# ID: svediakorp-gov160
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1792
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 134,822
# sentences: 4,101
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Haline hoö
esi. Riddcrflapet
Och
AMen,
Wid
Riksdagen i Gefle,
Är 1792.
)? B? 7
Stockholm,
Tryckte hoö Ln^irr. ttol.vt»L les, 1792.
1/92.
edan Hanö Kongl. Maju genom allmänt Påbud,
clarsrsör Slockholm den 8 Oscemker i?yi, r
näder sannnankalladt Riksens Stander til en allman
Riksdag, at hällas i Sjö-och Stapel-Sladen Gefle,
och at taga sin början den 2z ^anuarii 1792, sä blef
Riksdagen nämde dag mi Gefle pä manligt sätt utbläst,
samt af Hans Kongl. Maju til Landt Marskalk i näder
utnämd och förordnad kresiäenrsn j Kongl. Kammar^olIeZia,
Stäkhallaren öfwer Drottningholms Slott och
Län, samt urnämde Riddaren och Oommenäeuren af
Kongl. Maj:tS Oräen, Högwälborne Friherre Herr
Lric liuutk.
Sedan Herr karon och Landt-Marskalken pa Kongl.
Majus l-evär aflagt de» honom, genom Herr Lrms-Lscrersrarsn
SckrSäsrkeirn förestafwade Eden, och StafwSN
emottagit, begaf han sig, åtföljd af de 2:ne äldste närwarande
Herrar Grefwar, Hans kxcellence Herr Grefwe
krake, kAa§nus kreäric, och Herr Grefwe Oxen^
lksrna af Korsiholm, ^acok 6usiaf, til det för Ridderskåpet
och Adelen utsedde klem Rum kkochirals- Kyrkan,
och utgaf befallning til Riddarehus-Betjeningen, som där
moro Herr karon och Landt - Marskalken til mötes, at
besörja om anslag til antekningarne, hwilka skulle taga
sin början den päföljande dagen, Tisdagen den 24 ^anusrii
klockan half Tio förmiddagen, pa manligt sätt genom
»iprop ester lVlsrriclen, och hwartil anflagen skulle ske sa
wäl ä Kyrkan, som ä der Hus wid Torget, som Herr
Laron och Landt-Marskalken komme at bebo.
Ridderskapet och Adelen af alla Tre Llalksrns, som
trl åtlydnad af Kongl, kallelsen, sig i Gefle hade inställ.
As infun
-
4 RidderskapetS sch Adelens
jufnnno sig esker anslagen, och blefwö genom twanne särskildte
uvrop, de» 24 och 2^ ^anuaril, et hwardera baze»,
r Rullan inskrefne.
Hwarefter plenum ansiogs til Torsdagen, den 26
Annani, klockan Ellofwa förmiddagen.
Sedan Ridderskapet och Adelén intagit sina ställen,
höll Herr Laron och Landl-Marskalken följande Tal:
HZgwälborne, walborne Herrar, Greftvar,
Friherrar, Riddare och saincelige Swea Rikes
har församlade Högloflige Ridderskap
och Adel.
Ifppä Hans Maftts Nådiga kallelse intager jag detta
^ Rum, med en underdånig ärkänsia af Desi Nädiga
behag, och med de ömmaste förbehåll af Eder manskap
och godhet, mine Herrar.
Född Ledamot af detta Wördnadswärda Ständ, förenandes
af alla skäl med desi allmänna min enskildt» »välfärd,
men ännu mera lycklig genom blodsbandets och
manskapens förbindelser med manga af Eder, mine Herrar,
anser jag icke utan rilfredsställelse öfverflödigt at
försäkra Eder om mina tänkesätt.
Dä Hans Majit behagar anförtro Landl-MarskalksStafrven
ät mig, som saknar bäve wanan at anföra en
sa lysande Samling, och talegafwa at utpryda ämnen,
eller öfvertala til besluten, lärer Höglofl. Ridderskapet
och Adelen därutinnan igenkänna Konungens Nädiga förtroende
för dem sjelkwa, och tillika häraf »ömma til beskaffenheten
af de ämnen, som kunna framställas til Högloflige
RidderskapetS och Adelens öfwcrlaggningar. Marte
enighet och et inbördes förtroende göra dem inom dessa
murar behagelige, och för et älskadt Fädernesland nyttige
och wälsignade.
Uti Höglofl. RidderskapetS och Adelens ynnest och
-ewägeiihet Utbeder jag mig altid fä wara innefluten.
Friherr»
, !?Y2.
r
Friherre O,' nl Löfstad, O,,/, hoppades
Ät winna RidderskapetS och Adelens allmänna bifall, da
hai, anhöll ak Herr L.udt-Marskalken behagade tillära,
ar d-ch nu hällne Tal blefwe rryckt; Ridderskapet och
Aoelen förenade sisi s mfälk härmed, och bcswarade med
cl enhälligt Ja den keojaoli, ion, som Herr Landt - Marskalken
darom gjorde.
Anmalres och emoktogs en ve^utarion fran det Hederwarda
Bonde-, Sländet, anförd af Riksdagsmannen
ksftr fe^slon, sorn framförde Ständers hälsning och
lyckönskan; derefter ifrån Borgare-Ständer, anförd af
Stockholms Riksdagsmannen Radman Ulegren, och sist
en Oe^uwrion fräst Högwördige Präste Skändet, anförd
af Herr Bilköpen och Ledamoten as Kongl. Nordstjerneorden,
voekor 'VVgllcjvili'.
Herr Landt Marskalken bcswarade dessa särskildt»
beskickningar, och som Ridderskapet och Adele» önskade,
at Herr Landt-Marskalkens Swar af trycket mätte utr
giswas, sa bief?rox>ositionen därom enhälligt bifallen.
Därefter afsändes en vsjauiation, 24 Personer stark,
under anförande af Grefwe ve la Laräio, facoft, ak til
de andra Standen frambära RidderskapetS och Adelens
hälsning och lyckönskan.
Som en underdånig skyldighet fordrade at upwakt»
Hans Kongl. Maj:t och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
med en vepnrarinn af alla Fyra Ständen, under
Herr Landt-Marskalkens anförande, och Herr LandtMarskalken
med de andr t Talemännerne aftalt om hela
vex>uraric>nsns samlande Uti sina wid Torget belägna och
bärtil beqwäma Rum, emedan klsni-Rummet ej tilläte
ar efter wanligheten desse ve^uleraäs kunde sammanträda.
Lär Ridderskapet och Adelen hafwa sin samling; sä afgick
Herr Landt»Marskalken nu med et antal af Fyrarioätta
Ledamöter, hwilka Riddarehus-Lilcalsu förut antecknadt
och upropadt.
Herr Landt - Marskalken hade lämnadt Klubban til
Hanö Lxcöllencs Herr Grefwe krafts, med begäran, at
A z under
6 Ridderstapers och Adelens
under afwaktan afven nädiga beskickning, som Ridder»
skåpet och Adelen i dag isian Hans Kongl. Maj:t hade
at förwänta, läka upläsa RiddarehuS - Ordningen, jämte
hwad eljest manligt more.
Uplästes säledes Riddarehus - Ordningen af 1626,
Med 1778 ars Stadfästelse och Tilläggning; när därmed
war hunnit til flut, äterkom Herr Grefwe vs la Oarclis
Med Vepursrionen, och berättade at Ständen bcdt dem
til Ridderskapet och Adelén återbära deras hälsning och
Manskaps försäkran.
Uppå Ridderikavets och Adelns åstundan npläste Herr
Grefwe ve va Oarstio de Tal han halln; Ridderskapet
och Adeln önskade, at de likaledes af Trycket marte ur»
komma och biföll den kroposirion Herr Grefwe krake
därom gjorde, och hwarom Hans vxcelience ätog sig at
grevener» Herr Landt-Marskalkcn.
AnmälteS at twenne Kongl. Maj:rs Ofwerste Karnmar-Junkare
Herrar Grefwarne Stenbock och Lkeblaä
moro ankomne. De emorkogos ester manligheten nedre
Mid trappan af Talf Ledamöter.
Herr Grefwe Stenbock som förde Ordet berättade,
at Hans Kongl. Maj:t anbefalt Herrar Ofwerste Kammar-Junkarne,
at til Ridderskapet och Adeln framföra
fln Nädiga Hälsning, jemte Befallning, at sig i morgon
ä Sladsens Stora Korka infinna, at ahöra RiksdagsPredikan
och derefter wara Kongl. Maj:r pa Riks^Salen
följagtige, mid den tima som widare skulle blifwa föreständigad;
samt at Hanö Kongl. Maj:r tillika derefter i Näver
bude det manliga antal Ledamöter, at spisa middag
mid den Taffel, som Hans Kongl. Maj:t uti en Säl pa
Stadfens Rådhus läker anrätta. Hans vxccllsncs Herr
Grefwe krake bad Herrar Ofwerste Kammar-Junkarne
anmäla Ridderskapets och Adelns underdäniga Wördnad,
och at Kongl. Majus Nådiga Befallning skulle efterkommas.
Herrar Ofwerste Kammar-Junkarne bort-ledsagadeS
xa samma sätt som mid ankomsten; Och som tiden max
sörli
-
I7Y2. ^
förliden, åtskildes Ridderskapet och Adeln, efter derom
bifallen Proposition.
Landr-Marffalkens Gwar til Högwördige prä«
ste Ständers
§>j?idderskapet och Adelen einottager med mycken ärkänfla
det Högwördige Präste-Skändetö Lyckönskad til detta
Riksmöte. Ridderskapet och Adelen instämmer med det
Högwördige Präste-Ståndet uti de trognaste förböner för
Konungens sällhet, för Fäderneslandets »välgång, och
försäkrar sä mycket häldre del Högwördige Präste-Standet
om sin aktning och tilgifwenhet, som de bärtil märtta
förnyade förbindelser af upbyggande efterdöme», och
af en waksam omsorg för alt hwad til lugn och enighet
tjenar.
Sivar ril wälloflige Borgare -Stäudeks De
§Uär
Ridderskapet och Adrien wid et öpnat Riksmöte
omfamna sina Medborgare, göra de sig det säkra
hopp, at Uti det Wällost. Borgare-StandetS nit och meds
werka» til Fäderneslandets förmon, finna nya bewis hwad
H Handel och Näringar, utwidgade och wärdade förmä at
uträtta til hela Rikens nytta och anseende; och med detta^
förtroende försäkra Ridderskapet och Adelen dek
Wälioflige Borgare - Ständer om sin »vänskap och tilgifwenhek.
Swan ril der Hederwärda Bonde - Ständeks
§^?idderskapet och Adelen emottager altid »ned en särdeles
fägnad Evre »vänskaps--belygelser, I Redlige
Dannemän, och närmare förenade med Rikets Allmoge
A 4 än
z Ridderftapets och Zldclms
Ln med andre, dä Wi och I gemensamt odla och förswara
Swea Jord, örskär Ridderskapet och Adelen e.t
med det Hederwärda Bonde-Standek underhålla det ^ör<
troende, den enighet i öfwerläggningar och beslut, som
lindra Konunqenöbckymmcr och befordra Fäderneslandets
wälgang. Ridderskapet och Adelén förbehålla sig der Hederwärda
Bonde-Ständels manskap, och försäkra det om
sin tilgiswenhet.
Tal, hällne af Grefwe Ds /a 6,Afour
anförde -Högloft. Riddcrffapcrs och Zldclcns
första ril de öfrige / Stånden.
Högwbi-digste Herr Ä-kc-B>lkop ecb Taleman, och sarmelige
det Högwö.dige Prajic-Saändcts Heirac Ledamöter.
Ridderskapet och Adelen i dag afsändt otz, sina
vssiurersäe, til det Högwördiqe Präste - Ständer,
för at der lyckönska lil instundande Riksmöte, hafwa de
ttpfylt en gammal medboraelig plägsed, ssm för dem allid
blifwer lika kär i anseende lil det kiisälie. som dem
dermed lämnas, ar försäkra der Högwördiqe Präste-Ständet
om sin akming. Hos det Srand, hwars Ämbete der
tilhör at predika fred och enighet, behöfwa dessa plikter
ej päyrkas; de äro för nödwändige, för at af det Högwördige
Präste.Sländet kunna uraktlatag, och Ridderskapet
och Adelén skall med nöje följa de esterdömmen
Ni dem derutinnan lemna. Fridsen» och Enighetens
Gud sörläne det Högwördige Präste Ständer sin wälsiguelse
uti desi wigtiga öfwcrläggningar. Ridderskapet och
Adelen innesluter sig i Herr Ärkc - Biskopens och Talemaus
samt det Högwördige Ständers wälwilja och
wänffap.
Högädle
oövro/Zst', 1792.
HSgädle Herr Borgmästare och Taleman, och samtelige det
Mastcfl. Borgare.S.ändcts Ledamöter.
H'ns Kongl. Mai:t kallade til et Riksmöte, har
^ R dderskapcr och Adelén ansedt för en af sina sörsta
skyldigheter, at bertil önska sina Med-Ständer lycka, och
del är i detta afseende Ridderskapet och Adelen sandt ost
sina OLpuwrsäo til det Walloch Borgare-Ständer; Ridderskapet
och Adelén känner ännu icke beskaffenheten af
de ämnen, öfwer hwilka Riksens Ständer skola samrada,
men de» känner och skall aldrig glömma de grunder, som -  böra styra öfwcrläggningarne. Den känner sig skyldig
at endast radsräaa si» öswertyaclse, ar efter denna öfwerrygclse
sö'a Fäderneslandets fauna wä! och sin Konungs
dermed förknippade nöje, sina Medborgares na»
warande och framtida bälnad. Mätte enighet och lugn
blifwa werkande under denne Riksdag, och wära efterkommande
med skäl kunna wälsigna de» stund, da Ständerna
genom sin samdrägtighet uvfylt RiddcrskapetS och
Adelens önskningar, Rikets wälgäug. Uti BorgarcEtandets
manskap anhällcr Ridderskapet och Adele» at
fa mara inncsluwc.
Hede-warde Taleman,
L.damötrr.
dst Ärbara Bonde-Standels
A?idderskapet och Adele», som med en upriktig fägnad
emottagit det Hederwärda Bonde-Sländeis hälsning,
åkerbär Stander genom osi sina Uapurersäe, försäkran om
sia beständiga manskap och tilgiswenhet. Swenffa Adelens
tänkesätt för Boude »Ständer och hela Swerige»
Allmoge, äro grundade i kärbk för et Fosterland, hwilka
wi gemensamt odla och förftvara, i hogkomsten af en
gemensam uprinnelse, i öfw-wtygclsen at desi härwarande
Fullmägtige, nu som altid, förås af de reneste afsigter för
Konung, Fosterland och hemmawaraude Medbröder. Det
blir för Ridderskapet och Adele» en kär skyldighet, at
10 Ridderskapets och Adelens
til winnande af dessa afsigter bidraga. Det blir dest mäst
tils', edöställande belöning, ar se deras framgång i hela Rike-s
wäl, och i synnerhet i den arbetande delens sällhet
och trefnad. Derril anropar Ridderskapet och Adrien
den Store Gusen om Nåd och Wälsiqnelse, och inne»
siu-er sig för öfrigt i det Hederwärda Bonde - StändetS
manskap och förtroende.
Fredagen den 2/ gEl-n 1792.
klenum Klockan Ellofwa.
»^crr Landt-M irskalken berättade, at Hans Kongs. Mattts
Nådiga Swar vä Herr Landt-Marskalkens Tal da han
» gär med Riksens Ständers Deputation upwaktat, warit
upfylt med de Nädiqasie Uttryck, och ladane, som pä
det högsta lära fägna Ridderskapet och Adeln. Hwarom
Herr Landt-Marskalken trodpe sig ej Utförligare behöfwa
förmäla, emedan Hans Majus Nådiga Swar med det
första af trycket lärer utkomma, och da af hwar och en
med hugnad läsas.
Under det at kiscken anteknade dem af Herrarne,
en fran hwarje bänk, som i dag komma at spisa middag
tvid Kongl. Taffel», blef Lsrsmonislec upläst.
Hwarcster Herr Landt-Marskalken jemte Nidderskapet
och Adeln attogade, för at sig, enligt Kallelsen, ril
Kyrkan och sedermera lil Riks-Salen begifwa»
Lördag den 28 1792.
klsnum Klockan half 10.
I^plästes Kongl. Majtts Nådiga Allmänna kropoliticm
til Riksens nu församlade Ständer, hwilkeu anbefaller
Ukwäl
-
1792. !t
Utwäljandct af Ledamöter lil et Hemligit Utskott, enligit
47 §. Regerings-Formen; bestående af 18 Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln, 6 af hwarje Lists.
I anledning hwaraf Herr Lindt - Marskalken föreställe,
at det ware angclägit, dek Ridderskap?! och Adeln,
pa sätt Riddarehus Ordningen förmär, i dag mätte wäija
sine LIeÄorsr, pä del desse sedermera i eftermiddag mätte
kunna utse Ledamöter til detta Hemliga Utskott, och jeniwäl
til R>ddarehus Utskottet, som efter wanligheten bestär
af 12 personer, 4 af hwardera Llallsn.
Friherre De Lar/. Riksdagen wore nu
Mera i sÄnvirer, och han wore öfwerrygad det hela Rid»
dcrikapet och Adeln, likasom han, önskade och äsiundade
at öswerläqgningarne mätte drifwas med enighet; Men
Ridderskap?! och Adeln saknade sä mänga af sina Ledamöter,
dem dels Örtens afständ, dels ärStiden hindrat at
sig wid detta Riksmöte inställa, det blefwe för beni en
hugnad och glädje, och wär tilfredsställelse, at de mätte
finna och blifwa underrättade om wär nitälskan för Fäder,
neslanders bästa; derkil wägade han som en utwäg förestå
tryckningen af Ridderskapet och Adelns krorocciller, dä i
händelse sädant wunne bifall, Riddarehus Utskottet kunde
updragas at derom besörja, sä wäl som om tryckningen
af Herr Landt - Marskalkens och Herr Grefwe Ds 1,
6gr6iss Tal, hwarom Ridderskapet och Adel» förut be«
sturik.
Ridderskapet och Adeln tycktes härmed instämma och
Herr Landt Marskalken gjorde kropollrion uppå Friherre
vs Lsers framställning, hwilken med allmänt Ja beswarades.
-^err Otto Flec/erb. I anledning af de
Wal til Utskott, som LIeÄorsrns i eftermiddag komma
«k göra, erhindrade han om angelägenheten af ek Bewill
nings
-
12 Ridderssapers och Adelens
nilles Nlsson, som wore mycket af nöden, i anseende til
åtskillig lwekydighct i Förordningen, hwirken i flere delar
larfwade at u o lysås, der han nogsamt förmärkt, när honom
i hans Ort warit updragir at wara luxorm^s-man,
- dä otydligheten »vallat bade utdrägt pä tid, et olika begrep
pä olika ställen, och siureligen omgång bade til LandöHöfdinge-Emoerct
och Kammar-Ksmiionon
Herr Landt Marssalken anmärkre, at öfwer sättandet
af et sädant Utskott borde de andra Ståndens ranka först
inhämtas:
Bsgärreö pä bordet.
Frän Bänkarnc pämintes om et Lanoo-Utssott hivartil
bifall yttrades, »nen anfördes af
Friherre Ds/s Dösarr/ Lgnco -Merkel
tilhörcr Riksens Ständer enligit 55 §. Iiegerings-Formen,
och är dek »väl deras rätt at förordna et Lanco Utskott,
men innan man hunnit samrädas, sä wäl om antalet af
Ledamöter, som om et dylikt Utskott komme at halla sina
sammanträden i Gefle eller i Stockholm, sä hälle han
denna sragan ännu för tidig.
Herr De D/s/L^> L7ae§. Det blefwe wäl innan
kort, och kanske om nägra dagar nödwändigt, ar et Lanea
Utskott förordnades, men det kunde ej werkställaö innan
man eommnnieerar sig med de andre Ständen.
Ridderssapet ech Adeln fant således bäst at härmed
hafwa anständ.
Herr Landt-Marssalken framkallade därefter de förste
Ledamörerne af hwarje Llals, och öfwerlämnade dem uprops-listan
til at vorerinZen företaga; Första Lallen uti
Lrädman LcLuliräms hus, där Rrddarehuö Lscrsrrrsrsn
bor;
Dso/oro//ss, 1792. rz
bor; Andra Llallen j Handelsman Lokmans hus, dac
Riddarehus eanr^Iier är, och Tredje Llallsu i wanliga
kloni- rummet.
VorerinAsn werkstältes, och utföll som de genast författade,
justorLäs och underssrefne Voksrin^s-krocaLvIIsn
Ukwifa, nemligen
Af Första Llsstsn:
Hans LxLsllencc: Herr Grefwe Dra/re 76 röster»
Hans TxeolloncL Herr Grefwe 77.
Friherre Ä/ssns/ci - - 66.
Friherre Läs/ Ds Dess - - 68.
Friherre Drr/?a/ - - 67.
Af Andra LIgsten:
Herr Hoasse af Lolsvile, Dseat. ^ckäto//?^
Herr /Ws-rss, Dam/orr/ - - -
Herr ^rrcksfö», Fullmägtig Herr
Friherre De//o??kW/mt^, 6"e/-a///arr
Herr 6ras/ uo» -
Herr D//äerrs/oll> Fullrnäglig Herr
6///kss//so7s, Drr//af
Herr De-/o»Mr, Fullmägtig Friherre
Dofs, - - -
Herr Fullmägtig Herr
Dass D
8Z
-
82.
Af Tredje LIalksn:
Herr DsK-esch'e/m> Das/
Herr D//ae/>sa»ä. D. Do/t/rasä
Herr D//-S», 6°omrrs/ Dr/a/ä
Herr DsaMres^se/M, Dos/
Herr Ds«Se»/sLö/ä, ^e/
Herr Dosäen/e/r. D/of Daös/s/
Herr DoL/sso-m, Fulltnägtig Herr
52 r.
-Hexe
14 Ridderskapets och Adeleirs
Herr - 12 1.
Herr ^ciam - 12 1.
Herr Derrrrer. Ae>7^k - - 121.
Herr Dr/^'e-^?eÄ, ^ /r. 7?ör»L. - 12 1.
Herr Landt-Marskalken ärhindrade Herrar Dle6orerne,
at likmätigt hwad förut i dag blifwit besturil, enligit
anslaget ännu i eftermiddag sammanträda, och wälja
Ledamöter til Hemliga och Riddarhus Utskottet; Hwarester
Ridderskapet och Adeln ätskildes.
Utdrag af /Voioco//et, hällit i Ridderffapets
och Adelns d. 28 ^'a»7M,r/ 1792.
S. D. Som Ridderskapet och Adeln funnit för
godt ot Dest krotocollsr af trycket komma at Utgifwas,
sä skulle omsorgen om »verkställigheten däraf, Riddarehus
Utskottet updragas, sä wäl som besörjandet om tryckningen
af de Tal hwarom Ridderstkapet och Adeln förut ber
flutit, Dr luxra.
Mandagen den zo ^numn 1792.
klenum Klockan half 12.
»^err Aaro» och Landt-Marstalken. Innan Herrar
LleÄorernes Wal - Listor brytas, borde han berätta det
Hans Kongl. Mast besäll honom gifwa Ridderskapet och
Adeln tilkänna, at Eden för Hemliga Utskottet blefwe
aldeles enahanda och den samma som sidstledne Riksdag.
Blefwo därefter Wal-Listorne lil Hemliga Utskottet
och lii Riddarehus Utskottet brutne.
Herr klerkervoä som blifwit wald til en ibland Ledamöterne
i Hemliga Utskottet för andra elgsten, aflade
sin
ArotoeoLr, 1792. is
sin tvördsamma tacksägelse för detta förtroende, men förklarade,
at åtskilliga omständigheter föranläte honom at sig
detsamma undanbeda.
Som Hemliga Utskottet i dag borde wara til et atdeles
complerrs antal, sä anmodades Andra Llsstsns KleUorer
at til cn ny Ledamots Utwäljande afträda.
Herr De Drel/lI, L/aer, päminte i anledning af
hwad förledne klenum blifwit anfört om angelägenheten
af et kanco Utskott; At i fall Ridderskapet och Adeln
det samma täcktes besluta, sä borde Präste-och BorgareStänden
därom meddelas, och K!e5inrerns anmodas om
Ledamöters utwäljande. Som Ridderskapet och Adeln
betygade sitt instämmande härmed sä gjorde Herr LandtMarskalken
kropostrion öfwer Herr De Drerstc)i8 anförande,
hwilken enhälligt bifölls, och ossander Grefwe Kallin»,
kelm, genast med en Deputation därom til de bägge nämde
Ständen.
Andra Llistsn; KleÄorsr äterkommo och hade efter
Herr ldlekliervooä utwalt Herr vs Leer, hostan ^acolr.
Som det gass wid handen, at Herr De Leer work
sjuk och torde äfwen desiutvm ej kunna emottaga sine
McdbröderS förtroende, sä anmodades hanö Mäg Friherre
Lovern von Sternberg, at härom inhämta underrättelse;
emedlertid justersöes et krowcolls Utdrag af i
gär, som updraaer Riddarehus Utskottet besörjandet om
hwad som ifrån Ridderskapet och Adeln af trycket komme
at Utgå.
Friherre Dn§ern von 8rernl>er§ återkom och gaf
Wid handen, det hans Swärfader Herr De Leer genom
honom för Herr Landt Marskalken samt Ridderskapet och
Adeln nedlade sin wördsamma hälsning och tacksägelse.
Men tillika med förklarande ak ej det honom tilbudne rum
i Hem
-
r6 Ridderftapet och Lldelens
i Hemliga Utskottet kunna emottaga. Dleklorerns ustrZdde
säledes ä nyo och walde Herr von Lciränix, LberIrsrä,
hwilken anförde, ak ehuru hans mindre wrna w d
sä granlaga göromål hos honom upwäckie en n.itzrrestan
om sin skicklighet och förmåga at smara mot er sa oncbart
och smickrande förtroende, ansage han dock sor sin
skyldighet at efterkomma sitt Ständs kallelse.
Grefwe kalling äterkom med Deputakionsn, och ber
rättade ar Präste«ach Borqare-Stände» lära mara beredde
at gä i författning om utnämnande et Länco-Utskott.
Blefwo därföre Ridderskapers och Adelens kleQorsr
anmodade, ar i eftermiddag til detta Utskott, efter
wanlighcten utse Sex af hwarje
Upläsies och remitteraäeg til RiddarchuS - Utskottet
Riddarchus-virsQionsn!, Riksdagö-relgrion, den harwid
fogade allmänna berättelsen ifrån sisa ksnco lievisorerns
om Lanco - WerketS tilständ, som äfwen upläsies, skulle
ester wanligheteu til de andra Ständen afsändas.
AnmälteS och til Riddarehus - Utskottet remitesrsäss
kslstionsn frän Wadstena Adeliga Jungfru - Stifts
Direktion.
Tiden war inne at Herr Landt-Marskalken med det
Hemliga Utffottel skulle sig ti! Slottet begifwa; blef därföre
detta klenum flutadt, och Ridderskapet och Adelen
ätskildeö.
Lördagen den 4 ^ebruarii.
klenum Klockan half 10.
I^ulterlules kroroeollerne ifrån Riksdagens början inti!
denne dag.
En Deputation »frän Wälloflige Borgare» Ständet,
under anförande af Riksdagsmannen frän Marstrand, Lagman
kklträm, berättade, at Ständer för sin del beflnrit,
ar genom et Stort Utskott af alla 4 Ständen hos Kongs.
Mast aflägga underdänig tacksägelse för den slutne ärorika
Freden.
Herr Landt-Marskalken förklarade mst Ordföranden,
at Ridderskapet och Adeln skulle taga Ständers föreställt!
ning i öfwerwägande.
Sevan DeputLtionsn aflrädt, anförde Herr LandtMarskalken,
at som han förut warit underrättad, det eu
silk Tacksägelse s aäärells af de andre rslpsAivs Ständen
lärer bcsiutas, sä, ehuru Herr Lanndt-Marffalken ännu
icke trodde sig därom böra göra kropolition, wille Here
Landt o Marskalken dock prevenera Högloft. Ridderskapcr
och Adeln, at han, i förmodan af Ridderskapetö och ALelens
instämmande, författade et kröjsel, som han emedlertid
til granskning wille upläfa, sä lydande:
Gcormägrigste Allernädigste Ronung.
^bid det sidst öfwerständne Riksmötet betygade Riksens
Ständer ben listigaste ärkänsla inför Eder Kongl. Maj:t,
forn ingen möda haft ospard, och intet beswär undwikit,
för at frälsa Riker, samt bibehälla desi Sjelfständighet»
De wagade tillika anhälla, at Eder Kongl. Maj:t af ömDet
för sine Underfätare, nädigst mätte räckas bereda, e
B
mors
Ridderftapeto och Adele,,s
mottaga, och stadga en säker, ärofull, 06) waraglig Fred,
sä fort en sadan kunde lundäs och ärhällas. Der »välbehag
hwarmcd Eder Koiml. MajU dä behagade emoikaga
deras underdäniga anhållan, är n» sedan den blifwit upfyld,
den säkraste upmnmran för Rcksens Ständer ar fränn
bära deras undcrdamga tacksamhet.
Riksens Ständer ärhindra stg icke följderna, hwarken
af Swcriges Kria med Rysckand ur. Veira århundrade,
eller af de Freds Fördrag sorn stmar dem, utan grämelse
öfwer Fäderneslanders olyckor; men icke eller utan
at af samma tänsta ärfara glädjen sa mycket listigare as
olikheten emellan närwarande och förswundne tider.
Icke drista de at tala om det mod, de mödor, 0^
det förakt af alla faror, hwarmed Eder Kongl. Maj:t liknat
sine Fäder; och pä deras ärofulla fän qifwir Härarne
Efterdöme!,, och Historen Ämnen lil det Lös Eder Kongl.
Majit undwiker at emottaga af Sanuiden. Den Ära
Eder Kongl. Maj:, af Kriget och dest Händelser beredt
sitt namn och sin Person, kan desiuom icke uphöjas af annat
an Eder Kongl. Majus Ege» lilftevsställese, at un
der Europas förundran leda Dogne Undersåtare til det
lugn och trefnad, som tillära dem njura Fredens lycka och
sällhet; Men dä Eder Kongl. Maur Sjelf beredt den
samma, stadgat den utan någor upcffraude af Länder eller
Förmäner, icke behöft del Buräde af Främmande Magters
Bemedling, hwilken sa ofta medfört beswärande För
bindelser och öfwerdrifne Fordringar; när Nordens Störste
Regenter sjclfwe slutat Aftalen emellan Nordens 2:ne
Mägtigaste Folk, och uri inbördes Wänskaps-försäkringar
öpnat ursigter ä ömse sidor til nya Fördelar, kunna Rik
sens Ständer icke med stillatigande åtnjuta dessa Faderliga
omsorger.
Riksens Ständer önska at under Oswerläggriiugarnc
kunna ädagalägga sina Tänkesätt, ärkänna det nädiga bifall
-
, 1792.
fall och »välbehag til deras förenade nit, hwarom de redan
frän Thronen fädt emottaga sä hugnande försäkringar.
De begagna sig med den listigaste ärkänfla af de
upmuntrande anledningar Eder Kongl. Majit gifwil dem
lil det hopp, at under den Högstes Bistånd forma ar
föl,a böjelsen och upfylla skyldigheter emot Konung och
Fädernesland.
Riksens Stander framhärda re.
Ridderskaver och Adeln betygade til detta krojeÄ
sitt nöje och bifall.
Herr liljeström, Oanc^usrt Larl jfoftan, biföll för
sin del til alla delar, sa wäl den af Wällöf!. BorgareSländck
kro^oneraäs Tacksägelsen, sou, det kröjsel därtil
Herr Lauot Marikalkcn »u behagat upläsa; Han hade
skriftcligen förfarradt sin glädje, och bad at til krorocollsr
fä lägga följande, som af kilcrlen pä Herr l,iIjssttö»U8
begäran blef »ipläst:
Jag misiunnar hwilken som hälst, hafwa förekommit
mig, medelst krnpolirmn at i underdänighet racka Hans
Kongl. Maju för den med Rysiland flumé Freden.
Olyckor, frän Krig ossiljakuge, äro för mycket kände,
at jag midlyftigk behöfwer uprepa dem; ry wärr! Fä,
derneslandet lärer pä läng tid icke kunna äterkomma i den
lyckliga ställning det före Kriget befanrs, oaktadt Kongl.
Majus Nädiga bemödande och Riksens Ständers ömma
olgärd. Det förtwiflade tilständ, som efter trenne ärS
Fälttog, kinsncs-märket räkat uti: At förtiga det ymnoga
Swenska blod som flutit; Jag tror med säkerhet, at
bland ost och i detta ät Äran och Friheten helgade Sam»
sund, lärer ingen finnas, som icke saknar en nära Anhörig
eller åtminstone en Kär Man. Bland de öfrige
B 2 kelxsc
-
2S Ridderskapers och Adelen»
LsspoQive Standen förhäller det sig likaledes. Uti hvilken
bekymmersam belägenhet war icke Riket i anseende ,i!
ivar Stora Flotta, som ester Ärorika Segrar war snart
til hälften föiminssad och ojämförlig med den Ryssa.
Huru incomplsrre Regementcrne. — Huru smärt om
manbart Folk, åtminstone i de fleste ?rovmcier som pros
deraf, at Hans Kongl. Ma>:t i Näder tillätit nedsätta
Tum-talet pa Karlarncö längd. — Huru dyra Leger.
Wid i?86 ars Riksdag estergifwer Konungen det fjerde
eller sista äreiö Bevillning. Jag påminner Eder, Mine
Herrar, denna händelse, för at bevisa tvär dä varande
lyckliga ställning i anseende til Penninqc-werket, jämförd!
nied war nu iräkade wädeliga belägenhet. Med htmlkea
förnöjelse minnes man icke de Konungar som gjordt sitt
rnöjeliga, at stifta Fred med Grannar, Förtroende och
Lugn inom Riket. Glädjefullt, at af Historien winne
bekantskap nied sadanc werkelige mennisso-siägretS wänner.
Huru angelägen war icke öVeräle Frede»! Huru tacksamme
äro icke Sveriges Rikes Jmiemänare mot en Konung
som medelst denna Fred frälst Riket- Gefle den ä
kebruarii 1792.
<^grl hostan vanclrvzrZt Distjsström.
En Deputation frän det Hedervärda Bonde-Ständct
frambar Ständers hälsning och berättelse om dcb
Beflut, at genom en St«- Depur,kwn af alla 4 Ständen,
aflägga hos Hans Kongl. Majit underdånig tacksägelse
för Freden. Besvarades af Herr Landt-Marskalkcn,
och afträdde.
Herr Landt Marssalken. Som Twänne Ständ
redan föreslagit en sadan underdänig tacksägelses afläggare,
och Högwördige Präste - Ständet ofelbart därmed
»vorde sig förenande, sa hemstälte Herr Landt-Marssalken,
om icke til lidens minnande, Höglofl. Ridderssapet
»ch Adelen behagade tilläta at kropvluion singe göras,
L jämlikhet med hvad de twänne Sländen redan yttrat;
, I7Y2. LL
,ch som Ridderssapet och Adelen härmed wero ense, sä
Hjsrde Herr Landt Marssalken proposition til bifall, söm
ined allmänt enhälligt Ja besvarades, och äfven <it Dspur-nionon
under Herr Landt - Marssalkens anförande,
48 af Ridderssapet och Adelen, komma at i underdänighet
upträda den dag, Hans Kongl. Maj:r i nader warder
tillsrandc, och af det upläsic ponuulsirot därvid mä
nyttjas.
Herr Landt - Marssalken gas tilkänna, det Hans
Kongl. Maj:l besalt honom underrätta Ridderssapet och
Adele», at Hans Kongl. Maj:t nu tinder Riksdagen
ämnade läka sxsminera Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
uri sina framsteg i Ltuäierne, och at det ssulle wara
dem tillätit, som haft den näden, at wara Harrs Kongl.
HöghetS Faddrar, jamte det wid et flikt rilfälle manlige
amal af Ridderssapet och Adelen, at därvid fa infinna
sig. De Herrar, som säledes nu emedlertid blefwe an»
»eknade, ägde at rätta sig efter det anslag, som därkjl
framdeles worde sseende.
En Deputation ifrän Wällofl. Borgare -- Ständet,
under anförande af Riksdagsmannen iftän Stockholm,
Herr ^Vestin, gaf tilkänna, at Borgare - Ständer med
Ridderssapet och Adelen förenat sig om förordnandet af
et kLnco-Utssott, hvilket Ständet sä mycket häldre önskade
matte snart komma i Ltliviler, som atssillige DoLumLnrer
och Handlingar ifrån Stockholm lära behöfva
ro^uirvrss; men angående Ilistruiiion hade Ständet ännu
ej bestulit.
Besvarades och asträdde.
Herr Landt»Marfkalkeli proponrrräe därefter,
sm icke Ridderssapet och Adelen för detta Lanea Utskottet
täckes gilla och stadfästa samma InstruQion och Edskormulsir,
som vid förra Riksdagen war antagit.
Bifölls.
B T Herv
rs
Ridderstapets och Adelens
^okoco//^, 1792.
rz
Herr Ar7an^, ^ok. FaroS, begärte at Inllrutliouen
och EdSjkormuIairst först mätte upläsas. Men som
Ridderflkapet 06) Adelen nog allmänt förklarade stz tilräckeliqen
känna densamma, dä den tvid Rlksdagarne 1778,
1786 och I78Y want gillad och fölgd, sa aktades nu
upläsander öfwcrflödigt, hälst sädant lände til Utdrägt af
tiden, och Hemliga Utskottet kil klockan n, af Hans
Kongl. Maj:t more sammankalladt.
En Deputation frän Höqwördige Präste - Ståndet,
under anförande af Herr Biskop ^Veiöeman, tilkännagas
Ständers instämmande uti en underdänig tacksägelses aflägqande
för Freden. Och genast därefter ankom e» annan
Deputation frän samma Ständ, under anförande af
Herr Biskopen och Lommenöeuren af Kongl. Nordstjerne
Oröen, DoAor ^VinZärö, som berättade at Ständct
bifallit sättandet af et Lanco-Ulskott.
Frägan upkom därefter om öpnandet af Ridderskap j
pers och Adelens LleQorers Wal-Listor til Lsaco Utskot-z
tet, men
Friherre Oe , <7ar/ anhöll at de ej mätte
brytas, innan de andra bägge relpeQivs Ständen yttra!
sig om InltruQionen och Eden. Ridderskapet och Adelen
instämde i samma ranka, och blefwo Wal.Listorna således
ännu liggande förseglade.
BesiötS at genom en D-puration, de öfrige relpe5livs
Ständen skulle underrättas, at Ridderskapet och
Avelen instämt uti underdänig tacksägelses afläggande föc
Freden, samt at krojeÄer därtill med dem skulle cammumcsrss.
Hwarjämte Präste-och Borgare - Ständen
särskildt skulle meddelas om fastställandet af manliga InitruLlioaen
för Lanco-Utskottet»
Herr vo» ^acoS Hemställt Huruwida
del
-el kunde wara nödigt, at stelfwa Talet, som af Herr
Landt Marskalken komme at hällas, med de andra Stanven
communiceraöes, utan om det icke more tilräckligt,
at Herr Landt - Marskalken med Talemännen däröfwer
samräddes.
Herr , <??-/?«/ Lkt'/ för
klarade
sig af Herr von Lnxellräm wara förekommen i
hwad han ärnat anföra; han wille således endast förbe»
halla sig at fa wara med i Depurarionen til Konungen,
emedan ^itealon ej lärer äga tilfälle at begifwa sig pä
Läcktarne för ar anteckna dem, som där hafwa sina rum.
Herr Landt Marskalken anmärkte, at den mörkoflen
witz förra Riksdagen warit wänlig, at -^rellen jukorsöer
i Standen, och torde således nu Lfwen wara
bäst at pä enahanda sätt förfara.
Friherre understälte om
icke en och samma Deputation til de andra Ständen kunde
förebringa de twänne Ämnen, som Riddeskapet och
Adelen i dag hade at dem communicsra.
Men som det anmärktes af Herr voi, Lngellröm,
^aeok, och flere, at Ständen sjelfwa skilgt dessa ämnen,
och igenom särskildte Dspurarioner däröfwer lämnat Rid»
de, skåpet och Adelen del, sa skulle äfwen pä samma sätt
Twänne Depurarioner ifrån Ridderskapet och Adelen
Nu asgä.
^ Herr Landt-Marskalken. Höglofl. Ridderskapet
och Adelen har bifallit Tacksägelse-rörelsen, och gillat
krojetlsr därtil; genom Talemännen kommer tiden at in»
hämms, som Hans Kongl. Majtt behagar utsätta til upwaktnlnqens
emottagande; han hemstäldte til Ridderskapete
och Adelene egit skön, om til wärkställighet däraf,
samma mwäg som wid förra Riksdagen skulle widtagae,
B 4 uk
24
Riddeefkaper och Meleus
at nLml. de Utsedde Depurerrfla sig ester anslag inställa
hos Herr Landt - Marskalken, uran föregänqit plenum ^
eller om de mur plenum sig lil honom borde begifwa -  för at samlas med de andra Standens Depursraäe.
Ridderskapet och Adelen tyckte lämpeligast, och önskade
at plenum härtil mätte anfläs, hrvilket Herr LandtMarskalken
äftven utlofwadr, hälft samma tilfälle torde
kunna nyttjas at emottaga Präfte och Borgare-StändenS
Beflut öfwer Lanco-UtjkottelS InllruLlion, och at öpna
Wal-Listorna.
Upropades Degurauones til samkelrge Standen om
Tacksägelsen för Freden, och afgick under anförande as
Grefwe 6)'IIenkor§, gottan kkennm§, likaledes til Präfteoch
Borgare»Ständen i Lanea-ärendet, anförd af Gres
Ickamilton, ^äolxk I-uävi§.
Under afwaktan af veputskionens Återkomst tilbragre»
nägon stund, hwaruuder ingen ting föreföll som ti!
prokoeoller hörde; Sä snart Grefwe L/IlenkorZ och
Grefwe Hamilron kommit tilbaka, och aflagt besked för
sine wärf, åtskilde» Ridderskap?! och Adelen klockan inemot
Tolf.,
^otoco//el-, 1792. S5
6 ^ebrurrrl!.
plenum Klockan 12.
-^tvarjemle anftaget innehöll, at Hans Kongl. Maj:k den,
na dagen komme at upwaklas med den beslutne underdä--  niga Tacksägelse-^ärellen för Freden.
^uiieraäss sidsia klsni-dagenS protvcoll.
En Depuration ifrän Högwördige Präfte-Ständer,
Under Bijkop dickman, gaf tilkänna at Präfte-Ständer
sBaallit förra Lanco - UtskottS-InllruÄionsn, och önskade
Letia UrskottS snara sQlvltsr.
Genast därefter en Deputation ifrån Wällofl. Bor»
gare-Ständet, anförd af Gefle Riksdagö-Mannen, Borg»
mästaren kl/Z-rs, med aldeles enahanda ärende.
Brötoö Wal-Listorne til Laneo. Utskottet
Friherre
//ervie/ru, ^amrre/. Berättade det hans
Slägtinge, Majoren Herr 8ren Larka, hwilken som Full--  -Mägkig för as 85äerlin§, nu för Tredje dallen wore
stitsedd ibland Lanna-Utskottets Ledamöter, hade rest ur
Staden, i tanka at efter en korrt fränwaro återkomma,
Men at Herr Lecke emedlertid blifwit sjuk, och således
Let ej wore til förmodande, at han komme tilbaka; hwar»
före Friherre Icksrmelin som sädant ä sin Slägtingcs wäg»
nar genom bref blifwit anmodad hos Herr Landt - Mar»
skalken anmäla, nu wid handen gaf, pa det en annan
Leda,not i Herr Lerkes ställe mätte kunna Utses.
Det kom wäl under öfwerläggning, hmuwida icke
Tredje dallons deÄorer til et nytt Wal kunde genast
sammanträda; men som alla LleNorerns ej wörö tilstä»
C des»
sä Riddevskapet och Adelens
des, och det desiutom ansags ordentligast at de genom
manligt Anflag sammankallades, sä bestöts, at inkil desi
härmed mä hafwas anständ; hälst saknaden pä nägra dagar
af en enda Ledamot ej kunde göra nägot hinder eller
uppehåll i Utskottets arbete.
Därefter inkallade- i Skranket de utnämde kancoUtskotts
LedamSkerne, och jemte Herr Landt - Marskalken
östade den af ksscalon förestafwade Eden.
Fränwarande wörö af Första classen, Friherrarne
Nelks och von Lsson; af Andra classen, Herr Oersie,
korsö lVlaZnus, och Herr Lralkana. oberäknadt det ledige
rummet i Tredje classen efter Herr Tron Oeklw.
Til Utskottets sammanträde denna eftermiddag, skulle
Anslag ske, hwarom Ordföranden Grefwe Douglas med
de andra Standens Ledamöter nu til en början ätsa sia
at samräda.
Därefter upropades den af Lsscalen förut anteknade
Depurarionen, och afgick under Herr Landt-Marskalkens
anförande, ar först med de andra Ständen samlas, och
sedan upwakta Hanö Kongl. Maj:t, och Ridderskapet och
Adeln skildes at.
Högloflig- Ridderskapet- och AdelnS Ledamöter i
Lanea-Utskottet:
Af i:sta classen.
Grefwe
friherre Ä/Me,
— — noir ZAt», 7?e»rlro/e.
-— — Meci/re.
Af
^o/oco//er, 1792. 2?
Af 2:dra classen.
Herr Lieutenant.
— ä/a//ia»a» Fsäa» , Major.
— /.Ek, Fullmägtig Herr La^e^L/e/m.
(nr/?a/, Major.
— ^///»et ö^a»ei> F/tlin HM RottMästare»
— Fullmägtig Herr c>ou/?ectt,
Haf Junkare.
— Tr^e^/ife/m, tarr/?a/, Jägmästare.
Af z:dje classen.
Herr uon /Vae^ch', />a?-e»/2.
— 0//o Major.
— ^/e,»a/«/. (7a^/ FacoS, Bruks-Patron.
— /.e /eSure, Fea», Bergs Räd.
— a/ //Me/m, BrukS-Patron.
Herr »7 ^ae,//»^. Fullmägtig Herr c/Me,
ö>/e», Major»
Mandagen den 20 ^ebruarH.
klenurn Klockan rr.
^Evbrötos DIetiorsrnez Wal lil ek ledigt rum i LancoUtskotrer,
hwartil befanrs wara ursevd, Majoren Herr
skans keinliolä kkau^voUss.
Däroftver lemnades genast et betyg utur krokocoller,
söm tilstältcö Ordföranden l Lanco-Ulskottet Herr Grefwe
Douglas.
Uplästes af Herr Landt Marskalken Hemliga Utskottets
krotoeolls Utdrag af d. ly denne mänad, angående
Rikets Allmänna kinancs - Werk, och rörande Riksens
Ständers contoir m. m.
Lades pa Vorder.
C 2 Herr
»8 Ridderskap»! sch Adelens
^err 6ä^/, hemställe i anledning af
Hwao blifwit upläst, om det ej skulle finuae nödigt, at
den Författning widtoges, enligt hwad tilförne wore Beflutik.
at l^xei-inxs-Mäns pä Ed och Samweke utsatte
Bcwillning, ej kil widare granskning eller ompröfwande,
annorstädes behöfde hänskjutas.
Lades pä Bordet, i sammanhang med det föregående.
UplästeS Riddarehus Utskottets Betänkande och tilstyrkande
Uppå Friherre Larpelrns, Lärl Dplwaim, begäran,
at til skillnad ifrån den sednare Inrrociucsracls
Friherre-Ätten Larpelan, fa skristva sig och i makrialarns
anteknas til sit Diclei-Commiss och Friherre-kvärdighete»
allid ätföljande Gods Packinäs.
Bifölls.
Ankom en Deputation frän Hederwärda BondeStändct,
anförd af förra Talemannen /änäsrs ^nflersson
frän Westerbotten, som berättade StändetS bifall, urair
omröstning, til Hemliga Utskottets Lxri-ackum krorocolli;
hwaröfwer, jemte de jemkliingar eller rillaggningar Ståndet
därwid gjordt, med del första lofwades et kroroeolls
Utdrag.
UplästeS Riddarehus - Utskcltets betänkande, öfwer
Riddarchus - ärenderne.
Detta betänkande genomgicks därefter punLls - wis,
och bifölls til alla delar, dock med de undantag, at Laneakevikars
Walet skulle widare föredragas, när Lanea Utskottets
Berättelse hinner inkomma, och at Anslag skulle
ske någon annan dag til Wal af Riddarehus-Direäeurer.
Under det at föreskrefne Ärende förehades, ankom
en vexuuuoa stan Wällofl. Borgar» r Ständet, anföri»
af
^o5oeo//ef, !7YS.
sf Riksdagsmannen fran Gefle, Radman ^Valleij» sem
berättade Ståndets bifall i hela sin widd, och utan omröstning
til Hemliga Utskottets Betänkande; hwaröswek
ofördröjeligen läfwades et krocvcoils Utdrag.
Ridderskap!» och Adeln ffildcS Kläcka» i.
Tisdagen den 21
klenum Klockan ro.
"^err Landt-Marskalken. Sedan Ridderskap,» och
Adeln i gar wörö åtskilde, ankom Befallning frän H.mS
Kongl. Maj:r, ak Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens
Dxamen, samma esle» middag kl. 5 komme at för sig ga;
Herr Landt-Marskalkcn hade derom sökt underrätta de utsedde
Herrar Depusoraflo, sä wäl genom särskildte Budskickningar
som genom manligt Anslag ä Taflan, Depu^rinnen
hade afwcn blifwit samlad och infunnit sig, samt
hade haft den Lyckan, at fä ahöra Hans Kongl Höghets
uimärkte och owäntade Kundskaper och Framsteg, hwilka
hos hwar och en upwäckr den listigaste fägnad och glädje»
och hwaroin det wid samma höga tilfälle hällne Lroroaol!
^in ytterligare lärer bära WilkneSbörd.
Grefwe -§«»»-, Han hade haft den Lycka»
St wara en af de Dapu-sracls, och förklarade sig icke utan
den innerligaste glädjerörelse hafwa kunnat ähöra och timna
wara winne til de utmärkte Kundskaper och Jnsigrcr,
Gagnande och Prydande en Furste, dem Hans Kongl.
Höghet ädagalagt; han föreslog derföre «t samielige Riksens
Ständer genom en Deputation» mätte aflägga en underdånig
Tacksägelse, til Hanö Kongl. Wtastt, för Drst
Landsfaderlig» möda, wid Hanö Kongl. HöghelS ypperliga
Upfostran.
C z Herr
Zo
Ridderskapet och Adelens
^»err Landt-Marskalken frägade om icke der
skitfle wara bäst, innan nägok Beslut togeö, at honom
lämnades rådrum at underrätta sig, huruwida Hans
Kongl. Maj:t täckes emottaga någon sädan Tacksägelse»
upwaklning.
UplästeS stsnco - Utskottets Lxrrgsium krvrocolli af
den 21 kedruarii och
Lades pä Bordel.
UplästeS Riddarehem - Utskottets lV^cmnri-st och Be»
tänkande om Wadstena Adeliga Inngsru-Stift, som blcs
1«l alla delar bifallit»
I anledning af den förmon, som Ridderskapet och
Adeln förleden gårdag behagat tillägga Första Riddarehus(lsncollisten
Lstiverstcstps, ainnälie Herr Landt-Marskalken
honom, ar hos Högloflige Ridderskapcr och Adeln fa aflägga
sin ödmjuka tacksägelse; hwa-.efter
^>err anförde: Jag får i dag inför
Högloflige Ridderskapet och Adeln, afbörda mig en skyldighet,
som jag i gär, i anseende ril klon, snara slutande,
icke medhann. Högloft. Ridderskapet och Adel» har
behagat bifalla et tilstyrkande af Ri^darehus, Utskott't,
som åstadkomma en ärlig förbättring i mina willor. En
sadan wälwilja kan icke öka min trohet i RidderskapetS
och Adelns tjenst; men den gör min ärkanfla sa myck
större och lifligare, som jag altförrväl känner obelyolighi
lön af mina förtjenster.
Jag får alisa upkaga Hogloflige RidderskapetS och
Adelns benägenhet emot mig faso n en upnmnlran at förwärfwa
mig de nyttiga egenskaper, jag kan förwärswa;
och da jag warit nog lycklig, at sörsta gängon fa höja
Win röst, lil at racka Högloflige Ridderskapet och Adeln
för en wälgarning, skall jag bjuda lil, at den också en
gagg
et
1792. Z r
gang mä kunna höjas, för det Ridderskapet och Adeln
äger kärast, Fäderneslandet.
UplästeS Bonde »StändetS ?rokoccst!« Utdrag af den
20 Lebrurrii, som innehåller StändetS Beflut och bifall
til Hemliga UftkoitelS Betänkande.
Anmältes och infördes en Deputation frän Wällofl.
Borgare Sländet anförd af Lagman Lieström, som til»
kannagaf at Ständet bestulit at pä kan^uens bekostnad
lata sta en Mest astle ölwer den ärorika Segren tvid
Swensk Sund.
Sedan vspurmionen af Herr Landt Marskalken blif»vit
beswarad och afträde, anförde
Grefwe at som kostnaden
af Riksens Ständers Landus skulle komma at bestridas,
sa more det i sin ordning och »ödwändigt, at LancoUlskoltet
öfwer tilgängen af medel först blefwe radfrägat.
Ridderskapet och Adeln fant billigheten af denna
rrindran, och beflöt derföre, at Kanco-Utskottet häröfwer
skulle höras.
En Deputation frän Högwördige Präste - Ständet,
anförd af Biskop ^Vallc^uist, 'om berättade at Ständer
bifallit Hemliga Utskottets Betänkande.
UplästeS ä nyo Hemliga Utskottet* Betänkande af
-en 19 Lebrusrii.
Friherre Säsom den, hwilken
warit hedrad med Ridderskapet och Adelns förtroende, at
wara Ledamot af det Hemliga Utskottet, anhäller jag, at
i anledning af det här uplästa betänkande, fä til i'rotocollsk
anföra följande: At här pröfwa de grunder, hivar*
E 4 p,
zr Ridderskapet och Adelens
pä Hemliga Utstorret byggt den kinancs Plan, som där
blifwit widragen, wore at öfwerstrida de gränsor den mig
älagde tystlåtenheten förcstriswer, jag fär således endast
nämna nägra erindringar rörande det af Hemliga Utstc-kter
gifne Betänkande. Oin jag och andre af Ridderskapet
och Adelns Ledamöter funnit betänkligheter wid besluten,
hwarnl förra tiders ärfarenhet gistvik anledning, hofwa
dock dessa mäst wika för nödwändigheten, i det de af
Utskottets fläste Ledamöter blifwik ansedde mindre betydliga.
Da Hemliga Utskottets Betänkande ej omnämner
andra konster til betalande af den nya skuldens eller de
82 Millioners tilökning Uti Krigskostnaden, an de hwilka
redan ststledne Riksdag blcfwo utsedde til den da upgifne
gäldens betalande, samt omkostr-ingarne til 17^,9 ars
C-em^eAns, hwilka sammanräknade bestegs sig til »agot
öfwer 2 t Millionär Riksdaler, lärer Ridderskaper och
Adeln Ulan långt eftersinnande igenfinna de utwägar, som
af Hemliga Utskottet blifwit förcsiagne til kinzncsrnes
rsZIeransts. Otti nu Ridderstapek och Adeln skulle ogilla
Utskottets B tänkande, fordrade likwal Rikets dryga
skuld, at et annat mot ändamäler bättre swarande kro^eÄ
inför Ridder skåpet och Adeln til pröfning framlades. Jag
lwiflar icke, at möjligtwis et sadant förslag kunde upfintias,
emedan för upfinningsgäfwan inga gränsor kan sättas
uti et sä uplyst Tidehwarf som wart, dock är det
bewifligk, at utan ökade tilqängar igenom en ny Bewills
ning, eller indragningar i Staren och därigenom minskade
behof, ej någon möjlighet lärer wara at tillkapa en
IHance-Plan, sä framt icke, veu enda öfriga utwäg som
Orestiten tilbjuder, fär nyttjas. Härmed will jag dock
icke pasta, at denna sednare relouresn är den som jag
Hälst skulle widtaga; om något Wal här skulle äga runi;
nien dä Kongl. Majtt likmätigt Desi Nädiga kro^olition
pä Riks-Salen, ej af Desi trogne Undersåtare äskat trägen
förhöjning, uri de törhända redan uröfwer deras
förmåga bewiljade utskylder, och dä Kongl. Majtt, som
Sjelf btsörjer om Stars-Werkers rezlersiists, ej finner
I792-
at nägra indragningar därstädes kunna äga rum, torde
det blifwa en liödwändig följd, ar antaga dct försiag,
som Hemliga Utskottets Betänkande innehaller, om icke
såsom der möjligaste bästa, dock sou: den enda utwäg, at
rist sakernas närwarande skick någorlunda nprätthalla kinince
Werkst. Twänne Stand hafwa ock redan giswie
Ridderstam och Adeln tilkänna, at de til alla delar bifallit
Hemliga Utskottet- Betänkande, jemte det, at de
til nästa Riksdag antagit i7>9 ärs Bewillning: Härigenom
fär jag et nytt, och hos mig gällande skäl, ak
ej allenast Lilstyrka bifall, til Hemliga Utstöttes Betänkande,
Utan ock, ar den 1789 faststälte Bewillning mätte
äfwen af Ridderskaper och Adeln utsättas lil nästa
Riksmöte.
Friherre tilläde, at defi afsigt icke
wero at påskynda något Beslut, som icke kunde förenas
»ned »vederbörlig pröfning af Hemliga UtstottelS Betänkande,
hwilket han hälst önskade ar det xnnök för xunLk
kunde företagas och igenomgas. Han wilie ej eller wara
enwis i den lankan cm BewillningenS utsättande pä
obestämd tid til nästa Riksdag.
En Deputation frän Högwördige Präste- Stättdet,
snförd as Biskopen och Lommenäeui en DoAor Windrich
berättade at Ständer i anledning af det hugnelig» och
rörande tilsäller af Hans Kongl. Höghet Kron, Prinsens
Lxrmen beslutit at Utgöra en Bröllopsgärd, i händelse
at Hans Kongl. Höghers höga Biläger innan Riksens
Ständers nasta Sammankomst skulle inträffa, öfwer
hwilket alt, jemte närmare kunskap om Ständeks ranka,
lofwades et krotocolls. Utdrag som nied det första skulls
ankomma.
Beswaradeö och afträdde.
Hepp , Kvsch tkr^a/. Bonde Sländet
hastigt
ragne Beflut em en del af Bewillningens utgaen
C
s se
44 Ridderstapet och Adelens
de uii Silfwerpengar, eller förhöjande til omkring En
Sjettedel, har wäckt min yttersta upmärkfamhel. Gud
och Fäderneslandet answarig för min röst, kan jag icke
dölja de känslor hwaraf jag intages. Uri den skogswrä
af Riket där jag har mit hemwist, gifwa Herrans Tempel
genljud af uslingens suckar, och utlyste Ukmärnings-äuÄionsr.
Jag ser dageligen huru Krons - Betjeningen
genom utmätnings - lwanger bortrifwer er bröd som är
samlat med den fattigas swetr, wäkt med deras kärar,
och hwarefter hungriga barn utsträcka sina armar. Uslingars
nödrop: Tänk pä ost I Wäktare af mänsklighetens
och Folkets helgade rättigheter; uplifwar känstorne och
och gör at jag i fkndd af mina skyldigheter dristigt wagar
förestå det Högloft. Riddcrjkaper och Adeln, som i alla
tidskiften förfwarat Swerigcs Allmoge förtunga Beskattningar,
täckeS jemte afftaq af den p!»pc>neraäe förhöjda
Skatten a den torftigare delen af Allmogen, såsom Inhysesfolk,
gamla Föräldrar, Torpare och fattigare arbe
tare,
hos sine öfrige resswUivs Med-Ständer härom
göra föreställning. För min röst kan jag fä myckel mindre
gilla denna beskattning som Allmogen för sina waror,
hwarken får Silfwerpengar, eller nu i tvärve mera än
tilförne, och den fattigare arbetaren utan förhöjd dags,
penning, som betalas i et dåligt mynt, mäste köpa de
waror han behöfwer, til högre pris. För enskilt del
klagar jag icke öfwer en högre Beskattning, mätte endast
mänsklighetens helgade rättigheter ömmas, mätte icke uslingens
koja och bröd blifwa el tilgängsmedel, och mätte
icke denna vers sannas:
Med Lagligt mäld i Rättwishetens namn
Jfrän den arma brödet rifweS,
Med nakna barn uti sin famn
Han frän sin ärfda koja drifweS.
-Herr
I7g2. Zs
Herr von Kt/anA, Aokan ArcoL, ivid Högloft.
Loerns Utskottets Betänkande, som här sistledne,klsnum
dies upläst har jag wäl i anseende lil alt det som deruti
fastställ och föreslagit diifwit, icke för min del nägvt hufwudsakeligt,
ak påminna emot, uran fast mera wördar
och igenkänner deruti ej mindre Kongl. Majus wanliga
Nädigste frikostighet, ömhet och omsorg för sina undcrsälares
bästa, ak lindra dem frän nya bördor fa mycket
möjligt warit; ej mindre än Hemliga Urskottets underdåniga
Nit och beredwillighet, ak i alt hwad pä dem an,
komma kunnat, gä Kongl. Mast kil mötes? Men jag
saknar allenast tvid denna deras åtgärd en hufwudsakelig
del ej mindre af hela Landets allmänna önskan och »väntan,
än äfwen der hufwudändamäl, hwarföre Kongl.
Mast allernädigst sammankallat ost, elier för at nyttja
Kongl. Majus Egne nådiga Uttryck ifrän Thronell, neml.
ac fullborda dec rvigriga werk, och ärerftälla den
ordmnI i peniiiiige-wäsendet som Rrigecs utförande
har stört; hwaribland jag med alt skäl kan räkna,
at Riksens Ständers urgifne Lreäir-Sedlar, hwilka
utgöra nästan dek enda gangbara nmnt i all handel
och wandel, löpa med en betydande rakan, twärt emot
Riksens Ständers wid sistlcdne Riksdag lämnade uttryc,
keliga InftruUion ät sine Fullmägkige, samt äfwen deras
deruti, egit ärkännande, af en sadan misi-Orsciirs skadeliga
werka» pä handel och närningar, och följakreligen äfwen
twärt emot den högst angelägna Egendoms Säkerhet,
som med Statens bestånd, Undersätarnes trefnad
i et Land, samt allmänt wäl sä oskiljaktigt är förbundit
wid et stadgat och reglerat Peuninge-Werk! Uti hwilken
hufvudsak jag likwäl icke sinner det minsta wara tilgjordt,
hwarken i anseende til desse redan längesedan förfallne
OkIiZLtisners inlösande emot llanco-mynr, enligt de ä
desse Sedlar teknade eller ätföliande förbindelser, samt
följakteligen enligt Ärans och allmänna Lagens tydelig»
föreskrifter; Ej eller ar medelst någon annan wcrkande
srrznAcmenr pä minsta sätt förekomma deras misscreäir,
z6 Ridderstapet och Adelens
eller den bekanta och stadeliga ^Zio - handeln, hwilke»
nn framdeles lämnad helt och hällit til PenningemäiiS
fria walbehag, skall aldeles af samma grund som ^gio
hiktils gällt allenast ra a 15 kroLenr snart nog nu bils»
iva upjagad lil 42 ä §0 kroCenc och kanske derutöfwer;
hwilkcn jämna och dryga hwardags Beskattning, urdrcdande
sig i samma man pä alla warupriser, flmeliqen skall
bli en aldeles odragelig tynga för hela den största och
mindre bemedlade delen Medborgare, men deremot de»
rikaste skörd och åtkomst för alla Penninqemän af alla
de andras ringa äterstäende Egendom och förmögenhet.
Och i synnerhet Rikets penninge Löntagare, skola antingen
försmägta under detta allmänna ok, eller ock i högsta
mättan wara frestade, at genom Rättwisans säl,ande
ränkers och bedrägeriers anställande m. m. söka upiylla
bristen för lifwets nödwändiga utkomst och bärgning.
Jag ryser redan i tankan för de wadeliga fölgder som
alt sävant skulle sent eller bittida skulle tilskynda wart
olyckeliga Fädernesland, i fall denna wigkiga owständighet
skulle lämnas sa handlöst utaf ost! I fall Äran och
Lagen skulle wara sa djupt insomnad ibland oh, ar intet
ens desse ryslige bilder, desse med stora steg annalkande
jämmers och förtwiflans spökclser, skulle kunna wäcka oh,
at wid hela denna Riksdag intet hafwa yttrat ei enda
ord, eller hafwa tagit et enda steg til wär färfallne skulds
inlösande. Jag fär da således för min del i denna huf--  rvudomständighet upgiswa et förstag, sä godt som vek r
närwarande Critiska ställning kanske möjcligen later sig
göra; Och det samma består kart och en Koicral at säga,
deruti, at wi under Riksens Ständers gemensamma
Orrenlis, Utwidga och förse wär ksngus med en tilräckes
lig scmä, pä sätt som jag omstäudeligen stcczillsrsr, bättre
fram skall yttra mig; för at sedan likasom >md stänco.
Sedlen sker pä sigt kunna inlösa och konor-ra alla
Riksgälds, Sedlar med, samt sedan således ^ccrcstircraZe
och kcrlitsrsäc läka dem löpa säsom mynt; och detta
skulle wid en närmare tillämpning, ungefärligen tilgä pä
följande sätt, nemligen: Rik,
A-okoro//^, I7Z2.
Riksens Höglofl, Ständer gursiorilcrssts I?m^uen
under deras gemensamma Lm-smic, at pä försök som we> kställes
allenast i det fallet, at fåken rcustemr, öpna en
Lublcripiion til ek allmänt län, emot fösande »vilkor:
Hwar och en som will lana penningar til Riksens
Ständers stangus emot 8 kroCcnr, oafkortad ärlig Ranta,
minst pä er ar i sender, lärer innan detta ärs stur
anrekna sig, antingen sjelf eller genom Fullmäglig i k-u<^uen
eller i Landt-Ränterierne til större eller mindre
Summa, ända til och med ic> R:dal. alt i stsnco Specie,
och den som anteknar sig at wilja läna Silfwer. Guld
eller Koppar fär derföre af stmgusn lo kroCsms ärlig
Ränta, samt 24 Skill. Lodet för alt det som är controsterar
och i Swerige bewistigcu, innan denna kulsticrrionz
utfärdande, förarbekat. Sä snart Subtcripcions
Lummsn stigit til ZOO Tr. Guld, emottages inga flere
anbud, man Penningarne lucastorp, och Lsngusn öpnas
at pä sätt som förberört är, genast pa sigt stonoreis
Riksgälds Sedlarne emot 8pecie-Mynk. Och suzoneras
pä goda skäl, at med dessa gov Tr. Gull i Specie kunna
göra ^kcre, emot den utelöpande Riksgälds-Sedelstoeken,
utan at kmgusn möjeligeu kan risgusra at bli lorrsrsä
eller sprängd.
Som nu alla Penninae-Män och Castor, oiwifwelSktigt
skulle emplo/era lil detta län emot 8 kroLenr
och Lanea säkerhet ej allenast alla deras utestäende Capikaler,
utan äfwen alt hwad de af deras rörelse-capikai
och Silfwer rc. kunde umbära, sä räknar jag pä
contance Penninge - insättningar circa til ; iVlillioner
eller — — . — — 180 Tr. Gull,
viro j Silfwer och Gull rc. allenast för ;cr
Resten som inom Riket således icke mäjeligen
skulle kunna up-negociera^, lätta-
j H-llaud högst för ö krocenr circa 72
Summa zsa Tr. Gull.
2n
-
;8 Ridderskapec och 2ldelens
Inkereffcn för förenämde 180 Tr. Gulds Penninge-län
a 8 ?roLenr gör 14 Tr. Gull och 66b6 R.d. Z2 st.
v:o för 50 Tr. Gull
Silfwer ä io kr.Lr. s —
v:o för 70 Tr. Gull
Uländskt län a L
kroLsnr
v:o för ökad Star
circa —
4 — — 5000 —
— 5277 R.d. Z4 st.
Summa 24 Tr. Gull Inkersllsa.
Til denna Räntas bestridande af förberörde 24 Tr.
Gull, har jag wäl uti en upgift som jag redan för detta
vpwist til åtskilligt Herrar Ledamöter af Hemliga Unkortet
päräknat, ar tilärkänna denna kangus ensam» rättigheten
at viscontera alla Rikets Län, jemte sä stor del af
Bewillningen, som Riksgälds Sedelstocken Utgör j hela
den Laranrergäs Riks - skulden, nemi. minst en z:dje del
deraf; men sedan jag nu funnit at bäde dessa resiourcsr,
blifwit nyttjade af Sccrets Utskottet lil deras kinancePlan,
sä har jag nödgats wara omtänkt pä följande lämpelige
utwägar, at förestä en säker I^onä lil dessa 24 Tr.
Gults anskaffande, til Langens arlina Interesse utgifter,
nemligen: Jag Supponerar med fullkomlig säkerhet, at
hwar Medborgare som betalar Bewilluing, åtminstone har
IO gänger mera Rörelse-Lapiral, pä äret räknat, än hans
Bewillnings-Summa Utgör, hwaruppä han således genom
Myntets mist-credit förlorar 15 ä 20 proLent, säsom til
exempel: En Bonde dräng, som betalar 6 Daler Knit.
i Bewillning, har ätminstone 6o Daler pä äret i comanre
Penningar, hwaruppä han hos Köpman för Kläder,
Tobak, och dylikt, förlorar i priset 15 ä 20 proLsrns
^Kio. En Bonde likaså i proportion, förlorar hos Köpman
pä desse Riksgälds - Sedlar för Sill, Strömming,
Salt, Tobak, Klädes-persedlar, Läder, och Krydder rc.
15 ä 20 proLsm, och ändteligen alla Ständs-Personer,
samt
/Votoro//er, 1792.
samt Skuldenärer af Lancomynt, jenne Penning e-Löntagare
i deras män pä samma sätt. More det dä således
intet wida bättre, at friwilligt förlora pä detta sit lupponeraäe
Opiral, som beräknat allenast til IO gänger mera
än Bewillnings- Summan, wisserligen är tagit i det
aldraminsta; allenast g procent, hwilket man deraf ärlade
i Bewillning ärliaen til Inceressens bestridande för denna
Specie-MynlS Landus, hwarigenom dä tillika alla
Riksqälds-Sedlar blefwo rsslileraäs och lika gällande med
Lanco Mynt, än at blottställa sig för en åtminstone med
all säkerhet a rO procent hwardags Beskattning, jemte
all den oreda 06) osäkerhet utom dest el äeranxeraät
Penninqe-werk åstadkommer ju längre dest mer? Denna
Päökning i Bewillningen wore i sig sjelf obetydlig, och
rgenkeligen en stor winst, men aldeles ingen förlust; ry
cn Bondedräng til exempel, som nu för sine borthandlade
iO Plätar, blir präjad pä 15 a 20 kroLent, medelst
^§>0 handeln, som faller pä waran, hwilket gör pä
denna Iilla Summa redan omkring 10 a 12 Dalers förlust,
skulle deremot nu utgifwa i z proOenr, för dessa
iO Plätar, allenast iF a 19 styfwer. En Ämbetsman
med circa so Riksdalers Lön, som förlorade derpä genom
s a 2O procents ^§io, circa 140 ä igo Daler
Kint. utgjorde deremot nu med desse z proLenr, allenast
-27 Dalers Bewillning, och sä widare; hwarigenom alt,
tillika det stora ändamalet af realisation wore fullkomligen
»vunnen, och e^io således ssxeraä til Z proLenr.
Nu får man intet inwauda härwid at Landet omöjligen
tal denna förhöjda Bewillning, ty Txemplec wisar
folklan, at hwar och en annars mäste rala 4 2 s gänHer
större Beskattning genom ^Zio handeln; men icke dest
Mi"dre skulle jag dock tilstnrka, för den fattigare delen
Medborgares möjligaste lindring äfwen härutinnan, at alla
dessa antingen stuppe denna Utgift, eller ock efter omständigheterna
minjkades, ehuru obetydlig den är, Hwar
rmot
alla förmögnare skulle ärlägga något mera, såsom
4 pro
-
40 Ridderstapet och Adelens
4 procent til ex. dä en Ämbetsman med 50 Rtd. kött,
skulle kormua at bewilja ärligen til denna vsslisnion jemt
2 R:dal. Och hwilken förnuftig Ämbcrsman eller menni»
fkja finnes wäl, som icke gärna gäfwc ut 2 Riksdaler,
för ak fä fine 50 R:daler i Vzncc» Mynt? cch sä widare
j ^roxorrlon til de lägre och högre Llasser af Medborgare,
hwilka nu genom MyntekS mist-credit och »vacklande
ivärde äro högst lidande, men pä detta sättet ganska mö»
jeligen kunde hjelpas. Denna Langens inkomst, räknar
til z xroLant öfwer hufwudct, allenast för io gangcr
större Lsxirsl, än hwars och ens Bewillning utgör, bestiger
sig til omkring 19 a 20 Tr. Gull, ty ro gängeir
hela BewillningS-Lummsn, tagen til circa 65 Tr. Gull,
gör 650 Tr. Gull, och g krocem af 650, gör 19 2
Tr. Gull. För det andra skulle Kongl. Mast af Rik»
sens Höglsfl. Ständer autlioriler-n, at efter omständigheterna
Beskatta nied högre Tull och Hccis, alt Utländskt
öfwerflöd af hwad beskaffenhet der och mätte wara, såsom
Caffe, Winer, Rumer, Arracher, Citroner, och all slags
Frngt, jämte Sidentyger rc. hwilket til denna ösngukr
disposition skulle anstäs, och förmodas stiga til g Tr.
Gull. För det g:dje finnes ännu mycket Inländskt Oswerflöd
som kunde laxeras, såsom Gullcknappar pä käp»
par, flere Gull-ringars, Gull-örhangenö, Brasselctters,
Gull-kedjors, Juwelers och Bord-SilfmerS nyttjande rc.
och ändteligen för det 4:de, skulle denna Vängne ansta
50 Tr. Guld af sin Laisa lil lVIsga^iners anläggande, at
jämte Allmänhetens stora nytta deraf äfwen för egen del,
draga flere Tr. Gulis ärlig inkomst, sä at Inreresien wis»
serligen icke pä alt sadant sätt, skulle fela vångnér,, för
at riktigt kunna utgöra til sina Lrsditorsr, och ester all
mensklig förmodan intet heller penningar emot sä förmon»
liga wilkor, hwarföre jag intet annat kan än pä det högsta
tilstyrka detta mit wördsamma Förslags »vidtagande,
fä wida intet något bättre eller fullkomligare af någon annan
kan upgifwas.
Konun»
179?.
41
Konungens nåd är wifferligcn owärderlig, ak ej widare
wilja belasta sine redan nog tryckte Undersåtare med
nya Uilagor; Han har ock deruti hallit Sit Nådiga Löfte,
dä han lil undwikande deraf, efterskänkt til och med
4 lviiliioner R:dalcr af föreskutne StatS-medel, dä Han
immerfort lämnar och Nadigst läfwat lämna alla SwTulls-mcdlen
til utbyte man och mera dylikt; men
Äran, Lagen, och Wär egen stora winning, samt allmänna
Egendoms-säkerheten, befaller Ost at ftelftva något litet
comilbuera, för at ej allenast således realisera eller accreditera
wära förfallne Skuld sedlar, utan ock för at flip»
pa den annars längt kanbarare hwardags Beskattning, samt
ali den oreda och willcrwalla Medborgare emellan, som
annars är en onndwikelig fölgd wid närwarande penningeställning;
och dä wi härigenom sä lyckeligen kunna Lonnibucra,
at wi dermed genast pä annat häll äter winna
flere hundrade proLent, sä kan detta egenteligen i sig sjelf
icke kallas någon förökad Lonkrisiution, utan snarare en
ansenlig och högst betydande minskning; och med sä för
monliga wilkor finnes intet Folk i werlden, som icke gärna
Lonrrisiuerar. Nu äro Wi tilsammans, nu kan det
lätt ske! en annan gang, när oredan och wanmagten blir
ännu långt större, är det kanske mycket för sent!
Men dä Swea Rikes Inbyggare pä et eller annat
sätt, äter göra detta wärdiga Offer ät sin Konung!
Dä de således willjgt hafwa alting ospardt för en älskad
och wördad Landsens Fader! Tillåter dä denna wär Kung
och wär Far Ost intet deremot utbedja Ost den Landsfaderliga
Pmiest, det Kongliga Bemötande tilbaka, at
i närwarande Rikes högst Gäldbundne tilständ, i synnerhet
til enskildta hushållningens, och sparsamhetens säkraste
»vinnande, Åtminstone med en Mine isrän sit Majestät,
^Utmärka en deciderad aftky för alt Utländskt Glitter
och Ofwerflöd, bland alla deni som omwärfrva Kongl.
Majus Person ocl^ nalkas Dest Hof! — Ar til alla näringars
Moder, Åkerbrukets Upkomst, sträcka eu nådig
D och
42 Ridderstapct och Adelens
och »verksam undsättning medelst nägra Läns öpnande, emot
lindrige wilker, »il idogc och trcflige LandrmänS bispringande,
samt lV4zxs/iners anläggande, lil förekommande
ej mindre as hungersnöd, än Spannemalens omätkcliga
stegring eller wanpris! Och ändteligen ar kil wära
hriljusrs kraftigaste uphjelpande hamma LurcndrägerierneS
hitkils mäst »försynta Marknader öfwer alt i Landet, medelst
sörenämde enda och säkra medel, ar ingen mätte understa
al wisa stg för Konunga-Thionen Pä Ämbetsrum
— I Allmänna Samqwäm och pä öpna gator eller
torg, med nägon stags Utländsk Öfwer flöds-wara, samt
ak alt sädant som synbarligen för ögonen träffades, borde
wara eonsilcablsr, och med alfwarsamt straff eller plikt,
belagt»
Det wore utan twrfwel högst förmätit af rättskaffens
Undersåtare, at wilja föreskrifwa Sin Monarch nägra Lagar
i den wägen; Det är oek fördenskull längr decifrän,
som jag härmed äsystar; Men En Förste, imd cc sadanr
Hjerta, och et sa genomträngande Förstånd, som Konung
lärer deremot lätteligen allernädigst finna, at
hans trogna och tilgifna Barn, ärminstone hafwa all rättighet,
ak nprikligt och okonstladt yttra deras enhälliga och
hjerteliga Önskan — Deros öma och undcrdäniga Bön,
samt deras fasta Förtröstan, uti en Sak, som redan sä
ganska nära rördt, och än widare kommer ak röra deras
Timmeliga Wälfärv!!!
Med en frimodighet och öpenhjertighet, som ägnar
hwar Swensk Riddersman, och som i synnerhet altid teknak
min Finska Klarionelle Larspers, wägar jag säledeS
Underdänigst gäreffera detta mil Tal stirecks lil Kongl.
Maft.t, hwilken ingen ting kan eller fär wara obekant af
hwad ibland Ost förehafwcs, med lika underdänigste försäkran,
at alla de wälsignelser Eder Kongl. Maj:t härigenom
skördar, och all den kärlek delta än widare skulls
befästa, uti alla Eder Kongl. Majrs trögna Undersam
res
-
^/-otoro/Zer, 1792. 4g
tös bröst, ingen penna nog lifligen och lyckeligen kan be«
jkttfwa.
Kongl. Maj:t har i lopvet af Sin Äroftilla, men
med mänga widriga skiften blandade, mängariga Regering,
såsom en Fader för sina Barn, genom Mildhet och
Nåd, och säfom en Europas Skiljeman, medelst Wishet
och Mod, tilwnnnit Sig Sine Fienders högaktning! —>
Werldcns Förundran! — Och Sit Folks i Allmänhet
Mäst uunärkta Kärlek och Tilgifwenhct! — Det äterstär
för Kongl. Mast, ar pä sörenämde färt, befästa desi waraktighet,
samt resa sig i alla tacksamma hiertan den aldrawackralle
och oförgängeligaste Ärestod, som ännU ät nägon
Älskad Furste blifwit helgad!
Hela Landet talar nu intet om annat/ med en mun,
än om Hushällning! Hushållning! samt i synnerhet om
det Rikefrätande Utländska ÖfwerflödetS afskaffande! Dek
är en Trogen Undersätes, det har warit min owilkorliga
skyldighet at framföra denna allmänna rösten härmedelst
til Kongs. Maj:ts Thron; den är ock sä naturlig, at ingen
ting naturligare och allmännare kan pätänkas, uti et
dylikt Rikets gäldbundna tilständ som det närwarande;
Och dä det förnämligast är med dessa wiktor soM wi willig!
upoffra alt; — Dä denna wär nu xroxmneraös nya
Lauce» inrättning endast med desse wilker, möjeligen kunde
pätänkas och hafwa beständ, utan at störta Ost i et haf
af nya och mängdubblade olyckor, — Dä Kongl. Maj:t
säfom owedersäjeliqen den mäst imxoncransts Konung i
Europa pä sine Undersätares Lydnad och Efterlefnad, genom
en enda Mine, et enda Magtspräk, ätminstone til
en hufwudsakelig del och åtminstone til sin Enen tilfredsställelse,
kan gä Sine, af krigers mänga bördor tryckra
Undersåtare Nädiqst til mötes» uti Lenna Veras enda och
allmännaste unverdäniga Önskan; — Hwad böra tvi dä
M, och hwad hafwa wi dä icke at hoppas!!!
44 Ridderftapec och Adelens
Och jnst den ädla dristighet hwarmed en Undersäte,
utan frugtan för onåd, wägac tolka för Kongl. Majit
detta hjerrats rena Sprak, samt der Nädigste bifall Kgl.
Maj:t dcrril lämnandes warder; just der skall i samma
män höja glansen af all Kongl. Maj:ls Ära! Göra Kgl.
Maj:r högst älskad och dyrkad i tiden; öswerhölja Kongl.
Majus Graf med tärar och wälsignelser, samt göra Kgl.
Majus Namn och Minne i alla tilkommande rider sanfärdeligen
Stort och Högaktadt!
Riddersmän! Dygdige! Uplyste! och Tappre Medborgare!
Jag wänder mig nu fluteliqen ater til Ever!
Gillen I mina tänkesätts Och I kumicn intet annat, ty
Äran och Lagarne befalla Eder det! Men jag har nu en
annan fräga at framställa lika wiglig! lika hedrande för
ost! — Jag har ifrän detta helgade rum framburit, och
wändt den röst oireLlo til Thronell svin I sjelfwe sa
lidk och ofta yttrén i alla Edra Samqwäm om hushållning
och sparsamhet, den röst som i narwarande stallning
i sig sjelf är sa billig, at ingen mogen och klok man ibland
ost finnes som icke ifrigt yrkar och önskar desi werksamhet;
jag har wägat än mera; jag har tvid allas wär
kärlek! wid Samlidas och Efterkommandes wälsignelser,
tvid Konungens Egen odödeliga ära, anropat R>kers älskade
Fader, at i alt hwad pä Desi nädigste ätgärd ankomma
kan, instämma uti dessa, alles wära önskningars föremäl
at genom sparsamhet och mättelighet söka älerwinna
den styrka som krigets förödelser och ofameliga kostnader
beröfwar oh; En sparsamhet, som kanske eu annan lid
under Rikets florerande wälstäud kunnat wara likasä smädelig
för Näringars! Inäustrien8 och Handelns tilwäxt
och trefnad, som den nu twärtom för det närwarande
ur desi enda lif och läkemedel; men kunna wä! Riddersmän
utan förebräelse utbedja sig något af sin Konung i
den wägen, hwad wi icke äfwen sjelfwe tillika genom egen of,
fentelig efterlefnad wilja wisa en beredwillig och under»
danig taflan uri? Omöjligen! Wi äro det sörsta Ståndet
-
t? y2. 45
det i Riket! Wi aro alle ense och öfwertygade om hnshälbiingens
stora nödwändighet nu mera än någonsin förur;
Wi yrka alla med en mun derpå! Hwad naturligare,
och simplare dä, än al wi äfwen äro de förste som föregå
de andra Sranden härurinnnan, med et stort och rörande
kixsmpel, samt genom en lc>rmeli§ och friwillig öfwerenskommelse,
hwilken werkar oändeligen mera, än alla Författningar
och Ofwerflödssörbud, här inom oh taga det
fasta och oryggelig» beslut, ar ingen Adelsman, utan at
göra sig oförtjent af sit Ständs aktning, skall ifrän och
med detta årets Utgång, och sedan framgent pä IO ärs
tld, hwarken nyttja eller bära nägot det ringaste til klädebonad,
nipper, mendler och Dczuipager, som är Utländskt,
och ifrån den riden inköpr, til hwilken anda alt
det gamla genast wid Riksdagens stut borde stämplas och
anteknas.
Afgörom, säger jag, detta först inom osi, och dessutom
sedan at genom en stor Dspmstion, anförd af wär
wördade och älskade Landt-Marskalk, underrätta de andra
Ständcn om detta wärk. Beslut, jemte wär yttrade
önskan, ar de äfwen ädelmodigt wille deltaga med vh, i
ssamma katrwtistra föresats, och wär möda skall wisserligen
icke wara frugtlös!
Lätom osi deruppå genom wär Landt-Marskalk i Underdänighet
anhalla, at med en dylik Deputation i samma
ämne underdanigst upwakta Kongl. Majit! Och Nidderömän!
I ören redan förut med mig öfwertygade, at
wi wisserligcn icke skola wända om utande mäst tilfredSsiällande
swar, som wärt undcrdäniga hopp någonsin kan
tillära osi at wänm; samt med de eldade känslor afwördnåd
och undran, som kanske skatt gifwa lika som det yttersta
eftertryck och insegel pä den wid delta Riksmöte
sä synbarligen yttrade wälsignade lkarmonis emellan Kongl.
Majit och Desi första Riksständ, at det syneö intet fordra
mera, än allenast den minsta anledning, til at med
D Z en
46 Ridderftapec och Adelens
en ädel Lntliouliglms kasta ost med en förnyad underdånig
tilförsigt och oinskränkt förtroende lili en Konungs
armar, som redan gjordt nästan ouphörliga steg, ar med
den utmärktaste mildhet och nåd, ga Sik Ridderskap j
sadant afseende til möteS, samt sedan knyta och ytterligare
befästa med denna war Far och wär första höga Ledamot/
det ouplöstigaste »vänskapsband, som gör Ridderstapers
och Adelns sanna Lycksalighet och Ära! Konungens
enda tilfredsställelse och obcstrifweliga glädje! — MedStänders
hjerkeliga fägnad! — Samt afivundens innerliga
harm och förtrytelse.
Dessa äro nu mina wälmenta tankar uti de wigtiqg
ämnen, som Kongl. Maj:t allernädigst sammankallat ost,
och nu genom Hemliga Utskottet förelagt ost at öfwerlägga
och rädsla om; Och desse äro äfwen Edra tankar
til en hukwudsakelig del, mjne gnnstige Herrar af Högloft.
Nidderstapet och Adeln!
Misttncken derföre intet Ädle Riddersman, at jag
härmed förekommit Eder! Täflan til karrioristea skyldigheters
ädagaläggande är sa naturlig ibland ost! Dch dä
I, uti detta mit Nit, blott igcnkännen hwar wärdig
Riddersmanö; har jag härmed intet widare gjort, än allenast
fölgt och förenat mig med de höga och Ädla Tänkesätt,
som i alla tider utmärkt Swensta Ridderstapelö
och Adelns lysande dygd, snille och börd! —
Begärdes pä Bordet såsom et nytt ?rojeQ.
Anmältes och infördes cn vopurarion frän Heder»
wärda Bonde-Ståndet, som berättade at Ständet med
Borgare-Ständer sig förenat, at pä kzy^usns bekostnad
läka slä en iVleäaills öfwer Segren tvid Swensk-Sund»
I anledning häraf erjndrades om RiderstapetS och
Adelns nyst tagne Beslut op, angelägenheten ak j detta
»näl
I7Y2.
47
mål först höra llanco-Utskottet, och hwarom en vepntaijon
lil Präste och Borgare Stånden, under anförande
af Grefwe O- I2 6srcite, ^rcob, nu upropadeS och afsändes.
-^erv r-on Jag har med all
upmäicksamhet genomläst Högloft. Hemliga Utskottets kixtrsAum
krorvcolli rörande hela 9!ikets lAniwco - Werk,
deraf jag med oro inhämtat den beiydciiga Gäld, som
genom det sednaste Kriget med Rystland är mordén äsainkad,
ty hwilken kan lttan sinnesrörelse se sik Fädernesland
fördjupat mi sadan skuld, at sedan Medborgare
uti Bevillning magit sig wida öfwer deras krafter, den
wid början af kriger eiler ttinder sista Riksdag upkomne
til öfwer 1220 Tr. Guld, och alle sedan den tiden Utelöpande
Riksgälds - Sedlar uti närmaste ar obetalt, och
Rckek a nyo skyldigt emellan 4 och 500 Tr. Guld. Det
är dock föga hulpit med ätankan deraf eller jämförelse
emellan är 17; r, dä ingen Bewillning blef päbuden,
uran Staten uppehölls af de rätte Statens inkcmster,
Utom af NikSgäldS-konsier, eller Lön- och BetalningSogiften,
och nu warande tid. da sä mänga Lxkrs 0, ch,
nsrio Utgislcr tilkommit, utan här är fräga om de Utaf
Hemliga ttistoilet förcflagne m del finnas af den grt och
beskaffenhet at de antagas kunna.
Det tcrde kan hända af någon anses onödigt, ak
sedan g:ne Ständ bijallit H mliga Utstolters Betänkande,
deröfwer något yttrande aflemna, men no hr jag
fattat den tanka, at, dä jag äger rätt och bör afgifwa
unn röst, är dek icke klnr-siit-ron som förestriswcr mig
huru jag den aflemna stall, utan rättwisan och billiqhe,
ten bör endast ä mig inflyta och sörcstafwa hmudant
knit omdöme bör blifwa. Det mä werka hwad det will,
sa har jag icke fölgt annat än öswenygelse, och framtiden
eller de, i hwilkaö närwaro jag talar, mäge dämma
derom. 2:0 Anser jag hela Hemliga Ulstorlcrs lik»
D 4 fiyr
-
48
Ridderskapet och Adeleirs
styrkande om sättet huru Riksgälden bör blifwa kerald,
wara förar ä en Bewillning, hwaruti de öfrige Med,
Ständernas behag icke fliKm-ar mig någon Lag. At sig
sä forhäller simar jag deraf, at Hemliga Utffottet grundar
desi upgifne försiager, ä fortsättandet af 17^9 ars
Bewillning, saint Lön- och Betalnings - Afgistens ärläg»
gande, at en förwandling af samma Bevillning utl 8psci»
och desi förbytande uti RikSgäldS-Scdlar emot .ä§in,
som ökar förra Bewillnings-Summan j Rikogälds-Sedlar,
och at här förefläs en Lrronna eller Borgen för
fckuld til desi den kunde blifwa betald, hwilket sa myckel
tuera ingär uti Bewillnings egenskap, fou utom del
namnet nägre inkomster för Riket ej finnas än Ocämaris
Stats-Medlen.
Jag får således uran afseende ä hwad de öfrige
Mcd-Ständen sig Utlätit, den hedern at saga mi hwad
matto jag finner förmonligt för Riker at häruti inga. Det
är aldrig min kanka at Rikets Borgenärer skulle utan ersättning,
sä midt det scke kan, blifwa obekalre, uran här
är endast fragg om sältet huru det werkställas kan.
At lara 1789 ars Bewillning jemte RiksgäldsIHnsien
qwarblifwa, torde medföra hwarjehanda fwär
tryckning ä Rikets Jnnewänare som äro nog utarmade,
och hwilket särdeles deraf kan finnas, at store och dely»
dande Summor af Bewillningen redan de sörflutne arén
blifwit innesiäende. Jag beder om förlåtelse, at jag
Utaf Hemliga Utskottets Betänkande icke fulleligen kan
tveta om Slottshjelpen, kosttsxs- och stämplade Pappcrsförhöjningcn,
lVleflieinal-Ronsten > med mera, äro äfwen
lil 1789 ärs Bewillning inräknade, efter ej de, utan blott
Lön- och Bctalnings-Afgiftcn äro nämde. Det worc önskeligt
at de kunna umbäras, men uran särskilt yttrande
lära de icke kunna fladireras. At nu komma tilbaka til
1789 ärs Bewillning, sä tsrde dek wara nödigt at den
bibehällcö, bock lärer den, ehuru lil Summan lika stor
som,
1792.
som förr, hwarken blifwa lika förmånlig för Riket eller
mindre tryckande för Folket. Tet upstigne .4xio, som
kan hända, än mera förökes, sätter denna Summa wida
längre bort ifrån jemförelse!! med Lanco eller reLIr Mynt,
och delta wällar äswcn at waruprifcn för Köpare fä stegras,
a> til inköp fordras en längt större Summa än förr,
deraf den fölgden blifwer ar inkomsierne blifwa otilräckelige
til enjkilta och allmänna behof
At bewilja betalning för skuld medelst en ansenlig
förökad RlkgäldS - Summa uti Lioäir-Sedlar, är i och
för sig sjelf icke annar än Sedelbristen, hwilkas warde,
dä de ej kunna med hardt eller Spscis Mynt inlösas,
är iclaalr och ankommer mera pä hopp äu witzhet. Desse
Sedlar betaga de förr uti omlopp warande Lrcclic-Sedlar
deras wärde, ry ju flere de blifwa, som ccmcursra
til en liten Silfwer- eller »verkelig Penningcstock, ju
mindre kan ä hwardera belöpa, och uti samma man, faller
hwarderas warde deraf, den förra Bewillnings-Samman
ansenligen faller och warupriseu stegras. Jag anser
derföre för Riket förderfwcligt, at utgifwa flere Lrsliir
Sedlar än redan utelöpande äro, samt afstyrker dek
pä det högsta, meni i den dek, som rörer Finska KrigsOommistäriLlec^
?o!Ietrar, säsom de, hwilkas kringlöpande
medförer än swärare fölgder, sa wäl i anscnde kil
Handelcn, som i anseende ril fleras lätthet at tillverka
dem. I stallet kunde ju de som äga Utrednings - (lammitlwrn-
Sedlar, erhälla Stars-Lonloirscs odiigarioner
pä lika förfallotid, och emot lika Ränta, som Hemliga
Utskottet föresiagit, derföre ersättning framdeles kunde
gifwao.
At ärlagga en del af Bewillningen uti S^ecie-mynt,
är en ganska god fak, om det läte sig göra, men det blef--  we en tillökning uti Bewillningen, den Kongl. Mast Sjelf
i Näder behagat förklara Sig icke kräfja, ty hela eäzio
emellan Lauro och Riksgäld wore en tydelig ny alaga.
D 5 Man
50 Ridderflapet och Adelens
Man mäste dock för det Allmännas skuld gä sä midt na,
gonfin jke kan, sä ak jag med wilkor, som nedanföre skola
nämnas, derwid icke har ak päminna, men pä det säl,,
ok inga nya Titlar warda alagde, som likwäl händt uti
Hemliga Utskottets LxrraÄum krotoeolli, ty där »ämnes
bland dem som skola betala uti Luscia, för Tro - Mans
classen Man och Hustru ^2 ss. da Ukwäl Hustru aldrig
betalar utan för Sidentygöbruk, ifrän ? til 24 tz. äfwen
som Döttrar, öfwer 15 är, derföre ärlägga ifrån 4 kil
12 H.; men uti Hemliga Utskottets Förstag upragaö til
16 ss. i allmänhet. Säges nu at med Barn förstas endast
Söner, sä böra de, efter BewillningS-FörordningenS
4:de e^rt. i §. ej gifwa mer än ifrån rb tz. til och med
En R:daler, dä deras afgift nästan helt och hallik blefwo
uii Lxecie, sa al jag för ingen del, kan samtycka til
annan än den uti Bewillnings förordningen utstakade Afgift,
dock med det wilker, ar den som ej kan eller har
tilfälle at med beqwamliqhet skaffa ssanoo, ma pä samma
sätt, som för Bonde Ständer är utsatt fa gifwa
pä den, i denna Hemliga Utskottets Bewillning för honom
ssxersöu Summa, hwartil jag finner mig sä mycket
mer söranlatcn, som fä af Jnbyggarne uti Riket äga exporrahla
Waror at afsätta ^och plurslireten således ej ärhällcr
SpoLls-mynt, samt Ämbetsmän utgöra et stort anlal,
som endast skall lefwa af dest nu försämrade Pen,
ninge-Lön, och derutaf bör utgifwa en ansenlig Bewillning.
Föröfrigt kan jag ej obemält lämna, der jag icke
funnit Hemliga Utskotter til fullo berättigadt at förestä Bewillningar
pä sätt som nu Uti Specis lefwererinqen skedt;
Utan hade det warit bättre, at sedan det uti kinancsPlanen
uptagit huru stort behof af Specie-mynt som nöd»
wändigt ärfordratS, klena Sjelswe genom et utsedl BewilluingS
- Utskott fädt tilfälle göra roparkirion, särdeles
som fördelningen icke fordrar Hemlighet, och det är klsnorum
vstridiga rätt at beskatta sig sjelswe, samt de jem»
wäl dä kunnat rätta de fel uti 1789 ärs BewillningsFörordning
finnas, och hwilka derigenom inkommit, at
fullt
1792- 51
fullt radernm icke war at ärhälla, da Kriget fordrade sä
skyndsam åtgärd. At denna Bewillning mätte pä wiss»
är warda utfatt, är hivad jag högst önskade, ty det torde
med säkerhet kunna förutses, ar den ej länge utgå kan,
da rcss-mrisr första äret fig yppat, men om sädant icke
ske kan, den dä ej mä gälla längre, än til nästa Riksdag,
och emedlertid noga rilses, ar hwad BewillningsFörordningen
sä tydeligen bjuder, det inga Embekö Man
mage förändra hwad laxörings - Män ä Landet pröfwak
en hwar utgifwa böra.
Friherre AMe, TArrre: Förewarande Betänkande
ifrån Riksens Ständers Hemliga Utskott, bestyrker tilräckeligcn
den tanka jag med mänga andra lange hyst, at
Krigiska företagande» föga passa sig för Felkstag, hwilka
äga en tom Skattkammare. Förlusten af manbart Folk,
aalaulsraä efter säkra politiska grunder, och Utsträckt kil
en deras, nu mera för ewigt utsläckt afföda, skulle framställa
det hiskeligaste antal af Summor, mängdubblade wid
hwarje ny O-lisrgnon. Men som desse med ridernes längd
beständigt tillagande förluster, ej omröras ibland de Pennings-Summor
dem de framgifne Srars-räkningar anfört,
utan at nämna människo lif, nödgas jag hälla mig wid
den Penning, som til Krigets utförande säges hafwa ätgädt.
Jag ser af Betänkandet, at sista Kriget mot Ryssland
kostat 12^ ^lillioner Riksdaler, öfwer de, som bekant
är, sistledne Riksdag bewjljade 12* lVIillioner, och
sälcdes tilsammans 2Z lVlillionsr; at Skais-Lallsu af dessa
12^ lVlillionsr godtgör 4 lVlillionsr nooo Riksdaler,
men de öfrige 8- ^hilmner förblifwa Swenska Folket til
Last, såsom en Gärd den där ej uran Ständers besättning
kan betalas.
Ehuru Krigs - kostnaden Lfwerstiger min förmodan,
och ehuru litet hugnande det är, at se Riksgälden oför
modeligen
ökad frän 2l til öfwer 29' lVlillioner, twin
zas
jag förena mig med der Hemliga Ulffotter därmi, at
bi
-
52 Ridderffapet och Adelens
bifall til Krig, billigt, om ej nödwändigt-wiS, medför'r
cn naturlig efterfläng af dest följder och tyngder. Men
om medlen och ukwägarne til denna Galds betalande mäste
jag uprigtigk kilsta, at jag wäntat andra Försiager, än
dem Hemliga Utssottct upgifwit. Konungen har i Dest
Tal frän Throncn, under uptäckande af Lrzrens genom
Kriget irakade förlägenhet, läckts förklara, at medlen lil
GaldenS godtgörande more tilräckelige, utan Palagornes
ökande; ssulle man dä icke förmodat, det Försiager blifvit
päfundne, som närmare instämt med en sa Nådig
Förklaring?
U?i den af Hemliga Utskottet upgifne Planen, ar
likwäl genom en dels af Bewillningcn förwandlande uti
Specie eller L-nco, en icke ringa tilökning tilkommcn,
hwilken mer och mer betungande ssnllc ännu i 10 är fortfara.
Men när dessa 10 är lil ända lnpit, hafwe wi
med tämmelig afbetalning pä dessa 8ä Millionär, nästan
i lika mait ökar Riksgälds-Scdelstocken, hwars inlösande
med redbart mynt sannolikt da krafwcr, icke allenast denna
Bewillnings fortfarande, utan ock dch tilökande, hwilket
alt blifwer förstörande i samma förhällande, som de
tärande Räntorne pä Utrikes Länen mäste mer och mer
medtaga bade allmänna och ensiilra tilgängar. Jag är
dock benägen, ar gärna ursäkta det Hemliga Utskottets
Ledamöter af wart Ständ, och hwilkas Nit för det Allmänna
Bästa, dek woce owärdigt at hysa minsta twifwelsmäl,
det de ej lil Riksgäldens betalande uptedt utwägar,
friade fran sädane betänkligheter. Oförmodeligen kallade
til et Riksmöte, hwars anledningar wörö okände, har
wäl ingen af Ost warit beredd pä detta granlaga ämne,
som fordrar sa mängahanda siagö kännedom, af et Lrsrswerk
som möjcligen ej wisn sig i hela dest widd, af Handel
och Näringar om hwilka pä detta rum, nöjaktiga uplyöningar
ej kunnat ernäs, med mera. Nog af at om
bättre medel bliswit frambragke, hade de säkert blifwit
rvidkagne. Jag önskade gerna, ar mina msigtcr lika lätt
kun
-
/'rotoro/Ze--, 1792.
kunde upfinna bättre utwägar, som inse ofullkomligheten,
af de nu widragne, och den ar frän är mer och iner
fråssande börda, som först de fattige, och sedan alla skattdragare
mäste underkastas. Men när jag äter besinnar,
at Wära Medbröder uti de öfrige kelpetkive Ständcn,
som med Ost dela enahanda tunga, sä litet hyst nägot
Betänkande wid denna Plan, at de densamma genast
samtyckt, faller jag pä den lankan, der de icke ssulle
wäckäö af de betänkligheter jag anfördt.
Jag inskränker mig derföre, under reservation af
min kanka til kroroeoller, or ödmjukast hemställa och
bedja, del den Högloft. Ridderskapet och Adeln täcktes
också detta Betänkande bifalla, men uti Txpeäiricmen
häraf tydeligen uttrycka, ar et sädant Bifall icke härrörer
af Betänkandets förträfflighet, utan af den grundade
tankan, al agrning, samdrägt enighet, förtroende och inbördes
medgifvande Ständcn emellan, äro de enda grundwalar
hwarä närwarande och tilkommande sällhet kunde
möjcligen byggas. Uti samma Lxpsäuion önskade jag
också, at under Lr.ppollrion af Högloft. RidderssapekS och
Adelns gynnande Bifall, följande anie kunder också kunde
fä rum. Uran at behöfwa lera i forntidens Handlingar,
torde jag fä den äran påminna, det fordna Bewillningar
warit utsätta pä wisst är. Sedan de z KsspeAivs
Sländen förklarat riden af denna Bevillning
wara utfatt til nästa Riksdag, är långt ifrän mig at yrka,
det den Högloss Nidderssapet och Adeln ssulle i dest
ställe förestå wisst är. Men at reservera märt Stånds
och RespeÄivs Med: Ständers owilkorliga rätt til cn sadan
rättighet, torde wara den Högloflige Ridderskapet
och Adeln tilständiqt och »värdigt, samt at tillika hos
RespeÄive Med Ständer, genom vepurarion, en sädan
lielervarion kunnoq göra. Den andra UunAen rörec
Ämbetsmans äkgärd til ändring af hwad Taxering-Rätterne
beslutat. Ingen lärer bestrida, at Riksens Ständer
ensamme äga rättighet, ,at sig beskalla, och at dä
54 RLdderstapet och Adelens
benna rättighet tik des utöfning anbetroö förordnad? och
Edswurne l^axarin^s-Män, de sednare bade 6s ^ure är.
6a IHeio äro Ständers I^e^rassnrgnrLr. En sa ömtälig
rättighet bör icke, utan at träda Ständers bäde wär«
diahet och Rätt för nära, kunna underkastas hwilkeU
Ämbetsmans som hälst godtfinnande. — Min ödmjukaste
hemställan är derföre, det den Högloft. Ridderskapet och
Adeln icke allenast beftuter, al hwad som laxenn^sNätterne
afgjordt eller hädanefter afgöra, mätte utan AmbekSmanna
qwal eller åtgärd blifwa beständade, (sä wida
icke någon l^xerm^s-Rätt af et mitztagit nit gädt någons
rätt för nära, och älagt större afgift än BewillningS-Förordninqen
förmär, hwilket wisserligen borde rättas)
uran också genom samma Ve^urarion lämna de andre
kslpeLve Ständen del, med wänlig anmodan, ak
draga detta ömtålig» mäl under et granlaga Betänkande,
och härutinnan med Ridderskapet och Adeln til alla
Ständens gemensamma bäde säkerhetS och wärdighets bibehållande
instämma.
Srefwe Ehuru detta
ämne redan symes ganska wäl uiredt, och wära MedStänder
wijat en sa särdeles urjVilling, at detta granlaga
ämne sa hastigt kunna afgöra, sä trodde han dock,
det Riderskapet och Adeln torde tarfwa en ytterligare
granskningstid, och anhöll derföre at hufwudsakens afgörande
tils i morgon mätte upskjutas.
Dä jag as
Hemliga Utjjkottets Betänkande tror mig hafwa funnit
meningen wara den, at Riksgälds-Sedelstocken ökas mcv
sä stor 8umma, som fordras, för at inlösa UtredningS^omniiEanens
Obligskinpsr, samt Finska Krigs - Lomnstllarizters
kollerrer; Men ben föreflaqne förwändljngett
af en del i Bewiftninqen, frän Riksgälds-i Lanco Sedlar
eller Mynt, lärer anfläs til den Utländske SkuldenS
betalande, och ätmmstone ej meddela lonäso, p» hwit
-
torok/e»', I7Y2. 55
ken Riksgälds-Sedlars wärde grundas, en tilökning
swarande emot den nya Sedelstocken; kan jag ej se annan
folgd, an den, at mellan Rikgälds - Sedlar
och L^ncc, - Mynt, som förut stigit til en omättlig högd,
M iste härigenom wäxa ännu mer, och hota alla dem med
undergäng, hwars inkomster blott bestä i RikögäldsSedlar.
I denna ställning äro Jordägare, för hwilkas rätt
ej lära saknas förswarare bland Högloft. Riddcrskapek
och Adeln. De hafwa dock den förmän at jördens afkastning
ej uphör ar blifwa en nödwändig wara om än
Riksgälds-Sedlar skulle uphöra at äga wärde.
En annan wördnadswärd del af Medborgare är i
samma ställning, af hwilka fa haft tilfälle at sig wid
Riksdagen infinna. Jag menar Löntagare, eller Ämbetsmän,
hwars Löner äro umyckelige» utsatte i Riksgälds-Sedlar.
En Ämbetsman har ingått i 6onkraK med Staten
at fullgöra de plikter, hans ämbete tilhöra,emot en witz
Lön, >ä länge han dem fullgör. Detta OntrsÄ bör
anses lika heligt med ägande rätten, ty hans tid och möda
är Vs!ura för Lönen. Det synes dä ej wara et obilligt
påstående, at man bör taga hans rätt i öfwerwägande,
lika med andre Medborgares, och undersöka om de
Författningar, som widlagas, kunna beröfwa honom ätujutandet
af den belöning, han förtjent, i Krigstjenst med
fara för hälsa, lemmar och lif, och i Livile Ämbete»
Med outtröttelig flit och möda.
Det är af sa wigtiga skäl,' och i anseende til sä öMande
följder af et gränslöst wäxande ^gic», som jag för
Min del ej kan bifalla Riksgälds - Sedelstocken- förökande
Män en deremot swarande Bewillning.
Herr
56 Ridderskapet och Adelens
Herr O/ko sörksarade sig icke
wara beredd at yttra sig om Hemliga Utskottets Försiag,
men önskade at resonera öfwer Veu uya kmsnce-Pian,
four en Ledamot j dag föreslagit, och ril den ändan önlke.
de
bäst kunde combinsras med simuna luckors förra kinaues-Plan.
Herr ris 67a?/, önskade upLkof med äs
citionen
öfwer fjelfwa hufwudsrägan til en annan dag,
hwarmed Grefwe IUbbin§ sig äfwen förenade.
Herr Landt-Marskalken förklarade det han icke
trodde wara aldeles i sin ordning, at en föredragen och
sä länge venrilersä Fraga un afgörande upsksöteö.
Men ifrän flere ställen frän Bankarne anfördes:
det sakens wigt och warde äskade den nogaste granskning,
at nya skäl och cnniiäsracionsr under öfwerläqgningen
förekommit; ar ganska fa annu ägt tilfälle at om Hemliga
Utskottets tilstyckande sig grundeligen underrätta, at ntlätanden
af särskilt beskaffenhet blifwit anförde, hwilka fordrade
besinningstid; at ämnetS wigt kräfde det saken ännu
mätte hwila pä bordet; hälst, utom Hemliga Utskotters
tilstyrkande angäende Penninge wäfcndet, si mma ?rc>-  roLoIIs Utdrag, ännu bertil innehälle om Bewitlningen och
Bewillningens beräknande, samt at desto billigare någon
mindre inskränkt tid til afgörandet tarfwades, som et Be»
willnings-Utskott icke blifwit förordnat. I anledning af
desse anförde skäl och Lonsiäararionor, mcdgafHerr LandtMarskalken,
at saken ännu en bag ina fa hwila pa Bordet,
men med uttryckeligt förbehåll at den i morgon ofels
bart kommer at afgöras, i synnerhet som merendels endast
iVlemorialor deröfwer blifwit upläste.
Herr Landt-Marskalken. Sedan kanon-Ulskot,
tet nu afgifwit sin Berättelse om llanco-Werkers tilständ,
sä
17)2. 5?
sä torde Ridderskapet och Adeln nu kunna, til stadfästa»»
de eller ombyte, utlära sig öfwer de Uovilorsr, som til är
1794 af Ribvarehus virsUionen wore utnämde.
Ridderskapet och Adeln lät sig föreläsas Förteckningen
Uppä dessa Herrar Uevitorsl-, betygade för dem et
Utmärkt Förtroende, och Sradfästade Walet; dock med
ukrryckeliat förbehäll, at sädant ej ma aberopaS lil Fram»
tida kiwjuäiesr.
-Herr Landt-Marskalken, staf derefter tilkänna,
at Anslag skulle göras til i eftermiddag kl. 4, at wäija
RiddarchUö - UireUourer.
Ridderskapet och Adeln åtskildes.
Onsdagen den 22 r--bw«li.
klenum Klockan io.
^§edan Ridderskapet och Adeln intagit sina ställen, up,
lästeS Llallsrnes Votering-krorocoll til RiddarehnS-UtroUsnrer,
hwaresler den i gär upskutne Oeliborstionen
öfwer Hemliga Utskottets krorocoUs-Utdrag, återtogs.
Herr sie Dä Fäderneslandet efter et
kostsamt Krig är fördjupat l Gäld, har det warit bekym»
mersamt för Hemliga Utskottet at kunna finna Utwägar
til skuldens betalande, och en Onance Plan i anseende
tll Mynter, hälst sevan Kongl. Maj:t asflagil någon tilgäng
af Skars-werket, och sedan bifall saknats til et för»
stag, som hade gjort Myntet mera säkert. Hemliga Ut»
skorret har således warit inskränkt inom, at med Riksgälds-Sedlar
förnöja de behof som skulle betalas. Den
E Plan
z8 Vidderskapec och Adelens
Plan som nn är Förcflagen, wore wisserligen ej fullkom»
lig, uren ingen bättre har kunnat upgifwas. Den 1789
ätagne Bewillning, är uträknad til de '.vid den riden ärkände
21 lVlilliarier Riksdaler, det fruktades redan dä,
at denna, Bewillning lil den; ej skulle kunna swara. Sedermera
äro 82 billioner Gäld sär Krigs - omkastningar
tilksmmcn, dem Riksens Ständer ej lära kunna sig undandraga
at Lrargmera, sedan Kriget af Riksens Ständer
bifallits. I detta afseende bör Hemliga Utskottets
nu upgifne Plan ej synas sä aldeles ofullkomlig, närden,
med samma Bewillning som 1789 fastftälkes, lofwar säkerhet
för dessa nya 82 /^unioner. samt esker nägra ärs
förlopp Utsigt til nägon Lmorristämcnr. Den enda förändring
som nu förefläs i 1789 ärs Bewillning, är någon
liten dels utgörande i Silfwer, hwartii et särskilt
krojeQ sär hwarje Ständ är författat, och ril at winna
den billigaste (rrsästicm, stäldt pä Lapirsrion; meningen
dermed at Hustru och Barn nämnas, är endast för ar
winna en wist proportion i voberx-boken. Pä sadan an,
ledning tilstyrkte han bifall til krojoLIer, såsom det möjes
ligaste bästa för närwarande stund, likwäl med åberopande
och tilläggning af hwad Friherre lljelks j gär anfört
i anseende til DnxermZen. I händelse af et sädant bifall,
önskade Herr äe I^risk^eli/ tillika, at i kixpsflirionen
mätte inflyta, at, ehuru 1789 ärs Bewillning nu
uphör, en aldeles likadan ä nyo ärages, samt at tillika
mä yrkas det DaxerinZ-;. Mannens gjorde DsxsrinZar,
jemlikt hwad i 17 89 ärs Bewillnings Förordning är anfördk,
af EmbetS-.lnän ej uiä kunna förändras. Til lindring
i befwärer och mindre oreda, trodde han landa, om
en witz rid, ril exempel af ame är, utsattes såsom en
prwlcripnons-tid, ester hwilken 'Uaxeriugs-Männen kunde
srikallas fran widare answar. O:n Förslaget bifölles
trodde han det befordra Fäderneslandets Bästa, och instämma
med Kongl. MstttS höga afsigt, hwars Ära det
Ar at bereda sil Folks Sällhet; det wore äfwen i sädant
afseende, som Hemliga Utskottet därjemte redan hos Kgl.
Majit
/Hotoro//-/', 1792, s K
Majtt anhallit om widtagandet af ätskillige Författningar
rörande Rikshushällningen, Handel, Näringar och Öfwer»
stöds hämmande, och dä Folkers Sällhet bestar däruti at
under Lagens skydd, och i Fredens Lugn fä skjöta de
Näringar och Rörelser det friwilligt wall, dä kan det under
ämjutandet häraf med lätthet finna utwägar til de
Beskattningar, det med nöje utger lil at befordra sin
Sällhet, och befästa sin Säkerhet.
Friherre Kermes/»» Famue/. Som jag har den ä«
rån ar wara Medborgare, och Ledamot af detta Ständ,
sä tror jag wara mig sjelf och andra skyldig, at yttra
mina tankar inför Högloft. Ridderskapet och Adeln, som
behagat hedra mig med förtroendet, at wara Ledamot af
dec Hemliga Utskottet. Det, Betänkande fran Hemliga
Utskottet, som nu är under Ofwerläggning, har jag äfwen
bifallit, och tilstyrker äfwen nu, sä som Ridderskapet
och Adeln efter nogare bepröfwande det kan för godt fin»
ua, at förena sig med de öfrige Riks-Ständen om bifall
lil detta Betänkande.
Men om delta är en tidens nödwändighet, om föresatsen
är den, at uti de flästes mening uti detta mäl instämma,
sa hindrar del ej, at anföra sina skäl och sinr
rvilkor.
När Riket blifwit fördjupat i en sä ansenlig RikSskttld,
bäve den förut A-nLntsrafls, och den nu tilökte,
wore det för Swenska Folket omöjligt, ar den genast betala.
Et Lreäic-8/liemL har derföre, efter det blifwit
Upgifwit och rilstyrkt, äfwen blifwit antagit. Med god
hushällning, med Jordbrukets och öfrige Näringars färbättriq,
med öfwerwigt uti Utrikes Handeln» med frihet
för Personer, och med säkerhet för Eqendom, sä torde.
Under en fullständig och redlig förwalminq af hela Pens
ninqe - Werkst, Riket ester hand kunna utarbeta sig frän
desi gäldjkyldige lilständ: Men utan dessa wilker, sä föl
Es
jee
6o Ridderffapet och Adelens
jer naturligen af Crcäik-Mynk samma werkan, som uti
andra Länder, som äfwen tilförne hos ost, warit desi
påföljd.
Nar wärk Fädernesland i förra lideskisten warit sä
olycklig, at bliftva infört i krig, hafwa de wanlige Kronans
inkomster til större delen dcrtil mäst anwändas, och
efter förra Kriget, blefwo för Krigs-omkostningar, pant»
snte i Ngrnguen, sä wäl stora Sjö-Tullen, som Koppar--  Ränka», med Tionde och Hammarstattsmedlen, hwaraf in»
k msterne kil skuldens betalning blefwo anwände, oaktat
mu,jjkmng uii Statens inflytande medel.
Kongl. Mastk har äfwen nn i Näder behagat, pä
sätt som ofwannämde Hemliga UtstoneiS ^rorocolls Utdrag
intiehaller, läka anmanda en del af Stakömedlen tik
Krigsomkostiiingarnes er>ätrning. Kongl. Maj:k har ocksii,
såsom berörde ftrmoLull utwisar, förnyat dest wid
sista Riksdag gistia Nädiga Löfte, at ej nägou ny Incllcr
Utrikes Gäld stall tilkomma, eller falla Riket
rrl last; och dä Riksens Stander kunna göra siq föruusside,
ak Rikets gäld ej widare ökeS; ak under Kongs.
Mn:ks Nådiga Styrelse all Ägendom åtnjuter Laglig
s kcrhet, at alka Näringar och Handel man inskränkning
pä fäkt Laqarne nu stadga, blifwa befredade; sä är det
med dessa wilker, som jag för min del samtycker ar förnya
och antaga samma Bevillning, som 1789 blifwit
f.-stst ld, och al utgöra densamma lik nästkommande
Riksdag.
För öfrigt får jag förena mig nied det som Friherrar
I-lMkinx bausen och kjellis förut anfört; med den
tilläggning, som i ödmjukhet hemställes, at sa länge Swensta
Folkets ostridiga rätt at r-xsrs sig sjelfwe, utöfwaS
of Dejmrsrssts, hwilka för Adell, och Allmogen Utwäl»
jas efter behag af Lmdshöfdingarne, sa synes bäst wara,
för at söka någon upräklelse wid enstilkes lidände, och
/'notocol/e»', 1792. 6r
wid oriktig T^xsririx, til BewillninaenS förminskning i
personele mål, at hoS Landshöfding och Lsmmsr Culle^ium
Besvär deröfwer ma kunna anföras, såsom Förordningen
innehåller. Men ak Kammar - koviston «g mä
med dessa delar sig befatta, Utan e däst med Rakningarueö
I^evisteranäs til Ziffra», och rättelse as mifltag därutinnan,
sä at denna lssviston ej ma anmärka, til at förklara
eller betala, för at öka sine Oblervarions-medelDärjemte
at innehåller af förra Bewillnings-Förordningar
ytterligare paminneS, ak inga enskifte eller allmänna
Förklaringar öfwer Förordingens mening fa af CuIIsxior
eller Ämbetsmän stadgas och utfärdas, utan förblifwa
wid orda-förständet af Rlksens Ständers Bewillning,
sädan som den nu blifwer förnyad och faststäld.
friherre Ca^e/a», Enighet och
förtroende emellan Konung och Undersåtare Lro de säkraste
Pelare, hwarpa et Rikes wälbeständ hwilar: ak Ridderstapet
och Adeln hyst detta tankesätt, har loppet af
denna Riksdag nogsamt utwisat, mätte ock stulet, med
samma hugucliga drag blifwa lekuat.
Ar Krig medföra kostnader, och at de med wiflhet,
Wid dest början icke kunna äokLnrnirwrrZ, är en erkänd
sanning: händelser öka och förminsta.
