# ID: svediakorp-gov159
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1789
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 137,425
# sentences: 4,290
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


?rotoco11er.
Hällne hos
Hdgloflige
RidLttskaptt-ch Wclil
Wid
Riksdagen i Stockholm
Ar 17 8 9.
Andra Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckke hyK ^rrvLLS I. dtonvs^r<Lr«- rLo§»
Mandagen den 2Z Mars.
Plenum klockan is f. m.
(^>err vice Landtmarstalkrn päminte om sista PlenL
Protocollö Justering, angäende Förenings- och
Sakerhets-Acten.
Friherre ^Vachtmeister, Larl ^äam, anmärk»
te att Ridderskapet och Adeln annu torde behöfrva
tid att mera samla sig, sa att de Ledamöter som sistledne
Plenum talat, kunde fa tid och rädrum att komma
upp för att Lfwerwara justeringen af sina ut»
lätandcn.
Grefwe lervenhaupt, Llaes, lade hartist att
anslaget till Plenum, sä korrt för samlingStiden blif»
wit gjort, att annoncen efter manligheten ej kunnat
hinna att i Dagbladen införas.
Herr l^am, kehr, begärde att emedlertid fä
Uppläsa och lägga pä bordet ett Project, till det Riddersiapets
och Adelnä enffitta beswär, rörande wära
arresterade Ledamöter, hwilket ännu förra Plenidagen
blifwit föreslagit, att genom denna utwäg blifwa
Kongl. Maj:t förebragt.
Herr vice Landtmarfkalken förklarade sig icki
Lunna tilläta nägra ämnens uppläsande ifrän bänkar,
ne, innan han Skrifterne förut genomsedt, vesiutom
Kk s mors
L16 Rch-erff. och Adelns protocoll.
more tiden i dag qanika korrt, hwarföre med detta
ämne till ett längre Plenum kunde uppst.utås; emevleriid
klinge Herr Istam rillätas att lagga sina tankar
till Potocvllet. -
Herr limm, inlemnade sitt project till Protocollet
sr lpoanoc:
8örflag till ett underdänigt Beswär frän
R. dde skåpet och Adeln till Rongl Majt,
om wära Arresterade Ledamöter; till antagande
elier aj>mg: ^a >a.en widare hos Ridderstapetoch
Aycin förckoinmer.
Början till denna händelse, ar en ståtelig Billet,
hwilken ankom till Landtmarstalkcn pä Riddarehuset
den 7 Februari ifrån tvär Allernädiaste Konung
6lst8tt'^k' III — ifrån den första Medborgaren
ifrån Landels -Zaver som barn sorn Medborgare
hafwa wi derföre warit uppriktige: En barnslig
tillgifvenhet bestar icke uti räddhåga och
twäng utan förtröstan och frihet.
Herr Grefwen och LandtmarstalcenI^e^onstaupt.
Ännu mycket äldre än jag, har a^wen o,tme sedt
längt swärare och bullersamm are Plena , än h.v Ika
förefallit under denna Resdag. Ändock har
alldrig någon Landtmarstalk deröfwer klagat. Hwr
Land^marstalen tyckes wilja draoa Riddarehuset till
last: Att ett Samhälle af 900 Personer äro något
bullersamt: Att pä P owsilioner svaras n ed häftighet
Nej eller Ja: Alt man ibland fär stä pä gängen,
dä flere Personer äro indelte pä de framst»
bänkarne, än sjttswa utrymmet tillåter.
Dessa olägenheter stä icke i Riddarehusets magt
att hafwa. Att Herr Grefwen och Landtmarstalren
fla
-
1789. den 2Z Nars. si?
slagit sig trött med klubban, som jag likväl garff»
cbetyttigen hörde: At, Hwr
na iven i en hotande afsigt, anno'lu ida än en wänlig
yatheckque tilläler alla slags T.lare: Att Herr
G espen och Landttnarstalleu misstagi: sig pä DcputationS.
L damä-.me, dä han likwäl sjelf till Ordförande
n lemnar papperet Att H rr Gref 'en term»-  dradt sig öfver flcres inkommande i stranket, dä icke
endast D.putackons Ledamöter, när de uppropas,
derstädes böra infinna fia, uran äfwen tillit Herr
Grefwen en stor del af Ledamöter, akt till Secre eraren
uppspringa och conformera sig med nagst som
war talat, sedan proposition bäde war gjord och bi
falten.
Att widare Niddarehus-Ser, eldaren ar
b-'kolder af Herr Landlmarffalken att föra ett falfft
P otoco-l, dä det ännu för Mändagen den 9 Februari
war r justerat: Art han förlagt en Reservation som
Herr G-eswen och Landkmarstalken stutte strifeligea
hafva ingisvit om Lördagen den 7 Februari, da
li val ingenting blef af Herr Landtmalken ikrifteligen
inlemnat förrän Mlildagen den 9 Februari,
och samma Reservation finnes i ProtocoUec verbotim,
sant Originalet hos Riddarhus. Se-reteraren för
»varat.
Men icke underligt att Hur Grefwen,
Lantmarikalken och Excellencen I,eaventaLupt förlorat
minnet emot Secreterare,,; dä han pa fi-Nswa R:ksSalcn
den ar Februari iwarade Ridderstapet och
Adeln, att den dagen icke Pienum kunde ste, ester
dä mest liden war försvunnen och klockan ungefärligen
i; men i och en hals timma derefter anstär
H^rr G efven Plenum klockan 4 samma dag. De
understrefne Attcsterne wik na äfwen föga för Heer
Landtmarffalken, dä de äro unde»st,etne med vilkor,
det heter: i det hufwudsakeligaste. Haad arnu
Krz det
zr8 Lidderff. och Ädclns protocoll
dek
hufwudsakeliga? Wörö alla Lesia wittnen pa
Riddarehuset under hela deliberakionen bada besia
dagarne? Hwar aro besia Underskrifter tagne? Hu,
ru wore icke Orden förwända? till exempel dä Herr
Grefwe karlen nämde 4 Talemän, innebäller Hr
Landtmarstalkens uppgift: Landtmarffalkcn och 3
Talemän- Hade det warit sä jagt, hade det mera
utmärkt Personen: men hwarken war det saat,
eller star det i Protokollet.
Ännu icke nog! sedan hela Riddarehuset blif.
»vit gjort till part-, dä det bestylles med en straffbar
häftighet hafwa swarat Ja och Nej, sä tagas der.
af likafullt wittnen. Tell stut (Mändagen den 9
Februari) föreslog Herr Baron ve Leer att hela
denna ordtväxling »kulle gä utur Protocollerne; till
hwilket »välmenande förslag, efter min öswertygelse,
HrLandtmarst lken samtyckte, sami yttrade sig med besia
orden: Atl Ridderffapet och Adeln lärer icke
haima fattat min mening rätt; hwarpä straxt
Ridbarehuset ester proposition ätfkildes, med den glädjen
i själen svin hwar och en känner, dä hederligt
och ärbart folk förenas.
Jag för min del war bada dagarne ibland de
första inkomne pä min bänk, och bewistade vafbrutitSesiionerne
ifrån deras början till deras stut, all»
drig föll jag någon i talet.
Att man med Ja
Eller Nej swarar till propositivnerne är efter Riksdagsordningen.
Pä den lilla oordning nar, hwilken är oskiljaktig
ifrän stora Samfund i alla fria Stater, war
äfwen nu pä Riddarehilset icke mera buller, (hwilket
tidens obet-deliga utdrägt chdr ligen utwisar dä
wi
1789, den 23 Nars. -is
wi ätstilldes strax efter klockan Z), än jag mänga
gänger pä i?6o'.talet set mångdubbelt mera oro,
utan att det gjordt uppmärksamhet. Parlaments- i
England har nyligen julik till klockan 1 om natten.
Ett Samfund af de förständig aste Män i weridén
och bestående endast af en tredjedel Ledamöter emot
Osi.
Med ett ord, Herr Landtmarffalkcn G efwe veavonkaupt
har jag icke funnit wara vstäligcn pä
Riddareset personligen förfördelad.
Detta oagtadt har Herr Grefwen sädant angifwit
inför Tnroncn, icke ihägkrmmand.s, hwad Konung
c^ki/Xll en gäng yttrade sig: Mn Herre
tvst! aldrig tala illa om nägou msör si»r
Ronung
Denna
här ofwanföre afmälade och wederlagde
uppgift, torde wara orsaken till »vära Ledamöters stora
och olyckliga Onåd hos Konungen. Wi böra inför
Thronet» anhälla i underdänighet om bönhörelse.
Wi böra i alla sall anropa Konungen, Landels
Fader: Den första Medborgaren om Näd —
Nid för alla; emedan Näd hos en stor Konung är
icke annat än rättwisa; — Men »ner än Näd för
den som warit upphofwet till denna öfwer all beskrifning
olyckliga händelse.
Allernädigste Konung! Regerings-Formen, säger
rz §., ffolandes ingen eho han wara »nä, länge
hällas uti arrest, utan ställas under dom och ransakning.
— Adelig» Privilegierne, säga 5 §., att icke
någon Adelsman skall blifwa wäldförd, fängslad
eller inmanter, innan han till någon grof misigerning
Lswertygäo är. ^
' Kk4 Ne
-
F-o Aidderst- sH Adelns protocoll.
Flere af wäpa Ledamöter hafwa redan i fyra
»veckor warit i strängt förwar.
Tillät Allernädigste Konung! deras befrielse, el.
ler att öfwer dem genast ransakas och dömmes.
Grefwe Dewenlwuxt, Lines. Som förmiddags
Plena arv sä gansta rara, förestog han, att
Riddcrstapet och Adeln om cftcrmiddagarne kunde
komma tillsammans, att afgöra de stera ärender som
tarfwa dest handläggning.
Herr vice Landtmarstalken. Det är wisterligen
gansta ratt pämint. att Ridderstapets och Adelns göromäl
tarfwa dest bittida samlande, men ehuru korrt
tiden i dag ock kunde wara, sä more det af högsta
angelägenhet att nyttja hwarje ögonblick till Riksdagsärendernes
afgörande, och skulle Herr vice Landt,
marskalken wara angelägen att förskaffa Riddcrstapet
och Adeln dertill tillfälle, sä ofta lägenheten emellan
andra nödwändiga göromäl det nägonsin kunde
medgifwa.
Grefwe Iknmilton, ^clolpk, bad att fä anmärka,
att i förledne Plenum m G efwe Oonlffelm till
Hakunge, uti ett stnfteligt Dictamen bliswit anfördt
något som med rälta förhållandet ej wore instämmande,
nemligen: att begge Arf-Furstarne Säkerhets.
Acwn tillstyrkt, dä likwäl det wore bekant att endast
Hans Kongl. Höghet Hertig Lxxu, men ännu
icke Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergöthland
sig yttradt.
Upplästes Preste-Ständets Dxtrnctum krotocolli
i anledning af Herr Destonmsrli.8 Memorial
om en Gafva till Hertigen af Södermanland, hwit»
ken
i78<), den 2Z Mars. 521
ken Preste-Sländet till en summa af 52 tusen
Riksdaler föresiär, pä sätt som wid Protocollet bilagde
Utdraget innehåller.
Friherre Duwall erindrade, att, för att gä en
laglig wäg, wore det angelägit akt Herrar Taleman
först inhämtade Kongl. Majsts Nädiga tillstånd, emedan
ingen dircct wäg ifrån Riksens Ständer
till någon annan än Kongl. Majit är tilläten, och
Riksdags-Beslutet af 1779 förbjuder alla sädana
underdäniga wördnadsbetygelser till det Kongl. Huset,
som seda till utgift; men om Kongl. Main gift
wer sin Nädiga tillstädjelse torde Friherre Duwall
wara sä beredwillig som nägou annan att stylta >ill
bifall af Preste- Ständets lixtraccum krotocolli.
Herr vice Landtmarstalken. Hwad Friherre Duwall
nu erindrat hade honom ej undsattiu Kongs.
Majst hade ock i näder behagar samtycka att Riksens
Ständer pä sadan? satt, för Hans Kongl. Höghet
finge betyga sin djupa wördnad och undersäteliga
erkänsla.
Friherre Duwall förklarade sig dä widare in.
gen ting hafwa att päminna emot bifall af PresteStänderö
Protccolls U drag, och som ej heller »agon
annan af Ridderstapers och Adelns Ledamöter förmärktes
wara af stridig kanka; blcf uppä gjord proposition
af Herr vice Landtmarstalken hwad Prcsteständel
föreslagit utaf Riddcrstapet och Adeln bifallit.
Grefwe LtMenborF, Denning vfwerlemnade
till Herr vice Landtmarstalken Herrar Deputerades
uppsatte Project till underdånigt swar angående Sä»
kuchets.Acten, hwisket upplästes sä lydande.
K k 5 Stor.
§2r Aiddersk- och Adelns protocoll
S
orm lgtigste Alernädigste Konung!
Dä Ridderstapct och Adeln nu fä den näden
att med Evers Kongl. Ma,:ts nädiga tillstånd af.
lämna desi underdäniga yttrande, rörande den af Eders
Kongl. Majll dem »»avigst proponerade SälerHets-Act,
har Ridderftavet och Aoeln ansedt deras
underfäieliga plig< emot Eders Kongl. Maj:t och
deras nit för Fäderneslandets närwarande och kill»
konimande ival, fordra af dem, att efter sorgfälligt
sie öfverläggning i ett sä Riksvårdande amne
för Eders Kongl. Majtts sötter nedlägga de stäk,
hwarpä Rivderstapet och Adeln latta' det Beslut, att
hos Eders Kongl. Maj:t underdänigst anhälla, att
fä förbliiwa ivid den af Evers Kongl. Maj:t gifne
och af Rikjens Stander för sig och sine efterkommande
enhälligt antagne Regerigs Form, utan de
förändringar som denna Säkerhets-Act uti samma
Regerings Form skulle göra.
De säkra grunder hwaruppä Swensta Regerings
Sättet ifrän alldra äldsta tider till är 1680
blifvit fotadt, och esler hwilka Unoersatarne warit
frie men Laglydige, och Konungarne maglägande, men
Lagbundne, hafva uti 1772 ärs R.gerings Form
sä lyckligen blifvit stadfästade; de hafva sedermera
igenom den wid 177-- ars Riksdag schom den enda
utan nägon tilläggning, minstning, rubbning eller
ändring antagne, Swea och Götha Konunga Försäkran
för cwärdeliga tider blifvit fastställa, >emwäl
ytterligare wid 1786 ärs Ncksdag sorgfälligt iakttagne,
da Regcrings-Formen af 1772 ull Riksdags.
Beflutet förklaras för elt vuplöfeligt samband emellan
Konungamag'en och Standernes fri- och rättigheter.
Alt rubbning i desia grunder skulle cmllncet,
1789, -en 2Z Nars 52Z
leda till Konungamagtens instränkning eller förlust
af Nationens frihet, begge lika wädeliga för Rikets
sannskyldiga bästa.
Ett Krig kan i Swerige efter wära hushallsförfattningar
och Armeeas inrättning icke börjas ritan
att genast medlöra den af alla mest tryckande be.
stackning, och i anseende till wärt läge och widsträkta
gränsor icke mföras utan största wäda för Under,
sätarenas wälfärd och egendom; stulle derföre en
Swensk Konung efter i §. i ven proponerade Säkerhets
Ac^en och emot 48 §. i Regerings-Formen
äga magt att börja Krig utan Ständers hörande sä
wörö deras rättighet att beskatta sig sfelfve enligt
45 §- Regerings-Formen, och säkerheten om deras
och Rikets wälfärd, pä det mest kännbara sätt dem
fränstiljd Hwarföre ock allaRegcrings-Lagar till i6r>»
förbehällit Riksens Ständer att deröfver höras och
sitt bifall dertill gifva. Att skipa och handhafwa
Lag och Rätt pä sätt Konungen nyttigast synes, wo«
re en magt, som Eders Kongl, Majst alldrig lärer
Åstunda, och som äfwen synes följa af hwad derom i
s §. Medgiftves; men da frägan är ak sä mycken
wigt för ett fri t Folk, lärer Eders Kongl. Maj:t
Nädigst sinna, att en Grundlag wore högst wädelig,
vm orden deruti blefve nägon lwelydighet underkastade.
Denna Medborgerliga eller Personliga säkerhe.
ten utgör det »väsentligaste af friheten; denna säkerhet
är ej fulleligen bewarad igenom de orden i
2 Z-, att ingen till lif, ära, lem och gods ma sörderfwas,
om ej derunder förstas och uttryckeligen utsattes,
att en Undersäte ej utan efter Lag och Dömarens
förordnande kan till sin Person fängflas, eller pä
rp.nat sätt förolämpas; äfvensom rättigheten att ej
utan
Z24 Ridders?. och Adelns Protocoll.
Utan Laga Ransakning och Dom kunna ifrån Embe»
tet stiljas, dä sysilan icke är förtroendes tjenst, är i
detta Land der tjensten utgör en stor del Medborgares
enda egendom, as lika wigt för dem, som rättigheten
att njuta ostörd sin öfriga wälfängna egendom
tillgodo, nar den ej är Lagligen förwerkad, hwarfvre
ock Eders Kongl. Maj:t wid 1786 ärs Riksdag täcktes
förklara, att under ordet wälfärd, jemwäl begrixcs
innehafwande Embete och Tjenst.
Huru beskaffenheten af den Höga Domstol bliftver,
som 2 z omsörmäler, ar wäl Ridderstapet och
Adeln icke widare bekant än orden i § lyda; men
sorn den synes strida emot hivad Negerings-Formen
innehåller om Instickämä s afgörande iEocrsKongl.
Majtts Höga I lstitiä-Revision, och Personers beflaffenhet,
som den bör bekläda, hwilket allt med Lag
och Rätts stipande, hwaruppa Uudersätares frihet och
wäl beror, har den närmaste gemenskap, sä anser
Ridderstapet och Adeln för deras underdäniga del
bäst, att wid hwad Reger insts-Formen derom innehåller
fä förblifva. Att beskatta sig sjelf har warit
Swensta Nationens urgamla rätt, sä mycket angelägnare,
att hädanefter som hittills stedt, wid Riksdagar
allena »röstnäs, som Ben illningar alldrig kunna
tillbörligen jemkas emellan Undersåtare utan wid
Riksens Ständers allmänna mö en. Ridderstapet och
Adeln anse derföre i underdånighet säkrast, att den
pä lika sätt framgent får af dem tillgodo njutas,
hwarom orden i Z §. af Säkerhets-Acten synes innebära,
en för framliden wädelig olydelighet.
Den rättighet Riksens Ständer esler 42 §. Regerings-Formen
äga. att wid Riksdagar i unoerdä.
nighet för Konunga-Thronen frambära, hwad de för
Ri»
f
1789, dm 23 Mars.
525
Riket och U -dcffätarnes wälfärd kunna anse wara
g gnrliat, blifwer wid maga tillfällen bäve för dem
och den R geranve af högsta angelägenhet, men kan
aldrig leda till misibruk, da det pä Konungens Nådiga
wälbchaa ankomme'', att hwad af dem i underdänighet
förestås, i Näder bifalla eller asstä.
Förklarandet i y Z. af Säkerhets-Acten att Regerings-F.
rmen af är 1772 förblifwer i stn kraft,
sä vida den icke mi sören rume Act är ändrad, lemnar
föga säkerhet ust R'gerings-Formens hufwudsakeligaste
delar,.dä man besinnar widdén af i Z:s innehall
i Säkerhets-Ac.en och huru, hwad deri finnes
om Rikswärdande ärenders stötande, såsom Konungen
det ny-ckgast synes, förändrar snart sagt alla
§. F. i Regerings-Formen med hela desi grundwal.
Hwad som i öfrigt i denna Säkerhets-Äct för.
ändrar och instränter Ri>de»stapeks och Adelns ifrän
aldre tider erhällne Privilegier, lärer Eders Kongl.
Majit icke med onäv anse att Ridde sta et och Adeln
sig underdäistgst undanbedja säscm ländande till försvagande
af ett Ständ i Ri'et, Let R-dderskaptt och
Adeln gör sig underdänigst hopp, att Eders K.ngl.
Mai:t lärer med lim N.id, som desi Glorwördigste
Företrädare omsatta.
Desia, Allernädigste Konung! äro de hufrvudsa»
keligaste stal-, hlvarföre Rrddrrstapet och Adeln icke
wägat att antaga den af Eders Kongl- Majit i
Näder föreslaqne Sickerhels Act. Ridderstapet och
Aveln som endast hast till söremäl Eders Kongl.
Maj:ts sanna ära och höghet, samt Riiets fri- och
sjelfständighet, begge med hwarannan pä det närmade
förenade, äro i underdånighet förwisiade, att E
ders
-
L26 Riddcrst. och Adelns protocoll.
ders Kongl. Majit med Näde anser, hwad Ridder,
stapet och Adeln af en sädan grund nu i underda.
niahet andraga, och att Ridderstapet och Adeln pä
dega stal underdånig,! sig förbehålla att stadse fä o.
rubbat förbliswa wid hwad den saststältc och af Rik.
sens Sander enhälligt antagne och beswurne Reze.
rings Form af är 1772, jemte 1779 och 173,6 ärs
Riksdags-B^stuter bokstafweligen innehälla. Ridderstapet
och Adeln framhärdar, oc.
Friherre Dunall. Detta underdåniga swar,
som wi enligt 1617 ärs Riksdags - Ordning och
1772 ars Regerings-Form arv stvldige att öfwerlemna,
tyckes i korrthet innefatta Ridderstapets och
Adelns tanka och önstan, hwarförc Friherre Dunall
begärte Proposition till bifall.
Herr kcrxensträle, ^Ullman. Ehuru han ej
till alla delar instämt i hufwudsaken, wille han dock
ej wägra expeditionssattet; men som tiden ar korrt
och ämnet granlaga , förbehöll han sig alt det matte
hwila till nästa Plenum, för alt dä deröfwer fä
Yttra sig.
Friherre Wacktmeister. Projectct instämmer
Med allas war tanka och med wärl bcsiut, och när
sragan endast är att »verkställa hwad som blifwit be»
flutit, lärer ingen betänketid behöfwas.
Herr vice Landtmarstalken. Högloflige Rid.
derstapet och Adeln lärer wid detta tillfälle ej mera
än annars tillåta den att öswerilas som begär betänketid,
helst att lägga ett ärende pä bordet är en sa
naturlig som alttid heligt hällen rättighet.
Up»
1789, den 2g Ulars. 527
Uppå begäran af Ridderstapet och Adeln förklarade
Herr LerZenstrLIe sig wäl willig att af aktning
för Ridderstapet och Adeln desistera frän sin
begäran att yrka sakens hwilande, men nägra andra
Herrar pä bänkarne östade att den mätte ligga pä
bordet.
Friherre Duwall, medgaf att den rättigheten
hwarken kunde eller borde betagas; hwartill
Herr vice Landtmarstalken lade, att det wore
sä mycket nödwändigare som under uppläsandet nä.
got skriffel förmärkts, som behöfde rättas» — Herr
vice Landtmarstalken kunde ej lofwa att denna saken
nästa Plenum kunde företagas, men sä snart möjligt
eljest blifwer, wille han densamma föredraga.
Friherre Wacktmeister förklarade, att han trodt
tillständigt att begära »verkställigheten af hwad unanimt
blifwit afgjordt, helst ämnets angelägenhet och
wär underdäniga wördnad fordra att det stedde med
bet skyndsammaste; och utbad sig derföre den försäkran
af Herr vice Landtmarstalken att det nästa
Plenum mätte företagas.
Herr vice Landtmarstalken. Amnet är wisiexligen
af högsta wigt, och Ridderstapets och Adelns
önstan wille han gärna ställa sig till efterlefnad;
men kunde ingenting utlofwa till nästa Plenum. Han
ärnade föredraga malen efter aldren, men skulle dock
lemna nägra af de gamla minst angelägne aä acta
för att föredraga dek mest preffanta.
Herr vide Landtmarstalken paminte att tiden nu
«,re förfluten. Det Hemliga U,stoltet wore af
-Kongl.
5-8 Ridderst. och Adelns protocoll
-
Kongl. Maj:t kallat till klockan l i, och flere andra
Utstött li l den tiden utsatte.
Friherre DanciuAskixiulen, Albreckt, begärde
att innan Ridoerstaoel och Adeln ätstildcs fa upplä»
sa ett Dictamen aä krotocollum; men Herr vice
Landtmarstalken upprepade att tiden more förliden.
Friherre Duwall. Det är bedröfligt att Ridderstapet
och Aoeln för trängsel af tid ej kunna fä
sin - angelägenheter föredragne; om Plenum tidigare
kunde begynna?» hunne wi att fa saker söre, hwartrll
uu ej seS möjlighet; Öfwertygad att Herr vice Landtmarikalken
lyste alltför stor interöt uti bibehållandet
af den rättighet Lagen Ost tillägger, bad han
alt Herr vice Landtmarstalken derutinnan mätte räcka
L)§ fina armar till hjelp, och tilläta Friherre
Dantinzsllauken att uppläsa sitt Dictamen.
Herr vice Landtmarstalken wille gärna efterkomma
Ridderstapets och Adelns önskan, att Plenum
kunde begynnas om de befallte, klockan 8 eller half
9. och att Ridderstapet och Adeln kunde wara öfwertygat
att ingen högre än han önskade, att ingen
tio, ingen minut mätte försummas; men han kunde
ej tilläta att något upplästes, det han ej sedt, eller
hivarom han ej more underrättad och bad Ridderstapet
och Adeln bewara den widkagne ordning att intet
som rörer en ny sak, fär uppläsas.
Friherre Dantin§8kaulen, förklarade Amnet
af sikt Dictamen alldeles icke wara en ny sak.
Friherre Duwall, annat är ett Memorial, annat
ett Dictamen ack ?rotocoIIum, det sednare äger
ofelbart hwar och en rätt art anföra.
Her.-
34. 1789, den 23 Nars- 229
Herr vice Landtmarstalken försäkrade Ridder»
skåpet och Adeln, att han hwarken kunde tilläta att
nägot upplästes innan han wisite hwad det innehölle
eller bewistade öfwerläggningen derom; men att uti
en gammal och pä bordet liggande sak yttra sig, more
med ordningen instämmande, att det stedde när
mälet till afgörande förekogcs.
Friherre Wachtmeister. Dm man ej fär läsa
ett Dictamen, får man ju ej heller tala i denna rät»
tighet kan man alldrig afstä.
Herr vice Landtmarstalken. I förledne Ple»
num har en Ledamot (nemligen Herr kst/Zarell)
sig immoderat förhällit och fallit F-iherre ^61ermark
i talet, enligt den rättighet Riksdags-Ordningen
mig tillägger, näpser jag honom med arne Ple»
nidagars förlust af sin röst.
Vegärkes pa bordet.
Kongl. Maj:t hade nyligen bcfrllt att Riksens
Ständers Dcpmerade, som i underdänighek fä frambära
Tacksägelse-Adressen i dag eftermiddagen klockan
4, stutte fä sig inställa, till den ändan pämin»
te Herr vice Landtmarstalken, att de dertill utsedde
Ledamöter mot den tiden mätte infinna sig i Secrete»
Utstötts »ruminet, de andra Ständen till mötes, för
att under Hans Excellences förste Landtmarstalkens
anförande sig upp till Kongl. Majit begiswa.
Friherre Duwall yrkade det förra ämnet och
att Ridderstapets och Adelns Ledamöter frän sina
bänkar, hafwa en owägerlig rätt att yttra sina tan»
kar. Memorialer wore af en särskild beskaffenhet,
Lidra Bandet- 8 l men
szo Ridderff- och Adelns protocoll.
men Dictamina wore ej annat än en hjelpreda för
dem som ej litade pä sin talegäfwa, ägde en Ord,
förande rättighet att sädant betaga wore Ridderskapets
och Adelns närwaro pä detta stället förgäfves;
Säsom ett prof af Herr vice Landtmarskalkens benägenhet
anhöll han, att det ej mätte refuseras Friherre
I,2ntmtz5k2>ulen att uppläsa sitt Diktamen,
chwilket efter hans egit tillkännagifwande icke anginge
någon ny sak, han wore en sä wärdig Ledamot
att han borde tros pä sina ord.
Herr vice Landtmarskalken. Om han understöds
sig gä frän ordningen skulle han gärna bifalla Ridderstapets
och Adelns önskan, men dessutom wore
liden förliden och Kongl. Maj.t lärer nu wänta det
Hemliga Utskottet; och Högloft. Ridderskapet och
Adeln lärer ej pålägga honom att göra något snörrätt
mot Författningarne, helst Kongl. Majst till
denna tiden kallat Utskottet.
Friherre I^ntinzskausen förklarade sig i anseende
till tiden nu desistera frän sin begäran.
Friherrar Duwall och Wacktmeister samman,
stämde i det förbehäll att ifrän Ridderskapets och
Adelns rättighet ej kunde desisteras eller nägot deraf
bortgifwas, ehuru Friherre Dantinzskaulen,
emedan tiden wore förfluten sig ifrän sin talan begifwit.
Herr vice Landtmarskalken afgeck till BancoUtskottet
och Ridderskapet och Adeln ätskildes.
In kääem krotocolli,
Luntzencrona.
^ Bilaga.
r?8y den 2g MarS- szr
Bilaga.
Utdrag af Protocollet hållit hos Preste-Ständek
den so Mars »789.
S. D. föredrogs Herr öfversten och Riddaren
Deiionankars Memorial om en G afwa as Riksens
Ständers Banque till Hans Kongl. Höghet Hertigen
as Södermanland, Rikets Stor. Amiral, af
25,000 R:dr. Specie, hwartill Preste Sländet, för
sin del, ej allenast af gladaste hjerta samtyckte; utan
ock, att den till dubbelt, eller 50,000 R:dr mä utgå;
men som Ständet derjemte icke kunde sinna lam?
peligt att Riksens Ständers Banque med denna afgift
beswära, utan att densamma bör af alla NcketS
inwänare, genom särskild bewitlning, efter reparation
utgöras, samt Sundet förmodade, a t dess respectivs
Medständer lära lika willigt inga uti detta lilla benus
af deras underdåniga ärkänfta mot en sä wördad
och alstad Furste; sä ansäg Ståndet detta ärende
böra till det förordnade Bewillnings-Utstottets ät«
gärd och beredande remitteras, samt derefter BancoUtstottets
utlåtande inhämtas hunrwida berörde Summa
kunde af Banquen förskjutas emot Ränta och
Capitalets snara aterbetalande; men atr, i widrig
händelse, densamma genom negociation ä annat häll,
genast anskaffas: hwaröfwer Preste-Ständet beftöt,
att läts ett kixtractum krotocolli till inhämtande
af dess respeclive Medständs bifall och samtycke afgä.
Dt tuxra.
Lx krotocollo,
Olcrk HambrasuL
-
L l - Li^
5Z2 Ridderfl- och Ildrlns protocoll.
Tisdagen den z i Mars.
Plenum klockan half 9.
justerades Protocvllerne för den 21, sz, 24, 25
F.vruari, samt 7 och ,6 Mars, äfwenledes ett
Lxtrsctum krotocolli till Vonde - Ständet af dcn
16 Februari om Pckvilegicrne.
G efwe ^amilton pämlnte, akt besia nu justerade
Protocoller med alla sina Dictamina malte
tryckas.
Friherre Duwall hoppades att derwid intet
hinder matte wara i wägen.
Herr vice Landtmarstalkcn. Innan ProlocollsJusteringen
begyntes, hafva 2:ne Herrar sig anmält
att tala, dem Herr vice Landtmarstalkcn i sin
ordning wille uppropa, med förbehåll att intet Ventilations
Ämne i anledning af deras anförande mätte
uppkomma.
Herr Lock., Lorstts f-uclvi^ hoppades att Ridderstapct
och Adeln sa mycket mer täcktes förläta
honom att han talle öfwer en pä bordet liggande
sak, som den rörer en af wära Nedbröder, hwarester
han uppläsie:
Händelsen i förleden Pleno den 23 Mars, dä
en Ledamot för rubricerat immoderat förhällande,
utan inhämtande af Rcdderstapets och Adelns tankar,
förkunnades Osi för 2me Plenidagar blifwa ute,
siuken, är af en bestaffenhet som torde förtjena att
närmare upplysas. Jag skulle wisierligen ej sakna
den Ledamot, som är i fräga: Jag skulle äswen
kanske wara färdig, att om wi deröfwer fä laglig
propo
-
1789,, den ZI Mars. - 5ZZ
proposition, nied min röst instämma; men sättet,
mina Herrar, är det som bör wäcka wär uppmärksamhet.
Efter förra Lagar och Ordningar fordrades
Domares inkomne berättelser för att ifrän'wär
samlrng utesluta owärdige eller för neslige brott under
äklagan ställte Adelige Personer; den Landtkunnigaste
sanning är ej tillräckelig, att utan Ex ract
af Domboken wär a uteslutandet. Om änskönt en
hel L mdsorts wi tnesbörd samfällt instämde att någon
sä nedrig mennistja gäfwos, som afhändk sjödrén
it folk sin räddade lilla och enda förmögenhet,
eller som nekat depositum, eller som med funder och
arga list tillsnillat sig. siägtingars' och omyndige
barns egendom, eller som med osörlätelig egennytta
nyitjat tillfället af någon uppdragen förrättning, att
pä en gäng bade bestjäla det allmänna och det enftilta;
Om säger jag allt sädant, jemte mycket mera
more alldrrg sä otwifwelagtigt, sä kunna slike ne»
d'ighe er, icke u an ransakning, skilja nidingen frän
Ridvarehuset, ja icke frän de främsta ställen. Ännu
mindre bör en Ordförares godtycke kunna uttyda
oroet Näpsa, ett satt som gngriper Riksoagsmanna-Rätten.
Påföljden blefwe för wädelig, och
det oskyldigaste, det lagligaste yttrande kunde af en
wrängsint Land marskalk eller desi Vicarius en gäng
nynjas som skäl att stilja frän wart Ständ sine
mest nitiske och respectablaste Medsemmar. Präju»
dicatet bör förekommas, och derest Högloft. Ridder»
flapet och Adeln ej skulle täckas läka hela fåken
förfalla, i fall Baron ^lllermark. dermed ätnöjes,
blifwer mitt tillstyrkande att fåken i hela sin widd
remitteras till Riddarehus-De utätions utlätande,
och hwaröfwer jag utber mig tydelig proposition.
L l z Herr
L34 Lidderst- och AdelnS protocoll
Herr
Spaldencreutz, ^solr. ^ck. Med RidderstapetS
och Adelns tillåtelse, torde jag fä föra desi
minne och omtanka tillbaka pä ett amne, som förewarit
uti ett af tvära första sammanträden under
påstående Riksmöte. Ämnet angär ingcn ting mindre
an Ridderstapets och Adelns ära och anseende,
samt kan hända hela Rikets wälfärd.
En hwar
lärer genast träffa mitt syftemål och erindra sig wär
enhälliga öfwerlaggning om de emot Ständet och
Armeen utspridde smädestrifter och rygten. Någon
tid har Adelns heder warit fredad, och njutit likasom
ett stillestånd ifrän uthärdade täta anfall;
mea detta har ater blifvit stört genom en ny, desia
dagar utropad tryckt Skrift, som innehåller ett af
okänd Man wid namn Winstad! för Menighelen i
Tuna Kyrka och Dalarne, hällit Tal, hwaruti en
del af Landets Zerrar och Ädlingar bestylles
(såsom förförde af utländskt guld), alt hafwa ivikit
ifrän sin Ed,- sine pligter och öfwcrgifwit
Konungen, att för enMt afsigt förstöra folkets
frihet och äterläsa det i de bojor, som
Konungen en gäng krosiat. Jag will icke inga
uti nägvn utläggning öfwer desi: utlätelsers
owärdighet och ofog, dä ännu mig wetlerligen ingen
Swensk Medborgare eller Adelsman blifwit öfwerwunnen
och dömd säsom förrädisk stämplare och annammare
af utländskt mynt. Jag will icke omnämna
det answar en sadan äreskändare förtjenar. Det
bör wara wederbörande Embetsmans och Domares
pligt, att uppfylla Lagen. Men, Mine Herrar,
da sädane tillmålen snart kulina upptända inbördes
misiförständ, hwaraf lätteligen alstras hädsthet och
uppror Medborgare emellan, i synnerhet dä menigheten
retas och uppmanas af en obuden vch obe full
-
r?8y, den 3i Mars. sz§
magligad Talarss wrängwisa omdömen, lärer det
blifwa af yttersta nödwändighet, att med alla krafter
återställa Medborgeliga lugnet, hwilket i wart
Fäderneslands nu warande wädeliga belägenhet, ar
sa mycket oumbärligare som Rikets grannar blifwit
Rikets fiender, och alla Wapcnsöra Inbyggares armar
torde snart behöfwas till Swensta Jordens försmak,
äfwen som den samdrägtigaste beredwillighet
och förening arfordras till Krigsanstalternas och
Riks-Casimis understöd.
För att mota de wädeliga följder, som för
Medborgares trygghet och Fosterlandets wäl kunna
ästadkommas af smädeskrifter, och för att icke söndra
swensta hjeltan och sinnelag, och icke förspilla det
mod och den styrka, som tarfwas emot utrikes fiender,
lärer Ridderstapet och Adeln, af mindre noggranhet
om upprättelse för öfwergängna oförrätter,
an af omtänksamhet att bewara allmänna wälfärden,
finna för rädeligast, att hos de andra Respective
Medständen förnya desi den 6 Februari gjorde och
annu obefwarade anhällan om biträde till utmärkande
af ett Kongligt Förbud emot dylika anstöteliga
pappers författande och utspridande. Af äldre stadgar
hafwa wi till denna begäran ett märkeligt stöd
vch exempel, medelst ett under den Store Lusrä»
Regerings-tid den 24 November r6ir
utfärdadt Riksdags - Beslut, hwars första punct,
Hwilken jag torde fä uppläsa, gansta tydeligen winnar,
att Ridderstapets och Adelns wärdighet, d§
som nu pä enahanda sätt antastad, blifwit upprätthällen
af alla Riksständen och skyddad af Konungr,
magten. Enär Ridderstapet och Adeln är försedk
med ett sä betydande hufwudstäl, att fä fitt pästg.
Ll 4 ende
S^6 Aidderff och Adelns protocoll.
ende upptaait och handterat säsom ett angeläget och
tillbörligt Riksdags-ärende, sä böra wi icke tweka
vm wära Medständers bewagenhet, akt bäve snart
och enigt samtycka dertill, än mindre böra wi misit
trösta om ett nådigt bifall af war Konung, som tagit
sig till ett lyckligt efterdöme det Regeringssätt
och de Författningar, som en af Sweriges wisaste
Regenter, den odödeliga stadgat
och följt, och derigenom danat detta Lands mest lysande
tidehvarf. Skulle Högloft. Ridderstapet och
Adeln gista min hemställan, sä torde, till befrämjande
af samma ordning och utwäg, som är 1612 blifwit
widtagen, och under åberopande deraf, de öfrige
Ständens biträde anlitas, genom en Deputation
eller särstistt nu u färdat Protocolls-Utdrag, och
derast uklätandet icke sä styndefamt meddelas, att
denna Ridderstapets och Adelns angelägenhet i samråd
med alia 4 Ständen kan bringas inför Tpronen
före sista dagarne af Riksdagen, sä lärer Ridderstapet
och Adeln likmätigt sitt föra Beslut, cnstillt
bönfalla om Kongl. Majtts nådiga ätgärd, och till
dest winnande nyttja äswen det af mig i dag förebragte
stal.
Herr vwe Landtmarstalken. Denna påminnelsen
är fä wärdig och instämmande med Hwad Rid,
derstapet och Adeln tillförne beflustt, att näppeligen
någon oeröfwer lärer wara af annan tanka. Herr
vice Landtmarstalken instämde derföre att nytt försök
kunde göras hos de andri Standen, dä de tilli»
ka om 16 >2 ärs Riksdags»Beslut kunde underrättas.
Bonde - Ständet hade redan yttrat sig, således
torde päminnelsen endast bchöfwa göras till de
andra.
. . > - ' Hkrr
1789, -en zr Mars. 587
Herr Lpakloncreutr: önstrde att Expeditionen
äfwcn kun e afga till Bonde Ståndet, det torde källste
foga sig i anledning af de nya stalén.
Ridderstam och Adeln hördes allmänt häruti
instämma och Herr vice Landtmarstalken gjorde proposition:
Bifaller
Högloft. Ridderstapet och Adeln att
genom en Deputation hos de andra Ständen påminna
om swar pä ivar föreställning om Smldestriftcrne
i consormite med hwad Herr Lpaläemcroutr
yrkat?
Bifölls.
Grefwe Llaös lervenhaupt päminte, att Deputationen
nu genast kunde utses att afgä när de
andra Ständen hofwa Plenum.
Friherre Duwall instämde wäl i bifall till
Propositionen, men det torde draga ut pä tiden.
Wart Ständ är pä det ogudaktigaste angripit: det
är ej utur sin ordning att directe uppwakta Hms
Kongl. Majit och tillika anm'la märt bekymmer
hos hlckwudet för Lagen, Riks-Drotftn. Wi kunna
alldrig göra det nog styndefamt, wi weta ej hwad
gift kan sig utsprida i en aflägsen Landsort. Wi
böra ej misitrösta att Kongl. Majit nädigst lärer
upptaga wär underdäniga önstan, längtan och trängtan;
den utkomne Skriften wanärar Oss och Honom
tillika säsom Konung för ett wanärat Folk.
Häröfwer begärde Ridderstapet och Aoeln pro»
position, samt att Herr Generalen Duwall, behagade
ätaga sig att anföra Deputationen.
L l 5 Herr
SZ8 Hidberg. och Adelns protocoll
Herr
vice Landtmarstalken. Det torde wara
nödigt innan Beflutet gär i wärkställighet, att Ridderffapet
och Adeln blifwer underrättad? nar Kongl.
Maj:t behaaar emottaga en Deputation. Om derföre
Herr Generalen Örnvall täcktes underrätta flg
vin tiden och stunden.
Herr General Duwall. Det wore en ara som
honom ej tillkomms Herr vice Landtmarstalken är
satt att föra ordet hos Ridderffapet och Adeln, det
wore således bäst och i sin ordning, att Herr vice
Landtmarstalken hos Kongl. Majit detta utförer.
Hans Kongl. Maj:t har täckts fängna Ridderffapet
och Adeln med nägra nädeblickar; det ar att hoppas
att Hans Kongl. Majit widare torde wilja wisa
sig nådig.
Grefwe Llaes Dewenliauxt önskade akt det
mätte ste i dag.
Herr vice Landtmarstalken. Han hade trodt
att det sä mycke iner skulle behaga Ridderffapet och
Adeln om Herr General Duwall, som begärtes att
anföra Deputationen äfwen anhötle om tiden dertill:
men om Ridderffapet och Adeln sä befallte, skulle
Herr vice Landtmarstalken detta hos Kongl. Majit
anföra; men det wore omöjligt att sädant kunde ske
i dag, men wid första tillfälle skulle Herr vice
Landtmarstalken det iakttaga och trodde sig nästa
Plenum derom kunna lämna.sivar.
Herr Lock, DuäviZ begärte att Deputationen
nu mätte utses, liksom wid Tacksägelse-Adresten.
Herr Spaläencreutr:. Till Kongs. Majit lärer
det icke pasta sig, att nägon annan än Herr vice
tzandt
-
1789/ den zi Nars. zz
-
Landtm wflalken anförcr Deputationen; men till de
andra S anden mbad han sig att Herr General Duwall
wille förrätta det.
Friherre Duwsll bad att allting mätte fä gä
i sin ordning, det tovre n-anligt att Deputationerne
anfördes af en Grefwe, och här wore sä mänga Grefwar,
som med li a och mera skicklighet än han kunde
utföra Nldderstapels och Adelns åstundan.
Herrarne pä Grefwebänkarne begärte att Herr
Generalen wille wara anförare, och mänga af dem
tillbudo sig att gä med i Deputationen.
Friherre Duwall förklarade sin djupa wördnad,
aktning och ätlyvnad as Rldderstapets och Adelns
wilja, och försäkrade att han af denna Commisiion
skulle acquittera sig sä widt hans skicklighet mevgaf.
Älstillige Herrar af Ridderffapet och Adeln begärte
än widare alt Deputationen nu genast matte
utsis, för att asgä nägon dag när de andra Ständen
finnes mara församlade; men Herr vice Landtmarstalien
föreställte, om Ridderffapet och Adeln ej
funne a't det more af nägon conleczuence och följd,
att en Dcpu atton skulle utgä fran ett Ständ som
ej wore församlat; den andra utwägen Med ett
LxtraÄum Llolocolli är wänlig och öflig.
Friherre Duwall instämde deruti att ändamälet
bäst winncs med ett Lxtraökiam krotocolli.
Herr Dinäerlieät, polian. Här äro 2:ne frågor
som böra ätffrijas, den ena att gä till Kongl.
Maj:t, den andra till wära Medständer.
Herr Lpaläencreutr. Bäst är att först försöka,
att winna de andra Ständens biträde och sedan
ge
-
Z^o Ridderff- och AdelnS iprotocrll
gemensamt
kunna gä till Kongl, Maj:t, för alf pä>
sa-n.ma sätt som 1612 sä något infört i RiksdagsVeflutet.
Fnherre Wacktmeister instämde med Herr 8pa1-  äencreutr, Med tilläggning, att derest wi ei frän de
andra S anden fä sivar eller dermed länge dröjde ,
wi dä Milt kunde wända Ost till Hans Kongl. Maj:t.
Efter någon widare öfwerläggning förenade sig
Ridderstapet och Adeln och biföll den Proposition
Herr vice Landtmarstalken gjorde sä lydanoe:
Bifaller Högloft. Ridderfkapet och Areln att
genom ett LxtraÄum krotocolli jemte Deputation,
Le andra rcspcctive Ständen anmodas alt uti detta
ämne meddela sitt yttrande, men derest dermed stulle
dröja, Ridderstapet och Adeln dä wander sig till
Kongl. Maj:t med underdänig remonstration genom
utsedde Deputerade?
Friherre lä.antmgxkLuten, Albreckt, som efter
nägon swärighet feck tala, androg akt hans afsigt
wore att fä uppläsa det Dictamen uti ett flere grin,
ger förehaft ämne, hwars uppläsande i sista Plens
Herr vice Landtmarstalken wägrat, och hwarifran
Friherre p.antinZ8kaulen dä, med förbehåll af sin
ratt sig begiftvit; men desiförinnan utbad han sig att
i afseende pä Herr vice Landtmarstalkens wägrande
fä andraga föl-ande lill Protocollet:
Med all den aktning jag är Herr vice Landkmarstalken
skyldig såsom Ordförande för detta wördnadswärda
Samfund, /an jag ej underläta att yppa den
oro, som Herr Öfwersten och vice Landtmarstalken
hos mig wäckt, derigenom att mig ivid sista Plenum
wägradeH att uppläsa ett af mig författat Dictamen.
c ÖM
1789, den 8l,H7abs. Z4i
Öm om min och Ridderstapets och Adelns rättighet,
att såsom S.venst Riddersman fritt och utan
nägons granskning yttra wära tankar lill Protccollet,
önskade jäg att blifva underrättad om de grunder
hwarpä Herr vice Landtmarstalken stödjer den
wida ulöfwer Riddarhus-Ordningen och RiksdagsPraxis
eptenderade myndighet, med hwiiken Herr
vice Landtina', stallen tillägnar sig dcn rätt. akt genomläsa
alla Dictamina innan de fä till Riddersta»
pets och Adelns ompröftvande öfverlämnäs. Skulle
någon ben minsta anledning härtill finnas ust
wära besvurne Grundlagar, dä wore jag nä det
högsta obefogad att besvära mig öfwer Herr Öfwerstens
o h vi e Landtmarstalkens emot mig och samtelige
Ridderstapet o?h Adeln wisade obenägna förhastande,
men jag wägar säga, att i detta fall saknar
Herr vice Landtmarstalken Lagens stöd.
Sä wäl i anseende till det jag redan anfört,
som i anledning af de försäkringar Hnr Ofwernen
och vice Landtmarstalken flere gänger inför Ridder-.
ffapet och Adeln förnya^, att ej i minsta matto wilja
kränka Ridderstapets och Adelns rättigheter, gör
jag mig förwisiadV att Herr vice Landtmarstalken
hädanefter lärer lämna en ibland de yppersta af wara
fri- och rättigheter opvald; jag menar den, att
i detta Riddarehus obehindrad och utan att wara
underkastade nägon Censors ompröftvande fä meddela
hwarandra wära tankar. Jag förklarar här till
Protocollet det jag för min del alldrig samtycker,
att denna rättighet blir Ridderstapet och Adeln betagen,
och jag gör mig. det hopp, att Let högt upplysta
Samfund lärer härutinnan med mig instämma.
54» Ridderst. och Adelns protocoll
Derefter
wille Friherre I^ntinzskauteii upp.
läsa det egentligen i fräga warande Dictamen.
Herr vice Landnuarftllken. Ester Friherre
I>Lnting5ki3utLN trodt sig irsta Pleno af Herr vice
Landtmarftalken förfördelad, wore ingen ting billigare
än att Herr vice Lrndtmarftalkcn ock njöte af
Ridderftapet och Adeln den rättwifa att fä förklara
sig. Han trodde sig ej hafwa felat: Egenkärlek bor.
de förkastas, och det gjorde han gärna; men ehuru
Friherre I^ntinzslmulcn ansett sig i sine rättighe.
ter förnära trädd, hade likwäl Herr vice Landtmarstalkcn
dä ej gjort annat, än det hwartill gammal
Praxis wisat honom wägen. Den wore sadan,
att nar en sak blifwit lagd pä bordet, hade ej något
i densamma fatt uppläsas, för an fåken ä nyo
företogs. Wore förhållandet sadant, sä wore Herr
vice Landtmarftalken. för Friherre I.anrii>Z5kaulea
och Ridderftapet och Deln difculperav.
Friherre I^ntinZsliauleli. Det wore möjligt,
men uti den utlätelstn Herr vice Landtmarftalken
haft, det en Ledamot ej äger rätt att uppläsa ett
Dictamen innan det för Ordföranden är uppwist,
kunde han eller Ridderftapet och Adeln icke öfwerensstämina.
Herr vice Landtmarftalken hemställde om ej i
alla tider bruket warit, att alla Memorialer först in»
sinuerades hos Landtmarftalken?
Dertill ropades af Friherre äVaclatmeiller jeni,
te största delen af Ridderftapet och Adeln: Ja, men
ej Dictamina.
Herr
I78y, den Zl Mars. Z4Z
Herr vice Landtmarftalken. Deruti hade Herr
Friherre ^Vachtmeister ratti men dä borde de ej uppläsas
förr än saken kommer före; hwarefter Friherre
hiLntinZskauleia sick ljud och uppläste följande:
Jag behöfwer icke upprepa förloppet med alla
de försök Ridderftapet och Adeln gjordt för akt win»
na tillträde till Konunga-Thronen, i afsigt att tala
för stna häcktade Medbröder. Allt detta är hos Rid.
derftapet och Adeln i lika sä friskt minne, som kän.
flan af wär saknad är bitter och smärtande; men mina
Herrar! Edre hiertan mäste wara utom allt mätt
rörde af Herr vice Landtmarftalkens yttrande wid en
af wära sammankomster, da han förklarade, det Konnngen
förbudit honom att widare erindra om Ridderftapets
och Adelns underdäniga anhällan i denna
delen. Hwad är uti all sällsam belägenhet att göra?
Att tiga stilla, det förbjuder Ridderftapets och
Adelns ömhet för sina Medbröder, ömtälighet om sine
fri- och rättigheter, nitälskan för Lag och Rättwifa.
Att tala har hittills warit fruktlöst, och förbllfwer
sä framgent, sä lange företräde inför Thronen O§
wägras. En ukwägt är öfrig akt ftrifteligen upp.
wakta Konungen och uti form af Ridderftapets och
Adelns enftilka Beswär i underdånighet andraga wart
äliggande. Mälet ar wigtigt, ty det angär personliga
säkerheten, det ar Ost nära rörande; ty här är
fräga om Medbroder och wära Privilegier. Sättet
är grundat i Lagarne och manligt urgammalt bruk.
Lätom Ost mine Herrar widtaga denna lagliga utwag,
och dermed framtränga till Thronen. Konungen
som alldrig ivägrat ähöra dylike sine trogne
Undersätares andragande», och äfwen sädane wid
detta allmänna Riksmöte nådigt emottagit ifrän
andre
§44 Rid-ersk- och Adelns protocoll
andie
Ständ, lärer icke neka sitt Ridderskap och Adel
denne pä Författningarne sig stödjande rättighet.
I hopp om Ridderfkapels och Adelns bifall till
detta mitt wälmente Förslag, anhätler jag att fa
uppläsa ett Project till den underdäniga Skrifwelse, -  som till Konungen afgä kunde, hwilket öfwerlämnas
till Ridderstapets och Adelns mogna granskning.
Slormägtigste Allernädigste Konung!
Evers Kongl. Majtts trogne Undersåtare af
Ridderstapet och Adeln lära icke beyöfwa andraga
huru ogärna de nalkas Caers Kongl. Majtts Thron
med nägot som kunde hafwa namn af besivär. Sä»
dane, ehuru grundade uti rättigheter ifrån längliga
tider tillbaka, haswa dock under Eders Kongl. Maj:ts
Regering Ridderstapet och Adeln i möjligaste matto,
sa mycket willigare undwi^it, som den mildhet hwarmed
Eders Kongl. Maj:t i 17 ärs lid fördt desi
Spira, gjort Ridderstapet och Adeli, lika sa trygge,
som fredade af det hägn hwarmed Eders Kongl.
Mant oafbrutit täckts dem omfatta. Hoppet att uti
lika lugn fä ga Ever Kongl. Maj:t med trogna och
underdäniga råd kitthanda, har ival hos dem fästat
det underdäniga tänkesätt, alt söga behöfiva inför
Eders Kongl. Maj:t med något befwärsmäl framkomma.
Dock som händelser sig företedt, hwilka
äro högst smärtande för Ridderstapet och Adeln, sä
tacktes Evers Kongl. Majtt af mildhet, af rättwifa
lillst adia att Ridderstapet och Adeln af skyldighet,
af naturligt medlidande för Medbröder, kasta sig
för Eders Kongl. Mattts sötter med underdänigst
andragande af hwad dem pä det ömaste trycker.
Aller
-
3Z' 1789, don Z! !Uars« 54Z
Allernädigste Konung! Dä flere af Ridderstam
pets och Adelns Ledamöter hafwa mäst sakna den
personliga säkerhet, den Riksdagsmanna-rätt, som
dem efter Privilegier, allmän Lag och Författningar
tillkommer, dä för flere weckor sedan uti häkte inmante,
de allt hittills warit deruti hällne, förlustige
Evers Kongl. Mattts Nåd, beröfwade Makars,
Slägtingars och Manners umgänge, utan hugsvalelse
af den förra; utan tröst af de sednare; en det
inneflrttne uti högst osunda Boningsrum; en del
hemsökte af sjukdomar, som warit en naturlig följd
af det olyckliga tillständ, hwaruti de sig befinna;
dä är det som Ridderstapet och Adeln inför Eders
Kongl. Majtts Thron, framtränga med underdånigste
besvär deröfwer; samt i lika underdänighet anhålla,
om desie Herrar och Mans allernädigste befrielse.
^
Ridderstapet och Adeln behöfwa ej inför en
upplyst Konung rättfärdiga sitt förhållande härutinnan,
dä de härjemte förklara, att de för sine fängslade
Medbröder ingen ting skulle begära, om dö
kunde tro dem wara brottslige, Ridderstapet och ALcln
skulle annars wika fran den Lag, som de beswurit
och heligt wörda; Men anhälla ttvärtom, att
samma Lag mätte stilja hwad rätt och fannt är, eller
icke. De fängslades -välfärd, ära och hälsa lider
wid tidens utdrägt; och Lagen lider ju längre
den saknar sin kraft. Med bedröfwade hjerta,, fly
Ridderstapet och Adeln till Eders Kongl. Majrts
mildhet och rättwifa, och tillförse sig allerunderdänigst
den bönhörelse, som under personliga säkerhe.ens beskydd,
skall göra Eders Kongl. Majus namn lika
sä stort som älskat.
«:dra Bandet. M M Dest
Z46 Ridderst- och AdelnS protocoll.
Den högste Guden gore Evers Kongs. Maj:ls
Regering för hwarje Desi Undersäte, sall och lycklig,
är den önskan som Ridderskapet och Adeln alldrig
underläter och h varmed Ridderskap^ och Adeln inne»
fl,Ner sig uli Eders Kongl. Maj:ts Näd allerun»
derdäuigst.
Friherre Duwall, polian Dieärlc, begärte prv»
position, akt Friherre Danlintzslraulons nu uppgifne
project mätte blifwa det, som till Kongl. Maj:t i
underdänighe skulle framföras pä Adelns magnar,
såsom ett Sländcts Beswär; hwaruti mänga flere
instämde.
Friherre kalkender^, 6corg Dlinäric, som
förut anmält sig att tala, uppropades.
Friherre Wacktmeister frägade om man ej
finge deliberera öfwer, den förewarande saken.
Herr vice Landtmarskalken sade sig ej maga un»
derkasta densamma proposition, hwaruppä flere ro.
pade, akt den da kund) fä hmila pä bordet.
Friherre Wacktmeister. Ligger saken pä bordet,
har jag intet att saga; men gör den det icke,
dä är det Ridderskapets och Adelns rätt att deröf»
mer, såsom ett Veswärsmäl deliberera.
Herr vice Landtmarskalken mäste underrätta
Ridderskapet och Adeln, att han med denna saken ej
wägade taga den ringaste befattning.
Friherre Wacktmeister. Läge saken pä bordet,
begärte han Åtminstone till Protocollet, att han
reserverat Ständets Ventilationö-Rätt deröfwcr.
Fri
-
1789. den Zl Nars.
F iherre ^alkenksrZ, 6eor§ kstinänc, hade
fädt vice Landtmarskalkens tillstånd att uppläsa ett
Diktamen, hwilket innehötlt en förklaring öfwer desi
tecknade underskrift wio bestyrkandet af Hans Excel -  lence Herr Landtmarskalkens angifwelse emot Nid.
derstaoet och Aoeln. Friherre kalkenksrg bad att
sä läaga del titl Protocollet, och förklarade sig med
surprise och motwilja hafwa teknat sitt namn, hwarifrän
han nu wille wara dispensera!). Detta strifteliga
anförande lydde som följer:
Dä en oförwitelig wandel alltid belönas med
ell godt sam vete, en owärderlig statk för den känstofulla;
är man detta oansedt under sammanlefnaven ej
n. i lugn, sä länge menni stor ledde af förhastade omdömen,
kunna anse oskyldige gerningar brottslige; det
är derföre en skyldighet den dömde äger, ej enrot dem,
emot sig sjelf, för stn äras fredande, att icke med
tystnad afbida tidens dödande werkningar, och tills
desse njutit deras rätt, med kallsinnighet anse de vbli»
da Domar hivar en egenwilligt afkunnar, utan rån»
sakning eller den förklarade brot stiges hörande, alltid
uti desi fränwaro. Tystnad för min del, uli det.
ta wördaoe Samfund har warit min önskans före»
mäl; men! min stämmas nyttjande är nu mitt yrke,
dä jag mäste förklara sammanhanget af en händelse,
en gerning, den jag förmodat icke behöfde förklaring.
Flere märsa Ledamöter af Ridderskapet och Adeln,
närwarandc uti wära samlingar, de den 7 och 9
sistl. Februari hällne Plena, hafwa utaf Hans Excellence
Herr Grefwen och LandtMarstalken LkrrleS
Lmil tt-ewenkiiupt bliswit äberopade, såsom wiltnen
till sörhällanSet desse dagar, och efter tillsägelse, t
detta afseende tecknat deras namn ä HansExcellenceL
Mm 2 Klago»
548 RrddersV- och Adelns protocoll
Klagoskrift
eller desi anförande till Ridderskapets och
Adelns Proto oll den 16 nyflnämde mänad, med förbehåll
och förbindelfe efter Lag, Ed och Samwett,
vtt om sä päfordras säga hwad hwar en af de uppgifne
och genom Hans Excellence förklarade hufwud»
sakelige omständigheter till större elier mindre
Lcl kunde wara kunnigt. Enär bewisnings styldigheter
icke tillhöra wittnen allmänneligen, och fallan
siere och manga wittnen wid en händelse, kunna lika
förmärka alla fällde ord, åtbörder och medföljande
omständigheter, halst uli samlingarne berörde dagar,
lärer klarligen kunna skönjas, med jemförelse af ofwannämde
förbehäll, att ingen Man af de pä Hans
Excellence Heer Landtmarskalkens Skrift tecknade,
nägonfin förbundit sig att säga annat, än hwad han
sedt och hört af de angikne händelser, icke att han
känt dem alla; de ä Skriften undertecknade eldas
underligen af Ridderlig ära och tro, af Medberger,
liga dygder: mätte Domarcna icke afwika ifrän rätt,
och billighet! .Lagens kraft, hwar ärlig mans rätt
att till desi förswar päkalla wittnen, destas skyldighet
att hörsamma kallelsen, mina pligter mig föreställe,
kunde ej tilläta mig magra mitt namn pä oftanämde
Skrift, samt följa min böjelse, att häldre tillbringa
tiden härstädes -uti stillhet och ro än lemna mig
ett tillfälle, som skulle förtaga mig en förmän den
jag högt wärderat. Jag. önskar Samtidens och Efterwerldcns
rättwifa dom öfwer mina gerningar. Men;
för att nu säkert winna min önskan, tillhörer mig
förklara, det fä omständigheter af angisne förhållandet
ä Riddarhuset den 7 och 9 fistl. Februarii manad
arv af mig sedde eller hörde, samt att mitt namn
ej wordit tecknat uti annan afsigt, under annat förbehäll,
än att wid påfordran sädane allenast intyga.
r78y, dm gr Mars. 549
Om andra warda Ledamöter inom detta rum äga
om händelserne närmare kännedom, är detta mera
troligt, dä jag pä afstånd warande och uti samtal med
wänner, endast till nägon del hörde, de öfwer klaga,
ge Herrar och Mäns yttrande. Icke förmärkte jag
för min del den mi Skriften omnämde knytta handen;
icke hwad som wid Riddarhusbordet med Hr
Secreteraren skall förelupit, icke det som sages sig
tilldragit inom skranket; ej gaf jag akt pä dem som
jkolat orsakat bullret.
Haswa de sig sedermera tilldragne händelser
warit brydsamma för flere, arv ock följderne oangenäma
för mig, synnerligen dä mitt namn med surprife
tecknadt, wäckt mängas oro, andras tadel.
Jag hoppas likwäl härmedelst hafwa ädagalagt alla
sädane skäl, som kunna förändra de fattade fördommar,
och är förtviflad, att jag icke förringat den
aktning min Person och mitt Embete bör åtfölja.
Herr Åkerfelt, lMs lllenric, gjorde äfwenledes
häruti ett förklarande, som han sedermera skrifteligen
författat, nästföljande Plenidag lämnade till
Proiocollet, sä lydande: Til! min Justisication i anseende
till den allmänna mifltanka man fattat emot
bcwittnandet af Herr Grefwens och Landtmarskalkens
Klagoskrift, har ;ag sistledne Plenum, wesat taga
min reservation, i-afseende pä widsträcktare upplysning
af den i förenämde Skrift omförmalte händelse,
än jag kunnat gifwa; men min tanka har alldrig
warit att derifrän Återkalla mitt namn: sä mycket
mindre som jag deflutom alldrig kan undandraga
mig, att bewittna hwad jag sedt och hört, handt
wara. Detta ar min tanka och det begrepp jag mig
gjort om denna saken. Om min mening wid sist.
Mmz nämde
SS» Rrdderst- och 7ldelns protocoll.
nämde Plenum, dä understnfierne wörö i fräga,
blifwit annorlunda upptagen, sa har jag densamma
säledes nu tillräckeligen cxpli^eral.
Herr Kalls, fobian Lamuel. Pä Herr Kalle»
magnar öfwerlämuades ett papoer af följanoe innehall
: Herr Baron Dsijonlckölft fullmagtigas ä mina
magnar för Högloft. Ridderstapct och Adeln tillkännagisiva,
alt mitt namn hwarken af mig sjelf, eller
genom tillstånd ät nägon annan understrifwa
läka, under den Skrift Herr Grcfwen och Landtmar,
stallen för Ridderstapet och Adeln lälit uppläsa.
Friherre kojjs, Duftvi^, begärte att till nästa
Pleni-Protocoll fä afgifwa det anförande, han i an.
ledning af denna Discours wille göra, hwarefter
Friherre Losts pä tillfrågan af Friherre Duwall,
vm han älerkagcr fttt namn, eller vin han kunde
och wilie bestyrka allt hivad Herr Landtmarstalkens
Klagoskris innehåller? swarade: intetdera; ty der
more omständigheter anförde om hwars sannfärdighet,
han wistt icke twiflade; men som dock undfal,
lit dest uppmärksamhet.
Hvarefter Friherre Loije sedermera inlämnade
sitt yttrande som följer:
I anledning af den tillåtelse jag sistledne Meni
feck att till denne Dagö Protokoll afgifwa sä,
dant yttrande jag önstade göra uti den Discours,
som dä förehaves, rörande understrifterne ä Herr
Grefwens och Landtmarstalkens till Hanö Kongl.
Majtt underdänigt aflemnade Klagostrift, och dä det
flulle wara bäde obehörigt och onyttigt att uti Sundet
afgifwa nägot wiltnesmäl, anser jag dock för
»ödwändigt alt alldra ödmjukast föra Högloft. Rid»
der
-
1789, den 3l Nars. §5»
^herstapet och Adeln till minnes, att enligt sielfw»
orden wi Willnes-förbindelsen, den alldeles icke äger
rum, eller leder till intygande af nägot annat,
an den del och de särskilda omständigheter af förloppet,
som hwar och en för sig sielft sedt och hördt,
och dä ingen bör tros i sitt wiltnesmäl kunna öfwerstnoa
det, sä bör det ensamt fria hwar och en
frän oblida och elaka omdömen; häraf blir således
en följd, att mine uti sista Pleno yttrade mening
alldrig kan tagas derhän, som jag skulle nägonsin
welat äterkalla mitt namn för den del jag har mig
bekan .
Herr Dannsrstierng, polian äVilkelm, ärnade
hwarken förklara eller äterkalla någon sin under»
strift; han wille endast gifwa tillkänna, att han ingen
sadan tecknat, som behöfde förklaras eller äterkallas,
han hade likwäl af flere krinagäende listor,
öfwer deras namn som understrifwit Herr Grefwens
och Landtmarstalkens Klagostrift, hwilken förordsakat
sä mycken uppmärksamhet i Allmänhelen. och för
Riddarehuset medfört sä widriga följder, funnit, att
äfwen en af hans namn dera är uppförd En upptäckt
sä mycket mera oförmodad för honom, som han
helt noga arindrade sig att en sädan understrist
icke upplästes med strifken pä Rikssalen den 2 k
Februari. Mycken anledning wore säledes för honom
att tro, det denna underskrift orätt tillkommit'
pä de utgäende Exemplaren; men om den och nu
mera äger grund uti Originalet; sä hade han önsta!
att Subscribeutcn jemte sitt egit Utsatt säsom
weverbordt, äfwen den sing tens namn, för hwiiken
han efter sullmagt sitter. Nu dä sädant icke finnes
utaf de kriuggäende Listorne, de samma icke ens ut»
Mm 4 märka
§s- Ridderst. och Adelns protocoll.
märka Attestamens förnamn, sä wore han föranläken
till wederbörandes upplysning och egen tillfredsställelse,
härmed förklara att han för sin del icke wid,
kännes en sadan underskrift, och att den icke star
der, hwarken, för hans eller hans Familles räkning,
hwars rätt och talan han allena såsom Ättemän
här förer.
Herr Isilif, Lrzmtsie. Som Majoren Friherre
Otto IKIje e, aterkanat sin underskrift, wille Herr
Lr^ntke i.illfs till Protocollet, i anseende till namnets
likhet, hafwa förwarat, att han ifrän allt deltagande
häruti wore fri.
Herr farnefelt, Larl josian. Det wore ej
hans utan någon annans namn som stod under
ftriften.
Herr Lsirenliröm, Oullak gaf till
känna,
att han wore sullmägtig för LagZs af Ber,
ga; men att han ej wore nägon af de Llirenlliöwar,
som underteknadt skriften.
^ H rr Stierngranat, Larl. Han hade intet
markt, att hwad Friherre I^anringsllaufen anmärkt,
vlifwit lagt pä bordet; han hade wäl bordt att Herr
vice Landtmarjkalken äberopat Kongl. Maj-ts besäll-,
ning, att ej kunna göra proposition om en underdånig
uppwaktning hos Kongl. Maj:t. Han respcckerade
den. och skulle wara den första att den efterkomma,
den more ock fullgjord, när widare ej yrkades
pä afsändande eller anhällan, att i underdänighet
sä uppträda med en Deputation. Men den wägen
som nu blifvit wäckt är en hel annan, laglig
och alldriq wägrad. Kongl Majrts nädiga och rätt.
wisa käuiefätt är för wäl kändt, att man kunde miss.
1789, den Zi Nars. 553
trösta det ju icke Ridderskapet och Adeln sä wäl som
Bonde-Ständet och de öfrige Medstander singe åtnjuta
den rättigheten, att den lagliga wägen inkomma
med ett Beswärsmäl. som efter wanligheken öfwcrlämnas
till .Stats - Secreterare», att i sin ordning
föredragas. Herr Stierngranat föreslog att
Friherre I^antinZsbaulens i detta afseende runds
gillas och a^sagas.
Friherre Ourvail instämde med Herr Stierngranat
och begärde proposition, som Ridderskapet och
Aoeln äfven yrkade.
Herr vice Landtmarjkalken äberopade sig, att
han redan för detta gifwit tillkänna, att han enligt
Kongl. Maj:ts Nädiga Befallning med detta ärende
ej fär befatta sig.
Friherre I>l,tinx8ksusen frägade, om denna
befallning wore skriftlig?
Grefwe l^evvensiauxt, Llaes. Befallningen
lärer ej wara sädan, att den hindrar hwad som är
lagligt.
Herr Lock., Lorktr k.uävig. Det har ej undfallit
Ridderskapet och Aoeln med- hwad köld Herr
vice Landtmarskalken handtcrar denna saken, denna
kölden proponerade Herr Lock genom en Deputation
mätte hos Kongl. Maj:t anmälas.
Grefwe hamilton, uppläste sista orden utur
17 §. Riddarehus-Ordningen som lyder: Att Landtmarskalkens
skyldighet är, att han Ridderskapet wäl
will. Herr vice Landtmarjkalken torde derföre willa
Ost sä wäl och behaga göra proposition pä detta,
som är ett wärl Beswärsmäl.
Mm § Herr
SL4 Ridderst. och Adelns vrotocoll
Herr
vice Landtnrarskalken. Hui hade trodt
kunna undwika, att nnderrätsa Ridver stapel och A.
deln, att derest desta discvurser continuera nödgades
han absentera sig.
Ridderstapct och Adeln ropade frän bänkarne,
alt mälet kunde anses för hwilande.
Herr vice Landtmarstalken. Som han genom
discvurser frän Bänkarne ständigt bleswe förekommen
i de Rikswärdande ärenders företagande, nödgades
han ä wcderbörlig ort anmäla, att Riksdagsarbctet
ej kommer till stut.
Friherre Osterström, Anders. Ridderskapet
och Adeln kan ej ätaga sig den beskyllningen; tids
utdrägt kommer deraf att wi ej fä proposition.
Grefwe kibbmF. Sällsynta Plena accoumulera
sakerna.
Friherre Duwall. Wi hafwa sällan Plena,
och de äro korrta, när saker af wigt förekomma, är
Ridderstapct och Adeln »vanligen lranquila att dem
afhöra.
Herr vice Landtmarstalken underkastade Ridderstapets
och Adelns eget owäldiga omdöme, vin sedan
Protocolls-Justeringen, han nägon ting kunnat sätt
föredraga.
Sedan tystnad äterwunnits ochRidderstapet och
Adeln intagit sina ställen, föredrog Herr vice Landtmarskalken
det pä bordet liggande swaret till Hans
Kongl.Majit, rörande Säkcrhets.Acten, som ä nyo
upplästes.
Friherre Lielke. Förslaget hade i förra Plenum
tyckts winna RidderstapetS och AdelnS bifall.
1789, den Z> MarS> 5Z5
och ehuru han warit öfwer dest försättande i Ex edmons-Utskottet,
utbad han sig att wib slutet sa
göra följande tilläggning.
"U:i hwilke s sistnämdes z:dje §. under de
"der upprepade §. §. af Regerings-Formen af är
"1772 icke omnämnes nägon ändring as Grundlag,
"säsoin efter sin natur underkastad Konungens och
"alla fyra RifsiSländens gemensamma samtycke.''.
Grefwe UibbinZ consormerade sig sä mycket
häldre »ned Friherre Liellies lrllägg, som han lrvvde
nägon mörkhet wara i Kongl. Maj:ts Nådiga
swar om Riksens Räds hörande.
Herr Ursin, kelrr. Hoppas frägan blott wa.
ra om orden; men ej om saken, han hade sig till
minnes nägot upptecknat, hwiiket han uppläste, sa
lydande:
Wid Swensta Folkets Rätt; tillägges att
Hertig cxkl. saner uti sitt tal den 2» Februan pa
Riks-Salen-. Riksens Ständers ratt att bewilja
Hertigen, har således icke liäslyrkt denna omständigheten
i Sakerhets-Acten, hwilkct ord: SäkerhetsAct,
dessutom i hela talet icke är nämnt. — Nn
kan ingen misttaga sig pä stillnaden emellan Rikse,rSGtänder.
och Swensta Folket. Der ,779 ars
antagne Konunga Försa'rån citeras, böra orden verbotim
införas: lVi förklare härmed etc. utan
nägon tilläggning' minskning, r»'bbning eller
ändring- Iusöres till stut mur början a, R gerings»
Forinen: Att Riksens Ständer enhälligt
antagit och beswurit RegeringS-Formen som
then i sjelfwa Bokftaswen ord ifrän ord sol'
jer. Nu Mäter 1786 ärs Besiut endast Grundlagens
-
556 Liddersk. och 2lLelnS protocoll.
lagens öfverseende ester 57 z. hwar dek star, thä
något otydeligt skulle finnas hwad som i Sä.
kerhets-Acren söre,las, kallas ändringar enligt sista
ordet i samma Ack. — Till akt göra ändringar fordras
enhällighet lika med Grundlagens antagan.
de; och kunna således Ridderstad och Adeln ingalunda
antaga z Skänds Pluralitet lili annat än förklaringar,
söm swara mot otydlighet; Men aljdrig
uti ändringar hwilka upphäfwa Lagen: Hans Kongl.
Höghet Hertig gör samma önsta», dä Han
märkwärdigt säger: Att det „iä landa lill befästande
ej mindre till wär lagliga frihet, an af den oryggelig
Regerings - Form, hwars helgd wi alla sa
dyrt beswurit och den wi förbundit ost att owilkorligen
till det yttersta förswara.
