# ID: svediakorp-gov161
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1800
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 85,085
# sentences: 2,717
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


kkoioeoi^M,
hällne
Hos Höglsslige
Nidderstapet 04 Adeln
wid
Riksdagen i Norrköping
Är i8 00.
Stockholm,
! TrMe i Kumblinssa Tryckeriets
c»»»-»*»»*»»****')
I 8 o o.
l(H>ster i Räder utfärdade öppet Bref och Påbud til
samteliga Riksens Ständer, angående en Allmän
Riksdag den ro Martil innewarande ar i Sjö- och
Stapel-Sraden Norrköping, och sedan Riksdagen pä
nämnde dag bliswit i Norrköping pä öfligt sätt ulbläst,
behagade Hans Kongl. Mant samma dag pä kapparren
lil Landt-Marstalk i Räder utnämna En af Rikets
Herrar, EspitLine-Itteucensntsn, Riddaren och Lomnrenäeuren
af Kongl. Mattts Oräen Högwälborne
Herr Grefwe kVIagnus I^reäric Lrebs, som genast, åtföljd
as de bägge äldsta närwarande Grefwa-r, KaM.
mar-Herren Grefwe Lbsrleg Lmil I^evvsnbaupr och
Ofwerste Kammar-Junkaren samt Riddaren af Kongl.
Rordstjerne.Oräsn Grefwe ^sscnki Ouilak Oxsniljeraa,
begaf sig til de för Riddarhus.Cankzliet utsedda Rum,
hwarest Hanö Lxeellencs mottogs af Niddarhus-vireLklonen
och Betjeningen, och genast utgaf befallning
om Anslag til Anteckning af Högloft. RidderffapetS och
Adelns Herrar Ledamöter til följande dagen den n.Martti
klockan ro förmiddagen, hwilkeu Anteckning pä denna
och de nästföljande twanne dagar d. 12. och iz. Markit
efter uprop för sig gick, och Högloft. Ridderfkapet och
Adeln sammanträdde sörsta gange» i klsnum
Fredagen den i4. Martti,
klockan half iO föremiddagen^
^ans Lxcsllsncs- Herr Grefwe» och Landt,Marskalken
vpuade sammankomsten med följande Tal:
4
Högwälborne, Wälborne Herrar, Grefwar,
Friherrar, Riddare och samtelige Swea
Rikes här församlade Högloft. Ridderskap
och Adel.
"Af en älskad Konung kalkade, at med underdåniga
och wälmenta råd ga Dest wisa afsigker til mötes, fullgör
jag i denna stund en af be lmfwaste pligtcr mig
äro alagda, i det jag har äran lyckönska Högloft. Ridderfkapet
och Adeln lil et förnyadt tilfälle, at offenteligen
ådagalägga den listiga nit för Konung och Fosterland,
som alltid ucgjort Swenska Riddersmäns stämpel.
Hwilken af ost, Mine Herrar! kanner ej med
hwad outtröttelig omsorg war unge Konung oafbrutet
joker befrämja Fäderneslandets sanna wäl, och det är
Lil dest befästande, detta, äfwen den Andre
Hr>oi.?ns högsta föremal, Kongl. Mast sammankallat
Dest trogna Ständer. Wigtiga, mine Herrar! blifwa
således wara öfwerläggningar. Lugn, enighet och famsfälldt
nit kräfwas nu, mera än någonsin, och desta sa
oundgangeliga egenskaper wäntar Konungen af Sit Folk
med den säkra tilförsigt, hwarti! den kistiga kärlek Harr
för det hyser och Dest Konungsliga dygder göra Honom
berättigad. At härtil upmana Ridderskapet och 2ldela
ar för mig vfmerftödigt. Tideböckren wittna nogsamt,
at det Första RikS-Standet aldrig undandragit sig, at
til twanns sa oskilljaktiga föremål, en wördad KonungS
och en kär FosterbyggdS sjelfbestånd, af alla krafter bidraga.
Matrc loppet af detta wigtiga Riksmöte inkör
Eurooas förundrade Folk ådagalägga, det ännu gifwes
en Nation, hwars urgamla ädelmod af skenfagra ord,
politiska willosattser och ärelystna förförare ej latit sig
bedraga, och at denna ädla ståndaktighet medfört den
lyckliga följd, at alla personliga Imerestsu sammansmält
i detta enda, Konungens, Lagarnas och Fäderneslandets
uprätthallande. (vedan jag fästak Högloft. RidderskapetS
och Adelns upmärkfamhtt a en sä allmänt glädjande
5
synpunkt, torde det synas förmätet af mig at wilsta hänföra
densamma lil hmad mig personligen rörer, men denna
angelägenhet är mig för öm at kunna här förbigås.
Af Kongl. Majit kallad at utföra et warf, i unn öfwertygelse
dcc mest lysande en Swensk Konung kan anförtro,
har jag lika wäl insett, hwilka egenskaper harti!
fordrades, som jag billigt kror mig dem sakna. Denna
medwetenhet tolkade mit swar, och dec war endast min
undcrsatkliga pligt emot en älskad Konung, minnet af
Ridderskapets och Adelns ädelmod, och kan hända et
förmätet, men ljuft hopp at gagna, som förmådde mig
byta mit enskilidta lugn mot ärans ofta stormiga bana.
Matte jag ej bedragas i det glada hopp, at den listiga
karlek och aktning jag hyser för det Stand, af hwilkct
jag har aran wara Medlem, och min rena nit i Dest
rättigheters bewakaude skal! tillvinna mig Dest wälwillja
och förtroende. Om någonsin Ridderskapet och Adeln
hedrat mig med Sin wänskap och aktning, är det i
synnerhet nu, jag wagar anropa dosta för mig sa owärderliga
känslor och det är i deras dyrbara hägn, jag
har äran mig innesluta."
Ester flutadt Tal anmälte Hans Dxcellsncs, at
Högloft. Ridderskapet och Adeln, sedan Dest sista sammanwaro,
gjort en betydlig förlust genom fransaller af
Dest LsLrsterars, Herr Larl Oultsk Lungsncrema,
som til sa hög grad hade mutit Ståndets förtroende och
aktning. Riddarhus, OireLkionen hade kil Leersmrars
efter honom constiruerar Förste Riddarhus-Camzlisten
Lilverstolps, hwilken Herr Grefwe» och Landc-Mar»
skalken Högloft. Ridderskapet och Adeli, nu föreställde
och utbad sig at fä innesluta i Ridderskapets och Adelns
ynnest och benägenhet.
Anmaltcs och emottogs en Deputation ifrån det
Hcderwärda Bonde-Ständet, anförd af Riksdagsman»
nen kökr ^oknston ifrån Jämteland, hwilken framför
-
6
de Ständets wänllga hälsning och lyckönskningar til
Riksmötets begynnelse. Hans klxcsllsncs Herr Grefwen
och Landt-Marskalken tolkade Ridderskapets och
Adelns wanffap och förtroende för dec Hederwärda
Bonde-Scandet, och Vspuksrivnsn afträdde, beledsagad
såsom wid ankomsten.
Derefter uplästes fjorton §§. af ,626 ars Riddarhus-Ordning,
hwarpa anmälteö och emottogS en Depurrrinn
ifrån det Wallof!. Borgare-Standet, anförd af
Stockholms Riksdagsmannen Herr Radman kcksI1<gulli,
samt korrt derefter en Deputation ifrån det Högwordiga
Preste-Srandek, under anförande af Biskopen öfwer
Skara Stift och Ledamoten af Kongl. Nordstjerne-Or,
cksn Herr Dorkar ^Vsickoman, hwilka hwar för sig
yttrade stna krincipglers fägnad öfwer Ridderskapets och
AdelnS samlande til detta Riksmöte, ock) af Hans Dxcellencs
Herr Landt-Marskalken moktogo försäkran om
Ridderskapets och AdelnS aktning och wänskap för sing
Mcd-Stgnd, och afträdde,
Imedlertid hade af Riddarhuset lcalen blifwit antecknad
en Deputation, tolf personer stark, som nu upropades
och afgick, under anförande af Grefwe Leader
Fullmägtig, Herr Grefwe De^vendaupr, Liss, för at
framföra Ridderskapets och AdelnS wänliga hälsning ktl
de andra LslpeLinvs Standen.
Friherre ve Leer, Larl.
Wi äre nu ater församlade, Mine Herrar.' til et
Riksmöte, dit wi äre i Nader kallade af Kongl. Majit,
til at förmodeligen med Honom i underdånighet, tillika
med wara Med-Ständer öfwerlägga om bästa medlen
och sättet til Rikets Linanesrr uphjelpande, och i följe
deraf Fäderneslandets wäl och den allmänna säliheken.
Dcstg angelägna föremål hafwa alltid warit Ridderska
-
pets och Adelns förnämsta ögnamärke och legat dem ömt
om hjcrtat. Jag ar öfwerkvqad om, at samma tänkesätt
ännu rada hos Högloft. Riddcrskapet och Ndeln.
Ridderskapet och Adeln kunna ej blifwa sig olika. Dä
wi äkwen böre hoppas, at wara öswerläggningar komma
at ske i lugn, med enighet och förtroende, hwartil wi
hasme sä mycket anledning, dä wi nu åge den förman,
at hafwa lil wär Landt-Marskalk och Ordförande en
Man, som ej annat kan än älskas af ost alla. Han
förtjenar det, genom sin börd, sit namn, sina. ädla tänkesätt
och personliga egenskaper. Matte da denna Riks,
dag en gang förtjena et »värdigt ruin i Tideböckerna. —
Men, Mine Herror! wi lefwe uti et tidehwarf, der
manga fördomar rada ibland Allmänheten emot wart
Srand. Desia fördomar böra häfwas; Allmänheten bör
uplysaS. Lät oH derföre lägga i en klar dag för Allmänhetens
ögon, huru allas wära hjerton äro upcldade
af nit för Fäderneslandets wäl och den allmänna sällheten;
huru wara öswerläggningar ske i lugn med enighet
och förtroende, och huru wara beslut alltid blifwa fattade
pa de bästa skäl och grunder. At til en början winna
detta ändamål, tror jag wara nyttigt, at wara krokocoller
blifwa tryckta. Derigenom blifwer Allmänheten
kunnig om wara göromål, öswerläggningar och beslut.
Hade 1789 äts Riksdags krotocoller blifwit tryckta,
hade mycket af de skuggor, som blifwit kastade pa Ridderskapct
och Adeln, warit sörsivunna. Har wore myc,
ket al tillägga och flera skäl at,anföra' men det ar ej
nödigt för et högt uplyst Ridderskap och Adel. Det
wore endast at trötta Edert tålamod, Mine Herrar!
Jag afhaller mig således derifrån, och wagar allenast til
Högloft. RidderskapetS och Adelns benägna bifall foresta,
at RidderskapetS och Adelns krorocollsr mä efter
hand, sä fort sig göra later, blifwa befordrade til trycket
och utbeder mig häröfwer Herr Grefwens och Landt»
Marskalkens proposition.
8
Hans klxcelleace Herr Grefwe,, och Landt-Marskalken
gjerde häruppå propoluion, hwilker, nied ^ja!
besmaradeS.
Sedermera uplastes flutet af Riddarhus-Ordningen,
femte 1778 ÄS Tilläggningar til den samma, samt (ileremoniellsr
eller den sa kallade Ordningen wid Riksdagens
början ar izvo.
?lnmaltes, at de andra Ståndens Dspmsrräs moro
r antagande för at gemensamt med Dsputerscks af
Ridderskapec och Adeln och under Landtmarskalkcns anförande
i underdånighet upwakta Hans Majtt samt
Hennes Mant Drottningen, i anledning hwaraf Ridderskapers
06) Adelns Depursrion, 48 personer stark, afaick
med Hans Lxcellencs Herr Grefwe» oest LandtMarffalken,
som kemnade klubban ät Herr Grefwe Lias
D-^enksupr, hwilken nyst hade återkommit med den
ve^utLtloa, som afgatt at benevenlers de andra Standell.
Grefwe liewen II aup t.
Dä jag malte mig at åtfölja den Deputation,
Högloflige Ridderffapet och Adeln befallt afgä till dest
Med-Stander, war det med den önskan at fä äran anföra
densamma. Til den ändan har jag mig til minnes
upsatt nägra tankar. Den lyckeliga kännedom, jag
ager om Ridderskapets och Adelns tänkesätt, har styrt
mia penna, och det ar i hopp at röna dest smickrande
bifall, jag magar utbedja mig, at fa dem nu uplafa
och til?roweo1lLc bilägga.
Grefwe Dervenksupr uplaste derpå följande Tal:
Til det Högwördiga Preste-Ståndet.
Af Ridderskapet och Adeln äspurersäe, at aflagt
ga Dest skyldiga tacksägelse för Högwördiga Preste
SkändetS
-
9
Ständeks wänliga hälsning, är oh afiven updraget ak
a Wärk Stånds magnar lyckönska Högwördiga PresteScandet
cil en lycklig förening med sina Med-Srander.
Ridderskapet och Adel» äger den siufwa öfwerlygelse,
ac det Ständ, hwars dyra kall i synnerhet blifwit,
at warda och sprida Religionens dvrbara sanningar, ak
osma och besramia alla Christendomo dygder ^ skall med
sina gällande förböner och bewekande efkerdömen werksamk
bidraga at liswa och underhålla den allmänna Enighet,
Nu och Sjelfförsakelse, som wal alltid medföra de lyckligaste
följder; men hwilkaS offenccliga utöfwande i et
bistert lidehwarf och under förestående Riksmöte mer
än någonsin kräsivaS.
Da denna glada bfwertygelse kraftigt bidrager ak
nara dcc hopv, Ridderfkapet och Ndeln tror sig böra
hysa om endrägtighet i upfyllande af de höga pligter,
hwartil wi äre kallade, stärkes detta ännu mera af atankan
a den wälsignelle en wördad Konungs oskrymtade
Gudsfruktan skall fran himmelen nedkalla öfwer er älskadt
enigt Folk.
Under en sä glad förhoppning och med den fasta
föresatts, at, efter yttersta förmåga, bidraga kil et kark
Fosterlands waraktiga Sjelfbestånd, utbeder sig Ridderskapet
och Adeln, at i Högwördiga Preste-Ständetö wän«
skap och förtroende fa wara innesluten."
Til det Wällofliga Borgare-Ståndet.
"Utsedde af Ridderskapet och Adeln at betyga Dest
erkänsla för Wällofliga Borgare-Scandeks wänliga häls»
ning, aligger ost äfwen ak a wärk Stånds wägnar ådagalägga
Dest fägnad öfwer Wällofliga Borgare-StändekS
lyckliga hitkomst.
Ridderskapet och Adeln har ej undfallit de wigtiqa
föremal, som föranledt Riksens HZqlost. Ständers sammankallande
til detta Riköinöte. Wi åge alle den gla
L
-
ro i?"'-
da wisthet, at den Konung ost kallat ingen högre tils, eds»
ställelst kan njuta än at i sainräd nied trögna Undersam»
re bereda och pa oswikeliga grunder stadga et gemensamt
älskadt Fosterlands inhemska wälmagt och uria dska aktning.
En sa tjusande öfwerkygelse ragar RidderskapelS
och Adelns nit för Allmänna basta. Det räknar för sin
högsta ära at lil »vinnande af ct sa ädelt föremal gifma
och taga esterdömen.
Ridderskapec och Adeln kan ej irra sig, da det hyser
den glada öfwertngelse at i hivarje Ledamot af Wällofliga
Borgare-Srandet sinna en Swensk Medborgare,
som i nit för Fäderneslandets wäl ifrar at bewisa, det
rätta begrepct om de dygder och pligter, som sa wäsendteligen
stämpla den sanna medborgerligheken i Swenska
Riksdagsmäns hjerran, aldrig kan förlydas, mindre
utplanas.
Delande vesta höga kanflor med sina Med-Skand,
och under det mest tilfredsställande hopp om deras kraftiga
inflytande a wara wigtkga förrättningar, utbeder sig
Ridderskapet och Adeln, at i Wällofliga Borgare-SlandetS
wänskap och förtroende fä innesluta sig."
Til det Hederwärda Bonde-Ständet.
"Ridderskapet och Adeln har updragkt ost, sina Osxueersäs,
at hos Hederwärda Bonde»Standet yttra sin
tacksamhet för dest wanliga hälsning, och bjuda detsamma
et »vänskapsfullt, walkommit!
Kallade til detta Riksmöte af en Konung (lika
lyckligen känd för sparsamhet »ned Rikets medel, som
nitälskan för alla sina Undersatares wäl) at med Honom
öfwerlägga, utse och »verksamma göra de medel, hwarigenom
et älskadt- Fosterlands samtida bättre och fram»
tida lycksalighet säkrast ma winnås och befästas; anser ,
Ridderskapet och Adeln för sin yppersta pligt, at med
oinskränkt nit af alla krafter bidraga til et sa stort
föremål.
n
Riddcrskovet och Adeln hyser den säkra och tilfredsställaiwe
ulförstgt, at dec Ständ, hwarö yrken sa nära
med Des' instämma, hwarö sannskyldiga inreresten sä
n ira med Dest äro förenade, skall lifivaö af samma nit
och eldas at lika arra at befrämja et sa ädelt wärf.
Matte vesta bada Ständ, genom hwilkaö omtanka och
arbete en älskad Fosterjord gorrö frugtbärande, hwilkaS
heliga pligcer äro at gemensamt den försvara, och som
af enighet och lugn njuta lika sällhet, som de genom
split och oroligheter sänkas i lidande, aldrig utur ögnasigte
förlora, ac hwad pä Fäderneslandekö altare offraö,
alltid rikeligen Återkommer, och at waraktigt enskilldt
wäl aldrig uran stadgadt allmänt wakstand kan erhällaö.
Intagen af desta känslor, vfwertygad at de delaS,
ock under listigaste afwaktan a deraö lyckliga inflytelse
pä wära wigtiga öfwerläggningar, inneflurar sig Rid»
derskapet och Adeln uti Ärbara Bonde-Standetö wänskap
och förtroende."
Hans Kxcellence, Friherre gVackrmeister,
(larl ^6am, föreslog at dcsta wackra Tal mätte
befordras lil trycket.
Grefwe Kalling, ?skr, killade otj Landt-Marskalkens
Tal likaledes mätte warda tryckt.
Bisöllö.
Uplästes Riddarhus-DireÄionens' Riksdags-Be-^
rättelse, som remittersäeg til det framdeles tilsorordvande
Riddarhus > Utskottet.
Under läsningen äterkom Ridderskapets och Adelns
stora Deputation ifrän upwakcningen hos Deraö Majestäter
Konungen och Drottningen, och Hanö LxcsIIencs
Herr Greswen och Landt.Marskalken förmälte, det Deras
Majestätcr » de Nadigaste ordalag yttrat Deras
wglbehag öfwer denna Riksens Ständers underdåniga
»vördnadsbetygelse.
Uolästes och remiuer^äer til RiddarhuS^Ulskottek
Wadstena Adeliga Jungfru-StiftS. vireAlous RirsdagsBerättelse.
Anmältes och emottogoö twanne Kongl. Majtts
Ofwerste Kammar - Junkare Herr Grefwe b Oustsk
Oxrnstjerna, Riddare ak Nordstjerue-Oräsli och Herr
Larl konäs, Lammenösur af samma Oräsn. Grefwe
Oxenstjerna, som förde ordet, berättade, cit Hanö
Ma>:t updragic Herrar Ofwerste Kammar-Iunkarne at
framföra Dest Nådiga hälsning, fanit befalining til
Ridderskapet och Adel», ar i morgon klockan half n
förmiddagen sig instnna i Stadens stora Kyrka til Riksdags
- Predikans afhörande, och derefter wara Hans
Mast följaktig pä Riks Salen: Hwarjamte Hans Majit
i näder behagat bjuda ;o af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter ak spisa middag wid en för dem anrättad Taffel.
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken bad Herrar
Ofwerste Kammar-Iunkarne för Hans Mast.r frambära
Ridderskapets och Adelns underdåniga wördnad och
tacksägelse samt försäkra at Hanö Maj:tS befallning
efterkomma.
Högloflig? Ridderskapet och Adeln ätskilldes klockar;
en qwart til Tu.
In stäem krotocolli
6. Silverstolpe.
Lördagen den 15. Martn,
klsnum klockan ro förmiddagen.
-^ans Lxcsllencs Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
föreställts angelägenheten, at til Riksdags geroma
-
——- IZ
lens snara begynnelse bl lektorer matte skyndesamt wals
jas, och utsattes kil detta Wals förrättande nästkomman»
de Mändag, den 17. Martti, i likhet med hwad de öfriga
I^Ll^cQive Scanden alwen för sig beflurit.
Til förekommande deraf, ak obehörige Personer
skulle kunna sig i Ribderskapets och Adelns öswerläqgningar
intränga, fann Högloflige Riddeigkapet och Adeln,
uppå Herr Greswens och Landt-Marjkalkens föreställning,
nödigt, at ej allenast i allmänhet hwarje Ledamot af
Ridderskapet och Adeln wid inträde i Samlingsrummet,
utan ock de assande Oopuraiioner wid återkomsten skulle
mangrannc för den wid dörren wakihgswande Under,Oistcsrarsn
sina kulletrer upwisa.
Sedan Riddarehns-bstkcalen antecknat och upropat
50 Personer, som i dag skulle fä den Raden at spika
hos Konungen, begaf sig kl. half n Hans bxcellsncs
Herr Grefwe» och Landt-Marskalkcn jämte Ridderskapet
och Adeln til Kyrkan för ac afhöra Rirsdags-Predrkan,
samt sedermera wara Kongl. Maflc söljaktige til Desi
Ruin och derefter pä Riks, Salen.
In stdem krowcolli
6. Silverstolpe.
Mandagen den 17. Martn,
klenum klockan iO förmiddagen.
justerades krorocollsrna för den 14. och 15. i
denna Manad.
Herr ^0N35 8ÄMveI,
Föreslog at, sedan Högloflige Ridderskapet och Adeln
beflutit sina krolocollsrs allmängörande genom trycket;
men möjeligen någon gang förhastade uttryck kunde toms
14 ' !
ma at fallas, hwilka ej borde komma lör Allmänhetens
ögon, et par Ledamöter af h,varge Clas kunde, efter
hwad tilförene lärer hafwa warit manligt, ukwäljas tll
utgörande af en Revision, som hade at genomgä?rolocollernL
innan deras befordrande til trycket.
Hans Txcellencs Herr Grefwen och LandtM
arskal ken tilkännagaf, al någon sadan Revition til
undanrödjande af förhastade uttrycks allmängörande icke
wid någon Riksdag warit brukelig; men wäl hade hände,
ak Riddarhus-Utskottet, dä det haft befattning med
krowaollsrrE Ukglfwande, fatt sig updraget ak uttaga
sädana Riddarhuset rörande oeconomiska clersljer, som
ej kunde imerellsrg Allmänheten; och xroponersäs H^rr
Grefwen och Landt-Marskalken, at omsorgen om krmtncallernss
tryckning mätte, likasom wid sistsörflutna Riksdag,
bltfwa RiddarhuS-Utskottet öfwerlemnad.
Bifölls.
Uplästes Kongl. Majsts Allmänna kropölltion til
Riksens Ständer, lydande som följer:
Longi. Majfts Allmänna Mädiga
til Riksens nu församlade Ständer, gifwen
pa Riks - Salen i Norrköping den
15. Martu 1800.
Dä Kongl. Maj:t nu sammankallat Riksens Stan.
der, at efter urgammalt bruk bewista Kongl. Maj:t6
och Dest Högtälskelig-, Gemals Hennes Kongl. MajftS
Drottningens höga Kröning, har Kongl. Majst äfwen
welat hafwa den rilfredsställelsen at underrätta Riksens
Ständer om Rikets tiiständ och inhämta deras trogna
råd i åtskilliga Rikets angelägenheter. Kongl. Majst
har efter Sit tilträde til Rikets styrelse räknat för Sin
första pligt, at med omsorg warda och bibehålla war
i;
sanna Ewangcliska Tro och Lära i sin helgd och renhet,
icke blott i anseende lil bekännelsen, utan ock i dest utöfning.
Fastän krigslagan warit tänd uti de flesta Lander i
Europa, njuter Kongl. Maj:t lik,väl den förnöjelse, at
hafwa bibehållit lugner och freden.
RattwisanS skipande och Lagarnas nogg handhafwande
hafwa legat Kongl. Maj:t högt om hjertur.
Med Rikets medel har Kongl. Maj:t iakttagit den
nogaste hushållning och sparsamhet. Statswerker, bemstadt
med betydeliga skulder och brister wid Kongl. Maj:tS
tilträde lii Regeringen, har Kongl. Maj:t i ordning
brage, och oaktadt det försämrade Mynt, hwaruti de
flesta Rikets inkomster influtit, likwäl hittils haft den
tiljredöställelfen at afbörda flera Tunnor Guld af Stars»
werkeis skuld.
Kongl. Majit har haft all möda ospard at under»
halla och förbättra Rikets Fdrswarswerk, och derwid
lämpat stna matt och steg ester Statswerkels förmåga.
Jordbruket, denna säkra källa kil Rikets wälmåga
och styrka, har Kongl. Maj:t wid alla tilfällen upmuntrar.
Under den infallna smara mitzwäpt har Kongl.
Mast med en FaderS omsorg understödt de nödlidande.
Sa långt har allmänna hjelper, hittils aldrig warit sträckt.
Näringarna och Slöjderna hafwa af Kongl. Majcks
Hand njutit et sa kraftigt skydd, en sa werkande upmun.
tran, at Kongl. Mast hoppas grunden wara laggd til
deras beständiga trefnad i Eget Fosterland, til en »varaktig
seger öfwer deras förtryckare.
Om Handelns och Sjöfartens befrämjande har
Kongl. Maj:t med sorgfällighet Sig wardat. De hinder,
dem mött, hafwa härrört af allmänna händelser,
dem Kongl. Maj:t ej kunnat afwärja.
De tilstötta mangfalldiga swarigheter af mitzwäxt,
en af Rikets förnämsta Näringars aftagande, stockning
i handel och sjöfart hafwa icke annat kunnat, än med
-
föra elak werka» pä Rikets wacklandc Pcnningewerk: At
arerwinna ordning och stadga deri, är ec amne af yttersta
wigt och som kräfwer gemensam och mogen öswerläggning.
Kongl. Mast ästar, i kraft af 47. och ;o. §.§.
i Regerings-ille» moo, ar Riksens Ständer utwälja et
Utskott, bestående af widerton Ledainöter af Ridder stapet
och Adelg, Sep af hwarje Clast, och Nio Ledamöter af
de irenne andra Staude», med hwilka Kongl. Majit i
de härtill hörande Urer.der will vfwerlägga, samt för
hwilka Kongl. Majit tillika arnar wisa i hwad kilstrand
Kongl. Majit emolcagic StatSwerkec och i hwad skick
det nu besinncS.
Kongl. Majit förwantar ock, at Riksens Stander
sätta ct Utstött til Bewillningens öfwerseende. Dest
ojämna fördelning har icke kunnat undfalla Kongl. Majits
upmärksamhet.
Bland de sakraste medel at bereda Rikets wälmåga
räknas med stal jordens odling och upbringande ti! moje»
liga högsta afkastning. Genom säkerhet i afhandlingar
och hopp för odlaren at kunna störda frugten af sm kost»
nåd och möda besramjes detta ändamål. Kongl. Majit
har derföre ansett nödigt, at de hinder, som harwid
kunna ligga i allmänna Lagen, maga undanrödjaö, och
j sadant afseende welat förestå ändring uti XVI. Lop.
is. §. Jorda-Balken.
Fastän bade et urgammalt bruk och kärleken för
Fosterjorden med flera goda skäl kala för Vördesrättens
bibehållande, har Kongl. Majit dock ansett bördeskiden
kunna sä förkorttas, ak Bördesmannen kil sin ratlö bewakande
erhåller tilrackeligt rådrum, utan at köparen, sa
länge som nu ster, til hinder för jordens rätta bruk och
odling samt nyttiga företag ma fattas i osäkerhet om sin
besittning, hwarwid Kongl. Majit äfwen hast för afseende
at förekomma hemliga köp tredje man til förfång.
De
De i sednare tider tiltagande smek och bedrägerier
med falska fordringars diktande, hafwa gifwik Kongl.
Majit anledning jörcftä at den i IX. Lsp. 12. §- Handels-Balken
utsatta tid af 20 ar lil fordringars kraf
ma lii io ar inchränkas.
Kongl. Maj-.t äskar fördenskull enligt RegeringsFormcns
42. §. Riksens Ständers mening:
i:o Angående ändring i XVI. (Isp. is. §. Jorda»
Balken.
2iO Angående Lagfartens förkorrtande, och
Zio Om inskränkning i den uti IX. 72. §.
Handels-Balken utsätta rid kil fordringars kraf.
Och dä Riksens Ständer öfwer dessa mål sig yttrat,
will Kongl. Majit samfällt med dem taga Sik
brslut.
Uti krenne allmänna hushållningen rörande mål,
som hafwa werkelig inflytelse pa Jordbruket, will Kongl.
Maj:t inhämta Riksens Ständers mogna råd, nämligen;
r:o Om en förbättrad Tjenstchjonö-Stadga;
2:0 Angående Srängselskyldighecen
och
z:o Rörande en förbättrad Gästgisware-Ordning:
Och will Kongl. Majit för ot närmare uplysa dessa
areuder en anna» dag Riksens Ständer inför Sig sammankalla
och da tillika uti hwarjehanda andra ärender,
dem nödiga och särskildta underrättelser i Nader meddela.
Kongl. Majit förblifwer Riksens Stander med all Kongl.
Nåd och ynnest städse wälbewägen.
6081^1' äv0I.ktt.
Herr kkolli, ^.Ire ^orsn, anmälte sig ak
kala, men afstod derifrån uppå gjord anmärkning af
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken, at Högloft. Rid»
derskapet och Adeln nu wore sammankallade blott för at
Z
lT —!> . >
skyndesamt walsa kllsLlnrer i anledning as Hanö Mastts
Radiga Lropalition om wista angelägenheter, som i åtskilliga
Utskott borde öfwerwägas.
Derefter skred Högloft. Ridderskopct och Adeln til
»valförrättningen Clastewis. Första Classen i Riddarhus-Cantzliets
rum, den andra i Handelsmannen Lggsg
hus och den tredje i Riddcrskapetö och Adelns gemensamma
Samlingsrum.
Efter walets slut uplastes de deröfwer författade och
systeraäs Listor, enligt hwilka följande befunnos hofwa
erhållit flesta rösterna, nämligen:
I Forsta Llatzen:
Grefwe 6^I!sndorZ, ftodan I-lsnnin§, Lag.
man. - - - ^ - Röster 122.
Grelwe (lronftjelm, Axel, Ofwerstc-Imsucenant. - 71.
Hans Lxeellencs Laron von Lstsn. - ^ - igl.
Lsron Silkverstrolä, ddils, l^käjor. - - - 121.
Laron l^sgerkslc, Ofwerste-Uisursnant. - - zz.
Andra Classen:
Herr Lilljsftälr af k^Zräala. Fullmagtig Herr
Lonäs, Larl, Olwerste Kammar-Junkare och
Commenäeur af Kongl. Nordstjerne-Oeäsn. - 67.
Herr k.illjs. Lr/mc. ----- 6c).
Herr vraleenksr§. Fullmagtig Herr ldloräsn
ftol^e,
^näers, O^irains. - - - 7^.
Herr /Xälsrdjslm, ssoti. 6 ,dr., L^itsins. - 6z.
Herr L^IIsndasl, k.ars klsrmsn. - - . ^6.
Herr 6ri^,snvesIZ, ft^n kksrmrll, Ofwerste
lnsuksnanr,
N. S. o. - - - . 88-
Herr Lftrsnlieim, Lreärie, Hof-Cantzler,
(lona. N. O. - - - - »
I Tredje Llasteii:
Herr lVlomZomeris, Svante, Ofwerste - Lftcu
lenaul.
- - 7 77 7 170»
Herr klnxelLramx, Abrsbsm, Ryttmästare m isy.
Herr von klomgren, Lsri krsär., lVkrjor. - isr.
Herr von Larlsson, Lärvarci, Lspikains. - 148»
Herr I^srinsr, ksngi, Cantzlie-Räd, R. N. O. 144.
Herr Lesterlksstr, ^onas, Bergs-Rad. - - iZ?.
Herr dVelilelr, Larl .^äolpb, Lornert. > 1Z4.
Herr von ^Iilsn, 6srb. huttin, Ryttmästare. iZs.
Herr von Kruse, Lias, Stallmästare. - - izi.
Herr 8LbmusrIörv, Honning, Ofwerste» Lisu
renanr^
- - - » - xgV.
Herr Logeman, ^clol^b, Lapiraine. - - izo.
Riddcrffapct och Adeln ätskilldes inemot klockan 4
eftermiddagen.
In 6ösm Lrnrocolli
6. Lilverstolxe.
Onsdagen den 19. Mart»,
Llsnum klockan 9 förmiddagen.
^Inmälke sig Friherre
brscbr, och uplaste til Lrorocollsr följande O.Äamsn
"Den Berättelse Kongl. Maj:t förleden gårdag låtit
inför Riksens Ständer upläsa, angående de anstallter,
som as Kongl. Maj-.t blifwit widtagna ifrån Dest
tiltrade ti! Regeringen inkil narwarande tid, för at främja
Rikets wäl, bibehålla freden, upratthalla Srarswcrket,
afbörda des; skuld, och afinanda de smara följder, som
spannmålsbristen sistledna ar hotade ak åstadkomma, har
af Ridder skåpet och Adeln samt de öfriga Riks--Sländön
med tacksamhetens känsior blifwit afhörd. Men Mine
Herrar, denna billiga tacksamhet för en älffod Konungs
oafbruina sorgfällighet, at igenom et sparsamt anwän.
dande af Statsmedlen, bota Stakswerketö refwor, at
igenom sa betydliga förfkotter af penningar och spannmål
förekomma hela krovmcsrs undergång, at genom wisa
författningar hamma et skadligt öfwerflöd och lifwa ido^«
20 !-
heten hos den swensta Näringsidkaren, denna tacksamhet,
sager jag, kil hwilken ivar nådige Konung äger en
sä ostridig rätt, bör ej blott förwaras inom tysta hjerta»,
nej, den kräfwer erkänslans offer, nedlaggt inför Thronell.
Det ar i anledning häraf och i den öfwertygeistn,
at winna Ridderstapet och Adelns enhälliga bifall, sag i
ödmjukhet förestår, at Ridderstapet och Adeln med en
Deputation, anförd af Hans Lxeellsncs Herr Grefwe» och
Landt-Marskalken, upwaktar Konungen och frambär
inför Honom wär underdåniga tacksägelse-alftets."
Derefter upläsies ek as Herr 8ek>mirerlovr,
I^ennin§, jnlemnädt Memorial, sä lydande:
Wordsamt ^lemorial.
" Nar Kongl. Maj:t i Dest Tal ifrån Thrane» nådigt
behagat förklara Sina wälgörande tankesätt och an.
damalet af Riksens Scänderö sammankallande, lärer ingen
sä otacksam undersate, ingen sa kallsint medborgare
finnas, som ej med warma känslor för Fäderneslandet
riktar sina böjelser och all sin möjliga åtgärd til de afsigter,
som instämma med Konungens enstan, Rikets
uphjelpande och et allmänt wäl.
Tiden, som utwecklar manga inbundna gator —
Sanningen som uplyst och stall alltid uplyfa willans och
fördomarnas mörker, hafwa redan lyckligen undanröjt
flera fordom wadligen upkomna ämnen til söndring och
twedrägt: — Wi behöfwe ej söka den kundstapen j häf.
derna, at enighet bidrager til samhällens bestånd; —
Wi are samtida witcnen til de olycksstormar som beredas
af kallsinnighet för medborgeliga pligter — af lwiflan
om samfundsdygdcrnas wärde.
Himlen ware lofs at den dag är kommen, da alla
Clasier af medborgare, församlade såsom i et brödralag
fä höra mera an ryckcelö ofta obestämda ljud. — Konungens
egen faderliga röst til Sit folk at wara eniga i
det goda och werksamma i det nyttiga. Hwilken ibland
2»
oh ivar icke förledne dag rörd af den listigaste glädje och
erkänsla, at ester de underrättelser om Stacswei kers tilständ
för knapt tre och et halft ar sedan, hivarom
Kongl. Mast nadigst behagade »plysa Riksens Ständer;
fa högkideliqen höra, hwad hitkils någre fä lycklige metat,
mange trott eller gistat, och ännu flere önskat. —
Adelbart skall denna dag i det slutande århundradet tecknas
af samtiden och esterwerlden, salom en den wackraste,
den gladaste för Swenska folket. — Detta werkliga
och klara sken as hopp skall utbreda en wälgörandc wärma
kring hela Statskroppen. — Detta lyckliga budskap
ifrån Thronen skall gifwa en efterlängtad tröst at den
gamles återstående dagar, at med mera lugn önverlemna
sig ät grafwen, dä han nu får se en ljularc utsigt för
sina barns framtid, som förr prästat tarar under hans
fruktan; — hwad skall mera muntra en npwäpunde ungdom
at göra sig förtjent af de! i Fäderneslandet, en förnöjelse —
en lycksalighet, som slösaren och den tanklöse aldrig känt?
Kongl. Masikö nädiga förklarande om Statsskuldens
förmindskande — icke blott Hans böjelse för hushållning,
utan Hans redan lyckligen bewifade Konungsliga
alsware af detta sanna botemedel för alla swaga och
utblottade Stater, skall snart atergifwa wart Fosterland
en lange saknad styrka bade inom och utom ost, och upmana
hwar rättänkande medborgare at lätta en älskad
och dygdig Konungs regeringsbörda, genom trohet och
lydnad för Honom och lagen, genom wart bemödande
at helga medborgerliga pligtcrstc ck upoffra enskilldta afsigtor
och winning för allmänt wal. Erkänslan är den
lättaste, den ljufwaste pligt. — En stor Konungs ära
hwarken ökes eller uphöjes af loffanger. Det är Himlens
ensak at gifwa dygderna den lön de förtjena.
Känslan af den Gudomliga glädjen at göra godt
och dana millioners ival tilhör war Konungs hjerta; stor
och lycklig Han sjelf af denna njutning — och lycklige
wi, som fa skörda srugttrna af Hans wishet och omsorger!
— — Länge bomjkymd har den dag warit, dä
swensta folket agde cn lika hugnande anledning at lil Thronen
frambära sina underdäniga tacksägelser. Olyckshändelser
af flera stag och orsaker, ja sjelfwa Elementernck.hafwa någon
gang motat möjligheterna af denna önstadc sällhet, nu lyser
hon redan til märt hopp, och warder än närmare kommande
at pryda 0178 T v OI. litt 3 Thron. — Hwad sör
en
my glädje at fa andas wishetens, den sanna uplysningcns
kraftgiswande lust! — Lyckönstom hwarannan inbördes
ät de gladaste utsigtcr af lugn och sämja, trefnad och wälmäga.
Walsignom inträdet af en riy gyldene alder! och mä
mig tillätas — om icke at först wäcka, fä den glädjen blanda
och instämma min med de fleras proposition, om icke
Högloflige Ridderstapet och Adeln i cn talrik reputation med
de öfriga Helpetllve Ständen hos Kongl. Mant mä fä nedlägga
allas wär undcrdäniga tacksägelse och erkänsla för den
Landkfaderliga näd och omsorg för Rikets '.val och uphjelpande,
hwarmed Kongl. Mant nädigst behagat trösta och glädja
ost? Norrköping den ry. Marti! 1800.
hstenirin^ LcsirNrilerlo w. ^
Friherre 8tZerns16, 716 alph l^uckviA begärte
i likhet härmed proportion, den Hans Lxcellencs Herr Grefwen
och Landtmarstalken gjorde salunda:
Bifaller Högloflige Ridderstapet och Adeln at genom
en stor clexutstion i underdänighet upmakta Hans Koirgl.
Mant, för at aflägga underdånig tacksägelse för den Landsfader-liga
ömhet Hans Majit redan i början af sin Regering
Ldagalaggt, och at de öfriga k-speKiv- Stånden wänligen
cmmodas at i samma reputation sig förena?
Beswarades med Ia, och skulle en v-put-nion härmed
til de andra Ständen afga.
Hans klxcellencs Friherre Wachtmeister,
O ari 7X6 LM, yttrade sin önskan at Kongl. Wants berättelse
om Riksforwaltningcn mätte blifwa tryckt, pä det bemmawarande
medbroder mätte fä erfara samma Lilsredsställilse,
som Riksens .Ständer njutit.
—2Z
Hans Lxcellence Herr Grcfweu och LandtNi
ar stal ken tilkännagaf at ansiallt onr tryckningen deraf
redan lärer wara fogad.
Hans Uxcel Ienos Grefwe Kunell, Lrie, begartc
at et Utdrag af lVotocoIIet om en tacksägelse-sckr-ks
til Hans Main matte genasi författas, julleras och medfölja
vexiutstionen til de andra Ständen.
Under uplasningcn af följande Kongl. Majus nädiga
ipiopnlition upsattes detta UxtraKum ?,otllcolli, som efter
läsningens sint julle,»ges; hwarefter Oeputstionsn afgick
linder anförande af Grefwe I-ennnbaupt, Lbsiler Ilwil.
Rong!. Majlis Mäöiga ?r-o/)vFt/on til Riksens
Stander, angående ändring i XVl, Lap.
^jorda-Balken: Gifwen Norrkoping
a Riks-Salen den i8- Martil 1800.
At freda och trygga hwar och en wid ätnjutandet af de rättigheter
man pä Lagligt satt sig förwarfwat, bör alltid för
Lagstiftaren utgöra et ömt föremal. Huruwida detta rätteligen
ar iakttaget i XVl. Cap. is. §. Jorda - Balken , der
ägaren af en til Landtbo »platen Egendom fatt i wista han- ^
delser tilständ at Landtbo - LontraLlst uphäfwa, är et ämne
hwilket Kongl. MajU anser sä mycket mera wärdt Dest och
Riksens Ständers upmärksamhet, som följderna af nämnde
stadgande aro af wigt för Jordbruket.
Ingen ting kan för detta sednare wara mera stadeligt, än
osäkerhet i besittningen as den jord man brukar, hwaremot äter
om den hafwes, sädant skulle medföra ej allenast för Jordbruket i
allmänhet, utan ock för Egendoms-ägare och Landtbo de nyttigaste
följder.Det ökade idogheten och odlingen, kemnade en mera
lätt tilgäng til näring för dem, som icke hafwa råd at genom
köp förskaffa sig egna Jordbruk, gaf agaren til flera egendomar,
dä han til äfwentyrs sjelf ej hinner dem stöta, tilfälle at fä
dem bättre brukade och sin inkomst stadgad, samt befrämjade
folkökningen genom större egendomars borrtarrenderande
24 . - - - —'
at flera hushäll. Kongl. Mant tror sig, hwad nyttan häraf
angär, icke bchöfwa wara widlöftigare, och den styrkcs af
andra landers exempel, oer nämnde hinder icke ligger i wägen.
Da Lagen i ofwannämnde Capirclgifwer jordägare rätt,
at pä längre eller körnare tid sit hemman til Landtbo upläta;
da den tilläter, at lifstidsstädja bör blifwa orubbad;
och dä den förmär, at ingen har magt afsäga Landtbo, desi
hustru eller Barn, sa länge giftostämma warar, lära Riksens
Ständer finna det stadgande, svin sedermera i is. §.
blifwit gjordt, i synnerhet at köp stall bryta Legostämma,
icke stä at sörena med de grunder förut aro kaggda. När
härtil i betraktande kommer den orubbade helgd, hwaruti
Afhandlingar, ingängna af fullmyndiga personer om thet,
som tillätet är, eljest i allmänhet böra hällas; at säljare
icke kan aga föryttra sin egendom med annan eller bättre
rätt, an bwarmcd han then sjelf innehaft; at en afhandling
emellan twänne personer icke bör kunna rubba den tredjes
ratt; at Landtbonden eller arrenä-itoren ej genom köpares
och säljares förpliktande til edgäng, äger i Lag den förmän
sig förwarad til motande af et til äfwentyrs endast tilsialldt
digtadt köp, som Bördcmannen förbehällct ar, samt
at siutcligen icke någon billig jämnlikhet emellan Jordägare
och Landtbo finnes, dä Landtbo.Lontrailket endast ä den förras
sida kan häfwas, torde alla desia omständigheter förtjena
mera afseende, an de misibruk och olägenheter, som af
ändring häruti möjcligen skulle upkomma. Sädana aro frän
atta lagar ostilljaktiga. Det beror af Lagstiftaren at wälja
det, der de mindst aga rum och som medför mesta nyttan.
Kongl. Mant peopon-rar i anledning häraf Riksens
Stander, at hwad XVl. Cap. is. §. Zorda-Balken förordnar
angäende häfwande as Lonirl-Ä, som om hemmansbruk
L landet blifwit slutade, ma warda ändrade med undantag
af sädana egendomar, hwilka ej fa säljas eller förpantas,
och til hwilka Znnehafwaren således äger besittningsrätt under
sin lifstid.
I öfrigt
2L 'L5
Z öfrigt och pä det jordägares efterkommande lcke stola
Alldeles blifwa utestängde frän tilträde af borrtarrenderad
egendom - kunde en wist tid - såsom af femtio är- utsättas ,
hwaröfwer Landtbo- och L^reude-LontrsLken ^ stngo sträcka
sig; äfwensom angeläget torde wara, at besia Lnntr,Äer böra
mom wisi tid inför Domaren upwisas och i Intekningsr^otocollet
til hela desi innehall uptagas, samt at aldre Jntekningshafware
och de- hwilka framför dem äga betalning
utur egendomen njuta, icke hellek warda.rubbade i den rätt
dem enligt Lag är tilständig.
Widare uplästes de öfriga Fem nädiga kroxolltioner,
sä lydande:
2:0 Rong!. Maj:ts Mädiga ?no/w/r/o« fil Riksens
Ständer angående färkorrtande af den
tid l2, IX. Lap. ^andels-Balken utsätter,
inom hwilken fordringar emellan enskillta
kunna blifwä gällande: Gifwen pä RiksSalen
uti Norrköping den 18. Martti 1820.
Under loppet af de Regekings-ärender, som tilhöra Lags
flipniugen, här Kongl. Maj:t ofta erfarit, huruledes den länga
tid af tjugu är- hwilken enligt Lagens stadgande uti 12. §. af
IX. Cap. Handels-Balken kan framskrida, utan at en under
fädan tid alldeles förlegad- sälcdts icke krafd eller anmäld
fordran nägot af desi gällande och betalningsgilda kraft förlorar
- gifwit anledning til längwäriga Rättegångar, stundom
beredd tilfällen för Mindre samwetsömma Borgenärer
ät framkomma med twetydiga - om icke oriktiga fordringar
och blottställt gäldenarcn för obilliga anspräk.
Nar det betraktas - hwilka omstiften en tjuguära tidelängd
är underkastad, de förändringar, som genom personers
död- flyttning och andra händelser upkomma: huru minne
Sch kännedom af hwad under denna tid kan hafwa uti ärctts
4
deremellan enMlta sig tildragit, lätteligen förloras: at efter
timade dödsfall i synnerhet arfwingar och Stcrbyrmdeltagqre
mäste ofta sakna uplysning om en död mans åtgärder:
at den nogaste wärd om handlingar, böcker och räkenskaper
under sädan tidslängd icke fallan kan wara föegäfwcs
anwänd emot deras förstörande, sä tilffrifwer Kongl. Maut
mera Swensta Folkets urgamla ara, tro och redlighet, an
den förekommande waksamhet, som uti Lagen bör finnas
emot flärd och orättwisa, at de händelser, hwilka omnämnde
klifwit, icke oftare inträffat.
Men dä Kongl. Mant räknar för en af desi dyraste
plister, at befordra säkerhet äfwcn uti alla enstillta handlingar
emellan desi älffade Undersätare: at styrka och befästa
-et enskilldta förtroendet, och at, sä midt möjeligt ar, tilfluta
wägen för obilliga twister dem trätolostnaden eller egennyttan
kunde willia tilställa; Sä har Kongl. Maj:t i Nader
ansett, hwad lagen stadgar om en tjuguära prsekcrsp»loostid,
i afseende pä okända och oanmälta fordringar man och
man emellan fordra rättelse och ändring: och som det ändamäl,
hwilket warit äsyftadt medelst detta stadgande, at en
Borgenär, som i anseende til hwarjehanda förfall af resor,
flyttning, längwäga wistande, sjukdom eller andra omständigheter
kan blifwa satt utur ständ inom en gifwen tid anmäla
, utkräfja, eller med Lagens tilhjclp utbekomma desi
rättmätiga fordran, icke mätte desi lagliga rätt förlora, genom
et korrtare rädrum än tjugu är, kan winnås och upfyllas;
sä xropooerar Kongl Majit den ändring uti ostvanomförmälte
12. §. IX. Cap. Handcls-Balken, at der mä
fradgas: Bäfwer man fordran hos en annan i gods,
xenninaav eller hwad det är, och krafwer den ej striftelicra
eller rnunteliga, eller gifwer den ej an inför? Rätt»
eller hos Ronungeno Vefallningshafwande inom tis äh
äge sedan ej nägon talan Serä.
-2^^ . 27
z:s Rong!. tNajfls Nådiga ?^oF^/o« Lil
Riksens Ständer, angående Lagsar tens för»
korrcande: K n- en Norrkoping a Riks-Salen
den !8. Martti i8so..
Osta har klagan bland allmänheten warit förd öfwer
den lid af twänne är, som köpare til fastighet ä landet nödgas
afbida, innan Lagfarten dcrä hunnit til anda och han
bliswit saker om besittningen.
Kongl Mant kan ej finna annat an at den i 4:de Cap.
i. §. Zorda-Balken stadgade länga Lagfartslid för stikå fastigheter
är förknippad med flera olägenheter, de der i synnerhet
drabba Jordbruket, under det den nya ägaren i fruktan
för klander ä handeln icke kan wäga nedlägga den kostnad,
som til Jordbrukets driftiga skötsel fordras.
I anseende härtil och dä Kongl. Majit med särdeles
fägnad omfattar glla tilfällen, dä Jordbruket, som af näringarna
för Riket är angelägnast, kan winna nägon förkofran,
samt det i öfrigt finnes at den förestrefna Lagfartstidcn
egentligen har til föremäl at lemna säljares stägtingar
rädrum til börd; men ehuru Kongl. Majit ej will rubba
en flik urgammal rättighet, den likwäl kan utan olägenhet
inom mindre tid inskränkas och bewakas, pä sätt redan är
i anseende til Krono-Mrgsmans-Hcmman och de ! Lsnyuen
pantsatta egendomar stedt; förestär Kongl Majit i Räder
Riksens Ständer, at laga-siändstiden mätte förklaras löpa
til ända det Ting, hwarä Tredje Upbudet bewilljas och Fasta
wid slutet af samma Ting utfärdas, derest ej klander r
laga ordning emedlertid anmäldt bliswit, samt at äter i the
orter, der endast et Ting om äret hälles, Lagfarten mä anses
slutad ä det Ting, dä andra Upbudet stett, samt Fasta
w!d slutet af samma Ting meddelas, hwaraf äfwcn skulle
följa, at hwad Lagen om Lagfart och Wärdering ä pantsat^
fast egendom ä landet samt hembud wid köp stadgar, borde
härefter jamnkas och rättas.
-T
I sammanhang härmed och som Lagen i IV. Cap.§,
Iorda-Balken förordnar as dä jord och hus säljas, köpet bör
wid Domstol upbjudas, men wist tid hertil ej utsatt är,
hmarigenom handt, at sädana köp ofta hemliga hallils, bwil«
ket kan gifwa anledning til flera olägenheter, witt Kongl.
Majit i Räher hafwa til Riksens Stander ofwerlemnat ah
föresiä wist tih härtik, och päföljden om den försummas,
4.0 Rongl- Maj.ts Mädiga ?ro/?o/r/o» angående
en förbättrad Gästgifware-Ordning:
Gifwen a Riks - Salen i ^norrköping den
18. Martil
Af den böjelse Kongl. Mant hyser, at i möjeligaste befordra
dest trogna undcrsätares af allmogen förmon, samt
at underlätta de allmänna skyldigheter , hwilka dem äligga,
har Kongl. Majit ännu lätit bero wid den af dest Högstsalige
Herr Fader Konung lil- Glorwyrdigst i
Åminnelse Är 1789 tagna Författning, som tittäter, at
Skjutspenningarna för Gästgifware - Skjuts tils widare fär
med den dä utsatta förhöjning betalas; men Kongl. Mattts
Näd och ömhet för hesta sina älskade undersätare bar afwcn
fästat upmarksamhet wid andra omständigheter, hörande til ofwannämnda
fljutsningsbeswar: omständigheter, hwilka Kongl.
Majit anser fordra et närmare bestämmande, än de hittils
utkomna Gästgifweri-Förordningar innehalla, pä det ä ena
sidan de resande mätte til fortkomst befordras, utan at wara
underkastade egenwilliga och olagliga föreskrifter, samt ä
den anhra sidan de skjutsande fredas frän obilliga företag
och sädant förfarande, som antingen innebär oskäligt betungande
eller leder til en medfart, wida flilld fran andamälet
med Skjuts - Inrättningen, Och will Kongl. Majit i detta
ämne hafwa i Räder inhämtat Riksens Ständers undcrdä? '
niga utlätaM,
5:0 Rongl. Maj.ts Mädiga ?--o^o/r/o^ angående
en förbättrad Författning om Stängfelsk^Idighetcn:
Gifwen a Riks - Salen r
Norrköping den 18. Martil iZoo.
Det ar af mycken angelägenhet för jordens odling och
oländig marks uptagande » at besia för Riket sä nyttiga,
men för odlaren särdeles i början kostsamma företag lättas
och upmuntras.
Göras beswären tyngre för den, som will til sin och
allmän förmän uptaga och förbättra sin mark, än för den,
hwilken läter den ligga i lika tilständ, som Naturen den
lcmnat, icke ! afsigt at sädan förblifwa, utan at genom flit
och arbete beredas til uppehälle, sä kommer man längt frän
det angelägna mäl, dit kloka Hushälls - Förordningar 'böra
syfta, Denna grund tyckes dock ej alltid wara följd i Författningarna
angäende stängselffyldigheten. Såsom exempel
derä will Kongl. Maj:t blott nämna, at stängselffyldigheten,
detta ej sällan tunga beswär, är merändels hwälsd pä odlaren,
dä grannen deremot, som läter sin mark ligga obrukad,
sig och det allmänna til förlust, är frän billigt deltagande
i sädant beswär befriad.
Kongl- Maj-.t är sinnad i detta för Landthushällningen
angelägna ärende öfverse och förbättra förra Författningar.
Men will desiförinnan om hwad ändring och förbättring
deri mä wara nödig och gagnelig, hafwa inhämtat Riksens
Ständers underdäniga utlätande.
6:0 Rong!. Majlis Madiga ?ro/ioFtro» Lil
Riksens Ständer angående en förbättrad
Tjenstehjons - Stadga: Gifwen pä RiksSalen
i Norrköping den 18, Martil 18^0,
Dä äkerbruk och näringar icke kunna stötas och drifwas
Ntan arbetande händer, besia äter icke sattas i nyttig werk?
zo
-
samhet för Samhället, utan ar genom en wist ordning förs
mänerna och skyldigheterna aro utstakade, wisar sig ba>af
wigten och angelägenheten af en wal inrättad Tjenste^onsStadga.
Mer an et halft ärhundrade är förfluter, sedan
den un gällande allmänna Författning härom widtogs. Ef.er
den tiden ä' o hushällsanstallterna, landtstötseln, lefnadssätt,
Fenninge-och waruwarden, med de flera omständigheter,
hwarä en sädan Stadga bör hafwa afseende, sä förändrade
at denna äldre Författning ej annat kan, an tarfwa rättelse
och förbättring.
Länge är öfwer felaktigheterna och bristerna deri klagat:
Men om rätta medlen at dem afhjelpa aro alltid olika tankar
yttrade. Sä,skedde 1778, dä Kongl. Majus Högstsalig
Herr Fader, Konung den lil. Glorwyrdigst i
Åminnelse, deröfwer infordrade Riksens Ständers underdåniga
yttrande. Under den tid, som sedermera framskridit hofwa
ock sädana erinringar sig tildragit, som fordra förra
förslags närmare granskning, och sädana uplysningar i de
härtil hörande delar wunnits, som säkrare kunna leda til
rnälet.
I et ämne af sä granlaga beskaffenhet och som sä nära
rkrer mängden as Kongl. Majtts kära undersåtare, öar Kongl.
Majit ej welat »vidtaga Sit beslut, innan Kongl.'Majit inhämtat
deröfwer Riksens Ständers ytterligare trogna räd
och underdäniga tankar, dem Kongl. Majit alltsä nu i väder
astar.
Herr Grefwe» och äandtmarskal ken: Sedan
Högloflige Ridderfkapet och Adeln nu afhbrt Kongl.
Majus Nådiga kropolirionsr, more det angeläget ak
Herrar LleAorerne snart sammanträdde för at walsa
Ledamöter ui de Utskott, som ägde at deröfwer afgifwa
sina betänkande!!. Hemliga Utskottets Ledamöter
skulle, enligt hwad Kongl. Majit Sjelf i nader .äskat
-
utgöra Aderton af Ridderskapet och Adeln. Zzncoll
,kottet vä) Riddarhus-Ucskottet, hwilka förmodligen
r>u såsom tilförne äfwen konims at sättas, bestode det
föna af »8, det sednare af 12 Ledamöter. Til de
irenne öfriga Utskott, som nu komma i sraga, under
namn as Bewillnings- Lag- och Oeconomis Utskott,
hade nog allmänt et större antal Ledamöter sä wäl bland
Ridde! skåpet och Ldeln som de andra Stånden astuns
bats, hwarföre Hans Lxcellencs poponsraäs at et
antal af 24 Ledamöter af Adeln kunde för hwardera
Utsattas.
Bifölls, samt ak de öfriga LeipeQivs Ståndens
skulle genom en Deputation härom underrättas.
Friherre vs 6ser, clari, frägade hurudan
proportion skulle blifwa emellan antalet af Adelns Utskotts
Ledamöter och de andra Standens?
Herr Grefwen och Landt-Marskalken trodde
at det wanliga förhällandck af hälften skulle iakttagas,
eller 12 af hivardera af de andra Scanden emot
24 af Adeln.
LxrraQum Lrokocolii om Ledamöternas antal up»
sattes, susterscies och öfwerlcmnades at äeputariunsn,
som efter en stund afgick under anförande af Grefwe
Douglas, L»r1 VVllfteim.
I anseende til nödwändigheten af et Lanea-Utskotts
sättande proponeraäs Hans LxesIIenes Herr Grefwen
och Landt-Marskalken upläsning af den InstruLUon
och Tysthers-Ed för samma Utskott som frän och med
1778, wid hwarje Riksdag särskildt blifwik antagen.
Efter upläsningcn häraf gjorde Herr Grefwen och
Landt-Marskalken proposttion til bifall deruppå, hwil»
ken as mänga med Ja! beswarades; men
zr ------
Herr blolst, ^.Ks 6örso, utbad sig at sa
upläsa et A/lemorirI, sä lydande:
E)dl1ljukt ^lemorial.
"Wid de wigtiga öfwerläggningar, som under nu
påstående Riksdag förekomma om en waraktig och för
stramtiden nog werkande rexlsrinx af Rikets orediga
penningewerk, torde blifwa nödigt leta sig fram til de
ucwägar, som möjligast kunna förekomma flika oredor
för framtiden. Men, da wid sörsta steget pa dennä
besvärliga bana, uplysning felar, mäste man naturligt»
miö först söka den, innan nägra til andamalet ledande
slutsöljder kunna dragas. Det ar en allman kand sak,
<it Riksens Ständers Langus under en lang följd af
or, warit styrd under hemlighets och tysthets eder; at
Dsnco-Utffottetö Ledamöter wid alla Riksdagar ensamme
hast den äran försäkra Ständerna, at allt stöde wäl kil,
och at således de i Ksnguen deltagande relxsAive RiksStanden
i allmänhet ingen ting kändt om werkeligä
förhållandet. Pa lika sätt har äfwen tilgadt Med Ständernas
Riksgälds - Lomoir allt sedan dest inrättning.
Nu, da man känner at Lsnguen, som nära 40 är wa»
rit nästan alldeles tilfluten för uiläningar pa Fastighes
ter, inom denna ?erioä, för sina utgifna i flutet af
1750 och början af 1762-talet, wistt icke rikhaltiga
sedlar, fatt och dageligen får upbära antingen Luscia
Riksdalrar eller sina egna nu dermed likawarande Okli.
xsrioner, at de Ian pä HikeAsr, som blott wiste privl«
ligiersäe Näringsidkare, med de kanske mera behöfs
mandes uteslutande, fatt, och ännu fa begagna, nödwändigt
mast indraga betydande Lumrrwr i ränta, sä
ar mindre underligt, om, uti närwarande wadeliga ställuing,
man tror sig böra aga någon tilgang pä et ställe,
som oaktadt sina nog widsträckca förluster, ändä synes
böra aga en icke obekydelig behållning. Men hars
ivid mötes man genast, af den, genom gammal häfd
siadgads
—— zz
stadgade hemligheten, och pa samma sätt har Matt k
mörker inswept förwaltningen af Riksgälds « Oontoirer,
den likwäl Allmänheten nu, kanske utan skäl, will påbörda
skulden kil all den willerwalla, hwaraf Rikets Penni,ige.
werk är öswerhopahr. — Likasom för den enskillda dek
alltid warit et tecken ti! mindre fördelaktig ställning, at
man sökt dölja rätta tilstandet af sina angelägenheter,
likaså torde för Langusn och Riksgälds-Eornoiree hemligheten
wara lika umbärlig, atmindstone för detta sednare,
til winnande af werkeligt förtroende, som uppenr
barandet af egenkeliga tilstandet blifwer nödigt, antingen
styrelsen warit god, da offenteligheten än mera stadgar
förtroendet, eller den warit annorlunda, da bristerna
bliswa updagade, och i samma man, som de mera uppenbart
fa wisa sig, utwagarna äfwen lättas at förekomma
dem för framtiden. Det är af besia, ester mm
tanka nog gällande skäl, som jag får underställa Höglostige
Ridderskopets och Adelns widare ompröfwande och
bestuk, om icke de af wara medbroder, som bliswa Ledamöter
af Lando - Utskottet, afwett som de, som skola
granska Riksgälds-Lemroirers förwaltning sedan sidsta
Riksdag, atmindstone defie sidstttämnde, sa wida uppenbarandet
af Languens tilstand skulle anses betänkeligt, ma,
i allt hwad besia bada allmänna werk rörer, frikallas
fran all tysthets ed, och i stället erhålla behörig Instru»
Nion at, hwad Lanrjuen angar för de trcnne deruti deltagande
Standen, jamt rökande Riksgälds - Oontoirek
för samteliga Riks. Stånden noga och offcnteligen upgifwa
i hwad tilstand besia werk sig nu befinna , och huruwida
misitag, derest de förefinnas, antingen ensamma
eller sammanlaggda med andra oförsedda omständigheter
wallett bristerna, pa det Riksens Ständer, om de sä nödigt
pröfwa, mä til allman kundskap detta förhållande
komma lära. Et förfarande som torde wara nödigt i en
tidepunkt, da Rikets penningewerk kommit i den mest
beklageliga ställning, samt et pa rigtig kännedom stad
6
^
gadt ock) grundadt fullkomligt förtroende, blott med nog
säkerhet torde kunna forma hwarje nitisk Medborgare til
de »villiga upoffringar, söm för Starens gemensamma
räddning nu finnas nödiga.
Jag förbehåller mig afwen ödmjukeligen at med
detta kvlLmorial fa, hivad Lsnc^uen angar, Ivanda mig
til de twänne öfriga deruti deltagande, äfmen som röranix
Riksgälds-Lonroirer til samteliga Riks - Stånden.
Norrköping den 19. Marni 1800.
^Irs »vist.
Begärdes as Friherre Lrjsrnelä pa bordet.
Herr Grekwen och La ndt-Marskalken prnponeraäe
ac Herrar Lletlorsrns matte, sa fort sig göra
later, sammanträda at wälja Ledamöter i alla de ofwauföre
upräknade Utskott. Herr l^izsrbjslm, 8 eveck
6 ulls k, anmärkte, at Lanea - Utskottet ej kunde s,mmantrada,
förr än den af Herr IVlrjor lckolst wäckte
fraga wore afgjord, hwilken efter hans tanka infiibsrat
fragan om Lanco-InlirukUonen och Eden.
Häruti instämde Friherre Os Qser, Larl» med
flera.
Hans Lxcsllsriee Herr Grefwe» och
Landt-Mar skalken fragade, om meningen wore
den, at äfwen fragan om et Läncu-Ulskottö kormsrLuäs
skulle hwila?
Men Riddcrffapet och Tldeln fann ej något hinder
derföre ligga i wägen, blott LIsÄorernss wal til detta
Utskott icke upbröles förr, än den wäckce fragan wore
afgjord. Och skulle den nu lil afgående färdiga Deputation
under Grefwe Douglas hos de andra LelpeLlivs
Standen tilkännagifwa, ac Ridderskapet och Adeln bcsiucit
et Lsnco Utskotts sättande, men latit fragan om
Inltrv5lionsn och Eden för det samma tils widare hwila.
Derefter anmodade Hans Txcsi lenes Herr Grefwe»
och Landt - Marskalken Herrar LIeÄorerna, at i
morgon klockan Nio sammanträda för at wäija Leda
-
Z5
möker til de Sex ofwannämnda Utskott, hwarcfter deras
wal i LIsnum klockan rolf kunde upbrykas.
Uplästes Riksens Ständers arén 1794 och 1797
til Laoco-werkets öfwerseende förordnade Lovisorers berättelser
om Laneo-werketö tilständ; hwilka med de öfriga
RslpeAive Scänden skulle commouucsrss.
Anmaltes och infördes en Deputation ifrån det
Högwördiaa Preste-Stander, anförd af Biskopen i Borgo
Herr DoLkor L^gnseus, som tilkannagaf, at PrestcSrander
med Ridder skåpet och Adela instämt uti en underdånig
tacksamhets betygelse mot Hans Mastt för
Dest Landsfaderliga omsorg om Rikets mål.
Besvarades och afcrädde.
Under detta ätcrkom Grefwe Dsvsnbsupk, Okirirlss
Lmil, med dm Detonation han anfört til de andra
Ständen.
Ankom en Deputation fran det Walloch BorgareStändet,
airförd af Stockholms Riksdagsman Handelsmannen
^iplunä, som förmälte, at Ständer bifallit en
tacksägelses afläggande för Kongl. Maj:t samt derjamce
ansett ^örelksn derom böra begynnas med et underdånigt
beklagande af Högstsalig Hans Maj:tö frånfälle.
fsulieraäes Liorocollsr af den 17. i denna mänad.
Begyntes upläsningen af Kongl. Maj:ks k gar pä
Riks-Salen i nader meddclta Berättelse under namn af:
LunÄsi-, om hwilka Kongl. Maj:t i Nader
welac Riksens Ständer underrätta.
Härunder återkom den under Grefwe Douglas afsända
Deputation.
Z6 ——
s?fnkom en vsputäiian frän det Högwördiga Prcstes
Ständer under amörande af Herr Vistopen och Ledamoten
af Kongl. Nordstjerne-Orclen Ooeior ^Vallguili,
som tilkännagaf, at Ständet förenat sig med Ridderstam?
pet 06) Zldeln om en underdånig tacksägelse kil Hans
Masit, och derjamte med Borgare-Standet uri desi Be«
sink, sa wal ar begynna Tacksägelse-^ärestsn med en
underdånig Lonäoiesnos öfwer Högstfalige Konungens
död, som at betyga Riksens Ständers afsty för der sätt,
hwangenom Hans dagar blifwjt förkorrtade,
Veswarades och afträdde.
En Deputation frän det Hederwarda Bondes
Ständet, anförd af Riksdagsmannen l^ils Lvsnsson
fian Skäne, som förklarade Ständets instämmande med
Ridderstapct och Adeln och Borgare-Standet, samt at
Ständet funnit sig böra i underdånighet förestå strasfetL
skärpande för den som framdeles more nog brottslig at
bara ivaldsam hand pä Konungens Person.
Bcswarades och afträdde.
Hans Dxcellence Herr Grefwen och Landk-Marskalken
uroporieraäo Höglofiige Rkdderstapet och Adeln
ac med de öfriga kespeäiive Ständen instämma deruti,
at dm beslutna Tacksägelse - ^ärelfen begynnes med den
af dem föreslagna underdåniga sorgcbeklagelse.
BisöllS; och skulle en Deputation under anförande
as Grefwe Oxen lisorna, ^scob 6usts5, med detta
Bestut afgä til de andra Ständen.
Infördes en Deputation fran det Högwördiga
Prestc-Slandet, anförd af Bistopen i Skara och Ledamoten
af Kongl. Nordstjerne-Orcien Herr Dotior VVei-^
steman, som tilkännagaf, at Ständet instämt med Ridderstapet
och Adeln uti förökning af det wanliga antas
-------- Z7
lek Ledamöter uti BewillningS - Oeconom is . och Lag
Utskotten.
Widare en Deputation frän det Wallof. Borgare»
Ständer under Stockholms Riksdagsmans Åldermannen
sellins anförande och med et tilkännagifwande af lika
innehåll.
Beswarades och aftradde.
Afgick Ridderskapcts och Adelns Deputation under
Grefwe Oxe nlis erna, hwarefter fortfors med upläsandet
af Kongl. Mapts Berättelse til desi Depuialionen
återkom.
Uppå Hans Lxcellence Herr GrefwenS och LandtMarskalkens
proposition skulle sa wal Högbcrörde Berättelse,
som Kongl. Masits Nådiga kropoiitioner
samt Hans Kongl. HöghetS Hertigens af Södermanlands
underdåniga Förmyndare Berättelse kil nogare genomläsning
af Högloft. Ridderskapcts 06) Adelns Ledamöter
ligga pä bordel i Riddarhus Lancellisr.
Friherre Ds 6eer, Oarl. Sedan samkelige
Riksens Ständer beskurit en underdånig Tacksägelse/tärsts
til Hans Majit, ansäge han den största tacksamhet
wara den, som snart adagalades. Han utbad
sig, alltså, at Herr Grefwen och Landt-Marskalkcn tack,
tes i underdånighet fraga Hans Mast huru snart Rik,
fenö Ständers Depursrion kunde i Nader blifwa emottagen;
hwarjämte han önskade, ak för denna Depurskion
särskilldt anslag mätte göras, sä tidigt, at hwar
och en kunde hinna bertil bereda sig.
Hans Lxcellencs Herr Grefwen och Landk-Marfkalken
lofwade at genast i eftermiddag hos Hans Majit
göra denna underdäniga förfrågan, samt Desi NadM
swar derpå i morgon i Lisnum tilkännagifwa.
Höglofilge Ridderjkapct och Adeln ätffilldes klockan
half til Et.
In stclem Lroroeollj
6. Lilverstol^s.
H.
Thorsdagen den 20. Martil.
klenum klockan 12 förmiddagen.
ans Txcellenee Herr Grefwen och LandkMar
skalken tilkännagaf, ot han uppå sin underdåniga
förfrågan hoS Hans Maj:t om tiden, da Hanö Majit
skulle behaga emottaga Riksens Ständers Tacksageisevepuksrion,
fatt det Nådiga sivar: Ar Hans Majit
skulle derom avertera, sä snart de kina rum, som nu
more under byggnad och inredning för Hans Majits räk»
ning, hunnit blifva färdiga.
Upbrvts Herrar kileAorernss listor til wal af
Ledamöter i de i gär beflutna Utskott, och funnos hofwa
blifwit walde til Ledamöter:
I Hemliga UtffoLtet.
Af Lörsta Llatzen:
Grefwe kksmilron, ^äoljob kmövig, Kammarherre.
Grefwe von Lcbvverm , Larl ktii!i^>, Lensral-IVIajor,
Ridd. af S. O. St. K.
Friherre Oexonbukvuä, Lustaf, Ofverste-Istsmenank,
R. S. 0.
Friherre Lbrencrona, Lric kbilio, Hof-Stallmästare,
R. N. 0.
Friherre Istljsncramr:, polian, f. d. Swea Rikes Rad^
c»m. K. M. 0.
GenomLleAorernss ?Iur sliker:
Grefwe Lilienborg, ^oban lstenning, Lagman»
39
Af Andra Lintzen:
Herr Loop, trusta, Major.
Herr Ssrsle af Oknahoim, Larl Mlk., ^Lestor» Riddarhus
. Kannuererare.
He-r klingsporr, 6Lrl ^Zolk, Ryttmästare.
Herr ssrnstiölö, Fulimagrig Herr.^älerkparre, 6sorz,
Ryttniästare, R. S. O.
Herr Oronstcäk, Oari Olok, Oomre-ämirsl, Ridd.
oa) Oom. S. 0. St. K.
Herr kolen van kotsniisin, Fullmagtkg Herr Bertmecien,
kslar R.sinf>olä; R. S. O.
Af. Tredje Lintzen:
Herr Lisell, jsalaan ^xsi, Major.
Herr von Lmclienström, Lalomon, Bergs-Rad.
Herr Ocleneranrr, ^okan, Hof»Ratts-Rad.
Herr von LckulrLnlaeim, Öaviä, krokeLor, R. N. O.
Herr von Koseniisin, d<ils, Landshöfdinge, R. N. O.
Herr von kskr Olof, Onvo/e, R. N. O.
I Bewillmngs-Utffottet.
Af Första Lintzen:
Grefwe Lraias, Fullmagtig Grefwe k.e>veniiaupt, Olar.
Grefwe ksllinZ, kär, Msjor.
Friherre knoge, Oari, Ofverste, R. S. O.
Friherre kobbina, Lsngt, Major, R. S. O.
Friherre Os 6eer, Oarl, Kammarherre, Oom. af
W. O. Sk. K.
Friherre vennelin, Lamuel, Bergs-Rad.
Friherre Haoir, 'kåge, Landshöfvinge, R- S. O.
Friherre Larpelan, ^odao kreärie, fandöhöfdinge.
Oom. S. O.
Af Andra Lintzen:
Herr Lonäe, Oart kkilip, Major» R. S» 0.
Herr von 2eloav, Okrili., Major.
Herr krinrsnsttvlst, Oart, Oapikaine.
— i
Herr 3noilsscv> Fullmägtig Friherre I.s§srdjslke, Kammar-Junkare.
Herr Kneikälä, Larl OonilLnrin > Lg^irains, R. S. O.