Wi ^afwa päragik ost Kriget- »'förande, och derstl
sii^ulsrar en witz Fumrns, hwarwld wi häftat det wiktor:
en hedrande Fred: Genom Guds bistånd, och war
Konungs hjeltemod, tapperhet och kloka utförande, sia wi
fägna oh al äga densamma: den första i della Leculo.
Händelser hafwa wällat at omkostningarne öfwerstiga
den ftchulersöa Lomm,an, med nämde wilker är förenat
den owedersäjeliga förbindelse, at bestå omkostnadcrne,
som är detsamma, ak betala den stuld derigenom upkommil,
och dä densamma til cn betydande del bestär
E r uti
62 RidderMpet och Ädelens
Uti Utländskt, hwilket är et ondt, likt kräftan, fräter
och fortärer, sä har ock wär 2lllcrnadigste Konung sammankallat
Skänderue lil öfrverl äggning, om de bästa »itwägars
»vidtagande kil den irakade skuldens afbördande.
De Herrar och Män , til hwilka Ridderskapet och Adeln
hyst det mästa förtroende, hafva til denna öfwerlägning
blifwit ursedde. Deras Betänkande har blifwit upläst,
hwaru-i wi funnit ak uuvägar blifwit upgisne: Ingen iblaird
ost finnes, som icke äger den bästa wilja at rädda
Riket ur dest trangmäl, men af de lVlemorisIer, som
i gär blefwo upläsne gjordes nästan ingen upgift til lindrigare
och lika förmanlige, som de, hwilka Hemliga Utskottet
uti deras Betänkande föreslagit.
Ingen asmara Med-Ständer hafwa ordsak at klaga
öfwer disproportion Uti Bewillningen. Icke eller
synnerligen andra ibland ost, än hmad en wärdig Ledamot
i gär anmärkte: Ämberömän och Löntagare. Jag
sar tillägga, Tjenste-Män, som gatt ur tjenste», i hwilken
LIals jag ock hörer, samt Tienste-Mäns Enkor. Dock
hastva laxerings - Män af Bewillnings - Förordningen
full anledning at lindra deras Bewillning, enär ordet,
ringa förmögenhet, i dest rätta bemärkelse tageö; men som
en jämkning uti Bewillning Mille medföra en rubbning,
och förordsaka mycken tidö utdrägt, Med flere olägenheter,
sä förenar jag mig med Herr Laron I^nnnZsstgusen, a!
lilstyrka Bifall til Hemliga Utjkoklelö Betänkande.
-Herr -LrV/Le^, Otta Det är icke Utan,
at dä mycket Orestir-Sedlar löpa, Lsnco- och Silfwer
mäste försvinna, hwaraf han ej annar kunde finna, än
at Ridderskapet och Adeln igenom någon del af Bewillningens
utgörande i Silfwer,', omsider komme at betsk»
Isterum tsnrum, ty om Silfwer det första aret more til
^del dyrare, torde det, del andra äret hafwa stigit til
tzäislen och äret derefter til E delar och sä widare. Pä
den
-
denna grund bifaller han Betänkandet i hela sin widd,
dock med samma wilker som Bonde-Stander.
Dernäst »ville han, angående Isxsrmgs-Män, hafwa
anmärkt at doras gjorde Isxeringsr icke borde af
LollLAwrne kunna rättas, Utan derest någon blifwit för
högt raxersd, borde den kunna fä klaga Hos nästa laxe
rinZs-Mau.
^crr Da Riket fin
nes
uti don nöd, ak dosi Mild ttl öfwer 29 * lXlillionor
R:dal. uvstigik, är det ej underligt at Utwägar, som
til penningarnes anMffande leda, warda widtagne; men
om de som Högloft. Hemliga UlMktet utletat äro de »näst
säkra, twiflar jag pä. At mod Oredir betala Lrodst är
cu äfventyrlig sak, ty den grundar sig antingen ä hopp
om Gäldcuärens tilgängar, eller wisihet at han förmär
den betala. Intetdera »vinnes med Skuldsedlar, som
icke äro förfallotid underkastade, eller tvid anfordran inlösas
kunna, och af sadan egenskap blifwa de Skuldsedlar,
som estor berörde Lxrragmm kiococolli Mlle utgifwas,
de förlora derföre wärdet af den Lummr dera
de lyda, och i samma reprelsnrsr» et Mindre, som i synnerhet
crfarcs uti handel och» wandel, där Köparen klagar
öfwer dyrhet och Säljaren är orvisi at han icke
förlorar.
Dot wore at önska, det andra pen»,inge-tilgängar
gäfwes eller ärminsione at genom en större Bewillning
östverflödot af Sedlar sa kunde minMs, at det antal af
deni svin omlöpa, någorlunda kunde fä et rätt förhållande
til »varumängden. Jag begär icke at alla Mia kunna
inlösas, ty det wore onödigt, emedan annat är Penninge,
stacken, och annat den händer emellan löpande Summ»,
som är oumbärlig, och dä den til eller ifrån Utrikes
skall sändas, kallas »växel. Medel ord, en mättelig OreJag
tror mig härigenom snarare tjena än betunga
E 4 dek
64 Ridderstapet och Adeleiis
det allmänna, emedan räknewärdet är wida skildt frän
penningewärdet, och jag häldre gäfwe det i Bewillning,
som jag ät Räknewärdet öfwer warans wärde lil Köpmannen
erlägger, och således förlorar.
Men skulle detta i anseende til tidens minnande som
sökes, men sannerligen uti winst icke swarar emot en re§-  leraä ^ioaucc ställning, ej läka stg göra, sä ser jag ej annat
räd, än at, änstönt jag bäfwar för fölgderna, samtycka
til Hemliga Urstotteks Lxrrs^kum krurocolli med de
förändringar som en wärd Ledamot, Friherre Lillro, förleden
gårdag förestagit, och hjertligen önska at denna anstalt
mätte uti lyckliga wcrkningar öfwerkräffa alt hwad
deraf skäligen skulle kunna förmodas, och Swea Rike eu
gäng äierse Desi fordna Wälständ, vcl/äfwen pä Penninae-sidan,
säker S'elfständigher. Det är naturligt at
de Krig som märt Kära Fädernesland haft flere resor,
»nedtagit desi förmögenhet och Folkhop, men i synnerhet
har detta sidsta för dem warit wädeligt. Mätte därföre
Mi uti Fred fa tilse, om, och uii hwad män dessa rejmor
kunna botås, och Näringar samt Folkhopen tik det
Allmännas Bätuad, under en Säll och Säker Regering
trifvas.
Friherre ^ instämde til alla de
lar
med Friherre LIermclin,
-Herr Faeoö. Dä wi redan hört at de
öfrige kelpeQive Ständen, fulle af Nit för Kgl. Mast
och Riket, bifallit Hemliga Utskottets Lxti-oQum krorocolli,
wägar jag,wsra öfwertygad det Högloft. Ridderstk-
pet och Adeln gerna gädt dem i förwäg, at taga et
dylikt beslut, om omöjligheten, i afseende til detta Ständers
talrikhet och Sakens wigt, ej hindrat det samma.
Det är icke Utan, at de canflcicisrioner och undantag dem
de rure öfrige Ständer, harwid gjort, i förmåga äf deras
-
^otoLo//er, !7Y2. 6;
ras rätt at Beskatta sig sjelfwe, äro nog bekydelige och
wäckt min upmärksamhct. Hwarföre gör icke Ridderskaper
och Adeln det samma för desi fattigaste undcrhafwande
och Tienstehjon? Nej: Detta Lpccis Mynrs utbyte
jftän Riksgälds-Sedlar, är inne med uti grunden til
krajeUer, hwariqenom Räntor mä kunna betalas «ppä
Lpocic-Mynis-Län. Rubba wi grunden, huru gär det
med byggnaden? Det passar osi ej mera nu än förr, at
se pä egil Inrerells; lätom osi derföre betrakta wära Mcdbröderö,
af den Llals, som icke deltaga i wära öfwerlägg.
uingar. Jag wägar derföre ödmjukast med Högloft. Ridderffapet
och Adelns tillåtelse ar proponera, det mindre
förmögnc Ständs-Personer, och i synnerhet Ämbetsmän,
mä njura samma förmäner som de Lelpctiive Borgarevch
Bonde, Ständen tagit för sig, ai med RiksgäldsSedlar
betala äfiven denne del af Bewillningen i stället
för med Lanea - eller Specie - Mynt. Detta torde med
Högloflige RidderskapctS och AdelnS tillätelse kunna kropnneras
de öfrige LcipeÄivs Ständen til bifall. I der
öfrige förenar jag mig med de förre Wärde Ledamöter
som Lroponerat bifall uppä Hemliga UtssottelS LlxkrsQum
xsorocolli, hälst sedan Saken är hos Ridderskap?! och
Adeln sä fullkomligen uplyst, ehuru jag dock tror, at et
Ocäirivs, lämnat under brinnande Krig, bör innehålla
större Summa, än som under den Sälla Fridens åtnjutande,
och. medan wi Leglera wära Innancer, kan wara
passande. Sluteligen hwad ändringen angar af de öfrige
UckpeAivs SländcnS Fullmägtige Uti RikSgäldS-Lonkoiret
ifrän 2 til g.ne af hwarje Ständ, lärer Högloflige Rid,
derskapet och Adeln finna, at otz icke är för nära gädt,
ty wi bchälla ändock ^:del Uti detta Cooroirets Styrelse,
hwilket är swarande emot wär 6aranlis för Riksgälden:
Och enär desse Fullmägtige hafwa Aflöning, önstar jag
för min del ödmjukast, det Högloft. Ridderskapel och Adeln
mätte deruti taga samma Beflut, som de öfrige KsfpeLUve
Ständen, Utan at öka sine egne Fullmägtige.
E 5 -Herr
66 Ridderffapet sch Adelens
Hekr Or» / I Anledning <rf
den af nrig-redan gjorde wördsamma anmärkning emot der
mistöde, 'laxermos - Män i allmänhet fält widkännas, ar
sedan de enligt Ed och Samweke förrättat Daxerin^arne
likmätigt Rikets Högloft. Ständers Bcwillnings - Forordning
af är 1789, likafullt exponeras för Kammar-siavisionenr
anmärkningar och hor; och savant oska efter sä
lang ridö förlopp ar de särskildte anledningar, som DsxsrinZr-Männen
wid nröfwandet möll, och merkur den se»
dermera af Kammar - sisvilmnen öfwerklagade Oä!u8, redan
til ftt sammanhang warit förgäten; detta förordfakar
yttersta swärighet wid förklaringens afgiswande, och enär
de Redelige och i Orten bäst kände Dsxering, Mäns
xrobue sättes i sadan fräga, blir en fölgd, ar utan Wilee
äläggande, ingen sig denna förrättning mager.
De som bebo den Lands »ort hwilken skall laxera»,
Hafwa tydeligen den säkraste kännedom om hwad möjeligen
kan utgä; en betydelig förmon mer än ett, ehuru uplyst
och nitiskt kollegium kan äga, och den som upliswas
af hopp om rättigheter, lärer ej försumma Skyldigheter;
Kännedomen af Bewillnings Förordningen är destinon,
lika möjeftg för Daxerin^r - Man svin andra, och
Lraten8 behof godtgöraö icke med tecknade Ziffror som icke
kunna utgå. Dsxsrinx, - rättigheten torde blifwa en
Ambekömanna skyldighet, olämpelig til wära Grundlagar
och snörrätt stridande mot Frihet.
Detta öfwerklagade hafwa Riksens Högloflig? Ständer
föresedt och trodt sig förebygga, enligt bokstafweligg
innehållets af 6 ^rr. g K. hwarest Ämbetömanna - samt
Oolln^ii åtgärd förbjudes: Goda Lagar göra Länders trefnad.
Men hwad är Lag uran »verkställighet?
Herr instämde med Herr lss
kHetrclrx uri hufwudsaken, til Bifall af Hemliga UtjkortelS
Betänkande, och ärkände RidderskapetS och Adelns
Leda»
^o/oeo/Ze,', 67
Tedamöters nti detta Utskott nitiska åtgärd, ar bringa dessa
wigtiga ärrendcr r,l lyckligt sint
Wid
den frana, som här tillika blifwit wäckt angående
Mäns answar, och Kongl. Kammar»
Lo anmärkningar, urbad han sig, at fä anföra
»agra päminnelser. Det kan wäl hända, ot de anmärkningar
tom bär utfärdas til DsxL»in§s Mäns Förklaring,
icke aino wörö pä de grundeligaste skäl fotade, som lärer
härröra deraf, at koviloierns föga lonke, njuta sin berg»
rung af deras andel i Observations-medel, och salunda
torde de ofra wara mera sorgfällige om anmärkningars
mängd, än om deras wärde; Men denna, ehuru fö»
Dsxsrinxs-Mäns obeqwäma olägenhet, ma dock icke leda
wara tankar ril en sädan ytterlighet, at anse D,xsrin§s.
Mäns göromäl såsom befriade »frän ordentlig granskning.
Bcwillnings-Förordningen af ar 1789, har ut»
tryckeligen alagt dem answar, och där answar har rum,
mäste och deras göromäl wara underkastade granskning.
De som förrätta Bewillnings-laxermAgrna äro wäl Personer
af Riks»Sländen, men de kunna aldrig iklädas
Riksens Ständers anseende och myndighet. Riksens
Ständer förordna wäl i gemen om Bcwillningar, men
de tillämpa icke dessa Författningar til Medborgares Personer.
All sadan tillämpning är en Lagskipning, et flags
Ämbetsmanna wärf, af hwilken den ock ma förrättas.
Misttag äro mänsklighetens lott; at de i detta ämnet ä»
ro möjliga, wisar Lagen som stadgat answar; och där
Misttag äro möjliga, mäste ock wäg wara öppen til rättelse,
sä wäl för Kongl. Maj:t och Kronan samt Rikögälds»konsten,
at de ej mä förlora sin rätt, som för
Medborgare, dä de tro sig af DrxermZS-Mäns åtgärd
wara lidande. Fullmägtige i Riksens Ständers egne
Werk, såsom i Landner, och Riksgälds-Lonwiret, som
af Riksens Ständer Sjelfwe tilförordnas, äro underkae
stade Revision. Skulle Dsxerinzs-Män wara derföre
ftikallade, blefrve det mångfaldige Statur in siam, en
68 Ridderffapec och Adelen»
oformelighet i Borgerligt Samhälle, men en sadan ksvisioo
af deras göromål kan icke förrättas anno lunda,
än i Kongl. Kammar - Keviftoncn > som b^r öfwcnnseen»
del sig anförtrsdr af Rikets upbörder. Da man, enligt
med sakens natur, anmärker detta, bör man ock nucka
anföra, huru billigt det är, ak DsxerinZ!. Män befria
ifrän mängarig larhäga för anmärkningar och Rättegångar,
hälst de icke annorlunda kunna wara bundne lil answar,
om de finnas hafwa uraktlåtit Bewillnjngs stadganS
förordnande, än om tilgäng skulle brista hos den, som
kunde dömmas skyldig til högre 1sxcnn§» än honom
först älagt blifwit. Pä annar sätt skulle ock swärligei»
någon wilja ätaga sig det mödosamma och answariga
wärf, at wara 'kaxsrmZs - Man. Alla anmärknjn»
gar af Kongl. Kammar - kcviftonans k vilorer tyckas
kunna wara besörjde inom er ar, sedan laxörings Längberne
dit inkommit. Ä^wenfä wore der ganska billigt, at
alla Klagomål och Anmärkningar öfwer giorde laxorinZar
mätte wid alla Ämbctssaten och Domstolar afgöras^
inom tre Mänader sedan et sädant mål där blifwit anhängit,
til trygghet, sä wäl för laxörings - Män, som
för dem hwilka klaga öfwer en laxöring, ar snart förhjelpas
lil sin rätt. Om Riddcrskapet och Adeln räckes
anmoda sin wärda Herr Landt - Marskalk, at häruti hos
Kongl. Majtt i underdänighet anmäla NidderskapelS och
Adelns önskan, är all anledning at förmoda, det ändamälet
winnes.
friherre , /.ar/ En wärd
Ledamot af Högloft. Riddcrskapet och Adeln behagade i
gär, i anledning af Hemliga Utjkotters LxlrsLum ?rorocolli,
anmärka, ak han icke ansag Hemliga Urskorter berättigat
at föreflä Bewillningar, utan at det warit mera i
sin ordning, at ?!snr Sjelfwe genom et BewillningS Utskott
fädt tilfälle at werkställa den i sräga waraude rsparcuionsn
af Specie-MynlS afgifken.
2n«
^rotoeo//er, I7yr. 6^
Ingen af Högloft. Ridderskapets och Adelns Ledamöter
i del Hemliga Utskottet lärer finnas, som skulle
kunna el enda ögnablick, draga i twifwelsmäl, riktigheten
af detta anförande, sä wäl i anseende kil principen,
som mortroäen för Bewillningar; Och sädant har äfwen
hos deni upwäckt bade twckan och bekymmer. Men dä
de deremot eftersinnat, ak den nu widlagne, ehuru owanlige
meickoös bcsparde mycken lid, och at RiddecskapetS
och Adelns rättighet Uti det reelle, förblef icke dest mindre
aldeles oförkränkt, hälst projeLier ej annorlunda kan
och bör anses, än såsom et förslag, af egenskap at gillas,
ändras eller förkastas, förwäma de Ridderskapets och
Adelns inftulgencs.
Hwad widare beträffar samma wärda Ledamots anmärkning,
at i Förslaget finnes nya och i BewillningsFörordningen
okände Titlar, och at Hustrur i wista fall
kömmo at betala mera i Specie än hela beloppet af deras
Bewikning, får jag hafwa den äran anföra orsaken bertil.
Enär i Hemliga Utskottet fragan förekom om nödwändigheten
at en del af 1789 ars Bewillning borde i
'Specie-Mynt Utgå, ansags lättast at wid repalritionen
deraf följa dcu är 1779 bewiljade Faddergafwe-Afgiften;
til följe hwaraf Bonde-Standels Ledamöter ärbödo at af
1789 ars Bewillning erlägga i Specie-Mynt 8 Skill,
för Man eller Hustru, samt 6 Skill, för barn och tjenstehjon,
och de öfrige Ständens Ledamöter ifrån 16 til
24 Skill. Isdellerne utwifade da en Lummr af 4216
R:dal. sorn as Ridderskapet och Adeln för Män, Hustrur
och Barn öfwer 15 är (Tjenstefolket dock ej inbegripit)
skulle komma at i §pec!e-Myilt erläggas; mensomPrästeoch
Borgare - Ständen genom wista proLsnr af Ständens
hela BewillningS-Summor, utgöra något mera i
Specie än eftep den gifna proportionen belöpa bordt,
»rodde Ridderskapets och Adelns Ledamöter fig äfwen
böra öka sit SländS Summ, til nägöt östvet 4ZQ6 R:d.
7» Ridderskapec och Adeleirs
och samtlige Ständens Ledamöter, ester samräd, Ständs»
Personers Lumms, äfwen nägor öfwer den, hwilkcn
Faddergäfwe-Afgifteu Ukwisar.
Ester sädane grunder är rLpanmonon nygjord, och
derwid har det undfallit Depmoraäss upmarksambct ar
Hustrun wörö enligt 1789 ars Bewillning under Mannens
afgift iunebegrepen, och således för egne personer
betala. Om 1789 ärs Bewillnings.Förocdni>-.g, hwarpä
flere iveckor anwändes, ej är Utan vtydligheter, torde
förtjena ursäkt, om Dopukerzclsz Förflag, til hwarS uprättande
de ägde blott nägra fä timmars räorum,ej blef
fullkomligt. All olägenhet deraf torde dock lättast kunna
förekommas, om Ridderjlkapet och Adeln täckres gifwa
Förslaget den explicsrion: at Mannen answarar för hwad
Hustru och Barn öfwer 15 är finnes- päfördt, samt ar
denna Afgift, ej bör anser såsom någon ny palaga för
Hustrur och Barn, hwilka enligt Bewillniggö«Förord»
ningen äro ifrån B-willning undantagne, »ch under Mannens
Lomribulioner innebegrepne.
Friherre 77mre, tilflyrkke i:o At dä Rid»
derskapet och Adeln bifaller Hemliga Utssottetö Belän»
tande, uti Rxpscsttonsn til de andra RwlpeÄivs Stånden,
expresti; vsrlus ,nä inflyta, at Ridderffapet och Adelns
Bifall skedt til ä daga läggande af desi agtning för de
z:ne Respoälive Ständen, och ril bibehållande af den euigher,
förtroende och inbördes mrdgifwande Riksständen
emellan, pa hwilka bäde allmänt och enskilt wäl sä huswndsakeligen
beror.
2:0 Det Ridderskapet och Adeln Uti samma Lxperlikion
later inflyta, al oaktat desi beglfwande til Hemliga
Utjlkottets Betänkande, och Bewillningens förlängande
pä obestämd tid eller til nästa Riksdag, likawäl Reservsrar,
dest egen och Med-Ständers urgamla rätt at kunna
Utsätta äsrarmjasraä tid.
/>o/oeo//er, 1792» 7!
gro At som Edfwnrne 'UsxerinAs-Män roprsssnreia
Riksens Ständer, tyckas deras göromäl ej böra i underkastas
Ämbetsmanna omdömme eller ändringar. Hemställes
derföre ödmjukast, om laxerinZs Rätterncs Bestul
icke borde wara oföränderliga, den enda händelse undantagen,
om nägon skulle wara, eller tro stg wara orätt
tgxsraä. i hwilkcn händelse han mä pä manligt sätt söka
befrielse derifrån.
Härmed förstas l^axerinZs Rätterne pä Landet, hwilka
förärtas af z Stånds Rsprslsnrgnrer, men icke de i Städerne,
hwilka förrättas endast utaf Borgerstkapen sjelfwa.
Härwid asbrötS Dsliderrlionen genom ankomsten
af en
Deputation frän Högwördige Präfle-Ständer, som
förmälte at Präste - Ständer stg förenat, at pa Lancjuens
bekostnad en lAeäsille komme at stäs öfwer Segren wid
Swenjlk-Sund, samt tillika öfwerlänmade Ständets LxtraQum
1'rowcoIIi om Bröllops-Gärden för Hans Kongs.
Höghet Kron-Prinsen; derefter ätertvgs förra ämner,
och utlätt sig:
Grefwe c/ae/, såsom Ledamot af
Hemliga Utskottet, den där med Bifall Uti desi nu före»
warande Betänkande deltagit, torde det synas öfwerflödigk,
kanske onödigt, ar han nu något hwarken af- eller
lilstyrkte. Utan kärlek til sin egen ranka wore han lik»
wäl aldeles öfwertygad, at för det närwarande icke nägot
bättre förflag kunde upgifwas. Hwad äler anginge
den andel af Bewillningen, som är förestagen at utgöras i
Lpecis-Mynt, sä funne han sädant grundal i nödmändig»
helen för RiksgäldS-Lonkoirers operstioner, och bestridandet
af Inreresten pä Utrikes Län, kräfde den. Om änffönr
rynqden af Bewillningen skulle tyckas blifwa näM
känbarare, hade han dock alud förmärkt at Ridder
skåpet
-
72 Ridderstapec och Adelens
skåpet och Adeln aldriq rädfrägat sik enskifta bästa, när
frägan warit om det Allmännas: han kände ac Ribderskapet
och Adeln skattade hedern framför alt, i synnerhet
när det allmännas wäl dermed förenades; hwarföre
han äfwen tilstyrkte ar utan afdrag eller förwandling ätaga
sig den projeÄeraäs Bewillningen i Silfwer. Hwad
'kaxsi in§s - Män anginge, förenade han sig med Herr
Lillberg.
Hon. §amue/. Jag instämmer
med de warde Ledamöter, som bifallit Hemliga UtskoltctS
Betänkande; men urstakningen af den för Ridderskapet
och Adeln projsUsracis Afgift uti Lanco-Mynt, fäster
min upmärksamhet — En af Wart Samfund Älskad och
Högaktad Ledamot Herr äs knsrrck/, som nyst talat,
har wäl uplyst, ak det för Hustrur och Barn utsatte be»
lopp, skilgaktigt frän hwad Bewillninas Förordningen in»
nehaller, blott utmärkte grunden för Hus fadrens Betala
nings skyldighet i Silfwer; men just denna grund, innefattar
en ciisproporrion. Dä lil kxempel en besuten Ar
deloman, eller Sränds-person, Utan Barn, ärlägger g 2
Skill, betalar en sadan som har 6 Barn öfwer 15 är,
utom afgiften för sig, för hwarje Barn i6 tz., och således
emot den sörre en tilökning af r Riksdaler. Jag
Hemställer derföre ödmjukast om icke en närmare jämkning
härutinnan är nödwändig; tyngden af denna pälaga skulle
eljest blifwa för mycket känbar, för den mindre förmög»
ne Landtman, som saknar all inkomst uti Specie, och af
denna ordsak föranläten, torde benägit anses at.jag »vägat
höja min röst uti denna lustre (iorp».
Friherre Carpe/a», Da wi nu till
sluteligt afgörande företaga Hemliga Utskottets Betänkande
af den ist i denne Mänad, rörande Riksgälden med
dek »nera, är min tanke icke at conkraäicera hwad Utskottet
i hufwudsaken tilstyrkt, utan den bifaller, dä ingen
bättre ulwäg kunnat upgifwas; hwarförut jag dock trodt
mig
/>otoro//en, 1792- 7;
mig böra anmärka: At som Män och Fruar, hwar för
si t, ikola ärlägga i afkortning ester 1789 ärs, än til nä»
sta Riksdag conrinueranäs Bewillning, den projeLisraäs
Aspsten i Specie- eller Lanco Sedlar, sä öfwerskrider
Afgiften 1789 ars BewillningS - stadga, hwarest Fruar
ärv undantagne all Bewillning sa länge Mannen leswer,
utom för Sidentygs bruk isrän 8 ril 24 Skill. Men efter
LrojsKer ifrån 2 R:daler. til 16 Skill, således mäste
den minst förmögne, som ester 1789 ars Bewillning
bör betala 8 Skill, nu ärlägga 16 Skill, och de förmögnare
proportionaliter.
Lika förhållande är det med Adelns och deras »vederlikars
Döttrar öfwer 15 ärs älder, men sedan jag nu af
2:ne Hemliga Utskottets Ledamöters, Herr 6e IHier-cK^z
och Friherre Mannerkeims yttrande, icke allenast inhämtat,
at min anmärkning warit grundad, utan ock huru
detta bör rättas, til undwikande af kollision, i utöfnin»
gen ester i?89 ärs BewillningS-stadga, och Hemliga Utskottets
upgifne 1axerin§, har jag därwid ej något ak
ärhindra.
Widare förekommer mig, at för tjenste-folk af bada
könen 6 Skill, ä hwarje Person in Specis är ki-ojoQsraär,
men som det altid är Adelns och StändS-personerS
Lott, at fä betala tjenste.folkets Krono - Utlagor, uran afkortning
a deras Löner, sä hemställer jag, om icke de kun,
de ställas i lika prTäicameor med BondenS, at fä är»
läggas antingen i Specie, Laima - Sedlar, eller »ned 7
Skill, i Riksgälds - Sedlar.
Wid det Högloflige Ridderskapet och Adeln nu är
i begrep til fastställa, inkil nästa Riksdag 1789 ars BewillningS-stadga,
häller jag före at nödigt blefwe för»
klara de meningar, som leda til afsteg ifrän Ridderskapers
och Adelns werkeliga tanka och beslut, samt at förekomma
de mängfaldiga clncsnec ock misinöjen som 1^xs>
H rin§s«
Ridderfiaptt och Adelms
ring;-Männen, hwilka sitta pä Ed och Samwete, af
Kammar - lvovisionons Obiervarionel; upgörare äro underkastade,
såsom ibland andra, a:dra ^rr. i §. 4 L,1c>m.
Hwarest stadgas, ak de Lmberoinän wld M/i/a/ ö och
t?'!'// stater,hwilka upnärr 6o är, och wld ellers
efter afskedotagandet blifwic med en högre
benadade, njllta befrielse ifrän en sadan,
LaraK^e» arföljande afgift. Mine Herrar, aiilcdistu»
g-n härsil mäste wara hos Eder uti friske minne, det rvar
pä Herr Ogirsine von ^.nckorslons föreställning, som sidst
riem såsom Kongl. Llsvrasiant, redan waru länge utur
»icnst, och nu mera upnälk en älder öfwer 60 är, hwilkcn
Höaloffige Ridderskapct 06) Adeli, ömade: Icke desi
mindre hafwa Osissrvsrioners upgörare i Kongl. KamniarRevision
anmärkt emot IsxerinZs-Männen, som efterlefwat
BewillningS.st.rdgan, at den som befrias skulle warit
6o ar gammal, när han begärt och fäkt affVed, hwarigenom
dessa Odlervareui-er riljjkyndas, om en sadan oräkkwisa
af Kammares visionen ssulle fastställas, tredjedelen
för sit beswär.
Samma §. 6 iVIom. förmär: At OireÄeursr med
Lön, betala 7 xroLent; härunder hafwa laxörings mäns
lien i Stockholm, upfört Oirekisurerne öfwer ^rmeens
ksnsions Lassa som hafwa i6ä R:daler zr si i lckrmorarium,
til n Riksdaler Z2 si. ärlig Afgift, och Lassans
Betjening pä lika grund, för sina smä Löner laxsraäe,
oaktat 14 §. i sseglemLnrel för ^rmeens kensions-Lassa
af d. 8 böovsmd. :?7Z, som war Nädiga Konung med
Sm höga underskrift i Räder stadfästat, förmär, ord js
frän ord, ak af konsionorne samt vireÄionsns och Bes
tjeningens Löner och blonorarier betalas ingen Lonrriburion
och Bewillning, ej heller någon afgift af Lassans
Penningestock och Inkomster, nu eller i framtiden; i underdanigst
följe hwaraf ksnsionairerne ifrän Bewillning
«f sina ikensiouer äro frikände, men intet vsseHiosien och
/Voto^o/Zn', t/92» 75
desi Betjening, hwaröfwer Beswär blifwit anförde, men
än oafgjorde, emedlertid sker Upbörd pä Upbörd.
Jag önffar sinkeligcn, at Ridderffapet och Adeln
wille inse angelägenheten deraf, ar hos war Nådiga Kos
unng utmärka wisi lid, inom hwilken, anmärkningar öf,
wcr taxeringar böra wara wrderbörande lii Lommunicarion
stälde, och äler inom wisi lid sedan Förklaring
garne genom Land höfdingartw med Posten blifwit afsönde,
i KammarNovisionen afgjorde; uci annat fall borde anmarkningarue
anses såsom obehörige. Pä lika grund synes
blifwa »jödigt, at fä lid ckekermineraä, när någon beswärar
sig öfwer "i?axsrm§5-Männerncs åtgärd, inom hwilken siikBeswär
böra wara afgjorde, i annat fall torde den befrias
isea» öfwcrjlkottet, enär han ka» upce sig hafwa> i rätkan
lid klagat, men ej sätt, innan den stadgade tiden, m.flag.
Friherre Oe 6^, OmrZer. Sedan i detta ärende,
sä länge blifwit tall och ventilerar, torde widare öfwerläggning
wara bade onyttig och onödig; dek länder
til war heder, at wi ej förhasta Osi, men sa wida äeliberstionerno
en gäng mäste ttphöra, och sa wida wi
hwarken känna något bättre eller något annat försiag, sä
begärte han kroposirion til Bifall pä Hemliga Utffottets
Betänkande, den han trodde bäst pä der sätt kumm indelas,
om Herr Landt-Marskalken först behagade göra
en allmän kroposiuon öfwer klanen af Betänkandet, och
sedermera, vin en likadan Bewillning til nästa Riksdag
som den hwilken 1789 blef anlagen, dock enligt hwad
förut af flere Ledamöter blifwit yrkad, med kraftigaste
förbehåll af RidderskapelS och Adelns rättighet at bestämma
tiden til sin Bewillnings utgörande och uphörande.
Angående Afgiftens Utgörande i Silfwer, tilstyrkke
han, al ehuru den were känbar Riddersdapet och
Adelu den dock mätte bifalla, i anseende lil ändamälek,
K 2 soln
76
Ridderffapet sch Adele,is
som är de Utrikes Inrsrestsris betalande. Slnteligen arv
gående laxe, in^s-Män, instämde Friherre De Oser med
Herr Lcstunbsr^.
Efter någon widare öswerläggning emellan Rider»
skåpet och Adeln, anförde Herr Landt-Marffalken, at i
ämnet more nu sa mycket tält, al han trodde sig böra
skrida til ?roxosirl0NL görande, den han, i likhet m-d
hwad Friherre De Osse förestaait wille inrärm, och som
Ridderffapet och Adeln härtil yttrade sil Bifall, gjorde
Herr Landt-Marffalken följande L.oxolnioncr:
Bifaller Ridderffapet och Adeln Hemliga UtffottetS
krotocolls Utdrag i hela sin widd?
Beswarades med Ja'.
Bifaller Ridderffapet och Adeln at 1789 ärö Be.
Willning til nästa Riksdag fortfarer, med kefirvsnon för
altid, af RidderffapetS sch Adelns rätt, al steiermineri,
tiden?
Beswarades med Ja!
Bifaller Ridderffapet och Adeln at ataga sig den
xrojeUsraste Andelen af Bewillningen i Silfwer?
Beswarades med Ja och Nej!
En stor del af Ridderffapet och Adeln förklarade,
«t de i denna delen instämde med Herr Ifirlmestsn.
Til desto bättre uplysnings tvinnande häruti, upre.
pade Herr lerlmestsn, pä Herr Landt-Marskalkens an.
modan, a nyo sit Votum, hwarmed största delen af Rid.
Lerffapek och Adeln tycktes sig sörena, i sä matto, at
Ämbersmän och Löntagare jämte de mindre förmögne af
7^oöc>ro//e^, 1792.
77
Ridderffapet och Adeln matte fa utgöra denna Siffwerffatt
i Riksgälds Sedlar pä samma sätt, eller med samma
^Zio. som Borgare- och Vonde-Sränden sig förbehållit.
Grefwe D7-är'»r^. det finnes i wart Samhälle en
talrik men akmingswäcd Llals Medborgare» de sa kallade
Ståndspersoner, hwilka äro beröfwade all flags kc^,Lfinrsrions
rättighet, det är ost wärdig! ak taga osi deras
sak au, 06) för dem yrka samma Usa.
Som ?rc>j)nsirionon i likhet med Herr 9"srlmsstsnz
tanka, och Grefwe kibbutz tilläggning, än widare yrkades,
gjorde Herr Landt Marffalken den kro^olmon:
Bifaller Ridderffapet och Adeln BewillningenS Utgörande
efter Hemliga UtffottetS krojeA, ti! någon Lel
i Silfwer, med finhet för Ämbetsmän och Löntagare,
torftigare Ståndspersoner, sanik de mindre förmögne af
Niderffapet och Arein, at densamma fä erlägga i Riksgälds
Sedlar, pä samma wilker som Borgare- och Bonde.
Ständei?
Beswarades med Ja! med förbchäll, at Mannen
answarar för hw d Hu ru och barn öfwer 15 ar finnes
päfördt, samt ai denna afgift ej bör anses såsom någon
ny palaga för Hustrur och Barn, hwilka enligt
1789 ärs Bewlllnings-Förordning äro fran Bewillning
undantagne, och under Mannens Lomrrdrikicm inbegrepne,
Hwad dernäst beträffade fiägan om Tstaxerinxs Män,
sä tycktes större delen af Ridderffapet och Adeln förena
sig med Herr 8aUSnI)er§, med nägon tilläggning utur
Herr sts fi,iek7.cli/s ranka, hwarföre bade til lidens och
mera redighelS winnande Herr LcliAnbsrA jenne nägra
andra Ledamöter af Ridderffapet och Adeln af Herr LandtMarffalkcn
anmodades at författa hwad som i denna de
E
z ten
73 Ridder skåpet och Adelens
len kunde tjena kil grund för RidderffapetS och Adelns
Utgående Lxpestirion.
Grefwe ve Da tllerZie, ^3cod, afsändes med en
vopursiioii, at om Ridderffapets och Adelns Besiilt de
andra Ständen underrätta.
Herr Landt Marskalken gaf rilkänna, ket han hos
Hans Kongl. Marn anmält Ridderffapcrs och Adelns
underdåniga Åstundan, at i anledning af Hans Kongl.
HoghetS Kron Prinsens Dxamsn, med e» underdänig
Tacksägelse fa upwakra. Hans Kongl. Maj:r hade ber
f-ll Herr Landt 'Marskalken, ak emot Riddcrskapct och
Adeln förklara Srt Nädiga Tänkesätt och Wälbchag,
samt ar tiden kil denna upwaktnings emottagande af Hanö
Kongl. Maj:t skulle utsättas, och sedermera Ridderskapet
och Adeln derom förständigas.
UplästeS Präster Ståndets Dxkrgfllum ?rc>kk)oc>IIi af
d. 21 I^chrugrii VM en Bröllops-Gärd för Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsen.
Friherre De I anseende lil Hans
Kongl. HöghelS ännu unga är, är detta af Högwördige
Siandet wäckte ämnet nog owäntadr; Han styrkte dock til
Bifall pä det sätt, at wär nu warandc Allernadigste
Konungs Bröllops Gärd, sorn är 7766 bewiljades, mätte
tjena til rättelse i fä mätt», at, derest icke Riksens
Ständer dessförinnan blefwe sammankallade.
i:o Tumman matte förblifwa enahanda.
s:o keprrriricmsn Ständen emellan pä samma sätt.
z.O Ej utgå, förr än Lslus Hans Kongl. HögHetS
Biläger inträffar.
4:0 Uti, tvid den tiden, gängbart Mynt.
-Herr
Herr confvrmeraäs sig härmed, samt
Friherre egenreliqen med der
förbehåll, at Bilägret först mätte gä för sig, och betal»
ningen fä örläggas i gängbarr Mynt eller RiksgäldsSedlar.
Nidderskapet och Adeln tycktes allmänt wara huga»
Le at bifalla Len af Präsie - Ständer wäckte frägan, och
-Herr Landt-Marskalken gjorde deruppå ?ropa,
lilion i jemlikhet mcd Friherrar vo Qscrg och Lstren«
ivärlls utlåtande, hwilken nied enhälligt Ja besivacades»
Harwid blef dock sedermera den förändring gjord, at angående
Mym-Sorten, rermsn salunda inrättades, at det sak»
rcs: säd a nr Mynt, four iRrons-Upbördeir dä gällcie.
öfwer detta Beslut, sä »väl som at gifva Med
Ständen
rilkänna VM en Tacksägelse»upwaktnings åsläg»
gande hos Hans Kongl. Mast, assändes en Deputation
under anförande af Grefwe 6/IIenoor§, gust. klsnnin§.
En Deputation frätt Bonde - Ständer gaf tilkänn»
Srändet bifallit Kongs. Majus ?ropolltion om Riksgälds-Sedlars
antagande Man och Man emellan.
UplästeS ct Dxtrakäum ?rntocol!i fran Borgare»
Ständer angäcnre lVlsciastlsn pä Lan^uens bekostnad, öfwer
Slaget wid Swensk - Sund.
Riddcrffapet och Adeln tycktes wäl i allmänhet ön«
ffa ar Lmco-Utskottet, hade fäkt tilfälle, at enligt RidLerffapekS
och Adelns förra Beslut, öfwer tilgängen af
medel sig »»tläta, »nen som Präste, och Borgare Stånden
redan afgjort saken, sä blef Borgare»StändetS
rocolls-Utdrag bifallit.
F 4 rlP
-
82 Ridderftapet och Adclcns
UpIästeS ä nyo Lgnco-UkskoltetS krorocoils - Utdrag
Of dcn 2l Dodrueiii och blcf bifallit.
En Deputation frän Bonds-Ständer berättade, at
Ständer bifallit Prästs - SkändelS ?ropustiioo om en
Bröllopsgärd ät Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen.
Uvlastes Kongl. Majns Nädiga ?ropost,icm oi»
Riksgälds-Sedlars antagande Man och Man emellan.
Lades pä Bordet.
Herr Landt-Marstalkcn gaf tilkanna, at Ridderskap
pet och Udeln i eftermiddag klockan 4 Llslievis komme
gr sammanträda för at wäija I^nco-Fullmägtige, hwarefter
Ridderskapet och Adeln åtskildes.
Högloft. Ridderffapcrs och Adelns wal ril
Rlddarehus r
Af i:sta Dlasten.
Hans Dxcellsnce Herr Grefwe
friherre t/.
lVlajor, R. 8. o.
Af 2:dra DIastsn.
Herr ro» //a»/
6ener»I lVIsjor. l^. 8. O.
Herr
ä>fwerste-Dienrensr. R. 8. O.
Af
/'--otoeoZ/ee-, 1792. Zl
Af gtdje DIastien.
Herr 00» /-/ , ^Vr/> /z^r/ft.
Ke vistons - 8ecrerersre>
Herr vo» ^o«a-r,
Ofwerste. K. 8. O.
Utdrag af ^>o/oro//ee hällit i Ridderskapets och
Adelns , den 22 1792.
S. D. Sedan R.dderskapcL och Adeln under en
granlaga öfwerläggning förehafr det wigtiga ämne, som
Hemliga Utffollers kstotocolls-Utdrag af den 19 inne»
»varande til Riksens Ständers ompröfwande förestält,
stadnade Ridderskapet och Adeln j det Bestut, at detta
krorocolls Utdrag och de deruti föresiagne medel til Perininge-Werkels
nprätthällande i sä wärro i hela sin widd
bifalla, at nemligen, den »vid sista Riksdag ar »789
anragne Bewillning, med kraftigaste förbehäll af Ridder»
skåpet och Adelns oinskränkta rätt at öeterminsrn och förcskrifwa
tiden och rerminen til sin Bewillnings utgörande
och uphörande, ännu och pä samma fot, til nästa
Riksdag mä urgä och betalas, samt at Ridderskaper och
Adeln jemwäl atager sig den projeUerääe förwandlingen
as en witz del utaf Bewillningen at i L^nco Mynt eller
8pscies Utgöra, likwäl med förbehäll för Ämbetsmän och
Löntagare, torftigare Stånds-Personer, samt den »lindre
förmögne delen af Ridderskapet och Adeln, och deras
tjenstehjon, ac därwid njuta enahanda förwandling til godo,
som Wällofl. Borgare-Ständer och det Hederwärda
Bonde-Ständet för sig förbehållit; Äfwen som denna
Afgift i 8psLis-Mynt bör sälunda förstas, at Mannen
answarar för hwad Hustru och Barn öfwer i; är fin»
nes päfördt, samt at denna afgift, ej bör kunna anses
såsom någon ny pälaga för Hustru och Barn, hwilka
I 5 en
-
zs Riddtrftaper och Adeletts
enligt Bewillnings Förordningen äro frän Bewillning fri»
kallade, och under Mannens <äonrr»burioner innebegrepne.
Wid detta tilfäller, har tillika hos Ridderffapet och
Adeln» en öfwerläggning bkifwir wäckt» om del answar,
som 9>xerinfls Män är älagt, Uki Bcwillnings Stadflan
wid siitledne Riksdag är 1789- Flere af Ridder»
ffapet och Adeln yttrade farhäga, at wid anmärkningar
uti Kongl. Kammar» Revisionen, öfwer de i Landsorkerne
gjorde 'RaxerinAar, torde pä längre tid af dem fordras
ersättning, för hivad jakunda anmärkt blifwit, enär dock
l^xecingg Män icke kunna annorlunda kil ansvar wara
bundne, än när de felat emot Lagens tydrliga söreffrift,
och hos de Personer, hwilka en högre afgift kunde Lagligen
äläggaS, än 'RAxeringg Männerne det bepröfwat,
ingen tilgättg wore, lil ar det adömde gälda. Rioderska--  pcr och Adeln har pä den ena sidan funnit at 9'axerin^-  Män icke kunde frikännas ifrän et sadant answar, när
dem något afwikandr ifrån Lagen i ordentlig wäg kunds
bcwisas, sä at Kongl. Majit och Kronan samt
Riksgälds-lancier, ma oafkorrar njuta sin räll, sa wäl
som Medborgare äga rättighet, ar Bestvär anföra, dadé
tro, ar öfwer någon 9?sxermA skulle wara Laglig anledning
ril Klagomäl; Men ock pä den andra sidan, har
Ridderffapet och Adeln ömmat ^-ixei in^ - Mäns öde,
pm de icke Lagligen skyddas för obefogade anmärkningar,
och om de blottställas för längwarige Rättegångar, wid en
förrättning, som de af »lil för det allmänna sig maga,
och hwartil eljest hwar en för sin wälfärd omtänksam
Medborgare skulle sinna sig obenägen. Dl den ändan
beslöt Riddetskapec och Adeln, at hos de öfrige
Stånden waniigeii begära, at de, ge»
mensamt med Ridderffapet och Adelil, hos Nongl.
Maj t täckhes i underdånighet anhalla, der er Förordnande
i Räder utfärdas mä, at alla anmärkningar
wid de i Landsorlerne fredde 1'axsrin§ar, borde i Kongl.
Kammar-Revisionen besörjas, inom et är, sedan 'kaxe.
rinxs
-
1792, Zz
ring; Längderne til Kongl. Kammar-Revisionen inkommit.
efter hwilkcn tid 'Raxerinxs Män för alt widare
rittal och anmärkningar kunde blifwa befriade; Äfwenledcs
at alla Beswärs-mäl och alla amnärkningar öfwer
Bewillnings-'Raringar mätte inom Z mannder wid alla
Amöerssären och Donrstolar afdömmas, sedan rnalet där
lblifwir anhängik, hwarigenoin fä wäl den, östner någon
'RexseinA klagande Medborgaren, mä wara förwissad,
at jnart sörh-eipas til sin rätt, som ock 1axsrin§s-Man
befrias ifrän inängarig farhäga för anklagningar och Rätlegängar.
däc Lu^ra
-
Utdrag af ^okoeo//^ hallie L Ridderffapets och
Adelns /'/SKAM ven 22 1792.
S. D. Föredrogs Högwördige Präste - Ständers
krorocolls Utdrag af den 2! innewarande manad, rörande
Bcwiljandct. af en Bröllops-Gard, ät Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsen.
Ridderskap» och Adeln förenade sig i alla delar med
Högwördige Präste - Ständers föreställning, och Bestök i
följe däraf or akaga sig ntgöraudct för sin del, af en siik
Bröllops-Gärd, under följande wilkor och förord:
i:o. At hela Samman af den i sa matto akagne
Vewillningen til Bröllops-Gärd, blefwe til sil belopp,
enahanda med den, fom til tvär nu »varande Allernädigste
Konungs höga Biläger är 1766, at pä z ar utgöras,
blef antagen.
2:0 At Fördelningen Ständcn emellan af den til
Bewiljande Lutnman, nn pä sainma satt som dä, blefwe
iakttagen.
Z4 Ridderskapet och Adelene
z:o At denna Bevillning til Bröllops-Gärd, ieke
mätte komma al utgå och upbarae, förr än när eslu5
inträffar, at Hans Kongl. Höghets Biläger wunnit sin
fullbordan.
4:0 At denna Bröllops-Gärd mä fä utgöras, och
emottaqas mi det flagg Mynt, som wid den liden i annan
Krono-Upbörd manligen gäller.
Om hwilket alt de öfrige IlelfreQivs Ständen, genom
Utdrag af krowLoUsr, »vänligen skulle underrättas.
Or Zu^rs.
Utdrag af hällit i Ridderskapets och
Adelns den 22 1792.
S. D. Lät Ridderskapet och Adeln sig föredragas
Lanea-Utskottets kratocalls Utdrag af den 2 1 kedruarii
sistledne, rörande Lanco - WcrketS tilständ, och nägra til
desi widare bästa, tillagande Medel och Författningar,
och fant för godt, at det samma til alla delar Bifalla;
hwarom Höqwördige Präfte - och Wälloflige BorgareStänden,
genom krococollz - Utdrag underrättas skulle.
Or Lu^ra.
-HLglsfliIe Ridderskapets och Adelns wal til
7ia»co - FuUiirägcige.
Af usta Llaflen:
Grefwe
Lsntriis-Ilsä. II. dl. O.
Af
/>otoeo//er, 1792. 85
Af 2:dra missten:
^err
Ls^irams. II. 8. O.
Af z:dje ciastsn:
^,err vo« ^aroä»
Lrnlrlis-llaä. II. dl, O.
Torsdagen den LZ ^ebrugrn.
klsnum Klockan IO.
I^plästeö Listorne öfwer det i gär hällne Wal til LancoFullmägtige
för Ridderskapet och Adeln, hwarigenom de
förut warande Fullmägtige befunnos wara stadfästade.
ffustsrsäes Lxkratkum krokocolli til de öfrige Stätt»
den af den 22 LebrusrH, angäende stanco-Utskottets up»
gift af Lanco-WerketS tilständ, och nägra til desi widare
bästa tillagande Medel och Författningar; samt LxrrsQuin
krowcolli af den 22 kabr. angäende Bröllops Gärd at
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen.
Anmältes och infördes pä manligt sätt en veputation
fran det Högwördige Präste-Skändct, anförd af kastor
krimarius i Stockholm, Herr Oo6or kloäin, som tilkännagaf,
at Präfte-Ständet förleden gårdag förehaft och
bifallit Kongl. MajttS Nädiga kroxostrion af d. 20 Lebruarii,
angäende Riksens Ständers Loncoir; Sedlars
gångbarhet, Man och Man emellan.
Sedan vepukgtionen afträdt, ^ukersäes Lxtrslkuni
kroroeoiu af d. 22 innehällande Ridderskapets
och
86 2vidderffapec och Adelens
och Adeln Beslut, öfwer Hemliga Utskottets krotocoIlZUtdrag,
angäenve RckekS Pennjage-Werk och Bewillningen,
hwarwid en anmärkning gjordes af Friherre D-opcIan,
Dsrl kpliraim, rörande Fruars Bewilinings - Afgift
i Silftvermynt, hwilken anmärkning antogs och Lxpcciitionen
allsa derefter rättades.
Föredrogs et Dxrrrclnm krorocolli af detta Dato jfran
Hemliga Utskottet, angående ärlige llcv,l>>rer öfwer
det lil förstärkning af Riksens Ständers Riksgälds-(lönroir-;
Inkomster tilgörande Discont-Lonroir, kil hwilkas
wäljande Riksens Stander ägde at utstaka sältet
Herr cke (7/aö>. De Lsvilorcr. sorn i
detta Hemliga Utskotters krorocolls Utdrag nämnas, ära
ingen gemenskap med sadane, som wanligen af Ridder skapct
06) Adeln waljas til öswerfteude af Riksgäld. - Löntoirsls
förwaltande; utan förstäö sadane, som böra öfwerse
det snart lil inrättande Discont - (lomme, forn hkvart
är kommer at Ueviäera;, da Riksens Ständer wäija sura
Revisorer, och krivrte, som äfwen deruti blifwa ^ciisÄgare,
malja twänne. Sadane Ksvilorcr förestog Herr
ös krier^ck/ mätte för Ridderskapet och Adcln En hwart
ar af Riddarehus - DireLkioncn urwäljaö, bland sadane
Ledamöter som äro boende i eller nära Stockholm, uppå
därom förur gjord anmälan af Riksens Ständers Riksgälds-Lommrs
Fullmagtige.
Herr Laron och Landt-Marskalken gjorde häruppå
kropoluion, som med Ja beswarades.
En Deputation frän det Wälloflige Borgare-Ståndet
anmältes och infördes. D/st Ordförande Herr Borgmästaren
Larldsrx, gqf Ikidderskapct och Adeln tilkänna,
det Borgare - Ständet förleden gärdag förehaft Kongs»
Majit- Nädigg kropostnon om Riksgälds - comoirels
Lre>äil^
L/w/oeo/Ze?-, 1792. 87
(lreäic-MyntS gångbarhet Man och Man emellan, samt
densamma bifallit.
Efter DeputLlionLus afträdande upstod
Friherre och yttrade sig, at hatt
rrodde det Ridderskapet och Adcln allumnt funnit och erkänner
med hwad utmärkt wälwilja, höflighet och tjenstagtighet,
hwar och en af Ständers Medlemmar, blifwit
, bemött af denna Stadens Borgerskap, som under Riksdagen
utgjort deras Wärdar; och dä Friherre De 6esr
hört Ridderskapet och Adeln allmänt instämma uti den önskan,
at pä något sätt kunna betyga dem sin kistiga Tacksamhet,
trodde han at det (värdigast kunde ske salunda,
at Herr'Laron och Landt-Marskalken täcktes genom kropoliiion
utröna, om icke Ridderskapet och Adcln more intagne
af ärkänsia öfwer denna Stadens Borgerskapo wardiga
bemötande, hwarpä swarek, dä det i kiotocolicr komme
ar inflyta, skulle offcnkcljgen wittna huru högt warde
Ridderskapet och Adeln sätter pä Borgerskapets wänskap
och förtroende.
-Herr La-on och Landt-Marskal eir gjorde häruppä
kropolltion, enligt med Friherre Do Oeers yttrande,
hwilken med enhälligt Ja beswarades.
Friherre anhöll at för
Ridderskapet och Adeln mätte fä upläfas det Tal, Grefwe
6/Ilenborg, ^oban kksnning, hällit til de öfrige LsjpeQive
Stänben, dä han fört Ordet för en Depm-nion,
som tilkännagaf Ridderskapet och AdelnS Besiut, om en
underdänig Tackfäjelse, i anledning af Hans Kgl. Höghet
Kron«Prinsens Dxamsn.
Uppå Ridderskapets och AdelnS häruti instämmande
Åstundan, upläste Grefwe (-vllsal-ors berörde Tal, hwil
ket
-
8L Ridderffapet och?ldelens
ket wcim, allmänt bifall, och ffulle wid detta LrorocoU
förwaras.
Hans Herr Grefwe L«cr^e, begärke at
Grefwe ve Is Larstis, ^scol), äfwen mätte meddela Ridderskapet
och Adeln sit Tal, säfom Ordförande för ea V--  purrkion med Ridderskapets och Adelns Beslut, om Lsinils
til Lenea Utskottet, af frägan om en lVleöailles präglande
öfwer Segren i Swenssund; Men Herr Grefwe
Vs la Oarstis nrfäktade sig af det flät, at han ej upieknät
sit Tal, och icke nu i hast, kunde sig det samma påminna.
Hertz Det ar nu 2:ne gänger jag
biwistat Högloft. Ridderskapets och Adelns öfwerläggningar
ä annat ställe, än Nidderskapet och Adelns wanliga
Samlings-rum: första gängen i Norrköping 1769, och
andra gängen nu uti Gefle. Jag påminner mig, at dä
Nidderskapet och Adeln 1769 skildes ifrän Norrköping,
ätog sig Nidderskapet och Adeln, at til den Kyrka, som
dä warit Rummet för deras Rådplägningar, förära en
sriwiilig Gäfwa af 2 ä zoo R:dalcr. Jag får den äran
föreflä om icke Högloflig? Nidderskapet och Adeln pä lika
sätt skulle finna skäligt bewilja cn sadan skänk lil Hospitals
Kyrkan härstädes, hwaruti Nidderskapet och Adeln
under denna Riksdag haft sine sammankomster, hwilken
Gäfiva kunde af Riddarehuö-Lastans Medel utgå.
Herr Laron och Landt-Marskalken gjorde propalmon,
om Nidderskapet och Adeln behagade af Riddarehus-Oallrn,
uti Gäfwa til Hospitals.Kyrkan bewilja
2O0 R daler. Men en del af Nidderskapet och Adeln,
fann den böra ökas til zzz R:daler 16 Skill. Hwarefter
kropvlmonen, förnyad och med ändring til denna
Lamm», Biföllö.
Hertz
>7y2. 89
Hertz och Landt Marskalken rilkännagaf,
ät Hans Maj:r kil i eftermiddag kl. stxerst ciden, til
Mottagande as den Vspumrion som kommer at aflägga undcrdäiiig
Tacksägelse i anledning af Hans Kongl. Höghet
Kron Prinsens Lxrmeu; hwarwid Herr Laron och LandtMarskalken
föreslog, at tillika i underdånighet tilkännagifwa
Besiuret om Bröllops-Gärd för Hans Kgl. Höghet,
hwilkct Biföllö.
Därpä uplästes Listan ä dem, som skulle warg
Herr L-rnn och Landt - Marskalken följakcige, i denna
Vepuracion.
Uplästes ä nyo Kongl. Maj:tS Nädigg kroposirion
äf den ro i denna Manad, om gaugbarheten Ällan och
Man emellan, af Riksens Ständers Lomoirs LreäicSedlar.
Hans Hertz Grefwe Som
denna Licpolikion nu legat pä Bordet, och Nidderskapet
och Adeln torde hafwa om densamma hunnit stadga sine
tankar. Utbad han sig fä föreflä om ej Nidderskapet och
Adeln lättast kunde förenas i det Beslut, at som alla
Författningar, ware sig Osconomiilcs eller af hwad Natur
som hälst, icke böra medföra nägon rerroatUv» eller
pä förflume tiden afseende hafwande werkan, som här
skulle tyckas inträffa; altsä kan Nidderskapet och Adeli;
Kongl. Maj:t bärtil i underdånighet ej styrka; men at,
sedan de g:ne Medständen bärtil samtyckt, äfwen därwid
för sin del lära bero.
Herr Laron och Landt - Marskalken gjorde Lroposition:
Bifaller
Höglofliae Nidderskapet och Adeln at swaret
ä Kongl. Maj:ts Nädiqa kropolirion af den 20 ke^rusrii
angående Rjkögälds-Mynms gångbarhet Man och
E Man
-v RLdderffapet och Adelens
Man emellan, ina blifwa sädank som Hanö klxccllsncs
Herr Grefwe Lrabe det föreslagit? Hwilket med el starkt
och enhälligt Ja besrvaradcs.
Herr Lsrou och Lande - NArrskalkeii yttrade sig
hafwa anledning at tro, det Riksdagen kamke i morgon
komme at stntaS, och föreställe om icke Ridderskaper och
Adeln således behagade idag straxk ester kleni sint, skrida
til Wal af Fullmägtige i Riksens Ständers Lonwir,
samt Revisorer därstädes, dä det migast kunde ske pä
det sätt, at pä en och samma Vorsrings - Sedel, Full--  niägtiges och ^eviforerner nanin tecknades, under särskilre
Kubri^uer.
Biföll-.
Friherre yrkade gusterin», af de
Iterstäende krotocoller.
Herr pamime om kro
tocollernes
Tryckning, och begärte derom Herr LandtMarskalkens
Försäkran.
Herr ^a^o,r och Landt Marskalken utlär sig, ar
Tryckningen skulle förmodcligcn snart för sig gä, och at
han ej hade anledning ar förmoda något hinder för densamma.
Herr Alla de kl otc».
coller Boktryckaren undsätt äro redan utkomne, flera ärs
ej heller ännu Muller-Läs, men bärtil torde blifwa tilfälle
i morgon, enär de återstående Walen i dag werkställas.
Därefter skola mrrerislisr ti! fortsättningen, Boktryckaren
sfördröjeligen tilställas.
Hans Lree//e«re Herr Grefwe Fl-aäe päminke om
en Vs^urstions afsändande til be andra Letpcckivo Skantzen,
^,otoeo//er, 1792. ' Ai
den, med underrättelse om RidderskapetS och Adelns Be,
stut, angående en l^lsäLills öfwer Segren i Swenskfund.
Grefwe 7?r'Lä/»^, Samma Deputation kun
de
äfwen tilkännagifwa Beflutet, om Riksens Ständers
Lontoirs Sedlars gängbarhet Man och Man emellan.
Bifölls.
Hwarefter Dspntgrinnen genast tormersäer, och af,
g,ck under Grefwe kibbings anförande.
RidderskapetS och Adelns underdåniga Stvar,,pä
Kongl. Mains Nädiga kropostrion öfwer nyfinämde Ainné,
Riksgälds »Sedlarnes gångbarhet, ^uttersäss.
Ankommo r:ne Kongl. Matts Oftverste Kammar^
Iunkare, Herrar Grefwar Stenbock och DkeblaZ, som
pä Hans Majns Nädiga Befallning, anmodade Ridderskåpet
och Adeln, at i morgon den 24 kebrusrii klockan
straxk efter n pä Slottet sig infinna, för al wara Kongs.
Maj:t följagtige pä Riks-Salen, och där först afhöra
Riksdags-Predikan och sedermera, efter Riksdags-Best»,
tetS upläsande, af Kongl. Majit ätskiljas; hwarjemte et
manligt antal af Ridderstapet och Adeln i Nador wörö
befalte at spisa middag pä samma ställe, som tvid Riks,
dagens början.
Sedan Herrar öfwerste Kammar-Iunkarne blifwir
pä wanligt sätt äterledsagade, tilkännagaf
Herr ^^0» och Lande-Marskalken, det Hans
Majit för at förkorta Ceremonisrns, och lindra Ridder,
skapetS och Adelns Beswär, funnit bäst wara at Ständerne
aldeles ätskildes pa Riks-Salen, Utan at behöfwa
ätergä lil sina Samlings, rum, hwarföre ock Stafwer,
G r ffulle
yr Ridderskapec och Adelens
skulle pä Riks, Salen af Herr Landt - Marskalken ater,
lämnas.
Därefter åtskildes r:sta och 2-dra 61,lierne af Ridderskapel
och Adeln, för at »verkställa de bestulne Wal,
och ;:dje Llsstsn förblef i samma ändamäl qwar uti
Kyrkan.
-Högloft. R'derstapec och Adelns wal, til Fullmägtige
i Riksens Ständers same
lil
Til Fullmägtige.
Af nsta classen:
Friherre
Af 2:dra classen:
Herr öitae/ norr ^o^r/sakk/,
^lajor.
Af gtdje classen:
Herr uo» ^oäa-7,
Kongl. Lecrerer-rrr,
Til Revisorer.
Af nsta classen.
Erefwe Oae/.
Friherre De 6^ til Leufstad,
Af
?rokoeo//e^, »7Y2. AZ
Af 2:dra classen.
Herr
assessor.
Herr Mrrakn, LÄr/ Dr/?a/,
cagiralas.
Af Z:dje classen.
Herr Oi--/
§)frverste»l.isnrenar.
Herr I mål
Kammar-Rad.
§)k!l 2^. I^edrugrH.
klenurn Klockan y.
snart Llenum war öpnadt, anmälte sig och ärhölt
Ordet:
Herr //a//e,rc, err/L. I.q^» IlrsolciAiae vo^or. Dä
Högloft. Riddcrjkapet och Adeln,nu är i begrep at skiljas
wld detta Riksmöte, mätte del Maras en Ledamot, at,
om icke af Ämbetes skyldighet, dock anledning, tilönska
Högloft. Riddcrjkapet och Adeln den Mägrigas Wälsignelje.
Häfderne lära icke kunna framrvifa et Ridderskap,
sä stort af märkcliga Bedrifter, som det Swenjka: Den
Uplyste Werlden, mäste utan wilkor rättwisa denna sanning;
I behöfwen icke, Mine Herrar, tillita Edra Förfäders
Bragder, för at finna Stora Män; Edert Eger
Tidehvarf utmärker sig af Romersk ära, Romerskt manna»
mod, Romersk standaglighet.
kamillus frälste Rom.
Z.
94 Riddöpffapet och Adelens
I, Mine Herrar, följen denne store Romares efter,
döme: Med Mannamod hafwen I atergifwit Swensta
Wapnen och det Swensta Namne: dest fordna Ära, och
Evra Fridsamma Ofwerläggningar, hafrva wäck: Europas
ripmärksamhet.
Men Swensta Adelns Ära, har altid warit mäst
lysande under förening med sine Store Monarcher: Sa
krossades under (losr-vr I. et Utländskt Ok — Sa anfördes
Swensta Härar af Swensk Adel, under 6051^1-  ^vol.i>n och e»kris'rin-r: Sä andades Hjelten Ära och
Hämd under (Hsr, Xll: Sä hafwen I, Mine Herrar,
Skridt tvid 6O8k^L8 Sida.
Samma grundsats har styrt Högloft. Ridderskapels
och Adelns alla göromål wid nu framflutne Riksdag, dä
de sökt förena Konungens höga nöje med Fäderneslandets
wäl. Eder Börd, Eder Upfostran, Eder Skicklighet,
Edra Wapen: Alt närmar Eder kil Majestätet. Lät Konungens
nåd wara Swensta Adelns rikedom, Hanö rättvisa
dest säkerhet. Hans wishek dest belöning. Fanom
Stolparne af OO81^8 Thron, för al bära Dest namn
r det helgaste af Ärans Tempel.
I hafwen, Mine Herrar, Bifallit det Hemliga Utskottets
Betänkande: I hafwen willigt magit Eder, ak
ännu utgöra den Gärd, som Rikets Behof fordrar, beredde,
at med Eder Egendom, sä wäl som med Edert
Lif, uprätthälla Dest Sjelfständighet: I Hafwen medelst
en Skade-Penning, förewigar Minnet af de stora Händelser
wid Swenstsund: I hafwen med glädje tänkt pä
den Framtid, som genom Ätteläggar af Wasa-Skammen
skall befästa Sweriges Thron.
Sparsamhet, sA nyttig i den enstilta Hushållningen-
någon gäng wädelig i den Allmänna, har aldrig
fatt
/Votoco/Ze»', I79?' -5
sitt utgöra hufwuddragcr i Swensta Riddarehusets Ädla
LarsNsre.
I händelsernas lopp förutser den wise manga lyckans
förändringar: Styrka, oreda, rvaumagt Aran
är det enda waragtiga, och med Aran i bröstet, skolén
I, Mine Herrar, och Evre Barn bibehålla och öka den
aktning, som det Första Ständer i Riket sä rättmätigt
tilhör. Evre Söner skola äterwinna de Gods, som nu
saknas i Edra Slägter, dem Edre Förfäder förwärfwat,
förswarat med sik Blod, bebyggt och odlat med sin Förmögenhet,
prydt med ärorika Trepheör af öfwerrrundus
Fiender, samt. med Könctö atta behag, den rikedom, hwilken
I ril Fäderneslandets Bästa ädelmodigt upoffren.
Denna Helgedom, som tjent ril Samlings-rum för
Högloflig- Ridderskap-! och Adeln, som genom Dest frikostighet
skal undcrhallas och prydas, blifwe i Swensk»
Annaler utmärkt såsom Enighetens Tempel, och da kärlek
ock frid, öro behageligc Offer va den AldrahögsteS
Altare, stal med dessa Dygder Herrans Välsignelse ät,
följa RidderskapctS och Adelns Atter, til sednaste Efterkommande.
Härarnas Gud skydde Edra Wapen, och Fridsens
Gud styre Edra Rädstag.
Pisteraeics Ridderskapet och Adelnö krotocoller för
den 6, 2i och 22 i denna manad.
Anteknades och uplästeS Ledamöterne i den veput,-  tion som skulle wara Herr Laron och Landt Marskalken
ifra» Rikö-Salen följaktig, ar i underdånighet upwakia
och kaga afsked af Hanö Kongl. Höghet Kron Prinsen,
hwarwid Herr Laron och Landt-Marskalken tilkänna qaf,
St han med vexmauonen skulle begifwa sig »fran Hans
G 4 Kongl.
§6 Ridderskapet och Ädelens
Ksngl. Höghet genast pä RikEalen, hwaräst Stafwen
skulle äterlämnas och Riksens Ständer atsktljas, utan
M aterträda pä sine särskildie Samlingsrum.
AmcknadeS och UplästeS Listan pä de Ledamöter af
Ridder skåpet och Adeln, hwilka af Kongl, Maj:r genom
Desi Ofwerfte Kammar-Iunkare förleden gårdag i Räder
invireractes at uppg Radhuset spisa middag.
Anmälte? oest emottogS pä manligt sätt en vetura,
tion frän det Loff. Bergare Srändek, anförd af Herr
Borgmästaren Lagman Lieström, som tilkänna gaf det
Borgare Sländek for sin del ansett nyttigt at, ril belöning
ät Hpottieirsrer, i Orebro von Desten för för et af
honom upfunnit medel at stäcka elden wid däraf upkomnranve
wädeliga utbrott, hwgrje Matlag i Skädernchnatre,
för en gäng, erlägga en afgift af Tre Runstyaen;
da den däraf samlade Penninge-Summa förmodeligen
skulle ej allenast til detta ändamål blifwa tilräckelig, titan
ock någon del däraf kunna anwändaö lil belöning för
Någon annan Fäderneslandet nyttig upfinning.
Sedan vspmarionen afträdt, föredrogs genast detta
af Malkoff. Borgare-Ständer anmälte ämne, men förhles,
uppå ätskilliges begäran, hwilande pä bordel»
Ester tilkänna gifwande af Herr Laron och LandtMarskalken
at coneeprer til RiksdagS-Bestutet i dag blifvit
Herr Laron och Landt Marskalken tilstäldt, samt af
honom, jämte ätjkillige af Ridderffapet och Adelns dä
närwarcmde Herrar Ledamöter genomläst och rikligt befunnit,
företogs detsamma nu til justsring och gillades;
samt sedermera med Herr Laron och Landt-Marskalkens
Sigill och RiddarShuS - Lecrereraren? päskrift försägs;
hwarester H-rr Laron och Landt-Marskalken lofwade ar
sä föranstalta ar det renskrefne Exemplaret af RiködagsBeflutet,
mätte, sedan det af Herr Landt-Marskalken
jämes
^otoro//ei-, 1792.
jämt- lägra Ledamöter af Ständer blifwit collzrionerak, ester
Vet nu justeraäs Oonce^ker, krmna i morgon lämnas til Ridbarahus
Oancsliier, hwaräst Ridderskapet och Adeln enligt
skeende anffag, ägde kilfälle at detsamma med sine
underskrifter och Raneken förse.
Herr begärte at Grefwe chr
cob
6s la Laräies Tal til de öfrige rolfteAivs Ständcn
dä han, anförande e» DLpuralion tilkänna gifwit Ridderskapel
och Adelns Beflut rörande Hemliga Utskottets
Lxrr»Hum LroroLolii c>m Rikets Penninge-werk och Betvillningen,
nu mätte warda för Ridderskapet och Adeln
upläst och wid krorotzoljor förwarat. Häruti instämde
öfwen flere.
Grefwe De /a <?a^rs utlät sig det han ej nu
i hast kunde sig detsamma påminna, men lofwade dek
skrifteljgen författa och til Lrorocollsr inlämna.
Som tiden war inne ar Ridderskapet och Adeln
skulle begifwa sig til Slottet, at därifrän wara Kongl.
Maftt följaktigc pä Riks-Salen och afhöra Predikan,
samt sedermera af Kongl. Maftt hemförlofwas, sä flöts
nu detta klenum och Herr Landt-Marskalken Friherre
Uunrst med Stafwen i hand, anförde Ridderskapet och
A-eln frän Riddarhuset.
Bi
-
98 Ridderftapet och Adelens
Bilagor.
Bilaga til kroweollor för deu 28 jsrnusrii 1792.
Rongl. Maj:rs
Allmänna Nådiga cil Rikets nu för
samlade
Gränder; Gifrvic Slott den r?
^anrrarrr 1792.
Riksens Ständer sammanträda under en, genom den
Höqstas wälsignclse, med WapnenS ärorika framgång äterwunnen
fred. Den är befästad af el Förbund, grundat
i bägge Rikens gemensamma förmon, äfwen som i deras
Regenters nära skyldskap och öfwerensstämmande tänkesätt.
Kanal. Main lofwar Sig och Riket af en sa
mägtig Bundöförwandt det nyttigaste biträde, och högtidliga
Beskickningar lära ä bada sidor ytterligare stadfästa
aftalen.
Freden är icke äterstäld allena ät Norden: den är,
om icke redan, dock snart stadgad i Orienten. Och et
allmänt Lugn har således fölgt pä et Krig, som syntes
utbreda sig öfwer hela Europa.
Kongl. Majli har med de omsorger Rikets behof
kunna kräfwa, och Dest wärdighet tillåtit oafbruiit sökt
at underhälla wänskap och förtroende med dem af Sweriges
gamla Bnndsförwaudter, hwilka sjelfwe behållit sit
anseende, sina inflytelser, sina Lagar och Regeringssätt:
och för andras öden har Kongl. Majli icke warit känslolös.
Om dek krig Kexudligusn Algier förklarat Sweriges
Krona, icke härrördt af Ltrts-klokhetens skäl, men af
öf
-
, 1792. 99
öfverilning eller tilfälligheter, torde det sä mycket lättare
kunna qwäfwas i sin början, och Kongl. Majli ämnar
bärtil anwända all den mööa och omkostnad som af
Dest omwärdnad för Handeln är at förwänla.
Konungen leder i dag för första gängen til sidan
sk Sin Thron, Sin älskelig? Herr Son, icke utan de
ömaste rörelser af ek Faders hjerta, delat emellan Honom
och älffade Undersåtare. Hans Kongl. Höghets tidig-.
rrmnstea hasina beredt Kongl. Majlt denna tilfredsställe!
fe, förr än ären det syntes tilläta, och lärer de» äfwen
wara lika angenäm för et Folk, hwilket ifrän Hans
Kongl. Högheis första födelsestund emottagik honom med
Swenstars tilgifwenhct för sin öswerhec; af samma skäl
Har äfwen Kongl. Majlt wclat göra Sit trogna Folk en
känbar hugnad, da under Konungens fränwaro, Hans
Kongl. Höghet deltagit i wärdén af RegeringS-ärenderne.
Kongl. Mant tror Sig destutom gifwa Sin älskade
Herr Son den säkraste underwiSning, den största upmuntran
under Egna öfwerläggningar med c; enigt och wälsinnal
Folk.
Konungen har under förflutna äret gjordt en kort
resa til Låsten, 8xaa och ballen» för at söka de Läkemedel,
hwaraf Kongl. Majlt med tacksamhet för Försynens
behag, finner en wälfignad werka».
Kongl- Majlt wore wisterligen benägen, at meddela
Riksens Ständer en fullständig berättelse om förefallne
märkwärdige händelser, och det sä mycket häldre, som
Kongl. Majli i detta ögnablicket kunde namngifwa, och til
Medborgares tacksägelser framställa flere af dem, hwilka
fölgt sin Konung genom desta skiften; men dä Kongl.
Majlt Sjelf anfördt deras Härar, böra berättelserne icke
käsas wid Thronen, Kongl. Majs öflyerlämnar dem ät
Ivo Ridderskapet och Adelens
Efterwerlden. Tapperhet för Konung och Fädernesland
sakna aldrig belöning, och det ryckte som swäfwar öfwer
gräfwe», är allid ven säkraste.
En händelse kan Konungen likwäl icke med stillatigande
förbigå, dä den giswer Kongl. Majit et tilfölie al
aker upcepa aktning och erkänsla kör en älskad Broder.
Det är icke Segren wid Hogland: därom äro Riksens
Ständer redan underrättade. Dst är den wädeliga och
farande tryckning af cn kula, som wid Hans Kongl.
Höghets sötter fälde en tapper Stridsman, hwilken Hans
Kongl. Höghet ärfor wid utlopyet ifrån äVidorZ > men
h,varas Mod Befäl och tilfredsställelse at emottaga den
för Fäderneslandet, hindrade Hans Kongl. Höghet, at
under striden känna smärran.
Af en grundad öfwertygelfe om Religionens höga
tvärde, har Kongl. Majit altid sökt upfylla si» dyra plikt
för dest omwärdnad; Och pä det icke allenast Religions
ärenderne skola skötas sa mycket renare ifrån misitag och
werldsliga inflytelser, utan äfwen det Andeliga SkändclS
personliga angelägenheter sa mycket ömare wardås, har
Kongl. Majit anfötrodt deras föredragning ät Sin Egen
Bikt Fader och nl deras besörjande förordnat cn särskilt
klx^saition Uti Desi och Rikets Lankrli.
Ofta har Kongl. Mast betygat sit nit för Laaarne,
men sällan tydligare än uti skiftningen af Desi Högsta
Domstol, där Medborgare af alla Ständ inbördes sörswara,
eller hwad Kongl. Majit med nöje, rättare säger,
understödja inbördes rättigheter, befordra trygghet och säkerhet
och bereda tillika Regeringssättet kärlek och styrka.
Om kriget kallat ifrån Åkerbruket trefna och idoge
arbetare: Om under det förras lopp, Kongl. Majit icke
kunnat gifwa det senare sä manga wedermälen af hägn
och upmuntran, som tilförene, sa ämnar Kongl. Majit
Sig därom sa mycket sorgfälligare beflita; Emedlertid
jämte
1792. jo;
jämte det Kongl. Mast wördar Försynens skickelse, som
med wälsignelsen af rika skördar utmärkt det förflutna aret,
njuter Kongl. Majit en tilfredsställelse af den nytta
de inrättade Magasiner medfördt, hwilken redan bewisat
wälmeningen af Desi hulda afsigter wid deras första
inrättning.
Det har warit Kongl. Majit äfwen en fägnad ar
icke kriget, efter desi ohyggeliga wana, hindrat Wetenskapernes
, Witterhetens och fria Konsternes tilwaxk.
Kongl. Majit har sedt dem alla med nöje begagna sina
upmuntringar, och icke funnit vägra Utgifter as Desi enskildte
medel öfwerflödige til de senareS qwarhallande i et
Land, där tilfällen til deras syflosättande äro sällsynte,
men klagan öfwer brist pä Näring och uppehälle för den
arbetande, allmän.
Kongl. Majit har pä flera sätt bclygadt Sin aktning för
mannamod och tapperhet, och Swenska Soldaten delar
med Befälhafwaren den äran at bära pä sina bröst de
Hederstecken För Tapperhet i Fält, För Tapperhet til
Sjös, hwilka Konungen Sjelf icke wägrat at emottaga
och Utdela.
Kongl. Majit förbigår ej wid detta tilfälle at förklara
Sin uprigtiga, Sin öma erkänsla för de rikeljga sammanskott,
som af alla Ständ, i alla orter, och ofta af okänds
Gifware bliswit gjorde för den särade Krigsmannen;
iller för den fallnes Änka och Barn. Hwilken upmuns
tran al upoffra lifwet för Fäderneslandet kan gifwas mera
werkande, än tryggheten at lämna är Medborgare de
»värnlösas omwärdnad, hwilka man icke widare förmår
at skydda? Och när kunna lugn och säkerhet sättare njutas,
än sedan deras tärar äro astorkghe, med hwilkas förluster
det blifwit stadgat.
Kongl.
ror Ridderstapet och Adelns
Kongl. Majit känner en werkelig förnöjelse ak inför
samtelig- Riksens Ständer betyga Sit wälvehag af de mångfaldige
wederinälen, hwarigenom HnfwudstadenS Borge, stay
betygat Konungen sin underdäniga liigrfweuh-k. Ingen möda
har warit dem tung. Jnga omkostnader räknade, men den
Nakne de besiutat at upresa til Kongl. Majus ära, hade
Kongl. Majit i afseende bade til Sig Sjelf och deni,
wclat magra, om Kongl. Maj:t kunnat betaga Historien
denna anledning sa märkwärdig af tidewarfwet, at omta»
la deras förtjenster, eller sine efterträdare den upmunlran
Folkets kärlek giswer Gode Konnngar
Kongl. Maj:l har föresatt sig., at pä en Väe/Ane
af Swensta Sten-arter, förädlade af Swenste händer
öfwerlämna til Efterkommande Sine tänkesätt för detta
Borgerskap.
Af Kongl. Majus Tal hafwa Riksens Ständer redan
hört orsakerne til detta Riksmöte och Kongl. Majit
ästar därföre i Räder, i kraft af 47 och 50 §. §. Re»
gerings-^ormen» at Riksens Ständer utwälja et Utstött,
bestående af Aderton Ledamöter af Ridderstapet och A»
deln. Sex af hwarje Llals, och Nio Ledamöter af de
irenne andra Ständen; Med hwilkct Utstött Kongl.
Maj.t wik öfwerläggga om de ärender, som Rikets
nytta och Penninge-wäsendetS i ordning sättjande ästar;
Och anmodar Kongl. Majit därföre Ridderstapet 06) Adeln,
ar i morgon sammanträda, at wälja sina RIsAorsr,
enligt Riddarehns Ordningen, och genast efter walet,
lata LleLlorerns sammanträda, at wälja Ledamöterne
til Utstottet, pä det walet kan öpnas nästkommande Mändag,
och Kongl. Maju ma kunna samma dag, klockan
ellofwa förmiddagen öpna Hemliga Utstottet, och sätta
Riksdagen i ^Qivicer. Och anmodar äfwen Kongl. Majit
de öfrige tre Standen, at sä anstalta, at Ledamöterne af
delia Utstött, pä manligt sätt, och til besagde dag äro
walde.
Kongk
1792. loZ
Kongl. Majit med en förenad önskan för sig och
Riksens Ständer om Gudö nådiga bistånd til deras
sams fta öfwerläggningars lyckliga flut förbliswer dem
samt och synnerligen med all Kongl. Nåd och Pin,est
wälbewägen. Gistren Lells Slott i Riks-Salen den 27
^anusrii 1792.
(1.. 5. >
Bilaga til protocollet för den Zv Annani 1792.
Riksens Ständers til Fa«eo-N)erkers öfwerseende
förordnade Berättelse ril
Riksens Högloft. Ständer, om det rilständ,
hwarurinnan La«eo-äVerkec befunnit,
rvid deras, den i innewa
rande
är päbegvnce och den go derpå följande
TVövemäer ftutade Förrättiring»
Sedan, til följe af Kongl. Majit under den az
^uAufli innewarande är utfärdade Nådiga kallelse, unLerstrifne
Revilorer af Högloft. Ridderstapet och Adeln,
af Högwördige Präste-Ständet och afWällofl. BorgareStändet,
ben l nästledne OUober uti Lanco -Huset sammanträdt,
til Lanco WerketS öfwerseende och Revision
jemlikt Kongl. Kungörelsen af den 19 Rebruarii 1779
och en hwar af oh befunnits til denna Revision, förrättande,
behörigen samt efter högstberörde Kongl. Kungörelses
Föreskrift Icgirimersst: den för Riksens Ständers
Lansa 7 Revisorer antagne Tysthets-Eden jemwäl af oh
blist
!04 RLdderffapec och Adeletts
blifwit lifligen aflagd, och N'i derjemte samma Eds Rormulsire
egenhändigt undertecknat; hafna lastt ost angelsgil
wara, at pä det nogaste öfwerft och granffa ben
wid - Merker sedan Riksens Ständers sista sams
manwaro förde ^äminisirasion, och säledcs hwad Werkers
styrelse angar, ifrån 1789 ärs början ril den sista
temkor innewarande ar, hwaremor wi uti Rakenffapcr»
nes granskning gjort början med är 1788 sedan wi befunnit,
at i787 ärs Räkenskaper redan mid sist östnerständne
Lanco-Revision, blifwit öfwersedde; och har
wär förrättning i denna delen nu icke kunnat siräaa sig
längre än lil och med ar 1792.
Til en fullständig uplysnings ärhällande fä wäl om
grnnderne för denne wär förrättning, som hwad uti week»
ställigheten deraf, kunde fordra en närmare eftersyn och
upmärksamhst, hafwe wi vä det sorgfälligaste sökt in»
hämra de för delia Werkö ^äminisirLuon utfärdade sä
wäl allmänna som särffrlre Stadgar och Förordnanden
för ak sedermera t sammanhang dermed efter Herrar LancoFullmägriges,
Lanczuenb CommistälSrs ssmr Revisionsoch
Riscals Lontoirenr, hwar för sig kil ost asgifne Berättelser,
med full kännedom kunna Utröna, huruwida,
icke mindre Werkers hufwudstyrelse, än hwad til ärendernas
och göromälens stetsrllersöo werkställiqhet hörer,
wörö de derom tid ester annan mcddelte föreskrifter öfwerensstämmande»
Efter
en i sa matto inhämtad ttplyfning om de
lil tvär eftersyn hörande ämnen, och pa det densamma
mätte inom en för wär sammanwaro inskränkt tid, med
all möjelig fullständighet kunna werkställas, har, enligt
den lVlsrkoäs, som tvid de g:ne föregående Riksens Ständers
Lanco-Revisioner warit antagen, wärl nu förrättade
Rsvisions-arbete, efter en i Revisionsns Lieno öfwerensksmmen
-rendernes fördelning blifwit pä twänne Utskott
^ro/oro//F^, 1792. ros
fortsatt; men Utflkotternes göromål icke destmindre sedermera
warit wär gemensamma kännedom och flnteliga äscision
underkastade.
Under wär i sadan ordning tverkstälte granskning,
hafrva wi ägt tilfälte erfara:
Al Lanea - Werket pä de sedan Riksens Ständers
sista sammanwaro framflutne ären, blifwit jämlikt LancoOrdningen,
samt särskildte Utfärdade Insiruäioner, Rsgle7
msnrer och Rslolulionor, wäl och försigtigt styrdt.
At WerketS Räkenskaper efter den antagne och före»
skrefne lVlersiosisn blifwit ordenteligen förde och i rällan
Sid afflurade, samt
At göromälen tvid alla WerketS särskilts Vexärts»
mems. med den ordning och flit warit wärdade och werkstäldte,
som derom finnes förordnat, samt Råneo-WerketS
»lprätlhällande i en jämn och oafbruten gäng, lil Rikets
och desi Inbyggares sannskyldiga nytta fordrar.
Uti wärdén af Langens redbarheter och angelägne
Handlingar, hafwa wi genom anstäldte inventeringar,
funnit all nödig ordning och säkerhet wara iagttagem
Om under alt detta wi befunnit at Werkst sedan
Riksens Ständers sista sammanwaro ej kunnat räkna pä
en lika tillväxt uti styrka och widare förkofran, som nä»
gon lid förut; finna wi ost likwäl, af den ärfarenhet,
som jemwäl de sist framflutne ärens werkningar pä Lan«;usns
rörelse och operationer ost lämnat, äga full anledning
til det yttrande, at under Den Höqste Gudens än
widare nädiga hägn och beskydd igenom bibehållandet af
de för detta Werks styrelse fast stäldte grunder, samt et
valbrutit handhafwande af de för WerketS >ä6ministration
meddelte föreskrifter, Srveriges Laurus uti dest egen för
H
maga
w6 Ridder-skapet och Adelens
mäga til sine förbindelsers »ipsyllande emot hwar Mattäger
cn i alla matto nöjaktig Säkerhet.
Efter en fulländad ksvilwns förrättning hafwa wi
flutcligen lätit författa en utförlig och omständelig Berättelse
til tilkommande Riksens Ständers Vsnco-Utssokt
och densamma Uti el förseglar Lonvolm inncstutit, med
påskrift: Berättelse til tilkommande Riksens Ständers
Lanea Utskott om Lanea - werkers tilsränd
rvid 1791 ärs Lwr/ro», samt 2:ne lika lydande Lxemxlar
deraf med enahanda försegling och päjkrist försedt,
hwaraf det ena blifvit tilstäldt Högloft. RiddarehusDireLlionen,
til förwarande, och del andra til förwaring
i Lsn^uen qwarblifwit.
Stockholm, dön go Kovembsr 1791.
Pä Högloft. Ridderskapel 06) Adelns wäguar
k'. Zrade. 0. 6. borner. 8. 6. klermclin.
js.. Xlannerdeiln. 0. k". 8trale. O. ^s. Didron.
k. laude. O. Dagerk^elm. 6. 8i1fverlkrä1e.
O. R.. Clarks v. Wurtenberg. ^s. Odencrants,
^s. K. k^alkenttedt.
Pä Högwördige Präste-Ståndets wäguar
Ib. Weidman. O. Wallin, D. Lenrellk^erna.
Olok Wallcjuilk. ^acod Oadolin. ?. Xlunck.
Pä Wällofl. Borgare-Ständers wägnar
^s. ir. KerZs. kaltrar kloppenfkedt. Idalranson
O. d-indlSk. lkac ^xxelberss. ch LcbänberZ.
Bilaga
Lio/oro//er, 1792. 107
Bilaga til krorocoller för den 20 l^edruaru 1792.
Utdrag af L^o/oeo//et, hällit inför Bonyl.
Ma,:t i -Hemliga Utskottet, rvid Riksdagen
i Gefle den 19 L^rranrr 1792.
S. D. Utaf sä wäl Kongl. Majas Nädiga Tal
fran Thronell, som Desi Nädiqa kro^ofirion. hafwa
Riksens Ständer redan erhållit underrättelse om be»
skaffcnheten af de ämnen, dem Kongl. Majni Nader behagat
framställa för det, i stöd af 47 §. uti Regeringsformen,
äareraä den 21 Augusti 1772 i Nader ä,kade
Hemliga Nlsson, för hwilket Kongl. Maja likmätigt
Regerings - dormens ^0 §. tilllka i nader lätit ttpwisa
Liaiz-werketS tilständ.
De kostnader som ätfölgt et krig, hwilket emot Konungens
önssan och Riksens sist församlade Ständers förmodan,
mäst fortsättas et helt är längre, än hwanil medel
warit paräknade, hafwa adragit Riket en skuld, den
Liars merkel icke kunnat bära.
Konungen har för Hemliga Utskottet lätit framlägga
et sammandrag öfwer krigskostnaden; och Utskottet,
som däraf funnit ar denna kostnad til en tumma af
12.-511,6 iz R:dal. 29 si. 8 r:st. öfwerstiger hwad Riksens
Ständer wid 1789 ärS Riksdag lil krigetö utförande
bewiljat och meddelt, har icke kunnat draga i twiftvelsmäl
ar ju Riksens Ständer, såsom en fölgd af deras
bifall til kriget, afwen borde ätaga sig at godtgöra denne
skuld; Men dä Utskottet, under bekymmersamma öfwerläggningar
ar bärtil utfinna medel, insedt omöjligheten
däraf, utan at förestå en ytterligare tilökning i Lande?s
förut dryga och tryckande tillägor, en ntmäg, som icke
med Kongl. Majas ömhet och na- för Dest trogne undersätare
instämde; Sa har, uppå Utskottets underdåniga
anhållan om någon eftergift ä förenänide stuld, elier
H 2 hjelp
rotz Ridderstapet sch Adelns
hjelp och biträde bärtil af Statens, utom RikSgäsdS--  werketS l^onöer, ägande tilgängar, Kongl» Mcij:t ej allenast
med nådigt wälbehag ansett denne Utskottets unders
derdänige begäran, ucan ock af Srars »verkets fvrskottcr i
»läder estergifwit, samt för nu och allid, utan efterräkning
lant försminna z,on,6iz R:d. 2y si. 8. r^st., och
därjemte förnnat Desi wid sista Riksdag gifue nädiga löfte
om reZIeiinZ af Staren, ar den sig sjelf bära kan,
och någon ny in- eller utrikes gäld, i denne wäg icke
tilkoinma, eller falla Riket til last.
I saminanhang med detze förnyade anledningar til
under fattlig glädje och tacksamhet, har Utskottet trodt sig
pä delta stället böra tilkänna gifwa, det Utskottet, under
granskningen af Riksens Ständers Riksgälds Lonroirs
förwaltning, erfarit den synnerliga nådiga huldhet, hwar»ned
Kongl. Majtt täcktö omfatta detta werkst, och hlt utom
den förmon Kongl. Majus Nädiga Författning om
Räntans indragande för Oeäic Sedlar»? Riksgälds merkel
tilskyndat, desi närwarande goda tilständ, til ingen
ringa del, härrörer frän det understöd af Specie mynt,
Hwarmed Kongl. Maj:t uta», mellangift eller agio, behagat
bispringa delta Werk.
Desie lysande wedermälen af Konungens Landgfaderliga
omwärdnad, lära icke wara Riksens Ständer o»
wäntade, och med wänlig underdånig tacksamhet emottagas»
Och är det för Hemliga Utskottet en särdeles tilfredsställelse,
at, dä Utskottet nu tilstyrker Riksens Ständer
ar Znarancera den, i forberörde mätte, til 8* millioner
Riksdaler i Nader minskade krigskostnads skulden, samt
laka den til betalning paföras deras Riksgälds-werk,
Hemliga Utskottet tillika får tilkänna gifwa, al NikSgäldsConroiretz
tilständ och närwarande skick, medgifwer utwägar
bärtil, som icke bero af nya Lonrriburioner» utan
endast fordra, at desi nu marande konter Utan nägon
förminffning eller indragning fastställas och inga.
Utom
1792. rcz
Utom en wifligen nyttjad och underhällen 6reäir-röreise,
skulle Riksgalds-werketS ökade behofwer, likwäl
icke kunna bestridas uran däremot ökade Lonrrlburionor.
Urskoktet har i Rikets närwarande tilständ, funnit nödwändigheten
af ben förra, för at »ludwika de senare- Men
dä en sadan klan widtagce, får den icke Utsträckas öfwer
utstakade gränsor, och bärtil fordras, ac päräknade
r- komster wid bestämde lider, ostridigt och oafkorlade ära
ar iltgä.
Utskottet har, »ned Konungens nädiga bifall, författat
en sadan klan. Den förmodas blifwa för Riket
äfwen sa nyttig, som desi widlagande nu förekommit Utskottet
oundwikeiig, dä den äfwen har för afsigt, al efter
möjligheten afbörda Rikets gäld; men denne klan är
grundad pä RikSgäldS Lonroirers nu waronde inkomster,
lil det belopp de hiltils utgjordt: Och dä Riks-skulden med
ofwanstäende 82 tVUIIioner Riksdaler blifwer förökad, lära
Riksens Ständer däraf finna nödwändigt at fortfara
med Lön och Betalnings-afgiftens, samt den wid 1789
Zrs Riksdag antagne Bewillningens utgörande.
Desie utgifter inflyta likwäl i Oonroirers egne Osäir-Sedlar,
som i större delen af desi Utgifter, icke medföra
lika nylla »ned Spscie-mynlct.
Utskottet har ärhallit Kongs. MajttS uädigste försäkran,
ar Riksgälds-Lonroirer härefter framgent, pä lika
sätt hittils, får, uran mellangift eller sZio. »ilwäxla sig
det Specie-mynt och Wäxlar, son» i Stora Sjö-Tullen
inflyta, samt at Konungen desiutom, af de tilgängar r
Kongl. Majttö hand kunna finnas, pä enahanda sätt i
»läder will lära »»»eddela Lonroirst Specie-,nynl eller
Wäxlar, i den nion, sädam för Kongl. Majtt och Statswerket
blifwer »nöjeligt; men; ehuru Riksgälds-Lontoi-.
rer därigenom ärhäller den betydligaste delen af desi Spscis-mynks
behof, har dock Utskottet funnit, at nägon 8um
H
r.
no Ridderftapet och Adelns
m» därutöfwer i Specie mynt, nödwändigt mäste anskaffas,
och därtil lärer annan utwag icke gifwas, än at
Riksens Ständer ataga sig erlägga »agon del af 1789
ärs Bewillning i sädattt mynt, eller med Länco-kcksnsxorc
Sedlar.
I detta afseende och sedan behofwct blifwit närmare
Ulrönr, hafwa Utskottets Ledamöter til lidens tvinnande,
hwarje Ständ för sig anstdk lämpeligost, at i Lasciv
eller Lsnco-Sedlar, i afräkning pä B-willuingen,
Utgöra, nemligen:
Ridderskap?! och Adeln med Stånds-Pcrsonerne,
för egne Personer, Hustrur, Barn och Tjenfle-Folk, pä
sätt och efter en sadan fördelning, som närgående Förteckningar
urwisar.
Präste och Borgare-Ständen, för Män, Hustrur,
Barn och Tjenstefolk, genom wiste proLenrer af Bewill»
ningen, beräknade för Präste - Ständer til och Bergare-Ständet
til 20 proLenr, af hwarderas BewillningSAfgift,
likmätigt äfwen biiagde uiläranden, med dera
teknade anmärkningar.
Af Bonde-Ståndet ater betala alla Hemmans-brukare
ätta sklllingar Specie för Mannen och ätta Skill,
för Hustru», men för alla öfrige hörande til detta Stand,
tillika med Allmogens Mantalsstrefne Barn och Tjenstehjon
af bägge könen, Sex Skillingar Luscia hwardcra
alt i afräkning pä den Bewillning en hwar likmätigt 178?
ars Bewillnings - Förordning äligger at Utgöra. Men
skulle den betalande af delta Stand icke äga SpecieMynr,
eller wilja i sadant Mynt denne delen af Bewillningen
arlägqa; Sä hafwa Ständets Ledamöter ärbudit
och förbehållit sig, at i stället för 8 Skill, i Specie,
utgöra Afgiften för hwarje Man eller Hustru med YZ Skill,
i l-ckeäir-Sedlar, hwilka förhöjningar dä blifwa en tilökninq i
Be
-
1792. Itk
Bewillningen, Riksgälds-(Zonroiret enskilt inkommande,,
hwarföre under särskilt Titul i Räkenskaperne redo wisaö bör»
Utskottet twiflar icke, at ju Riksens Ständer sä
Mycket häldre häruti inga, som den tilökning Riksgälds(lonioirer
derigenom winner af Luscia - Mynt til desi i
denne Mynr-forr, bestämde utgifter, äfwen bidrager til
Cre6ir Sedlar»? jämnare wärd? emot Myntet. Och lära
Riksens Ständer, pä hwilkae bepröfwande sä wäl
fortfarandet med 1789 ars Bewillning, som ock gillandet
af den förcsiagne sörwandling ifrån Riksgälds-Sedlar
til Specie-Mynt eller Lsnco Sedlar, ankommer, i
händelse af Bifall härtil, hos Kongl. Maj:t i undcrdä.
niqhel anhälla om wcrksiällighet deraf, samt at laka Desi
Nådiga Kungörelse derom utfärda-,
Ibland de urwägar som Utskottet funnit lämpeliM
til widare förstärkning as Riksgälds-Loruoirets jnkomster;
har Utskottet i underdånighet föreslagit och KonglMajtt
Nädigst bifallit, at all viscomerinx med LrsäitSedlar
ma tilägnas Riksgälds-Lonroirer enskilt, och således
de dera förut inrättade Werk, med sädan vitconrsrinA
uphöra, iVIanusglkur - Oileonren undantagen, såsom
warande af en helt annan beskaffenhet. Afwen som
Kongl. Maj:t i Näder behagat samtycka, at alla Ol>lervarians
medel, som kunna inflyta efter ksvilmnsn öfwer
Krigsomkostnads'Räkenskaperne, mäge Riksgälds-Lontoirer
anfläs, och lika Redigt försäkrat» at anbefalla
donne Usvilions snara och alfwarsamma weckställande»
Wid utgisternes lämpande efter de i sa matto blifwande
inkomster, och den Plan, inom hwilken Utfforret
mäst inskränka sig, har Utskottet med all sorgfällighet sökt
iakttaga och be wara Rikets och Medborgares rätt , samt
Lreäirsns widmagthällande. Om det för hwarjehandg
härwid förekommande wigtiga ordsaker blifwer oundwikeliqit,
al med en nedsatt Ränta och Lapiralsls afbetaft
H 4 ninst
nr Ridderffapet och Abelens
ning inom Tio är, inlösa Utrednings - dommisiionsns
Ulalfne Osiliggrioner för Lefwerantser til Armeen m. m.
sä har Utskottet deremot, genom en förmonligare rklconrrätt,
sökt lätta Jnnehafwarnes penningcbehof, och för
dem öpna utwäg, at af sädane sine anwändan
de
i annan rörelse, draga en ffyndscimmare nytta. At
äter lämna Finland, där Krigslåga» warit tand, och bördan
af Kriger mäst tryckande, man annat Rörelse-cspiral,
än Finska Fält Lommisiarisrers Rollsiter, hade bljfwit
vrättwist emot det Landers redelige Inbyggare. Med
Konungens höga nöje, har Utskottet derföre fattat den
rankan at ofwannämde Finska Fält-^ommisiarislers kolIcrrer
böra insm witz kungjord tid och med iakttagande af
alla nödige säkerhets mätt, sä för Landets Inbyggare,
som Riksgälds-Lonroirer, med Lreäir - Sedlar ombytas.
Och ärnar Utskottet sä wäl i dessa granlaga omständigheter,
som om ArbetS-mersioäen, och det mera, hörande
lil den inre sörwaltningen af Riksgälds - conrmrer,
meddela Fullmägtige nödige Föreskrifter, enär Utskottet
schaller Riksens Ständers Beslut öfwer de wigtiga ämnen,
som pä deras egen pröfning ankomma.
Fullmägtiges i Riksgälds » (!onroiret Berättelse om
deras frän Werkers början til 1791 ars flut förde För,
waltning, har Utskottet genom Oeputerscle af betz Ledamöter
läkit granska, tillika med deras kivkvcoller och
Handlingar, med hwilka twänne Fullmägtige och Wecker
8e(.-rerersi-s. pä Kongl. Majus Nådiga Befallning
sig härstädes infunnit.
Af Fullmägtiges berättelse har Utskottet inhämtat,
at ja wida 1791 ärö Bewillning inoin det äret werkekigen
ingadk, hade Rikets skuld wid ärelS stut i betydlig
matto warit minskad. Och ehuru Utskottets Oe^ureracle
wid Fullmägtsges förwaltning anmärkt, at Händelser som
wid Reglemente^ författande icke blifwit försedde, walkar
chwikelser ifrän wiss» föreskrifter, hwilka wid annat för,
hallands
/^o/oro//er, !7Y2. HZ
hällande medfört answar, hafwa de dock deremot förkla,
rat, ak något annat Ln hwad Fullmägtige gjort, för anvragne
gällande skal, icke warit tilgörandr, samt at Fullmägkiaes
öfwerläggningar i alt öfrigt funnits utmärkte
af mogen eftertanka och wälwillig omsorg under de smara
bekymmer, dem tiden och händelserne gemensamt underhållit.
Och som Utskottet ansedt Fullmägtige derigenom hafwa
förrättat hwad med Riksens Ständers emot dem hyste
förtroende och med Werkers sanskyldiga Bästa warit
instämmande; sä har Urssotket, genom Utdrag af krorocoller,
frikallat dem frän widare answar för denne deras
förwaltning uti alt, som icke innefattar Räkenffaperne och
Ziffran, den Utskottet icke haft tillfälle at pröfwa, utan
pä de deröfwer utsedde och nu församlade Revisorer granskning
ankommer.
Denne nu påstående granskning kan likwäl icke sträckas
längre än til 1789 och 1790 ärens Hufwud-böcker,
emedan redogörarnes urewarande Räkenskaper altid mäste
Hindra och uppehåll» det näst föregäende ärelS Bok-flut,
til långt in pä följande äret; äfwen som det föregående
ärekS upbörd ej eller til någon betydlig del inflyter, eller
til detz belopp tilförliteligen kan utrönas förr än Sommar»
mänaderne äret efter. Utskottet anser derföre den iil den
I s:de ^Lkluaril hwart z:dje ar utsatte Revisions-tiden 0-  lämpelig, och öfwerlämnar til Riksens Ständer» pröfning,
om icke Levisioss-tiden mä förändras til den l.sta 0Q0-  Ksr hwart z:dje ar at fullbordas inom r:ne mänader, pä
samma fält som wid Lanco-Werker öfligit är.
Men som, i anledning af de Författningar hwilka nu
kunna widtagas, (lonroirsts förwaltning och redogörelse
undergär hwarjehanda förändringar, och de fel, som deruti
kunna insmyga sig, skyndsamt böra uptäckas och lättås;
sä ankommer pä Riksens Ständers godtfinnande, on,
H 5 icke
ri4 Ridderffapet sch Adelens
icke nästa Revision kunde utsättas til den i:sta OÄoder
179;, dä i?yl och 1792 ärens Rakenffaper äro färdi»
ge at granskas, men Ksvilionen derefter hwart z:dje är
ordemeligen förrättas»
Utffottet finner jemwäl, ak denne Revision icke kan
medhinnas, inom den föreffrefne tiden, utan al Rsvilarsrns
kunna arbeta pä flere Divisioner, hwartil deras inskränkte
antal, til z:ne af Ridderffapet och Adeln, och
2:ne utaf hwardera af de öfrige Ständen är otilräckeligit:
Uti Riksens Ständers Landus förrättas Revisionen
utaf la Ledamöter af Ridderffapet och Adeln, samt 6
utaf hwardera af de öfrige Standen; men Utffottet förmodar,
at om Riksens Ständer behaga öka antalet af
Rsvilorerns öfwer Riksgälds-Weckel, til 6 af bet förstnäme,
och ^ utaf hwardera af de öfrige Ständen, skalf
ändamälel kunna winnås.
I öfrigit och som icke mindre Allmänhetens än Oontoirrrs
Säkerhet däruppä beror, at Efterapare af Lnnwirerz
Dreäir - Sedlar warda upkäckte och »vederbörligen
afstraffade, har' Utskottet hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhäilit, at straffet för EfterapningS brott ä desse Sedlar,
matte ril alla delar förordnas lika, fom om Ester»
spuingar af Larihusns» Sedlar redan stadgat är, samt en
Belänings-Lnmmz af iooc> R:daler Utsättas ät den, som
bewifligen upläcker Efteraparen.
Kongl. Maj:t har i nader bifallit denna underdåniga
hemställan, och redan fogat Nädig anstalt om Författningens
utfärdande, med den Nådiga tilläggning: ar Efteraparenö
straff och UptäckarenS belöning, skal teckna»
ä sjelfwa Oreäir. Sedlen, lika som ä Langens Sedlar
brukeligit är.
Slureligen bör Utffottet rilkännagifwa, ak Konungen
icke anwändt det Orsäitiv pä RikSgäldS-Lontoirsls 6s
raa
-
^»koro/Ze»', 1792.
rgmis, som med Rikse s Ständers Bifall blifwit Kongl.
Mai:t meddelt, ar nyttjas ii! Rikets räddning, wid högst
rrcnganve orsaker. Och lara Riksens Ständer, för de
wid sirsta Riksdag därtil anförde skäl finna nödigt, at
detta Dreäiciv warder förnyat.
Detta alt skulle genom Utdrag afllrorocollet, til
Riksens Ständers Kundffap, öfwerläggning och fastställande
öswerlämnas. Or Lu^ra.
Pä Nädigste Befallning
L. T.
Sammandrag, öfwer de af hwarje Stånds
Ledamöter i Hemliga Utffottet ingifne För»
tekningar och Utlåtande», innehållande:
förslag til en Afgift i Lgscie-Mynk eller Lanea Sedlar
; stället för Riksgälds-Sedlar af den Bewillninq, hwilken
Riksens Ständer wid Riksdagen är 1789 flg äkagit, lik
Riks-Skuldens afbördande.
För hwar Person,
Ridderffapet och Adeln:
1. Rikets Högste Ämbetsmän, f. d. Riksens §gecie.
Råd, och deras Wederlikar, med deras R:d. tz»
Fruar, betala — — — 2:
2. Deras Barn öfwer i; ar —- — Z2»
Z. Fält-Marskalkar, Rrwsiäsnter, samt alla
andra Ämbetsmän, ifrän och »ned deras
wars
n6 Nidderftapet och Adelens
tvärdiqhet, til och med Oiwerstar med
Regementet, och Öfwer kolt - I)ire6eu
-
ren, med Fruar, betala — —
r: zs.
4. Deras Barn öfwer t 5 är — —
Z2.
?. Öfrige Tro-Män med Fruar — —
Z2.
6. Deras Barn öfwer 15 är — --
-6.
7. Alla öfrige som äro i Tjenst, med Fruar
24.
8. Deras Barn öfwer is är — —
16,
Utan, eller utur Tjenst, med
eller man LrraÄers:
y. De förmögnaste Män, Fruar och Enkor r:
ro. Deras Barn öfwer 15 ar — — r4>
n. Besmne och Förmögne Män, Fruar och
Enkor — — — — zr.
12. Deras Barn öfwer 15 är — — 16.
rz. Alla öfriqe mindre och minst förmögne
Män, Fruar, Enkor och Barn öfwer
r; ar — — — — ,6.
14. Ogifta Fruentimmer föras under y:de och
följande lVlomencsrns, alt efter befinna»-  det af den förmögenhet, hwarti! de af
'kaxerinxs-Mannen redan äro eller kunna
blifwa ansedde.
Hwarje Mantals, stkrefwen Person af Ridderfikaper
och Adelns Tjenstehjon betalar 6^
pkäfte
-
^a/oeo//e>', 179-, L17
Präste-Srändec:
Präste-Ständer har funnit lämpeligast, at för StändetS
egne Ledamöter, Hustrur, Barn öfwer 15 är och
Tjenstehjon, i stället för Personlig Afgift, i et för
alt ärlägga, af den, likmätigt 1789 ars Bewillningss
Förordning af Ständer utgående Bewillningen, en
Tiondedel med R:daler Specie eller Lanea-Sedlar.
Borgare - Ständer:
Borgare»Ständer har funnit rjenligast, ar för dest egne
Ledamöter, Hustrur, Barn öftver 15 ar och Tjenste,
folk, i stället för ksrlonel Afgift, i et för alt ärr
lagga af den, efter 1789 ärs BewillningS - Förordning,
af Srändet utgående Bewillning, en Femtedel
med Riksdaler Specie eller Lanea - Sedlar.
Bonde-Ständer:
Riksens Allmoge, sä wäl de af densamma som fjelfwe
äga, bruka eller bebo Hemman och Hemmansdelar,
säsom ock de, hwilka äro Aboer uppå andre StändS
och Ständs - Personers Hemman eller Hemmansdelar,
betala r Specie-Mynt eller Lane» - Sedlar, i
stället för Rikogälds-Sedlar, för hwar Person Man
och Hustru, Alta Skillingar af 1789 ärs Bewillning:
Dock med rättighet för den eller de, hwilka
anse dek/ör sig förmonligare, at i stället för ofwanLerörde
Atta Skillingar Specie betala Nio Skillingar
Sex Runstycken i Riksgälds Sedlar söp hwar
Person.
Alle andre af Allmogen, som ej idka Hemmansbruk, säsom
alla större och mindre Torpare, Inhyseshjon,
Handlwärkare pä Landet p. p. med Hustrur, Tjenstehjon
och lVlsnrals - skrefne Barn, samt Allmogens
skrefne Barn och Tjenstehjon, betala i Lps.
«is-Mynt eller Lsnco-Sedlar i stället för Riksgälds
-
n8 Ridderftapet och Adelms
Sedlar, för hwar Person Sex Skillisgar af 7789
ars Bewilst-ing: Dock med räl iqhet för den eller dr
som anse dct för sig för mögligare, at i stället för
nyHberörde Sex Skillinqar 8^0010 betala Sju Skillingar
i Riksgälds »Sedlar.
Afgift för hwar Person af ätskillige Stånds- 8pscis.
Personer som äro i Tjenst: N:d. si.
1. Tro-Män och därulöfwer, med deras Fruar 32.
2. Tro-Tjenare och andre Ämbetsmän med
deras »vederlikar, som hafwa i >0 Riks»
dalers Lön och derutöftver, samt deras
Fruar — — — — 24.
z. Alla förenämdes Manksls - skrefne Barn 16.
4. Alla öfrige i Tjenst »varande med Lön under
150 Riksdaler, samt deras Hustrur 16.
5. Deras Mantals - skrefne Barn — 12.
Utan och utur Tjenst, med
eller ntan Larspers.
6. De förmögnaste, »»»ed Hustrur och Enkor r.
7. Deras Mantals skrefne Barn — 24.
8. Förmögne och Besutne, »ned Hustrur och
Enkor — — — — 32.
9. Deras Mantals - skrefne Barn — 16.
ic>. Mindre förmögne, med Hustrur och Enkor
— — — —. 24.
n. De
-
1792.^ Hy
n. Deras Mantals - ffrefne Barn — 16.
12. Öfrige och minst Förmögne »ned Hustrur
och Enkor — — — ir.
iz. Deras Mantals-skrefne Barn — 12.
14. Alla mindre i Tjenst »varande Betjente,
såsom Wafmästare, Lxecukions Betjänr
te, Länsmän, Hof-Rätts-koster, Kammar-Drängar,
Besökare tillika med Under-Officerare
och den ringare 8raden af
de Jndelte och Wärfwade stsAsmomsr,
saint Sjö-8taten, »ned alla dessas Wederlikar,
dock Trumslagare, Pipare och strofoster
undantag»,e, betala för sig, Hustrur
och Enkor — — — z.
rs. Deras Mantals skrefne Barn och Tjenstehjon
Betala — — — 6.
16» Ogifte Frue»,timmer förås under 6:te och följande Mo»nenrerne
efter befinnandet af den förmögenhet, hwarester
de redan äro, eller kunna blifwa af DaxsriugsMännen
ansedde.
i?» De til I4!de och i^de Momenrerns hörande Personer,
äga samma rättighet so»»» Allmogen, at i stället
för Alka Skillinqar 8^scls för hwar Person, betala
Nio och en half Skillinqar i Riksgäldö-Sedlar,
samt i stället för Sex Skillingar 8pecis för hwar
Person, betala Sju Skillingar i Riksgälds-Sedlar.
i8> Tjenstehjon hos alla öfrige Ständs-Personer sorn ej
kunna föras under 74:de och 7§:de Momsmerne,
betala för hwar Person Sex Skillingar 8pecieMlM
eller Lauce». Sedlar, i stället för lika stor
Lum
-
l2k Ridderffapet och AL>elens
Summa j Riksgälds - Sedlar af 1789 ars Bes
willuing.
Underrättelse för 7a^^r^/-Män och Lvcc»ro7-ers
Som denne författning icke är någon tilökning uti
1789 ärs Bewillning, utan endast en förwandling ifrån
creäil-Sedlar til 8p«cis-Mynt eller Lanco-Sedlar, til
sä stor del deras, som enligt ofwanstäende Förslug, pä
hwar Person belöpa kan; sä bör ock densamma ej eiler,
af cho det wara Ma, annorlunda förstas. Och åligger
derföre Wederbörande som sädant tilkommer, ar uppå
hrvars och ens Lonrriburions Sedel först Utsätta Hrticlarne
och beloppet af 1789 ärS Bewillning, samt sedermera
nedanföre särskilt Uträkning, hwad hwar ock en, enligt
detta förordnande, bör af samma Bewillning i stället för
Orsäit-Sedlar i Specie-Mynt eller Lanco-Sedlar ärlägga,
hwilket sednare äfwen särskilt gvicterss bör.
Alla i tjenst »varande betala denne MrwandlingSAfgift,
ester den tjenst, de werkeligen innehafwa, utan
åseende pä den högre LaraQsre, de kunna hafwa är»
hällit».
Bilaga til kcolseollst den ri kebruaril 1792.
Utdrag af hällic i Riksens Ständers
La»co-Utskott pa Gefle Rådhus den 21 bebr.
S. D. Den af de irenne LelpoLUve Ständen,
hwilka styrelsen och wärdén af Rikets Lanco-Werk rilhös
rer sine veputsraäs af hwardera Ständer, anförtrodde
förrättning, at uti egenskap af et Lanca-Utskott, öfwerse
Merkers närwarande Ulftand, samt granska den, sedan
^otoco/Zer', 1792. 121
Riksens Ständers sista sammanwaro, deröfwer förde för--  »valkning, har LancL Utskottet med all den noggranhet,
som för Utffotker warit möjelig, sökt fullborda; och hwar»
öfwer Lanea »Utskottet efter fulländad förrättning, icke
bordt underläta, at dest »vördsamma berättelse lii Riksens
Ständer afgifwa.
Efter den uti Kongs. Kungörelsen af den 19 Lebo.
1792 faststäldte ordning, hafwa Riksens Ständers Herrar
Revisorer, uti OÄobor och d^ovembsr mänader nästs
kedit är, til Lanea WcrketS öfwerseende och Revision,
sammanwarit, hwarwid deras granskning sträckt sig ifrän
1789 ärs början til den sista September är 1791. Herrar
Lsvitorernes, under den ZO nestl. I^ovembsr, öfwer
deras Lsvissons förrättning afgifne Berättelse, har
Lanea-Utskottet til dest innehall pröfwat och jemfört emot
de wid Lsvissonsn hällne krorocollsr, samt deraf med
särdeles nöje inhämtat den noga eftersyn och nirfulla omsorg
som de LelpsLUvs Ständens samtlige Herrar Lsvisorsr
wid sist öfwerständne Lanea - Levisson, til befor»
bran af en oafbruten Författningarnes efterlefnad, Ådagalagt;
Och hwarigenom Herrar Ledamöterne af 1791 ärs
Lanea-Levisson säledes gjort sig i högsta matto förtjent
af Riksens Ständers synnerliga tacksamhet»
Under fortsättningen af Lanea - Utskottets nu mera
fulländade arbete, har det för Utskottet warit synnerligen
rilfredsställande at kunna instämma uti Herrar Lanca-Ls.
vilorernes yttrade »välgrundade omdöme, det hafwa Ständernes
Herrar Fullmägtige wid Lanco-Werket, uti deras
sedan sista Riksdag förde förwaltning, fnllkommeligen
swarat emot deras LslpeÄive Ständs dem lämnade förtroeende,
sa»nt med heder fullgjort de dem Åliggande wig»
kiga skyldigheter.
Dä Lanea-Utskottet med synnerlig fägnad ägt til»
fälle erfara, huruledes alla för detta Werks ^äaumstra'
I poa.
zrz Ridderstapet och Adeleus
tion, meddelte föreskrifter icke saknat en den nogaste werk*
ståtlighet, har Lanco-Utskottet tillika ägt den förnöjelsen,
at igenom en, i synnerhet af de sednaste ärens werkningar
pä kaninens rörelse, wnnnen erfarenhet, öswertygas
om päliteligheten af de wälgrundade Författningar som
af Riksens Ständers Lanea-Utskott wid 1779, 1786
och 1789 arens Riksdagar för detta angekägna Werks
stadga och förkofran, samt til underhållande af en oafbruten
betz Sedlars inlösen med Specie - Mynt, blifwit
antagne och til obrottslig efterlefnad för framtiden bibe»
hällne.
Al kaninens, a samma författningar grundade operationer,
under den före är i/88 framslutne tiden, warit
beledsagade med en i mänga afseende» owäntad framgäng,
hafwa, wid slutet af Riksens Ständers sista samman»
warö, -eras Lanco Utskott dä ägt den tilfredsstallelsen,
ak för de ssslpetUvs Ständen fä omförmäla.
Dm deremot de sednaste ärens händelser i Lancorörelsen,
icke kunna i alla hänseenden anses för lika fördelaktiga,
hafwa likwäl äswen dessa tilfälligheter, i sä
mätto kunnat til WerketS sannskyldiga nytta blifwa bidragande
at en allmän öfwertygelse om detta Werkö loliäikö,
och egen styrka til sine förbindelsers fullgörande
emot hwar Man, derigenom bordt winna, och ofelbart
rvunnit, den mäst päliteliga stadga.
Närwarande Lanea Utskott äger den förmon at utan
någon slags hnfwudsakelig ändring eller tilläggning,
endast til widare efterlefnad och ofelbar werkställighet
fä förnya de föreskrifter, som för Lanea-Werkets styrelse
och förwalkning sä wisligen redan finnes stadgade; och
finner Lanco-Utskottet derinunder sig äga den mäst grundade
anledning til den försäkrans afgifwande, at Riksens
Ständers Lanea-Werk, äger och, under den Högste Gu.
deus
1792. irg
dens fortfarande nädiga hägn och beskydd, beständig
skall äga, en i alla matto nöjaktig säkerhet.
Efter nogaste undersökning o n Langusns närwarande
tilstand, samt uppå Riksens Ständers Hemliga U:
skortö derom gjorde föreställning, har Lanco Utskott ,un
nit sig kunna deruti inga, at Riksens Ständer Riksgälds--  Conroir hädanefter til sina förestående operationer, kan
fa begagna sig af någor större Oiicont biträde af Lintunen,
än til närwarande lid warit bewiljadt, saint or
detta biträde jemwäl, kil någon lindring uti Cnmoirsks
öfrige dryga omkostnader, iftän innewarande ärS böljan
kan lil någon del blifwa nedfart.
Lanco Utskottet har i öfrigt jemwal funnit öfwerens*
stämmande, at Räntan pä de Capiraler lil fyra och e
half samt syra koLenrs ärligt Interesse, som uri enst
te personers namn äro i Langeén qwarstående, bli'
,il tre LroCsnr ärligen förminskad; hwaremot Lanco'.
skottek ock a andra sidan funnit billigt, at Hädanein
enligt hwad derom förut warit stadgat, Lingner, m
ninqar pä Guld och Silfwer jemte alla expormkle
LQ-r, blifwer Läntaqarne endast til tre LroCsnrs ärli
Ränta beräknade, hwilkct med det föregående, Riksens
Ständer genom Utdrag af kroiocoller, wördsammeligen
föredragas skulle»
Är och dag, som föreskrifwit star.
Efter befallning
IVI. klellinZius.
Bi*
LS4 Ridderstapet och Adelens
Bilaga til krorocollst den 22 iLebr» 1792
Rongl. Maj cs
Nadina ril Riksens Ständer hur»
mev Riksens Ständers <7ontot>a- L7, e-i^-Sed»
lars gångbarhet hädanefter matte förhällas»
(Vifwen 6e/?e Slott den 2O /kärnar» 1792.