Herr Lcbulirsnbeim, vavicl. Jag bär för
Herrar Deputerade till Expedikionernes öfwerseende
all möjlig högaktning och tillgifwenhet; men med deras
benägna tillgift anser jag mig Manläten andraga,
att jag uti den, rörande Sakerhets-Acten, uppfatta
Expeditionen saknar nägra Cardinal-stäl, som
uti de Dictamina hwilka till Expeditionen skulle gifwa
anledning; wcrkeligen blifwit anförde. Jag finner
Deduckionen i anseende till de förestagne LagArticlars
förmodande werkan, öswertygande och ivar,
ker, men kanste densamma kunde litet förkorrtas och
deremot införas något, som efter min tanka utgjorde
det mäst nerveusa, det mest hufwudfakeliga! det är,
nemligen: en underdånig anhållan, att wi blifwa 0-  förryckt bade till Bokstaf och Formalitet, bihehallne
»vid wära Fondamentala kacka conventa, utaf hwilka
nägra de mast bindande Verba formalia inryckas
kunde; jemte hwad mera wid Riksdagarne 1779
och
1789, den 31 Jcars. Z57
och 1786 belefwat, och af Kongl. Majit Nadigst bifallit
blifwit; det namnes wäl, att wid 1779 ärs
Riksdag för tillkommande Swea och Götha Konungar
en Edelig försäkran blifwit fastställd; men der
sinnes icke anfördt, att densamma för ewärdeligcr
tider af Longi- Ma si t med Egen hand blifwit
uppsatt, samt att försäkran är af samtelige
Riksens Ständer antagen för att wara den
enda, hwar Swensk Lonung lili fina Undersåtare
öfiveriämnar, utan någon Afläggning,
minskning, rubbning eller ändring såsom om
den lvda i 1779 ärs Riksdags-Bestut. Annu
mindre tydeligen tycktes det betydliga Grundskälet
wara widrörk, att i Riksdags-Bestulet af är 1786,
Samtelig» SAnderne utfäste sig att obrottfligen
efterlefwa, och heligt wärda den i cn wälsignad
stund antagna oryggeliga Legerings,orm
af d 21 Augusti 1772, hwarigenom Lonungamagten
och deraS Zri- och Rättigheter i ett
oupplöseligt samband förenade äro- samt sedan
att wid öfwerwaganve af hwad 40, 41, 42, 43 och
57 Z-T. i Regeringsformen stadga, de enhälligt stadnät
i den tanka, att uti de ärender hwarutinnan Riksens
Ständers utlåtande, likmätigt nyst anförda ställen
i Grundlagen äger rum, utom i Privilegii- och
Bewillningsmal, derom sästilt stadgande i samma Lag
igenfinnas, fordras g Ständs sammanstämmande Pluralitet,
för att göra Riksens Ständers röst. Kongl.
Maj:t täcktes ock Nadigst wid samma Riksdag med
egna ord förklara: Att denna mening alldeles wore
Kongl. Mafits egen tanka och att den wore enlig
bade med Regerings Formen af den 21 Augusti 1772,
och med sednaste Riksdags-practique. Deraf synes
ljusligen, att Riksens Ständer dä funno, att blott
wid
Z58 Ridderst. och Adelns protocoll
wid de anförde stallen rttom P.ivilegii. och Bewillningsmal.
g bänds Pluralitet utgjorde Riksens
Siänders röst. Ej finnes ibland de uppräknade §. Z.
den gy.-oe, sorn handlar om Kongl. M,j:ts höga rättigdeter
eller sa kallade chira Xlajostatica samt om
Swensk.- Folkets eller h.var ens L.igliga rättigheter
och Privilegier i gemen ; icke heller den 5a §., sorn
talar om särskilta Privilegier est Stand angående;
icke den 4; §- som sager att ej ma emo Lag, Kori
nnga-Td och Försäkran, päläggas Undersåtare några
Krigshjelp, nya G irver, U jkrifningar och a -  dra Asgifter, ettan Riksens Ständers ivel skap, ftig
iriija och samtycke, nadaiitagande den olyckliga hmdrlsen,
att Riket med H irsmagt airgripit bleftve; ieke
finnes ibland de §. Z. den 2 §:n, som försäkrar
att ingen stall förderf,vas till lif och ara, lem och
mälfärd, utan han lagligen förwunnen och dömder är ;
icke heller igenräs bland de anförde ställen den 48 §.
som lolwar, alt icke Krig och Örlog, utan Riksens
S 'nders ja och samtycke göras skulle. Der säges
i Expeditionen, att före 1680 blefwo icke offenpva
Krig ulan Nationens bifall förklarade; Ne,! efter
all min öswertygelse, har ingen Swensk Konung, sedan
strefwen Lig funnits, hwarken för eller efter
,LZo- alet förbehållit bq denna oinskränkta rättighet;
icke en gäng Konung Orri. den XI ivid den
förökta myndigheten, som Hn, med Riksens Ständers
bifall Sig förwärfwade; ty Han förklarade Sig
rttlryckeligen bunden lill Sweriges Lag och Laga Stadgar,
och wi haftva tillräckligen hört, hmad KonungaBilken
i anseende till Krig utom Landamäret bjuder.
Man tager dek gemenligen som en afgjord sak,
art de 2:ne Konungar man i Swerige nägvnfin kal,
lat L-ouveraina, warit öfwer all Lag; men de wore
wisser
-
1789, den Zl Nars. 559
»visserligen efter bokstafwen Lagbundne, och det ester
Sweriges urgamla Lag, som i Konung LklklsmoknLms
tid alldrasist gillades; der finnes emedlertid knappt
någon Bonddräng, forn icke för de und.er Souverainiletsliden
hände missbruk och olyckor, ännu är sä
ffrämd för det ordet Souverain såsom för ett wilddjur;
men ej gör blotta ordet något till saken, hwilken
allenast betyder den yppersta, den öftverste, fosn
en Konung wisserligen bör wara. Engelsmännerne
kalla fin Konung orvr Louver^iZn och äro dock frie:
Wi kalla ofta ivar Kung Nonarch, hwilket Grensta
ord betyder Enwäldig; men wi äre dock frie.
Om Konung (Kki. XI förklarades en Enwälds, allom
bjudande och radande Konung, sa war det uti
det afseendet sagh att Enwäldet ej längre skulle residera
hrs Rådet, som det förut medelst Minorennitets
Regeringsformerne warit, och Konungen deremot blott
teckna Sitt namn under Bestulen. Om samma Konung
sades: Gudi allena wara answarig för Sina
gerningar, sa kunde ju Konungens 8aciso käafsstas
icke mera dä, än nu, sattas till answar för Folket.
Om emedlertid nägra oförsigtiga. dä för tiden af
Riksens Ständer nyttjade ord gifwit anledning till miss,
bruk, sä war derföre icke Lagen upphäfwen, mycket
mindre Konungen fäkt nägon rättighet att förklara
Krig. Under Calmare-Unionstiden moro missbruken
wida större, men derföre war icke Kmunga-Balken
öfwerända kastad: De den tiden qwäfde sanningar
utbrusto siuteligen såsom en Explosion, och den
store Swenske Riddersmannen 61781^ äV^s.4 friade
ändteligen Fäderneslandet frän den sista Utländska
wäldSwerkaren.
Denna Nation har wäl ä ena
sidan warit rädd om sin Frihet och sina Lagar, eller
ätminstone har densamma icke längre lätir förtrycka
-
Z6o Ridderst- och Adelns protocoll.
trycka sig; men ä andra sidan har den lätteligen fal,
lik lui EnthousiaSme för sädana sina Kungar som
warit försedde med stora personliga egenstaper- Wara
störste Konungar hafwa dock warit nöjde med Sitt
Folks uppdragna förtroende, utan alt inskränka desi
frihet. Hvad hade det wal kostat en 6^87.^ I
och en ^vook» akt ösiveranda kasta S ve
riges
gamm Lagar, om de det welat; Nej! fjellms
den stränga IX förmådde blott Ständerne 1602
att äter förjaga Riksens Rass walde, som under de
begge förutgående swagsinte och svagt Regerande Konungars
period tilltagit, inom Kvnuuga - Vattens
gränkfor, eller som orden lyda: Akt de skulle räda
och icke regera. Wi böra göra vsi det hopp, att den
ztoje 6v3m^k' ej will wara den första och den andra
olik, elier återtaga frän osi de gamla Lagar,
Han sjelf upplisivat, dä nemligen Mälet i tillbörlig
ordning och undergifwenhet Honom föreställes. Wär
Konung lärer högt upplyst sinna, att alla Riksens
Ständer böra stg enhälligt vin Förenings-Aclen förena,
om dermed en ewerldelig glad förening stiftas
skall; Han är för ivis, att stuteligen ^verkställa andra
Lagar än fädane, hwitt as nytta medför en allman
öfwertygelfe, samt således genom den lätta lydnaden
gör alla witen öfwerftödiga. Wär Nådiga
Konung har welat anse för Sin största heder, att
wara den första Medborgaren biand ett fritt Folk;
Han will säkerligen icke wara det ibland fia wijk t
sinnade Undersåtare. Wi böre som tankande Warelser
göra osi en högtänkt Konungs Nådiga akkning
wärdig?. Mitt ändamäl har warit akt wisa, att der
aro wisia Fundamentala Högmål i wära gamla Lagar,
som allvrig blifwik upphäfne, och hwilken ännu
i wär Regeringsform utgöra det werkeligen oupplö»
Z6. 1789, dcn zi Mars- S6k
seliga Sambandet emellan Konungen och Folket,
hwilket ock efter min bäde Mesborgeliga och Underfackliga
tanka, aldrig borde kunna lösas, eller åtminstone
icke utan Kongl. Majus och samtelige Ständers
och Contrahenternas unanima bifall lagligen sönderstitas.
Talemännen bedyra derföre u tryckeligen i
sina Eoer, att aldrig tilläta sädana Propofltioner,
som strida emot Lonunga-magten och
AiksenS StänderS frihet. Wi vora och förmoda,
an i dymäl winna Herr vice Landtmarskalkeus
benägna biträde, som sielfwa Landtmarstals-Even innehåller:
Att Han owäldugt och oförskräckt stall
förswara ^idderstapetS och Adelns Privilegier,
joni ock Riksens Siänders Fri- och Rättigheter, enligt
den oryggeliga besvurne Regeringsformen af den
21 Augusti 1772 och Riksdags-Ordningen af den
24 Januari 16,7. Om mitt begrepp om Lagens
mening skulle wara ofullkomligt, fä är en enda Persons
tanka utan werkan; jag underkastar densamma
hel och hällen Högloft. Ridderstapets och Adelns respeckive
Medständers, samt Kongl. Majus upplyftare
ompröfwande och höga decision. Sanning och lag.
lydnad hafwa alltid marit, och stola till min sista dag
wara mig ömt om hjertås
Friherre Duben gillade det uppsatte Projectck
med Friherre Ljelke5 tilläggning.
Herr LorAenstrLl^, kustman. Den sa ofta
äberopade Konunga-Balken är intagen i 1772 ars
Regerings Form; wara rättigheter och skyldigheter i
Lands- och Stadslagen, Resoluiimer och Jnstrnctio.
ner, hwart Coliegium har sin egen Lagfarenhet, lill
och med Collegium Medicum; hvad angar Substrat»
^latelia, wille han ej hindra saken i sin gäng, och
Lbra Bandet. N u till»
5S2 Aiddersi. och Adelns protocoll.
tillstod, att Projectet wore författat med mycken styrka
och i wardiga ullätesser, men torde förtjena en eller
annan anmärkning, såsom till exempel, pä första si.
dan hade gansia nara uppå hwarannan influtit ordenNäde,
i Rade, Nädigst; det wore nog pä ett ställe,
för att utmärka wär underdåniga »vördnad. Wid
perioden om Ernbetsmans säkerhet saknade Han för.
troendes Embetsman, och Uppbördsmäns tjcnster,
hwilka äfwen L 1786 ars Riksdags Beslut aro särskilt
omnämde. Han hade också förmärkt ordet Man,
hwilket såsom ägande flere bemärkelser ej wore sa
särdeles passande, samt kunde derföre förbytas, och
Riddersiapct och Adeln sättes i stället. I öfrigt ön.
siade han Expeditionen kortare och hade derföre dertill
projecterat ett utkast.
Friherre Örnvall. Den warda Ledamoten war
wid sielfwa hufwudöfwerläggningen af annan tanka
än det Beflut som togs, han har förbehållit sig
att ej taga nägon del i denna Expedition, och lärer
ej wilja sirifwa mot- sin egen tanka. Friherre Du.
nall hoppades denna anmärkning wara efter HofNätts.
Costume».
Herr kerZLnstrals wldgeck, att han ej warit
ense med Pluraliteten, men hade dock författat följan.
de Project, som han uppläste:
Riddersiapet och Adeln, hwars yppersta ähäga
är att med lif och blod wara Eders Kongl. Majis
L alla wädeliga händelser, som nu eller framdeles
hota Dess höga Person och Rikets sjelfbestånd, förklara
i underdånighet den af samtelige Riksens Stan.
der med Edelig förpligtelse antagne och genom 1779
och 1786 ärs Riksdags Beflut än ytterligare stad.
sä.
r?8y, den zr Nars. §65
fästade Regerings-Form af den 21 Augusti 1772
wara tillräcklig att i alla afseende» nu och framgent
stycka, stadga och befrämja, sä wäl Konungsliga»
Rätt, Höghet och Magt, som ock Rikets sjelfständighet
samt hwarje Undersätes trygg- och säkerhet; hwadan
ock Riddersiapet och Adeln äro förwissade att
under Eders Kongl. Maj:ts af rättwisa, mildhet och
nåd lysande spira, sä för Sig och Efterkommande
skörda frukten af säll och lycklig Regering: Uppä
hwilka grunder, jemte de flere uti Handlingar och
Protocoller anförve skäl och ordsaker; med hwilkaS
upprepande Riddersiapet och Adeln ej wäga att be.
fwara en om Rikets wäl och basta i högsta matto
bekymrad och sorgfällig Konung, de underdanigst
anhälla, att Eders Kongl. Maji med Nådigt »välbehag
täcks anse, det Riddersiapet och Adeln för deras
underdäniga del ej kunna ofwannämde Föreningsoch
SakerhetS. Act bifalla.
Herr Majoren Danckwardt, lilljeström bad,
att Ingressen uti Regerings-Formen skulle citeras Uti
wart swar till Kongl. Maj:t;ty den betyder, att wi
ej utan Mcn-Eo kunna inga i nägon förändring
deraf.
Friherre Örnvall. För kortheten ar vet ej pas.
sande, ej heller möjeligt att kunna utföra alla skäl;
om g Stand ej kunna upphäfwa det 4:des Privilegier,
sä mycket mindre kunna Z Ständ upphäfwa
Fundamental-Lagen, hwilken skyddar alla Privile.
gier. Tri Ständ skulle eljest kunna utesluta det fjerde,
och derefter 2:ne af de öfwerblefne det Z:dje.
Herr General Duwall biföll Projectet med Friherre
Lielkes tilläggning.
N n » Tref
-
2 64 Ridderff. och AdelnS protocoll
Grefwe
Llae8 Dcwonstaupt, bibbing, VVscktmoiller
jemte mänga siere förklarade sig wara af
samma tanka som Friherre Duwall.
Herr vice Landtmarskalken. Höglofl. Ridderflapet
och Adeln yrkar den tilläggning, som Herr
Vielke har proponerat (denna tilläggning Upplästes
ä nyo); men Ridderskapct och Adeln lärer nogsamt
inse, hnruwiba det ar möjeligt att gä i widare pröfning,
sedan 3 Ständ tagit sitt bestut. Dä i Lag
ar belefwat, att 3 Ständs röst aro gällande utom i
Privilegier och Bestatkningsmäl.
Herr Lxalciencreut!-. Den föreställning Herr
Vice Landtmarskalken gjort emot behörigheten af Baron
Lielke8 tilläggning förer mig till ett oumgängeligt
ehuru oförmodat yttrande om beräkningen af
Rusens Ständers stämma icke i den händelse, da
en och annan Lagfräga stall afgöras, derom g Z. i
1786 ars Riksdags. Beslut stadgar, utan wid det
tillfälle, dä rätta och egenkeliga Grundlagen stall
undergä förändring, såsom nu skulle sig tilldraga
genom Säkerhets- och Förenings-Acten.
Att Riksens Ständer af 4 Stämmor bestående
röst-rättighet i sädant sall bör blifwa gällande ingalunda
ester siesta antalet, utan efter sammanstämmigheten,
anser jag sa mycket mera ofelbart, som,
wid en noga jemförelse emellan 1772 ärs RegeringsForm
och 1786 ars Riksdags - Bestut, finnes, att
detta sednare icke hast afseende pä någon presupponerad
förändring i Grundlagen. Sättet at deruti
winna tillökning eller förminskning, omtalas wäl uti
39 §. Regerings-Formen, likwäl förnämligast i den
afsigt, all Riksens Ständer icke mätte, pä sätt som
under
1789, den Zi Nars. Z65
under förra Regeringssättet tillgått, göra inkräcktningar
pä Konungamagten; men denna anledning,
den enda man af war nu antagne Grundlag äg?r
till möjeligheten af nägon jemkning, medförec dock
hwarken den stmsatsen, att z Ständ kunna med u estukande
och fullkomlig kraftlöshet as det ljerdcs
tanka upplösa Bandet emellan Regent och Undersätare,
och frisäga ett helt Ständ eller Meddelägare
i Lagstiftande Magten ifrän en ätagen Edsförbindel.
se, ej eller den följden att 1786 ärs Bestut i minsta
mätto deciderar, i srägan om G undlagen. När
jag sagt, att 39 K. ensamt nämner Grundlag, när
1786 ärs Riksdags - Bestut upplyser, att denna H.
dä icke warit under öfwerläggning utau bliswit u.estuten
bland de upprepade 40, 41, 42, 43 och s7
5. Z. sä lärer allt twifwelsmäl förstinna, huruvida
samma Bestut innefattar nägot wisit och säkert förordnande
om rösi-beräkningen wid G undtags förändring.
Jrg kan derföre icke för min del lämpa
Riksdags Bestutel till annat, än den borgeliga eller
privata Lagens asstaffande eller antagande.
Att sä mäste wara, intygar bade ordningen och
ordalydelsen af förenämde §. §. Den 39 K. 'är salt
i sörsta rummet framom den 40 och 41 Z. §. Desin
begge innehålla icke nägot annat än bet enkla ordet
Lag; en bemärkelse som all id warit gifven och ännu
är bibehällen till Titel för wär Lagbok, eller
det sammandrag af borgerliga rättigheter och förbindelser,
som stall tjena till förswar för enffilte mäns
ägande rätt och säkerhet, samt till rättesnöre för
Domare eller Samhällsordningens handhafware.
Hade 40 och 4l Z. §. med ordet Lag skolat gifwa
anwisning bade pä Fundamental-Lag och Medbor»
Nn 3 serlig
s66 Riddekst. och Adelns protscsN
gerlig
Lag, sä hade ju den förutgående gy §. warit
alldeles öfwerflödig) men dä sädant hwarken kanan,
lagas eller pastäs, utan hwarje i synnerhet i en
Regerings - Form mäste innebära sin egen afsigt, sä
bör man nödvändigt bewara hwar och en bokstaf,
än mer hwar och en särskilt §. wid den kraft orda»
lydelsen, en naturlig likställighet och okonstlad tolkning-medgifwer.
Jag är således ösiverkygad, att
17S6 ärs Beslut, alldeles icke bör hänföras eller
emot sitt tydeliga innehåll utwidgas till fragan om
Grundlag, men derest någon osäkerhet hoS andra
skulle finnas, och twätydigheten icke kunna af de nu
anförde skäl undanrödjas, sä lärer likwäl denna skiljaktighet
i tänkesätt böra handteras och afslutas pä
ett med Regerings-Formen öfwerensstämmande sätt.
Det will säga, akt om Ridderskapet och Adeln ej inser
saken lika klart med mig, lärer Baron Lielkes
tilläggning böra hwitå, och till särskilt utredning och
bepröfning komma, pä det wi med de andra Ständen
ma i en ordentlig och laglikmätig wäg först
kunna meddela wära tankar, och sedan wända ost
dermed till Hans Kongl. Maj:t; och torde emedler»
tid, ifall 1786 ärs Beslut sinnes hinderligt för den
söreslagne tilläggningen wärt underdäniga sivar pä
«Dakerhets»Acten kunna bifallas och expedieras sädant
det författat och uppläst blifwit.
Friherre Duwall. När han tog sig den friheten
att tillstyrka Friherre Lielkes tilläggning,
stödde han sig pä de under ventilationen bifallne
Dictamina. Grundlagen kan ej ändras af g Ständ,
sadan kan ej meningen wara af 1786 ärs Beslut,
sädant bewisar begynnelsesi af desi g Z, det omnämner
ej heller den 39 §. Regeringsformen, denna
Funda
-
1789, den Zi H7ar6. 567
Fundamental-Lag i hela sitt sammanhang tagen medgifwer
ingen förändring, och det är öfwerflödigt att
bewisa, det Säkerhets-Acten kullkastar Regeringsformen;
om han än skulle dö pä stallet, kunde han ej
fatta annat begrepp, och med stöd af Lagen, aga wi
den styrka och den rättighet, att ingen bör wara vsi i
wägen, att uppriktigt för wär Nådiga Konung upptäcka
wära tankar.
Friherre ^Vachtmeister tyckte Projectet med Friherre
Lielke8 tilläggning alldeles instämma med discourserne
och Dictamina, dä hufwudfrägan afgjordt.
Han understödde widare Friherre Duwall anförande,
hwilket afingresien och siutmeningen i 1772
ärs Regeringsform, samt Konungaförsäkran af 177-  ytterligare bewisas.
Friherre llermelin, Lamuel, lade härtill, att
g Stånds beslut ej kan ändra Grundlagen, enligt
Regeringsformen och 1786 ärs Riksdags-Beslut.
Förenings.Aclen kan ej afslutas utan alias samtycke,
emedan efter allmän Lag gemensamt bifall fordras
till alla föreningar, och änteligen uti Talet ifrän
Thronen 1772 innehälles, att uti Grundlag ingen
ändring kan ske, utan 4 Ständs beslut och fria
samtycke.
Grefwe stidl>>n§ begärte Proposition, skulle Hr
vice Landtmarskalken wara af annan tanka, kunde
han reservera sig till Protocollet.
Herr vice Landtmarskalken. Högloflige Ridderskapet
och Adeln täcktes ej taga illa upp, att det
gär långsamt att komma till Proposition, hälst han
hlisivit afbruten i medlet af sitt tal ;, hwad som här
S) n 4 bilf.
-68 R-iddersk och Adelns prstocoll.
blifwit anfört, nr byggdt pä flu saltser, följder och
annalogier efter Logican, men han hade e, hördt nägot
werkeligt Axiom esler något tydligt Lagfens rum
citeras. En wärd Ledamot, Herr Spaldencreutz,
hade tydeligen förklarat, hwad som bör föregå u.i en
l^uaostio I-eZis, att den ej bör ensamt handteras af
etl Stand, utan som Lag bjuder. Ridderstapet och
Adeln behagade således ej undra, det hon twekade,
och näppeligen more att förmå, till att proponera ett
sädant beslut som nu begäres; det stall inleda osi i
en förtida willerwalla. Herr vice Landtmarstalken
wille deremot leda Ridderstapet och Adeln till ända.
malek. Projettet frän Expeditions-Ulstottet innefattar,
allt hwad som kan sägas, ställer alla rättigheter
i sin ljusa dag och tyckes wara sä tillräckeligt/ att
han hoppades, det Ridderstapet och Adeln ej behagade
ställa honom i sä swära omständigheter, än att blott
underställa deras godhet, bifall deraf, utan tilläggning.
Friherre Vielke. Om tillaggningen anses som
en tzussliio Vietis, blefwe hela frägan underkastad
vmwägen med ett nytt Deliberationsämne, tilläggningen
wore en genwäg, och Herr vice Landtmarstalken
lärer ej underdraga sig att sa gerna nu som dä göra
Proposition.
Herr von ^rbin, ^xel klaZnus, begärte att
u ur förra Pcytocollet fä höra hwad de Dictamina
innehöllo, som were begärte till grund wid Expeditionen.
Grefwe hamilton. Den nu förestagne tilläggningen
är swar pä ingresien i Säkerhets-Acten, införa
wi ej denna tilläggningen, sä underläta wi den
skyldigheten alt swara pä ingresien.
Herr
>789, den Zr Nars. Z69
Herr vice Landtmarstalken. Han hade haft den
äran berätta hindren, som äro oöfwerwinnerlige att
kasta kull g Ständs beslut. Herr vice Landtmarflalken
afbröts genom nog oro och mindre stillhet hos
Rlvderstapet och Adeln.
Herr SpalstencreutL Dä sag för en stund sedan
talade i ockla ämne, som nog länge uppehållit Ridderstapet
och Adeln endast af den anledning, att Herr
vice Landtmarstalken nästan ensam har en tanka, svin
är stridig emot de fleste wära Ledamöters, trodde jag,
att mitt anförande skulle förebygga Herr vice Landtmarstalkens
föresatts att wägra osi Proposition. Men
bedragen i urin förmodan, mäste jag nu ställa mitt
tal enskilt emot Herr vice Landtmarstalkens öfwerlygelse,
att anse z Ständs tagne bestut helt och hållit
werkande emot Baron Lielkes pästädde tilläggning.
Den uppriktighet, hwarmed Herr vice Landcmarskalken
meddelat sitt omdöme, kan icke misihaga
Ridderstapet och Adeln, dock lärer en sädan Commu.
nication icke böra förordsaka något hillder för osi att
widtaga och genom Proposition erhälla ett ordente»
ligt stadgat bestut öfwer en redan ventilerad staga.
Herr vice Landtmarstalken innehar sitt rum ibland
osi icke säsom röstägande, utan säsom Ordnings- och
Styresman. 18 §. af 1626 ärs Riksdags-Ordning
utsätter gränsorne för Lanvt-Marstalks-Embeiets myn.
Vighet. Den bestar icke deruti, att inrätta och styra
ärenderne efter egen urstillning, utan som orden lyda.
att befalla och upptaga stämmorne och Vom colI»tionera
dem, och straxt läta genom SecretLi-ium
författa Resolution och läta den offenteligen afiäsa.
Desia ordalag beteckna en ofelbar och jemväl under
de gine nästledne Riksmöten obehindrat utöfwad rätt
Nn § hos
A?o Ridderst- och ÄdelnS prÄocoll
hos
Ridderstapet och Adeln att deliberera, omrösta
och fatta Resolution efter egen, men ingalunda ester
Ordförandens mening, hwilken icke ens omtalas eller
tillätes. Den Eo Herr vice Landtmarskalken aflagt
förestrifwer ock, att Embetct stall föras alldeles
efter Ridoarhus-Ordningen. Samma Ev blifwer icke
heller bruten, om ben af ost östade proposition bewiljas
och werkstalles; ty som jag förut anmärkt, sä
strider ivar tanka hwarken emot Regeringsform eller
Riksdags-Beslut. Just det stal Herr vice Landtmarstalken
för sig nyttjat, att frägan såsom mindre
tydelig och mindre klart afgjord i 1786 ärs Beslut
bör betraktas och handteras i likhet med en Lagfråga.
bestämmer arten af märt pästäende, utwisar att
det icke ur stridande emot Lag och bör ders öre styr,
ka Herr vice Landtmarskalken i den tanka, att proposition
bade kan begäras och göras. Om Herr vice
Landtmarskalken anser Lagen pa wär sida twetydig,
sa lärer desi egit omdöme, grundat pä samma Lag,
icke eller winna någon sadan styrka, att propositio»
uen såsom olaglig kan innehällas och afstäs.
För egen säkerhet mä Herr vice Landtmarskalken
läta fin tanka och föreställning intagas i Protocollet.
Den kan och bör ändock icke tjena till rättesnöre för
wart Stånds åtgärd. Wär i Lagen förwarade frihet
att öfwerlagga och besluta, kan icke inskränkas genom
wär Landtmarstalks olika begrepp om saken.
Det blir wär ensak och stadnar för wart answar,
om beslutet afwiker ifrän Lagen, och Herr vice Landt,
marskalken blir alltid fritagen ifrän förebråelser.
Hvarföre jag ock hoppas och anhäller, att öfwerläggningen
snart mä afbrytas med ordentelig proposition
till bifall eller asstag pä den omtwistade tillläggning.
Fri
-
den Zi Mars. 571
Friherre keuterttolm, Oullak. Hwad han wille
anföra wore ej egentligen till Ridderstapeis och
Adelns upplysning, ullin snarare directe lill Herr vice
Landtmarskalken. Han respccterade desi grannlagenhet
för g Stånds tanka, som han alltid restecterade
Jndividuers. Föremälet är att bära wär tanka
till Kongl. Mast, ej taga något beslut; han hemställte
om ej Herr vice Landtmarstalkens granlagen,
bet wore för långt drifwen, dä den stänger Ridder,
stapet och Adeln frän fin tanka.
Friherre Ou krets. Frägan är blott om en
justering och tarfwar ej sä läng ventilation; Expeditionen
bör-wara korrt men ordalagen inrättade efter
Dictamina. Tre Ständs Pluralitet äro wisierligen
gällande, men aldrig kunna de kränka Grundlagen,
denna min tanka är ej förgripelig, än mindre
kan proposition i Lonkormite dermed wara det.
Herr Lcliultsenbeim. Jag tycker för min del,
att wid den af Herr Baron Lielke förestagne gansta
för sig iza tilläggning, allsintet wara att befara,
hälst de andra respective Ständers Beslut ännu icke
till Ridderstapet och Adeln ankommit, och utom
desi bade Regeringsform och Riksdagsordning befalla
att jemte afflaget orsakerne eller dertill bervekande
skäl, aflemnaS skall. Ridderstapet och
Adeln lärer ock derföre ej wilja underläta, att fädant
med all noggranhet och undersåtlig wördnad sullgögöra.
1786 ärs Riksdags Beslut wisar med tydligaste
ord, hwilka de anförde ställen äro i Grundlagen,
der Riksens Ständers utlåtande äger rum, och
der g Ständs beslut utgöra Riksens Ständers röst;
skulle emedlertid nägsn ytterligare betänklighet fortfara
wid den i fräga warande tilläggningen, sä tyer
kes
572 Ridderst- och Adelns protocoll
kes
mig bäst wara, att inrycka Rormalja verba ur
Z z. af ,785 ars Riksdags Besiut: Riisens Ständer
räkna för sin yppersta ära och ömaste pligt, att
vbrottsiigen esierlesiva, och heligt warda den i en wälsignad
stund antagne oryggeliga Rege ingsformen af
den o i Augusti 1772, hivarigenom Konungamagten
rch de-as fri- och rättigheter i ert oupplösligt sam.
band förenade arv. Wid ös vcr:vägande af hwad 40,
4l, 42, 4g och 57 Z §- i Regeringsformen stadga,
hafwa de enhällig! stadnat i den tanka, att u'i de
mender, hvarutinnan Riksens Ständers utlåtande,
likmätigt nyst anförde st Arn i Grundlagen ager rum,
utom i Privilegier- och Bewillningsmäl perom särskilt
stadgande i samma L ig igenfinnes, tordras z Stånds
sammanstämmande Pluralitet för att utgöra Riksens
Ständers Röst: Det ma dä i Herrans namn ej blifwa
farligt, att andraga Riksens Ständers egna ord, dä
isynnerhet Konungen derwid sig således förklarat, att
denna mening wore alldeles Kongl. Majtts egen tanka;
Ridderskapct och Adeln tyckes i gemen ur de
anförde orven ej kunna draga annan siutsatts, än att
Regeringsformen ansetts för helig och oryggelig, och
att blott wid wista anförde stallen Riksens Ständers
u'kittande ägde rum, och wid hwilka anförde ställen
g S ands Pluralitet mgjorde Riksens Ständers röst,
skulle ock möjeligen Ridderstapet och Adeln härwid
hafwa kunnat misttaga sig, sa fäs ju nödwändigt
derom en Nådig upplysning af wär Höga Lagstifta,
re, som Sjelf författat Regeringsformen, och Nädigst
godkänt det äberopadc Nissens Ständers Beslut.
Herr Stierngranat, Larl, wille ej inga i fräsan
om Z Stånds Beslut, elter huruwida Lagen i
den delen är tydlig och klar, utan endast huruwidt
det
1789, den 3- Nars.
573
det kan ligga i wägen, att nu fä den proposition
som äskas- De z Ständen afgjorde siägan pä
Riks-Salen och sedermera hafwa wi emottagit befallning
att afgiswa wart swar; Z Stånds Vejlut
ligger ost således ej i wägen, och Expeditionen bör
wara inrättad i stod af ve Dictamina Lem Ridderstapet
och Adeln gillat och sör sin kanka antagit.
Herr vice Landtmarstalken wille först med korrta
ord wanda sig till Friherre llouterbolm; han
widkännes ej akt han pä något sätt sött betaga Rid»
derstapet och Aoeln eiler nägon vest I idividu sin
rättighet, twärtom, han kände jin skyldighet ait den
bemara enligt Lag; Friherre Kmrterbolm hade således
tagit wilje, och återsände han honom detta till
»välförtjent swar. I anledning af hwad Herr Stierngranat
sagt, anmärkte Herr vice Landtmarstalken,
alt Discourserne och Dictamina wore mänga och wid»
lösiiga, men deras hufwudsakeliga stal, som ligga i
Protocollet äro med Riddcrstapets och Adelns minne
och bifall innefattade i korrtare ordasätt uti projectet,
som innebegriper allt hwad sägas kan, men
ock derigenom redan nog widlöftigt. Jag respecterar
allas tanka, men de sim satser som blisivit gjorde,
och Annalogier efter Logican kunna ej öfwertyga
mig att g S ands Beslut, icke äro werkande intill
dest tydelig Lag citeras. Ägde jag rättighet att uttyda
Lag, torde jag ock kunna göra slutsatser; men
när allt hwad anständigt kan sägas är innefattat i
projectet, sä underställer jag om ej det ar tillfyllestgörande.
Ridderstapet och Adeln tycktes ej härmed wara
tillfreds, utan yrkade pä Friherre
läggning.
Herr
§
§74 Ridderff. och Adelns protokoll
Herr
ligcrsteclt, 6usta5 ^,6olpk. Med all
den aktning jag är stylvig Majestätet och Thronell.
Med förbehåll att ej warda exponerad för Un
derstrifter
af salsta »vittnen, »vitt jag okonstlat tala
sanning. 1772 ars Riksdag bewistade jag; den
19, 20 och 2i Augusti »vöre wi utan Lagar. Sa
sade Konungen; af hivad som passerade fannt jag
ock att det werkeligen sa mar. Konungen har gif»
mit ost ben Lag och Regerings-Form wi antagit och
stola esterlefwa. Sä lange en warm adra finnes i
ruin kropp, statt jag förfwara de Grundlagar jag dä
sä dyrt befwurlt.
Rikets fiender sä pä den östra som wästra
grantsen stä för wara portar. Pä den östra grant,
sen har kriget ej warit »ner an 8 a 9 mänader, jag
har redan rönt frukten och förlorat nästan all min
lösa Egendom och Folk genom list, wäldfamheter och
smitta, som uppkommit af Armeen, och i dena stund
medtager Landets Jnwänare, torde wid min hemkomst
ej finna annat än kojor och en ödejord i behåll.
Jag sacrificrar allt, men ej min frihet, den
»vill jag ostörd lemna till min efterkomma. Jag
underställer säledes Högloft. Ridderstapet och Adeln
huru öint och oroande det wara kan att nu finna
wär vice Landtmarstalken genom hinder i propositionen,
störa det lugn och den enighet som wi alle ge.
mcnsamt cftersträfwa. Desse mina tankar anhäller
jag ödmjukeligen mä fä inflyta i Protocollet, pä bet
en esterwerld mä finna hurudant lynne wäre Landt»
marstalkar haft wid 1789 ärs Riksdag, och om det
warit de samme eller Ridderstapet och Adeln, som
med rälta tillhört Konungens onadiga utlätelfer och
Nationens förakt.
Herr
1789, den ZI Nars 575
Herr von kristn bad, att Herr vice Landtmarstalken
wille fräga om Ridderstapet och Adeln »vidkändes
att Friherre kielas tilläggning är enlig med
RidderstapetS och Adelns den 16 sistledne fattade
Beslut.
Friherre I^antinZ8ksuten, ^Ikreckt. Uppläste
en del af innehållet utaf Kongl. Maj:ts Tal den
2i Augusti 1772, hwilket i alla Kyrkor finnes uppsatt,
och hwaraf han jemte Friherre Wacktmeister
funno tydligt, att Grundlagen ej kan häfwas utan
bcgges fria samtycke; Projectet till swaret jemte tilläggningen
är grundat uti märt Beslut, fotadt pä
Friherre kosts8 Dictamen, och wi kunna ej gifwa
annat swar än i stöd af wärl Beslut.
Herr vice Landtmarstalken. Han stulle »visserligen
ej drifwas af annan tanka än den Friherre
Wacktmeister hyste, VM han ej hade ett olika begrepp
vin z Ständs »verkande röst. Kände han att
utom Bewillnings och Privklegii - mäl 3 Ständs
stämma efter 1786 ärs Beslut icke i allt annat deciderade,
stulle han fatta en annan mening; Denne
omständighet förordsakade hans delicatesse, här wore
ej annat anfört än Slutsatser och Logicä reglor;
han bad Herrarne derföre upplysa sig »ned Axiomer
och klar Lag.
Grefwe Hamilton, ^flolxk. Ridderstapet och
Adeln är sig emellan alldeles ense, och vice Landtmarstalken
är allena af annan tanka, med z:ne Axiomer
tagne utur Grundlagen kan jag upplysa honom.
Regerings-Form kallas helig, oryggelig, oföränderlig.
Med oföränderlig förstär jag det, som ej
kan förändras, med oryggelig, det som ej kan ryg.
-as,
576 Riddersk och AdelnS Protocoll
gas,
och med helig, vek som icke kan upphäfwas;
egenskaper dem Grundlagen skulle mista, om den af
g Skänd kunde kullkastas.
Friherre kappe, Willielm, Brukspatron. Jag
har med nägvn förundran funnit, att Ridderstapet
och Adeln blifwit ledda till öfwerläggning uti ett
helt annat ämne än det som först utgjorde veliberationen,
och hwilket war antagandet eller förkastandet
utaf Expeditions-Utskottets Project till Ridderftape s
och Adelns underväniga utlakande till Kongl. Ma>:t
rörande Säkerhets ° A ten. Den tilläggning der,vid
som Friherre Lielke, förcstagit, har härtill gifwit
anledning, dä Herr Ofwersten och vice Landtmarstalken
förklarat sig ej kunna fullgöra Ridderstapets
och Adelns åstundan, att i likstämmighet dermed göra
proposition, Medan detta tillägg, widrör den frägan
om g Skänds rättighet att förändra Grundla,
gar. Under Discourserne härom har Herr Ofwersten
och vice Landtmarskalken behagat yttra sig, att
om någon bland Ridderstapet och Adeln more, som
i denna fräga kunde gifwa honom fullkomlig upp»
lysning, wille han straxt rätta sin öfwer,'ygelfe derefter,
och fullgöra Ridderstapets och Adelns begäran
att inrätta propositionen efter deras wilja. Det är
en besynnerlig händelse, att jag just har hos mig
liggande en slags Pro - Memoria, som jag för min
egen enskilt» upplysning i detta ämne författat: Jag
har ej det hoppet, att antingen kunna upplysa eller
öfvertyga Herr vice Lanotmarstulken; men om han
sä lillåker, och Ridderstapet och Adeln derkill lämnar
sitt bifall, sä will jag för honom uppläsa mina
tankar.
Efter
37- 1789, den 3k Nars- 577
Efter erhållit tillstånd, och som Ridderstapet
och Aoeln allmänt ytlrade sig önsta, att fä höra
denna Ledamots tankar, upplästes följande:
Dä ändamälen af Samfunds ingående ärv
fredandet emot utwär eS öfwerwäld och bibehällandet
af den ordning innom Samhället, att hwar och en
Medlem deraf njuter lika rätt, det är, lika hagn
af Lage'.: till sin Person, sitt arbete sin egendom;
dä. esker Samhällets tillväxt, ej mera kan wärkstallas,
att samla alla Medlemmarne deraf pä ett
ställe, och följaktligen hwarje Person särskilt ej katt
wisa akt honom stedt orätt, eller erhälla rättelse,'
emot de försäng honom torde handt; sä haswa efter'
en långlig erfarenhet, alla policerade Samhällen, kill
uppfyllande af desta ändamäl, antagit en wist form
och ordning genom Medlemmarnes deruti fördelande
uti wista Ständ: styrande, försvarande, dömmande,
excequerande, lärande, arbetande, handlande, hwilka,
hwarje inom sig ägande ett nägot nära enahanda
Jweresie, utgöra sika som smärre Samfund hwaraf
det hela bestar. Och da hwart och ett fädant Stånds
Rättigheter lemnäs orubbade, eller som är detsamma,
dä hwart och ett Ständ åtnjuter del beskydd,
de förmäner, som swara emot den återtjenst, det gör
hela Samfundet, sä är vetta numera, det närmaste
man kan komma, att täta hwarje enstillt njuta lika
Rätt.
Utstakandet af deste, hwarje Ständs rättigheter
äro Regerings-Lagarne; stadgandet af desta rättigheter,
ven försäkran att vesta Regerings'Lagar obrottsligen
efterlefwa; wärkställandet och handhafwandet
deraf, Riksstyrelsen. Till bibehållande och bewakande
af detta, hwarje Medlems enskilt» och hela Sam2:dra
Vandct. O 0 sundels
-78 Ridderst. och Adelns protocoll»
sundets dermed förknippade allmänna bästa, ar den
utwägen den enda möjeliga, att Medlcmmarne af
hwarje Ständ, tid ester annan, till wista, af dem
dertill utsedde Fullmägtige uppdraga fä wäl estersynen
af deras Ständs enskilta rättigheters bibehållande,
som ock den omtanka» att utfinna, huruwida
och hwarigcnom de upprättade Samhälls-Neglorne,
lill hela Samfundets bästa skulle kunna förbättras,
antingen genom upprättande af nya Allmänna Regler,
eller fä wida tillkomne händelser dertill skulle
föranleda, genom förändring, inskränkning eller tillökning
af de särskildte förmäner och rättigheter, sorn
rvid första inrättningen man förmodat för hwarje
Ständ billiga. Edspligkcn att upprättade Regerings-Lagar
obrottsligen efterlefwa, är säledes owilkorlig,
nemligen sä länge de ej äro ändrade. Edsförbindelsen
att dem alldrig förändra, är wilkorlig,
nemligen sä länge de för Samhället äro de tjenlig»-  ste och bästa. Det är den öfwertygelfen att inga
andra Lagar närmare uppfylla de ändamälen, hwar,
före han ingätt i Samfund, nemligen dest egna sä»
kerhet och förswar emot in- och utrikes öfwerwäld,
alt de, pä det nogaste förbinda dest enskilta Intereste
med det helas; som skall bringa Medborgaren
titt att älska, att bibehålla, att förfwara de upprättade
BolagsiReglorne. Utom denna känsla, utom
denna öfwertygelse är en Edsförbindelse ett ganska
swagt band. Olycklig den Regent hwars befallningar
ej aga annat stöd, än Undersätarenas Edspligt!
olycklige de Undersåtare, hwars lydnad grundar sig
blott pä fruktan och straff: Lycklige de ä ömse sidor,
der ordsaken till Befallningarne, der grunden till
lydnaden, är öfwertygelfen om bet allmänna bästa.
Men dä Regerings-Lagarne ej mera medföra denna
öfwer.
r?8s, deri zr Nars. §7§
öfwertygelfen; da man twärtom fattar den, att de
leda till det allmännas skada eller till enffiltas oförrätt
och förtryck; dä är det hwars och ens naturliga
rätt; att anföra sin klagan, förete sina skäl, begära
ändring; alltid med den skyldigheten att åtlyda
de subsistcrande och för Ve bästa antagne Lagar, in.
till dest, pä ett ordentligt sätt om nya blifwit öfwerenskommik.
Denna är rätta förbindelsen genom
Eden.
Jag har salunda bewisat, att Regerings-Lagar
kunna ändra/; jag har wisat nar de böra ändras;
det äkerstar att wisa huru de böra kunna andras.
Jag gar tillbaka till första upprättandet af ett Samfund
eller Bolag. Lat ost antaga, hwad jag ofwastföre
gifwit anledning till, nemligen att hela Samfundet
föreställes af wista S andt föreställ hwardera
af desta, gencm en ensam Person: Läk ost följa dem
förutnämde ordningen: Lät wara, att sin Personer
komma öfwerens, att till deras gemensamma bästa,
utgöra ett Bolag: Lät wara, att de ätaga sig, hwar
och en sitt särskilta göromål, emot betingande af wista
förmoner och wilkor: Den första ätager sig att styra
hela Samfundets gemensamma Affairer, hälla ordning
, tillse att ingen af de öfrige göra hwarandra
inträng uti deras betingade wilkor, förwalta den gemensamma
Castan o. s. w., emot det förbehäll akt
wara af mesta anseendet, blifwa ätlydd i sina pä Vo.
lagSreglorne grundade befallningar med mera. Dett
andra ätager sig wakthällningen och sörswarandet afsa
wäl BolagsJnlerestenternes Personer som deras
gemensamma egendom, emot erhäliandet af föda, kläder
och andra behof, dem hans systla hindrar honom
att sig sjelf anskaffa- Den z-.dje ätager sig Utredan.
Sos det
58o Ridderst- och Adelns protokoll.
dek af de stridigheter som inom Bolaget kunna uppkomma,
emot ett betingat wilkor att ej behöfwa hindras
af enskilt hushållning: den 4:des syssla emot en
dylik lön, ar att sätta, i merkel de befallningar som
Hufwndmannen till ordningens hällande gifmit:
Den Z:tes atk emöt ett wisst Salarium lara och un.
derwisa de Conttaherandes barn, den 6: es att arbeta
den gemensamma egendomen, den ?:des att anskaffa
bristande, att föryttra de öfwerflödiga waror, för
Bolage s behof, begge dessa sednare med den skyldigheten
af ett wisst tillstött af dess förtjenst tili det ge.
mensamma Bolagets underhällande, emot den rättigheten
att enskilt behälla, och njuta ett säkert förswar
för allt hwad de derutöfwer sörwärswa. Lät en af
dessa klaga: hans arbete är för trägit, hans utkomst
för ringa, jemföreisewis emot de öfrige Jnteressenternas.
Hwad är att göra? — Efter den erfarenhet
man under Bolagets beståndstid wunnit, mäste
man döma om billigheten af hans klagan, man mäste
efterse, om han lidit oförrätt, om hans beswär tilltagit,
om hans "belöning aftagit emot wid första in.
rättningen; man eftersinnar hwilken, som i jemförelse
emot honom . ager mindre möda emot större förmoner;
man jemkar det ena mot det andra till dess
alla njuta lika ratt, som war andamälet af Bolagets
första upprättande. Men lät någon afContrahent-erne
wisa stäf, sanna eller salsta, lät endera af
dem pästä, att förslagen till ändringarne stada Bolaget
i allmänhet eller pä hans Contraherade enstilte
rättigheter för nära; lät honom om motsatsen ej kunna'öfwertygas.
Kan möjeligen någon fräga uppsta
vm de gamla Reglorne böra efterföljas? eller kan
man supponera alt de öfriga aga rätt, att förestrifwa
denne nu'klagande, antagandet af de nu förestag»
ne
1789, den Nars.. 58r
ue ändringrr emot dess egit samtycke och begifwande?
och kan man under allt detta pasta att Bolaget gr
delsamma, och att hwar och en sker lika rätt? War
icke det pä den grund att en as Jnteressenterne trodde
stg oförrättad, som förändringarne företogs? Klagar
icke ju denne nu, i fall de. antagäs, alt han lider?
Hvarföre skulle den förras klagan upptagas
och den sednares icke?  Det ar pä dessa i sjelfwä
sakens natur liggande grunder, som >ag stödjer mitt
omdöme om sältet, att förändra Bolags Reglor, att
förändra Regerings-Lagar. Det ar pä dessa grunder
som jag anser 1772 ars Regeringsform, utom ett gemensamt
sammanstämmande bifall af dem som densamma
till Bolags-Reglor sinsemellan antagit, e.j
kunna ändras. Det är icke bloit derföre att han ar
besvuren: ännu mindre derföre att 39 K. förestrifwer,
att Riksens Ständer ej stola något af Fundamental-Lagarne
förbättra, ändra, tillöka eller, förmin,
sta utan Konungens samräd och samtycke: Äfwen sa
litet derföre att 57 §. bjuder,^att man mä ratta sig
efter samma Regeringsforms boksta/weliga innehåll,
till dess Kongl- Maj:t och Riklens Stander annorMnda
derom kunna förenas; utan derföre, ait det ar
emot naturen af ett Bolag, att dess Reglor kunna
upphäfwas annorlunda an med alla Contrahenternas
egit, eller igenom Fullmäglige gifne bifall; derföre
-att allt inträng uti en Bolags-Jn ercssents betingade
rättigheter uti hans egit begifwande, ar ett dess
uteslutande ifrän Samfundet: Derföre, att alla förändringar
uti ett Samhälles Reglor, ar helt och hällit
ett upprättande af ett nytt Samhälle." Men ett
nytt Samhälle kan ej annorlunda upprättas an genom
en friwillig öfwerenskommelse emellan alla dem
som stola blifwa Medlemmar deraf; fölMeligen kan
Oo 3 ' ock
Z8r Lidderfl. och Adelns Protokoll.
ock icke nägvn förändring af elt inrättat SamhälleReglor,
annorlunda werkställas än ester alla deras
samtycke, hwaxaf det ej kan undgå att bestå. De
nämnde stallen af i7?r ars Regeringsform, wisa
-lott att denna samma principe wid dest upprättande
war jhogkonimen. Jag anser dem ej äga någon förbindande
kraft, jag medger ej någon möjlighet uti,
att en sadan principe kan antingen upphäfwaS eller
stadfästas; jag anser dem blott säsom påminnelser
derom, ait denna ordning är den naturliga att föl»
ja; såsom en precaution deremot, att ej med ukurakttätandet
deraf Regerings. Lagarne skulle falla i samma
obestånd som med',720 ärs Regeringsform hände,
just derföre att den principen upprättades och »verkställdes,
att de fyra Ståndens beslut och förändringar
af Fundamental-Lagarne, skulle Konungen som äfwen
da, lttgjyrde en »väsendtlig del af den Lagstiftande
maqten, kunna till efterföljd pätrugas. Dä all»
wänna sattser bekräftas af exempel, sä winna de, fast
än ej någon styrka, dock något ljus för att öfmerty.
ga, »ch detta exempel är vst allt för nära, att icke
tjena ost till »parning emot äterantagandet af en principe,
som ästadkommit ett i sig sjelf godt Regeringssäkts
förfallande till det wanhederligaste sjclfswsld.
Och hwem kqn wara säker att med en dylik principe
antagen, Regeringslystnad, girighet och sielfswäld,
icke annu en gäng skulle kunna förena sig att inskränka
sjelfwa Konungrmagten inom de tränga
gräntsor, alt ej kunna befordra det helas wälgäng,
genom de tilltagnas tillbakahällande. Men dä jag
pästär, att alla delarne af den Lagstiftande magten
nödvändigt höra wara öfwerens för att göra ändringar
uti Regerings Lagar; sä torde nägM willa bewisa
mig orimligheten deraf, derigenom att en Una,
ni«
1789, den zi Marö. s3z
nimilb inom hwarje Ständ pä samma grund kunde
pästäs: och att om Pluralitetens beslut der bör anses
sör deciderande, detsamma äfwen bör kunna Ständen
emellan gälla. Jag kunde dufwa orimligheten
ännu ett steg längre och säga: Att rätteligen borde
hwarje Individ» i Samhället om de förestagne förändringarne
höras och dem bifalla. Ingen kan ock
pästä, att orimligheten ligger i obilligheten, utan
blott i omöjligheten. Wore det möjligt att hwart
och ett särskilt inkereste kunde uti Regerings - Lagen
förwaras, sä wore de utan twifwel, ätminstone för
det ögnablicket fullkomlige, men det är just för denna
omöjlighetens skull, som de säskilte interesten blifwit
förenade inom wista Ständs och uti dem ansedde
säsom enkla, samt derföre ock som bewakandet af
hwarje Ständs rätt, hwartill Riksdagsmannen blifwit
fullmägtigad, anses utgöra bewakandet af hwarje
enstilts af det Ständets rättigheter. Inom hwar,
je af vesta Ständ, Bolag eller smärre Samhällen,
ar ock en af Samhälls-Reglorne den, att hwarje
Fullmägtig med rättigheten att säga sin tanka, förenar
skyldigheten att bifalla de flestas beslut. Hwar
ock en Riksdagsfullmägtig är derföre ock, icke att anse
som Fullmägtig blott och endast för dem honom
kallat, utan hans skyldighet är att se pä hela Ständets
bästa; han är Fullmägtig för alla af det Ständets
Medlemmar. Pluralileten anses härwidbäst känna
Ständets sanna interestc, och derwid mäste det bero.
Jag medger att Pluraliteten kan hafwa orätt. Jag
pästär ock att Unanimitö skulle wara ett mycket säkra,
re bewis pä Bestutets räktwisa. Men sä äger ock
hwar och en Medlem af särskilt Ständ tillfälle att
söka sig ingäng uti ett annat, hwars rättigheter han
tror wara förmonligare. Han har således en möj
Oo
4 lig.
Z84 Riddcrst- och Ade!n6 protocoll.
lighet att stilja sig ifrän det Samhället, hwars Pluralitet
han förmodar gjort honom orätt.
Förhållandet emellan Riksstånden är helt olika:
det later ej säga sig att det ena Ekandet fan wara
det andras Fullmägtig; ej heller att e:t hel! Ständ
tan draga sig utur Samfundet, vin en Plurali-et
skulle pä detsamma imponera sädane Reglor, som
more för Samhället i allmänhet, eller för Ständet
..enskilt, skadelige. Bewiset som skulle dragas afjemförelsen
försäter säledes, och den satksen stär fast, att
hwarken Konungen med g:ne Ständ, kan förestrifwa
det 4:de Ständet nägon ny Ne-wrings-Lag, ej hetter
4 Stånds sammanstämmande Beslut, påtruga Konungen
deras mening säsom G> undtag. En här of-wansöre
fald utlåtelse, gifwcr mig anledning akt annu
påminna en omständighet utom hwilken, elter wär
nu ägande sammansättning af Lagstiftande magten,
ingen ändring uti Regerings-Lagarne bör kunna werk,
ställas: De ankomne Fullmägtige as alla Smnd,
aro utsände blott för akt bibehålla, ej bcftillmägkigade
att förändra det antagne Regeringssättet. De hemmawarande
och rätteligen constituerade Medlcmmarne
böra ej förbigäs, wid en sä hufwudfakelig fräga.
Naturliga ordningen ar således den, att ingen förändring
af Regerings.Lagarne bör kunna företagas,
utan förut gifwen kunskap till alla Landets Jnwä,
nare, h-varuti den kommer att bestä; pä det de genom
besinnandet af desi innehäll och följder. mäga
aga tillfälle alt gifwa sina Fullmägtige de Instructioner,
som med deras bästa komma öfwerens, och
en tillåtelse och rättighet att ingä uti öfwerläggning
af en fädan fräga. Eho som utan en sädan tillä,
telse derom fattar nägot beslut, har öfwerskridit den
rätt som honom blifwit uppdragen., Det
r78y, den Zl Nars.
585
Tet war en sadan obillig rättighet som Riksens
Stander under förra Regeringssättet sig killwällade;
det war ock derföre, som namnet Riksens Stander,
el mera applicerades lill Landets sielfwa Inbyggare,
u an endast kill deras Fullmägtige wid Riksdagarne»
och som desie Riksens Sänder ansägos säsom en
särskilt D spotisk magt inom Riket, sä mycket- mera
förlåtelig som ingenting hindrade, att se att den ena
Medborgaren war den andras förtryckare.
Friherre kappe forlfor, hela denna Raifonement
grundar sig endast pä naturliga Lagen och förnuftets
stut. Jag har wäl utaf Herr vice Landtmarskalkens
Discourser funnit, att det icke är en sadan
siags upplysning, som han wille antaga utan en,
som grundade sig pä anförander utur, wära weckeligen
nu existerande Laaar. En sädan kan jag sä
mycket mind e lämna, som jag alldeles icke kan fatta
i mitt begrepp, att en Regerings-Lag kan (annorlunda
än Rädstags-wis) förestrifwa huru en efterkommande
Regerings-Lag stall författas.
Herr von LilanZ. Ridderstapet cch Adeln
aro enige deruti att z Stand ej kunna upphäfwa
Grundlagen: Men om de det ock kunde, hwad hindrar
att wi lämnar swaret enligt med wart Bejstut,
hwad hindrar att wi ej fä införa Verba sormalis.
utur 1786 ärs Riksdags - Bestut. Herr öiiang
förnyade nagra gänger sin begäran, att desia orden
mätte införas.
Friherre Duben, kstenric jsacob. Riksens
Ständer äro kallade till de mest Rikswärdande öfwerläggningar.
Om nägonsin Riket warit i wäda
sä ar det nu. Ridderstapet och Adeln har klagat
O 0 5 ' all
586 Ridderst. och AdelnS pcotocoll.
alt sällan sär wi Plena, och när wi någon gang fä
dem, sä hafwa wi de största swärigheter att fa pro»
position. Nar under öfwerläggningar särskildta Ledamöter
hafwa icke allenast stridiga utan i de saker,
som icke äro stridiga, särskilta tankar; sä är dxt
Ordförandens skyldighet, att utur öfwerläggningarne
draga en slutsats pro eller contra, för att derifrän
göra proposition. Det beswäret slipper Herr vice
Landtmarskalken, ty hela Ståndet är ense om swaret
till Kongl. Majit. Herr vice Landtmarskalken ensam
ar det icke. Det är beklagligt för Nidderska»
pet och Adeln, men deras rätt blir icke derigenom
minskad. Wi wilja förhälla ost lagligen, alltsä mäste
wi hafwa tälamod; samma tälamvd bör äfwen
söra vice Landtmarskalken till sin skyldighet, att göra
ben proposition som Ridderskapet och Adeln säger
wara dest tanka. Tiden bortsiumras, och hwars
är skulden? Wi wänta pä Hemliga Deputalions
yttrande om Rikets undsättning. Fienderne äro
kanske färdige att angripa wära Landamären. Inga
pengar, ingen bewitlning kan äga rum, för än
wi fä höra Rikets behofwer. I stället för att Ridderskapet
och Adeln i deste angelägna ämnen kunna
fa höra wär Nädige Konungs önskan och wart
Hemliga Utskotts räd, sä bortsiöses tiden. Och det
för den ordsak att Herr vice Landtmarskalken will
wi stola i underdänighet smara Kongl. Masit pä
Säkerhets-Acten, som Herr vice Landtmarskalken will,
men ej som Ridderskapet och Adeln will. Jag srägar
stnteligen: hwem stall smara Kongl. Masit, är
det Herr vice Landtmarskalken eller är det Ridderskapet
och Adeln.
Friherre Wacktmeister. Hwad som nu systelsatler
-
1789, Len 31 Marö. 587
satter ost är att fä Expedsiionen jemlikt de Discour,
ser och Dietamina pä hwilka märt Beslut sig grundade.
Alla äro wi utaf en tanka, Herr viäe Landtmarskalken
skiljer sig allena ifrän ost, men hsin äger
ej någon röst utan är tillsatt att föra sakerne i ordning;
den rättigheten kan ej betagas ost att sjelfwa
justera wär egen tanka; att uppgifwa den, dertill
hafwa wi Kongl. Masils befallning, det är en sednare
fräga, huru werkande den blifwer eller ej.
Herr kaknekielm, kekr. Ridderskapet och Adeln
synes wäl samteligen ense till bifall, Herr vice
Landtmarstacken dock nägot skiljaktig. Kongl. Masit
har wäl tillätit ost att yttra ost öfwer sjelfwa fåken,
men det är en ny fräga om rösternas beräknande
Ständen emellan, det kan ej pä sädant vöhvertänkt
sätt lämnas till Kongl. Majit eller komma till Communication
till Medständen, hwarföre han hölt före
att Herr vice Landtmarskalken hade stäk alt »vägra
proposition i en särskildt sak.
Grefwe ttamstton anmärkte, att fragan är fa
mycket mindre nv, som just sjelfwa orden stä i.
Kongl. Majrts Nädiga Skrifwelse.
Friherre vurvsll. Propositionen är ren och i
Conformite med Discourserne och Dictamina, hwarest
redan är tält om g Ständs Beslut. Hvad
wärtan wär tanka kan hafwa är en annan sak;
hwad de g Ständen säga förbinder ej ost att säga
sä eller sä. Wär rättighet att lämna swar är authoriserad
af Lag och af Kongl. Majit Sjelf, och detta
swar bör wara conformt med märt pä Discolch»
ferne grundade Beslut.
Herr
Z88 Ridderff. och 2ldeluS protscoll.
Herr vice Land-marskalken instämde med Friherre
äVaclMmeiller, at! han har ingen röst äger:
han erkände ock Ridderskapets och Adelns rättighet
att deliberera och dedicera enligt Lag och Riddarehus
Ordning, i den delen kunde ingen skiljaktighet
uppsta; han erkände äfwen nklligheten af hwad Friherre
Duwall sagt-, men det more en lika sanning,
al Rivderstapet och Adeln gillat att-tankan och representationen
borde wara inskränkt inom ett korrt
hvar, Protocollet bär derom wiltnesbörd; nar det
projecterade swaret i alla matto är sufficent, undmikes
widare widlöftighct, samt Ridderskapets och A»
delns tankar ligga sörwarade i Protocollet, dem tiden
en gäng ej lärer sörmä förstöra; skulle dä Ridderftapet
och Adeln, som ser mig stä emellan twellne
farhägor, nemligen z Ständs Bestut. ...
Herr vice Landtmarftalkens tal afbröts genom
den oro, som härösmer uppkom hos Ridderftapet
och Adeln.
Dä Herr vice Landtmarftalken ater feck ljud,
uppläste han stutmeningen af Friherre Liellöog tilläggning,
och frägade om Ridderftapet och Adeln
tyckle, akt han kunde införa den uti propositionen,
Hmarpä Friherre ^VacktmeikkLr swarade: sa mycket
mer. som det ej annat är an Ståndets tankad
Grefwe Devvenflaupt, Llaes, efter mitt ringa
begrepp om Landtmarftalks-Embetet, anser jag vice
Landtmarftalken såsom en Man den der bör framshra
Ridderskapets och Adelns tanka.
Herr Iliam, kekr: och referera deras Resolution
enligt r8 §. Riddarehus-Ordningen.
Herr
r78y, den Zi Nars- 589
Herr vice Lmdtmarfkalken förklarade ä nyo
att han ej med, pä tydlig Lag grundade stal kunnat
öfwertygas ifrän sin flere resor anförde tanka om g
Stånds Beslut och styrkte Ridderftapet och Adeln
att förblifwa wid det projecterade swaret utan tilläggning,
men Ridderftapet och Adeln wille icke begifwa
sig isrän denna tilläggning.
Herr von DnZelkröm, staood Jag hade icke
föreställt mig att en fä längwarig öfwerläggning nu
skulle kunnat aga rum uti den fräga: huruwida
z:ne Stäuds sammanstämmande Bestut förmur göra
ändring i Grundlagen! Detta ämne blef utaf flere
warda Ledamöter wäckt uti wärk Pleno den r6
inneivarande, och tillika sä mogit och tydligt bewist,
att G undlagen icke kan unpergä nägon förändring
utan Konungens och alla 4 Riksständens gemensamma
bifall. Icke det minsta anfördes dä deremot,
mindre hördes af nägon »vederläggning; proposition
gjordes harä, inclusive med de öfrige uti flere anföranden
till Protocollet upptagne skäl, emot Förenings-
och Säkerhets-Acten, och Beslutet som togs
fastställte allt detta. Ännu i dag hafwa flere wälda
Ledamöter dels med ä nyo upprepade skäl, dels
nve omständigheter bestyrkt hwad förra gängen war
Ridderskapets och Adelns tanka. Jag har haft fördrag
att med nägot anförande falla beswärlig eller
medtaga wär dyrbara tid; men dä Herr vice Landt,
marskalken nägre gänger och nu pä nytt igen, behagat
uppmana någon af Ridderftapet och Adeln, att
för honom ådagalägga det Ridderftapet och Adelns
tanka wärkeligen är grundad uti bokstafweliga innehället
af Grundlagen, sä, ehuru fädant more öfwerflödigt
till »vinnande af den proposition Ridderftapet
592 Ridderst- och Adelns protscoll
och
Adeln sä enhälligt» sä enständigt päyrkar; ma
jag likwäl göra ett försök. Jag har, för min enstil.
ta upplysning sött utreda denne fräga pä mitt enfaldiga
wis, och som jag har till hands hwad jag
derom till lättande af mitt minne, pä papper utkastat,
anhäller jag om tillständ att det uppläsa; icke i
afsigt att upplysa Eder Mine Herrar, som nogsamt
ädagalagt det i kännen Lagarne och edrc deruti grundade
rättigheter; icke i förmodan att kunna öfwertyga
Herr vice Landtmarstalkcn, hwars kännedom
af Författningarne fordom ofta tjcnt Ridderstapet
och Adeln till upplysning; utan blott i afsigt alt
för min del smara emot den af Herr vice Landtmarskalken
gjorde uppmaning.
Nystnämde mitt utkast till en deduction i detta
ämne lyder säsom följer:
no Inledningen och Beslutet af 1772 ars Regerings
.Form, den wi alla med liflig Ed bcsmurit
lägga de kraftigaste band pä alla Rikets Inbyggare
att icke nägot till samma Regerings-FormS förän,
drande förestä, mindre pä nägot sätt inga uti dest
upphäfwande.
2:0 Likwäl medgifmcr 39 §. uti nämde Rezerings-Form,
att någon fräga om denne Fundamental
Lags förbättrande. ändrande, tillökning
eller förminskning kunde hos Riksens Ständer
blifwa möielig, och derföre uttryckeligen stadga? att
sädant icke bör ste utan konungens ja och sam*
tycke och widare: sä att ingen olag stall gä öfwer
rätt Lag eller UndersätareS frihet och Konungens
rättigheter blifwa wanstötte och undertryckte, utan
bwar och en åtnjuta sina lagliga Rättigheter och
Privi
-
1789, den Zr Marö. 59»
Privilegier. Defle äro wilkoren; detta ar sättet,
hwarmed någon ändring kunde äga rum och tillatas.
z:o Här nämnes mäl icke den händelse, alt
Konungen wille göra någon ändring; men dä Grund,
walen af Swensta Regeringssättet hwilar pä 2:ne
pelare, nemligen Konung och Ständer; och dä byggnaden
icke kan bestä utan begges förenade samband
och öfverensstämmelse, sä följer otwungit, att i denna
förestälte händelse, icke allenast Standernes samtycke
fordras, utan ock de ofwannämde wilkoren mätte
uppfyllas. 4:0 Nu frägas huruwida detta samtycke
bör wara gemensamt af alla 4 Ständen, eller
om detta samtycke kan bero af tre Ständs sammanstäm,
mande Beslut, enligt z §. uti 1778 ärs RiksdagsBeslut.
5:0 Under de ämnen hwilka i sä mätto
höra till 3 §.1786 ärs Beslut, kunna icke andra föras
än de som innefattas uti de derstädes dlomjnatim
upprepade Z. Z. Den 39 §. i Regeringsformen
är der icke upptagen, följakteligen ar den undantagen,
det heter: Uti de ärender, hwarutinnan Riksens
StänderS utlätande likmätigt nyst anförde
ställen i Grundlagen (42,41,42, 43 och 57 Z. §-)
ager rum m. m. t>:o 57 tz. Regeringsformen är ival
upptagen uti z §. 1786 ärs Beslut och rörer för.
klarande af de ställen i Regeringsformen som kunna
finnas otydlige. Den är säledes icke undantagen;
men samma 57 K. förestrifwer att äfwen sädaua förklaringar
böra ste pä sätt som 39 §. Regeringsformen
utsätter, det är: sä att ingen Olag stall gä
öfwer rätt Lag, m. m. I annan mening är 39 §.
der icke anförd. 7:0 Lät nu för ett ögnablick mistlänkas
(medgifwas kan det icke): att fräga om ändring
uti Regeringsformen kunde föras till 3 Z. 1786
ärs Beslut, emedan 57 Z. Regeringsformen ar upp
)
ta
-
592 Ridderst- och Adelns protocoll
kagen,
och uti denne sistnämnde, den §. Regeringsformen
anfores, sä mäste )u det uti 39 Z stadgade
sätt, likwäl iakttagas, hvilket med den föresiagne
Förenings Acten icke siär att förena. 8m Lät
osi nu bibehålla föregående supposition, sä innehåller
dock g §. 1786 ars Beflut ett tydligt undantagas
Bewillnrngsfrägor och Privilegier 9:0 Giswes ett
ypperligare Privilegium än det som alla syra Standell
gemensamt äga uti Regeringsformen att, nemligen
Ulösiva de rättigheter, som dels utgöra, dels befästa
och bewara Nationens frihet. Kan wäl detta
hela Swensta Fottets gemensamma Privilegium äga
sämre rätt än hwarje Ständs särstilte Privilegier.
Kan ival någon redlig Medborgare uppoffra det förra
för de sednare. io:v 39 Z. Regeringsformen
sätter den rätta stämpel pä wär Fundamrntal-Lag,
fust sadan som näst föregående punct förmäler. n:o
Privilegie- och Bewillningsmäl äro undantagne uti
g §. 1786 ärs Beslut. De förekomma begge uti
Föremngs-Acten. Ridderstapets och Adelns Privilegier
äro deruti pä flere ställen ändrade. Bewillningar
omförmälas der äfwen pä ett med 1772 ärs
Regeringsform stridande sätt, äfwen uti methoden
att bewilja. 12:0 Kan wäl en Förenings-Act supponeras
utan enhälligt samtycke af alla dem, som
saken angar och ät hwilka föreningen är föreslagen.
Till en Förenings erhällande hade en gemensam öfwerläggning
warit nödwändig ; men da den icke fatt
äga rum, mäste ju sammanstämning af alla fyra Rikets
Ständer blifva enda kännemärket as en förening.
Alla besia omständigheter hafva öfwertygat
mig sä wäl i allmänhet om lagligheten af den tanka;
att till förändrande af Grundlagen, fordras Känungens'
och alla fyra Ständens gemensamma bifall,
som
38.
178Y, dom ZI Maus.
593
som i synnerhet om tillämpningen af denna satts
till Förenings, och Säkerheks-Acten. H vad markan
denna deduction hos andra kan Åstadkomma, lämnas
billigt derhän. I öfrigt förenar jag mig med de
Herrar och Man, hwilka pä gansta goda grunder
payrkat proposition om bifall ä det uppgifne Förflag
kill underdånigt sivar till Konungen jemte den tilläggning
Herr Baron Lisllle uppgifvit, säsom innehållande
Ridderstapets och Adelns enhälligt gillade
och tillförne genom proposition stadfästade tankar.
Herr von 8ckult2ensieiin. Till hwad den nyst
för mig talande warde Ledamoten med sä mycken re»
vighet och kännedom af saken anfört, kan ej mycket
wara att tillägga; men som Herr vice Landtmarstalken
behagat uppmana den af Ridderstapet och Adeln,
som förmädde stadga desi öfwertygelse uti den frä,
gan: huruwida z Ständs Plnralite. icke alltid borde
utgöra Riksens S änders Röst, och jag wid detta
tillfälle mig anmält, sä utbeder jag mig ödmjukast
Högloft. Ridderstapets och Adelns tålamod, att
äter sä i korrthet andraga de stät jag för min del
ansedt och ännu anser för de mest bindande, dock
det alltsammans utan pretention att med mina s.nä
knndstaper forma upplysa Herr vice Landtmarstalken;
utan utbeder mig twartom sjelf blifva upplyst
och wcderlagd, i ^all min mening icke stnlle godkännas.
Utom de cchationer, som nu sä mänga gänger
blifvit upprepade utur sjelfva Regerings - Formen,
nemligen om desi oryggelighet och oföränderlighet uti
alla de puncter, som röra Konungens, sä wäl som
Folkets sörbehällna rättigheter, sä mäste jag äter till
min menings bestyrkande wända mig till 1786 ärs
Riksdags-Beflut, som Herr vice Landtmarstalken förLidra
Bandet. P p Mode»
594 Riddcrst- och Adelns protocoll.
modeligen sjelf bade undertecknadt och denna Riksdag
ä nyo genomlast; men beder dock ödmjukast fä
fästa desi uppmärksamhet pä g §. der orden salunda
läses: ''Wi räkne för wär yppersta ara och ömmaste
pligt, att obrottsligen efterlefwa, och he igt warda
then i en wälsignad -stund antagne oryggeliga
Regerings«Form af den 21 Augusti 1772, hwarigenom
Konungamagten, och wäre fri- och rättigheter
i ett oupplösligt samband förenade äro." Jag frågor
billigt, om här talan är om något annat, än
den Grundlagen, eller den oryggeliga Regerings.
Formen, som Herr vice Landtmarftalken och de öfrige
Talemännen beswurit, att owäidugt och oförskräckt
förswara samt alldrig tillåta sädanna
propositioner göras, som strida emot Lonungamagten,
ock Riksens Ständer fri- och rättigheter,
och till hwiiken Regerings- Forms allernogaste
efterlefnad alla Deputerade Riksdagsmän
genom sina Fullmagter utomdesi äro förbundne. Dä
nu sä är att Regerings - Formen är förklarad för
en helgedom, och eli oupplöseligt samband emellan
Konungen och Folket, huru kan wäl dä möjeligen
supponeras, att nägra rader längre ned, densamma
Grundlagen stulle kunna underkastas en ändring och
rubbning genom z Stävds Pluralitet? Det tyckes jn
wara mot sundt begrepp, att samma Ständer i samma
tz. stulle wilja förstöra den grundwal hwarpä de
byggt hela sitt Beslut. Jag will ock här anföra
desta sä mycken twekan förordsakande ord; ivid öf'
werwägande af hwad 40, 4-, 42, 43 och 57 tz.
§. Regerings - Hormén stadga, och dä 1617 ärs
Riksdags-Oroning ej blifwit antagen till efterrättelse
i de delar, hwaruti den gemom Regerings. Formen
ändrad är (hafwe wi enhälligt stadnat i then
tcmLg:
1789, den zr Mars. 595
tankat att uti the ärender, bwarutinnan Riksens
StänderS utlåtande, likmätigt nvk anförda
ställen i Grundlagen äger rum, utom
i privilegie- och BcwillningS m äl, the rom sär»
skilt stadgande i samma Eag igensinneS, fordraS
z Stånds sammanstämmande pluralitet,
för att utgöra Riksens StänderS Röst). —
Jag tycker c sanning det wara klart som dagen,
att Riksens StänderS utlätande blott wid de
uppräknade Z. eller wid nvst anförde ställen
i Grundlagen äger rum, dä ock fordras g Ständs
sammanstämmande Plurali et för att utgöra Riksens
Ständers Röst. Den heliga och oryggeliga delen
af Regerings-Formen, hvarigenom Konungamagten
och Riksens Ständers fri- och rättigheter i ett oupplöseligt
samband förenade äro, har förut i samma §.
blifwit undantagen, och längre ned Privilegie- och
Bewillnings-mäl; uti den i Riksdags Beslutet an,
förde 57:deZ. äberopas walden Z9:de §., men sä.
dant har icke i nägon annan akt och mening ffe
kunnat, än som det tydeligen förklaras i anseende
till sattet, huru uttydniugen ste stall, eller som or.
den lyoa; pä sätt, som uti 39 och 42 Z. §. föreskrifweS,
nemligen enligt 59 sä alt ingen Olag
stall gä öfwer räll Lag, etter undersätares frihet
och Konungens rättigheter blifwa wanstötte och un»
dertryckce; utan hwar och en ätnjute sina lagliga
rättigheter och wälfängne Privilegier; med hwad mera
om sättet i 42 §. förejkrifwit är. Den 39 och
57 K. Z. äro i öfrigt gamka olika: den första talar
om allan Konungstigan Ratt, Magt och Myndighet,
samt Undersätares fri- och rättigheter, hwilka begge
stola lämnas alldeles oförkränkt, och ej blifwa man.
stötte eller undertryckte; men deremot handlar den
Pp 2 senare,
596 Ridd ersk. och AdelnS protocoll
senare
eller Z7 Z- blott derom, akt thä något otydligt
skulle finnas i theana Lag, sä ina man thä fig
rätta efter tbest bokstafweliga innehåll, till thest Kongl.
Majst och Riksens Ständer kunna förenas.
Det ar och förblifwer för mig en obegriplig
Logica, huru af 1786 ars Riksdags-Besluts z §.
skulle kunna dragas ihen siutfatts, att alla ftura lVlägeli.
