# ID: svediakorp-gov162
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1800
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,290
# sentences: 2,038
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


- zoi
'rrkmfumt af prokocollet, hållet uti Riksens
Stttn-ees Osconomie - Utskott
wrö Ritsdagen i (norrkoping ar iZoo.
Den 2:dra Maji. '
kr^tocc-IIornsb läsning fortsattts tils fragan om
flyktni gsttdcn för Tjenstehjon, hwarwid Herr Leiinre^närg.
on Luesebölä aflemnade följande skrifceliga utla.
tande:
Jag sär härmed til Hoglofliga OLconomi^-Utskottets
kror.-coll ödmjukast tillägga de grunder, hwarpa jag
trott mig böra yrka flvttningstiden at bestämmas i medlet
af Jinii manad. Tjenstehjon hafwa da upfyllt rätta
omloppet as sin årstjenst, enär de handhafwa och förwalia
den skörd och gröda de inbärgat: alla mitztag
emella-' den, som til lVliciiAoli förrättat inbärgningen och
den, som efterträder det andra halfwa aret, försvinna;
den sednare är ej i saknad af den kännedom, som den
förra äger, sa om det mer eller mindre wäl inbärgade
som de flera särskilldta lägen med mara; da flyttning
sker i msäio Junti, är det en och samma, han sin»
ner sig sä mycket mera förpliktad at bärga wäl och hafwa
noga tilsyn, som han inser nyttan af sin dcrwid
beroende framtida förwaltning.
Husbonden bör ock hafwa giort sin behållning, sa
at beloppet til Tjenarens aflöning,mindre ar at til.
ga denna ärskiden an de öfriga.
Warens mödosamma arbeten ar nu tilrygga laggda,
den ljufwa tidepunkt infaller da naturen begagnar
Landkmannen desi möda och alstrar frugten af desi
' ^ arbete. Nu uphörer den dryga Ladugårds omsor
gen,
kreaturen finna as marken födan för tand; som.
maren bereder LandtmannenS hwila fran Jordbrukets
lunga arbeten; han ager nu bästa rådrum at besörja
omtanka» för desi öfriga hushällSgrenar, hwaribland den
tzor
ock bör wara at ombyta sik tjenstefolk don tid han mindff
saknar; hwilka nykomna i kjensten, under den annalkande
inbärgningen äga rådrum at tildanas och wänjas ester
hwarje Husbondes särskilldta arbetssätt och lynne.
Farhägan ak denna ärkriden afwenkyra utflyttningar,
ar wäl icke utan grund a de wid sjökullen belägna
Landsorter, men sa länge Sjömanshusen äga flera utom
fart och de icke inflytta, är mindre at befara för Landtboen;
hwaräfwer författningarna böra halla alfw rs-m
hand, den wanarrige söker sig dock alltid tiljällc! ; a swen
under t/eiisieciden; han är ej eller mycket saknudswäro.
Aker den wanliga flyttningstiden i l^iel^eli, sammanstöta
alla sysilor och bekymmer, nu börsar Ladugårdsskötsel!,
sedan afraden bliswic osbecald, jördens körning,
gödselns trankärr och fluteligen saningen, svm i Blekinge
merändels inträffar flyttningsdagarna, i den sa kal»
lade friweckan; ändteligen ankomne i tjenste», okunnige
och owane ivid olika arbets-merkinäer, uti de för en
Landtman angelägnaste göromål, som under en beswärlig
årstid fordrar skyndsamhet och drift, öfwerhopas Husbonden
af göromål, som icke kunna bestridas. Utom allt
detta påkommer träsker,, nu är LandtmannenS förrader
medtagne, hwilka skola ersättas af nya grödan; desi bekymmer
ökas ä» mera, da sadct skall hämtas och ofta
tjenstefolkets löner utur Logen: stadd i denna brydsamma
förlägenhet, sar osta Jordbrukets skötsel sta tilbaka och
den rätta saningsciden ga förlorad, dä följden blifwer,
at dek sadet förflöseS r en otidig och oberedd jord, som
bordt gifwa ym-iog skörd; hwartil en mindre wäl afpast
id flyttningstid är en hufwudsakelig orsak, hwilken
star nu at hajma genom en förändrad tij medlet af Junii
manad. ' '
Jag anhäller, at detta mit särskilldta yttrande mä
fä wara Höglofliga Utskottets Betänkande följaktigt til
Rikse-,s Höglofliga Ständers kksas.
ZOZ
Hwmjämke jag får tillägga, at genom denna för»
ändrade flyttningstid, häfweS äfwen för Städerna de
olägenheter, ar pa,cn och samma tid flytta Bonings--  stollen 06) Ticnstehion den beswärligaste årstiden, dä
MiofommarStiden oförnekeligen är den lämpeligasic.
Lx ?roroLvIIo r
^lex. ^ViäsII.
1'ranstiwt af LrotocoUet, hållet uti Riksens
^öglostiga Sicknbcvs Oeconomis - Utskott,
wid Riksdagen i Lisrrköping ar iZoo.
Den ostra Maji.
Herr Oeneralen Laron Utreste, som wid öfwerl^gg"ingarna
om flyttning skiden icke warit närwarande,
yttrade nu, at hwad Finland, Westerbotten och
W-stec-Norrland angar, sä wore onekeligen den i:sta
dlov^mdsr den mest beqwäma och för dessa orter
den bäst passande flyttningstiden. Enligt den kännedom
Herr Laron om berörde trakter ägde, kunde han
med misshet försäkra, at all inbärgning och öfriga
Landtmanna göromål för aret dä wore förbi och tiden
således bäst för handen til nytt Tjenstefolk^ antagande.
Härmed förenade sig Herr Lagitainen Armfelt
jamte nyssnämnda orters befullmägtigade Ombud af
Bonde-Ständet med flera Utflottcts Ledamöter.
Herr Grefven och Ordföranden: Det är enligt med
U'flottets fattade beflut, at flyttningstiden i allmänhet
blifwer hädanefter densamma som hittils; uti det här'
ifrän afgifwande LrojeÄ bör allisa detta stadgande
följas; men det wore icke otjenligt om Utskottet gjorde
en särflilldt hemställan, huruwida, i likhet med
Herr 6enera1en Laron VVrackes tanka, undantag för
Finland.- Westerbotten och Westcr-Norrland kunde ägg
ZO4
rum; hwilken 'Herr Grefwens och Ordförandens tänka
af xluraliteteu bifölls.
Herr Ofwersten Larou Luddeciv: Ui desi til
krotocollet inlemnade Oiökaiueu, hade han pä deruti
anförda skäl, til altman flyttningstid förslagit
medlet af Junii. Dermed hade ätskillige af Ulkottets
Ledamöter fig förenat. Om derföre denna ris
för Swerige och den i. lSlovemdsr för Finl md antogs,
trodde Herr Larou, at bagges fördel more säkrast
befrämjad.
Lx krmocolla
^lex. Widell.
Iraulumt af Lrotocollet,' hältet uti Riksens
^öglofliga Ständers Oecouomie - lltfkott
wid Riksdagen i tTlorcköping ar 1800.
Den Z:te Maji.
Sedan krotoeollerua för den 2.'dra och g:dje
i denna mänad moro julierade, yttrade Herr Prosten
6eriuZius, at han ivar hindrad sidledne Lördag
titstades wara, och kände således icke det kdemorial
Herr Friherre Luddeck. dä ingifwit uti frägan, angäende
bestämmande af wista arbetsstunder i dygnet
för Tjenstehjon, men som afwen Herr Prosten öfwer
samma ämne skriftligen författat sina tankar utt et
klemorial, hwarmed han likwäl icke wille öka Höglosiiga
U zkottets öfwerläggningsämnen, sedan Herr
Friherre Luddeck. frän frägans widare yrkande asstält,
sä blef detta iVlemorial upläst, sä lydande:
Ödmjukt käernorial.
Jnnehällande xrojeök uti den frägan: Huruwida '
wista timar af dygnet skulle wara utstakade för et
Tjenstehjons arbetstid; hwilken blifwit ventilerad i
det Höglofliga Oecouomie - Utskottet.
Denna
Z->5
Denna af Ofwersten Herr Laron R.uädeck framställda
xroxoAion innehåller til en början uii sig
den owedersägeliga sanningen, at den hedrar Herr
karona tänkesätt och hjerta.
H.vad sjelfva saken angar, äger den sa mänga
sidor och sa fina gränsor, at de lätt kunna ansii annas
och'öfwerskridas i afseende uppå den gemensamma
förbindelse, som förekommer emellan Husbönder
och Tjenare och de små oräkneliga och tilfälliga omständigheter,
hwaraf en hushållnings rörelse och gäng beror,
hwrlken icke en gäng är grundad uti frihet och wälbehag,
som icke fast mer solens bade dagliga och ärliga
rörelse. Et Tjenstehjon, om det en gang komms sik
långt, at det med öfvertygelse insäg föreningen emellan
Husbondens och sin egen »välfärd och förkofran,
stulle det wisierligen wara wärdigt sin del uti dea
tid, som för de sina bolag, hwaruti det är en medlem
, föreskrifver en adlolm nödwändighet af göro»
malens gisna^ men tillika ofta ombyteliga förwakning,
förflyttad genom mängfaldiga tilfälligheter uppå olika
stunder af dygn och dagar; men nagra anmärkningar
mäste annu föregå innan rvi komme til siutsaitsen.
At alldeles neka, eller för wista betänkligheter förkasta
denna staga hel och hällen, ar ej annu något
fullgilltigt bewis.
Alle öfwerensstämme wi deruti, at wi behöfws
et bättre, trognare och skickligare tjenstefolk; men wk
ma wäl icke wänta ost det af Lagar, hwilka upkomma
af oordningar eller af fruktan, som fordrar en stundelig
upsigt. Första steget uppä denna bana af odling»
mäste wäl begynnas med mennifkans xst/stfta och
moraliska bildning. Naturmenniska», är annu under
desta bägge grader af cultur. Wi behöfwe likwäl
icke med någon möda af forskning och eftertanka söka
ljus uti detta ämne; Naturen har sjelf wisat ost wägen,
innan den ännu med en högre erfarenhet blifnit
59
Zll6
banad. För en oupfostrad mennista, likasom för et
barn, gifwas inga andra retelser och motiver, an
de, som hämtas af sinnliga föremal och naturkänflan,
hwilket föregär all moralisk hyfsning och känslighet
samt den inwärtes längsammare utbildningen af högre
förmögenheter och fullkomlighet.
Trogne den grundsatts , som det Högloflig»
Oeconomie-Utskottets Ledamöter följt wid den NYL
Tjenstehjons-Stadgan, och til hwars utwidgande efter
naturens anlag och gäng, wi sökt gifwa anledning ät
en framtid, likasom wära föregångare ät osi med den
gamla Tjenstehjons-OrdningeN, hwilken en nädig och
uplyst Konung ansett fäsom redan föräldrad, kunne
wi rättwisa wärt tankesätt och otz sjelfwe, genom det
xrojaök, som bliswit infordradt rörande en wist Lid för
Tjenstehjon uti en Husbondes arbete.
De inkast och betänkligheter, hwilka wid första
frägan och påseendet förete sig uti en sak, äro wal icke
alltid lika mänga owedersägeliga bewis uppä riktigheten
af en mening och motsattsens »vederläggning. Jag
wet ej, erfarenheten har länge fagt mig, och annu
mer uti detta aktningswärda Samfund bestyrkt, om
icke wid stiftningen af Lagar, deras utwidgande och
grönfors fastställande, flere förenade granstare öfwerträffa
den i sin enslighet försatta djupaste tänkare och
skribent, igenom tankarnas inbördes »väckelse, enstilld
författning, naturlig skarpsinnighet, local kännedom,
upgisters mängfaldighet och kanske häraf upkommande
infall i sammanhang med obestammeliga tankefoster
och deras sammanstämmelse. Det är uppä denna
grund, sorn jag kanner mig lika benägen, at återtaga,
svin at gifwa förslager och ser huru snart jag kan
bliftva försatt i trängmäl och nödwändighet at ändra
vch afstä ifrän min mening.
Wid frägan af wisia arbetstimar för et Tjenstehjon
inom dygnet, kunsta »vänga stal bade »not och
Z«7
med anföras. Om man gör skillnad emellan Årstider
och systlor torde et meäium emellan en Husbondes och et
Tjenstehjons tid ej wara et alldeles ouplösligt problem.
Wista förflag och meningar förekomma ofta såsom
orimeliga och stötande innan de blifwa bestämd»
i sit rätta sörhällande med det, som bör föregå och
efterfölja uti ordentelig och sammanhängande plan;
och denna anstötlighet är en wis naturens anstallt, at
bringa hwar sak til sin rätta mognad, fullkomna den
och ost fjclfwa, genom eftertankans bruk, til förekommande
af inbildningens och nygirighetens ytterligheter,
som sä osta undergräfwit och brädstörtat erfarenhetens
jämna och säkra grunder.
Ju mer man öfwerwäger de mängfaldiga och
små, men dock för menskliga lifwet rvasenteliga göromäl,
hwilka dels af nödtwäng och dels af oräkneliga
och oförutsedda händelser förefalla uti et hus och hwilka
hwarren menskltg wishet eller magt inom 24 timar
kunna utstaka, bereda eller leda, ju mer kan man anse
som en physisk omöjlighet at utsätta för et Tjenstehjon
wista ardetstimar ware sig pä dygnet eller
weckan, kanske icke en gäng pä hela mänaden. Boskapsskötsel
och hästars ans, qwarnresor, stadsfärder,
uppastning, andetider, trösk, brygd, bränna, bakning,
byk, slagt, med mera, som man pä en gäng hwarken
kan uptänka eller upräkna, göra en sädan dagtingan
alldeles vmöjelig och wi kunne ej borrtgifwa något,
hwaröfwer naturen icke gifwit ost magt, eller höja
Tjenstehjonet öfwer en Lag som Husbonden sjelf är
underkastad.
Men i och med det samma synes jag hafwa wederlagt
den grundsatts som jag förut inför detta mördade
Utskott haft den äran at upgifwa och yrka, nämligen
at märt Tjenstefolk blifwer alltid til en stor del
odugligt, »vårdslöst och owerksamt, sä framt det icke
sättes uti et läge, hwaruti det i man af sin egen flit
och skicklighet kan förbättra sina wilker, denna grundsatts
är mig kär ty den ar grundad i min öfvertygelse
och widare bestyrkt genom xraLisk erfarenhet,
sä at jag icke gerna kan upgifwa den och Herr Laron
knttbeck.8 fräga stär med den uti et sä nära
sammanhang, at den utgör snart sagdt första länken
u'i denna kedja. Jag har förut nämnt, at naturrnennistans
uplifwande och förädling mäste begynnaS
»frän sinnliga och för henne synbart nyttiga föremal,
Hwilka hennes begär eftersträfwa, de mä wara sa små
och barnsliga som de häldst wilsta. De si a arv grunderna
til det förflag hwarmed jag tror at Herr Laron
Kucibecks ädelmodiga yttrande kan til allman
Lätnad förenas med de wigtiga betänkligheter, som
»fran en annan synpunkt häremot synas stridande.
Jag fruktar ingen gensägelse dä jag pästar at
mennistan efter en wist möda och arbete stall hwila,
sä at den girigaste winningslystnad här finner sin
igräns. Den som wakat om natten mäste softva om
Dagen, den som länge arbetat blir trött. Naturen
Har jäleves sjelf bestämt wista arbetstimmar pä dygrret;
förnekas de, ligger straffet i et dåligt och waninägttgt
arbete; men den har icke sagt hwilka, icke
eller huru mänga för hwar och en desta timmar stola
wara.
Men här gifwes äfwen et förråd af tid och timrnar
bäde för Husbönder och tjenare och understundom
kan man btifwa beswärad och brydd huru de
fiola rätt och wäl anwändaS, sä at man för dem
Nödgas skapa göromål. Wära länga mornar och
qwällar ifrån den djupare hösten intil långt efter
Jul. Ragntider och urwädcrsdagar, som i siem
dygn afbryta allmänna göromäl och utsystor, dä det
likafullt ätes, men Liden förfpilles häldst af karlarna,
rned tobaksrökande, joller, öfwersiödig hwila, sömn,
«n wild stratt och kanske pä mänga ställen med kortspel.
LlecanLsta inrättningar, säsom tröst-macttiuer torde
igenom en större allmännelighet med tiden förskaffa
vsi en större ledighet för Tjenstehjon. Hwarstne stullle
icke en Husbonde borrrskanka en sädan tid da han
den kan umbära och nied sin nytta fä bättre anwand,
än ät den ena wid et och an ät den andra wid et
annat tilfälle allt ester som akloluta göromål det medgifva
och el Tienstehjon, uppä den samma til sin
bätnad fa förrätta et af honom belingadt arbete.
Huru skulle icke Allmogen uppä detta sättet inöfwa
stna barn uti tidig Ldoghst och ivana at ständigt
sysselsätta sig, desie som nu kan hända mindst akta
stna Husbönder som äro deras egna Föräldrar äfwen
som barnen stelfwa sedan de blifvit arbetsföre osta se
stg blott wara et medel och offer för den faderliga
myndighetens egennytta, hwilken föranläter dem,
at under tiden söka tjenst hos andra.
Hrr gifwes likaledes göromäl, hwilka för sädana
stunder och äfwen pä be äng kunna Lfwerlätas och
wara för handen, hwaraf man skulle förspörja en
stel annan rörlighet. Slöjd, smide, dikning, gärdselfängst,
stsrhuggning och wäsining, repsiagning,
notgäng med rrisit för pundet, spänad, wäfnad,
stickning af strumpor, wantar, mösior med mera,
stwilket allt nu pä lön och mat' sömnaktig! förrättaS
vch bet faller mängen icke en gäng in, at lära det,
emedan af systor som ej tarfwa nägon odling uran ända
kan räkna bade pä mat och lön.
Wid Arbetarns goda matlust äger ej något
klander rum, den är Naturens eget werk och belöning
för den möda som de dela med djuret; men
dest underhäll utgör ock en betydlig omständighet utr
en Husbondes utgifter. Denna hufwudsaksliga källa
til en oafbruten kostnad är utan twifwel den naturliga
och kanske äfwen billiga orsaken til mindre löner,
som Tjenstehjon i allmänhet hafva. Framför
Lönen sätta de ock werkeligen, et godt underhäll, en
rikare undfägnad >pP högtider, samt förfrijkmngar
genom dans under ^välplägning, hwilka förmäner fästa
dem osta wid kärlek til enstilldta hus mer än belöning
i penningar med hwilka de dels ej kunna staffa
sig någon särdeles förnöjelse och dels förstösa v id
Marknader eller HnÄioner i handel som de alldeles
icke första. Detta har ledi mig uppå den lankan,
at om de erhölle de första nödtorfts persedlarna, såsom
stor, strumpor, linbyxor, mulyandstar, wantar
samt en eller annan gröfre skjorta stulle hela des
öfriga Lönen kunna bestas uti en wist gifwen tid och
wista utfästade göromål, hwarunder de i xroporriou
af sin skicklighet och flit stulle förtjena sig penningar,
dock hos ingen annan än sin lagliga Husbonde.
Tiden, hwartil jag redan upgifwit utwägar, kan asmatas
efter den dagspenning, som i särstillda orter
gifwes uppä olika tider, timtalet ungefär beräknas
efter det skifte af äret, som härtil pastar, och som en
Husbonde, wilkorligen, med undantag af sina systlors
och befallningars uträttande, utfäster sig at lemna,
tillika med den Lid, som til wista utlofwadc arbeten
ätgär; Husbonden likwäl obetaget at äfwen öfwerenskomma
med Tjenstehjon om wist Lön och Mat, utan
uplätandet af nägon tid; hwilket slag af Tjenare också
för mangen ar oumbärligt; hwilket i detta sall
blefwe en särstilldt Llals och under fria öflverenskommelfer
lika möjlig at bekomma, äfwen som detta
satt at hafwa Tjenstehjon, ar det tjenligaste med en
lat och oduglig.
Summan af ofwannamnde tid och timmar, kunna
samlas i dagar, de arbeten uppä hwilka tjenstehjonet
fär förtjena sig lön af Husbonden, upgifwas
och beräknas; men sjelfwa tiden, nar och tillika hurudant
arbetet skall blifrva, wara Husbondens ensak och
wälbehag. De kunde da iu catti förändras eller
mindstas för en lat och oduglig och deremot upfinnas
och ökas för en flitig och skicklig; ty at ingen åtskillnad
häruti göres är högst menligt för idogheten.
zn
Den taflan, som af et flikt sakernas ordnande,
hwilka nu ligga i twinsot, flulle upkomma; den olika
förtjenst uppå lika tid wid enahanda syfla, som den
trifna och dugeliga wunne framför den lata och okunniga;
den frihet Tjenstehjon borde hafwa at ej willja
arbeta i gemenskap med en oförståndig och trög; den
skam, förtret och förlust som en sadan häraf hade;
det p>al1ion<-rna5 spel, sorn harwid sattes i rörelse;
hwiiien retelse och upmuntran! Häruti ser hwar och
en det öfriga, som jag skulle kunna saga, och pä
detta sättet blifwer werket satt i gang med alla sina
rätta och hemliga spännfjädrar.
Läggom härtil, at tiden, för ögonblickets barn,
som i alla fall efter sina wanor och begär hafwa kläder
och föda, äftven härigenom bliftver lika dyrbar
som penningen, dä den förra likwäl nu af dem sä
litet eller ringa aktas; ty tid och penningar blifwa
nu et och jag har alltid funnit de sednare wara mycket
aktade. De arbetade at sig en timma längre om
aftnarna i stället för at hela timmen under glam sitta
och wärma sina sötter wid en fäst brasa och stege
med wiflhet, äggade af sin egen äträ, tidigare up
vin morgnarna. Pä heligdagars eftermiddagar dä
Larometern faller eller himmelen bebädar ragn,
flulle hö och säd snart blifwa i andetiden bärgade,
denna fördom i den uplystcs hus snart förlora sin
kraft och defla wär höga Religions Stiftares ord allmänt
fattade: at Menniflan ar icke gjord för
Sabathens skull, utan Sabathen för Menniflans
skull.
Den utlofwade Löntiden infaller efter Naturens
tillätelse uppä qwällar och mornar ifrån den irsta
October til sidsta Januari,. En Manad bör härunder
afdragas för extra göromål skull. Således äterstä
Tre mänader uppä hwilka om Nittio dagar beräknas
och z timmar bade för afton och morgon,
upkomma 540 timmar hwartil man kan lägga halsten
gir
för betingadt arbete eller 270 timmar, da totala
summan blifwer gro timmar, hwilka göra et antal
af ZZ dagar och ig timmar utaf 365 och 6. En
tid som kanjke, i närwarande stick, gar förlorad gemm
försummelse och hoglöshet. Dr det betingade
arbetet ster styckewis, torde man för den idoga och
kunniga fä räkna uppå 16 si. om dagen, hwilket gör
ii R:d. och fanste den ända af Tjenstehjon skulle
kunna drifwas högre. Skulle Lönen stiga Lil dubbelt
sä har Husbonden sin ersättning i en wara, som
han behöswer eller kan försälja: Winsten ar synbart
säker och först deruti, at de odlade genom inäulkrien
blefwe skickligare til mer moralist förbättring genom
Christendomen, sä at de något kunde deltaga i en
Husbondes säkerhet, förluster och sorger, för hwilka
de nu aro alldeles främmande. Jag hoppas, at det
Höglofliga U-stoltet ser min yttersta afsigt och jag
alldeles icke upträdt som OemaZoZue.
Til alla werkstäder och lifwets första och oumbarligaste
behof u-i stöjdwaror är äfwen detta lika
lämpeligt.
Men hwem will ätaga sig et sä stort bcsivär och
en sä mödosam reZleriuZ? Jag swarar, den som ej
will wara betjent af half-barbariets, i den ena äl--  dren ostadiga och i den andra tungsinta barn. Wittje
wi lefwa obeswarade och i maklighet, nog stola
wara tanklösa Tjenstehjon wara nöjda med sit gamla
stick, hwarutur de aldrig komma at gä, utan pä et
satt, at det ster igenom deras egen naturliga drift.
Om den äldre ej will ätaga sig förmynderskap för
den yngre, den uplystare icke för den okunniga, och
Föraldrar icke för sina Barn, förblifwom dä hwad
wi nu äre, wi förbyte dä blott en naturlig wanart,
gamla fördomar och oseder uti nya stapelser och namn
och kunne ej wänta en xlizckist och moralist förädling
af hlottg tiden; ty den bestrifning som wi hafws
----------- zr;
uppå Africanern 600 är för wär ^ra, makar hans
werkeliga läge an i dag.
Den inwandningen ar grundad, at det mä blott
wara en frihet för den, som tror sig med Tjenstehjon
salunda böra och kunna öfverenskomma, at äfven
fa asfluta. Wisierligen är också detta sjelfva sakens
natur. Denna olikhet rvore nyttig och det ar just
den, som skulle uptäcka huruwida sacksen, hwilken i
historien och naturen synes hafva sä mycket för sig,
är sanni eller falskt paraknad; men et högtidligt anordnande
och osfentelig tillåtelse borde allmännare föra
uppå denna tankan, skydda Nybegynnare emot fördomen,
den naturliga lättjan, hwilan uti gamla wanor
och sorglöshet, emot fruktan för ännu okända
förändringar och oafhängighet^ utaf et bruk, som as
wanan äger helgd, i synnerhet hos en mindre uplyst
Clasi; hwartil kommer det förlatliga uti en naturlig
blygsamhet och ^vederbörlig aktning för det, som allmänt
är wedertaget, hwaruti ingen kan eller bör afsöndra
sig ifrän andra och blifva et föremal för deras
öfvertygelse, tadel eller åtlöje.
Israel 6eringiu8.
Och kommer detta Memorial, at i anledning
af Herr Prostens gjorda anhållan ätfölja Utskottets
betänkande rörande ny Tjenstehjons Stadga.
Lx krotocollo
^lex. äViäell.
Under upläsningen äterkom den under Grefwe
kottes anförande afsända Deputation.
Uplästes Oeconomie - Utskottets Betänkande af
den 2. Maji angående sättet til Fängars fortskaffande.
40
zi4
^Riksens ^oZlostiZa Ststnöers Oeconomis>
lktskctts Betänkande, angående sattet til
Langaes fortskaffande.
Oeconomie-U'stöttet, som hast sig updragit, ak
til följe as Kongl. Majtts Nådiga komiks den o:dra
i sidstledne manad, förestä et satt, at utan Kronans
kostnad, genom i hwarje Harad fogade anstallter,
samt bertil gjorda sammanstotter sörja för Fängars
förskaffande, sä at Allmogen icke särstilldt derwrd
more betungad, har genom et noggrant öfoerwc'gande
af detta ämne, sökt upfylla bade sin pligt och böjelse
at befrämja de anstallter, som kunna landa til
allmänt wäl.
Det har härnad icke undfallit Utskottets upmärksamhet,
huruledes det hittils förordnade satt til Fangars
fortstaffande är mycket beswärande för Allmogen,
som derigenom ej allenast blottställes för en wädelig
ansvarighet, utan ock ofta i brädaste tiden försummas
i den angelägna wärdén om åkerbruket. Tyngden af
Detta Onus är desto mer tryckande, som det endast
drabbar de närmast imil allmänna landswägar gränsande
hemman, sä wida fördelningen deraf pä de aflagsnare
icke star at förena med en angelägen omsorg
för Fangens tilbörliga bewakande, hwilken, om
den fördes längt ur wägen, kunde fä lättare tilfälle
M undankomma; da nu L sednare tider, genom et sörLkadt
antal brottslingar, äfwen fängförningsbesväret
oftare päkommer, wikar sig häruti rätta orsaken och
Gaen en Mig anledning til den klagan, som i detta
ämnet föres; men sä billigt det a ena sidan ar,
at den winner et ömt afseende, sä bekymmersamt är
det ä den andra, at sakna lampeliga medel til dest
fullkomliga afhjelpande. At genom sammanstotter
kunna ernä detta ändamäl, bertil wisar sig föga hopp.
Utom det, at Landets Jnnewänare torde i allmänhet
wara mindre willig? at bernts inga, sa wida sangsta
-
vingen för de bertil anslagna Hemman medförer befrielse
frän andra skyldigheter, hwilka de öfriga hemman
arv pälagda, sa kunde genom et sädant understöd
icke minnas någon mindstning i förenämnda besvär
och följderna i anseende lil åkerbrukets försummelse
blefwo således enahanda som förut. Inskränkning
i fängfljutsen och en jämnare fördelning deraf
emellan de Skjutsande är, efter Utskottets tanka, ,
det rätta och enda sättet at kunna til wäga bringa
någon hjelp och lindring deruti; huruwida nämnda
inskränkning kunde ästadkommas genom någon förändring
uti nu gällande författningar, enligt hwilka en
under ransakning ställd Person, för begånget brott
a annan ort och oftast, uppä falsk upgift derom, r
syftemål, at fä tilfalle undanrymma, mäste föras
fram och tilbaka frän det ena Tingsstället til et annat,
derom anser Oöconomie - Utskottet stg icke tilstandigt
at inga i granskning, såsom et ämne, hwilket
egenteligen angar den Lag - Usikottet updragna
befattning. Men ostridigt synes, at nödiga anstalltcr
til sängars försändande Medes frän de orter, der
sädant sig göra later, i märkelig män skulle kunna
bidraga til lindring i fängffjMsen, synnerligast som
emellan Rikets större Städer och Fästningar, derisrän
Mart är, fängförningen oftast päko.nmer. Utskottet
inser wäl de siera hinder för werkställigheten af detta
förslag, som genom ofta bristande sjölägenhet och
mindre benägenhet hos sjöfarande at ätaga sig en sädan
transport, skulle möta, men blcswe Landshöfdingarne
derjämte anbefallte, at hwar i sit Län med
nogaste upmärkfamhet tilse, at fängförningen fördeltes
pä sä mänga hemnian, sorn icke af allt för mycken
aflägsenhet wore hindrade at densamma besörja, och
der något Hemman wore för svagt, flera pä en och
samma llation dertil anstogos, sä förmodar Utskottet,
at, dä fängförningen icke helt och hällit kunde afskaffas,
ätmindstone olägenheterna deraf i möjeligafte matto
pä detta sätt kunna afhjelpas. H vilket dock Riksens
Höglofliga Ständers widare bepröfwande wördsammast
warder underställdt. Norrköping den 2. Maji 1300.
Ä Ridderstapets och Adelns Ä Preste-Ständets
magnar magnar
Larl Ltellan förner. 2acla. Laureus.
Ä Borgare-StändetS Ä Bonde-Ständets
magnar magnar
O. Lindbren. Lric käenrioson.
OI. Dkeoäor LilljL^vsIcki.
Föredrogs ä nxo Lag-Utskottets Betänkande af
den 2Z. Avril angående Lagfartens förkorrtande, med
mera; hwilkct samma dag mar lagdt pä Bordet.
Derefter uplästes följande af Herr Lanäs rstcölä,
kekr Olok, ingifna viAsmen:
Thet as Riksens Höglofliga Ständers Lag. Utskott
författade Betänkande öfwer then af Kongl. Ma>:t lil
Riksens Ständers underdåniga utlåtande Nadigst öfwer,
kemnade kropoluion, om tidens förkorrtande uti then
genom Lagen förut stadgade Lagfart a försald fast egendom
, är med all Urskottet wärdig styrka utarbetadt och
pä sa goda grunder fästadt at föga erindringar derwid
kunna aga rum. Dock hofwa under den länga, snart
g 8 anga tid, jag bcklädt Domare Ämbetet i Kongl.
Götha Hof-Ratk, flera sadana frågor uti bördes och
lööuings-twister förekommit, hwilka i full dager lagt
dels LagenS otydlighet och okilräckelighet, dels Domares
olika begrep om dest rätta tillämpning, da bokstafwen es
warit nog exprssliv» och den deraf hos rättsökande
Parker upkomna willradighet och owiflhet om det rätta
och sanna, alltid ledande til RäktegängarS ökande och
- Z'7
fortsättande ifrån det ena til dek andra anda inkil hög.
sia Domsiället; deruti ofta wid kuvar je Domstol olika
Domslut utfallit.
Af desta anledningar har jag med iakttagande af
den ord, ing Högloflig» Lag-Utskottet behagat uli dest Betänkande
följa, trott mig icke kunna undgå at til Högloflig?
Ridderskapets och Adelns mogna och uplysta öswerwägande
och granskning ökwerlemna de fa anmärkningar,
som jag wid er hastigt genomläsande af Betan,
kaiidet för egen del funnit kunna carswa närmare utredning,
dels i anseende lil den genom samma Betänkande
för en Köpare, som försummar at inom den föreskreina
tiden inför Domstolen upwisa sit erhällna Köpebref och
dera upbud taga, föreslagna bot, dels i afseende pa den
Köpare och Säljare af Frälse - Skattejord widhäflade
skyldighet, at til Jnnehafwaren af Frälseräkten göra
hembud, och ändteligen angående tiden för en Börveman
ar nedsätta Bördcskillingen och uttaga stämning pa Kö,
paren.
Uti 4» Capitlet i. §. Jorda - Balken har Lag,
Utskottet, jämte utförande af en Köpares skyldighet at
inom witz lid inför Rätten wisa sit Köpebref och jorden
upbjuda lata, föreslagit at den Köpare, som siik föreskrift
åsidosätter, bör, jämte olägenheten af Intecknings
bewilljande i den köpta jorden för förra ägarens klara
och inteckningsgilla skuldsedlar, alldeles i jämnlikhet med
z. IV/Iom. av. H. uti Kongl. Majas förnyade Stadga
angående Afträdes och Förmans samt Boskillnads och
Urarfiva mål af den 28. Junit 1798 tillika til Socknens
fattiga böta sa mycket, som sivarar emot warder
af det stämplade papper, hwarmed Köpebrefwet bordt
beläggas. Uti bestämmandet af denna bot mäste jag
öppenhjertigt kilsta at jag icke kan upsöka eller igenfinna
den i alla Samfunds Lagar antagna, nödiga och af
alla ^uris Lorckullsr godkända hufwudgrund, at pa lika
beskaffade förseelser och afsteg ifrän Logens efterlefnad bör
ZIZ
sölja lika answar och näpst; ty da försummelsen at upwisa
cc Köpebref om i eller 22,000 Liiködalers Köpestilling
och dora taga upbud, har enahanda instpcelst pa
deus rätt, som kan anse stg til löSningsklaudcr aga laglig
anledning, är swart ak finna någon gällande strmciva,
hwarföre Köparens kil den mindre Egendomen
misshandling bör i följd af Lag - Utskottets föreslagna
mattstock, ehuru enahanda bade L anseende til följderna
och werkön pa drns rätt, som det kan anga, kunna försonas
med dels mindre answar och plikt. Och af
dessa skäl tror jag mig aga full anledning at, rörande
denna omständighet, underkasta Höglostige Mddcrskaperö
och Adelns mogna ompröfwande, fa wida någon plikt
bör äga rum, om icke i stället för de i nämnda §. nyttjade
ord: och bote Köparen lil Socknens fattiga
sä mycket som swarar emot thet stämplade papper,
hwarmed Köpcbrefwet bort beläggas;
denna mening kunde införas: och erlägge Köparen lika
bot af Tjugu Daler silfwermynt med Sex Riksdaler
za skill, som i 2. §. Kongl. Förordningen af den 14.
Januari! 1748, angående stämpladt papper ar utsatt för
den, som inom Tre mäaader ej belägger stikå Afhandlingar
med det i 5. och 17. §Z. föreskresna. För öfrigt
torde nödigt aktas at, kil förwarande af en Bördemans
genom Lagfartens förkorrtande mer inskränkta talan, wid
försäljande af mindre Hemmans delar en allmän kund»
görelse i det Härad jorden ligger, kunde af Konungens
Befallningshafwande genast efter första upbudet, som
Köparen bör wid answar hos honom tilkannagifwa, pa
KöpareS och SaljareS bekostnad, utfärdas, deruti Hem»
man, köpesumman och upbudet omförmälas samt wid
större eller stera Hemmans afyttrande, jämte stik kundgörelse
i Häradet, et flikt köp med lika underrättelse uppå
nämnda wedcrbörandes kostnad genom Demaréus anstallt
kunde i allmänna tidningarna, pä lika saki, stm
wid Lonccmrser införas. Längre' borrt och i afiägsnare
orter wistande Bördemän blefwo dä icke kemnade r skum
noghet, och deras ratt och talan, dem owetande, icke
borrkflumrad.
Wid K. uti detta 4. Eap. saknar jag någon
motsvarig paföltd, stadgad för försummelsen af den,
som köper frälsestatcejord utom börd, at hembjuda flik
jord ät sräiscrätt6 ägaren. Skyldigheter och rättigheter
wid alla ashandiingar, rörande sädana ämnen, hwarom
ashandlas kan, äro alltid oorrelsriva i anseende ti! dem,
som äga någon slags rätt til afhandlingsämnec och foijakteligen,
wid äsidosattandet af den enås i Lag päbudna
stadighet, bör den andras rakt lika öppen och förivarad
anseö; och pä denna enkla grund kror jag, för min del,
denna af Lag-Uistottet föreslagna §. böra wid flutet
af densamma tala den tilläggning: och afstadne den,
päbcgynta Lagfarten intil thes behörigt bewis
inför Domstolen wordet förstedt deröfwer, at
det har ofwanföre föreskresna hembudet blifwit
Frälserättsägaren inom then utsatte tiden
gjord t.
At en witz pä utsatt dag bestämd tid för Bördeman
ak fullgöra detz skyldighet med bördestillingens ned»
fattande och stämningä uktagande, matte wara stadgad,
lärer finnas högst nödigt, sa wäl til et noga iakttagande
af fatalier, hwilka äro kriAislimi furir, fom förekom,
mande af all twetydighet och owitzhet sä för Köpare som
Bördeman. Dä Lagen i 2. Cap. i. RättegängSBalken
wal förestrifwit inom hwad tid Härads»Ting i
de orter, der Tre om äret hällas, böra wara förrättade,
men ej utsatt hwarken ordning eller tiden för hwarje
Tings utlysande eller begynnande i de Domsagor, som
innefatta flera Härader, hwilket i anseende til de i hwarje
Härad til infallande Ting instämda mäls olika mängd
wore omöjeligt; utan allt sädant, da Lagen icke »agot
häruti bjuder, ankommer pa Domarens egen åtgärd och
godtfinnande, såsom ock at den ena gängen begynna
Tingen i dek ena, en annor gängi et annat Harad,
Z20
hwarigenom ater tiden eller de sa kallade ksksllsr, hwilkas
nega iakttagande för hwarje Medborgares derunder beroende
säkerhet är högst angeläget, kan as Domaren ulan
answar antingen förlängas eller förkornas, om den endast
skall maras och beräknas efter tiden, da Häradsäng
hällas och asflutas, hwilket sednare mäste bero af
instämda malens myckenhet, hwarwid erfarenheten aler
lemnac det ojäftcktigaste bewis, at et Harads - Ting den
ena gängen kan wara flukadt inom 2 a z dagar och den
andra ankomma pä 2 ä z wecker eller längre, ty och til
förebyggande af sadana oredor och den willradighet, hwaruti
en Bördeman wid flika tilsällen kan raka om rätta
liden til dest skyldigheters upfyllande, hwilket Lagstiftaren
uti 17Z4 ars Lag wisligen fokt afböja, da natt och
ar blifwir utfatt för Bördeman, inom hwilket han,
enligt den da för-skrefna Lagfarksliden, borde med
iakttagande af dest skyldighet flt tstämnade bördesklander
utföra, torde, utan afwikande frän det ändamål
' Kongl. Majtts Nådiga propoluion synes utmärka, den
föreflagna §. pä det sätt, hwad bördefkillingenö nedsättande
och stämnings uttagande beträffar, sa kunna
ändraö:
Will Bördeman til sig lösa den arfwejord, som a
Landet sald är, sätte da i Räften genast eller inom natt
och ar ifrån sörsta upbudec fulla köpeskillingen i dek
mynt, som den Säljare, efter hwilkcn bördas will, sig
betingat, och om Härads - Ting wid den tid ej hålles,
nedsatte i Landt - Ränceriet, uti den ort, der jorden ligger,
samma köpeskilling och anaamme dera behörigt bewis,
som inför Konungens Befallningshafwande samma dag
insättningen sker, bör upwisaS och dest intygande derom
ä samma bewis tecknas; hwarsörucan Bördeman inom
samma tid bör uttaga stämning hos Domaren pa Köparen,
och samma stämning pa sätt och tid Lagen i Xk.
Cap. 4. §. Rättegångs, Balken bjuder honom tilställa,
Z2r
sa ak malet wid det efter natt och är först willands
Ting , ma kunna företagas och prefwas Och k de
landsorter, der allenast et eller twänne Ting hällas om
äret, bör med iakttagande af hwad om riden, och säm-k
til bördcskillingens nedsättande same stämnings uttagande
och fortstallande nu sagdl är, i jämnlikhet härmed för»
faras.
Tiden til klandrets utförande bliswer enahanda med
den Lag , Utskottet fvreflagit; men för Bördemaiuiens
skyldigheters iakttagande mer och säkrare bestämd.
Dek ankommer pä Höglostige Rioderskapers och A
dclns eget mogna urskilijande, huruwida vesta wålm-»k.;
anmärkningar äro ancageliga och i slikt fall. huruwida
de förtjena ar med de öfriga K4peÄivs Rikets Stantz
communiosraz.
Herr l.e/onstoIpe, ^sonss
läste följande:
Til Lagfartens förkortande har Lag U>,skottek pro»
jeLksrar, ar i den landsort, der trenne Ting hivane är
hällas, skall Bördemannen inom sinret af det T nq. som
tredje Upbudet meddelas, i Rätten sätta fulla köpe,killin»
gen och sedan ä nästpäföljande eller fjerde Tinget urk -ga
stämning a Köparen.
Wid betraktande af de skäl Lag-Utskottet anfört,
och da trenne Ting slutas inom loppet af Sex erler
Akta manader, som är otilräckelig tid ar fullgöra aktt,
hwad til et lagligt bördeklander hörer, lärer någon korrkare
stämmo. och bördeskid icke kunna antagas än til
fjerde Tinget, och blifwer köp ända laqstandet wld past
ek ar fran första Upbudet, inom hwtlken lid Lagfarten
ståtås med i 6sn<gusn pantsätta Egendomar, men at a
tredje Tinget och innan stämning agart, nedsätta penningar,
som antingen blefwo liggande fruktlösa i Rcnle»s
'41
Z22
förwar eller ock genast stulls fä aksrtagas, sinner jag
»ads wadeligt och utan ändamas, häldst Köparen är
franwarande vch kan således sin rätt icke bewaka.
Helt annorlunda har Lag - Urstottet stadgat kör ds
orter, der et och kwanne Ting ärligen hallas. Nedsättning
af penningar får derstädes ste a sidsta Tinget, dä
förut blifwit stämdt, hwilket rättegångssätt bordt öfwerallt
bibehällaö til förekonimande af olikhet uti Lagen.
I följe haral och med åberopande af mit särst-stdka
vorum i Lag- Utskottet, underställes Högloflige Ridder»
skåpet och Adeln, om icke Bördsman, som t de orter,
der trenne Ting ärligen hällas, instämt sin bördeskalan
til fjerde Tinget, mä lemnäs rädervm at a samma Ting
cksxonsra bördestiliingen. Hwarmid äfwen i öfwerwägande
torde komma, om icke bättre more, ar i stället
för fjerde Tinget utsätta Aderton weckor efter tredje Up,
buder, som blifwer en terminus lixus för lagstaudet
köp; deremot ek Harads-Ting kan utsattas twa til tre
mannder förr ester sednare, som förändrar laga standsciden.
Fjerde Tinget infaller ock manligen inom Ader
ton weckor och Lagfarlstiden, som hittils räknats natt
och ar frän tredje upbudet, förkorrtas ända trettiofyra
weckor. Mera inskränkning lärer icke kunna ske med
bestånd 'af börden , som munnik burskap har i randet
samt hmarken kan eller bör afskaffas. Desiukom sker
Upbud och lagfart a köp icke endast för Bördemän,
uta?r äfwen för dem, som hafwa laga skäl at klandra,
köp och hwilka genom tidens korrthet icke böra förlora
sin rätt.
I öfrigt och til förekommande af hemliga köp, har
Lag-U.'stoltet fastställt, at om Köpebref icke upmisas för
Domaren inom utsatt tid, ställe Säljarens Borgenärer
äga a t taga inteckning i den salda jorden och Köparen
böta lika med afgisten til stämpladt papper omkring Köpebresivxt;
men wanligcn döljas ej andra köp än sadana^
ZLZ
hwaruti smek är eller til annans skada och förfång
georda äro. Det utsatta ansvaret och påföljden blifwer
vtiiräckeligt i anseende til defia köp, som icke böra bcsiä,
uran af Lagen anses egilda och kraftlösa, om någon dera
talar; turri!ek jag ödnrjukast får anmärka, pä det Hög.
loflige Ridderfkapct och ?ldeln ma stadga sä kraftig Lag,
som härutinnan kan nödig finnas.
Widare uplastes följande af Grefwe I-ensnkau^r,
Lliarkes Lmil, ingifna skrift:
Ödmjukt lVlomorial.
Det as Lag-Ulff tet föreslagna anslag pa TingsRattens
dörr äsyftar bördemans fäkta uplysning örn
bördfallen jords försäljning; men
1:0 Finnas Börd cm än, som ej kunna läsa skrifmit;
2:0 Kan anslaget latt borrmfwas af den, som
önskar Vördemans okunnighet; och
g-.r, Gär ingen gerna och* efterser anslagen pä
Rättens dörr, som ej har någon mifitt-nka at et hemman
är faldt, til hwilket han är bördfallen; och dä
kan han af Rättens ?rorocol!rr sä rilrackelig upiysuing.
Jag förestår derföre, såsom et sakrare medel til
andamälcts winuande, at alla Lagfarter, som bewilljas,
böra, genast ester Tingets stut, kundgöras frän alla
Predikstolar inom Häradet, samt pä Köparens bekostnad
införas trenne gängor uti allmänna Tidningar.
Norrkoping den 28. April istco.
L. kl. I-rvsnkraupt.
Herr Lteclt, polian Hwarifrän Lag.
Utskottet hämtat skäl, at, wid bördS anställande, bördesktllingen
skall, pä det stallet, der lre Ting hällas om
äret nedsättas wid tredje Tinget, som will saga Sex ä
Äkta manader, men ater der twä Ting hällas em äret,
ZS-4
ej förr an wid tredsk Tinget, som will säga tolf mana»
der ester första Upbudet, kan jag cs begripa. Alla,
som aga rätt kil bördesklander, böra j» njuta lika lang
lid til des anställande, der ma hallas et, twä eller rre
Ting om äret. Anstalltcrna til börds anställande aro
imer alltid sa latta, dä dek handlar om en större börde»
sk-l-ing, och hwarlöre skall den Bondeman njuta'större
förnwner, der kiva Ting hällas, an der tre Ting hällas?
och desulvm hwarril tjenar den äexmstrion wid tredje
Tingec a, bördeskillingen, dä den, som är börden under,
kastad, ej har wecskap derom förr än wid fjerde Tinget?
rigger icke cle^olnians-summan alldeles ofruktbar i Rar»
rens gömo eller om han af Bördeman får ätertagas,
niedförer det alltid et stort besvär och tunga för honom
utan allt ändamål. Jag anser derföre Herr Häradshöfdingen
b-e^onstnlpe; tanka wara den rätta, at börde»
skillingen ej bör chponerss förr an wid dek Tinget da
»»»stämningen är werkställd och bördes-frägan til afgörande
förekommer. Hwad ater beträffar tiden, da allt köp
är Lagständet, sä tror jag det wara bast Zerermineraär,
at aderton efter tredje upbudet, ar det Lagstånden fä
wida ej Köparen detzformnan lagligen blifwit stämd pa
börd, dä dermed förfares wid päföljande Ting, som
sagdt är.
I öfrigt, hwad författning Höglostige Ridderskapet
och Adeln widtager härmed, lärer den ej kunna medföra
någon rLlk-oaÄiv werkön til ds nu redan och under
Rättegång »varande bördeö twistcr.
Hans Lxcellerice Herr Grefwen och
Landt - Marskalken ^rojeAeraäs, at företaga
hwarje lVIoimsvr sarskilldt af Lag-lltfkottets Betänkande.
Grefwe koste, -^rviä blric. Det hedrande
förtroende, som blifwit »nig lemnadt, at som Ledamot
biträda i rag-Utffokret, ålägger mig den pligt, at inför
Herr Grefwen^och Landt-Marskalken samt Högloft. 3rid
-
-"'H'- Z25
derskapet och Adeln i korrthet nämna de skal pä hwilka
kirrrslireten af detta Utskott stadgat sina beslut, och i
följd hwaraf de aflemnande Betänkande blifwic författade.
Wid genomgåendet ak Kongl. Masits Nådiga
kropnstlioner, har Lag-Utskottet sunnkc dem alla sa
grundade pa mildhet, räktwisa och omsorg för Landers
wäl samt bidragande til befrämjande af Landchukhallnin.
gen i allmänhet, at Lag-Utskottet icke för något ögna,
blick twekat, för desi del, i underdånighet tilstnrka bifall.
Lag-Utskottet har således endast hast til föremål,
ak foresta satter til wcrkställigheten af Kongl. Majus
Nådiga ?rapolttioner, samt sadana Lagförättdringar
som i det närmaste öfwerensstammer med hwad Kongl.
Majit i Nader ?rvp>onersr.
Beträffande det nu förebafde amne angäeyde Lage
farts-tidens förkorrtande,^ sa har Lag-Utskottet mera fastat
sin upmärksamhet dera at nästan twä trediedelar
fastigheter säljas och lagfaras utan ac Börd eller kiander
a handel äger rum och at en förkorrtad Lagfart a desia
köp bidrager til mera säkerhet och Besittning samt snarare
odling af landet, än a de köp der Börd kan komma
i staga, hwilken Lag-Utskotter icke trott sig t-lständigt
utwidga utan bör snarare inskränkas. Ursäktandet
af misi tid och arakal har Lag-Utskottet destomindre kunnat
antaga, som Lagen tilförene stadgat Lagfarten inom
Ting, och Kongl. Majtts Nådiga ?rvpolnmn innehåller
enahanda ordalag. Den fräga som af åtskilliga
ivärda Ledamöter ar ypvad, at bestraffningen för et
döljt köp icke fwarar mot brottet, är latt besvarad, dä
man eftersinnar, at Clkarkw ZigillsrL Förordningen utsätter
et afpasiadt belopp pa afgift i inan af köpens
storlek. Et köp af större wärde åstadkommer en större
afgift och en mindre handel har et lika förhållande —
kraporricm ar således rigtiq och bestraffningen efter min
tanka sa mycket mera sckegusrs emot et begånget fei,
som det icke allenast innefaccar döljande af hwad som
zr6
bör hallas uppenbart, utan också mindskar Kongl. Maf-ts
och Kronans inkomst medelst försummad (Sarwe Si^ilja-w
afgift. Rörande tiden som blifwic olika uffatt för de orter
som haswa trenne och de som färre Ting om äret, har LagUtskottet
dels äsyftat enighet med Kongl. Majtts l?r-pr-lirion
dels hast afseende dera, at i de orter der allenast et
L twä Ting hällas om äret har tiden ändock kilförene warit
dubbelt längre än den nu är föreslagen och förhalandet
blifwcr således enahanda. Den omständigheten aler at i
de orter der tre Ting äro om äret, insättning as Bördeskillchgen
borde ske inom tredje Tingers flur, unn stäm.
ningS-rättigheten wara öppen ci! fjerde Tinget, har af
Lag - Utskottet blifwit bcflutad i den afsigt, at som enligt
sågens tydeliga föreskrift klander i börd aldrig gäller
utan med pengar, sa borde också clsjx IltuEn göras
wtd den tid Lag-Utskottet hällit före ac Lagfarten knnde
anses ändad och fasta meddelas pä de köp hwilka icke
blifwit klandrade wid Tredje Tinget; De ater a hwilka
klander inträffat stngo dä wld fjerde Tinget genom rättegång
afgöras, men de andra wörö pä ec lagligt sätt
Domfästa och stikta L Köparens händer. Beträffande
den af flera äskade ^romulgLtionea har Lag - Utskottet
ansett at da wanliga kraxis warit at Köpcbrefwen endast
uplästes wid första Tinget samt andra och tredje
upbuden allenast munteligen kundgjordeö, har Bördc.
männen om lagfarten icke fatt någon annan underrättelse,
da nu i stället en förman mera blifwit dem til,
deld, genom dek föreskrefna anslaget a Rättens dör, och
ct mera utwidgadt kundgörande skulle medföra kostnad
för köpare och säljare samt öfwerdrifwet öka Ämbets,
männens redan nog mödosamma pligter och ansvarighet;
Deflutom da et kraclama i en Oonoours kundgöreS pä
Raktenö dör, och detta är nog i sa angelägna mål, fä
mäste L Bördestwister som äro af mindre wigt et lika
förfarande wara cilrackeligt. Beträffande ater någon
följd för försummadt hembud af Fralse-Skatte som säljes
mom börd, sä har wanliga praxis hictils warit at Lag
-
327
sarttn afstadnak tis bovist blifwit ak det wore fullgjordt
ecb om harwid får forblifwa, tror jag det ware dek
bästa — Dosta aro stalén lil Lag Utstolleks beslut, om
de ä>o tilra'keliga för at winna Eders LxesIIsaces och
Ho.stostuge RwderstapetS och Adelns bifall anser jag mig
dubbelt lycklig, som. y afl den aran dem framföra.
Herr I^s^onliJlpe, sonsr 8smuel. Angående
UpbudL kundgörande i Tidningarna har s
Lag-U ,kottet Mycket blifwit ventileraät. Deremot
har huf-vudsakeligen blifwit inwändt, at orter gäfwoS
der tre Ting om äret hällas och 50 Lil ivo Upbuv
göras wid hwarje Ting: och stutte til et sa stort, antal
Upbuds knndgörande nägra Tidningar icke blifwa
tilräckeliga. Sadan har orsaken warit at Lag-Utskottet
fluteligen stadnat i det Besius at göra Upbuden
allmänna genom kundgörelse pä Rattens dörr
och någon kundgörelse pä Predikstolarna har befunnits
i flera afseenden icke pastanoe.
Friherre 80/0, UriL ^obanslon. Jag
hör en wärd Ledamot föresiä kundgörelse ifrån Predikostolarna
af bewilljade första upbud ä inköpt fastighet:
harwid torde jag fa ben äran til uplysning
meddela at samma tanka warit under öfwerläggning
i Lag - UIottet och at den troligen blifwit antagen
om ej det Hederwarda Bonde - Ständets Ledamöter
derstädes sjelfwa tilkänna gifwit, at en sädan knndgörelfe
ej kunde blifroa dem nyttig eller nödwandig;
för någon annan Clafl af Jnnewanare har Lagutskottet
ej ansett den behöfwäs.
Herr 8kjsrnsiä, Lsmusl. Hwad ?ub'icikSt
af köp angar försnar jag mig med Herr ZWckerkkölä
och sär gLnom et exempel uplysa nödwändigheten
deras; man kan bo L Skäne, wara antingen
sjelf Bördeman eller Förmyndare för kupilkrfem
Z28  . »>22
hafwa rätt til sig lösa genom börd försäld egendom
uti Finland, un Carelen til äfwentyrs, huru stall
den som bor sa wibt isrän erhålla kunvstap derom,
som agde någon kand eller fullmägtig, hwilken gaf
wid handen ac en eg ndom wore sald, hwartil han
ager Bördsrätt. Detta kundgörande kunde ju derföre
lattast ste genom ^nnonce u i Tidningarna, pä
lika satt som alla (.'oneours inål för allmänheten göras
bekanta för hwar och en at bewaka sin rätt.
Hans Lxccllencs Herr G relm en och
Landr-Marst alken hemställde om Ribbe,stopet och
Adeln behagade bifalla Lag-Uistottets Betänkande.
Hartil ropades Ja och Nej.
Herr Llper, <^ar1 Ulric, instämde uti Herr
Lijernsläs yttrande.
Herr ll^snäskslk, ^äolpll. Med antagande
af den princips, at lagaständstiden af natt och
är fran tredje upbudet, hwilken hitintils i allmänna
lagen warit stadgad, borde försvinna, om det i
Kongl. Majtts Nädiga kropolltion til Lagfartens
förkortande äsyftade ändamål stall ernäs, har LagIl.
stöttet tilstyrkt, at kmalis-tiden för en Bördeman,
eller den, som et lagfarit köh klandra wille, stulle
bestämmas til flutet af tredje Tinget i de Orter,
der trenne elter twanne Ting om äret hällas, pä
det Domaren i fall något klander icke inom denna
tid anmältes, wore i ständ at wid Tingets flut, meddela
Köparen fastebref pä egendomen, och han, saker
om desi Besittning, tidigare kunna inga i nyttiga
företag til fastighetens förbättring. — Men som
i Börd, klander aldrig gäller utan med penningar,
sä har U stöttet ansett Bördemannens owilkorliga
skyldighet wara, at inom berörde tid nedsatta Börde
stlllingen
-
' ' z-9
flillingen i Ratten med penningar, eller gilltiga Berris,
om han sin Bördetalan förwara wille; och da
Domstolen wid hwarfe Tings sint pä sidsia dagen
merändels ar sa öfwerhopad af mänga andra mät
och ärender, at en, eller flera, ofta nog betydeliga
och inweklade bördes twister, icke hinna til afgörande
företagas, har Utskottet til besia och andra olägenheters
afböjande, ätskilll förbindelfen för Bördemannen,
at instämma sin wederdeloman, frän skyldigheten
at undsätta Bördejkillingen och lemnat den
förre rådrum med stamningen til nästpäföftande Ting
frän Tredje Upbudet, emedan han ofta icke utan äfwentyr
af sina kataliers förlust, skulle hinna at til
tredje Tinget i laga tid uttaga och tilställa Köparen
, Stämningen, men deremot äga nägot längre tid at
' inom samma Tings flut fullgöra äepolirionen, hwil
ken
til börde-klandrets bibehällande more oundwikelig;
hwaremot stämningens försummande, icke kunde göra
Bördemannen förlustig af desi talan.