Herr krytr, Hnäers ^fodsn, Ls^irgins.
Herr SljLrnci-anr? , Fullmägtig Herr 8i!5>vsrf^3rrs »
Ofwersse, N. S. O.
Herr a5 dioräin, ^okau iVIsZnur, Landöhöfdinge, Oom.
N. O.
Af Tredje Classen:
Herr I-Ismmarberg, KIsnric, Ofwersse--Lieukenanc»
Herr von 8elb, kebr, Landshöfvinge.
Herr Ksurcrlkolä, /^6zm Oieäricb, Major.
Herr von Lögeström, ^sonäs, Lazmais.
Herr Kalkenileär, ^j-Man Keinhoiär, lagman.
Herr Ljörniljsrna, Magnus, Ofverste.
Herr I^gnZsnticälZ, Fuilmägriq Herr Grefwe von 8cb>ve>
rin, Werner OecloK, Kammarherre.
Herr 8etzerksim, ^oban Daviel ^miraliksls Kammar-Räv.
I Oeconomie - Utffottet.
Af Lörsta Classen:
Grefwe körner, Larl 8reIIsn, Landöhöfdinge, L. S« 0.
Grefwe von bäsrmLmton, Larl, Major.
Friherre Kurck, Knur.
Friherre VVreäs, Kabian, Ofwersse Kammar-Junkare,
Ridd. Loin. af K. M. O.
Friherre kalbnrki, ^äam.
Friherre Lraet von ^olliiein, Lorin? I.uävi§, Laxirsins.
Friherre von l-annnZsbaulsn, Albreckt, Ofwersse,
dom. W. O. St. K.
Friherre Knäbeck, ?ekr ^lexanäsr, Ofwersse.
Äf
- 4»
Af Andra Llasten:
Herr Carpelan, Fullmägtig Herr ^älertpArrs, ^xel,
Ryttmästare.
Herr Märner, Cliristcr, 6a^i»ine.
Herr kmli, Fullmägtig Friherre Istjerta, krsäric,
Mijor, R. S. O.
Herr kolsnstjerna, Ryttmästare, R. S. O.
Herr ^nrsp, Fullmägtig Friherre Alcsrlstelm, Samuel,
Ofwerste-I^isukeasnr.
Herr LilfverlLs?» Fullmägtig Herr Qripsbslä, Ofwerste-
lstemsnanr.
Herr ^rmlelr, Lstristostsr, Lg^irains.
Herr von ^axenäorn, Fullmägtig Herr I.a§ercr»mr:,
Major, R. S. O.
Af Tredje Linsten:
Herr k-eijonaälsr, Fullmägtig Herr klammardsrA,
(larl. Ofwerste-I^ieurenanr.
Herr lilinglelr, Fullmägtig Friherre LstrsntvZrä, 6uliaf
krsäric.
Herr von I.ipliarör, Fullmägtig Herr I^gAsrerrntr,
kreäric, Hof- Jägmästare.
Herr Istre, /^Istrecstr, Kongl. Sscrsrsrars.
Herr von V/rigstr, lstenric Osor§, Ofwerste.
Herr von Jacostslon, ><ils.
Herr Lerron» Alexander.
Herr LsrgsnereuiL, I^ars, Stallmästare»
Uti Lag - Utffottet.
Af Första Llasten:
Grefwe koste, ^r>viä Lric, krestäenr) 6. N. o.
Grefwe kun^s, Marken, Cantziie-Räd.
Friherre KZIgmk, 0Is8, Förste Hof-Stallmästare, 6.
af alla K. M- 0. '
Friherre Laek, polian 6a'oris!, Maior.
6
4- !
Friherre von snickeri, ^raviä, Kammarherre.
Friherre Lagerbjelke, polian Lustaf, Vice-Amiral,
c. S. 0. St. K.
Friherre örnstcjölcl, Jokan Wilhelm, Ofwerste.
Friherre Lo/s, Lric, Hof-Marffalk.
2lf Andra Llatzen:
Herr Olklpsrre, Lagman.
Herr Klammarlkälä, Haradöhöfdinge.
H rr käck, - I^ilcal.
Herr 'viAerkjelm, Hof - Jägmästare.
Herr HmirioK', I^öoäor, Öfwerste-Lieurensnr, R.S. O.
Herr Lejonsten, Fullmägcig Herr Lronsteik, Jokan Larl.
Herr lanclefslr, LandShöfdinge.
Herr Kauckkoff, Klenric Jokan, Lonrre - Amiral»
R. S. 0.
Af Tredje Classen:
Herr R.lä(lerstcölä, Fulimägtig Friherre Bjerka, k^sns,
krorocolls - Lscrererare.
Hrr I,ejonstolpe, Jonas Lamuel, Haradöhöfdinge.
Herr vanck>varär, lV1agnu5 Lustak, Lagman.
Herr 8>vak, .^nrun, Bergmästare.
Herr von lXiackre/, Ikure, Hof-Junkare och Häradshöfding?.
Herr A/larcks von Wurtenberg, dlils Wilhelm, Kevistons-8ecrererars,
R. N. O.
Herr klummslkjelm, Larl krsäric, Haradöhöfdinge.
Herr ^cllsrbranclr, Lakris!, Hss-RättS,Rad.
Uti Riddarhus-Utffottet.
Af Lörsta Classen:
Grefwe vs Is Lrröis, ^xel, Kammarherre, R.S.o.
Grefwe Oxenstjerna af Kortskolrn, Jacob Lustaf,
Öfverste Kammar-Junkare, R. N. O.
Friherre klemming, Lias, Ofwerste Kammar-Junkare.
Friherre kolenkans, Lcksring, CantzlieMad, R. N. O.
Af Andra LlaZen:
Herr 8o,rre> I^recjric g<l. Ulric, Ryttmästare.
Herr 8 rcltentelr, Larl Llsclrerr, Ryttmästare.
Herr ^Vitrean^, dlilg Larl» Ryttmästare.
Herr Oilijcdorn, kedrOIric, Leneral-lVIajor, L. S. 0.
Af Tredje Lintzen:
Herr 6ri^ensteär, Hoksn ^kso6or, Ofwerste. Lieutenant.
'
Herr Lrjernblaä, ^xel, Ofwerste-Lieutenant.
Herr Leeclenstjsrna, Fullmägtig Friherre Liljsncranrr,
polian willielm, lVIajor.
Herr von kranken, Llän 8 ILeindoläk, Vice-Amiral.
Uopa hemställan af Grefwe IVIörner, Larl 6adriel,
skulle Listorna pa Ledamöter i Lanea-Utskottet
förblifwa oupbrutna til dest fragan om InstruLLionsn och
Eden more afgjord.
Följande Herrar afsade sig, det dem af Herrar LlsAurerna
wifade förtroende ac nämnas til Utskotts »Ledamöter,
nämligen: I Lag. Utskottet, Herr l^er
djelm,
Levsä 6ustaL; Herr LLmmarstcälä, ^.les.
I Oeconomis - Ulskoltet, Herr däörner, Lkrister,
Lapitains; Herr -Xnrep, Fullmägtig Friherre ^kerdjslm,
Lamuel, Ofwerste-Lieutenant; Herr von ^scobilun,
k>lils, och Herr von vv^rigkt, henric 6sorx,
Ofwerste. I Hemliga Utskottet, Herr Isrkmeäen,
kelm Ueindolcii, Ofwerste. I Vewillnings-Utskottet,
Herr Lrinirensträlä, Larl, Lachraine; Herr kalleensteclr,
polian Lcindolä, Lagman; och Herr Lrjernecranrr,
Fullmägtig Herr Lillvericharre, Itac Lars,
Hos-Marskalk. I Lag-Utskottet, Friherre Lack, ^odan
6adrie!,' Major; och i Riddarhus-Utskottet, Herr
8rjernblaä, ^xel, Ofwerste - Lieutenant; I anledning
hwaraf LleLorerns anmodades, at l eftermiddag, fam
-
44
mankrada, för at »pfyllache härigenom i berörde U i skott
lediga blefna Ram.
Herr bovist, -^ke foran, begärde, at hans
Memorial, som i förra ?Ienum blcf »plast och lagdt
pä bordet, matte ännu widare hwila.
Grefwe Mörner, ^ckolpb Loran, »plasts
följande DiÄamen til i?rc>t0Lo!Isl: '
Da jag i dag för första gången har den aran tala
inför Eders Lxeeliencs och Högloflig? Riddel skåpet och
Adeln, skulle jag ej förmätet rycka Dest upmärksamher
ifrån de wigtigare wärf, forn för der »ärwarande fosto»
satta densamma, om jag icke wid kilfälle af de Uiskott
som i anledning af Kongl. Mastts Nådiga lttopulilion
uu blifwa satte och da jag deribland hör nämnas et,
som har til föremål den inwärleö Hushållningens och
GästgifwareOrdningens förbättrande, trodde mig icke
böra löta förbigå ec tilfälle, at i Högloflige Ridderskapetö
och Adelns Minne återföra et mai, som torde kun,
»a anses som et Bihang lil en förbättrad GästgifwareOrdning,
men hwilket i anseende til sin natur och sina
följder är af en kan hända wigtigare, atmindstone mera
ömmande beskaffenhet. Da en Konung, hwars karlek
för sit Folk och omsorg för dest wal, äro lika allmänt
tända, som Dest rättwifa och Dest noga wärd om hwarje
enskillds rätt, uti sin Nådiga kropoilrian om en förbättrad
Gästgifware-ordning gifwit ost et nytt prof af
Dest bemödande, at lätta de bördor, som dragas af
den mest betungade, men mest nyttiga delen af Sweriges
Innewanare, har utan twifwel Dest afsigt warit, at hindra
skjutsning!? beswäret, sa wida möjeligt är. Men
ibland de anstallter, som utan twifwel äro en följd af
denna Allmogen ifrån urgamla tider aliggande skyldighet,
gifwcs det en, som ej allenast är mödosam, men tryckande
och skadelig i mer än et afseende. Jag menar den,
som utaf en Bonde gör en Fångförare, som satter til
waktare öfwer en Skälm, den, hwars lott det dör wara,
at under enfald och arbetsamhet bibehålla renheten i
seder äfwe» genom okunnigheten om brott. Da wi betrakte
en Bondes belägenhet, det enkla as dest yrken,
del husliga och ensamma af dest lefnadssätt, da wi dermed
jämnföre det lynne och de egenskaper, som fordras
för at wara skälm och som utmärka densamma, äre wi
med skal förundrade, at se rwanne Personer af denna
beskaffenhet satte emot hivarannan uti sörhallandec af
wäktare och bewakad. Den ena lättrogen, god, okunnig
om höjden af elakhet och slughetens list, den andra
bewäpnad med alla desa egenskaper, hotad af karan,
upmuntrad af möjligheten, at frälsa sig fran densamma.
Om efter denna jämnförelse man skulle säga ost ac det
är af den stdnareö öde som den förres beror, at
han blir brottslig om under hans ward den andre
undgädt lagens hamnd; skulle wi icke da rosa för et
stadgande, som blottställer ärligheten för den brottsligas
öde, som utsätter den för en sirid, der dest wapen äro
sa föga afmätta emot faran? Jag wet det Lagens ine
ning
har ej warit denna. Lagen har endast welat förekomma
wärdslösheten, endast welat straffa medwetandct
af den brottsliges undanflykt. Men är Lagens werkön
swarande emot dest afsigt; är den icke snarare helt och
hållet stridande deremot? Lagen har welat, ak den brottslige
under säkert förmår skulle komma lil den ort, som
skulle blifwa et fällt antingen för dest försmår eller för
dest straff. Lagen har welat, at han med mindsta möjeliga
kostnad skulle blifwa dit öfmerbragt och har derföre
i de manliga fallen ej cilsatt någon witz Ämbets»
man, ej utsett för honom annan bewakning an de sa
kallade FjerdingSmän, hwilka wäljas bland Bönderna
uti et Härad, och hwilka Tourmis äga den befattning
at mid en Fänges fortskaffande ej blott wara ansmarige
för sin wagn och sin häst utan äfmen för hans Person.
Det är ej pä et korrt afstånd under nagra timmarS
46
tid, som detta answar åligger dem, det är pa flera mils
wag och om nättrén uti sina egna Stugor, som dcfia
Man, beklädde med en ny Titel, men ej med uria
egenskaper, ej med hwarken mera fintlighet, eller mera
waksamhet ar emotstå sömnens och trötthetens retclser,
skola sköta et märs, för dem sa alldeles främmande.
Lagen har derföre wid decca tilfälle gatt miste om ändamålet,
och följden af denna anstallt blir den, at Fan,
gen merandels slipper undan, och da —- at dest ölycke»
lige wäktare blir utsatt för et nesligt straff. Tilläten
niig ak säga det, Mine Herrar, jag har sett et olyckligt
offer af denna olycksaliga tillställning. Jag har sett en
aldrig gråhårig Man, Fader för en talrik kamille,
beledsagad ril Rätten af manga wänner, berömd af hwar
och en som man fragade om hans rykte, jag har sekt
denna Mannen hotad af et wanhedrande straff och Domaren
obeweklig wid hans öde. Förgäfweö talade för
honom det wördiga af hans anseende, det rena i hans
upsyn, det okonstlade af hans berättelse och sjelswa beskaffenhetgj^.
af hans brott, händelse» war updagad brottet
wär gifwet och Lagen — war tydlig.
Men jag skulle förgäfweö söka fullfölja denna teckning,
en lemning af de intryck jag wid detta tilfälle i
min första ungdom erfor, jag will blott ännu kalla Eder
upmärksamhet, Mine.Herrar, pa än en följd af denna
anstallt. Det ar ej nog, at den redlige men enfalldige
Mannen ar blottställd för faran at mot sin willja blifwa
brottslig, sjelfwa dest ärlighet, dest dygd sättes äfwen
med detsamma pa et wadeligt prof. Jag will medgifwa,
at den til mogna ar komne mannen, at den som
genom en lycklig wana wunnit stadga i grundsattser och
upsörande, ej genom sällskap med en Skälm kan blifwa
förledd at ändra sina tänkesätt; men om händelsewis
Bonden eller Fjerdingsmannen sjelf är hindrad at följa
med Fangen, om wardn om densamma anförtros at en
af desi Drängar eller Barn, hwilka blifwa wäl de lärdomar
de af el sadant sällskap inhämta? Hurudan» arv
- ' - 47
be grundsattser, med hwilka de skola återkomma til sik
hemwist? Jag paskar ej, at en bof pä stunden skall för»
wandla en ärlig Man til sin like, men jag tror, at et
sädant sällskap hoö en Man af ej stadgade grundsarrfer,
lemnar intryck, hwilka om de afta återkomma, wid tilfäHe
skola bereda deras fall som mast läna vrak til vesta
förförande råd.
Om" således denna befattning ej allenast är bekymmersam
och wadelig för den, som fatt densamma, utan
ock skadlig för morglireien hos Allmogen i allmänhet;
Om den tillika snarare strider emot, än upfyller sit ändamål,
behöfwer jag wal da för ak wisa hela dest
oduglighet påminna Högloft. Ridderskapet och Adeln om
än e» omständighet; Om mängden af Fångar, hwilka
för at fa den förmän at förås ifra» den ena ändan af
Riket til den andra beständigt upgifwa, ja ofta dikta
noa brott; behöfwer jag wal säga, at det är utsigten lil
en snar räddning som under detta är deras föremal,
och skulle wäl någon blifwa förundrad dä jag mäste lil»
lägga at erfarenheten bewisar, det de merändels lyckas i
denna sin assiqt? Nej! jag kror mig ej längre böra mist.
bruka RidderskapetS och Adelns tålamod och inskränker
mig derföre wid, at til Eders Lxcellences samt Högloft.
RidderskapetS och Adelns ompröfwande hemställa, om
icke Ridderskapet och Adeln skulle medelst en underdånig
förfrågan willja hos Hans Kongl. Maj.tt göra sig underrättade,
om det icke med Hans Majtts höga assigker
wore öfwerenestämmande, ak jämte förbättring uti ordnin»
gen, Hushalls-Utskottet äfmen finge befallning förestå et
sätt, at utan Kronans kostnad, genom i hwarje Härad
fogade särskilldta anstallter, samt bertil gjorde samman»
skott, sörja för Fangarnas fortskaffande, utan at Allmogen
derföre blefwe särskilldt betungad. Jag twiflar ingalunda,
at ju hwarje Frälseman, til et sa lofligt ända»
mål för sin del skulle bidraga, och jag får nu hos Eders
kxcellencs anhälla, det Eders lilxesllence täcktes här»
öfwer inhämta det Högloflig- Ständers tankar.
48
Hans kixcellsncs Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
gjorde i anledning häraf proposition, som med
Aa! besvarades; Och skulle de öfriga Ksl^cAivs Skandin
härom underrättas genom en Deputation, hwilke„
likwäl ej nu kunde afgä, emedan Stånden berättades
redan wara atskillda.
Uplästes er af Friherre ttjerks, tksns, inlemnade
Memorirl sa lydande r
LDdmjukt ^Vlemvrial.
''Innehållet af det Memorial, hwarmed Herr Majoren
kkolst nästledne dag befwarade Hans Lxeellencer
Herr Grefwens och Landt-Marskalkens Lropostnon om
InstruÄmneo för det Utskott, som til granskning af
Lsvgucus kilstand och förwaltning kommer at förordnas,
ar esker min öfweriygelse lika wäl grundadt, som dest
ämne ar wigkigt. Werkningarna af den i wart Land
sa lanne och sa enwist följda mekboclsa, at insvepa allt
hwad Rikets Penningewerk rörer i et för Allmänheten oigenomträngeligt
mörker, aro sä wäl kända, at jag ej
behöfwer beskriswa dem. Nog lange hasme wi lidit deraf.
Den tid synes nu omsider wara kommen, da man
tämmeligen allmänt inser nödwändigheten af, at följa en
annan princip, at lägga en allmän kännedom af
kinancernas ställning til grund för de anstallter kil deras
uphjelpande, som skola widtagas, och derigenom söka
bereda dcsta en lyckligare utgång, än de ägt, hwilka warit
byggda pa en allmän tro, som, efter en naturlig
ordning, förswagalö allt mer och iner, ju oftare den
blifwit bedragen.
Ingen lärer kunna bestrida, at et folk, som atagit
sig Zgrsntisn af en i jämnförelse med dest förmögenhet,
ganska betydelig gäld, och som til dest betalande ärligen
utgifwer en dryg Bewillning, ju-äger rättighet at weta
huru
-
49
hurnwida denna gäld förmindskas eller icke, samt granska
huruwida Bewillningen anwändes pä et satt som befrämjar
dek ändamål för hwilket den blifwit gifwen?
Hade det Swenska folket fatt utöfva denna rättighet i
anseende til sörwaltningen af Riksgälds - Lorikorsk, sä
hade utan kivifwel, när denna förwalcning warit god et
allmänt förtroende underhulpit de anstallter, som til
Riksgäldens afbördande widtagits, äfwensom den all,
männa rösten hade icke allenast — om det emot förmodan
warit nödigt, ouphörligen pamink Ledamöterna r berörde
Lonwr om deras, i Riksens Skänders dem gisna
Keglemenren föreskrifna pligter, utan ock wändt deras
upmärksamhet pä åtskilliga wigtiga föremal, som nu möjeligen
kunnat undfalla dem. Jag kan ej föreställa mig
nägot enda gilltigt skal, hwarföre Riksgälds - Lonrorsis
styrelse och tilständ skulle för Allmänheten hemliga hällas.
Icke starkes derigenom detta (lomors (>reäir,
utan twärtom förswagaö den, sä wida det endast derigenom
kan blifwa möseligt för den egennyktiga, ak öfwcrdrifwa
det misitroende til (lomoreks förbindelser, som
wanan wid sinance-oredor, upkomna i skygd af hemlighets
principen, hos Nationen alstrat. Icke kan tvär
swaghct derigenom för Utländningen döljas, dä beloppet af
den ZLrsmersäe gälden icke är någon hemlighet, och det
wanwärde, hwari Riksgälds - Lonroreks löpande Skuldsedlar
allt mer och mer räkat, gifwer anledning til den
förmodan, ak någon betydelig afbetalning ä skulden icke
skett. Nej, jag är öfwerkygad derom, ak om det warit
Herrar Fullmägtigeö i Rikögälds-Lomorer rättighet
och pligt, ak hwarje ar kundgöra relulrsken af sin förwalkning,
och Herrar Kevitorers, at likaledes gifwa Allmänheten
del af sina Anmärkningar derwid, sä hade
Lonkorets Lreäir bade inom och utom Riket warit mera
stadgad än nu, Allmänheten mindre otalig öfwer sina
bördor och sit lidande, och de til äfwentyrs becydeliga
misttag, som i styrelsen af Lonrorei kunnat äga rum,
i tid räccade och förekomna.
7
I en stund da Staten icke mägtar upfylla sina förbindelser,
och frågor om en allmän ba-n^usrouke börjat
rväckas, lärer man icke kunna betaga någon Medborgare
den rättigheten at fullständigt kanna Statens tilgangar.
Deribland ar behållningen i Riksens Ständers Landus
förmodeligen en af de förnämsta. Sa lange man icke annorlunda,
an gistningswis känner denna behållning, är
det icke möjeligc at bestämma huruwida något biträde
deraf til Riksgäldsfedlarnas inlösen, är at tilga; är det
följakteligen icke heller möjeligt at stadga sina tankar om
sättet at afhjelpa de olyckliga werkningarna af desta Sedlars
ostadiga, men ouphörligen fallande warde. Jag wägar
tro, at den allmänna nyttan sällan fordrat, ac
gusns tilstand skulle wara en hemlighet för lunonen;
men om äsiven de tysthets eder, hwarmcd man fa sorgfälligt
omgärdat detta wigtiga Werk, förut kunnat äga
någon grund, äro de dock, ester min öfwertygelle, i Rikets
närwarande ställning högst skadliga. At Lsngusr,
kan nar som häldst inlösa sina nu utelöpande sedlar, är
den enda någorlunda wista kundskap man äger om dest
tilstand. Om öfwerskottcts belopp äro gistningarna pä
fiera millioner Riksdaler skilljaktiga, och pä hwardcra är
någon plan til statsskuldens afbetalning grundad. Til
hwilken af desta planer skall dä Allmänheten sätta sin
förtröstan? Ar den dä mera skyldig at blindt tro deras
upgift, som förmodligen ganska riktigt pastä, at kan,
k^uens förmögenhet icke pä långt när sivarar emot Riksgäldösedlarnas
belopp,, än deras, som anse den wida öst
werstiga detsamma? Ur den skyldig at med tålighet höra
åtskilliga olika förslag til en Stats-banguerouts, grundade
pä en pästadd kännedom af Languens otilräckeliga
förmåga? Ur den skyldig at under sit lidande icke efterfråga
botemedlen, icke anse sig berättigad at erhålla någon
uplysning derom? Jag har wagat nämna Allmänheten
i den öfwertygelsen, at man i wara dagar icke
med nog sorgfällighet kan warda dest rättigheter och inrsrsslsn.
Och wi som samfälldt deltaga i det ärofulla mm
smara warfwet ak söka frälsa Riket och wara Medborgare
fran de olyckor, som ^ingncernas wädlkga stallning
reda» alstrat och hotar, ak an mera, kan handa til en
oberäknelig hoch, öka, kunne wi, Mine Herrar, nu befullmägkiga
något Utskott at pa magnar se, hwad mi
böre se med egna ögon för at kunna stadga wara tankar
om de basta sätten ak fullgöra war wigtiga pligt?
kunne wi i närwarande tidepunkt försvara detta öfwerläcande
af war rätt med åberopandet af en aldrig mana?
eller kunne wi til detta Riksmöte lämpa de författningar,
kil döljande af Langens tilstand, som Riksens
Ständer tvid de förutgående, under wida olika omständigheter,
ansett nödiga och widtagit.
Man torde inwända häremot, at om kmguenr
förmögenhet blefwc allmänneligen känd, skulle Langnsn
icke kunna lemna det biträde til Statsskuldens afbetalande,
som wore möjligt, i fall allmänheten, bibehållen i
sin nuwarande okunnighet om dest tilstand, gaswe den
et större förtroende än den förtjenade. Men har man
da icke i wart land nog ofta erfarit skadlighcten af för
midt utsträckta Oreäir-Liliam för at ännu en gang
willja adraga ost et bewis deruppå? Har man da redan
glömt de olyckliga följderna af det bruk af Allmänhetens
okunnighet om kanguens förmåga, som pa 1740, so
och 60-talen gjordes? Will man da bota ek ondt med
et annat, kan hända wärre? Eller tror man sig kunna
förwilla en nog ofta sörwillad och derigenom misttrogen
allmänhet, med en blott ändring i trycket, stämpeln
och namnen pa Lrcclir-sedlarna? Jag wagar ej tänka pä
följderna af et sadant kinancs - LMern, utan anmärker
endast, at äswen kil afböjande deraf wore dek wigtigt,
at Langusns tilstand bleswe icke allenast för samteliga
Riksens Ständer, utan ock för hela den Swenska
Allmänheten af kanea > Utskottet ivid denna Riksdag
uppenbarad.
Pa desta grunder bifaller jag til alla delar Herr
kVlsjvren Ickolsts lVlsmorial^ hwilkct jag hoppas nmkce
snart ä nyo til öfwerlaggnmg förekomma, pä det LsncoUcskotket
mä komma i werksamhet samt anhäller ac detta
mit Msmnria! ma ti! de andra kiefpodäivs Ständen
fä åtfölja Herr lVlajorsns. Norrköping d. 20. Martti
iZoo. Usn» lrljerrs.
Begärdes pä Bordet.
IlplasteS följande LxrrrKa krorocolli frän Borgare-
och Bonde. Skändcn:
Utdrag af ?rotoco//el, hållet L IVäHofliga Borgare
Ståndets ?/erio wid Riksdagen i Norrkoping
den 19. Martil 1802.
S. D. Beflöts, at genom Utdrag af ?rolocc»Uet de
öfriga r-lp-LUve Standert skulle underrättelse derom meddelas,
at Borgare Ständet bestämt antalet af desi Ledamöter
I Bewillnings- Lag- och Oeconomi».Utskotten tik tolf pä
hwardera stället. Är och dag, som förr ffrifmit star.
Ilx krotocollo
Larl Unlör.
Utdrag af ?roloco/kl, hållet i wälksfliga Borgare
Ståndets ?/eno wid Riksdagen i Norrkoping
den 19. Martii 1802.
S. D. Jämte det Borgare Ständet til alla delar med Högloslige
Ridderfkapet och Adeln instämde uti den undcrdäniga
tacksägelse-allreike, som til Kongl. Main Höglostige Nidderffapet
och Adeln föreflagit för den ömma och nådiga omwärdnad om
Riket och desi Inbyggare, som Kongl. Majit allt ifrän dest
Utträde til Regeringen haft oskard, fann ock Borgare-Ständet,
at wid detta tilfälle, säsom det första dä Riksens Ständer
äro församlade, sedan Glorwyrdigst i äminnelse Högstsalig
Hans Majit Konung LOSl/cb' den Illidjes högst 0-  förmodade och allt för hastiga borrtgäng utur tiden, tacksä»
gelsc-ssrelsen mätte börjas med lika underdänigt som upriktigt
förklarande as Borgare Ständets stora och känbara
saknad af en mild och nädig, samt i rättskaffens Swears
minne alltid helig Konung, den store och alffade Konung
603H? den Ill-dje samt betagande af Borgare Ståndets
fasa och afffy för den oerhörda illgerning, som bcröfwat trogna
undersätare den basta Konung, just dä han, efter et med
ara sördt och slutadt fälttog, der döden swäfwat kring dest
hjesta, efter et med enighet fulländad! Riksmöte, under fredens
lugn, förglömmande Majestätets Höghet, gick, at med sit
Folk dela det enskilldta nöjet och det förtroligare umgängets
ljufware känstor: om deltagandet Uti hwilken tilläggning, Borgare
Ståndet wille de öfriga NespKlve Ständen hörsamt,
wänligen och förtroligen anmoda. Är och dag som förr ffrifwit
stär.
k!x protocvllo
LLrl Idalen.
Utdrag af?roroco/ter, haltet hos ^ederwarda
Bonde - Ståndet i Norrköping den 19»
Martil 1820.
Bondc-Ständet beflöt, at de, til följe af Kongl.' Masts
nädigsta propositioner, förordnade trenne Utffott, för ändringar
i Lagens stadgande i wista delar, ti! Bewillningens öfwerseende
och pätänkta Oeconomista anstallter, komma at hädanefter
utgöras af tolf Ledamöter af detta Ständ; hwarom
de öfriga rekpeKive Ständen'skulle genom utdrag af protokollet
manligen underrättas, kkt lupr».
Lx protocnllo.
t^ars LeZertkröm.
Utdrag af ?»-oroco//-r, haltet hos Hederwärda
Bonde - Ståndet i Morrkoping den 19-  Martii 1822.
Bonde-Ständet, första gängen samladt under en ung
Konungs Spira, har af Kongl. Majtts Tal frän Throncn
54
och den Berättelse om Rikets tilständ Han lätit Ständerna
föreläsa, blifwit uprördt af twänne olika känflor - saknaden
af en Stor och älskad Konung och glädjen öfwer den
omwärdnad, hwarmcd Kongl. Mant ester desi tilträde til
Regeringen omfattat Sit Folk, Riket och alla näringar.
Den rörelse, hwarmcd Kongl. Mant omtalat desi förlust
af en huld och älskad Fader, har ej annat kunnat än uplifwa
de smärtande känflor som hos et troget folk wiiade
sig wid den rysliga händelsen, dä Riket oförmodadt mäste
sakna den Konung, som länge bort glädja sina undersätare,
och af hwars höga och fvrträffeliga egenskaper Riket wäntade
den styrka och sällhet, hwarpä han outtröttcligen arbetade.
Ä andra sidan äter — underrättade om det tilstand,
hwari Kongl. Majit emottagit Riket och hwad Kongl. Mant
under en mängd af olyckor och swärigheter förmätt uträtta
til Rikets bestånd, Statswerkcts förkofran och Näringarnas
upmuntran och understöd, hafwa ofelbart samteliga Rikets
Ständer blifwit intagna af förundran, glädje och den wörduadsfullaste
underfätcliga tacksamhet.
At inför Kongl. Majit fä nedlägga dcsia känflor, tror
Bondeständet wara öfwerensstämmande med hwarje trogen
undcrsätes hjerteliga enstan, och Bonde-Ständet har derföre
til fullgörande af undersätelig Pligt,! egen böjelse och hwad
hemmawarande fordra, ansett sig böra hos Kongl. Majit i
underdänighet anhälla, at med en stor vepukstion, anförd af
Hans Lxcell-ncs Herr Grcfwen och Landt-Marffalken , fä
underdänigst upwakta; hwarwid Riksens Stander
i:o Underdänigst beklaga den djupa sorg och saknad
Kongl. Majit under desi omyndiga är mäste känna öfwer
desi älskade Faders för tida frånfälle, med förklarande af
Riksens Ständers afsty och wederwillja öfwer sättet,s hwarigenom
hans dagar blifwit förkorrtade:
2:0 At r anledning af 42. §. i Regerings - formen, k
underdänighet fä föreflä en Lag, til fredande af Konungens
dyra person, i den oförmodade händelse nägonsin mera en
55
sädan niding bland Swensta män stulle sig intränga, som
wille framräcka en wäldsam hand emot Rikets Lfwerhet;och
;:o At jämte underdänig anmälan, af det beslut Bonde-Ständet
redan wid desi första sammanträde tagit, at inför
Kongl. Maj:t aflägga underdänig tacksägelse för det understöd
Rikets Allmoge i de flesta krovincer af Kongl. Majit
njutit i penningar och spannemäl, til föda och utsade under
besia arens misiwäxt, samt Finsta Allmogens enstilldta underdäniga
tacksamhet för Kongl. Majus nädiga frikostighet til
strömmarnas upränsning och det inrättade Kongl. Finsta
Hushällnings-Sallstapets »verksamhet, Riksens Ständer tillika
för Kongl. Majit öpna deras wördnadsfulla och tacksamma
hiertan för alla Kongl. Majus omsorger för Riket under
den tid han haft styrelsen om händer, saint de underrättelser
Riksens Ständer derom blifwit kemnade; hwilket
genom utdrag af krotocollet stulle de öfriga kekp-Äivs
Ständen »vördsamt och »vänligen meddelas. kuprs.
klx protocollo.
Lexsrstrom.
Andra punkten af detta LxrrsQum krorocolli
ladeö pä Vordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln atskilldes klockan
half til Tu.
In 6äem krotncolli
6. Silverstrrlxs.
Fredagen den 21. Martn,
klenum klockan 10 förmiddagen.
!^pbröts Herrar ksteLborarnas Lista til Wal af Ledamot
i Hemliga-Utskottet efter Herr lerlmeiäen, och
befanns Herr L.enck Fullmägtig Herr Uagerbjelm,
kslrr^ Qsneral-lVIrjor, hafwa undfått detta förtroende.
?6 --------
Likaledes hade Friherre l-Iamiltor», Larl Oiärio,
Dfwerste Kammar-Junkare blifwit wald til Ledamot t
Lag - Utskottets efter Friherre Secler i Oeconamie-Utskåttek
efter O siversten von VVrigiir Herr Ujun^kslt,
henric, Rntkmästare, och efter Herr von ^acobslon
Herr von ^/Villsdranä, jsokrn k'roäric, iVlstor; uti
Bewillnings-Utskottet efter Lagmannen l^alkenlieär Herr
Lursnlism, Olof, Bruks.-k-uron, san-t i Riddarhus»
Utskottet efter Ofwerste- lckeurensnren Srjernblsä Herr
von Ostrlkiisrston Fullmägtig Herr LerLenliräio, boklån,
Ofwerste.
Herr ^minotk, k-soäor, Ofverste - Uisurensnk
och Herr Osneliwaräk, lVkaxnus Lutias, Lagman, afs
sade. sig det dem »visade förtroende ai wäljas lil Leda,
möter j Lag tltskoctet.
Likaledes anmälte-, at Herr von Lkrenkeim, k-reöric:,
Hof-Cantzler, affagt sig sit innehafda ruin bland
Herrar LisÄorerna i andra Gasten.
I anledning häraf ffulle Högloft. Ridderskapets
och Adelns Andra Clast klockan 4 i eftermiddag sammanträda,
för at i hans ställe wäija en LlcLior och
TleLiorsrns af Tredje Gasten för at utnämna en Ledamot
i Lag-Utskottet ester Lagman vsnckvvsrär.
jsulisrsäes klxrraNum krotocolli af förleden gårdag,
rörande Allmogens befrielse fran Fängars förande.
AnmalteS, at Herr kriniLenstcölä trodde de hinder,
som warit orsakerna til hans afsägelse fran görsmalen
uti Bewillnings.Uiskottet kunna förswinna; hivarföre
han förklarade sig nöjd, at sic rum inom samma
Utskott behålla.
Som
5?
Som Hemliga Utskottet nu skulle sammanträda,
atjkilldeö Ridderskapet och Adeln klockan emot Ellofwa.
In stäsm kromcolli
6. Lilvsrstol^e.
Mändagen den 24. Martil,
klsnum klockan 9 förmiddagen.
^Iplästes 2. §» af det Hedenvärda Bonde - Ståndets
LxrrsÄum proroeolli, den 19. i denna manad, hwils
ken den 20. blifwit laggd pa Bordet, och hwaruti föreslås
en Lag til fredande af Konungens Person.
Hans Lxeellence Herr Grefmen och LandkMarskalken
gjorde ^ropostkion til bifall häruppå; hwilken
med allmänt befwarades; Skolandes en vspuksriair
med tilkannagifwande häraf sändas til de öfriga kslpeQi-.
ve Sianden, och afgick efter en stund, under anförande
af Grefwe Os la 6^räis, Hxel 6sbrisl; hwilken
Ospuiwion äfwen feck sig updraget ak medföra Högloft.
Ridderskapets och Adelns LxrrsÄum kroiocolli af den
20. Martii, rörande Allmogens befrielse fran Fangars
förande.
Upbröts Andra Claffens af Högloft. Ridderskapet
och Adeln Wal til LIeLIor efter Herr Hof-Cankzleren
von LImenksim; och befanns bertil wara kallad Herr
Rolenbjelks, Fullmägtig Herr Lkrsnström, Qustsk
^clolpk, Häradshöfdinqe.
Och som Midra Clasiens ^leÄarsr nu moro comjalstks,
sa anmodades de at i eftermiddag sammanträda,
för at wäija Utskotts-Ledamöter ester dem, som afsagt
sig det dem wisade förtroende och hwilkas namn nu uplästes.
---------
Upbröts Listan öfwer walet til Ledamot af Lagutskottet
i Herr Lagmannen vLnckvarchs ställe, och be.
fannö dertil wara utwald Herr Lederstam, Fullmägtig
Herr ^Villebrand, ^äolpb fredric, rågman.
fustsrsdes Tacksägelse-^drestea til Hans Kongl.
Maj:r, sa lydande:
Stotmckgtigste Llllernadlgste Rsnung!
Riksens Ständer, församlade inför Eders Kongl.
MasttöThron, och upfyllda af de gladaste rörelser wid asynen
af en dygdig och för Sic Folks wäl pa det högsta sorgfällig
Konung, hafwa, da de besinnat anledningen til
sin nmvarande glädje, känt desta rörelser blandas med
andra, smärtande för Riksens Ständer, likasom för E--  dcrs Kongl. Maj:r. Eders Kongl. Mast har, sedan
Riksens Ständers sidsta sammanwaro, förlorat en öm
och älskad Fader, Riket en Konung, hwars stora
egenskaper och ära öfwerlemnat Dest namn til odöd.
lighelen. Ttllat, Allernadigste Konung! Riksens Ständer,
at wid hugkomsten af denna Stora Konung,
fa för dest älskade Ättling, för Eders Kongl. Maj:t
betyga sik öma deltagande i de sorgeliga kanstor, som
wid åminnelsen deraf sönderslita Eders Maj:ts hjerta:
och da Riksens Ständer i underdänighet beklaga förlusten
af en Konung, som iXslioncn dyrkat, rillak dem äfwen,
Allernadigste Konung! at härmed offenteligen ådagalägga
st» assky för det brotlfliga fäkt, hwarigenon: en gräns
bliswic ställd för Hans dagar och Han nödgatS fran
förkrolighetcn med stt folk i förtid nedstiga i graiwen.
Ester hem bärander af sin sorgeliga tacksamhet at sin
borrtgangna Konung, samla Riksens Ständer sin upmärksamhct
ater lil de ljusnande uksigterna af bet tidehwarf,
som upqar.
Riksens Ständer, som wid Eders Kongl. Maj:ks
födelse önskade Nationen, at i Eders MafitS Person
framdeles finna m god och rätkwis Konung, som sedan
59
funnit denna önskan öswergä til förhoppning, hakwa stuteligen
under Eders Maj:ts ännu korrta styrelse upnätt
wistheten derom: och det ar med de listigaste rörelser af
glädje och beundran, Riksens Stander nyligen hört af
Eders Kongl. Majus mun uttrycken af ömhet emot Dest
folk, af renhjercenhet och sanning i underrättelserna om
Den styrelse. Religionens ward, omsorgen om Rikets
Dräcselwerk, afbetalning pä Statswerkets skulder, sparsamhet
i hushållningen med Rikets medel, frikostighet i
understöd at lidande ?rovincer, allmänna anstallter kil
Näringars framgång, äfwensom til Landets upodling ge»
nom rensningen af Finlands strömmar och det i Fba
inrättade och af Eders Kongl. Majit sa nådigt skuddade
Kongl. Hushållnings - Sällskap; hwilka stora föremal,
som ibland stera andra framställa sig at päkalla en högtidlig
och allmän erkänsla! Offret deraf, Allernädigste
Konung! frambära pa denna stunden dIstionsn5 Fullmagtige
för Eders Kongl. Maj:tö Thron. De hafwa
alltid warit öfwertygade om renheten af Eders Kongl.
Maj:ks assigter: öfwertygelsen om werkstalligheren af dem,
hafwa Riksens Ständer wid detta Riksmöte wunnit:
de hoppas, at hwar dag af Eders Kongl. Majus rege,
ring skall ytterligare styrka och stadga desta deras underdåniga
tänkesätt: de grunda detta hopp pa oföränderligheten
af dygden i Eders Majus hjerta: och under utsigten
af lugn och lycksalighet för det folk, Eders Maj.U
regerar, lyckönska Riksens Stander Eders Maj:t til
njutningen af den rena kilfredsställelse, som åtföljer m
driftig utöfning af en wittja, som icke har behof at
döljas.
Riksens Ständer framhärda med djup undersåtlig
wördnad, nit och trohet m. m.
I anledning deraf at Riddarhus »Lecrsrsrgren wid
Riksdags-göromalens förökning kunde bliswa sä systel»
sart, at han swärligen torde medhinna mer än keorocollsrnz,
sä wida de 'skyndesamt skola sustsras och ut
-
6o
lemnäs til tryckning; proponsracie Hans klxceklencs
Herr Gnfwen och Landt-Mai skalken. om icke Högloflige
Ridderjkapet och Adeln skulle wilha lemna förtroendet af
Ikxpsäikionsrnas upsattande at nägra fa Ledamöter af
sic Stand, efter exemplen af 1786 och 1789 arens
Riksdagar, da wid den förra Tre, och ivid den sednare
Sex Personer agde denna befattning: anseendes Herr
G^efwen och Landt-Marskalken för sin del Trenne Per,
söner jör det närwarande utgöra et kilräckeligt antal.
Bifölls, ac LleLborerns skulle wäija et Lxpsöilionr-Utskott,
bestående af en Ledamot af hwarje Gast.
Uplästes a nyo Herr kkolKs Memorial, som den
19. i denna manad blef laggdt pä bordet. Efter slutad
läsning yttrade sig Herr bl olli: Sedan jag ingas delta
Memorial, har jag blifwic uplyst, at Riksgälds-Lonrnrer
wid 17(92 ars Riksdag blifwit inbegripet under
Riksens Ständers Hemliga Utskotts inseende. Jag har
förut ej känt det. Jag äkertager derföre den delen af
»nit Memoria!, som angar upgifwande af RiksgäldöLoruoreis
tilstand, och begär, at fragcm derom rsmit.
rsras til Hemliga Urffortet.
Friherre Ualbitxki, t^äam. Efter fraga!»
«r emottagen i Ståndet begär jag, at den mätte ventileras
i Ståndet.
Friherre k-sntin§sbsulen, HIbrecbt. Den
fraga, som hos Ridderskapet och Adeln blifwit wäckt,
angående publisiksksn af Uangusns sörwalkning, ar af
allt för mycken wigt, för at icke med all sorgfällighet
granskas, innan Ridderskapet och Adeln deröswer tager
något beslut. De trenne Riks-Ständen, som garanterat
Langusn, aga ostridig rätt at bestämma, anringm
detta werks operationer til det hela eller til någon del
böra wara hemliga eller uppenbara. Hitintils har ock
iLtänderna ansett nödigt, at förhällandet af den eironleranäs
sedelmastcm lii det uti Lsn^nsns hwalf sörwa
-
Ll
rade Silfivrek, borde i likhet med andra werk af samma
beskaffenhet, alltid förblifwa en hemlighet; erfarenheten
intygar ock, at Landeri, styrd efter den för detta werk
utfärdade InstruÄion, hwarigenom kmec> - Fullmägkige
och Ledamöterne i Lanco - Utskotrec aladeö at göra tysthekS
ed, tiltagir uti lolickirer och styrka. Men pa det
at med möjeligaste noggrannhet matte utrönas, huruwida
någon »vidsträcktare publicitet angäende Lan^usng tunck
och förwaltning, än den som hikrils warit tilläten, kunde
framdeles blifwa för km<gusr> äfwentyrlig eller icke, ar
jag af den tankan at Riddcrskapet och Adeln remitterar
dec af Herr iVsrjoren ckckolli inlemnade Dick,men til
det Läncc, - Utskott, som nu kommer at sällås, för ak
inhämta Utskottets yttrande öfwer den delen af samma
viÄnnen, som angar Larfvén, samt ac emedlertid de
til Lanco-Ulfforlet walde Ledamöter aflägga den »vanliga
tysthets eden.
Herr lVlzjorcn klolst har afwen, förmodeligen af
bristande kännedom angående Riksgälds-tmmorers grundförfattuiug,
uti dest viAsmeu föreflagit all hemlighets
uphafwande uti detta werk. Harwid får jag erinra,
or da Riksgälds - Lomm-s^ 1789 arö Riksdag sattes
uri dest nuwarande skick, blef för detta werkö Styresman
en InstruLUon författad uri Hemliga Utskottet, under
Kongl. Maf.tS egen höga öfwerwaro: denna InlkruAian
tillåter ej en oinskränkt publicitet af Riksgäldöwerkcrö
svrwaltning, och da densamma blifwit af Konung
och Ständer gillad och stadfäst, kan någon ändring
uti detta förordnande icke här komma under öfiverläggning,
om icke uti den ordning, som 42. tz. uti Reqerings-Formen
utstakar. Men, Mine Herrar, dä Rid»
derskapet och Adeln ännu icke kan inse, hwilka förbättringar
uti Riksgälds-Comorsts förivaltning kunna uti
Hemliga Utskottet blifwa widtagna, lärer Ridderskapet
och Zldeln uplyst finna, at den af Herr lVlrjnr klollk
wäckte fräga af sig sjelf förfaller, til dest Hemliga Utskottets
betänkande blifwir klena meddeldt, och af detta
62 ,
betänkande blifwik utrönr, hwilka ärender Kongl. Majit,
enligt 47. §. Regerings. Formen, anser böra hemliga
hällas, och hwilka blifwa lil Standens rådplägningar
in kleno hänskjutna.
Grefwe klgmilron, ^äolpb Uuävig.
Utan omswep skrider jag genast til mit ämne, och skall
i möjcligaste kornhet anföra de skäl, som föranleda mig
at tro, det kaninens bestånd hwilar til en del pa den
hemlighet, som hitintil omgifwit den.
Jag grundar mm förmodan pä exempel, kaLks,
erfarenhet och sakens natur.
Jnga mig bekanta Europeiska ksngusr hafwa
för Allmänheten updagak deras tilstand. Hos de Förenta
Staterna i America har Drätfelwerkct warit och ar,
som jag tror, något iner bekant gjordt, men det kan det
wara, i anseende til desta Staters xeogrspkiska läge.
Den ^merle-mska Fristaten ar omgifwen med wilda Idlationer,
obekanta med alla slags calculer. Den behöfwer
ej befara dm mindsta wada af en dylik upgisr.
Rspubli^uens angelägenhet är anförtrodd blott at egna
Landsmän; en fiende kan sig aldrig deraf begagna.
Jag skall mindre »vidröra keLkz; men oaktadt war
ksnhues nuwarande goda belägenhet, nog har sedan dest
inrättning tidehwarf inträffat, dä dest Silfwer-förräd
alldeles intet warit svarande emot dest utelöpande Sedel»
stock, och kundskapen härom hade da säkert mindskat, om
icke til och med alldeles snnibileisk nämnde silfwerför,
råd, utan at derföre Lan^usn gjort Lancsuerours, eller
bedragit sina ereäikvrer, ty mot dest utgifva förskrifuingar
hade kinguen fullt wärde i de hos henne
förpantade Fastigheter, men jord är ej silfwer, och »verkar
pä opinion helt olika. Til at styrka denna sanning,
behöfwer jag blott anföra som bewis wara Riksgälds»
sedlar. Deras mist-creöir ar bekant, da de likwäl til
säkerhet ej hafwa mindre »vidsträckt jord, än hela Riket.
Fönräffellgheten af Lan^usng nuwarande styrelselagar
har för sig den lyckugaste erfarenhet- AräkucllgL
----- 6z
äro de Summor, med hwilka Larufuen bisprunglt Riket
wid kilfällen af mitzwäpt ar, krig och andra förlägenheter.
Är 1778 efrergaf st»ngusa en skuldfordran hos Kronan
pa nära fyrahundrade tunnor guld, hwarmed Lsn^usn
understödt Högstsalig Konung L/ricL den XII och acerkemnade
de kk^putbe^usr, af hwars afkastning hon
fann sig i anseende til L->pir»ler i det närmaste skadeslös.
Jag lemnar en hwar at betänka, om w^id den
rid, detta län försträcktes, saken blifwit kunnig, hivad
nytta deraf wunnics för Löntagaren, och hwad mehn
kunnat träffa km^uen. )lntingen hade nämnde län
warit utan werkan, och de utlemnade Sedlar blifwit i
warde ansedda lika med mynte-tecken, eller hade ksnyuea
blifwit sprängd.
Sadan är all starxfues natur, at den nödwändigt
mäste rouller» pä en witz creclir, i anseende til sjelswa
betz redbara tilgangar, uran ak den derföre är osäker,
sä länge betz b^porkoguer öfwersiiga dest skuldposter,
eller kan misstänkas ac wara det, sa länge detz Sedlar
utan afkorrtning inlösas ined Silfwer.
En inwandning skall jag i förwäg beswara. För
det närwarande kanner en stor del af Allmänheten i det
närmaste stm^uons kilslund, hwarföre icke sä alltid?
As den limpls orsak, at ingen, som med Lancken hafwer
befattning, gör nägon annan tysthetsed, än den,
at ej uppenbara hwad som kan lända 6-mqusn til mehn,
men til mehn länder det detta werk, om dest större eller
mindre stlfwerförräd til den grad upgafs, at det kunde
blifwa et ämne för Lpsculgmer, och til hwad ändamål
en dylik publicitet, da Lsnkjuens fordringsägare, som
omnämnt är, ej genom tystheten förfördelas, i anseende
lil Lsnguens inrriniecL förmögenhet?
Lsrigucn, liksom hwar enjkilld person, behöfwsc
understundom rådrum ak öka stt rörelse Lapirol, en starka
den st-mgurn lätt äterwinner genom sin egen författning,
genom inlöpande inrerc5len och andra tilgangar; men tid
behöswer hon hertil och en dylik höflighet af detz fpr
-
64
dringsägare wore ej alltid ak förwänka, wid en mer smädelig,
än nödwändiq öppenhjertighet. Man kan med sa
mycket mer frimodighet uodaga denna sanning, oundmikeligen
widladande wid alla Oeäit-werk, som Lsnguens
närwarande Silfwerförrad werkeligen ösiverfkriderj dest
utgifna sörskcisningar.
Med ec ord, mine Herrar, hade wara företrädare
wid Riksmö en widtagit et sädant försiag, som det
hwilket nu är a bane, sa hade de besparat ost den mödan
at göra Lrngusn til et vemilarions ämne, ty man
vsnrilerar ej om det, som ej ens existerar; och skulle
det jag nn hast den aran anföra, ej werka inom Ståndet,
sa önskar jag, at detta ämnet först ma communicsras
med de bada Sranden, som äro wara med garanter
i kaninen och sedan hänskjutas til Linea UstkottetS
mogna ompröswande, som med full kännedom af saken,
pä det mest tilsredsställande, ar i ständ at urreda och
beswara den samt gifwa derom all nödig vplysning»
Kundskapen om Riksgäldens ärliga belopp samt allt det,
som dermed hafwer gemenskap, är något helt olika,
och den Åstundan Skuldenarer hafwa ak pa det nogaste
blifwa underrättade om deras skulds höjd och beskaffenhet,
är en 8tra sä nara förenad med ratkwisa och billighet,
at jag i det ämnet blott wägar »vördsammeligen
yrka, det Ridderskapet och Adeln med wänlig »vishet
gar den sanna och lagliga wäg, som närmast leder til
föremålet.
Hans klxcsllenes Grefwe stuutl», Tric.
Innehållet af Herr lVlchorsn och Riddaren tkolsts och
Friherre Ik. bkjsrtas lVkemorialer innefattar et och samma
ämne, men som cilhörer twannc Riksens Ständers
särskilldta werk. Det ena, som angar upgifwandet af
Riksens Höglofl. Ständers Riksgälds - (kontors tilstä.!»!»
och afskaffandet af hemligheten derom, kan ej komma
under Höglofligs Ridderjkapers och Melnö öfivcrlägg
-
mng j emedan det skulle strida emot den elprit, som
47. §. af 1772 ars Regerings-form föreskriswcr. Saken
ar i anledning af samina §. rydeligen af den beskaffenhet,
at den ensamt tilhörer Konungen at determinera
och således förordna om hwad, som hemligt hallas
bör eller ef. Jag tror derföre, at Höglostige Ridderffapet
och Adeln lärer afwakta, hwad Kongl. Maj:t
härutinnan täckes finna ledande kil Dest-Folks tilfreds»
ställande. Men hwad aker beträffar hemligheters iakttagande,
om det som rörer kanguLn, ser jag pä intet
satt, at deliberation derom kan wara stridande emot
Högloflige RidderskapctS. och Adelns ratt och äfwen at
i följe deraf taga sit beslut. Likwä! och som saken är
af största wigt, mäste den ock såsom sadan med all war»
samhet skärskadas. Jag ar »visit icke ibland dem, som
sörswara hemligheters iakttagande, da de icke äro nödwändiga;
men, Mine Herrar! flera skäl föranleda mig
at anse en del omständigheter, hörande lil ksngusn, af
sadan egenskap, at de ' böra hemliga hallas. Ingen
kangas kan lublistera, som icke mäste begagna sig af
dlreäir, utom den uti KlsmburL. Men denna är sä
inrättad frän sin grundläggning och behöfwer ej wara
annorlunda, emedan den nästan icke annat är än et
Depoluionr - Lomor för omynkadt silfwer och guld.
Naturen deremot as en Waxel» och Läno-kangas ar
sadan, at den mäste begagna Lreäirsn; således öfwer,
skrida sin werkeliga förmögenhet uti ädlare IVIstsllsr:
och huru skulle wal i anledning häraf hennes ägande
Lapital uti redbart kunna bekant göras, titan at blottställas
för de betydligaste skakningar genom sammansatt,
ningar af Lpsculamsr, utländsk åtgärd 06) dylikt mera!
Utom allt detta äre wi nu här, Mine Herrar, för at
söka hjelpa Rikets penninge-werk Utur den brydsamma
belägenhet, hwaruki det sig befinner och hvilket icke är
okändt för någon af ost. Huru kunne wi dä weta cl,
ler förutse om icke war kandus mäste b-ifwa den, som
9
65
igenom kloka tilställningar mäste medwerka at förhjelpa
R>kec til et bättre i stället för et sämre mynt. Lundens
primitiv» inrättning har Rikets understöd til föremål:
det är ock denna Riksens Ständers LIenncl, som Fäderneslandet
har at tacka för flera och betydliga wedermälen
af dest »välgörande werkan: men manne den kunnat
och än widare kan winna den styrka, som asnfras,
eller bibehålla den hon har, om hennes Ocäir inskrän»
kcS til det hon werkeligen ager; nej wisterligen icke;
ware Förfäder haswa i alla tider insett grunden och en
befallande nödwändighet til hemlighetens bibehållande i
allt dec, som fordras at tyst hallas: Latom ost följa deras
exempel, såsom pa starka skäl sotade! Lärom ost
atmindstone icke härutinnan något kilgöra förr, än wi inhämtat
kanea-Utskottets tankar härom och det såmedelst
blifwer giswit om och huruwida nuwarande penningewsrkets
i ordning förande an widare krafwer 8sn<guens
biträde och det sa, at beskaffenheten af wista til detta
werk hörande omständigheter erfordrar tysthet eller ej.
Herr von ingeström, polian. Det är en
allmänt erkänd sanning, at ju mera styrka et Penningewerk
ager, desto mindre behöfwas hemligheter. Lika
sannt är ock at et undandöljande af dest förwaltning
lcmnar anledning til misttankar om swaghet. Deremot
har et kundgsrande den förmanliga följden, at Werket
winner mera förtroende. Dä lemnäs föga rum at osanna
rykten, och manga förhastade omdömen sörekommas.
Jag kan således ej annat an i allmänhet gifwa mit bifall
lil Herr lagfaren bkolsts lVlamorial. Likwäl,
hwad kaninen angar, känner jag ej med säkerhet dest
narwarande cilstand, och kanske torde flere med mig kanna
det lika litet. Jag underställer derföre, om icke at
L»nco-Utskottet mä updragas at förestå, hwad utan skada
kan upgistvas. Beträffande ater Riksgälds. c-inrorer,
torde et allmänt kundgörande af redan werkställd
förwaltning utan undantag wara nyttig; me» det som
skatt göras, lärer til undwikande af förluster icke böra
göras allmänt: och anser >ag för öfrigt lämpeligast, at
i afseende pä Vesta frågor begära Konungens och Hemliga
Urfkottetö samtycke.
Grefwe k-evenbsupr, Olas.' Det Vickamen
H^rr IVlajor kkollk inlemnat, syneS mig innefatta
tmänne särfkilldta ämnen, det ena angar et önstadt updagande
af Banguens tilstand: dec andra, et lika förhållande
med Riksgälds - Lnnwrer. Hwad det första,
brcräffar, är jag med den warda Ledamoten alldeles öf»
wertygad, at de trenne Riks-Scanden, hwilka Agrankeriir
Bangusn, och under hwilkaS Ipecieila förwaltning
den befinner sig, äga ostridig rättighet at sa til dest
förwalkning som beståndsdelar uphäfwa att hemlighet.
Men, om bibehållandet af cn rättighet med skal bob anses
heligt, är ock stunden och sättet al den utöswa, elfwen
af ganska stor wigt. Sjelf Ledamot af BancoUistottet
1789 ars Riksdag, erindrar jag mig gansta
wal Lmguens däwarande ställning, och hade den i ek
jämnt rilwaxande kunnat fortfara, skulle jag genast tilstyrka
den största publicitet af dest tilstand. Beklagligen
hafwa sedan den tiden dryga Utländska Imercllens betalning,
flera ars mindre förmånlig Handels - Balsnxs,
RikegäldSsedlarnaS förbytande i Specie Riködalrar, och
vestas förwandlande i öfwerflödiga Silfwerarbeten; af
Bangusns redbara silfwerförrad, för Riksgälds-(lornarers
Fullmägtiga tilstapak et oumgängeligt behof, för
utrikes Speculanter den begärligaste utförö-wara, för
Penningeägaren dek paliteligaste förwaringSmedel och för
inrikes Agicneuren det mest lönande winstämne. Af
sa mänga och winstgiriga sugare antastad, stall Bsnqusns
Specie förråd onekeligt ansenligen mara mindstac, ja,
kanske til en alldeles owäntad del. Jag wägar således
underställa Högloft. RidderstapekS och MelnS pröfning
om i stället at hasta med en berydelig förändring af
IlrstruÄronsn för Osputsrsäe i Banco Utskottet, Wal
-
listorna genast kunde öpnas, de Walde snart saktas ;
Hurorurr, och deras yttrande öfwer ifragawarande ämne
med möjeligaste sörsta infordras. Ridderffapet och
Adel» har wid detta upskof ingen ting förlorat, best
vstridiga rakt at antaga eller förkasta vepumracles betänkande
förblifwer densamma; men detta fäkt at i et
grannlaga anine omgå, synes mig bewisa en mera mogen
omtanka, och således Ridderskapet och Adeln wardigt.
Hwad arer det andra ämnet beträffar, näml. en lika
yrkad kublicirer af Riksgälds - Lonroret förwaltning
och tilsiand, anser sag i sakernas nuwarande skick detta
fullkomligen befivaradt af 47. §. i Regerings-formen,
och skulle, hwad sag es förmodar, widare uplysning
häruti bchöfwaS, sar jag äran Höglofl. Ridderskapet och
Adeln erindra, at det redan under tysihets-ed insatt sina
Ledamöter af Hemliga Utskottet och at således för
det närwarande inga af de öfwerläggnings-ämnen, der
förekomma, kunna undandragas deras redan gängna Ed.
Herr von 8ckiulLsnbsirn, Vzviä (dm
äldre), yttrade sig, at ^>c>Iiriska hemligheter i gemen
rnindskas i man, som uplysning och tryckfrihet tiltaga.
Man har de sednare ören, utan mindsta at.ck, uppå
skilling och runstycke af trycket bekant gjört Lznco
1
rsnsporr- Sedlarnas, sa wäl som Lane Langusns fordringars
och skulders belopp. Likaså har man, i anseende
til Riksgälds-werket, noggrannt och offentligen upgifwit
bade utrikes och inrikes skulder, sa wal som alla Werketö
inkomster. Det kan icke wara Riksens Höglofliga
Stander i gemen obekant, bade hwad de gsrgnrergr,
och hwad de bcwillsak, och aro de sedan skedda förändringar
mindre betydeliga. Den somsock wunnit sit Stånds
förtroende, at såsom Oöpursrgä eller kvoviior granska
desta Riksens Ständers Penningewerk, tror sig med skal
icke heller wara förbunden at dölja allt hwad han om
bestå werks tilstand kunnat inhämta; häldst den gangna
tjbeg hiort ålägger honom, at hjalia hec förtegadt,
6-
fom kunde förorsaka Werkek någon skada och
witz-credit. Hemligheten mindskas ock dermed efterhand,
ak hwart tredje är Tjugufyra Lovitorer samlas til
LLncjusns och Femton til Rikögalds-werketö öfverseende.
De förleden höst sammanträdde Revisorer wid Riksgälds-Lontorer
haswa uri sik Betänkande tilstyrkt Riksens
Höglofliga Ständers vepursraäL, atfHerrar Fullniägtige
förbundoö hädanefter utgifwa en aunivcrtsire
berättelse omWerketö tllstaud, och om de skedda afbetaluingar.
Om det är hwar Medborgares skyldighet, at
efter yttersta förmåga biträda Staten, sä ar det ock en billig
genfordran, at blisiva underrättad vin den goda werkan, som
de gemensamma sammanskotten och upoffringarna förmatt
åstadkomma. Den underrättelsen bör icke heller medföra en
ringa jtilfredöställelse, ak ifrån 1792 ars Riksdag ti! 1799
artz början, dels genom werkliga afbetalnmgar, dels genom
lagliga asskrifningar, Riksgälden blifwic mtndskad med
2,480,079 Riksdal. 14 skill, n runsk., hwarwld likwäl
anmärkes, ät Riködalern Holl. Omram räknas, såsom
ifrån början, til 44 skill., och at äfwen sidsta årets förlust
icke blifwit asdragen. Om nu en publicitet wid de
flesta wärf är nyttig och kan förekomma mänga listiga
och förderfliga anläggningar, same ä annan sida kraftigast
gwäfwer falska rykten om redliga Systlomanö förwaltning,
sa tala dock de aldrabasta grundsartser icke at
öfwerdriswas. Efter all öswerkygelse kan och bör således
icke förhallandec af en Lgn^ues redbara tonä emot dest
utelöpande Sedelstock offenteligen upgiswassa wida
mycket as den dyrbara mergllsn wid en klok Lanea-förwaltning
kan til Rikets bätnad sparas, och Samhället
betjenaS med et större rörelse Lapiisl i man af inrikes
LraäuÄmns och Oanlumtions balsncens samt utrikes
Handelswagens olika utstag. Äswensa mäste det wara
otilbörligt, at allmänneligen och pä LuurLlen yppa Riksgälds-Oonkurets
betydligare Waxel-och Län-behof wid
wista besvärande tilfällcn. Pä det hela synas icke Riksens
Höglofliga Ständer in flisnis, förutan sina äspuce
-
rsäsr hörande, kunna med precision utstaka, hwilka
omständigheter af deras Penningewerks förwalming til
allmän nytta kundgöras böra, ved hwilka ej utan skada
yppas kunna; utan lyckas de i detta laggranna ämne
ofgifna Memoria! böra sä til Hemliga som til L-meoU.
skotten remitteras, och hwara jag anhaller om Hans
Lxcellencss, Herr GreswenS och Landt-Marskalke..s
propolirion.
Herr Lkjölcsedrsnä, änösrs k^feäric.
Jag stnner den af Herr Major kckollk och af Friherre
kljcrta wäckta fragan sa mycket mindre stridande emot
Regerings-formen eller i någon coililion med Kongl.
Masts höga rättigheter, som Högstsalig Konung L oL'r^r
den lil. wid Riksgälds-Lontorers första inrättning
icke förbehällit stg nägsn befattning dermed, och som
Konungens Ombud wid Lamarers sammankomster icke
äger någon röst. Hwad Lan^usn angar, lär ingen
flaga wara.
Herr Lripenvvalä, Loran. I frägan om
Langens och Riksgälds-Loocorsts konäsrs updagande
för Allmänheten är jag alldeles af samma tanka med
Major kckollk och Friherre lckjerra. — Ilimgusn, det är
sannt, har hirtils konorerrr sina förbindelser och är
utan allt misstroende, dä deremot Riksgälds-Lommel
sä mycket förlorat Lreäiren. Dä et ondt skall botas,
mäste man-söka orsaken för at kunna finna och anwända
medel til desi hjelp. Dä nu orsaken döljcs af hemligheten,
blir hjclpen om intet alldeles omöjlig, atmindstons
ganska sivar. Matte derföre RikSgalds-Lomorsrs
tilstand blifwa allmänt kändt och jag hoppas utwägar til
hjelp för framtiden skola finnas.
Herr 8 c b 5 nlkrvm, ksbr. At til Hemliga Utskottets
pröfning och betänkande öfwerlemna den fräga,
huruivida Riksgälds-Loncorecs aäMlnistrsrion och föres
. 1 7!
haswande borde nu och framdeles wara hemlighet underkostad
eller ej? wore det samina som pasta at uti något
afseende, det wore nyttigt ak halla det hemligt, hwilket
afseende omöjeligen kan upletas. Motsattsen deraf,
nämligen nyttan af hemligheternas updagande uti sörell
amnda sak, är tydeligcn och wäl bewist af Herr holsts
och Friherre tjerrås ingifna Memorisler. Salunda
bör det endast tilhöra Stånden, at afgöra denna fra,
ga, hwilken med sa mycket mindre skal kan remitteras
til Hemliga Utskottets rådplägning, som Hans Kongl.
Maj:c i Nader äskat et sädant Utskott, för at med det
rådgöra, om de angelägenheter, Hanö Kongl. Maj:t i
Näder förestår, och ej för at detta Utskott, genom Riksens
Ständer anlitades med göromål; men för at häruti
winna afgörande pä en gang, som den om Lmczuen
i samma afseende wäckta fraga, anhäller jag at Herr
blolsts och Friherre b^errss lVl-morialsr, i det som denna
del rörer, tils widare hwila.
Friherre kckjerta, kckans. Som jag berättelsewis
fakt höra at fraga mojeligen kunde upsta om det af
Herr iVl-jor kkolst först wäckta och sedermera af mig
understödda ämne, rörande publicitet af RiksgäldsLcmrorsis
förwaltning, hwilken fraga jag ock werkcligen
nu finner hafwa upstäct, fa har jag til motande af de
inkast som gjortö och widare kunna göras, försaktat följande,
som jag utbeder mig at fa til krmocollsk uplafa:
Ehuru
den aran icke tilkommer mig at först hafwa
wändt Eders Lxccllences och Högloflige Rldderskapsts
och Adelns upmärksamhet pa den wigtiga fragan,
om det icke nu wore nödigt, at de under Riksens Stän,
ders egen ward ställda WerkenS, Umczuens och Riksgälds
- Lomm sis > tilstand uppenbarades för samteliga
Riksens Stander och för hela den Swenska Allmänheten;
och ehuru det tVlemoriz! jag derom afgifwit, icke
lärer behöfwa något särskilldt sörswar, dä ingen af Hög
-
72
lostige Ridderskapets och Adelns Medlemmar ken ogilla,
at jag uti ec amne, som utan ali anmärkning blifwic kil
öswerläggnlng framställde, yttrat, hwad jag ansett wara
rättwisa och sanning; tror jag 'mig likwäl böra med
nagra fa anmärkningar söka undanrödja de kwiswelsmal,
som jag förnummit en och annan hysa om war rättighet,
at rådpläga och besluta om berörde fraga.
Ingen, som läst Z5- §- i 1772 ars Regeringsform,
kan neka, at wi ju are berättigade at widtaga
de Författningar angående styrelsen af Riksens Ständers
Lindus, som wi anse nyttigast för Riket. De i detta
afseende förut fastställda Ikeglemonren äga ej någon
kraft af Grundlag, utan kunna af Riksens Stander,
när som häldst, andras och uphäfwas. .
Riksens Ständer hafwa ivid' 17^9 och 1792
arens Riksdagar atagit sig garantien af dm skuld»
hwari' Riket genom det sidst öswerstandna kriget rakat,
och til förwaltning af de medel, som de til denna skuldens
betalning bewilijat, inrättat et Riksgälds - Lomor,
bestående af Ledamöter, som de fjel five bertil utwalk och
förordnat. Riksens Stander hafwa genom Usvitoror,
som de äfwen wid hwarje Riksdag sjelswe nämnt, lakit
öfwerse och granska förwaltningen af detta Werk. Riksens
Ständers Ombud haswa der ensamme haft rättig»
heten at besluta. Bewisa icke dcsta lakka tydeligen, at
Riksgälds-Lomorsr, likasom Lan^usn, star under Riksens
Ständers egen ward; och följer det icke ater häraf,
at Riksens Ständer allena äga at förordna om styrelsen
as detta Lamor samt at fordra redo derföre af stna
Ombud pa det sätt, som dem tjenligast synes? Det
Hemliga-Ucskott, som Kongl. Maj:t af Riksens Ständer
assar, skall, enligt 47. §. af Regerings-formcn,
med Kongl. Majit öfwerlägga om de ärender, som Honom
synas hemliga hallas böra. Desta orden gifwa
tydligen tilkänna, at endast de mål, som Kongl. Mast
will Riksens Ständer xrox-mera, men tillika anser wa
-
ra af den beskaffenheten, at de icke tala en offentelkg öfwerläggning
i Standens klens, höra enligt sin natur til
det Hemliga Utskottet. Det lärer således icke i något
sall mara möjeligt at genom en fragaS wäckande i klerian»
kränka den Kongl. Masi.ts höga rättighet, som npstnämnde
z. förwarar, da det icke ar möjeligt at känna,
de Hemliga Arender, hmarom Kongl. Maj:t kan wara
sinnad at med Utskottet rädsla. Wagade jag tillåta mig
nagra gistninqar om Kongl. Majcks höga afsigter, skulls
jag tro, at Kongl. Masit wille wid delta Riksmötet
inhämta Ledamöternas i det Hemliga Utskottet tankar,
om de bästa sätten at uphjelpa Rikekö kinsncsr, hwilka,
oaktadt all den ordning och sparsamhet, som i styrelsen
af Srats-Werket blifwit med sa lyckelig werkan
anmanda, rakat i oreda och förfall genom åtskilliga mistgynnaude
tilfälligheter och kan hända äfwen genom misttag
i förwaltningen af Riksgälds-Werket. Men icke böc
jag förmoda, at Kongl. Mastt, som sa fullständigt och
med en sa okonstlad förtrolighet underrättat Riksens
Ständer om sin regering, skulle wittja göra Riksgälds*
Conwrsrs — detta Riksens Ständers eget Werks —
nuwarande kilslund och orsakerna bertil, til et ämne endast
för det Hemliga Utskottets öfwerläggningar. Icke böe
jag förmoda, at en Konung, hwilken med lika sorgfällighet
wardar sina undersatares rättigheter, som han fordrar
aktning för Sina, skulle wittja betaga Riksens Skätt*
der den, efter min öfwertygelse, dem tilkommande mogren,
at i klens afgöra, hurmoida förwalrniugen af ds
medel, söm de bewilljat til afbördande af den skuld de
Zsrsntslak, samt om denna gälds belopp och natur skola
wara hemliga eller uppenbara. Jag kan således'icke tro/
at den fräga, som Herr lasjörs» klolst derom wäckt/
star i någon colliiwn med dem, hwaröfwer Kongl.
Majit will rådfråga Hemliga Utskottet och foljakteligen
icke heller är stridande emot 47. §. i Regerings-formen,.
74
Det är sannt at Riksgälds-Oonkarsrs förwaltning
ifrån 1789 til 1792 granskades af del Hemliga U:skoc.
tet wid Riksdagen i Gefle. Men dä man påminner
sig, at della Lomm-, enligt 2. §. i 1789 ars Riksdagsbeslut
, til en del besörjc de nödiga utgifterna til
krigets utförande, och at Kongl. Mast 1792 icke ausag
nyttigt, at lemna Riksens Ständers klema någon
cksksillersä underrättelse om dessa utgifters beskaffenhet,
lärer man snart finna, at delta prejuälcar icke
mera äger någon kraft, när de synnerliga omständigheter
längesedan uphört, hwilka föranledde bertil, krjnclicer
kunna dessutom icke anses för grundlagar. I sadant
fall skulle de flesta ämnen för Riksens Ständers radpläg.
ningar med uteslutande rätt tilhöra det Hemliga U skottet.
Det skulle da kil exempel icke wara Riksens Stander
tillätet, ar i klena rädsla om Bewillningar och deras
fördelning, eller sorwisa frågor derom kil et jarskjlidt
Utskott, emedan det Hemliga Ucskotcet wid 1792 arS
Riksdag äsmen upgaf Förslaget til den afgift i 5s><-c',emynt,
som da af Riksens Ständer fastställoes. De. skulle
da wara det Hemliga Utskottets ensak ar föreslå Kgar,
emedan det wid samma Riksdag hos Kong!. Mast an.
höll at et lika straff matte fastställas för efterapning af
Riksgälds-Loncorels Lpsäi,-Sedlar som föl efterapning
af Lan^usns.
Dessa äro de hnfwudsakeliga skal, hwilka fag hoppas
matte bliswa noga öfwerwägda, i händelse någon
fraga om de af Herr IVlajoren bkolft och mig yttrade
meningars laglighet skulle hos Högloflige Ridderskapct
och Adeln upkomma. At Riksens Ständer äga en oinskränkt
rättighet at förordna om styrelsen af de Penningcwerk,
som sta under deras Wanris wärd, synes
mig wara enligt med dec enklaste förnufts fordringar;
och at Grundlagen icke kan wara i strid med dessa, anser
jag mig lika berättigad och sknldig ak tänka. Denna
tanke kan wiflerligen icke wara »vådelig under en Konungs
styrelse, som dageligen bewisar Sin öfwercygelse wara, at
75
en Stats bestånd beror af et sorgfälligt iakttagande af
hwars och ens i Lagen grundade rättigheter.