KeAiso et Kei kublicee, det ar hela chis kublicum^
som Summari er i Regerings-Formens 39 §.
upprepas, kunde genom z Stånds pluralitet andras,
dä Z9 icke är bland de föränderliga §. § anförd,
utan twartom förklarat, akt det oupplöseliga
sambandet emellan Konungamagten och Ständernes
fri- och rättigheter skulle heligt ivärdas. Skutte efter
allt detta annu något twifivelsmäl äga rum, sä
är det Ridderstapets och Aoelus och ej Herr vire
Landlmarstalkens egen tanka, hwarä propofistvn begäreS.
Allas ösist-an gär blott de-rpa ut att blifwa
orubbade bibehällue wid 1772 ärs Regerings Form,
hwilken ock Herr vice Landtmarstalken sjelf bedyrat
att wilja oivaldngt förswara.
De g Refpcctive
Ständen hafwa ukomdest alldrig fig yttrat om warkan
af 3 Stånds pluralitet uppå de högmål, som
i Regerings-Formens 39 8- omröres. '
Efter nägot widare Discourerande förklarade
Herr vice Landtmarstalken, att han med en gansta
ringa förändring uti tillaggningen torde kunna förena
Ridderstapet och Adeln, och föreflog derföre
följande:
Uti hwilkets sistnämdes g:dje Z. under de der
upprepade 8- tz. af Regerings-Formen utaf 1772
icke enkannerligen omnamnes någon ändring af
Grund
-
1789, den Zi Mars. 59-
Grundlag säsom efter Ridderstapets och Adelns tan.
ka till fin natur oföränderlig u an Konungens och
alla fyra Riksståndens gemensamma samtycke.
Men Ridderstapet och Adeln wille ej antaga
ordet enkannerligen, såsom pä allt sätt olämpe.
ligt, ulan efter någon widare jemkning och öfwerläggning
förenade fig Herr vice Landtmarstalken och
Ridderstapet och Adeln angående tillaggningen, hwilken
inrättades pä följande sätt:
"Uti hwilket sistnämdes g:dje Z. under de der
"upprepade 8- §. af 1772 ärs Regerings. Form
"wärkeligen icke omnämnes någon ändring af Grundslag,
säsom efter Ridl^rstapets och Adelns tanka i
"fin natur oföränderlig utan Konungens och alla fy.
"ra RiksständenS gemensamma samtycke."
Hwarefter Herr vice Landtmarstalken gjorde
proposition.
Bifaller Högloft. Ridderstapetj och Adeln det
projecterade swaret till Hans Kongl. Maj:t med den
nyst uppläste tilläggning?
Beswarades med Ja.
Friherre llielke framgaf project till kixtractum
?rotocoIIi, hwilket såsom Vekiculum till den.
na Expedition kunde afgä till de andra Ständen.
Upplästes och gillades.
Upplästes ett Lxtracluna krotocolli frän Hemliga
Utstotkct af den 24 Mars, angående Rikets
Gäld.
Lades pä bordet, der Friherre Duwall förbePP
3 höll
598 Riddersk. och Adelns protocoll.
höll sig att det skulle blifwa liggande till desi Be«
willnings Utskottes arbete hunnit uppkomma.
friherre VVackitmeiller päminte, att Ridderffapet
och Adeln behöfde nägra Oeconomiffa Plena.
Herr vice Landtmarskalken försäkrade, att Plena
hädanefter icke skulle blifwa rara.
Sluteligen justerades L!xtractum protocolli
af i dag, i anledning of den nysi ulkvmne Smäde.
skriften; hwilkei gillades.
Ridderskapet och Adeln åtskildes klockan 7.
In kiäem krotocolli,
Lun^enciona.
Utdrag af Protocollet hällit i Ridderskapets och
Adelns Pleno den 16 Mars 1789.
S. D.!.Ipplästes ä nyo den af Hans Kongl. Maj:t
Riksens Ständer uppå Riks-Salen den 21 Februari
sislledne i Näder föresiagne Förenings- och Säkerhets-Act,
hwarefter Ridderffapet och Adeln skred
till öfverläggning, enligt Hans Kongl. Mafts dlädiga
tillstånd, samt stadnade uti det enhälliga Beslut,
som af närlagde Afskrift af Ridderskapets och
Aoelus underdåniga yttrande till Hans Kongl. Maj:t
närmare inhämtas kan. Och som Ridderskapet och
Adeln ansäg den emellan sig och sine Medständer,
för allmänt wäl sä högst nödige manskapen och för,
troendet fordra att dem desie sine tankar meddela,
sä befalltes, att sädant genom Utdrag af Protocollet
1789, den Zi Nars. 599
till de öfrige Refpective Ständen wärkstallas skulle,
bit iupra.
U drag af Protocollet hällit hos Ridderskapets och
Adelns Pleno den z r Mars 1789.
S. D. Ett den 8:de i denna manad inför Menige
Allmogen i Stora Tuna Församling i Dalarne, af
en wid Namn Lric ^äolpk VVinclakil hällit, i Fahlun
tryckt, och har i Siaden desia dagar offenteligen
sörfält Tal, gaf Ridderffapet och Adeln till desi enhälliga
misinöje en obehaglig öfvertygelse, att de en
långlig tid emot Adelns heder utspridde widriga omdömen
och smädefulla beskyllningar, till Hwilkas ätalande
och hämmande de öfrige refpective Ständens
biträde blifvit äskat genom Protocolls - Utdrag af
den 6 fistledne Februari, ännu icke afsiannat, utan
af nysinämde Förfaltare fä oförsynt fortsättas, att
han, med uragtläten anwisning pä någon eller någre
wisie till äfwentprs misitänkte eller brottsiige
Medlemmar af Adeln, till-vitat ett obestämt antal
eller som orden loda: en del af Rikets Herrar
och Ädlingar (förförde af Utlänfft Guld, att
haswa rvikit ifrän sin Ed, sine pligter, och
öfwcrgifwit Lonungen, att för enskilt afsigt
förstöra Folkets frihet, och äter läsa det i de
bojor, som wär Lonung en gäng krosiat.
En sa förhatelig stämpel af det wederstyggeligaste
och straffbaraste Förräderibrott, dä den icke ar
satt ä den fannffyldige och förwundne, utan pä ett
helt Ständ eller större delen deraf, och da den icke
präglas af Lagen och desi Handhafvare utan af en
obuden och sjelfvald förespråkare, mäste nödwändigt
Pp 4 upp»
6ss Ridderst. och Adelns protocoll.
rrppwacka en inbördes misttro och bitterhet, samt
omsider genom wrängwis tydning reta en uppmanad
folkhop tilt wäldfamma utbrott, hwilka äfwen sä lätt
kunna misiledas emot Konung och Regeringssätt, som
emot en eller annan Medborgare. Nldderskapet och
Aoeln, mera uppmärksam pä allmänna ivälfärden, än
noggran om egen upprättelse och trygghet, ansäg
Medborgerliga lugnet framför allt med yttersta sorgfällighet
böra ätersökaö, helst i Rikets nuwarcmde
belägenhet, dä dest grannar blifwit dest fiender, dänästan
alla wapenföre inbyggares armar snart torde
behöfwas till Swensta Besittningars förswar, och
dä den samdrägtigaste beredwillighet erfordras till
Krigsanstalternas och Riks-Castans understöd. I
delta afseende bestö-s, att hos de öfrige Respective
Ständen förnya Ridderstapets och Adelns förra
manliga anhållan, om en gemensam underdånig föreställning
hos Hans Kongl. Majit till minnande af
en nådig Författning, hwarigenom den inbördes sämjan
och fönroligheten mä kunna äterställas, samt
den oskyldigas och an mera ett helt Riksstånds anseende
frilyias ifrän nedrige och uppror stiftande belackares
ytterligare anfall.
Den Mst Ridderstapet och Adeln hyste för de
öfrige Ständens, öförtöfwade bemägenhet att antaga
denna begäran, såsom ett migtigt och tillbörligt
Riksdags-Ärende, samt det underdåniga hopp Ridderstapet
och Adeln mägade göra sig om wär Nådiga
Konungs milda bifall, grundades och stadfästades
uppå det under den Store och Odödeligej Konung
61781^^ ^voi.ktt8 Regering är 1612 den
24 November utfärdade Riksdags Beslut, som wittnar,
att Adelns den tiden, likasom nu, förolämpade
1782, den Zi Mars. 6or
wärdighet blifwit pä enahanda sätt som för denna
gäng önskat och föreslagit är, wärdad af Medstander
och beskyddad fran Thronell, samt förd L första
rummet af den tidens Riksdags - Göromål. bär
1'u^ra.
Tisdagen den 7 April.
Plenum klockan half n.
Upplästes Bonde-Ständekä kixtractum krotoccM
af den av Februari, till swar pä Ridderstaoets och
Adelns chxtractum protocolli af dell 6 Februast,
angående de emot Rivderstapec och Adeln utkomne
förklenande ryckten och skrifter.
Lades ast ^cta.
Borgare - Ståndets bixtractum protocolli as
den 27 Mars, försedt med de andra Respective
Ständens påskrift och bifall, angående att gästvän
till Hans Kongl. Höghet Hertig Orri, af 50,000
R:dr Specie utaf Banquen skulle förskjutas och
hwaröfwer Vanco-Utskottet höras skulle.
Friherre Wacktmeister erindrade, att denna
fraga redan af Högloft. Rivderfkapet och Adeln lvore
afgjord i likhet med hwad Preste - Ständets
Lxtractum krotocolli innehållit, och tillfölje hwaraf
den blifwit remitterad till Bewillnings-Utskottet att
efterse, huruwida Summan genom bewillning kunde
utgå, genom Län upptagas eller att med BancoUlstottet
östverlägga, huruwida den af Banquen kunde
förskjutas, och tillstyrkte Friherre Wacktmeister,
att wid detta Beftut malte förblifwa.
Pp 5 Grefwe
602 Aidderff. och Adelnö protocoll
Grefie
lervenhaupt, Llae8, yrkade äfwenle,
des derpä, akt Ridderffapet och Adel» »lätte förblif»
tva wid sitt reda» fattade Vestut; hwilken tanka äfwen
af Höglofl Ridderffapet och Aoel» pä gjord
proposition af Herr vice Landtmarffalken bifölls.
Hwr vice Landtmarffalken berättade för Höglöst.
Ridderfkapet och Adeln, att dä Deputakionen
med tacksägelsen för Hans Kongl. Majus förswar
af Rikets gräntsor haft företräde, hade förefallit,
hwad det inför Kongl. Maj:l hällne Prckocoll innefattar,
hwilket nu upplästes och här bilagt finnes.
Herr vice Landtmarffalken anmälte, att rörande
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens Examen
lära Ridderffapets och Adelns Herrar Depu erade
sä wal som de Ledamöter, hwilka sig defiutom inställt,
med honom för Ridderffapet och Adeln, nied
innerligaste fägnad kunna wittna om Hans Kongs.
Höghets oförmodade och undranswärda framsteg i
sina "studier; Att Bonde Ständet genom ProtocollsNtdrag
af den 2 inne.varande förestagit, att i afseende
pä denna hugnefamma öfvertygelse genom en
stor Depu ation af alla 4 Ständen, hos Hans
Kongl. Majit och Hennes Maj:t Drottningen aflägga
Riksens Ständers underdäniga tacksägelse för
Deras Kongl. Majestäters, för Hans Kongl Höghets
uppfostran anwända Linma och faderliga
omsorg.
Herr kilanA, st. st., hade häremot ingen ting
akt inwända; men som Hans Kongs. Maj:t, enligt
hwad nyligen uppläst blifvit, behagat förklara sin
nädiga benägenhet för Ridderfkapet och Adeln, sä
hemställte han, om man icke borde profitera af detta
1789, den 7 AprM- 60 g
tillfälle för att tillika uppdraga wära Deputerade,
att namna om wära arresterade Medbröder.
Grefwe lervenhaupt, Llae8, instämde härmed
och att wära Deputerade wid Tacksägelsens afläggare
ej böra underläta denna underdäniga framställning.
Herr vice Landtmarffalken frägade, om icke
Ridderffapet och Adeln, innan de i dag ätffildes,
skulle täckas utse Ledamöter till en Tacksägelfe-Depu
ta tion.
Friherre Ourvall frägade, om Depukationen skulle
hafva till ärende, tacksägelses afläggande, eller
att i underdånighet andraga om wära fängflade Medbröder,
eller ock begge desia föremäl.
Herr vice Landtmarffalken upprepade anledningen
och erindrade, att nödigt wore, det han först af
Hans Kongl. Majit inhämtade, om och nar Hans
Kongl. Maj:t behagade emottaga nägon Deputation
frän Riksens Ständer, hwarefter han fä om
det ena som om det andra skulle underrätta Höglofl.
Ridderffapet och Adeln.
Herr vice Landtmarffalken berättade, att ledd
af sin pligt sä wäl för sitt Ständ, som mot sig sjelf
och hwar redlig Medborgare, hade han funnit tillfälle
att för Hans Kongl. Majll yppa Nidderjkapeks
och Adelns oro öfwer den i Fahlun af trycket utkomne
Smädeffriften; han hade med yttersta tillfredsställelse
funnit Hans Kongs. Måill redan underrättad
om denna lastfulla Auctors Skrift och fäkt
emottaga det sivar, att Hags Kongl. Majit behagat
anbe
-
604 Redders?- och AdelirS protocoll.
anbefalla Instikiä-Ea!ihs--rs-Embclet lala ställa Författaren
under loga Ransakning och Dom. Hain;
Kong!. Majus Nädiaa Befallning härom till RiksDrotsen
af den z:djc April, hwaraf Herr vice Landtmarstal
en sätt emottaga en Afdrift, blef uppläst fä
lydande:
Till Herr Rils-Nädet och Riks-Drotsen!
oc. oc. oc. Ifrån Tryckeriet i Fahlun
har nyligen utkommit ett Tal lill Menige Allmogen
i Stora Tuna under allmän Socknestämma
den 8:de sistledne Mars, hällit af Liic ^äcllxli ^Vinckabl.
Wi hafwa ansedt dets-.nma innehålla sädaue
ordasätt, som ej annat kunna än sara Ridderfkapets
och Adelns heder, da hela detta första Ständet
i Riket beffyllas för att wara falbe till Rikets fiender.
Och som wi icke allenast fädant Författarens
uttryck med mitzhag erfarit, utan ock alldrig kunna
tilläta att Rikets första Ständ stulle sakna den aktning
detsamma tillkommer, samt ett helt Riksständ
blottställas för ohemula tillmålen; fä wele Wi Eder
härmed uppdraga, att igenom Iustitiä-Cantzlers-Embetet
läta stalla Författaren under Laga tilltal, samt
att Laglig Domstol mä efter behörig pröfning fälla
den Dom, Lag och Författningar förestrifwa. Wi
besalle oc. oc. Stockholms Slott den g April 1789.
O O 81 /V
L- Lcklrösterlreim.
Friherre Duwall igenkände häruti Kongl.
Mc.j-.ts
att Herr vice Landtmarstalken wid första lägenhet,
dä
»789, den 7 April- 6og
dä han uppwakar Hans Kongs. Maj:k, deröfwer
frambär Ridderstapets och Adelns underdäniga erkänsta
och wördnad samt anhätlan, att denna nu
uppläste Nådiga Skrifwelse mätte i de utkommande
Dagblad fä införas.
Ridderskapet och Adeln yttrade enahanda tanka,
häruti och Herr vice Landtmarstalken frägade,
om Ridderskapet och Adeln tilläter, att han i underdånighet
wid första tillfälle anhäller, att denna
Kongl. Maj:ts Nädiga Skrifwelse af Trycket får
ukgä.
Beswarades med allmänt Ja
Herr
l^oräenstolpa, ^ncler8, päminte VM de
andre Pasguillanternes answar.
Herr vice Landtmarstalkan gaf wid handen, att
han tält wid Talemännen och att de lära wara i
full fonction att öfwerwäga Ridderstapets och Adelns
begäran, angående de andre Ständens instämmande
till en gemensam underdånig föreställning?, görande.
Friherre ^Vaclitmoistor, som wid Sessionens
början anmält sig att fä tala, anförde:
Ridderskapet och Adeln lärer äfwen som jag
hördt omtalas, det wär Landtmarskalk, Hans Excellens
Gref lewenhaupt, understrifwit SäkerhetsActen;
för att förwisia mig härom, war jag sjelf
med ett par utaf mina wänner hos Hans Exceltence
Landkmarstalken och frägade, om sä wore, att han
strifwit under, hwarkill han swarade, att han understrifwit
pä Ridderstapets och Adelns wägnar som
Landtmarstalk. Det är säledes en sanning mina Herrar
och intet ett ryckte, att Landtmarstalken under
flrif
-
6o6 Räddersk. och Adelns protocoll.
flrifwit. Jag hemställer derföre Högloft. Ridderstapet
och Adeln om icke wi här till Protocollet böra
anföra wär protest emot en understrist, svin Ridderstapet
och Adeln, sä myrket mindre kunna gilla och
godkänna, som han är stridande twäremot Ridderstapets
och Adelns Beslut, enligt dest justerade Expedition
och wära i Privilegiera sörwarade rättigheter,
säledes olaglig. Detta är hivad jag magar
hemställa Högloft. Ridderstapet och Adeln, öfwertygad
att de härutinnan med mig instämma.
Ridderstapet och Adeln förenade sig härmed
genom ett starkt Ja.
Friherre Vielke, att utom det att underskriften
strider mot Ridderstapets och Aaelns Veftut, more
såsom den största olagligheten alt anmärka, det sädant
stedt utan Ståndets wettstap.
Begärtes med häftighet att fä Proposition.
Herr vire Landtmarstalken. Högloft. Ridderstapet
och Adeln torde befalla en särstildt stund att
deliberera öfwer delta Ärende.
Någon hördes begära saken pä bordet; men
deröfwer uppstod en särdeles oro och mistnöje.
Friherre Duwall, trodde ej mera än en tanka
härdfwer kunna uppsta, åtminstone mäste oändeligen
fä kunna wara deremot; Ingen lärer säledes wilja
göra detta till ett deliberations-ämne. Det kan ej
nekas att reservera sig till Piotocolle, och att deröfwer
sä proposition.
Herr vice "Landtmarstalken. Det ar ej sivärt
alt igenkänna Högloft Ridderstapets och AdelnS ömtålighet
sa snart de tro sig förfördelade; den wärma
-
1789, -en 7 Aprill. 607
ma hwarmed detta ärende upptages tolkar sanningen;
med mera kallsinnighet kommer Ridderstapet och
Adeln witzare till ändamalet. Högloft. Ridderstapet
och Adeln hade i Herr vice Landtmarstalkens
tanke nog tillräckeligen protesterat i den expedition,
som Herr vice Landtmarstalken nägra timmar efter
det den blifwit faststald, i Kongl. Mafits händer
öfwerlemnat; Protocollerne bewara för öfrigt ett
ojäfagtigt och oföränderligt -vittnesbörd om Ridderstapets
och Adelns tanka. Det synes ej obilligt än
ytterligare göra sig försäkrade, hwar och en har rättighet
att i Protocollet reservera sig; men genom en
proposition wore det sa mycket swärare, som Herr
vice Landtmarstalken ännu ej sedt Hans Excellence
Herr Landtmarstalkens underskrift; finge han se den,
skulle han närmare kunna utlaka sig.
Friherre Wachtmeister wille till denna Herr
vice Landtmarstalkens osäkerhet om underskriften hafwa
besivarat, det han till undwikande af allt misitroende,
brukat den försigtigheten att, såsom han redan
anfört, wid sitt besök hos Hans Excellence
Landtmarstalken wara åtföljd af twenne Riddersman,
af hwilka den ena wore Friherre DLirtin^sKauken.
Skulle ej nägon proposition följa, kunde Ridderstapet
och Adeln i Protocollet reservera sin protest,
hwilken utwäg äfwen stod öppen i fall nägon wore
af annan tanka eller kunde hafwa att deremot inwända.
Ropades allmänt Ig.
Friherre Duwall. Wi begära med en röst
samteligen detta till Protocollet: skulle nägon wara
deremot, kunde den äfwen teckna sig.
Ridder
-
6oZ Ridderfk- och AdelnS protocoll
Nidderstapet
och Adeln ästade att fä höra, huru
Friherre Wacktmeiläers ord wore kill P.otvcollet
fattade. Ridoarehus Secreterare» gaf nied Herr
vice Landtmarstalkens tillstånd tillkänna, att om
Högloft. Nidderskapet och Adeln befaller akt höra,
hwad nu till Protokollet wore fattat, torde det ej
utan stapplande kunna uppläsas, emedan omöjligt
wore att kunna i pennan författa, lika styndefamt
som ett munteligt anförande.
Friherre Wacktmeister ölwerlämnade da, till
mera tydlighets tvinnande uti Protokollet, stciftcligen
författat, hwad han munteligen anfört, hwanvid
Friherre Wacktmeister näst framför de orden: säledeS
olaglig- tilläde utan RidderfkapetS och
AdelnS rvettflap; cch som i Protocollec influtit,
att Ridder,kapel och Adeln samfällt tyckts instämma
med Friherrar Wacktmeister och Lielke, fannt
Ridderstapet och Adeln för godt, att i det ställe stut»
le positive införas, att Ridderstapet och Adeln samfällt
instämde med Friherre Wacktmeister.
Friherre Wacktmeisters ord, jemte denna senare
mening blefwo pä Ridderskapets och AdelnS
befallning ä nyo uppläste och Protokollet för justerat
af Högloft- Ridderstapet och Adeln förklarat.
Friherre Wacktmeister, sä snart Protokollet
salunda är justerat, är protesten Nidderstapets och
Adelns tanka.
Det begärtes att i Protokollet stuile anmärkas,
att ingen anmält sig wara af annan tanka.
Friherre kkeik', ktteäric anmärkte, akt det wore
en ny wäg att genom reservation i Protokollet
stadga
39- 1789, den 7 April- 609
stadga ett Beslut: han yrkade deröfwer proposition
Lfrän Herr Landtmarstalken.
Friherre vukon. Reservation till Protokollet
med allas bifall är tillräckelig. Men som han ej
tydeligen hörot hwart och ett ord, blef Friherre
Wacktmoistei-Z anförande a nyo Uppläst.
Herr d-loräenllolps, gullers, päminke att det
blifwir förbehållit att i Protokollet stulle intagas
om någon wore af stridig tanka, men att ingen sig
anmält.
Uoplästes Bewillnings- och Krigsgärds.Utstot»
tets betänkande och projekt till Bewillning med särskilta
Bota ac. oc.
Lades pä Bordet.
Herr Illgorllestt, 6ustsk ^stol^K. D» jag
wid min uppkomst pä Rrodarehuset törfpordt, att
Bewillnings- och Krigsgärds-Utstottets Betänkande
med sine Allcgater ar pä bordet lagt, nödgas jag,
som längesedan warit sinnad begifwa mig till hemorten,
as stal att ej magta afbida blotta löften om
Plenidagars undfäende utan nägvn »verkställighet,
anmärka följande: Jag har i flere dagar afwakkat
det ögonblick, som rycktet sagt, att blifwa arresterad
jemte flere med mig lika tänkte frän detta wördnadswärda
Riddarehus. Nu är dagen inne, dä man
sagt, att det stulle hända, men lyckligtwis har rycktet
denna gängen fört en osanning: och dä jag intet
will i delta menföret exponera mig för lika dryg
kostnad som wid hitkomsten eller resa 250 mil i stället
för 60, medan Hafwet ligger, sä är jag i bäda
s:dra Bandet. -0. q hän»
610 Hadders?. och AdelnS protocoll
hänseenden
ursäktad. Jag bär en betydande fordran
af Fält - Commisfariatet i Finland för gjord Lefwerams
till Armeen, den har jag af.Kongs. Utrednings,
Commisftvnen härstädes welat uppbara, man har
wist mig tillbakars lill Commistariaiet och sagt, att
större Kemister dit ivore öfwerstyrde; deruppå har
jag fäkt sivar, att de affkickade medel knappt liqui,
deråt en fjerdedel af hwad Armeen haft att fordra.
Jag nödgas således lika fattig resa hädan; men för,
klarar tillika att sä länge min fordran blir obe alt,
jag hwarken bewiljar, Recrulerar, Remonterar, för
Ordinarie- eller Warierings - Nummer, eller utgör
det minsta Onus; ty jag har ingen ting. Wald har
mig händt igenom Herr Ofmersie Kammar-Junkaren
Baron ^rmkelsts anstalter med Trost-Kustars
borttagande af mitt Lagstadda folk, och hwaröfmer
jag fördt klagan hos Konungens Befallningöhafwande
i orten, som alldrig blifwit hördt; ty föri lärår
jag ännu en gäng, att alla Contributioner pä
mig och min Egendom blifwa Restantier; helst enligt
mina B.ef frän Finland, smittosamma siukdommar
liknande pesten utbreda sig och ödelägga det ringa
antal Tjenstefolk jag har qwar. Och följaktligen
mitt Landtbruk.
Häraf ulbeder jag mig med Herr vice Landtmarstalkens
och Högloft. Ridderstapets och Adelns
tillstånd undfä ett bixtractum krotocolli af Herr
Riddarehus-Secreteraren ordentligen vidimerat till
min framdeles säkerhet.
Onstades lycksam resa af Herr vice Landkmarstalken.
Herr General Duvall frägade om kixtractum
krotocolli till de andra Standen med Ridderstapets
-
1789, den 7 April- 6n
pets och Adelns swar om Säkerhets - Alen wore
expedierat.
Herr vice Landtmarstalken berättade, att han
detsamma till Talemännen aflämnat. Föredragandet
i Ständen berodde ej af honom.
Bifölls att Riddarehus-Salen nästa Langfre*
dag sär nyttjas till den wanliga Frimurare-Concerken.
Den ivid öfwerläggningens början bifallne De»
putation war af Fiscalen anteknad och blef uppropad.
Uopä föreställning af Herr Majoren Danck»
värst Dilljsström, gjorde Ridderstapet och Adeln
en sriwitlig Insamling till understöd för dest arresterade
Ledamot Lieutenanten polian /rlmkelts behofwande
Hustru och sein Barn, hwilken räknades och
fannts wara 214 R:dr, 2 Ducater, 21 st., som
tillställdes Niddarehus. Fiscalen att till Fru ^.lmtelt
öfwerlämna.
Ridderstapet och Adeln ätstildes.
In kicleM,
Lun^sncrona.
Slfstrift.
Jullem p3 SioikhetmS Skott
dcn 25 Mars i-gu.
Ltis-rAk.
Bilaga.
Stockholms Slott den 2g Mars 1789.
I anledning af Riksens Ständers wederbörttgen
anmälte underdäniga anhållan, behagade Kongl.
Q q'2 Majtt
612 Riddcrff. och Adelns protocoll.
Maut klockan 4 eftermiddagen uti Sängkammaren
,k^ Ofra Wäningen af Kongl. Slottet, emottaga
Rikfens (ständers Deputerade, 50 af Riddcrstapet
och Adeln samt 24 ifrän hwarje af de öfrige Gränden,
anförde af Herr Grefwen och Landtmarstalken
samt Talemännen.
Kongl. Maj:t stod wid ingången af Skranket,
som omgifwer Sangen, och wid .Kongl. Majus högra
sida Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen.
Kongl. Majit ivar uvpwagtad af Desi OfwersteKammarherre,
Riddaren och Commendeuren af Kongl.
Majrts Orden Herr Grefwe k>Iil8 kölle, Ofwerste
Kammar-Junkaren, General-Majoren, Riddaren och
Commendeuren af Kongl. Majus Orden, Herr Friherre
Laveot'kaude, Capitaine-Lieutenanten af LifDrabante.
Corpsen, Grefwe Käam LustviZ keavenLaupt
och Capitainen wid Latta Dragonerne af
KongK Majus Lif- och Hus-Troupper, Grefwe jsacod
Oe la 6ar6ie.
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen war uppwaktab
af twenne Desi Cavaillerer, Friherre l^lörner
och Friherre Loise.
Protocollet fördes af Stats Secreterare» 8ckröäerkesm,
under ledigheten afHof-Cancellers-Embetet.
Deputerade emottogos och infördes af HofMarstalken,
Ofwersten och Riddaren Friherre Ltrömkeit
med Hof-Staten.
Herr Grefwen och Landtmarstalken uppläste och
öfwerlämnade i Kongl. Majus händer den här följande
Riksens Ständers underdåniga Skrifwelse:
Stor
-
1789/ den 7 April- 6rg
Stormägtigste Allcrnadigste Konung?
Riksens Stander iakttaga med innerlig glädje
och tillfredsställelse alla tillfällen, da de inför sin
Nådiga Konung kunna frambära försäkran om deras
vswikeliga underdäniga trohet och undergifwenhet.
De aro skyldige att hembära en hjertelig tacksägelse
till den högsta Försynen, som under krigets
ho ande faror, bcwarat Sin Smorda, och som ifrän
Eders Kongl. Majus dyra Person uswändt de olyckshändelser,
som krigslägan wanligen älsölja.
De äro skyldige att nedlägga den listigaste erkänsla
för Eders Kongl. Man , som ingen möda
haft ospard, och intet Besvär unowikit för, att frälsa
Riket, bibehålla desi sjelfständighet, rädda desi
Gränsor och Landskap, samt derifrån afhälla främmande
Härsmagt.
Men Allcrnadigste Konung! Ju wärmare hjerta»
Eders Kongl. Majus undersåtare hysa för Eder
Kongl. MajU, ju ömmare är deras oro öfwer den
wada, hwaruti krigets äfwentyr kunna föra Eders
Kongl. MajU och Riket, och ju ifrigare blifwer deras
önskan att se de öfwer Sweriges Himmel sammandragne
maln geno:» en snar och lycklig fred
skingrade. De äro derföre beredde att hwar i sitt
kall, uppoffra allt, för att med förenade krafter kunna
möta Fienden; att, like deras gamle Förfäder,
pä manligt sätt till sista blodsdroppan försvara sin
Konung och Fosterland; art upprätthålla Rikets
sjelfständighet och Swensta Folkets urgamla heder,
samt att dymedelst sätta Eders Kongl. MajU i tillständ
att förskaffa Riket en ärofull, säker och war«
aklig Fred, den Riksens Ständer underdänigst anQq
g hälla
6r4 Ridderst- och Adelns protocoll.
hälla att Eders Kongl. Majit af ömhet för Sine
Undersätare nadigst täcktes bereda, emottaga och stadga
, sä fort en sädan bjudes och erhallas kan, pä
bet de sär och refwor krigslägan förorsakar, mage
under fredens och lugnets äterfäende, lunna botas
och helas, och den idoge Medborgaren i stillhet äter
fä skörda Fredens salla frukter, som hittills gjort
Eders Kongl. Maj:ts Regering lycklig, och i alla
tider, skall göra Eders Kongl. Maj:ts Namn wäl«
signat bland Swea Barn och Jmvänare.
Riksens Stander framhärda med djup underst
kelig »vördnad.
Stvrmägtigste Allernädigste Konung!
Eder Kongl. Mas:ts
Merunderdanigste och Tropligligsie
Tjenare och Undersåtare.
Pä Ridderffapets och Adelns Pä Preste-Ständcts
magnar magnar
L. L, I^evvcnttaupt. H7no von Iroit.
K, t. Landtinarstalk.
Pä Borgare - Ständcts Pä Bonde-Sländcts
magnar magnar
^nck. Isteöber§li. Austers ^nöerslon.
HwarL Kongl. Maj:t lämnade följande Nädiga
S-var r
Med mycken tillfredsställelse har Jag emottagit
Riksens Ständers förklarade erkänsla för de trogna
omsorger hwarmed Jag wärdat Rikets heder och för»
sivar. Jag kanner lifligen ben äran att styra och
anföra
1789/den 7 April- 6kZ
anföra ett tappert och trogik Folk, hwars kärlek och
förtroende uppmuntrar mig under alla bekymmer.
Ibland de första af Mina önskningar, är »visserligen
att winna en Fred, ärofull i sina »vilkor,
säker i sitt bestånd. Jag har försäkrat Riksens
Ständer att icke dertill försumma nägot tillfälle,
och Jag förnyar med nöje ett löfte, grundat i Min
egen böjelse och deras önskan. Emedlertid stola Min
Person, Mitt Lif och Blod wara osparde för MittFädernesland,
och dä Riksens Ständer understödja
Mitt bemödande, kunna de »vara försäkrade om den
Kongl. Nåd och Pmest, hwarmed Jag förblifwer
Dem städse wälbewägen.
Herr Grelwen och Landtmarstalken samt Tale»
männen och Deputerade undfingo den Näden att
kysia Konungens halld. hwarefter de afträdde, dä
Kongl. Majit genom Öfwerste Kammarherren Herr
Grefwe pocke, äter inkallade Herr Grefwen och
Landtmarstalken med Adelns Deputerade och tillsa,
de de»n:
Jag har katik Niddcrstapet och Adelns Deputerade
komma tillbaka, ty dä Jag emottog Deras
tacksägelse, kände Jag ä nyo hos Mig upplifwas den
fägnad, hwarmed Jag alltid emottagit Ridberstapet
och Adeln.
Enstilta saker böra alldrig blandas med allmänna.
Jag har alltid i Mitt hjerta förenat det nöje
att belöna förtjenster, med den tillfredsställelse att
glömma oförrätter.
Riket är i krig. Min Adel äger det yppersta
tillfälle att pä sina Förfäders säll förtjena ära.
Mina Undersåtare äga 18 ärs erfarenhet af Mitt
Q q 4 hjerts
-
6i6 Rldderff. <pH Adelns protocoll
hjertelag
bade för höga och laga, och i synnerhet
för det försia Ständet i Mitt Rike. Oai de alltid
nied lika uppriktigt nit söka att det förtjena, som
Min böjelse ar sann att det bibehålla, sä stola deras
gärningar rättfärdiga deras tänkesätt, och Jag,
»vid en annalkande ålderdom, njuta den trösten, att
alltid kunna omfamna Ridderstapet och Adeln med
den Kongl. Näd och Annest, hwarmed Jag förblif»
»ver Dem samt och synnerligen walbewägen.
Herr Grefwen och Landtmarstalken samt Deputerade
singö den näden alt kylla Konungens hand
och aflradde. ^
L. I^evenknupt,
ll. t. Lanvtwarstalk.
Enlicchcten med Originalet,
L. Lclaröclersipjm.
Onsdagen den 8 April.
Plenum klockan 8-  Ordförande Herr vice Landtmarstalken.
Uoplästes Riddarehus. Utstottets Betänkande
öfwer Riddarehus-Arenderne.
Lades pä bordet.
Upplästes Riddarehus - Utstottets Betänkande
om Adeliga Jungsru-Stiftet.
Lades pä bordet.
Herr vice.Landtmarstalken gaf tillkänna, att
Hans Kongl. Maj:t med särdeles näd upptagit
'Riksens Ständers underdäniga anhållan, att hos
Kongl. Masit fä förklara sin nnderdäniga erkänsla
för
'789, dcn 8 April
-
6»?
för Hans Kongl. Manis wid Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsens uppfostran anwände outtröttcliga möda
och omsorg; Att Hans Kongl. Maj:t behagat
tilläla en Deputations emottagande i morgon, hwartill
tiden och sinnden genom Anslag komw.e att lillkännagifmas.
Herr vice Landtmarstalken hade wid detta tillfälle
fördristat sig akt Aöra en underdånig påminnelse,
angående det Ridderstapet och Adeln sä högt ömande
ärendet, sina arresterade Medbröder; Och att
det swar han undsätt gäfwo honom mera anledning
till fängnad än misitröstan, men närmare more honom
ej tillstandigt att explicera sig.
Friherre Duwall. I anledning af den hugnad
detta Herr vice Landtmarstalkcns tillkännagifivande
uppwäcker, hemställts han, om icke den af
Herrar Lanbkmarstalkarne, som komina alt ansöra Deputation,
täcktes pasta tillfället att andraga ivar innecliga
längtan, att äter fä se wara Arresterade
Meobröder, såsom den ömaste sak hwilken ligger ost
xä hjert at.
Herr vice Landtmarstalken. Hmad han tillkännagifwit
more grundat pä den kunnoghet och närmare
anledningar han trodde sig kunna äga om sakens
ställning; men han trodde derjemte, alt man
säkrare nalkas ändamälet dä tystnaden bewarades,
försäkrandcs att förhällandet sä more som han det
nu uppgifwit.
Herr Lilan^, jsacol, tillstyrkte, att blott i allmänna
ordasätt nämna om Kongl. Maj:ts näd för
sitt Ridderstap och Adel.
Q q 5 Fri'
618 Ridderst- ych Adelns protocoll.
Friherre Duwall trodde, att tjenligasie kunde
wara att det öfwerlämnas till Ordföranden af Deputalionen,
att aspasia omständigheterne och inrätta
sitt förhållande efter hivad kunde sonderas om den
nådiga Disposition hwaru i Hans Kongl. Maj:t
kunde sig befinna, och hwaröfwer Ordföranden torde
äga tillsörläteligafie kundstapen.
Friherre Iclannerlieim. I den händelse Höglofl.
Ridderflapet och Adeln sär wid aga den sä
lange efterlängtade utwäg, att. genom en Deputation
i underdånighet anhälla om wära fängne Medbröders
frihet, önflade jag för min del att densamma
ak Herr vice Landtmarskalken blefwe anförd. I de
Termer, hwaruti Ridderflapet och Adeln sig nu befinner
med hans Excellence Herr Grefwen och Landtmarskalken,
tror jag ej att han hwarkcn för Ridder»
fläret och Adeln eller de fängne Lcdamöterne wid
ett sädant tillfälle kan wara ett angenämt redskap.
Ridderflapet och Adeln tycktes instämma i denna
tanka.
Herr vice Landtmarskalken. Ridderfkapets och
Adelns förtroende wore för honom fä smickrande,
att honom felle ord att det erkänna. I fall ej Hans
Excellences Grefwe lllewonllaupts hälsa tillåter,
torde det. förmodeligen blifwa han som finge den äran
anföra Deputationen.
Upplästes Hemliga Utflottets Betänkande af
den 24 Mars angående Garantien af Riksgäld
jemte Bilagorne, och sedan de Herrar som sig att
tala anmält, hade blifwit upptecknade, yttrade sig:
Fri
-
1-89, den 8 April. 619
Friherre Duwall. Det han trodde, att Bewillninqsfrägan
bort föregå i anseende till sin nära
gemenflap med Garantien, ty en Garanlie utan benus
pä tillgäng till desi uppfyllanoe wore betänke.
lig, och denna tillgäng kunde ej utrönas utan genom
wcsihelen att Bcwillnings-.Summail utgår. Friherre
Duwall uppläste derefter sina tankar dem han strifteligen
sörfattadt:
Dä nu den bekymmersammaste öfverläggning
hos Ridderflapet och Adeln förekommer, och man
stall stadga filt Beslut uti ett mål, som deciderar
om samtidas och efterkommandes öde och wäl, i anseende
lill den Skatt och Bewillning, som Rikets iräkade
gäldbundna och wadeliqa tillständ gör för
Riksens Ständer oundwikelig all sig ätaga, sä bekänner
jag, det jag med häpnad frambär mina tankar,
af frugtan alt med bästa och renaste uvpsäk ändä
kunna begä misitaa. Hwad Hemliga Utstotteis
silxtractum Dotocolli af den 2,4 Mars sistlidne innebär
är nödigt alt upprepa. Det hufwudsakligaste
deraf ankommer deruppä att Riksens Ständer stola
ätaga sig att Garantera eller ansvara, för en Gäld.
Summa af näaot mer än 21 Millioner R:dr Lopecie
eller Ett tusende Twähundrade Sextiotwä Tunnor Guld
och Z4Y2 R:dr Specie, hwarunder begripes förut gjord
Gäld, och hwad till det iräkade Krigets utförande
för innewarande ars Falttägs utförande erfordras.
Att hwarje Swenfl Inbyggare känner inom sig en
brinnande häg att frälsa Riket ifrän en sä tryckande
börda, ehuru det mäste med kännbar saknad af sin
förmögenhet, är alldeles otwifwelaktigt, men dä det
ärliga Interesiet af 21 Millioner 9Udr utgör efter
Hemliga Ukflottets Betänkande och Uppgift en Summa
-
622 Rrddersk- och AdelriS protocoll
ma
af 72 Tunnor Guld, utom den hittills ätagne
ärliga och wid delta ars flut till anda löpande Vewillningea
af circa 12 Tunnor Guld, oberäknat
gamla Riksgälds-Fonden af 9 Tunnor Guld, samt
Manufaclur- och Fiskeri Fonden, fom torde till z
Tunnor Guld kunna beräknas, hwartill borde upptagas
Slottshjelp och Medicinal-Fonden, hwars belopp
jag ej noga känner, och gar dem således uti Ealculakivn
förbi; men hwartill i stället bör laggas den af
Landet ärligen utgående Bränmins-Arrende-Afgiften,
som lärer till 18 Tunnor Guld sig belöpa, jä uppstär
en försträckande Summa af blotta Bewillningar.
(Utom all annan Ordinarie Skatt), till en
Summa af 112 Tunnor Guld, som af detta fattiga
Rike mäste ärligen utgä, utom att för hwarje är
mer än en obetydlig afbetalning pä Capitalet af 21
Millioner R:dr stall stäatt förmoda. Harwid bör anmärkas
, att dä en Lewillmng förefläs och pä papperet
uppgifwes lill belopp af 82 Tunnor Guld, borde
den rätteligen innefatta en ännu högre Summa
i anseende till flere förefallande afkortmngar, stomman
under Uppbörden och wid Belalningarnes indrifwanLe
mäste bereda sig uppä. Att utpräsia allt detta af
märt Land, förefaller mig fäsom den största omöjlighet,
ehuru Projectet kan mara mindre smärt att formera.
Det later troligen sig icke göra ett är, och
än mindre de päföljande; och likmäl jordras en markelig
längd af tid, som denna Extra Bevillning bör
fortfara, för att afbörda denna Gäld. Den som pä
den sanfardiga sidan känner Landets tillstånd, huru
Landtbrukaren är med utgifter betungad, och huru
flere ärs misiwäxt uti åtskilliga orter och en klen
äring pä andra ställen i Riket medtagit desi krafter,
jemte de tryckande kostnader i anseende lill täta
Recru
-
1789, den 8 April. 621
Recrmeringar, Durchmarcher, med mera, som e!L
brinnande krig medförer, sä är ej underligt, om man
hisinar för ett förestäende öde, som hotar med undergäng
sa mäl Landtbrukaren, four andra Handteringar
och de Rörelser, hmarifrän betalningen stall
hämtas. Konung och Fädernesland mäste dock bispringas,
räddas och hjelpas, och deremot kan ej nä.
got mara att inwända sä längt möjlighe en det medgifwer;
men dä alla blifma utblottade af beskattningar,
som krossa dem, hmarifrän Nesiourcen stall komma:
och dä mälmägan mäste ärligen mer och mer
aftyna, hwar bliswer dä Rikets sjelfständighet?
Toma ord bidraga dertill allsintet och utarmade Jnwänare
uti ett Rike arv alltid försatte i den farliga
belägenhet att förlora densamma. Man bör dock ej
fälla modet, och efter min tanka, är en trogen Undersätes
och redelig Medborgares owilkorliga skyldig,
het att uppgifwa det räd han efter sitt bästa begrepp
anser i sä brydsamma omständigheter wara
tjenligast att widtaga. Gulden är förfärlig och hotande,
men synes blifma minst tryckande, om följande
Systems, som har till föremål att göra bördan
drägelig och minst betungande, warder gillad och antagen.
Riket är nu i krig inwekladt; följaktligen
mäste det med heder utföras, wart Land frän förödelse
frälsas, och en styndesam samt anständig fred
esierstrafwas. Alla andra betänkelighcter mäste för
denna skyldigheten wika. Om derföre Ridderskapet
och Adeln det täcktes gilla, tyckes mig med Rikets
krafter och nägorlunda beständ bäst kunna förenas,
att af de utaf Secrete Utskottet uppgifne 21 Millioner
R:dr, Riksens Ständer ätaga sig answarigheten
för 7 Millioner R-dr Specie, som till krigets utförande
mä uppnegocieras af den Man, hwilken Ky.
nungen
522 Rldderst. och AdelnS protocoll.
nnngen dertill i Näder behagar utse, och att densamma,
förmodeligen Kongl. Maj.tts Finance-Vtini.
sier, bemödar sig att besia Millioner erhålla emot
förmänligaste willor, som i anseende till tid och Jn«
teresien kunna betingas, med »vidhäftat åliggande
akt sör Riksens S änder eller desi Deputerade, enligt
hivad Hemliga Utskottet föreslagit behörig redo
göra; sa att i fall en lycklig fred snart erhälles och
benämde Summa ej till kriget utförande helt och
bä lit utgadt, öfwerstottet da warder deraf anwändt
till gamla Gäldens afbetalning. Bewillningen som
(i anledning af fordna kiders praxis, och hwilket
bestyrkes genom flere exempel före 1680-talet, borde
ef er min tanka endast för 2 är antagas, att derefter
bättre tunna jemka Bewillnings-tyngden, sedan erfarenheten
upptäckt hivad hwarje handtering förmätt
att "bara eller ej): blefwe pä detta sätt mera drägelig,
och kemnade hopp att kunna utgä; Ty 6 pro»
Cent af 7 Millioner R:dr gör circa 25 Tunnor
Gulo; och den wid de ta ärets flut upphörande Bewillningen
härtill lägges, som gör ungefärligen 12
Tunnor Gnlv, skulle hela Bewillnings - Summan
bliflva g/ Tunnor Guld. Enahanda fundament svin
Hemliga Utstottet förestagit till uägon obetydlig är.
lig afbetalning uppä Cipitalet, tror jag wara harwid
bäst att följa. Att med flere proCents ärlig
afbetalning wilja fortskynda Capitalets dödande, skulle
jag anse för ganska godt, om det ej tillika krossade
Landlmannen, Näringar och alla Rörelser. Lägg
om sä behagas, ännu härtill uti Bewillningen z Tunnor
Guld ärligen till Gäldens skyndesamma afbetalning,
sä blifwer Bewillnings Summan ärligen 4»
Tunnor Guld, som efter mitt omdöme utgör allt
harad möjeligen stall kunna utgä, hwilket dock utan
tryckande
1789, den 8 April- 62 g
tryckande swärigheter cj lärer ste, och hwarom framtiden
lärer bära witknesbörd. Att garantera den öfriga
Summan som gör ännu 14 Millioner, anser
jag för min del omöjeligt, dä Riksens Stander, som
ej äga annan tillgäng än hwad genom Bewillning
mäste anskaffas, icke äro i ständ att utan Landets
totala rume ingä uti större Contributioner; ty en
Bewillning af 82 Tunnor Guld, sädan som Secrete
Ucstoltet förestår och utgör 42 Tunnor Guld om
äret mera än jag proponera!, lärer tydeligen ukwifa
hwad hiffelig »verkan den »näste »nedföra. Andra
utwägar till »nera Penningar eller Gälds betalning
mäste säledes efter en lycklig erhällen fred pätankas,
hwarom Hans Kongl. Majtt i sin »vishet af faderlig
ömhet för sina trogna Undersätares räddning
ifrän undergäng lärer i Näder pröfwa nödigt och
finna för godt, att med fina trogna Ständers samräd
reglera; nog är lätt sagt, att garantera; men
det innebär en besynnerlighet, att ätaga sig answarighet,
dä man pä intet fält är i siänd att en flik
Garantie uppfylla, och vin nägra och 8c> Tunnor
Gulds Bewillning af Swea Rike stall utgä, sä
befarar jag att det inom fä är lärer mera likna en
ökn, än ett florerande Rike. Gifwe Gud att jag häruti
»nä bedraga mig. För Konung och Fosterland
bör »nan ivisierligen dä hjelp tarfwas göra det yttersta
som möjligen ästadkommas kan; »nen »viljan, ehuru
god den wara »nä, qwäfwes afwanmagt, dä alla
medel till desi utförande saknas. De längifware,
som utomdesi försträckt Penninge - Län , hivilka förmodeligen
uppä flere är icke blifwa förfallne och som
icke sörbehällit sig Riksens Ständers garantie, da
länen blifwit gjorde, kunna ej gärna falla uppä den
lankan att den nu begära; »nen till att lalla och facilitera
-
6-4 Aidderff. och AdelnS protocsll.
cilitera styndesanr upplåning af medel lill krigets utförande,
anser jag för nödwändigt all Riksens
Sländer de förutnämde 7 Millioner med sin Garantis
understödjer. Sju Millioner N:dr ar för
Swerige en gansta stor Summa, som uppswäljer mera
än hälften af Rikets hela Penningestock, hwit,
ken omständighet torde för.jena art betraktas.
Desin mina walmenta tankar wägar jag ödmjukeligen
Högloft. Nidderstapets och Adelns mogna
omprdfwande underkasta, och i fall de anses förije.
na bifall, utbeder jag mig akt de såsom rörande den
allmänna Bewillningcn, hwilken af Riksens Ständer
kommer att utgöras, och som nödwändigt fordrar
deras samräd, mätte med de öfrige Respecrive
Stånden commuuiceras. U.i mina idccr är jag för
öfrigt intet kär. Fäderneslandets och Medborgares
wäl, förknippat mea all den nit en redelig Undersäte
bör för stil Konung hysa, är enda driffjädren
som föranlätit mig att dem uppgifwa. Pcöfwas mitt
Förslag af wära Medständer för gagneligt och säsom
(enligt min afsigt): dertill ledande att i närwarande
belägenhet göra den allmänna bördan det lättaste,
som möieligt wara kan, sä blifwer min önstan uppfylld
och tillika lätt att proportionaliter för hmarje
Ständ förminsta Bewillnings-Snmman. Men deremot,
om de öfrige Ständen finna ingen betänklighet,
utan för sig och Riket mcheligt att inga uti hela
den förestagne Vewillningen af 82 Tunnor Guld,
sä wägar jag ödmjukeligcn tillstyrka, att Högloflige
Nidderstapet och Adeln, som alldrig gifwit de andra
Ständen efter, att af alia krafter understödja Riket,
ej underlåter att, oaktat alla ofwannämoe betydande
stal, ingä uti allt hwad pä densi ankommer till hela
Len
40. 178;), den 3 April- 6-5
den förestagne Bcwillningens utgörande pä arne ac
med hwad enligt Secrete Utstottels Lxtractum protoLolii
derutinnan har gemenskap. Det gär osi ej
wärre än wära Medbröder. Lätom osi derföre med
förenade krafter söka att upprätthälla ett gemensamt
kärt Fädernesland, som alldrig kan öfwergifwas, och
det minst uti nödens stund. I öfrigt förbehäller
mig att uti de flere delar Secrete Utskottets Uxtractuna
protocolli innehåller, fä under öswerlaggningen
der yttra mina tankar.
Herr Ltiorngranat, Larl, Öfwer de wigtiga
ämnen, som nu äro till Ridderstapets och Adelns öfwerlaggning
uppgifne, dels igenom Riksens Ständers
Hemliga Utstötts Prolocolls Utdrag af den 24
sistledne, dels medelst Bewillnings-Utstottets Förslag
pä en Bewillning, hwars belopp skulle utgöra en
ärlig Summa af 82 Tunnor Guld, har jag ansedt
min Medborgeliga och Riksdagsmanna-pligt fordra
mitt utlåtande, grundat pä wälmening och nit för
Kongl. Maj:t och Riket; och uppå hwad jag efter
mitt enfaldiga begrepp anser till begges gemensamma
wäl ledande.
Den första frägan af Secrete Utskottets Betänkande,
huruwida Riksens Stander mage garantera
den nuwarande Rikets Gäld/ antingen till hela
desi uppgifne belopp eller till nägon del, beror
helt och hällit uti min tanka af Riksens Ständers
Beslut, huru långt de magta sträcka sin bewillning;
ty att ätaga sig Garantie, det will saga skyldighet
att betala, förutsätter, att man bör aga eller utfinna
en Fond, swarande emot den garanterade Summan.
Kan denna Fond u finnas igenom Riksens
Ständers särskilta sammanstött, utan tillhjelp af
s:dra Bandet. R r Stats
-
626 Hadders?. och ZldelnS protocoll.
Statsmedlen eller andra tillgångar, det ar: kunna
Riksens Ständer, utom den gamla Bewitlningen, 12
Tunnor Guld, ätaga sig en ny Bevillning till 70
Tunnor Guld, hwilken ar den Summa Hemliga Utskottet
uppgifwit såsom tillräckelig till Jnteresien
och någon Capitals» PrcCenks afbetalning för hela
Valden 2i Millioner R:vr, och kunna Riksens Ständer
tilltro sig att utgöra en sadan Bevillning ärligen
i sa mänga är, som till Capitalets dödande
uppgär, sa sinner jag ingen svårighet akt Riksens
Seander ätaga sig betalningen af hela Gäld-Summan
; ty, ehwad den af Riksens Ständer garanteras
eller ej, blifwer den alltid Riket widhäftande,
till desi hon är betald, hwilket af Rikets eller de
för Rikets skuld tillkommande medel nödwändigt mäste
ske.
Men skulle Riksens Ständer icke tilltro sig,
att igenom en Extraordinarie Bewillning kunna uppnå
den erfordrade Summan af 70 Tunnor Guld
ärligen till hela Gäldens afbetalning, sa wore det ett
ord utan werkan och emot god tro stridande att garantera
lika stor Summa pä en otillräckelig Fond,
utan följer dä af sig sjelf, att Ri sens Stander ei
kunna garantera e.ler till betalning sig ätaga större
del af denna Riksgäld, än till det belopp, som
swarar emot den Bewillning de sig ätaga. Det som
dä af Gulden stulle komma akt ätersta, lärer Kongl.
Masit, som bäst kanner sina trogna Undersökares
nit, att af yttersta krafter gripa sig ann till Rikets
hielp och deras närwarande knappa ochmagtlös» tillständ,
nädigst draga försorg, att det antingen igenom
en lycklig freds erhällande, hwarigenom bebofwen
förminstas, eller af Statswärkcts och andra ut
wägar,
1789, den 8 April. 627
wägar, som Kongl. Majit af sin wishet sinner läm,
peligast, warder utan Rikets betungande bestrida
Denna fräga om Gäldens garanterande hel och häll
len eller till någon del, ankommer alltså pä Högloft.
Ridderstapets och Adelns yttrande öfwer det Förslag
till Bewillning, som dem ar förelagt. Jag har,
såsom hedrad med Ridderstapets och Adelns förtroende,
att wara Ledamot af Bewillnings U:fkotlet,
sökt för min del uppnå den Bewillnings - Summa,
som Secreta U:stoktet ansedt nödig. Mitt föremäl
har härwid warit, att, sä wida ste kunnat, tillse, det
bördan fallit lika pä alla i den proportion, som
Naringarnes beskaffenhet och deras mer eller mindre
inflytande pä Rikets allmänna wal det fordrat.
Men huruwida hela lyngdell blifwer öfwer allt
större an Riket och Undersätarne hwar i sitt ständ
kunna täla, det ankommer pä Ridderstapets och Adelns
med de öfrige Respective Ständens egen pröfning;
och efter det Beslut de fatta, bör, ef er min
tanka, Gäldens garantering endast dekermineras. Utom
Lenna fräga innehåller Sccnete Utskottets Betänkande,
jemte ett Riksens Ständers egit Comoirs
inrättande och desi instruerande, hwilket med frägan
om Gäldens garanterande har gemenskap och deraf
beror, 2-ne andra omständigheter ej mindre hufvudsakeliga
för Riket och Undersatares wäl, och öfwer
hwilka jag således anser min pligt, fordra, att mitt
bekymmer icke dölja. Det första är, att Riksens
Ständers Contoir skulle authoriseras att utgifva
Förstrifningar med dera löpande Ränta- att pä bestämd
tid betala. Att göra ett inrikes Län emot
Penningars erhällande i Contant till bestridande af
Statens behof, när nöden det fordrar; att sädant ej
R r 3 öfwer
-
623 Rädders?- sch Adelns prokocsll.
vfwerstrider utwägarne till betalning, utan Undersitttarnes
alltför stora känning, ar i flikt nödfall äfwensa
wäl för Riket handlat, som det more emot
alla förnuftiga Fiuance- och Hushälinings-Principer
stridande att förmandla en stående inrikes Riksgäld
till en utrikes; ty wid förra händelsen ar Staken
sig sjelf skyldig, ärliga Jmeresien blifwa ilion, Lam
det och draga ej Rikets förmögenhet i landningens
hander; men wid det sednare twärtom.
Om ett sadant Inrikes Län ar har icke fråga;
utan har angar det, ack Riksens Ständers Contoir
utgifwer Sedlar, dem Staben stall nyttja till
bestridande af sina behofwer. Sadane Sedlar hafwa
den werkan, att nar Kronan i stallet för Contance
Penningar med dem betalar waror och upphandlingar
lill desi behof, blifwa sädane Wäror upphöjde
i priset, längt öfwer hwad en laglig Ranta
kan smara, och Kronan behöfwer således ett längt
större Capital an till samma warors upphandling
för Contante Penningar skulle erfordras, och de päraknande
Summor till behofwens bestridande,' fom jag
föreställer mig med all hushällning äro uträknade
blifwa dä okillräckelige, hwarigenom Kronan räkar r
förlägenhet och Rikets Gäld ökas. Anwandes desia
Sedlar till Armeens och Embetsmäns aflöning, sä
blifwer wäl icke Kronan lidande direete, men hon
sätter sine Löntagande Embetsman uti ett oskyldigt
lidande, hwilka till sina nödtorfter ej kunna anmanda
desia Sedlar utan att falla uti ockrares bänder
och förlora större eller mindre del af den Lön, som
de med wägande af lif och blod samt trogen tjenst
bordt oafkortad! utbekomina. Desia olägenheter äro>
alltid högst betydande, också med den minsta utelöpande
-
^789, den 8 April
-
629
rande och pä detta sätt anwänd Summa; men de
blifwa i högsta matto förderfweliga och kunna förordsaka
Näringarnes fullkomliga undergång och oskyldiga
Medborgares oundwileliga förderf och fattigdom,
om de öfwerskr.da den alldramest inskränkta och
nogast aspasiade grants. I det fallet skulle de bortjaga
utur rörelse!, efter hand allt redbart Mynt och
slutligen äfwen Banguens Sedlar. De skulle allena
blifwa synliga i. rörelsen, warors och arbetslöners
warde skulle blifwa upojagadt utom all proportion,
och nästan utan jemförelse etter måttstock; Nöden
skulle frambringa en Lag till stadgande af deras
gängbarhech och samina öde öka deras mängd, kill
desi Riket funne sig utur stand at dem infria,
dä de singö samma öde som silke Stats-Resiourcer
haft hos osi 1719, och i Frankrike genom
den rycktbara Lavs Systeme. Ho kan utan häpnad
se de olyckor, som för N lringar och Rikets wäl
häraf skulle uppkomma och det omkullkastande, som
skulle förordsakas deraf uti Uudersätares lycka och
wälfärd. En Winglare, en Agioteur, som förstodo
att nyttja oordningarne uti allmänna Pe uninge-wäsendet,
blefwe uppbragt till ofantelig förmögenhet,
dä den redelige, den idoge och nytkige Medborgaren
skulle mista sin egendom rttan förwällande och nästan
utan att kunna det förekomma. Med allt det förtroende
jag hyser och bör hysa för Hemliga Utskottet
och den Jnstruction de för det tillkommande
Riksens Ständers Contoir utfärda, wägar jag likwäl
i ett sä grannlaga mål, hwarpä ej mindre än
hela Rikets och närwarande samt tillkommande siagters
hela wäl beror, att tillstyrka Högloft. Ridderstapet
och Adeln, det, i fall desiaSedlars utgifwagde
icke helt och hällit kan undwilas, en wisi SumR
r Z ma
6z« Ridderff- och AdelnS protocoll
ma
högs! g a 400,000 N-dr ma utsättas, hwaröfwer
flika Sedlar ej af Riksens S änders Contoir
ma utgifwas och att sädant blifwer samma Contoir
wid härdaste answar förestrifwit. Det andra, som i
Secreta U skottets Betänkande förefallit mig ej utan
swärighet kunna bifallas, ar det tillstyrkande, att ett
Credetiv för tillkommande wädeiiga händelser mätte
af Riksens Sländer pä Riksgälds-Contoiret garanterat
utfärdas. Summans storlek af ett sädant Credikiv
är wäl icke uppgifven. Men da Riksens
S änders Contoir ej kan fä större Fond till förvaltande
än den, som af en större eller mindre Bewillnings-Summa
inflyter, och denna blifwer i det no,
gaste uträknad till Interestes och nägon CapitalPcoCents
afbetalning för ett deremot svarande af
Riksens S.änder garanterat Gild-Capital; sä finner
jag ej af hwad medel ett sädant Contoir skulle bestrida
Jnterestens betalande af ett igenom Creditivtts
nyttjande uppkommit län utan att brista i fullgörande
af sitt ändamål med den till den förut ga,
ranterade Gäldens asbördande anstagne BewillningsFond.
Ulomdest lärer affigten med den af Riksens
Stander nu ästade Garantie för all Rikets Gäld
wara, att da Statswarket derifrån befrias, Riket
icke widare skulle med tillökning deraf kunna belastas.
Men dä Riksgälds - Contoiret ej har medel
till ett sädant CreditivS honorerande med Contant,
sä mäste det ske med nya Län pä dest Sedlar, och
säledes Gäldmastan till fä stor Summa blifwa förökt
och säledes ändamälet af Garantien sörswunnit.
Den högstas försyn beware detta fattiga Land frän
flere wädeliga och olyckeliga tillfällen. Men dä med
dest nädiga bistånd den lyckliga händelse snart torde
inträffa, dä ester Regerings-Formens 4Z §- -Kongl,
Maut
1789, den 8 April» 6gr
Maj-.t torde sinna i Näder för godt att ater se fina
trogna Ständer; hoppas jag för min del, att ett
sädant Credetive, ftin medförer förutnämde betydande
swärighctcr, torde kunna a de es undwikas. Jag
hemställer det ena och andra Högloft. Ridderskapets
och Adelns mognare ompröfivande, nöjd att för min
del hafwa fredat mitt samwete och framburit, hwad
jag af innersta wälmening efter mitt begrepp ansedt
wara för mitt Fädernesland nyttigt.
Herr lUääerstorm, Larl prest. Hemliga Utskottets
Betänkande innefattar ämnen af yttersta wigt;
hwcm will, hwem bör ej rädda Fäderneslandet, det
kan ej astöpa utan kostnad. Sädant tänkesätt hafwa
Förfäder hyst, att annorlunda nu göra skulle kasta
pä ost misttanka om kallsinnighet för det allmänna.
Riket, och i och med detsamma wär Egendom,
ar i wada, och ej kan räddas utan wär hjelpsamhet,
dertill aro wi som det första Ständet skyldige
all handrakiting.
Grefwe UittttinA, -^stolptt ttustviZ. I den
wädeliga belägenhet wart olyckeliga, men alltid kara
Fädernesland titan wart förwällande sä plötfligen
rakat, är det wisterligen wärdigt det första Riksständet
alt lämna det kraftigaste biträde, men öfwer
möjlighetens gräns kan det ej sträckas, utan blifwer
i sjelfwa werket fäfängt; wid stadgandet af fina tankar
erkände Grefwe irittbin», att han följdl en mognare
Mans handledning och författat fin mening
skristeligen, sä lydande: Ju mer en trogen Undersä.
te upplifwas af rättskaffens warm kärlek för Konung,
Medborgare och Fosterland, ju ömare känslor
mäste den erfara wid underrättelsen as Secreta Uk
R
r 4 stoltets
6Z2 Ridderft- och Adelns protocoll
stöttets
Pcotocolls-Utdrag om den ofantetiga Gäld
af 2i Millioner R:dr eller 1262 Tunnor Guld,
hvarföre Riksens Ständers Bttalnings-Answar och
Garantie östas, och ju mer bekymmerfull och mårsom
mäste omtankau blifwa, alt sä kunna utse de
sanna medel och utwägar, att icke. i stället för Rikets
och Medborgares förkosran och sjelfständighet, grund
mätte läggas ti l Rikets swigtande, jemte famttda
oh tillkommande stägters wanmagt och obestånd.
Amuel är af högsta wigt: ett mindre öfwerwägat
och moget Beflut, kan bereda Millioner MenniskorS
sall, och att genast wara färdig med Ja witknar mer
om obekymmerfamhek, än trohet och nit, snarare om
egne afsigter och bätnad än Rikets. Utan att inga
i den wigtiga undersökning, hwad werka:», en GätdMasia
as 2l Millioner R^dr med desi Jntercsiens
ärliga ugäende utur Riket, mätte ofelbart göra pä
handcls.vagen och desi underwigt, Inrikes Rörelsen,
Speeie-Mynteks förfwinnandechch deraf orsakad oreda
i Penning-- wäsendek, jemte de obehageliga följder,
som Riket innan Realisation fatt widkännas,
uppkomma flere andra, ej mindre wigtiga betänkligheter.
i.-o Den, som kanner wär lilla Folkmängd,
ringa Rörelse och Industrie, allmänna fattigdom,
misicredik och deraf penningebrist, kan det säkert icke
undfalla, att en ätagen Garantie och Betalnings
Answar för 21 Millioner R:dr eller 1262 Tunnor
Guld, af Riksens Ständer, är helt och hällit omöjlig
att någon tid genom Bewillningar kunna uppfylla
och afbörda, ej en gäng till det ärliga Interesset
derföre, hwartill a 6 proCent behöfwes 75
Tunnor Guld om äret. Inom fä är skulle blotta
Jn
-
1789, den 8 April» 6gz
JnteresietK clarerande undergräfwa alla gagnande
Näringar och sä tillstoppa källan till ali förmögenhet,
att större delen af Rikets Inbyggare bragteS till
liggarestafwen. Ändamälet, i stället att befrämjas,
skulle blifwa motwerret af medlen Garantien af en
sa stor Summa kunde ej annat än werka och påskynda
CreLitens förfall, samt lägga starka hinder för
Unikes Län. Akt lofwa de", som i wärkställigheten
wore omöjligt akt hälla, innebär således fäkunnoghet,
men ej klokhet, känsiolöshet, men ej redelig! uppsåt
att wilja räcka en hjelpsam hand ät ett belrängt
Fosterland- Följderne wisa sig i klaraste dag, men
Förslaget i mörker och tjocka maln.
2w Wore denna Garantie högst wädelig för
Nationens öfriga frihet akt fä beskatta sig sjelfwe
efter räd och lägenhet: ty när Garantien alldrig någon
tid kunde uppfyllas, sä bleswe ock Bewillningen
derföre, såsom derifrån städse oskiljaktig, lika ewig,
och efterkommande stagter skulle i alla tider fä bära
ett trälooms-ok. hwarifrän de alldrig kunna befrias.
Beskattnings > friheten wore ett blott namn utan att
någonsin frukten deraf finge stiördas. Och manne
icke en sadan borgen kunde någon tid, icke utan anledning
medföra den påföljd, att den förmögnare
finge erlägga det, som hos Tiggaren bruste till desi
den förre bleswe lik den sednare. Pä Ridderskapet
och Adeln, säsom det mest upplysta Ständ, skulle omsider
kastas skulden till Rikets wanmägtighek; och
det wore ej eller wardigt för det första Ständet, att
ingä förbindelser, som alldrig kunde fullgöras, äfwensä
litet som att icke i tid afböjt en för Ständerne
äfwen sä oundwikelig som wanhedrande BanRrZ
queroule
6z4 Ridderst. och AdclnS protocoll
queroute,
och det för en Gäld, ven de förut ej kändt,
beredt eller gjordt.
g:o Är den östade Garantin icke nödvändig
och kan icke för större delen af den uppgifne Gälden
aga rum. Någon rimlig supposition kan icke
mara, alt Krvno-Lanen, som utgöra största G.Uden,
ej wore stälde pä korrtare och längre betala i ng s-tider.
Hwartill tjente dä en i förtid avancerad Garanlie?
Längifwarne hafva icke begärt eller kunna den asta,
och med sädant förord arv Länen icke betingade.
Man skulle således i förwäg, obuden agera Advocat
för Creditorerne, uppwäcka hos dem misttankar om
wär solidite, och i förtid smida ät ost bojor, som
wi alldrig kunde mista, utan nägot wäfänteligt ändauiäls
winnande, ej en gäng det, att framdeles undgä
wederhäftighet för ytterligare behöfvande KronoLan.
Secrete Utskottets Betänkande frikänner frän
answar af nya Län endast för nu och närwarande;
men ej för alla tider. Destutom har S atswärket
inom sig och i sitt skjöle sä stora och tillräckeliga
tillgängar, att det med sparsam och försigtig hushållning
kan liquidera Kronans Gäld, hwilket wore lätt
att hewisa och faller gent i ögonen, ej mindre deraf,
att Statswärkct efter Realisation fatt e» ansenlig
och högst betydande tillökning af inkomster, an att
det warit i tillständ de förslutne ären göra de största
efforts och bestrida snart sagt omäkteliga utgifter
pä Flottan och andra oräkneliga Objects, hwadan
ock hädanefter, när sädane utgifter ej i den grad
tarfwas mera, och stor del kunna undgäs, Statsmärket
ej kan sakna utwägar att efter hand afbörda
Gälden, utan att dermed behöfwa gravera Nation med
Bewillningar till dest och Rikets afmattande. Utan
för.
1789, den 8 April- 6gZ
förgripelse kunde man icke ens läka tankan falla pä
den bakwända Finance-Operation, att med Garantien
uppnegocera penningar, tör hända nu emot Z a 6
proCent, för att antingen i förtid betala icke ännu
förfallne Län, som löpa för 4 proCent eller ock läta
de länta Capitaler ligga i beredskap utan Ränta, till
dest förfallotiden infaller. Men detta bestyrker, huru
litet en förtida Garanlie i afseende pä de redan gjorde
Krono-Lanen kan wara nödwändig.
4:0 Det förbehällne Creditivet tyckes fordra någon
närmare utweckling, innan man kan fatta ett
fullständigt begrepp om dest beskaffenhet: Akt ställa
Credikiv pä en Fond, bestående endast i en Bewillning,
otillräckelig till Jnterestets ärliga betalning,
tyckes ej bära ihop. Men ett lofwadt Credikiv, efter
hwad förr warit manligt, och utan determinerad
Summa, torde för Banquen kunna blifva en oförmodad
och betydande utgift. Riksens S änder, såsom
Garanlie för Banquen och tillika för Gäldmastan
och Creditivet, om de bewiljades och utfästes, kunde
säfom samma Löftesmän till äfwentyrs icke undgä,
dä ena sättet bruste, att fä »vidtaga det andra, och
till uppfyllande af sin pligt biträda med den Summa,
som förra Creditiver innehällit och warit manligt.
Betänkligheten dermed tolkar sig sjelf. Likligast
tyckes dermed päsyftas de penningar, som Ständernes
Contoir böra wara skyldige alt hälla sä i beredskap
för sine utgifne Obligationer, att betalningen
ej mätte brista,
5:0 Men som Rikets beträngda tillständ för
det närwarande endast leder sin upprinnelse frän det
olyckeliga kriget; sä tyckes första och angelägnaste
föremälet hos Riksens Ständer böra sä derpä ut,
att
6z6 Ridders?. och AdelnS protocoll.
att gripa Konungen under armarne med en tillräckellg
Krigsgärd, för att rädda Riket fran fiendens
härjande wapen, och att kunna bereda en saker och
anständig fred. Under 6 Millioner Riksdaler, torde
detta högst wigtiga ändamål ej kunna winnås;
men större Summa tal icke Nationens kända fattigdom,
om den ej aldeles stall blifwa utmärglad.
I det afseende och till denna nödiga Krigsgärd" lärer
Riksens Ständers G räntie icke kunna undwikas,
samt Ridderstapet och Aoel»» äfweu wara sä
bercdwilliga, som nägotdera af de andra Ständcn.
att ätaga sig sä stor Bevillning, möjeligen med Ni»
kets och desi Inbyggares upprätthällande kan stä tillsammans;
Men som Menstligheten jemt ätsöljer brister
och ofullkomlighet, för att kunna inse följderne
ofta af de bäst ffg föreställke uträkningar, sä torde
denna stora Bevillning ej böra racka längre än twä
ar och dä af fig sjelf upphöra, pä det Riksens Stan.
der af Effecterne, och i fall den ena Näringen blif»
wit mera tryckt än en annan, mä te wid en da görande
ny Bevillning för den aterstäende Krigsgärden
kunna hafwa tillfälle att rätta misitagen, som
nu ej kunnat föruksts, och dä jemka och aspasia sistnämde
Krigsgärds-Bewillning, som med ändamälet
och Rikets Näringar kan förenas. Mänga förändringar
hafwa dessförinnan kunnat fig tilldraga och
Politiska ställningen wara en annan. För Riksens
Ständer är dä öppet och tids nog att sträcka fin
omsorg till den öfrige Krono-Gäldcn, om det betarswas,
hwilken, ehwad Författning och Utwag nu kunde
uttänkas, ändock icke till minsta del kan stoppas
eller förminstas genom Ständers ätgärd denna gäng,
söljakteligen wore all tanka och företag i det afseen,
det nu utan werkan och ändamål; men deremot kunde
-
1789, den 8 April
de
ett förtida nu tagit Bestut derom lägga sädane
band, som till äfwentyrs altdrig kunde upplosias,
och för Nationens »välfärd och öfriga lilla frihet,
samt Rikets bestånd wara högst wädeligt. Trenne
Rikets Ständs redan yttrade wilkorliga Bestut om
Garantien kunde wäl tvckas pä ena sidan hafwa
till föremäl, att fä bära Ridderstapet och Adeln för
sig och dermed twä sina hander wid afsteg; men i
annat afseende innebar det fast mera ett förwäntadt
moget, wäl öfwerlagt, och med Rikets och desi Inbyggares
trefnad förwarat yttrande; om detta yttrande
utfölle med Garantiens antagande för hela GäldMasian
21 Millioner, sä skulle alla wädeliga följderne
deraf endast och allenast falla pä Ridderstapet
och Adeln, som hade decision i sin band, men samma
olyckeliga följder icke afböjt. Ridderstapet och
Adeln stulle af samtida och efterkommande derigenom
utarmade stagter fä uppbära en rättmätig klagan och
förbannelser, i stället att aktning och »välsignelser
komma att ä<följa det af Ridderstapet och Adeln wisa
och wärdiga Bestut, som räddar Fosterland och
Medborgare frän wanmagt och undergäng, sä widt
möjetigt warit i närwarande critista ställning; Na»
tioncn har ett drygt mätt och händerna mer än fulla
i desi torftighet att genom Bewillningar uppfylla
Garantien af 6 Millioner till Krigsgärden. Ea
stor mängd af är förbigär, innan den kan afbördas.
Tillstötte misiwäxt-är, krig och andra förut derunder
oförsedde händelser kan göra den »vacklande, sä att
ett an större wägspel wore sä liket betänksamt, svin
det icke kunde ursäktas. Ingen consideration, af
hwad art den wara mä, kan uppwäga allt det onda
och den förödelse, som med Garantien af 21 Millioner
wore förknippad. Wi arv skyldige wära Med»
bröder
6z8 Ridder!?. och AdelnS protocoll
bröder
rättwisa och billighet, och wi hafwa ej magt
att betunga dem öfwer höfman och nedsänka dem i
uselhet och elände. Ed, samwete, christligt medlidande,
ömhet och dyrt answar för högsta Majestätet,
i annat fall bör leda wära gärningar; men icke godtycke
och feghet. När man gör allt hivad som är
i ens förmåga, äger man ett fredat samwete att
hafwa uppfyllt stn skyldighet, och ingen förbindelse
kan wara dcruköfwer. Tappar man för mycket bloden
utur kroppen, blir den swag, oduglig till sina
förrättningar, faller i twinfot och i förtid dör. Sa
är det ock med Rikskroppen, om den belastas med
större bördor än den formar draga. Lätom ost derföre
med ali möjelig frikostighet denna gängen frambära
wära häfwor till en Krigsgärd, för att kunna
fläcka den eld och dämpa de stormar ost närmast
hotar. Hos Ridderffapet och Adeln har alldrig nit
och trohet för Konung och Fosterland kolnat. Derpå
lära de alldrig upphöra att gifwa sannskyldiga
wedermalen och nästa gäng lika ömsinte och redeliga
Undersåtare gä Konung och Riket till mötes.