Blisiva nu Bördemännens katalisr at klandra
köpet utsträckta til fjerde Tinget frän första Upbudtt,
fäsom nägre af Höglofl. Ridderflapets och Adelns
warda medlemmar ästundat, sä upkommer deraf frän
^ sidsta Upbudet en lagaständstid längre eller korrtare,
allt efter det terminen til päföljande Ting af Domaren
utsattes, hwilken Lag-Utskottet welat i jämnlikhet
med Konungens Nådiga kroxolition förekomma.
Frägan om Lagfartens kundgörande i allmänna
Tidningarna, har äfwen warit wäckt i Utskottet och
der ventilera^, men dä Tidningarna eller deras bihang,
genom besia kundgörelser blefwo ganska widlöstiga
och af större delen i synnerhet ibland allmogen
icke läsas, lärer Höglofl. Ribderskapet och Adeln
uplyst finna, det den af Utskottet föreslagna uttväg
til anslag ä Nättens dör, är lämpcligare och tilfyllestgörande,
med tilläggning, at plikten as 22 Dal.
42
Smrt. jVr den, four et sadant anslag borttager eller
sönderrifwer, hwilken i likhet med hioad vm Rittens
offentliga anflag L 24. Gap. Z. §. RUtegängs Balken
förordnas, blifwit utsatt, mätte för at icke anses
fäsom ensaks böter, gä lil trestiftes.
Herr Uoleriblaä, ^4 Lriri as. Lag - Utskottets
Betänkande bestar af åtskilliga delar; kanske lampeligast
more, at uplasa hwarje iVlomenr sarskilldt. Somliga
kunde wilsta bifalla allt, somliga blott lii wista delar.
Herr von Lageström, lonas, föreslog
Lrnpolirion pä Lag - Utskottets Betänkande med de af
Herrar Lo/onstolpa, 8isäk och Läuäsrkckälä prvjeAsraäs
förändringar.
Herr Grefwe» och randt - Marskalken
gjorde häruppå Lropostlion; hwilken med Ja och Nej
besvarades.
Anmaltes och infördes en Deputation, frän det
Höawördiga Prcstcrskapet, anförd af Herr B-skopen
DaÄor äVeiäemsn, som förmälte, at Ständet förenat
sig med Ridderskapet och Adeln och Borgare Ständet
at til Lanco-Ulskottets utlakande hänwisa Borgmästaren
Ickzn>brLi med fleres ansökning om befrielse frän Mattning
til Umgusn för bristande sJern a Söderhamns
wäg.
Deputation beswarades och afträdde, beledsagad
såsom wid ankomsten.
Derefter uplästes punKs-wis de af Lag-Utskottet
föreslagna förändringar af åtskilliga Lagens rum.
Uppå aiord ?ropolirion bifölls den förändrade rista
§. af 4» Cap. Jorda - Valk. endast med den af Herr
—E- ?Zl
lanäsfell förcstagna tilläggning at de baker, hwartil
dea skyldig förklaras, som täger borrt Rattens anslag
pa skedda Upbud, ansägoS bora ga lil treskiftes.
Förändringen af 2. §. i IV. Cap. Jorda - Balke»
bifölls.
Likaså i 5. §. af IV. Cap. samma Balk.
Wid upläsningen af förändringen i irsta §. 5. Cap.
Jorda--Balken yttrade stg
Grefwe 8rrämkslt, k>säris 6sor§, det
han ansage lämpeligast at bördeskillingen nedsalteö wid
der'Ting, lil hwiikrc stamning tages.
Herr von ingeström, stonas, instämde i
billie,heten af denna anmärkning. Hwsm skulle smara
Bördemanncn för räntan af det Lavira!, han wid förutgående
Ting hade nedsatt?
Hans Lxeellonce Herr G ref iven och
äandr-Marskalken ^roponsraäo bifall pa den »plasta
§. med den af Grefwe Lcromkell ^rojscksraäs förändring.
Friherre vs Leer, 6sr1, trodde meningen
wara den, at Vördemannens talan skulle afgöraS ä dek
Ting, til hwilket stämmes och Bördeskillingen wid sam»
ina Ting nedsättas.
Herr ve^onstolps, stonas 8amus!, anlag
Bördemän böra til godo »juta lika lang tid lil bordefkillings
nedsättande, som lil Stämning.
Friherre Ho^s, klrls stab an ston. Lag»
INskottet har welat komma sä nara som möjeligt til afsigcen
af Konungens Nådiga kroxvtilion, nämligen
et ars minnande i den tid, svm nu fordras til fastas
erhållande. Ani Bördeskillingen finge nedsättas w-d
Fscrde Tinget och endast klanders anmälande mid Tredje
Tinget hindra fastan, sä skulle den sällan kunna meddelas
mid detta Tings flur; ty för ot oroa en Köpare,
skulle troligen ofta börd anmälas utan at forrföljas.
Köparen skulle i detta fall ej wara saker förr, än ivid
fjerde Tinget. Da sorum,dskas til en tredjedel den tid af
et ar, som skulle minnas. Om ater Stämning skulle
tagaS och Bördeskilling nedsättas til Tredje Tinget,
sa förlorade Bördeman den tid af Sex weckor, som
fordrades til Stämnings uttagande före Tinget. Lagutskottet
har trott bada defia olägenheter bäst ashjclpas
genom vet föreslagna sätter af Bördcskillingens nedsättan.
de inom Tredje Tingets slut och Bördens fortsöljande
mid det Fjerde.
Herr 8 rjerneIä, Lamuel. Dä tag - Utskottet
uti fit Betänkande, om Börd och lagaständsiid,
gjort den skillnad, at pa de orter der Trenne Ting in.
nom Ätta mannder, skulle bördeman inom flutet af dek
Tredje Tinget da tredje upbudet bemilljas, äga rätt nedsätta
i Rätten, der Egendomen är belägen, fulla köpeskillingen,
som Säljaren efter hwilken bördas will, sig
betingat med mera, och Bördemannen skulle sist, til det
derpå följande»fjerde Tinget, fa a Köparen uttaga
Stämning och fit Bördeklander fullfölja. Uti de orter
äter der rwänne Ting hallas om aret, borde Lagastands.
tiden wara lil Tredje Tinget, som är natt och ar efter
det sörsta; samt der allenast et Ting om aret hålles,
afwen »jutås således samma tidsrum. Efter min tanka,
sa förmodar jag, at lika undersåtare böra njuta
enahanda förmaner och rättigheter, och jag inser^ icke
eller nyttan deraf för en Bördeman, at uti kaiiske hela
fyra manadcr isian Tredje Tinget, da han skall ned,
sacra Bördesklllingen, til det derpå följande Fjerde Tinget,
skal! pä denna tid wara i saknad af sina pens
»ingar. En Lag som är allman bör wäl derföre »veira
lika för aila Undersåtare at efrerlefwa. Efter mic degrep
kan cj et lagligt Bördeklander ske, utan pennimgars
ned- eller insättning, jämte stamning a »vederbörande;
ty Stämning utan at insätta penningar, anser
jag efter ivar gamla Lags rätta mening, wara något
sadanl svin är af ingen betydelse. Jag förenar mig
derföre med hivad Herr i^näsrstroläs lVIemorirl inne,
haller, samt hwad Häradshöfdingen k-e^onstolps anio»
r, at inom natt och ar ifrån första Upbudet, mätte
bliswa den före»krifna lid as klander ä köp af jord ä
landet; dä dera i sadant fall något klander ej anrörts,
blijwer Lagständet, och Fasta bewilljas »vid Fjerde Tingek.
Grefwe koste, -Xrviä Lric. Lag-Utskottet
har haft lii ögnamarke, icke allenast at bibehålla Bördeman
wid den i Lag honom förundta rätt, och at densamma
icke mätte til Köpares olägenheter utwidgas,
utan ockla, at i möjeligaste matto förkorrta Lagfarlsciden
pä sadana köp, som icke äro klander underkastade.
Om Ridderskapec och Adeln nu förlänger tiden. för
Bördemän med insättande af Bördeskilling, sa hemställer
jag, hwad tid skall dä blifwa för Lagfarten pa de köp
son» icke klandras?
Herr Grefwe» och Landt - Marskalken proxonerscls
om Ridderskapec och Adeln behagade bifalla §.
utan tilläggning?
Besvarades med Ja och Nej.
Herr 8 reät, polian Hxsl. I grund af Fri.
herre Lo^es yttrande sär jag anmärka, det han synts
tro, at när Bördeskilling nedsättes wid Tredje Tinget,
tiden för bördeötalan blefwe föga inskränkt, i jämnsörelse
med den tid Lagen tilförene derföre utstakat. Lagen har
til fastas erhållande utsatt en tid af Et ar ester tredje
ZZ4
Upbudet. Jag sar den äran färesta ak lagaständstiden
nu utsattas til Et ar fran det färsta. Lag-u>skottet
har wislige» prostÄsrar en tid af »»»gefärligen Et ar
i de orter, der Tiva eiler Et Ting hällas. Jag kan
ej begripa, hwarföre ej alls Tordeman skulle en lika
lang tid kil godo njuta; och hemställer alitsa at, ehwad
Tingen hällas En, Twa eller Tre gänger om äret, lagastandstiden
alltid mätte blifwa ungefärligen Et är.
Grefwe kalks, vi 6 kl ris. I de orter der Tre
Ting hällas om äret, har LagfarlStiden alltid waru »astan
halsten korrtare, än pä de ställen, der endast Twä eller Et
Ting warit. Lag-Utskottet har warit sorgfälligt at göra
den fordrade Lagfärändringen enstammig med hw.-d Lagen
i öfrigt föreskrifwer; och olikheten i färewarande
ämne blifwer nu icke annan, än den sedan :7Z4 warit.
Friherre ko)S, kris Modins kori. D ä
Lsg-Ucstottek föreslagit en längre tid för Bördesman i
de orter som endast hafwa Twa eller Ec Ting ärligen,
har det hast afseende pä den mindre folkmängd, mindre
snar gemenskap och följakteligeu mindre tilgangar för en
Bördesman, som bära kujoneras i de orter, som ej
hafwa Tre Ting om äret.
Herr vvillebranst, krsäric. A
staga» om tidcst til Bördesklanders anställande, i de orter
der Trcnne Ting ärligen hällas, har jag i Lag-Utskot»
tet i sä matto warit af skilljaktig tanka, at jag ansett
Bördcskillings nedsättande wid Tredje Tinget icke tjena
til fortvarande af BördemanS rätt, sä wida icke laga
stämning föregått. — Til »vinnande af en närmare likhet
«' Lagfartskidcn ä sarskillda orter, sinner jag mig uu
äga anledning förena mig med de Ledamöter af Ridderskåpet
ock» Adeln, som tilstyrkt den ändring i Lag-Utskottets
Betänkande, at Värdemått, dep Trenne Ting
om äret förrättas, skulle lemnäs rädrmn, at til nästpä
-
4
föl,'ande Ting, efter det Tredje Upbudet meddelt blifwit,
fä sin bördetalan, pä försängen stämning och nedsiitk
bördcssttlling, i laga ordning utföra; och at således icke
Fasta förrän wid Fjerde Tinget kunde utfärdas.
Detta instämmer med den särstillda tanka, Ledamöterne
af det Hederwärda Bonde-Ståndet, i denna del,
i Lag-Utstottet enhälligt afgifwit; hwarä jag tror mig
böra göra sa mpcket mera afseende, som i synnerhet för
.Medlemmarna af detta Stand, under en korrtare tid kil
bördetalans bewakande, swärigheter kunde meta, at fullgöra
hwad Lag harwid förestrifwer.
Grefwe? olks, Arviel Lric. Jag har redan haft
den äran nämna, ak det Lagens stadgande, som föreskrifwer,
at klander i börd icke galler utan med penningar,
är grunden til Lag - Urstottcts tilstyrkande. Lagutskottet
har derföre haft afseende derä, at Köparen
matte hafwa sin säkerhet, dä han stammes; och ak Bördcmannen
mäkte hafwa tid at wid nästa Ting ändä utföra
sin talan, och at vklandrade köp icke desiomindre
bleswo ansedda för lagsiandna wid Tredje' Tinget. '
Herr lbs^onllolpc, sonås Lamuel. Hittils
har alltid warit wanligt at först stämma och sedan äe-.
pemer-, Bördestillingen. En förändring häruti skulle
åstadkomma en märkelig olikhet emot Lagens stadgande i
dylika fall; och Lag-Utstottet hade wal sätt sig updraget
at förkorrta Lagfarten, men ej at förändra rättegängssättet.
^ Herr Lauckorlkölck^ ?elir Olok, yltrade sig:
Änskönt tidernas nu förändrade stick wcrkat nödwändighcten,
at utj ätstilliga delar af ivar, är 1734 antagna
och gillade Lag, som röra Jordbruket och allmänna
hushälluingen, göra en til nuwarande tidehwarf
mera lampelig och för Rikets Jnnewänare mer
z z6 - -
gagnande ändring och förbättring; upstär liknål, efter
min tanka, derutaf icke någon növwandighet, at
wid stik förändrings företagande och stadgande åsido»
sätta iden uti 1734 ars Lag sä noga af da warande
Lagstiftare, ej mindre än uti andra Rikens Lagar,
följda grundsatts, at wid föreskriften af rättigheter och
skyldigheter Rikets Jnnewänare emellan, tydeligen
bestämma sä wäl bestaffenhct och innehållet af desamma,
som tiden och sättet til deras iakttagande och
fullgörande. Det förra för at icke lemna de enfaldigare,
hwilke icke känna Lagens bud, i en pä deras
ratt för mycket werkande okunnoghet, och det sednare
för at icke hos dem wäcka en willrädighet och owisihet
om hwad de til sin rätts förwarande och utförande
i laglig ordning böra iakttaga; stalén och anledningarna
härtil aro i mit til Höglo lige Ridderstapets
och Adelns krotoeoll aflemnade anförande ttpdragna,
dem jag utan widare uprepande fär mig åberopa»
Jag har derigenom icke tankt at föra Högloflig? RidderskaPet
och Adeln, medelst den af mig föreslagna
tid as natt och är ifrän första Upbudet för en Bördemans
skyldigheters upfyllande, til et ifrän afiigten
me'd Kongl. Majtts i denna omständighet gjorde
proposition afwikande yttrande, det jag wid bestämmande
af dag och tid för Bördeman, förmodat kunna
med ändamälet', utan wäsentelig rubbning i det hufwudsakliga,
Lagfartens förkorrtandc, kunna sta tilsammans;
utan jag har härigenom welat bereda en
närmare wisihet för Bördeman om hwad af honom i
anseende til tiden för desi talans lagliga anställande
och utförande icke borde försummas, och icke öfverlemna
sädant allt til en stump ledande sig ifrän Lagfartens
fortgång, som i en Domsaga bestäende af
siera Härader kan, dä Lagen icke utsatt i hwad ordning
Härads-Tingen i hwarje Härad bör begynnas, medelst
desammas begynnande den ena gängen i det ena, den
andra i et annat Harad, bidraga, antingen til för
korrtande
-
korrtande ekler förlängande af kLtalisrtte för en Bördeman
alltid betänkeligt och swärligen at förena med
en Lag som uti stadgandet af rättigheter och skyldigheter,
med iakttagande af wig tid ostiljakiigt sammanknippade
fullbordande, bör wara tydelig, enkel
och för hwarje utan all stags förtydning begripelig.
Men dä någre af Högloflig^ Ridderstapets och AdelnS
Herrar Ledamöter fom nu i detta ämne talat, under
yttrad åstundan at lika läng tid öfwer hela Riket för
en Nordeman/ ehwad han bor i en ort der Ett, Twä
eller Tre Härads - Ting om äret hallas, mätte stadgas,
förestagit en tid för Bördeskillingens nedsättande
och stämnings rittagande, til bestämningen af dagen,
efter min tanka alldeles otilräckelig, för Bördemannen
för mycken owisihet medförande, och om
Tinget, hivarwid första Upbudet meddelas, det ena
äret emellan den iz.-de och 2v:de Januarii begynnes,
men det fjerde HäradS-Tinget, dä efter detta förstaBördeman
til det samma bör hafwa stämt samt Bördeflillingen
eller ock bewis öfwer nedsättningen i wederbörande
Ränterie, inför Domstolen upwifa, utan
öfwertradandc af Lagen ej tager sin början förr än
den ig. eller 14. Martii päföljande äret, blifwa ka>
talierne inemot fjorton mänader; deremot om det
forsta ej begynnes förr än den i4.-de Martii ena
äret och det fjerde den 12. eller 14. Januarii päföljande
äret, blifwer desi klandertid endast 10 mänader,
säkdes fyra mänader korrtare; en olikhet för mycket
synbar för lika berättigade Jnnewanare, ankommande,
utan något botemedel af Lagen pä Döma ms åtgärd
och godtfinirande, men framallstrande bäde osäkerhet
för Bördeman i anseende til nödwändigheten at inom
kaga tid förse sig med Bördesumman, och den antingen
nedsätta eller upwifa, och ofta nagra mänaders
förlust i Räntan pä bördeskilling, dä beräknandet
deraf ej täger sin början förr än när mälet efter behörig
instämning förekommer, och wid flere tilfällen,
4Z
z;8 -----
dä fräga om större bördeskilling ar nog bekydelig.
Til motande af dylika oredor och olägenheter lärer
ej blifwa mer päliteligt botemedel, än at wid det
nuderdämga sivar, HLgloflige Ridderstapet och Adeln
jämte de andre Riks-Ständen bör aflemna, i underdånighet
foresta, en pä witz dag bestämd tid för detz
styloigheters iakttagande med nedsättning af bördeskilling
och stämnings uttagande, som blifwer alltid
lika ehwad bördesklandret kommer at anställas i en
ort der Ett, T.vä eller Tre Ting om aret hällas, och
i de sidstnämnde endast kan ankomma pä En eller
Twä mänaderö längre upstof i laga ständS.iden, men
för Parterne werka säkerhet och trygghet; deremot der
et Ting endast hälles, Bördcman äger tilräckeligt
rådrum at inom natt och är upwisa för Domstolen
eller i Landt-Ränteriet nedsätta penningarne, stamningen
til samma Ting uttaga och käromälet fullfölja;
jag ar detzutom i underdånighet förwitzad at Kongl.
Maj:t wid utfärdandet af Desi höga beslut, i anledning
af hwad Riksens Högloflige Ständer i underdånighet
tilstyrka, widtager de mätt och steg som med
Kongl. Majrts höga afsigt och förwarandet af Detz
trogna undersätares rätt bäst instämmer.
Hans Lxcellence Herr Grefwe» och
Landt-Mar staike» proponeraäs bifall pä den upiästs
§. med den ändring, at äspvlnion stulle ste wid
det Ting til hwilkct stänrning tagcs.
Swarades Nej och Ja.
Friherre vs 6ser, Larl. Biföll för si»
del Betänkandet och hyste der förtroende lil de Herrar,
hwilka bliswir lörordnade ti! iedaniöter i Lag-Urstottet;
at del de i detta ämne föreslagit, stulle wara det bästa.
Herr von Lögeström, stonas. Hela fragan
bestar deruti, om jag äger rättighet ak nedsätta Börde
-
— Z'5
stillingen wid samma Ting, som jag fullföljer min
ralun.
Grefwe kols-, ^rviä klric. Enar jag af
steres anförda meningar inhämtar, der Högloflige Ridderstapels
och Adeinö enda hinder ril bifallande af LagUrstoiletS
Betänkairde i fragan om Lagfartstidens sörkorrtande,
ar at insättningen af Bördestillingen wid
Tredje och Stämning wid det Fjerde Tinget icke är
lampelig, men jag Mika för min del anser för högst
nödwändigt, ac en witz korrrare lid an förr warit marce
utsattas, inom hwilken oklandrade köp böra anses Lag.
standne; sa får jag ödmjukeligen hemställa, om icke Eders
Lxeellknce och Höglofllge Ridderstaper och Adeln
stalie behaga bifalla Lag-Utskottets Betänkande med den
ändring, ak i de orter der Trenne Ting hallas om
äret, ma Lagfartsriden anses andad och Fasta meddelas
pa alla köp wid fjerde Tinget; wid hwars börja» Bördestillingen
bör wara infart pä sätt föresteifwit är samt
stamning ester Lagens stadgande detzförinnan urtagen och
lagligen forrställd, sä framt något klander stal! äga
rum och Fastebref icke meddelas. Jag får .ifwe» tillägga,
ar wid förra Riksdagar, om jag icke felar, wid
början af 1750,-kalek; ar, i anledning as Allmogens
gjorde ansökningar om Sommar-Tingens indragande i
stera orter, as Kongl. Mast i Räder beslutar och af
Riksens Ständer i underdånighet tilstyrkt, ak i de orter,
der sadant astundaö mä denna indragning bifallas.
Under den tjenstetid, jag hast den äran wara Ordförande
i Kongl. Mastts och Riksens Götha Hof-Räkk,
aro flere sädane frågor »ppadc; med Kongl. MajtkS
nådiga bifall har en flik ändring redan stedt i en Domsaga,
och torde hända at snart densamma blir allmän; i
ek sadant sall sörfwinner kan hända ti! större delen den
sräga, som nu venrilsraz och den ästundade enigheten
Md Lagfarten pä alla ställen crhälies. uran »ägo» föreskrift
Z4»
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
gjorde ^ro^olilion pä §. med den cif Gceswe kolls fö»
reslagne förändring, och blef den med Ja beswarad.
Widare uplästes förändringarne i g. §. 9. Cap.
Jorda-Balken och 4» §. 6. Cap. Ursöknings, Balken,
hwilka bifölloö.
Hans Lxcellsnce Herr Grefwe» och
Landt - Marskalken tilkännagaf, at kwanne Ledamöter
af VewillningS - Utskottet, Herr Laxirains
krimrisnstrolä af Andra Clasen och Herr lVIzjor
lisurerlckiölä af den Tredje, anmält sig för enskillte
angelägenheter wara nödsakade, at borrtresa; i anledning
hwaraf Herrar LleQorerns af Andra och Tre,
Lje Clasterne anmodades, at » eftermiddag klockan Fem
sammanträda kil Ledamöters waljande i deras stallen.
Hwarjämte Hans kxcsllence ^roponeraäo Riddcrskapct
och Adeln, at i morgon klockan half Tia förmiddagen
sammanträda til upbrytande af Herrar kleLLorernse
Wallistor.
^ Widare anmälte Hans Lxcellsnce, at den Adelig»
Attén kreclsrilkjsrna nyligen wore utgången; i anledning
hwaraf dest Fullmägtig Friherre I^illjencrgnrr:, polian
^Vilkelm, wore ^skilld ifrän sit innehasde rum bade pa
Riddarhuset och inom Riddarhus - Utskottet, och wille
Hans LxcsIIsncs derföre anmoda Herrar LleAorerns
at äfwenwäl förordna en annan Ledamot i hanö ställs
inom bemälte Utskott.
Friherre 8ilkverfcftolä, Nils, fragade om
den Lxpie;, som blifwit til Stockholm afsänd för at fran
Riddarhus-^rcbivum nedhämta sa wäl de äldre Riddarhus-krorocollernee,
som Hemliga Utskottets kraraeolls
Utdrag af den L4',de Martis 1789 wore återkommen
?
Z4»
Hans Lxcellsnce Herr Grefwe» och
jandr-Marskalken, swarade at densamma för nagra
fa dagar sedan återkommit, och medfört de äskade Handlingar,
samt at beträffande berörde LxlraÄum krorocolli»
hade Hans Lxcellencs efter Friherre Lilkverklcoläs
til Herr Landt - Marskalken yttrade åstundan, arnat laka
detsamma i dag för Riddcrskapet och Adeln uplasa; men
at sedan tiden nu more sa långt liden, önskade Hans
LxcsIIence, at Friherre 8ilsverllLÖ!ci wille ifrån denna
åstundan afstä, med wilkpr, at detta mål skulle blifwa
dec sörsta, som tvid nästa kienum komme at företagas.
Friherre Lilkverkckälä samtyckte härtil, och
Ridderjkapet och Adeln atskilldes klockan 2.
In krclem krotocolli
6. Lilverliolxs.
Lördagm den ro. Maji.
klenum klockan hals iO. förmiddagen.
l^pbrötoS Herrar LleKorsrnas af Andra och Tredsk
Clasterne Listor öfwer sörledne gårdag hällne Wal och
befunnoS mara förordnade: til Ledamöter i BewillningsUtskottet,
inom Andra Clasen efter Herr krimrentlrjolä»
N:o 14;. Herr Lvinbutvuck af tzvLllisä, Full»
magtig Herr kersr lasutsngm wid
Lif-Regementet, och inom Tredje Clasen efter Herr
Ksurerlcbsolil, -V6am vieäricb, N:o 1189. Hrrc
Llix, Fullmagtig Friherre Hekbinäsr, polian Lric;
samt lil Ledamot i Riddarhus « Ui>kottet inom Tredje
Claren, efter Herr ^reäenlijernL, Fullmagtig Friherre
lcklljencram?, hollan VViltisIm, N:o l9Zl, Herr
Lekliesr, LILrs, La^uaine.
Högloflige Ridderjkapet och Adeln atskilldes klos,
kan H til ro.
In 66em krotoeolli
6. Silvsrliolxs;
Frcdagm dcn 16. Maji,
klenum klockan 9 förmiddagen.
företogs justering af krorocoller för den 9:de i
Lenna manad.
AnmälteS och emvttogs en Deputnrion fran det
Wallof!. Borgare Ständer, anförd af Riksdagsmannen
fran Wexiö, Herr Borgmästaren ^Verlin, som rilkännagaf,
at Stander förehaft Lag-Utskonels Beiänkanden
öfwer de af Hans Maj:t i Nader frainställda
Lagfragor, rörande Lagfartens sörkorrtande stimt klwLcripkions-tiden
i skuldsordringsmal, och de samma aftgjorr
såsom medföljande Lxirsöstä krotoenlli af den
ZO. April och g:de Maji innehölls, hwilka Herr Borg.
Mästaren nu aflämnade.
Depursrionsn befwarades och aftradde, beledsagad
ester manligheten.
En Deputation fran det Hederwarda Bonde Standet,
anförd af Riksdagsmannen I-ars Ololslon i Groröd,
som förmälte, at nyst ofwanberörde Lagfragor
hos Bonde - Ståndet blifwit afgjorde enligt innehållet
af medföljande LxirsLkr krorocolli. Likaledes hade
Bonde. Ständer förehaft Oeconomi?-Utskottets Betänkande
rörande Fängskjutsen och deröfwer stadnat i del
beslut, dest Lxtraökum krorocolli af d. y. Alali innefattar,
hwilket sa wäl som de twänne förenämde nu til
Herr Grefwen och Landt-Marskalken öswerlämuadeä.
Depuiakionen befwarades och asträdde.
Härefter återtogs justeringen af oftvannamnde
Aotocoli, hwarundcr
Friherre Ds 6ssr, Osrl, vrofetksrLäe at
MgN Laneo-Utskottets klxtrzAum krotoeollx i a»le>
Z4Z
ning af publicitets-Frägan more bifallit, en vsx>ura»
tion därom lil de andra Standell malte affärdas.
Sedan fortfors til flut med ssusterinZsn.
Grefwe kosis, /ärviä kiric anmärkte, at se»
dan Ridderskapet och Adeln enligt innehållet af nyst
uplaste krokvcoli gjort förändring i Lag - Utskottets
krojesb til i §. ; Cap. Jorda Balken, blefwe det en
naturlig fölgd, at hwad i kroscQsr til l tz. 4 Eap.
samma Balk föreslagit ar, sä wal om Börd, der
Twänne eller Et Ting ärligen hällas, som om FasteBrefs
meddelande, mäste ställas i likhet med osman»
nämnde förändring.
Uppå gjord ^ropollkion as Herr Grefwen och
Landt-Marffalken, blef detta af Ridderskapet och Adeln
samryckt; hwarefter sadant af Lscrererarsn jakt»
togS i det upfatte Lxrrsckum kroiocolli härom, af d.
9 Maji, hwilket genast justsrsciss, sä wal som et an.
nät krdrocallz-Utdrag af samma dag, rörairde Herr
Borgmästaren kksmbrser med fleres d. 9 Maji ingifne
ansökning. Och skulle en ve^uiarikm med desse krokocolls-Utdrag
afga til de andre Standell.
Hans LxcsIIsnes Grefwe Ikuurk, klrie.
Som Rlddcrskapel och Adelns krorocvllsr hädanefter
torde blifva ganska widlyfkiga och til deras justcrgiiäe
understundom hela 2 limmar atgä, samt derigenom för
öfwerläggningarne ga förlorade, hwilken förlust af lid
är sä myckel större, som ärenderne blifwa wigligare,
får jag den äran hemställa, om keorocolls-^ulisrinZSn
icke kunde flyttas til eftermiddagarne.
Dä ärskillige häruti hördes instämma, gjorde
Hans Lxeellsncs Herr Grefven och Landt-Marskalken
kro^otjrron: Om Ridderskapet och Adeln behagade
ester anslay til plenum sammanträda pä eftcrmWagarne
til krokocollsrnLs jutisrmZ.
Beswarades med Ja.
UplästeS följande ?rorocoI!8-Utdrag, hällne i det
Walloflige Borgare-Stander och det Hederwarda Von»
de-Ständer, nemi.:
Utdrag af protokollet, hållit i BorgareStåndets
?Isno, wid Riksdagen i l^lorrköping
den go Äpri! iLoo.
S. D. Ständet har förehast det ifrän Lag-Utskottet
inkomne Betänkande, i anledning af Kongl.
Majus Nådiga kropolnion om förkorrtande af den r
IX Cap. 12 §. Handels-Balken utsatte tid, innom
hwilkcn fordringar emellan enskilte hittils kunnat blif--  wa gällande: Och ansett Sig icke kunna til öfverläggning
uptaga hivad Utskottet föreslagit om förändring
i tiden för arfwingar at infordra arf, såsom et
ämne, hwaröfwer Kongl. Majtt i Räder icke äskat
Riksens Ständers underdåniga tankar. I öfrigt har
Ständet antagit Lag-Utskottets Betänkande, i hivad
som rörer Inrikes wistande Borgenärer, endast med
den skillnad, at uti den i staga warande 12 §. ordet
inför Rätta ändras til för Rätta; äfwensom
Ständet funnit, at den föresiagne Lagfbrändringen i
tiden för kraf af Inrikes fordringar äfwen mä sträcka
sig til Kongl. Majtts och Kronans hos enstilte ägande
sä beskaffade fordringar, at de grunde sig ä LomraLker
och afhandlingar, eller särskilte beting, öfverenskonunclser
och förbindelser, och säledeS med undantag
af sädana, som härröra frän Upbördsinanna befattning
eller redogörelse-answar, om hwilke senare, säv»
stilte Författningar ärv utgifne. Hwad äter angär
sädans
sadan» fordringar, som Utrikes Borgenärer eller utom
Riket nu wistande Landsman här i Riket aga,
har Ståndet stadnat i den tanka, at de sä beskaffade
Borgenärer, hwilkas kraf arv älc-re an dm föresiagne
Lagförandringen, böra i afseende pä dem, ratta sig
ester hwad Lagen om fordringars kraf nu stadgar;
men at däremot de, i afseende pä sadane, som efter
kundgörandet af Lagförandringen tilkommo, böra den
nya Lagen efterlefwa och iakttaga, i Dgd af hwllket
allt, Ståndet ansett 12 §. i 9 Cap. Handels-Balken
böra blifwa sädan:
"Hafwer man fordran hos annan, i gods, penningar
eller hwad det ar, och krafwer den ej skrifteliga,
eller gifwer den ej an för ratta eller hos Konungens
Befallning shafwande, innom tio är, åge sedan
icke någon talan därä."
Deffutom stulls ester Ståndets Beslut, dek af
Utskottet föresiagne sarstilte stadgande blifwa af följande
lydelse:
"Dm, som innom Riket wistas, och hos annan
hafwer anmäld fordran, som ar nio är eller därutöfwer,
och ej krafwer eller angifwer den samma innom
natt och är ester det ofwanberörde Lagförändring
blifwit kundgjord, ager sedan dera icke någon talan.
Den fordringsägare äter, som antingen är Utländskt
man, eller, fastan Swensk Undersåte, nu Utrikes wistande,
rätte sig, L anseende til fordringar, svm ars
äldre an Lag förändringens kungörande, ester hwad
Mils stadgat är; men i afseende pä sadane fordringar,
som ester kundgörandet af Lagförandringen tilkommit,
bör han stalla sig den samma til efterlefnad,
och dst wid påföljd, som förut nämnt är." Dt kuprrr
Lx ftrotocollo
H-ars lft-alör.
44
z§6
Utörag af krorocollsr, hallrt hss Borgare»
Staude t, wid Riksdagen i MorrkäpinZ
den 9 Maji r8oo.
S. D. Borgare-Mandet, har til upmärksam
granstning förehaft Riksens Ständers Lag-Utskotts
afgisne Betänkande, i anledning af Kongl. Mattts til
Riksens Ständer wid denna Riksdag gjorde Nädiga
kroxolltion, angäende förkortande af den tid, som
til följe af Lagens föreskrifter nu utgår til erhållande
af Lagfart och Laga stand pä Fastigheter ä Landet.
Därwid har Borgare-Mandet förekommit, huruledes
Riksens Ständers Lag-Utstött föreflagit och
hemstäldt:
1:0. At pä de Orter, där trcnne Ting om aret
hålles, Bördeman mä äga, at genom Köpstillingens
neösättande i Ratten, sist innom siutet af det Ting,
dä tredje upbudet meddelas, anmäla sit klander, samt
därefter ä Köparen uttaga, och honom, pa sätt ii
Cap. Rättegängs Balken förmär, tilställa Stämning,
til det näst darpä följande eller fjerde Tinget, dä
han bör sin talan i Laga ordning fullfölja; Hvaremot
och därest icke pä detta sätt, och i den förestrefne
Ordning, klander blifwit anmält, Utskottet funnit, at
irenne Upbud wal böra meddelas, men köpet förklaras
wara Lagständit wid siutet af tredje Tinget, dä
Faste-Bref stal tagas.
Dä det ä ena sidan icke kunnat undfalla Borgare-Ständet,
at därest i de Orter där trenne Ting
om äret hällas, Lagfart och Laga ständ stnlle anses
wara tiländalupen med siutet af tredje Tinget, Laga
ständs-Liden i besia Orter skulle blifwa mycket kortare,
an den, hwilken kommer at aga rum, uti de Orter,
hwarest antingen twänne eller allenast et Ting om
äret förrättas; halst sädana g:ne Ting uti den förstnämnde
händelsen wanligast innom 8 högst 9 mana
-
——Z47
der infalla; Hvaremot i andra händelserna nära 12
mänader gemenligen förlöpa, samt ä den andra sidan
härigenom en olika laga stånds tid, dä köp klandras
eller icke klandras, skulle npkomma; H vilken grund
Lagen hittills icke godkändt, afven som Borgare-Stäm
det sör sin del ansedt det wara bade betungande för
Bördemannen och kunna leda til osäkerhet, om han
skulle blifva förbunden, insätta Bördefkillingen, förrän
klandret kunde utföras eller Kövaren vöre närvarande
för at gagna dea honom tilkommande rätt at
lyfta Bördeftillingen, hvars förtida nedsättande således
i detta afseende wore utan ändamål; Sä har
Borgare-Ständet til winnande af likhet uti åtgärder
af samma art, samt för at icke gifwa anledning til
oredor wid Bördeftillingars nedsättande, funnit bast,
'och lämpeligaft wara, at i de Orter, der g Ting om
äret hallas, och irenne upbud böra meddelas, Laga
ständ icke anses hafva til anda gädt, förr.än vid
det derefter infallande fjerde Tingets flut', da FasteBref
skal tagas, därest icke lageligen stämt och klandrat
blifvit, samt at Bördemannen icke är förbunden
Tinget förut Bördeftillingen insätta, utan at det anses
tilfyllest, enär han i Laga tid, wid klandrets fullföljande,
denna owilkorliga skyldighet futlgörer.
atdo. Har Lag-Utskottet förklarat, at i de Orter,
hvarest twänne Ting ärligen inträffa och Bördemannen
borde senast til det Ting dä tredje Upbudet
meddelas, stämma Köparen, samt pä de ställen, dar
allenast et Ting om äret hålles, och Bördemannen
förklaras skyldig, at genom Stämning til det Ting,
dä andra Upbudet beviljas, göra sit klander anhängig,
borde i bada händelserna Bördeftillingarne innom
flutet af sädana Ting wara uti Rätten nedsatte;
men som et sädant stadgande skulle leda bertil, at
Rättegängen eller Bördes-klandret singe börjas och
fortsättas, samt möjeligen kunde wara wid första
Domstolen af-jordt, förr än den, Bördemannen före
-
skrefne tid til Bördestillingens nedsättande inträffat,
hälst osta handa kunde, at Bördes-Driften wid Tingets
början förekom, utfördes och kunde med stut afhjelpas,
utan at Bördemannen ännu ansag sig plrktig
til Bördestillingens infattning; Alisa, och da Lagen
owilkorligen bjuder, at i Zäörd, klander aldrig
gäller utan med Penningar, ansag Borgare-Ståndet
Det harwid böra orubbadt förblifva, sä at Börde->
man, dä han lagligen stämt och desi klander förekommer,
bör, säsom en ytterligare grund til desi talans
»plågande, Penningar i Rätten nedsatta, pä
satt Lagen därom i i Z. Z Cap. Jorda-Balken harvin
förordnar.
gro. Beträffande de förklaringar och tilläggnirff
gar, för detta Lagens rum, hwilka Lag-Utflottet fö*
restagit, dels därigenom, at, med bewis pä sädana
insatte Penningar som allmänt i Riket galla, skulle
kunna förstas, icke mindre Deposition-steller, som
af Riksens Ständers Landus utgifwas, ilian äfwen
sadana, hwilka Landt-Ränkerierne meddela, och dels
nt i den händelse , dä twänne eller siere Köp inträffar,
om en och samma Fastighet, utan at Laga ständ
därä för någon af Köparne äkommit, den Bördemau,
som i anledning af första Köpet yrkar lösningsrätt,
icke borde wara pliktig nedsätta annan eller större
Köpestilling än den, som uti första Köpe-Brefwet
star; Sä emedan desie ännu icke innefattas uti K:gl.
Majlis Nådiga proposition, eller kunna anses därmed
wara uti et omedelbart sammanhang, ost) besia
händelser desiutom arv af den egenskap, at de efter
hwarje Mäls sarstilte gäng och omständigheter kunna
lämnas til Dommarens ompröswande och urskiljande;
To fann Borgare-Ständet sig icke kunna, hwad LagU
stöttet härutinnan hemställ, til granskning eller uträtande
uptaga.
4:0. Ehuru Borgare - Ständet godkandt, hwad
Lag - U-stottct därom föreslagit, at enär Lagsarm
249
pantewis förekomma, enahanda Lagfarts lid, som
om Köp sagdt ar, bör med pantsatt jord iakttagas
och fastställas, samt at twänne wärderingar anses tildackelige,
hwarigsnom den tredje wärderingen, hwilken
hitintils warit tilläten, skulle försvinna och ej
kunna sökas; Har likwäl Borgare-Ständet, i afseende
pä tiden, innom hwilken de hädanefter tillätne
twänne wärderingar borde wara werkstalldte, ansedt
nödigs för dest del förklara, at sedan första Upbudet
pantewis blifvit bewiljadt och för stg gädt, stall
Let äligga Domaren wid answar, at innom ätta mannder
derefter hafwa werkstält första wärderingen,
samt däraf lämna Borgenär och Gäldenär del emot
lösen; Hararester denna sednare bör sä wida han med
Len första wärderingen ej atnöjes, innom En manad
derefter, om andra wärderingen sig anmäla, hwilken
ofelbart bör wara hällen innan Lagfarts-tiden tiländalupil.
Pä detta satt förmodar Borgare-Ständct, twännc
ändamål kunna npfyllas och befordras, det ena,
at för de Orter, där länge wintrar wanligen inträffa
och jorden Medes en stor del af äret är med silö betäckt,
första wärderingen mä kunna werkstallas pä den
tid, dä bar mark är; Och det andra, at Gäldenär
icke mä lämnas tilfälle, at Borgenären Lil försäng,
hindra Lagfartens fortsättande och sint.
5:0. Vk bewarande af Bördemannens rätt. som
wid en nu föreslagen kortare Lagfarts-tid, än hittils
warit förordnad, skulle kunna äfventyra genom et
mindre utrymme til kännedoms inhämtande om Lagfartens
början; Har Lag - Utskottet hemstäldt, om
icke Häradshöfding borde wid slutet af h-varie Ting,
Sch innan han ifrän Tings-Staden reser, ä Rättens
dörr ansia en Förtekning pä alla de Urbud, som wid
det dä hällne Tinget blifvit meddelade, med iakttaZande
af de siere omständigheter Lil »vinnande af full
-
2;s - -
ständighet och säkerhet, för detta anflag, som Utskottets
Betänkande innehåller.
Denna föreskrift har wäl Borgare-Ständet funnit
för ändamälet nyttig; men ieke fullkomligen swarande
til desi upfyllande eller emot den afsigt, som
dermed borde winnås.
Utom den osäkerhet, hwilken et sädant anslag
kan wara underkastadt för sönderrifning eller borttagande
pä et ställe, som emellan Tingen är föga wärdadt
och saknax tilräckelig tilsyn, skulle en antingen
mindre uplvst eller aflägsen boende Allmoge, i synnerhet
uti Rikets widsträktare Landskaper, icke utan
olägenhet kunna begagna sig af denna utwäg til uplysnings
ärhällande, samt följaktligen blottställas för
Let äfwentyr, at förlora en i Lagen grundad rättighet,
til inlösande af sadan Jord, som är börd underkastad.
För at sädant förekomma, samt för at gifwa
författningen all den fullkomliga ständighet, som änLamätet
kräfwer, har Borgare - Ständet för sin des
welat tillägga: at jämte det sadane Anslag ä Rättens
dörr, hwarom förut nämdt är, pä sätt Lag - Utskottet
hemställt, göras, borde Domhafwanden, efter
hwarje Tings flut, genom allmänna kundgörelser, som
wid Kyrkorna uti Häradet ifrän Predikstolen offenteligen
afkunnas och sedermera ibland Kyrkans Handlingar
förwaras och til uplysning tilhanda hällas,
tilkännagifwa hwilka Upbud som ä det föregängne
Tinget första gängen meddelade blifwit; äfwensom det
skulle blifwa en, Kyrkoherden i Församlingen, eller
den som hans ställe företräder, åliggande vwilkorlig
skyldighet, at förr än nästa Ting derefter infaller,
meddela betyg, hwilken helgedag Domhafwandens
ofwannämnde kundgörelfe, blifwit i kyrkan offentelitzm
upläsen, hwilktzt betyg »äymafle Kronobetjent^
-"-'"E . 25!
inour förut omrörde tid, borde afhämta och wid det
infallande Trägets början Domhafwanden tilstalla.
Allt hwad Lag-Utffottet för öfrigt uti det afgifne
betänkandet, detta ämne beträffande, föreslagit och
hemställt, har Bonde - Stånds! för desi del antagit
och bifallit; och stulle sädant genom Utdrag af Ittotocollet
de öfrige ^efpeQive Ctänden wördsammeligen
och »vänligen meddelas-, llllt kupr».
Lx krotocollo
L»r1 Ii.al»r.
Utdrag af ?rotoeol!st, hållet hos dei Aederwärda
Bonde - Ståndet, wid Riksdagen i
Norrköping den LO. April 1802.
Hos Bonde-Ståndet har til öfwerläggning förewarit
Riksens Ständers Lag-Utstotts Betänkande, rörande
Kongl. Mattts Nädiga kroxolition, om förkortande
af den i IX. Cap. 12. §. Handels-Balken utsatte
tid, inom hwilken fordringar emellan enstilldte
personer kunna blifwa gällande, hwarwid Bonde-Ständet
lika med Lag-Utftottet funnit de i högstnämnde
nädiga propollrion uptagne stät, til tidens förkortande
ifrän Tjugu tik Tio är wara sä wigtiga och
och gällande, at Ständet, med underdånig erkänsla
i anseende til Kongl. Majtts nädiga omtanka i denna
del för enfiillt säkerhet Desi undersåtare emellan,
Lag - Ukftottets tilstyrkande til berörde Lagförändring
bi, - lik; äfweu som pä det ändamälet af denna förändring
i Lagen mätte winnås, ä ena sidan utan för
läng tids utdrägt, och ä den andra, utan at fordringsägare
mä betagas nödigt utrymme, at deras
fordringar gällande göra, Boude - Ständet i den del
godkänt Lag-Wffottets förslag, at hos Kongl. Majrt
i underdånighet skulle hemställas, om Leks Lagföräu--
LsL
dringen jemväl i afseende pä de för detta tilkomne
fordringar, mätte sä wida tjena til efterföljd, at den,
som inom Riket wistas, och hos en annan ager oanmäld
fordran, som är Nio är eller derutöfver, och ej
kräfwer eller angifwer densamma inom natt och är,
efter det Lagförändriugen kundgjord blifwer, icke mä
dera sedermera aga någon talan; men at äter den
fordringsägare, som utrikes wistas, ma trygga sig
wid den Lag, som gällande war dä utläningen skedde.
Beträffande äter de öfriga ämnen, Lag - Utskottet
uptagit, som stulle dels 5. §. XV. Cap. ÄrfdaBalken
om arfvingars skyldighet at inom wiA tid utfordra
arf, böra, i likställighet nied förberörde inskränkning
, förändras, dels en lika prwlöriptionstid
af Tio är böra utsattas til bevakande af Kongl.
Maj:ts och Kronans fordringar hos enflickle personer;
sä kommer, hwad det förra angär, Kongl. Majrts
nädiga före,krist, at öfwerläggning ej för fle om ändring
i Lagens rum, emedan fräga derom i Kongl.
Maj:ts Nädiga kropolition ej blifvit wäckt, at lända
til .rättelse, och hwad det sednare beträffar, derom
Kongl. Maj t i Näder tillätit Riksens Ständer
at öfwerlagga, sä har Bonde-Ständet ansedt, at förutnämnde
tilstyrkte Lagförändring emellan enffillte
Personer, äfwen kunde äga rum i anseende til Kronans
Fordringar, sä widt de icke härröra frän Uflbördsmanna
befattniug och redogörelse, men at, rörande
deffe, lämpeligast moro, at läta bero wid de
Författningar, som derom redan utkommit, intils dest
Kongl. Majtt kunde i Mder finna godt, at annorledes
förordna. Hwilket alt genom Utdrag af krotocollet
rekpeökive McdStänden wördsamt och kvänligen
skulle rpeddelas. kät kupra.
Kx krotocollo
Lexerliröm»
Utdrag
^  z?;
lttdrag af pi-otocollst, halllt hos det ^ederwarda
Bonde-Ståndet, wid Riksdagen r
Moerkoping Len April istoo.
Wid granllningen of Lag Ulskottcrg Betänkande,
rörån e Kong!. Alajnö Nådiga krapostiion ti! Riksens
Ständer, angående LagfartsridcnS förkorrrande, har
Bonde-Scandel, uri Högstnämnda Nådiga proposition
funnit förnyade wcder>nälen af Kongl. MajttS Nådiga
upmärksamhel och omsorg för dest Underfarares wallard
och basta, för Landers odling genom ägande rättens
skondfamma befästande. förenad med Menige ManS,
genom den urgamla BördSrätten, bibchäline kärlek ril
Fosterlandet.
Bonde - Srandet har och, lika med Lag-Uts?ottct
anstlt riden för Lagfart a Landet kunna och böra inskränkas
och förkornas utan afwenkyr för kätter Bördeman,
ak winna den salda jorden, lagligen ater; mea
da likhet i alla LandSorter ivid rättigheters utöfning
och ffyldighcrers iakttagande, instämmer med ordning
och är icke mindre angelägen i anfeeiche ti! tiden än
til dest öfrige omständigheter, hwaraf följer, at Lagfarts
liden ej mer bör inskränkas der rry Ting ärligen
infalla, an der blott er eller lwä hallas, samt da K:gl.
MajttS Nådiga ?-»position icke föranleder bertil, at
utstaka för Bördcman annan grund »vid Bördeöklanders
anställande, än Lagen bestämdt, sa har Smndek
nied förbigående af de ämnen i Lag-UiskottetS Bckäntande,
hwilka äro utsträckta öfwer gränserna af kroposiiionen,
bifallit Betänkandet i det öfriga pa efterföljande
sätt:
At a traffadt köp om Jord och Fast egendom pa
landet böra Z:ne Upbud ske, i den landsort, der kry
Ting ärligen hällas, köpet winner laga stand nästa
Ting esler del tredje Upbudel agadt, och Fastebref til
4S
S54
Bcwis derom, da nrfärdas der Twa Ting ärligen infalla,
likaledes kry Upbud meddelas ocb ivid slutet af
tredje Tinger, kaga ständ fulländas, samt der endast et
Ting hwarr är inträffar, rwä Upbud ga, köper wid stulet
as det Ting, dä andra Upbuder bcwilljas, bli siva
Lagständil och Fastebref dä rhera gifwas, allt sa wida
emot samma köp klander i behörig ordning ^icke anmält
bliswir: At som Stämning grundlägger al! rättegång
och utstakar gräns för Domarens pröfning, sa at
StämningS kundgörandc, enligt XI. Cap. Räneg. Bi.,
ar Bördemannens ena wilker liga Pligt, lika som pä
sätt i V. Cap. i. §. Jorda. Balken stadgas, Bördesummans
eller Köpeskillingens nedsättande i laga tid ar
Den andra, sm klandret galla skall och al! talan ej wara
försurien; sa bör och Bördcmannen, jämte iakttagande
as lid och sätt lil Stämning enligt lagens föreskrift
npwisa i Rätten fulla köpeskillingen i ber mynt,
som i Köpebreswct star, eller framlägga pä insatte penningar
sadane bcwis som allmänt i Riker gälla, uämiktzen:
ther rry Ting arliga hallas; sist ä sörsta rattegängsdagen
wid det Ting, svin infaller näst efter det
Det tredje Upbudct fkedr: ther rwä Ting ärligen infalla,
sist a första rätkegäligsdagcn wid det Ting, dä tredje
upbudet sier, och der blott er Ting ärligen hålles sist
ä sörsta Rättegangsdagcn, wid det Ting, andra eller
sista Upbudct meddelas. At som med pantsatt Fast
egendoms lagfarande ä landet, pä lika sätt kommer at
sörhällas, som om köp sagt är, sa bör ock as den jörkorrrade
Lagfarts-riden fösa, at icke flere an rwä warderingar
ä sadan Gäldbunden egendom fä sökas, hwarr
wid iakltagcs, ac der twa eller kry Ting ärliga hällas,
första wärdén,,gen mäste ske innan andra Uppudex
meddelas, och der blott et Ting hålles, inom en månad
efter Tinget, da första Upbudet för sig gädt, pä
det andra wardcringen, som enligt VI. Cap. 4. §. Utsökkings
, Balken skall sökas inom en manad ejler den
Z?5
första, ma wara fulländad inom den nu stadgade lagaständs-riden
til andagar, och Jordägaren likmäcigr föreslagna
förändringen i IX. Cap. Z. §. Jorda' Balken
kunna äga.öppet, lösa jorden arer inom nämnde rid
med fulla penningar, eller i annan händelse Nordeman
hastva wald, ar inlösa arswejorden inom elier wid nästa
Ting derefter: ar, pä der ril betvarande af Bördemannens
räll, afflmade köp a lauder mage göras allmänt
kände, Häradshöfding!! wid sinret af hwarje Ting
icke allenast ä RärrenS dörr, bör lara ansta en Förteckning
ä alla de derunder första gang meddelke Ilpbud,
>ämrc Köparens och Säljarens namn samt köpesummans
belopp, hwjiken Förteckning wid den i XXIV.
Cap. 5. §. Rättegångs-Balken stadgade påföljd icke får
bon kragas torr än Lagfarten bljfwit fulländad, utan afwcn
föranstallka ar enahanda förteckning kundgöreS
frän Predikostolarne i det Härad lorden ligger: at pä
fält och wid den påföljd, Lag - Utskottets Betänkande
innehåller, Köparen bör kaga Upbnd a den Fastighet
hgn sig rilhandladt i Staden inom ers mänader, och a
landet sist wid det Ting, fom infaller efter sex monader,
sedan köpet stukat är, dock med förbehåll, at sadan
päsöld ej ma gälla ä redan stumde köp, förr an
efter Sex mannder fran lagförändriugens kundgörande,
och at, hwad den i IV. Cap. s. §. Jsrda-Balken stadgade
Hembuds skyldigheten angar, hwilken fa midt den
Krono Skattehemman rörer, genom 1789 ars Skatteköps
Förordning förfwirunik, sa skulle hos Kongl. Majit,
rörande Skatte Frälse- hemman i undcrdänighet hemställas,
om icke til likhets minnande, antingen Hembud
deraf ti! ränkeägarcn matte uphöra eller ock, han aläggas,
at dä han fralse-ränkan försälja wille, hembjuda
den samma til Skatremannen, inom enahanda tid af
tre mannder frän första Upbudet, som Skatttagarcn,
enligt Lag - Ulskotters Betänkande, bör iakttaga wid
Hembud af Skatte grätten lil Frälse rätts Jnnehafrvarm.
-Och skulle ksspeKive Med-Gränden genom Utdrag
of prowcyklst, o,n detta, beslut, wöidsamt och
manligen underrättat'. Oc lu^ra.
kx ?rnrocoIIv
I>ns LcAerstrom.
l.!törag af ?rotocc>l!st, hallek hos ört 'ck-derwaröa
Bonde-Ståndet wid Litsdagen L
Norrköping d. 9. Maji rgoo.
Wid granskningen af Oeconomi?. Utskottets afgifne
Betänkande, angående den hos Riksens Stander
wäckre och med Konungens Nådiga rilständ, ti! öfwerläggning
hos dim förekonme fraga, angående sälte! ak
uran Kronans kostnad, genom fogade anstallter i hwart
Härad, och sammanstotker af »vederbörande, sörm för
sängars
skilt k bestvärades, har Bonde - Scändek, som inhämtar,
«t Oeconomie-U.stotket, saknat lampelige mede!, trl
fullkomligt afhjelpande as de olagenHcrer, hwi-ka med
fangskjurSnings beswäret i dest r.n warande slick aro
förenade, sunn,k, at de af Utskottet, i afsigt ak deruti
befordra lindring, förestague utwägar, icke kunna, lil
någon sadan lisa i fängförstln bidraga, som genom am,
nees vemilsrsnäs warit alyftad, och icke eller medföra
något synnerligt gagn, til rubbning i den nuwarands
inrättningen, hwarföre ock Bonde - Stander anserr be»
betänkeligt, at uri de derom urkomne författningar någon
ändring tilstyrka, Utan endast hos Kongl. Majit
i underdånighet hemställa, om icke, lil förekommande
af Fangars onödiga ckck-msporrerancls, wederbörande
Domak? kunde antydas, ac författningarne likmätigt,
icke upskjuta med ransakning öfwer hackrad Person, frän
ena Oröinsrie Tinget kil dek andra, utan sa föranstall»
ta, at til undwikande af Fängars förande ifrän Tings,
stället til fö emar pä Fästning, han, wid fkyndesamr ut
-
-7^7-! Z57
sättande Urtima Ting, genast ater ma förekomma samt
om icke den Fanne, hwicken i afbidan pä OfwerratkS
Dom, bliswit til Fästning förd, kiliide, sa wida han
ei bor i dcn ort, der brottet stedt och efter uistäudik
straff lösgifwas får, a Fästning warda a>stenstad, utan
ak ril Tingsstället i den ori, ha , dömd blifwir, aterförås,
blott för ac straffec derstädes undergå.
Och stelle delta, genom Utdrag af ?rotoco!Isr,
öfrige UolstcLkivs Scänden wördsamc och wanltgen meddelas.
Icke fu^ra.
kix ?rowcol!o
I^ars Zegerström.
Under laöningen häraf hade et ?rmcici!!s Utdrag
för drn y,de Maji, rörande Luw"-U stociots Berankande,
bchmic ferfactadt och uplästes nu ril ffusteriug.
