästen kunoe utsättas.
Herr G rejmen och jandr -Marskalken.
At sätta Taxa pä drickspenningar är en ny sak,
hivarom e) något i §. finnes nämndt.
Friherre vnn I. g nr ing ? b 8 n i sn n.bad sig
at fä göra en anmärkning, wid en af be §§. som
redan sörewarit.
Herr Grefwen och Lan dt-Marst a lken
yttrade sig, at de föregående M redan wörö afgjorde,
och at Herr Laroiw anmärkning således ej
kunde äga rum förr än wid julleriuZeu.
Hwilket äswcn Friherre b.e.utinL^Iraulen sig
förbehöll.
Herr Lteät, sjo Ii an .^xel. Ui 21. §.
nämnes om wald och oq.vädinsorö, sorn emellan
Resande och Gästgifware kunde förefalla; men hwilka
i sädana sall äro wittnesföre nämnes icke. Föga
andre än Gästgifwarens folk kunna wara at llle
gä: jag anhaller at uplpsning §f Oecoiromrs - Ut
-
stöttet Matte inhemtas, om meningen är at Gäst»
gifwarens folk stall fä wittna.
Friherre 8o)»s, I^uävi» iohansson.
Dä Oeconomista Utskottet ingalunda sär -vidröra allmänna
Lagens stadgande om laga bewis, eller derutinnan
Lilstprka nägon ändring, sa wäntar jag ingen
särdeles uplysning af hwad Utstottet kunde anföra
, och pä den grund anser jag äterförwisningen
icke lämpelig.
Grefwe kocks, ^rveä Lric. Hwad i
Betänkandet stadgas synes mig kunna leda til ändring
uli allmänna Lagens föreskrifter, sä wal i
Byggnings-Balken, Mitzgermngs-Balken, som ock
h?md en wärd Ledamot nu anfört, som inträffar pä
XVII. Cap. Rattegängs - Balken. Jag för mindel
fär ödmjukeligen hemställa, at hela detta, i
hwad det rörer ändringar i 1754 ärs Lagbok, mä
underkastas Hans Majtts nädiga jstärstädande och
be stut.
Hans kxcsllence Herr Greftven och
Landt-Marskalken gjorde xropoutiqn pä Lts
hänstjutande til Hans Kongl. Majrt.
Hwilken med Ja beswarades.
22. §. uplästes.
Grefwe Hsmilksn, ^äolpki L-uävi^
Om enligt en föregående §. Resandes saker stols
öfwer allt wägas, sä rär han ej för om han blir
uppehållen och twist skulle kunna upk.omma vin
WäntninZs-penmngarnas erläggande
Någre
277
Mgrs erinrade at detta ämne ej hörde tis
denna I.
Herr Grefwen och Land t-Marskalken
gjorde ?roj?o!ition pä 22. §., hwilken bifölls.
2Z. §. uplästes.
Grefwe kk 2 m i! t n n. Den af mig
gjorda anmärkning blifwer har gällande. En Resande
kommer til en Gästgifware - gärd; der wägeS
en timme; kommer til en annan: der wages äter
en timme, och sä widare. I sädant fall kan ham
ej anfwara för uppehället, och följden blifwer sädan,
som jag redan nämnt. Jag för min del karr
»j instämma i lydelfen af denna §.
Herr k.e^or»lio!pe, ^onas Samuel. Enligt
2z. § ffall upbadad Skjuts wänm en timme
ulan betalning och en annan timme för ersättning af
8 st. som Gästgifware» af den resande uptager,
hwilket är större betalning än den skjutsande pä lika
lang lid genom skjutsning kan förtjena. Men sonr
hädanefter icke får köras fortare än 14a 14 kimme
pä hwarje mil, hemställeö om icke »väntetiden derefter
ma afpastas, och den skjutsande således äligg-r
at »vanta r 4 timme utan betalning och 14 timme
för de», utfäkta ersättningen, svin Gästgifware», »träger,
sa fraine den Resande icke kan åberopa förfall och
oförsedd» händelser, som under wägen inträffat.
Herr 8 re ät. Wid denna § förefalla åtskilliga
betänkligheter. Resande kunna erhålla elaka, swaga,
istadiga hästar. Wäglaget kan wara elakt. Äf
L8
-
778
iven andra orsaker kunna förefalla , som uppehålla den
Resande. Dc» af U.skoticr förestagna wäntningstid
synes mig allisa wara för korrt. Tilförcne har af
LandShöfdingarna understundom lwänne limmar warit
sasvm wäntningstid utfäkta, och derjämke förorduadt,
at ester dcsta timmars förlopp Resande borde
skäligen förnösa den Skjutsande. Jag för min del
önskar at derwid kunde förbliswa, och hemställer
för öfrigt om icke, i anseende til stera betänkligheter,
hela H. matte Hans Majus Nådiga pröfning i underdånighet
underkastas.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken
proponersäe, at, med undantag för hwad i 2Z. §»
stadgas, at Förbud sjelf bör betala skjutspenningarna,
hos Kongl. Majit i underdänighet anmäles, at Ridderskapet
och Adeln til denna H. icke kan lemna sit
til styrkande.
Bifölls.
Friherre vs Qser, Larl, instämde häruti
sa mycket häldre, som om en Resande bleswe blott
pa et ställe uppehållen, kunde följden blifwa den, at
han sedermera finge plikta hela wägen.
Herr von Engaström, sjökarl. Jag utbeder
mig i ödmjukhet fa göra en erinran wid den
utwäg Högloft. Riddcrskapet och Adeln i dag en
och annan gang widtagit, at summariskt hemställa
wista ämnen kll Hans Maj:tg Nådiga skärskådande.
Hans Mastk har genom sin Nådiga proxoluion behagar
infordra Riksens Ständers utlåtande öfwer
detta Oeeonvmiska ämne; Kongl. Majit lärer ock,
77-
ukantwifwel, enligt sm rättighet, deröfwsr inga i pröfning
och beslut. Men jag hemställer ödmjukeligen om
icke, dä et sädanr underdånigt utlärande är infordradt,
der är "nligt med mördnaden för Hans Maj:t, at
Riddcrstapet och Adela tydelige» nämner hwilka de
betänkligheter äro, som under öswcrläganingen af
ämnet sig yppat; och anhaller jag ödmjukeligen at
detta matte för min räkning uri krowcoilst antecknas.
24. §. uplästes.
Friherre Vs 6ssr erinrade at »agot marke
utsättas, som kunde gifwa uplysning, al Resande
och Skjutsande fullgjort hwar och en sin skyldighet i
anseende cil körniugstiden, och föreslog Exempelwis,
at klockor borde ivid Gästgifwaregärdar sinnaS.
Herr 8 re är anmärkte, at derom i en sed»
nars § stadgades.
Herr vsvanstalps. 24. §. utsätter, at
Resande som köra fortare än kimme pä
milen, stola plikta s Riksd. fastän ingen stada ster,
men icke någor answar stär utsatt för Skjutsbonde,
som genom långsam körning, af tredska eller motwill.
ja, uppehåller don Resande z ä 4 timmar pä milen
eller längre lid; den Skjutsande kan således saklöst
huttla den Resande, och man har deraf at wäuta 0-  ordning och osäkerhet. Jag hemställer om icke lika
plikt eller s R:d. ma ursäktas för de„ Skjutsande,
. som längre tid än wederbör uppehåller den Resande
pä wäM.
Uppå gjord prapostrion blef denna § bifaklW
med det af Herr I^s^onliol^L förestagna tillägg.
25. §. uplästes och bifölls.
26. §. upläsies.
Herr k^s^IeLnsträlä, ^äolxb, upläste
följande:
Uti denna §. star: Ej ma Resande taga
Hast förbi Gästgifwaregård, men det inträffar
ofta, at stället, dit ben Resande sig arnar, ligger
inom en half mil ifrån Gästgifwaregården. Om den
Resande derstädes skulle ömsa hästar, får den Skjutsande
, med mycket besvär, häldst om sommaren,
skaffa hastar, Danike köra en fjerdedcls mil ock för fa
skillingar borrtspilla sin tid. Underställer derföre at §.
sä andras: Ej mä Resande taga häst förbi
Gästgifwaregård , om ej stället, dit han sig
ränker, ligger inom en half mil fran Gast?
gifwa rcgärden och wägen ej öfwerstigee
iwa mil fran sidsta ombyte.
Herr I^o^onKolpe. Uti 26. §. förordnas,
kt den Skjutsande icke är ffyldig halla den Resande
hastar tilhanda pä annrt ställe, än a Gästgifwaregärden,
sch således lärer deraf följa, at Resande, som
uppehållit sig pä »agot ställe emelle» GästgifwaregardLrna,
icke ka hämta hastar ifrän den närmaste,
h wilke t likwäl förut warit Mättt / emot betalning för
wägcns längd och uppehåll»
Osta hander, at den Wärd, som bade för kub»
Lian, ych eyffillda ärender mäste emottaga besök/,
78 r
icke är l ständ at sjelf hjelpa den resande fort, hwll,
ken följaktligen icke har annan mwäg ön hämta
Skjutshästar, och jag ser ej »agon olägenhet deraf
för den Skjutsande, hwilken blifwcr betald, bade
för wägens längd och uppehåll. Den häruti gjorda
förändring, emot hwad förut manligt warit, lärer
icke kunna antagas och gillas.
Herr 6/IlenaäIsr anmärkte tvid hwad Herr
f^^nnstolps til denna tz. förcstagic, at derpå existsrass
redan en författning.
Friherre Os Oscr, Larl. Nar uti en §.
förut är stadgadt, at man ej får taga hästar längre
än kil Gästgifwaregården, utan allt beror pa öfwer»
enökommelse, ja kunde deraf möjestgen följa, at en
Resande, sorn ärnar stg til er nära beläget ställe,
alldeles icke finge Skjuts, eller bleswe länge uppehållen.
Jag har sjelf erfarit, at när jag kommit til
Gästgifwaregård och blott en korrt bit af wägen för
mig återstått, har jag ibland kunnat jasrtvaäsra Bonden
at Skjutsa fram, men ibland intet, utan blifwit
strandsatt; Bonden har nekat, det ar hans rätt;
men Gästgifware har ock nekat och den rättigheten
anser jag wara otjenlig. Jag tilstyrker således, at
rydeligen matte utsättas, at om öfwerenskommelsc i
savant fall ej kan träffas, blismcr Gästgifware» skyldig
at skaffa Skjuts.