Under öfwerläggningarne rni del Hemliga Ulffelt, Kg?»
enligt 47. §. Regerings-Lormcn, äffal, har staga
upstätt om uödwändighcten däraf, al dä Riksens Sländers
Lonwirs Lreäir Sedlar i Allmänna Rörelsen än ytterligare
gängbare blifwa, desse Sedlars brukbarhet warder
närmare, än hitlils skedt, stadgad och bestämd: Dä
de förut icke warit godkände un annan utgift/ än den,
svin angält de til allmänna behof anflagne och bewiljade
utffylder: men de nu mera ffnlle komma ar utgöra Rikets
mästa rörelserLapital, och följaktligen i det närmaste
ikläda sig naturen af mynt-' dem omständigheten jemwäl
tilkommer, at 8peci« eller Lanea myntet undergått
sadan förminffning, at beloppet däraf, pä längt när för
det närwarande icke kan wara lilräckeligt til de skulders
liguiäcranäs, hwilka emellan man och man kunna finnas,
och hwilken brist onekeligen skulle leda til et trångmål för
alla skyldige wid deras skulders betalande, hwaruti de
utan egit förwällande kommit, och för fordringsägare gifwa
anledning til ocker; Sa har en angelägenhet sig företedt
af någon sadan Författning, hwarigenom en billig jcm»
likhet emellan de fordrande och de skyldiga mä kunna
winnås, och wid upkommande twister, Lagen stadgar et
rättesnöre til mätande af hwarderas rätt, samt det egenwilliga
godrycko förekommas, hwilket altid bereder den
faltigas än större förtryck. I sadant afseende har blifwit
hemstält, om icke Uti alla liguillarioner angående
skulder emellan män och man, all ränta hwilken öfwers
stiger fyra för hundradet, mä med Lrecln-Sedlar fä erläggas
och betalas, änskönt Opiralst uti Lsoco-mynt elke
-
^o/oeo//et', 1792.
lier 8pecis kan wara uptagit eller erhållit, samt at enär
någon Borgenär dest innestäcnde Lsnco mynts- eller Specie
Oxiwl ntkräfwcr och utsäger, men gäldenär icke finner
sig i ständ at Lsnco eller Specie mynt anskaffa, den
senare mä wara tillälit med Credit Sedlar et sädant Capital
sig afbörda, emot del at han til Borgenären, såsom
ersättning för den skilnad uti wärdet, som emellan Sprcis
eller Lanes och Lrsäic Sedlar kan finnas, erlägger
sex för hundradet ester kapitalets storlek. Härunder skulle
dock icke begripas hwarken Langens gäldenärer, eller
de Discont län pä Lanco, som Uti de allmänna Dilcontwerken
kunna wara gjorde, och hwilka i anseende til det
därmed warande serskilla förhållande, böra i samma mynt,
til Capital och Ränta inga, som de utgifne blifwit; äfwensom
billigheten medgifwer, at den gäldenär, som sjelfwilligt
och uran sin borgenärs kraf, wil et Lanea eller
Specie mynts kapital sig afbörda, skulle wara skyldig jädank
i lika mynickort werkställa.
Som Kongl. Majtt häröfwer welat inhämta Riksens
Ständers tankar; sa förwänrar Kgl. Majtt Riksens Ständers
skyndsamma underdäniga Swar, huruwida de utr detta
upgisna Förflag sadant som del här blifwit förestält, instämma
eller icke.
O § 7"
(D. 8.)
Bilaga til Lrotocollsr Len 22 ^sbruarii 1792»
Utdrag af /',-otoeo/str , hållit i präste Ställders
/'/eno dell 2I 1792.
S. D. I anledning af den med Hans Kongl»
Höghet KromPrinsen förledne gärdag anstälre Lxamsn,
I z hwar
-
126 Ridderstapet och Adelens
hwarwid, efter nådig kallelse, Rikets Ständer genom sine
vepurersrls warit närwarande, fattade Ständer, för at
ieke mindre betyga sin underdänigste tacksamhet och erkänsla
emot Hans Kongl. Majus Lands faderliga ömhet och
cmwärdnad äfwen i denna del, än för ar ådagalägga sin
lika nnderdäniqa fägnad öfwer de ädla bö,elser, och de
öma känslor illoliginnon: helgade sanningar gjordt pä
Hans Kongl. Höghets hjerta, hwaraf Ständer funnit sig
pa det listigaste rördt, afweasom öfwer de lyckliga framsteg
Hans Kongl. Höghet, rrnda öfwer sin alder, gjordt
i alla andra en Furste prydande Idrotter, dei enhälliga
Beslut, at icke allenast hos Kongl. Maju aflägga nndcrdänigste
tacksägelse genom en stor gemensam vo^ursrion,
för ofwan högstberörde Desi öma wärd, utan ock at i
lika underdånighet updraga Hans Kongl. M-uu, alide»
händelse Hans Kongl. Höghet skulle sira desi biläger,
innan Rikets Ständer blifwa n st.: gäng sammankallade,
en Bröllopsgärd i likhet ined den sista asar 1766 ma i
try är upbäraö; hwarwid Prästc-Sländet war krygak derom
försäkra! at i händelse, da denne tid infaller, Riket
skulle hemsökas med misiwäxt eller andre olycklige händelser,
Kongl- Majit i sin »vishet och »ad, lärer sa lämpa
tiden til npbördc» af denna Bröllepsgärd, at den ej blifwcr
för Desi trogne undersåtare sivar och betungande. Och
gör sig Standel i öfrigt försäkrat, at de undre Koches ve
Med - ständer, hwars fanitelige Medlciiimar anse de lilfällen
för de gladaste, da de kunna ådagalägga talande
tvedermälen af sin underdäiiiga tillys,vcnhet för Konnnga»
Huset, bifalla Praste: Ständeis sauade bcstnt, hwarom
Kecheclive Med Ständer genom en Oe^mariuu skulle un»
derrälkas, i likhet med häihos följande viclimeräcia iVtlemorial.
lblr Lu^ra.
Ifx kroiocollo
stoll. kiric striinädsr».
Bi
-
^oöaro/ke»' I7Y2.
!2?
ckllemarra/.
Jag lärer ej behöswa äterkalla de glada känflor,
som förledne gårdag intog alles wära hiertan, som wörö
lycklige witnen »vid det förhör Hans Kongl. Majtt Nådigt
behagade lata Desi Herr Son undergå uti desi E»
gen höga nä» warö, och hwartil w>ffe utsedde af alla syra
RikkllStänden nådigt moro kallade.
Wi erforo med förundran de framsteg Hans Kongl.
Höghet gjort i bokliga konster, wida öfwerrräffande sina
är. Wi hörde honom med den största redighet gifwa
bestämda sivar til oräkneliga frågor, i flere lärdomSdelar-
Men i synnerhet wäckte det hos Osi den glada»
ste rörelse ar se det kraftiga intryck Guda-Lärans helga»
de Sanningar redan gjort pa Desi böjeliga hjerta. Sa
länge wi andas kunna wi aldrig förgäta de ömnig» lärår,
wi säge honom fälla »vid Desi stickelige Lärareö korta
tillämpning af Christna Koligionens Sedolära, och den
skatte wi olyckelig soyr utan all rörelse kunde detta skada
Uti
alt detta sa wi i underdänighct wörda Hans
Kongl. Majus leswärda omwärdnad, at, genom en wis
och Christella uplostran, bereda wära Efterkommande en
upiyst, en mild, en rättwiö Regent, wärdig Vallars blod,
hwaraf han härstammar, wärdig at träda i sin stora Fa»
ders lysande fotspår, och ståtelig at göra dem lycklige,
som en gäng skola glade lyda Desi spira»
Jag skulle misikänna Rikets församlade Stäuder s
allmänhet, samt detta Högwördige Ständ i synnerhet
om jag trodde mig med manga ord behöswa wisa wäc
underdåniga förbindelse, at,i likhet med hwad stedt wid
förre Riksmöten, inför Konunga Thronen nedlägga wär
underdänigste tacksägelse. Det kan icke eller undfalla det
Högwördige Ständer eller mig, at, wid de bägge gänaor,
wi gemensamt fält inför Konungen frambära denna
2 4 war
rrz Ridderskapet och Adelns
wär underdäniga wördnad, hafwa Ständer ne uibedk si,;,
sch ärhallit Nädigt tilstand, cik förewiga wära glada känsior
med en Skäde-Penning, lämpad kil et för trogne
Undcrsätares hopp sä ttlfrebsställandc tilfälle. Jag skulle
derföre ej hafwa betänkande, at öfwer, nu tilstyrka en
lika underdånig glädje, betygelse. Men wart hepp är nära
sin fullbordan, och jag lebes deraf til et wigiiqare
ämne.
Snart nalkas de ar, dä det Rikets siora hopp, at
genom Hans Kongl. Höghet, fä se Swea Thron stadgad
i V.4sä5 Ätt för ^Gifwe Gud) längliga ti
der
kan blifwa upfyldt. En Konunga-Thron kan sällan
för tidigt, och aldrig för mycket stadfästas.
Wär Nädige Konung, sou, bereder icke allenast sin
samtids utan framtids sällhet, Han torde Nådigt wara
omtänkt, ak, efter fä är, upsöka fört Desi Herr Son en
Brud af något af de Furstelige Lutherska Husen i
tyskland, eller ock af nägot annar Hus, som medför i
Brudskatt förbindelser, som mer än alla ^Ili-mcsr stadga
Rikets sällhet och lugn.
Blifwa wära önskningar hörde, äre wi ej samlade
såsom Ständer, innan detta sker. Wi göre osi det glada
hopp, ar de wisa Författningar Hans Kongl. Majit
rinder detta Riksmöte widtager, med sina trogna Ständer,
skola pä flera är göra wär Sammankomst, altid
betungande för Riket, mindre nödig.
Men när nu fa sker, at Konungens Hof genom
Hanö Kongl. Höghet Kron-Prinsens förmälning, blifwec
längt talrikare, och för Stats - Merkel känbarare, hwad
är dä wär gladaste skyldighet? Hwad fordrar da nöd
wän
-
/^otoro//e^, 1792. I2g
wändigheten och wär nndersäteliga plikt? Huru hafwa
wäre Förfäder wid dylika tilfällen sig förhällir? Hwad
giorde wi sjckfwe, da tvär Nädigste Konung, såsom
Swea Kron-Prins, firade Sit höga Biläger? Jo, under
förenade suckar til Högben, om wälsignelse öfwer det Höga
Bnid Paret, crlade wi i try är med gladaste hjerton
den wanliga Bröllops-Gärden.
Det är i stöd häraf jag wägar i ödmjukhet hemställa
lil det Högwördige Ständckö uplyste bepröfwande,
om icke wi böra i underdånighet updraga Hans Kongl.
Majit, at i den händelse Hans Kongl. Höghet skulle fira
Desi Biläger, innan Rikets Ständer blifwa nästa
gäng sammankallade dä en Bröllops Gärd, i likhet med
den sista af är 1766 i trenne ar mätte upbäras.
Wi kunna trygt derom wara försäkrade at i händelse,
dä denne tiden infaller, Riket skulle hemsökas
med misiwäxt eller andra olyckliga händelser, Kongl. Majit
i sin wishct och näd, lärer sä lämpa upbörden af denna
Bröllopsgärd, at den ej blifwcr för Desi trogne Undersåtare
swär och betungande.
För öfrigt gör jag mig förwissad, at det Högwördige
Ständer, hwarö Samtlige Medlemmar anse de tilfällen
för de gladaste, dä de kunna ådagalägga talande
wedermälen af sin underdäniga tilgifwenhet för Konunga»
Husek, bifaller detta mitt ödmjuka andragande.
Jag har tillika det fasta hopp, ak det tecken jag
bär pä mitt bröst, et bewis af dek hedrande förtroende
mig wederfors, at pä detta Högwördige Ständs wägnar,
wara et wittne pä den dagen dä wär Allernädigste Konung
inför Altaret helgade denna sin förstfödde Son
Herranom, och öfwerlämnade Honom ät sil trogna Folk,
I 5 skak
iza Ridderstapet och Adelens
skall hos hwar och en rättfärdiga min underdäniga nit,
och denna min ödmjuka hemställan.
äVingsrfl.
Enligheten med Originalsr intygar
^sok. kir. 8ran6hsr§.
Präste-Siandtts 8-crelLrsre.
Bilaga til protocollsk för den 22 I^elrrusrii 1792.
Orefwe Ds /a Tal kil de nen»
ne Granden dä han anförde D
nied Ridderskaper och Adelns Beslut öfwer
Hemltga llrskorcecs Utdrag af
den 19 179?.
Jemte det ak jag hos Kl. Ständet får äran
framföra Ridderstkapet och Adelns wänligaste och förtroligaste
hälsning, får jag äfwen härmed lämna Kl. >1.
Ständet del af R-.ddersikapet och Adelns beslut rörande
Hemliga UrjikottetS betänkande. Ridderstkapet och Adeln
har bifallit Hemliaa UtstkottetS ?rvroLc>II^ Utdrag i anseende
til Rikets Penninge werk, samt al l7k y ärs Bewillning
med förbehåll af B-willningö rattiaheren pä bestämd
tid mä fortfara til nästa Riksdag. A^wen bifallit
den förestagne uks^ylden i Silfwer, med samma förwand»
ling i Riksgalds-Sedlar för Ständs-personer, Ämbetsmän,
Löntagare och Riderffapet och Adelns minst förmögne Ledamöter,
pa fäkt som Wällofl. Borgare- och Hederwärda
Bonde-Ständet redan fastställ.
Äfwen om en witz grwlcrchtions tid för taxeringsMän,
hwaröfwer Ridderstkapet och Adeln längre fram
skal lämna et utförligare LxiraQum krolollii.
Ridder*
1792. igi
Ridderstkapet och Adelns nit uti alt hwad som kan
befrämja fosterlandets wälgäng, detz ähäga at bibehålla
det lugn och den enighet som hittils warit rädande Stan,
den emellan, och som utgör Riksens Ständers sanna styrka,
äro de drif fjädrar som werkat detz Beslut; Jag bör
dock ej förtiga at flere betänkligheter hos otz förefallit
som det kunnat hindra, men Swea Adels uräldrrga tänkesätt
som de ärft af sine Fader, som de äga i sin fulla
renhet, och som de lika obefläckade en gang stkola lämna
sine efterkommande, de bjuda at lara alt enskilt wäl wika,
da fragan är om det Allmännas; Ridderstkapet och
Adeln har lydt detzas röst, och delta beslut är frugtcn
därutaf.
Uti Kl. K. Ständets wänstkap och förtroende utbeder
sig Ridderstkapet och Adeln nu och alud at sä wara
innestutne.
Bilaga til krorocollst för Veu 2; ksbrusrii 1792.
Utdrag af hällit inför Rongl
Maj
t, uci Hemliga Urffottet, wid Riksdagen
i den 2^ DeL, narri 1792.
S. D. Som förwaltningen i det til förstärkning af
Riksens Ständers Rlksgälds-Lomoiis inkomster, tilgö»
rande Oilennr Lonroir, ärligen bör granstkaS af bertik ä
Riksens Ständers wägnar särkildt förordnade kevilorsr,
en för hwarje Ständ; Attsa och med Konungens Nädiga
tilständ besiötS, det stkulle hwartera af de lre^eUivs
Riks-Sländen, genom Utdrag af krotocollsc, wänligen
derom underrättas för at kunna stadga sättet til desse
Kevilorsr-, Utnämnande. Ur Lu^r».
Pa Nädigste Befallning.
L. L. I^gZsrlioim.
Bilaga
rzr Ridderskapet och Meleus
Bilaga lil krorocollsr den 2Z ^ebruaril.
Grefwe //enrrr»^ trr/Z/e-r^o^/ Tal. da
han anförde en D?/>«takrs» nl de g:neGtän»
derr, med Ridderskapers och Mclns Beslut
om en Bröllops Gard för Hans Rongl.
Höghet Aron prinsen.
Jämte det Ridderskapet och Adeln genom ost OsputLl-säs.
til 74. 74. Skändct lär anmäla dest förtroliga
hälsning, är ost äfwen npdragit at ä Ridderlkap ks och
Adelns wägnar, förklara dest deltagande med de önige
IdespeLliva Ständen i glädjen öfwer Hans Kongl. Höghet
Kron - Prinsens , wid nyligen förrättade Lxarnen , ädaga»
lagde uunärkle framsteg i sprak och werenffaper.
Om det är af yttersta wigt för et Folk, at äga
en Regent, som, genom l-Iistorions kundskap blifwit uplyst
om Lkmers fkakningar och förändringar, ej mindre til
deras orsaker, hämtade merendels i mitzbruket af Regenters
magt, än til deras werkningar, innefattande ofta
Folks och RegenterS gemensamma fall och undergång; —
Om ek Folks sällhet äskar, at styras af en Regent, som,
efter lVlorzIsn^ föreskrift stadgat sine begrep, om männiff-ors
naturliga likhet til rättigheter och skyldigheter, om
dygdens wärde och lastens nedrighet, lika i kråklöt som
i kojan, om RegenterS pligter, och Folks och Medborga,
res heliga och akmingswärda rättigheter, samt skyldigheten
af et lika sä owilkorligt upfyllande af de förre,
som et sorgfälligt wärvande af de sednare; — Om andeligen
wid tillämpningen af desse lVloralillrs begrep, den
Sanna religionens kännedom och heliga inflytande, med
ökande af Regenccrö pligter, förenar de kraftigaste bewekande
skäl til deras noggranna upfyllande; Sä anser
Ridderskapet och Adeln, af alla dessa kundskaper, som
wi, wid Examen närwarande Ospureraäs, med ömaste
glädjerörelser funnit Hans Kongl. Höghet äga, och til
^otoro//e--, 1792. izz
Dest unga hjerta lämpat, sig äga den billigaste anledning
a- dela glädjen af det framrida hopp, som är fästadr wid
Hans Kongl. HöghetS Person, och med detta glada
hopp sammanbinda den trogna önskan, at da Hans Kongl.
Höghet en gang emottager Styrelsen öfwer Swea Folk,
Han oafbrutet mätte ledas af den öswenygelse, at en
Konungs ära och sällhet icke bestär i widdén af dest magt.
Ulan i upsyllandet af Dest pligter, sann at Dest säker»
het icke hwilar pä Undersätares fruktan, uran pä deras
kärlek. Ridderskapet och Adeln, lifwade af desse
känslor, hysa nogsamt den underdäniga erkänsla de, för
Kron-Prinsens upfostran, äro Kongl. Maj:t skyldige,
och förena sig med dest Med-Ständer i den önslkan, at
genom en stor vepuratton af alla fyra Ständen densamma
för Kongl. Maj:t fä framföra.
Ridderskapet och Adeln fär härjemte gifwa 74. 74.
Slandet tilkänna, dest i dag tagne, och med Högwördige
Präste-Ständer instämmande Beslut, til utgörande af en
Bröllops-Gärd för Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen,
med wilkor:
!:v At Summan blir densamma, som wid Konungens
Biläger ar 1766.
2:0 At den blir repsrleraä pä enahanda sätt.
z:o At den ej utgöres förr, än sedan Hans Kongl.
Höghet haft Sik Biläger.
Samt 4:2 erläggas i det flags Mynt, som i KronoUpbörd
gäller.
Ridderskapet och Adeln will med första 74. 74. Ståndet
dest kroroLvlls - Utdrag häröfwer meddela, och nyttjar
för öfrigt detta tilfälle, at i 74. 74. Ständers Wänffap
sch Förtroende sig innesluta.
Landt
-
rz4 Rioderstapec och Adelens
Landt-Marskalkens Tal til Häglof!. Ridderskåpet
och Aveln, wid Landt - MarskalksScafwens
aslämnande, ril Hans Lxcellence
Herr Grefwe öra/re.
Högwälborne Herrar Grefwar Friherrar, Riddare och
samkelige Swea Rikes här församlade Högloft. Ridderskap
och Adel.
Ester en omanlig! korrt Sammanwaro, ätskiljes i dag
Ridderskapet och Adeln ifrän et Möte, hwarunder Kärlek
för Fäderneslandet beredt enighet i Besluten, och Försynens
Nåd bibehållit det Sällaste Lugn. —
För min enskilta del, har jag derunder icke kunnat
samla Förtjenster, men sä manga flera anledningar til en
wördsam och oskrymtad Erkänsla, af Högloflige RidderskapetS
och Adelns Ynnest, Wänskap och Förtroende.
Om under känslan deraf; om wid det tilfället, dä jag nu
til Högloflige Ridderskapet och Adeln äkerlämnar denna
Slaf, detta ypperliga Wedermäle as min Konungs Förtroende,
mit sinnes rörelse afbryter mina ord, lärer Ridderskapet
och Adeln anse den, som säkra bewis bäve af
min oinskränkta tacksamhet och af uprigkiqheten uti de förbindelser,
hwarmed jag tilträdde delta Ämbete.
Jag bör icke dölja Högloft. Ridderskapet och Adeln
huru jag anser detta ögnablick för det lyckligaste af mina
förflutna dagar, och at jag därifrån för de tilkommande
wägar hoppas, at hos Högloft. Ridderjkapet och Adeln
altid fä ärfara de gynnande tankesätt jag nu ämjukir; och
upmumrad af detta hopp, anhäller jag tillika at uti Hög«
loflige Ridderskapets och Adelns Ynnest och Wänskap alt
framgent warda bibehällen.
Hans
t? y2. iz?
Hans Lxcellence Herr Grefwe Lra.äer Gwar.
Högwälborne Herr karon och Landt Marskalk kresiöenr
samt Riddare och commencleur af Kongl. Majus
Orden!
Dä den äran mig tilkommer, at af Herr karon och
Landt - Marskalken emottaga den Staf, som altid är et
tecken til el sä Utmärkt Förtroende, äligger mig tillika en
Skyldighet, den jag med uprigtigaste egit deltagande upfyller,
at emot Herr karon och Landt-Marskalken förklara
wärk Slänbs för honom hysande tänkesätt.
Ridderskapet och Adeln städse och i alla tider wanni
för Konung och Fädernesland, samt Nitälskande om Lagen,
har til sik Yppersta Föremal^ der Allmänna Bästa;
Begreppen kunna wara olika och Oswerläggningarne följakteliqen
osta bäve längwarige och mindre enige; men om
en sällsynt Förtrolighet och Samdrägt denna gängen be«
warat wärl Lugn, och ledsagat wära Beslut; är en sadan
Förmon hufwudsakeligast at tilskrifwa Herr karon
och Landt Marskalkens Klokhet, Owäldughet, Försigtighet
och Wärdiga Upförande.
Redan wid Landt - Marskalks - Stafwens emottagande
i Besittning af sitt Stånds och sine MedbröderS Vänskap
och Högaktning, har Herr karon och kresiäonten
wid desi äterlämnande ännu bärtil förwärfwak deras Förbindelse,
Tacksamhet och Ärkänfla.
För egen del nyttjar jag med största tilfredöställelse
detta tilfälle, at förklara emot Herr karon och kreliclenren
Min personliga Högaktning, Wänskap och Tilgifwenhet.
rz6 Ridderstapet och Adelens ^otow/Ze»-, 1792.
Tal, til -Hans Noimi. Mafc, hällic af -Hans
Lxcsllencs -Herr iörefwe
Stormägtigste Allernädigsie Konung!
Dä detta Riksmötes Slut, aiffiljer Eders Kongs»
Majus Trogne undersåtare af Nidderffapel och Adeln,
täckes Eder Kongl. Maju tillåta detta Riks »Stander, «
inför Eder Kongl. Majus Thron fä nedlägga dess underdåniga
Wördnad.
Om Nit för Allmänt Wäl styrk wära Rädflag, är
det en fölgd af RidderffapetS och Adelns tänkesätt; men
wär beredwillighet och enighet i Befluten torde til en del
kunna tilffrifwas den Wärdige Mans upförande ifrän
hwars hand jag denna Staf til Eders Kongl. Maju nu
underdänigst äterlämnar.
Uti Eders Kongl. Majus Nåd och Pnnest inneflum
sig Ridderffapet och Adeln underdänigst.
Wälloflige
Borgare-Ständets
Wid
Riksdagen i Gefle,
Är 1/92.
Tryckte hos
Onsdagen den 25 Januarii i/(-2.
S. D. H il undcrdänigfle åtlydnad af Kongl. Mains
frän Stockholms Slott utfärdade Näsigste
Bref och Påbud under den 8 December sörledik ar, hwarigenom
SwerigeS NikeS Höglofl. Ständer, ti! en allmän
Riksdag uti Sjö-och Stapel-Staden Gefle, den 2Z Januari!
innewarande är, äro wordne sammankallade, hade
Riksens Borgerffap sine v-purer-säa til denne Riksdag
assändt; Och sedan Riksdagen pä förmiddagen sistledne
mandag den 2Z i denne manad blifwit, pä manligt sätt,
genom Riks Harholden, allmänneligen kundgjord, Hmt be,
mälte hil ankomne SläderneS Fullmägtige, enligt 2:ne
Kongl. Maj tö med Egen hand Nädigst undertecknade
Anflag, inför Riks-Lanoclloren, hwilkenS Embete war
företrädt af Hans Lxeslloncs, Riks Drorkset, ?rL6clsnrsn
i de Kongl. Hof-Rätkerne, ^caäsmi-o OancsIIersn, Rid,
daren och Commendeuren Högwälborne Herr Grefwe Larl
WackrmL^iier, flg behörigen H^irimeear, och til den
ändan i gär, klockan 9 förmiddagen, hos 8scrersraren i
Riks - Hreknvo sine Fullmagter ingifmit och anteckna lätit,
hwarester de i dag klockan n pä förmiddagen hos Hans
Lxeellenes Herr Grefwe» och Riks-Drorrset Uti desi rum
emottag» sine Inträdes?al!ekrer med erhindran för nägre
af deni, emot hwilkas antagande Beswär moro anförde,
at deras simelrga godkänriande komme al bero pä pröfnin,
gen af desie beswär, öfwer hwilka wederbörande Herrar
A s Lands
-
4
Den 2Z FaiiuarLl.
Landshösdingar äläge, at sig först utläta; Sä församlades
nu för första gängen bemälte Fullmägtige, säfom antagne
Riksdagsmän, klockan Hals til 12 förmiddagen uti
det för dcm msedde ruin ä Stadens Nädhus, där Herr
Rådmannen ^näers vejmers, såsom förste Zullmägtigcn
för Stockholms Stad, med klubban öpnade Sammankomsten,
och förcstälte, at deras första yrke more, ak, efter
den af Hans ilxecllenee Herr Grefwcn och Riks- DrottseL
honom lcmnade Förteckning, läka manligt uprop af Borgare-StändetS
Ledamöter för sig gä; hwarföre Herr Rads
man tilstälke undertecknad 8eLrelerars ivid StändetS Oancellis
samma Förteckning ä de antagne Herrar Fullmägtige,
efter hwilken upropet wärkstältcs, sä lydande:
Förteckning uppä famtelige af Wällofl. Borgare Ståndet
til den af Hane Kongl. Mayr Mernädigst beramade
Riksdagen i Gesie är 1792 fullmägtigads
Ledamöter.
Stockholm.
Rädmannen e^näers Rejmers.
Borgmästaren /rnclsrs VVallin.
Rädmannen Jokan ulegren.
Grosshandlaren Joli. R. Lerxs; äfwen besnllinägkigaS
för Söderköping.
Grosshandlaren Dan. .^splunö.
Fabrikören 0. I. 8rrom.
Handelsmannen R. Oarlllenr.
Bryggaren ^krakam Wellman Dornefon.
2)ldermannen ker. RIoor.
Åldermannen Joli. Wellin.
Upsala.
Rådmannen Daniel 8kox.
Norrköping.
Handelsmannen Daniel Weijerin.
Klockgjutaren ^n<l. Lillllen.
Göthe
-
Den 25 Ianuarir. §
Götheborg.
Grosshandlaren Rrecl. Damm.
Kopparslagaren LenZl Dinäin; äfwen för Kongsbacka.
Malmö.
Lagmannen och Borgmästaren 6. k. DsKIllrum;
äfwen för Skanör.
Landscrona.
Rådmannen fla^vin lck. Lorgllrom.
Calmar.
Borgmästaren kaltL. Rf-riss Icko^snlleär.
Äbo.
Borgmästaren foll. lcksnr. Centrer.
Lovisa.
Handelsmannen Riic Ivk. 8ilfveräakl.
Carlscrona.
Lagmannen och Jullitia: Borgmästaren kckäKansLon.
Handelsmannen Jod. l>. Dni!!>j.
Nyköping.
Rådmannen I. O. Denning; äfwen för Eskilstuna.
Westerwik.
Handelsmannen Daviä Rngllrom.
Gefle.
Borgmästaren Jons kl/Zare.
Rådmannen 8am. Valleij; äfwen för Oregrund.
Wisby.
Handelsmannen Olof D,n§e.
Fahlun.
Borgmästaren lckans Larlskerx.
Fahlu Bergslag. —
Bergsmannen Daniel RIoällröm.
Halmstad.
Handelsmannen 0. I. Larelius,
Christianstad.
Rådmannen Jenus 6ram; äfwen för Engelholm.
Gördelmakare» R. Oavalin.
A z Hcl
-
Den 25 Januarii»
Helsingborg.
Vice Borgmästaren D. >-1. Lulick.
Carlshamn.
Bruks »kärron k. k*. Duvell; äswen för Wexiö.
Engelholm.
Rådmannen Lrsm. Se Christianstad.
Ystad.
Borgmästaren kerrer 8^Ivan«
Marstrand.
Lagmannen, Borgmästaren och Häradshöfdingen ?.
kliström.
Warberg.
Handelsman, ^vli. DiccldsrZ; äswen för Falkenberg.
Westerås.
Handelsmannen ^n6. k. Ilirkorks.
Arboga.
Rådmannen krie desten kricakon.
Örebro.
Rådmannen k. Klorsteär.
Jönköping»
Rådmannen Llilist. Din^gvist.
Linköping»
Bryggaren Olok »silin.
Köping.
Borgmästaren krie liidlman.
Strengnäs.
Rådmannen 0. k. Lrvöm.
Skara.
Borgmästaren 8vanke klsnck.
Wexiö.
Bruks-karron Duvell. Se Carlshamn.
Lund
Rådmannen kr. NjuZA.
Söderköping.
Grotzhandlaren Uerx5. Se Stockholm.
Hud»
De»r 25 Januarii. 7
Hudwikswall.
Rådmannen Dars Dinävall.
Mariestad.
Borgmästaren k. 0. OolmZ; äswen för Hjo.
Carlstad.
Åldermannen I. 0. Nanclér.
Härnösand.
Borgmästaren l>l. Vesterberg.
Uleäborg.
Borgmästaren 0. H. ksZsrsträm.
Thorshälla.
Handelsmannen 0. ^6. 8ebe^berus.
Effilstuna.
Rädmannen Denning. Se Nyköping.
Borås.
Handelsmannen k. .-xlps§ren.
Wennersborg.
Borgmästaren Olok kinkvist; äswen för Amal.
Enköping.
Rådmannen Lustaf lstelunä.
Sala.
Borgmästaren kekr Vieancler.
Sigtuna.
Borgmästaren Oarl forséus.
Wadstena.
Borgmäst. ^sost. kr. DOranxe; äswen för Grenna.
Skenninge.
Rådmannen ^ok. k. kernell.
Lidköping.
Borgmästaren Ojonas kriberg.
Öregrund.
Rådmannen Valleij. Se Gefle.
Söder Telje.
Borgmästaren ^nä. Orrö 8reniu,.
Norr Telje.
Handelsmannen I. NiIIbor§.
A 4 Hed,
K Den 25 Januari:.
Hedmora.
CarduanSmakaren kric f^eälöf.
Ekesjö.
Borgmästaren k- Lellinger.
Uddewalla.
Rådmannen fl. 8. Nrsrr.
Astersund.
Rådmannen ^scob LunälisrA.
lllricehamn.
Borgmästaren Le. On^s.
Hjo.
Borgmästaren LollmA. Se Mariestad.
Sköfde.
Borgmästaren L. Llilgvill.
Tårneå.
Rådmannen änö. Keciisrär; äfwen sär Pitea och
Luleä,
Christinehamn.
^ullikisrien ^smunci 8alino<lin; äfwen för Philipstad.
Sundswall.
Borgmästaren 8ven Daniel korsberg.
Söderhamn.
vice Rådmannen Huösrs 8er^ Ericsson.
Borgo.
Rådmannen Lrill. Keisner.
Gamla Carleby.
Borgmästaren Larl 8oveliu».
Umea.
Bruks, varron 06) Handelsmannen Lack. ^ber§.
Piteä.
Rådmannen KecKsrör. Se Tårneå.
Luleä.
Rädmanncn Reckarär. Se Tärneä.
Mariefred.
Rådmannen ^ol>. kinästräm.
Ny
-
Den 25 Januarir. 9
Nystad.
Borgmästaren kric Wilk. ka^erllräm.
Ekenäs.
Hattmakaren km. kplir. Danäitraei).
Philipstad.
Huliikiarisn 8r!mo6in. Se Christinehamn.
Falköping.
Borgmästaren floixer Luäv. 8clinsll.
Alingsas.
Borgmästaren Larl prienius.
Wimmerby.
Borgmästaren k. Lkreemer.
Kongelf.
Borgmäst. )ola. 1. Orunäell.; äfwen för Strömstad.
Sölvitsborg.
Handelsmannen vl. k. Klalm.
Trosa.
Borgmästaren kr. kalckman.
-östhammar.
Tengjutare» Olof Koos.
Säter.
Borgmästaren änäers brolin.
Ämal.
Borgmästaren Olof kinkvist. Se Wennersborg»
Nadendahl.
Styrmannen /Vnäers Din6der§.
Skanör.
Lagman, och Borgmästaren Dalström. Se Malmö.
Falkenberg.
Handelsmannen )ok. LieclberZ. Se Warberg.
Kongsbacka.
Kopparslagaren Lsnäin. Se Götheborg.
Cimbritshamn.
Borgmästaren Lust. Dgn(l§l-elm.
Brahestad.
Borgmästaren Larl Kien-xer.
A Z Ström»
IS Den 2A Ia«u«arii.
Strömstad.
Borgmästaren Orunstest. Se Kongelf.
Grenna.
Borgmästaren I/Oranxe. Se Wadstena.
Kastö.
8upsrcarZsuren och Grosihandlaren ket. jsok. stlsstk.
Wid detta nprop moro z:ne Herrar Ledamöter frän»
warande, nemligen: Herr Radmannen ?>lorstestr frän Orcbro,
Herr Borgmästaren Wicanster stan Sala och Herr
Radmannen Dunstker§ frän Affersnnd, af hwilka Herrar
Rädmännen d^orstestr och DunstKsrZ anmältes icke ännu
wara ril Staden ankomne, och Herr Borgmästaren Wicrnster
ester en korrt stund anlände.
Aerr Radmannen Rejmers, hwilken, ester wanlighe^tcn,
pä sidan om Talemans-Stolen inragit sitt säte,
förklarade härpå sin hjerteliza fägnad öfwer de närwarande
BorgerffapetS Herrar Fullmägtiges lyckliga ankomst,
och önstade, at de wid detta Riksmöte förekommande öst
werläggningar mätte leda til Kongl. Majus och et kärt
Fäderneslands wäl och lycksalighet; hwarester Herr Radmannen
anmodade dem, at ibland sig utse Ledamöter til
den Deputation, som hos Kongl. Maj:t i underdånighet
komme, at, elkligt Ständers Beslut wid 177g ärS Riksdag,
anhälla om Talemans förordnande för Ständer under
detta Riksmöte af Städernes nu besullmägtigade och
godkände medel; hemställandes äswen om icke Herr Borgmästaren
Willin af Stockholms Stads Fullmägtige mätte
updragas, at anföra denne Deputation, som efter wänligHeten
kunde bestä as omkring zo Ledamöter, hwilka Länswis
blefwo utnämde; hwarjämte Herr Rädmännen erhindrade,
at innan Deputarionen afginge, 2:ne särstilte Ledamöter
mätte i underdänighet upwagta Hans Kongl.
Maj:t och anhälla om företräde för Depurationsn.
Samtelige Städernes Herrar Fullmägtige instämde
härutinnan til alla delar, och anmodades Herrar Grosi
h.
uidlarne storas och Damm, at genast upträda til Kongl.
Den 25 Januarii. n
Slottet, för at anmäla deras underdäniga önffan, at, genom
en Deputation, fä den Näden upwagta Kongl Maj:t
med underdänig anhållan om Talemans utnämnande.
Under desie Herrars bortowaro utsägvS til den om»
sörmälte Depurskionen, följande Herrar Ledamöter, neml.
För Stockholms Stad:
Herr Borgmästaren Wastin.
Herr Fabrikören 8rräm.
Stockholms Län:
Herr Borgmästaren Korrus.
Upsala Län:
Herr Rädmännen Relunst.
Kopparbergs Län:
Bergsmannen Herr kloststrom.
Westeräs Län:
Herr Handelsmannen Ikrkorls.
Herr Borgmästaren stiklman.
Nerike och Wermeland- Län:
Herr Åldermannen vänster.
Södermanlands Län:
Herr Radmannen Lrostin.
Herr Handelsmannen 8ckcpkeru,.
Herr Borgmästaren kalckmsn.
OsterGöthlands Län:
Klockgjutaren Herr stilisten.
Gottlands Län:
Herr Handelsmannen Dsn§s.
Calmars Län:
Herr Borgmästaren L krimer.
Kronobergs Län:
Herr Bruks-kärron och Grosihanblaren samt Riddaren
af Kongl. Wasa Orsten, Duvell.
Jönköpings Län:
Herr Rådmannen Istnst^vist.
Skaraborgs Län:
Herr Borgmästaren klsnck.
Herr Borgmästaren Oo1Kn§.
Elfs,
ir Den 25 Januari:.
Elfsborgs Län:
Herr Handelsmannen älpsZrsn.
Herr Borgmästaren Arsenius.
Götheborgs och Bohus Län:
Kopparslagaren Herr Danäm.
Herr Rådmannen kran.
Hallands Län:
Herr Handelsmannen Larelius.
Malmöhus Län:
Herr Borgmästaren 8^Ivan.
Herr Rådmannen LjuZ§.
Christianstads Län:
Gördclmakaren Herr (svalin.
Blekinge Län:
Herr Handelsmannen Daillij.
Gefleborgs Län:
Herr Rädmannen Lsr§.
Westcrbottns Län:
Herr Bruks-karron Ader§.
Wasa Län:
Herr Boramäsiaren 8oveIlus.
Abo och Björneborgs Län:
Herr Borgmästaren kl. Llenk^sr.
Nylands och Tawastehuö Län:
Herr Radmannen Leisner.
Hattmakaren Herr kancirsraeij.
Kymencgärds Län:
Herr Handelsmannen 8ilkvsr6sKI.
Derefter äterkommo Herrar Groflhandlarne Ler§s och
Damm med förmälan, at de, genom Herr Oswerste-Kam»
mar»Junkaren m. m. Laron Wreäa hos Kongl. Majit i
underdånighet anhällit om företräde för Dapukationen saint
fäkt det Nådiga swar, at Kongl. Maj:t nu i förmiddag,
efter flutad Devöe, wille i Räder emottaga den samma.
Sedan således ehrindran blifwit gjord därom, at de
Uti denne Deputation warande Ledamöter kommo at sig
emellan iagttaga wänlig ordning ester Städerncö Numer;
st
Den 2§ Januari?»
sä afträdde förbemälte Herrar Oepursraäs genast under
Herr Borgmästaren Wallins anförande klockan 12 middagstiden;
och wid deras återkomst, efter en half timmas förlopp,
företrädde Herr Borgmästaren Vallin Depuraiionsn
i den ordning, som Talemannen manligen plägar iagttaga.
Dä Herr Borgmästaren Wallin härpå framträdt lil
Talemans-Bordet, öfwerantwardade Herr Radmannen Lesmers
klubban til Herr Borgmästaren med et sädant yttrande:
Jag
öfwerlemnar nu denna klubba i Herr Borgmästarens
och TalemannenS wärdiga hander, och såsom god
Medborgare och uprigtig wän, önffar Herr Borgnrästarcn
och Talemannen, wid utöfningen af det kall, Kongl. Majus
Nåd Eder beredt, all den lycka och alt det förtroende,
som Herr Borgmästarens och TalemannenS bepröfwads
Jnsigter och nit för allmänt wäl förstenar.
Herr Borgmästaren och Talemannen tiltradde härefter
sitt ställe, och, sedan han med klubban äffar ljud, nltalade
Ständet pä sätt, som följer:
Högädle samt adle och Högagtade Herrar Ledamöter
af detta Höglärade Ständ!
Hans Kongl. Maj:t har rikt StändctS Depnrsraäss
narwaro Nödigt behagat utnämna mig lil Taleman för det
Högtärade Borgare-Ständer under denne Riksdag, och
jag har också genast inför Hans Kongl. Majli aflagt
den wanliga TalemanS-Eoen, samt undcrstätl mig försäkra
om min underdåniga wördnad, min trogna rilgiswcnHet:
Den Högste Guden gifwe en lycklig framgång til
detta Riksmötets wigkiga wärf och läte dem lända til
Konungens och Fäderneslandets gemensamma bästa! Jag
kan icke bölja mina brister, det felas mig mänga af de
kundffaper och lyckliga Narursgaswor, hwilka borde wara
förenade hos ben person, soni skal söra order wid Edra
wigriga rådplägningar, men jag gjör mig försäkrad
om Eder wänffap och hoppas, at af Evre instgter wmna
uplysning. Jag beder Eder mine Herrar samt- och synnerligen,
al öswcrfe med mina ostMsmlighekec, fördraga
min
-4
Dm 25 Ianuarii.
min staplande tunga och glädja mig med Eder ynnest,
benägenhet och förtroende.
^när Herr Borgmästaren och Talemannen sedermera
intagit sitt läte, erhindrade han, at, efter manligheten,
StändetS sörsta åliggande nn more, at antaga 8screcsrsrs
för denne Riksdag, lil hwilken Syfllas förrättande 8-crersraren
witz StändetS Cancelli- sig anmält, tillika med fustiliarien
och 8screrersren wid Järn-Comoirer i Stockholm
Herr Cars Sederström, som därom lil Herr Borgmästaren
och Talemannen aflämnat sin ansökning; och tilsporde
således Herr Borgmästaren och Talemannen nu undertecknad
Secrerersrs, huruwida han fortfor uri samma
åstundan» som han förut lätit förmärka; hwarwid undertecknad
upstod och med wördnad tilkännagas, at sedan han
erfarit, det en annan Sökande Herr ^ustiiiarien Sederström
kominit i atanka och wunnir ätskillige det Högtärade
StändetS Herrar Ledamöters gynnande förtroende, wille
han icke, ehuru han wägade hoppas, at också kunna äga
en del af Herrar Ledamöternes gnnstiga bcwägcnhct och
wälwilja, blifwa en orsak och begynnelse til någon delning
och skiljagtighet »ti det Högtärade Srändct; hwar,
före han häldre wore nöjd, at i all ödmjukhet för denne
Riksdag afsäga sig den i fräga warande 8öc,er-rare-Beställningen,
som han likwäl alkid skulle eljest anse, såsom
et utmärkt wedermäle af det Högtärade StändetS gunstig»
förtroende.
Herr Borgmästaren och Talemannen yttrade sig härefter,
at han» da Secreterare» 'keuclster nu gjort denne
afsägelse, icke hade sig bekant någon mera Sökande, än Herr
^ustiliarisn Sederström , hwilken äfwen wore sä wäl känd,
at hans knndskap och skicklighet til Secreterare-SysilanS
förrättande hos det Högtärade Ständer, icke kunde sättas
i staga.
Herr Åldermannen Westm förmälte härwid, at han
icke hade något at erhindra wid Herr ^ustmarien Segerströms
skicklighet, men ansäg del likwäl wara en skyldighet
as Lecrskeraren wid StändetS Lsncellis, at, emot
den
Den 25 Januarir. 15
den ärliga lön han innehade, äswen wid Riksdagar, såsom
StändetS Secreterare gjöra tjenst, dä han därom anlitas,
hwilken skyldighet han ej eller lärer sig undandraga
och hwartil han jämwäl förut warit godkänd; men skulle
däremot Ständet nu salla med sitt förtroende pä nägon
annan, sä matte nödwändigt ytterligare antagande af en
sädan Embetsman öka ^kostnaden för Städerne, och i sädant
sall wille Herr Åldermannen haswa reserverar, ar
han för Stockholm, som utgjorde ensamt en Zjdel af hela
ärliga Cancellis-asgiften, icke kunde ingä i nägon widare
tilökning utöswer den för hwarje är wanliga afgift, som
redan för detta ar af Stockholm bliswit erlagd.
Herr Borgmästaren Cgnclxredn yttrade sig härpå,
at om Herr Borgmästaren och Talemannen wore nöjd
med Herr ^ustiriarien Segerström, hade han för sin del
icke nägot at påminna däremot, at bemältc Herr justitiarie
blefwe til StändetS Secreterare antageii; och för öfrigt
ansäg sä wäl Herr Borgmästaren, som flere StändetS Ledamöter,
det senare delen af Herr Westins gjorde anförande
wore et särskilt öfwerläggnings-ämne, som i sinom tid
tomine at pröswas.
Hcrr Borgmästaren och Talemannen gjorde altsa den
prnpostrinn: om Ständet antog Herr justitiarisn Sederström
til StändetS Secreterare wid denna Riksdag? Hwartil
enhälligt bejakades: och lät Herr Borgmästaren och
Talemannen sedermera genast, genom en Wagtmästars,
efterskicka Herr justitiarie» för at härom underättas.
Herr Lagmannen Laström erhindrade emedlertid, at
som manligt wore, det nägre skickelig? personer blefwo wid
RikSdagarne antagne kil biträde Uti StändetS Cancdlie,
sä wille Herr Lagmannen i sadant afseende föresiä en ung
och wäl känd man, vice Häradshöfdingen drifer, som
icke gjorde nägon pretention ä arfwode för sitt beswär.
Herr Borgmästaren och Talemannen föredrog likwäl
först, om icke Ständer wille fastställa, det Ständers Oräi
naris
-
Den 2§ Jamrar-ii.
narie 8ocrstersro tvid (lsncelliet borde söra StändctS kro»
rocoll och besörja desi klxpeäilicmer, dä ^uiiikiarien 8s>
gerström af någon rilsällighet kunde blifwa hindrad? Hwitket
enhälligt bifölls, med tilläggning af Herr Lagman
Lieström och flere Ledamöter, at de ansett sädant för at
wara en afgjord sak och ar 8ocrLrergren lenckler l likhet
med hwad wid sista Riksdag ffelt, da wore lil en
sadan befattning sielfffriswen.
Dernäst anmälte Herr Borgmästaren och Faleman»
nen, dek Herr Rädman osterberg frän Thorshälla anhällit,
ar fä som Lxwa Oanesllist Standel tllhanda gä, i
hwilken cgensckap han, emot något arfwode, förut wid siere
Riksdagar warit antagen, hwarföre Herr Borgmästaren
och Talemannen nu wille honom kil denne förman rscommenäora:
och biföll Ständet enhälligt hans antagande;
Lock förbehöllt sig Herr Lagmannen Lieström, at han an»
rogeö uran något utleswadt Arfwode, som scktille minska
stigängen i StändctS L.ssL.
Sedermera tilk-ännagaf Herr Borgmästaren och Ta»
lemannen, at vice Korzrier, Itnmman, VILS Häradshöfdingen
st/äelzorg och Lokilen Ull Kongl. Majus nedre
ffulimT stevision bjorling hos honom anmält sig och an»
Hällit, at såsom Lxrra L^ncellistsr wid Ständet sä biträda,
hwilken förman de 2:ne senare wid förre Riksdagar
äswen fatt lil godo njuta.
Herr Rådmannen Valleij och Herr Borgmästaren
Ll/gare anmälte äfwen härtil vice Stads Lrcrersraren Oatll
Wid K4a§ikraren här i Staden.
Herr Lagmannen lckZleansstm anmälte vice Häradshöfdingen
stlimcder», hwilken Herr Lagmannen recnm^
menäeraäe» at til Lxkra Lancellist wid Ständet äfwen
warda antagen, hwarmed Herr Rådmannen Lindvist sig
jämwäl förenade.
Herr Borgmästaren Larl klonrror höll före, at det
borde ankomma pä Herr Borgmästaren och Talemannen
samt
Den 25 Iarnrarii.
17
samt StändctS 8oei-Lter2i-e, at, i anledning af arbetets
myckenhet, pröswa Bctjeningens antal samt därefter föresiä
de personer, för hwilka dc kunde hafwa förtroende, emedan,
i fall Ledamöter,,..- skola förestå Betjening, desi antal
kunde blifwi större, än StändctS Ledamöter äro, och
hwarkil Vorgniastaren för sin del äjwen kunde nämna
någre.
Herr Rådmannen Valleij anmärkte, at endast, efter
hans kanka, Herr Talemannen och 8eersw, arén kunde förestå
Ständet BeNening, men ar det wore StändctS rätt,
at pröswa och antaga de förcsiague personerne; för öfrigt
sade han sig ej hasma något emot, at de personer, som
nu blifwit förestagne, kunde antagas, allenast de ej blefwo
för mänga, sä at Ständer finge den klagan pä sig, at
det därigenom ökade trängseln i Staden as personer, som
här ej hade något at gjöra.
Herr Borgmästaren Larl Xlernrrr förklarade, at han
endast welat tillägga Herr Borgmästaren och Talemannen
med 8eereksrgrsn de» rättigheten at förestå Betjening;
men därsöre icke betaga Ständet, at den godkänna.
Herr Åldermannen ^Vestin anmälte, at Herr Rådmannen
Orams Sou, Kammarsckrifwaren Oram, som
warit StändctS Lxrra Lancsllist wid sista Riksdag, ön,
skade nu äfwen, at därtil anragas, hwilket wore sä mycket
billigare, som hans Fader wore Ständers Ledamot;
och ansäg Herr Åldermannen det til en början wara nog,
om, jämte Kamm. rilkriswaren O, am, vice Häradshöfdingen
Onger, som först pro^oneraäer samt 8scrsrsrsrsn
^larling, såsom s,ig»gersö i Kongl. Majus Lsncellis,
och vice Stads-8acrsrerarLn valli, hwilken wore i tjenst
hos Xlagistrarsn här i Staden och således borde framförandra
äga förmänörält, dä Riksdagen höllcs härstädes,
kunde antagas.
Herr Borgmästaren Oulicli anhöll, at hans Son,
^uleulramen Oölick, matte tillätas at äfwen biträda wid
^aricslliek.
B Herr
i8 Den 25 Januari!.
Herr Borgmästaren k1/§sre trodde del wara bäst,
at först antaga lika mänga til Lxrra Laneellilrer, som wid
sista Riksdag, och sedermera öka antalet, i händelse det
kunde behöswas.
Herr Borgmästaren och Talemannen yttrade sig, at
som hanö tanke wore, det något arfwode icke kunde bestäs
de nu til Lxrra LanllsIIister anmälte personer för deras
ljenstgjöring, i händelse de blifwa antagne, utan at det anr
komnie pä hwar och en af dem, at sjclswe, genom fl.k och
skicklighet, söka sig enskilt förtjenst wid Ståndet; sa kunde
Ständer bifalla, det, utom Rädmannen österbol §,
hwilken Ståndet redan antagit, äfwen de öfrige personer,
ätta til antalet, som nu bliswit proponoraäe, antogos för
benne Riksdag til biträde wid renskrifning, med mera.
Uti OncsIIist,, dock utan något arfwode i likhet med andre
klxrra Oräiurrior.
Detta bifölls enhälligt.
härefter anmältcs, at Herr ^astinarien 8c§erstr2m anländt,
hwarföre han, sedan Ståndet, pä Herr Borgmästarens
och Talemannens tilfrägan, sunnit det icke wara
nödigt, at affordra honom någon Ed, sa wida han förut
wore Edswuren man och med heder bekladt DomareEmbcle,
genast förekalladcs och as Herr Borgmästaren
och Talemannen sälunda tiltalteS:
Det Högtärad? Wällofl. Borgare-Ständer har med
enhälligt förtroende updragit Eder den förrättning, at under
denne Riksdag, säsom StändetS 8ecrelerare föra des krorocoll
och försatta des Lx^>eäirianer, hwartil jag, ä StättdelS
wägnar, får önska Herr jsustingrien lycka och emottaga
Eder med wilker af de förbindelser, som Eder i en
siik beställning til Kongl. Majus och Rikets nytta samt
Ständers heder och anseende äligga; hwarwid Herr Borgmästaren
och Talemannen sträckte honom handen och tiljade
honom wara wälkommen.
Häruppå swarade Herr ^ustiriirien, som följer.
Med största wördnad och tacksamhet emottager jag
den heder och förtroende, som Högädle Herr Borgmästaren
-
Den 2Z Ianuarii.
»9
ren och Talemannen samt Wällofl. och Högtärade Borgare
Ständer'mig wid detta tilsälle behagat wisa. At fullgjöra
mina skyldigheter, är min föresats, och min wana,
ak bärtil anmanda alla mina krafter. Jag mä dock genast
bekänna, hwad framdeles i mine gjöromäl icke kan döljas,
at hos mig saknas mänga as de egenskaper, som fordras
at gjöra det uplysta Högtärade Borgare, StändetS
fullkomliga nöje. Jag anhätter fördenskull ödmjukast om
den ynnest och bswägenhet af Herr Borg nästaren och Talemannen
samt Högtärade StändetS samtelige stLfr>s5b,v«
Ledamöter, at mill rebeliga bemödande mätte sä öfwerskyla
det ofullkomliga i mine gjöromäl och ar Eder godhet och
wänjkap matte möta mig wid rättelsen af det fclagtiga.
Hwareftcr Herr jsustiriarisn 8e§srstrLm genast trädde
til krocoeollor. bie iu^re.
Tx prokocollo
S. D. 8 8 ppä Herr Borgmästarens och Talemannens cmmälan,
al Waktmästaren wid StändetS Länesliis
^nclsrs k-of^ren anserts nödig at wara Lsncsllisr
frän Stockholm följagtig, blef han nu afwen antagen lil
StändetS Waktmästare under påstående Riksdag, hwarorn
han underättades och til flit och trohet förmanteS; Hwarester
Herr Borgmästaren b'1/Zsrs til WaktmästarenS biträde
föreflog kxrra StadStjenarne härstädes Lric l^unlc och
^sonas 8unclbsr§, wid Hwilkas antagande ej något war at
päminna.
I^xrra Lancsllisterns österberg, R^6eber§, 6ram och
OnZer förekalladcs och underrättades, at de til biträde
wid StändetS Lsncellie wörö antagne, hwartil de lyckönskades
och om flit och upn ärk,amhet erhindradeS.
Herr
2o Den 2; Januarii.
H^err Åldermannen Westin anmälte, at medan han nn
sunne Stander sysselsatt med dest Lecouomiska angclagenheter
och därutinnan mycken likhet nied förra Riksdagen,
wille han hemställa, om icke Ståndets kroioenller äswen
tvid denne Riksdagen borde tryckas.
Herr Lagmannen Llcsti-öm förenade sig härntinnau sä
mycket häldre med Herr Åldermannen Westin, som han
ansag för sin egen och hwarje »vältänkande Riksdagsmans
tilfredsställelse, at, hwad innom lyckta dörrar talas, warder
för Allmänheten kunnigt; me» hemstälte tillika, om icke
krorocoilsrnes tryckning nu, som som wid förra Riksdagen,
kunde ske til förmän för SländetS (^nesllie.
Herr Borgmästaren kg^ersti-öm war wäl af den
tankan, at öfwerläggningen i detta ämne kunde hwila til
dest nägra krorsicoller moro färdige och justsi-aäe; men
som, uppå Herr Borgmästarens och Talemanncus proposition,
Ständet enhällit önskade, at krotocollerne, sä sorl
ske kunde, mätte warda til Trycket befordrade, och början
ske med denne dags anteckning, som snart wore färdig;
Sä besiötS at krokocollelne skulle tryckas och at de af
OncsIIiets Betjening, som Herr Borgmästaren och Talemannen
samt 8ecreteraren finna gjöra sig genom flit och
skicklighet förtjent-, fä dela den winning, som däraf kan
flyta: ankommande pä dem sielfwe at besörja tryckningen i
Stockholm, dä sadant wid här warandc Tryckeri icke kunde
ske, hwarom Herr Borgmästaren och Talemannen för,
malte sig bliswit, wid skedd estcrfrägan, underrättad.
Herr Borgmästaren kjerström hemstälte widare, om
icke kroroLollsrne kunde tryckas mindre widlöstiga än förra
Riksdagen, samt anhölt därsöre, at Herr Borgmästaren och
Talemannen wille hafwa inseende däröfwer, at de tryckte
krotvcoUerne ej belastas med sadant, som därifrän bör
utesluta- och at priser dära ej mätte öswerskrida, hwad för
tryckte skrifter i allmänhet betalas.
Herr
Den 25 Januari!. 21
Herr Lagmannen IHlcstrLm och flere yrkade, at kromcollsrns
mätte blifwa fullständige, och, efter Herr Borgmästarens
och TalemannenS propolirion, bestöts, at kroloeolIcrne
tryckas sadane, som de i Ständet warda justerare;
hwarpä Ständet ätskildeö.
Lx krolocollo
Thorödagen den 26 Ianuarii.
S. D. ^l^err Borgmästaren Xerrsl frän Nora upwiste
koller kil inträde i Ständct, lyckönskades
och intog sittsäte.
S^err Borgmästaren och Talemannen anmälte, at efter
^ öswcrenskommelse med Herr Laron och Landtmarskalken
saint de öfrige Lssipeclive Ständens Talemän, komme
de Ständen emellan wanlige pähälsningar at i dag
för sig gä, i hwilket afseende Herr Borgmästaren och Talemannen
anmodade Herr Rädmannen ^lezren at anföra
StändelS vepurauon, hwartil i öfrigt af Ständet Utsagos
i; Herrar Ledamöter, nemligen:
Herr Åldermannen Westin, Kopparslagaren Herr
I.an6in, Herr Handelsmannen låslige, Herr Handelsmannen
Larelius, Gördelmakare» Herr (svalin, Herr Borgmästaren
KitrlrnLn, Herr Rädmannen Lroäin, Herr Rädmannen
Herr Borgmästaren Lollinx, Herr Handelsmannen
Lsluncl, Herr Handelsmannen ^lpeZron, Herr Borgmästaren
''L^erstrLm frän Nystad, Herr Borgmästaren
KorTus, Herr Borgmästaren prienius och Herr Borgmästaren
Llrreemsr.
Sedan anmält bliswit, at Bonde-StändetS vepursrräs
redan wörö til Ridderfkapet och Adeln afgängne,
?l z bles
-
L»
Den 26 Januarii.
blefwo Slandttö vLpurar-läs anmodade, at i wänlig ordning
sig til de öfrige Ständen begiswa.
Hwarester Ständer utsäg 4 Ledamöter, at, pä plan
nedanföre första trappan, emottaga de isrän öfrige Stam
den sörwäntade Vepureraäe.
^err Borgmästaren och Talemannen underrättade äfwen
Stander, at det samma wore i Nädcr tillåtit, at i
dag aflägga dess nndcrdäniga upwagtning hos Hans Mast
Konungen och Hans Kongl. Höghet Kron Prinsen, samt
sörestog om icke fädanl knnde ste genom Z4 Vevureraäe,
som as Herr Borgmästaren och Talemannen anfördes, och
utfägoö härril:
Herr Rådmannen vejmers, Herr Grosshandlaren
Lergs , Herr Grosshandlaren .^splunä. Bryggaren Herr
^Vellman, Herr Radmannen 8Iil)A, Herr Grosshandlaren
vimm. Herr Lagmannen Herr Borgmästaren
^loppsnsteär, Herr vice Borgmästaren Herr
Radmannen äilfveräsli!. Herr Rådmannen lanning, Herr
Borgmästaren l^l^Zare, Herr Borgmästaren Lailek>sr§,
Herr Rådmannen 6ram, Herr Lagmannen Lksträm,
Herr Handelsmannen Herr Handelsmannen
Ilirtorls, Herr Rådmannen I^inögvilk, Herr Borgmä»
staren klsnclc, Herr Borgmästaren 0. ^.iAerlkräm,
Herr Handelsmannen 8ckepkerus, Herr Borgmästaren
Tinägvili, Herr Rädmannen Ternell, Herr Borgmästaren
I^iider^, Herr Borgmästaren 8renius, Herr Borgmästaren
2c!Im§er, Herr Rådmannen Lrarr, Herr Borgmästaren
lölnZe, Herr Radmannen LerZ, Herr Bruks Larron
Xl>er^, Herr Borgmästaren Lckmell, Herr Borgmästaren
balckman, Herr Borgmästaren brosta och Herr Borgmästaren
^'Orange.
^err Borgmästaren och Talemannen upläste därpä de
Tal, hwarmed han inför Hans Mast Konungen och
Haus
Den 26 Januaria rz
Halis Kongl. Höghet Kron-Prinsen ärnade tolka Borgare-Standers
undersareliga wördnad, lydande som följer:
Stormagtigste Allernadigfte Konung!
^uru är icke detta ögonblick för Borgare-Ständet dyrbart,
da Ständer nu sar den Näden, at i underdånighet
upwagta sin HuldeKonung, som icke allenast, efter Egen
Nädig böjelses drift, tvid sista Riksmöte, bäde ur,
widgar och besästat samtclige StäderneS rättigheter, man
ock, sedermera med Fredens återställande, lagt en saker
grund lil borgeliga NaringarneS ytterligare upkomst och
trefnad.
Om Eder Kongl. Mast, igenom hjeltebragder, gjort
Sitt ärofulla namn stort och odödeligt i hela den bekanta
wcrldcn; sa har ock Eder Kongl. Mast, medelst wälgjerningar
enior et troget Folk, uprest Sig Sjelf en Ärestod, som
i Fäderneslandets Häfder star med wälsignelfer tecknad för
senaste esterwerld.
Eder Kongl. Mass oskattbara Nåd utgjör för Borgare-Standet
et det ljufwaste föremal, och Eder Kongl.
Majus milda hjerta kan icke wägra Borgare-Ständet den
lyckan, at fa den famina för framtiden sig underdänigst
utbedja.
Högborue Furste, Allernädigste Kron-Prins!
§ttorgarerStänder anser för sin yppersta fägnad, at finna
^ Eder Kongl. Höghet mi högstönstelig wälmåga, under
öm tänsta däraf, at Eder Kongl. Höghet är den Furste,
som af Guds Försyn är utsedd, at en dag upstiqa pä
Sine Förfäders ärsta Thron och redan stadgat Swenste Mäns
hopp, at föra Sweriges Spira med lika dygder, lika ära.
^ - Eder
-4
Den 26 Januarik.
Eder Kongl. Högstet räckes Nädigst tillåta Borgare,
Ständer, ar sa för Eder Kong! Höghet förklara sin under»
danigc. wördnad, sin oinlkräukta tilgifwenhet.
Borgare Ständer smickrar sig ock med den underdåniga
olwerrngelse, at Eder Kongs. Högstet lärer detta
Stand Ulj Sin Nädiga ynnest wara inncsiuiit.
Dsnmälte och behörigen emoliagne, förckommo idepurerr^
cle frän Mbara Bonde-Sländet, anförde af Pär Jäppeston
frän Malmöhus Lätt, som framförde Bonde Stättdets
hälsning och lyckönskan til förestäcnde Riksmöte, stwil»
ket af Herr Borgmästaren och Talemannen befwaradcs.
§)ff de til biträde tvid Ständers Lancellis antagne 4xrra
^ L-rncell^star förekalladcs xies Häradshösdlklgen lilinrsber§,
kixres Oiclinsrie k^orarion IRunman sanik ^utculrsmen
Oulicsti, hwilke erhjndrades om deras äliggande at
med siik och upmärkfamhet förrätta de syster, dem an»
förtros.
H^ögwördige Präste-Srandetö v-purerLäe bleswo bestört»
gen emorragne och förckommo, anförde as Herr Bi<
fkopen och Ledamoten af Kongl. Nordstjernc Oröen Olok
Wallgvist. stwilken, jämte Preste SläniekS hälsning, försäkrade
Borgare Stander our Praste-StändelS agrning och
önskan, at alla saker med enighet och förtroende mätte afgjöras
lil Konungens nöje och Rikets bätnad m. m hwilket
af Herr Borgmästaren och Talemannen heswaradeS;
och vepmskioo asträdde beledsagad ester saststäld ordning.
4^err Rådmannen ulegren återkom med den til de öfri»
I*- ge st.l^estlive Ständen afsärdade ve^nrarion och anmälte
deras hälsning, hwarwid Herr Åldermannen Westan
gaf tilkänna, at han under wägen hort siere as Herrar
Oe^ureraäes önskan, at det af Herr Radmannen eiletz
ren härwid hällne Tal matte til StändctS krotocoll
af,
Den 26 Januarit. 2§
aflemnas, hwarmed de öfrige StändctS Ledamöter sig förenade,
lydande detze Tal, som följer:
Högwälborne Herr Laron och Landtmarftalk!
Samt
Swea Rikes Högloft. Ridderftap och Adel!
HHorgare-Ständct upfyller en pligt, da det igenom ost,
fär aflägga sin wördsamma hälsning stos Högwälbor,
ne Herr Laron och Landtmarskalken samt Högloft. Iiidderskåpet
och Adeln, och tillika förklara sin uprigtiga glädje
öfwer Högloft. Ridderfkapel och Adelns lyckliga ankomst
til detta af Kongl. Mast j Näder beramade Riksmöte.
At de wärf, som därunder förekomma, ma leda til Konungens
och Fosterlandets sanna wal, är Borgare-Stan,
dets uprigtiga önskan: Och Borgare-Skändet misttager sig
icke, dä det skyndar at förklara et sädant tankesätt inför
del Ständ, som oförskräckt följt Swea Rikes Konungar
närmast i KrigetS faror, som allid nitalffat för Konungens
ära, en sann frihet och Fosterländers lycksalighet.
I Högwälborne Herr karons och Landtmarskalkens
samt Högloft. Riddcrskapct och Adelns ynnest och gunstiga
bewägcnhet utbeder sig Borgare-Ständet sa wara inneslutit.
Högwördjgfte Herr Ärke-Biffop och Taleman!
Sä ock
Samtelige 5)errar Ledamöter af det Högwördige
Präste-Ständet!
^os Högwördigste Herr Zlrke-Biskopen och Taleman^
nen samt Högwördige Präste-Ständet aflägger Borgare
Ståndet sin hörsamma och förtroliga hälsning, med
B 5 för,
2>§
Den 26 Ialmar».
klarande eif sin fägnad öfwer det Högwördige Pcäsie StandeiS
lyckliga ankomst ril detta Riksmöte. Matte de där»
linder förekommande arend» landa kil Konungens och det
Allmännas oskiljagtiga wäll Matte det Högwördige PrästeStändet,
som ibland ost förer sridsens och enighetens Embete,
kunna, igenom Försynens Nåd, återföra i alla Ständ
den enighet och det förtroende, fom hwarje trogen undersåte,
hwarje god medborgare anser sä dyrbar och hufwndsakeligen
ledande til det stora ändamälet: Konungens och
Rikets förenade lycksalighet; och mätte det Högwördige
Präste Ständer, lil HwarS öfwerläggningar och beslut Bor»
gare-Ständet önskar Den Högstes bistånd, njuta all den
tilsrcdsställelse as sitt bemödande, som et ömsint nit för
Konung och Fädernesland förtjcnar!
I Högrvördigste Herr Mke-Biskopens och TalemannenS
samt det Högwördige Präste-Ständcts wänskap och
wälwilja innestuter sig Borgare-Ständet nu och altid.
Hederwärda Taleman och samtelige det Ärbara
Bonde-Ständets Ledamöter!
ttTorgare-Ständet har updragit ost, at framföra sin wän
liga
hälsning och sin uprigtiga önskan, at del Ärbara
Bonde-Ständer, tvid afflutandct af de under detta Riksmöte
förefallande wärf, mä njuta de» tilsredsställelse, som
et rent upsät och et sant nit för Konungens och Fäderneslandets
wäl altid med sig förer.
Borgare-Ständet förklarar med glädje et sädant tan,
kesätt inför det Ärbara Bonde Ständer, som altid ansett
för sin yppersta ära, at med tro och redlighet, under enfald
och lugn, kunna med trefne händer odla den jord det
förwärswat, och HwarS flit och sparsamhet allid utgjort
och ännu utgjör den grundwal, hwarpä Rikets sanna styrka
beror.
Bor
-
Den 26 Januari!.
Borgare-Ständet innestuter sig i det Ärbara Bonde,
Ständers beständiga manskap och förtroende.
^öglofl. Ridderskap» och Adelns Osputerssts emottogos,
ä hwaro magnar Herr Grefwe Oe I.a 6arstrs
hälsade Borgare-Ständet och önskade lycka til förestående
rådplägningar.
Sedan Herr Borgmästaren och Tale mannen härpå
swarat, beledsagades Herrar Oexmcraäe, wid asträdet lika
som wid ankomsten.
Aecrr Borgmästaren och Talemannen anmodade Herr
^ Rådmannen ulegren at söra ordet, i fall något skulle
förefalla under Herr TalemannenS fränwaro wid up»
wagkningen hos Kongl. Maj», och afgeck med de bärtil
Utsedde Oepmcraste.
Emedlertid uplästes, efter Herr Borgmästarens och
Talemannens förut gisne anledning, Regerings-kormen af
den 2i Augusti 1772, Riksdags-Ordningen af den 24
stanuaril 1617, 1779 ars Riksdagö-Besiut, samt Förenings
och SakcrhetS-^Äsn as den 2 r kebruarii och z
^.x»js 1789, såsom de Rikets Grundlagar, hwarester
Ständer hade sig ar rätta, och jämwäl uti Talemans-Eden
arv innefattade.
dsnmältes s:ne Kongl. Majlis Ofwerste Kammar-Junka^
re, hwilka emottogoS uti Lciursis Rummet wid nedersta
trappan af 8 Ständers v-pursrsäs, som dem i Ständers
Rum beledsagade och införde Herr Grefwe ärenbäck
samt Herr Qcneral - ^lajnren, Landshöfdingen och Lcimrnsnäeuren
af Kongl. Swärds-Orclen med Stora Kor,
set Grefwe Lkeklzst, hwilka anmälte Kongl. Majus Nådiga
hälsning och tilsägelfe, at Ståndet i morgon borde
först infinna sig i Stads Kyrkan, där Riksdags »Predikan
kvmme at hällas, sedermera pä Riks, Salen at emottaga
Ko
-
--8
Den 26 Januari!.
Konungens Nådiga kropolmon, och hwarefker, jämte
Herr Talemannen, wanligt antal af Ständers Ledamöter
bödos at spisa middag pä det ställe dem warder anwist,
hwilket Kongl. Maju i Näder önffat mätte kunna ffe pä
Slottet för jamrelige Stander, men hwartil rum ej moro
lilräckelige.
Herr Rådmannen ^leZren anhöll, at för Hans Maj t
mätte i underdånighet anmälas, det Borgare Ständer med
djupaste »vördnad emottager detta förnyade »vedermäle af
Konungens Nåd och underläter icke at sullgjöra Kongl.
Majus Nädiga kallelse.
1>"puk2kicin fran Kongl Moju återkom, hwarwid Herr
Borgmästaren och Talemannen anmälte, at Kongl.
Maj:t i Nädigaste ordalag försäkrat Borqare-Standet om
Dest beständiga Näd och omsorg för Ständers »väl; äfwen
som Herr Borgmästaren och Talemannen samt Herrar
vepukeraäs med ömmaste rörelse funnit Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsens tillagande jämwäl uti del, som ut»
märkte Hans förbindelse med Riket och Folket.
Ail åtlydnad af Kongl. Maju Nädigste kallelse, skulle
^ följande 25 StändetS Ledamöter i mvrqon spisa middag
pä det ställe, dem efter Konungens Nädiga kilsägelse
anwises, nemligen:
Herr Rädmanncn vejmers, Herr Groshandlaren
^s^Iunä, Herr Rädmannen Kopparflagaren Herr
L-anäin» Herr Handelsmannen Silkvercludl, Herr Radman»
nen kennin§, Herr Handelsmannen Herr Han»
delsmannen korelius, Gördelmakare» Herr Cavalin, Herr
Handelsmannen ki-ädei-x, Bryggaren Herr blcklin. Herr
Borgmästaren stillman, Herr Iiädmannen kroclin. Herr
Borgmästaren ?Ianck, Herr Radmannen Ljugx, Herr
Handelsmannen 'Lcköpkerus, Herr Borgmästaren forséus,
Herr Borgmästaren kriberg, Herr Radmannen Reckarär,
Herr
Den 26 Januari». 29
Herr Radmannen kerx, Herr Radmannen X-irner, Herr
Borgmästaren kr. vv. kjerström, Herr Borgmästaren Arsenius,
Herr Borgmästaren Cstreemsr och Herr Borgmästaren
kslclcman.
Ständer åtskildes.
Lx kiorocollo
Fredagen den 2/ Januarii.
S. D. (^^edan Ståndet ester anstag sammanträdt, upläste
Herr Borgmästaren och Talemannen
det underdäniga Tal, hwarmed han i dag uppä Riks-Salen
ärnade tolka Borgare-Ständets underdäniga »vördnad
och nit för sin Konung, hwilket efter StändetS begäran i
kloroesller intogs:
Stormägtigste Allernädigste Konung!
«^m Borgare Ständer för trenne är tilbaka, da Krigsla»
gan ännu brann, war betagit af de olika känflor, som
hopp och frucktan »nedföra, sä kan Borgare-Ständet där»
e»not nu, med de listigaste glädje-rörelser, i djupaste underdånighet
nalkas sin Store Konungs »ned Segrens ära
och Fredens fförd omgifne Thron.
Borgare Ständer igenkänner häruti Den Högste Gu»
dens »nilda Försyn, som, under sä mänga hotande faror,
bewarat Eder Kongl. Majus dyra Lif.
Ar det en följd af Eder Kongl. Majus förundrans,
wärda hjeltemod och »vishet, somFreden, i en lycklig stund,
bliswit ätcrstäld, Rikets sjelfständighet befästad, Fädernes»
landers
Den 27 JanuarLL.
kanders trygghet nplpwad; och är det en skank af Der
Majers hand, at Oftälsemän i et ögonblick, undsatt sävar
ne sörmäner, som i flere tidehwirf sörgäswes bliswit sökte,
sä har det ock hoö Borgare» Ståndet upwäckt den oinskränkta
wördnad och nitiska undergiswenhet, som höjden
af en säll Regering utur et troget Folks ömma hjertan
nödwändigt Utkrafwer.
Borgare Stander önskar således intet högre, än at
kunna, under Riksdagens lopp, ädagalagga öfwertygande
ivedermälen af sitt redeliga nit för Eder Kongl. Maj.t och
Fäderneslandet.
Uti Eder Masts Konungsliga Nåd innesluter flg
Borgare-Ständet undrrdanigst.
/Asker upläsandet hwaraf Stander enhälligt och med en
^ röst tackade Herr Borgmästaren och Talemannen, för
det han sa wärdig! förklarat StändetS sannskyldiga tan»
kcsätt.
^il desto säkrare ordnings wunrande wid kroceslion ti!
^ Kyrkan och Riks-Salen, uplästes kolarrilreln öfwer
Ståndets nu warande Ledamöter, hwarwid den ändring
ansägS nödig, at de, som hafwa Fnllmägtigslkap för flere
Städer, endast nämnas för de Städer, hwari de äro boende,
och at wid de Städer, som sig förenat, oagtadt söregäende
i den Städerne emellan antagne Krimer, hanö
wiöning ffer kil den Stad, hwarisran Riksdagsmannen
är kallad.
Stander begas sig sedermera til Kyrkan och afhörde
RikSdagg-Predikan, som förrättades af Biskopen i Skara
Herr OoAor 9'liure walleman, därefter pä Riks-Salen
at afhöra Kongl. MajttS Tal til Ständerne och Allmänna
Nädiga kroxosttion; och ätflkildes ester denne Högtideliga
flur.
Lx ?rokocollo
Lördagen den 28 Januari;.
S. D- ^I^r Radmannen Korllsär frän Orebro och
och Herr Radmannen ImnäderA frän Askersund,
som nu först til Staden ankommit företedde sine inrrädeS-kolletrsr
och intogo sina rum i Ständer, hwartil
de af Herr Borgmästaren och Talemannen lyckönskades.
lustereäes krotocollerns för den 2§, 26 och 27 i den^
ne ntänad.
L^erc Borgmästaren och Talemannen företedde Kongl.
Majus Allmänna Nädiga prvpolition, som honom i
gar bliswit inför Thconen as Konungens Egen hand i
Räder lemnad, hwilken uplästes lydande, som föijer:
Kengl. Maj:ts
Allmänna Nädiga proposition ris Nikers nu församlade
Ständer; Gifwcn Gefle Slott den 27 stanuaril
1792.
Wiksenö Ständer sammanträda under en, genom Den HZgströ
wälstgnelse, med wapcnS ärorika framgång, äterwunnen
Fred. Den är befästad as et Förbund, grundadt
i bägge Rikens gemensamma förmän, äfwen som i deras
RegcnterS nära skyldskap och öswerenSstämmande tankesätt.
Kongl. Majit lofwar Sig och Riket af en sa mägtig
Bnndsförwant det nyttigaste biträde, och högtideliga Beskickningar
lära ä bada sidor ytterligare stadfästa astalen.
Freden är icke aterstäld allena ät Norden: den är,
om icke redan, dock snart stadgad i Orienten. Och et
allmänt lugn har således söjt pä et Krig, som syntes utbreda
sig öfwer hela Luropa.
Kongl.
zr Den 28 Januarii.
Kongl. Mast härmed de omsorger Rikets behof kun»
na kräfwa och desi wärdighet tillätit, oafbrutit sökt at un»
derhälla wänskap och förtroende med dem af Sweriges
gamla Bundsförwanter, hwilka srl'we behållit sit anseende,
sina inflytelser, sina Lagar och Regeringssätt; och för
andras öden har Kongl. Ma,:l icke warit känslolös.
Om det Krig kepuhiiguen förklarat Sweri»
ges Krona icke härrört af 8rzrs-klokheteiiS skäl, men af
öswerilning eller tilsälligheter, torde det sä mycket läktare
kunna qwäfwas i sin bärjan, och Kongl. Maj:t ämnar
Lartil anwända all den möda och omkostnad, som af Desi
omwärdnad för Handeln är at sörwäma.
Konungen leder i dag för första gängen til sidan af
Sin Thron Sin Ästkelige Herr Son, icke utan be öni«
mäste rörelser af et Faders hjerta, dcladt emellan Honom
och Älskade Undersåtare. Hans Kongl. HöghetS tidiga
framsteg hafwa beredk Kongl. Maj t denna tilsredsställelfe
förr, än ären det syntes tillåta: och lärer den äswen wara
lika angenäm för et Folk, hwilket fran Hans Kongl.
Höghets första födelse stund enwktagit Honom med Swenfkars
tilgifwenhet för sin öfwerhet; af samma skäl har
äswen Kongl. Maj:t welat gjöra Sitt trogna Folk en
känbar hugnad, da under Konungens sranwaro Hans
Kongl. Höghet deltagir uti wärdén af Regerings - ärenderne.
Kongl. Maj:t tror Sig detzutom giswa Sin Älskade
Herr Son den säkraste underwisning, den största upmuntran
under Egne öfwerläggningar med et enigt och
tvälsinnadt Folk.
Konungen har under det förflutna äret gjort en korrt
Resa til Baden 8paa och delien för ar söka de läkemedel,
hwaraf Kongl. Maj:t, med tacksamhet för Försynens behag,
finner en wälstgnad werkan.
Kongl.
Den 28 Januarir'.
Kongl. Maj:t wore wisierligen benägen, ak meddela
Riksens Ständer en fullständig Berättelse om förefallna
märkwärdiga händelser, och dct sä mycket häldre, som
Kongl. Majit i detta ögnablicket kunde namngifwa och kil
Medborgares tacksägelser framställa flere as dem, hw lka
följt sin Konung genom desin skiften; men da Kongl.
Mast Sjelf anfört deras Härar, böra berättelserna icke
lä>'as wid Thronen. Kongl. Maj:t öfweriemnar dem ät
efterwerlden. Tapperhet för Konung och Fädernesland sakna
aldrig belöning och det rykte, som swäfwar öfwer
graswcn, är alrid den säkraste.
En händelse kan Konungen likwäl icke med stillatigande
förbigå, da den gifwer Kongl. Mayr tilfälle ar äler
nprepa agtning och erkänsla för en Älskad Broder. Det
är icke Segren wid Hogland: därom äro Riksens Ständer
redan underrättade. Det är den wadeliga och särande
tryckning af en kula, som wid Hans Kongl. Höghets sötter
sälde en rapper Stridsman, hwilken Hans Kongl.
Höghet erfor wid urloppet ifrån Wiborg, men hwaraf
mod, befäl och tilsredsställelfe at emottaga den för Fäderneslandet,
hindrade Hans Kongl. Höghet at under Striden
känna smärtan.
As cn grundad öfvertygelse om ireli»ic>iiens höga
wärde, har Kongl. Maj t altid sökt upfylla Sin dyra pligt
för desi omwärdnad; och pa dct icke allenast Ikeli^ionsärenderne
skola skötas sä mycket renare ifrån misikag och
werldsliga inflytelser, man äswen det Andeliga SrandetS
personliga angelägenheter sa mycket ömmare wärdas. hac
Kongl. Maj:t ansörtrodt deras föredragning ät Sin Egen
Bigt-Fader, och til deras besörjande förordnad! en särskild
Lx^ociiiion Uti Desi och Rikets Lanor-IIie.
Osta har Kongl. Maj:t betygat Sitt nit för Laqarne,
men sällan tydeliqore än uti skiftningen af Desi Hogsta
Domstol, där Medborgare af alla Ständ inbördes sörswa
C
ra
Den 28 Januari».
ra, eiler, hwcv Kongl Maj t med nöje rattare säger, un»
derstödja inbördes rättigheter, befordra trygghet och säkerhet
och bereda tillika Regerings sältet kärlek och styrka.
Om Kriget kallat ifrån Åkerbruket trcsna och idoga
Arbetare; om under det förras lopp Kongl. Maj:t icke
kunnat giswa det senare sä manga wedermälen as hägn
och upnumrran som tilförene, sä ämnar Kongl. Majit Sig
därom sä mycket sorgsälligare beflita; emedlertid, jämte
det Kongl. Majtt wördar Försynens skickelse, som med
wälsignelsen af rika skördar utmärkt det förflutna äret, nju»
ter Kongl. Maj:t en tilsredsstallese af den nytta de inrättade
käa^iner, medfört, hwilken redan bewisat walmeningcn
af Dest hulda afstgter wid deras sörsta inrättning.
Det har warit Kongl. Maj:t äfwen en fägnad, at
icke Kriget, ester deh ohyggcliga mana, hindrat WetenskaperncS,
WittcrhetenS och Fria KonsterneS tilwäxl.
Kongl. Maj:t har sett deni alla med nöje begagna
Sina upmunkringar, och icke funnit nägra utgifter afDefl
enskilte medel öswerflödiga til de senares qwarhallande i et
Land, där tilfäilen til deras systo,aktande äro sällsynte,
men klagan öfwer brist pä näring och uppehälle för den
arbetande allmän.
Kongl. Majtt har pä flere sätt betygat Sin agtning
för Mannamod och Tapperhet och Swenfke Soldaten delar
med Vefälhaswaren den äran at bära pä sitt bröst
de Hederstecken för Tapperhet i Fält, för Tapperhet til
Slös, hwilka Konungen Sjelf icke wägral at emottaga
och Utdela.
Kongl. Majtt förbigår ej wid detta tilfalle at förklara
Sin uprigtiga, Sin ömma erkänsla för de rikcliga sammanskott,
som as alla Ständ i alla ocker och ofta af or
kände Gisware blifwit gjorde för den särade Krigsmannen
eller
Den 28 Ja,marn.
ZZ
eller för den fallnes Enka och Barn. Hwilken upmuntran
at upoffra liswet för Fäderneslandet kan giswas mera
werkande än tryggheten at lemna ät Medborgare de wärn--  löias omwardnad, hwilka man icke widare förmär at skydda?
Och när kunna lugn och säkerhet sättare njuras än sedan
deras lärår äro astorkade, med hwilkas förluster det
blifwit stadgadt.
Kongl. Maj:t känner en »verkelig förnöjelse, at inför
samtcliga Riksens Ständer betyga Sitt »välbehag af de
mängfaldiga wedermälen, hwarigcnom Hufwnd-StadenS
Borgerskap betygat Konungen sin underdåniga kilgifwenhek.
Ingen möda har warit deni tung, inga omkostnader räknade;
men den Liarne de bestulit at uprcsa til Kongl.
Maj:tS ära, hade Kongl. Majtt i afseende bade til Sig
Sjelf och deni welat wägra, om Kongl. Majtt kunnat
betaga Historien denna anledning, sä märkwärdig af Tide»
hwarfwet, at omtala deras förrjenster, eller stna Efterträdare
den upmuntran, Folkers kärlek giswer goda Konungar.
Kongl. Maj t har föresatt flg at pä en Oftelilgns as
Swenska Sten arter, förädlade as Swenska hander, öfwerlemna
lil efterkommande Sine tankesätt för delta Borgerskap.
Af Kongl. MajttS Tal hafwa Riksens Stander redan
hört orsakerne til delta Riksmöte, och Kongl. Majtt
äskar därföre i Näder, i kraft af 47 och 50 §. §. Regeringsformen,
at Riksens Ständer uiwälja et Utskott,
bestående af Aderton Ledamöter af Ridderskapet och Adeln,
Sexas hwarje Llals, och Nio Ledamöter as de Trenne andra
Ständer»; med hwilkel Utskott Kongl. Mijtt will ös»
werlägga ont de ärender, som Rikets nytta och Penningewäsendetö
i ordning sättande äskar; och anmodar Kongl.
Majtt därföre Ridderskapet och Adeln ar i morgon sammanträda
al wälja sina LleÄm-ar, enligt Riddarhus Ord
C
a nin
-
36
Den 28 Januarii.
ningen, och genast ester walck kata LIeKorerne samman,
träda at wäija Ledamöterne til Utstottet, pä det walet kan
öpnas nästkommande mandag, och Kongl. Maj:t mä kunna
samma dag klockan Elfwa förmiddagen öpna Hemliga
Utskottet 06) sätta Riksdagen i ^Hivns. Och anmodar
äfwen Kongl. Majit de öfrige Tre Sranden, at sa anstalta
at Ledamöterne af detta Utskott pä manligt sätt och
til besagde dag äro walde.
Kongl. Majit med en förenad önskan för Sig och
Riksens Ständer om Glids Nädiga biständ til Deras sam,
sälte öswerläggningarS lyckliga stut, sörbliswer dem samt
och synnerligen med all Kongl. Nåd och Pnnest wälbewä,
gen. Gistren Gefle Slott i Niks-Salen den 27 Januari»
1792.
I.. 8.
Efter upläsandet häraf förcstälte Herr Borgmästaren och
Talemannen Standel, at dest äliggande til underdånigt
följe häraf nu more, at först utse »6 af dest Ledamöter til
Lletkorer» som sedermera tilkomme, at wälja Ledamöter i
Hemliga Utskottet, hwarom genast skreds til omröstning nied
stutna sedlar, wid öpnande hwaras krorocoller fördes af Herr
Groshandlaren Largs, Herr Wslimsn, Herr Borgmästaren
l-lop^Llisträr, undertecknad SrandctS Lscrerersre och
Lscrererarcn leuostler, efter hwilkaS sammanstämmande
anteckning rösterna tilfallit följande:
Herr Fabrikören 8rrum 89/ Bryggaren Herr
man 71, Herr Radmannen 8kox 72, Herr Groshandlaren
Osmin 8-, Herr vice Borgmästaren lVlenc
-
Den 2g Januarii. Z7
rer frän 2fbo 70, Herr Rädmanncn Dennin§, 71 Herr
Borgmästaren I^I/gars 72, Herr Borgmästaren Orlsberx
71, Herr Rädmanncn 6ram 7g, Herr Lagmannen
Lkttrom 70, Herr Rädmanncn Dinclgvist 88, Herr
Radmannen Diuävsll 79, Herr Handelsmannen .^lpsgren
7Z, Herr Borgmästaren porlsberg 71, Herr Justiriaiien
8almoäm 67, och Herr Borgmästaren bralin 72,
hwilka fäledeS lil LleLkorsr wid denne Riksdag äro
utsedde.
Desutom hade följande wid detta wal undsatt röster,
nemligen: Herr Grvshandlaren Lsrzs 19, Herr Lagmannen
l^aksnslon 19, Herr Rädmanncn Valleij 19 , Herr
BrukS-Larron desten 19, Herr Handelsmannen LnLfltrorn
17, Herr Borgmästaren Larl klenrrer 17, Herr Handelsmannen
8illvcrästil »8, Herr Rädmanncn Uecstrräc 22,
Herr Rädmannen bernell 17, Herr Handelsmannen
Lindor^ 17, Herr Borgmästaren Lil. vv. kaZersträm 16,
Herr Borgmästaren Zerrel iz, Herr Borgmästaren
Oanäxrslan 14, Herr Rädmanncn krall z, Herr Handelsmannen
Korelia; r, Herr Borgmästaren Dinäguist: i.
Herr Bruks kärron och Riddaren Duvell l, Herr ?klderman
gVestiu i , Herr Borgmästaren 6runäell i, Herr Bruks?arron
^.kerA I, Herr Handelsmannen Daull) t, Herr
Borgmästaren Zelinell 1, och Herr Rädmannen Dunäbsrz
1; Hwarförncan 2me röster pa origtigt namngifne personer
förkastades.
Sedan ^Vorsrings-sedlarne bliswit behörigen collmionsraäsoch,
ester StändetS besiuk, genast upbrände, förklarade
Herr Borgmästaren och Talemannen sig äga den förhoppning,
at Herrar LIeQorerne wid deras wal til Utskottet:,
med rättwis och noggran urskilning Utse dem,
som as de förekommande ärendcr hafwa mästa kännedom
och tillika äro känds för redelig! nit och trohet emot Ko
C
Z NUNA
Z8
Den 28 I-rnrrarii.
nung och Riket; Kommandes wal til Ledamöter i Hemliga
Utffottet at ffe efter anstag.
Ständer ätffildes.
Lx ?,orc>cc»llo
Mandagen den zv Ianuarii.
S- D. ^handelsmannen fran Laholm Herr Onliaf
Lcrnd. Ickaij, Handelsmannen frän Biörncborg
Herr Isaac HpelkerA, samt Råd- och Handelsman»
nen frän Christinestad Herr line Igolmä-äiri, hwilka för
berörde Städer bliswit til Riksdagsmän walde, men ej
förr än nu hitkommil, singö. efter ?c>IIerrers upwisande,
intaga säte i Ständer, hwartil dem af Herr Borgmästaren
och Talemannni önffades lycka.
?roroLoHer för den 28 i denne mänad jcistcrsäss.
^)crr Borgmästaren UanöArelm anförde: at dä, genom
Kongl. Masks wisa och Faderliga omsorg, Rik:t äter blist
wik försatt i fred och lugn, och dest Inbyggare friade fran
de mödor och ä-wenlyr et blodigt Krig medfört; sä fordrade
trogne Undersökares pligt, at för sädan Kongl. Ma>:tS
Nadigste omwardnad betyga Honom dest underdäniga
wördnad och tacksamhet, såsom det minsta offer wälsinna»
de Undersökare kunna deras Konung hembära. Herr
Borgmästaren kunde icke utan rörelse påminna sig de faror,
son, under den förflutne tiden hotat Konungen och
hela Riket: och da wi, näst Försynens Nåd, den wi med
wördsamt las erkänna, endast kunna tilffriswa Konungens
wiehet, mod och outtrötteliga bemödande, at Desi dyra
Per,
Den ZQ Ianuarii.!
59
Person är bewarad och Riket frälfadt; sä hemstälte Herr
Borgmästaren, om icke det more Ständet »värdigt och
med desi undersäteliga nit öftverensstämmande, at genom
en stor vcpmarion Kongl. Mast i underdånighet upwagta
för at betyga StändckS underdäniga tacksägelse. I hän»
delfe as bifall härminnan torde Herr Borgmästaren och
Talemanneu anmodas, at hos Kongl. Mast anmäla
Ständets underdäniga önffan, och til werkstalligheten utwerka
Nådigt tilständ, samt Ständets bestur äswcn communicerLS
de öfrige KslpeÄivs Standen, som förmodades
icke underläta, at sig härutinnan med Borgare - Ständer
förena.
Herr Borgmästaren 06) Tckemannen, som gjorde
sig förwisiad om StändetS bifall kil hwad Herr Borgmästaren
Uanözrchn sä wärdig! pämint, och hwilket med
enhälligt Ja! besannades, loswade, at wid första lägliga
tilsälle hos Kongl. Maj.t i underdånighet anmäla Ständers
yrtrade ästundan, hwarefter och sedan Kongl. Maj:!
däröswer lemnat Desi Nådiga yttrande, Oc^urauon tilde
öfrige Sranden kunde afzä.
^§edan Ständets bstesforcr i dag klockan half til
förmiddagen haft sammanträde til Ledamöters nrwäljande
til Hemliga Utskottet, sa sramgaf nu Herr Fabrikören
8k,äm er förseglar och til Stander stäldt OnNvolnr, wid
öpnande hwaraf följande uplasteZ:
Wid hållit sammanträde och efter samräd, haswa ef»
terffresne Herrar Ledamöter af Wallostige Borgare Ståndet
bliswir enhälligt utwalde trl Medlernmar as Hemliga
Utffottet, nemligen:
Grosihandlarcn i Stockholm Herr Pist. k.
Grosihandlaren i Norrköping Herr l)ar,. V/cfterin.
Lag
-
42 Den ZO Ianuarii.
Lagmannen och Borgmästaren i Malmö Herr OeorZ
Dahlstrom.
Borgmästaren i Calmar Herr LaUrar Llrias Istoppenstecir.
Lagmannen och Borgmästaren i Carlscrona Herr änä.
Hakansson.
Rädmannen i Gefle Herr 8smuel Valleij.
Radmannen i Christianstad Herr ^euns 6ram.
Groshandlaren och Riddaren frän Carlshamn Herr ksr.
lllreclr. Duvell.
Borgmästaren i Uleaborg Herr dl. fs. Lagrström
Geste den zo ^anuarii 1792.
Pä LleKorernes wägnar
fsons L!)'§are. I-lans Larleller».
Herr Borgmästaren och Talemannen utlät sig e^fter
uplälandet häraf, at, om en sadan enighet som den, hwaraf
Herrar LleQorerne wid detta wal wisat pros,
more sällsynt, sa more den ock destomcra hedrande, som
sortroendet tilsallit sädane as StändetS Ledamöter, som
ägde utmärkte knndffaper och ädelt hjerta. Det kunde således
ej fela, at de wid förefallande wigtiga wärf gjöra
det, som är Konungen och Riket til gagn, hwartil de ock
af Herr Borgmästaren och Talemannen lyckönskades.
4-pppa Herr Rådmannen Lric VVeflens begäran, lemnades
honom bewis genom Utdrag asLrorocoller, at han
säsom lagligen wald Riksdagsman för Arboga Stad, ware
Ständetö Ledamot och under Riksdagen här wistande.
Om
Den Zv Ianuarii.
^Om et dylikt bewis anhölt Hattmakaren Herr Dsnörkraeij,
för at styrka sitt laga sörfall uti en Honom rörande
Rättegäng, hwilket bifölls och hwarom krolocolls Utdrag
utfärdades.
/Kn Deputation fran Högloft Ridderskapet och Adeln an^mältes,
hwilken behörigen emoltagcn, inträdde och under
anförande af Herr Ivlajoren Grefwe LallinZ, frambar
Högloft. Ridderskapet och Adelns hälsning och tilkännagiswande,
det RiddcrfVapet ost) Adeln beflutit, at nu, som
wid förra Riksdagen, wäija Ledamöter til et Lanco-Utffott,
hwarrui Ridderffapet och Adeln förmodade, at BorgareStänder
sigförenade, och at detze Ledamöter med första urses.
Herr Borgmästaren och Talemannen anmodade Herrar
Dspureraöe at anmäla Borgare - StändetS hälsning
och swar, at Ständer lärer pä et instämmande fäkt taga
denne sak under öfwerläggning och at af sitt beslut lemna
Högloft. Riddcrsllapet och Adeln del.
Därefter och uppå af Herr Borgmästaren och Talemanncn
gjord propostrion: Om Ständet bifaller at Ledamöter
til LanLv-Utskottct mage wäljas? fwaradeS allmänt
Ja! I följe hwaraf Herr Borgmästaren och Talemannen
anmodade Herrar LIeKorsr, at wara betänkte pä wal härtill
Därwid upkom wä! fraga om antalet af de Ledamöter
hwarje Ständ borde utse, och hwarwid efter Ridderflkapct
och AdelnS anmälan, at et Lanco-Utskoit nu, som
wid förra Riksdagen, wore befluradt, Ständet trodde flg
kunna taga för giswil, al samma antal som förra Riksdagen,
och således 9 frän detta Ständ, borde wäljas; dock
wille Herr Borgmästaren och Talemannen, innan llstcllkorerns
Dida til wal, härom närmare afgjöra med Herr
Laron och Landtmarskalken samt Herr Ärke-BiDpen.
Stander åtskildes och Herr Borgmästaren och Talemannen,
jämte de til Hemliga Utffottet walde Ledamöter
C § be
-
4» Den zs Januari»..
bcgäfwo sig til Kongs. Slottet, där de nu, enligt Kongl
Majus Nädiga kallelse genom ansiag, sig borde för
samla.
l8x ?,oroc»!!c>
Dsdagcn den z i Iarularir.
S. D. Xfferr Borgmästaren och Talcmannen anmälte,
at Hans Rxcesisncs Riks - Droktscl hade i
dag, genom Herr Kongl. Lscrekcrarsn ^silarsparre, la»
lik tilstalla honom intrades - kollerrsr för Borgmästaren
frän Raumo Herr ^fnsi. Leie >lorrmsn och Handelgnian»
nen frän Helsingsortz Herr KarsianasI lcksiöLnffraucsi, hwil,
ka för berörde Skader bliftvit lil Riksdagsmän walde.
De bleswo således inkallade, af Herr Borgmästaren och
Talemannen med wänlig lyckönskan emottagne och til
sine rum anwiste.
^^en bcrättclsr Herrar K-mco-Rovifoi-ar wid deras sist
hällne och den Zol^ovemkeö sörledit är sinkade Revision kil
Riksens Ständer asgiswit och kil RiddarhuS-LanLLllier as>
lemnat, bles nu af Herr Borgmästaren och Talemannen
öpnad och för Skändet upläst.
Ständet inhämtade däraf med förnöjelse, at klanen-»
Werket blifwit styrk enligt de Författningar och lnstruÄioner,
som därom äro gifne, samt at desi behållning
och tilgaugar äro fullt swarande smör desi förbindelser.
Den»
Den Zi Januarii. 4Z
Denne Berättelse förseglades ä nyo och til Högloft.
Ridderffapet och Adeln ätersändeö; men en afskrift däraf
skulle bland SrändetS Handlingar förwaras.
^?crr Borgmästaren och Talemannen underrättade Stan»
dek därom, at dä han sörledne gårdag hos Kongl. Mast
i underdånighet anmält SrändetS önskan, ar, genom en
stor Oe^uigrion aflägga SrändetS underdäniga tacksägelse
för Freden, hade Kongl. Majit, med betygande af Sitt
Nådiga wälbehag öfwer StandclS begäran, därtil giswit
Nädigk tilständ. I sölje säledeS af SrändetS redan tagne
besiul, hwilket, sä wida samtelige de öfrige RespeLlvs
Stäuden sig nied Borgare Ständet sörena, tjenligast kunde
werkstallaS pä det sätt, at Herr karoli och Landtmar»
skalken ensam framförde underdäniga Tacksägelsen ä Riksens
Ständers wägnar; Sa anmodades Herr Lagmannen Likki,
om at anföra en Oepur>nion as i6 Ledamöter, so,» »u
äswen ursägos, at nästa kienum om alt detta lemna de
öfrige R.chaÄive Stånden underrättelse.
-Af Hörr Borgmästaren och Talemannen anmälteS wida»
re, der han af samtal med Herr karon och LandtmarjLalkeu
funnit Högloft. Ridderfikapet och Adelnö beftut wara,
at kil 6iir>ec>-Utskoltct malja ik af desi Ledamöter, hwar»
af solide at detta Stand borde urse 9, hwilket altja Herrar
LileLiorer lii underrättelse lemnades; Och som i öfrigt
Ranco-Revilorerne8 Berättelse nu wore upläst och Ständct
redan tagit desi beslut rörande Ledamöters utseende ti!
Kanco-Utjlottet, sa ätcrstode endast al därom lemna Högloft.
NiddersLapet och Adel» samt Höawördige Präste-Ständer
underrättelse, i hwilket ajstende och at tillika gifwa tiikäilna,
at Ständet önjkade, det kanco Utskottet med sörsta
komme ar sältas, sä ar Haudlingarne kunde frän Stockholm
I-L^uirsrns, Herr Borgmästaren och Talemannen an,
mc>»
44
zr Ianuarii.
modade Herr Zildermannen Westin, at nästa dag, dä
Sländön ill klsno samlas, meden vepurarion afgä, hwartil
desiutom 11 af SländctS Ledamöter nu utnämdes.
^rokocostsk för förledne gårdag juster,öes, och Herr
Borgmästaren och Talernannen, jämte Ständers Ledamöter
i Hemliga Utstottct, begäfwo sig til Kongl. Slotter.
Ständer ätsikildes.
Lx ?! ottolin
Lördagen den 4 Februarii.
S. D.
^nligt Kongl. Maj:tS Nädiga Befallning, gaf
Herr Borgmästaren och Talemannen Stander
tilkänna, ar pä den dag Konungen i Näder utsätter,
Hans Kongl. Höghet Kron ^ Prinsen kommer at
undergå Lx^men» i närwaro af SränderneS Oepukeracis,
pä lika satt som wid sista Riksdag. I detta afseende komma
8 af StändetS Ledamöter at utses, utom Herr Radmannen
Lenning, fasom nu den enda närwarande as dem,
svin haft den Näden at för Hans Kongl. Höghet mara
Fadder, hwilka härwid moro sjelsskresne; Och sant Ständer
bäst, at til Herrar Lieerorer updraga nrwäljandet af
dem, som Hans Kongl. Höghets Lxamsn komma at
bewista.
^)crr Lagmannen Lieström afgeck nu med den förledne
Tisdag utjedde ve^cuarion til de öfrige stel^sKivs Standell,
at anmäla detta Slandö beslut angäende uuderdä,
nig
Den 4 Februarii. 45
nig tacksägelses astäggande hoö Kongl. Maj:t för Fredens
äterställanLe.
^>err Zlldermannen Westin erhindrade, at dä Ständer beslutat,
at et karwo Utstött borde sältas och at tvid förra
Riksdagar manligt antal Ledamöter bärtil utses, hade wäl
egenteligen icke bliswit nämt om den InstruQion, som Länco
Utstottel borde sölja. Som likwäl Karwo - Werkst se,
dermera icke undergätt nägon förändring, Utan styrdes ester
samma Författningar, som förr; sä ansage Herr Ålderman
såsom en följd däraf, at den wid 1778 ars Riksdag
för Karwo-Utstottet utfärdade och sedermera följde InstruQion
nu äswcn blifwer gällande, hwilket han dock til
Högtärad» StändetS närmare mlätande wille öswerlemna.
Herr Borgmästaren brosin ansäg detta ämne wårås
större wigt, än ar öswerläggning därom borde företa,
gas, medan flere af StändetS Ledamöter, som däruti lil
äswentyrs wille deltaga, wore fränwarande. Herr Borgmästaren
behöfde ock för egen del något rädrum at genom,
se förra Instruktion och samla nägre härwid nödige under»
rättelser: Hwad Herr Borgmästaren kände, wore det, at
1778 ars Instruktion icke wore nägon as Konung och
Ständer faststäld Grundlag, som oryggeligen torde följas,
utan at det således ankomme pä Ständerne, som cstspolirion
as detta desi enstilte Werk tilkom, at uti Instruktion
förestrifwa hwad de efter tider och omständigheter funne
lämpeligast; hwarföre ock Herr Borgmästaren anhöll, at
denna staga »nätte npstjutas.
Herr Åldermannen Westin: at ehuru 1778 ars Instruktion
icke wore nägon Grundlag, wore den dock af
Sländcrne antagen at framdeles tjena til vexureraäes i
Råneo Utskottet efterlefnad: ^Enär cck sädant i Z:ne Riksdagar
ffedt, trodde Herr Ålderman n» icke eller nägon
tör
-
46 Den 4 Febluarn.
förändring kunsta ägg rum, dä inga förändrade omständigheter
bärtil föranleda.
Uppå Herr Borgmästaren bolins förnyade anhäl»
lan, afstadnade widare öswerläggning härom för denne
gången.
^rän Hans BxcsIIence Riks-Drottlet hade Herr Borgmästaren
och Talemannen undfått poller för Herr Borgmästaren
Larl bä-ntrsr, Fullmägrig för Brahestad, at
tillika wid denna Riksdag bcwaka Nykarleby och JacobstadS
rättigheter. Detta blef af Herr Borgmästaren och Talemannen
Ståndet tilkämiagiswit, och ?o!Ieren ösweriemnades
Herr Borgmästaren Klemrrr, som til det ytterligare
förtroendet lyckönjlkadeö.
^err Borgmästaren och Talemannen, som förmodade, at
d? öfrige B,sfste6ivs Standen sig med Borgare < Ständer
förenade uti den til Kongl. Mayt föreflagne underdåniga
Tacksägelse»^(tretten, anmälte tillika, det han af Herr
Laron och Landtmarskalken fatt den underrättelsen, at i
händelse af deltagande häruti, Högloft. Ridderssapet och
Adelns veputLlion komme at bestå as 48 Personer. I
jämlikhet därmed borde af detta Stand 24 Vevarei-gste
utseS, och pä del desie mätte wara redo, när, ester rilsagelsc,
det faller Kongl. Maj:t lägligt, at StänderneS
Depuioraäs i Nader emottaga; Sa ansag Herr Borgmästaren
och Talemannen bäst, at desie vcpurersäe nu UtseS,
och at därwid i möjeligaste matto i agttages, at de nämnas,
som ej förut ätföljt StandetS vepurerääs wid de hos
Maj:t gjorde underdånige upwagtningar, Detta
bifölls, och stelle under Herr Borgmästarens och Tale»
mannens anförande, följande SrändetS Ledamöter utgjöra
Ständers ve^urerLäo wid detta tilsälle, nemligen:
Herr
Dnr 4 Februarii. 47
Herr Radmannen Bsjmers, Herr Kramhandlare;,
Larst., s, Herr Åldermannen kloor, Herr GroHhandlaren
Damm, Herr Rådmannen Valleij, Herr Handelsmannen
I.snAe, Herr Borgmästaren Luliek, Herr Handelsmannen
kleiilenstrauck, Herr Rädmannen Korstsör, Bryggaren
Herr lst stlin, Herr Rädmannen Bmävall, Herr Rädman»
nen leinell, Herr I4eä!uf, Herr Borgmästaren Keirel,
Herr Rädmannen BnnclberA, Herr Borgmästaren billquist,
Herr Borgmästaren dormen. Herr Borgmästaren
korssberg, Herr Borgmästaren T. vv. k^Asrström, Herr
Borgmästaren Arsenius, Herr Borgmästaren Lln ermer.
Herr Rädmannen Holmström, Herr Borgmästaren Larl
klemrsr och Herr Borgmästaren Lrunäsll.
^usterääes ?rotocollsr för den ZI i förledne manad.
^?enoin Herr Fabrikören 8rröm inlemnade Herrar LleQore,
ne et jöriegladt Papper, wid vpnande hwaraf de uti
et af Herrar Rädmännerne 8ko§ och Lmövall underskriswik
voeumenr giswit tilkänna, at, wid anstält wal, följande
af detta Ständ blifwil utsedde ril Ledamöter af
Lanco-Utffoktek, nemligen:
Herr Borgmästaren ssot,. 14. Kkemrsr, Herr Borgmästaren
^äns Likare, Bergsmannen Herr kloästrom,
Herr Handelsmannen L. k. Borelius, Herr Lagmannen
k. Blist,om, Herr Handelsmannen Katti, bleiclenstrsuek.
Herr Rädmannen L krist. Bmäquist, Herr Rädmannen
^ncl. tieckgrär och Herr Borgmästaren Lven korssberg.
Ester upläsandet häraf förklarade Herr Borgmästa»
ren och Talemannen sig wara förwisiad, at Herrar vexa
rsraätz
-
48
Dm 4 Fcbruarik.'
rersäs med nit och noggranhet upfylla dek dem kemnade
förtroende, samt önstade dem lycka til deras förrättning.
Herr Åldermannen Westin förklarade, at han för sin
del sä mycket häldre instämde med Herr Borgmästaren och
Talemannen uti lyckönskan til de Lelchoistivo Ledamöter,
hwilka nu til Lanco Utstottct nämde bliswit, som han by,
ste för deste Herrar den uprigtigaste agming och ägde fullkomligaste
öfwertygelse om deras personliga förtjenst och
skicklighet. Men det hade wäckt dest upmärksamhet, at
Herrar LleÄorerne denna gang för godt funnit afwika i«
frän det wid atta Ncködagar wederkagne bruk, at uti
Lanco-Utstoltct lemna rum ätminstone for nägon enda af
Borgare SkandctS Ledamöter frän Stockholm eller Götheborg,
såsom de Rikets Städer, hwarest den mäst utwidgade
Handel och rörelser meddela erfarenhet och insigter,
hwilka ofta Uti öfwerläggningar om Lunov - ärcndcr och
wid Lsnco-förwaltningenS granskande kunna wara Werkst
til nytta samt båtnad för 8tmon, til hwars uprätthällande
veste twänne Städer i sä betydelig man bidraga, at
Stockholms Borgerskap ensamt betalar i allmän Bewillning
mer än hälften mot hwad alla de öfrige aog Släderne
i Riket samfäldt utgjöra, hwarföre Herr Westin ock anhöll,
at denna hans wälmenta anmärkning mätte sä uti
krorocollor intagas.
Herr Lagmannen k-Manslon anfag detta Herr Äl,
Vermannen Westins anförande sa förhastat 06) obehörigt,
ar det desto mindre sörtjente något sivar, som det icke kunde
komma under öswerläggning.
Herr Borgmästaren LärleverZ som sig härutinnan med
Herr Lagmannen lgZIisnsson förenade, tilläde, ac walet fkcdt
af Herrar L.loLkorerne, som kände sina skyldigheter och
rättigheter och icke more förbundne al fästa sig wid wista
Sräder eller Personer, hwarföre han ej eller ansäg någon
berättigad, al deras gjöromäl klandra.
Herr
Den 4 Februarii.
49
Herr Åldermannen West n anholt ar widare fä erhindra,
det han uttryckeligen anmält, at hans afsigt icke warit
eller kunde wara al klandra Herrar LstAorornes wal
Herr
Borgmästaren Iw§ersträrn fran Uleaborg anförde
därefter, at dä Herr Westin förklarat sig öfvertygelse
om de personers förtjenst och skicklighet, som til Ledamöter
af Lanov-Utskottet bliswit Utsedde, samt tillagt, at
något klander as klekiorarnes wal ej wore päsyftadt, sa
mätte Heer Westins nu gjorda anmärkning antingen wara
utan alr ändamål eller ock innefatta andra asstgter än en
redelig Riksdagsman kan äga: Den mäste i detta sall nödwändigr
härledas, antingen fran et upsal at förstöra den
enighet och det förtroende, som bör finnas innom Ståndet
och dest Ledamöter, eller ock fran en öfwerdrifwen egenkärlek,
som altid bör föraktas. Herr Westin hade således
sjelf härigenom ädagalagt, at han icke förtjent lstsUorernes
ätanka, och at walet af dest person ej warit Ständer
wardigt: och skulle, efter Herr Borgmästarens tanka, til
ädagaläggande af det förakt enighetens förstörare altid böra
finna, denna förklaring i krorocostor böra åtfölja Herr
Westins anmärkning. Men, med undantag as Herr Westins
person, anfag Herr Borgmästaren sig wara Borger,
skåpet i Stockholm och Götheborg samt dem af deras Riksdags-Fuilmägtige,
sorn uti Herr Westins ätgjerd icke delta,
gil, bäve den agtning och det afseende stylvig, det Herr
Borgmästaren tillika borde förklara, at det Högkärade Ståndet
och dest Herrar UloÄoror» dä en as Stockholms
Srads Fullmägkige bliswit wald kil Hemliga Utskottet, som
innefattade det största förtroende, och Line fran Stockholm
och en frän Götheborg äro satte til UstBurer st.mt drstutom
ingått uti andra Utstött, utan at de öfrige StändetS
Ledamöter i samma jM'c,j)c>riion kunnat em^Iojeras, hade
därigenom ädagalagt, at dest' de säre största Städer uti
Riket ägt och wunuit et dem wärdiat afseende.
D
Ao Den 4 Februarii.
^)err Åldermannen 'Wettin jamte öfrige til Högloft. Ridderffapet
och Adeln samt Höqwördige Präste-Ständer utsedde
vepursraäe, at anmäla StändetS beflut angäende
Lanea Ulffottet, afgingo, och Herr Borgmästaren och Talemannen
sörestälte, at som han förmärkt, at ätffillige af
StändetS Ledamöter haswa as deras hemmarvarande Medbröder
blifwit anmodade om jädane besvär och ansökningar,
hwaruki hela Ständer torde kunna och wilja deltaga; Sä
ansage Herr Borgmästaren och Talemannen lämpeligast,
at sädant ester manligheten urffiljeS och utarbetas uti serskildt
Utffou för StändetS allmänna Besvär, hwartil altja
Ständer ägde utse Ledamöter, hwilka uii det, som rörec
Släderne i gemen, deras Handel och Handtwcrkcrier, kunde
öfwerlägga och sig utlära om medel til hjelp eller för,
kofran; Och öfwerlemnade Ståndet til Herrar LloAorer
at äfwen til delta Ulffelt utse Ledamöter, dock sä, ar ester
wänlig praxis, en tages frän Stockholm och en frän
hwarje Län.
^?err Borgmästaren Ollgvitt anförde, at da nu Städer,
nes allmänna Besvär kommit at widröras, kunde han ej
nnderläta at anmäla et af de ärender, som hans hemma,
warande giswik honom i commistton at bewaka och hwilket
han ansäg röra Ständet gemensamt.
Under sistledne Riksdag hade Kongl. Maj:t, för at
understödja Allmogen uti de besvär och kostnader Kriget
medförde, i Näder tillätit ffjutslegans förhöjning; men
likwäl icke fastställ densamma til sitt nu warande belopp
för alla inkommande tider, utan endast under Kriget eller
tils widare. Som nu Kriget uphört, såsom orsak kil för»
höjningen, sa skulle ock däraf sölja, at werkningen med
detsamma borde föriwinna och ffjutsleqan äter til sitt förra
belopp böra nedsättas. At ock sädant mätte komma lil
werk
-
Den 4 Februarii. Ai
wcrkställighet, ansaq Herr Borgmästaren wara öswerenSstämmande
cj mindre med hela Borgare - StändetS än de
öfrige Ståndens Imeretts och önffan, men sättet at därom
gjöra underdänig anmälan hos Kongl. Mast wille Herr
Borgmästaren öfwerlemna til Herr Borgmästarens och
Talemannens samt StändetS närmare bepröfwande, antingen
det skulle ffe såsom et StändetS enffilta besvär, eller,
i fall saken ej ffulle kunna uptagas utan alla StändcnS
gemensamma ansökning, Herr Borgmästaren och Talemannen
ffulle anmodas, at därom gä i öswerläggning med
Herr Laron och Landtmarffalken samt de öfrige Herrar
Talemännen, at sädant hwar i sikt Ständ anmäla.
Herr Lagmannen l^ZIranslon gas tilkänna, at de underdäinga
beswär Ständet wid de sist förflutne 2:11c Riksdagar
inttnuerar, nu wore i det mästa asgjorde och expsclieracie,
samt at Herr Lagmannen wille hos Beswärs-Utffottet
lemna uplyöning om dek, som ännu äterstode, sä
at Utffollet ej mätte besväras med sädant, som förut wore
afgjordt eller anmält; Och hwad anginge den af Herr
Borgmästaren Ollquitt nu wäckte fräga om ffjutslegans
nedsättning, sä önffade Herr Lagmannen, at den samma
för narwarande icke mätte widröras. Det torde ingen
Stad i Riket giswas, som ej för sig anser ffjutsens underhällande
säsom en runga, sä at om, igenom en högre ffjutSlega,
de Resandes antal kunde minffas, sädant i sin män ffulle
bidraga til StäderneS nytta. Dä jämwal Släderne sätt
deltaga i den ffedde förhöjningen, som endä icke wore tilräckelig,
at gjöra et Borgerffap ffadeslöst, da det sjelf!
ffulle hälla Hästar och Folk lil de Resandes forthjelpande;
sä wore det äfwen mot StäderneS egil inrsrstts, om ffjmspenninqarne
nu äter ffulle färminffas , hwiikel säledeS,
hwad skjutslega» för Släderne angar, icke kunde blifwa
j Borgare-Ständets önffan. Hwad äter de öfrige Standen
widkomme, sä wore det deras egen jak, at häruti söka
D 2 hwad
52
Den 4 Februarii.
hwad ändring de behagade, och hwilket pä intet sätt hörde
r>l Vorgarc-Ständers ätgjerd.
Härmed förenade sig Herr Handelsmannen Larelius
och Herr Borgmästaren brolin.
Herr Borgmästaren kilars sade sig för enskilt de!
wara benägen at sig med Herr Borgmästaren llichuick förena;
men dä honom icke kunde undfalla, at förhöjningen
i skjutslega» werkade til ÄkerbrukctS förbättrande, och at
detta more den grundwalen, hwarifrän Riket hämtade
styrka och tilwäxt, sa förenade han sig äsrvcn med Herr
Lagmannen Ickäksnston.
^)crr Borgmästaren och Talemannen anmälte, at et Lencellis-Ntllkott
nu borde sättas til öswerseende as viretkions
i Stockholm Räkenskaper och Handlingar, hwilka til den
ända» wsro hirförde.
Srändet förenade sig härutinnan och updrog til Herrar
LIeQorerns, al häktil Utse manligt antal af fem Ledamöter.
^)err Nädmannen ValleiH som wille erhindra sig,åtwid
sistförflutne Riksdag el xreomium af rO0L> Riksdaler blifwit
utsatt för den, som lil Srändernes nästa sammankomst
Upgaswe det bästa och tjenligaste sätter til Bewillningars
utgjörande här i Riket, önffade bliswa underrättad om
orsaken, hwarföre icke en sä angelägen sak kommit til Allmänharens
kundskap, dä likwäl warit at förmoda, det
siere nyuige uplyöningar uri detta graulaga ämne warit at
förwänta.
Den 4 Fcbcuarii.
53
Sedan ätffilligt bliswit härom tält, men wid Upläsande
af krowcoller för den s8 ^pril 1789, däraf inhämtades,
at den omtalks belöningen endast innom detta
Ständer warit et xrojeick, som ej kommit til de öfrige
SrändenS kännedom eller werksrällighet; sä ansag Ständer
någon widare öfwerläggning härutinnan nu icke eller ägg
rum.
Depukeraäs frän Hederwärda Bonde-Ständet emsttogos
och förekomma, ä hwars wägnas Pär Jonson frän Gefleborgs
Län anmälte Bende StändctS hälsning och tilkännagifwande,
at Bonde Ständet ej förr warit samladt, än
det wisat sin omtanka, at för Kongl. Mast ädaqalägga
dest underdäniga wördnad och tacksägelse för de mängsaldiga
wäla crningar Bonde-Skandet ätn;utit och hwaribland
Bonde-Ständet ansedt Fredens återställande såsom ek det
gladaste ämne. Bonde-Ständetö önskan wore således, at
i förening med de öfrige Staude», fä genom en stor vsxmanon
aflägga denne deras underdäniga tacksägelse, och
at Herr L-rnn och Landtmerskalken wid detta tilsglle ksninie
at föra order ä Srändernes wägnar.
Herr Borgmästaren och Talemannen anmodade vepurei-aäe,
e.t återbära Borgare, StandekS hälSiung och anwälan,
at Ständet för detta tagit et sadant besiut, som ock
nu förmodades wara genom Ständers vsxmreräflr det Ar
bara Bonde Ständet kundajordt.