Upläsningen häraf asdrörs genom anmälan af en
fran det Wallofliga Borgare-Ståndet ankommen vspulali.
m, som pa manligt sätt emotkogs och infördes, och
tilkännagaf Ordlöranden Herr Lagmannen och Riddaren
^karisson, at Srandet antagit den wld de sldstförflntna
Riksdagar giliade InstruLiion för Larico - Utskottet med
thy atsöljande tysthets Ed, samt efter upkommen fraga
om allmangörande af Lmgusns förwaltning remitterat
den samma lil 6,mea U skottets yttrande. Jämwa! ha,
de Borgare-Skändet bifallit den af Bonde-Ständet wäckta
åstundan ar sa förestå en jämnkning i Lagen angående
fredande af Konungens helgade Person.
VepurLkionsn besvarades och afträdde.
Friherre kkjorra fortfor kil stut med sik Oi->
Äämsn och yttrade sig derefter munreligen:
Jag utbrder mig fa tillägga, at jag för min del
har ingen ting at påminna emot den föreslagna remilien
til Lancu-Utskottet af den fragan, som rör publiciteten
af L-mguens förwaltning. Jag anhaller allenast, at
en witz tid af kil exempel fjorton dagar matte Lsuco»
U:ffoktet föreläggas, hwarinom det bör inkomma med
sit betänkande häröfwer. Beträffande den enahanda fcagan
rörande Riksgälds - Lomorsr, samrycker jag gerna
at den ma hwila kil dest Lanea-Utskottets yttrande inkommit,
hwarefter bagge fragorna gemensamt mä af-,
göras.
Härtil ropades ömsom Isa och klej. Någon
ropade, at Riksgälds-Onnrorec enligt Regerings-formen.
stöde under Hemliga Utskottet.
Herr Lcbönström, ?sbr. Det war mål
omöjligt at Lagstiftaren kunde 17.72 förutse, mvad soiK
sttille inrättas 1789.
Herr ^älsrkprrre, 6sor§, hade inlemnak
följande Läaw.orial, som nu uplästes:
Ödmjukt lVIsmorial.
De wäckta fragorna om uppenbarandet af Riksgälds
Lonrorets och Lsric^uens tiiständ, hwilkas enlighet
med Grundlagarna jag tror mig icke behöfwa bewisa,
aro bägge af den wigt, at de, efter min tanka, icke
böra genom et' förhastadt beslut, utan efter mogna öfwerläggningar,
afgöraS. Förslag, hwilka sa strida emot
fordna meningar och wanor, som desta, mäste ^ alltid,
afwen da de äro wäl grundade, möta motsägelser och
inkast. Om nödwändigheren af at gifwa samkcliga 6grsnkeins
af Rikets Gäld en fullständig kundskap om
Let Werkö styrelse, som har denna GäldS betalning ti!
flt enda ändamål, synas tänkesätten ej wara mycket delade,
och jämwal ar fragan derom sa enkel, sä utredd
af en flerårig olycklig erfarenhet, sa oberoende af nägra
okända omständigheter, at den icke lärer behöfwa någon
annan utweckling an den, som af öfwerläggnkngarnaderom
in klsno upkommer. Men annorlunda förhällen
hec sig ka» hända med den hemlighet, som omgifwer
L.mgnsn. Det torde wara nödigt at Kännare af detta
Werkö allmänna tiiständ först hördeö öfwer den föres
flagna förändringen i den förut wanliga InstruÄionerr
för Lanoo-Utskottet, innan den samma med dest följder
rvidtogcs eller förkastades; och ehuru detta Utskott rätteligen
icke borde sättaö i werksamhet innan InstruÄionen
för detsamnia blifwit fastställd, sa har jag likwäl trott,
ar emedan redamöcerne deraf dels kunna anses redan
äga hen mesta allmänna kundskap om Lanco-Werket,
och delö wid genomläsandet af de til Lanea - Utskottet
rsmltlsraäe Berättelser af Herrar Fullmägtiga och Lsvilorsr,
ofelbart winna en fullständig underrättelse om
Lgiiyueiis förmögenhet, wore det icke olämpeligt, at ti!
yexas utlåtande öfwerlemna följande, til ämnet för war
uärwargnye öfwer!äggning i närmar? eller aflägsnare af
-
77
fiende hörande Frågor: i:« Huruwida det för kangusns
bestånd kan wara wädeligt eller icke, at dest belägenhet i
närwarande stund upoenbaras? 2.0 ber icke med
Ik-mgusns primitiva inrättning och med dest wäsendkeliga
ändamål kan förenäs, at i framtiden en fullständig,
ehuru summarisk underrättelse om dest tilständ ärligen af
Fullmägtiga, och wid hwarje lisviston af Rsv,lorcrns,
kundgöres? z:o Til hwad del en-sadan publicus: kan
wara skadlig, samt lil hwad del oskadlig? Harwid förbehåller
jag mig likwäl pä det kraftigaste, at om någon
sadan hänwisning til Lanea - Utskottet kommer at aga
rum, dec mätte föreskrifwas Ledamöterna deraf, at genast,
och framför alla andra ämnen, företaga sig det,
som de af mig förestagna srägorna innefatta, samt at
en wist tid af högst fjorton dagar utsattes, inom hwilken
Utskottet bör med sic betänkande derom til klena inkomma.
Til följe häraf anhällcs, at Eders LxcsIIcncc
täckes göra Högloft. Ribderskapct och Adeln den proportion:
om icke det ämne, hwarom wi nu rädsla, mä,
i det som angar kaninen, rsmursrgs, pä det fäkt jag
föreslagit, til det utnämnda Lanco-Ucskottct, hwars Le
damöter
skulle äga, at, sedan de aflaagt den förut brukeliga
eden, och af de inkomna Berättelserna om kaninens
tilständ, gjort sig derom underrättade, företaga
sig detta ämne ril pröfning, och deröfwer, inom den
förr omnämnda tiden, sik Betänkande aflemna, samt at
frägan om kundgörandet af Riksgälds-(lonrorers tilständ
mä emedlertid hwila; hwarefter Högloft. Ridderskapet
och Adeln kunde pä en gäng öfwer bägge besia frägor
sakta sit beslut. Norrköping d. 24. Martil i Zoo.
6eorg ^äleriparrs.
Mangs ropade om proposition häruppå.
Herr von 8cbulrr:snk>eim, vaviä (herr
äld're). Jag förklarar, at jag ti! alla delar instäms
mer med Friherre bkjsrra, ock^ stom jag förmodar-.
78
med hwarje Ledamot af Högloflige Ridderskapet och
Adeln, at Riksgälds-Lontarer star fullkomligen under
Riksens StänderS äiipvstcion, och at Regeringsformen
här vkjsnligen killampas. 47. §. deraf förmar wal, at
i et Hemligt Utskott skall öfwerläggas om the ar ender,
som synas Kongl. Maj:t hemliga hallas
böra; men den förmar ock, a t i alla de mai, som
uppenbara kunna wara, blifwa the Riksens
Ständers klena meddelte, ych under therns
rådplägningar hänskutne. Hemliga Utskottets
Lxlre.Kum krolocalli af den 24. Martti 1792, innebär
ock uktryckeligen, "at Rikets upgisna gäld flyktas
"fran Kongl. MajttS omedelbara försorg och öfwerlem"naS
kil Riksens Ständers Eget Werk, som,
"hägnade och skyddadt af Kongl. Majtt, bör bestå af
"Riksens Ständers tilförordnade Fullmägtige, hwiike,
"efter den InstruÄion dem meddelas, komma at bestrida
de til Riksgäldens förestående betalning hörande
"ärcnder, och blifwa derföre Riksens Ständer
"allena redo skyldige." Men oaktadt desta tämmeligen
kydeliga uttryck, kan jag ej sinna något hinder,
ak ju den wäckka fragan om Riksgälds - Loncorers för,
waltningS publicitet mä remitteras til Hemliga Utskottet,
svin snart kunde densamma pa en vi viston företaga
och dcröfwer yttra sig.
Hivad angick fragan om Languen war Herr von
Lcbulkxenbeim af den tankan, ac fjorton dagarS tid
wal annars, men ej i Rikets kinance-Wcrks nuwa»
rande ställning torde wara tilräckelig för kanco-Utskottet,
för at deröfwer kunna stadga sina tankar, utan sage
han häldst, at denna tiden matte fördubblas.
Hans klxcellencs Herr Grefwe» och LandtMarskalken.
Twänne frågor hafwa här förewarit,
hwilka böra tydligen skilljas; den ena om publiciteten
gf kangusns förwalcning; den andra as Riksgälds^onrorrrs.
Den förra ärmar jag nu för Högloflige.
79
Ridderskapet och Adcln framställa til bifall; men öfwer
den sednare, såsom stridande mot 47. §. Regeringsformen,
nödgas jag gifwa Högloflige Ridderskapet och
Aoeln cilkanna, at jag ej wägar göra proposition.
Herr Lrsclr, Joban ^xel. Ehuru uti detta
amnet redan ar sä mycket äispurerackr, at någon widare
uplysning uti saken näppeligen kan förwantas, anser jag
likwal min skyldighet wara, i anseende til skiljaktigheten
uti tänkesätten, afwen min mening härutinnan meddela.
Uti det af Herr lVlajor Ickolst inlemnade Memorial innefattas
twanne frågor, ben ena rörande kaninen den
andra rörande Riksgälds-Lonrorsr, huruwida deras werkeliga
tilstand bör för Allmänheten kundbart wara eller
ock hemligt hallas. Hwad först angar Lan^usn, anser
jag för tidigt deröfwer utlaka mig, da man annu ej kan
weka, huruwida Langsuen i större eller mindre man bör
biträda uti den efterlängtade realilarion af Riksgäldskontoret
Lreclit-Sedlar, och således förenar mig med
de Herrar, som förut warit af den tankan, at detta
ärende bör remitteras til Lanea-Utskottet och dest utlåtande
häröfwer infordras. Hwad ater Riksgälds-Lonrnrer
beträffar, anser jag dermed wara et helt olika förhållande.
Riksens Ständer äro här nu församlade egen»
teligast uti den akt och mening, at gifwa Riksgäldösedelstocken
en förbättrad Lreäir och wärde. Upgiften af
dest numerair ar således det första, som bör komma til
Ständers kundskap, innan nägra säkra mätt och steg til
dest realisation kunna widtagas. Naturen af saken bewisar
at all hemlighet uti Riksgalds-eontoret, nu warande
skick, är Lonrorer mera skadelig än gagnelig. Zlt
denna fragas vsnrilering inom Riddarhuset är stridande
emot 47. §. uti 1772 ars Regerings-form, kan jag
för min del ingalunda finna; ty Riksgäldskontoret är
inrattadt 1789 och Regerings-formen ar stadgad och
besvuren 1772. 1789 ars Lxrrs kika m krorocvlli eller
Betänkande ifrän Hemliga Utskottet kil Riksens Ständers
klena stadgar destukom, a t Kongs. Mas: t wiss Sig
med Riksgälds-Lonrorec ingalunda befatta.
I öfrigt kan et sa puklicjuer werk, som detta, ej wara
lämpeliqr til et Ärende, som uti 47. §. af nysznämnde
Regerings-form omtalas. Jag medgifwer gerna,
ak bägge desta mender aro för tidigt komna under Riddarhusets
pröfning; ty, hwad det sednare angar, föijer
af sig sielft, om någon hjelp stoll erhallas af Stander,
at hela Riksgälds, Lomnrers tillstånd stall blottas och
kommer således vtmifwelaktigt ifrån Hemliga Utskottet.
Jag får således hemställa Herr Grefwens och LandcMarstalkenS
och Ridderstapet och Adelns pröfning, om
icke denna sednare fraga mä alldeles hwila, intil dest
Ridderstapet och Adeln får se, hurnwida nöjaktig uplysning
ifrån Hemliga Utskottet ankommer.
Grefwe ve vsnkaupk, Liss, begärke prapo-.
lilion öfwer fragan om Långmon; och sedan Hans vx»
cellsncs Herr Grefmen och Landt-Marstalken förklarat
sig icke kunna göra ^ro^ostrion öfwer den om RiksgäldsLontorsr,
ansage Herr Greswen densamma såsom alldeles
förfallen.
Friherre vs Osse, ^arl. Det har sagts ak
Riksgälds - (mnrnrsr star omedelbarligen under Riksens
Ständer, emedan Riksens Ständer förordna keviloxsr
til dest öfwerseende. Men deste Kevitorsr fullgöra sm
förrättning enligt lullruLkinnsr och Reglementen, utfärdade
af Hemliga Uistottet, och det är just desta Inlkruöstioner
och lisglementen, som åstadkomma hemligheten.
47. §. i Regerings-formen sager: Riksens
Ständer äga magt at utnämna dem, som stola fittja i
de Utstött, med hwilka Kongl. Maj:r will öfwerlägga
om khe ärender, som Honom synas
hemliga hallas böra. Jag har et fullkomligt förtroende
til Kongl. Maj:ts wälwillja; jag är öswerkpgad
at
8:
M han ej will hälla hemliga de mål, som kunna för
Riksens Ständer yppas; och hwad som bör hemligt
hällas eller ej- derom tiltror jag ej mig at döma,
Man öfwerlemnar det i underdånighet til Kongl. Maj:tS
Eget ompröfwande. Med den andra fragan, angående
kaninen, förhäller det sig olika» krnhuon star under
inseende och wärd af de Tre Stand, som Ksranrsrst
densamma. Men denna fraga är af för mycken grannlagenhet
at genast kunna afgöras. Jag instämmer med
flera, som tilstyrkt dest hänwisande til krnco-Usskoctet,
utan at någon wist tid til Betänkandets aflemnande detsamma
föreläggeö.
Friherre kLntingslisulen instämde med Friherre
Oe Oscr sä wäl häruti, som i dest yttrande öfwer
frägan om RikSgaldS-Lonrorer, sä mycket mer ftin den
Lirerscks 47. §» af Regerings-formen tilerkänner Hemliga
Utskottet alla de rättigheter, som Riksens Ständer
sjelfwa innehafva. ,
Friherre Iljerts, kksns. 47. §. Regeringsformen
är en rLlkriAiv Lag, sä wida den innefattar
en inskränkning af Riksens Ständers rättigheter at cislilisrsrL
i klena. Jag har aldrig hört omtalas,
at en rellrikiiv Lag kan Utsträckas Utöfwer dest ordalydelse.
Jag förmodar at befattningen med Riksgäldskontoret
sa mycket mindre kan hänföras under venna
§., som Kongl. Maj:t ej har nägon del i styrelsen deraf.
Pä det sättet skulle, efter Lsnguen ock är hemlig, ingen
ling fa ifrän Lsneo-Utskottet dragas under Ständernas
klen».
Under något rop, hwarunder äfwen siere oredigt
hördes tala pä en gäng, begäries af manga xroxoluion»
Hans klxcellencö Herr Grefwen och
iandt-Mar skalken gjorde derpå följande xropotllwNr
11
Bifaller Högloflig Ridderskapet och Adeln ak dm
af Herr Majoren l-Ialli wackta sraga om Langusns
tilstand och förwaltning remiltsrrs kil Lanea-Utskottet,
ak vfördröseligen inkomma med sil Betänkande deröfwer?
VeswaradeS med blandade med nägra LTlch.
Friherre Lis erta, klans, begärke ak detta
mål matte blifwa det första, som krnco-Utskottet sig
företoge.
Hans Lxcellence Herr Grefwen och
iandt, Marskalken. kroxoluionen är redan bifallen.
^ Äcskillige hördes wäcka fragan om Riksgäldskontoret.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken förklarade
a nyo det han ej dcröfwer ciltrodde sig ak göra
xro^olition.
Härwld upkom någon oro.
Friherre Hjerta, Ikans. Jag xrotelle»
rar » - - - -
En Röst. Kanske mot Hemliga Utskottet?
Friherre Hjerta. Jag prokslierrr mot all
inskränkning af Riksens Ständers ratt at öfwerlägga och
bestuta om Riksgälds - Lonroret i klena.
Någre flere ropade äfwen at de xrotellsraäe,
andre at saken wore förfallen.
Friherre Love, klric jsokanskon. När
Hemliga Utskottet enligt 47. §. Regerings-formen äger
alla de rättigheter, som Riksens Stander sielfwa äga,
fa wörö at ventilers öfwer denna fräga i klena, detsamma
som ak undandraga den Riksens Ständer.
Herr krintrsnilcälä, Larl. När tankarna
finnas wara sa olika om detta är et veytUauoos ämne,
rz
sa anhatler jag ak Herr Grefwen och Landk-Marffalken
behagar göra xno^oiirion lil votering.
Manga röster hördes pa en gang med Herr krimrenstcolö
ropa om votering: andre ropade ^lej!
Herr Grefwen och Landt-Marskalken förmalte
sig ej i et ämne af denna beskaffenhet kunna tillåta
votering.
Friherre bjjsrra». bians, yrkade at hans
xrorest matte inlagas i kroloooller.
Herr Labonstrom, ?ebr. Jag är öfwerkygad
om, at det ar war oinskränkta rätt at fa xrop!'stsiun,
och jag xrmestersr derföre mot Herr LandtMarjkalkens
wagrande.
Flere Ledamöter af Ridderskapet och Adeln hördes
afwen xrvleiisrg.
Hans bxcellencr Herr Grefwen och
Landt-Marskalken förcflog at Herrar bleLkorernss
Wallistor öfwer Ledamöterna i Lenco - Utskottet skulle
brytas.
Bifölls; och befunnes följande hafwa blifwlt bertil
walde:
. 2lf Första Clasien:
Grefwe 8pens, Fullmägrig Grefwe I^lörnsr, Earl
Oabriel, HostMarskalk, R. N. o.
Grefwe Lark, Fullmägtig Grefwe berkön, babian,
Ofwerste Kammar,Junkare, R. S. 0.
Friherre ^Vaclnmoistsr, Larl -Väam, En af Rikets
Herrar, Ridd. och Oom. af K. M. O.
Friherre von blngern LrernbsrA, lVlarbias ^lexanäsr,
Oe^irains.
Friherre Lijerncrons: Oaviö, Hof-Marskalk, R.S-O.
Friherre Lrrrkriberg, Lsryär Magnus, L-zxilsmL.
84
' Af Andra Llatzen:
Herr (ZWlendögel, Fullmägtig Friherre Oxenstjarns8vsn
6sk>risl.-  Herr Krusenstjerna, Ofwerste, R. S, o.
Herr vkrenbjslm, Fullmägtig Friherre Legerström,
Llas, Lapirains.
Herr Lripenbsrg, Klang Igenric, Ofwerste, R S. v.
Herr Koclr, 6eorg V/«, Qenersl-Msjar, L. S. O.
Herr ak Luke, ^aki., Lonrre-^miral, Ridd. och Lom,
af S. 0. St. K°
2lf Tredje Lkatzen:
Herr 8cbonström, kskir, Ofwerste.
Herr vs Leieiis, Ilse 6eorg, Hof-Junkare.
Herr Lraunerbjelm, Larl lVIagnua, Hof-Junkare^
Herr KIe)-Irsnstiö!ä, Detlof, ^stestor.
Herr st Histnger, lVlicbael, Ryttmästare.
Herr ak Långeberg, Fullmägtig Grefwe Lilienborg,.
Larl Iuksn, Lrsstäenr^
Herr Grefwen och Landt - Marskalken
xroponeraäs antagande af den wid förra Riksdagar bl-?
fallna Instruktion och Ed för Lanea - Utskottet.
Samtycktes; och skulle en Deputation med underrättelse
derom afgä kil andra relpeäive Ständen under
anförande af Grefwe Lisnbock, IVIggnus.
Efter skedd anmälan at Herr at Ickistnger, Klicbael,
wore frän Riksdagen borrtrest, anmodades Herrar
vleÄorerna ac i eftermiddag wäija en annan Ledamot
i Lanea-Utskottet..
Herr ^älerlpsrre, 6eor§. Jag utber mig
i ödmjukhet fa weka, om Hans Lxcsllence Herr Grefwen
och Landr-Marskalken alldeles nekar Ridderskapet och
Wein propoli-ion lil afgörande af den fragan, VM Lu°l
85
LUci-sten af Riksgälds, clonkor-rs förwaltning nödwän»
Ylgt mäste tilhöra Hemliga Ulstorter, eller icke.
Herr Grefwen och Landt»Ma rskalkcn. Jag
ber at Ridderskapct och Adeln, ej mistkyckcr der; men jag
tror mig ej kulina göra denna kronaiuwn, emedan jag
anser den stridande emot min Ed.
Herr ^cklerlpsrre, Da begär jag t ödmjt.
het at Herr Grefwe» och Landt-Marfkalken behagar til»
kännagijwa för Riddcrskapet och ?ldeln, at jag assäger
mig mic rum i Hemliga Utskottet, och derjamte förklarar
min erkänsla för detta förtroende.
Herr Krutenkjerna, Lslomon, afsade sig
stt rum i Lane» - Utskottet.
Herr Zreör, hollon .^xsl. Som jag finner
sä mycken skiljaktighet ännu fortfara uti tänkesätten om
henna fraga och vorming i saken til och med blifwit
äskad, och Herr Grefwen och Landt-Marffalken förklarat
sig ej kunna uti denna sak någon propi-lnwn göra,
såsom stridande emot 47. §. af Rcgeringö-formen 1772;
sä ehuru jag för min del ännu ej är derom uplyst än
mindre öfwertygad, likwäl ej kär uti min egen tanka,
och will för ingen del träda Kongl. Majus höga rätt
för när, eller bryta emot någon §. i Regerings-sormen,
får jag hemställa, om icke Herr Grefwen och LandtMarskalken
behagade hos Kongl. Majit i underdänighek
anmäla denna fräga och Dest nädiga utlåtande afwagta,
huruwida Riksgälds - Lonroreks werkeligcn updagade tilständ
sör Riksens Ständer wore stridande emot 47. §.
af 1772. ars Regerings - form och innefattades ibland de
ärender, som Konungen synes böra hemligL
hällas, hmaruppä jag begärer xroxolmon.
Härtil ropahcö af mänga sTlef.
Herr §k äläebrsnä, krister; k^reöric.
Jag instämmer med Herr lVIsjor Lisär, sä ivida ingen
afgörande proposition i ämnet nu kan erhallas, ac genom
underdånig förfrågan matte blifva utrönt, huruwida
Kongl. Maj:t Sjelf i noder anser de» begärta propositionen
stridig emot Grundlagarna, eller es.
Herr von 8cstulk2enkeim, vzviä, (den
aldre). Jag kanner hivad 1772 ars Regerings-forin
om hemligheter befaller, men kan ej sinna huru förordnandet
om det ar 1789 inrättade Riksgälds-Lomvrsc
kan äga er rerroriAivk hänseende uppå förenämnde
Grundlag. Deremot finner jag wäl, at wi ej kunne
vbrruäerL Herr Grefwen och Landt-Marskalken at gif,
wa ost proposition, om hans begrep derom är annor»
lunda. Men dä ser jag i detta ögnablick intet annat
medel öfrigt, än at i underdånighet anmäla fåken til
Hans Maj:tS urskilljande.
Grefwe kksmilton, Häolpsi Uuäv!§. Frägan
kan ej här wara om någon rerrosäiv werkan. Saken
ar helt enkelt den, at i Hemliga Utskottet öfwerläg.
ges om de ärender som syneö Kongl. Majrc böra hemliga
hällas: och denna sak är ju et ärende.
Herr älälsrlp«rre, 6sorx. Men om §.
läses til stut, sa befinnes det ock at alla de mål, som
uppenbara kunna wara, blifwa Riksens Ständers klena
medveldta, och under deras rådplägningar hänskMna.
Hanö Lxcellencs Herr Grefwen och
randt-Marskalken. Det är mig rätt okärdt, jag
finner mig ej kunna göra annat, an det jag gjort.
Friherre Oe 6ser, 6sr1. För det förslaget
at Herr Grefwen och Landt - Marskalken skulle göra en
underdånig förfrågan hos Hans Maj;t, finner jag ej
»ägor hinder möta.
Z
Friherre
bjerta, I^reäric. Jag förklarar
st jag förenar mig i den tanka Herr ?rokelior LcbultLeiikieim
redan för en stund sedan yttrat. Jag har
sjelf haft den aran at wara Ledamot i sidsta kkevilionea
öfwer Riksgälds-clonrorer och der tilstyrkt publicitet:
jag kan ej wara mig olik.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken.
Söm denna fräga är et ärende, enligt 47. §:6 lydelse,
sa wägar jag ej derom göra proposition.
Friherre kjerrs, lkans. Om 47. §. kan fä
en sadan tillämpning, sa kan man aldrig weta hwad
som hör under Hemliga Utskottet eller ej.
Herr von Zakultrenkeim, vaviö (den
yngre), Herr krinrrenllcjölä, Larl, Friherre
Cederström, LI-,8, med flera prolsstersäs högeligen
emot denna tillämpning.
Hans klxcsllencs Herr Grefwen och
Landt-Marskalken 'föreslog, at stsnco. Utskottet genast
i detta ?icnum kunde sä aflägga Tysthets - Eden ,
hwiiket bifölls. Samtelige närwarande Herrar Ledar
möker af L-mco-Utskottet framträdde derpå inom skranket,
och, jämte Herr Grefwen och Landt - Marskalken, grngo
denna Ed, som af Riddarhus - Lecrsrarsren förestaswades.
Herrar Llstkorsrne anmodades ytterligare, at !
eftermiddag samnianträda för at wäija Ledamöter k Lx»
peäirion8-Uiskottst, sä wal som til upfyllande af de
rum inom andra Utskott hwilka genom afsägelse blifwie
lediga.
88 ——
Skuteligen tilkännagaf Hanö Lxcsllerms Hekk
Grefwen och Landt-Mar skalken, at zvO Exemplar af
Konungens Tal blifwit kemnade til Riddarhue-kitcsleti
för ar ibland Ridderskapet och Adeln utdelas.
Högloflig Ridderskapet och Adeln atskilldes klockan
half ril Tolf.
ln 6äem krokocolli
6. Lilverstolps. -
Onsdagen den 26. Martil/
klsnum klockan 10 förmiddagen.
d!nmältes och infördes en Deputation fran det Nair
lostiga Borgare-Slandet, anförd af Lroclrliolms Riks»
dagöman Radmannen borelius, som förmalte, ak
Ståndet instämt uti fragan om en underdånig hemställan
kil Hans Mast, angående straff för den, som
kunde wara nog förgäten af sin undersakeliga pligt för'
at bära waldsam hand pä Konungens dyra Person; sä
wä! som i fragan om Allmogens befriande fran Fäng.
föring.
Besvarades och afträdd?.
En Depuksrian fran det Högwördlga PresteStåndet
anförd af Aerr Biskoppen och Lommencleuren
l^inäblom, med en lika anmälan ifrån flt Ständ,
samt at Preste-Ständet för benna Riksdag antagit den
»vid förra Riksdagar gillade lokruÄion och TysthekS-ed
för Kanco-Ukskottet, och til kanoo-Utffotkekö Utlåtande
hemskjutit den i Ständet wäckca sraga om Allmängöran,
de af Lsnguenr tilstanb och sörwalrning.
Besvarades och asträdde.
ApötötS
------ 89
UpbrötoS Herrar LIeLLorernas Wallistor tkl Leda»
möter uti följande Utskott; och befunnos wara walde:
I Hemliga Utskottet efter Ryttmästare»
^älertparre, Herr ligsriijelm, Seveä Lustak, Öfwer,
Jägmästare.
I Bewillnings-Utskottet, efter Herr Ofwersten
Lstkvert^arre, Herr Llkvenlrlou, Fullmägtig
Herr IHKrenstrIIe, holtan kreäric, Oa^irains.
I Oeconom ie - Utskottet, ester Oapitaiae»
v/lörner och Oswerste - lsteurenanrea Friherre -^llerkjelm,
Herr Istupenkelt, Fullmägtig Herr Oarlbeim
L/ilenstcölä, Ofwerste-l^ieurensnr, och Herr Lrlsteislr,
Lustak, k.ieulsnanr.
Uti Lag-Utskottet, efter Häradshöfdingen
kgammarstcölä, Öfwer - Jägmästaren lixerkjelm och
Ofwerste - ksteukenanren -Iminost', Herr I^ark och l)a§,
LustaL, IVlajor, Herr Sstkverkparrs, /Iron Ilaac, Lag»
man och Kammar-Junkare, samt Herr Staren6/ckr,
Fullmägtig Herr 8-chieksIk, henric hollan, Ryttmästare.
Uti Lanco-Utskottet, ester Ofwersten Orulenstjerna
och Ryttmästare» ^lilin^er. Herr Oelstnx-,
Fullmägtig Herr Oronsteär, ^xel, O^werste-k-ieuienanr,
och Herr l^erimestea, ^sacob, BrukS-ksrron.
Uti Riddarhus-Ut skottet, efter Ryttmästare»
Wattrang, Herr Onclc, 6eor§ berman, Eksjör; och
til Ledamöter af det wiv sidsta klsnum beslutna Lxx>eäikions
- Utskott:
Af Andra C la sten: Herr I.stljscrona, Fullmag»
tig Grefwe lVlörner, ^äolxk Loran, L,vaster hoS
Hennes Kongl. Höghet Hertigimuw, och
Af Tredje C last en: Herr von l^sclrrs/, Ibure,
Hof-Junkare och Häradshösdinge: Hwarjemte tilkännagafs,
at Herrar LIe5korerne af Första Gasten icke an»
12
nu kunnat walsa Ledamot til sistdnakmda Utskott, emedan
twänne af dem nu icke wero i Staden närwarande.
Herr Lbrenlirale, som bliswit wald til Ledamot
rikt Bewillnings-Utskottet, afsade sig det honom wifade
förtroende.
Justersäes krotooollsr af den 19. i denna manad»
En Deputation fran det Hederwarda Bonde-Stan.
bet, anförd af Riksdagsmannen ^onss ^scobston fran
Roslagen, med lilkännagifwande, at Ståndet bisattit
Ridderskapcts och Adelns beslut om en underdånig hemställan
til Hans Majit angående något för Allmogen
mindre betungande sätt til FangarS forrskaffande; hwar.
öfwer LxkrsÄum krotocolli nu äswen aslemnades: Äfwenwal
hade Ståndet funnit bäst wara at genom en
stor Deputation, anförd af Herr Grefwen och Landt,
marskalken, detta ärende hos Hanö Maj:c i underdä.
vighet föredraga.
Ptterlkgare en DepurLkion fran det Högwördiga
Preste-Ständet, anförd af Herr Biskopen samt Ledamoten
af Kongl. Nordstjerne-Oräen DoÄor Weiäem-in»
som anmälte den tilläggning til det Högwördiga PresteStandcts
förut i dag giorda tilkännagifwande, at Ståndet
förenat sig med det Hederwärda Bonde - Ståndet
i den propolikion, at genom en stor Deputation hos
Hanö Majit i underdånighet föredraga de bagge frågor»
na om straff för Konunga Mördare och om FangarS
förande utan Allmogens betungande.
Beswarades och aftradde.
^ustsraöss krolocollsrn» af den 20. och Ll- i
benna manad.
' ' S»
Högloflige Ridderssapet ock Adeln atskilldes kloc.
kan Eliv! iva.
In listsm krotocolli
6. 8ilvsrsto!x»s.
T skagen den i. April.
klenum klockan n förmiddagen.
^.Ipbröts Herrar'kiletkorernas af Första Gasten Vallista
til ledamot k Lxpestitiong - Utskottet, och befanS
dertll wara kallad Friherre Kolsnkans, Zcksrin^^
Cantzli-Rad och Riddare af Nordstjerne-Orsten.
Likaledes Andra Clastenö Herrar LIeLIorers Val
til Ledamot i Bewillnings - Utskottet efter Lapirainen
kidrenstrsle' och ivar Herr Lerkman, ^mbrostus Ma-,
Ofwerste - Uieuksnanr och Riddare af SwärdöOrrlsn
harti! utnämnd.
Hans klxcellencs Herr Grefwen och
Landt-Mar skalken tilkannagaf, at Friherre Lkrsncron!,
, fom warit Ledamot i Hemliga Utskottet, för
en akommcn sivar sjukdom funne sig föranlaten afsäga
sig detta honom af Ridderskap» och Adeln updragna
förtroende och sin afsägelse hos Hänö Maf:t redan i
underdånighet lakit anmäla.
Uti ödmjukt Memorial af detta statk), som nu
uplästeS, förmälte Friherre Istans Istjerra, fullmagtlg för
Kistäsrst<olstska Ätten, at som han, i anseende til några
enskilldta omständigheter, hwilka mstigen sig yppat,
numera ej kunde förbinda sig, at qwarblifwa wid Riksdagen
intil dest Lag - Utskottet hinner utarbeta de ämnen
som blifwit til dest utlåtande remilrsrsste; sä afsade
9L  l
han sig nu ak wara Ledamot af berörde Urskokt, med
förklarande af sin erkänsla för Höglofiige Ständelö honom
wisade förtroende.
I anledning af besia bada affägelser, anmodades
Herrar LIeQorerns af Första och Tredje Gasterna, at
genom nya Wal upfylla de inom Hemliga Utskottet och
Lag Utskottet lediga blefna Rum.
UplasteS följande:
Utdrag af?rokocol!sr, hållet inför Hans Rong!.
Majit, uti Rikfens Ständers Hemliga Utskott
den 26. Marti! 1500.
S. D.' Kongl. Majit behagade sig i Räder
yttra, ak da Herr Grefwe» och Landt-Marskalken wid
Hemliga UiskottelS sidsta sammanträde H06 Kongl. Majtt
anmälte den afsäaelfe, Rytrmästaren 6eorg ^älerlxsrre
gjort til Ridderskapet och Adeli, af det förtroende, han
erhållit, at wara Ledamot uti Hemliga Utskottet, förmodade
Kongl. Majit ej annat, än at bemälre Rytt,
mästare skulle Kongl. Majit sadant i underdånighet wid
handen giswa, jämte der kaga förfall, Ryttmästare»
kunde äga, at icke widare biträda Utskottet såsom Ledamot;
Men da detta icke skedt, och Riksdags-Ordningen
of den 24. Januarii 1617 stadgar, het ingen bör fördrista
sig utan kaga förfall, at blifwa borrta anten i
ollmänneliga sammankomster eller i hwart Stånds särdeles
radslag; sa ehuru, hwad Ryttmästare,, ^cilsrLparre
angick, Kongl. Majit wille för denna gang wid
hans afsägelse lata bero, ansag Kongl. Majtt dock, til
i akttagande af den ordning, som häri är föreskrifwen,
nödigt i Räder förklara, at den, som til Ledamot
i Riksens Ständers Hemliga Utskott blifwit wald,
derstädes inför Kongl. Majit aflagt sin Ed och sit rum
^ yz
intagit, sedermera icke ma fran Utskottet blifrva bortta
och följakreligcn icke elier delta förtroende sig assala,
utan at hos Kongl. Mant sit Laga förfall i underdånighet
anmäla; hwilket förklarande Kongl. Majit wille til
framdeles rättelse i krnlocollst lata anteckna, med Ra»
dig Befallning, ac utdrag deraf skulle Herr Grefwe»
och Landt-Marskalken samt de öfriga Talemännen tilställas,
at uti Standens kions upläsas. 17t supra.
In 6äem krorocolli
L. L. I^sgerkcim.
^sustersäer et Utdrog af Ridderskapets och Adelns
krowcoll den 24. Martti rörande ksmils til LsneoUiskottet
af den wäckca fragan vin publicitet af ksn^usns
tilständ och förwaltnmg.
Herr ^älerlpsrre, ^xel, som straxt wid
början af detta klenum sig anmält, upropades, och anhöll,
at uplysningswis och såsom en tilläggning til
krmocollek af den 24. Martii, fa upläsa följande
Dittsmen:
Twisten om Lagstridigheten af den fragan huruwida
Riksens Ständers klena kunna fullmyndigt öfwerlägga
och besluta om allt hwad som rörer Riksgäldskontoret
härrör hufwudsakeligen af origtighet och
hoptraftling af begrep. Rigtighet och ordning i dem
mäste göra flutföljden klar.
Riksgälds-(lomorer är et Riksens Ständers
Eget Werk, för hwars förwaltnmg redowises för dem
allena. Orsakerna äro 2'.ne: i:o sakens natur efter det
är Riksens Ständer allena, som gsrsmers och bewillja;
2:0 Verbs kormslis j Hemliga Utskottets LxkrsQum
krorocolli den 24. Martti 1789.
94
Hr Riksgälds - kontoret Riksens Ständers Eget
Werk, sa är ock rättigheten vt bcfluta derom deras veide
kunna sjelfwa antaga sig granskningen deraf.
Wilha de cs det, sä kunna' de hänskjuta den til et
af hem förordnadk Utskott, och infordra dest utlåtande,
innan de besluta: de kunna ti! och med besluta, utan
all granskning: det wore oförståndigt, men rättigheten
derril äga de.
Nu befinnes, at de hiktils icke utöfwat hwarken
den rättigheten at sjelfwa granska Riksgälds-Lnnwrer,
eller den at hänskjuta det under et Utskott. Likwal har
Riksgälds-(lonmrsc 2:ne Riksdagar statt omedelbarligen
under et Utskott; detta Utskott har warit det Hemliga:
och den flutsatkS göres: at efter Hemliga Utskottet icke
en, utan twa ganger haft denna befattning, sa är det
bcrättigadt at behålla den.
Utredningen af denna satts beror helt och hallit pa
uplösningen af den fragan: huru har Riksgälds - Lonrorer
kommit under Hemliga Utskottet?
Annat sivar härpå finnes ej, än detta: antingen
genom et rent öswerlatande af Riksens Ständer eller
genom praxis.
Et öswerlatande af Riksens Ständer maste^nödtvändigt
göras genom et Beslut, hwilket t mai, som
detta, ager kraft af Lag under den Riksdag dek tages»
Nu star et sadant Beslut ej at finna i någondera
Riksdagens handlingar: alltså sinnes ej et öswerlatande.
Riksgälds--Onrorst har således endast genom prszus
kommit under Hemliga Utskottet: 06- derpä finnes
sedan 2:ne Riksdagars prrejuLicar.
Da upkomma defia frågor: om praxis ar rättighet?
om preejuäicAlsr äro lagar? om man förlorar en räteightt
derföre ak man later den hwila? Och defia frågor
kan dm enfallbigaste besvara. ^stulksrek af dem kan
omöjligen blifwa annat, an det, at Riksens Ständer,
när de behaga, antaga sig m omedelbar inspcLIion och
granfk>iing as RikögäldS-Oonroret, och ater nar de annorlunda
behaga, hanwisa denna inspeQian och gransk,
nn'g til hwad Utskott de häldst sielfwa förordna.
Hwad har nu 47.' §. Regerings.formen för gemenskap
med allt detta?
Ingen; men någon gemenskap emellan besia saker
matte hafwa behöftS: och se har huru den blifwit
lilwerkad.
Man har förutsatt den skadliga sattscn, at praxis
ar rättighet, at det gifwes et öfwerlatande utan samtycke,
at lata p->l!srg en sak är det samma som at be»
stuta den. Det ar: man har sagt, at Riksgalds(lonroret
2:ne Riksdagar starr under Hemliga Utskottet,
derföre mäste det sta derunder den z:dje och allrich.
Nu ar wal denna Dbeks origtig; men RiksgäldsComorer
är ställdt under Hemliga Utskottet, rät ost
nu sta up Regerings-formen och förnimma hwad desi
47. . §. ger Hemliga Utskottet för rättigheter: och dä
befinnes, at det har alla de rättigheter, som Riksens
Ständer sielfwa innehafwa. Således hafwa Riksens
Ständer förlorat sina i den stund Hemliga Utskottet antagit
befattningen.
Denna slutledning ar fullkomligen sammanhangig;
men glömmom ej ar grund-xrincixen ar origtig.
Det ar ganska rätt, at när Riksens Ständer förordnat
et Hemligt Utskott, hafwa de ock, enligt RegeringS-formen,
förtrott det alla sina rättigheter j alla
mål, som ej kunna wara uppenbara, mcn frä,
gan är ej här denna. Frägan är, huru kammer Riks»
zaldö.eonlorsr under Hemliga Utskottet?
96
Är det sannt, at Riksgälds-Oomorsk ar et Riksens
StänderS Eget Werk, sä kunna de sjelfwa antaga
sig befattningen dermed. Kunna de antaga sig
denna befattning, sa kunna de öfwerläta den at et
Utskott. Kunna de göra hivilketdera dem behagar, sä
kunna de lata bli ac öfwerläta det at något Utskott»
— Kunna de lata bli at öfwerläta det at något Utskott,
sä kunna de ock ösciäsrs om beskaffenheten af det Utskott,
de willja förordna och dä kunna de naturligtwis
förordna et sadant, som es äger förtroendet af alla de
rättigheter de sjelfwa innehafwa.
Hwarpa beror dä hela fragan i sin enkelhet om
ej pa det huruwida Riksgälds-Lonrarec är (liksom
Lunonen) el Riksens Ständers Eget werk?
Är det nu en sanning, at det är Riksens Ständer,
icke Hemliga Utskottet, svin bewillja, och Riksens
Ständer, icke Hemliga Utskottet, som gar-unsrs Riksgälden;
är det en sanning at Riksgälds-LaMaret ef
genom något Riksdags Beslut är öfwerlaket at någon
annauö befattning , än deras egen; är det en sannu.g,
at NikegäldS-Lontorst genom Hemliga Utskottets krorocolls
Utdrag 1789, och en sednare Kongl. Kundgörelse
är formcligen och äswen af Konungen förklaradt
för er: Riksens Ständers Eget werk; hwad följer da af
allt detta?
Et af twa: antingen at allt detta betyder intet;
eller at Riksgälds-Ldnrorek star under Riksens Stän»
ders egen fullmyndiga äichastcion.
Detta ware sagdt endast för at kasta ljus öfwer
et genom mitztagna pri necher och siursattscr bvrrtblan
dadt
ämne; alldeles icke för at uprifwa fragan om
Riksgälds-Lomorere publicitet, som wäl torde kala
ac betänkas; och ännu mindre för at söka förmå Hans
LxcsUencs Herr Grefwen och Landt-Marskalken kil
en
—— -7
M ftroyaiirion pä denna fräga, sä wida Hans öfwertygelse
om betz lagstrivighet icke ar hafwem
Företoas justsrinZ af Högloflige Ridderskapets
och 2idelnS strorvcoll den 24» Martti.
^nstsringet» afbröts genom en anmälan af Herr
HofEamzleren van Lkirenbeimi. ankomst a Konungens
höga wagnar. Herr Hvf-Cantzleren, eMoktagen och in»
förd af Sex Dogmsraste > framträdde inom Skranket
och förmälts sig aga Konungens nådiga befallning, ak
för Ridde-"skapct och Adeln uplasa följande Hans Maftts
hoga Skrifvelse:
Kongl. Majit har genom Ridderskapets och Adelns
Landt-Marskalk samt Borgare-Ståndets Taleman bliswit
i underdånighet underrättad, huruledes uti desin
kwänne Stand fraga warit upkastad, angående en mera
Utwidgad kännedom om det som hörer lil Riksens
Ständers Riksgälds - donrors förivalkning och hwäS
dermed gemenskap ager, an förut förmeneS hafwa blifs
wit meddelad.
Kongl. Maj:t har äfwen inhämtar, det med Rikets
Grundlagar och gifven Ed instämmande sätt, hwarefrer
icke mindre Herr Greswen och Landt-Marffalkeit
än Talemannen i Borgare-Stander handterat et ämne,
som emot fönskrifwen ordning kunnat leda til öfwerläggning
uti sadant, hwarom Regerings-fotmens 47. §.
redan tydligen stadgat, och hwilket derföre mäste til o»vilkorlig
efterrättelse fena.
Da Kongl. Mastt detta Herr Grefwens och LandkN^arskalkens
samc TalemannenS i Borgats - Skänvet pä
Lagarna grundade förhållande Med nådigt »välbehag anser
, Hat Kongl. Masik derjämte i näder godt aktat
förklara, at Kongl. Majit destomindre förmodat frågor
13
af denna egenskap kunna upkomma, sein Kongs. Mastts
rena afsigker, hwilka icke böra mistkännas, den uprikcighet
Kongl. Majit adagalaggt. Uti alia Sina foretag,
och den öppenhjertighet med hwilken Kongl. Mast un»
der detta Riksmöte meddelat Riksens Stander underrättelser
om Rikets tilständ uti alla wäsendteliga delar,
skola fullkomlkgen öfvertyga Riksens Ständer om Kongs.
Majtts alfwarliga forefattS, at icke annorlunda nyttja
Sin i Grundlagarna förwarade höga ratt til urskilljande
af hwad hemligt hällas bör, än i förening med hwad
det allmännas bästa och en i grannlaga ärender nödig
försigtighet fordrar, samt at Kongl. Majit med bewarande
af desta Grundlagars helgd, et syftemål hwarjfrän
Kongl. Majit aldrig wiker, will, enär den öfwerläggning
söregatt, som Kongl. Maj:t med Riksens Ständers
Hemliga Utskott för hander hafwer, uri de
wigkiga mål dit höra, lata meddela samteliga Riksens
Stander all den kännedom,' som med Arendernas
natur kan wara öfverensstämmande och Kongl. Mäste
för Sic Folks bästa och sannskyldiga wäl i näder nyttigt
pröfwar.
Kongs. Mastt förblifwer Riksens Stander med
al! Kongl, nåd och ynnest wälbewägen. Norrköpings
Slott den i. April i8oo«
(l- 8.)
Ester uplasningcn häraf, bad Hans Lxcollenas
Herr Grefwen och landttMarslalken Herr Hof-Canrzleren
von Lfirenksim för Hans Mastt frambära Ridderskapets
och ?idelns nnderdaniga wöronad; och Herr HofCantzleren
begas sig äcer borrt, beledsagad såsom ivid
ankomsten.
Högstberörde Skrkswelse blef derpå a nyo Ridderskapet
och Adeln förelåsen.
99
Sedermera återtogs krnmcolls justsrinAen, men
blef a nyo afbruten genom ankomsten af twanne Kong!.
Mastts Ofwerste Kainmar-Junkare, Herrar Grcfwar
jsrcc-b Qultsk Oxenstierna och ^sbien karten, hwilka
pa manligt sätt emottogos och infördes. Grefwe^ Oxenstierna,
som förde ordet, förmälte, at Herrar Ofwerste
Kamnrar-Junkarne undfäkt Hans Kongl. Majtts nådiga
befallning, at underrätta Ridderskapet och Adeln,
det Hans Mastts Kröning sa wäl som Hennes Maj:tS
Drormingens, komme at nästa Thorsdag den z:djs i
denna monad för sig gä, och at Hans Maj:t r noder
mäntade ak samma dag klockan 9 om morgonen finna
Ridderskapet och Adeln jämte de öfriga Riks-Standen
församlade i Konungens Rum, för at sedermera wara
Hans Majit följaktiga til Stadens Stora Kyrka och
derstädes Kröningen bewista.
Herr Gresmen och Landt-Marskalken bad Herrar
Ofwerste Kammar-Junkarne i underdånighet försäkra Hans
Majit ak Ridderstapct och Adeln skulle denna Desi nådiga
befallning med listigaste glädje efterkomma.
Herrar Ofwerste Kammar - Junkarne afträdde och
beledsagades såsom wid ankomsten.
Ater fortfors med justeringen af?rotoco!Isr för
den 24. Martii. Wid följande ord: Friherre kljsi>
ro, kkan5. Jag protesterar - - - En röst. Kanske
emot Hemliga Utskottet ? Anmärkce Friherre
kl jer ra at namnet pä den som gjort denna fraga icke
more i prorocoller upkaget och begärde at det mätte utsättas;
häruti instämde Herr Lokönsträm, ?sbr,
och Herr von Zoll u! trsnbeim, OZviä (dm
yngre).
Friherre I^ontinAsbsvlsn, ^Ibrecbk,
tilkännagaf, at som det förmodeligen wore han forn pä
detta ställe i krorocostsr äfyftadeS, sä singe, han nn
förklara, at hans mening icke warit at falla karan
kjerrs j talek; at han ock icke med fin fräga wändt sig
til Laron lstjrrrs, utan til dem som agde sina platser
bredewid honom sjelf, och hans ord fallit pä följande
satt: ?rorestcr»r han emot 47. §:s sppli celion
til detta ämne? och hegärde at de matte sa t
krvkvcoller uptagaö,
Ätfkillige hördes yrka at orden icke alldeles sä fallit.
Friherre I^smingxdaufcn deremot yrkade rätlighe,
ten at sä justera små ord.
Friherre kjerrs hegärde at ordens justering
såsom de nu hlifwit upgisna matte inflyta i denna da.
gens krotoc-stl: hwilkct af Friherre l^gnrinx»-  dsusen medgasö, emedan han anfäg saken för helt och
häller ioäistsrsur, och hwilket af Ridderskapet och ?ldeln
samtycktes,
Friherre ckljerrs, Sa wida dek ej more stridande
emot Grundlagarna, ayhölle han, at Herr Grefwen
och Landt-Marskalkens sraga, som i krmocollsc
saknades och som blifwit gjord strapt efter Friherre I^sn»
ringsdsusens, mätte likaledes uptagaö och ,i-denna dagens
krorocoll inflyta^
Hans Lxcellencs Herr Grefwe» och LandtMarskalken
samtyckte bertil, och förmalte sina ord
hafina fallit pa följande satt: krorestersr Lsroi^
Pljerls emot mig, eller emot fåken?
Unmalkes och infördes en Oe^marian frän dei!
Högwördiga Preste-Ständer, anförd af Herr Biskopen
och Ledamoten af Kongl, Nordstjerne, Orsten voölor
^eiäemsn, som tilkannagaf at Ständer bestukit, och
hoppades sina Kelp-.olive MedstanderS instämmande deruti,
ak til minnets hewaranhe af den dag dä wär nu«
Mranhe Konung emoktagec dek högtidliga tecknet af Sin
roi
höga wardighet', en wänlig Krönings - Msäaills matte
hlifwa flage,'.
Beswaradcs och astradde.
Sedan Hanö Vxcellencs Herr Grefwen och LandtMarskalken
uprepat dct Hö.;wördiga Preste-Ständers beslut,
fönflcg Friherre O- 6oer, Lärl, at kostnaden
lil en sadan lVlLcloills skulle, såsom alltid klstöreus
wid Kröningar warit wanligr, bestridas af Riksens
Ständers L-mczus.
Herr Lije rusig, Lamuel, förmente, at sa,
ken först borde remicieras til Lauca-Utskottet, etter kostnaden
icke wore bestämd och at man först borde wara
underracrad om i Lancjusa funnes sä mycket Guld och
Silfwer, som härtil kunde erfordras,
Herr Grefwen och Landt - Marskalken -.storde
kropnsttion i likhet med dec Högwördrga PresteScanders
beflut, och den as Friherre De 6err gjerds
tilläggning: Beswarades med ec allmänt
En Deputation, anförd of Grefwe kulkus, Fullmägtig
Friherre Ikure Legerström, afsändes derpå,
för at de öfriga IdeipeLkivs Scanhen härom underrätta.
justeringen af merberörde kratoeoll för den 24,
Martil blef nu återtågen och til ända drägt.
Hans klxcellence Herr Grefwen och Landt-Mar,
skalken upropade efter hand de Herrar, som den 26.
Märtii anmält sig at wid nysinamnda krotoeolls justs,
ring tala.
Herr Lckönström, kskr, först upropad, yt».
träde sig: Högwälborne Herr Grefwe och Landt-Mars
stack, Högloft. Ridderstap och Adel, jag har i dag al,
drig et oed ae tillägga.
Herr ^älersstarre, 6eorg, upropad, fragade
om det were honom tillätet ak i anledning af den
i dag skedde justering af kcatocoller för den 24. Martil
fa iipglfwa stalén lil sin da gjorda afsägelse, genom en
striftelig tilläggning til samma krmocoll, den han redan
den 26. Martil" anmält sig at fa göra? Ock uppå Herb
Grefven och Landt - Marskalkens samtycke, uplaste han
följande:
Ehiiru Högloft. Ridderstapcts och Adelns krorocoll
för den 24. Martil icke sa alldeles otydligt utwi
sar
af hwad orsak jag undanbedt mig ar widare wara
Ledamot af Riksens Högloft. Ständers Hemliga Utskott',
anser jag det dock wara min pligt at nägoc utförligare
upgifwa mina moriver bertil: jag hoppas at derigenom
fullkomligt kunna rättfärdiga denna min afsägelse,
och at ådagalägga, at jag til detta steg warit ledd,
icke af brist pa erkänsla för bet wcrkeligen smickrande
förtroende, som mig blifvit wisadt, utan af ren aktning
för de pligter, hwilka just genom detta förtroende
blifvit mig alaggda.
Det under Ridderstapeks och Adelnö sidsta ?!simm
mycket omtwistade innehållet af 47. §. i war Regerings-form,
lär wäl näppeligen wara sa twatydigt,
som man af DebsttSrna derösiver torde tro sig aga anledning
at stuka. Efter föreskriften deruti, ac Riksens
Stander äga magt at utnämna them
som stola sitta i the Utstött, med hwilka
Kongl. Maj:t will öfwerlagga om the arender,
som Honom synas hemliga hallas böra,
och efter annu en anna» föreskrift, at personerna
uti besia Urskott aro alldeles vpdragnc alla the
rättigheter, svin Riksens Stander sjelfwa
syne hofwa, följer et undantag som lyder salunda:
men i alla mai, som uppenbara kunna wara
blifwa the Riksens Ständers klena meddelta,
och under theras rådplägningar hänstkutna.
Ak enligt Regerings.formen de mål, som
uppenbara kun Ma wara, således utan undantag
höra til Riksens Ständers, klena 06) icke til Hemliga
Urffottct, torde wara lika tydligt, som ak Riksens
Ständer i de ämnen, öfwer hwilka de exclutikr äga
rättighet at i alla andra afseende» besluta, också ensamme
aga rättighet at pröswa huruwida det ena eller dek
andra deraf kan eller icke kan wara uppenbart. At
beskattningen, p>rivileZis förändringarna och
Langucn enligt RegeringS-formen, samt at Riksgälds
- Lonrorer med betz förwaltnmg och redogörelse,
enligt Riksdags Beslut och InlkruKionsr ärs
ämnen af denna art, torde icke wara nödigt at bewisa
inför något stort antal af Sweriges nu församlade Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln, och för de sa,
som möjligtwis kunna wara i behof af en sadan bewlsning
i fragan om Riksgälds-Lonrarer, torde det göta
fyllest at meddela »agra räder af Hemliga Utskottets
krorocoll för den 24. Martti 1789, följande innehåll:
ak Rikets upgisna gäld, bade den four
redan gjord är och den, som til kostnaderna
för sidstledit och detta ars Fältrag blifwer
nödig, flyttas ifrån Kongl. Maj:tS omedelbara
försorg och öfwerlemnas til Riksens
Ständers förwaltning under et Riksens
Ständers Eget Werk, som hägnade ock
skyddadt af Kongl. Maj:k, borde bestå af
Riksens Ständers tilförordnade Fullmägtige,
hwilke efter den InstruÄion dem meddelas,
komma at bestrida de til Riksgäldens förestående
betalning hörande ärender och blifwa
derföre Riksens Ständer allena
redo ffyldige.
L04 L_._
Med denna öfwerkygelfe om Regerings-formens
mycket begripliga och mycket wisa föreskrift i närwarande
rwisteämne, skulle jag för min enskilldta del, och
uran at derföre bedöma andras wrrkningögrunder, alldeles
icke willja wara Ledamot i et Hemligt Utskott, under
hwars pröfning och äeciiions rätt ämnen af dem
na natur, gcnoin täta afslag pa lagligen begärd propoiitton
och votering nertwingadcs; jag skulle tro ben
styrka, hwarmed et af dessa ämnen, t. ex. Riksgälds(^.
inrorst och dess förwaltning, en gang ryckt,s ifrån det
öfmerläggnings rum, som för det samma i Regeringsformen
är faftställdt, en annan gang möjeligtwis kunna
anwändas för ak dermed efter behof och godtycke
haickZra hwart och et annat ämne af lika art och deribland
hujwuvfakeligast Beskattningen ifrån Standens
kions lil er Hemligt Utstotc för at der bade profwas
och btfluras; jag lägger härtill min enskiilda öfwkrtpqelse,
ac Asrsniion af en skulo hwars tilkomst och
belopp man icke kaimer innebär en orimlighet och at
spubliciroren af Riksgälds-Werkers sckminilirsiinn bade
af den förflucna och den stltommande, är et oundwikeligt
wilkor för den, förmodeligen pa beskattning
grundade allmänna hjelp, som med närwarande Riksmö.
te afyfias; — och detta sammanlagdt är grunden för
min nyligen gjorda afsägelse.
Da jag af grundlagens tydliga föreskrift och ben
latta tillämpningen deraf, .likwäl icke blifwic fullkomligt
befriad ifrän allt misstroende til den mening jag fattat
om en fak, som kunnat blifwa et twisteämne emellan
Män af sa länge kand psrriostsm, och en sa lärorik
Riksdags erfarenhet, har jag fran dessa stimma Mäns
yttrade tankar och förhållanden i lika ämnen och belägenheker,
som de nu i fråga warande, bemödat mig
at söka styrka eller wcdcrläggning för den enskillda öfwertygelfe
jag derom ager och redan yttrat. Jag har
i detta afseende sökt och erhållit stigäng til Högloft.
Ridderskapets
?!
ro;
Ridderskapcts och Adelns fordna ?roroeal!er» och jag
will här af hwad jag deraf läst, ur minnet meddela
hmad fom synes höra til närwarande amne.
Den bekanta fragan under 1789 ars Riksdag om
en Instruktion för Hemliga Utskottet, war til sm natur
mycket lika med den, som nu hoS Ridderskapet och
Adeln upstatt. Det war ^nämligen da, lika som nu,
fräga om, hwilka ämnen hörde under Hemliga UtskottetS
handläggning, och hos hwilken den rättigheten lag
förwarad, at fastställa, hwilka af desta ämnen borde
i klena eller i Utskott debatteras och afgöras. Herd
Olars I?ri errolf yrkade at som det Utskott Kongl.
Ma>:t, enligt Regerings-formens 47. §., äskat, ager
all den magt och myndighet, fom Riksens Stander sjelf»
wa., borde, innan wal lil Ledamöterna företogs, dcha
aläggas iakttaga, at alla de mål, som i detta Utskott
förekomma, och ej kräswa en oumgängelig hemlighet,
blifwa Riksens Ständers klen» meddelta; och at inga
mål, som enligt Regerings-formen och flera dest sarskillda
§§. äro Riksens Stander förbehållna at af dem
omedelbart afslutas, ma i detta Utskott uptagas och
afgöras. Dä detta ämne den gängen af Herrkekir
^liljekorn befanns, i anseende til dest wigt, böra
ligga pä bordet, och erfordra den mognaste öfwerlägg»
ning, killade Friherre Oart 6s 6 ser det förbehåll,
at walet af Ledamöterna i detta Hemliga Utskott
ej matte företagas, innan Ridderskapet och Adeln stadgat
sit beslut öfwer den projekterade Instruktionen.
Hans Lxcellsncs Herr Grefwe ^xsl kerken för»
klarade, at yrkandet af ofwannämnda Instruktion blott
wittnade om Ridderskapets och Adelns nit at yrka La»
gens helgd och obroktsliga efterlefnad, och at en deliberation
dcröfwer wore en deliberation efter Lag. Herr
polian von ingeström yrkade den förestagna Instruktionens
nödwändighet, af det skälet: at alltför wid
14
-
sträckt magt är en stötesten för memnstor; ak fu mers
hufwudmännen med lagar och förestrifter kunna hindra
sina Fullmägkiga at ga utom sina gränser, desto tryggare
gr man för alla händelser; och han tilläde: at en
ratt tgnkande man lärer wä! näppeligen ataga sig nä,
got fullmägkigstap, utan ae wara »fter mö/elighrten underrättad
om huswudmannenK gillja; at O^ursrsäes
säkerhet för framtiden fordrar dikta. Friherre L -> rl
ve 6eer tyekre sig se, at det matte hafwa blikwit
Kongl. Mah.t oriktigt sörebragt, ac öfwerläggninge»
were emot Regerings-formen, da likwäl inom Riddarhusets
murar nagoc lagstrldigt icke kunde förestås, och
Kongl. Maj:t icke - kunde wara mistuöjd at se Rikets
Idepressnraiusr ömma för de rätt heter han dem lem--
nät; at den ^roje5keraäs Instruesjonsn för Hemliga
Ilrstottet endast föreskref hwad detta UistotkS Ledamöter
borde enligt grundlagar lata bli at be,akta sig med;
at Ridderstapet och Adeln hade rättighet at äei »barers
öfwer och afgöra malet. Det war det aret, utom
Herr ksbr lbilljeborn, egenkeligen Herrarne Sparrlbiälä,
snöman Ler§enstr8Is, Rosenkvist
och iVlsr^uarä, hwilke enligt hwad jag ur ds af
mig genomlästa krcuaeollsrna minnes, bestridde den
förestagna Instruciwnsns nödwandighet och tillatclighet.
Korrt derefter och ivid samina Riksdag upkom en wigtig
sräga i anledning af Konungens jrroposirion ak
updraga Hemliga Uistottec öfwerseenoet af Statswerkec;
och det war i anledning deraf som Herr Grefwe
^äolpb lcksmilron ingas et viÄameQ utmärkt af
en mängd äfwen för närwaraude tidehwarf, för war
efter hand upkomna ^inancs belägenhet, och för de nu
i staga warande wigtiga angelägenheter, gansta markeliga
och lärorika sanningar. I detta DiH-rmen yrkas
ibland annat, at afsigten med Konungens ofwannamnda
krojiostllan ofelbart warit, at meddela Hemliga
UistotcekS Ledamöter en uplysning, hwilken Herr Grefwe»
medgaf wara dem högst nödig; rnen han pastod
derjamte, at Skalswcrkets tilständ, enligt 50. §. i
Regeringsformen borde incdiöra en ^ubliciror, hwilkcir
e> ar lampclig til den henilighet, som äskas af Lecrsra
Utffokrer;
ak det e> wur honom obekant, at förflutna
Riis agars praxis bundir Skars skottets Ledamöter
medelst ryflhers-ed, men at en praxis ar likwäl ef
grundlag, i synnerhet kan ven ej strida emot grundlagens
cisorir; ar Riksens Ständer kunna efter behag
wld h>var,e Zliködag uphajwa eller bibehålla- ej ftelftva
Stars-Utskottet, men wäl dest förbindelse; at om StarSoch
Secreis - Ukstotkey blrfwa införlisrvade, syntes Herr
Grefwen so. §:s wcrkan aftyna ocb sinnena inweckiaS
i en oundwirellg wilchädighek, dä Lagens bokstaf är eir
och dest'praxis en annan;-at under olika sken och olika
förewäi dningar kunna tilkommande Regemer astrid äska
Lcorels - Uiskott, astrid lara nationella skulden blifwa
kn hemlighet, til dest en alltför e-xteriäeraä skuld, af
sin egen hoch updaqad, som ^en förfarande ljungeld sin-»
tcligen fr.iinlyscr nied alla de sörderfweliga följder, veil
bör hofwa för en Galion hwilken wanhrar i mörkret
och ej känner bradjupet förr, än hon mäter det med sit
fall; at om pä Herr Grefwens egendom, eho det wa
ra
ma, och honom smekande, kunde uran redogörelse
riptaga län, ansag Herr Grefwen för en winning ar fa
utbyta sm ägande rätt emot den nystuämndas kärande
xrsrogmik; at Herr Grelwen kastade pierogarik hoS
en annan, all rättighet, hwarö fria antagande eller förkastande,
pä Herr GrefwenS sida, »vors förknippade
med nästan lika wädeliga följder; at Stats. UlskorterS
utnämnande borde giswa Riksens Ständer rilkänna,
huru i et sä wigkigt mål, k et mål sa nära förbundet
med Bewistningsfrägan, Rikers hela Statswerk för det
narwarande besiuner sig, 0. f. n>.
Jag tror mig här bade med förnufts skäl och
med lysande exempel haswa bestyrka sanning n af de
grundsatkser, enligt hwilka jag trott det wara en nöd»
ro8 -s-ss-!--?
wändkghet at för min enskillda del afjaga mig den smick,
rande befattning, som af Ridderfkapet och Adeln blifwit
mig updragen,
Herr Lripenvälä, ^söran, upropad, utträde
sig: Jag får den aran tilkännagifwa, ac jag i dag finnér
öjwersiödlgt at tala. ,
Friherre Ikorr, Doge, npropad, uplaste
följande vidsman;
Fa lara mifiraga sig om den sanningen, at Landtbruket
är den grund, hwarpa et Rikes wäl säkrast hwi.
lar, och ak detta rätt wärdadt, gifwer lif och styrka at
alla öfriga Näringar; alla sära ock wara ense deri, ac
Landtbruket i Swerige behöfwer uphjelpas, och at det
kan bringas til wida större nytta och förmon än det hit»
tiis gistvik; Harti! behöfwes författningar; men de allmänna
äro icke lämpeliga tit- hwar och en sarskilld krvvince.
De som äro gagneliga för den ena, aro ofta stadeliga,
atmindstone onyttiga för en annan. Olikher i Llimsr,
läge, folknummer, förmögenhet och lefnadssätt, fordra
olika hushålls l^stemer.
Sadant wisar sig nog uppenbarligen i Skans, der
jag bor, och i anseende härkil får jag hos Herr Grefwe»
och Landt - Marskalken samt Högloft, Ridderfkapet
och Adeln ödmjukt hemställa, om icke hos Kongl.
Maj:t matte göras underdånig ansökan, at et Hushålls.
Sällskap finge inrättas i Skane, som under Herrar
Landshöfdingarnas krLfiälo finge urskillja allt hwad
som är för denna krovincens hushållning och Landtbruk
hinderligt, och i det stället til Kongl. Majus nådiga
fastställelse förestå hwad til ändamalets winnande der äx
lämpligt och nyttigt.
I den öfwertygelse Herr Grefwen och Landt-Marfkslken
samt Högloflige Ridderfkapet och Adeln, som
c-
rc9
häraf nogsamt inftr nyttan och nödwändigheten, härmed
läckres sig förena, anhäller jag ödmjukeligen, at detta
Memorial matte de öfriga RsspeAivs Ständen communicsras,
och i händelse de häri äfwen instämma, ge,
nom Herr Grcfwen och Landt - Marskalken samt Herrar
Talemän, til Kongl. Maj:tö nådiga fastställelse öfwerlemnas.
Vcgärdeö pa Bordet.
Herr ^öelstcjölcl, Lrio (llirifkisn, upropad,
utlät sig numera ej hafwa något at anföra.
Friherre bjerka, bksns, upropad / yttrade
sig: Sedan Kongl. Maj:t6 för en stund sehan ankomna
nådiga Skrifwclse blifwic för Ridderskap^ och Adeln
vpläsen, har jag i dag ingen ting at anföra»
Ankom en Deputation ifrån det Hederwärda Bon,
de-Standet, anförd af Riksdagsmannen ^scob lVlsnsjon
brogren, som tilkännagaf, at Ständer instämt uti
dek Högwördiga Preste - Ständets Beslut om en Kröuings-Meäsilles
fläendc; likaledes efter något öfwerwagande
stadnat i den tanka, at Riksens Sfanders underdåniga
anhållan rörande jämnkning af Lagen om Mord
pä Rikets Ofwerhet, samt rörande Allmogens befriande
ifrån Fängars förning, tjenligare torde framföras igenom
Herr Grefwen och Landt - Marskalken och Herrar Talemännen,
än igenom den stora Deputation, som kommer
at öfwerlemna Riksens Ständers underdåniga Tacksägelse
Märets.
Besvarades och afträdde,
Sedan Hans LxcsIIsncs Herr Grefwen och LandtMarskalken
uprepat berörde Deputarions andragande,
tilläde Hans LxcsIIsncs, at han hos Hans Kongl.
Maj:t gjort ytterligare underdånig förfrågan, nä» den
slöra ,Vsj)MLNoriea kunde af Hans Maj:t i näder emot»
ragns, och hade Hans Maj-.t behagat dcrtil utsätta
morgon eftermiddagen klockan fyra.
Grefwe mi Iron, ^äolplr Uuä>vix. Jag
utbeder mig ak fa weta , ^ om det är mig tillätet at uplysningswiö
och kil förklarande af min enskillda öfmertygelse
i dcc ämne, som den 24:de Marrit förewar, rörande
Riksgälds-Lomoreks xubliciker, sa upgifwa mina
tankar, dem jag ffrifteligcn författat?
Hans Lxcellencc Herr Grefwen och
Landt» Ma r sk a! k e». 'Alltför gerna , sa wida det
endast ar uplysningswis och ej bestrider werkan af KonglMasttö
i dag upiästa nådiga.Skrifwelse.
Derefter asismnade Grefwe hamilton sit DiKa»
men, hwilket af Riddarhus - ^ilc^Isn uplästeö, sa lydande:
Da
Män aro lifwade af lika warma för dek allmänna
bästa, och upeldade af samma nit för rättigheters
bibehållande,-ar det ej sagdt, at de derföre skola se saken
under en lika synpunkt; i synnerhet i det som rörer
medlen at komma til et gemensamt föremål.
Detta ar mensklighetenS lott och kil och med en
lycklig lott, ty i stridigheters utredande blifwer sanningen
pa det kraftigaste updagad. Alltid kan e» wist hetta
ej undwikas, men wid de siesta tillallen anser jag den
mer skadelig än gagnelig för rådplägningar, mer som
foster af egenkarleken au af ^Lkriokismen.
Nu til ämnet. Uplysningswis kan ingen wara
förment at härom orda. Dec smickrande förtroende,
hwarmed jag warit hedrad, och som allt sedan 1789
giswit mig kilfälle at biwista det Hemliga Utskottets rådplägningar,
, föranleder mig ar tro der jag'at-mindsiontz
el nwcket kan mintaga mig pä de historiska ksLir om
Riksgälds-Lonlorers uprinnelse, fortgång samt»u warands
ställning, och i och mod detsamma hoppas at i
opinion fästa der begrep, wig synes man bör göra sig
om Kong!. Masts, Hemliga U.stottcts och Riksens
Ständers ?!emos olika rättigheter i alla de ämnen, som
röra R'kets.Pennlnge-werk..
Utstakningen as besia olika gransor ar för Högloft.
Ridderskapet och Adeln högst nödwandig at hos sig bestämma,
om intet sielfiva wälmeningen skall raka i en
werkelig irrgång, ur hwilken hon haftver swart at utreda
sig.
r?8y ars Riksdag sammanträdde för första gängen
dec Hemliga Utskottet under den tysthets Ed 47. H.
i Regerings formen älaglftr det, dock med den inskränkning,
som sidsta stropben af samma H. innefattar. Den
sager, at alla de mål, som uppenbara wara kunna,
blifwa Riksens Ständer meddelta och under deras rådplägningar
hänstjutna.
Dcsia uttryck, — at anse, som et offer högsta
Magken gjort at sunda förnuftet, hmilket äffar at skuldenärén
stall känna sin skuld — dessa uttryck, sager jag,
synteS Hemliga Utskottet anitu för obestämda, dä fragan
blef oM Riksens Ständers förbindelse, ac ataga sig §srLnkien
kör hela RstSgalden. I det afseendet blef i et
tydeligt Lx>rs6:am krulocolli ifrån Hemliga Utskottet
ki! Stånden liksom ä Konungens och UtstotkekS magnar,
hemligheten uphafivcn för den del, som rörde RikSstuldrns
kännedom. Denna rättighet för Standen war dyrköpt,
den kostade dem dä och sedan nära 20 millioner
Riksdaler.
Utdraget af detta ?rorocv!I-lyder, som följer:
"Kongl. Maj:t har uppå wisia med Utskottet utstakade
och i Nader antagna grunder, wilkor och förbehåll,
dercil samtyckt, at ali Nikecs gäld flyttas frän
nr
Kongl. Mastts omedelbara försorg och öfwerlemnas til
Riksens'Ständers eget Werk, som, hägnadt och ffyddadt
af Kongl. Majrt, bör bestå as Riksens Ständers
Aullmagtiga, hwilke, ester den Instru5kion dem meddc^
las, komma at bestrida de til Riksgäldens förestående
betalning hörande ärender, och blifwa Riksens Ständer
allena redo skyldiga."
1792 ars Riksdag, dä intet sarskilldt Utskott fores
slogs i detta ämnet, företog Hemliga Utskottet sin arbets-m-tboäs
i den esprit. Utskottet sakte sig pa twänne
vivilionsr, af hwilka den ena upgaf en ny kmsncs*
plan, och den andra öswersag Riksgälds. Lnnt»rs'8 iorwaltning.
Bada Oivistonernar arbeten upgjorda, förs
enade de sig lil et klenurn, der deras göromäl as olika
natur bleswo granskningsämnen,' och de ärender, hivarmed
i egentelig mening Hemliga Utskottet befattade sig.
Har jag irrat mig i detza uttryck, äfwen af mig anförda
för nagra ?leni dagar sedan — hafwa orden en
annan bemärkelse, sa tilstär jag offenteligen at jag ej
förstår Swenska språket eller at andre förstä det bättre
än jag.. Jag talle om hmad som är, men ej om dek
som tör Hända borde«wara. Den antagna arbets-me»
tkoäs kan onekcligen förbättras. Den förwillar begrepe»,
den insweper i et och stimma hemlighets moln
det som kan wara kändt med det som bör wara doldt;
och den mindre upmärksamhet Sranden gäfwo häruppä
wid den brådska, som regerade wid 1792 ars Riksdag
är ej et skäl at icke wid andra Riksmöten göra gällande
deras ostridiga rätt at k de wäfenteligaste delar af
Riksgälds-Lonrorets Wärf wara redofordrande. I de
uri nämnda krarvcoll omrörda wilkor och 'förbehåll inflöt
den rättigheten för Konungen, ak fa kundskap om
Riksgälds-Lomoreks tllstand, at med detta Werk hafs
wa öppen communieakion och til detta ändamalet der '
sätta sic ombud, dock utan röst och stamma; Äfwen
ansag
ansag Hemliga utskottet bctänkcligt, at da 1789 under
et brinnande krig befordra alic til allmänhetens kundskap,
som til exempel relation med främmande Handelshus,
wid ränomsaktningar, m. m.
Jag relumerLr mig. I anledning af hwatz anfördt
är, hwad är Konungens rättighet? hwilken är
Ständernas?
Konungen kan sammankalla et Hemligt Utskott, och
Med det rädsla om Rikets IHsncsr eller hwad annat
ämne, som Honom syncS böra hemligen hällas. Konungen
är förbehållet at hafwa gemenskap med det
Riksens Ständers Werk under hwad namn det wara
mä, som är tilsatt til Penninge.werkecS förwaltning.