Grefwe 8 k r» mksl t, i^reärie 6 sarA.
I denna §. star, at de son, bo pa Landet och hafwa
egna hästar ej fä kaga Skjuts pa Gästgifwaregård,
belägen inom en mil nära deras hemwist, sa wida
de ej genom schMlda kelolmrynor och Författningar
782
öro bertil berättigade. Men ärskitlige personer finnas,
som ej berti! äro berättigade, fäsom lil kjempe! Nmbersman,
Miliiairs och Livile, hwilke i och för sten,
sten behöswa toga Skjutshästar. Det synes mig
wara obilligt ar de ifrån denna rättighet skulle wara
uteslutne.
Äaffillige önskade at denna §. matte kil Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställas.
Hans Lx-elisnar Herr Gref w en och
jandr» Marskalken smnponersäs bifall til 26. §.
pä de: fält, at ingen får laga Skjuts längre ä» lil
Gästgifwaregården, sä wida ej annorlunda öfwerenskommas
kan; m n at i wjvrigc sali Gästgifware är
skyldig at anskaffa Skjuts cil de inom nästa häll
belägna ställen, same at det öfriga af denna Z understalles
Kongl. Majsts Nådiga ompröfwande.
Bifölls.
Friherre Lave, I.uävig
I anledning af det yttrande någre warde Ledamöter
nu afgifw-t om afwen denna 4'S öswerlemnande til
Kongl. Majsts eget Nädigsta bepröswande, och sedan
jag hörk, det med flera widkagiks samma beslut,
har hos mig ben betänklighet upstätt, at dä Gäst,
g.fware-Ordnmgen, enligt grundlagarna, är et ämne,
som endast ankommer pä Kongl. Masits Nädigsta
godtfinnande; men Kongl. Maj:t likwäl behagar i
-ffrädcr förklara sin wilsta, at derntinnan inhämta
N..?enS Ständers utlåtande, sa torde et äkeröswer»
lemnande til Konungens Välbehag icke wara at rätte,
ligen swara mot denna Kongl. MajstS wilsta, uran
kwattom, at alldeles försätta frägorna un samma ställning,
hwarutinnan de ivor» innan Kongl. Mai>' dcm
til Rikstnö Ständer rcmiirarLk. Jag öfweriemnar t
ödmjukhet detta kwiswelsmal til Högiost. Rrdderjlapets
och Adelns u> Mistande; men för egen del anstr
jag mig böra inga i ek nrtryckeligt förklarande öfwer
de ämnen, hwilka blifwit hit reminLr-säe; och bifaller
hrvad OsLoncinis-Utffotiet uti nu förevarande Z»
samt uti dem, hwilka blifwit ater hemställde, tilstyrkt,
iden säkra öfvertygelse, at Kong!. Majit ända, sK i
dek ena som andra af desta ämnen gör del bästa vch
rättaste.
27. §. upläsies.
En och annan tycktes önska ak af Stadernas
Jnnewanare icke blott bakare Mille wara berättigade
lil Skjuts frän Stadens Gästgifwaregård.
Herr von ingeström, Jonas, ansag
behörigt at en i Staden bofast man ej ägde rättighet
lil GästgifwarcMutsen, men trodde ej sädan
Skjuts böra kunna andra förnekas.
Grefwe Lrrämkclt, k^reärie Ocorz.
Orsaken til inskränkningen i rättigheten lil StadSfkjutö
är at alik det lösa vack, som sins r Städerna,
bruka taga Skjuts frät» Gästgifwaregården.
Herr tZ^IIsnacHer, Lamuel Jacob.
I 176L arS Förklaring är kydeligfn sxplicsraär, ak
Gästgifware-Skjuts fran Städerna icke bör wägras
andra än dem, som göra korrta resor utom State!,.
För öfrigt synas mig swarigheterna af denna Z. lättast
kunna afhjelpaS vitt stadgadt blefwe, ac den und
-
får Skjuts, som är försedd med Landshöfdingen?
Past.
Grefwe 8'rom fel k. I en Stad sa stor
ssm til exempel Norrköping, som har 8 e 9000
Jnnewanare, gär det ej an, ak olle skulle wara berättigade
at betjena sig af Gästgifwarestjutsen.
Friherre Os (Zaer cankormsraäs sig 'med
Herr cHIlena-llsr-, ac hwar och en, som upwisar
Past, mätte undsa hästar.
Herr LrjsrnecreutL, 6 ustsk ^ reöri c.
Jag lior ej der were lämpelrgt ar bestämma skyldigheten
at wid iniudsta re a taga Past af Landöhötdingen.
Osta händer, at man för ststurer skull mäste
midt isnatten företaga en sadan, och da är Landshöfdlnge-Ambcret
ej at i sädant afseende tilga.
Herr 8rsät trodde at det blcfwe swart och
i wcrkställlgheken nästan omöjligt, at hwar och en
skulle upwisa Past, hworje gäng han ärnade resa.
Den manliga lstexis hade warit, at i Städerna ingen
fatt hästar til lustresor, men annars alltid. Han
för sin del trodde at alle, utom de SkjutS-skyldiga i
Städerna, borde undfå hästar frän Gästgifwaregården.
Friherre I)s 6sor förcflog den tilläggning
i F. at alle i Siädcrna wistande böra undfå SkjuiS,
som skrifleligen reqvirera hästarna til nästa Gästgifwaregård.
Hans
Hans Lxcsllsncs Herr Grefwen och
Landt. Marffalken x>rnponsraäs bifall til 27. §.
med dm af Friherre vs 6sec gjorda tilläggning.
Samtycktes.
28. §. uplästcs, jämte BvndeStandets derwld
gjorda erinran.
Grefwe Zcrömkelr, kreärie 6eorx»
yrkade at Bodbetjenter och Judar icke matte wara
berättigade lil Gästgifware-fikjutS.
Flere ropade häremot och §. blef uppå gjörtz
^ropotuMn bifallen.
Herr vs/onkolps begärde ak Bonde»
Ständers tillägg äfwen matte bifallas.
Friherre vs 6ssr bestridde dek.
29. §. uplästes.
Friherre vs 6eer yrkade, «t klockor twärk
smot lydelsen af denna §. mätte finnas pä Gästgifs
ware-gardarna, afwen i de orter der de wanligen icke
brukas, hwilket han ansäge som en owilkorlig billighet,
sedan i en annan §. stadgadt ar, at resandes saker
böra wägas, hwarigenom kunde astadkommaS ups^
pehäll, för hwilket en resande ej kunde ansvara.
Herr Icks^kenllrolä, ^äolpk, upläste följande:
Til förekommande af twister och stridigheter om
wagg beskaffenhet, klockors olika gang, jämte omöjligheten
at bewisa hwad emellan de resande och ffjulsan
99
-
?rs —— x
de kan under resan förelöpa, tyckes hela denna §. bö»
ra försvinna såsom ledande kil ständiga oenigherer genom
nnndsta obillighet a ena eller andra sidan.
Hans Lxcellence Herr Grefwen och
Landt-Marsia!ken gjorde häruppå xropolnion,
sam beswarades med Ja och Nej.
Friherrevrm lantin xrkisu len. Anledningen
derril ar skyldigheten a t wara försedd med wäggur ej
ulsatteö för Gasiqifware.gardarna pa alia orter i Riket
har warit den, ar Finska Ledamöterne j O-oouomie-Ukskottet
pastalt, der Allmogen pä manga stallen
i Finland icke kände wäggur.
Friherre Vuävix ^olisnslan. Jag
bifaller sa mycket häldre Friherre v- Oeers yttrande,
som jag icke ser någon annan möjclig laglig Lomroll uppg
hwad uti de föregående §§. aiigaende tiden stadgas.
Grefwe IV! örn er, -Vävlpk ^söran, föreslog,
at der annat Rättesnöre ej finnes, den Resandes
klocka matte bertil tjena.
HanS blxcel lence Grefwe kuulk yt,
träde sig i likhet med Friherre vs Leer.
Grefwe IVlörner, 6sr! 6abriel, instämde
Udet förut wäckra förflag, at pa de Gästgisware-gar»
dar, der Wäggur ej finnas, den Resandes klocka matte
tjena til rättesnöre.
Hans Lxcellence Herr Grefwen och LandtMarskalke»
prnponeraUs bifall pa 29. §. med det
tillägg, at Gästgifware, om han ej agre wäggur, det
787
han likwäl vör sig förskaffa, ar skyldig at rätta sig efter
den Resandes klocka.
Swarades: Ja.
zo, Zl, Z2, zz, Z4, z; och z6 §§. uplästes och
b i fö klos.
Herr lVlunclc sk lkotsnlckölä. Jag förklarar,
ac jag för min del alldeles icke kan bifalla et
kr<,j?Ä, som ar grundadt pa den felakkiga princips,
ar H-mmanS ägaren äligg-r skyldighet at skjutsa, och
icke pä den enda rälta principen: FriwilligtLontrsA
eller Lnireprsniä, och anhaller ödmjukeligen, at detta
matte i krorocoIlLl för min räkning intagas»
Herr Lrjsrnecreut/., 6ust»k ^'reärie.
Jag har noga ashört Höglofliga Ooccinomie-UiskottetS
xrojeQ, uran ar jag, som jag önskat, funnit desi upmäeksamhet
wand pä en omständighet, hwaion, jag
ödmjukeligen will Högloft. Niddcrskapet och Adeli, erinra.
Oftast händer, at Gästgifware-gärdars fl ra
mils läge ifrån de Hemman, som böra utgöra H flskjulS,
gifwer Gästgifware,, rilfälle, at mot en ofra
dryg betalning halla för desamma. Derigenom sker
mycket understes; antingen händer, at Gästgifware»!
för winnings skull, eller ock den Resande af oeftertänksamhet,
inskrilwa Hastar i orätta Lolumner, hwarige»
nom icke allenast den Gästgisware-garden underlaggda
Ikelsrven, utan »siven andre Resande komma at lida.
Jag önskar derföre och underställer ödmjukast Högloft.
Ridderskaper och Adel», om icke någon plikt mätte
utsättas til hämmande af sa förfördelande, men lik»
säkert kruräffande, händelser.
788 »' ->
Friherre von I^ankingxb-iussn, erinrade
ak uki Oeconomia-UlskottetS Betänkande innefattades
et krojeH om skjuisningens ställande ra
Lmreprensä, samt anhöll, «t Betänkandet malte blif--  wa »plast.