^Oen angående underdä'->iga Tacksägelse - /rärolian iltsanLe
Os^ucariun återkom och Herr Lagmannen bilrsträn'. förmälte,
at Högloft. Ridderskap.^ och ?ldeln loswat taga ärendet
under öswerläggning, men at Högwördige Präste-Ständer
och Ärbara Bonde Stander redan sig med Borgare Ståndet
förenat; Hwarefter uppä Heer Nädmannen 8!<yzts och
D z fie
-
54 Den 4 Februarii
" fteres begäran Herr Lagman Lieström aftemnade der Tal
han wid denne vepurarions anförande hällit, hmilkct i ?rorvcoUsr
skulle införas, lydande som följer:
Dl Högloft. Ridderssapec och Adeln.
T', fa wi Vepurergös frambära Borgare - StändetS
wördsammaste och förbindligaste hälsning.
Wi fa ock anmäla Borgare-Ständers beslut, at
med en talrik vspursrion upwagka Kongl. Maj:t och aflägga
underdänigste tacksägelse för Freden, den Konungens
tapperhet beredt och Dest wishet sturik. Eu fred, hwars
orsaker återfört Swenska Krigsäran, af Fäderne förmärs,
ivad och af Attlingarne upliswad.
At T', med likställighet biträder och äswen med detta
ärende förer sine Medständer til Thronen, därom är
Borgare-Skändet sa mycket wisiare, som Swenske Riddersmän
hast tiifälle, under mar Store Konungs anförande
och tvid Desi sida, at knyta sädane Lagrar, at ock de af
Lselar wundne och de af Lroärie den Store uphämtade
föga däremot äco at förlikna.
I en oswikelig tilförsigt om biträde i et gode och
trogne Undersåtare sä wäl ägnande wärf, innesluter Borgare-Ständer
sig uti T. ynnest och bcwägenhet.
T
D
äl Högwördige Präste-Ständtt.
en manliga hälsningen och ämnet, såsom förut allena
med det ombyte i flutet:
Borgare-Ständer felar icke i sitt hopp om Högwördige
StändetS lika böjelse, hälst freden just bestyrker, at
detta
Den 4 Februarii.
§5
detta Ständö böner bliswit sä hörde, och deras arbete sä
werksamt, at de nu i lugn kunnat samla sin hjord och
bland den Utsprida wishetens och sanningens ljus, och endä
nu kunnat dela sin wärd ät Rikets hemsaker.
Den manliga Lomplimenksn.
Dl der Hederwarda Bonde-Slandet.
hälsning och ämne med den manliga förändring och detta
tillägg:
Den medborgerliga nit och kärlek för Konungen,
som altid wisat sig hos Rikets Allmoge och fynnerlir
gast i närwarande tidebwarf tryggar Borgare-Srändet om
et säkert instämmande häruti, särdeles som det Hederwärda
Bonde Ständer uphämtat förstlingen as fredens frukter i
försmaret as den jord, utur hwilken deras trefne och arbetsamme
händer frambringa Landets »välsignelse, och jämmäl
af den, som marit afskild til Fäderneö och wäre grister.
Uti T. »vänskap och förtroende innesluter sig Borgare-Skändet,
»visir därom, at den enighet emellan desia
twänne Ständ, som g-ör deras styrka, gjör ock Rikets.
^err Borgmästaren och Talemannen underrättade Siandekö
nn äterkomne Ledamöter om hwad under deras frän»varö
sörelupit, och frägan om skjutslega!» företogs ä nyos
hwarmid Herr Borginästarsn Larl ö/lmrrsr anförde, at
som det more Konungens ensak, at ester tider och omständigheter
söreskriswa Taxor och huru högt skjurslegan borde
betalas, och Städerne desiurom ganska wäl behöfde hivad
för skjutsen nu betalas, och hwad Landet angär, det icke
hörde hit ar därom afgifwa nägot utlärande; Sä trodde
Herr Borgmästaren det icke wara StändetS sak, at sig
härmed i uägon mätto befatta.
D 4 Herr
56
Den 4 Februarii.
Herr Borgmästaren brolin äberopade hwad Herr
Lagmannen skansion anfört, med tilläggning: at som gan--  ska sa af de Skader, som mäste halla Gästgifware Gärdar
särdeles wid de större sträkwägar, sjelfwe kunna bestrida
jemsen, utan at därom anlita nästgränsande Allmoge,
och den wid sista Riksdag skedde förhöjningen, ä skjutSlegan
därtil bidragit, at Allmogen, för billigare wilker än
förut, warit willig at Stadsboerne härutinnan biträda; sä
skulle wid en skeende minskning detta friwilliga biträde uphöra
och wange Städer antingen ensamme widkännas ct
besivar, som de icke enda kunde draga, eller ock ä nyo*, be»
tungas med serskiltc utgifter, at såmedelst skaffa sig Alli
mogens biträde.
Herr Lagmannen Lidbom: At som Bonden wore
den, som egcnreligen gas styrka at Landet och Riket, samt
nästan ensam med olägenhet för sig sjelf och älwentyr för
sine hastar skulle bestrida skjUtLNingen; sä sörtjente han
ganska wäl den upmunkran, som honom genom förhöjningen
i skjutslega» wore förunnad: Herr Lagmannen förmodade,
ar ej manga skulle finnas, som misiunnade honom
denna lilla förman, och för öjaägir wore det Konungens
Höga rätt, at häruti gjöra hwad Honom i Näder godt
synes.
Herr Borgmästaren kstlguist, förklarade, ak det wore
långt ifrån honom, at wilja träda Konungens Höga rättigheter
sör nära: Et sadaut försök hade icke eller af honom
blifwit gjordt, utan han hade blott hemstält, huru
wida skjutslegans nedsättande kunde bliswa et ärende, hwar«!i
först detta Högrärade Stander och sedermera de öfrige
Ibeisiebive Standen wille deltaga, j hwilket fall han alt
sör wäl kunde begripa, ar, änskönt sake» ej hörde til
Ständcrneö pröfning, dem likwäl icke wore förment, at
darom ttl Kongl. Majtt wända sig nied underdånig söre,
stäilnimr.
Dm 4 Februarii. 57
Herr Borgmästaren och Talemannen gjorde däruppä
propostricw: om Ständer bifaller, at ej någon fräga an,
gående skjutslega» hwarken innom Ständer eller desi Be,
smars Utskott widare uptages eller widröres? Hwarril all»
mänt swarades: Ja!
^err Biskopen Weistaman inträdde och anförde en vrputgrion
as Högwördige Präste. Skändet, som war Utskickad
at gifwa tilkänna, det Präste.Ständer icke eller kunnat för,
glömma den wishet och tapperhet, hwarmed Kongl. Majtt
beredt Riket en saker och ärorik Fred, samt at Präste»
Ständer förthy sig med detta Ständ förenat uti de glada
känstor, som genom en underdänig tacksägelse skulle
tolkas.
Efter hära giswit sivar af Herr Borgmästare!, och
Talemannen asträdde Herrar Oepurersäs, pä antagit satt
beledsagade.
^err Åldermannen Westin äterkom med de Herrar vspwreracle,
som lemnat Höglost. Ridderskapet och Adeln
samt Högwördige Präste, Stander underrättelse angående
llsnco-Urjkottet, hwilket Herr 2lldermanncn anmälte wara
uträltadt, och Hwarwid det sivar blifwit lemuadt, at äfwen
Högwördige Präste Skandcl denna sak afgjordt.
harvin lämnades ytterligare underrättelse genom en Ospurarion
frän Högwördige, Präste» Ständer anförd af Herr
biskopen och LommonäeuiLll DoKvr VVinZIrä, som an»
malte, ac Präste»Ständer til Kanco-Utskotter utsett Ledamö»
ter, som med de öfrige Ständens ve^arsraäe wvro, när
som hälst, färdige at sammanträda.
D A Af
58 Den 4 Fcbruarii.
Herr Lagmannen Eksträm anmältes, at wid det as
Herrar LloHorsr hällne wal til Ledamöter i Kanco-Ursckoktet,
hade en hwar af Herrar LlsÄoroms:, ingen enda undantagen,
önsVat, at den för ^Vala Stad Utsedde Riksdags-Fullmägtigen
Herr Rådmannen k^Ian^er warit närwarande,
i hwilket fall Herrar LlsLkarsrns welat lenina
.honom sitt enhälliga förtroende. Ans goda insigter och
allmänt kända dygd hade lika sa billigt wäckt Herrar blla6c>rernss
hugkomst och förtroende, svin det wore troligt,
at hans redeliga tänkesätt ädragit honom det nefliga försåt,
hwarigenom han ännu wore hindrad at hitkomma. ?Lt likwäl
Herr Rädmannen ^slsnäor icke mätte saknaden agtning
och förtroende Herrar lsleAnrerns welat honom wisa, an,
höll Herr Lagman, at det matte i krowcnUsr anmärkas,
hwaruki samtelige öfrige Herrar LlsÄorsrne instämde.
fran Häglofl. Ridderskapet och Adeln emoktogos
och förekommo, anförde af Herr Lagmannen Grefwe
6/IIenk>ur§, som jämte wänlig hälsning gas tilkänna, at,
da Ridderffapet och Adeln genom Kriget sätt widkännas
dryga kostnader och förluster, har det desto listigare känt
de glädjerörelser, som Freden tilsckyndat. Ridderffapet och
Adeln har fördenskull med de öfrige Gränden instämt, at
genom en stor Deputation hos Kongl. Mast aflägga underdänig
tacksägelse; I hwilken afsigt Ridderstkapet och
Adeln profeKsrat och för sin del antagit en Tacksägelse^ärelss,
som Herr Grefwcn och Lagmannen nu öfwerlemnade
til Ständers Taleman.
Sedan Herrar Depmerrsts, efter af Herr Borgmä,
staren och Talemannen crhälllt swar afträdt och bliswit be,
hörigen beledsagade, uplästeö den projetkeraäi: underdänu
ga Tacksägelse-^äresien, sä lydande:
Stor,
Den 4 Februarii. 59
Stormagtigfte Allernadigste Konung!
§88id del sist öswerständne Riksmötet betygade Riksens
Ständer den listigaste erkänsla inför Eder Kongl. Mast,
som ingen möda haft ospard, och intet beswär undwikit,
för at frälsa Riket, sami bibehälla dest sjelfständighet.
De.wägade tillika anhälla: at Eder Mast af ömhet
för Sine Undersåtare Nädigst mätte täckas bereda, emottaga
och stadga, en säker, ärofull och waragrig Fred, sä
fort en sädan kunde bjudas och crhallas.
Det wälbehag, hwarmcd Eder Majtt dä behagade
emottaga deras underdäniga anhällan, är nu, sedan den
bliswit upsyld, ben säkraste upmunkran sör Riksens Stän,
der, at frambära deras underdäniga tacksamhet.
Riksens Ständer erhindra sig icke följderna, hwarken
as Swerige» Krig med Rystland uti detta ärhundrade, eller
as de Fredsfördrag, som stukat dem, utan grämelse
öfwer Fäderneslandets olyckor; Men icke eller utan ar af
samma könsta erfara glädjen sä mycket listigare af olikhe,
ten emellan närwaraude och förswundne rider.
Icke drista de at tala om det mod, de mödor och
det förakt af alla faror, hwacmed Eder Mask liknat Sine
Fäder, och vä Deras ärofulla sätt gifwit Härarne efkerdömcn,
och Historie» ämnen til det läs Eder Majit undwikcr
at emottaga af samtiden. Den Ära Eder Majtt af
Kriget och dest händelser beredt Sick namn och Si» Person,
kan dehutom icke uphöjas af annat än Eder MastS
Egen tilsredöställelse, at under Luropas förundran leda trogne
Undersåtare kil det lugn och trefnad, som tilläta dem
njuta fredens lycka och sällhet! Men dä Eder Majtt S.elf
beredt den samma, stadgat den utan nägot upoffrande af
Länder och förmåner, icke behöft det biträde af Framman
-
6o
Deir 4 Februarii.
de Magters bemedling, hwilken sä ofta medfört beswärande
förbindelser och öfwcrdrlfne fordringar; När Nordens
störste Regenter Sjclfwe simat aftalcn emellan Nordens
r:ne mägtigaste Folk, och uti inbördes wänff'aps-.försäkringar
öpnat utsigter ä ömse sidor til nya fördelar, kunna
Riksens Ständer icke med stillatigande åtnjuta detza Faderliga
omsorger.
Riksens Ständer önska at under öfwerläggningarne
kunna ådagalägga sina tankesätt, erkänna del Nådiga bifall
och wälbehag til deras förenade nit, hwarom ds redan
fran Thronen sätt emottaga sa hugnande försäkringar.
De begagna sig med den listigaste erkänsla as de upmuntraride
anledningar Eder Majit giswit kem ril det
hopp, at under den Högstes bistånd förmå at följa böjelser
och upsylla skyldigheter emot Konung och Fäder»
ncsland.
Med djupaste wördnad rc. rc. re.
Herr Lagmannen Ekstrom förmälte, der han wäi hade
anledning, at wid detta projekt gjöra nagra anmärkningar;
men dä han sunne, at flere af StändetS Ledamöter
styrkte til bifall hära, wille ock han til tidens minnande
bärtil samtycka; hmarcfrer uppå Herr Borgmästarens
och TalemanncnS proposinon, förestående projekt til alla
delar gillades, hwilket ä den hitsande fa kallade Löparen
antecknades.
-/s-tcr anmältcS, cmottogs och förekom en Deputation af
Högiofl. Ridderstapct och Adeln, anförd af Herr Kammarherren
Grefwe Ickamilrnn, som underrättade Ståndet därom,
at Ridderskapet och Adeln äswen för denne Riksdag antagit
1778 ät§ Instruktion för Lrnco Utstotlet, samt faststält,
at
Den 4 Februaril
6:
al de lil detta Utskott walde Ledamöter komma at aflägga
tysihekS-Ed efter samma Lormulairs, svin wid sista Riksdagen
warit nyttjadt.
Sedan Herr Borgmästaren och Talemannen försäkrat,
at Borgare-Standet icke eller skulle länge dröja, at sig
häröfwer utläta, och Deputation afträtt, föreställe Herr
Borgmästaren och Talemannen, om icke nu, sedan Slander
blifwit fulleligen samladl, detta ämne kllnde komma lil
siurelrg öfwerläggning.
Herr Radmannen 8lco§: at sedan Ridderskapet och
Adeln redan antagit 1778 ärs Instruction, more bäst,
at den samma äswen af Borgare Ståndet bibehallas.
Herr Borgmästaren brosin: at egenteliga orsaken,
hwarsöre han begärt, at frägan om Instruktion för Laner,
Utskottet matte hwila, hade warit den, at flere af
StändetS Ledamöter da warit sränwarande: han hade likwal
därhoS, för at i en granlaga sak, den han icke tilförläteligcn
kände, fa samla flere underrättelser, äswen önsckal,
al bet begärte auständet mätte sträcka sig kil näfta
klenum; men om alle öfrige StändetS Ledamöter nu
wore beredde at sig utlaka, wille han icke förorsaka något
uppehåll, utan fast haldre sig genast därmed förena.
Herr Borgmästaren och Talemannen gjorde daruppä
proposition: om Ständer äswen för denna Riksdag antager
1778 ärs Instruktion för Lanco-Ulskottet, samt det
wid sistledne Riksdag nyttjade Eds - b ormui-ure? Och swaradeö
allmänneligen: Ja!
Tiden war inne, ai Hemliga Uskotrrt skulle sannas,
hwarsöre Stänket atstildes.
Lx ?>'owcoi!o
Män
-
62
Mändagen den 6 Februarii.
S. D. Borgmästaren och Talemannen upwiste
en frän Hanö Lxesllsnce Riks - Droltset honom
tilstäld inträdes?«IIer för Herr ^lsi-itoren och Borg,
mästaren i Tawastehus Lsnsamin kkornbor^, hwilken för
berörde Stad och tillika för Tamarfvrsi bliswic ril Riksdagsman
utsedd; och lemnadeS Herr ^ls-iloren, fom nu
anmältes wara ankommen, företräde, dä Herr Borgmästaren
och Falemanncn bad honom wara wälkommen och
intaga sitt säte.
»^?err Rådmannen keokiarär anhöll, at sedan nu Ledamöter
til k-mco-Utskottet wörö walde och Instruktion för dem
faststäld, berörde lnstruktion borde upläsas; hwilket Herr
Borgmästaren och Talemannen förklarade sig just nu hofwa
ärnat werkställa, och hwarpa följande Instruktion och
Eds kormulsirs uplästes och, efter SländctS begäran, i
krolOLoIIst intogs.
Instruktion för Riksens Ständers kanco - Utskott wid
Riksdagen 1778.
1. §.
Jämte den allmänna undersökning öfwer stznco-WerketS
närwarande tilstand och huru det samma sedan sista
Riksdag siyrdr och sördt bliswit, bör det åligga lknicoUtskottet,
at uti desi öfwerläggningar, angående antingen
ändring uti redan gjorde författningar, eller uti nya författningars
förestående i det nogaste följa Lanco -Inrättningens
huswudgrunder, hwilka omständeligen äro utstakade
uti Riksens Ständers Beslut och Förordning om Kaninen
af den 22 äe^rsmbsr 1668, och hwilket Riksens
Stäm
Den 6 Febrnari». 6z
Ständers Beslut bör anses 06) gälla såsom en oryggelig
Lag, Uti alla de punkter, som anga karwo WerketS natur
och egenskap, sa wäl i anseende til sielswa grunderne af
dest inrättning, som til karwo-Osieianoiwrrws styrelse och
ändamål; i synnerhet som Riksens Ständers säkerhet för
deras Zuarankis och karwo Werkcrs bestånd och förkofran
i den man sörwaras och winncs, som detta Werk atersöres
til desi primitiva inrättning och skick. I synnerhet
bör icke kanea-Utskottet til öswerläggning uptaga något,
som rubbar och förändrar Karwo-Jnrältningens, mi berörde
Riksens Ständers Beslut, beskrisne natur och egenskap.
2. §.
Alla författningar om Kaiwo-Län eller om afbetalnin»
gar uppå redan gjorde Larwo-Län pä Fastigheter, hwarut,
innan Vanco-Utskottcl kunde finna nödigt at gjöra någon
förändring: Likaledes sädane Oeconomiske ärender, hwilka
icke äro af den egenskap, ar de för WerketS bästa och tjenst
böra hemlige hallas, har Lanco-Utskottet, at andraga hos
Riksens Ständers klena, hwilka, i anledning as öarwoUtskottetS
därom tilkänna giswande Betänkande, om sädane
ärender öswerlägga och deras Beslut däröswcr lil efterrättelse
meddela.
z. §.
karwo Utskottets förnämsta afsigt och hufwudgjöromäl
bör wara därhän stäldt, al den af Kanc>uon företaqne reaKHrionen
med Riksdaler ma warda styrkt och befrämjad;
i hwilken afsigt itan^o - Utskottet har at öswerlägga och
förordna, pä hwad sätt kan^usnr Operaiioner kunde sa
inrättas och förås, sami desi redan ägande och framdeles
förwänrade koncier sä äisponeras , at en jämn och beständig
Sedlarnes inlösen med Mynt, mä bliswa underhällen.
Uti den händelse ater, ar någre andre Utwägar och
me»
§4
Den 6 Fcbruarii.'
medel til realisationens widmagthällande, än som Uti
WerketS nu ägande eller framdeles inflytande kkmäer äro
at tilgä, behöfde sökas och widtagas, har Lanco-Utskottet,
at dem föreslå och til Riksens Ständers klsnorum gedtflnnande
och bifall at anmäla.
4« §-
Som Riksens Ständer, uti Lanco-OrdningenS 74
§., sig förbehållit, at flclswe sä äis^oneia öfwer LaneoWerketS
winst, pä satt som det med Kongl. Mahrs och
Fäderneslandets heder och nytta til pubbcos nius läst kan
anwändas, ma icke kane»- Urskottet, utan klena, um ultryckeliga
bifall och förordnande, inga uti någre asskeifningar
eller eftergifter af Languens ägande fordringar, ännu
mindre uti någon flagö pennings-utgift, annan än den,
som uri 6. §. här nedanföre nämncö.
5- §.
Utan Riksens Ständers Lienor-um bifall och samtycke,
ma icke eller någon ny 8r>w eller Lön tvid LaneoWerket
inrättas. Lsnco-Utskottel befattar sig ej eller med
Tjensterö sörgifwande uti Languen, utan bör sädant besörjas
as Lanco-viceLkionsn eller Fullmägtige, under wcderbörligr
answar, inför StänderneS Herrar »epurerscle öfwer
Kanco-Werket, hwilka uppå inkomns beswär äga at
pröswa, huruwida någon i dest tilstandiga befordran kunde
wara för när skedt, samt den som lidande befinneS til
rättelse förhjelpa.
6. §.
L-mco-Utskoltet har wäl rättighet, at/ ester egit bestnnande
ihogkomma dest Betjening med manligt arfwode
sfer dest tjcnstgjöring, hwilket ester arbetstiden och gjöro,
malens
Den 6 Fcbruarii.
65
malens beskaffenhet bör afpastas: Men alla andra 6raristc-uwnei-)
as hwad beskaffenhet de ock wara mä, söker
Lanco-UtjkottLt at undwika, samt därest någon 6ran6earian
skulle för vumgänqelig anses, bör den samma til Riksens
Ständers klsnvrum bifall anmälas.
7. §-
Skulle Lanco Utskottet någonsin wilja företaga någor,
som emot föreskrisne xunUer strider, äger hwarje dest Ledamot
den rättigheten, at, man afseende pa den i LaneaUtskottet
aflaqde TysthetS-Eden, sädant i sitt Ständ anmäla:
Och den Ledamot, som något häremot stridande propansrar
eller befordra söker, bör wara dest Stånds för,
troende samt dest Säte och Stämma i Lanea - Utskottet
förlustig.
8. §-
Dä Kongl. Maj:t i Noder för godt finner, at Läneo
- Utskottet något särskilt meddela, har Utskottet i slikt fall,
at ställa sig til efterrättelse 47. K af ben är 1772 den
2l ^uZustl antagne och beswurne Regerings-kormen.
Stockholm den 2; November 1778.
EdS-^ormulairs för Lanco-UtskottetS Ledamöter.
Jag 14. 14. utnämd och Vepureraä, at öfwerse
Lanco-Werket och dest tilständ, samt at wara omtänkt pä
råd och medel, som kunna wara tjeuligast til dest widare
wälständ, styrka och sörkofting, förpligtac mig härmedelst,
at jag alt det, som i detta sall är mig anförtrodt, redeligen,
troligen och ester mitt yttersta förstånd skall och will
förrätta, utan at hafwa afseende pä något annar, ehwad
namn det hafwa mä, än det, som kan lända lil Kongl.
MajttS, Rikekö och Langens tjenst och nytta, aldeles en
E
ligt
66
Den 6 Februarii.
ligt den InstruQion, som Riksens Ständer för sine Vspmergäs
i Lanco-Utskotter wid 1778 ars Riksdag utfärdat
och nu äswcn antagit. Jag mlofwar ock, at det som
uti Lanco-Utskottet hos ost samtelige vepureracie söreleper,
eller ock om någre af ost under warande förrättning til något
särdeles blefwo brukade, det som tyst wara bör, halla
dölgdt och hemligit, samt för ingcn nägot uptäcka, som
kan förorsaka Languen eller Riket någon skada och mist»
Li-eäir. Detta alt will och skall jag, såsom en redelig
och trogen Man ägnar och bär, til alla delar hälla. Sä
sant mig Gud hjelpe til lis och själ!
Efter upläsandet häraf upropades de til LancoUtskottet
walde Herrar Ledamöter: Herr Borgmästaren bi.
Xäenrrer, Herr Borgmästaren Liggare, Bergsmannen
Herr Lloäliräm, Herr Handelsmannen Loreiiur, Herr
Lagmannen Lieström, Herr Handelsmannen bbsiäenstrsuLk»,
Herr Rådmannen Linägvist, Herr Rådmannen Recksrcic
och Herr Borgmästaren Lorlsberx; hwilka nu alle tilstädes
framkallades och, jämte Herr Borgmästaren och Ta»
lemannen, östade den uti efwan intagne Lormuiaire föreskrefne
Eden, hwaröfwer särskildt krvlocoils Utdrag genast
upsatteS, justeraäos och deni meddelteS.
Hwarefter Herr Borgmästaren Ll^sre gf
Borgmästaren och Talemannen anmodades, at med en vspurarion
af !2 Ledamöter, som äswen Utsagos, hos Högloft.
Nidderskapet och Adeln samt Högwördige Präster
Ständer gifwa tilkämia, at Stander antagit 1778 ars instruckion
och EdStLorwulsira, samt at StändetS til Lanco-Urskattet
walde vepnrersäe nu moro färdige, ar när
som hälst med deras Med.vspuwraäs i hlrskvttet samman»
träda.
E^ygqaren Herr Westman inlemnade g me förseglade
Lonvolnrer, innehallande Herrar LleUorernsb wal til
Ve^cucraäs i de sista LIsuum faststälte ärende- och öpna
deS
-
Den 6 Februari». 67
deS nu walet til Ledamöter i Osnceliis - Utskottet, hwar»
til blifwir utsedde: Herr Radmannen ^I-Zren, Herr Handelsmannen
lin fors-, Herr Borgmästaren Loilinjr, Herr
Borgmästaren Wiesuäsr och Herr Borgmästaren Kriberg:,
hwilka, jämte öswerseende af OLnceiiisrs Handlingar, as
Herr Borgmästaren och Talemannen anmodades, at gjörcr
paminncl er om den hos en del Släder innestäende LanceII>L-ofgistenS
skyndsamma betalande innan Riksdagens
stur, da Ständer torde däraf wara j behof.
Riksdags - Fullmägtige frän Thorshella, Hedmora och
Söderhamn, Herr Handelsmannen 8cbepb>srus, Karduansmakaren
Herr blestlöb och Herr Rådmannen LerA
anhöllo om tilständ at i deras enskildte angelägenheter pä
nägra dagar fä resa ur Staden; och som Ständer icke hade
nägot härwid at erhindra, sä blef dem hwar för sig
därom benus genom kroc«LoI1s Utdrag meddeladt.
-Opnades Herrar LIsÄorsrnes wal til Ledamöter i
StändetS Besvärs Utskott, hwartll följande bliswit utsedde
:
Stockholms Stad: Herr Radmannen Rejmers.
Stockholms Län: Herr Borgmästaren Lreuius.
Upsala viro Herr Rådmannen R-iunä.
Kopparbergs viro Herr Borgmästaren -Wolm.
Westerås viro Herr Borgmästaren Kristman.
Carlstads viro Kopparslagaren Herr Tanäer.
Orebro viro Herr Rådmannen blorstecir.
Nyköpings viro Herr Borgmästaren Kaicicman,
Östergöthlands Viro Herr Radmannen Derus!!.
Wisby viro Herr Handelsmannen VrnZs.
Calmars Viro Herr Borgmästaren LinLmsr.
Kronobergs och Jönköpings Viro H.rr Borgmästare»
2leliinAer.
E 2 Ska
-
68
Dm 6 Aebruarii.
Skaraborgs viro Herr Borgmästaren 8c!msII.
Elfsborgs viro Herr Handelsmannen ^lpeZren.
Götheborgs och Bohus viro Herr Radmannen Lrarr.
Hallands viro Herr HandeSinannen Höberg.
Malmöhus viro Herr Rådmannen Ljuxg-.
Christianstads viro Görbelmakarcn Herr L svallin.
Blekinge viro Herr Handelsmannen klalm.
Gefleborgs viro Herr Rädmannen vinävall.
Wester Norrlands Oiro Herr Borgmästaren Welbersisr§.
W.sterbottenS viro Herr Bruks-ksrron ^.bsr^.
Uleåborgs vito Herr Borgmästaren v. klsmxer.
Wasa Viro Herr Borgmästaren 8ovelius.
Abo och Björneborgs vito Heer Handelsmannen
sier§.
Nylands och Tawastehuö viro Herr Hllellorsn klornbor^.
Kymmenegards viro Herr Radmannen Kejsner.
Herr Borgmästaren och Talenrannen önskade Herrar
Vepureraäs lycka til sitt sörestäende arbete, hwrlket förmo,
dades icke bliswa widlöstigt. Herr Borgmästaren och Talemannen
recommsnäeraäs likwäl til Herrar vs^merastes
noga urskilning, at ej befatta sig med annar än det, som
rörer Städerne i allmänhet och deras gemensamma rörel,
ser, samt at arbetet börjas och fortsattes med all möjelig
skyndsamhet.
Nr betvifla Hanö Kongl. Höghet Kron-Prinsens Kxamen,
bärtil hade Herrar kleÄorsrne uti nu öpnadt och uplast
WalrkrorocoII utnämk: Herr Fabrikören 8rräm, Herr
Radmannen 8lro8, Herr Groshandlarcn vainm, Herr
Borgmästaren LarlekerA, Herr Handelsmannen iVlalm, Herr
Borg»
Dett 6 Lebruarit.
Borgmästaren Norrmén, Herr Borgmästaren 6'mnäeU
och Herr Borgmästaren k/Orange, hwilka om ben af
Kongl. Mij.t Ut atte dagen tll vxamsn skulle af Herr
Borgmästaren och Talemannen undsä underrättelse.
^X'rr Biskopen valkor Wsiäeman, sorn anförde en Os^imasian
frän Högwördige Präste, Sländet, anmälte, ak
Präste-Ständet lika med Högloft. Riddcrskapet och Adeln
samt Borgare - Skändet antagit 1778 ars InlUuÄion för
Lanco-Utskottet, och at de bärtil Utsedde Ledamöter aflagt
den manliga Tysthets Eden, enligt det berörde är söreskrefne
kvrmulsire. Herrar vsjamsronsts asrrädds ester we,
dertagne hälsningars och öfrige kormaluecörs j agtta,
gande.
^)err Borgmästaren Killlman anhöll, at til krotocoller
fä aflemna et Memorial, som innehölls Köpings Stads
beswär och förnämligast en angelägenhet, som rörde Stä,
Herne gemensamt, nemligen BäkSmanshallet.
Herr Radmannen Valleij war af den tankan, at se,
dan nu et Besvärs-Utskott bliswit satt, more bär stället
at insinuera dylika ärender, emedan hoS Skändet inga an,
dra be smars-mål borde företagas, än de, som af Utskottet
bliswit för allmänne ansedde.
Herr Borgmästaren Kisilm-m trodde, det honom icke
skulle wägras, at fä til krorocollsr aflemna hwad han uri
en Skändet gemensamt rörande sak författat, emedan ber
sedermera ankomme pä Ståndet, at det samma til Beswärs
Utskottet förwisa; men om den kormalirarsn skulle
nödwändigt i agttagas, at ärendet först skulle hos Utskottet
anmälas, förbehöll sig likwäl Herr Borgmästaren,
at, sedan Utskottet sig Utlärit, fä sitt Memorial i Ständer
upläst och i krotocoller intagit.
E Z Uti
Den 6 Februarii.
Uti det, som Herr Borgmästaren kiblmrn rörande
BatSmanShället wille anföra, förklarade Herr Borgmästaren
Ollquist sig för sin Stad wilja deltaga, äfwcn som
han trodde, at flere därom instämde, ehuru han sunne,
at ej Ståndet borde därmed beswäraö innan Ut kottet sig
r-tlatit; Men han wille dock nyttja detta tilfalle at erhindra,
huru angelägit det är, at Utskottet ser sig
träl före, sa at ej något förbigas, som rörer SkäderneS
knviii-Zler och rättigheter. Herr Borgmästare» wille i
detta alseende nämna et ärende, hwarom närmare uplysning
borde inhämtas. Uti 4 K. af de under den 2Z Uebrusrii
1789 Borgare Siandet Nadiast gisne krivilsKier
har Kongl. Maj:t i Nader försäkrat: at De Gräderue
förlänce och »liver namn af Stadsjord
begrepne ägor, skola orubbade wid Slävcrue bibe,
hallan och förblifwa, sauic icke förändra sin narur,
i hwars haird de komma mane. Denne Nådiga för,
säkran ansäg Herr Borgmästaren lika sä tydelig som helig,
sa ar något försök icke borde förmodas, som Uti bokstasweliga
innehållet gjorde någon rubbning: Herr Borgmästaren
hade likwal sörmärkt, at sedan Kongl. Mahrs Nadigq
ketnlunian a Präste-Ständers allmänna beswär wid 1789
ärs Riksdag under den lg Leprember 1790 utkommit,
onka begrep blifwit fattade om rätta förståndet af Högstberörde
iielolminns 6. §., i dek, at dä Präste - Ständek i
underdånighet anhällit, det Kongl. Majtt matte i Näder
förklara de Praste-Skändet ar 172g förundte ?r>vilegisr8
10. §. salunda, ar för de Praste-Srandet eller desi Ledamöter
samt deras hustrur och barn i Städer tilhörige gärdar
och fasta egendomar, med rhy ätföljande jord, nägon
Båtsmans-utredning ej ma kunna äMö, såsom warande
et Borgerligt be'wär, Kongl. Maj:t Sig salunda däröf,
wer i Nader utlätit: ar Bong!. Ma>;r funnir berörde
H.s innehall sä rydeligr och klarr, ar någon förklaring
däröfiver icke behöfves, hwarwid likwal
Kongl. Maj:t gjort den Nådiga tilläggning, ar präste,
Grander sa i Verra som andre mål böra ,tjura
Vest
Den 6 Fcbrnarii
desi rätta innehåll och hwad allmänna
Försurningar i öfrigt rhy tillägga, ril godo. Hwar»
at Präste Srandek skulle wilja draga den flulsakS, at den
Stads jord nägon as Ständer sig genom köp eller sikisst
forwärfwar, äfwen skulle wara frän deltagande i BätSmansUtredning
och andre khy ätsöljande Onerz fritagen. Herr
Borgmästaren däremot ansäg för sin del lika ostridigt. at
sa wal de af Präste Ständer som andre, hwilka i Städerne
förwarfwa sig hus och jord, böra deltaga i alla där,
med förknippade skyldigheter, dä de ej äro genom särskilte
RLsoluricmsr därifrän befriade, som han funne ro. §. i
Präste Ståndets krivilsgier derutinnan tydelig, ar Präster
och andre, som til Ständer höra, äro frie frän all
Borgerlig tunga för den Boställs - eller Embers - jord de
innehafwa. Delta hade Herr Borgmästaren welett hoS
Ständer anmäla, sä at, i den händelsen han kunde fela uti
rigtiqt begrep eller tillämpning af Högstberörde Präste- och
Borgape-SkändenS ?rivilegisr, en sädan förklaring mätte
däröfwer i underdånighet fokas, som i er sä gran laga och
Städerne »ära rörande ämne kunde undanrödja all otydelighet:
warande Herr Borgmästaren sä mycket mera förwisiad,
at Kongl. Majtt ej Onådigt kunde anse en sadan
Borgare-Ständers underdäniga ansökning, som Kongl.
Maj:r wid flutet as den äberopade 6. §. uri Högstberörde
keloluiion pä Prästerskapets Beswär, Nadigst förklarar,
at wid de sräqor, som härom särskildt förekomma, wilja,
efter inhämtade upIySmngar, Sig i Nader utlära, som
krivilsAier!- helad, dem Kongl. Mast bekräftat, och hwarje
saks rätta beskaffenhet det ästar.
Herr Rådmannen 8kog förklarade sig wilja instämma
med Herr Borgmästaren kihlin?» angäende rsAlcriaKen
as Bätömanshället; men ansag sadant bäst kunna ffe, om
saken til Beswars-Utskottct förwiys.
Herr Borgmästaren och Talemannen förestälte, om
icke alt det, som rörer Städcrnes allmänna Beswär, mä
til Befwärs UtsVsttel förwisas, och emedlertid mnan Ut
E
4 skottet
72 Dell 6 Februarii.
skottek sig utlåtit, ej nägo- därom anföras eller uptagas;
hwilket ock af Ständer bifölls.
nu Herr Borgmästaren klasro, jämte de af honom
anförde Oepurerk>6e, återkommit 06) deras ärende utr
'tat, afgeck, ester skedt uprop, Herr Borgmästaren och
D 'mannen med Msedde Ospurersäe, at, jämte öfrige
Strien, hos Kongl. Maj:t afiägqa underdäniga Tacksägelsen
för Freden; och Ständer atffildeS.
Lx krokocol!»
Mandagen den 2O Februarii.
S. D. ^)err Borgmästaren och Talrmannen anmälte,
at anledningen til StändetS sammanträde i
dag more, at lemna Ständer en fullständig kundffap om
de ärender, som i Hemliga Utffottet fvrewarit och til Riksens
Ständers närmare öswerläggning blrfwit hänffjutne,
i hwilket afseende följande uplästeö:
Utdrag af?l-o'oco1Ier, hällit inför Kongl- Majit t
Hemliga wssoltet tvid Niködagen i Gefle den 19
k^brurrii 1792.
S. D. Utaf fä wäl Kongl. Maj:tS Nädiga Tal frän
Thronen, Som Dest Allmänna Nädiga ?roxvstston,
hofwa Riksens Ständer redan erhållit underrättelse
om beskaffenheten af de ämnen, dem Kongl. Maj:t i
Näder behagat framställa för det, i stöd af 47. §. uti
Re
-
Dm 20 Februarii. 7Z
Regeringsformen, stsrersä den 21 ^u»ustl1772, i Näder
äffade hemliga Ulffott, för hwilket Kongl. Maut,
likmätigt Regeringsformens 50 §., tillika i Näder lätil
upwis» 8ioks-WerketS rilständ.
De kostnader, som åtföljt et Krig, hwilket emot Konungens
önskan och Riksens sist församlade Ständers förmodan
mast fortsättas et helt är längre, än hwartil medel
warit paräknade, haswa ädragit Riket en skuld, den 8kLtsWerkct
icke kunnat bära.
Konungen har för Hemliga Utskottet lätit framlägga
et sammandrag öfwer Krigskostnaden; Och Utffottet, som
däraf funnit, at denna kostnad til en 8umma af 12,511,613
Riksdaler, 29 Skill. 8 Runst. öfwerstiger hwad Riksens
Ständer wid 1789 ars Riksdag til Kriqers utförande bewiljat
och meddelt, har icke kunnat draga i twifwelsmäl,
at ju Riksens Ständer, såsom en följd af deras bifall kil
Kriget, äfwen borde ätaga sig at gobtgjöra denna ffuld;
Men dä Utskottet, under bekymmersamma överläggningar
at därtil utfinna medel, insekt omöjligheten däraf, utan at
förestå en ytterligare tilökning i Landets förut dryga och
tryckande utlagor, en utwäg, som icke nied Kongl. Maj ts
ömhet och Nåd för Desi trogne Undersåtare instämde, sä
har, uppä UtffotretS underdäniga anhållan om någon eftergift
i förenämde skuld eller hjelp och biträde bärtil af 8ralLns,
utom Riksgälds-Werkers bönstör, ägande tilgangar,
Kongl. Maj.t ej allenast med Nädiat wälbehag ansett denne
UtffottekS underdäniga begäran, titan ock af 8lsis-WerketS
förfforter i Näder estergiswil samt för nu och alkid
utan efterräkning lätit försvinna 4,ori,6iz Riksdaler 29
Skill. 8 Runst. och därjämte förnyat Desi wid sista Riksdag
gifna Nådiga löfte om en sadan KeogsrinA as 8kaksn,
at den sig sjelf bära kan och någon ny In - och Utrikes
gäld i denne wäg icke tilkomma eller salla Riket til last.
E 5 I sam
-
74 Den 2c, Fcbruarii.
I sammanhang med besia förnyade anledningar til
unversätelig glädje och tacksamhet, har tttssottet trodk sig
pä detta stället böra tilkänna gikwa, det Ucffottel, under
granskning?» af Riksens Ständers Riksgälds - Oonruir;
förwaltning, erfarit den synnerliga Nådiga huldhet, hwarmed
Kongl. Majt täcktö omfatta detta Werkct, och at,
Utom den förmän Kongl. Majus Nådiga Författning om
Räntans indragande för Oeäir. Sedlarne Riksgälds-Werket
tMyndat, desi närwarande goda tilstand lil ingen ringa
del härrörer fran det understöd af Specie Mynt, hwarmed
Kongl. Mast utan mellangift eller Hgia behagat bispringa
delta Werk.
Detze lysande wcdermälen af Konungens Landtfadcrliga
vmwärdnad lära icke wara Riksens Ständer owäntade
och med wänlig underdånig tacksamhet emottagas. Och
är det för Hemliga Ur!r'otker en särdeles tilfredsställelse,
al, dä Ut^ottet nu tilstyrker Rik ens Ständer, at 8»'ainera
den i förr berörde matto til 8^ käillioner Riksdaler i
Nader ininffade Krigökostnadsffulden, samt läta den til
betalning päföras deras Riksgälds-Werk, Hemliga Utffottet
tillika får tilkanna giswa, at Riksgälds-Lonroirms tile
ständ och närwarande skick medgifwer utwägar därtil, som
icke bero af nya Oonrriknrionsr, utan endast fordrar, at
desi nu warande kunäsr utan någon förminskning eller
indragning fastställas och inga.
Utom en wistigen nyttjad och underhällen Oreöir-rörelse,
skulle Riksgälds WerketS ökade behoswer likwäl icke
kunna bestridas man daremor ökade (lomriduiionsr. Utskottet
har i Rikets närwarande tilstand funnit nödwändighelen
af den förra, för at undwika de senare. Men da
en sadan ?'an widtages, sar den icke utsträckas öfwer utstakade
gränser, och därtil fordras at paräknade inkomster
tvid bestämde tider ostridigt och oafkorrrade ärs at rilgä.
Ut.
Den 22 Februarii.
75
Utskottet har med Konungens Nädiga bifall författat
en sädan klan. Den förmodas blifwa för Riket äswen
sa nyttig som desi widtagande nu förekommit Utstottet oundwikelig,
dä den äswen har för afsigt, at esler möjelig.
heten afbörda Rikets skuld; men denne kiar, är grundad
pä Riksgälds Oonroirerg nu warande inkomster til det belopp,
de hittils utgjon: Och dä Riksgälden med ostvannämde
8'2 keäillinnsr Riksdaler bliswer förökad, lära Riksens
Ständer däraf sinna nödwändigt, at förfara med Lönoch
Betalnings > afgiftens, samt den wid 1V89 ars Riksdag
antagne Bewillnmgeus utgjörande.
Desie afgister inflyta likwäl endast i Oomoirsks egne
Lreclir Sedlar, som i större telen af desi Utgifter icke
medföra lika nytta med Specie Myntet.
Utskottet har erhållit Kongl. Maj:tS Nädigste försäkran,
ar Riksgälds - Lonroirer härefter framgent, pä lika
sätt, som hittils, sär utan mellangift riker ^gio tillväxla
sig dek 8pccis Mynt och Wäxlar, som i Stora Slö Tullen
inflyta, samt ar Konungen desiukom as de tilgangar i
Kongl. Majus hand kunna finnas, pä enahanda sätt i
Nädcr will lata meddela Lonroirer 8peeie - Mynt eller
Wäxlar, i den man sadant för Kongl. Mast och 8rsisWerkel
bliswer möjeligr; Men ehuru Riksgälds - Lonmirer
därigenom erhåller den betydeligaste delen af desi 8pscic-MynlS
behof, har dock Ulsikotlel snn»it, ar nägon
Lummr därutöfwer i 8pccio Mynt nödwändigt mäste anEaffas,
och därtil lärer annan urwäg icke gifwas, än at
Riksens Ständer ätaga sig erlägga nägon del as 1789
ärs Bewillning i sadant Aiynt eller med Lanea Iranspori-Sedlar.
I detta afseende och sedan behoswet bliswik närmars
Utrönt, haswa Utffotlctö Ledamöter lil lidens »vinnande,
hwarje Stand för sig, ansett lämpeligast, at i 8peeis eller
Lanco-Sedlar i afräkning pä Beställningen utgjöra, riem.
76
Den 20 Februarii
Ridderskapet och Adeln med Ständs-Personerne för
egne Personer, Hustrur, Barn och Tjenste-folk, pä sätt
och ester en sadan fördelning, som uargäende Förteckning
med de dara gjorde anmärkningar ulwisar.
Präster och Borgare-Sländen för Män, Hustrur,
Barn och Tjenstefolk genom wiste proLe-arer af B.willningen,
beräknade för Präste - Ständer kil io och Borgare
Skändet ril 20 proLsnr af hwarderaö VewillningSafgijt,
likmätigt äswen bilagde Utlätanden med dara tecknade
anmärkningar.
Af Bonde Ständer äter betala alla Hemmans Brukare
Ätta Skill. 8pecio för Mannen och Alta Skill, för
Hustrun, men för alla öfrige, hörande til detta Stand, tillika
med Allmogens M -utåls - skrefne Barn och Tjenste hjon
bagge Könen, 6 Skill:r 8pece hwardera, alt i afräk,
i-i g vä den B^willmng en bwar, likmätigt 1789 ärs
B aai . ä ags Förordning, äligger at utgjöra. Men skulle
den betalande as detta Srand icke aga 8peeie - Mynt eller
wilja i sadant Mynt denne delen af Bewillningen erlägga;
Sa hajma StändetS Ledamöter erbudit och förbehållit
sig, at, i stället för Utta Skilllr i 8s,ecie, Utgjöra Afgistei!
för hwarje Man eller Hustru med 9' Skill:r i 6rsllir
Sedlar samt, i stället för 6 Skilllr Personen af alla
öfrige, med 7 Skilltr i lä rellir Sedlar, hwilka förhöjningar
dä blifwa en tilökning i Bewillningen, Riksgäldöläonkoirat
enskildt tilkommande, hwarföre under särskild
Mtul i Räkenskaperna redo wifas bör.
Utskottet twiffar icke, at ju Riksens Ständer sä
mycket häldre häruri inga, som den tilökning, RiksgäldsOontoirsk
därigenom winner af 8pecie-MyNt til dest L
denne Mynt torr bestämde Utgifter, äswen bidrager til
Oella Sedlarnes jämnare wärde emot Myntet. Och lära
Riksens Stander, pä hwilkas bepröfwande sä wäl fortfarandet
med 1789 ärs Bewillning, som ock gillandet af
Len
Derr 20 Februarii. 77
den föresiagne förwandlinq ifrån Riksgälds - Sedlar til
8p.'c>e-Mym eller llanco-Sedlar ankommer, i händelse af
bifall härtil, hoS Kongl Mast i underdånighet anhälla
om werkställighel däraf samt at lala Dest Nådiga Kund,
görelse därom utfärda.
Ibland de utwägar, som Utskottet funnit lämpelige
til widare förstärkning af Riksgälds Lommrers inkomster,
har Utskottet i underdånighet föreslagit och Kongl. Maul
Nadigst bifallit, at all UiseonrorinA med Oellir-Sedlar
mä tilägnaö Riksgälds > Lonroirek enskildt och således de
därpa förut inrättade Werk med sädan OwconrerinF uphöra,
^lLnuf-aUur-Disccamsn undantagen, såsom warands
as en helt annan beskaffenhet. Äswen som Kongl Maj:t
i Näder behagat samtycka, at alla Oblsrv-uicms - Medel,
som kunna inflyta ester Revisionen öfwer KrigsomkostnadsRäkenskaperne,
mage RiksgäldS-Lomoirer ansläö och lika
Nådigt försäkrat, ak anbefalla denna Revisions snara och
alfwarsamma werkstallande.
Wid Utgifternes lämpande ester de i sa matto blif,
wande inkomster och den klan, innom hwilken Utskottet
mäst inskränka sig, har Utskottet ined all sorgfällighet sökt
i agttaga och bewara Rikets och Medborgares rätt saint
Oellikens widmaqchällande. Om det för hwarjehanda
förekommande wigriga orsaker bliswcc oundwikeligt, at
vred en nedsatt Ränta och Opusls afbetalning innom Tio
är inlösa Utrednings - Lommissionsns utgifns OsiliAgkiouer
för Lefweranser til ^rmön m. m. Sa har Utskottet däremot
genom en förmånligare viscom-rätt sökt lätta Jnnehaswarnes
Penninge-behos och för dem öpna ukwäg, at, af
sadane sine Laxirslers auwändande i annan rörelse, draga
en skyndeiämmare nytta. At äler lenina Finland, där
Krigslagan warit länd och bördan af Kriget »näst tryckande,
utan annat Rörelse-Opiral än Finska Fält Ommissiarisiecs
kollcrter, hade bljswit orättwist emot det Landers
redelige Inbyggare. Med Konungens Högg nöje har
lif.
78
Den 20 Februarir.
Utskottet därföre fattat den tankan, at ofwannämde Finska
Fält-Lommit^riLrers Rollsirer böra innom wist kundgjord
tid och med i agttagande af alla nödige säkerhetsmätt
sa för Landers Inbyggare, som RikSgäldS-L onioirer,
med Lrellir-Sedlar ombytas.
Och ärnar Utskottet sa wä! i deste grankaga omständigheter,
som om ArbetS-merboclsn och det mera, hörande
til den inre förwaltningen af Riksgälds-Lomoicer, meddela
Fullmägrige nödige föreskrifter, enär Urskottet erhåller
Riksens Ständers Bestut öfwer de wigtiga ämnen, som
pä deras egen pröfning ankomma.
FullmägrigeS i Riksgälds Oomoicer Berättelse om deras
frän WerketS början til 1791 ärs stur sörde förwaltning,
har Utskottet genom Oc^ureraäs as dest Ledamöter
läkit granska, tillika med deras krorocoller och Handlingar,
med hwilka 2me Fullmägtige och WerketS 8eerersiare pä
Kongl. Majus Nädiga befallning stg härstädes infunnit.
Af FullmagtigcS berättelse har Utskottet inhämtat,
at, sa wida 1791 ars Bewillning innom det äret merkell,
gen ingätt, hade Rikets skuld wid ärctS stut i betydclig
matto warit minskad, 06) ehuru Utskottets vepureraäe
wid FullmägrigeS sörwaltning anmärkt, at, händelser, som
wid ReZIemenrer; författande, icke blifwit föresedde, wällat
aswikelser ifrån wista föreskrifter, hwilka wid annar
förhastande medfört answar, haswa de dock däremot förklarat,
at nägct annat, än hwad Fullmägtige gjort, för
andragne gällande skäl, icke warit til giörande, samt at
FullmägtigeS öswerläggningar i alt öfrigt ftmnitö Utmärkte
as mogen eftertanka och wälwillig omsorg under de smara
bekymmer, dem tiden och händelserne. gemensamt underhållit.
Och
De» 2v Februari!.
79
Och som Utskottet anlett Fullmägtige därigenom haswa
förrättat, hwad med Riksens StänderS emot dem hyste
förtroende och med WerketS sannskyldiga bästa warit
instämmande; Sä har Utskottet genom Utdrag af RrokoLoIIct
frikalla! dem frän widare answar för denne deras
sörwaltning uri alt, som icke innefattar Räkenskaperne och
Ziffra», den Utskottet icke haft tilsälle at pröfwa, ulan pä
de däröfwer utsedde och nu församlade Revisorers gransk,
ning ankommer.
Denne nu påstående granskning kan likwäl icke sträckås
längre än til 1789 och 1792 arens Huswud Böcker,
emedan Redogftrarnes utewarande Räkenskaper altid mäste
hindra och uppehålla det näst föregående ärers Bok-slut kil
laugt inpå följande äret; Ä^wen som dct söregäcnde äretS
upbörd ej eller til dest belopp kilförliteligen kan utrönas
förr, än Sommar. Manaderne äret efter. Utskottet anser
därföre den lil den >A januari» hwart z:dje ar utsatte Rs,
v stons-riden olämpeljg och öswerlemnar til Riksens Stän,
de s pröinmq, om icke Revisions - tiden mä förändras kil
den 1 OAohsr hwart z:dje ar, at fullbordas innom sme
Mänader, pä stimma sätt som wid Råneo - Werkct ösiigir
är.
Men som i anledning af de Författningar, hwilka
nu kunna widtagas, Lomoirers förwaltning och redogjö,
relse undergär hwarjehanda förändringar och de fel, som
däruti kunna inftnyga sig, skyndesamt böra uptäckaö; sa an,
kommer pä Riksens Ständers godtfinnande, om icke nästa
Revition kunde msättaS til den 1 OAoder I/9Z, dä
1791 och 1792 ärens Räkenskaper arv färdige ar
granskas, men Revisionen därefter hwart z:dje ar ordente,
ligen förrättas.
Utskottet finner jamwäl, at denne Revition icke kan
medhinnas innom den föreskrefne liden, Utan at Revisorerna
kunna arbeta pä siere Uivilivner, hwartil deras in,
skränkte
8o
Deir 20 Februarii.
Dränkte antal til g me af Ridderstapet och Adeln och 2me
utaf hwardera af de öfrige Ständen är otilräckeligt.
Uti Riksens Ständers Landus förrättas Levilionsn
utaf 12 Ledamöter af Ridderstapet och Adeln samt 6 utaf
hwardera af de öfrige Sränden: Men Utststtet förmodar,
at, om Riksens Ständer behaga öka antalet as lis.
viiorsrns öfwer Riksgälds Merkel til 6 af det försinämde
och z utaf hwardera af de öfrige Ständen, stall ändamälct
kunna winnås.
I öfriqik och som icke mindre Allmänhetens än Lonrmrers
säkerhet därnppä beror, at efterapare af (lomoirers
Creälr-Sedlar warda uptäckte och »vederbörligen a,'straffade,
har Utskottet hos Kongl. Mast i underdånighet anhallit,
at straffet för cflerapningö-brott a deste Sedlar mätte til
atta delar förordnas lika, som om esterapningar as Langens
Sedlar redan stadgadt är, samt en belönings-lnmNIL
a» IOOO Riksdaler Utsättas at den, som bewiöljgen
upräcker efteraparen.
Kongl. Mast har i Räder bifallit denna underdåniga
hemställan och redan fogar Radig anstalt om Författningens
Utfärdande, med den Nädiga tilläggning, at csteraparens
straff och uptäckarenö belöning stall tecknas a sielfwa
Lrsöir-Sedeln, lika som ä Laurens Sedlar brukligt
är.
Sluteligen bör Utstoktet tilkänna gifwa, at Konungen
icke anwändt det Lrolliklvo pä Riksgälds - Lnriroirsks
x«r!-nris, som med Riksens Ständers bifall bliswit
Kongl. Maj t meddelt at nyttjas til Rikets räddning tvid
högst trängande orsaker. Och lara Riksens Stander, för
de wid sista Riksdag bärtil anförde stäk, finna nödigt,
al detta Lreäinvs warder förnyadt.
Det
-
Den 20 Februarik. 8r
Detta alt skulle genom Utdrag af?rotoro!1er til Rikfens
Ständers kundstap, öswerläggningar och fastställande
öswerlemnas. bsc stirra.
Pä Nädigslc Befallning.
L,
Sammandrag öfwer de af hwarje Stånds Ledamöter
r Hemliga Utssottet ingisnr Förteckningar och Ut»
larandcn, innehållande:
Förslag til cn Afgift i 8pecis. Mynt eller Lanea.
Sedlar, l stallet för Riksgälds-Scdlar, af den Bewillning,
hwilken Riksens Ständer wid Riksdagen ar
r?89 sig ätagit til Riksssuldens afbördande.
Lör hwar person af Ridderstapec och Adeln.
Fpscis.
Rldr si.
r:o Rikets Högste EmöeiSniän, f. d. Riksens Råd
och deras Vederlikar, med deras Fruar, betala 2:
2:0 Deras Barn öfwer ig är Z2.
z:o Fält^Marstalkar och LrslläentLr, samt alla andre
Embetsman, ifrån och med deras »värdighet,
til och med Ofwerstar med Regementet och Öfwer
Post-OireLkeuron» med Fruar, betala 1: Z2.
4 0 Deras Barn öfwer i; är — -— Z2.
5:0 Öfrige Tro-Män med Fr»iar — — Z2.
6 0 Deras Barn öfwer 1A är ^ — 16.
7:0 Alla öfrige som äro i Tjenst, med Fruar, betala 24.
8 0 Deras Barn öfwer i§ är 16.
§ Utan
82 Dett 20 FebruarLi.
Uran eller urur Tjenst, nied eller uran
8pccis.
R:dr si.
9:0 De förmögnaste Män, Fruar och Enkor i:
12:0 Deras Barn öfwer i; är. — — 24,
n:o Besutkne och förmögne Män, Fruar och E»kor Z2.
12:0 Deras Barn öfwer iZ är — —16.
iz o Alla öfrige mindre och minst förmögne Män,
Fruar, Enkor och Barn öfwer i; är — 16.
14:0 Ogilla Fruntimmer förås under y:de 06) följande
XäomemLrnL, alt ester befinnandet as den
förmögenhet, hwartil de as l^xerm^s-Männen
redan äro, eller kunna blifwa ansedde.
15:0 Hwarje Mantalsstrefwen Person as Rldderffapet
och Adelns Tjenste-hjon, betalar — 6°
Pcäste-Scändet.
Präste Ständer har funnit lämpeligast, at för Ständers
egne Ledamöter, Hustrur, Barn öfwer i; är, och
Tjenste-hjon, i stället för personlig Afgift, i ek för alt erlägga
af den, likmätigt 1789 ärs BewillningS-Förordning,
af Ständer utgående Bewillninq, en Tionde-del med Riksdaler
Lpscis eller Kanco-Sedlar.
Borgare-Scändet.
Borgare - Ständer har funnit tjenligast, at för dest
egne Ledamöter, Hustrur, Barn öfwer i; är, oÄ) Tjen»
ste-fvlk, i stället för personlig Afgift, i et för alt erlägga
af den, ester 1789 ärs BewillningS-Förordning, af Stän,
det utgäende Bewillning, en Femte-del med Riksdaler 8x0-  cis eller Lsnco-Sedl-r.
Bon
-
Den 2S FebruarLL. 5Z
Bonde-Srändek.
Riksens Allmoge, sa wäl de af den samma, font sielfwe
äga, bruka eller bebo Hemman och Hemmansdelar, säsom
ock de, hwilka äro Aboer pä andra Ständs och
Sränds Personers Hemman eller Hemmansdelar, betala i
8pecie-Mynt eller kanco Sedlar, i stället för RiksgäldsSedlar,
för hwar Person, Man och Hustru, Älta Skill,
af 1789 ärs Bewillninq: dock med rättighet för den eller
de, hwilka änke det för stg sörmänligare, ak, i stället för ofwanberörde
Ätta Skill. 8pecis, betala Istio Skill. Sex
Runst. i Riksgälds-Sedlar, för hwar Perjon.
Alla andre af Allmogen, som ej idka Hemmansbruk,
såsom alle större och mindre Torpare, Inhysts-hjon, Handt,
werkarö pä Landet rc. re. med Hustrur, Tjenste-hjon och
Mantalsffrefne Barn, samt Allmogens Mantalsstrefne
Varn och Tjenstehjon betala i 8pscis-Mynk eller KancoSedlar,
i stället för Riksgälds-Sedlar, för hwar Person
Sex Skill r as 1789 ärs Bewillning: dock med rättighet
för den eller de, som anse det för sig förmänligake, at i
stället för nyfiberörde Sex Skilllr 8pecie, betala Sju
Skill:r i Riksgälds Sedlar.
Afgift för hwar person af äcstillige Srands - personer
ston äro i Tjenst.
8pscis.
R:dr si.
i:o Tro-Män och däruröfwsr med deras Fruar gr.
s:o Tro Tjenare och andre Embetsmän med deras
Vederlikar, som haswa i§2 R:drS Lön och där,
Utöfwer, samt deras Fruar — — 24.
Z:o Alla sörenämdes Mantalsstrcfne Barn 16.
F_s 4:0 Alls
84 Teir ro Februaris.
Kpscis.
R.dr si
4:0 Ma öfrige i Tjenst warande, Med Lön under
l§o Rdc, s»mt deras Hustrur — l6.
z:o Deras Manralsskresne Barn — — rr,
Uran och utur Tjenst, med eller uran
6:0 De förmögnaste med Hustrur och Enkor r:
7:0 Deras Mantalsskresne Barn — — 24.
8:0 Förmögne och besuttne, med Hustrur och Enkor. 52.
-9:0 Deras Mantalsskresne Barn. —^ — 16.
12:0 Mindre förmögne, med Hustrur och Enkor 24.
i r:o Deras Mantalsskresne Barn — -- 16.
12:0 öfrige, och minst förmögne, med Hustrur och
Enkor — — — 12.
iz 0 Deras Mantalsstresne Barn — — 12.
14:0 Alla mindre i Tjenst warandc Betjente, såsom
Waktmästare, Lxecuiions-Bekjente, Länsmän, HofRäktS'Poster,
Kammar-Drängar, Besökare, tillika
med Undcr-Osstosrsrs, och den ringare 8wber> af de
indelre och wärfwade Regementer, samt Slö--  Lr^en, med alla destas »vederlikar, dock Trumslagare,
Pipare och Prososter undantagne, betala
för sig, Hustrur och Enkor — — z
15:0 Deras Mantalsskresne Barn och Tjenste-hjon,
betala — — — 6.
16:0 Ogifta Fruntimmer föras under 6:te och följande Xlo
rnsmerlE
ester befinnandet af den förmögenhet, hwaref
ter
de redan arv, eller kunna bliswa afl^xsrinZs-Männen
ansedde.
17:0
Den 20 Februcrrii. ^
17:0 De til l4>:de och i5:de ^komsnrsrns hörande Perr
söner äga samma rättighet som Allmogen, at i stället
för Ätta Skill:r 8pscis för hwar Person, betala Nio
och en half Skilbr i Riksgälds - Sedlar, samt i stället
för Sex Skillw 8pec>s för hwar Person, betala Sju
Skill:r i RiksgäldS-Sedlar.
I8:o Tjenste-hjon hos alla öfrige StändS-Personer, som ej
kunna föras under r^de och i§:de k^lomonrerne, betala
för hwar Person Sex Skill:r i 8pscie - Mynt eller
Lanco - Sedlar, i stället för lika stor 8ummr i Riksgäldö-Sedlar
af 1789 ars Bewillning.
Underrättelse för 7a.v^ruA/-Mäu och
Som denna Författning icke är någon tilökning uri
1789 ars Bewillning, utan endast en förwandlinq ifrån
Oreäik-Sedlar, til fa stor del däraf, som enligt ofwanstäende
förslag pä hwar Person belöpa kan; sa bör ock den
samma ej eller, af eho det wara ina, annorlunda förstas.
Och äligger därföre Wederbörande, som sadant tilkommer,
at uppå hwars och ens eonkridmions Sedel först
utsätta Artiklarne och beloppet af iv89 ärs Bewillning,
samt sedermera nedanföre särskildt uträkning, hwad hwar
och en, enligt detta Förordnande, bör as samma Bewillning,
i stället för Oreöik-Sedlar, i 8pscie-Mynt eller Len
oo-Sedlar
erlägga, hwilket senare äfwen särffildt ^uiltsras
bör.
Atla i Tjenst »varande betala denna FörwandlingsAfgift,
efter den Tjenst de werkeliqen innehaftva, utan afseende
pä den högre OaraLisrr de kunna hafwa erhållit.
86 Den 22 Lcbruani.
Uiläiande af Borgare-Ständers vspuwraäs, angående
BewillningenS erlägga,ive lil en del un kaoco-Mvnl.
Oe^urersäe hafwa härwid funnit, at ester den ut,
Riksens Högloft. Sländers Hcmljga Uttkott plojccksraäa
fördelning a >6 Sk>ll:r för hwar Person of Husbönder,
Hustrur och B rn uti Borgare Ständer, somt 6 Skill:c
för hwart af deras Tjenste-hjon, utgjör den andel, som i
kane» Mynt as Borgerskapet skulle erläggas, 2;,;z2R:dr,
hwilken dock skulle ökas, da, i anledning as Loff. BondeStändets
därom gjorde erhindran, de förmögnare af Borr
gerskapet skulle erlägga 24 H.
vepuksraäs haswa äfwcn funnit, at, om en wiff
Lamma i kanco - Mynt pä Personer fördelas, kan en
billig jämkning Borgerskapet emellan Uti e» och samma
Stad, samt emellan större 06) mindre Städer, uti hwilka
Bewillningen är helt olika, icke sta at erhallas, emedan
Ven fattigare hopen skulle därigenom altid komma at erlägga
mångdubbelt större andel af sin Bevillning i kanér,"
Mynt, än den förmögnare.
Da nu den swärighet, font uti Riksens Ständers
Hemliga Utskott förekommit wid antagandet af det Förslag,
at en witz peoLer>r af Bewillningen i kaoco-Mynk, egenteligen
haft afseende pä det Loff. Bonde-Ständer, som genom
en annan öswerenskommelse redan förekommit de
däraf befarade miffbruk, men sädane mihbruk af UpbördsMäns
egennytta uti Städerne icke äry sa mycket at befara
, dä Inwänarne därstädes mästadeleS stelswe känna och
kunna granska sitt veber, samt deffutom hos ^la^istralerns
hafwa lätt tilgäng at söka rättelse, om de skulle finna
sig ysörrättade; sä anse vspurcrgäs, til erhällande af en
billig proportion och fördelning, det wara kjenligast, ar
en Femte del as Borgerskapets Bewillning för sig och deras
Tjenste-hjon, skulle erläggas uti Specie Riksd:r eller
ksneo
-
Dcn 22 Zebruarii.
kanco Sedlar, da den Summa, som Borgare - Ständer
komme ak utgjöra, bestiger sig til zo,222 R dc, och således
4,722 Adr öfwer hwad det första Korstaget innehåller.
Vepmei-LiZs finna för sin del nödigt at wid Upbör--  den i agkkaga:
i:o Det wid vebirerinZsn as Riksens Ständers, efter 1789
ars Förordning utgäende Bewillning, uttryckeligen bör
Utföras huru mycket däraf til Adelar Uti Oe6il-Sedlar
och ril r del mi kanco bör erläggas, och:
2:0 Al den Femte-del, som skall utgå uti karwo - Mynt,
ej behöswcr eller bör uträknas i Vräk. Gefle den 16
k^ebrualu 1792.
ft. k. LerZs, 8am. Valleij. o ft. kagsrsträm.
Ester upläsandet häraf, yttrade sig Herr Borgmästaren
och Talemannen: at dä nu Ständer inhämtat, hurusom
Kongl. Mast, af Landtsaderlig ömhet för Sine trogne
Undersåtare, genom Sin Näd och wishet sä tilstält, at Fyra
Ickillioner Riksd:r af Rikets skuld Utan någon känning för
Undersätarne förswunnir; Sä borde icke eller wara Ständer
obekant, at Hemliga Utskottet därsöre betygat Kongl.
Maj:t deff underdäniga wördnad och tacksägelse. Herr
Borgmästaren och Talemannen wore öfwertygad , at ingen
af Ständets Ledamöter funnes, som ej sig häruti förenade
och därsöre med willigt hjerta ginqe Kongl. Maj:t til mötes
Uti hwad för öfrigt nu äskades til uprätthällande af Rikets
behof och Osäll, sä mycket häldre, som da ingen ny Be,
willning fordrades, eller nägot annat bliswir föresiagit,
som betungade Närjngarne, det ej tyckes wara för mycket
begärdt, om nägon liten del as gamla Bewillningen skul,
le utgjöras i 8pecis - eller kanco-Mynt. Herr Borgmästaren
och Talemannen önskade därsöre, at wid denna öf
§
4 wer
-
88 Den 20 Fcbrusrii.
merläggning hos Borgare - Ständer röna samma enighet
och k-rrioriska nit, hwarmed Ständer sig förut under vett
ra Riksmöte utmärkt, samt at detta Ständ mätte sa skyndsamt
satta sitt beslut, ar de öfrige KclpecUvs Standell
icke däruti Ständer sörckommo.
Herr Lagmannen likström: At lika sä laugt det more
frän hans afsigt, at i någon matto wilja gjöra nägon
anmärkning tvid de medel och ukwägar, som af Hemliga
Utffoltet more föresiagne, hwilka uti Rikets nu marande
ställning more, efter Herr Lagmans öswerkygelsc, kil alla
delar med yttersta noggranhet afpahade, äsmen sä litet ha,
de Herr Lagman at påminna wid den förestagne Afgisten,
som af Bewillningen i Lpecie-Mynt skulle ukgjöraö. Sä»
som Borgmästare och Lxscuror i dylika mäl, kunde liktväl
Herr Lagman icke dölja de twifwelsmäl hos honom
upkomme om sättet, at hos en hwar utbekomma denne
Specie- Afgisten. Om den förmögnare, som okrafd kan
utbetala sina Kronoutskylder more här ingen staga; men
som i Städerne finnas mänga fattige och mindre förmögne,
af hwilka hwarken det ena eller andra kan crhällas man
föregängen utmätning och värpa följande försäljning genom
^uLkion, sä ansäge Herr Lagman desto mera nödigt, at
för de fattige as Borgare-Ständet, lika som Bonde-Stän,
det, nägon wist proLem såsom förhöjning i Oestn-Sedlar
Utsättcs, som i annat sall det more at befara, det Lxscurions-Betjentes
egennytta och Pcnninge s ägares girighet
kunde, mid en skeende oumgängelig sörwäxling, bringa
den oförmögne pä et orättmätigt lidande.
Herr Borgmästaren Larl Icksmrer förenade sig härutinnan
med Herr Lagmannen likström; men som Hem,
liga Utskottets Betänkande tillika innehölle mänga wigtiga
omständigheter, som fordrade närmare kännedom och desin,
nande, fä hemstälte Herr Borgmästaren, om icke med ös,
werläggningen härom til en annan dag kunde haswas anstånd.
Herr
Den 20 Fcbruarri.
89
Herr Borgmästaren brolin: At sidan han nu med
nvmärksimhcl afhört Hemliga Utskottets Utlåtande, hade
han däraf funnit, at Utskottet i alla delar sörcstagit sädar
ne ulwägar, hwilka, ester Herr Borgmästarens ösweny»
gelfe, more de merkelige och bäste, som för närmarande
kunde widragas. Herr Borgmästaren hade icke eller förr
än nu hast nägon underrättelse om innehållet häraf; men
da Herr Borgmästaren genast kunde finna, at, ehwad
beräuke-tid honom lemnadeS, han icke kunde upgjstva nägot
bättre, sa skulle ek anstånd mara utan ändamål, hwar,
före han, för sin del, genast biföll, hwad Hemliga Utskottet
föreslagit
Herr Handelsmannen kingström sörmalte, huru som
han härwid erhindrade sig, at wid sistlednc Riksdag Borgare-Stander
warit det första, som fastställ och antagit
den dä projcLkeraäe Bewillningen och därmid haft för af,
sigt, at med sit exempel föregä de öfrige RclpeÄive Gränden,
al sig därom sörena. Det hade icke desi mindre händt,
ar Bonde-Ständet sedermera undandragit sig en betydclig
andel däraf, sä at Staren dymedelst kommit i mistning af
§ a 6 tunnor Guld. Herr Lndström mille mäl icke förmoda,
at nu äsmen nägot dylikt kunde hända, men han
trodde dock försigtigheten böra räda bärtil, at ej Ständer
hastade med sitt mlätande» hwarsöre han sä mycket häldre
anhöll, at saken mätte hmila ätminstone til i morgon, som,
utom andre omständigheter, hwarpä han kunde behöfwa ar
sig besinna, det fordrade hans närmare päsiende, huru den
delen as Bewillningen, som bliswit Utsatt at betalas med
Specie-Mynt, kunnat sä olika proporrianeraL, at Borgare-Ståndet
skulle erlägga 20 proUenk, da likwäl Prästs-Ständer
endast utgjorde hälften, eller 10 proLem af Ber
willnings, Summan.
Herr Grosihandlaren LerZs, som deltagit uti beredningen
af de ärender, som hos Hemliga Utskottet förewarit, kemnade
härwid den uplysning, at den olikhet i Specie MyntS
8
§ nr
-
§o
Den 2o LcbruarH.
utgiften af Bewillningen, som wistrr sig emellan Borgare»
och Präste - Stånden, härleder sig frän dctze Stånds oli»
ka antal as Tienste-folk; ty sedan det bliswir antagit för
grund af beräkningen, at för Tjenste-solk i allmänhet borde
erläggas 6 skilllr, och det af sammandragen utur Mantals-Längderne
befunnits, at Präste'Ständer, med Hustrur
och Barn, utgjör et antal as 12,316, och deras
Tjenste-folk 16,551 personer, och däremot Borgare-Ståndet,
med Hustrur och Barn, 64,896, samt deras Tjenstefolk
endast z 1,209, sa blifwer behållandet i Vewillningen
i samma proportion drägeligare för Präste-Ständet, som
det StändetS antal af Tjenste-folk är wida större, men
ock pä samma grund för Borgare-Ständer drygare, ester
som ock, för de skäl Herrar Oepursraäes i Beredningen
särskilte utlätande innehäller, at, i anseende til Städernas
slika Llagsisic-nion, 8pecis Mynts afgiften icke kunnat fördelas
til nägyn witz §umm, för hwarje person.
Herr Rådmannen Malmstrom anhöll, at saken mat»
te hwila.
Herr 8upsrLzrzsuren Ll-rcili: At dä Hemliga Utskot»
retS Betänkande icke innehäller »ägor annat ä» det, som
bliswit öfwerlemnat til Ständernes bepröfwande och afgjö»
rande; sä kunde han, i anseende til mängden och granka»
genheten af de däri förekommande ärender, ej wara beredd,
at sig genast däröfwer utlära, utan önskade fördenskull, at
förenämde Betänkande mätte lil cn annan dag bliswa pä
bordet hwilande.
Herr bagmannen Mksnsloy förklarade, at da siere af
StändetS wärde Ledamöter begärt, der saken mätte hwila,
hade han desto mindre nägot at därwid erhindra, som sadant
instämde med manligt bruk, och hwarje Riksdags-Mans
rätt; men Herr Lagman anhöll likwäl fä anmäla sin önskan,
at, om de wärde Ledamöter, hwilka begärt rådrum,
wille därifrån afstä, Ständer mätte skrida til hufwudsa
kelig
-
Dm 2v Februarii.
kelig öswcrläggning, da han förmodade, at de betänkelighekcr,
som hos en och annan i nägot ämne upstäit, kunde
sä uplysas, at ändamälet med den äskade betänke» tiden
torde winnås.
Herr Borgmästaren Koremon förenade sig med dem,
som begärt, at saken skulle hwila; men i fall andre där»
»frän afstode, wille han sig widare utlära.
Herr Borgmästaren Larl Centrer förklarade, at om
de öfrige StändetS Ledamöter nu moro beredde, at inga i
pröfning af Hemliga Utskottets tilstyrkande, sa wille han
kärutinnan icke göra något uppehåll, uran i det fallet för
sin del förbehöll sig närmare anförande, jämte det han i
förhand äberopade sig den af Herr Lagmannen kaström
gjorde anmärkning, såsom det, hwilket egentligen wäckt
Herr Borgmästarens omtanka til tvinnande af en billig och
nödig föreskrift.
Herr Radmannen 8l<o§ förenade sig med Herr Lagman
lgälcansson Uti den önskan, at, til tidens tvinnande,
en hwar, som hade nägot uti sjelfum saken at anföra,
mätte sig nu däröfwer utlaka. För sin del hade Herr Rädman
fä mycket förtroende til hemliga Utskottets Herrar Ledamöter,
deras nit och insigter, ak hwad af dem bliswit
lilstyrkt, och deras sä omständeliga och wäl utarbetade Betänkande
innehäller, är dek enda möjeliga, som för närwarande
kan widtagas, hwarföre ock Herr Rädman fa
mycket häldre önskade bifall därä, som han skulle tycka det
wara illa, om något annat Ständ kunde förekomma Borgare-Ständet
med et slutelig! utlätande.
Herr Lagmannen sirström förklarade, at han meb
den af honom gjorde anmärkning icke åsfelt något uppehäll»
Han hade genast försäkrat, at han ej kunde upgiswa nä»
got annat eller bättre förslag, och twiflade äswen, at det
kun»
92 Dell 20 Feblualli.
kunde säs as någon annan, ehuru gerna han det skulle se
och därrll lemna sikt bifall.
Herr Borgmästaren kaZsrsiräm frän Hisskorg erhindrade,
det han, utan at i någon matto kränka deras
rätt, som begärt anstånd med deras yttrande, funne a:ne
utwägar kunna tjena til förekommande af de olägenheter
bade för Lxscukoren och den medellöse vsdicoren > som Herr
Lagmannen Lieström sä wärdigt anmärkt. Den första more
den, at wid försälgningen af sadan egendom, som för
Krono-Utffylder utmäteö, betinga sadan betalning, eller
sä stor andel i Specie-Mynt, som i händelse af sriwillig
betalning erläggas bordt; och den andra utwägen: at Ståndet
kunde sörbehälla sig, at tvid sädane tilfällen det, som
i Specis borde Utgå, singe betalas äswen i Oreäir-Sedlar
nied gängbart ^gio eller förhöjning. Den betänkelighet
ater Herr Lndström yppat, huruwida de öfrige Standen
kunde bifalla hemliga Utskottets Betänkande, moro ock
därmed undanröjd, at i kroposicicmen det willor kunde
intagas, at hemliga Utffottetö tilstyrkande gillas, sä wida
de öfrige Ständen däruti ingä. Enär därhos ?ropolmc>-  nen af förenämde betalning wore af Herr Grosihandlaren
vsrx; förklarad, och as Betänkandet genom StändctS vepuieraäs
i Berednings-Utffollet uplyfk, at sättet til denne
Specie-BewillningS utgjörande är det billigaste och sä
jämkadt, at ingens rätt därwid är försummad eller för
nära gängen; Sä trodde Herr Borgmästaren nägre twist
welsmäl icke kunde äterstä, som hindrade Ständet at bifalla
det upläste Betänkandet.
Herr Grosihandlaren Damm yttrade sig, angående
en del af Bewillningens utgjörande i Specie- Mynt, wara
af enahanda tanke med Herr Borgmästaren kjerström,
men npläste därhos följande:
' Kunde jag förena min Riksdagsmanna pligt med
min önffan, at se Riket friadt fran en del af desi iräkade
fful->
Dm 20 Lcbruarli»
95
skulder, medelst Utrednings-Lomm-ssionens ObliZ-uioners
1-eäucarLnäs til mer eller mindre del, skulle jag utan sä
mycken bestörtning afhört prc-.polnivnLn därom; men dä
jag för min del anser alla de medel för asffywärde til
Riksgäldens betalande, som icke äro enlige med Rikets heder,
samt hwar och en Inwänareö enffiltc säkerhet, kan
jag ej annat an sinna projeKsr därom högst skadeligt.
"Med warmt hjerta för Fosterlandets wal wiker jag
aldrig frän de tänkesätt, som, bäve i afseende lil der Allmänna
och enffilta, warit grunden för mine gjöromäl; ära
och billighet.
"En i alla lider erkänd sanning är, at allmänna
Ocäirsri har inflytelse pa den euffilke; om jag därföre
skulle äsidosätta min tanka om det wanhedrande, werkar
dock det stadeliga milt asflag.
"Ehuru icke Utrednings-L-ammiLlwnenZ Lsverlsr blist
wik af Riksens Högloft. Ständer godkände, anser jag dock,
dä de frän Kriger hafwa sin uprinnelse, det wara en Riksens
Sränders äiiggande skyldighet, ak föranstalta om deras
fulla betalning, och at därtil widtaga sädane utwägar,
soil» äro minst känbare för Rikets Jnwanare; ty därigenom
bibehälles Rikets heder, allmänna Lreäicsn blir Sstörd,
och ockrandet uphörek.
"Betraktar jag följderne för enffiltc personer, asksverlsrnas
reäuceranäs, ser jag et has af olyckor, hwartil
jag aldrig ffall blifwa wällande.
"Det inkast som til äfwenlyrs gjörcs, ar enskilt interesie
bör äsidosättaS för allmänt wal, är, ehuru oftast
grundat, til denne händelse olämpeligit Flere iooo:de
människors irakade fattigdom, som kan undwikaS, är wisserligen
en olycka för det Allmänna; en fadan teffallning
wore desiutom den härdaste, den sbilligaste. En Medlem i
Sam
-
94
Den 20 Februaris.
i Samhället skulle contribuer-, tunnor Guld til RikSgäldenS
betagande, dä däremot en annan af lika förmögenhet skulle
wara fri, blott därsöre, at den sörre af parriorilme antagit
sädan betalning sör gjorde Lefwerantser, som den senare,
genom sill dä ogrundade, Men nu grundade mifikroen»
de, wägrat emottaga. All beskattning bör ju wara fä inrättad,
at undersåtare as lika Ständ och lika förmögenhet
haswa däraf lika känning?
"At til äfwentyrg en del af k-lpsAivs Sländets
Herrar Ledamöter wid sörsta påseendet finna, at af denna
stroposirionsns antagande deras Oommiirenrsr aldeles icke
skadas, ester de ej äro innehafware af sädane Obligationer,
hoppas jag icke nägot werkar. De böra wara för »välsinnade,
at i en sak, svin rörer Rikets heder och allmän säkerhet,
betrakta sin Stads enskilte inreresie, hwadan ock
jag gjör »nig försäkrad, at projeÄer förkastas. At hjelpa
Riket utur en wädelig belägenhet, bärtil är jag, sä »nyckel
hos mig star, willig, enär sälten blifwa gagneliga och
hedrande."
Herr Rädmannen länkvist: Svin hemliga Utskottet
tydeligen utreder detta ämne, sä tycker jag för min del,
at intel ups-kof behösweS, utan anhäller, at den nu genast
företages och afgjöres, »ned det förbehåll, at de fattige af
Borgare och Förfwars-Karlar i Städerne, lika med Bonde-Ständer,
fä betala i den proportion 7 för 6 skill:»'.
I öfrigt instämmer jag med Herr Lagmannen Lkliiom
och Herr Borgmästaren käZsrttröm »ill alla delar.
Herr Borgmästaren k.zn6§re!»n hemstälte, om icke proposition
kunde gjöras lil bifall af hemliga Utskottets Betänkande,
»ned den af Herr Borgmästaren kjerström gjorde
tilläggning, hwaruti äswen flere instämde; »nen Herr Borgmästaren
och Talemannen förklarade, at han icke wille gjöra
någon proposition i huswudsaken, innan de, soin begärt
saken pä bordet, därifrån asstodo, utan, i anledning af
flere
Den 20 Februarii.
95
flere Herrar Ledamöters yttrade åstundan om fkyndesamt
strit, wille han först föreställa, hurrlwida Ständct nu är
beredt, at hemliga Utskottets Betänkande genast til afförande
företaga? Hrvarril enhälligt swaradeS: Ja!
Herr SupsrcLrZeursn klaät» anmälte, at, sedan det
af honom bcgärdre anständ nu wore afstagit, hade han i
öfrigt icke nägot uti denne sak at anföra.
Herr Rädmannen -U-Zren förklarade, at »ned den
af Herr Lagmannen stkls, äm gjorde tilläggning, hade han
wid Hemliga Utskottets Betänkande icke nägot at erhindra,
Utan det samma til alla delar fastställer, sä wida de öfrige
stelpeUive Ständen därttti ingä; men i händelse af
Någon förändring i annat Ständ, förbehöll sig Herr Räd,
mannen, at detta hans medgiswaude »nätte anses man alt
werka»,, och honom wara öpet, at sig widare utlära.
Herr Rädmannen 8ko» och Herr Handelsmannen starelius
instämde häruti.
Herr Borgmästaren Wicander: At jämte det han
inhämtat wigren af de sörestäldte frågor, hade han tillika
funnit den» sä betedde och utarbetade, at han därwid icke
hade nägot at erhindra eller tillägga.
Herr Borgmästaren Ko» emen yttrade sig: Ak dä alla
andre nu frängätt sine förbehåll om mälctS hwilande til
nästa kleni dag, sä wille Herr Borgmästaren icke eller
förorsaka uppehåll, utan genast ntläta sig i huswudsaken,
däruti Herr Borgmästaren instämde med de Ledamöters
tanka, hwilka förbehällit ben fattigare delen af Borgare,
Ständer, at pä lika sätt, svin det Hederwärda Bonde,
Ständct sör sig Utstakat, sä, i stället för Specie-eller stsnco-Mynt,
erlägga alt med Oreäik-Sedlar ester saluma
^Zsto, som bemälte Ständ sig ätagit. Med det förbehäll
pch wilkor, at de öfrige kelpeäivs Ständen äswen däruti
96 Dei» 20 Fcbruarii.
inga, antog och biföll Herr Borgmästaren det Hemlig»
Utskottets Betäiikande til alla delar. Hcmstälte dock därhos,
om icke hos Kongl. Mchk i underdånighet borde an,
hällas, at genom särskildt Utskott sa öfwerse och jämka
Bewstlningen, ulan at pa något säre minska beloppet däraf.
Därk:! trodde Herr Borgmästaren sig äga sa mycket
större Ml, som den wid sist öfwerstandne Riksdag, under
brinnande Krig, da alt älade Ständerne at ffynda, ut»
stakade Bcwillningen omöjcligen kunnat sä afpasias eller jämkas,
at icke flere utöswer skaligheten, jämförelse-wis med
andre, blifwir betungade. Det Högtärade Ståndet hade
ock da, under desi brydsamma öfwerläggning om lidens
bestämmande ril BewillningcnS utgjörande, yttrat desi ä«
stundan, at, sa sort sig kunde gjöra läka, sa öswerse, rätta
och jämka Bcwillningen, hwartil nu, dä Ständerne un,
der sredS'lugn äro församlade, icke kunde fela tid och
rådrum.
Herr Lagmannen kkäkgnslon anförde, ak dä nu Stan,
det besintat lil afgjörande företaga Hemliga Utstöttes af«
gifne Betänkande, men.under öilcourlerne, rörande de däruti
framstötte ämnen, ek och annat bliswit anmärkt, som
Herr Lagmannen trodde carswa närmare uplysning, sä Utbad
Herr Lagmannen sig SrändctS tilständ, at häröswee
fa sig yttra.
Hwad säledes först anginge den sastsiälte betalningen
och successiva inlöseii af Utrednings-Lommissionens Osili'-  xaiionsr, sä förklarade Herr Lagmannen sig hysa den ömhet
för allmän och enskilt Oecsir, ak ingen högre än han
kunde önska, det hwarje innehafware af desie OsiliZatioiior.
uran all förlust, kunde erhålla full förnöjelse: Samteligs
Hemlige Utskottets Ledamöter haswa uti enahanda tankesätt
instämt, och Herr Borgmästaren och Talemannen skulle
kunna for Ständer intyga, med hwad noggranhec fråga»
om desie Ksverlers betalning bliswit i Utskottet handterad,
och huru sorgfälligt tilgängarue bliswit esrcrsedde,
Den so Februari».
97
för at jämka dem emot behofwet, hwilka, da de warit
mänga och alla at den egenskap, at intet utan skada föc
Rikets Oeciik och hwar mans säkerhet kunnat eftersättas,
fordrar ladane urwägar, som med möjeliqhet, uti en ofelbar
»verkställighet, kunnat förenas. Enär pä sadant sätt
den billiga jämkning wunnitS, at i fraga »varande skulder
blistva ti! (instrUerns fullt betalte, och endast Räntan nedsärres,
för hwilken »uinikning likwäl någon ersättning erhälleS
genuin den lindrigare Ränta, svin wid desie Ksverters visconreiinA
är förestagen; sä wagade Herr Lagmannen för,
moda, at de fleste innehafware af sörenämde Kevsrler sa
»uycktt mindre böra anse sig lidande genom de i denne del
wioragne anstalter, ion» nog allmänt bekant wore, at större
delen as desie OdliZanoner nu »nera finnas i andra och
tredje handen, dit de osta »ned ansenlig radar haftva kommit.
I öfrigt trodde Herr Lagmannen den crhindran äga
rum at Herr Lagman icke ansag detta ämnet wara af Utskottet
framstäldt, at Ständct wore i tilständ at granska
alla de st.l och anledningar, uppå hwilka Utskottet grundar
desi beslut, hwjlket senare »nast aspast.s efter Rikets
omsiäncigheter och de flere behof, som i el sammanhang
bordt ashjelpas.
Beträffande ater de swarigheter, som bliswit anmälte
at »nöta »vid Hpecia-MyntS afgistenS Uttagande hoö deln,
som skola utmätning undergå; sä fant Herr Lagmannen
desie anmärkningar förtjena et billigt och ömt afseende; Men
den utwäg Herr Borgmästaren ka^srlii-äm däremot upgifwit,
ansag Herr Lagmannen för sin del tilräckelig al
undanrödja desie hinder, emedan det »vöre StändelS rätt,
och med omständigheterna närmast öftverensstämmande, om
utt SkändctS beslut det förbehåll gjörcS, at sädane Slädernes
fattige Imvänure, som irka^iftrarcn sinner-icke äga tilgang
kil 8pecia-Mynt, mage, ehwad de undergå Utmätning
eller godwilligt betala, sä erlägga hela betalningen i
Lieäir-Sedlar, med den förhöjning, so:u sivarar emot hwatz
G Bo>i
-
98 De>» 20 Februarii.
Bonde-Ständer sig äragit i den proportion, ar 7 fkil. i
creöil-Sedlar swarar emor 6 skill. 8pscie.
I afseende pa hwad en annan af Ständers Ledamöter
anfört, angäende nödwändigheten af en billig jämkning
uri BewillningenS utgjörande; sa kunde Herr Lagmannen
ej undgå, ar medgifva, det en sädan sämkning kunde wara
bäve nödig och nyttig, hälst Herr Lagmannen hast tilfälle
erfara, at et närmare och klarare bestämmande uti ätskilli,
ge delar af Bewillnings - författningen skrrlle tjena, at
förekomma mange olika begrep om rätta förståndet, hwilka
nu ofta, icke utan skäl, äga rum, och icke alno medföra
den bästa werka»,; äfwensom twifwelsmäl kunde wara underkastadt,
om denne del af Bewillnings-merker i alla omständigheter
more afpafiad efter de mäst erkände grunder, i
afseende pä Näringar och alt det öfriga, som uri en sak af
sadan natur inflytelse äger ; men da rättckseö »vinnande uti
detta, om den skall bliswa fullkomlig och af önskad nytta,
fordrar er större utrymme af tid, och flere tilgangar til up»
lysningar, än närwarande oniständighcter syn. s »nedgilwa
eller tillåta, och det defiutom förekom Herr Lagmannen, at
frågor as denne art nästan allid wäckt stridigheter, och af
defie icke sällan upkommit »ni»,dre behagliga »verkningar;
Sä trodde Herr Lagmannen för sin del, at bäst more lem»
na Bewillnings-författningen uti dest nu besinkeliga skick,
Uti hwilkcn tanke Herr Lagmannen fank sig ä'wen däraf
wara styrkt, at han icke trodde delta Ständ häswa storsta
anledning til klagan öfwer den äilpropornon ut» Bewillningens
erläggande, som för nägre synes äga runi. I
öfrigt ansäg Herr Lagmannen denne fräqa icke sta i oskiljagtigt
sammanhang »ned det sörewarande ämnet, sä wida,
et är nödwändigheten af BewillningenS fortfarande, hwjlket
Hemliga Utskottet tilstyckt, och annat äter 'ättel lil
denne Bewillnings fördelande och utgjörande, hwilket icke
tilhör! Utskottets ätgjerd.
Om
Den 20 Februarii. 99
Om de ärender Hemliga Utskottets Betänkande för
öfrigt innehaller, trodde Herr Lagmannen för honom lämpcligast
wara, ar inskränka dest yttrande innom den försäkran
han wägade gifwa Ständer, at grunderna til de Författningar
uri Rikets Pennings-werk, som Utskottet widtagit
sch föreslagit, bliswit hämtade frän den renaste nit
för allmänt wäl, den bästa föresats at befordra Konungens
och Fäderneslandets bästa, och den fullkomligaste öfwertygelfe,
at, wid närwa-uide omständtgheler, andre medel och
utwägar icke kunnat i.ykljas. Herr Lagmannen förklarade
sig alt för wäl wera, at uti ärender af denne egenskap,
nödwändigt mäste finnas olika meningar, och ar, fastän alla
arbeta för et och samma ändainäl, bliswa dock begreven
mycket skiljagtige om sältet at komma härtil. Herr Lagmannen
hade därföre altid önskat och önskade ännu, al
höra andras tankar, altid willig al inhämta uplysningar,
och altid böjd at sölja dem, som ester betz öswertygelse närmast
öiwerenostämde »ned det helas wälgäng. Om den
allmänne Riks hushällningen finnes sa stäld son» wara bör,
om et lyckligt fredslugn bibehälleS, om Den Högste bewarar
Landet för mitzwäxt, och vin öfwerwigt i Handeln kan
winnås och bibehällaö, utom hwilkcn senare alle IH-inLSplaner
mäste gä öswerända; sä hoppades Herr Lagmannen
den bästa följd af de föreflagne Författningar, och at
de swärigherer, hwilka sig nu förete, ester harid böra minskas
och ashjelpas.
Herr Borgmästaren Oarl kkernrsr förklarade, at om
Bewillnings < fragan icke hade ägt sadan gemenskap »ned
Hemliga Utskottets gjöromal uti Rikets drättsel-ärender,
som Herr Borgmästaren af Utskottets Betänkande funnit,
sa skulle Herr Borgmästaren icke kunnat undgå at anmärka,
det BewillningenS rezleranäs ej hörer lil ärender, soln
äska tysthet, uran har wid alla Riksdagar af et särskildt
eller Bewillnings - Urkokt bliswit uplagit och ucarbctar.
Herr Borgmästaren förbehöll sig därföre, at hivad denne gäng
härutinnan händt, aldeles icke mätte lända lil prsiu^car
G r fram.
IOS Den 22 Februarii.
framdeles. Hwad angar inlösen af Kongl. Utrednings,
Oommissionens utgifne Förskrisningar, sa förmälte Herr
Borgmästaren, det han skulle haft åtskilligt at anmärka
dem angående; men sedan han finner, at om dem i Utskottet
redan är afgjordt, och at beslutet endast sä nolirirm
i Betänkandet är Ständer tilkänna giswil, sä kunde det
ej wara tilständigt, vt i den delen något widare anföra;
men jämte det, Herr Borgmästaren ej undfalla kunde den
olikhet, i Hemliga Utskottets Förslag finnes, at Högwordiga
Präste. Stander ej skulle erlägga i 8pecie - Mynt me»
ra, än en Tiondedel af Bewillningen, men Borgare Ständer
däremot Femte» delen, sä more sjelfwa Förslaget om
wist andels erläggande i Lanea-Mynt ganska stora swä»
righeter underkastad i en lid, dä i sä långt ifrän Stock,
holm afiägsne orter som den, där Herr Borgmästaren är
hemma, kanea - Myntet nu mera aldeles icke är synligt:
De rike och förmögne kunna wäl det sig förskaffa; Herr
Borgmästaren sade sig icke egentellgen tola för dem, utan
för den fattigare delen, som utgjorde största antalet, bestäende
af mindre Borgare och Handtwerkare, Fiskare och
Arbets-eller daga-karlar, för dem anfäg Herr Borgmästaren
det wara omöjeligt, at kunna betala nägot i karwo»
om ock, såsom Herr Borgmästarens ord föllo, en galge
skulle upresas för UpbördS-Kammaren: at fastställa, det
alla sädane skesta erlägga k>mco, more at ställa dem under
UpbördS-mannenS, NedogjörarenS eller nägon annans twäng,
hvarigenom den fattige skulle söranlätaS at undcrgä rsxonyn,
kan ske til go och 40 proOenr eller däröfwer, och
således långt mera beskattas än den förmögne, som fels
kan haswa ulwäg, at för bättre pris Utskaffa sig ksnco.
Sädant, four hos en fattig och mindre förmögen utmätes
K>) sör-2u5b!onsl!>;, skulle nägon kgnco-(spiral ägande
wisjezligcn icke inropa eller köpa för karwo; och Försålt»
ning, at wid sädane .^uLiioner ej annar skulle tagas i betalning,
än karwo-Mynt, were således uran annan werkön,
än at de utmätta persedlarire blc.wo osälde och qwac
til bckeublsr i ^uQisns-Kammaren. Herr Borgmästaren
hem»
Den 22 Februarii. ior
Hemstälte därföre, at, utan undantag, alle ringare och
fattigare Borgare, med Arbets-karlar och deras wederli,
kar, singö afbörda sig Bewillningen med minsta, men til
wisit belopp utstakad upgäld.
Herr Handelsmannen Lndström hade wäl önskat, at
för de skäl, han darwid anfört, fåken til i morgon mätte
hwila; men som han icke wille wara orsaken til nägot up«
pehäll, sa förklarade han sig icke hafwa nägot widare at
påminna, om proposition ställes ester hwad Herr Borgmästaren
kjerström anmärkt, at nemligen alla de öfrige
Standen sig med Borgare-Ståndet förena, och et wisit
H§io för den fattige utsattes
Herr Borgmästaren kk^orsiröm erhindrade, at det
af honom gjorde förbehäll om de öfrige Ständenö deltagande,
icke sträckt sig widare än til den delen af Bewillningen,
som skulle förwandlas ril betalnmg i 8pecie-mynt,
famr at han härutinnan endast föreslagit sadan utwäg, som
han trodde skulle kunna leda til bifall uti alt det öfriga af
Hemliga Utskottets Betänkande.
Herr Borgmästaren brosin förmälte, at jämte det
han sig i alla delar förenade med de Ledamöter, som tillstyrkt
bifall af Hemliga Utskottets Betänkande, med utsättande
af ^Zio för dom, som ej kunna betala j Lpseis»
Mynt, wille han allenast tillägga, i anseende til den föreflagne
jämkningen i Bewillningen, at han sunne den sä
mycket mindre nödig, som grunderne däraf nu wörö kände
, och den hos "kaxLrin§5-Männen förut uvkomne willrädighet
i det mästa förswnnnen, sa at i jämn och riklig
tillämpning de däraf upkomne oredor i det närmaste blif»
wit häfne.
Herr Rådmannen Valleij förenade sig i alt hwad
Herr Lagman b^kenslon anfört, men utbad sig tillika, at
härwid fä til Ständers närmare pröswande öswerlemna et
G z med
I0L Dm 2V Februarii.
med det förewarande nära gemenfkap ägande ämne. Af
hwad Hemliga Utskottet tilstyrkt, och hwilket Herr Råd»
mannen trodde sig finna Ständer benäget at bifalla, kunde
man inhämta, at uti Riksgälds. Oonwirer, som nu kom»
me at innefatta hela Rikers Rörelse-Vapiksl, bestrida betalningen
af Rikets skuld och mängfaldiga andre ajöromal,
arbetet och tilsynen blefwe ansenligen förökad emot förr;
Herr Rädmannen hemstälte därföre, om icke Ständer skulle
finna angelägenheten däraf, ak Fullmägtigcs antal i Lönroirck
jämwäl i sä mätto ökas, at de Ofrälse Ständen i
likhet med Ridderskopet och Adeln, och hwad tvid et annat nu
mindre syfielsatt Ständernes Werk är wedertagit, htvardera
til Riksgälds, (.'onroirers styrelse utse z:ne Fullmägtige.
Uti hwad Herr Lagmannen Mksnslon tilstyrkt i det
som rörer Hemliga Utskottets Betänkande, förenade sig Herr
Borgmästaren krisierx; men angående den af Herr Rädmannen
Valleij sörestagne tilökningen as Fullmägtige i Riksgälds
- Oanroirer, kunde han däruri icke finna nägon nöd,
wändighet. Han föreställe sig, at wid WerketS första inrättning
och i ordning ställande, de trägnaste och mäst granlaga
gjöromäl förefallit; och dä fadant kunnat ske genom
2 ne Fullmägtige as hwarje Ständ, som under tiden desiutom
mast besörja en ny reglering genom Ränte - Sedlarnes
indragning och andre Sedlars ukgiswande; Sä förmodade
Herr Borgmästaren, at et lika antal Fullmägtige
äswen hädanefter sä mycket mera fkulle medhinna at sköta
(^omoirer, som des nu mera ar stäldt i den ordning och
skick, at, enligt Hemliga Ulfkottcts Utlåtande, det samma
kan tjena Riket til mycken nytta, och hwarsöre Herrar Fullmägtige,
som deras äliggande til alla delar med nit och
upmärksamhet fnllgiort, undsätt en dem wärdig äschar^e,
hwilket alt därom wittnar, at deras antal warit tilräckeligt
til de förefallande gjöromäls bestridande.
Herr Handelsmannen kkaij hade ej widare at erhin,
dra, än som redan wore en känbar brist pä Specie-Mynt,
hrvil
-
Den so Februarii. rsz
hwilkcn än widare torde ökas, fa wore nödigt, at wid
Bewillningens utgjörande et wihk för den fattige utsattes.
Herr Lagmannen kllaksnslon ansäg hwad Herr Radmannen
Valleij tilstyrkt om et förökadr antal af Fullmäqtige
Uti Riksgälds-conkoirer, förtjena StändetS eftersinnande
06) öswerläggning. Herr Lagmannen föreställe, at
dä vomoirer, sä wida Utskottets Betänkande wunne bifall,
icke allenast komme at besörja en ny bäve Ut»och Inrikes
gäld, wida större än den, som förut tilhört Lomoirsr;
omsorg, samt at, genom en förökad Sedelstock, bestrida
Riketö mästa Rörel e-Oapirck, utan äswen ar hafwa
förwaltning och wärd öfwer en »vidsträckt vileam-rörelse;
fa mäste qiöromälen bliswa i mänga hänseenden flere, och
hwilkas beskaffenhet lätteligen kan leda väml, ar arbetet
pä flere vivisioner bör bedriswas Wid et fadant förhållande
skulle det nu »varande antal Ledamöter bliswa stilräckeligit,
och pä defie grunder styrkte Herr Lagmannen
til bifall af hwad Herr Rädmannen Valleij hemställ, fa
wida Högwördiga Präste Stander och Ärbara BondeStändet
däruti för sine delar instämma.
Ester fleres yrkande, gjorde Herr Borgmästaren och
Talemannen därpä följande proposition, som genast upsatteS
och jusieraäes:
Bifaller Ståndet det Hemliga Utskottets Betänkande
i hela defi widd, samt at 1739 ärs Bewillning oförändrad
bibehälleö til nästa Riksdag, och at för framtiden,
sä wida de öfrige Ständen däruri inga, den sörestagne andelen
däraf erlägges i Specie Mynt eller kanco - Sedlar,
efter der projeA Ständers vepurerasts i Hemliga Urfkottet
upgjort, likwäl lued det undantag, at Städernes satti.
ge Jnwänare af Borgerfkapet och Förswars-folk sä betala
sädan andel, om de det wilja, i Riksgälds-Sedlar, med
den förhöjning ifrän 6 til 7 fkilkr, som Bonde-Ständer
G 4 be>
Den 20 Lebruarik.
beflutit; äfweN ock, at antalet af Skändcts Fullmägtige
i Riksgälds-6omoirer, i likhet med Riksens Ständers
kandus, hädanefter blifwa Trenne? Hwarpä enhälligt swarades:
Herr
Rådmannen Valleij jämte 12 af StändckS Ledamöter
anmodades, at om detta Beslut lemna de öfrige
kelpeKive Ständen del, i hwilket afseende dc efter någon
siund afgingo.
V5-n Deputation fran Ärbara Bonde-Ständer förekom under
Anders Anderssons frän Westerbotten anförande/ som
gaf tilkänrm, at Bonde-Ständer enhälligt och utan Vorsri"§
bifalli: Hemliga Utskottets Betänkande, med tilläggning,
at Bonde-Ständet för sin del anser antalet af hwarje
Skänds Fnllmägtige i Riksaälds - Oonroirer böra hädanefter
wara Trenne. Bonde-Ständets Dcputeraäs underrättades
om detta Ständs lika beslut, och afträdde efter
tvanlige hälsningar.
Perr Bruks > kärron och Riddaren Duvall anförde följande
:
Det skulle wara öfwerstödigt, om jag för detta uplysta
Ständ wille berätta alla de sörmäner, som hela Riket
tilskyndadö den 9 ^solii ^790, genom den walsignelse
Den Högste behagade nldela Swenske wapnen lil wakten
och land wid Swenskfund, under wär Store Konungs
och HjelteS Eget Höga anförande, och det bör wara HäsdE'-k.
"!sren och Läftalaren forbrhällit, at i sin widd berätla
LlULDäkS Storwerk den dagen; men jag wägar i anledning
af denne händelse hemställa, om icke Herr Borgsiaren
och Tilemannen samt Högrärade Ständet skulle anfe
sig wärdigt, at för de andre 2Me Rangueu ^aranrsrrnös
RikS.Slanden, RtSderskapet och Adeln samt Präste
Stäu
-
Den 20 Februarii. ioz
Ständet proponera en öckeäaills- flagnittg i Guld och
Stlfwcr öswer denne lycklige dag och til dest förewigan»
de; at denne K-lsilaille blefwe af största flaget,- at kosina,
den häraf mätte as Languens medel bestridas och der manliga
antal i Guld genom Lanco-Fullmägtige öfwerlemnas
lil Kongl. Mapl och det Kongl. Huset.
Herr Handelsmannen LmMräm erhindrade härwid,
at innan nägon öfwerläggning härom kunde företagas, ansage
han nödigt, at Herr Borgmästaren och Talemannen
hos Kongl Mast gjorde underdånig förfrägan, huruwida
Kongl. Maj t skulle med Nådigt wälbehag anse en sadan
Ständernes åstundan, emedan del kunde wara at förmoda,
det Kongl. Mast, i anseende til nu warande Lrars - brist
och knappa Pcnninge-rilgängar, icke torde gifwa Nådigt
bifall, at nägon kostnad i detta ändamäl anwändeS.
Efter de til öfrige Standen afgängne Depmeraäes
återkomst, blef, uppå af Herr Borgmästaren och Talemanmanncn
skedd proposinon, Herr Bruks-kärron och Riddaren
Dnvess hemställande til alla delar bifallit och Herr
Lagmannen Lkitröm anmodad, at anföra den Deputation,
I som nästa klenum komnie at härom lemna de öfrige ksjpeQrve
Ständen underrättelse.
Perr Biskopen och Ledamoten af Kongl. NordstjerneOröen
Dioäblom jänite Depursraäe frän Högwördige Praste-Ständet
sörekommo och anmälte, at Präste-Ständei bifallit
Hemliga Utskottets Betänkande och, i anledning af Hr*
bara Bonde Ståndets proposition, faststält FullmägtigeS
i Riksgälds Lonloirer antal til ZINS. Präste-Ständet ha,
de genast härom welat underrätta desi Med Ständer, sa,
som bewis af desi täflan med dem uti enighet och rättskaf,
sens nit at befrämja allmänt wäl
G; Her
-
rs6 De»l rv Februarii.
Herrar vspurerafte afträdde efter erhållit sivar as
Herr Borgmästaren och Talemannen, och hwarwid weder»
rågen ordning i agttogs.
?rorocollerne för den 4 och 6 i denne manad uplästes
och widkändes.
H
err Radmannen Valleij med utsände vepursrrcle ater»
kommo och framförde de öfrige kelpeQive Ständenö hälsning,
med rilkänna qifwande, at Högloft. Ridderskapet och
Adeln hast Hemliga Utskotters Betänkande under öfwerläggning,
och ar de andre Ständen redan flelfwe anmält
deras beslut.
^)err Borgmästaren I.anft§relin anförde: at ibland de
flere omsorger Kongl. Majit i Näder wifat för trogne Undersatares
wäl, hade i synnerhet ^Ofrälse < Ständen erfarit
det yttersta wedermäle af Konungens Nåd genom inrättningen
as Dest Högsta Domstol och den wid Dest stadfästelse
gisna Nädiga försäkran, at hälften af Dch Leoamö»
ter skulle beständigt utgjöras af Ofrälse »Män, 06) hwarigenom
Ofrälse Standen äterwunnit den naturliga rätt, som
dem i langliga tider warit sränskild, at ester förtjenst och
skicklighet njuta den befordran, som börden förut sig förbehållit.
Herr Borgmästaren föreställe sig, ar en hwar med
undersatelig wördnad erkände denne Kongl. Maj:tS oskattbara
Nåd; men at ock sadant mätte vffenreligen och wärdigt
förklaras, hemstälte Herr Borgmästaren, om icke Herr
Borgmästaren och Talemannen kunde anmodas at utwerka
Kongl. Maj:tS Nädiga tillåtelse för Ofrälse-Ständen, at
genom en stor Deputation Kongl. Majit i underdänighet
Upwagta och deras underdäniga tacksamhet ädagalägga. I
hwilken händelse Ständets härom tagande beslut torde med
Hög,
Den 2v §ebruarii. ro?
Högwördiga Präste-Ständer och Ärbara Bonde»Ständer
communicsras.
Herr Borgmästaren och Talemannen utlät sig här«
wid, at dä Han nu mera är en ibland dem, som fäll be»
gagna sig as denna Konungens Nådiga Författning, torde
han til äswentyrs i fräqan härom anses jäfwig; men han
wille likwäl lii hwad Herr Borgmästaren k-snäxraftn sa
wärdig! anfört, tillägga den enda omständighet, at det icke
allenast är inrättningen af Högsta Domstolen, hwarigenom
Osrälse-Man fält et närmare tilträde til Konungens Höga
Person, utan de hafwa äfwen sätt inträde uti Rikets Allmänna
Beredning, där alla öfrige mäl, som af Konungen
afgjöras, förut granskas och beredas. Ofrälse Ständen fa
således deltaga uri hela omkretsen as Rikets sä wäl kolin,
ske och Oblcunomiske, som ^uriäiske Ärender, och om det
för dem, som söka rätt eller hjelp, är en den största til,
fredsställelse, at ät Jämnlikar kunna anförtro sina angelägenheter,
fä wore anledningen desto större, at med underdänigste
wördnad prisa den Konung, som en sädan sällhet
at Sitt Folk beredt. Uprörd af de känslor Herr Borgmästaren
och Talemannen innom eget bröst wid denne pä»
minnelse erfor, kunde han nu icke widare yttra hwad hans
hjerta honom föreskrefwc, utan endast, i anledning af
hwad anmält bliswit, gjöra den proposition: Om Ständer
bifaller, at de öfrige Ofrälse - Ständen anmodas, at
under Herr DoQorn och Årke Biskopens anförande genom
en stor Deputation hos Kongl. Mast aflägga underdänig
tacksägelse för inrättningen af Konungens Högsta Domstol
och Ofrälse - Mäns deltagande i Allmänna Beredningen?
Hwilket med enhälligt, Ja! bifölls.
Herr Lagmannen lakström anmodades därföre, at
nästa klenurn, dä han med Deputerad Uti här ofwanfö»
re faststäldt ärende de öfrige ldelpeQive Ständen besöker,
äfwen
roz - Den 20 Lebruarii.
»swen Ståndets nn tagne beflut hos Högwördiga PrästeStänder
och Arbara Bonde-Sränder anmäla.
-^err Borgmästaren VVicsnäec upläste säljande:
ödmjukeligen til krorvcoller.
Wart Swensta Lag - Werks tilstand torde wid Riksens
Högloft. Ständers nu påstående sammanwaro, bland
andre Rikswärdande ärender förtjena Lagstiftande Magtens
upmärksamhet.
De 8t-us-Kloke antaga säsom et gifwit Hxioma, at
^änlki^licsrio I^eIum eli inlällibils signum TZrorsniis
ReipublicL, eller ak Lagars myckenhet är et ofelbart tecken
pä en sink ke^usilchue.
Fran unga arén har Swensta Lagfarenhelen warit
mitt yrke, och sedan jag lagt någorlunda grund til denne,
bade wigtige och widlöftige Wetenstap, har jag pä utöfnmgen
däraf nu mera anwändt twä och fyratio ar säsom
Domare, dels pä Landet såsom Häradshöfding?, dels ock
i Städerne såsom Borgmästare, för at winna nödig erfarenhet,
och smickrar mig med den glada rilfredsställelsen,
at mitt bemödande ej warit frugtlösi; men jag har ofta
med bekymmer rönt, ar wara mängfattdiga Lagar och Förklaringar
öfwer utfärdade Lagar gjort mitt arbete gansta
mödosamt, osta osäkert.
Wär Livila Lag eller Sweriges Rikes Lagbok är ek
mästerstycke i sitt slag, wida öfwer min granstning; men
torde dock, til förekommande af hwarjchanda ostick och sä
kallade landtsörderfweliga Lkioansr af uplyste Lagkannare,
pa sina ställen, wara förbättring och ändring underkastad,
om ordning och säkerhet skola bliswa sruMn as detta drä
peligK
-
Den 20 Februarii. roA
peliga Werk, hwilket oförlikneligen skulle förhärliga wär,
det af Swensta Lagstiftningen 06) i utmärkt män förkorrra,
ej allenast Domarens arbete, utan hwad än förmänligare
är, befordra den fattige Lagsökande til en ffyndesam och
patagelig rättwifa.
D m ar dock ej det ämne, hwarpä min anmärkning
fä egentligen sig stödjer.
Wä-'- 0 äknclige Förordningar med Förklaringar däröfwer
Ull O cnnomis - kolicis - och Lsmeral - mål förekomma
mig i synnerhet säsom bottenlöst hest, där man fåfängt
söker det förlorade.
I dese ämnen hafwa wi oräkneliga Lagar med Förklaringar,
och Förklaringar öfwer Förklaringar, som utgjöra
medelmättiga Liblioisieker och fordra flere ärs genomläsningar
för en ung Lxecuror och Domare, om han någorlunda
stall kunna wägled» sig til et rättwist flut uti
förekommande frågor, samt blottställa en til ären kommen
för allehanda misitag, hwilka wid minnets aftagande, såsom
swaghcter mäste förlatas. Emedlertid lider den rättsökande
ofta, och äswenlyrar allid.
At sä är, ligger för hwar mans ögon, och at denne
myckenhet af Lagar witmar om en sjuk Lagskipning, torde
wara en allmänt känd sak. En kunnig och erfaren Domare
kan med bästa hjerta och renaste samwete ej wara
säker, at han, bland de manga Lagar wi framlägga, ester
widlöftig letning uphittat det rätta och lämpeligasie rum,
hwarefter en förekommande fräga bör afgjöras; och Medborgares
rätt bliswer således altid osäker, om ej bot mellankommer.
— Ju korrtare och tydligare en Lag är, ju
bättre bliswer han af Undersätaren falkad och i akttagen.
Monne icke wart widlöftiga Lag-Werk pä sadan grund,
genom särstilte Rezlsmsnlsn eller flockar, sa wäl för
siris - som Lamoral - och Oeconomis - nial, författade i
nc> Den 20 Februarii.
Lagstil med korrta och tydeliga §. §., skulle inskränka denne
widlöstighet och undanrödja bade twifwelsmal, misstag och
osäkerhet?
At detta mätte komma hos Let Wällofl. BorgareSrandet
i ömt öftverwägande, wägar jag as medborgerlig
nit för et kätt Fäderneslands sanna wäl ödm ukcligcn anhålla,
med wördsam hemställan, vin >cke denne i n-'tur
och werkninqar wigtigc fraga, genoin kxrraQum k-okocolli
mä biifwa de öfrige Riks Ständen til skarffadande öfwerlemnad,
pä dek, ester laggrant pröfwande, benne angelägenhet
af samtelige Ständer kunde blilwa Hans Kongl.
Maj t til Allernädigste och HögträktwiS handläggning i underdånighet
öfwerlemnad, pä det en i Räder msedd och
förordnad idog och werksam Lag - Lommiftion mä halma
tilfälle, at sätta wart Lag'Werk i det lyckliga skick, som
Landels werkeliga wäl, en säker Lagskipning och owilkvrlig
Laglydnad kräswer. Gesle den 20 kebruarii 1792.
>Vicsn6sr.
Hwad Herr Borgmästaren ^Vicsnäer härutinnan anfört,
funno flere af Ständers Ledamöter wara wäl grunVadt;
men tiden war nu för långt liden at därom företaga
nägon öfwerlägqning, hwilken därföre til lägligare nlfälle
upsköts, och Ständer ätskildes.
Lx ?>oroco!In
/.a- /
TiS,
Tisdagen den 21 Februarii.
S. D. ^^err Borgmästaren inlemnade följan»
de Memorial, som UpläsieS:
Warnad af det öde, som helt nyligen öfwergätt
Borgmästare och Räd i Söderhamn, hwilke, under det
de hyst et billigt förtroende til en Edswuren Embetsman,
sjelswe frie fran all misstanka om egennytta, smek eller
bedrägerie, blifwit störtade i et djup af olyckor, därutur
hwarken de eller deras Barn lära kunna hjelpas, har jag
pä det nogaste eftersett de Författningar, som lägga an,
swaret pä kcksgiftrsrerne för det Jern, som för ksnguens
räkning blifwit uti Wägarne upsatt och belänt, och funnit,
at dä Riksens Högloft. Ständer är 1755 beflöto, at pä
försök tilläta län ur Lsnguen pä lösöre egendom och Jern,
älades sadane Läntagare, at med Borgmästare och Räd öfwerenskomma
om det arfwode, de för sitt beswär och answar
wid sädane vepolirionee af Jern m.m. kommo at widkännas.
1741 den 20 05lc»ber stadgade Kongl. Maj:t
därföre et wihk arswode, hwilket ock uti Förordningen af
den i2:re ^nuai-ii i7)7 förklarades icke wara swarande
emot KlaZiftcmernes answar och beswär wid flike ^rrefters
Ukgiswande; hwarsöre det ock utsattes och stadgades til z
xroLenr af belönings lummsn. Et sädant arswode kunde,
torde hända, anses för billigt sä länge Klaxiftrarernes hufwudsakeligaste
befattning harwid endast bestod däruti, at
bewiltna och intyga, at Vågmästaren egenhändigt under,
skriswit den utgifne ^ireften om JernetS befintlighet uti Wä,
gen, befi beskaffenhet och wigt; men nu da genom Kongl.
Maj:tS Nädiga Kundgjörelse af den 21 8exreml)er i?8L,
^laziftrarerne blifwit älagde samma answar, som Wäg-berjenterne,
och, ehuru de icke haswa wärdén öfwer Wägarne,
likwäl med ära och egendom mäste answara för k-myuens
där. infau^paut-Jxru, sä kan jag för mm del icke underka.
HL
Dm 21 Februarii.
sta mig och de mina et sädant answar, aldraminst för et
sä ringa arfwode, som, deladt emellan hela kcka^iKraten
osta icke utgjör en skill. för en hel dags arbete, utan wägar
jag underställa Wällofl. Ständers uplyste bepröfwande,
vm icke Ständet hos Kongl. Maj:t i underdånighet bör
anhälla, at bade berörde beswär och arfwode mä warda
TcksAistrarerns fräntagne samt Riksens Höglofl. Ständers
Landus älagd, at genom tilförordnade tlonnvllsurer för,
skaffa sig all den nödige comroll och säkerhet, som de ä«
stunda.
^äns kl/Zars.
^err Vics Rådmannen 6erZ, såsom närmaste kännare af
det mitzöde ^LZittrLkeu i Söderhamn undergalt, förenade
sig härmed i alla delar.
Herr Radmannen Valleij förmälte, at ehuru här i
Gesie något understes med 8-mgusns Panter icke skedt eller
förmodas kunna ike, sa kunde han dock icke undgå, at sig
med Herr Borgmästaren k'l/Zr,rs förena. En hwar som
kände, huru i en Jern«wäg tilgär, at Jern dageligen
kommer, aswages eller utskeppas, mäste ock finna omöjeligheten
för klaZilii-men, at Ulan beständig egen närwaro,
som airdre gjöromäl icke tillära, kunna controllsra en Wågmästare,
dä han ej ledes af ära och sin embetes pligt.
Det kunde päsiäs, at wid Jerns pantsätkning nägon uolysning
för kvlägistrsrsn kunde inhämtas af Wägarens journal
och ankomne Forsedlar; men denne motwigt uphörec, sii snart
flärd hos Vågmästaren kunde iu^^oneras, dä han wäl wiste
medel at rätta det ena ester het andra. Således wore ingen annan
utwäg til säkerhets winnande möjelig, än at, wi^ hwarje
pantsättning lära ä nyo upwäga det Jernet. som skulle pantsäkras;
men jämte det sädant kunde medtaga flere dagar, dä
andra Embets förrättningar fordrade Klagikrarens ätgjerd,
skulle häraf upkomma en betydelig kostnad, som ^rixiliraren
eller nägon annan icke wore skyldig at »vidkännas, och
Den 2i Februari».