Herr von 80 hultenheim, k) » v i st ( den
aldre) anmärkte', at han trodde sig sakna »agot i delta
Lrorucolls. Uidrag. Det hade ester hans ranka bordt
mera äo-si!lorås; han hade trodr, at Lmco - Utstottek
bordt aläggaS, at i sin berättelse tydeligen lpeListoLrg,
hwilka biträden Lingnéa hade gjordt Kongl. Majit
och Kronan och der Allmänna; Kwen mai borde det
älaggag upgifwa, hivad förluster LsuguLN gjort, med
mera dylikt, som ingalunda
Lrsstit.
Grefwe lVIorner, (!r,r! 6 »briel, söttstoq,
at i kiotHLolls Uidraget kunde infattas de ord, hwilka
h n, wid steliberarion härom, trodde sig hafva namnt:
At Utstottet ställe upgistya sa mycket som möjeligen
kunde, enligt Läuco-Forfattningarne, göras kunnigt.
Friherre Os 60 sr, 6»rl, förestoq, at klxrrrÄum
krorocolli stulle innehålla Ridderst.ipetö och
Adelns bifall til 8moo-UkstoktetS Betänkande, med tilläggning,
tit Uascpasns biträden och npoffringar til det
Allmänna skulle för Riksens Stander upgtfwaä.
Harwid ropades Ja och Nes.
Herr 8 c 'a o! äsbrLnst , Mosters v r 2 stri c.
Af hwatz i ämnet är taladt, torde den slutföljd kunna
dragas, at Uanoo Utskottets utlåtande more r der hufwudsakeliga
bifallit; men af det i dag justerat!- ?rorooollsc
synes tydligt, at frägan om Uzn^uens kublrcilsr
ar oafgjord, och aterstar at sluteligen afgöraS, dä
Danc» - Utskottet hinner inkomma med de begmdte uplyöningar;
hwilker jag anhätler matte annrarkas.
Någre hördes harwid yttra sig pä en gang.
Friherre Oastarstrum > Clas. I fall dek sa
more, at den os lVVjor kstolst wäckts fraga om publlcitslen
af L^n^uou» tilstand och sörwaltniug, wore afslagen,
sä skulle förmodelig:-,! afflager äjwen svmmurstorras
med de andre Stånden.
Herr ^stl-rlosrrs, XeI. Jag bestrider pä
det högsta, at huswudfrägan om Lzrx;uen8 publiciisr
anses för afgjord, och aberopar mig i detta afseende dek
nu justsrasts krotocoilsr.
Herr von Zekin! t 22 niro im, va vist. (den
aldre) L.w.^uLN8 redbara konst och proportionen deraf
emot sedelstocken ar det enda, som, i min kanka, bords
hallas hemligc; allt annat anser jag kunna blifwa uppenbarat.
Friherre va 6ssr, (larl. Jag för mindelhar
ej annat kunnat fatta, än at Högloflige Ridderskapec
och Adelli bifaller Lsnco. Utskottets Betänkande ^
angående L-m^uons pubiicimt, »nen pä det sätt ak Ridder,
skåpet och Adeln »vantar redo för dr tjenster, vpoffringar
och bi:raden Linea - Verket afort ät Kong!. Ä,'asi.t och
Kronan och det allmänna; hvarföre jag anser expeditionen
nn döra blifwa i enlighet härmed; dock nied den
af en ward Ledamot gjorde tilläggning, ar besia upgisttr
göras fa wida, som sörsatruiugarne dek tillära.
Harwid ropades Nej, biandadt med Ja.
Herr Adlersparre, Hxel. Det torde tillätas
mig erindra Högloflige Riddcrskapet och Adeln, at
da H-co - Uiskotte-s Betänkande war upläst, anmärkte
Herr van k^nulieiensieim, at Utskottet ej nog fullständigt
uklatic sig-; ty han förmente at publiciteten atmindstone
l -vista afseende» borde tilstyrkas.
Herr Grefwe Mörner gas, k egenskap as
Uskotrers Ordförande, deröfwer en nöjaktig förkiarkng
och försäkrade, ar U -skot tet arnabo framdeles inkomma
med et ytterligare Betänkande i sammanhang med dek
upläste. Herr Grefwe» och Landt - Marskalken gjorde
proposition om Höglostige Riddcrskapet och Adeln k
detta afseende, biföll lsimco - Utskottets redan af.
lemnade Betänkande, hwilkon proposition besvarades
med Ja. krotocollcr utwisar säkrast detta förhållande,
och derwid ar under justeringen inge!-, anmärkning gjord.
Som den projeöleraels Lxpediiionen alldeles instäm,
mer med krortLcoIIer, proresteror jag emot all förändring
deraf. Herr silo!il yppade i sit Memorial först
fraga» om Lsncsuens publicitet. Detta Memorial lädes
pä börder, uptogs derefter ti! vamilalion, och reminerades
til stanca-Ulfforret. Onr nu meningen wa,
rit at i stdsta klenum afgöra hufwudfrägan om Lane;uen5
publicirer, hade säkert Herr Grefwe», och LandtMar
skalken gjort proposition pä Herr bllolsts M-morial,
ej pä LmcL-UtsksttelS Betänkande, som blott up
-
-z6v '
lysningSwis war infordrat. Jag begriper ej ak huswudfrägan
ken aftzöras, innan L aco-Uiglortet inkommit med
su siuteliga Betänkande. För at styrka, hivad jag nu
haft drn äran anföra, anhä cr jag, ac krunieollsr, rö»
ra' ds denna stk, Mätte ä nyo uplisäs. Det skall da
wisa sig, at uttrycket i der afseende uplysr suilkomligt,
hwad jag sagt: och yrkar jag an en «ia g, at
ingen ändring, inrel tillägg mätte göras i en Lxpcäiäiciuo,
som grundar slg pä ct ^ulisrnäc krmoccill.
Flere yrkade härefter ?ror icoHern uplasande i
hwad delta ärende angick; hwiiket jkrdde.
Herr Lreär, Dalian ^xsl. Af det upläste
?rotoL»>'ec inhämtaS kydeltgen, at ^ublieiiais ftägan
ej är afgjord.
Herr killberg, l^reäric Orin. Jag för
min del rycker, ak Reversiapct och Adeln kan ganska
latt kontina i frän den här soken Jag har flere gänger
suttit i Kaninen, jag kanner fullkomligen, hwad som bör
hällas hcmligl och hmad iom kan uppenbaras. Det
är blott twä omstanduchettr, som behö-wa wara hemliga:
den ena är de penningar, som ^rivooa för fin
säkerhet nedsatt i kmgu n och den andra ar ksriguons
te,nä i Silfwer och defl pronorrlon >uot Ssdellrocken.
Detta är det enda hemliga j Lou^usu, allt annat katt
wara uppenbari.
Hans Lxcellencs Herr Greswen och
Landt - Ma rika lken. Fragan är icke nu om fåken
utan blott vin krowecflls utdragets fultoring.
Herr -äälsrsporre, /äxsl. klxpeäitionen är
»lldel.s lika med Lroloeollel; jag ani^ailer, al den
matte fä afgä sadan, som den är.
Friherre
Friherre vs Leer, 6arl. Jag tror, ak
Lsnco-UtskottetS yttrande öfwer publieirers fragan är af
Höglosiigc Aidderskapet och Ztdelil bifallit, med den tilläggning,
at Umcjuens tjenster och biträden upgifwaSsa
mycket kanco Författningarne möfeligen tillåta»
Friherre vgnringsbautsn, contormsraäs
sig med Friherre Ve Leer.
Friherre lckjsrra, bZans. Som fag för min hel
ej kan anse något uliimat beslut wara taget i public!»
kers fragan, tror jag at någon communication af dettä
mål med de andre Ständen icke lärer kunna aga rum.
Herr Grefwe» och? Landt-Marskalken. Ef.
ter iixpLäiricmön sinnes wara enlig med krmocolläk
hoppas jäg den får förblifwa som den ar, och sär pkiiponersj
at Oeputskionen sär dermed afgä.
Besvarades med Ja.
Uplastes Hemliga Utskottets krotocolls Utdrag äf
den 24:de Marrii 1789, hwilket Friherre Lilkversicjälä
för detta hade begärt matte i Ridderskapets och Adelns
krorocollsr intagas och tryckas»
Efter uplasningen häraf yttrade sig Grefwe
^venbaupkj Olas. Sedan detta LxrrsÄum krorocolli
ater och i tilbörlig ordning kommit til Högloflig^
RidderskapetS och Adelns kundskap, och jag genom deA
upläfande erhållit de uplysningar mig syntes angelägna,
ar det med särdeles nöje jag nti mera kan förena mig
Med de warde Ledamöter som förr yrkat, det bemälts
LxrraLkum krokvcolli mä til trycket befordras
Hanö kxceilence Herr Grefwe» och
Ländt-Marskalken gjorde proposition: Bifaller
zt-2
Högloflige Ridderffapct och Adeln, at det nu upläste
?roroLo1Is U-drag frän Hemliga Ukstotkek wid tryckningen
af Ridderskapets och Adclnö Lrcuocoller för denna
Riksdag, dem bifogas.
Bifölls.
Härefter upropaöes och afgick under anföronde af
Grefwe va Is (Zzräis, /ixsl Qäbrisl, den vöjrucarion,
som kil de andra Kss^eLUvs Standen skulle medföra de
irenne r dag sultsrsäs LxireLka krorocolli.
UpläsieS a nyo Riddarhus-Utskottets Betänkande
af den 26. Martti, hwilket den 1. April war lagdt pa
bordet, och hwaruti föreslås ak en wi§ tid matte föreläggas
Ridderskapets och AdelnS Herrar Ättemän til insändande
af underrättelser til com^Istcsrsnäs af sina
LsnealoZier.
Hans kl xcsl Isacs Herr G re swen och
Landt-Marskalken, ^rox>onsrs6s k anledning häraf
utsätta en tid lil slike underrättelsers inlcmnande.
Friherre vs 6eer, Larl, fragade om meningen
wore, at en sadan termin utsattes för alla Ättemän
af Ridderffapct och Adeln, eller blott för de har.
städes närwarande?
Uppå erhallen uplysnkng af Herr Grefwen och
Landt-Marfkalken, at den skulle gälla för alla kamilisr,
utträde sig:
Friherre vs 6ser, at i sadant fall kundgö,
relse blefwe af nöden.
8 i iV 6 rll 0 lps, ^xsl Qsbrisl. Anledningm
til Riddarhus - Ucffottets Betänkande är de
stora brister, four finnas i en berydelig del af RiddarElsets
6ene!i!oZ;sr. Desta brister kunna ej af Herrar
Uttemän sullkommeligen kannas, och det wore nästan
omö>eligk ac bibringa dem kännedom deraf pä annat
sätt än genom en corralchanäancL som blefwe bade
besvärlig och för Riddarhuset kostsam. När alicsa Herrar
Ättemän ej känna , hwilka underrättelser fattas
och för huru lang rid tilbaka, får jag t ödmjukhet för
Herr Grefwcn och Landt-Matskalkcn och Högloft. Ridder
skåpet och Adeln xroieAsra, at gansalogiska underrättelser
skulle anses bristande för et wistt antal af kilryggalaggde
ar, k. er. Tio, och ak lil följe deraf hufwudmännen
för alla Atter, kunde alaggas, at för sä
läng tid cilbaka insända flike underrättelser inom Tu är
efter skedd kundgörelse härom, hwilken termin mål torde
behöfwas i anseende kil den corrcichcmägnco, fem inom
mycket kringspridda Lgrniller blefwe til uplysningars hopsamlande
nödwaitdig.
Äifkillige Ridderskapets och Adelns Ledamöter
tycktes häruti instämma.
Friherre IdolsnbLne, Zckieri n,g. Föreslag
insändande af stikå gensalogiska uplysningar allt ifrån
1770, da fidsta kundgörelsen i detta ämne fran Riddarhuset
emaneraäe.
Herr kl a m m srbarZ, (larl, önskade, at der
flere grenar wore inom en krimilla, huswudmänneu för
hwarje gren skulle wara obecagct at flika upgister insända.
8i!vLrsta!po, t^xs? 6 a b ris! yttrade sig hofwa
föreslagit io ar as den ordsak, at han fruktade,
det uplysningars hopsamlande för en längre lid rilbaka
skulle åstadkomma en allt för widlyftig eorrrichonäm.e.Dinom
flamillcrnr.
m --------
HanS Lxcellence Herr Grefwe» och
Landt-Marskalken proponerscle VIN Ridder skåpet
och Adeln skulle behaga älägga Ätternas huswudmän,
gk inom tu är efter kmidgörelse, til Riddarhuset insända
ZsnsalvAiska underrättelser för io är tilbaka.
Befwarades as manga med Ja; men Friherre
Rotenbsne, Friherre klemming, Llgz, och
Hans Lxeellenes Grefwe liuurb yttrade sig anse
nödwändigt, at i fraga warande underrättelser borde
insändas allt ifrån 1770, emedan i annat fall betydeliga
Iscuner i Riddarhusets tfsnsLlogier kunde upkomma»
I anledning häraf förnyade Herr Grefwe,, och
Landt-Marskalken sin proposition blott med den förändring,
allt i fr än 1770. Och blcf densamma med
Ja befwe råd.
Föredrogs ä uno det den y:de Maji Mäste och
pä bordet lagde Betänkande af Lag - Utskottet, rörande
prsescripnoris tidens förkorrtande i Skuldfordringsmal;
hwarefter Hans OxcLlIsncs Herr Grefwe» och LandtMarskalken
förnyade sin wid förra upläsningen gjorda
ych dä i krotoLoIIec antecknade erindran i afseende pa
prLleriptious tid för arfs och kronofordringar.
Grefwe koiks, ^rviä Leie. Med enahanda
anledning, som jag i förra Lagfragan wägade yttra mig,
gnser jag mig äswen nu skyldig inför Herr Grefwe,, och
Landt - Marskalken samt Högloflige Ridderskapet och Adeln
korrteligcn nämna grunderne til Lag-Utskottets Betänkande.
Anledningen til Kongl. MasikS nädigst gifna pro.
posiiioo om prrxscriprions tiden förmenar jag härleder sig
t:rä.n mskilliga märkbara rättegångar, hwaribland en un»
her min lid i Götha Hoj-Rätt wäckt mycken upmäM
samhet. En förmögen man dör: betz arfwingar skifta
Egendomen, utan någon »vetterlig gäld: Tolf oller Sex«
to» ar efter dödsfall» företes en Nitton ars gammal
skuldsedel och arfwingarnc krafwaS lagligen. Med mö.
da undgingo de betalningen och Konungens Dom afgjorde
saken med rämvisa och billighet. At förekomma
sadane ftvek och Medborgares förfördelande medelst en
korrrare prwlo chiicms lid, ttor jag warit grunden til
den nädigst fordrade Lagförandringcn. Dä harwid i
betraktande kommer, at Jnteckningsrätten, som i min
kanka är mera helig, än fordran för en lönande Sedel,
icke ar förwarad annorlunda, an medelst fö»n»)ande h>vart
Tionde ar, sa har Lag - Uiskottet trott enligheten i Lagen
wara den, som borde sökas, och derföre sön slagit
Tio ar. Det är ock pa denna grund, som Lag-U skottet
hemstallningswis yppat staga om fordringar i ars, hrvartil
flera skäl skulle klinna anföras. Men da Kongl.
Maj:t i »ader söreskrifwic, at härom ef mä veniilcra»,
anser fag srägan förswunnen, och med detsamma
Herr Amiralen iXAuckdoik!! aflemnade skrif,
keliga anförande af sig sjelf förfalla. Widkommands
aker den af Lag - Uiskottet yttrade och af Kongl.
Majtt Nädigst til upkagande killätne fräga , rö»
rande P>rw1 ri^kilm för Kongl. Maj:ks och Kronans
fordringar hos enskillte Personer; sä har Lag-Uiskottet
trott til allman säkerhet ländande, at en prXscrchckons»
tid i thy fall blefwe stadgad, samt at den borde »vara
öfwerensstämmande nwd hivad orri andra kraf nu ax.
wordet förestrifwit. Wallostige Borgare-Scandet har»väl
genom stt IlxrrsLkum kromcolli nu gjordt en äystmLUon
emella» Kronans fordringar hos xrivgka och,
hos dest Upbördsman. Lag- Utskottet har icke kunnat
åsyfta annat, än de förre. Beträffande de sednare,
äro kände lagar,, som hwarken kunna kränkas, bort--,
blandas, eller af någon annan, än Konungen fftlf äM
dräs. Det är af denna orsak jag heniställer, huruast-s,
da Lagckliffoktets Belänkande man ändring kan bifallas^
Z66
F r k h e r r e Ick j e r r r>, lauris. Jag instämmer
uti Lag-UtskoktetS Betänkande i alt annat, än hwad
deri stadgas om tiden mom hwilken fordringar, som
Aro 9 är eller deruköfwer gamla böra lagligen aumalaö.
Efter min tanka bär denna förestagna tiden af
natt och är icke räknas ifrän den nya Lagens kundgörande,
utan ifrån någon wist bestämd dag derefter.
Det förra kunde gifwa anledning til manga twisiighettr
om tiden dä kundgörelsen pä hwarje ställe skedt. Jag
finner afwen, at om den nya Lagen skall hafwa werkön
pä Utrikes wistande Lreclirarsrs rätt, bör den
kundgöras i utländska Tidningarne pä samma sätt som
underrättelser om coneourker.
Grefwe koste. Ingen Lag kan wara rerro.
sAik. Lag - Utskottet har derföre icke bestämt något
wistt i anseende kil lagliga fordringars alder för bet
närwarandc. Det har endast äsyitat, at fordringar
omkring 9 är och derutöfwer borde vigilsras inom
natt och är efter Förordningens kundgörande. Denna
sednare omständigheten äter, har Lag - Utskottet ansett
böra bero af Ux^eäuicm frän Konungens Canczli,
och öfwertygadt derom, ac fa wäl i afseende pä denna
författning, som det redan skedt med Loucours- och
LxsLurious-Stadgarne, jemte alla öfriga Förordningar,
wederbörlig tid utsattes, ifrån hwilken den skall galla,
har Lag-Utskottet trodt sig icke böra sträcka sin åtgärd
widare, an förestå en wist tid, som bör i akckagas
efter kundgörandet.
Friherre kkjertz. Dä katalier förcskrifwas,
Ar der bättre at rakna dem fran en bestämd tid, an
frän en Författnings kundgörande. Den uu i srägawarande
Lagen blifwer pä olika tider uplast i olika
kyrkor, och det ankommer dä i händelse af twist om
Z6?
cn fordran blifwit i rätt tiv utsökt, pä et utredande af
FordringS-ägarens wistande, dä Lagen kundgjordes.
Grefwe koste. Lag-Utskottets mening har warit
at krtLlisrne skulle räknas ifrän Förordningens äsium.
Friherre ktjsrra. Da blefwe tiden korrtare
för Fordringsägare i de aflägsna Orter an i närmare
belägna Den nya Lagens werkan i anseende til gamla
fordringar kunde ju räknas fran en wist utsatt dag lil
exempel Tre Mänader, sedan den blifwic ukgiftven.
Grefwe koste. Den swärighcten kan lätt
hjelras, om det stadgas, at Författningen blir gällande
Tre Mannder efter dest kundgörande.
Friherre läautingsbauien, Albreck, t.
Innan jag yttrar mig om författningars rscrosNivs
werkan, pä de fordringar, som äro öfwer io ar gamla,
begär jag fä underrättelse, huru med dem skall förhällas
?
Grefwe koste. Jag tror mig redan hafwa
uplyst, ak alla fordringar, som äro öfwer Nio är til
och med Nitton, kunna efter Lag-Ucskotceis Betänkande,
icke annorlunda förlora sin kraft, än om nu det
skulle försummas innom et är härefter dem vigilera.
Friherre kaurin A sbaulsn, yttrade sig efter'
denna uplysning ej hafwa något at påminna.
Hans Lxestlsuce Herr Greswen och
Landt-Marskalken gjorde derefter ^rupmluiou til
bifall pä Lag-Utskottets Betänkande, med den af Friherre
kilina gjorda tillagning, at den nya Lagen, i
zL8 ——
anseende til gamle fordringar btifwer gällande Tre Mänadec
efter dest utgiswande.
Bifölls.
FöredregS ä nyo Lag UlskottetS den c)che Maji
uplaste och pä bordet lagde Betänkande, angående ändring
i i6. Capit. i;. §. Jorda Balken, med mera.
Anmaltes och cmottogs en vspurarion frän det
Wällofliga Borgare-Ständet anförd af Riksdags,
mannen ifrån Wennersborg Herr Bollmästare» XiuII,
hwilken cilkännagaf, a t Ständet förehaft OsconnmisUtskottets
Betänkande, rörande Allmogens befriande
fran Fangffjuls, ar Ständet funnit alldeles olämpelig
den as Utskottet förestagne utwag, at föra fångar sjöledes
, och för öfrigt slädnät i det Beslut at til Kongl.
Maj:t i underdånighet öfmerlemna pröfningen af hwad
medel kunde til befordrande af detta ändamäl tjenligast
finnas.
Oepurarion bcfwaradeS och afträdde.
Korrt derefter äterkom den, under Grefwe Ös la
6aräies anförande, lil de andre Ständen affärdade
Oe^ulslion.
Uplästes den uri Bilagorne til Lag-Utskottets öfofwanberörde
Betänkande innefattade särskildte yttranden
as Ledamöter i samma Utskott.
Sedan denna läsning war fulländad, hemställts.
Hans LxceNenae Herr Grefwen och LandkMarskal
ken om, i anseende dertill, ar tiden nu wore
långt liden, och öfwerläggningarne rörande denna Lagfråga
torde blifwa langwarige, Höglofiige Ridderfkapet
'Z6y
och Adeln ej skulle behaga nu ätskilljas, och klockan fota
(4) eftermiddagen äret in ^!sna sammanträda, för
ar lil vLntilmion upkaga denna Lagfråga; hwilken piroxvstuinn
med et enhälligt Ja beswarades.
Högloflige Nidderskapet och Adeln atskilldes klockarr
. half Tu.
Den 16. Maji, eftermiddagen.
Herr Lagmannen 8ilkverlpgrres i sidsta kle«
num ingifna OiQämsn rörande förändring j Lagens
stadgande uli 16. Cap. 15. §. Jorda-Balken.
Herr L> e^ on sto Ix s, ^son as Lamus!, »plasts
följande:
Da Lag-Urskortet tilftyrkt ändring och uteslutande
af ej mindre 16. Cap. 15. §. Jorda-Balken än äfwen
i., 2. och z. och sista meningen af 6:te Z.
anser jag nödigt, at upkaga innehållet af denna uphäf,
na Lag.
Uti 1. §. tillätes Jordägare ar sit Hemman
til Landtbo »plata,pä längre eljer korrlare
lid; 2. §. At Lifstids städja fär til godo
njutas, sa länge Äbo lefwcr, och Hustruir
efter honom, medan hon Enka sitter; z. tz.
At ingen har magt afsäga Landtbo», desi Hu.
siru och Barn, sä länge Gi stoftämina murar;
dör han som städja» gaf, eller henne
sick, stände äntä Giftvstamma för Enkan el
-
in stäom krvtocolli
6. Liiverstolps.
klenum klockan
Z7<r
ler Barnen til den rike är; 6. §. Leger man
»r eller til Lego täger, Gods och Gärdar m ev
»vilkor, rätte sig ä bäva svor efter htvad
aftaldt ar.
Af Kongl. Majus Nådiga kropostcinn, har jag
icke kunnat inhamra, ar Vesta §§. sam utan undantag
af arfwejord, innefatta de allmänna grunder, som för
Legostämmas bestånd laggda äro, skulle ändras eller
widröras; men uti 15. §. som lyder salunda: Säljer
man borrt Hemman a Landet, eiler Hus och
Tomt i Staden, ta bryter köp Legostämma,
och hafwer Köparen magt, Landtbo och Hyresman
i rät rån tid upsägam. m.,har Kongl. Maj:t
i nadcr jrropnnsrar, at hwad häruti förordnaS, angående
hafwande af LonrraLk, som om Hemmansbruk a Landet
blifwit fluradt, lsaledes icke hela §) ma warda än»
drak; hwarjamte Konungen förestagd, at en wist tid
kunde utsättas, hwaröswer Landtbo eller -Vrrcncls-LvnkraNsr
ej singö sträckås; at sadana LomreÄsr böra,
inom witz tid, wid Harads Rätten upwsias och inteck.
nas; samt at äldre Jnkeckiungshafware ock de, hwilke
framför dem äga, ar utur Egendomen betalning njuta,
jcke ma warda rubbade i deras rätt.
Men Lag-Uiskonet, som st,sistallt, at köp icke skall
bryta Legostämma, har likwäl icke atskrl!! Giftostämma
a Landet och Hyres - LonrrgLker om Hus och Tomt i
Staden, hwilka sednare, såsom af annor beskaffenhet,
böra brytas af köp; i stället för bibehållande af t., 2.,
Z. och 6. §Z. uti 16. Cap. Jorda Balken; har LagUtskottet
piojscstorLr förändrad Lag, som icke ens har
någon likhet med den förra, 06) inskränker ärrenäs-tiden
ä ärfd, bördköpt och wederlags jord, til fyra ar
efter Jordägarens död, fastän arrenclc-aren da icke
wore ute; Lifsridsstädja är alldeles utefluren, ock blifwer
således icke gällande ömarken för ?tbo eller dest Enka;
och jämwal saknas föreskri st huru förhällaö mä om
Z-l
Landtbo och >^rrsnäs'or dör, inom stadjeären, och hwatz
rätt votz Enka och arfwingar da äga, al behålla Hcmmanet.
Sa nödigt de'' är, at för Landtbo och ^rrenöswr
stadga en saker besinning a sadan ford, som ej i IVtt,,-  msnts kan botttgifwag; likaså angelager blir det äfwen,
at a astjngetastigheten inchräuka srrenäs-tiden, sa at
den icke kan utsättas lil i a 200 ar, hwilker skulle
medföra oreda i äganderätten, och utestänga Jordäga.
rens efterkommande ac tilrräda en Egendom, som icke
blifvit athand.
I anletz'ing bw. p ' lag, som wid Lag-UkchoktetS ös»
werläganingar yttrat snsrtlld mening, ödmjukast wagar
hemställa:
i:o At 16. Cay. r;. §. Jorda-Balken endast i
sä matto andras, ac köp hädanefter icke chali bryta Legostämma
ä Lant er, men med Hyres - LontraLker om
Hus och Jord i Sraden söcblifwcr ester samina chs innehall.
2:0 At ärrenäs pä wlst tid, icke ma utsattas längre
än pä Femton är, ehwad dek är ärsd eller sörwarfd
Egendom, och hwiiken besittning ivid Jordägarens
död, icke chali uphöra; dock undantages sädana Egendomar
som ej fä säljas eller sörpcmras och ri! hwilka
Jnnehasivaren blott under sin lifstid äger besittningsrätt.
g:o At om Landtbo eller Hrrenckmor will sit (dankrsts
inteckna lätg, bör han dek för Domaren upwisa,
inom den tid som för köp uti IV. Cap. i. §. de> na
Balk utsatt är; och sörfares dermed pä sätt VII. Cap.
NättegangS-Balkm om Inteckningar sörechriswer.
4:0 Ar sädant icke länder til försäng för äldre
Inteckningsagare, och de som framför dem aro berättigade
til betalning utur Egendomen; men Mare In
-
teckningar och andre Jordägarens Borgenärer ma icke
rubba Landtbo elier ärrenäs-LomrLAen.
Herr I-, oroust olpe tilläde mnnteligen: ak han
i likstämmighet med dest anförande, författat ct krojoci
til förändring i Lagen; men han wills innehålla med
dest upläsande til dest Höglostige Ridderskapet och 'Adeln
ynrat sig, huruwida de upgifna grunder wore antageliga
eller icke.
Flere hördes begära at detta krc^eQ matte upläsas.
Herr k.e)-oristolps losivade at sadant skulle ge-,
nast efterkommas ,' men anhöll at först fa höra uplasas
första §. af Lag-Utskottetö ?rv)LLI.
Sedan denna §. war upläst. urbad sig Herr I.s^onstal^s
fa e>indra, at Lag utskottet uti i. §. XVI.
Cap. Jorda-Balken stadgat såsom eli owilkorlig skyldig-,
het at Landtbo och Xrrenäs-ckonrraAsr skola för Domaren
uvwisaS och intecknaö, hwilket likwal bör ankomma
pa LontrLbemsrns sielswa om de sinna del nödigt»
Domstolarna skulle eljest blifwa beswarade med en
mängd brukningöafhandlingar, hwilkas intecknande icke
medförde någor ändamål. Lagen bör således endast blifwa
radglswanbe härutinnan.
Herr L-o/anstolxs upkaste derefter sök/ande
krojsct til öndring i XVI. Cap. ^sorda-Balken»
§. i.
Nn will Jord-ägare sit Hemman til Landtbo eller
Jrrenäator upläta, sörene sig tn om Stadjan
och wickoren — Will then, som Jord arrenckerat,
sit LMtrirÄ inteckna lata, bör han thet för Döma
-
z?;
ren upwisa,, inom then tid, som för köp uti IV.
Cap. i. §. thema Balk utsatt är, och förfares thermed
pä sätt VII. Cap. Rättegängs-Bal^en om Inteckningar
föreftrifwer — Finnes then Jord förut intecknad,
svin Jord-ägare til Landtbo eller Arrendator
uplätcr, äge Inteckningen thetz lagliga werkan —^
Samma Lag ware med Inteckningar, som meddelas
ä thet Ting, Arrende-Lontraölet intecknas; men sednare
Jnteckmngar, och sädana Inteckningar som ej
medföra förmons-rätt til betalning, mage icke rubba
et lagligen intecknadt Arrende - Lontraök.
§. 2.
Förblifwer oförändrad.
§. Z.
Ar städja gifwen, eller Arrende afstutadl, pä
wist tid, som dock ej mä utsättas längre än pä rZ
är, hafwe ingen magt Landtbo eller /rnrendator,
dest Hustru eller Barn afsäga, sa länge Giftostamma
eller Arrendet warar. Dör then man, som städtan
gaf, eller henne fick, stände äntå Gistostamma eller
Arrende-(.ontraök för Enkan eller Barnen, tils then
ute är: sedan räve Jord-ägaren, eller thest Arfwingar
Jord sin sjelfwe. Sädana egendomar, hwilka ej
fä säljas eller förpantas, mä icke Jnnehafivaren pä
längre än sin tid borrt-arrendera.
§. 6.
Förblifwer oförändrad.
Z. iZ
Ej
mä Köp bryta Legostämma eller ArrendellontraÄ,
som flutadt är om Jord a landet; men
säljer man borrt Hus och Tomt i Staden, hafwe
Köparen magt Hyresman i rättan ttd uvsäga; dock
sitte qwar lil Laga fardag — Warder Agaren huswill
och twungen sit Hus i Staden sjelf nyttja, ware
vm upsägmng och fardag Lag samma.
Z74
Herr k.syc»nstc>Ipe b garde ak detta krojsÄ
mätte komma under närmare granskning, sedan ämnet
förut bliftvit vLiuilsrLät.
Herr knelkjulst, Larl kreäric. Högloft.
Riddcrskapet och Zldeln torde tillära mig at hufwudsakellgen
fasta dest upmärkfamhet pä de mistdruk, som
ku >i, härleda sig af Vesta frågor, tag - Utskottet lilstyrker
lätigwariga »rienäsn, pa dct, at landet mä
kunna uphjelpaS. Men huru osta skulle icke tredje
man derigenom förlora i sin ratt. Det ar rmänne
omständigheter som harwid nödwandigc mäste iakttagas.
Ester natur ock) billighet kan jag ju ej clilponora
om min arfda jord efter min död. Har äter,
efter det som föreslås, kan jag, om ;ag will gynna
en ^erenästnr, alldeles afhända mill rätta ArfwlNt
ge sm ratt. Det ar icke enligt med rartrvifan, mille
Herrar! ac jag skulle skänka borit en förman pa mina
närmastes bekostnad. Den andra omständigheten är den,
at Förmyndare kunde fä kilfalle at oförrätta sin kuch!!:
Genom länga /Vnsnäons killätande, huru mycket kail
icke den orny sdige periculilors? Han kan ju icke hewaka
stn rätt. Sädant more Förmyndarens aligggande,
men hwad hindrar honom ar sirenäera borrk sin kuxills
Egendom pa flera är, och derföre egennyttigt betinga
sig förmaner pä dest bekostnad. Detta har jag
trott icke haima bordt ecbg^srs Lag-Utskottets upmärksamhet,
och jag hemställer ti! Högloft. RidderskapetS och
Adelns behjertande, huru olyckelig en Arfwinge skulle
blifwa, i fall Principen om borrt-mrenäeranäs af arfi)
egendom utöfwer Agarens lifstid eller en kupills omyndiga
är, skulle minna framgång. Han skulle derigenom
alldeles beröfwas den rätt som natur, Lag och
allt gifwic honom.
Grefwe ko lss» ^rrviä klric. Der torde kan»
be Skifeö förmäler af mig, at ä uyo wäcka en fragg,
Z75
stridande mot Lag-Utffotters Betänkande, da jag derstädes
läkit mi» kanka falla och instämt med kiurslirsrsn.
Men enar jag nu märker af de stera widlöfljga anföranden
som blifvit uplästa och hwad taladt ar, at store
Lag-UkskokielS Ledamöter gensaga Betänkandet och
söka deruti winna ändring, sä anser j ig mig berättigad,
at äfwen inför Högloft. Ridderskapet och Adeln
nämna, at jag warit af en stilljaktjg tanka. Om man
med noggranher genomläser XVI. Cap. Jorda - Balken,
finnes lagen i ds 14. föregående §§. wara fullständig
och tydeligen utstaka, hwad iakttagas bör wid legostämma,
gifkostämma och lifstids städja. Det ar således
ester min oförgriplig» kanka endast en orätt lagtydning
som wäliat, at sedan ar 1742 i;. §. af samma
Capitel blifwit tillämpad pä dei sätt, at LomrllQar
a landet harigenmn kunna rubbas. Kongl. Maj:tS Nädigst
nieddelra krnpofition synes hafwa til föremal,
ar förekomma det sive?, som kan göras medelst falska
köp och origtiga upgifrer kil LonkraAsrs brytande.
Detta stcr om lagens bokstaf följes och mi is:de §.
förändringen göres med et E>. Dä är det öfriga tydligt,
och behöfwcs ingen widare föreskrift. Denna finga
är öm och wigrig: har bör bewaras äganderätten,
Tredje mans rätt och äfwen ^rrenclators da han pa
god tro stukat. De kwa förra äro likaså heliga, font
den fednares; och de omtalte 14 HH. bewara de» ockla
fu'lkommeligen da med deras tillämpning och jämnörande
af sidst utkomna Loncaurs-stadga i anfrende kil
Gäldbunden Man laglige» sörfares. Jag lör min del
anstr endast Arnvinges rätt kränkt, om arfwejord skulle
kunna förvaktas pa längre lid än Jnnehafwaren deraf
lcfwcr: Jag wägar derföre förestå at end st §. i
16. Capitlct Jorda-Balken mätte ändras med dek ordet,
at Ej mä köp bryta legostämma; det öfriga af
Eapitlcc- bliswa ostördt, och allenast det tillägg göras,
ac med Aetwejord ma förpaktninge» ripböra i och med
Jordägarens död, efter laga ^ardags åtnjutande af För,
paktären, hwarwid dödsfallet bords anses för upsagnkng.
Skulle Höglsstige Ridderskopet och Adel» bifalla Verta,
har jag icke någor widare ar anföra; men arer, virr
min propusttion asstas, tord-' der rillatas mig nämna
de Ml, wm grundlagt UiskottetS Betänkande. Jag
bör icke gensaga hivad af nimon Ledamot bbfwlt anförd;
men da Herr Amiralen kinel!«j8lä behagat yttra, a!
Lag-UMtter förgätit bewara omyndigas räcc, kan jag
icke oanmärkt lemna, ak hwarken de Domare, som i
Lag-Utskotret delragtt, underlaM sin öfwerförmyndarepligt,
ej heller någon af Utskottets Ledamöter warit
ykumug om hwad r thy fall bör iakttagas; mea dek ar
klart för hwar man ar finna, dek stadgandet endast aspskar
ägare, och at således en Förmyndare icke kan stura
Lamrsistor för längre tid än hans förwaltning makar,
samt at Omyndiges rätt således är bewarad utan
ak ny Lag derom stadgas.
Ehuru det ej hörer tj! förewarande amne, torde
det Matas mig at anmärka, at det kroroLalls - Utdrag
som ifrån det Hrdenvärda Bonde-Ständet i dag bljftvit
genom en Deputation aflemnadt rörande Lagfartökidens
förkorrrande innefattar en ny propolirion, hwilken
efter min tanka lander ril störande af RidderskayelS
och Adelns privilegier. Dessa sa mål som Allmänna
Lagen lemna Ränkeägare af Frälse - Skatte - Hemman
den rätt, ar da besittnings-rätten säljes utom börd,
skall den Ränteagaren hembjudaö. Bönde-Ståndet
förestår nu icke allenast at en sadan skyldighet skall
nphöra, utan också Ranteagare förpliktas til Besittningsrätts
Innehafware:, göra hembud af Räntan, dä dm
säljes. Detta strider sä mål emot 1789 ars Skatteköps
Förordning, der Högstsalig Konung Lustaf dm
Tredje, Glorwördigst i åminnelse, förwarat Frälsemans
rätt, utan ock mot war Allernädigste Konungs nu gistna
kropostrion: den innehåller endast, huru förhallar
ffall med hembud af Frälsejord i anseende kil Lagfarts
kiden4
-
37?
kidcnS förkortande. Lag-Utskottet har tilstyrkc at Lagen
derom mä bliswa oförändrad Höglostige Ridder,
skader och Adeln, har bifallit detta: jag anlMcr ar
derwid mä förblifwa, at den af Bonde-Stander rväckta
fraga, som ar yppad, ruan Konrmgens tilstand, ej mä
ripkagas lil vennlguon, samt underrätteife om detta beslut
genom en vs^uiLlloQ til wära Kei^sLkivs MedStänder
gifwas.
Detra 'amne kades pä Bordet»
Herr ikl!an§, Joban Jaeob. Jag förenat
mig alldeles med Lag - Utskottet i den delen, at köp cj
ma bryta Legostämma, men Legostämma kan brytas
genom förord; et förbehåll kan göras i et ^rrenäeLomrLLä
och dä more ändamäler med Lagens stadgandeförloradt.
Jag anhällcr ödmjukast, at det mätte utsattas
at, om er sadan» förbehåll göres, detsamma, såsom stridande
emot Lagen, icke bör galla» För öfrigt instämmer
jäg til alla delar med Herr Us^onckoi^LL yttrande.
Grefwe IVIärnsr, /gäolpki 6 o rån. Wid
genomläsandet af Herr Lagman Lilkvsriosrrss til LagUtskottets
Betänkande bilagda farskilldta vorum, har
jag i synnerhet fastat min upmarksamhet pä dek olika
inflytande hans och Lagckltskotters Förslag skulle halma
pä Jordbruket och Rikers inwäncs hushållning. Jag
har ragu för afgjordt, at Konungen uri Sin Nådiga
kropokiiion hast Landtbrukels »Hjelpande lil föremal;
och jag har trott, a: warder af hwarje Förslag borde
dömas ester som der mer eller mindre nalkades lil detta
ändamål. Det är i synnerhet ur denna synpunkt,
som jag ansett Lagman Lll/vers^arrse votum ostribigt
förtjena företrädet.
Da uti dcsta bada Betänkande» Konungens Nådiga
krojwluion til sit hufwndsakeliga innehall bljfwik
43
Killien; är det endast uti särffilldta afsecnden, som de
aiffilsta sig. Da staga är at uphafwa der stadgande i
Lagen, lwarigenom sageö, a t Köp bryter Lontl^tk,
up-.ommeb derwid den naturliga omtankan, ar pä en
aa >g sarena /Xrrenstarvrs, Arswingars, Lrestirorsrs och
Egendom - Herrens rätt. Frägorna om hwilken Egendom
kan lii ponersr» gm sättet at förekomma det Arst
tvingar pä et stzuäuleust sätt blifwa beröfwade det dem
tilkomma borde, ost) huruwida Lreärrvrers rätt pä en
korrt? srrsnsterast Egendom bör sträcka sig; detza Frågor
urtömma da genast. Den allmänna principen blir
derwid gällande, at det är för det allmänna, för
Egendoms Herren och for -Xirenäakoi-en lika förmånligt.
ar LanrrsArrrn äro ställda pa längre tid och at
Lagen ger dem full säkerhet lVHosti6cglionerng af denna
princips bero af Lagens särffilldta stadganden om
Arst och Aflinge-Egendom, samt om willkorcn för den
förras ckilponeranäs. Defla äro uri Konungens Nådiga
kropvlliinn utsatta, och jag tror, enligt Herr
Lagman Lilkvsrspärres ranka, at de ej hade bordt
sträckas deruröiwer. Jag tror äfwcn, at den förändring
Lag-Ulffottec föreslagit, uti den §. af i6« Cap.
Jorda-Balken, som angar lifstids-städja, alldeles icke
bör aga rum. I samma man man inskränker möjligheten
at göra OmrraQsr- oberoende af annat än de
Lamraksrsncies inbördes öswerenskommelse, i samma
män inffränfer man alwen lil någon del möjeligheken
at urwidga Landels widare l^ulrur» och om Lorurgstber
g-no-n Lagcnö obestämda yttrande om deras natur tillika
blifwa osakra, är detta en orsak mera, som hindrar
odlingens framsteg. Således dä, som Herr Lagman
8illverlps«rs anmärkt, Lagen under namn af Landtbo(AmrrgA
hast kil afsigt at innefatta alla åtskilliga stags
Lomi-gÄsr, såsom Landtbo, /ärrenstamr, Hälftenbrukare,
zc.; men praxis Härutinnan warit olika, är det
aswen nödigt til minnande af mera säkerhet, at detta
uti iligrcslsa lil den nu rilgörande Förordning utsattes.
Z7S
Hwad ater Oeäitorcr angar, galler för dem den
principen, ar de böra säktas i stand al blifwa underrärrade
om de öfmerenskommelser, som med deras fordringar
kunna komma j oom^Lkencr och at icke sednare
förbindelser marce göra deras förut erhalina om
incet. Til detta ändamål rjena Upbud och den ät aldre
Jnkeckningshasware forbehallna förmånsrätt. Men Lagen
kan i detta fall icke giswa Ocäitnrsn widare säkerhet
än ha» stelt begärt, och den (Aoäitvr, som icke
lälit inteckna sm fordran, mäste pa sin egen bekostnad
löpa den fara, hwarföre han friwilligb utsatt sig. Det
more obilligt ak pa öärrsnä^knrns bekostnad willja hälla
honom skadeslös. Jag tror derföre, ar den säkerhet,
Lag. Utskottet wid ärrenäs»» afstumnde welak förskaffa
äswcn ät de Borgenärer, som icke lant inteckna sina
fordringar, alldeles kan anses som öfwerstödig Men
da jag säledeS tror mig haswa uptagit de hufwudsakeiigaste
punkter, hwaruci Lagman Liltvorlprrre skillt sig
ifra» det af Lag-Utskottet upgifna krvjeÄ, får jag til.
lika förklara, at min afsigt, inskränkt igenom m.'n sörwåga
, endast warit den, at derom giswa ek allmänt
begrep, och hemställer jag lil Ridderskapet och AdelnS
eget ompröswande, huruwida bada krojsLisrna knuds
til Lag-Utskottet ater remittera, för at omaxbccaS efter
de grunder, som af Lagman Lillvert^arrs bliswit
upgifna. Men ibland de punkter, Herr Lagman LllfverlpLrre
fvrsiagswis upgifwit, ar en, hwilken jag
tror i synnerhet förtjena Riddcrjkapers och Adelns uppmärksamhet
och behjertande. Herr Lagman Silfverjparr»
har felt sit ämne i stork, ej allenast som Lagtolkare,
men som Landtman och Medborgare. Ester
at haswa föreslagit medel til LomroÄers befästande,
har han påtänkt möjeligheten at utwidga bruket deraf,
al göra deras nytta mera allmän. Han har kil den
ändan uti 6. l^lnmsnkst af sit kresteK förestagit " at
til befordrande as ^rrsnäen skulle h marje Jordägare
söy de Hemman, han sjelf eller pä hälftenbruk nyttjar.
Z8G
aläggas betala, jämte Nboafgkft, Hven någon del af
ds personella utfkylderna och. at Jordägare ej bords undaä
berala en sadan afgift , deräst han icke kunde upke
bchorigen jnkecknadt eller L Domdoken intaget Landtbo<lonrrgel.
" Der är en för länge mistkänd sanning, at
cn större Egendoms borrt-errernlsranäs i smärre delar
är enda utwagcn ac bringa dcsta til ben hogsta grad af
culcur, och al det grbirraira i hushållningen ar af lika
gladelig iverkan, som det arbirraira i koliiilren. Det
ar afwen en sanning, at i längden, dä allt blifwit
derefter rattadk, är det sri-Lnäs- morboäen, som förskaffar
bade ^rrenclacorn, Egendomsherren och Staten den
högsta möjeliga winst, och det är äfwen likaledes en fanning,
ak England räknar fin upkomst och början cil sin
rikedom och sik anseende ifrån den tid, da borsnäs»
begynte pä Landet blifwa allmänna. Men om alla d sia
skal öfwsrtala ost ar taga et steg, som kan leda ti! et
sä wigtigk ändamål, lcuom ost påminna ost, at afwen
det närwarande ögonblickets ställning icke långt ifrån
kräfwer et sädant steg utaf ost. Om Ridderskapcts och
Adelns afsigter ofta blifvit mistkända, om afven wid
början af Verka Riksmöte en wärd Ledamot trodde ost
rnöfeligen böra befara afwundens mistkydningar; pä
hwad wis kunne wi bättre förekomma eller wederlägga
vem, än dä wi wise ost beredwillige at öpna wägen
för andra at erhålla utwidgade rättigheter. Jag tror
det more en billig gärd at klokheten och ät tidehVarfwcks
uplysnjng, och da wi äre utur ständ at för det
närwarande gora mera, skole wj likwal derigenom en
gang af efterkommande förtjena det loford: deras af»
sigt war ren, de hafva gagnat ost. Det är hos
samtida, som lysande wärf, som widt utseende företag
»väcka upmärksamhet, det ar hoö efterkommande som
Vesta ofta blifwa mera kännbara än beundrade, det ar
hos dem, som föga märkeliga, men kloka företag ofta
erhälla de storsta läsord. Jag skulle tro mig mistbruka
RldderskapetS och Adelns tålamod cm jag längre sökte
t"—---- Z8l
bewisa nyttan af en sak, der dest fördel ar sa nara förenad
med det allmännas och der dest klokhet som.Stand,
och hetz skyldighet som Medborgare, sa nara öfwcrcnssiämma.
Jag utber mig endast <u fa tillägga, a t detta
torde ej illa komma til past för Bewillnings-Utskottet,
för at öka antalet af de rubriker, hwaraf detta Utskott
som oftast torde wara i behof, och som sednare delen af
denna min ödmjuka hemställan synes mig endast 0020-  riomisk, torde den i händelse af bifall, kunna äirecsts lil
BewillningZ!Utskottet rLmiirsras.
H e r r ä e I strö I ä , kl r i c (Ckristian. Högloflige
Lag Utskottet har uti dest utlåtande öfwer Kongl.
Mas:ts Nädiga krapostlion om ändring I det Lagens
rum, som innehaller at Köp bryter Legostämma,
ej uran inskränkning welak utsträcka rättigheten at borrcarionclera
sin Egendom til dem, som besitta den fäsom
arfwejord. Det är wäl wistt at ägare icke har rättighet
at borrt - testamentera sadan egendom; men när han
kan sälja egendomen och förslösa köpesumman, tyckas
dest arfwingar mera förlora i detta fall än wid dest
borrt-aarrenäeranäe. Detta sednare lärer ock wanligtwiö
ske pä förmanliga wilker, ty at snvpaner», det
en Egendomsägare af asmund til sina siaglingar jkulle
wilsta borre - srrcnäera sin egendom med deras
förlust, är at förmoda en sak, som wist är möjlig,
men som äger föga prodabiliiäg och som tör
handa icke en gang ibland tiotusende inträffar. Skulle
man ater säga, at en ägare af arfwejord för tredje
mans imai-allen, den han särdeles wille gynna, kunde
ti! honom uplata sin egendom pa sörmänliga »vilkor, sä
äger han »u flera sätt ak göra der: han kan ti! honom
förpanta fin egendom, han kan sälja den och skänka ho»
nom köpsumman, med et ord, det gifwaS hundradö sätt
at elnäera wär Lag i detta afsecnde.
Arssrättcn är äfwen esker min tanka cn helt will-»
korlig rält'gh)t, nödwandig ser ordningens bibehållande
Z?L
l/-!!
inom Samhället, men witzc icke af den beskaffenhet at
den ej för Samhällets högre wal kan upoffraS.
Konungens höga afsigt tyckes icke hofwa warit at
inskränka srisnäe-rätiighekcn til aflmgejord endast, och
kunne wi saga, at wi, som osi ägnar, gä desi sands»
faderliga afsigter til mötes, da wi endast til hälfien och
ofullkomligt upkylla desi anmaningar til danande af allman
och enskilld wälmåga. Jag wägar derföre förestå
följande ändring i Lagens rum:
- - - . Nu will ägare jord sin förpakta eller
borrt» arrenäsrg , staude det honom srttt, ehwad det
arfwe-eller afllngesord är; och bliswe ec sädank ^riensts
LornrsLk pä sa lang tid beståndande, som hon det
med ^rrenstakorn ingått, i hwad hand egendomen
komma skulle.
. - . Ingen åge rättighet ak fin egendom pa
längre tid an femtio är borrt - srrsnäorg.
Herr Lanäerllcolä, ?sr Olaf. De i detta
ämne redan föregängna widlöftiga cHseustiinsr och yttrade
ffilstaktlga meningar öfwer Högloft. Lag-Utskotteis
afgifna Betänkande, tror jag för min del lättast kumm
förenas til ek med ändamälet af Konungens Nådiga
krapcistston närmast ledande och instämmande yttrande
ifrän Högloflige Riddrrskapet och Adel» och wid ken
i staga warande förändringen af Lagens innehall om
Lcgostämmas brytande genom Köp, de uttryck och ordalag,
som Ordföranden i Lag - Ulffottet Herr Grefwe
ke-llo nied sa mycket skäl och anledning sörcstagit, nämligen
: Ej mä Köp bryta Legostämma; och i afseende pa
de öfriga i Kongl. Majtts ?rc>p>c>luion til öfwerläggNMg
öswcrlärna delar, rörande tmnrrgKen, stukade om
Hemmansbruk a Landet, deras waraktlghet och werkair
emot dem, som i stikå Hemman förut ägt inteckning,
tzä betalning derutur will sökas, Jm-chafwarneö Jordar,
derom LomraÄ kan simas, egenskap och rätt ak
- - — ;8;
inga stikå Lonrrakksr, tiden nämligen 50 ar, ntöfwer
hwiiken sadana LorrgLkrr ej mage urwidgas, arstagareS
efter den, som borrt-arronäerrr sin Jord, rakt at, med
inskränkning af den återstående ärrenäs-tiden, fä denna
Jord riiträda, och deras skyldigheter dernstd, samt än»
kc!ige>, stikå Lonrraökers upwisande för Domstolen och
införande uti Rättens Intecknings--k-owcoller, a denS
sida, som sickt kil sin säkerhet nödigt funno, hwilken torde
kunna utsattas cil et halft ar ifrån LonlraAsrs afflntaiide,
Högloflige Ridderskapets och MelnS underdåniga
utlåtande kunde inrättas i likstämmighet med Lag»
Utskottets Betänkande och hwad nu sagdt är.
Herr Lrislkolä, Lar! ^rsäric. Jag får
den äran i ödmjukhet hemställa, om icke Lagens stadgande
i hwad, som r-örer Arfwejord, torde böra wara
orubbade. Jag får äfwen tillägga, ak, efter hwad
nyst är yttradt, en Jordägare kan förstöra sin ärfda
Egendom, och kan man förstöra sin Egendom, sa kan
man ock grrenäsl-a borrt den; men hwad blefwe detta
annat än er sätt mera at göra sina arfwingar orätt.
I anledning häraf kan jag för min del ej annat proponera,
än at Lagen i detta nial matte fa förbljswa sadan,
som den är. Äfwenwal torde Högloflige Ridderstkapet
och Adeln tillära mig at a nyo yrka omyndigas rätt.
De» kan ej genom Lagens stadganden nog försäkras.
Rättigheten ac afhända en annan sin Egendom, dea
har ej en Förmyndare och den bör han aldrig kunna fä.
Herr I^e^onckolpe, sson ar -8smnel. Jag
förenar mig nied Herr Greiwé» och krsliäemen kustö
derom, ak icke annat ämne bör vsnnlerss, än thet
Köngl. Majtt exprests rämnt; men icke eller kan
nägon fräga förbigås. Uti Konungens Nädiga kropo»
lirum äro syra särMldta ämnen framställta, som puukre--  ivis böra belwaras; nämligen: ak Köp icke skall bryta
Legostämma ä Lander; ac wista ä^mfättaö, hwaröftver
Z84
Landlös och ärrenäs-OamrLÄer ej fä sträckas, ak de
inom wist cid, wid Domstolen upwisas och imecknas;
och at Jnlecknmgs- och Fordrings, Agares rätt iakktages.
Jag wägar ingalunda tjlsiyrka, at något häraf
urelcmnas.
Friherre Xsntingsbauken, ^ Ib re c hr. Jag
instämmer med Herr Idenor, stolpes anförande kil krorocollet,
i synnerhet uti det afseendet, at i., 2. och Z.
§§. ut! XVI. Cay. Jorda. Balken, som uri Lag-Urjckotters
projeK blifwit utesturna, icke äro IncompLiibls
med den Lagsöränbriug, fom nu är under öfwcrlaggning,
utan anser jag fast mera desa §§. högst nödiga at bibehålla,
enreda» deruti stadgas, huru. bör sörlMas med
^rrenäen, da Jrreuäaror dör och lcmnar efter sig hustru
och barn.
Friherre 14 jerr 2, Ugns, uplaste följandet
Kongl. Mahrs Nådiga krvpostrion til Riksens Ständer,
angående ändring i XVI. Cap. 15. §. JordaBalken,
innefattar et amne af den största wigt bade i
ecormmiskt och pcstinstt afseende. Jordbrukets och allsi
deraf beroende Näringars kilwapt more ej den enda,
icke en gang den mest walgörande rverkningen af den
säkerhet i rego-afhandlingar om Jord, som Kongs.
Maj:t welat hasina stadgad. Denna Lagförbärtrlng
stkulle nödwandigt bereda den lyckligaste förändring i den
lägre arbetande hopens belägenhet, lynne och tänkesätt.
Derigenom singe denna nog länge wanwardade Clast
af Medborgare omsider cc widsträckt falt öpnadt för sin
idoghet, blesive ripinuntrad til flit och omtanka, och
wimne småningom, under en säker njutning as deras
fcukicr, den kansta af sjelfständighet, som lifwar alla
medborgerliga dygder.
Til den kedja af twang pä den fattigare arbetaren,
hwari Skrä-Ordningen och Tjenstehjons-Stadgan wörö
de
de yttersta länkarna, hörde ock Lagens förordnande i
XVI. Cap. i;. §. Jorda - Balken, at köp bryter
Legostämma, utom i dek enda fall, när Landtbo
stadt Hemman pa lifstid. Dä detta förordnande gjorde
alla Landtbo - OomrsA pä en längre bestämd tid osäkra,
satte det arbetaren, som wille förwärfwä stg rättighet at
bruka andras jord, i walet emellan desta twanne ytter»
ligheter, at antingen fästa sig för hela sin lifstid wid en
jord, som ej tilhörde honom, eller ock at i hwart ögon,
blick aswencyra at förlora frukten af sin möda. Uti ingendera
kunde han jngä med tilfredssiällelse, uti ingendera
finna sig sjelfständig.
Med öswerrygelse om ffadligheten af hwad Lagen
i berörde matto stadgar, och om gillrigheken af be skäl,
pä hwilka Lag-Utskottet grundar sit kilstyrkande af ändring
deri, bifaller jag således i denna delen Utskottets
i fräga warande Betänkande.
Vien dg undantag, med hwilka Uiffottet risstyrkt,
det Lagens bud, a t köp bryter Legostämma,
mätte uphäswas, skulle allt för betydligen förringa
nyttan af en sadan förbättring i Lagens grunder.
Blifwer der en allmän regel, at iandtbo-eonkraQ skola
äga samma helgd och' hällas lika orubbade, som andra
lagliga ashandlingar, sa böra ock de afwikelser ifrän
denna regel, som af en eller annan orsak anses nödiga,
icke kunna äga rum under andra'wilker, än at Landtbonden
alltid mä äga en möjelighet at äterwinna de
kostnader eller njura full »vedergällning för det arbete,
som han behöft anwända pä den legda jorden, för ak
deraf kunna hämta en beräknad nytta. Detta inträffar
icke om Landtbonden, oaktadt han ager städja pä flera
ar, likwäl i hwarje stund mäste befara at fyra ar derefter
nödgas flytta ifrän Hemmanet.
Da Lag-Utffottet i sit ?rojeA til ändring i Lagen
ukcsiutit, tillika med det öfriga i rs« Z. af r6. Cap.