Flere instämde häruti och Betänkandet uplästeS.
Hvarefter, uppå gjord kro^vllkion af Hmskixrsstsncs
Herr Grefwe» och Landt-Marskalkcn, bifölls
st Oreonomie-UtskottetS Beränkande om Gästgifware,
Ordningen skulle til Hans Maj:t i underdånighet
öfwcrlemnaö, jamte krojeÄer samt de af Höglestigs
Riddci skåpet och Adeln gjorda Anmärkningar och liiläggningar»
-
Sluteligen anmodade Herr Grefwe» och Landt-Marfalken
Ridderffapet och Adeln, at i morgon klockan
Nio föremiddagen som hastigast sammanträda, lil up,
brytande af Herrar Tlckforerna; Wal-Listor.
^ Hsgloflige Ridderskapet och Adeln älskilldeö kloskan
2.
I» kiäsm krorocolli
6. §ilvsrsto!x>s.
789
BilaLvr til krstocoiiet för d. z. Junii.
Irankumt af prowcollet, hållet litt Riksens
Häglof! Ständers vscoaomis-UtskotL
wrd Riksdagen i Norrköping ar 1800.
Den 29. April.
SSSS s s s
12. §. uplästes, hwarwid Isaac Larlsson frän
Christianstads Län inlemnade följande:
Aldraöd mjukaste lVlsmvri gI!
Uti den enligt Kongl. Majtts Lllernadigste
proposition i Högloft. Oeconomis-Utstottet förewarande
fräga, rörande en förbättrad Gastaifware-Ordning,
har jag trott mig följande böra anföra, näml.
Först har jag ansett mig skyldig utreda uti
hwad delar Sjutsningsbeswäret ar mest tryckande,
och dernäst, hwad hjelpemedel deremot är at finna.
Afall flags Sjutsningstunga torde hallstjutsen
wara den mest tryckande; en längre tids erfarenhet
har gifwit Lilrackeligt bewis derpä och andra Landers
warsamhet at akta sig för en sa siem kräfta e
nrot
wälständ och Landsupkomst arv äfwcn nog ta
lande
stal til bewis öfwer detta onda. Landets läge,
.climat och beskaffenhet mä wara har eller ide
södra Orterna, enda hjelpcmedlet är och blir lik
wäl
det, at afskaffa siira Landsplägor och utstaka
»vedergällningen sadan för detta som annat arbete,
at möda och kostnad blir betald. Denna utwäg more
sä mycket mera billig, som hwarken HallstjutsBonden
är i någon allmän del lindrad för sin mä«-  Za dagars färd, hinder och uppehåll, e-j heller In
-
och U landningar, som deraf draga nytta, ersätta
nägot mera, hwgrken lil Stat eller hwar och en eirskilld,
som de^as blir lidande.
Ketsrvs- och Gästgifvare-skjutsen ar äfwen af
den bestassenhet, at jämna och täta hinder deraf
upkomma för all skags göromål, en Landtman tilhör;
det är nästan ingen dag eller timme i dygnet
besse äro säkre för Skjutsbud; dyrlejde drängar,
tunghällen redskap och kostvara dragare skola undergräfva
^andtnarnnens upkomst (det är allenast h,vad
som hörer til Rikets förswar som synes böra följa
Landtmanne'.-. såsom en skyldighet emot en ival as»
p.chad ersättning) men ingen författning i öfrigt lär
kunna uptänkas, som ålägger Landtmannen at beständigt
hälla pä Landsvägen med sina hästar för
all slags resande. Ut iles har delta blifvit oirlervevallc,
der de resande icke allenast fä erlägga sadan
betalning, font gör inkomsten as Sjulsen til en Näringsgren
utan mäste äfwen betala sör de magars
underhäll som den resande nyttjar och likwäl bruka
den foglighet at den skjutsande ej allenast sak köra
sina hastar sjelf, utan äfwen äka med efter omständigheterna;
hwad more da mera billigt, naturligt och
rattwiji, an den sa kallade G.stgifware-stjutsen, antingen
lika som med Markegängen förfares, ärligen
utsattes til sit warde, om Allmogen skulle bestrida
den, eller ock pa entreprsiiaä /^uÄion utropades,
hwarwid de, som intereslera sig för de resande,
äfwen hafva tilsälle at göra sina anbud, genom
Hwilken utwag stjukslrgan kunde ju aldrig blifva
hwarken för hög eller sör läg, häldst sselftve de Resande
af Landets Jmvcnaare skulle ä den andra sidan
jämnväl njuta frukt af de framsteg et fredadt
och wäl stött Jordbruk kunde Ådagalägga. Tung
-
hättna wägar och broar i detta Land moro likwäl
fördelar, som den resande finge > il godo njua pa
Landibrukc'6 bekostnad, hmilket ensamt icke förorsakase
sä hufwndsakeligt hinder för Bon.dcn, men
bagge sakerna sammanlaggda, bade wägrödning och
stjutsningsbeswäret, gruitdlägger i alla tider beredelse
til Landets undergång.
Pä detta sätt och under en sadan kmrrep>renaciSkjute-Jnrättning
blefwo förmodeligen etsiwant sörbehäll
iakttaget, at de skjutsande fingo fietstre köra
sina hästar, dä den werkeliga olägenheten kunde
undwikas, at fä dyrköpta och oinkörda H Pkreatur
genast förderfwade och borrtjkämda pä sätt här i
Swerige alltid och gemenligen tilgär. Denna Bondens
dyrbara egendom blir ofta sa memagen, den
ena gängen efter den andra, at desi bestånd btirallt
mer och mer wanstligt, til desi han mäste förbyta
sin belägenhet frän Bonde lil Torpare och siuteligen
til tiggare. Defla graclationer och undergång förorsakas
icke sällan af skjutsningar i en rio, dä inköpet
af Hästkreaturen kostar mer an genom mänga
ärs afkastning kan aterwinnas. Om atle de Resande
blefwo alagde såsom en skyldighet at frakta sig
siclfwa med egna hästar twänne G istgisivarehall fran
sina hemwist, dä skulle de fleste skjutsningar som
bestå af lustresor omkring Städerna sörswinna och
den nyfikne och reslystne undwika en äexonsa hvarföre
han sig alltför ofta eljest blottställer. — Städerna
skutte i grund af et dylikt iakttagande förmå
sina Jnwänare bli mera sparsamma och mindre
utswafwande, och enar skjutsningstungan blefwe ester
en rigtig måttstock betald, skutte sä mål i Städerna
som pä Landet Skjutslag kunna underhålla sig sjelf, .
sch i stället för det nästan allestädes Box-gerskapet
göra ärliga sammanstött til stjutshällmngen, stulleensädan
stiutsinrättningblifwa ensärskilld näringsgren, som
kontme at utgöra sin ärliga statt til Kronan och Stater^
Man undwekda denmest orimliga utwag, som här i Landet
nyttjas, nämligen at dä för Städernas Jnwänare
tarfwas stjuts, stall Landtmannen bertil indelas i undertag,
och likwäl anser man med förundran Landtmannens
sena stamsteg i Landtbruks- och Bostapsstötftln.
Desia bagge llteruativer, antingen at betala
Bonden för sin möda, om stjutsrn stulle längre
widläda Jordbruket, eller läta den ga pä Lutrsxreuatt.
luek-iou äro de enda utwägar, jag för mm
del kunnat upkänka, med ttllägg, at fljutSningsbeswäret
för Landtmannen i Städerna borde med ens
alldeles uphöra.
Desia mina tankar anhäller jag ödmjukast mätte
fä wara följaktiga med krotocollst. Norrköping
den 29. April rgoo.
Mae La ris lori.
krojeöksts Igtde §. ttplästes, hwarefter Riksdagsftlllmägtigen
Sven luttersson frän Skaraborgs
Län inlemnade et Llemorial om Sjutslegans förhöjning,
hwilket upläftes:
Odmjllkt Memorial.
Redan, innan Städerna ätnjöto samma stjukslega
four nu galdes, hade Allmogen genom Konungens
Nådiga förordning wunnit tilökning til ätta
stilling miten.
Jag finner inga stal wara förekomna emot den
priucipwu at Land och Stad böra äga lika rättighet
-
i detta fall ty i Staderna ar Jord anslagen och
äoneraä i afseende pä stjuts-skyldigheten.
Ä Landet äter ar ej nagsn sädan förmän ät
påräkna.
Hästar och foderstap saljas ej för bättre pris
pä Landet, än i Stad.
Milen är lika läng, kan wara lika besvärlig,
och dä bördan ar lika, bör betalningen wara den
samma. Och hwad rättwisa wore wal det, at Adelsman,
Prest och Borgare skulle resa för bättre
köp med Bondens H'star, än Bonden, om han
skulle förunnas at fä stjuts i Staden.
At förhöjning i Skjutslega» blir nödig mindsi
til Sexton stillingar milen torde ej widare fordra
bewis eller lärer widare kunna motsägas, och at
den bör höjas lika pä landet och i staden, är mit
vryggeliga förbehåll, och jag wäntarden benägenhet
af öfriga Ständens Herrar Ledamöter, at sädant ej
bejtrides.
8ven sndersson,
frän Skaraborgs Län.
Herr Ryttmästare» -Välsrfpsrrs- förbehöll
sig, at rörande förhöjningen upgifwa et särskildt utlåtande,
som skulle til respeÄiVe Ständens kleNL
ätfölja Högloft. Utskottets Betänkande; och wille
Herr Ryttmästare» nu emedlertid upgifwa, det han
anser förhöjningen nödwändig, haldst stjutfen torde
kunaa til Lntrexrensursr öswerlemnas, fä ät All»
moget! hädanefter finge filppa allt Besvär Lade sf
Häll- och NekerVC-Skjutsningen.
- ^ e s s s -
I!x krorocolla
-ilsx. Wiäell.
af?rokocor/et^ hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Oeco«o»r/e- Utskott rvid '
Riksdagen L Norrköping ar 1800.