Emedlertid, lätom de döda begrafwa sina döda. Statsmärket
har wida större krafter att utpläna sin Statsgäld.
Dest skyldighet tyckes det och wara, när dest
resourcer dertill hämtas frän Landets Inbyggare, att
dermed sä hushällas med sparsamhet och försigtig uträkning,
att de till ändamälet kunna blifwa tillräckelige.
Hwarföre, om Garantien för hela Gäldmastan
skulle kunna äga rum, tyckes osörgripeligen p det wilker
efter all billighet bordt oundwikeligen vermed förenas,
att dertill af Statswärkets inkomster sä stor
del bordt anfläs, som till räntans ärliga betalning
erfordrats; dä först kunde blifwa möjeligt, fastän
för en lang framtid, med Riksens Ständers Be
-
1789, den 8 April
willningar
efter hand förminska hufwudstolen, och omsider
döda en för Riket fä tärande Gäld. Att till
werkställigheten befordra Garantien af 6 Millioner
R.dr för Krigsgärden lärer 48 a 50 Tunnor Guld
om äret icke kunna undwikas i anie är lill en ny
Bewillning, ehuru tryckande den blefwe för Landet,
sä framt jemte ärliga Jnterestet något pä Eapitalet
stall kunna afbördas, hwarmed dock ej widare än
500.000 R:dr om äret, och ifrän begge 1,000,000
eller 6 Tunnor Guld pä hufwudstolen stöde att amortera,
hwilket deraf stönjes, att när första äret,
som sagt är 500,000 R:dr betalas pä hufwudstolen,
jemte^ett ärs Jntereste för 6 Millioner Rchr
eller 48 Tunnor Guld, och för andra äret likaledes
500.000 pä Eapitalet jemte ett ärs Jntereste för
den däwarande Krigsgärdens äterstod 5,500,000
R:dr a 5 proCeut 275,000 R:dr eller 46 Tunnor
Guld. Deste efter samwete och öfwertygelse i walmening
författade tankar, som jag för Gudi och Mannön,
will förswara, underkastas Högloft. Ridderstapets
och Adelns ömsinta och noggranna ompröfwande,
med hemställande och anhällan, att de öfrige respective
Ständen kunde fä häraf del, till hwilka jag
ocksä torde fä benagit tillständ att mig wända.
Herr li^orstielm, Lovéll Lustaf. Min Riksdagsmanna-pligt
älägger mig att icke wara stum,
dä ett mäl af sä mycken wigt är under öfverläggning.
Jag är min Kung, mitt Fosterland och mine
Medborgare för min röst answarig; Urfägten,
mine Herrar, mina ofullkomliga insigter; ty min nit,
och min wilja äro alltid helgade till allmänt wäl.
Jag rädfrägar endast min underdänigaste wördnad
för min Konung och min ömma tillgifwenhet för
mine
642 Riddersk- och Adelrrä protocoll
mine
Medborgares rättigheter och walständ, hwilka
uti ett cupplöseligt samband alltid böra förenas,
och sinner mig bcredwillig att äga lif och egendom
ospard för att förswara ett kart Fosterland och derigenom
bereda Samhället en saker och hederlig Fred,
till hwilket ändamål jag anser för en glad pligt att
för Thronell fä nedlägga den dryga Bewillning,
som nu kan erfordras kill förewarande Fälttäg och öfriga
Statens behostver; Menför öfrigt, ledd af dessa
grundsatser, anser jag det icke instämma med deni
akt för det närwarande garantera den betydande
Riksgäld, som Hemliga Utskottet uppgifwit, mindre
att öka den genom Creditiver till nya län. Dä wr
stilla Statsstulden ifrån Statsmerket, sä öppna wi
ingen annan wäg lill dest gäldande än Bewillningar,
de arv nog lryckand för Jordbruket och näringarne,
och kunna knappast utan deras totala undergång ökas,
alldraminst stadgas för den längd af tider, som erfordras
att betala sä dryga ärliga räntor och en sä
betydande huswudstohli andra medel mäste nödwänLigt
således uppsökas, och dertill torde fredslugnet
fordras. Flere af wära nuwarande samtida Regenter
i Europa har funnit utwägar att utan Undersätareuas
tunga kunna öka sina Stats-Easior. Den
odödliga den stora i Preussen, som icke
lanke sin Höahet af lysande pragt utan i representation
af sine Undersätares Far, besparade stora Summor
genom en inskränkt Hoshällning. Den walgörande
Kejsar stogumr har wid Krigets början indragit
»nödige Spectakler för akt lätta sitt Folks Krigsbördor,
och den gode leovia XVI, som sig sjelf lämnad,
ätergifwit förtjente Medborgare sin frihet och
Samhället sina rättigheter, har instränkt sin betjening
och sina nöjen blott för att minsta Statens skulder.
Det
4l. 1789, dim 8 April. 64r
Det är wida skildt frän mitt tänkesätt att förestå
sädane utwägar, de wittna endast, att andra medel
an beskattningar gifwas, Wär milde Konung har
under sin Regementstid ansenligen förökat Statens
Inkomster, såsom genom fördubblingen af all gammal
i penningar utgående Utlagor, nya Oclroijen, förhöjd
Tull- och Postporto. Kongl. Numer-Lollecke- och
Bränwins-Accisicn, af hwilket det sistnämde endast
ester Hans Majlls Egen Nädiga uppgift wid sista
Riksmöte har lämnat Kronan en ärlig winst af ZQ
tunnor Guld. Sedan nu Armeen blifwit bewarad,
Orlogsflottan ansenligen ökad, Rikets Fästningar fatte
i fullkomligt förswarsständ, Myntet realiserat, ät»
stillige wackra Byggnader, sä wäl wid Kongl. LustSlotten
som har i Residencet, till Hans Maj:ts nöje
och Rikets heder fullbordade, männe trogna Under»
sätare, dä icke aga anledning att smickra sig med
det glada hopp, att Statswerket wid ett fredslugn
till en del sjelf, bör kunna' göra afbetalningar pä
Riksstulden. Förnämligast ankommer allt pä Krigets
utgäng och i hwad skick Ortogsstotkan, Rikets
Annee och Fästningar sig dä besinna, det blir således,
efter min tanka, cu förtida pröfning att nu stadga
utwägar att betala en Rikgäld, som under freds,
lugnet tillkommit. Såsom trogne Undersåtare och
redlige Medborgare torde wi fullt uppfylla wär Undersäteliga
pligt och wära Medbröders önskan, dä
wi nu med yttersta eftertryck lämnar en mild och
vm sitt folk öm Regent, en Bewillning, hwarigenom
ett kart Fosterland kan warjas och uppskjuta öfwerlaggningeu
om Riksskuldens gäldande, till desi wi fa
hugna osi af ett önskeltgt Freds-Lugn. Wi följa
dä den wäg, som odödelige Förfäder banat och wär»
dige Engelsman trvgit följa.
Lidra Bandet. S s Fri»
642 Ridderff- och Adeln ö prctocoll
F-iherre
Ouken, henric jfacoi). Hemlig» Ut«
skottets Lxtractum krotocolli af den 24 sisilidne
Mars innefattar egentligen; först en uprgifwen
Kongl. Maj:ts och Rikets Gäld, stor 2l Millioner
37,826 R:or 2 si 4 r:st., inberäknad den, som för
Kriget ar gjord och den som än widare bör uppnegocieras,
För det andra: en ny förestagen ärlig Bewillning
af 70 Tunnor Guld (utom den nu till än»
dagängne Extra Ordinaire Bewi ming), och sädant
till Rikets Galds Jntercsiens och Krigsgärds betalande.
För det tredje: förslag till ett beständigt
Ständers Werk, som kommer att bestrida de till
Riksgäldens förestående hörande ärender. För det
fjerde: förstag lill ettCreditiv pä Riksgäldskontoret,
som wid högst trängande behof mä kunna nyttjas.
Här företer sig först således en bekymrande
underrättelse af en Gäld, större än man bord sig
skäligen förwänta. Ju större olyckor, som nu hota
detta kära Fädernesland, desi wärdigare af RilsenS
Ständer är det lugn, det nit, som utmärker en frimodig,
men ömtälig, en tapper, men försigtig, en
sparsam men tillika frikostig Na ion, dä Konungens
ära och Fäderneslandets räddning fordrar uppoffrandet
af eget wäl. Wi weta, att Riket ägde Gild
efter Revolutionen 1772, samma ars Secreta Utskott
uppgaf en omständlig tryckt berättelse i den
delen. Hwad som häraf sedan den tiden blifwit,
som god betalning afskriswit, ar detsamma, som om
det blifwit betalt; men kan ej päföras, som utgifne
penningar. Wi wete af 1779 ärs Riksdags Beslut,
att 4 och en half Millioner äro betalte till
Banque», ungefärligen emellan 1772 och är 1776,
af hwilka klarligen äruppdagat, att Tre Millioner i
Silfwer och Wäxlar icke pä annat sätt kunnat inkom»
-
L78Y, den 8 April. 643
komma an genom Utrikes skuld. Riket walt Utomdesi
skyldig i Genua och Amsterdam 72^,000 R:dr,
samt nägot öfwer t och en half Million inom Riket,
utom Banquens fordran, som enligt förutnämde
Riksdags-Bcstut war liquiderad. Om Riket Utom»
desi warit något mer skyldigt, sa har det icke warit
betydligt. Men i händelse att, af till betalning anslagne
Fonder, ingen ting dertill blifwit anwandt, sä
kunde Rikets skuld ändock icke wära är ,778 större
än hagst 8 Millioner. Sedan den tiden har Kongl.
Majrts och Rikets inkomster sä ansenligen ökaS och
således ätminstone Jnteresien icke ä nho behöft länäs.
Tullmedlen endast hafw» igenom förändrat stick och
indragning till Stalswerket gjort en winst och tillök,
ning af inkomst till 24 a zo TttNNor Guld ärligen,
genom inlösen af Kronans hypothequerade stora SjöTulls-
och Koppar-Räntan, M, m. Bränwins-inrättNingarne
mätte hafwa gifwit ansenligen mer än de
10 T:r Guld, soM allenast gatt titt Staten och Mänga
smärre inkomster, solli: Numer-Lotteriet, m. M.
Perfedclräntorne ma ej räknas, emedan de skulle uppfylla
de fördubblade Löner. Subsidierna i de förra
vmbyteliga tider moro i Z Tunnor Guld. De hafw»
ester all liknelse icke kunnat blifwa minskade Under
en sä stadgad Regering, de borde dä, sedan l77ä,
Utgöra Minst 4 millioner. Det ar otwifwelaktigt,
ätt Subsidier i alla tider gifwas tili lättnad af Pälagor
för ett Land, och Nation, som dem emottagcr,
afpasiade ester omständigheter och Regentens höga
wiShet. OM säledes Staten icke blifwit sä ansenligen
ökad och afbetalningar blifwit gjorde, sä wore
helt wisit Gälden ringa. Men wi weta nu pä en
annan sida, att Kongl. Maj.tt ansenligen päkostat
Flottan; soM jag menar till iZ Rangskepp och i»
Sfs > Fre.
644 Rädderstk- och AdelnS protocoll.
Fregatter. Den kostnaden är lätt uträknad; äfwensä
till nödige Material- och Tyg hus i Carlscrona.
Man räknar 100,022 R-'dr till ett Rangskepp octz
62,002 till en Fregatt. Del torde kanske öfwerstigit
denna Calcul; men ju större kostnader, desi angelägnare
redogörelser. Wi se och känna oändeligen
store och prydlige byggnader, sanik i siere är gjorde
lysande depenser. Om nu de till Gälds afbetalning
ansiagne Fonder till ändamalet icke anwände blifvit,
sä wisar sig lätt hela Gäldställningen. Mitt Vttum
stall aldrig blifwa atl göra sä kallade Subdivisioner
af Gälds natur, sedan den olyckligtwis är gjord.
Min uppmärksamhet fästes mast ivid den tillgörande.
Mm önskan är, att i ett sä ordentligt samband,
som tiden i fredslugn medgifwer, Kongl. Maj:t i
Räder med Stander efter desi Egit höga ompröfwande
wille öfwerenskomma om StatSwerkets och
hela förra Gäldens reglerande pä ett möjeligt och med
Riksens Ständers Credits bewarande förenat sätt.
Jag önskar uppriktigt, att redogörelsen i en framtid
för de nu tillgörande Länen och deras anwändande,
som ej med Ordinarie Staten ager gemenskap, kun»
de fullkomligen till Riksens Ständers projecterade
Contoir remitteras samt allt hwäd dermed och med
den förra Galdens reglerande äfwen gemensamhet ä,
ger likaledes. Stats - Contoiret kanner ingen ting
häraf, Räd-Kammaren ännu mindre. Kongl- Majtt
kan ej stänka sin dyra tid till kännandet at Ziffran.
Allt beror säledes af den person eller Embe-sman,
som förestär Finance-Ministerns göromäl. Ar denne
Embetsmannen icke redlig, sä kostar det den skattdragandes
tärar; ar han okunnig och tilltagsen, sä gäller
det Rikets wäl. De minsta felsteg werka pä
Millioner menniskors wälfärd för dec narwarande
1789, den '8 April.
645
och i en framtid pä hela Rikets styrka eller wanmagt,
dä Regenten saknar upplysning i en lang kedja
as är, som kunde winnås genom fleres kunskaper
och answar. Jag förklarar ossenteligen och pä det
alldrasolennaste sätt, att jag icke will kasta den minsta
stugga pä de 2-ne Stals-Ministrar, som warit.
Den förres ni-, ärlighet och knnst.per arv af mig
personligen och af hela Allmänheten bekante. Den
sednares goda wilja och redlighet, kanske ståtlighet,
försäkrar jag äfwen he igt, att jag ej-eller misitanker.
Gud i himmelen beware gode Medborgare ifrän
den nedrigheten att misitro redliga Man. Det äc
ofta afwundsfoster. Men detta Embetet, okändt i Regeringsformen
till sin serskilt» befattning, kunde en
gäng blifwa farligt till och med för sjelfwa Regenten.
Men jag föres frän mitt ämne. Dä den redan
nu subsisterande Golden, huru stor han ock mä
wara, ej kan öfwerstiga n a 12 Millioner, enligt
U stöttets yttrande, att Lougl. Maj t snarare befrämjat
minskningen, sä torde man nies stät stadna
i den tankan, att en Bewillning och Garantie
till en tillgörande Gäld- och Penninge-Negociation af
äterstoden i den uppgifne Gäldsumman, 21 Millioner
37,826 R-dr 2 si. 4 r., torde wara i förtid nog
tilltagen, i fall fred inom 2 eller g är ernäs; än
mer, om det kan ste snarligen. Swerige kan emed.
lertid icke göra omöjliga ting. Jag förenar mig säledes
med hemliga Utskottets tankar, att denna Gälden
enkannerligen icke kan ifrän Riket skiljas. Men
jag är äfwen öfwertygad, att sedan Hemliga Utskottet
nu närmare inhämtadt alla de swärigheter, som
den tillämnade Bewillningen af 70 tunnor Guld, 0-  beräknadt den till ända gängne af 12 ungefärligen
och som äfwen för Staten ä nyo behöfwes, orsakat,
S s 3 och
646 Aiddersk. och AdelnS protocoil.
och som ester mängas öfwerlygelse aldrig kan utgä.
Hemliga U-stottet sa wäl som Ridderfkapet och Adeln
torpe inse nödwändigheten, att de medel, som till
krigets alfwarliga utförande fordras samt till en
snar och hederlig freds ernående mä genast skiljas
ifrån ben stora förestagne Galdsumman af 2, Millioner,
m, m., och sädant pä efterföljande grunder:
dä en fri Nation ätager sig en Beskattning, antin»
gen för i, 2 eiler ar, sä wida öfwerstigande dest
werkliga förmåga, med den bedröfligq utsigt, att
densamma, sedan Riksdag frän Riksdag, erfordras till
werldenes sednaue tid, fanste minstad, fanste ökad,
för det narwarande fanste med äfwentyr af lif och
egendom och asia krigets fasor. Utan att ens fräga,
huru en en sä försträckande ställning äkommit, sä
tyckes dest rätt q en annan sida wara akt känna
anwändandet af dest gäfwa, och deraf, i händelse af
krigets fortfarande, fanste i flere är dömma, hwatz
man mägtar anwidare åstadkomma. Man swarar,
akt Fienderne ej böra känna wära Resourser. Stats?
kunffapen är numera sä känd i hela Europa, att
Rikens och deras Jnwänares förmögenhet och resourcer
ej äro mer hemliga än deras styrka till lands
och watten, tur och med kanonernes antal pa Skepp
och Fregatter; men hwad som icke är kändt och som
beror af omständigheter, är hjeltemodetä och förtwiflans
utbrott, som gör ett enigt Folks krafter outräkneliga,
sä wäl som deras Bewillningar till Sjelfständighetens
förswar. Om Riksens Ständer genast
och ifrän denna dag be,vilja och garantera ett nytt
Län till 7 Millioner, sä äro desta Summor sä ansenliga,
att Swerige ännu aldrig ägt sä stora Capifgler
pä en gäng i sin disposition, det är, 420 tunnor
Gultz, Om freden ernäs, förrän man wägav
1789, den 8 April- 647
förmoda, sä bliswer en ansenlig och betyglig besparning
lisi förra Grldens afbetalning. Skulle äter
kriget fortfara emot hwar »vältänkande Undersätares
önstan, och det flere är, sä lärer Ridderstapet och
Aoeln, sä wäl som de dä af Kongl. Maj:t i näder
kallade Riksens Ständer, göra f g en ytterligare pligt
att bewilja, allt hwad be viljas kan. De förestagne
7 Million »: behöfwa wistt icke nvpnegocieras till hela
Summan och alldraminst af Utlänningen. Till
upplänande af meranämde 7 Millioner erfordras i
Sweriges narwarande belägenhet den bälta möjeliga
Credit, som de krigista och andra vnrständigheter »nedgifwa;
den winnes, dä Riksens Ständers Garantie
densamma åtföljer, grundad pa en Interesse- och
Betalnings-Fo»»d, som för 2 a z är kill en början
stöder sig pä den af 78 tunnor Guld tillamnade Vewillning.
En hwar, som ager Rörelse-Capitaler inomlands,
kunna med förtroende emot denna fria ocss—-  otwungna Garan ie, som försäkrar Creditorerne framför
alla andra tillkommande Garantie till Jnteressens
och betalnings ernående, samma Capitaler i detta
Werk gansta wal anwända. I stället för att om
Ständers Garantie skulle extenderas till et. sä stort
Capital som 21 Millioner, m. m., fä wore det först
att försvaga deras Credit till ernående af desta, kanske
oumgängeliga län i narwarande stund af 7 Millioner,
och änmera i fall samma Garantie behösiver
widare tillitas, i händelse af krigets för farande.
Härtill fär jag lägga etc uppriktigt och ömt yttrande:
att sä alfwarligen Riksens Ständer önsta »ned
alla krafter Kongl. Maj:t och Riket till en god freds
ernäende bispringa; sä olyckligt blefwe det fördem
och riket, om Konungens hjeltemod skulle löpa samma
bane, som Europas störste Hjelte, K. XII,
S s 4 det
648 Riddersk- och Adelns protokoll
det
Gud nådeligen afvände > En Garan ie af 21
Millioners gjord eller tillgörande stuld öpnar ett
fält till nya Län i en habil Finance-Ministers hand.
Den rösten, som sedan wijkade: wi hafva trodt, att
Kon, l. Maj.-t eller dest Eferträdare pä Tbronen, enlig!
H varig Uttkotiets kixtrnökum krotocvlli af d. 24
Mars r7gy nr ed stans upptagande a pikets
wästnår sig icke mera befattar, lärer wal icke
kuinm undandraga Ständerne, att i cn framtid, utur
samma grund som nu, betala sadan Gäld, som
kanske waru oundwikelig. Det torde blifva oförfwarligt,
kanske orimmeligt att det neka. Jag önskar,
att af besia 7 Millioner genast inhemska Län kunde
till en Million upptagas, om det ock more med 6
proCen.ts Ränta, för akt göra dem sä mycket mer
antagelige och ftyndefämmarc. Den ena proCenten
öfwer Z gjorde Kronan pä ett är en förlust af
io,OOo Ridaler, i fall densamma negocierades ut^
om Riket kill Z prcCent, och ingen provision derföre
gifvas skulle, som likwäl är manligt; men allt
det Län, som behäller Jnkeresiet inom Riket och icke
merkur pä Coursin, torde blifva förmänligast; det
farligaste blir, om inhemska Län upptages ester R:daler
Banco; ty det gifver wapen i hand för Wäxelwinglare
att höja Coursin pä famina satt, som ester
P-merska Kriget; och i samma stund sär Realisation
sin bana, och pä hwilket amne jag knappt magar
kanka. Det är wal icke sagt af Hemliga Utskottet,
om Riksens Ständers Contoir bör uppnegociera
de nödige Länen till Kriget. Orden arv: Att
Zullmägtige komma att bestrida de till Riksgäldens
förestående hörande ärender. Jag
enskär afven härutinnan, alt det mä widtagas, som
Kongl. Majrt hälst täcks anbefalla, allenast en full
kom
-
1789- den 8 April. 649
konstig redogörelse sker för deras anwändande till
Kriget, samt för återstoden, i fall Fred blifwcr,
till full afbetalning uppå Kongl. Majsts och Rikets
nu kill Hemliga Utskottet uppgifne skuld, samt
till Jnteresiens undvikande ej mer hära uppnegocieras,
an behofwer tyckes medföra. Om den stora
Bewillningen af 72 Tunnor Guld utgår i 2 eller g
är, sä skulle, sedan Jnteresiet och Riksens Ständers
Contoirs omkostnader enligt Stat wara afdragne,
öfwerstodcn anwändas till afbetalning pä desia
sju Millioners garanterade Län. Dä efter desia ären
Riksens Ständer finge ansta den Bewillniug,
som Landet magtade till deras siuteliga betalande,
utan någon hjelp af Stats-Medel, eller de i Hemliga
Utskottets Betänkande omrörde och af Kongl.
Majit lofwade Fonder, som hittills warit förra
Riksgälds-Contoiret ansiagne, hälst desia Fonder lära
nog behöfwas oförryckte till gamla Riksgälden,
och som således ej borde ökas. Dä Nivderskapet
och Adeln pä detta sätt, sä wal som de öfrige Ständen,
för godt finna alt inga i en sadan Bewillniug
och deremot förenad disposilion; sä lärer wisit KonglMajit
med Näde anse Riksens Ständers samfalle
underdåniga nät, att med de mäst tryckande Utlagor
för sig och kanske efterkommande, åstadkomma en sa
bekydelig Krigsgärd, wida öfwer hwad man möjligen
kunnat förmoda. Beträffande äter den gamla
Gälden, som äterftär af de 21.057,826 R:daler 2 si.
4 r:st.; sa lärer wäl icke Ridderskapet och Adeln,
under all den oro af Krig och andra bekymrande
omständigheter, hwarken kunna förfwaga Crediten
genom en widstracktare Garantie eller ock tills widare
ätaga sig Jnteresien genom Bewillning, omöjlig
till sin natur, och äfven mindre nödig, dä de anS
s 5 dra
6Zo Ridderst. och Adelns protocoll
dra
till Riksgälden anflagne Fonder böra tills widare
desamma bestrida. De Återstående ra Millioner
37,826 R-daler 2 ff. 4 nst torde ei heller kunna
wara fulleligen nägon redan gjord Gäld, utan
sä mycket mindre i den mahn, som mer eller mindre
deraf till upplåning kunde wara ämnat, och som förut
är anmärkt. Det wore önsteligk, att efter Fredens
ernående och till Förswars - Werkets och Flott
tans äter iständsättande, efter föregången underdånig
öfwcrenskommelse med Kongl. Majit, hela Galdmaflan,
säsom den nu werkeligen är, sa wäl som sadan
den war wid flutet af 1787, enligt Hemliga
Utstottels project, dä till Riksens Ständers Contoirs
försorg öfwerlämnas, kunde ock till äfwemyrs
pä samma grunder som de, hwilka emellan Kongl.
Maj:t och Utstottet nu i Räder warit föreflagne:
hwilket likwäl ankomme pä Kongl. Maj:t och de
trlikommande Ständer. Dä i fall Kongl. Majll
sädant i Räder för godt fant, den nu i fräga warande
werkeliga Golden med de underrättelser och
än flere, som lill Utstottets kunskap warit öswerlämnade,
kunde i förtid Riksens Ständers tulwäljande
Futlmagtige aä Kotitiam Nädigst öfwerlämnas,
hälst de äfwen komma att blifwa under Tysthetsed,
i fall sädant anbefalles; dä en sädan Plan kunde
lill Stats-Werkets beständ i stillhet utarbetas,
som med Kongl. Majus höga åstundan och Rikets
tillgångar förenas kunde. Det wore dä Kongl.
Måill en gäng för alla Sig Nädigst förklarade,
som orden lyda: Med Läns upptagande a Rikets
magnar Sig icke mer befattajemte an,
fläendet af fädane Fonder, som hittills bordt gä till
nuwarande Riksgälds-Fond, och som tydeligen utnämnes,
nemligen: Lön- och Betalnings-Afgifter;
hwad
r78y, den 8 April- 65 r
hwad af Bränwins-Bewillningen Staten umbära
kan. Subsidiernc, de som äro, eller blifwa kunna:
hwilka som sagt är, alltid bäde i Swerige och andra
Länder äro afpastade till lättnad af pälagor för
den emottagande Nation. Dä en sädan Plan till
Riksgäldens underlättande wid samma tillfälle företagas
kunde med tillgängar, som Staten kunde umbära
genom de högst nödige indragningar, dock pä
ett sätt, att ingen, eho han wara mä, kan förlora,
twärt emot kläes publica, en Lön, Pension eller
förmon, hwaraf han en gäng genom Konungens Näd
kommit i Åtnjutande. Sädane indragningar till större
delen kunna endast ste wid dödsfall eller befor»
bringar; sa mäste sädant ste i samband med »swan.
nämnde wilkor, och hwaröfwer Kongl. Majll da
torde täckas i Räder befalla och förordna. Näst de
redan anförde stät om omöjligheten, att under närwarande
krigsbuller bewilja Garantie för de öfrige
In- och Utrikes Skulder, utbeder jag mig ödmjukeligen
att fä anföra annu flere. Det är redan
sagt att Crediten till de tillgörande 7 Millioners
Län blir alldeles, sä utomlands som till och med
innomlands, försämrad genom Riksens Ständers sä
widt extenderade Garantie till 21 Millioner 37,826
Rrdaler, och det under krigslägan. Det är bewist,
att denna Garantie, dä den ej sä längt extenderar,
tillskyndar god Credit, i fall den bättre fram behöfdes.
Detza förut gjorde Län äro gjorde utan Garantie.
Längifwaren kan alltsä icke wara befogad till
bättre rätt än de wilkor, hwarmed de äro gjorde,
och alldraminst under ett Krig, som är den minst
tjenlige tidcpunkt att göra widlöftigare Pcnninge
Rego
-
6Z2 Riddcrfk. och ÄdelnS protocoll.
Negcciationer, än dem Kriget fordra. Da-Fred
blifwer och fanste Län omfattas etter nya göras till
betalning af gamla, sä torde, ester en sä lycklig
Fred, sädane Län med Ständers Garankie arnäs
genom denna nya säkerheten för långt mindre Penningar
och Provision. Allt sädant ar oemoffägcligt,
tia och med kunna längre betalnings-terminer ernäs.
Det bör ej wara ett hastverk att i den ordning,
som fordras, upprätta en sä stor Finance, som inne,
saktar z gånger hela Sweriges Sedelstock. I dest
ställe, att genom mitt sörsiag af 7 Millioners LaneBewillning
med de 70 Tunnor Gulds Afbetalnings,
Fond, sä behöf.ver Kongl. Majtt för ingen del widröra
alla de Resourcer eller Fonder, som till gamla
Gäldens styrsel till Jnteretzen och afbetalning aro
anstagne. Kongl. Maj:t behösiver ej eller röra
Stats - Medlen: allt gar i sin jemna gäng. De
Utländske Länen" aro ej eller förfallne, somlige ej pä
siere är. Och om nagra af dem snarligen sörfalla,
sa kunna Längifwarne ej skäligen klaga, dä de Fou,
der, hwarpä de aro grundade, ej störas genom Kriget;
och om till och med ett ars Jntereste skulle
studsa, sä ar det meran manligt för Magter, som
äro i krig, kanske till och med nyttigt, i fall Coursin
under Kriget skulle stiga, i anseende till Flottans
behofwer frän Utlänningen, samt Provisionering till
afwenlyrs sä wal som för Armeen, jemte flere ordsaker.
Hemliga Utskottet nämner wal ingen king
om Subsidier till Kriget frän Kongl. Majus Allierade:
om ej sädane more komne, sä böra wi wäl
med fullt stäk dem förwänta. Och när wi sjelfwe
ansta 7 Millioner, sä mäste wi med tämmelig anledning
åtminstone förwänta lika mycket af Allierade,
som Kongs. Maj:t sä högt förbundit, och i samma
mahn
1789, den 3 April- 6Zz
mahn blir Garantie af Rikets gamla Skulder öfwerflödia.
Kan sätedes Kongl. Majtt och Riket
under besia krigs-oroligheter umbära en sä farlig och
»vidsträckt Garantie, som den af 21 Millioner 57,826
R:daler, och densamma leder till misicredit, hälst
wära Fiender kunna anse den för ett non plu8 ultra,
och Sweriges sista Resourcrr; sä styrkes jag
sä mycket mer i nödwändigheten akt i underdänighet
denna Garantie tills widare afstä, under det
att wi i öfrigt genom 7 Millioners Bewillning,
fast ätföljd med bcdröfliga utsigter för framliden,
ädagalägga warmaste hjerta» för Konung och Fädernesland.
Beträffande för det andra den i Hemliga
Utskottets Lxtractum krotocolli förestagne Bewillningen
eller 72 Tunnor Guld, utom den nu
subsisterande eller till ända löpande extra ordinarie
Bewillningen as ungefärligen 12 Tunnor Guld; sä
tror jag, att försigtigheten fordrar att till en början
densamma allenast för 2:ne är utsätta, hwilket
likwäl Ridderskapets och Adelns godtfinnande äfwenwal
ödmjukeligen underkastas. Hwad dest. anwändande
beträffar, sä äberopar jag mig ödmjukeligen,
hwad i den delen redan sagt är, nemligen: att den
förbliswer en Jnteresies- och god Afbetalnings-Fond
pä de proieeterade 7 Millioners Län. För det tredje:
beträffande det af U flottet förestagne Ständers
Werk, som kommer att bestrida de till Riksgäldens
förestående hörande Ärcnder; sä önskar jag
äfwen, att det mäste winna bifall, fast det till en
början ej kommer att bestrida mer än hwad de 7
Millioner widkommer. För det fjerde, angående det
Creditiv pä Riksens Ständers Contoir, som Hemliga
Utskottet, i anseende till de anförde grunder tillstyrkt,
är min oförgripeliga tanka, att som ett infallande
654 Riddersk- och Adelns protocoll
Krig
gemenligen warit det förnämsta af de olyckshändelser,
som förriga Riksens Stander äsyftak wid
förordnandet af sädant Creditiv, och att nuwarande
Krig, som mest werkeligen in ager Riksens Ständers
omsorg och bekymmer; och Creditiv i allmänhet
endast äger ruin i bristande Bewillning, sa kan jag
wäl icke inse dest ändamäl. Föregående tankar äro
widlöfkigare afhandlade än jag gerna önskat- ämnet
ar af största wigt: jag wägar lika som hysa den
tankan, att Kongl. Majtt i anseende till anförde
stal om bättre Credit till de tillhörande Län af 7
Millioner, hälst inom Riket, kunde blifwa as den
lankan, att man borde uppskjuta med en extenderad
Ständers Garanlie, Credit, och wägar således före,
stä, att wi söka med de andra respeckive Ständen
öfwkrenskomma om en Garantie- och Län-Bewillmng
af meranämnde 7 Millioner eller 420 Tunnor
Guld, till underlättande af det irakade Kriget, med
förutnämnde willor, i afräknande pä den äterstäende
werkeliga skulden. Jag önskar Ridderstapet och
Adeln täcktes detta bifalla och sädant genast de öfrige
respective Ständcn kommunicera, Med wänlig
begäran, att de härutinnan Med Ost ingä, sasoM
det rätta medlet till Kongl. Maj:ts och Rikets mäst
werkande kraftiga undsättning i närwarande Rikets
belägenhet, och som till samma stora ändamäls winilande
mäst ledande, hälst i sanning cn widsträcktare
Garantie wid bristande betalning för Medel, som
nu ej hwarken Dundas eller erfordras, kunde en
gäng i en olycklig ställning, om ej förr, efter Zo
är leda till en hel Provinces afsöndring, som den
dä Regerande Konungens, Riksens Ständers och hela
Nations mäst förenade krafter alldrig kunde afwärja.
Om jag haft den äran att wara en Medlem
af
1789, den 8 April- 655
af det Hemliga U skottet, sä hade jag genast lagt
desta mina taukar i underdänighet för min Konungs
sötter. Det är mennisto-begreppets lott att icke alltid
äga samma öfwertygelier. Som en redlig och
trogen Swensk Man och Undersäte har jag nu här
sagt mina tankar. Ju mer jag nalkas min Ålderdom
och min graf, ju mer mitt hus ökas med Barn
och efterkommande, mitt sista offer till Konung och
Fädernesland, ju mer min Fosterbygd hotas med
faror; dest mer bör jag till sista andedrägten frimodigt
säga allt det, som min öfwertygelse och mitt
hierta tolkar.
Friherre klappe, vvillielm. Den utmärkta heder
Rlvderskapec och Adeln behagat wisa mig genom
kallelsen till Ledamot uti det Hemliga Utskottet
har warit för mig sä smickrande, att den lätteligen
kunnat föra mig utöfwer den gräns, som en anständig
Modestie föreskrifwer. Jag hoppas dock, att
den ej haft cn sädan werkan. En fullkomlig kansta
af min oförmögenhet att wärdigt smara emot Ridderskap
s och Adelns förtroende har warit mig cn
ständig päminnelse till upphöjande af Ridderstapets
och Adelns ynnest, till undertryckande af min sjelfkärlek.
Det är ock i ett sädant sinne, som jag nu
tager mig den friheten utbedja mig att fä systelsätta
Rldderskapets och Aoelns uppmärksamhet pä en liten
stund, för att uti den i frägawarande saken fä
anföra nägra ord, ej för att upplysa det Högloflige
Ridderstapet och Adeln, ej för att ^vederlägga de
Herrar Ledamöter, som redan häröfwer vttrat sig; ej
för att derföre soutinera det Hemliga Utskottets mening,
att jag deruti haft nägon del: sädane orsaker
skulle alltförmycket motfäja den tankan, som jag ön
-
656 Ridderst- och Adelns protocoll.
star, att Ridderstapet och Adeln mätte om mig hysa.
Men för att uppgifwa nLgra stal, pä hwilka jag
stadgat mitt tillstyrkande af Riks-(Näldens garanterande
utaf Riksens Stander, och för att pä det fät»
tet wisa den enda förtjenst jag kan anföra till Ridderstapets
och Adelns mig gifne förtroende, den nem»
ligen: attoni jag i mitt vmdömme felat, jag dä felat
af bästa wilja och öfwertygelfe. Högloflige Ridderstapet
och Adeln har sig genom Utstottets betänkande
bekant sä wäl Summan af Rikets Gäld, som
att denna härrörer, dels af gammal och före Kongl.
Masiks anträde till Regeringen. Kronans warande
stuld, dels af Fästningsmerkens och Flottornes iständ.
sättande, dels af de kostnader, som förledit ärs fälttäg
medfört, dels af de omkostnader, svin detta ärs
fälttåg förestä. Och dä af de räkningar, som Kongl.
Majit allernädigst behagat för Utstottet täta uppwifa,
ingen den ringaste anledning finnes, att Penningarne
till annat än förenämde behof blifwit an»
wande, Riket ej lärer kunna undgå kostnaden, som
af Embetsmannen blifwit förestagen till nästa Campagne;
sä har jag ej heller funnit den minsta anledning
till twifwelsmäl, att Riket för den redan gjorde
och till Campagnen förestående Gälden kommer
att haft. Dek Högloflige Ridderstapet och Adeln
lärer wara af lika tanka. I sräga om uägon Garäntie
af Riksens Ständer för samma Gäld finner
jag olika meningar. Mina stät för tillstyrkande af
Garantien wore desia: att Riket äger en gammal
Gäld, som efter hand förfaller, utan akt äga tillgångar
till Capitalernes betalande: att det är i Krig,
att det till Krigets förande behöfwes wida större Summor
än inom Riket är en möjlighet att erhälla: att
Lesia Penningar ej kunna fäs Utrikes utan emot
Stän
-
42° r?8c), den 8 April- 6Z?
Ständers Garantie. Om efter min önstan uägon
Negociation till Fredens erhållande hade kunnat göras
utan nya tillrustningar, och följaktligen det nya
Penningebehofwet förswunnit, eller ock, om, med el,
ler utan Ständers samfälte Garantie, den till Krigets
förande erforderliga Summan inom Riket stätt
att lyfta; sä hade jag fedt en möjlighet uti att undgä
Garantien af de äldre Länen hos Utländningarne,
hwilka da kunnat ätnöja sig med de säkerheter,
emot hwilka de lemnat samma Län. Men om för,
hällandet wore sädant.
Jag säger ej att sä är
men
statuerar att sä wore: att flere Millioner af
den redan gjorde Gälden ofördröjligen böra betalas:
att ingen Fond till Återbetalning finnes; att Längif.
warena ej tilläta Länens qwarstående och deras omsättning
i anseende till de förestäende och Utrikes
kände behof af Penningar till Kriget, ej eller kan
werkställas utan en föregången Ständers Garantie:
om den nya Summan mäste resas pä de orter, der
de gamla Länen äro tagne; dä ser jag alltför mycken
swärighet uti, att äfwen med Ständers Garantie
för den lillärnade Gälden fä Credit för densamma,
om ej en dylik Säkerhet lemnäs säsom ett bewis, att
Riesens Ständer äfwen wille uppfylla Rikets äldre
förbindelser. Jag erkänner styrkan af de förde Rai--  sonnements, att dä möjligheten af BewillningenS
utgäende är säkerheten för Garantiens fullgörande,
sä mäste Summan, som garanteras, dependera af den
till utgäende möjliga Bewillnings - Summan. Det
Högloflig» Ridderstapet och Adeln lärer upplyst fin,
na, att det Hemliga Utstottets göromål ej kunnat
sträcka sig till nägon öfwerläggning om större eller
mindre möjlighet till Bewillningens utgående. Detta
Andra Bandet. T t kan
658 Riddersk. och Adelns protocoll»
kan endast af Riksens Högloflig- Sländer sielfwa
kännas.
Utskottet har endast sedt Behofmen,och derefter
uppgifwit de erforderliga möjligheker till deras fyllande.
Jag har nu sedt Projectet lill Bewillningen,
och att dömma efter de Articlar, som jag känner,
mäste jag bekänna, att swärigheten af deras betalande
presenterar sig för mig lik en omöjlighet. Blif.
wer det da en wcrkeligen afgjord sak, att hela Bewillnings-Summan
ej kan utgå, och detta äfwen
stadgas och beflukas; sä blifwer det wäl ocksä lika
sa säkert, att all förbindelse till betalning af Utrikes
Län mäste instränkas inom den Summa, som swarar
emot den till utgående möjliga Bcwillningen. Kunde
man da resa den till Kriget erforderliga nya Sum»
man pä ett sädant sätt, sä more det wal en utwäg,
men i fall det flär felt, utan en arrangement för ve
gamla stullderna; sä ser jag intet annat alternativ, an
antingen genast taga en sädan Fred, som man kan
fä, eller att bliflva utur ständ alt satta sig till motwärn
mot risque att fä ätnöjas mcd de Fredswilkor,
som Fienderna föreffriswa, eller ock at: uti Banguen
och andra Inrikes Castor, mot Ständers gemensamma
Garantie, söka uppbringa de Summor, som fin»
nas tillräckliga att twinga Fienden till den hederli»
ga och för Riket anständiga Freden. Men dä dessa
alternativer blifwit ansedde dels för wädelige, dels
wanhederlige; sä har jag fästat mitt beslut om möjligheten
af uppfyllandet af Rikets behof wid den föreflagne
Garantien af all Gäld.
Friherre kkeitk, Daniel. Dä jag nu ätnjuter
den hedren att inför Högloflige Ridderstapet och
Aelu
i73y/ den 8 April- 6Z9
Adeln fä anföra mina tankar, utbeder jag mig dest
manliga ynnest att med lik» benägit tälamod, nu
som förr, afhöra mitt enfaldiga och okonstlade Tal.
Dm föreflagne Bewillningen gifwer mig ämnet, och
tillika ett ypperligt tillfälle, att med sanningens och
anständighetens rena färgor fä göra en sädan mälning
af mär nuwarande ställning, att inga drag
stola misshaga och inga saknas. Wise, wärda Herrar
och Ledamöter, ett kärt Fosterland i Krig med
en mägtig Granne, och kanske snart med twenne.
Wi se en Riks Gäld trycka märt Land, som ofta
tryckes af mistwäxt och ofruktsamma är. Wi se, en
älckad Konung efter sjutton är, af alla wälsignad
Regering, bekymrad och bedröfwad öfwer den olyckliga
skiljaktighet, som alltifrån Ofredens början
wisat sig emellan Honom och Dest yppersta Ständ.
Wi se de swära följder denna skiljaktighet redan alstrat.
Wi se en Förenings- och Säkerhets-Act,
gillad af g:ne Ständ, och alldeles afstagen af det
fjerde. Wi se en Regerings - Form efter 17 ars
lycklig Regering undergä sin förmandling. Wi se
alla Rikets stora behof stöm tillsammans., dä lik»
wäl efter io meckors Riksdag ingen Bevillning
är afslutad; men wi se intet de Medel den AllSmägtige
har i Sin hand att wanda allt detta till
ett sädant stut, som förenar Konungens och Rikets
ära med alla Undersätares glädje. U an att det
minsta gä in i de höga föremal, som föranlätit närwarandc
Krig, utan att tala som Minister, kan
jag som Medborgare säga, att utan jemnwigt förgäs
allt hwad i Naturen finnes; ty allt ting har
inom sig sä wäl en förstörande som underhällande
kraft: äfmensä med Samhällen, om ej jemnwigten
emellan Styrande och Lydande widmagthälles: lika
T t - fä
66o Ridderfk. och AdelnS protocoN
sä
förhäller det sig med Riken, om ej jemmi ,'glen
dem emelian hindrar de stora att förstöra de smärre.
Denna jemnwigt, lika osynlig i allmänheten, som
oumgängelig för alla Riken, har i alla tider medtagit
Millioner Folk och Pengar. Alla wälbestälta
S ater hafwa, utan att mija sitt egeMeliga föremal,
alltid deltagit i densamma efter sin lagenhet
och fara, för akt genom en lien mistning i tid förekomma
en långt större; harwid torde mangen säga:
hwarföre stall man ofreda en granne, som ej
öfwerfaller, och Fred är bättre an Krig. Detta
äger alldeles sm riktighet, när alla Riken kommit
öfwerens om denna wig iga sanning, ob all id efterlefwa
densamma. Dä hade hwarken Dannemark
eller Ryssland bordt bryta denna billiga Lag under
Konung Onr. den XII:kes minderårighet, som
annu med flere Provincers förlust kan päminna oss
wära Grannars trohet. Man kan med lika stäk säga,
att Fred ar wärre än Krig; ty om jag alltid
är fredlig med en tilltagsen och trätgirig Granne,
tager han snart min Egendom. När wid alla dessa
skäl tillägges, att wärk Krig med Ryssland bliswit
af wära Ständer gillat och samtyckt, följer af sig
sjelf, att dess fortsättning ej bör wara någon emot,
dä blotta afsigten dermed är att befordra Konungen
och Riket till en stadig och hederlig Fred. Den
Riksgäld som trycker wart Land och wacker wära
bekymmer, kan med stät anses wara odrägelig för
ett Folk, som tillbringar sin mästa tid i bara snö.
sr Millioner R.daler försträcka, när de betraktas
tillsamman; men ätstilde och fördelade emellan alla
dem uti Rttet, som äga Jord, Hus, Capitaler,
Löner, Boställen, Pensioner och Näringar, blir
Lotten pä dessa Personer sördelt uti z:ne Classer,
sä
1789, d?n 8 April. 66 r
sä ringa, att vä Tjugu Ac kunde denna Summan
utan mycken känning (NB. med flit och manlighet)
alldeles förfwinna Man att pä minsta sätt blif.oa en
börda för dem, som ei äga mer an det nödwändiga.
Jig will icke uppehålla Rid'ersta-et och Adeln med
den särskildta plan lag i detta ämnet författat, som
med redighet och lätthet kunde göra detta storwerk
til! längt ove ydligare än man lig föreställer. Den
stunden tyckes nu icke wa- a inne, att under warande
kostsamt krig ätaga sig Krigszaloens betalande, dä
med den Högstes bistånd och erhällen fred denna
sak kunde mycket lät^ winna sin fullbordan och pä
en gäng befria oss isrän en börda, som trenne sörfiutne
krig och sednare samlade stulöer ädragit oss;
men jag kommer nu ill ven ömaste delen af mina
anförda hufwudämnen och önstar, att samma sinnes»
lugn och stillhet, hwarmeo detta respektabla Ständ be»
hagar hedra min ringa Skämma, nu ej matte saknas.
En Konung bekymrad och bedröfvad öfwer de»
olyckliga stiljaktighet, som wisat sig emellan Honom
och dess yppersta Ständ, och Rikets säkraste pelare,
blir alltid ett obehagligt ämne. Denna skiljaktighet
wisade sig alldraförst wid wär Armee, just dä fälttaget
öppnades, och lade i samma stund första grun»
den till Förenings- och Säkerhets - Acten, dä wär
Nödige Konung ej hade andra alternativer än öka
Sin Magt, i synnerhet uti de delar som rörde Mi»
litairen och Tjenster, eller att antaga de fredswilkor,
som kunnat blifwa Honom förelagde. Jag har all»
drig hafwit den äran att wara Militaire, men jag
lemnar till mogna Militairers ompröfwande, hwad
tanka wära Allierade kunde göra sig om en Konung
i Swerige, nästan utan Armee, eller hwad biträde
han i en sädan ställning kunde förwänta sig: och jag
L t g lem
-
662 Ridderst. och Adelns protocoll
lemnar
till hwar Medborgares omdöme, huru länge
ett Samhälle kan äga beställd, dä jemnwigten emellan
Styrande och Lydande upphörer. Oaktat allt detta
kunde ett rent uppsät och »välmening att förekomma
en stor olycka warit ordsaken till denna olyckliga
skiljaktighet; men jag fär bekänna min swaghet och
okunnighet äfwen i denna delen, som alldrig har
kunnat inse denna förmenta stora fara. dä Fienden
ej hade 8222 man pä Gränsen. Wärdaste Herrar
och Medbröder! unnen mig den oskattbara hedren,
att med min swaga pensel fä göra ett enda drag.
När wär Nådiga Konungs Regering ifrän sin första
början wid alla wära Riksdagar blifwit gillad,
wälsignad samt med undersätelig wördnad och tacksamhet
erkänd för god och wis; nar äfwen wid detta
bullersamma Riksmöte fyra samfälte Ständ wid
Thronen astagt sin undcrdäniga tacksamhet och wördnad
för Konungens wisa anstalter; är dä icke allt detta
vjäfaktiga bewis, att Hans Regering ar gansta god?
hwar finnes wäl inom Swea gränser den, som kan
jäfwa detta skäl? är det möjligt atc anse för smicker,
hwad fyra Ständ samfält hembära? detta kunde
kanske äga rum med ett eller twenne; men fyra Ständs
enige yttrande inför Thronen gäller alltid för hela
Rikets röst. Förläten mig, mine Herrar! om jag
säger, att hela Europa tager saken pä samma sätt.
Mell hwar finnes wäl den Regering, der alla äro
nöjda? Menstligheten medgifwer icke sädant; kanske
uti nägon annan Planet denna lyckan torde finnas;
men sä länge Jordens Konungar tages ibland Menniska,
finnes ingen Regering utan fel, saken beror
endast deruppä, om det hela är ansedt och gillat för
godt, dä kan alldrig nägra delar deraf ändra sakens
natur. — Rikets stora behofwer, som nu alla stöta
till
-
»789, den 8 April. 66z
tillsamman, dä Fiendernas anfall hota, och Ri^et pä
twenne sidor mäste skyddas, dä Armöe mäste klädas
och lönas, vä Flottan mäste sä utrustas, att
hon kan bibehälla fin förfäcktade heder, dä tusende
andra utgifter fordras att befrämja Werket och en
hederlig Fred, dä blir frägan om Bewillningen till
alla besia omkostnader, den betydeligaste af alla. Det
Hemliga Uiskottet har uopgifwit detta Fälttogets behof
lill 70 Tunnor Guld. Lät osi för en liten
stund medgifwa, att af besia skulle zo komma pä
Adelns enstildta del, betraktad som ett Ständ. Lät
osi äfwen betrakta alla de onödiga utgifter, som i
detta Ständ, sä wäl för manliga som qwinliga könet
ärligen utgä; det lärer ingen kunna neka, att
icke denna Summa torde gä till zo Tunnor Guld
om äret. Nämligen sädane utgifter, hwilkas indragning
pä intet sätt kunde minsta det nödwändiga, och
Rlvderstapet och Adeln lika wäl bibehälla sitt wärde och
sin aktning. Om man allenast wille sammanlägga de 0-  drägeliga utgifter för Win,Bränwin, Tobak, Caffe,
T^ee, Socker, Siden, Flor och Band, som alla kunna
umbäras, torde desia Artiklar allena kunna gifwa
den antagna Summan af zo Tunnor Guld för Adelns
ensamna del, som dä pä ett sädant ädelt sätt
kunde bidraga lill en hederlig Fred, utan att pä det
minsta öka sina ärliga utgifter. Skulle nu Ridderflapet
och Adeln äfwen behaga göra indragningar
wid sina Bord, Meubler, Stat, Equipager och
kostsamma Boningar, sä kunde lika lätt en^ annan
Summa af zc> Tunnor Guld ärligen besparas.
Härutaf kan nu hwar och en se möjligheten af Be,
willningen, man att Ridderstapet och Adeln behöfwer
ätaga sig näzen ny utgift. Detta käler näskott
som en gäta; men nar alla hjelpa till ett storwerk,
T t 4 blir
664 Ridderst. och Adelns protokoll
blir
det ej annat än et litet werk. Wärk ädla och
täcka Kön, som attid warit berättigadt att behaga,
sinner nu ett sällsamt tillfälle att behaga än mera
med mindre omkostnad. Har en Polst Dame kunnat
umbära sina Jouveler för att stänka sitt Fädernesland
io,Ooo Gewär; har en Prins af Wallis indragit
hela sin Stat samt äkit uti hyrwagn för att betala
sin stuld, sä kan man äfwen i Swerige förmänta
samma ädelmod. Sedan jag nu åtnjutit Högloft.
Ridderstapets och Adelns gunst till denna stund, ut.
ber jag mig dest benägna samtycke att fä wända om
Medailleu pä andra sidan, pä det de höga föremal
och wackra bilder, som der finnes tecknade, mätte äfwen
komma i sin fulla dager och winna detta respectabla
Ständets ynnest och bifall. Ofwertygad om min swaghet,
och som den ringaste ibland Eder, borde jag genast
stuta mitt tal; men de Anor, som omgifwa mig,
den ädla eld med ädelt blod, som Börden lämnat eder
i det höga tänkesätt, som endast utmärker det hög.
sta Ståndet, gifwa mig hopp om ett lyckligt stut, och
jag tager dristigt larfwen af. Kriget, som med skyndsamma
steg nalkas wära gränsor, mä anses, huru
man hälst behagar offensivt, denfensivt, med Rege,
ringsform, mot Regeringsform, sä ser jag uki det,
samma ej annat än ett himlens straff, som bädar ost
ett längt större, om wi ej med ödmjukhet buga ost
ned för Allmagtens wreda arm. Atta tider wittna och
öfwertyga ost, att Folkstag altid gä till sin undergäng,
sä snart en öfwerdrifwen lefnad drager dem utom den
gräns Försynen ät dem utstakat. Wi kunna stundom
ostraffade bryta emot werldsliga Lagar, men aldrig
emot Allmagtens. Den som känner wärk Swea
land, mäste medge, att wi bebo ett hardt klimat, att
rdi hafwa merendels 8 mänadeys winter och ganska liten
-
1789, den 8 April- 665
ten matjord; men den som med kunsta? betraktar
wär lefnad i allmänhet ifrän den första till den sista,
mäste äfwen medge, att den är aldeles, som wi
hade 8 mänader sommar med gansta djup matjord.
Denna uppenbara stridighet emellan wär lefnad och
wärt climat kan aldrig ursäktas, förrän wi flyttat
wärt Swea land under en blidare sol. Mänga ärs
fred och lugn har till en stor del helat de djupa
refwor, som enwäldet lämnade ost, och wälmägan har
smäningom utbredt sig öfwer hela landet, som tydligen
kan bewisas genom den öswerflödiga lefnad, som
allmänt tilltagit och de mängfalldigt onyttiga utgifter,
som frän alla hus u^gä. Fäfängt mä man säga,
att stuld och fattigdom trycker hela landet, sä länge
samma lefnad underhålles; och mangen tror sig wara
fattig, dä han ej kan öka sin omätteliga lefnad och
lefwa som andra. Wisserligen sinnes manga fattiga,
men merendels sädane, som spelt ut sin loll: dä
deremot flit och mättelighet altid fördrifva fattigdom
ifrän alla hus: sä stenbarligt det är, att wi i
allmänhet anwända all wär förmögenhet till wär egen
heder, wällust och goda dagar, sä tydeligt blir
det äfwen, att wi genomett sädant mistbruk af wärt
goda, göra ost densamma vwärdig och ädraga ost
Försynens hämd. Om jag wägade nu förena wär
helgade Läras gudomllga röst med min swaga stämma,
torde sanningens strälar än bättre öfwertyga.
En lära, grundad pä kärlek till andra, men ej pä
kärlek till sig sjelf; en lära, som bjuder flit och mättlighet,
som yrkaratt göra sig läg; en lära, som bjuder
att gifwa Gudi, det Gudi tillhörer, och Konungen,
det Konungen tillhörer, kan ej annat än befrämja
wärt Swea Rike till en snar och beständig wälmåga,
om hon uppriktigt efterlefwes. Hafwe wi im
t 5 bade
666 Ridder!?- och AdeliiS protokoll
bade
wär lefnad och ivar dyra Religion till domare
emot ofi, huru kunna wi dä än längre trotsa det
straffet wi se öfwer wära hmwuten och uppskjuta
än längre att blidka en wredgad men försonlig Gud?
D^t sidsta hufwudämne jag i början af mitt tal hade
den äran att nämna för Högloft Ridderskapet och
Aoeln, blir tillika det wig igaste. Wi se intet, sade
jag, de medel, den Allsmägtige har i sin hand att
wända allt detta kill ett sädant siut, som förenar sitt
wälbehag, Konungen och Rikets ära med alla Un»
dersatares glädje. Detta medel har Försynen lem.
nät detta Ständ, att såsom det yppersta i Riket,
wisa Riket den yppersta tjenst. Hwad kan ival wa»
ra wärdigare, du ädla Flock! som här föreställer
Ridderskap och Adel, än hjelpa sitt Fädernesland
uti nöden, förwandla en del af sitt öfwerflöd
till Rikets behof emot sina fiender; med sin förening
trösta en bedröfwad Konung; uppfylla he,
la Riket med glädje; blidka Försynen; afböja en
större olycka; wisa, hwad ett förenat Swerige kan
göra; förtjena Efterwerldens wördnad; resa en odödlig
ärestod till sitt ädelmod, som uppoffrat allt
enskilt till det Allmännas wäl; twinga fienden till
en hederlig och säker fred; winna hela Europas aktning
och jemwäl sina fienders. Menniskokarleken,
som satt sin stämpel pä detta tidehwarf, som räknar
detta sällskap bland sina dyrkare, har lämnat pä wär
lott detta storwerk att nu genom wär inbördes förening
äterwinna wär förra glans, dä Wi till Ri»
kets räddning antager den förestagne Bewillningen.
Herr Ofw-rste och vice Landtmarskalk samt Högloft.
Riddarskapet och Adeln tagen emot min wördsamma
erkänsla för edert tälamod och benägna ynnest, och
tilläten mig stuta detta Tal med allas wär glädje;
mm
1789, den 8 April- 667
men ju närmare jag nalkas detta fluk samt desi sto»
ra föremål, ju mera känner jag min lwaghet och
ofullkomlighet att befrämja detsamma. Sänd derföre
ned, du Kärleksgud! en gnistra af din ädla eld,
som fördrifwer all wär oenighet. Lät äler knytas
wära förra wänskapsband fä, att wi nu Dia till
ära och för oning. Konungen till tröst och hugnad,
samt hela Riket till glädje träda upp kill Honom
att hembära Honom wara H enan till underpant af
trohet och gifwa af det öjwerflöd Du ofi förlänt
hafwer till Rikets hjelp och förswar. Förena Ofi
äter med en älskad Herre och Konung, den Du sä
rikeligen utrustat med råd, wisdom och kärlek, sä
att wi med all tillförsigt förwänka af Hans mildhet,
A wäl hwad Förenings- och Säkerhets-Acten
beträffar, svin ock wär Regeringsform och fängslade
Riksdags-Medbröder ett sädant stut, som ibland ditt
Swea Folk numera befäster Hans mildhet: och sifwer
detta Riksmötet, som alla föregäende, en wälsignad
och glädjefull ända.
Herr ak klalmsien. Olok. Af opafilighet hindrad
att i detta ärende inhämta all underrättelse,
torde han hwarken med styrka eller redighet kunna
utläta sig i detta wigtiga ärende, hälst dä de uppläste
Dictamina innehöllo sä hufwudsakliga skiljaktigheter.
Med bäde oro och glädje finge han fig i
denna saken yttra. Med oro öfwer Rikets skuld
och den ställning, hwaruti Fäderneslandet sig nu befinner,
med glädje att detta ärende ännu fär af
Riksens Ständer och Ridderskapets och Adelns Ledamöter
skärskädas. Hwad skulden angär länwade
han hit det wanliga Ordspråket: <§ör din Räkning,
annars gör hon sig sjelf. Att den upp.
668 Ridderff och AdelnS protocoll.
gifne stulden 1262 Tunnor Guld wore Rikets, derom
kunde ej twekas. De Casculer hon hört öfwer
Gäldens ursprung, desi belopp är 1772» enlig dä
»varande Secre'e u skottets Lxtrsctum krotocolli,
ökandet af Kronans inkomster, m. m., torde ej wma
sä alldeles bewisande; han erindrade sig, att Smtsbristen
ivid alla fordna Riksmöten alltid sysielfatt
Riksens Ständers oro och att den ensamt steg till
zc> tunnor G ild ärligen. Krigen wore till största
delen betalte af Banquen, och den tiden ivar det gansta
lätt att der igenkasta spären. Hade Banquen
dessutom rig igt uppfyllt stna förbindelser, ho wet, om
ej GUdsumman warit annorlunda? Om wisia Kronans
intaiter blifwit förökade, borde deremot äfwen
räknas pä ökade utgifter, Embetsmrns fördubblade
Löner, eflergisningar, med mera Han mille ej uppehålla
stg akt wisa stuldens origine eller uägon jemförelse
i hushållningen, utan instämde sä mycket häldre
med Friherre kappe, som han hyste till Hemliga
U stockeks Ledamöter det förtroende, alt bättre
eller annan utwäg än de föreslagit lärer ej kunna
xähittas.
Herr Länstol llijölcl, ?olrr Olok. De Herrar
och Alan, som i förewarande ämne redan talk och
fine tankar lill Peokocollet anfört, hafwa med den
noggrannhet sökt utreda detta angelägna ärende, att
föga kan wara öfrigt att tillägga. De as dem uppdragne
mängfalldiga Considerackoner hafwa hos mig
wäckt en bekymmersam omtanka och willrädighet för
vet Bestut jag för egen del till fullgörande af min
Riksdagsmanna plikt härutinnan bör taga, stulle
snart pälägga mig tystnad, om den för Riket sig
nu företeende swära och snart sagt wädeliga belägenhet,
1789, dcn 8 Apttt- 669
hek, ej fordrade hwarje redelig Medborgares nitfulla
bemödande. Jag har under de nu förefallne samtal
sä ival som af de strifketigen författade och uppläste
Memorialer med en bekymrande uppmärksamhet
afhört de mängfalldiga swärigheter, som stola möta
utgörandet af de Utlagor, hwilka till uppfyllande och
»verkställande af det Hemliga Utskottets betänkande
och deri gjorde tillstyrkande erfordras. Men del har
vck ti ika härwid icke undfallit min billigaste och nödwändigaste
eftertanka, den teckning Hemliga U skottet
gifwit pä Rikets nuwarande ställning; de behof,
som lill desi räddande erfordras och de utwarar, som
Hemliga U'stoftet till winnande deras föreslagit. En
uppenbar och pä hwarje emot Konung och Fosterland
rättsinnigt tänkande Medlem och Undersäte mest
werkande nödvändighet kräswer ett Bestut, som med
ästdosättjande af alla sig wisande swärighe'er, alla
betänk igheter leder till det stora ändamälet, Konungs
och Rikets räddning och frälsning. Jrg medgif "r
öppenhjertigt, att jag icke äger nog kännedom as Rikets
hushållning och desi Financewerk; jag blygs ej
ej eller att öppenhjertigt tillstå, det jag, blottstäld
pä fädan kännedom, saknar-den säkerhet i mina öfwerläggningar
inom mig sjelf, som borde utgjbra
den mest fasta, den mest pälitliga grund för witt
utlätande, för den Röst jag för mig och min Ack
härwid bör afgifwa. Men denna waickelmodighet i
tankar, denna för närwarande stund stad,ma tivehugsan
i bestut sörswinner och lättås, dä jag kill min
säkraste ledswän ny tjär, det af Hemliga Utstottet fö- ,
fattade tillstyrkande. En grundwal för min Dccilion
sä myckc mer säker, som detta Utstot warit sammansatt
af Herrar och Man ifrån wart S and, hwilka
ägt Ridderstapets och Aoelus ypperliga förtroende.
(72 Riddersk. och AdelnS protocoll.
de, kände för mogen kunskap och insigt och de der haft
den näimaste tillgäng till de tillförligaste, de mest
upplysande Handlingar och Källor, hwarutur en mogen
pälittig och cswiklig kunskap vin Rikets ställning
och Financewerk är att hämta. Om något förhastande,
vin något misstag af dem, såsom menniflor,
härwid kunde wara begängit, hwilket jag dock,
da en af samma Utskotts warda Ledamöter, Friherre
kappe, nu ytterligare inför Högloft. Riovarskapet
och Adeln genom desi uppläste anförande till Protocollet
lemnat en närmare upplysning, tyckes mig
ej hofwa skälig anledning alt befara; sä will jag
häldre sela med sädane Mm, dä jag under tillstyrkande
af bifall till hemliga'Utskottets betänkande fullgör
en för mig nu oundwiklig Riksdagsmanna > skyldighet
med mitt utlåtande, än om jag under en twifwelagtig
willädighet widtager ett derifrån afwikande
beslut, som kunde försätta Konung och Riket i
den mest farliga förlägenhet. Han förenade sig således
med Friheherre kappe.
Herr von Lckulrenkeim, Oaviä, yttrade sig,
att det wore betänke.igt tala utan att hafwa sina
tankar pä papper författade, sedan flere Ledamöter
uppläst sina med sä mycken redighet och styrka skiefna
Dictamina, och af hwilka i synnerhet Z a 6 stycken
ansägos innehålla fä mycken kännedom och werklig
wishet, att de i en framtid äfwen stola göra
r 73y-äratalet märkwärdigt. Det förmodas hafwa
warit för Ridderstapet och Adeln en synnerlig satisfaction,
om med Kongl. Majtts nädigste tillstånd
Hemliga Utskottet behagt, i likhet med Sccrela Utskottet
af är 1772, lämna till Riksens Ständers
Plena ett summariskt Slatsförftag, som wisade Ordinarie
-
1789/ den 8 April. 67 r
dinarie och ExtrcuOrdinarie Staterne med Rikets nu
uppgifna totala skuld. Dä Kongl. Majtts nädigsta
afsigt, sä denna som ve bägge föregäende Riksdagar,
warit att, enligt Regeringsformens Zo§., läka Riksens
Ständer inhämta, att penningarne blifwit brukade
till Rikets gagn och bästa, sä torde en Prospetus
i Siffror hafwa werkat en klarare och fortare
öfwertygelse, än en i ord detaillerad berättelse. Ridderstapets
och Adelns underdänigsta förtroende till en
högst uplyst Konung lärer wara lika oimkränkl som
Kongl. Majtts Näd för sina trogna Undersåtare,
Riksens Ständer, att icke af dem asta andra yttran.
den och underdäniga tillstyrkanden, an sädane, svin
efter deras yttersta begrepp arv till Rikets sanstyldiga
wälfärd ländande. Det omnämde Secrete Utskottets
Sammandrag öfwer Statswerkets tillständ
wisar Rikets gamla skuld—Detta tryckta Document
har af s:ne Herrar Ledamöter blifwit omrördt, ehuru
deraf nog olike slutsatser äro dragne— Efter de 0.
lycklige ej mindre Konung X!I:s än de förra
Finsta och Pomersta krigen war skulden wid 1764
Srs flut icke större än Daler silfwermynt 55,782,289
eller R:dr specie 9,297,048. — Ester Z ärs förlopp
eller wid 1769 ärs flut wörö wäl genom Riksens
Ständers försorg 8.833,727 Daler silfwermynt
afbetalte och Skuldsumman nedsatt till Daler silfwermynt
46,948.582 eller R:dr specie 7,824,263;
men den bekante oredan i penningewerket, nya
graverande fordringar pä Riksgäldsfonden, bestigande
sig till Daler silfwermynt 2,077,313 och upplupne
Banco-Jnteressen till ej mindre än 5,109.229
Daler silfwermynt ( hwilka dock de sednare arén ej
lära blifwit betalte), m. m-, hade äter förhöjt Kronvstulden
till D:r silfwermynt 60,329,738, utgörande
utan
672 Ridder!?- och Adelns protocoll.
n^aii förhöjning pä RiksdalersSumman 10,051,625
R:dr specie wid 177» ärs början, dä ock Swea Rike
snart efteråt förlorade sin nådiga Konung, höstsalige
Hans Maj:t rnLoniL. Wid den ge
nom
krigen äsamlade Gälden war dock en lycka,
att ganska litet war utlänsk skuld. Bade med och
utan Banquens Accept stego utrikes Länen uti
Hollcnsk Courant och Hamburger Banco blott till
2,753,555 R:dr, som utgör i war R:dr specie
2,619,655 Af berörde sammandrag synes ytter»
ligare beloppet af sa publique som privata Inrikes
fordringar hos Kronan. Han kunde icke med den
warda Ledamoten instämma, som förmodade, att krigskostnaden
tillförne latt kunde döljas i Banque» samt
att Gälden icke nu warit sa tryckande, om Banque»
uppfyllt sina skyldigheter. Det är twärtom med den
oswikeligaste sanning öfwerensstämmande, att Banquen
a ena sidan uppgifvit all sin hos Kronan ägande
fordran till Capital och Ränta, som ock utaf
det trockla Extractet inhämtas kan, samt ä andra sidan,
att Banque» icke allenast uppfyllt alla stna
förbindelser, utan ock latit afflrifwa öfwer hälften
af sin fordran, eller, som en högst wärdig Ledamot
just nu behagade anföra, 4,750,000 R:dr Specie.
Glad att återfå sina Accepter pä Kronans Utrikes
skuld.
Som beloppet af skulden uti N:dr Specie
endast blifwit beräknat i den aberopade Secreta
Utskottets Calcul till 5 Daler Silfwermynt per R:dr,
sä bör differencen i Cours ester desi närwarande för»
hällande dertill laggas ä diverse Riksdalers Summor
bestigande sig till R:dr 4,562,710, dä TolalSumman
kommer ännu att förökas med 15,004,808
Daler Silfwermynt eller N:dr Specie 2,167.462
pä det hela, dä äler det andra godtgöres nysinamde
Kongl.
43- 2789, den 8 April. 67Z
afskrifning»»:, sä torde efter all min öfwertygelse
Kongl. Majit hafwa blifwit beswärad med en för
desi anträde till Regeringen tillkommen Riksgäld
af 7,469,091 R:dr Specie eller nara 7 och en half
Million R:dr, hwilket allt af ofwannämde SlarsFörflag
och 1779 ars Riksdags-Besiut af hwarman
nu tydeligen inhämtas kan. Det hade warit indiscret
att i dy mål göra nägra förfrågningar hos
Hemliga Utskottets Herrar Ledamöter, dä man bör
wara öfwertygud att en wärdig Menniskja afwen i
Minutier alldrig bryter sina edeliga förbindelser.
Denna gamla Gälden, uti hwilken Kongs. Maj:t
ingen del haft, lärer wäl under fredslugnet och wid
de i sednare tider förökte tillgängar märkeligen hafwa
blifwit förminskad, som uti Riksdags-Beflutet
af är 1779, icr §. läses: ^Rikets Dratselwerks bibehällande
wid desi nödiga styrka med flere wigtiga
omständigheter hafwa gjort wisia betinganden ä Kongl.
Majtts och Kronans sida nödwändiga, hwarunder
förberörde af Kongl. Majtt gjorda inbetalningar pä
Statswerkets skuld blifwit werkstättde, och hwarutr
Banco-Utffottet funnit sig föranlätit att inga, såsom
öfwerensstämmande med bade Rikets och Banquens
sannskyldiga nytta, samt med wär i thekta afseende
redan förut förklarade tanka och begrep, pä thet att
afwen all anledning mätte undwikas till den tanka,
att Rikets Undersåtare skulle kunna blifwa under
Kongl. Majtts Regering tillitade om Fond till betalning
för en Statens skuld, som innan Kongl.
Majtts Regerings tillträde blifwit under en tid af
70 är, samt under ett i flere är föränderligt mynt
äsamkad;s samt widare i n "thet Kongl. Majtt
bragt Statswerket i sadan ordning, hwaruti det förut
pä 50 ärs tid icke warit. I 1786 ärs Riksdagsgrdra
Bandet. U u Be
-
b 7 4 Aiddersk- sch Adelns Ppstocsll
Besirlls
9 §. läses ock; af Stats-Utskottets Berättelse
om Statswerkens tillstånd hafwa wi intagrt
att erforderlige Penninge-Summor blifwit ansiogne
till de i Staten uppförde behof, samt akt anledning
är att förmoda, thet sädane Utwägar blifwit nyttjade,
att Riket icke blifwit belastat med ny och ost icke wet»
terlig Gild; Wi sinna ost äfwen böra med underdänig
wördnad och tacksamhet erkänna Kongl. Maj:ts
landsfaderliga ömhet om sina trogna Undersåtare att
icke wilja beswära them med utgifter, som öfwerstiga
lheras förmåga. Kongl. Majus nådiga ömhet kan
Ridderskapet och Adeln icke nansin mistkänna, ehuru
Statswerket sedan fatt ett wida olika utseende.
Om de publique Jnkomsterne de sednare arén blifwit
förmerade, sä lärer det ingalunda hafwa stedt »
proporsion emot utgifterne. Rikets Löntagare pä gam»
la Staten erkänna med underdänig tacksamhet Kongl.
Majus nädigsta omwardnad i anseende till deras Löners
förbättring; men som Kronans äldre penningeräntor
i detsamma blefwo fördubblade, sä kunde han
icke eller i dy mäl med en wärd Ledamot öfverensstämma,
att berörde Tjenstemän förökt Kronans ut»
gifter. Defensions- och Krigsmnstalter, och i synnerhet
werkelige Krigsutbrott hafwa här, som i
alla Länder warit de mest kostsamma. De i ,772
ärs Stats Förslag till Flottans och Defensions-Werkets
behof anslagne medel lära sörmodeligen icke längt
kunna försiä; i 1786 ärs Riksdags-Besiut läseS
härom: wid Riksdagens öppnande täcktes Kongl.
MajU i Näder underrätta ost om flerehanda wigtiga
anstalter, them Kongl. MajU funnit sig söranläten
att taga till bewarande af Rikets säkerhet, till
bibehällande af thest heder och anseende, och till befordran
af thes werkeliga nytta. Theribland förekommer
-
1789, den 8 Apt.-ch 67Z
ister förnemligast then kostnad, som uppgått och wi»
dare behöfwes att försätta Förswarswerket och i synnerhet
OrlogsFlottan i ett sä ansenligt tillständ,
som Rikets säkerhet krafwer;'' ___ Hemliga Utskott
tets Lxtractum krdtocolli bestyrker ytterligare, att
Statens behof i anseende till HrlogsFlottans och Ar.
meens i ständsattande warit större, äst Rikets tillgäng
förmätt fylla, samt fulleligen att Riksgälden
jemte the kostnader, hwilka dels förledit ärs Fälttäg,
dels detta är i lika afseende förestå, blifwit aftihen betydenhet,
ä!t densamma bestiger sig till R:dr 2^ 037,826
specie eller 1,262 Tunnor Guld. Dä K:gl. Ma>:t alldrig
kan stil,a sitt egit wäl ifrän Rikets och till föl.
je af dest landssaderliga ömhet om sina trogna Undcrsätare
icke will beswära them med Utgifter som öfwerstiga
therns förmåga, sa kan derom ingen fräga
wara, att Kongl. Maju möjeligen kunnat Minsta
eller för sina fattiga Undersåtare undwika desta Utgifter;
men denna höga Landsfader, som Swea Barst
sä länge och sä Uppriktigt för dest medfödda mildhet
prisat, kan icke taga det onådigt att de häpna sören
Riksgäldssumma, som wida öswerstigande allt
hwad mast här i Landet warit wast att höra, äfwest
wid Zo och 2ö-ära Krig. Gifwe Gud! det stods
i förmägast sä wistt alla med gladt hjerta stulle ders
Uti instämma, att pä en gäng, för hwar lefwande
menniska, större och Mindre, frambära en Koppskatt
af 8 till 9 R:dr Speöie för att dermed tillfullo lösa
sig ifrän sä äldre som nyare gäld; men fruktanswärdt
är, att soM större delen af Galden lärer wara
Utländsk, hwar silfwernagel i enskifta hus inbe»
räknad, föga till hälftens clarerande försiä skulle.