Lantagaren skulle fä flere anledningar at klaga öfwer uppehäll;
och om alt detta skedde, kunde endä ingen wara aldeles
säker för tilgrep och förskingring, sa länge Wägen
mäste wara under W.igmästarenS ensklldta wärd. Enär
likwal ensani behäller winsten, sa skulle ock bil
ligheten
fordra, ar den sjelf består de kostnader, som fordras
til fortvarande af des; oumgängeliga säkerhet, och answarer
icke kastas pa oskyldige Medborgare, som efter GudS,
Naturens och Medborgerliga Lagen icke äro förbundne at
wrbkännas någor answar uci en sak, hwarmi de icke äro
wallande, och aldra ^ninst ak däruti äftventyra ära, egendom
och embete. T>!läggandes Herr Radman Valleij widare,
al den tiden Zanguen til hwarje Borgmästare i de
Städer, där Jeru-wägar sunnos, betalte 202 Dabr Silfwermynt
ärligen sör tilchnen öfwer Langusns Panter, wörö
inga understes kände, sunt at samma säkerhet ännu kunde
winnås, om bancruen fels wille bestä sa stort arfwode al
en karl kunde lonas, som ständigt kunde wara i Wägen,
och emot Wågmästare» föra en fullständig comroll.
Herrar Radmannen Ickuävall och Narr förenade sig
härmed i alla delar.
Herr Borgmästaren brosin förmälte, at i Säther hade
wäl ännu icke något Jeru blifwit hos L »ignen bclänt;
men som sädant framdeles kunde ske, efter där wore ordentclig
Wäq inrättad; Sä kunde han ej undgå, at nied
Herr Borgmästaren kH-Zarc och Herr Radmannen Valleij
itistäirnna.
Herr Lagmannen klkstrum: Ehuru i Marstrand icke
wore eller förmodades kunna blifwa nägon Jern wäg, fordrade
dock den k-msinwn medborgelighet-n borde wäcka, at
han med sin röst borde understödja dem, hwars wälsard
genom 1787 ars Förordning wore satt pa det hala. Han
kunde därwid med ingen billighet sörena, at en hel bckagiItrars
ära skulle wara forwarad blott innom et segelgarn,
H som
H4 Den 2i Lebruarii.
som en Wägare ester behag kunde knyta eller afklippa, och
om det Mille wara möjeligt, at en KliiAiltrsr med sm ära
och egendom skulle böta för brott as den, svin ingen ära
eller egendom har, sa borde man kubaners, at ingen
annan borde blistva ^ckaAiflrsrs-person än den, som ingendera
af desse ägde: Herr Lagman DKK, om trodde således,
det ingen fräga kunde därom upstä, at ju hwad Herr Borgmästaren
kl/§!,re anfört, ffulle blifwa såsom el Ständers
Allmänna Beswär uptagit.
Herr Borgmästaren Dlflgruff hemstälte, om icke i en
sak, som sä nära rörde ksnguen och dest säkerhet, de öfrige
Ständen borde höras, svin uti Lsnguen haswa del.
Herr Grosshandlaren äVsjssrin: At som i Norrköping
äfwen händt, at, genom Wagmästarens oredeligbet,
8'ltrsren oagradt flere w dtagne säkerhetsmått, blifwlt stäld
tilanswar för brist i k-mguens Pant af Jern; sa sunne han
äswen nödigt, at någon förändring i 1787 ärs Författning
borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet ulwerkas,
och at Ständer gemensamt borde därom gjöra underdänig
undersökning. Dä det likwäl more nödigt, at klaziffraren
med sin underffrist borde styrka den wid pantsättningen
intagne ^kkelien; rigtighet: more äfwen i sin
ordning, at sadant med answar more behästadt; men i sadan!
sall med billighet och rältwisa lika öswerensstämmande,
at belöningen wore däremot swarande, samt at endera
Längiswaren eller Lantagarcn, eller ock bägge gemensamt
dänil bidraga.
Härmed förenade sig Klockgjutare Herr krllffen och
Kopparflagarcn Herr Danö in.
Herr Borgmästaren Xilstmsn fant ingen anledning, at
den nu wäctre staga,, ffulle i nägon mätto ankomma pä
de öfrige i L angner, deltagande Ständens utlakande, emedan
der ä ena sidan endast tilhördr detta Ständ, at hos Kongl.
Maj: t
Den -i Lebruarii.
Majit i underdånighet söka ändring Uti det I^sziffrsterae
Llacffe harda answar, och ä andra sidan är det LäntagarenS
skyldighet at besörja, det Linnnea för dess Län undsär
nöjaarig säkerhet, samt at bestä de därwid nödige kostnader.
I öfrigt, och dä ingen motsägelse sörmärkes, at
ju dena matte bland StändetS Allmänna Beswär uptagaS,
anhöll Hörr Borgmästaren om proposition.
H.rr Lagmannen Dahlstrom och Herr Borgmästaren
blopoenMär instämde med Herr Borgmästaren ki/zars
och de flere, som sig med honom förenat; och Herr Lagmannen
s^ähanss n tilläde, at dä kanonens Osäll och
säkerhet sördra, at dess Panter behörigen sällås och noga
wardås, men efterlåtenhet och owarsamhet pä nägot ställe
försatt kanguen uti ek oförmodadt lidande, hade sädanr
gistvik k-mgnsn anledning at tilstyrka et widsträcktare answar
och härdare bestraffning för dem, som tilsyn och wärdén
a, sadane Panter är anförtrodd. Dä likwäl as den
sedermera utkomne Författningen sädane olägenheter wörö
yppade, som nu bliswit wiste, wore det i sin ordning at
Slandet gemensamt sökte en nödig ändring och rättelse,
hwariore Herr Lagmannen holt söre, at prchaÄ kil underdånig
ansökning härom borde upsättas och aflemnas, hwarester
der wore at förmoda, det Kongl. Majtt - sedan Kanguön
bliswit hörd, i Nader widtager någon sadan Författning,
som med allas rätt och säkerhet kan förenas.
Herr Rädmannen Denning förenade sig härutinnan,
och Herr Borgmästaren och Talemannen gjorde häruppå
följande proposition: Bifaller Ständer, ar, såsom et dess
Allmänna Beswär, hos Kongl. Mast i underdänighet anhalles
om uphäswande af 1787 ärs Kundgjörelse, angående
käagiff acsrnes answarighet för k^ngosns Panter, pä
sätt nu bliswit föreslagit ? Härpä swaraves Ja! Och öfwerlemnades
til Beswärs.Utffolter, at, i jämlikhet med den
ffedde öfwerläggning, försatta projeLb til denne uuderdäniga
Beswärs - ponkä.
H 2 Herr
n6
Den 2i Lebruarii.
»^s/err Lagmannen Likström med utsedde vepursrsäs afqingo
at meddela de öfrige UekstcbUvs Ständen underrättelse
om Borgare»StändetS bcsiut, at läta sia en -.lecleills öfwer
Slaget wid Swenssund, och aterkommo elttr någon
stund, da Herr Lagman anmälte, at, wid detta ärendets
framförande hos Högloft. Ridderstapet och Adeln, hade
Herr Laron och Landtmarstalken lofwar, at silken skulle tagas
under öswerläggning; men de urlätelser, som härwid
pä bänkarne bliswit fälde, förböde anständigheten at för
Lrcuocoller uprepa. Frän de öfrige Standell wore bifall
at förwänta. Och blef, pä de öfrige Oepureraclss begäran,
Herr Lagman Ekströms hos Högloft Ridderstapet och Adeln
härwid hällne Tal för Ständer upläst och i kroroco!-  ler intaget, sä lydande:
Dr.
Hos Högwälborne Herr Laron och Landtmarstalken
samt Högloft. Ridderstapet och Adeln fä wi vepureraäs
framföra Borgare-StändetS wördsammaste och förbindligaste
hälsning.
Wi fä ock anmäla, det Borgare - Ståndet besiutit,
at med en lAeäsille, pä Languens kostnad, bewara minnet
af sista Slaget i Swenssund.
Erkänsamt emot Medborgaren, som har wisat et rättskaffens
Swenfft hjeltemod, angeläget om at lemna förtjensien
den belöning som är möjelig, har Borgare-Ständer
med glädje omsatt t detta medel, för at resa den borkgängnr,
Krigaren en wärdig graswärd, waragkigare än alla
rarar, och för den återkomne wisa desi kärlek, desi tacksamhet,
samt för at giswa siyrka ät Tidcböckerne, som komma
ct förwara ät efterkommande händelsen til werldenö allmänna
förundran.
Bor,
Dcn 21 Februacii.
ii?
Borgare? Ständer har icke för et ögonblick kunnat
twifta om Högwälborne Herr Laron och LandtmarskalkenS
samt Högloft. Ridderstapet och Adelns lika tänkesätt i denna
staga, hälst innom detta första Ständ flere Slägter
torde häraf finna nägon hugsvalelse öfwer förlusten af fine
Fränder, de där med sin död beseglat wisiheten därom, at
Mannahems Hjclrar leswa i deras Askomlingar och at Pberborerö
tapperhet förgäswes härmas af andre Länders
' mästare.
Uti lir. ynnest och manskap innesluter rc.
I^plästeS Allmänna Beswärs Utskottets projoLk til undcrdänige
Beswär emot misibruket af den wisie Härader i Westergöthland
tillätne Gårdfari - handel, och anhöll Herr
Handelsmannen -Ustegrsn, säfom Boräs Stads Riksdagsfullmäktig,
at Ständer i afseende sä wäl pä den Boräs
Stad förestäende undergång, om Bönderne skola fä fort»
fara mi den handel be utöfwa, som andre Städers lidande
och inträng häraf, wilie antaga förenämde underdåniga
piojccl, säsom desi gemensamma sak och et Allmänt
Bej w är.
Herr Borgmästaren ^rksnius förklarade, at han för
sin del icke kunde inga i något yttrande hwarken om nyttan
eller stadan af de kringfarande WestgölharncS handel,
såsom en sak den han icke kände, ännu mindre ansäge han
sig tilständigt, at i någon matto pröswa deras undsängne
krivileZier, eller hurnwida de emot Borås Stads rättigheter
wörö stridige. Pä sadan grund kunde han icke
eller sinna stal, at såsom ct Allmänt Beswär antaga et enskildt
mål, som egenteligen rörde Boräs Stad, utan trodde
det sa mycket häldre böra ankomma pä berörde Stads
enstildta utförande, som Herr Borgmästaren icke för Asingsås
Stad fatt någon commission, at i dylika beswär
deltaga.
H z Herr
Dm sr Februarii.
Herr Borgmästaren kl/Zare, som lika med alle Städers
och LandS-orters Inbyggare ej more i okunnighet därom,
ak det mästa gods, som as Westgötharne utbjudes
och 'äljes, är as Utländske tillverkningar, och af deni stelfive
in i Riket lurendrägar, rrodde sig tillika kunna inse de
stadeliga werkningar, som sädant skulle gjöra pä Rikets
Handel i allmänhet, och war därföre af den rankan, at
saken fordrade Borgare - Ståndets gemensamma upmärk»
samhet.
Herr Borgmästaren l^n6§restn däremot förenade sig
Med Herr Borgmästaren Arsenius i sä matto, ar han ej
funne denna sak anga någon annan än Borås Stad enskildt,
samt hemstälte därjämte, om icke makel riis widare
kunde blifwa hwilande.
Herr Åldermannen Westin: At ehuru wid första pä°
seende det wille synas, som skulle de sä kallade Skälwestgötharues
handels; frihet ensamt röra Boräs Stad, som
tgcnteljgen däraf är lidande, och däröfwec först klagat, sä
sunnes likwäl wid närmare eftersinnande, at denne utwidgade
handel sä mycket närmare rörde äswcn Skäderne i alst
mänhet, som de uti upläste ^rchehier ansörde skäl, hwilka
icke kunde wederläggas, wisade denne handels misbruk och
fkadeliqhet. För öfrigt, och dä den satsen wore owcdersäjelig,
at, när en lem lider, de andre äswen lida, sä
borde ock den ena hafwa medlidande med den andra, och
inbördes sträcka hwarandra hjelpsam hand. Någre alst
wänne begvär skulle eljest icke existera, hwaruti hela Borgare»
Ståndet kunde deltaga, emedan StäderneS afskild»
belägenhet, olika lefnadssätt och Näringsfång, kringliggan»
de orters sedwanor och behof, nied mera dylikt, förordsakade
sädane skilnader, at icke möjeligen någon sak skulle
kunna upränkas, som Utgjorde allas lika mreresss. Det
wore således nog sör et gemensamt deltagande, at en del
wore om någon sak i behof, dä den skyldigheten aläge alka,
at bidraga ril hwar annans förmän, pä hwilken grund
Herr
Den 2 t Februari». rrs
Herr Ålderman biföll det upläste xrcheÄer, säsom et Ständers
Allmänna BeswärS-mäl.
M-d hwad Herr Åldermannen Westin anfört, förenade
sig Herr Borgmästaren »npx^nsteäk och Herr Rädmannen
karlquist > äswen som Kramhandlaren Herr karstens
däruti instämde med tilläggning, at han, jämte alla
dest Medbröder, nogsamt kände tyngden och förfördelandet
as Westgötharnes widsträckta handel med alla siags Utländskt
kram, hwariqenom skattdragande Borgare förlorade deras
Näring och Swenske arbetare deras söda. De hemliga wägar,
hwarpä de införa sina waror, och de ställen, där de
hafwa sina nederlag, wore nog allmänt kände, och hwarföre
Herr carstens med fullkomlig wiflhet och öswertygelfe
anlag sig förbunden, at bidraga til en sä skadelig handels
anskaffande.
Herr Borgmästaren (^srleberx trodde sig kunna försäkra,
at ingen Stad i Riket gifweS, som ej haft besök af
defie wandrande handelsmän, och at ej eller någon ^ceirRätt
finnes, hwarest icke flere af dem warit riltaldte.
Det wore defiutom nog allmänt bekant, huru de pä Utrikes
orter uphandla alt det urwal och lappri de för minsta
betalning kunna öswerkomma, hwarmed de smyga sig in i
Landet ost) bedraga enfaldigt Folk, samt sämedelst tillika
bland Allmoge och Tjenste-solk upwäcka en luxe, som ej
annat kan än blifwa hela Riket skadelig. Om icke sädant
wore en allmän sak, ja skulle Borgare - Ständer wisa den
mäst oförläteliga bekymmerlöshet om desi egen och hela Rikets
wälfärd.
Herr Radmannen 8ko^: At dä flere fa omständeligen
beskrifwit den skada för Handel och Näringar, som Gårdfari
handeln förorsakar, kunde han ej undgä, ar sig med
dem förena.
H 4 Köp
-
!20
Den 2r Februari;.
Kopparstaqaren Herr I^nfiin wille för sin del hastva
tillagt, at Götheborg, i anseende kil desi nära belägenhet,
hade as Skalwestgötharne den största olägenhet.
Herr Radmannen NjnxA förmalte, det han wäl i
Bciwärs Utffortet warit af den tankan, at detta mål more
ensikiltt och ej rörde Städerne i allmänhet; me» sedan
han nu mera katt den upiysning, at Westgötha - handeln
tvid 1786 ärs Riksdag blifwit, såsom er Allmänt Belwär,
ölwerklagad, biföll han nu äswen sä mycket häldre danil,
som Skanffa Städerne gansia myckel kände tyngden af
desie handlares besök och förolämpande.
Herr Borgmästaren trofin wille ej öka widlöstigheten
af hwäd redan more anfordt, men kunde likwäl icke
undgå, at, smom boende ej laugt ifrän Norrffa gränsen,
anmäla swed han och Allmänheten där j orten kände, at
sedan Westgötharne as Allmoge, Tjenste solk och andre pä
hwar;ehanda fält tilwäxlat eller tilbytt sig alt det LpecieMynt,
som kan öswerkommas, bära de det genast öfwer
gränsen och darföre återbära en hop uselheter, som icke
ens t orde synas här i Riket, samt ak de pä sadane Lurendrägare-käg
skocka sig i sä stora hopar, at de kunna trotsa
alla 1!p yningö män ock) den nogaste bewakning. Det more
således ej därmed nog, ar de genom Lurendrägeri och
Tull jörsnill,nng skadade Riket ! allmänhet, utan de betaga
jamwal i.et handlande Borgersckapet all löstig lhsculLkion
och osta Landet en nödig kilgang pä wisia waror, emedan
ingen nied »agon stagg wischel wet, hwad han kan assar,
ta, sa länge det är en omöjelighet at utgrunda, hwad
deste bihandlare fournera. At likwäl bibehålla dem" tvid
deras wundne rättighet, at, i likhet med Borås, handla
med det Landets proäufsor, holle Herr Borgmästaren före,
at dem, som wille i handel fortfara, borde aläggas at
til PoräS inflytta.
V
X Herr
Den 2i Februari;. 121
Herr Rådmannen Valleij ansäg Westgötharnes Gårdfari
handel til alla delar stridande emot de Borgare Slandet
Näoigst sörundte Lriv,levien, som forma, at ingen ma tillätas
Borgerlig handel och rörelse drifwa, som dära ej Burffap
wunnit. Ingen Författning more utkommen, som i sitt egen,
tcliga afseende ffyddade en för Riket och Medborgare fikadelig
handel; men för all stags handel more en wist ordning föreffrcswen
äswen i det afseende, at behof och conlumrion skulle
kunna utrönas, och Regeringen wara i tilstand at finna,
om Handckn med Urländningar more til Rikets winst eller
förlust Hwad nu Westgötharnes handel angar, sa wore
det omöjcligt, at desi werkningar afmäta; men det kunde
man taga for säkert, at ingen kmancs - författning kunde
tagas eller blifwa beståndande, sä länge desie pä alla orter
i Riket samla och lil Utländningen bära Rikets redbara
Mynt och ej återföra annat än sädant, som har i Landet
aldrig borde nyttjas, hwarmed Landers Inbyggare förås
lil yppighet och fåfänga samt blifwa utblottade pä de tilgängar,
hwarmed cstcst manga hjonelag kunde byggas, Utffylder
betalas, Landet odlas och Riket styrkas. At alt
sädant mätte läggas för war Nadige Konungs ögon, trodde
Herr Radman wara en medborgerlig skyldighet och
hemstaire tillika, om icke pä samma grund Nyrenbergare
och dylika wendrande handelsmän borde afklagaS.
Herr Grosibandlaren Damm ansäg det redan anförda
för tilräckcligt at npdaga Westgötha-handelns ffadelighet
för Städerne och Riker, samt således onödigt at något
widare tillägga.
Herr Borgmästaren IckOr-mZe sant wäl sä mycket i
detta ämnet redan taladr, ar ingen widare uplysning wore
nödig; men han wille dock nämna, at om efter Borns
Stads nygift, som icke borde misikros, de handlande Westgötharnes
antal stiger kil 8000 personer och man blott antager,
at hwardera as dem ärligen handlade för 166^ N dr,
sä utgjorde deras rörelse rilhopa i det minsta 80 rnnnsc
H 5 Guld,
122 Den 21 Februarii.!
Guld, hwilket wore wida öfwer hwad större delen af ds
mindre Städerne i Riket gemensamt kunna afsätta: rager
man äswen för gistvik, at det mästa af denne handel destär
i Utländste sörbudne waror, mäste sädant hafwa en
högst obehagelig werkan pä Handels-balancen, och jämte
det denne mängd af handlande, som öswersteg alt hand,
lande Borgerskap i Riket, betoge dese en loflig Näring,
wore Äkcrbruket i mistning af en sä betydelig myckenhet
arbetare, som nu t alla afseende» wörö onyltige. För ös,
rigt 06) dä flere as de mindre Sräders Jnwänare, hwilke
förut haft rättighet at idka Gårdfari,handel, nu mera bliswik
sädan srrhet betagne, kunde Herr Borgmästaren ej anse
Skälwestgötharne wara mera sritagne, at ju deras ki ivilsxier
kunna ester tider och omständigheter jämkas och
instrankaö.
Herr Radmannen lä-enninx förenade stg med Herr
Rådmannen Vallej) och wille til widlöstighetS undwikanve
ej något tillägga.
Herr Handelsmannen Lillbord äberopade hwad Herr
Åldermannen Westin ansört och tilläde, at om Westgöthame
längre sä driswa handel, sa mäste de fleste af
Swensta Fabrikerne nedläggas, emedan det icke wore nog
därmed at de sara hus ifrän hus och pä hwarjehanda lätt
bortsluta sine waror, uran äswen deras tiltagsenhet gatt sa
längt, at de pä wisa ställen halla öpna salu, bodar och al,
tid wörö sörsedde med Utländske Tyger.
Herr Borgmästaren 8/Ivsn npläste följande:
Om stadeligheten af de sä kallade Skälwestgötharnes
kringwandrande och öfwande handel med Allmogen, som
tros öka öfwerflödet bland den annars idogaste och tarsweligaste
delen af Rikets Jnwänare, har redan flere Wärda
Ledamöter utförligt talat, hwilkas skäl jag ej will bestrida,
men
Den si Februarii.
men kan dock ej underlåta, at säga min ranka i detta
ämne.
Jag har altid ansett och anser i detta mäl, at witz»
bruk af en nyttig sak ej kan borttaga sielfwa bruker
däraf.
Om en del af Skälwestgötharne jämte sine xroäuklers
sorsäl>ande i ätskillige Rikets ?rov>ncer, äswen stulle
Utprängla förbudne waror, sä sinner jag häruti ej annat
än et misbruk, som bör sörekommas.
Westergöthland, eller rättare de Härader och Socknar,
hwars Jnwänare förmedelst jordens beskaffenhet wa,
rit nödsakade, at utfinna andre utwägar til utkomst, jag
säger: dese Socknars wälmåga och folkmängd lärer wara
grundad pä rättigheten, at sicifwe obehindradt sa försälja
i de nästgränsande kiovincer de tillverkningar af Smide,
Trä-waror och Linne, som deras idoghet dem förskaffat och
Le kunna afyttra.
At nu begära, det denna frihet, som stödjer sig pä
Kongl, kelcilmioner, och af hwilken delta Folket i betyde»
gaste matto drager sitt underhall, skulle dcm förbjudas,
wore ju at säga: Skälwestgötharne stola crevera för det
de misbrukat en dem sörlind rättighet, eller ock päläggas
bliswa OnrmgLiir-Borgare under Borås Stad, för al
fä njuta denna rättighet härefter. En rättighet, som dem
af Kongl. Majit, icke utan pä wälgrundade skäl, bliswit
lemnad, och som jag därsöre ej anser mig tilständiqt klan*
dra, utan twärtom anser jag Westgötharncs inclustrie äf»
wen sä berömlig, som loflig och »ytlig, när den rätt läm*
pas til ändamälet. Jag kan därsöre ej förmä mig werka
til desi uphäjwande, och för ruin del förkastar jag Besvärs*
Utskottets projstk. Jag häller mig endast wid mitzbruket,
och förenar mig i sä matto ined hwad förut blifwis
taladt, at Besvär kunde hoö Kongl. Mast i undcrdänighct
an
-
124
Den 21 §eb runni.
anföras öfwer det missbruk, som Skälwestgötharne skola
gjort af den dem förundte rättighet, och som Ståndet, nu
kyckeS wilja som en Allmän Beswärs-punÄ antaga delta
ärende, sa wille jag wördsammast föreslå, om ieke Ständer
skulle wilja uti sine Be war hos Kongl. Matt i tindcrdänighet
anhalla, det en Lommlrrs sattes pä stallet, som,
efter inhämtad säker kundskap om hwarje hcrumanS godhet
och beskaffenhet, pröswade huru manga personer af hwarje
hemman borde fa resa, hwareftcr Landshöfdingen kunde
hälla sträng tilsyn, at icke flere än det sastsialre antalet
bleswo förpassade, hwarwid äfwen den omständighet torde
i agttagaS, at inga Westgöthe»: as Allmogen fingo kil Utrikesorter
förpassas, ej eller til de gräns-orter, uppå hwil»
ka de kunde haswa tilfällc at förse sig med Utländske för,
brrLne waror til widare utprauglande til Allmogen i Lander.
Härigenom torde den önskan winnås, som för StäderneS
bästa i gemen wi eftersträfwe, at antalet as de kringstrykande
Skalwestgöthar bleswr inskränkt, och at Allmogen,
som nu sker, ej finge i stora hopar stryka kring Landet,
som krämare, Städerne til försäng, utan bleswe tilhällue
at sköta, odla och förbättra sina hemman.
Härmed instämde Herr Borgmästaren 6rnnäc!I tik
alla delar.
Herr Handelsmannen ^.chsZren anfag besynnerligt,
at någon wille ataga sig förswar för en mängd Lurendrägare,
som lika med Lg^priske gräshoppome öswsrswämmade
hela Landet, förstörde Skader och odelade dess Nä»
ringar, samt medelst en oloflig Utrikes handel bortförde
Riketö redbara Mynt.
Herr Borgmästaren Kihlman anförde: Af de flere och
mängsaldige, bade uti älfta och senare tider utkomnc Kongl.
Päbnd och Förordningar uti Handels-wagen är det en känd
sak, at framsarnc Glorwördigst i Åminnelse Konungar pä
det högsta i Näder winlagt sig därom, at Allernädigst ursin,
Den 2i Februarii. 125
staka den emellan Landt-och Stads-manna Näringar sä
oumgängclige skilnaden. Det är i följe däraf, som Rikets
Städer hwar och en ester sin storlek och rörelse blifwit uti
de äldre liderne fördelte uti wissa Llallsr, i anledning
hwaras de än i denne dag utgiöra sin skatt och skuld til
Kongl. Majt och Kronan emot den förmän, at, ester
hwarje Stads privilegium ensamt, Utan andras inträng,
fä begagna sig af de fördelar, Handelen med sig förer.
Af det wälgrundade xroj-Q til en underdånig Klagan
i Borgare. StaudetS namn hos Kongl. Mast öfwer de
sa kallade SkälwestgötharneS missbrukade Gårdfari, händel,
som SrändetS Beswärs - Utskott wid denne Riksdag nu ingifwil
til det Wällofl. Borgare - SkändetS widare öfwerwagande,
tillika med de flere i dag i detta ämnet upläste
Handlingar, har jag inhämtat, at Glorwördigst i Åminnelse
Konung /MOlNlil, för at förekomma den
osed, som dä redan wist sig hos eu del af Allmogen i Elfsborgs
Län, at, i stället för deras Landtbruks wederbörliga
sköttse!, fara ikring Landet Nied åtskilliga handels-waror,
inrättat Boräs Stad 1622, hwarest stikå Skalwestgöthar
eller Utelöpare, som de den tiden kallades, borde inflytta,
sa framt de af en flik Gårdfari - handel, hwartil Boräs
Stad ensamt priviliAsrsflex, widare sig begagna wille,
och hwarelter Drottning Lk1R.I8Hd§^ ytterligare 1642 i
Näder kelvlvsrak, ak de af nästnamde Utelöpare, som icke
wörö hugade af en sadan förman sig begagna, borde endast
lil Götheborgs och Borås Städer fä försälja deras
Askar, Smide», Brynstcnar och Wäfnader. Utom desse hust
wudfakelige skäl emot SkälwestgötharneS, nu för tiden öfwer
all hofwa, utsträckte Gårdfari-handel ä alla ställen i
Riket, är det äfwen en sä updagad, som för alla Rikers
Städer i allmänhet glädjefull fanning, at Kongl. Maj.t war
nu Regerande Allernädrgsie Konung under Dess wisa och
Nådiga Regering pä alt möjeligt sä r warit Allernädigst
sorgfällig därom, al bibehälla Städerne wid de, as sramft.
rne Glorwördigst i äminnelfe Konungar, dem i Näder
126 Den 2l Februarir.
förundteprivilegier och Handels förmäner fadane, som StäVernes
älfta Oonarioner i den delen lyda hwarom äswen
de för Borgare Ständer 1789 den 24 kehruar,, utfärdade
Nädige privilegier lära et det ojäfagtigaste wittnesbörd
inkil werldens senafte älder.
Kongl. Maj.t har ock uti Dest Nädiga Skrifwelse
til Tull-OireÄion af den 17 8e^>remper 1777 i Nader
förklarat, at Hans Majit icke utan synnerligit mistnöje
förnummit, huru fom allmogen i Marks, KrndS,
Medens, Gefene och Redewahs samt Bollebygds Härader
i Elfsborgs Län, som erbällik Nådigt Ulftand, ot med sine
tilwerkningar och aswel til Marknads-platser, Städer och
orter, som för dem kunna wara lägligast, sig infinna, tillika
funnits idka förbuden handel med lurendräga! gods,
som til införsel i Landet är förbudit.
Det skall destutom wara qifwik, at, Städernes rät,
te Handlande, som ensamt ffatta för hela Rikets Handel,
ej skola utgjöra högre antal än nägot öfwer 4222 personer,
och Skälwestgötharne i nästnämde Härader ffola däremot
kunna upgä lil g222, som wanffötande sine egne Hemmansbruk
fara ikring Landet och idka en sä widstrackt handel
med nästan alla siags waror, hwarigenom Städernes Handlande
och Rikets Fabriker siukeligen mätte se sin under»
gäng, om ej denne sä Landtförderswelige handel bliswer
satt innom den gräns, som Glorwördigst i Åminnelse Ko,
unng 6081^ ^l)0I.?» och Drottning
i Räder ären 1622 och 1642 stadgat. Den odrägeliga
hop 8xecie-My»t, som lil Landers oboteliqa ffada gar
ärligen frän Riket, kan icke i sjelfum werket sä beffri»waS,
loin sig förhäller, och at Skälwestgötharne däremot ej införskaffa
annat än Lurendrägeri - waror, därom wmna Kongl.
Tull, OireLiions flere underdäniga kslakioner til Kongl.
Maj:t.
I
Den sr Fe^ruarn.
127
I anledning af alla veste med Ve flere i Handlingarne
befintlige skäl, war det som Herr Borgmästaren
Kiklmau simeligen förklarade, at, enär alla Skär
vernes Fullmägrige wörö nu wid denne Riksdag, såsom
alla andra Riksdagar tilsörene, upkomne i den fasta föresats,
at i alla förekommande mäl ester sitt bHla förständ
och f mwete yttra sine underdänige tankar, sa om de Nädiga
? oooli.ioner Kongl. Maj:t dem i Näder föreläde,
som ock i de saker, som i en eller annan matto rörde Sca,
Vernes wäl antingen i allmänhet eller enffilt, sä kunde det
ej an' t au förefalla Herr Borgmästarn underligt, om
dt t ffube finnas nägon as StändetS liestie Lkivs Ledamö,
ter, sorn wille fortfara med widare besmdande af den nu
uxkcmuc srägan, örn rcke det Allmänna Besvärs UtffottetS
til underdånig Klagan i förenämd? ämne: om ins
ffrö»k:ung i Skalwestgötharneö Gårdfari handel, i Ständers
namn til Kongl. Maj t kunde fä asgä, säsom et All,
wänt Städernes Bcswärs-mäl, hwartil wore jä mycket större
ffäl i Herr Borgmästarens tanka, som han wore wist
därom, at, om samtelige Städernes Handlande nu hade
tilsälle at biwifta denne Borgare-StäudetS öswerläggning,
sa ffulle de alla i gemen och hwar och en i synnerhet med
en enhällig röst därtil swara: Ja. Alla beffedeljge Ombudsmän
wore dcstutom i Herr Borgmästarens omdöme
enligt Lag Pligtige, at utan alla assigtcr redeligen och med
all flit driswa Le saker, fom Huswudmännen dem anförtro.
Herr Borgmästaren prienius förklarade, at om Lurendrägeriet
wore del enda, som i anseende til Skälwestgötharne
wille öswerklagas, sä hade han icke något at derwid
erhindra, utan gerna Däruli förenade sig med dem,
som härom hade underrättelse.
Herr 8u^ercsogemen Llaäh förmälte, at i den orten
han bodde äro Westgöthar sällsynte; men som de någon
gäng infinna sig. och detta jldistbruk i handel kunde
tilra
-
128
Dm 21 Februarii.
tillaga, sä förenade han sig med dem, som häruti inskränkning
yrkar.
Herr Handelsmannen 8i!fverflsbl yttrade siq däremot,
at Uti Finland wore öfwerflödig tilgäng pä desse handlande,
hwilka esomoftast resia imil Ryssland, och därifrån
irivraLUcera hwarjehanda otilläteligt gods, hwilkct de sedermera
i Finland afyttra.
I Österbotten anmälte Herr Rådmannen lgolmsteöm
förhållandet wara enahanda med hwad nyss är nämt, jämte
det de inprsÄiLLi-eäa waror äro dyre och bedrägclige.
Herr Borgmästaren såsom boende midt ibland
hopen af de handlande Westgötharne, och närmast kände
huru omöjeligt det wore för någon Stad i deras granskap
at winna upkomst, förklarade sig med fägnad bafwa
ähört, at någon inskränkning äsystaS. Han borde likwäl
lemna dem det intygande, at de i sin hemort äro idoge,
sparsamme och flitige, samt i sä matto förtjena all ennstäararion.
Herr Borgmästaren kunde således för si» del
icke samtycka darrit, at Borås skulle bliswa enda stället,
hwarest dem wore tillåtit at inflytta, utan i fädank ygl
önskade han, ar flere Städer i Westergöthland malte för
Leur bliswa öpna.
Klockgjutare,, Herr Nilsten wille för ingen del bestrida
hwad flere Warda Ledamöter emot Gårdfari handelens
skadelighct anfört: han trodde nog, at missbruk häraf skedde
och det wore honom icke obekant, at Stavcrues Hand,
lande häraf i märkelig matto förfördelades; men om örtens
swaghet och brist pä annat Näringsfång föranlärir fordna
Konungar, at gifwa dem cl Handels » privi! oguna, sif
borde man tillika wara warfam, at ej träda deras rättigheter
för nära, i hwilket afseende det icke eller wore i sin
ordning, at truga dem kil inflyttning j Städerne, hwarest
de
Den 21 Februarir. 129
de snarare kunde bliswa bade vnyltige och skadelige Med,
lemmar.
Herr Rådmannen Valleij hemstälte, om icke, i den
händelsen någon inskränkning för Westgötharne icke kunde
äga rum, samtclige Städerne skulle förena sig uti underdånig
ansökning, at fä eu gemensam rättighet til Gårdfari,
handels idkande.
Efter flere äis-oursier härom och, uppå af Herr Borgmästaren
och Talemannen skedd peoposirion, förenade sig
omsider Sländet, at uti detta ämne aflemna följande un,
derdäniga Beswärg - skrift:
Stormägtigfte Allernädigste Konung!
Wid närwarande Riksmöte Hafwa ifrän flere orter af
Riker Klagomäl hos Borgare - Ständer, genom ätskillige
Städernes Fullmägkige, inkommit öfwer de missbruk, de sä
kallade Skälwestgötharne nu mera än förr, under fortsätt»
ningen af den dem wilkorligeu tillätne Gårdfari-handelcn,
utöfwa.
Under flere til ryggalagde tidehwars af de förre Glor,
wördigst i Åminnelse Konungars Regering, har Borgare,
Scändetö underdåniga åstundan gart därpä ut, at, lika med
de Twä Första Riks-Stånden, erhålla de Städerne i Nädec
förlänke ?rivile§ier i et sammanhang fattade och bekräftade;
men denne önskan har dock aldrig nätt sin fullbordan förr, Ln
den 2Z kedruarii 1789, pä det den sanningen skulle bliswa
uppenbar, at en Allwis Försyn beflutit, at det först under
Eder Majus Nädiga Spira skulle inträffa, at hwar och
en Undersäte utan afseende pä Börd och Ständ skulle i el
fritt Rike sä njuta sina fri-och rättigheter säScurc, som de dem
af älder ägt, utan ali stigs inskränkning til godo: Uti
desse för Städerne uti en högst lycklig stund Mernädigst
rzo Den 2i Februarii.
utfärdade privilegier, har Eder Majit i Näder lofwar,
at hwar 06) en Stad i synnerhet 06) Borgare « Ständer
i gemen skulle i Näder för ewcrldeliga tider bibehällas wid
deras af alder af Glorwördigst i Åminnelse Konungar i
Näder förlänte privilegier, fri-och rättigheter sädane, som
de i bokstafwen lyda, sä at ingen dem hwarken til deras
innehafwande Handel, Näringar och rörelser med mera,
minsta hinder eller försäng skulle fä tilfoga; och at säledeS
icke nägon annan än rätte Borgare, som til Städerne wik,
le inflytta, more til Handels idkande berättigade.
Hwad nu Skälwestgötharne egentligen beträffar, sa har
Glorwördigst i Åminnelse Konung ^VOL,p»
redan 1622 pä samma och enahanda sätt, angäende deras
Handels idkande Resolverar, som Eder Mast 1789 därom
i allmänhet förordnat. Är 1622 beflöt Konung 6k7-  ^VOPPPl, at Borås Stad i Torpa Socken skulle
inrättas blott därföre, at de sa kallade Utelöpare af Allmogen
i Westergöthland, skulle haswa tilfälle til samma
Stad inflytta, där sin handel idka, utan at genom ytterligare
Landt-handel, utan Borgerlige Onernes utgjörande,
wara de andre Städerne til försäng.
Är 1789 har Eder Kongl. Mast uti de för Staderne
Allernädigst utfärdade privilegier sörordnat, at ingen
skulle fä gjöra Skädernes Borgerskap minsta intrång i de,
ras Näringar, Handel och rörelse, och ingen annan skulle
sä idka Borgerlig rörelse än den, som wore Borgare i en
Stad och där bodde, samt utlagor därföre til Kronan och
Staden erlade.
När i ösrjgit til denne Städerne ensamt Nadlgst beWiljade
oinskränkte Handels-frihet får tilläggas, at Eder
Maj:t af Desi Landtfaderliga Höga omsorg för StäderneS
wal, uri Nådig Skrifvelse af den 17 äe^rember r?77 t
Näder förklarat, at Eder Mast icke utan synnerligt misi.
nöje förnummit, huru Allmogen uti Hhs, Marks, Kinds,
We
-
Den 2t Lcbruarir. rzr
WedenS, Gesene, RedcwägS och Bollebygds Härader L
Elfsborgs Län, som erhällik tilständ, at med sine tkwerkningar
och aswel ril Marknads-platser, Städer och Or'er,
som för dem kunna wara lägligast, sig infinna, tillika funnits
idka förbuden handel med lurendrägadt gods och fäderne
waror, som til införsel i Riket ej moro tillatne, At
Fabrikerne i Riker, som alrid warit i et synnerligt Konungfli,
ger hägn tagne och befkyddade, genom denna myckenhet Skälwestgörhars
widsträckte Lurendrägare-handel aldeles blifwit
förstörde, och genom bristande afsättning til intet gjorde, samt
mångfaldige arbetare wid Fabrikerne af flike anledningar brödlös
, Eder Mask och Riket til en obotelig skada : At Eder
MastS Tull-Oirekkiou Uti sine ärliga underdäniga Underrättelser
til Eder Maj:t nödsakats omförmäla, at denne SkalwestgötharnesLurendrägare-handel,
genom de täta consisealionor,
som i senare tider ä dem gjorrs, ärligen besinnes alt
mer och mer tilwäxa, at det stundom osta wid flike conflscsrionsr
händt, ar Tull-betjeningen esomoftast emot Skalwestgötbarne,
som alrid följas ät i stora hopar, as de senare blifwit
öswerfallne och grusweligen handterade: At Rikets resia
Mynt af Skälwestgöthen, til flere ioao:de Riksdaler om
äret, lemnäs i UtländningenS händer utan annan ersättning,
än de öfwerflöds-waror, som Skälwestgöthen man
all Tull in-prrbkiLSl-er, och öfwer alt j Riket Utpränglar:
At om alla Skalwestgöthar, som bo Uti förenämde siu Härader
af Elfsborgs Län, skulle wilja begagna sig af meranämde
Gårdfari-handel, ginge deras antal öfwer 8220,
som utan at, efter 1789 ärs för Borgare - Stander Allernädigst
af Eder Majit förundre prävilsZier. wara Borgare,
lika fullt handel idka, utan minsta deltagande i Borgerliga
Onsra: At Uti de Härader, Lär detze handlande
Skälwestgöthar bo, de sämsta åkrarne uti hela Westergöthland
finnas : At fadanl härrör däraf, at enar Skälwestgötharne
gemenligen 9 mänader om äret äro pä sin handel ut>"
wandrande, matte deras äkerbruk öswerlemnas i deras
solks händer, som dä skola öfwergifwa sina Plle 0^
Ne-wäsnader, med hwilka Karlarne sin handel i^it skulle,
I 2 och
lZ2 Dm 21 Abrirarii.
och i det stället befatta sig med Landtbruket, hwartil de
hwarken af sävsten eller tilkommen underwisning kunna wara
ycnlige: At Veste Skälwestgäthar i följe Varas aktiv matte
rakna Ve är för goda, Vä Ve wid sina hemman erhäll»
z:dje eller ^:de kornet af sine äkrar: At i Veste SkälweftgätharneS
Land, Hedar, Mostar och oupovlad Mark, ril
flere lOLvide Tunnland finnas, hwilka genom arbete, såsom
pä andre orter sker, kunde blifwa bördige, som pä
andra ställen, och at flere hundrade tusende Karle-dagswerten
i stället ärligen blifwit förspilde och särspillas, sä
länge Veste Skälwestgäthar fä kcingläpa och öswerfara hela
Landet med oswanberärde deras sär Land och Rike sä
skaddige handels«waror; Sa anhäller Borgare» Ständer
i djupaste underdänighet, ar Eder Majit, i anledning af
Dest Nådiga Läfte i 1789 ars ?rivile§isr, i Nader täcktes,
likmätigt Glorwördigst i Åminnelse Konung 6^81.41?
^t)0I>Llck8 Nädiga Påbud af den 28 Martti 1622, anbefalla
förenämde Skälwestgäthar, som Gärdfari, handel
än ytterligare idka wilja, at til Borås Stad, som för dem
ifra» aldraälsta liderne til Handels - plats utsedd blifwit,
inflytta och där Borgare blifwa, och de äter, som häldre
wid sine hemmansbruk qwarbliswa wilja, hafwa uti Drottning
Nådiga Resolution i detta ämnet blif
wit
sörelagde, at innom Elfsborgs Län, och uti Götheborgs
Stad sine egne tillverkningar afsätta, utrn at widare
och bredare i Riket flike Leras waror utbjuda»
Allernädigsle Konung!
Borgare--Ständer har, uri denne dest undcrdänige
Klagan öfwer SkalwcstgätharneS i sä margfaldig mätto
mistbrukade Gårdfari-Hanhol, icke begärt annar, än at blist
wa bibehällne wid de förmäner, fri-och rättigheter, som
^er Mast, genom de för Ståndet 1789 utfärdade Na,
sorund.'"Näde .dem skänkt och
Skäl
-
Deu 2i Februari!» izz
Skälwestgötharne hafwa inga andra förmäner ifrän
äldre tider undfått, än dem, at sälja sine egne tillverkningar
innom Elfsborgs Län och Götheborgs Stad, och de
Skälwestgäthar, som nägön widsträcktare Gårdfari - handel
utöfwa wille, borde genast begiswa sig i ofwanberörde
dem föreskrefne Borgerliga Samfund. Icke en utan
flere gängor hafwa Veste Skälwestgäthar blifwit öswerrygade
om det mistbruk, de wid denne deras Gärdfari - handel
manligen utöfwa genom Lurendrägare - warors kringspridande,
hwaröfwer ock Eder Maj:t för Dest Egen Höga del
yttrat Sitt synnerliga mistnöje uti 177? ars Skrifwelfe til
Kongl. Tull rVirsQion. Den, som lika med Skälwestgöthacne
sin frihet mistbrukar, är ock altid wärd al mista
henne; Borgare, Ständer begär dock icke någon förminfkmng
i den rätt Skälwestgötharne af älder ägt, ar innom
Elfsborgs Län 06) Götheborgs Stad deras egne tillverkningar
försälja til hwem son, hälst, men det enda Borgare-Ständer
wägar fluteligen än ytterligare bönfalla om, är
det, at Eder Majit Allernädigst täcktes, til widare förekommande
af Eder Majus och Rikets märkeliga skada genom
SkälwestgötharneS widsträcktare Lurendrägare-handel,
i Nader påbjuda, at ingen Skälwestaöthe hädanefter finge
färdas eller erhälla Embetsman»» Past, för at utbjuda
sine waror ä andre orter, än innom Elfsborgs Län och
Götheborgs Stad, och at den Skälwcstgöthe, som widsträcktare
Gärdfari - handel ästundade, hade frihet i Boras
sig nedsatta.
Borgare-Ständet, .som altid ansett det för sin största
ära, at täfla med alla Eder Majus trogne Undersåtare uri
nit och trohet för Eder Mahrs dyra Person, uti undergifwenhet
för Eder Majus Bud och Befallningar, uti en
alswarlig hog samt ombeflitande, at, efter yttersta förmäga,
utgjöra den skatt och skuld, fom de äro pligtige til
Eder Majit, BätSmanShället och att annan Stads-tunga
Utgjöra, utbedja sig i djupaste underdånighet den oskattbar
I Z w
rZ4 Den 21 Lebruarli.
ra Nöden, at ouphörligen fa wara inneflutne uti Eder
Maj:kS Nädrge hägn och beskydd.
Med djupaste undersatelig undergifwenhet framhärda
rc. rc. rc.
>»n vspuksrion fran Högwördiga Präste-Ständer anmältes
och emvttogS, hwars Ordförande Herr Biskopen och
Oommenäeuren af Kongl. Nordstjcrne Oräen, en af de
18 i Swenska ^csclemien, I)o5ior 1Vin»arci, med tillämpning
pa detta Stand och säsom et Högwördiqa PrästeStändetS
tagne bestut, upläste följande til berörde Ständ
jngjsne öckemorisl:
Jag lärer ej behölwa återkalla de glada känslor, som
förleden gärdag intogo allas wara hjerton, som wörö lyckelige
wittnen wid det Förhör Hanö Kongl. Maj-t Nädigt
behagade läka Dest Herr Son undergå, uti Dest Egen
Höga uärwaro, och hwartil wiste utsedde af alla 4 RrkSStänden
Nädigt wörö kallade.
Wi erfors med förundran de framsteg Hanö Kongl.
Höghet gjort i Bokliga Konster, wida öswerträffande Sine
är. Wi hörde Honom med den största redighet giswa bestämde
swar til oräknelige frågor i flere Lärdoms-delar.
Men i synnerhet wäckte der hos ost den gladaste rörelse,
at se det kraftiga intryck Gudalärans helgade sanningar redan
gjort pa Dest böjeliga Hjerta. Sa länge wi andas,
kunna wi aldrig förgäta de ymnige tärar wi sago Honom
fälla wid Dest skickelige Lärares korrta tillämpning af Chrisina
keliZionons Sedolära, och den skatte wi olycklig, som
Utan all rörelse kunde detta skada.
Uti alt detta fä wi i underdånighet wörda Hans
Kongl. Majus läfwärda omwärdnad, at genom en wis
. sch Christelig upsostran bereda wära efterkommande en up
lvst,
Den 2i FebruarLi.
fyst, en mild, en rättwis Regent, wärdig ^Valars Blod,
hwaraf Han härstammar, wärdig at träda i Sin Store
Faders lysande fotsvor, och skickelig, at gjöra dem lyckeli,
ge, som en gäng skola glada lyda Dest Spira.
Jag skulle mitzkänna Rikets församlade Ständer i
allmänhet, samt detta Högwördiga Ständ i synnerhet, om
jag trodde mig med manga ord behöswa wisa wär underdäniga
förbindelse, at, i likhet med hwad skedt wid förra
Riksmöten inför Kongl. Thronen nedlägga wär underdänigste
tacksägelse.
Det kan icke eller undfalla det Högwördiga Stan,
det eller mig, at wid de bägge gängor wi gemensamt fäkt
inför Konungen frambära denna wär underdåniga wärdnåd,
hafwa Ständerne utbett sig och erhällit tilständ, at
förewiga ware glada känslor med en Skade-penning, lämpad
ttl et för trogne UndersätareS hopp sä tilsredöställande
tilsälle.
Jag skulle därföre ej hafwa betänkande wid, at äf-,-  wen nu tilstyrka en lika underdånig glädje-betygelse! Men
wärk hopp är nära sin fullbordan, och jag ledeS däraf til
et wigtigare amne.
Snart nalkas de är, dä det Rikets Stora hopp, at
genom Hanö Kongl. Höghet sä se Swea Thron stadgad
i 61151'.4^ VVasis Ätt, för gifwe Gud! längliga tider,
kan bliswa upfyldt.
En Konunga-Thron kan sällan för tidigt och aldrig
för mycket stadfästas.
War Nädige Konung, som bereder icke allenast Sin samtids
uran ock framtids sällhet, Han torde Nädigt wara omtänkt
, al, ester sä är, utsöka för Dest Herr Sou en Brud af
något de Fursteliga Lutherika Husen i Tyskland, eller ock af
I 4 »a
-
IZ6 Den 21 Zebruarii.
nä ,ct annat Hus, som medför i BrudDtt förbindelser, som
iner än alla älliancer stadga Rikers sällhet och lugn.
Blifwa wära önsVningar hörde, äro wi ej samlade
såsom Ständer innan detta Dr. Wi gjöra ost det glada
hopp, at de wisa författningar Hans Kongl. Maj» under
detta Riksmöre widtager med Sine trogne Ständer, ffola
pä flere ar gjöra wär sammankomst, alrid betungande för
Riket, mindre nödig.
Men nar nu sä Dr, at Konungens Hos, genom Hans
Kongl Höghet Kron-Prinsens Förmälning, bliswer långt talrikare
och för 8ral8 - Werkst känbarare, hwad är dä tvär gladaste
skyldighet? Hwad fordrar dä nödwändiqheten och wär
undersäteliqa pligt? Huru hafwa ware Förfäder wid dylika
tilfällen sig förhållit? Hwad gjorde wi fielfwe, dä wär
Nädigfte Konung, såsom Swea Kron-Prins, firade Sitt
Höga Biläger? Jo, under förenade suckar lil Högben om
»välsignelse öfwer det Höga Brud-Paret, erlade wi i tre
är med gladaste hjerta» den wanliga Bröllops-gärden.
Det är i stöd häraf jag wägar i ödmjukhet hemställa
lil det Högwördiga Ständers uplyste bcpröfwande, om icke
wi böra updraga Hanö Kongl. Maj», at, i den händelse
Hans Kongl. Höghet skulle fira Dest Biläger innan
Rikets Ständer blifwa nästa gäng sammankallade, dä en
Bröllops-gärd , i likhet med den sista as är .'766, j wenne
är matte uphärad.
Wi kunne trygt därom wara försäkrade, at i händelse,
dä denne tiden infaller, Riket skulle hemsökas med
mifiwäxt eller andra olycklige händelser, Kongl. Majit i
Sin wisher och Nåd, lärer fa lampa upbördcn af denna
Bröllops - gärd, at den ej bliswer för Desi trogne Undersåtare
sivär och betungande.
För
Den ar Lebruarii. 137
För öfrigt gjör jag mig förwifiad, at det Högwördiga
Ständer, hwars samtelige Medlemmar anse de tilsällen
för de gladaste, dä de kunna Ådagalägga talande wedcrmälen
af sin underdäniga tilgifwenhet för Konunga,
Huset, bifaller detta mitt ödmjuka andragande.
Jag har tillika dek fasta hopp, ak dtt tecken jag bär
pä mitt bröst, et bcwis af det hedrande förtroende mig wederforö,
at pä detta Högwördiga Stånds magnar wara et
wittne pä den dagen, da wär Allernädigsts Konung inför
Altaret helgade denne Sin förstfödde Sou Herranom, och
öswerlemnade Honom ät Sitt trogna Folk, Dll hos hwar
och en rättfärdiga ruin underdäniga nit, och denna ödmjuka
hemställan.
jsad. äVinZsrä.
Sedan Herr Borgmästaren och Talemannen harpa
swarat, och Högwördiga Präste-Ständers vepurerzäs afträd!,
förklarade Herr Borgmästaren och Talemannen, der
han icke behöfde gifwa Ständer någon närmare underrättelse
om Hanö Kongl. Höghet Kron Prinsens i gär efter
middagen, wid anstäld Examen, wisade förundrans»
wärda framsteg i Spräk och WetenDper: Hwad Herr Biskopen
OoLkor WmAarä darom anfort, aldeles öfwerenöstämmande
med hwad Ständekö egne ve^meraäe erfarit,
hade Herr Borgmästaren och Talemannen funnit gjöra det
intryck pä StändetS Ledamöter, som altid utmärkt Swensta
Folkers kärlek för Des; Öfwerhet, och nu upliswar betz
hopp, ar uri Hanö Kongl. Höghet Kron-Prinsen äga en
wärdig Efterträdare pä Sine Store Förfäders Thron.
Hwad Ständer i öfrigt wore sig helft och Riket Dstdige,
för at fä Thronen för tilkommande tider befästad, trodde
Herr Borgmästaren och Talemannen sig icke widare
behöfwa utföra, utan förmodade han sig närmast snllgjöra
Ständers öuDn genom den frägan: Bifaller Ständer i
likhet med Högwördiga Präste-Stander, hwad Herr Bi
I
5 ffo
-
IZ8 Den 21 Februarir.
fkopen voQor ^VinAZi-6 föreslagit om en Bröllops - gärds
utgjörande för Hans Kongl. Höghet Kron» Prinsen? Hwarlil
enhälligt swarades: Ja! Lycka ske Kron - Prinsen!!!
Och anmodades Herr Borgmästaren kloppcnsieär,
at, med Utsedde Oe^urersäs, detta af Ständct lagné bestut
hos de öfrige KeheAivc Ständen anmäla.
bergsmannen Pär Pärsson fran Nora Bergslag, som
med !)epmeraäe frän Ärbara Bonde. Ständer förekom,
förkunnade sitt Stånds öfwerensstämmelse uti Borgares
Ständers besiut, rörande en kelcelallles slående öfwer Slaget
wid Swenssund, och underdånig tacksägelses aflägqaude
hos Kongl, Maj t för Desi, medelst RädetS afskaffande
och Högsta Domstolens inrättande, Ofrälse - Skänden
wisade wälgjerningar; dock hade Bonde - Ständer, i anseende
til detta senare, tillagt den önskan, at detta marle
i Riksdags- Beslutet blifwa insördt.
Bonde-StändetS Oepursrzäc afkrädde sedan Herr
Borgmästaren och Talemannen betygat Borgare-StändetS
fägnad öfwer den likstämmighet, som räder uti desse Standeus
tänkesätt och beslut, samt föredrog Värpa följande:
Kongl. Maj:tö
Nådiga kroposirion til Riksens Ständer, huru med
Riksens Ständers Lonroirs Oeäirs-Sedlars gångbarhet
hädanefter mätte sörhällas. Gifwen Gefle
Vett 20 kebruarii 1792.
lander öfwerläqgningarne Uti det Hemliga Utskott, Kongl.
Mast, enligt 47 §. Regeringsformen, äskat, har fråga
upstätt om nödwändigbeten däraf, at da Riksens Ständers
Oonroirs Lreäic- Sedlar i Allmänna rörelsen än ytterligare
gängbare blifwa, desie Sedlars brukbarhet warder
-
Den sr Februarir.
139
der närmare, än hittils skedt, stadgad och bestämd. Dä
de förut icke warit godkände uti någon annan utgift, än
den, som angäkl de lil Allmänna behof anslagne och be,
wiljade utjkylder: men de nu mera skulle komma at utgjöra
Rikers mästa Rörelse klinck, och följagteligen i det
närmaste ikläda sig naturen af Mynt: den omständigheten
jämwäl tilkommer, at Lpscic eller Lane»-Myntet undergått
sädan sönnmskning, at beloppet däraf, pä laugt
när, för det närwarande, icke kan wara tilräckligt til de
skulders bgoiäei^nile, hwilka emellan man och man kunna
finnas, och hwiiken brist onekeligen skulle leda lil et lwängnial
för alla skyldige wid deras skulders betalande, hwar,
mi de utan eget sörwällande kommit, och för fordringsägare
gtswa anledning til ocker; sä har en angelägenhet
sig sörctedt af nägon sädan författning, hwarigcnom en
billig lämlikhet emellan de fordrande och de skyldige ma
kunna winnås, och wid upkommande twister, Lagen stadga
et rättesnöre til mätande af hwarandras rätt, samt det
egenwilliga godkycko förekommaS, hwilket altid bereder den
fattiges än större förtryck. I sädanl afseende har blifwit
hemstäldt, om icke Uti alla lUsuiäsrioner, angäende skulder
emellan man och man, all Ränta, hwilken öswerstigcr
fyra för hundradel, mä med Llcöir - Sedlar fä erläggas
och betalas, änskönt Ljuslek uti banco-Mynt eller 8pscic
kan wara uptagel eller erhållet, samt at enär nägon
borgenär desi innestaende banco-MyntS eller bsreeie-Opirsl
urkräswer eller upsäger, men gäldenär icke sinner sig i
stand, at banco eller 8pecie - Mynt anskaffa, den senare
ma wara tillätet med Lieäir-Sedlar et sädant tlayual sig
afbörda, emot det han til borgenären, såsom ersättning för
den skilnad uti wärdet, som emellan b^ccie eller banco
och Lrcäir-Sedlar kan finnas, erlägger sex för hundradel
ester Lapiwlers storlek Härunder skulle dock icke begripas
hwarken Languens gälbenärer, eller de vilconr - län pä
banco, som uti de Allmänna vilcunr-Werten kunna wara
gjorde, och hwilka, i anseende til dcr därmed warande
särskilta förhållande, böra i samma Mynt, til Laurai och
Rän
-
-40 Den 21 Febmarii.
Ränta inga, som de utgifne blifwit; Äfwen som billigheten
medgifwer, at den gäldenär, som siclsivilligt och man
sin borgenärs kraf, will et Lanco - eller 8xecis - MiMS
eaxikal sig afbörda, skulle wara skyldig sädanl i lika
Mynt'förr »verkställa.
Som Kongl. Maj:t häröfwer welat inhämta Riksens
Ständers tankar; sa sörwäntar Kongl. Maj:t Riksens Ständers
skyndsamme underdåniga sivar, huruwida de mi detta
upgisna sörflaq, sadant som det här blifwit sörestäldt, instämma
eller icke.
6 17 8
I.. 8.
Ester upläsandet häraf, anhölt Herr 8upsrcai-§2uren
Llaäk, at med öfwerläggningen i detta ämne mätte ansta
til nästa klsnum, och honom emedlertid lemnäs lilga-,g at
i Ständers Lancellis näcinare påse Kongl. Majns Nådiga
pro^ositi»», för at i detta wigtiga ämnet stadga sina
rankar.
Herrar Rådmännen Ksjmsrs och Alstren förenade sig
häruti, och Ståndet beflöt, at detta mål hwilar til nästa
klenum.
-^/err Grefwe Isca!) äs la tZsräis, jämte vspurscacle af
Högloft. Ridderskapet och Adeln, företrädde och anmälte,
at, wid ösiverwägande af Borgare-StändetS beflm, rörande
klsäsillcr flående öfwer Segern i Swcnsksund,
Ridderskapet och Adeln ansett sig med desto större fägnad
böra deltaga uti sädane tilfällen, hwarigenom minnet as
Swenske Segrar ät efrerwerlden sörwaras, som Swenske
RiddersmannenS ära såmedelst uplifwaS; men som kosinaden
wid detta kilfälle skulle urgjöras as Lsnguen» hade
Rid
-
Dett 2i Zebruarii. 141
Ridderskapet och Adeln ej trodt sig böra taga nägot bestm,
innan Lsnco' Utskottet sig Utlåtit om tilgänqen til de här,
wid förefallande utgifter, och hwarföre Ridderskapet och
Adeln denne fräga til Lanea-Utskottet remiccsrar.
Herr Borgmästaren och Talemannen sivarade härpå,
at som Borgare- Ständer wvre förwitzadt, at Langusn utan
känning kunde åstadkomma denne utgift, sa kunde Det ej
eller twifla om Högloft. Ridderskapet och Adelns fluteligq
bifall. Anmälte i öfrigt den wanliga hälsningen, och Her,
rar Os^ulsraäs afträdde.
^)err Borgmästaren kloppenftsät jänite de honom följagtige
Vepureraäe, at kundgjöra StändetS beflut om Bröllops-gärden,
äterkommo och anmälte, at ärendet wore uträttad!
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln, som nu hast
samma fräga under öfwerläggning, uren at de öfrige Stånden
warit ärskilde, hwarföre Herr Borgmästaren lckaxxenfleclc
och samme Oepucsrsäs anmodas, at nästa klsnum denne
förrättning fullfölja.
d!f Borgare - SrandetS Allmänna Besivär föredrogs och
uplästeö Besivärs - Utskottets prostA til erhällande af den
förändring rörande BatSmanShället, ak för hwarje Karl,
som af Städerne borde underhallas, finge ärligen i et för
alt, och det äswen för kilkommande tider, sa under krig som
fred, erlägga 12 R'-Da!er.
Herr Rädmannen^Is§ren, Herr Grotzhandlaren eälx»-  lunä och Herr Åldermannen äVeflin förklarade, at de fästin
oombudne icke kunde sig häruti för Stockholms Stad
inläta, innan de därom finge med Borgcrskapel öfwerlägga.
De hade likwäl icke nägot därwid at erhindra, med mindre
projekker, såsom ek StändetS Allmänna Besivär, kunde
antagas, sa wida det wore sör Stockholm öpet, ar därmi
sig framdeles förena eller icke.
»42
Den 2r Lebruarii.
Herr Borgmästaren Norrmén och Herr Rädman.
nen kscliarär sörbehöllo sig för Finska och Westerbottniska
Städerne, ar fä nima te med Kronan om Båtsmans»
utredningen redan siuradc (lonrraclicr, samt al desie mage
uti underdånige Beswärcn undantagas.
Efter någon widare öfwerläggning bärom, förenade
sig Ståndet om följande underdåniga Beswärs-skrift.
Stormägttgste Allernadigfte Konung!
borgare-Slandet erkänner med djupaste undersatelig wordnåd
all den Näd och Landsfaderliga omwärdnad, hwarmed
Eker Majit under Desi wisa Urosulla Regering Allernadigst
understött Städerne i deras,Borgerliga Näringar, och de underdåniga
ansökningar, som de inför Eter Majus Milda och
Nätiga Thron osta nedlagt,' Det är i anledning däraf, som
Borgare? Skänkel wid nu pastäende Riksmöte, församlatt med
en synnerlig tilsredsställelse, undecdänigst til Eder Majus
Allernädigste skärskädande wägar framställa deras hemmawarande
MedbröderS underdäniga önskan och begäran, at
nu och framgent erhälla den oskattbara Näten, at, i stal.
let för BätSmänS hällande in natura, en stadgad afgi>t i
penningar för dem sä betala.
Städernes Jnwänare hafwa, likt deras gamla Förfäder,
astid warit beredde, ar hwar i sikt kall, sä wikt pä dem ankommit,
pä manligt fäkt upoffra alt til sista blodsdroppan, för at
förswara sin Konung och sitt Fosterland, men erfarenheten
har wist, at Sräterne, fastän ägande den bästa wilja, icke enta,
när krig infallit, kunnat, i brist af exercerat manskap,
anskaffa sä skickelig? och öfwade Bätsmän, som de det hjertligen
ästuudat: Sädant har merendels däraf händt, at Städerne
alt ifrån 1748 ärg Riksdag, dä de erhöllo Högstsalig Konung
kreäriea Nätiga kilständ, at hajwa samtliga Städernes
Bätsmän ständigt vacanre för JO Dal. S Ml ärligen
-
Den si Februarii. 14Z
gen eller 5R:Dr för hwarje Bätsmän, as en sadan Allernätigst
förund förmän sig begagnat til desi de Båtsmannen
in natura upfatte wid det Krigs-ar, som 1788 inföll.
Straxt efter den af Eder Mast i en högst lycklig
stund sturne ärofulla Fred med Rytzland 1790, haswa
Städerne undsatt et nytt wedermäle af Eder Maj ts Högstbepriseliga
Näd för deras wäl, som widare finnes adagar
lagt Uti Eder Majus Nätiga Skrifwclse til Kongl. Oerio
rsl Sjö-XälliriX-Lontoircr af den r; Iuuii sistledit ar,
hwarigenom Städerne den oskattbara Naken wederfarirs,
at de Städer, som åstunda hälla sine Batsman in nsm>
ra, därkil hade frihet, och de äter, som penningar i ställer
för BätSmänS hällande til Kongl. Lenera! Sjö. kkiliriXLonkoirer
utgifwa wille, därtil äfwcn betälkigade wörö.
Borgare-Ständer, som uti denna Eder Maj:tS Nädiga
atanka för Städerne altid igenkänna den Landtsaderliga
omsorg Eder Maj:t för deras gagn och bästa drager,
anhällcr nu, ä de Städers wägnar, som til BätSinanShallet
i Riket anflagne äro, och icke, såsom Finska Skäderne,
särskilt Lontrabk därom med Eder Maj:t äga, at
Eder Majit Allernätigst täcktes tillåta samtlige Desi öf,
rige Städers Jnwänare, Stockholm undantagen, som särskilt
lärer sig härom i undcrdänighet anmäla, at ständigt
förenämde Bätsmanshäll hädanefter äfwen undslippa, emot
en ärlig afgift af Tio R:tr för hwarje Batsman, sa för
ärlige persedlarne, som upsordringö > kostnaden af Jacka och
Wast m. m. som til desi utredande hör, och at wid rilsällen
af Krig, dem Gud dock nädeligen aswände! Skäderne
jämwäl dä Allernädigst mätte warda befriade ifrän
Båtsmäns upsättande, och at, i följe däraf, af Eder
Majit Nädig försäkran undfå, at ifrän BätSmänS hällande
in natura, för nu och framtiden befriade warda, emot
Tio R:drS ärliga erläggande för hwarje Orclinaris Batsman
, och lika stor kumma, nemligen Tio Ridr för hwarje
Fördubblingö-Bätöman, sa länge, i senare fallet Kriget
pä.
144
Den si Lebruarii.
pastär. Städerne betalte isrän 1748 til 1779, soni oswanberördt
blifwit, Fem N:dr för hwar Batsman i et
för alt, och enär nu Tio R-dr emot en vacanr Batsman
erbjuLes, synes den senare tumman wara i sulle förhållande
emot det warde Myntet war uri 1748, hwarsörutan
det ock är en ostridig sanning, at enär den påökning StäVerne
genom Eder Mapks Nådiga Bref af den 2 t Hprst
1789 äladeS, hwad ärliga Hemkallet ost) uplordringS'per,
sedlarne beträffa, sammanräknas, sa upgär det förra eller
Hemkallet til Sex R.dr nagra Mll., och den senare ^rri!<e!en
eller npfordrings-pcrsedlarne hwart Z:dje är, enär
Båtsmannen wanligen pä arbete blifwit comrrisnäLraä,
lil Akta R:dr nagra ffill.; da äter sistnämd? summa för,
delas pä de 2:ne arén Båtsmannen warit hemma, och
det z:dje äret, da han pa arbete commsnäsracl blifwit,
och sammanstaS med det sa kallade Hemkallet, Båtsmannen
ärligen, dä han warit hemma, pä roten äknjutit tik
et wärde omkring Sex R:dr och nägra skill., upgär den
ärliga asgisten i penningar, sä för Båtsmans Hemkall,
som upfordrings persedlarne, til Nio R:dr 8 skill, a Nio
Ndr 16 ffill, och det är sistnämd? summa, som Borgare
, Standel för likheter, ffull och et jämt rakuinge-tal underdäuigst
nu erbjuder at ärligen utgjöra ril Tio N:dr om
äret för hwarje Orclinaris Bätöman, samt lika summa eller
Tio R:dr detzukom, pä sätt ofwanberördt blifwit, för
FördubblingöBätSman, dä Krig infaller.
At erhälla Eder Mastö Nädrga Bifall uN denna,
Städerncs wälfärd sä nära rörande sak och angelägenhet,
bönsaller Borgare-Ständet underdäniqst, och anser för sin
största ära, at ouphörljgen fä wara inneslutit uti Eder
Maj tS Höga Kongl. Nåd, Hägn, och Beskydd.
Framhärdar med djupaste underdånighet re. re.
Ståndet åtskildes.
Lx kroiocoll»
Onö
-
Onsdagen den 22 Februarii.
S. D. ^Iorr Lagmannen Ekstrom förmälte, at stsnco»
Ulffottet i dag klockan 9 warit famladt i
tanka at fä yttra sig öfwer Högloft. Ridderskap?! och Adelns
Remiss, rörande den projekieraäs IckLstaillsn öfwer
Slaget wid Swensksund; men som ingen Remiss ankommit,
och Utffottet säledes mäst ätffiljas; Sä hemstalte
Herr Lagman, om icke ?rorocoIIs Utdrag öfwer Ständers
beslut genast matte til Högloft. Ridderffapet och Adeln
assändas, emedan Herr Lagman erfarit, at uppehället därmed
wille sörswaras, at ej nägon Rx^söirion frän Borgare
< Srandet ankommit; Och bles därföre, angående sörberörde
beslut, krorocolls Utdrag genast justsraär och ex^sstieraär.
^err Borgmästaren och Talemannen förcstälte sedermera,
at sedan Ståndet redan bcftuttt och de öfrige Ofrälse>Stän»
den sig därom förenat, at hwardera as Vese Sländen skulle
ut e ZUie Fullmägtige i Riksgälds - Lonroiier, om icke
Ständer nu wille skrida til wal as desie desi Fullmägtige?
Hwilket enhälligt bifölls.
Enär säledes med uprop til walctS förrättande gjordes
början, anmälte Herr Borgmästaren d^orrmsn sig,
at nägot fä anföra, som med förestående.wal hade en nära
gemenskap, och som ester walet icke kunde tjena til någon
rättelse; men sedan Herr Borgmästaren och Talemanncn
därom underrättat Herr Borgmästaren Norrmon, et,
enligt Ständers bestut, hwars helgd af flere Ständ.tS Ledamöter
yrkades, walet Utan uppehäll komme at förrättas;
Sä blefwo StändetS Ledamöter upropade at deras VoceririFs-Sedlar
aflemna, hwarwid, sedan andra uprope! för
sig gätt, anmalteS, at Herr ^llestorsu I4ornbor§ wore
K sjrik,
Den 24 Fcbruarii.
sink, och Herr Borgmästaren b.anä§ref>n ej tilstädeS. De
öfrige aflemnade stutne Voiorin^s - Sedlar, ivid hwilk S
öpnande, ester flere därwid förde och sammanstämmande
VorermZ8-?rorc>coIIer, besants, al Herr Onmmerce-Rädet
l-srs Kejmsrs undfätt 9g röster, Grosihandlaren i
Stockholm Herr k>. X-lcnsirib 6; röster, Borgmästaren
i Uleaborg Herr L. ch strom röster, Grosiöandlaren
i Stockholm Herr ch ist. ^ckrrp zr röster, Åldermannen
Herr äVestm 29 röster och Herr Borgina,
staren och Lagmannen Istlnsr en röst; och komma således
Herr Commerce - Rådet kejmers. Herr Grosihanolaren
korsing och Herr Borgmästaren kjerström, hwilka fleste
rösterne tilfallit, ar hädanefter bliswa Borgare - Srändeks
FuIImägrige i Riksgälds öloamirsr, hwnril de ffulle
undfå Förordnande genom Utdrag af Ständers krmocvst.
Wid denna votering hade ock 2tne Vnrei-in^z-Sedlar
inkommit, stälde pä Herr Borgmästaren kjerström;
men som hwarken förnamn eller hemwist därwid bliswit
utsatt, och i Ständer ärs 2:ne Ledamöter, bägge Borgmästare
wid namn ^2§srKiLm, sa sant Ständer, al hära
något afseende icke kunde gjöras eller Veste röster någon
beräknas, älwen som icke uptagas kunde, at a en annan
Sede! en röst tilfallit en för Erander okänd Person,
Grosthandlaren i Uleaborg kH§erst 6>r>; Men sräga up,
kom likwäl häraf, huruwida, uran afseende pä det nu
förrättade walet, hwarwrd ingen as SkändetS Ledamöier
hade något at erhindra, wid framdeles skeende wal med
stutne Sedlar, en sädan VorarinLs-Sedel, hwarä något
namn bliswit orätt eller ofullständigt s?rifwit, hela Sedeln
borde förkastas, eller om icke den Sedeln borde galla för
de Personer, som däri woro behörigen och tillika rätteligen
och tydeligen nämde ? Och som ester någon cliscourb olika
meningar härom upstodo, men tiden nu icke tillät, al
med någon »swerläggning härom forrsara, sä bles härmed
til lägligare rilsälle upsckutit, hwarwid likwäl Herr Ålderman
äVsstin förbehöll sig, al, til ordnings och rättelses
win,
Den 2-r FebruarLi.
r4?
winnande framdeles, detta ämnet matte komma til Ständers
äscilion och afförande.
Herr Borgmästaren och Talemannen lyckönskade där,
pä Herr Borgmästaren karrström til det af Ständer erhällne
förtroende, samt gjorde sig försäkrad, at lika som
Herr Borgmästarens goda insigter och utmärkta redeliga
sörhällande banat honom wäg til Ständcts wälwilja, sä
skulle han ock fortfara, at, wid de granlaga ärender, som
honom äro updraqne at besörja, förstena SkändetS fortfarande
wänsPap och agtning.
Herr Borgmästaren kjerström betygade häremot
för Herr Borgmästaren och Talemannen samt Ständer sin
wördnadssulla tacksägelse; försäkrade, at med all sin förmäga
söka upfylla sine skyldigheter och gjöra sig SkändetS
förtroende wärdig.
kinder nu pästäende wal afgeck Herr Borgmästaren kstoppenstoär
med utsedde Oepulersste, at, enligt girdags strolocoller,
underrätta Högwördiga Präste, Ståndet och Ärbara
Bonde - Ständer om Vetta Ständs bestul, rörande
den lör Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen faststälte Bröllops
Gärd. Herr Borgmästaren äterkom efter någon stund
och anmälte, at ärendtt more hos Präste-Ständer uträt»
tadt, meu at Bende-Ständet icke ännu wore samiadt.
I^plästes följande:
Utdrag af LroroeoIIet häsilt i Riksens Ständers Län»
cc> Ulstotk pä Gefle Rådhus veu 2l lfLbruarii
1792.
S. D. ^^en, af de Trenne ^etps5kiv2 Stånden, hwilka
styrelsen och wärdén af Rikets Lanco-Werk rsthörec, sine
2 1)2»
148
Den 22 Lebruarii.
ve^ukerLäs af hwardera Ståndet anförtrodde förrättning,
at, uri egenskap af et Lsnco - Utskott, öswerse WerketS närwarande
tilsiänd, samt granska den, seda» Riksens Ständers
sista sammanwaro, däröswer förde förwaltning, har
Lsnco-Utskottet med all den noggranhet, fsm för Utskottet
warit möjelig, sökt fullborda; Och hwaröfwer Kanco-Urskvttet
efter fulländad förrättning icke bordt underläta, at desi
wördsamma berättelse til Riksens Ständer asgjswa.
Efter den nii Kongl. Kundgjörclsen as den 19 Rcdru-rii
1779 sastftalte ordning, haswa Riksens Ständers
-Herrar Revisorer, uri Otkoker och November mänadcr
nästledit är, ril Råneo-WerketS öswcrseende och Revision
sammanwarit, hwarwid deras granskning sträckt sig ifrån
i'/89 nrs början til den sista Lc^iemsier ar 1791. Herrar
Revitorernes under den ZO nästlcdne November öfwer
deras Revisions förrättning afgisne Berättelse, har
Råneo Utskottet til desi innehall pröswat och jämfört emot
de wid Revisionen hällne Rrowcoller, samt däraf Med
särdeles nöje inhämtat den noga eftersyn och nirsiilla omsorg,
som de R:lf)- 6ive Ständens fan telige Herrar Revijorer
wid sist öswerstaudu.e R-inco- Revision, lil befordran
of en oafbruten Försiittningarnes efterlefnad, ädagalagk oeb
hwarigenom Herrar Ledamöterne af 1791 ars Råneo Revi
sion således gjort sig i högsta matto förfienre af Riksens
Ständers synnerliga tacksamhet.
Under fortsättningen af Råneo - Utskottets nu me a
fulländade arbete, har det för Utskottet warit synnerkPii
rilfredöställande, at kunna instämma uti Herrar R-meoRevilorsrnes
yttrade wälgrundade omdöme, det häftyg
Ständernes Herrar Fullmägtige wid Ranco-Wcrki rtti deras
sedan sista Riksdag förde förwaltning, ftillkom.' en
swarat emot deras RecheQivs Ständs deni kemnade !e : 'oende,
samt med heder fullgjort de dem åliggande mycket
wigtiga skyldigheter.
Dä
Den 22 Februari».
Da Ranco-Utskottet med synnerlig fägnad ägt tilsälls
erfara, huruledes alla for detta WerketS säminisirarion
meddclte föreskrifter icke fcknat en den nogaste werkställighet,
har Råneo Utskottet tillika ägt den förnöjelsen, at i«
genom en, i synnerhet af de senaste arens werknmgar pa
Languens rörelse, wunnen erfarenhet, öfwertygas om päliteligbeten
af de wälgrundade Författningar, som af Riksens
Ständers Ranco-Utskott wid l?79, t?86 och 1789
arens Riksdagar, för detta angelägne Werkö stadga och
förkofran, samt til underhållande as en oafbruten desi
Sedlars inlösen med 8^ecie-Mynt, bliswit antagne och
til obrottslig efterlefnad för ftamrlden bibehällne.
At Rmgueos, a samma Författningar grundade opermioner,
under den söre är 7788 sramflutne riden,
warit beledsagade med en i mänga afseende» owäntad framgång,
bäfwer wid slutet af Riksens Ständers sista sammanwaro
, deras Raoco-Utskott dä ägt den tilsredsställelsen,
at för de RsheLckvi: Stånden fä omförmäla.
Om däremot de senaste arens händelser i
reisen, icke kunna i alla hänseenden anses för lika fördelagtige,
haswa likwäl äjwc» desie tilsälli-ghetcr, i sä inätts
kunnat til WerketS sannffylldiga nytta bliswa bidragande,
at en allman öfwectygelse om detta Werks soliäirs och egen
styrka til sine förbindelsers sullgjörande emot hwar
man, därigenom bordt winna och ofelbart wunnitden mäst
päliteliga stadga.
Narwarande Laneo-Utskott äger den förman, at man
»agon siags hulwudsakelig ändring eller tilläggning, endast
ril widare efterlefnad och ofelbar »verkställighet fä förnya
de föreskrifter, som för LLncv-WerkeiS styrelse och förwaltning
sa wisliqcn redan finnas stadgade: Och finner RanLoUrskottet
därunder sig aga den mäst grundade anledning
til den försäkrans asgiswande, at Riksens Ständers RåneoWerk
äger, och, under den Högste Gudens fortfarande
K z »a
-
r5o Den 22 Februarii
nådiga hägn och beskydd, beständigt stall aga en i alla
matto nöjagkig säkerhet.
Ester nogaste undersökning om Lgnuuens närwarande
tilstand, samt uppä Riksens Ständers Hemliga UlskottS
därom gjorde föreställning, har L.rrico Utskottet funnit sig
kunna däruri inga, at Riksens Ständers Riksgälds - Lonroir
hädanefter ril sine förestående o^erarioucr, kan sä begagna
sig af nägot större Oi conr biträde af Langucn, än
til närw..rande tid warit bcwiljadt, samt at detta biträde
jämwäl, til någon lindring uti Lomon ek5 öfrige dryga
omkostnader, strän innewarande ars början kan til någon
tel bliswa nedsatt.
Lanco - Utskottet har i öfrigt jämwäl funnit det med
ksnguens omständigheter wara närmast öswerensstämman»
de, . k Räntan pä de O-pitscr t,l Fyra och en holf, samt
Fyra pi-oOems ärligt Inksrelke, som uti enskilre Personers
namn äro i qwarstående, bliswer til Tre pro
Oem
ärligen förminskad; hwaremot Lanco-Utskottet ock ä
andra sidkn funnit billigt, ar hädanefter, enligt hwad där»
om förut warit stadgadt, Lwguens utlaningar pa Guld
och Silfwer, jämte alla exporrakle OkkeÄsr, bliswa Län»
tagarne endast kil Tre jnoOms ärlig Ränta beräknade;
Hwilket med det föregående Riksens Ständer, genom Utdrag
af kstorncolier, wördsammeligen föredragas fkl lie.
Ar och dag, som förr fkriswit star.
Ester Befallning.
/st/. //c//r?rAnrc.
Och sedan Ständet förklarat sig härwid icke hafwa
någor at erhindra, förestälte Herr Borgmästaren och Talemannen
Ständet, at det more Dest rätt at utse dem, som
framdeles skulle besörja wärdén af detta angelägna Stänbernes
Werk, och at därwid antingen bibehälla dem, som
för
-
Den 22 Februaril.
förwaltningen hittiks warit anförtrodd, hwilket Herr Borgmästaren
och Talemannen sä mycket häldre skulle önska,
som as Lauce, Utskotters Berättelse inhämtaS, at de i alla
delar iwarat emot det förtroende dem blifwit lemnadt, eller
ock at bärtil utse andra. I bägge händelserne wille
dock Herr Borgmästaren och Talemannen fräga, om
Ständet sig härom kunde förena, eller om wal med flutne
Sedlar skulle företagas? Och som det senare, såsom med
gammalt bruk öfwerensstämmande, as Herr Aderman,icn
IVcstin och flere yrkades, och denne rättighet icke kunde
wägraS, ehuru flere af SrändctS Ledamöter förklarade sig
wilja öpet nämna dem, som ägde deras förtroende; Sä
skulle nu ordenteligit wal anställas.
Innan därmed gjordes början, utbad sig likwäl Herr
Borgmästaren och Talemannen at fa anmäla, huru som
han wid de förflutne Riksdagar förmärkr, at wid walen
til Laneo-Fullmägkige, Siandet astid warit benäget al he»
dra sin Taleman med sitt förtroende.
Den utmärkta wänfkap och förtroende, hwarmed
Herr Borgmästaren och Talemannen under detta Riksmöte
as samtelige SrändctS Ledamöter blifwit bemött, smickrade
honom med det hopp, at Stander alwen wid detta
tilfälle skulle wara benäget, at haima honom i aranka;
men som han med sitt tänkesätt icke kunde sorena, at fräntaga
nägon et bättre förtjent förtroende och hanö högsta
önskan ginge därpä ut, at den mannen, som med sa ur»
märkt heder och SkändetS synnerliga förtroende, under sista
Riksdag, fört ordet i detta Stand, mätte wid Ständers
widare förtroende bibehäilas; Sä undanbad sig Herr
Borgmästaren och Talemannen at för denne gäng komma
under omröstning.
Herr Lagmannen Oksträm: Wid detta tilsället önska»
de jag sä til krotocoller anmäla, det rätt wänge af Skan»
K 4 dets
152 Den 22 Februarii.
dets Ledamöter önskat sä emot Herr Lagmannen Mkanston
ucnlärka sitt oinskränkta förtroende.
Ständer, som i honom hade innom sig en Man,
den första, som ifrån kläLNI tid af Ofräl
se!
fatt njura Konungens förtroende i Rikets angelägnaste
märs, hade med anbjudande af et rum bland Lanco-Fullwägtige
pä ena sidan fatt upfylla en angenäm pligt, och
pa den andra fäll gjöra sig sjelst en wacker tilsredsställelse;
men man har erfarit, at hans answarige Sysloc nekade
honom tid at foresta denna koste.
Förtviflad, at iag här talar StändetS egit spräk, sa
mycket mer, som Herr Lagmannens bäde gynnande och intagande
umgänge ibland ost rört alle, som hade det warit
en man, utbeder jag mig trygt Herrar Ledamöters yttrande
til et desto utmärktare bewrS för dem, som komma at
läsa wäre krorocollsr.
Uli hwad Herr Lagmannen Lieström anfört, förenade
sig Ständer med samfält röst.
Herr Lagmannen klslransson försäkrade, det han med
Uprigtigaste erkänsla uptog det utmärkta förtroende, hwar,
med Ständer wclat honom hedra. De orsaker, som för»
anlätit honom ar wägra det samma emottaga, hade han
nämt för de wänner, som honom det först tilbudit, och
han hade icke desi mindre härom i underdänighet lcmnar
Kongl Maj:t underrättelse, för at inhämta Desi Nädiga
wilja; Men dä Kongl. Maj:t icke eller welat i Nader bifalla,
at Herr Länman emottager nägon förwaltning i Stänvernes
Werk, sä länge hans tid tvid nu om händer hafwande
gjöromal är nptagen, fä wore detta utom annat
uog gällande Ml til desi afsägelse. Herr Lagman utbad
sig likwal, at altid 'ä wara innesluten i Borgare - Ständers
ynnest och wänjkap samt försäkrade, at han aldrig
skall uphöea, at söka gjöra sig däraf förtjent, räknandes
siän
-
Den 22 Februarii. IZZ
ständigt för heder och lycka at sä tilhöra et sa Wärdig!
Ständ.
Herr Borgmästaren k.-mägrebn hemstältc, om icke, dä
Herr Borgmästaren och Talemannen för särskilta och de honom
mäst hedrande orsaker afsagr sig, åtwid förestående wal
til Kanco-Fullmägtige komma under omröstning, det likwäl
wore Ständer wärdig!, al i sä matto betyga Herr Borgmästaren
och Talemannen sin werkeliga agtning och förtroende,
at, i händelse innan nästa Riksdag nägon af de Fullmägtige,
som nu urwäljaö, skulle dö eller Fullmäqrigskaper
sig afsäga, Herr Borgmästaren och Talemannen mä
wid först blifwande ledighet utnämnas kil efterträdare i
Fullmägtigskapet, utan at något wal därom mä anställas;
Och som Ständer bärtil enhälligt samtyckte, sä skulle särskildt
krorocolls Utdrag härom Herr Borgmästaren och
Talemannen meddelas.
För detta förnyade wedermäle af StändetS kewägenhet
betygade Herr Borgmästaren och Talemannen sin uprigriga
förbindelse och försäkrade, at sädant i det tacksammaste
minne sörwara
Därefter
företogs VokcrinZen med flutne Sedlar til
Fullmägkige i Ilsngnen, hwarwid StändetS samtelige Ledamöter
wero tilstädeS och flere krorocoller fördes, efter
hwilkaS öfwerensstämmelse rösterne säledeS utfallit, at Herr
Borgmästaren och Ordföranden i Stockholms Stads
Byggnings - och EmbetS (lollczio eUiclers k.ijllber§ undt
fatt 76, Herr Fabrikören Leri Oallsk ^pi2ric75, B yggare»
Herr ^brabam Wellman lornsson 78, Herr Rädmannen
i Stockholm polian ^leZren ig, Herr Grosihandlaren
kerKg 12, Herr Åldermannen Wollin 12, Herr
Borgmästaren k. OranZc 1, Hattmakaren Herr Urnälkraeij
i, och Borgaren i Nådendal Herr UinclkerA i, hwarsörUtan
sein Sedlar bliswit in blanco utan nägon pa,krist
inlemnade; kommandes således de irenne förstnämd? eller
K 5 . . de
r54
Den rr Februarii.
de samma, som sista Riksdag til Fullmäktige i Lsnguen
maldes, at uti detta FullmägtigsVap fortfara, hwartil dem
manlige Förordnanden skulle meddelas.
Herr Wellman, såsom ensam närmarande af de utsedde
Fullmägtige, blef as Herr Borgnmstaren och Talemannen
til del fortfarande sortroendet lyckönskad, och Herr
Well,nan betygade däremot för Herr Talemanuen och
Ständer sin wördsamma tacksägelse.
Vc>ksrir>!-5 - Sedlarnc, sä tvä! wid förra, som detta
mål blesmo ester Ständers beslut genast upbrände.
^§cdan Bonde-Ständer nu förmodades wara samladt,
sä at Det genom Ståndets I) murarekunde besökas, men
Herr Borgmästaren blopponst.cir, som ordsörandet blifwit
updragit, nu icke mar lilstädes, blef Herr Lagmannen lckäIrandlou
af Herr Borgmästaren och Talemannen anmodad
at iL-tanders Vepnrarion anföra, hwilket Herr Lagnum
sig ärog, och wid äterkomsten anmälte, at BondeStandet
nu haft saken under öfwerläggning och förmodades
i bestulet med Prästs - och Borgare-Ständen instämma.
^err Borgmästaren Ingars, hade efter anmodan af
Allmänna Besmärs Ukffotlet upsatt projeK ti! underdånig
ansökning hos Kongl. Mast, angäende befrielse frän det
.VIgillrarerne älagde answar för det Jern, som i 6-mguen
pantsattes, hwilket proM uplästeS och säsom et Ståndets
Allmänna Beswär gillades, lydande som sökjer:
Stormägtigsle Allernadigfte Konung!
Genom Allmän Kundgjörelse af den si Loprember
t?87 har Eder Kongl Ma,:t, uppä Lanco - FullmägtigeS
underdäniga begäran, älagt Städernes Vlagistrskor enahanda
-
Deli 22 Februarit.
handa answar, som Wägmästarne, för det lil Lvnguens
säkerhet för undfängne Län, i Städernes Wagar insatte
Jern och andre Vleraller, samt enahanda straff som bedragare,
i händelse Vlagistrarernes ^nestor öfwer Jernets befintlighet
, dest wigt och öfrige beffaffcnher skulle befinnas
felagttge.
Är 77Z5, dä sadane Län pa försök bewiljadeS, ägde
Läntagaren, at med Vlagistrarerne öfwerenskomma om
det arfwode klsgistrarerne för deras utgstwande bewiS öfwer
det pantsatte Jernet borde ätnjuta. Hr 7747 den 22
Oäober täcktes Kongl. Maj:t Allernadigst stadga samma
arfwode til Z Dal. Snut för hwarje Län, hwilket stadgande
tjrnte til efterrättelse til är 7757, dä i Räder förördnades,
at Vl-gistrarerne därföre ffulle njura en fjerdedels
proLenr as belä ungs-tumman.
Allernadigste Konung!
borgare-Ständer har altid med djupaste undersatelig wördnad
ansedt Eder Kongl. Majus Nädige Författningar, och
räknat deras ätlydande för sin ära, men dä Borgare Ständer
pa det nogaste känner, at Wägmästarne i Städerne ensamme
haswa nycklarne til Wagarne, al de ensamme och
uran kla^istrarei nes wets^kap dageligen emottaga och utgiswa
Jern. samt Vlagistrarorne annorledes, än genom
ständig walkhällning möjeligen icke kunna förekomma och
hindra en otrogen och äreförgäten WagmästareS conmvence
med en behöfwaude Läntagare til Längdens skada, til
hwilkens underhållande och lönande den säsom arfwode anstaqne
^ procent af Lane - summan pä laugt nar icke för,
star, och af hwllken, dä hela Vlagiliraren wid en större
Jern-pusts upwägande för sin egen säkerhets skull mäste
wara lilstädes, icke i a 2 ffilbr pä hwarje kl.^ste-nens Ledamot
om dagen sig belöper, samt således icke lärer kunna
anses för belöning för et med det aldrastörsta answar för
-
I§6 Den 22 Februaris.
knippade befwär, sä wägar hos Eder Kongl. Majtt Borgare-Ständet,
som icke önstar, at se beliiKillrarerns, Utan
deras förwallande, förlustige sine egendomar, än mindre
deras ära, men hwilkaS bewarande med bestånd af 1787
ars stadgande i förberörde ämne icke ankommer pä dem
sjelswe, utan pa en Wagmästares nystrands, j dmpasts
underdänighet anhälla, det wärdes Eder Kongl. Ma,:t
Allernadigst frikalla k^laZisiratorns ifrån all annan befattning
med och answar för det uti Städernas Wägar befintlige,
för Län i Langsen pantsatte Jern och andre klekLllrr,
än at de, emot manligt arfwode ester 'paxan af ar
I7ZZ, bestyrka Wägmästarenö egenhändiga understrift pä
äeposiiisng - Attesten; börande Lanea-Fullmägtige icke sakna
tilfälle, at, genom Lsnwollsurer eller andre ukwägars
widtagande, skaffa Langsen den säkerhet, som nödig
pröswaS.
Med djupaste undersätelig wördnad rc. rc. rc.
^exuteraäs af Ärbara Bonde-Ständet, anförde af Nils
Olofsson frän Wärmeland, cmottogos, förekommo och anmälte,
at Bonde, Ständet förehaft och enhälligt bifallit
Konungens Nädiga kroposinon, huru med Riksens Ständers
Lanroirs Lreöil - Sedlars gänabarhet hädanefter mätte
förhällas.
Sedan denne Deputation ester i agttagen wänlig heders
- bewisning afträdt, företogs til afgörande Högstberörde
Kongl. Mahrs Nädiga proposition, hwilken ril den
ändan ä nyo uplästes.
Herr 8upercar§suren Llaäk: At sedan han denne
gäng warit lycklig at winna nägot rädrum, at detta granlaga
ärende öfwerwäga, har han, sa midt den instränkta
tiden medgifwit, samlat sine tankar och dem strifteligen
för
-
Den 22 Februarii. 257
författat, hwilket han nu upläste och inlemnade uti föl
jande:
Den
uti Hemliga Utstottet upkomna och, genom
Kongl. Mas.tö Allernädiqste proposition, Ständet til utlåtande
meddelka staga om en ny Lag, hwariyenom Gäldenären
ffnlle befrias ifrän den honom alt hittils äliggan
de
skyldighet, at betala sitt Län och den däruppä belöpan
de
Lagliga Ränta uti samma Mynt och af lika godhet,
som han det undsätt, företer twänne Syn punQsr, hwarunder
den bör betracktas, nemligen: den kloralista och den
polirista.
Hwad sakens Noralus beträffar, eller hurnwida det
är med rättwisa och billighet öfwerenSstämmande, at Gäldenär
stall sä Uti sämre'Mynt och med en otilräckelig
upgäld afbörda til sin Borgenär det Län han förbundit sig
at sullgodt Återställa; sä mäste jag kilsta, at sädant strider
emot alt del begrep jag gjort mig om billighet och rättwisa.
Län medförer ju icke til Läntagaren ägande utan al,
lenast nyttjande rätten pa nägon tid, och det antingen för
intet, eller för nägon betingad afgift. Ur det orättwisa,
at när jag i brist af utsäde, til detta behof fatt läna en
tunna Hwete emot förbindelse, at ester fulländad störd Återställa
en och en sextonde-dels tunna lika godt Hwete, jag
wid betalnings-tiden tilbjuder Längiswaren en och en sex,
tonde-dels tunna Korn, under förebärande, at Hwetet under
tiden stigit til högre pris? Sä är det ock lika orättwisa,
at för det 8pecis-Mynt blifwit sällsynt, betala Lenea-MyntS
Län med Riksgälds Sedlar och Sex procorus
axia pä en lid, dä Swensta Allmogen säsom en förmän
betingar sig den rättighet, at emot wid paff 17 proOnrs
upgäld sä betala i Lreclit-Sedlar den andel af desi Bewillning,
som i Lanes hörds utgjöras: Ty det länka Hwetet,
det länka Lanes-Myntet hafwa under den tid de warit
i Läntagarens hand lika fullt warit Längifwai enö egendom,
och söljagteligen kan Läntagaren hwarken draga str
dclcn
-
-58
Den 22 Februarii.
delen eller »vidkännas Mdan as den ändring i Länets rs!a»iva
wärde emot andra maror, soin ^onjunQursn eller tidernas
skick emedlertid urom hans förwällande förorsakat.
Den skilnad, som därnäst gjöres emellan privars
Borgenärers indränkta rätt pä ena sidan och Riksens Ständers
kangues, samt Visconrens pä andra sidan bibehallna
rätt, at uti samma Mynt, svin Länen bliswit g orda, dem
bade til Lapital och oafkorrlad Ranta man förvandling
återbekomma, förekommer mig med allmän billighet sä mycket
mindre öswerenöstämmande, som besia Werk uti Ur,
mätnings, wägen redan förut hafwa sa mycken förman
framför enskilte.
Lmguen äger siels rättighet, at wid Inrerslksns bristande
betalning, genom HuÄlon försälja och godtgöra sig
af sina Panter. Oiscoruen har hos wederbörande kixs
curorsr
larmare handräckning, än någon enskilt, täger!n
tsrelsa
efter 12 proLsnr om äret för hwar dag, som betalningen
utebliswer öfwer den utsätta dagen, samt upbär
gemenligen flera dagars lmerellcn än Lantagaren har desi
penningar i sina händer, i anseende til den tid, som altid
ätgar wid Länens uttagande. Bägge besia Werk utläna
icke det ringaste utan pä tilräckelige ii/pokliegusr. Mindre
säkerhet, ofta aloinqen, för betalningen, samt längt
smarare, längre och kostsammare ulsökningS. wägar lyckas
således för privar» Borgenärer icke hafwa bordt helt och
hällit lemna dem pä deras Gäldenärers ciistrsfion, at såsom
en ynnest erhälla hwad de omsörmälte publigu? Werk
såsom en räll uttaga, hälst de publicus Werkens Goldevärer
äfwen sä wäl kunna wara berättigade och i behof af
den sättning wid betalningen, hvilken Riksgälds-Sedlar,
i stället för Kanco. medför, som nägonsin de andre.
Sedermera fordrar ock rättvisan, at all ny Lag bör
gjöras sa allmänt bekant, som möjeligt är, innan desi förbindande
sättes i verkställighet: Men nu »kulle del skiljas
och
Den 22 Februarii.
och dömas privata Personer emellan efter en aldeles ny
och okänd Lag — prineips öfwer saker, som redan för
flera är sedan dem emellan ester dä och ännu tiidlistsranös
Lag pä bästa sätt, pä god tro, och med fullkomligaste
öfvertygelse om oryggelig efterlefnad blifvit afflutade. men
som nu i ögnablicket skulle förändras och utfalla helt och
hällit til LäntagarcnS fördel.
Bctracktas nu denna Lag-sräga i politiskt afseende, eller
hwad verkan den skulle hafwa pä wär allmänna ställning,
wär Handels-rörelse och Näringar; sä, ehuru det
nogsamt vilar sig, at assigten ärmed warit at lätta de
mast behöfvande, de torftigaste Medborgares, Gäldenä»
rers bekymmer wid deras Borgenärers kras; sä fruktar jag
dock, at denna Lag, om den kom til verkställighet, skulle
hofwa helt andra föhdcr.
Allmänna Orgren skulle häraf störas ansenligen til
hela RrketS känbaraste skada. När en Lag wid et tilsälle
kan gjöras, som förbinder mig, at, i afbetalning för mitt
afgifna resia Mynt, hälla lil godo Oeäir Sedlar, om
också den upgäld, som Lagen tillika tildömer mig, skulle
för det närvarande hälla mig tilräckeligen skadeslös; sä är
dek ingen Lag i merlde», som kan stadga et Lrsäir-MyNtS
wärde sör ett framtid.
Jag kan da en annan gäng Uti en knapp wändning
förlora en tionde-del eller en femte-del af mitt resia Maximi:
Och häldre än at äswentyra et sädant wägspel, blifva
penningarne osrugtsamme i godt förwar liggande, eller
användas de uti nägon fastighet, eller ock inmättas de uri
någon Utländsk k-mgus emot lindrigaste Inrsrerss, alt efter
hwars och ens sörwarings - Zenie; Ty at föröka dem
genom Län, faller dä endast pä vinglare och kroLenrare,
hwilka uri sadane tider finna bästa utkomst. Emedlertid
försvinner all Lrsäir privar» emellan, eller ock blir den
sör den behöfvande odrägelig.
...
»62
Den 22 Lebruarii.
Den Lag, som äsyftade de behöfwandss undsättning,
skulle således i längden medföra deras olycka. Jag föreställer
mig wäl, at i början nar en sadan Lag uikom, en
Hop Gäldenärer skulle winna 12 lil 22 proLsms minjlkning
pa sin skuld; de nämligen, som ägde Lreäir, at fä
negociera MikögäldS > Sedlar til sin Lanea - fkuldS ciarersnäe;
men utom det fa werkeligen behöfwande ftknlle kunna
åstadkomma cn sadan omsättning, skulle ock deste fa ester
hand, genom drygare Ränta, mer därwid förlora, än
de först wunnit.
Någre äswentyrare, som, utan at stelswe äga något,
funnit mwägar, at nyligen komma til ansenliga L-nieoLän
hoö privata, skulle wara de ende, som härwid skulle
gjöra lycka; men är det för sädaneö upkomst, som allmänna
Lrecliien jkall knäckas?
At genom Lag stadga Waxel - Lours, emellan
Lreäik - och 8pecie - Mynt, läxor pa nödwändighetS-waror,
har alla tiders och alla Länders exempel wist wara
ej allenast en fåfänga, en werklig I?ada, utan ock medföra
just cn emot assigtcn stridig werka».
Nödwändighcten gjör dä den dygdige Medborgaren til
lagbrytare, ifrän en försagd öfwerkrädare gjör östlinge» honom
lil »vinglare, och cn länglig wana til mästare.
Krig, som endast litet skaka mägtiga Riken, rubba
däremot grnndwalarne i fattiga Länder. Pappers-Mynt
eller Lreäu-Sedlar har därefter warit en äfwen sä gammal
som allmän tilflygt, och därmed har dlarionen fatt
dragas i längliga tider, imil dest den genom utskyldcr och
huöhällning hunnit indraga stna Lrsäir-Sedlar, ätcrwinna
sina krafter och komma pä egen botten Allmänna
Lreäueri bör framför alt i sädan lid mcn-!.--eras, ty i nöden,
i behofwet kommer den ena Medborgarens undsättning
den andra aldrabäst til past. Men huru wik man
wän
-
Den 22 Februarii.
»vänta biträde, när Lagen lemnar den hulpne öpet tilfälle,
at saklöst förfördela sin Borgenär? Annu wärre, när för
den rike, dcn förmögne, häriaenom öpnas tilfälle at ockra pä
omyndiga Barns arf i Lsoco-Mynt, pä Enkors nedsalta
lilla egendom, hwaraf de hafwa deras enda understöd; pä
trogna mäldriga Tjenste-hjoi.s, genom njugghet under hela
deras lifstid, hopsamlade lilia förräd, hwaraf deras bräckliga
ålderdom har den knappaste bärgning. Är det en sä«
dan Lag, som bland ost fkall befordra jämlikhet? Jag är
öswertyzad M. H. al denna enda contwerarion, som säkert
undfallit författaren til prcheLiek, ensarn är »vigtig nog
at upwäga alla de fördelar, som saken wid första påseende
tyckes lostva den fattige, hwilka dock allid wid nogars granflkning
UNdgä honom; Ty til ak prostrera afagia, af Lours,
af hastiga förändringar i allmänna Rörelsen, därtil fördrag
contant? penningar eller Lreäir, och ingendera är den
fattigas lott: Den riks Lapilalistsn» som wal igenom denna
Författning, om den kommer til werkställighet, kunde i början
fä en stöt, har däremot altid styrkan pä stil sida, at
i en jämn kedja begagna alla hastiga förändringar och
hwälsningar i Linancerue.
Lätom ost därföre förena ost M. H. Herrar, at i djupaste
underdånighet afstyrka en Lag, som i stället för ar
lätta, werkeligen skulle öka tvär allmänna nöd.
?sier jfola. Liaäh.
^)err Grefwe jsacoh ve va Qaräie, ärsölgd as vspureraäs
frän Högloft. Rldverfkapet och Adeln anmälte, ar
Ridderfkapet och Adeli, förehait och bifallit Hemliga Utskottets
Betänkande, samt jaststält 1789 mö BewillningS
fortfarande, jämte den sörestagnc Andelens betalande i Specie,
dock endast för bestämd tid t>l nästa Riksdag, »ned
förbehäll, at Embetsmän och Löntagare samt mindre förmögne
af Adel och Skänds-personer, som ej hajma tilgang
L ri!
^ Den 22 Februarii.
lil 8pecis-Mynt, fä i dek stället erlägga sä mycket i Riksgälds-Sedlar,
som swarar emot hwad Borgare - och Boil»
de Ständen stg ätagit, hwaröswcr krorocolls Utdrag fram»
deles more al sörwänra.
lang stund härefter förekom äfwen en vcpuration fran
Högloft. Ridderfkapet och Adeli,, anförd af Herr Lagmannen
Grefwe 6/1Isnborx, hwilken följande anförde:
Jämte det Ridderfkapet och Adeln, genom ost Donursl-scis,
til Wällofl. Borgare-Ständet får anmäla dest
förtroliga hälsning, är ost äfwen updragit, at ä Ridderfkapet
och Adelns wägnar förklara dest deltagande med de
öfrige KclfteKivs Standen i glädjen öfwer Hans Kongs.
Höghet Kron-Prinsens, wid nyligen förrättade Examen»
adagalagdc utmärkte framsteg i Sprak och Wetenfkaper.
Om det är af yttersta wigt för ek Folk at äga en
Regent, som genom »ittoriens kundfkap bliswit uplyst om
8ra'els fkakninqar och förändringar, ej mindre til deras
orsaker, hämtade merendels i misttruket af Regenters nmgt,
än kil deras werkningar, innefattande ofta Folks och Regenters
gemensamma fall och undergång; Om ek Folks sällhet
äskar at styras af en Regent, som ester fö
reskrift
stadgat Sine begrep om människors Naturliga likhet
til rättigheter och skyldigheter, om dygdens wärde och
lastens nedrighet lika i Palatset som i Kohm, vni Regem
ters pligter, och Folks och Medborgares heliga och agtniugswärda
rättigheter, samt skyldigheten af et lika sä owilkärligt
upsyllande as de förre, som et sorgfälligt wärdande
af de senare; — Om ändteligen wid tillämpningen af
Veste Vlai-slgke begrep den Ganna kännedom
och heliga inflytande, med ökande af RegentcnS pligter,
förenar Ve kraftigaste k-ewekande skäl til deras noggranna
upsyllande; Sä anser Ridderskapct och Adeln, asalia veste
Kundskaper, som wi/ wid Examen närwarande lDe^ukera.
Den 22 Februarii. i6z
äe, med ömmaste glädje-rörelser funnit Hans Kongl. Höghet
äga och til Dest unga Hjerta lämpat, sig äga den
billigaste anledning at dela glädjen af Set framtida hopp,
som är fästat wid Hans Kongl Höghets Person, och med
detta glada hopp sammanbinda den trogna önskan, at, dä
Hans Kongl. Höghet en gäng emottager Styrelsen öfwer
Swea Folk, Han oafbrmir mätte ledas af den öswertygelse,
at en Konungs Ma och Sällhet icke bestär i
widdén af Dest magt, utan i upsyllandet af Dest pligter,
samt at Hans säkerhet icke hwilar pä Undersätares srucktan,
utan pä deras kärlek.
Ridderfkapet och Adeln, lifwade af deste känflor hysa
nogsamt den underdäuiga erkänsla, de för Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsens upfostran äro Kongl. Mast skyldige,
och sörena sig med dest Medftändcr i ven önskan,
at, genom en stor Oe^ursricn, af alla fyra Standell, den
samma för Kongl. Majn sa framföra.
Ridderfkapet och Adeln får härjämte giswa Wällofl.
Borgare - Ständer liikanna dest i dag tagne med Högwördiga
Präste. Ständet instämmande beslut til utgjörande af
en Bröllops-Gard för Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen
, med wilker: At i:o summan bliswer lika, som den
är 1766 för den dä wnrande Kron-Prinsen, ivar nu Regerande
Allernädigste Konung faststältes. L:do At denne
Gärd efter dä widtagne grunder repanems. Z.o At den
ej tager sin början förr, än när catus inträffar, 06) Hans
Kongl. HöghetS Biläger wunnit sin fullbordan, och 4 0
at den sär utbetalas i sadant Mynt eller Lreäir. Sedlar,
som dä är gängse , och i annan Krono - Upbörd gäller.
Hwaröfwer Ridderskaper och Adeln wil med första Wällofl.
Borgare - Ständet best kromcolls Utdrag meddela; och.
nyttjas för öfrigt detta tilfälle at i Wällofl. Borgare-Sländers
wänjkap och förtroende sig innesluta.
164 Den 22 Aebrucrrii.
^ lika hänseende Hade Bonde - Ständet ntsändt sine vspureraäe,
under Bergsmannen frän Wärmeland wirströms
anförande, hwilka förekommo och berättade, at BondeStändet
bifallit Högwördiga Präste-StändetS propvliiion
i likhet med hwad 1766 bliswit faststäldt, endast med det
förbehåll, at tvid repai-ritton Kongl. Maj:t wille i Nader
»ilse, at en billig jämkning gjöres, sä at den fattige i mö,
jeligaste matto förskonas, och hwad i sä matto minskas,
mä warda lagdt pä den förmögnare.
^Ofwerläggningen angående Lrsöir-ScdlarneS gångbarhet
ätertogs, och Herr Radmannen 8ko§ anförde ödmjt!»
kast til Lrorocoller:
"Huruwida de i L-mco-Mynt skedde Län mä med
Riksgälds, Lonroirsks Lreäir-Sedlar sä betalas, dä någon
proOenk ä det senare Myntet tillika erlägges, har blist
wit et ämne för Borgare, Ständetö öswerläggning, den
Kongl. Maj:t Allernädigst täcktö tillära.
''För min del får jag tvid detta tilfälle ödmjukast erhindra,
at, om ä ena sidan Lagen fordrar et Mynt äler i
samma stag, som det försträckt bliswit, del likwäl ä andra
sidan blir nödwändigt at granska och pröfwa hwad annat
flags Mynt, som i brist as del förra giswes och gängbart
är, til'betalning för det länka.
' Jag kan wäl icke bestrida, at hwad jag lant bör li,
kadant ärerstallas; men däremot synes icke wara, at dä wi
Swcrigcö Undersåtare, i stallet för Lanea eller 8pecisMynt,
haswa Riksgälds-Lonroirers Lreäir-Sedlar, för
hwilka Riksens Ständer samfäldt ggr-mraiar, med det samma
lemnar hela Rikets bade Langus och öfriga förmögen,
het til underpant för stike Sedlar, altid samma om ej
större säkerhet, än kaninen för sine Sedlar, hwilka ulan
af
-
Den sr Zebruarii.
afgälder löpa, äger: Det säledes icke synnerligt kan wara
näaon skilnad deste Mynt, sorrsr emellan, hwarföre ock alt
sä kalladt ^j>ic> eller proLcnr för Laner» - Myntet emot
Riksgälds-Sedlarne, som pä denne grund äro älminstone
lika säkre med Lanea, ej tyckes böra beräknas wid Laneoeller
Specie-Mynrs Läns äterbetalning, utan i allmänhet
wid et sädant förwetandc förbjudas, til häfwande af förmögnares
och store pennings-ägares winnings-lystnad och
ocker pä den sattigareS bekostnad. Dock i underdänigk
afseende ä hwad däremot Kongl. M>j:k Nädigt täcks för,
klara, bliswer Kongl. MasttS Nädiga Lropostrion i detta
amne, för min del, aldeles swedersägelig.
vän. 8!co§.
Herr Rådmannen vejmers upläste följande:
Det projeLk, som under öswerläggningarne i Hemliga
Utskottet upkommit om Lanea-skulders betalande med
Riksgälds - Sedlar, jämte 6 proLenks förhöjning, har
Kongl. Majtt i Näder behagat lemna kil Riksens Stän,
ders kundskap, och däröfwer infordrat deras mlätande; Och
dä den härom gjorde Allernädigste kropostrion af den 20
sistledne innehåller, at detta allenast är en staga, hwaröst
wer Kongl. Maj:t welat inhemta Riksens Ständers tankar,
sä är det en skyldighet för mig och ä deras wägnar,
som mig til Riksdags-Fullmägtig utwalt, at ester min öst
öfwertygelse och mitt samwere yttra mina oförgripeliga
tankar.
Hwad är nödwandigare för et Samfunds beställd,
för Handel och Näringar, för Medborgares watgäng, än
säkerhet om en lagligen förwärswad egendom?
Om denna förstöres, det mä wara i fast egendom eller
i redbara penningar, hwad enighet och förtroende, grun
L
g ben
166 Den 2 2 FebruarLi.
den til Samhällens uprätthällande och sä nödige för ost
Swenlke män, kunna da sörwäntas?
Huru skola Handel, Fabriker och alla Stads, och
Landtmanna Näringar äga bestånd, om ord och aftal, om
fkriftelige förbindelser ej pä der nogaste efterlefwas?
Pä redlighet, pä upsnllande af hwad man lofwar, beror
bäve allmän och enskild Oeäir samt ärlige Medborga,
res wälqäng; därföre stadgar wär Lag, at Mynt bör med
samma Mynt ätergäldas, och således, at en Fordringsägare
ej mot desi wilja kan förbindas at emottaga andre
säkerheter, ehuru goda de ock mätte wara.
Jag föreställer mig , at om en annan Författning, och
hälst den, som skulle rubba redan gjorde OrnrzÄsr, skulle
möjeljgen kunna widtagas, sä skulle den medföra smara
werkningar för de Gäldskyldig^ hwilke til en del med länke
penningar drilwa deras Handel och rörelse. Det kunde
hända, at wänge, svin af okunnighet ej kände, hwad säkra
tilgängar Riksgälds-Lomoirer kunde äga, at inlösa si,
ne Förskrisningar; soln inbillade sig at skilnaden emellan
Riksgälds - Sedlar och 8pecis-Mynt eller Wäxlar kunde
blifwa större, än i Förordningen utsattes, dä Onrs och
Hgio» M. H. aldrig ännu i något Land rattat sig efter
befallningar och Förordningar; Det kunde hända, sager
jag, ak Vese skyndade sig at infordra sine penningar, at
ingen wägade utläna sine medel, och at et allmänt mifitroende,
svin jag af alt hjerta önskar ej malte hända, kunde
förorsaka mänga redlige Gäldskyldiges undergång. Däremot
tror jag, at om Utan twang hwar och en sär i godo
öswerenskomma, man och man emellan, at mindre troängheter,
oagtadr jag erkänner och beklagar, at hwad som hälst
widtages, under en sadan Riksskuld, mänga kunna blifwa
lidande. Men när säkre och gyltige Författningar om
Penninge - werkst blifwit widtagne, när de wärdaS af en
förständig och til ändamalet med tilräckelige medel försedd
för
-
Den 22 Februarii.
167
sörwaltning, sä, Utan nägon ändring i wär beswurne och
pa » karlig rätt grundade Lag, lärer snart Riksgälds» Onkc>i.
ar winna Allmänhetens förtroende, och ingen sädan Förordning
wara nödig, dä alla äfwen sä gerna emottaga
Riksdälds som 8-wco - Sedlar.
Men om sadane olycklige händelser skulle inträffa, at
Osäir Sevarus äter skulle falla til et ringare wärde än
Ve föresiagne 6 proOm mot redbart Mynt; Om detta
skulle gä lil en sÄdan. ytterlighet, bwarä exempel finnas i
förre tidehwarf, hurt? skulle de oskyldige räodas frän elände,
jag menar ej allenast deni, som lcswa endast af Räntan
utaf er litet ärft eller förrvarft Och»!, utan jag menar
i synnerhet de omyndige Fader och Moderlöse Barn,
hwars egendom är l mnad dels under pnvar wärd, dels
under Förmyndare - Kammarens och ^usini-o - OilsFii förmätning»
och som med enskilte vebnorerr winst skulle fä
en förminskad egendom och kanske sakna det nödwändigaste;
Alwensä Ostan för Barnhus , inrättningen, för hwitken
jag sa mycket mera ömmar, som den ril min wärd
warit updragen, och med et ord alla Ostor för fattiges
underhäll, för nyttiga Inrättningar, såsom Brand-4iHarsnce-osian
i Stockholm, Nied mälige siere, skulle bliswa
försämrade, och mängas undergång beredas.
Andre kunna bättre utföra alla de swärigheter, som
för allmän och enskilt säkerhet, för Handel och idoge Medborgare,
för fattige Enkor och Barn, kunna möjcligcn inträffa,
om werkligt Mynt, pä god tro och Swensk redlighet
urläut, skall fa betalas med Oe6ik - Sedlar eller
8rrrs - Obti^alionsr, ehuru goda de än mätte kunna wara
i all annan Handel och rörelse, där köpare och säljare den,
ester öfwerenökommelse sä nyttja,
Detza mina tankar hemställer jag t,l det Högkärade
StändetS ömma och rättwisa bepröswande och önskar, at
L 4 siu»
i<?8
Den 22 Lebruarii.
flliket mätte blifwa sadant, som är förenadt med Den
Högste- »välsignelse.
Herr GrosihanLlaren älplunä yttrade sig, som följer:
At stadga en Lag, hwars innehäll wore, at en Gäldenär
äger rätt betala sm skuld i et sämre Mynt än han
penningarne undsätt, och Fordringk-ägaren likaledes skyldig
sadan betalning emottaga lil et wihk fixerat ^gio, det more
i min tanka at gjöra Lag in Latu, hwaraf i flerehanda
hänseenden torde »vara betänkeligt at lemna exempel; At
återbetala sine skulder i 8peeis med Riksgälds - Sedlar,
när bese senare gä och gälla mindre än 8pecie, är stridan»
de emot Allmänna Lagen, och at i detta enda fall Utsätta
6 proLenrs tillägg, dä händelsewis i all annan rö,
relse möjligtwis kunde gä längt högre, more at rubba ägande
rätten, som bör wara framför alt helig, såsom hwarpa
all Medborgerlig säkerhet beror»
Det ffulle tyckas, at et sädant stadgande endast träffar
den rike, eller sä kallade pcnninge ägaren, emot hwilken
wänge, med och utan Ml, klaga; men twärtom den rike
har oftast sin förmögenhet i egendomar, och skyldig mer än
osta Adelar däraf pä sina Keverler, och således i belägenhet
för sine ellger altid höja och aspasia försäljningspriftrne
esur som Lreäir eller Riksgälds - Sedeln faller i
wärde; men däremot ä andra sidan, genom et wisit stadgat
förnöja sin Längisware med en ej däremot svarande
betalning, dä esseen as et sädant ^Zio - stadgande
Lleswe, ar hos den rike samla gods pä gods.
Pä andra sidan, den törstige Medborgaren, som med
redlighet och stit j sine bästa är hunnit sörwärfwa sig et
litet Lapits!, men haft betänkande tvid widlöftiga förlag
och i synnerhet asffy för at sätta sig i skuld, har til sin
älderdomS bärgning hos den rike och ernreprensnte Medborgaren
nedsatt detta Lapus!, svm j tidens längd betalas
-
Den 22 Februarii. 169
las honom oagtadt med 6 proLems ^Z!c>, mänga proLenr
mindre än wara bör: Dä »verkan af et wisit fixerar
Hgio, sä i detta senare, som förra fallet, mäste wara
längt skildt ifrän det ändamål Kongl. Mast i Sin Nådiga
?ropofiuon äsyftar.
Som jag fattat innehållet as Konungens Nådiga ?ropofirion,
är assigten med fastställandet til 6 proLenc
den, at därigenom bibehålla Lreäit-Sedeln wid et wisit
förhällande til 8pscis RikSdalern, och at därigenom förekomma
den asffywärda ^iorsrin§sn; Ingen ting skulle
wara mer at önska, och ingen redlig Medborgare gjes,
som ej i denna önMn med mig instämmer, men om den
kan sörekommas med TV^io-fixerlNA lil 6 pioLenk privais
Personer emellan, är omöjligt för mig at inse, men wät
en annan Mdeligare »verkan, nemligen den, dä Lrecii»
Sedelns wärde endast beror af den opion det Allmänna
därom gjör sig, och Riksens Ständer sjelswe, genom en
sadan kixeriliA af ^xio, för hela werlden ffulle erkänna
desi underwärde »not Mynt, at hwar och en pirriculiers
föreställer sig saken ännu wärre och ränker: jag tager häldre
den sörsta förlusten än den sista, upsäger sin fordra»,
förwandlar den i Mynt, som han sedan antingen gömmer
eller Utom Riket emplojera»-, da han lägenhet finner, och
hwarigcnom 8pecie-Myntet blir ännu rarare och mera ur
wägen röjdt, än nägonsin förut, och hwaras »ya och nu
okända oredor ffulle upkomma och giswa winglaren nya
lägenheter ar driswa sitt handtwerk.
At styra Lours och HZio med Förordningar, hasiva
warit srugtlösa försök i mänga Länder, utan bör sädant
ske genom en wiS styrelse as känance Operskionerne.
Bland undantagen finner jag wara allenast Langusn
och viscour Werten; om besia Inrättningar äga någon större
ägande rätt än hwarje Medlem i Samhället bör äga,
är ingen ting at påminna, »nen jag wägar underställa be
L
5 lägen
-
i?D Den 22 Februari».
lägenheten af ^ulkikiee-OolleAium och Förmyndare Kammaren,
där oskyldige oäz omyndige Barns framtida wäl wardås
och förwaras, och som kräswa af wär eftertanka mogna
rädflag.
Därnäst sär jag nämna Stockholms Stads enskilt»
Brand och Försäkrings-Lastr, hwars hela förmögenhet be^
star i mläningar ä Hus och Egendomar i 8pecis, och pä
denna (^ssts bestånd beror återigen en stor del af Stadens
wälsärd wid olyckshändelser, Vesta lwänne Inrättningar lära
ej kunna af någon owäldig bestyllas för ^ginrsurer,
och rättwisiigen, om Konungens Nådiga kropolmor, j underdånighet
bifallcs, tillika med mänga andra dylika Inrättningar,
tyckas böra komma bland undantagen.