Den irsta Maji.
sees se es ssesse
Olok Lklllröni uplästs ek Memorial tillika
med de deruti aberopade i6:de och i7:de dlumrorua ^
af nu för tiden utgifwande kerioäista arbetet Läsning
i blandade ämnen, och lyder semorialet
salunda:
Den fräga, rörande en förbättrad GastgifwareOrdning,
hwars handläggning för det närwarands
syflosätter Högloft. Utstottct, är otwifwclaktigt för Allmogen
en af de mest Smtäliga — Magtpaliggandc
är det derföre, at wara omtänkt pä en sä beskaffad
reZlerinZ i detta ämne; som a ena sidan leder
til de Skjutsskyldigas befrielse frän utgörandet af
en tyngd, den en äldrig wana förwandlat til en
fiags styldighet, ehuru deras eget medgifwande aldrig
grundlaggt densamma, och ä Len andra flyttar
detta tryckande och för Jordbruket högst stadeliga
besvär och kostnader ifrän landets odlare pä Resande,
i likhet med hwad i andra länder sig förhäller.
De olägenheter, som derigenom förekommas, de fördelar
som det allmänna til styna as och sättet, huru
sädant bör ställas i werket, är med styrka och san«
tung utredt uti de twanne afhandlingar om Hallskjutsen
och om Skjuts-Jnrättningeui Swerige,
som igensinnes uti 16:Le och i?rde ^umrorna
af Läsning r blandade ämnen.
Det är af denna anledning, som jag för mm
del til krotocollet äberopar allt hwad berörde afhand»
lingar innehålla alldeles som more det här ordagrant
infördt. Om icke Högloflig» Utskottets tälamod för
mycket tröttas, sä anhäller jag, at de mätte ostenteligen
upläsas, såsom warande mina enskillda tankar;
hwar)ämte och i händelse Högloft. Utskottet
icke stulle finna sig wid at det derntinnan rrpgifna
wäl grundade antaga eller ock tro, at det
samma
icke pä en gäng, utan sä småningom Utefter
annan kan til werkställighet befordras; sä förbehäller
jag mig, at, innan Utstottets Betänkande
Sxxeäieras, fä inkomma med nägra erinringar r
anseende til Utskottets andra afdelnings nu under
« granskning förehafwande instämmande med
den öfwertygelse jag har, at de skjutsskyldige i alla,
fall böra lättas och underhjelpas. Norrköping
-en irsta Maji rgoo.
Iläc Larlson frän Christianstads Län instämde
vti hwad nägre Herrar Ledamöter redan yttrat, at
Städerna mätte sjelfive inom sig fördela skjutsningsbeswäret,
samt tilläde, at han önjkade, det Allmogen
mätte hädanefter befrias fran dst ä nägra ställen
dem nu äliggande beswär, a t utgöra stadsjkjuts,
emedan Allmogen desiutom mäst e »vidkännas Fängestjnts
och andra beswär, deraf Städernas innewä»are
ingen känning hafwa.
7y6 -
Uti denna tanka instämde ^näerz !lle1je8lon
frän Bohus Län.
krorocolla
^lex. W^iäsII.
Irankumt af krotocollet, hållet r Rikstens
Höglofliga Ständers Oeconomie-stltstott
den 6. Maji rZoo.
A.nclLi'8 llleljsgfon frän Bohus Län: Någon Taxa
för Hö, Halm, Hasta och Hackelse borde icke utstakas,
Erfarenheten wisar, at priserna ä defla förnödenheter
hwarje är arv ombytlig,a och dä Taxa om
hösten uprättas, utsattes merändels betalningen lag,
h.oaraf följer, at när Gästgifware fram pä wären
nödgas afläta foder til Resande mot betalning efter
Taran, stall han nödwändigt blifva lidande. I
sammanhang härmed inlemnade ^näera l^e1je8lon
följande stufteliga yttrande:
Angående den del af Skjutsordningen, som nn
«r under pröfning och rörer Gästgifweriets skyldigheter
och rättigheter, torde tagas i öfwerwagande,
hurusom Gästgifware aro älaggde, at för Resandes
beqvämlighet hälla Kammare, Stall och Vagnslider,
utan at någon betalning derföre erhälles: at
Drängar 2 L g til antalet mäste underhällas til
Upbädande af stjuts, utan at mindsta ersättning derföre
njutes, twgrtom förbudet wid högt wite, at
uägvt derföre begära: at gästgifware likaledes är
ansedd stylvig halla wigter, för at utröna det en
resande icke ma öfwerstrida den tyngd, som han äger
rättighet at medföra, för hwilka, wigtsrs inköp
vch nömiirg nägon betalning icke winnes. I anleda
-------- 797
ning häraf nödgas til Högloft. U^ffottets godtfinnande
jag hemställa, om icke wid den Taxa som ärligen
för Gästgifware uprättas, ofwanberörde omständigheter
jämwal derutinnan kunde iakttagas, och wiff
ersättning för Kammare, stall och wagnshus, saint
skjrrts upbädning och wigters underhällande mätte
utsättas. Hvilket allt jag anser sa mycket billigare,
som Gästgiswarcgärdar i allmänhet icke för det besvär,
hwrlket dem åtföljer, åtnjuta mera än En Rdr.
40 ff. ärligen, mm deremot lika med andra Henrman
i Riket, utgöra alla öfriga utfkylder; anhällandes
jag, at i händelse min begäran skulle afstäs,
detta anförande mätte genom protocollct komma
under Ständets pröfning. Norrlöning den 6. Maji
izoo.
Ancker 8 kleij esko».
Riksdagsman för Inlands, Nardre
och Fräkne, samt Södre och.
Torpe Härader.
blx krotocollo
k. L. Iräcktzärlltz
Ickanlckmt af 1'rotocollet, hållet uti
sens ^äZlsfliga Ständers OsconomisUtstott
den ro. Maji 1800.
Herr Grefwe,, och Ordföranden anmälde sL
RikSdagö-Fullmagtige för Götheborgs Stad lant in»
gifwa et tVlsmorial angående SkjutsleganS fölhöj--  ning derstädes m. m., hwiiket uplästes sa lydande:
Da Kongl, MajckS til Riksens Högloft, Stä^
der i Räder gjorda xro^oluion, angående sörbättrmZ
793
uti hittils gällande Gästgifwerr-Författningar har lil
föremäl et närmare bestämmande af de kll Skjuts,
»ingö besinäret hörande ornständiqheter, emottagc wi
a egna och wära hemmawarande medbröders wägiiar,
med underdånig tacksamhet Verra dyra tilfalle, al för
Götheborgs Stad urwerka en billig lindring i de
Skjutsnings-skyldigheten derstädes ätföljande bekymmer
och swärigheter. °
Oswertygade, ar Höglvfl. Utskottet tvid sina moglia
öfwerläggningar i sörberörde amne, insett nödwändighcten
deraf ar en säkex och bestämd grund ankages
för Skjutsens bestridande i Städerna och wid fast,
ställandet deraf icke misstagit., sig oin bästa sättet at
befordra ändamäler, böra wi anse wara anmärkningar
härom öswerflödige; mindre för det de aga någon
wigk i den allmänna frägan, an för rättwisande af
war enskillda klagan, torde likwäl wiste omständigheter
af ost böra omröras. Til Götheborg likasom de fleste
andra Rikets Städer, har frän Stadens första anläggande
warit anflagen wist jord, hwilken genom ckonaricmsr
sedermera blifwit förökad, krimuiva ändamålet
dermed har warit, ak underlätta staden i sine
Besvär och Oasrs; men dä deste kanske under en mellantid
warit mindre tryckande, hofwa Jnkomsterne blifwit
besparde och en särskild C --so derpå grundad. Ss
förhaller det sig annu och häruti ligger första orsaken
kil den klagan Stadens innewanare med skäl föra deröswer,
at genom dryga sammanskott fa bidraga ti!
Skjutsens bestridande, dä ärligen inflyta.^rrenäe-kumnwr
för stadsjorden, hwilka, fä långt de räcka, synas
böra anwändas til detta behof, innan Stadens
Innewanare kunna, med någon särskilld utgift betungas.
Huruwida häruti antingen genom någon allmän
författning om jordens taxation til skjutsens bestridande,
eller pä annat satt, ändring kunde winnås,
är hwad wi mäge wördsammast hemställa til Högloft.
Utskottets bepröfwande — Utom dcn naturliga billig,
hsk, som detta anspråk i war tanka äger, understödjeS
det af de strskillda omständigheter, sam göra ftchitSningsbesiväret
i Götheborg, mera tryckande an annorstädes
i de siesta Rikets (Atäder. Wi behöswe icke
annorledes beskrifwa dem, än gensm de följcer de
medföra. Ehuru de personer, som under emrspraaaä
med Boraerskapec atagik sig skjutsens underhållande
pa wista ar, betingat sig för detta ändamål betydeliga
fvrmäner och ek drygt penninge-understöd, har likrväl
en bcklagclig erfarenhet redan wisak, at dettcr understöd
icke är tilräckeligt, och lwänne bl.nrLpreneu»
rens redan irakade obestånd är et bekymmersamt förebud
om de nya, för Staden säkerligen mera trye.
kande anstalter, som mäste widtagaö, i fall snar hjelp
ej mellankommer. Da uran endast betraktar den förändring
i wampriser som inträffat seda» 1789 eller ef.
ter de» Städerna senast förundra tilökning a skjmslegan,
igenfinner man lätt orsaken til allt detta, och
lägges härtil der sanningefulla förhållande, at Götheborg
i jämnsörclse med andra Rikets Städer, ännu
mera fär »vidkännas denna upsiegring, i anseende nl
krovlncenr knappa tilgaugar inom sig sjelf pa wista
förnödenheter, sa torde der simas billigt at denna
Stad, som uti beskattningen alltid får dela lika lätt
med sjelfwa Hufwudstadm, äswen hugnadsS med någon
jämnlikhet i wista förmåner. Wi ai-halle derföre
wördftmmast, ak i anftense tri ofvannämnda beswär.
Iraheter, hwilka annu mera ökas genom de länga och
besvärliga ffjukslagen närmast ifra» Staden, Högloft.
UtMret täcktes uri dest afgisivande Förslag til en ny
8-7S !-
. - -
Gästgkfware-srdning, hemställa om förhöjning k sk/urslegan
för Götheborgs Srad til 16 H. för hwarje hast
milen, och i ben händelse U-skottet icke skulle sinna
skäl, at härtil bifalla, lata detta wart lVlmiorizl åtfölja
Utskottets Lxpeäiiion til klena. Norrköping d.
7. Maji iZOO.
k. l^Lmmsrbsr§. ^fonsr lijellbsrZ. -^nö. K^stsät.
- - Bifölls, at iVIsmarislek får medfölja det ut,
läkande och krojeÄ, som til Riksens Höc.lofl Ständer
aflemnaö, rörande en förbättrad GästgifwareOrdning.