En Upplyst Ledamot har redan anfört, att denna
skuldsumma grue gänger öfwersiiger Banquens Ses
U lt s del
-
676 Ridders?. och Adelns protocoll
delstock-
Utländningen widkannes utomdest icke annat
an det redbara. Om någon tror sig kunna med
lätthet göra detta storiver? till långt obetvdligare
än man stg föreställer/ sä will vet åtminstone
lata nästan sonr en gata för Högloflige
Ridderstapets och Adelns Banco Deputerade, huru
det ärliga Jnkeretzet med Realisations bestånd, förutan
ett kraftigt biträde af utländska Subsidier, mä
utgå kunna, och en annu större gäla: att genom besparning,
ehuru alltid och allestädes nyttig, ett wida
större LäneCapital af Undersåtare betalas kunde, an
hela Rörelse-Capitalet och tillgängen ar i sedlar,
myntadt och omgutat silfwer sammanräknade. Stående
eller rättare längwarige Län lära dä för Riket
blifwa ett nödwändigt ondt; men om det rika
England fruktat att swigta under bördan af sin nationella
skuld, huru mycket uti proportion lärer densamma
icke i Swerige blifwa -eflerkännande, och det
i synnerhet, om den hos ost lika fort som i England
skulle tilltaga. Den derstädes sä kallade lillemo ok
kunäerig är icke heller i det Landet gammal. Den
tog sin början wid förra Seculi stut och befanns
wid Rysiwikista Freden är 1697 wara 21 millioner
pund Sterling: efter Utrechtska Freden är 1714
war densamma uppstigen till Zg millioner: efter
den Akiska Freden är 1748 till 78 millioner, efter
Fredsslutet är 1764 till 440 millioner. Den
sä kallade Stamp-Acten, hwarmcdelst i synnerhet de
Norr-Americanske Skaterne funno sina rättigheter för
närgangna, blef sedan Engelska Regeringen en ganska
dyr Ack: den funderade Gulden »var nemligen
efter det Americansta Kriget avancerad till 226 mil»
livner. Hcka Nationella Gälden inberäknad den sä
kallade kunäeck all un tumkest vebt har nu stigit
öfwer 242 Millioner pund Sterling och harden
17L9, den 8 April- 677
samma således inom mindre än ett Seculum genom
de mänga och längwariga krigen, samt sielsiva skuldens
Reaction blifwit öfwer n gänger ökad eller
fördubblad. — Skulle Swerige föra sä manga och
längwariga krig, som i det förra och detta,Seculo,
och alla krig blefwo sä dyrbara som detta nysi började
Finska, sä blefwe Gäld-Summan wisierligen
förökad öfwer n gänger eller öfwerstigande azr
Millioner N:dr, hwilken Summa äter sä mycket
mera surpasierade Sveriges krafter, som detsamma
ej har lönande ultra darina Posiesiioner, eller Asiatiska
skatter, att föröka Landets egna inkomster med.
Detta Rikes 82,020 Hemman a rooo R:dr hwardera,
kunna blott, med sin dragande Skatt aktas warde
80 Millioner R:dr Specie. I förra tider uppbragtes
alltid i England säfom i Swerige krigsför,
nödenheter genom Taxor och Garder, hwilka upphörde
da krigssären blifwit läkte.
Konungen i
England ager wäl rättighet att förklara krig, men
kan icke under någon stags Titul uppbringa en Penning
utan Nationens eller desi Representanters bifall.
Den ordinaira Staten har der, som annorstädes,
warit sä tillsturen, att den knappt i fred till
wanliga och extra Statsbehofwen warit tillräckelig.
Densamma har således icke kunnat förstä i örlig,
hälst krig efter allman förfarenhet gemenligen fordra
g till 4 gänger sä stor tillgäng som de ordinaira
Jntraderne. I det rikaste Land kunna Bewillningar
och Taxor ej genast indrifwas, och som krigsfaran
ej lika längsamt tilltager, som de inflytande
Garder, utan twärtom alla utrustningar i hast mäste
forceras, sä hafwa uti det till exempel tagne
England Län blifwit den genaste utwäg att fylla
behofwen. Som ock bäde Ministöre och Parla,
Uuz meni er
678 Aiddersk- och AdclnS protocsll
rmnter
funnit tjenligt att menagera en ömtålig me»
nighet, sä har Län-Systemen blifwit allt mer och
mer rädande. Krigstyngben har dymedelst blifwit
Mindre märkelig, eller icke sä hastigt tryckande; u»
tan har man fast snarare kommit att glädja sig ät
frig, hwrlka alltid i början öka rörelser, och komma
att eenipera en hop syssellöst folk. Man smickrar
sig utomdess lange med hoppet af nya erkfnngar
och segrar. Tillgäng kill förskotter har en Nation,
som driswa Handel och Manufaclurer, mindre kommit
att sakna inom sig sjelf» emedan densamma lill
sina rörelsers drjfwande alltid har stora Penninge»
Gummor i stna hander. Densamma Handlande, Manufakturist
eller Penmngeman, som kunnat lämna sig och
sin Egendom under en rättwis och stadgad Reaeringswärd,
förtror ock gärna ät samma Regering ivid en
Utbruten Krigslåga frukten af dess Egendom. Re«
geringens godq Credit gör, qtt dess Obligation är
sika god, och ibland bättre an penningar, sä att Negocianten
w;d förefallande behof icke saknar ressourköp,
utan tvärtom ett förökt renderande Capital; ja,
ibland har Minisiören welat göra Län-wilkoren sä
behagliga, att der fordrats mycken fayeur att äfwen
fä försträcka Läne Capitaler. Man har bade i England
och Frankrike uppbragt stäende Län, wid hwilka
Caoitalen alldrig kunna äterkräfwas bade genom
Gubstriptioner och Lotterien, Län under namm af
/rnnuitiss och I^ontinu, ställde pä detxrminerade är,
pä en eller flere sammantagne personers lifstid, hafwa
pä begge ställen warit i gäng; dock hgfwa de
sistnämde i Frankrike warit de mest brukelige, sä att
för nägra är sedan sahes sädane Län derstädes stiga
sill gös Millioner Livres, samt utgöra en Åttondedel
gf Älln PllhliPie Mulder, Hos en Handlande Nq
-
l?89/ den 8 April- 679
tion kunde ^nnuitier pä lifstid mindre omtyckas,
som fädana förstrifningar ej kunna gä såsom pennin,
gar, mycket mindre med winning om nägra är föryttras.
I Swerige torde e,värdeliga stäende Krono-Län
och LifsRänte Capitaler föga uppbringas kun,
na, och blesivo utomdess för äfwentyrliga ting för
Ständers Deputerade att befatta sig med. Man
tyckte i början mycket om Län-systemet i England.
Man hör ock ännu mängen Nock ^obder säga, att
det blott ar att flytta penningen ur den högra handen
i den wanstra, eller att winningen gar ifrän
den ena Medborgaren till den andra; men denna
Finance och Handelssophisme will den mera tankande
delen af Natronen icke mera anse för giltig. Dä
Holländare, Jmlienare, med flere Nationer, hafwa
penningar i de publique Fonderne, sä gär ju Ca»
pitalet en gäng till ur Landet genom blotta Jnteresset
inom 20 till 25 ärs tid, allt efter wilkorneS
betingande Enligt den Engelska Annuel Register
tyngdes är 1786, utom den wanliga Staten, Näringarne
och Arbetares Industrie med 9,275,769
Pund Sterling uti ärliga Interesse» med flere om,
gälder. Om Jordbrukarne och Capitalisten kunna
sägas hafwa olika Interesse», och den förstnamde singe
den första dryga känningen, sä har efter hand
den Engelska Manufacturisten, Köpmannen och Penningemannen
funnit, att sädane plägor werkat xer
circulum. Om de förre Krigsgärder mycket tryckt
under ett pästäende eller straxt efter ett Krig, sa
hafwa desamma tillika gjordt Krigen mera sällsynte
och mindre längwarige i och har dermot nu mantan
af den hiskeliga Nationella skulden kommit att
(eswära Landtmannen och NäringsIdkaren med en
ewärdelig pläga, wida större än de gamla Taporne
Uu 4 wid
68c> Ridderst. och Adelns protocoll.
ivid de mest olyckliga Krigen. Det af den milde
Skaparen med sä mänga Naturliga förmoner och
resourccr walflgnade Frankrike befinner sig nu ej
mindre enerverat genom sin Nationella skuld, hwaruti
Krig, sä kallad Politique, och tilltagande öfwerflödsbehof
störtat det Landet. Bör det af Naturen
mindre favoriserade Swerige, som inom sig sjelf stall
Asta alla sina förnödenheter, någonsin kunna hoppas,
att lättare bara sina bördor, an desse lyckligt belägne
Länder, hwilka tillika riktas af Indiernes ouköseliga
hofwor? Är Jnkereflet pa ett Utländskt Län lägre,
sä gör det sä mycket wärre impression pä det represenkiva
Myntet och pä handelswägen. Dä Swensta
Länen icke äro stäende, utan ofta stola omsattas, sä
öka de märkeligen Kronans utgifter, wid det de rikta
wiste Systlomåns sportel, inkomster. Kunde möjeligen
allt wärt Län wara inhemskt, sä sörfloge i
'6 proEents Ranta icke de sednare ärens wanliga
Bewulning a 12 Tunnor Guld 6 gänger fördubblad.
En respektabel Ledamot har redan wist, att
med tilläggning asVränwins-Asgiften, m. m., som
med Bewillningen gemenstap äger, den ärliga extra
Beskattningen stiger lill 112 Tunnor Guld, det
är öfwer en fjerdedel af Banquens Sedelstock.
Männe det är detta Rikets höfwa, att utom de
ordinarie Utstylderna, länge kunna bara en sädan
extra Börda? Eftersinnes, huru det i detta Land
längre tillbaka gätt till i krigstider, sä rustade af
alder wära Swear i likhet med de gamla Grekiske
och Rcpublicains sig sjelfwe helt och hällit beiväpnade
till strids, och blef krigs-kostnaden, i synnerhet
sä länge stöfling war i bruk, föga betydlig. Härar
samlades som färffockar, men de stagtades äswen ofta
som sädane. Sä snart mera kundstap än kroppS
-
1789, den 8 April- 68r
styrka fordrades 4ill lyckliga Krigs utförande, sä
blefwo, sä här som annorstädes, stäende ArmLer
nödwändige, ehuru utgörande Statens mest tryckande
tyngd. Antalet as sädane Troppar kan och bör
alldrig öfwerstiga Landets förmögenhet, att underhälla
dem. Man har tagit ibland Statskunnige i
det civiliserade Europa som en ^xiome, att antalet
af warfwade Soldater blott kunde sträcka sig till
hwar ioo:de person, barn i waggan af bägge könen
inberäknade, eller som är det samma, blott till
hwar 24:de eller 2z:te manbar Karl imellan 22 a
62 är; men wid en indelt Annee, sädan som ännu
till större delen den Swensta är, synes klarligen,
oaktadt Landet icke ar rikt, att det täl dubbelt upp,
det är hwar zarde menniska eller hwar ia:te Karl;
om man eljest rälnar att hafwa här i Landet 50,022
enrolleraäe och 2 och en half Million Menniskvr,
eller wid past 622,220 Karlar om nyssnämnde alder.
Ingen minskning af Kronans kostnad ä Armeen är
således möjlig, som inga Troppar i Fred för ringare
pris underhallas kunna, an de Swensta iudelte
Soldater, hwilka derjemte med sina arbetande
armar öka detta Rikets tillgängar, och peuplera detsamma
med lika nyttiga Jnwänare ester sig.
Men det torde wara tid akt komma närmare till öfwerlaggnings'ämnet.
Wid ett Riksmöte i freds,
lugn kunde möjligen af det nu anförde mera nyttiga
följder dragas. Högloft. Ridderstapet och Adeln
känner bäde den äldre och nyare Galdens upprinnelse:
Swärdet är nu dragit, och en ärorik Fred kan
icke annorlunda än med en wäpnad arm erhällas.
Den närwarande wädeliga ställningen krafwer de
kraftigaste biträden, och owärdig den, som icke i
del afseendet gör sitt yttersta. Denna första omsorg
Uu 5 täl
682 Riddersk- och AdelnS protocsll
täl
icke heller något uppskof; kan nu ändamälet eller
en snar penninge-tillgäng bättre winnås genom
ctt Riksens Ständers Contoir, sä mä ett sädant
ju förr d.tz häldre inrättas. — Ej äro delta Landets
Inbyggare rike, men sä äro de icke eller ännu
utblottade; ty Kongl. Maj.t har under sin Regements
- tid länge bewarat fredslugnet. Man ser,
att Läne-Banco Sedlar a 4 och 4 och en hals proCent
betalas med uppgäld; att Penningar ännu krypa
fram till Discont - Contoir; och äfwen för nägra
är sedan till öfwerflöd a 6 proCent till Kongl. StaksContoiret;
blott och allenast Crediten är i sin fulla
helgd. Det lemnäs imedlertid derhän, huruwida en
mycket långt utsträckt Credit kommer att göra ett
sädant Riksens Ständers Contoir wäl accrediteradt;
det torde i dy mål förhälla sig ganska lika med den
enskilta Crediten: man kan emottaga en behällen
Mans Garantie pä 1022 N:daler; man blifwer
lweksam pä 10,222 dito; men godkänner densamma
alldeles icke pä 50,002 N:daler. Äfwen sä länar
man pä en ärlig Mans blotta namn, sä länge han
anses för dageligen eller uppå sigt Lolvsdls; men
när desi Credit börjar falla, begäres as honom inteckning
och swärare wilkor. Pä samma sätt har
man ock sett med Riken tillgå; först länäs, ja lästås
ibland om att fa läna uppä Statens CreditSedlar;
men uppä första misitanka eller bristande
honorering pä förfallo-dagen uppsäges Län, eller
östas Hypothequer uppä wista Fonder och Intrader,
vm ej Provincer.  Bäde Inländska och Utländska
förtroendet dependerar pä Rikets wetterliga Hushällsställning,
och i synnerhet pä dest fredslugn. En
Partikulier, som will efter gamla ordspräket Irfanlon
bleck ell berbe, och en Krona, som för»
yttrar
1789, den § April- 685
yttrar till högt pris Monopolier, som ingär uti
onereufa Förpaktningar för att winna Uppbörds-Förskotter
eller eljest företager sig äfwentyrliga Planer,
kan icke pretendera mycket förtroende. Mycken hemlighet
förderfwar icke minst Crediten. Englands
förfarenhet i den wägen gifwer mycken upplysning.
Underhuset läter ärligen trycka utförliga berättelser
om Stats-Werkels tillstånd, och tyckes en sadan Politique
ej wara mindre wärdig än nyttig. De sä
kallade Commistioners mäla derwid ofta utsikten föga
smickrande; men denna uppriktighet stadgar gemenligen
mera, än den minstar Medborgares förtroende
till Publicum. Skall det förestagne Riksens
Ständers Contoir kunna undwika en wädelig
pennjnge - rörelse, och en dermed förknippad behällsamhet,
sä tyckes detta Werk, Åtminstone till cn början
icke böra chargeraö med en Penninge-Negvce,
öfwerstridande de af flere warda Ledamöter till Garantie
förestagna 7,202,202 Rtdaler. En Bewilluing
i proportion derefter till Interesten! godtgörande
och uägon ^mortiskement eller Sinking - Fonds
inrättning anses för werkeligen möjelig; men en
större Beskattning blifwer fruktanswärd i detta Land
ej mindre förstörande än i längden impracticable.
En och annan Ledamot har wäl behagat päminna,
akt en del af Gälden wore gammal: att wid K-.gl.
Maj:ts anträde till Regeringen en Statsbrist funnits
af 50 Tunnor Guld; att de sednare kostnaderne
stedt för Rikets skuld, och att följakteligen all
Gälden i sadan egenskap erkännas och garanteras
borde, Ridderstapet och Adeln torde wäl allmänneligen
med Hemliga Utstottet anse, att denna skuld
äfwen sä litet lärer kunna frän Riket stiljas, som
Rikets i all underdånighet wördade Hufwud frän
684 Riddersk. och AdelnS jprotocoll.
hela Rikskroppen; men samida redan gjorda Län
blifwit alldeles förutan Garantie kemnade, sä tyckes
en likasom pätrugad Borgen, innan Länen arv förfallne.
wara bäde öfverflödig och i denna stunden
för Riksens Ständer äswenkyrlig, hwilka icke känna
Kongl. Majus inkomster, eller uppå hwilka Fonder
Vesta upptagne Län äro fotade. Ester hwad RidLerstapet
och Adeln af sä enstildta som Banquens
tillgängar stuta kan, sä äro, enligt redan anförde
Bewis, desamma näppeligen svarande emot hälften
af Garantieus belopp. Det gamla Latinska ordspråket:
bättra. xosle nulla olzlizatio, eller: ingen
förbindelse kan sträcka sig öfwer förmägan, mäste i
alla tider blifva gällande. Af de förut andragne
orden i 1779 och 1786 ärs Riksdags-Bestu:, såsom
ock as Kongl. Maj:ts eftergift i Dest nådigaste
Assteds-Tal wid sistledne Riksdag af ett ärsBewillning
till sine trogne Undersätare, hmllka säsom
tryckte af harda är behöfde the goda återtaga
krafter, och hwartiil Kongl. Maj.n nädigst
mille bidraga, emedan dä icke syntes sadane omständigheter
pä läng tid sig förente, som
kunde äska Riksens StänderS sammankomst.
Tycker en hwar hafwa kunnat göra sig det underdäniga
hopp, att den gamla Gälden more gulden,
eller ätminstone icke besmärande; men som densamma
imedlertid af 1772 ärs Ständer redan offenteligen
blifwit erkänd, sä synes en ny Act i dy mäl mara
mindre nödig.  Hwad äter den af 1772 ärs Se,
ereta Utstött omnämnda Statsbristen af Zo Tunnor
Guld beträffar, sä torde den warda Ledamot, som
uu derom nämnt, utaf det citerade LxtrsÄum pro.
tocolli tillika behaga inhämta, att in äebito äro
upptagne öfwer 4 Millioner förfallna Län-Capitaler,
samt
1789, den 8 April. 685
samt att ulomdest i Statsförstaget för extra Utgifter
till Sjö-Excercice, Skepps- Dock- och FästningsByggnad,
samt Ammunition finnas debiterade Daler
1,618,529 Silfwermynt. Deste sistnämnde stora
extra Utgifter oaktade, geck uti Statsförstaget
Debit och Credit mycket nära ihop; ty till alla Ri«
kets Ordinarie och Extra-Ordinarie Stater och Utgifter
behöfdes för är 1772 provifionella uträkning
Daler Silfwermynt 11,466,125, och Kronans inkomster
bestego sig dä till 11,089,122 Daler Silfwermynt.
Af Hemliga Utskottet förestäs uppå anförde
stal, alt all Rikes Gäld, bäde den som redan
gjord är, och den som till kostnaden för detta ärs
Falttäg blifwer nödig, skulle flyttas frän Kongl.
Majus omedelbara försorg, och öfwerlemnas till
Riksens Ständers förwaltning, under ett Riksens
Ständers egit Werk, som answarar dem ensamme;
dä ock Kongl. Majit med Läns upptagande, ä Rikets
magnar sig icke mera befattar. Men fruktanswärdt
är, att answaret för Riksens Stander blifwer
desta fullmägtige nästan för drygt. Hmart skulle ock
wid sä fatta omständigheter Sweriges fria Beskattningsrätt
taga wägen, om, nemligen utan minsta förbehöll
eller kännedom af restourster, Riksens Ständer
ensamme sig till hela denna stora skuldsummans
godtgörande engagera stalie? Jnterestet skulle till det
minsta ätfölja Capitalet, säsom stuggan kroppen, och
det öfwerstege ju flere gänger de manligen gjorda
Bewillningar? Fredslugnet tyckes rimmeligen böra
föregä ett sä ^vidsträckt företagande. Mycket nyttigt
torde till besparing och winning förestäs kunna, dä
blott rådrum till öfwerlaggning bemiljas, ock är misserligen
att förhoppas, det alldrig en upplyst och nådig
Konung försmär trogne och tankande Undersäta
reS
-
686 Ridderst. och AdelnS protocoll.
res räd. Som detta längt upp i Norden belägna
Rike omöjligen i längden förmär bära sä stora Riksgälds-Summor,
tiil hwilkas godtgörande wid för»
fallodagen nya utwägar sökas flulle, sä mäste till
skuldens dödande, pä ett eller annat sätt, de kraftigaste
medel pätänkas. Om den sä kallade Kronans
inkomster ökas, utan att tillika Rikets, eller rättare
Jnwänares inkomster tilltaga, sä blir det allmänna
förderfvet oundwikligt; dek torde säledes wara rädligt
att litet bestäda detta wigtiga Financemäl eli
porlpective. Sweriges Pettningcstock har aldrig
warit stor och blifwer aldrig större, sä länge waru»
mängden är liten. Dä matt ock för fä är sedatt
wille öka Penninge - tillgängen, öfwer Handels Balancens
och reela Fondens tillsägelse, med ett representerande
Pappers-Mynt, sä jagade allenast en sädan
konstig operation bort den härda Silfwer- och
Koppar-penningen. Ej torde den Swensta Monark
chien kunna hoppas någon winning af sädana speculationer,
soM gjort smä Nepubliquer och fria Städer
förmögna. En Krona torde ock wara fögck
lyckligare Landtman an Köpman- Man känner af
den gamla wördade Konunga. Balken, sä wäl somt
af sednare Författningar, att Upsala öde, Kronans
Gods, och sä kallade Kungsgärdar ej finge förminstas
eller abalieneras; men dä Grundlagar tala förbättringar
och ändringar, sä lärer Oeconömie Författningar
ej kunna anses för Mera helige- Dell
inhemska stulden torde snart kunna godtgöras, oni
alla sävatte Kongl. Maj:ts och Krönans Egendomar,
de Kongl. Lustflotten allenast undantagne, säldes
till Skatte: Deste skulle mänga gänger högre betalas
än med den wanliga skattelösen, a 6 ärs Ränta
och dock Kronan derwid behålla lika stor ärlig
2789, den 8 April. 687
inkomst, som af de nuwarande Arrenden. Den första
nödwändighetswaran, som är säden, skulle snart
märkeligen ökas, dä sjelfrådande Jordbrukare komma
att odla desta dyrbara Egendommar, hwilka flerestädes
ej mindre wanwärdas än Kronans och Häraders
Allmänningar.  Waru-mängden, som utgör
Rikens enda styrka, skulle icke heller litet tilltaga
om wid det, eljest med sä mycket skäl heligt hällna
Indelnings-werket, alla Officers, eller Åtminstone
till en början, alla Subaltern Officers-Bostellen finge
sattas pä 50 till roo ärs Arrenden, om icke till
Skatte förytlras. Den wärde.indelte Officeraren stut.
le derwid ej mindre winna än Handels - Balancen:
Densamma nedtynges ej litet af 400,000 Tunnor
Spannemäl, som kanske per medium i denna period
blifvit ärligen införstrefne, och Uppwäges den icke
i proportion mot förra tider af wär i detta Seculi
förökta Jerntillwerkning. Till den Utländska skuldens
betalande torde ock ett eller annat tjenligt medel
uppgifvas kunna; ehuru kanske för det närwarande
icke här tillständigt att omtala. Sjelfwa ämnets
widd och grannlagenhet tyckes nogsamt wisa, att wid
ett Riksmöte, dä fienden är nära för portarne, är en
öfverläggning om Riksgäldens Garantie och betalning
föga pastande: och ännu mindre rädligt synes
Let blifva att genast utan all granskning beswara
en sädan högmälsfräga med Ja eller Nej. I anseende
till det föreflagne ErevUivet, som utelöpande
Riksgälds eller Riksens Ständers Contoirs-Sedlar,
ej olike de annorstädes kände Killet8 ck'Ltat8, har
en upplyst Ledamot redan gjort nödiga warningar,
och man hoppas, att detta Seculi Myntteckens kiäes
kublica samt Myntteckens Sedlar ännu mä wara
i friskt minne. Men det torde kanske ej heller tillkomma
-
688 Aidderst. och AdelnS protocoll.
komma Riksens Ständers Plena att instruera detta
sitt sä kallade egna Contoir. Swerige har alltid
sökt att redligt betala sin och sina Konungars skuld
till Utlänningen; men en laggran omtanka om möjllgheten
att denna gängen sädant kunna fullgöra,
tyckes wara Rivderstapet och Adrln wärdig. En
hwar är willig att till detta ändamälet, och till en
ärorik freds winnande, i det yttersta biträda med
sin Egendom- Och hwad som mera är, mänga af
detta lustra Samhälle aro färdige att oförtöfwat
afwentyra sina lif i Kongl. Maj:ts och Kronans
tjenst: Äldre Mans tärar skola blifwa mindre bittre,
om deras älskade Söners blod skulle wid detta wä«
deliga krig komma att rinna, dä de blifwa öfwerty.
gade, att det utgjutes för en mild Konung, för ett
fritt och sjelfständigt Fädernesland.
Herr Stjerncreutz, Lamuel. Känslofull af mina
piigter, eldad af nit för Konung och Fosterland,
kan jag, skild frän alla laga föremål och drifwen af
den renaste högaktning för detta wördads Ständ,
Swea Rikets Ridderskap och Adel, ej underläta yt«
tra mina tankar i en sak af yttersta och lika wigt
bade för Konung och Fädernesland. En märkeligare
tidevunkt än denna torde Häfdatecknare» hafwa
swart i Swensta Historien uppleta. Minnet af
desi hwälfning blir således af desto större betydlighet;
utgången pä detta Riksmöte stall bara wittne om
de kraftiga mätt och steg till Rikets räddning och
förswar Riksens Ständer tagit, och följaktligen lemna
ett rikt fällt för samtidens erkänsla och efterkommandes
beundran. Med fädan öfwerlygelse skulle
min tystlåtenhet billigt förordsaka förebräelse, den icke
ens tidens längd skulle kunna ukpläna. Föremålet
-
44.
1789, dcn 8' April
-
689
let för wär öfwerläggning är egenkeligen för det
narwarande Hnnliga U. skottets Betänkande, angäende
Riksgäldens erkännande, antagande till betalning
och Garamie derföre. Om det more under fredens
lugn wi yppadt för Ut- och Jnlänningen den-"
na wär belägenhet med Financerne, skulle det wara
mindre farligt förklara, att Riket är baiiquerotte
och alt Riksens Ständer, Reprefentanterne af Riket
hwarken wilja eller kauma erkänna eller garantera
den; ty wära dagelig» behofwer kunde nu som förr,
paltiativement underhjelpas, hjelpas och skuld pä
skuld ökas till det hela br.rst af sig sjelf. Men
nu dä krigslåga» är tand, Riket omgifwit af Utländska
fiender; dä sjelfva ärstiden är fä för han»
den, akt om ej Guds underbara försyn till märt förfirar
emot manligheten förlängt wintren, hade sien»
berne under det wi delibererade om Riksgäldens antagande
med härSmagt kunnat gjort sig betalte bäde
för ny och gammal skuld; dä i sadan Crisis
Rikets gäld och behofwer pä en gäng blottas, böt
wäl wid detta tillfälle någon fräga kunna uppsta
om desi godkännande och Garamie, för akt i och med
detsamma gifwa bade Inländsk och Utländsk Credit
den fidsta stöten, för att derigenom ställa Riket L
mera wada än det werkeligcn är? Nej, Mine Herrar!
mera försigtighet, mera grannlagenhet wantas
af det första Ständ i Riket; pä den algard wi
lemna detta mät, hwilar Ridderstapets och Adelns
bade aktning och förtroende. Ware tre Medständer
hafwa redan enhälligt.asgjort denna sak; de hafwa
hwar för sig ställt utom all fräga att bifalla Hemliga
U stottets Betänkande NB fä framt de öfrige
Riköständen deruti ingä. Hwilket wilkor? Hwilket
betydeligit wilkor? Jag will hwarken tro, att man
Andra Bandet. T x wän»
690 Atdderi?- och AdelnS iprotocoll.
wäntat sig riägoa motsägelse, nägot hinder i detta
Ständ, eller att någon snara härigenom är utlagd.
Dock är synbart, att i samina ögnablick Riddcrstapet
och Adeln skulle kasta minsta hinder i wägen för
wärkställigheten af Hemliga Utskottets tillstyrkande,
i samma Moment kunde wära Medständer andra sina
willorliga Beslut, och pä hwilkcn annan än Ridderstapet
06) Adeln drabbade skulden? Wära Medständer
haswa i förlitande pä Konungens öma och
i samräd med samtelige Ständernes Representanter
rvidtagne och söreslagne medel, ansedt Rikets räddning
bero pä ett Riksens Ständers gemensamma
bifallas Hemliga U stoltets Betänkande; de haswa,
torde hända, med full öfverläggning ej welat under,
kasta denna sak följderne af 1786 ärs RiksdagsBestut,
angäende w-ärkan af tre Ständs Bestnt; be
haswa säledes ej trädt wär rätt för nära, utan twärtvm
dermed^ utställt Ost för den farliga Crisis, att
ensamt haswa förvrdsakak de wädeliga följder, ett
afsiag pä det Hemliga Utskottets Betänkande ifrän
detta Ständ skulle kunna medföra. Kasta wi nu
ögonen pä desie följder, icke sä mycket i afseende pä
hela Publiquens Ut- och Jnlänningens omdöme,
om wärt S änd , utan fast mer i anseende till Konungens
ställning med Rikets bekymmersamma belägenhet,
frägas billigt: är här tid, att ä nyo med
en eller flere weckors pröfning gifwa sakerna ett
nytt lopp, nv anledning till utdrägt, dä skenben i
anseende till wärens annalkande, är sä godt, som
utanför portarne af Rikets grönför? Jag frägar i
Guds Namn, är det en tid att flä Rikets Credit för
hufwudet, dä den som mest behöfwes, dä Rikets
Gäld i en sä farlig lidepunct blifwit yppad? Wi
haswa ju haft Ledamöter i Hemliga Utskottet, wär.
dige
1789, den 3 April. 69»
dige wärt fulla förtroende, sä mycket mer grundat,
som de en för alla och alla för en äro kände lika
förmögne, som mäitänkande och skarpsinte! Wi kunna
säledes ej misskänna deras uppriktiga och wälmenta
räd för Konung och Fosterland? Skola wi
ensamt ej honorera deras löften att för Konungens
och Rikets hjelp tvaga det yttersta, da Rikets sannskyldrga
ställning blifvit uppgifwen? Nej, Mina
H-rrar! L>itom Oss ej wika sä långt pä sidan af
ärans rä ta bane. Hafwa de lofwat, skola wi häfla;
hafva de tillstyrkt, böra wi antaga. Och hwad gör
wi derigenom? Ej unnat än wär skyldighet. Har
Riket gäld, bör den erkännas, antagas lill betalning
och Riksens Stander, såsom Rikets Representanter
betalningen Garantera. I England, der Stimman
as hela wär Riksgäld ej swarar emot en ättondedcl
af Interesse pä deras Rrksstuld; huru länge
har icke oppositionen twistat om sättet till dest
betalning; men sädant har stedt under deras lagrar
och i fridens stjöte. Wi haswa deremot wäckt venna
sak, dä Riket är pä brädden af sitt fall, om ej
snar hjelp mellankommer; och böra wi wäl dä twe.
ka att qwäfwa det onda pä ett sätt, som konung
och wära egna Medlemmar nyttigast pröswat? I
öfrigt anser jag, att Ridderstapet och Adeln ej kan
haswa mer än de öfrige Riks-Ständen akt anmärka
emot sättet af Rikets Galds betalning, dä det
Iblifwer under wära egnaFnllmägkigrs inseende, answar
och wärd. Göres för wär säkerhet mera behof?
Jag wägar derföre r anseende lili sädant allt,
ödmjukeligen bäve anhälla och yrka, att Hemliga
Utskottets Betänkande'i allo warder tillstyrkt, och
jag anmanar, Eder gode Herrar, af wärt Ständ,
om deltagit i Hemliga Ullkottets öswerläggningar
T xs och
692 Ridder!?. och Adelns Protocoll.
oH bestut, och som fäledeö kanner widdén af Lenna
saks angelägenhet, att sä widt Eder Tysthets-Ed det
Mäter, upplysa nödwändigheten och befordra fortgängen
af ett godt Beslut. Sä har tillgädt i de
andra Sländcn. Tiden ar inne dä denoijementen
af allt skall ste; da ställningen antingen stall brista
eller bära sig.
Herr Spaldencreutz, polian ^clolpla. I detta
brydsamma amne kunde han ej, i egenskap af
Ledamot af Hemliga Utstottet yttra sig frän sin
bänk; men hwad han med upprigtighet kunde wid
handen gifva, stiljt fran alla fördomar, more att
Hemliga Utstottet ej funnit annan utwäg än Len
förestagne Garantien. Husivndfrägan är, om icke
Gälden bör wara och är Rikets. In et Rste kan
stippa betala den Gäld, som högsta Magten gjordt.
Skillnaden emellan Gälden och Krigsomkostnaderne
har Sccrete Ut,kolset ej kunnat uppgifwa; den mäste
h.m äfwen förliga under Tysthets - Ed. En del
af Gälden, är sidan förra tider och allt sedan Konung
den XII. En del är stedd under Riksens
Ständers egen tillsyn och för,val ning, af dem
dels ökad, asbetald eller omsatt, deraf haswa Rik
sens Ständer således redan gädt i Garantie. Gjord
af Riksens Ständer sselswe, behöfde ester ästade icke
Borgenärernc S ändernes Garantie; det följde
af sig sjelf. Skulle ruan nu falla pä den tanka
att blott garantera, hwad som till kriget utförande
tarfwas, huru skulle man wäl kunna fä läna med
Ständers Garantie pä samma ställe, der gammal
. Gäld star utan Garantie, om ej den tillika garanteras.
Krig är för handen, Riket bör sörswaras
det tarfwar flyndesam ktgärd. När Gälden pä hain
sam
-
1789, den 8 April
-
69'
samvete och hans öfwertygelfe är Rikets, är det ju
sä godt att kännas derwid i dag som i morgon, och
bäst a t den, som nu förestagit är, fär komma under
Riksens Ständers förwattning. Till redighets
tvinnande föreslog Herr Spaldencreutz, att först
kunde utredas, om icke Ridderstapet och Adeln genom
bifall ä U skottets Betänkande inginge i hela
Garantien; men i widrigt fall Friherre vurvalls
project tagas under öfwerläggning: skulle de andra
S änden sträcka sin'Garantie till hela Summan,
äger Ridderstapet och Adeln öppet att widare häröfwer
deliberera. Här more nämt om Subsidier: såsom
Ledamot i Secrete Utstottet kunde han, utan
att bryta sin Ed, berätta, att Hans Kongl. Maj:t
siere gängor förklarat och äfwen med sin underskrift
lärer bestyrkt, att om fred wunnes, utan att den till
krigets utförande pärälnade Summan u gär, eller
om ärsiittning för krigets omkostnader winnes, skulle
sädant komma Contoiret till godo.
H-wr Lkrenmalm, Lamuel. Detta wigtiga
mäl fortjenar witzerligen Rioderstapeks och Adelns
mognaste öfwerläggnjng, det angär Rikets och hwac
och en enstilts framtida wäl. Hos Ridderstapet och
Adeln har ej något lwifwelsmäl uppkommit öfwer
ngttgheten af Hemliga Utstottets Uppgift om grunden
till Rikets nuwarande skuld, samt att den för
Rikets behof är tillkommen. Den enda frägan, som
warit under Ridderskapets och Adelns öfwerläggning,
är, om desia uppgifna 21 millionär Rchr hel och
hällen, enligt U skottets Betänkande, eller ock blott
till en tredjedel eller 7 miaioner böra garanteras.
För min del anser jag enligt Utstottets uppgift,
som ej är bestridd, för gifwit, att venna gäld tillhör
Txz Riket,
694 Ridderst. och AdelnS prstocoll.
Rikek; när nu sä är, sä finner jag ej med hwad fläl blott
en tredjedel deraf antages och garanteras; deraf kan
ju lätteligen hända,alt desom arv fordringsägare lii!
de öfrige ogaranterade 14 Millioner, ffilde ifrån den
säkerhet, som 7 Millioner blifwit leinnad, asta snart
betalning; det mäste sä gä till i den allmänna som
xnstilta hushållning, att dä ej säkerhet för Längifrvaren
är, ka förswinner förtroende, deraf kunde hanha,
att dä ej en annan tillgäng är, sä mäste desta
garanterade 7 Millioner anwändas till otaliga
Creditorers förnöjande och således alla de behof, som
as desta medel äro ansiagne till Rikets sörswar, i
det fälttag, som snart emot Rikets fiender förestår,
brista, och Riket ställt i olyckligaste belägenhet, utan
räddning. Jag anser derföre Garantien ä hela
Summan oumgängelig, ehuru tungt den ocksä faller i
synnerhet pä dem, som äga något: och af sadan
grund är det, som jag förenar mig med Hemliga Utskottets
uppgifne Betänkande, samt hwad en wärd
Ledamot i denna omständighet nyst för mig tält.
Jag hyser för öfrigt för Ridderstapets och Adelns
utiedde Ledamöter i detta Utstött fullkomligaste för»
troende, förwistad, att ingen annan utwäg till Rikets
hjelp är möjelig au den de uppgifwit, hwartill jag
för min del willigt bifaller.
Friherre Bjelke, Idure. Till en begynnelse
sär jag den äran utbedja mig Ridderstapets och Adelns
tälamod, att afhöra mycket, som flere wärda
Herrar och Ledamöter, bättre än jag, kan det göra
redan anfort, och nödgas tillika pä det ömaste anhälla,
det de Herrar och Ledamöter icke illa anse,
att jag i ett eller annat afseende stadnar uti, med
deras, olika tankar. Min wördnad, min aktning,
1789, den 8 April- 695
min wanstap för de wärda Herrarne hoppas jag aldrig
kan sättas i fräga. Jag wäntar derföre af deras
billighet och ädelmod, att dä mitt uppsåt är sä
brinnande, som nägons för Fäderneslandet, den öfweriygclse,
som olika begrepp hes mig stadgat, icke
mistkannas eller misttydes. Jag anser det Hemliga
Utstottets Bxtraotum krotocolli och den sörestagne
Bewillningen såsom ostiljakiige, af den grund, att
det förra warit en orsak till den sednare, hwarföre
den sistnämde bör såsom en werkan ä följa det förra
såsom sikt ursprung. Ingen, som känner detta fattiga
Lands tillstånd, lärer utan rysning tänka uppå
det Hemliga U stoltets uppgift utaf 1262 Tunnor
Guld, dels Gäld, dels behofwer till u förandet af
ett olyckligtvis uppkommit och tärande krig. Af
lika orsak lärer också hos storsta delen af Ridderstapet
och Adeln uppstigit den tankan, att Gäld och
Krigsgärd, sä wida skilde till sin natur ocksä nu böra
utgöra lwenue färstilte frågor. Beträffande först
Krigsgärden, sä är den af aldra största nödwändighet.
Jag förklarar till en begynnelse, att jag ej
anser den wara wärd namn af Medborgare, som icke
med yttersta krafter understödjer ett i wäda statt
Fädernesland, och kan derföre ej nog tillstyrka den
hjelp af 420 Tunnor Guld, som flere warde Ledamöter
föreslagit. Jag instämmer desto heldre deruti,
som jag har starkaste anledning att tro, del den
Summan myckec ösiverstiger kostnaderne af en Campagne,
och Nidderstapet och Adeln följakteligen just
derigenom fär ett desto önsteligare tillfälle att ävagalagga
deras nit för Konung och Fosterland. Dernäst
följer dem under namn af Gäld utaf det Hemliga
Utstottet uppgifne Summan, wid hwilken flere
anmärkningar torde wara att göras. Det lärer icke
Xx 4 und
-
6 Ridderst. och Adelns protocoll
undfalla
Ridderskapet och Aoeln, huru glädjefull Credit
Kongl. Maj:t ägt, dä sa ansenliga Län kunnat
göras; huru Drätselwcrlet med hittills warande
Riksgälds - Fond kunnat bära en sadan börda; och
Huru änteligen (ätminstone icke wetterligen) någon
Creditor begärt Riksens Ständers Garantie, såsom
något det der kunde behöfwas till en säkerhet, hwarom
han eller de icke haft minsta anledning akt twifla.
Pä sä säker grund lärer kunna stutas, att en sadan
Riksens Ständers Garantie more af samma goha
orsak onödig nu, som när Länen gjordes, och kunde
derföre med giltiga stäk finnas betänkelig; men än»
nu en större wadelighet torde gifwas derwid. Ingen
dödelig kan weta utgången af nu brinnande
krig. Olyckor kunna tillstöta, dem hwar och en
Swensk Man är sa pligtig som willig att bota,
hwilket äter wore omöjligt utan nya penninge - tillskott
eller rättare sagt Län; hwem kan answara, att
ej flere Rikets delar kunna af fienderne, om cj borttagas,
åtminstone Mas? Hvar stadnade da säkerheten
och möjeligheteu uti wärkstäliigheten utaf Riksens
Ständers Garantie? Följaktligen, om Riksens
Ständer nu garanterade 1262 Tunnor Guld (en
Summa, fom i fanning är öfwer Landets förmåga),
huru skulle wäl de i nödens tid äga Credit att
kunna uppnegociera nya Summor, om och enär sä
behöfwes? En sa enkel, men billig omtanka för en
möjeligen- snart förestäende framtid pålägger mig,
efter all min öfwertygelse, såsom en skyldighet, akt
pä vet högsta tillstyrka Ridderskapet och Adeln, att
för det närwarande icke garantera större Summor
än. de 420 Tunnor Guld, som till krigets utförande
tarfwas. Da en lugnare tid infaller, kan en
sadan Garantie, vin den någonsin blefwe nödwandig,
hwar
-
, 1789, den 8 April- 697
hwarom jag dock dristar twifla, sättas i fräga; men
enär Riksens Ständer tyckas sa lä t kunna komma i
den belägenhet, att Riket till desi räddning kan behöfwa
ali för Riksens Ständer möjelig Credits nyttjande,
lärer wäl denna tiden wara den minst lämpeliga
till ingående af Garantie för andra, än de
nödwändigaste och genast erforderlige Summor. Emedlertid
lärer Ridderskapet och Adeln icke draga
uti twifwelsmäl, det iu med hittills anstagne Riksgälds-Fond,
samt de Resourcer, som kan hända, torde
fas genom Subsidier, m. m. Jnkeresien ä de gjorde
Länen kunna lika wäl hädanef er fom hittills bestridas.
Hwad förestäende inrättning af ett Riksgälds
Contoir angar, hyser jag för de wärdc Herrar
och Ledamöter af wart Ständ uti det Hemliga Utskottet
det billiga och oinskränkta förtroende, att de
fotat Förslaget till densamma pä de bästa möjeliga
grunder, hwarom jag är lika öfwertygad utan att
känna dem, som om de kades mig för ögonen. Det
enda som torde göra någon ändring uti den planens
widd, wore om Ridderskapet och Adeln biföllo mitt
ödmjuka hemställande, att af de uppgifne 1062 Tunnor
Guld ej garantera mera än 420 Tunnor Guld,
i hwilken händelse Riksgälds-Conloiret ej finge widlvstigare
befattning, än att besörja Jnkeresien och af,
betalning pä de fistnämdc, jemte sörwaltning af nu
Åtagande Bewillning. Dernäst kan jag för min del
icke styrka till lämnande af något Credetiv pä Riks.
gälds-Contoiret. Utom det att ett dylikt warit ganska
drygt för Banque», skulle tyckas att det genom
en sä rundeligen tilltagen Krigsgärd skulle blifwa mindre
nödigt, likasom ett sädant, dä Riksgälds-Con oiret
icke utan nya Län kunde det bestrida, icke allenast
utgjorde en tillökning as Gäld, Utan ocksä lätteligen
Ex 5 kun
-
698 Aidderl?- oH Adelns protocoll
-
kunde bringa hela den Inrättningen pä obestånd.
A tcrst fär jag den äran anföra mina tankar, rörande
den förestagne Bewillningen; derwid torde
mara att anmärka, först tiden och sedan storleken
deraf. Rikets swaga tillstånd kan ej döljas för wära
ögon. Ingen är ibland ost, som icke wet, att
Krono-Ullagor blifwi innestäende alla de förfimne
arén, ehuru under Fredslugn och mätteligare Beskattning.
Enar densamma genom alla Krigets tyngder
och påföljder ännu mindre kunde utgå detta och
nästa är, huru mycket större afkortningar mäste ej
förestä wid en mängdubbelt större Skattläggning?
Det kan icke blifwa något förnuftigt ändamäl,
hwarken att förwandla i en hast ett för detta blomstrande
Land till en Ödemark etter att anse för en
winst, att Kronans Böcker och Räkenskaper upfylles
med ett längt Credit af ;iffror och fordringar
hos en förstörd Menighet, hwilka alldrig funna
betalas, och ännu mindre lärer någon wäga pasta,
att den afsigt, som är möjlig i är, blir det också ett
etter siere är hädanefter. Jag dristar derföre anse
den Bewillning, som nu föresiäs, endast såsom pä
försök, om densamma kan blifwa werkställelig eller
ej; och som dest fortfarande ofelbart kunde medtaga
LandetS hela marg och den fattigas stdsta brvdbe a,
instämmer jag med de warda Herrar och Ledamöter,
hwilka förestagit nu i staga warande Vewillningstid
till twä är, halst jag anser dest sträckande deröfwer
wara lika wädeligt svin förgäfves. H vad äter
storleken af förcstäende Bewillning beträffar, synes
mig, att sä snart Riksens Ständers Garantie ej
gär längre, än för 420 Tunnor Guld, tyckes följden
naturligtwis blifwa den, att icke mera än 40
Tunnor Gulds Bewillning wore nödwändig, hwar.
af
1789/ den 8 April- 699
af i sädan händelse 28 Tunnor Guld till Jnteresten
och afbetalning ä deremot sivarande, och ofwannämnde
Capital komma att utgöra Riksgälds-Contoirets
enda förwaltning. Bewiltnings - Summans storlek
öuffade jag dock matte öfwerlemnas till de öfrige
respective Ständens yttrande, innan Ridderffapet
och Adeln sig derom utlätcr, hälst 82 Tunnor Gulds
Bewillning blir en lika naturlig följd af Garantie
utaf 260 Tunnor Guld, som 40 Tunnor Gulds
utaf Garantien för 420 Tunnor Gulds Krigsgärd.
Om wära Medstander skulle finna en större Bewillning
nyttig, sä wore det Ridderfkapet och Adeln 0-  wärdigt, att icke med lika brinnande kärlek för Fäderneslandet,
som nägot annat Ständ, deruti deltaga.
För att stukeligen samla mina tankar uti ett
korrt sammandrag är min ödmjuka hemställan, att
Ridderffapet och Adeln, 1:0 ingär uti Garantie för
420 Tunnor Gulds Krigsgärd. 2:0 Pä ofwan anförde
grunder, för närwarande afstär dest Garantie
ä den af det Hemliga Utskottet för öfrigt uppgifne
Summan. z:o Likaledes afstär det pä RiksgäldsCvntojret
förestagne Creditivet, och 4:0 lemnar de
öfrige respective Skänden wänlig del, fä wäl af
Ridderffapet och Adelns Beslut i ofwannämnde
Puncter, som också den deraf följande möjlighet
att minsta Bewillningen frän 82 till 40 Tunnor
Guld; men tillika angäende dest blifvande storlek,
manligen begära wära Medstanders yttrande, med
försäkran, att Ridderffapet och Adeln icke underlåter,
att i kärlek för ett gemensamt Fädernesland,
gä lika längt som nägot annat Ständ, samt förbehäll,
att om de andra Medständen skulle finna sig
wid att minsta Vewillningens Summa under hwad
Bewillnings-Ulffotlet densamma förestagit, en fäväg
Minst
-
?oo Ridderst. och AdelnS protocoll
-
minskning ocklä mätte rroportionaliter komma Ridderstapet
och Adeln till godo,, samt Z:o Akt alla i
denna sak ingisne Dictamina matte, såsom wittnande,
sä wäl om Ridderstapets och Adelns i allmänhet,
som hwarje Författares tankesätt och nit för
Fäderneslandets räddning, med det snaraste af-Trycket
utgifwas.
Friherre Wacktmeiller conformerade sig till
alla delar med Friherre Durvall, och uti den ordning
han följt, att ben,isa en Garan ie wara orimmelig,
som ej kan uppfyllas. Följden ar naturlig,
att högre ej kan garanteras, än hwartill Medel kan
inflyta, och 82 Tunnor Guld kunna af Landet ärligen
ej utgå; om Bewillningen ej möjligen kan
sträckas öfwer 40 Tunnor Guld, hwad betyder Garantien
för en högre Summa; han conformerade sig
äfwen med Herr Lti-rngranats tillagg, angående
Conkoirets Credit -^Sedlar och Creditivet; och i fall
frägorna komma att stiljas, trodde han Bewillningen
böra blifwa den första.
Herr Danckwarstt lilljeström conformerade sig
med Friherrar Duwall och Wacktmeister.
Grefve Dewenkaupt, Claes. Finance-skudium
har wisierligen alldrig medtagit för mig någon lid,
och more det ej i waall Land, jag trodde kunna fin.
na de glädjefnllaste upplysningar i denna wettenstap;
men, mine Herrar! sunda förnuftet ensamt öfwertygar
mig i detta amne. .Hrr begäres Garantie af
ar Millioners Skuld. 80,000 Hemman, ä hwilken
Nummer hela wär Rikes Jord är dell. aro
pä längt när med sikt rätta wärde, om de ock kunde
alla föryttras, ej swarande emot denna Summans
stor
-
1789, ben 8 April- 701
storlek. Det är Jorden i wart Land, som är det
wäsendtcligaste wi påräkna i bestattningswahen; i
wart Land, säger jag', der HandelS.Balancen sällan
eller alldrin utflagit lill wär förmän. Bewillningen
af blotta Jnteresiet, efter min tanka, kommer alldrig
till twätredjedelar, alt af Landet och endast det
första äret kunna uppbäras. Hwad betyder det, att
jag lofwar betala en skuld, dä jag med detsamma
mäste tillstå min oförmögenhet i hela desi widd.
Kongl. Majtt har tills dato, med de mycket betyde
lige
Medel Ska en medgifwer, Sjelf bestridk Riksgälden.
A^ den nu, efter cn enda Campagne, wuxit
till en sä oerhörd Skuldsumma, akt hwarken hela
Rikets Egendom ej swarar emot Hufwudstolen,
och desi kill det högsta uppdrisne Bestallning ej magtar
utgöra Jaleresiet, är högst beklageligt och för
mig vbegripeligt, da jag af trowärde Män hört sä.
gas, att Pommerska Kriget, som warade flere ar,
endast kostat wärk Land emellan z a 400 Tunnor
Guld, utöfver Statens dawarande oändeligen min.
dre wanlige inkomster. Af desie och de flere stal,
som jag här nu hört, är jag fullkomligen öfwertygad,
och förenar mig således med de wärda Ledamöter,
som med nekande af hela Valdeus garanterande
föreslagit en esler min tanka fullkomlig och
tulrackelig Summa, till bestridande af sa wäl föregångne,
som den tillkommande Campagne, nemligen
en för Riksens Ständers Contoir öfwerlemnad magt
och tillstånd, att under hela Rikets answarande upplåna
en Summa af 7 Millioner R:daler. Detta
gör för 2 Campagner 420 Tunnor Guld. Jemförom
denna U gist med den för Pommerska Kriget.
Herr Derrncr, LcnZt, instämde med Herr
Lxaläencreutr.
- Herr
?c>2 Ridders?. och AdclnS pwtocoll.
Herr säAerkiorn kill Spurila, Llaös. Eli
snag röst höjer sig, mine Herrar! I höreil strapt
ra mitt sprak, att jag ej är en af de Aderton.
Det är enkelt,, enfaldigt och utan grannlåt och alla
konstord, likt sanningen jag arnar framföra. Jag
u beder mig mitt S äuos tålamod, desi bifall eller
rättelse. Da jag ivid nmvarande fräga om Bewillningen
faster »agra grundsattser, sorn finnes i
alla uttänkte Lagar, men ännu mera i atla tänkande
mennistors hiertan. Hvar enda Fäderneslandets
Medlem är stylvig att tjena det.
Det är det heligaste
altare, hrvarpä han bör offra sin sivert, sin
möda och sitt blod; huru mycker snarare en del af
fin Egendom? Men han bör kanna, att han har
ett Fädernesland; han stall weta fina rättigheter
att lefwa trygg under Lagen, och akt den Lagen
han beswnrit tillika med Regenten stall haswa bestånd.
Han stall aga oryggelig säkerhet sör sin ära,
sin frihet och sin person; hwilka namn, mine
Herrar! hvarförutan Medborgaren wore en staf
och lifwet en börda. Alldrig stallar dä elk Swenstt
Risdarehus af nödwärn för ställsord och småsten,
slungade frän en Har af namnlöse smädare; alldrig
stall det föra stumma dan as suckar och böner för
att bryta stängslen och öppna olagliga fängelser. Lä.
tom ost ej förtwifla, att ju den basta Konung, leinnad
till Sig Sjelf, rädförd af Sikt egit hjerta,
äfven förstonar osi, Sina trognaste Underläkare, i»'
frän att understrifiva annan Säkerhets
Act,
än den af är 1772, för dyrbar stank af Majestätets
Hand att någonsin wärdslösas, samt bewiljar
akt knöfwa Tryckfriheten ren och oskärad, sadan
som wär Konung dicterade den i början af Sin
Regering. Tör hända längt säkrare wärn än Trop,
1789, den 8 April- 703
par och Fästningar för Konunga-Magten och Rikets
sjelfständighet; uppgifwe någon ett mindre konstigt
sörswarssätt att plundra alla Krypskyttars och Banditers
mordpennor. Att framför allt äterfä i wära
armar och wart flöte Riddarehusets Hjeltar, wär
tids Aristider. Och, mine Herrar; efter detta <NB
Lagarne i sin helgd och »verkställighet, personliga
säkerheten owilkorligen orubbad) frägar jag Eder.pa
Evra samweten, hwem skulle icke bewilja allt för
Konung och Fädernesland?
Herr ak källag, Lamuel. As de discourser,
som i dag hos Ridderstapet och Adeln förefallit öfwer
det Hemliga Utflottets LxtraUum ?rotncoIIi,
har jag märkt de fläste utgä pä fyra särstilte arnnen,
hwaröswer jag utbeder mig fä yttra mina tan.
kar. — 1:0 Angående Rikets Gäld. Wi känna ej,
huru stor den är; ty i Hemliga Utskottets Lxtraötmn
krotooolli är Gälden och allt hivad som hörer till
förra ärekö Fälttag, och hwad till hela detta är
stall utgä, ihopaflagit uti en Summa af litet öfwer
2i Millioner- R:daler; men när wi hafwa hört
och weta, att det Förslag, som biifwit af Wederbörande
uppgifwit, huru mycket Penningar fordras
för detta ärs Campagne, utgör en Summa as minst
7 Millioner R-daler, och att hela förledit ärs Krigsomkostningar
äro inbegripne i den af Utstotket uppgifne
sammansiagne Summa, hwars belopp någorlunda
kan slutas af hivad till detta årets Cam»
pagne rcquireras; sä kunna wi snart igenfinna cn
Riksskuld, utom hwad till Kriget ätgätt och älgar,
mindre än jag tror -.vi osi föreställt. När wi nu
besinna, att i den Gälden insticker sig Stats-Cortoirets
Obligationer, utgisne innan Kongl. Masits
an
-
724 Ridder!?- och AdelnS protocoll
-
ankrade til! Regeringen, akt wär Flotta' och F-stningswerk
de sednare arén i sä synbar och bekydelig
grad bliswit ti-öit och förbättrad, de. ansenliga
understöd af Spannemäl Kongl. Majit lämnadt
Allmogen i de swärn misiwäxt-är, som ännu ti l en
del i Landet äro innestäende och obetalte, n om hwad
som blifvit för bristande tillgäng aistcifwit, sä
lärer Riodcrstapet och Adeln fä mycket mer finna
billigheten; ja, skyldigheten akt den betala, som
wärk wagrande wisicriigen ej skulle godkännas af
de främmande Magker, hwars Undersåtare pä
god tro länat Swea Rike och desi Konung sina
penningar: minst lära de- befatta sig ined nya
Läno försträckande, som för det nya Ständernes Contoir
blifwer nödwändigt, om de annars stola kunna
bestrida utgifterne för detta ärs Campagne. 2:0
Hwad Krigsomkostningarne sä för sista årets som
för detta årets Campagne angar, sä lärer Rivderstapet
och Adeln, som första Ri sständct, Hwilka med
sine öfrige respeclive Medstcmder i deras underdäniga
Adresie kill Kongl. Maj:t, rörande kriget, förklarat
sig beredde att lwar i sitt lall uppoffra Allt»
för a t med förenade krafter kunna möta fienden och
like wara gamla Förfäder pä manligt sätt till sisla
blodsdroppan förswara tvär Konung och Fosterland,
som orden i Adressen innehålla, ej kunna widare sätta
i fräga, att icke af wära Egendomar tillskjuta,
hwad dertill ätgätt och för detta är älgar. z:o Rörande
Creditivet, sä är det efter min tanka, en oundwiklig
följd af wäre Deputerades åtgärd i Hemliga
Utskottet; ty sedan Kongl. Maj:t gatt sä wäl deras
som wär önskan till mötes, att all Riksgäld bliswit
uppgifwen, desi betalning och förwaltning öfwerlämnad
till sadane Fullmägkige, som af osi wäljes och
skola
4 5. 1789, deal 8 April. 725
stola för sina göromål wara Sländer ansvarige, och
som enligt den Instriickion Hemliga U sköttel för
dem projeeterat, ej fä öka G tiden, utan hafwa för
ögonmärke desi ärliga minskning, och Kongl. Majit
deremot afsagt sig all rättighet akt göra ny Gäld,
utan sä hushälla med sina Intrader, akt all Stats,
brist stall undwikas; sä mäste en för sine Undersälare
wältänkt Konung hafwa nägot dertill lämpadt
Creditiv eller Resource att tillgripa, om fienden
i Landet hastigt inföllo, swära och täta misiwäxt-är
ställe förefalla, hivaras följden, om den ej
motas, alltid är hungersnöd, sjukdom, jämmer och
elinde. 4:0 Hvad tiden angar, pä hwilken den
tillkommande Bewillningen stall utgå, dä det blifwer
wär oundwikeliga skyldighet att, enligt hwad förr
berört är, söka betala skulden och hwad till detta
ärs Campagne ätgär, och wi ej hafva i wär magt,
att utsätta tiden till Ständers sammankomst, sä lärer
ej annan utwag blifwa, än att oen af osi öswerenskomnmn.
de
Riksdag. Dock att, sä fort genom wära Fullmäg.
tiges kloka styrelse i Standernes Contoir afbetalningar
stedt till wisia proCent, ex. gr. io a 12, de dä
niä komma Landet till godo och afdrag pä Bewillinngen
ske i lika proportion för alla. Af hwad jag
således för min del haft äran anföra, lärer nog Herr
Öfversten och vice Landtmarstalken och Högloflig»
Ridderskapet och Adeln sinna, om det gifwes nägon
möjelighet att, sedan de öfrige Ri Wänden för sine
delar bifallit Hemliga Utskottets betänkande till hela
sin widd, det första Riksständet stulle kunna wägra
en sak, hwars wädeliga följder, i händelse af
Afstag, Ridderskapet och Adeln äro för upplyste att
jag behöfwer förespå. Jag hemställer derföre till
Andra Bandet. K P LM
-
7°6 Ridder^, och AdelnS protocoll
Ridderskapet
och Adeln: Hemliga Utskottets kxtractum
krotocolli till bifall i hela sin widd, med
sä mycket tryggare samvete, som jag enligt den as
wära Deputerade projecterade Bewillning, hwilken
jag i gar hörde uppläsas, sär sjelf känna tyngden af
mina ord. Jag bör wara och är öfwertygad derom,
att de Herrar, som wäre Electorer walt att ä
wära wägnar med Kongl. Maj:t, enligt Regerings»
Formens 47 §., afgöra malen i det Hemliga Utflottet,
aldrig kunnat inga i hwad de tillstyrkt, om
det kunnat undwikas, icke eller att de sä tillstädat
det Reglemente deras kxtractum krotocolli äberopar,
och hwilket med det mera de förklarat sig ej
kunna, enligt sin Ed och äberopade 47 §-.s stadgan»
de lämna till wär kundskap, att icke bade utwägar
och skyldigheter aro utstakade, som stola »vidtagas, i
händelse Riket ej skulle mägta utgöra den Bewillning
>vi ost nu ätaga och hwarpä jag äfwen af
hwad Lagman LpaläeucreutL anfört i detta ämne
tycker mig med fullt stal kunna lita: Bemälte Herr
Lagman har wäl förestagit den utwäg, alt wi skulle
fa en särskilt proposition om Garantie blott för 7
Millioner, i fall »vi ej biföllo det hela; men as
det han i Prämisserne af sitt tal yttradt om omöjligheten
att fä läna dessa 7, om ej wi honorera den
förra skulden, hwilken äfwen är ögonskenlig, fär
jag ett nytt stäk att blifwa »vid mitt wördsamma
hemställande om bifall af Hemliga Utskottets Lx>
tractum krotocolli i hela sin widd.
Friherre kappe, willielm; dä twenne wärd»
Ledamöter af Rivderskapet och Adeln, hwilka jag
med deras tillständ fär nämna, Herr Malmsten och
Herr Lanckertcliölä, äberopat sig mitt yttrande sä»
som
1789, den 8 April- ,707
svin det hwilket de bifallit, men jag af deras Discourser
funnit, att de sig om min tanka deruti sä
wida misstagit, att de trodt den »vara ett aldeles 0-  wilkorligt tillstyrkande af hela den uppgifne, gjorde
och tillgörande Gäldens garanterande, är jag stylvig
desse Herrar och mig sjelf att närmare förklara,
hwad jag sagt: Jag har sagt, att jag omöjeligen
kan anse den gjorda Gälden annorlunda än sadan,
att Riket densamma mäste betala: Jag har sagt,
att om någon ny Gäld för krigets skull nödwändigt
mäste utrikes göras, anser jag omöjligt att dertill
äga Credit om ingen Säkerhet för den gamla Gäldens
betalande genom dess garanterande wisas: Jag
har sagt, att det »nig såsom Ledamot af det Hemliga
Utskottet icke tillhört att öfwerwäga möjeligheten
af den Bewillnings utgäende, pä hwilken en sädan
förbindelses fullgörande beror, och att jag i förmodan
af en sädan möjlighet tillstyrkt Garantie af
den Summa, som förmodats oundwikeligen nödwän>°
dig: Jag har sagt, att den Summan, som garanteras,
mäste nödwändigt determineras af den Summa,
som till dess äterbetalande möjeligen kan anwändas,
och att, om det är och blir en afgjord omöjlighet
att resa Fond till Interesse»» och Afbetalning för
hela Summan, sä är och blir det en omöjlighet
att garantera hela Gälden: Jag har derföre med
nägon omwäg sagt, hwad jag nu säger rent ut,
och hwaruti jag ej wet, om Herr Malmsten och
Zrnäertcstölck »ned mig instämma: Att om kriget
ej kan fortsättas annorlunda, än med en säker ut»
sigt, att Riket derigenom sättes utur ständ, att nägon
betala sin Gäld, sä wore det bättre att nu genast
taga ehwad fred so»»» kan fäs, emedan jag ej
Apa an
-
708 Ridderst- och Adelns protocoll.
anser en fred, som medför en Banqueroute, för en
hederlig fred.
Friherre Irkannsrsteim. De mänga widrkgheler,
som mött Ridderfkapet och Adeln under loppet
af denna Riksdag, gifva ett fördubblat warde ät
den nit och ömhet, hwarmed Ridderstapet och Adeln
sädant oaktadt alltid later sig wara ett i alla öden
lika kart Fäderneslandets basta om hjertat. Den
wisar sig ock nu, dä den wigtkga och bekymmersamma
frägan förekommit om Rikets iräkade Gäld.
Huru den bör af Riksens Stander anses, torde bast
af desi natur och bestaffenhet, af orsakerne hwarföre
den tillkommit, kunna inhämtas. Enligt de uppgifter,
som för Hemliga Ukstottet blifvit'lagde, bestär
densamma, dels af gammal Gäld, gjord före Konungens
tillträde till Regeringen, den tid dä Ständerne
hade öfwer Statswerket ett direct inseende.
Den är da Rikets; dels af sadan som de pä Flottan
och Förswarswerkets iständsättande anwände omkostningar
förordsakat. Derunder berodde Rikets
säkerhet och anseende, dels af sadan förledit ars
Fälttåg medfört, och för Lnnewarande ärs Campagne
blir oundwikelig. Att Rikets närwarande belägenhet
sädant kräfwer, derom tyckes Ridderstapet och
Adeln aldeles wara ense. Häraf tror jag mig äga
all anledning att anse hela den nu uppgifne Gälden
för Rikets. Jag är derom för min del fä öfwer,
tygad, som det stär fast, att Namn och Sigill al»
drig kan förwandla en änskönt bewittnad osanning
till sanning; Att ostulden alltid har sitt sanna warde,
sin rena stämpel, om än alla hinder mötte dest
offenteliga ädagatäggande; att säkerhet aldrig befrämjas
genom personlig osäkerhet eller förening ge.
nom
1789, den 8 April- 709
nom söndring. Om Gälden ej nu arrangeras och
dest förökande förekommes, kunde wädeliga följde e i
en framtid wara att befara, för Riket stadeliga
Prmcipii8 ostlia lero loleclicina parotur. Om endast
7 Millioner garanteras, hwad belydelig skillnad
uppkommer ej mellan säkerheten för destas Längifware
och dem som stä i förstolt för den öfrige Gälden. En
naturlig omtanka; torde sannolikt bringa dem alt
söka samma borgen, och i annat fall sine fordringar
wid försallotiden. Kanste densamma pä somlige Län
är nära för handen, och hurudan blifwer dä fakernes
ställning. Jag är derföre beredd att för sakens
stull, utan att wara intagen af fördom för de göro»
nial, dem elt äfwen sä smickrande som bekymmersamt
och answarigt förtroende mig älagt, tillstyrka bifall
pä Hemliga Usstoltets Betänkande. Jag får harwid
gifva wid handen , huruledes Hans Kongl. Mast,
!som nogsamt insedt, huru tryckande den föreflagne Bewillningen
skulle blifwa, gifwit Hemliga Ufkottet
tillkänna och tillätit dest Ledamöter att hos Riksens
Ständer anmäla, att Hans Maj:ts alfwarliga föresats
ar, att genom honom bekante utwagar, om hwil
kas
wisthct Hans Maj t ager bästa hopp, med nä
gvt
kraftigt tillstött ärligen sublevera det till inrättande
nya Riksgäldswerket. Men dä de fleste
af Ridderstapet och Adeln tyckas wara hugade att
garantera 7 millioner och att ätaga sig en Benn Ilning,
svarande emot belöpande Räntor för denna
Summa, hemställer jag, om icke Ridderstapet och
Adeln i den händelse sä täckes stalla sitt Beslut,
att det blifwer »vilkorligen och pä det sätt, att i fall
de öfrige respective Ständen ej antaga den tankan,
utan förblifva derwid att garantera hela Gulden,
Ridderstapet och Adeln förbehåller sig att utan af.
Npg seende
7 ro Riddersk- och Adelns protocoll.
seende pä hwad nu kan blifwa afgjort, efter inhämtande
af deras swar, mä sta öppet att detta ämne
under ventilation ä nyo företaga. De öfrige Ständens
positiva yttrande gifwer saken ett annat utseende.
Herr ak Klalmstön, olok, förklarade wäl ytterligare
sin tanka, men bet kunde ej med redighet höras
till Protocollet.
Herr lb-eijonankar trodde Konung och Land
wara i ett Bolag, som Man och Hustru. Hafwa
Man och Hustru gjort Gäld, fä de ock smara derföre.
När det erkännes, att skulden gammal och ny
ar gjord för Rikets skuld, får Rioderstapel och Adcln
och de andra Ständen den »vidkännas; när den
sanning star fast, som Secrete Ulstottct uppgifwet,
hwarifrän denna saken, denna tunga fåken sig härleder,
lärer ej Garantien kunna undgäs i det hela,
när wi äro »wiste, huru endast 7 Millioner kunna
negocieras eller gifwa tillräckelig Credit och säkerhet.
Herr I>eijonsnkar styrkte till, att frägorne
borde stiljas och kunde ej yttra sig innan dest, samt
begärde proposition om 7 eller 21 Millioner skulle
garanteras.
Herr von Lndström, ^cod. Under första
ähörandet af Hemliga Ulstottets Betänkade häpnade
jag wid uppgiften af Rikets Gäld till 21 Millioner
Riksdaler. Det tarfwas icke morken kännedom
af Rikets omständigheter, för att inse följderne
för Riket af en sä omättelig Gäld. Wid närmare
påseende är jag likwäl nägot äterkommen ifrän
min första bestörtning, dä jag af Utskottets förklarande
tpdeligen intagit, att werkellge Gälden för
1789, den 8 April- 7"
det närwarastde icke kan öfwerstiga den Summa,
hwartitt den sig belopp 1772, nemligen 12 Millioner
R:daler. Jag tror mig äga stal titt denna tanka
uti Utstötte s yttrande, att Kongl. Maj:t genom
bästa hushållning snarare minstat än ökat denna
Gäld; att jag styrkes häruti, när jag eftersinnar de
ansenligen förökte tillgängar Stats-Castan sedan 1772
uppburit. Här företer sig säledes en naturlig och
wäl grundad stilnad emellan gammal och ny, eller
tillgörande Gäld. Hemliga Utstottet har lagdt dem
bägge tillsammans och förestagit Riksens StänderS
Garantie pä hela Mastan, eller nägot öfwer 21
Millioner Riksoaler, samt grundat sitt tillstyrkande
pä en förhoppning om utgörande af en ny Extra
Ordinarie Bevillning af 70 Tunnor Guld. En
gansta enfaldig uträkning wisar, att desta 70 Tunnor
Gulu icke fyllest utgöra Räntan af det uppgifne
Capital, hwarmed stall dä Capitalet en gäng
betalas? Lät wara, att de öfrige till Riksgäldens
bestridande anstagne Fonder fylla bristen i Räntan,
och tjena till i a 2 prcCents afbetalning pä Capitalet,
sä kan ju dock Gälden inom flere Secler icke
betalas utan största äfwenlyr och olägenhet, säsom
styckande af Rikets besittningar eller dylikt. Fäfängt
mä man inbilla sig, att genom eröfringar
kunna winna Millioner. Den är föga bewandrad
i Tideböckerne, som icke känner, att krigande Magter
wid ett Fredsslut sällan fä sine Krigs omkostningar
till fullo ersatte. Kan nu Räntan, som genom Be»
wilming skulle upptagas, icke gä ut af Landet,
hwartill föga liknelse sig företer, sä är förlägenheten
för dörren. Jag kan icke finna mig uti den rai«
sonnement, att jag skulle garantera en Gäld, utan
att äga Fond till Caoitalets betalande inom wist
Ay 4 drä»
712 Riddrrsk. och Adelns protocoll'
dagelig lid, och blott wara försedd med Mede! lill
Räntans csarerande. Enskilt Man fan icke pä sädant
fäkt ätaga sig en Gäld, o h jaq ser icke, alt
det är mera möjeligt för ett Rike. Är de' nu emot
nalueen as salen ä ena sidan, och ä den andra della
willor icke förut häftat wid Lane', dadel erhöl.^s,
sä företer sig allt skäl, alt för närwarande sätta Grrantie.
frägan a sido. En annan sak är, om fräga
uopkominer, alt Riksens Ständer skulle atagr sig
bechrscrndct om gamla Gäldens clarcrande: jag kommer
nedanföre alt widröra den nya. Derwid ser
jag för min del ingen betänklighet, allenast de Me.
del och Fonder, som Riksens Ständer förmodat dertill
stola anwändas af det Nalionen till Rikets upprätthållande
contribuerar, lemnäs till Riksens S^äu.
ders dispo ttioim det will säga: allt hwad icke lill
den wanliga och Extra Ordinarie Staken erfordras,
Supsidier icke förglömde. Jag twiflar sä mycket
mindre, att ju Riesens Ständer kunde härmed komr
ma ut, dä man nogsamt känner att räntan för den
gamla Gälden, sa wäl som omsättningar, hittills
dermed blifwit bcstridde. Men det är wäl icke nu
stunden uti Rikets närwarande belägenhet, att inga
uti den undersökning, som detta kunde fordra. Tid
och rådrum dertill saknas äfwen i detta ögnablick.
E t lika wigligt men mera skyndsamt äskande ämne
kör systelsätta närwarande Ständer. Tiden nalkas,
dä ett nytt Fälttog mäste öpnas, antingen allenast ä
ena sidan af Rikets Gräns eller ä flere. Jag wik»
!e önska, att andra mellankomne bekymmer icke medtagtt
nägon del af den tid, som denna omsorg kräfs.
Skyndom ost att skrida till denna öfwerläggning, sedan
wi ändteligen frän Bewillnings-Utskottet erhållit
nödig upplysning om utwägarne att af Landet
1789, den 8 April. 71 z
uppbringa en Krigshjelp. Här kommer jag till ben nya
Gälden, som i och för Krigets skuld behöfwer göras;
ty dek är oumgängeligt att Konungen mätte äga en
någorlunda be ydelig Summa att tillgä, när de redan
ägande tillgängar till Krigets utförande icke första.
Jag önskar denna Summa kunos blifwa sä
tillräcklig, four behofwen äska, samt i alla mätto swarande
emot Nidderstaoets och Adelns patriotiska och
oskrymtade nit för Konung och Fädernesland, och
dest brinnande äirä att ill Konungens ära samt Rikets
heder, anseende och sjelfständighet wäga det yttersta,
som med Rikets bestånd förenas kan. Men da jag betraktar
Rikets nuwarande belägenhet, särdeles Jmvanarenas
omständigheter efter flere ars dryga utlagor,
mistwäxter och mera, som ifrän kriget ar oskiljaktigt,
ser jag mitt hopp icke kunna smara emot ruin önskan.
Hwad BervillningsJltffottet uppgifwit är sä
wäl till Summan, som reparkition i milt oförgripeliga
omdöme i det högsta tilltagit. Jag fruktar
nogsamt att derigenom icke allenast något hwarje betages,
hwad han til! uppehälle nödwändigast tarfwar,
utan ock att näringarne bekomma en stöt, som leder
till deras astynande. När den förmögne, den i större
anseende framsatte Medborgaren nödgas för sin
och de sinas bärgning inskränka sig inom det aldra
nödwandigaste, hwar stall Närings-Jdkaren och Arbetaren
finna medel alt sig försörja och tillika meddela
ät Staten? Jag kan icke afhälla mig ifrän den
Medborgerlig,: skyldighet att öma och tala för den
närande delen af Rikets Jnwänare. För Ridderskåpet
och Adeln wore ock mycket att säga, men jag
gär det förbi. Det anstär Ridderstapet och Adeln,
såsom det första Ständet i Riket, att förelysa andra
Uti ståndaktighet, uti nit och trohet emot Konung
Nys och
7i4 Ridder!?- och AdelnS protocoll
och
Fädernesland, uti beredwillighet a't förswara
pikets gränsor och upprätthälla desi sjelfständighet.
Är det, som blifwit förestagit, att af Ridderstapet
och Adeln erläggas, drygt och utöfwer wänlig proportion,
fär Ridderstapet och Adeln inrätta sin hushållning
derefter. Det mäste åsidosättas, hwad af
dem hittills warit åstadt, att för Rikets anseende efter
sitt Ständ mera depensera än annars nödigt warit,
hvarigenom jemte den kostnad, som till Accorder
och annars i tjenstwägen ätgätt, Ridderstapet och
Adeln nu icke äger den emot desi wärdighet swarande
förmögenhet. När det nu ingen motsägelse lider,
hwad flere Herrar och Man redan sörestält om omöjligheten
att af Landet uttaga en sa dryg Bewillning
som äskas; nar en af Konungens Befallningshafwande
Herr Landshöfdingen ak käZZIas ny«
ligen osi försäkrat, det af förra Spannemäls-understöd
ännu hos Allmogen åtskilligt är innestäende och
mycket afstrifwit, sä instämmer jag hälst med hwad
Herr Generalen Friherre Duwall tillstyrkt om Bewillnings-Summans
nedsättande, och finner ända Bewillningen
blifwa sivär att bära. Den Summa,
hwarom Ständen sig nu förena till utgörande af
en ny extraordinarie Bewillning eller Krigshjelp,
mätte nu blifwa större eller mindre, sä mäste den
pä lika sätt som Hemliga Utskottet förestagit komma
under Riksens Ständers egen förwaltning, genom
ett till inrättande Riksens Ständers Contoir. Till
detta Contoir bör medlen aflämnas och sedan af
Contoiret anwändas till understöd för krigets utförande.
Och da man icke bör säta angelägne wärf
ankomma pä stump, utan wara beredd pä alla oförutsedde
händelser, sä böra Riksens Ständer uppdraga
vch genom särskilt Fullmagt autvrisera detta Contoir.
1789, den 8 April- 715
torr att genast emot desi Sedlar upptaga ett Län,
hälst inrikes, ull undwikande af penningarnes dragande
utur Riket, eller om det ej kan ste, utrikes
till Z a 6 proCm's Jnwresie, dock icke till högre
Summa än 7 millioner R:dr, icke pä en gäng utan
efter hand, dock rattande sig härutinnan efter omstandigheterne.