49
z8ä
Jorda - Balken, afwen del sidsta lVlamentsr deraf, font
ulan atstillnad af aflinge- eller arfwejord stadgar, såsom
er undantag fran det föregäende i samma §. ar lifstid
6 städja a Landet ej ma bry kas, sa har Utskottet,
ester min öfwertygelse, öfwerskridit gränsen af
sm befattning; ry Kongl. Majus Nådiga kra^rc,brion»
öfwer hwilken Utskottet endast bordt yttra sig, innehåller
ej det ringaste, som bertil kunde gifwa anledning.
Jag kan ej heller inse någon orsak, hwarföre berta
förordnande nu skulle uphäfwas, eller förena en sadan
argärd med ändamalet af den wigtiga Lagförändring,
som Kongl. Maj.t xroxonsrar och Uljkoccet tilstyrkt.
Utan at således i Åtskilliga delar kunna bifalla LagUlskottetS
Betänkande, gillar jag det likwäl i andra.
Lika med Utskottet sinner jag Landtbo-LonrrsK böra pä
det satt Utskottet föreslagit, uprättas och intecknas; at
sadana egendomar, hwilka ej fa säljas eller förpantas,
och ti! hwilka Jnnehaswaren säledes endast ager besittningsrätt
under sin lifstid, icke eller kunna för längre
lid borrtlegaS, samt at det icke kan förenas med den
fria chsPoinions rätt öfwer asiingejord, som Lagen owilkorligen
tillägger ägaren deraf, at någon gräns fäkies
för hans rättighet at under hwad wilker och för
hwad antal af är, som han sjelf för godt finner, til
bruk och nyttjande »plata densamma.
En lika oinskränkt frihet i anseende tik arfd jord
kan icke fastställas, utan en förutgangen jämnkning af
Lagens stadgande om börd och arftägt; men som Riksens
Ständers upmärksamhet nu är mera fästad pä andra
föremal, än den allmänna Lagen ych det i alla fall
knapt wore möfeligt at inom den arerstäende tiden af
Riksdagen hinna utreda och öfwerlägga om et ämne af
den nwcckiade bebaffenhet, som detta, häldst pä et
ställe der nödiga uvlysningar i sadana mål icke äro at
Ulga; sa torde dek wara försigkigast at nu endast xrcr
-
Z8?
vilioneHk bestämma de wilker, hwarunder principen
om Landtbo °6onrrg5k? oryggelighet ma tils widare kunna
lämpas lil dylika ashandlingar om ärfd jord.
Dä Lagen, som jag redan anmärkt, utan undan»
tåg af jordens natur af ärfd eller aflinge förordnat, ak
ljfstidsstädja icke ma brytas, samt en sadan städja galler
icke blott under mannens, uran ock under hustruns
lifstid, sä har det hittils warit en laglig möjeiighet, ak
en arfwinge i go, 40 eller ;o ar warit af et Landtbo(innrreLst
stängd fran besittningen af sin arfwejord. Det
torde da icke kunna anses, som en kränkning af arfwiugars
rätt ar förordna, at ärfd jord kan til och med pä
Zy ar borrilegas, utan at ashandlingen derom ma, mera
än tifstidsstädja, kunna uphäfwas. Til förekommande
deraf, at tegan för sadan jord icke sattes för
lågt, arfwingar»» til förfång, eller genom förändringar
i mynrets wärde mindskades, borde efter min ranka genast
wid Landlbo-LoruraAetz afflucande en »värdering a
egendomen sike utaf twanne af Nainnden, Kronofogde»r
eller Länsmannen och twanne goda Män af Jordägarens
grannar, hwilka skulle ägg al noga undersöka
egendomens beskaffenhet och förmaner, i skrifteligt betvg
fullständigt beskriswa dem och under eds förpliktelse upgifwa
huru mycket i säd eller andra Landtmanna »varor
derföre, efter Warderingsmannens omdöme, kunds
of Landtbonden skäligen betalas. O»n Jordägaren betingat
sig annan lega i penningar eller en lägre i »varor,
borde afhandlingen derom aga bestånd och werkön,
sa länge han lesde; men efter hans död skulle dek bero
af arfwmgarna at antingen dermed åtnöja sig, eller fordra
den lega, Wärderingömannen funnit skalig. Wors
Legan ater satt lil et högre belopp i waror, sa kommr
afhandliirgen derom at blifwa oryggeligen beståndande.
I Landtbo-Oomrslstsk borde alltid WärderingönrLimernas
betyg ord isian ord införas.
Til bewarande af Lagens slprir, at siägterna böra
bibehallaö wld den jord^ ssm dem af alder tilhört,
torde dec wara nödigt at förordna det bördköpt icke mä
för längre tid förpakras, an ärfd. Men som ägaren
deraf har rätt at förordna om .dest warde efter
stt godtycko, sä kunna arfwingar ej mera för sadan, an
wänlig afiingejord fordra annan eller högre lega än den,
hwarom Jordägaren och ^rrenärntiren öswerenskommit.
Med sadan jord, fom man genom skifte emot
arfwejord förwärfwat sig, bör i alla delar förhällas fom
med arsd. Dest egenDap af arfwejord bestämmes genast
wid jliftet och någon osäkerhet derom ager sälcdes
icke rum.
Om afiingejord, hwilken först wid agarens död
saktes i stället för arfwejord, som han sig afhändt,
icke skulle fa borrlegas pä andra wilkoc an werkeligen
arfd jord, sä skulle i mänga fall någon trygghet icke
kunna fästas wid sädana afhandlingar, hwarigenom aflingejord
pä läng tid förpaktades. Wisterligen kunna
mitzbruk härwid möjeligen ffe; men will den, som fält
sin ärfda egendom och sedan tilhandlat sig en annan,
beröfwa sina arfwingar dest wärde, sa har han redan
förut mänga säkrare ukwägar bertil an den, at för lindriga
wilkor borrt-arrenäsra den samma. Arfwingarng
aga dock alltid grmideu och legan at afyttra.
Nt intecknade Landtbo, afhandlingar icke ma kunna
rubbas af någon Jordägarens Borgenär, fom ej Äger
äldre eller lika gammal inteckning i egendomen, är ek
nödwändigt wilkor för sädana afhandlingars säkerhet.
Om det wore et angelägnare och större föremål at bewara
Kronans eller Frälsemans upbörd, an ar uprätts
den talrikaste Clas as Medborgare och bereda et allmänt
»välstånd genom Landets högre odling och om säkerhet
för sadan Upbörd, samt för barnaarf hos Föraldrar eller
Förmyndare och KyrkorS samt Fattighus fordringar
Z89
hos deras Föreståndare, ej wore möjclig, berest ej lil -  gäldande deraf en borrklegd Egendom singe säljas med
det färskilldta wilker, ak Köp i detta fall skulle bryta
Legostämma, sä more det wisierligen betänkeligt, ac icke
göra detta lil et undantag ifrån den allmänna regeln.
Men som en borrt-arrenäsraä Egendom alltid kan för-»
sällås för Borgenärers räkning lil desi ungefärliga warde
utan allt jadanc wilkor, och der ankommer pä dem,
som wälja Upbördsman, Förmyndare och Föreståndare,
at bertil «kse redeUga män, samt ac genom särskilldca
förbehåll och äswen ipseieli» inteckningar befästa säkerheten
af de medel, stm dem anförtros, sä wägar lag
sä mycket inera kilstyrka, ar äswen ofwanberörde och
andra priorirersäs fordringar icke mä werka LandtboOolnraÄms
uphäfwande, som detta wore er säkerhetsmått,
utan ändamål, da en bedrägelig Förnwndars
eller Upbördsman, som wille skingra sin Egendom, ager
förut en »vidsträcktare magt bertil.
Lag-Utskottet har tilstyrkt at äswen i anseende til
Hus och Jord i Staden Lagens Förordnande, at Köp
bryter Legostämma, mätte uphäfwas. Da detta ämne
icke innefattas i Kongl. Maj:ts Nådiga kl-op>o1iiir>n,
som endast har afseende pä ärrenäs-LonlosN om fast
Egendom a Landet, och någon betydelig olägenhet icke
synes sölja af en mindre säkerhet för beståndet af Lego»
afhandlingar om Stads »Egendom, sa tror jag, at det
tvid Lagens stadgande härom i XVI. Eap. 15. §»
Jorda-Balken ma tils widare bero.
Friherre vs 6ssr, varl. Jag erkänner upriktigt,
at jag ej är Lagkarl, och har föga kundskaper
uti ämnen as sadan beskaffenhet, som detta. Men såsom
jag fattat, hwad i förenämnva staga blifwit yk«
rädt, tror jag, at Grefwe koliss och Herr vs^onstol-.
xss förslag äro wäl grundade och propon-war alltsä bisa
ll deruppå. Mm uti hwad m ward Ledamot yrkar ^
z9-> -  ->
at ej nägok förbehåll mä i ärrenäs. TonkreÄ kunna göras,
i afseende pä en Egendoms försäljande, kan jag
för min del ej inga, emedan det nödwändigt mäste wara
hwars och eng rättighet ar, wid LomrsAsrs ingående
fasta alla de milkar, hwarom han med annan
kan öfwerenökomma.
Herr Lilang, Enstan gacob, hemställde, cm
icke et sadanc förbehåll skulle tjena til at alldeles elucksrs
Lagen.
Grefwe ?osts, Hrviä Trio. At beswara alla
de frågor och ämnen, som nu pä en gang äro mockra,
strider bade emot möjeligheten och ware äfwen at mitzbruka
RidderskapetS och Adelns tälamod at widlöfcigt
deröfwer sig yttra. Jag får derföre korteligen namna,
at, beträffande aflingejord är destomindre nödigt bestämma
»agra milkor eller wist tid, som da jag har rättighet
en flik jord bortskänka, följer af sig sjelst, at jag
obehindradt kan den förpakta, och Borgenärs rätt är
igenom andra Lagar i thy fall förwarad. Men rörande
arfwejord, är förhållandet annorlunda. Den kan icke
ckisponeras längre än med Jnnehafwarens lifstid. En
längre bestämd tid lil förpaktning härom skulle medföra
en uppenbar (lontrsöiLkion emot Lagens stadgande i
VIII. Cap. Jorda-Balken, och jag hemställer derföre,
om icke förpaktning utaf arfwejord mä anses uphöra i
och med dens död, som henne förpaktat, och endast ut,
sättas en wist tid för Förpaktaren til afflyttning, med
rättighet för honom at njuta ersättning för hwad han
Z jorden kostat, men ej sätt afkastning för.
Herr von Tågeström, josian. Mig torde
Matas i ödmjukhet påminna, at hela fragan om borrtsrrensterancks
af arfwejord kan hända upkommit utan
Pal. Kongl. Majtts Nädiga ?ropc>imon innefattar ej
RZgsk derom. Sä mycket jag känner, sinnes ej helier
! Z9«
i hela Jorda-Balken något stadgande, at srrenäs uphör,
i fall agaren dör; twärtom syneS XVI. Cap. z. §.
Jorda-Balken tydeligen innehalla, at Legostämma icke
vcytes derigenom, at Jordägaren dör. Arfwinge äger
således ingen rättighet, at wid sit tilträde drifwa Xrrenäsroren.
Ingen kan sälja mer än det han sjelf äger.
Da han nu icke kan drifwa ^rrsnäsrnien, kan han icke
sälja en sadan förman at nägon annan. I anledning
deraf ser jag icke, hwarjfrän man skulle hämta skäl til
et undantag för arfwejord. För öfrigt ar sagdt, at i
delta ämne more syra punkter at iakttaga. Jag får i
ödmjukhet förestå, om icke Högloflig- Ridderskapet och
Adeln, för at säkrast inhämta öfwertygelfe härom, skulle
behaga läta sig föreläsas Kongl. Majjtö Nådiga kropolirion.
Herr killberg» kreäric Otto. Dek ar
nu sa mycket taladt i detta amne, at jag rättnu intet
mera försiar, hwarom saken handlar. Jag för min del
tycker, at, om Lag-Utskottet gifwit et nöjaktigt yttrande
öfwer Kongl. Maj:ts Nådiga ?rnpolnion, fä katt
det ju bifallas, och hwarom icke, sa mä det asstas.
Herr k,syonsto!pe> ^onsr Asmus!. Da
Herr Grefwe» och krestäsnren koste nu behagat när.
mare yttra sig i förewarande ämne och föreslagit olika
wilker för Landtbo eller ^rrcnästor, dä ärfv eller förwäifd
Fastighet uplates; och ac ?kflinge-Egendom kunde
borck, srrenäerss pa sa lang tid, som Ägaren sjelf wille
Utfäkta, deremot Legostämma a arfwejord skulle uphöra
»agra ar efter Jordägarens död, sa söranlateS jag anmärka,
at Lagen uri g. §. XVI:'Cap. Jorda-Balken icke
undantager arfwejord, utan owilkorligt förordnar, at
Giftostamma skall räcka tils den ute är. Uci Konungens
kropostuon undant-ges ej heller arfwejord, utan
allenast sädana Egendomar, som ej sä faljaö eller för-anras.
At nu antaga ffillnav, woce at uphäfwa de„
Z9-
Lag, som skyddar Landkboens besiktning a arfwejord,
och således bör bibehällos. Beträffande aker förwärfd
Fastighet, sä kan wäi Ägaren de" borrtgifwa, men icke
förpanta pa längre rid, an hän lefwer, emedan Lagen
lenmat arfwlngarna rättighet at wid dödsfall åkerlösa
Hemmanet. Pä lika grund mä äfwen arrsncls-riden
inskränkas, hwilken eljest kunde utsättas til flera hundrade
ar. I anledning häraf lärer Högloflige Ridderskapet
och Adeln uplyst sinna ak, ehwad Beflut som råges,
bör der biiswa Zsnersllr bade för ärfva och förwärfda
Fastigheter; och derigenom förekommas da manga
förändringar uti Lagen, som Lag-Utskottet xrvjeAä'
rar, derom Konungens kro^ostiion ej något inyehalier.
Grefwe ?osts. Wid mit första ödmjuka anförande
hade jag äran nämna at, j händelse icke antoges,
hwad jag föreflog, förbehöll jag mig widare fä
anföra mina tankar. Jag haller före, det man icke en»
dast sä bör hafwa afseende pa ^rrrenäsrorers rätt, at
någon annan rättighet derigenom blflwer kränkt. Jag
medgifwer gerna at Kongl. MasitS Nådiga krvPvstrion
icke innefattar något särffilldt stadgande för arfwejord,
och ac Lagens föreskrift om Legostämma ej heller någor
derom bjudtr. Men dä jag har sa liken äilcholuionsratkighet
öfwer arfwejord, at den icke ens til hustru kan
borrtgifivaS, hwarken ti! ägande rätt eller afkastnings
åtnjutande, mindre kil någon annan, och äis^ostkionsräkten
således i och med lifwek uphör, samt kjlfaller laga
arfwingar, fa synes det uppenbart gcnsäga emot
Lagstiftarens mening och Lagens grund, at jag medelst
srrenäs eller förpaktning skall Åstadkomma en widsträckkare
stispoiuion, än Lagen medgifwer, och nu til andras
försäng wid hög alder- igenom ek korrt före döden
flutadt Errenäs-LonrrsÄ kunna betaga Arfwingar, sä
wäl älkoinsten af jorden, som är deras tilständiga
rätt, som ock njutandet af annan afkastning, än jag
behagar
ZAZ
behagar förcskriswa. Jag är derföre af den tanka, ar
vin än i Lagen icke finne.s stadgadt, dek Legostämma
icke uphör med ägarens af arfwejord död, bör sadanr
nu föreffriswas, och det är grunden til Lag-Utffottet§
Betänkande. Jag anhällcr derföre om propolnion,
ak ej Köp ma bryta Legostämma, och allenast undantag
göres för arfwejord.
Hans Lxcellencs Herr Grefwe» och
Lan d t - M a rska l ke n. I anledning af äiscourlsrna
får jag den äran proponera Högloflige Ridderstapek
och Adeln, at Lagens stadgande i XVI. Cap. 15. §.
Jorda-Balken salunda förändras: Ej ma Köp bryta
Legostämma, och den tilläggning göres, at Legostämma
pä arfwejocd uphör, när Jordägaren dör.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Hjerta, klans, hemställde, om icke
de uti Herr Lilkvsrspsrres äiAamsn upgifna projeKsr
til Lagens förändrande mätte tagas til grund för propoluion.
Herr ^älsrtparre, ^xsl. Jag anhäller
om Herr Grefwens och Landt-Marskalkens proposition
pä en sadan ändring af Lagen, ak Köp ej bryter Legostämma,
utan at göra dek tillägg, Grefwe kalks föreslagit;
men med den förändring, som Friherre klans
kljsrra tilstyrkt för LonrraAsr om arsd jord, ar Egendomen
straxt upffattaS.
Herr k ilang föreslog, at Lagens stadgande matte
sä förändras, Ej mä Köp bryta Legostämma,
och urtryckeligcn utsättas, at förbehåll, i fall af Köp,
ej matte rubba et ärrenäs-Lomraä.
69
En och annan begärde, ak projeÄsrna til Lagfor,
ändringar uti Lag-Ulskotters Betänkande macke uplasas
och ^ro^vstrion deruppå göras parsgrL^ns-wis.
Herr ve^onstolpe utbad sig fa anmärka, at
sadant blefwe vrjcnligk, innan Ridderskapet och Adela
först stadgat grunderna lil Lagens förändrande.
Grefwe kosts. Om Högloflige Ridderskap^
och Adeln skulle wjdcaga den utwag at nu dela b n rje
staga, som hörer til detta ämne, blefwe d r et
lika arbete, som föregått i Lag . Ulffocket. SkiNjakrigheten
i meningarna ar redan wisad, och den .har rcke
warit mindre i Lag-Urskottct, hwilket arb ca t ganika
träget i flera wecker, hwarom desi kron,c Ner pä flera
septerner, som ock de nu mangfaldiga särMlldta ykrrcmden
kunna witua. Jag, som haft den aran wara Ordförande,
har först gjort den enkla krapolirirmen, at
Köp ej ma bryta Legostämma, och i följd häraf
har upstätt nära tjugo särskilida stägvr och prvpostkionsr,
hwilka, jämnkade tilsammans ester plurslit«re>'« mening,
blifwit samlade til det hela, som nu Lag UrskoctetS
Betänkande innehåller. Om nu pä enahanda fält,
hwarje af detta amne upkommande staga skulle särskUldt
vsnrilerss, wore Lag - U.skottetS arbete til intet nyttigt,
och jag fruktar ämnet sa widiöfkigt, at det ensamt medtoge
den återstående liden af Riksdagen för Ridderskapet
och Adeln.
Uppå fleras begäran blef Kongl. Majus Nådiga
kropolition upläst.
Friherre vs Oser, Osri. Sedan jag nu
hört Kongl. Masi.tS Nådiga ?roposttion får jag förklara,
at jag förenar mig med Herr vs/onkilpe, pa det
sätt, at hwarje punkt af propoliuonen företa >.es i den
ordning, den deruti sinneö »plågen. Den första punk»
Z95
ten deraf innehåller ek förestående, ak Köp ej ma briita
et KemngA; men som Kongl. Majit derwid fästat wista
undanag, sinner jag ock, at Ribbe, skåpets och Adelns
beslut ej kan sträcka sig längre än Kongl. Majit före»
slagit. Kongl. MajitS kropostiinn, at Köo ej bryter
Legostämma, bifaller jag til alla delar; men hrvad arfwesord
beträffar, önskade jag, at derwid bleswe den tillägg»
ning, ak dä den bleswe borrk-grrsricksrsci och ägaren
bertil med döben afgar, bleswe anmälan om hans dödsfall,
upsagning för Arrcnäsroren af srrenäsc, hwaresler
han skulle nyttja syra ärö Fardag.
Herr Aälsrkparre, Axel. Jag wägade tro,
at Kongl. Majikg Nådiga krnpnstrivn har afseende blott
pa hillel (lommitler; ty ärfd jord kan ju bade säljas
och fötpankas. Samma kropnstrivn atskilljer ej ärfd
och asiingejord. Da Kongl. Majiks Nådiga kropostkion
röjer sä widsträcktä och -hälsosamma afsigter för
åkerbrukets upkomst och samhällets nytta, och arfwingars
rättighet ej kan anses kränkt, enar en .^rrenäatur af
ärfd jord blir genom en längwarig beslttningSttd, satt i
belägenhet at betala dest högre ärrenäs, anhäller jag i
ödmjukhet, at Herr Grefwe,, och Landt Marskalken
täcktes göra en propolmvn lil Högloflige Ridderskapet
och Adeln, som är alldeles ccmknrms med Kongl. Maj:tS
nystnämnda Nädiga kro^olnion. At Errenäs-Lonrrgsfer
bäve pä aflinge och ärfd jord intages i Häradets
Intecknings -Lrokoeoll yrkar jag som et oundwikeligt wilkor,
just för at förekomma befarade mistbruk haldst wid
LonrraÄsrnL om ärfd jord.
Herr vnrl 8cbni krén steim, Daviä fden
äldre). Höglostigc Ridderskapet och Adeln torde tillära
mig at som bcwis för längwariga Arrenäsns nytta anföra
Englands exempel. Ingenstädes har Landt-custu^
ren blifvit kil högre grad updrifwen och ingenstädes
ärrenäs LomräAsn blifvit ställda pä längre lid eiler
Arrsnäators besittningsrätt bättre försäkrad. Jag kror
det more högst nödigt, at äfwen wi en gang skulle tvid,
kaga alla möjeliga utwägar lil wart Landtbruks uphjclpande.
Jag för min del förestår ödmjukeligen, at c»
lid af aldramindst Tio ar mä utsättas, innan hwars förlopp
en ^rrsnäewr, som pa 25 eller ;o ar Lontrastersr,
ej kan frän orrsnclec utträngas, det mä anga
jord af hwad natur som häldst; och sadant efter den proportion,
at om ägarens död wid nionde äret inträffar,
Kerstur för ^rrenäalorn ek är, men at om dödsfallet
skulle inträffa pa det första, skulle han af de cwmrästsraäs
arén mindst Nio lil godo njuta. Det worc hardt,
vm i et sadant fall, fom til exempel det sidstnamnda, en
^rrenäator skulle nödgas öfwcrgiftva en Egendom ,
hivarpa han nedlagt kostnad och möda, och Landtbruket
skulle uran twifwel derigenom ganska mycket lida. En
sadan medelwag skulle ä andra sidan hindra en illasinnad
eller misiledd arsivejordS-ägare, at för et halft 8s»
culnm betaga arftagare» fria stis^oliiionsn af sit wä!»
fängna gods. '
Grefwe kaffe. Jag wagar härwid ödmjukckigen
erinra, at efter min tanka bör och kan förpaktningSrätten
icke sä enskildt irvorileras, at den kan störa andra.
Jag tror, at förhållandet emellan ost och England,
bade i anseende til Lagarna, C>imatet och andra
omständigheterna ar sä wida skilldt, at någon tillämpning
deraf icke kan göras. Längt ifrån at befordra
Kongl. MafttS Nädiga Afsigt med kro^ollrionsn» som
ar at uphjelpa Jordbruket genom ^rrencien, fruktar jag
den hindras, da följderna af flika eomraNsr kunna
landa ril mindskning af Arfwingars och Borgenärers
rätt, och äganderätten genom en förpaktning kan blifwa
störd . Likasom ak, da jag betager mig sjelf rättigheten
at pa längre tid rubba el LontraLk med en ^rrenäiw>r,
som illa förestår min Egendom, lärer jag och
en hwar, som är mandom sit, för flika LootEsr
pä lang tid taga ost til wara. Jag får alwen tillägga,
at i Lag-Utskottet yttrade Bonde-Ständers Ledamöter
en wcrkelig sarhäga ak inga oryggeliga LoricraLäsr pä
längre tid, äfwensom at kunna borr t »luta arfwejord pa
mera an sin lifstid: och det war Ledamöterna af detta
Stand, som bestämt den föreslagna riden med LonrrLQsis
brytande om arfwejords-arrsnäsn, hwilket de öfriga
Ständens Ledamöter bjsöllo.
Hans LxcsIIencs Herr Grefwen och
Latid t-Marskalken, ^ro^oneraäs, om Ridderskapet
och Tldeln bifölle, at köp ej mä bryta Legostämma, dock
med förbehåll för arfwejord. M
RopadcS Ja och Nef.
Herr von Lageström, fnban. Det är sa
osta sagd t, at man borde följa innehållet af Kongl.
Mastkö Nädiga ?rc,pnlnicm. Jag hemställer i ödmjukhet,
om icke den msikoäen wore den basta.
Grefwe kolls. Kanske Högloflige Riddcrskapet
och Adeln skulle behaga förena sig derom, at Tio
» eller Femton är för Xrrsnäe-LvntraAsr utsattes: der
igenom
torde allt wara wuimit: eller ock Tjugu är, och,
hmad arfwejord beträffar, med det wilkor til ^rrsnäatorers
säkerhet, ak, i fall af ägarens frånfälle, innan
srrenäs-arens förlopp, Landtbo agde at i Fyra äe
derefter ^rrenäer til godo njuta.
Herr -^älerlzparrs, Hxsl. Med förundran
^ hörer jag en wärd Ledamot tala om säkerhet för Xr
renäarorsr,
just dä af honom förestås, at ^rrsnäe-Lon^
d rrsÄer om ärfd jord böra uphöra fyra ar ester Jord
ägarens
död. Om Jordägaren dör samma är han afstukat
6onkraNsk, blir ju ätrrenäskorsns besil! ningsstd
jämnt fyra är, oaktadt han til äswentyrs conrraksrL!:
Z98 ----------
om Trettio är. Är detta en säkerhet, som lifwar ^rrsnciarvrsrs
inäustris.
Herr von LnAssträm, Jokan, proponerasts,
ac det mätte stä hwac och en fritt ar lega born sin
jord pa sa lang eller korrt tid, han för öfrigt behagar,
men ej pa längre än Femtio är.
Grefwe kolls. Kan da pa Femtio är arfvejord
borrtlemnaö.
Friherre I^gntlNAskaussn. Om nägot förbehåll
för arfvejord skulle tilläggas, sa skulle ju ct sädant
Lagens stadgande utgöra en stridighet emot z. §. 16. Cap.
Jorda-Balken (hwilken Herr karonen nu upläste);
och tilläde derefter, a t dä nägot undantag , för sadan
jord cj i densamma more gjordt, kunde Herr karon ej
heller nu bertil samtycka, utan tilstyrkre, at Lagen häruti
matte förblifwa, som den är.
Ärskillige hördes häruti instämma.
Hans Lxcellsnee Herr Grefwen och
Landt - Marskalken. Jag sär den äran proponera,
om Högloflige Ridderskapet och Adeln, utan allt
undantag, bifaller, at köp ej mä bryta Legostämma.
Beswarades med Ja.
Grefwe k-e^vsnkaupr, tlksrles kmilz
fragade om arfwejord aswen härunder mors inbegripen.
Uppå Herr Grefwens och Landt-Marskalkens tilkännagsiwande,
det nieningen wore, at köp cj matte
brota Legostämma, hwarken a arfwe- eller afiingejord,
ykrrade sig
Z99
Grefwe vsvvsnbaupr, at han dertil swarat
Nej, och begärde at hans Nej marce i krorocollsc
antecknas.
Derefter hemställde Hans Lxcellencs Herr
Grefwen och Landt-Marskalken, hwad tid Rid'
Vetskaper och Adela behagade utsätta för ärrenäen?
Friherre vs 6eer, 6sri» föreslog, at den,
enligt Kongl. Martts Nädiga propiostrion, kunde utstakas
lil högst Femtio ar; hwar och en oberagek a.t
sta egendom pä kerrtare tid borrt - arrsnäer».
Grefwe k olss, föreflog tidens stxsraaäs til
högst Tio eller Femton ar.
Herr von Lekultrsnbsim, yttrade stig ej
sinna skäl at ga ifrån Kongl. Majtts Nådiga kro^osttion
om Femtio är såsom längsta serö,läs - tid , men
i rk de a nyo stt gjorda förbehåll, at eXrrsnäsror af
^ l.verord mätte t alla fall Tio arö besitkningstid rii gotz
njura, emedan eljest ingen lsteeulsrion til Landtbrukers
sörman kunde äga rum.
Grefwe kVlärnsr, /ä-lolpb Ooran, hem,
ställde, om icke de af flera Ledamöter yttrade särskillda
meningar lättast kunde förenäs pa der sätt, al sa snart
staga mors om arfwejord, en skillnad gjordes emellan
stora Egendomar och mindre delar deraf elier underlydande
Hemman, hwilka sednare Herr Grefwen trodde
en Jordägare kunde at sina Bönder förmånligast pa
Femtio ar ut - sirsnäerg, me» sjelfwa Egendomen pa
en korrtare tid.
Grefwe kolls trodde, at Lagen bör wara allmän
och lika gällande för alla.
Hans Ilxcellencs Hery Greswen och
Landt - Marskalken ^ro^onergäs> ak, enligt Hero
von 8ckiultxsnlieims kanka, Landtbo matte ä sit ärrenäs
fa med säkerhet ti! godo njuta Tio ar.
Friherre vs 6eer, Larl. Som jag fattat -  Hans Majus Nådiga xrvjmliuon, aro de deruti nämnda
Femtio är föreslagna, såsom et maximum, som ef
förhindrar någon at sluta LonrraÄ pa korrtare tid, om
han behagar.
Dä flere harwid hördes yrka prci^olnion, blott
och allenast i enlighet med hwad Kongl. Maj:t härutinnan
i Nader föreslagit, ^ro^oneraäs
Herr G re swen och Landt-Marskalken:
Om Höaloflige Ridderskapet och Adeln biföllc, ak Femiio
ar utsattes såsom längsta tid för warakcigheten as Legostämma.
' Bifölls.'
Widare hemställde Herr Grefwe» och Landt-Marskalken,
om Ridderskapet och Adeln bifölle, at den,
som will, ma inför Domaren sit ärrenäs LoncrgLl up»
wisa och inteckna läka ?
Swarades Nej och Ja.
Friherre kjerrs, 14 ans, yrkade såsom
en nödwändighet, at ^rrsnäsConrraLksn mätte inkecknas,
sä wida de skola äga kraft emot tredje man.
Herr ^älertxsrrs, ^xsl, med stera instämde
häruti.
Friherre Os 6ser, Ido ber t, yrkade, at
dek mätte wara i Lagmans krorooollst, ej uti Jnteck«
rnngs - krotocollsr stikå LontrsÄsc skulle instyka.
Herr
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken anmärka,
at i Konungens kropostrion star i Jnkeckning6-?rolOLoI!Ll
intagas.
Friherre !)e 6scr, Roberr, urläk sig ej kunna
inse, hivad ärrenäs-Oonrr-iLtor äga för gemenskap
med et Intecknings - "rorocoll, enär ^rrsnöawr ej är
fordrings-ägare och det endast wore fordrings-agares
rakt, som genom Inteckning bewarabcs.
Friherre lckjerra, Ickans, förnyade sin erinran,
om brosnäs'Omn-LÄers intagande i Inteckningskroweollsr;
de kunde ej instyta i Lagfarts-krorocoiior,
hwilket wore för et helt annat ändamål inrartadt.
Grefwe ?olks utbad sig fa göra den anmärkning,
at ivid Härads-Rätten förcS et sa> skilldt ?r»ro^
coll för Lagfarten och et särskilldt för Inteckningar. Dek
förra innehåller allenast meddelande af Upbud och Fastor
, det andra allt hwad som gravsr-sr en Egendom.
Det wore i detta sednare, som ärrenäs- (ilonrrsLIer
skulle intagas, hwilka derigenom wunne en särskilld säkerhet;
och instämmer detta fullkomligen med lydelser»
och assigtcn i Kongl. Maj:ts Nädlga kropoluion.
Hans RxcsIIsncs Herr Grefwen och
Lan dt-Marskal k en. Bifaller Höglosiige Ridderskapet
och ?ldeln, at ^rrenäLtcir ma för Domaren upwisa
sit Loull-sA, inom den tid i IV. Cap. i. §. Jorda-Balken
stadgas, och at LomrsHsr ma uti Iukecknings-krokocollsc
intagas.
Härtil ropades Ja.
Slukcligen proponerrös Herr Grefwen och
Landt-Marffalkrn, enligt Konungens kroxolmor!,
61 ^
4vr
at igenom ärrenäs LontrsLksr äldre Jnlecknings-hafware,
och de, hwilka framför deni äga betalning utur
Egendomen njuta, icke ma warda rubbade i den rätt,
dem enligt Lag är rilstandig.
Samtycktes.
Herr ck-e^onKoipe, ^ nnas Lamuel, föreslog
, at sedan grunderna ti! Lagförändringen nu wörö
bifallna, i enlighet med Hans Majlis Nådiga kropostrion,
Herr k.e^onstoI^es ^roisLk nu aker mätte upläsas
och derefter jamnkaö. »
Hwilket skedde och xrojsQsr gillades endast med
den förändring uti g. §. ak längsta ärrenäs-tid skulle i
stället för Femton ar utsättas tii Femtio.
Herr von Lögeström, hostan. I anledning
af desta propoluwnsr hasme wi nu at förwänta
nya Lagar, och jag hyser intet twiswelsmäl om deras
rätkwifa. Wid detta tilfälle torde allenast rillatas mig
anmärka, at wi are lyckelige med Lagar; wi hasme af
dem stora volumsr och Lagar af alla stag: och jag magar
tro, at ingen Domare kan pasta sig wara i stand
at efterlefwa eller ens känna dem alla. Jag kan för
min del ej annat sinna, än at en allmän förbättring af
wart Lag.. Werk blifwer för rättwifans handhafwande
alldeles nödwandig; och jag skulle i ödmjukhet önska, at
til Kongl. Maj:t i underdånighet mätte hemställas, om
icke Hans Mastt täckteö widtaga sadana utwagar,
hwarigenom Lagarna kunde öfwerseS och en allmän Lag.
förbättring beredas; hwilken min ödmjuka önskan jag
begär, mätte i krorocollsr antecknas.
Ätskillige hördeS häruti instämma.
IlplasteS Osoonnmle - Utskottets Betänkande af den
iz. Maji, angående en förbättrad Gästgifware-Ord
-
4--Z
ning, hivilket jamte det dcrwid fogade krojrki til
Gästgifware - Ordningen
Lades pä Bordet.
Riksens häglof!. Ständers Oeconomis-Utskotts
Betänkande om förbättrad Gästgifware-tvrdmng,
jämte bifogadt ?rojeät.
Dä Skjutsnings-Beswaret ar en af de allmänna
skyldigheter, hwars upsyllande ar lika nödwändigt,
semester nu warands Skjuts-Inrättning, särdeles
för Landtmannen tryckande, och i hans angelägna omsorg
för Åkerbruket hinderligt, sä har OsconomieUtffottet
ansett för en kär pligt, at) til underdånigt
följe as Kongl. Maj:ts Nådiga Lropalition, öfwerlägga
om de möjeliga förbättringar, som derwid kunde
aga rum.
Under Utskottets bemödande, at närmast kunna
befordra det hufwudsakeliga andamälet, som wore
Allmogens befriande frän det hinder och betryck, den
ständiga fkjutsningen medförer, har afwen hos Utskottet
upstätt staga; om icke Skjuts-Inrättningen
här i Landet skulle kunna ställas pä samma fot, som
Utrikes, der resande fortställas med sä kallade Postcller
Fragt-Wagnar, underhällna genom entreprenad^,
hwilka pä wist tid til sina bestämda Stationer affärdas,
utan något ombyte af Hästar pä en sträcka as
flera mist Nyttan as en sädan Skjutsfards-Inrättning
ar ögonskenlig, men för at döma om den ar
antaglig, och har i Riket kan aga beständ, fordras
en noga och tilförlitelig kännedom af hwarje Landsorts
loenia beskaffenhet med flera omständigheter,
hwilka icke, utan föregängua undersökningar kunna
med fullkomlig säkerhet bestämmas.
Utskottet, som saknat denna hjelpreda och as sadan
anledning icke kuynat inga uti en närmare öst
§04 .
werläggning om sattet at bringa detta förslag M werkställighet,
tror sig likwäl pä förhand kunna stuta, at
cur ock Forwagns - Inrättningen wid de större sä kallade
sträkwägarna, hwarest en jämn rörelse med et
någorlunda päräknadt antal resande gifweS, med fördel
lunde antagaS, sä skulle likwäl, i de L^tcr, der
färre resande framtäga, och afbidandet as deras ankornst
i män deraf more osäkert, denna austallt,
Hwars tilbörliga underhållande pä alla ställen more
lika nödwändig, icke länge kunna aga bestånd, ocb
således det allmänna ändamälet dermed icke upfyllas.
Widare har Utstottet funnit sig böra lemna en
särdeles upmärksamhet ät förhällandet med den sa kallade
Hällskjutsningen, til hwars bestridande osta flera
mil frän Gästgifwaregården boende Hemmansagare
öro förbundne, at, dä deras tour inträffar, med
Hlstar och Wagnredskap infinna sig pä skjutsnings- .
stället, der de under owiflhet huruwida de fä skjutsa
eller icke, nödsakas afbida icke mindre än et helt
dygns utgång,. innan de hafwa rättighet at hemfara.
Stundom anländer dessförinnan nägon resande, men
stundom icke. I förra fallet fär den Hållskjuts-skyldige
för dest langwäga resa och särskilldta dygns borrtomistande
ätnjuta nägon ersättning, likwäl ej pä längt'
när motsvarande de kostnader och den försummelse,
han genom en sädan skjutsfärd sätt widkännas; I
sednare händelsen äter är hans möda och beswar förgäfwes
anwändt, utan all nytta, men lil betydelig
skada för den skattskyldiga Jordägaren, hans äkerbruk
och näring.
At Hästskjutsen i allmänhet följakteligen ar mycket
tryckande och beswärlig lärer wara oemotsägeligt.
Jämte det Utskottet derföre, för at genast i nägon
män kunna befrämja lättnad deruti föreslagit den rättighet
för Hållskjuts-skyldiga Hemmansäboer, at med
Lem, som moro närmare Gästgifwaregården boende,
öfverenskomma och betinga om en flik skyldighets utgörande,
har Utskottet äfwen warit betänkt pä medel
och utwagar til dest fullkomliga afflaffande.
I sadant ändamål får Utskottet widare hemställa
vm icke pä de ställen i Riket, der et färre antal af
resande wanligtwis färdas, Hällfljutsmngen kunde,
lika som redan skett i Smålånd, en del af Skäne
och åtskilliga andra af Rikets krovincer, helt och
hällit indragas, utan at Ikekerve underlagen, hwilka
dä ensamme komma at utgöra fljutsningen, torde
behöfwa något deremot swarand-e »vederlag.
Hwad äter angar de traÄer der fljutsnings-beswaret,
i anseende til mänga resandes framfart oftare
påkommer och hwarest Uelerven utan Hallfljutsens
biträde eller något annat unoerstöd, icke skulle kunna
med fljutsningen uthärda, sä synes ingen lämpeligare
utwäg til indragningen kunna widtagas, än at Gästgifwaren
och Uekerver enrot nägon flälig wedergällning
af Hallfljutsarne ätogo sig at för resandes fortställande,
allena ansvara. De Hållskjuts-skyldige
blifva wäl derigenom icke äireötw- befriade frän all
tyngd >— men da det förhäller sig helt olika at för
fullgörandet af ett skjutsfärd nödsakas med Hästar
och Äkedon resa flera mil och förspilla nägra dtzgn,
enrot den förbindelse, at för en sä heswarande skjuts
utgifwa en flälig betalning til den, som bor nära
wid eller omkring sjelfwa fljutsnings-stället, och
hwilken följakteligen sä mycket lättare kan fljutsningen
widmagthälla, som han än befriad frän flera af
de olägenheter, hwilke den längwägaboende wid sin
fljutsresa fär »vidkännas; sä torde icke allenast de
HällUutsande i märkoiig nian sinna sig lindrade genom
den föreflagna förändringen, utan äfwen en allmän
nytta deraf rrpkomma, i anseende Lil besparingen
4<-5 !-
af dagsverken som genom en langwäga färd til och
frän Gästgifware-Gärden förspillas. Det är af besia
stal, som Utskottet anser sig böra hemställa, om icke
genom Konungens Befallningshafwandes flyndesamma
försorg i hwarje Län, der Hallskjutsen ännu är
bibehållen, wederbörande Hällftjuts-skyldige, Hemmansägare
samt Gästgifware och Ikekerve-Skjutsare
borde höras, huruwida de skulle willja i en sa beskaffad
entrepreuaäs inga, hvarigenom desie sednare
gemensamt sörbundo sig at för all skjutsning wara
answariga emot thet the förre antingen in natura,
eller i förwandling til penningar efter MarkegängSDaxan,
til dem ärligen lefverera et wtsit Huantuin
Hö, Halm och Hafra, uträknadt ester den wanliga
Hällsttuts-ätgängen, samt Gästgifwarens och Kelervens
behof för underhällandet af de flera Hastar, som
dä torde böra anskaffas. Härigenom wore klntrexrsneurerns,
ä deras sida, icke underkastade något äfwentyr
i anseende til prisernas ombyteliga stegring eller
förändring; och Utskottet anser något underslef
eller misibruk wid öswerenskommelsens upfyllande,
desto mindre wara at befara, som Gästgifware, hwilke
dä som nu komme at underhälla et behörigt antal
Hästar, i män af deras äboende Hemmans storlek,
säkert höllö noga hand öfwer Uekerve-Böndernas
skjuts-färder, och desie äter för deras egen fördel
funno nödwändigt at anmärka, L fall nägot af Gästgifwarne
eftersattes; men innan pä. ofwannämnda sätt
blifwit inhämtad säker kännedom dels om hwarje Orts
särskillda beskaffenhet, dels om de skj'uts-skyldiges
egen önskan i afseende pä den före flagna förändringen,
hwarom likwäl Landshöfdingarne torde anbefallas
at med möjeligaste skyndsamhet, deras utlåtanden
afgifva, anser Utskottet icke lämpeligt at om Hästskjutsens
affkaffande eller bibehållande nägon allmän
Författning widtages — Hvilket allt jämte Utskottets
och åtskilliga Ledamöters ingifna -kemo
-
—7! 4°7
riller til Riksens Höglofliga Ständers granstning
och bepröfwande, wbrdfamw.ast hcmställeS.
Norrköping den ig. Maji igoo.
Ä Ridderstapets och Adelns Ä Preste-Ständets
magnar magnar
6ari Lteiiair iclörner. 2acir. L/Znwus.
Ä Borgare-Ständets Bonde-Ständets
magnar ' wägnar
I^oreiius^ ^näer8 parskon.
O!. Hwoäor Pilljev/Llcll.
Project
til en ny Gäftgifware-Ordning.
§. r.
Wid allmänna Lands- och Sjöwägar stola nödiga
Gästgiswaregärdar mara, ej längre frän hmarannan,
än högst twä mil, ther thel sig göra läter.
Skall ny Gästglfmaregärd anläggas, dä äger
Landshöfdingen, om Jorden är Krono eller KronoSkatte
eller Lärosäten tilhörig, sedan Härads-Rätten
hört alla wederbörande och med utlätande inkommit,
utse nägon tjenlig lagenhet dertill Ä Frälse-Jord
bör det ste med Frälsemannens goda minne, och honom
wara obetaget, at sjelf förse Gästgifmeriet med
tjenlig Gästgifware.
. ' Z. 2.
Uppå allmänna Gästgiswaregärdar ä Landet stola
wara nödiga Hus för '-vägfarande, säsom Säl och
Gästestuga med jina Kamrar, Stall och Wagnslider,
dem Gästgifware efter Lag och Hufesyns-Ordningen
uti rätt ständ hätta bör.
L. 3-
§. 3.
Hastva Landshöfdingarne at halla noga hand
deröfwer, at i de större Städerna af Mrgillcatcn sä->
dane Gästgifware tilsättaS, hwilke icke allenast med
tjenliga Hus och Stallrum, utan ock med flera nödwändighcter
kunna gä de resande tilhanda.
Gästgifware i de större Städerna böra wara alldeles
stulde ifrån Formän och Skjutsrättare, hwilke
sednares pligt är, at med Hästar, Sadlar, Magnar,
Kärror, Slädor, Selar, och Batar wara för»
sedda; och bör IrlaZillraten En eller Twänne gänger
vm äret undersökning göra, om Skjutslagets Hastar
och Resetyg äro i behöngt stand, dä allt odugligt ogillas
och den stjutsstyldige wid lämpeligt wile förelägges,
at fu.rgodt genast i stället anskaffa.
^ k. 4-
Uti de Städer, der ingen stor handel eller genomfart
är, sä ock pä Landet, stola Gästgifware
tillika wara skjutsare, och salunda ställa sig til noga
efterlefnad, hwad uti denna Förordning stadgadt är;
Börande Landshöfdingen noga tilfe, at alle Gästgifware,
som äga Hemman, Jord, eller andra förmäner,
hwarföre stjuts dem åligger, sadan skyldighet
wid Gästgifwaregården utgöra, med det antal Hästar
och i den ordning som wederbor, sä at de, under
hvarjehanda förevändning, ej mage derifrån befrias
til öfriga Sjutslagets betungande.
s. F.
De som uti Städerna eller pä Landet aro förordnade,
at skjutsa med Bät, stvla wara försedde
ätmindstone med twänne, en större och en mindre, efter
Sjöns storlek som öfwerfaras stansa böra de ock
ester ärsens tid hafwa nödigt folk til rodd och segling.
8, Hr
-
§. 6.
Gästgifvare stola för Mig betalning lala ds
resande fa hus och stallrum, samt nar de blifva otilräckeliga,
öfvereirskomma med närmaste grannar, aL
de mot billig wedergallning gifva de resande inqvartering.
§. 7.
Landswag bör laggas', der dct karfvas och Lrndshofdinge
wid Tinget lata undersöka, hwrrest den
jämnast och beqwämligast göras kan; och stall linds»
wäg mara tio alnar bred, men wäg iil Ting, Kyrka
och Qwarn, sä ock annor farwäg sex alnar, snut
Bro öfver Ström eller Bäsk, lika bred nred wägen;
dock pä de orter, der oöfverwinneliga hinder nima
eller det eljest onödigt pröfwas, mä de mindre wigar,
såsom By- och Qwarmvägar, warda Mr före»
stresna bredd undantagna.
Wägrödning bör ste, pä sätt Landshöfdingen
nödigt pröfvar, efter hwarje orts bestaffenhet, dä »vägarna
böra höjas och fyllas med sand och grus, der
sädant är pä utägor at tilgä, samt sä förbättras, at
matten pä dem ej stadnar, til hwilken änoa, der det
ste kan, diken ä bägge sidor stola göras, med nödiga
aflopp derutur; sä stola ock smä bustar pä ömse
sidor af lands,vägen ifrån yttre kanten af diket, til
fyra, och der ej dike är til sex' alnar borrthuggas;
öfwer hwilket allt Kronobetjeningen bör hälla noga
upsigt. Skulle någon tredskas at sätta sina brolottee
och wägstycken i det stick, som wederbör, sone och upstatte
dä Kronobetjente med Nämnd eller Goda Man,
hwad felaktigt är, och kundgöre det den, som wäg eller
bro hälla bör, samt förelägge wist tio, at den bättra;
gör han det ej, eller förfallolöst uteblifver, dä
han om bro- och wägsyn tilsagd warder, pllkte hwarje
gäng En Riksdaler ; haswe ock Kronobetjente magt,
Z2
4lS ! r» IL
at läka bättra för lego och taga den utaf honom, som
tredstar.
Wid Hemmanet bindes alltid ansvarigheten för
»väghållningen, sä at den, som deraf är ägare eller
äbo, tilhör skyldigheten utaf hwad, som ofwanföre
stadgadt är.
Allmän winterwäg öfwer sjöar eller mosar, stall
hwarje by för sina Hemman utstaka, der isen starkast
och mindsta fara är; hwarest större sjöar äro, göre
det Socknarna som deromkring ligga; andre ock wäg,
sä ofta det för strömstärningar eller andra anledningar
tarfwas och tede den förbi, »vid Sex Riksdaler
gr stillrs bot.
De som stora makar göra, antingen pä längre
eller närmare afständ frän wägen, »närke dem ut; öfwer»
sorn wräkar böra utmärkas och bro deröfwer byggas,
der det sig göra läter, af dem sädana skyldigheter
tilhöra, wid Tretton Riksd. Z2 still, wite; skolande
det äligga Kronobetjeningen derä hafwa inseende, at
sädant allt i rätter tid ster. Spilles lif genom försummelse
i förestrefna delar, plikte destutom den eller
de, som bertil wallande warit efter Rättens bepröfwande
hel eller hals mansbot.
Alle, sorn ä Landet Hemman äga eller bruka,
stola wägar rödja och broar hälla, warandes ej heller
Konungens Gärdar eller Ladugärdar derisrän fria,
utan bör hwar och en sit skifte sa efter den del, han
i by äger. Städerna »ned deras innewänare, rödje
och hälle äfwen »väg och broar, fä längt stadens ägor
räcka; kommandes hwad Presterskapet angär, med
wägrödningen inom stadens äillriÄ, likmätigt P.esterstapets
krivileZier, at efter »vanligheten förhällas.
Ester stora snöfall eller yrwäder aligger den, som
»vägstycke hälla bör, at ofördröjligen stätta de allmänna
wägar och gator, enligt de författningar, som
. 4>I
»m snöstattning utkomna arv, str at de resande beqvämligen
fortkomina kunna.
§. 3-
Allmänna landswägar stola, d« det ej redan
stedt, as Landtmätare mätas, sa at alla milar blifwa
lika länga och räknas adertontusende alnar pä en mil.
Wid hwarje hel, hals och fjerdedels mil bör uprättas
af sten en wänlig stolpe, som wisar miltalet. Löper
wägen til någon Stad, Socke r, Bruk, Sjöhamn elier
annars kundbar ort, stola märken sättas, som utwrfa
hwarthän den sig leder; äfwensä bör wid Gästgifwarcgärdar
utför porten, en Tafla uphängas, med
förteckning, huru längt det är til nästa ombytesställe.
Alla säoana märken eller stolpar betalas och underhällas
af Häradets sakören; äro de icke tilräckeliga,
göre da sammanstött de, som äro styldige at wägen
hälla.
§. 9-
Gästgifware i Städer och pa Landet stola wara
försedde, til de Resandes behof, med nödiga och försvarliga
Sängkläder, Linne, Bordtyg och annat Husgeråd,
Mat, Dricka, Ljus, Wed, Hasta, Hö,
Hulm och Hackelse; Är Gästen ej nöjd med husmanskost,
utan will hafwa något bättre, mä han med
Wärdén derom öfwerenskomma. Will ock nögon genom
egen Betjening, för sig tilreda lata, stände det honom
fritt; äliggandes Gästgifware» anskaffa nödiga
matpersedlar bertil mot gangbart pris, men Stuga,
Bord och Bänk, njute den Resande fritt.
§. 10.
Til förekommande af all oreda och twist, huru -ek
som Gästen hos Gästgifware» förtärt och ätnjutit, beräknas
stall, bör ^>ä Landet af Härads-Rätterna wid
Höste-Tinget och i Städerna af UaZillratsrn», alla
A' wid MichaelSmäsio-tiden, en stälig laxa sättaS,
icke allenast pä en Mällio mat af husmanskost/ utan
rck pä D icka/ Sang/ Ljus och llLed samt Hasta,
Ha, Halm och Hackelse, hwilka fyra sednare utfcrrrinfls
- persedlar ifrån d. i. Marni om äret til desi
ny laxa uorättas, böra betalas med en tredjedels
förhöjning utöfver hwad i den förra laxan är utsatt;
och skall laxan, til wederbörandes underrättelse.
uti Silen eller Gtstestugau ä hwarje Gästgifwaregård
anjläs, r.id En R:or. 32 still, bo ; föreläggandes
äfwen ^Ia§iliraterna och Harads - Rätterna ,
Gisigifome, huru stort förråd as Hasta, Hö och
Hickelst wid hwarje G-stgifwaregärd hällas bör, för
de Resandes behof, som betjena sig af egna Hista:'.
Wagrar Gästgifware sadan Resande nödtorftigt betesfoder
ester laxa dera, böle Z Rtdr. 16 still, til Församlingens
fattiga , .börandeS G lstgifware denna plikt
i taka händer genast nedsätta, da Resande i twänne
goda ruäns närwaro wifat sig salunda wara för när
sked ; men om Gästgifware undandrager sig, at besia
bö.er pä stället u gifva och Resande derigenom sättes
i nödwandighet at honom Lagföra, plikte dä dubbelt
Ler han stridig finnes och ersätte desiutom den Resande
all förorsakad kostnad.
Förmenar Gästgifware lexan för ringa wara,
föke dä rättelse deruti hos Landshöfdingen.
Z. n.
Hästar, Sadlar, Magnar, Kärror, Slädar och
Bätar böra Gästgifware och Skjutsare hälla sä mänga,
Landshöfdingen och MiFlllraten, efter hwarje
Orts beskaffenhet, nödiga pröfwar; ster det ej, böle
den försumlige Tre Rtdr. 16 still. Behöfwcr de Resande
flera Hästar, än Skjutslaget halla bör, wants
r>a imil kelerve eller Gästgifware Hästarne äler mkonnm
och twänne timar hwilat.
§. 12.
Wid de Gästgifwaregärdar, hwarest Hallstjuts
ännu är bibehållen, men hwikken möjligt wis efter
hand indragas kan, stola de til Hälle! Skjutsstylor§e,
med Hästar och Resetyg sig ä Gästgifivaregärden
klockan Sex eftermiddagen infinna och der et dygn
eller längre, om sa öfwerenskommet ar / förbliswa, för
at de Resande afbida: ware ock berättigade lil den
först ankommande Skjutsen. Den försummelige häremot,
angifwcs hos Tings-Rätten och bote Tjugufyra
stillingar för hwarje H,st, hvarmed han en
eller flera Timar förfallolöst nleöliswer, Men den
som alldeles bliswcr borria, böle dubbelt. Gästgifware
ma ej, utan Lanbshöfdingens tillstånd, ätaga
sig at stjntfa för någon annan, wid Tre Riksdaler
:6 still, bot, ej heller fria någon Skjutsande
derifrån, wid enahanda böter. De, som bo pä Oar
och icke alllid kunna komma til Gästgifwaregården,
mage dock, med GästgifwareuS kännedom, öfwsrenskomma
med någon annan, som Skjutsen bestrider.
P.i lika fatt mäge de, som lil Hchstjuls aro anflagne,
med andra, närmare Gästgifwaregården boende,
vm utgörandet deraf betinga.
H vad Skjutsen i Städerna angar, sa kommer
derwid at pä manligt satt förblifva. Landshöfdingen
bör, til wederbörandes efterrättelse, genom anteckning
i Dagböckerna eller a annat lämpeligt satt, wid hwarje
G istgistvaregärd lemna noga och nödig uplysmng,
vin hwad för Skjuts-Inrättningen, i anseende til de
resandes beqwämligheter och skyldigheter är at iakttaga.
Innan Gästgifware sär skjutsa, bör alltid Hällstnitsen,
der sädan finnes, först utgå, men sedan mä
Gästgifvaren i tour med kellervLn, intet förwagra
de resande sina H star, Magnar, B atar eller annan
Fordeustap, ehwad årstid det wara kan, sä lange
riägm sädant as honom olegdt är, samt dä hemma
simres; stec det/ utan desto wigtigare orsak, dk
4-4 --2""!""!' M
upfylle Han den resandes bewisliga stada, samt böke
bertil Tre Riksdaler och Sexton Skill.; Samma
bot ware, om Gästgifware!: förwagrar den resande
Hus och Herberge. Den som först kommer til Gästgifwaregård,
bör ock först fa stjuts derifrån.
§. rZ.
Uti Bät-leg» betalas efter den Dara, Landshöfdingen
fastställt, som alltid ä Bätstället bör wara
tilstädes.
§. *4.
Ifrån alla Stader, utom Stockholm, som har
sin egen Skjutsförfattning, betalas Tols stillingar
Milm för hwarje A>ast, men frän alla Gastgifwaregärdar
pä Landet Ätta stilling. Eho som begär eller
täger mera Skjutslega, än salunda stadgadt ar,
ware förfallen til Tre R:dr. 16 still, böter. Medhafwer
ej Resande egna Rid eller Åke-don, lege dä af
den Skjutsande eller Gastgiswaren och betale för
hwarje mil: för en Parwagn eller Parfläda med Selar
twä stilling, 'för en Kärra eller Slada med Sela
afven som Sadel, med beräkning af ^dels mil, dä
-^del eller mindre öfwerstjuter, En stilling; förestrisna
betalning erlägga Resande, da han den Skjutsandes
Hast och Resetyg nyttjat och ifrån sig lemna bör;
Och mä ingen' dessförinnan frän Ombytsstället med
Skjuts förhjelpas.
r;.