Lx krotocollo
^Vlex. ^Vickell.
Iranfumt af krotooollet hället Uti Riksens
HoglSst. Ständers Oeaonomis Utskott wjRiksdagen
i Norrköping den ro. Maji
1800.
Herr Prosten Osringius anmälte at enligt sit
löfte sistledne Tisdag hade han nu sammanfattat de
historiska uplysningar dem han ager angående gästgif»
werl och skjuts här j Riket ända ifrån forntiden,
samt nu wille upläsa, om Utskottet sadant astundar.
Herr Prosten trodde sig dock förut böra namna, at
han för en fullständigare utredning af ämnet sett sig
föranläten upraga ej mindre hwad emot skjutsnings,
beswärctS aftkaffande är skrifwet, än det andra författare
tjl adagalaggande af desi fast och tunga samt
hinder i Jordbruket med grundoliga skäl upgifwit. I
sadant afseende hade Herr Prosten mrcdt detta ämne
i k wänne LHsmorialsr, hwaraf det med N;o t. tecknade
-
itäde innehäller hwab til skjutönkngs-beswärets afskafsande
ar anfördk, samt det med N:o 2 de mindre rikliga
skal, som leda lil motsattsen; dock hade Herr
Prosten rj kunnat förbigå at i det sednare eller N.o
s göra anmärkningar, hwilka aro understrukna, och
wisa det han sjelf är af stridig tanka med den okända
författaren; och förmodade alltså Herr Prosten at
Hederwarda Bonde-Ständetej tager sig anledning til
»agon owillja emot honom för de deruti förekommande
mindre behagligs strömber, hwilka äro endast en afskrift
af hwad den okände författaren anfört, häldst
det icke lärer undfallit Bonde- Ståndet, at sa wal
Herr Prosten, som öfrige Ledamöterne j detta Utskott
wisat Stander fullkomlig aktning och gemen»
samt sökt använda och förebygga de besvärligheter,
hwilka Hederwarda Bonde-Smndek hittils nog obilligen
fakt »vidkännas. Härefter och uppå Ledamöternas
enhälliga åstundan upläste Herr Prosten oswM
nämnda bägge lVIemorialsr, sa lydande^
N.o 1.
Ödmjukt lVlsmorial rörande Hästskjutse
Det är ej alltid som man sjelf behöfwer under,
kasta sig en författares skyldighet och answar. Ämnen
giswas, uti hwilka man ofta af kännare och ypperligare
föregångare skulle öswertraffas, i fall maj»
wille utarbeta dem fran sin första odling och icke kände
det, som förut derom hade marit sagdt.
Detta gäller i synnerhet om Hästskjutsen. Redan
är häruti sä mycket skrifwet, at man nästan kast
anse saken för afgjord, endast den sammanfattas uti
m historisk afhandling och framställes under en synrör
-
tzoZ
, punkt. Redan i början af 1770 kaletstramstallde Kongs,
ksrrioklffa Sällskapet denna fraga: Om någon,
och hivad förman eller förderf Landtmannen
genom Hallskjutsen rilskvndas. Och utsattes
för densamma et pris af io Dukater.
Fem medtäflare af förtjenst infunno sig harwid
pa skadeplatsen. Sällskapets LecrersrLrs
Moäesr blef belönt med Skådepenningen; och man
kan skäligen pasta, at uti hans Förstag, infördl uti
tredje afdelningen af Kongl, ksrriolista Sällskapets
Handlingar och arbra Delen, finnas bade de ösrigas
önskan och skal och tillika det bäst förestagna sätt at
afhjelpa den skadliga hallskjutsen.
Denne kände Författare, som gjort sit namn
odödligt uti den Swensta Hushållningens Historia,
undersöker och utreder wid ofwannämnda fräga fyra
omständigheter: 1:2 om Landtmannen har någon förman
af hällstjuksen, och hwilken den da är; 2:0 om
han deraf har stada; z:o »plister han werka» häraf
öfwer hela Riket med Lslculer, och 4:0 om hästskjutsen
ar skadlig, chur» den dä stall förekommas.
Defla frägor, til hwilkaS uplysande jag nu endast
will anföra de förnämsta ksAs,har han beswarat
pä följande satt:
Af ds hällhastar, som utgöra häll pa hwar Gästgifwaregård
öfwer hela Riket, är medeltalet 7, Gästgiswarcgärdarnas
antal öfwer hela Riket utgör 702;
medeltalet af milar emellan dem ar i och 4, och medeltalet
as de skjutsandes afstånd 2 mil. Med stjutSningen
samt wägen kil och ifra» Gästgifwaregården
blir således resan 5 och 4 mil; för sin häst. i och 4 mil hav
den skjutsande fatt 12 dagen före och efter skjutsningen
nyttjas ej gerna hästsrns; hwarsöre nenne öke- och
et halft drange dagswerke hartil anwändas: skjutsar
han med paret, gälla de förra i R:dal. 24 si.
At göra Räkningen sa mycket mer säker mindffas
700 Gastgifwaregärdar til 300, som ar mindre än
halsten, och antalet af 7 hästar til 4; och dä urgä
i2oo hästar om dagen och för 360, 432,000, eller
216.000 ökedagswerkcn, som ester förwandling göra
108.000 R:dal-, hwartil kommer at hwar ioo:de
häst alligen gar förlorad, sorn gör en ärlig förlust af
mindst lOoo hastar.
När Säterier, Boställen, Post» och Lotshemman
med stera afdragas, återstå 77,000 Hemman,
som skola utgöra skjuts-skyldigheten. Wid besia afprutas
dock til öfwerflöd sa manga, at de blott upta»
gas til so,ooo. Om ej hallskjutsen more til, skulle
för twänne hästar, 2 par oxar kunna underhällas til
et antal af ioo,ooo:de par, hwarigenom ;oo.'de tunnor
kött och 23,255 lisipund talg, som ärligen inför»
skrifwas, blefwo befparda. Sedan de trenne förster
nmmenlerna blifwit salunda beftvarade och bewisia,
sä upsökas botemedlen emot detta för Riket och Landt»
mannen skadliga onda.
Det ar namndt at behofwet af hallhastar pT
hwar Gästgifwaregård more 7. För säkerheten antages
8Z och som ändamälet med Gästgifwerkernas inrättning
warit at hjelpa de resande fort, pä det Allmogen
derifrån skulle lisas, sä sinner författaren skäligt
ak da det sker med en derefter lämpad förmon,
böra också besia hästar dem paläggas. Med antagandet
af 12 hastar pä dygnet, Gästgifwarenö 4 och
hällets 8, blefwe kostnaden wid första upsäktningen
som föijer:
13 Hästar a 16 R:d. zZ st. 220 --?
ro Selar a 1 R:d. g 2 st. 16 92
Z Drängar a 2- R:d. rost, 8 r. 66 Z2
Ärligt inköp af hästar för dem
som afgä ' - zz 16
Lumma zi6 Z2
12 tunnor hafre, 6°o last hö och 480 kärfwar
. halm skulle ännu pä denna summa blifwa en tiiökning,
som wi nu ungefär kunne antaga til 202 Rd.,
hwarigenom hela summan upstege til ;-6: ga.
Dä et par hästar fa hwila antages, at med
dem hwarannan dag kan skjutsas 2:ne gånger, sam
14 mil gör 1 R:d. gången; men lär wara blott en
gäng, sä blir luppolniurieu alldeles billig; salunda
kan han med er par ärligen förtjena 182 R.d. 24^
skill., hwilket beräknadc efter 6 par gjorde en behållning
af s?8 R:d. g6 skill. — Ar Skjutsen bör
wara wid Gastgifwaregardarna och et wist gjfwet aura!
hastar der hällas är flutfaktsen af alltsammans
Häraf följer nu omedelbart denna staga: hwar
skall man fa förlag til inrättningen? Der första, som
harwid kan patankas, ar någon liiökning i Skjursicgail
för de Resande; ty ehuru förmonligt för Gästgifware
detta kan blifwa, saknas dock förlag til första inkös
pet af hästar, samt hästarnas underhall och drängarnas
Löner i första början.
is Hastar a gg R:d. 16 skill. stycket gör 420..
Deste beräknade uppå zoo Gästgifwaregardar stjgg
til en summa af 119,987 Riksd. 24 skill.
Jnga skyldigheter kunna wara allmannars än
deltagandet i wäglagning, saltpekkers anskaffande och
DutSning. Och ny hwart helt hemmay pä lanhrh
8o?
erlägger r R:d« och Städerna esker hus eller näringar
taxera sig uti en witz praporiion sä wors denna
Summa snart vpbragt, men för en witz grund mä
emedlertid antagas 2 R:d. uppå hwarr helt hemman;
jag Mille gerna micha gifwa denna summa och sev
harwid min goda ersättning i et bättre Åkerbruk,
hwilket gör 160,002; och här sedan 12 häftar äro
anskaffade öfwcrbstwa sO,orz R:d.
Detze hästar wero nu för alltid Eästgisweriets kishörighet
eller acföljande rustning, för hwilkaS under,
häll och widare inköp med sm goda förtjenst en Gust--  gisware eller blnrrepreneur borde answara. De
52,000 R:d. borde insättas i Lcmdtränteriet pa hwav
yrt ni inrättningens förbättring efter de rön, som sig
harwid kunde fvrccc, kanske cil postwagnar och strandfart
uri en skärgård af zooche mils längd, likasom
kiofLlror Ruäberle 1667 med Kongl. Majus kilsand
byggde Postiagter, hwilka annu 1685 gi»go imella»
Stockholm och Upsala och 1670 hade man täckta som
gingo emellan Stockholm och Dalarön; Fistsumpeu
seglar i alla wäder och med honom ga ännu xarcka,
xersre ifrän Stockholm lil Finllmd.
DZ, ifrån bw- d sida som hälkch betraktadt det
är nyttigt och billigast at Skjutslega» stall höjas och
den Resande mest bidraga rll inrättningens underhall,
st >ncr jag, at likasom Lotshemman kru-de blifwa
Gästgifwaregärdar i staren, och at der är lika angeläget
ar reserven tillika med hållet afstcffaS, sa kunds
fattige Resande af lägre AmbetSmän, Studerande §
Gesäller med flera, med lindrigare wilkor foristaffaG
yred posten, och hwar postgärd hartil bekomma
rustning af en wagn och ek par hästar ucom hwatz
de sjelfwe bora halla. Detta är icke något nytt;
Ssnung LäLl. XI uti fin Förordning af den ro
-
806 >!. >
Junit i6?z pltrar sig framdeles wittja gifwa wid
handen huru de Resande matte befordras med postmagnar
eller xoliillcmer.