Hwad Herr vice Presidenten Stierngranat,
i anseende till de af Contoiret till utgifwande
Sedlar anmärkt, finner jag för min del pä gansta
godu stäk grundat. Hufwudsaken är, att medel icke
mi lle saknas till krigets utförande och dernäst, att
Länen sa arrangeras att genom de inflytande medlen
af Krigshjelpen, Jnteresiet och sä mycket pä Capitalet
matte kunna afstrifwas, som görligt är, hwarmedelst
benita nya Gäld mätte kunna inom wisi, icke
för längk^aflägsen tid asbetolas och förfwinna, Riket
till lindring. Men dä Riksens Ständer sig nu ataga
i och för kriget stull en sä dryg Bewillning, att
den wida öswerstiger, hwad högst Landet någonsin
giswit, äfwen med laugt linhrigare wanlige utlagor
an nu, vch da Landets wilkov wisierligen.icke smara
emot desi nit, samt således föga liknelse sig wisar,
att denne Bewillning till fullo kan utgä, sä nödgas
Riksens Ständer i afsigt att förekomma Undersätares
totala undergång inskränka denna dryga Bewillning
blott inom -me är. Den försigtighet, som
räder till en sä korrt tid för Bewillningen, hindrar
icke Riksens Stander att, efter den tiden, likawäl
besörja om denna nya Gälds betalande; men förändrade
omständigheter mäste föranläta förändring i
Författningarne. Skulle betydande brist i den bewiljade
Summan sig yppa, skulle det, som utgär,
sälta Landet i wada, skulle kriget fortfara, säsom
Gud det nådeligen förbjudet sä fordras sädane mätt
i Be
-
?l6 Ridderst- och AdelnS protocoll
i
Ve.villningswägen, dem ingen annan an Riksens
Stander med Kongl. Majtts nädiga minne kunna
taga. Sulle äter himlens wrede blidka sig och
Landet hugnas med fred och lugn, hwartill Kongl.
Majtt af Landsfaderlig ömhet för juia trogne Undersåtare
säkerligen lärer sträcka fin wisa omtanka,
och hwarom Riksens Ständer lära ytterligare pä det
ömaste anhalla, more tiden inne att genom lindring
uti BewiHningen förhjelpa Undersätarne att bota de
skador, som de i och för krigets skull mäste »vidkännas.
Dä kunde Riksens Stander, under ro och stillhet,
med Kongl. Majit »vidtaga kraftiga Författningar
till den gamla och nya skuldens afbördande,
pä ett satt som »ned Rikets förmåga och Näringarnes
förkofran förenas kunde. Imedlertid om detta
Förslag af Konungen och Riksens Stander bisalles
och antages, ser jag icke någon nödwändighet att
utfärda något Credikiv. Den Fullmagt, som Ständernes
Contoir erhäller att anskaffa ett Län; den In.
siruction som för Conkoiret utfärdas, att till krigets
utförande understödja Konungen, synes wara tillräckelig
nar den afpastas efter ofwannämnde grunder.
Sluteligen hemställes, vin icke det Beslut, hwaruti
Riddcrstapet och Adeln skalmar, mätte genast genom
Deputation eller U drag af Protocollet, eller begge
delarne, meddelas de öfrige Stånden, pä det, ifafl
någon jemkning Standen emellan skulle blifwa nödig
, derom ju förr deS häldre matte öfwerenSkommas.
Herr Lerganlkölst, Taclarig och Herr Distron»
Larl hostan, instämde till tidens winnande med Herr
Lx-alstencreutL och Friherre öckannerkeim.
Herr
1789, den 8 April. 71?
Herr Rtiern^ranat, darl. A muel är swart och
ömt, och innefattar flere frågor, som tarswar upplysande
och utredande. Gildens upprinnande, dest
härstammande, anda ifrån Xll-s tid, om den
warit större ett Tidewarf än ett annat, eller nu,
ar icke tid och rädrum att har afgöra. Likasä fräsan,
om genom Garantie af en mindre Summa
Crediten blefwe problematique och osäker; »nen det ar
säkert, att Gäld ar gjord af Wederbörande, som hast
Styrelsen om hand, och att den alldrig kan skiljas
frän Riket, den mä garanteras eller ej. Det ar
owanligt, det är omöjligt att flista Golden frän
Statswerket, och att den genom andra refourcer kan
betalas. Om Frankrike skilde aaz millioner Livres,
som gör endast Jnterestet för Frankrikes National,
skuld frän sitt Drätseliverk, skulle Frankrike med all
sin styrka gä under. Basis för ost uti Garankiefrägan
ar, huru långt wi kunna gä med Bewillningen:
Bewillningen har ett oskiljaktigt sammanhang
»ned Garantien; ty kan Riksens Ständers krafter
gä sä längt, att de kunna utgöra 70 nya till de
12 gamla Tunnor Guld, är det ej underligt eller
ur sin ordning, att de garantera 21 millioner N:dr.
Men kunna de ej det, blir Garantien i och med detsamma
fåfäng och förfaller. Han hemställte såsom
kortast att fä proposition uppä Friherre Duvvallg
tanka, dä afgöres tillika att Vewillningen ätages
till 42 Tunnor Gulds belopp, samt Garantien sören
motfwarande Summa; lägges dertill de anmarkrningar
Herr LtiernZranat i sitt Dictamen gjort, sa
wore bäde Bewillningens och Hemliga Ustkoltets Betänkande
pä en gäng afgjort.
Herr
7 > 8 Riddersk- och Adelns protocoll
Herr
von Lndström, Dorias. Sä snart man
ar sinnad att ätaga sig en skuld eller derom uti räd.
plägning inga, sa anser jag nödwändigt att först
weta, hwad tillgångar jag äger för att derigenom
förese, huru widt jag tilltror mig uti Borgen eller
Betalning kunna inga. De tillgångar Riksens
Ständer äga, arv Statsmedel och Bewillningar.
De förras belopp weta wi och den senares ankommer
uppä den Summa, som Rcksens Ständer nu anse
sig mägtige att kunna utfästa, men an icke haft
tillfälle pröfwa. Sä länae derom icke nägot Beflut
ar stadgat, sä känner ju Ridderstapet och Adel» icke
hwad derföre inflyter, och Medes icke eller huru
stor Ränta dermed kan gäldas, samt huru stort Capital
derföre kan länäs eller garanteras; Jag tillstyrker
derföre Ridderstapet och Adeln, att, i anseende
till det nära sammanhang förevarande amne med
Vewillningen ager, att först deröfwer stadga sina
tankar, innan de widtaga nägot Beflut, som dera
bör byggas.
Friherre Ou Uietr, Uuäolxk. Alla hafwa
yttrat sin beredwillighet att gripa Kongl. Masit och
Riket under armarne, men nägon Maklighet är om
sättet. Tillgängen bör nödwandigt först undersökas.
Han önskade att fa Proposition pä Friherre vuvvalls
tanka med Herr LtiernZranms tilläggning.
Herr von ManZ. Man behöfwer endast kasta
en flygtig blick pä Rikets närvarande bekymmersamma
och gäldbundna belägenhet, samt någorlunda
känna desi tillstånd, för att genast finna omöjligheten
af den projecterade ärliga Bewillningen 70 Tunnor
Guld. Hela Rikets Rörelse-Capilal är omkring 600
Tunnor Guld, och om minst 50 a 6s Tunnor Guld
1789, den 8 April- kl
arligen
deraf utgä uti Jnteresien, sä är räkningen
lätt gjord, att wi inom 8 a 9 är icke mera äga någon
styfwer contante Penningar i Riket! alla resou.
cer för Land man, handel och näringar afstadna
i samma män som Penningestocken minstas, och allt
slutar sig pä detta sattet u i den yttersta uselhet och
oreda; Imedlertid är dock ingen sräga, att icke Rikets
stuld stall erkännas och betalas; Rikets allmänna
Credit, desi heder och sjelfbestånd ar dermed 0-  skiljakligt förenat, det^ ankommer således endast pä
rätta sättet att det möjligen samt bäst och lindrigast
kunna werkställa. Utan att först tänka pä utwägar
till nägon betydlig del af sjelfwa Capitalets afbetalning,
hvarigenom de förödande Jnteresiepengar
bespares och blifwa qwar i Riket, är all annan omtanka
fäfäng, och som redan bewist är, alldeles omöjlig
och impracticable; och denna utwäg äter icke möjlig,
utan att widtaga nägon betydande indragningsoch
besparings-principe, hwilket jag helt och hallit
saknar uti det uppgifna betänkande; den widsträckta
kännedom, tid och omtanka, sädant fordras att rätteligen
kunna uppgifwa, är wida öfwer min krets,
i synnerhet pä en sä korrt moment som sedan i gär,
dä Betänkandet till wära projecterade resourcer upplästes.
Jag förbehäller mig Medes, när sjelfwa
Bewillningsfrägan förekommer, att i detta högst wigtiga
och nödwändiga afseende fä inkomma med flere
wälmenta förslag lill betydande afbetalningar pä sjelf,
wa Capitalet utan minsta känning för det Allmänna,
och anhäller ödmjukast, att mina wärda Medständer,
äfwen för deras del, wille wara betänkte pä dylika
utwägar, hvarförutan sättet att uppfylla wärGarantie
blir alldeles omöjlig, som jag tillräckeligen bewist
i anseende till en snar och ofelbar förlust af
720 Hadders?- och Adelnö protocoll
hela
wart Rörelse.Capital, och i samma mai! af alla
wära resourcer euer tillgängar. Den tröstefull»
försäkran Hans Kongs. Majtt "stall hafwa lemnat
det Hemliga Utstottet, att ej allenast wid en snar
och lycketig fred emplojera öfwerstot et efter behörig
redo af Riksgälds-Contoiret till en Fond 6'amortiskement
pä Riksstulden, utan äfwen akt hwad Kongl.
Maj:t afvandra Magter till ersättning för Kriget
kunde erhälla, att pä lika sätt anmanda, styrker mig
ännu mera i den glada förhoppning, till flere bety»
dande utwägar att kunna göra stora afbetalningar
pä sfelfwa Capilalet, samt att endast pä detta sältet
se nägon möjlighet kill Riksgäldens betalande, och
följaktligen nu emedlertid äfwen till dest garanterande,
hwartill jag för min del instämmer uti Hr Lag.
man Lxaläencreutx och Hr Generalen "Baron Ounalls
förenade flutmeningar.
Friherre kllarenlvärö, ktteäric. Det Hemliga
Utstottet har i desi Berankande uppaifwit Rikets
iräkade Gäld till en Summa af 1260 Tunnor Guld,
hwarunder den gamla Kronostulden tillika med nu
tillarnade Krigsgärd arv innebegripne och sammanflagne.
Den senare eller Krigsgälden är odelermiuerad
i samma betänkande; men likwäl efter ungefärlig
calcul kan utsättas till 7 millioner R:dr.
Som jag flere gänger bade 1760 och 1772 ärs
Riksdagar blifwit af Ridderstapct och Adeln utsedd
att sitta i de däwarande. Secrete Utstött och Banquen,
sä ar mig intet obekant, huru mycket berörde
Gäld wid 1762 ärs Riksdag utgjorde: nemligen
Z02 Tunnor Guld, eller något litet deröfwer. Till
denna Gälds afbetalande hade S änderne anslagit
Fahln-Kopparränta, Slag-stätten och hela Tullinkomsten,
46. 1789, den 8 April. 721
komsten, som tillsammans utgjorde nägot öfwer 42
Tunnor Guld ärligen, af hwilka medel Interesset
först stulle betalas till 4 proLent och del öfriga
afstrifwas pä Capitalet. Wid 1772 ars Riksdag
war denna Gäld naturligtwis ansenligen förminstad,
sä att ivid r /78 ärs Riksdag, dä wär Nådiga Konung
realiserade Sedelmyntet, ofwanberörde "ffuld r
Riksdags-Beflutet upptages till 420 Tunnor Guld.
För mig är säledes en gäla, att sedan ifrän sistnämde
tid Koppar-Räntan med Slagstatten och Tullinkomsten,
som desiutom är förökt ifrän Zo till 6c,
Tunnor Guld i Stats Cassan influtit jemte Riksgälds-Fonden
y Tunnor Guld, KronostNlden likafullt
stulle hafwa ökat sig i sä betydlig män, da
man af flere tillgängar snarare bordt wänta dess förminstning,
i synnerhet som wär Nådiga Konung r
1772 ärs Regeringsform bibehällit 1696 ärs Stät,
utan att den widare wilja tillöka, med mindre det
stedde till Rikets stora nytta, och jag icke har mig
bekant nägon sadan Staten graverande tillökning.
Pä dessa grunder saknar jag fullständigt bested om
orsaken till samma Debet: häller ock före, att all
nödig upplysning derom bör föregå betalning. Mell
hwad angär de 7 millioner R:dr i och för Krigets
skuld, sä bifaller jäg för min del Hemliga Ukffottets
tillstyrkande derom, sä hwad Summan som Garantien
beträffar, under Åberopande af den tilläggning
Herr General-Lieutenanten Baron Ouavall i sitt Diktamen
föreslagit.
Herr von 8clinl2enboiln. Högloflige Rrdderstapet
och Adeln kan icke annat än bära det största
förtroende för sina Herrar Deputerade i det Hemliga
Utstottet, och bör derföre deras tillstyrkande till
2wra Bandet. Z z in
-
7-3 Ridderff. och Adclnö protocoll.
ingåendet uli den östade Garantien wara af mycken
wigt; men om, jemte den noggranna uppgif en af
Galdens belopp tillika blifwit uppgifvit nagra medel
till dest godtgörande, sä hade öswerkygelsen blifwit
mera klar. Om Kongl. Maj:t wid desi wigtiga
omsorg för Riket tröttnar att omedelbart befatta
sig med GäldenS utredande, utan will öfwerlemna
det till ett Riksens Ständers Conkoirs omsorg, sä
lärer detsamma icke möjligen ensamt kunna chargeras
med utgifterne utan att erhålla någon tillgäng af
inkoinsterne. Att hwarken Vanquens eller enskilt
förmögenhet till CapitaletS och Räntans betalande
förslår, är förut nogsamt bewist; Kongl. Maj:t lärer
dä Nadigst täckas biträda detta Werk med förmodligen
inflytande Utländska Subsidier samt med
behållningen as Rikets medel,sedan de Ordinarie och
nuwarande Extra-Ordinarie Sta erne, samt derjemte
hwad Kongl. Maj:t för sig Sjelf Nadigst täckes
befalla, afgätt. Dä. blott nägon dag synes, sä finnes
ingen Medborgare och allraminst nägon Ledamot
bland Ridderstapet och Adeln, som icke med all förmåga
wille biträda Kongl. Masit bäde till Galdens
godtgörande såsom ock till underhällande af en Illustre
Konungs Hof uti Sin' erforderliga lustre.
Herr 8pa1Zencrout2. De under diseourscrne
anförde calculer och uträkningar af skulden äro pä
längt när ej accurate, allraminst kan nägon slutsats
dragas om tillständet är 1772; Statsbristen har
förändrat tillständet, Flottans iständsättande har
kostat ansenliga Summor. Skulden war 1772
Inrikes, och ej belastad nied hwarken fä dryg
Ranta eller omkostnad som nu. Penningar hafwa
mäst negocieras till Realisation, och ätskillige andra
större Ukgifis-Poster hafwa förefallit. Pä den frii»
, ga,
1789, den 8 April.
723
ga, huruwida Statsmedlen och Rikets tillgångar
mä komma Werket till goda, kan ej annat swaraS,
än att de dertill ej kunna giswa apperance, sädant
har ej warit under Utskottets öfwerläggning; det enda
som utan kränkning af Ed kunde yppas, wore
att alla Statens brister ej skulle komma osi till last.
Herr vice Landtmarstalken bad Ri-dderstapet och
Adeln intaga sina ställen och anförde: Högloflig^
Ridderstapet och Adeln har i discourserne upplyst
ämnet och täflat i wänlig nit att komma till ända.
mälet. En del af Herrarne hafwa haft den tankan
att styrka betänkandet och komma Riket till hjelp genom
Garantien af ett Län af 7 Millioner, en del
att bifalla Betänkandet i hela sin widd; flere omständigheter
äro uppkastade, äfwen frägan att intaga Vewillningen
i proposition. Jag hade således föga
hopp att kunna göra en proposition, samtelige Herrarne
till nöjes, men när jag war stadd i begrepp
derom, undfär jag en Kongl. Maj-.ts Vissel, hwilken
upplästes, sä lydande:
"I fall Ridderstapet och Adeln under öfwerAäggningarne
om Hemliga Utskottets Lxtractuu,
"krotocolli skulle wilja en del deraf bifalla och en
"del deraf afstä, tror jag högst nödigt att gifma vi"ce
Landtmarstalken tillkänna, att Hemliga Ulstot"tets
framställte arbete är en sadan kedja, som utan
"Rikets wada ej kan stiljas; derföre tror jag mig
"af min Konungstiga pligt förbunden att gifwa vi"ce
Landtmarstalken tillkänna, att ingen annan proposition
än pä hela IUxtractum krotooollig bifall
"eller afflag göras mä". Stockholms Slolt, den 3
April 1789.
6 iäl 8 ^ äVk'.
Z z r "Ds
724 Ridderst. och Adelis protocoll
-
"De öfrige Ständen hasiva uppfyllt sina förbindelser
eniok Mig och Rikett Det första Skän"det
i Riket lärer ej underläta att frälsa ett Fädernesland,
som deras Förfäder bade med lif och egen"dom
förswarat och som med ett afstag kan gä för.
"lorat."
Herr vice Landtmarstalken forlfor:
Herrarne finna den krets hwarinom jag star, och
jag mäste göra en derefter conform proposition, och
får således den äran tillägga, att den enda jag kan
göra, är till bifall eller afstag ä Betänkandet.-
Uppläsandet af denna Nådiga Skrifwelse upp.
»väckte hos samtelige Nidderstapets och Adelns Ledamöter
den största oro och bekymmer, sä akt en läng
stund förlopp under en öfverläggning, hwarom med
sammanhang ej sa särdeles till Protokollet kunde
fattas. Dels önskade Ridderjkapet och Adeln, akt
till nasta dag kunna winna uppskof, dels att Herr
vice Landtmarskalken täcktes i underdänighet uppwakta
Hans Kongl. Maj:t, för att inhämta deröfwer
Dest widare Nådiga Befallning.
Herr von Schulzenheim. Sedan Kongl. Maj:t
befallt Herr Ofwersten och vice Landtmarskalken,
att ingen annan proposition göra, än uppå hela gäldens
garanterande, och Ridderskapet och Adeln lärer
önsta, att i allt möjeligt ga Kongl. Majit underdä.
nigst till mötes, sä tyckes nu en snar underrättelse
om medlen till ett sädant engagement» fullgörande
blifwa sä mycket mera nödig. Om derföre eser lägra
warda Ledamöters åstundan icke uppskof med fa--
1789, den 8 April
-
725
kens afgörande till i morgon bewiljas kunde, sä underställer-
wördfammast om icke Herr'vice Landtmarstalken
kunde genast inhämta Kongl. Majsts Nädigsta
yttrande om de Stats- och Subsidie-Medel,
som Riksens Ständer eller deras Fullm ägtige i Contoiret
kunde göra sig hopp om att fä åtnjuta till
gäldens utredande och nedsättande. Ridderftapet och
Adeln skulle finna sin mantan pä Herr vice Landtmarffalkens
Återkomst till ösiverflöo recompenserad,
om af Kongl. Majst ett sä nådigt sivar erhallas
. kunde, som pä en gäng hafde alla de under ventilationen
andragne betanUigheter.
Friherre Duwall. Sedan Billetten nyligen lagt
band pä wär wilja och wär tunga hafma wi sivärt
alt fatta ett wistt Bestut. Kongl. Majsts magt
fär wördas, men friheten i deliberation har förfwunnit.
När wi ej äga frihet i deliberation, i Beskattningar
och Vewillningar, äterstär blott omsorgen om
wär existimation. Den är ost högre om hjertat än
wär wälmåga, affiä wi detta bixtractum protocolli,
lära wi fä se alla Awisor fyllde, huru de tre
Skänden gjort all möjelig effort, dä Riket war hotat
as fienden, dä Ridderskapet och Adeln ensamt ej
welat gripa Kongl. Majtt med samma nit under armance.
Wi weta, huru oskyldigt wi förut blifwit
tadlade. Kanske det wore bättre att moblement gä
in i hwad som begäres och nied uppoffrande af allt
hwad wi äga bjuda till att bispringa. Pä Ridderstapets
och Adelns begäran blef Billetten ä nyo uppläst,
och förklarade Herr vice Landtmarskalken pä
flere Herrar Ledamöters förfrägan, det Bewillningen
icke i denna deliberation wore innebegripcn, eller
ehwad Besiut, som j nu före,varande amile tages,
Zz 3 der
-
726 Ridderft. och Adelns protocsll
-
dermed kunde öga gemenskap. De andra S anden,
ehuruwäl de förehast och afgjort Hemliga Utskottets
Betänkande, hade ej helier widrört Bewillningen.
Herr Stierngranat, Larlz sedan Herr vice Landtmarstalken
tydeligen unverrättadt Rivderskapet och
Adeln, alt fräga ej ar om Bewillningen samt hwad
dermed directe gemenskap ager, aro händerne icke
bundne att bewilja större eller mindre Summa pä
längre eller kortare tid. Hemliga Utskottets Betänkande
och det deröswer tilltagande Bestut blir således
enda föremålet af denna öfverläggning.
Under allt detta yrkades osta om proposition,
hwilken pä åtskilligt satt inrattad, begörtes; men
Herr vice Landtmarskalkcn erindrade och atskillige
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter anmärkte,
att i sakens nuwarande tillstånd och i anseende till
Kongl. Masths ,iu ankomne Nådiga Billet ingen
annan proposition an till Bifall eller Afstag pä Serre
e U sko tets Betänkande kunde aga rum. En
del af Ridderjkapet och Adeln påstod nied hastighet
votering.
Herr VVaobllager, Lustaf, afstyrkte votering,
uti hwilken han ej kunde taga del, samida Riket i
händelse af ett afstag, wore förklarat wara i wada.
Friherre Wacsttmoilier. Han hade reserverat
sin lagliga rätt, den agde han ej mer, men han agde
ett Fädernesland, för hwilket han sa ival som hela
Ridderjkapet och Adeln hyste det warmaste hjerta.
Ridderjkapet och Adeln hade hela Riksdagen sä wärdig!
ömmat sina rättigheter, att de för elvig tid och
sä lange meunistor finnas pä jorden, stadgat fin ara:
de hafwa följt den principen, att ej strida mot mäld,
och
1789, den 8 April- 727
och samida Kongl. Maj:t förklarat, alt Riket kunde
ga förlorat, sä wore det wifferligen bättre att uppoffra
allt, än lämna Fäderneslandet i wada, hwarföre
Friherre Wacktmeister afsade fig all votering
och förklarade sig, ebwad följden ock mätte bliswa,
att bifalla Hemliga Utskottets Betänkande.
Friherre Duwall. När Kongl. Mast.t gjort
den deklaration, att de g Ständen uppfyllt sin förbindelse
emot Honom och Riket, samt att Fäderneslandet
utan wär sammanstämmighet skulle stä i wäda,
öga wi ej längre frihet att rädfräga wär förmåga.
Ordsaken till Risets förderf skulle säkerligen
kastas pä Ridderjkapet och Adeln, han förenade sig
derföre med Friherre Wacktmcilker.
Herr von LcKuDcnKeim. Den öfvertygelse»
att aldrig Riksens Ständer ekler deras hemmawarande
Medbröder af egen pung förinä godtgöra den
stora Riksgälden, ja icke en gäng flere är i rad deli
dera löpande Ranta, tyckes wara en sä vswikelig
Mckhemaliff sanning, att Ridderjkapet och Adeln aldrig
derifrån afgä. Men dä Kongl. Majit i Dest
Nådiga Billet till Herr vice Landtmarskalken täckts
yttra sig, att Rikets undergång blefwe en oundwikelig
följd, om Läne-Summan icke nu helt och hällen
garanterades, sä lärer Ridderjkapet och Adeln wid alt
sin föregängne öfwertygelse icke kunna underkasta
wälet en votering. Wid en sä deciderad Pluralitet
blifwer ett godwilligt begifwande sä mycket mer houorabelt,
hwilket ock Kongl. Majit icke annorlunda
ön med synnerlig Städ lärer anse kunna. Forsarne
och patriotiskt sinnade Ledamöters upprigtiga lilluyrkande
wid denna brydsamma händelse mäste, som man
hoppas, komma att stadga ett aldeles enigt Beslut,
Z; 4 Rid
-
728 Riddersk- och AdelnS protocolh
Ridderftapets och Adelns enda satisfaction blifwer,
ait ätminstone för det narwarande hafwa afböjdt en
olycka för ett Wadt Fädernesland, såsom ock att
hafwa betagit en förwillad Menighet den nnsttankan,
akt detta första Riksstånd ej lika warmr, som desi
Medständer skulle hafwa det allmänna bästa om
hjertat.
Grefwe k,ervcnkaupt, Llsös, hade trodt, när
han här ingeck, att kunna finna en medelwäg att
frälsa bade fin heder och sitt Fädernesland; men när
Konungen säger Riket kunde gä förlorat och Fäderneslandet
fia i wada, hwaraf man ej får bewisa
Motsalsen, hwad batar sondera fin Egendom. Han
reserverade derföre till Protocollet, att han utan votering
ingeck uti Secrele U skottets Betänkande, endast
pä Kongl. Majus ord, men ej med sin öfvertygelse.
Ridderskapet och Adeln förklarade sig till största
delen wmn af samma kanka med Grefwe Ho
vvonlmupt.
Herr vice Landtmarskalken. Ridderskapet och
Adeln har behagat taga en närmare wäg till ämnet;
innan proposition göres wille han i anseende
till sig sjelf, endast som Adelsman, icke som Ordförande,
till Protocollet hafwa förklarat, alt han ansag
som en särdeles ära och heder att instämma med
de Herrar, hwilka sa wärdigt yttrat sig i anledning
af Kongl. Majus Billet, och den wäda hwaruti
Riket genom Ridderftapets och Adelns afstag kunde
räka. Han skulle alltid wara färdig att tillbjuda
sä ->val lifwet, som sin ringa förmögenhet till Fäderneslandets
tjenst; Herr vice Landtmarftalken srä
-
1789. den 8 April- 729
gade derefter, om Ridderskapet och Adeln tillät, att
han feck göra proposition i jemlikhet med hwad de
fleste af Herrarne förckaral.
Friberre Örnvall förbehölt, att i propositionen
matte inflyta, att wi, enligt'Kongl. Majus Nådiga
Skrifvelse, bifalla Betänkandet, samt sä wida Medständen
göra detsamma, hwilset är anledning att
förmoda att de gjordt, utaf flutet af Kongl. Majus
Nådiga Billot.
Herr LtierriZranat. 'Denna erindran är sä
mycket nödigare, som wi frän de andra Ständcn ej
fädt någon underrättelse cm deras Beslut. De kunde
äfwcn andra sig, och dä lämna ost ensamma
Garanter.
Herr vice Landtmarskalken gjorde följande proposition
:
2-ifaller Ridderskapet och Adeln enligt
Rongl- Maj ts Nådiga Skrifwelfe, Secrcte
Utskottets lrxtractum protocotli, säwida de andra
Ständen göra detsamma, och i anseende
dertill att Longl. Mast förklarat Riket i
annor händelse stä i wada?
.Beswarades med allmänt enhälligt Ig.
Grefwe läcvvenbanpt, LIaäs, förklarade ä nyo,
att han bifallit propositionen as den orsak, akt
Kongl. Maj:t sagt Riket stä i wäda.
Ridderskapet och Adeln älsiildes.
In Eichorn,
LunZsncrona.
7Z2 Ridderst- och AdelnS protocollBi
lager.
U drag af Prötocallet, hållit inför Kongs.
Majit, u i Riksens Ständers Hemliga Utstött
ben 24 Mars 1789.
Uti det U stott, fom Kongl. Majit till sölje
sf 47 §. uti Regeringsformen af ben 21 Augusti
1772 i Räder behagat af Riksens Ständer asta,
har likmätigt dest 5c Z. Statswerkets tillstånd för
be till Hemliga Ulstottet walda Ledamöter blifwit
nppwist.
Kongl. Majit har derjemte Nädigst förekommit
Ulstottet i dest underdåniga önskan, dä Kongl.
Majit fö'- detta Utstött lätit uppgifwa Rikets gäld,
med de deröfwer i Riksgälds - Contoiret förde Räkenskaper
och afstutade Hufwudböcker.
Utskottet har således i följe häraf och med
Kongl. Mastts. allernädigsie bifall härom fokt inhämta
en bade noga och omständelig underrättelse,
swaraude emot Kongl. Majets Utskottet i oswanberörde
matto wisade Nädigste förtroende; hwarwid
Utstotlet med djupaste ivördnad och listigaste erkam
sia, emot Kongl. Majits omwärdnad för Riket, fatt
erfara, alt, ehuru Statens behof, i anseende till de
betydelige kostnader, hwilka pä Orlogsflottan och Förswarswsrket
blifwit anwände, warit bade siere och
större än Rikets tillgångar förmätt sylla, har likwäl
icke nägot blistoit ästdosatt, som Rikets bade
heder och säkerhet kunnat kräfwa.
Det har derföre icke harwid kunnat undfalla
U stöttet, att om ä ena sidan en Riksgäld för ett
Land,
1789, don 8 April
-
Land och desi Jnnewänare alltid ar tryckande, sä
blir det ä andra sidan för trogna Undersåtare en
hugnad och lill fre ds ställ el se att winna upplysning
och öfwerlygelse, icke mindre hwad trängande ordsaker
densamma wällat, än huru medlen till Rikets gagn
och bästa blifwit anwände, samt att den wärkeligen
sä kallade Riksgälden ända understigit, hwad man
förmodat och sig föreställt.
Sädant wagtadt är likwal denna Gäld, jemte
de kostnader, hwilka dels förledit ars Falttäg för»
ordsata, och dels detta är uti lika afseende förestä,
wid Rikets nuwaranbe ställning, af betydenhet, sig
bestigande till 2I,0Z7,826 Rtdr 2 si. 4 r:st. eller
Ett Tuwnde twahundradc sextiotwä (1262) Tunnor
Guld, Tretusende fyrahundrade uittiotwä R:dr trettiofyra
si. fyra runsk. Specie. I anseende hwartill
Ulstottet, enligt desi den 14 i denna manad utfärdade
Protocolls-Utdrag, icke eller kunnat till mindre
belopp an 70 Tunnor Guld uppgifwa den ärlige
Bewillning och Krigshjelp, som oberäkuadt hwad
uti Bewillning redan erlägges, för Rikets högst angelägne
behof, till utgörande fran detta ars början
ur oumgängclig.
Wid det Ulstottet haft tillfälle inse tillståndet
as Rikets Statswerk, har Utstotlet icke utan om>
tanka kunnat lemna den brist, sorn uti Statens ärliga
behof sig wisat; men dä Kongl. Maj:t af en
stadse ädagalagd ömhet för sine trogne Undersåtare,
att i möjligaste mätto lindra deras beswar, i Näder
förklarat sig wilja fä reglera och jemka Staten, att
den, utan något nu erforderligt tillstött eller ny Gäld,
kan sig bära; sä har Utstottets omsorg i denna del
förswunnit; och lara Riksens Ständer erkänna detta
för
-
Ridverst- och AdelnS protocoll.
förnyade »vedermäle af Kongl. Maj-.ts Landsfaderliga
huldhet, nied en bade liflig och uuderdämg tacksamhet.
Lear u stöllet ytterligare efterstnnat upprinnelsen
till den aldre Riket äsamkade Gäld, har Utstottel
förekommit, att Kongl. Majit deruti^ icke något
deltagande ägt, utan snarare befrämjat minstningen
deraf; deräst icke en till Bancowerkcts upprättelse
och förkofran genom Kongl. Maj-,lä Nådiga försorg
anstaffad ansenlig redbar Fond, medfört drygare påkostnad
och ränta, än Kronan widkandes pä stn förutwarande
betydliga inhemska stuld. Lchch när Utstottet
derjemte betrakkadt orsakerne, frän hwilka Valdeus
nu befintliga belopp sig härleder, och som igenfinnes
uti de, till uppratkhällande af Rikets heder
och anseende, och i synnerhet Örlog sflottans iständsättande
och tillökning widtagne anstalter, tillika med
de omständigheter, i afseende pä hwilka den för Krigets
stuld uti förlidet ärs Fälttag redan tillkomne,
och än widare tillgörande Gäld, blir oundwiklig för
behofwen till detta ärs fälttäg, grundade efter uppwiste
uträkningar och försiager, pä den stycka uti
Kongl. Majtts Annee till lands och sidsi, som Kongl.
Maj-.t anjett nödig, sä wida desi Wapen stola kunna
åstadkomma det ändamål, att förskaffa Riket en
nyttig, saker och hederlig Fred; sä har Utstottet förfin
del icke annat kunnat, än anse all denna, bäde
äldre och nyare Gäld för Rikets, och att den följaktligen
i sadan egenstap sär erkännas och antagas.
Dä Utstottet nu pa desie grunder ansett denna
Gäld icke kunna frän Riket stiljas, och hwaraf afwen
följer, att all förenämde Gäld, af Riksens Ständer
med deras bifall garanteras, dera jemwäl den
re
-
1789, den 8 April- 733
redan nämde Bewillning och Krigshjelp syftar; sä
har U stöttet tillika, med den granlagenhet och omtanka
pä framtida händelser, som ämnet, wigt och
angelägenhet fordra, warit sorgfälligt, att utse de
bestå medel och utwägar, icke allenast huru Riksens
Ständer mage kunna med tillbörlig säkerhet föranstalta,
om uppfyllandet af det med sadan Garantis
förenade answar, utan äfwen huru det mä blifwa
möjlcgt bestrida de utgifter, som närvarande behof
kräfwa, och något uppskof icke täta.
Till 'desie ändamäls winnande, har Kongs. Maut
med wänlig Kongl. Nåd och Mildhet täckts gä Utstottet
till mötes, dä Kongl. Maj-.t uppä wisie med
Utstottet utstakade och i Räder antagne grunder,
willor och förbehåll, dertill samtyckt, att all Rikets
ukgisna Gäld, bäde den som redan gjord är, och den
som till kostnaderne för sistlidet och detta ärs Fälttag
blifwer nödig, flyttas ifrän Kongl. Maj:ts omedelbara
försorg, och öfwerlemnas till Riksens Ständers
förvaltning, under ett Riksens Ständers
eget Werk, som, häggadt och styddadt af Kongl.
Maj: t borde bsstä af Riksens Ständers tillförordnade
Fullmagtige, hwilka efter den Jnstruction dem
Meddelas, komma att bestrida de till Riksgäldens
förestående, hörande ärende»-, och blifwa derföre Riksens
Ständer allena redo styldige.
Detta Riksens Ständers Riksgälds-Contoir
skulle derjentte tillhöra, att icke allenast emottaga
bade de till Riksgäldsfonden förut ansiagne medel,
svin ock den nya Bewillning och Krigshjelp, Riksens
Ständer nu lära sig ätaga, pä det RiksgäldsCoMoiret
mä blifwa i ständ fullgöra hwad desi ändamål
och Åligganden fordra.
734 Nidderfl. och AdelnS protocsll
Och
som Rikets behof aro angelägne, samt med
möjligaste skyndsamhet mäste understödjas, men ds
utwägar härtill sörnemligast böra nyttjas, som, jemte
det de äro minst betungande till deras följder, äfwen
kunna medföra winning för Riket i allmänhet,
och dest Inbyggare särstillt; sa har Utstottet, med
Kongl. Majus Nadia,le bifall, funnit oumgängligheten
fordra, att Riksens Ständers Contoir, utgifter
Förstrifningar eller Sedlar, tilt en wist inskränkt
Summa, med dera löpande Ränta, att pä
bestämd tid betala, och Sedelns innehåll infria;
hwarwid Utstottet icke eller uturaktlätit, att förese
det inga widriga följder, uti Rikets allmänna Rörelse
och Penningewerk, dymedelst »läge uppsta, samt
uti siik händelse stadgat de Föreskrifter, hwaraf all
skadelig werkan häraf, om deri förmärkas skulle, genast
kan blifwa förekommen.
Antalet af de Fullmägtige, eller Ombud för
hwarje Ständ, hwilka Riksens Stander eller deras
Electorer wid Riksdagar lara wälja, och det, till
bibehållande af Werkets anseende och credit, af sädane
Män, som icke, till Borgenärers förnöjande afsiätt
sin Egendom, finner wäl Utskottet bero af Riksens
Ständers eget godtfinnande. Men Utstottet
har likwäl trott sig böra feresia, om icke twenns
Fullmägtige af hwarje Ständ ina anses tillräckligt,
och att sa wida de ta antages, den fnurrighet, som
för Ridderstapet och Adelen, i anseende till Riddarehusets
clastification uppstär, att kunna färre än g:ns
Fullmägtige utnämna, derigenom ashjelpes att de öfrige
Ständen ett sadan! antal af Ridderstapet och
Adeln medgifwa, hwilket Utskottet anser, icke kunna
nägra widriga söljder medföra, dä intet twifwelsmäl
kan
1789, dcn 8 April- 735
kan uppkomma, med mindre alla Fullmägtige, med
lika ömhet, trohet cch nit avärda ett Werk, som kommer
att äga en sä wasenklig det, bade i det allmänna.
och hwarje enskilt Medborgares bestånd och
Ivälgäng.
Wid timande dödsfall eller annan afgång ibi .nd
Riksens Ständers Fullmägtige, torde för Ridderstapet
och Adeln Riddarehus.-Directionen, för PresteStandet
Consistorium i Upsala, och Iör BorgareStändet
Magistraten med de femtio Äldste i Stockholm,
kunna ledigheten besätta; och lärer Bvnde<Ltandet,
innan det nu ätstiljes, fastställa, huru för
samma Ständ wid silka händelser kommes att förhällas.
Utom den Instruction, som för Riksens Ständers
Fullmägtige, kommer att utfärdas, anser Ut.
stöttet äfwen nödigt, akt deffe Fullmägtige genom
särstid Ed. sä wäl till behörigt iakttagande och obrottslig
efterlefnad as denne Instruction, som den tysthet,
hwarunder deras förwaltning skötes, och ärenderne
böra hällas, sig närmare förbundne göra. Och
som Riksens S-änders Fullmägtige, i likhet med
det, som wid Bancowerket iakttages, äfwen böra wara
Revision af Riksens Ständers dertill utsedde Revisorer
underkastade, dä Riksens Ständer emellan
Riksdagarne icke kunna Werkst fiel five efterse, samt
för dcsie Revisorer särskild Instruction blifwer nödig,
sä har Utstottet för Fullmägtige Eds-Formulair,
och för Revisorerne Instruction försaktat, hwilka,
tillika med en af Utstottet söreflagen Stat för Werket,
harwid fogade kill Riksens Ständers widare fastställande
öfwerlemnas. Men dä Instruction för
Riksens Ständers Fullmägtige mäste innebära Före
-
7Z6 Ridderf?. och Adelns protocoll
-
restrifter om tillståndet och inre förwaltningen, kaim
pade efter det endast för Hemliga U stöttet kände
förhällande, samt derjemte innefatta Werkets styrelsegrunder,
hwilkek allt är af den beskaffenhet, att
hwarken U.stotket äger, eller det utan wadeliga följder
kan eller'bör allmänt göraS; sä fordrar sakens
natur, alt denne Jnstruckion af Utstottet meddclt
warder, och hwarpä Utstottet äflven redan warit
betänkt.
I öfrigtt har Utskotten harwid icke bordt obemält
lemna, att da ä ena sidan för ett Rike flere
händelser kunna inträffa, hwilka fordra en styndesam
och kraftig ätgärd, antingen till afwarjande af
en hotande fara eller till dest afhjelpande, när dell
sig tilldragit, och sädant alltid är förknippadt med
utgifter, hwilka i det ärliga Statsbehofwet icke kun,
na päräknas eller bestämmas; men ä den andra si»
dan, medelst den om Riksgäldens förwaltning nu
tillärnade Författning, Kongl. Maj:t med Lans upptagande,
ä Rikets magnar, Sig icke mera befattar;
sä har Utstottet, till förekommande af den wäda,
hwaruti Riket, i brist af erforderlige medel, lätteligen
stuve kunna försättas, med Kongl. Majit ansett
nödigt, att Kongl. Majit warder försedd med
ett sädant af Riksens Ständer pä Rikgälhs-Contoiret
garanteradt Creditiv, som bäde- under förra och
närwarande Regeringssätt warit manligt, och wiv
högst trängande ordsaker, till Rikets räddning, mä
kunna nyttjas.
Slutligen har Utstottet äflven förklara stolat,
att fastän de här förekomne arenders beskaffenhet icke
medgifwit, att Utstottet, emot Ed, och hwad 4/
8. af Regeringsformen före stu floer, annorlunda än
nu
47. 1789, den 8 April. 7Z7
nu stelt, kunnat dem Riksens Stauber meddela -  förmodar likwäl Utstottet, det Riksens Ständer lära
wara förwisiads derom, att Utstottet »ned yttersta
sorgfällighet bemödat sig iakttaga allt det, som med
Rikets bästa, närwarande tids omständighet och all
möjelig försigtighet närmast stätt att förena; och att
Utstottet jemwäl, i stöd af Len Nädiga wälwilja och
benägenhet, hwarmed Kongs. Majit behagat Utskottet
omfatta, för framtiden sökt befästa en trygghet
och förening, emellan Konung och Folk, i de mender
Utstottet omförmäla som Utstottet hoppas, stola
gifwa bestånd ät Le affattade Beslut och medföra de
lyckligaste följder; och skulle detta allt genom U drag
af Protocollet till Riksens Ständers kundstap, öfverläggning
och fastställande öfwerlemnas. H7t kuxra.
Pä Nädigste Befallning,
0. k- ck.aZerheim.
Eds-Formulaire för Fullmägtige wid Riksens
Ständers Riksgälds-Contoir.
Jag N. N. lofwar och sivar wid Gud och
hans heliga Evangelium, att jag, fvm blifwit wald
och Utsedd till Fullmagtig wid Riksens Ständers
Riksgälds - Contoir att förwalka den fä kallade
Riksgälds-Fonden och de flere inkomster, som dermed
öro förenade, för att härmed besörja, det Rikets
Gäld, sä till Hufwudstol som Ränta, mä efter hans
och i den män sig göra later kunna betalas; sä
stall jag wid samma mig anförtrodde förraltnu g,
pä det forgfälligaste ställa mig det härom utfärdade
Reglemente och hwad framdeles kan blifwa förvrdnadt
till behörig efterlefnad, samt hwad derwid
förefaller, som tyst wara bör, dolt och förtegadt hälAydra
Mandet. A a a ^
7Z8 Riddersk- och 7ldeln6 protocols.
la och för ingen utom Kongl. Maj:t Sjelf och dem
som Riksens Ständer till förwaltningens öfwerseende
under och emellan Riksdagarne förordna, uppenbara
eller uppenbara lata, utan i allt mig sä förhälla,
som en redelig Man wäl ägnar och anskar,
och som jag bet inför Gud, Kongl. Maj:t och Riksens
Ständer tryggeligen will och kan till smars
stända; sä sant mig Gud hjelpe till lif och sial.
Riksens Ständers Riksgälds» Contoirs
Ordinarie Stat.
Specie.
R:dr si.
9 Fullmägtige, som alnjuta det arfwode
Reglementet utsätter - - -
i Secreterare, som tillika gör Notarietjenst zzz i6.
i Cancelli!!, Secreterare» till biträde - 1Z0 —.
i Kammererare - - -
i Bokhallare « - , ,
i Cafleur « » » »
i Kammarstrifware - , -
sure Dito a iso R:dr , -
i Wafmästare - « ,
s:ne Kammardrängar a 45 R:dr »
Instruktion.
För de till öfwerseende af Förwaltningen uti
Riksens Ständers Riksgälds - Contoir för»
ordnade Revisorer.
i:o.
Riksens Ständers tillförordnade Revisorer öfwer
Riksgälds-Contoirs Förwaltningen sammanträda
här i Slockholm för första gängen den iz Januari
179?,
«
450
»
250
«
250
150
-
240
»
62
«
90
1789, dcn 8 April- 739
,7Y2. samt derefter hwart tredje är mid samma tid
eller den ,5 Januari; och om Riksens Ständers
sammankomst, efter utfärdad Riksdagskallelse, skulle
sä nara infalla uppä den nu utsatte Revisions-tiden.
att RikSgaldswerlets öfwerseende as Riksens Ständer
sietfwe kan förrättas, kommer i sadan händelse
de tillförordnade Revisorers förbcrördc förrättning
att inställas.
2:0
Riksens Ständers Contoirs Fullmägtige älig»
ger pä lika sätt, som för Banco > Fullmägtige är
stadgat, att sä tidigt hos Kongl. Majst i underdånighet
anmäla tiden till de förordnade Revisorers
sammankomster, med underdånig anhällan, att den,
igenom Konungens Befallningshafwande och Coust»
storium i den ort, der Revision är boende, mä blifwa
honom kundgjord, sä att Fullmägtige, uppä erhällen
underrättelse om någon Revisors antingen anmälte
förfall till meblifwande eller dödsfall, mage
kunna foga anstalt, om en annan Revisors förordnande,
i den uteblefne eller afgägnes ställe; börande
de, hwilka det, enligt, denne Författning, tillhörer
att Revisorer wälja, lämna Fn mägtige en ffriftelig
Förteckning deröfwer till behörig underrättelse, hwilka
säsom Revisorer komma till kallelse hos Kongl.
Maj:t i underdånighet att anmälas.
3:0.
Sedan de tillförordnade Revisorer tvid deras
sammanträdens början lifligen aflagt den för dem
faststalde Ed, och samma Ed jemwäl Underst:ifwit,
kommer deras förrättning egenkeligeN deruti att bestå r
att Revisorerne inhämta en noga och behörig kunA
a a 2 stäp
74» Ridderff. och AdelnS protocoll
skap
om detta Werkets Styrelse och Förwaltning,
och att Revisorerne täta ja wäl Fnllmagtige sonl
Betjeningen för sig göra redo och bested, för allt
hwad dem, antingen till ward och besörjande anförtrodt
blifwit eller till efterlefnad alegat. Wid detta
redofordrande, följes till grund och rättesnöre det
för Fnllmagtige till efterrättelse uifärdade Reglemente',
och hwad widare kan blifwa till iakttagande
stadgat och sörordnadt; och derast något uti Styrelsen
eller Förwaltningen finnes försummadt och esterlätit,
eller eljest fordrar rättelse, hafwa Revisorerne
med all sorgfällighet sadant i behörig stick och ordning
ställt, samt uti de mål och händelser, hwaröfwer
Fnllmagtige hos de tillförordnade Revisorer sig
kunna förfråga, gä med råd, underrättelser och föreskrifter
tillhanda, som med de i Reglementet lagde
och widare utstakade grunder instämma, men ingalunda
derifrån wika; hwilket Revisorerne böra tillse
genast warder iakttagit och till werkftällighet befordradt.
När förrättningen är fulländad, som sä fort
ste kan, bör till stut befordras, och icke hwarje gang
längre pasta, än högst twä mänader, läka de tillförordnade
Revisorer deröfwer författa en berättelse,
för tillkommande Riksens Ständers Deputerade, af
hwilken berättelse ett försegladt Exemplar astämnas
till Riddarehus-Direclion och ett förwaras i Riksgälds-Eontoiret.
4-o.
Med någon disposition af Riksgälds-Fonden och
de till detta Werk hörande medel, under hwad Titul
och behof det wara ma, mage Revisorerne, såsom
utom deras förrätlnings-ämne, sig icke befatta; äf
-
1789, den 8 April. 74
wen som Revisorerne ej aga att inga uti någon tillökning
afsyfflor, löner eller pensioner, utan böra
de fast häldre tillse, huruwida sedan Werket kommit
i gang, någon indragning af syfflor, esler innehafwarens
afgång kan tillatas, utan rubbning af den
drift i göromälen och deras styndesamma expedierande,
som wid detta Werk alltid bör befrämjas.
Z:o.
Revisorerne, som emellan Riksdagarne komma
att efterse Förwaltningen wid Riksgälds-Contoiret,
blifwa nio till antalet, hwaraf Nidderstapet och Adeln
utnämna trenne, en af hwarje Elaff, samt Preste-
Borgare- och Bonde-Ständen hwardera twä.
De Revisorer, som isian Landsorterne till denna
förrättning blifwa utsedde och walde, komma
att åtnjuta Dag-Tractamente, efter 1 R:dr Specie
om dagen, ifrån den dag förrättningen i RiksgäldsContoiret
tager sin början, till och med den dag,
densamma upphör, samt deffutom respenningar, efter
syra hästar ifrän och till deras hemwist.
6:0
Till Revisorer nu för första gängen, som den
i5'.de Januari 1792 kommer här i Stockholm till
Niksgäldswerkets öfwerseende att sammanträda, haf»
wa Nidderstapet och Adeln utsett -----  Preste - Ståndet , - - » -  Borgare-Sländet ----- -  Och Bonde.Ständet
Och kommer med Revisorernes Wal, emellan Riksdagarne,
för Nidderstapet och Adeln, Preste, och
Borgare-Ständen framdeles att förhällas ester Kongl.
A a az Masits
74» Ridderfk- och Adelns protocoll
Maj:ks
Nådiga kungörelse om Banco-^Revisorers
waljande af den 19 Februari 1779 samt för Bonde^Ständet.
- - - - -
7:0.
Till hwarje förrättning böra nya Revisorer malja-
och utses, hwarwid en Revisor, som Riksgäldswerkets
vfwerseende tillförne förrättat, ä uyo kan
inwäljas, dock ej flere än twenne gänger.
Eds - Formulaire, för de till öfwerseende af
Förmaltningen uti Riksens Ständers RiksgäldsContoir
förordnade Revisorer.
Jag N. N. » nämd och kallad att såsom Revisor^öfmerse
Förmaltningen uti Riksens Ständers
Riksgälds« Contoir, samt tillståndet uti detta Werk
och dermid tillse, att det som till ändamälet af denna
inrättning leder, mä warda styrkt och befrämjadt,
förpligtar mig härmedelst, att jag allt det, som mig
härutinnan anförtrodt är, redeligen och troligen ester
mitt yttersta förstånd stall och will förrätta, utan
att hafwa afseende pä något annat, eh vad namn det
hafma ma, än det som kan lända til! Kongl. Majlls
och Rikets, samt Riksens Ständers Riksgälds Contoirs
tjenst och nytta, aldeles enligt del Reglemente,
som för Riksens Ständers Fullmägtige wid 1789
ärs Riksdag blifwit utfärdat, samt den för mig och
öfrige Revisorer stadfästade Jnstruction. Jag utlofwar
ock, att det som, wid venne förrättning förefaller
och tyst wara bör, dolt och förtegat hälla,
samt för ingen nägot upptäcka, som kan förordsaka
detta Werk någon stada och mist-creditzj sä sant mig
Gud hjelpe till lif och sjal.
Lör
-
743
Lördagen den n April.
Plenum klockan half n.
Upplästes Bonde-Ständets klxtractum krotocolli
af d. 2 April, angäende dest öfwer Hemliga Utstot.
tets Betänkande, yttrade Beslut.
F iherre Dunall päminte, att ett Lxtraetum
krotocolli genom en Deputation till de andra Ständen
matte afsändas, rörande det Beslut wi i sist»
Plenum i denna sak tagit.
Herr vice Landtmarstalken. Högloft. Ridderstapet
och Adeln torde tilläta honom, innan han haröfwer
yttrar sig, akt fä berätta, det han underrättat
Hans Kongl. Maj:t öfwer utgängen af Ridderstapets
och Adelns öfwerläggningi alt Kongl. Majit
Nädigst yt rat Sig i de nädigaste ordasätt, och atL
Kongl. Majit hos Ridderstapet och Adeln igenkände
samma anda och nit för Fäderneslandet, som frän
urminnes tider utmärkt det första RiksStändet.
Ridderstapet och Adeln, som nogsamt inser wig»
ten, att Riksens Ständers Contoir ju förr dest hälmätte
komma i activia, wore i dag sammankallade
till wäljande af sine Fullmägtige, och berodde det p»
Ridderstapet och Adeln stelfwe, antingen det skulle
ste af Electorerne eller genom votering i Clastorne;
hwad för öfrigt anginge det Dxtractum krotocolli,
som Friherre Dunall omnämt, sä wore wisserligen
L stn ordning att igenom denna wänlig»
utwäg gifwa de andra Ständen del af hwad wi
bestulit.
Friherre Dunall hade författat ett Projeck
till ett sädant Dxtractunr krotocolli, hwilket han
Aa a 4 upp
-
744 Riddersk. och AdelnS prstocoll.
uppläste och Ridderstapets och Adelns godtfinnande
underställte.
Friherre Wacktmeister. Hwad Walet till Fullmägtige
angeck, erindrade han, att det more en surprice
för Ridderstapet och Adeln, att 7779 ärsRiksdags-praxis
wörö ost såsom Lag till efterföljande föreffrifwen,
att sä wäl dä four alla förra Riksdagar
och äfwen den sista, samt wid Eleckorswalet denna
Riksdag genom ansiag ä taflan blifwit kungjort, när
Wal ftulle stc; samma Formalitets iakttagande svrbchöllt
sig Friherre Wacktmeister äfwen denna
gangssn.
Herr vice Landtmarstalken. Ridderstapet och
Adeln wore wal egenteligen sammankallat i dag till
förrättande af detta Was; men Herr vice Landtmarskalken
kunde ej widkännas att någon Surprice
dermed päsyftades; det flode i Ridderstapets och Adelns
behag att antingen göra i eftermiddag eller sedan
Helgen wore förbi, genom Electorerne eller Classewis.
Hwad Friherre Duwalls projccterade Protocolls-Utdrag
angar, är det uppfyllt med wackra
termer, men lärer böra gä den wanliga wägen genom
Expeditions-Utskottet.
Friherre Duwall. Det är ej första gängen en
Ledamot tagit sig den friheten föreflä ett ProtocollsUtdrag,
det wore ej propria ^uctoritate, det instämde
med Ständets Besiut, och wore nu till Justering
i Ständet uppläst.
Friherre Wacktmeister. Utaf hwem som halst
ett sadan Protocolls-Uidrag författas, och om det
ginge lill Expeditions-Utstottet eller ej, sä kunde det
ej blifwa annorlunda eller innehålla annat än det
nu projccterade. Herr
1789, dcn 7i April. 745
Herr vice Landtmarstalken. Efter han sä nylig»»
hört talas om surprice, sä bad hanvall fä genomse
detta Lxtractum stiotocvlli.
Friherre Wacktmeister aberopade sig i§ Z.
Riddarehusordningen, som bjuder, att Resolutionen
straxt stall författas och afläsas.
Projectet blef ä nyo uppläst, och som Ridderstapet
och Adeln dertill yttrade sitt bifall, fragade
Herr vice Landtmarstalken, vm Ridderstapet och Adeln
sä antoge della Projectet, att han deröfwer finge göra
Proposition; och som dertill samtycktes, gjorde Herr
vice Landtmarstalken följande Proposition:
Bifaller Ridderstapet och Adeln det af Friherre
Duwall projccterade bixtractum krotocolli.
Beswarades med enhälligt Ja.
Upplästes Banco-Utskottets Protocolls - Utdrag
af d. 9 April angäende Gäfwan till Hertig e-rnr..
Lades pä Bordet.'
Upplästes ett Memorial af Herr Wallenstråle,
krestric DIric, angäende Financen, som legat pä
bordet sedan d. 16 Februari.
Hwilar till ett tjenligare tillfälle.
Upplästes ett Lxtractum strotocolli ifrän Borgare-Ståndet,
jemte ett Memorial frän Fahlu Bergslags
Riksdagsman om widsträcktare rättighet till
Discont-Län i Banque» pä Koppartillwerkning.
Lades pä bordet.
746 Aidderst. och Adelns protokoll
Upplästes
Borgare-Ståndets Protocolls-Utdrag
i anledning af Riksdagsmannen Vsle^ isrän
Gefle, Memorial om Län i Banque,, pä Spanmäl.
LadeS pä bordet.
Ibland Mäl, som wilade pä bordet, nämdes ifrän
bänkarne Ridderstapcts och Adelns Iustificationsstrift,
i anledning hwaraf Grefwe illervankoupt, LlaLs,
begärte att det mätte blifwa Plenum om Tisdag,
och Justificationsstriften blifwa det första ämnet, som
företogvs, hwarefter sedermera Fullmägtige uti Ständernes
Contoir kunde wäljas.
Herr LtiornAranat, Larl. Innan Ridderstapet
och Adeln lin någon del gär in i werkställigheten
af sitt Beslut, bör man weta huru, de andra
Ständer, afgjort fåken. Innan Expedition deröfwer
till Kongl. Maj:t ar afgängen, mäste mälct destutan
wara ansedt för oafgjordt; det är angelägit, att wi
dröja till dest denna högst nödiga formalitet är iakttagen.
Wi kunna ej gä särskilt, ty när Ständen äw
enige i sitt Beslut, böra de gä gemensamt.
Friherre Wacktmeister och vurvall anmärkte,
att det är enligr ined praxis och naturen af saken,
att wi afwagta de andra Ständens utlåtande och Expeditionens
författande och afsändande, innan wi
kunna gä i widare författning om werkstalligheten. .
Herr vice Lantmarskalken lvfwade till nästa Plenum
underrätta sig af Talemannen» huru de andra
Ständen gjort.
Derefter ätertogs öfwerläggningen om sattet
att utwälja Fullmägtige och beslöts, att de komma
att wäljas Clastewis.
. - t. ' - Herr
1789, den n April. 747
Herr vice Landtmarstalken. Med Ridderstapets
och Ayelns tiliständ stulle han gä nägra steg
tillbakars och erindra wid Iustifications-Acten, att
i fall icke wigtigare ärcnder mellankomma, stulle de,r
företagas i Plenum efter det nästföljande.
Grefwe illexdenlmuxt, Llacs. Intet wigtigare
amne kan förekomma.
Friherre Dmvall. Sedan Acten genom Deputerade
är öfwerfedd, lärer deliberation ej blifwa widlöftig,
och ärendet är det alldrawigtigaste.
Herr I^oräenstolpe, ^ncker8, hade flere resor
anmält sig attj fä uppläsa ett Dictamen, men som
klockan nu war 12 och tiden säledes inne dä, det
Hemliga Utskottet stulle sig hos Kongl. Maj:t inställa,
förklarade Herr vice Landtmarstalken, att
Ridderstaxet och Adeln ej längre kunde wara tillsammans.
Innan Ridderstaxet och Adeln ätstildes, tillkännagaf
Riddarehus-Fiscalen allt hwad som influtit
för Fru ^Imkelt, utgjorde tillsammans 242 R:dr
samt g Ducater» men hwilka medel han ännu ej till
henne öfwerlemnat, i fall nägra af Riderstapets och
Adelns Ledamöter stulle behaga öka Summan.
Ridderstaxet och Adeln ätstildes.
In kickem,
LunZencronL.
Bi
-
748 Rlddcrst. och Adelns protocollBilagor.
Utdrag af Protocollet, hällit in Pseno hos Rid»
derstapet vch Adeln d. 8 April i7tz9-
S- D. .FörehadeS Hemliga Utskottets kixtractum
krotocolli, angäende Garantien af Rikets
Gäld ni. m. under öfwerläggning. Ridderstapet och
Adelil, som med bekymmer intog, huruledes omständighetcrne
fordrade samtelige Rikets Inbyggares biträde,
pä ett sätt four Ridderstapet vch Adeln fruktade
öfwerstiga deras förmåga, blef igenom en ankommen
Nådig Skrifwelse ifrän Hans Kongl. Majit
underrattadt, det Hemliga Utskottets framstälte arbete
more en sädan kedja, som utan Rikets wäda ej
kunde stiljas, att detta btxtractuin Ittotocolli således,
antingen helt och hällit bifallas eller afstäs
mäste, att de z öfrige Ständen redan uppfyllt sin
förbindelse emot Kongl. Maj:t vch Riket, samt att
Fäderneslandet tzenom Nidderskapets och Adelns ässing
kunde gä förlorat. I sä fatta omständigheter,
fannt Ridderstapet och Adeln, som alldrig twekar alt
med lis och blod samt all sin egendom rädda ett
Fädernesland, som deras Förfäder pä samma sätt
förswarat, sig föranlätit att enhälligt, och sä wida
de andra respective Ständen göra detsamma, bifalla
Hemliga Utskottets Protocolls-Utdrag i hela sin widd;
och ansäg Ridderstapet och Adeln tillika nödigt och
instämmande med RikS-Ständcns aktning och förtrolighet
med hwarannan, att icke uppskjuta att om
detta sitt Beslut lemna sina Medständer wänlig del
genom Utdrag as sitt Protocoll. blt Luprer.
Utdrag
r?8y, den n Äpnl. 74y
Utdrag af Protocollet hällit i Riksens Ständers
Banco-Utstott den 9 April 1789-
S„ D. I anledning af Ri sens StänderS Remisi
har BanccoUtskottet till öswerwägande förehaft,
om och under hwad wilkor Banquen skulle för Riksens
StänderS räkning kunna nu genast förskjuta de
So tusende Riksdaler Specie, hwilka, säsom en Riksens
Ständers Gäfwa, komma ti'! Hans Kongl.
Höghet Hertig Lxni. att öfwerlemnas.
Och ehuruwäl Utskottet, hwad den omständigheten
angär: om Banquen en dylik Summa nu genast
förskjuta kan? icke finner sig kunna något annat
utlätande deröfwer meddela, än art de denna Riksdag
redan kemnade Banquens understöd till Rikets
undsättning i det närmaste medtagit, hwad Banquens
nu warande förmåga uti ett dylikt afseende
medgifwer; likwäl, och som wisiheten bade om detta
förskotts ätcrfäende, och att detsamma wid päräk,
nåd tid kan till Banquen återgå, huswudsakligen deciderar
om möjligheten för Banquen, att, utan olägenhet,
detsamma nu utgifwa: sä ankommer ock Banquens
förmåga att nu genast kunna meranämde Summa
förskjuta, egentligen uppä den Fonds säkerhet
vch betalningsterminernes noghet, som för äterbetal»
ningen kan utsättas.
Uppä denna grund anser Utskottet Banquen
kunna ingä uti mernämde förskott, om Riksens Ständer
behaga anwisa sä säker och nöjaktig Fond, att
återbetalningen deras wid föreskrifne terminer icke
selar; samt att, om älerbetalninaen icke skulle kunna
ste pä fem ärS tid, hwilket Banco-Utstötte: helst
önskade, afberalninaen Åtminstone mä determineras
wid
752 Ridderff. och AdelnS protocoll.
tvid hwart halst ars förlopp, efter z proCent ärligen
pä sjelfwa Capitalet, afbetalningeu alltid räknad
efter Capitalets första storlek, samt efter z procent
ärligt Jntereste för den förstutna Summan och hwad
dera, efter de ffedde afbetalningar, kan wara älerstäende,
hwilket, genom Utdrag af Prolocollet, Riksens
Stander wördsammeligech föredragas skulle jemte
Remistens äterlemnande. Ar och dag, som förr
strifwit star.
Ester befallning,
kl. lleMnZius.
Tisdagen den 14 April.
Plenum kl. half 12.
Högloft. Ridderskapet och Adeln war i dag sammankallat
till förrättande af Walet utaf Fullmägtige
och Revisorer uti Riksens Ständers Contoir.
Sedan Preste- Borgare- och Bonde-Ständens
Dxtraöka protocolli blifwit uppläste, som innehöllo
bemälte Ständs utlåtande och bifall till Hemliga
Utskotteks Protocolls.Utdrag af den 24 Mars, företogs
först walet till Fullmägtige och sedan genom
särskilt votering till Revisorer, och utföll, som de
genast författade, justerade och underskresne VoteringsProtocoller
utwisa.
Under Walet ankom en Deputation frän det
Walloch Borgare Ständet, anförd af Justiliä-Borg,
mästaren Lierman, som tillkannagaf, att BorgarcStandet
till fängnadsbetygelse öfwer de framsteg uti
kunskaper Hans Kongl. Höghet Kron- Prinsen rind
dest Examen ädagalagt, samt i jemnlikhet med^hwad
1789, den 14 April- 7Zr
Preste Ständet Bestutit och genom Lxtraökum krotocolli
Borgare Ständet commun-cerat, bifallit, att
en Medaille i anledning deraf mätte släs, hwartill
Borgaröj-Ständet funnit kostnaden böra af Riksens
Ständers Banco bestridas. Derjemte anmälte Herr
Justitiä-Borgmästaren, det Borgare-Ständet bestmit
anse den för Hans Kongl, Höghet Hertig Länl. bi»
fallne Gafwa såsom en Riksgäld, samt att densamma
borde af Riksens Ständers Banque förskjutas,
som as Riksgälds-Contoiret bör för samma förskott
åtnjuta z proCents ärlig Ränta och för Hufwudstolen
godtgöras genom z proCent ärlig afbetalning pä
Capitalet.
Hwarefter Deputation aftradde.
Efter voterningarnes stut ätskildes Ridderskapet
och Adeln.
In stäem,
Lunzencrona.
Bilaga.
Utdrag af Protocollet den 14 April 1789»
S. D. Walde Ridderskapet och Adeln till
Fullmägtige wid det nya Riksens Ständers Contoir
följande Herrar af sine Ledamöter:
General-Lieutenanten, Riddaren och Comnlendkuren
af Kongl. Majsts Orden Friherre ^olmn Diäric
Duwall.
Öfwer - Stallmästaren wid Kongl. Artilleriet
Herr Oeor^ Loillaus Ltaöl von Illollstmn.
Vice
-
752 Aiddersk- och Adelns Protocoll.
Vice Presidenten och 'Riddaren af Kong^.
Nordstjerne-Orden Herr Larl 8ticrnZranat.
Samt till Revisorer, da granskningen af detta
Werk enligt Hemliga Utskottets Betänkande kommer
akt granskas:
HofMarstalken och Riddaren af Kongl. Nordstjerne
- Orden samt Polska Hwitå Örns och Sst
Stanisiai-Orden Friherre Henric jacobi Oiiben.
Kammereraren i Kongl. Kammar Collegio Hr
Larl kreäric LtrLIe
Prosesioren
och Riddaren af Wasa-Orden Herr
Oaviä Lcliul^enlaeim.
Hvarom de öfrige respective Medständen genom
Utdrag af Protocollet wänlig del lämnas skulle,
Vt luxra.
Mändagen den 20 Aprit.
Plenum.kl. n.
Upplästes Ridderstapets och Adelns sista VoteringsProtocoll
till Directeurer och Revisorer uti Ständernes
Contoir.
Herr vice Landkmarskalken tillkännagaf, att under
pästäende votering en Deputation ifrån BorgareStändet
blifwit emottagen, som berättat, att Borgare»
Ständet instämt med Högwördige Preste - Ständet,
att pä Banquens bekostnad en Medaille stulle sias
öfwer Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens^Examen,
äfvenledes att Vvrgare-Ständet besiutit att de Zo,c>c»6
R:dr, hwilka såsom en Gäfva till Hans Kongl.
Höghet'Hertig c.rni. blifwit samtyckte, af Banquen
lomme
48- l78p, dcn rs April' 75Z
komme att förstiutas och såsom en Riksgäld af Riksens
Ständers Contoir godtgbras.
Upplästes Banco-Utskottets Protocolls-Utdrag
af den y April, angäende de wilkor uppä hivilka
Riksens Ständers Banque kunde gä i förskott af
den bisallne Gäswan till Hans Kongl. Höghet Hertig
Onr..
Remitterades till Bewiltnings- och KrigsgärdsUtskottet.
Upplästes Preste-Ständets Protocolls-Utdrag
af den 16 April, rörande Ständets tagne Beslut i
anseende till Bewillningen, samt ett Försiag att
hwarje z:dje är, genom utsedde Deputerade af Riksens
S änder, jeutka och efter omständigheterna nedsatta
Bewillningen.
Häremot anmärktes, att ett sädant project sä
mycket mer strider emot Iiidderstapets och Adelns
Privilegier, som hwarje Ätt äger rättighet att sielf
bekläda sitt ställe, och således ej i detta mäl genom
»ägot Utstött kunve föreställas; hwarföre begärtes
att detta project mätte blifva lagt ack /reta.
Herr vice Landtmarstalken. Ridderskapet och
Adeln torde bifalla, att detta project gknmeS gansta
wäl?
Befwarades med Ja
Herr
vice Landtmarstalken föredrog ett project
till en Bewillning af en Anonyme Författare, hwilket
ifrän Bondeständet blifwit Herr vice Landtmarstalken
tillställt.
Andra Bandet. B b b Fri
-
754 Ridderf?- och AdeliiS protocoll
Friherre
desi nog lysielsart, torde h,varken äga liv eller böjelse
at. befatta sig med Anonyma Förslag, det wore
sivärt akt till dylika projecter, hysa förtroende, och det
knnve hända, att man pä sädant sätt lupe in i öfwerläggning
om Förslager, för hwilka man borde
taga sig till wara.
Herr Stierngranat, Larl. Det kunde wara
af swäraste köljdcr, om en Anonyme Auctor, i hwad
ämne det hälst wara ina, singe wända sig till Riksens
Ständer eller till något af Ständen; ett sädant pro»
jeol kunde innehalla satser, stridande mot Lagen och
Regeringssättets natur, och deremot böra wi wara
pä det högsta aktsamme. Är det ej tillätit att upp»
läsa ett Memorial utan akt Landtmarffalken det förut
igenomsetk, än mindre lärer det stä en Anonyme
fritt att i ett Ständ insinuera någon Skrift, som
icke as Landtmarffalken wore cognoscerad elier af
nägot Ständ antagen. Ifrän Bonde-Skändet hade
ej något Protocolls - Utdrag medföljt, sä att man ej
om desi tanka wore underrättad. Herr Stierngranat
hade wäl just egenteligen ej nägot emot, att detta
project mätte uppläsas, men hade gjort påminnelsen
till att förebygga ett äfwentyrligt präjudicat.
Herr von Lilang; han wiste ej i Lagen wara
sörbudit, a.t en Skrift utan Namn ju singe föredragas,
om den innehölle nägot nyttigt och godt,
hälst i fall Herr vice Landtmarffalken den förut igenomsett
eller i fall den igenom nägot af Ständen
blifwit osi communicerad.
Grefwe Oevvenkaupt, Llaeg. De andra Stän»
den mage göra huru de behaga, det blifwer icke
ratte
-
1789, den 20 April. 755
rättesnöre för osi eller som bör hindra osi att följa
en wänlig ordning.
Herr vice Landtmarffalken. Om Ridderffapets
och Adelns grannlagenhet ej tilläter, att en Skrift
utaf en Anonyme Auctor sär föredragas, sä, pä det
tiden ej mä utdragas och sä wiva projectet ej innehäller
nägot Lagstridigt, wille Herr vice Landtmarffalken,
om sa behagas, sjelf förklara sig för Auctor.
Som alla widare inkast förföllo, blef projectet
uppläst och derefter begärdt pä bordet.
Friherre Wacktmeister. Sedan Nidderffapet
och Adeln nu afgjordt Heinliga U skottets Betänkan,
de, angäende Rikets galds betalning och hwad dermed
har gemenffap, samt äfwen utsett de Ledamöter,
som ä wära wägnar uti det till samma Gälds
besörjande inrättade Contoir ffola wara Fullmägtige,
sä äterstär nu för Nidderffapet och Adeln, att enligt
samma Utffotts Betänkande utsätta det ärliga
Arfwode besia wära Fullmägtige hafwa att derföre
undfä. Dä man öfwerwägar widdén af de g öro»
mäl detta Fullmägkigffap ätfölja, angelägenheten för
Riket och desi Credit af detta Werks försigliga och
grannlaga Styrelse, samt den answarighet, möda och
waksamhet, som ifrän desie göromäl följaktligen är
oskiljaktigt, i synnerhet nu uti början och wid desi
första inrättande och grundläggning, sä lärer Ridderffapet
och Adeln med mig pröfwa billigt, att desie
wära Fullmägtige med ett sädant Arfwode mätte
warda sörsedde, som ätminstone nägorlunda kan hälla
dem skadeslösa för hwad de uti egen hushällning
härigenom eftersätta, och äfwen anses, som en ringa
Bbb 2 bld
-
7Z6 Ridderff. och AdelnS protocoll.
belöning för deras möda och arbete. I anledning
härtill kunna wi wäl icke efter min tanka-tillägga
Lesia Fullmägtige ett ringare Arfwode, än hivad wära
Fullmägtige i Riksens Ständers Banque ätnjuta,
eller Aoo R:dr hivardera ärligen. Detta nya
inrättade Werk är för Riket ej mindre angelägit
än Banco.Inrättningen, men gansta skiljaktigt i an,
seende till trägenheten och answarigheten af göromälen.
Bancowerket är under mängfaldiga tiders jemna
och ostörda gäng satt uti det stick, att till desi
bibehållande derwid ej fordras hwarken det mödosamma
och trägna arbete eller den grannlaga vaksamhet,
som en ny inrättning, af den widd och ange»
lägenhet som denna är, nödwändigt kräfwer. Om
derföre Ridderstapet och Adeln, hwarom jag wägar
göra mig försäkrad, skulle med mig instämma uti det
således nu förestagne Arfwode af 500 R.dr Specie
ärligen för Fullmägtige uti Riksens Ständers Contoir;
sa torde Ridderstapet och Adeln finna nödwändigt
att derom igenom Protocolls- Utdrag ofördröjligen
underrätta de öfrige respective Ständen, som
deruti med Ridderstapet och Adeln lära benägit in»
stämma.
Herr vice Landtmarstalken. Högloft. Ridderflapet
och Adeln lärer finna hwad Friherre Wscktmeiller
anfört sä grundadt, alt de lätteligen deruti
lära instämma och tilläta mig att göra proposition,
den Herr vice LandtMarstalken gjorde sä lydande -
Bifaller Ridderstapet och Adeln det af Friher.
re Wacktmeister projekterade Arfwode för Herrar
Fullmägtige i Riksens Ständers Contoir samt att
ett
I?8y, den ro April- 757
ett k!xtractum krotocolli derom till de andra Stånden
afgär?
Bifölls, samt Protocolls-Utdraget justerades, f
Herr I^AerKielm, 8eveä Oustaf. Riksdagen
lärer nalkas sttt stut. ty de fleste saker aro afgjorde,
och den lid är äfwen snart förbi, som Grundlagen
inskränkt till Riksmötens hällande; jag wägar fördenstull,
utan att falla Herr äfwersten och vice
Landtmarstalken i Embeket, i ödmjukhet erindra,
att benägen anstallt mätte fogas, att Riksdags-Beflutet,
blifwer sä tidigt sörfattadt, att samtelige
Riksstånden äga tillräckeligt radrymmc att öfwerse
och justera det. Med Ridderstapets och AdelnS
vördnadsvärda tillätelse torde jag utur sista Riksdags-Protocoller
fa uppläsa, hwad som dä om Expeditionssättct
blef bestulit, hwilket för alla tider bör
tjena till efterföljd.
(Herp l^erkielm uppläste de äberopade stallen
ur förra Riksdags-Pcotocollet):
Mine Herrar; sä har det bliftvit stadgat och
sä har det tillgätt wid sista Riksmötet, ett annat ju»
steringssätt stulle kränka wära rättigheter, som genom
detta Beslut blifwit helgade. Jag twiflar icke
för min del, att ju Herr Ofwersten och vfce Landt»
marstalken lärer pä ett wördnadswärdt fält iakttaga
delta stadgande; men om oförmodade händelser stulle
wälla ändring och widare om, säger jag, i Riksdags-Bestutet
Säkerhets. Acten stulle säsom antager»
blifva införd, och samma Beslut fä sent eller pL
ett sadant ställe blifwa Ridderstapet och Adeln före»
läst, att tid och omständigheter icke medgäfwo »ägor»
Bbb z Hf»
758 Ridderst. och Adelns protocoll
-
öfwerläggning, sa tror jag, att det för Ridderskapet
och Adeln ar bäst att nu emot ett sädant B'siut
protestera och genom wägrande tmderstrisler gora
stn protest gällande, kunnande-.' samtiden ocb efterwerlden
genom de selande underskrifter och Äteraes
antal, utan att wi nu behöstva beswära Herr Ostverften
och vice L.md:marskalken nied nägon propo ition,
stuta lill Pluraliteten, som ar Ridderstapets och
Adelns röst. Jag för min del och för den Likt,
för hwilken jag har aran tala, protesterar nu högtideligen
inför Protocollet, och hoppas att Höglosiige
Ridderstapet och Adeln deruti med mig lärer instämma.