Pä sädane grunder, som jag nu hast äran omnämna,
kan jag j underdänighet ej samtycka til något wiste
kixerLnäs af Hgio wid betalningen privska emellan, men
Lä tillika äZio är et ondt, som jag hatar i alla hänseenden,
och dest förekommande bör wara alla redelige Medborgares
ömmaste föremäl, wägar jag förestå, at detta ^gio i de
fall, där 8pecis ej kan presteras, til nägot wist förhållande
emot det i allmänhet gängbara kunde fastställas, altid
til wista proLenr mindre, såsom til exempel: om för
närwarande det gängse wore protlenr, dä
pä skulder man och man emellan, i det begrep Konungens
Nådiga kropostrion äsyftar, kunde blifwa 6 proLenr, och,
om Hgio j allmänhet wore 6 proLem, privaiz emelian
kuude wara 2, och, om det mot förmodan kunde upstiza
til Zv, det dä privat, emellan bleswe 26 proOenr.
Wid en sadan reglsrin§ tror jag syftemålet wara
wunnit, som tycks wara at sälta en Gäldenär utur förlägenhet
med Lpecie-MyntS anskaffande, och pä andra sidan
någorlunda curera Längifwaren för lusten lil upsägning och
et otidigt indriswande af sina Specie. Mynts LapikLler,
Den 22 Februari». 17r
för at därmed drifwa ocker, och sammanhanget i sitt hela
ej kränka sä hufwudsakeligen ägande rätten.
Hivad Inreresten eller Räntan widkommer, tyckes
med rättwisan wara öfwerenöstämmande, om den i cc lika
förhållande skulle tagas.
Herr Grosthandlaren kerxs: Jag förenar mig i alla
delar med hnmd Herr Llsäst i denna sak sä sullständeligen
anfört, och utbeder mig endast fä bärtil lägga: ar om enda
olägenheten af en sädan Författning. som den i staga
warande, wore, at, med den ena Medborgarens oskyldiga
lidande, tilstynda den andra Medborgaren en lika la 0-  förskyld förmän, sa kunde et sädant ojämt liguiärrions.
sätt, man och man emellan, för en gäng kunna i et witzt
pvluiskt afseende til äfwentyrs anses likgiltigt för Riket i
det hela betracktadt; men hos et Borgare»Ständ, som
framför alla andra bör känna angelägenheten af Lreäirens
obrotöliga wid magthällande, lär det wara öfwersiödigt
gjöra erhindran om de äfwentyrliqe följder, som i all
Borgerlig rörelse upstä ställe, i händelse säkerheten uti af»
handlingar och L»mraÄer, af edwad namn som hälst,
skulle blifwa störd genom Författningar, som werkade rrrroaÄist,
Jag wägar föreställa mig, at nägon medelwäg ännu
matte kunna utfinnas til förenandet af det Allmännas bästa
med den cnstiltes rätt, och at man således icke borde
förhasta sia med sin clieiston Uti et sä granlaga ämne; Men
i fall detta mål ändteligen genast afqjör^S mäste med et
poliusr Ja! eller Nej? sä nödaas jag, af uprigtigaste
»välmening för Riket och hwarjc dest Inbyggare, härmed
förklara, at jag finner alt för wänge betänkligheter wid et
oinskränkt antagande af föcewarande förslag, för at kunna
med min swaga röst annorlunda beswara bet samma, än
med et umyckeftgt Nej!
I. K. bergs.
Her:
172
Den 22
Herr Äldermannen Wellin hade af Konungens Nådiga
kroposicion med wördnadsfullaste känsla crsarit Kongl.
Maj:tS Nädiga emwärdnad för Silk Folk; och ehuru Herr
Ålderman more för swag tolk ar uttrycka, hwad hans
wilja och önskan honom älade, försäkrade han dock, det
han menar det bästa. Han sunne likwäl den nu söreniarande
frägan af för mycken wigt och cstertänkelig fösid,
och sig däremot alt för swag at pä en enda dag kunna taga
det beslut, som med desi öfwertygelse kunde närmast
förenäs. Han önsFade således, al ämnet mätte ä ömse si
dor ventileras och, sedan han däraf hämtat de uplyZnin§ar,
honom i sitt beslut kunde wägleda, at med sluteliga
afgjörandet mätte blott til nästa dag upslkjuras, dä han med
närmare kännedom kunde sig utlära.
Herr Borgmästaren och Talemannen underrättade
Herr Wellin, at ek sadant anständ icke kunde bewiljas,
hälst sake», hwars slkyndesamma afgjörande Konungen i
Näder befalt, redan legat en dag pä bordet, och Riksdagens
stut nu är för handen, hwarförutan widare upskof
af flere Ständers Ledamöter bestriddes, med tilläggning, at
Ståndet ,cke kunde tillära Herr Westin, at uphäfwa sig til
Domare öfwer desi gjöromäl.
2 anseende hwartil Herr Åldermannen förbehöll sig,
at innan slutelig proposition gjöres, sä sig närmare
utlära.
Herr Borgmästaren Klenker frän Brahestad anförde
: det han förenar sig med Herr Åldermannen Westin
derutinnan, at Ständer är Kongl. Maj:t, som altid med
Näd, rättwisa och mildhet omfattar Desi rrogne Undersåtare,
underdånig tacksamhet och erkänsla skyldig, äfwen
för det Kongl. Maj:t genom denne Sin Nådiga kroposition
wisat ömhet och omwärdnad för den delen af Rikets
Undersåtare, som gäldbundne äro; och skulle Herr Borgmästaren
wara den första, som med sin röst i underdämg
het
-
22 Lebruarii.
het bifölle Högstbemälte Nädiga ?roposition, vm han för
desi del och efter sin öfwertygelse ej skulle anse bifallet icke
åstadkomma den nytta och gagn, som med ?roposilionen
Allernädigst är ächstadt: Wäl wore det sant, at mänge äro
i gäld och skuld, men det skulle tillika wara ostridigt,
e.t flere ibland deni, kan hända större delen, sjelfwe adragit
sig sadant gäldbundit rilständ, dels genom misihus»
hällning, wärdslöshet, slöseri, yppighet och öfwerflödig
lefnad, dels genom aldeles öswerdriswen (lreöir och därmed
utwidgad rörelse, antingen i Handel och andre flike
Näringar, eller genom inköp af Jord och Fastigheter: At
de flesies i skuld räkade tilständ as slike orsaker härröra,
t^dde Herr Borgmästaren wara bewist wid alla eller de
- (.cmcnurs-mälen, som wid Domstolarne öfwer hela
ket förewarit. Herr Borgmästaren trodde, at det äro
c allenast de fattige och gäldbundne, man fast mera
n förmögnare delen, som underhälla Rikets 8rsr, bidraf
M desi wälstand och i synnerhet wid trängande behof
> cd sin egendom och förmögenhet bistä Konungen och Ri»
k r H-rr Borgmästaren erhindrade Ständer det, at om
något Folk, något Ständ, skall wara angeläget at bibehälla
Peiininge Wäsendct i rätt slkick och ordning, sä wore
det, såsom Ständer förut känner, Borgare-Ständet i synnerhet.
Ständers bestånd skulle bero däraf, emedan Handeln,
KInnustisturLr och Handtwerkerierna altid skulle dä
upliswaö och tlorere, men twärtom aftaga och salla i
wanmagt, om Penninge-Werkct wore någon ostadighet,
»agon osäkerhet underkastadt: Annan sak förmälte Herr
Borgmästaren wara med en Egendoms Herre, Landtman
och Jordbrukare, han skulle sällan sakna det mästa af sine
»ödwändiga behoswer, af sin jord skulle han blisiva där»
nied försedd, och således längst kunna bestä; Men Köpmannen
och andra Städernes Näringar idkande icke sä.
Och dä Borgare-Ständet af förut nämde grund nästan
wid alla Riksdagar kilförene klagat öfwer förfallen Orsäir
och osäkerhet, härrörande sä wäl af Lagarnes mindre alfwar
samhet emot Gätdenärer,-samr senfärdig och lam werk
-
174 Den 22 Februari».
fjällighet i Utmätnings-wägen, hwilka Klagomål Kongl.
Maj:t Nadigst afgjort genom Loncours - Förordningen af
är 1773; sä kemnade Herr Borgmästaren til StändekS
eftersinnande, om nu wore någon anledning, at wika fran
sadane grunder och afgifwa et däremot stridande underdånigt
tilstyrkande, hwilket Herr Borgmästaren kvlemrer för
sin underdåniga del ansäg för betänkeligt, sä mycket niera
, som tydelig och bestreswen Lag i denna omständighet
redan finnes: Han äberopade härwid, huruledes g K. i
9 Handels Balken stadgar, at det som försträckt är,
stall i samma Mynt äterbetalas, eller om Länqstwaren ätnöjeS
nied annat, da efter det, som det senare tvid betalningstiden
högst, gäller. Denne Lag wore i Herr
Borgmästarens ranka grundad i den naturliga Lagen, i
den ewiga sanningen, at hwar och en bör haswa sitt, och
säledeS stulle innebära en oomknlistätelig rättwisa och billighet,
hwaraf Samhälls-banden bero, och hwilkas i agttagande
gjör dest beständ.
Herr Borgmästaren säde sig jämwäl kunna wisa med
exempel, at ändring uti det nämde Lag rum, åtminstone i
de» orten, där han är hemma, wore öfwerflödig: Han
nämde därsöre, at, ester det han trodde, wore den ortens
Allmoge mäst af alla stylvig til Köpmännerne; men icke
deh mindre och ehuru RikSgäldS - Lonroirerr Lrerlir - Sedlar
alt sedan »789, och således inemot iz är, warir gängse
äfwen därstädes, hafwa dock alla Borgenärer och Gäldenärer
i godo sä liguiäersk och afgjort sig emellan, at
twistigheter och Rättegångar om gängbara MyntS beräknande
wid silke tilsällen warit gansta sällsynte, til och med
stola de sä kallade Borgo - Sedlar eller Kongl. KrigsOmmillariarer;
?o!!srrer blifwit antagne för full betalning,
och war Herr Borgmästaren nog säker i sitt hopp
därom, at ätminstone be fleste af Fordrings-ägarne, ehuru
de hafwa Lagen pä sin sida, äfwen härefter i agttaga
sadan msäersrion; sä mycken ära, dygd, medborgerlighet
och medlidande stulle ännu finnas. Och om någre ockrare,
Den 22 Februarii. 175
re, blodsugare, finnas i en eller annan ort, förmodade han
deras antal wara nog fä emot dem, som wisa och i sielf»
wa werket Ådagalägga ädelmod och männisto-kärlek, hwaraf
wart tidehwarf har sig at hugna: Lagen, ehurudan den
ock mä wara, stulle än ock icke kunna förekomma alt mih»
bruk. Och äfwen alt detta war hos Herr Borgmästaren
orsak ril betänklighet härwid, at i underdänighet rilsyrka
ändring uti Allmänna Lagens stadgande, til fördel
för, kan ste, lil cn del mindre medlidande wärde Gäldee
närer. Flere af de Herrar Ledamöter, pwilka redan
yttrat sine tankar i denne sak, hafwa anmärkt den stilnad
Kongl. Majus Nådiga kroxolmon gjör emellan enstilte
Fordrings - ägare och ksnguens fordringar: Den samma
hade ej eller undgått Herr Borgmästaren Xlenraers upmärksamhet.
Han ansäg ksnguen wara et ställe, där
privzrgs Lapirgler wärdas och sörwaras. Om ägaren ril
Riksdaler» försträcker den äiretie är en annan, sä wore
denne Riksdaler» därigenom ej sämre, än om samme ägare
sätter den i Lsnguen, och lärer Languon utläna den)
esler den förcflagne Författningen, stulle ägaren i förra
fallet icke fä sin Riksdaler tilbaka ulan Riksgälds Sedlar,
men wäl i den senare händelsen? Hwilken olikhet! Sädan
Författning stulle i Herr Borgmästarens kanka widare innebära
obillighet och medföra osäkerhet: han nämde til
exempel, at om en Fastighets»ägare fäldt den flere eller
nägra är tilbaka, emot betingadt Lanco-Mynt, men utsatt
flere är innan Köpcstillingen stulle betalas; sä är ju sädan
säljare förfördelad, om han wore twungen at taga annat
i betalning, än han sig förbehållit, och hade aldrig fäldt
samma sin egendom, om han föreställ sig samma Författning
utkomma. Samma sak wore del med Skuide-bref
och andra Ashandlingar. Enär nu den Lagen, hwarom
fräga är, stulle innebära den besynnerliga egen»
stäp emot all Lagstiftning, at den stall werka och
haswa afseende pä sörm och under annan Lag siutne aftal
och Handlingar; sä klodde Hcrr Borgmästaren rikan
swäcighec kunna finnas, at sädank stulle medföra 0-
i76 Den 22 Februarii.
säkerhet, all Oefiir afstadna 06) den fattige, som behöfwer
försträckning, bliswa ohulpen. At alt missbruk
med upgäld och annat icke kan förekomma-, hade Borgmästaren
redan nämt; Han tilläde nu, at PapversMynttt
altid medförer sädant, sa länge den opinion är
gwar, ar papper icke är msrZII. Det hade wi erfarit i
synnerhet ifrån arén 1762 imil dess Kongl. Mast i Räder,
ester Riksens Ständers underdäniga anhållan, ar
1776 satt Pen »inge - Merkel i skick och ordning; Om
Pappers Myntet gjort til fyllest hade Kongl. Max.t och
Riksens Ständer undgätt sadan omsorg.
I anledning as alt detta tilsiyrkte Herr Borgmästaren
Centrer, at Ständer ej skulle i underdånighet antaga
den gjorde Lropoiitionen.
Herr Handelsmannen Lingström:
Ehuru jag i anseende til den skyndsamhet, hwarmed
fökewarande wigtiga ämne mäste mgjöras, icke kan utföra mina
tankar med den styrka, som wederbör, sär jag dock
följande asgiswa.
Jag finner nogsamt den swärighct, som Läntagare
hafwa al betala de skulder, som de gjordt i Laner, eller
8pecis, med samma Mynt, men jag kan därsöre icke til,
styrka, mot LängiswarneS wilja, förwandling eller förkylning
af deras 8pecis R:dr til Riksgälds - Lontoirers Ure-lit-Sedlar
med 6 proOems ^gio, hwilka ststnämde, ehuru
goda de än äro, dock icke äro detsamma, som Oonranks
penningar, hälst 8pscis-Myntet äger sitt wärde innom
sig och reprelenkLtist stiger och saller ester Oours och
det förtroende det äger.
Läntagaren, som undsätt Län af enskilre Personer,'
sker jugen orätt, dä han ej betalar bättre än han sätt,
och
Den 22 FebruarLL.
och Langffwaren har ingen winning, dä han ej ätersär bättre
än han utkant.
Landt egendomar, sa wäl som alla waror, dä de betalas
med Lreäir-Sedlar, stiga och falla i wärdet, alt som
cm.llän specie - och Lreäir-Mynt pä Wäxel - platserne
sig förhäller; Läntagaren lärer icke mindre än alla
andra uaderläta, at, dä han antingen säljer den egendom
han för länke penningar köpt, eller desi afkastning, stegra
sina waror i proporrion efter bet MymS valeur han därsöre
Undfär. Det worc således i min tanka ganska orättwist,
om Längifwaren, som hwarken kan höja eller sälla
sina utlänte R:dr, skulle äläggas at läta sig nöja med
mindre Oeäir-Sedlar än sa mycket, hwarsöre han kunde
köpa eller tillväxla sig äswen sä mycket Lpseis, som han
utlänt.
Den satsen, at denna Författning, om den skulle tilstyrkas
och fastställas, skulle bidraga til den fattiges sörman,
och betaga den rike en oskälig winning, är ester min
tanka icke aldeles af denna beskaffenhet; ty utom det, at
allmänna säkerheten fordrar, det öwar och en Swensk Undersäte,
han ware sig rik eller fattig, bör biöehälles wid
sin egendom, tilkommer den omständigheten, at flere Enkor
och omyndige Barn gifwas, hwars hela egendom består
Uti et litet Utlänt Lapnrl i 8pecie-Mynt, af hwars Ränka
de endast lefwa; at tilstyrka något, som skulle älägga
dem förbyta sine Realia mot Oroäir-Sedlar, wore at förminska
deras rätt, hwattil jag ej wik haswa någon skuld.
Jag kan icke anse de Läntagare, som äro skyldige LaneoMynt
i Langusn eller visconr-Werten för rikare än de,
som upkagit Län af enskilte Personer: det blifwer i min
tanka ingen rättwisa, at desie ststnämde skola blifwa lidande
och de förstnämda fa fullt ut, hwad de utlant, eller at
de Läntagare, som gjort Län i Laulpieu och U.Zeont
M
Wer,
<78 Den 22 Februari».
Werten skulle äläggas större Onera wid återbetalningen än
de, som undsätt sine Län af privar-.
Jag är icke i den lyckliga belägenhet, at jag har nägra
utlänte Lgpitsler och kan således icke mistränkaS at
hafwa gjort detta anförande f§r egen nytta. Den öswertygelse
jag äger, at, om HeMlige Utskottets hemställande
j denne sak skulle tilstyrkaS, more det samma, som at söka
betaga en och hwar den rätt at stisponera och bibehålla
sin egendom, har förorsakat, at jag härmed inkommit.
För min del tilstyrker jag således det Högtärade
Borgare-Ständet, at, pä sätt ^unclamsnrgl Lagarne förejkrifwa,
genom desi Taleman hos Kongl. Mast i underdänighet
afstyrka antagandet af Hemliga Utskottets hem,
ställande i denna sak.
Oav. kmZssräm.
Herr Borgmästaren I^ori-msn: Ak han ej wille uppehälla
tiden med onödig widlöftighet, sedan sa mänge
Wärde Ledamöter, med hwilka han sig uti alt förenade, bäde
omständeligen och grundeligen wisat, hwad skadeliga följ,
der et saststäldt Hgio pä Lreöir-Sedlarne skulle medsöra.
Han wille endast tillägga och til närmare eftersinnande
anmäla, huru farligt det är, at förändra en gammal Lag
och gjöra en »y in osin, som rubbade den egendoms,
rätt, hwarom hwarje Medborgare borde wara trygg och
säker. Någre af dem, som i ämnet talar, hafwa wäl
ömmat för omyndige Barn och Brand-Lassan i Stockholm;
men det wore icke de allena, hwars lidande borde behjerta,
uran man borde äfwen hugkomma lstorpnsler, Larareirer.
Barnhus och Enke-Lassor, nied flere sädane för
den fattige och olycklige gjorde Inrättningar, hwilkas bestånd
härwid kunde äswentyra, men desto mera borde fredas,
svm genom den förändring eljest kunde ske Uti gismil
-
Deu 22 FebruarLL.
de Medborgares Destamsnren och Förordnanden, andre
kunde afskrackas fran en wälgjörenhet, hwartil de eljest
kunna finnas benägne. El exempel härä kunde Herr Borgmästaren
frän sin hemort förete uti et as en hederlig Landsman
skänkt Löpna!, för hwars afkomst Spannemäl ärligen
upköpes och lil de fattige utdelas. Om denna afkomst
genom MynlclS förändring minskas, förändras rned det
samma ändamälet af Giswarcns visposinan; Och för öfrigt
kunde erfarenheten om de skador, som Lr-än-Sedlar
pä 1760 talet medförde, nogsamt wisa, hwad följderne
däraf nu skola blifwa.
Herr Borgmästaren kjerström frän Uleäborg anförde
däremot följande:
De skäl och betänkligheter, för hwilka en del af
Sländetö Herrar Ledamöter sökt afstyrka underdånigt bifall
til Kongl. Mahrs i fräga warande Nädiga kroposition,
äro helt och hällit grundade pä blotta lupoiuionsr om
Riksens Ständers Lreeiu-SedlarS försämring sch afkagande
valeur mot 8pscir-My«tet.
Men fädant borde icke kunna tagas för afgjordt, och
det är delta, som Riksens Ständer nu fokt och Deni älegat
at förekomma.
Om för roar tilfredsställelse under Lrestir. Sedlarnes
omlopp ost emellan, och om för den allmänna opinion,
som sa mycket werkar pä del förtroende Veste Sedlar böra
äga, säkerheten ensam wore kilräckelig; fä mäste den finnas
Uti den granne och försäkran, hwarigenom samtclige Rikets
Jnwanare förbundit sig at betala Riksgälden uti de
konäer, som kil ärliga Inreresssn och ti! sjelfwa Riksgäldens
emmoriisssmsnr redan ars anflagne: och miAllmänhetens
egen förmän, at genom det 11 u antagne L, aust 8/-  stsms ester hand och småningom sa afbörda sig Risgolven,
M a hwar
-
Den 22 Lcbruarii.
hwarigrnom den sä mycket mera lindras, som största delen
däraf icke belastas med någon Ränka.
Wi skulle misikänna de fördelar wi af mac FäderneS-jord
kunna hämta och den wi genom egna slkekksr i
Handels»wägen as Utländningen äro i ständ at ost förmärs»
ma: wi skulle ock wara okunnige om de d^LrionsII» skulder
detta Riket under en myckenhet mindre Folk - numer
förut, med dryga Räntor til Utländningen betalt, om wi
kunde twifla pä denna säkerhet; och det är således icke fran
en sädan grund, som emellan 8pesis Mynt och wära
Oe6il-Sedlar kan upkoimna, ty en säker Oeäir är lika
god och osta bättre än stelswa Mynter.
Man får ofta erlägga ^gio af Silfwer och Guld,
och det härrör af brist eller öswecflöd pa wisa nödwändiga
behof. Uti brist pä Wäxlar nödgas man köpa dem efter
en hög Louis, som icke ar annat, än at cn Holländsk cl»
ler lcksmburger Riksdaler, eller andre Utländska penningar,
lilxsras nägra proLem öfwer deras rätta wärde emor
wart 8pssis - Mynt; äro äter flera Wäxlar at tilgä
än behoswen fordra, sa mäste det Utländska förlora af sitt
wärde emot wärl egit Mynt. Om någon, den tiden
wart Guld« och Silfwer-Mynt war uti desi rätta proporrionsraäs
wärde, förbundit sig at betala desi gäld Uti
Guld, sä skulle en sädan Gäldenär denna tiden, i brist
pa vucarer, nödgas erlägga flere proLems förhöjning l
Silfwer.
Alt sadant är i sig sielft en HZiokcrin§, och pa lika
sätt sörhäller del sig med wara Oeäir Sedlar. Dä desie
Sedlar, som vn äro osi emellan de allmännaste, i missa
fall icke kunna nyttjas, utan behoswet af Lanco-Myntet
bliftver nödwändigr; sa upkommer. däraf tilfälle och anledning
för dem, som äga det frän allmänna rörelsen nu
förswundne 8pssis-Myntet, eller för deras förut gjorde
Län skulle hafwa rättighet af de gäldbundue sädant Mynt
Den 22 Februari».
affordra, at däraf söka sin winst och fördel: och ju flere
behoswen af Lanea - Myntet således skulle blifwa, desto större
utrymme lemnar man för pennings-»vinglare och egennyttan.
Här finner man rätta anledningen, hwaraf wära Oeäir-Sedlar
kunna belastas med ^§>c>, och har fordras at
sätta gränser för den egenwinning, som pa de behöfwandes
kostnad kan sökas.
Med hwad tilsredssiällelse skulle wi icke kunna möta
wara hemmawarande Medbröder, om wi kunde winna sadant
ändamäl, och om wi sä kunde indränka wära behof
af Länsö Mynt, at wära Lgpiraiiftsr, utur ständ satte
at taxera osi pä wära Oeäir - Sedlar, ensamt ägde det
nöjet öfrigt at betrakta sina 8pecis - Opnaler. At gjöra
wära Oeäir-Sedlar nyttige och gängbara uti all rörelse
vsi emellan, det åligger Riksens Ständer: och at äter minska
8pscis- Myntets behof i Handels - wägen, genom mätkelighet
och sparsamhet med Utläudfft öswerflöd sami en
därigenom befordrad ösmerwigt i Handel, det ankommer
pä osi och tvära Landsmäns egen öswertygelse och goda upsät,
ak, pä et Srvcrftka dllanonsn »värdigt satt, rätta de
swagheter, som sä mycket skada det Allmänna.
Fäfängt har man hotat osi, at tvär inbördes Oeäir
pä 8prcis - Mynt skulle förfalla genom det, al de, som
fäkt Län i Länsö-Mynt den tiden det ensamt war gängbart,
nu finge betala det uti Riksgälds-Sedlar. Wi böra
känna, at mera än twä tredje-delar as wärl LaasoOpirsl
under Kriget slädnät och fallit pä nog fä händer:
och wi skulle icke rätt känna wära Opiraliftsr, om wi
kunde tro, at de häldre wille gömma sitt 8pscis-Mynr,
än draga en mattelig fördel as det samma. Wi kunna
därföre antaga för säkert, at et inskränkt behof as 8pscieMynt
lättar de behof wi däraf aga, och at säkerheten äfwen,
med en mindre och mattelig winst förenad, nödwan»
M z digt
Den 22 Lebruarii.
digt skall hälla wära Oeäir Sedlar Uti deras warde, da
grönför sällås för den egennytta, som sädant kunde förekomma.
Men om jag ock kunde inse den fara asOsäir-SedlarneS
försämring, som någre af Ständers Herrar Ledamöter antagit
för säker; sä kan jag dock icke finna annat, an at antagandet af
Konungens Nädiga kroposirion likafullt wore bade billigt och
rältwist.
När en allmän förlust skall drabba ofi genom wart
Oeä>r Mynt, som bliswik oH nödwändigt, för at dange,
nom småningom och efter hand kunna betala Kostnaderne
til Kriget, och den därigenom upkomne Riksgäld; Sa bör
denna förlust falla pä alla i män af deras Opiralsr och
förmögenhet, som alrid är den billigaste och mäst rätt,
wisa måttstock, hwarefter wi til Samhällets underhållande
böra bidraga; och hwarföre eller pä hwad grund borde
wäl de, som äga Lanea. Opiraler, härifrån undantagas ?
Dä en fattig Arlorar en skill, pä en, ja bör den rike
förlora et tusende skillt pä et tusende R:Dal., och det
utan afseende varpa, om hans L pirål bestar af krnco-ellec
Riksgälds Sedlar; ty defie sistnämde äro lika dyrt genom Undersätarncs
tilskotter förwärfwade, svin Lanea-Myntet.
Om nu tilförene, da Riksens Ständer ester förra Ry«
ska och sista Pommerska Kriget gjorde sina operationer
genom Kangnsn, och Defi Sedlar, i brist af LpecieMynt
och säkra Lonäcr, försämrades, någon Längifware,
som försträckt sina Medborgare penningar de» tiden Lsnco-Sedlarne
agde full valeur, sedermera pästätt ak fä en
Nio Daler Kopparmynts Sedel betalt med wenne, sä hade
man med skäl ansett sädant för en obillig kilragsenhet.
Nu dä man efter sakeus natur lemnat Lsn^uen orubbad,
och desi Sedlar i Veu egenskap de böra äga, samt latit
>.'srions Osäll-Sedlar förbliswa hwad de äro: dä man
därigenom lemnat kanco-Mynrö-ägare i säkerhet och tilständ
at begagna sig af deras Opirsler, och i afseende pa
et ^§>0, som emellan kanea-Myntet och wära Ocäir
Sed
-
Den 22 Februari».
Sedlar redan bltfwit allmänt, men ingen annan än 8pecis-VlyntS
ägare wällat, lemnat defie sistnämde en pröft
wad billig ersättning; Sa är der än mera skäligt, at dem
betages tilfälle, at efter behag kunna söka ocker pä den fat«
tigeS och gäldbundneö bekostnad.
Al under äbcropande as Lagens stadgande uti Z §.
IX. L-p. Handels Balken, det all gäld bör i samma Mynt
betalas och til fullo gäldas, pästä, at et sädant Lagens
förordnande härigenom bleswe ändradt, är äler utan all
grund, emedan Oeäir-Sedlarne, sedan de blifwit auÄorissraäs,
och Riksens Ständer nyligen antagit det as Hem,
liga Utskottet föreslagne Oeäir-8)-stemc, hwarigenom detze
Sedlar ännu hädanefter utr allmänna rörelsen blifwa gängbare,
äro stalde pa 8pecis Riksdaler eller Rikets enda
Mynt, samt således efter Lag såsom Lonranr betalning af
en Gäldenär böra anses. Men om jag än kunde medgiswa,
at det, som nu ar i sräga om den gäldS betalning
uti Riksgälds-Sedlar, som i blanco - Mynt är gjord, skulle
leda lil ändring uti Lagen; sa aro Konung och Ständer
äfwen berättigade at gjöra en sadan ändring, och där
wid
bör icke någre cnskiltag förmän eller skada Utan hela
Samhällers bästa och bestånd blifwa söremälet.^,
De samme Ständer, som nyligen anKorissrar och til
allmänt omlopp antagit et Ocäic-Mynk, äro äfwen skyl,
dige at bibehälla befi wärde. Om i anseende til de» skilnad,
som förut bliswit gjord emellan Lanea och OeäirSedlar,
samt i afseende pä det företräde Specie - Mynt
däruti äger framför wärk Oeäir-Mynt, ak t,l det, som
för Utländska Handeln, fran Riket mäste utgä, ensamt
kunna nyttjas, nu blifwer tiliätit Sex praOenrs ersättning
för de i Lanea-Mynt gjorde Län: och om en del af Riksens
Ständer för den del af Bewillningen, som i 8pecieMynt
skall utgä, för egen beqwämligher och til förekommande
af ocker hos Upbörds-män, utsäst sig til en witz
förhöjning i sall dem wore lägligare, at denna del af Be
M
4 will
-
r84
Den 22 Februarii.
tvillningen i Orestit-Sedlar erlägga; sä följer däraf wihr
icke, at wärdet pä Riksgälds-Sedlarne därigenom hade
blifwit nedsatt eller förskingrat.
Sluteligen har man ock fokt werka pä det Högtäradc
Ständer, med äberopande af det lidande, som fattiga En,
kor och omyndige Barn, samt nägre til allmännytta gjorde
Inrättningar, skulle fä widkännas, om deras i kanao
gjorde Län uti Oeäir-Sedlar singe äterbetalaS; men detta
är blott et skuggwerk.
Wil man tala för fattiga Enkor och Barn, sa äro
de ej at anses bland den hopen, som ägt något betydande
ars at utlänas. Däremot böra endast de räknas för
fattiga, som antingen intet eller ganska obetydligt ars äga,
elier ock höra kil de» gäldbnndna delen af Medborgare.
At ater bibehålla nägre til allmän nytta gjorde Inrättningar
pa bekostnad af Samhällets torftiga Medlcmnar, ware
orättwift; och man är i alla sall först skyldig at se
Samhället och Allmänheten til godo, innan man gagnar
nägra sadane Inrättningar, som för Samhället nyttige och
nödige, likwäl helt och hällit bero af dest bestånd och
walmagt.
För öfrigt bör jag erhindra, at dä det är en Riks»
daasmans skyldighet, at tala för der Allmänna och de af
RilRs Jnwänare, som antingen äro fattige eller ock icke
äga mera än mätteliga behof, säkert utgjöra Nittio nio
hundrade-delar af det Hela; Sä anser jag det Högtärade
Ständer wara skyldigt, at med ömhet förswara sä mänga
nyttiga Medborgares rätt emot den öfriga delens öswerwigt
och egennytta; och hoppas jag ak sädant för framtiden
skal gjöra detta Ständ heder."
Herr Lagmannen tkäksnblon trodde stg af mlcourlLrne
finna, at om egenskapen och beskaffenheten as Konungens
Nådiga Lropolnion et annat begrep upkommit, än
med
Den 22 Februarir'. I8§
med Herr Lagmans ranka därom instämde. Säs-m Lagfräga
kunde Herr Lagman icke anse det förestäldte ämnet l
best natur wore icke sädan, och sättet, uppå hwilket Ko»
nungen behagat däröswer äska Riksens Ständers utlärande,
instämde icke eller därmed. Följagreligen kunde icke eller
werkan af det swar, Riksens Ständer afgiswa, blifwa lika
med den, som ester Regerings - Lagarus är förenad med
xro^ioluionsr rörande Lag-frågor. Icke eller är kropolrrionen
nägot innehäll af Konungens Egen Nädiga tanka
i ämnet, mindre nägot Dest beslut. Kongl. Majit har en»
dast af wänlig Nåd och ömhet för Sitt Folk, och altid
benägen at widtaga de Författningar, som närmast leda til
allmänt wäl, welat höra Sine trogne Ständer öfwer et i
Hemliga Utskottet npkommit förslag, at bestämma en UikjuiäLlions-punQ
emellan man och man, som wid närwa»
rande skick uri Riketö Penninge-werk blifwit ansedt nödigt,
til förekommande af mängc Medborgares oskyldiga lidande,
och angeläget, om ek af Konung och Ständer antagit
eöik-Mynt skall winna säkerhet och någon stadga.
Herr Lagman fant delta med hwad mera til hufwudsaken
hörer, wara af Herr Borgmästaren LsZsrckröm sä full»
komligen urredt, at sädant icke tarswade mera uplysning.
Herr Lagman wille allenast framställa den fraga, hwad
werkan skulle bliswa af en Författning mi Pcnninge,wä«
sendct, där det gängbara Myntet saknade högsta Magtens
LanQiun kil brukbarhet och gällande kraft, och hwilkcn wä»
da uti der enffildta skulle upkomma, när en för gäld utmätt
egendom icke finge säljas emot annat än Lanea eller
8xecie-Mynt, men detta slags Mynt icke funnes, Utan
wörö förwandladt til en wara, som siadnat innom nägra
sä Personers händer, hwilke wörö mästare at sätta hwad
pris de behagade pä hwar mans egendom? Antingen bör
intet cioäir-Mynt antagas, eller mäste det godkännas uti
rt witzr förhållande emot 8pecio- Mynt. I annar fall upkomma
de största swärigheter och sädana oredor, som icke
ens kunna beskriswae, men hwaraf werkningarne blifwa i
högsta matto skadelige.
iz6 Den 22 Februarii.
Herr Borgmästaren 6srl Genrer förklarade, der han
af in^rsllsn til Kongl. Majus Nädige kroposirion icke
kunnat draga den slutsats, som Herr Lagman l-iäkaus.
son; och
Herr Borgmästaren Norrmén, at den opinion han
i sielswa saken fattat, icke härledde sig frän något orätt begrep
om kropotnionsns innehåll, Utan wore grundad i
werkeliga sörhällandet. Frägan were ju om fastställande af
et wist eller 6 proLsnr pä Riksgälds - Lornoirers
Sedlar? Men da stclswa Hemliga Utskottets Betänkande
söreskcifwer, at de fattige, som ej äga Speris-Mynt, skola,
i stallet för 6, erlägga 7 skill.r, som gjör proOsar,
sä kunde endast däraf simas til följderna af alt det
öfriga.
Herr Handelsmannen I^ie-lksrx yttrade sig, som
följer:
Den, som estersinnar de olägenheter och den dryga
känning, som tilfogats Läntagare genom det ömsom stigande
och fallande ^§io emellan Riksgälds-Lcmkoirerr Oestit-Sedlar
och 8anco eller Specie-Mynt, kan ej annat
än önska desi hämmande. Om de föresiagne medel icke
helt och hällit kunna bota det onda, lära de dock för det
närwarande wara de enda, hwarföre jag ock, med undersätclig
»vördnad och erkänsta för Kongl. Mahrs Nådiga
omtanka för de fattigas lindring, helt och hällit tilstyrker
antagande af det gifne ?iojeck: Det är dock e», icke utfatt,
omständighet, hwartil jag wägar söra Högkärade
StändetS upmärksamhet.
Mäst et helt är ester Riksgälds Sedlarnes utgifwande
hade icke ockraren förmatt, at, genom deras mist-cre<Z>kersnäs
och däraf följande X§ic>, öka sin förmögenhet: Detta
wallade, at wid Förskrisningars utgifwande, utan afseende
pä den därfsre erhallne vslula» order ursattes;
Deste
Den 22 Februarii. 187
Deste Förskrkfningar inlöstes dä, ömsom med 8,nea, ömsom
med Riksgälds-Sedlar; men sedan ockreriel nädt sin
högd, har Längiswaren icke för sadane med ordet Hvene
utmärkte Förskrisningar welat antaga annan betalning än
Lsnco.
Rärtegängar haswa bliswit följder däraf, och Domares
olika tänkesätt har wällat Författningars olika tillämpning,
hwarigenom Läntagare», kommit i owisthet om hwad
som rätteligen borde wara hans rättesnöre; Och dä Lagen
för alla bör wara enahanda, hemställer jag, om icke Ständer
i undcrdänighet skulle hos Kongl. Maj:t anhälla om
nägot wistt stadgande i denna omständighet, pä det sätt,
<tt enär Skulde < breswen bliswit utfärdade ester den tid
Riksgälds-Sedlar bliswit gängse och icke Lsnco utsattS,
utan order H-ecke, och Längiswaren icke kan wisa, at valma
i Lsnco erhällitS, han dä ina förklaras skyldig, at sin
betalning, utan j Riksgälds, Lontoiret8 Lreäir
Sediar
emottaga.
hustan I,ieähsrZ.
Herr Radmannen ulegren förenade sig med dem,
som förut sig yllradr och assiyrkt fastställandet as LreäirSedlarncS
gångbarhet såsom Mynt.
kropoliiivn yrkadcö, emedan det wore längt lidit pä
dagen; och Herr Åldermannen >Vesiin anmälte, at han
som märkte, al med sakeus asgjörande brädskar och honom
widare icke wore lillättt at förse sig med flere ännu saknade
uplysningar, honom icke eller wore möjeligt, at med
fullkomlig eftertanke nu i hast draga någon säker slutsats
af det, som under äiscourscrne kunnat hämtas; Sä wore
för honom ingen annan utwäg, än at fästa sig wid någondera
af de meningar, som andre förut yttrat: Hwarsöre
och som han tyckre sig sinna bästa skälen hoö dem,
hwilka assiyrkt antagandet as hwad i Kongl. Majus Nä
-
-88
Den 22 Februarii.
diga proposition innefattas, han ock wore söranlätcn, at
sig med dem förena.
Herr Borgmästaren och Talemannen srägade häruppå,
om Ståndet bifaller Kongl. Majus Nådiga proportion?
Men som swaret war af Ja och V7ei blandadt, sa
skreds til omröstning öfwer följande proposition:
Den som bifaller Kongl. Majus Nädiqa proportion
fkriswa Ja: Den det ej wil slkrifwer sfTcj. Winner
^7ej, anhäller Ständer i underdånighet hos Kongl.
Majtt, at saken ma blifwa i sitt förra skick.
Wid VolsrinZs-SedlarneS öpnande befunnos 78 röster
för Ja, och 16 för ZTlej; til följe hwaraf Ständer
altja bifallit hwad Högstberörde Kongl. Majus Nådiga
proposition innehaller.
Ständer åtskildes.
Lx krotocollo
Thorsdagen den 2z Februarii.
S. D.
S
err Borgmästaren lckoppansieäc anförde ^
"Den allmänna röst och bestut, hwarmed della Srands
jialpetiive Herrar Ledamöter förlcdne gäldag behagade förklara
vä) stadga tvär gemensamma Högagtning för Herr
Borgmästaren och Talemannen, at tvid först ffecnde ledighet
af de nu äler inwalde Herrar Lanco- Fullmagtige,
i farvivsncs emottaga Ständetö förtroende til samma Ombudsmanffap,
vnffade jag ffriftcligen i underdånighet hos
Kongl.
Den 2z Februarii»
i8Z
Kongl. Maju matte blifwa anmäldt, med lika underdånig
jMihallan, at, nar händelsen af vscancs inträffar, Kongs.
Maj t i Näder behagade lära denna Ständets enhälliga
kallelse winna werkställighet."
Detta blef äswen med enhälligt bifall af Ständer
fastsiäldt, och skulle i Talemannncs ställe Herr Rädman»
nen Kejmers, fäsom Stockholms Städs äldste Fnllmägtig,
dcnne undcrdäniga Skrifvelse ä Ständets wägnar under,
teckna.
^err Rådmannen ^Uanäsr, säsom för Wasa Stad ut,
sedd Riksdags-Fnllmägtig, men hittils af sjukdom ester et
emot honom i Wasa anstäldt förfär hindrad, hade nu an»
kommit och intog säte i Ständer.
^)err Borgmästaren Oarlederb med utsedde vspuksraäe
anmodades underrätta de öfrige ldetpeLtivs Ständen, om
Borgare-Ständers förledne gårdag ragne beslut, angäende
Lreäir-Sedlars gängbarhet, och hwilket ester nägon stund
Herr Borgmästaren förmälte sig hafwa fullgjort.
^)err Borgmästaren och Talemannen anmälte, at Kongl.
MajU wille i Näder tillära Oepursraäe af Ofrälse <-Ständen,
ot i dag kl. emellan i och 2 aflägga den faststäldte
undcrdäniga Tacksägelsen för Högsta Domstolens inrätt,
ning med mera; och wille nu Herr Borgmästaren och Tamannen
til Ständets bepröswande öswerlemna projeÄ til
underdäniga Tacksägelse - ^äresisn. hwilken uplästcs och
gillades, sä lydande:
Stormägtigste Alleruädtgste Konung!
Tre är äro uu förlidne, sedan wi inför Eder Majus
Thron emorrogo, samt med wärk allmänna Ja och under»
da
-
Den 2Z Februarii.
däniga bifall beseglade Eder Majlis och Riksens Ständers
Förenings - och SäkerhetS-eE af den 21 Reki u-zrii
och Z ^^ril 1/89; 2ch lika länge hafwa wi äfwen nu
njutit srugten af denne wisa och til det Helas, lil Sam,
hällers wäl, lämpade Grundlag.
Icke är del utan möda för Eder Mayl, at sa ofta
emottaga sine trogne Ständers wördnadsfulla och underdåniga
Tacksägelse-^ärellsr öfwer en huld Regering, Faderlig
vmwardnad och all Kongl. Näd; Men för ost är det en tilfreds,
ställelse utan like, at altid, af glada anledningar, fä nalkas Eder
MaytS dyra Person, och, säsom nu, för Eder Mastt nedlägga
de Tre Ofrälse - Ständens djupaste wördnad och underdä»
nigaste tilgiswenhet för werkställigheten af Högstberör,
de Förenings - och Säkerhets igenom hwars fullbordan
Riks-RädS Embete! är wordel aldeles ostraffadt; och
Ofrälse Män, utgörande otwifwelagtigt den största delen af
Eder Majus trsgne Undersåtare, insatte i ätnjnlande af
den Samhälls-rättigheten, at lika med Ridderskapet och Adeln,
ej mindre uti Eder Maj s Högsta Domstol med
sine beflut, än wid Rikets Allmänna ^renders Beredning,
med sine underdäniga rådslag biträda.
Dä Eder Maj:t således äterskänkt Swenska Folket
och äfwen försatt det i werkeligt ätnjutande af sin urgamla
odal, rätt, at omedelbarligen med sin Konung bereda
Nationens sällhet, samt följagteligen tillika ökat Sin Egen
förmäga, at bringa lyckan til Sine Undersåtare, hwilka
känna, at Konungens och deras gemensamma wäl aldrig
kunna frän hwarandra skiljas, är för de Tre Ofralse.StandenS
underdäniga önskan icke nägot mera öfrigt, än den
underdäniga hemställan, huruwida denne wär underdäniga
Tacksägelse-^äreile, som tolkar hwad mera, ä» twä och
en hals ^lillion människor af Eder Majus Undersåtare
med den warmaste undersäteliga förbindelse känna, mä til
egen och wäre hemmawarande Medbröders tilsredsställel
s
-
Den 23 Lebruarir. 191
se fa inflyta i det Riksdags»Beslut, hwilket nu snart lä,
rer komma at utfärdas.
De Tre Osrälse-Ständen bönfalla underdänigst, at
uti Eder Maj:tS fortfarande Nåd och ynnest altid sä wara
innesiutne, same med djupaste undergiswenhet, trohet och
nit til dödsstunden sramhärde rc.
Och anmodades Herr Grohhandlaren VVeijerin, jämte
12 Oepureraäs, at hos de andre Ofrälse-Ständen anmä,
la Ständers antagande häraf, hwilket ock genast werk,
stäldtes.
1-!ti nu ankommit och upläst krotocolls Utdrag af detta
äaro har Hemliga Utskottet anmält, at som sörwalkningen
af det til förstärkning af Riksens Ständers Riksgälds,
Oomoir tilhörande viseonr - Lonioir ärligen bör granskas
af därtil ä Riksens Ständers wägnar särskildt förordnade
Revisorer, en för hwarje Ständ; Sä hade Ständer at
stadga sättet til desie Revisorers utnämnande.
Herr Lagmannen hakansson yttrade sig i anledning
häraf: At dä omständigheterne nu mera fordra, at Ståndet
Eall äga Fullmägtige icke allenast mi Riksens Ständers
Lancjue och Riksgälds-Oonroir, Utan äfwen at en sädan
bör utseS i egenskap af Revisor för Riksgälds, Lonroirers
Discont-Werk; Sä fördes Herr Lagman pä eftersinnande
as sättet til desie FullmägtigeS utnämnande emellan Riks»
dagarne, dä Ständer icke kan Sjelst denne rättighet utöswa.
Hitkils har det warit wanligit, at Stockholms Stads
KlsaistrLk och Femtio Äldste bliswit updragit Utöfwandet af
denne rättighet. Herr Lagman förklarade desi agtning för
denne RelchehlLble Lor^s, och hade således i detta afseende
ingen twekan, at öswerlemna den framgent et lika för
-
Den 2Z Februarii.
troende, om icke andre conllclerarioner härwid inluvo. Efter
Herr Lagmans tanka bör den Lorps, hwilkcn uröfwar
den i sräqa warande wal-rättighet, anses såsom ksprslenksnr
af Ständet: denne Repi eksnrarion förenäs närmast
hos de Personer, hwilka erhållit det förtroende, at pä et
eller annat ställe wara StändetS Fullmäztige: de föreställa
redan i sädan egenffap Ständer, och de haswa tilkommit
genom Sländers kallelse. As sadane ffäl, och dä Slandet
destutom äger en Lsncellio-Oiretlion, äswen sammansatt
af de Personer Ständet utnämt, trodde Herr Lagman
för sin del, det närmast inträffa med naturen af saken och
med förhållandet i andre Ständ, dar flike vi, elionor finnas,
at detta Sländs Lancellis-OireÄion, i förening med
StändetS Fullmäqtige Uti Lancken och Riksgälds-Lonkoirer,
utöfwar StändetS wal-rätt til äterbesättande as ledigheker
ibland Fullmägtige uri Languen, RiksgäldS-Lonroirer
och StändetS LanceHio-vireöHon, enär emellan
RikSdagarne sädane ledigheter upkomma, hwarwid Herr
Lagman det ansag nödigt i agttaqas, at icke nägon pä
mer än el af veste ställen äger säte och stämma under samma
tid.
I händelse detta antaqes, kunde npstnämde Fullmägtige
alwen utse den ärliga kevilor uti Riksgälds-Lonroirers
Oiscnm-Werk.
Herr Lagman uprepade ytterligare d^tz ägande förtroende
och skyldiga agtning för Stockholms lVlagiSar och
5 Q Äldste. Herr Lagman trodde icke, at de runde anse
sig i någon wärro förfördelade genom den sörcsiagne ändringen:
Twärtom lära de finna sig nöjde därmed, dä förfarenheten
tilräckeligen styrkt, at alla wal, utöswade as
talrika Samlingar, merendels gistvik anledning til ffiljag,
righeter, hwilka icke sällan alstra mindre behagliga
följder.
Hers
Den 2g Februarii.
193
Herr Åldermannen ^Vestin anmärkte, at återbesättandet
as de emellan RikSdagarne sig timande ledigheter ibland
Borgare StändetS llanLo-Fullmägtige allid warit Stockholms
-Vl-iMear och §O Äldste updraglt, lika som det tilhör!
Riddarhus - DieeÄioi, och Dom-Lgpi-Iar i Upsala,
at tvid dylika tilsällen complerrei-a de ibland deras I^ospLkkivs
Stånds Fullmägtige förefallande vacaucsr; såsom ock
genom det Hemliga Utskottets Betänkande, hwilket lil hela
sin widd as scmmlige Riksens Ständer wid sistledne
Riksdag bifölls, uttryckeligen stadgades, det samma wal«
mellrväe ffulle följas wid timande dödsfall eller annan af,
gäng ibland Fullmägtige i Riksens Ständers Lomon-. Han
wore fullkomligen därom öfwertygad, at Stockholms kcka»iffrac
och Borgerskap aldrig förwerkat denna dem förnndte
rättighet, hwarsöre han ansäg det äswen sä menligt för
denna Corps, hwilke» utgjör sä betydande del af detta NiksStänd,
som stridande emot förra Riksens Ständers »vidtagne
Författningar, at nu, utan ringaste ffäl wilja gjöra
därminna» en rubbning, som ehuru för Set närwarande
med liknöjdhet ansedd, kunde i en framlid leda til följder,
dem han gerna wille förbigå at omröra.
Om det ock skulle anses wara hwarje af Heiks-Ständer»
enskildt tilständigt, at uti »viste bi, omständigheter, såsom
htvad cfualireren af deras Fullmägtige, och sättet af deras
inwäljande angär, den ena Riksdagen uphäfwa och ändra
hrvad wid en minan stadgat och beslntit blifrvit; sa torde
sadant elter Herr Åldermans tanka åtminstone aldrig ffe ritan
pä högst wigtige ffäl, ti! förekommande af all anledning
tll oblida slutsatser om et sä hastigt aswikande israil de grunder,
hwarpä »789 ärs Ständer sota! Sin plan til Riksgälds - Lonk!>ire»L
inrättning och framtida förwaltning. I öfrigt kunde
han icke inse, htvad hopp om mera owäldughet wäntas
borde wid »val, som ffulle komma at förrättas af blott tio
lil större delen sielfwe redo ffyldige Personer, än af en sä
talrik Corps, son» Hufwud-Stadens bckagistrat och Borger,
ffapetö Äldste, mot hwilke »visserligen ingen misttanka om
N evl
-
194 Den 2z FebruarLi.
collulion wid en flik Förrättning kunde äga rum, dä däremot
syntes wara mindre wäl pasiadt, at Fullmägtige i
Riksens Ständers Oomoir sielswe ffola deltaga uti walet
as de Revisorer, som böra granska en del as deras egna
göromål. Hatt fant sig altsä söranläten, at aldeles afstyrka
Skänkel frän den ntt föresiagne ändring, såsom i alla
afseende» mindre lämpelig, än det hittils wanliga walsätt,
til befästande as Allmänhetens förtroende för Förwaltningen
af kwänne fa högst angelägne Wrrk, som Riksens
Ständers Lsugns och Riksgälds-Lomoir.
Med hwad Herr Åldermannen ^Vellm anfört, förenade
sig Stockholms Stads Riksdags. Fullmägtige/nemligen:
Herrar Radmännen lvefmers och Gros
handlarns
LerZs och ^t^Iunci, Herr Fabrikören 8rräm,
Kramhandlaren Herr (.srltens samt Herr Åldermannen
I^ioor.
Herr Lagmannen »sksnslon erhindrade, at han icke
kände den Lag, som hindrar et fritt Stand at lemna sitt
förtroende til hwem det behagade uti nial, som Ständer
ensamt rörde, aldraminst wore det förbundet at häruti rätta
sig efter gamla sedwanor, eller andre Stånds bruk. At
Preste - Ståndet Uhdragit desi re^rössnrsriva rätt til DomLspirler
i Upsala medförer i detta hänseende sa mycket mindre
någon följd, som det kunde wara osäkert, om icke samma
Stand torde framdeles widiaga andre anstalter; Och
hwad Ridderffapet och Adeln angär, hwarS rättigheter bewakas
och Utöfwas af desi Riddarhus - vireQion, när
Ständer ej äro famlade, sa wore det just detta exempel
Herr Lagman Uti sitt hemställande sig äberopat, dä han
föreslagit, at vireQsurerne i SländetS csncellis skulle
winna et närmare deltagande uti StändetS angelägenheter,
än at endast sörwara desi Handlingar: Och kunde ej eller
nägon rättighet sägas hafwa gatt Stockholms Stad
»frän, dä dr därtil utsedde SländetS Fullmägtige dels wörö
-
Den LZ LebruariL. 195
ro Ledamöter af Stockholms kcksZisirst och dels besUttne
Borgare därstädes.
Herr Borgmästaren och Talemannen förklarade, det
han gerna skulle se, om Stockholms Stads ^sZisirsr och
;o Uldste bleswo wid deras hittils utan alt klander »töss
wade wal-rätt bibehallne, hälst han ock är, i följd af sikt
Embete, delägare i walet; men för öfrigit mäste han wid
detta kilsälle sullgjöra den skyldighet honom, såsom Standels
Taleman, äläge, at uppå Herr Lagman »skansens
hemställande gjöra ^ro^otinon: om Stander det samma
bifaller, hwilket as alla, utom förenämde Stockholms Riksdagsmän,
med Ja! besvarades. Och blef bestulet härom
genom Utdrag as krokocolisl Hemliga Utffottet meddeldt.
Uppä Herr Rådmannen Vzlleijs anmälan antogs följande
til Kongl. Mast prajecksrsris underbauiga Ansökning,
säsom et StändetS Allmänna Besvär:
Stormägtigste Allernädigsle Konung!
Den Näd, som Eder Kongl. Mast täckts wisa Stockholms
Stads Grosshandlare- äoeisker, medelst bet samma
8ociolsr leninade Nädigste tilständ, at sä erlägga Utgäende
och inkommande stora Sjö-Tullen Nki Waxlar, förwisiar
Borgare-Ständer, det Eder Kongl. Mast Allernädigst
täckes bifalla Borgare-StändetS underdänigste anhällan,
at Eder Kongl. Mask Allernädigst, i anseende til de
större swärigheter, som möta Lands - orkernes Jnwänare
bade i Städerne och pä Landet, at anskaffa 8pec1s-Mynr,
täckes tilläta samtelige Rikets Stapel-Städer enahanda
förmän, med ben lika Nädiga förändring, at dä ben
minsta Summa, som Stockholms Handels» 8oLi-ror sär
erlägga, ffall utgjöra 500 Riksdaler, Ven för de öfrige
Städerne mä til iss R:Däl. 8xseis warda nedsatt.
N Z Mes
-95
Den 2z Lebruarii.
Med djupaste uudersätelig wördnad och undergifwenHet
framhärda ak wara rc. rc.
^)err Borgmästaren VVicanäer, som anmältes wara af
opastlighet hindrad at i Srändet upkomma, hade mi en til
Ständer stäld skrift föl/ande anmält:
Bland annan Nåd Sweuska Folket af wär Hulde
och Store Konung är wederfaren, och hwarföre wi upmanas,
at för Hanö Kongl. Majus fotter stundeligen nedlägga
upriglige tack-offer, torde den bctydcliga afbetalning
Kongl. Majit Sjelf af Egne Medel behagat gjöra pä Rikets
8lalS'Skuld, ej niindre än Fyra ^s>!!ionsr Femhundreide
tusende Riksdaler i beräkning, förtjena hela Landers
upmärksamhct.
Riksens Högloft. Ständer, som emottagit denna Nädegäfwa
ur första handen, syneS detta wara et sa wärdigt
ämne til underdånig erkänsla, at jag i ödmjukhet wägar
Hemställa, Herr Borgmästaren och Talemannen samt det
Wällofl. Borgare-Ståndet, om icke deras med Swensk
Manna heder förenade undersateliga skyldighet pakallar, at
innan Riksdagens flut, genom en stor Deucalion, hos
Hans Kongl. Mast i underdånighet afbörda detta wedermäle
af den wällust tacksamma hjerta» känna, da de kunna
öpna stg och giswa werkeliga wälgjerninar det wärde,
de innom sig alud hysa, fast stundom mistkändt och ofta
i förgätenhet begraswit.
Hwad Herr Borgmästaren äVieanäor i sä matto anfört
, förklarade Ständer öfwerensstämmande med dest enhälliga
önskan, samt anmodade Herr Borgmästaren och Ta«
lemannen, at sädaut hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäla, sä at i händelse wid Riksdagens förestående stut,
Kongl. Majtt ej skulle haswa tilfälle emottaga Ständers
underdäniga upwagtning, Kongl. Majit likwäl malte i Nador
-
Den 2g Zebruarir.
T§7
der wara förwistad om Ståndets böjelse, at ej ur akt lära
något tilfälle, som gifwer det anledning at wisa dest underderdäniga
erkänsla och tacksamhet.
I.!pläste6 (lsncsllie-Utskottets Betänkande, hwarwid särskildt
krorocoll fördes.
En Deputation frän Högloft. Nidderskapet och Adeln anmältes,
emottogS och förekom, a hwars wägnar Herr Grefwe
kikbinA, såsom Ordförande, gaf tilkanna, det Ridderskapet
och Adeln bifallit Borgare-SkändetS proposition,
ak pä L-nguens bekostnad läka siä en ^leäaille öfwer Slaget
wid Swenffsund, men tillika enhälligt kesimir, at i
underdäniqhet aldeles afstyrka antagandet as Oioäir-Sedlars
gängbarhct i stället för Mynt wid llguiäarionsr privars
emellan; dock at, i anseende til de öfrige Ständcns
häruti tagne beslut, Ridderffapet och Adeln wille lata dars
wid bero.
§)err Lagmannen kiksirom förestälte nödwändigheteu däraf,
at det af Herr Hlsesioren och ^porliekaren von e^lrsn
i Orebro päfundne sätt at dämpa EldSwädor mätte bliswa
allmänt bekant; Och som Ständer, Utom Herr Handelsmannen
8>I5veräak>I, som emot all Utgift af Lowffa Stad
proresre.-Läs, förklarade sig willigt, at, med den söreflagne
utgiften as g rist. för hwarje Matlag i Skäderne, wilja bidraga
til Herr ^ffslior von sirens belöning; L>ä Uplästes
06) antogs följande underdäniga Ansökning, som a Ståndets
wägnar skulle af Herr Borgmästaren och Taleman,
ncn lii Kongl. Majit öswerlemnas:
Stormägtigfte AlternadLgfte Konung!
''Ibland de upfinningar, som ledt til allmän trygghet,
torde fa kunna förås framom det as Allel-oren von
^ken päsundna sätt at hämma EldSwädor."
N z En
Den 2Z Lebrusrii.
En bedröfweljg erfarenhet har öfwertygat därom,
ar de wanlige anstalter til dampande af Wäd-eld warit
ptilräckclige, da däremot de, under Eder Kongl. Majus
ögon, anstäite försök bestyrka säkerheten af von licens päfundne
medel.
Om behoswet altsa ensamt bliswit radfrägat, när inför
Eder Kongl. Maj:t Borgare-Ståndet dristar bönfalla
pm Allernädigste anstalt, at detta medel med alla sine omständigheter
tvid anwändandet ma warda allmänt, sa har
ljkwäl en skyldig erkänsta emot Uphossmannen icke kunnat
förgätas, sedan upfinningen är en privar Mans egendom;
pch för sadan orsak wagar Borgare - Ståndet underdänigst
hemställa, om icke .4stsstc>ren von eileen kunde hugnäs med
en aspastad belöning, och pä det denna icke mätte gravera
8 a's Merker, som til andre behof warit och är päräknadt,
har Borgare-Ständer för en gäng welat anbjuda en tillång
af z r:st. 8pscis af hwarje Matlag i Städerne, och
dä med nog wisihet wäntaS, at de öfrige Riks - Ständen
icke lära wägra en lika afgift, torde ändä bliswa öfwer»
ssort, wm til andre Landet gagnande öfningar kunde ansvändas.
"
Om Ståndets bestut och innehället af denne underdåniga
Ansökning, ansäg Ständer nödigt, at underrätta de
vftige Ständcn, sä at de kunde haswa tilsälle, at Sig Uti
denne en hwar rörande angelägenhet med Borgare- Sian»
det förena, hwarföre Herr Borgmästaren och Talemannen
anmodade Herr Lagmannen Ekström, at med nu utsedde
vepureracis i detta ärende nästa dag til de öfrige ssslpeAivc
Ständen asgä
astor
prim wiu; i Stockholm och Kapellan wid de Kongl.
Orsten Herr voLior plvstin företrädde ankomne Oepureraste
frän Höawördjga Präste-Ständct, och gaf rilkänna
Högwördiga SmndetS bifall til Lrsstir-Scdlarnes gängbarhek
pä särk Konungens Nädjga propostrion fnnehäller.
Den 2g Februarii.
199
I-IplästeS BefwärS-Utssottets profslck til ikererrsts underdänige
Beswär hos Kongl. Majit, angående Nederlagsfrihet
pä Ulisrän inkommande Spannemäl, hwilket xrcheÄ
as Ständet antogs, sa lydande:
Stonnägtigfte Allernädigste Konung!
Til StäderneS Allmänna Handels och i synnerhet
den sä kalladeTrsnstlo-Handelens uphjelpande har, genom
Kongl, psfolukionsn pä StäderneS Beswär af den ir
^pril I7Z9 K. 24, samt Kongl. Förordningen om Spannemäl,
som Utrikes ifrän med Swenssa Skepp införes,
as den a 6 )vlrriii 1741, Ne erlags frihet ä Spannemäl
warit StäderneS Handlande Borgerssap Nädigst förunnad,
och genom Kongl, kelolurionen pä StäderneS Allmänna
Beswär af den z psbruarii 1748 haswa de äfwen i lika
afseende sätt begagna sig af enahanda förmän ä stämmande
Drycker eller Win pä et ärs tid, men genom Eder
-Kongl. Majus Nädiga Förordning af den 21 Hpril 1774
har detta för StäderneS Handlande fördelagtige Stadgande
bliswit ändradt och Nederlags - friheten tils widare up«
häfwen.
Alt sedan är 1778 har wäl Borgare - Ständet wid
de Allmänna Riksmöten i underdänighet anhälstt om någon
ändring Uti denne senare Eder Kongl. Majus Nädjga
Författning, hwarom uti det frän Ständet underdänigst
wid sist sörledne Riksdag ingisne privilegii projeg:
Ständct äswen bönfallit; Men de Borgare-Ständet okän»
de orsaker, Eder Kongl. Majit hast, al ännu i Näder bjbehälla
det däremot emansrastr Förbud, haswa otwiswelag--  tigt warit af den wigt, at någon ändring därutinnan icke
til närwarande tid kunnat äga rum, eller anses motswarande
til den fördel Rikets Handel däraf kunde tilstyta, sa
länge den samma före Kriget war i det walstand, at den
ägde andre ulwägar til sitt understöd, och under Kriger
N 4 icke
20V
Den LZ Februarii.
icke kunde med särdeles nytta as en flik Nederlagsfrihet
sig begagna.
I underdänigste förmodan likwäl, al Eder Kongl.
Majtt, sedanHandelen och Sjö-farten ester cl nytz öfwerftändit
Krig finnes wara i behof af det kraftigaste bistånd,
för at snart bringas til sin fordna höjd, torde i Näder
sinna andre för Handelen mindre inskränkte utwägar til
befrämjande as det med Högstabercpadc 1774 ars Kongl.
Författning äsystadc ändamål, wägar Borgare Ständer i
dmpaste underdånighet hemställa, om icke Eder Kongl.
Mast nu Nädigst wille finna den tide-punA wara inne,
da detta senare, blott tils widare utgifne Nödige Förbud
knnde uphöra och de här förur cmförmälte äldre Försattninaar
i detta ämne ställas pä fin förra sot, sä at Rikets
Handlande åtminstone mätte äga Nederlags frihet pä Span,
ucmäl och Winer.
Genom en sadan Eder Kongl. Mahrs Nädiga tillåtelse
skulle de Handlande ofelbart lättås i ständ, at, dä
laga priser Utrikes infälle, insörffrifwa fin wara utur första
handen, dar Len altid genast comsnl mätte betalas,
samt däraf i dyrare lid hofwa icke allenast tilrackcligt för,
räd til Inhemsk eonlurnrion, Utan ock til idkande as Tranlno-Handel,
hälst de kunde undgä, at pä waran räkna
sin förlorade Ränta ä det ofta mycket dryga depnwl, som
genom de erlpgde Tull umgälderne warit dem utur händer
och äfwcn at tvid waranö äter utförande utur Riket widkännas
le befwarligheter af tids-utdrägt och kostnad, som
osta ätfölja ansökningar om kestiwrian af förut erlagde
Tuli asyifter. Och täckes Eder Kongl. Majtt häraf tillika
Nädigst intaga hwu^ f 'del däraf Riket kunde tilflyta dymed
'st, at et n ycker ringare belopp as penningar eller
däremot swarande Inhämscke waror nödwändigr skulle utgå
emot hwad eljest erfordras för det manligen i Riket
erforderliga as Utländske kroänUcr. Hworige
ll
om
Den 23 Fcbruarii. 221
nom den dyrbara km-mcs klan Rikets tiltagande öswerwigt
i Handelen i märkelig mälto wore befordrad.
Med djupaste undersätclig wördnad kc. re.
Herr Borgmästaren UanäZrstw crhindrade, huru
som wid sista Riksdag Stander ansett denne underdäniga
Beswärs-kunA af sä mycken wigt för SläderneS upkomst
och förkofran, at Ständer beflntit, at genom en särskildt
ve^urarion dest underdäniga Ansökning härom til Kongl.
Majtt öswerlemna, och Herr Borgmästaren hemstälte, om
icke nu äfwen samma kormaluöl borde i akc tagas.
Uppå Herr Borgmästarens och Talemannens föreställning
förenade sig Ständer därutinnan, at det aldrig nog
osta för Kongl. Majit kunde betyga desi undersäteliga wördnad
och tilsörsigt; Men som det wore osäkert, huruwida
Kongl. Majit, omgifwcn as RikS-wärdande Mender, nu
wid Riksdagens flut kunde hafwa tilfälle at emottaga
StändetS Vexursr26c8 underdäniga upwaktning; Sä anmodades
Herr Borgmästaren och Talcmanuen, at Stän,
dets underdäniga Beswär aflemna och tillika förklara Sländets
underdäniga önskan och föresats.
ingående Förtullningcn af sädane waror, som föras frän
ena Marknaden til den andra, förenade sig Ständer om
följande underdäniga Ansökning:
Stormägtigfte Allernädigfte Konung!
Flere Riksdagar haswa Handtwerkare i Städeene underdånig
Klagan fört, at de mer än osta i sin Borgerliga
rörelse och Handtering därigenom hindrade bliswit, at de,
som i brist af afgång wid StäderneS Marknader nödsakats
föra sine Hgndtwecks-waror isrän den en» Marknaden til
den andra, i hwarje Tull mäst Tull - penningar för dem
N 5 "lägga
2vr Den 2Z Februarii.
erlägga, hwarmcdelst waran i HandtwerkarenS hand genom
sä mänga slags Förlullningar och Past, samt päskrister hos
Tull-IntpsLiorerne flnteligcn bliswit sä dyra, at Handt»
tverkaren dem ej försälja kunnat: Och som det är en ostridig
sanning, at alla de KustimgrenLr, hwaraf Handtwer»
karne sine waror tillverka, förnt i Staden intullade blist
lvik, därtil äfwen kommer, at Hall- och klgnufaKurwaror,
enligt Eder Maj:tS Nädiga Försättning, förur warit
Tull underkastade, men sedermera isrän siik afgift i Nåder
frikände bliswit; Sä anhäller i djupaste underdänighet
Borgarc»Ständet, at Eder Maj:t Allernadigst mätte tillära,
at förenämde HandtSwerkS waror pä de skal, som underdänigst
anförde äro, isrän all Tull-asgist mätte befriade
warda.
Borgare-Srandet framhärdar med djupaste »nderdäe
nighet rc. ;c.
^/l-iksdags, Fullmägtige frän Stapel-Städerne hade begärt
StändetS deltagande uti deras hos Kongl. Mast tilärnade
underdäniga Ansökning om ersättning för sädane Far,
tyg, som innan sista Kriget blef bekant, afseglat til Ryfke
ost) andra Hamnar, men wid, KrigctS förklarande blifwit
qwarhällne och omsider säsom Priser ansedde; Och fant
Ståndet sig ej kunna undgä at gemensamt deltaga uti et
Borgerliga rörelsen sa nära rörande mäl, hwarföre säsom
et Allmänt Bcswär, nedanstäende underdäniga Ansökning
skulle undcrfkrifwas och expestieras:
Stormägtigste Alternädigfte Konung!
Med innerlig öswertygelse om den Nädiga ömhet,
hwarmed Eder Kongl. Mast omfattar Sine trogne Undersåtare
Rikets Borgerskap, ock Nadigst täckeS widtaga de
mätt och steg, hwarigenom uprättelse kan dem beredas för
de
Den 2g Februarii. 2vZ
de störtande förluster, som de, utan sitt förwällande, iräkat,
dä de drcfne af sitt yrke sökt upfylla loflige ändamäl, dem
alegat, wäqar Borgare Ständer inför Eder Kongl. MastS
Thron framföra sin underdänigaste Klagan öfwer de swära
händelser dem öswergätt, och i mer eller mindre man wer,
ka deras undergäng.
Ar i?88 i Hj>ri'I, kkgsi til och med jfunii mänad
utrustades frän flere Rikets Städer en myckenhet större och
mindre Fartyg til sä wäl i Ryfke Hamnarne ki^a, kevel,
I>larva och kekersbourx, som ä andra Hamnar i afsigt at
därifrån ester manligheten afhämta Rikets förnödenheter af
Spannemal, Talg, Lin och Hampa, med mera; men ä«
garns as desie Skepp, aldeles okunnige om et hastigt förestäende
KrigS-utbrott, hade den oundwikeliga olyckan, at,
säsom en följd af Krigs'. förlora dem til Fienden i sjelswe
de Ryfke eller andre Hamnar, eller under hemgäendr kil
hwar sin ort, där ingen retrsire ivar möjelig.
I förlitande ä Folk-rätten hafwa wäl ägarne hos sig
närt det hopp, at denna deras egendom, som de icke mot
bättre kännedom genom egne bararsterasts afsigter förwerkat,
skulle, sedan Kriget uphört, aldeles frigifwas; men auckenkigus
bewiö hafwa, ty wärr! öfwertygat dem om wederspelet,
och at detze Skepp bliswit sedermera i Rytzland för
gyda Priser förklarade.
Denna owäntade händelse, som rörer mängas hela
timeliga wälfard, ar för mycket känbar, at af Skeps-ägar»
ne ensamt bäras: Och Borgare-Ständet styr således rst sin
Milde och Rättwisr Konungs Nåd under full öswertygelse,
det de Städers Jnwänare, som warit ägare til dcsie förlorade
Fartyg icke lemnäs vhulpne, utan hafwa at därsö«
re pä et eller annat sätt wänra en skälig ersättning.
Med djupaste rc. rc.
Ester
224
Dell 2Z Fcbruani.
^5 ster upläsandet bifölls jämwäl här införde underdånig»
Ansökning, at, jämte Ständers Allmänna Beswär kil
Kongl. Mast i underdänighet aflemnas:
Stormägtigste Allernädlgfte Konung!
Dä alla pa Stockholm handlande Sfö-Städcr i Riket
genom de sm et Gillhofs inrättning i förstnämd» Stad
nyligen widtaqne Författningar, sätt widkännaS sädane swarigheter,
beswär , tunga och hinder, at deras segelfart och
Handel därigenom märkeligen lider, och Skäderneö ldcyursrsäs
för denna orsak frän hwar sin ort erhållit.sina
C<>mmursntsr8 föreskrift, at wid denna Riksdag nnderdäliigst
föredraga Eder Kongl. Majit denna olägenhet; Sä
wagar Borgare-Ständet hos Eder Kongl. Maj:t i underdånighet
anhälla, at ändring och rättelse häruti mätte i
Nader tillätas.
Borgare-Standet wagar härwid i underdänighet ä>
beropa sig den underdåniga Ansökning i detta ämne, som
Borgerskapets Äldste i Stockholm redan sörm författat,
och härwid med dest Bilaga underdanigst bifogas.
Däruti äro de olägenheter omständeligen adagalagde,
som SillholwetS inrättning medfört, ej allenast för Stockholm
enskildt, utan ock för Rikets öfrige Skader i allmänhet.
De af dehe Städer, som äro belägne uti Rikets Södra
krovincsr och handla med Sill äro härigenom i största
förlägenhet. Tilförsten sker förnämligast Höste-tiden,
och sällan är et Fartyg helt och hällit lastadt med denna
wara ensamt. Stark bläst och »wäder infalla denna tiden,
och en tidig winter gjör Fartygens anläggning til Sillhos- >
wet kostsam och omöjelig. Da Lasten as Lak-aodS äler ar
ringa, blifwer kostnaden wid uplastningen elier Fartygets
rr-ns
-
Dcir 2Z Fcbruarii. 20;
nansia, reranä- än mera betydligt; Och merendels Hr
med denna kostsamma anläggning wid Sillhofwet ej mera
wunnit, än ar Lasten blifwit prelsnrersä. Eder Kongl.
Mcytt täcktes Nädigst öswcrwäga, at Sillen af alla malor
likwäl är den, som minst skulle tala ak betungas.
De Sjö-Städer i Riket, som söra til Stockholm
en blandad Last af ätfkillige waror, äro ater, da de hasum
Lak-gods, ej mindre lidande därigenom, at de mätte
med sine F- rtyg anlägga pä flere ställen och ofta, utom all
annan kostnad, lida mäst genom uppehäll i tiden.
Frän de Nordiske Staderne äro deras Fartyg lastade
med Beck och Tjära, Smör och Talg, samt Lax och andre
Fisk - karrer. När desia Fartyg ankomma til Stockholm
nödgas de först lägga til Wägen, och därifrän til
Sillhofwet, innan de komma i ständ, at aflemna den merendels
hufwudsakeliga Låsten pa Tjärhoswer.
Förut hafwa desia Städer, som för 8s§l2uc>r>L-tidens
korrthct korcera sin uplastning genom natt och dag,
kunnat giöra sin Handel och bliswa ex^eäieracle pa atta
til tolf dygn, da de däremot sistledne Sommar Uti trenne
hela weckor och därutöswer blifwit uppehållne. Sädant
gjör det för de längst Norr ut belägne Städer omöjcligt,
at efter förra wanligheten kunna gjöra tre resor med sina
Fartyg til Stockholm; och har sistledne Sommar en af
Städcrne haft den förut owanliga händelse, at flere desi
Fartyg Sommar-resan blifwit insrusne under wägen ril
Westerbottens Hamnar; hwarigenom omanlig brist pä Salt
och andra nödwändiga waror i desje orter upkommit.
At beswära Eder Kongl. Mast med mera widlöftigt
andragande, wore onödigt. Borgare - Ständer gjör sig,
lnidcr äberopande as hwab Stockholms Borgerskap särskildt
ansördt, den underdänigste förhoppning, at den nu öfwer»
206 Den 2Z Februarii.
klagade Inrättning Nädiqst warder ändrad och uphäfwen,
saint at, lil förekommande af hela Borgare-SkändetS li»
dande och tilsörslens minskning i Stockholm, Eder Kongl.
Maj:t i det stället Nädiqst täckes anbefalla en sadan renhållnings,
'anstalt i Stockholm, so n utan twäng och skada
för Handeln kan widtaqaö, til winnande hwaraf Skäderne
äro nöjde at underkasta sig den as Stockholms Borgerskap
bewiljade renhällnings-afgift, dock med uuderdänigste
anhällan och förbehäll, at de Författningar därom
gjöraS ej ma lända Handelen och rörelsen til lunga.
Borgare - Ståndet leswer i djupaste undersäkelig wörd»
nåd re. rc.
Ståndets Depursrsste wid den nu, under Herr
Borgmästarens och TalemanneS anförande, skeende underdåniga
upwagtning hos Kongl Mast, utsagos följande af
Ständers Ledamöter, nemligen: Bryggaren Herr Wellman,
Herr Grotzhandlaren Westerin, Herr Lagmannen Dalstström,
Herr Borgmästaren k^oppenstestr, Herr Handelsmannen
Lilfverstalst, Herr Borgmästaren klåpare, Herr
Handelsmannen Danps, Herr Borgmästaren OsrKbcrp,
Herr Borgmästaren 8/Ivan, Herr Borgmästaren kiklman,
Herr Nädmannen Lrastin, Herr Rädmannen Ljupp, Herr
Handelsmannen i-etispderus, Herr Rädmannen kelstunst.
Herr Rädmannen Lalanster, Herr Borgmästaren 8remus,
Herr Handelsmannen killhorp, Herr Borgmästaren 2ellinper,
Herr Rädmannen Lerp, Herr Bruks - kärron ä.-  berp, Herr Handelsmannen klalm, Herr Borgmästaren
keckman, Herr Borgmästaren brolin och Herr Borgmästaren
l/Orsnpe.
^err Borgmästaren och Talemattnen sörmälte, at uppå
Herr karon och Landtmarskalkens samt de öfrige Herror
Talemännens hos Kongl. Maj:t gjerde underdäniga för
frä
-
Den 2Z Februarii. 207
frägan, huruwida det wore Riksens Ständer tillätit, at,
genom en stor Deputation, under wanligt anförande, fä
hos Kongl. Maj.t nedlägga Riksens Ständers underdäniga
tacksägelse för Kongl. Majus Nådiga omsorg wid Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsens Upsostran, Kongl. Maj:t
i Nader tillåtit, at SkänderneS Deputerad i dag kl. Z
ester middagen i detta hänseende lemnäs företräde; til full»
gjörande hwaraf följande StändclS Ledamöter utnämdes,
at, af Herr Borgmästaren och Talemannen anförde, wara
de öfrige kelpeAivs Standen wid denna underdåniga
upwagtning söljagkelige, nemligen: Herr Åldermannen Wettin,
Herr Rädmannen Skog, Klockgjutare» Herr billsten,
Kopparslagaren Herr Dsnäin, Herr Rädmannen korpström,
Bergsmannen Herr kloclstrom, Herr Handelsmannen
korelius, Gördelmakare,, Herr cavallin, Herr vice
Borgmästaren Oulicst, Herr Bruks-karron 06) Riddaren
Duvell, Herr Handelsmannen Itustorts, Herr Rädmannen
borstedt, Herr Borgmästaren Lianeic, Herr Borgmästa»
ren collinp, Herr Handelsmannen/cspepren, Herr Borgmästaren
Norceus, Herr Borgmästaren Lriberp, Herr
Rädmannen Dunstbsrp, Herr Handelsmannen ^pelberp,
Herr Rädmannen kejsner, Hattmakaren Herr Danäckraeij,
Herr Borgmästaren lenius, Tcnngjutaren Herr koos och
Herr Borgmästaren Oruostell, hwilka tilsadeS, at Standerneö
Deputsraste pä sörcskreswen tid samlas hos Herr
Laron och Landtmarskalken.
konungens Ofwerste Kammar - Junkare Herr Grefwe
8tenbock samt öenerai Majoren, Landshöfdingen och Lommenäeuren
med Stora KorHet as Kongl. Swärds-Orsten
Herr Grefwe klceblast, bleswo med wedertagen Heders»
bewiSning emottagne, sörckommo och anmälte Kongl. Majus
Nädiga hälsning och tilsägelse, at, sedan nu Riksdagens
afflutande til i morgon wore genom Riks - Härhollden kund»
gjordt, Riksens Ständer i morgon klockan n före middagen
borde upkvmma pä Riks - Salen, dä, ester ashörd
Predikan, Kongl. Maj-t wille hälla kisoum kienorum och
Den 2z Februarir.
af Ständerne taga Nådigt afsked; Mwen som rum wörö
Utsedde för 2; af StändetS Ledamöter, at lil middagen i
morgon undfägnaö, hwartil de altja ä Konungens wägnar
invirsraäes.
^Herr Borgmästaren och Tasemanncn anholt, at Herrar
Ofwerste Kammar - Junkarne täcktes i undcrdänighet
förfäkra Kongl. Mast, at Borgare - Srandct icke allenast
med undersätelig wördnad och hörsamhet Mll sullgjöra
Kongl. Majus Nådiga Befallning, utan ock, del Ständer
ffattar för en winst, at sa komma sin Hulda Konung i
underdånighet til mötes; hwarester Herrar Ofwerste Kam»
mcmIunkarne, lika som wid ankomsten, af StändetS Osgursraäs
beledsagades»
^Eppä Herr Borgmästarens och Talemanncns föreställning,
företogs nu wal kil Ledamöter i StändetS cancelli, hwarwid
Herr Rådmannen Ilsjmers och Herr Zuporoargeuron
I-Iaäb assade sig deras votering rätt, och ester a:dra gängen
ffedt uprop, följande wörö sränwarande, nemligen:
Herr Radmannen Valleij, Herr vice Borgmästaren klenrLer
i Abo, Herr Borgmästaren Westerberg och. Herr
Handelsmannen Milborg. Walet skedde med slutna Sedlar,
och befanrs wid rösternes upräknande, at Herr ^justiriL-Borgmästaren
i Stockholm Lul ?r. Okcrmur, undsätt
8Z, Herr Lagmannen kstZszoslon 77, Herr Borgmästaren
och Ledamoten i Konungens Högsta Domstol, Ständers nu
warande Taleman -änst. Wellin 82, Herr Grosihandlaren
i Stockholm Oorlieb klreiff 76 och Bryggaren i Stockholm
Herr IlrgL Wellman lornsson 77, hwilka altsä kil
Föreståndare af StändetS Lancsilie sörordnades. Af öfrige
röster hade tilsallitHerr Radmannen /Vegren.2, Herr
Grosihandstren ^igiunä 4, Kryddkrämcwen Herr .V ström
4, Hörr Åldermannen Vtoor 4^ Herr Åldermannen ^ob.
Wellin 2, Herr facob Westin 2, Herr Grosihandlaren
Leigs i, Herr Btukö-karron Fjärsman i, Herr 6rs
goriuZ
-
Den 2g Februarii. 2V9
garius r, Herr Rädmannen I»inöstrom i, och Garfwaren
Herr btsäläk i.
Volsrin§s - Sedlarne upbrändes och Ständer äkffildes.
klx ?>orocollo
Fredagen den 24 Febmam.
S. D. ^ferr Borgmästaren och Talemannen underräktade
Ständer med hwad särdeles Nådig ynnest
Kongl. Mast förledne gärdag emottagit Ofrälse Srandens
Oepuieraäs och underdäniga tacksägelse. Det Sivar
Kongl. Mast härwid i Näder lemnat och hwaraf Ständer
hade at sörwänta et med Konungens Egen hand un»
derjlkriswit Exemplar, at bland desi Handlingar förwaras,
bleswe härom det waragtigaste wedermäle; och aflemnude
sedermera Herr Borgmästaren och Talemannen en afskrift
häraf, hwilken war sä lydande:
Rong!» Masts Mädiga Swar til Takcmännen
och af de Tvenne Ofrälse Standen
wid Deras underdäniga Upwagtning pä Gefle
Slott deN 2Z Frörrrarir 1792,
Jag Uptager med mycket nöje det förnyade
wedermäle af de Tvenne Ofrälse Ståndens erkänsla
för de Författningar, hwarmed Jag altid
welat betyga Dem Min tilgiftvenhet. s^waö
Jag därtil gjort, hwad Jag därtil bidragit,
har skedt i den rena öfwertygelse, at et Folk,
som fruktar en och samma Gu>- och leswer un>-
O dee
Lia Den 24 Februaris
-er samma Nonung, bora äfwen åtnjuta -e samma
rättigheter Maturen Dem tillagt. Desie Lagar
äro redan sa stadgade, at Jag sinner öfwerstödigt,
om de uti Riksdags-Bestutet skulle insöras.
Mär denna Standens underdåniga Skrifwelse tillika
med det Swar Jag nu meddelar, igenom
Trycket komma til Allmänhetens kundstap, förblifwer
det wart L>i-Assted och stadgar igenom
War enhällighet ytterligare detta werk. Jag
har med Rad-Rammarens och Rads-Embetets
uphäfwande welat uprycka alla updragne.stil anader
emellan Mig och Mitt Folk och förekomma
alla de oredor, hwilka detta Embete, i senare
Lider, beklädt af de wärdigaste Medborgare,
i de fordna förorsakat, och kunnat ännu under
fwaga Aegenter förorsaka, da Det anfag Sig
som et Mellan-Stand, hwartil Det i forntiden fa
ofta sökte at Sig uphöja. Emedlertid anser Jag
detta som en ytterligare stadfästelse pa de förbindelser
emellan Ronung och Undersåtare,
hwilka Mig med de Trenne Stånden förenat.
Uti -esia tankesätt stall Jag upföda Min Son,
och det är bäde pa Mina Egna och äfwen^ans
wägnar, som nu är härwid närwarande, Jag
försäkrar Eder om den Madiga ynnest och^bcnägenhet,
hwarmed Jag städse stall Eder omfamna
och bibehålla den för Eder och Mig fä
nyttiga Förening.
^/err Borgmästaren och Talemannen gas jämwäl Manna,
det han för Kongl. Majit anmält Srändetö önsta»,
at genom en stor vcgmaiicm fä aflägga underdänig tacksägelse
för den betydeliga del Kongl. Majit as Rikets Skuld
cstcrstankt, äfwen ock, at Finsta CtadcrucS Fullmägtige
wille berrga deras Undcrsatcliga wördnad för de anstalter
Kongl.
Den 24 Februarii. 21 r
Kongl. Majit i Räder fogat til inlösen af Finsta KrigöLommiflLriLtsts
kollerrer, samt at Kongl. Majit förklarat
Dest Nådiga wälbehag häröfver; Men som ej »agon lid
härtil nu torde bliswa öfrig, har Kongl. Majit i Räder
anbefallt Herr Borgmästaren och Talemannen försäkra
Borgare-Sländet, det Kongl. Majit med lika Nådigt wälbehag
uptager hwad af Herr Borgmästaren och Tilemannen
bliswit anmält, som hade det stedt genom StändetS
Oepureraäs.
Kongl. Majit hade jämtbäl 'i Räder kilsagt Herr
karon och Landtmarstalken samt de öfrige Talemannen,
at, i anseende til Kongl. Majus snara afresa til Stockholm,
Kongl Majit efter Riksdagens flut icke gifwer någon
särskildt AfstedS-^uäisnLs för StänderneS Ocipuwraäs;
men at Dem more tillåtit, at Hans Kongl. Höghet
KromPrinsen i detta ärende upwagta.
Tal Herr Borgmästaren och Talemannen i dag inför
Thronell ärnade hälla, blef as honom upläst, sä lydande:
Stormägtlgste AllernäLigste Konung!
Borgare-Ståndet känner en ypperlig glädje däraf, at
wid foten af Eder Kongl. MajitS Thron fa nedlägga sitt
underdänigaste wördnads » offer för den Konung, som alt
Folket älstar och hela Europa beundrar.
Mlernadigste Konung!
Tillät Borgare-Ständet, at til lnckonstan höja stns
röster: de äro icke fäfangans, utan redlighetens.
Eder Kongl. Majit äger, wid Sin hagra stoa, sä,
stet för sin Konungsliga Thron mi den Käraste Telnmg
O 2 af
212 Den 24 Februarii.
af Wasz Stam; Mätte ock Eder Maj t! med kommande
dagar, ju längre, ju mer erfara den rena wällust, som ut»
sigten af ThronenS owanskeliga prydnad, och et troget
Folks framtida wälfärd, rilskyndar en Huld Faders och
en god Negentö ömma Hjerta.
Eder Kongl. Maj:t har, utan främmande Magkers
bemedling, stiftat Freden; Mätte ock Eder Mast! Utan
asundenS inflytelser, sa i tidernas längd med fullkomliga»
ste förnöjelse njuta Fredens lycksaligheter til yttersta höjas
Majestätisk Ära.
Eder Kongl. Maj:t har Nädigst täcktö öfwerlägga
med Riksens Ständer om Rikets wigtiqa Hushållnings,
mål; Matte det underdåniga råd, som Riks-Ständen un,
Ler en sällsynt enighet meddelt, wara sa lyckligen fattadt,
ak det är för Eder Mast behageligt! — för Fosterlandet
nyttigt!
Allernädigste Konung!
Det är således med känslofulla hjerton, som Borgare-Srändet
tilönskar Eder Kongl. Mayr en ymnig sällhet
af Walstgnelsens Gud! — en lang Regerings-tid as All»
magtens Herre!
War ock! Allernädigste Konung! alt framgent Bor»
gare-SkändetS Höge Beskyddare: det utgjor wid delta Af»
sked innehållet af Ständers underdåniga bsn.
?Iftven som Herr Borgmästaren och Talemannen upläste
dest tilärnade underdäniga Afskeds, Tal hos Hans Kongl.
Höghet Kron Prinsen, salunda:
Hög
-
Den 24 Lebruarii. Liz
Högborne Furste Allernädigste Kron-Prins!
Tiden är nu inne, dä, efter Hans Mast Konungens Nä<
digste befallning, Riksens Ständer skola ätskiljaS; men Borgare;
Ständet kan ick skiljas iftän Eder Kongl. Höghet, uran
en oafbruten glad ätanka af Eder Kongl. HöghetS utmärkta
Insigker, ädelmodige Egenlkapec och Furstelige Dyg»
der, hwilka äro sä förrräffelige, at de uti Eder Kongs Hög,
hets Person bebäda den odödelige Konung
V0kklst8 Like, och den Store Konung Ill:dses
wärdige Thronsöljare.
Borgare-Ständet önffar öfwer Eder Kongl. Höghet
Den Alldrahögstes mägtiga beskydd, en snar återkomst i
Sin Hulda Fru Moders ömma skjöle och sä glada dagar,
som kunna asskildras med lycksalighetens sköna behag.
Eder Kongl. Höghet täckes aldrig förgäta detta tilgilna
Srand, som om Eder Kongl. Höghets Nådiga ynnest
ej mindre underdänigt, än ouphörligen anhäller."
Ståndet tackade Her? Borgmästaren och Talemannen,
som wid alla tilfälicn sä wardigt förekommer StanLetö
önskan.
häruppå utnämdeS följande af Stander Ledamöter, at i
dag spisa middag wid Konungens Taffel, nemligen: Herr
Åldermannen Wellin, Klockgjutare» Heer I,,lilien. Herr
Radmannen konmmg. Herr Borgmästaren 8)-lvan> Herr
Borgmästaren, kihlman. Herr Åldermannen Xanösr, Herr
Handelsmannen 8el>e^siceus, Herr Handelsmannen /^sstoFren,
Herr Borgmästaren lmnägniff. Herr Radmannen
kelalnricl, Herr Borgmästaren I^orTus, Herr Rädmannen
skernell, Herr Borgmästaren kristorp, Herr Borgmästa»
ren 8reninr, Herr Handelsmannen iilllborZ, Karduansmakaren
Herr lckeälot. Herr Borgmästaren Lsllin^er, Hörr
O z Räd
-
si4 Den 24 Februarti.
Radmannen Lrmr, Herr Radmannen I.unädsr§, Herr
Borgmästaren I^nge, Herr Handelsmannen ^pelstsrZ»
Herr Borgmästaren Idlorrmön, Herr Borgmästaren 8avsvelius,
Hattmakaren Herr I^nstcfrseij och Tenngjntaren
Herr k^oos.
^il Asffeds-Upwagtningen hoö Hans Kongs. Höghet KronPrinsen
i dag efter stutad Gudstjenst, utsagos följande:
Herr Grosihandlarcn ^stplunä, Kramhandlaren Herr
^Listens, Herr Åldermannen iVsilin, Kopparstagaren Herr
I^anäin, Herr Handelsmannen 8i!5vsr6akl, Herr Handels»
mannen O liliij, Herr Handelsmannen I>3NAS, Gördelmakaren
Herr Lavalim, Herr Borgmästaren Oulieii. Herr
Borgmästaren 8) Ivan, Herr Handelsmannen lckeiöenstraucl,,
Herr Handelsmannen liirfarts, Herr Rådmannen känävall,
Herr Borgmästaren (lolli,ig. Herr Radmannen ckajmäsr,
Herr Rädmanncn Keeiiarcir, Herr Borgmästaren
IHsskerg, Herr Borgmästaren 8oveliu§, Herr Julliriarien
8almoil:n, Herr Borgmästaren 8ckmeII, Herr Borgmästaren
prienius, Herr Handelsmannen Herr
Borgmästaren brolin ost) Herr Borgmästaren I.'Oian§s.
^)err Borgmästaren och Talenrannen underrättade äfwen
Srand.k därom, ar ei någre Afskeds - besök hos de öfrige
Stånden komma e.r afläggaS, utan at Herr liaron och
Landtmarftalken sana Herrar Taleman, innan Stånden
pä Riks-Salen ätikiljas, därstädes a StändenS magnar
af hwarandre taga Asffed.
§verr Lagmannen kikstrnm afgeck nu med utsedde vepureraäe,
at lemna de öfrige KospeLIive Stånden underrättelse
om Borgare i SrnndekS besiut, at belöna Herr Hliessoren
von /ekon för upestfwandet af desi pafundne medel
til Wad,eldö dampande; och återkom ester någon stund,
dä
Den 24 Februarii.
215
-a Herr Lagman gaf tilkänna, at sä wäl Högloft. Ridderfckapel
och Adel», som Högwördiga Präste-Ständer anstedt
ärendet behagligt, och lofwar, at, ehuru sent det framkommit,
lckwal söka det samma företaga; men Arbara Bonde»
Srandct hade ej waru samladt. Det Tal Herr Lagman»
nen härwid hällit, upläfteS och inlemnades til krorocollec
af festande innehåll:
"Borgare Ståndet, rördt af de flere olyckor, som
Wad eldars härjande ästadkommit, sa innom som Utom
Staderne, har bestulit, at hos Hans Kongl. Mast underdänisi
bönfalla om Allernädigste föranstaltande därom,
at det af H rr ^lielstoren och Bpoidtzlearen i Örebro von
/Xl-cen upsnndna släcknings - medel, med alle omständigheter
wid nyttjandet, mä komma ti! allmän kännedom; Men som
upfinniiigcn är en privar Mans egendsm, har Borgare»
Ständet icke trodl sig kunna begära den ulan »vedergällning,
synnerligen, som alle prof af uptackter, för at söra dem
ti! en oswikelig wisihct, äro med kostnader förknippade, de
där böra godtgjöras af dem, som ästunda förmän as medlet.
En bedröfwelig erfarenhet har mer än en gang öfwermgat
om de redan bekante och brukade Brand--anstalters ofullkomlighet,
men- brist pä andre och en däraf nykommen
uödwändighet, som altid betecknat wanmagt, har ästad»
kommit, at man mast därwid lära bero.
Nu aler, dä medel finnes, som kan förekomma den
nödsialtes klagorop, som kan hindra lidandes kärar och nödtwäng,
at sysellösi se mänDighctenS sa djupa förnedring i
fä ögnablick ifrån wälständ til högst, grad af torftighet,
har Borgare? Ständet, som icke kan begära, at belöningen
mä tagaö af Lrarsns lil andre behof päräknade medel,
welat anbjuda til ^01,6 för denna upfinning en afgift as
z r:st. pä Matlaget i Städerne för en gäng, och därwid
gjort sig et fast hopp, at, om KespeQive Med»Srändcr as»
wen däruti täckas ingä för sine anparter, samman skulle
bliswa sä til öfwcrs, al äfwen däraf någon annan nyttig
O 4 sak
Den 24 Lebruarii.
sak Mille kunna belönas, och täflan til det goda, det nyttiga
utwidgas.
Detta sä angelägna ämne är det, som Borgare-Ståndet,
genom osi sine veputersäs, sär til "I', mogna ompröswande
anmäla, och nyttjar tillika tilsället häraf, at
Uti 1. ynnest och bewagenhel sig innesluta.
1-^ppä gifwen anledning as Herr Borgmästaren Larleberx,
ex^eäieraäSZ följande kroiocnlls Utdrag:
"Dä nu et Riksmöte more siutadt, som för samtid
och esterwerld utmärkt sig med enighet, inbördes förtroende
och de mäst granlaga Manders Mndsamma afflutande,
och Borgare-Ståndet förde sig de orsaker til minnes, som
därtil warit werkande, kunde Ståndet icke underlåta, at
stadna med desi upmgrksamhet wid det ställe, där Riköda,
gen blrswit hällen, och med skyldig erkänsla ihngkomma
den omtanka, hwarmed alla anstalter bliswit fogade, den
ordning, hwarmed de bliswit utförde, de begwämligheter
Ståndets Ledamöter åtnjutit, samt den gästfrihet och höflighet
en hwar bliswit wisad. StändetS upmärksamhet hade
icke eller kunnat undfalla, at Länets och Stadens Styresman,
Stäthallaren och Landshöfdingen samt Riddaren as
Kongl. Nordcherne - Oecien Walborne Herr st>Ii >n as edineciin,
wore den, som för alt detta sörtjenke Ständers första
tacksamhet och erkänsla; och Stander twiflade icke eller,
det ju Herr Stäthallaren och Lands widingen Mille täckas
ej allenast för denne Stads Loft. KKiZistrak och Borger,
sikap, Utan ock särskildt för Herr Stads- kl-,joren Radmannen
Valleij förklara Borgare-Ständers agtning, wän,
skap och tacksägelse."
Och anmodades Herr Borgmästaren (^rledsr^, jämte
z ne vepuicracie, at för Herr Stäthällarcn och Lands
höst
-
Den 24 Februarii.
hofdinge» af d^oröin, denne af Ståndet förklarade erkänsla
framföra och detta krorocolls Utdrag aflemna.
?If Borgare - StandctS Allmänna Beswär, uplästeS och
bifölls fällande af BefwärS» Utflkottel ^rojeÄerLcis underdåniga
Ansökningar:
1:0. Angående inskränkning af den Allmogen
killätne fria
Stormägtigfte Allernädigste Konung!
Wid alla näst framflutne Riksdagar hafwa Städer,
neS Fullmägtige klagat öfwer de oredor och de misibruk,
som genom den ar 1766 Allmogen tillätne fria 8e^Iwion
bliswit förorsakade, och hwilka, i händelse de icke bliswa
rättade, säkert åstadkomma det angelägna ÄkerbruketS och
hela HandclenS sörfall.
De Mrl, hwara Städcrne grundat sin Klagan, äro
förut och i synnerhet uti Slädernes wid 1778 ärs Riksdag
inlinueraöe undcrdaniga Beswär, sa fullständigt upragne,
at Borgare - Ståndet, hwilket denne sak pa det öm»
mäste rörer, icke allenast söranläteS återhämta de samma,
Utan oek tillägga det, hwartil tid och omständigheter, som
upkaga alt, kunna föranleda.
i:o Dä Bonde - 8e^!aric>n nu mera stigit til den högd,
at endast ifrän Finland öfwer 2vOo:de siike Fartyg utgå,
hwarjgenom de raMrste karlar ryckas ifra» Jordbruket och
wänjaS til en lättjefull Sjö-lefnad, har Åkerbruket blifwit
sä wanMökt och försnmmadt, at det nu mera icke är
Bondens rätta yrke, utan såsom el bihang MöteS af orkeslöse
gubbar, qwinnor och barn, som hast den påföljd,
at dä ännu kring go-talek hela Finland kunnat med S»annemäl
försörjas, och däruröfwer, enligt Tull - hecialsrns
O 5 cir
-
218
Den 24 Februarii.
cil-cL §O2OO:de Tunnor, til Swerige aflatas, en wida
större mängd nu mäste införffrstwaL.
2!0 Enligt de första grunder eller primitivs Försatt-!
ninqar, hade Allmogen förut endast smärre Fartyg, tilräckclige
at öjwerföra egen afwcl; men dä han nu, under
namn af waru-byte, har rättighet, at tilhandla sig alla
Landlmanna ?roäuÄsr af den Allmoge, som cj har tiljälle
at idka Lektion, sa har Allmogen börjat bygga större
Fartyg til 60 a 72 Lästers ja därniöswer drägtighet, hwilka
i brist pä tjenlig? Warf, nödig redstap och insigt uri
byggnaden, bliswa sä odugelige och owaragtige, at flere
helt nya remnat, endast för deras äispropnrtion; imedlertid
fortfar Allmogen med byggnaderne, som han blifwit wan,
Utan nägon calculs om winst eller förlust, och medtager
samt uködcr sä stogarne, at icke allenast BorgarneS, utan
ock Eder Kongl. Majus och Kronans anlagde Skepps-wars
lida brist pä nödigt wirke; ty hwem stall sälja eller afläta
sädant, da Bonden sjelf är handlande och reddare?
z:o Til defie större Fartygs utredning betarswaö flere
man, än Bonden eljest behöfwer ä hemmanet, hwartil
han säledeS nyttjar drängar; af en inrotad ehuru sördärswelig
wana, lönas defle, icke med Oonranr, ruan ester
wista betingade förmåner, bestäcnde i förning af Landels
?roäuQor, hwilkct giswit anledning Varti!, at siike
drängar icke taga tjenst för hela aret, utan endast för Sommaren
; ty Wintern behöfwer han, at dels ifrän stogarne
staffa sig Träd-waror, och dels at driswa köpenstap.
4:0 At upfylla deste stora Fyrtyg med Laddningar,
därtil är Bondens egen afwcl aldeles otilräckelrg, knapr
swarande til en Z2:de del, han mäste således handla af den
öfrige Allmogen, som ej kan nyttja 8sZlLkiun, och här kom«
Mer nu dnt tillätns waru- bytet honom til en härlig hjelp.
I Stockholm och de orter, dar han seglar, upköper han
alla hem-landetö behöfwer, utsäljer ät sine grannar och til
hand
-
Den 24 FebtMLni.
219
handlar sig deras waror, och det qjör icke allena Bonden
sjelf, uran äswen oswannämde Sommar-drängar. Destu»
tom finnes nästan a hwarje Hemman antingen en Farbror,
en Morbror, en Broder eller Swäger til Hus-Wärdén,
hwilka asstatt sin Hemmans lott och i lösen därföre betingat
sig Torp eller Bonings ställe, med Fartygs andel.
Och denne förenade Oorps, Besättningen til 2OO2:de
Fartyg, stojar hela Wintren ikring Landet, säljer hwad
han nphandlat, samt köper hwad han tänker sälja. Borgaren
är syflolös, ser uppä, wanrriss och sörsmägtar, ty
hwad stall han gjöra? Bonden betalar endast en enkel
Tull, inga utlagor, ja icke ens Postpenningar, kan därföre
altid öswerbjuda och undersälja Borgaren.
5:0 Sedan Bonden säledeS sätt smak för handeln,
har han til räga pä Städernas lidande nu mera börjat
segla, icke som förut allenast til Stockholm, utan kring Oster-Sjön
til Skänsta Städerne, p^stsrsr Utländsk kust,
ankrar och landar wid Städerne där, och hwad händer
honom? inga bewakningar är han underkastad, utan seglar
alla Tull platser förbi; wänne nägon sä litet rankande
finues, som icke iustr lil hwad underslef och Lurendrägeri
alt detta giswer anledning och tilfäile? Med exempel uplyfts
och styrkes all ting bäst. Et enda torde här wara
tilräckeligit: Allmogen i Finland seglar hemisrän alla Tullplatser
förbi oii'Löls til Skane, polerar under wägen
Luruliolm och liopenbamn, kan sä wäl ä fram - som ä»
ter-rcsan landa i främmande Städer, och hwad hindrar
sadant? han seglar hem Utan at behöswa wisa sig wid
Tullarne eller bliswa vitneraä, hwaremot Borgaren, som
seglar pa Oster-Sjön, inlastar hemma under bewakning,
mäste passera en Skjärgärd af inemot 70 mil, för at wid
Dalarö Stora Sjö-Tull bliswa ytterligare vilusrsä, betalar
LotS-asgist för hela wägen, erlägger Utländsk Tull,
lckccui- Post - Last - Arm - och Bäk penningar, och hans
Fartyg, ehuru lika med Bondens, anses ändock ofritt,
del är säsom UtländningarS med fördubblade umgälder;
220
Den 24 FebruariL.
hwad förmåner har således icke Bonden framför Borgaren,
dä han icke betalar mer än enkel Tutt, hans Fartyg
är fritt och inga widare utgifter underkastaot.
6:0 Har Allmogen, sedan han således lärk känna
Ukländffe Handelen, nu äftven börjar cn amian Wmrcr-liderne
med Rysiland, han mäste, för at sälja och köpa,
som förut är sagt, stryka kring Landet, och vä smyger han
sig lätt öfwer gränsen, öfwersör Lifs medel och hamrar
Tobak, färdigt Sko-arbete, Pals-werk och i synnerhet
Buldan, samt Täg-wirke til sine Farryg, hwilkcr alr nog
läkt kan siks, dä ingen Loräon eller särdeles bewakniug
hindrar sädant.
Allernadigsle Konung!
Utaf dehe oswikeliga samlingar följer oemotsägeligen,
St Allmogen i högsta mätto misibrukar den honom förundte
8sZIaricm8 - friheten, at sädant leder honom frän det
angelägna Åkerbruket, undergräfwer Handelen och k^nusäÖmrsrnL,
pä hwilka hela Rikets beställd huswndsakeligcn
och endast ankommer, i anseende hwartil och dä sädant sittteligen
förorsakar Näringslöshet och föhagtcligeu en allmän
fattigdom; Sä föranlärcs hos Eder Kongl. Maj:t Borgare-Ständer
i djupaste underdånighet bönfalla, at sielsswäldel
mätte hämmas och den gräns utstakas, som bör utgjöra
skilnaden emellan Stads - och Landtmanna - Näringar,
hwilken eljest är pä wägen, at aldeles uplöfas och förswinna.
HoS Eder Kongl. Mcht, hwars hela Regering
sä ypperligen utmärkes af ömhet och ward om alla losiiga
Näringars upkomst och trefnad, bönfaller Ständer i djupaste
underdänighet om den Nädiga Förklaring och Ändring
uti 1766 ärs Förordning om Allmogens LeKlttivn?-  srihet, hwarigenom Allmogen kunde hindras, at genom 0-  dugelige byggnader föröda ffogarne: tilhällas, ak endast
med smärre Fartyg öfwerföra egen afwel, och icke idka
köpen
-
Den 24 Februarii.
221
köpenskap och Landt - handel: at all äireQs handel med
Utländningen kunde honom betagas, och ändteligen: ak
han mätte ärerföras til sitt rätta yrke, som är Åkerbruket,
hwilket han i de senare tider sä misiwärdat, at mangen
Borgare, hwilken ser sig af Bonden uti handelen förfördelas,
gerna skulle lemna sine med kostnad anlagde
Werk och beqwämligheter til handel ät Bonden, i utbyte
eniok den Jord, han nu wanjVjöter, men Borgaren med
glädje skulle odla, til egen och Allmänhetens winning, ritan
at nägousin illfänas ester osäkre Handels--förmäner.
Med djupaste undersatelig undergifwenhet, nit och
trohet rc. rc.
2:0 Angående rättigheten til Branwino föl*
sälgning ä Srädernes enstiidce Marknader pä
Lander:
Stormägtigste Aslernädlgfte Konung!
Genom Nadiaste Skriswelfe til Herrar Landshösdingarne
i Riket har Eder Kongl. Maj.t i Näder föreständigat,
dek Krögare och sia - hus-Idkare i Städerne icke
äro berättigade til Bränwins-lcäinurerin§ wid StäderneS
pä Landet belägne Marknads-platser ä de tider, som Skädernes
Borgerskap ä bese platser hafwa sine sä kallade
Torg-dagar, uran at denne rättighet endast ffulle tilhöra
Jordägare af desie Planer, hwiike ock en siik rättighet nu
gagna, emot en därföre af dem til Eder Kongl. Majt
och Kronan utgäende ärlig afgift.
Ifrån äldre tider tilbaka, bade da BränwinS--brännings,
rättigheten war allmän, säsom ock i synnerhet under
Krono Bränneriernes lid, har det warit StäderneS Krögares
och Cssie-hus-Jdkares odelade rätt, at pä Slädcr
nes
enffilte Landtmarknader, (hwilka Muväl i alia af
sten
-
222
Den 24 Februari».
seenden, da Marknader bära hallas, äga enahanda egenskap
med Städerne, sa wida en lika oinskränkt handel
dära, som ä de senare warit och är tilläten), fä föryttra
Branwin, Dricka och Lassa; hwadan äfwen Städerne
wid LonrrsÄsks ingäende om en fri Husbehofs tilwerkning
samt 0issi>larin§ och XlinurerinA as Branwin, underdä»
nigst därpä hast sä mycket säkrare afseende, at tillika njuta
k-linursrinAL-rättighet pä deras privHigsi-aäs Marknadsplatser
a Landet, som under Krono Brännen-ären Stader»
nes Krögeri » och Lasss-hus - Idkare warit, just i och för
denne rättighet, föreskrefue, al isrän Lager»Käilarne ärligen
afnäma et wist guanrum Branwin, hwaraf äter bärrördt,
at deste Närings »Idkare, under allman förmoda», at de
wid denne deras urgamla förmän Nädigst skulle blifwa bi»
behaline, dels bliswit älagde och dels ätagit sig urgtöran»
det af den drygaste delen utaf den Nädigst för hwarje
Stad utsatte Ärrenäs - 8umma; men sedan hoppet om en
fri föryttrings. rätt af Bränwin pä dcste Landtmarknader
blef dem Nädigst betagit och all utsigt för dem om afsättning
af Dricka och Lasse, (hwarsöre särjkild skatt erlägges)
i och med detsamma förswunnit, halst, de Näringsställen
med Dricka och Lassa, hwilke icke med Branwin
lil afsalu tillika äro sörscdde, sällan eller aldrig af Mlmö,
gen pa Marknaderne blifwa besökte; Sä har händt, at
dcste Närings-hällare, sä i en hast af sig kommit, ot de
ej mägtat widare utgjöra den af dem sig älagne Skatten,
Utan har klagistrai-srns och Städernes 2lldste, i synnerhet
uri de smärre Rikets Städer, bliswit nödsakade, at pålägga
Borgerskap-!» nästan hela tyngden af deste Ärrenäs 8umrnor,
hwarigenom Städernes Borgerskap bliswit belastade
med en tyngd, wida öswerstigande den förmän de hafwa
af cn fri Husbehofs brännings-rätlighct, och de säledcS
rakat under et oförmodadt twäng och et lidande, som icke
lärer undfalla Eder Kongl. Maj.tS Landtfaderliga och Nådiga
upmärkfamhel; och hwarsöre Borgare -Ståndet underdänigst
lofwar sig den hugnad, at Nädigst äterfä denne
Städernes urgamla rättighet, at pä deras enskildte Landt»
mark
-
Den 24 Februarii.
22Z
marknader, njuta cn fri och obehindrad afsättning i Issinut
af alla Inländsk- Bränwiner, emot den för hwarje Stad
utgörande Skatt.
Med djupaste undersätelig wördnad rc. rc.
Zts Angående wist tid til anmärkningar öfwer
gjöromal:
StormägtLgste Allernädigfte Konung!
Den bäve emot billighet och utkomne Försattningarne
stridande ätgjerd af wederbörande sseviforer i Kongl.
Kammar-ssevssonen, at esler mänga och til och med 20
ärs förlopp inkomma med anmärkningar öfwer den i Skär
derur af wederbörande lvla^ssrars-Perfoner och laxsrinASMän
förrättade laxsrin^, har warit och är ännu sä all»
mänt öslverklagad, at det icke kan annat än Eder Maj:tS
Nadigste granskning, såsom et allmänt Beswar, underställas.
Det ar härdt, at XkaAissrar8-Personer och ^>xsrwAs-Mäns
och Upbörds Mäns Barn och Arfwingar sko-»
la, ester sä lang tid, med anmärkningar, utredning af i
staga sarte poster, Ratlegängar och betalnings - skyldighet,
beswäras. Borgare-Ständets underdäniga anhållan är fördenskull,
at wederbörande warda älagdt, at innom g arS
förlopp ester 1"sxerin§sns förrättande, inkomma med de
anmärkningar, hwartil de kunna finna sig befogade, pä det
at de, som, til äswentyrö, felat i tillämpningen af Författuingarne,
mätte i deras lifstid fa sig »vederbörligen förklara
och utreda anmärkningarne.
Med största undersätelig nit och trohet rc. rc.
224
Den 24 Fehn,aril.
4:0 Om Förbud einor Judars kringstrykande
i Lander:
Stormägtigste Mernadigste Konung!
Sedan Eder Kongl. Maju i Näder behagat tilläta
Judar, ar i Riket inflytta, har wäl Eder Kongl. Majus
och Rikets Ommerce-OIIeKium j desi för Jude - ^larinnen
den 27 Vlaji 1782 utfärdade ksglsmsnks utstakat,
at den finge eräblsra sig endast i Stockholm, Götheborg
och Norrköping, men icke utom dcfie Städer handel idka:
Sadant oagtadt haftva likwäl Judar kringstruklt Landet
och i flere Rikets Skader deras waror Utpränglak; hwarwid
om icke alla. åtminstone de fleste, nyttjat sin i' alla
Riken idkade Näring: Bcdrägerre.
Och som den enfaldigare delen af Eder Kongl. Majus
Undersåtare för desie Utpränglares försök, hwilket fällan star
dem felt, bliswa m arte, Sa anhaller Borgare, Ståndet
underdänigst, ot de färstildte Tilständs-Bres eller Handelsfriheter,
som en och annan af Indine ddariousn, antingen
i afseende ä det nu mera lyckligen siutade Kriget, etter
annars kunnat erhålla, mätte bliswa indragne och Judar,
nes tufor sanik Handels friheter inskränkas innom den kretö,
första Försattningarne dem sörestriswa.
Med djupaste undcrsäkelig rc. rc.
§ 0 Angäcnde Lölblld emor äländningars och
Skjäckarlars Laudr-haudel.
Stormägtigste Allernädigfte Konung!
Som Aländningar och andre Skjärgärdskarlar företagit
sig, at med sine Bätar och Fartyg flere tider pä äret
kungsåra och ä Landel omkring Släderne anlägga, samt
sine
Den 24 Lebruarii.
sine medförde waror af Strömming och annan Fiff samr
Vi Qualis- waror, med mera, til salu hälla, hwarigenom StäVernes
Handlande i sin rörelse och uphandling, som är bygd
pä kännedom as nästgränsande orts behof, icke litet förfördelas;
Sä anhaller hos Eder Kongl. Mast BorgareSländet
Allerunderdanigst, ak Eder Kongl. Maju täckes
» Näder förbjuda en sä fördärswelig Landthandel och Nädigst
inffränka denne Allmogens tiltagsenhet i sa mätto, at
de, enligt hwad Försattningarne dem hittils endast tillåta,
blott, dä Fri-Marknad ä Landet inträffar, äro berättigade,
at därstädes sine waror föryttra, men a all annor tid
sörpligtas dem lil Köp-Stadcrne försälja, hwarest de
bland Jnwänarne och det skattdragande Borgerffapet finna
tilräckeligit antal Köpare, och pä hwilket sätt Eder
Kongl. Majus och Kronans rättnrätiga Tull-Inkomst icke
försnillas.
Framhärda med djupaste rc. rc.
60 Angående ftyldLgheren, ari Scäderne hakla
Brandwakc och Rycks-byggnader m. m.
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Ehuru Kongl. RRolunonsn pä Skädernes Allmänna
Beswär af den 12 December 17^4. K Zg, jämförd med
Kongl. Ibelolurionen af den 16 OQober 172g. § 20, tydeligen
stadgar och sörmär, ak inge, som i Städerne bo,
hwilka äga Hus, böra wara befriade frän Brandwakt,
Wägrödning, Kyrko Prästegärds« och Bro-byggnad samt
dylika utgifter, Ander icke desto mindre, at flpre Husägare
i Rikets Städer, da de icke äro Borgare, undandraga
sig desse utffylder. i synnerhet all delagkighet mi Prästegård-byggnad.
Borgare - Ståndet anhaller således i
djupaste underdänighet, det Eder Kongl. Maj t Nadigst
wille förnya Desi nu underdänigst äberopade Nådiga För
P
fatt»
225
Den 24 Februsrii.
fattning härom, pä det all stridighet i et flikt ämne för
framtiden marce undwikas.
Framhärda rc. re.
^!lla förenämde tillika med de i förra dagarnes kckoroooll
införde Allmänna Befwär blefwo nu as Herr Borgmästaren
och Talemannen a StändetS wägnar undcrskrefne,
och af 8ecrerersren conrraii^noraäe; Och som Kongl. Maj:t
gistvik Nådigt löfte, at, i händelse af någon ledighet, innan
uplrädek pä Riks-Sale» siker, lemna StändetS l)oxukeiaäs
företräde til Allmänna BesrvärenS afgifwande; sa
tilfade Herr Borgmästaren och Talemannen dem af Stan,
dets Depurorasis, som lil spisning tvid Kongl. Taffel» äro
Utsedde, at, sedan Ständer pä Juks-Salen upirädt, i Konungens
Förmak sig inställa och där aslida widare under,
rättelse, som dem af Herr Borgmästaren och Talemannen
skulle meddelas.
(§asom et Allmänt Besvärs-mål har Beswärs-Utsckoktcr
upkagit de as »agre Släder morde anmärkningar, ar de
angäende Dykerier och oilxolirivner af Strand- gods utfärdade
Författningar, ej pa alla ställen eller alud, såsom
tvederbör, esterleswaö, besynnerligen z. §. mi Kongl. Förklaringen
den 6 kolarrii 17^9, som af anförde orsaker stadgar:
ar förolyckadr bärgadr aovs, uran föregängcu
allmän , ej sar eller säljas, eme
dan
det skal hända, at gods-ägare när han öswerenskommer
med Dykeri, (lompaZi,ier om bärgnings-arswodet, sar
uttaga och borrtfföra del bärgade godset rikan offeurelig ^uLkion,
hwarmedelft Stapel-Städernes rättigheter af Tolag,
Boo - Hamn - Wägare - och ^uÄions-penningar gä för,
lorade m. m. Men som tvid öfwerwägande häraf Stan,
det ä ena sidan sant betänkeligt, at öka kostnader och lidande
för den, som genom Sjö-skada warit olycklig, och.
a andra sidan, det sörrjente Srandelö närmare bearbeta!.deal
-
Den 24 Februarii. 227
at hela Dykeri > Inrättningen matte uphäswas, eller atminstone
ställas pä en sädan sot, at den ma bidraga blott til
olyckliges undsättning och ej, som nu osta förmentes ffe,
til werkeligc ffador, uppehåll och förluster, som eljest kun,
de undwikas; men tiden icke tillät at alla dctza omständigheter
»vederbörligen gransta och utföra; Sa besiölS, at denne
Beswärs-bunÄ ul nästa Riksdag stulle blisrva smilande.
Et Exemplar af Riksdags-Bestulet hade blifwit Stan,
det tilsändt, hwilket uplästes och godkändes; Och blefwo
StändetS Ledamöter as Herr Borgmästaren och Talemannen
tilsagde, at be det samma i morgon kl. Z efter middagen
pä Radhus - Salen borde understriswa.
tiden icke medgiswlt, at för Ståndet upläsa de se,
nare degarö llroroeoller; sa hemstälte Herr Borgmästaren
och Talemannen, om icke Ståndet wille tillåta, at Veste
keowcullsr jnfforss för de Ståndets Ledamöter, som efter
Riksdagen sig i Stockholm uppehälla; hwilket bifölls.
-^.iden war nu inne, at Ståndet skulle pa Riks-Salen
upteäda, hwiiket ock i waliiig ordning skedde. Ester ditkonrsten
begäswo sig Heer Borgmästaren och Talemannen
san,t därtii walde Ledainoter i Hemliga Utstötte:, som til
denne liden war as Kongl. Majtt sammankaliadt, och Ståndets
vepukeraels lii Allmänna Beswärens afgiffvande up«
trädde pä Kongl. Slottet. Sedan de där någon stund
afbidat, ankom Herr Borgmästaren och Talemannen, an,
maiande Kona'. Älaj rs Nådiga Hälsning och kiisagelse, ak
det icke were Kongl. Mst.k lägligt, at StändetS o-puror-aäe c,
mottaga, uran i det stället wille i Näder tillåta Herr Borgmä,
staren och Talemannen, at Ständers Allmänna Befwär aflemna
och det lika Nådigt anse, som hade det sied- t Oepurersäss
närwaro, hwarjämre Konel. Majtt i Näder' tillät it
P 2 ' Herr
22Z Den 24 Februaris.
Herr Borgmästaren och Talemannen at försäkra ve^msraäs
och Ständct om Kongl. Majus fortfarande Nådiga
ynnest och bcwägenhet, hwarmedelst desi Oeftäerier skulle
tagas under öswerwägande och til skynd.csamt stut befordras.