Konung dlarl XII gjorde häraf alfware genom
Förordningen af den 10. Februari! 1718, hvarefter
Post- och Gästgifwaregardar skulle sammanfogas, derwid
underhällaö wid pasi 24 til zo hastar och en re,
sande betala 26 til g6 styfwer milen, hwilket den liden
war en stor lega. Inrättningen, som kanske innan
war tid giswit saken et helt annat och önsknigt
skick, förföll ester Konungens död, som timade samma
ar. Den olägenheten möker harwid, at en resande
bade natt och dag i allt flagS wäder skulle 'onsätta
sin resa, men den mindre sörmögne ar bade willig
och wan a t underkasta sig detta wilkor.
De öfrige förfatkanie, Probsten ^crelius k Fel»
lingsbro, Häradshöfdingen vrangel, Fändrik
nerus och Bruks - InspsLkoren läinäeberg, beträda
samma bana, och med någon förändring i förslag, haf,
wa alle desis författare kommit öfwerenv, at hällskjutsen,
såsom högst menlig för huShälluingen och sederna,
borde asffaffas
Uti
Hushallnings-sournslsn för ar 1778 har en
snoo/m framstigit och wederlaggt alla Lesia författare,
samt talat för hallskjutsen sadan som den nu ar,
«ch om Höglofl. Utjkottet befaller will jag äfwen i
sammandrag framlägga de bewis och den wäg, fom
han gatt til sit ändamål. Tllla besia skäl bade emot
och för delta ämne kunde kanske sedan jämnare leda
«ch stadga den allmänna öfwmygelfen härom.
» 3o^
N:o 2.
Ödmjukt IVIsmorial rörande Hästskjutsen.
Dä en Bonde efta köper sig fran hållskjuts'med
9, 12 a 15 D l. Koppmit, tror författaren det bennia
ar han enskär si» beqwämlighet och han häller
tillika söre ak också mangen gerna skulle köpa sig frän
husförhör: denna osauna och förfördelande
beskyllning behof,ver ej wederläggas.
Ek dagsverke Uti Markegängs.Tapan blir ej nagon
Måttstock för en Bondes förlust, utan hwad Bonden
kan förtjena hemma wid sit gärdsbruk.
Til dest ckeierminsl-anäs mäste all Hemmanets
näringsfång uvsummeraS för et är och denna summa
fördelas uppå dec antal folk, som samma ?roäu5tsr
framffaffa, med afdrag af behöriga omkostnader, och
denna behållning delad med arbetsdagarna hela äret
wika rätteligen hwad et dagswerke ärwärdt. I jämnförelfe
härmed tror war författare at en legd karl alltid will
hafwa 2, z s 4 gänger mer i dagspenning borrta, och
häruti ligger at Ståndspersoner, som ej hafwa Bönder
och Torpare, utan bruka, Legofolk, arbeta med
förlust.
En skarpsinnig tänkare och Lalculstor
kan wäl icke häruti mitzkännas, men jag
fruktar at han härmed uptäcker en hel annan
liisoris än han werkeligen sjelf ä-,
syftar.
Widare tillägges, ak om et drängs och ökedags,
werke skulle wara wärdt 24 eller Z2 §., och det för
hwar dag, sa skulle ingen Troman hafwa sä stor inkomst.
Wore en Bonde åkerbrukare i stort, sa med
-
808
gifwes ak dek skulle wara tid kanka pa en sadan förändring;
men sa lange han pä de flesta sköter 6, g
L 10 tunneland, ar det obrgripelizt hmad han gör hela
äret om.
Hvarföre skulle han da icke skjutsa? FrälseBönder
som arbeta wid Herregården i stort åkerbruk,
mc>» icke de, hwilke silia sör skatt, äro de ende som
böra undantagas.
Om särskillda hastar och folk skulle köpas och legas
til Gastgiswaregardar, h>varifrän drängar under
wär folkbrist? pa mängfaldiga stallen är skjutsen liten
och obetydlig.
I Skane, med eo och ivo tunneland, skjutsar
Bonden gerna och häller bertil et par medelaldnga
hästar.
Pa stora Gästgifwaregärdar får Bonden efter
Lag högre skjutspenningar och utan Lag skaffar han
hem sig fördubblade»
Hans gärd är derföre icke högre skattad, än
den, som ligger i Rikets yttersta wrä, och ändock klagar
den förre.
Da Bonden skjutsar sar han se solk och lärer sig
Amra med.
Da oxar uphöjas framför hästar, sa skulle wäl
Akaren i Stockholm och kUmiorn i Flandern lagga
sig til sädana djur: Skäuffa Bonden deremot förskär
Kt sätta 2 raska hastar för harfwen och gösten pä den
ena rider i traf, ty pä det sättet mäste kokor ga sönder
och akrén wäl beredas.
Ibland medtäflare til Patriotiska Sällskapets
Msräga hrr äfwen HaradöhösdinZe,, warit
och såsom Lands - Zecrsrcrark: lu^^onerar bukkor ak
han bäst mätte hofwa känt desta ämnen, efter''hwarS
kanka man kan öfwer huswud i Riket anse för afgjordt,
at hållskjuts - tourén kommer pä hwar i2:te
wecka, och således syra ganger om äret.
Kostoxicmsn häröswer bliswer: detta' kan jtt kn»
gen ting betyda, hwarsöre dä göra berg af sädana
sandkorn?
Til styrka för stn satts anför wär lutkar zäg.
marknadsfärder om äret, samt en onödig längd pa
bröllopp ftin ä sex dagar, hwaröfwer ingen klagar:
Här är äter wär snökor i trangmäl med sik
orätta sätt at be wisa.
Om Bonden stäpp skjutsa, det han icke will, utan
blott imp>onorsr med mer betalning,. sä at han mätte
sättas i ständ ar göra ännu mindre än han gör,
sa blefwe han derföre icke större odlare; det är derföre
bast, at ömsom lära honom sköta sin gärd och ömsom
skjutsa.
I annat fall skilljde stg twa tredjedelar as Allmogen
Ivid hästar om er durchtag kom; manne 'Konungen
kan pä sina resor aka efter oxar?
Twa hastar skötas lika läkt som en. För en
Gonde, som i Skäne har mänga hastar, betyder hela
skjutsen aldrig grand. At hälla stora, starka och wäl
fodrade hastar, är sörsta stsgxt lil et förbättradt åkerbruk:
med dem kan Bonden odla, ty haliskjutseir
kommer sällan uppå.
Härefter kommer en fördom at granskas, uamlft
gen: at den, som utrikes skjutsar blix mängfalldige
mer betald, än hos ost.
102
LIS L !2
Hos ost är icke omanlig at ibland fä skjutshäst,
som kan kosta 2, 4, 6, 8, io, zo ä 40 pläkar; ucrr»
keö deremot kostar en hast ;o a go R:d.
Den Wagn, som i Skane köres laki med fyra
Hästar, mäste i Smålånd besvännas med 6 a 8. Betalningen
för hästen ar ändock Ilka.
Sidst gär Hrckknr tilbaka til fordna tider. I
äldsta tider skjutsade Bonden för ,'nktt. Delta ändrade
Konung lVlggnus IvaäiM» 1285.
Ester Calmare Ideeris 148 g H. z. och 5. war
Bonden skyldig ar gifwa hwart Herrskap, som rodgenom
landet, söder för intet ät 2:ne hästar.
Konung Hostans kaisnr den 22. Februarii 1^69
befallte Bonden fri skjuts för alla Konungens Befallningshafwande
och dem som hade Konungens Past dertil.
Ester Norrköpings Beslut är 1604 och Konung
Larl IX:s lVlsnäac samma ar uphörde denna fria
skjuts emot 2 marks afgift af Bonden til Kronan
j skjutsfärdSoengar. Deremot skulle Bondel, hafwa
en styfwer milen om sommaren, men en och en half
om wintrell.
Konung 6ustsb ändrade en de! häraf
genom Förordningen af den g. Febr. 16 rs, sa at de,
som reste med Konungens, Enke--Drottningens och
2lrf-Furstarnas Past, f.!mc Ostreerarc och Släthällace
skulle hofwa fri skjuts, och Krigsfolket mat och öl
samt hastar för trost och tingest; men sjelfwe gä
til fots.
Drottning 6lnristins förskte efter ärstidernaS 0-  likhet, de» 29. Januarii r6z6, skjutslega» ifrän et öre
til kem, samt sju öre silfwermynk milen för hwar häst.
Enligt Riksdags-Beflmer den 2Z. Febr. 1642 Z. 6.
- 8n
atog sig pa prof i twänne ar hwart helt Krono- och
Skatte Hemman z Daler Silfwermylit i skjutsfärdS»
penningar, och hwart hclcFrälse Hemman häl sten deremot.
Den 20. Mars 1649 Z. 6. afsade sig wista
Landsorter 1642 ars Beslut och wille haldre skjutsa
fritt dem som rests i Kronans mender, an betala z
Das. Smat j skjutöfärdspenningar.
Den r.October 1649 förhöjdes skjutslegan til 6
öre S:mt, mea Krigsfolk skulle skjutsas fritt.
Den ii. Äng. i6;i § ii. cnnstrmersäes sam,
ma skjutslega öfwer hela Swerige, men i Finland,
Oster- och Westsr-Norrland satteö den til 4 öre milen.
Konung Öar! dcn Xl, stadgade den 27. Augusti
1664, at Relande skulle gifwa 6 öre Snut eller is
örr Koppjmc Milen pa Laud»c och dubbelt i Städerna.
Men i Finland, Oster - och Wester - Norrland 4
öre S:mt.
1696 uphäfde samme store Konung Durchtägsbesväret,
som stadnad« pä dem, hiviike lago wid
Strakwägarna och en durchcagsgärd öfwer hela Rike!
olades.
Salom beredelse kil 17 r 9 ärs Riksdag afgeck
Bref den iz. December 1718 til Herrar Landehöfdin,
gar, ac 8 styswer milen skulle betalas pä wista ställen,
hwilket wid Riksdagen constrmsraäss.
Wid sednare Riksdagar har särMld betalning
bewlljats för sadel, wagn, städe och kärra.,
Författaren tror at Kwmngenö och Rikets Lasta wid
allt detta förlorat men Allmogen wunnit tunnor Guld.