Ridderskap^ och Adeln yttrade allmänt bifall
till Herr 1i^erbiolm8 tanka, och Friherre VVaebtmeilier
tilläde: sädant instämmer med wanliga praxis
och ar med ordningen sä aldeles enligt, att ingen lärer
wara af annan tanka.
Herr ^Vacbstager, 6ustak, bad att fä uppläsa
och pä bordet lägga ett af sig författat project till
en Bewillning genom Koppskatt, hwilket wid detta
Protokoll finnes bilagt.
Friherre Duben, Denne stacob- Han hade i
sista Plenum bliswit förhindrad att fä uppläsa, hwad
han dä stristeligen hade författat, egentligen angående
egenskapen af de Personer, som till Ridderskapekö
och Adelns Fullmägtige i Riksens Ständers
Contoir dä borde komma under omröstning, Detta
Wal hade sa öfwermättan ival lyckats, att han derwid
ej del minsta hade att anmärka, men utbad sig
nu att fä uppläsa och till Protocollet lägga sina
tankar.
(Se Bilagan).
Herr
1789, den 20 April- 759
Herr vice Land marskalken erindrade, alt tiden
till hwilken Kongl. Mai:t sammankallat det Hemliga
Utskottet nu more inne, hwarföre Ridderstapet
och Aoeln denna gången ej lärer längre kunna wara
tilsammans.
De nu in Pleno närwarande Ledamöter af
det Hemliga Utstottet uppstodo och förklarade, akt
de för denna gången och utan prajudicat i framtiden
asstodo sin rättighet att benchstm detta Plenum,
till befordrande af sakernas afgörande, dä Plena äro
sa rara. Och afgingc de derefter till dek Hemliga
u skottet.
Friherre Örnlkölst, klärten Uustvii-, anförde,
att han fannt underligt, det Dewillnings-Deputation
taxerat Järn-Contoiret, forn more ett privat Werk
och igenom sina Privilegier fritagit frän att beskattas,
hwarpä han såsom benus nämde: 1:0 Konung
kkkiairicZ Bref af den 29 December 1747, till
säkerhet för Contoirets inrättning af egna medel och
sammanskott och staosästelse. 2:0 Såsom egit Werk
att ej betungas eller belastas med någon annan disposition,
än den de finna sjelfwa nödigt, zm Konung
Xooimn UnLvirics Confirmation derä af
den 22 September 1752, dä Ständerna wille taxera
den. 4:0 Hof«Junkaren 8anstel8 Disputation af
den 7 April 1781 , hällen uti Upsala, som efter
Räkning bewiscr, att Bruks - Societeten statkar inalles
till Kongl. Maj:t och Kronan frän det Malmen
kommer ur Berget till desi Järnet ligger r
Fartyget till Utskeppning 272,583 R:dr 16 tz. n
runst. Friherre Örnlkölä förbehölt, att widare fa
utläta sig, när Bewillningsfrägan kommer under öfwerläggning.
B b b 4 Fri
-
?6o Ridderft. och AdelnS protocoll.
Friherre I^sntin^kaulsn. I anledning af den
Beskattning, som as BewitlningS.Ulstottek ar förestagen
fäscm börande af Jarn-Contoiret ärligen ulga, har
jag, såsom Järn - Contoircts Fuilmagtig, sun«
Uit mig förbunden alt aflemna följande npPysnim
Sar: JärwContoirels upphof och fortgäng hänleder
sig af ett är ,747 börjat och sedermera fullföljt
Bittksägarnes ärliga och friwilliga sammanskott pä
hwarje Skeppund Järn, som kommer pä Stapelstadswäg.
Denna inrättning blef genom Kongl.
Masits Nädiga Bref af d. 29 December 1747 stad»
fästad, säscm ett Bruks-Societetens egit Werk, och
blef denna stadfästelse genom Kongl. Brefwet af den
Octoher 1769 i Näder förnyad.
Afsigten med detta Werk har ege.ttcligen warit
ott fria Bruksägare frän förlagstwäng och att hälla
Järnet, såsom Rikets förnemsta Lxporl.wara,* uti
ett jemt och med Utländska Handels-Conjuncturer
öswerensstämmande pris. Men Contoiret har dessutom
efter Bruks-Societetens begifwandr äfwen
sträckt dess omtanka och biträde till sädane inrättningar,
hwartill och derest Järn Contoiret icke existerat
Staten icke kunnat undgå att anwända betydeliga
Summor, sä framt icke Bergsbruket till Rikets stör,
re stada stokat förblifiva uti dess före Järn-ContoiretS
inrättningen iräkade wanmagt. Jag förbigår här.
wid att nämna, hivad Jarn-Contoiret utgifwit till re.
sepenningar för dem, som Utrikes samlat kunskaper
i Bergswäsendet och allmänna Handelsärender; Jag
förbigär Järn Contoirets understöd och uppmuntringar
för dem, som författat nyttiga Afhandlingar L
Bergswettenstapen, och jag will ej eller upprepa de
bekydliga Summor till flera Tunnor Guld, som Con«
toiret anrvändl titt Gltifivuhryfningar, Konstwerks in»
1789, den 22 Äpril. 761
rättningar, Kälare-konstens upphjelpande, Ulländsta
Modellers införstastande och nya försök i hwarjehanda
ann,en; mcn det är isynnerhet anmärkningswärdt,
att sedan är ,757 en extra Licent blifwit älagd allt
J .rn, som frän Riket exporteras med främmande
Skepp, hwilken Fond skulle anwändas till Export.
Premier för Swart-smidet och Lött för den deröfmer
förordnade Diiectioncn; men Manufactur-Contoiret,
hwilket hade uppbörden häraf 1763, fatt afskrifning
pä Fondens dä -varande behållning 342,277 R:dr
Kopparmynt, samt densamma såmedelst blef olillräckelig
tt de veras anordnade behof, alog sig JärnConkoiret
att till bristens fyllande ärligen tillstjuta
65,220 Daler Kopparmynt, hwilka sedermera oafbrutit
blifwit erlagde till extra Licent-Fonden och sä
mycket mera kunna anses säsom en ärlig Contri»
bulion, som denna Fonds förwaltning ankommer
pä Kongl. Majus Nädiga godtfinnande. Widare
kan icke eller obemält lemnäs, att Jarn-Contoiret
unde käller en Mas-Mästerie-Slat, som har tillsyn
öfwer Tackjärnsbläsningarne i Riket, hwars ärliga
aflöning bestiger sig till 1225 R:drr6 ss 8 r:st nied
inberäknade rese; enningar. Akt tillMas-Mästerie-Lärlingarne
ärligen ulbetalas 266 och s-z-djedels N:dr;
till Dirccleuren wid Stängjärns-smidet 322 R:dr, till
2.-ne Bergsflags-Byggmästare 152 R.dr, till uxwmun.
tran för Malmletningar izz och i-z:djedels R.dr;
och till underhäll för förlamade Smeder 277 R:dr
Z7 ss 4 r st. Om allt detta ar sädant, som bidrager
till Bruks, och Bergs-rörelsens uppkomst, och
vm Riker i allmänhet häraf dragit wäsendtelige fördelar,
hwilket icke kan wara twifwelSmäl underka.
stat; sä synes ä ena sidan, att Järn-Contoiret redan
ingätt i flere betydlig- Utgifter, som eljest och
B b b § ef»
76- Ridderst- och Ad-lns protocoll
efter
andra Rikens bruk, S alen bordt besörja; och
ä den andra, att den större tunaa, joni Bergsrörelsen
nu emot förr torde kunna draga, i betydlig matto
kan tillstriswas Jäm-Coutoiret, af hwars utbekal.
»ungar till Loner och Arftvoden siere Personer dessutom
erlägga Bewillning och Asgifter kill Krona!,.
Och som således Järn-Contoiret, oaktadt det inga
enstilm föriuouer atnjuler. långt mer än andra private
Inrättningar, bidrager kill Statens underhjelpande,
och Contoirets hela Fond och Inkomst är
Bruksägarnes egne medel, ostiljak-ige ifra» deras
Personer, Bruksegendomar och Smide», hwilka för,
ut arv i högsta matto fjäg will önska ej "öfwer förmåga»)
med U stylder bcswärade; sä hemställes till
Ridderstapets och Adelns närmare bepröfwande, om
icke Järn-Contoiret mä ifrän allmän Bewillning befrias,
eller der sädank ej ste kan, Cvntoiret sörstonas
för tillökning af hmad det sedan 1766 utbetalt, eller
1666 R:dr Z2 ss ärligen. En drygare Afgift befarar
jag göra Contoirets tillgängar mindre tillräcklige
till bestridande af de derifrån ostiljakiige U alster
och leda till rubbning i en Inrättning, som wa.
rit Ri et sä gagnelig, och kan blifwa det ännu mer,
om det undsär den styrka, som swarar emot dess widsträckta
föremäl. I fall Ridderstapet och Adeln stickle
finna billigt, att Järn-Contoiret, som redan betalar
ärligen till Kronan uti Licent och Contribution
en Summa af 95,200 R:dr Kopparmynt, stickle befrias
ifrän den förestagne tillökningen uti Bewillningen,
anhäller jag, att bxtractum brotocolli i
anledning deraf mätte afgä lill de öfrige Ständen.
Friherre bielke, Ikure. Wördnad, karlek,
tacksamhet och förtroende för framfarna Herrar Landt
»nar
-
1789, den -o April- 763
marskalkar hafwa orsakat, att Ridderstapet och Adeln
antagit såsom en sed att, sä wida förgängligheten
det medgiswer, förewiga deras minne genom deras
afbilder inom wart Riddarehus. Sädane hafwa warit
de stal, hwaruovä Rioderstapet och Adeln grundat
sin åtgärd, dä Ridderstapet och Adeln, som frän
urminnes tider welai bygga Fiderneslandets beständ
pä en ädel, men Lagbunden frihetsanda, och sitt egit
ival och heder pä ära och sanning, samt följaktligen
wida stiljt ifrän all läghet och smicker och förellallning,
welat, jeni e äminnelsen af deras Landtmarmarstalkar,
helga ät Efterwerlden minnet utaf de lysande
Tideskiften, hwaruli de lefwat.
Mine Herrar! Jag will icke upprepa, hwad sein
delta Ständ inom fä mänader öfwergätt. Jag önstar,
som bäde Medborgare och Ridderman, att alla
de handelserne runde begrafwas i en ewig glömsta;
en önskan, hwaruli jag gör mig förwissad att Högloft,
Rioderstapet och Adeln med mig instämmer.
Jag finner således ej, hwarföre wär nuwarande Landtmarskalks
minne borde inom detta hus förewigas:
sinnesrörelser böra undwikas och lidne oförrätter
häldre förgätas än päminnas. Min ödmjuka hemställan
är derföre, det Ridderstapet och Adeln med
mig sammanstämmer i dek Beslut, att RiddarehusDirectionen
icke uppdrages att om hans Portraits
anskaffande draga försorg eller tilläta dess upphängande
inom dessa murar. Friherre bielke tilläde, att
han häruppå ej dristade begära Herr vice Landtmarstalkens
proposition, men hoppades likafullt, att
Ridderstapet och Adeln med honom instämde.
Mtrades ett allmänt bifall.
Herr
764 Hadders?. och AdclnS protocoll
Herr
LilanA, jsacol), uppläste ett Dictamen ast
krotocollum, rörande Bewillningen.
Lades pä bordel.
(Se Bilagan ivid detta Protocoll.)
Herr vice Landtmarstalken gjorde Ridderstapet
och Adeln proposition att ätstisias, men
Friherre Ourval! yrkade, att Jusiifications-Ucten,
som af de Deputerade längesedan war granstad,
mätte fä uppläsas och läggas wid Protocoliet, emedan
Ridderstapet och Adeln ej kunde äga något ömare
och angelägnare ärende, än det som rörde beinaraudet
af dest heder.
Herr vice Landtmarstalken. Det är ej möjligt
att wara difficile, da 'Ridderstapet och Adeln endast
begär att den uppläses och lägges till Protocollet,
samt frägade, om Ridderstapet och Adeln tilläter att
den uppläses och lägges wid Acterne.
Beswarades med Ja.
Justisications-Acten blef derefter uppläst.
Friherre Duwall förbehöllt, att som Kongl.
Maj:t ej will emottaga wär Justifications-Act, mätte
den emellertid anses säsom liggande pä bordet.
Da Ridderstapet och Adeln af Herr vice Landtmarstalken
begärte Proposition, förklarade Herr vice
Landtmarstalken, att han ej kunde göra annan Proposition,
än den han före uppläsandet gjort och blif.
wit med Ja beswarad; nemligen att JustisicationsActen
flulle uppläsas och läggas till Protocollet.
Ridderstapet och Adeln hegärte, att de orden
mät
-
i78§, dan April- 765
mätte införas och legde till protocollet säsom
deras samfälta tanka
Herr
vice Landtmarstalken förklarade sig ej
kunna förhindra någon tilläggning, men wagade ej
göra någon annan Proposition; ty den han gjort, ware
suffisient.
Herr von Lallauie, ^kralram Leorg, protesterade
mot de orden samfälta tanka/ emedan han
för sin del deruti ej instämde.
Häraf uppkom mycket buller och oro, sä att storsta
delen af Ridderstapet och Adeln pä den sidan
samlade sig kring Herr von Lastarns Med mycken
hetta; dä sädant en stund hade fortfarit, tog vice
Landtmarstalken Slaiwen och wid strankdörren för,
klarade, att dä Ridderstapet och Adeln fölle i sädan
oordning, säga han sig nödsakad att lemna Riddarehuset;
hwarpä, sedan ordning återställts, och Herr
vice Landtmarstalken ätertagit sitt ställe.
Friherre Duwall bec.ärte, att igenom votering
Matte utrönas, om nägvn mera wore af skiljaktig tanka,
rller att den eller de till Protocollet wille teckna sig;
men dä ingen widare anmälte sig, yrkades frän ban.
karne alt till Protocollet mätte intagas, det Ridderstapet
och Adeln ansäg Justifications-Ac'en säsom sin
samfälte tanka, hwarifrän Herr Hof-Predikanten
Magister von Lastame sig ensam undantoge.
Herr vice Landtmarstalken. Som han fattat
Ridd,erstapets och Adelns tankar, önstade Rioderstapel
och Adeln ett tillägg i Protocollet, och som det
tj kan betagas, sär derwid förblifwa.
Beswarades med allmänt Ja.
Upp.
766 Aiddcrsk- och Adelns protocsll
-
Upplästes Borgarc-Ständets Protocolls Utdrag
af den i4 April, om Gäfwan til! H-niigOni., nä
^ctn.
Ridderskapet och Adeln åtskildes.
In Mistom,
LunAencrona
Bilagor.
Utdrag af Prokocoliet hällit in Pleno hos Högs.
Ridderskapet och Adeln d. 20 April 1789.
S. D. Koin hos Ridderskapet och Adeln under
öfwerläggning om u sättande af den Summa till
Arfwode för Herrar Fullmägkige i Riksens Ständers
Contoir, forn uti det Hemliga Ukstottets Betänkande
ej blifwit utförd; och famil Ridderskapet och
Adeln lämpeligt, att denna Summa till en likhet
med hwav Riksens Ständers Fullmägkige i Bam
quen åtnjuta, till 502 Il:dr Specie, kunde fastställas;
och hwarom de öfrige respective Med-Stände»
genom Utdrag af Protocollet wänlig del lemnäs
skulle, kär supra.
Project, att genom Capitation uttaga 80 Tunnor
Gulds Bewillning.
Grunden till Beräkningen af Borgare-Ständets
Protocoller, pag. 3,5, dä frägan war om 18
Tunnor Gulds Bewillning för Brännvinsbränning,
1786 ärs Riksdag.
i.-sta Classen.
Ridderskapet och Adeln utgör
3869 Män, 2865
kvinnor, roy 4 Barn,
eller tillsammans 8638 'z
Personer, per Medium ^ ' ^ z
1789, den 20 April- 767
a 8 R:dr hwardera.gör 69,104  .
deras Tjenstehjon 27,262
a 24 ss. „ 13.631 — 8-7--:
S—
2:dra Classen.
Prästerskapet utgör 5,66g
Män, 412 kvinnor och
2,77Z^Barn a 6 R:dr. 75,348
deras Tjenstehjon 15,980
a ^ ss. - „ 5,825 - ^
z:dje Classen.
Borgerskapet utgör 28,-192
Män, 23.563 Qvinnor,
11,268 Barn, a 5 R:d. 315,615
derasT,enstehjon z 1,868,
a 16 ss. - . „ 10,622 32
^ "  l—2-_826,.Z7 Z2
4:de Classen.
Ständs-Personer och Ofrälse
utgör 23,822 Män,
18,230 Qvinnor,8,823
Barn, a 4 N:dr. ,, 223,700
deras Tjenstehjon 41,809,
° ,s x. . " -ZSZ6 ,6
5tte Classen.
Bönderne utgöra 320,772
Män, 296,664 Qwinnor,
och 257,213 Barn,
tillsammans 874,649
Personer, a 32 ss. „ 583,099 16
deras Tjensteh. 195,388',
°-6k- - --s«8,--z z
Summa
utaf Contribuerande
Mennifkor emellan 15 >
och 60 är. ' R-br 1,355,512 32
eller nSgot öfwer 81 Tunnor Guld.
763 Riddersk. och Adelns protocsll.
Anmärkning
En Befattning bör hasiva g:ne hlifwudegenskaper.
Den bör wara billig, saker i utgåendet och
icke stada Näringar eller sörderfwa sederne.
Att fördela Befattningen uti mängfaldiga grenar,
som werka pä Näringarne, städar rein, förord»
sakar widlöftighet, osäkerhet och oreda; att belasta Tullen
är att ge en ny anledning och uppmuntran till
Lmendrejeri och Tullförsnillning, är således osäkert
och betungar i alla fall den arbetande hopen; Beskattningen
för wiste warors bruk, antingen PersouerneS
Caractere eller dest egen uppgift till nyttjandet
deraf, tages till grund, medför i förra fallet obillighet
och i det sednare högsta grad af osäkerhet.
Alla desta Bestattningssätk äro i deras natur underkastade
widlöftighet, osäkerhet, obillighet, stada
Näringarne, föda af sig mistnöje, och det aldra wäveligaste,
lämna wägen öppen för Fisealista Actioner,
hemliga och uppenbara angifwelser, som stör
förtroendet Medmennistor emellan, gör tänkesättet
lågt och säledes pastyndar det allmänna sedernes
förderf.
En Koppskatt eller Capitation kan, dä man
känner Landet och Folknummer», icke hafwa mer än
cn swärighet att öfwerwinna obillighelcn; den uppkommer
utaf Mennistors olika omständigheter och
som lättast söre kommes genom Clasnfication; men
den ä andra sidan stedde Classisication Ständ.wis
gör icke tillfyllest; ty förmögenheten 'och skyldigheten
att betala statt är ofta inom elt Ständ mera olika
an särstilte Ständ emellan; derföre blir den andra
Classisication inom Skänden, till exempel Adeln och
Ofrälse
49-
1789, den 20 April.
769
Ofrälse Embetsman, hwars lefnadssätt ar ungefär
lika, men förmögenhet eller inkomster icke att jemföras,
af högsta nöden, pä det sättet att Hufwud?
Summan för hwarje i första Classisication upptagit
Ständ winnes.
Provisionel! Project till Ridderstapet och Adelens
Clas,, si.aston.
i:sta Clasten.
Ifrån Nikfens-Rad och deras W-derlikar,
till och med Pre denker, Fälstnar kallar
och deras Wederlikar, Generaler, Amiraler
och deras Wederlikar, Hos-, Civil-
och Militaire-Saterne - R:dr 25.
2:dra Clasten.
Ifrån och med General-Liemenanter, vice
Amiraler och deras Wederlikar i Hof-,
Civil- och Militaire-S aterne, G iieralMajorer,
Landshöfdingar, Contre-Amiraler
och deras Wederlikar i sörenämde
stater, till och med Ofwerstar med Re»
geinenter - > - - - - -
Z:dje Clasten.
Jsrän och med O werstar utan Regementen
och destas Weverstkar i alla Stater samt
alla som innehafwa första Tromms-Graden
med deras till och '.ned OfwersteLieutenanler
, - - - x ^
22.
-5-
4:de Clasten.
Ifrån och med Majorer och destas Wederlikar
i alla Stater till och med RyttmäAndra
Bandet. C c c stare
770 Ridderst- och Adclns prolocolt.
stare och Capitainer och deras Vederlikar
- - - - , - R:dr ro.
z:te Claren.
Ifrån och Med Lieutenanter och deras We,
derlikar i alla Stater till och med Cornette
och Fändrickar samt dessas Weder
likar
----- - ,
Z.
6:te Classen.
Alla öfrige af lägre Tjenst eller Caracter
säsom ock de, hwilka tagit afsted med
bibehållande as Lönen eller högre Caracter
z.
De som icke innehaft Tjenst, betalar mest
förmögne - - « - - -
20.
Mindre förmögne i nsta Classen - -
ro.
Dito Dito i 2:dra Classen - - — 5.
Minst förmögne - , , , ,
2.
Anmärkning.
Efter denna Bestattnings-Methode betalar en Bonde
med Hustru, z:ne Barn öfwer 16 ar och 2
Tjenstehjon - - R:dr 4
Efter den nu hoS Ständerne i
fräga warande, betalar han
med z Drängar och z Pigor Z, z i, 4. och således
i R:dr Zl ss. 4 r:st. mer; men som Allmogen fallan
har z fullwäxta Barn och dessutom ame Tjenstehjon
heinma i sitt hus, sä blir skillnaden i allmänhet
ännu större.
NB. Inom Preste- och Borgare-Ständen ager
Classificakion äfwen rum, som bör hafwa mer eller
mindre förmögenhet till grund; till exempel z Clas»
ser,
"789, den -o April. 77 r
ser, förmögne, mindre förmögne och minst förmögne
; ocp detta omdömmet om förmögenhet ankvimner
pä oparlcste och förståndige Taxcringsmän.
Ödmjukt Memorial!
För min del will jag intet sä mycket uppehåll»
mig med sjelfwa Bewillningsfättet, som icke fast
mera akt först tillse, pä hivad satt hela Riket i längden
möjeligen stall kunna bära en sädan odrägelig ärlig
Jnteresse-ukgist, säsom ock, huru wi pä nägot bety»
dande säck tillika ärligen matte kunna afbetala något
pä sjelfwa Capitalet af Riksgälden.
Jag will likwal i förbigående i korrthet yttra
min tanka, att jag alltför myckel gillar den projecterade
förhöjningen pä Tullen, sä mycket mera, sorn
intet Bestattningssätt har annu i hela werlden befunnits
lindrigare, omarkeligare, säkrare och mera
proportionerad, efter hwars och ens tillgängar, samt
rörelse och behof, än Tull- och Consumtions-afgifter;
hwarsöre det äfwen ar ibland de aldra äldsta Be,
ffattningssatt, längt för Christi tid, som sädant redan
warit brukeligit, och mest oafbrutit soutinerat
sig framför alla andra methoder; och allt hwad
man således nu deremot anförer är: jag wägar sä,
ga, idel förhastade omdömmen, säsom i synnerhet det
ofta upprepade stäket, att hela tyngden derigenom
mest stulle falla pä den fattiga; men lätom oss taga
Spannmälen till exempel säsom den första nödwändighetswara
af allt, och säsom äfwen den mest
belastade af allt; det högsta en fattig förtär för sin
person om äret deraf, ar circa 2 Tunnor Räg z förhöjningen
emot förut, är nu circa 2 Dal. 2 öre
Kopparmynt Tunnan, det will således säga blott 4
Ccc z Dal.
772 Ridder^, och 2tdelnö. protocoll.
Dal. 4 öre Kopparmynt, som den fattiga härigenom
skulle komma alt lida, samt likaledes i proportion
genom nägra andra nödwändighetswarors förbrukande;
men hwem sinner icke häraf genast, att
han genom Bewillningswägen blefwe pä ett långt
kännbarare sätt träffad, sä wäl i anseende till sjelfva
Bewillnings-Summan som i anseende till den hufwudomständigheteu,
att sädant still utgöras pä en
gäng; hwarföre jag ock pä min Riddersmanna ära
försäkrar, att jag as den futlkonnneligaste öfwertygelse
för min del pä det högsta tillstyrker della Bestatlulngssätt,
sä mycket niera, som genom denna utwäg
ärligen winncs zo Tunnor Guld och följakteligen
inemot hälften af wär dryga Bevillning derigenom
kan afkortas. Men hwad nu roidare egenteligen
beträffar sjelfwa hufvudfaken, som jag för min del
tror wara långt angelägnare och böra gä förut, nemligen:
huru Riket i längden med 60 a 70 Tunnor
Gulds ärlige utbe alninaar uti Interesten till Uttänningen
möieligen stall kunna uthärda med den nu
fordrade ärliga Bewillnings - Summan af 82 Tunnor
Guld; samt huruledes något betydeligt tillika
ärligen stall kunna afbetalas pä sielfwa det ofanteliga
Capitalet, sä att wi desto snarare mätte slippa
denna tryckande bördan; sä tror jag harwid det försia
och angelägnaste wara, att till upphjelpande af
tvär Handelswäg, i samma män som Jntereste-penuingarne
strömma ut, framför allt genom Lurendrägeriernas
efkertryckeliga hämmande, söka befordra
wära egne Manufaeturer och Tjtlwerkningar; och
detta kan efter min osörgripeliga tanka omöjeligen
ste, med mindre pä sätt som förut stedt, Hus-Visitationer
äter blifwa tillätne. Ty det är märkeligit,
att enligt Kongl. Commerce,Collegii underdäniga be
rättel
-
1789, den 22 Apr-ls. 773
rättelse kill Kongl. Maj:t, sä flyttade samma är
1772, som Hus Visitalioner bleswo förbudne til! och
ined 5 a 6ooc> Fabriques-Arbetare utur Stvckftoltn,
af orsak att, i synnerhet för Lurendrägeriernas öfwerhandtagande,
icke mera kunna föda sig; och
när Hus - Vlsttationer icke destmindre äro tillätne
efter Brännwin och allahanda fusterier i Städerne,
sa tyckes med samma frihets-princip gansta wäl kunna
förenas, atc sä mycket snarare tilläta Hus-Visitationer
efter de Ni sförderfweliga Lurendragerierne,
hälst allmänna Lagen Mäter Hus - Visikationer
efter Tjufgods, hwarmed detta närmast torde kunna
jemföras, och i mitt sinne anser jag moralement Lurendrägeriet
för ett sä gansta nedrigt Handtwerk,
att ingen hederlig Man bör dricka ur Kanna med
en sädan Rikstjnf, som stadar bade det allmänna
och den enstilte idoge Medborgaren ofta till hela sisi
timmeliga -välfärd. Näst detta angelägna^ Ämne
till upphjelpande af wär Handelswäg, sä följer osiri,
digt i ordningen att strängeligen förbjuda all införsel
och nyttjande af de mest stadelige Utländske öfwerflödswaror,
såsom fina Winer, Fcanstt Brännvin,
Ruin, Arrack, S ecerier, Siden yger etc. etc.,
utom Pontac, Rensta och Fransta Winer, men i
synnerhet, att medelst ett allmänt Brännwins-Förbud
till afsalu hämma all Utländst Spannmälsttnförsel,
såsom det aldra stadeligafte af allt. Och jag behöfwcr
i denna delen allenast åberopa mig Hans Kongl.
Majus egne, wisa och allt för märkeliga ord uti in.
grelsen lill Förordningen om Bränmvins - Förbudet
af den ii September 1772, sä lydande:
Therföre anse Wi alla andra uttvägar till Rikets
upphjelpande förgäfves, med mindre the byggas pä
then enda säkra gruudwalen, som är en förnuftig
C c c z hus
-
774 Ridderst- och Adelns protocoll
hushållning
och sparsamhet, särdeles med säden,
som den drygaste posten pä Swensta Handels»
wägen etc.
Det är således af allt detta en gansta klar
och vemotsagelig sanning, att i fall wart Nike någonsin
stall kunna frälsas ifrän dest annars ofelbara
undergång, sä är det wisterligen uti närwarande
bekymmersamma fall, mer än nägonsin nödigt, att
nu genast, efter den bedröfweliga upptäckten as Rikets
alltför stora stuld, upphöra med all SaluBrännwins
- tillwerkning, såsom ock med alla ännu
existerande Krono Bränneriet', undantagandes kanske
Kongl. Majtts cnstilta Brännerie ivid G lysholm
till Armeens behof, och nägon Husbehov-tillgäng
för Stockholms Stad, hwilka obetydliga Bränneriinkomster
sedan långt häldre än med hela Landels
annars ofelbara förderf kunna af Undersatarena ersättas
Kronan, eller den deraf uppkommande Statsbristen,
pä något annat lämpeligare och mindre stadeligt
sätt; hwartili jag såsom det aldrabästa och
fullkommeligaste wägar förestå den pä Engelska wifet
brukeliga Consmntions Accisen pä alla Oaccisade
Lfwcrflödswaror, hälst utgiften dä drabbar hwar en
jemnast i proportion af hwad han ärligen Consume»
rar. i synnerhet af öfwerflöd, samt destutom betalas
omärkeligen efter hand och icke är sä besvärande,
som de ledsamma Debet-Sedlarne, eller hotande besöken
af Krono. Betjeningen; och halst det utomdest
är den största orättwisa i sig sjelf, akt nu blott alla
nödwandighetswaror arv med Accis belagde, säsom
Spannmäl, Kjött, salt Fist, elc.r men deremot alla
Lfwerflödswaror derifrän helt och hällit frie, säsom
kill exempel alla Sockerbageriwaror, all Frukt, alla
a?8y. den ao April. 77S
Tragärdssaker, Kalkoner, Gist, Kycklingar, Ägg,
Hummer, Ostron, Talg. Smör, fina Kläden och Tyger,
etc. eic., sanll i synnerhet allt Guld» och Silfwer-Arbcke,
hwilket öfwer hela Rikes, bäde nytt och
gammalt, borde Accis, stämplas, sä framt det icke
skulle anses confiscabelt, hwarigenom den stora konsten
och pointen skulle winnås, att pä detta sättet
kanna komma ät att taxera allt Guld och Silf,
ivers ny tjande, hwilket utgjorde en betydande vbject»
äfwen som ännu laugt mera alla Manufactur- och
Handtwerkeri-warors Accis-stämplande, säsom Speglar,
Bireauer, Soffor, förgylla Bord, etc. etc., samt
allt Tenn, Koppar och Mestings-Arbete, äswenledeS
bade nytt och gammalt, hwilket allt hittills warit
befriade ifrän all Accis; men uti Rikets närwarande
tryckande belägenhet wisterligen icke mera än nägon
ting annat bör wara befriade ifrän ConsumtionsAccise»,
som dä endast faller pä förbrukaren deraf
och icke pä Manufacturisten; hwarjemte äfwen noga
borde observeras, att med Tull belägga all utrikes
ifrän inkommande rä och otillwerkade ämnen, hwilka
hittills pä en tid warit frie, men deremot, alla inrikes
rä ämnen med Tull belastade.
Men som en mättelig Husbehofsbränning ingalunda
stadar Riket, utan fast mera wid ömnig ärswäxt
häller Spannmälen i nägorlunda jemt pris» sä
skulle endast densamma allmänneligen tillätas Landet
och Städerne uti god och jemn ärgäng blott emot
den gamla Accisens erläggande, som war 1772, samt
deremot allt försäljande deraf strängeligen förbjudas.
Ty det wore en besynnerlighet utan all like, att blott
till förnöjande af nägra fyllhundars Brannwinslystnåd
hela Riket hällre skulle gä förlorat, än att inC
c c 4 nehälla
776 Ridderff- och AdelnS Protocoll
uehälla
med Salustillwerkningen af en sadan förderflig
öfiverflödswara. U.ophjelres intet Riket och wärHandelsvåg
tillika pä detta sältet och i .enon, detta as Hans
Kongl. Mans Sjelf godkända enda och vse.bara
medlet, sä skal! den olwij welaktigt »ppkonnnande
penningesiagnaston, medelst 60 a 72 Tunnor Gulds
ärliga utbetalningar, säkeri inom fä är nedsalta wärk
Spannemälspris, ända till 1 N dr Tunnan och derinunder,
samt i jantina man atia tvära öfrige warupriser,
till bade Sarts- och Landtman!,ens lokala undergång,
hrvarföre wisscrligeu alla Vränwins-ArienLatorer
böra wara gansia glada akt redan i lid slippa
eller befrias ifräu sine Contracter med Kronan,
emedan Arrendeutgifle-a annars wore säker och skulle
fullt ulga, men inkcmsterne, efter en tilltagande
penningestagnation cm g a 4 är kanske allenast
a-4:dcdel eller alldeles inga, i-fall Utländska Spanninälens
insörstrifning icke pä detta sattet hämmas;
ty ehuru bade Braunn ins-försäljningen och Utländska
Spauneniälens insörstrifning hämmar sig fjelst,
sedan wär Inrikes Spannmål.saller kill lägre pris
an den Utländska, sä ar det dock för sent art dä först
tanka pä botemedel, sedan Riset säckdcs redan ar i
nndergäng, utan behörig anstalt mäste as en wis
Regering nödwändigt redan rågås förut, hälst Caiculen
är gansia tydelig och uppenbar för allas ögon,
att dä wi genom Brännwinsförbudet ärligen bespara
g a 420,000 Tunnor Utländsk Spannmåls införskrifning
samt för flere Millioner N:dr Utläudsit
ofwerflöd, hwartill blott Caffe och Winer bestiger sig
titt, sä skall war Handclswäg ej allenast äterwinna
allt hwad Nite, forlorar nu uti ärliga Interesse,,,
utan lii! och n;ed långt mera, och hemställer således
ödmjukeligen, om icke för att befrämja werrstäjiigbe
ten'
-
1789, den 20 April
-
777
ten af en sa Rikswärdande angelägenhet med SaluBrännwins
Förbudet, wederbörande Öfwer Directeurer
wib Kongl. Landt Tullwerket genast skulle aläggas
a!t högst inom 8 dagar, eller medan Bewillnings-Deputation
nu a nyo jemkar Bewillningswerket,
inkomma med utarbetat fullständigt Project till
en ny C.nfum iöns Accis-Taxa, sä jemkat, att det
fulleligen swarar emot Kronans nu,varande Bränn»
winsstnkomster, hwilket sedan widare af Riksens Högl.
Ständer skulle approberas och fastställas; och lärer
i denna delen, till dylika Utländska öfwerflödigheters
hämmande, sedan soga något widare återstå, an allenast
den odödeliga Konungen i Preussens yttrande
wisa maxime uii dess Lan-Louci, sä lydande: 1'Uxompsto
ck un Ickonarcti impato et ko kart L vivre 6ee.
Sedan jag således för Högloft. Ridderskapet och
Adeln samt Riksens Högloft. Stander wisat en alldeles
säker och ofelbar källa till en betydande öfwerwigt
pä war Handelswäg, medelst Lurendrageriernes
hännnande samt Utländska öfwcrflödets och Spaunmälens
umbärande, äterstar ändteligen för mig att
äfwen uppgifwa nägra säkra utwägar till betydande
afbetalningar pä sj.ifwa Capitalet, utan alt widare
med nya U gifter betunga den redan nog betungade
Medborgaren, sä akt wi desto förr mätte slippa äfwen
den tryckande Interesse-Bewillningen och Riket
äterwinna sin fordna lustre uti wälmåga, beqwämlig.
heter och mätteligt öfwerflöd, saint äfwen det kära
Brännwiuet, om dä sä skulle ästundas. i:o Att en
sadan betydande men tillika omärkelig afbetalning
pä Riksgälden icke möjeligen kan ste, utan näaou
lämpe! i g ätlig indragning elled besparing i Staten.
Fördenskull, lill alt ej allenast winna sädgnt, utan
C c c 5 ock
778 Ridderst. och Adelns protoeoll.
ock tillika derigenom förpassa de» fattiga Landtmannen
och Stadsboen någon märkelig lif» uti ätstillige annars
ound-.vikeliga utgifter, fä kunde i sädant affeende efter
en lyckligen sinkad Fred, ivid hwart Compagnie tilllätas,
NB. hälst för de mindre förmögne Nolarne,
Bancer ända kill och med hälften af Compagniet,
hwarigenom Roihällarne ej allenast befparade de"mänga
tryckande cxlra ulgisler af dryga leger, drickspenningar,
matsäckar, möten, stjutsningar, samt Torps
byggande och underhällande med mera, ntan ock bwarigenom
en ärlig besparing lill alt amortifera Riksgolden
med skulle winnås af circa ra och en bals
Tunna Guld^ hwilka tillsammanslagde med de" 12
och en half Tunna Guld, som genom en proCcnts
afbetalning pä Capualet redan uti BewiHningen
arv ansiagne, utgjorde en ärlig afkortning pä Capitalet
af 25'Tunnor Guld. Men pä det Landet
deremot icke mätte sakna tillräckeliga förswarsanstalter,
samt någorlunda öfwat folk till Reernteringar
och Fri-Corpfers uppsättande, wid förefallande Ofred,
med mera; och da utomdess, redan det urgamla hedrande
Romersta och Göthista tankesättet nästan allmänt
blifwit upplifwat och rädande inom wart kära
Fädernesland, att mangrant bewäpna sig fjel siva och
sörfwara Rikets gränsor; fä skulle, till en desto bättre
och säkrare werksamhets minnande af denna sä
ivackra och ärcfulla National-Efprit, all Rikets ungdom
af den arbetande hopen i Staderne och pä Landet,
sä länge de ännu icke äga något Hemmansbruk
eller äro sine egne, exerceras blott en enda timma
efter stutad Gudstjenst pä Kyrkowallen wid tjenlig
wederlek, allenast sommartiden af nägon wid hwae
Kyrka tillförordnad skicklig Under-Officerare eller
Corporal, samt till den ändan as Kongl. Maj:t för
ses
-
r789, den 20 April- 779
ses med nödig! Rnwyg, Gewär och Ammunition, jemte
Under-ewär af en Bajonett eller Sabel, hwilken
de deremot alla Högtider och wid alla andra sammankomster
skulle 'vara berättigade att fä bära, jemte
en bred Guld- eller Silfwer-galon (ägta eller oägta)
kring ha rkullen, samt till destomera prydlighet för
cgatch fä "lä a tillskära sin helgedagsjacka i likhet
med någon wiss inom hwar Socken antagen Uniform.
Det kostar först och främst Landet ingenting, om
Bonddrängens, Torparens eller Handtwerkarens helgedagsklädning
är tillskuren pä det eller ett annat
wis, af en lika eller olika färg etc. Afwensom det
icke eller kan åstadkomma mycken olägenhet för en
alltid munter, rask och hurtig ungdom att allenast
en limma efter Gudstjensten, sommartiden, roa sig
litet pä Kyrkowallen med nägra militairista öfningar,
akt marchera, ladda och stjuta etc., som allt
är ungdomens lif och högsta nöje; men hwilka ostattbara
och alldeles owärderliga följder tillflyta icke deremot
hela Riket genom denna i sanning lilla och
obetydliga gene eller omaket, dä ej allenast en ständig
stridbar h'rstara af flere hundrade tusende Man
allestädes wid fiendtligt anfall wore kringspridde till
R-?ek och Fäderneslandets förs,var, utan allt det gruf.
liga beswär, hinder och kostnad , som Fri Corpscrne
hittills förordsakat Städer och Land; utan ock hvarigenom
Landtmannen och Stäthällaren hade läugt
bättre tillgäng pä Recruter wid förefallande behof an
eljest, emedan en redan wid gewäret och exercicen
någorlunda öfwad ungdom icke möjligen kan wara
sä fruktsam och willrädig att gisiva sig till Soldat
ekc., som en alldeles owan, och följaktligen icke eller
sä dyrlegd som en annan.
78o Riddersk. och ÄdelnS protocoll.
Widare »vinnes härigenom den stora lisa för
Rotarne, alt Kong-'. Majit med denna betydande
ersättning uti förfwarsanstaller rån tilläta sä mycket
flere vacancer wid Courpagnierne, til! känbar besparing
uti alla de uppräknade extra utgifter till drickspenningar,
matsäckar, skMsningar etc., jemte det akt
Rothäliarne dä tillika efter behag, sjeifwa singe stöta
och nyttja sine, alltid långt mera än hemkallet,
»varde Torpägor.
Och ändteligen winnes härigenom stelfwa det
stora hufwudändamälet, ack pestsädant sätt genom Armeens
indragning, utan Landets munka stinga eller
känning, ärligen fä en betydande Summa afbetalt
pä stestwa Riksgälden, medelst de wanlige VacanceAfgifterne,
hwalsicke jag icke eller förmodar, att någon
enda af det heder,värda Bonde-Ständet, bwars
medlemmar det mäst rörer, skulle wara sä. känslolösuti
deras plikter einot sig stelfwa, Konung och Medborgare,
att, emot alla nu uppräknade förmäners
minnande, wista undandraga sin Ungdom denna nu
föreslagna lilla och obetydliga gene etter omaket att
depensera en enda timma om Helgedagen sommartiden
till Fäderneslandets tjenst, hälst benna projecterade
ansenliga indragning af Armeen till Riksgäldens
afkortande, samt i samina män wära Kronouklagors
förswinnande, annars icke möjligen skulle kunna
ste, utan denna förswarsanstalt deremot af Landet
tillbakas.
Lägger jag nu härtill, att »vära Bnndsförwanter,
hwilka wi med uppoffrande as Lis och Egendom
Assisterat, i närwarande krig icke möjeligen lara
kunna underläta c,p ersätta ost säoant, åtminstone
till någon del, såsom tili exempel, suponera allenast
»ned
i?8y, den 20 April- 78i
»ned Z eller 6oo Tunnor Guld, och hwilken ersättning
Kongl. Majit allernädigst, försäkrat dek Hemliga
Utskottet skall anwandas titl Riksgäldens betalande,
jemte hwad i ali händelse as Krigsomkostningarne
blefwe öfrigt efter en snar och lyckelig Fred,
sä skulle pä detta sättet redan första äret efter freden
mer än hälften af Riksgälds - Cavitalet kunna
afbetalas ocy resten sedan inom nägra fä är »ned
Bewillnings-proCenlen, samt de nu af mig föreflagne
vacance-medel eller tillsammans räknade 25 Tunnor
Guld ärligen.
Och endast pä detta sättet samt genom veste af
mig nu föreflagne »nede! ser jag för min del någon
möjelighet, att omsider med heder och Rikets räddning
kunna hjelpa ost utur närwarande alltför bekymmersamma
belägenhet, nemligen som anfördk sr,
1:0 genom wära Manufacturers och Städers upphjelpande
medelst Lurendrägeriels hämmande genom
Hus Vlsitationer, af samma cwund efter Brannwin
och Tjufgods, etc. 2:0 genom Utländska öfwerflödets
strängeliga förbud, z:o genom Salu - BrännwinStillwerkningens
upphörande, och endast tillätande
Husbehofs - Bränning, till U ländsk a Spannmälens
umbärande; 4:0 genom en allmän Consumsions-Accis
åläggande pä alia Oaccisade öfwerflödswaror, till
Brännwins-inkomsternes ersättande, och ändteligen,
5:0 medelst Riksgälds-Capitalets ärliga förminskande
genom Bewillnings proEsnlen, Subsidier och
Vacance-Medlen, samt ungdomens inöfwande i det
stället till ersättning i wära förswars-anstalter.
Hwarföre och i händelse, att Höglofl. Ridderstapet
och Adeln äfwen gunstigt stulle instäimna med
mig i samma tankar, jag ödmjukeligen anhälter om
prv»
732 Ridderst och Adelns protocoll
proportion
till Bifall häruppå, hälst icke en enda
punct äsyftar annat an wart samsälita bästa och ändamål,
att genom hushållning och besparing siipya
war tryckande Riksgäld. Föröfrigt u ber jag mig
att härmed fä wända mig nll de öfrige respeckive
Sländen, sä att i fall af ett gemensamt bifall, samtelige
Riksens Höglost. Ständer, genom en stor Deputation,
underdanigst kunde öfwerlämna alltsammans
till Hans Kongl. Majtts egit widare aliernädigste
god finnande och ompröfwande, hwilka ingalunda lärer
underläta allt hwad uti Hans Magt när till sitt
Rikes räddning, samt sine Trogna Underfätares minsta
tunga och känning derwid. Stockholm den 21
April 1789.
^s. von kilanZ.
Bilaga till Protokollet
Jag
ager mig ej bekannt, huruwida Hemliga
Utstotteis Jnstruction för Fullmägtige i Riksens
Ständers Contoir kan wara till alla delar färdig och
justerad, eller huruwida wi annu kunna anmoda ware
Deputerade i samma Utstött, att i underdänighet
hos Kongl. Maj:k anmäla nödwändigheten att i
samma Jnstruction för Ständers Fullmägtiges bade
efterrättelse och säkerhet de Fonder specialittr utnämdes,
som Kongl. Majit en gäng för alltid i Räder
ä Sin sida täckts ansia till detta Ständers
Contoir och som hufwudsakeligen inflyter pä alla tillkommande
Bewillningar.
i:o Lärer det wara Lön- och Betalnings-Akgiften
tillika med Licenten ungefärligen 9 Tunnor Guld
tillsammans.
2:0 Som
1789, den 20 April. 783
s:o Som Brännewinet för ingen kel finnes
Upptagit i den allmänna Vewillningen, sä bade det
för Riksens Ständers tillkommande Bewillningar
blifwit nog lindrande, i fall Kongl. Maj:t i Nader
täcktes tills widare till Riksens Ständers Contoir
ansiä öfwerstättet af desi afkastning öfwer ve ic>
Tunnor Guld, som Staken medtager, och att wi om
ett underdånigt andragande härast skulle wära Ledamöter
i det Hemliga Uastottet anmoda.
g:o Likaledes att de subsidier, som Kongl. Majit
för godt finner alt emottaga eller antaga, om de äga
rum eller framdeles ankomma, äfwen uti Jnstruction
i Näder ukläfwas till meranamnde Contoirs
Riksgälds^Fond. Om nägra sädane snarligen ernäs
samt pä en gäng och som säkert böra förwantas till
flere Millioner, sä minsta de ju till flere Millioner
Riksgäldsstulden i afräkning pä de 21 Millioner.
En wärd Ledamot af Hemliga Utstottet Herr Lagman
Lpaläencreut? läfwade osi in Pleno för några
dagar sedan, att wi i den delen kunde göra osi nägon
förhoppning; Herr Stats - Secreterare» 8ck>röstorkejnr
har sädant äfwen pä Kongs. Majtts Nådiga
befallning i de andre respeckive Ständen anmält;
men sädane högst wigtiga anledningar mäste
ju nödwändigt wara determinerade uti Jnstruction
för wäre Fullmägtiges efterrättelse, såsom framdeles
sjelfwe redogörande, än mer, om beständiga subsidier
framdeles ernäs, som wi under fredens lugn njutit
och som skulle underlätta de allmänna pälagor ungefärligen
till iZ Tunnor Guld ärligen.
4:0 Om fred snart ernäs, sä mäste wäl wäre
Fullmägtige pä det sätt bemedla besparing as tillgörande
län, att de skattdragande wid tLlkommande
Riks
-
784 Ridderst. och AdelnS protokoll
Riksdagar
mä kunna i samma män äfwen hugna
sig af mindre Bewillningar.
Z:o I fall Kongl. Majtt i näder täckes utfinna
nägra owäntade Nesourccr lill Vewillningens
minstande, till desi Kongl. Maj-.t ä nyo i Nädcr för
godt finnér att kalla Riksens Ständer, det dä mätte
ste i jemlikhet för alla fyra Ständen.
6:0 Sedan Kongl. Mant i Näder förklarat
sig ej widare befatta med Läns upptagande ä Rikets
magnar och således fä äldre fom nyare Skulder
och Län kommer under Ständers Contoirs Förwaltriing
och derigenom alldeles stilide ifrån Kongl.
Majtts nuwarande och tillkommande Sats.Ministers
befattning, sä stulle hwarken Hemliga U stöttets eller
Ständers föremäl winnås, i händelse att de
kommo att fortfara i en nu sublsterande kedja af
Län.negoeiakioner; hwaremot dä de för kriget tillgörande
Län pä det högtidligaste stilides ifrän de
förra Länen, Kongl. Majit Sjelf, wäre Fullmäglige
och tillkommande Ständer derigenom fä fe krigets
omkostningar af de uu bewiljade Krigsgärders iner
eller mindre tillräckelighet.
7w Borde wi pä något sätt rekommendera wäre
Fullmägttge att sig wärda, att alla Län, fom nu
genom Ständers Garantte fä en ny säterbo, böra
pä det sätt omsättas, att åtminstone en pia Cent mä
winnås och bes aras, 210,000 R:dr etter 12 och en
half Tunna Guld om äret pä 21 Millioner, de! är
en besparing, fom wi billigt böra manta och som
har en stark inflytelse pä tillkommande Bewillningar,
och hwaremot helt säkert utlansta Köpmanna - Interester
och kanffe något inlänstc lunde blifwa finsmide.
Zo. 1789, den 20 April- 78Z
de. Jag är äfwen kawertygad att allt fädant icke
kunnat det Hemliga Ntchottet undfalla. Detta ändamål
befrämjas till en wasendtelig del om med
Kongl. Maj:ts Nädigste tillstånd de gamla Län ej
stulle med ny Garanne beseglas, förr än bet med
en sädan förmän kunde sörenas, som ivvre en proCents
besparing. Det torde ej heller det Hemliga
Utskottet undfallit och borde till wäre Fullmagkigas
kunstap befrämjas, att allt hwad Italienska Län
widkvmmer, ware sig i Genua eller Venedig, sa
kanna de aldrig ste med mindre än en proCenks ren
förlust, endast och allenast i Provision och Wexelomfa
tning. Alla Län-negociationer mäste ste, i sä
kallade Lires, svin med förlust sedan negocieras i
Hollensta Riksdaler eller Gyllen. Allt hwad som
härutinnan af wäre Fullmagtige försummas werkar
pä Rikets Bewillning.
8:v Är det wist af största wigt, att Ständers
Contoirs Credit > Sedlar och deras werkuingar i allmänna
rörelsen med den a dra största förttgtighet
wärdas, wäre Fullmagtige kunna icke tillfyllest härä
deras uppmärksamhet fästa.
9:0 Enligt med hwad jag till Protokollet den
8:de sistledne hade äran att anföra, sä war det högst
önsteligt att nägra inhemska Län genast för Allmänheten
blefwo öppnade, åtminstone till en Million.
Det är wäl wist, att den dä af mig förestagne
Jntcrefle- och Afbetalnings-Fond as 70 Tunnor Guld
tillgörande Bewulning i den del är förs,vagad, att
den nu stall honorera 21 Millions- Credit, i stallet
för de af mig förestagne 7 Millioners Garantis
och således ej inhemska Län lika lätt befordras kunAndra
Landet. Ddd na,
786 Ridder!?, och AdelnS protocoll.
na, men den Swensta Allmänheten tyckes dock äga
rätt till detta anbud. Som jag i dag har sedt en
tryckt Annonce i den wägen, sä äterstär för mig allenast
att önsta dem lycka och »välsignelse. Jag tror
att det wore wäl, att den tilläggning gjordes till orden:
oafkortad Ränta af allt afdrag nu och
framdeles
i«:o
Tror jag att ware Fullmägtige icke kunna
tillfyllest wara bewapnade emot Wäxel-winglares
genomträngande öga, dä remitteringar och taxeringar
sker. Om Rikets brydsamme stallning mer än någonsin
äger inflytelse pä Realisation och Wexcl-Course
sä ar ett midt fällt öppnadt för Wexeluvinglares
snaror, derest ej Fullmägtiges Operationer blifma sä
sörsigtige som hemliga. Förriga Wexel-ContoirenS
rörelse swara icke till en 2o:dedel af hwad detta
Contoir kommer att bestyra. Jag wille önsta, att
allt hwad som tarfwas i Län kan införas i silfwer.
Odet jemte möjeligaste försigtighet fä sedan bidraga
till behällning af det silfwer som inkommit. Försynen
ensamt kan förutse, dä Länen äterwända, huru
en Million i Interesse» som stola ukremitteras med
realisations bibehällande förenas kan.
n:o Beträffande det Creditivet, sä lärer wäl
wäre Fullmäglige blifwa underrättade om de tillkommande
händelser hwarukinnan det kan äga rum;
men för oss blir det alltid bekymrande, att förutse,
att i hwar stund som bruk deraf behöfde göras den
reguliera marchen af Intressen pä skuld derigenom
skulle afbruten blifwa. Det ar till förmodandes att
om fred ernäs, ett ny t ej mä uppkomma sä länge
den nu tillgörande Bewiltning pä 2 eller z är
warar; efter hwilken lid Riksens Ständer fä se hu
-
1789/ den 20 April- 787
ru samma Bewiltning utgär eller huruwida den dä
pä ett mindre betungande sätt kan reparteras, eller
om Kongl. Majll sedan den tiden genom de förut
omförmälte och tillwäntande Resourcer kan i Nader
bidraga till lättnad af pälagor för det trogna Swensta
Folket. Det är ett wärdt ämne, att sysselsätta
under desse ären gode Medborgares omtanka pä flere
Förslager till lättnad af Pälagor pä ett sätt
Kongl. Maj.t och Riket mä njuta den aldra största
»nöjeliga inkomst med den minsta tunga för Undersåtare
och Näringar, lämpadt efter Författningar,
Lagar och Ständs Privilegier. Kongl. Mäste lärer
»visserligen med Nade anse den som en gäng
uppfinner det nyttigaste; det är undranswärdt undee
en tid, som wäre Bokpressar äro sysselsatte »ned ds
mest uflaste Productioner, ingen ting i den wägen
intager det nyttiga. Jag utbeder »nig att desse mina
»välmenande tankar för min räkning i Protocollek
sörwaras; Högloft, Nidderstapet och Aoeln sä wät
som i synnerhet wäre »värda Ledamöter i Hemliga
Utskottet samt Fultmägtige i Ständers Contoir,
täcktes med godhet och wälwilja anse desse an»närk,
ningar huruwida de kunna förtjena deras uppmärksamhet,
hälst i fall de ännu kunde bidraga till ett
nädigt löste a Kongl. Mastts sida af de tillför,väntande
Resourcer som framdeles kunde hela Bewillningen
underhjelpa och förminsta.
kk. si, von Duben.
Bilaga,
till Protocollek d. 11 April.
H,cl krotocollum.
Ibland de mängsaldiga orsaker,fsm lika ett gift,
Ddd » siute
-
788 Ridderst. och Adelns protokoll
slutligen
förmä alldeles förstöra en poll ti st Kropp,
förstenar fanste en allmänt tryckande Penningebrist,
att anfes wära en af de farligaste. Liksom gömd
i Statens inälfwor, fräter den sä oförmärkt allt mer
och mer ikring stg, utmärglar den ena lemmen af
Riks'reppen efter den andra, tills den stukeligen förrvandlas
till ett benrangel, som beröfwadt all must och
styrka, endast wäntar pä någon waldsam stök, tör
hända, för att alldrig upprättas. Den enstilta förmögenheten
underqär, genom mänga wädeliga hän,
delser, kännbara förminskningar; utwägarne att göra
ratt för sig, försvinna allt mer och mer hos mängden
af Samhället. När de börja att tryta, kommer
misstroendet i stället för förtroendet, hwilket hufwudfakligen
mäste stödja sig pä förmägan och miljan att
uppfylla löften och förbindelser, och hwartill Lagens
åtgärd ej kan hjelpa, sä wida det är ett Axiom:
att af intet, star intet igen- Nu saknas förtroendes
och dä först blir Penningen sällsynt; dä
börjar Åkerbruket wanwärdas, Näringarne mer och
mer att aftaga, som utgör sä mycken styrka för ett
Rike; de mäste wäl drisvas sä länge möjligt är,
men det kan ej annat wara an swagt, med ringa
winst, och stukeligen med uppenbar stada- Man öf,
wergifwer ej gärna sikt Näringsfäng, utan största
risque af akt svälta eller ligga. Man nödgas dä
söka utwägar sä godt man kan. De blifwa dyrlöpte,
stadelige, ej sällan förstörande. Sä gär Gälvenärén
ösverända med swaga tillgängar ät dem, som
förtrodt honom sin egendom; förlusten mäste lidås;
men händelser af samma stag satta Borgenären snart
i samma tillstånd. Det onda utbreder sig 'allt mer
och mer, och blir allmänt. Bedrägerier och oordningar
rrs alla stag blanda sig med tusende slags misseden,
1789, den 22 April. 789
öden, som nöden samlat öfwer oskyldigas hufwuden,
och hos dem som döma hastigt, utan urstillning och
med häftighet, sär allt enahanda stämpel; allt heter
bedrägeri, bäve dens oskyldigas lidande, och Winglarens
och Slösarens otyglade öfwerdäd.
Det händer att brott och oskuld (gransen är snart
öfwerstigen) möjligen kunna pröfwas lika sakre; medlidandet
förkälnar, och man gör sig en wana af att
se allt pä den elaka sidan. Huru stall dä den olyekeliga
äga försvarare, wanner? Hwem ställe dä anse
för en pligt att uppresa den olyckan störtadk?
Menstlighetens röst qwäfwes. m n röres ej af sina
likars, sina Bröders nöd. Staten uppfylles af olyckor,
af jemmer och förtwistan ä ena sidan, af en
kall ohjelpsamhet, härdhet och sjelfkärlek ä den andra,
med ett ord: i stället för Medborgare, kommer Slaten
att bestä af Tiggare ochEgoister.
Förödelsen har röjdt sig, lika sä tydeligen för ett
forskande öga under djupaste fredslugnet, som under
ett widt utseende krig.
Här gäller dä för osi, att en gäng eftersöka grunden
till det onda, och sedan förestä de tjenligaste botemedel,
om ej Samhället stall stupa.
Financernes goda eiler stata tillständ i ett Land,
är att anse som Statens puls, hwilken instuerar mera
än man tror, sä pä de politiska som militairista
Operationerne; strifwer den store och i Historien odödlige
patriotiffe Konungen i Preussen, hwilken igenom
ett klokt Finance-Systeme, och werksamma Ministrar,
uppbrakte ett, icke sä wäl situerat Land som wart,
till en förundrans,värd höjd.
Ddd 3 Det
79° Ridderst och Adelns protocoll
Dek
wisar 6g dä snart, om man öppnat eller
genom otjenliga Författningar tillstoppat källorne för
allm inna rikedommen, om man »velat utbreda »välmägan
öfwer allt, eller blott rikta nägra fä. Dä
lärer m,n lättast kunna dömma, om i närwarande
ställning, någon del, ulan saknad af det nödwändiga,
möjligen skulle kunna uppoffras ät wära största
behofwer, wart förfwar och wär räddning, eller om
folket stadt i trångmål, sä mycket mindre äger nägot
att gifwa, som twärkom, del sjelf torde, med sträckta
händer ropa bröd.
Om denna målning till någon del afskildrar Fäderneslandets
»verkelig.» belägenhet, och om nägra drag
i min swaga teckning skulle wara här och der träffade,
swioer mitt hjerta derwid, och flödar af de kän.
stor, hwarje eftertänksam och ömsint Medborgare bör
aga, utan all twifwel haswa wi en gruflig erfarenhet,
att Penningebristen är wär plägoanda, sä ödkänd
att ben utgör hufwudändainälet, snart sagt, för
hivar mennijkas dagliga bekymmer, sä mycket odrägligare,
som med den sorgfälligaste omtanka, ingen
ling kan uträttas, ingen lindring winnås. Wi haswa
länge gjort ost det hopp, att detta «cha skulle öflverwinnas,
genom werkan af de Författningar, som tid
efter annan tagne blifwit i Penningewäsendet, och
hwaraf wi wäntat sä lyckliga följder. Men utgän,
gen har pä intet sätt welat allt hitintills swara emot
wär önskan; twertom, det onda har ärligen ja
dagligen blifwit wärre sa pä Land som i Stad.
Att sä är, härom wägar jag mig äberopa hwarje
upplyst, owäldig och om Rikets allmänna bästa nitisk
Medborgares redliga »vittnesbörd.
Efter min oförgripeliga tanka mäste således i
de
1789, den 20 April- 79:
de för Rikets Finance-Systeme lagde grunder, nägra
fel eller fördommar, lilläfwemyrs frän längre tid tillbakars,
hafwa insinygt sig, som tarfwa rättelse, och
bör komma under upplyste Ständers skärskädande, pä
det Fäderneslandet ej mätte blifwa ett offer för någon
oriktig grundsats, om den ock kunnat wara alldrig
sä »välment, det jag för min del, är willig att
medgifiva.
Riksens Ständers nu började Sammankomst
lämnar ett lyckligt tillfälle till en »nogen pröfning af
ett sä högst angelägit ärende.
Jag anser säsoin en af mina ömmaste Riksdagsmanna-skyldigheter,
att icke allenast hos Högloft.
Ridderskapet och Ade n yrka pä en den alldra sorgfälligaste
undersökning om Rikets allmänna belägenhet,
i anseende till Financernes nuwarande beskaffenhet,
saint deras werka»» pä allmänna och enskilta tillfländel,
utan ock i fall Ridderskapet och Adeln, hwars
benägna ompröfwande jag desie »nina tankar i ödmjukhet
underkastar, sä skulle för godt sinna i forin
af Memorial, fä »vända »nig till de öfrige respective
Stäriden, pä det sätt Riksdags-Ordningen medgifwer.
Till utredande af detta wiktiga ainné, wägar
jag foresta, att ett Oeconomie-Åskott af kunnige
Mann skulle utwäljaS, dä jag ytterligare, för att
ej uppehälla Ridderskapet och Adeln förbehäller
mig, att fä inlämna de upplysningar och uppgifter,
jag i denna wägen, »varit »nan vin att
förskaffa mig, och som jag pä hög Ort, under
flere ärs förlopp, ej ägt tillfälle fä insinuera.
Ddd 4 Om
792 kidderst och Adelns protokoll.
Om Rikets upphjel mnde utur den wada det nu
irakat, har jag alldrig sortwiflat, twerivm, jag hyser
ett grundadt hopp, att wi annu kunna biistva
lyckliga, och det urgamla Swerige förhjelpas tiit bade
e t mägtigt och »välmående litlständ; ty dest resourcer
äro mängfaldiga och Regeringssättet förträffligt.
En nådig och ivis Konungs ära och nöje ifrån
Fosterlandets sällhet osti jak ig, fred och lugn niom
och utom wära gränser, är hivad jag af allt mitt
hjerta önskar, ästven som jag intet högre skall estersiräfwa,
än Ridderstapets och Adelns gunst och benägenhet
och hwarje god Medborgares aktning. Stockholm
d. 16 Februari 1789.
kckosiriclr l^. äVallensträle.
Tisdagen den si April.
Plenum anstagit till kl. half io, till
Bewillningens afgörande.
^edan Ridderskapet och Adeln samlats, ock intagit
stna ställen, upplästes ä nyo Bewillnings-Utstotkets
Project med dertill hörande Bilagor.
Upplästes ett Memorial af Herr kckrenkolk,
L. 6- samt Herr Wscsistagms i förra Plenum
ingifne Bewillnings-Project. Sedan Listan pä
de Herrar som anmält sig alt tala, bliswit collationerad,
utlät sig.
Herr 6ustak, som Ivar först i
ordningen: Dä han i gär ingifwit ett Bewillnings»
Pro
-
1789' den 2i April
-
79Z
Project som han trodde leda till den mesta fimplicitö,
säkerhet och lättnad, hade han ti nika förklarat
sig icke wara egenkär; han svrckarade nu detsamma,
det stnlke wara honom kärl om Grunderne simias
wara antaglige, han hade ej haft rådrum att mycket
tänka derpå ; ty händelsen hade gjort, att det sä sent
kommit att framgistvas, emedan han anstedt det ej
ägna sig akt lemna det in i något annat Ständ, innan
han fäkt inhämta Ridderstapets och Adelns tan.
ka, samt emottaga sitt Siänds påminnelser och u p.
lysningar, pä hwilka han satte ett sa oinstranll warde,
och häldre underkastade stna tankar Ridderstapets
och Adelns än nägot annat Ständs cnsture. Ester
Herr >VacIistaZer8 tanka Ivore Ridderskapet och Adeln
uti Vewiiuiingo-Utstotlets Pcojeek för högt och ojemt
taxerat, bade i anseende till stna Personer, som äfwen,
när Afgislen för Aooer och Tjenstehjon tillägges.
Han anförde exempelwis ätskillige ojemna fördelningar,
hwilka längre ned finnas utförligare upptagne
och förbehöllc akt närmare fä yttra sig, i fall Utskottets
Project blestve öswerläggnings-ämnet, men
till hwad Projects antagande som Ridderskapet och
Adeln stulle falla, hoppades han att Ridderskapet och
Adeln lärer sammanstämma att utsätta Bewianingen
pä fixerad tid. Riksdags.praxis wore i den wägen
säker, och Herr VVackstaAer uppläste ett N drag af
Riksdags.-Besiulen ifrån 170 är tillbaka, hwilka samteligen
pä wist tid limiterade Bewillningen.
Friherre äVaclrtmeister, hade för sin del krodt
säkrast, att fasta sig ivid U stöttets Betänkande, der
wara egna Ledamöter i samräd med de andra Ständens
utarbetat Projecket, han franginge ej helter tiden
af tu är, och fortfor: Ett fritt solkS förnämsta
Ddd s pal
-
794 R-idderst- och AdelnS prstocoll.
rättighet är den, att bestalla sig sjelf. Denna rättighet
är Riksens Ständer uti Regerings-Formen
af 1772 lämnad. Den som äger att fritt gifwa hmad
han kan, mäste äfwen i och med detsamma fritt kunna
saga för huru lang tid han kan gifwa; ty annars
blifwer Gäfwan ulan »verkställighet om hon
intet öfwerensstammer med förmägan. Jag kan se
mig uti ständ att kunna gifwa för i och 2 är, hwad
som intet blifwer uti min förmäga, att för längre
tid kunna uthärda med; Rättigheten akt fritt gift
wa är således oskiljaktig ifrän den att determinera
tidene sädan har den warit uti alla tider pä
äratalet under sjelfwa Souverainitetstiden, som kan
ses utaf Riksdags-Bestuten. Det stedde 1779 ärs
Riksdag med Faddergäfwan, ja äfwen senaste Riksdagen
1786, dä Bewillningen utsattes pä 4 är: sä«
ledes intet nägon nyhet utan öfverensstämmande med
Lag, billighet och praxis. Ingen ting bör wara
Ridderstapet och Adeln mera angelägit, än att till
Kongl. Maj:t, sä snart möjligt är fä gifwa sitt underdäuiga
sivar, och med sine Medständer communicera
hwad de wiste och kunna gifwa till ett kärt Fäderneslands
hjelp och understöd, dä det hotas af wada
och omgifwes af fiender, Wid ett sä bedröfligt
tillfälle hafva Ridderstapet och Adeln intet afseende
pä egen förmögenhet, de aro endast omtankte att frälsa
Riket som är uti fara, de bewilja och gifwa den
högsta Summan Konungen af dem begärt till Fäderneslandets
räddning, och säga derjemte för huru
läng tid de sig dermed kunna uthärda med egit och
Rikets bestånd, som ifrän hwarandra arv vstiljaklige.
En sä stor Bevillning som Riket nu ätager
sig af 82 Tunnor Guld, ar wida öfwer dubbelt större
an detta Nike någonsin warit älagd. Tiden till
1789, den 2i April- 795
denna Bewillnings reparterande hafwer warit i anseende
till de pästyndande behofwen för korrt att den
kunna sä fördela, att ju icke kan wara att befara, det
tyngden mera swart och ojemt kommit att trycka en
Näring än den andra, behöfwer således snart blifva
jemkad uti den man, att de kunna äga bestånd och
icke alldeles gä förlorade, dä Riksens Ständers Contoir
komme att sakna de päräknade behofwen: till
förekommande af en för Riket och Undersätarnc sä
stadlig följd, kan wid denna jemkning den blifva
lisad, som för mycket warit betungad, och en annan,
kunna med sikt bestånd käla mera päläggas: erfarenheten
ar den sakraste upplysningen uti denna delen,
uti loppet af 2:ne är kan detta uppdagas och blifva
rättadt, hwarföre Ridderstapet och Adeln efter min
tanka intet kan pätaga sig denna Bewillning för längre
tid nu för närwarande an 2:11c är sädan som Bewilluings-Utstottet
den uti sitt Project uppgifvit.
Ridderstapet och Adeln hafva dä som den ägnar och
anstär nu lika som alltid »visat sin beredwillighet för
Konungens och Fosterlandets stöd och beskydd. Det
ware längt isrän mig skildt att ens någonsin kunna
tänka, än mindre wilja tillstyrka Ridderstapet och
Adeln art göra inträng uti Kongl. Majtts Höga rättigheter,
att enligt z8 §. Regerings-Formen ensamt
kunna sammankalla Ständer, denna rättighet är äft
iven sä ostridig som Riksens Ständers, att fritt gis>va
och bewilja för sä läng lid de dermed se sig kunna
fortfara. Riksens Ständers rättighet att utsätta tiden
är grundad pä rättigheten att bewilja: och Konungens
att sammankalla Ständer, dä Kongl. Majit
sinner deras biträde af nöden, detta äter kan förändra
sig efter tider och omständigheter förr eller senare.
Om Kongl. Maj:st Nädigast finner andra uk
wä
-
7y6 Riddersk. och 2ldeln6 protocoU
-
,vägar än Bevillning att fylla de behof som brister,
är Riksens Ständers kallelse ingen nödwändighet.
Jag bifa-.rer för min del Bewillnings U skottek Project
as 82 Tunnor Gulds är ig Bewianing. men intet
för längre tiv än -:ne är. Jag förbehåller mig
äfwen, att i fall de öfrige respective Standen härutinnan
göra nägon temming, sa ival lil Summan
svin dest fördelande, det dä mätte stä Ridderskapet
och Adeln öppet att göra detsamma.
Herr LtiornFranat, Larl. Ehuru jag igenom
Ridderjkapets och Adelns hedrande förtroende warit
en af dest Ledamöter i det förordnade Bewillningsoch
Krigsgärds-Utskottet, och oaktadt jag jemte de
öfrige Deputerade anwändt yttersta eftertanka att
kunna lagga för Riksens Ständers ögon ett sadant
project, som till Summa och Fördelning någorlunda
kunde uppfylla Riksens Ständers afsigker, »vägar
jag likwal ej pasta, att derwid icke kan göras flere
mer och mindre grundade påminnelser, och i anseende
hwartill jemlningar derwid kunde äga rum. Ett
Veskattningswerk har i alla Land och alla tider warit
ansedt som dek mest grannlaga och ömmaste af
alla Lagstiftnings-ämnen; ly deruppä beror en Stats
tillwaxt och förkofran eller dest astynande och förfall,
N.lringarnes bestånd och Folkmängdens af-eller tilltagande,
och sädant oaktadt hela Beskattnings-Summan
icke öfwerstiger de Beskattades antal, förmögenhet,
näringar och circulerande penningestock. Men
annu swärare blifwer det att förestä en sädan Beskattning,
om Beskattnings - Summan härefter icke
more afmätt, och nöden ej dest mindre fordrade dest
sammanbringande. Sadant har, ty wärr: BewillningsUtskottets
göromål denna gäng warit. Dä en suni,
ma
1789, dcn 2i April. 797
ma af 82 Tunnor Guld utom wanlige och ordinarie
Räntor till den storlek som Statens behof fordrar
stall endast i Extra Bewillninqar rttgöras af ett
Land, som knappt hyser Z Millioner Menniskor,
hwilka hämta sina mesta behof fran Utlänningen,
hwars näringsfång och egne produeker äro 0 illräcklige
att hos samma utlänning betala desta behof;
der handeln följalleligen är föga lönande och circulerande
penningestocken mycket inskränkt; der mäste
swärigheterne att utan Landets ödeläggande uttaga
en sä stor Summa, blifwa nästan oöfwerwinnnerlige;
hwilket allt närmare deraf kan bestyrkas, att en
Bevillning af endast Z2 Tunnor Guld, som warit
den högsta Riket någonsin utgjort, med största möda
och drygaste känning efter 1762 och 176Z arens
Bewillnings - Förordningar knappast kunnat utgå.
Wid sä satta omständigheter och da Utskottet hast
en gifiven Summa till hwars u görande de länweligaste
utwägar nödwändigt mäste utfinnas, har Utstå
tet mäst inskränka sig inom dcn krets i sine öfwerlaggningar,
att följa wid Summans utdelande
pä Rikets Jmvänare sadane grunder, som med billighet
warit öfwerensstammande. Att hwar och en
»ti ett Land con ribnerar kill Statens behof efter
sin förmögenhet och synbara inkomst eller fördel i
Staten; att Näringar taxeras i den män som de
äro mer och mindre nyttige för Staten och mer och
mindre lönande; att den fattigare Arbetaren ej sa
betungas, att han saknar brödfödan och twingas söka
den i andra Länder; att förbrukningen aföfwerflödswaror,
som i synnerhet dä de hämtas hos Utlänningen,
stada Riket, beläggas med drygare Afgifter, dä
deremot brödfödan och Utländska nödtorfts-waror stonas,
och ändteligen att bördan sä mycket möjligt är,
blist
793 Ridderst. och AdelnS protocoll
blifwer
proportionerligen jemt utdelad pä alla skattdragande.
Detta allt lärer wara hufwudsakliga grunderne
wid ett Lands beskattande j dem har Utskottet
sä långt omständighekerne kunnat medgifwa, sökt följa,
och sädane synes de böra wara, om ej billighet
och Rikets framtida beständ skall uragtlatas. Men
att bördan ändock blifwer tryckande pä alla ställen,
har Utskottet hwarken tillhört eller kunnat förekomma.