Ständernas ratt ater är den ät för det närwarande
se sina ombud i Hemliga Ucffottet i den delen fritagne
frän allt band TysthetS-edea i andra mål älagger
dem. Ständernas ostridiga rättighet är at sa behörig
kännedom om RIksskuldens belopp, medlens förwaltande,
commikreraäs FullmagtigaS upförande och sjelfwa
den dem lemnade InstruÄiuns innehåll synes tillhöra
denna redogörelse. Det wore genstridigt — det wvre
en ordalek, om a ena sidan Riksens Ständer hade rätt
at fordra lydnad för en InstruÄion, om hwilken de ä
andra sidan ej ens hade begrep. En dylik 6omr>-  äiLUon skulle wara et dödsslag för Riks-Ure4ilen och
sjelfwa DrätzelwerketS bestånd.
Men harwid tyckes gränsen wara bestämd och de
öfriga mer compliceraäe kmsnce-operationer wara
inneslutna inom de omrörda förbehållen i ofwananförb»
kroroeoll»
Rätta tiden ak aska publicitets rättighetens utöfwande
i hela sin widd synes mig wid detta Riksmöte
hafwa bort warit den, da Hemliga Utskottet efter wan
LZ
-
ii4
lig plägsed kommer tll klsmt med ksfulkaksr af de ste«
sta betz öfwerläggningar.
Saktet at begära den aliade ku adlia ren hade för
at werka genast, (om genast war en nödwändighet)
bort enligt min tanka warit beledsagadt med den sall.
komligaste kännedom af alla Ivsistcäive Riksdelarnas
Rättigheters widd och gräns. Hade detta stett, sa
torde ingen misstydning ägt rum, eller det blifwir satt i
sräga som, ledt sin ratta wäg, ef ens kunnatt wara
underkastadt twifwelsmal.
Friherre Osterström, Lias, anhöll at fä
uplasa följande lVlemoria!:
Ödmjukt iVlemorirl.
Sedan den Vewillning, som ar 178c) af Riksens
Standrr blifwit bcstaren, och enligt i7y2 ars Riksdags
beflut stolat fortfara lil nasta Riksdag, i
sölje deraf den io. Martil innewarande är upkört,
samt et Bewillnings-Utstokt blifwic waldt ock förordnadt
af Riksens nu församlade Stander; hemställer lag til
Högloflige Riddcrstapet och Adel», om icke en Iriliruälon
för detta BewillningS-Uistott genast borde utfärdas.
Genom denna förestagna Instruktion synes mig
Bcwillnings - U:stottet böra aläggas, a t nu genast
börja utarbeta och sedan til Riksens Ständers
pröfning och stadfästelse framgifwa de
Allmänna Grunderna, hwarefter den nya
Bewillning til war Z-irsnrersäs Riksgälds
afbordande bör ucga, hwars längwarigher
och belopp af Riksens Ständers klena framdeles
bliswer beflucna. Jag får derföre i ödmjukhet
förestå, at Högwälborne Herr Grefwe» och
Landt-Marsta!ken täcktes härom göra Riddcrstapet och
Adeln prupolirinn, och at, i händelse af Nidderstapeis
och Adelns bifall hartil, en Os^manon ci! de öfriga
RsspeAive Staiiden afgar, för at anmoda dem, ar
härutinnan förena sig med Ridderskapet och Adeln.
Den wigkiga och Riksens Ständer ensamma tilhöriga
rättigheten, at beskatta sig sielfwa, synes mig
aldrig med för mycken warsamhet kunna wardås; och
det ar endast under denna Rättighets kloka och moget
öswerlugda utöfning, oförenlig med hastwerk och obetänksamhet,
som i närwarande amne det Allmannas
wäl kan beredas och wara hemmawarande Medbröders
rndligk uttryckta wäntan upsyllas, Norrköping den r.
Aoril l8oo,
Llses Legerström,
Härpå ropades af ganska manga pro^astnori,
men en och annan begärde berra i^lsmnrisl pa bordet.
Friherre 8ilkvorkstälä , At anföra
hwad jag i dag hade arnat säga, anser jag nu mera
cäwerflödigt. Jag ar öuverkygad, äfwcn af Kongl.
Masics i dag ankomna Nådiga Skrijwelse, at Hans
Ma>:t tillåter upgifren af alla de uplysningar om
Riksgälds. Lonrorer, fvm widtagna Stadgar utstaka och
hwarförukan Riksgälds-Lonlorei ej kan winna förtroende
och säkerhet, samt ac Kongl. Mast blott för det
närwarande och emedan granskning af Lonrorers förwaltning
och löstand redan är päbegnnd, ej will hafwa
detta ämne skilldt ifrån Hemliga Ucstotteks befattning;
men som Ridderstapets och Adelns krarocallor för
i?89 ärs Riksdag icke genom trycket kommit ti! All?
manhetens kundskap, begär jag, at Hemliga kllskottecs
krorocolls Utdrag af den 24. Martil 1789, hwaruti
siadgaö, at Rikögälds-Lonroret är Riksens Ständers
eget Werk, malte nu i krotocollsr inflyta,
til minnesmärke och uplysning för liikommand? tider.
Friherr^ vs 6ssr, Larl. Jag hade i dag
icke arnat yttra mig uti forewaryichs ämne, häldst sg
-
ken ar estertryckeligen afgjord igenom Kongl. Maj:k'Z
uplästa Nådiga Skrifwelse. Mcn som en wärd Ledamot
i dag behagat eners mina ord wi'y 1780 ars
Riksdag, hwilkec sunde gifwa anledning at tro, at jag
mors af en annan mening nu, än dä, sär jag härmed
pjfenteligen förklara, at jag erkänner och bekänner, det
min kanka nu werkeligen är helt annan. Dec war r?89«
som Hemliga Utskottet först inrättades. Jag sann det
wara min owilkorliga rättighet at understödja den dä
förestagna InstruAionen för samma Utskott med alla de
stal, som den wärde Ledamoten för min räkning anfort
uti stt vismen och denna rättighet cräersäs jag aldrig.
Men nar inan anfört hmad en Ledamot en lid
sagt, stall man ock saga hwad förändringar sedan sörein
pik. Den af Höglostige Ridderstapet och Adeln förestagna
InstruÄion blef samma Riksdag af tre Stand
förkastad, och Tre Slands röster utgöra i sadana ämnen
pluralitet. Sadan ar orsaken at jag förändrat
min kanka. Jag har ej förändrat min öfwerkyqelfe;
mcn jag relpeHsrsr Lagen; och sedan Riksgälds-Lönrorer
blifwit ställdt under Hemliga UtstottetS befattning
' «r 47. §. i Regerings-formeg Lag i delta mål.
Herr ^älsrkpsrre, 6eor§. Jag ber om
förlåtelse. Jag har ej sagt ak Herr Laron vs
l6eer gr af annan tanka nu än 1789. Jag har blott
anfört Herr Karonen, tankar kil uplySning och styrka
för min egen öfwcrcygelse»
Friherre vs 6 ser. Jag medgkfwer dek, men
liksclarersr nu, at min tanka är förändrad, emedan sakens
förhastande nu ar helt olika,
Friherre Lilkverklcölä, dlil,, förnyade
stn begäran ak Hemliga Ucstottecs krotocolls Utdrag af
den 24. Martil 1789 matte i krokocolltzt infiytq samt
deröfwep
Harwid ropades af gansta manga I a , men stm
fåken af andra begärdes pä bordet, sa forstes dea
hanlande.
Herr 8rjsr»elä, Lamvek. Som wi i dag
blisivit genom Hans Masts nådiga Skrifwelst underrättade,
at tilstandet med Riksgälden blifwer för Riksens
Smnder upgifwek och man e> kan tvrmers Lreäir forrä
' man wct sir väder, ia stneS dek mig onödigt at
Bewstnings-U stöttet företager sig något arbere förr an
Bewillninqs-stmman ar upgifwen; hwarföre jag §.kar
lipstof i Bewiiiliings-Utstortetö sammanträdande.
Hanö ^xcallence Herr Grefwcn och LandtMarstalken
anmälte ek lVlLnrorstl, ingiftvek af Herr
KsclrLr^vuvcl, ^s^ks» VVilkelm.
Herr Kerber v va 6. jag inlemnade detta
kVlemviigl, war jag okunnig om Kongl. Mäste Nådiga
förklaring, som sedermera antom och blef för Högloflige
Nidderstapct och Adeln upläsen; och som mit lviomosi^l
torde i wista delar synas stridande emot werkan af denna
Nädiga Skrifwelst, fä underställer jag i ödmjukhet Herr
Grefwens och Landt-Marstalkcns ompröfwande om detsamma
utan answar ä min sida kan upläsas.
Herr Grefwe» och Landt-Marstalken. Som
Herr Kslksrvvvvcks K/Ismorisl asyftar krvpostrion L
ämnet rörande Riksgälds - Llonrorets xubliciter, sä kä»
pplasning deraf ej killätas.
Herr Grefwe» och Landt - Marstalke» föreställde,
stm Kongl. Maj:t i »ader lofwar emottaga Riksens
Ständers Deputation i nrorgon eftermiddag klocka»
fyra, sä more nödigt at densamma pä Riddarhuset församlades
en half timma förur, och xa det hwar och ey
skulle kunna wara til denna Os^mannn beredd sump».
usraäs Hanö LxesIIoncs at Riddcrjlapctö och Adelns
Ledamöter deras nu marce upropas.
Bifölls och upropet werkställdes af RiddarehuZi
kilcalen.
Föredrogs RiddarhuS-Ulskotteks Betänkande af den
Ll). Marrit öfwer z:dje §. af Riddarhus - virssiumLiis
RirsdagS-Berättelfe, rörande angelägenheten af Riddar,
husets OeneckoAiers Lom^lLirersnäs; uti hwirfec Betänkande
föresläs ak någon witz rid mak e ucsattaö, inom
hwilken samkelige Herrar Zftkemän bör föreläggas at
til Riddarhus-^rcliivum inlemna de för hwarje Att
uti <isneaIogiernL ännu betznteliga bristande upgifcer.
LadeS pa Bordet.
Justeracles kroroco!!er af den 26. sistledne Martil;
hwarefter Högloflige Ridderffapcc och Adeln arffilldes
klockan half Tu.
In stäom ?rokncc>IIi
6. Lilvsrliol^s.
Thvrödagen dcn z. April.
?Isnnm klockan 8 förmiddagen.
^.Epbröks Herrar kllesborsrnss af Första Clatzen Wallista
til Ledamot i Hemliga Ukstorret efter Friherre
Lkrencrona; hwartil befanns wara kallad Friherre
Ldrenlrvärä, Öar!, Lnvo^ä och Lommenäeur metz
Sks K. af S, vrä.
Likaledes Herrar HleAorsrna» af Tredje Clatzeir
Ml til Ledamot i Lag^Ucffoltet i Friherre Istans Istjsrs
r-,8 ställe; och hade Herr (lonrsöi Fullmägtig Herr
Ick'ch<onlI>rolä, ^äal^lr, lVIifor, biifwit härtil utnämnd.
Sedan någon stund gatt förbi och Ridderskapek och
Adeln hunnit naamlunda mangrant församlas, afgeck
Högloft,qc Rn-dttffapet oäi Adrin, anförd af Hans
Ilxc>.lbnL; Herr Erefmen och Landt - Marstkakken klockan
H pä 9 til Konungens Rum, för at wara Deras
Magstäcer soljaktige til Kyrkan och derstädes Kröningen
demi sta.
In 6äem ?rotacoII1
/».-6. Lilverstol^s.
D
Mandagen
den 7. April,
klenum klockan half io förmiddagen.
l§edan Högloflige Ridderskapct och Adeln war försaniladt,
ankommo och emottogos ya manligt fätt kwän ie
Kongl. Masks Ofwerste Kammar-Junkare Grefwe ^ rcub
Olistat Oxsnslfcrna och Friherre Osrl Oiäriak jcksMilian
> as hwilka den förre förde ordet och förmältc, at
Hanö Magt i nador npdragic Herrar Ofwerste Ka m»
mar-Junkarne at ä Dest höga magnar bjuda ;o af R dderffapers
och Adelns Ledamöter, at i dag, efter Hrllvingens
stut, spisa middag ivid den demi färMldt inr. >ktade
Kongl. Taffcln.
Hans llllxcel Isacs Herr G:ekmon och Landt-Marskalken
bad Herrar Ofwerste Kammar - Junkarue för
Kongl. Majit fran,bara RidderstapetS och Adelns underdåniga
wördnad och tacksägelse.
Sedan Herrar Ofwerste Kammar-Junkarne begifmit
sig borrr, antecknades och npropadeö de Herrar, som
skulle alnjula ben uaden ar spisa mid den Kongl. Taffeln.
I2S
Eker erhållet tilständ at tala, tilkannagaf ulidctteckreid
Riddarhus - Kocrsleriirs ar Herr Hof, Mcuchalkerc
Ffr,herre Lo^e, som nu, af sin tjenst körhindrad, war
fränwarande, strapt efter flutadk ?Isnum den i. elprii,
för Secrekersrsn förklarat, dek han wid den samma dag
stcdda juitsiieiA af krotocalcr för den 24. Martti anmärkt,
ak hanö sibstnamnda dag yttrade kanka, rörande
kundgöra! det af Riksgälds - Lontarers förwaltning och
tlEänd, icke blifwic i kromcaller riktigt fattad. Riddarhus
Loretsraren förmälte widare, at Friherre
af höflighet för honom ej welat yppa denna anmärkning
genast och offenteligen, utan trott julksrinnsn af sin
tcnka wara honom lika öppen efteråt. Derpå hade
R ddarhus-Leoreteraren fwarat at, sedan procoLoller e>r
gäng more justeraät och Högloflige Ridderstapet och
Adeln acstillda, stöde det ej mera r hans magt ar i ?-c>^
rneollsr göra mindsta förändring; men at, som han i
k^-num Veu 24. Marci! hade föga kunnat höra Fri»
herre La^es anförande och derföre sjelf misitänkt, at det
ej torde wara alldeles riktigt fatradt sä funne han det
wara en rattwifa, at wid ek annar ?!snum sielf sadant
tiikannagifwa; hwilket han härmed gjorde och tillika upläste
sa wäl det i ?rnmcnller intagna yttrande som den ti! honom
af Friherre Ln^s aflemnade fkrifteliga jnstorinZ
deraf, samt hemställde, om ej Högloflige Ridderstapek
sch Adeln ffulle tillåta, at, dä er redan justoraär krc>-  rocall ej kunde undergå någon förändring, den upgisna
räcrelfe kunde i denna dagens krorocall intagas.
Härtil hördes mange af Ridderffapek och Adeln
samtycka; men Friherre Lilkvsrstrol ä, I^ils,
yrkade at det ej matte ffe, emedan en förändring af et
redan offenteligen justsrsär krvtoeoll wsre et til wäs
deliga mistbruk ledande firechuäicsk.
Likwäi, som den för Hyllnings - Leremcmisn ut»
satta tihm nit war inne, uxfföcs öfwerläagningen härom
och
rrr
och Hans I^xeellsncs Herr Grefwe» och Landt-Marstalkcn
afgick, anförande Ridderstapet och Adeln, klockan
eu qwart öfwer Tio.
In fiäsrr» ?rotocoIIj
6. Silverstolpe.
Onsdagen den 23. April.
klenum klockan 10 förmiddagen.
företogs justering af krorocollet för den r:sta k den»
na manad.
Wid det ställe i famina krotocoll, hwarest anmärkt
war at Herr ^älerlpsrre, ^xel, upropad
näst ester Friherre k-Inns tiljsrta begärt fa såsom en
nylysning och tilläggning til krotoeollet af den 24.
Martil upläsa et OiAnmen, yttrade sig nu Herr Ryktmästaren:
Mit OiÄnmen i sidsta klsnum war anmäldt
innan Kongl. Maj-.ks bestickning ankom, emot hwarS
»berkan mit viöst-unsn, enligt dest tydeliga innehall, in« »
galunda kunde wara rikcadt. Jag förklarar således, at
jag pa denna grund finner billigt, at upläsningen af detta
viQsMen kilb.ckaflyttas i kroroeollst innan ankomsten
af nämnda höga bestickning.
Hans Hxceilencs Herr Grefwe» och
Landt - Marstal ken. Som Herr Ryttmästare,, äcllerkparre
sjelf finner billigt, ar dest DiAsmen flyttas
tilbaka före ankomsten af Kongl. Maj:ts bestickning, sa
lärer denna flyttning komma at af Riddarhus-Lscrsreraren
i krotocoller iakttagas.
Friherre 8ilkvsrsel,51ä, At i et
krotoeoii flytta et vi^LMSn frän et ställe kil et annat,
L6
I2L
anser jag stridande emot all wänlig praxis. Likwal som
denna sak i sig sjelf ej är annat än en jultsring, och Herr
Ryttmästare» ^cklsrsparrs sjelf förklarar sig finna denna
styckning billig, sä har jag för min del ej derwid nä«
got at påminna; men förbehåller allenast, at den aldrig
ma kunna äberopas såsom prsejuclicar.
Herr von Lckultrsnkieim, Daviä (den
äldre). Jag förenar mig med Friherre Lickverfcbölä,
och det i synnerhet af dec skälet, at Herr ^xel ^älerjparre
icke framställt malek lil ytterligare öswerlägqning,
utan blott med sit Dibkamen welat gifwa en tyde iaare explicackon
eller uplySning uti det wid föregående ?ls> urn
omtwistade ämne. Den af Herr ^cklerfparre förestagna
omstyttning af berörda Di5kamsn syneö således wara dest
ensak; häldst han ock anmält sig at tala före det Kongl.
Budskapet. Härwid göres dock det förbehåll, at denna
omändring af ?rorocallLt ej mä medföra något prw^uckicst
för et annat kilfälle.
Som någon widare anmärkning i detta amne es af
Högloflige Ridderskapet och Adeln giordeö, sä bief meranamnda
omstyttning af Herr ^älerlparrss DiÄamen i
krorocollec werkstalld.
Anmaltes och emottogs pä manligt sätt en Deputation
»frän det Välloflig» Borgare - Ståndet anförd af
Stockholms Riksdagsmannen Åldermannen Dinaren,
som tilkännagaf, at Ständer instämt med dec Högwördiga
Preste-Ständet och Ridderffapet och Adeln, angående
präglande af en Krönings-IVIeäaille, hwarril kostnaden
t,enligast kunde af Riksens Sränders Landus bestridas.
DsputLkionen besvarades och afträdde, beledsagad
såsom wid ankomsten.
^ -2Z
Derefter fortfors til flut med justerin§sn af kcotocollsr
for den i:sta April.
Widare jultersäes krotocollerna för den z:dje och
7:de i denna mänad.
Wid tilfälle af Riddarhus-8ecrekersren5 i sidstnämnda
krorocull uptagna anmälan om julkermA af
Friherre i kror» cnllsr för den 24. Martil fat
tade
kanka, hwilken julioring Friherre 8ilfverscliälä
hade bestridt, och hwilket öfwerläggningsamne da, t anseende
til k.em snara flutande, mäste afbrytaö och upsk,
ulas; förklarade nu
Friherre 8ilfversck>öl6, ak han, och förmodeligen
monge med honom, fattat Riddarhus-8ecrekerai-Lns
ord sä, som skulle meningen wara ak Friherre
kanka förändrad infördes i det redan julie
raäe
krmocoller as den 24. Martil, hwilket Friherre
8illverfck>älci bade da och nu bcstridde, men ak, om
Friherre Lo/es mening endast wore, at i et annat
kioiocoll lata inflyta en förklaring öfwer sin yttrade
och julieraäs tanka, ansäge hail ^danr för dest ostridiga
rättighet.
Herr 8 tjern sill, Samuel, förmente det wara
en olaglighet, at det Första Niks-Scändet gäswe
exempel at ändra et julioraär krorocoll.
Friherre yttrade sig, at det ej wore
hans mening at rubba en fullbordad juliei-ing; men
trodde det ingalunda kunna honom wägraö at lala i
krotocollst inflyta en förklaring öfwer sina ord.
Som Högloft. Ridderffapet och Adeln häruti instämde,
sä blef Friherre Förklaring i kroiocollsr
»plågen, sä lydande:
!L4 --E
Dä
i?89 ärs Hemliga Utskotts Betänkande, som
grundlägger Riksgälds-Lcmrorsr, ej utkryckeligen stadgar,
at styrelsen deraf under Riksdagarna tilhörer Riksens
Sränders klens, sa skulle med Riksens Ständer
äfwen kunna förstas Hemliga Utskottet, som ester 47. f,
i Regerings formen, har Ständers magt i mål, som
hemliga hallas böra, ibland hwilka mål förwalmingcn
af Rikets skuld hirtils warit räknad. När RikögäldsLonrorsr
lyder under Hemliga Utskottet; sa kunna,
efter min tanka, ej klens afgöra, hwad svin deras bör
yppas eller ej.
^ustsrsäes et klxtraQum krotoeolli as den I»
April, rörande Krönings - lVleäsillsn.
Hans kl xe ellense Herr Grefwen och
Landt» Marskalken tilkänuagaf, at han tillika med
Talemannen och den stora vepurslionsn af Riksens
Stander, pä utsatt dag i Nader erhållit företräde hoS
Hans Kongl. Majit. Da Ständernas underdäniga
Tacksägelse-särels blifwit af Herr Grefwen och LandkMarskalken
upläst och i underdånighet öfwerlemnad ti!
Hanö Majit, som den samma med utmärkt wälbehag
emottagit. Äfwen hade Hans LxcsIIencs och vspmrsrionen
wid samma tilfälle fatt den naden öswerlemna
Riksens Ständers Lxveäirioner, angående öfwerseende
eif IV. Cn^iklsr Mifigernings-Balken, och angående
Allmogens befriande frän Fangförning; ä hwilka Kongl.
Majit nu behagat meddela följande Nädiga Swar,
hwilka uplästes:
Utaf Riksens Ständers underdankga anhållan at
fa öfwerse IV. (lapikler Mitzgernings-Balken uti hwad
Der stadgas, angående wäldsgerning ä Rikets Konung
och Herre, Drottning eller Deras Barn, samt at inkomma
med deras underdäniga förpäg kil et närmare
125
bestämmande af straffet för susana brottsliga uti särskildt
förhållande, finner Kongl. Majit med Nådig tilfredSställelse
et öfwerrygande wedermäle af Riksens Ständers
Underdåniga tilgifwcnhet och trohet samt ömma
omsorg at befästa Kongl. Majus säkerhet och at för
framliden förekomma en illgerning, som, ehuru inom
Sveriges Rike oerhörd 06) ansedd omöjclig, dock beklageligen
kil allmän bestörtning incraffat: Detta ämne är
likwäl af den wigt och grannlagenhet, at Kongl. Mast
anser för sig nödigt, at. raga det i närmare öfwerwägande;
och will derföre framdeles häröfwer meddela
Riksens Ständer fit Nådiga Swar. Kongl. Mäste
sörblifwer Riksens Ständer med all Kongl. Nåd och
ynnest städse wälbewägen. Norrköpings Slott den 2.
April i8vO.
Kongl. Maj:t har i Dest Nädiga krcipvlirion
til Riksens Ständer, angående en förbättrad Gästgifv
ware-Ordning och flera Hnshällö-Förfaktningar, haft til
föremal Allmänt bästa och det angelägna Jordbrukets
uphjclpandc och förbättrande. Och da Riksens Ständers
underdäniga anhållan, at deras Hushållnings-dittlott
kunde fä foresta et sätt ak, utan Kronans kostnad, genom
i hwarje Härad fogade anstallter samt,bertil gjorda
sammanskott, sörja för Fangars forlskaffande, utan at
Allmogen wore dermed särskilldt berungad, äsyftar et lika
nyttigt ändamål, sa lcmnar Kongl. Majit med Nådigt
nöje fit bifall bertil, at samma ämne ina komma
under Riksens Ständers öfwerlaggning. Kongl. Mäste
sörblifwer Riksens Ständer med all Kongl. Nåd och
ynnest städse wälbewägen. Norrköpings Slott den 2.
April 1820.
Detta sednare remurerääes til Oeeonomiska Uks
ffstttt.
»26 -^7---------
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken an»
malte at åtskilige Utskotts Ledamöter, dels för sina
tjensters, dels för enskrllda angelägenheters skull, borrtrest
eller anmält sig at resa. Deste Herrar wörö Grefwe
IHsen, k^äbisn, Ledamot af 6-»ncn-Ucskotlet; Grefwe
ikermsnsson, (!gll> Herr ^villebrancl, polian krsclric,
Herr I^fungtelk, kkenric, Ledamöter af OcconomieUiskottet;
Herr Ooclr > Leor^ klerman, Herr Qripensteär,
^fobsn Dbsoäor, och Herr von Lbristjerslon,
Fulimagtig Herr Lsr^enstrZIs, ^nban, Ledamöter af
Riddarhus-Ulskottet; och wille Herr Grefwe» och LandtMarskalken
nu anmoda Herrar LleLkorerna at i eftermiddag
sammanträda til förrättande af nya Wal i bemalte
afgående Ledamöters ställe.
Hans klxcellsnLs tilkannagaf dersamte, ak Friherre
IHörlrlL kljerta, Fullmägtiq för Adeliga Ätten
kauli i Andra Gasten och Ledamot i Osconomie Utskottet,
chade för någon tid sedan borrtrest; under tiden hade
en Alteman af k^smillen kauli sig ivid Riksdagen in»
ställt och intagit sin ätts sate pä Riddarhuset; nagra
dagar derefter hade Friherre kkjerra återkommit och försedd
med en annan Fullmagt hos Riddarhus - Utskottet
sig anmält och erhållit anteckning för Adeliga Utke»
LicekrZ, äfwenledes i Andra Gasten. Hans Lxeellsncs
hemställte alitsa, om icke, efter et sadant sakens förlopp
och pä den grund, at nägra dagar förflutit, hwarunder
Friherre klserra icke warit antecknad ti! säte pä
Riddarhuset, hanö plats i Oeconomls-Utskottet äfwen
borde för ledig anses, och Herrar LleÄnrerne alltsä an»
modas at densamma aterupfylla, antingen genom wal
af någon annan eller Friherre kljerrss aterkallande til
samma förtroende. Hans Lxeellsnce singe allenast anmärka
at 2:ne Llekkorsr af Andra Gasten, Herrar
Ickllis och 6/I!enk>gsI, för något mer än 14 dagar
sedan, efter »vederbörlig anmälan, borrtrest; at Herr
Grefwen och Landt - Marskalken wid underrättelsen om
127
ledigheter i Utskott, dem genom bref anmodat at återkomma,
men at hwarken de sjelswe eller deras sivar
pa Hans Lxcellencs! skrifwelser ännu hunnit ankomma;
hwariöre Hans Lxesllencs öfwerlemnade til Höglofiige
Rlbderskapeis och Adelns afgörande huruwida något
wal til UtskortS Ledamöter inom Andra Classen i dag
kunde företagas.
Herr lVaräsnstolpe, ^näsrs. Som
leLLorerne walt, icke familier,, utan personen, och de
öfrige närwarande L!e5l:orsrne, pa tilsragan, med Herr
iXurclenstolps instämt deruti at Friherre bljsrlL, oaktadt
styckad under en annan numer inom samma Elaff,
bibehåller LleQorsrnas förtroende, sa höll han före,
at något Wal til Ledamot i Oeconomis-Utskottet icke
behöfdeö.
Grefwe IVlorner, Öar! (Gabriel, utbad
sig at fa tilkännagifma hurudan praxis wid manga
Riksdagar til sörene warit i mål af sadan beskaffenhet
som detta. Den hade warit sadan, at om en Att, för
hwiken Fullmägtig war conltirusraä, dog ut under
Riksdagen, sa ägde likwäl Fullmägkigcn ak lil Riks»
dagens flut föra Ättens talan: och pa denna grund
ansag Herr Grefwen Friherre blseria, oaktadt han för.
lorac sit förra rum i Andra Classen pä Riddarhuset,
likwäl ej hofwa förlorat sin plats i Utskottet.
Friherre vs 6 ser, 6a rl, war alldeles öfwertygad
at der warit för Friherre kkjsrras person ha»
bliswit wald til Ledamot af Oeconomie-Uiskortet; men
da Friherre kkssrm ej kunde anses wara gwar Ledamot
i samma Utskott, sedan en annan intagit rummet för
den kamille, för hwilken han der sutik, funne Friherre
vs Leer för ordningens skull nödigt at den utwag
widtogeö, som Herr Grefwen och Landt - Marskalken
proponerar.
128
Grefwe von 8 c klaver in, Oorör ?bi!ip.
Sä snart det är gifwet, at praxis är sadan, som Herr
Grefwe lVlärnsr densamnia för Ridderskapet och Adeln
upgifwit; sä synes det wara lätt afgjordt, at Friherre
IHerrz behåller sin plats i Utskottet: ty man wölfer ej
Ätter, man »väljer Personer.
Hans bixcsllsnce Herr Grefwe» och
Landt- Marsk alken. Högloflige Ridderskapet och
Adeli» afgör saken efter sit godtfinnande: jag har »velat
bewara Ridderskapets och Adelnö rätt.
Friherre vs 6 ser, Larl. Med den öfwer»
tl)gelse jag har om VIsÄorsrnas förtroende för Friherre
bljerras Person, bifaller jag gerna, at han Utan mitt
wal mä förblifwa Ledamot i Oeconomi--Utskottet, lik,
wäl »ned uktryckeligt förbehåll, at sadant sker utan gällande
prTjuäicar.
Grefwe lVllornsr, Oarl Oabrisl. Jag
ber om förlät^lse: om grunden ej sktille wara annan
än blott förtroende kil Personen, och om han sktille förblislva
qwar Ledamot i et Utskott »ned den af Friherre
vs 6ssr gjorda tilläggning utan gällande kra:-  juälcar, da är jag straxt ifrån deli saken. Jag har
blott »velat uplysa hurudan praxis wld alla Riksdagar
warit. Men dä Friherre l-ljsrrz skulle bibehallas i
Utskottet utan prLjuäiear, sä skulle hans bibehållande
innebära en origtighet, och dä will jag alldeles icke hafwa
dermed at befatta.
Friherre k-ljerta, I?rsärlc. Hans Txcs!>
lenas Herr Grefwe» och Landt-Marskalken torde behaga
påminna sig at, da jag anmält sakeus förlopp
hos Hans blxcellsncs, har jag ej förklarat, at jag af»
sagt mig mit rum i Oseonomis-Ulskottet: jag har blott
hemställt,
hemställt, huru saken rvore at anse, och öfwerlemnat til
Höglofiige Ridderskapets och 2ldelns Eget ompröfwande,
om jag komme at förblifwa i Utskottet utan nytt ival,
eller om min plats skulle anses ledig.
Hans Lxcsllenos Herr Grefwen och Landt
Marskalken
bejakade, at Friherre bjerta sig pa det»
ta satt til Herr Landt-Maiskalken uilatit.
Herr Lrsär, Joban ^xsl. I den ställning,
da blleQorernas antal finnes wara mcomplsrr, hemställer
jag, om ej Friherre kiljsrra ma deltaga i Oecanomis-Ukskottets
göromål, intil dest de Twa franwa»
rande lilieLtorerns af ?lndra Elasten hinna anlända och
nytt mal kan företagas.
Friherre Lilkvsrkcbolä, b§ils. Donna saken
synes mig snart afgjord. Herr Grefwe lVlärner
har för Högloflige Ridderskapet och Adeln upgifwit hurudan
praxis wid förra Riksdagar warit. Om af
Ridderskapets och Adelns krotocollsr kan utrönas, at
Riksdags bruket warit sädant, sa samtycker jag för min
del, at Friherre dljerka förblifwer Ledamot af Oeconoinia-Utskoctet,
i annat fall yrkar jag, at nytt wal matte
anställas.
Friherre Vs 6ssr, (larl. Jag kan för min
del ej finna, at om trvanne LIsÄorsr äro borrtreste,
sadant skulle wara et hinder för de Fem uarwarande
at walsa. För öfrigt förenar jag mig med Friherre
Sillvsrlcbolä, at om det af kroweollsrna finnes sä
wara praLkilsraär, at en Riksdagsman förblifwit Ledamot
af et Utskott alwen sedan en annan intagit hans
plats pä Riddarhuset, sa- tilkommcr afwen nu Friherre
Idjerra at behålla det rum, hwarcil han genom LleÄorsrnss
förtroende en gäng blifwit kallad.
17
'-o -
Friherre loll, josian Lftrlstojrftsr, begynte
at tala, men afbröts genom anmälan om ankom,
sten af en Deputation fran det Hederwärda Bonde,
Ståndet, hwilken genast motcogö och infördes.
Ordföranden, Riksdagsmannen likström, förmältt
at, sedan Bonde - Stander genom krorocolls Utdrag
wid 1789 ars Riksdag hos dest KelpeÄivs Med,
Ständer anmält sin åstundan at fa uti förwaltningen af
Riksens Ständers Landus deltaga, men saken da för»
blifwit oafgjord, hade Kongl. Maj:t nu i Nader äskat,
at detta ärende matte komma under Riksens Ständers
afgörande, hwarföre Bonde-Ständet nu förnyade sin
wid nystnämnda Riksdag yttrade åstundan, pä de skäl
och grunder, som i et kroroeolls Utdrag af denna dag,
hwilket Ordföranden nu öfwerlemnade, innefattas.
Vsplltskionen besvarades och afträdde; hwarefter
Friherre loll sig yttrade: Närwarande öfwerläggnings-ämne
torde bäst kunna afgöras, om man äts
Mijer sak och person. Ar följa prTsuäicarer skulle astadkomma
en mängd af Lagar. Om Ridderskapet och
Adeln företager sig at afgöra detta mål efter den nu
upgilna praxis, sä cognoscsrrr Ridderskapet och Adeln
en sak, som tilhör DleÄorsrna. Wid walet til LleÄo^
rer anfag Ridderskapet och Adeln sa nödwändigt, at
Zltkens namn infördes jämte namnet pä den som skulls
»väljas, at de sedlar, der ättens namn icke war uptaget,
förkastades. Det erfordrades alitsa twänne förenade omständigheter:
aktning för Attén, förtroende för Personen.
Sadan ar den fastställda ordningen, krsejuclic^
tor ändra icke Lagen. Sedan ^ en kaul» sjelf kommit
til Riksdagen och intagit sin Atts säte, är den förra
Fullmägkigen derifrån utesluten: och dä lärer den enda
formliga ucwäg wara den, at lstetkorerns sammanträda
och göra nytt wal kil upfpllandc af det lediga rummet
inom Oeeonomis-Utskottet.
Hanö ^xcsllsncs Herr Grefwe» och
Landt-Marskalken. Den äldre Riksdags - praxis
synes ej nu mera aga rum, sedan Riddcrskapet och
Adeln ar 1778 erhöll en ny Riddarhus-Ordning. Jag
sar derföre proponera om Högloflige Ridderskapet och
Adeln bifaller, at Herrar ki!e6orerns företaga nytt wal
kil Ledamot Oeconomie-Utskottet efter Friherre l^ljsrrs?
Beswarades med Ja blandade med nagra fa Nef.
Herr von 8ckulrr:enkeim, Dsviä (den
äldre). Til följe och i förening med hwad Friherre
vc Oeer och Friherre Doll anfört, synes Friherre
kckeöric bkjerra wid allt det förtroende han förtjcnar
och äger, dock för ordning skull böra a nyo invorsras,
efter han nagra dagar icke warit Riksdagsman eller
under den tiden kunnat wara Ledamot af OeconomisUtskottet;
men da s tilstädes warande LIeÄorer in,
walsa Friherre kkjsrrs kil Utskotts Ledamot för den nya
Art, hwilken han nu representerar, sa synes ej ytterligare
upskof wara af nöden. Dek tyckes ock wara mindre
tilbörligt, at dä en eller annan LIeQor, för sjukdom,
eller för en med permission anställd korrt borrt»
resa, icke wore tilstädes, antingen upskof uti ärendernas
lopp ske skulle, eller ock nya LleÄors wal genast anställas»
Grefwe lVlorner, A.äolpk> 6örsn° I
1626 ars Riddarhus. Ordning star ingen ring namndt
om den 6atus, som nu är i fraga. Da en §» uti
Riddarhus - Ordningen stadgar, at IHmillen skall walsa
sin kepreisniLnr wid Riksdagen, synes deraf at Riddarhus
- Ordningen ingen ting föreskrifwic s anseende tik
dem, som sitta för Fullmagt»
Herr Grefwen och Landt-Marskalken anmärkte
harwid, ac den gamla Riddarhus-OrdningenL
Iadgande i denna delen hade blifwit andradc genom es
§. i 1778 arS tillaggningar och den nu brukeliga. utwäg
at giswa Fullmagt derigenom fastställd.
Grefwe iVIornsr. Jag medgifwer det, men
detta förändrar icke min- ranka ak i Riddarhus-Ordningen
ingen ting ar stadgadt angående det fall, da den
som har en fullmagt blir äe^osisäeraä derigenom, at
någon af den att. han reprsismerar kommer at sjelf intaga
sit rum pa Riddarhuset. I anledning häraf hade
fag trott, at den praxis, som i delta afseende warit följd,
borde i brist pa Lag, blifwa i akttagen, i synnerhet
som den med Niddcrskapets och Adelns egen fördel
-tyckes fullkomligen instämma, emedan en Person, ders
före at han förlorat sin plats pa Riddarhuset, ej förlorat
Ståndets förtroende, utan man twärtom borde
föreställa sig såsom instämmande med Ständers afsigt
at han forrfore gagna och arbeta för det allmänna bästa
i det Utskott, i hwilket han blifvit förordnad.
Herr 8rsär, foban ^>xsl. Jag har förut
yttrat min tanka wara ak Friherre bljsrrg förblefwe L
besittning af sit rum i Utskottet intil desi de borrrreste
LleÄorsr hinna ankomma. Herr Grefwen och LandtMarskalken
har sedermera gjort kropoiirion om et förnyadt
wal: jag har ej annat förstått, än at den ar
bifallen. Men om nytt wal skall företagas, bör det
efter min tanka ej anses gällande om ej af ; närwarande
IrlLtknrsr 4 äro enige och en piluralirsk af z
icke göra tiifyllest, esker klleAorernss antal egenteligen
bör wara Sju.
Hans Lxcellsnce Herr Grefwen och
Landt-Marskalken. Höglost. Ridderskapet och Adeln
synes mig hafwa afgjort at nytt wal skall företagas.
Den andra fragan bliswer nu om de närwarande L!eÄorsr
kunna detsamma företaga.
Af manga ropades harwid Ja.
-'-'"»-T, IZZ
Herr Kloräenstnlps, ^nöers. Ridderskapct
och ?ldeln sy!,es wara af den tankan at de närwarande
kunna walsa; det bewisar et förtroende som ej
annat kan an smickra LleÄorsrna; men såsom sjelf
LIeLkor bör -ag giswa wid hanven, at deras antal bör
enligt Riddarhus -- Ordningen för andra Gasten wara
Sju, och >ag hemställer i ödmjukhet om dec da gar an
at endast Fem aro wld wåler tilstädeS.
Herr krintxenstcölä, Larl. Jag ar hatare
as all praxis, och älskar Lagens bokstafweliga etterlefnad.
Sedan wl antagit at Laron Lljerrs icke utan nytt
wal kan inga i sit Utskott, anser jag det wara lika olagligt,
at någon Ledamor kil Utskott wäljes af mindre
antal LIeÄnrer än det föreskrifna; ty pä samma grund
wi äge rättighet säga ak Fem wore et tilräckligt ania!, af
lika skäl kunde Tre sagas blifwa der; och om alla wore
borrtreste, hurudant skulle da förhällandet blifwa? Jag
anhaller derföre om proposition ar nya LIeÄorsr i de
borrtowarandes ställe först waljas, och ac de sedan i sm
ordning wäija bristande Ledamöter.
Friherre Lo^s» Lric ^ostsnrton. Da första
frägan är afgjord, at Friherre kkjerra ej utan genom
nytt wal kan wara Ledamot i Oeconomie Utskottet,
sa kan öfwerlaggning nu ej upsta om annat än huruwida,
af Sju LleLkorsr, Fem kunna wäija. Ak
Twa Lletkorer äro franwarande, synes mig icke wara
något hinder. Om plurallreren af Sju, som är Fyra,
iakttages, sä blir walet behörigt och Lagens afsigt upfylld,
och pä denna grund cilsiyrker jag at de närwarande
LIeökorerns updrages at walet förrätta.
Friherre ve 6esr, Leri. Om det ac
giswet at intet mindre än fullt antal kilsÄorsr erfordras
til en Wal-förrättning, och twanne nu äro fränwa,
rande, sä är det naturligt, at något wal ej bör företa.
gas» Mm da flera lediqheter inom Riksens Ständcref
Utskott skulle kunna inträffa, och besia i anseende til en
eller flera LleÄorers franwaro ej kunde upsyllas, sä
skulle möjeligen den olägenhet deraf upkomma, at Riksdags-göromalens
gang alldeles asst.idnade. I betrak,
rande häraf hemställer jag til Höglvflige Ridderskap
per och Adeln om icke den enda ukrväg kil denna olägenhets
förekommande är den, ar Andra Classen med
bet snaraste sammanträder och wäster nya LleQorer i
de borrtrestaö ställe.
Häruti instämde Grefwe Mörner, Larl Qsbrid,
och dä nu mqnge pa en gang hördes yrka pa xropost,
»ion i conkormire härmed, hlef densamma af Herr
Grefwe» och Landt-Marskalken gjord och med Ja besvarad.
Herr Lngelcrsnkr, ^ b oskarn, tilkännagaf
-t, genom Herrar Lageman; och 5ckimirrerlö^vs borrk»
resa, wore Tredje ClasienS LIeÄorer t en lika belägenhet
som den andras.
I anledning häraf och uppå gjord proposition biföll
Ridderskapet och Adeln at Tredje Clasen äfwen skulle
sammanträda til wal af twänne LIeAarcr.
Grefwe Mörner, /Vstolpk (rörån, påmints
om lydelsen af det frän Hemliga Utskottet emsnersäe
TxtrsAum krorocolli rörande afsägelser och trodde det
wara stridande emot Kongl. Majtts höga afsigker at någon
ginge frän er förtroende, i besittning hwaraf han
redan intradt.
Men denna anmärkning förföll, dä Herr Grefwe»
och Landt-Marskalken paminte ak Kongl» Maj:t i detta
krorocoll; Utdrag uttryckligen lätit Utsätta wilkoret af
laga förfall»
rz§
I anledning af nyst tagna beslut, anmodade Hans
Hxcellsiics Herr Grefwe» och Landt-Marskalken Andra
och Tredje Claszerna af Ridderskapet och Adeln at hwardera
pä sic särskilldta Samlingsrum sammanträda i eftermiddag
klockan fyra, för at hwardera wäija kwänne nya
LIe5l„rsr i hwarjamce första Clastens Herrar LIcQorer
anmodades at äfwen i eftermiddag utfe nya Utskotts Ledamöter
i Grefwarna karleus och klsrmaatons ställe.
Friherre Vria ^obsnslon, fragade,
VM, sedan nye kleLlorer blifwit walde, de sörre, hwilke
Nu äro fränwarande, förlorat sin rätt at wara LIeQorer?
Beswaradcs med Ja.
Friherre kkssrts, bians, anhöll at i dag fa
kala i et ämne som tre weckor legat pa bordet, nämligen
om Instruktion för Bewillnings-Utskottet' och i händelse
det honom ej nu bcwilljadeö, begärte han at Herr
Grefven och Landt - Marskalken räcktes et särskilldt klsnum
för detta öfwerläggnings - ämne utsätta.
Hans Lxcallence Herr Grefwen och
Lan dr» Marskalken yttrade sig wara sinnad at företaga
de hwilande mål i den ordning de blifwit laggda
- pä bordet, men wille nu först för Höglostige Ridderskai
pet och Adeln läka uplasa det i dag ifrän det Hederwarda
Bonde-Ständer ankomna krorocolls Utdrag, sa
lydande:
Utdrag af ?roroeol/er, hållet hos det Hederwärda
Bonde-Stan-et i lTlorrköping -en
2Z. April i8oo.
Under den 4 April 1789 har BondeeStändet genom
krotocolls Utdrag gifwic dest UelpeLiivs Med-°
Ständer tilkänna, det Bonde-Ständct astunvade at fa
iz6
uti förwaltningen af Riksens Ständers Lsngus deltaga;
men något ullätande deröfwer har sedermera icke bliswit
Vonde-Ståndet meddcladt.
Da. nu likwäl Kongl. Maj:t i Nador äskat, at
derta ärende mätte komma under Riksens Ständers afgörande,
har Bonde-Ståndet icke underlåta bordt at
wördsamt och manligen yrka dest wid 1789 ars Riksdag
yrkade åstundan.
Wid akgörandet häraf förmodar Bondc-Skäudet at
hos L-ipsLluvs Med-Stånden et gunstigt och benäget
afseende dera göres, ac K. ongl. Maj:ts Nådiga
tilstand, gifwit Riksens Ständer til at taga
Laugusr» under sin förivaltning, ösrum Stockholm
den 17. September 1668, ar gemensamt
för samteliga Riksens Ständer utan allt undantag; at
den Nådiga Försäkran Kongl. Maj:t under
samma öaro gifwic Riksens Ständer pä nä,
gra willtor och fördelar ti! Lang u ens basta,
likaså är för alla Sländen gemensam; ak Rikets
samteliga Stander under den 22. i samma månad
om 8u>gusn i Stockholm utfärdat Desi Förordning
och beslut, som Bonde-Ståndet med Härads-Löneren
bekräftar, samt at enligt 4. H. isamma ars Riksdags
Beslut Bonde-Scandet.sa mycket mera anser Sig
med de öfriga Standen wara för Lar-co-»verket answa- >
rigt, som detta Stand jämte de öfriga högtideligen försäkrat,
a t ofwan om tal t a Förordning, såsom en
ren och enhälleligen wedertagen Lag, af ingen,
eho han ock wore, emoklefwas, mycket mindre
rurbsrss, eller något hinder, men eller in»
träng tilfogaö läca, efter som ock Wi, som or, .
den lyda, Ost pa det kraftigaste hafwa förbundit
densamma ak förswara, beskydda och hand.
hafwa, sa at then, som antingen sjelf någre
penningar i Lanea insätter eller ock af hwarse
handa
-
rZ7
handa tilfalle bekommer af medel kheri någon
svancs, skall ofelbart och Utan »agon Lxccpkion
och inwändninq uti thekta allmänna
förvaringsrum met och cultockis publica kunna
theröfwer rada och commsnäers öfter sik
eget göda nöje och behag oc.
Det har icke undfallit Bonde »Ståndets kundskap,
ak da samtckkgä Riksens Stander genom Utskott i åtskilliga
ämnen den 6. Julii r668 sammanträde, skall
Bonde-Srandet hänskjutic fragan om 6an<susn lil Kongl.
Maj:t och den Kongst Regeringen samc de andra förnämare
Stånden, med yttrande at Bonde,Ståndet wille
intet häswa med 8 mco at beställa, emedan dek intet
förstånd derpå hade; me» som detta skect i et Ständernas
Utskott, der jämwäl Presterskapet sig yttrat, at det
öm stangnell icke hade stort förstånd och kunde om moller
ej eller dönra sön än dem widare underrättelse gafwvs;
hwaruti jämwäl Borgerskapet warit ense; sa torde förberörda
anmälan, h>vilken egemeligen synes röra för»
waltningen, icke kunna lämpas kil ansvarigheten, som
genom de weckor derefter utfärdade kolsnne ^ffsr
blifwic för ali framtid bekräftad, och hwarigenom BondeStåndet
alitsa förmodar, at den rättighet til llancpien,
som Ständet gemensamt med de öfriga Scanden ar i66z
ar rilagnad, sedermera icke blifwit förwerkad, utan ännu
är Bonde - Ständet förwarah och öppen, dä nu mera
Bonde-Ståndet tror sig hafwa wunnit den uplysning,
at det äswen til förwaltningcn kan utse skickeliga personer^
Om
Bonde.Standek icke felar i den tankan atckllrnejuen
wunnit sin upkömst först pä de förmäner Werket
af höga Ofwerheken njutit och sedermera pä den winst,
som fran Allmänheten influtit, samt at särdeles nu, dä
Lancjuen bör försättas i en för Näringarna nyttig werksämtzek/
hwartil fordräS ^n utwidgad Lrellit; sä sörwän
L8
-
i;8
tar Bonde-Ständet, såsom en följd as desi answarighet,
sina kaspeAive Med - Ständers gunstiga och benägna
samtycke, at Bonde - Ständer afwen hädanefter i ksn^usns
förwaltning deltager; hwilket genom Utdrag af
l^rorocoller skulle med de öfriga KslfteKivc Stånden
wördsamk och »vänligen eommunicsras. ckär suprs.
Tx ?rc>t0L«I!o
k.i»rs 8eAsrllrom,
Bonde-Ständets Lecretersre.
Lades pa bordet.
Uplästes a nyo Friherre Olas Leäerliroms lVlsmorisl
rörande InftruÄion för Bewillniiigs-Ulskottet, hwilket
den i. April blifwic lagdt pä bordet.
Friherre Leäersiröm, Lias. Da jag sidst,
ledne i. April i lVlsmoriäl, til Höglosiige Ridder,
skapeks och Adelns ompröfwanve hemställre den fragan,
om icke en InllruÄiun more nödig för BewillningS. Utskottet,
sa wagade jag icke, ak tillika för Höglostige
Ridderskapet och Adeln omständeligen projsÄcro den as
mig yrkade InftruÄion. Misitröstande om min egen
skicklighet til et sadant göromål, och owan ivid Riksdags
ärender, hoppades jag, at någon annan as RidderskapetS
och Adelns Ledamöter, som sinner den af mig wackca
motion wara pä goda skal grundad, skulle atagg sig
at utarbeta krojeAsr lil den InltruÄion, pä hmars
nödwandighet jag endast wille göra Ridderstapet och
Adeln upmarksamme.
Det är först i den händelse, at detta mit hopp
icke upsylles, som jag tror mig böra och utan at förtjena
namn af tiltagsen kunna anhälla om Riddcrskapets och
Adelns förtroende, at til desi uplysta pröswande fa för,
fatta ofcanamnda krosoN. Eniedlercid ma mig tillätas
förklara, at jag ä den ena sidan anser det wara högst
nödigt, at bestämma de allmänna grunderna för fördel
-
rangen af en tllkommande bewillning, innan man kan
samrycka ri! någon sadan, af hwad belopp som haldst,
och a den andra tror det icke böra blifwa swart
för Bewillnings-Utskottet at upgiswa dem, om det no
ga granskär 178c) äre Bewillnings Förordning, och
, sokex utröna hurmvida den da bewilljade summan blifwit
rättmist och klokt fördelad sa wäl emellan de Fyra Riks,
Standen, som de t,krika Closter af Medborgare, hwit»
ke ej egenteligen höra til något af desta.
En billig zoroporrivn emellan alla skattdragandes
bördor, grundad pä den allmänna regeln at hwar och
en bör deri deltaga i nian af de förmaner han i Samhället
niuter, bör alltid kunna fastställas, utan at Bewillningens
belopp förut är bestämdt; det bör kunna sks
med lätthet, da man har, som wi, en flerårig erfarenhet
af en ojämnt fördelad Bewillnings följder at,rådfråga.
At utarbeta de allmänna grunderna för den tilkommande
Bewillningcns fördelande, ar således efter min
öfwertygelse et göromål, hwarmed Bewillnings-Utskottet
utan svårighet kan systlosätta sig, til dest Riksens Ständers
klans fastställdc Bewillningens belopp och langwa»
vighet; eller rättare, det är dec enda, sa wida Riksens
Ständer ej walt detta Utskott i afsigt at at det samma
öfverlemna hela utöfningen af deras Beskattningörätt.
Jag förnyar i följe häraf min begäran om propoluion
i enlighet med innehållet af mic förut ingifna
Qsemorisl.
Sedan något klenum pä sä lang tid icke warit ost
gifwit til detta i min tanka wigkiga ämnets afgörande,
började jag billigt frugka, ak oskyldigt hafwa lågt hinder
för Utskottets göromål genom den wäckca srägan; men
jag har funnit mig 'alltför lyckligt befriad ifrån enna
fruktan, sedan jag blifwit underrättad derom, ac utan
afseende ä berörde mit lVllomorisl Utskotter blifwit satt i
sAivikSl; en omständighet hwiiken likwäl terde wara äf
-
14G
wen sä owanlig, som den af omnämnda stal, warit mig
behaglig.
Hans Lxcellencs Herr Grefwen och
Land t - Marstalken. Til swar pa sidsta delen af
Herr Laron slsclerströms ytkranve»bör jag påminna, ak
da Bewillnings-Utstoctets wal stcdde ntan wilkor, syntes
ej något hinder wara för desi sättande i sAivicsl.
Friherre kjerrs, lst s n s. Om någonsin
en InliruAion warit nödig för något Utstött,
är en sadan det wisterligen för Bewillnings-Ucstottet
wid denna Riksdag. Detta Ucstott är satt sedan
den förra Bewillningen uphört och innan Riksens
Ständer ännu ens bcftucit ar ataga sig någon ny.
Föremålet för dest arbete är således alldeles obestämt.
Det mäste derföre genom en InstruLUon bestämmas.
I annat fall kunde Ledamöterne i berörde Utstött icke
weka antingen Riksens Ständer nu welat anförtro dem
alla ätgarderna wid en Bewillnings fastställande eller
hlokt nagra wista deraf, antingen dek wore deras rättighet
at bestämma bade Bewillnings-summan och fördelningen
deras, eller blott, at upgifwa grunderna för
denna sednare? Jag wagar tro, at de i denna delen behöfwa
en närmare uplysning om Riksens Standerö affigker,
an den, som blotta namnet Bewilin in göhl
t sto t t kan innefatta, och förenar mig derföre med
Friherre Legerström i dest begäran, ak Herr Grefwen
och Landt - Marstalken wille proponera Högloft. Ridderstapet
och Adeln, at en InstruLUon mätte för Bewillnings-Utstokket
utfärdas.
Skulle Högloftige Ridderstapet och Adeln bifalla
denna kropostiion, anhaller jag at et krojeLk til Instrufbion
som jag författat och nu will upläsa, mätte
komma under öfwerlaggning. At för Ukstottet bestämma
en naturlig arbels-msrboä och at freda Riksens.
Manders, rättighet at bestakta sig stelfma emot allc^
14»
som i framtiden kunde med någon skicklighet utsträckas
til ek deremot stridande prTjuäicsr, hafwa derwid wa»
rit mina syftemål.
Harwid hördes atskillige yrka, at först borde af.
göras om BewillningS-Utskottet skulle förses med Instruökian,
andra ater at lultruÄions - krojeAsc matte
upläfaö.
Ofwerlaggningen afbröts genom anmälan och emottagande
af en Deputation fran det Högwördiga Preste,
Siandet, anförd af Herr Biskopen Dvökur Wallquist,
som förmälke at Stander förehafl den af det Hederivärda
Bonde-Ständet yttrade åstundan at deltaga i förwalrningew
af Riksens Ständers Landus ocb i anseende til
förmodad nödwändighet af wista Historiska upgifters erhållande
ansett tjenligt at öfwer denna fraga infordra
Pene» - Utskottets yttrande. Dsrsämre hade PresteStandet
sig med Höglofl. Ridderskapet och Adeln förenat
deruti, at kostnaden til den besi nna KröningsilVIsäckllen
ma af Riksens Ständers Landus bestridas.^
DepukLlionen befwarades och asträdde.
Hanö Dxcellence Herr Gref w en och
Landt- Marskalken hemställde om Ridderskapet och
Adeln behagade först afgöra om BewillningS. Utskottet
bör förses med Instruökion innan nägol krojeÄ ders
til upläses.
Beswarades med Nej och Ja.
Friherre Ickjerra, kkans. I fall det är mm
rättighet at upläsa mit krojsÄ, yrkar jag dec som e,;
rättighet.
Hans Lxcsllence Herr Greswen och
Landt-Marskalken: Jag har blotts,hemställt M
Ridderffapet och Adeln wille deln fåken; men det är
wisterligen Lsron ttjerlss rätt uplasa kl-ojeLb-r.
Friherre »jörts upläste derpå följande:
krojeLk til InliruLUan för Bewillnings - lststottet
wid 1800 ars Riksdag.
1. §.
Antil dctz Rikfcns Stander, efter erhållen kundskap
om Riksgäldöwerketö närwarande tilsränd i i?!sns
fastställt beloppet af den Bemillning de willja utgöra til
den §srZnrersäe RiksfkuldenS afbördande, och bestämt
de willtor och förbehåll, hwarunder de kunna akaga sig
den samma, äger det af Riksens Stander fcltta Bewillnings-Utskottet,
at öfwerlägga om de Allmänna grunder,
hwarefter en sadan ny Bewillning bör emellan
Rikets Inbyggare fördelas; A hwilket afseende Utskottet
jämwal aligger, at granska de af Riksens Seander wid
Riksdagen 1789 antagna grunder för fördelningen af
den dä fastställda Bewillnings - summan vä) urreda
hwilka deraf kunna med rättwifa bibehällaS eller hwilka
böra, såsom obilliga förkastas.
2. §.
Bewillnings - Utskottet bör, sa snart det sig göra
later, med sit betänkande öfwer förherörda ämnen til
Riksens Ständers ?Iens inkomma.
Z. §-
Med fördelning af någon Bewillnings > summa
mä Urskottet ej befatta sig, innan Riksens Ständers
kions, hwilka allena det tilkommer at bestämma Bewillningens
belopp, genom särskilldt förordnande uttrycke»
ligen updragit Utskottet et sadant göromål.
Herr liliam, ksrar ^äo!x>b. Ändamälet
med hivarje lnstruökion för et Utskott mäste wara at
14Z
gifwa arbetet uti detta Utskott en rigkning enlig med
deras åstundan hwilke förordnat det; at til arbetetö fort»
skyndande inskränka det inom de grönför, fom af krincip-rlei-ng
utstakas, och al sa nara fom sakeus natur det
tillåter bestämma hwad af Utskottet bör göras eller ej.
Desta ändamål kunna ej pa annat satt winnås.
Dä nästan allt ager olika sidor hwarifran det kan
betraktas, och mcnniskor oftast af öfwertygelfe, stundom
af söresarrö se och länka olika, äfwen uti mål der deras
imeresten aro helt och hällit öfwcrensstämmande,
inser man lätt hwarföre de i ek Utskott walde Ledamöter
ej kiiima aga lika öfwertygelfe eller ens med säkerhet
arbeta efter pluralikeien af deras krinci^slers önskan. ,
En wal uttänkt och efter öfwerläggning antagen
InstruÄion förekommer detta möjeliga onda; den lättar
ej blott Utskottets eget arbete, den förekommer äfwen
manga af de twisier, som eljest skulle upkomma, dä
, Utskottets utarbetade krojeöäsr in klena äslibsrsrsäsL.
Dosta skäl galla i min tanka i synnerhet wid de
tilfallen der ämnet för ec Utskotts arbete, ar widlöftigt
eller obestämdt. Säkert skola äfwen de Ledamöter, til
hwilka et sadant arbete är updraget, med nöje se en
Instruktion fastställd som de äga at solja och anse den
, e) som et baud, men som en säker ledare.
Dä Riksens Ständer förordnat et BewlllningSUtskott
innan de annu äkagit sig någon Bewillning, har
der utan twifwel warit deras afsigt, at detta Utskott
skulle tils widare endast utarbeta grunderna för fördel»
ningen as den Bewillning som de framdeles kunds
fastställa.
Men denna afsigt ar ej wid något tilfälle ntttpckt,
utan beror det nu alldeles af Ledamöterna i berörde Ut»
skott at anse sig hasma den eller någon helt annan at
upsysta. Jag sinner således det wara nödigt, ar Riksens
Ständer tolka den för sina vepmsraäe, genom en formelig
Instruääcm, som da den söreskrefwe dem föremålet för
deras arbete och ordningen derwid, bekoge dem all willradlghec,
om hivad Riksens Ständer af dem äskade och alla
tilfällen ak handla emot besia sina krincchslsrs åstundan.
Ingen olägenhet kan, ester mic begrep, upkomma
deraf, ak Riksens Ständer lara sina vs^uraraäs j Bewillnings
- Urskortec bestämdt weta hwad de böra göra"
eller icke göra; men at lemna dem utan all InliruLUon,
utan alla reglor lör sit förhållande, kunde möseligen leda
lil skadeliga följder och wore äcmindstone et wädiigt
juchoat för framtiden.
I följe häraf förenar jag mig med Lgrnn Oösrsträm
uti desi begäran om ^ro^olilion af Inckiu5kiori
för Bewillnings-Utskocret.
F r i h e rre I< i b b inx, Uengr. Fragan om Be.
willnings» Uifkottets förseende med en tjenlig InstruAicm,
pa bordet sedan den i. April, har i mina ögon, ej
wunnit anseende, genom denna liggtid. Ofwerstödig genast,
är en InlirukUcm wld arbetsdriften nu mera alldeles
olampelig, för et Utskott, som ifrän den 8:de i
denna manad warit werkfamc.
Den basta Infiru6ion för hwilket Utskott joni
häldst, skulle icke möjeligen kunna förutsätta en iufAllibiliiä
för samma Utskott. Riksens Ständer, endast berättigade,
at bestämma summans rälta belopp til fördelning
wid en utgående ny Bewstlning och som äga i och
med detsamma rättigheten för sig, at antaga eller förkasta
Bewillnings-Utskottets betänkande, skulle, efter at
hafwa förelaggt samma Utskott en Inckruäion, betagit sig
nyttan af en oförtäckt förbättring i betänkande, i fall
den, utöfwer en gifwen föreskrift stöde at utfinna, och
utan wagfamhet, kuude ätmindsione wara möjelig.
!45
Den warde Ledamotens yppade farhåga för hastwcrk,
synes nu medgifwa, at Bewillnings-Utskottet
får oafbrutet fortsatta sik pabegynka arbete i den wäg
det sig föresatt at följa ock hwilken förandrad, skulle
mindst göra dest, i Tio dagar anmanda möda förlo,
rad, pä bekostnad af tid i lika manga arbetsdagar.
Hushållning med tiden, hoppas jag, skall markel gen
inga i dens afsigt, som ifrat för det mogna öfwer»
wägundet.
Pa desta goda, men kan handa svagt utförda skäl,
hemställer jag i ödmjukhet til Herr Grefwen och Landt.
Marskalken samt Högloflige Rldderskapet och Adeln, om
icke Bewillnings» Ulst?otket, en gang fakt i ^Qivirö
utan lulieuAion, ma fa dest werkeligen mödosamma
arbete pa enahanda satt fullända som det börjat, intil
dest det ager tilfälle framlägga 1789 arS Bewilkningöförordning
i ek förändradl skick inför Riksens Ständer;
hwaröfwer jag får den aran hos Herr Grefwen och
Landtmarskalken begära xro^oiition.
Herr k^stbervooä, ^ohgn iVilkelm.
För at särta et Utskott i werkfamhet är, enligt min ranka,
nödigt ar man för det bestämt upgkfwer de ämnen,
hwarmed det bör systelsätta sig. Et Utskotts ^kkivirsr
bestar witzerligcn icke blott deri, ac det haller Lloslionsr
och företager sig något arbete, utan äfwen deri ak det
arbetar efter en wist plan, som leder til upsyllandet af
dest ?r-1ncipslers önskan. Men om denna önska» bör
et Utskott tydelig! underrättas, pä det ej dest arbete
mä blifwa frugtlöft och ändamalet med dest formerande
förfelas.
Det Bewillnlngs-Uiskott, som wid denna Resdag,
til följe af Konungens önskan, blifwit formcradt, har
ej af Ständerna erhållit någon underrättelse om de äm
19
-
146
neri- med hwilka det bör sysselsätta sig, eller någon föreskrift
huru desi arbets - meliioä bör inrättas. Hururvida
nu desi göromål endast bestå deri at granska
den förra med den io. Mars detta ar uphörda
Bewillning och uptacka de sel, som deri kunna finnas
— eller at upgiswa de grunder, hwarefter en ny
bewillning bör utgä — eller at förestå den n-a BewillningS-summan
och desi rspsrtition — huruwida någon
särskilld af besia wigliga punkter eller alla besia til,
sammans skola utgöra föremålet för BewillningS. Utskottets
arbete, — derom har detta Utskott ej pa något sätt
blifwit underrättadk. Följden af detta uraktlåtande kan
möjligtwks blifwa den, ar relulrster af Utskottets arbete
blifwer något helt annat an hwad Riksens Ständer
önskat och hoppats; och detta kan dä ej läggas Utskottets
Ledamöter til last, dä Ständerna för dem aldrig
tilkannagifwit sin önskan. Alla sädana möjeliga olägenheter
förekommas lättast genom en InstruAion för Bewillnings-Utskottet,
der de ämnen, med hwilka Utskottet
bör sysielsätta sig, upgifwas, och grunderna, hwarefter
desia ämnen mä bearbetas, utstakas. Man kunde kan»
ske inwända häremot at en sadan InstruKioa wore öfwerflödig,
da Bewillningen och desi granskning blifwit
upgifwlt, såsom det ämne, hwarmed Utskottet borde sysselsätta
sig. — Men om afwen BewillningS - Utskottet
skulle anse denna obestämda upgist som en InliruÄion»
wore den wäl nog bestämd? wore wäl Utskottets Ledamöter
derigenom pa et tydeligt sätt underrättade om föremålet
för deras arbete? eller skulle man til ex. kunna
pasta at Lsneo-Utskottet ej behöfde någon annan InliruAioa,
än den at sysielsätta sig med Lanyusa och
granskningen af desi förwaltning? Desiutom torde man
kunna erinra sig, hwad som förelopp wid Riksdagen i
Gesie ar 1792 dä Hemliga Utskottet- Betänkande angående
Bewillningen blef antaget. Flere af Ridderskapets
och Adeln- Ledamöter förklarade sig da antaga Be--
t—-45
tankandet, ej emedan det wore det bästa, utan derför
ac xrojektsranäsr af et annat skulle medföra en rubbning
och mycken tids utdrägt. Om nu BewillningsUcskoktet
ej erhäller någon Instruktion; om dest krojekter
witz denna Riksdag ej til alla delar instämma
med Riksens Ständers tankar, hwilket är en möjelighet
dä de ej cammunicsrsk dem med Utskottet, sä blifwa
Riksens Ständer sacra i den obehagliga nödwändigheren,
at om liden ej tillåter utarbetandet af något med derack
tankar mera öfwerenZstammande projekt, antingen antaga
nägoc sadant, som de ej lil alla delar gilla, eller
ock helt och hällit förblifwa wid den gamla Bewillningen,
med hwilken Konung och Ständer ej äro nöjda;
och denna möjeliga olägenhet undwikes, om Riksens
Ständer, genom en Instruktion för Bewillnings-Utskottet,
bestämma grunderna och ändamalet för dest arbete.
I anledning af desta stal förenar jag mig til alla
delar med Friherre Legerström.
Friherre k.»»t!n§skiaulen, ^lbreclir.
Anledningen til den önskan en af RidderskapetS och
Adelns Ledamöter yttrat, at en Instruktion för Be,
willningö»Utskottet mätte af de stekpektive Stånden
fastställas samt ändamalet med denna Instruktion» lärer
efter min tanka icke kunna bestämmas til dest at
Författaren kil det uplasta lVIemorisIet sjelf täcke»
ådagalägga, hwad nytta han inser blifwa följden af be
föreskrifter, som skola tjena til rättesnöre för Bewillnings-Utskotteks
göromål. At inom wista reglor inskränka
detta Utskott uti dest aliggande at förestå et Bewillnings
- krojekt, är stridande emot den wid förra
Riksdagar wanliga prrxi,; förmodeligen har ock Riksens
Ständer allt intil denna dag ansett en Instruktion
för detta Utskott wara öswerflödig; det är ock alldeles
obewist, at den wid detta Riksmöte blifwit nödwändig,
och da den warde Ledamoten, som wäckt RidderskapetS i
och AdelnS upmärksamhet pä det j fräga warande ämnet,
icke funnit för godt, at uti betz lVIsmari-el läka
inflyta nägotj utkast lil den oftanämnda InstruLUonen,
torde det ock ursäktaS mig, om jag tils widare hyser
twifwelsmäl angående nyttan af en luttruQion för
Bewillnings. Urflottet. Författaren til lVlsmorialLt
nämner endast, ak denna InstruAion borde anga Beskattnings
- grunderna, men dessa aro ju allmänt kända;
ingen lärer derom wara i okunnighet, at principen til
ali Beskattning har sin grund uti den säkerhet til lif
och egendom hwarje medlem i Samhället ager rätt at
fordra, och ak fördelningen af Skattens utgörande bör
mätaS efter hwars och ens förmögenhet, flera dylika
principer uti Ibeorisn om Beflattningen at förbigå,
hwilka äro utförligen afhandlade och kunna således icke
inflyta utj en InstruAion, utan at wisa et stötande
misstroende til deras kundskapcr, som blifwit walde til
Ledamöter uti Bewillnings- Urskottet. Skulle ater denna
kr flruAion kil nägon del innefatta spplicnion af Be»
skattnings-grunderna, da fruktar jag ak den sammar
det närmaste komme at likna en Bewillnings-Förordning,
och at således antagandet af InsiruLUonsn utk
Ridderskapets och Ädelt,6 klena tor handa fordrade bade
flera och langwarigare öfwerläggningar an da fraga
gr at antaga Uiskottets krojeLk til en ny Bewillnkng,
I anledning häraf och dä fragan angående en
InstrnQ on för Bewillnings - Utskottet blifwit Höglofligs
Ridderskapets och Adelns ompröfwande underställd,
laugt efter sedan wallistan til samma Utskott blifwit
brulen, hwilket strider emot all antagen kormslirsr,
hemställer jag i ödmjukhet til Ridderskapet och Adeln,
huruwlda den wäckta fragan NN mera kan blifwa et
öswcrlägguiugb ämne för Ridderskapet och Adeln och tilsit,
eker at dennq ftagas fluteliga afgörande matte hwilq
til nästa Riksdag.
Hag får fluteligen hen äran tillägga, at de af flem
149
Herrar uti nu uplasta vilming anförda skäl för nödwändigheren
af en InflrukHon, hafwa ej werkak någon
ändring i min tanka. Jag hemstalkr til Ridderskapet
och Adel» sjelswa hwad lids utdrägt denna ffäga skulle
åstadkomma. Mer an Sex weckor af Riksdagen aro
redan förflutna, och ingen ting ar annu gjordt. Enligt
författningarna kan Kongl. Maj:t ätskillja Sländer^
na nar Riksdagen warat i z mannder; när detta öfwerwäges
torde lätt finnas at BewillmngS-Utskottet be.
höfwer all den tid det ännu kan hafwa öfrig och tror
jag wi ej sjelfwilligt borde lagga hinder i wägen för
Riksdags ärendernaö skyndsamma afgörande.
Herr killberg, ^reflric Otto» som redan
för en stund sedan hade ästundat fa tala, anmälte sig
a nyo.
Herr Grefwen och Landt - Marskalken yk«
trade sig at han hade Herr lVlijorens anmälan i minne,
och fragnde om det wore i förewarande ämne han astundade
tala?
Herr Zillberg. Torde wal handa, at jag har
et och annat derom at säga också. Hwad angar den
begäran Bonde-Ståndet i sit LxkrsLknm krorocolli yttrat
at fa deltaga i Uangnsns förwalkning, sä känner
jag igen den frägan sedan ;c> ar tilbakar da wille Bönderne
in i Lecrsrz Utskottet. Denna sak tilsiyrker jag
mätte fa hwila til yttersta dagarna af Riksdagen. Beträffande
ater förewarande ämne, sä wet jag at sä länge
jag har warit med, har InflruÄion alltid blifwik utfar,
dad, innan et Utskott fäkt satta sig i LQiviiä: sa geck
det til förr: nu gör Ridderjkapet och 'Adeln huru dek
hehagar.
Grefwe k,svsnk>anpk, 61 as. Såsom sjelf
Ledamot af PewillningS Utskoccet^ har jag med upmark
r;« s-seLE
samhet
afhört hwad i flera Herrars yttrande blifwit yr,
kadt om en InstruLtion för samma Utskott. Jag har deruti
tyckt mig märka någon farhaga at Bewillnings-Utskottets
Ledamöter icke skulle wäl känna sin befattning.
Jag wagar likwäl tro at Högloflige Ridderskapet och Adeln
i denna deln kan rrsnHuIIIiiers sig. Order Bewillnings.
Utskott utmarker nogsamt hwad pligter Ledamöterna åligga
at iakttaga. Huru de dem upfylla mäste naturligt- ^
wis wara sä mycket swarare at döma som det ej ännu
kan wara bekant hwad Utskottet gjort. Jag tror mig "
derföre böra nämna, det wi företagit ost at genomgå och
granska 1789 ars Bewillnings, Förordning, och kröjsLier
til en omarbetning af nsta Hrrielsn är redan t
det mesta färdig. Föga skulle genom en InkruKion
kunna uträctas om den skulle föreskrifwa Ucskottet andra
grunder än dem LALmöterne sjelfwe äga förstånd at be,
gripa. Dessutom om Ridderskapet och Adeln skulle
wilsta fastställa en Insirutiion, mäste nödwandigt äfwen
de andra Sranden deröfwer vsruilera och besluta, innan
Utskottet kunde sik arbete företaga; och jag hemställer til
Högloflige Ridderskapet- och Adelns eget ompröfwande,
om ej den tidS utdrägt sädant astadkomme skulle förord»
saka mera skada än nytta; jag kunde hafwa ännu mera
ak tillägga, men will ej uppehålla Ridderskapet och Adeln,
»tan atnöjer mig med at til alla delar instämma i Friherre
kibbmZs och Friherre ^LntinZsksulens yttranden.
Friherre vs 6ser, 6srl, Som jag ar en
kbland dem som fatt förtroende at wara Ledamot af
Bewillnings-Utskottet, tror jag mig böra anmärka at
Utskott redan warit 8 a 10 gangor tilfamman. Jag
skulle anse för Utskottet ganska förmånligt at äga en laLtruÄion
til sik rättesnöre när en InstruÄion sinnes.
Men wid detta tilfalle, da Ulskottet redan begynt sit arbete,
tror jag för min del at det ej patzar sig at en sa.
dan antaga. Utskottet har tagit til grund för sina göromål
»ryen i Kongl. Majrtö Nådiga allmänna kroxolnion, fä
»5»
lydande, at Kongl Majtt förwäntar, det Riksens
Ständer sätta et Utstött kil Bewillningens
öfwerseende, hwarS ojämna fördelning icke
kunnat undfalla Kongl. Maj:ts upmärksamhet.