Dessa lara wara de förnämsta 26:-^
som ännu uti detta ämne kunna anföras.
Det ar lätt at se, sedan de uti kors 11o I l isrel
s med de föregående blifwir framställda,
hwilka hofwa öfwcrwigten. Hällst>utse»s
asstaffgnde grundar sig således uppå stal,
hwilka är o under Hushall ningens och SeLo!
arans besty dd; rmän ne be wiönin gs-gru lider,
hwilka utom öfwercygelfenS bcscgrande
tillika fä styrka af det naturliga be boswed
och den inre känslan, och dess afstaffair.
de stulle bliftva prägeln uppå et tidehwarf,
som a! dryg mer förlorade detta lysande rum
riti en framrid, och förmodeligen är 8 eorererarsn
lVlaäeers forsiag annu ibland alla
der förnämsta och enklaste, som med bästa
säkerheten kan estsAuergs.
Efter upläsandet häraf förmärktcs något missnöse
uti Hsderwärda Bonde Slandet, i anledning hwar--  af Herr Prosten 6sringiu.s ytterligare förklarade, ar
stikr icke boede mandas emot honom, dä det obehagliga
uti lVlemoriolee N:o 2 icke were hens tänkesätt,
utan endast afstrift af en okänd Författares arbete,
och wille Herr Prosten, om Bonde-Standct der astar,
Återtaga sina endast för uplysning i Historien nu uplasta
Momoriiilsr; men siere af kvrlsteAiva Skardet,
under utseende at icke wara härmed fullkomligen tilfredrstMde,
yttrade ar lVkemoriaiLrna borde ätfölfa
Ilistottcts Lxp>ocliric>n til StändenS klenz, samt förr
dehöllo sig ac fädant marte ste. s - - - , ,
F ^ ^ ^ L ^ L ^ B'F
Lx krotocollo,
/^Isx. äVräell.
MennistornaS ouphörliga inbördes behof af
hwarandraS biträde är grunden för SamhallslefnaLen,
är det starka band, som sammanställer hwarje
social inrättning. Det häraf följande utbytet af den
ena Mennistans tjenst emot den andras bestämmer
sig alldeles fjelsi och tal i fä händelser något twäng.
Erfarenheten bewittnar, at de Samhällen, derMenmstans
inclulirie warit mest otwungen, der omtankan
för egen bergning sätt fri och ensam leda til arbetsamhet,
sätt hindcrlöst omfatta de föremal, med
hwilka hvarje enstillds egenteliga lynne bäst sammanstämt,
har priset pä det frän endera sidan meddelade
biträdet alltid blisivit sä tägt, som den stickeliga
arbetarens utkomst det någonsin kunnat medgifva;
ty i samma man ct wistt arbete får starkare efterfrågan,
lockar det til sig flera arbetande, dä deste
äga full frihet i walet; och i samma män flere lpcculantev
således öka tilgängen, jämnar sig priset
ned til det rälta och naturliga wärdet. Et stigande
eller fallande häruti stall wal alllid och stiftewiS upkomma;
men det stall aldrig blifwa rätt betydeligt
eller af läng waraktighet. I et Samhälle deremot,
der en Skrä - princips fatt inträde, der enstiiloe
medborgare eller Lorporatiouer kunnat til stansa sig
wista winnings-rättigyeter med andras uteslutande
derifrån, der stall priset pä tilwerkningen nodwandigt
höjas i män af de luterLskeracles magt och
inflytelse; ty endast möjeligheten at kunna förlora
det erhällna monopolium, förmur idella fall tukta
cgennyttan. Nar derföre deste )ckonopo1ister crnätt
nog styrka at kunna bibehålla sin inkräktning, nar
man icke wägar stöta en sammansättning, som uran
antingen fruktar, eller hwars biträde man nödgas
rakna pä, dä gisives ingen gräns för prisernas beständiga
stigande, och tvärdet äger ingen annan mätt,
8!4
stock, an cgennyktans och LonjirnÄurens maximum.
Witzerligen gifwas ännu Lagar och förordnanden,
och i synnerhet Närings-Lagar, hwilka icke
hwila pä de oomkullstöteliga grunder hn arje Lag
behöfwer för sit beständ: de hafva kunnat nlkomma
af felaktiga begrep; kan hända äfven at Tadeh . arfwet
icke medgaf auora u^-vägar; men, lil lycka, giflves
det ingen xrsolcrixtiou för förnuftet, och okunnighetens
alder är icke laga stal för felaktiga Författningars
beständ.
Skjutsinrättningen i Swerige lärer, utan mycken
gensägelse, böra räknas ibland desia vlyckcliga mist»
tag, hwilkas följder ival lange kunnat uthärdas,
men til hwilka natur det dock hörer, at dageligen
blifva mera odrägeliga: den är pä sa oriktiga grunder
nygjord, at den egenteligen har namn af st i u t sningsbeswär
och hwilar fom en olycka öfwer Landet.
Ut Lommunicationor i et Land böra öpnas,
lättas ock underhällaS, kan wisierligen icke sättas i
staga: Hartel bidraga Skjuts-inrättningar för deras
del fä mycket, at de i et wälbeställdt Samhälle
icke kunna eller böra saknas, och det tilhör otwifwelaktigt
Styrelfemagten at leda Lesia inrättningar
derhän, at ändamälet winneS, utan at näZon
cnstilld förfördelas för andra enstilldas
eller det Allmännas werkcliga eller inbillade
förman. Med den strängaste fordran afenskuldas
upoffringar för det Allmännas wäl, torde
man ival nu mera icke gerna tro sig hafwa rättighet,
at för det allmänna basta beröfwa någon sinegendom
utan fullkomlig ersättning. Det torde
wara af stor wigt, at denna grundfatts aldrig
-------- 8-;
lemnäs ur sigtet ivid Lagars och Författningars uprättande,
och wid deras äfwen mest längwäga killanrpning.
Al kunna färdas ifrän den ena orten til den
andra med möjeligaste lätthet, beqvämlighet och åstrm
skyndsamhet, enär fa erfordras, synes i ethöfsadt
och odlad! Land wara hwarje mennifkas owilkorliga
kraf och rättighet; men denna fördel kan icke
ernäs utan genom Regeringens mellankomst, pä
hwillen del ankommer, at genom rättwisa Författningar
styra och leda denna del af Landets xolics
til det ändamål, som sökes. At begära, at pasta
rättighet til fortkomst för intet, lärer wäl nu mera
sä anses för en allt för högt updrifwen fordran;
detta har likwäl, ehuru orimmeligt det nu för ost
synes, en tid warit tillätet t Lagens bestämda bokstaf,
och troligen härleder sig ifrån detta första misstag,
den sa latt antagna, och nog litet bestridda
fördomen, at jkjutsningen borde wara n ägons skyldighet.
Man har sa länge lekt med de orden Rättighet
och Skyldighet, at man tappat begrepet
om deras natur och dermed grunden til deras
bemärkelse och tillämpning. Nu heter det: rättighet
at Handla, at göra skor, brygga dricka,
sälja bränw in, m. m.: men dek heter sky ledighet
at Skjutsa. Hwad är det, som skulle kunna
göra ordet Rättighet passande äfwen för skjutsningen?
Endast den lilla omständigheten, at täta
den betalas efter sit sanna warde, dä rättigheten
at skjutsa tilhörde den, som ätagit sig at besörja
skjutsen: detta blefwe ändä icke mera än hälften af
de andras rättighet; ty den xrivileo-ieralle SkraMästaren
har sin rättighet, ulan nägon synnerlig
motsvarande förbindelse, hwilket h>var och en, som
8i6
behöfwer tillita honom, med stada och lorrik mästs
erfara.
I detta amne!, hwilket ostridigt ar af den natur,
at det mäste genom en Författning regleras,
förekomma ömsesidiga rättigheter och stvldigheter: ifrän
uraktläten eller oriktig pröfning af desias reciprocite
härleder sig det allmänna missnöjet hos
den lidande; härifrån nödtwanget at gripa tit det o»ratmliga
medlet Hällstjntsen; detta uti inrättningstiden
icke urfägteliga, och i wär tid för Lagbegrep
och Näringsbegrrp til äfwentyrs werkeligen
. ivanhedrande fortstasfningssätt.
Mcnnistoflägtets flesta olyckor arv följder af
felaktiga wanställda begrep: man har icke gifwit sig
tid, kan hända har man icke haft förmåga, at tänka,
och likwal hasina Lagar blifvit skrifna för million-or.
Dä det är en vbestridelig fanning, at en
orättvis lag osta stadar mera genom den wana och
likasom rättighet den gisiver til öfverträdelse, än
genom desi egenteliga påbud, blir det en följd as
sjelfva desi natur at, skapa brott, och således at
wara orsak til en stor del af det allmänna eländet, s
Wid alla Samhällsinrattningars Maning bör
man i allmänhet iakttaga: först at rätt weta hwad
rnan null, och sedan, at icke täta denna wilsta sielfs»väldigt
och utan ämnets nogaste granskning diktera
Lagen. — Hnfwudfrägan eller hwad man söker i
förewarande amne, är:
Rätta utwagcn at pä det tjenligasts
sätt fortstaffa en Resande pä de wägar,
som antingen redan äro inrättade, eller
framdeles komma at inrättas.
Det Mqste gifwas Grunder til ben Lag, som
för detta ändamål bör Upgöras, och det är nödigt at
känna och erkänna bade de allmänna för sjelfva satt»
sett/ och de enstillva för tillämpningen.