Sedan Deputerad aterträdt lil Riks - Salen och där,
jämte Riksens Ständer, asbidat Kongl. Mains Höga ankomst,
börjades Gudötjensten, hwarwld Mäsian förrättades
af Biskopen öfwer Wexiö Stift, Kongl. Öfwer Hof-Predikanten
, Föredraganden i Kongl. Lxpeäirion för KyrkoÄrenderne
samt Ledamoten as Kongl. Nordstjerne-Oräsn,
Herr X-laZiftsr Olof Wallguili, och Predikan as Biskopen
öfwer Linköpings Stift samt Ledamoten af Kongl.
Nordstjerna Orilon, Herr leäaZiftsr stiieoft ekxol I^inäblom.
Ester förrättad Gudstjenst och sedan Riksdagen pa
manligt sätt bliswit afflurad, och Skänderne af Konungen
hemsörlofwade, samt StänderneS Vep-arsrsäs, anförde af
Deras Taleman, pä Kongl. Slottet gjort bos Hans Kongl.
Höghet Kron - Prinsen Deras underdäniga AsjkedS - upwagtning,
under hwilken tid Skänderne pä Riks-Salen
qwarstadnat, togo wid återkomsten Herr Laron och LandtNiarskalken
samt de öfrige Herrar Talcmän af hwarandra
et förtroligt Afsked, hwareftec Borgare-Ständer pa desi
8esslvns - ruin upträdde, dä Herr Borgmästaren Wallin
förklarade, det han i delta ögnablick kände sig uprörd as
de ömmaste känsior: han kunde icke fyllest tolka sin erkänsla
för Ständer, hwars samkelige Herrar Ledamöter hedrat
honom med sitt förtroende och pä et sä werksamt sätt understöd!
honom wid gjöromälen. Han utbad sig siuteligen
samtelige Herrarnes gynsamma ihugkomst, och önskade dein
ej mindre en lycklig hemresa, än en beständig wälgäng,
hwarmcd han lade Klubban neder, under del utrop: Gudö
frid hwile öfwer ost alla!!
Den 22 Februarii. 229
Herr Rådmannen Ulegren yttrade sig: At den Klubba
Herr Borgmästaren i dag nedlade, hade af honom
bli'wlt förd med sa säkre händer, och sa til Konungens
Höga nöje och det Allmännas förman, at del wisierligen
skulle tilräknas Herr Radmannen, såsom en underläten
pligt, om han icke, ä Herrar Ledamöters wägnar, försäkrade
Herr Borgmästaren om agtning, wänskap och tacksamhet
för wardrn as rättigheter och befrämjandet af enighet
och förtroende Medborgare emellan. Desie känstor
skulle lika sä litet kunna nphöra hos StändetS Herrar Ledamöter,
som Herr Borgmästaren innom sig kunde sakna
del lugn och den tilsredSställelse, som en wärdig man endast
känner och anser för sin förnämsta loit, 06) hwilka
också, jämte Konungens Näd, der Allmännas agtning',
och förtroende hos Medborgare, blefwo Herr Borgmästarens
yppersta belöning för hans wärdiga förhällande, såsom
Borgare-StändetS Taleman, under detta eniga, skyndesamma
och til Rikets wäl förd e, samt i lugn och med
lycka sinkade Riksmöte.
Srädernes Fullmägtige togo häruppå af hwarandra et
ömt och förtroligt afsked, samt ätskildes, med Muskan af
lycklig hemresa och beständig wälgäng.
Zx prokocollo
Vefter kallelse til de häri Staden ännu wistande Ledamöter
af Malkoff. Borgare - Ståndet wid sistledne Riksdag,
och sedan de til större delen sig instält hos 8ecrstLra
P
z ron
LZ2 Den 24 Februarii.
ren ^uKikjgrien 8sAerliröm, blefwo ?rorncoIIerns för den
2O:de 2l, 22, 2Z och 24 ketiruarii upläste och, såsom
rätteligen författade, widkände, betyga. Ziockkolm den
14 1792.
^km/. ^a//?'/r. Oa/?.
Rättelser.
4 råd. 26 star Llailklens — las! Lrnllenr.
90 - io — behäuandet — läH: förhållandet.
Viro — 1; — at, gar ut.
H2. — 20 — piopolirionen — las! proportion.,
y- — 14 — medgifwande — läs: begifwande.
106 — i; yttersta — läs: yppersta.
m
22 — belönings-lumms» — las: belanmgö
"
lummiin.
i4i — 24 — erlägga — läs: erläggas.
2 — Lag — princips — läs: Lag-princips.
it>7 — 2 — later — läs: lärer.
168 — zo — förlag — läs: företag.
— 14 — tilhörande — läs: tilgiorande.
izo — 7 — myckenhet — läs: mycket.
Mindre Skrif-och Tryck-fel täckes Läkaren sjelf ratta.
2ZZ
Förteckning,
Uppå samtelige af Waltofl. Borgare - Ståndet,
Lil den af Saris Rorigl. Majt Allernadigst
beramade Riksdagen i Gefle den
2z Ianuarii 1792, befullmagtigade Herrar
Ledamöter.
^ögtärade Wällofl. Borgare - StandetS Taleman, Borg»
mästaren och Ledamoten uti Konungens Högsta Domstol
Herr ^näsrs Wallin.
>il:o r. Stockholm.
Herr Radmannen ^nösrs Rejmers.
Herr Radmannen Joli. Ulegren.
Herr Grotzhandlaren Jok. R. Lsrxs.
Herr Grohhandlaren Dan. ^IHIunä.
Herr Fabrikören L. I. 8rröm.
Herr Handelsmannen R. Larllens.
Bryggaren Herr ^braliam Wellman I-ornrlon.
Herr Äldermannen ker. RIoor.
Herr Åldermannen Joli. Wellin.
N.o 2, Upsala.
Herr Rådmannen Dan. 8Ko§.
N:o z, Norrköping.
Herr Grotzhandlaren Dan. Weijsrin.
Klockgjutarcn Herr ^n6. Lillllsn.
l^:o 4, Götheborg.
Herr Grotzhandlaren Rreär. vamm.
Kopparstagaren Herr 8enj;r I-anclin.
P 5
N:o 5. Malmö.
Herr Lagmannen och Borgmästaren 6. R. DalMräm.
K:o 6, LandsCrona.
Herr Radmannen »aguln ». Lo^llräm.
>l:v 7, Calmar.
Herr Borgmästaren Lalrr. Ofsias »o^pmllsclr.
!>l:o 8 > Äbo.
Herr Borgmästaren Job. »inr. hentrer.
y. Lowisa.
Herr Handelsmannen Lric Jota. 8>Ifverä2hI.
bl:o ro, Carlscrona.
Herr Lagmannen och JustuiX Borgmästaren ^nö-rs »ZKsngson.
Herr Handelsmannen I. k. Dsillij.
o n, Nyköping.
Herr Rådmannen och Fabrikören I. 6. Oenninx.
l^-o i2, Westerwik.
Herr Handelsmannen Davicl Luström.
K:o ig. Gefle.
Herr Borgmästaren Jäns ^lyZare.
Herr Rädmanncn och Grosshandlaren 8am. Valleij.
dl:o 14. wisby.
Herr Handelsmannen Olof Osnxs.
d§:o i; , Lahlun.
Herr Borgmästaren »ros Oarleber§.
*5^' Lahlu BergslagBergsmannen
Herr Dan. kloästrom.
bl:s 16, halmstad.
Herr Handelsmannen 0. ^.korelius.
»l:o
bl:o 17, Christianstad.
Herr Radmannen fenris 6ram.
Gördclmakaren Herr k. Osvall,».
Kl:o 18, Helsingborg.
Herr Vire Borgmästaren O. kl. Oullck.
bl:o 19, Carlshamn.
Herr Brukspatron och Grosshandlaren samt Riddaren af
Kongl. Wafs Oräen, k. l^r. Duvell.
^l:o 2O, Engelholm.
Se >l:o 17. Herr Radmannen Isuns 6rsm.
I>l:o sr, )?stad.
Herr Borgmästaren ksrer 8ylvan.
l>l:o 22, Marstrand.
Herr Lagmannen, Borgmästaren och Häradshöfdingen ?.
Okstrum.
N:o 2Z, warberg.
Herr Handelsmannen Joban Dis6lier§.
K:o 24, -Helsingforst.
Herr Handelsmannen Klaib. »siäsnllrausb.
dl:o 2s, westerås.
Herr Handelsmannen >kn6. ?. Ibrforks.
N:o 26, Arboga.
Herr Radmannen och Brukspatron OricVVestsn klricstoa.
K.o 27, Orebro.
Herr Rädmannen?. l^orällsär.
I>l:o 28, Jönköping.
Herr Rädmannen Obrill. Oinä^uist.
X:o 29. Linköping.
Bryggaren Herr Olof »allin.
ldl:o zo, Asping.
Herr Borgmästaren Lric liiblman.
N:o Zi, Strängnäs.
Herr Rådmannen O. I.. Lroäin.
32, Skara.
Herr Borgmästaren Lvsme klanck.
ZZ, wexiö»
Se bil;v 19.
K:o Z4, Lund.
Herr Rådmannen ^ä. l^r.^LjuZx.
d^:o Z§, Söderköping.
Se bil:o i. Herr Grosshandlaren LsrZs.
^:o 36, Hudwikswall.
Herr Rädmannen I.srs l-inävall.
N:o 37, Mariestad.
Herr Borgmästaren k. e. collin§.
l>l:o gg. Carlstad.
Herr Åldermannen js. 6. 2anäer.
^l:o 39, Hernösand.
Herr Borgmästaren ^nä. d>lic. VVeLerber§.
K:o 40, Uleaborg.
Herr Borgmästaren L. kiAertträm.
bl:o 41, Thorshälla.
Herr Handelsmannen L. /Vcl. 8cliepberus.
d<:o 42, Estiloruna.
Se bl:o n.
^l:o 43, Borås.
Herr Handelsmannen k. -UpsZren.
lblo: 44, wennersborg.
Herr Borgmästaren 0Io5 I^nögulK.
bil.» 45. Enköping.
Herr Radmannen (-ullat Ksblunä.
bl:o 46, Sahla.
Herr Borgmästaren ksbr Vllcenäsr
-
2Z7
bis.o 47, Sigtuna.
Herr Borgmästaren (.ari blorLus.
I^s:o 48, Wadstena.
Se I§:o rov.
Kl:o 49, Skenninge.
Herr Rådmannen k. larnell.
b^:o 50, wasa.
Herr Radmannen ^br. ^ac. kLlsnäer.
N:o Ar, Lidköping.
Herr Borgmästaren Dorias kridsr§.
I^.-o §2, öregrund.
Se d§:o 13. Herr Rädmannen Valleij.
d?:o 53, Söder Telje.
Herr Borgmästaren ^aä. Oiro 8tenins.
bil: 54, Norr Telje.
'Herr Handelsmannen bil. KiI1bor§.
^l:o 55> Hedmora.
Carduansmakaren Herr klrie Usäläk.
bil:o §6, Lindesberg.
Se b7:o 57.
bl:o §7, Nora.
Herr Borgmästaren ^ob. ^ac. blsrrsl.
N:o 58, Ekesjö.
Herr Borgmästaren k. 2s!Iin§sr.
l^l:o 59, Uddewalla.
Herr Radmannen Ul. L. Lrzir.
bl^o 6o, Askersund.
Herr Rädmannen ^acob I^nnäderZ.
bl:o 61 .Ulricehamn.
Herr Borgmästaren Leie Onxe.
b^:o 62. Hjo.
Se bl:o Z7-
b1:o
ldl-0 6z, Skäfve.
Herr Borgmästaren Larl ^nä. Dlllcjuist.
l^l.o 64, Björneborg.
Herr Handelsmannen llaaa ^elbsr§.
N:o 6;, Raumo.
Herr Borgmästaren ^ob. Dm. dlnrrmän.
66, Torneå.
Herr Radmannen ^m.l. D.Lcbar6r.
!Bo 67, Christinehamn.
Se ds:o 79.
ldlm 68, Sundswall.
Herr Borgmästaren 8ven Daniel DorssberZ.
k>l:o 69, Söderhamn.
Herr vice Rådmannen -Vnäers DeiZ Dricsson.
Klm 70, Borgo.
Herr Nädmannen Lbrist. Dejsner.
r<:o 71, Ny-Carleby.
Se K:o 98.
1^:072, Gamla Carleby.
Herr Borgmästaren Carl 8ove>ius.
br:a 7Z, Uhmea.
Herr Bruks-karrcni och Handelsmannen 2acb. ^bsr§.
K:o 74, pirhea.
Se dsto 66.
K:o 7;, Lulea.
Se dsto 66.
dsto 76, Mariefred.
Herr Nädmannen gsb. Dinäström.
dll:o 77, Nvstad.
Herr Borgmästaren Dr. ^Villi. Da^Lrsträm.
dsto 78, Ekenäs.
Hattmakaren Herr Dman. D^>I,r. Dancirfraeij.
ldlm 79, Philipstad.
Herr ^ustiriarien ^smuncl 8almoäm.
80, Fahlköping.
Herr Borgmästaren t4oiZer Duäv. 8cbnell.
I4:o 8i, Alingsas.
Herr Borgmästaren C. Arkenius.
d^:o 82, wimmerby.
Herr Borgmästaren k. ch Lstrsemer.
d^:o Zz, Rongelf.
Se ldl:o 99.
dsto 84, Gölfwiksborg.
Herr Handelsmannen d^ils Dreä. Ivlalm.
ldlm 85, Laholm.
Herr Handelsmannen 6uil. Lsrnb. l-laij.
I6l:o 86, Trosa.
Herr Borgmästaren Dreä. Dalckman.
de:o 87, Osthammar.
Tenngjutaren Herr Olok Doos.
dsto 88, Säther.
Herr Borgmästaren ^srs brolin.
dl:v 89, Ähmäl.
Se dl:o g 4.
dl-.o 90, ChristinestadHerr
Råd-och Handelsmannen Dric bolmström.
IV:» 91, Nadendahl.
Borgaren Herr .^oä. Dinäber^.
IXsto 92, Skanör.
Se l>i:o 5.
9Z, Jacobstad.
Se IV:o 98.
dsto 04. Falkenberg.
Se be:o az.
IV o 95, Longsbacka.
Se IV^o 4. Kopparslagaren Herr Lrnäin.
IV:o 90, Lmibrirshamn.
Herr Borgmästaren kelar Luli. Lan6§relni.
IV:o 97, Tawastehun.
Herr ^llellorsn och Borgmästaren Lenjamia kiornbor§.
98, Brahestad.
Herr Borgmästaren Larl ivlerurer.
IV:o 99, Strömstad.
Herr Borgmästaren ^ok. Ilaomas Lrunäell.
IV:o iQo, tAcenna.
Herr Borgmästaren ^sok. kr. L'0ran§s.
IV:o iQi, Cajaneborg.
IV:o 102, Tamerfortz.
IV:o loz, Luopis.
IV:o 104, Raskö.
Herr 9upsroar§sursn och Gro^handiaren koker ^soli. klsökr.
Hällne hos
Det Htdcrwärda
Bvade - SlSndct
Wid
Riksdagen i Oekle
Ar 1792.
LroerLkiol.ivl.
Tryckt ho- 1792.
I7Y2 dm 25 Ianuam
Sammanträdde Bondea StändetS Ledamöter >n?Isnc>.
edan Bonde - StändetS Ledamöter efter föregången
pröfning af deras förledne gårdag ritt Riks'.Ärckivum
ingifne Fullmagker, nppä Kongl. Maj:lS genom gjorde
anslag derom aflätne Nädigste befattning, hos Hans
Ifxettence, Herr Riks Drotset, ?rLlrttenken > ^csttemisOsnrxlersii,
Riddaren och Oommcntteurcn af Kongl.
Maj:kS Oetter, Högwälborne Grefwe 0. VVeckrmeilksr,
som nu Riks Canhlerg Ämbetet företräder, sig inställt, samt
sine inträdes tecken emottagit; och Herr Under-Ståthållare»
i 8iocI<koIm, ?ekr Lacka! iss.^kilman, hwilken pä fäkt
de här nedanföre intagne Kongl. MastS Nädigste t^onAirurorisler
Utwisa, till StändetS 8screkersrs blifrvit förordnad,
samt till sit biträde i Näder satt utnämnd underteknad
krnrocolls förande, den krowccttlcr bifogade 8screrersre
Eden in för Hans Lxcl>cnce äswcn aflagt; sammanträdde
Ståndet uti det a Stadens Skolehus Ståndet anordnade
rum, att enligt erhällen tillsäjelfe, till följe af § §. Uti
Riksdags Beflutct den 26 Januarii 1779, hos Kongl.
Maj:t i underdänighet anbälla, det Taleman i Näder mätte
utses, i hwilket ändamål sä snart bön bliswit förrättad
af ^>n Lcrigrslnn frän Häbo Härad Oplsls Län, och den
Store Enden anropad om beffydd, hjelp och bistånd i alla
StändetS göromäl, en vc^nrarion af 26 Ledamöter upro,
padcs, och ätfölgd af 8ccrekeraren under anförande as Isn
Lcn^lsivn genast afgiek.
A 2 Dör
4
Den 25 Januari,.
För Ständer uplästeS de grundlagar, som till desi ef,
terrättelse i öfwerläggningar och beslut äro antagne och stadgade,
nemligen Regerings dormen af d. 21 HuAutli 1772,
Kongl. Majus och Riksens Ständers Förenings 061 SäkcrhctS-^6:
dea 21 kskru-iru och Z ^^ril 1789, RiksdagsOrdningen
den 2^. ^znuarii 1617 samt Besiuten wid RiksLagarne
1779 och 1736.
Enär den till Kongl. Mast afgangne vepuralion efter
någon stund återkom, tilikännagaf LscrsrsrLren, det
Kongl. Mast i Nader behagat till Taleman urse Riksdagsmannen
för Södra Möre Härad dalmar Län Olof
TnorLLlem, hwilken TalemanS Eden sadan den här äswen
stnncö införd, likmärigt 1779 ärS Riksdags Beslut aflagt
inför Kongl. Mast, som också om sin Kongl. Nåd och
och bewägenhet wid samma tillfälle lämnat Ständer dyrbar
försäkran.
Talemannen mottog Klubban under den Högstcs åkallan
om wälsignclse i alla Ståndets sörehaswanden, urbad
sig Ständetö förtroende och upmanade Ständer till sagtmod
och enighet, hwarigenom ärendernas sortgäng lyckligast befordras;
deremot Stander lyckönskade Talemannen, och betygade
enhälligt sin fägnad öfwer den Nädiga upmärksamhet
Talemannens för ära och redlighet fran längre lid tillbaka
kända förhållande, och wid flere Riksmöten ädagaraade
nit honom tillwunnit.
Derefter upläste 8ecrereraren följande Tal:
wälförftändige Taleman
Och
Samtelige Ledamöter af der Ätbara och
-Hederwärda Bonde-Ständer.
Mine uprigrige wänner och Redelige Bröder!
Trcnne är äro nu jcmnt framflutne, sedan jag ester
Konungens Nädiga förordnande emvttog 8earsterale Syskon
i detta hederwärda Stand. Den ofullkomlighet som dä
hos mig röntes, bles upmumrad och uphjelpt af Eder under
-
Den 25 Januari!. 5
dergifwenhet för Konungen, as Eder manskap för mig
06) Eder rådighet i da warande brydsamma ställning.
Konungen har nu ater i Räder anbefalt mig, att ett
lika Ämbete och förrättning denne Riksdag utföra. Dä
det i all min tid är och blir min största ära att lyda och
warkställa en sa Stor och Nödig Konungs befallningar,
blir det min tröst och tillfredsställelse dä -ag hos Eder alla
nu igenkänner samma warma och nndergiswenhet för
Konungen, simma wänskap och förtroende för mig och samma
enighet SlandetS Ledamöter emellan; derigenom blir
mitt arbete lätt, och min ärra at bidraga till Allmogens
»välfärd och sjelfständighet fär en kraftig upmuntran.
Bonde - StändetS redeliga upförande sidsta Riksdag
sörwarfwade Allmogen de Fri-och rättigheter och de stora
förmoner, som i kungliga tider warit eftersträswade, alldrig
kunnat winnås. Dä kades grunden till Allmogens walsärd
och framrida bestånd. En hwar af Eder har sedan den
tiden erfarit deras en wälsignad frugt. Detta Riksmöte
ffall befästa hwad da grundlädes, och byggnaden skall med
den waraktighet fullbordas, att tidens ffiften aldrig skola
sörmä den öfwcrända kasta. Men ert sädant storwerk beror
nu helt och hällit af Eder sielfwe. Om Ni fortfaren
i lika tänkesätt, i lika undergifwenhet för Eder Konung, i
kika enighet innom Eder sjelswe och i Edre beslut, och jag
wägar säga i lika föresats att emottaga mine nprigtiga råd,
sa kan jag pä hederömanna tro försäkra Eder och Evra
hemmawarande om Konungens beständiga Nåd och omwärdnad
för hela Allmogen.
Mell om Ni skulle kata Eder förwilla; om Ni skulle
läka förföra Eder att söka räd och beffydd annorstädes,
än uti Konungens magt, wishek och nöd; om Ni mi ert
ögnablick skulle afwika ifrån den stadiga och jemna gäng
Ni börjat, sä kunnen Ni wara säkre om Allmogens fall
och undcrgäng; Ni skolén dä blifwa söragtade af Edre
hemmawarande, 06) Edre efterkommande skola fördöma
Evra gerningar.
6 Den 25 Januari^
Jag hörer Eder alla till; Med Själ och Hjerta ffall
jag uprigtigt räda och styrka Eder r alla mäl, och sä länge
mitt lii räcker, s?c.ll jag aldrig uphöra, att arbeta för
Allmogens bästa. Konungen bär af sin ouksäjeliga Näd lämnat
mig fritt tillträde till Dest Höga Person. Denne Kongl,
ynnest har jag nyttjat och skall nyttja till Allmogens bästa;
och Konungen har altid bönhört nug, da jag funnit skjäl
att tala för Eder.
Alla de angelägenheter som Ni ä egne och hcinmatvarande
Medbröders »vägnar höfwen att uträtta, kunnen
Ni tryggt öswerlämna mig och mine Medhjelpare. Wi
sikole intet ögnablick derifrån undandraga Ost.
Jag innesluter mig och dem i Talemannens och det
hedcrwärda StändetS wänffap och förtroende. Gud »val,
signe Eder och Evre sörehafwande.
Widare anmälte Herr Under-Stäthällaren Ahlman, att
sedan Ståndet wid sidstledne Riksdag, den 28 ^p>>> »789,
anförtrodt och npdragil honom jemte flere, ibland annat
att utse, wäija och förordna twänne Revisorer för BondeStänder,
att öswerse sörwaltningen as Riksens Ständers
Riksgälds (Contoir, och Kongl. Maj:t genom allmän Kundgörelse
af den i; Xlaji sistledit ar, utsatt tiden, kä benne
Revition borde taga sin början, till den i; uti innewaran,
de mänad, samt derjemte i Räder anbefalt Under Stäthällaren
med de flere uti DireUion östvcr Bonde - StändetS
Canc-IIie tillförordnade Ledamöter, att detta Revisors wal
förrätta; sä hade wid deruppä den 27 blaji sörledit är
wätkstält sammanträde, virekiion enligt det dä hällne?roroeoll
som nu inlämnades, öfwersnskommit, att därtill utnämna
en Konungens Ämbetsman som wid räkenffaps »värk
wore öfwad, samt en Bonde; dä i förra rummet walet enhälligt
stadnat pä Kammereraren i Kongl. Maj tS och Rikets
Kammar LoIIe§ium Herr jonan ^reclrie kriAsnäer,
som till detta göromål sig icmwäl willig förklarat; »nen i
scd
-
Den 25 Januari!. 7
l sednare rummet hade OircUion för bäst funnit, att någon
Dest Ledamot denne förrättning sig ätoge, salut au umä tinandet
skedde genom lottning, hwarwid lotten salllt uppå
l dlils /Vnäersson ifrån RUcklla, Roglösa Socken och NrsJäs
Härad af Opsala Län, derom underdänig berättelse tili Sevngl.
Maj:t genast afqätt, lika som ock behörige fonlin.no,Olar
för ofwanbemälte Twänne Revisorer blifwit under^cefne
och utfärdade.
Och hade wid samma tillfälle Herr Under-Stäthällaren
som äswen sidstledne Riksdag Lecrererare Ämbetet i
Ständer förrättat, inför OireQion uprvist, huru han tillhopa
samlat, i ordning bragt och uti syra serffilte band
lätit inbinda, alle Bonde-Ständet tillhörande nämnde Riksdag
inkomne Handlingar, hwilke af vireUion dä genomsedde
och som ?rorocoIIsr förmäler rigtige besundne, samt
i Ståndets Cancelli- till förwar inlagde, men derifrän sedermera
htlhämtade, StändetS Ledamöter till allmänt pä
seende
äswen nu förelädes.
StändetS Ledamöter yttrade en allmän glädje öfwer
det nya »vedermäle de erfarit af Kongl. Maj:tS Näd, der,
»ni, att till deras 8scrererare blifwit förordnad Herr Under
- Stäthällaren, en Man, af hwars mogna kunstkap,
trogna räd och sanna nit för Konungens, Rikets och Allmogens
bästa, de förut, serdeles wid och ester sista Riksmöte
gagnat sällsynte och de mäst utmärkte prof, lyckö»,sikade
8scrctcrarsn och sig inbördes, försäkrande om tillgift
wenhet och oinskränkt förtroende, samt förklarade sin enhälliga
erkänsla för den sorgfällighet Herr Under - Stärhäl,
laren ädaga lagt, att i ordning hälla och wärda StändetS
Handlingar, angelägne och wärde att förwaras, i samma
mon som de tjena till en hwar dest Ledamots säkerhet och
uplyöning.
Ständer ätMgdes.
ln liclem krotocolli
Darrre/
A 4
K Den 25 Ianuarii.
för
Bsngl. Majit will härmed i Ljäder hafwa
^o-rFr/tt^ae och förocduac Dest Tro »Man Under,
Stathallaren i öltor^o/m ^lae/ra^rai >^/r/r»a?r, arr
under den i dag började Rikcdag, wara Bonde»
Srandero (?»/- Glorr d. az
1792.
6 v 8 1 .X k-.
<?o»7?r/tt/o^ra/ för vire
Rongl. Majit will härmed i V7ädcc hafwa
<7o,?/5ebae och förordnat Häradshöfdingen och
E>fwer»^r-Msriren Dairre/ att under den i
dag böriade Riksdag, som VM biträda
Bonde-Ständers Under»Gtathällaren i
§tor^o/m 6e/?e Slott d. 2Z 1792,
6 0 8 1^1'.
L ^-'öcke^c/m.
Secreterare Eden.
Jag kebr lLacbsris, äblman, som till Secreterare
hos det Redelige Bonde-Ständer wid denna nu beramade
och snart började Riksdag af Kongl. Majit min Allernä»
digste Konung i kraft af den ordning uti Riksens Möter,
som Uti örebro, den 24 ^iinnarij 1617 af Konung Oultak
^6olgb den Andre och Store, och Riksens Ständer fast»
stäld bles, Utsedd och förordnad är, läswar och swär wid
Gud 06) Hans heliga LvanZelium, at jag denna min be,
ställning med allan flit, omsorg och ähäga troligen och rätt,
rädeligen förestå, warda och utföra stall. Jag stall jem,
wäl bispringa Ständer med goda underrättelser och päminnelfer
uti alt dtt, som till befrämjande af Hans Kongl.
Majus
Den 25 Jamiani. 9
Majitö 06) Riksens tjenst och bästa, jemte StändetS och
hwars och ens rätt och rättighet lända kan. Jag stall
ock ej till ?corocollsr föra eller med exyeäicranäL befordra
nägot, som kunde strida emot den af Riksens Ständer för
sig 06) deras efterkommande för cwärdclig Grundlag antagne
och dyrt beswurne oryggelige Regerings-borin af d.
2i Augusti 1772, samt Kongl. Majus och Rikens Ständers
Förenings-och SäkerhctS-^li af d. 21 ?ebruari> och
z Hgril 1789; haswandes altid för ögonen denna lbunäalnsnkal-Lag,
samt fördemälte Riksdags < Ordning utgifweu
i Orebro 1617. Jag förpligtar mig också att för ingen
af de andre trenne Ständen, eho han wara ma StändetS
räd och samtal, utom des; tillstånd pä nägot sätt uppen,
bara, utan alt hwad Ständer efter moget öswerläggande
och betänkande kan blifwa ense om och för godt finna, uti
pennan satta, upsätta och behörigen utföra, dock fä att in»
gen ting uti Ståndet af mig upfättes och befordras, som
strider emot Riksens Frihet och Allmänna wälfärd, utan
stall jag sädant, ester yttersta förständ söka att hindra, afstyra
och förekomma. Jag stall ock noga i agt taga hwad
som till StändetS bästa och fördel uti alla förswarliga mäl
tjena kan, och uti alt mig således sörhälla, som en ärlig
och Redelig man ägnar och anstär. Sä sant mig Gud
hjelpe* till lif och själ.
Talen,ans Eden.
Jag Olok 'ckboreskon lofwar och swär wid Gud och
Hans Heliga LvLNAelium, att som jag af Den Stormäg,
tigste Högborne Furste och Herre SwerigeS
Göthes och Wendes Konung, blifwit till Taleman söc
Bonde-Ständer wid innewarande Riks,Möte utsedd; sä
stall jag med all kraft och sörmäga bibehälla och handhaf»
wa samt med all min magt förswara allan Konungfligan
Rätt och Riksens Ständers Frihet, aldeles som den as
Riksens Ständer, för Sig och sine efterkommande, för
ewärdeliga tider antagne och beswurne Oryggeliga Rege
A
Z rings»
Den 25 Jaiiuani.
rings-^ormen af d. 2I ^uZusii 1772 samt Kongl. Majus
och Riksens Ständers faststälte Förenings-och Säkerhetsaf
den 2i l^ebrurrii och Z -^^ril 1789 stadga och
forma. Jag skall ock ej tillära, att något deremot handlas,
och alle öfwerläggningar i Ständer sä föra, att det
länder Kongl. Mast till gagn, Ständer till heder och för,
mon. Jag skal! ock taga till eftersölgd den ordning till
Riksens Möker, som i Örobro den 24:de sanurrii 1617
as Konung Oullak ^clolpk den Andre och Store, och
Riksens Ständer sasisiäld blef samt wärda hwarl StändS
wälfängna ?r>vi>e^isr, Fri - och Rättigheter och befordra
alr, som länder Konungen och Riket till nytta. Jag fkall
aldrig tilläta, att sädane Lro^osinoner göras, som kunde
strida emot Konunga Magren eller Riksens Ständers Frioch
Rättigheter. Att >ag will alla dessa sinclar troligen
hälla, det beder jag ung Gud sä wist till hjelp, som >ag
dem ffall sölja.
Den 26 Januari!.
Bonde-Ständets Ledamöter in Lieno.
i 0. Efter förrättad bön och Guds akallan, uplästes
de wid Riksdagen 1786 för Ständer stadgade, och uti dest
krorocolier för den 6 .Vlaji nämnde är, införde oecortomisse
Lagar, hwilke äswen nu kill efterrättelse och ordnings
bibehällande antogvS och i alla delar gillades; i följe hwaraf
bänkarne i StändetS Samlingsrum, pä sätt samme Lagars
; §. förestriswer, för hwart och ett Läns Riksdags
Fullmägkige komma alt indelas; och anmodades Riksdagsmännen
Kils Lrslon ifrän Wermeland och Kielas bendisson
ifrän Bohuslän, ät hwilke wid sidsta Riksdag inseende
öfwer ätlydnaden af desse lagar och ätalan af deras
öfwenrädande warit updragne, att äswen nu en lika och
ctlfwarsam tillsyn om deras noga efterlefnad sig ätaga.
2:0 knur Lersson frän Blekingen framlämnade ett af
honom, jemte Riksdagsmännen 8ven jonston frän Bohus
-
Den 26 Iamiarii. n
hus Län och -^näsrs borjesson, benAk nilsson, lorbjörn
Lersson samt kelir kebrsson frän Halland Ullderssrifwit
anförande af följande innehäll:
Wid början af detta Riksmöte, wäge wi, med wälmenande
afsigt, och i anledning as Herr Under-Släthällarens
( sä som Bonde-StändetS 8ecrcrerne) hällne Tal till
Osi, i ödmjukhet och af rörda hjertan yttra, det wi som
StändetS Ledamöter, a hcmmawarande medbröders wägnar,
erkänna den nit Herr Under - Stäthällaren har för
wär Konung, den ömhet han hyser för wärk StändS wäl,
samt desi böjelse att för en mild och nädig Konung tolka
hwad wi mena, och icke dölja deus sak, som mäst är
tryckt och betungad; Wi uptage derföre icke Herr UnderSkäthällarens
och äscrererarens ord säsom mälningar, ty
wi hafwe fran sidsta Riksdag wcdermälen i wära händer,
och hafwe wi ffönjai Konungens Näd ä nyo, dä han nu
aker förordna! Herr Under-Stäthällaren till StändetS 8scrsrerare,
i hwilken wi äge et Stöd, i hwad som för osi
är mörkt, och för hwilken wi hafwe enahanda förtroende
som förr, och enahanda kärlek, den wi till slutet af wära
öfwerläggningar jckole wisa i denna märkeliga tidepunct.
Och» skulle nägon wittja »vederlägga deuna sanning, anhälle
wi det StändetS Ledamöter i sädant sall och annars
täcktes i enighet, och ett stilla bemötande inbördes emot
hwarannan, anse sine mcdbröder med aktning, att en hwar
fär muta l,ka rätt till sine tankars utförande. Lätom otz
bibehälla samdrägtighet i tankesätt, ständaktighct för Konungen,
och ömhet för hemmawarande. Desse egensikaper
äro lika tillfredsställande, änjckönr de icke altid röjaö med
hetta och förifrade mlätelser.
Alstelige medbröder! den förständigc tillräknar icke lärlingen
sin okunnoghet, och wi hafwe sett att stränga tilltall
wärkat härda genswar, men föga förbättring, derföre
anse wi sagtmod och bejlkedlighet snarare befrämjas genom
päminnelfen om del wärde ett Riks-Ständ äger, än genom
böter och andre harda utwägar, som till förekommande af
oredor likwäl icke kunna ibland osi aldeles umbäras.
ir Den 26 Januari!.
I anledning af hwilket anförande StandclS Ledamöter,
under inbördes upmunlran til foglighet och sämja,
genom lika glad och liflig som enhällig lyckönffan, i ömma
uttryck, ä nyo förklarade LecreisrAF-eii den fullkomliga
agtning och tilgifwenhet, desi nyttiga råd och wid alla
tillfällen till Ständetö fördel wärkande biträde honom be«
redt och hos Ständet stadgat; hwilket af 8sLrererarsn
bcswarades med ytterligare försäkran om uprigtig wänffap
för en hwar Ständetö Ledamot, och oakbrutit bemödande
i alt htvad genom des ätgjärd til SrändckS wäl och bästa
kan ästadkominas.
Zm Herr Under-Stäthällaren gaf Stander tillkänna,
det Kongl. Majit i näder förklarar Sig i dag kl. 12 willa
tilläta Riksens StänderS ve^ureraäs, hos Kongl. Majit
och Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen göra underdånig
upwaktning, hwarköre en Oe^urgrion af 28 Ledamöter utsågs,
och anförd af Talemannen afgick, att Skändeis underdåniga
wördnadöbetygelse till Kongl. Majit och Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen framföra.
4:0 Utwaldes en vepumrion af 12 Ledamöter, att
under anförande af Riksdagsmannen kelw fran
Malmöhus Län, hos Höglofl. Ridderfkapet och Adelen,
Högwördige Präste-Ständet, jamt Wällofl. Borgare-Ständet,
aflägga Bonde-Ständetö hälsning, hwilken ve^urLrion
efter någon stunds förlopp, återförde de öfrige Ståndens
försäkran om agtning, wänffap och förtroende.
§io Ankommo serfikiltc vepursrioner ifrän Ridderjlkapet
och Adelén, Präste- och Borgare - Stånden, anförde,
den förstnämnde af Herr Grefwe ^cok Ida la Oaräis,
Präste Ständetö ve^utsraäs, af Herr Bifkoppen och Ledamoten
af Kongl. Nordstjerne - Oräen Olof VVsIIguisi,
oäz Borgare - StändetS, af Herr Radmannen frän 8mcktrolm
^ls§ren, hwilke vLpurskiouer af wise Stän
detS
Utsedde Ledamöter emottogoö och infördes, samt sedan
de hwar för sig framburet de öfrige Sländens Lyckönskan
till en god och lyckelig fortgång af Riksdagö-göromälen,
och betygat hwarje Stånds benägenhet för inbördes tillgift
wen«
Den 26 Ianuarii.
iZ
wenhet och wänfkap, genom Riksdagsmannen frän Upland
och lierp Socken Ian /^kiäorbson, som under Talemannens
fränwaro, hos Kongl. Majit, Talemans Stolen intagit,
beswaradcs, och pä samma sätt wid deras bortgäng,
af de utsedde Ständers Ledamöter, ur Samlings-rummet
ledsagades.
6:0 TäkteS Kongl. Majit genom twännc Des Ofwer--  ste Kammar - Junkare, Herr Grefwe klaZnas 8rsriboclc
och Herr Oenoral- klorén, Lands - Höfdingen och Lommenäsuren
af Kongl. Majus Swärds-Oräen med Stora
Korset Grefwe (^!»s gul. Lkeblsä, hwilke pä wanligit
sätt emottogs, i nader underrätta Ständet det Kongl,
Majit i morgon den 27 Hnuarii efter förrättad Gudstjenst
uti Stadens Kyrka, där Stander ä den lid Talemannen
närmare ffullc kundgöra, hade Sig att infinna, ärnade
möta Riksens Ständer uppä Iliks-Salen; Hwarjemte en
af Ständetö Ledamöter »frän hwarje Län i nader anbefal,
res, att uii ds dertill anordnade rum xa Kongl. Majus
Höga wägnar till middagen blisma undfägnade.
Stander ärMldes.
In K lem yiotocolli
Den 27 Iammm.
^)onde-Ständet samlades in klsno, da, sedan bön bliswit
förrättad, en af Des Ledamöter utnämndes isrän hwart
Län, hwilken, enligt ben i gär derom jPjedde Nädigste
tillsägelse, ester Riksens Ständers nedkomst isrän RiksSalen,
hos Kongl. Majit uti anwiste rum kommo att till
middagen spisas.
2io UplästeS det Tal som Talemannen i underdänig
het
skall ä Riks-Salen halla.
Z.v
-4
Den 28 Ianuarii.
z:o Enligt Kongl. Masts Nadigste befallning upträdde
StändctS Ledamöter, först kill Stadens Kyrka att
afhöra Riksdags-predikan, och derefter pä Riks-Salen.
ln iläem prokocolli
Den 28 Januari!.
Bonde - Standel in klario.
i:o Förrättades bön.
2:0 ^näerg ^nösrrlon frän Södermanland och Islebo
Härad andreg, att han under fägnad öfwer Riksens
Ständers lyckliga hitkomst, och en brinnande önflkan att
alle ärender wid delta Riksmöte i sämja blefwo afgjorde,
wio äsynen af Hans Kongl. Höghet Kron Prinsen, om
hwars tillwäxt och arén öfwerträffande förkofran i dygd,
wisdom och andre Honom prydande höga egenffaper, /^näers
änäerstun, hwilkcn 1778 ars Riksdag äfwen bewistat,
redan da gjort sig det säkra hopp . fom sedermera dagligen
Magit, samt nu wunnit sin fullkomliga stadga,
samt af det Nädigsta Tal Kongl. Mast förledne gärdag a
Riks,Salen hällit, kjänt hos sig wackaö den yppersta glädje
och förnöjelse, hwarsöre ^nclei-s ^näerrlnn til egen
och hemmawarande Medbröders hugnad pä det högsta yrkade,
att hoS Kongl. Mast i underdänighet mätte anhällas
det Höstbcrörde Tal med möjligaste sörsta mätte til trycket
befordras.
Hwaruppä ämöers ^näsrsson, som äfwen betygade
sin tacksamhet för den möda 8ec,ekemrsn Herr UnderStäthällaren
Adiman anwändt, att i ordning hälla Skä»,
dets sidsta Riksdags-Handlingar, as 8scremrarm underrättades,
att enligt SländetS enhälligt förklarade önffan,
Kongl. Maj.tS Nädigste Tal med första more fran trycket
akt sörwänta; Och sörmälte derjemte 8screkeraren, alt han
up
-
Den 2g Iänuarii. i§
Uppå StändetS likaledes samhälligt gjorde begäran, fogat
anstalt om tryckning af StändctS proroeoller, och sedan
den här i Staden warande Boktryckaren sagt sig för annar
arbete icke kunna tryckningen medhinna, derom gjort
anbud och aftal med Boktryckare i 8roeI<k>oIm, emot aflämnande
af tillräckelige exemplar för Ständers Ledamöter,
och nägon penningeafgift till StändctS Lanell is; Af»
wen som ock att Herr Under-Stäthällaren redan efterffrifwit
och snart hitförwäntade Kongl. Masts och Riksens
Ständers fastställts Förenings och Säkerhets, den 21
kebruarii och Z /gpril 1789, Kongl. Mastö Opna Nädi»
ga Försäkran och Stadfästelse a Swcnffa och Finfta Llllmogens
Fri- och Rättigheter den 4 ^pri! 1789, Förordningen
om Kronohemman försäljande til Skärte, samt de
förmäner och wilkor, hwarunder Skattehemman hädancf,
ter skola innehafwas, den 21 kebruarii 1789, och Kongl.
Masts Nädiga Kungörelse angäcnde det som wid Skatteköp
i anledning af sistberörde Förordning widare i akt tågås
bör, af den 24 ^annani 1790; hwaraf nödige exemplar
StändetS Ledamöter skulle tilställas, öfwer hwilkcn
Herr Under» Stäthallarens älgärd Sränbel yttrade allman
erkänsla.
gro UplästeS
Rongl. Masts
Allmänna nådiga till Rikets Ntt
församlade Ständer: Gifwen Slott den
27 ^anrtarrr 1792.
Riksens Ständer sammanträda under en, genom den
HögsteS »välsignelse, med Wapncns ärorika framgäng äter
wunnen Fred. Den är befästad af ett förbund, grundad!
i bägge RikenS gemensamma förmän, äfwen som i deras
Reqenters nära skyldskap och öswerenöstämmande tankesätt,
Kongl. Mast lofwar Sig och Riket as en sä Mägtig
Bundsförwandt det nyttigaste biträde, och Högtidliga Be,
stickningar lära ä bade sidor ytterligare stadfästa aftalen.
r6 Dcil 28 Januari!.
Freden är icke äterstäld allena ät Norden. Den är,
om icke redan, dock snart stadgad i Orienten. Och ekt all
mänt
lugn har således sölgt pä cl Krig, som syntes ut»
breda sig öfwer hela Europa.
Kongl. Mant har med de omsorger Rikets behof kunna
kräfwa och dest »värdighet tillåtit, oafbrutit sökt att
underhälla wänffap och förtroende ined dem af SwerigeS
gamla Bundsförwanker, hwilke sielswe bibehållit sitt anseende,
sine inflytelser, sine Lagar och Regeringssätt; och för
andras öden har Kongl. Mayr icke warit känslolös.
Om det Krig ldc^ubliguen förklarar SwerigeS
Krona icke härrört af Statöklokhetciis sckjäl, men af öfwer,
ilning eller tillfälligheter, torde det sa mycket lättare kunna
qwäfwaS i sin början, och Kongl. Mayl ämnar Veml an,
wända all den möda och omkostnad, som af Desi omwärdnad
för Handelen är att sörwänta.
Konungen leder i dag för sörsta gängen till sidan af
sin Thron Sin Ärlige Herr Son, icke utan de ömaste
rörelser af ett Faders hjerta, deladt emellan honom och
älssade Undersärare. Hans Kongl. Höghetrl tidiaa fram»
steg, haswa beredt Kongl. Majit denna tillfredsställelse förr
än arén det syntes tillåta, och lärer den äfwen wara lika
angenäm för etr Folk, hwilket, isrän Hans Kongl. Hög»
hets första FödelseSsinnd, emottagit Honom med Swensikars
tillgifwenhet för sin Ofwerhet; af samma sikjäl har
äfwen Kongl. Maj:t welat göra Sitt trogna Folk en känbar
hugnad , dä, under Konungens fränwaro, Hans Kongl.
Höghet deltagit uti wärdén af Regerings ärendcrne.
Kongl. Mast tror Sig desiutom giswa sin älsikade
Herr Son den säkraste underwiöning, den största upmunrran,
under Egna öswerläggningar med et enigt och »välsinnat
Folk.
Konungen har under det förflutna äret gjort en kort
resa till kasten, och ^cken för at söka de läkemedel
hwaraf Kongl. Maj:t, med tacksamhet för Försynens behag,
finner en wälsignad wärkan.
Kongl.
Deu 28 Januari!.
r?
Kongl. Majit wore wisierligen benägen, att meddela
Riksens Ständer en fullständig berättelse om föresallne mark»
wärdiga händelser, och det sä mycket häldre, som Kongl.
Maj:t i detta ögnablick kunde uamngiswa och till Medbor»
gareö tacksägelser fram ställa flere af dem, hwilke fölgt sin
Konung genom dcsia ffiften; Men dä Kongl. Majit Sjelf
anfort deras Härar, böra berättelserne icke läsas tvid Thronell.
Kongl. Majit öfwcrlämnar dem ät Eftcrwerldcn.
Tapperhet för Konung och Fädernesland sakna aldrig belöning,
och det rygte som swäswar öfwer graswen, är altid
det säkraste.
En händelse kan Konungen likwäl icke med stillatigande
sörbigä. dä den giswer Kongl. Majit tilsälle at ätec
uprepa agtning och crkänsta för en älffad Broder. Det
är icke Segren wid Hogland, derom äro Riksens Stän»
der redan underrättade. Det är den wädeliga och särande
tryckning, af en kula, som wid Hans Kongl. Höghets
sötter salve en tapper Stridsman, hwilken Hans Kongl.
Höghet erfor wid utloppet fran äVi!)ar§, men hwaraf mod,
Besähl och kilsredsställelse at emottaga den för Fäderneö»
landet, hindrade Hanö Kongl. Höghet att under striden
känna smärtan.
Af en grundad öfwcrtygelse om keliZioneng höga tvärve,
har Kongl. Majit allid sökt upfylla sin dyra plickt för
Desi omwärdnad, och pä det icke allenast Keli»ions-Ären»
berne skola fckötas sä mycket renare isrän nusikag och werld»
stiga inflytelser, utan äfwen det Andcliga Ståndets personliga
angelägenheter sä mycket ömmare wardås, har Kongl.
Majit anförlrodt deras föredragning at Sin egen BigtFader,
och till deras besörjande förordnar en särMd Lx.
Pestirion Uti Desi och Rikets O-meellie.
Ofta har Kongl. Majit betygar Sitt nit för Lagarne,
men sällan tydligare än Uti Stiftningen af Desi Högste
Domstol, där Medborgare af alla Ständ inbördes för»
smara, eller hwad Kongl. Majit med nöje rättare säger,
understödja inbördes rättigheter, befordra trygghet och sä»
kerhet, och bereda tillika RegeringSrsäktct kärlek och styrka.
B Om
l8
Den 2g Januarir.
Om Kriget kollat ifrån Åkerbruket tresne och idoge
Arbetare. Om under det förras lopp Kongl. Mast icke
kunnat gifwa det sednare sä manga wedermälen af hägn
och upmunrran, som tilförene, sä ämnar Kongl. Mast Sig
därom sä mycket sorgfälligare beflita. Emedlertid, jemte
det Kongl. Maj:t mördar Försynens skickelse, som med
wälsignelsen af rika fPjördar utmärkt der försiutne äret,
njuter Kongl. Mayl en tillfredsställelse af den nytta de
inrättade kia» »rinör medfört, hwilken redan bewisat wäl»
meningen af Dest hulda afsigker wid deras första inrätt»
ning.
Det har marit Kongl. Mast äfmen en fägnad, att
icke kriget, efter dest ohyggeliga mana. hindrat Wettenska»
pernäs, Witterhetens och Fria Konsternes tillwärr Kongl.
Majtt har sedt dem alla med nöje begagna sine upmunkringar,
och icke funnit nägre utgifter as Desi enffildrc medel
öswerflödiga till de sednareS qwarhällande i ett Land, där
tilsällen till deras fyflosättande äro sällsynte, men klagan
öfwer brist pä näring och uppehälle för den arbetande,
allmän.
Kongl. Mast har pä siere sätt betygat sin agtning
för Mannamod och Tapperhet, och Swcnffe Soldaten de«
lar med Befälhaswaren den Uran att bära pä sitt bröst
de hederstecken för tapperhet i Fält, för tapperhet till Sjös,
hmilka Konungen Sjelf icke wägrat att emottaga och Utdela.
Kongl. Mast förbigår ej wid detta tillfälle, att för,
klara Sin uprigtiga, Sin ömma erkänsla för te rikcliga
Sammanskott, som af alla Ständ, i alla Orter och osta af
okände Gifware blifwit gjorde för den särade Krigsman»
nen eller för den fallnes Enkor ost) barn. Hwilken upinuntran
att upofsra lifwet för Fäderneslandet k.ui gismaS
mera märkande, än tryggheten, att lämna ät Medborgare
de märnlösaS omwärdnad, hwilka man icke widare sörmäc
alt skydda? och när kunna lugn och säkerhet sättare njutas,
an sedan deras tärar äro astorkade, med hwilkaö förluster
det blifwit stadgadt.
Kongl.
Den 28 Jariuarii.
19
Kongl. Maj t känner en märkelig förnöjelse, att inför
Samtelige Riksens Ständer betyga Sitt wälbehag af
de mängfaldiga wedermälen, hwarigenom HufwudstadenS
Borgerskap betygat Konungen sin underdäniga tillgifwenhet.
Ingen möda har warit dem kung: inga omkostnader räknade;
men den 8rsrus de beslutat att upresa tili Kongl.
Majus ära, hade Kongl. Maj:t i afseende bäve till Sig
Sjelf och dem, welat mägra, om Kongl. Mast kunnat
betaga Historien denna anledning, sä märkwärdig as Ti»
dehwarswet, att omtala deras förtjenster, eller Sine Efterträdare
den upmuntran Folkets kärlek giswcr Gode Konungar.
Kongl. Maj:t har föresatt Sig att pä en Olaalirgus
as Swenjlke Stenarter, förädlade as Swenflke händer, öf»
werlämna till efterkommande Sina tänkesätt för detta Borgerffap.
Af Kongl. Majus Tal hafwa Riksens Ständer redan
hört orsakerne kill detta Riksmöte, och Kongl. Mast äst'ar
derföre i Näder, i kraft af 47 och 50 § §. RegeringSkvrmen,
att Riksens Ständer utwälja ett Utstött, bestående
af Aderton Ledamöter af Nidderjlkapu och Adelen,
Sex as hmarje Olass, och Nio Ledamöter af de Trenne
andre Sländen; med hwilket Utffotk, Kongl. Mayl will
öswerlägga om de ärender, soni Rikets nytta och pennings
wäfendelö i ordning fäktande ästar; Och anmodar
Kongl. Maj t derföre Nidderffapet och Adelen, att i
morgon sammamräda at wäija sine LKQorer, enligt
Riddarehus - Ordningen, och genast esker wåhlet laka
LleQorerno sammanträda, att wäija Ledamötcrne till Utskottet,
pä det wåhlet kan öpnas nästkommande Mändag,
och Kongl. Maj:t mä kunna samma dag kl. n förmiddagen
öpna Hemliga Utst'ottet och fatta Riksdagen i ^Aivirer.
Och anmodar äfwen Kongl. Maj:t de öfrige Tre
Ständen, att sä anstalta, att Ledamöterne af detta Utskott,
pä wanligt sätt, och till besagde dag äro walde.
Kongl.
22 Den 28 Ianuarli.
Kongl. Maj:t, med en förenad önskan för Sig och
Riksens Ständer om GndS Nädiga bistånd till deras samtäldte
öfwerläggningars lyckliga flut, förbliswer dem samt
och synnerligen med all Kongl. Näd och ynnest wälbewä,
gen. Gifwcn 6e6e Slott i Riks-Salen d. 27 Januari»
1792.
6 O 8 k' ^ r.
Talcmannen föreflog i anledning af denne Konungens
Nädiga kropoflrion, at Ständer genast mätte utse kleQorer,
hwilkc sedermera med samma rätt och myndighet, som Ståndet
in klena, ägde att wäija Ledamöter as Ständer, Uti
alla de Utskott, som under fortsättningen af Riksdagen,
Kongl. Maj:t as Riksens Ständer i Näder behagar äska,
hwilket bisölls, och saststälres klekiorernes antal till 26,
sä att en tillsätteö innom hwarje Län ifrän Swea och Götha
Riken samt Norrland, och för hela Finska Ixmionsn
4; hwaruppä till LIeÄorer utnämndes ifrän
Upland Jan ^näerston.
Stockhls och Swartsjö Län Jan korssen.
Skaraborgs Län klans karsson.
Kronobergs Län Jon dalsson.
Jönköpings Län Jonas kskrslon.
Westeräs Län Jan Isacsson.
Östergöthland kenor OLrsnslon.
Södermanland Olos Urlon.
Elsborgs Län ^näers -^näcrsson.
Calmar Län k.ars Lsrsson.
Iopparbergs Län k,ars korssen.
Örebro Län kerer vilsson.
Carlstads Län k>lils Olsson.
Gefleborgs Län kekr Jobanslon.
Wester,Norrland Jon ^näersson.
Westerbotten ^näerr ^näcrstnn.
Gottland 0Io5 Ifarsson.
Malmöhuslän Luns Lsr.
Ble
-
Den 2g Januari». rr
Christianstads Län ken§r Olsson.
Blekingen kiskan lsrsson.
Halland ^näers kärjrskon.
Götheborgs och Bohus Län 8von Jonston.
Jsrän Finland:
Ian karsson frän Äbo och Björneborgs Län.
klans kkicliels / ^
kianric Oranrok l.
klars 8or,sari frän UlcäborgS Län.
Hwilke lyckönskades, och anmodades at wälja utsatt
antal Ledamöter uti det Utskott Kongl. Mast nn äskat,
och genom krorocvll som derwid hälleS, Ständer om ut
gängen
sedermera underrätta.
Riksdagsmannen ^nösrr ^näsrsson frän LyflngS och
Dahls Härader i Östergöthland ingas följande
tÖdmjukaste Mmorra//
Twäune märkwärdiga Riksmöten och mängfaldiga saker
af högsta wigt sä innom som utom deras gräntö, hofwa
blifwit fullkomnade ifrän det äretal, dä jag hade den
äran, at som Ledamot af wärl hederwärda Ständ, deltaga
i rädplägningar om Fäderneslandets angelägenheter.
Det tillhör hwarken min förmäga, min afsigt eller
den rättighet en sa ringa medlem äger, at nu samla och
uprepa dem alla. Sädant mä wärdigt fullbordas af Häfdetecknare,
,, och om han nägot deruti eftersätter, äro ändock
Rikets imrmare händelser sa allmänna, sä betydeliga
och sä inflytande pä hwarje Ledamot i Rikskroppen, at de
i en oafbruten kedja ifrän samtid till sednaste esterwerlden,
skola af sanna sagu utspridas, förwaras och undan glömskans
mörker ofelbart räddas.
Jag har öfwerleswat den bedröfweltga tidspuncten, dä
wärk k. Fädernesland läg nedsänkt i betryckets djup; dä
split, laglöshet, sjelföwäld, egennytta, allmän fattigdom och
^ .
rr Den 28 Januari!.
nöd, bäddade en afgrund ät Riket, 06) sjelfwa hoppet om
uprättelse, kunde dä anses som förmätenhet; Jag har också
innom min tarstiga Koja, den Högste blifwe derföre af
Swea Barn ouphörligen prisad! fädt skäda den sälla dag,
i hwars gryning Konung 6 081^1^ III:dje, skänkt och
utrustad med fullkomligheter utan like, af Allmagkens nä,
derika Hand, framblänkte som margonrädnan, pä den med
swartå moln öfwerdragne Swcuska Himmel, skingrade molnen,
spridde ljus, warma och wederqwickelse ät wär skumma
och kalla Nord; dä wär makalösa Konung uplyftade
ost utur det mäst sörtwiflade tilständ, förenade wära söndrade
tänkesätt, stiftade Lagar till den ägta urgamla Frihetens
aker upliswande, till den med Rikets sällhet sammanbundne
Konungamagtcns stadgande, och till äterwinnande
af de oräkneliga fördelar Swensta lunonen, under den
olyckcligasie sjelsswäldstiden förspill.
Försynen har tillätit mig leswa under sä oskattbar
förändring, och hela wärk hedcrwärda Stand, sa wäl som
alla öfriga Konungens trogne undersåtare och Swenske
Medborgare, haswa dertill warit bäde sägnesamme och
fkarpsynte willnen. — Men ännu mer: Wi hasme frambragt
de äretal, innom hwilkct lopp klonarcnen fullkomnat
sin owanjkeliga ära och Sitt folks sjelfständighet. Wi
hasme med djup förundran, med stor glädje betragtat Hans
obefkrisweliga Wishet, drift, mildhet och Näd, under fridens
klaraste dagar, i Lagars stiftande och skipande, i RikelS
styrelse, i trogne undersätares rättigheters utstakande
och wärdande. — Wär beundran har tilltagit, wi hasme
upnädt den märkwärdigaste lid, dä Konung 6b78T^k'lil
jemlikt Sine Höge Förfäder, de störste, de Glorwördigste
tZustaver, hwilkaö blott nämnande utkräfwer ömaste wörduad,
glädis och tärar, blotkstälde Sitt owärderligaste Lif
pä HjeltarneS segerrika ban, för at rädda SwcrigeS ära
och sjelfständighet, för at dämpa mägtige och listige fiender
pä alla sidor, för at omskantsa, med oöswerwinnelige
murar, frihet och säkerhet ät osi och wäre Medborgare.
Ko
-
Den 28 Januari!.
4. ^
Konungens outtröttclighet, Hans mer än mänskliga
wishet, Hans af hela werlden wördade Hjeltemod, har segrat
öfwer alla hinder och faror, och Hans kärlek för Fäderneslandet
skänkte osi en frid, hwars äresulla ark och
oskattbara fördelar förtjäna tusende oförgängeliqa ärestader,
prydde med Tre Millioner trogna undersätares under,
dänigste tacksamhets känslor och »välsignelser.
Min enfald, min ofullkomlighet maga ej fullfölja et
fa »vidsträckt, et sä högt ämne, till l^lonsi-elisns wärdiga
lof; der fordrar i lyckligare ständ den ypperste Tolk, som
ändock, med sorgfälligaste bemödande, ej torde ästadkomma
annat än el wanmägtigt försök.
Riketö, efter Kongl. MafttS Nadigste befallning nu
samlade Ständer, ibland hwilka jag erkänner mig äga det
lägsta, det nedersta rum, äro för mycket uplyste om Konungens
stormark emot Riket, at de skulle kunna upskjuta nägor
ögonblick, till den owillkorligaste, den ömaste af alla
skyldigheter, at inför lVlonsrcben, med all den styrka, som
uti ypperliga Snillen och känslofulla Hiertan är sörwarad,
i djupaste underdäniqhct förklara samtelige trogne undersatares
llfliga underdanigste ärkänsta och tacksamhet, för
Kongl. Majus wär Mernädigste Konungs makalösa wishet,
omsorg och hjeltemod, samt näd och ömhet, hwarigenom
ej allenast el sä betydeljgt Krig bliswit utsördt, till
Fäderneslandets ära och sielfständighct, utan ock den ester,
längtade salla friden, till befästande deraf ätcrstäld, för
hwilket dräpeliga wärk, näst den AllsmägtigeS Näderika
styrsel, Konungen allena ärona tillkommer.
Älskade Medbroder, af wärk Hederwärda
Bondestånd!
Jag skulle förtjena tillwitclfe, såsom felande emot de»
wördnad, högaktning och wänskap jag ar skyldig de öfrige
relsiekkive Medständer, och det fullkomliga förtroende Mitt
hjerta bör hysa för Eder, Wärdaste medbröder, om ända
mäler
af hwad min underdänigste wördnad och nit »vägat
^ - tolka.
24 Den 28 Ialmar».
tolka, wore at påminna Riksens Högloft. Ständer ct äliggande,
som de, bättre än jag, weta i agktaga och fullborda.
Min öswettygelse om andras företräde och egen wanmagt,
är för wäl grundad, at jag skulle kunna eller wilja handleda
dem, as hwilkas djupa sörständ och förclysande egenskaper,
jag i stället behöfwcr underwisning 06) rättelse;
men jag har nu den äran, a mine hemmawarande medbröders
wägnar, såsom Ledamot af det högkärade Bondeståndet,
deltaga bade i Rikets Allmänne och detta Ständers
enskilte nial. Jag är skyldig med lika sorgfällighet
främja mine Lommmenkers rättigheter som bewaka deras
pligter. Det blir söljagteligen ej -blott Fäderneslandets allmänna
, utan också wart Ständs enskilta skuld jag bör söka
afbörda, och en trogen undersåtes täflan härutinnan, lärer
ej misihaga mine lika tänkande wärdaste Medbroder.
Näd och wälgärningar i ymnigaste mätt har wär
Högstwördade och älskade Konung bewist alla sina trogna
undersåtare; dock äger Bondeståndet wid detta tillfälle en
särskild högst wigtig ordsak, at derföre i djupaste underdånighet
till Monarchen frambära Sweriges Rikes och Finlands
samtelige Allmoges underdänigste wördnadS-och tacksägelse
offer.
Det är Denne Store Konungen, som wid sidsta Riksmötet,
af högsta och ömaste Kongl. Näd, täktes omfatta
samtelige desi trogne undersåtare af Allmogen, som täcktes
utwidga, stadga och Allernädigst befästa deras rättigheter
fadane, at wi genom dem kunne räkna ost för frie, säkre
och lycklige Medborgare i Samhället, sadane at wi, wäre
barn och deras efterkommande, böra med nöje och fördel
upfylla de skyldigheter Konungens och Rikets behof osi hittils
älagt och framdeles tilförbinder, och sädane, at wi
med trygghet, drift och wederqwickelse, i stället för frugtan,
matthet och bekymmer, kunna, försäkrade om den Alsmägtiges
rika »välsignelse, odla den tacksamma jord mindre
lycklige Förfäder ät vsi och wäre efterkommande i ars
lemnat.
wär
-
Dcn 28 Ialmar». 25
wärdaste Medbroder!
Lätom osi ej skrida till något annat ämne för wära
rådplägningar, innan wi satt urbedja vsi den oskattbara
Näd, at genom en talrik Dapuwuou af wart Ständ, underdänigst
upwakta Kongl. Mast wär Allernadigsie Konung,
och ä samtelige Allmogens wägnar betyga den outsiäckcligt
brinnande undersäteliga »vördnad och ärkänfla för
MonarchenS wälgärningar, och de Allmogen allernädigst
tillagde rättigheter, hwaraf wi och den hemmawarande Allmogen
i underdänigste hjerta och själ äro upsylde.
Jag anhäller ödmjukast at detta iVI emona! warder till
hela desi sammanhang i krowcoller antecknadt, samt at
hederwärde Ständer täckes desi afsigt befrämja.
-^näers /änäerssori.
Riksdagsman stör Lysings och Dahls
Härader i Östergöthland.
Och som en hwar as StändetS Ledamöter, med H.näers
^uclerslon instämde i lika benägenhet och ästundan,
at för Kongl. Majus sötter i underdånighet nedlägga den
innerliga tacksamhet och erkänsla, hwaraf Ständer känner
sig intagit och upfyllt, för den »vishet och Näd, derigenom
Konungen under fortsättning af Sin ömma wärd för Allmogens
bästa, hwars rättigheter Han i märkelig mätto utwidgat
och befäst, ester ert kill Sin odödeliga ära och Rikets
heder, »ned blottställande af Egen dyr Person, utfört
wadcligt Krig, äterskänkt Fäderneslandet en efterlängtad
och hugnelig Fred; sä anmodades Talemannen och 8ecrcrcraren
at anhälla om Kongl. Maj.tS Nädigste tillätclse
för Ständer, at i nämnde ärende genom en talrik Deputation
Kongl. Mast i underdånighet upwakta.
4:0. Sluteligen justsraäes den isrän Kongl. Riks ^rcbivum
utgisne Förtekningen uppä samtelige StändetS till
denne Riksdag besullmägtigade Ledamöter, hwilken förtekning
genom trycket skall allmän göras. Hwarefter Ständer ätskildeS
tu llllem ?rorocolli
B 5 De»,
Den ZO Januari!'.
^^ondeStändet sammankom in kleno.
i:o. Förrättades Bön.
2:0. Hos 8eLrereraren hade blifwit anmält, huruledes
ätjkillige StändetS Ledamöter wid flere tillfällen, under
wägen till och ifrån sine gwarter samt annorstädes
blifwit antastade af främmande okände personer, hwilka
lätit förmärka skadeliga afflgrer, dels genom sitt tal, dels
ockm genom Hncm/ms bref och skrifter som wid hastig
bortgång de hemligen lämnat dem, de kunnat öfwerkomma,
i händren, hwilke bref funnits innehålla uttryck och underrättelser,
ledande till Allmogens sörwillande; I anseende
hwartil, och ehuru 8ecrereraren ägde en tillfredsställande
säkerhet om tillräcklig uplyöning och dermed förenad styrka
hos en hwar StändetS Ledamot, at emotstå flike illa
öfwerlagde och wanmägtige medel, at förföra en ärlig och
tväl tänkande menighet till misitroende om OfwerhetenS Nåd
och rättwisa; likwäl och pä del flike företag icke mätte undgå
all upmärksamhet, och deraf tagas anledning till deras
förnyande, wille 8eerereraren upmunlra och anmana Ständers
Ledamöter, att uti sin för Konungen och Rikets bästa
redan wisade tillgifwenhet oafbrmit fortfara, utan at af
dylika försök läta sig omföras, samt äfwen, i den händelse,
nägon än widare pä samma sätt skulle tilltalas, eller
fä sig bref och skrifter af okände personer tillstälte, arda,
åtminstone eftersräga och göra sig underrättade, hwem den
»vöre, som med sädane skrifters bibringande wisade sin förfärliga
tjenstagtighet. En hwars egit samwete och öfwcrtygelse
more den rädgifware, genom hwars föreskrift, in»
wärteö lugn bibehöllos, alle skyldigheter upfyldes och fre»
silfer emokstodes. 8serereraren ansäg derföre den widare
försäkran öfwerflödig, som StändetS Ledamöter erbödo,om
warsamhet mot tillbudne förförelser.
kelir ^je^pesson frän Malmöhuslän, mottog med nöje
denna föreställning, han kände lidens beskaffenhet som
fordrade försigtighet i förtroende, men ansäg hwar och en
af
Dcn zo Ianuarii.
af sine medbröder, i känslan af egen heder äga ett starkt
wärn mot intrycket af alt förledande.
Och förklarade widare kelir jeppesson lika med de
öfrige StändetS Ledamöter, sin upriktiga agtning för 8ecrererarens
omtanka och nitsulla bemödande, att wid alla tillfällen
förekomma Ständer med hälsosamma uplysningcir och
råd, i hwilkas noga efterlefnad, hwarlill de af ära och christendom
owilkorligen moro förbundne, en hwar sunne bade
allmän och enskilt wälgäng; bwarföre StändetS Ledamöter
också fattar den föresats, at med förlitande pä Talemannens
och 8ecrererarens mogna erfarenhet och kärlek för
Ständer, hos dem uptäcka, och med påminnelse af heder
och plikt samt deras räd, kraftigt möta alla de försök, som
pä StändetS redlighet än widare kunna wägas.
z:o. 8ecrersraren förmälte, det han med Talenlannen
haft tillfälle at till Kongl. Maj:t i undcrdänighet framföra
StändetS önskan, at genom vepureraäe fä aflägga underdaniqste
tacksägelse, för den genom Konungens Mod och
Wishct, Riket äterskaffade ärofulla Friden, samt at, med
förklarande af Nädigt wälbehag deröswer, Kongl. Maj:t
yttrat sig framdeles wtlja i Nadcr utsätta dag, dä Kongl.
Maj:t de i detta ärende Depense,ärnade mottaga.
4:0. ^usteracles de ifrån Riksdagens början hällne
kroioeoller.
5:0. Sedan Riksdagögöromälen nu mera kommit under
beredning och i full gäng, fant Ständer för godt, uppä
Talemannens tillstyrkan, at äfwen utse Dspukeraäs för
at urskilja och granska, de StändetS Ledamöter hwar ifrän
sin ort, till anmälan och utförande anförtrodde beswär,
och utnämndes till denna förrättning, frän
Upsala Län Ian kenAkslon.
Stockholmso.SwarkflöLän knie »ansjön.
Skaraborgs Län klans karsson. ,
Kronobergs Län ^fon d-lilston.
Jönköpings Län ^näers Instön.
Westerås Län Olof Darsson.
Ost
ler
-
28 Den ZD Januarii.
östergöthland ^näers Xnöerslon.
Södernianland ^rcirfon.
Elfborgs Län kelar ^näerrlon.
Calmare Län ^on ^äransfon.
Kopparbergs Län kekr ^obanslnn Knvall.
Nerike Olof keknsfon.
Wermeland Kils Krlon.
Gefleborgs Län Olof jonsfon.
Wester-Norrlantz ^on ^näersfon.
Westerbottn Angers knclersfon.
Gotland Olof larsfon.
Malmöhus Län ttans Olsson.
Christianstads Län kengr Olsfon.
Blekingen klälcan k-srsfon.
Halland kcnAk Kilslon.
Götheborgs och- Bohuslän i^^rs Olsfon.
För Finland.
stan kersfon fran Äbo Län.
kgans keliclielr frän Wasa Lätt.
klars 8okilari frän Uleåborgs Lätt.'
^llam ^lobeus frän Carelen.
polian Klarrila frän Heinola Län.
Lric kailralr frän Nyland.
6:0. Till underdänigste följe af Kongl. Maj:tS Nädiga
befallning uti Dest ä Ilikssalen gifne Nådiga kco^ollrion,
hade Bnnde-StändetS LIefforer förleden gärdag, enligt
dek wid deras sammankomst hällne och bilagde kroroeoll,
som nu uplästeö, och hwaraf äfwen kan inhämtas
huru omröstningen i öfrigik utfallit, genom ordentcligt
ival, utsett nedannämnde Nio Ledamöter, at uti det af
Kongl. Maj:t, i kraft af 47 och ;o §. §. Regerings-torinen,
Nädigst östade Hemliga Utstotr, öswerlägga om de
trender, som Rikets nytta och Penninge wäsendetö i ord,
ningssättande fordrar, nemligen:
Austers /^näerslon frän Wästerbotten,
kelm ^exxosson frän Malmöhus Län
Kis
-
Deii 32 Januari».
Gieles kenZrsfon frän Götheborgs och Bohu- Lätt.
/Uo^)Tus frän Carelen.
Olof kerston frän Södermanland.
Kils Olsfon fran Wermeland,
kello kerston frän Orebro Län.
^an ^näersloii frän Upland.
Knur kerston ifrän Blekingen.
Hwarom Utdrag af krorocoller genast expeäierröss.
7:0. Utdeltes ibland StändetS Ledamöter Konungens
Nädiga Tal till Riksens Ständer pä Rikssalen den 2"7:de
i denne mänad, äswen som ock Kongl. Mains och Riksens
Ständers faststälte Förenings-och SäkerhetS-^A den
21 kellruarii och Z ^^ril 1789, Kongl. MajttS öpna
Nädiga försäkran och Stadfästelse ä Swensta och Finsta
Allmogens Fri och rättigheter den 4 /^ril 1789, Förordningen
om Krono-Hemmans försäljande titt Skatte, samt
de förmäner och wilkor, hwarundcr Skattehemman hädanefter
stola innchafwaS, den 21 ksllrusrii 1789, samt
Kongl. MaflS Nädiga Kungörelse angående det, som tvid
Skatteköp i anledning as sidstberörde Förordning widare i
akttagas bör, af den 24 ^anuzrii 1790; hwilke Försatt»
ningav 8screreraren uppä StändetS begäran efterjstrifwit,
och hwaraf tillräckelige exemplar hit ankommit.
Ståndet ätstildeö
In tiäem krokocolli
krorocolk, hällic öfwer Lletkorernes wal till Ledamöter
uri det Utskott, Longl. Maj:k i L7äder
ä Riks,Galen astar.
Är 1792 den 28 Janusrii sammanträdde ester stedt
onflag, de innom Bonde-Ständet mseddc 26 LlcLforsr,
«t till underdänigste följe af Konungens Nädiga befallning,
uti Dest ä Riks Salen gifne Nädiga kropoliuon, utwälja
Nio Ledamöter, som uti det af Kongl. Maj:t i kraft as
47 och ;o K. K. Regerings-kormsn Nädigst östade Ut»
stolt, stola öswerlägga om Le ärender som Rikets nytta
Den Zo Januari,'.
och penningewäsendets i ordningsättande fordrar; da upvä
gjord öswerenskommelse, att Walet borde förrättas med
flutm: sedlar, och desse sedermera ppnas, men mgangen as
Walet förtigas, och sedlarne förseglas, intill dest Walet uti
Skäl idets nästa kleno blefwe kungjordt, omröstningen pä
nämnde sätt wärkstältes, och funnos rösterne sälunda haswa
Utfallit, at nedanskrefne StändelS Ledamöter erhällit:
^ ^ . i ^ "
Hmäsrs eXnäsrsson fran Westerbotten 26 köster.
Debit- ^ssppsslon frän Malmöhus Län 26 —
ksliclas Len^rssvn frän Götheborgs och Bohusl. 26 —
-^äam Hlopeus frän Carelen 26 —
Olof kerston frän Södermanland 26 —>
I4ils Olsfon frän Wermeland 2§ —
kolar kekirsion fran Orebro Län 24 —
srn ^nclersfon fran Upland 22 —
knur kerston frän Blekingen 2 2 —
kars kelarslon frän Kopparbergs Län 2 —
kelar ^olasnston fran Gefleborgs Län 2 —
kk.ans ^biedels frän Finnland 2 —
sson vilsson frän Kronobergs Län 2 —
kars karsson fran Calmars Län 2 röster.
Hwilket uti StändelS nästa klena skulle anmälas.
kleÄorerne atssildeS
In 6:!em krorocolli
Dame/
Den 4 Februarii.
Bonde-Slandet in kleno.
i:o. Förrättades bön.
2!v. Efter yttrat enhälligt bifall pä TalemannenS kroposikion,
at äfmen de öfrige Ständen del blefwe lämnad
af Bonde StändetS d. 28 fldstledne ^anuarii fattade beslutangäende
underdänig tacksäjelse för den i lyckclig stund erhällne
hugneliga freden, med anmodan, at med BondeStändet
sig härom sörena, pä det denna underdäniga tacksägelse,
genom en stor Deputation, under Herr Baron och
Landt
-
Den 4 Februarii'. Z r
kandtmarskalkens anförande, af samtelsge Riksens Ständer
pä en gäng kunde aflaggas, utsägos och asgingo i§ Dspukeraäe,
anförde af Riksdagsmannen kelm ^oli!-nsson
fran Gefleborgs Län, att StändetS oswanberörde beslut och
begäran om deltagande de öfrige Ständen kungöra.
z 0. Talemannen underrättade Ständer, det Kongl.
Maj:t i Nader tillkänna giswit, at till utrönande af de kunskaper
Hans Kongl. Höghet Kron Printscn sig förwärfwat,
och Dest i Wettenskaperne wundne framsteg Kongl. Maj:t
ärnade läka Hans Kongl. Höghet förhöras uti Riksens
Ständers Depureracler nätwaro, samt at Utom dem, som
at Hans Kongl. Höghet warit Faddrar, af Bondc-Skändet
Nijo Ledamöter wid detta tillfälle ägde at wara tillstädes.
Och fant Ständer för godt at lika som wid sidsta
Riksdag desie Nijo Ledamöter af kleQorei ne borde wästaS.
4:0. En Dekoration, anförd as Herr Lagmannen kelter
klelkrom, anmälte Wällofl. Borgare StändetS Beslut,
om underdänig tackfäjelses afläggande hos Kongl.
Maj:t genom en Stor Deputation as alla fyra Ständcn,
för den geno»» Konungens mandom och »vishet Fäderneslandet
äterskaffade dyrbara freden.
Likasom ock det Högwördige Präste-StändetS Deputerad,
under anförande af Herr Bissopen Doklor Dinars
v/eicleman förmälte, at Präster Skändet denne underdäniga
tacksägelse fastställt.
Och äfwen en Deputation ifrän Högl. Ridderssapet och
Adelén, hwilken anfördes af Herr Lagmannen Grefwe klenniriA
O^IIenbor^, tillkännagifwgnde Höglofl. Ridderssapet»
och Adelens enahanda beslut; öswerlemnande tillika Herr
Greswen och Lagmannen ett as Höglofl. Ridderssapet och
Adelén föreslagit och gillat projeä till denne underdäniga
Tacksäjelse märets, med begäran, att Bonde-Ständet wille
det öfwerfe.
Desie Depurarioner, som i wänlig ordning enwtto»
gos, beswarades af Talemannen serskilt, och underrättades,
at Bonde - StändetS sörsta göromäl wid desi ankomst till
Riksdagen warit, at öswerenskomma, om en sadan under»
dänig
Den 4 Februari».
dänig tacksäjelse, hwarom äswen Ståndet genom en vepulalion
de öfrige lielp.LHe Ständen underrättat.
Derefter nplästes och gillades kill alla delar ofwanberörde
as Högloft. Iliddcrs^apet och Adelen ingisne
krojeLk sä lydande:
Stormagtigfte Allernädigfte Konung!
Wid det sist öswcrständne Riksmötet betygade Riksens
Ständer Deras listigaste erkänsla inför Eder Kongl.
Maj:t, svin ingen möda hast ospard, eller beswär nndwikit
för at frälsa Riket och bibehålla desi Sjelfständighet. De
tvägade tillika anhälla, at Eder Kongl. Majit, af ömhet
för sine undersåtare, nädigst matte täckas bereda, emottaga
och stadga en säker, ärofull och waraklig Fred, sa sort en
sädan kunde lgudas och erhallas. Det wälbehag, hwarmcd
Eder Kongl. Mast dä behagade emottaga Deras underdåniga
anhållan, är nu, sedan den bliswit upsyllo, den säkraste
upmuntran för Riksens Ständer at frambära Deras
underdåniga tacksamhet.
Riksens Ständer erinra sig icke fölgderne, hwarken af
SwerigeS Krig med Rysila-id uti detta ärhui-drade, eller
af de Fredsfördrag, som slutat dem, utan grämelse öfwer
Fäderneslandets olyckor, men icke eller utan at af samma
tänsta erfara glädjen sa mycket listigare as olikheten emellan
uärwarande och förflurne tider.
Icke drista de at tala om det mod, de mödor och det
förakt af alla faror, hwarmcd Eder Kongl. Mayr liknat
sine Fäder och pä deras ärofulla sätt gifwlt Härarne efterdöme»
och Historien ämnen till det Lös Eder Kongl.
Maj t undwiker ar emottaga af Samtiden. Den Ara,
Eder Kongl. Mast as Kriget och desi händelser bcredt Sitt
Namn och Sin Person, kan dessutom icke uphöjas af an«
nät, än Eder Kongl. Maj:tS egen tillsridsställelse, at under
Europas förundran leda trogne undersåtare till det lugn
och trefnad, som tilläta dem njuta Fredens lycka och sällhet.
Men dä Eder Kongl. Majit Sjelf beredt densamma,
stad
-
Den 4 Februarii. Zz
stadgadt den utan något upoffrande as Länder och förmåner,
icke behöft det biträde af främmande Magters bemedling
hmilket sä ofta medfört beswärande förbindelser och
öswerdrisna fordringar, när Nordens Störste Regentec
Sjelfwe flur t afralen emellan Nordens twänne mägtigaste
Folk, och, uti inbördes Wänffapssörsäkringar, öpnat utsigter
ä ömse sidor till nya fördelar; kunna Riksens Ständer
icke med stillatigande åtnjuta besia Faderliga omsorger.
Riksens Ständer önsPa at, under öswerläggningarne,
kunna ådagalägga Sina tänkesätt, erkänna det näviga bifall
och wälbehag till Deras förenade Nit, hwarom de redan
fran Thronen sätt emottaga sa hugnande försäkringar.
De begagna Sig med den listigaste erkänsla af de upmuntrande
anledningar Eder Kongl. Maj:t gifwit Dem
till det hopp, at, under den Högstes bistånd, förmå at
sölja böjelser och upsylla skyldigheter emot Konuitg och Fädernesland.
6:o. Till krorocollst ingafs följande skrifteliga anförande
:
Underdanigst trognaste önskningar och uprigtigaste förböner
hos den Alsmäktig Guden, haswa ätfölgl Kongl.
Maj:t af Gullbergs och Bobergs Häraders Allmoge, under
alla de faror och swara äfwentyr, hwaruti Kongl. Maj:c
till Sitt Rikes förswar och undersätares säkerhet med derhos
förknippad wälsärd och båtnad, lätit Sin Egen dyra
och Höga Person, bliswa och wara ospard.
Med lika danad nit och undergifrven trohet hasme wi
till högden upsändt andäcktige och alsivarlige Lofsänger öfwer
de fördelar och Segrar, Kongl. Maj:tS Wapn, i det
mästa och bekydeligasie under Kongl. MaytS Egil Höga
Befäl, till hela werldens största förundran och war förnämligaste
glädje wunnit, ben ärorika fred derigenom blifwit
beredd, Kongl. Maj:tS Höga och lyckeliga återkomst
frän KrigekS wedermödor, och Mär Store och Allernadigste
XlonrrLks offattbara, men derunder förlorade helsås
äterwinnaride.
L Den
Z4 Den 4 Februarii.
Den outtröttelig» omsorg och wärdnad hwarmed Kongl.
Maj:t oafbrutit, under bäde kände och okände bekymmer,
Sitt Rike och Folk Allernadigst omfattat, förer Gullbergs
och Bobergs Häraders Allmoge till den säkraste underdäniqste
öfwertygelse, att sedan Kongl. Maj:t sä kraftigt äter»
stäldt Rikets fordna glants och anseende, och stadgat desi
säkerhet ntwärteS, Kongl Majns Allernädigste kallelse till
en Allmän Riksdag uti 6este, för at höra och med trög»
ne undersätare rådgöra angående Riketö tarswor och angelägenheter,
äsyftar en till Rikets Inbyggares bestånd och
framtida sällhet, inwärtes nödig jemkning uti de dryga pär
laqor Ständcrne sig ätagit, med angelägen rättelse uti nu
i Riket omlöpande mynt och pemiingesedlar; 06) da et af
siere Häradsboer länge önskat tillfälle dymedelst yppas, wägar
denne Allmoge inför Kongl. Maj.ts Thron, ej mindre
i afseende pä föregäende nog rike, än äfwen derhos tillkomne
glädjefulla ämnen, dels deraf at Kongl. Maj:t med
Sin Höga och Dyra Gemäl wär Allernädigste Drottning,
Uti Hög Kongl, sällhet, kärlek och förnöjelse fäkt öfwerlefwa
25 och påbegynna det 26:te ärers ägta förening, dels
ock at Kongl. MajtS ömt älskade Herr Son, Rikets ögr
nåsten, Hans Kongl. Höghet Kron - Prinsen, redan ädagalagt
Höga, och tillförlateligcn hugnande wedermälen, at
han wid RegimentS bördans styrelse följer den Störste Konungs,
Sin Herr Faders, Kongl. Majirs Höga Efterdö,
me, och träder uti Kongl. Majrs, bade fjerran och nära
Utom, samt sä mycket mera innom Rikets Landamäre»,
fruktade, wördade och ältade fotspar, genom wär utsedde
Fullmägtig Nämndemannen och Skaltebonden I^srs larsfon
fran Gullbergs Härad, Wreta Closter Sockn och Kniswinge
Bv, nedlägga wär Allcrunderdäuigste och trognaste
lyckönskan.
Uti det trygga hopp, at Kongl. Maj:t med wänlig
näd och ynnest benne wär nnderdänigste »välmening »pläger;
sä wi tillika framföra den underdäniga försäkran, at
Deras Kongl. Majestäters fortfarande Höga Sällhet uti
all Kongl, wälmäga inkil sednaste alder, Hans Kongl.
Hög»
Den 4 Februarii. Zx
Höghet Kron - PrintsenS tillwäxt och förkofran Mi de ho»
honom redan stadgade Höga Egenskaper, samt veu öfriga
Kongl. Famillens högawälqäng, är och förbliswer för ost
och wäre herran de storsta underdånige glädje ämnen. Wär
sörberörde utsedde Fullmägtig kan, emot wärk honom lämnade
förtroende, icke underläta at, i underdänighet gä till
mötes, uti alt hwad Kongl. Majus Höga wishet för Rikets
»välfärd samt wärl säkra beständ och Utkomst fordrar.
Pä Gullbergs Härads Pä Bobergs Härad
-
wägnar, magnar,
LIc>5 äVerrsrman I^ar» I^arslon Larlslon
Häravshöfoinge. i Knifwinge. i Häkbp.
Lricsson ^ob. äVsIlerstsäc
i Bjälösa. » Kulla.
7:0 Det ?rorocoIl8 Utdrag som til de öfrige kelyv5iivs
Standell expecliel-LS skulle, anqäende den underdåniga
tuck ägelse L.iiesten för Kongl MaftS Näd ilga omsorg,
at förskaffa Riket en hugnelig fred, justrsracles och
war af följande innehäll:
Svin Bonde Ständer den 28 sistledne januari» besiutit,
at iniör Kongl. Maj:t i underdänighet betyga den
»line, liga tacksamhet och ärkänsta, hwaras Ständer känner
sig intagit och upjyllr, för det mod och den wishet, hwarmed
Konungen under oafbruten fortsättning af sin öma
wärd för trogne undersätares bästa til sin odödeliga ära
och Rikets heder med blottställande af egen dyr Person
»isört et wädeligt Krig och ätergiswit Fäderneslandet en
säker och hugnelig fred; sä ansäg Ständer, de öfrige tialp-Aive
Ständen ödmjukt hörsam underrättelse om detta
beslut genom utdrag af ?roroco»er böra medde.as, samt
de derjemte anmodas at med Bonde. Stander sig sörena,
fa at berörde underdäniga tacksägelse, genom en stor vrvulLiion
under Herr L»rso och Landrmarskalkens anföran--
E - de
ZS Den 4 Februaris
de af samtelige Riksens Ständer pä en gäng mä kunna
afläggas.
Talemannen och §ecrereraren jemte Ledamöterne i
Hemliga Utskottet, bortgingo pä Nådig befallning til sammanträde
i berörde Utskott och Ständer ätjkildes.
ln krotocoll»
Da» re/ ^/öe^.
Den 2O Februarii.
^§tändet samlades in kleno, dä efter förrättad Bön
1:0 Af Ständets Allmänna underdåniga Beswär juAers6e,
I. K. om snart flut rörande Kronotiondens förr
flande med mera de, tvid sista RiksdÄg ingifne Allmänna
Bestvärs kunder innehälla. 2. §. Om förhöjning i
PostsörningS och Krono-skjutS legan. z. §. Ak skattlag,
de qwarnar- och utjords ägare, som vorer, til Präst mätte
deltaga i Kyrko, PrästegärdS och wägbyggnad. Och 4. §.
vm Wargjerningenö inställande j frcdökider.
De upsatte ex^eänionsrns gillades och komma derföre
af Talemannen at underskriswaS.
2:0 Riksdagsmannen kebr kebrssvn i Wsfslanä fran
örebro Län, inlämnade följande
Memoria/.
Den oskattbara Nåd Kongl. Maj:t genom de ater
upliswade Skatte-köpen lätit samtelige Rikets Allmoge »vederfaras,
förbinder ost til den ofwikcligaste trohet och at i
wära hjerta» för alla tider wörda Kongl. Majit bäde som
Stor
Den ss Februarii. 37
Stor Konung och wär Högste wälgjerningsman. Under
en sadan föresats »vägar jag likwäl anmäla et hinder som
ligger de efterlängtade Skatteköpen i wägen och gör den
förmon Kongl. Maj.t Nädigst lämnat Allmogen mera sivär
at winna än med Konungens Nädiga afsigt torde instämma.
Efter 1723 ars Skatte-Köps Förordning skal en
sökande Abo genom wederbörande Skatte Wärderingsmän
lära öfwer Hemmenet anställa »värdering, och som Aboer»re,
nu för tiden sällan bebo hela och halswa Hemman,
utan merendels fterdedelar, och pä en del orter ännu mindre
Hemman; sä blir Skatte Wärdcrings kostnaden, tillika
»ned hwad til Inftrumenret8 npwisande wid Tinget kan
atgä, ofta sa dryg som flclswa Skatte-köpeskillingen, hwarigenom
Allmogen utblottas, uran at Kongl. Mast och
Kronan minsta nytta derigenom tilskyndas. Fran denne
kostnad och dermed förknippad omgång äro likwäl alle Rust»
hällare befriade, hwilke blott genom utbetalning as Sex
ars Ränta genast winna sine Skatteköp, och pä lika sätt
Allmogen i Finland som emot Tre ars Ränta blifwer af
denne förmän delagtig. Kongl. Maj:tS och Rikets Kam»nar-Lollexiuin
lärer kunna intyga, at Dä et meäinm be«
räknas af de inkomne Skatte-wärderingarne, lärer det stadna
wid 6^ högst Sju ars Ränta. I anseende hwartil
jag tror mig äga anledning at hemställa til Ständets öswerwägande,
om icke Ständer ä egna och Medbröders i
Swerige magnar, skulle finna nyttigt, hos Kongl' Maj:t
i underdänighet anhälla, det Kongl. Ma-tt Allernädigst
räcktes tillåta Hemmans Aboar i allmänhet, at emot nedsättning
as ätta ärs Ränta efter Krono märdie, sa utan
widare omgäng komina i ätnjutande af Skatte köp, pä lika
sätt som Rnsthällare emot Sex, och Allmogen i Finland
emot Tre ars Ränta i Nädec är sörum. Hwaremot
de Hboer som innehafwa sä sivage Hemman ar de anse
en sädan lösen för dryg, kunde lämnas öppet at läka hälla
Skatte-wärdering.
C Z Dä
Z8 Den 20 Februaris.
Dä Swea Rikes Allmoges beredwillighet at wid
trängande behof gripa Kongl. Maj.t under arn-arne är utan
gräntsor, oä) swarande emot wär tilgifw.nhet, lärer
Konungen icke onådigt anse at Allmogen deremot önskar
undslippa sädane Utgifter, som icke komma Kron-N til godo
och möieligen kunna besparas; Allmogen bär jemwäl
sa oinskränkt förtröstan til Konungens Höga Näd och faderlig»
ömhet at den kan hoppas Nädigfte bifall pä denne
underdäniqa ansökning, at hädanefter med mera lätthet kunna
iviana Skatteköp, hwarä wär och wära barns framtida
sä'e-het beror och mättet af wär underdäniga önskan blir
ripsylt.
Och som samtckjge StändenS Ledamöter, hwilka äfwen
betygade sitt wälbehag öfwer den med en bcrömwärd
kännedom förenade ähäga, at främja medbröderg bästa,
keftr kekrgsnn ädagalade, tydeligen insägo fördelen som
Allmogen skulle tilskyndas, i den händelse befrielse frän
de uti For>attninqarne päbudne wärderingar til Skatteköp
pä de wilkor kelu- ?eftrss»n förcstagit, i Näder bleswe be,
Iviljad; sä bestörs, at i likhet med kebr k-krsinns osman
intagne memoriäl i detta ämne, Allmän underdånig Ansökning
skulle göras, dock med den tilläggning, at hoS
Kongl. Mast jemwäl underdäniqst anhöllos, det nägon
tvist lämpelig rid mätte söreskrifwao, sedan Skatte-köpeskiltingen
i Landt,Ranteriet bliswit nedsttt, inom hwilken Konungens
Belallningshafwande blefwo förpliktad at dest yttrande
deröiwer utan lösen til Kongl. Kammar eollctzmm
iniäuda, som sedermera utan uppehäll borde besörja om
Skatte Brefwens utfärdande emot den afgift isxaa utsätter.
Om Hwilket alt Lxpestirionen genast upsattes och jukeraäes.
g UplästäS Utdrag af krorocoller hallir inför Kongl.
Majli uti Riksens Ständers Hemlige Utskott den y i
dem
Den 20 Febrnarii. Z9
denne mänad, af innehäll: At för Utskottet i Näder blifwit
upwist Skars WerkctS tilständ; at de kostnader som ätföljt
et Krig, hwilket emot Konungens önskan och Riksens
sist församlade Ständers förmodan mäst fortsättas et
helt är längre, än hwartil medel warit päräknade, haswa
adraqit Riket en skuld, den Slars Werket icke kunnat bära;
At Krigskostnaden enligt det deröswer företedde sammandrag,
til en Summa af i2Zn,6lg Riksdaler sy st. 8 r:st
öswerstiger hwad Riksens Ständer wid 1789 ars Riksdag
til KrigctS utförande bewiljat och meddelt; Men at,
dä Utskottet som icke kunnat twifla at ju Riksens Ständer
såsom en följd as deras bifall til Kriget, borde äraga
sig at godtgöra denne skuld, under bekymmersamma öswerlägggningar
at dertil upfinna medel, insett omöjeligheten
deraf, utan at föreslä tilökninq i Landels förut dryga utlagor,
Konungen as ömhet för Sine trogne undersåtare,
therä af Srsrs WerketS förskotter i Näder eftergifwit samt
för nu och altid utan efterräkning lätit förswinna 4.011,61^
Riksdaler 29 st. 8 r:st med förnyande tillika af Thest wid
sista Riksdag qisne Nädiga löfte om en sädan ReZIerinZ
af Staren, at den sig sjelf bära kan och nägon ny Jneller
Utrikes gäld i denne wäg icke tilkomma eller falla
Riket til last; Ar under granskningen af Riksens Stän,
ders Rikögäldö-Lonroirs förwaltning, Utskottet ärfarit at
Utom de» förmon Konungens Nädiga Författning om
Räntans indragande för erestir-Sedlarnc, R>kszälds-Werket
tilskyndat; Dest närwarande goda tilständ lil ingen
ringa del härrörer ifrän del understöd af Speeie-mynt,
hwarmed Kongl. Maj.t utan mellangift eller behagat
bispringa detta Werk; At dä Utskottet nu tilstyrkte Riksens
Ständer at garantera den i sörrberörde mätto til
klillicmer Riksdaler i Nider minskade Krigskostnads skulden
samt läka den til betalning päsöras deras RiksgäldsWerk,
det wore för Utskottet en särdeles tilsredöstallelse at
tillika fä tilkännagifwa, at Riksgälds Lonrnirerx tilständ
och närwarande skick medgiswer utwägar dertil, som icke
bero af nya Lonrributioner utan endast fordra at desi nu
C 4 wa,
40 Den 20 Februarii.
»varande IHäer, utan näqon förminskning eller indragning
fastställas och ingä; Utom en wisligen nyttjad och underhallen
Lreäir-rörelie skulle RikSgäldS-WerketS ökade ber
Hoswer likwäl icke knnna bestridas utan deremot ökade Oonrribulioner.
Utskottet har i Rikets närwarande tilständ,
funnit nödwändighcten af den förra för at undwika de sednare.
Med inskränkning inom utstakade gränksor, hwartil
dock fordras al päräkna de inkomster wid bestämde tider,
»stridigt och oaskortade äro at tilgä, har äfwen Utskottet
»ned Konungens Nådiga bifall författat en sädan klan,
Hwilken har för afsigt at efter möjeligbeten afbörda Rikets
gäld. Men dä denne klan är grundad pä RiksgäldsOonroirers
nu »varande inkomster til det belopp de hittils
Utgjordt; och Riksskulden med 8Z billioner Riksdaler
blifwcr förökad, har Utskottet funnit nödwändigt at med
Lön- och Betalnings Aigijtenö, samt den tvid i?8y ars
Riksdag antagne BewillningenS utgörande sorrsares. Desse
afgifler Utflyta likwäl endast i Oonioirers egne OeäirSedlar,
hwilka för desi utgifter til Utrikes Länens och
Räntornes clsrersnös icke altid medföra lika nytta med
Specie myntet; I anseende hwartil och ehuru Konungen
Nädigst försäkrat at Riksgälds , Conroirer sä hädanefter
som hittils emot (lreäit > Sedlar skal fa sig tilwäxla utan
agio eller mellangift alt det Specie mynt och Wäxlar, som
i Stora Sjö-Tullen inflyter, tillika med flere i Konungens
Hand »varande tilgängar af Banc«-mynt eller Wäxlar, i
den mon det för Konungen och Srsts-Lomoirer blifwrr
wöjeligit; det likwäl kunde hända, at för Riksgälds Lonroireks
behof nägon ytterligare Summa Banco mynt bliswer
nödig, och mäste anskaffas, sä har Utskottet föreslagit at
Riksens Ständer mätte ataga sig at ärlägga någon del af
1789 ärs Bewillning i sädant Mynt eller Lane» Drsnsxorr
Sedlar. Af sadan anledning har hwarje Stand af
Utskottets Ledamöter anftdt lampeligast, at i afräkning ä
Bcwillningen i Banco-mynt utgöra wisi andel pä sätt det
Härwid bilagde Förslag och Sammandrag mwifar. Utskottet
förwäntade, ar jemte det Riksens Ständer sä mycket
Den 20 Februarii. 4c
häldre häruti ingingo som den tilökning Riksgälds-Oontoirer
derigenom winner af Specie-mynt til desi i sädan myntsort
bestämde Utgifter, äfwen bidrogo til Lreäil SedlarneS
jemnare wärde emot myntet; Riksens Ständer pä hwilkas
bepröfwande sä wäl fortfarandet med 1789 ärs Bewillning
som ock gillandet af den föreslagne förwandling ifrän
RikSgäldS-Sedlar til Specis-mynt eller Banco Sedlar ane
kommo, i händelse af bifall härtil, hos Kongl. Maj:t i
underdäuighet anhöllo om »verkställighet deras, samt at Nådig
Kungörelse derom bleswo utfärdad. Til förstärkning
af Riks gäldS-Lonroirew inkomster, har Utskottet föreslagit
och Konungen Nädigst bifallit, at all Disconrermg
»ned Lreäir-Sedlac mä tilägnas Rikögälds-Lonroirer enskilt
och således de derä förut inrättade Werk med sadan
visconrsrinx- uphöra, XIsnukaAur viscomen »lndantagen
säsom warande af en hel annan beskaffenhet. Äfwen som
Konungen Nädigst samtyckt at alle obs-rvarion8 medel,
som kunna inflyta efter Bsvilwnea östver KrigeomkostnadsRäkenskaperne,
mäge Riksgälds Lomoirer anstäs, och lika
Nädigt försäkrat at anbefalla Lenna Kevilions snara
och alswarsamma werkställande.
Om det för hwarjehanda wigtiga orsaker blefwe 0»
undwikeligt, at med en nedsatt Ränta och Lapirslms afbetalning
»noin Tio är inlösa Utrednings-LommiftlcmenL utgifne
odligarioner för leswerantser til Armeen m. m., sä hade
Utskottet deremot genom en förmonligare .Disconr-rätt sökt
lätta Inuehaswarnes penniuge-behof 06) för dem öpnat
Utwäg al af sädane sine ciapirslels aiuvändande i annan
rörelse draga en skyndesammare nytta; Hwarjemte Utskottet
med Konungens Höga nöje fattat den tankan at Finska
Falt - Lommillariarew kollelier borde inom en »viff
kungjord lid och med i ackttagande af alla nödige säkerhets
mätt sä för Landets Innebyggare, som Riksgäldscomoirer,
med Lrcäik-Sedlar ombyras. I hwilke granlaga
omständigheter sä wäl som om ArbetS-X^crlioä-n, och
det mera hörande til den inre sörwalrningen af Riksgälds
eva
-
42 Den 20 Februarii.
Omolrst, Fullmägtige nödige föreskrifter skulle meddelas.
As FullmägtigeS i Riksgälds - Lonrvirsr berättelse om deras
isrän Werkets början til 1791 ars flut förde förwaltning
som jemte krorocoller och Handlingar granskning
underqädt, wore inhämtadt, at sa wida 1791 ars Bewillninq
inom det aret werkeliqen ingädt hade Rikets skuld
wiv Äret- flut i betydeliq mätt» warit minskad och ehuru
Anmärkning skedt, at händelser, som wid Regismenrers
författande icke blifwit föresedde, wällat afwikelser ifrån
wista föreskrifter, hwilka wid annat förhållande medfört
answar, hafwa dock de ril denne granskning utsedde Hcmlige
Utskottets Ledamöter, funnit, at någor annat än
hwad Fullmägtige gjordt för andragne gällande sk,äl
icke waru til görande, hwarsöre Utskottet genom Utdrag
as krcuocoller frikalla! dcm frän widare answar för denne
deras förwaltning uti alt som icke innefattar Räkenskaperne
och Xiflrsn, den Utskottet icke haft tilfälle at pröfwa,
utan pä de utsedde nu samlade Revisorer» granskning ankommer.
Emedlertid har Utskottet för anförde skjäl an»
sett den til den ^anurrii hwart trevie är utsatte Revisions
tiden olämpelig och derföre til Riksens Ständers
pröfning öswerlämnat, om icke Revition» - tiden mätte förändras
til drn r:sta OQobsr hwart tredje är, at fullbordas
inom twänne mannder pä samma lätt som wid ksncoWerket
öfligit är, hwarwid tillika pä Riksens Ständers
godtfinnande ankommo, dä i anledning af de författningar,
hwilka nu kunna widtagas, Lomoii-er» förwaltning
och redogörelse undergår hwarjehanda förändringar, och de
sel som deruti kunna insmyga sig, skyndesamt böra uptäckas
och rättas, om icke nästa Revition kunde utsättas til
den I OLkober 179g, dä 1791 och 1792 ärens räkenskaper
äro färdige at granskas, men Revisionen derefter
hwart z:dje är ordenteljgen förrättas, och sä wida denna
Revision icke kan medhinnas innom den föreskrefne tiden,
Utan at Revitorerne kunna arbeta pä flere vevisioner hwartil
de äro för fä, antalet af Revitorerne öfwer Riksgäldsmärket
ökas til 6 af Ridderskapet och Adeln och z utaf
hwardera af de öfrige Ständen. 2 ös"
Dm sv Februarn. 4Z
I öfrigt och som icke mindre Allmänhetens än Lontoirers
säkerhet deruppå beror, at efterapare af Lomoirers
Oreäir - sedlar warda nptäckte och »vederbörligen afstraffade,
har hos Kongl. Maj:t, Utskottet i underdänighet anhällik
at straffet för esterapningsbrott ä deste Sedlar, mätte lil
alla delar förordnas lika, som om efterapningen af k»nguens
sedlar redan stadgat är, samt en belönings r summa
af ioOo Riksdaler utsättas ät den som bewifliqen uptäcker
esteraparen; til hwilken underdäniga hemställan Konungen
lämnat Nädigt bifall, i följe hwaraf anstalt redan
blifwit fogad om Författningens utfärdande med den Nädiga
tilläggning, at efterapare»-straff och uptäckarens belöning
skal tecknas ä Lreäir sedeln, lika som ä ksnguens
Sedlar brukligt är. Sluteligen och med tilkännagiswande
at Konungen icke anwändt det Osäskif pä RikSgäldS(lonroirers
Larsniie, som med Riksens Ständers bifall
blifwit Kongl. Maj:t meddelt at nyttjas til Rikets räddning
wid högst trängande ordsaker, rilstyrker Utskottet pä
de wid sista Riksdag anförde skjäl at detta Oeäerif nu
warder förnyat. Lecrereraren förde Ständer til eftersinnande
as Rikets nu wa rande penningebehof, den huldhet
hwarmed Konungen Riksgälds, märket omfattat och desi
brister i märkelig matto understödt, samt den aldeles faderliga
ömhet hwaraf Konungen intagen, under förnyat
löste om en sadan 8larens rexlerinx, at nägon ny gäld i
denna wäg icke widare göres, til Sine trogne undersatareS
lisa och befrielse fran annars oundwikclige, än drygare Ut,
lagor, pä 8s)l»-WerketS förskotter til den genom Krigetutdrägt
och ökade Krigskostnaden en ansenlig 8umma helt
och hallir estergiswit. Wid öfwerwägande af de ämnen
Hemliga Utskottets krowcoll innefattar, torde hos en eller
annan betänkligheter upstä: Til deras undanrödjande ärböd
sig derföre 8ecrerersren at meddela alla de uplysningar
som för nödiga kunde anses. Men dä til underhjelpande
af Rikets tarfwor mindre känbara och wida lindrigare medel
blifwit föreflagne, än de fläste SrändctS Ledamöter
redan förut förklarat sig nögde al widtaga, och r allmän
ber
-
44 Den ro Februsrii
het kunnat förmoda-, förwäntade sig deremot 8-ci-ererzren
genom tidigt och enhälligt bifall af hemliga UtffotterS
betänkande i hela sin widd, et nytt bewis af den bered,
^villighet, en oafbruten Nädig wärd för MmogenS bästa
hos Ståndet wärkat, at wid alla lilfällen ga sin Konung
til mötes, och i fullgörande af Dest Nådiga önskan med
full förtröstan söka säkerheten för eget bestånd och wälgäng.
^onL8 ^scobslon »frän 8roclikolms Län ansag det
upläste betänkande innefatta ämnen af den wigt och granlagenhet,
at tid äcfordras til deras öswerwägande och yrkade
derföre at det matte läggas pä bordet.
De öfrige StändetS Ledamöter begärde äter genom et
allmänt och häftigt rop, at fåken genast blefwe företagen
samt afgjord; och yttrade sedermera särffilt
^on vilsson ifra» irronoliorxz Län, at han med glädje
hört utwägar upgiswas til PenningeWerketS hjelp, längt
drägcligare än han wägat hoppas, han trodde sine Medbröder
en hwar i denna glädje deltaga, och funne densam»
ma icke eller pä bättre sätt kunna yttras, än genom et samdrägtigt
och snart antagande och gillande af UtffottetS be»
tänkande, hwaruti XlZn8 ketmslnn fran 8Ierrsborge Län
til alla delar instämde.
I4ans Olansson Xlickels fran Wasa Län, 8smue1
^näsrsson frän Län, ?ersson frän ^lanä och
kekr XI. I.unä^ren ifrån LkriftlLnKoä8 Län ingäswo et
fa lydande
F/Eo-cka/.
Et Krig har öfwergädt wart käre Fädernesland, hwilket
icke kan hafwa afgädt utan stor kostnad. Wär Store,
Milde och Wise Konung har genom Sin wishet, Sin
Egen Höga Persons upoffrande mi Krigets eld och faror
icke
Den 20 Februari». 45
icke hast Sin möda ospard al sjelf gä främst uti spetsen
och genom Sin wishek förskaffat ost en säker och ärofull
fred med en mägtig granne, samt härmed satt Swenffa
Wapnen och Flaggan uti agtning, hwaröfwer Luroxa mäste
sig förundra.
Kongl. Majit har i Nader kallat Riksens Ständer,
at nu med Kongl. Majit öfwerlägga om utwägar och tilgängar
e.t betala Rikets gulder, samt rälta och uphjelpa
wart kinancs - och Penninge Werk lil hwars och cnö säkerhet.
Ingen eho han ock är, bör undandraga sig at upgif,
wa de tilgängar, som til Landels bestånd och säkerhet kunna
föranleda.
Under Krigets brinnande laga, hade wäl gärna en
hwar lämnat af sin lösa Egendom alt hwad möjeligr warit,
blott at fa fred, och dä önskade wi i fred och lugn fä
skörda den frukt som Allmagten wälsignat wärk kära Fädernesland
med, ehuru större delen igenom Kongl. Majus
Nådiga wärd icke sedt eller wera hwad fiende i et Land är
eller betyder.
Nu haswe wi fädt Freden, latom ost nu med förenade
hjerta» ester hwars och ens förmåga söka at lätta Kongl^
Maj.tS bekymmer; Det kan hjelpas om enighet icke saknas,
och det man känning pä den fattige.
Om hwar och en hög eller lag, af hwad Ständ han
ock wara ma, som är inom Swerige- grämsor och dertik
hörande Landffap, wille efter sörmäga leswerera först hwad
Comanr han äger och kan umbära, och sedan Guld och
Silfwer uti Rikets Langu- mot sedel pä hwad som kafwe»
reras. Uti Landt-Rantcricrne kunde lefwereringen ske fä
wäl uti Lonrsnr, såsom ock Guld och Silfwer, och tages
dera Räntemästarens Om detta Mer, sä kan hwar
46
De» so Febrruaru.
undersåte som något lefwererar draga det Interesse som
utlänningen ärligen af Landet drager, och kan icke nägon
harpa misitaga sig, at det ju är sanning, och at wart fa,
sta och redbaraste mynt utgår til utlänningen, son, nu
om enighet, wänskap och förtroende, samt undersatelig nit,
trohet och lydnad för Konung och Fädernesland icke saknas,
kan pä föreskrifne sätt blifwa innom osi stelfwe,^ och dä kuns
na wi fä et fast och redbart mynt , sedan utlänmngen är
betald, sä blir myntet inom Landet; Och således lättås
Kongl. MastS oro och bekymmer, ehuru Kongl. MaNt
icke härmed bör oroas, sidan Riksens Ständer wid i?8y
ars Riksdag Aarsnrerar och ikiädt sig Rikets skuld, samt
dä ingädt och bifallit Kriget; således bör hwar undersäte
wara nion om at skulden blifwer betald; ju längre den
star ju högre blir den, och swärare at betssa, samt om en
sadan enighet träffas, skal det sätta hela Lui npz mi förundran
öfwer wär enighet och wi blifwa agtade, och ware grannar
skola sig förundra, dä de ester ryckten trodt ct allmänt misinöje
skulle wid denna Riksdag möta. Zl hwad som inlämnas
tageS, som ofwankil sagt är, quino och sedel af Rantemästaren
wid hwarje Län, och wid hwarje ärs siul betalas Inrerester,
som Krono Fogden i hwarje ort cl->rersr til hwar och
en; dock om nägon wik estergifwa der, äger han dcrtil full
rätt samt ester hand betalas Lapiraler samt Guld och Silfwer,
som af ägaren lyftes, sä sort tilgängarne det medgifwa.
Den som äger Penningar, Guld eller Silfwer kan
su aldrig säkrare ställe leswerera pä, ty sä länge Landet äger
beställd kan han aldrig förlora Utan deremot draga
säker inkomst och winning ärligen.
Anhälles at detta mä blifwa intagit uti krorocoller.
Klans lansson Mickels
Riksdags-Fullmägtig frän
Län, dlai-pe SvchN
och kind)',
k. Kl. Kunä^ren.
Riksdags-Fullmägtig frän
Liiijlkigiiligclz Län, hartelia
Härad och Gochn
och By.
Jan kerstrin.
Riksdagsman frän
xlanä, l.ösvi By.
Lamuel -lnäerslon.
Riksdagsman frän ^.bo
Län, Kimito Gochn
Wästergård.
Wi
-
Den so Februarii. 47
Widare inlämnades til krorocoller.
Dä wi af det uplästa Hemliga Utskottets Betänkande
funnit nya anledningar at wörda Kongl. Maj:tS Nädiga
omsorg för Desi trogne undersåtare, i det inga nya
pälagor eller tilökning i Bewillningen af osi fordras, utan
ock, at Kongl. Maj:t will i Räder sa hushälla med Rikets
inkomster, at de blifwa tilräckelige til 8rarens behof,
Inreresssns afbördande, och derhos tädan afbetalning pä
Riksskulden, at wi och wära Barn framdeles kunna wän,
ta lindring i Utskylder; Sä fullgöra wi wär egen öfwertygelse,
i det wi til alla delar bifalla Hemliga UtskonetS
Betänkande, och tro otz deruti sä mycket närmare sölja
wara hemmawarande medbröders tänkesätt, som wi derigenom
sä rilsälle at wisa wär underdäniga tacksamhet för
de stora wälgärningar Kongl. Majit gjort Sine trogne undersåtare
och dymedelst satt osi i tilständ at utgjöra hwad
wi osi wid sista Riksdag ätagit, sä länge Gud förskonar
otz fran misiwäxt och andra olyckor. Wi kunne i öfrigt
icke undgä, at härwid förklara wär egen och hemmawarande
medbröders önskan och wäntan, ar nägon sädan ulwäg
as nu församlade Riksens Ständer mätte päfinnas och widtagaö,
hwarigcnom redbart mynt ater kunde komma i allmänna
rörelsen, bwilkel wi ansett för en möjelighet, om
det Silfwer och Guld, som nyttjas til hwarjehanda öfwer,
stöd, och, utan minskning i ägarens werkeliga beqwämlighet,
för en hwar kunnat umbäras, blifwit omvändt til
Languens förstärkning och Penninge-rörelsenS underhjelpan,
de; men dä nägon fädan Mwäg icke blifwit upgifwen och
förmodeligen funnits i werkställigheten omöjclig, ur den
grund, at girigheten, säsängan och fördomen, som mäst
samlat, gjör minsta afseende pä Rikets behof; Sä böra
wi åtminstone för otz och wara medbröder förklara, det
wi med upräckta bander warit willige och beredde, at til
Mynt WerketS äterställande i sitt rätta skick, aflämna det
lilla förråd af Silfwer, som hos Allmogen i wär Landsort
more- at Ulga, äswe» sam wi enär det-osi. warder Märit,
48 Den 22 FebruarLL.
äro willige, at med de öfrige RehreQivs Ständen deltaga
Uti kaninens styrelse 06) wär andel deri godtgöra. Wi
tilsörse osi äswen Kongl. Majus widare Nädiga omsorg deruti,
at, enär dygd och mänsklighet icke werka det förtroende
til Riketö Creäir Mynt, som det wid alla betalningar
bör äga, Kongl. Mast dä i Nader täckes widtaga sädane
Författningar, som förekomma ocker och skinneri pä Rikets
och medborgares bekostnad, hwarmi Allmänna Lagen sa
mycket mindre kan wara hinderlig, som ingen annan Lag
kan giswas, än den som har allmänt bästa til föremål.
Vlokkerston RikSdagS-Fullmägtig för klsräsmo.
^näsrs ^näerslon för Grimstens Härad.
8ven Iarsson för Rumlre Härad»
I4i!s Lricslcm frän Vsrmelsnä framgaf följande
Memoria/.
Dä Bewillningen och Krigsgärden wid sista Riks,
dag stadgades, hoppades man ak Kriget Mille uphöra inom
den r Klsjr 1790, hwarsöre ock Krigs-omkostnaden icke
för längre tid beräknades.
Rikets ära, sjelfständighet och wälsärd fordrade, at det
ännu snart 6 mänader längre mäste fortsattas innan det
med en ärofull och wälsiqnad Fred kunde flulas. Kost,
naden skulle således ansenligen ökas öfwer det utsatte be,
loppet, och wid eftersinnande deraf kunde man icke annat
föreställa sig, än at en ny och ansenligen tilökt Bewill,
nings 8umma war nödwändig. Med en sadan öfwertygel,
se lämnade jag hemorten, och mina hemwarade medbröder
hade lika öswertygelse, och wörö willige, at til et älskadt
Fosterlands räddning upoffra sin egendom med samma tilfredsställelse,
som de under Kriget welat uposfta sina lif.'
Wär
Dm 22 FebruariL.
49
Wär Allernadigste Konung som med Hjeltens tapperhet
och ära, för wart wäl trotsat döden, har med en
Landsfaderlig mildhet, »vishet och Näd funnit sädane ut,
wägar at bota be refwor i Riketö Huöhällning och Penning-Werk,
som icke öka Palagorne, som Riksens Högloft.
Ständers Hemliga Utskott bifallit och dem jag för min
del, ä egna och mine hcmmawaranbes magnar, med underdänigste
tacksamhet antager. Ingen redelig Swensk man lä,
rer, som jag hoppas, kunna et ögnablick tweka wid ar deruti
inga, och ar bifalla Hemliga Utskottets betänkande til hela sin
widd, under den innerligaste, den undecdänigste tacksamhet
för Gud och Konungen, SwerigeS Frihets - Stiftare och
Desi Allmoges odödelige Matgörare.
kecir Hnclerslcin fran kllfdborZs Län hade med upmärksamhel
afhörr det uplaste Hemliga Utskottets krorocoll.
Den betydeliga eftergift, som blifwit gjord ä Krigs kostnadsskulden,
innefattade et oskattbart prof af Konungens Näd,
som öfwerkraffade hwad man sörestält sig, at närwarande
tilgangar kunde tillåta: All fruktan för rilökning i Utskyldcrne
woce undanröjd; scägan rörde endast sörwandling
och utgörande ti! en ganska ringa del deraf i 8pecis - eller
Laneo-Myut. Han sunne största billighet häruti, och rörd
af erkänsla öfwer ben frihet Allmogen tillika wore lämnad,
at i brist af kanea godtgjöra denne andel jemte en lika
lindrig mellangift uti RikSgaldS-Sedlar, kunde han icke
misstro sine Medbroder at den minsta stund fördröja det
bifall, som wänlades, och hwarä StandetS egen fördel berodde.
ksnr ^oppsston fran K4s1möfius Län: Jag har jemte
Atta Medbroder wunnil StandetS förtroende, at som
Ledamot deltaga uti Hemliga Utskottets ösrverläggningar,
samr anser egen och deras önskan wara upsyld, om wart betänkande
anrages och gillas. Det är grundat pä skjäl. Wi
böre icke finnas kröge emot en Konung, hwars förnämsta
föremål ar al befrämja sine Undersåtare sällhet. Enighet
D bör
-
§2
Den 20 Februarit.
började Riks Mötet, den har warit radande under fortsättningen,
latom ost äswen arbeta derhän, at enighet slutar
tvär sammankomst. Jag bestrider icke någon, sin Riksdagömanna
rätt, men i »välmening wägar jag tilstyrka den
mcdbrodren, som begärt at sake» mätte hwila pä bordet, at
han ätcrkallar sitt yrkande. Werkställigheten af mitt råd
hedrar honom och skall bekräfta sanningen af det tokord
Ståndet detta Riksmöte sig tilwunnit, at en gemensam
nit för Konungens och Fäderneslandets bästa, alstrat all«
män sämja, och denna medfört lyckelig framgång af Konungens
wilja och Allmogens önskan.
Han -Vnsterslon frän Ul^lala Län och Merja, tillika
nied de fläste Ståndets Ledamöter, instämde med kelar Heppeslon;
tilläggande Haen /^näsrslon, at han sa mycket
mera rädde sine Medbroder lil et snart och samhälligt bifall
af Utskottets betänkande, som under de Sju särskilte
Riksmöten han bewistat, han ännu aldrig erfarit, at någon
fräga mera billig och i afseende pä allmänna ställningen
och hwarje tids olika omständigheter mera nyttig, än denna
för ber närwarande, til Ständelö öswerwägande någonsin
blifwit hänskuten.
kenZr kenZrslon frän 8roe!<I»nIms Län, fant Hemliga
Utskottets möda wara lofwärd och deras arbete godt,
han more med de uplysningar 8ecrekeraren lämnat, belåten
och ägde nu mera icke nägon anledning at pasta widare
uppehäll.
.änäors ^nöerslal» fran ^Västerbotten: Rikets gäld
är gjord för RlketS behof. Wi hafwe Faranrerar, och äro
således förbundne at betala den. Huru skall detta »verkställas,
utan at, som nu, utwägar bertil sörefläs och hwem
kan wäl uptänka bein drägeligare. Wi hasme fördenffull
icke någon ordsak at begära betänketid; pä en billig staga
bör aldrig swaret länge mebliswa.
ekn- >
Den as Fcbruarii.
Ensteri -Vnclersson ifrån 8ästermanlanä behöfde »väl
Utrymme at öswerwäga saken, men som han, i fall detta ätt
förunnades, twiflade om möjeligheten at emot Utskottets
betänkande kunna päsinna en enda grundad anmärkning;
sä ausäg han bäst wara, at det samma genast bifölls.
kskr Hegesson stan kkalmällus Län: det Utgör en
Riksdagsmans rätt, at enär ett ärende forsta gängen förekommer
begära, ak det mä hwila pä bordel, och dä bör alt
widare öswerläggning afstadna Men forrsältes ötwerlägq»ingen,
uphörer denne rättighet; och pä sädan grund bestrider
jag alt »vidare upskos, och pästär, at saken, j hwilkett
»vi redan mycket talat och osi inbördes rädfört, genast företages
och afsiucas.