Sadan är grunden: och Ucstotket kanner för wäl
sit aliggande, för at komma fram med något som tilhör
Riksens Ständers egen befattning. Det ar utan twifwel
Riksens Sranderö rättighet at förse BewillningsUtskottet
Med en Instruktion, men det skulle wara obehagligt
at fä en sadan, sedan arbetet redan är päbegynk.
Jag hemställer til Högloflige Ridderstapet och Adeln om
ej det upgisna förslaget til Instruktion mätte nu förfalla,
men blifwa hwilande til nästa Riksdag.
Herr von Lckulrren steim, vavick (den
aldre). Jag förenar mig med de Herrar Ledamöter,
som förklarat sig för behörigheten af en Instruktion för
BewillningS-Ucstottet. Den kan icke annat an bidraga
til ordning och arbetets förkorrtnkng. Om för detta ingen
Instruktion warit gifwen, sä kan det ingalunda
wara Riksens Högloflige Ständer mera förment, at in»
struer» detta sit Utstött, än alla öfriga. Man kan ock
wäga försäkra, at af allt Ständernas arbete, hafwa de
utfärdade BewillningS-förordnanden warit de mindst fullkomliga
och wore tid at en gäng bringa et sadant arbete
til mera fullkomlighet. Jag bär för nu warande Herrar
Ledamöter i BewillningS - Utskottet all den högaktning
och förtroende, som för Medlemmar af något annat
Utskott; men det tyckes wara besia Herrars ege»
förmän, at fa dera- göromål sä nära som möjligt bestämda,
och ej fa arbetet ater til sig tilbaka remiitsr»är
och nödgas göra en ny omräkning och repetition.
Det är til exempel hwar man bekant, ar Penningelöntagare
blifwit öfwer höfman, och jag wagar saga, obarmhertigt
rsxersäe wid 1789 ars Bewillning, da afgiften
af deras ringa Löner blifwit förhöjd til Sju procent i
stallet för Twä stir» uti 1762 ars Bewillning; obsräk
-
ls2 -
nåd en förökt perfl nel afgift och Bewillning för öiwerflöd,
ehwad de sig lil en del deraf benena -(lier ef.
Hwarföre skulle icke en billig grund förut kunna e Aste.
ras och den fkillfaktlga summan fördelas Pa andra lönande
Näringar. Wid ek -vacklande penninge-wärde skulle
och med skal all Bewillninq a exporrsbls waror, smom
Jern, Koppar och Alun kunna utföstas uppå persedlar
jn natura, da stigande och fallande gjorde mindre rubbning.
Huru obilligt ar icke äfwen, at en Hemmansbrukare
af ^:del och derunder, skall betala en lika personel
bewillning med en som ager et helt eller flera
Hemman; med mera dnlikt, som allt förut imwsciisis
af kisas, eller efter Utskottets förukgangna hörande,
äeciäsrss kunde, innan med BewillningenS fördelande
börjades.
Grefwe Märner, (lsrl. Om en InstruNion
för BewillningS-Urskoitet hade blifwit för-flagen, förrän
Utskottet sattes i sÄivuer, sa synes mig ingen ling
hafwa warit deremot at påminna. Nu synes det mig
wara för sent ac utfärda en sadan. Jag tror för girigt,
at wi kunne hysa et fullt förtroende til Ledamöterna
i Utskottet, och i alla fall kommer deras arbete at
underkastas granskning af Riksens Ständers klens.
Herr von Lobulkrienbsim begarke tillägga,
«t en InstruQion wäl kunde sägas komma för sent, sedan
Bewillningö - Utskottet redan flera weckor arbetat;
men detta more Ingalunda Friherre Olss (leäersträms
fel, som ingifwit sit Memorial om Instru5Unner>8 nödivändighet,
innan Bewillnings - Utskottets sammanträde.
Friherre (legerström, (liss. Efter jag
warit uphofwet til denna flaga, utber jag mig äfwen fa
erindra Högloflige Ridderskapct oeb Adeln, ak Utskottet
ej hade begynt sit arbete, da jag föreslog en InKruLUon,
och
vch at sedan den tiden har Ridderskapet och Adeln ej
fatt något klenum til äelibersrion. Hwad angar sta»
gan om misstroende til Utskottets Ledamöter, fär jag den
äran förklara, at en sadan tanka af mig hwarken hyses
elter ar yttrad.
Friherre gjerts, klans. Twänns skäl hofwa
blifwit anförda kil bestridande af förewarande staga
om InliruQion: der ena at något misstroende förmeneS
wara kastadt pä BewillningS-Utskottets Ledamöter; det
andra, at-berörde staga skulle hofwa blifwit wäckt för
sent. Jag förklarar för min del, at jag hyser intet
misstroende til Utskottets Ledamöter, utan jag har twärtvm
trott, at efter de förtjena wart förtroende, skulle de
utan owillja upkaga förslaget om en InffruKian. Be.
träffande tiden da denna staga wäckteS, känner Höglofl»
Ridderskapet vch Adeln nar det skedde, och at något
öfwerlaggningS kisnum sedan icke warit. Dessutom
känner jag ej at nZgra karglisr finnas eller aro Riksens
Stander föreskrifna för utfärdande af InstruÄioner föc^
stna Utskott. Hwad för öfrigt angar Friherre k.anringsbsulens
yttrande, at de för en InffruLkion uti at.
skilliga OiNsmina anförda skäl ej werkat förändring i
hans tanka, får jag deremot rseiprokr förklara, at
hans DiQamen ej innesarcar nägra skäl, som werkat
ändring i min öfvertygelse.
Herr krintrenlicölä, Oari. Om »agon InKruWon
skulle skänkas Bewillningö, Utskottet, anhäller
jag ödmjukast, at den i ingen matto hindrar oss skörda
en wälsignad frukt af dek owärderlkga arbete, hwarwid
Bewillningö Berednings - Utskottet redan laggt en sa
mödosam hand.
Herr Lreär, polian ^xel. Om jag sag at
Höglostige Ridderskapet och Adeln wid InffruÄionsnr
Lv
i;4
förkastande något förlorade af sina rättigheter, sa skulls
jag ej draga i betänkande at rilstyrka dest antagande»
Men Bewillnings-Utskottets arbete kan e, wara annat
an provistonelr och mäste nödwändigt underkastas Riksens
Ständerö egen profning. Dä nu Utskottet redan
ar satt i aktivus och haft flera sammanträden, hemställer
jag kil Högloflige Ridderskapet och Adeln, om e, den
bästa utwäg more ak lata förewarande flaga förb i wa
hwilande inkil dest Hemliga Utskottet hunnit inkomma
med flt opus.
Grefwe lVlorner, Orri Oabrisl. Högloflige
Ridderskapet och Adeln torde tilläta mig at före»
ställa, at antagande af den föreslagna InstruLUcinem
skulle åstadkomma en oförmånlig tidö utdrägt. Der är
redan laugt lidet pä Riksdagen och föga har ännu hun»
nit arbetas. För min del sinner jag en InstruÄion ej
heller nödig. För de Utskott som äga befatta sig med
mål, hwilka ej komma til Riksens Ständers ?!ana, har
jag alltid warit af den tankan at Instruktioner wörö
nödiga.
För alla andra Utskott synas de mig alldeles öfwerflödiga.
Destutom kunde en Instruktion för VewillningS-Utskottet
möjeligen binda händerna pä Ridderskapet
och Adeln, och UttkottetS Ledamöter kunde lil äjwentyrs
sä anledning at säga, dek de warit generaäe L flt
arbete. Sädana Instruktioner hafwa ej förr warit brukellga:
hwarföre skulle Högloflige Ridderskapet och Adeln
nu gä ifrän praxis? Jag har en gäng förut abcropat
praxis och aberopat den förgäfweö» Högloflige Ridder.
skåpet och Adeln behagar ej illa uptaga, om jag likwäl
wägar yrka den andra gängen» Jag kan för min
del ej finna nägon fara i at Bewillnings-Utskottet flir
arbeta utan Instruktion, och lilstyrkcr alitsa, at dest
göromål mä ' sä ga sm gäng, obehindrad af nägra särskilldta
föreffrifter»
»55
Friherre Eljerts, Hans. Jag ber har,
yoid fa anmärka, at den prvjeQsrgäe InstruQionen rör
allenast arvets-merkioZell för Utskottet.
Friherre Lo^e, klric ^sobgnskon. Jag
högaktar fullkomligt de principer som gifwit anledning
ti! den wäckta fragan om Instruölion för BewillningSUkskotter;
man kan ej wara nog radd om sättet ac be,
skatta sig, äfwenfom om sjelfwa rättigheten; men som
en In st,.Mion ej förr warit bruklig och det alltid är swärare
för ?Iens ak utsöka och afwäga grunder och princip-r,
än för et Utskott; af hwilken anledning Riksdags-Ordningen
utstakar arbetssättet igenom Utskott, och
wi ej pa mindsta sätt.förlore rättigheten at granska och
förkasta om wi sa skäligt finne, Bewillnings-Utskottets
arbete, fa instämmer jag med Liron Oanringeneuisn at
saken ma upskjutas kil nästa Riksdag, at da genast företagas,
innan Utskottet är satt. Sedan det nu redan,
arberat i flera wecker. och sedamöterne deras blifwit walda ,
utan någon Instruktion, sa finner jag ej billigt ak förelägga
dem någon. En skillnad emellan et waldt Utskott
och et Utskott i sKivire, äger i min tanka ej rum,
dek beror af er waldt Utskott at satta sig i Mivire nar
het behagar. Hade wi tid, sa önskade jag, at wi för
tilkommande Riksdagar utarbetade en lastrMchn för
Bewillnings-Ucskottec; nu kunne wi kanjke inskränka
ost til den yttrade åstundan, at Bewillnings, Utskottet i
fa god tid ma inkomma med fit arbete at wi hafwe
rådrum ak. granska det och begära de ändringar wi kunne
finna nödiga.
Herr LilkvsrlpSrre, Hrnät Itasc. M.
Bewillnings-Utskottet tagit. 1789, ars. Bewillnings-Förordning.
tis grund för fit arbete, torde tillräckligt bewifg
yödwändigheten at förse Utskottet med föreskrifter.
Friherre Osterström,, Olas. En och an-,
RM LeWWt. ^ar. föreslagit, at fMan. om. LnsttzaGoK,
z§6
kunde hwila tis nasta Riksdag. Jag får den aran sjelf
förestå Högloflige Riddcrskapet 06- ?ldeln, at den kunds
öfwerlemnas til en ewig hwila, och det torde bast laka
sch göra om Herr Grefwen och LandttMarskalken tacktes
göra proposition.
Hans Lxcellsnce Herr Grefwen och
Landt-Marskalken. Somlige af Ridderskapers och
Adelns Ledamöter' ha fwa yttrat sig för, somlige emot
InsiruAion. För at komma ifrån fåken, sar jag be,
gynna med at göra följande proposition:
Bifaller Högloflige Ridder ffapet och Adeln, at en
InkruHion utfärdas för Bewillnings-Utskottet?
Befwaradeö med et starkt och langwarigt rop af Ia
och Nej, hwarunder äswen någre hörbeck yrka votering.
Hans Lxoellsnee Herr Grefwen och
Landt-Marskalken. Sedan den af mig gjorda kroxnsikion
blifwit med Nej och Ja beswarad torde Rids
dcrskapet och Adeln behaga vorers?
Härkil ropades Ja och Nej.
Grefwe Hjärner» Osrl 6abrisl. Jag
hemställer til Högloflige Ridderskapet och Adeln, om,
när wi ingenting winne genom en vorsring, utan följden
deraf endast torde blifwa tidö utdrägt, det icke more
bättre at följa de förra Riksdagars praxis, at laka
Bewillnings. Utskottet arbeta utan InsiruLUon. Wk
kunne wara fullkomligen öfwertygade om wara Utskotts
Ledamöters skicklighet til sin befattning. Jag anhaller ödmjukast
at Ridderskapet och Adeln behagade utse nagy»
ulwäg at afstuta denna saken utan votering.
Herr Tiber, Lkristopbsr Logillaus.
Om det ar tillätet at förlänga en öfwerläggning som
redan öfwerskridit de gränser den syneck behöswa, utbes
,57
der jag mig ödmjukeligen at fä wanda Höglofl. Riddcrskapets
och Adelnö upmärkfamhet pa den af en wärd
Ledamot redan anmärkta skillnad emellan wista af Riksens
Ständer förordnade Utskott. Sä oumgängligc det
synes wara, at de Utskott, som aga rättighet at sjelswa
afgöra wista mender, fa InstruLlioner, som, dä de utstaka
gränsorna för deras rättighet, förekomma mistbruket
deraf; sa öfwerflödigt är det ock at dermed förse ek
Utskott, hwilket ej annat göromål är updragct an at
foresta och hwars förslag Riksens Ständers LIsna äga
den ostridigaste rättighet, at granska, gilla eller förkasta.
Jag förbigår at omnämna huru lang tid som skulle åtgå
innan en sadan InstruKicm hunnit af samreliga Rik,
fenö Ständer antagas, hwarförinnan den icke til ef.
terrätkelfe ku»de tjena; men skulle intet en sadan InstruQion
i stället för at befordra arbetets skyndsamhet,
åstadkomma hinder och willradighet hos BewillningsUlskottet,
da en föreskrift näppeligen larer^ kunna gifwas
uti alla äsksiller, som der förekomma? Äcmindstone lä,
rer det wara ytwifwelaktigt ar den skulle lägga band pa
Höglostige Ridderskapets och Adelns egen pröfningsrätt
of et arbete som blifwit werkställt efter utstakade
grunder och bestämda Förordnanden. Och da en InstruLkion
för Riksens Ständers Bewillnings - Utskott
icke tilförene warit bruklig, anhäller jag at dec ej läggeS
mig til last om jag citerar en §. af 1779 ars Riksdags-Beslut,
angående iakttagande af den ordning wid
ärendernas afgörande, som wid den Riksdagen, ben
första under nuwarande Regeringssätt, warit följd och k
samma Beslut til mönster och efterföljd wid paföljands
Riksdagar framställeS. Jag prononcerar icke tillämpningen
af denna Lag til närwarande kilfälle, utan öfwerlemnar
den til Höglostige Ridderskapets och Adelns
egen uplysta pröfning.
Hanö Hxeellence Friherre ^Vacl>tmel«
Asr, Cari ^6am. Sedan jag af flera Ridderska-»
r;8
pets och Adelns Ledamöter hört föreslås at InstrvKion^
sragan kunde hwila til nästa Riksdag; hemställer jag,
om icke Herr Grefwe» och Landt - Marskalken skulle be-,
haga uptaga detta försiag och lata det inflyta i contra-,
xrv^ostuonen.
Friherre Oeäsrström, 61a,. Jag har re»
dan proponersr at frägan om InstruAionsn kunde vfwerlemnas
til den ewiga hwilan: men sedan oaktadt
gjord propostrion, ingenting ännu ar beflutat, anser jag
för min ostridiga rätt, at saken afgöres genom voreiwZ.
Herr von Lcbultrenbeim, vsviö (den
aldre). At intet hinder och uppehåll ivid BewillninaS»
Utskottets arbete ma äga ruin, wille jag sör-fla, at,
sedan Högloflige Ridderskapet och Adeln erkände billig»
heten och behörigheten as en InstruAion för BenMningsUistoctet,
för denna gången bemälte Utstött upgafwe til
Riksens Ständers klens hufwudgrunderna för den nya
Bewillningen och hwilka rättelser i. den föregående i syn»
iierhek ansagos för nödiga; fa at Riksens Ständer derom
kunde öfwerwäga innan Hufwudbeloppet fastställdes
och någon repsrkmon werkställdeö» Ändamalet stulle
dymedelst lika mäl winnås som med en formlig InliruLkion,
hwarS utfärdande likwäl ar Riksens Ständers
fullkomliga rättighet; Ridderstapek och Adeln stulle kom.
ma ifrån saken utan vorsrmg; och Bewillnings»Ukstot»
tet undweke ak aker omändra et förut upgjordt mödosamt
arbete»
Friherre vsntlnAsbsuken, ^Ibrecbr,
hegärde, at den af Herr Liber citsrsäs §» af 1779
ars RiksdagS.Beflut matte upläsas.
Friherre Vs 6eer, (larl- Det ar just grunderna
för Bewillningen, hwarmed wi nu i Ucstotrek sysfstlsäkte
ost. Jag sär ivid detta kilfqlie äfWey aymar-.
»59
^a, ak om'vnkerin§ företages och den utfaller til bifall
pa en InstruQions utfärdande, bör Utskottets arbete i
samma stund uphöra, och jag finner min skyldighet wa»
ra, at icke taga någon befattning med Bewillningen,
förr än fåken äfwen Ho6 de andra Standen ar afgjord.
Grefwe Vs^vsnkiaupe, Liss, conkormersöe
stg häruti med Friherre vs Oser.
Hans Lxcsllence Herr Grefwen och
Landt-Marskalken. I följe af äilcurterns får
jag personers, om Högloflige Ridderskapet och Zldeln
bifaller at fragan om en Instruöiioa för BewillningsUtskottet,
hwilar til nasta Riksdag?
Beswarades med Ja och N>ej.
Herr Grefwen och randt - Marskalken.
Högloflige Ridderskapet och Adeln torde behaga tillåta
mig, at erindra hwad tidsutdrägt dek skulle åstadkomma
och huru mycket Bewillnings-Utskottet skulle förhindras
i sit arbete om InstruAionsn skulle bifallas och således
comrnunicsrgs med de öfriga Standen til öfwerwägande
och afgörande: och i följe häraf torde jag fa framställa
den fragan, om Högloft. Ridderskapet och Adeln
ej skulle behaga afstä med sin rätt til vmermZ i detta
ämne?
Beswarades med Ja och Nej.
Grefwe vevenstsupt, (Ulås. Förnyade de
af honom och flera gjorda anmärkningar om tidsutdrägt
genom InstruAioriens antagande och meddelande til de
andra Standenö öfwerläggning.
Flere hördes deremot yrka ak votering ej kunhö
förnekas^
Herr krintrsn llcölä, Ler!. Af Herr Gref»
iven och Landt-Marskalken begär jag i ödmjukhet rw»
lyening om följande: åge wl rättighet, om wl finne
det wara nyttigt, gifwa Bewillningö - Utskottet en InstruLkionåge
wi rättighet, at inom Ofi äeliberer»
öfwer detta, ämne?
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken.
Jag känner ej någon Lag deremot, men InstruAiock
för Bswillnings - Utskottet har ej förr warit brukclig.
Jag har gjort sadana kropolirioner, som Ridderskapet
och ?ldeln sjelfwe hort: de hafwa blifwit med Ja och
Nej beswarade; jag underställer, om, för st komma
ifrån saken, Högloflige Ridderskapet och Adeln behagar
vorera öfwer den fragan, om voreringen angående den
förestagna InstruLUonen skall företagas?
'Besivaradcö med Ja och Nej.
Herr von Lögeström, hostan. Jag har
warit af den tankan, at det wore lyckligast, om Höglofl.
Ridderskapet och Adeln kunde afgöra denna fåken utan
votering; och bertil har jag warit föranledd af de
constäsrakionsr om tidsutdrägt, som af flera Herrar
blifwit framställda. Men sedan de i hufwudsaken gjor»
da xropolitioner icke blifwit bifallna, lärer ingen an»
nan ukwag återstå, än at deröfwer valers. At ater
votera om man skall företaga en votering, är et mcdel
som skulle åstadkomma voteringar utan ända, och
kunde blifwa et i framtiden ganska wadligt prXjuäicsr.
Harwid ropades af manga Ja och Nej.
Herr krintrsnsteölö, Lsrl, yrkade äfwetr
votering öfwer hufwudfrägan, och tilläde, ak om den
^rincixe skulle antagas at votera öfwer voterings»
rättighet, skulle aldrig någon sak sa et lagligt stut,
kp
t6r
kn man kunde da alltid finna skäl til proxoiuioner för
cwiga voteringar.
Pä begäran af Grefwe ve^venlisupr, Olas,
uplastes andra iVkamenler af 14. §. i 1779 arS Riksdags
Beflut, sa lydande:
"Wi erkänne ock härigenom allt hwad enligt thetta
"Wart Beslut, och the sä wäl hos Kongl. Mafit som
"pä Riks-Salen hällne krowcoller. wid themia första
"Riksdag efter Regeringssättets förbättrande, blifwik af
"Kongl. Majit a Thest eller af Ost a War sida
"iakttaget, i afseende pa Ordningen wid Riksdagars
"hällande, ärendcrnaö afgörande och the röstägandes egen"skap
och antage sadant sör Lag och rättesnöre, at wid
"the påföljande Riksmöten orpggcligen följa och efterse
fwa.
Herr Tiber, Obrilko^ber k>o§il1au». ^ag
utber mig i ödmjukhet fä erinra Högloflige Ridderskapet
och Adeln, ak jag ej tiltrork mig göra sp»p!ioarion af
denna 8., likan blott welat föra RidderskapetS och Adelns
upmärksamhet pä öfwerwägandet af dest knnehäll.
Friherre kkjerta, kkans. Den uplästa §.
anser jag ej kunna här tillämpaö: om sa wore, skulls
Ridderskapet och Adeln ej fä följa annan ordning eller
företaga andra > ärenden än efter 1778 ärö Riksdags^>rgxl8.
I frägan om voreririA öfwer vorering con»
tormeraäs sig Friherre bkjerta med Herr von Larsström.
Grefwe I^ev^enkaupc, LIrs, anmärkte at
mycken skillnad wore emellan ordning och ärenden.
Friherre ve 6esr, Larl. Ingen tillämpning
kan, efter min öfwertygelse, äga rum af den up,
21
162
lästa §. tkl förewarände fraga. Följde» dems blefwe
den at, för det en Bewillning wid 1779 arS Rcksdag
blifwit fastställd, skulle nödwändigt wid alia paföljande
Riksdagar Bewillningar äfwen göras. Bewillnmgen
ar ostrkdigt Riksens Ständers ensak, och at förse Bewrllniiigs-Utskottet
med en IrilkrukUan ar deras fullkomliga
rättighet. Den H. pafiar alldeles icke hit. At en
InliruAwa för Bewilinings - Utffottet kan göras, är
ingen twifwel; men sedan Nidderffapet och Udeln med
Nej och Ja beswarat de äf Herr Grefwe» och LandtMarffalken
redan gjorda propositioner, kan ingen annan
utwäg finnas än at ffilha saken genom propoiitiva
lil votering.
Herr 2 ider. Man kan ej mera'' hemställningswis
an jag gjort framföra det hos mig uvkomna twifwelsmal.
Men den följd en wärd Ledamot Friherre
ve 6esr deraf behagat draga, ak en Bewillning wid
alla paföljande Riksdagar more en förbindelse derföre at
den 1779 blifwit gjord, är en voZigue, den jag icke
widkaimeö eller kror antagelig. Annat är at föreffrifwa
en ordning, hwarester om en Bewillning bör öfwerlaggas
och beflutaS, annat ak fjättra den fri- och rättighet
Riksens^Ständer tilkommer at bewillja eller assia.
Hans Lxcellsncs Herr Grefwe» och
Län dt-Marskalken anmärkte, at något BewillningsUtskott
wid 1778 ars Riksdag icke war förordnadt och
fragade om dec more Ridderffapets och Adelns tanka at
vcwsra?
Ropades Ja och Nej.
Herr IVoräsnlkoIps, ^näsrs och Friherre
ckkjerrs. kreäric, päminke, at när någre
begärt voterinZ, were det Ridderffapets och Adelns
ostridig» rätt at vorera om saken; men at anställa vo»
ksrin§ pä vocsrinZ wore en oformlighet.
r6;
Fr thel're Lilkverfcbolä, I^ils. Det torde
i närwarande ögnablick worå förmätet af mig at tala.
Men om ber ef obenäget upcageS, önskade jag fa propoosrs
om de Herrar som begärt votering behagade
derifrån assta, pa dek skal ak om voreringen wknnes och
lostiutkinn bifölies, skulle fåken communiceras med de
andra Standen, ocb Bewillnings» Urskotret blifwa insäikr
under den rid de behöfde för at om malek ventilera.
Jag wille derföre hemställa, om ef den fämnknings
utiväg kunde »vidtagas, ak Nidderskapet och Adeln aläde
Bewillnings Utskottet at ingen repsnition företaga,
innan dest tankar om repsrririons-grunderna blifwit i
Riksens Ständers klena granskade.
Herr k<lerbsr>vooä, ^soksn ^Vilkelm.
Jag får i ödmjukhet fräga om det ef är hwarö och ens
rättighet at erhålla vorerinx, sa snart han begärt den?
aswen om den uplasta Artikeln af 1770 ars Niksdagö-Beslur
bör fa förstäö, at allt, som wid 1779
ars Riksdag icke gjordes, anses såsom förbudet at göra
»vid tilkommande Riksdagar?
Friherre kibbing, ksngr, yrkade at votering
wore en ostridig rättighet.
Flere begärde harwid votering; - proposttion'
andre önskade at saken kunde afgöras utan vmering.
Herr 8re6k, ^foban ^xsl. Jag hemställer
i ödmjukhet kil Högloft. Ridderskapets och AdelnS
ompröfwande hwad nytta kan härflyta af en InstruKions
antagande och hwad skada af ac wara den förutan.
Har Nidderskapet och Adeln werke!igen förlorat något
af sina rättigheter om den icke antages? Jag ber at de
Herrar, som wäckt denna fraga, behagade för denna gången
derifrån afstä. Jag bestrider ingalunda Ridderska,
pets och Adelns rättighet ac utfärda en InllruQion för
/
BewillningS - Utskottet: Jag ber blott wördsammast at
Ndderskapet och Adeln mätte läka saken falla, pa den
grund, at ingen ting derwid förloras. Men om denna
ukwäg ej godkannes, sa fins ingen annan utwag än vorerinx
om InstruLlion» frägan, efter den ar yrkad,
men ej ar valers om votering skall företagas.
Friherre 8ilkverfcbäiä, Klils, anhöll at
Hans kxcsllsnce Herr Grefwe» och Landt-Marskalken
täcktes försöka at göra xropostkioa i likhet med hwad
Friherre 8llkvörlckälä föreslagit?
Friherre lckjerrs, kksns, begaf sig til instämmande
i Friherre Lilkverkcköläs jämnkning nied
dek wilkor at Bewillnings-summan skulle wara upgifwen
och af klens bestämd, innan Utskottet finge företaga sig
någon repsrkulon.
Häruti conkormersöe sig Friherre LllkverIckölö.
Grefwe lk-eivenb»upt, (liss, frägade om
meningen afwcn wore at Utskottet ej finge krojeÄ-wis
npgifwa summor för wista artiklar, der afgifterna äs,
termlaerss i penningar?
.Friherre kkjsrrs, kksns, yttrade sig atz
han mente ej annat än den torils Bewillnings-summan.
Friherre v? 6eer, Osrl, consormersäs sig
med Friherre kljsrrs, sa mycket haldre, som i Utskottet
aldrig fragg upstatt eller kunnat upsla om summans
bestämmande.
Friherre Osterström, Olss, förente sig
med Friherrarna Listverscbölä och bkjsrts, likaledes
Herr ^ölerlxsrre, .4xel» och Friherre kljsrtSz
lkrcärlmed Friherre Zllbverlebölä.
Efter någon jämnkning i ordalagm til propostuan,
gjorde Hans vxLsilencs Herr Grefwe» och LandtMarskalkeii
följande:
Vifaller Högloflige Ridderskapet och Adeln at Bewillnings
- Uiskoltet ej företager någon repartiricm af
Bewillningen, utan blott dest grunder, inkil dess Hemligg
Utskottet upgifmit och Riksens Ständers klena fastställt
en bestämd Bcwillnings - summa?
Beswaradcs enhälligt med Ja.
Friherre vs Osse, (larl, fragade om dek»
ta beslut skulle betaga Bewillnings-Utskottet, at förslags-wis
göra fördelningar inom mista artiklar, fäsom
i den om personlig bewillning och ar såsom blotta
förslag dermed inkomma til Riksens Ständers klena?
Härpä swaradeö af mänga at sädant more Utskottet
obetaget.
För öfrigt skulle en vspmrstion afga kil de andra
lkslcheAivc Ständen för at manligen meddela dem
det nyst fattade beslutet; men efter erhälken underrättelse
at Ständen redan moro atskillda, mäste äepurakionrus
assändande för denna gäng inställas.
Uplastes Lag-UtskottetS betänkande as detta äarci,
rörande lagfartens förkorrtande med mera, sä lydande:
Riksens Högloflige Ständers Lag-Utskotts
Betänkande, rörande Lagfartens förkorr,
tande, m. m.
Bland de medel, som bidraga til Jordbrukets »>pmuntrande,
bör wisterligen räknas möjellghctcn för Jordägaren
at utan allt för lang tids utdrägt kunna komma
j trygg besittning af den jord, han sig förwärfwat. Dä
en köpare icke förr, än efter hera ärs förlopp hunnit
i66
fullända Lagfarten och derigenom blifwa fredad fran det
klander, som kunnat göras a dess sang, har han under
en sadan langwarig osäkerhet om beståndet af sin ägande
rätt, dels mindre sorgfälligt wardal och widmagkhällit
Fastigheten, dels ock blifwit hoglös at dera werkstalla
odlingar och förbättringars
Lag - Utskottet, som fatt sig updraget, ak förestå
ukwagar, hwarigenom nämnda hinder för Jordbrukets
förkofran lättås, fullgör detta åliggande med fa mycket
större glädje, som Utskottet äger fullkomlig öfwertygelfe
derom, at, af alla Näringar, denna säkrast grundlägger
allmän och enskillda wälmåga.
När Utstoktcc, ester hallna öfwerläggningar, nu
företager sig, at afgiswa utlåtande öfwer detta ämne,
njuter Utskottet den förnöjelsen at kunna tiikännagifwa,
det nägra sädana betänkligheter icke mört, som hindrat
Utskottet at tilstnrka, det Lagfarten malte förkorrtas;
men huru harwid bör rifga, sä at, a ena sidan, köparen
icke kmingaS afbida en allt för läng tid innan han
får sin ägande rätt befästad och, a den andra, at Bördemanncn
icke betages nödigt rådrum til begagnande af
den honom i Lagen förwarade löSningsrättighct; derom
arnar Utskottet sig närmare yttra.
I de orter der trenne eller twanne Ting ärligen
hallas, finner Utskottet trenne Upbnd böra meddelas och
köper förklaras wara lagstandet wid slutet af tredje Tinget,
dä Fastebref skall tagas, deräst icke, pä det sätt och
i den ordning nedanföre är omrördt, klander anmäldt blifwit.
Pa de ställen äter, der allenast et Ting om aret
Hålles, torde, likmätigt Kongl. Majus Nådiga kroxoFirion,
Lagfarten böra wara ändad med det Ting, da
andra upbudet gifwes och Fastebref tagas wid slutet af
samma Ting, sä framt icke laga kiander denvid r wägen är.
Da härefter de skyldigheter komma at bestämmas,
som en Bördeman he.f.oer at iakttaga, deräst hans klan
-
der a et ingänqek köp skall blifwa gällande, bör i förbigående
anmärkaS, at pä de orter, der irenne Ting om
äret hällas, icke lallan händer, at de alla äro slukade
inom loppet af Sex eller Ätta mannder; äfwm som der
twanne Ting inträffa, desamma stundom gä til anda
inom lika tid; i anseende hwarkil och som detta rådrum
dels torde wara otilrackligt för Borden,anrén, til fullgörande
af allt hwad til et lagligt klander hörer, dels
ock är wida konrare, än det, som mäste lemnäs Börderna»
a de orter, der endast Et Ting om äret hålles, sä
har Utskottet, för ak ej allenast winna yagorlunda jämnlikher
i Bördemannens fördelar a ena och andra stället,
uran ock'förekomma, det de i brist af nödig tid matte
ga miste om deras lagliga rätt, aktat nödigt foresta,
at i de orter, der trenne Ting om äret hällas, Värdemått
mä äga, at genom köpeskillingens nedsättande k
Rätte», sidst inom slutet af det Ting, dä tredje Upbudec
meddelas, anmäla sit klander, samt derefter a köparen
uttaga och honom pa säte XI. RättegangsBalken
förmar, tilstalla stämning til det näst derpå följande,
eller fjerde Tinget, dä han bör sin talan i laga
ordning fullfölja.
Beträffande ater de orter, hwarest twänne Ting
ärligen inträffa, anser Utskottet Bördemannen kunna
Zläggas, at sidst til det Turg, dera tredje Upbudec gifwcS,
lagligen stämma köparen samt inom flutet af samma
Ting nedsätta Bördeskillingm; likasom a de ställen, der
allenast et Ting om äret hålles, Bördemannen bör för,
klaras skyldig, at genom stämning lil det Ting, da andra
Upbudet bewilljaö, göra sit klander anhängigt och
sidst inom flucec af samma Ling Bördeskillingm nedsätta.
I sammanhang härmed och dä wid Domstolarna
olika uttydning och tillämpning stundom blifwit gjord af
Lagens ord uti V. 0»^. i. §. Jorda-Balken: Framläggs
pä insatte penningar sädane bewjs, som
allmänt i Riket gälla, har Utskottet trott sig böra
til Riksens Högloflige Ständer hemställa, om icke nö«
Vigt är ar närmare bestämmes, hwad som med dylika
Benois egentligen förstas. Utskottet sinner för desi del,
ar nagra andra Bewis pa infatta penningar icke böra i
Bördescwister antagas och för gällande anses, än sadana,
som äro utgisna antingen ifrån Riksens Ständers Mangus,
eller ock ifrån någon annan allmän nedsätknings-ork; i
grund hwaraf och som flera olägenheter skulle möta en
köpare, om han, efter ak hafwa lyftat et dylikt kil Rät,
ten ingifwit vspostricms Bewis blefwe föranläten, at
til erhållande af penningar anmäla sig widet ifrån honom
ti! afwemyrs wida aflägse ställe; sa har Utskottet welat
förestå, at Bördemannen förklaras pligtig, gt antingen
nedsätta Bördeskiilingen med reda penningar, eller ock
framlägga pä insatta penningar Bewis, som är urgifwet
af Riksens Ständers Landus eller ock af LandtNäiiteriet
i det Län der den Egendom, som will bördas,
är belägen.
Ehuruwäl Ucskottct anser Lagens mening derutinnan
wara tydelig, och klar, at da twänne eller flera köp inträffat
om en och samma Fastighet, utan at laga ständ
dera för någon af köparne akommit, den Bördeman
som i anledning af första köpet yrkar lösningsrätt til
ifrägaställra Egendomen, icke ar pligtig nedsätta annan
eller större Bördeskilling, an den som uti första Köpebrcfwet
star; dock som erfarenheten misat, det en och annan
domstol härom fattat et skilljakrigt begrep och älaggt
Bördemännen at nedsätta sadan Bördeskilling, som sidsta
Köpebrefwec utstakar, har Ucskottet welat nyttja närwa,
rande tilfälle för at hemställa, om icke til förekommande
af dylika misstag, Lagens rätta förstånd i denna omständighet
matte närmare uttydas.
Widare får Utskottet, med anledning af Kongl.
MajttS Nådiga kro^ostiiori, utlaka sig huru, ivid Lagfart
-
fatt och »värdering Z pantsatt fast Egendom a Landet,
föl hällas bär; och finner Utskottet icke nägot hinder, at
ju enahanda Lagfartö tid, som om köp sagdt är, ma
rörande panksa-t jord fastställas; men som den, Gulde,
närén uti VI. Lrip. 4 §. Ucsöknings-Balken, förunta
rättighet, ar ä befi pantsätta Egendom lata anställa trenne
warderingar, i händelse han med den första och andra j.ks
skulle ätnöjas, nn mera synes böra »agon inskränkning
undergå, swarande emot den förkorrtade LagkartS - tiden;
sä anser Urskottet icke mera an twä-me warderingar ha»
Laneftcr böra sä sökas, häldst Gäldenären genom den
tredjes bibehållande äger öppet tilfalle, at Borgenärerna
til förfång uthala Lagfarten, som icke kan anses löpa
kil anda förr än medelst en laga kraft wunnrn »värdering
det belopp blifwit stadgadt, för hwilket den pantsatta
Egendomen får antingen af Borgenären behäliaS
eller af Bördeman lösas; hwarjämte Ueskottet aktat nödigt
förestå den ändring uti 9. Lsp. z. §. Jorda-Balkcn, dels
at »värdering skall »vara werkstalid innan det Ting dä
sidsta Upbudet meddelas, dels ock at i anseende ti!
BördcmannenS och Jordägarens lösnlngSrätt stadgas
Lör, at derast Jordägaren ej innan Lagfarts tidens
stut löser panten med fulla penningar, Bördemannen da
hafwer wald at lösa arfwejord ä Landet inom eller wtd
uästa Ting derefter.
Da Bördeman hittilS haft badrum sk inom natt
och är ester tredje Upbudet klandra et ingånget köp, hav
nägot annat satt at kundgöra Lagfarten ej warit nödigt, äir
at Köpebrefmck blifwit wid Härads-Rätten ljudeligen upläst.
Nu ater, da, enligt hwad Utskottöt tilstyrkt, tiden
inom hwilken et köp blir lagständet, i bttydelig man förmindskas,
fordrar omtanka» för bcwarandet af Bördemannens
rätt, at de wid Domstolarna a Landet meddelta
Upbud göras allmänt kunniga. För at winna detta
ändamål, har Utjkottet ansett kilrackeligt wara, at Häradshöfding
»vid stutet af hwarje Bng och innan han
S3
»7» -n —2
reser israil Tings-Skaden anstar a Rättens dörr en för»
teckning pa alla de Upbud, sam wid det da hallna Tinget
gifwitö; hwilken förteckning som icke får borrkcagas
förr, an de upbudna Hemmanen äro lagständna, bör
innehalla Köparens och Säljarens namn, jämte den
summa, hwarföre Fastigheten upbuden blifwit; och torde
den, som detta Rättens offenteliga Anslag borrttager,
böra i likställighet med Lagens bud k 24. s. §.
Nättegangs-Balken anses förfallen til Tjugu Daler Silfwermynts
Böter,
Ester den ordning Utskottet företagit sig följa,
kommer härnäst yttrande at lemnäs dels om tiden, inom
hwilken Upbud a et stutadt köp skall begäras, dels ock
om påföljden i händelse sadant försummas. At härutinnan
göra något stadgande, är sa mycket mera nödigt,
som icke sällan händt, at tredje mans rätt blifwit förfördelad
derigenom at köp hällits hemliga: och har Utskottet
til förekommande häraf, funnit lämpeligast, at i
likhet med innehållet af 20. §. g. KHomenrer uti Kongl.
Maj:ts den 28. 5""" 1798 utfärdade nådiga Stadga
angående AfträdeS-och Förmans-samt Boskillnads, och
Urarfwa-mal, förestå, at Köpare matte aläggas taga
Upbud a den Fastighet han sig tilhandlat inom Tre mannder
i Staden och a Landet sidst wid det Ting som
infaller efter Sex manader sedan köpet stutadt är; för,
summas detta och kommer förre ägarens Borgenär med
Pantebrcf eller annor klar förskrifning, derföre inteckning
tilläten är, och sadan säkerhet'begär och densamma honom
bewilljad warder, torde stik inteckning böra förklaras
sta fast, samt Köparen förpligkad, at ej allenast kil
Socknens fattiga böta det belopp, som utgör ebsrrwSizillarse:
asgiften för Köpebrefwet, utan ända sit Köpebref
nied behörigt stämpladt papper förse; honom dock
öppet lemnadt, at halla sig til Säljaren för hwad han i
grund af den begärta Inteckningen kan komma ak
betala.
- ^ i?r
Sidst beträffande tiden inom hwilken hembud bör
göras, da skattejoid säljeö utom Börd, har Ucskocret
wid granskning af detta ämne funnit någon rättelse och
jamnkning wara en nödwändig följd af förändringen i
Lagfarts-tiden; men utlåtande härom i afseende pä Krouoskatte
lärer icke tarfwas, häldst den uti IV. Lspuler
5- §» Jorda-Balken stadgade hembudoffyldighet af dylik
ford är mordén genom 1789 ars Kongl. Skcmeköps--  Förordning uphäfwen; hwaremok ater rörande skattefrälse,
jord, som utom börd säljeö, bast torde wara at förord,
no, det hembud af sadan jord skall ske til den som
frälseräkten äger inom irenne mänader ester det första
Upbudct dera meddeldt blifwit.
I följe häraf, och sa wida detta Lag-Utskottets be,
tänkande winner bifall, torde nedanstående Lagens rum
böra förändra? salunda;
IV. kapitlet 1. §, Jorda-Balken.
"Säljerman jord sin ä Landet; tä stall Köparen
inför Rätten, i thet Härad jorden ligger, wisa Köpebref
sit och jorden offenteliga upbjuda lata genast
eller sidst wid thet Ting, som infaller efter Sex mänader
sedan köpet stukat ar. Försummas thekta och
kommer förre Agarens Borgenärer med Pantebref
eller annor klar förskrifning, therföre Inteckning tilläten
ar och sadan säkerhet begär, och thensamma honom
bewilljad warder; stände stik Inteckning fast och böke
Köparen til Socknens fattiga sä mycket som swarar emot
wärdet af thet stämplade Papper, hwarmed Köpebxefwet
borde beläggas, och ware anta skyldig sitt Köpebref med
behörigt stämplat Papper förse; Honom dock vbetagek
at halla sig til Säljaren för hwad han, i grund af
then begjerta Inteckningen kan komma at betala. I
then Landsort, ther hvärme eller trenne Ting ärligen
hällas, stola trenne, och i then Landsort, ther allenast
et Ting hwarje är hålles, twänne Upbud ä then köp
-
ra jorden meddelas pä allmänna Härads-Ting. Göres
ej a then jord klander, inom sinret af thet Ting,
tä tredje Upbudet sker i then Landsort, ther irenne
eller twänne Ting hwart är hällas, eller inom slutet
af thet Ting ta andra Upbudet ster L then Landsort,
-ther allenast et Ting om äret hålles; ta stall, til berms
at köpet lagständet är, Häradshöfding gifwa Fastebref
therä med the§ namn, Häradets och sit Jrrsegcl.
Ligger thet som fält är L flera Härader; tä stall
chwarlhera upbjudas ä ratta Harads - Ting och Fasta
thern tagas; warde ock Fastebref i Härads Dombok'
instrifwet. Häradshöfding ware skyldig, at wid flutet
af hwarje Ting, och innan han ifrän Tingsstad
reser, ansia ä Rättens dörr en Förteckning ä alla the
Upbud, sorn wid thet tä hällne Tinget stedt. Thenne
Förteckning stallutwifa Säljarens och Köparens naum
tillika med then summa, för hwilken Fastigheten fäld
blifwit; och mä therina Förteckning icke borrttagas
förr än then upbjudna jorden lagständen är. Täger
rrägyr thetia Rättens yffenleliga Inslag borrt, börtz
Kugn shaler.
Iv eZxikler 2. Z. Jorda-Balken.
Alord, Hus och Tomt i Staden, som säljes, stall
yck inom irenne mänader, sedan köp slutat ar, offenteliga
wid öpna dörrar ä Rädstufwu Tre Mändagar
upbjndas, fyra weckor ernellan hwart Upbrrd. Försummas
thetia ware Lag samma som om Upbud ä jord
ä Landet sagdt ar. Faller Helgedag in ä Upbudsdagz
tä fullföljes Upbud nästa Mändag cherester. Kommsr
ej klander ä thet köp inom tolf weckor ifrän tredje
Upbudet, ware thet tä lagständet, och sedan fri-r
stilling gifwen är, stall thet med Rattens Fastebref
bekräftas. Ej mä Fastebref utgifwas i Staden, förr
än Säljaren sjelf eller genom Fullmägtig, inför Rätten
handsträckning gjort hafwer och tilstätt köpeskilling
gen betald wara, K Kastebrefwet stall nämnas, hurri
mänga alnar then Gärd eller Tomt ar bred och lang,
sä ock i hwilket quarter och fjerding, och emellan
hwilka gator och gränder, then belägen är. Om stifta,
och gäfwv ware Lag samina.
IV. giller s. §. Isröa.-Balken.
Nu kan stattejord utom börd saljas; är thel
Kronoställe, gange som härom särskilt stadgadt är;
är thet Frälseskatte, hembjuoe thel honom som frälserätt
therä ager inom Trenne Mannder efter första
Nauder, och hasme han magt then jord at lösa, och
sevan Lagfarten fullfölja lata som sagdt är.
V. Oxuler i. §. ^srda-Balken.
Will Bördeman til sig lösa arfwejord, som ck
Landet sald är; sätte tä i Rätten genast eller inom
flutet as thet Ting, ta tredje UMidet medhelas i then
Landsort ther trenne Ting hwarje ar hällas, fulla
Kövestillingen i thet mont, som then Sälj re ester
hwilken bördas will, sig betingat, eller framlagge pa
insatte pen.ningar bewis, jom är utgifwit af Riksens
Ständers L-r^us, eller as Lagdt - Ranteriet i thet
Län, ther jorden, som bördas will, är belägen; och
stall Bördemannen sidst til thet påföljande eller fjerde
Tinget, ä Köparen uttaga stamning och then honom
tilstalla, pä sätt uti XI. Oplllcr Rättegångs-Balken
urstills. Försummas thella; tä anses köpet wara lag-.
siandet. Lag samma ware, ther Bördeman i then
Landsort/ ther twanne Ting hwarje är hällas, icke
til thet Ting, therä tredje Upbudet gifwes, lagligen
stämt Köparen och inom flutet af samma Ting fulla
köpeskillingen, som sagdt är, nedsatt. Ther allenast et
Ting om äret hälles, stall Bördeman wid enahanda
xäföljd, taga stämning ä Köparen sidst lil thet Ting,
tä andra Upbudet meddelas, och inom flutet af samma
Ting fulla köpeskillingen eller fayant bswfs pä insatts
»74
penningar, som osman nämnt är, i Rätten nedsätta.
I Staden äge ock Bördeman rätt, at lösa Jord ,
Hus och Tomt, ehwad thet är Ars eller Aflinge, im
om tolf weckor ifrån tredje Upbudet. Sedan njute
Bördeman, sä ä Landet som i Staden, the Upbud
trl godo, som för Köparen stedde äro. Men sä osta
nytt köp om Jord, Hus eller Tomt slutes, stall then
äter upbjudaä och lagfaras.
IX. carlier Z. Jorda-Balken.
Nu löser man ej inom föresattan dag, eller sedan
thet honom förkunnas; ta mä han panten upbjuda,
som om Köp sagdt ar, och läte then marvera
inom thet Ting, tä sidsta Upbudet therä gifwes, ther
ej annars om wiflt pris them äsamjer. Löfer ej
Jordägaren inom samma Tings stut med fulla penningar,
hasme Bördeman mäld at lösa arfweivrd ä
Landet inom eller wid nästa Ting cherester. I Staden
mä ägaren panten återlösa inom tolf weckor ifrän
tredje Upbudet. Löfer han ej; tä mä Bördeman fyra
weckor, och Viderboende eller Nabo sedan fjorton dagar
cherester thet pantsatte Hus eller Tomt lösa, och
satte han i Ratten in bade pantskilling och hwad panten
högre warderas före, ther utbrytning ef ste kan,
som i Utsöknings-Balken urstills.
VI- Oxlklsr 4. §. Utsöknings-Balken.
Hwar, som ät then wärdenng ej nöjes, stall
-inom En manad ä Landet och Atta dagar i Staden
söka hos Konungens Befallningshafwande ny wardering;
och namne han thertel andre förständige Man.
Tredje wardering mä ej sökas."
H.vilket dock allt, jämte nägra Ledamöters afgifva
särstillda yttranden til Riksens Hoglofiiga Glan?
»75
ders widare pröfning wördsammast understalles. Norrköping
den 2g. April iZoo.
Pä Högwördiga PresteStändets
Ledamöters
wägnar,
kerrus lVluncic.
Pä Hederwarda BondeStändets
Ledamöters
wägnar,
ketsr ^näerslon.
frän Calmare Län.
O. sssäenkjern^
Hans Lxcellenee Herr Grefwe» och
Landt-Marsikal^ken tilkännagaf at Friherre Lilkvsrfcbölä,
kMs, och Herr 6li^snvvslär» ^scol) Lric,
hos Hanö kxcellcnce anmält sig at i detta klsnum fä
tala, och fragade om desie Herrar nu, efter det redan
långt lidit pa middagen, behagade derifrån afsta, med
wilker at i nästa klenum äga sin rättighet öppen.
Bemalte Herrar samtyckte härtil, och Friherre
Lilfverlcdölä tilläde, at han gjorde det sa myckec häl,
dre, som det han ärnade anföra rörde en InlkruÄioa,
hwilket i dag torde wara et för Ridderskapet och Adel»
mindre behagligt amne.
Hans Lxcelleace Herr Grefwe» och
Landt-Marskalken anmälte at inskrifningen af Frök.
nar uti Wadstena Adeliga Jungfru-Stift kommer efter
wanligheten at den g. nästkommande Maji för sig
gä, och hemställdte om icke da denna dag nu under
Riksdagen infälle och Stifts-OireAionen icke wore här»
Pä Högloft. RidderstapetS
och Adelns Ledamöters
wägnar,
-^rviä kr i c kolse.
Pa Wällofliga BorgareStändets
Ledamöters
wägnar,
^äolxk lillsnäer.
Lades pä Bordet.
sigdes församlad, samma Jnjkrifnmg kunde af Riddarhus
-- Utskottet förrarcaS.
Bifölls.
Slnteligen paminke Herr Grefwe» och Landtb
Marskalken Herrar KIsÄorsrna af Första Gasten
ar i eftermiddag sammanträda til wal af en Ledamot i
Rnrieo-Ulskottet och e» i Osconomie«U'skottet' samt
andra och tredje Gasterna af Ridderskapet och Adeln
til wal af twänne Liskkorsr för hwardera Gasterna;
willjandes Hanö KxesIIenee kl. io i morgon förmiddag
pä en korrt stund sammankalla Ridderskapet och Adeln
til wallisiornas upbrytande.
Högloflige Ridderskapet och Adeln atskilldes klockan
half z eftermiddagen.
In 6äsm krotocolli
6. Lilverstolps.
Thorsdaaen dm -4. April.
klenum klockan half ro förmiddagen.
I^pbröts Listorna öfwer nedanstående Wal, nämligen:
Andra Clastens af Högloft. Ridderskapet och Adeln
Wal til KleÄarsr i Herr R^nrs Uilljes och Herr
klerman Qyllenbasls ställe, hwartll befunnoö wara
kallade Ist:o ig6 Herr Krusbjörn, Krants, Kieursnanr,
476 Herr Kksnbsrg, Fullmagtkg Herr voaLekultr-enbsim,
Oaviä, Stallmästare.
Tredje Clastens Wal til KIsQorer efter Herr
von Rogsman och Herr Lebmiierläv, hwartil wörö
kallade: kst:o 1146 Herr Rlomenllcölä, Fullmägtig
Herr 6rixsn^'»lär, ^facab Kris, Ofwerste-Lsteulensnt,
N. S. O», 1708 Herr vyg Wsläso» Larl 8i»
ZismunlZ, Rykkmästare. ,
A fwenledes
ÄfwenledsT upbrötos Herrar OleAorarnss af Mosta
Elatzen Wa! tll Ledamot k lUnco-Utskottet efter
Ofverste Kammar-Junkaren Grefwe O-bian OerflSn och
befanns dcrkii utsedd friherre Or O-rr, Ondsrt,
.Landshösduige; samt ril Ledamot i OLLonomis-Urstottet
efter lVlHoeon Grefwe van Harmansson ,-^.hwattil war
utnämns Grefwe ftrskfrus, Lor6:2 Hof
Marskalk.
^
, Sedan Andra och Tredje ClastenS Herrar Oi 5ko»
rors antal uu war cym^Ierteraär, anmodade Herr
Grefwen och Landt-Marskalken beha Herrar OleLWrrr
at L eftermiddag klockan 4 sammanträda ti- utwe.ftande
af Ledamöter uti Oeconomie- och RiddarhuS-Uck^ otten
uci ve derstädes lediga blesna rum, nämlige!,: I förstnämnda
Utskott efter Herr kruli, Fuilmäg' lg F>'herre
Oljsrrs, Oreckric, Herr lVIajor Wil!°br»nc! och Herr
Ryttmästare,, ljungfältoch i dec ftdnare eft r H >c
M-st,ren Lock, Herr O) s w er st e- 01 e u r - -u,, i 10
stsör och Herr von (christiersson, Fullmagtig Herr Ofmerste
LerKenstrLls; Hwarjamte Hans OxLellencs p-nxonoraös
Högloflige Ridderskapet och ?loel>, at l in.w»
gon, innan Utskotten begynna sit arbeie, samla? ,r
plena klockan half io förmiddagen endast til desta Wais
'avbrytande.
Ridderskapet och ?ldcln ätffilldcs kl. iv.
In stäem krorocnlli
6. Lilverstol^^ ,
Fredagen den 25. April.
Olemina klockan half IO förmiddagen.
Under Hans Oxcellsncas Herr Grefwen och Landt
Marskalkens
opasslighet,
SZ
r?8
Ordförande
Herr Grefwe ksS^vsnbou^s, Liss.
Herr 6ri j)snn s I ä r> jsaoob Lric, anmälte
sig at kala; men blef i sic yttrande förekommen af
Herr Grefwe» och Ordföranden, som crindrade. at detta
kisnum bliswit af Herr Grefwe» och Landt-Marfkalken
utsatt endast til upbrykande af Herrar kllLlcko.rorN-IS
af Undra och Tredje Ciasterna Wauistowaf d. 24.
Ztpril. I anledning häraf och urpa gjord proposttinn,
blefwo hesta Listor genast nybrukna och befunnos wara
utsedde: Inom Andra Ansten til Ledamot af Riddarhus-Ulfkottet
efter Herr 0>>cl<, Osnrg klsrinan, d4:o
446 Herr Idlerfiervvarrä, polian ^Vllbslm; til Ledamot
i Oeconomio - Utskottet efter Herr k>m!i, Fullmäakiq
Friherre Ikjertg, l^reärie, kdl:n ig? Herr kll<e>r^ Full.
mägtkg Friherre kjerrs, ^reöric; Inom Tredje Er st „
til Ledamöter i Ooconamis - Utskottet etter lVl^jaron
'VVillehrgnä och Ryttmästare» Ujungfolr, IXm 1788
Herr klilanäersträlcl, Fullmagtig Herr Lnellrölä, (larl
I^reätic, Lonrre-^miral , och Idi:o i«89 Herr l^e IH.
kurs, sssn, Bergs-Rad; samt i Riddarhus-Utskott
tet, efter Ofverste Ileryonllrlils och O^rste-k.ioulsnan-su
6rif)enlkoclt, I^:c> igo6 Herr 8äclsrh)2lm,
^xsl krsciric, lAemsnanr och I^m 2IZZ Herr äs
Deäoirs, Fullmagtig Herr kls^kenlieölä, Lhiiltian,
(lo^ttains.
Herr 6ris>er>>vslär, ^acok Trio yttrade stg,
at han redo» fåfängt wäncat öfwer Et ?lsuum, och at
det nu syntes, som i det andra alwen skulle honom beL
tagas den rättigheten at pa fä minuter upläsa, hwad
han önskat: Han anhölle nu derom ytterligare eller ock
at bltfwa kundgjord om den redan bestämda lagliga rätt,
med hwilken, uran Ständetö Beslut, .Brytnings klsns
endast förejkrifwas.
i79
Herr Grefven och Ordföranden tilkännagaf,
ar det af Haus Lxoellsncs Herr Grefwen och
Landt-Marskalken söranstalltade Anslag tydligen icke innehöll
annat, än at Ridderskapet och Adel» skulle samlad
til upbrytande af Wallistor och at således något annar
anine icke kunde företagas, sa mycket mindre som
åtskilliga Utskott nu skulle sammanträda och Högloslige
Riddcrskapet och Adeln alitsa ef kunde mara mangrannc
församlad.
Ridderskapet och Adeln ätMldes klockan io.
In stäem krvtncnlli
Q. Silverstons.
Onedagcn dm zo. April.
klenum kl. half id förmiddagen.
Kristne,eles kr-nnrollsr af den 2Z. i denna Manad.
2lnmaltes och emoktogs en vopurgkion fran dek
Wällofl. Borgare-Srändet, anförd af Herr Lagmannen
och - Riddaren af Kongl. Nordstserne - Orsén tkZksnrInn,
som sörmälte at Ständer förehast det Hederwarda
Boude - Ståndets LxiraLlum krorneolli af den 2Z. April,
hwaruti Bonde - Skandet yttrat sin åstundan at
jamte sina Med-Ständer fa deltaga i ksncjuens förwaltning;
Och at Borgare. Ständet lika med det Högwördiga
Preste-Standct funnit rjenligast at, innan huswndsrägans
afgörande, infordra kanon-Utskottets utlåtande
öfwer de historiska upgifterna i berörde krolo-,
colls-Utdrag.
vexutLtionen besivarades pä manligt sätt, och
aftradde.
^usteraäsL et Utdrag af k-uwcoUsc för den 2^.
Upril, angående frägan om lostruÄioo för Bewillniuys»
UNkottct, samt derefter kroroeLllLr af den 24. i der,
na manad.
Derefter upropadcs och afgick, under anförande
af Grefwe Uriiinx, kelar, den Deputation, sorn, en»
ligt krotneolier af den 2Z. April, skulle manligen
meddela de andra lkelpe5Uvs Standen Riddrrskapecs
.och Adelns beslut i frägan om InstruZucm för Bewiliiungs-Utskottet.
I. anledning af grfwek löfte i klsrmm den 2Z.
April, II pro pade Hans Lrcellsncs Herr Grsftvcn och
Landt - Marskalken nu Friherre dlils LilkvLrtekölck
at tala.
Friherre Ziikvsrkckölä upläsie följande MÄWSN:
En
och annan händelse under loppet af denna
Riksdag har tyckts wittna om en mindre saker kännedom
af fordna Riksdagars pr»xis; en kännedom ofta
nyttig, til undanrödjande af onödigt widlöftiga öswerlaggningar;
men saknaden deraf torde dock hos en och
hivar böra ursäktas, da man pä 8 ars tid lätt kan
förgäta wigtigare och angenämare saker. Detta har likwal
ho§ mig wäckt den tankan, at det skulle medföra
mycken nytta för framtiden om Högloft. RiddcrskapeL
och Adeln behagade nu stadga en witz ordning, hwarefter
alla i deras kisas förekommande mål och saker
Mille foras. Om denna ordning ställdes uti form af
InstruLkion för Riddarhus,Tecrsrerrren, och deruti inflöt
allt hwad i någon matto rörde dest krvtocalis förande;
sä skulle densamma, fast det nu med skäl kan
anses öfwerflödigt, en annan tid kunna tjena Riddarhus
. §Mek?rsrtza til uplySning och rättelse uti mangs
18 l
dest göromål, och Ridderskapels och ?ldelns Ledamöter
deraf hamra en säker hjeloreda. ckstlig wettergen har
wäl aldrig en sadan Inlirrckiion exi lierar > men det bör
icke, och jag inser ingen ting annat, som kan, hindra
d st utfärdande. Jag har' således trott mig kunna föra
Duoderskayets och Adelns upmarksamhct pä detta äm»
ne, oM i den sakra förmodan, ak Häglof!.- Ridderjkapet
och Adeln ej utan granskning förkastar, hwad jag tagit
mig den friheten anföra, sa anhaller jag wördsammast
fa förefla naara §§.- dem jag för min del anser böra i
berörde lulli uLiion inflyta.
§. r.
Riddarhus - Zacrercrsilen ar Ridderskapcts och
Adelns ?roroaoIIi1k.
I sadant afseende äger han wärdén och answarek
för Ridderskopets och Adelns krorocvller och Handlingar.
Pa dcsta grunder hwilar allt hwad i följande
§tz. stadgas.
§. 2.
Honom åligger fa wäl at i krvtocollsr fatta,
allt hwad han i Riddcrskapetö och Adelns kicna hör
talas, förelöpa och beslutas, som ock ak ej, af hwad
morik som häldst, lata i ?rokocoIlLr inflyta något, som
han ej hort elier annorlunda än han hörk.
§. Z.
Döt ware honom ej tillätet, at för någon, eho det
wara ma, undantagande Landt-Marskalken ensam, wisa
eller upiäsa et ojuli srsör krorocoll, eller ckAäirmen,
hwilket sednare bör wid julisringcn ä nyo uplasaS.
§. 4.
Likwäl åligger det honom, afwen före jjulieriagsn,
at hemma hos sig, för den Ledamot som sig yttrat,
upläsa dest yttrande, om han der astundar, och ware en
sadan Ledamot obekagek, at wid sattet, huru hans tanka
blifwit i ?rorocr,IIsr fattad, meddela Riddarht!S-8ocrerersren
sina anmärkningar; Riddarhus - Lsareterarsri
mä dock, innan justeringen i Ulanum, ej derpå göra
widare afseende, an som san sta tilsammans med ds
i 2. §. nämnda åliggande. Will någon Ledamot ril
?rorocoI!st inlemna skrifteligit, hmad har,; mmileligen
anfört, det kan ej wämmö; men Riddarhus - 8oc-storaren
äiigger i sadan! fall, ut et flikt inleirinadt ytkraiide
wid justsringen sjelfkrafd ommäla och upiasa.
§. 5-
Ingen ^usterinF ar fällande, som ej är gjord i
NidderskapetS och Adelns Oler um, och et derstädes justsrsär?rorncnl!
kan Ridda rhus-Lsarersraren ej i wind,
sta matto förandra, eller någon tilläggning deni! göra.
§. 6.
Riddarhus-Zecrsrerzrsn kan ej magra någon Ledamot
af Ridderskapet och fidela underrättelser ur ?!sni
krorocnllsc, för de förstulna Riksdagar, eller de jullsrsäe
i?roioet»i!ecns för den löpande -Riksdagen; ej eller
wägra någon Ledamot ac göra afskrift derutur. Det
samma gäller i asteende pa alla ve^uksnoiis- eller Utskotts-krorocollsr
och Handlingar, undantagande Hemliga
UlskottetS, fordna Sscrcg-Uestotkets, och alla förseglade
Handlingar, cil hwilka utträde ej uran wederbörlig
tillåtelse gifweö.
§. 7.
As et ojusteraöt krorocoll, ester ek ojustsraär
DiÄrmsn, som ej är lagdt pa bordet, kan RiddarhuSLserokersrell
ej utlemna någon afskrift. Likival kan en
afskrift ej wägras Författare» af et vläiLmen. Afskrift
af et lVIemorisl kan ingen, förnekas.
§. 8»
Jnga krokocoilsr eller Handlingar bertil, kunna
rrz
ök andra an Riksens Ständers ester RidderskapetS och
Adelns U fkoci ullanas, man Ridderfkapets och AdelnS
samtocke och äfwen i sadank fa!' ieke uran emot guirrn.
Ec r>jn<i->niäi Lo-uooll och Handlingar bertil kunna
alldeles icke nilana-.
Friherre 8ilkvcrsck>u!ä kissade munteligen
at han sjelf noasomr insage möjligheten af denna prolnst,
> bbi-m? ojuilständigher och behof af Högloflig?
RiVdecchapeis och Adelns uplnsta granskning,
hwarföre dan nu ej annat astnndade an at densamma
för ar skärstäooS, n-a<.e til nafta klanum blifwa h,oi,
lande pa bordet.
Afwen i kraft af gifwct löfte, npropades nu Herr
6r >^> e nVVLI ä r, ssaoob Lric, loin upiäfre följande:
Wärd sam t rVlomorial.
Otilräcktliq warumängd och dess öfwerdrifna dnrhet
förbliswa i olla tider fullmyndiga orsaker lil en olycklig
utgång af allmän krnsnce.
Det synes således böra komma i atanka alla moje,
liga sätt ot förekomma bristen pa ateliga waror, hwilka
ända aldrig nog och öfmerftödigt kunna blifwa xrociucerräs
uti et Land, hwars Arbetare strida emot langa
winkrar, sten och bergssträckor.
Af sademr ffäl hänföreö nu upmarksamheten til de
i Swerige utom Norrbotrn och Finland belägna widsträckta
Jägeri - Parker, Härads, och Sockne» Allmänningar,
hwilka, sadana de för ögonen synas, endast
gagna de» rofgiriga, Åstadkomma ohjelpeliga beswär för
ÄmberSmän och harm för redligheten.
At göra en klar målning öfwer denna hushallsbrist,
skulle blifwa för widlöftigt, och således förestås dessa
omtalra ansenliga jordrymdcrs delning oscer wiss giswen
i84
måttstock uti icke stöm än fjerdedels H'rn, som aldrig
kunde sammanflas men skulle genom suttioner sörftchas
och skarclaggas efter treune frihets-ar, hwilka wörö tilräckeliga
lil rödning och stangölandr.
Arbetslusten skulle säkerligen tillaga om dosta Hemman
olades en bade manlig och möjlig skatt/ ftin til
exempel för femton ar, Tolf marker Smör ärligen, för påföljande
trettiofem är, ärligen Et lispund Smör och En
half kunna Säd; dock böra de rinder alla arén wara
befriade fran skjutönjngs-onus och Prest - rättigheter för
jorden.
Om skattrattighct ä sadan jord ensam wans och
betaltes genom Ladngärdshyggnad af sten eller ler, samt
ägostängftl af fredande stenmurar och walkar.
Om Innehafware af desta lägenheter förbanks och
EhvlloS ac warda och plantera skog, der den enligt naturens
ordning bör wära, hwilken nödwandighet uti
wära med skog misthuslMsamma tider, är förundranswärdk
icke alla Rikets Hemmansägare blifwit alagdt, men
som ock aldrig kan utom uyställandet af alldeles icke
kostsamma, men Patriotiska Hushålls-och FörlikningSRätter,
Haradswis befordras, och rätteligen äsrsrmmsrab.
Om sager jag, til undwikandc af widloftighet,
desta och flera eftcrtäukeliga hushällsaktiZheter icke förglömdes
saftm falu-wilker;
Skulle wiflerligen war kinsnce derutaf härflyta en
owedersagelig fördel.
Dcstutom skulle en lange befarad ffogsbrist också
genom uträknad hushållning förckommas, ty erfarenheten
öfwertpgar alla Granskare, at enskillda skogar warit k
alla tider bättre fredade ifrån wald, an de allmänna,
ehuru til Jägeri-Statens ledsnad ftin aldrig kan blifwa
efter behof nog fulltalig.
^85
Äfwcn stulle Odjurens ödande utan allt twifwelsMål
tviiinus, salom en ostilljaktigher ifrån Rybnggarens
wallard, tt) huru ofta händer icke, ut Wargarne ifrån
bebyggda srler, intaga sin fristad, det menas Allmänninge»,
dit Bonden icke med bostan pä armen wägar
framtränga, ar fruktan at nasta Ting blifiva plikifälld»
Huru oska niora icke mennistor dylika odjur/ mea de
strina uti Förbudet ut bara geivar stn räddnings
Dä ställe ester ali sannolikhet de ödeläggande oest
grusa,eliga stogseldärna blifva sallsamMaro.
Da stulie idogheten och jordbrukslusten Nplifwas,
när ben arbetande medborgerliga Gasten stnnet et nytt
tilfalle kil åtkomst af jord, wida i dyrhet ojämnföllig
med nu afrösade Hemmans andelar.
Dä ställe den fattiga och systlolösa arbetaren, som,
twingad af sjukdom, ej kan likt en legd dagskarl arbeta,
men ända mäste och förmur förförja hustru och barn, fa
et nyck tilsälle, at wälstgna cn Regering som lemnat sadan
slägt et tilfredsställande omsorgfullt »vedermäle.
Da stulle stutcligen deste, som kunna benämnas
Colonier inom trettio a fyratio är, likna den tikaste
Guldgruswa för Åkerbruk, Handaslöjder och Rikets för.
swar, kil fullkomnande hwaraf alltid fordraö en myckenhet
utaf mcnstliga warelsek,
Upmuntrad af en nådig, rättnsts och hushållning
älstande Konungs willja at höra undersäkeliga tankar, t
Mer eller mindre man ledande til knnLneens gagn, fär
jag detta lVlsmorrzl til Högwälbsrne Herr Grefwens
och Landt - Marstalkens samt Höglofllge RidderstapekS
och Adelns gynnande pmriorista utgärd öfwerlemna, med
begäran af laglig fortgång, om Kongl. Maj:kS allernä^
digsta tilständ winnås.
N:o 1146 Herr Llommsttstcolst,
Fullmägtig Of, ^ L. 6rix.en>vrlstk.
24
r86
Hans Lxce Nence Herr Grefwen och
Landt-Marskalken förmälte, at som detta lVlLmurick
syntes innehålla ek ämne, simi ej sinnes nämndt i Konungens
Nadlga krogoiiiianer, sa sunne Hans kxccllcncs
icke detsamma nu kunna cil öfverläggning företagas.
Herr Qri^sn^valäk begärts, at, om sa vors,
hans Msmori.,1 iikwä! macke ikrotoaollec intagast —
hwilket medgass, och begärdes detta lVlemorick tillika
pä bordet.
Hans. k x c e 11 s n c s Herr Grefwen och
Landt - Marskalken tilkannagaf, at han nu ärnade
Högloflige Ridderstapet och ?lde!n föredraga den af Friherre
Lilivcrscbälä den i. April wäckra, och pa bordet
laggda sraga, om tryckningen af Hemliga Utskottets den
24. Martti 1789 til Riksens Ständers klena utfärdade
TxrrsAum krowcolli; och föreslog i anledning deraf, at
Friherre Liltvsrlcböläs yttrande i krokocollet af den
1. April kunde uplasas.
Men som detta krorocoli ej war för handen, blef
det samma genast efcerskickadt; och emedlertid uplästeS
och kades pä bordet följande Utdrag af Lag-UcskottctS
Fiotocollcr, innehållande sarskilldta vors til det i kjellum
ben 2g. April uplästa och pä bordet hwilande
Betänkande.
Utdrag af?--oroco//ek, hållet wid Riksens ^oglösliga
Ständers Lag-Urskotts sammanträde
deir zt. Martil 1800.
S. D. Af Herr Häradshöfdingen Ue^onkolxs
uplästeS följande:
Med bifall til Kongl. MajrtS nädiga krogostr-ivn,
Hur Lagfartens förkorrtande, finner jag likwÄ
r8?
betänkligt, at köp blifwer lagstandet a samma Ting,
som tredje Upbudet tages.
Dä de ärliga Winter- Sommar - och HösteTingen,
enligt 2. (spillet 1. §. Rättegångs-Balken
kunna förrättas emellan April män ad och lVlicliasIi,
blifwer et köp upbudet irenne gänger inom et halft
ar; och fastän denna lagfartstid antages til 8^9
inanader, skulle den ända mara otilräckelig för Bördeman,
som wistande utom Häradet der försällda arfwejorden
är belägen, saknar tilfälle at genast blifwa
underrättad vin afflutadt köp som för Bördemannen
will döljas och icke alltid wid Tinget sä allmänt
göres.
Skulle köparen sit bo och hemwist hafwa i annor
Lagsaga och bör til godo njuta Sex tift Tolf weckors
stännnotid, blifwer det ofta en omöjlighet för Bördemannen,
at inom sidsta Upbudet bewaka sin bördetalan,
hwilken allisa skulle förloras.
Bördsrätten är för Swensta folket lika angelägen
som omtyckt. Den bibehåller desi tilgifwenhet
och kärlek för Fosteröyggden med hwilken börden är
lika urgammal. Sällan underlåter Allmogen at begagna
sig af bördesftiheten, och det sämsta Hemman
som warit Förfäders jord, återlöses häldre dyrköpt,
än lemnäs uti en obesiagtad köpares ägo.
Nu och pä det, i stället för Natt och Är, annor
wisi och stadgad tiv mätte utmärka Laga ständ,
inom hwilken tid efter stämning och Bördestillingens
nedsättande börd och klander kunde anställas, wägar
jag säfom de .lämpeligaste termin», upgifwa Aderton
weckor ester tredje Upbudet, dä klanderfritt köp m«
anses wara lagständet. Lagfartstiden förkorrtas derigenom
nära Ätta mänader och gär til ända wid paff
et ar, räknadt ifrän första Upbudet. Bördemannen
betagcs ej eller nödigt utrymme af tid, at bade stämma
och nedsätta penningar, som pg eR giftig bör fult*
göras, och köparen, sedan tredje NMidet ar laget/
-eh öfwer endast afbida päföl.ande eller fjerde Nagel,
dä Frsta kan utfärdas,, inom eller under hualtet
Ting den nu förestagna lagaständ stiden af Aderton
wecker, wanligen inträffar.
Til förekommande af hemliga köp torde den Lid
antagas Lil Köpebrefs upwifaude för Domstolen, som
revan är stadgad uti förnyade kloncour^'Stadgan af
den äg. Junii 0793 L. 20. Nomemm g, wiv påföljd
för den som samma tid försummar, at köpet
hö mes ogillt, cm någon dera talar,
I öfrigt b,lifner wid Lagfartens förkortande
jämmäl nödigt at köp fom upbjudas, hädanefter göras
mera kända. Det ster cm Häradshöfdingen nid
h arje Tings stut ä Rättens dörr anstin en Förteckning
pa meddeldta Upbud, hwilken sedan icke mä
horrttagas förr än annor Lista ditsattes,
fftdrag af hältet wid Riksens
iofirga Gränders Lag - iltstotts Sammanträde
den 2. April 1800.
Herr Kammarherren Karon von Roleken yttrade
stg st ifteligen salunda:
Den af Kongl. Maj:t. i näder proponeracke instr
nkrnng i Lagfartsäden stulle sä obetydeligen förekomma
den clägenhet och det hinder bördesklandret
för A.erbruket medför: och dä derr härom föreslagna
ändring s Lagen har et sä stort sa wigägt föremal,
ser jag mig för min del förbunden likasom skynda, at
tilstyrka Lagfartstidens förkortande, pä det sätt
Kongl. Majus nådiga kropolnion imsthäller. Men
sorn Bondeman härigenom blir betagen det hittils
gynsamma tilsalle, at längre lid fä rädgöra om han
til någon försåld Fastighet stall pästäendet om Börd
anhängig' göra, ener ej , torde det wara nödigt ej
allenast litse, at de hinder blifwa undanröjda, hwilka
»8,
wid begagnandet af desi Bördesrätt kunna wisa sig,
utan Hven at feresia i h,vad ordning det deruppå
grundade klander bör anställas.