Efter en Skjutshäst, ware sig pä hwad Äketyg
som häldst, mä ej flere an En Resande färdas,
eller medhafwa mera saker, än som utom egen tyngd
utgöra fyra a fem Lispund ViÄu-ckie-wigt. Pä öppen
Wagn eller Släda med twänne Hastar, mä ej flere
än irenne Resande aka, eller tilhopa medföra mera
«f LoKertar, Kappsäckar, Skrin eller Lädor, än
8 a 9 Lispunds wigt. Färdas Resande med täckta
Magnar, tage da för Len, ssm är inrättad til m
- 4-5
Person, hwara Resande med Dräng mä aka och medföra
saker til Tia a Ellvfwa Lispunds wigt/ twänne
Hästar. För den som ar inrättad til twänne Personer,
hwara twänne Resande maga aka med Dräng, samt
medföra saker'til Tolf a Tretton Lispunds tyngd,
trenne Hästar; för den som ar inrattad til fyra fullwurna
personer, tages, fastän ej flere än en eller
twänne Resande deruti skulle äka, utom Dräng, med
tilhöriga saker af Nitton a Tjugu Lispunds wigt,
uti godt -väglag fyra Hästar; men aka flera personer
a en sadan Wagn, eller wagarna arv swärn,
tage da alltid efter Wagnens storlek fem a sex Hästar.
Medhafwer Resande halfwuxit barn, warde det
icke beräknadt uti förenamnda fastställda antal af personer.
Hädanefter stall ock, wid Fem Riksdalers
wite, för Gistgifwarne, a hwarje Gistgiswaregärd
finnas Wäg-balance eller sä kallad Pyndare, med
Skalar och tilräckeliga Wrgter; hwarwid de större mä
as fasta stenarter med atecknadt märke om wigten bestå,
til tyngdernas afmätande, da twist emellan de
rssande och stjutsskyldiga derom upkvmmer; åliggandes
det Gästzifwaren -vid answar noga tilse at härmed
rigtigt tilgär, och åge derjämte frihet den resanoe
stjuts förmena, i fall han will färdas med större
tyngd, an här förordnad t ar.
Finna resande nödigt, at i djup eller backig wäg
til sin fortkomst nyttja flera hastar, an stadgadt är,
medförer säd ant ingen följd at taga lika antal, dä
bättre wäg kan träffas.
Enar skjutshäst wigar, stall det alltid wara dea
stjutsandes owilkvrliga rättighet, at icke allenast medfölja,
utan ock at sjelf köra , wid alla de tilfällen, da
antingen desi eget aketyg eller Resandes enbetstyg
nyttjas , sa wida kan efter Gästgiswarens eller H.illkarlens
intyg dertff stickelig ar; hwarwid Lik.oal rakt
-
4'6
tages, ak dä en, til och m d fyra hastar tages, böra
icke flere än en skjutsande wara följaktig och tivänns
stjrttsare, dä hästarnas antal öfwerstiger fyra och utgör
til och med sex.
S'er olycka genom förfnmmelfe etter oskickligt
körande, da den skjutsande i förejkrifna händelser sjelf
körer, drabbe dä ansvaret honom allena, four jin rättighet
missbrukat. Tiitror sig den skjutsande, at äf-ven
köra Resandes egna magnar, de ware sig större etter
mindre, och sädant af Resande medgifwes, answare dä
l-.kaledes för de olyckshändelser, som genom owarsamt
körande tima kunna. Wägar ej Resande anförtro
den Skjutsande i annor händelse än här förstrifwet
star, brage dä Resande sjelf derom försorg,
och äge den stjutfande i sädant fatt rättighet ak
sitta bredewid den körande pä kustsätet; finnes
der icke rum för mer än kusten allena, äke dä
pä annan lämpelig plats. Witt Resande annorlunda
färdas, än jatunda stadgadt är, äge dä Gästgifware
frihet at ho noin stjuts förmena. Skutte sä hända,
at Resande under wägen betager skjutsande de
rättigheter, som dem tillagda äro, utan särdeles och
bewisliga anledningar bertil, tcckne dä Gästgifware säLant
r Dagboken wid framkomsten til nästa Gästgifwaregård,
pä satt r 29. §. sages eller göre derom
anmälan pä annat tjenlrgt sätt, dä Resande, i fall
han brottslig sinnes, til Fem Riksdalers plikt befordras
statt.
§. 16.
Nyttjar resande ridhäst, hwarä ej flere an m
person med särstittv' tyngd af twänne lispund färdas
ma, bomle oä alltid hälften utöswer den stadgade
fiiutslegrn; men Krvnobetjerrler, Förrättningsmän
etter
riao, uräge icke oä de sadan stjuts nyttja, den mr
smbgade förhöjning sig til godo beräkna, wid andra
tilfätten.
4!7
Eallen, än da de Gästgifwaregård eller By emellan
ej annorledes färdas krrnna.
§. r--
För Courier-hästar betalas, antingen de nyttjas
til ätande xller ridande, likasom för ridstjuts ofwanföre
fastställdt är; och ma ej Courier stjutshäft undfå,
förrän han behörigt Courier-past och Bricka fö
rctedt
har.
§. i
Ingen mä resa utur Herberget eller Gästgifwaregård,
innan han förtäring eller det han Ltnjmit, an»
Lingen efter tara eller beting förnöjt Wärdén, wid Sex
Riksdaler 32 Ml:rS böter. Gästgifware äge ock rätö
qwarhälla den Resande, urtil dest han redeligen betalt.
Den som genom falskt Past eller annat smek, tager
stjuts af Gästgifware eller Allmoge böle Trettiotre
och en tredjedels Riksdaler, och straffas för^sweL
sit särstilldt, som det är til; en sädan mä ock gripas
och i häktet sättas, om han intet hafwer at wederwäga
eller borgen för sig ställa kan; sedan döms
»vederbörlig Domstol derbsiver.
§. i-).
Pä Sön-och Högtidsdagar äge ingen rätt, ak
under gudstjenstsn påfordra stjuts, sä framt harr
ej som Courier är a resa stadd.
H. 20.
Ingen ma emöt ägarens willja, rida eller körs
stjntshäst, eller nyttja bät och resetyg längre än ti4
näfta Gästgifwaregärd eller, ombyte wid Tre Riksdal.
16 stilltrs wite, men will Gästgifware eller den skjutsande
sig med Resande vm längre wäg förena, ständs
§5
4-8
Vem fritt. Den som alldeles borrttager hast eller
redskap, plikte som för annan tjufnad. Far någon
utan at betala öfwer Färjestäder eller Broar, der afgift
ar, böle Sex Riksdaler 32 Ml.
§. 21.
Gör Resande wald med sär,, blånad eller blodwite
a Gästgifwaren, dest tjenstefolk eller skjutsande,
plikte den brottslige Sextiosex Nilsdal. 32 skill., och
ware ogilldl allt hwad han i samma gerning fär.
Slär Resande dem annorledes eller med oqwädinsord
ofredar, ligge det allt i ttveböte.
Samma Lag ware om Gästgifware, dest Tjenstehjon
eller Skjutsbonde sadan gerning gör emot Resande
eller dest tjenstefolk.
Fordrar Hästkarl af Resande drickspenningar,
eller dem oqwädar, plikte Tre Riksdal, r 6 still. Ofwerfaller
han Resande med hot, ord eller äthäfwor,
som til waldsamhet (eda kan, umgälle sädant brott
med Sex par spö, try stag af paret; tilkommer wäld,
ehuru af mindre beskaffenhet eller Hållkarl Resande
för annan gang öfwerfaller, öres straffet til Tolf par
spö. Om sa handa skulle, at Gästgifware tredje gängen
blir lagligen förwunnen, at haswa öswerfalltt Resande
med oqwädinsorö eller annat wald, äge dä
Landshöfdingen rättighet at tilsatts annan man, som
Gastgifweriet besörjer, pä sätt lämpeligt wara kan.
Sä framt Gästgifware känner sit folks felaktiga
förhållande och kan, men icke söker det rätta och
framdeles förekomma, sware dä- sjelf för den orätt,
hans hjon de »vägfarande göra. Ej mä Gästgifware
L. sin tjenst antaga sädant Hjon, som til otrohets br tt
lagligen blifwit förwunnet, eller annorledes wanryk»
tm är, wid bot af Tio Riksdaler.
—— 4-y
§. 22.
Gästgifware eller skjutsande, som icke fortskynda
de Resande dä skjutshästar kil hands äro, utan dem
vnödigkvis uppehåller, stall ersätta den Resande deu
stada, som deraf händer och för hwarje tima, de den
Resande salunda hindra, böte sarstilldt för hwarje
häst Ätta stilling. — Til samma bot ware den Resande
chrfallen, för hwarje tuna han den Skjutsande
uppehåller, sevan han hästar sätt och de hans resetyg
förefpända äro.
Färdas Resande utan förbud, afbide da, i händelse
häll - och relsrve - skjutsen ieke är tilstädeS, sa
läng tid, Landshöfdingen i hwarje ort, efter särstillda
omständigheter, funnit lämpeiigt utsatta, och til Resandes
efterrättelse bör i Dagboken wara antecknadt.
Sker efter samma tid något uppehåll i stansens framskaffande
, böre Gästgifware eiler Skjutsande som r
nästföregående §. stadgadt ar.
Sander Resande förbud at betinga skjuts, görs
det strifteliga eller läte Uti Dagboken sädant anteckna
; och besörje Gästgifware at nödig stjutS ä bestämd
tid inne är, wid Ätta stillingars bot i timan för
hwarje häst, som uteblifwer efter Resandes ankomst
til Gästgifwaregården. Pä Resandes ankomst ware
Skjutsande stylvig at utan betalning wänta en kim»
efter den tid föresatt ar, kommer da icke Resande,
mante dä ytterligare en tima emot ersättning as Ätt»
stillingar för hwarje häst; hwilken ersättning bör genast
af den Resande til Gästgifvaren astemnas; men i
händelse twist härom pä nägöt sätt emellan Resande
och Gästgifware upkommer, antecknar den stdstnamnde
sädant i Dagboken, hwarefter Landshöfdingen, i falk
han sä nödigt sinner, bör malek genast til wederbörlig
Domstol förwisa; och hasme i sädant fall Gästgifware»
icke magt, at wäntepenningarna den Resande
afförda, förrän dömdt i mälet blifvit.
42» „
Om med förbud följer tjenare eller annan Person,
ware den skyldig at wid hwarje GästgifwareZard
betala skjutspenningarna. I annor händelse äge
ej rättighet, at blifwa widare fortställd.
k- 24.
Med Gästgifware-Skjuts ma ingen, Eho han
wara mä, färdas fortare, an En och en fjerdedels
lime pä milen, dä wägarna äro goda, såsom Sommar-
och Winteriiden; bestär wägen af djup sand
eller stora Backar, färdes dä En och en half time
milen. Körer nägan härdare och det bewisligt
ZöreS, böke fem Riksdaler. Dä wägarna äro djupa
och tunga, säfom manligen Höst och Wär, rättes körningen
derefter, pä det någon Resande hädanefter
med »våldsamt och öfwerdrifwet körande eller ridande
icke mä den skjutsande Allmogen befwära; kör Skjutsande
sjelf sina Hästar och will färdas fortare än här
förestnfwet star, stände det honom fritt, och ware da
Len Resande utan answar, för den stada, som deraf
tima kan. De Resande stola ock mindst en gäng
emellan hwarje vmbpt-ställe, der den Skjutsande
för nödigt pröfwar, läka pusta 8 a ic> minuter,
som under ofwanstrifna tid inbegripes; förwägras detta,
böke Resande En R:dr. 32 still.
§« 25.
Der någon sä kör eller rider, at en Skjutsandes
Häst af »våldsamhet tager stada, blifwer förderfwad
eller dör, kalle dä Gästgifware twänne goda
män, som besigtiga Hästen och mäta stadan; hwad
Veste pröfva skäligt, utgifwe Resanden, hwarförinnan
någon Skjutshäst honom icke lemnäs ma; ätnöjeS
Resande icke med den ätgärd som i förestrefna fall
widtages, äge dä frihet, at innan twänne månader
derefter, söka rättelse genom instämning til weverbörlig
Domstol. BefinneS dä, at Resande utan
»!!-2z.^!2!2U- 42!
stal blifwit antastad, njute äter hwad han mäst erlägga,
och den som honom obehörigen angripit, böte
dubbelt deremot, samt ersatte chtan bewistig kostnad
och stada. Förderswar Resande wagn eller, tyg för
den Skjutsande ware Lag samma; men om det utan
hans eller hans Betjenings förwällande gär sönder,
ware dä fri. Gästgifvaren och alle de frun Skjutsa
böra wid Tre R:dr. 16 still, wike, läka de Resande
fä dugeliga och skodda Hastar, de der, utan wetter»
liga fel och wanarter äro, samt förswarlig fordenstap
af Bät, ÄZagn och annat Resetyg, at han obehindrad
kan komma lil arman Gästgifwaregård? Sker annorledes,
dä stall saken angifwas och wid behörig Domstol
uptagaS och den sorn derkil wällande warit, plikke
som oswanföre sagdt är, samt ersatte den Resande
för hinder och stada efter Mätismanna ordom. Utiemnas
Hastar som äro sä swaga, at de, ester nu
stadgad körning uptröttna, söke dä Resande, at genom
beting uti närmaste Gärd eller By, hjelpe sig
fort, och Skjutsande, ersatte, hwad efter samma boting,
uftöfwer lagljg lega betalas.
§. 26.
De som bo pä Landet och hafwa egna samt sa
mänga Hastar, de til sin resa tarswa, hjelpe sig
fram til nästa Gästgifwaregård, och ware bein strängeligen
förbudit, at pä Gästgifwaregård inom en mil
nära deras hemwist belägen taga Skjutshästar, de
ställen likwäl undantagna, som genom särstillda llwkolutioner
eller Författningar bertil äro berättiga^;
Ej heller ware den Skjutsande pliktig, pä annat ställs
än wid Gästgifwaregärden eller det wanliga ställer ä
Landswägen, der ombyte i anseende til Gästgifwar e
gärdens aflägsenhet, beqwamligare kan ske, hälla de
Resande Hästar tilhanda eller skjutsa, annorstädes
än lil Gastgifwaregärd, om ej resan för den härdande
sig slutar, eller Resande för publicus eller enjkilld»
422 ---!
angelägenheter, nödgas wika frän allmänna wägen
och den wäg, han färdas, ej obeqwam eller längre ur
än til Gästgifwaregården.
§. 27.
Nli Staderna äga ej heller af Stadens Jnnewäre,
andre rättighet til Stadens Skjutshästar, an
Läkare, dadé r angelägna ärender stola färdas och
sädane Stadens Ämbetsmän, hwille antingen Landshöfdingen
eller käaAikratsn bertil finna berättigade,
och hwarom dä särstilldt förordnas bör.
s. 28.
Ej mäge andre fä ftjuts pä Gästgifwaregärdar an
de, som efter denna Förordning och särstilldta kl^soliationer,
bertil äro berättigade, hwarföre Läro-Drängar
vch Looxvaöräie-Manstap, som ej genom särstilldta
past äga tilständ at taga stjuts , stola söka sig fort
genom beting; Äfwensom Gästgifware wid answar stola
wara förbjudne at obehörige, c.förv affade och misitänkte
personer med Skjuts fortställa täta.
Foror af hwad namn de wara ma, stola efter
manligheten genom beting fortstassas, undantagande,
med Fogel, Ostron eller Hummer, hwarom enligt
derom utkomna sarstillda Författningar, Skjuts ä
Gästgifwaregärdar nyttjas sar.
Z. 29.
Pä alla Gästgifwaregärdar böra wara päliteliga
Wägg-ur som kunna utmärka tiden dä de Resande
komma och affärdas, de Orter dock undantagna och
härifrån befriade, der icke i allmänhet Waggur brukas;
äfwensom wanliga Dagböcker genom Landshöfdingens
försorg alltid stola wara at tilgä och af Hallkarlen
företes, hwaruti noga antecknas de Resandes
42Z
namn och (laraÄoie, tiden wid ankomsten och afresall,
samt antalet as de H 'star, som nyttjas, medel
mera hwa^til Dagboken föranleder. Finner G ästgifware
eller Resande anledning til klagomål, insöre
dem da Kerutt a behörigt ställe; ware den, som för
felet angiswes, ock stylvig, at genast anteckna jin
mening eller försvar deremot; wägras det, tage dä
den klagande Wittnen derpå och ware den til En R:dr.
Z2 stil. plikt förfallen, som Dagbokens ändamål
misibn: ar. Gästgifware ware afven föpliktade wid
En R:dr. 32 st. böter, at lemna den Resande siristenge
be'yg, hwad tima afresa» ifrän Gästgifwaregården
sier., da sädant asfordras.
§- 32.
Wid hwarje Ting stall Ratten noga efterfråga,
huru Gästgifware fullgör hwad honom åligger; warder
ö wer honom klagadt, kalle dä Rätten honom straxt
in, eller om det ej ste kan, til'nästa Ting, och umg
ille han hwad Lag stadgar; rättar han gg ej derefter,
kundgöre Landshösdinge derom, och förordne han
om Gistgistvenet, som desi Ämbete kräfwer. Landshöfdingen
åligger dessutom at mänadteligen gransta alla
Dagböcker, för at deraf inhämta de klagomål som kunna
anförda wara, den felaktiga tillaga answar ställa,
och befordra rättelse der sädant tarfwas; hällandes den
alswarsammaste hand deröfwer, at sa wäl de Resande
som Gästgifware och Skjutsstyldigc njuta desi hägn
samt de Rättigheter, denna Författning utstakar.
§. Z d.
Twänne gänger om äret, Höst - vch Wärtid, eller
sä ofta Landshöfdingen det pröfwar nödig:, stall KronoBefallningsmännen
i orten, pä alla Gästgifvaregärdar,
mönstra sä wäl Gastgifwarcns som R.ekarvens
Hästar, Kör- och Rid-don, och dcrjamte ofta rilse,
at Gästgifware hälla stna Gästgifwaregärdar i laga oro
-
424
ning, med snygga Rum och andra för Resande nödiga
beqwanilrghöier; om förhållandet hwaraf, Lanbshöfdingkn
lemnäs nödig och styndfam vänort, och åge
han, i händelse Gästgifvaren staa skyldigheter icke up»
fyller, at ester omständigheterna den tredstartde nied
böker belägga. Kronofogde stall ock lemna Gästgifware
del af de Syrieföörättningar, som i förberörde
afseende hällas.
Nar Resande eller Farande i Städer eller pä
Landet mötas, böra de, til hwar sin wänstra sida således
wika, at de hinderslöst kunna komma hwarandra
förbi, wid Tre Riksdaler, Sexton still, bot för
den, som häremot bryter. Är wägen sä träng, at
endera mäste nödwändigt ä sidan, da wike den gående
för den ridande, den rivande för den äkande, stirra
för wagn, den mindre wagn för den större', den Lomme
eller den med folk uti för den med last, och det min--  dre lastet för det större. Wid tränga broar, wänke
Lön, stm först med tecken eller rop blifvit warnad,
lil dest den andra farit öfwer, och den som kommer
va jämna wägen, wike för den som kommer backen utföre;
uti branta backar, dröje antingen nedan eller
ock wäje ben undan, forn farer backe upföre; är wägen
sä träng, at endera mäste stryka tilbaka, stryke
dä den, som mindsta wagn hafwer,. och det beqwäMfigast
göra kan.
§. 3Z.
Eho som pä ivägar med stillande och ropande eller
swordomar gör buller och wäfende, böke, fastän
ingen wäldsamhet eller stada timar, En Riksdaler,
TretticTwä stilltr men stulls någon uppenbar wäldsgerning
eller dräp hända, dä btw den skyldige straxt
af de narwarande, eller der det ej ste kan, med
Krono-Betjentes tilhjelp efkersias och fasttagas, samt
lagförqs och dömas/
8» 34>
Til desto säkrare befordrande as ändamalet med
denna författning, och pä det Gästgifware sä mycket
bättre mä kunna gä de Resande til handa, och besörja
om deras fortkomst, til Allmogens mindsta betungande,
sä bibehalles Gästgifwerierna wid alla ds
förmoner och rättigheter, som de af älder ägt och ntt
iimehafwa, fäfom förnämligast Roteringsfrihet, der de
en sädan hitfils åtnjutit, för Skjutsfärdspenningav- '
nas utgörande och Krögeri-Rättighet; och böra Lands»
höfdingarne, dä nya Gästgifwaregärdar inrättas, eller
de äldre ej förmå fullgöra de skyldigheter dem älagda
ärs, til Kongl. Majtt inkomma med underdänigt
förslag, hwad förmäner, efter ortens och farwägens
beskaffenhÄ, i förening med gällande Författningar,
dem tilläggas eller ytterligare förunnas mä.
§. 35.
Til uply swing om alla de skyldigheter, som alrggä,
Ej mindre Gästgifware och Skjutsskpldige, än Resande,
saint härutinnan stadgade äro, och p» det nägott
vkunnoghet derom wid »verkställigheten ej mä förebäras,
sä skall et tryckt Exenrplar af denna Förordning
alltid wara i Gästgifwarestugan at tilgä, som Gästgifware
wid Tre Riksdaler, Sexton skillingars bot, ef
mä förwägra Resande och Skjutsande at läsa, vä säd«nt
begäreS.
§. 36.
Alla böter, som i denna Författning stadgade
äiiö, gänge, dä ej annorledes om dem förordnadt är,
til twejkiftes, Mälsäganden, Häradet eller Stadett
och Församlingens Fattiga emellan.
Föredrogs a nyö Osevnomiö'Utskottets Betänkande
of d. 2 angående sättet til Fangars sortskafs
sande, hwilket d. 9 i denna Manad bliswit lagdt pä bordet.
§4
Grefwe bärner, ääolpli 6äk»n, upläste
följande:
Da jag yttrade den önskan, at «t annat sätt ar
föra Fängar matte pätänkas, hade jag i synnerhet der»
med til föremal at bewara redelig», men enfaldig» medborgare
för faran at mot sin willja blifwa brottsliga.
Jag wädjade til den allmänna känslan as mensklighet,
jag cslculeraä» pä desi styrka, dä fragan skulle blifwa at
medelst en ringa upoffring befria medborgare frän et
oförskyldt lidande. Jag finner at Oeconomie - Utskottet
»slculerar pä helt andra grunder, och at der endast warit
det Oeconomiska förhållande! som fästat desi upmärksamhet.
Jag kan säledes icke derwid hafwa någon för»
bättring at tillägga. Under det jag nu endast får den
äran betyga min erkänsla för den af Utskottet patänkta
meikoäen at föra Fångar sjöwägen, hwilken jag tror
kan blifwa af ännu »vidsträcktare nytta, da de flera tilänmade
Lsnaler och Oommunicakioner emellan Rikets
Insjöar en gäng blifwa färdiga, torde jag äfrven fä er.
indra at man i England funnit utwäg äfwen at föra
dem Landwägen pä ett sätt, som med sakens natur synes
alldeles öfwerensstämmande. Det är at läka ärrett-inrer
gä til fots emellan twänne Soldater, som pä
witza Strkioner aflösa hwarannan. Detta torde ätmindstone
hafwa den förman ar hos Delinguenrea mindska
lusten at wandra öfwer hela Riker. Jämte detta torde
jag äfwen fa hemställa om icke Jägeri-Betjeningen,
som pä de flesta ställen sa litet uträttar til Landers fredande
för odjur, kunde wid detta tilfälle blifwa satt k
werkfamhet för at ätmindstone bidraga at mindska Bon.
dens answarighet. Jag öswerlemnar til Högloflige
Ridderskapets och Adelns eget ompröfwande huruwida
saken i defia bäda afseenden förtjenar at ater remirrersr
til Oeconomie - Utskottet för at deröfwer inkomma med
sir krojeÄ; men som Med allt delta, ändamalet llkwäl
«j torde blifwa upfyldt, fär jag än widare hemställa, om
4»7
icke denna sak, svm^cksa kan anses som en Lagfråga,
äfwen bör blifwa til Lag, Utskottet remikrersä, pa det
at detta Utskott marle förestå de förändringar t Lagens
rum, hwarigenom saken til sin »verkställighet ansenligen
skulle blifwa lättad. Dä Konungen i Näder täckts bifalla
ar detta ämne kom under öfwerläggning, magae
jag förmoda at olla de medel, som tjena til winnande
af det dermed pasyftade ändamål icke kunnat annat än
med desi Höga assigtcr wara öfwerensstämmande.
Friherre HVreäe, babian. Jag fak harwid
uplysningswis nämna, at i främmande länder
lärer der wara msreckimlesn, som fangföringen aligger.
Grefwe bärner, Aäsixb 62rso. I
England, som jag anfört til exempel, är det Landt,
ALilicsn.
Friherre VVreäe. Det kan wara möjelkgt,
men da Herr Grefwe» wisat sä mycken omtanka för
Bondens moral ite, sa borde wäl dep samma äfwen
gälla för Soldatens. För öfrigt tror jag, at dei är
mycket kättare ak i sädana ämnen skrifwa, an werkställa.
Grefwe lVlärner, 6srk. I anledning af
Herr Grefwe törners hemställan, om ej detta mäl
kunde lil Oeconomie-Utskottet aker remitteras, sar jag,
såsom Ledamot deraf, den äran tilkännagifiva, at Utskottet
efter öfwerläggning härom ej funnit sig kunna
förestå annat, an Betänkandet innehaller. JägeriBetjeningen
tror jag för min del fangföringen e; läm.
peligen kunna aläggas. Beträffande frägan om målets
rsmirkersncle til Lag-Utskottet, är det kt ämne,
som beror pa Högloft. Ridderskap^- och Adelns eget
godtstnnande.
Friherre ksIblkLlci, ^äsm. Jag kan ej
xonlormsrs mig med hwad den warde Ledamoten i sit
viLtämsn upgifivjt, at Soldalen skulle föra fångar,
men jag contvrmersr mig med honom i hwad Jäge»
ri. Betjeningen angar, i sa matto, at om någon fråga,
salom jag har härk omkalas, upstar em KronoSkogars
försäljning, hwarigenom Skogswaktare - Bo«
ställen hlefwe lediga, nägsa utwägar da kunde widtagas
lil fortffaffande af fångar.
Grefwe V/Iärnsr, ^äolxil, Söran. Dä
jag nämnde hwad utwäg ril fangarv förande i England
är widlagen, war det ej min mening, at mara Jndeidta
Megementer skulle dermed besväras. Jag har blott
upgifwit det såsom er exempel huru det gar til i andra
länder och för at bewisa, det urwägar torde finnas,
dem Oscongmie-Utskottet til äfwentyrs icke pätänkt.
Herr Lillberg, I^reärie Otto, Jag för
min del anser verta mål skr mindre betydande, men efter
fragan en gang är wäckt, sa skall wal något svaras.
At lVlilirsirsn finge befattning med fangars förande,
det skulle kosta för mycket. Hwad äter Skogwaktare
yngar, som tjena för 7 a 8 platar, önskar jag, qt veu
sednare tilökmngen af dem wore alldeles borria: De
yro mindre nyrtige för Skogarna. At föra fångar
Sjöwägen, dek gär intet an: Hwem wille taga en tjuf
om Bord? Allt derföre är min kanka denna, at sedan
fängen är fastläst, förblifwcr det efter förra manligheten
Med mindsta kostnad genom Fångförare» förrattadt.
Hans LxceNence Herr Grefwen ock
Janhr - Marskalken gjorde propoluion kil bifall pa
Oeconomi--Utskottets Betänkande, hwilken med Ig
Uplastes följande af Herr IVläjoren Zillberg ingisna
Lilsmorial:
Odmnckt klemorial.
Som Riksens Ständers ftrn^ue föobliswer hädanefter,
som hirrils warit, enligt ss. §. Regeringsformen,
under deras egen ggrsnvie och wärd; skolandes förmas,
kas efter de Keglomemsr och Stadgar, som redan gjorda
äro, eller ännu af Riksens Stander gjöraS kunna.
Alltså och emedan alla Författningar, som icke röra
Grundlagen, tala förbättring, efter riden och omständigheterna,
ty anser jag för min del, at för Lamjuons
mera säkerhet, såsom ock besparing i framtiden, nyttigast
wara: i:o At hädanefter allenast syra L-mca - Fullmägtige
antagas, hmilks hwarje Z:ne ar ombytas, pä det
andre, som ingen kännedom om LLnco-Wcrket äga, mage
derom blifwa kunnige. 2:0 At de Illim^uetrer,
hwilka tilsörene en eller annan (lommilUri: warit ombetrodda,
böra hädanefter sta endast och allena under
Fullmägtigas ward och answar. Z:o kievilionsn rui
Zangusn bär ske efter manligheten, da ingen Riksdag
infaller, men icke pa lika satt som förr, ak Oepurer3äs
pödgas resa 50 ä 6o, til izo mil fram och aker, för
at fullborda keviston, hwarigcnom resekostnaden allena
för Lmgnon blifwer ansenlig stor, utan sä, at det kunde
ske af Stockholms Stads Jnnewänare, sä af (l«l>
legiér, som andre Ledamöter berti! blifwa utsedde, hwit,
ke äro wäne wid räkenskaper. Med detta mic !V!emc>.
ris! anhaller jag fa wanda mig tll de öfriga lvsspeKrvs
Standell» k. Ollo Lillberg.
sades pa bordel
Föredrogs et frän Riddarhus-U-skottct iukemnatztz
PetMkande af ben i?> Mast, rörande öis^ Rtwu sf dm
under Riddarhus-vireÄionens förwaltning stående sti
kallade Adeliga csäskre. Skolans ionä.
Begärdes pä Bordet.
Uplastes et af Herr Landshöfdingen E/IIsnaälar
inlemnade sa lydande:
Wördsamt ASemorisI!
Hindrad af trägna Ambelsgöromäl, at pä någon
<id sä biwista Högloft. RidderstapekS och AdelnS öfwer,
läggningar, och personligen framlägga et af mig försåt,
rädt krojeLk lil Bewillningens utgörande, täcktes Hög»välborne
Herr Grefwen och Landtmarskalken, samt Högloft.
Ridderjkaper och Adeln tilläta mig at härjämte fä öfwerlemna
det samma.
At skatta til Staten är ek Onus, hwarilran ingen
»vältänkande lärer willja undandraga sig, dä dest andel
bidrager til uprätlhallande af det gemensamma Fosterlandets
styrelse, Oeäir och försvar; men detta Onu,
kan bllfwa mer eller mindre tryckande, allt efter som der
fördelas emellan de Lonrribuersncle pa mer eller mindre
billiga grunder.
Af hurudan beskaffenhet de hitintils följda äro, har
sag Uti ingre5ten as mit förslag sökt Utweckla.
Om de af mig upgifna äro med billighet närmare
Hfwerenestämmande, och finnas antagliga, sa har jag
Wumstt mit ändamål.
At Vewillnings-Utskottet icke kan inlåta sig » näHvn
hufrvudsakelig befattning, innan Bewillning^-Sum»
mqns belopp as Riksens nu församlade Ständer blifmit
fastställd, är tydekigt; men, efter min tanka, kai» aldrig
mellantiden nyttigare anwändas, än til utrönande af de
häktmisaste grunder til en Bewillnings utgörande, samt
M krozeg af en Bewillnings. Förordning, sa tydelig
-------- 4Z,
och klar, at hwarken anmärkningar eller förklaringar behöfwa
äga rum.
Wid flera Rikedagar har det blifwit pätänkr, huru
CgpikLlilisn skulle kunna blifwa hugkommen wid en beskattning.
Alla hafwa kommit öfwerens om billighete»
deraf, men derwid har der stadnat.
Manne de inkast, som göras om 6reäiren8 besarade
förfall, om LspilLliKens fintlighet at hwälfwa sit
åliggande pa Lantagaren, arv af sä alfwarfam beskaffenhet,
at de för ewigt skola befria fran allt deltagande t
en Beskattning den, som i stillhet pä sin badd ser Lismenrerns
sammansvärja sig at förstöra den idoge Landtmannens
skörd, at genombryta Bergsmannens Damfäste»,
eller sätta dest Hamrar i owerksamhet, och ända
pä utsatt dag fordrar sin Ränta? Mil förslag leMnar
den skyldige, hwars Lreäir icke lider deraf, at hans
Zäld blifwer bekant, en utwag at undslippa erlägga
6onrribukion för den del af desi Inkomst, som atgäc
til Inrereslsnr bestridande, hwilket synes mig rättwist.
Den ater, som rörer sig med andras penningar, hwars
omständigheter och Lrsäir fordra, ar beloppet af dest
skuld skall wara okändt, har den utwäg at förtiga sä
stor del deraf, som han sjelf sinner nödigt för sin Lrsäil,
uprätthällande.
Den (!cmtriburmn, som han derföre utgifwer til
Staren, erlägger han med rättwisa, ty de kroLsnr,
som han med andras penningar winner utöfwer den lag.
liga Ränta, hwilken han lil sina Lreäirorer betalar, ar en
»verkelig och behållen Inkomst i hans hand. All»
männa Lrsäiten ryckes således fullkommeligen wara bewarad,
när der beror af hwar och en at uptäcka sina
omständigheter til den större eller mindre grad, som hans
Lrsäir medgifwcr.
Til Högloft. RidderskapetS och Adelns uplysta oms
pröfwande får jag öfwerlemna mit arbete, samt derjäm»
te wördsammast anhälla, ak sedan de andra kelpsAivs
Skantzen deraf erhållit dst, det matte blifva rrmins»
raät til BetvillnlngS-Utskottet lil genomseende, samt
behörigt inlåtandes afgifwande. ,
8. QpIIsnaäler.
Detta lVlömorisl sä wal som följande B-will»
»ingö- krvjcttb
ladcs pä bordett
B e w i l l n i n g 6 - F ö r sl a g.
?lk StatSwerketS behof skola reglsrss och si,klas,
Rikets Försmarswerk underhålles, Räntan för Rikssikulden
lil In» och Utländska Fordringsägare ärligen
erläggas, samt sjelfva skulden, sä widt sig göra later,
asbctalas, derom arv alle ense.
När Kronans Ordinarie Irirraäor bärtil äro otilräckeliga,
mäste de fyllas med Lxira Oräinsris efter
Bewillning.
At upgifwa beloppet deraf, när behofwen äro kän»-  da, är icke swart, men at med rätlwisa fördela der emel»
lan de eorirribuerrinäs, sa ak tyngden faller prscili pä
dem, som tala ak bära densamma, är icke lika latt.
At hardt beskatta en Ämbetsman, särdeles Pen»
ninge - Löntagaren, tyckes ej öfverensstämma med sund»
principer, dä denne, som intet kan umbära, antingen
sikall smälta, eller ock taga sin ersättning genom medel,
hwilka äro lika sä litet tilfredsställande för den rättsinnade
Ämbetsmannen, svin för den, hwilken nödgas
tillita dest Ämbets äcgärd.
At beskatta lttuxen later wal billigt: men om det
siker utan atskillnad af den kmxs, som är sielfwillig, oäven
som åtföljer et i desta tider antaget lefnadssätt, änskönt
blott anständighet och ej fåfäng prakt deiMd fökeö,
sa bliswer det äfwen orättwist.
Pä enahanda sätt förhåller dek sig med 6graKsrs
afgift». En Man af förtjenst, som ulan ärfva fördelar
-
»--—S-H 4;;
delar redeligen och oegennyttigt förwaltar de warf^
hwilka honom anförtros, blifwer uphögd til högsta äroställe!,
. I och med det samma förökas hans beskatta
ning stl Staten, och dek som än obilligare är, sedan
han gatt utlir tjensten, får han i hela sin öfriga lifstid,
plikta för det han warit en förtjent Man: Likaledes
hans Enka efter Mannens död, ehuruwäl deras wilker
kliniia wara ganska inskränkta.
Ak förhöja Tull och ^ccir, at belägga Waror med
hög Lontumilkions - Afgift, tjenar endast lil prisernas,
stegring, hwilket drabbar den fattigaste i xro^oriiow
lika mycket som den rike.
Jag haller före, at det är i synnerhet werkelig förmögenhet,
som wid en Beskattnings utgörande bör tagas
til grund: Ar Titlarna hwarunder den utgår, börcr
förmindskas til antalet, sä mycket som möjligt ar, pa det
at den enfaldigaste ma kunna uträkna, at han icke orätt:
äsbirarss, samt Räkenskaperna llm^listsras och förkor---  tas: At likhet uti Titlarna bibehälles emellan alla Lon-»'
tribuer-mäe, hmarigenom all anledning til misttanka, at
Beskattningen ojämnt utgår, undanrödfeS.
Jag skulle derföre önska r:o At alla de mångfaldiga
Lubälvistoner, hwarunder 1789 ars BewillnMA.
utgår, alldeles malte förswinna, och i dest ställe endast
Personlig Bewillning och Bewillning pä Förmögenhet
ancages. 2:0 2lt den Personliga Bewill
ningen bestämmes enligt närlagda Förstag. z:<i Af
Förmögenhet beskattas i man af hwar och ens behalllnr
Inkomst, enligt hossogade laris.
Inkomst härflyter af Landt- och Stads-Egendomar,
Bruk, Handel, IHrigusr, uttänka Osxitslsr»
Löner, med et ord, af all stagö Rörelse, som gifwoc
någon afkastning.
L5
4Z4
Outlänka Ospuslsr, osörsalda Lsk.8:or och Varor
glfwa ingen Inkomst, och böra således icke beskattas,
ksnstoneo, som aro mindre än 2OoR'.d., böra icke upkagas
ibland Inkomst-Summan.
Hos den, som intet ar skyldig, ar allt hwad som
inflyter genom en eiler stera as desta Lanalsr, Behållen
Inkomst.
Den som har skuld, bör, om han will, aga rat.
kighet ar afdraga den derföre utgående Raman of sm
Inkomst, och återstoden blifwer dest Behällning,
för hwilken han skattlägges; men til erhållande af be.
hörig Loml-uII, bör han upgifwa sin Borgenärs namn
och skuldens storlek, afrven som LapilUisten bör upgifwa
namnek pä sin Gäldenär, samt huru mycket han har
ar fordra»
Vid Dnxsringgrnz, sorn ärligen böra hallas emellan
den I. Maji och Midsommar, (a) och hwarisrän
ingen, som blifwer kallad lil Ledamot, bör uran laga
förfall, wid något fastställdc wice, kunna afhälla sig,
skall det äligga hwar och en, som har 200 R:drs In.
komst, eller derulöfwer, at skrjsteligen upgifwa beloppet
deraf, enligt ofwanförmälda grunder.
Uppå Oxikalistsns förteckning bör speststcs upka.
gas Opirslsis storlek, lil hwilken eller hwilka han det
utlant, huru mycket til hwar och en, samt Rankebeloppet
för hwarje sordringSpost. El kormulair kil dylika
förteckningar bifogas.
Som en i orten boende 'Uoxerings - Man i det
närmaste kan kanna, huruwida upgifrerna äro med werk
(s)
Som Urbvrdsärct siutas med April mänads utgäng,
och. alla Rakerrstaper dä stola wara ingifna til Landöclonrairet,
sä blifwer et ypperligt tilfälle at jamte
natzen förrätta Rcst-ransakning, om sä nödigt
p. öswaS, hwilket ofelbart stulle satta Upbvrdsmäimen
i mycken och omanlig »verksamhet.
4Z5
ligheten öfwereiisstammande; dest aflagda Ed (Ii) afwen
förbinder honom, at efter samwete och öfwertygelse lilse,
at hwarken Sroken förlorar »ägor of dest tilständiga rätt,
eller den Skattskyldige öfwer horwan berungas; sä bör
han ock wara berättigad, ak utan annar skäl, än sin
egen tilfredsställelfe, kunna fordra at upgifreu med Ed
fästes, hwilkct ingen kan undandraga sig at efterkomma.
Skulle sedan Ed gängen är, ända »tvifvelsmål om
upgiftens riktighet hos någon af Daxerings-Lommis»
tionens Ledamöter upstä, sa äger han ak inom flutna
dörrar at de öfriga Ledamöterna meddela sina tankar,
dä i sall de unnamiror med honom instämma, mälet
öfwerlemnas lii Domarens undersökning, inför hwilken
de» Eonrriduersnöe, (hwars trowärdighet genom Nio
P-rsonerS enhälliga bestuk, ansetts mindre palikelig) är
skyldig ar upausa sina Böcker och Räkenskaper, til styrka
för desi upgift.'
Skulle dä befinnas, at den är falskeligen och med
npfäk at försnilla Staten gjord, «c) da alägges den
Brottsiiga ac genast urbetala hwad han rattwisligen
bordt, samt desutom Zo ?ra6snr af det som han sökt
fördölja, hwilka 52 LroLsnr blifva den tilförordnade
^Sors ensak. Men skulle Twänne af laxeringsEammisflnnens
Ledamöter finna denna undersökning
olämpelig, da äger den samma icke
rum. Änskönt wälet remitteras til undersökning, raxerss
den Skattskyldiga emedlertid elter sin upgift, och
Skatten upbäres. Är den Skattskyldige icke tilstädes
(i>) Uti den wanliga Eden bor inryckas förbindelse at icke
uppenbara de öfwerläggningar, som inom 'U-ixerinxsc?nmmislionen
kunna förefalla, til förekommande af Hat
och owanstap emellan de Medborgare, hwilkas trowärdighet
i upgifterne sättes i fräga, samt en nitisk och
samwetsöm llksxerinFs-Man.
(c) Hartil fordras, at ätmindstone en tolftedel af hcl«
Inkomst-Summan stall wara förtegal».
4Z6 —
wid DsxerinZsn, och Edgång honom älägges, (ä) kan
han wid närmaste Domstol fä aflägga den samma, och
Dervfwer förete krotooolls - Utdrag, (som gratis och
oclmrrersär meddelas) inför näst påföljande årets
DsxsrinZr-Lommissio», hwilken da har ac förordna
undersökning, om sa nödigt profwas, va fäkt som osman,
förmäldt är. Hwar och en lsxsras pä den ort, han är
skri swen.
Sedan DsxermZs-Lommislionsn godkant de gjorda
upgifter,^och ZebiiorinZ dferester blifwit wersställd,
har ingen AmbekSman rättighet hertvid göra någon anmärkning,
eller efterräkning, sä framt icke uppenbart bedrägeri
kan bewisaö, (e) da mäler alltid uptages och
ransakas wid Domstolen i orten. Som den hwilken
har stor Rörelse och widlöftiga Räkenskaper, icke kan
medhinna asfluta dem inom flera mannder, sedan aret
til ända lupik, sa bliswcr dek näst föregående årets Inkomst
grunden til Beskattningen.
Til den «f mig söreflagna Darik har jag följande
anledning:
i:o Den, som har mindre än 200 R:d. behållen
Inkomst, anser jag icke kunna rala någon Bewiilning
pä förmögenhet.
(ö) Han underrättas härom genom et Utdrag af Maxer>,
'F8 vrotocoUec, hwilket föres af Edswuren Haradsffrlfware.
<e) Huru en sä beskaffad anmärkning kan äga rum, torde
kxemxsl-wis fa anföras: d>. K. l Wasa säger sig
wara skyldig til K dl. i Trosa icroo R:d. TsxeiinZz.
Männen ä förstnämnda ställe kunna omöjligen känna
at sig annorlunda förhäller, och läta således dcrwid
bero. Enär alla Krono-Räkenfkaper inkommit til Kongl.
Kammar-Rätten, sinner keviloren at dl. K. i Wasa
affört pä sin ärliga Inkomst 60 R-d. Ränta för sin
Skuld til dl. K. i Trosa, och sämedelst förmindflat sin
Behällning, för hwilken han skulle stattläggas. ldsviroln»
som har alla Lans Räkenffaper pa en gäng at tilga,
4Z7
2:o Den som har 4002 R:d. at ärligen förtära
i Swerige, kan och bör med förnuftig tilställning föra
en rätt hederlig och angenäm lefnad.
z:o Den som har ännu större Inkomst än hwad
som erfordras til bestridande af en sa beskaffad lefnad,
bör.ariigcn kunna lägga något up ril Capital: om det sker
til större eller mindre summa, det imerellsrsr icke sam.
hållet lika mycket, som om den fattigare delen af Nationen
utarmas och nödgas tilgripa tlggarsstafwen eller
»ck olofliga, samt förnedrande näringsmedel.
8. 6/IIsnsäIsr.
N:o 1.
Förslag
som utwifar huru och til hwad summa den af mig
profsAeraäL personliga Bewillning skulls ulga efter
den i Mantal antecknade folkstock söm befanns i Södermanlands
Län ar 1797.
21,757 Man, deribland
af Adel i;; L 1 N:d. —>' izs:—> —
Magar L , N:d. — 19: -
bättre Betjente
- 28; a i R:d. — 285: — —
Drängar 1104L45 si. ii r. io;6: 4: —
R:d. 1,495:4-.—
Af de ; andra Standen
samt Ständspersoner:
Man, i2,o;yL4osi.— 10,052:24:—
Transport IZ,582. 10,052:24:— 1,49;:4:—>
ser efter 14. upgiftcr i Trosa, och, finner, at han
icke ckekirerst fig för 60 R:drs Inkomst af et i Wasa
utlänt Lapiral. Dä är antingen Skulden upfunncn l
afsigt at försnilla Staten, eller ock en Inkomst r
enahanda afsigt förlegad; hwilketdera utrönrs af Wcs
dcrbörandrs förklaring uppä erhällen del af anmärks
isingen.^
4Z8
Di-so-port 15,582 12,052:24:-^- 1,495: 4: —
Mägar, Söner
och Drängar, 8,155^ ;;st r> r. 5762:14:
^  15,794: Z8: 5-
Summa 2i,7Z7Man.
2Z,056 Qvinnor, deribland af Adel,
Hustrur 2o6LiR:d. R:d.2o6:
Sonhustrur och
Döttrar 59 L i R:d. ;9'-
Hushållerskor
och Kammar
Zungfrur
- - 1^4^45 si. nr. 147:15: 2.
Pigor - - i,4t>8L zc>si. n r. 945:25: 8.
. .  1,557:42:12.
Preste- Borgares
och Ståndspersoners
hustrur i,6z;^Z2si.— i,o88:Z2-.—
Deras Döttrar
och Sonehustrur zoiLzssi. nr. 225:10:11.
DitoHuehätler
ffor
och Kamar
Iungfrur
- - 19425; si. nr. >;?: gno.
1,450:46: 9-
10,866 Allmogens
Hustrur,
Enkor och Sonhustrur,
deraf
s u p p 0 n s I' s s
Bondehustrur, 4,220 ^zo si. — 2,522: ->
Sonhustrur,
tjenstgörande
Krigsmans,
skattlagd» Tor,
paros, samt andra
Hustrur och
Enkor, som hafira
eget hemwist
Uptagas förflagswis
til - 866a 19si. ii r. 1604: 5:12^
Ostattlagda
Torpares och
DrLQL^on 11,88l:—4,1045:10. 20,S9Z:Z4: —
^ 4ZY
1r»nspork n,88l :—4,^04: 5: ro. 20,098:^,..—.
backstuguhjons '
hustrur, krigsmäns
och andra
enkor, Fom
wistas hos sina
barn och äro ritan
all egen förmögenhet,
förmodas
- . r g,000 Z. 7 st- n 494^)8'.—
Döttrar och Pigor
- - - 8,l7?^l8st. nr. z,22,:;5: y.
— 7,820: gr: 7.
Sur sg,056. Summa N:d. 27,<-19:17: 7-
Anmärkning.
i:o I stället för mantalspenningar, hwarifrän
RiddcrsPaper och ?ldeln, enligt privilegier aro frikallade,
ar Personliga Bewill,ringen för dem och deras
Tjenstefolk upförd lil 12 skill. höere, an för de andra
irenne Sranden jamte Ståndspersoner med samteliga
deras Tjenstehjon, hwarförc billigt och nödigt blif.
wcr, om den paräknade Beivillningssumman fP ll kunna
utgå, at de bland ofwanförmaldka Stand och Stater,
som aro frikallade frän mantalspenningars erläggande,
betala för sig, Hustru och Barn, samr Tjenstefolk, lika
med Ribderskapet och Adeln.
2:0 Dek ojämna tal af skillt',,gar och runstycken,
som förekommer wid personliga Bewillningcns beräknande,
synes wäl icke wid första påseendet bidraga til
Räkenskapernas enkelhet, hwilken jag i början yrkat,
men da denna afgift sammanlägges med Mantalspenningen,
Lön-och Betalnings, samt Slottshjelps-afgifrerna
sämre den til lVlesticinal - konsten, hwilka efter manligheten
utgå, sä blifwer förhastandet följande: För Hushallerskor,
Kammar-Jungfrur ock Drängar, sa wäl ri'l
enjkilld uppastning, som til Äkerbrukct, hos Aseln
Prester, Borgare och'Ståndspersoner,
erlägges - - - , R:d. It 8: —^
För e» Pina hos bcmälte Personer, g6: —
För Söner. Magar och Drängar hos Allinogen i: 4: —
Döttrar och Pigor hos dito - -- — Z4: —
ztc> Hela allmänna Bewillnjngssumma»
för 179? nkg/orde - . 42,Z2s: 2: 8.
När man asdrager personliga Bemillnmgssumman
ester mit sörsiag med 27,91c): 17: 7»
Sä bliswer den summan som stball
erhallas genom Bcwillning pa förmögenhet
endast - - - R:dal. 14,48st ZZt 1.
Nto 2.
1? A r i f
Hwarefter Bewillning pä förmögenhet utgär.
R:d. 200.
-
L*
kroLent
i.R:d.
ZOO.
-
z
4*
>—— -
2t 12. st.
400.
Ir'
L
4. —
500.
-
'
6. 12.
boo.
s
A
9. —
800.
s
. -
14. —
Ivoo.
-
2.
20. '—>
1250.
-
2^.
-
2 8. 6.
1500.
-
— L*
. -
37- 24.
20OO.
2-z.
. s
55. —
ZO0O.
-
3>
s
90. -—-
3520/
-
-
1
0 L »
. s
122. 24.
4000.
-
--
4.
'—'—
160. —
4Z22.
s
--
Z.
225. —
Aooo.
s
s
6.
,  A
Z00. '—-
AgOO.
s
-
7.
.
s
385. —
6000.
-
s
8.
-
482. —
6500.
s
-
9-
585- —
7OO0.
L
-
10.
s
700. '—'
7Z20.
s
II.
'
825. —
LSST.
-
L
12.
960. —
A„ märkning.
44l
2ln märkning.
i:o För cili Inkomst, som öswcrsijger 8020 N:d.
erlägges 12 proLeur.
2:0 Uppå all Inkomst, som vfiverskiuter et giswlt
iOo:de.tal, men ej hinner lil 2; fullt beräknas ingen
k-nOnr, cil undwjkande af brak. Såsom til ex. 222
R:d. gilwa eimer än 2OO men 225 giswa 1 R:d. 6 st.
248 giswa ej mer än 225, men
2;o giswa 1 R.d. 12 st. och sa widare.
k>l:o g.
IH r m n I a i re r
kil Förteckningar, som ingifwaö wid laxerinZLln,.
F ö r t e ck n i n g
som utwisar undertecknads bohällna Inkomst, hwarester
den af Riksens Höglofliga Ständer fastställda Bewillning
pä förmögenhet kommer at utgå.
N:o i.
viverls Inkomster ----- R:d. 2202»
k! klan ca Lspiralsr
Til kel. 1O22 R:d. ranta ä 6 proL. » 62.
kcl. ;o2 R:d. ränta ä x äiio - 2e.
i>I. 5222 R:d. cliro ä 6 äiro - Z22.
Summa R:d. 2585.
Skyldig
Til d4. 4022 R:d. emot
ranka a Z piroL. 120.
!8l. >4. 1202 R:d. emot
ränta ä 4 prnL. 42. ,
Summa 162.
hwilka afföras med 162.
Summa behållen Inkomst 222;.
56
N:o 2.
Diverse Inkomster - - « - - R:d. rooo.
Skyldig
Til K. 40O0. R:v. emot
ränta a 6 ^>rvL. 240.
hwilka afföras med - - - - 240.
Summa behållen Inkomst 760 Rd.
N. N. d. Maji
iZv LarsLker.
Hans klxoelianes Herr Grefwe» och
Landt- Marskalken anmälte, ak Her Ofwerste-l^ieureriLNkrn
/Vxsl (llronstsär, sym rest lil Stockholm, H06
Hans Lxcsllenas nyligen tilkannagifwit sig wara hindrad
at til Riksdagen atcrkomn», hwarföre Hans
LxLsIlencs nu anmodade LleLkorsrna at i Herr Lronstscsts
ställe utwälja annan Ledamot i Lanco-Utskottet.
Sluteligen anförde Herr Grefwen och Landt-Marfkaiken,
al Friherre Ikorr ven i. April hade upläst et
iriLkamsn rörande ek Hushållnings-Sällskaps inrät,
tande i Skane, hwilket samma dag blstwit lagdt pn
bordet. Hans iixosllsnes hade ärnat detta Oiökämen
nu a nyo uptaga, men som Hans M j:t i Nador hade
förklarat, at detta wore ot osconomiskt mål, föc en
sarstilld krvvince, om hwllkec Friherre Ikoit kunde
wända sig til Hans Majit sjelf, sa kommer detta ämne
nu at förfalla.
Högloflig? Ridderstapct och Adeln atskilldes klockan
half til 8.
In 6äem krotocolli
A. 6. Lilvsrstol^s.
44Z
Fredagen den rg. Maji 1800.
klonum klockan 9 förmiddagen.
^ans kkxcsllenco Herr Grefwe» och Landt
Marskalken
anmälte, ar kkcbkorcrne af andra (R>.kH
hade sörrattat mai ni Ledamot i Lane»-Utskott» ester
Herr Ofwerste Disurcnamen /^xsl Lronstsclr, och sin
förseglade ivallista aftrmnat; men tilkannagaf derjämte,
at Herr Lronstcäc nu wore kil Riksdagen återkommen,
och förklarade sig kunna qwarbliswa; i anledning hwaraf
Hans Lxeellencs hemställde, om walliftan skulle up»
brytas, eller Herr Lronfteär behålla sik rum i LäncoUlskoltet.
Högloflig!! Ridderskap» och Adeln fann billigr,
at Okwerste - DiouisngnrLn Lronsteär skulle förbiifma
Ledamot i U skottek, och mallistan icke upbrytaö.
Föredrogs Hemliga Utskottets krorocoUr-Utdrag
af den 22. Masi, sä lydande:
Utdrag af krotocollet, hållet inför Longi.
Masit i Riksens Hoglofl. Ständers Hemliga
Utskott, wid Riksdagen i Norrkoping
den 22. Maji istoo.
S. D« Sedan Hemliga Utskott» hunnit öfwerse
och granska Fullmägkiges ivid Riksgälds-Lonkoirer,
under defta sednast sramsiukna ätta ar, eller sedan 1792
ars Riksdag, förda Förwaltning; och derwid inhämrat
kännedom af detta Werks »arwarande ulftand och de
derunder lydande Discont-och tV8listLncs-Lonrorrs; sä
får Hemliga Utskottet, med Kongl. Mastts Nådiga bifall,
Riksens Högloft. Ständ» öfwer alltsammans berättelse
och utlåtande meddela,
Wid denna granskning har Hemliga Utskott» kil
grund antagit de wid 1789, och 1792 arens Riksdagar af
444 -rr-—
Hemliga Utskottet för Fullmägtiga utfärdade kicglornsnrsn;
äfwensom Hemliga Utskottet i synnerhet fästat
sig tvid de Kslaiianer, som kovjlorsrris öfwer alla,
sedan är 1792, i Rikögälds-Louwirec förrättade i^svilionsr,
läcit författa, och hwilka Berättelser, med
bertil hörande Handlingar, Hemliga Utskottet med up,
märksamhet genomgått.
Den Berättelse, som Fullmägtige kil Hemliga Utskottet
afgifwit, har med noggranhet blifwit granskad, tillika
med de sarMlda lielarionor öfwer Oilconr-Werket
och ^sststrmco-Oomoirsc ssm til Hemliga Utskottet
bliswir öfwcrlenrnade.
Ingen omständighet, som ansetts förtjena mer elier
mindre upmärksamhet, har blifwit förbigången; och wid
hwarje förekommande mål har Hemliga Utskottet inhämtat
nödig uplysning, sa wäl af de hos Fullmägtiga
hallna kcatOLoll och til Lontoirer inkomna Handlingar,
som de särskillda Rspporker, hwilka, uppå Hemliga
Uiskottets föranstaltande, postdageligcn ifrån Fullmägtiga
blifwit inskickade.
Alla de ämnen, hwilka til Riksens Högloft. Ständers
äecistan blifwit hänskutna, antingen af Fullmägtiga,
kevitnrsrna eller Oiloonr-Oirekkionen, har Hemliga
Utskottet til öfwerlaggning förehaft och uti hwarje fak
utlåtande meddelat. Hemliga Utskottets tid har likwäl
icke kunnat medglfwa nägon l^ecis! granskning af Riksgälds-Lonroirers
Hufwud-Böcker och Räkenskaper; och
tror Hemliga Utskottet en sadan granskning kunnat wara
öfwcrftödig, dä Räkenskaperna, i anseende kil ziffran,
wid ksvistonsrna och nu sednast i November manad
förledet är, med ali noggranhet blifwit öfwersedda, hwarvm
Kovilkms Handlingarna lemna de säkraste bewis.
Med all sorgfällighet har Hemliga Utskottet fokt
utreda Riksgäldens ^reella förhållande, för at i denna
hufwudsakeliga del kunna förelägga Riksens Högloft.
Srand?!' et säkert och pälitcligt relultLk: til minnande
hwaraf Hemliga Utsi otter a swen infordrat upiosning i
aila, dels as Ivavilorerua och dels nu, anmärkta omständigheter,
hwilka kunnat carswa närmare förklaring.