Han /dnäersllm stan klplanä bekräftade htvad katik
andragtt, såsom instämmande med det bruk chan
»vid förra Riksmöten funnit öfligil.
Itnut kerst»!» istan klelllnxen trodde de öfrige Sranden
hesta, at eflämua sine sammanstämmande bifall, och
önskade, at Bonde Ståndet icke later förekomma sig mi
en stäga, htvaro n alle, utom ch-nas more enst;
sädant hade anseende af en mindre benägenhet str de plikta,
genom hwilkaS upsyllande ?lllmogen borde bereda sig
Konungens fortfarande ynnest. Och endast misicankan om etk
ofullkomligt förtroende emellan Konung och Undersåtare
skulle hos Ubikeö magter förringa wär aglning och göra
wärk lugn osäkert.
Ständer förnyade sitt förra yrkande och älkade med
hög och allmän röst, at det under öswerläggning komne ärenbet
straxr mätte afgöras. Htvaresker
Hnns-s Hacodsson frätt 8toeI<I»oIm8 Lätt androg, ak
som han as hela Ständer förmärkte sig wara den ende, font
sökt hindra sakeus förtagande uu genast, sä »vöre han be.
D 2 nägett
§2 Deri 20 Lt-bruarii.
vägen at sikt påstående Återkalla. Han hade icke begärt uppehåll
af annan anledning än den, at hemmawaraude honom
älagt at icke inga mi någon ny och större bewillning;
han afstod äfwen härifrån sä mycket snarare, som deras
förbehåll blifwit anmält, och lil egen säkerhet anhöll
jacobsson, at sädant i ?rococoll:c mätte inflyta.
I hwilket anförande pengt penxrrson fran 8tock'
bolms Län för sin del med ^sonos Jacobsson instämde.
Prvpolirion begärdes, och sedan Ständer derwid äf«
iven yttrat sin önskan wara, at StändetS Fullmägrige i
Riksgälds-Lomoirer Utgjordes af trenne eller lika antal med
de öfrige StändenS i p-mgucu, föresiogs as Talemanncn
följande Propolirion: Blsuller Sränvec Hemliga Ur»
ställets betänkande af den 19 i denne mänad, an«
gående Rrkcrs gäld och penninge-werker, i hela
sin widd, sa ac den 1789 ancagne Bcwillningen
oförändrad nrgörcs til nästa Riksdag, samt ac
den utsatte andelen af denne Bewillning erlägges
i Mynt eller FEO-Gedlar; men af dem der
hällre wilja, i Riksgälds Sedlar, jämce dcn förhöjning
Urstorrer föreslagit; med den tilläggning, ac
Ständers Lullmägcige i Riksgälds,blifwa
rrenne eller lika med de öfrige Sländens i
Hwilken med et samfält och starkt utrop af Ja, bestvarades.
Och Ulfägs en Deputation as 24 Ledamöter, under
anförande as Riksdagsmannen ^näers ^näcrslon frän
VVassslborren, at kundgöra de öfrige kcfpeQive Ständen
detta beflut, hwarom ek sä lydande prorocoll jusssraäes»
och genast expeäisraäss.
Som Bonde - Ständet nu enhälligt bifallit Riksens
Ständers Hemliga Utskottö betänkande af den 19 i denne
mä
-
Den 20 FebruariL. 53
mänad, angäcnde Rikets gäld och sättet til dest betalning
genom den til nästa Riksdag fortfarande Bewillningen,
med tilläggning , at Bonde Ständer för dest del anser antalet
af hwarje Stånds Fullmägtige i Riksgälds - Lonroirer
böra hädanefter wara trenne, pä lika sätt som i panouen;
sä skulle de öfrige ssclpcQive Ständen, genom Utdrag as
protocoller, derom ödmjuk hörjammeligen underrättas.
4:0 klleckorerns päminteS, at ju förr dest hälre sammanträda,
til utnämnande af de StändetS Ledamöter, hwilka
Hans Kongl. Höghets Kron-Printsens examen komma
at öswerwara.
§:o Aflämnades följande anförande
Til krorocoller.
Ost har blifwit updragit och slagt af wäre hemmawarande
Medbroder, at wid detta Riksmöte göra underdänigste
hemställning til Hans Kongl. Maj:t, angående
Landt-Tullarnes uphäfwande. Men innan wi enskildt för
wärl Län welar framföra en sädan underdånig påminnelse,
hafwe wi funnit ost skyldige, at öfwerlämna detta granlaga
ärende til hela det Hederwärda StändetS granskning och
pröfning, såsom rörande hela Ständer i allmänhet, och
hwars allmänna interesse och förmon derunder torde bero
lika sa mycket, som för en enskildt krovincs.
Det Hederwärda Ständet känner alt för wäl de sivars
olägenheter, som Landt-Tullarne sa wid Städerne som
Landrmarkuader medföra. Det uppehäll, som Allmogen i
mänga timars tid mäste »vidkännas och uthärda, dä en
myckenhet af Allmoge och en stark tilsörsel af Landtmanna
waror wid Tullarne pä en gäng inträffar, är ej den enda
sivara omständigheten.
D z När
§4
Den 2O Lebrrrarii.
När Kongl. Maj t och Kronan aflönt Tull Betjeningen,
afdragit alla de kostnader, svin atgä til Tullhus-Byggnadcr
och reparationer, lärer behållningen wara mindre
betydelig, åtminstone aldeles icke motsvarande de gröfwa
Penninge summor > som i Tullarne inflyta.
Skulle man omnämna burn, pä ätskillige orter och
ställen, e i del af Landt - Tulls - Betjeningen, wida öfwer
hwad deras Lön och Lagliga inkomst kan tillåta, ost) utan at
äga annat näringsfång, än endast r ensten, sträcka sine behof,
wcrkeligen upchlla dem, och k nskje osta bliswa för,
»nögne; lyckeö det bliswa en pätagelig sanning, at Kronans
medel och tilhorizhcker lilgripas och Kronan sämedelst
bljswer lidande.
Huru ofta händer icke, at llalancer yppaS, och Kronan
icke äger annan säkerhet för sin fordran än blotta
warelsen af en usel och fattig Tull - Betjent. Osta torde
afskrifnings 1'ummm stiga til lika belopp med den werkeliga
behållningen.
Wi anföre ej detta för at wilja afskudda osi en bör,
da, eller blifwa frie frän en afgift, hwilken utgör en betydlig
post för Kronans Allmänna hallor eller 8rgrs-medel,'
och hwilken wi af alder warit pliqtige at erlägga. Utan
tvär afsigt är at förestå och til Ständer hemställa, om ej
hela Ståndet borde med et allmänt underdånigt Befwär
och underställningswis til Hans Kongl. Maj.tS Nädigste
pröfning och godtfinnande andraga, sä wäl de olägenheter,
som Landt Tullarne i allmänhet tillskynda Allmogen; som
ock j underdånighet erbjuda Hans Kongl. Maj.t någon
ärlig afgift af wäre Hemman, i sall Hans Kongl. Ma>:t
Nadigst skulle täckas afskaffa alla Landt Tullar, sä wid
Städer som MarknadS-plat er, och Allmogen lika Nådigt
r llatas, ar tullfritt sä afföra och försälja sine LandtmannaWaror.
Och
Den 20 Lebruarii.
55
Och da Rikets Städer och Löst. Borgerskap synes
kunna wanka sig lika stora förmäner med Allmogen, i det
sall Landt-Tullarne skulle bliswa uphäfne; sä borde en Deputation
til det Lofl. Borgare-Ständet fä afga, som kunde
meddela wära tankar i detta ämne; Äswensom Loff. Bor,
gare-Ständet. om wär mening antages, icke, i sadant af,
seende lärer undandraga sig, at i sin proportion deltaga
Uti afgiften.
Knur kerston. kstalcan Darslon.
frän 6>st<iux.en.
Ladeö pä Bordel
6o Austers ^ostersson »frätt lerike och (rrimstens
Härad androg, at bland de ämnen, som wäckt hans up,
markfamhet, more också det, ar wid BewillninqsHxerinxar
ä Landet icke altid är manligt, at rigtigr krotocoll öfwer
förloppet warder fört, hwaraf händer, at oredor upkomma
och osäkerhet för laxermos män, som dä skilgaktighet
yppas och hwardcras mening icke finnes efter förrättningen
skristeligen at lilga, wid skeende anmärkningar icke äga
uägot bewis ar til styrko för sikt yttrande sörklaringarne bilägga,
och således äfwentyra at stadna uti answar för et
beslut, deruti de icke deltagit.
I Bewillningö-Förordningar»!! är wäl rörande k"axerings-sättet
stadgat, at Krono-Fsgde och Häradsskrifware
böra wara tillstädes, för at ^axermZs männen ä>'wen med
skrifwande tilhanda ga; men dä skyldighet lil ?rorocolls
förande, med thy ätföljande answar icke finnes uttryckeligen
derunder begripen, kunna de emot sin wilja härtil
icke förbindas, minst Häradsskrifware»», svin »ned röKran
är tilräckcligen sysielsatt; I anseende hwartil /^nöers ^nfferskon
hemstälte, om icke Ständer skulle finna nödigt, at
hos Kongl. Majit i underdänighet anhälla vin Nådig be,
fällning til Desi Befallningshafwande, ar til hwarje Taxe
D
4 rmx
56 Dcn 22 Lcbrnarii.
ring utse och förordna någon ojäswig och skickelig person,
som derwid förer llrotocoller och derföre answarar. Och
som Ständer ansäg en stadgande författning härutinnan
nödwändig, til bibehållande af den ordning och redighet, som
hwarje undersätarcs säkerhet witz sädane tilsällen fordrar;
sä bifölls, at allmän underdånig ansökning härom skutte
inlämnas.
7:0 En ifrån Präste-Ständet utsänd Depukarion, anförd
af Herr Biskopen och Lommenäeuren as Kongl.
Nordstjerne Oröen OoÄor gVinZZrä, rilkännagaf, at detta
Ständ til alla delar bifallit Hemliga Utskottets til Riksens
Ständers öfwerwägande aflämnade betänkande af dcn 19
i denne mänad, samt tillika fastställt enahanda antal, nemligen
af z:ne Ständers Fullmägtige, uri Riksgälds-Lonkoirer,
som Uti Languen.
AfwenledeS anmälte ordföranden för Borgare-Stäm
dets Depuwrscle Herr Rädmannen Vallcij» at BorgareStänder
bifallit Hemliga Utskottets oswanberörde utlätande
i hela sin widd, sä at ,789 ärs Vewillning bibehälleS til
nästa Riksdag, sä wida de öfrige Ständen deruti inga;
den föreflagne andelen deraf erlägges i 8pecie Mynt eller
Lanco-Sedlar, likwäl med det undantag, at StäderneS fattige
Jnnewänare af Borgerskapet och förswarsfolk, sa betala
sädan andel, om de det wilja, i RikSgäldSsedlar med
den förhöjning ifrän Sex til Sju Skillingar, som BondeStänder
beslutat; likasom ock at Borgare-Ständet stadgat,
at antalet af desi Fullmägtige i Riksgälds-Lonroirer, i likhet
med Riksens Ständers Landus, hädanefter blifwer
irenne.
Ståndet åtskildes.
In kiäem prokocolll
Da»/e/
Den
(5^-) 57
Dm 21 Februari!'.
^^randct församlades in kleno.
1:0 Bön förrättades, hwacester de af Ständet genom
k.IekkorernL utsedde Nio Ledamöter, hwilke jemte ssaen ^>nösrsson
frän Oplsnä ochNicip, som ät Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen städt Fadder, warit tilstädes wid det
med Hans Kongl. Höghet förledne qärdag anstälte förhör,
tilkännagäswo, at de med yppersta nöje och förundran
ärsarit den upmärksamhet, hwarmed Hans Kongl. Höghet
ashört, och den redighet, hwarmed Han bcswarat alle Honom
förestälte frågor. Hans framsteg uti kundskaper öfwerlräffade
ären, och utmärkte icke endast ct lyckeligt minne,
utan äswen cn genomträngande och säker urskillning,
samt loswade Desi Herr Fader cn wärdig efterträdare och
framtiden en uplyst Regent, och skickelig at stadga Sine
undersätarcs sällhet.
2:0 Pa manligt sätt cmottagen, förekom en Deputation
ifrän Borgare Ständet, hwarö Ordförande Herr Lagman
Lieström sörmälte 1:0, åtwid öfwerwägande af den
heder och de fördelar som Riket tilskyndades den y:de ^ulii
1790, dä, under Wär Store Konungs egel anförande,
Swenske Wapnens lyckeliga Seger i 8venll<st,nä beredde
Riket en säker och »varaktig fred, Borgare Ständet ansedt
det wara Riksens församlade Ständer wärdigt, at ät framtiden
förwara minnet af denne lyckeliga dag, genom en
Xleäaills af det största slaget, hwarom besörjandet borde
ankomma pä Fullmägtige uti Riksens Ständers Landus,
och kostnaden as Languen utgöras, och
z:o At likaledes i belragtande af de oskattbara för
måner
Kongl. Maj:tö och Riksens Ständers Förenings-och
Säkerhets -XQ af dcn 2l Lebruaru och z ^pril 1789,
Ofrälse Ständen tillägger, ak efter asskaffandet af RiksRäds
Ämbetet, icke mindre uti Konungens Högste Dom
D
5 stöl
58
Den 21 Fcbruarii.
stol än Rikets ärenders allmänna beredning med sine beslut
och underdåniga rådslag biträda, Borgare Ständet funnit
sin skyldighet likmätigt, ak för werkställigheten af högstberörde
?ikk hos Kongl. Maj:t nedlägga underdänigste tacksägelse.
I hwilken Borgare StandetS underdäniga söresatS
Boude Ständer äswen anmodades at deltaga.
vepureraäs ärhöllo af Talemannen det sivar, at Bon»
de-Ständet, öfwer de nu söredragne ärender, sine tankar det
Wällofl. Borgare Slandet osördröjcligen skulle meddela,
samt asträdde.
Ständet tog genast i öfwcrwägande, hwad Borgare
Ståndet anmält, och ansäg kor desi del en sädan äkgärd
at sörewiga minner af 8venst<suncis seger wara Riksens
Ständer wärdig och hedrande, samt fant derjemte sin egen
tilsredsställelfe fordra, at försäkran blcfwe de öfrige Stän»
den meddeld, om den nprigtiga glädje detta beslut hos Bonde
Ständer werkat, hwilken swarade emot den ära Konungen
och Swenslke Stridsmän genom denne Seger sig tilwunnil
och de lyckeliga fölgdcr Fäderneslandet deras fädt
ärfara.
Äswen biföll Bonde Ständer med innerlig förnöjelse
Borgare Ständers tilstyrkande, at efter dertil ärhället Nädigt
tilstand, genom en Stor Dspmrrior, af de tre Ofrälse
Stånden, anförd af Herr Doktorn och Årke - Biskopen, inför
Konungen nedlägga undcrdänig tacksägelse för de rättigheter
och fördelar Oirälsemän derigenom gagna, at med
Rads-Ämbetets afffaffande Konungens och Riksens Ständers
Förenings och Säkerhetsakt af den 21 kskrurrii och
Z ^^,ri1 1789, til wärkftallighet bifwit befordrad.
4:0 Fortsattes justeringen af StändetS Allmänna beswär,
6. §. om Witz moäell a Släp-muncierinZzr och 7.
om Livlocolls förande tvid 1iixsrm§!ir ä Landet.
^bra
-
Den 2i Februarii.
59
Hsirsbam Olsson ifrän ^Vaster KorrDnä hemstälte,
vm icke pä samma sätt som tvid BewillningS-DsxerinZgr
i föregående allmänna beswärs xunkl, underdånig ansökning
borde göras vm ojäfwig perjons förordnande, at föra
kroroeoller äswen wid MarkegängS sättningar. Men som
Ständer ansäg säkerheten för dem, som wid Markegängssättningarne
biträda, tilräckeligen förwarad genom redan
urkomne Författningar, sä kunde ä berörde hemställan, såsom
öswerflödig, något afseende icke göras.
§:o Företogs til öfwerwägande det förledne gårdag af
Knur kerston och ltakan Darsson frän klekinASN ingisne
Xtemorial, angäende Landt-Tullarnes asskaffande; hwarunder
anförde
^songs jacobsson ifrän Stockholms Län: Innan beloppet
af Tull-inkom sterne är upgiswet, och med det stimma
ärsättningö-sumrnLn bestämd, som i händelse as Landtullarnes
uphäfwande bör urgä, anser jag alt utlåtande i denna
sak wara förhastat och öfwerflödigt.
^ssn Hnäsrslon ifrån Dl^sais Län: krojekbrr är gammalt
, och har förr förewarit. Pä min ort hafwa Ridderfkapet
och Adelen bättre tilgäng pä tullbara waror, och idka
uti Slädcrne större försälgning, än Allmogen. De böra
derföre jemte Städerne »vidkännas största andelen uti ersättningen
för Tullarnes uphäfwande, och dä deras beredwillighet
bärtil icke är mrönd, kan jag för min del icke
ingä uti den söreslagne ansökningen. Häruti instämde äswen
de öfrige Riksdags Fullmägtige ifrän Oplanst.
ketrer lellsson ifrän d-Ieriles ansäg Städernes hörande
böra söregä Ständers utlåtande i delta ämne.
fsgn .^näerrson isrän Onsala Län: Hos osi äga somlige
tiljälle, ar ät Städerne färdas lika sä wäl Sjöwägen
som til Lands. Uphäsdeö Tullarne sä ffulle desie, hwilka
äf
-
60 Den 21 Februarik.
äfwen borde bidroga til godtgörande as Tull intägten, und«
gä Tullasgisten endast dä afsärtningen fördes Landwägen,
och således icke njuta särdeles nytta af Tull-indragningen.
I anledning hwaraf ^ssn ^näerslon underrättades,
at under Land »Tullar begripas äfwen de wid sjön belägne,
där Landtmanna-waror sörtullas, samt i öfrigt, at staga»
ehuru annars allmän, likwäl icke kunde sträckas til uphäst
wande af de Land-Tullar, som wid Rikets störste Städer
äro inrättade.
I^ils Lrsson ifrän ^värmslgnä bor nära Norrska
gräntfen, lider icke nägon olägenhet af Tullarne, och kunde
derföre icke eller ätaga sig nägon afgift för deras indragning.
Deruti klils Olofsson frän 'iVZrmelanä äfwen instämde.
>näers ^näsrston ifrän VVZstsrbokken: Det beror af
hwarje orts särskilta beskaffenhet, samt olikheten af deras
näringsfång och afsättning, huruwida Landt-Tullarnes af,
skaffande pä särskilte ställen bör anses förmonlig. Emedlertid
förfwinner all betänklighet, enär en hwar blifwer
hörd, och den författning som widtagcs, lämpas ester de
uplysningar ifrän hwarje ort i detta ämne inhämtas.
Samtelige Riksdags Fullmägtige isrän I^inlanö förklarade
sig i den söreflagne underdäniga ansökningen icke
wilja deltaga, änösrs ^näerskon, Gullers kenxrsson och
lkinric Svensson ifrän Lissborns Län inlämnade följande
Uti den angående Landt - Tullarnas uphäfwande, emot
nägon witz afgift af hwarje hemman af nägre tvärve
Medbröder förleden gärdag wäckte staga, torde ost til,
lätas at yttra wära tankar. Del är osörnekeligt, at LandrTullarne
i mänga afseende» medföra tunga och olägenhet,
och
De» ar Februarri.
61
sch at den inkomst Kongl. Maj:t och Kronan i ren behållning
deraf tilfaller, icke pä något sätt är deremot swarande.
Önskelig! wore således, om de utan minskning i Kronans
inkomster kunde nphäjwas. Men lika sä säkert är,
at om lii winnaudc af detta ändamål, en wist afgift skulle
läggas pä hwarje hemman, bleswo den för de fläste icke
allenast betungande, utan ock obillig. Ingen ting är naturligare,
än ar hwar bör betala i samma mohn, han har wa«
ror at afyttra; men detta blir vmöjeligt,, dä afgrsten skulle
bli allmän. Mångfaldige Hemmans Aboar, som sällan
eller aldrig haswa något ar sälja i Sraden, och således
för der närwarande icke haswa nägon känning af Tullen,
skulle dä komina at betala lika med den, som hwarje mecka
besöker Staden. I anseende härtil kunna wi ä egne och wäre
hemmawarande medbröders wägnar icke ingä uti Ansökning
om Landt - Tullarnes uphäfwande pä det föreflagne
sätter; men om efter föregången undersökning, och sa wäl
Borgerskapets som Allmogens hörande i hwarje ort, den
för hwar Stad utsättande 8umman kunde sä fördelas, at
hwar och en j nion af den förmon honom af Tullens uphäswande
tilsalla kunde, skulle uii afgislen deltaga, sä kunne
wi emot förslaget icke haswa något at påminna.
-^näers H-näcrskin, kliaäriell 8venslön, .^näsrsLenZnion
stan Län.
Derefter föreslogs och bifölls enhälligt as Ständer, al
med anmälan as Allmogens i Swerige underdäniga önskan,
at Landt - Tullarne kunde warda aftkaffade, kil Kongl.
MasttS Egil Nädigstc godtfinnande skulle öfwcrlämnas at
upgiswa de medel, hwarigenom en sadan bade för Städerne
och Landet wcrkelig förmän, ester InnewänarncS söregängne
hörande, kunde ärhällas.
6:0 Föredrogs
Kongl.
62 Den 21 Februarii.
Kongl. Maj:ts
Nädige kropolldioo til Riksens Stander, huru med
Riksens Ständers Lontoins Lreckits-Sedlurs gångbarhet
hädanefter matte förhällas. Giswen Oetlö
Slott den 20 k^ebruuvii 1792.
Under öswerläggningarne uti det hemliga Utskott Kongl.
Maj:t enligt 47. §. Regerings-dormen äskat, har fräga
upstädt oni nödwändigheten deras, at dä Riksens Ständers
Lonroirs Lreäirs- Sedlar i allmänna rörelsen än ytterligare
gängbare bliswa, defie Sedlars brukbarhet warder närmare
än hittils skcdt stadgad och bestämd. Da de förut
icke warit godkände uti någon annan utgtst än den, som
angätt de til allmänna behof anstagne och bewiljade utskylder;
men de nu mera skulle komma at utgöra Rikets mästa
Rörelse-Lapiksl, och följaktligen i det närmaste ikläda
sig naturen af mynt: Den omständighet semwäl tilkommer,
at 8pecis eller banco-myntet undergått sadan förminskning,
al beloppet deraf pä laugt när, för det närwarande icke
kan wara tilräckeligt til de Skulders kiguiäerimcle, hwilka
emellan Man och Man kunna finnas, och hwilken brist 0-  nekeligen skulle leda til et twangmal för alla skyldige wiv
deras skulders betalande, hwaruki de, utan egit förmanande
kommit, och för Fordrings-ägare gifwa anledning til
ocker; sa har en angelägenhet sig företedr af någon sadan
Författning, hvarigenom en billig jämnlikhet emellan de
fordrande och de skyldige mä kunna winnås och wid upkommande
twister Lagen stadga et rättesnöre til mätande af
hwarderas rätt, samt det egenwilliga godtycko sörekommas,
hwilket altid bereder den fattigas än större förtryck- I sädant
afseende har blifwit hemstäldt, om icke uti alla Diguiäarioncr,
angående skulder emellan Man och Akan, all
ränta, hwilken öfwerstigcr Fyra för Hundradel, ma med
Ocäir-Sedlar sa ärläggas och betalas, änskönt klahn,ler
uti banco -mynt eller 8pecis kan wara uptagit eller ärhällit,
samt ak enär någon Borgenär desi innestäende kancomyntS
eller 8^>ecrs La^usl mkräswer och upsäger, men Gäldenär
-
Den 2i Febrnarii.
denär icke finner sig i stand, at banco-mynt eller 8^>ecis
anskaffa, den sednare mä wara tillåtit med Oreän-Sedlar
et fäbaiit Lapikil sig afbörda, emot del at han lil Borgenären,
såsom äcsätkninq för den skilnad uti wäcdet. som
emellan 8pscic eller 8°nco och (lreäic- Sedlar kan finnas,
ärläager Sex för Hundrader efter Lahralers storlek. Härunder
skulle dock icke begripas, hvarken Kangucns Gäldenärer,
eller de Dilconr Län pä banco, som uti de allmänna
v>lec»,r-Werken kunna wara gjorde, och hwilka, j anseende
til del dermed warande särskildta förhällande, böra
i samma mynt til (7ahra> och Ränta inga, svin de utgisne
blifwit; äfwen som billigheten medgiswer, at den Gäldenär,
som sielfwilligt och utan sin Borgenärs kraf, will
er banco eller 8pecie-myntö Lshtal sig afbörda, skulle
wara skyldig sädant i lika mynt-torr »verkställa.
Som Kongl. Maj:t häröfwer welat inhämta Riksens
Ständers tankar, sä förwäntar Kongl. Majit Riksens Ständers
skyndesamma underdåniga sivar, huru wida de uti
detta upgif.ie Förstag, sädant, som det har blifwit sörestaldt,
instämma eller icke.
6 kl 8 1 ^
I.. 8.
Och blef ester upläsandet Högstberörde Nädigste bro^olirian
af Ständer enhälligt antagen och bifallen, hwaröfwer
et sä lydande krotocoll författades och lustersäes.
Emedan Bonde Ständer helt och hällit instämt uti det
Förstag Konungens Nädiga kropolinon lil Riksens Ständer
af den 20 i denna mänad innehäller, angäende Riksens
Ständers Lnnroir8 Lreclir-Sedlars gångbarhet hädanefter
Man och Man emellan; Ty skulle Utdrag af?rorocollcr
härom kil de öfrige RssxcLUvs Ständen ödmjuk
hörsammast affärdaS
-
64 Den 2i Februarik
>7:0 Herr Barmen och Lommenäeursn af Kongl»
Nordstjerne Oräen, b)o5ior äVluZsrä, Ordförande för en
ifrån Högwördige Präste- Ständer utsänd vePurarion förmälte,
ak Praste> Ståndet, intager af glada känstor öswcr de
arén wida öfwerträffande framsteg i Bokliga Konster, Hans
Kongl. Höghet Kroii Prinsen ädaga lagt tvid det med honom
förledne gårdag anstälke förhör, den redighet, h warm ed
Hans Kongl. Höghet gistvik bestämda fwar pä honom förestalke^
oräkneliga frågor, samt det kraftiga intryck GudaLärans
helgade simningar förmärkleS redan haswa gjordt
Pa desi böjeliga hjerta, besiukir i likhet med hwad tvid förre
Riksmöten jckedk, inför Konungen aflägga underdanigste
tacksägelse för Desi loswarda oinwardnad, at genom en
wis och Christclig upfostran bereda wäre efterkommande en
uplyst, mild 06) rättwik! Regent, wärdig at träda i Sin
Store Faders fotspår, och skickelig at göra dem lyckelige, som
en gäng stola glade lyda Dest Spira; samt al PcasteStändcr,
i det ställe Riksens Ständer twanne gänger ulfö»
rene utbedt sig och ärhällit Nädigt tilständ, at förcwiga sin
glädje genom en Skådepenning, lämpad til et för trogne
Underfärares hopp sä kilfredsställande tilfälle, nu öfwerens
kommit och faststält, at i underdånighet updraga Hans Kongl.
Maj:t, at i den händelse Kongl. Mast, innan Riksens Ständer
nästa gang sammankomma, kunde blifwa omtänkt al
Utsöka för Desi Herr Son en Brud af något af de Fursteliga
Uutderssia Husen i Tyskland, eller ock af nägot an«
nät Hus, som medför i Bmdstatt förbindelser, hwilka mer
än alla /U!is»eer stadga Rikets sällhet och lugn, da, en
Bröllopsgärd i likhet med den sidsta af är 1766, pa irenne
är mätte upbaras, i den underdåniga öswcrtygelse, al
om, enär denne tiden infaller, Riket skulle hemsökas med
misiwäxr eller andre olyckelige händelser, Kongl. Mast i
Sin wishct och näd, lärer sa lampa upbörden as denna
Bröllops gard, ar den ej blifwcr för desi trogne undersåtare
sivär och betungande, ve^urarionsn afträdde efter är.-  häller sivar genom Talemannen, at sä snart möjeligcn medhunnes,
stulle Bonde-StändetS bestuk i detta ämne dec
Högwördige Präste - Ständer kundgöras. Del
Den sr Februarii. 65
Det af Oepureraäs häröswer medförde Utdrag af
kcorocoller lades emedlertid pä Bordet, och Ständer ätffildes:
In
sillem ptnkocalli
Den 22 Februarii.
^^edan bön blisivit förrättad, förehadeS följande uti Bonde-Ständers
klena
i:o Infördes en Deputation ifrån Högwördige Praste-Sländet,
hwars ordförande Herr Biropen voLkor VVeiärman
anmälte, at Präste-Ständer ingädt i lika beflur
med Borgare Ständer, sä wäl om minnets dervarande af
8vsnsteluuä8 Seger, genom en ^leäaille af största staget,
som ock, at til Konungen frambära underdänigste tacksa.
gelfe för werkställighcten af Kongl. MajikS och Riksens
Ständers Förenings och Säkerhets och de fördelar
hwaraf Ofrälse-Ständen derigenom kommit i åtnjutande.
2:0 Som samtelige Riksdags Fullmaqtige ifrån kln1->nä
yttrat deras önskan wara, at inför Kongl. Majit fä
förklara sin uuderdäniga ärkänsta för ben as Konungen i
Räder widtagne åtgärd, hwarigenom kinffe Allmogen
wunnit säkerhet, at i stället för Filisté Fält- Lammistzrirters
kolletiLr blifwa försedd med annat Mynt; sä tilsadeS
bemälre Riksdagsmän, at åtfölja 8scrersraren ti! Kongl.
Slottet i afton, dä 8ecretsrrren ärnade deras åstundan
Kongl. Mast i underdånighet föredraga.
Z.o Förekom en ve^mluion ifrån Borgare, Ståndet,
anförd af Herr Lagmannen .^näsrs ckiäkansson, hwiiken
under en liflig föreställning as Borgare-Srandeks gräms
L
lösa
66
Den 22 Februarii.
lösa kärlek för Konunga»Huset, och underdäniga önffari,
ak se Swea Thiir,, för länglige rider stadgad innom den
Wt, som nu den samma lyckligen besitter, förmälte, at
jemte underdänigste tacksägelse til Kongl. Maj.t för den ömhet,
hwarmed Konungen besörjer Hanö Kongl. HöghetS
Kron-Printsens upfostran, Borgare-Ståndet enhälligt bifallit
den af Präste - Ständer äfwen bcwiljade Bröllopsgärd
ät Hans Kongl. Höghet, pä samma sätt och med
samma wilkor, som Präste - Ständer förut kundgjort.
ZecrLkeraren arindrade Ständer om sämja och enighet,
anmärkte, at denne sak pä samma sätt hos twänne
Stand redan were afgjord, och hoppades en lika benägen,
het ar bifalla den sörestagne Brolkopögärden, hos Bonde,
Ständer, sä mycket säkrare, som Ständer, dä srägan rörde
wärk af Riket cwigt högstsörrjente Konungahus, alkid
tilförene täflat, at sin förbindelse likmätigt, pä det mäst
utmärkte sätt förklara sin underdäniga tilgiswenher och erkänsla.
Största delen af Ständers Ledamöter begärde kroxosikion,
hwarwid yttrade
^fon-18 fsacnlislon ifrän 8tocIik>olm8 Län. Jag är
icke emot kro^olniun, men enligt Regerings-barmen, böra
icke andre ärender än de, som af Konungen framställas,
komma under Ständerneö öswerläggning.
Nu har Präste-Ståndet wäckt frägan. Jag är Konungen
tilgiswen, och min päminnelse är endast stäld mot
ordningen som följes, den jag finner ifrån Grundlagen wara
aswikande. I anseende hwartil Mevdslön un
derrättades,
at Ståndet af Regerings-Lagarne icke wore
hindrat, at wäcka srägor om desi underdäniga tilgiswenhet
sch wördnad för Konungahuset, samt at sig emelian öfwerens
komma om de prof deraf, Ständer ansäg sig wärdig!
beti. ga; men at säd a ut borde sedermera hos Konungen
-
Den 22 Fcbruani.
67
gen i underdånighet anmälas, och Hans Nådiga »välbehag
deröswer asbidaS.
Qärgnston ifrän östsrZäk!-nä, hade ffriftelir
gen författat sine rankar:
I den syckeliga af bela Riket högst efterlängtade stund,
da war Nådiga Kron-Prints genom er lyckeligt och wälsignadt
giftermål, giftver sfi, Riket, wäre barn och efterkommande
det glada hopp at se äVrlä Astren, dyrkad askiurop-n
och wäisignad i Fosterlandet, fortplantad pä Swea Konunga-Thron,
kan icke nägon af wärk Ständ finnas, jom icke
med innerlig glädje ester ware Förfäder- urminnes bruk, til
kostnaden dertil wil bidraga. Wi kunne derföre aldrig nog
skynda otz, at i djupaste underdänighct aflämna war försäkran
derom, pä sätt Högwördige Präste-Ståndet förslagit.
I wördnad och Kärlek för Konungahuset läflar Bonde-Ständer
med alla andra, och det wore en wanära,
hwars sölgder kunde bliswa högst olyckelige, om wi skulle
draga en sa billig ?roPoluion i betänkande» Ty Mille liderne
genom mifiwäxt, krig, olycksfall, bein Gud Nådeligen
afwärge, bliswa förwarrade, sä kunna wi, sä böra wi
icke misstro, eller twifla, at ju war Näbige Köiiunoi, som
under 2i ärig Regering bewist, at Rikets walgang, alla
desi umewänares och wärk Ständs sällhet och trefnad, i
synnerhet är hans enda syftemål, dä lämpar utgi,'terne sä,
at de kunna uran nägonS för stora lidande Utgå. Och jag
är öswcrkygad, at ingen af wart Ständ finnes, som icke
med undcrdänig tacksamhet är derom öswertygad: Hwarföre
jag ock a egne och mine hemmawarandcs wägnar med
glädje och tilsredsställelse tilstyrker et enhälligt bifall.
Klist driksson isrän äVärrNestnä: ^sf redelige hjcrtan
önske bade wi och alla wäre hemmawarande medbröder,
at den tiden snart ma inträffa, da Fäderneslandets
hopp wär Allernadigste Kron-Prints, hwarS förstånd och
E L hjer
-
68
Den 22 Lebruarii.
Deit 22 Lebruarii.
69
hjerta wi med sä mänga skäl redan beundra "och älffa,
genom et med Konungens Nädiga bifall ingängit giftermål
besästar mar Konunga - Thron och uplifwar framtidens
hopp: Ingen ibland ost ar, ingen redelig Swens? finnes,
som icke med innerlig glädje, ester wäre Förfäders uräldriga
bruk, deltager i den kostnad som derwid kan förefqlla,
när denna lyckliga tid inträffar. Jag bifaller derföre det
Högwördige Präste-StändetS Förslag til alla dest delar.
fson blilslon frän KronodsrZs Län framlämnade ödmjukt
anförande til ?roroLo1Isr.
Förleden gårdag kom det Urewördige Praste Stander
och knndgjorde ost sitt projebi, at i stället för en iVIeättlls
lil Hans Kongl. Höghet war Nädige Kron - Prins uti
Bröllopö-gärd inga efter 1766 ärS KsZIemrms, hwilket
xrojscl: kom osi aldeles oförmodat före.
Här stannar jag såsom emellan twänne eldar, förde»
närwarande tiden sch den tilkommande, dä man betraktar
den stora utgift wi nu hasme och den smara skuld Landet
är behäftad med, som ärligen sörminffar penningesiockeu;
men jag mer äfwen at Bröllopsgärd är en oundwikelig
fölgd, ry den har warit isrän urgamla tider dä bilager
ffedt, men at nu sa längt förut bewilja den, är nog betydande
för de hemmawarande som icke känna saken. Men
om det är Hans Kongl. Majus Nädiga wilja at sä ffall
wara och twänne Ständ däruti ingädt, ser jag icke huru
wi kunna komma derisrän, halst benne Bröllops - gärden
icke begärs förr än et är sedan Bilägret för sig gadt.
Jag hemställer således sakens ompröfwande til Fader Talemannen
och Nädige Ståthållare» samt mine Hederwärde
Bröder.
?elir kerston i äVasslanä isian örebro Län androg
skrifteljZen:
Uti
Uti förewarande sräga angående Brudskatts beviljande
til Hans Kongl. Höghet Kron-PcinsenS Höga Förmälning,
hwartil den Högste Guden i sinom tid förlänar
sin »välsignelse, skulle jag innom mig sjelf äga, och af mine
Hemmawarande medbroder fä förebråelser, om uägot
hinder deruti af mig gjordes, och jag hoppas det samtelige
StändetS Hedcrwärda Medbroder lära, upeldade af kärlek
och nit för et wördat och älskat Konunga - Hus, derutinnan
med mig instämma; men sattet ril Upbörden, torde
föranläta lil öswerläggning.
Enligt 1766 ärs Bewillning til Brudffatt, tyckes 0-  felbart at BoudeStändct i jemförelse mot de öfrige Stånden
sätt känna den drygaste delen. Wägar således til denne
gärds utgiswande sörestä följaude atternanvsr.
i:o At Ledamöter af alla Stand blefwo utsedde, at i
sammanträde nägot billigare jemka och retirera denne
gärd än 1766 ars Förordning innehaller, hwilket dock
torde medföra den olägenheten at det drager ut pä tiden,
eller
2:0 At Bonde-Standet owilkorlrgt ingar ar betala,
da tiden infaller, en lika stor Brudffatt, som Ständer ätog
sig 1766 ärs Riksdag; men som Hemmans klyfning
i mindre delar sä wal som solk-numei-n ansenligt ökar sig
isian den tiden, sa tiistyrkcS, det den tilökmng, som Hemmans
klyfning och folkökningen Utgör, kunde af Kongl.
Mast rsparroras til förmmffning för den fattigaste Littke
innom wart Ständ, och
Zw yttersta medlet, i sall Riksens Ständer ej nu
kunde förenas om Bröllops - gärden, förestas, det et (ireärriv
eller försäkring as Riksens Ständer nu utgiswes, risa
stor 8ummr eller något större än är 1766 bewiljades,
at uplanas emot billigaste wilkor, som wid Höga förmälningen
strart singö lyftas med det wilkor, at Rikjeus
G z
Den 22 FebruariL.
Ständer Ivid nästa Riksdag dä kunde repgrtLra sammy
§umm» til betalning sins emellan,
Lörjesfon ifrån JönllöpinZs Län lämnade
Til krorocoller.
I förcwarande fraga, finner jag för min del med öMaste
sinnes rörelse, huruledes en del af medbröderne äro
pä »vägen at sätta wart Stand i olycka för en sak, som
någon hwarken kan eller med bibehållande af mäuMig ef,
tertanka, bör wilja sig undandraga, Utom alt annat som
hos mig talar i denne sak, will jag endast ti! Medbrödcrneö
noga eftersinnande hemställa följande fräga? Hwad
skal den,hwilken wi en gang wänta ost fa se pä Theone»,
saga om dest Undersåtare Allmogen, som öfwerhvpade af
Dest Herr FaderS wälgärningar, salt i twilwelsmäl ar gift
wa Dest Son BröllovS-gärd, och huru stola ware Barn
och efterkommande maga nalkas den Thron med någon
underdånig förtröstan, hwarest deras Förfäders ogiihet i
en sä Högst billig sak bör möta deni. Besinnen för all
del detta!
?Lk,r Jeppesson ifrån lV1»imöllu5 Län. Wärk öfwer*
läggmngs ämne är god:. Hwatz wi haft swärigher ar inse,
är genom Lecrckeizre», den Konungen i en lycklig
stund förordna! ost kil rädgisware, tilräckeligen uplyst.
Bröllops-gärden är bifallen älwen as Borgare-Stans
det, detta är kundgiordt genom Ordföranden för Oapnierasie,
Herr Lagman lftällansloo. Wi hasme warit upmärksauu
me pä hans tal, som präster tärar ur wära ögon, och jag wa>
gar tro ar Utgången skal wisa, hwatz werkan Locrekerarens
ömma föreställningar och vetta tal hos en rörd och tilgift
Miihel Allmoge medförer. Jag begär propostrio».
Den 22 Hebruarii.
8ecrereraren aterkallade minnet af den Nåd Aonun»
gen o-fbrulit lätit Allmogen wctzerfaras. Witz sitzsta Riks*
möte bade icke mindre än Sex runnor guld af den Allmänna
Bewillningen bliswit Allmogen eftergifne. 8ecrorerrri:n
wore Nådigt tilständ lämnat, at til Thronen i underdånighet
framföra de olägenheter hwaraf Allmogen befwäraS, och
en hwar af Ståndets Ledamöter ägde bewis i händren af
den ömhet, hwarmed Konungen honom hört- och sökt afhjelpa
det mangfaldiga förtryck hwaröswer Allmogen billigt
klagat. Den tilgifwenhet et fä mildt och Nådigt förfarande
hos Sländet stadgat, lämade icke eller hos 8screkersrey
rum för et ögnablicks twiswelsmäl, at ju Ständer nu,
förmodeligen den sidsta gängen han bestridde det ämbete
Konungen twänne Riksmöten honom i Räder anförtrodt,
enhälligt wisade sin willighet, at efter 8ee>orerarenr> tilstyrkan
med glädje iakttaaa det tilfälle som öpnatzes, at til
Konungens ytterligare Nådiga wälwilja göra sig wärdigt.
LociLreraren bad Stander eftersinna, hwad begrep Kron»
Prinsen, sjelf i egen Hög Person witz Riksdagen nanvarande,
borde göra sig ym den undergifwenhet, af hwrlken
Stander wid sa mänga sarstilte rilfällen försäkrat sig wara
upsyldt, om Ståndet nu Mille tweka, ar sttllgöra en styldighet,
den Rikets Undersftare ifra.:', urminnes tider med
glädje alud ftiwilligk äkagit sig, och at blott ek drögsmäl i
bewiljandcl wore Stander i högsta matto menligst
Sedan Ständer häruppå förklarat sin nnderdäniga önsta»,
at utom der upbörtzen af denne gard, i händelse af
mistwäxt eller andre olyckor, sä werkstältes, at den för Allmogen
ej blefwo mycket tryckande, en billig skillnad wid
dest utfordrande mätte i akttagas emellan de mera förmögne,
och dem som äro fattigare samt innehafwa mindre
Hemmansdelar; sä begärdes kropolirron, hwilken salunda!
af Talemannen sramstälteS.
Bifaller Ständer, jemte underdånig racksänejfe:
för konungens ömma omsorg om Hans Roup).
E 4
72
Den 22 Zebruarii.
-Höghets Lusn - prinsens upfostrail, crt enär Hans
Longi. Höghers förmälning lyckeligen inrräffac, en
Bröllops gärd lil Hans Bongl. Höghet utgöres i
irenne är lil sit belopp lika stor, som den är 1766
til Rong!. Maj:c war AUernädigste 2<onung er»
lades; i den underdäniga förtröstan, ar Äongl.
Ma>:r med Nådigt afseende pä miszwäxt och andre
inöjeligen infallande olyckor, i Nadcr räckes sä föranstalta,
ar en likhet emellan lika fkarcffyldige mä
rvinnas, och de mindre Hemmans delägare och
fattigare af Allmogen njuta någon lindring.
Hwilket beswarades med ett allmänt Ja!
Vestr Hnäsrslon isrän kllssborAs Län yrkade at det»
ra beslut de öinge Ständen genast mätte kundgöras, hwilket
ockla werkstältcs genom en vepursrion as 16 Ledamöter,
anförd af Riksdagsmannen Oluf Laström ifrän lVsr--  rnelanö, och följande krowcul! som justeraäss samt bisöllS.
Bonde-Ständet har under öswerwägande förehaft Höge
wördige Präste - Ständets Vrokoeolls Utdrag af den 21 i
denna manad, angående sä wäl underdånig tacksäjelseS assäggande
för Kommgens loswärda omwärdnad, at genom
en wis upfostran, uri Halis Kongl. Höghet Kron-Prinsen
bereda wäre efterkommande en uplyst, mild och rättwiS
Regent, som ock bewilhaudet as en Bröllops gärd ät
Hans Kongl. Höghet, i den händelse Kongl. Majtt, innan
Riksens Ständer nästa gäng sammankallas, torde-Nadigt
bliswa omtänkt, at utsöka för Dest Herr Son en
Brud af något as de Fnrsteliga Imkstsilsta Husen i Tygland,
eller ock af något annat Hi s, hwarö förbindelse
stadgade wär framtida sällhet och lugn. Och som Ståndet
med ärkännande af sin plikt och önskan, at den underdånige
tacksägelse framföra, i likhet med Präste-Ståndet
enhälligt biföll, ar enär Haus Kongl. Höghets biläger
in»
Den 22 Februarii.
inträffat, en Bröllops gärd pa wenne är Utgöres til sitt
hela belopp, lika stor med den, som ril wär Allernadigste
Konung är 1766 antogs och ärlades; dock med den undcrdäniga
anhållan och tilförsigt til Kongl. Majtt, at i
fall tiden til Hans Kongl. Höghets förmälning stulle infalla,
dä Riket more hemsökt med nnsiwärr eller andre 0-  lycklige händelser, Kongl. Majtt i sin wishet och näd, sa
lämpar upbörden af denne Bröllopsgärd, at den ej blifwcr
för desi trogne undersåtare sivär och betungande, samt
at enär den Summa, som tvid 1766 ärs Bewtllning ivar
päräknad, utgår, Kongl. Majtt af sin wänlig» ömhet i
Näder täckes sä förordna, a: en likhet emellan lika stattskyldige
mä winnås, och de mindre Hemmans delägare och
fattigare af Allmogen njuta nägon lindring; sa stulle de
öfrige llefsieäiiva Ständen genom Utdrag as krorocolier
ödmjuk hörstnu underrättelse härom meddelas.
,po As flere Standetö Ledamöter hade under denne
Riksdag yppars den klagan, ar Allmogen pa flere ställen
stal wara aldeles utestängd isrän ätnjutande af den rätt
A. §. uti Kongl. Förordningen om statteköp af den 21
Vestruarii 1789 , hwilken äswen uplästes, angäende räntanS
utgörande för Frälse Skattemän stadgar, dertil ordsaken
as följande uplysningar stulle kunna inhämtas.
At i förra tider har StändetS ägande rätt til sine
Skattehemman icke uppenbarligen genom allmän Lag, utan
hemligen genom Räd- Kammarens domar och beslut blifwit
undergräfd, och den sats såsom gällande Lag-princip
antagen, ar Kronan war Vosfaslor Annäi til alla KronoSkatte,
och Frälseman til alla Frälse Skatte - Hemman i
Riket. Och sedan en sä stadclig och emot naturlig och borgerlig
rättwisa stridande mening wunnit häfd under namn
af preejnäicgr, haswa Under-Domstolarne deraf tagit sig
anledning, c.t sammanblanda Skatteman med Landrbönder,
och at ej anse iirgängne Köpe - afhandlingar eller KöpeOonrraLkcr
krnma förbinda andre Räntetagare, än dem,
E 5 som
74 Den 22 Lebruarii.
sorn OmraAsme ingädt, Utan hafwa Frälsestattemän nödgats
genom pi-X^uäwLrerriLs kraft och Domstolarncs åtgärd,
at antingen betala Räntan efter Jordebok och Markegång
eller med hwarje ny Ränteägare inga nye, altid
vier och iner onersuls förbindelser.
Ehuru Allmogens jordägande rätt derefter genom 1789
ars ostvan högstberörde författning blifwit stadgad, och uti
den upläste §. tydeligen förordnat är, ar da Frälse Skatte,
rätten tilkommit genom afhandling med eller man beting
om Räntans utgörande, dä sta! i ewärdeliga tider efter OonrrsÄsrne
förhällaö, sa at de ester ordalydelsen uran rubbning
eller förtydning skola äga bestånd, hwaraf tyckes böra
följa, at alla widare försök til Frälse Skatte-Hemmans
betungande, utöswer hwad Köpe > LnnlrsHon fastställa, skulle
Uphöra; hafwa likwäl mängfaldige händelser sedermera wjsat,
htiru Räntetagare äberopat, dels oswannämde pä Laglöse
^rTjuäicater fästade Domar, dels sednare LomrLAsr,
hwilka Skattemän, för at undwika ftrXjuäioLrLr5 förfärliga
wcrkan blifwit twungne eller lackade at ingä. Och dä
Skattemän förment, ak en Ränteägare icke kunde til annan
försälja hwad han förut sig afhändt, eller den sednare
tilwälla sig större rätt än desi första sängeöman innehaft
och kunnat pä honom öfwerläta, at det icke eller kunde
anses för en res ftrivilegii, at til större eller mindre del
Återtaga hwad Lagligen och af fullmyndig man blifwit abaIlLN-rar.
och i sölgd deraf, at ostanämde grundlag icke
kan anses medföra rerroahkis werkan, dä ingen förr gällande
och ärkänd Lag derigenom blifwit ändrad, samt at
koiejuclicsrer icke singö gälla för Lag, sä har man tagit
sin tilsiygt til sörtydning af 18. §. i Adclige ?riv,!e»iorno,
och bos Frälse Skattemän mpantadt räntan efter Jordebok,
Markegång eller godtycko, 06) enär dcröfwcr klagatS,
hafwa Skattemän blifwit förwiste til Domstolen, at såsom
Kärande utföra sin talan om Räntans belopp, hwarigenom
deras swarande rätt blifwit forwandlad til Kärande,
vch Domarens pröfning har blifwit underkastad, huruwida
Grund»
Den 22 Zebruarii.
75
Grund- Lagen ester ordalydelsen borde äga kraft til SkatteBondcnS
förmon, alt i afsigt, at genom den widiöftiga
Rättegäugö-wägen uttrötta och utarma den fattiga Bonden;
och den resseln har blifwit fölgd, at anse som rubbi
allmänna säkerheten om ägande rätten, dcräst de Domar,
som uran Laglig grund uphäfwit sturne Köpe - LonrraÄsr,
ä nyo stulle öswerseS, och ester tydelig Lag rättas.
Utom detta anmältes jemwäl, huru som Frälse Skatte-Hemmans
Aboar uri de ifrån Danemark äröfrade krovincer
genom Råd-Kammarens beflut blifwit, i kraft af
XDImä Recess, förklarade pliktige, at Utgöra räntan och
andre skyldigheter efter RänteägarcnS godtycko, och lika
med Adelens insochne Frälsebönder, änskönt Xlalmö R.soess
en sadan obillighet icke förcfkriswer, utan twärlom
stadgas i 8 §. af 172g ärs Ateliga lckivilegior, at Skänste
Akelcn icke sär under insochne rätt och förmän draga
de Hemman, svin es ägt denne rätt as alder.
I anledning häraf, och med er ömt deltagande i de
olägenheter och det förtryck Frälse Skatte Allmogen i Luker i
nämde afseende rilstyndas, besiör derföre Ständer, at i underdänighet
sty kil sin wälgöeande Konung och anhälla,
det Kongl. Mast Nädigst täckes giswa sin egen wisa Lag
full kraft och '.verkan, undanrödja alla kilsta pade hinder
för desi werkställigher, och förklara/ ak med de i 1789 ayS
Skatteköps förordning ti! efterlefnad päbudne Orirrabkerj
icke sä förstas sednare afhandlingar, utan endast första Köpe-Donkrscsterno,
och de deruti betingade willor om räntans
utgörande, samt at inge emot Grund-Lagen, Köpeoch
Fastebreswer stridande och blott pä pr.-ofuclioaror- grundade
Domar, mage anses gällande til RäntanS förhöjande
Uköfwer hwad wid sörsta Köpestnten snwilligt af fullmyndige
män asfalt och afhandla! blifwit, samt änreligen ay
Kongl. Ma>:l Nädigst behagade läka öswerse XIalmo lie-,
oosz, och derest den samma antingen nu mera icke bör
gälia emot Swcrigcs kunäamoowl-Lag och stadgar, elley
76 Den 22 Lebruarii.
icke innehålla den obillighet, ar uksochne Frälse Skattebönder
skola anses lika med Ugedagsbönder och egne tjenare,
Kongl. Mast 9-ädigt wille förklara sädane Domar, som
pä en deremot stridande grund blifwit gifne, äter böra öst
werseS, och efter nu fubsisteranäc stadgar och författningar
rattas. Kunnandes Ständer icke föreställa Sig någon
Medborgares Lagliga rätt derigenom oskäligt bliswa kränkt,
halst en Räntetagare, hwilken af Lagstridige Domar och
xi-xjuöicsrsr lätet sig förleda, at högre betala Frälseränta»
än wederbordt, ostridigt äger rätt, at af stn fänges och
Hunnlsman söka ärsättning för det denne stukat Handel om
det han icke ägde.
Infördes en veputanon ifrån Högloft. Riddarskapet
ochZldelen, anförd af Herr Grefwe ^acob Os Is 6arrlie,
som anmälte, ar sedan de öfrige Ständen deruti ingädt,
Ridderskapet och Adelén äiwen sedt sig twungit, at
i hela sin widd bifalla Hemlige Utskottets betänkande af den
19 uti ianewarande manad, i sa mätto, at den wid sidst.
; Riksdag ar 1789 antagne Bewillningen, med kraftigaste
förbehåll af Nidderskapcts och AdelenS oinskränkta
rätt, at ästsrminers och föreskrifwa tiden och Derminen til
sin Bewillnings utgörande och uphörande, ännu, och pä
samma sot til nästa Riksdag ma utgå och betalas; samt at
Ridderskapet och Adelen jemwäl ätagik sig den projebkeraäc
föcwandlingen af en wist del af Bewillningen, at i
Lanea-Mynl eller Specie Utgöra; likwäl med förbehåll för
Ämbetsmän och Löntagare, torftigare Stånds - Personer
samt mindre förmögne delen af Ridderskapet och Adelen och
deras tjenstehjon, at derwid fä njuta enahanda förwandling
til godo, font Walloft. Borgare-Ständct och Hederwärda
Bonde-Ständer för sig förbehållit; äfwensom denne
afgift i Specie- Mynt bör salunda förstas, at mannen
answarar för hwad Hustrur och Barn öfwer 15 är funnos
päsört, samt at denna afgift ej bör kunna anses säsom
nägon ny pälaga för hustru och barn, hwilke enligt Bewillnings
- Förordningen ärv fran Bewillningen srikallade,
och
Dcn 22 Februarii.
77
och under mannens Lomriburiorier inbegripne. Förmälande
Herr Greswcn widare, at hos Ridderskapet och Adelen
staga bliswit wäckt om det answar, som Dax-rings.
män är älagr uti BcwillningS. Stadgan as är 1789.
Flere as Ridderskapet och Adelen hade yttrat farhäga,
at wid anmärkningar uti Kongl. Kammar-Revision,
öfwer de i Landsorkerne gjorde Daxerinxar, torde pä längre
tid af dem fordras ärsätming för hwad salunda anmärkt
blifwit, enär dock Daxcrings-män icke kunna annorlunda
ril answar wara bundne, än när de felat emot Lagens tydelig»
föreskrift, och hoö de personer, hwilke en högre afgift
kunde Lagligen äläggas, än Daxcrings-männen det bepröswat,
ingen tilgang wore til at det ädömde gälda.
Ridderskapet och Adelén hade pä ena sidan funnit, at
Dexsrm§5. män icke kunde frikännas ifrån et sädant answar,
enär dem något aswikande ifrån Lagen i ordentelig
wäg kunde bewisaS, sä at Kongl. Majtt och Kronan, samt
Riksgälds-kc,näsa mä oafkortat njuta sin rätt, fä wäl
som medborgare äga sin rättighet at bcswär anföra, dä
de tro, ar öfwer nägon DaxerinA skulle wara Laglig anledning
til klagomäl; men ock pä den andra sidan, hade
Ridderskapet och Adelén ömmat "kaxerings - mäns öde, om
de icke Lagligen skyddas för obefogade anmärkningar, och
om de blottställas för längwarige räuegängar, wid en förrättning,
som de, af nit för det allmänna sig ätaga, och
hwartil eljest hwar och en för sin wälfärd omtänksam medborgare
skulle sinna sig obenägen. Til den ändan önskade
Ridderskapet och Adelen, det et förordnande i Räder
utfärdas mä, at alle anmärkningar wid de i Landsotterne
skedde Dsxerin^ar, borde i Kongl. Kammar-Revisionen
besörjaö, innom et är sedan DsxerinZs-Längderne
til Kongl. Kammar-.Revision inkommit, ester hwilken
tid Daxerings - männen för alt widare tilta! och an.
märkningar kunde bliswa befriade; ÄfwenledeS, al alla be»
swärs-mäl och alla anmärkningar öfwer BewillningsDaxerinZax
mätte innom Tre mänader wid alla Ämbets
-
78
Den 22 Februarii.
Säten och Domstolar afdon,as, sedan malek är blifwit anhangigt,
hwarigenom sä wäl den osmer någon laxsrm»
klagande medborgaren mä wara förwisiad, at snart förhjelvas
til stn rätt, som ock Dsxerio^s - män befrias fran
mängärig farhäga för anklagningar och Räktegängar.
6.0 Likaledes tilkänna gas Ordföranden för en ifrån
Högloft. Ridderffapet och 7ldelen ankommen Dspuranon,
Herr Lagmannen Grefwe OvIIenborg, ak Ridderffaper och
Adelen, med samtycke kil den ifrån de öfrige Stånden föreflagne
underdåniga tacksägelsen til Kongl. Mast för den
öma omwardnad, hwarmed Hans Kongl. HöghekS KronPrinsens
upfostran bliswit börjad och fortsatt, samt hwaraf
Hans Kongl. Höghet wid det med honom anstälte förhör
lämnat de mäst glädje lull a och yppersta prof, äfwen
bifallit, at i den händelse, Hans Kongl Höghet innan
Riksens Ständers nästa sammankomst kommer at fira sit
biläger, en Brudffatt mätte til Hanö Kongl. Höghet utgöras
under följande wilker och förord: i:o at hela kummin
af den i sä matto atagne Bewillningen til Bröllopsgärd
blefwe til ftt belopp enahanda med den, som til war
nu warande Allernädigste Konungs Höga biläger är r?66,
at pä irenne ar ärläggas, blef antagen. 2:0 At fördelningen
Gränden emellan af den til bewilljande Kummin
nu vä samma sätt, som dä, blefwe i akttagen. Z.o At
denna Bevillning til Bröllops, gärd icke mätte komma at
urgä och upbäras förr än när Casus inträffar, at Hans
Kongl. Höghets biläger wunnit sin fullbordan. 4^0 At
denna Bröllops gärd mä sä utgöras och emottagas nn
det slags Mynt, som wid den tiden i annan Krono nybord
wanligen gäller. Dspuisraäe askrädde och Ständet
ätffildcs.
ln prowcolli
Da-rre/
Den
79
Den 2Z Februarii.
Ester förrättad Bön mi Bonde-Ständers ?Ieno att»
mälreS
i:o En Deputation ifrån Högwördige Präste- Skätt'
det, anförd af Herr Hof < Prädikant?» Dockor kestin,
som andreg, at Präste-Ständer til hela desi widd bifallit
Kongl. Majus Nädigste Proposition af den 20 i denne
mänad, huru med Riksens Ständers Conroii-s Lrsäik-Sedlars
gångbarhet hädanefter mätte förhallas.
Likasom ock Herr Borgmästaren Carlsberg hwilkett
föregick det Wälloft. Borgare - Ständetö utsände Depmeraäe,
kundgjorde, at äfwen Borgare - Ständet Högstberörde
Nadigste proposition, pä enahanda sätt antagit och
samryckt.
2:0 UtnämdeS en Deputation af 16 Ledamöter, hwib
ke anförde af Riksdagsmannen kekr kesiralon i gVLssianä
ifrån örebro Län afgingo, sä wäl för at särskilt kundgör»
Präste och Aorgare Skänden, Bonde-Ständers bestnt af
den 21 I^ebi uzrii, a! hos Konungen i underdånighet aflägg»
tacksägelse för den mor Ofrälse-Ständen genom »verkställighet
as Säkerhets - wiste outsägekige Näd, som ock,
ar hos de öfrige irenne Stånden samfält betyga den sägnav
deras widtagne åtgärd til minets bewarande af Lveusirsiunäs
seger, Bonde - Ständet tilffyndat
I hwilke ämnen äfwen följande kroweolls Aldrag
jusieraäsr, och KespcÄive Med-Stånden kilstälteS.
Efter ärhällen underrättelse, ar wid öfwerwägande af
den heder och de fördelar, som Riket tilfkyndadeS den 9
^unii 1792 dä, under War Store Konungs
rande, Cwenfcke Wapnens lyckeliga seger i Kvsnlsisunä,
beredde Rckep sn säker och waragrig fred, Wälloft. Bor,
gare
-
80 Den 23 Febmarii.
gare »Ständer ansedt det wara Riksens församlade Ständer
wärdig!, at ät framliden förwara minnek af denne dag.
genom en kcksc>LlI!e af det största flager, om hwars förfärdigande
pa Languens kostnad, kanco-Fullmägtige borde
besörja; fant Slandet med stn böjelse och plikt instämmande,
at genom Utdrag af krokocollsc försäkra sine KoIpeLiivs
Med-Ständer, at detta beslut hos Bonde. Ståndet
werkat en uprigtig glädje, och liflig i samma mon, som
Lvenllclunäs Seger för Konungen och Swenste Strids'
män warit ärofull, och i afseende pa sine fölgder sörtjenar
at förewigas.
I likhet med de beslut Wällofl. Borgare. Ständer redan
fartar och tilkännagifwit, biföll Bonde-Ständer enhälligt,
at genom en stor Deputation as de tre Ofrälse-Ständen,
anförd af Herr voäorn och Årke-Biskopen det Högwördige
Präste - Ständers Taleman, inför Kongl. Mast
nedlägga sin underdäuiga tacksamhet för de oskattbara fördelar
Ofrälse-Ständen bliswit tillagde, genom Konungens
Nädiga beseglande af Dest och Riksens Ständers Föreuings-och
Säkerhets --äök den 21 I^Izruani och den Z
-gprll 1789; I följe hwaraf Riks »Rads Ämbete: är aldeles
wordet afstaffat, och Ofralsemän bliswit insatte i åtnjutande
af den samhälls rättigheten, al lika med Ridderstapet
och Adelén, ieke mindre i Konungens högsta Domstol
med sine beslut, än wid Rikets allmänna ärcnders beredning
med sine underdånige räd biträda. Om hwilkek
Högwördige Präste-Ståndet, samt Wällofl. Borgare Ståndet
genom Utdrag af krowcollsr wördsamt skulle underrättas.
z:o Riksdagsmannen -Uopsuz frän kml-mch anhöll
för egen och medbröders räkning, att som Kongl. Maj t
med utmärkt nädigt wälbehag uptagit den underdäniga
tacksägelse han, jämte öfriga ^inlanös Riksdags Fullmägtige
haft tilfälle, ak ä Uinflra Allmogens magnar inför
Thro
-
Den SZ Februarii. 8r
Thronen nedlägga, för Konungens i Näder widragne för
fattning lil infriande af Finsta Fält-Oommillarizlsrs kli!
!euer , der »nätte berörde tacksägelse hel och hällen i krm?-,
eollsr fä inflyta; hwilket Ständer fant icke kunna förwägras;
wacande den samma as följande innehäll:
Stormägtlgfte Allernädigste Konung!
De glada känflor, som denne gang sölja Finsta Allmogen
ril Thronen, äro wäckke af en Konung, som sinner
Sin egen sällhet i underjarares wälgäng. Detza känflor
äro icke owanlige, dä de endast med hjertars sprak, som de
böra, tolkas inför den, hwilken regerar i sine underjatares
hjenan. Eder Kongl. Maj:! bör ock aldrig oroas af någon
annan röst.
Om nägon stund de beswärligheter som oundwikeligcn
ätsölja Krigslägan, och hwilka äfwen sa sällan kunna förests
som för ögnablicker hämmas, welat nedtrycka modet
hos den torftigare delen af Eders Kongl. Majus trogne
undersåtare, sä hafwa de dock aldrig öfwerlämnat sig til
den swaghet, at som en tung börda bära den olägenhet,
som upstatt under beredandet af deras sällhet. At finna
en älstad Konung, med fara och Sitt Egit dyra Lif försaka
de stiften as lugn, Regeringsbördan någon gäng kan
lämna, har gistvik den lifligaste upmuntran ät undersåteliga
plikter.
Finsta Allmogen har derföre aldrig twiflat, at ju
icke de swärigheker som torde hända, snarare wiuningslystnaden
än något annat, inblandat i Leras sednare Myntwerk,
skulle afhjelpas af den Faderliga omsorg, som altid
wakar för deras wal; Men dä Eders Kongl, Maj:r nu behagat
deruti sarta en bade fullkomlig, och ej sä hastigt förmodad
ordning, är det Allmogen en den ijnfwasic tilsredS,
Weise, at wid Eders Kongl. Maj ts sötter fä nedlägga
82 Den 2Z Lebruarit.
de undersätelrga tacksägelse-offer, hwars redlighet Kongl.
Maj:t känner.
Görs wi osi ej owärdige Försynens Nåd, sa äga wi
det glada hopp» at i langliga tider sä dyrka en Monark»
som dageligen ger ost anledning ttl nya lofsonger.
Malte war önskan och wärl hopp upsyllaS, matte
desi föremal, roar Store och Milde Konung ouphörligen
njuta den »välsignelse desi dyra Person och sälla Regering
förstenar,
4:0 Inträdde en Deputation ifrån Högloft. Ridderstkapet
och Adelen, anförd af Herr Grefwe kibbing, som
förmälte der RiddeEapct och Adelen samtyckt, ak til åminnelse
afSegren i LveniAlunci. den 9 ^ulii 1790, pä Lan'gustis
kostnad matte stäs en ^leäcklls; samt ak, ehuru Riddersikapek
och Adelen icke funnit skäl ak i underdånighet
tilstyrka bifall af Konungens Nädiga ktopostliou under
den 20 i denne mänad om Riksgälds-Lonroireks Osäll
- Sedlars gångbarhet hädanefter man och man emellan,
hade likwÄ Ridderffaprl och Adelen wid de öfrige
StändeuS i denne stäga widkagne lika beslut, lätit bero.
Borgare. Ständet aflämnade genom ordföranden
för Ständers OspurerLäs Herr Grosihandlaren ^Vsysriu,
et krnjeii kil den underdäniga Tacksägelse scillrelss, ssm för
de Ofrälse Ständer, i följe af Konungens och Riksens
Ständers Säkerhets och Förenings-^Lt til godo komne för,
delar, til Kongl. Maj:t undekdanigst sikatt frambäras,
hwilken uplasteg och ti! alla delar gillades sadan den häk
sinnes intagen.
Stor
-
Den 2g Februarn. 8Z
Stormägtigfte Alternadigfte Konung!
Tre är äro nU förlidne, sedan wi inför Eders Kongl.
Mahrs Thron, emonogo, samt med märt allmänna Ja
och underdäniga bifall beseglade Eder Kongl Majus och
Riksens Ständers Förenings och SäkerhetS-^K as den
21 inblu-mii och ben Z »4pril 1789: och lika länge hasme
wi nu äswen njutit frugten af denne wisa och til det
helas, til Samhällets wäl lämpade Grundlag.
Icke är det Utan möda för Eders Maj.t, at sä osta
emottaga Sine trogne Ständers wördnadöfulla och underdåniga
Tacksägelse,Lllärelker öfwer en huld Regering, Faderlig
omwacdnad och all Kongl. Näd; MeN för ost är
det en tiliredsställelse utan like, at altid af glada anledningar,
fä nalkas Edet Majus dyra Person, och sasöm
nu, för Eder Maj:t nedlägga de Tre Ofrälse - Ständeus
djupaste wördnad och underdanigste tilgifwenhet för werk,
ställigheten as Högstberörde Förenings och Säkerhets äK»
igenom hwars fullbordan, Riks - RädS-Embetet är aldeles
wordet afskaffa!, och Ofrälse Män, Utgörande dtwiswelagkigt
den störste delen af Eder Majns Trogne Undersåtare,
insatte i ätnjtttande af den SaMhallsrättighcten, at, lika
med RiddersVapet och Adelen, ej mindre Uti Eder Maj:tÄ
Högste Domstol med sine Beslut, än tvid Rikets Allmänna
ärenders Beredning, med sine underdäniga radstag bi,
träda.
Dä Eders Majli således bade äterlPänkt SwensVa
Folket, och äswen försatt det i werkeligt åtnjutande af sin
Urgamla Odal rätt, at omedelbarligen med sin Konung be,
teda dlanonenr sällhet, samt fölgakteligen tillika ökat Sin
egen förmåga, at bruiga lyckan til sine undersåtare, hwilka
känna, at Konungens och deras gemensamma wäl aldrig
kunna frän hwarandra ffiljaS, är, söv de Tre Ofrälse
Ståndens underdäniga snffan, icke något mera öfrigt,
§ 2 äN
84 Den 2Z Februari».
än den underdåniga hemställan, huruwida denne tvär »rrv
verdäniga Tacksägelse ^6reL, som tolkar hwad mera, än
Twa och en half Milion människor af Eders Majtts un»
dersätare, med den warmaste undersäleliga förbindelse känna,
ma, ril egen, och wara hemmawarande medbröders
tilsridsställclse, sä inflyta i det Riksvags-Besiur, hwilkei
nu snart lärer komma at msärdas.
De Tre Ofrälse»Ständen bönfalla underdänigst, ar
uti Eder Maj:t« fortfarande Nåd och ynnest allid fä wara
inneflulne, sam» nud djupaste undergifwenhet, trohet
och nit til dödsstunden framhärde.
6:0 Riksdagsmännen kria Nilsfon och hosten Ilska
ifrån Wästsrbollao inlämnade
Til krorocollsr.
Med innersta rörelse och ömmaste känflor ärinvra sig
Swea Inbyggare all den Nåd, huldhet och vmwärdnad
Kongl. Maj:k frän Regeringens början lärir Sine undersåtare
»vederfaras; Barn och Barnabarn skola förkunna
vet Lof, den erkänsla samtida Folk aldrig förmå tilsyllest
omtala.
Detze lysande rvedermälen, leda snversater» ril Thronen,
at i djupaste undergifwenhet och tilförstgl Ådagalägga
hwad honom felar, hwad honom trycket.
Westerbottens Allmoge, »äflande med hela Riket i
Nir, wördnad och kärlek för Konung och Fosterland, tvid»
kännas det aldraswärasta Liim»! af Nio mänadors winter,
dä Folk och Kreatur mäste uppehällas och födas, utan a§
särdeles förbena eller nytt» åstadkomma. Mitzwä.rt-är infalla
icke sällan, och de ohyggelige WärfloLer betaga In»wänarno
ganska ofta bade egne och Kreaturen- rarswor.
Sä
-
Deil LZ Februscit. ^5
Sadane oöfwerwinnerlige fölgder «f Landet- belägenhet,
hafwa altid utgjort drisstädrarne, ar den usta Bonden
einor stn dryga Skatt bibehällits wid Skärgärdarne jemte
veras Holmar och Fisken, wid Skogarne och deras Insjöar,
hwilket i någor »nätto kunnat bereda et ringa under.'
stöd och hjelp enär alt annar genom Naturens hårdhet
saknats; Pä flike härligheter hafwa jemwäl Noteringar tillika
med audre bcswärligheter sig fotat, hwaraf händt, at
calix Sochnar med 50 Mantal skola skaffa 96 Soldater,
fa at ej stort mer än et halst Mantal stvarar einst en
Soldat; Bördor tyngre, än at menighetens skuldror dermed
uthärda och som twinga Bonden at förtära Wakten,
Bark, Halm, Agnar samt annan »noger spis och dryck,
under det han til utskylderncs betalning nödsakas anwändg
Säd, Mjölk och Smör.
En suckande Westrrbortmnzr har tued stillatigande dragit
sin »vedermöda, sitt elände sa länge han fatt nyttja
Skärqärdar, Elswar, Skogar, Jnsiöar och Fisken; »»»en
nu nkera Lro behr Hemmanen frånskilde och til stämmande
emer ny och särskild skatt uplätne, 1"or,e Svchnar hafwa
för 927>o R-dr återlöst deras fordna Laxfiske, samt
skola detzukom med dryg förhögninq derföre erlägga Krono
Utskylderne, utan ar dem derföre wederfarirs minsta
lindring i det öfriga Soldatr - beswärct och alle öfrige pälagor,
större än rilförene, oagkadt Allmogens föeruoner pä
sätt berördt är bortgått; omständigheter, de där witzerligen
göra otz häpne, försagde och aldeles olycklige, om ej
Kongl. Måms dyra Nåd mellankommer.
Icke nog ar wi misiat Skogar, Holmar och Fisken
bade i Insjöar och Skärgärdar, wi äro jämwäl älagde
dcr tryckande Ok, at löna kostsamme Landtmätare, same
at bestå dem föda och beständiga dagswerken äfwen under
de bradaste antider, för at detze Män skola inskränka wära
ägor och små fördelar, saint förorsaka otz de mäst tärande
Rättegångar; De i Westerbotten wid KLeläersteln,
Svan
-
F 3
8b
Den 2 g Februarir.
8vanstein och kenxis inrättade Jernwerk, suga icke allenast
must och märg af ost genom en myckenhet päsund as
lräldomar, utan göra ock osi trötte och ledsne wid dera?
-kalige twister, de där utfordra sista syrken i sörräbet.
Ett lyckeligen ändat Krig, och Kongl. Maj:ts Nådiga
löfte om en säker Fred, lämna ost wäl något hopp om
bättre tider; men den hittils dryga Krigsgärd, har osi sä
aldeles utmattat, at wj pä längre tider icke kunna sättas
j stand fullgöra hrvad af oh kräswes; Wi äro derföre i
högsta matto twungne, at i stoftet bönfalla och ropa om
Näd och räddning, wi anh-lla at befrias jftän afwittrin,
gar, Wargäringar och dylike palagor, som oundwikeligen
störta oh i undergång, samt tigqe om den förskoning, ett
ödeland har as nöden, samt med Kongl. Majus Faderljgq
hjertelag förenas och öswereysstämma kan.
Lric d^ilrlon. fohan Isalrs.
ifrån >Vcsterbokren, ifrån >Ve1ierboiren.
Ständer fant detta anförande innefatta dels ämnen,
hwarom allmän underdånig ansökning redan bliswit anmäld,
dels sadane, hwarmi hjelp och ändring, i annan
ordning bör begäras, hwarföre detsamma tst Handljngarne
bortlades.
7.0 Likaledes sramgaf Riksdagsmannen ifrån kopparbergs
Län och 8ZlKsrh Läns Fögderje k«br skansion
Lavall et sä lydande
Memorra/,
Icke utan et särdeles ömande, nödgas dock i all ödmjukhet
anhalla om et litet rum Uti Hederwärda StändetS
frorocoll, för ett anförande, som wäl icke kan utgöra nagvt
hedrande anseende för val» ilarion, men hörer likN>äl
til deh kännedom i ett ärende, som icke eller såsom
sar
-
Den rz L-bruaru.
särskilt postulsmm är mig anlörttodt, men likwäl är ett
Hufwud-föranlätande til ätslkillige denna Landsorts egne beswär
och klagomäl, nästan wid hwarje Riksdag och äfwen
wid denna, fast icke aktid antagelige; och som jag derföre
utan försummelse af min plikt, icke gerna ffulle kunna förbigå.
Det är mig icke möjeligt, ar wid hugkomsten af mina
Landsmäns närwarande och emot förra tider förändrade
kilslund, Utan en obehaglig kansta, höra nämnas nya
afgister och utskylder, särdeles i tillämpning af personliga
antalet; da ingen skilnad deruti fatt rum emellan en förmögen
Bonde som ofra ej har flere Mantalsffrefne personer,
än den, som hos honom mäste för sig och Hustru med
arbete söka sitt uppehälle, det deh smärre barn och gamla
föräldrar med liggande stelfwe mäste sig sörffaffa.
Snart nog lärer detzas antal af Jordbrukare och hushall
i orren bljswa det största, om pä någor sätt fädank
igenom tidig hjelp ej kan förekommas. Det är beklaganSwärdt
redan alr för talrikt i hwarje Söchn, särdeles de
intil kristan närmast belägne.
En för Bergslagens förmon i förra tider til åttonde
dels Hem, tillmer, Hemmans klyfning, hwaraf en lättare
tilgang pä arbetare och lindrige arberslöaer wore at wänta,
och som längesedan inträffat, har för Allmogen haft
sä mycket obehageligare fölgder; men ak denna Hemmansklyfning
sätt rasa aldeles tygellöst, är egentelige orsaken
ti! sä mängas redan iräkade wanmagk, och bwarnri icke
tsci-r fordras at försätta hela orten, uran blott 20 s ao
är kan göra tilräckligt synbar. Icke desi mindre utkom
wid 176 c ars Riksdag en Kclolurmn om Ulftand a! fä
ännu ukwidga Hemmans Klysningen til Sextondedclar som
dg skulle wara sökt, hwilken dock, Utan högre bifall lämnar
i Domarens godtfinnande at pröfwa om Hemmanet
är af den beskaffenhet, at käla denna styckning. Sädaue
Hemmans ägare, med ^Z2:dclS, 6g,:dels ja iLZckcdels och
derunder, äro nu snart sä mänge, som dem wi förr kallar
xF Den »Z Februarir.
Lesutne. Det är wäl icke utan, at ju bäde besittning as
fa onyttige jorddelar, och än ytterligare delning deras emellan
sine barn, som häller äga en usel jord-torfwa, än
ingen, genom wanan wunnit et flags behag; men da
Mantals « penninge afgisten, som nu hos osi hunnit lil
snan halsvttonde Daler Kopparmynt person, skal clarors»,
och andre Utskylder äfwen beräknas perlonelr, dä
klämmer sikon, och pipan sar et annat ljud, och jag wä
par
säga det med mycket skäl, dä en sadan stackare kan
hafwa lika stort hushall, med en större Hemmans ägare,
men sä midt ätsikilda, til sörmäga och urwäzar, ar afbör»
La lika skyldigheter.
Pä lika sätt sörhäller det sig med Hemmans afgifter
i denna Lands-ort, när Författningarne ej längre sträcka
sig i xrsclerinxen, än lil ättondedelar, med thy manligt
älföljande ordet: och derunder, til lika betalnings Åläggande.
Mänga omständigheter härwid more wäl ar framställa
i dagen, såsom hmav rubbningar en sa sjelfswäldig
Hemmans skingring gör pä Mantalen i upbörds» wägen,
Soldare« och Skjuts- Noteringar, som ej kunna äga länge
beständ, utan kostsamma jämknings - refwor pä jordbruket,
bade för ägaren 06) grannar i äker och äng, skog
och beteS-mark en betydande tilökning i Rättegångar m.
m.; men at undtvika en större widlöstighet dristar jag göra
mig hopp, at det lilla, som wördsammast anfört är, är
ock tikräckeligt, at wid förefallande tilsällen minna det Hederwärda
Ständers donliäerarion af valli-ortens wadeliga
och knappa belägenhet, och at ofta denna örtens b«-  swärs-mäl kunna wara af större betydenhet för desi Jnnewänare,
än det hastigt ljuder wid anmälande deraf i Ständer
för de Medbröder, ingen kännedom äga om en orts
hushållnings Författningar, wida skikgd ifrän deras, santt
at wid hwarr och et tilfälke, undgä en ny beskrifning as
Ve obehagclighetcr, som til wisia beswär föranlåta, utan utbeder
mig, at denna, ända ofullkomliga teckning, säsom
en
Den sz FebrllLni. 89
en gang för alla ansörd, och i Ståndets kroroeoN förtvarad,
nu och framdeles kunde fä äberopas, där sä skulle
tiltränga.
Derwid fants bifogar säljande skriftsliga Anförande:
Nyst afgisne wördsamma memorial, torde tilräckekigen
wisa valrrnes stora olikhet emot andre Rikets krovirmsr,
al med dem dela lika aners. Denna olikhet bkiswer ännu
större, om man betraktar desi mindre bördiga jord-arter
och härda elimar, som ofta gör desi arbete och kostnad r
mindre och större mohn fruktlös, samt at i mänga delar,
som I^aKIu Bergslag utwidga sine förmoner, drabba tyngderne
ännu högre pä Allmogen. Men denna Lands-orre
belägenhet, är äfwen ölika emot alla andre deruti, at den
ej kan dela med dem de stora förmoner och nädebewillningar,
som war Allernädigste Konung welat tildela Allmogen
i gemen, genom de fri-och rättigheter, Säkerhets
äÄen stadfästar. Jag D"t i gär hel stum, i hugkomst
af mine Landsmän, ka jag likwäl med nöje hörde, huru
^vidsträckt sägnaden kunde wara, as Författningarne om
Skatteköp och Skatte Frälse; ty i min ort finnes näppeligen,
hwarken Krono - Lägenheter, som förut icke äro in»
delte til KliliriT-8rarans Boställen, och ännu mindre
Skatte Frälse.
Adelige Frälsens deltagande i Hall-och flere ffiuksar
iräcka sig ej eller til någon lättnad för Skattejord ägareJag
känner utom 2:ne Säterier, som äro undantagne, ej
mer, än äswen 2we sadane Frälsen, korsbacka och 6^1-.
ls i lauria. Wäl är här en hop sä kallat Bergs Frälse,
som sträcker sig til flere Sochuar, sä al det as somlige
mäst utgör hälften; men som detta frälse uttryckeligen ej
är nämt, hwarken til undantag eller deltagande t ffjuroningar,
hwarifrän de aldeles wilja undandraga sig; sa har
F 5 M
-
Den 2z Fcbruarir.
Allmogen icke eller kunnat komma til ätnjutande af denna
förmon och hjelp.
Dalkarlen är jag säker i allmänhet at säga, icke later
öswerträffa sig af någon urriuu j wördnad och kärlek
för sin Konung, i undergifwenher och lydnad för Lagar
och Författningar, och i »villighet, ar gä rilhanda med
hwad understödjande Konung och Fäderneslands-.hjelp fordrar,
efter desi förmåga, han bcffyllcS dock ömkelig, och
nogräknad rvid mannamon, som i lädane rilfällcn ofta kan
bliftva deras FullmägtigcS eskerlätcnhek och förummeH räknat
för fel; Ty om Konungens Nåd och bästa hierta har
hwar och en Ven fullkomligaste öswcrtygelse.
At derföre kunna i någon matto förnöja wara hems
mawarande med något för dem behageligen uträttat wid
detta Riksmöte, har jag i ödmjukhet bordt hemställa Herr
Stäthällaren, och Fader Taleman, samt Hederwarda Ständer,
em icke underdånig bönfallan knnde äga rum, för at
fa 1765 ärs Kongl. Lssolufton, såsom utgörande denne
Lands-orts krivile§iurn ifrån förra seculnrn, om någon
lindring i exrra Bewillningarne, med Kongl. MajttS Allernadigste
tilstand ä pukligua bekostnad ti! trycker befordrad;
ost) huruwida det more tilständigr ar supxllicsrr om
någon sadan Förklaring öfwer Frälsets deltagande i skjutsningar,
som äfwen tydelig?» tildinder Bergs - fralset at deltaga
deruti. Desie ärender äro, näst någon förändring uti
Mantals Penning?-afgiftens härda tilwärt, hwarom underdänig
Ansökning redan gjord är, de ömaste äliggande
hwarom hcmmawarande gjort sine täta påminnelser, och
utan at fä hemföra nägot hopp om nädrgc bifall i detza
zme omständigheter, kunna wi icke föreställa osi wänlrgt
bemötande wid wär hemkomst.
kelly johanison kinvall.
Som
Den 25 Februaris.
Som Ständer icke ansäg någor genom sin ätgärd uti
de ärender föregäende kbsmvrialer innefatta, kunna tilgöras,
sa afstadnade härom all widare öfwerläggning.
8:0 Lecrereraren ärjndrade, at af Ständer borde
utses Fullmägtige til förwalsningen af Riksens Ständers
Riksgälds Oonroir, och tilstyrkte derwid af samma skjäl,
som han tvid sidsta Riksmöte andragit, at dertil mätte
wäljas, icke endast Bönder utan häldre andre uti Räkenskaper,
och de flere där förefallande göromål wera ar,
färne män.
Dorias jacobsson ifrän 8roclrl>olmr Län ansag Skälls
det innom sig äga Ledamöter tilräckeligen uplyste, för at
kunna reda sig uti de ärender, som i Riksgälds-Lonroirer
förefalla.
Olof sikström frän äVarmelzuä yttrade: Rättigheten
til detta Fullmägligfkap tilhör Bonden, och bör för bonden
heligt bewaras. Nödwändigheten werkar bemödande
och öfning ökar kunskapen. Jag anser derföre krka sä snart
hos bonden, som hos en annan tilräckelig fkickelighet kun,
na sörwärswas.
Och som större delen as Ståndet lät förmärka sin
önskan wara, ar jemte twännc Bönder, en Ofrälse-ÄmbctSman
lil StändetS Fullmägtige malte Utses; sä föreslog Le.
erekersron lörst ym icke ^ävoc-?r-llilca!en uri Kongl. Commerce-Lolletzium
^rseskiren "VVelsnäer, som förut ägde
StändetS förtroende ril detta Fullmägtiaskap sig npdragit,
derwid kunde bibehalle.s. Hwilket med Ja LeswaradeS.
Och sedermera, om icke Bonden Oiof bårdsen frän idl/-  lcöpinZs Län och Lis, som sidsta Riksdag ttl Fullmägtig
bliswit wald, med denne befattning mätte fortfara, samt
derjemte nu til StändetS tredje Fullmägtig antagas Riks»
dagsmannen ifrän Löäcrmonlrnä, Olof karsson i karud)-,
hwar«
§e Den 2Z LebruLLli.
hwaröfwer bland StandetS Ledamöter förspordeS mycken
fkiljagtighrt. I anseende hwaetil, och sedan ^onss ^rcodsilon
ifrån §rockftcsimr Län äfkat VorsrinZ, derur» Olof
Lieström frän ^VLrmelsnä med flere också instämde, kroxostrion
gjordes af detta innehall.
Den som bifaller, ak v/o/1.^/0» wid Lull,
mLgrigskaper uti Riksens Sränders Riksgälds voktor»'
bibehalles, säger Ja: den derril icke samrycker,
fäger Nej. winner Nej, stier nycr wal af rwänne
fullmägrige.
Efter gillande hvaraf, omröstning Läncwip öppet
Iverkstältes, hwilken salunda slutades, ar 129 Nej utsöllo
emot 37 Ja; O6) kommer i sölje deras nytt rva? af rwänve
Ledamöter i morgon at förrättas.
9:0 Sedan Kongl. Majit i Räder yttrar sig willig,
»t i dag kl. half til M lämna företräde ät Präster Borgare,
vch Bonde, Ständens Dspukerräo, som lil underdånig rack--  sägelseS anläggande för de förmoncr, hwaraf Ofrälse-Stånden
i afseende ä iwerkställigheten af Säkerhctö-och Förenings-e^Äen,
samt Räd--Ämbetets asfkaffande, kommit i
Åtnjutande, begärt Kongl. Majit i underdänighct sä upwakta,
samt at Kongl. Maj:r likaledes längre fram pä eftermiddagen
i Räder ärnade mottaga den stora Depura,ion,
Denvin hwilken, under Herr Laron och Landtmarstalkciis
anförande, Riksens Ständer anhällit, at fä framföra deras
underdäniga ärkänsia för den ömma ward Kongl Majtt
anwändt, uppä fullföljandet af Hans Kongl. HSgbers Kron
Prinsens upfostran , och af hwilken Depucrricm Srändernes
Bcflut om den, ät Hans Kongl.Höghet Kron-!Prinsen be,
willjade Bröllops - gärden, äfwen kommer, at i nnderdävighet
anmälas; Sä blefwo 24 Ledamöter af detta Ständ
nu utnamde, hwilke hvardera af deste Vexuravoner skola
ätfel/a.
^v:0
Den 2Z Februarii.
12:0 Riksdagsmannen keftr ^näerslon ifrån Lstsdorzs
Län anförde: Dä detta Riksmöte snart nalkas sikt
stut, böre wi tacka Gud, genom hwars »välsignelse, kärlek
och sämja bliswir bibehäilne, och Riksdags göromälcn nädr
en lycklig Utgång. En hwar ibland ost har as »tprigtigt
hjerra sökr, ar efterkomma Konungens Nadia» wilja, och
i er oskiljagtigt sammanhang dermed befrämja Fäderneslandets
bästa. Om enfald och vkunnoahet någon gäng wällar
orätta begrepp haswa de mogna uplysningar 8scre>ersren
meddelk, förekommit de mistrag deraf kunnat upstä.
Den wänskap, hwarmed 8ecrsterarcn ost bemött, den be,
trägenhet och det tålamod, hwarmed han mottagit hela
tyngden af wäre angelägenheter, samt den trohet och drift,
hwarmed han dem bewakar, sätter en hwar as ost i yttersta
förbindelse. En gränslös wälwillja fordrar en utmärkt
tacksamhet, och wi böra icke försumma något rilsälle, at
den ädaga lägga. Det är ock i sadan öfwertygelse, som
jag til Talemannen och mine Medbröder wägar hemställa,
am icke de med mig finna ost wara wäre tacksamme hjer,
rån styldige, ar genom en stor Deputation inför Thronen
i underdånighet förklara den innerliga ärkänsia, hwarmed
wi gagnat Konungens Nåd, som äfwen detta Riksmäte
förunnat ost Herr Under - Stathällarens biträde, såsom
StandetS Secreterare; Hwartil wi kunna göra ost sä
mycket mera försäkrade om Nådigt rilstand, som Konungen
icke utan wälbehag öfwer sitt wal, kan afhöra
de loford en trogen Ämbetsman as tilgifne undersåtare
hembäras.
Ständer instämde häruti enhälligt, men som Herr
Under. Ståthållare», med betygande as sin tilsredsstäilelse
öfwer Ständers lika sä ofta, som allmänt einor honom
yttrade »vänskap och kärlek, förklarade sig arfara en
lika förnöjelse om Ständers tänkesätt genom Talemannen
enskilt, blefwo i underdånighet tolkade och framförde;
A updrogs också Talemannen, at ä Ständers magnar 0-
-4 Den 2z Februaril.
fördrvjeligen anhalla, at Konungen i detta ändamäl un,
derdänigst fä uptvakta.
hvarförutan ^alemannen uppå ärindran af kskr
Hn6erslc,k> och hinric 8vensirn ifrån LItstrorgs Län, af
famteliqe Ständers Ledamöter, hwilka för undertecknad li«
kakedeS yttrade sin fullkomliga wänskap, äswen anmodades,
ak jemte underdånig anmälan af det uplysta och osörtrutna
biträde krorocolls Lecrersraren i Konungens ^ullmL Lx^eclirion
8. klem jin, Assessorn ^ O käng, Iranslsroren
för Finska språket uti Konungens c-ncsssie, Ick. Ib.
Oummsr, oä) Vice Härads' Hofdinge» kk. Idsorin, under
Riksdagen en hwar af Ständer oasbrutit lämnat, uti
atla de ärender, hwarom de blifwit anlitade, tvid samma
kilfälle, underdänigst anhalla 0m Nadigste tillätelse för Ständer,
at i den öswerrygclse, som deHe mäns nu ädagalagde
tnsigler, och redcliga tänkesätt hos Ständer stadgat om deras
skicklighet och nit, at uti Konungens och Rikets
tjenst, til Konungens Nädigct tvälbehag, och Medborgares
förmän bidraga, til Kongl. MajttS Höga ynnest och Nädiga
äranka sä öfwerlämna deras framtida lycka och befordran,
och Utbad sig Ständer pä det ömmaste, at 8ecrere-^
raren tvid förefallande tilsällen, wille denna anhållan med
sitt underdäniga förord understödja.
11:0 Som Ständet anfag nödigt, at r likhet med
Präste och Borgare-Ständen, hafwa en cancelli--VireKinn
i 8tocIclioIni, sammansatt af wiste, Ständers förtroende
wardige män, htvilke jemre wärdén om SkändetS
Handltngar, det skulle äligga, ar tvid förefallande tilsällen
dem af Srändcis Ledamöter, som detaS råd och uplysning
söka, dermed tilhanda gä, samt, at gemensamt med StändctS
Fullmägtige, och Revisorer Uti Riksens SländcrS
Riksgälds contoir, tvälja andre Män i deras rUm, soiN
pä nägondera af nämde ställen emellan Riksdagarne af en
eller annan ordsak kunde asgä, och lämnade ledighet; sä
Den 2Z Lebruarii.
utsägos nu ttt Ledamöter i denne vireQicm, StändetS 8ecrersrsre
wid innervarande Riksdag, Herr Under-Stätlaren
k. 2. adiman, Herr .gmirslire» Kammar-Räder
v. 8unäin, underteknad öfwer-^uäireur och Häradshöfding?,
StändetS vice 8ecrererare wid denne Riksdag,
samt 'Irsnslaioren för Finska språket Uti Konungens
Lancellie kl. Ib. Lummer» af htvilke de nu närwarande,
med ärkänsta för Ständer dem wisade förtroende, äswen
yttrade benägenhet, at fullgöra hwad dem i berörde matto
blifwit updragit. Börande dctze nu walde Herrar och Män,
enär något nytt wal af Ledamöter i StändetS OireLiion
ibland Fullmägtige eller Revisorer i Riksgälds - ccinwirer
warder werkstält, derom genast underdänig berättclst och
hemställan til Konungen afgifrva. Och skulle om detta alt,
utdrag af krorocvller ex^eäierss, sä wä! til Riksgäldsconlöiret,
som en hwar as de ulnämde Ledamöterne.
Emedlertid affärdadcS til Riksens Ständers Hemliga
Utskott i föregäende ämne detta kivloeoU.
Sedan Bonde - Ständer hos Konungen i underdånighet
anhällit om Nädigr tilständ, at sä utnämna och förestä
en vireLkion ölwcr StändetS csneellie; sä, och i hopp
om Nadigste »villfarighet härutinnan, har Ständer updra»
gir för VireÄion, ibland annat, at emellan Riksdagarne
gemensamt med dr as Scandet utuämde, sa wäl Fullmägtige,
svin Revisorer i Riksens Ständers Riksgälds-Lomoir utse,
och til Konungens Nädigste omxröfning och fastställande
i underdänighet anmäla dem, som wid limmande ledigheter
pä nägdtdera as förenämde ställen, böra sylla de
afgängnas rum; Hwarom Bonde-Sländet trodt sig böra
genom Utdrag af kroiocollec lämna Riksens StändetS Hemliga
Utskott del.
12:0 Föredrogs följande
Ur
-
96 Den 2z Febmarii.
Utdrag af krmocoirsl, hällit inför Kongs. Mastk uti
Hemliga UlskvMt den 2Z ksbrusrn 1792.
S- D. förwaltningen i det, til förstärkning as Rik
sens
Ständers Riksgälds-Lonrvirs Inkomster tilgörande
Discont-6onroir> ärligen bör granskas af dettil ä Riksens
Ständers wägnar, särskildt förordnade kevilorer, en för
hwarje Ständ; Altja och med Konungens Nädige tilständ,
besiölS, det skulle hwardeca af de kei^eLUvs Riks-Ständen
genom utdrag af krorocollel wänligen därom underrättas,
för at kunna Stadga sättet til deste Kavisarsrs utnämnande.
I9t tu^ra
Pa Nädigste Befallning.
0.
Ständer insag uödwändigheten af den förcstagnc ärliga
granskning af förwaltningen uti Riksgälds- comoirerx
Discont-Lonroir, hwarföre den samma äfwen bifölls, och
Ää sättet tilKsvitorr nämnande rödån blifwik fastställ, exysäisrsäsr
til de öfrige Ständen häröswec et sä lydande
?rotoco!I.
Som Bonde - Ständer enhälligt bifallit Hemliga Utskottets
krvrocolls utdrag af denne dag, angående ärlig
granskning, genom en för hwarje Ständ, särskilt förordnad
ksvilor, af det til förstärkning af Riksens Ständers
Riksgälds > Lonloirs Inkomster, tilgörande Discont - Lönloir,
och i följe deras äfwen stadgat sältet, huru denne
Ko visor kommer, at framdeles utnämnas; Sä skulle de öfrige
kel^eKive Stunden genom Utdrag af kraroeollst härom
ödmjuk-hörsammeligen underrättas.
Derefter utnämdeS i anledning af Lsci-ererarens tilstyrkan,
at ä SkändetS Magnar förrätta ka viston af förwaltningen
nti Riksens Ständers Riksgälds. Domoirs vi
iconr
-
Den 24 Zebmarik 97
scont - Contoir, ^stvocst-Discalen Uti Kongl. Maj:tS och
Rikets Kammar-LolllGlum, Herr ^uftitlsricn ^o<ickim
8rrubin§. Hwarom underdänig anmälan til Kongl. Maj:t
skall göras, och Utdrag af krorocoller Herr ^uttirisrien,
samt Riksgälds-Lonroirek tilställaS.
iz:o Sluteligen anmäldes och emottogs i wänlig ordning
Twänne Kongl. Ma,:t6 Ofwerste Kammar. Junkare,
Högwälborne Herr Grefwe klaZnus 8rsnbock, och Herr
Lenera!-IVlsjören och Oommenäeuren af Kongl. Maj:tS
Swärds Oräcn, med Stora Korstet, Högwälborne Grefwe
LIaes killeklaä, af hwilke den sörstnämde, framförde
Konungens Nädige befallning til Ständer, at i morgon
klockan ekter n, pä söremiddagen infinna sig pä RiksSalen,
at afhöra Predikan, och derefter qwarstanna m k ano
klenorum, til Riksdagens asstutande r Hwarjemte Ständer
kundgjordcs. ak Nädig anstalt wore fogad om middagsmåltid
i morgon, pä samma ställe, som wid Riksdagens
öpnande, för et lika antal af Ständers Ledamöter.
Stander åtskildes.
In kiöem prorocolli
Den 24 Februarii.
^§a snart Bonde-Ständer hunnit förfamlas in klsno,
förrättades Bön, hwarefter
1:0 Riksdagsmannen klans ^licficis ifrån öfterlior»
ton anförde: Dä wal nu sörestär af ScändetS Fullmägri
G
ge
98
Den 24 Lebruarii.
ge uti Riksens Ständers Riksgälds Omoir, wäqar jag
erinra om billigheten deraf, ar älwen någon af wäre medbroder
frän kmlsnä, hos Ständer kommer i Åtanka, kmlaoä
utgör en betydelig del af Riket, 06) är nästan mäst
aflägse. Filina Fält-Oommisf,riskers kollerrer skola inlö»
sas, och em för någon, blir det wist för den talrika Fin,
ska Allmogen nödigt, at sä wäl derwid, som för sine öfrige
angelägenheter, äga en medlem i Hufwud - Staden,
hwars biträde af en hwar med säkerhet kunde anlitas. Oin
ej annorlunda kan äsämjas, önskar jag derföre, at åtminstone
pä z:ne är en Fullmägtig frän kmlanä mätte utses.
Men de öfrige Ståndets Ledamöter ansago, en hwar
Utan all inkränkning af sitt wal, böra fä nämna, hwilken
som hälst han sunne til sitt förtroende mäst berättigad.
Walet werkstältes deruppå med siutne sedlar, och uv
föll salunda, at wid sedlarnes öpnande nedannämde Riksdags
Fnllmägkige sunnos haswa ärhällil röster, nämligen:
Olof ^I<stroni frän Wermslsnä — iso
Knut kerlon fran Rlekinxen — -u- 82
kebr jonston frän Jemrlsnä —> —
>clsm ^lo^eus fran Oarelen — .— 22
Talemannen Olof 1'borsfon — -— 17
I^ils Olsbon frän Wermelsnfl — rA
/inclsrs O sson ifrån 8kocbbolm8 Län — -— 10
Olof kebisfon ifrån 5öclsrmanlsn6 — »>». Z
Lric 8rrämbe,o fran Wäster d>lorrlsnä ^— — z
/.näers ^oclsrsfon frän Wästerbotten — -—5
Olot I-arslon frän Wester»» Län -— Z
ksbr kabrsion frän örebro Län — — L
Joban
Den 24 Februaru.
99
Joban LsnAtsfon ifrän Oplsnä — — L
Olof kekrslon ifrän Osalsnci — — r
^näers Lsrsson ifrån Oplsnä —» - r
kebr Jokansson frän OesteborI» Län — — 1
Rener Oärsnrfon ifrån Osterxörblsoö — r
8ven Larslon ifrän örebro Län — — l
Hnäers bvensson ifrån LIfsborZs Län — — r
dä Riksdagsmännen Olof Lieström frän WermsIs
nä och knut kenrslon fran Llekio^en, härigenom fäkt
de mästa rösterne, bleswo de nu äfwen närwarande, lyckönskade
as Ståndet, som deremot ärhöll deras uprigtiga
försäkran, om oförfalskad nit för StändetS bästa, och oasbrutit
bemödande, at wid alla tilsällen genom sin tjenstwillighet
för en hwar, söka ärkänna det förtroende de
wunnit.
2:0 Enär Ständer widare skulle skrida til wal af Revisorer
öfwer sörwaltningen uti Riksgälds - Lonmirek, til
den är l7yz Utsatte Revision, föreslog Jonas I cobsfon
ifrån 8koeKkc>Ims Län, at denne befattning mätte anförtros,
Utom de öfrige, at förre Futtmägkigen Olof Larsfon i Lis
ifrä 8ääsrmanlLnä, såsom den, hwilken ester hans förmenande,
ägt bästa tilfälle, ar om beskaffenheten och tilständet
as Riksgälds-werket, förskaffa sig en tilräckelig och
grundad kännedom; hwaremot alla de öfrige StändetS medlemmar
funno Olof Lsisfun denne gäng sa mycket mindre
kunna til Revisor utses, som den förwaltning, hwaruti hatt
såsom Fuliinägtig stelf deltagit, nu kommer under granskning
och öswerseende, uran öswcrlämnade Ständer til 8screrersren,
al förestå dem han til berörde Revisions för,
rättande mäst skickelige ansäg; I anledning hwaraf 8scrs>
teraren, under förbehåll, ak til nästa Revision efter den nu
i fräga warande, nägon as StändetS Ledamöter isrän Lia
G
2 l«m<L
loo Den 24 Lebruarii.
laml til Ksviior mätte sörordnas, grogonsrsöe Kammer
rcro.ren uti Kongl. Majus och Rikets Krigs, eoileKiuin
?e'nr I.gn6in, samt Riksdagsmännen kebr ksbrsson i
^Lliilanä ifrån Orebro Län, sch Olos ?ebrlon i Mrnb/
frän 8ääsrm3nlsn6 , hwaröfwer Ständer, sedan de twenne
sistnänide nu tilstädes förklarat sig wiklige, at denne Revision
werkställa, tilkänna gäswo sitt enhälliga bifall.
Om utgången af walen, sä til Fullmägtige, som Revisorer
uti Riksgälds, Onroirer, upsatteö härefter berättelse,
ar lil Kongl. Majit i underdånighet ingifwas; äfwe»
som ock Utdrag af krvkocoller, at meddelas RiksgäldsOomoirer
och en hwar af dem, som til förwaltningen eller
Revision derstädes bliswit utnämnde.
Z.o Iufteraäes StändetS krorocoll för den zo ^snusrii
och den 4, 20, 21, 22 saMt 2Z i denne mänad, och
as allmänna befwären 8. §- om kckicbaelis och fjerdedagars
sirande, y. Z. angäende Landt-TullarneS asffaffande, 10. §.
angäende Afgärda-Bys rätt at begära skifte, uti underdånig
ansökning, hwarom Riksdagsmännen ^näers 8ve„8-  son, ^näerz elofsson, ttsnric 8venzson, ^.näsrs ^näerssion
och kekr .^näerston ifrån LMborZs Län samt knäres
IZenZrslon fran OstsrZorblanä til krorocollsr likwäl
nu förklarade sig icke wilja deltaga, ir. tz. om FrälftSkatte-Räntors
utgörande, där agängne Domar äro stridande
emot förut träffade afhandlingar, 12. §. BergöAllmogens
i Riket undecdäniga ansökning, om Tionde och
Persedle jerns försäljande, i z. §. öito at endast BergS-Be,
tjeningen mätte haswa npsigt öfwer Bergs Skogarne m.m.
14. H. äiro angående besittning af Bergsmans - Hemman,
IA. §. äiro om Skogs Stämplingen i Bergslagen, 16 §.
8wcsibolms och 8vs>rsjä Läns, (utom 8oc!srrörn» Qsnäer/ä?
Skepölag och 8oIIsniuna Härad) samt 8karabor§s,
Kronodc-Zs, sonköxinzs, ^Vesterås, leifsborxs, Lalmare,
Den 24 Februarii. ivr
Kogpsrbeegs, ^almokns och ObrisiiLnstssis LänerS, jämte
Kerikes, Kleliinxens och liallanas Riksdags Fullmägtiges
undecdäniga anhållan om frihet för Mmogen, at i sine
hus, sälja Brännewin, stop och kaune tols, och 17. §.
8kockbvIm samt 8vLrrsjä Län (Utom 8oäert5rn, I>Lnclsrycls
Skeppslag och 8o!IenwnL Härads, samt WelimanUml,
öftorgörblLnä, Oslmsra Län med b^!lar>6, om rättighet
för Torpare, Utjords och Qvarnägare, Kläckare och
Orxanisicr, at emot Utsättande lämpelig afgift, och esker
friwilligt ingående OoncraLker, tilwerka Prännewm.
4:0 UplästeS Konungens Nådiga Swar til Talemännen
och Os^ursrsäs af de rrenne Ofrälse Ständen, uppå
deras undecdäniga tacksägelse för werkftällighercn af
Förenings och Säkerhetsnät, samt Riks-Rädö--Embetets
afstkaffande; sä lydande
Jag uptager med mycket nöje -etta förnyade
wedcrmäle af -e t-enne Msrälse-Standens
erkänsla för -e författningar, hwarmed Jag alti-
welat betyga -em Min tilgifwenhet. Hwad
Jag -ertil gjort, hwad Jag -ertil bidragit, har
stett i -en rena öfvertygelse, at et folk, fom
frugtar en och samma Gu-, och lefwer under
samma Ronung, böra äfwen åtnjuta d- samma
rättigheter -em tillagt. D tze Lagar ä
ro
redan sa stadgade, at Jag finner öfwerflödigt,
sm de uti Rik--ags - Beslutet skulle inforas»
L*lär -enna Standens underdåniga strifwelse tillika
med det swar, Jag nu meddelar, igenom
trycket komma ti! Allmänhetens kundstap, forblifwer
det wart Bi - Afsked och stadgar igenom
war enhällighet ytterligare detta werk. Jag
har med Räd-Rammarens och Rads-Ämbetets
uphöfwande welat uprycka alla updragne stillna
G
3 -er,
ror Den 24 Februarir.
der, imellan Mig och Mitt Folk, och förekomma
alla de oredor, hwilka detta Embete, i sednare
tider, bekläbt af de wärdigaste Medborgare,
r de fordna förordfakat, och kunnat ännu under
fwaga Regenter forordfaka, da det anfag sig
fom etMellan-Stand, hwarti! det i forntiden fa
ofta sökte at flg uphöja. Emedlertid anser Jag
detta fom en ytterligare stadfästelse pä de förbindelser
emellan Ronung och Undersåtare,
hw.lka Mig med de trenne Standen förenat.
Uti detza tänkesätt stall Jag upföda Min Son,
och det är bäde pa Mina egna och äswen Hans
w gnar, stm nu är härwid närwarande, Jag
försäkrar Eder om den Madiga ynnest och benägenhet,
hwarmed Jag st.-dfe stall Eder omfamna
och bibehålla den, för Eder och Mig fä
ny tiga Förening.
Ester npläsandet af detta, lika sa Nådiga, som deOfräl
e - Ständens cwärdeliga wällärd sä kraftigt befästande
swar, förklarade Bonde Ständet sin enhälliga underdåniga
glädje , erkänsla och underqiswenhet; med et allmänt
och starkt Utrop af: Lefwe Lonungen: Gud
beware Äonungen!
5:0 Hos Ständet hade bliswit inlämnat projekt til
Ständerncs Riksdags Beslut, hwllkct uplästes, och Ulan
all amnarkuing bisöllö.
6w RiködagSniännen llnur ?ebr8son och lllähsn
Ifarsson ifrän stle^inZen begärte, at som de, utom de
besvär, hwilka uri ben tryckte Förteckningen finnes up->
förde, äswen gjordt underdänigs ansökningar för lstelrinZen.
Den 24 Februarii.
IOZ
r:o Angående eftergift af böter för olofligt Skogshygge
sedan ar 1789.
2'0 Om tlollcLk i lövnäs Stift til 6smmelxcorpr Kyrkas
äter upbyggande och
z 0 Om Krono-stjutslegans bibebällande wid den, under
Kriget Nadigst gjorde sörhögning, det matte altja detzs
ansökningar i ?rokoco!!er antecknas, hwaremol icke eller
nägot as Ständer erinrades.
7:0 jsustersäss krowcoller för gärdagen den rz i
denne mänad, och derefter underdånig strifwelse til Kongl.
Maj:t, angående inrättningen af en (lauce-Iie - DireAinr»
för Ständer, samt om Walen til Fullmägtige och Revisorer
Uti Riksens Ständers Lonroir,
8w Uplästes följande Tal, som Talemannen i dag L
Rike-Salen arnar hälla.
StormägtLgste AllernadLgfte Konung!
Eders Maj:ts wishet och Nåd har qenoin Store
»välgärningar ärersört Swensta Allmogen lil kännedom as
sin egen lycksalighet. De finna nu med öswertygelfe, ar
Allmogens wäl och bestånd är endast befästad och formarad
i den magt, en Stor och Nådig Konung ined öm»
het uköswar. De tro, at i det ögnablick de stulle förföras,
at stiljas ifrån sin Konung, ser deras walstad sitt
flut.
Bonde - Skändet, som wid detta Riksmötet ärfarik
förnyade prof as Eders Maj-.ks Huldhet och Nåd, da E
G
4 ders
r»4 Den 24 Februarii.
de s Mai.t för Rikets behof, icke äskat tilökte pälagor,
men lämnat högtidligt löste om fortfarande Kongl, om,
wärdnad, wägar i djupaste underdånighet försäkra, at ?lllrnogen
nu och i ewärdeliga tider ffall älffa, morda och
tilhöra sin Konung, samt med undergiswenhet, Lif och
Egendom understödja den Thron, Eders Majit til Luroxa!>
förundran iirnehafwer.
Bonde-Ständer anhaller undcrdänigst, at Eders Majit
aldrig mä öswergjfwa Sin trogne Allmoge, utan fast me«
ra lämna Sin Höga Kongl. Wärd at ytterligare befästa
deras wälgäng, och esker Sin Höga Wishet mer och mer
losta de band, hwaraf förra kiders sjelsswäld 06) mistbruk
ännu til äswentyrS qwarlämnat nägre öfwerleswor.
Fortfar Allernadigste Konung beständigt, at uti Eders
Maj tS Konal. Nåd och Pnncst bibehälla dest unders
gifne och lydige Allmoge.
9:0 Ifrån hwarje Län upropadeS en af StändetS
Ledamöter, at ester Nadigste tilsägclse ä wanligit ställe
spi'a middag. Hwarestcr Ständer upträdde Uti Riks-»
Salen.
Enär Ständer härnppä äter sammanträdde, anmälte
Talemannen, at förs bortgången ifrån Riks - Salen Herr
Landt-Marffalken och samrelige Talemänncn a Ständens
wägnar, under inbördes fägncrdsbetygelser öfwer Riksdagens
lyckelrga flut, as hwarannan tagit afsked.
Lecrsksraren tilkännagas, ar för de rum StändetS
Ledamöter under Riksdagen bebott, ffulle Hyrorne genom
Herr Stäthällaren, Landshöfdingen och Riddaren af Kongl.
Nordstjerneorden polian ihloräins besörjande regleras
och
Den »4 FebruarLL. 125
och godtgjöras; Och som Ständer med betygande af sin
tacksamhet deröfwer, erinrade sig den tjenstagtighet, »vänskap
och höflighet, htvarmed eu hwar af sitt Värdfolk blif<
»vit bemött, samt de goda anstalter Stadens Styresman,
Herr Stäthällaren, Landshöfdingen och Riddaren »5
ölin för Ständerneö behof och beqwämlighet i alla asseen«
den widtagit, och pä en ganska korrt tid fullbordat; Sä
fant Ständer sin förbindelse likmätigt, at genom en vsxmsrion
af 6 Ledamöter, anförd af Riksdagsmannen ?slw
pellrrlon i äVslsIanä frän örebro Län, för Herr Stäthallaren.
Landshöfdingen och Riddaren ädagaläqga Ständers
erkänsla och högaktning, under hopp at Herr Stät-»
Hällaren, Landshöftnngen och Riddaren för Stadens XtsAilirar
och Borgerskap samt Rädmannen och Stads »lola.
forsu Vglleij, af hwiikaS willighek och drift Herr Stäthällaren,
Landshöfdingen och Riddaren njutit et lofwärdt
biträde, som ock i synnerhet för en hwar af StändetS
Huswärdar, behagade tolka StändetS tacksamhet, hwaröfwer
et sä lydande krorocoll julisrsäss och för at fram»
lämnas, ve^ulsruäs tilstälteS
Dä Bonde-Srändet NU wid Riksdagens stut skulle
ätskiljas, kunde Ständer icke utan innerlig förnöjelse erin»
dra sig huru detta Riksmöte, som til Konungens Höga
nöje och allmän förundran, under wigtiga ärendecs beredning,
öswerläggnuig och beslutande, aflupit med en utmärkt
enighet och omanlig skyndsamhet, blifwit hällit i en
Stad, där hwarje Inncwänare läflar, at pä et särdeles
sätt utmärka sig af redelig undergifvenhet för sin Konung
och at wisa de hitkomne Riksdagsmän all uptänkelig wän«
skap, höflighet och wälwiha. Ständer förde sig härwid
til minnes de kloke och dristiga anstalter, hwarmed Stadens
Styresman, Herr Stäthällaren, Landshöfdingen och
Riddaren Wälborne ak bordin pä en ganska korrt och
inskränkt tid ej allenast beredr, utan ock fulloordat de här
G
§ wid
ros Den 24 Lebruarii.
Ivid nödige anstalter, hwilket alt wida öfwerträffat, hwad
möjeligen wänras kunnat.
Af sadane anledningar fann Ständet stn owilkorliga
skyldighet fordra, at genom utsedde Oe^urel-aäs för Herr
Stäthällaren, Landshöfdingen och Riddaren förklara Bonde
Ståndets och hwarje dest Ledamots oinskränkta erkänsla
och högagtning, under förmodan, at Herr Stäthällaren,
Landshöfdingen och Riddaren behagade, ej allenast för denne
Stads Löst. Xlaxistrar och Borgerskap i gemen, Utan
ock för Herr Radmannen och Stads - Xlajoren Valleij,
som uti de goda anftalternes »verkställighet hast sa nära
del, särskilt, samt i synnerhet för hwar och en of de Huswärdar,
hos hwilka Ständers Ledamöter warit herbergerade
betyga Bonde^StandetS uprigtiga tacksamhet och förLindelse.
I lika matto hade den ynnest och wäkwilja Herr
Ofwerste Kammar-Junkaren och (Zensralen m. m. Laion
6ust'f XI. 4rmkelr emot Allmogen i Allmänhet städse adagalagt,
samt den synnerliga bewägenhet, hwarmed han
under detta Riksmöte en hwar af StändetS Ledamöter omfattat,
hos Ständer werkat den su komligaste nlguwenhet;
hwarsöre Ständet, til fullgörande as sin plikt och
hemmawarandes önskan, äfwen updrog wiste vspursrsäe,
«t under anförande af Riksdagsmannen ksstr ^s^^>e8lon
ifrän Xäalmäkug Län för Herr Laron och Oswerste Kammar
- Junkaren förklara StändetS uprigtiga wördnad och
erkänsla, hwilken Ständet, i öfwertygelse om fortfarande
ynnest emot Allmogen, försäkrade bliswa lika waragtig
med minnet af de förtjenster emot Konung och Fädernesland,
som jemwäl hos efterkommande skola göra dest namn
älskadt.
8s°
Den 24 Februarii. 107
8scrgrersrea höll följande AsskjedS-Tal.
Wälförftändige Taleman
och
Mine Redlige Wänner och Bröder!
Da wi efter et lyckligt fluradt Riksmöte nu skola
ätskiljas, bekänner jag sädant hos mig upwäcker de mäst
öma rörelser. Samtid och esterwerld skall beundra den enighcr,
hwarmed atta radstag och öfwerläggningar i Stän»
det blifwit förde; Den oinskränkta undergifwenhet för en
wis och Nädig Konung, hwaraf StändetS Ledamöter sig
utmärkt; och den medborgelighet, som lyst uti alla sörekomne
ärender, Det blir ej nog, at Tideböcker skola detta
Storwerk omtala, til heder för Bonde-Ständer; Allmogens
sramgena wälsärd och bestånd har härigenom bliswit
befästad för ewärdeliga tider.
Mine Käre Bröder. Det uprigtiga förtroende,
hwar en af Eder mig wisät; den upmärksamhet Ni lämnat
mine wälmente räd, och den efterföljd deraf, som ofta
werka! til Sländets beslut, skola hos mig förwaras uti
et kärt minne.
Det är med innerligaste förnöjelse jag erfarit, huru
en hwar af Eder warit intagen af werkelig tänsta för de
mänga och stora wälgärningar Konungen wisat Allmogen.
Tänkesätt, som röja ädelhet i Själen, och förnuftig omtanka
om egen »välfärd. Man har beklageligcn hört omtalas
Samhällen och Menigheter, som af sine Regenter
warit skyddade, njutit flere prof af Näd och wälwilja;
men längt strän at deraf ledas til tacksamhet, erkänsla och
Undergifwenhet, fast mera lätit sig förledas til afwikande
r«z Den 24 ZebruarLi.
ifrän Le forsta undersäreliga ffyldigkercr; icke föreseende
fädant upförande sture ligen ffall leda til deras egil förderf.
Swenffa och Finska Allmogen deremot, har nu me«
ra sätt öfwcrtygelse, at »vördnad, kärlek och tilgiswenhst
för deras Konung, utgör Allmogens timeliga wallard; at
i samma ögnablick Allmogen sig derifrån skiljer, är deras
olycka beredd.
Wid det förra Riksmötet, dä jag för första gängen
hade Len glädjen wara Eder rädgifwarc, war jag lyckelig
nog, at til Eder frambära flere prof as Konungens Nåd
och omwärdnad för Allmogen. Efter den tiden har Konungen
ofta tillåtit mig i underdånighet tala til MmogenS förmon.
Werkan deraf hafwen Ni uti betydelig matto erfarit. Och fa
länge mig är tillätit, skall jag aldrig försumma, at anropa
Konungens Näd och ömhet för Eder, fa wida Ni atrid
fortfaren i lika oinskränkt tilgiswenhet. Jnplanten sädane
tänkesätt hos Evra barn och hemmawarande medbroder;
Styrken de swagtrogne; ock öfwertygen med sagtmo,
Vighet de wilsefarande, sä skall en framtid med förundran
erfara de stora steg Allmogen gär til högden af sin lycksalighet.
Jag gär nu at äter emottaga det wigtiga kall Konungens
Näd mig updragit.
Lyckelig om det Samfund, hwars wärd ril en del
mig anförtrodd är, will följa Edert efterdöme.
Den försäkran behagade Bonde,Ståndet af mig emot»
taga, at jag i att min tid, i hwad belägenhet jag kom,
mer, altid med nit och wärma ffall rvärda mig om Allmogens
-
Den 24 Februarn. 109
mogens wäl, och i hwad pä mig ankommer, af Själ och
Hjerta bidraga til hwar redlig Bondes förmon. Bibehållen
mig i Edert förtroende; omralen för Evre hemmawarande,
at jag är en werkelig Bonde-Wän, och sa länge
hwar Bonde i Landet följer den regeln, ftugta
<L»ud och ära Donungen, ffall wär »vänskap aldrig
uph"ra, och ingen enda as Edre angelägenheter, Ni mig
up^ .git at bewaka, ffall bliswa försummad eller eftersatt.
Jag önskar Eder stnteligen all lycksalighet, och at en
as Eder, ester lyckelig äterresa, mä träffa sina an,
h --e och wänner i all önskelig wälmåga. G»d ware
»ms Eder alla.
Talemannen betygade äfwen sin tacksamhet för ho,
nom wisad »vänskap och förtroende, hrvarefter afsöngs en
Psalm och Ständer åtskildes.
In kiöem kmtocolli
Aa»r'e/