Dä Nordeman hast rådrum at klander L köp
om fast gods instämma inom natt och är frän den tid
tredje Upbudet dera n id Härads-Ratten gass, har ej
annat fatt, at hundgöra den wid Domstolen medöelotr
Lagfart warit af Nöden, an det hit ils brukliga, nämligen
at Köpebrestvet blifvit ljudeligen uplast och Upbudet
ä den sörjälda jorden offenteligen meddeladt.—
Nu ater, dä Bördesanspraket inom wida korrtare tid
stall göras anhängigt, lar nödwändigheten fordra, at
de wid Domstolarna bewilljade Upbud blifva mera
allmänt kunnoga. Det i sädant affeende föresiagna
sätt, at nämligen Häradshöfdinge, innan han refer
strän Tingsstället, bör pa Rättens dörr läta ansta en
Förteckning ä de köp om Fastighet, dera HäradsRätten
wid samma Ting första Upbudet gistvik, tyckes
wäl tjena til detta ändamål. Men manne denna algard
stall hartel wara tilrackelig? Mänge arv som
ej alltid infinna sig wid Härads - Tingen, och flere
bland Allmänheten gifvas, fom ej kunna läsa skrifna
Handlingar. Det kunde i synnerhet i de mera widstrackta
men mindre bebodda trakter af Landet, således
bandagat innehållet af en sadan Förteckning ej för
alla blestve kunnigt, och at en Bördeman, under
saknad af den uplysning han af densamma skulle winna
och hwilren uplysning flere af egennytta fanste
sökte för honom dölja, försummade tiden til klandrets
anställande. Om ater den utwäg widtogos, at Häradshöfding!:
genast ester stutadt Ting, vfwersände til
Konungens Befallningshafvande i L-Met en Förteckning,
lika lydande med den der pä Tingsdörren borde
anstäs, och denna Förteckning genom Konungens
Befallmngshastvandes försorg, blef sä styndesamt mös
jeligt wore ^rän Predikostolarna kundgjord, torde den
vkunnoge och frän Tingsstället aflägse boende, derige
-
»rom kunna ethälla en Der underrättelse vin de wid
HäradS-Tinget bewilhade Upbud.
Ut Fasta, sä wida ej bördesklander änställes,
skall gisivas wid tredje eller wid andra Tinget der
endast et Ling ar om äret, lär blifva en följd af
lnnehället af Kongl. Majrts nädiga kropo kition: och
enär Vördeman pä det har förestagna sätt om Lagfartens
meddelande erhåller kundftap, tycks der ej
kunna förefalla honom swart, at inom eller sidst wid
det Ting, dä sidsta Upbudet gifwes, hafva desi bördespastäende
anmält och köparen til den jord, som
han i sädant afseende lösa will, behörigen instämd.
I öfverensstämmelse härmed får jag äfven tilstyrka
den af Herr HosRätts - Rådet ^.älerbrrrnät
förestagna ändring i y. LLpitlsr z. §. och 4. L^pirlot
1. och 5. §- Z- Jorda - Ballen. Och anser jag dcrjämte
lämveligt, at Köpebref om Fastighet ä Landet
bör för Härads - Rätten, i föremal at dera tvinna
Lagfart, upwisas inom Sex mannder ifrån det Ting,
som infaller sedan köpet Llifwit siutadt: men til förekommande
at sädana Afhandlingar, af siver och til
försäng af annars rätt, ej hemliga hällas, torde wara
nödigt stadga, at det köp, som ej inom förenämnda
tid wid Domstolen göres kunnigt, bör anses förfalla
och ej widare gälla.
Utdrag af kVororotter, hållet wid Riksens Hoglosliga
Ständers Lag-Utskotts Samman»
träde den 8. April 1802.
S. D. Herr Häradshöfdingen Uez-onllolpe inlemnade
et OiÄamon, sa lydande:
I förewarande äeliderations ämne om tiden och
sättet lil Lagfartens förkorrtande, har Herr HofRätts
- Rådet ^älerdrancit, k anseende til de orter,
tzec Tre allmänna HärM-Ting hällas, föreflagit det
'-l
Bördemannen, som wid tredje Upbudek framlade i
Nitten Bördestillingen, ftulle dä, men icke eljest, fä
si amna lil fjerde Tinget; derigenom är således medgifva,
at Lrgfarien icke bör och kan stutaS, wid och
med tredje Tioget, utan mä Bördemannnen til godo
njuta någon längre klandertio; hwarmed jag i mit
förra anförande äfwen instämt, likwäl med den stillirad,
at Bördemannen stlttle äga frihet at bade stämma
och göra llosiolickon, morn Aderton weckor efteS
tredje Upbuoet, dä wanligen sierde Tinget infaller.
Egenteliga stiltjaktigheten uti meningarna bestar
alltsä deruti, om och hurmvida ckopolition af
Börde-penningen bör'grundlägga rättigheten at stamma
til Fjerde tinget, som jag för min del med Nej
besvarar, uppå följande stal , utom hwad jag redan
anmärkt; nämligen dels at Rättegängssättet i Börd
hittils warit, at först stämma och sedan utgifwa penningar,
men icke twärtom; at det nästan för hwar
mari faller sig mera swart, at samla penningar lil
Börd, än at stämma; och Medes bör tiden för dek
förra icke förkorrtas emot det sednare, dels blisver
det för Bördemän mera kännbart, at twänne gänger,
bade nåd Tredje och Fjerde Tinget til hands
hafwa Bördestillingen, i stället för en gäng. Penningarna
kunde ock under samma mellantid blifva
liggande ofruktbara, dels at Köparen såsom okallad
wid Tredje UpLudet, kan dä ej wara tilstädes at
lyfta Bördestillingen, som likwäl är ändamälet med
ckoxoliläou i Börd; dels at uti stern landsorter och
smärre Tingslag, der tinget inom fä dagar slutas,
har Bördemannen wid Tredje Upbudet ingen eller
gansta inskränkt tid at bewaka sin talan; dels, at
vin lagfartstrden någon gäng hindrar köpare til större
Landtegendomar, at genast börja med odling och
byggnad, inträffar likwäl icke denna olägenhet med
Allmogen, som sällan styndar med förändringar eller
odling; och dels, at »m lagfartstiden ifrän natt och
är til aderton wecker mindstas, det will saga trettiofyra
wecker, dä köp blefwe lagständet netto et är
frän första upbuoet, som med i kaninen pantsatta
Egendomar lärer wara wanlicp, synes iniz, det lagfarten
icke widare kan förkorrtas, sä framt Böroemannens
ratt statk bivehäilas och bestå; Och ändteligen
stadgas härigenom för laga stånds tiden en
termine^ stxrw, som är sä növwändig för katalia?
och ej wännes, om fjerde Tinget, som kan hallas Tre
mänader förr eller sednare stall utmärka laga ständ.
Beträffande dernäst Lagfartstiden i de orter ther
allenast Et Ting hålles, sä lärer ester ffilcourterna
derom wara olika'meningar. För min del bifaller
jag Kongl. Mastts Nådiga Lropoluion, at Lagfartsliden
mätte förklaras gä til ända wio stulet af andra
Tinget, sä framt icke klander förut instammes
och penningar äeponLrag. Bördetiden blifwer der
lika läng som der Try Ting hällas.
I öfrigt, och om offentligt Anstag ster wid
hwarje Ting pä gjorda Upbud, torde blifwa öf.verstödigt,
at derom kundgöra pä Predikostolarna, hwilken
anstallk jäm väl stulle medföra utseende af nya Upbud
och ny Lagfart i Kyrkorna, som icke arv inrättade
til säd ann uplysningar, hwilka wio Domstolarna är»
at Lilga.
Sluteligen underställes om icke Lagens ord uti
Z. Lapitlet I. K: Jorda-Balken: "eller sramlägge
pä insatte penningar sädane Bewis som
allmänt i Riket gälla" mätte rättas pä det sättet
at tillika utsattes hwilka och af hwad beskaffenhet
de bewis äro som allmänt i Rcket gälla.
Utdrag
^ WZ
Utdrag af poowool/er, jhällek 'vid Riksén?
lostiga Ständers L.ag-Ljtskotts Sainman»
träde den 19. April 1800.
S. D. Irlemnades en af Riksdagsmannen
Olok Olsson ifrån Gestrikland, kacter ?e!rr8fon iwan
Westerås Län och ^näer8 ^kattsson ifrän Ä)0 L ur
undertecknad strist, af fösande innehåll:
Som Upbud icke äro annat än EundgSrelstr at
kn Egendom blifwit försäld, böra na-nrlig rois U banden
ste pä et sätt hwarigenom andamälet dinnes, som
är, at Bördemannen ma blifwa om den afstulna handeln
underrättad.
Ut någon förändring i de- hittils nyttjade sättet
at meddela Upbud bör äga rum, kan icke ställas i
twifwelsmal.
At genom anslag a Rättens dörr meddela dem,
torde icke fullt fwara emot det.äfystade ändamälell
Man röet huru det wanlieswis gar M'd sädana Anslag.
Osta nedns.vas.de, men fällan genomläser man
dem. Och hullie-! obe tydelig del är icke försatt i lilsälle
at läsa dem'ö Block Ti'gs-U smögen; och af dem
kan ändock knappast en fjerdedel läsa strifwst. De-.ititom,
huru fä besöka icke Tinget, och innan- nyfikenheten
at staga eser Upbud wackes, är det icke rrv»
stg > ck de fä som warit wid Ti".get och som lätteligen
kunna glömma hwad de hört eller sett, jk kr unor -  rätta alla Häradets innewanare, eller den as oem stur
rakar at wara Bördeman, om Ve Upbud som blist it
meddeldta.
I nun tanka är ingenst-rg säkra"e, än at kundgöra
aila Upbud sörsta gängen a Predilostvlarua i
hwarje Kyrka inom H rådet. Derejter kunna be an.-  dra Upbllden, antingen meddelas såsom hickils, eller
bck, genom Anslag a RärlenS dörr.
ry4 ^ ^
Hwad äter Lagfartstiden beträffar, ar jag af
den mening at laga stånds tiden bör löpa til anda
med Fjerde Tinget, der Tre Ting hällas om äret
och wid det tredje, dä Tingen blott arv twänne.
Bördesklandret bör följakteligen genom stamning
utföras sidst wid Fjerde Tinget och Bördestillingen
wid samma Ting ckexoneras.
At erlägga Bördestillingen Tinget förut ar i
min tanka sä mycket orimeligare, som dä de flesta
Bördesfrägor manligen afgöras i godo wid första
Tinget, skyldigheten at betala ränta för Bördestillingen,
sa länge den warit i Rättens förwar, som
ofta kunnat draga et halft är pä tiden, alltid skulle
blifwa twistig emellan Köpare och Bördemannen, samt
Zifwa anledning til obehageliga Rättegängar.
Örn säledes med förwarande af BördemannenS
ratt, en sä högst nödig förkorrtning af lagfartstiden
stall winnås, lärer Fasta böra meddelas wid Fjerde
Tinget, häldst den förestagna tiden af irenne Ting
synes wara nog korrt, sä framt icke Skyldeman som
är aflägset boende eller utrikes wistande, skulle gä i
mistning af den urgamla och ibland Swensta Folket
wördade rättigheten, at genom Börd komma i besittning
af sina Fäders jord.
Rätteligen utdraget, intygar
O. llloäenlljerna,
Utskottets Lecreterare.
Härefter uplastes ur krorocollsr af den i. April
Friherre ilillvsrlekäiäs yttrande, rörande tryckning af
Hemiiga Utskottets ofwanberörda LxcrsKum kroroLolli.
Grefwe I^srvanklsupt, Olss, anförde, ak
dä han begärte pä bordet denna af Friherre SickverLekölä
wäcktrr staga, hade det warit för at inhämta
— iy;
uplysnlngar, dem han sedermera förgafwes sökt; och
ästundade derföre, at berörda krutvLnIls Utdrag nu matte
företes och för Ridderskapet och Adeln upläsas.
Friherre 8iIkverkcl>o1ä. Jag hoppas, ak
Högloflige Ridderskapet och 7ldeln inser kika med mig
nödwändigheren och nyttan af at et sa wigtigt och angeläget
Oooumsvr som Hemliga Utskottets Lxrrstkum
krvroeolli af den 24. Martti 1789, förwaras pä det
mest säkra sätt. Et lVlanulcrcht kan latt förkomma;
det tyckes således ej wara nog, at berörda krowcolls
LxrrsLk finnes ibland Ridderjkapets och Adelns Hand»
lingar. Jag wagar derföre föreslå, at Högloft. Ridderskapet
och Adeln täckes befalla, der en behörigen
viäiilioraci fullständig afskrift ukas nämnda krorvLnlla
Lxir-iQ befordras skyndsamt fran Riddarhus-(loriLsllioc
uti Stockholm til tryckning och bilägges sedan med den
dagens krorocoll, da det samma kom i fräga uti Ridderskapets
och Adelns klenum denna Riksdag.
Hans Lxcsllsnce Herr Grefwen och
Län dt-Marskal ken. Sedan den åstundan är yttrad,
at berörda ?rurc>coI!s-Utdrag mätte inför Högloft. Ridderskapet
och Adeln proäuLsrss, innan något beslut tages,
hemställer jag, om icke en vickimeraä afskrift deraf
utur Riddarhus-zUcbivum mä genast med posten
esterskrifwas. Bifölls.
Härunder äterkom den til de andra Sländcn afsända
Oo^utLlion.
Uplasteö a nyo det Hederwärda Bonde. Srandeks
krotocolls - Utdrag af den sz. i denna mairad, rörande
Ståndets åstundan at deltaga i sörwallningen af Riksens
Ständers Lmguo.
Under läsningen ankom och emokkogs pa manligt
sätt en Uopurauun ifra,, det Högwördiga Preste. Stans
det, anförd af Herr Biskopen och Ledamot» af Kongl.
NrLrdstjerne > Oräsn Uv>5for 'tallquist, soln tilkäuiiaga!',
ot Sraudek för sin del ansett öfwrrstödigc förse Bcwill.
ningö-Utskottet med »agon InlkruAicm > sedan u stoiskt
redan »agon tid warit i HAivne, och at Släudrc förs
öfrigt s fragan härom stadnat i et Beslut, enahanda
med der, som af Ridderstapets och Aoelus Qe^uiaiivn
biifivjt ttlkannagifwet,
Hs^urqitonen beswarades och aslradde.
Sedan läsningen af Bonde-Ståndets Lxtnkfum
Ifir»racol!i war fulländad, förmalce Herr Grefwe,,
och Landt - Marskalken, at redan'för några wecker
sedan fragan om Bo de-Ståndets deltagande i
Laaco. lorwaltningen blifwit wäckt genom twänne til
Hans Maj:t öfwerlemnade lVlsmorialsr af Herr ?roL
st>rsn von Loku!,2Snl,sim och Hanö Lxeolloncs
Herr Grefwe liuuik, hwilka lVlsmorialer Hans Majit
nn Herr Grefwe,, och Landt-Marskalken tilställt, och
Hanö LxLLilence wille lata upläfa, sa lydande:
Allerunderdanigste lVlemorisIs
t8c>o den iy. April föredragit i Riksens Ständers
Hemliga Utskott.
Som Kongl. Majit bade ifrån Thronen för Rik.
sens Ständer igcmcn, fa wäl som inför desi sammankallade
Hen,liga Utstött, Nädigst räckrs förklara, at
Prnninge-werkelö förbättrande wore ek af de förnämsta
öfwcrlaggningsämnen; och som en fullständig kännedom
af er mais beskaffenhet nödwaiidigt mäste föregå all rättelse,
fa gör jag mig det underdäniga hopp, at Kongl.
Ma>:t Nadigst täckes hänskjuta til Hemliga UlstoltrtS
öch Niksmö Ständers öfwerläggnjng, em icke lil en
-97
fullkomlig och gemen fain kundskaps inhämtande om Stan,
dernas bägge Pcnningewerks Ulftand, dec Hederwätda
Bonde - Siändrt kunde erbjudos och anmodas at uti
LänciuLNL' bäde g^iromia och styrelse deltaga.
Kongl. Ma,:ts Nådiga tilstä»d eller knnco-?civilogium
af de» 17. September 1665 innehaller uttrycka
Iige>>, ar Kongl. Mains i thekta Theo öpna Bress
kraft allernadigst up drag er och öfwer la ter
Samtelige Riksens Ständer Wexel, och
Lane» kan guön sig at antaga och öfwer Thcst
uprältaude, anläggning och sörwaltande förordna.
Sjelswa Riksens Ständers Beslut och Förordning
om k-mguen as den 22. September 1668 är
gemensamt af alta Sranden med deras tecknade namn,
samt med sä egna som Stads- och Harads LiAneren
bekräsladt. Om del Hederwärda Bonde-Srandet sedan,
för en befarad mindre kännedom af Kanca-arenden, icke
melat deltaga i detta Werkö förwaltande, sa mäste sadant
icke medföra en uteslutande werka», enar bemäldca
aktningSwärda Ständ sjelf annorlunda önskar, och wunnit
om Penninge-wasendet förökra kundskaper. At ock
Bonde - Ständers werkeliga .åstundan de sednare tider
warit ak uti Langusns förwaltning fa deltaga, synes
tydeligcn af et under den 4. April 1789 lil de frenne
garamsranäe Standen afgangkt ckix'r.i6:um krokocolli,
och hwilket härhos i underdånighet bifogas. De mångsa
lldiga och brydsamma öswerlägqningar, som da nara
Riksdagens stut förefalla, hindrade maleks företagande;
men enär wid detta Riksmöte, kanske mer än någonsin,
en gemensam och samdrägtig rådplägning tarfwas
til winnande af en kilbörlig stadga uti Rikets nu wacklande
Penninge-werk, sä tyckes angeläget wara at wid
Riksdagens början tilbjuda det Hederwärda BondeStandet,
ar, jämte sina Med Ständer, ej mindre nu
Limjusn, än i Riksgälds- Lancorsts förwaltning dei«
kaga.
19» --L—
Om i anseende til Lanea - Fullmagtigskapet et oas.
brutet wistande i Stockholm framdeles för et Stand,
som i synnerhet om Sommaren ar med Jordbruket sysselsatt,
icke wore sä alldeles möjeligt, sa blstwcr alltid
en öppen utwäg för merbemäldta Srand ac med sig ril
det ändamälet förena en eller annan uti Bokhålleri- och
lLinancs-mäl wäl underkunnig -Ofrälse Ständs-Persou;
och hwarmed tillika den förmanen wunnes, ak desie uplyste
och jämwäl skattdragande Medborgare icke funno
sig förbigångne; utan wid sa wigtiga ärenden, som Riksens
Ständers Penn inge- Werkö förwallcning, äfwen
waldeö til Samhällets Asprekenrsnksr.
v. v. Lck>ull2enbsini.
Utdrag af ?norocoi/el, hållet hos det Hederwärda
Bonde-Standet d. 4. April 1789.
Sedan igenom Kongl. Masiks Nåd och 'vishet
Bonde-Standet ej allenast fatt tilträde til kännedom och
kundskap af Rikets och Statens mest angelägna warf,
tilständ och beskaffenhet; utan ock pä et kraftigt sätt
blifwit försäkradt om desi besittningar och ägande rätt i
Landet; samt derigenom wunnit den stadga, bestånd och
»varaktighet, at Ståndet lika med sina LelpeQive MedStänder
kunnat ataga sig gsrsmion af Riksgälden och
deltagandet i det under Riksens Ständers Eget inseende
ställda Werk, som kommer at warda de medel, som til
samma gälds betalning anslagna blifwit; sa har BondeStandet
kommit at eftersinna, af hwad wigt wid sä
fatta omständigheter det marte wara för Jordbruket, at
Bonde-Standet, som innehar den mesta jorden i Riket
och drager den största tungan, ma lika med de öfriga
Riks . Ständen taga del i Lanea - Werket och desi för»valkning.
Ständet förmenar, at det biträde, som til
stancjuens första inrättning blifwit lemnadt, sa wäl som
den styrka Landner» nu mera wunnit, egenteligsn icke
kryma fägaZ hafwa tilkommik utan Mmogcyg hch
tagande, eller endast af Trcnne Riks. Stånds enffildca
biträde. Ost) dä LiMhuen i hela werlden är känd för
et Riksens Ständers, men icke endast Trenne Stånds
Werk, hwilket ock instämmer med i66g och 167; ärens
Riksdags/Beflut, som urtryckelkgen nämna samte/
liga Riksens Ständer, och med Häradernas stgiH
blifwit bekräftade; förmodar Bonde-Ståndet, at de hin,
der, som kunnat walla dest uteslutande ifrån befattning
och delaktighet i Lmco-Werkcls förwaltning, nu mera
alldeles haswa uphörl och förfwunnit. Pa hwilka med
flera skäl och grunder, Bonde-Ståndet hoppas, det icke
worå dest lislpeÄive Med-Ständer obehagligt, eller
anses betänkligt at Bonde-Ståndet erbjuder sig wilsta
deltaga i den Asranrie de öfriga Trenne Riks-Standen
för Lanco-Merker och dest bestånd afgifwit; med willtor
at Bonde-Ståndet blifmer astocisraäc i kaninens
sämlnistrstion, med lika rätt, som hwarje as de andra
kclpeÄivs Standen utöfwa. Af hwilken tanka BondeStåndet
beflöt, at lemna sina Med-Ständer ödmjuk och
wänlig del med anhållan om deras benägna sivar och
ullätande.
Ödmjukt lVIemorial.
Wid äldre och sednare Riksmöten har frägan om
det Atbara och Hsderwärda Bonde-Ståndets astmirrersnäc
såsom delägare och med-Zaranr af Languen warit
et ämne, hwilket bade blifwit pätänkt och framställt.
Omständigheter, som sig förctedt, haswa warit
wällande, ak denna Riksnyttiga sak icke blifwit pa et
afgörande satt fullföljd. Likwäl syneS det som detta ären.
de kraswer de öfriga Trenne Riks-Standens utmärkta
argärd wid denna Riksdag. Mänga skäl kunna anföras
för at wisa nyttan och nödwändigheken at aäjungers
bemälke Ständ, såsom delägare och garant,^af blanco».
Werket. Ibland dem will jag endast nämna, at det är
Rikets Allmoge, som innehaswer den mesta jorden i,Lan^
2^0
dct; at dek ar densamma som drager en tung börda as
beskattningen, som.gllwcr eli sa bckydelig del af de medel,
hwilka erfordras lil Statens uprätchallande; och i
synnerhct at Rikets Allmoge haswer lika med de Trenne
andra Riks>Ständcn, ätagit sig Riksskulden oell psronkerar
Samhällets Goldenärer full betalning af deras fordringar:
och da Riksens Stander nu aro samlade äfwett
för den högst angelägna orsak, ak uti ordning föra samt
förbättra Fäderneslandets Penninge-ärenden, och sadant
omöjeltgen kan ste, ehwad utwäg som häldst tagas ka»,
utan ak stiwgucn uti mer eller mindre målto bertil skall
bidraga eller medwcrkg; sa synes dec ock blinva en fölch
at wid sa beskaffade omständigheter, nu algöra denna
wigtiga sak och erbjuda merbemäldta Arbara och H?derwärda
Stand pariieipgiion i st-MHULN och den sig deraf
ledande AarsnriLN. strnstusns framtida bestånd, säkerhet
och Lreclir kan härigenom es annat än winna. Samtes
liga Riks-Standen haswa et lika inreresle i Rikets wal^
de haswa alla et lika föremal, och ibland befordrande
medlen bertil kan wisierligen Kangnsn i flera afseende»
anses för et af de berydeligaste. Förbigångna lider hafrva
stera resor gistvik lyckeliqa wedcrmälen häraf. Fr -ni»
liden torde ock erfordra Lmgzucrib hjelysamma hand.
H,vårföre skola da icke alla syra Riks - Standen wara
lika om detta Werk, som nu kallas Riksens Ständers,
men likwal bestnneö allena tilhöra Trenne Stand? Behofwet
kräfwer det, billigheten likaså och dä poliri^uerl
kanske alwen härmed instäm,ner, torde denna min ödmjuka
propostlicm förtjena ak anmärkas.
Jag hemställer derföre detta ämne til Högloflige
Ridderskapets och Adelns uplysta skärskådande och handläggning,
samt anhaller, at sä wäl det Högwordjga
Preste Ständer som dct Wällostiga Borgare-Ståndet af
detta mit lVIsmorick mage lemnäs behörig del. N ris
köping den i. April rZoo.
L. Ruutki.
H a u S
Lsr
Hans Txcellencs Grefwe Luursi anmarkie
huruledes af flutet af detta lVlsmorisl kunde in,
hämtas, at detsamma i början warit arnadt at inför
Höglosiige Ridderffapet och Adeln upläsaö; ehuruwäl det
sedermera kommit at til Kongl. Masit i underdånighet
östverlemnas.
Sedan åtskilligt Ledamöter af Ridderffapet och
Adeln anmält sig at tala, yttrade sig Herr Grefwe:»
och Landt - Marskalken at, förrän i saken kalces,
och utan kränkning af nägons ratt at anföra sina tankar,
wille Hanö Lxcsllence hemställa til Högloflkge
Ridderffapet och Adeln, om ej, sedan Prestg- och Borgare-Standen
remurersr Bonde - StändetS krorc,calis
Utdrag til Lanea-Ukffottet för at med sit utlärande in,
komma, Ridderffapet och Adeln skulle behaga i samma
beslut sig förena?
BeswaradeS med Ja och Nej.
Friherre I-snringskguten, Albreckt.
Sedan kropastrionen ar med Ja och Nej bcswarad,
kan saken lättast ffilljas genonr votering om remillsn
til Lanea-Ulffottet.
Hxrr Grefwe» och Landt-Marskalken hemställts 5
nyo, om Ridderffapet och Adeln skulle behaga remirrera
malet til Lanea-Utskottet.
' Ropades Nej, Ja, votering; fiere begärde fä
yttra sig i hufwudsaken; äfwen hördes talaö atffilligt,
som ej kunde til krorocollsr fattas.
Friherre vs Leer, (larl, som för en stund
sedan hade anmält sig at tala, upropades och utträde
sig: at hans tanka wal warit at i hufwudfragan sig utlära,
qt det äfwen more hwarö och enö rätt at upgifwa stna
Lä
L22
tankar, men at han för det närwarande gerna dei-lfran
afstodc, och wille nu allenast anmärka, at, sidan Twanne
Srand rcmirrsrst saken til kanoo . Utskottet, syntes det
wara cjenligast, ac Ridderskapet och Adeln stadnade i
enahanda beslut.
Hansklxcellence Herr Grefwcn och
Land t - Marskalken. Sedan den af mig gwrda
xrnxostklon blifwit med Nes och Ja beswarad, hemställer
jag om Högloflige Rioderskaper och Adeln behagar
genast votera?
Ropades Ja och Nej.
Friherre 8ilkverkcb5!6, k^ils, trodde det
wara tjenligasi at genom fleras yttrande inhämta uplySning
innan varsna» företoges.
Häruppå upropadeö ä:jkillige Herrar, som sig an<
malt ac cala.
Herr von Lcbultrsnb sim» Vaviä (den
aldre). Mit uplästa lVlsmorial war wid Riksdagens
början amnadt at underkastas Högloflige RlddirskapctS
och Adelns uplysia ompröfning; men sedan det af Hanö
Lxeellsncs Herr Greswen och randt - Marskalken öswerlemnades
til Kongl. Majit, sä korn detsamma i underdånighet
at til Konungen aäiesrse-w och salunda fluteiigen
ti! Högloflige Ridderskapet och Adeln remmers.-?,
biri detta lXkemorial har en mindre söwHuat ex^rssliiM
rakat at inflyta, nämligen at, enligt min wördsamma ti'-  styrkan, dec Hedcrwärda Bonde. Stander skulle
af de Trenne garsn rsrs näs Sranden erbjudas
ac deltaga uti Lancjusns bade styrelse och gs,
rsntis. Wid närmare efterseende bcfinneS emedlertid
wälbemaldta Med-Stand icke mindre hafwa garanrsrar
an de Trenne özriga RilS»Slauden, ehuru
22 Z
detsamma wrd första början misttrott sig äga nog kundskap
at deltaga ml sörwaltningen.
Sammanhanget ar följande: Den nyst förut mistlyckade
?i,!mllruc!<ffa K-mguLn bade upffraint mer än
et Stand. Knapr hade et halft Leculi förfarenhet fö»
reaakt om Amster ck,mer ock) Ickambur^er kiingurnr
nytta, och i lmnckon war ännu ingen kanao-inrättning
påtänkt» I Swerige we.r iäesn om en Riks-kan^us
alldeles ny och Bonde, Ståndets insigtcr word mycket
niera inskränkta än nu för tiden. SäledeS war ej underligt,
ac Bonde - Ståndet, som orden lyda uti
Riddarhus-krorocoller as den 6. Julii r6§8. ZZ4 ,
hemsköt ärendet om Kangusn Kongl. Maj:t och
den Kongl. Regeringen, sa ock de andrs förnämare
Standen det at betänka; de hade intet
förstånd derpå; de andre gode Herrar af de
andre Scanden matte göra Hwad dem syntes
. bäst i det fallet, och det som för dem kunde
nyttigt wara; men lata Bonden wara fri för
fadane saker, som han icke förstår; ty de för
deras Stand wille intet hafwa med ksnco at
beskaffa. Men märkeligt är at mer an Twänne manader
sednare eller den 17. September 1668 utfärdades
Kongl. Majus nådiga Tilstands-bref om Kzy>guen8 inrättande,
uti hmilkec, som för detta an jordt är,* Wexeloch
Läne-kancsuen updrogs at Samteliga Riksens
Ständer; samma ordalag nyttjades ock i alla sednare
Kongl. Skadfästclser. Deruppå utfärdades den 22.
September samma är Riksens Ständers Förordning
-vin kaninen, hwilken til dcmra' dag är radande och utgör
den sä kallade ^rautian samt nnderfkrcfs af alla
Fora Riks - Sanden; den lyckcas ock salunda: Tal
yttermera wist» är thekta med wara namns
undertecknande samt med wära egna, fä ock
Stads-och Härads » Liguster, bekräftadt. Ust
RikövsgS-Brjluttt asur 1668, ^:de euaäien, är ock
ro4
nysinämnda Lanco - Ordning, såsom en enhalleligen
wed ert a g en Lag aberopad och förbundo samteliga
Äiksens Ständer sig ytterligare deruti Langasn pä
det kraftigaste at förswara, beskydda och handsi
afwa, m. m. och undertecknade likaså alla Fyra RiksStanden
detta Befluk med sina namn samt enffilldta
Stads- och Härads - Insegel. Det Hederwärda Bonde»
Ständet har således lika med de öfriga Riks-Standen
gjort sig anfwarigt för Languen, ehuru detsamma wid
första stiftelsen undanbedt sig förwalcningen. Någon ändring
uti besia öfwerenskommelser och författningar har
ock aldrig sedan händt. —
' Harwid afbröts Herr von Lcbulk^enbsims yttrande
genom anmälan och emottagande af en Deputation
ifrån det Wällofliga Borgare-Ståndet, anförd af Herr
Borgmästaren kkjorr, som tilkännagaf at Ståndet i den
wäckta fragan om en InstruÄion för Vewillnings, Utskottet,
förenat sig om et lika beslut med dek Högwördiga
Preste - Ståndet.
OepukLtion besvarades och afträdde.
Derefter fortfor Herr von Lcbulirsnbsim: Wäl,
bemäldta Bonde-Stand har ock sedan gemensamt fatt
deltaga uti allt, bade ljuft och ledt, som Lanea-Werter
röra kunnat. Da til Kongl. Majit och Kronan
tid efter annan öfwer Riksdaler Specie 6,2Z8,oc>o
blifvit vpoffrade och afskrifna samt til publicos et
pios uiua öfwer Riksdaler Specie 2,150,000, sä
har ostanämnda Stand dymedelst undstuppit förakta utlagor
och kostnader, och da Langusn, til följe af för
widt utsträckta Län til Staten och til Lrivata, icke pa en
rymlig tid, likmätigt Lanco - Ordningens gg. §. kunde
läka hwar och en uti Lrnguen fa sadant mynt af wigt
och wärde igen, som der war insatt, sä feck Bonde--  Scändet lika i förlusten deltaga som de Trenne Stand,
hwilka styrelsen om händer haft.
205
Ak mi beswöra Höglofliga Lmcc» - Utskottet med en
kemists a Bondc-Ständets begärdta inträde i Lan^usn,
synes wara en onödig omwag, dä malek icke fordrar
någon calcul eller ziffrors granskning. De tryckta aurlacnrigus
Lancn - Handlingar lemna harwid tilrackeiig
uplysnmg, och andra Ooaumsnrer har wälbemäldta Utskott
icke at tilgä. Högloflige Ridderffapet och Adeln
mäste samfälldr kunna lika wäl döma om malek,, som llcspeLUvs
StandetS äcpukeracls Ledamöter enskilldt,
hwilke ukomdest ogerna torde willja utmärkas för Beslut,
som kunde wara andra Stand obehagcliga.
Herr Killberg, ^rsöric Orrn. Min tanka
har ej warit at utlåta mig i hnfwudsaken, om preliminair
fragan endast söretoges. Jag kanner ganffa wäl,
sedan ;o ar tilbaka, Böndernas åstundan at komma
in i Känguru. Det skulla särna mig om de satt mera
förstånd pa sadana saker sedan den tiden. Jag hör åberopas,
at i Kancn-Ordniugen star Riksens Ständer, och
dcc ar ganska riktigt; men det har alltid sa warit,
at när Tre Ständ besluta får det Fjerde följa med»
Jag kan för min del ej annat förestå än at detta malct
remittera til kanco - Utskottet at inkomma med sir utlakande.
Herr krintssnstcölck, (larl. " Ehuruwal dek
Hcdcrwärda Bonde-Ståndets bördsrätt til andel i Lznezu-n
härleder sig fran sä uråldrigt elam, at man nästan
kunde anse katalierns förlorade; wantar jag ända at
Herr Grefwen och Landt-Marffalken och Högloflige Rid«
derskapet och Adeln pä Hederwärda Bonde-Grandets ansökan
gör et rättwist afseende. Alla tilfällen som för
Högloflige Ridderffapet och Adeln yppas, at närmare
sammanbinda förtroligheten och wänffapen med detta
RikS-Stand, aro wiflerligen angenäma, emedan de bidraga
til upfyllandet af allas war önffan. Jag wagar
derföre tilstyrka, at Hederwärda Bonde. Skändet sär pä
Lvb
sätt de begärt, deltaga i bonco - styrelsen , dock torde
-riplySningar fran kanor, - Ucffottec wara nödwandiga,
innan saken stuteligen afgörcS, haldst mk icke kai,ne, om
mi kanor, - Instrubstionon eller kaninens förbättrade in»
rättning något knnde finnas, som bleswe lagligt hinder,
at ibland kan^usns styrande Ledamöter uptaga dem as
wara Medbroder, so 71 genom sednare kiders händelser fakt
en högre och mera gagnande uplysning.
Friherre bjerta, bians. Bonde - StandekS
begäran at hädanefter fä deltaga i förwalkningen af
Riksei-s Ständers kanMs, ar i min öfwcrkygclle sä
billig, ar jag icke drager i betänkande ar, sedan saken
Mi nägra dagar hwilak pä bordet, i ödmjukhet tilstyrka
det Höglosiige Ridderffapet och Adeln wille hasta at
med sit bifall dertil ådagalägga sin beredmilfighet, at
gifwa sina Med - Ständers rättmätiga anspråk det afseende
de alltid förtjena. Alla ds Handlingar, som
Bonde-Ståndet äberopat sig til bewis, at det ivid kaninens
grundläggning deltagit i detta Werk och atagit
sig garantien deraf, finnas tryckta i L^nco-Ordningarna,
hwarföre det icke är nödigt at af kanon-U.ffokteL
infordra nägra uplysningar om deras existenrs och beskaffenhet.
Men om äswen de saknades skulle jag likafullt
wara af den tankan at Bonde. StändetS nu yttrade
åstundan borde bifallas. Ac der Ständ, som innehafwer
den mesta fasta Egendom i Riket, erkänner sig
afwen wara garant af kangnsn, bör naturligtwis stärka
desi Lrerlir ch nyttan deraf lärer i detta ögnablick
ej behöfwa wisas. Stängd frän all delaktighet i detta
Werk, skulle Bonde - Ständer med mycket skäl kunna
hysa misstroende rik de anstallter til wära allmänna kstNLncsrs
förbättrande, hwari kaninen kil äswenkyrS
komme at medwerka, och detta misstroende kunde ej an»
nät an skada dem. kanczuens win st bör desi utom enligt
desi grundsörsatkning, anwändaS til ^ubliccis
utur. Kan der dä förenas med rattwisa och klokhet at
207
utesluta, det Ständ, som utgör Kanonens styrka, frän
rättigheten at pröfwa, hwilka allmänna behof böra genoin
denna winst upfyllas? Om BondeEtandet fordom
icke kiitrott sig äga nog uplyöning för at kunna deltaga
i sörwalknlngen af Lru^usn, kan det nu med skäl pasta
ac detta hinder för, utösningen af et sadant warf -
icke mera äger rum. Det ar med fullkomlig öfmerry
gelse
derom, som jag wagar foresta, ak det enda willtor
ma m lattas för Högloflige Ridderstapets och Adelns
bifall til Bonde-Ståndets begäran, at ingen annan an
den, som kan wara berättigad at wid Riksdagar waljas
ti! Ledamot i Bonde - Ståndet, mä kunna waljas til
dest Fullmägtig i krriguLn eller til ixsvikor as Fullniägttgas
förwalrning; ofwertygad, ak det förbehåll icke
behöfwer göras, at Bonde-StäudstS deltagande i förwaltningen
af Languau icke kan medföra någon förändring
i förra Lanea - Författningar och de i enlighet
dermed stutna afhaudlingar emellan Känguru och privar,».
Friherre Osöeistrom, eias, förklarade stg
til alla delar instämma med Friherre Ickjons.
Grefwe Lall ing, k skir. Un förswarande sraga
kan jag för min del ej annat än conkormera mig
med den konka Friherre kckjerrr yttrat. Jag gör det
sä mycket häldre four jag ej kan finna något stal ak
hindra det Hedr.warda Bonde-Ständer deltaga i garantien
för Lmhusn; Jag förmodar äfwen, at det
stalie gifwa Lmon-werket någon styrka. Men dä Bonde»
Ständet äfwen ställe fa del i förwaltninaen af detta
Werk, manne det ej wore en billighet at Ständet, kil
ökande af kouck, gäfwe en Summa i rent
Silfwer, til eren roel Tolf Riksdaler för hwart helt
Hemman, at betalas pä Fyra är, likwal hwar och en
obetaget at erlägga d-nna afgift pä en gang? Men dä
Bonde-Ständet harti! torde finnas mindre benäget, om
det ensamt ställe en sadan afgift utgöra, wagar jag
2v8 t
ödmjukeligen föreslå at afwcn de undra Trenns Stånden
skulle behaga ataga sig et dylikt tilskott i Silfwer för
sina Hemman, Bruk, Sagar, Qwarnar, med mera,
hwarigenom Lmgaen skulle försattas i et ulftand af
mera utwidgad rörelse och »verksamhet, och således kunna
lil en realitaiivns »verkställande bidraga.
Herr I. liljestråle, (rustak. Pä det Högloft.
Ridderskapec och ?tdeln malte saltas uci tilstand, at
framdeles kunna lemna det Hederivärda Bonde-Sta»»det
et sivar rörande desi inträde uti Landus», som ar uci
sammanhang med det nödiga afseende, hwarje RiksStgnd
naturligt,vis äger rätt ac hafwa pa sin egen
lagliga förman och rättigheter, bein hivar och en i det
tängsta will bibehålla, ogwalda, finner jag för min del
nyttigt, at Ridderskapct och Adeln askar af 6-mcollkskottet
nödiga uplysningar om Lmguons första ti'«
komst och konclsr, saint hwad Liwgusn til betalning af
in- eller utrikes skulder erlagt, om dea ril krigshjelp bidragit,
samt huru mycket, eller til inrättningar som koin»
mit det allmänna til godo; hwad desi enskillda sörwalkning
ärligen kostat, dest revisioner och mera dylikt.
Denna sak fordrar fa rrwcket mera grannlagenhet, som
jag icke kan nästan anse Languen annorlunda an som
de Tvenne Standens Lasta. Och i händelse således nu
eller framdeles Languen til Lin-rncs-wcrketS uphjelpande,
»ned desia Ståndens bifall något kunde bidraga,
det Hederivärda Bonde'. Ståndet da af egna medel, k
xroporlion af et sadant försträck eller inbetalning,
borde tillägga; seendes jag ännu icke huru et Bolag
kan betala deras skuld, som icke i Bolaget deltagit.
Emedlertid och som utom Lanea-Utskottets hörande intet
beslut lärer kunna tagas, sinner jag för min del nödigt,
at den hit hörande matte til samma U-.
skott öfwersändas, med begäran om alla kil saken hö»
rande ^uplySningars undfående.
AtMlige hördes yrka pä vorsrmx.
Friherre
La 9
friherre vs (Zser, (larl. Jag för min del
förnyar min proxiostivn, a t sake» romirrerss til stancmUcstottet:
Jag behöfwer ytterligare uplySningar, innan
jag kan stadga mina tankar.
H err Lrjsrn elä , Lamuel. Da Hans kxcellencs
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken i p .»»
^ostcianen stillt hufwudiaken ifrån fraga» om rsmäls»,
får jag förklara at jag förenar mig med Herr Major
Lillberg. Herr krvlsst.r Lcimlrr-enbeim hi! kil
Bonde - Ständers förman abervvak fia i66ll ärs af
Ständerna undertecknade Riksdags - Bestut; men Tre
Stand kallas ock Riksens Stander, nar de äro emga.
För öfrigt conkormLrar jag mig med Grefwe Kalling,
at om Boude,Scandet stulle fa deltaga i stm^ucns
förwaltning, borde det ste mot wiikor af någon wch afgift
at erlägga i Silfwer.
Herr Lilkvsrlvan, (rustak jsoiran, y'kads,
at som Bonde-Ståndet pastätt rättighet lil deltagande
i stanguens förwaltning, densamma matte utrönas genom
stanco - UtstottekS hörande och conkormsraäs sig
för öfrigt med Herr stillberg och nagra andra.
Herr ^älerkparrs, äxel. För at ej nvpehalla
Höglostige Ridderstayet och Adeln, får jag forkia,
ra at jag fullkomligen instämmer i Herr kr. k.st.r
Lokmlrrelchsims bade stäl och önstan. Jag får allenast
tillägga, at detta synes mig wara et för Ridderst per
och Adeln dyrbart tilfälle at bewisa dek Hedrrwäida
Bonde-Standet sm wälwillja; och ak detta benus är
desto kraftigare, ju mindre betänketid deni! behökwes.
veputariansn fran det Högwördiga Preste-Ståndet
anmälte, at det rsmiltersl Bonde-Smndets ästundan
til stauco-Uistottet, för behof af Historista uplysnii.gar'
87
2,0 --s  !!S
Jag för min del erkänner ej detta behof, da wl blott
behöfwe rådfråga war wälwillja.
Friherre kjerrs, kreäric. Min tanka ar
ej at med något widlöftigt anförande uppehålla Ridderskapet
och Adeln: Saken ar sa fullkomligen och nial
Utredd af Herr krokclsor §cbu!t2enbsiin, ak jag ej
finner mig behöfwa mer an instämma i hans yttrande;
och jag will allenast tillägga, at jag för min del finner
intet hinder för sakens afgörande, utan remiss lil
Laner, - Utskottet.
Herr von 8ek>ult2enk>eim, vaviä (den
äldre). Om det är billigt och rätcwist, medbroderligt
och til politisk samdrägt ledande, at bifalla det He.
derwärda Bonde - Ständets önskan at nu fa deltaga i
Langens förwaltning, sa synes dek icke wara Högloft.
Ridderffaper och Adeln wärdigt, at derföre pasta något
penninge-tiifkott. Intet Riks, Stand har för detta såsom
Stand gifwit någon fond til Langren, eller sam»
manskurit något til arfwoden at fina Fullmägtiga eller
Revisorer. Huru kan det Ival begäras af det äfivensä
xaranreranäe Bonde-Ståndet, som nu lika med de an»
dra Standen ändteligen ästundar fa deltaga uti förwaltningen?
Jag anhaller om proposition uppå detta lange
venkilsraäe mål, och önskar i ödmjukhet, at den af
Hans kxcsllsncs Herr Grefwen och Landt-Marskalken
salunda sramställes, ak den som til följe af öfwerläggningarna
in kleno bifölle det Hederwärda
Bonde -S.änders begäran om inträde
i kaninen, fkrefwe Ja; den det ej
wille strefwe. Ne,; winner Nej sä reintz
terLL mälet til kLnoo-Utstottet.
Herr Qripen^vsläk, jsorsa, instämde i Herr
Lcbulk-tsnkonns yttrande med iakttagande af det af Friherre
klans kijerra förestagna wtlkor, at inga andra än
2». ,>«.»>>.- LII
Medlemmar af Bonde. Ståndet mä kunna waljas til
Fullmägtiga eller kavilorsr: när Bonde-Scandet ^s»
rån,erar k-m^usn, borde det ock aga del uti dest förwalt,
ung: Han ansage alitsa saken tjenligast afgöras utan
remils til kaneo-Utskottet.
Herr Lrsstr, Joban Hxel. Utan at för det
narwarande inläta mig i något yttrande öfwer hufwudsaken,
om Bonde-Ständets åstundan bör bifallas, eller
ef, wägar jag i ödmjukhet hemställa til Högloflige Ridderskapets
och Adelns eget uplysta eftersinnande, om,
sedan dlwa Ständ beslutit, at ril inhämtande af uplysningar,
remilksra malek til kanea-Utskottecs utlåtande,
Ucskottet icke dä t alla sali mäste höras, och om
dcc icke alltså skulle wara tjenligast och mest ledande til
öfwerensstämmelse Stander, emelian, at Ridderskapet och
Adeln ej heller asgjorde saken, utan Lanco - Utskottets
hörande.
Herr killberg, kHeöric Otto. Jag will
hwarken med manga ord uppehålla Ridderskapet och
Adeln ej heller föreskri iwa Herr Grefwe» och LandkMarskalken
huru han skall göra prnjaoluion. Jag will
blott erindra, ac här ar twä meningar; den ena, at
nu afgöra saken, den andra at först höra Lanco-Utskottet.
Jag tilstyrker at den mä bli remitteras. Man
kan ju intet gä in i saken utan at känna den: ty jag
törs säga Herrarna, at Ni kanna den intet, och dä
skulle det ju se underligt ut at afgöra den.
Friherre ve 6eer, 6ari. Jag för min
del sar den aran förklara, at jag ej fatt tilrackeltga up»
tysningar i saken, och yrkar derföre at den remitteras
til kanea - Utskottet. I en dylik kropoluion som den,
hwilken nyst föreslogs, kan jag alldeles icke inga, utan
förestår den sadan, at den som bifaller at KancoUlstottet
stall höras, flrifwer Ja; den det
Lir
ej will ftrifwer Nej; winner Nej sä företages
saken til afgörande.
Hämnd ropades Ja och Ncj, och'Vo k erinA
Friherre kck jeorg, lckans. I anledning af
Herr tVIgj r 5m.!>x aickörande tar jag den äran förklara
ar j g ej anker T>ra Slands beslut kunna lagga
band pa Nidderikapels ocb Ztdelns walwillja för det
Tr<d,e.
Herr vori lkosenstsiri, dl i Is. Fraga hav
blb'"'!t wäckt om Bonde-StandetS deltagande i styrelsen
af Rikt-rs Ständers gus. Jag tror för min del,
a t det klokaste Ridderskapet och Adelil kan göra, är at
te-ti! samtycka. Såsom Ml har blifwit anfört, at
Niddeiskaret och Adeln bengenom finge tilfalle wisa
stil walwillja emot Bondr-Stander; men manne det icke
blefwe el osäkert medel at wisa denna walwillja, at öfwer
en ^relimingir-iraga anställa en votering, hwars
waang är »wist. Bonds - Srandek anser sin begäran
grundad pa rättighet, och stöder denna rättighet pa silsro!
iska upgifter. Twanne Stand hofwa ansett nödigt
ak n -ra lT-nea - U skottet. Jag ar af drn tankan, at
Rwde. sk
U ik i. ls utlåtande insordraS, icke öfwer hufwudfragan,
>lt u r anseende til de Historiska uplys'.ingar, simi derifrån
ku na erlMWs J-ig hemställer berta, och öfwericilurar
det lil Ridberskapels och Adelns godtfinnande.
Hans köxcellencs Herr Grefwen och
Landt-M a rsk-! lken, Jag har redan förut haft den
aran erinra Högloft, Riddersk-pet och Adeln om Ve andra
Standens d.slut. Ian h-mstaller nu/ om ej til bibel
altande ak enighet och förtroende med dem, propost.
n n a kunde fa göras i ecmkormi-s med deras tanka,
Besvarades med Ja och Ne si
LlZ
Herr vnn 8odulle:snstsim, Vaviä (den
äldre). Da k ncn ^ Urstetkec blott och allena meddelar
tll Högloflig Ribbcrstopeks och Adelns klenum bc H>-  storicha Underrättelser som Uichottcc kunde fötgkaffa sig k
förevarande ämne, sörutan det aldramindsta af- eller
tlistyrkande uti hniwudmalek, sa kunde ock jag begifwa
mig iirag wik påstående om äociston i nuwacande
kleno, blott det ick> för länge kommer at utdraga pä
tiden: görande jag mig ganska sönvistad, ak de underrättelser,
som wälbemaldta ka, co - Utskott framdeles förmur
meddela, ytterligare skola bestyrka mina inför Höglostige
Ridderskapet och Adeln redan anförda upgister.
Hans kxcellence Herr Grefwen och
Land k-Marstal ken. Bifaller Höglofl. Ridderskapet
och Adeln at, som fragan ar blott om uplysningar rörande
de Historiska Upgitterna i Bonde - Ständers kxtrsLbum
koorocolli, densamma rsmittsrss til kLucoUcjtorcek
at endast deröfwer inkomma med sir yttrande?
Beswarades med Ja och Nej; — hwarjamte
Votering af manga yrkades.
Herr Grefwen och Landt-Marskalken
författade och fläste derpå en Votsrings-kroxostcion
öfwer kemisten til Lanca-Utskottet.
Friherre kkrenfvärcl, 6arl, utbad sig fä
hemställa, om ej den tilläggning i xropmstlionen kunde
göras, at ksnoo - Utskottets utlärande borde inom en
tid af.14 dagar ti! Riksens Ständers klena öfwerlemnaS.
Derigenom kunde bagge tankarna sa mycket möjligt
wore förenas: kormaltrsren af kmco- Utskottets
hörande iakttagas, och den skyndsamhet winnås, som
wore nödig för at bewisa Bonde-Scandet Ridderjkapets
och Adelns böjelse ak företaga hnfwudfragan.
SI4 ^
Friherre vs (Zaer, Oarl, med flera instämde
i den af Friherre UdrsnlvZi-6 föreslagna tilläggning.
I Vorerings-kro^olilion blef i anledning häraf famma
tilläggning införd, hwarrfter den julisr»äss och gillades
sa lydande:
Den som bifaller ar Uanco-Urskottet först skall höras
öfwer dc uplysningar, som Bonde - Ståndet i sit
krokocollr-Utdrag anfört, hwilkct sidst inom 14 dagar af
Lsnco-Ulskorcec bör werkställas, skrifwer:
Ja.
Den det ej will, skrifwer:
Nej.
Winner Nej, företages fåken genast til afgörande Ho5
Rldderskapet och Adeln.
Friherre Oestsrstrom, Olgs, erindrade at,
som upgifterna i Bonde-Ständecs Lxrrskium kromcolli
grunda sig pä Riksdags-Beflut och Riddarhus-?rokocoller,
sä borde uplysningar dcröfwec ej i Lsnc^uen,
utan i Riddarhuset wara at inhämta.
Grefwe lVIärner, Oarl 6-lbrisl, föreflog
st 'de ursälta 14 dagarna mätte räknas frän den dag
dä Lanco-Utskottet undsär liLmillcn.
Ridderffapet och Adeln hördeö ej hafwa något at
häremot påminna.
Derefter astradde Första och Andra Clatzerna hwar
och en til sic Samlingsrum och Tredje Clatzen qwarstaduade,
företagandes, enligt Riddarhus-Ordningen, hwarje
Elaf; sin särskillda votering-; hwarefter Lädorna hopsamlades
pa Riddarhuset och Voksrings-Sedlarna öpna«
des af Herr Grefwe:, och Landt-Mcwjkalken, som efter
----- 215
behörig röst, rakning, enligt de hallna krorocyllsr, kundgjorde
ac VoiorlNAen Utfallit pä följande sätt, nämligen:
Inom Första Classen » - Ja 6o.
Nej iz.
Inom Andra Ela sten - » Ja zz.
Nej 41.
Inom Tredje Classen - - Ja ;8-
Nej 48.
I anledning häraf tilkännagaf Herr Grefwe», och
Landk-Maiskallen Ridderskapets och ?lde!ns Besiut en,
ligt omröstningen wara, at kzncn-Utskottet skulle inom
14 dagar inkomma med utlåtande öfwer de uplysningar
det Hederivärda Bonde - Ståndet i stt krocoeolls Utdrag
anfört.
Herr Rersmeäen, ^acob» hemställde, om
icke af den orsak, at de underrättelse,', som asyftas, ej
torde finnas i Lan^usn, utan i Riddarhuset, någon anställt
kunde fogas om nerhämtande ifra» Riddarhus»
^rcbivum i Stockholm af de lil mäletö uplysande erforderliga
^Lksr.
Hans Lxcellence Herr Grefwen och
Landt - Marskalken föreslog at läka hämta dessa
sa »väl som det förut omnämnda Hemliga Ut.
skottets krorvcolls Utdrag af den 24. Marrit 1789,
genom en Lx^ress för Riddarhusets räkning.
Greflve kläm ilron, ^äolp>fi I^ucl^viA» ön.
skade, at som stadgadt finnes, at wid Riksdagar inga
andra ämnen förehaswas, än dem Konungen prv^one»
rar, pa sätt före 1630 warit manligt, samina Lxprefs
^ äfwen kunde fa befallning medföra kleni krorocollsc
före 1630, pa det deraf mätte utrönas fättet huru den
riden warit »vanligt.
216
Hwllket allt, uppå af Herr Grefwe»
och Landt-Mm skalken, bifölls: och skulle Lx^>rekken här,
vm med det skyndsammaste affardas.
Likaledes och sam de andra Stånden redan wörö
atskillda, bcsiölS at vsburalionan med tilkännagiswande
af Riddcrskapets och Lidelns beslut, om Ikcmillen til
Lauco-Utstotlet, skulle under nästa Ulenum afsandaö.
Sluteligen andreg Han-s klxcsllsncs Herr
Grefwen och Landt - Marskalken, at twanne Le.
damöter af Lanna-Utstottet, Friherre 8iac!<s!!i.mA och
Herr Lraunerbjslm, latit anmäla sig för sjukdom skull
icke wara säkre at ifrån Stockholm återkomma; hwar.
före Herrar UleAarcrnL af Första och Tredje Clasterna
anmodades ac i eftermiddag genom behöriga Wal upfylla
deras ställen.
Högloflig- RLdderskapet och Adeln atskilldeS klockan
; pä 5-
In 6äem krorocolli
ch. 6. Lilvsrsto!^>s.
Thorsdagen den i. Maji.
ricnum klockan half förmiddagen.
!.^ppa gjord Lroxvsttmn upbröcos Herrar LIeLkor-rngg
af Första och Tredje Clatzerna Wallistor öfwer Ledamö.
ter i UimcO-Ukskortct efter Friherre LrackelksrZ, Lernär
Magnus och Herr Lrauncrchslm, Larl Magnus; och
befunnos wara kallade, i den förres ställe N:o zoz Friherre
von UinZen, Fullmagkig Herr Lbrenborg, Jo.
Iren Davn! , (laxiraine, och i den sednares Nw 1146,
Herr Liommsnlkvlä, Fullmägtig Herr (chijaemvatch,
Jacob Leie, Ofwerstc-UtculenLuc.
Högloflige
Högloflig Ridderstad och Adelil atstilldes klockan
IQ.
In 6ösm krorocollj
6. Lilvsrstol^s,
Fredagen de» 9. Maji»
plenum klockan 9 förmiddagen»
^ anledning deraf, at Hennes Majit Drottningen vägra
dagar warit af opastlighet beswarad, ^ro^onsraäs
Hans klxcslisnes Herr Grefwen och LandtMa>
staike», at Ridderstapet och Adeln matte sander
wänne O^putrraös; för at om Hennes Majrts tils
stand inhämta underrättelse, hwilken underdäniga wörds
na^sbecygelfe astven de öfriga Ständen tvid deras stdsta
klsnum iakttagit.
Bifölls, och anmodades Emanne af RidderstapekS
ock ?ldelns Ledamöter, Herr Ofwerste Kammar-Iunkareir
Grefwe Oxsnlkjerna och Herr E)twersten Armkelr, at
stg i sadant-ändamål til Slottet oeglfwa; hwilkec stedde
och återkomma etter en stund demälte Herrar med den
underrättelse, at Hennes Majit ,befunne stg något
bättre än under sidstförflukna dagar.
Instsrsäes prokocolls Utdraget af dm ga. April
i fragan cm det Hederwärda Bonde. Ståndets yttrade
Åstundan ak deltaga i pan^usns förwaltning;. likaledes
proracoilernL af den 25:te och Zo:de April samt I.sta
Maji.
Hans Lxcellence Herr Grefwen och
L an dt - Marstal ken förmalte, at han i anledning
af Herr Ofwerste - lAsutsnanren Eri^suvvslchs i flutet
2,8
af fit den zo. April uplasta Memorial, yttrade astnn,
dan, hos Hans Maj:t i underdånighet anmält hanson,
hällan at öfwer samma Memorial macke sa as! buerås;
och hade Hans Maj:t deuppa lemnar der nadina
swar, at Hans Maj:t icke arnat til Ständernas öf»
werläggning lemna nagra nya eller andra Amne» än
dem hwilka i dest nådiga propolirioner innekaikaa; I
anledning hwaraf Herr Greswen och Landt-Ma,skalk.!,
finge tilkänna giswa, at han ej öjwer nägra nya am,
nen kunde tillära öfwerläggning.
Uplästeö a nyo Friherre l^ils Silfverscbälä, i
fidsta kleimm pa bordet lagda! I),ktamen, rörande Instruktion
för Riddarhus-Sscreksrsrsn.
Hans Lxcellencs, Grefwe stuutki, Lrie,
upläste följande:
Jamte det jag förenar mig med Friherre Silfver»
tcliölä angående nyttan af en Instruktion för R ddarhus»
Secrecersren, tackces Högloflige Ridderskap?! och
Adeln tilläta mig wördsamt hemställa, om icke asine,,
Instruktioner för Riddarhus-Direktion och Ridvarhuskiscslen
finnas nödiga.
Direktionen är icke försedd med Instruktion. Flera
tilfällen mäste likwäl inträffa, da en sadan för Direktion
wore nödig. Nu har den ej annat ak rälta
fig efter an godlycko och praxia; och manne defia ledare
alltid äro de rätta och säkraste? Manne tiders förändrade
skick, nu mera icke fordrar närmare bestämmelse i
en del af virektioosns förehafwander och skyldigheters
fullgörande? Jag får derföre den äran proponera,
om icke en Instruktion för Riddarhus-Direktion emellan
Riksdagarna, matty blifwa föreslagen. Widare hem»
ställer jag til Högloflige Ridderskapets och Adeln? > är.
mare bepröfwande, om icke et krojekt mätte försattas.
--------- 2t)
sam skulle halfva til föremål at upsylla de brister hwilka
förefinnas uli 1626 ars Riddarhus!»Ordning. Flera
sadana skaile kunna upräknas, men för ak undwika wid»
lödighet, får jag allenast nämna, at Ridderfkapet och
Adel» är alldeles i saknad af fullständig föreskrift, huru
och pa hwad fact det skall förhallas med Fullmagters mfardande,
när någon af^annan Slägt skall intaga ställer
ler en franwarande Att wid Riksmöte: hwilken som
ager rakt ak en sadan Fullmagt utfärda. Om til exempel
O'rchse Förmnndare eller Moder som för enda Ättemän
är allena Förmyndare, kan fullmagt utgifwa som
laglig antes bör, med flera dylika händelser, hwilka
wid Riksoaqars början och derwid skedda upskrifningar
icke fallan sig företecr. Min tanka kan witzerligen icke
wara de-,, at härigenom pa miudsta fäkt willsa rubba
den föreskrift som 1626 ärs Riddarhus - Ordning, eller
tikäggningen as den Z:dje November 1778 sörrskrifiver.
Men da det ar bekant och kan ak krorocollerna inhämtas,
at Högloflige Ridderfkapet och Adeln den 28:de »yflnämnda
manad och ar, och salunda sedan tilläggningarna
wörö gjorda, beflöt at et krojeÄ i förberörde akt och
mening skulle sammansattas, och sadant updrogs en Ledamot
af Ståndet, som wid Riksdagens flut sade sig
icke medhunnit at fullgöra sit aliggande; da RiddarhuöUtskottet
wid 1789 ars Riksdag updrogs samma förrättning,
och äfwen författade nämnda krojsA, hwilket
likwäl i anseende lil Riksdagens da inträffade flut, icke
bles företaget och afgjordt; fa anser sag en lika beskaffad
rättighet öppen, och hemställer derföre, om icke Högloflige
Ridderfkapet och Adeln, i anledning af allt detta,
skulle behaga anmoda dest Riddarhus-Utskott at närmare
granska och öfwerse nyflnamnda krnssLi: och dermed
sämre förslag til InliruAioner för Riddarhus-OireÄioneri,
Riddarhus-LsLrstsraren och Riddarhus-k^lco.Isn
til Höglofl. RidderskapelS och Adelns widare pröfning
och beslut inkomma.
Friherre §ilkversck51ä, Klil§. Hwad m
ward Ledamot nu anfört, angående InllruWon iör RidLarhus-vireÄronsn
och kiscslen, samt kiojoLL til förbättringar
och tillaggningar i Riddarhus-Ordttingen, anser
jag för min del ganska grundade: och som jag ders
jamte finner at detta ej är et nytt utan redan för detta
wäckt amne, tilstyrker jag ac detsamma tillika med dea
af mig föreslagna InlkruAion ma remmers» ti! RidDårhus-
Utskottet, ak deröfwer inkomma nied fit urlakande.
Friherre vs 6eer, Larl. Sedan jag nu
sf en wärd Ledamot fatt den uplysning, at wid 1778
ars Riksdag en Ledamot af Ridderskapet och Adeln fakt
sig updragek, ak upgifwa krojeäk til en Riddarhus
Ardning,
och et sadant kroj-Lk 1789 af R-ddarhusUlskottet
blifwit förfaktadk, ehuru det samma da ej kommit,
at til Ridderskapets och Adelns pröfning öfwer
lemnäs,
tror jag ej något hinder wara, at remmers
Detta ämne kil Riddarhus-Utskottets yttrande; men förbehåller
harwid, at om något uti Riddarhus-Utskottets
krojeÄ skulle behöfwa tilläggas utöfwer hwad den för,
ra Riddarhus-Ordningen innefattar, Kongl. Masts
Nädiga Ulftand matte begäras för Ridderskapet och
Adeln, at derom öfwerlägga.
Herr LillksrZ) vreäric Otto. Jag kan
ej annat fe, an at den wäckta InllruLiions fragan är
st Osconomis - mål, som Ridderskapet och Adeln kan
afgöra, och finner jag för min del det ganska nödigt,
ry Riddarhus , 6->6an har tilförene småningom smultit
Korrt genom en Riddarhus - Betjent, och jag föreslå^
alitsa at Ridderskapet och Adeln matte medan wi ha
Mindst at göra, fä et Osconomiskt kieuum» j
Herr Lksät, Jokan ^xek Dcfia fragse
Em s mig, sä- enkla och sä naturliga, at jag demid eZ
22!
har annat anföra an blott begära Herr GrefwenZ och
Landt-Marskalkens prvpoli, ion.
Herr ?ipsr, Larl Iklric. Jag får den äran
föreslå, at Riddarhus Ulskorrec i dosta ämnen äswen inhämtar
underrättelser och uplysningar ur de Riddarhus»
Handlingar som förwäntas.
Herr'' Grefiven och randt - Marskalken
gjorde härefter propulnion pä Hanö kxoellsncs Herr
Grefwe kuuilw och Friherre vs 6sers yttranden,
hwilken med Ja besvarades»
Föredrogs följande Utdrag af prorocollsr, hållet
hos Riksens Ständers ksnco - Utskott wid Riksdagen i
Norrköping d. 2l. April I8OO.
Utdrag af ?rorooo//er, hållet hos Riksens
Ständers L/rnaa- Utskott, wrd Riksdagen
i tAorrköping den 2l. April i8c>o.
Genom Udrag af Högloflige Ridderftapets och
Adelns krotocoll, under den 24. nästledne Martu,
bifallit af Högwördiga Preste - samt Wällostiga Borgare
- Ständen, under den 2:dra i denna mänad, och
som til karwo-Utskottet ankom den iZtde uti innewarande
mänad; hrr Kanco-Utskottets ofördröjcliga utlåtande
blifwit mfordradt öfwer et, af Herr lUagoreu och
Riddaren af Kongl. Swärds-Oräen, Walborne Alls
6öran klollk, til Högloflige Ridder,kapet och Adeln
ingifwet lllemoriah, hwaruti förmäles:
" Huruledes Riksens Ständers Laugue, under
en läng följd af är, warit styrd under Hemlighets»
och Tysthets-Eder. At karwo - Utskottets Ledamöter
wid alla Riksdagar, ensamme haft den aran försäkra
Ständerna, at allt stöde wäl til, och at således de i
Landon deltagande Riks - Standen, i allmänhet in»
genting kant om weckeliga förhållandet: at nu, dä
man kanner, det kaninen, som nära Fyratio är warit
alldeles tilsluten för utläningar pä Fastigheer, inom
denna perioä, för fina i slutet af 175a och början
af 1760-talet utgifna, wistt icke rikhalckgr^Sedlar,
fatt och dagcligen får upbära antingen Specie
Riksdaler, eller sina nu dermed lika warande Obligationer:
at de Län pä MeÄsr, som blott wiste privilegieraäe
Näringsidkare, med de kan^.^ mera be--  höswandes uteslutande, sätt och ännu fä begagna, nödwändigt
mäste indraga betydande siimmvr i Ranta:
at dä mindre underligt more, om uti närvarande ivädeliga
ställning, man tror sig böra äga nägon tilgäng
pä et ställe som, oaktadt sina nog widsträckta förluster,
andä synes böra äga en icke obetydelig behällning;
men at man härwid genast mötes af den, genom
gammal häfd stadgade, hemligheten: at dä, likasom
för den cnstillda, det äfven för Lunonen ast id borde
anses som tecken til mindre fördelaktig ställning, om
man sökte dölja rätta tilständet af stna angelägenheter,
hemligheten för Lunonen torde wara alldeles umbärlig;
pä hwilka, i Herr Klajorews tanka, nog gällande stal,
han således sluteligen hemställer til XeckpeÄivs StändenS
widare ompröf,vande och beslut, om icke de af deras
Medbröder, som blifva Ledamöter af Lanco-Utstottek,
mätte frikallas frän all Tysthets-Ed; och i stället erhälla
behörig InlkruÄion at, hrvad Lauben angär,
för de Tvenne deruti deltagande Ständen, noga och
vffenteligen upgifva, i hwad tilständ detta Werk sig
nu befinner, pä det Riksens Ständer, om de sä nödigt
pröfva, mäge til Allmänhetens kundstap detta
förhållande komma läta."
Egenteliga afstgten med Herr Najoren kllolll,
förberörda pästäende, om oinskränkt xuklicitö af Lanwerkeliga
tilständ och förmäga, yttrar han stderuri
bestä:
L2?
ro Ut fullt förtroende til Werkets ägande loliZitö,
icke ty förutan wore at förmoda: dä för Lanyuen
likasom för den enstillda, det borde anses som
tecken til minore fördelaktig stallning, om rätta rilsiändet
af desi angelägenheter sökte döljaS; och 2:0 at
endast af en jävan oinskränkt publicitö, med säkerhet
ucrönas kunde, i hwad man Riket uti desi närvarande
belägenhet kan af banque» påräkna något
kras igt biträde.
Innan banco-Utstottet ingär i närmare undersökning,
huruwida de af Herr klorén Illolll äsoftade
werkningar, genom den af honom nu föresiagna utwag,
wore för Lanc^uen och Riket at förwanm^ anser
banco - Utskottet sig i förwäg ej böra obemärkt
lemna buruledes Utskottet för ingen del kan med
Herr lAajoren deruti instämma, såsom ställe enda
grunden til privat mans ägande förtroende, böra sökas
uti en fullständig upgift af desi werkeliga lilstand, det
will säga af desi ärliga bokslut. Sjelfva sakens natur
wederlägger en sadan tanka, och en dagelig erfarenhet
be.risar motsattfen. banco - Utskottet känner ej'
»agot enda exempel af privat man, som, utan bifogad
Leslions ansökning, för Allmänheten publicerat
sit werkeliga tilständ; men af otaligt mänga, som,
thy förutan, ägt och an aga et oinskränkt förtroende
för Tunnor Guld, grundadt icke pä kännedom af deras
bokslut, men pä er noggrannt oafbrutet fullgörande af
ingängna förbindelser. Denna enda grundwal för allmänt
och enstilldt förtroende lämpas med stal äfven
til bananen, dä desi förhällande stall emot privat
Mans lENsöras.
Ut nu widare, med afseende, ej pä banco-Merkel
allena, möll tillika pä Rikets och Allmänhetens
med detta Werks inrättning päsyftade fördel, mev pali
elighet kunna inse följderna as i sräga
lag; anser banco - Utskottet nödigt , at under?»ka, ej
224 i-?"'
mindre den grundwal, hwaruppä Swerige6 Rikes
Landus, genast i desi första början bliftoit anl.rggd,
än de werkmngar, som af samma grundförfattningars
efterlefnad under en tid af iza är, finnas wara ästadkvinna,
samt fiuteligen, hwad af en nu förefiagen
bufwudsakelig förändring derutinnan kan wara, ä ena
sidan at förmoda, eller ä andra sidan at befara?
Allt ifrån karwo - Werkets första inrättning, har
den grundsattfen warit oryggelig, at desi Skuld, Fordran
och Capital, skulle endast af wisia bertil utsedda
och derom anförtrodda Personer kannas: at allt hwad
inom samma Personer, Werket angående, förelöper,
samt antingen för Werkets säkerhet eller til desi nytta,
tyst wara bör, doldt och hemligt hålles: och at
jämwäl privata Personers, hos kalr^uen ägande fordran
eller til Lancken häftande skulo, icke utan deras
eget samtycke fär för andra uppenbaras. En
grundsatts, efter Utskottets öfwertygelfe, oumgängelig
för et Penninge-Werk, som blott igenom upläning af
andras medel för ringare, samt ater utlåning til högre
ränta, jämte egen Lreäit, borde samla desi första
fond och winna widare förkofran, til bade eget sjelfbestånd
, och til beit fördel för Riket i gemen, samt
hwarje Inbyggare i synnerhet, som med et dylikt
Werks inrättning warit päfyftad.
Det är icke Riksens Ständer obekant, hwad betydande
biträden Rikets 3tat8-Werk, under Rikets
högst trängande och ofta desi sjelfbestånd hotande behof
, uti Län för dels lindrig dels ingen Ränta allt
ifrän Werkets första inrättning fatt ätnjuta; och af
hwilka Lall, tid efter annan, samt sednast är 1773
fast otroliga summor, til lindring för samtelig» Rikets
Innebyggare uti de utlagor, hwarmed allena samma
summor kunde och borde äterbetala-s, blifwit såsom en
kanhuenr förlust afstrefna,
Med
..12 L25
Med full wiflhet kan antagas, at berörda dä för
Riket oumgängeliga biträden omöjligen kunnat af
kLUiiuen bewiltjas, eller med Wcrkets bestånd utgift
was, om wid de tider dä de utgingo, dest »verkelig»
förmåga, äfven til ziffran, warit allmänt uppenbar;
men lika säkert är äfven det, at om ej Stats-Werket '
wid de flesta tilfällen, da meranämnda biträden blift
wit meddeldta, med denna yttersta nödhjelp sätt blift
iva uuderstödt, hela Rikets om icke ounvwikeliga fall,
ärmindstone obotelig» wanmagt, warit at befara.
Sank är det, at wid de flesta dest» allmänna be»
höfve s stunder, Rikets nödwändiga räddning, mer
än Langens dä ägande werkeliga förmäga, at bertil
pä sätt sorn stedt, bidraga, fatt wara gällande; men
hwilken Rikets Inbyggare skulle nu ej willja fägna
sig deröfwer at Riket, och dermed tillika äfven kan
non,
pa sädant sätt kunnat räddas: och at, sadan»
nästan otroliga upoffringar til Riket oaktadt, under
den HögsteS fortfarande nädiga hägn, samt kloka Författningars
bestånd och efterlefnad, Werkct i denna
stund upnätt den grad af loliänL och sjelfbeständ,
som det ännu aldrig förut ägt.
Den önskan ar inom Svea Land kikasL allman
som upriktig, at hädanefter Rikets allmänna nöd aldrig
mer mätte kräfwa et Landen, ouudwikeliga biträde,
utöfver den konä, som dä wcrkcligcn finnes i
st^nciuelw ägo; men wär ofelbara pligt är, at ej för
et kart Fädernesland betaga all möjelighct til en sadan
nödhjelp, om i en olyckelig stund, som Gud nådeligen
afwände, densamma skulle för Rikets räddning
finnas nödwandig.
Ändamälet af kananeus inrättning war i öfrigt
ej allenast det allmännas, utan ock tillika hwarie enstrlld
trefven och nyttig Medborgares deraf til förwantande
fördel pä mer än et sätt. Om den otyg
29
-
-26
lade winrmigSlystnaden och nedriga egennyttan, alltid
fiender af stadga och säkerhet i Rikets Penninge-wäsende,
skulle under en vinftränkt xudliLite as Lanc^uens
tilständ L alla dest delar, pä ziffran kunna uträkna
detta Werkö möjeliga förmäga och troliga ät gärd til
äterwinnande och bibehållande af en någon gäng förlorad
stadga i Rikets rörelser; sa befaras med stal,
at de siesta hälsosamma anstallter i denna wägen, icks
utan framgång blifwa motarbetade.