)ff sadan beskaffenhet är:
i:c> At Fullmägnge uti deras scdnaste Berättelse
upgifwit beloppec af den Inrikes galde» wid 1799 ars
sink til R:dal. I7,897,s6i: 22. 1 ; ehuru samma gäld,
enligt en Berättelse» bilagd i^ec>6cjue Förteckning, rätkelige»
bordt wara R:dal. 17,997,472: az si. 1^,.
Denna af Hemliga Ukffoiket anmärkta olikhet har
weder börande pa det sätt förklarat,, ar, wid BerätulsenS
författande, alla Räkningarna förar 1799 icke warit upgjorda,
fa wida Huswud-Boken enligt liaglsmonisis
föreffrist, wanligtwis icke assintas förr an til d. 1 Oander
för det näst föregäsnde aret, och as hwilken anledning
gälden til kelruionsn endast kunnat xckoviliunellc
upgiswas. Förteckningen ar ärer författad någon rid derester,
sedan wedcrbörande sätt mera ledighet ifrån ndra
göromål, at Räkningarna asstura; sa at berörde Förteckning,
ehuru den sinnes wara clrier^ä endast rwänne
dagar sednare än Berättelsen, ester wedcrbörandes upgift,
uti allt skall mara säker och pälitelig.
2:0 Ar wid ,799 ärs Kevilion erinradt, at de»
af Riksens Ständers Langus wid 1789 ärs Riksdag
til Hanö Kongl. Höghet Hertig förskutna gaf
wa
af 50,200 R:dr Lpecis, blifwir Riksgälden tillagd,
ehuru Riksens Högloft. Stander icke upkagit denna Summa
i sit Betänkande, förmodeligen af den anledning, at
flera oparaknade inkomster och sörmäner Riksgälds Lonroirsr
sedermera tilfallit.
Ester den uplyöning, Hemliga Utskottet härutinnan
sökt och äfrven erhållit, befinnes, at i sragawarande
Gaswa, til följe af Riksens Höglofliga Ständers wid
1789 arö Riksdag tagna Bestut, skulle paföras Riks
-
446
gälds - Ronsten och såsom Riksgäld anses. Och da
Riksgälds-Louroirsr jämte Ränta, ärligen afbetalt w-sta
procent pä Lapilslek, har Hemliga lckskottec funnit,
ac denna summa, atmindstone för det närwarande, bör
inbegripas ibland RikSgäldö-Lvnroirets skulder.
z:c> Likaledes är af samma kksvilion påmint, at
Riksgälden redan förs 1792 arg Riksdag, msn icke at
räkna ifrån Fullmägkigcs tilträde til Förwalkningen, i
ilVlsrrii manad samma ar, skall wara mindskad med Rrdr
852,726: is st. 2 r.; och hwarsöre lisvilarerns begärt
at Fullmagtige wills Iaea utreda Riksgäldens precila förhållande
wid deras förwaktnings början.
Men da, enligt hivad Boksluts-Lonroiret uti dest
häröfver infordrade utlärande anfört, en sadan utredning
icke skulle kunna göras, utan mycket arbete; och i
alla fall biefrve mindre säker och pälitclig, fa wida alla
Rakningar med Luuroirols Lorrelpuncisnrsr och andra
Redowjfande bliiwit för hela ar 1792 asslutade; har
Utskottet icke kunnat wid det framfarna något tilgöra,
utan ansett bäst, at de nu »varande Fullmagtige laka
upgöra en lpecikchue Förteckning, svin ukwisar RiksgaldsCunroircks
tiistand af Ut- och Inrikes Skulder, samt
Tillgångar »vid nu warande Riksdags flut, da RiksgäldsLonroirsr
»nöjeligen torde komma at undergå förändring,
eller ombyte ske af Fullmägriga derstädes.
4:0 Har merberörde illsvistan anmärkt, c»k Rikets
Gäld wid 1792 ars början icke utgjort R:dr 29,587,826:
2 st. 4 r., som Fullmägkige uti decas Berättelse lil Uc-,
vilionen upgiswit, utan har den, enligt 1791 ars affiutade
Hlifwud.Bok, bestätt uti
Utrikes Gäld Rchr 11,087,415: 8. 10.
Inrikes dito - 9,147,634: 26. 4.
Tilsammans 22,235,099: Zs. 2»
som wid 1792ars Riksdag ökades med 8,520,000: —- ^
Hch således hela Gulden endast . 28,7^,099: zz,
447
Harwid är af wederbörande uplyst, ak Fullmagtkge
black upgcfw r dea g ild, hwarsöre Lonkoirer häftat,
uran ar is-a» de» Inrikes laka subtrahera balsacerns i
Lrsäir eller Lontvirers utestående fordringar, sä wida
desin Fordringar kil största delen härröra ifra» balancsraä
Upbörd, dels äisputsriig, dels icke med Räkenskaperna
instämmande, dels för bristande Räkenskaper upkommen
och dels för hwarjchanda orsaker osäker.
Det har icke kunnat undfalla Hemliga Utskottet., ar
su den wid årets stut balrncsraäs Upbörd til en betyde»
lig del kan och bör anses såsom en ofelbar tilgang, sa
wida hela Upbördcn för det löpande Upbörds-äret, som
fö st stutas med /ipril manad, icke kan hinna at til
L mrmrsks Lasta astefwereraS til den zi. nästföregående
December, dä alla Räkningar, som uti huswudboken
inlöpa, skola wara asstutade. Men onekeligt är, at
Bokslutet icke kan utwlsa något säkert resultat, dä RsstaruiLrns
ä den stcbireracle Upbörden deruti inga och
til hela stt belopp, såsom en saker Lomoirsk» fordran,
uptagas, hwarsöre ock alla derpå byggda Lalculer öfwer
Lonroireis werkeliga Gäld, och den Summa, Lcmroirsr
för aret lil sina Utgifter tarswnr, mäste blikwa i samma
män mindre pälireliga, som de wid ena årets stut balanc-erscks
Restantier icke ens til det belopp, som deras
supponeras päsöljande äret contant inflyta, kunna paräknas,
såsom någon tilgang utöfwer de Lunroirsr anstagna
ärliga inkomster, sa wida merandels en lika Sum»
ma wid hwarje ars stut ar innestacnde, som as Loncoirer
icke kan äilpnnsras, eller, som ar det samma, at
det ena årets upbörd ingar uti det andras. Hemliga
Utskottet har derföre ansett til mera tydlighet bidragande,
om Huswudboken, pä sätt i Kongl. Lrsw-Lcmroirsr
är brukeligt, endast skulle uptaga, hwad werkeligen i
Lontairsts Lasta under loppet af äret influtit, och ar
alla liguiäariuner öfwer Uvbörden i stället för at de nn,
enligt 1792 ars Rsviiarers förordnande, inga uti sjelf
-
448
wa Bokslutet, häftades bakefter i Huswudboken, hwar.
igenom någon oredighet icke kan upksmma, sa wida stelfwa
Räkningarna ända utrvisa bade Debor - Summan och
hwad deruppå blisWlt iefwereradk.
5:0 Har oftabcrörde ^ovistnn anmärkt, ak en betydelig
Summa,-utan ringaste penningc-utgift, blitwit
a Gäiden aftkrjswen; safoni jör 6ripenstjornjka Kronofordran,
dödaOpitu afltoaska och Oenuestska Lif-Räntechuren,
jör försuma I^acsiier; för högt uptagna fordringar,
m. m.; och ä hwilka afskrisningar förteckning blifwik.
äskad, akwensom ä Lonroirsrs förluster genom Da!-  lisfomsnks, försnillningar och förfalskningar, m. m.
Harwid är af wederborande anmält, at den förstnämnda-Förteckningen
nu icke skall kunna uprättaö, sa
wida 1789 och 17YO arens Huswud-Böcker arvi Lrorkbulm,
men Lista a sa kallade baläncorÄcie osäkra fordringar
är inlämnad.
Äf sadane brlancor^äs fordringar, hwilka, dels wid
1799 ärS Itevistnn och dels un Fullmägriges Becatteise
cil afskrifning blifwic anmälta, förekommer.
1:0 En post as R:d. 604: 44, eller återstoden af
de i Dinköpings sandr-Ränteri genom inbrott borrlstulna,
sä kallade Wäxlings - Medel.
2ff Handlingarna är uplyst, at dcsta penningar genom
werkeligr inbrott blifvit bortstulna; at Lomoiror äterfäkt
allt hwad, som af den borrrstulna summan, kil rätta
kommit; och ändteligen at någon tilgäng icke funnils
hos tjufwen til gäldande af ofwanberörde återstod. Wid
hwilrek förcwettande, Hemliga Utskottet ansett afskrifning
af desa R:d. 604: 44 §, sä mycket häldre äga rum,
'f'm något answar för wangömmo icke synes kunna äläggas,
hwarken Konungens Vefallningshafwande eller
de under honom tjenstgörande Ämbetsmän, enär penningar.
449
garna, dä stölden ffedde, warit under läs och nyckel »
Laner - Ränrrriet förwarade; hwarigenom Fullinägkigcs
för-rag n, angående Rättegängs anställande emot dest»
Ämbetsmän, äfwen förfallit.
2:0 Lonroireis hos de nu mera fslllsraäs vin^uisrerng
i .^vr. er Limon Loas, ägande Fordran
af R:d. 97,772: 19 st. ? r., harrrörande ifrån et af
desta öä,!<jniersr är 1.790 nsgocisiaät Lif-Ranreckan.
Lcm^asroureraäs Handelshuset i 6snui Constas
Lremsno Limarolis ffuld lil tloncoirsk, stor R:d. 9,go;?
6 st. 4 r. 8^:s, tilkommen genom et af dem uptagec Län.
Da, enligt hwad Lorresponäencsn uplyser, »agon
widare utdelning i bägge vesta eoncoursmsstor, än 6on>
roirer redan fact, icke lärer wara at förwänia, böra förenämnda
twänne ffuldposter äfwen afffrifwas.
4:0 Nfwikne Handels-Bokhällaren ^ L Urul? In»
nioris Skulo, stor R:d. 7,912: Is st. 8 r., härsty.
tande ifrån förfälda Växlar cil Lontoirer; hwilka med
prorsli återkommit.
Som denne bllrust rymt ur Riket och dest ring»
gwarlätenffap redan bliswit anwand lil prioriteraäs
Fordringars betalande, samt »agon tilgang för Oonroi.
rer således icke finneg, bör denna Skuld-Post af R:d»
7,912: is st. 8 r. afffrifwas. Hwarjämte Ukffottet, i
likstämmighet med 1799 ars Revisorer, icke ansett 0,
rjenligt, at Fullmagtige i allmänhet rädas til försiktighee
w>d Växlars emottagande af mindre säkra och wal kända
'Rrasencer, sä at (lomoirer icke sär »vidkännas stera
dylika förluster.
;:o En uri Hnfwudböckerna dalsncsraä Post gf
R.d. 92s: 8 st.'; derifrån härrörande, at berörde summa,
som utgjort en del af en ifrån Westerås LandtRänteri
lil Lonroirsr inkommen remiss, och den Bokhållaren
Lrsnäk, ester dest påstående, aflemnat til uprä?,
S7
456
nande uti da warande LLlstsnren örnströms SmåsedelLelia,
alldeles förkommik.
Hanbl-ngarna riplysa, at hwarkcn lckollstrom eller
dest Laska Skrifware Lunäsm-m emot deras bestridande
kunnat öfwettygas, ak hafwa detza penningar emokragit.
Och emedan!'rancir, h vilken således warit sidsta bewiöllga
innehafwaren, genom Kong!. Mains Nådiga Utsiag
ifrån al! ersättning biiswit srjkallad, har Hemliga Urskot.
tet bifallit afskrifning as berörde R:d. 925: 8
6:0 Afwjkne KeAilirstoren Zanömarlcs KKancarI.
sts skuld lil Lomoirsr af R:d. 9,976: 24 derigenom
tilkommen, at Lrmlmark borristulit åtskilliga Kongl.
Urreduings.Lommisliynsns ObliZ-ttioncr, hwilka såsom
Allmogen kilhörande, genom Konungens BefLlluingshafwande
til Fullmagliga blifwit inskickade, til utbekommande
af den ärliga Lr^itLl-kraLsmsn och Räntan.
Som Lanämarks cfterlemnade obekydeliga egendom,
sedan andra prrioritoraäs Fordringsägare erhållit
deras betalning, blifwit Lcwrcnrot tilhanda hallen: och
någon ytterligare ersättning icke sunes kunna förwänkas,
komma desa R:d. 9,976: 24 st. ar afskrifwas. Och
har Hemliga dlstiwttet rrödigk ansett, at uti de i astraÄioarr,
sonr för Riksgälds-(stonroirst komma at utfärdas,
lemna Fullmagtiga föreskrift, at iakttaga försiktighet
och den nogaste comroU, sä at de medel, hwilka
-Loncoirsr anförtros, icke löpa något aswentyr genom
rilgrepp och försnlllnin-g.
7:0 De under Diiul: Lrlskkmng rl! Oitcont-VsrIrek,
kor en clerstliclss emorrggsn noir fsäsrmsrs kslstr:
bskannsn vsnostuons-Attest, balgNLSrsäs 600 R:är,
och hwilkcn kalanoo Post bcsinncs pä det sätt hofwa tillkommit,
at en med behörig Lamralignarion försedd Llrn«zuLtrs
kil Arrest öfwer nedsatta medel för vilconr.Wcrksts
räkning, mader exnsäiricms - tiden i Os^oliiivns»
Lvnrvirsc för lo rats, hwilkcn Attest sedermera, med til
-
satt falstt (lommisssria-namn, uti Oilcomeu blifwit
upwist och godkänd.
Csnmu-r-Skrifwaren iHellberg, under luvars wärsö
isragawarande Ist-in^ucrra förkommit, är wälås Domstolen
skyldig förklarad, ak hälla Riksgälds - Lanrvirsr
st deSlöst; men som liselll)LrA Uti största fattigdom i
Edebro ajlldit; sa hor Hemliga Uistoktet wid stjkt förewcerandc
eillätir afstrisning af dcfia 6oo R!ksd:r. Warandcs
bcloppek af de Lälancer, hwilka således komma
at asstrifwas R:d. 61,194: 18 fi. 5 r. Och kommcv
en ipoeistguo Förteckning ä defia Lalsncsr ester Loma
öfwer förlorade Fordringar, at bifogas hwarse
ars Huswudbok, pä dec, i händelse någon tilgäng kil
ersättning skulle yppas, Fullmagtige dä mage wara uti
tjlsälle ar (iomoirers rätt bewaka.
Flera andra sa kallade osäkra Fordringar finnas wal
äswen beloncor^cls; men dä en del deras framdeles torde
kunna ligviäsrss, och en del ater beror pä ännu 0-  afsturade Rättegångar, fan för det närvarande harwid
icke något cmnak rilgörag, än at Fullmagtige ermdras
at noga tilse, det Welker i möseligaste matto befordras
lil en snar och styndesam ersättning.
Sedan Hemliga Ucstottet salunda anfört och utrsdt
Ma de omständigheter, som, wid calculon öfwer Riksgalden,
til stistaktiga upgiftcr, kunnat föranleda, sär
Hemliga Utstottec nu widröra de förändringar, Riksgälden
under dessa sednast framflutna älta ar undergalt,
och i hwad män densamma genom stedda afbetalilingar
ester assteifnurgar bilsvik mindstad.
Hänvid bör likwal Hemliga Uistottet i förwäg tilkännagifwa,
at Hemliga Urstottet, til grund för Gäldcns
beräknande, mäste antaga 1791 ärs Bokstut, sä
wida Riksgäldens xrociis förhällande wid de nu »varande
Fustmagklges tilträde til förwalkningen, k anseende
lil här ofwaimmrälte hinder, icke kunnat bestämmas z
4^2 k—
Äfwenssm at Oantairets Fordringar af lkestsnrlsk- uppå
Bewillningen, rc. ilran cslcuien blifwi uteslutna,
rrr del stal, al dessa fordringar, sa länge Bewillningen
stall fortfara, icke kunna anses Åstadkomma någon wärkelig
minvstning i denGald-Summa, hwarföre Lomoirrr
stall answara.
Enligt 1791 arS afsturade Hufwndbok mar Rikets
gäld, uran ar beräkna ksstamierna, såsom någon ^or>-  roirets tilgäng eller fordran R:d. 21,725,626: z6 §.
6 k.
Hwaraf Inrikes stuld - R:dr 10,456,211: 27. F.
och Utrikes Dito - - 11,087,415: 8. iO.
R:dr 21,725,626: 56. 6.
Wid Riksdagen i 6ests
Zkades denna gäld med inrikes
stuld R:dr 6,587,501: 45.4»
och utrikes D:o 1,912,493: 2.8.
8,50o,Ovc>: — -----
Således hela gälden - R:vr 50,025,626: z5. 6.
Efter de af donkoirsr meddelra csiculsr, hwilka
kxecistos uptaga den Inrikes och Utrikes Gulden, bäve
pä Län och (louranc - räkningar, besinneS Rikets sAiva
stuld wid 1799 ärs stut, sedan Omroirers fakra tilgan
gar
i Lceäir-sedlar af instucken I^onä i Oilcomsr,, ak
stilliga
förstorc och utgifna Summor för upköpt Jern och
Caffe, samt Koppar til myntning af kcillsrrer blifwit
ifrån den inrikes Gälden tubkraksraäe hgfwa utgfort
R:dr 28,724,089: Z? st. nami.
Inrikes stuld, 17,986,175 R:d. 59 st. och
Utrikes dito 10,757,915 R:d. 46 st,
4^Z
As den inrikes belöper i Lreclitftdlar
------- R:d. 15,401,566: 24.
Samt mera Lonsali-leraä gäld
dels med och dels riran ranta,
i llgnco mpnt och Lr-llic scdl. — 4,584,807:15.^
hwilken sidstnämnda Gäld äter utgiordes af
Rd- 906,449: 27. 9. återstod pä Kongl. Uttednings-Lommir.
tionens Obligsrioner.
v:c> 4,172.: 20.— vito pä Finsta Fält-Lommisssriareik
Lassa - kollettsr.
O:o 70: 56. — Dito pä insättningar til nämnda kol
lekters
inlösen.
v:o 552: 25. I. Dito til 1792 ärs Interesse ä Kgl. Ut
rednings-Lammissionens
Obligationer.
v:o »84: 55. 10. Osntonal til Wadsteiia Krigsmanshus
Lassa.
V:o 18,200: Länet » 5 proLsnt i Lreilit-sedlar.
v:o 257,167: 5. 8- Rikets gamla Gäld, som betalas med
gängborr mynt wid betalningstiden.
Rd.i,i86,777: 4. 4- » Lreält-sedlar.
vilponsrsär as Ois- R:d. st. r.
cont-Länet i llsng. 475,979.'— —
Hwarisrän asgär behållning
i Lenera!-
vikc. Nd. 55,002.
Wärdet af
Lonroirers
bägge hus 48,666: 52: --  Anwändt
Lanco til
Jern
upkvp 162,589:15: IO:otilLsss§
42;: 19. 6.
266,479: 16. 7.
Återstod 227,499: zi. 5.
?r. 1,1^6,777: 4: 4, i Lreäir sedlar — 207,499: ZI. 5.
R:d. st. r. N:d. st. r.
^'r.1,186,777: 4- 4- r creäit-sedlar-. 207,499: Zl. 5'
vivsrse Län uptagna
före Riksgälds-Lon-
lorets inrättning med
och utan ränta - --
500,566:41. t.
Länet i til
HanS Kongl. Höghet
Hertig ^L«i.s Gafwa
s g peoL>,nts ränta
och z xioLenks ärlig
afbetalning pä L-xi-
llllet ----- -
g4,25o: — —g
Länet i kgnguen til
Riksgälds-Lonkorccs
Hus ä 4^rot>nt -
1,800: — —
Allmänna Brandför-
säkrings-Lstisns For-
dran ä 5 xroOenc -
195,847: 2i. ro.
Lommercs . Lollezii
Försträckning utl Lgn-
co ä 4 proLsirc s r
200,000: '
Riksgälds - ksontorew
Län » 5 pinLent 2,245,957: 7. —
viro ll 4 xroLent -
,5,525:
viro ^ 6 xroLent i
<7reäit-scdlar -- -
r,m: 5. 4.
viro Millions Länet
»74 xroLeiit - -
26,400:
viro ä 6 proLent och
^ Lsxicsl - - ,
5,770: — —
Dito s 5 proLsnt s
7i,Z4g: !
viro ä 6 proL. pä ro är
84,410:
-
vito pä wista är -
11,550:
Lif-Ränte Länets - -
2,000: g
Rd.z,598,050: ro. 8. i Lsneo mpnt ,,
I!d.4,5 84,807: i;.—.
455
!4oll. fourie Den utrikes Gulden bestod af;
N:d. 6,210,062:—- — Län Lapirsl.
Dita 144,000: äterstod pä proriliunsr.
viro 48,000: l)Uo <lito pä IineiLtbs.
U->!l. Lo ur: t
Nch. 6,402,060: Uptagna efter bte^lsmentrks Lourz
s 44 st. — 8p. R:d. 5,868,555:-^
It,ad. vex. Guld. E
8,
147,000: Län-L-spiisl.
Hwaraf t
kl. 6,147,000 a 44 st. P.22 l!. Nd. 2,255,900:
2,000,000 ä 18 st. x. 6. Rd. 750,020:
;,005,920: —7
6sn.Lireskuoi.k?.nco 11,068,797: e7- 8- Läns
Lgpiklll och Räntor. Hwaraf:
Lires — 8,164,942:? 4- ^ ?U lk.
s 44 st. R. l,iiy,7?o: 25. ra.
2,905,855: 14.4. L6^ st. 595,250:22. 2.
—-  1,512,960: 46. 22:
Hamb. L:co R:d. 560,000 Län
och förskott ä 47 st. - -> - 552,500:— —
8p. R:d. 10,757,91;: 46.—.
Wid jämnförclse emellan GaldcnS förhållande, befi,
,neS således, ar ten Utrikes Gulden xa cn lid afatta
ar blifwic mindffad med R:dr 2,261,997: 15 si. 6 r.
och den inrikes deremot ökad med R:dr 962,460: 14
H. sa at wrsla mlndffningen i galten under terörde lid
utgjort R:dr 1,299,556: 47 si. 6 r:st.
Denna mindffning hade bordt bliswa mycket ansenligare,
sa framt icke oförutsedda händelser inträffat, och
flera berydeliga samt oparäknade utgifter kommit at beswara
W-rket.
Til hög Gours och ^.Zio har <5onkylrot mast förfikaff.
, fig fina roärelbehos, hwarigenvnr Lvmoirer pä de
4?6
rvärlar, som mod Lrsäie - sedlar blifwit uyhandlade i
Cuurs-äiKsrenee sch ^glo, fakt widkäunas en förökad
utgift af något östver en lillion Riksdaler; hwarförutan
belydeliga Summor algatt til krovistoner för LänvmsäkrMngar,
Inköp o.f twänne Hus, Werkeks underhäll
med mera. Afwen som utbetalningarna ä L euikiv«r
och 6i ipLuliisinfla Kronofordran medkagil en ansenlig
del as Lornnirers inkomster.
Wid fortfarande graiisfuing, har Hemliga Utskottet
af Fullmägtiges berättelse funnit, at Oeclu Sedel-Wcrket
skall mara nrgrmleraär ekler den i Riksens Ständers
Langaa antagna och godkända-MLcboäs, sa wäl i
anseende til bokföringssättct, som (?onriollen.
Den nu nyligen uti en af Riksgälds- Lomoirers
Små Sedel O.slor yppade Lalsnce synes mai föranleda ti!
misstänka om Lonkrolleos palitelighet. Men som alla
omständigheter annu icke hunnit sa rilräckcligsn utredas,
at man deraf nied säkerhet kan döma, antingen bristsal,
lighec uti sjelfwa författningarna, eller efterlåtenhet wid
Leras behöriga handhaswande kunnat wara wailande ri!
Vesta uptäckta förbrytelser, will Hemliga Utskottet framdeles
wara omtänkt pa de ändringar och förbättringar,
hwilka, kil Werkers säkerhet, kunna pröfwas nödiga at
införa.
Med anledning af 1792 arS LsAlemenrs, har
<ste6ir. Sedels h>»i'tstämplingcn blifwit förrättad i Rik,
fenö Ständers Laugua, hwars Prägelwerk, emot cn
wist afgift, warit Riksgälds - Lomuirsk til nyttjande
uplaret.
Fullmägtige hafwa harwid anmält, at et Stampclwerk
med framdeles besparing i utgifterna, skulle kunna
inrättas uti Riksgälds-tlomoirers eget hus. — Vien,
sjöm en sadan färskiild Inrättning skulle medföra mycken
kostnad; och äfwen osäkert ar, huru länge Lstsäir-Sedlarna
-
45?
lania komma at bibehållas, har Hemliga Utskottet annu
icke kunnat någor stadga, huru med hwitftämplingen förhällas
bör.
Redan före 1792 ars Riksdag, hade kixtra Be»
tjening med arfwoden, kil et betydligt antal, wid Riksgälds
- Omroirer blifivit antagen. Efter Hemliga Utskorkers
förordnande, skulle denna Betjening, sa längt
tilfället medgaf, efter förtjenst och skickelighcr »ksts til
de fystlor, hwilka mi den wid stimma Riksdag fastställda
OrckinLlie 8rar moro upförda; hwarwid Hemliga Utskottet
af wänlig ömhet bibehållit dem ibland samma Betjening,
som icke genast kunde pä förenämnda fact emPlo^sras,
wid deras innchafwande arfwoden, til dest de,
wid yppande ledigheter, til Orämsrie Systlor kunde
winna befordran.
2tf Berättelsen och en derwid fogad Förteckning
befinncS, ar Fullmagkigc, lid efter annan, och i den
män göromäic» tiltagit, warit föranlätne, ak pä beha.
gelig tid inrätta stera nya Systlor, och derwid ansta
lampeiiga arfwoden.
Det har icke kunnat undfalla Hemliga Utskottet,
at ju den va Oräinsirs Staten upförda Betjening skulle
wara otilräckelig, at sköra alla wid Lomoirer förefallande
göromål. Nststan hela Rikets penningerörelse har
ifrån Lan^uon blifwir stytkad ti! Riksgälds, Lomon er,
med den markeliga skillnad, at Lrn^usns Sedlar icke
pa långt nara warit utelöpande til en sadan summa,
som Oeäir-Sedlarna. Och dä rörelsen, sa tilsägandes,
endast bestrides med Lrsäic-Sedlar, hwilka, såsom wax-ande
uri jämnt omlopp och förnökning underkastade,
tarswa et tutare ombyte, blir deras en nödwandig följd,
ac arbetet inom Lomvirsr i samma man skolat ökas;
och hwarkil en rvidstrackt Oiloonc - rörelse afwcn ansenligen
bidragit. ^ Hwarsörukm särskilid Betjening mäst
58 .
458
antagas, i afseende pä den Lonwirek älagda befattning
med Uicjuiöacianen af Kongl. Utrednittgs - Lummislic».
nsns Ob!i§skioner.
Och enar, hwarken w!d Ksvistoncrns anmärkning
blifwit gjord, eller el>est någon anledning förekommit,
at Fullmagtige, utöfwer iverkeliga behofwet, antagit
betjening, har Hemliga Uifkoltet icke haft något at påminna
wid hwad redan skedt är, i den säkra förmodan,
at Fullmagtige, dä tilfället medgifwer, icke underlåta,
at genom indragning bespara Werkecg utgifter.
Sä tvål wid 1796, som 1799 ars Rsvilioner,
haswa l^ovisorerns instämt deruti, at Lönerna wid Riks»
galds-Oonrairet, i jämnsörelse mot Uangusn, äro allt
för ringa och mindre tilräckeliga för BekjeningenS utkomst
och bärgning, hwadan ock ksvitorerne > som ansett
wädeligt, at lemna Betjeningen wid et Penningewerk
uti sa knappa wilkor, lil Riksens Höglofl. Stan»
der anmält nödwändigheten. och billigheten deraf, at
BetjeningenS löner förbättras.
Som Rikets Penningewerk, wid denna Riksdag,
torde komma at undergå någon förändring, har Hemliga
Utskottet annu icke kunnat uti denna omständighet
stg urlaka, ehuru Hemliga Utskottet til asta delar erkänner
riktigheten af de grunder, pa hwilka lievilorsrne
förar deras förberörde anmälan.
Af Fullmägtiga är hemställdt, at de Fullmagtige,
hwilke tillika äro OireNsuror uti Oilcomsn, kunde befrias
ifrän de dem uti koglomenrek älagda skyldigheter, ^
i afseende pa kiisyncn öfwer Ooäik-sedelrörelfen och OstrinveinLringgrnz.
Hwar>mot Fullmägkige förcstagit, at
den förstnämnda besättningen kunde updragas ät de öfriga
Fullmägtiga och Oiiä - invonreringarri!,, pä lika
sätt, som i Riksens Ständers knncjue, förrättas af en
sarskilld Oal^i - 0 mrmilHrius, pa dest eget answar. —
Men som en annan Orlaonr torde komma i staga, har
459
Hemliga Utskottet, för vet närwarande, ansett sig icke
böra »agon ändring härutinnan widtaga.
Under de atta arén, som nu egenkeljgen tilhört
Hemliga Utskottets granskning, har Swensta Osäicsnr
upratthallande warit förenad med mycket bekymmer.
Swärigheterna at erhålla nya utrikes Län, til före
fallna Opiwlers äterbetalande, hafwa tilcagit, t samma
man, den i Europa uptända krigslåga hunnit utbreda
sig til de Länder, som warit medelpunkten för alla Län,
I^ogocisrionsr, sä al denna utwäg sluteligen helt och
hållet mast umbäras: och wanliga omsättningar, enär
de kunnat winnås, hafwa, i synnerhet uti besia sednare
tider, warit förknippade med de mest betungande wilkor
för Riket.
Emedlertid har >en och annan Län - d^sAociakion ,
genom Fullmägtiges omtanka och upmärksamhet, kunnat
wid förwaltningens början utföras til Conroirers nytta
och förman, och hwartil Hemliga Utskottet will hänföra
den med 6snueliska Lifränte - Länet skedda förändring,
och återbetalningen af Franska länet.
Detta förstnämnda eller Lifränte,Länet, som af förra
Kongl. kcknancc-^äminiliiznon war rwAocier-äc til 74,
84, och lO procorus ärlig ranta, och wid 1792 ars
Riksdag flyttades uppä Riksgälden, har, efter skedda
underhandlingar med Län - Inrerellcmsriis, dels blifwit
sörwandlade til manligt Ian, med Fem procorus ränta,
och dels conrsnr äkerbetaldt, sä at nu endast återstå
twänne tisrante-Lonstilurioncr, til et belopp af 45,127
kures fuari kanea, hwilkaS innehafmare icke kunnat
förmas, at dem under någor wilkor återställa.
En sadan operation har wal icke utan någon kost,
nåd ku mat aflöpa; men da Riket härigenom blifwit be.
friadr fran et Län, hwilket i flera afseende» kan anses
för den mest lärande Gäld, hwarmed Lontoirel är be.
46s
lastadt, har Hemliga Ulstotket ansett Fullmägtiges åtgärd
härutinnan förtjena Riksens Höglofliaa Ständers
bifall.
Fullmagtige hafina också nyttjat tilfallek af en fördelaktig
och nedsatt Lours pä karis, at anticipera återbetalningen
af et genom ^Zernen Le Lsu derstädes
för Swensta Kronan negocicraär Ian; och hwarwid
Lanroirec, uppå detta Län, som endast utgjort g85/v2o
Livres luurnois, hast en ren besparing af Riksdaler
19,275: 4g still. 11 runst.
Efter et as Oeneral Lousulsn kralwlen är 1708
inlinueraär projsQ, hwilket, ined Kongl. Maj:<6 Na»
diga tilständ och bifall, genom Languisrerno i Hmlkeräsm
kgag^usr öe Ldmp. samt öe L. klaslelgresn
samma är lil 'verkställighet befordrades, har hela Swensta
Kronans Gäld i Holland, med undantag af et i
kgaag ar 1790 upcaget ListRanrelan, bli-wit omsatt pa
ZO ars afbetalning, salunda: at alla länen lil er sammanraknadr
belopp af 14,54^,000 I^Iorinsr eller R:dr
5,8>?,2»O klollanäs Oaurant blifwik amalgameraäc eller
samm nstöpta k,l et enda län, hwaraf ^4:de! af L»-  ptrslLr ärligen stall afbetalas; Lonroirsr likwäl förbehållen
rättighet, at öka denna afbetalning, i fall omständigheterna
der stulle medgifva. -— För ar utröna
hwilka Obligationer i ofwanberörde proportion stola in»
lö'as, anställss i början af hwarje ar lottning dem e.
mellan; och de i>iumror, som wid Dragningarna utkom
na, instigs 6 manader derefter, med uplupen Ränta
och 5 p-i-csnts prwmium; warandeS Languisrerns
för d ^na Operation bewilljad Z proLsms provision ä
hela dcc sma!§smersäe Lipikslet.
Af Handlingarna inhämtas, at flera betydande Län
w 1709 och de paföljande arén til betalning förföllo,
iw /stillmägtige, i saknad af egna t-lgangar, samt
d , wgi»!Z« omsättningar icke kunde paräknas, eller »ya
utrikes län stodo ok erhålla, warit twuugne at jnga uti
detta upgifna försiag.
Hemliga Istskottet har wal icke haft något at påminna
tvid sjelfwa opersrionen, som ut! Lonroirels förlägenhet
bör äga stt egenteliga förswar; men wid närmare
granskning af Fullmägkiges upgist pä den öfwerdrifna
winst och besparing som, efter deras förmenande,
borde genom Län.. ^msigsmerinALN Onroirsr tilfalia,
har Hemliga Uiskottet funnit, at Omvirer dera, ulan
at nämna den provision, som biifwit betald a stera i
Amalgams xlansn inbegripna, dels nyst förut omfatta och
dels icke förr än efter flera är förfallna Län, afwen sä
wal skutte kunna sa »vidkännas förlust, om genom tidernas
förändring, en lindrigare omfattnings kroviston och
ränta framdeles skutte kunna betingas; hwarföre ock den
upmärkfamhet och noggranhet af Fullmägtiga bordt kunna
wantas, at fåken uri stt ratta skick blifwit framställd
för dem, hwilka skola granska Fullmägkiges göromål och
förwaltnmg.
Endast söp cn ganska korrt lid har (lonkoirsk til
drageligr pris kunnat åtkomma sina Warel.-behof; men i
allmänhet har penningestattningen warit sadan, at Ccmroiror
til hög Oours och ^gio mäst förskaffa sig de Wäplar,
som til utrikes orter skolat remmers?.
I den förmodan at kunna styra Laur? och ^gio,
hafwa Fullmägkige företagit hwarjehanda Waxel-O^ersrinnér,
dels genom ^rsslerinZ och dels genom anställda
Wäpel>bylen pä Raurtsn i Stockholm.
Desta Opersiioner hafwa i det hela icke haft annan
werkan och påföljd, an at Lonroirer derigenom ädragit
sig de mest bctydeliga förluster.
Hemliga Utskottet ar derutinnan af lika tankar med
de sednast församlade Revisorer, at Waxcl-Operauonor
icke synas kunna förenäs med Fullmägkiges Instruktioner,
och at det är mycket vlämpcligt, at et sä bcskaffadt
462
Werk som Riksgälds- Onloiret, hwilket sjelft är den
störste remitremen och ständigt behöfwer samia konä i
beredskao til förestående utbetalningar, skall befatta sig
med Wäxel.lckasleringsr.
Och dä utgången redan tvi.sat wadligheten af sådana
försök til Ourtsns nedsättande, har Hemliga Utskottet
bestulit, at uttryckeligen förbjuda Fullmägtige at inlåta
sig uti någon Wäxel-försäljning; dock kunna Wapel-byten
wid färskillda omständigheter någon gäng med
storsta försigtighet och mot full säkerhet tillätas.
Flera ar 1798 sammanstötta händelser försatte RiksgäldsOnroirer
uti den yttersta förlägenhet, i anseende
til sina utländska förbindelsers upfyllande.
Näst förutgående äretö misilyckade Sill-fängst, ute»
blefwen förtjenst af handeln, sam pä hwarjehanda fäkt
oroades genom kaperier och upbringningar, inträffade
penninge-oredvr och Languerourer i lckamburg och andra
utrikes orter, jämte en stark införskrifning af spannemal,
wörö alla sadana olyckliga omständigheter, som hwar i
sin män werkade en stor Waxel brist, hwilken i synner,
het för Lmioirer blef känbar och tryckande.
Denna misifördela kriga ställning inträffade just utk
en tid, dä Lonroirer tillika mäste wara betänkt ar förse
sig med konäer til acerbetalande af anie vekydeliga utländska
Lrpiral, hwilka, efter de mest säkra anledningar,
icke möjeligen skulle kunna omsättas.
Men de utwagar, Fullmägtige widkogo at förhjelpa
Omoirsk ur dest swara förlägenhet, hafwa, Uti Hemliga
Uiskottetö tanka, warit mindre tjenliga, och sadana,
at de icke bordt kunna komma i fraga.
I afsigt och ändamål at winna en säker och mindre
kostsam Wäxel-tilgang, hafwa Fullmägtige inlåtit sig
i Handels »Lpeculationer, och för L mroireks räkning
lalit upköpa Stångjern, Stal, gröfre Manufactur-jern
sch Caffe-bö„or«
Harwid har Hemliga Ulskottct aldraförst bordt undersöka
med hivad rättighet elier anledning af RiksgäldsCoMoirerL
Keglemenien, Fullinägtige kunnat inga Uti
sä äfwentyrliga företag.
Hemliga Ulffottet anser all annan handel an Wäxelupköp
stridande emot ksAlemenret. Den af Fullmägtiga
ciieraäs 6. §. uti 1792 ars lie^lemcnke kan endast
lämpas til Lan-d§e§ociarikinsr, hwilket af sjelfwa meningen
och sammanhanget lätteligen kan finnas. Fullniägkige
haflva wäl också lil stöd för denna deras äkgärd,
aberopat Kongl. Majus lil dem afläkna Nådiga
Bref. Men Kongl. Maj:t har uti samma Höga Skrifvelse,
sä wal som wid flera audra tilfällen pamint
Fullmägkiga om en noga efterlefnad af de för dem ut.
färdade InstruLUoner, hmaraf följer, at Kongl. Maj:!
icke annorlunda bifallit det af Fullmagtiga i underdänighet
anmälte Förslag, än sa midt det samma med Fullmägtigeö
lisZIsmenren kunde förenas och icke pa nagok
sätt deremot more stridande. Hwarförnkan det i allmän,
het skulle wara högst wadeligt, om Fullmägtige finga
nyttja den utwäg ak utwerka sig nådigt Ulftand at utföra
deras egna emoi lie^Iemsnren och Instru5Uoner
stridande Förslag, och pa sädant sätt ifrån sig leda paföljderna.
Fullmägtige skulle härigenom sörwandla sig
kil en Styrelse utan all ansvarighet; i thy Fullmägtige,
i skygd af deras af Ständerna erhallna förtroende, icke
wero underkastade answar och tillal i wanliga Ambetsmannawägen,
och ater betraktade såsom Ämbetsmän
kunde undandraga sig redogörelse inför Riksens Högloft»
Ständer, och icke mera erkänna Ständernas redofordrande
rätt för den dem anförtrodda förwaltning.
I följe häraf finner alltså Hemliga Utskottet lika
med de är 1799 til RikSgälds-Werkets öfwcrseende församlade
Revisorer, at ofwanberörde Handels-Lpeculsncmer
warit sadana företag, som icke äga någon grund
uti de för Fullmägkiga utfärdade InstruHiouer» och at
Fullmagtkge bertil icke bordt kunna anse sig pä något
fält sutboritsraäs.
Men som Hemliga Utskottet är fullkomligen öfwer,
tygadt om FullmägtigeS »välmening och goda upsät »ned
detta af dem widtagna steg, hwartil Lonioirels förlägenhet
gifwit anledning, har Hemliga Utskottet ansett
sig icke böra af dem sördra något answar, ehuru Hemliga
Utskottet finner dem ibland Fullmägtiga, hwilke lil
Beslutet bidragit, icke hafwa i denna del af deras befattning
swarat emot Riksens Högloft Ständers förmantan.
För öfrigt och dä utgången wisat, at (jlonroirec
ofeldart erhållit en mera saker och större Wäxel kilgang,
om det af Lonroirer upköpka jern kommit uti enskillba
Handlandes hander, samt ändamalet med jernhandel»!,
som skolat wara at förskaffa Lomoiret sina Warel behof,
således icke kunnat winnås, har Hemliga Utskottet
ansett nödigt at Fullmägkige uti de InliruLUonsr, som
för Riksgälds-(lontmrek komma at utfärdas, alfwar!»'-  gen och wid answar förbjudas, at icke, under hrvad sö,
rewändning som häldst, inlåta sig uti »lägra HandelsLp-culakionsr,
hwilka alltid mäste blifwa »vadliga för et
sadant Werk som RiksgäldS-Lomoirsr.
Fullmägtige hafwa för Lonroirerz rakning latikexxortcra
et ansenligt pani »ulMad Koppar, hwarä Lonroirsr,
enligt inkomna förfäljningS räkningar och af 6ontoirsr
upgjorda Lsleulsr, bör Utfalla en avancs af Riksdaler
8,676: Z2 si. 1 r. Lanea.
Enligt i7yr arS assiutade Hufwud Bok war 6reäik-Sedelstocken,
R:d. 8.046,098: 4»; och wid »799
ars flut utgjorde den efter Lonroirets upgifter Riksdakcr
16,057,295: 8.
Under denna sidstnämirda summa inbegripas likwal
Ztffilliga af Riksgälds-Lomoirsc lenmade förskott, instucken
-
stucken l^onä »kr visconren, Koppar til ?olettsrns,
jämte ?»idana Summor, som uti Oeäik-Sedlar biifwit
utgifna för npkopta waror, sasoin Jer», Lesta med mera,
sä ar Oonkoiisrs werkcllga ffuld i (lrLäu>. Sedlar,
wid boria» af d-.tta ar, icke kan beräknas til mera ärr
R op !Z,4or z66: 24, da Iiämbgrn Ommirers pa Mattor
och i lVckipsriner wid den riden warandc Ilch-Lber
suppnnems kunna, ester inköpsprisen, Uti Lreäic-Sedlar
äler för,vandias. 4»
Orätt-Sedelstocken utstords, som redan »amndt
är, wid 1791 ars siar Riksdal. 8,046,098 k 4 skilloch
wid Riksdagen i Gesle är 1792 ä-lades Uontoiroc
en Inrikes Gäld, fom med Lreöi.-Sedlar skulle tt^uiäere8,
as Äik-di.l. 6,587,501 : 45 skill. 4 r., hwaeaf
wid ,799 ars siuc endast a: er sted at betala Riksdaler
906,449: 27 ffch. 9 rui st.
En stor del af Oonristre'8 inkomster har mast anwandas
til Urländff Guids betalande; och da LreäitSedlarna
uri WgWl - Handeln förlorar mycket af deras
wärde, har det icke kunnat undfalla Hemliga Utskottet,
at lu öfwerskottet af (lanr:,i,e:8 inkomster i samma
man skulle blifw - mindre tili äckligt, at genom ärlig indragning
hälla Lreätt-Ssdelstocken >nom de grönför, som
tili en annan sakernas ställ,ling warit at förmoda.
Endast pä ds Växlar, hwilka mor Occhr. Sedlar
blinvir upköpta, har Lomoirar frangatt något öfwer En
kV1i!Itt,n Riksdaler genom OaursäscherLNLe och ^8>o,
eller närmare et qrs inkomst af Bewillningen; och Lontoirer
har destulom bliswit befwäradt med flera betydliga
oparaknade utgifter, hwilka alltid föranledt til en
ny utgifning af Osäik-Sedlar.
' Til sä
hänföra den uppå Riksens Högloft. Ständers Oeäniv
afiemnade sumnia af Riksdaler 809,200 samt de uppå
69
Erixenlljernska Kronofordran förskukna Rikäd. s8,iZ<5t
35- §- 9 r-.st.
Berörde Oesöinv pä En lVMIinn Riksdaler bestnnes
hafwa blifwit öpnadt uppå Kongl. Majus Nådiga
befallning i April manad ar 1796, dä Riket hotades
med fiendteligt anfall; och at Kongl. Maj:t i afräkning
dera, t-l förswarö--anstallternas befrämjande, lank efter
hand uttaga berörde summa af 809,000 Riksdaler,
hwarä ännu icke någon ersättning lil Lomoirer influtit.
Sedan de af Kongl. Kammar-LoIle§io uprätiade
LnguiäLlioner öfwer framledne Riks » Kammar. Rådet
Joel (Zrixenftjernas Arfwingars ä qwinnolinien kronofordran,
efter Fullmägtiges hörande, af Kongl. Mask
i Nader blifwit fastställda, hafwa Fullmägtige i afräkning
pä berörde Kronofordran, som, ester skedda innehällningar
och rabLcker, Utgjorde Riksd. 72,670: 44 st.
7 runst., förskottgwis, dels genast och dels kucceslivs
utbetalt ^ delar eller Riksdal. 58.136: z; h. 9 rist;
och har Hemliga Utskottet om återstodens betalande
rvidtagit nödig författning.
Efter hwad Fullmägtige uti Berättelsen upgisrvit',
skola af gamla Scdelsorrerna ännu wara utelöpande
circa Riksdal. 58,390: 20 st., hwilken summa ätmind,
stone för en berydelig del torde kunna anses fom förlorad.
Likaledes inhämtas af Ksvillons-Handlingarna, ak
sa wäl de ar 1796 som är 1799 församlade Revilnrer
tilstyrkt upbranning af gamla maculsrsäs Lreäir-Sed,
lar, hwilken upbranning också twanne gängor blifwit
Verkställd; och hwarwid Hemliga Ukffottet icke funnit
något at påminna.
Oonroireks bonäer hafwa ingått kil det belopp,
som warit paräknadt. Och ulwisar bilagde Tabell för,
Hallandet för alla arén.
Af vileam - Werkst har Oomoirsr för dest deruti
Ägande Adelar för alla arén sammantagna haft en br.
^ '467
hällen svgncs af Riksdal. 505,827: i§: 4.^ utom det
(lonroircrr andel uti cn ännu iniiestaende k«nä för
oforsedda händelser utgör R:dal. 142,62g: 8: n-,
hwilkcn summa likwäl icke torde kunna hel och hallen
såsom en säker tilgang paräknaS, haldst flera af Verkers
utestående fordringar möjeligen torde ga förlorade,
i synnerhet om Disconrsn hastigt skall uplösaö.
Oonkoirsis förtjenst af ränka uppå förstrackningar
til Dilconr-Werket har ocksä warit ansenlig, och befinncs
för alla arén hofwa stigit til en summa af Riksdaler
142,Z42: 44: i.
Uppå Discont-vireAionens hemställan, har Hemliga
Utskottet bifallit afskrifning af irenne osäkra for»
drings-poster til et sammanräknadt belopp af R:dr. 627:
zo; hwarwid Hemliga Utskottet tillika uttryckeligen stadgat
, ar alla afskrjsningar böra til Riksens Högloflig»
Ständers pröfning och samtycke anmälas.
Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga kundgörelse, arden
förändring införd, i afseende pä Allmänhetens Insättningar
i Ditcomsn, ak Dilconren icke ukgiswer nagra
kcverlsr eller sadana Documsnt, som pä något stitt
kunna göras löpande, för de Lreciit - Sedlar, Allmänheten
will pä obestämd tid förränta; utan mottagas nu
dylika medel endast pä räkning, som med hwarje Insaltare
öpnas, och pä hwilken han sedermera äger ak
genom sä kallade Asskrifnings-Sedlar ut-arstznera större
eller mindre summor, dock icke under 50 Riksdal.
Dä AfskrifningS-Verket, ester hwad erfarenheten
redan wisat, befordrat det dermed asyftade ändamål, ak
nämligen ä ena sidan inskränka den iäs,Ia circulersnäs
penningestocken, och a den andra förskaffa Visconten
egna penningetilgangar til lindrig ränta, har Hemliga
Utskottet ansett et orubbadt bibehållande deraf nyttigt,
sa länge Discont - Verket i dest nu warande skick skall
fortfara.
468
Er särsk lidk Dilennr L nccstr med L^oiir-Sedlar
Har ar 1797, uvpa Städernas i Gölheoorgs och Bohus
Las, saint Sraden 'Wennersborgs uodcrdaiuga anya!'
la», ester Fuilmägticcs hörande, i Götheborg blitwrt
inräktadt och tils widare as Kongl. Majit iviiogicscik,
med fädana wilkor: at Rcksgächs- Oonrojler, utan at
lii skuta »agot t»! sjelswa lsonös-, , som genom 8ubicri^'ior,
blifwit insamlad, åtnjuter hälfr>>n af i,bi>»!uka
winsten, sedan Härs ägarne föist crba-ut Se^r ?r»esn>5
ränta ä deras uri lancier, instuckna LapurKr. Hvaremot
Ostrom L -nkoirer ifrän Rlksqäids-6 nmoirer mot
säkra kivplubecjusr och 4 sm-iesnis ränta bör undersredsas
med et Oström- Län of 50.000 Riksdal. Och
bestnnes af Fullmägriges Berättelse, at Riksgälds,
(lontoirsrg andel i avancon för aren 1798 och 1799
utgsork 2O70 Riksdaler, utom det Riksgälds. L nion er
under samma tid un ränta ä län fatt upbära Z,;<9
Riksdal, i st. 9 rnnst.
Sedan wid 1792 ars Riksdag oll ästcomermgj
med Lreciit-Sedlar, med undantag- af L. mmorce Lillegii
kVIsnus-Ziur-vilennr , blifwit Rikrgaies Lomoirer
fö:behållen, har förra /^5kist?nco - (Ommrsrs Bolag icke
längre welen fortsätta Iwmk.mä rörelsen, lw -rsore ock
Rtksgalds-Lrnroirer, enligt R.e<steme:>ters söecstrifc. mack
Onmba.-ci röielscn emottag». Pl sadu r sätt har ?e5listsnce
Oanroirsr kommck ar bukwa er sars?,lidi Werk un.
der Riksgälds Lnmoirec och L-ombsrä-rö reisen dri uvas
för Riksgälds - Lonroirerr egen räkning. Af de tiiskott
til rörelsens underhållande Ncksgälds L wloirer lemnak,
hrr Lonioirer, ^or msäinm taget, kunnat beräkna cilLg
4 ploceuis ränka.
7lf 1796 ars Revisorer är hemställdt, om icke
/^sststancs Lämmrer fckulle kunna inrättas pa den sot,
at nödställde Medborgare kunde bctfenag med La» lil
en lägre och mindre betungande ranta; men da Oombarck-rörelsen
lemnat en sa ringa winst, at nägon
mindsknlng i den utstakade räntan med Werkecö bestånd
46?
icke torde funna förenäs, samt en sadan eftergift pä räntan
dessutom bleswe en ganska obctydiiq 06) nästan omärkelig
lindring för hwarje särffilld Läntagare, har Henr»
liga U-slorlct icke funnit skal ar i denna dcl »Agon ändring
göra.
Det har mai icke kunnat Hemliga Ickslottet undfalla
hmad >796 och 1799 ä-ens R vitV-rsr hemställt,
anaäende någon förändring uri den för R-;vitarern>
utstakade tid; ak Rsvistanvrng a ingen marte rälare
pä hwarännan inträffa, elier ock törnne, i stackel för
twinne manadlv, til Revilianens förrättande ursäktas.
Men som annu icke ar afgjordt,, hu-uwrva RiksgäldsL<>nioiiec
kan komma ar undera.ä i.aaon förändring, fä§
som beroende ak de Författningar, hwilka, n! »^hjelpande
af RckelS förfallna penningewastnde, widtaqas,
h-r Henri;-' Uiskocccc icke kunnat härom någor stadga
och söreffnfwa.
I samma!,hang härmed har lrkwäl den författning
af Hemliga U Mkter blifwir widmgen , ak inge» , stin
en gäng warit Fullmägtig i Riksgälds -Lnnrnirer, kan
aickcs skickelig al komma under wal til Revisor dersmi,
mastädcs , utan afseende dera, om en längre lid framflutit
sedan han lemna? Fusimägtkgskapet. häldst dek la uckigen
och osta skulle kunna inlrasfa, at sädana vpsranunLn
under hans -sörwaltningstid bl-swit grundlagda, hwilha,
i a stende lil stna påföljder, icke Utan ester-flera ms
förlopp kunde rä.kellsten uiredas och grcustkaö.
Ds ar 1799 församlade Rev,lärer haswa ut' deras
asgifna Berättelse sörcstagit, huru det sör W rkets
framtida nytta wörö angeläget, ar A>ln»önho.'en lemna,
des kundskap oin Riksgälds L-'Nkl>>rr.s8 ilftänd. Och
det ar i anledning -häraf, Hemliga Uiffveret äfwen tagit
denna wlgtiga och grannlaga omständighet uli »ärmars
vstverwägande.
Naturen och stinmansältningen af Riksgälds - Lönrolrsl
ar sadan, ac föga hemlighet der synes lämpelig.
Rikets Gäld, som genom Riksgälds - 6onrvlrsrs försorg
skall asbördas, är sa mycket mindre nägon hemlighet,
som Gäldett twänne gängor bliswik Riksens Höglostiga
Stander rffenteligen förkunnad: och icke heller kunna
6onkoirers inkomster mara obekanta, da Bewillningen är
känd, och den andel, som StatSmerket bör undfå, kil
sit belopp utstakad.
At lemna Allmänheten r okunnighet om Riksgälds,
Oomoireks tilstand och förwaltning, skulle icke pa något
sätt gagna Lontoirer, utan snarare skada dest Lreclir.
vpinionen hos den delen af Nationen, som icke ger sig
särskilld moda at forska, skall alltid ledas af falska om»
domen, sä lange uplysningarna icke utan mycken omgång
kunna minnas. Deremot är offenteligheren det
enda och mest werkande medel ak sörraga alla oriktiga
begrep och derigenom starka och bibehålla förtroendet för
et Penningewerk.
Ingen ting har Hemliga Utskottet också ansett mera
billigt, än ar Nationen får kännedom, huruwida
dest til Riksgäldens afbördande sammanskuma medel til
LeraS rätta ändamål anwandas; och för Förwaltare»»
skall det alltid bli en nlfredsställelse, at inför Allman,
heten sä ådagalägga, at de med nit, omtanka och redlighet
swaral emot det al dem updragna migtiga för,
troende.
Uppå desta grunder har Hemliga Utskottet erhällit
Kongl. Masus Nådiga tilstand bertil, ar RiksgäldsOonioirers
Reglememen skola göras allmänt bekanta,
och at, efter förrättadt Bokslut, hwarje ar en omständelig
underrättelse genom trycket Allmänheten meddelas
om Riksgälds-Ovnkviretr tilstand, jämte ds förandrin»
gar, Riksgälden der äret undergått; samt i följe deraf
en calcul författas," som
i:o Wisar Riksgäldens belopp tvid årets början,
den inrikes särskilldt, huru mycket deraf warit L»nao
-
k?ik8AäIä8-d0M0irer8 Inkommer neäannLmnäa ^.r.
Se 56. 47!.
Bevillningei
Belopp, lec
Ltats - VVerB
andel akgät
Riksclsler.
Bevillningens ^
!^gio eller k-ör-  Bögning i kal-  let tor LanBo-  m^nt.
v.ili.8<lalsr.
>
§
Dull - lVgio. .
lkiBLclaler.
I.ön ocB Betal-  nings-l^kgikten.
ItiBs (lalér.
Dicent Bdedlsn.
kliksrlaler. ,
LBatte-rält»
Bledlen.
iler.
^8
au
ets
t.
äd Discont
VerBet i
LtocBBolm.
1792
928,494
9
102
45
-
—
—
—
95.071
2
45,000
-
—
25,258
z;
10
—
1795
977,588
15
6
lZ'5i'.-
40
7
—
—
105,985
28
45,000
-
--
22,1 16
9
20,000
1794
1,020,424
20
5
19,055
-8
10
'
111,028
1Z
7
45-ooQ
—
—
51.74'
ai
10
66,000
—
1795
1,054,682
55
5
21,419
4
10
116,886
6
—
45,000
—
—
22,675
59
5
59-411
20
1796
1,126,075
11
15,089
55
I
L2,;8<
16
—
110,070
45
2
45,000
—
—
25,521
18
7
74.ZZ1
16
1797
1,055,127
52
2
18,555
45
9
8.707
56
-
108,950
Z6
10
45,000
—
—
17,656
-5
7
72,212
—
1798
1,015,650
57
7
24,892
45
—
27,000
—
—
105.5-5
21
4
45,000
—
—
12.814
1
8
102,609
44
1799
1,044,679
49
10
28,827
9
9
45,000
—
—
109,482
45
6
45,000
—
—
9,276
Zi
5
91,082
4
lnteresken ocki ^.cvenusD
/>.k DiscontDonroiret
i
OotBeBorg.
l5.H» claier.
2.159
Z-549
^k DommerceLollegii
Discont.
Illlcsäaler.