At behofwa bewisa, det pä Swensta Bonden
icke ligger någon i Naturlig eller god Samhälle
krinoipo grundad skyldighet, at emot sin millja,för
mera eller mindre betalning, fortskaffa en annan,
More at wanhedra tankeförmägan. Denna stjutsNingsstyldighek
skulle/ om den godkändes, ätmindstoNe
grundas pa en orimlighet/ nämligen at ingen
annan Möjelig Utwäg gäsives/ som, med bibehållande
af sami rättwisa, stulle leda til samma ändamål;
Men som nu en sadan i de flesta Europeiska Samhällen
werkeligen finnes/ sä förfaller ock all werkaN
af denna prcesuppolltion»
Det ligger twifivelsutan a hwarje Samhällets
Medborgare en styldighet at för sin del bidraga til
Samhällets beständ. Sa riktig och obestridelig denna
satts i sig sjelf är, katt den likwal i tillämpningen
omskapas til en fullkomlig orättwisa, sä snart
matt ger sig rättighet at yrka och älagga dessa plister
Utan förutgängett behörig Urskillning. At med
anwändande af hwar enstillds magt frambringa den
stora kraften, som sammanhäller hela Samhällsbyggnaden/
är den stora politiska maximen i som icke
kan nekas eller bör misskännas; men hela samhällslefnadens
bestånd hwilar pä det inbördes biträ- ,
de den etta af dess Medlemmar fritt gifwer
ät den andra / som ar i behof deraf, och naturen
af denna handräckning är at gifwas , men
icke at med magt elter wald tagas; ty ehwsck
105
8iS
en magt gäfres, som kunde befalla, at tiv eusiillLe
borde t. ex. göra skor ät hundrade andra; at
femtio borde skjutsa femtio andra, allt för et fastställd!
ringa warde; der förföll den efwan yrkade maximen,
och Samhället lunde icke längre hällas tilsammans,
än sä länge denna magten wore werkanDe.
Allt biträde medborgare emellan kan således alarig
blifva annat än fritt, äfvensom, i följd deraf,
bestämmandet af det derföre betingade genwarDet.
At af sin egendom eller arbete gifva nägvn
wiss stadgad del til ds allmänna behofwen; at gemensamt
och med anwändande af allas förenade
krafter meta wald; at bispringa den nödlidande och
lifnära fattiga m. m., aro allmänna skyldigheter,
4fan hwilkas upfyllande ingen kan frikännas; men
dessa plister fullgöras icke utan mvtswarands oo^ii-valent,
ty för dessa äger man i betalning frihet,
säkerhet och bistånd för Len, som icke kan hjelpa
sig sjelf. Enär salunda dessa stora allmänna skyldigheter
icke utöfwas utan ful! ersättning, kam
ännu mindre det dageliga sä til jagandes mindre
biträdet yrkaS af den ena, utan utbyte af et
stikt eller annat genwärde af den andra. Med tillämpning
af dessa allmänna grundsattser ti! skjuts-inrättningen,
sinner man til afventyxs, at ingen är
skyldig at ätaga sig detta besvär emot sin wilsta,
Dch at det icke kan Flaggas någon utan fullkomlig
ruotfvaravde betalning. ,
Det gifvas tverkeliga händelser, i hwilka Re^
ZSringcns mellankomst är nödwäntig och utom hwit»
ken en oundgängelig ordning i Samhället icke kan
Libehällas, hwaribland äfven får räknas skjuts-anstalllen
i Lanckt; men med denna nödwändigheL
torde de redan upgifna srundsattjerna alltför wäk
kunna förenas. Regeringen synes icke egentligen
behöfva säga, ak k)en eller den mäste skjutsa för
den eiler dm betalningen; ulan sedan en ellev
siere ätagit sig, ak för en betingad ersättning uppehålla
denna sör Samhället nödiga inrättMig, dähandhafva
bade den svm ger och den> som öegagnar
sig af biträdet wid all den säkerhet, sorn anstallten
och ändamälct fordra.
Enär det är gifvet, al ingen kan alaggaS
emot sin fördel eller ock blott emot sin willja ätaga
sig ffjuts-styldigheten, följer ock deraf, at rätta
wärdet af ersättningen icke kan bestämmas annorledes,
än af den Skjutsandes fria behag: när någon
en gäng för witz tid ätagit sig denna skyldighet,
blir det, svm sagdt är, Styrelsens sak, at maka
Lsiver LomraÄsr,» upsyllande. — At detta den skjutsandes
behag skall upgifwa Let rätta wärdet, och
st detta just skall blifva det möjeligen lägsta, torde
längre fram komma at närmare bewisas. Lat
vtz emedlertid betrakta den nuvarande Skjuts-inrättningen,
och tilse huruwida den ar grundad pä
rättwis recijiroLitö samt huru ben upfyller Ärdarnälet.
Skjutslegans fastställande Lil et witzt sVr
milen, för alla tider pä äret och pä alla orter r i
Riket, faller genast i ögonen såsom en orimlighet.
När man wet, huru handel omwaxlar i läge;
huru det ena stället är wida mera besiolkadt an det
andra; huru olika rörelsen förhäller sig pa stora
Landswagar omkring större Städer eller Samlingsställen,
emot andra mindre krL^uenteracle, huru
ärstidernas olikhet och de omwäxlande arbetstiderna
mängfalldigt förandra dagswerkens. wärdén; huru
Folksamlingar, tilkomna af marknader, brunnsrer
sor, mölen och högtidligheter, samt hvarjehanda
andra tilfättigheter, ibland fordra et mängdubbladt
biträde af Skjutsande m, m,, nar, fage wi, man
lrrl allt Letta, blir det sannerligen bedröfligt ak
finna, det man sä lättsinnigt förbigätt atta desiq
nngtiga omständigheter; men sedan man ärst eller
tillåtit sig et grundfel i inrättningen, wi mene det
at tilerkänna sig rättighet at lagga henna tyngd
vä någon, dä har, man mäste medge det, ingen
heqwämligare utwag gifwits at komma ifrån saken.
Och, ware det aldrig för ofta sagdt, sa mycket
ondt kan et misitag i principen medföra, at de
deraf dragna siutsattser och upkomna följder ofta
skola urarta til et werkeligt lidande, Om denna
oriktighet icke andras wid en framtida ffjuts-re^lorin§;
om man underlåter, at i hvarje Landsort, efter
desi särstittdta läge och öfriga" tilfättigheter, jämnka
erhttningen för stjutsheswäret, statt nödwändigt
Skjutslegan i det hela blifwa högre, hvilket ater
strider emot hwad här sökes, som är det möjeligen
mindsta pris man kan erhälla. Dä under en angelägen
årstid en större mängd Hastar erfordras
än annars manligen, och de som ätagit sig skjutsen
i det hela blifwa bragte i nödwändighet at til-a<>
eoräera sig hjelp ifrän andra, men ersättningen icke
desi mindre är densamma; stall det ju bli nödigt
för hwarje Lontrako-m, som, enligt hwad han ätagit
sig, är pligtig at answara för stjntsnjngen, at
af egna medel fylla bristen i den stadgade stjutslegan,
med hwilken den andre, som för tilfället länax
sit biträde, icke finner sig belåten. Denna ffillnad
i priset statt dä äterlagas genom förbehätt af högre
lega för atta tider pä äret. Man inwänder wäl
häremot, at denna olika betalning skutte medföra
- —— 8Ll
Myckek besvär, ofta vreda och missförstånd emellan
resande och skjutsande, samt at det stulle bkifiva för
Regeringen swart at häruti göra en riktig Lag m.m.,
men utom hwad detta sednare angar, det hwarken
bör eller kan af Regeringen förestrifwas annat, än
grunderna, ester hwilka wederbörande Landshöfdingar
aga at reglera denna angelägenhet; sa ar det
ju icke swarare at hafwa dessa olika priser pä Gastgifivaregärdarna
tydeligen utsätta, an at nu, genom
mälade taflor, underrätta bade den resande och den
skjutsande om Mandet emellan alla skjutsombyten.
ÄZesteräs Marknad och Sätra Brunsdrickning,
t. ex. infalla alla är pä en wiss och känd tid: til
vesta, i synnerhet den förra, göras talrika färder,
och deribland mest ifrän Stockholm. Om derföre
de skjutsande pa Gästgifwaregärdarna skulle förbehålla
sig, at skjutslegan, ifrän en mecka söre, til en
mecka efter Marknaden, samt missa tider widBrunsterminernas
början och slut, skulle wara förhö-d,lät
wara til 50 LroLent eller tik det, hwarom man
stäligast kunde öfverenskomma; hwad more det för
foust och hwad befwär, eller hwad ondt stulle det
medföra, at stadga detta willor i det Lontract,
hwilket om stjutsningen inginges och hwaraf en afstrift
alltid stulle finnas pä Gästgifwaregärdarna?
tzat ost ännu göra et inkast: den Resande, som
icke har ärende til eller ifrän någondera af dessa
ställen, blir pä detta sätt twungen at betala mera
den årstiden än en annan. Men har icke den resande
i de flesta händelser fritt wal af tiden och ofta
af wägen för sin resa? Hwad hindrar, at han
kan wäija en annan wäg, dä i Landet gifwes utwäg
dertil? Eller om han nödwändigt mäste färdas
samma wäg, just samma årstid, är det dä icke förmånligare,
at endast den gängen betala något höz
-
§22
re skjutslega, an al betala den hög alla ärslider?
Emot de anförda skälen lil den resandes fördel kan
skjutsaren framställa en ingLngen och stadgad förbindelse
at alltid stä tilredS; och just denna omständighet
är del, som bör mera öfwerwägas än et eller
annat obilligt infall as den förra. Samma förhållande
är det med SäningS- och BerZmngslrderna,
hwilka äro för Landlmannen de dyrbaraste hela äret
igenom.Skiille SkjulSlegans förhöjande desta lider
haftva den följd, at äunindstone de, som resa för ro
flnll, da inställde eller npflöte sina utfärder, more
detta en werkelig winst för den skjutsande, och skulle
Mycket lätta skMs-sntr<exrenaäen, ty ibland de
hufwudsakeliga fel, den nu warande inrättningen äger,
och som gör Bonden mycken skada, är, at
han ofta yödgas försumma fina mest angelägna fysiker,
och spanna Hl st ar na ifrän plogen eller kärran
för en skjutsning, den han gerna wille köpa sig fri
ifrån med mänga gänger skjutslsgan.
Hästskjutsen, detta illa uttänkta, detta sä
lange och med fä mycket skäl öfwerrlagade nödfalls
påfund, är til fin natur sädant, at det aldrig kan
medgifva möjeligheten afreciprohus billighet. Skjutsleg«n,
med alla dithörande wilkor, kan jämnkas til
sä stor fördel för den skjutsande, at, da han bor
nära Gästgifwaregården, han kan finna förtjensten
antagelig; men samma betalning kan icke utgöra full
ersättning för den, som bor långt ifrän stationen.
Också utleges ännu hällftylvighcten med erläggande
af ro til 15 R:d., et ytterligare bewis af desi
olämpelighet, samt desiukom en frestelse för Gästgifvaren
at, alla förbud oaktade, ätaga sig flera
uccorä, cm han förmär upfylla, och hwaraf följden
icke sällan blifwer oreda och brist.