Af förberörda stäk och conlääerationer, finnée
Lanco-Utstottet sig således fullkommeligen styrkt uti
den öfwertygelfe at Lan^uens koliäits säkrast bibehålles,
samt allman och enstilld fördel af detta Werk
päliteligast befordras, enär de för Werkets nämnttttration,
wid desi första inrättning wisligen fastställda,
och genom mer an hundrade ära lycklig erfarenhet,
stadgade grundförfattningar fä förblifwa orubbade,
sädana som de uti r66g ärs Lanco-Ordning omstundeligen
finnas intagna, uti Lanco-Utstottets Inttrwttion
af är 1778 til obrottslig efterlefnad äberopaoe,
samt uti 1779 ärs Riksdags - Besittt såsom gnindwalen
för Lanea - Werkets koliätte^ ansedda.
Den pä et hedrande förtroende grundade aran,
at ensamme fä försäkra sina Uetpeökive krineipaler,
om deras Lanco-Werkö goda tilständ, hsr alltid warit
beledsagad med den förbindelsen, at om Werket
allven i allt öfrigt meddela sä fullständig uplysning,
som med desi säkerhet och det allmännas nytta kunde
förenäs. Af de, wid 1778, 1786, 1789 och 1792
arens Riksdagar, ifrän dä warande Lanco - Utstotterna,
til de Trenne Lelsieökivo Ständen afgifna
Berättelser och upgifter, torde befinnas, at en sadan
förbindelse, sä widt däwarande omständigheter det
möjeligen kunnat medgifva, af dem icke bliswit uraktlåten.
Närwarande Laneo-Utstött stall wisierligen icke
underläta, at wid desi förrättnings sint, härutinnan söka
fullgöra hwad thy äligger: och hwarwid denna NN
227
Ffrän be i^ekxeÄivs Ständen tik iWotketsi yttrande
förwista fräga för Utftottet lemuar förnyad anledning,
at uti desi upgister blifwa fä omständelig, som med
de äberopade författningar möjeligen stär at förenas;
under det otwifwelaktiga hopp, at om paliteligheten af
desi försäkran, samt riktigheten af desi npgifter, icke
blifwa misitrodda, efter et crhället oinskränkt förtroende,
at enligt gifwen InttruÄivn efter bästa wett och samwete
Uanco - förwaltningen öfwerfe och densamma för
framtiden, hwad sielfwa werkställigheten angär, i det
som nödiFt pröfwas, uti behörig ordning widare utstaka.
Ar och dag som förr ffrifwet star.
Efter befallning
Kl. IckellLinZiuK
Begärdes pä bordet.
Herr von Lcstulkrsnstsim, vsviä (ben
aldre). Med ali högaktning för Höglostiga II,nco-Utskottet,
finner jag likwäl, at desi Betänkande blott innehåller
en »vederläggning af Herr lVIgjorsn käolfis lVIemoria',
men ej, efter min förmodan, upfyller ändamälet med
Höglofiige Ridderskapets och Adelns llomiks, hwilken ä,
syftade kännedom af hwad svin kunde blifwa uppenbart,
och hwad som syntes böra hemligt hällas. Frägan kan
ej har wara om L-mgusns loliäitä. Sa lange hwar
och en får fin Lmeo-Sedcl lionoreraä, kan twifwclsmäl
ej upkomma om den redbara konäsns tilracklighet, men
dek wore för Riksens Stander nplysande och för L-mcaWerkct
hedrande, om adagalaggdt blcfwe, hwilka biträden
och upoffringar Ilanc^usn kunnat göra til Kongl.
Maj:t och Kronan samt fä kallade publicos ulus: Äfwen
kunde wara skäl, at förlusterna upgäfwos och pä
hwilka grunder asstrifningar blifwit bewilljade, med mera
dylikt: och ar det öfwer sadana upgister jag för min del
hade sörwäntat Höglostiga Usiico-UtfkottelS tilfiyrkande.
»28
Herr von Lilsn^, ^obsn^scob. I BancoOrdningen
star, at Lan^uen osfenteligen bör wisa redo,
och en sadan redowiSniiig kunna ju Riksens Grander ej
pröfwa uran kännedom as Bangucns tilstand.
Friherre ve 6ser, Carl. I fragan om
Banguens konä kan jag för min del ej annat ali gilla
hwad Banco. Utskottet i sit betänkande föreflagit; men
jag förenar mig med Herr Brokekkor 8cbul'2enk>sim
deruti, at det ej kan wara jför Bananen skadeligt om
Allmänheten underrättades om de upoffringar, asjkrisningar
med mera, som til Kongl. Majus och Kronans
samt det allmännaö nytta blifwit gjorda; i hwjlkek sall
och da fragan ej ar om Bangusns sammansättning, utan
om de tjenster och biträden den gjort, jag sinner mig
böra lemna mit tilsryrkande.
Anmältes och mottogs en V-pm-nron frän det
Wällosiiga Borgare, Ståndet, anförd af Herr Rådmannen
d>lorä!in6, som förmälts, ak til Borgare-Ståndet
blifwit ingjfwet en ansökning af Borgmästaren i
Söderhamn Olok Himbreus a egna magnar, samt efter
anmodan af Rådmännen derstädes Bsn^t Israel öäman
och Lrie Lerx, samt TnllUntpekloren ^oban
Wennberg, hwaruki anhalleS om befrielse fran
ersättning til Riksens Ständers Landus för bristande
Slang- och l^Isnusskänr jern, hwarä genom ^lkeisu^en
josian kvliclss blulkmsns öfwade smek, til Lancolans
erhållande, större ^rrelter blifwit ukgifna, .ni som
sioarade mot beloppet af det i sädant ändamål i Söderhamns
wag nedsatta jern; hwilken ansökning BorgareStandet
förehaft och remiitersr til Banco - Utskottet,
för at desi utlåtande deröfwer inhämta.
ve^rnsrionen bcswarades och afträdd?.
t--
22Y
Hans Lxcellencs Herr Grefwe» och
Landt - Marskalken anmälte härefter ak en sadan
ansökning äflveu blifwir kil Hanö LxLLllsncs inlemnad,
hwilken ock i dag skulle Ridderskapct och Adeln föredragas.
Grefwe Märner, Larl Oabriel. Såsom
Ledamot af kanea-Utskottet fär sag den äran nämna,
det UiskotretS tanka ej warit at halla hemligt något
som Utskottet ansage möjeligen kunna uppenbaras.
Slutet af Lanea - Utskottets krotocolls» Utdrag utwifar,
al Utskottet i sin fluteliga berättelse til Riksens Ständer
arnat i denna del upsylla Högloflige Ridderskapets och
Adelns wänkan. Således är fragan nu ej annan än
om Utskottet skulle göra alla möjeliga upgifter framdeles
eller genast; och härwid får jag den äran tjlkännagifwa
at Utskottet härifrån warit förhindradt genom flera wigtiga
mål som det hast at afgöra eller hwilka blifwit lil
dest utlakande hemskutna, och hwilka medtagit sa mycken
tid, at de nu astundade upgifter icke hunnit upsökas
och samlas.
Hans klxcellence Herr G re swen och
Landt-Marskalken. Uppå den af en Ledamot i
V-mco Utskottet nu gifna uplySning, at Utskottet ärnar
inkomma med de äskade upgifter, får jag den aran proponera
om Högloft. Ridderskapet och Adeln i delta afseende
aro nöjda med Lanea-Utskottets betänkande.
Besvarades med Ja.
UplästeS ofwanförmälte af Borgmästaren lkambreus
ä egna och fleras magnar ingisna ansökning.
Friherre Vs Ossr, 6arl. Sjelfwa saken fyNcS
mig ej af mycken betydenhet; mea ptXjuäicacer wa
-
re af gansta mvcken betydenhet; emedlertid föreslår jagj
at denna ansökning rsmiuergs til Lanca Utstottek, at
deröfver inkomma med sit utlåtande.
Häruppå gjordes proposition, hwilken bifölls.
Upropades och asgick under anförande af Grefwe
kossa, ^rviä Lris, e» Deputation för at hos de öfriga
sselpegnve Standen tilkännagifwa Ridderstapcts
och?ldelnö bcsiut, sa wal i sidstberörda ämne, som i frägan
om det Hederwärda Bonde-Ståndets åstundan at
deltaga i Langens förwaltning.
Föredrogs lag. Utstottetö Betänkande af den xite
Maji angående ändring uti 16. Capitlct rz. §. JordaBalken
m. m.
Riksens ^oglofliga Ständers Lag - Utststts
Betänkande, angående ändring uti i6:de
Lap. rs. §. ^Iorda-Balken, med mera.
Lag-Utftottet anser den grundsatts, at alla AfHandlingar,
flutna emellan behöriga personer om det,
som Lagen til ägarens fria äikpotttion öfwerlemnat,
böra efterlefwas och a ömse jidor til godo njutas,
wara sä vflilljaktig isrän rättwisa och billighet, och
utgöra et sä wigtigt stöd för att medborgerlig säkerhet,
at rubbning deraf icke kan ffe utan försvagande
gf Samhällets heligaste band.
Dä tillämpning häraf göres til stadgandet uti
i6. Cap. iZ. §. Jorda - Balken, at köp bryter Legostämma,
tror Ut-ffottet sig finna at, emot den xrincipe,
som Lagen bade annars och äfwen uti de föregående
§z. af samma Capitel följt, Fastighets ägarens
magt kommit at blifwa destomera synbart utwidZad
ulöfiver den gräns,, hwilken en med ^rrsn^ator
Mer Landtbo förut ingängen afhandling rätteligen bör
rnedgifwa, som den förre fatt et öppet och likasom af
Lagen godkändt tilfallc at, medelst werkeligt elter latsadt
uplätande af sin ägande rätt, i förra fallet täta
Köparen til tredje mans försäng uphäsiva en öfverenskommelse,
som säljaren sjelf icke sunde rubba, och k
Let sednare äter at antingen söka såmedelst rätta egen
obetänksamhet och förhastande wik afhandlingens afstutande
eller ock i otid draga winst af ^rrenäatorens
ä egendomen nedlagda kostnad och werkställda
förbättringar.
Med afseende sä wäl härci, som de flera utS
Kongl. Majtts Nådiga Lroxolltion uptagna stäl,
Har alltsä Lag-Utstottet sett sig söranlätet tilstyrka,
at Köp icke mä bryta Legostämma; hwarjämte
och som det ej eller kan förenas med billighet
och den helgd ingängna afhandlingar böra aga, at
Landtboes'eller Krrenäalors wilkorade rättigheter stola
uphöra at wara gällande i den händelse, dä:
ägaren blifwer huswill och tränger jord sin
ä Landet eller huS i Staden sjelf nyttja;
Utskottet hemställer, our icke nämnda §. mätte äfven
L denna omständighet uphäswaS.
Men dä Utskottet genom detta tilstyrkande icke
kan anse sig hafva fyllt hela ändamalet med Kongl.
Majtts Nädiga kropolition, som äsyftar en sadan
rättelse uti nuwarande Stadgar, at en Krrsnäator
eller Landtbo blir tryggad ivid Åtnjutandet af de fördelar,
han sig betingat, hwarigenom hogen för arrcnäsns
ingående liswas, jordbruket i allmänhet upmuntraS,
idogheten ökes och en mera lätt utwäg winnes
til näring för dem, som icke hafwa räd at genom
köp skaffa sig egna Landtbruk; sä bör Utstottet
närmare utlaka sig öfwer dega ämnen och bestämma
sä wäl Jordägarens magt at pä ärrenäs »plata sin
fastighet, som ock .^rrsnäatorsnL rättighet at begagna
det derom ingängna LontraU.
LZL l c
Sedan Utskottet funnit ej mindre, at all aflinge
jord och fastighet, hwaröfwer Lagen rättwisiigen
lemnat ägaren srehet at efter godtfinnande förordna,
Mä med hwad willor som häldst för-arrenäeras,
än ock , at sädana fastigheter, hwilka ej kunna stil as
eller förpantas och hwarä innehafwaren sjelf blott
njuter wilkorlig besittningsrätt, icke kunna annorlunda
än med derefter lämpade beting til annor man
öfwerlätas, i anledning hwaraf färskilldt stadgande
om alla dessa icke tarfwas, blir således egenlelign
föremålet för Utskottets upmarksamhet den flags
fastighet, til hwilken ägarens rättighet, i
hänseende til dess arfwingar, är pä et eller
annat sätt inskränkt.
Under granskning af de härwid sig företeende
omständigheter, har Utskottet wäl ä ena sidan funnit,
det en mera widsträckt rättighet at pä längre tid uplata
en sadan egendom at ^rrenäator, sannolikt
skulle medföra wigtiga fördelar för jordbruket; men
deremot ä den andra, at Utskottet, medelst tilstyrkta
förändringar uti 16. Cap. rZ. §. Jorda-Balken, betagit
arfwinge af dylik fastighet den enda möjeligheten,
at genom salu deras göra sig skadeslös, i fall
förre ägaren honom til försäng uplätit densamma
ät ^rxenäator pä wilkor, som icke smara emot rätta
tvärdet och afkastningen; hwarjämte Utskottet ansett
arftagarens rättighet at efter förra ägarens död fä
tilträda fbrwaltningen af egendomen, swärlig<m kunna
honom fränkännas, hwilket dock inträffade, sä
wida det blefwe tillätet at stuta ^rrenäo - LontraLb
ej allenast pä längre tid än han lefwer, som det
samina utgaf, utan ock pä go, 40 ä 50 är derutöfwer.
Fastän Utskottet hufwudsakeligeu af dessa skäl
warit hiudradt tilstyrka et owilkorligt antagande af
Kongl. Mastts Nädiga proposition, har likwäl Ut
-
ffottet ansett sin pligt fordra at förestå sädana utwägar,
hwarigenom en /rvrenäator eller Landtbo, utan
arfwingarnas alltför kännbara förlust, kan efter ägarens
död hällas skadeslös för de odlingar och förbättringar,
som han, under hopp at längre tid fä
begagna den arrenderalle Egendomen, tiläfwentyrs
dera werkställt.
Detta ändamäl tror Utskottet bäst winnås, om
^rrencle - Lontracket, som bör flnfteligen författas
och af wittnen bestyrkas, förklaras stola hafva oryggelig
beständ, sä lange jordegaren, hwilkcn detsamma
utgifwit, lefver; Borgenärers rakt likväl förbehållen,
pä sätt nedanföre nämneS; men da Jordägaren
med döden afgatt, och hans arfvingar derom
lemnat ^rrLnclatoreu eller Landtvocn beni,lig
underrättelse, bör benna underrättelse anses såsom
laglig upsägning och Landtbo eller Xrrenllunor derefter
njuta fyra ars fardag, räknad fran ben stytt--  ningstid, som infaller näst efter det en dylik upftgning
stedde.
Det har icke eller undfallit iftflotteJ at en
gäldbunden Jordägare, ftm borrt - arrenllerat lin
egendom, kunde dymedelst betaga Borgenärerna tilgäng
til godtgörande af deras fordringar, sä wida
icke de författningar widtagas, som pä en gäng flydda
bade ^rreullators och Borgenärers rättigheter.
Utskottet har alltså aktat nödigt söreslä, at det emellan
Jordägare och a^rrenllator eller Landtbo stulna
/rrrenäe - tkontraök skall sidst inom samma tid, som
Utskottet tilstyrkt i afseende pä Uybudstagande ä ingänget
köp, inför Ratten upwisas, der osftnteli en
upläsas och uti Intecknings - krotocollet til hela innehållet
intagas, hwilken inteckning bör hwart tionde
är förnyas, som i 7. Cap. 2. Z. RättegangsBalken
sägs. Sä wäll de Borgenärer, hwilka lätit
sina fordringar intecknas uti en korrt - arrenäer»ll
30
2?4 !>,">».',.7.'. --
Egendom förr, än Arrende - LontraÄet wid Ritten
til Inteckning upwises, som ock ve, hwilke enligt
allmänna Lagen och särskilda Författningar sraluchr
desta njuta före nade s-rätt til betalning, aga at utan
hinder af samma LontraÄ utsöka sina fordring rr och
läta Egendomen gä i mat, pä satt som om annan
pantsatt jord stadgadt ar. De Borgenärer, hwilke
antingen wid samma Ting, dä LontraÄet intecknas,
eller inom natt och ar derefter deras fordringar lata
inteckna eller Arrende - ashandlingen genom stamning
klandra, torde, i afseende pä Arrendators eller
Landtboes anspråk ä Fastighetens bibehållande, böra
njuta enahanda ratt, dock med iakttagande af Borgenärernas
inbördes företräde til betalning ester Lag
och Inteckningarnas alder; hwaremot ater ej allenast
de Borgenärer, hwilke äga ointecknade fordringar och
icke inom nämnda tid efter Lontraästs intecknande utsöka
de samma ella- Fenorn stämning deras rätt förmera,
utan ock sädane, som erhälla inteckning efter
nämnda tids förlopp, ingalunda böra med egendomen
fä widtaga sädana steg, som til rubbning uti
Arrende - Lontraölets bestånd föranleda.
I följe häraf och fa wida detta Lag - Utstottets
Betänkande winner bifall, torde, med uteslutande af
sidsta klomentet uti 6. Z. i6. Eap. Jorda - Balken,
i., 2., z. och lZ. HZ. af samma Capitel och Balk
böra salunda förändras:
§. i.
Nu will Jordägare Hemman sit til Landsbo eller
Arrendator upläta; sörene sig tä om wilkoren,
som böra stristeliga författas och i wittnens närwaro
godkännas. Oswerenskommelsen stall, af wederbörande
understrrfwen, inom then tid för upbud u i 4.
Cap. i. §. thenna Balk utsatt är, wid Härads-Tin»
2Z5
get inteckna^?. Förnye ock inteckningen såsom uti 7.
Cap. 2. §. RattegängS-Balken sägs.
Z. 2.
Är jorden sadan, at ägaren kunnat om then
ester godtycke» fit förordna, stände afhandlingen fast;
men warder om then jord afflutadt, som ägaren icke
ma i tellamente borrtgifwa, och ester jordägarens
död fyra är eller flera pä gif ostämma återstå, äge
dock Landtbo ener Arrendator icke magt ä Hemmanet
qwapllta öfwer fyra är, räknade frän den flyttnings-dag,
som infa^er näst efter thel jordägarens
död Landtbo eller Arrendator bcwifligen kunbgjvrd
blifwit.
Finnes then jord intccknad, som Jordägare til
Landtbo eller Arrendator upläter, äge inteckningen
thefl lagliga werkan, äntä Landtboes eller Arrendators
afhandling intecknas. 2°lfwen mage Jordägares
öfrige Borgenärer inom natt och är frän then dag,
Landtbo eller Arrendator sin rätt inteckna latit,
utan hinder häraf, theras fordringar utsöka, för
them taga inteckning, eller genom stämning theras
rätt förwara. Försummas thekta, blifwe afhandlingen
fastständande, dock gälle hwad om Borgenärers
inbördes företrädes rätt til betalning särstilldt stadgadt
är.
§. 15.
Then jord, til hwilken man icke hästner oinskränkt
ägande rätt, mä e) nogor längre an för
tid borrt - arrendera,
Hwitket dock allt, jämte nägra Ledamöters särskilldta
yttranden Lii Riksens Hölofliga Ständers wi
-
dare pröfning wördsammast understalleS. Norrköping
den 5. Maji igoo.
Pä Ledamöternas af Pä Ledamöternas af
Högloi. Rivderffapets och Högm. Preste - Ståndets
Adelns magnar magnar
Lunge. ketrus Anneli.
PL Ledamöternas af Pä Ledamöternas af
Walloch Borgare-SrändetS Hederw. Bonde-Ständets
magnar magnar
^äolxlr Dillanäer. stonas stacob>8koir.
O b-Ieäenstjerns
Ulskottctö Lscrslsrars,
Begärdes pä bordet.
Uppå gjord och bifallen propostcion skulls följande
hermid fogade särskilldta yttranden sä mål som et i dag
af Herr Lillverlprrrs, -Vran Imsc, ingifivct Oi^ameo
j detta amne afwen blifva hwilande pä bordet.
Utdrag af ?rotoco//er»a, hallna wid Riksens
Hoglofliga Ständers Lag lltffotts Sammanträden
följande dagar ar 1800.
Den 19. April»
S. D. Uolastes Herr Borgmästaren^ k^oräströms
fkrifreliga anförande af följande innehall: Ar besittnings--  räiken, säfom blott under lagfartstiden osäker, af påföljd
för jordbruket, sä mycket mer den ständiga owitzheten
om legostammas bestånd, enär den genom köp,
merkcllgt eller ej, kan hafwaö ä Ägarens sida, men icke
ä ^rrenäarorsns; hwarigenoni den förre har nog fritt
lil tälle Mija sig ifrån et, genom tidernas skiften, för
honom minore förmånligt ärrenäs, som icke är öppet
för hen sednare i lika omständigheter;, hwilken dock, fäs
2Z7
som manligen mindre förmögen och närande medlem,
äger rätt til, om icke mer, atmindsione lika skydd
af Lag.
Then npva fa manga och starka skal Allernadigst
förcflagna ändring i 16. Cap. i;. §. Jorda-Balken
är er ytterligare wedermale af Kongl. Mastts Nådiga
omtanka för åkerbrukets uphjelpande och förbättring, sakraste
qrrmdwaien ti! Rikets sannskyldigaste wäi och basta,
och lärer en hivar infe rättwifan och wigkcn häraf,
j det husmudfakeiiga, men wid underdåniga utlakandet,
om de undantag härivid böra aga rum och om utfälkan»
det af längsta tid för Fastighets. grrenäsn, uti hwilka
omständigheter Kongl. Mahr icke eller tyckes hafwa stad»
gat betz nådiga tanka, ulan öfwerlemnac til Standens
yogare underdåniga förestående, fordras en mera Kwerläggning,
med bibehållande sa mål af hufwudföremälet,
Jordbruket i det hela, som af en hwars enskillda och
särskiilda i Lag stadgade rättigheter.
Ibland jord of olika äispc>stkmr>s-ratt för Jnnehafwaren
ar äfmen arfmejord a landet, som wäl kan
säljas och förpankas, men icke borrtskänkas, hwadan jag
trott sä beskaffade Egendomar icke eller böra sakna all
ripmarksamhet wid undantag af kegostämmas owilkorliga
bestånd eller akmindstone wid stadgandet af bestämningen
för »rrenäs-tiden. Wid salu eller förpantning
af sadan jord ar i Lag Bördemans rätt bibehållen,
men utstrackes längsta stämmodag, ju närmare en mans
alder, desto mer sättes Innehafware» i ulftand at betaga
akmindstone närmaste arfwinge dest bördesrätt genom
et obetydligt utsättande ärrenäs-belopp, som icke eller
kunde nekas Jnnehafwaren at för flera ar ester fin
lifstid, medan han leswer, upbära och cjuiusri, i hwiiket
fall börden endast wore clumerigus, da jag wäl hade
rättigheten, men K«nom en sadan föregången erkus blifwic
ucur stand satt komma uti wepkellHa achMgMt^
fgube föll M lsy»
LZ8
I afseende harpa och da Kongs. Maj:t i sörsta
prnpofiimnen nädigst förklarat sig wittja bibehålla urgamla
helgdm as bordesrätten, hemstattes i all ödmjukhet,
om icke Herr Grefwe», ?rcstäsmen och Ommenäeuren,
samt Herrar Ledamöterne täcktes lisspsLLivs Sta ^dens
widare godtfinnande öfwerlemna i underdånighet anhålla
at, jämte sädana Egendomar, hwarcil blott besittnings,
rätten äges, afwen arfwejorden a Landet ma undantagas
ifrån öswerenskommen stämmokids owitkorliga bestånd, i
följe hwaraf ascrädet ifrän sadan srrenä-raä Fastighet
skulle ske ester laga fardag, Landtbom eller ^rrsnclskorsn
öppet lamnadt, i thy fall til godo njuta hivad
samma i;. H, förmar om städjaö äcersaende och bewiSlig
stadas ersättning.
Med sädant undantag af'en hwars rättighet fritt
göra och lata til full ägande- och äiipolnions-rätt inne,
halwande egendom, och med den naturliga princips, at
sag icke kan til annan uplaka, hwad jag ej siels innehar,
bör derföre icke köp bryta legostämma i alla andra händelser,
häldst nagons werkeliga ratt icke kränkes genom
hwad stags Landtbo-6c>mraA som häldst; dock som någon
gräns bör sättas, at genom, under lang tiderymd,
förefallande flera tilsälligheter, rätta ägaren icke mä komina
i okunnighet eller owifihet, eller lemna en mindre
wälsinnad eXrisnäriar kilfällc til twistigheters upkastande,
som kunde orsaka hwarsehanda oredor och rättegångar,
hwilka at förekomma är e» Lags owilkorliga pligt, och
Lo ars afkastning i det närmaste lärer inträffa med e»
egendoms eller dera nedlaggda arbetes warde; iO ar
äfwen wid hwarje ärrenäs tyckes wara tilräckeligt för
betydeligare och kostsammare förbättring, med den odling
af en Landtbo kan wara at wäuta; alitsa dristar jag
framföra min tanka, at til Kongl. Maj:ks nadigsta godtfinnande
vfwerlcmna för längsta stammotid utsätta ;o.
ar, etter den kil zo ar, uppå skäl anförda äro, inskränka^
och ac ijiätt henna bestämniugsrid unh«uca^eH
2ZD
ker och stafsen, hwilka afse icke nytta och afkastning, utan
prakt och nöje.
Och blifwer ^rrsnststorens egen sak eisse, det en
til brukning anbuden Egendom icke är beswärad med sådana
gr,vstionsr> hwilkaS ratt osörkränkta framför allt
bibehållas, at derest han sjelf ej will eller gitter fad-nt
gälda, med bibehållande af lika förmånsrätt tiedje man
dritwer Egendomen til exscu ion, i hwilken händelse srrenäsr
förfaller, och Landtbom har at skylla sig sjelf,
som sig ej bättre förelag, »är Lagen honom bertil räder
och föranleder' men skeende imeckningar esker orren ietiden,
eller rättare OmrrsQeis upwisande 06) inprorocollersnäe
wid Tinget, torde icke fa ur pantén sökas
förr än stämmodag är ute, allt af reciprc^us skäl, at
sknidiq försigtighet fordrar sig om föregående sLbus underrätta,
dä tid til företeendet wid Domstolen sing- ankomma
pa eget behag och answar, sedan derifrån skalle
härflyta betalningsrättighetcn för alla Egendomen åtföljande
grsvLiioncr.
Den 22. April.
S. D. Herr Häradshöfdingen äVolell yttrade sig
salunda: Med bifall i öfrigt cil Herr HofRäns-Ridet
^äleibranäls nu mera af Lag-Ucskottet jämkade förslag
til ändring uti ,6. Cap. is. K. Jorda - Balken , anser
jag mig likwäl köranläten emotsäga det i de» del, som
rörer Borgenärers rättighet. Intet skäl har jag funnit
kil twekan derom, at ju fordringsägare, som redan finnas
och hwilke antingen för eller wid det Ting, dä
ärrenäs-Oontrskksr kil inprokoeolleronäs uptes, förmura
deras fordran genom laga inteckning, böra njuta
företräde til betalning utur Fastigheten, utan hinder af
/Vrrenäsrors pretention, hwilken i detta fall bör anses
mindre än de förras. Men da frägan mandes pä sedermera
cilkomna Län eller ock fadana, som, ehuru förr
gifna, likwäl ej blifwit intecknade, får, i min öswerty
-
gelfe, fåken en hest annan beskaffenhet. Ket mästeenligt
LagenS grunder, dem Lag Utskottet med mogen
granskning sökt och i befluten följt, redan erkannas såsom
ostridigt, a°t behörig förening emellan Fastighetsägare
och ^rrsnägror eller Landbo, bör anses i alla matto
lika laglig och orubbelig som al! anna» afhandling; derpå
stöder sig ju ock Utskottets enhälliga ullätande: at
legostämma icke mä af köp brytas.
Emot denna fasta grundsattS skulle likwäl uppenbart
felas, pa händelse det blefwe tillätet, at en Borgenär,
som esker ärrenäs-föreningens intecknande försträckt agaren
penningar, skulle kunna winna bättre rätt än
roncksroren, hwars erkända och medelst inteckningen offenceligen
knndgjorda rättighet ivar aldre. Hwar blifwer
dä /rrrenäe - LnntroLfs 8 helgd? Är det wäl rimligt ak
lantagna penningar skola uphäfwa eller bryta en afhandling,
i stöd af samma Lag, som nyst stadgat, at erlaggd
köpesumma icke sär medföra dylik werka» ? Och ho ser
icke den uppenbara motsägelsen häraf upkommer, i thy
köp icke bryter, men Ian, och det ända til et ar efter
OolttraAst, skall bryta legostämma?
Tift Högloflig» Lag - Utskottets ?rotoccstl har jag
förr yttrat min ranka, angående Borgenärs rätt, sa midt
den kan anses rörås genom lego eller ärrenäs. Derwid
förblifwer jag ännu, öfwertygad at Langifwares befarade
klagan öfwer lidande desiomindre skal! äga anledning,
som i förmodad händelse, det Lag-Utskottets projoLL til
LcmkraÄsrngs vsfenteliga upläsande och intecknande wid
Härads-Tinget, som i likhet med inteckning för Län,
borde hwart tionde är förnyas, hwar och en, af hwllken
Län derefter begäres, just derigenom wunnit en före
saknad wisihec och säkerhet, i fa matto, at tilförlitelig
kundskap, om och pa hwad wilker Länbegärarenö fasta
Egendom är worden sörarrsnäsraä, alltid kan utur Domstol
enö handlingar erhallas. I samma man som hem
-
siga (lomretksr och dermed ofta förenade oädla assigter
Elisiva såmedelst förekomna, anser jag alitsa Borgenärs
rätt ännu kraftigare skyddad. Den oförs,grigo Langifwaren,
som utan känd säkerhet anförtror sin Egendom
Uri annars händer, ma wäl aldrig kunna pasta, at tredje
mans wunna lagliga rättigheter skola giswas til
spillo för ak ratta hans »vårdslöshet. En sadan haö
efter nu gällande sagar at skylla sig sjelf. Samma
Lag, alldeles billig och rättwis, ma afwen hädanefter
gälla.
Den 24. April.
S. D. Uplästes Herr Häradshöfdingen k.r^ons
stolpes skrifteliga anförande, sa lydande: Uppå KonglMajus
Nådiga xrojroluicm, dels om ändring uki hivad
16. Cap. is. §. Jorda-Balken förordnar, at köp bryter
legostämma, och dels at någon witz tid, såsom af
femtio är, kunde utsättas, hwaröfwer Landtbo eller ^r°
renäe-LomrsNer icke singö sträcka sig, har Lag-Ulskotket,
hivarmed jag äftven instämt, förestagit bifall til det
förra och at således köp hädanefter icke mä bryta legostämma;
deremot Lag-Utskottet icke antagit någon witz
ärrenäs- lid , men i anseende til skillnaden emellan aflingeoch
arfwejord fastställt, det ^rrsnäaror af sadan Egendom,
sinn efter Lag icke kunde borrkgifwaS/ ej derwiö
längre stulle bibehallas, aN fyra ar eftek JördägarsnH
död. Med detta beslut har jag icke kunnat föreda Min
röst; utan da Lagen t 16. Cap. z. §. Jorda-Balken
Utan Undantag af arfd eller astingejord förordnäk, at
giftostamma, som ar pa wista ar gifwen, skal! stända,
lils den ute är, anta Jordägaren dör, har jag ansett
at derwid utan förändring ma sörblifiva; och ät tillika,
enär Jordägare icke borrt - srrsnäernäe sit Hemman pä
desi lifstid, wsre ursäktande af en bestämd brukningstid
Nödigt bade för Jordägares arfwingar ar en gäng sa
tilträda den Egendom, som til ägande rätten icke »vöre
L42
afstädd, och jämwäl för Landtbo eller ^rrsnZator, hwilken
eljest saknade säkerhet at behälla arfwejord och följakteligen
icke äswenryrads at dera nedlägga kostnad och
arbete, jämte det flera olägenheter more a t befara af
en illimirsrsä ärrenäs-tid. Och da således någon Ml»
nåd emellan borrt - arrénäsraä ärfd eller sörwarfd jord
icke ägde rum, har min kanka warit, at en cid af femton
ar more tilrackclig, hwaröfwer Landtbo LanrruUslej
finge sträckas, och hwilka ar Mlle fä begagnas äfwsn
i händelse Jordägaren destjörinnan dör; dock med
undantag as sadana Egendomar, hwilka ej fä säl-aS
eller förpantas, och til hwilka innehafware» blott ager
besittningsrätten i sin lifstid. Jämwäi har jag trott
böra utsättas, at skattskyldig jord genom ärrenäs icke
kunde fa söndras fran sin rätta bolstad och at dylika
afhandlingar wore at anse för ogillda; och i öfrigt hem»
ställt, om icke angelägenheten fordrade, at ^nsnäsOomraAsr,
inom den tid, som om köp sagdt ar, borde
upwisas för Domaren och uti Intecknings - ?rococoI!sr
kil hela dest widd intagas, samt ac aldre Jnrecknlngshafware
och de, hwilkas fordringar blifwit intecknade pä
samma Ting, so n dersnäs - OonrrsLksr, jamte andre
Borgenärer, som aga företräde til betalning utur Egendomen,
icke mage rubbas i den rakt, dem enligt Lag
tilkommer, men at efteråt intecknade fordringar icke förändrade
^rrsnäzrorsns wilkor och förhehäll. Detta sär,
skilidta vorum, anhaller jag matte äkfölja Lag-Utskottets
Betänkande.
Rätteligen utdraget intygar
O. bksösnstjsrns.
UtskoctetS Lscrsterars.
Utdrag af ?rotorol/et, hållet wid Riksens
Ständers Lag-Utstötts sammanträde den
si. 2Lpri! 1802.
S. D. Herr Lagman Zillvsrkcharrs yttrade sig
ftrifteligen salunda:
Dä den säkerhet, som wid LontraUers ingående
ä ömse sidor cffyftas, stulle, i synnerhet enär, såsom
merändels händer, fräga är om särjkilldta jwilkor och
beting, icke rätteligen knnna willnäs, sa wida icke
LoutraU^rna författas sknfteligen och i wittnens närwaro
understrifwas; lärer Lagstiftarens första omsorg
nu böra fästa sig wid at genom et uttryckelig! stadgande
förekomma ^e i denna del hittils sä ofta förefallna
misibruk, chon: i allmänhet ej mindre för Jordägare
än Jordbrukare medfört de äsiventyrligaste följder;
men i synnerhet för Allmogen warit utaf en wädelig
beskaffenhet. Jag hemställer fördenskull til Utskottets
öfverläggande, om icke först och främst wid
före varande fräga denna omständighet ma gsgöras och
Utffottet förestå Riksens Höglofliga Ständer, at antingen
såsom en tilläggning i i. 16. Cay. JordaBalken
eller genom särskilldt stadgande, förskrifva
jordägande den owilkorliga skyldighet at, dä han will
sit Hemman til Landtbo »plata, det bör ske skrifteligen
i twänne wittnens närwaro och tydeligen innehålla
alla de wilkor och omständigheter, hwarom ined
Landtbo öfverenskomnres.
Utom' det sakens natur fordrar et sadant förhållande,
sa ses af Kongl. Majrts Nädiga kropolition
at, jämte det den i allmänhet asyftar et närmare bestämmande
af rättigheter och skyldigheter Jordägare
och Landtbo emellan, innehaller den afven, det förslag,
at LontraÄcrua böra wid Härads -.Rätten intecknas;
hwilket förutsätter såsom en oundwikelig nödwändighet
at de böra wara skrifteligen författade och lagligen
bewittnade.
Lagen tyckes ej känna den skillnad i ckunomination
af Jordbruks-Lomraöker, som allmänt wedertagen
är, utan har under namn as Städja, Legostämma,
Giftostämma med eller utan wilkor, m. m. imrefattat alla
de stags afhandlingar, hwarigenoiu Jordägare til Landtbo
»pläter sit Hemmam Således lärer /vrrenckator.
244
Landtbo, Hälftenbrukare, m. rn. med enahanda rättigheter
och skyldigheter' förbindas och ffyddas af Lagens
allmänna föreskrifter i 16. Eap. Jorda-Balken. Men
i anfeende til den olika xraxis wid Domstolarna i
denna delen blifwit hittils iakttagen, torde det blifina
nödigt, at Utftottet i desi Betänkande förutsätter detta s
säfom en antagen fast grundsatts; hwrlken afwen i
den Förordning Kongl. Majrt angäende Lagförändringen
utfärdar, kunde i xrsemitten anföras.
. Sedan besia grunder laggda äro, sä torde wid
vfwerlaggningen om Kongl. Majrts Nädiga kropolition
densamma bäst kunna uptagas uti följande asdelnjngar:
i:o
Hufwudsakeligen om uphafwande af den del
af 15. ^ it>. Eap. Jorda-Balken, som i wisia fall
tilläter hafwande af ttontrack, som om Hemmansbruk
st Landet blifwit flutadt.
2:0 Det föreflagna undantaget af sädana Egendomar,
hwilka ej fä säljas eller förpantas.
z:o At en wisi tid, såsom af 50 ar, kunde utsättas
, hwaröfwer Landtbo- och irrande - LoMraöker
icke singö sträcka sig.
4:0 At besia Lontraöker böra inom wisi tid inför
Domaren upwifas och i Jntecknings-krotocollet
til hela innehållet intagas, samt
5:0 At äldre Jnteckningshafware och de, som
framför dem äga betalning utur Egendomen njuta,
icke warda rubbade i den rätt, dem enligt Lag är
til ständig.
H.vad först angar hufwudfrägan, om uphäfwandet
af den i 16. East. Jorda-Balken, som bjuder,
at köp mä bryta Legostämma, lärer Utskottet sa mycket
mindre finna betänkeligt, at i den delen titstyrka
bifall af Kongl. Majrts Nädiga kropolttiou, som,
jämte de flera tilräckeliga skal Konungen deruti Sjelf
E-, 24;
täckts anföra, om nödwändigheten och nyttan af den
föreflagna Lagförändringen, hwar och'en lärer finna,
at begagnandet af Lagens föreflrift, sadan den nu är
i 16. Cap. rz. Jorda-Balken, tydeligen innefattar
et mer etter mindre groft bedrägeri ä Jordägarens
-etter hans arfwingars sida emot den Landtbo, med
hwilken om Hemman pä wista är Loutraik blifwit
flutadt. Och ehuru jag för min del flulle anse med
rättwisa och billighet närmast.öfwerensstämmande, at
tilstyrka blott nphäfwande af Lagens stadgande i
nämnda 15. §. utan inskränkning af hwao 16. Cap.
Jorda-Balken i öfrigt innehåller, endast med förbehåll
af sädana Jnteckuingshafwares rätt, fom, innan
Lagförändringen kundgöres, deras fordringar inteckna
lätit, samt tilafwentyrs någon Jordägares arfwingar
lemnad utwag at, efter en wist gifwen måttstock, t. ex.
Skattewärdering, erhätta rättelse, dä arfwejord til deras
tydeliga försäng blifwit em.ot för liten afgäld pä
längre tid borrtlägd; likwäl och som ej mindre flera
hos Allmänheten förut fattade meningar, än den
elfrit, som i wär Lag, fastän pä bekostrrad af Landets
wäl räder, i anseende til arfwejord, härwid ligga
i wägen; sä lärer ej nu kunna undwikas at foga fig
efter sä befattande omständigheter, öfwergifwa den enklaste
och förmodeligen rättaste wägen samt söka det i
närvarande flick möjeligen bästa mehel at, med mindsta
olägenhet för det allmänna, sä godt det fle kan,
leta sig en stig emellan fördomarna och rättwisan.
Beträffande dä widare det undantag, som i kroxolitiouen
förefläs i afseende pä sädana Egendomar,
hwilka ej fä säljas etter förpantas; sä enär detta undantag
flulle endast röra Egendom af nystnamnda beskaffenhet
, lärer uphäfwandet af det Lagens förordnande
, at köp bryter Legostämma, sä mycket mindre
f detta fatt fordra något särflilldt undantag, som fråga
om köp deraf aldrig kan äga rum: och torde fördenskull
wara betankeligt at, dä Lagen redan i afsteg.
246
de pä- förhällandet med sadan jord är tydelig och klar,
göra et undantag, som til äf.ventyrs'lätteligen kunde
misitydas och sträckas längre än wederbör och med
Landets sanna wäl samt Kongl. Mallts Nädiga bemödande
til desi uphjelpande och odling kan sta at
förena. Hämd de nu nämnda Egrndomsinnehaf.vare
beträffar, torde harwid någon skillnad böra göras emellan
sadan Egendom, hwartil ägande ratten wäl egenteligm
icke tillhör någon annan an Innehafware», >nen
hwaraf äilstolltions-ratten dock ar sä inskränkt, at
man icke sär jorden hwarken försälja eller förpanta;
och sadan Egendom, der aganderättem werkeligen innehafves
asen annan an den, ät hwilken besittningsoch
nyttjanderatten ar »platen. Widkvmmande de
förstnämnda Egendomsinnehafwarena skulle det tyckas
med Lagens stadgande i allmänhet, aswensom det helt
säkert är med Landets wäl närmast öfverensstämmande,
at en »platen Lanstborattighet ej singe, medan
giftostamma waran, af deras arfwingar rubbas:
intet undantag sinnes nu i wär Lag om sadan jord
och om. köp kan här ej blifva fräga. Skulle man
dä harwid tilläta sig någon inskränkning i LagenS
Hittils owilkorliga förordnande, synes den ätmindstone
ej böra sträcka sig längre än til en lika föreskrift med
den, hwilken om arfvejord i närryarande omständigheter
lärer blifva nödig. I anseende til det andra
staget af Egendomsinnehafware, säsonr Förmyndare,
Krrenäatorer , Förläningshafware och-, alla sädana,
som pä längre eller korrtare tid til besittning eller
förwaltning innehafwa någon en annan ägare werkeligen
tilhörig jord, sä lärer ingen annan än rättp ägaren,
det ware sig private personer, pudli^ue Werk
eller Kronan, kunna förordna och tilläta, huru
längt och pä hwad sätt Landtborättigheten ä sädan
jord mä utsträckas, enligt de til befordrande af Landets
och hwarje Medborgares dermed förknippade bästa
utfärdade Författningars 'föreskrift. Jag anser
denna skillnad ganska wäsentelig, aswensom xrineipeir
om nödwändigheten af en ägare högst angelägen ak
antagas, häldst eljest stulle kunna hända, at, med
allmänt erkännande af de aldraförmänligaste följder
til Rikets wäl af en utkommen Författning, bade
Lagstiftande och Lagskipande magten skulle befinna sig
wanmagiiga at uträtta det goda i brist af utwäg at
finna nägon, som ägde rätt at ställa det i werket.
Eli motsatt princips skulle kunna leda nästan til et
fiags privilegium eller nödtwäng at fortsätta Landets
wanhäfd och hindra befi tilbörliga och möjeligen
bästa odling.
Kongl. Maj:t har äfwen täckts förestå, at en
wist tid, såsom af 50 är, kunde utsättas, hwaröfwer
Landtbo och ärrenäs - Lontraök icke finge sträcka sig.
Detta har stelt med nådigt afseende uppå Jordägares
efterkommandes rätt och synes säledes egenteligen böra
angä sadan egendom, som i Jordägarens hand är
arfwejord eller hwaraf disposition-; rätten i öfrigt för
honom kan finnas inskränkt i afseende pä arftagaren;
ty hwad aflingejorden beträffar, gör lagen ingenstädes
nägot sädant afseeende pä Arftagaren, som i ringaste
mätto inskränker Jordägarens rättighet at dermed
göra och läta, som honom godt synes. En inskränkning
af sä allmän beskaffenhet blott til Jordägares
efterkommandes fördel torde säledes Riksens
Höglofliga Ständer finna betänkeligt at uppå en sädan
grund Kongl. Majrt i underdänighet tilstyrka,
utan endast förestä nägon efter omständigheterna och
Lagens esprit fogad jämnknittg Landtbo och arfwinge
emellan, dä fräga är om arfwejord eller annan sadan
egendom, hwaröfwer Jordägarens dispositions - rätt
är betydligen inskränkt. Om det wore at förmoda
at för Landtbo-LontraLk NN kunde winnås samma beskydd
i Lagen, som den lemnar ät alla andra Lontraäker,
hade til äfwentyrs i allmänhet nägon wist
termin för sädana Oontraöters bestånd kurinat, utan
alltför mycken obillighet och förnämligast säfom et fä
-
248 -77!°-"—--
kerhets mätt emot understes, förestrifwas; men nu da
Landtbo ar och förmodeligen ännu länge blifwer pä alla
sidor fjättrad as besvärliga och osäkerhet medförande
band i Lagen, torde denna ytterlrgare allmänna inskränkning
i z. §. 16. Cap. Jorda - Balken snarare
aflägsna än leda til det stora ändamål Kongl. Majtt
i dest Nådiga kropolltion äsystar. Dock om Kongl.
Majtt med Riksens Ständer skulle finna, at alla
Lorttraäler af hwad egenskap som häldst om fast Egendom,
hwilka pa wist tid assi utås, borde, til förekommande
af hvarjehanda mistbruk och understes, som
med dylika handlingar i längden kunde förekomma,
icke fä sträckas utöfwer en wist i Lagen tteterrnineraä
tid, anser jag för min del en sadan författning
ej allenast nyttig, utan äfwen nödwändig; dock torde
tiden af 50 ar i sädant fall wara nog inskränkt. Jag
tror den i andra länder utan olägenhet är utsatt lil
loo är. '
Dä, som sagdt är, en tilbörlig säkerhet för
Landtbo - LomrL<ckeo8 bestånd i närwarande stund svårligen
lärer stä at winna, wore förmodeligen den utwägen
förknippad med mindsta olägenhet at genom
Upbud och en flags Lagfart lemna wederbörande arftagare
och fordringsägare öppet at, inom wist tid,
bewaka deras rätt; hwarigenom Landtbo ätmindstone
sedermera kunde wara försäkrad om rolig besittning efter
LoittraÄets innehåll: men som med nästan fullkomlig
wisthet kan förutses, at äfwen denna utwäg
icke nu skulle blifwa antagen och det säledes wore öfwerflödigt
at L någon närmare äetail af detta ämne
sig inlåta; sa lärer man böra wara betänkt uppå at,
til winnande af den ofvannämnda jämnkningen, förestå
nägot efter omständigheterna bättre lämpadt medel,
och torde detta, med sa mycken mildring,
som möjeligt är, af det obilliga i sjelfva saken, bäst
kunna ste genom någon arfvinge förbehällen rätt at,
s» 246
dä arfwejord blifwit borrtlejd, fä til wiff tid ifrän
Jordägarens död instränka Landtbos besittningsrätt»
En besittningstid af mindst rZ är, derest LontraÄsy
ej dessförinnan til ända löper, anfer jag böra Landtbo
i sädan händelse förbehällas, derest ej arfvinge
kunde wisa, at ^rrenäct more allt för lägt i jämuförelse
med Egendomens beskaffenhet wid LandtbvenS
tilträde. En ordentelig Skattevärdering torde härtil
wara tjenligaste medlet, dä afseende med förhöjning
eller afdrag kunde göras uppä Sateries, Frälse- och
Skatte-jord efter hwarderas förmäner, och om Landtbo
derefter för den äterstäende tiden icke wille höja
afgälden til hwad den efter stattewarderingen wara
borde, skulle arfvinge äga honom ordenteligen upsäga
til afflyttning efter laga fardag emot ersättning för
förbättringar utöfwer Lag; hwarwid Landtbom i afseende
pä större upodlingar borde til godo njuta de
förmäner/ som Lagen i 9. §. 16. Eap. Jorda-Balken
tilerkänner den, som tager up Hemman, som öde ligger.
Och bör en sädan ersättning alltid äga rum,
dä tiden af LontraÄet inskränkes, äfwen om det ster
utan tilökning i räntan. Med arfwejord mä här likwal
icke förstäs annan Egendom än sadan, som utr
Jordägarens hand werkeligen är arfwejord eller ass
den beskaffenhet, at han icke kan densamma förpanta
eller försälja, och bör Säljarens arfvinge icke äga
rättighet at instränka LcmtraÄer, som äro ingängna
om sadan jord, hwilken först wid ägarens dödsfall
blir IttrroZat för arfwejord, icke eller Lontracier om
bördköpt eller ifrän medarfwa inlöst jord.
Den af Kongl. Majtt i Räder förestagna ntwäg,
at LoittraÄerna inom wiss tid böra i JnteckningskrotOLoilet
tll hela innehället intagas, lärer wisserligen
Utskottet tilstyrka Riksens Högloflig» Ständer at
antaga, säsom det säkraste medel at förwara bade
Jordägares och Landtbos tllständiga rätt: och lärer
32
til ändamätets sa mycket sakrare tvinnande en sadan
Inteckning böra ske nästa Ting ester corNraötets afslntandc.
Hartvid torde dock sä anmärkas, huruwida
LontraÄsr, stutna pä korrtare tid eller under 10 ar,
böra jä intecknas eller om icke sädana blott kunde r
Domboken intagas. Jag tror det sednare och at endast
Conti-aÄer pä längre tid, tio är och derutöfwer,
borde fä imecknaS och njuta den dermed Åtföljande
förmånsrätt, dä sädana intecknade LomraÄer, men
inga andra borde wara executiva ^ lika med lagakrast
wunna Domar.
Med den förestagna Författningen om Lontraökecs
intecknande star- lätteligen at förena äldre Inte
ningshaf-vares rätt, som bör wara dem til alla
delar förbehällen, pä sätt Kongl. Majtts Nädiga
Ickopollrion innehäller. Sednare Inteckningar äter
l rer icke böra tilerkannas nägon rätt framför det intecknade
LontraÄet, hwars beständ icke eller af andra
fordringsägare utan förmänsrätt bör kunna rubbas:
äfwensom det ej eller lärer wara billigt at tilerkänna
sädana Fordringsägare, hwilke framför Jnteckningshafware
eljest äga rätt til betalning, nägon
annan förmän än at inom korrt förelaggd tid, tik
exempel wid nästa Ting efter LontraÄets inteckning,
det samma klandra och deras rätt utsöka genom egendomens
föryttrande och, om det kan fle til Fordringsägarens
fulla förnöjande, utan rubbning af LomraÄctt,
bör detta blifva beständande.
Efter hwad i ofwanberörde mätto jag för min
del ansett böra hufwudsakeligen komma under öfverläggning
wid besvarande af Kongl. MajrtS Nädiga
kropolltion, torde mig äfwen tillätas anföra nedannämnda
ytterligare anmärkningar, hwartil jag tagit
wig anledning af den tydeliga affigt meranämnda
Nädiga ?loxollrion ukwisar, at i möjeligaste matto
befordra egendomars borrt - arrenäeranäs pä längre
tid. .
Lss
i:o Det torde blifva nödigt, at ^rrenäe-Lontratt,
likasom andra inteckningar, inom 12 är ä uyo
anmäles och pätecknas, samt at, da Let första gängen
wid H.,rads-Ratten företes, uti påskriften tecknas
alla äldre eller wid samma Ting tagna inteckningar
samt summornas belopp.
2:0 Alla /crrenäen pä Storgärdsbruk eller pä
Stamgods tillika med underliggande Hemman borde
ej njuta intecknings-sörmän, utan endast i Domboken
intagas, sä wida de underliggande Hemmanen icke
förut äro genom intecknade comratter dorrtlejda, dä
ester destas innehåll ^rrenäator mä sig deraf begagna.
Men icke mä ^rrenäator sädana Lontraäter
med annan Landtbo affluta utan endast Jordägaren
sjelf. .
z:o Det wore til äfwentyrs gansta nyttigt, om
alla LontraÄer, sä wida de skulle njuta I iteckttingsförmän,
asstutades i spannemäl och andra persedlar,
som i ortens markegäng uptagas, och denna wid upkommande
twist, som ej efter Lomiaöksr siims kan,
och wid fräga om Fordringsägares och Ärftagares
xretenllorrer, tjena til efterrättelse.
4-0 Om äldre Jnteckningshafware skrifver pa.
coiatraÄet, at han nöjes deråt, torde för samm»
fordran LontraÄet sedermera ej böra kunna rubbas.
Z:o Förmyndare torde icke eller böra komma i
answar, om han lemnar <7ontraQ orubbadt, som ar
ingänget af den, som ärfwes och om Förmyndare eller
arfwinge will andra Contratll om arfvejord, torde
det böra ske, innan skifte för sig gär, och all
fräga om ersättning, med mera, til Landtbo anses
såsom Sterbhusets gäld samt komma i beräknande wid
boets utredning.
6:0 Til befordrande af arrenäen skulle jamwä!
tjena och wara med billigheten öfwerensstämmande,
vm Jordägare för hwarje Hemman, sorn harr fets et
-
s;s —
ler pä hälftenbruk nyttjar, olades betala, jämte aboafgift,
äfwen någon del af de personella utstylderna,
och at Jordägare ej borde undgå at betala en sadan
afgift, derest han icke kunde upte behörigen intecknadt
eller i Domboken intaget Landtbo-LomrE.
7:0 Äfwen torde til samma ändamål tjena, om
Kongl. Majtt skulle täckas, at ätmindstone för sä
lang tid, som Riksens Ständer tvid denna Riksdag
för Bewillningens fortfarande bestämma, nägot
nedsätta Lttartre 8i§i11atD afgiften för - intecknade
Landtbo - LontraQer; hwilken förlust kunde Kronan
oikeligen ersättas genom en strängare och bättre handhafd
Förordning om Skuldsedlars beläggande med
stämpladt papper, pä sätt jag tilförene wid frägan
om inskränkning i pvXkcriptions - t.iden för gäld til
förekommande af bedrägerier, haft den äran anmärka
, nämligen, at alla Skuldsedlar borde inom wiff
förelaggd tid, såsom redan stadgadt är, beläggas med
behörig Lttarta 8lAi11am och bewis deröfver genom
påskrift ä sedeln med utsatt dag och äratal af någon
tilsörordnad Ämbetsman meddelas, samt answar för
underlåtande af en sadan skyldighet Skuldsedlens innehafware
i proportion af summans storlek aläggas.
En stor del af hwad jag nu haft den äran anföra,
finner jag nogsamt wara af den beskaffenhet,
at det ej kan uptagas, dä endast fräga är om några
ändringar i Lagens bokstaf; men da icke alla
omständigheter af et sä grannlaga ämne kunna införas
i sjelfva Lagen och affigten likwäl ar at winna et tydeligt
utstakande af rättigheter och skyldigheter, torde
blifva nyttigt, at i detta, säsom i andra economi'
fta Lagämnen, genom en färstilld Författning, pä de
grunder i Lagen laggda äro, en mera ämaillerack
förestrist af Regeringen meddelas, och det är i förmodan
at en sädan åtgärd här blir högst oundgängelig,
fom jag tillätit mig flera anmärkningar, hwilka
ätmindstone^ til en del icks otjenligen torde kunna
----- -;Z
af Riksens Höglofliga Ständer til Kongl. Majrid
Nådiga ompröfwande wid detta tilfälle hemställas;
Och anhälles fördenstull, at, sedan Lag-Utskottet
tagit, hwad nu anfördt blifwit, i öfwerwägande, detta
anförande til krotocollet mätte, jämte UtstotteLL
Betänkande, til Ståndens klena affölja.
Rätteligen utdraget, intygar
O. kksäenstjsrn»
Utskottets Locrsisrsce.
^err O/ALnren.
I sammanhang med min redan, såsom Ledamot
i Riksens Höglofliga Ständers Lag-Utskott, derstädes
gjorda relervaricm wid öfwerläggningen om den af Kongl.
Mas.t i Nader föreslagna ändring uti någon del af Lagens
stadgande, rörande Landtbo-6onr,.i6ls bestånd, sär
jag nu den äran underställa Högloflige Ridderskapet och
Adeln nagra ytterligare tilläggnlngar och anmärkningar,
hwarnl detta betydeliga ämne och Lag-UtskottetS deruti
afgifna Betänkande gifwit mig anledning.
At det stadgande i Lagen, at Köp bryter Legostämma,
endast har afseende uppå, da LonrraLi pä
wista ar är slutet och således är alldeles skilldt ifrån
fragan om lifstids-städja; är afwen sä wäl kändt,
som obilligheten utaf ofwannämnda af Lagen sutliorUeraäs
LunkrgAs - brott. — At en Lag-fraga, hwarom
någon propostkion hwarken af Konungen eller Ständerna
blifwit pä det med Grundlagarna öfwerensstämmande
sätt framställd, icke bör med andra i behörig ordning
»vackla frågor sammanblandas eller förändringar x>ro«
jeAsrar, som hwarken Konung eller Ständer begärt,
och som således icke kunna komma under namn af an-,
märkningswiö framstalldta raitonnsmemsr och uplysningar.
— At en kropnluisri, som bestämdt uttrycker^
hwad som begares, bör beswaras pä samma fäkt och
Smarek, såsom sädant, icke innehålla ngZok äslSlMWE»
AZ4
r»äc utlåtande öfwer ämnen, som sigga utun krets-n af
hufwudfragan, och således tydcligen m^e,aikar nya farskillda
prc)^o6rioner; ar allt sadant, som lag fo,modar
hivar 06) en utan fwarighet lärer medgifwa. Wid
jämnförandet af desa grunder med Konungens Nådiga
I>l-op»lnion och Lag-UiffottetS Betänkande, torde läireligen
sta at inse, at hwarke» hafwa Konung Uter Seander
xro^vllLrLk uphafwagde af hwad Lage!, i 16. Cap.
Jorda-Balken allmänneligen stadgar utan mskillnad om
bade aflinge- och arfwcjords borrtlcjande: Icke hofwa de
begärr uphäfwande af Lagens stadgande o,n Lnsudsstädja
i 2. §. eller denna och z. §:s heik och hållit
borrtbykmrde emot emanus andra, stom n:ed de förras innehall
ej ager ringaste gemenskap: Icke hafwa de begärt
uteslutande af sidsta lVlomenrer i 6. §. eller af hela
den i;:de; och aldramindst et sadant stadgande,
som under samma §. i Betänkandet sinnes infördk. Intet
af alic detta är hegardt eller pro^onsraär, hwarken
eif Konung eller Ständer, således icke eller rsmirroroär
til Lag-Utskottets utlåtande; Utan Kongl. Masttö Nådiga
kroxnluicm son, tydeligen förutsätter och nämner
2. och z. §§:s bestrand, såsom orwifwelaktigt, da assigten
är at befästa, icke ac försvaga eller til intet göra
Jordbrukarens rättigheter; innehåller bestämdt, at endast
hwad 16. Cap. is. §. Jorda - Balken förordnar,
angående häfwande af Lc>„cr.i5i:, som om Hemmansbruk
pa -Landet bliswit flnkadt, således icke hela
ma warda andradt; med undantag, icke af arfwejord i
allmänhet, utan blott as sadana Egendomar, hwilka
ej fa saljaS eller för pantas. Konungen har ock
föreslagit, at en wist tid kunde utsättas, hwaröfwer
Landtbo och ärrenäs - LonrrsAor icke finge sträcka sig,
ert sadana 6c>nrri,Äsr borde wid Härads - Ratten upwifas
och inkecknas, och at aldre Jnteckningshafware,,
samt de, hwilke framför dem aga bekabiing utur egens
domen njuta, icke ma warda rubbade i deras ratt»
M helm har hlifwtt as Ständer!,as klrus til LM
255
U skottek remitterad och deröfwer har det ägt at sig
pnnktewis uljata. Någon widare befattning lärer atmindsione
icke rikan särsktlld förfrågan och , anwiönkng
fran klen-, hafva Utskottet tilhört eller det samma öfwer
andra ämnen annorlunda an rsitonnemsnrs-wiö kun«-  nät sig yttra. Och om något annat förhållande harwid
skulle befinnaö, lara dock Riksens Höglostiga Stander
nogsamt taga sig til wara at inlåta sig uti något steg,
som icke star ar förenäs med Grundlagens föreskrifter,
da sraga ar at afskaffa gammal eiler göra ny Lag;
och alldeles icke lära de antaga något sadant förslag,
sem kunde finnas stridande emot de sundare principers
införande, som med den förestagna Lagförändringen asyftas.
Det är egenteligcn den upfattade tankan om Laurus
öfwerdrifna omsorg at förhindra arfwesords förskingrande,
som harwid stenar at förwilla begrepen.
Lagcu säger wal, det ingen ma arfwesord borrtgifwa
eller annorledes derom förordna, an Lag förmar, e> eller
ma någon borrrgifwa fran arfwesord den förbättring,
som dera gjord är. At pa hwarsehanda annat sätt sig
denlamma afhända, dec star ,enom böck fritt, emot det
arfvinge ager, ar ester Janehafvarens död satta jämngod
asilngejord eller annan egendom i stället för arstvejorden:
men om denna genom wanskötscl blifwer förwandlad
til ödesby eller armindstonc markeligen försämrad;
om den blffwit försåld; penningarna förstörda eller
borrtgifna, eller skuld sig yppar; hwar är da arfminges
rätt? Detta bewisar endast huru lttet här Lagens föreskrift
swarar emot desi äudainäl, som i detta fall alltid
elllckscas af dill det will göra, fastän nägon omwäg
bertil fordras, hwar igenom sakerna blifrva underkastade
process och det omkwlstade oftast blir et ros för den
skara, som blott lefver af desi konst at ägga menniskorS
trätgirighet och ganska wäi förstår at gifva lif och långsam
wäxt at deras utkastade trätofcöen. Men detta mä
endast i förbigående wara nämndt, emedan hwarken tid
a;6 ^
eller omständigheter tillåta at emot detta allmänna onda
NU söka och fä behörig rättelse.
Hwad i6. Cap. Jorda.-Balken beträffar, hwarom
nu ar sraga, gör Lagen der icke någon skillnad emellan
ars och aflinge. Om förhållandet more annorlunda,
skulle y. §. i samma Capitel innefatta den nog besynnerliga
satts, at Lagen häldre tillåter, at Hemman ma
öde ligga, än at arswinge skulle ga miste om at sa räda
örmer det öde Landet, såsom öfwer all annor sm
wälfänqna, fast icke alltid wälskötta egendom. At borrtleja
arfwejord efter Lagens föreskrift i 16. Cap. JordaBalken,
kan aldrig fa namn utaf at annorledes derom
förordna, än Lag formar. Lagen ar här såsom a de
flesta ställen uti sin princips enkel och ren. Endast
samma egennyttiga bllprir, som äiLLsrgr de orden i i;.
§., at köp bryter Legostämma, har afwen förmatt at
stundom genom mäld och en icke r Lag grundad praxis
förwända LagenS applicsrion i flera delar of detta Capirel.
Konungen har igenom Dest Nädiga kropofl
tion
welat återföra Lagen til dest i öfrigt pa detta ställe
goda princips, derigenom personlig säkerhet och Landets
wä! bast winnås. Lakom ost dä ej blifwa en orsak
at förhindra bade det ena och andra genom konstlade
och inwecklade Stadgande», lika mycket stridande
emot begrepen om rätt och billighet som emot dem om
Rikets nytta och tjenligaste medlen kil dest »Hjelpande.
Det är blott i anseende til den ringa höjd, hwartil
Landt- Lulturen hittils hos ost hunnit och i anseende lil
den gard, wi ännu stane ost nödsakade at betala til de
herrskande fördomarna, til egennyktans magtsprak och
okunnighetens enwisa arbete emot sig sjelf, som det will
blifwa oundwikeligt at, fastan med upoffrande af rattwisa
och billighet, medgifwa en inskränkning i Lagens
sanna princips genom wista undantag i afseende pä
arfwejord, hwilka, ehuru medförande uppenbara LönrraLks.
brott, dock lara ensamt höra dek möjeligt at i
hedin
-
- - 257
denna stund något närma sig ti! ändamälet af den förestagna
Layförandringen: Men ska!! denna afsigt kunna
winnås, sä mä man icke foresta uphastvandet af Lifstidsstädja
eller at gifwa en nästan lika werkan medfö»
rande inskränkning uci hwad Lagen forordnar om gistastämma
, som pä wista ar gifmen är: man upstaple dä
inga nya hittils alldeles okända hinder emot arfwejordS
borrksrrenäeranäe: man lagge da inga nya band pä
äganderätten i afseende pa friheten at borrtlesa jord med
wilkor; och man berede da för all ting icke uti sjelfwa
Lagen de största hinder emot all säkerhet i besittning för
Jordbrukare. Det lärer ej behöfwa widlöftigt bewisaS,
at denne skulle wara utan all säkerhet för besittningen,
det ware sig pa acswejord eller aflinge, om prioriksrsäs
Borgenärer utan inteckning, om sednare Jnkeckningshaf.
ware eller om jords egenskap af lurrogrc skulle kunna
medföra mindsta rubbning uti et pa god tro afstutadt
Landtbo - LonrraÄ. De framför Jnkeckningshasivare
prinrirsrsäe Borgenärer förlora wid Landtbo - LonrrsQs
bestånd hwarken mer eller mindre, an de skulle haswa
förlorat genom hwilket häldst annat satt eller LonrraÄ,
hwarmedelst gäldenären eljest skulle hafwa kunnat Egendomen
förstöra eller sig afhända. Emot sadant äga
Borgenärer ingen talan; det är blott emot Landtbo,
som LankrsLäs - brott warit privilegisrsär. Med alla
andra (^omr-iAsr är merändels et wäldigare inrerells
förenadt och de njuta alla Lagens fullkomliga skydd.
Jordbrukaren ensammen har mast »vidkännas äfwen detta
stags förtryck; och dock wägar man tadla hans hoglöshec,
hans brist pä omtanka, da likwäl hwarken denna
omtanka eller flit kunna gifwa honom siker utsigt at se
dem belönta med hopp vin en tarflig bärgning pä sin
ålderdom och ester sin död för hustru och barn. Icke
mindre orjcnligt »vore et sadant undantag ifrån Lagens
pwiriLchs, hwarigenom sednare Jnkeckningshafware äswen
skulle lemnäs tilsälle at öka osäkerheten af Jordbruks»
33
rens besittningsrätt. Det more at lemna dem med
Landtboens slada en förman, som emot alla andra äldre
Jnkeckningshafwares fordringar säkerligen skulle dem bestridas,
detta skulle således tilläcas, blott efter dek later
sig göra pä den wärnlösaS bekostnad: såsom xeincips
lärer wäl en sadan satts icke annat kunna än förkastas,
och som landssed lärer den icke eller böra räknas för
Lag, da den haswer oskäl med sig. Den sord äter,
som kil surrogar för arfwejord ansins, lärer arswinge
säkerligen icke kilerkänna agaren hafwa haft wald at rclismenkele.
' Om dä denna rättighet tagcs til grund för
den oinskränkta friheten för Jordägare ar pä längre tid
borrtleja sic Hemman; sa blir följde», at aldrig nägot
Landtbo-LamraA med säkerhet för Jordbrukaren kan
afsiutas: ty den Egendom, som wid LomrLÄeis ingående
werkeligen war östinge, kan derigenom, at arfwejord
sedermera försäljes, blifwa efter ägarens död surrogat
och Landtbo derigenom gä miste om sin besiktning. Samma
olägenhet eller rättare sagdt underflef skulle Lagen
aukkiorisora, om inlöst och bördköpt jord innebegripes
uti ek sädant undantag, hwilket, såsom i sin prmcchs
alltid stridande emot räktmisa och billighet, atmindstone
icke bör sträckas kil annan jord än sadan, som i ägarens
hand är werkeligen arffallen eller af den beskaffenhet,
ar han ej mä densamma försälja eller förpanta.
Med iakttagande af förenämnda omständigheter lärer
hwar och en för öfrigt lätteligen inse förmäncrna bade
för Landet och enskillda af hwad Konungen i Räder
prc,^<Erar Riksens Ständer l denna del, och torde, enligt
med propositionen, Is. §. i i6. Cap. Jorda - Balken
kjenligast kunna förändras ungefärligen pä följande sätt:
"Säljer man borrt Hus och Tomt k Staden, kä bryter
köp legostämma och hafwe Köparen magt Hyresmannen
i rätta» tid upsäga, dock silke qwar til laga fardag.
Warder ägaren huewill och tränger hus i Staden sjelf
nyttja, ware om upsägning och fardag Lag samma»
2)9
Lifttids städja a Landet ma ej brytas, utan gange Hervin,
som förr sagdk är."
Som Kongl. Maj:ts Nådiga ?sc>postkian tillika
innehaller det förslag, at Landtbo-Limträäerns böra wid
Härads - Rätten upwisas och incecknas, och ar om fordringsägares
räll något stadgaö ma, sa torde denna förcstrist
iämpeligast kunna hel och hallen intagas i i. §.
of förenämnda Capitcl, och efter de grunder jag för mia
del kror harwid böra följas innehållet af samma §.
vl.fwa följande:
" Nu will Jordägare sit Hemman til Landtbo
uplata, sörens sig ka om städjan pa längre eller forskare
tid' then öfwercnskommelfe skall jle stristeliga
i kwänne wittnens närwaro, som then jamwal undersklilwa
och bör a nasta Ting cherester eller sidst inom
then tid för upbud i 4. Cap. i. §. chenna Balk utsatt
är, för Härads-Rätten, ther jorden ar belägen, upwifas
och om gifcostamma är gifwen pä tio är eller ther.
utöswer warde Landtbo (lonrrotrLr i Jnteckmngs-kroroc»I!ol
intaget och Landtbo njute khercfker sin förmans,
rätt til godo framför them, som efter samma Ting sina
fordringar inteckna lätst: förnya ock then Inteckning, som
i 7. Cap. 2. §. Rättegångs-Balken sägs. Är giftostämma
gifwen pä mindre än io är, warde ClonrrsAsc
endast i Domboken intaget. Jntecknadt (lontraÄ hast
we samma rätt som laga kraft wunna domar. Finnes
then jord förut inlecknad, som Jordägare kil Landtbo
uplater, äge Inteckning thest lagliga weckan änka Landtbos
afhandling intecknaS. Samma Lag ware med the
Inteckningar, som wid samma Ting meddelas: men af
andra fordringsägare, ehwad the therns fordringar sedermera
inteckna läka eller ej; äswenfom af them, hwilke
framför Jnteckningshafware eljest förmånsrätt äga, ma
ej Legostämma brycas."
Deräst icke, som jag straxt får den aran nämna,
någon tilläggning uti r6, §» ffullk sinnad nödig ^ torde
2§0 —' >
för öfrigt icke wara lämpeligt at widare skräcka förändringarna
uci sjelfwa Lagens bokstaf, som bör innefatta
de allmänna grundsattserna och derpå fotade hufwudfakeligaste
föreskrifter. versillen af et sa widstrackt amne
och undantagen kunde bäst uti en särskilld Författning
äga rum. I en sadan Författning, hwilken aldrig finge
exlenäLrgs i motsatts af Lagens princchs, men Ival derefter
rättas, sä fort sig göra later, kunde bättre an i
sjelfwa Lagen anwändaö den försigtighet i behandlingen,
som en Regering alltid mäste iakttaga, dä fördomar,
egennytta och okunnighet göra gemensam sak och förblinda
vchnivnen emot fanna och goda prinechers ukwecklirg
och antagande: och det är i afseende pä en sädan
Författning, som i flutet af i6. §. torde böra tilläggas
de orden:
"Hivad elsest emellan Jordägare och Landtbo iakttagas
bör, thermed förhälles, som särskilldt stadgas."
Beträffande de öfriga omständigheter, dem jag för,
modar Riksens Höglofliga Ständers underdåniga sivar til
Kongl. Maj:t i denna wigkiga fraga böra innehalla, och
hivad eljest jag för min del tror ivid en sadan sarskilld
Författning som nämnd ar, förtjena at komma under
ö'werivagande, och såsom til saken hörande, kunna af
Riksens Ständer, dels såsom sivar ä sjelfwa proposiiwnsn
förestås, dels eljest anmärkningöwis Kongl. Majit
i underdånighet hemställas; sa får jag härutinnan aberopa,
hwad jag redan i denna del uti Lag - Utskottet
skriftcl/gen anfört och hwilket, jämte detta, jag anhaller
matte blifwa, såsom min här til krowcollec afgifnc;
tanka, intaget.
Anmaltes och emoktogs pa wanligt sätt en vepurs--  ticm iiran det Hcderwärda Bonde - Ståndet, anförd af
Riksdagsmannen Eckel Martensson LöäerArsMLS r
^ . - » , L6r
ifrån Abo Län, som tilkannagaf, at Skandet förenat sig
uli Riddcrskapets och Adelns och de. öfriga RetpeQlve
Srandens beslut i den om en InliruAicm för Bewill»
ningö-Uiffottet wackta flaga.
vegurskion besivarades och afirädde.
Uplästos Lag-Utskottets Betänkande af den 21.
April angående förkortande af den i f). Cap. 12. §.
Handels - Balken utsatta tid inom lnvilkei, fordringar
emellan enskillda kunna blifwa gällande; hivilket jämrs
följande derwid fogade sarskillbta yttrande
LadeS pa bordet.
Riksens Högkofliga Ständers Lag - Utskotts
Betänkande, rörande Long!. Maj:ts Niadiga
?^o/)oF,ro^ om forkorrtande af den
i 9. Lapitlet 12. §. handels - Balken utsatta
tid, inom hwilken fordringar emellan
enstillda kunna blifwa gällande.
Dä Kongl. Majtt behagat lemna nådig upmarksamhet
ät de ärender, som tilhbra Lagskipningen och
derjämte warit betänkt pä. sädana Författningars widtagande,
som än ytterligare befordra säkerhet i äganderätten,
har Kongl. Majtt gifwit Desi trogna undersåtare
et lysande »vedermäle af den ömhet och vmwärdnad
för deras wälfärd, som utmärkt Kongl.
MajttS lyckeliga Regering.
Lag-Utskottets Ledamöter, som gemensamt med
alla Rikets Innewänare, häraf hämtat nya anledningar
til den mest oinskränkta »vördnad och tacksamhet,
omser sin bestämmelse wara likaså smickrande som wigtig,
dä, genom Riksens Höglvfliga Ständers förspyende,
tilfälle blifvit för dem öpnadt, at ädaga
-
lägga det nit, som alltid blir oskilljaktigt frän deras
bemödande, at gä Kongl. Majtts wisa afsigter til
mötes..
Wid öfverwägande af Kongl. Majtts Nådiga
proposition, angående förkorrtning til hälften af den
uti 9. Cav. 12. tz. Handels-Balken utsatta tid, inom
hwilken fordringar emellan enstillda kunna blifva
gällande, har Lag - Ut.Holtet funnit samma proposition
innebälla sä wigliga och talande ffil för den af
Kongl. M sitt i Näser föreslagna ändring, at Utskottet
föranlätes tillstyrka Let nämnde §. mätte förändras
salunda:
"Häfver man fordran hos en annan i gods,
penningar eller hwad thel är, och brafver then ej
fkrifteliga eller munteliga, eller gifver then ej an
inför Rätta eller hos Konungens Befallningshafwande
inom Tio är, åge sedan ingen talan thern."