L.ZO2
Z'225
4-004
4-704
4,962
!5,459
5,840
6,ooo
24
40
28
8
24
^,k DomBard
Börelken.
,
Blksclsler.
ZUMMÄ
BiBsdaler»
LiZ-lulIs Medlen,
emot erkattning i Lredit - Ledlar utan ^Zio.
2,125^24
Z,o8?
Z,i?o
4-474
4,577
5,162
Z.981
24
16
59
7
56
1,094,229
47
1,157.559 "
1,500,548
1,501,949
1,416,162
i.z 15.987
1,546,624
1-584.680
Deras belopp
Utiöanco-Blzmt.
lilkomwsr kör Lren 17§z« 1794, 1795- — 5,169- 56.
^nmäkkniriA:
^k ofvan fpecikcerade fonder ocB InBvmller
äro isBe mer än Bevillning en , Dö noclr
Betalnings - T^lgikten ocB Dice nt - Bledl^n
käBre at paräBna; alla de öfrige Bero ak tilkälligBeter
ocB omktändigBeter, lorn icBe Bunna
determineras.
LtocBBolm ak BiBsgälds - Lontoiret den 6. Blartii izos.
L.. lVI. Dunäv«i1.
415,004
124,020
15.000
184,200
255.000
241.000
26.000
I§8,000
29
Deras Belopp
i kVexlar.
21,759 2L
165,241 5
201,057:55
285,645 44
184.670 51
200,697
250,865
155,162
8umm3
BiBsda ler.
456,764
289,241
216,057
465.645
417,670
441,697
276,865
551,162
5
5
6
9
11
IfröraZ ak RiksMäs-domoirers I^akenLaper öfver AksZMens korliIlIanäe vid ilmer af ne6annämncla ^r.
8e l>^. 47I.
1791
lilkomw. vrä 1792 srs MkscisA
Lumms
11,298' Z2. — Koppgr - 1'l'IIettL!' inbegri^-i-e.
Ltocklrolm ak DiksZälds - Lontoiret den 6. ^larti i zao.
I .V? s ,7 i
Inr'ike8 Skulden.
Oredd - Sedel
-Stocken.
Vrrikeg
DptLZen innan
Kiksziilds - Lon-
DpLa^en
ak
Dilkommen vid 1792
Diksda^.
Vrs
Summa
DtZält kör Diks-  Aälds-Lontoirets
lreliok.
Itiicsäaler.
Dtlänt til Dis-  cont-Verket
i Ltockliolm
RöxLcialer.
Drlänt til Dis-  cont - Loncoi-
Dtlänt til Loin-  nierce-LoIleoii
Discont.
MIcsärler
Dtlanttil Dom-
körikutit til
Dddeva1la-l)0-
Dtgisvit kör
upliandladt
^ern.
IZ-iks^ster.
Dt oi svit
kör
Skuluen.
Itlli8cl. 8peeis.
toiret inrätta-  des.
KiIiL<l. Zpecie.
IVIA8A<Uc!3 - oon-  toiret.
It.ikscl. Zpecie.
riili^t 2. §. Z. oell
4.^ moment, sk
tZ.e^1ementet.
14>!^8c1. Lpecie.
XoriAl. tttre-IninFL-  OommisIlorienL
ObliAStioner.
Kiksci. 8peeie.
Inri k e s
Däld.
L^eLie.
ret i Oötiie-  korA.
MI<8c!aIcr.
dard Körellen.
ttiks^sler.
erna emot
^Växlar.
R.i!c8<lsler.
LaW.
R.iirsclsler.
H>O87,4l5
7,912,498
8
10
981,Z04
4i
7
1-518,808
;o
E
2,50Q,nz
6,587,501
8
7,9;6,098
50,000
<>0,000
2,59Z>284
7
Z'994'2>7
;8
2;
4
8
4
LL
4^
4
«vi
"
»
»»
L-i
6
98>,ZO4
791,696
dW>
>,5>8,8o8
1,758:066
I
Z
2,;9Z,284
Z.994-217
;,68 7-640
;8
9.087,615
»—
7.9Z6.098
,
60,000
>2,999.yi;
11
4>
7
Z"
28
7
Z2
4
21
4
50,000
48,000
12,745.140
59
IU
29
;
814,; 1 >
4
39
5
7.051,715
;;
Z
9,922,504
8l
200,000
ic 0,000
12,152,827
—
5
6;9>;24
2
6
2,Zo;,2O9
16
II
4Z9-996
27
4
Z,;oi'987
Z5
5
6,704,517
Z4
2
10,929,490
4
—
200,000
—
120,002
—
95,000
li.549.ZZ5
9
8
6;Z,9^8
;o
7
2-Z95-249
2,476,021
2,746,2;;
2,998>;6i
24
5
8
189.996
27
4
2,906,12;
iZ
8
6.125,zoo
12,268,705
>6
200,000
145,002
165,000
-
90,00c
;6
Z
.
10,215,907
9
?
64;,41»
2
2
4.172
20
2,511,207
5-6Z4-812
11
I
14,184,98;
200,000
90,000
10,47 >,674
22
5
629,042
618-255
27
1
7
40
4Z
9
10
4,172
20
20
2,102,982
1,712,670
20
lo
5,482,4Zo
27
*
14,002^76
iz,24 8,011
40
I.I/O.;?!
44
175,000
III )000
117,000
io,8i4>;;2
7
1
11
2
4.172
4
;
5,Z;Z-459
>
28
;
4
>6
1.499.Z79
4"
190,000
10,711,606
4>
5
576,176
>8
Z 2,970,529
Z
4,172
20
i.Z09,Z5>
25
11
4,86o,2;o
ii
5
15,064,425
i.4Z4'5;>
8
49'9Z 5
—
—
200,000
i2<),c>oo
io,7Z7,9l5
!
46
—
557-7ZZ
44
9
Z-n6,45l
!
18
6
4,172
I
20
—
906,449
27
9
4.584.807
>5
—
iz,4i2,66;
8
—
i,4Z9,i46
12
7 7./I52
—
—
200,000
—
l Z Z-ooc
l
^ 80,000
—
—
4IZ-622
44
279-410
40
—
Summa
utelöpande
kik8Mlcjs
Sedlar.
R.iksclsler.
8,046,098
4
8,046,098
4
10,270,504
8
n,Z42,49o
4
12.70z.705
16
14.6z9.98;
—
15,4; 8.948
Z6
15,054,Z90
44
14.877,891
24
16,037.295
8
mynts skuld -Iler gäld i Lreäir-sidlar, samt den utrikes
likaledes med utsättande af hwarje miMsort.
2:0 Lonwirsrs inkomster och utgifter i 8ancomynt
och Lreäil-sedlar samt Utbetalda medel för Växlar,
IpLLlstee uptagna under samma Dilian som i
Huswudboken nyttjas.
z:o Lanwirels winst eller förlust genom Lourräisterencs
och /^Zio, i jämnförelse emot den Lours och
-igro, hwarkil utrikes gälden blifwit crlculeraä.
4:0 Restsnrisrnz ä upbörden fämte Lonroirers förluster
(om nägra sädana upkomma), genom tilgrep,
försnillningar, kaiissemenrs m. m.
5:0 Den wid årets slut brl-mcsrsäe Gäld-summa,
den inrikes och den utländska skulden sarskilldt pä lika
sätt som uti i:sta punkten nämndt är; hwarjamte Reviiorerne,
ester hwarje förrättad Revision, böra läts
författa och genom trycket utgifwa en korrt Berättelse
om Loowirels ulftand, och huru de funnit förmastningen,
om något hufwudsakligr kunnat wara at deremot
päminna.
Och skulle berta allt til Riksens Högloft Ständers
kännedom genom Utdrag af krotocolisr nrcddelaS.
^st luxra
In stäem ?rokoeal!i
L. L.sg«rlreim.
Lades pa Bordet.
Widare uplästes Hemliga Utskottets LxrrrQut»
VrolocM af dm r§. Maji, lydande som följer;
472 ---------
fstdrag as?rnrueo!I-s, hållet inför ^ans Rongl.
dllajtt, uti Riksens Stanöers hemliga Utstöta
den 18. Maji isoo.
S. D. Förekom hos Hemliga Uiskoret det af
Fnllmäg igw'--- uti Riksén; Stander . Riksgälds-Lontoir,
keöloren I^churberA, Kongs. Hos-P edikanten
och Kyrkoherden ^sUsnius, Lomme ras - Räset
IVleälinA och Rllejsoren VLclmKur ingisna I>I - mori
al , hwaru^i anmäles at suspenäerscls och häktade
Lasteurvn lav elin sä ival wid den i Loinrniksariatet
hällrra undersökning, som äfwen genom en sedermera
lik Kongs töfioer - Stäthällare Ände ets krotocoll,
aflemnad bekännelse, upgisvit del twänne af
Lontoircts Fulim gliga, blchor-m Ltael von Hollkiein
och sörre Riksdagsmannen Xnut kersion Nied
lav-din u i Penninge-Uirderhandlingar sig inläcit och
as Lassans meoel län imburit, hwilken upgift, i
hwad den rörer Mchor Lenei von klolllkein ställe
winna styrka af Läajorens i Laslaa sunona egenhändiga
förstrifning och borgen, och, r anseende til lvnut
karsson, genorn hans egenhändiga Klota, samt yttermera
as lavelins sörda och tvid genomgående af de
i Lasson jcanarade papper, fnnna annotationsr,
hwilka skulle utwisa at Knut kerston tidt och osca af
laverin til läns upburit större suMrnor.
I anseende hwartil och da Kongl. Förordningen
af den 21. Martu 1735 strängeligen förbjuder Förmän,
at, af under deras inseende ställda Upbördsmän,
nägra public.ne medel til löns taga, Werkets
Ombudsman, Rävocat-kisealen Olcengiu8 hemställt
huruwida det more honom tillätet, ar sä stöl i ofwannäninde
mätto som i allt öfrigt, hwartil omständigheterna
i detta mäl kunna föranleda, emot nämnda Fullmägtiga
söra den talan, hwartil han kunde sig befogad
finna; men som Fnllmaguge, enligt deras In
IkruÄlon
A
---e-ue-s 47;
KruAIon, äro endast Riksén? Ständer för sinförwalt--  ning ansvariga, sä hade Fullmägtige icke ansett sig
tilständigt at denna fräga afgöra, hwilken de alltsL
trott sig böra til Hemliga Ucstottets pröfning anmäla,
mep hemställan huruwida ofwannämnde Fullmag ige,
Icl^oren Stael von lllolllkein och förre R> k svag §-  mannen knut kellon emedlertid och intil desi malek
hinner blifwa närmare utredt, mäga uti öfvert äggnu---  gama om Riksgälds-Lontoirets ärender deltaga»
Wid öfwerwägande häraf ansäg Hemliga hfffot*
tet ordningen fordra, at Majoren Stael von lllolllisin
och förre Riksdagsmannen knut kerston, öfver hwad
säledes emot dem blifvit anmäldt, warda hörde »G
lemnäs tilfalle at sig förklara; til hwilken ända Hemliga
Utstottet beslöt at Fullmägtiges Läsmorial stuLS
med dem til styndesam förklaring communiceras; msw
hrvad angeck den tillika af Fullmag ig . wäckta stag»
om Klajor Stael von lllolllrsin och knut korkon emedlerttd
borde ifrän all befattning med RckSgalvSLontoirets
göromäl sig afhälla, fann Hemliga Ulstöttet
denna fräga wara af sadan beskaffenhet at den borde
til afgörande i Riksens Högloft. Ständers klena,
öfwerlemnas.
I sammanhang härmed kom under öfwer-vägande,
at de öfrige i Stockholm wistande FullmägtigeS
antal ar sä ringa at de icke fullkomligen syntes kunna
medhinna at styrelsen öfwer Lontoiret med tilbörlig
upmärksamhet och rilsyn sköta, samt huwwida, r
anledning deraf, de Fullmägtige, hwilke icke i egenskap
af Riksgalds-Lontoirets veputeracle sig här uppehålla,
Lagmannen, sullitise-Borgmästaren och Riddaren
af Kongl. Majus Nordstjeme-Orär-n Larl kälk
ner, hwilken är Borgare-Ständets Taleman, jamwal
undantagen, kunde anbefallas at sig genast ti! tjenstgöring
wid Lontoiret infinna. Men som harwid den
granlaga fräga förekom, huruwrda desse Fullmäg ige/
L)0
dä den ena, nämligen Vice Amiralen och Lommenäsuren
med Stora Korssel af Kongl. S.värds^Oräcn,
Friherre st. o. OnAerdjellce, såsom Lnput Onmilise nu
inragit stt säte pä Riddarhuset, sanet den andre, eller
Bergsmannen Olok Llcliröm frän Philipsstads Bergslag,
är lagligen wald Ritsdags-Fmimägtig sör Äilmogen
i sin Ort, kunna beordras at frän Riksvägen ng
begifwa, och med utöfningen af deras Riksdagsmanna
rätt nphöra; allisa fann Hemliga Ulffottet denna fråga
äfwen wara as den beskaffenhet, at den borde '.il
Riksens Högloft. Ständers häuskjutas. H oar
om
Utdrag af krotocollet utfärdas stulle. Ok luxra.
In stäem kiorocolli
L. O. LgASliiLim.
Anmalkeö och emortogs en vspukznnn frän det
Wälloft. Borgare-Sländet, anförd af Herr Borgmä.
staren Idlorä ström, som förmälte, ar Seander sörehaft
Lag Urskorrets Betänkaiide öfwer Kongl. Majus Nadiga
kr6p>o6rion om ändring i Lagens stadgande Uki XVI.
Cap. i/. §. Jorda-B. och stannar i det Beslut, ar köp
ej ma bryca legostämma, likwäl med unvanrag för sadan
jord, hwara innehastvaren endast äger besiltuingsrätt:
ak längsta arrenäs-tid mä til Femtio ar ursäktas,
och at Legostämma a arfwejord mä Fyra ar ester ägarens
död uphöra. Afwenwäl hade Borgare-Standet förehafr
Kmco - UrskotretS utlåtande as den 19. Maji, öfwer
Herr Borgmästaren Oqmbrsoi med fteres ansökning
om befrielse fran ersättning ri! Riksens Ständers lianens
för bristande Jern a Söderhamns Wäg, ock etter
öfwerwägands af alla förekomna omständigheter, hwarom
et särffilldt Lx-r-stium kroracolli widare skulle förmäla,
forsin del ansett, dels uran ändamål wara, dels
ganska ömmande, ar en siik ersättning utkrafwa, sedan
en del af dem som bliswit skyldige kände, genom döden
algatt och efter sig leiimat Enkor och Born, och uplyst
blifvit, det de öfrige ingalunda arv i rilsiänd at ersätta ens
en rmga del as 1'mouens tordran; hwarlämte och som
detta synnerligen rörde en af Borgare, Standetö wld
Riksdagen närivarande iedamok, Borgare, Smidet utbad
sig at i anseende til anförda bemekande omstandig,
heter, detta nial hos Högloft. Ridderskapet och Aveln
och sina öfriga rel^eÄivs Med,Ständer sä recommsnckera.
ve^utsrionen beswarodes och afträdd-.
Härefter fortfors til sint med upläsningen af ofwanberörde
blxirsAum krotveolli.
Friherre 8illverscki5Iä, d^ils. Det torde
tillaras mig erindra Högloft. Niddcrskapet och Adeln
om icke detta amne ar as den angelägenhet, ar det ge,
nast borde til afgörande företagas.
Riddecffapec och Adeln hördes häruti allmänt instämma.
Friherre 8i!kverscbölä tilläde, at ämnet
mors sa mycket wigtigare, som twänne af RidderstkapetS
och Adelns Fullmägtige i Riksgälds-Oontoirer moro här
wid Riksdagen närwarande: och om dek ansageS nödigt
ak Herr lVlgjaren Ltacl afhölle sig frän befattningen
med Riksgälds-OnrairetI göromål, sa hade Ridderskapet
och Adeln i Stockholm, alldeles ingen Fullmägtig af
sic Stand.
Hans LxcsIIsnes Herr Grefwen och
Land t - Marskal ke» gsorde krojaoliiivn, at detta mål
genast skulle företagas, hwilken med enhälligt Ja besvarades.
Friherre ve 6eer, 6ar1. Dä det nu ar
afgjordt at saken skall företagas genast, urber jag mig ak
fa anföra nagra ord: dä man atagit fig en föregående
skyldighet, tror jag, at densamma framkör alla rättigheter
bör upfyllas, äkmindstone jag för min del skulle i
femma belägenhet ej anse mig kunna tiltrada min Rtksdagsmanna
rätt, förr, än lag för mig wisat redo, och
min Kiksdagsmanna-rätt kunde ända likawäl pä Riddarhuset
iakttagas. ^ag får allrsä j ödmjukhet hos Hög.
koft. Ridderskap» ock Adeln hemställa, om icke dä lVlg^o,
3»ael tils widare mäste wara jäswig, at fit Fullmägtigskap
utönva, de här nanva,anoe RidderskapetS
och Adelns Fullmägtige mätte wänligen anmodas, at
med första sig kil Slockholm begifwa och lillråda sörrvallningcn
af Rckögälds-Lomolksrs göromäk.
Herr Grcfwen och Landt-Marffalken.
Wid detta riifälle upstar lwanne frägor: den ena, huru
förhallas bör i anseende til en Fullmägtig, som är
(lgpm; den andra, i anseende til en Fullmägrig, famar
fran Riksgälds-Lomoirek vepuksrsä. Hivad den sednare
beträffar, torde Högloft. Ridderskap» och Zldeln
stang. at Kongl. 8ecrersr»ren van ingeström såsom
stspmeracl ej lärer kunna begifwa sig ifrån Riksdagen»
Da bliswer frägan allenast om Friherre vs^erbjellrs,
och lag får härmed lilkannagifwa, at han i detta amris
inlemnadt följande skrift, som Ridderskap» och Atzeln
torde behaga höra sig söreläsaS.
I den händelke, RikSgäldSiOontoirsrs förwaltning
i Slockholm ikulls befinnas utan någon Ledamot a Hög.
löst. Ridderskap»!? och Adelns magnar, och Högloft»
Ridd.rikapcc och Adeln skulle anse nödwandigt, d», äfwen
under dea k'.d, nuwarande Riksdag ännu kunde
förstöra, ätmmdstvne en Ledamot af dest medel bor derstädes
wara at rifga: Sä, för at ga Högloft. Ridderskapettz
gch Ade.iitz afW härukinngg lii möces, fao lag
477
med förklara, dsc jag ar beredd, at nasta mecka afresa
lil Slockholm för at inlaga dek rum uti RiksgäldöCcmmirek,
hwilket, a Högloft. Ridderskapets och AdelnL
magnar, jag ännu tiis widare innehar; och will, i förcnämnde
fall, läka min rätt, at bewista der återstående
af Riksdagen, för denna gängen wara hwilande. Norrs
köping b. sz. Maji ittLv.
^ob. Luft. lbeZerbjelke.
Herr von 5>Lbulk2enbeim, Osviö (den
äldre). De as Friherre Or Loer anförda skal aro högeligen
bindande, och som Friherre lagerbjelke behagat
ftels förklara sig nöjd ac oföroröieligen för Riksgälds,
Werkcrs angelägenheter begifwa sig til Stockholm, sä
undwikes dymedelst al! belänkelighel at göra lag in caiu.
Hittils har det ej niindre för Fulimägiiga wid RikögaldsLvnkoirsran
wid Languen, warit obetagek at wara
Riksdagsmän; men jag skulle i ödmjukhet wittja underställa
Högloft. Ridderskapets och Adelns ompröfwande,
om icke för alla Stand en gemensam författning och
Kongl. Kundgörelse more af nöden, at hädanefter ingen
Fullmägkig wid Riksens Ständers Werk, såsom sjelf
redogörande, kunde wara, eller waljas til Riksdagsman.
Utom möielighecen as en äiwentyrlig inflytelse, sa beror
samteliga Riksens Ständers gemensamma säkerhet deruppå,
ar berörde deras Werk asalia wederbörande Fullmägriga
ordenteligen och oafbrutet wardås.
Härwid ropades Ja och Nej.
Herr killberZ, ^reäric Otto. Am satz
fattat saken rätt, sä består den af twänne frågor. Den
ena, om de i Hemliga Utskottets LxrrsÄum krokucolli
nämnde Fullmagkige i Riksgälds-Lonwirel skola afhälla
sig fran stensten: och den andra, om de som äro häp
skola resa utbaka. I den förra fragan är min tanka §
<Lk den som ej fullgjort sin skyldighet mä göra reds fö»
sig; och hwad don sednare angar, rycker jag, arden som
ar F-ullmägtig bör lemna Riksdagen och göra sm rjenst.
Har kan han inrct sa och da är dec bäst han reser dit
der han har lön.
Friherre Lilkverscl, Zick, Kils. Jag för
min del har mm at påminna deremot, at Friherre I.,-  Aerdjelks reser til Stockholm för at tillråda sit Fullmägngskap
sa wida han dec sielf behagar; men sinner tillika,
ar sädaar honom såsom Or^ur ej boede kunna åläg»
ga§. Deremot sinner jag, at om någondera kan fa et
sädank aliggande, är det Herr von Engsström som ej
är Oapur, uran siccex pa Riddarhuset såsom Fullmagrig
för en annan Ärr.
Hanö Lxcellence Herr Grefwe» och
Landt - Marskalken. Hemliga Utskottets Lxcrstkam
keorocolli innefattar de bägge frågor, som nu warit
under öfwerläggnjng, och jag kar först tiURiddcrskapers
och Adelns afgörande proponera den ena, om icke Ridderchapek
och Adeln skulle anse ljenligast at Herr lVlrjoren
8rs^l och förre Riksdagsmannen knur kerton ina
tils widare afhälla sig frän göromäien i RiksgäldsLonloiror?
Denna
kro^osinon blef enhälligt bifallen.
Hans Lxcellencs Herr Grefwen och
Landt-Marskalke n. Den andra frägan är den, hu»
ruwida Friherre I^agerbjslks såsom Lapur IHmilise pa
Riddarhuset mä kunna aläggas at begifwa sig frän
Riksdagen och uphöra med utöfningen af sin Riksdagsmanna
-ratt? De Fullmägtige, hwilke såsom vspursraäL
pä L^ntoirers wägnar, befinna sig wid Riksdagen »ärwarande,
lara härstädes behöfwas för at med uplyöningar
gä Hemliga Utskottet tilhanda.
479
Grefwe borner-, (^arl 6obrie!. Herr
kroksstor von LciwstlLenbeim hur wäckt dcn tredje
fragan, ..ngaende hemställande lil Kongl. Mäste at
en Fullmä-stig i ?)stkögalds - Omoieer ei mä kunna
wäljas ri! R-ksdagsmaii, och fär jag förklara, ac jag
harull med honom instämmer.
Friherre I)e 6eer, (larl, conformeraste
sig äfwen med Herr von Lebull/.snbcim och an sä g en
sadan underdånig hemställan wid delta tilfälle pastande.
Friherre Liisverlellolst begärde kropoluicm
pä delta ämne.
Harull hördes äiskillige instämma.
Herr von Rosenstein, chilrl. Som den»
na staga egenreligen rörer de iwänne öfriga Standell,
hwilkag Niksdags.Fullmäglige wäljas, torde Riddcrfka.
per och Adeln chlara mig föreställa, vin ej den tilläggning
äfwen wore nödig, ar e» Adelsman, som wors Full--  mägkig i Riksgälds-stloniviret ej eller borde tillatas at
ffjlija sig ifrån sin befallning med göromalen derstädes
för at resa lii Riksdag. Jag underkastar delta Höglost»
Riddcrfkapets och AdelnS egel uplysta eftersinnande.
Herr Grefwe,, och randt - Marskalken.
Som delta ar en ny staga, torde jag fa densamnia hoö
Kongl. Mauk anmäla.
Harwid hördes någor rop as Ja och Nes.
Friherre l-Ijerk-r, lAans. Som denna staga
rörer et Riksens Ständers enskilldta Werk, lärer den
förmodeligen kunna utan en sädan underdånig hemställan
uptogas.
Härmed förenade sig åtskilligt.
Herr Grefwen och La ndt.Marssalksn» Jag
har redan yttrat mig i detta ämne.
Hanö Lxcellsncs Grefwe Ruuth, föreslog,
at den af Herr vin Lcliulrronlieim wäckca fråga,
äfwen matte blifwa gällande i afseende pa Fullmäglige
i 6-irigu-n.
Begärdes pä Bösket.
Herr Lillberg, kreäric Otto. Sedan dek
har kommit sä laugt, at en sräga är vsmilsrsä, sä bör
hon gä.
Mange instämde harull.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken förklarade
ar frägan wore hwllande.
Friherre loll, ^ ren OkirlKopbsr, som
förut hade anmält sig, upropades och yttrade sig: Sedan
Hans Lxcsllsncs Herr Grefwen och Landt - Marskalken
förklarat, at fåken wore hwilande, har fag ej något
at anföra. För öfrigt synes mig detta löpa nog
mycket in i Lolcktikutionsn.
Herr ^ölsrfxarre, 6 sorg, begärde ödmjukeligen,
at som den warde Ledamoten yttrat fårhaga, at
man skulle löpa in i Lonliilmionsn, han bertil matie
säga sina skal.
Friherre bisarra, blane, jämte stera, conkormsrsäs
sig med Herr ^älerljiarre och kt starkt rop upkom
ibland Riddersikapet och Adeln.
Friherre ve Ossi-, Oarl, förenade sig med
Herr ^älerlfrsrre och yttrade sig ef kunna medgifwa,
«t den wäckca fragan gar in i Oonstirurionsri.
Friherre
48r
friherre 'vall. Jag har begynt med dek an«
förande, ar sevan Hanö Lxcsllencs Herr Grefwe,, och
Landt-Marskalken förklarat fig ej kunna göra ^rox>okiriem,
innan han inhämrak Hans Masts Naditza yt«
krande, och sragan allisa more hwllande, ware det ae
löpa in i Lonlljlu, inuen ak aker willja uptaga densamma.
Netra kror jag mig hofwa warit ber«rtk!gad at
förklara. Jag får a swen tillägga, a c Höglofllge Riddcrffapec
oä' Adeln ej torde böra inga i Bi stut rörande
de Fullmägtigc, som af de aiidra Ständen ucwäljas,,
06) lag kror mig ej genom detta mit yttrande hafwa
förolämpar någon af Ridderskapccs och Adelns Ledamöker.
'
Herr vnn Lebiulrrienfieim, vsviä (den
yngre), prvlestsrsäe mot sakens nedläggande.
Friherre kjerrs, Vrs 6 ri c. Sedan Hog«
lofllge Riddcrskapet och Adeln beflutic, ak Herr Alsjor
Lissl riis widare e> bör deltaga i gåremålen inom
Riksgälds - 6onroirei, får jag ödmjukeligen hemställa,
om Riddcrskapet 06) Adeln ej skulle finna nödigt, ac
andra Elafien borde sel nitsrim walsa en annan Full,
riiägcig i hans sta>le.
Herr Aälerlparre, Axel, med stera, con«
kormsrsäe stg med Friherre LlssrrL.
Hans LxcsIIencs Herr Grefwen och
Landt-Marskalken gjorde häruppä xroxolliion,
hwilken med Ja och Nej befivaradcs.
Friherre ve 6ser, (larl. Jag finner wäl
at det ej egenteligen torde anga mig hwad den Clafien
skulle behaga göra, men jag hemställer ödmjukeligen kil
RidderEapels och Adelns ompröfwande, om et savank
61
4Z2
wal icke skulle gifwa anledning lil misinöje, och om det
more mödan wardt, at nu wäija en Inierims Fullmäglig
för den korrm lid, som af Riksdagen torde äresta.
Och öfwerlemnar jag kil Ll-lstsn sjelf, om den ej stolle
behaga lara denna äsiundan salla.
Friherre lbljsrcs, kHeäric. Sedan Ridderstkpet
och Adeln hade beslutik, at lVIsjor Lissl stulle
afhälla sig ifrän sit Fullmägtigstap, trodde jag, at et
sädgnt inierims wal, bief en följd, och detta ivar orsaken
til mit förslag.'
Herr ?iper, Larl Ulric. Friherre Os Oscr
har redan sagt hwad jag ärnat anföra. Jag sär nu
allenast tillägga, at Herr lVlsjor Lissl först mätte blist
wa hörd.
Herr H61 sr sparre, ^xsl. Hwarföre skulle
RiksgaldS-vireänonen nu wara mindre fulltalig i NikSgäldS-Lonroirels
bekymmersamma belägenhet genom yppade
smek, hwarö sammanhang wi ej känne, och som
möjcligt wis kunde wara widsiräckkare, an wi enS wåge
förmoda?
Herr kinetcbulö, Osrl kHestmc. Det hos
Ridderstapet och Adeln nu förcwarande ämne, hartmanne
sidor, Len första är redan wisad. Jag conkormersr
mig deruti med Herr lVlsjor Lillbsrg, al nar man har
en skyldighet, sä bör den upsyllas, och för öfrigt har
jag den lankan, ak detta ar et Oeconomieum som ligger
i hwart stånds ston, at för sina egna Fullmägtiga asgö,
ra. Den andra Punkten är den, at ingen ma bliswa dömd
ohördan. Herr iVOjor Lissl är angifwen men ej hörd.
Jag förenar mig derföre lil alla delar med Friherre Os
6ssr; men at lV4sjor Lissl ma afhälla sig stan Riksgälds-Conroirer,
dec sinner jag gansta billigt. Det ar
m, skyldighet pä alla ställen, at wisa redo för sina goro.
4§Z
inas. Jag förenar mig med Hemliga Urskotteks klxtrsQumkrorocolli,
at Herr Major 8rasl lils widare mä
afhälla sig.
Herr Grefwsn och Landt - Vlarskalken.
Kanske at Friherre klljariL torde behaga läka förfalla sik
yrkande om en inrerims Fullmägtigö wal efter Herr Major
Lrsel?
Friherre llljerrg. Allt för gerna, men jag får
den äran tillika förklara, at jag ingalunda welat döma
Major Lissl ohördan.
Häruti hördes mänga af Ridderskapet och Adeln in,
stamma.
Friherre Lil iverscbölö, !Xlils. Dä det ar
afgjordt, at Major Zlsel bör afhälla sig ifrän sin befattning
med Riksgälds» (lonroirst, bör det wäl ock afgöras,
om någon annan skall resa til Stockholm för ak
upsylla hans tjenst.
Herr Grefwe» och Landk.Marstalken.
Dek är redan förklaradt, at Friherre lagerbjelke ar
nöjd at resa. Herr von Lngsltröm kan, såsom RiksgäldS>Lomvirsts
Oexnrersä, ej skilljas härifrån.
Friherre Zilkvsrtebolö. Dä yrkar jag va
dek kraftigaste wal af en imerims Fullmagtig i Major
Lisels ställe.
^ Herr ^älerf^srre, i^xel. Jag kror mig ej
behöfwa göra någon relervsklon som skulle innebära en
förklaring, ak jag ej welat döma Major 8rae> ohördan.
Jag har aldrig pästätt honom wara brottslig,
uran blott jäfwig; och detta är bekräftadt, genom en
redan bifallen kroxolmvn. Jag har blott yrkak och
484
yrkar ännu at OireKion ma göras fulltalig, snarare M
äil någonsin.
Friherre Dliorr, Dags, förenade sig med Friherre
I)s treer, och wodde derjamle, ak ja snart man
walde en annan i Mch>r Slssls ställe, sä more han so.
som j sörlid dömd.
Harwid hördes ganska manga ropa: Nej, blott
jasivig.
Friherre Ikorr, Hemställde aswcn, om icke bäga
ge Herrar Fullmägkige borde anmodas at afresa.
Hans Lxcsilanes Herr Grefwe» och
L ari d t marsk a! k e n. Jag hav gjort krop«chnon onr
Jjdderstapct sch Adeln behagade aä inrerim wä sa ester
iVchsior 8r-re!; derpå har swaraks Nej och Ja.
Friherre bjelke har förklarat sig nöjd ac resa, och
Herr vo» LngLstrom lärer förmodeltgeu äswen snart
kunna resa.
Herr ^älersparrs, /öxsl. Anses den ?ro»
pnstrinn asistagen, sa anhäller jag ödmjukeligen, al Herr
von Lageström matto alaggas at resa.
Herr von Lekulrrsnbsim, (den aldre)»
Torde hända skulle Ridderstapet och Adeln lättast kom.
ma jftän denna saken, om Herr Grefwen och Landkmar
stal ken behagade göra jorsrägan i Hemliga ll,-statret,
om Herr von Lngsliroms biträde derstädes widare b<-  höfweS, h ware sier Ridderstapet och Adeln kan sig närmare
utlära.
Dg olika tankar hördes derom hos Ridderstapet
och Adeln, proponsraäs Herr Gresiven och Landrmarstaiken
om Ridderstapet och Udel» behagade walsa M
änrsrims Fullmägtig i kVlasor §t»slz ställe.
Swarades Ja och Ne).
.48;
Friherre 8reel vnn bl nilses in, Oorkitr
ZäuäviA, ansä^ >j »agot wal esker Herr lVlijar 8nel
bora äga ram, sa länge han el blijm, hörd och falk sig
fört lara; och trodde, at da Herr vun blnAsstrvm nu
jvore ifrän befarmingcn med Riksgälds - kl nrriirec fran»
rvarande, more det samma skal at wäija en Ledamot
oster honom.
Herr Dillberg. Jag har ej siktat fåken sa,
ak platsen är ledig, uran ac tVIsjur 8.ari blott afhaller
sig frän ösmo, läggningarna. Ar Pla st,, ej ledig, sä ser
jag >j, al Ridderstapec och Adel» kan wäija en ny Fullwagtig.
Herr 3rZ!bsmmar, Larl /^clnl^b, trodde,
at et wal more sa mycket mera öfwerfiödigt, som för»
zrwdelioen ingen jlulle wiilja mottaga et fadanr förtroende,
ungefärligen ätta dagar.
Friherre lchilbiriH, äörim. Rkdderskapet
och Adel» kände ännu ej om Bonde - Stander malt nä»
gon esler sin Fullmagstg i Riks-chids-Omoirer; man
Lunde »vänta lil betz underrättelse härom blifwit inhämtad.
Grefwe läervenb-iupk, (liss, trodde at det
,wore kj nljgast at först inhämta uplySningar innan detta
.ämne asgöreg. Dä Friherre bjelke förklarat sig
nöjd ar resa sä kunde ha» iu afwcn derom anmodas;
och hwad Herr vvn lBgcsträm beträffar, kunde förfrågan
göras, om han widare behof,ver ga Hemliga Ucskotter
med undcrräkkelfer kilhanda. Jnril des kund>?ai)
härom är inhämrad, tilstyrker jag för min del, at fåken
mä bliswa hwilande.
r Friherre Oe 6sar, Lsrl, tuppnnsraäs ej, et
Aet wope et formeligt, utan blott et ime-stm» wal, som
g85
»iu more i fraga; men hemställde tillika, om dek ej more
öfwerflödigt at det samma företaga, da endast atta
eller fjorton dagar af Riksdagen torde återstå, och föga
någon skulle finnas, som pä sä korn tid wille Fullmagtigffapet
fig ataga.
Herr Grefwe» och Landt - Marskalken.
Ehuru tankarna aro Mljaknga, får jag likrväl hemställa,
onl Ridderjlapet oeh Adeln ej skulle behaga afgöra denria
fak utan votering.
Ropades Nej och Jas
Herr Grefwe» och Landt - Marskalken,
lofwade at genast i dag underrätta sig om Herr von
Lageström more ledig, at til utöfning af fit Fuchnägtigffap
afresa.
Herr Klinxk^orr, (Zjsrär, trodde sig nästan
kunna försäkra, at Herr von Ln§sström snart more
resfärdig.
Friherre 8il5vsrfcIiöI6 hemställde om icke
votering häröfwer kunde i eftermiddag anställas, pä
det de wjgriaare mål och öfwerlaggningar, som iförmid»
tzag kunde förefalla, icke mätte afbrytaö.
Herr Grefwen och Landt - Ma rskalken fö,
reställde at sädant more emot de wanliga RiksdagS-korrnalikelsrnL)
och at vorsrin§ borde företagas genast ef^
ter äelibsrariorien.
Friherre Ickjerr», k^gns, instämde med Friherre
Lilkverlckölcl, at votering deröfwer mätte anställas
och trodde, at et imsrims wal efter lVlsjor 8tes!
wore en sspldigher emyt allmänheten.
q8?>
Friherre 6eäe> ström, (lias, yrkade, at da
en Ledamot begärt vniering, det were hans rättighet,
at dm samma skulle werkställaS.
Herr Grefwe» och Landt - Marskalken
hemställde a uno om Ridderskapct och Adeln ej skulle be»
haga assia frän votering.
Ropades Ja och Nej.
Friherre bk järta, I^reäric. Det torde tillalas
mig at föreslå en medclwäg, som anjlke torde förena
RidderskaprtS och 7!de!nö tankar. Det more den,
ak lara saken hwila oafgjord lil dest man erhällit de underrättelser,
om behofwet as Herr von klngesträms nar»
warö härstädes, hioilka Herr Grefwen och Landl-Mar
stkalken
loswat inhämta.
Herr Grefwen och Landt - Marskalkeii
gjorde häruppå proposition, som med Ja bcswaradeS. .s
Friherre Lilkvertckiölö. Frägan om tvål
af Fullmägtig ester Herr kellajor Zrac! borde wäl först
afgöras.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken^
Friherre kreäric lkkjorra har föreftagit, at man skulle
wanka med malets afgörande, och min kropostrion der»
uppå har bliswit af Ridderskapct 06) Adeln bifallen.
Friherre 8ilkverfck> ölä. Detta wal hade
redan för en mänad sedan bordt för sig gä, men om
dek ef sker, sar jag i ödmjukhet hemställa, om icke Högloft.
Ridderskapct och Adeln skulle behaga walja llvsvi,,
torer at öfwerse Fullmägtiges förwalrning.
Friherre kkjsrra, klaas, corikormsraäs sig
med Friherre Lillverlrkälö.
488
Friherre , <71 as, begärde gkvgo
lirioli
pä Friherre 8 lfverscttuläs sednare först g.
Harwid ropades Nej och Ja, äfwcn hördes sa,
ken begäras pä bordet.
Herr Grefwe» och La»dt , M arika lkeir.
Som sake» är begärd pä bordel och har gemersldp med
den första fräga», sä mäste den för der närwmande
hwila.
Härefter upropades och asg;ck tis de andra Etandett
en ve^ursiion under anförande af Grefwe Oxsnlijorns,
^3cvl) 6ui!as, som stalie c lkanra giftva RiddcrstapetS
och Adelns osivanfattade best », i afseende pä lVIäjvrsn
Llael cch sörre Riksdagsmannen b-aur kortkor,.
Uplästes följande:
Utdrag af krotocolletj hållet inför Long!,
Majtt i Riksens häglof!. Ständers Hemliga
Utskott, wid Riksdagen! i NorrkäpinS
den 22. Maji r8oo«
Ibland de ämnen, som Kongl. Majtt i näder
täckts förelägga-Riksens Ständers, i stöd af 47.
lili Regeringsformen af den ar. Augusti 1772, wid
denna Riksdag, Nadigst östade Hemliga Utskott, är
frägan om mynt-oredornas ufsta stande af yttersta wigt
bade för närwarande och ttlkommande lid.
Konungen har i näder täckts föreställa hwad 0-  lägenhetcr och lidande, ej mindre Rikets innewanare
i gemen, än Stats- och Ri?sgälvs-Werken enstilldt,
deraf fatt widkännas, at Credit - Sedlarnas gångbarhet
fäsona mynt borrtjagat myntet ur rörelsen, der intagit
-
489
tagit desi rum, och genom ständiga förändringar, under
et> djupt nedfallet wanwärde, försatt hwar man c
osäkerhet vm wärdet af hwad han ager: upjagat priserna
pä fastigheter, '.varor och arbets-löner, samt
under gränslöst stegradt Agio och Cours wid wäxelköp,
wallat de känbaraste förluster wid Uländska
Riksstuldens och Jnteresiens betalande, samt stegring
och höga pris pä alla utifrän inkdmmande nödtorfter.
Til afhjelpande af besia tryckande olägenheter,
som störa Rikets Lreäik och förstvaga Rikskroppen,
har Kongl. Maj:t förklarat Desi nädiga önskan och
åstundan, at Rikets fastställda 8po-!s-mynt ater ma
blifwa det enda gängbara och LroKr-fedlarna afskaffaS,
samt i detta afseende, af Riksens Ständers Hemliga
U skott i näder äskat et alstvarligt bemödande för at
utfinna och förestå fädana medel och utwägar, som efter
nuwarande omständigheter kunde finnas lämpeliga,
samt för myntförändringens framtida beständ de säkraste.
Och har Kongl. Majrt tillika i näder förklarat sig
beredd, at af alla krafter understödja detta wigtiga
vndamal.
Hwad Kongl. Majtt i denna Desi nädiga före- ,
ställning täckts yrka, innefattar et nytt wedermäle as
Kongl. Mgjrts outtrötteliga nädiga omwärdnad för
Sit Lands wälgäng och utgör föremålet för hela Ri<
Lets gemensamma önskan.
Af den kännedom, Hemliga Utskottet om
och Riksgälds - Werkens belägenhet inhämtat, har
Hemliga Utskottet jämwäl funnit, at intetdera af desi»
Werk kan äga bestånd med en inkomst i Lreclir sedlar,
i stället för mynt, hwaruti penninge-utjkyllderna böra
utgå. Riksstyrelsens och Förfwars-werkets handhaft
wande, saint uprätthällandet af Rikets Lcellir fordra
allisa äfwen, at ordnirrg och säkerhet i Rikets Mynt
wäfende äterställas.
66
49» .
Huru et sä granlaga och angelaget warf ma knur
na företagas och utföras, sä at en deraf oundwikelig
upoffring, den ma ske pä et eller annat satt, blifwer
dräglig för Rikets Innewänare, har hittils utgjordt
ämnet för Hemliga Utskottets omtanka och öfverlägga
ningar; och dä en werkelig Osäll - Sedlarnas inlösen
med mynt ar hwad Konungen i näder aftal, och tillika
det enda säkra medlet at grundeligen bota dek
tryckande onda, har hos Hemliga Utftottet naturligen
bordt förekomma, at möjeligheten til werkställande
af en sadan Plan berodde af et kraftigt biträde af
Riksens Ständers Sancpis, samt at, i den män detta
biträde, med bibehållande af det angelägna kms"-  Werkets äterwUnna sjelfbestånd, kunde utsträckas, skulle
den oundwikeliga upoffeingen blifva drägelig.
I sädant afseende, och sedan Riksens Ständers
8mcv Utskott pä begäran meddelt dest utlätande i detta
wigtiga amne, hafwa hos Hemliga Utftottet be
kymmersamma
Lfverläggningar upstätt, om, och med
hwad äevslvalion Osäll - sedlarna borde inlösas.
Hemliga Utftottet har icke undfallit, at i deri
män afdraget för HZio ökas wid Lrsäir-sedlarnas inlösen,
L samma män blifva ^mornstsmencs- och lisalitLkionL-konäsllia
drägligare för Rikets Innewänare
at utgöra, och kssstlgricmen läktare at »verkställa;
men Hemliga Utftottet har ock insett, at et afdrag utöfver
gränsorna af billigheten icke skulle öfwerensstämma
med Riksens Ständers afsigt.
Ä ena sidan ar ostridigt, at dä Osäll, sedlarna,
nästan ifrån det, at de först utfärdades, ehuru dä
utgörande Obli^-illonsr med ränta, omlupit e-mot myntet
med en skillnad etter sä kalladt ^Z>o, som tid efter
annan, under ensidiga förändringar af stigande och
fall, ansenligen tiltagit, och fluteligen upnätt gräselig
höjd; afseende derpå, wid desia Sedlars rsslilsrsnäs,
destomera borde göras, som Osäll. sedlarnas inlösen
lil högre wärde, än de emot myntet nägon tid ägt eller
äga, ställe betunga Rikets Innewanare med en
lika sä obillig som dryg tilvkning i Lontridutionerna,
under det, at gäldbundne Näringsidkare, Förlagtagare
och alle Gäldenärer för egendoms köp efter ^ögt
Uporifna priser i Lreäit-sedlar, stulle försättas i kannbaraste
lidande, samt Lapitaliller och ^Zioteurer,
med flera, deremot, i mynt föröka hwad de under
högt Xgio i Lrellic-sedlar samlat. Pä andra sidan
äter kan icke eller nekas, at som de olyckshändelser,
hwilka defla sednare arén genom swär miflwäxt och osäkerhet
i Rikets Ullindsta Handel och Sjöfart, m.
m., tilfälligt träffat Riket, ästadkommit en underwigt
i Rikets Handel och Penninge - gemenstap med andra
Linder, som, dä den medtagit en stor del af Specie
myntet,
tillika öpnat et friare fält för de utflväfnin
gar
och den förderfliga aK-iota^, hwaraf egennyttan
och winnkngslystnaden bade här och i andra Länder,
alltid är färdig at wid mindsta gifna tilfälle sig begagna;
sa borde, dä defla olyckshändelser omsider uphö
ra,
och Handelswägen wändes ti! Rikets förmän, bade
Wäxel-Lonrs och ^Zio falla, samt Lreäit-sedlarna
deremot äterwinna et wärde, i förhoppning hwarä,
samt dä Riksens Ständer Asranterat Riksstulden,
af hwilken Lreäit - sedlarna utgöra en betydelig del,
en nu tilgörande -realisation med afdrag, synas obillig.
Henlliga Utskottet har i betraktande häraf med
flera harwid förekommande omständigheter, och särdeles
en nog allmän farhäga för otilräckeligt Rörelsekapital
, derest Lreclit-sedlarna stulle realiseras i någorlunda
öfverensstämmelse med förhällandet af nu
warande ^Zio, ansett billigast, at ckevalnationen
stadnar wid en Sjettedel, och at, i sölje deraf ros
R:dr. i ^reckit- sedlar, wid förwandlingen tit mynt,
godtgöres med 8Z och en tredjedels Rww. Kanco spseio-
eller at 4g still, af de förra inlösas med 4-0 stilla
af det sednare.
Denna R.ea1iba6on8 - grund, lämpad Lil en Sedelstock,
som wiv KeLlifLtionens företagande anses
»rtgöra Femton Millioner Riksdaler, fordrar lik-väl
en Fond i Silfwer af Sju Millioner Sju Hundrade
Femtio Tusende Riksdaler, hwilken, i ehwad wäg
som haldst, icke stulle kunna anstaffas til ersäit-Se->
LelmasianS flyndesamma realitsranäL pä en gang.
Hemliga Utskottet har derföre mast inskränka desi förhoppning
om werkelig och snar i-salisation til blott
twä tredjedelar af berörde Sedelstock; samt ansett den
återstående tredjedelen böra löfås ester hand inom wist
lid, men imedlertid komma at löpa i rörelsen med det
warde, som Här nedan vmförmätes.
Denna Plan borde werkstallas genom Riksens
Ständers Landus, som bertil
4:0 Borde erhålla en KsrrlLtions-Fond af Fyra
och en half Millioner R:dal. i Silfwer, för de twäi
tredjedelar af 6reäit - Sedelstocken, som til en början
och xä en gäng, skulle komma at inlösas.
Til sammanbrmgande af denna Summa har Hemliga
Utskottet icke funnit lampeligare sätt, än genom
särflilldt Sammanstött i Silfwer efter hwars och ens
förmögenhet. I annat fall, samt derest berörde summa
stulle uplanas, och sädana län stodo at erhälla emot
5 procent pä ic> är, borde Bewillningen- för
Lesia 10 arén ökas med 675,000 Rtdr. ärligen, som
i fast betydligare män stulle blifwa betungande, och
fjelfwa Uealilationen tillika komma at bero pä möjligheten
at i länwäg kunna upbringa den erforderliga
Summan. Pä'Riksens Ständer ankommer alltså,
at i grund af den §arantis de sig ikladt, och NN
til Fäderneslandets hjelp tarswar upfyllelfe, ätaga sig
et sädant sammanskott, hwilket Hemliga Utskottet anser
böra utgä pä twänne^ är, til hälften för hwardera,
sch at början dermed borde göras detta är, pä det at
wärn tryckande xmangL-Lrkdor, ju förr desto häldre^
Matte kunna undanrödja^, och KeaMtuonen är igor
företagas.
Grunderna för beräkning och utgörande af en afgist
ä werkelig förmögenhet, anser Hemliga Utstottet
af den art, at alla, som icke äga hwao som kan upgä
til Zy Riksdalers warde, och icke 'äro innehafware
af jord eller annan Fastighet, befrias ifrän erläggandet
deraf.- ^ De mera förmögnes afgift kunde deremot
bestämmas dels ester antaget medelgärde af alla Fastigheter
pä Landet, efter orternas olika beskaffenhet,
och dels efter en skälig upskattning af Hus och Jord
i Staderna, samt pä fä-ana särstillda Lägenheter ä
Landet, hwilka icke under Hemmantal eller Jernbruk
och Smides rättigheter m. m., kunna begripas, och
följakteligen icke, lika med besia, innebära någon wist
måttstock, för wardets bestämmande.
En hwar skulle dock äga at afdraga bewisliga
fkulder ä desi Egendomar, eller, at af desi Lfteckuor
runehäll» och godtgöra sig den betacka afgisten.
Efter skaliga grunder borde afgisten jamwal erläggas
af dem, hwilke innehafwa betydligare Löner,
utan afseende pä Jnnehafwarnes större eller mindre
förmögenhet, hwaremot all annan förmögenhet, fäfot»
penningar, utlänta Lapitalsr samt aLökier,. (Lan*
tonens och de ack piss ukus inrattade Werks fordringar
och tilhörigheter ttndantagna) kunde sä ankomma
pä den redelig» upgist, som ^ bör förmodas as
Medborgare, som sätta warde pä Lira och Tro; dock
under sädana wilkor, witz synbara afwikclser derifrån,
som lampeliga finnas. Men frän särftilld upskattning
Lch. beräkning undantages det, som under HuSgeräck
och Inventarier ivanligen begripes. Hwaremot Näringsidkares
förlag och tilwerkningar samt de Hand^
landes warulager innebcgripas under den här ostvan
H allmänhet nämnda förmöAnhel, för hwilken asZiftM
erläggas bör, men utan at undergå särflilld upteck-?
ving och upskattning. Och ankommer pä Riksens
Ständers förordnande, om deras Bewillnings-Utjkott
mä, för tillämpningen af det beslut som häröfwer tageS,
närmare utstaka grunderna och procenten til ast
giftens beräknande och upbärande,
I öfrigt, och da denna afgift, som kaninen
mäste undfä i Silfwer, icke af alla in natura kan
ästadkommas, eller i Swcnjkt Specie-mynt erläggas,
lära Riksens Ständer finna nödigt, at stadga pä
Hwad satt den kan fä utgöras sä at ändamälet willnes,
och en hwar efter sina omständigheter, med all
möjelig beqwämlighet mä kunna afbörda densamma..
Til den ändan, och jämte controllerackt Silst
tver, som beräknas efter dest enligt myntfoten ägande
»värde af 20 stillrr Specie för lodet, tillika med Medailler,
controlleiaclt Silfwer, aflyst inrikes och allehanda
utrikes myntsorter, efter behörig uträkning öfwer
finleken relativt til Specie - myntet, borde jämwäl
til afgiftens afbördande, kunna anwändas Guld,
Koppar, Stäng- Minullxckur-och Tackjern, samt torr
Spannemäl, enär dessa waror lefwereras pä de orter och
ställen, som af wederbörande utsättas, samt til sädana
tillika utsatta pris, hwarföre den för en hwar belöpande
afgiften i Riksdaler Specie eller Lod Silfwer kan anskaffas,
pä hwilken grund jämwäl Lrellit-Sedlar kunna
til denna afgifts erläggande anwändas, sä wäl
som goda Wäxlar pä utrikes myntsorter..
Enär kaninen i Silfwer erhållit et sädant förråd,
at Realisationen katt företagas af de Adelar Utaf
Lreäit - Sedelstocken, som pä en gäng borde inlösas,
anser Hemliga Utskottet nödwändigt
2:0, At Riksens Ständers Riksgälds - Lontoira
befattning med Lreftit - Sede! utgifmng uphörer,
samt at Riksens Ständers Landus updrages, at
såsom i Lonrmisllon^ bestyra Sedel - utgifningen äst
wen för den återstående 4:del, hwarä Sedlar, under
namn af Ri sdaler courant skulle blifwa i rörelsen
gängbara. Dejsa Sedlar, ställda pä lika Riksdalertal
med de emot dem aflemnade croäit - sedlar, enligt
medföljande kormulaire, skulle inom iZ är inlösas,
efter samma cksvaiuLtiouZ - grund, som för realisationen
af de pä en gäng til Lpecie-myttt ombytta <kreckit-sedlar;
och bertil borde kaninen erhälla en ärlig
^mortiileinentZfonä af Trehundrade Tusende
Riksdal-, hwilka af Riksens Ständers Bewillning
skulle komma at anfläs och tttgä.
courant - Sedlarna borde uti Kronans Upbörd,
tvid Ucjkyldernas afbördande til Staten fä anwändaS
til en tredjedel, med beräkning af den pä RiksgäldsSedlarna
i allmänhet fastställda Devaluationen; äfwensom
alla i (lreäit - Sedlar ställda eller derifrän
upkommande skulder och län, m. m., sedan Kealilationen
för stg gädt, borde 1ic;uiciera8 med llanLO och
courant, efter de grunder, pä hwilka Kealilationea
blifwit werkställd.
Deräst Riksens Ständer samtycka til deri ^mortilkements
- konst, som Lancken i följe häraf ärligen
i 15 är bör erhälla, til courant - Sedlarnas inlösen;
sä blifwer stuteligen och
z:o Nödigt, at Riksens Ständers BewillningsUtffott
updrages at wid Bewillnings - Förordningens
öswerfeende och jämnkning tilöka hwad behofwet fordrar.
När Rikets myntwäfende äterwinner säkerhet och
stadga, tarswar Riksgälds-coutoiret til afbördande af
den för Ranta löpande In-och Utrikes skulden m. m.
En Million Ethundrade Tusende Riksdaler
om äret, sä at med förenämnde 300,220 Riksdal,
hela ärliga inkomsten för desta behof bör utgöra En
Millon Fyrahundrade Tusende Riksdaler. Riksgälds
- contoirets nuwarande säkra inkomster kunna
dock icke beräknas högre än til En Million Et
-
hundrade Femtiotusende Riksdaler, hwadan brrr
sten Twähundrade Femtio Tusende Riksdaler
följaktligen ar den summa, som genom Bewillningens
tilökande borde anffaffas.
I öfrigt, och dä Lan^uon blifwer det Werk, som
allena besörjer om Rikets Mynt, anser Hemliga Utskottet
nödigt, at den ckiiconterinAs - rätt, som wid
1792 ärs Riksdag tillädes Riksens Ständers RiksgaldsLorNoir,
bör sä snart reljsationen företages, tilfalla
Uan^uen, til understöd och säkerhet för realisationen,
samt afbördande af den delen af Riksgälds(tontoiretb
skuld, hwaruti Lanc^uen i och för LreäitSeolarna
ester denna Plan kommer at ingä.
I detta Dimont-Werk böra private Personer
fä interellera för en tredjedel, och färflillda Di»
leont-Inrättningar, genom privata ^stoeiationer äfwen
i en och annan af Rikets aflägsnare belägna
större och näringsfullare Stapelstäder til kancprens
förman och penningerörelsens uplifwande fä anläggas;
men hwad harwid iakttagas bör, samt i öfrigt hörer
til werkställigheten af den kinance - Plan, Hemliga
Utskottet salunda funnit sig kunna förestå, anser Hemliga
Utskottet wara af den.beskaffenhet, at utarbetningen
deraf beror pä det beslut, Riksens Ständer häröfver
behaga widtaga.
Dä denna Plan deruppå fä wäsendteligen beror,
at den projeUeraäs afgiften bewilljas och utgår, och
at en hwar bertil häldst mä anwända dest östverflödiga
Silfwer, hwilket förmodligen utgör den mest umbärlig»
delen af dest egendom, har Hemliga Utskottet
til Kongl. MajttS Nädiga bepröfwande hemställt, om
icke allt bruk af Silfwer i Nader mä förbjudas, undantagande
Hederstecken och allmänna Belöningar,
samt Skedar af atta stag, Gafflar, Förläggarestefwax
och andra nödwändiga smärre Silfwer-kiocer, dn
hwar klece innehåller under, mey icke öfwer , i s
lods wigt m. m. Derjämte och som twanne Allmänna
Discont - Werk i Slockholm pä en och samma myntsort,
hwarken kunna blifva lönande eller drifwas med
tilbörlig säkerhet, har Ustottct i underdånighet hemsta
it , om och med hwad wilkor Deneral OiscoutLontoiret
stulle kunna uphöra, när Langens Discont-Werk
borde öpnas; och stuteligen har Hemliga
Urstottet, pä Kongl. MajrtS Nådiga försäkran om
allt möjeligt biträde til kinance - oredornas afhjelpande,
til Kongl. Majlls Nädiga stärstadande ^ anmält
Hemliga U stöttets underdäniga önskan om nådigt
»vidtagande as hwarjehanda författningar, ej mindre
til understöd för Riksgälds - Werket Lil RiksstuloenS
afbördande, än Landtbrukets, Handelns och Näringarnas
bejrämjande.