Eser en allmänt antagen grundfatts, bör en ny
Lag icke medföra retroaUive werkan. pä de afhandlingar,
som före samma Lags kundgörande äro ingängna;
men om detta i före-vavande fraga blefwe
owilkorligt gällande, kunde ändamälet med Kongl.
Majtts Nådiga proposition icke. pä längre tid winnås.
Utskottet har allisa trott sig böra hemställa, om
icke ofvannämnda Lagförändring mätte'tjena til efterföljd,
äfven i afseende pä de skuldfordringar, hwilka
före detta upkommit; lik.väl, och som det icke undfallit
Utskottets upmärksamhet, at sädane Borgenärer,
hwilke nu äga oanmalta fordringar, som antingen äro
nära Tio är gamla eller äldre än Tio är, kunde
genom inskränkning i den manliga pimlLiipiionL tiden,
blottställas för förlust af deras lagliga rätt, sa
har Utskottet til förekommande häraf aktat nödigt förestå,
det stadgas mätte, al:
" Then som inom Riket wistas och hos en '
annan bäfwer oanmäld fordran, som gr Nio är eller
V
s6z
therutöfwer och ej kräfmer eller angifwer thcnsamma
inom natt och är efter thet ofwanberörde Lagförändru.
g blifvit kundgjord, ager sedan thern i-ke någon
talan. TM aker som är utrikes, men inom Europa,
och then som mistas utom Europa, torde böra
älaggas, at mid enahanda päfölch och pä sätt nämnt
ar, anmäla dylika fordringar, then sörre inom Tmänne
och then sednare inom Trenne ar efter Lagsörandringens
kundgörande."
Sluteligen har Ufckottet icke kunnat undgå at
anmärka det A. ?. i 15. Capitlet Ärfda-Balken, rörande
Arfvinges styldighet, at inom wist Lid utfordra
arf, synes böra i likställighet härmed förändras; äfwensom
U stöttet hemställer, om icke en lika prsolcriprions
rid af Tio är, til bewakande af Kongl. Majtts
och Kronans fordringar hos enstillda Personer kunde
utsättas.
H vilket allt, jämte en Ledamots, Herr Lontre^iniralen
och Lorninenäenren k^ancbbolks, i sräga
om förändring af Z. §. 15. Capitlet Ärfva-Balken afgifna
särstilldta yttrande, til Riksens Högloflig»
Ständers widare pröfning wördsammast underställes.
Norrköping den 21. April igoo.
Pä Högloflige Ridder- Pä Högwördige
stapets och Adelns Preste - Ståndets
magnar, wägnar,
Arvill Lric kolls. ketrns önnest.
Pä Högtärade Pä Hederwärda
Borgare-Ständers Bonde -Ständets
wägnar, wägnar,
Aäo1xb lillanäer. Jonas Jacobsson.
G. Hedenstjerna.
L§4 —-7
Utörag af ?ro:oco//er, hållet wrd Riksens
^Zglofliga Ständers Lag-litstotts Sammanträde
den 2:dra April 1802.
S. D. Herr Lontre - Amiralen och Lonimsttäeuren
af Swärds-Oräen III.
sig Dristeligen salunda:
Som Kongl. Majrts Nådiga Iffopoluion til
Riksens Höglofliga Ständer, rörande prgslcriptionstidens
förkorrtande wid fordringars bewakande hos
Gäldenär, ester min öfwertyge.lfe icke har mindsta gemenskap
med den §. i Ärfda - Balken, som utstakar
20 ars tid, inom hwilken ars får utsökas; Iu§reckcn
as den Nädiga Iffopolffioncn defutom med tydelig»
ord utmarker, det Lagens förändring i förra fallet
är, i afseende pä sweks förekommande, nödvändig,
men sädant kan ej inträffa i sednare händelsen, ty
Len, som icke är rätter Arftagare, kan ej eller ars
åtnjuta; sä anser jag äfwentyrligt, at uti Lag-Urffottets
afgifvande Betänkande anföra något, som ffulle
gifva anledning til ändring uti det Lagens rum, som
stadgar inom hwad tid Arfwingar, hafva deras rätt
förwarad til arfwemedels utsökande.
Lag-Utffottets Betänkande om tidens förkorrtande
wid Skuldfordringars kraf, bifaller jag til alla
delar; men mäste för min del protettera enrot det
tillägg, deruff är anfördt om ändring uti iZ:de Capitlet
A. §. Ärfda-Balken, säsom efter min tanka
wida srilljaktigt frän det ämne, Konungen til Riksens
Ständers öfverläggning i Räder öfrverlemnat.
Jag anhäller, at detta mit färffilldta yttrande
mä affölja Lag - Utffottets expeäition härom ffl Riksens
Sränder.
Rätteligen utdraget, intygar
O. Illeäenstjerna
Utffottets Lecreterare.
Hans
2L5
Hans klxcel lenas Herr Grefwe» och
Handt - Marskalken tilkännagaf harwid, at hivad
i dek uplasta betänkandet angings Arfssordringar, hade
Kongl. Majtt förklarat det icke as Lag - Ucskottet hofwa
bordt widröraS, såsom icke uptaget'i Konungens
Nådiga kropoluion, ej heller ägande samma grund
som Lagens stadgande angående andra skuldfordringar;
men at beträffande Skuldfordringar, ehuru et i ?r«poiui
nen ej heller upkagek ämne, hade Kongl. Majit
likwal ej ogillat at Ucskottet sig dermed befattat, alldenstund
de wörö at anse as lika beskaffenhet med Skuldfordringar
i gemen.
Uplastes Osconomis - Utskottets afgisna Betänkande
af den 6. Maji angående en förnyad TjenstehjonSO
dunig, tillika med bisogadt krojeÄ; hwilket jämte
följande härwid fogade sarskillda yttrande
Lades pa Bordet.
Riksens Högloft. Ständers Oesonomis - Utskotts
Betänkande angående en förnyad
Tjenstehjons - (Ordning, jämte bisogadt
krojsät.
Dä Kongl. Mäjtt i Räder behagat inhämta
Riksens nu försakade Ständers räd och tankar, angående
ändring och förbättring uti Tjenstehjons-Stadgan
e.s den 21. Aug. 17Z9., igenkänner U stöttet
häruti ben priswärda Näd och omsorg, h-varmed
Kongl. Majtt omfattar alla de ärender, som kunna
befordra Rikets uphjelpande och hwarje ensttlld Undersatares
sannstyldiga gagn och bästa. OoconomieIltstiLnets
Ledamöter has-va, wid den Ustotret upptagna
befattning, at öfwerlä gza i detta^grannlaga
84
ämne och npgifwa förslag til en ny Tjenstehjon^-Ordning,
trott sig följa de säkraste grunder, da de i möjeligaste
mätto sökt förena Husbondens och Tjenste--  hjonetS inbördes skyldigheter och förmäner.
Erfarenheten har wisat a ena sidan at allt för
stränga twängsmedel, om de ock medföra för en tid
lydnad och undergifvenhet hos den tjenande hopen,
icke kunna werka til den munterhet och lust, som är
själen i allt arbete; men ä den andra, at desin samhällsmedlemmar
genom en oinskränkt frihet öfver flg
sjelfva och sit arbete förföras til lättja, sjelfsvåld
och hoglöshet. Utflottet har af denna anledning
trott sig icke helt och hållet böra utesluta frän ben
nu föreslagna författning i. och 2. §§. as gamla
Tjenstehjons - Stadgan, såsom en lämpelig päminnelse
och warning för hwar och en, at genom sit arbete och
flit blifva Staten nyttig, och för Husbönder sarskillot
at icke genom et otilbörligt skydd för flera personer
än de kunna sysselsätta mindska stigängen pä arbetare
för andra och fortplanta armod och betryck bland sina
underhafvande. ^
Angäende Legostammo-tidcn hafwa under Utskottets
öfwerlaggmngar, likasom wid de flera tilsällen
förut dä detta ämne marit i fräga, olika tankar blifwit
yttrads allt efter de fsrfkillda omständigheter som
för hwarje Landsort wore gäldande. En lika tid för
hela Riket mätte likwäl bestämmas, sä wida den genom
Kongl. Maj:s Nådiga ksiolutioi: vä Allmogens
Allmänna befvär af den yrde December'r"6L tjenstefolk
förunnade frihet at fa flytta ifrän d^ ena Otten
til den andra, inom Rikets gräns, skulle bideäsiällas;
och da det icke är möjeligt, at afpassa den lika fieqwamlrg
för alla Landsorter, finner wäl Utskottet, äfwen
för antagande af sit förslag, at den ganmt tiden
eller den 2 yrde September mätte bibehällas, bela,7?-  rgheter kiruna aga rum; Utffyttet hqp icke undgätk
s—267
at berat lemna kn tilbörlig npmärksamhet, och, bland
de flera anmärkningar, svin blifwit gjorda, särdeles
fästat sig rvid den befarade wärdslöshet hos et snart
- afflyttande tjenstehjon wid utfordringen; men dä häremot
kommer i betraktande at kreaturens stillning ä
de flesta Orter wid den nu bestämda flyttningstid
nrsi blifwit päbörjad och huru lätt en waksam Husbonde
har at under den korrta tjenstetid, som ätersiar,
gifwa akt pä sit t enstehjons förhållande; sa har
U-flottet icke funnit någon skälig ' anledning härutaf
til förändring i flyttningstiden. U flottet lemnar lirwal
til Riksens Höglofl. Ständers bevröfwande om
icke, i anseende til- särflillda upgifna omständigheter,
den af sanneliga Fullmägtiga ifrån Finland och flera
Utskotts Ledamöter gjorda hemställan, angående annan
upsagelse och flyttningstid för Finland, Westerbotten
och Wester Norrland, hwilken sednare, Jnnewänarena
allmänt önsta fä bestämd til den irsta November,
torde förtjena afseende, särdeles'om Tjenstehjon
frän defla Rikets Lrovincer sällan utgå til andra
Orter i Riket.
Dä det wigtiga föremålet at befrämja ordning
och flick i samhället och den naturliga billighet, som
bör stadga grunderna derföre, fordra et lika ömt afseende
ä tjenarens som Husbondens rätt; sä har
Utskottet ansett för et Åliggande, at i sammanhang
med Tjenstehjvnets pligter emot sin Husbonde äfwen
nägot närmare än i gamla Tjenstehjons-Stadgan
finnes uptaget, widröra de motswarande förbindelser,
Lenne sednare äger emot sit. Tjenstehjon. U flottet
har härigenom sökt winna det nyttiga ändamål, at
hos den tjenande hopen stadga en glad öfvertygelse
om Statens beflydd, såsom kanske säkraste medlet at
befästa en sann tilgiswenhet för samftmdsbandet.
Detta jämte Utskottets krojeÄ och nägra Ledamöters
särjkilldta yttranden fär Ulflottes wördsam.nast
-L8
Hemställa lil Riksens Högloft. Ständers närmare
granskning och bepröfwande.- Norrköping d. 6 Maji
I800.
Ä Ridderffapets och Adelns Ä Preste-Ständets
wägnar magnar
Larl Stellan lVlörner. 2acli. L^Znssus.
Ä Borgare-Ständets Ä Bonde-Ständets
wägnar wägnar
borelius. ^nclera Ifarsson,
0. 1l>. L.l!Ijev2lck,
k i o g e Ä
til en ny
Tjenstehjons-Stadga.
§. i.
Inge Landsstrykare, Lösdrifware, Lättingar eller
andre Inhyseshjon, an de, hwilke af sarskillda försatt,
ningar njuta skydd, ware sig af man- eller qwinnokön,
böra talas hwarken i Staderna eller pä Landet, utan
skall hwar och en karl eller drang i Staden städja sig i
laga tjenst, sa framt den icke ar sjelffuten Borgare och
drifwer Borgelig handel och näring, idkar tVlsnulaLl»-  ric- eller Skrä-arbete hos Mästare eller ock efter lVlggistraksns
beprofwande ar ansedd at genom handtlangning
eller under hwad namn som häldst wara Staden nyttig.
Pa Landet bör icke eller någon fa undandraga sig årstjenst,
soin ej hafwer Landtbruk ä hemman eller torp,
sielf idkar lVIanuksLkoris eller Bergwerk eller derwid
tillateligen brukas; harwid dock undantagne de Barn,
af hwad alder och willor som häldst, sa i Staden som
pa Landet, hwilke akagit sig marden af fattiga, orkeslösa
eller med sjukdom behäftade föräldrar, dock skalf
witz ärligen skeende Wantalsskrifningar noga tilses och
anmärkas, huruwida någon under sadan förewändning
vbehörigen tilbringar sin rid i lättja och sjelfswäld.
Uter hrvad angar sädana Barn, hwilkas föraldrar aga
förmögenhet sig sjelfum och dem redeligen nara och försörja,
sä, i anseende til den billiga rakt kil lydno,
»vördnad och undergiswenhet föraldrar af sina Barn äga
at fordra, mage de icke emot Föräldrarnas willja dem
öfivergifwa eller tjenst hos andra antaga förr an de
upnäct Tjuguet ars alder; men dä Föräldrar icke magta
ak ulan andras betungande sina Barn underhalla,
bör sadant hos wederbörande Presterskap anmälas, som
har, at i samråd med Barnens Föräldrar, Förmyndare
eller närmaste Fränder samt Församlingens Aldsta, sa
»vidt möjligt är, derom draga försorg, ak sädana Barn
blifiva hos beskedliga Husbönder i tjenst befordrade.
Städjer eller antager någor i sin tjenst, uran föräldrars
bewifliga samtycke, deras Barn, dä de siel five
mägta dem försörja, äga Föraldrarne rätt, ak et sa olydigt
barn genom Krono-Betjeningen återhämta, och
den salunda stadt, plikte Tre N:dal. 16 si.
Den rättighet, häruti tillägges Föraldrar öfwer
egna Barn, galle äfwen i anseende til Fosterbarn, sä
at den, som ätagit sig wärdén och upfostra» af wärn»
lösa, ager öfwer dem samma rätt, som egna Föräldrar,
til desi de upnärt Tjuguet är, sa wida de dem med nödiga
kläder och uppehälle förse, samt deras underwisning
i Christendomen besörja.
Barn af Tio til Tolf ärs ald.w, som någon emottager,
at pä föreskrefna sätt wälda och uppehålla, böra
jämwäl hos sädana Husfäder gwarblifwa til desi ds
fyllt Aderton är, sä framt ej Barnets egna Föraldrar
lefwa och desi tjenst betarfwa; skulle det strän Husbonde
eller Fosterföräldrar »lösligen afwika, äga de ratt det
samma at återtaga pä lika sätt, som om egna bara
stadgadt är, och den *som sadan rymmare i tjenst upca
-
270
ger eller harbergerar, warde til den ofwan utsatta plikt
af Tre Ridal. 16 ss. förfallen.
§. 2.
Hwar och en bade pä Landet och i Staderna, som
Jordbruk, Bergsbruk, Handel, Handtwerk eller annan
loflig näring idkar, ware obehindrad at antaga och halla,
sa manga Tjenstehjon, som han sytzlosatter, ware
sig hemma eller borrta, i dest arbete, samt med egen
kost och lön förser.
Wid alla de Näringar aker, som allenast wista
årstider kunna drifwas, mä wäl, såsom kilförene, det
erforderliga antal arbetare, med wanliga wilker skoddas,
under Jdkarens förpligtelse, at sjelf Krono-Uiskylderna
för dem alla ärligen betala, dock skola desse Idkare wara
förbundna at wid arliga Mantalsskrifningen i Orten
skristeligen upgifwa de personer, til namn och hemwist,
af hwilka de utl fin handtering willja sig begagnas
och derest något missbruk och understes harwid skulle ske,
sä at någon sökte skydda flera, än de, som med merkeligt
arbete af honom systlosattcs, plikte för hwarje öst
werlvppö person Sep R:d. Z2 st, angiswarens ensak.
Samma Lag ware, om någon Husbonde best,nes
hafwa wid Mantalsskrifningen latit anteckna någon,
såsom uti dest tjenst antagen, utan at den samma deA
arbete förrättar, samt kost och lön derföre njuter.
§. 3.
Likaledes ware alle Hemmansagare tillätet at a
deras ägor anlägga oTorp och Nybyggen med skyldighet
at för de antagna Äboers Krono-utlagor answara.
§- 4-
Rätta Legostämma ware sa i Staden som ä Lan.
dek, ifrån den
derefter.
L/k
§. 5-
Will Husbonde upsäga sir Tjenstehjon eller Tjenstehjonet
sui tjenst, dör det ske, sä ä landet som i Stade,
na de» 2 7.- 22., eller 2Z. gurlii; Försummas
thet, blifwe Tienftehion gwar til nästa Stämmodag
för lika lön som somt, och Husbonde mare dermed nöjd.
8. 6.
Dagen ester upsagningeu ware Husbonde pligtig
at gifwa Tjmstehjonkt Oeloss - Sedes, som med hans
8chi>> bör förses; kan Husbonde ej skrifwa, kalle
Tienstehjonet wittnen, som kunna den skedda upfägningen
imyga, och ware i thy dest medtjenare wittneSgillde.
Är Husbonde eller Tjenstehjon sranwarande upsagelfe
dagarna, galle upfägning ä ömse sidor, enar den
sker i Husfolkets eller tilkallade wlttnens närwaro.
I a'!a sall kundgöre Husbonde eller Tjenstehjon hwarauna»
fadant, sa snart de träffas.
Förhåller Husbonden Tjenstehjonet dest Orlofssedel
»vid utsatt tid, eller gifwer den annorlunda än
Tnmstehjonets frägd är och det bewisligen förtjent, böre
Sex Rldal. g 2 st.
§. 7-
Genast efter de trenne fastställda upfägelse dagarnas
förlopp, men icke förr ager ber lagligen lediga Tjenstehjonet
ak städsel hos en annan Husbonde kaga, hwilken
sedermera icke under någon slags förewändniug får rub,
bas eller aterbäras utan bägges gemensamma samtycke.
Ej ma städsel gifwas eller tagas, utan at Tjenstehjonet
företett Husbondens eller, om han det wägrar,
annat Laga bewis om sin ledighet wid nästa legostämma.
Täger Tjenstehjon swikeligen Städsel af flera Husbönder,
äge den, fom förenämnda Bewis innehafver,
272  -
narmaste rakt til Tjenstehjonet, och detta plikte för sit
swekfulla förhållande med halft ars lön.
Skädstar någon Tjenstehjon utan erhållet Bewis
om dest skedda upsägelse, hafwe sin städsel förlorat; den
städsel, som gifwcs och tages förr än de fastställda upsägeise
dagarna tiländagatt, ware ogilld; dock Husbonde
»betaget, at med de Hjon han uti sin tjenst hafwer,
bade förr och under upsägelse dagarna, öswerenskomma
om längre tjenstetid, och sadan öfwerenskommelse med
städsel genast fasta.
De tivlster, som i anledning af förbrytelse emot
detta förordnande kunna upkomma, skola algöras ivid
wcderbörlig Domstol i Staben och a Lander, och gange
Rättens Utslag genast i werlställighet, änskönt deruti
skulle af enkheta Parten ändring fokas. >— Warder
Dom sedan i högre Rätt ändrad, njute den som der
wunnit allt skadestånd äter.
Z. 8.
I Staderna sa wäl som pa Landet böra alla
Tjenstehjon genom nya Husbondens försorg eller uppå
hans kostnad sig ofelbart uti deras lagstadda Tjenst in.
ställa den zo:de September, sa framt ej bewislig
sjukdom eller annat laga förfall sadant hindrar.
Beträffande de Sju Frihstsdagar, som tjenstefolk
wanligen bestaö, sa ankommer det pa öfwerenskommelse
Husbönder och Tjenstehjon emellan, enligt hwad i
hwarje Landsort särskilldt östigt wara kan, när Tjenste»
hjonet ma dem tilgodonjuca; dock ma det efwan utsatta
antal icke öfverskribas.
Det Tjenstehjon som utan laga sörfall sig ej uti
dest tjenst a besagde tid inställer, äger Husbonde magt
och frihet, sedan han med laga bewis fulltygak, at det
sig hos honom lagligen städja lant, genom Krono. Be.
tjemnaey.L
r--—-- L7Z
kjenlngens eller IVIsgilkrsteng biträde i den Ort, der
hjonet wistas, til sig hämla; will Husbonde ej et sadant
rredskande hjon i sin tjenst behålla, gällde da Legohjo.
ner hälften af sin lön i penningar, persedlar och andra
förmaner som kunna betingade wara; förmar det ej annorledes
denna ersättning til Husbonden åstadkomma, as.
ljene den med dagsarbete, såsom annan skuld ester Lag.
§. 9.
Äskar Tjenstehjon wid afflytkningen annat betog öfwer
sit förhållande under tjensietiden, an den redan wid
upsägelsen erhallna Orlofssedel, ma ej Husbonde wägra
at et flikt Betyg eller afsked meddela; men Husbonde
åge räkklghet at behålla den Orlofssedel, som wid ankomsten
uti hans tjenst det afflyttade Tjenstehjonet ifrän sig
lemnat.
§. is.
Enar Legohjon Ut» tjenste» träder, bör det medhaft
wa siri kista och kläder. Det Legohjon, som sadant annorstädes
än i Husbondens hus förwarar, miste half
ars lön, Husbondens ensak: och den som kistan med sakerna
hyst, böke Tre ^Riksdal. 16 skill, eller mera,
esker omständigheterna.
8. ri.
Hwarken genom wärfnmg til Krigstjenst, Giftermål
, Husbondens dödsfall, eller af hwad annor sörewändning
det wara ma, blifwer Legohjon berättigadk at
bryta dest förbindelse, at tjena til nästa Legostämma,
utan Husbondens eller dest rätts Jnnehafwares feiwilliga
samtycke. Dristar sig ändock någon, at utan afsked sin
tjenst öfwergifwa innan Stämmodag ute är, hafwe da
Husbonde wald, at sadant Tjenstehjon äterhämka pa
sätt allmänna Lagen om förrymd Landtbo stadgar, och
Lcgohjoner hafwe förwerkat hela dest ars lön. Husbon.
dens ensak; will Husbonde ej det samma i sin tjenst
ZZ
-74
återtaga, njute skadestånd pa lika sätt som uti F. §.
stadgadt är, dä Tjenstehjon tredskar at sig uti tjenste»
inställa; Husbonde ater som utan laga skäl wräker Tjenstehjon
utur sit huö och tjenst, gistve det samma sin fulla
årslön, med förbättring af Tre Riksdal. 16 skill,
kil skade - ersättning; samma Lag ware, om Husbonde
hindrar Legohjon, sedan det sig lagligen upsagt, at wid
rarta stämmocid träda ur sin tjenst, eller ock utan laga
skal wägrar at utbetala desi lön.
§. k2.
Sedan Legohjon wid nu förcskrifua tid gatt uti
deras tjenst, skola de sig förhalla gudfrugtiga, nyckcra,
trogna, fliciga och hörsamma, samt icke undandraga sig
något af hivad arbete och sysilor som haldst, dem Husbonden
skäligen bjuder och föresätter; ar någon deruti
försumlsq, tredsk och gensträfwig, rättes med goda ord,
och, om sädant icke hjelper, med mattelig husaga; merkur
det ej eller rättelse, warde uti twänne tilkallade witknens
närwaro, för hwilka Husbonden bör sina skal upgisoa,
wräkt ucur tjenste» och miste lön sin.
Upsätter sig Tjenstehjon med ord eller gerning emot
Husbonde, Matmoder eller den i deras ställe förordnad
är, straffes ester XV. Cap. Misigerningö - Balken och
särskiiida härom utkomna Författningar.
Wid E» Riksdal. g2 skill, plikt, angifwarene
ensak, mä ej Tjenste- eller Arbetshjon uti Lador, Foderrum
och hwarjrhanda andra Uthus eller pa gardar och
gator bära ljus utan lyckta eller annor lös och bar eld,
itte eller röka tobak, bara hos sig eller ock gömma pipa
ock tobak, i sadana rum der eid lätteligen tändas kan;
Sittje dctzutom den häremot bryter en eller twänne Söndagar
i stocken, ä 'da ar ingen skada sker. Til samma
plikt ware den förfallen, som wet sadan t wara skett och
dec icke angifwer.
27?
Förbryker sist någon oftare häremot, skarpes straffek
utön, förenämnda böter med fängelse ock) kroppsplikt efter
omyndigheterna; men timar deraf eldswäda och skada,
som den brottslige ej förmar ersätta, umgalle fadant efter
Lag och allmänna Författningar med strängare kroppsstraff.
Fördcrfwar eller »vårdslöst förfar Tjenstehjon hwad
det om händer hafwer, ersatte det af lön sin; sker dek
af ondska, egennytta eller otro, sa at Tjenstehjon upsäieligen
förfar eller undandöljer, snattar eller stjäl »agot af
dest Husbondes egendom, det ligge allt i twaböce emot
annat snatter! och tjufnad efter allman Lag.
Ratar Tjenstehjon oskaligen Husbondens spisning,
wisar sig oförnöjd med husmans kost eller pa hwariehan,
da otilbörligt satt förklenar Husbonde eller Matmoder,
plikte En Riksdal. Z2 skill.
Pa Sön- och Högtidsdagar mage wal Lego- och
Tjenstehjon haftva sin skäliga ledighet, dock ware thy
förbudit, at gä utur Husbondens hus, uran at Hus,
bonde eller Matmoder derom tilsäga samt deras lös och
tilstädjelse erhålla; mindre ware det samma tillåter at be.
söka källare, krogar eller fädana ställen, der oskickligt
lefwerne med spel ocb dryckenskap föres; det Tjenste hjon
som i någor matto bryter eller öfwer den kilstadda riden
uteblifwer, warde första gängen af sin Husbonde war,
nadt, men later, det icke rätta sig deraf, plikte andra gängen
det härmed betrades, dräng En Riksdal, och piga
24 skill., samt tredje gängen dubbelt; sker dylik för.
brytelse ostare, staude Husbonden fricr, at et fadant
genwördigk hjon, pa sätt uti denna §. förut stadgas,
utur tjenste,, wräka, ware ock den som slika personer
linder deras olofligt, borrtowaro öfwer natterna hyser och
härbergerar, förfallen til Tre Riksdaler 16 skill, hörer.
L76 !
§. rZ.
Om Husfader med hard bestraffning utan all gifwen
orsak behandlar sit Tjenstehjon, plikle som för annan
»våldsamhet ester Lag. Drager han icke kilbörlig
omsorg om sund och försvarlig föda, och, efter möjligheten
i hwarje landsort, tjenliga bonings- och sängrum
för tjenstehjonet, eller hwad annars som pa dest hälsa
werka kan, bcgäre delta först, i twänne goda mäns närwaro,
rättelse deruti och warde Husbonde, om han be«
wislkgen sedermera någon af förenämnda skyldigheter eftersätter,
pliktfälld första gången til Tiva Riksdaler och
andra gången dubbelt.
Ej ma Husbonde sit Tjenstehjon lagföra för smärre
förbry-elsir enär de redan med husaga af honom blifwit
bestraffade.
Tjenstehjon, som sjukt blifwer, skall Husbonden warda
och sköta lata, honom dock obetaget, om han sa will,
at a lönen afräkna hwad kil Läkare och läkemedel blif,
wik pakostadt, sa framt ej Legohjonet i och för Husbondens
tjenst, samt utan eget förwallande tagit skada.
Icke får Husbonde et Tjenstehjon förskjuta, som ar
of den stadighet och beskedlighet at det i manga ar hos
honom tjent och sin bästa tid tilbragt, men sedermera
sa af sig kommit, at ingen annan med desi tjenst finner
sig belåten, utan aligger honom, at et sadant hjon til
dödsdagen behörigen warda emot den tjenst och arbete,
det möjeligast förmar åstadkomma.
§. 14-
Alla de i denna Förordning utsatta böter skola, när
«j annorledes ym dem är förordnadt, tilfalla Församlin»
.ens fattiga, der den pliktfällde bor eller wistaö.
° r. -5.
Denna Förordning skall en gäng om äret Z en
Söndag uti Maji manad fran Predikostolarna i alla
Församlingar uti Riket ofelbart upläsas.
,„»>>.> »>^ 27^
af ?>Eco//er, hållet uti Riksens
Höglofliga Ständers Oeco^om/e - lltskott
wid Riksdagen i Norrköping ar 1802.
Den 2 4:de April.
Herr Ofwersten Laron Knäbeck anförde skrifte»
tigen
Rä krotocollum.
Wid den til Höglofliga Utskottet remitteraäs
fräga om Tjenstehjons - Stadgans förbättrande förekomma
wisierligen besia angelägna frågor: Huru och
när kan en Husbonde wara försäkrad, at det
til hans tjenst lagstadda Tjenstehjonet ej, medelst
äterbärandet af Städjepenningen, blottställer
honom för saknaden af et ofta nödigt Tjenstehjon;
samt hwilken tid af äret ar med det allmännas
fördel närmast öfverensstämmande a t fäsom
Flyttningstid äeterininera.
I synnerhet i den Södra delen af Riket har
den owanan blifwit mycket inrotad ibland T>enstefvlket,
at de af flera Husbönder emottaga Städjepenningar
och oftast i sidsta stund återbära dem och ofta behälla
dem, utan at i stensten inträda. Detta förhållande
sammanlaggdt med den utomordenteliga brädskan,
mänga aga at i förtid gifwa och taga städflor, wällar
ju onekekeligen en för Landtbruket betydande willerwalla
och de ffadeligaste följder. Ingen utwäg ckl
förekommande af sädana misibruk lärer derföre lämpeligare
kunna uptänkas, än at endast den Husbonde
stall wara säker om sit lagstadda Tjenstehjon,
sorn redan emottagit desi Orlofssedel; och mä
deremot hwilken annan som häldst, som blott gistvik
städjepenning, men ännu ingen Orlofssedel undsätt,
stylta sig sjelf, om han sälunda gar i mistning af fa
wäl Tjenstehjonet som sina utgifna penningar, hwarföre
också tiden til fädana Orlofssedlars utfärdande
M ttXSILS.
27?
Til den fragans afgörande om siyttningstidkn?
utsättande, lärer Höglofliga Utstottet wiflerligen göra
et hufwudsakeligt afseende uppå Landtbrukets sanna
fördel, och det allmännas Lustan, som af nägra fa
inbillade Lcrupler ej kunna blifva wacklande.
At flyttningsllden stulle utsättas i Junii mänad
har af mindsta delen blifvit såsom sä wida olämplig
ansebo, som man da befruktat en lättare utflyttning
utur Landet, och at mängen Husbonde wid
den tiden ager mindre tilgängar til det afflyttanoe folkets
asiöningar. Men, mine Herrar, man bör ju ej
söka sig anledningar pä sä sivaga grunder; man bör
ju wid detta Höglofliga Utstottets handläggning öfwertyga
en Allmänhet, at man tvid detta grannlaga
ämnets öfwerwägande hast för ögnamärke Jordbru.ets
nytta och Allmänhetens bifall.
För det ostadiga och för ombytlighet sinnade
Tjenstehjonet äro alla tider pä are. lika antageliga til
utflyttningar ur Landet, ätmindstone werkar alldeles
icke pä denna hugen höstens mulna dagar, som tilbjuder
lika öppen sjöfart som under sommarens behageliga
ärslid. Det ar endast förnuftige Husbönder
vch god utkomst, som qwarhäller honom i Landet pä
alla årstider lika. — För en omtänksam Husbonde
med större eller mindre förmögenhet brista säkerligen
inga tilgängar midsommarstiden för at afsteda et sädant
Tjenstehjon, som han gerna önstar sig blifva
qwitt vch med det c,warblifwande folket liyuiäeiae
Han förr esler sednare efter färstillda öfwerenskommelser,
i synnerhet som Jordbrukaren igenom denna nyttiga
författning ej föranlätes at höstetiden styndesamineligen
aftrösta och ofta til wanpris försälja sin spanuemäl,
utan härigenom häldre fär, närmare wären,
begagna de högre sädespriscn, dä hans tilgängar salunda
förökta tilbjuda honom fördubblade anledningar
at odla sin jord; för öfrigt är pä mänga ställen mera
klädespersedlar och mindre penninge - aflöning, som
förnöja Ljenstefvlkesi
27-
Deremot astöljer til Landtmannanäringens fördel
wid flyttningstidens utsattande inom Junii mänad
den betydande förmän, at R ätare, Stalldräng, Ordräng
eller Ladugårdspiga, som med kännedom af sina
förestående skyldigheter blifwa nu under tilstundande
bergnings, slätter- och skördetid, nödwgndigt högst
angelägne om inbergningens sä wal godhet som tilrackelighet
til den förestående fordringstiden. Et
Tjenstehjon, som salunda sär bereda de ämnen, honom
blifvit anförtrodda, at sedermera fördela bland
de kreatur han skall omwärda, mäste, med mindsta
omtanka om sin egen heder och widare recommenäation,
winlägga sig om et wardigt upfyllanve as sit
kall, i synnerhet som hwar och en dä tydeligen inser
den rverkeliga möjeligheten för et sädant Tjenstehjon
at nu säkrare kunna ansvara och fullgöra sit åliggande
än tilförene, da oftast et troget och om sina förbindelsers
upfyllande granlaga Tjenstehjon, mäst lida
för sin företrädares wärdslöshet, som hittils osta
inedfört kreaturens stada och et oförtjent misitroende
til efterträdaren. Den som derföre pä goda grunder
will antaga Ladugärdsstötseln, såsom det sakraste medlet
at winna Jordbrukets förbättring och nyttiga uphjelpande,
mäste wäl, med åsidosättande af egna fördomar
medgifva nyttan af flyttningstidens utsättande
til meäio af Junii mänad, hwilket jag för mm
del här til krotocollet anförer wara min tanka.
Ofvertygad, at et Oeconomi? - Utskott, som tilhör
at befordra nyttiga oeconomista författningar, ej
kan förledas til obetydeliga och för ämnets grannlagenhet
inäilke.ranta förändringar, utan söker befrämjandet
as sjelfva hufvudnäringen, blifver det mig en
»verkelig heder at i detta Högloflig» Utskott sätt räkna
mig såsom desi Ledamot.
knäbeck..
kx krolocollo
Alex. VViäelb
Den 2Z:te April.
Herr Ofwersten Friherre knäbeck.: Det more
Allmogen, som Ofwersten trodde stulle wara mest belägen
med den förestagna förändring af flyttningStiden
til Midsommaren. — Pa de flesta orter wore da en sä
kallad mellantid för hushållsarbete, och Tjenstehjonen
Illbragd således sina frihetsdagar utan någon försummelse
och stada för Husbonden. Denne sistnämnde
äter, som, för at anskaffa penningar til sit tjenstefolks
aflöning höstetiden, oftast til wanpris nödgaS
försälja sin spannemal, kände icke mera denna förlägenhet
och kunde upstjuta afyttringen deraf til närmare
sommaren, da säden wore i högsta pris. Defla
jämte flera andra förmaner för en Landtman af den
xrojeÄeraäs förändringen, hade Öfversten uti sit
sidstledne gärdag ingifna OiÄamcn tis krotocollet
utförligare bestämt och ansäg wara af mera wigt, an
de olägenheter, som för en och annan Landsort af en
flik förändring kunde upkomma.
Det wore omöMgt, at uti et ärende af denna
beskaffenhet alldeles undanrödja defla.
H.vilken tid som också utsattes, hade sina olägenheter
och sina förmaner, allt efter särstillda omständigheter
i hwarje Landsort; och blifva författningarna
i samma män olika, torde en brist i det hela np«
komma af swärare följder, än de olägenheter, man
welat bota och förekomma. I den händelse liktal
Utskottets flesta Ledamöter stulle förkasta den af Ofwersten
föreslagna flyttningstid, hwarom votering ä->
stades, sä hemställde Ofwersten, om icke häldre gamla
fiyttningstiden matte bibchällas, än den 12. October,
såsom en förändring af alltför ringa betydenhet at
kunna bidraga til ändamälet af Utskottets sammankomst.
, Med,
Med Herr karon Knäbeck förenade sig Herr
Lontre - Amiralen Lneikölä och förbehöll sig at fa
skrifteligen afgifwa sina tankar i detta ämne, för at
åtfölja Utskottets Betänkande til klena; äfwen som
Rådmannen Lonäel och käult samt Handelsman
klellberg instämde i samma yttrande.
S -- S S - S ssss
Öfversten Friherre knäbeck: at det more hufwudsakeligast
Landtmannens beqwämlighet, som »vid
bestämmande af flyttningstiden borde afses; och dL
omständigheterna icke tilläta, at Landet- och Städernas
interesse i denna fräga kunde förenas, sä worc,
atmindstone för det allmänna, wigkigast, at, sä mycket
möjeligt ar, förekomma de olägenheter, som för Landtbruket
kunde upstä; sälunda ansäg Öfversten den af
Widerman kindgren nämnda omständighet icke böra
werka til nägon förändring af flyttningstiden.
Efter nägon stund- widare öfverläggning gjorde 5
kroxolition och bifölls, at flyttningstiden mätte förblifva
densamma, son, Mils, eller den 29. September;
hwarwid dock Öfversten Friherre Knäbeck, äberopade
sit ingifna käemorial, hwilket han ästundads
fä åtfölja Utstottets Kxpeäirion til klena; och medhonom
förenade sig Radman Lonäel samt Handelsman
läellbsrK och Rädman klult.
Öfversten Friherre Knäbeck: at bade för Husbonden
och Tjenstehjvnet torde wara gagneligt, at
»viff tid utsätteS; ombyte af tjenstefolk skulle annars
blifwa mera manligt, än förut, särdeles som et Tjenstehjon,
utan miffnöje emot sin husbonde, i owiffhsten
at qwarblifva, ofta torde antaga tilbud om annan
tjenst, och förlägenhet ä Husböndernas sida, at,
se sig om nytt tjenstefolk, af samma anledning
upkom.
36
Ju korrtare upsägelse tiden kunde stadgas, desto
förmånligare wore det i Ofwerstens tanka, efter'
merändcls Tjenstehjon, sedan de blifwit upsagda, wisa
sig mindre sorgfäliiga om sina skyldigheters upfyllande.
Lx krmocollo
^lex. Wiäsll.
af?roroco//e^, hållet uti Riksens
Häglof!. Ständers Oeconom/-- Utskott wid
Riksdagen L Norrköping ar 1800-
Den 2 4tde April.
Likaledes inlemnades frän Herr Ofverste - Neutenanten
lälammarderZ
Ödmjukaste lVlemorial.
Wid den förestagna Tjenstehjons - Stadgan får
jag i ödmjukhet följande anmärka:
§. 3-
Dä åtskilliga Författningar tillägga Jordägare
rättighet at bygga Torp, flogsbrist ej bör hindra
dem at sin mark således odla läta; särskillda Förordningar
jämwäl förbjuda Nybyggens anläggande pä
samfällda ägor, allmänningar, Boställen och Kronolägenheter,
hwilket allt destutom med TjenstehjonsSkadgan
äger ingen gemenskap, sä är jag af den
tanka, at denna Z. kunde således förändras:
Likaledes ware alle Jordägare obetaget
at pä enstillda ägor bosätta Dagswerkskarlar
och Slögde - Idkare; ^dock är Jordägaren
answarig för dest Äboers KronoUtstylder.
^
28;
§. 4.
Om Legostammotiden bör förflyttas fran den
wanliga, synes den föreflagna wara af ingen nytta.—
Deras mening, som önsta' förändring häruti, hafwa
för ändamål at förekomma Husbondens befarade lidande
derigenom, at bergsten ej förrättas af dem,
som stola utfordringen besörja och således mindre
aktsamt — At detta äger all riktighet, kan icke bestridas
— I sädant afseende wore wäl ingen lid
lämpligare til ombyte, än först i Innu, da kreaturen,
äro framfödda, warsadden förrättad och ännu något
rådrum, innan slåttern börjas— Det inkast häremot
göres om lättare utflyttning til främmande länder,
är af mindre wärde, ty ännu den rotte October
finnes Segelfarten beqwäm, och om kustorterna
i anseende til Sjöresor wörö lidande igenom Tjenstehjons
ombyten wid den af mig nu förestagna tid,
sä kunde desta förblifwa wid den förut wanliga —
Swärare utwägar, at i denna årstid bestrida astöningen
kan sa mycket mindre medgifwas, som Landtmannen
alltid med förlust afyttrar wista waror om
hösten, dä jämwäl Krono-utstylder, rVrrencleu och
flera utlagor utgå böra, än om wärtiden dä bäde
spannemal och andra kroäuÄer äro uti fullt wärde.
Merligare inwändes, at Husbonden af den annalkande
störden säkrast dömer, hwilket antal Tienstehjon
han förmar underhälla, dä Legostämma dagen
förblifroer den wanliga — Detta besvaras lätt dermed,
at om den förestagna städseltiden i Junii manad
än efter Bokstafwen Lakttages, är likwäl platt
ogörligt, at wid den tiden stuta til stördens mer eller
mindre förmånlighet. — Deremot om man föreställer
fig städstande inträffade i October och November
mänader, eller ock sednare, säfom lämpeiigt til
den af mig förestagna flyttningstid, sa är det ju pä
gifna och i Boden liggande tilgängar, jag bestämmer
antalet af de tjenstehjon, förrådet tilläter underhålla.
I betraktande af allt detta tilstyrkek jag, as
Legostämmodagen blir flyttad til irsta Junii, eller
ock at den wanliga bibehälleS.
§§. 5. 6. 7.
Hvad dessa innehälla om upfägelse och städsel
synes mig pä intet sätt afhjelpa det onda, man dermed
söker förebygga — Man stall säkert, lika som
Mils, i hemlighet betinga före de utsatta upfägningsdagarna
och dessa kraftlösa beting stola orsaka samma
oredor som tilförne.
Jag är derföre af den tanka, at städsel mä stä
fast wid hwilken tid as äret den än ster, dä wittnen
storks dess rigtighet, dock med förbindelse för den
Husbonde, som städflat, at ätta dagar derefter kundgöra
den, hos hwilken Tjenstehjonet sig befinner,
vm deras träffade -fwerenskommelsc, under hwilken
tid det kunde wara Oontralienterna tillätet at densamma
äterkalla, hwarigenom annat förhällande med
Orlofssedlar, än det §. 9. omförmäler, synes öfwerflödigt,
emedan det mä wara städflande Husbondens
egen stada, om han nturakt läter, at sig om Tjenstehjonets
frägd underrätta.
§. 12.
Wid denna §. amnärkes, at plikt för Tjenstehjon,
enär wädeld upkomnrer utan at utrönas kan,
Dwem den wällat, synes i strid med all billighet, hvarföre
lag i ödmjukhet hemställer, om ej detta bör uteslutas.
Widare stadgar denna §., at om Tjenstehjon,
utan Husbondens lof ur huset gär eller öfwer tilläten
lid rtteblifwer, förwerkar det et halft ärs lön —
Destraffmngen synes här ej i rigtigt förhållande Lil
brottet, svin med förlust af en mänads^ lön torde
kunna försonas; men som afsigten egenteligen härmed
ar ai bestraffa olydnaden, sä bör, ester unn tanka,
285
-enna bot följa, ehwad Tjenstehjonet nägst af sina
Sysilor försummar, eller ej, ja asisen fördubblas, dä
det stera gängor sig Medes förbryter.
Näst ester denna §. synes lnig böra inflyta de
skyldigheter, Husfader äligga emot sina Tjenstehjon,
pä sätt jag uti förut ingisivrt Memorial anmärkt,
nämligen:
Om Husbonden med härd bestraffning,
utan ak gifwen orsak, behandlar sit Tjenstehjon,
icke drager nödig omsorg om sund
föda, tjenliga bonings- och säng-rum, eller
hwad annat som pä desi hälsa werka kan,
böte R:d. och ersatte Tjenstehjonets lidande.
Ej eller mä han det för laga Domstol
ställa, när mindre brott med husaga straffade
aro.
Det skulle wisierligen ej annat än förekomma de
tjenande bekymmersamt at ärligen höra en Lag sig
förkunnas, hwaruti deras pligter och straffen ä förbrytelser
vmständeligen uprepas, utan at et ord omförmäler
deras motswarande och i naturlig billighet
grundade rättigheter.
Aldrig har olägenhet för krigslydnaden upkommit
deraf, at Lagarna förutsätta möjeliga förbrytelser
a Förmäns sida och stadga straff derföre >— I förewarande
staga ar ej eller sädant at befara — Tvärtom,
den tjenande, wisierligen ej bäst lättade, Folkciocken
skall finna sig hugnad at wara under Lagens
beskydd, och et offenteligt kundgörande af hwad husfadren
äligger stall sätta Tjenstehjonet sjelf i tilständ
at döma, om det åtnjutit sin rätt eller ej.
Wi böre dessutom päminna osi, at den stora
folkmängd, för hwilken desia Lagar författas, med
deras Lagstiftare af alla Ständ, såsom i allmänhet
Jordägare och Husbönder, äga stridiga mtersllsu —
286
det är derföre, efter mm tanka, ej allenast en owilkorlig
skyldighet utan jämwäl en angenäm tilftidssiällelse
at utpläna alla spar til mannamän, hwarföre
den Lag wisterligen ffulle misttänkas, som ej
ägde ömsesidiga förbindelser.
§. l5.
Sä wida Lagen förut stadgar, at Tjenstefolk fä
wittna, dä groft brott inom huset föröfwas, sa torde
Let wara betänkcligt ytterligare sträcka bruket deraf —
Oförnekligt ar, at eget Tjenstefolks wittnesgilldhet
skulle i wista fall befästa husfadcrliga myndigheten och
stadga mera ordning, men sä kun é ock i närvarande
lid, dä wittnens trovärdighet ej sällan adrager llg
de mest grundade twifwelsmäl, händelser inträffa,
för hwilka menstligheten skulle rysa, om upretade
xaNoner ägde tilfalle at med biträde af myndighet
och förledande hämnas.
I betraktande häraf anhäller jag ödmjukast, at
detta mä tagas i närmare öfwerwagande.
Äsiven får jag anmärka, at denna Lxpeäition,
när den framdeles i ordning bringas, ester min tanka,
bör författas i egenskap af Betänkande, emedan
dest nuwarande form synes mindre lämpelig.
Slutligen anhäller jag ödmjukast at i den händelse,
det Högloft. Utskottet ej skulle finna anledning
at göra afseende pä desta anmärkningar, detta lVleinorial,
det oaktadt, mä fä ätfölja ^Äen til 1<eifteölive
Ständens klena. Norrköping ben 24tde
April 1300.
L. IllammarlierF.
klx krokocolla
^lsx. Wläsll.
^ 287
Den 2Z:te April.
Ofverste - I^ieuienaiaten kllammarberA yttrade,
at som han nnder öfwerläggningarna i detta amne funnit
flera af U: stöttets Ledamöter fästa deras upmärksamhet
wid det af Ofverste - I^ieutenanteu i sidstledne
gärdag inlemnade krojeÄ nytljade namn af dagswerkskarlar,
hwilke de icke trott böra fa styddas af en
Jordägare til sa stort antal. som han behagar, sa
witte han i stället förestå, at besia Personer nämndes
för Inhyseshjon. I öfrigt fann Ofverste
tenamen den af Prosten Ickvarkner gjorda anmärkning,
at fadane Husbönder, hwilke pä fina ägor
bosatte Inhyseshjon och Slöjde-Idkare, borde jämte
Krono-U stylderna, afwen ansvara derföre, at desie
Underhafwande moro för sin bergning tilräckeligen
sysilofatte, sa at de ej genom bettlande blefwo för
Församlingens Jmvanare besvärlige, wore gansta
grundav; och kunde i sammanhang med ansvarigheten
för Krono-utstylderna denna förbindelse Husbönderna
älaggas.
e s - s s > ' s s s s
Ofwerste - ckiieutenanten bkainmarderA, at ehuru
Ofwerste-I^ieutenanten uti sit ingifna tVlemorial söreflagit
de första dagarna i Junii såsom lämpeligaste
flyttningstid, och ännu trodde, at de stal, som hos
Ofwerste--Ickeuteuanten stadgat denna öfvertygelse/
förtjente mycket afseende, sa fruktade han likwäl, at
denna tanka hos mänga af Utstottets Ledamöter, särdeles
uti det Hederwarda Bonde-Ständet, icke wimne
bifall — Han wille derföre icke wara enwis deruti,
utan häldre förena sig om det, som pluraliteten
ansäg för det bästa, och trodde sig hafva funnit tankarna
mest öfverensstämma derom, at den irsta November
wore den bäst pasiande tiden för ombyte af
Tjenstefolk, synnerligast som Landtmannen pä de flesta
Orter dä wore mest ledig frän arbete til sit tjenste
-
288
folks spfflosältande och Munda mlndsi förlorade genom
deras frihets-dagar.
sssss ssss
Ofwerste
- l^ieuteiwnten lllammarderZ, som i
stt ingifna Memorial hemställt, at upsägelse och städsel-tiden
mätte Vlistva obestämd, anförde ytterligare,
at da erfarenheten wisade, det^ hwarken Husbönder
eller Tjenstefolk rättade sig efter förra stadgandet härom,
utan långt före den utsatta tiden gäfwo och togo
städsel, trodde Ofverste-I^ieutenanten det wara utan
allt ändamäl at bidehälla en lag, hwarS efterlefnad
wore ombjellg at handhafwa.
-rs»
Lx krotoeallo
^lex'. WiärlI»
l^ransumt af ?rotsco!Iet, hållet uti Riksens
högloft. Ständers Oecooomis . Utstött
ivid Riksdagen i tTlorrkZping ar rZoo.
Den 25. April, eftermiddagen.
- - - Herr k,'olastor 6gfto!in anhöll, at da för
mellankommet hinder han icke kunnat kilstädes wara wid
Högloft, Utskottets öfwerlaggning om de föregående H§.
Uti projeLksrsäs nya Legohsons-Stadgan, honom nu
matte tillätas wid 4. §. angående rätter Legostämma
anmärka, at för Finland blifwer gagneligast, om den
utsättes längre fram pa äret, än krojeLlst innehåller,
såsom i synnerhet angeläget för tröskningen af den säd,
som torrkas i Riorna, hwilket det uti Finland inrattade
Hushalls-Sällstap jämwäl funnit nödigt samt lärer derom
hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan til
nådigt bifall.
Uti detta andragande af Herr k ro lestor 6räolin
förenade sig Herr Biskop L/gvLus samt Finska Allmogens
-
28-
Zéns Aullmägtiger tillika med flera as Utskottets Ledamöter,
hwilke dersämke anmälte at förhållandet wore enahanda
uti Wester-Norrland och Westerbotten.
Lx krotocollo
^tex. äViäell.
Drantumt af krotocollet, hållet uti Riksens
<->öglof!iga Ständers Oeconomi^ - kltskottwid
Riksdagen i klorrköping är 1802.
Den 2y:de April.
Ilsc Larlrtan fran Christiansstads Län anmälte
flureligen, at i anseende til de svära olägenheter, font
utfösta den i Skane inrotade mana hos Tsenstedrängar
at betinga sig sin lön i utsäde, det i gamla TlenstehjonSSladgan
häremot utfärdade förbud marte förnyas.
Lx krorocolla
^Isx. ^Vicleli.
Drankumt af ?rdto2ollet, ballet uti Riksens
Aoglofliga Ständers Oeconomie-lktskottwid
Riksdagen i kTkorrköping ar i8oc>.
Den 2:dra Majk.
Herr Prosten LZermgius yttrade: ak som han i
början af Riksdagen hcmrcst, och derifrån ej återkommit
förr, än sedan Utskottet redan någon tid fortsatt hand»
hafwandet af de Utskottet updragna göromål; sä hade
Herr Prosten icke eller ägt tilsalle at öswerwara mera
än flutecaföfwerläggningarna, rörande Tjenstchjons.Stad'-
57
-90 --.-r-.-—
gan. Emedlertid hade likiväl Herr Prosten med nägra
historiska tiplySningar welat tilhandagä, hwilka jämte
Herr Prostens färskillda mening derwid, i tillämpning
pä närwarande amne, Herr Prosten nn wille öfwerlemna
mk sökande af honom upläsia skrifteliga utlakande.
Ödmjukt L/lem ari al
rörande Tjeiistehjons - Stadgan.
Da Kongl. Maj:t i Räder will inhämta Ständernas
råd om en förbättrad TjeustehjonsScadga,
drager jag häraf den stulsattsen, at härmed
äsystas, sa wäl Husbönders, som Tienares ömsesideS
rättigheter och skyldigheter, och at den gamla Tjenstehjons
- Stadgan tarfwar förbättring; men innan detta
sednare kan ske, mäste för det förra en allmän princips
wara laggd til grund, hwarefter man kan jämnka
och förena sä stridiga inrerestsn.
En Husbonde söker, at med största möjeliga winst
och besparing i lön och underhäll fä sin tjenst och sit
arbete förrättad?: en Tjenare deremot. at för mindsta
arbete och mot mindsta besvär, som ske kan, updrifwa
sina fördelar lil största höjd. Harlfrän är swarigheceu
at göra menniskor, hwilka naturen sa ätskilljer, a bada
sidor nöjda med oen mellankommande Lagells bemedling.
Undantag härifrån gifwas, men de förutsätta seder
och dygder, hwarjgenom allt ting af sig fjelsi intager sit
rätta ställe och infaller uti naturens stora och egen
ordning.
Men innan wi uti detta ämne kunne komma til en
ren^ag,princips, mäste wi undersöka den uti sina natur,
ligaXch historiska källor; wi kunne eljest icke inse, huru
wi äre komne i det läge, hwarcst wi nu befinne osi,
icke eller hwarchän wi widare böre syfta.
Historien om Tjenstehjon kan indelas uti twänne
Tidehwars, Slafwerjets och Oomestlcuslrnr.
Den förra sträcker sig sgenom asta äldrar inkil nanvarande
lid. Den sednare rager sin början ej sä långt tikbara
, och har i wär »verldsdel bliswit en frugk ulås
Chiistendvmens höga och magtiga inflytelse uppå de Euro,
peiska folkflagens seder och tänkesätt. Utom war och
denna krets, känner man ännu öfwer hela Jordkloter,
emellan en Herre och Tjenare ingen annan förbindelse än
slafwerietS.
Näst Qwinnokönets historia, ar underrättelse om
keälars behandlande och deras öde, det sorgeligaste,
som man kan läsa, och de följder, som sig derwld förete,
hwilka man i början icke kunnat och wid en stigande
nolysning pä manga ställen icke welat se, äro lika mycket
stridande sä ival emot enskilibt, som allmänt ival.
Uci ämnen af en sadan ark, som detta, aro de han,
delser som historien upställer, tillika med deras följder wära
sake >ste ledare. Igenom dem är redan afgjordt och bewist,
at den frie Tjenaren, sadan som den hos ost ar til, äger
wida företräde framför den nytta som slafwen gör.
Träldomens asskafsande uti Europa har bragr denna
»verldsdel til en höjd as anseende, som är okändt l hwilken
tid och uti hwilket land som chaldst. Hujwuddragen
hos en slaf är tröghet och lättja, hwilka gera honom
alldeles oskickelig til slöjder, som fordra eftertanka
och skickelighct, och deremot har winsten af fria menni,
skors arbete synbart öfwer allt bliswit förspord.
Uti de gamla och sä mycket berömda Republikerna
hafwa handtwerkare och dagswerkskarlar bliswit handbräde
såsom oskäliga djur, och det torde tjena til uplysning
af wart amne, om wi tillika öfwerse huru Naruren,
först uti dem, och sedan än mer ibland ost, understödd
as Christendomcn, uparbetak sig utur detta tilstand.
Wi känne huru trälars och krälinuors öde igenom lagen
förmildrades ibland Judarna, dä de bieswo en jordbrukan--  de Nation, och det redan i den högsta ålderdomen. Uti
K-S, E. ,
Athen mäste för nyttans skul, frihet under wista wilkoy
bewilljaS rrälarna.
När de barbariska folkflagen öfwerswämmade det
Romerska Riket, singö de manga slafwar, hmilke nyttjades
ar bruka jorden, men som de enligt sina syflor borde
wara kringspridde, gaf man dem uppå afstånd ifrån
sig, wista kojor och hemwist, hwarefter de blelwo kallade M
Vill ani. Denna afsöndring förbättrade mycket deras
Åsland, De stodo dä icke fa nära under en härdare
medfart och sina herrars upseende, och detze sednare blefwo
snart twungne ak upmuntra dem genom belöningar,
afmatta efter deras arbete och flik. Den kundskap och
erfarenhet, som de förwärfwade sig i jordbruket, gjorde
dem allt mer och mer oumbärliga, sa at de sluteligen räkyades
til sjellwa jorden, saldeö med den, och blefwo
ändteligen i stand at sjelfwe förwärfwa sig en liken del
deraf. Samma lopp tog asiven Naturen hos de Ro»
mare, dock med den skillnad, at när deste blott singö besitta
wista tunneland jord, blef härigenom flafwarnäs förmögenhet
och frihet at förwärswa sig den, ej sä mycket
befordrad, som ibland Roms inkräktare, hwilke agde
siora länderier,
Ännu förtjenar en Historisk omständighet at anmärkas,
som torde tjena til någon uplyöning, när wi
komme at tala om Tjenstehjons olika läge uti enskilldta
hus af olika lefnadssätt, förmögenhet och odling. —
ilki en raare tid eller ibland Herdar och blotta Jord,
brukare är föga sWnad emellan Herren och Slafwen,
likasom hos ost ibland Allmogen en Husbonde och et
Tjenstehjon mest lefwa och äta uppå et och samma sätt.
Werenskaper, konster och handel, som föra med sig en
fa stor skillnad i culrur och lefnadssätt, förstör denna
likhet. Slafwarne lefwa da i yttersta torftighet emot
de rika och denna förnedrande jämnförelse gör dem hatfulla
och obenägna lil allt arbete. Wid detta sakernas
skicks har man warit twungen at halla dem i armyh.
och betryck. Detta har warit en »verkelig nödwandighet,
ty j sadana rika och handlande Stater, hafwer en dylik
har warit wadlig, ehuru detta wid förändrade omstän»
digherer blifwit »ytstadt til en täckmantel för grymhet
och orättwisa.
Emedlertid har denna allmänna erfarenhet länge
legat fördold uti Historien, innan man börjar bliswa den
»varse. Deremot har man tidigare förmärkt naturens
outöfliga rikedom om den i en ratt ordning söktes, tilskapadeS
och anwändes, men de harwid föreslagna medel
och utwagar hofwa sörblifwit frugtlösa, emedan man
asidosatt den warelsens natur, svin skulle gifwa hela
»verket sin ratta rörelse och lif, och för hwilken alla förslager
och upqifna tilgangar egenreljgen warit ämnade.—
Del later smickrande för mensklig inbildning at fa höra
dek Swerige och Finland tilsammans äga yooo quadrat
mil med 25,142 ^ runneland uppå hwardera. Landet
bestar af 80,000 hela Hemman, och således belöper det
sig ej fyllest Nio hela Hemman uppå hivar quadrat mil
och 2,571 tunneland pa hwardera. Wid jämnförelsen
af olika upodlingar uppå särfkilldta ställen, och Lkiarror
of Sjöar, Berg och oduglig mark, är funnet, at en
ödesjord af 2,roy tunneland öfwerblifwer för hwart helt
Hemman och således öfwer hela Riket 168,720,000
tunneland, 7,290 quadrat-mil, hwaraf hälften kunde
upodlas kil flera Hemman an Riket nu äger. Häraf
slutas, at om Swerige och Finland blefwe sa upodlade,
som orternas widd och godhet det tillära, sa skulle lan,
det i stallet för 80,000, kunna aga 450,000 hela Hemman,
och da man räknar med smätt och stort 20 per,
fonér pa hwart helt Hemman, skulle folknummern i stället
för En, stiga til Nio millioner, uppå Landsbyggden
yllena.
Desia upgifter om de än skulle wara nog tiltagna.
ych prunkande äro likwäl icke uran all grund, och inne-,
sgkta uti sig betänkeligheter utaf största wigt; mea hwi.l
-
ket är det första steget pä denna bana? Ock huru skall
man ti! någon liten del npnä et sa stort och »vidsträckt
föremal? Man har sett at det mäste ske med mensklig
arm och »verksamhet, och derföre har man begynt med
Folkökningen, gifwit härli! alla bade lösliga och olofiiga
försiager; begären hofwa utbrutit ifrån en orätt fida,
sjelfwa förlaget har blifwit förtärdt i förhand ock försatt,
ningar, sammanbundna med twangsmedel, hofwa förqwaft
den drift, font de borde lifgifwa.
Det är en uti Statsläran och kanske först i wart
tidehwarf genom en fullkomligare historisk, wisthet afgjord
sak, at om flika Geometriska utsigter skola upnas, mäste
man sa långt det sig göra later, utwidga friheten för
hwar menniska, at kläda, föda sig och kunna bygga äktenskap.
För desto naturliga behof och böjelser äger
mar jord, hwarken fa stora hinder, sa mödosamma besvär
eller sa förskräckande faror, som wart slägte dä
icke undanrödjer, underkastar sig och wagar, i hopp at
komma til detza sina kärasta och förnämsta ändamål,
och förutan hwilka det liksom stannar och aftynar uti
sik lopp, sin »verksamhet, fintlighet och mod.
Da nu jamte det helas nytta, det är hwar och en
Husbondes enskillda fördel at begagna sig af fria Tjenstehjon,
hwilka om det än wore aldrig sä litet lik-väl
förutsaye, at igenom sin skicklighet och flit, det mindsta
kunna förbättra sina »vilkor och sin utsigt uti en fram»
tid, i afseende uppå de tre stora och kära föremålen:
Ho wet, om icke i et sadant fall, wälmåga», länders
upodling, lusten för en stilla lefnad och folkstocken skulle
stiga til en förut okänd höjd och fin yttersta gräns.
War äomssticitek, uti det hela betraktad, gar nara
intil denna grundsattS, som wi, annu litet mer ukwidgad
borde följa. Det är ä andra sidan onekligt, at
Husbönder icke eller äga den frihet, svin wid sakernas
Mknrliga gäng komme dem tii godo. Man mäste xs
295
landet et helt ar behålla en tjenare, han ma wara hurudan
han häldst will, och sammaledes den skickelige Tjenarén
uppå lika läng tid förlora sin werksamhet och denna
del af sin lifstid hos en för honom mindre tjenlig
Husbonde, och det under flera förnyade försök innan
han träffar sit rätta ställe. I bada fallen förlorar det
hela af Samhället den fördel , som det kunde draga af
den bättre Husbondens och Tjenarens förening.
Uti England, det mest upodlade Rike i hela werl.
den, är öfwerallt tjenstetid uppå et halft ar antagen,
och uppå somliga ställen til och med uppå mannder.
Det förra synes man således med all säkerhet kunna
»vidtaga. Skulle plägseder, lefnadssätt och näringsfång
någorstädes härifrån göra et undantag, äger en Husbonde
frihet, at härom med sina Tjenare annorlunda öfwerenskomma;
men för sä cnfkillda omständigheter,
bör wal icke en allmänt nyttig och uppå wigtiga sölcher
rik grundsatts, til den enkla och stora ordningens upräkkhällande
och befrämjande upoffras. Härtil kommer
äfwen ak hos ost likasom England, all husaga borde
asskaffas och läggas i den medlande lagens hand. Man
wet lil hwilka nedrigheter och hämnd detta ofta giswit
anledning för den litet eller intet upfostrade menniska»,.
Och hwarföre skulle icke det uti et land kunna antagas,
som med fördel länge warit prröUlerar uti et annat?
sädana skäl äro af den beskaffenhet at de icke läka sig
wederläggas.
Den frihet, som det Högloft. Oeconomis - Utskottet
tillagt Husbönder at under wista »vilkor skillja sig
»vid sturska och brottsliga tjenare, kan man anse såsom
det naturligaste och eftertryckligaste straff uti denna delen,
likasom a andra sidan Tjenstehjons frihet at, misthandlade,
upsäga tjenste», nödwandigt skall hasina en reei^ro-.
<jus »verkan uppä Husbonde Folket. Det gifwes exempel,
bä Tjenstehjon, upsagda för oduglighet, lattja eller
sturskhet, derefter blifwit willigare, flitigare och vdmju
-
2y6 -7--  -7
kare, och da billiga Husbönder, bedragne och tröttade
af ogagnelig» och genstörtiga tjenare, sett sig twungns
at wisa de bättre mer aktning och wälwillja, as fruktan
at eljest förlora kem wid arecs stut. Det är naturligt
at det Högloft. Ukstortetö stadgande uti denna delen blir
et ännu starkare band upva det önchsides upförande och
er upmärksammare iakttagande af inbördes stpldigheter,
hwaraf man har at wanka mer skicklighet i Hushålls.
Ståndet och bättre seder uti enstilldta hus. Af allt hwad
nian kan tanka sig uraf lagar och kwangsmedel, finnes
icke något som närmare upfyller ändamalet.
Wisit kan man finna svårigheter uti all ting; men
man torde också fa tilstrifwa lusten ak lysa, snillet och
taiegafivan, en stor del af de stridigheter, hwilka utbre.
da skugga och mörker öfwer prsLUsta sanningar, utaf
den mest enkla art. Hwarföre skulle icke ombyte af
Tjenstehjon kunna fa ske hwart halft ar? Uti hwilka af»
seenden kan årstjenst wara förmånligare? Uppå hwilkens
dera sidan aro de största eller ruindsta fördelarna? Hwilketdera
sättet ar mest öfwercnöstammande med mennistans
natur och wart tjenstesolks narwarande läge?
Skulle det pa något sätt öka eller mindsta det onda,
hwaröfwer Hushalls-Standet nu ömfesides klagar? Hwil.
ket är det bästa sätt at förena Husbönder och Tjenare
til deras gemensamma fördel ined den enstillda och allmänna
Hushållningens förkofran? Hwilken ordning är
harwid den enklaste och naturligaste? Efter hwilken
grundsatts kunna och böra Husbönders och rjenarcs inbördes
förhållande ordnas och jämkas ak det hela mätte
sä en jämn och lärt gäng? — Omkeligast ar at wart
Tjenstefolk behöfioer förbättras, ac det bör äga mer förstånd
uti fina wanlkga förrättningar och listigare werksamhet
än der uti fir narwarande läge wisar. Basta
medlet at winna besia fördelar är också utan all twifwel
i ordningen det första, och som alla wäsenden hafwa sin
gif„a och oföränderliga natur, ar det wäl också uppå
dett§
L97
deri, som wld alla tings ordnande den första upmarksamheten
bör wara riktad och det mesta affeendet göras,
sa framt man ej genom mitztag om de rätta medlen öfwer,
skall förfela sit ändamål.
Det är til följe häraf som jag skulle önska och anse
af storsta wint, om Riksens Högloft. Ständer häftade
sin upmärklamher wid den omständigheten: Huru förhållandet
emellan Husbönder och Tjenstehjon sa inrättades,
ar de sednare under förrättandet af sina sysilor salunda
arberade at sig sjclfwa, at de igenom egen klokhet,
aktsamhet och flit i samma man, om det an more aldrig
sif litet, likwäl ökade och ukwidgade sin werkeiiga
förde! och winning. Huruwida det nu brukeliga sältet
af lön och underhall, utan »agon förlust af försummelse,
eiler förman af en öfwerlägfen skicklighet, tidens iakttagande
och en fördubblad flit, ar det bästa, ar just
sjelfwa hufwudämnet, som skulle undersökas, granskas
och afgöras. Om delta ämnet fordrar undersökningar
af flera stag och mer tid ti! sin fullkomliga utredning,
än kanske mängden af närwarande göromål medgiswer;
fa kunde det likwäl blifva en fraga, hwars utredande
stöde öppet lil en annan gang, och efter beredelse» af en
redan förbättrad Tjenstehjons-Stadga, blifwa et tjenligt
tillägg wid et annat tillfälle och wid ek allmänt tänkesätts
stadgande uti delta angelägna amne. Nyttan af
Murares och Timmermäns sa kallade skalwerkning, af
deras arbete, som gräsma efter et wlsit ^coorä för hwar
famn, eller härefter hugga stafrum och i allmänhet alla
Handtwcrkare, som fa sin flöjd siyckewis betald, utbreda
mycket ljus öfwer denna ännu ej nog bekanta omständighet.
Hwar är gränsen för mensklig inäustrie, da
den hwilar uppå denna grundwal? Igenom anläggandet
af Torp och Nybyggen ar til en idogare folkmängds
drift och lif, af det Höglofliga Oseanomio-Ulskottec en
lycklig början redan gjord. Skillnaden emellan et me»
cliLnijkt LegohjonS och gift folke sinnesart, waksamhet
38
2y8
och arbetsbrist samt iakttagande af de mindsta tidens
stunder, är ojämnförligt stor och betydlig, och den menniska»,
som af någon stags winst, den ma wara större
eller mindre, allt efter dest wanor, lage och behof, ser
sin möda belönt, ar redan öfwer den samma, uphöjd,
öfwerrraffar sig sjelf och ar liksom af en annan natur,
an den som förut ser stna kilkommande wilkor, oberoende
af sig sjelf och utan någon fördel eller olägenhet af
sit eget olika medwerkande, fordell uppå oräkneliga grader
af et upförande, ssm as andra hworken kunna afmätas,
bestämmas eller föreskrifwas. Jag wantar ak
Ulin rena och uprigkiga afsigt, grundad uppä den öfwertygelss,
hwarcil jag igenom min forskning och erfarenhet
blifwit ledd, icke af någon matte mitzkannas och förtydaS,
likasom jag uppå de största skal och bewis, hwilka
uti detta ämne inga, til dest widare bestyrkande är förwistad,
at Husbönders och TjenareS inbördes fördelar
och gemenskap, pä detta fattet icke allenast skulle göra
en Husbonde mer belåten och bättre betjent, an merkel!-  gen för dek narwarande sker, utan ock, allt mer och mer
upfylla landet med »verksammare och kunniga tjenstehjon.
Israel LsririZms.
Och anhöll Herr Prosten at detta yttrande »nätte
fä Ztfölja den Lxgeäiuon som ifrån Utskottet til ScändenS
klena kommer ac afga.
-»--!» - L---4
klx kromcollo
Jisx. VViäsli.
Irsnkumt af kwtocolist, hållet uki Riksens
Hogkofliga Ständers Osconomis-lltstott ^
wid Riksdagen i tJorrkäping ar istoo.
Den s:dra Maji.
- - - - Herr Grefwen och Ordföranden yttrads
at, innan Utskorcer ansäg den af Bonde-Ståndets Full,
mägtrge stan Skäne wackta staga, huruwida ben ber
brukeliga sed at Tjenstehjon ivid acoorä om lön, deribland
betinga sig utsäde, skulle bibehallas eller ej, borde
en närmare upmärksamhel hära fästas. I anledning
hwaraf, Herr Majoren, Friherre lckjerra anförde, at
i som dec ar hwar och en Husbonde och Tjenstehjon obe
'
taget ar om Löningswilkoren inga hwad aftal som haldst
och denvid bern ga sig de förmaner, hwarmed de a ömse
sidor nnna sig bast belacna; sa bör ock endast och
s allmast pa öfverenskommelse denr emellan ankomma,
^ om Tjenstehzonec sar någor utsade begagna.
^ Herr Prosten OerinZius. Emot vfwerenskom
mrlse
Husbonde och Tjenstehjon emellan angående Lön,
hade Herr Prosten wistr icke något at påminna. Men
om en Dräng beungat sig er wisit stycke jord at besa
s och skörda, befarade Herr Prosten den händelsen kunna
imräffa, at Drängen naturligtwis män, at se sit jordstycke
wal brukadc, skull? anwända medel ril er sadank
l . ändamål, hämtade pa Husbondens eget Jordbruks bekostnad
och försummelse derwid kunde i öfrigt blisiva en
följd af berörde lil Drängen öfwerlemnade rättighet.
Herr Borgmästaren Ickuks. Erfarenheten wikar,
! at Tjenstehjon i allmänhet hafwa nästan oerhört draga
! Lönings-prersnkianer; sadant borde snarare förekommaS
än befordras; men detta sednare skedde sa framt det
blefwe eu i Författningarna tilläten sak at betinga sig
> utsäde bland löne-wilkoren. Et nytt begär skulle dä
allmänt upkomma til en ännu icke allmänt antagen
plägsed.
Herr Icksutsnamsn 8chlesslr. Flera Försättuingar
förbjuda eller atmindstone inskränka all skanskyl»
dig jords trsnsgQiou. At L Tjsnstetzjons <-Stadgan antaga
ds i fräga ställra beting, om Tstnstehjons-rättighet
til utsäden, more at pa sit sätt befordra hwad Lagen
salunda sökt hämma. Det skulle bidraga chemi at
zoe ——
Hemmans Onera ej kunde i rätter ordning utgå och
bäst more om i vetta ämne Stadgan icke innefattade
något förordnande.
Herr Hos-Marskalken Grefwe LschHii?, förmente,
hwatz Skane angar kunde har likwal göras undantag af
jord, och Husbonden wann mera derigenom at han feck
giswa sina Drängar något utsade än en ökad pcnningelön,
i synnerhet som lönerna der i krovincen i anseende
til grannskapet med Dannemark aro owa ligt höga
och upga ti! och med til Femtio a Sextio Riksdaler.
Herr Ofwerste, I^ieukensnien L/IIenli-olcl. Dä
det beror pa öfwerenökommelse ak betinga utsäde sä wäl
som andra löningswilkor, sa är intet något skäl at helt
och hållet förbjuda denna frihet; men öswerflödigt och
föga gagneligt more det likwäl, at uti TjenstehjonsStadgan
härom förordna; hwarföre Herr Os>verstekäsuksnsnren
lika med Herr I^ieutenonken Lsblskslr
war af den tankan at uti Stadgan icke borde uti detta '
afseende något bestämmas.
Häruti instämde Herr -Xmirslsn Tnsscholä, under
tillägg, at när Utskottet icke yttrar sig angående de
ölriga Lvnings-wilkoren, utan later densi ankomma pä
öswerenskommelse sä bör samma xrinei^s äfwen följas
uti fragan om utsädet.
Pa derom gjord xroxvstrion, blef det härefter beslutadt,
ok Husbondens och Tjenstehjoneks öfwerenskommelse
äswen i detta fallet bljfwer enda rättesnöret, utan at
krojeQsr kil Tjenstehjons-Stadgan kommer at i nämnda
afseende innehalla någon föreskrift.
Ux krotocoila
^Isx. ^Viäsll.