Ä allt detta har Kongl. Majtt ta kts meddela
Hemliga U stöttet det mest tilfredsställande Nädiga
swar, samt tillika Nädigt tillåtit at detsamma härjämte
bifogas.
Riksens Ständer lara af detta förnyade »vedermäle
af Konung ens Nädiga vmwardnad för Desi
tzands och Folks wäl, hämta den kraftigaste upmuntran,
at ä deras sida med underdånig beredwillighet
gä Konungens önskan til mötes. Och Hemliga Utskottet
gör sig deraf tillika den underdäniga förhoppning
, at genom hwarjehanda föreslagna tilökningar r
^mortillemonts - bonäen för Riksstulden, den Lilökning
i Bewillningen, hwilken nu blifwer nödig, inom
fä är stall kunna mindstas.
Detta allt stulle genom Utdrag af krotocolieb
Riksens Ständers pröfning hemställas. Dt supra.
In 6äsm krorocolli
L. L. DJgsrllsim.
Begärdes pä Bordet»
6Z
4x8
Herr ZLkioIäelirguä, /Vnäsrsstrsäric, ans
malte sig ar tala, mcn Hans LxesIIenLc: Herr Gref»
wen och Lanvtmarstaiken sörmälte ak alstMigt ännu akerstode
at upiasa, och ar Friherre Liikverlcdolä förut
sig anmält, hwaruppä Herr Zokiälösbranä förbehöll sig
sin rätt efter Friherre ZlllverlLbolö.
Uplastes följande IHmuIairs til de af Hemliga
Utstottec föreslagna Lourani-Sedlar.
R.'dr 2. Lauranr.
För inlemnade Twa Riksdaler i Riksgälds, Sedlar
(2 R:d), undfår Jnnehaswarcn, inom ,81; ärs
Sllit pä ^mcurissaments-räkningen i Waxel - Lzrxjusn
En Riksdaler Tretkiokwa Skilljngar Kanco Zpscis
(Rd. 1. Sk. Z2. Lancn Zoecia), likmätigt i8vo ars
Rllsdags-Bcsiut, som härmedelst försäkras.
R:dr 2. Ouranr.
R:dr En st. g2 Lanea 8pecie.
De twanne sidsia raderna äfwen pa Finska.
Lades pä Bordet.
Widare uplästeS en af Kongs. Mast den 22. Maji
i Hemliga Uiskottet gifwen Förklaring sa lydande:
Kongl. Måill will i anledning af åtskilligt, som
förekommit i Linance - U stöttets bifallna utlåtande,
samt wid öfwerläggningen derom L Hemliga-Utstottet,
härmed i Nieder hafwa förklarat t
i:o At Kongl. Majll will framdeles lala föredraga
Sig de af U-stottet i underdånighet meddelta
särstiltdL upgifter och ämnen, samt öfwer deM i behörig
ordning med Nådigt afseende pä Utskottets yttrade
underdäniga önskan widtaga sädana Beslut, som
kunna förenas med Regeringssättet/ Kongl. Majlls
499
och Rikets rätt och bästa samt hwarje Undersätes r
Lag grundade säkerhet.
2:0 At Kongl. Majtt, sä snart Planen til en
säker och styndesam realisation af Riksens Ständer
är bifallen, är i Räder benägen at samtycka til 6sneral
Discont-Lonwirets föreslagna uphörande emot
sädana willor, som tillika stola bidraga til det angelägna
Lanco-Werkets förmän.
z:o At Kongl. Majtt, i allt hwad pä Kongl.
Majtt ankommer, i Räder will understödja och befrämja
kealitalion, samt til den ändan efter Utskottets
underdåniga hemställande utfärda förbud emot
Silfwers bruk med de förestagna undantag, och til
bewis om fadana Kongl. Majtts tänkesätt, Sjelf läta
til kaninen aflemna det Silfwer wid Kongl. Majtts
Hos, som ej för Kongs. Majtts Höga Värdighet och
representation är nödigt.
Kongl. Majtt är dock sinnad uti det utkommande
förbud göra et undantag, utom de af Utskottet
omnämnda, nämligen af Kyrk-Silfwer och det såsom
en följd af Kongl. Majtts öma omsorg at bibehälla
»vördnaden för Ueligionen. Kongl. Majtt är för uplyst
at hysa nägon superstition: men Ksngl. Majtt jänner
det wara ömtåligt at rubba den aktning, hwar och en
bör hafwa för hwad wid Gudstjensten brukas, och at
förbud emot en' del Kyrk-Silfwers nyttjande lätteligen
skulle hos Allmänheten kunna wäcka mitztanka
om upriktighetcn af Ofverhelens Egen wördnad för
steligionen och sorgfällighet om dest ojfenteliga utöfning,
samt jämwäl leda til ändring i de gäswor och
lestamenten, som af kärlek och tilgif,venhet söv do
Tempel, der Gifwarne dyrkat den Högsta, dit blifvit
förärade, ej sällan tit hugkomst och päminnelfe för
Efterkommande om deras Förfäders Nit och' Tro;
Uwmdctz är icke at förmoda, det nägot betydestU
Gilstverstrräd härigenom. hlcfwe samladt, hg dest
5 os
Mvands berodde va Församlingarnas egst godtfinnande,
och
4:0 Ut Kongl. Maut icke kan tillåta sadana öst
werläggningar, som leda til rubbning i Lanquens
Grund-Författningar,' den^ af Kongl. Mrstts Högstsalig
Herr Fader, Konung 6vs^ III Glorwyroigst
r åminnelse, werkställda Realisation, samt de wid
1779 och 1736 ärens Riksdagar til Realisationens
Lefästande wiotagna Beslut, och HLgstbemal-e Konungs
sanQion. Norrköpings Slott uti Hemliga
Utskottet den,22. Maji 1300.
»
Sluteligm uplästcs följande af Hans Mast samma
dag t Hemliga UPottet afgifna munlcliga yttrande;
Munteligt yttrande af Hans Rong?. Maj.i L
Hemliga iltstottet ö. 22. Maji 1820.
Sedan Hemliga Utskottet nu stadgat dest mening
om grunderna och sattet ak befrämja e» saker Realisation
och at afbörda Rikets skuld, sä förklarar J.rg
Eder härigenom Mit Nädiga wälbehag öfver det
Nitiska bemödande I anwändt och det mogna öfwerwsgande
I ädalagt at finna ratta wägen til desta för
Mig och Riket sä wigtiga och nödwändiga föremal.
Jag instämmer med Mit Bifall fä mycket häl^
dre til den af UIottet antagna Plan, som granskningen
af de mängfaldiga Förflager, hwilka under öfwerläggningarna
förekommit, utreot och bekräftat de allmänt
kända sanningar, at af intet kan intet upkomma
och at en pä läng lid ställd Realitations-Plan äfwentyrsr
sif sall genom cfhrfedda händelser, som kmnM
inträffa; at den löper dageligen fara at förstöras genom
de utwägar, lpeculation och winningslyftnad
wet at werksamt nyttja och ännu aldrig undcrlätit;
och at, om an en pä framtid ställö keLlilacionsPlan
kunde lyckas, sä skulle dock, intil en fädan
tidepunkt infölle, Kronans inkomster Lil Rikets nprätthällande
icke första, dä deras ratta warde ej funnos
i deras bestämda Räknetal, och Löntagarens med
de mindre sörmögnes mistöden och lidande ännu längre
fortfara.
Lagarna asta Ständernas bifall i deras klena
för det bidragande och de afgister, fom Planens utförande
fordrar; Utstottets Betänkande i desta delar
kommer säledes, at til Ständens afgörande öfwerlännäs
och Jag förwäntar Mig af deras begifwande
i desta omständigheter det prof af nit och karlek för
Fäderneslandets uprätthällande, som, i Penninge-Werkets
närwarande stallning, icke med Ord och Meningar
ästadkommas kan, utan mäste med gerningar ädagaläggas.
I den för Mit hjerta och tänkesätt tilfredsställande
förmodan, at Riksens Stander gä Min önsta»
til mötes och widtaga de utwägar, som äro förestagna,
will Jag gifwa Eder anledning, at, sedan et
sädant Bestut af Ständerna bliswit fattadt, betänka
nägra omständigheter, rörande Styrelsen afRiksgalvsWerket
och Förwaltningen af Lan^uen, emedan Planens
utförande hufwudsakeligen kommer at bero af
desta Werks operationer.
i:o Om Förwaltningen af förenämnda Twänns
Werk i allt eller i wista delar kan förenäs under en
Styrelse af Ständernas walde Fullmägtige eller förhlif.
va i Twä?
2:0 Om et lika antal Fullmägtige, som Mils
warit brukeligt, anses fyllestgörande eller et störw
Erfordras til säkerhets winnande och Lil alla äreMrE
heböritzL drifts
5 or
zio Om en tilgörande Inllruökion för dem, som
förwaltningen anförtros, kan bestämma, hwad af deras
^äminikration och tilständet kan och mä wid
någon wist utsatt Lid om äret göras wetterligt, utan
at ?ud1iciteten stnge sträcka sig til det, som uppenbart
gjordt, kunde föra Riket eller Penninge-Wcrket
i wada.
4:0 Om sattet til Kevilioner8 anställande är det
lämpcligaste? och
5.0 Om tiden emellan Revisionerna är rätt aspastad
?
Jag omnämner desta ämnen, icke såsom någon
Min Nädiga kropoktion, utan såsom wigtiga angelägenheter
för Eder Sjelfwa, i dem I ägen, at i
den lid och ordning, som ofwannämndt är, taga de
Beslut, som försäkra Edre Werks beständ, tilfredsstalla
Folket och icke rubba Lagarnas grundwalar.
Den rätta mognad i utarbetning i et?rojeÄ,
som säkrast fattar desta ämnen i sammanhang, utan
at stridiga werkningar kunna upkomma af de InllrnLkioner,
som för kanco- och Riksgälds-Werken stola
utfärdas, lärer kunna winnås, om någre Deputeraäs
af detta och Lauco-Ulstottet updragas at författa
det samma.
Jag aktar nyttigt at ännu säga Eder något:
Da Riksens Ständer med skyndsamhet, alfwar
ych styrka widtaga anstallter at uprätta PenningeWerket
och afbörda skulder, är en dryg Bewillning i
sörsta början lika oundgänglig, som den ärligen med
rättwisa bör förmindstas i den män föremålet aftager.
Ppdraga Ständerna sina Fullmägtiga öfwer Lanc^uen
ych Riksgälds - Werket, at i underdånighet förestä
zamnkningar och förmindstning, efter den fullkomliga
Enndstap, dem om upbördeu och beloppet äs BewillmM
----------- 5v?
gen stall blifwa meddcld, sä widtager Jag med Nådigt
»välbehag en sadan uttväg at genast lindra, der
bördan obilligt eller hardast trycker, utan at den ä
nägon annan flyttas eller förhöjas kan.
Detza Mma tankar för Rikets gagn, för Mina
trogna Uadersatares »välfärd, stola åtfölja Utskottets
Betänkande; Jag har Mig än ytterligare förbehållit
at efter beskaffenheten af det Beflut, Ständerna fatta
i hwad til deras afgörande afgär, kunna lemna Eder
och Efterwerlden et nytt och öfwertygande »vedermäle
af ruin önskan och förefatts at befrämja Dratzel-Werkets
säkerhet och uprätthällande, sä midt menstiig försigtighet
kan förutse händelser och misiöden och förmå
at dem förekomma.
At föregående är lika lydande med Kongl. Mains den
L2. Maji 1800 til Hemliga Utskottet afgifva Nådiga förklarande,
intygar
IVI. kotendlaä.
Friherre 8»1kverlcbölä. Detta ämne är
af sadan »vigt, at utan twifwe! hivarje Ledamot af
Ridderffapet och Adeln behöfwer noga genomläsa ds i
dag meddelka Handlingar, och foin det blefwe nästan en
omöjlighet för alla, at dem i Rlddarhus-LrnoelUsr genomläsa,
eller lata kaga et tilräckeligt antal afffrilter
deraf; fä hemställer jag ödmjukeligen, om icke atmindstone
Heinljga Utskottets Lxrrskklim kroiocolli rörande stnancsrnas
uphjelpande, »natte fa aflemnas til tryckning,
hwilken til i morgon kunde hinna werkställaS.
Anmalkes och infördes en vspur-lkian frän det Heder»värda
BondeStåndet, anförd af Riksdagsmannen
iHs Olosslon i Groröd, foin tilkannagaf, at Ståndet
pä den i Hemliga Ulstottets llxrrakkum keorocall» af
Le>l »8. Maji gisna anledning, ansett tjenligt, ac förre
Riksdagsmannen och Jullmägtigen i RiksgäldS-Lanrvi
-
rsr Knul ksrrlon mätte sig frän göromälen derstädes
afhälla.
vs^ntatiouen astradds, beledsagad efter manligheten.
Friherre Os Oesr, Larl, förklarade sig
instämma uri Friherre Zilrverlchöläs ^rrofiostiion om
tryckningen och begärde at Kongl» Majttö Nådiga lilstand
dercil matte utmärkas.
Hans Oxcsllsncs Grefwe Ruuth, förmodade
Hans MajttS Nådiga tilstänv derril icke behöfdS
begaras, aldeustund de i staga warande Handlingar an»
dock lomme at i krameollsrriL tryckas; och föresiog
dcrjämte, at en L.xvrö- med besia Handlingar matte
skyndsamt afsandas cil Linköping, hwarest tryckningen
förmodades mycket fortare kunna werkställas»
Friherre ve 6ser, fruktade, at besia Handlingar
i sadant fall ej torde pä mänga dagar hinna frän
trycket utkomma, men yrkade at Hans Maj:tS Nådiga
yttrande mätte i underdänighet inhämtas, i afseende cil
tryckningen at desi egna ord' emedan Friherre ve 6eer
för sin del önskade, at ej allenast Hemliga U-skoltttS
LxrriiQum kemollii utan alltsammans matte warda
tryckt.
Hans Oxcsllsncs Herr Grefwen också
ndtmarskalken ^rupnnsrzäs at med en Ox^res
kil si!iköping afsända en afskrift af berörde OxrraÄum
krorocnlli, för at skyndsamt tryckas och Lxsm^lLrett
hitfändas.
Bifölls.
Grefwe Os vvenstauftir, Olss, förklarade
sig bifalla keoxoluionsn; men yrkade den af Friherre
vs
O? 6eer gjorda tilläggning, emedan dek were essentirlt.
ac Hans Majtts Näviga Zörllanngae fifwen blefws
tryckta.
Herr Grefwenoch Landc ne.! skulken förkla,
rade sig wara witz pä, ak Haus Ma/:» /kulle t nader tilläka
deras tryckande.
En och annan begärde ar kil tidenS minnande, be»,
fa Nådiga Förklaringar matte har i Staden warda
tryckta.
Herr Grefwe» och Lätibk-Marffalkech Bi,
faller Högloft. Ridderffapet och Adrin, ak Hemliga Utskottets
?r»koca!!s- Utdrag om kmsnL--kr<,j:H-' troe,
krs.i Linköping, och Btlagörna eller Kongl. Maj:l»> Nådiga
ösclsrstiolisr tryckas här i Staden»
Ropades enhälligt Ja.
Friherre Zrlkv erkes,ö lä, !§il r, upläftö föl,
fairde l)iLl»msll.
Det är under en wls Konung, hwilk-n anser för sit
gladaste föremal, at befordra trogna undersa ares sällhet,
som nytkiga Författningar kunna förtstu och tilffapas,
hwilka pasta för en genom wunnen uplysuing til lynnet
förändrad 6ener»rwa.
Huru manga lemnjngar aae wl icke annu qwar isrän
okunnighetens och fördonwrnos Tidehwarf? Huru
länge hasme wi icke suckat under dem, och önskat ritan
ak winna deras förändring? Wi misttage otz sicker,
ligen ej, när wi nu hoppas, ak den lyckliga tidpunkt
i? träffat, da sädana qwarirmuingar bura och kunna förswinna.
Hwickerr kraftigare försäkran derom kunne wj
begära, än den, gt Kongl. Majit, dä han för första
gången kallar Sit Folk, tiltalar dem med en faderlig
ömhet och förestår Sjel^ siera ändringar för ak hanva de
betydligaste hindren för tzandchrukets uykomst, hwilka
nog länge fjättrat den nyttigaste SamhällS'Medlemmen,
Jordbrukaren. Ak Riksens Ständer erkänt denna
Kongl. MasttS Nåd, medelst förklarande af heras underdäniga
wördnad och talsamhet , ar icke nog; de böra
'gä Kongl. Mast til mökeS, lätta Dest manga omsorger
och lindra Dest widsträckca omtanka , genom nya anledningar
ak göra Sit Folk ännu lyckligare och nöjdare.
En wärd Ledamot af detta Ständ har före mig insett
angelägenheten deras, och afgjswit er för honom hedrande
Förslag, hwilket Höglosi. Riddersiapet och Adeln de«
hagar, antaga, samt tillika besiatir at samma Forsing
skulls Med-Ständer cnmmunice>L5, för at winna deras
bifall och sedan Kong!. Majit underställas. Upmumrad
af detta efterdöme och af den wälwillja dek rönt. dristar
jag sölja ruin egen böjelse at gagna er kart Fosterland
och wagar således söresiä Höglosi. Riddersiapet och A»
deln et amne, som jag anser wärdig! deras mogna
gransining och ompröfwande. Mine Herrar? mistkännen
ej mina ofstgrer; de styras ej af det kanske nog
allmänt rävande begäret för nyheter, de äro rena och
hastva icke annar söremäl, än at, ester högsta billighet
och naturlig rattivisa, förskaffa lika rättighet för hwarje
Medborgare at äga och besitta den Jord, som han genom
sin skit och idoghet sätt förmåga at rilhandla sig.
Följaktligen hemställer jag, om icke Höglosi. Riddersiapet
och Adeln skalle finna för godt, at afsäga sig den
Uti ?rivi!etzierna dem förunta företrädesrättighet, ak besitta
och äga Säteri samt Ra, och Rörs,Jord,
dock Slägitirrgars Berdö.rättighet enligt stadgad Lag förbehållen.
Det more östverflödiat, at för en sa uplnst Samling
som denna, wilija beskrifva, huru öswerensstammande
denna RiddersiapelS och Adelns afsägelse mors,
med närvarande Trdehwarfs tänkesätt, huru wärdig i
5«7
afseende va wara Med-Ständer , hwilka ärs berättigade
til mar högaktm iq.och tiiglfivenhet, och hwad nyrra den
skulle medföra för Ridderj?aper och Adeln sielfwe. Hö ;,
loflige Ridderska'?crs och TldelnS wid alla tilfällm adagalagda
kärlek för Fäderneslandet och dest marma ähaga
at befordra Medborgares mälgang, hofwa säkerlige»
längr för vetta wäckt vmtankan uppå detta amne, haldst
det icke kunnat undfalla Ridderskapers och 2ldel»s charpsynra
öga, at inse ve flera Mckeliga följder, som as denna
afsägelse kunna förwäntas. Jpg behöfwcr således
blott underställa Högloft. Nidderskapets och Adelns mogna
ompröfmande Vecka wlgrrga ämne, i den säkra och
glada förhoppning, ar Högloft. Ridderskapel och Zldckn
cj wägrar et bifall, som samtida ryckcs fordra och esterrvrrlden
ej kan annat än gilla. I stöd as samma hopp
magar jag äfwcn wördsamt hemställa, om icke Högloft'.
Ridderskap!» och Ädeln, i fall min nrorion oförändrad
antageS, wille updraga til Högwälborne Herr Grefwe»
och Landt-Marskalken, at hos Kongl. Maj:t i underdäniqhet
anmäla denna Ridderskcwecs och Adelns fritvilliqa
afsägelse frän deras krivilexii-rättighet, jämte et
lika underdänigt förklarande, at afsägelse» för vigen del
asyftar mindsta ändring mi Kongl. Majus höga rätt,
utan innefattar endast den underdåniga önskan, ak Kongl.
Mafl.t täcktes af ömhet för lika trogna undersåtare, til»
dela dem alla i della afseende en sika rätt och förmän.
Harwid ropades et ganska stark: Ja, blandadt med
Nej, hwarundcr afwen Herr 8iockt, P-dm ^Xxel, och
mangs flere, hwaröfwer en sedermera ingifwen Förteckning
finnes wid krok ormlist bilagd, hördes conLormsra
sig med Friherre Zillvertckolä.
Härunder anmältes och sedermera emottogs en vs^»lation
frän det Högwördlga Preste - Ståndet, under
anförande af H'rr BlEsoen voL^ar ^Veiäsmsn," stm
tilkännagaf, ac Ständer sörehaft Lsneo - Ukfforkeks Betänkande
öfwer fragan om xublieirer af k-rnguLiis sörwalrning
och ^stadna! i ek lika bestur med Ridderskapct
och ?ldeln. Afwenwäl hade Preste Ekandet ej haft näs
got ak påminna wid Högloft. Ridderffapcrs och Adelns,
i anledning af Hemiga Ucstotters k-oiucrckls - Ukdrag
ak den i8. Maji, ingna Bcflur ak H.rr 8 ae!
ina-te ftg trän göromalen i RikSgwds7 Lon-cärer tils
»vidare afhälla. Elureligcn lörmälre Herr B-skovin,
or Ständer, i anlcdul-g af K,-'ico'Ukstottecs in
kror. colli och det Wölloftiga-W?rgare-Ständ.ets wäuli,
ga förord, b-talllt, ar H rr Borgmästaren H-rmbrseus
l'ämre ft-'ra, som blifwit skyldige kände til ersättning ät
Riksens Sländrrs La. g-ie för bristande Jern a Sö»
Lerhamns Wöq, mark- i anseende ti! förekomna bcwes
Lande onijiändtghelec dx ifrån -jura befrielse.
Hins Lxcellcnce Herr Grefwe» och
Landin Marskalken Yftrade sig i anledning af det
«f Friherre 3 ftverledolä uplasta DiAzmrn, det H rns
Lxoellence alwen' emoltagit följande ijrän H rr Leron
inlemnade ViQ-men, hivars införande i kroloevHer
Hans Lxcellsncs ej wilje wägra:
''Såsom ägare af Femton Mantal Säteri r Swerige,
auhäller jag ak Besiktnings »rättigheten ä Säterijord,
malte biifwa allmän för hwarje Medborgare i Sraten.
Äfwen får jag tillägga, at det wore intet strida».
Le emot mit tänkesätt, at Säterierna i Riket Ztaga sig
B willning, ester Samhällets trängande behof fordra
snar och bctydelig hjelp, hwartil jag tycker, atalie Medborgare
och Jord af all slags natur, böra bidraga."
M«n saHm den nu wackta staga wore stridande emot
27. 2. r heliga kUvils^irrns, och Hanö Mchfts
509
Höga rätt ak utfärda knvil-glum at besitta Säteri,
sä kunde densamma ej til venriläiiorr uprcwaö.
Harwid upkom ilck-nld Riddersbapcr och Adeln en
markeUg oro, hwarunver mänge hördes oniuäla sig ak
tala, andre oont-'» m-rrsäe sig med Friherre Liltvertobölä
om en unverdäuig hemställan lil Kongl. Musik,
andre äler bestridde den»
Friherre LscksrtHöm, 6Isss, anmälde sig ak
flriswa linder Friherre 8i!!än-lclwlcks Vismen, och
yrkade, ak Friherre 8>ltvellc!lö!ck mätte sördehällaö den
rättigheten, at fä krycka detsamma.
Herr Grefwen och Landt-Marflalken an/
markte, at det blefive tryckt i krokooullorrig.
Herr von 8obu1rLSnbeim, I) g vick (dm
aldre). Det kan numera ingen vemUs-ion äga rum, om
den af Friherre 8cklvsr!csiälck wäckta fräga. Mea dä
flera mäl uppä Hans LxLsllLuce Herr i> rrfw-nS och
La dt-Mm fläckens samt de öfriga H-crar Tal nians underdäniga
hos Kongl. Majro chorda anmälan, blifwit
Mchna til öfwcrläggniug, hwilka icke warit i Konungens
RckSdags-proxnchrroner inbegripna, sä hoppas jag
H rr Grefwen och Landtmarflalken ock frulle täckas delta
ärende hos Hanö Kongl. Ma/u anmala.
Manga hördes härutinnan instämma; hwarunder
Herr Lebonflräm, kebr, hrmstälde ödmjukeligen,
at en underdånig anhäilan härom mätte göras hos
Hans Maj:t; och
Friherre gjerts, Icksnr, yttrade sig: ?ro»
^ofllion om afsägelse af et krrvilezium bör kgenteligen
wackuS hos ost som innehafwa detsamma; dksimom äy
5lo 2---
int-t annat bsgärdt, än ak fä öfwerum,a saken kil Hans
Masttö Nådiga hifall.
Härmed hördes äter ganska manga sig förena.
HanS Lxcsllence Herr Grefwe» och
Landt-Marskalken förmälte sig ej kun-a göra Ridder,
lapet och Adeli, til wrlljeS; emedan det skulle wara
stridande emot Kongl. Maj:lS Höga rättigheter.
Harwid upkom a nyo oro; 06) under et blandadt
rop af Ja och Nej hördes manga colckormsrs sig
med Friherre Liltverlcnölä; andre aler anmälde sig ar
tala.
Herr ^Grefwe» och randt - Marskalken
yttrade sig redan hafrva tilkännagiswit, ar öelibsrsrtonen
öfwer detta ämne lomme at uphöra; hwarefter ciircoarserna
asstadnade.
Herr 8ebSl6ebrsnö, ^näers ^reäric,
upropades och upläste säljande OiÄzmen:
Umnct för den upffutna öfwerläggmngen är utan
twifwel det wigtigaste som förewarit wid. detta Riksmöte.
Sweriges häfder frammisa icke en tid, da Ri.
kers guld warit större, och oredan i Penningewerket mera
hotande. Stunden är kommen da det onda mäste
afhjelpas; men jag arnar icke nu inga i granskning
af medlen. Det more i min ranka brottsligt, ak icke
wilsta hjelpa det allmänna, icke wilsta lätta en Konungs
bekymmer, som långt ifrån ak hafwa bidragit til Län.
ders olycka, fäkt med all kraft at lindra den; men äf«
roen sa obetänksamt wore det at icke tilse, at offren af
M!' yttersta förmäga ej ma fåfängt anwändas.
Htmliga llrskotket har upgifwlk förflcig lil Riksgälds
Sedlarnas inlösande. Wi wänke ac BewillningSUtskottet
sikall snart upgifma flera kllgangar. R-ksdagen
nalkas förmodelige» flt slut, och en Hufwtidsakelig
fragg är oafgjord. En fraga som enligt Grundlagarna,
enligt ec osfentcligt förbehäll wid 1789 ärs Riksdag,
tilhör Rikets Ständer ak afgöra: det är nu Bcwillnin,
gen skall utsättas, pä bestämd eller obestämd lid.
Jag skulle tro mig fela, om jag blott förmodade,
ak något hinder kunde läggas i wägen för öfwerläggnjngcn
t ämnet: och denna stugan bör icke sparas kil
sid sta stunden, va den antingen skulle med förhastande
afgöras eller förlänga Riksdagen.
Rikets Ständer pätogo sig 1789 ärs Bervillmng, ,
kil nästa Riksdag, under det kraftigaste förbehåll,
som orden lyda, at hwad wi ost i Rikets
narwarande belägenhet, til thetz krängande
behof patagit, icke mä nu eller i framtiden
lända til ringaste inbrott i wärakrivilegi
er, fri-och rättigheter.
Order: til nästg Riksdag, som wid första päseende
rycks grfwa er flagS hopp, at Bewlllninaen en
gäng skall uphöra, lemnar wid nogare öfwerwägaude
en grundad fruktan, at den i nöden pälagna bördan
kan för alltid blifwa lika tryckande; och at da. allmänna
sakerna genom stora upoffrmgsr blifwit i ordning
satta, Sweriges Inbyggare icke snille wara berättigade
ac hugna sig af lindring i utlagorna: icke at nedlägga
bördan da malek är upnadt.
Mig torde swaras: at man bör förmoda, det
Kongl. Maj:t skulle sammankalla Rikets Ständer' och
Sjelf i Nadcr yrka utlagornas mindskuiug, da Rikets
Penningewcrk bliftvtt, uphjelpt ock) urländska skitlden anj
euiigen mindskad, om ej til fullo betald.
Jag instämmer gerna i denna hugnande förmodan,
och gar än längre, da jag pästar: at den ömhet ssr
Dest undcrsakares rväl, som förmatt wär Nåd' a Konung
at förordna Vekla Riksmöte, bör göra ost alldeles
förwistadc ar H ms Maj:k fkuäe med nöje ater sammankalla.
Rikets Sränder til ek ändamål sA e ligr med
Dest böjelse, som Vec, at lindra Nationens börda. Men
lanqc aflägsen gr den tid dä cj allenast Penningewerkec
kan wara uphjelpt utan ock utnkrS gäldeu betald. Och,
mine H -rrar s glömme wi at dcn bästa Konungs dagar
o,o icke mer as Himlen försäkrade än Tyrannens
och Waldswerkarens? Skall den smärta wi röne, da
ta, kan sträckeS framom en fruktad tidepunkt, afhälla ost
isron at handla med den »varsamhet stinda förnuftet
trafwar? Skola wäl allmänna fecsattnjngar, sorn afgöra
samtidens och efterkommandes walsard, rättas ester
föränderliga omständigheter och personer?
En helgad rättighet, som annu är Rikets Stander
förbehållen, ar dcn, at fritt beskatta sig och stna hemrnawarande
landsman. Skall denna rättighet annu M
gäng sa ur östnäs, at den för alltid karr försvinna? Are
wi pa detta rum utan answar för samtid och ester werld?
Men om alla dcsta skäl icke wore nog at bernisa,
det en bestämd och icke allt för lang nd b r utsättas
för BewillningsrrZ waraktighet; huru nödwandigt är det
icke, at en förutsedd redogörelse skall lagga ec kraftigt
band pä wära Fullmäqtiges förutsatta nit och redlighet?
En SedelmaHa, som til summan tvär bestämd, har under
hemlig förwoltmng o:?i hemliga ldevilwncr, uran
bestämd tid ril ojst-ntelig redogörelse, stigck lil den höjd,
som urgjsrt Nackouens pläga och nu gör malek för wärk
bekymmer. Hemligheten är nu fullkomligt uphäfd; men
kn obestämd tid skulle förtaga hela nyttan af en sa hällsosam
författning och det onda skalle fortfara. Än
vm. En stor del af anders innrwänare har i manga
---------M
8r suckat under följderna as dr mittag, som gjordes wik»
fördelningen af 1789 ärs Bcwillning, mittag som
nu allmänt erkännas och dem Konungen nådigt up,
manat ost at rätta. Men är det omöjligt at misirag
afven nu kunna ske, och i sadant fall, böra de wät
blstwa ewiga? Tider och cnnjunLtu^er kunna werka,
ar Näringar som nu ä>o högst fördelaktiga och derföre
beläggas med de drygaste utlagor, kunde blijwa
sa litet lönande, at deras Idkare med lika utlagor ej
kunde fortsätta dem, utan sin egen undergäng. - Otaliga
äro de sikal som kunna anföras kil styrka för min
faus.
Och hwilka stadeliga följder kunde wal befaras af en
bestämd Bewillniugs-tid? Kanske främmande Magters
inflytande wjd en förutsedd Riksdaa? Detta är ek
sikuggwerk, da föremälen ej kunde blijw' annat än, at
öfverse Räkenskaperna, at efter lid ock omständigheter
jämnka bördan mellan Medborgare, en allmänt lätta dem
i sall ställningen det medgäfwe eller nöden det krä'de,
ost) at liksom wid början af detta Riksmöte, men l et
lyckligare tilstänv, frambära til Thronen ivar underdåniga
tacksamhet för en walgöraude styrelse och xör det
nådiga hägn, Konungen lemnar wära anstallter nl
Desi och Rikeis sanna nytta. En sadan Riksdag stull,
i hafderna taga första rummet bland dem som hedia et
lyckligt ech enigt Folk, ek Folk som i fullt åtnjutande
af lagliga rättigheter, wördar och älstar den Konung
som beskyddar dem.
I följe af allt som ar anfördk, får saq flureljgen
förklara, dek efter min kanka, bewillningsiiden bör utsättas
pä högst fyra är; ech skulle jag utan all werka»
haima vttrat denna mening, stall jag dock trofta mig
med den tilfredsställelfen, ar utan annat afseende halwa
sökt fylla de pligter som ätfölja rättigheten at tala pä
detta rum.
<14
Jag anhaller det täckies Herr Grekwen och LandkMarstalken
kil Högloft. Ridderskapers och Adelns bifall
prnpunsra syra arö Bewillnings - lid, såsom en grundwai
för öfwerlaggningen om pinLnosrnss uphjeipande.
Häruppå yrkades af manga profil'ion, men af
andra blef detta viöksmen begärdc pä bordel.
Föredrogs följande
iit-rag af protokollet, hållet hss Riksens
Ständers Lanco - bltskott, den 19. Maji
1802.
Genom i dag ankommet Utdrag af Hchglossigs
Ridderstapets och Adelns, Högvördige Prene Sandels,
samt Wällvflige Borgare-Ständets krotocoll,
under den y. i denna mänad, hafva de irenne L.espeötivo
Ständen behagat infordra Banco-U stot e s
utlåtande öfwer Borgmästarens i Söderhamn, Olok
Llamdrssi, ä egna och flera IrlaFiliiats - Personers
magnar, ingifna ansökning; hwaruii ansöres huruledes
Sökanderns genom ^.ssesioren jjohan Niclas I-lult'
rnans föröfwade swek, i det han förleot Wägm istaren
LlZlunä, at ä det til Lanccr-Läns crhällande pantsatta
Woxna Bruks i SöderhamnsWäg liggande Stangvch
Hlanukaölnr-Jem, utgifva större /rttelier, all
som swarade emot Jernets werkeliga belopp, blifvit
styldige'kände, at ansvara för I-lultmans, desi Loininissconairs,
afwekne Handlanden kollins och klAlrriräs .
bristande ersättning, af den Rtkjens Ständers Län- »
förorsakade stada.
Med underdånig wördnad erkände de Konungens
Nåd, at efter irenne ars suspension hafwa sätt återkomma
i utöfning af deras afven frändömda tjenster;
men den blefwe dem stga gagnelig, förenad med det
tunga wilkoret af et erfattningö-answar, som war
5-5
wida öfwer all deras förmåga: och kunde de ej utan
största häpnad inte nioden af betta answar, i den
män ilgängarna i Illullmansta, llollinsta och LIZjun
(Ista boen wörö me otagna.
Med den rena tilfredsställelfe, at ätmindstone aldrig
upsäteligen, det ock deras Domare insett, hafwa
med verkat stammen» betydeliga förlrrst, samt at dek
Sökandcrna alagoa answar ivar en följd af det förtroende,
de haft för en med Kongl. Bergs-(äoIleZii
Fullmagt försedd edsmären Wågmästare, hwilken, jäsom
afven Stadens Lasleur, war allmänt känd för
noggranhet, ära och redlighet, och hwadan nian minbst
kunde stg föreställa et sa wädeligt steg, dermed hans
egen, jämte andras undergång war förknippad; kemnade
Sö anderne ej allt hopp om räddning förloradt,
ulan dristade smickra sig med den Mröstan, at Riksens
H glostiga Ständer täckas mäta deras förhållande
efter de billighets grunder, Lagen ej tillätit dem
förut anropa.
Genom nägvt anbud om accorck, ansägo S§-  kanderne sig ej böra förringa wärvet af den nLdig»
Ltgärd til befrielse ifrän deras olyckcliga belägenhet,
som de nu wägade för sig utbedja, dä de kände, ej
mindre sina egna usta tilgängar, än det gäldbundna
tilständ, hwaruti irenne af deras nu mera genom döden
afgängne olycklige Medbröder sin egendom ester
sig lemnat; och hwaröfwer trowärdiga bewis moro ansökningen
bifogade.
Genom Kongl. Maj:S under den 2g:dje Maji
1792 utfärdade nådiga Dom, war den af Sökanderna
wberopade, samt för Lau^uen mycket obehagliga händelse,
af falska Wäg - Ettellers utfärdande ifrån Söderhamns
Jernwäg, i fa matto lagligen beifrad, at
ej allenast Wederbbrandes Laglikmätig» bestraffning,
ft-nr derti! i mer eller mindre matto funnits rväliande.
5iä
blifwil bLde bestämd, och pä de i Riket qwanvaranLs
»verkställd; utan ock grunden för Langens skadeslöshällande,
pä det nogaste finnes utstakad.
Blott i sidstnämnda afseende ar det nu mera
kanco - Ulstottet tillätet, at desi infordrade pltrands
afgiftva.
Hira har det ä ena sidan ej bordt undgå
kanea-U stöttets eftersinnande, huruledes i allmänhet
Lanyuens nöjaktiga säkerhet för desi ä Jernwägs
Lar til utgifwande Län, ofelbart deruppä beror, at
icke allenast alla möjeliga fwck, samt wärdsloshet
Hos de personer, af hwilka Wäg - Xttesterna blis.oit
Utfärdade, efter hwars och ens mer eller minore delaf
iahe^, laglikmätigt bestraffirS; utan at jämwäl alla
tveoerbörandes ersättnings skyldighet, utan afseende pä
mer eller mindre delaktighet i det swekfulla, förblifwer
orubbad.
A andra sidan ater, bör Kanea-Utstottet i före»varande
sä'ikilldta fall, icke vbemälot lemna, at til
kaninens ersättning, för den ä Istultmansta Jernlänen
yppave ansenliga brist, af Sjutusende SjuHundrade
Tjugu Riksdaler 44 still, i Maximi,
nägon tilgäng hos de dertil styldiga förklarade Personer
sig icke förmer;, da enligt ingifna krowärdiga
intyganden, deras hela förmögenhet knappast torde
försiä, til godtgörande af den kostnad, som i utsökmngSivägen
sör kaninen blefive oundwikelig: sedan
nu jamw -l är u röndl, at h varken af Istulrmansta
conoonrs-masian eiler uti de med döden afgängna lVIaxjllra.
s - personers galdbundna bo, nägon utdelning
sor kan<iuLn icke wore at förwänta.
Otwiftvclaktigt är det således, at genom en efter
Lagens' strängbet u fordrad ratt, hoS de personer, som
nu, anropa Riksens Ständer om förstling, desiaS
---i-------- 517
»lycka blifwer ofelbar, utan at Lundens iräkade förlust,
derigenom i någor matto kan mindstas; men
h ad apeende, vesta wisterligen mettftligi,e>en ömande
conlläerationer, maga, til sörunn.moe as den wk^a
förstomngen, sä winna, öswerlemnas til de Kslfioikive
Ståndens eget benägna ompröswande.
I alla fall finner Lanco-U'skottet, äfwen af Len
nu i sraga warande hänoelse, grundad anledning för
U jkottet stg förete, at wara betänkt pä någon ytterligare
werksam utwäg, hwarigenom atla wederbörandes
e>strttnl>igsatisiva-nghet, för ustärdande Jernwägs^ttestsr,
kan bliswa än tydeligare bestämd, samt
Kan^usu8 säkerhet, för dest hädanefter ä dylika
lier lil u^aifwande Län, såmedelst an närmare kan
befästas. Är och dag som förestns.oit stär.
Efter befallning
öl. kleist n§ius.
Friherre vs 6 ser, Larl. Ester de up.
lysningar, som af k mcu - Utskottets Betänkande inhämtas,
tror jag nu mera denna sak wara as mindre betydenhet
och äfwen kunna genast tji afgörande sörekaaaS.
Niddcrskaper och Adeln har sa wal deraf, som af Bor.
gare-Ståndets vepurwion bliswic underrättadk, at fö.
ga eller ingen ersättning för kzo^ucu wore af de skyldigas
kända Egendom at förmasta, äfwen om de annu
lelwande eller de afieones Enkor och Barn, skulle genom
erläggande af hela fi» förmögenhet bringas lil yttersta
fattigdom
Enar
alitsa et utkrä^wande af L-myuens fordran
skulle wara nästan uran ändamål, och fleras olycka deraf
oundwikestgen kölja; kjlstyrker jag, i grund ai sä be-,
welände omständigheter, at Ridderskapet och Adeln matte
de Sökande frän fin ersättnings-skyldigher befria.
. Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
gjorde häruppå propoluioa, som enhälligt med Ja be»
swaradcS.
Friherre ve 6eer, begärde, at allenast sa
göra en tilläggning, den, ak en siik befrielse, framdeles
ej ma kunna aberopas såsom pirchuäicak; hwilkeu csilägginng
äswen, efter xropnlirion, bifölls.
Herr ^älsrlparre, 6eorZ, erindrade, ak
hen tid redan more förliden inom hwilkrn iwo - Utskottet
skulle inkomma med utlåtande öfwer Bonde-Standets
åstundan at deltaga i förmalkningeu af Riksens
Ständers Landus och anhöll bliftva underrättad om detta
utlåtande, inkommit.
Grefwe lVlorner, t^srl 6abriel. I anledning
af en wärd ledamots nu wäckta fraga, sar jag
den äran, som Ordförande i Lanea-Utskottet gifwa til»
kanna, det RidderskapetS och Adelns Ledamöter i Ut,kottet
warit angelägna, at inom de föreskrefna 14 dagar
inkomma med sik yttrande, om Bonde-Standets deltagande
i Langu-mr ^granris och förwalkning, at strapt
efter Lemistens ankomst, saken i Lanea-Utskottet blifwit
föredragen, och de Handlingar som blifwit uti Rldderfkapetö
och Adelns Lancsllis nedhamrade uplästa, men
efter veras upläsande, begärde sa Preste-som Borgare
Standens Ledamöter fåken pa bordet, och ac den singe
hwlia, rilS desia Stand äswen hunnit ur sina Lanceft
lier nedhämta de Handlingar, som i denna fak kunde
lemna någon uplysning, och hwarom anstallt af dem redcm
wore fogad. Sa Preste-som Borgare-Ständels Ledamöter
anmärkte tillika, at de fran deras Stand komna
jftmr cil pr«.,'o«nl!i, ej innehölls någon föreskrlfwen lid;
mcn alave dom, at til plena inkomma med yttrande i
sjeftwa huswudsaken; Utskokicr fann äswen nödigt, at
Z!S
111 fuslkomlig uplysning i denna saf, begära ur Riks.
^rcbivum, Oi i^inäl Handlingarna tvid 1668 äts Rlksdag,
dä Lunnen inrättades, med de flera Handlingar
som i denna sak kunde klena tit uplySning, hwilker jag
hos Hans Lxcellencc Herr Grefwen och Lande-Marskalken
anmält med anhällan, der han wille a Utstotters
magnar hos Hans Kongl. Maflt i underdånighet anhålla
om Dest Nådiga rllstaud, at fran Riks - ^rcliivum
fä äfwannämuda Original Handlingar, fvm Nadigst
bewilljades och har werkstalltS med den skyndsamhet,
ae desza Handlingar i aär blefmo mig lemnade.
Men Preste-och Borgare-Ståndets Handlingar aro
ännu ej ankomna; häraf Lärer Herr Grefwen och LandtMarskalken
samt Ridderskapet och Adeln benäget finna,
at dest Ledamöter i Urskottet ej hofwa eller hast, dea
inindsta del i denna saks uppehäliande.
Herr ^älsrtxsrre förklarade sig finna defla
skäl ganska gilltiga och ej hafwa något at påminna.
Hans Lxce llencs Herr Grefwen och
Landt-Marskalken anmodade Ridderskapet och Adeln,
at i esermiddag klockan half fem lil krorvaollr
P-lk^ln» sammanträda; hwaresur Ridderskapet och Adelir
ätffilldes klockan Tu.
In 6äem krotocollj
6. Lilverflolxc:.
Den LZ. Maji, eftermiddagen»
plenum klockan hals
^ppä Hans Uxcellsncsi Herr Grefwen- och LandtMarskalkens
hemställan beflöts, at af Hans Kongl.
Mafitö Förklaringar til Hemliga Urskotttt af den 22»
5LV --
Masi, til hrvilkas tryckande Hans Mai:t lemnak stk
tilständ, samt af Hemliga Ulskoriers kto ,w.i!l>-U drag
den 22 Masi, sa manga Lxemplsr skulle upläggas,
sam sär en Sättare lön kunde fa aicknckas, samt at
kostnaden harrit, skulle af Riddarhus. Lcklan bestiidaS.
Företogs justering af krowcollsr för ben i6:de §
denna manad.
Härunder, och i anledning »k RiddcrffapekS och
Adelns Beslut, ar köp ej mä bryta Legostämma, yttrade
sig
Friherre vs 6ser, (sarl, wäl kanna den skyldigher,
at ej yrka förändring uti en af Ridder skåpet och
Adeln afgjord sak; men trodde, det wid en juilermg ej
kunde wara förment ar något tillägga til Beslut^: och
hemställde i anledning häraf, om ej, kil det af Rwderfkapec
och Adeln sidsta ?Ienum sarcade Bestut, den tilläggning
kunde oöras, at ärrenäs ä arsrve,ord borde
uphöra fyra ar ester ägarens död.
En och annan tycktes häruti instämma.
Hans LxcsIIsnce Herr Grefwen och
Landt-Marskal ken svarade härtil: ak dä saken förehades
hade han gjort mer än en «,ripost i >n, hwaruck
srfwesord warit undantagen; men at alla prnpustkwnsr
bliswit afslagna utom den, hwaruci intet undantag gjnrdeS
för arfw jord; samt at Ha"S Lxeel lenes ej kunde
tillåta någon tillägning som kunde åstadkomma förändring
i et beslut.
Hans Lxcellencs Grefwe lkuurli, Lri
skulle gerna hafwa önskat den tilläggni g i bestuier, som
Kriherre Vs Leer föreflagik, men rrodde för ordningens
52 t
siknll angeläget, at et Ridderffapets och Adelns Beftut
malte sörblifwa alldeles sädaut sem der blifwit falrodr.
Derefter fortfors til sluts med ^justeringen, hivars
efter
Herr von Lögeström, ^anss- »Mäste följande!
'Som jag utaf det Wällofliga Borgare.Skandecs Oe^urrilttns
yttrande, angående, haruwida köp mä bryta Legostämma,
erfarit, ak wälbemälke Stand sträckt sit beslut
någor widare än til frägan Uti sin enkelhet och profwak
hur» med borrt-srrenäergä arfivejord skulle förhällas,
iden händelse ägaren, innan Legostämma mar »itS
Med döden aslede, och Högloft. Rldderskapet och ?ldel»t
sig blott fastat »vid af Kongl. Mast i »-»ader gjorda
krnp-iluion, at köp ej »nätte bryta Legostämma, saint
den i underdånighet tilstyrkt; men jag befarar, ak det
beslut soin Wällofl. Borgare - Ständer »vidtagit,-sikullo
kunna föranleda til en »vidsträcktare tillämpning af Högloft.
RidderskapetS och Adelns mening, ä» den uti »nist
kanka werkeligen hast, har jag wägat ödmjukast föreflä
Högloft. Rldderskapet och Adeln , at genom en liten tilläggning
sa förklara desi beslut,' at deraf ej »natte ledas
Molstridiga stlNsallser.
Hwarken Konunge»»s nådiga ?ropost»ion eller Högs
loftige RidderskapetS och Adelns Pertil kemnade underdäs
Niga bifall lära haft afseende ä annan Jord än den font
Agaren kunnat äiLgnnerz pä längre eller komare tid.
Liäsi eommixlsr, Arfwejokd, Morgongafivor, Dunationer
til wista Slägker eller pa lifstid för trogen tjenstäro
af sädana egenskaper, at Jorden blott under lifstid
fär nyttjas. Skulle nu desta genoin »rrenäsn a längre
tid an lifstiden kunna uplatas- sa skedde en ändring
Uti war allmänna Lag a flera ställen, dem Kongl. M-istt
icke satt uti fraga. E» aldersiegen eller sjuklig Slägs
linge kunde pä längre elled korrkake lid göra sina Arfs
66
wlngar arflKsa och Morgongasvo- firmt vnn.guknZ-. rätten
exrensteiaäss öfwer den tid Lagen urstakat och Glf---  waren asyftak. At förekomma yrsta elaka fösther, har
jag trott dek wara rilräckeligt om Högloft. Ridderstapet
och Adeln skulle tackas salunda förklara detza tagna bestut,
ar Rldderffapet ach Adeln bifallit Kongl. Majus
Nådiga ?eopnstrion, dek köp ej marte bryta Legostam-'
ma, nien at Nidderskapet ost) Adeln ej kunde bifalla den
tillämpning deraf, som Borgare.Ständet a A-rfwe- eller
Vonsristns-jord rvelat göra, såsom hlvarken af Kongl.
Majit i nadcr prroponsrast eller görlig utan rubbning
af flera LagsenS rum som ej ordemeligen kommit i staga.
Om delta widtaaeS, och der Wälloflige Borgaresamk
de öfrige relpeölive Med - Sranden häraf fa del,
hoppas jag, at de äfwen häruti jämnka deras tänkesätt.
Hans Lxeslience Herr Grefwen och
Landt- Marskalken erinrade ac frägan redan were
afgjord.
Herr van Engaström, Honor, förmasts, at
det ej worc en färanrdung, utan blott en tillagning,
som han i sit uplästa OiÄimon asyfkade. Konungens .
Nådiga kröp! li wn har ej sträckt sig längre än lil köp;
ej cil srrsnste af sadan Jord som Ägaren ej kan stie^crnaro,
och trodde H rr von Lageström fin kanka alltsä
wara ined Ha s Mastkö krop.stejon och RidderflkapetI
och Adelns beflur öswerensstämmande.
.Herr Grefwen och Landt. Marskalken
erinrade ä nyo, at saken redan wore afgjord.
Herr Zilkvsrlparrs, ^ron Isaac, uplar
ste följande rii krorocoiier:
Ar genom någor säcskilldt undantag för Arfisejord göra
en ändring i Lagens allmänna föreskrift i i6. Lsx.
52Z
Jorda-Balken, tror jag wore wädcligk, äfwcn om etsadanr
ämne wcrkeligen hörde ti! wär öfwerläggning. Nu
gifwer Konungens Nådiga -1,-ivl» deni! icke ringaste
anledning och wi hafws icke heller pä der sätt Gmiidlagarna
söreikriswa, bonat otz någon wag ar sä inga uti
sädana widsträckrare öfweriaggnlngar; dessutom är förrwarande
fraga redan af Högloft. Ridderskapet och Adeln
afgjord; men jag för- mill del archer bade nödigt och
nyttigt, at uti det underdäniga Betänkande som til
Kongl. Mask asgifweS, jamte det, enligt Högloft. Nid»
dcrskapets och Adelns Beflut författade sivar uppä sielsi
wa kropoluioncn, tillika lära anmärknings ' elier hemsiällnings-wis
inflyta: at Högloft. Ridderskap^ och Adeln
anser Landers närwarande besk-sienhct och omständigheter
fordra, der genom någon sarskäld författning, jfran
Lagens allmänna föreskrift, kils widare göres ct
undantag wid borrtläggaude af sadan jord som i ägarens
hand ar aiffallen och at Ridderskapet och Adeln förmenar,
det i sadant fall blott nägon witz inskränkt tid af
ti! exempel i; är tjenligen kunde, enar (kvmrsKer ly»
der pä längre tid efter Agarens död, Landtbo förbehållas,
ril åtnjutande af orubbad besitrnlngS-rätt: Arfwinge
jemma! förbehållet, ak wisa om räntan eller afgälden
jämförd med Arfrycjoxdens beskaffenhet wid LandkbeenS
tillrädö, blifwit Arfwinge lil försäng alltför lågt tlltagcn
och ac derutinnan rättelse söka. Någon widare åtgärd
riri denna redan afgjorda sräga, tror jag för mur
del, nu mera icke wara möjcljg eller ens kunna tillätas,
såsom alldeles icke förenlig med Grundlagarnes föreskrift.
Friherre Oe 60 er, Lsri, instämde i Herr
Lstkoerlxrsrres yttrande, hwilket han ansäge, ej såsom en
förändring, utan endast såsom en tilläggning»
Grefwe Arviä Lric, abcroya-de hwad
Hans Lxeellencc Herr Grefwe» och Lärck ttMarMiftkr
5^4
sedan anfört och ansag Ridderchapets cch Adelns redan
saktade b,slug icke widare kunna widrörak.
Herr ^älersparre, /öxel, confnrmsrgöe sig
med H ns bxeeilLnes Grejwe bunk!,, j dest ofwau an,
sörda yttrande.
Grefwe bärner, barl (xabrisl, instämde
Med Friherre Os 6eer,
Uppä ytterligare erinra,, af Hans bxcsllence He^r
Grefwe,, och Landt Mai chaikel,, ac denna Lag-siäga rehau
wore afgjord, förfölj denna äelibsrmion.
^ustaraäes irenne bxkrsAä krcirvoolll om förkorrH
rande af p'B,'o,ch i>ms - liden i chuldiordrings-mal, om
ändring i XVI. bgp. 15, §. Jorda-Balkei, och om Alt-s
Mogens befriande ifrän fängförning.
Herr lk-s^nnklcrlps, Jans 5 8imue! hr>n«
ställh? om ej de färch,lldca nttranden, sam jämte Ulchottens.
Becänkandcn lil Ridderchapet och Adeln inkommit, mät--  tc wid ?rr>s,'ouIlLen-i5 tryckning utestutas. Om de bief,
we deruti införde, chalie ?rc,,ncolielns til äfwentyrs
kunna komma at utgöra flere hundrade ark; hwarjämte
Herr sa on, exempel anförde, at någre»
fädana Bilagor ej funnoS wara införda i krmocollernz
hwarken för ,7^ eller 1792 ärens Riksdagar.
Herr bnel clio lä, Larl korsör i c, hemställde
hnruwida, da Ridderchapet och ?ldeln enligt anslag sammanträdl
blott för kiomcolls julicinZ, det kunde wara
ordeuteligt, gg nya ämnen företogog lil Vsnrilgrion.
Hans bxcellerics Herr Grcfwen och
L.antz cmar schaik en inflämhe häruti och tilläde, alman-?
52;
ga af RldderstapelS och Adelns Ledamöter nu wörö fran.
warande i den tanka, ak intet annat, an krorocnlt,
julisläuZ skulle förekomma, och ibland dem til äfwenryrs
sadane, som med särskjlldta yttranden såsom bilagor kil
Ichstottens Betänkanvtzn inkommit och hwilka alitsa syn,
tes berättigade, at i delta ämne sig yttra.
Ridd arhuS-Zscret sraren förmälke sig anfe
som en princche för et krolcicnll, at alt hwatz uoläst
wore, borde deruti inslyta, sa wida befallning el blifwik
gi wen, at något derifrån utesluta. En sädan befallning
hade han icke färt, om ej, 1 hwatz som rörde
Riddarhusets Oecnnomies; och hade han derföre jämte
frorooollci-nL afsänt alla Bilagor til tryck ing; kunnandes
likwäl ej weka, om nägyn af dem more tryckr.
En och annan begärde denna sraga pä bordet.
Herr ^6! erichsrre, 6enrx, trodde bäst och
rigtigast wara at ?r»kocoIIernz trycktes utan tvkorrrning,
sä mycket mera, som ibland de särstilldta yttranden äks?,lliga
torde wara af den wigt och wärde, at det blefwe
?n förlust för Allmänheten ak sakna dem.
Herr Hälersxsrrs, /^xel, ansag ?rate>col!ernsr
tryckning utan uttcfluningar för sa nyttig och rigtig,
al han önffade, det de som lagt fragan pä bordel,
wille deri frän asstä.
Herr Grefwe» och Landt - Marffalken
gjorde i anledning häraf hemställan derom och protons-»
rääs , at kraroeollerns mätte tryckas i hela sln widd.
Bifölls.
Höglofl. Ridderskapet ych Adeln arstilldcS klockare
hals atta.
ln stäsm l?rokocvl!t
8ilverstv!^e.
Bilaga, innehållande Förteckning pä dem som
under Visnum den 2Z. Maji enligt hwad i krorocoiier
uämncs, förenat sig med Friherre 8,Itverlcdö!ä. 6.
V'. LkrsnlvZrä. I. Viä6erlior§. Liaas Osäerliräm
Ockon. ^fsc- L- 6rijisn>vr'är. OsorK ^cl!sr1p>srrs.
Osrl Oronliscic. I^»r» 6^!!en!n,Ll. ^1. Zr-äsl
von lcknlcksin. d>loräsnlfc,lbs. H.xs! ^älerljrsrre.
<r)Lrr ^ä- Iilinj;spvr. A. I-. bjjuiki»mmsr. 6. V.
Lt^rncreutx. O. Lkrenliröm. L. I^ercraML.
V. Lekäntlröm. ^xel Zöösrkjslm. 0. 6. 2eio>v
I. kekbmäsr. 6. Lsnusr. v. Lciiuirrrukcim.
I. 6. 8sc!r. k. Aäsikeim. Orrö Kams!. V.
8icjoIäek)r»nö. ^ I^lsrtiervavä. O. Lri^snvs!6r.
W". örn!!iä>ö. Orrö Vcinkolä ^rsuZsl.
InI. I^ili^Krälc. 0. 6. as 8il!Ln. k. LlrrerckvZrii.
'