Wid alla Bewillningar ifrän detta Seculi
början, hafwa samma säkra grunder blifwit iakttagne,
ehuru de i tillämpningen i mer och mindre män efter
Rikets behof blifwit förändrade; att flere Bewillnings
- Titlar blifwit uppsökte, kan göra nägon
mer möda wid Taxeringen; men man har trodt sig
böra anse det som en ringa olägenhet, hwilken mäst
wika för den större, nemligen den, att för högt belasta
Näringar och deras Idkare—Skulle lättheten
att göra taxering, påfinna projecler och undwika ett
eller annat underslef, till Bewitlnings utgörande wara
förnämsta afsigten wid en Bevillning, sä wore
af alla Bewillnings-Förflag det wigaste som ställer
hela Bewillnings-Summan pä Personer, eller en sä
kallad Capitation. Men huru man söker klassificera
Jnwänarne i ett Land, sä kommer en sadan Beskattning
ändock alltid att sakna all billighet, dä den
ej grundas pä hwars och ens förmögenhet, och blis>
wer alltid mest tryckande för den fattigare och äfwen
arbetande hopen, som likwäl för egen och det allmännas
skull bör lisas. Om jag sätter, att efter det till
eu sädan Capitation uopgifne project hela AdelsStändet
ikall betala 8 R-.dr för hwar contribnable
person, och jag wille att denna Summa skulle fördelas
efter Classification af tjcnster, sä följer ej förmögenheten
i detta Land tjensten ät. En Kammar»
-789/ den 2i April- 799
herre till exempel med 100,002 plätars revenen och
oure Barn skulle betala ioo proCent mindre än en
General-Lieutenant eller dest wederlike med sin Lön
till enda inkomst och flere Barn. Den förra kände
ej Bewillningen och den sednare skulle uppgifwas
derwid, och sä i proportion i alla grader. De flesta
af Adeln äro i knappa wilkor, men ofta rikt begäfwade
med talrik Famille, de komma att draga den
tyngsta bördan ty ehuru deras andel i afgiften ncdsattes
efter project till g a 2 R:dr sä öfwerskrcde
det ändock wida efter antalet af Barn deras förmå»
ga. Det blefwe ett straff att igenom Giftermäl öka
Rikets Folkmängd och den wore lyckligast som lefde
och dog utan sammanhang med Riket och efterwerl»
den. Och i alla fall, hwad säkre uträkningar till
en wist och pälitelig inkomst för Staten, kunde wäl
pä en flik Classification göras? Huru wet man hu»
ru stor del af Embetsmännen i Riket äro af Adels»
ständet? När taxering pä den otitrerade Adeln
skulle ske; huru wet man huru beloppet deraf fa
skulle flä ut, att Summan öfwerallt sammanlagd utgjorde
det som pä Adelsståndet wore beräknadt? och
hwilken skulle fylla bristen? det synes wäl wid första
päseende, som projectet wore ganska förmånligt
för Ridderskapet och Aoel», dä hela detta Stand
med alla de Embeten, egendomar och förmäner det i
Riket besitter, endast deltogo i 82 Tunnor Gulds
Beskattning med något öfwer § Tunnor Guld; ly
wäre Bönder och Torpare kunna i denna afgift,
som är personelt och häftar endast wid Bonden sjelf,
ej stiljas ifrån Allmogen, men huru kan det med
billighet mot de öfrige Rikets inbyggare förenas,
och huru kunna wi hoppas att de deruti inga? men
dä tillämpningen af detta Förslag ster pä den Ar,
betande
8oo Riddcrff- och Ad.lnS protocoll
brande
och Närande horén, svin i alla Land utgör
Smlens sölin nina styrk'. blisiver desi a na a.ande runu
mer iväoelig'. En T n paro eller A dels arl med
Husta» och orne Bani betalar esler BewillningsUtst'ottels
project i Riksdaler ga si. De ar redan
en sä dryg afgift, akt nöden allena kan den
u säg a, och den Högste mel hurudana fö sterne deraf
i br Riket bliswa. Eller Ca ika ions pro>ectet
skulle en säoan betala 2 Noor g2 si; okas barnens
antal, nödgas han dritiva dem isrän sig, ehuru hans
näring och äkerbruk derigenom förfaller lill Rikeis
ej nnndre än desi egen stada. All Capitalion bar
med sig det onda, ait han saknar all grund af billighet
Nndersätare emellan, att han sörminstar arbetare
L Näringarne; och följakteligen Rikels werkeliga wälmåga;
att han ökar tiggarehooen och drifwer arbetande
hander utur Landet, att chan sörminstar och hindrar
folkskocken och folkökningen; akt han styddar den
förmögne och qwäswer den fattige^ och alt han siri»
teligen pä alla besia sätt undergrafa er ett Lands
wälmåga. Sä länge Summan som igenom en Capitalion
stall utgöras, är ringa, blifwer detta onda
ej sä känbatt, men i den män som Beskattningen är
stor wisa söllderne pä Rike's -välstånd sin werka».
Dek är allena i de A m ista Despoti ke R'geringar,
hwarigenom Capitalion de mesta Statsbehof utgöras;
ty den förmögnares egendom har Despoten alltid
tillgäng till, men den fattige får behälla sin uselhet,
ost) wid kroppspligt tigga tillsammans utlagan
tili Tvrannen. Hu u sadane beskatmincstgrunder iverkat
pä besia olyckliga Länders t.llständ, inlyga alla
Tideböcker.
Jag kommer nu till det andra under Ridder
stapetö
-
5k- 1789, den 2r April- 8or
stapels och Adelns pröfning lagde B^stattningsproject,
som i det bnfwudsakeligaste förblillver wid
hwad Be-vitmingschlt,koktet förestagit, men förminffar
detsamma i anseende till Löntagarens proCent
och Jernwärkens 8 si. Bewillning samt utesluter
öfwerstöds-afgifterne och ändrar de personella utstylderne
ifrän Lön- och Betalnings-Afgifts-Principen
till F ddergäfwe-Bcwillningen och hwad som i besia
alla Allklar bhfwit förminstadt, uvp'ylles med
Land'.Tm ens förhöjning till 4 gänger under namn
af Consum iöns-Accis. De som af detta project
syires lindrade uti den för dem af U'stöllet förestagne
Bewillning, arv i synnerhet Löntagaren, StängIernsbruken
och Allmogen uti personlige Ulstylder.
Den förstnamde eller Löntagaren har u i det Ano,
nyme proiectet fatt en förmiustning i Bevillning
ifrån 7 till 2 proCent af Pemiinge - Lön och ifrärr
9 till z af den indelle. En Löntagare, ibland hwit,
ken Clasi jag har den äran räkna mig, kunde med
billighet yrka akt fä njuta utan afdrag den Lön Staken
består, dä den i della Landet ändock är för
knappt tilltagen, att fä Embetsman finna deraf sin
nödtorftiga bärgning; men dä Rikets behof det ej
kan medgifwa, och sadant i sednare tider blifwer en
prapis, okänd i andra Länder och äfwen i förra Seculo
hos osi; sä är nu ej tiden alt csi den undandraga.
Men i den förmiustning som deru i för osi
är förestagen, ligger ingen lörmon; ty PrnuingeLöntagaren,
som inell bor i Skäderne, äter bär denna
förmon mängdubbelt igenom den dyrhet pä alla
nödkorftswaror, som igenom de förhöjda Tull-Avgifter,
nödwändigt ti l hans drygaste känning masts
uppkomma, och iuvelke Löntagaren fär samma känning
deraf som för Landtmannen uppkommer, och
Andra Bandet. E e e hwarr
802 Rnddersk. och Adelns protocoll.
hwarom jag nedanföre får yttrr mina tankar. Utomdest
ar Löningötagarens projecterade Bewillning
af? och y proCent icke öfwer hwad den wid en
mindre Bewilinings-Summa förut warit 174Z; da
Vewillningen endast utgjorde 15 Tunnor Guld, deltog
Löntagaren deruti med 8 och 12 proCent. Huru
kunne wi dä nu, när Bewilinings-Summan är
82 Tunnor Guld och Riket stadt i krig, undandraga
ost det förra. Stångjerns-tillwärkaren, hwitken
är den enda Näringsidkaren, hwars projecterade Be«
mistning af Anonymen blifwit nedsatt frän 8 till 5
och en tredjedels st. torde wid närmare eftersinnande
icke winna mycket härwid. Efter Utskottets project
erlägges för hwart skeppund Stångjern 8 st. i Bewillning
och i Landt - Tull 2 st 6 r:st., tillsammans
lo st 6 r:st. Efter Anonymens Z och en tredjedels
st i Bewillning och fördubblad Landtull io st. tillhopa
iZ st. 4 r:st. således 5 st 4 r:st. mera. Men
denna tillökning blifwer ej den enda; en ännu bety.
Leligare ligger uti den tillökning i tillwerkningspriset,
som uppkommer af en fyrdubblad afgift pä
lifsmedel och andra nödtorftswaror för Arbetaren.
Om Swensta Jernhandel», den förnämsta af Rikets
Försäljnings Producter, längesedan synts hotas af sin
medtäflare Rystland, som igenom lindrigare tillwerkningspriser,
lättare Transpoter och mindre dryga
Fragter kan undersälja Swensta Jernet pä begges
gemensamma Handelsplats England, hwad kunna
wi dä wänta ost för öde i denna handel, om wär
product göres ännu drygare igenom förhöjde afgifler
i en sä betydande män? Det som hittills gion
Swensta Jernet säljbart i Concurrence med det Rysta,
har warit dest godhet; men blifwer proportion
i priset för stor, sä torde England småningom leni,
na
1789, den -i April- 8oz
na preference ät bättre pris, och Rystland äfwen
uppmuntras att förbättra fin wara, dä det blifwer
liggande oförsäldt och Rystland winner en preponderenee
i denna wigtiga Handelsgren, som Swerige
sedermera aldrig torde kunna ätertaga. Alla andra
wara Exyortwaror arv äfwen med Landt. Tull beiagde;
dest fördubblande jemte den Bewillning, som
pä waran är lagd och den tillökning i tillwerkningspriset,
som af en sädan Confumtions-Accis uppkommer,
stullc göra dem osäljbara pä främmande Marknads-Platser,
och följaktligen ödelägga deni och Riket.
Det betydeligaste af wäre Kopparwerk drifwes
redan med förlust, och de öfriges af locale omständigheters
mättclige winst skulle också snart förswinna.
Sä sörhäller det sig med alla wära Näringar och
förädlade Producter; Rudimaterien blir i TullAfgiften
fördubblad; Arbetslönerne igenom en af
samma förhöjning nödwändigt uppkommande dyrhet
uppstegrade, detta gör waran osäljbar, twingar till
produckens förminskning, gör systlolöfe Arbetare, som
hos andre Nationer mäste söka sin föda. Sädane
arv följderne för deste Näringar af denna Tullsör
höjning.
En Consumtions-Accis pä främmande
öfwerflödswaror är nyttig för e t fattigt Land. Det
hämmar warans bruk, gagnar i Rikets Handelswäg
och uppmuntrar Inrikes tillwerkningen i samma ani»
ne. Den inkomst S aten häraf sär, är Medes i
alla afscenden för Riket nyttig och gagnelig. Meu
twertom en siik Consumlions-Accis pä inhemska nödtorftswaror
och rä ämnen samt Rikets Exporter,
sörordfakar en stadelig dyrhet, utdrifwer den torftige
Arbetaren ur Landet, hwilken den beskattar i lika
grad med den rike och ödelägger Naringarne samt
undergräfwer Rikets wälmäga. Nu äterstär att ef«
Eee 2 terse
804 Ridderst- och Adelns protocoll.
terse hwad werkan en sädan Tnlllörhöjning kan gö<^
ra pä Rikets förnämsta Narin- Ä erbruket och desi
Idkare. Denne winner »agon lindring i de personlige
utgifter som för honom aro förestagne, och
Consumtions - Accisens förhöjning säges icke komma
Honom till last, emedan den af Köparen stall houpm
äterbetalaS. Men ho känner ej den fattige
Åkerbrukarens hushällssätt? Nöden, Krono Utlagor,
Tjenstefolks aflöning med flere behofwer twinga honom
att om hösten, dä säden är inbärgad, skynda sig
till närmaste Stad till desi försäljning. Ti o pet af
säljare sätter dä Köparen i ständ akt ensam sätta
pris nä waran, hwaruri Accisens beräknande inaär,
Len Bonden således sjelf betalar. Om wären nödgaS
han återköpa samma wara jemte andra sina behofwer,
dä ökas desiaS dyrhet i fördubblad män af
den nya afgift, som den fyrdubbla Accisen gifwit
anledning till, och Landsmannen fär säledes mänga
gänger till Staten äterbära den ringa lindring han
i Krono - Uilagorne wunnit. En eftertänksam och
förnuftig hushållare gör sjelf sin räkning, när han
wet sine utgifter till Krona, Prest och Tjenstefolk,
han ställer dä sin huShällning sä, att han har wid äretS
stut nägon behållning, eller åtminstone, att den räcker
till; men när kronan pä en annan wäg delar med honom
och borttager denna behällning, blir hans räkning
falst, hans förmögenhet förswinner, och han känner
ej ordsaken dertill. Sädan följd hafwa alla indirecte
utlagor, de undergräfwa hemligen ett Lands wälmäga
och lemna fattigdomen qwar. Benus häröf,
wer, om det skulle bchöfwas, hafwa wi af Bränneric-Inrättningarnes
oförmodade werkningar pä Allmogens
förmögenhet och Lande s i allmänhet. Ett
Project, fom lägger utlagans största tyngd pä de för,
sta
1789, don 2i April» 8oZ
sta nödlorsiswaror, kan alldrig winna stöd ak Preussens,
Englands och Hollands exempel. Desie rika
och florerande Staters kloka regeringar känna för wäl
de rätta stats- och hushållsprinciper, för att sä widt
stilja sig ifrån dem. Arbetarens brödföda och rudematerier
äro alltid derifrän stönade; men utomdesi
är emellan besia Länders Folkmängd, Näringar, Handel
och andra, dels physiste, dels politiske omständigheter
sä stor skillnad emot osi, att ingen jemförelse
kan äga rum. Och om igenom hvarjehanda andra
xlägor dyrheten i England stigit till en höjd som för.
ordsakar dyra arbetslöner och werkar pä warornas
pris, sä uträtta de Exportations-premier Regeringen
bestär, att producterne kunna fä afsättning utrikes,
utan stada för Narings-idkaren, som derigenom äter--  fär hwad Staten i utlagor af honom uppburit, och
säledes återkommer allt ull sin naturliga jemwigt.
Jag för min del wägar säledes icke tillstyrka antagande
af det nu uppgifna Projectet, hvilket skulle efter
mitt enfaldiga begrepp hafwa wadeliga följder
för Riket i flera delar, chem tidens korrthet nu icke
tilläter mig widröra. Onskeligt wore, att de wälsin,
nade Medborgare, fom bemöda sig att tjena Fäderneslandet
med uppgifter i sä wigllga ämnen, wille insinuera
dem i sä god tid och pä de ställen, hvar de
med mera mogenhet och noggrannhet kunde förut
granskas och öfwerses, än det i hast uti Ständen
möjeligen kan läka sig göra. Att återkomma till
Vewillnings-illtstoltets Project, som är egentligen
Ämnet för Ridderstapets och Adelns öfwerlaggning,
fär jag, till hwad jag förut haft den äran anföra,
göra följande tilläggning. Tyngden af Bewillningen
blifwer, ehuru fördeld pä flere satt och under
flere Titlar, likwäl öfwer allt sä tryckande, att owist
Eee z är,
8o6 Ridderst- och 2tdolns protocoU.
ar, om och huru lange den kan ulga. Jag bör ej
heller för Ridderstapet och Adeln dölja, att wärl
Ständ i denna börda ej fatt den minsta lotten. Någon
ukwäg !i!I dest lättande wore wäl att sörestä,
vm Riksens Stander skulle finna för godt, akt lala
de till färskilte behof annu utgående Bewillningar,
såsom M ania faceur- Fisteri- och Medicinal-Fonderne,
samt Slotts-byggnadshjelpen i afräkning pä denna
Krigsgärds, och Riksgälds-Bewillning deruti inga,
hwilket åtminstone till största delen torde kunna fle,
och desse behofwer helt och hällit, eller kill någon del
wika för ett större, som är Rikets förswar emot Utrikes
fiender. Men flere fivärigheker torde möta, och
mänga brydfamma öfwerläggningar, innan dessa Fonder
kunna skiljas frän de behof, hwarkill de nu kunna
wara anflagnc, hwilket allt ffulle fordra eu tid,
den Rikets omständigheter ej medgifwa, att det ej
mä heta, att under det Ständer delibrera, förgäs
Leras Medborgare af fiendtlig hand. Ridderstapet
och Adeln, hwarS Förfäder förelyst dem med de mest
hedrande exempel af ståndaktighet i nöden, oförskräckt
mod i faran och beredwillighet att uppoffra allt, da
deras heder och Rikets förswar det fordrat, lärer af.
men nu deruti dem efterfölja. Riddcrskapets och
AdelnS egit wärdiga förhållande under detta brydsamma
tidewarf, förtjenar ej mindre att uti Tide.
böckren öfwerlemnas deras senaste efterkommande, att
säsom ett säkert efterdömme i sädane dygder efterföljas.
Det är sant att Rikets nuwarande belägenhet
ar af swäraste u seende. Omgifwet af fiender och
behäftat med den största Ut- och Inrikes Gäld detta
Land nägonfin kant, och hwilken wida synes öfwerskrida
dess styrka och förmögenhet, skulle wi hafrva
de största ytterligheter att befara, om wi ej kunna
-
1789, den 2i April- 827
na wara derom försäkrade att Försynens hand, som
icke läter Landers och Folkslags öden bero af blo ta
händelser, kan genom owantade utwägar bereda wär
räddning. Lät oss ett ögonblick kasta ögonen pä Rikets
Historia ivid Konung XII:s död. Det
war af fiender pä alla sidor öfwerfwämmat och en
stor del af dess Provincer förlorade; Folkmängden
war efter ett 18 ärs blodigt och mest olyckligt
Krig, förminskad till föga öfwer i och en half
Million, Näringarne wörö förstörde, Handeln ^ingen,
och Åkerbruket i linda, dä dess Idkare r
stället för plogen stötte Wärjan och Musqvet
ten;
Myntet bestod i stallet för Penningar, i Mynttecken
och Rikets Obligationer till eu Summa af
mera äu g 4 Millioner Riksdaler Silfwcrmynt utom
Ut- och Inrikes Gäld, med ett ord allt mer förstört,
och Riket hade mer anseende af en nyss inkräktad
Americanst Coloni, än en gammal policerad och förut
florerande Europeisk Stat. Oaktadt ett sä bedröfligt
och nästan förtwiflat tillstånd, wörö inom ds
första 22 ären derefter de swäraste refwvr botade,
och Grundwalarne fästade till Rikets wälmagt, och
efter andra 20 är befannt det fia, oaktadt ame mellankomne
nog hastigt började Krig, uti ett sä lyckligt
tillständ, att det i wälmåga inom sig kunde
jemföras, om icke öfverträffa wära sallaste tidehwarf»
Om en sä lyckelig förändring inom en sä kort tid
kunde ste under ett Regeringssätt, som, ehuru till
sine grunder godt, lik,val under utöfningen blifwit
med sädane missbruk behäftadt, som osta lade hinder
i wägen för de klokaste Författningar till Rikets
förmon; huru mycket mera hopp om en lyckelig förändring
kunna wi ej göra oss under de wisa Regerings-Lagar,
som oss af en mild Konung 1772 blifEee
4 wit
8o3 Ridderff- och 2ldeln6 protocsll.
wit stänkte, igenom hwilka Nationen ar tvid en Laglig
frihet bibehållen och Monarchen kan uran hinder
wiberga och werkst rila allt hwad hans upplysta wilja
finner för ett alstad! Fosterland och lrogna Ulster»
sätare ny"igast. I den glada förhoppning att en
snar och hedrande F.ed lemnar wär wbrdade Konung
fia hander att i denna delen följa hwad ha s 'vishet
och Lma hjerda för fikt folk honom förel igger,
sä lik ost mine H rrar utan afseende pä n rwarande
uopochringar afen stor del af wär förmögenhet, snarlig
n antaga det Project till Bewilning som medför
för det allmänna, minsta olägenheter, ar grundat pä
största biäighets-principer och i det närmaste som
möjligt mari , de ar tyngden i sin proportion lika pä
atlas axlar. Sädant finner jag af de g-ne uppgifrie,
det som Bewillnings U stöttet föreslagit, hwilet
omdöme hos mig ej kan förledas af någon dåraktig
egenkärlek för den zostel jag som Ledamot deruti
tagit. Ifistl detta eller något af de andra winner
Rivderstapets och Aoelus bifall, bör likwäl sädant
ste med de willor, att de öfrige respeckive Ständen
deruti äfwen oförändrat inga, och all vin någon förminskning
u i de bewiljade Summor för ett ester annat
S and nu eller framdeles kan äga rum, sädant
mä komma samtelige Sanden i lika män lill godo.
Hwad tiden lill denna Bewillnings u sä tande widkommer
i likhet med hwad wid alla Bewillmngar sä
i förra som närwarande Seoulo stedt; sä kan, oaktadt
alla de swarigheter, som wid en korrt Bewillningstid
kunde möta, jag icke wäga tillstyrka Ridderstapet
och Adeln att Utfäkta den längre an till
2tne är, under förhoppning att Riket inom den tiden
winner en wälfignad Fred. hwarigenom ock Kongl.
Masts faderlida anstalter, Bewillnings-.yngden torde
-
I78-), den 2l 8ay
de kunna lättas; åtminstone torde den i manga delar
behöfwa jengas i ansee, de till Näringarnes beskaffenhet
och de Slaitdraganles wilkor, som dä
torde finna sig mi olika belägenhet emot det nanvarande,
och således nödwändng fordra en sadan jenckning
i Bewillnings-tungan. Smteligen får jag äfwen
tillkännagifwa. att jag wid Vewitlnings. Uistottets
Projects uppl-sande markt ätstiilige fel, dels i
författandet, dels wio renstrifningen wara förelupne,
som äro emot det i Utskottet förmenade Concept stri^
dande och hwilka bör rattas, äfwensom hwad om
Uppbörden är anfördt, bör numera sedan Riksens
Ständer efter Hemliga Utskv ets tillstyrkande fastställt,
att hela Be illnings - Summan bör till Riksens
Ständers Contoir inflyta, derefter lampasJag
hemstal-er derföre ödmjukeligen om icke Ridderstapet
och Adeln sture finna för godt, att den expedition
soni med Vewillningen till Kongl. Majs j
underdånighet kommer att afgä, mä, i fall U stöttets
project bifalles, der författas och till Riksens
Ständers pröfning uppgifwas, dä förenamde nödiga
rättelser beqwamligast kunna ste. Ehwad Beflut
HLglofl. Ridderstapet och Adeln fattar i delta wigtiga
ämne, torde sädant de öfrige refpcctive Ständen
igenom Lxtractum krotocolli meddelas.
Friherre Örnvall, instämde till alla delar med
Herr LtiernAianat.
Friherre Carpelan, Larl Ephraim. Dä wi
äro föranlätne att päkaga osi en omanlig dryg Bewillning,
sä mäste ock tillika Hushållnings- och
Sparsamhets-Pcinciper widtagas, halst som Pcnningebristen
red n är märlelig och wisar att wär Handelswäg
är i Under-Balance; hwad stall nu framde»
E e e Z les
-
8iv Ridderst. och ZtdelnS protocoll
-
les blifwa, nar wära exporter icke swarar ewot wara
importtr? En målning, som jag fasar söre, när
jag den jemsörer med den stora utländska golden,
som uti Jntcrestewägen drager stora Penninge Slirn.
mor ärligen utur Riket, och än mera när Capttalen
lägges dertill. Wilja wi ändainalet, sä mäste wi
uppsöka medlen, som jag för min del anser hufwud
sakeligen wara att hämma alla utifrån inkommande
öfwerflödswaror, såsom särdiggjorde Sidentyger, fina
Winer, Caffe, med mera. som kan anses under namn
af vfwerflöd, och wära Förfäder warit förutan, samt
deraf ä hälsans wägnar mätt bättre än wr med deras
dagestga bruk.
Wära Siden och andre Fa
briquer
kosta Riket för mycket, att se sin undergäng.
Wart öfwerflöd är ost för kostsamt, rngtar Utlänningen
och försåt er ost i armod; jag tager till exempel
Caffe, four i min ungdom knappt war kändt;
utaf Herr Lagman Baron Oulist' lvouterstolms Be,
willnings - Acten ätföljande V.tum ses, att z runstycken
af hwarje skålpund förtullat Caffe, endast i
Stockkholm ärligen renderat 7000 R:dr, hwad Consumtion
stall deraf dä öfwer hela Riket wara, icke
att förliga hwad Lurendrägat blifvit. Hög tid är
derföre att tänka pä inskränkning af sädant, svin utifcän
kan umbäras, och i det ställe anwända de penningar,
som till deste warors inköp skulle utgä till
Rikets gälds betalning. Att betala afgift för rättighet
till att nyttja öfwerflöds - waror, hwaribland socker
med fullt stäk kan räknas, är i min tanka icke den
basta; ty det kan just hos mindre tänkande bidraga
till öfwerflöds - warors mera bruk, efter man stall
derföre erlägga afgift, intill dest det genom fattigdom
förbjuder sig sjelft, och dä är det för sent:
skulle ock nägon Hushällare genast willa inskränka
öfwer- ,
1789, den 21 April- 8n
öfwerflödct, blir han af sina grannar föraktad, da
de del nyttja, när han är hos dem, och prctenderar
samma tillbasa när de ärv hos honom; men är det
sörbudit, sä qwäfwes deras ätal. Pä det att Kongl.
Majit och Kronan genom detta Förbud icke skulle
komma akt sakna nägot, wore min enfaldiga mening,
a t den uppgift, som Bewillnings-Utstottet utsatt för
rättigheten till öfwerflöds-warors nyttjande, tillika
med Tulstinkomsten af dem, som af ett medium af
ro är, kan calculeras blifwa en ärlig pälaga, proportionaliter
efter Ständ och willor för und,vikande
af öfwerflöds - warors bruk utaf Undersätare och
Medborgare. Jag gör mig försäkrad, att om Riksens
Stander skulle antaga detta Förslag, och om
wista öfwerflöds - warors förbud att införstrifwa, i
underdånighet anhälla, twiflar jag icke, att wär
Nådige Konung af Landsfaderlig ömhet för Sine
trogne Undersäkares wäl, detta Nödigt bifaller.
Hwad jag emot stelswa Bewillnings-Ukstoltets betänkande
har att anmärka, är följande: I första
Art. 7 K. taxeras i personel afgift en Arbets-Dräng
hos en Ståndsperson till ga st., och en Piga till
16 st.; men uti 8 L-, Bondens till hälften mindre,
som synes obilligt, sä wida de nyttjas till ett och
samma ändamål, bör således taxeras lika, nemligen
Drängen 16 st. och Pigan till 8 st. Att en Torpare,
enligt 8 Z-, som sitter pä Husbondens Ägor
och har swaga inkomster emot en Hemmansbrukare,
stall taxeras lika med en Bonde, blir honom för
smärt, utan bör anses lika med en Arbets-Dräng
och hans Hustru som Piga, samt enligt Kongl. Förordningen
af den z Mars 1790, angäende Folkmängdens
ökande i Riket, njuta de der tillerkände
förmäner af befrielse frän personelle Utstylder till
goda,
812 Riddcrff. och AdelnS protocoll
goda,
enär de hafwa 4 lefvande Barn, ftin icke an
för minderärighet kunna sta i Vmt-lals - Längd
ftrefne. Defla döra ock ' något sonlagement hafwa
för det de öka Folknummern och träla sig till födan
ät Barnen, tills de kunna göra tjenst ät Allmänhet
ten. I 6:te Anmärkningen för Taxeringsm nnen
namnes, akt Pensionairer och Exspe kanter som ingen
annan inkomst hafwa, an den Pension och Exspcctance
Lön de as Kronan bekomma, befrias frän
den personelle afgisken. Denne mening är otillräckelig,
ly flere Pensionairer finnas ari de Kronan pä
sin Snrt hafwer, såsom Armeens Pensions-Caflas»
hwilka uti Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente af
den 8 Nov. 177Z tz. 14 tillika med Eaflans Directcurer
och Betjening arv frän Bewillning af sina
Acfwoden och Löner, samt Eaflans Penningestock undantagne,
som är en Konunga-sörsakran och derföre
Lerwid bör förblifva. Flere af Armeens PenfionsCaflas
Pensionairer arv mera behöfvande än de pä
Kronans Stat, som ses deraf, att en stor del lana
Penningar pä sina Pensions-Bref; Direckeurcrnes
Arfwoden äro sä ringa, att de ej första alt dermed
sig soutinera ä en dyr ort; sak samma är det ock
med Betjeningens Löner, utan mäste söka sig bifyfllor
för att kunna kläda och föda sig. Ett lika
förhällande lar det cck wara med Amiralitets-Casfans
Pcnsionairer. Slutmeningen i nämnde punkt;
men hafwa de deflutom annan egendom och inkomst,
betala de lika med Adels-Ständet, eller taxeras lill
riägon skälig afgift, utan akt Caractern derwid anses,
häller jag för öfverflödig, och bör jäledes här
gä ut, emedan den igensinnes uli ockra Artiklen
hwad för Egendomar och inkomster stola erläggas.
Att ungdom, som fyllt iz ar stola taxeras lika med
full
-
1789/den 21 April. 813
fnllwäxte och arbetsföre Personer, later sig icke göra;
ty ho will hafwa en sädan Gafle eller Flicka i
sin tjenst, som hittills mest warit af barmhcrughet
Siändspersoners lott, hwilken ej kan göra gagn
för kläder och föda, när för dem stall betalas sä
dryg afgift som nu ästas, nemligen för Gäflen i
Personel ga ft, i Lön- och Betalnings - Afgift 16
fl., för Tobak, ehuru han hwarken nyttjar eller bör
nyttja, 4 fl., och för den förr wanliga 4 öres Afgiften
nu erlägga 2 fl., som af hwarje Mantalsstrefwen
Person är projeclerad, tillsammans i R:d.
6 fl., och för en Flicka, i Personelle Afgift 16 fl.,
samt 4-öres Agiften med afl., och för Sidentygs
bruk i fl., tillsammans 19 fl., oberäknadt hwad i
flere delar än tillkomma att uli ärlig Contrchution
utgöras. Förr kunde det täta sig göra att sätta
dem som fyllt iZ är i lika predicament med manbart
folk, ty dä war Bewillningen mättelig och mera
förmäga hos Husbonden; men det icke nu sä,
dä man twiflar att mänga uthärda med en sä dryg
utgift, som nu föreslagen är, och dä Husbonden stall
ansvara Kronan för allt sitt mantalsstrefne folk.
Är en sädan ungdom fader- och moderlös, fattig
Torpares eller Tjenstehjous, Inhyseshjons eller Pigebarn,
hwar stall den fä sin bärgning? icke annan
än med tiggarestafwen; och när de blifwa för mänga,
blir den utwäg ej heller killräckelig, utan mäste
de förgäs i elände, icke att förtiga hwad saknad
Riket deraf hafwer, och hwad nyttiga lemmar af
flika personer i Samhället skulle blifwa, som titan
att wänjas wid annat än lättja och '.vanart,
kunna draga sitt usta lif fram till de blifwa
sullwäxte. A t calculera pä det, som inckk kan
»verkställas och tillika har obehagliga sviter, är i min
tan
-
8>4 Riddersk. och AdclnS protocoll
tanka
att fylla Summaii med onyttiga Zisfror, hwarföre
jag tillstyrker att deste nämde, imil! dest de fyllt
18 är inäge, enär de efter billigheten icke alldeles
kunna befrias, betala haifwa afgiften enrot det en
fullwuxen person stall erlägga. 2 Art. 4 Z. utsätter
att den, som gatt utur tjenst med högre Carac.
ter, an hans innehafde tjenst, betalar lika med tjenstgörande
Vederlikar af samma grad som Carackeren
utgör, en pälaga som i högsta matto ar obillig, att
för det Kongl. Maj:t gjort ät en person en Nåd för
dest wälsörhällande, stall han mängsalt pligta, allt
nog, dä han i personelle Afgiften betalar lika med
Lönägande, men at: betala Lön-afgift lika med dem,
ar orimligt; det later sig ock swart göra förHäradsstrifwaren,
att debitera en, som bor i Finland, efter
ett Läns Markegång i Swerige, i hwilken Ort den
afskedade sist tjent. skulle afwcn kunna göra betydlig
stillnad för en annan af lika Caractere, dä det Regemente
han sist tjent wid, hade en högre Markegäng,
således begge i sin män lidande, ehuru de nu hafwa
lika Lön, nemligen ingen, hwarföre jag till denna
Afgift icke kan samtycka. I -:te Z. nämnes:
den wanliga 4-öres Afgiften stall förhöjas till 2 st,
för Mantalsstrefwen Person NB. af alla Ständ,
frägas säsoin obekant, om detta ock stall angä Adeln
för egne Personer. Akt Nybyggare och Torpare stola
taxeras i Abo-Afgist ester godhet ifrän 8 lill
32 st, bör wara med undantag, annars strider dek
eniok Kongl. Förordningen af den 4 April 1770,
angående wista förmoner, Nybyggaren pä Kronojord,
jemförd med Kongl. Förordningen af den 8 Mars
s. ä. angäenge uppmuntringar till Jordbrukets upphjelpande,
hwilka heliga försäkringar icke kunna förkastas.
ro z. handlar om Afgift för intecknade
1789, den 2i April. 815
Penninge-Län Capjkalcr, hwarifrän endast Banguens
gro fritagne, den otillräckliga Controll som här äf.
men kunde hallas, sörordsakade Kongl. Kammar.NeYifions
Revisorer, akt med Kronan dela inkomsterne,
och som denna Afgift torde drabba Läntagaren, sä
afstyrker jag den helt och hälli', åtminstone att Wadstena
Krigsmanshusets, Armeens Pensions, Amiralitets
dito, samt Enke- och Pupill.-Castornes intecknade
- Capitaler frikännas, som annars minsta tillgängen af
ändamälet att understödja fattige och behöfvande.
Z Art. I M. star, för större eller dubbla Fönster betalas
i Stockholm 8 st. Men meningen torde dock
wara Fönsterlufter, emedan man annars lätt blefwe
pätrugad att erlägga 16 st för ett Fönsterluft, ber
2:ne fönster äro emot hwarandra och hafwa hwar sitt
fönster ofwanpä. Det blir nog ända betalt för att
i sitt rum fa se Guds dag. Nödigt synes ock att
anteknas, om och huruwida Flygelbyggningar ä en
Sätesgärd räknas kill Fönsterlufts Asgifts erläggande
ibland de mindre Byggnader, fastän de icke alltid
bebos af Tjenstefolk. 3 M. under Uthus mäste
wäl begripas alla Kall- och Källare-Fönster, pä det
ej Taxeringsmännen mä stadna i willrädighet, likafä
Fönster i Ladugärdshus. 4 Art. handlar om Afgift
för rättigheten akt fä nyttja öfwerflödswaror,
härom har jag redan yttrat mig, men deräst min
tanka om förbud emot öfwerflödswarors införstrifwande
icke antages, önskar jag häldre att desta makör
utom Sockerrör, med sä hög Tull belägges,
som swarar emot den projccterade afgiften, sä att dymedelst
en och hwar ifrän afgiften för rättigheten
att nyttja dem, kunde befrias. Utomdest anser jag
för hardt att en Cornet eller Findrick med UnderOsficers
eller utan Lön stall betala för öfwerflöds
warvrS
-
3i6 Aidders?. och Adelns protocoll.
warors bruk i R:dr och en Under-Officer utan Lön.
i6 § , de hafwa ju hvart att anda staffa sig lif.
we s bärgning och nödig utkomst. 5 ?. behof,ver
en närmare förklaring, rörande förgyllning pä Sang,
Crnapeer oh Stolar, hwarfö:e i hws>>e Rum erlägges
i R:dr, om dermed förstas endast ägta, men
ej oägta förgyllning pä langen, dä ert ingés en
grdedel för Canapee en z:de.el och för Stolar en
Z:dedel. Likaledes om samma förhållande bör wara
pä Siden-Meubler i et Run, eller vin man för
det man hafwer i filt Rum e.t af desta stall lika
fullt benala hela afgi ten, som synes obilttg 6
om Sidentygs brukande, namnes att Aoelus och
Ståndspersoners Döttrar taxeras iwan 4 till ,2 st.
frägas om en Flicka i Waggan allven stall betalas
eller ifrän 15 ars alder? Meningen om Adelns och
Ståndspersoners Prgors taxation för Sidens bä»
rande, ar tive yoig, der star fa: att destas och Pigor
i större Stader erlägga 2 st.. dito pä Landet, samt
i de mindre Städer allenast i st:, frägas till hivilken
taxation Pigorne pä Landet höra, är meningen den,
att de stola taxeras till 1 st. borde det sta; dito i
de mindre Släderne af de g usta C asterne uppå
Landet i st.
8 Z. om Tobaks-A,gist, billigheten
wisar sig att Bondesöner och A be.sdrängar böra
taxeras lika till 4 st hwardera, men de som ej fyllt
18 är wara fria. Min ian a med deste upogifne
anmärkningar, är intet a t dymedelst minsta afgifterne,
i hivad med billighet möieligen kan utgå, och
ei strida emot de försäkringar, som Kongl. Majit i
Naver stadfästak, utan bllswa i det närmaste öfwercnsstämmande
med Kongl. Majus nädigst yttrade
ömhet, det de nya pälagvr mage lä jemkas och fördelas,
att den fattigare delen af Rikets Undersåtare
icke
52. 1789, dm 2i April. 817
icke fa »vidkännas en alltför dryg och kännbar utgift.
Han tilläde och päminke att uti sin Institution more
Armeens Pensions.Ensta och Pensionerne fritagne
isian Bewillningarne. Tiden förmälte han sig tpcka
böra pä 2 är Utsattas.
Herr Ltierngranat, Larl, upplyste att de stests
Anmarkningarne härrörde af miststrifningar uti det
hitkomne betänkandet, brådskan med renstrifwandet,
som mäste ste ifrän den ena aftonen till den andra
morgonen, och i anseende till widlöftigheten, af 2a
personer tillika, hade sädant wällat. I fall Ridderstapet
och Adeln skulle bifalla Vewillnings-Ulstöttets
project, torde det wara bäst och äfwen nödvändigt,
att Expeditionen finge förfaktas uti BewillningsUistöttet,
och dä kunde sä wäl Friherre Larpwlans,
som steres anmärkningar fä medfölja och, sä wida
de ej rubba hufwudgrunderne, till rättelse upptagas.
Friherre VurvaN och ^Vachtmeister understöd»
de detta Herr Stierngranal Förslag.
Herr von Lögeström, stc>N38. Som en af de
Ledamöter, hwilkom Ridderstapet och Adeln uppdragit
akt utse sättet huru en Bewillning af 82 Tunnor
Guld mätte kunna utgå, får jag aran förklara,
det jag uti det fattade Förslaget deltagit. Om wid
detta liclfälle jag trodt wig äga rättighet, att endast
tillse huru stor tyngd med bestånd u i längden kunde
Näringar älaggas, fa hade jag icke kunnat undgå,
att wisa det ingen Näring görligen formar uthärda
l>wad derä nu blifwit lågt, utan att en 8:devel der,
af tillräckligen belastat densamma, särdeles som sa
mänga andra händelser förenat sig uti samma werkan,
säsom Recrutering, Brännwins» Arrenden, Tull?
Andra Bandet. Fff och
8i8 Ridderst och 2ldelnS protocoll.
och Postmedel-; förhöjning med mera. Skulle jag
och här ansedt för mig wara lofgiswit, att mäta
tyngden efter hwarje persons krafter sedan han njutit
en stälig förmon, för det han ä ett elter annat
satt bidragit till Samhällets urprätthällande, fä hade
det ej gärna kunnat med billighet förenas, ait
föresiä sädane utgifter som nu stedt, och om änkligen
de Privilegier, som särstilke Ständ äga, stokat
frän deras deltagande afhälla, hade det som för Adeln
är u fört för ingen del bort aga rum, i synnerhet
när bewistigt är, att med 1773 ärs Tabell öfwer
beloppet af det årets inkomst i anledning af
1770 ärs Bewillning är enligt, att Adeln och dest
Bönder samt Frälse-Jorden, sedan jag afdragit hwad
Adeln för innehafwande systlor uti prcEenter guldit,
af alla Skänden uti then män widkänts högsta afgiften,
allt i jemförelse med de öfrige, Adeln erlagt
wida mer än bäde Borgare- och Preste - Ständen
tillhopa, samt mot 4 Tunnor Guld ärligen mer än
Bönderne i proportion af innehafwande Krono- och
Kronoställe - Hemman tillstjuta bordt. Men mine
gunstjge Herrar, dä srägan Mi Bewillnings-U stöttet
endast war att utse sättet huru Summan stulle
utgöras, har jag trodt mig oberättigad att stadna
wid de swärigheker, som härwid wisar sig, och endast
stylvig att, utan att se mig tillbakars hwad werkan
de pälagde utgifter ä Näringar och Personer kunde
medföra, deltaga uti det förestående, som nu är wordek
uppläst. Jag har alltför wäl kändt Riddersta.
pets och Adelns högst nilista tänkesätt, dä Riket
finnes uti närwarande Krigista och Gäldbundna tillstånd,
för att kunna befara Ridderstapets och Adelns
misihag, dä man äsidosatt alla personliga rättigheter
och blott följt den principe, att heder är mer än
Per.
1789, den 2r April- 819
Person och Egendom, och att de sednares behållande
utan den förra, sä mycket mindre wore winst,
som de äro omstiften underkastade, derföre dock äran
ej blottställas kan. Hwad fielfwa Bewillnings Titlarne
widkonmrer, sä ar jag Ridderstapet och Adeln
derföre den reda stylvig, att om de icke äro de mest
lämpelige, är det lidsens korrthet, som dertill warit
en drifvande orsak. De torde dock uti allt annat
warit mera wäl afpasiade än uti den förökade Riksgälds-Fondens
antagande, deräst rangen mer an syff»
lornes indrägtighet sätt gälla. Men förloppet dermed
är korrteligen det, att sedan alla Titlar och
Prätceter till debiterande warit widtagne och med
utgifter belagde uti den som projectet utwisar brusto
ändä nägra och 20 Tunnor Guld; och dä war ej
annan utwäg nu att fyrdubbla Riksgälds-Fonden eller
Lön- och Betalnings-Afgiften, hwarwid den skyndsamhet
, som Utskottet pälades och derom jag får
äberopa mig Herr Ofwerstens och vice Landtmarskat.
kens egit witöord, war ett betydande stäk, att Utskottet,
oaktadt erhindran om en jemnare proportions
sökande, deruti icke inga kunnat. R wande äler antagandet
af denna Bewillning, sä är jag aldeles
willig, stylvig och redo, att ehuru jag uti betydelig
män fär »vidkännas utgifter, dertill bifalla, sä wida
de öfrige Skänden deruti instämma, men i annat
fall uti samma proportion s?m de deruti ingä, dock
med det wilkor, att hwarje Löntagare ma äga öppet
att härtill assignera den af honom undfäende anflagne
Lön, och att i den högst oförmodade men fordom
ej sällsynte händelse, deruti nägot brusto, Bewillning
af honom i samma jemförelse ej uttagas
kan. Ändteligen och hwad tiden till denna Bewillnings
utgörande angar, lärer Ridderstapet och AFsf
2 deln
820 Ridderff- och Adelns protocoll
-
deln ej undra, att jag i anledning af hwad i början
är sagt om den elaka följd en sä dryg Penningeutgift
för Rikets Inbyggare w.edförer och dä sä
mänga penningeffär löpa inät den allmänna Catzan,
samt nästan derifrån tilibakars igen, för min del
icke kan tillstyrka att den för längre tid än detta
och nästa är mä gälia, och icke ens sä länge om freden,
genym wär wisa Konungs höga omsorg desiförinnan
stöde med förvelaksiga e ler åtminstone ej
stadeliga wilkor att winna, utan böra nya skatter
pä nya råd och beslut an omma, dä ock säkrare grunder
kunde under en lägligare tid utses. I öfrigt
anser jag ock nödigt, att Rivde>stapet och Adeln förbehäller
sig alt i fall Kongl. Maj:t skulle finna någon
utwäg att lindra hwad nu af nit för Rikets
sjelfständigbet pä sätt svin sagt är utfästes, Ridderflapet
och Adeln dä uti lika proportion af hwad umbäras
kan finge Njuta sin andel till godo, äfwenfom
i fall något eller siere af de öfrige Ständen skulle
antaga andra Bewillningsgrunder, Ridderskap^ och
Adeln jemwal u an afseende pä det yttrande som
nu afgifwes, mä äga ratt samina grunder hos sig
xröfwa.
Herr lUrrenmalm, Lamuel. Han ansäg med
wördnad det förtroende honom blifwit bewist att
wara en Ledamot i Bewillnings-Urstottet, derigenom
trodde han sig äswen skyldig att upplysa de twif»
welsmäl, som öfwer projectet kunnat uppkomma,
och hade skrifteligeu författadk stna tankar. Dä ventilation
nu upprommit öfwer Bewillnings-och Krigsgärds
»Utskc t ets Betänkande, sä täcktes Ridderstapet
och Adeln tilläia, akt jag för den enskilta del
jag deruti som Ledamot tagit, får förklara de grunder
-
r?8y, den 2i April. 821
der hwaruppä min tanka warit bygd. Sedan Riksens
Höglosi. Ständer i anledning af Hemliga Ut.
skottets tillstyrkande förordnat Bewillnings^Summan,
sa tillhörde Bewillnings-U stmlet blot' att dela denna
beskattning erne ian aila Rckets Jnwanare och
Ständ; efter allmänna kände tillgångar derwid kunde
ej uägon anNau methode följas, än den som bä.
de ifrån äldre och sednare tider brukelig warit; ett
nytt utarbetningsfätt fordrade wida längre tid än
Utskottet ägt och wore i sin nyhet alltid mer twifwelsmal
underkastat än det, som genom en läng utöfning
redan wunnit Naiionens förtroende. Ingen
ting hade warit lättare än genom Capitation utdela
Summan, hwilket också warit under Utstoitets
öfwerläggning, men som der ej med fullkomlig wisihet
kunde träffas hwars och ens förmögenhet, som
rätta grunden till all bestaktning och det hinder i
synnerhet mötte, att det af Barn folkrikaste hus,
som emot den Barnlösa och lika förmögne snarare
bordt elter förra Författningar njuta lindring, blef
tyngst beskattad, sä kunde ett flick bestattningssätt
ej följas; akt göra det genom Clas-ficatiou och
Taxering kunde ej eller i en gifwen Summa ste,
hwem kunde wäl försäkra att Taxeringen i alla orter
skulle sä siä ut, att den inträffade med hela
Hufwud-Summan; det är just ClasfificMion i Borgare-Ständet,
som gör att aldrig med wisihet kan
räknas pä rätta beloppet af Bewillnings.Summau i
det Ständet, gansta fä i första Clasierne, men deremot
rätt mange och de fleste i de nedersta rummet.
En wist proCent af alla Egendomar, Hemman och
Lägenheter, hade kanske jemte en lindrig Koppskatt
warit det rättaste, men bertill borde först wara ett
Laga warde, hwarlill flere ärs tid fordrades, och när
Fff 3 det
822 Riddersk. och Adelns protocoll
det
äfwen i anseende till Hus i Slockholm, som för
BrandwaktS-Afgiften redan blifntt wärderade, för.
söktes, sä ankogs det ej af Borgare-Ständet, såsom
ett nytt och okändt Bcstatlningssätt, således war för
U kottet ingen annan utwäg. hälst i frägan om
Tullen eller Apisens förhöjning äswen hinder mötte,
än att förblif-va i allt wid förra Författningar;
de grunder som 1770 ärs Bcwillnings-Förordning
jemförd med 1762 lagt, blef således de anledningar
Utskottet i det mesta genom en efter nu giswen
Summas förhöjning följt; och sedan Utskottet i en
sadan sträckt beskattningen sä »val till Städer som
pä Land och alla Näringar och Rörelser sa längt,
att de utan fall och undergäng ej kur,de käla mer,
alla Ständ äswen tagit en dryg och kännbar del,
samt öfwerstödet ehuru osäkert det i cakulen är, och
i sin grund kanske aldeles origtigt, äswen beskattat,
till och med sselfwa dagsljuset genom FönsterluftSAfgiften
ej skönt, sä brast ändä i Hufwud-Summan
ung sär 2a Tunnor Guld, dertill war dä ej annan
u wäg än att genom Capitotion eller ,739 ärs Lönoch
Betalnings - Afgift fyrdubbelt ökt, fylla denna
brist, det ankommer nu pä Nidderstapet och Adeln,
att antaga eller förkasta hwad Utskottet tillstyrkt.
Jag kan likwäl ej neka att Löntagare äro i jemförelse
med andra högt beskattade, och faller i den
män som systlor och Caracter innehafwes, äfwen pä
en stor del af Ridderskapet och Adeln, men dä deremot
önverwägaS, akt Contante Penninge-Löntagaren
genom 17 77 ärs Mynt-Författning och i anledning
deraf upprättade LöningS-Stat, wnnnit förbättrad
Lön emot hwad de förut ägt, sä lär ocksä billigt
finnas, att de i narwarande Rikets tryckande
behof ej rätteligen kunna undandraga sig denna
StakS
-
1789, den 2i April- 823
StatShjelp; till deras lindring och att äfwen undgå
öfwerflöds - beskattningen, som i sin Tirnl tyckeS
strida emot det allmannas rätt och bästa, men i sig
sjelf ej är annat än en Koppskatt, har ett project
inkommit, som angär Consumtions-Afgift, uträknad
genom förhöjning af Landttulls-Taxan jemte en särskildt
Koppskatt, grundad pä Fadderqäfwe-Afgiften;
ingen lärer kunna bestrida att all ConsumtionS-Af,
gift är den naturligaste beskattningen, den drabbar
Consunanten mest och öfwerstödet räkaS har närmast,
men huruwida den till någon betydlig del kan äga
ruin dä alla Näringar och Rörelser i Städer och pä
Land särskildt äro i högsta matto beskattade, är en
fräga som sörtjenar nogaste granskning, och hwilken
jag ej tilltror mig nu genast kunna tillräckligen upp.
lösa. Men hwad härwid dock först förekommer är
öfwerseende och jemkning af grunden till beräkning
af ConsumtionS-Afgiften, som är Landttulls - Taxan,
åtskilligt persedlar äro der i jemförelse med andra
af enahanda warde olika taxerade, och alltsammans
bör sä rättas, att det ej faller för härdt pä den exportable
effeclen, förut nog dyrt beskattad, och som
har sitt jemna och stadiga wärde, äfwensä bör nödwändighetswaror,
som till lifsuppehälle tjenar ej för
mycket stegras, som werkar pä den fattigaste delen
af Nationen, men mäst lagges pä öfwerflödSwaror.
Min tanka wo'e säledes den om re8 wore inteZre,
att den af Bewillnings - Utskottet föreflagne
Koppskatt, grundad pä 1739 ärs Lön- och Betalnings-Afgiften,
skulle till hälften förminstas, samt
hwad om öfwerstödet är förestagit, helt och halln gä
ut, och deremot Consumtions - Afgiften pä det sätt
antagas, alt Tull Taxan, sedan den »vederbörligen blifFff
4 wit
824 R'dderff- och NdelnS protocoll.
wik rättad, skulle tripleras och uppbörden wid LandtTullarne
ste, dä en tredjedel deraf efter manligheten
utqär ill Statens behof och de andea twätrechedelar
aflefwereras i Rikfens Ständers Contoir, det gör en
Summa af inemot 20 Tunnor Guld, som swarar
emot hwad af U stöttets Betänkande kunde afgä,
nemligen 12 Tunnor af Lön- och Betalnings-Afgiften
samt 7 och en half Tunnor genom hwad man
pä Ofmerflöds-Artu len calculeradt, härigenom skulle
alla Tjensteman, och de som tagit afsked, samt
hela Ridderstapet och Adeln och äfwen Bonde»
Ständet winna en ansenlig lindring; Tobaks Afgiften
blefwe dock beståndande sä wäl som FönsterAfgiften.
Denna räkning skär sä ut, akt af-Midderstapet
och Adeln, Stands-Perloner och Tjenstemän,
sorn enligt 1 Art. be'alar 13 R:dr 16 st. samt för
öfwerflöd 4 R-.dr, tillsammans 17 R:dr 16 st., skulle
blott efter detta Förstag betala 6 Rmr 32 st.,
och hwart Bondehemman eller Mantal, som har 8
Personer och efter Utskottets Betänkande betala Z
R:dr ZZ st 4 nst., skulle efter denna Plan betala 4
R:dr Z2 st 4 nst.z men som härtill fordras en ny
n arbetning i anseende till Bewillnings - grundernes
vf.cerseende, som ej annorstädes än i Utstottet med
de andra Ständen kan ste, och ej mer än nägra dagar
af Riksdagstiden äterstär, sä torde Ridderstapet
och Adeln finna bäst, att förblifwa wid BewillningsN
skottets Betänkande, men i fall de andra Ständen
fig ej derom förena, fä hemställer jaa om ej detta
dä kan blifwa en jemknings-utwäg. Dä jag förut
förklarat de orla^er som jag för min del anser, stafwa
föranlälit 1Uskottet att ej widtaga någon annan
Bestattningsgrun.d, än Betänkandet innehäller, sä
får jag ej uppehålla Ridderstapet och Adeln med nägra
-
1789, den 21 April.
825
gra Rediter deraf; för att befwara en wärd Leda,
moks rw gifne Fmflag om Clasfification, som ehuru
antagelig den synes wara, likwäl i werkställigbe en
ej later äg göra. f.ör alt ernä i dek hela den stipulerade
Summa, kunde man förestrifwa hwart och ett
Tarerings-stälie dest del, sä wore saken lätt g,ord.
Men der kunde också hända att en Adelsman med
liten Egendom och manga Barn, wistande i Rikets
aflagsnaste Orter, af Taxeringsmän anfägs för den
förmögnaste och beskattades öfwer all fin förmåga.
Anmärkning öfwer U skottets Betänkande är äfwen
derefter achrdt, att Torpare i c Art. är lika nied
H nnmans Äboer ansedde, det härrör deraf att enligt
Kongl. Resolution af 1744 stafwa de ej fält Åtnjuta
den förminskning som Allmogen 1743 uti 1739
ärs Lön- och Betalnings-Afgift erhöllt, hwilket likwäl
nu borde rättas, och de som efter alla andra
Författningar bland A lmogen räknas, äfwen i de rna
utskyld fä anses,chä de komma att betala hälst
ten emot Hemmans Aboer, sä förhäller det sig äf,
wcn med Arbetsdrängar hos Adeln eller Ståndspersoner,
hwilka också i sednare Författningar bland
Allmoge anses. Detta torde wid Expedilionerne kunna
rattas, sä wäl som jemkning i de högre graderne
i synnerhet, och som genom 1739 ärs Förordnings
ofullkomlighet kommit att nu i Expeditionen inflyta,
det är ej heller nägon rättwisa att en med 752 R:drs
Lön skall betala mer än den som äger 2 a 3002
R^drs inkomst. Hwad Jern Contoirs-Afgiften widkonnner
sä har dermed sä tillgädt, att dä 1772 alla
Jernbruk, erhöllt 2 g:djedels förminskning uti 1762
ärs Bewillning såsom den högste Beskattning nägonsin
warit, bewakades ej Jern-Contoirets rätt, hwaraf
hinde alt det blef skändande wid 1762 ärs Afgift,
Fffs som
826 Ridder!?, och AdelnS protokoll
som
sedermera pä en sä oräktwis grund utgätt, ty
med samma stal som hela Bergslagen erhöllt förminskning,
hade wisierligen det af dem inrättade Contoir
bordt njuta detsamma, och som alla Jernwerk
enligt Utskottets Betänkande, om det bifalles, nu äterkomma
till 1762 ars Bewillning, sä tycker jag
det wara skäl, att Jwn-Contoiret ivid samma Beskatt
ningsgrund förblifwer, det arsa mycket mer rätlwist,
som det är ett privat sammanstött, endast inrättat
för Bergsslagens bestånd, hwaras Kronan och
Riket dvar en sä betydettg inkomst och nytta. Detta
Contoirs hela beställd beror pä enstiltas behag,
som lätteligen kan upphöra om deras sammanstotter
anwändas till andra behofwer än hwartill de anflagne
blifwit; af fri wilja hafwa de utom all annan
Bewillning af sin rörelse äfwen en läng lid af den»
ila deras samlade Casia gifwit 10,000 Daler Silfu
ermynk till Stalén ärligen, hwem kan wäl emot
deras friwilliga Ja och Samtycke pålägga dem merz
Jag är förwisiad att det i Ui skottet ätminstone ej
enhälligt kunnat hända, om derom ä Contoirets »vägnar
warit pämint, häldre mä denna tillgäng i Stats»verket
brista, än att kulstica och allmän sä
kerhet
rubbas. Han tilläde munteligen, att hwad tidens
bestämmande widkommer, torde det ämnet förtjena
ett noga skärstädande: Twä är wore en alltför
korrt Termin, och andamälet nred inrättande as
Ständernes Contoir kan ej derigenom winnås.
Hear lcke^kenlkölcl, Larl krellric. Wid det
af Herr Öfwersten och vice Landtmarstalken utgifne
Project, att igenom Landt-Tull uttaga såsom Conlribution
circa 500,000 Rchr, torde »nig tillälas göra
nägra erindringar. Dä rätta andamälet wid fast
stäl
-
1789, den 2i April. 827
ställandet af en Bewillning är att tillse, det en jemn
likhet
sä widt möjligt är Medborgare emellan i proportion
af deras förmögenhet warder iakttagen, följer
naturligtwis att det Bestrifningssätt som närmast leder
till ändamälet, bör antagas. Och dä blifwer
frägan om Tull Afgifter äro dertill de lampeligaste,
hwilket efter min lanka icke sä förhäller sig, ty en
förhöjning i Tullen träffar blott Jnwänare i Stä>
berne och de Orter som till sitt uppehälle behöfwa
köpa Landtmannens waror, hwilka, dä Säljaren wid
föryttrandet af sin »vara, wäl lärer söka fä sin Tull
tillbaka af Köparen, igenom den nu projecterade Tullförhöjning
stiga lill ett pris, som nödwändigt stall
göra att Städernes Jnwänare stall gä under, och med
dem de fläste Näringar se sin bane, ett öde som
oundwikeligen förestår Rikets förnemsta Product,
jag menar Jernek och Bergsflagerne i Riket, och
hwarom jag är i ständ att närmare dömma; Stängjernet
med allt öfrigt Smartsmide betalar nu LandtTull
och Recognikion med 2 si 7 r:st., hwilket efter
Projectet tredubbladt gör 10 si 4 r:st. Specie ellet
z D:r 28 nft. Kopparmynt, i D:r Kopparmynts
»ninstning är wäl i stället föreslagen i Bewillningen,
»nen igenom denna Tullförhöjning blifwer Jernet ända
belastat med z si 1 r:st. eller r D:r 29 r.st. Kopparmynt
högre Afgift, än efter Bewillnings-Deputations
Betänkande, en påökning som för alla Bruk
blifwer högst tryckande och qwäfwer den Näring som
utgör Rikets förnämsta export, och som med för stora
Afgifter belastad, ofelbart »verkar att wara Gran»
nars Jern pä Utländska Handelsorter undersäljes
»värk, dä Kronan förlorar mer för mindre, desiutom
en Bewillning sä mycket »billigare soln den förnemligast
träffar en SocielL, som icke äger att »vid ett
Riks
-
828 Ridderfk- och Adelns protocoll
Riksmöte
fielf försvara sina rättigheter. Pä Arbetaren
inom Bergslagen satter denna Tullafgifken
ock för dryg: i den Ort der jag bor, fins icke något
enda hushall som icke köyer Spannemäl mer eller
mindre lill sitt uppehälle, och dessutom alla lif,reis
förnödenheter; Gcuffolk. Smeder och Dagkarlar med
smärre Torpare och Bergskarlar kö a allt hwad de
hela äret förtära, pä Städernes Torg, och hwad
för en betydande Beskattning för dei a fattiga folk,
dä de waror som de till filt uppehälle behöfwa med
en sä grof Tull warda b lastade; Jag wiil blott med
fa ord wisa stillnaden pä Siden, som utgör deras
förnämsta föda, nuwarande Tull för Räg är 2 si
2 r:st. eller 26 r:st. Kopparmynt, efter projectet blifwer
den 7 si 4 r:st. och Medes 5 si 2 r:st. högre
än förr, hwilka den fattiga Köparen säkerligen får
ersätta; ännu dyrare blifwer födan honom, dä han i
brist af tillgäng pä Torget, nödgas taga den ur
Borgarens hand. Ett lika förhällande är med de
fleste Bergslager, hwilka alla köpa till cn stor del
hwad till lifwets uppehälle och begwämlighet hörer.
Således faller en Beskattning som u gär genom Tullafgifter
förncmligast pä dem, som behöfwa köpa sin
föda och bo inom de Kretsar der Tullar äro eller
kunna blifwa upprättade, i synnerhet ä dem deribland,
som i anseende till sin Näring ej kunna öfwergifwa
flin Hemort, hwilket den öfriga delen förmodeligen
lärer göra; Städcrne och Bergslagerne blifwa de
som tyngst komma att känna denna Tullasgift, dä
deremot Landtmannen, som säljer sin wara, wäl torde
slippa nägot lättare, dä Köparen förmodeligen lärer
komma att Återbetala den af Säljaren eclagde Tullen,
som blifwit utbetalt för waror, four han till sin egen
och de sinäs hungers stillande nödgas köpa, om de
1789, dcn 2i April- 829
än wore alldrig sä dyra. Ingen Bestattningsmethod
lärer dessutom i sin uppbörd wara mera faruiv än
Lanvt-Tullarne: en widlyftig Befiening mäste hällas,
som igenom en myckenhet löner borttaga en stor del
af Kronans inkomster, som i annat fatt borde komma
Kongl. Majtt och Kronan till godo, desiutom
lärer ingen wara olmnnig om, hu-u en stor del om
icke de fleste Besökare wid Landt-Tullarne göra stna
skyldigheter, och ju större Tullafgifterne blifwa, ju
mera fruktar jag att swek derwid föröfwas, lika tungt
för Landtmannen, fast olika förmonligt för Kronan,
och af hwilken grund flere gänger lä,er warit i project
att indraga Landt Tullarne i stället för att de
nu sä ansenligen förökas Mig torde slutligen tilltalas
att här göra en Reflexion. Att beskatta sig
sjelf, är Swensta Folkets urgamla rätt, till denna
dag helig hätten. Tuttförhöjni agar äro utan all fräga
en Bewillning, men erfarenheten har wisat, att
när de en gäng blifwit bewiljade och älagde, försvinna
de alldrig, oaktadt de orsaker som wällat deras
äläggande urphördch dä likwäl Bewillningar ätagne
till nägra wisia behof, minstatö och förswunnit
i famn,a man, som de behof hwartitt de warit ämnade
gatt borrt; farhäga att detsamma med denna alldeles
odrägliga Tullförhöjning händer, gör att jag
wägar tillstyrka Ridderstapet och Adeln, att detta
Project icke antaga, utan häldre förblifwa wid Be»
ivillnings Utstottets Betänkande, som wäl torde tarfwa
nägon ändring och rättelse, hwilket tiden dock nu
icke torde tilläta a t företaga, men som torde medföra
en mindre betydelig olägenhet och den blott ställes
pä 2 är, efter hwars förlopp man kunde se och igenom
erfarenhet blifwa underrättad, hwad deruti beischer
rättelse och ändring, och dä derefter jemka
och
8zo Ridder!?- och Adelns protocoll.
och rätta sädant, i fall en sä dryg Beskattning dä
widare skulle tarfwas. Hwarjemte den erindran torde
wara nödig, att i fall någon Beivillning genom
Landt-Tull-Taxans förhöjning kommer att upp agas,
sä stor Summa som den nu projecterade tredubbla
förökning enligt Tull-Speeialer och Rakningar utgör,
ofelbart ärligen af Tull-Directionen warder till
Riksgälds-Dircctionen aflämnad, sä att nägon blandning
af Tullmedlen och Riksgäldsmedlen alldrig mä
uppstä, utan sä stor Summa som under namn af
Bewillning hädanefter »vid Land-Tnllarne kvMlner att
uppbäras, och hwilket namn jag, ifall detta project -n.
tages, tror bäst att pä denna Tullförhöjning bibehålla,
»varder till Riksgälvs-Directions Disposition utan
all fräga och uppehäll afleinnad saint tillika fastställt,
att sä snart Rikets behof tilläta nägon minskning i
Undersätarens Skatter, denna Tullförhöjning dä säfom
en annor Bewillning mä af Riksens Stander
sjelfwe kunna minnas och förändras, hwilket alltsamman»
Högloft. Ridderskapets och Ädelns egit
mogna omdöme i ödmjukhet underställes.
Friherre örnlkölä, järton I^ustviA. Han
hade i gär till någon del yttrat sig, och luerat Je»mContoirets
Reglemente och Ptevilegier. B-uks Societeten
har i sig sjelf intet att säga och ingen röst
wid Riksdagar. Jern - Contoiret är deras enfkilta
Casia; Bruksägare aro och tillräckeligen högt beskattade,
men dä han utaf Kongl. Maj:t6 ^Nädiga
Billet antagit, att Riket kunde stä i wäda och
Ridderskapet och Adeln till följe deraf beslutit att
hälla allt ospardt, wille han för sin del ej wara
emot den projecterade Beskattningen af Jern-Contoirets
Casja; dock med uttryckeligt förbehåll, att den
1789, den -i April. 331
icke säsom Bewillning utan säsom Krigsgärd mätte
utgå, och ej längre än pä a:ne är. För öfrigt
conformerade han sig med Herrar LtiernAranat och
Wacktmeister.
G. ^ e vakna, ^drakom. Att jag aldrig slösat
med .lidderskapels och Adelns tälamod, de fä
gånger under warande Riksdag wi warit tillsammans
in Plenis, derom wittnar min tystlätenhek,
hwilken jag till stuts tänkt att bibehälla, men sebast
wid flere projecter och taxation der blifwer fräga
om min körnare eller längre existance, sä skulle jag
billigt hafwa att förebrä mig, för en posteritet vin
jag med stillatigande, säsom godwilligt samtyckte till
ett Taxeringssätt som efter mitt tycke ar mindre afpatzat
efter hwar och ens iner eller mindre förmögenhet,
ty jag hör att Capitalionen tycks winna de
flestas bifall, hwarigenom en som har till exempel
Zo Hemman, ej erlade mera än den som hade ia,
säledes efter min oförgripeliga mening bör Hemmanstal
och rörelser blifwa rätta mättstocken, dä wi bäst
undgä all mannamän och godtycke hos Taxeringsman
i Landsorten, den jag är, »varit och förblifwer emot
sä längt jag förmär. Säledes är min mening att
wi nu formera och stadfästa ett Taxeringssätt, som
för dem i Landsorterne warande blifwer en säker
Controlle, ifall säger jag nägon mindre gynnande
Uppbördsman skulle kunnat miflräkna sig pä rinn
förmögenhet. Skulle detta mitt project ej winna
burskap och jag borthalat tiden, kan den äterwinnas
genom en votering ifrän hwilken jag näppeligen lärer
kunna begifwa mig, med mindre jag ej får desto
större upplysningar än dem jag härtills inhämtadt.
Friherre Du kietr, Kustolpk. Wid en Be
will
-
8Z2 Ridder^- och ÄdelnS protocoll.
willnings formerande är förnämligast att iakttaga,
att den ma kunna gä ut och falla någorlunda jemt.
Z:ne prvjecter, olika kill fine grunder, äro inkonme,
det ena fran Bewillnings-U stöttet, det andra fran
Bonde-Standet. funderat pä en lyrdubblad Tullargift,
och det z:dje Herr VVacbsta^ers, hwars basts ar
Capita ion. Han förente sig med Herr 8tiern^ranats
reflexioner rörande Tullförhöjningen, det >attet
är mest fautivt, och blir i längden mest tryckande.
Wid Bewillnings-Utskottets Betänkande gjorde hau
den anmärkning, att repartiiionen synes ivara ojemn,
och owifl i U gifterne. Art Jern - Contoue s C afla
bliswit ihägkommen, more stridande emot Contoirets
Privilegier.
Känningen torde wäl ej wara huf
wudsakelig,
men präjudicatet att P ivilegier kunna
brytas är wädeligt, medförer owiflhet och möjeligen
stor stada i framtiden. Pä lika-sätt förhölle det
sig med Ostindika Compagniet, utur hwars Octroy
Friherre vu Uiet-e uppläste Z. §., som fri ager det
frän bestattmng. Det kunde wäl sägas, att tyng,
den till en stor del faller pä Utlänningen; han ömmade
ej Utlänningen; men brytes tro och lofwen,
kunde det för wär handel i fram iden göra en gansta
elak werka»; hwilket han för sin rakning wills
hafwa antecknadt. Capitativnen trodde han säkrast
fylla b-chofwen och blifva minst tryckande: det är en
olycka akt de andre Ständen ej blifvit meddelte detta
project, han önstade att nägra dagars uppskof
mätte winnås till defl fullkomligare utarbetande.
Hvad tiden anginge, instämde han deruti, alt den
borde ställas pä 2 är.
Friherre Uappe, Ekstam Willmina. Dä Rik,
sens Ständer e- aue»ast answara sör den redan gjor»
de
5Z. 1789, dest 2l April. 8Z3
de Riksgälden, utan äfwen ätagit sig att till krigets
fullföljande göra nya Län, sä mäste och till
defle förbindelsers fullgörande, Fond anfläs. Den
nu i fraga warande Bewillningen är dertill före.
siagen. Summan deraf, kan enligt det Hemliga U -  stottets gjorde Calcul ej wara mindre, dä man härtill
syftemäl att ej öka, utan twertom i eN liten män
minsta golden. Det läter wäl olikt, att mitt under
ett pästäende krig göra afbetalningar pä en Riksgäld,
som under fredslugnet blifwit gjord. Men den som
warit olycklig nog att räka i Gäld mäste taga nä.
gon utwäq till defl betalande eller ock se den alltid
ökas. Detta är det sörsta tillsä le Riksens Ständer
haft att arrangera Fmancerne: wi mäste fasttaga
det: wi mäste göra wärt yttersta bemödande att
stadga dem. Men huru sivärt blir icke delta? hwad
stiltnad för hwarje enskilt wisar sig ej emellan de
framfarne ären, och de förestående? wi hafwa haft
fred: wi hafwa ej haft nägon ökning i den egentligen
sa kallade Bewillningen, de behof som skulle
fordrat en sadan, hafwa med Utrikes Län blifwit fyllde;
och defle indragne Penninge-Summor hafwa satt
Näringar, Odlingar och Förbättringar i gäng. De
hafwa medfört en skags (fastan inbrllad) wälmäga,
som ästadkommit en »vällefnad och öfwerflöd, paflade
ester hwars och ens medel att förtjena eller rättare
sagt att staffa' sig Credit. En wänlig följd af ett i
annan proportion än igenom Naringarnes tillwäxt
ökat Rörelse-Capital. Hwad se wi för ofl? «
krig ! den största af alla ett Samhälles olyckor. Wi
se den största Bewillning betta Riket nägonsin utgjort.
Icke underligt, dä wi nu pä en gäng stola
fylla ej allenast de närwarande behof utan ock dem,
som de förra ären med Län blifwit bestridde; octz
Andra Bandet. G gS
8Z4 Ridderst. och?ldelns protocoll
-
anda derntöfwer Iiäntan för samma Län. Wi hafna
nu att betala, bade de närvarande och de framfarne
arens utgifter! wi se Rikets naturliga Näringar,
dem, as hwilka alla dest Resourcer bero, med
Bewillningar betungas; wi se dem, sedan alla tillwcrkningspris
genom ett hastigt ökat Rörelse Capital
stigit, i anseende till lika sä hastiga Indragningar,
sakna förlager, som ej med samum skyndsamhet kunna
minstas. Wl se, de pä en läkt Penninge-tillgäng
endast calculerade Näringar, Förbättringar och
Odlingar forsälla: och wi se ost nödsakade att assia
frän wära smä walluster och makligheter, dem wa>
nan redan gjort nästan till nödwändiga; men som
icke mera pasta i hop med tvär hushållning. Allt
detta blir dock ett medel lill sparsamhet, en härd cur;
men dock någon winning för det allmänna; behofwen
aro dock för stora, akt wid blott sparsamhet
uppfvllas. Det allmännas förnämsta winning och
bestånd i längden beror derpå, att alla de Näringar
som antingen producera wära naturliga behof eller
sylia wär brist deraf genom handel, icke sä betungas,
att de, ej mera lönande nedläggas. Jag will ej göra
Bewillningsstktstottets Ledamöter den orättwisan,
att af dem begära, att de skulle haswa jemkm billigt
och rättwist emellan alla Näringar och alla S att,
dragande denna Vewilinings Summa. De hasum ej
der ill haft liiiräckelig lid. Och sanningen att säga,
tror jag ingen tid wara tillrackelig att pä blott s eculation
grunda en jemn Bevillning. Erfarenheten
är den enda Läromästaren. Jag finner af det Htgwördige
P.este-Ständets läxtractrim protocolli af
den >6 April, alt chetta Sundet antagit den före»
stanne Bewiliningen; att dct Wälloflige BorgareSlandet
esler naara små förändringar gjort äswen
sä,
1789, den 2i April. 8z§
sä, har jag ock hört. Deremot säges det att det
Hederwärda Bonde-Ständet antagit dct af Herr Öfversten
och vice Landtmarstalken författade och r
samma Ständ ingifne Bewillnings-Förstag. Flere
project till Bewillningens utgörande äro till Ridderstapet
och 2lde n inkomne? alla syftande pä samma
föremäl, men wida stilde i grunderne till Beskattningen,
Ett tydelig! bewis att ej allenast enstllte
personer, utan hela Ständ hafwa olika begrepp
om de rätta och billiga Bewillningsgrunderne: ett
tydeligt bewis pä att ehwad Vewillnings-project som
antages, ej stadga det pä för läng tid. Misttag
deruti kunde göra alltför mycken stada innan den
tiden inföllo dä de kunde rättas. Jag will ej äta- '
ga mig att bewisa, att Riksens Ständer -äga rätt
att utsätta en wist Termin för Bewillningen. Man
blott förlorar med att bewisa klara sanningar och de
blifwa ända ej klarare. Jag skulle lika sä illa
komma ifrän att med bewis styrka denna rättighet,
som om jag wille bewisa, att den som har rätt att
bewilja, har afwen ratt att neka att bewilja, eller
att den som har rätt att neka atl bewilja, har rätt
att säga när han nekar bewilja. Jag kan ock ej fe
pä hwad sätt med förordnande af en wist Bewill,
nings-Termin kan, som orden i Preste-StändetS
kxtractum krotocoUi, förnärmas hwad om Riksens
Sländers sammankallande Kongl. Majtt allena är
förbehällit. Att utsätta en wist lid lill Bevillning
är helt annat, än att kalla Riksens Stander till allmän
Riksdag, deremot anser jag det wara, att träda
Kongl. Majits ömhet och kärlek för dest trogna
Undersåtare för nära, att misttänka att han nägonsin
med mistnöje skulle se Rikets Stander inför sig
församlade till dest och Rikets wälfärds beframjanG
g g » de.
836 Ridder??- och Adelns protocoll.
de. Det flulle wara att träda detza nitiffa Undersätarcs
trohet för nära, att tro dem någonsin i andra
afsigter komma tillhopa. Jag ser således ingen
betänklighet att föresiL en wist tid till Bewillningen,
om ock deraf skulle följa att i brist af andra
utwägar till behofwens fyllande, det skulle blifwa
nödigt att kalla Riksens Ständer tillsammans. Det
är dock »undre fräga om nägot upphörande af Bewillningen;
den nu utredde Gäld-Summan Garantien
derföre: dennas fullgörande, åstadkomma nödwändigt
en Bevillning; men andra tider kunna yppa
andra tillgängar. Det är i afseende pä Vewillnings-jemkning
emellan de betalande som e» determinerad
tid är nödig. Denna kan ej wara läng uran
risque, att de Näringar som blifwit för hardt belagde
skulle ga under. Den kan ej wara all för
korrt, att tillräckelig erfarenheten ej mä saknas. Manne
den kunde pasta att wara 2 är.
Herr von 8cliul2snkeim, Oaviö. Att fä en
Bevillning som stall beswära alla i proportion fulleligen
lika, är nära en omöjlighet. Owanliga pälagor
stola alltid förordfaka owanliga plägor. Wi
äro långt komne frän de tider da U sala öde gjorde
till alla behof tillfyllest. Sjelfwa den gamla Jordebols
Räntan och Tiondesättningen krycka olika, i anseende
till ärswäxt, H-mmannens belägenhet, och 0-  lika cultivering lid efter annan. Den rätta förmögenheten
kan fwärligen pähiktas om ej igenom inqvisitioner,
eller genom Edgangar, hwilka i Dannemark
och nagra Tysta Riksstäder dels warit, dels
äro ännu brukeliae, men hwilka wörö wärre än sjelfum
Pälagan. Den personella Koppstatten faller
»lika, och alllid tyngst pä Medelständet, som i pro
por
-
17ZY, den 2i April. 837
portion har mesta Folket uti sitt Brödlag, en Ledamot,
som äger allas exstime och tillgifvenhet, har
förestagit Capitationen såsom tjenligare och redigare,
än den mycket sammansatte Beskattnings»
Methode som Bewillnings - Utskottet förestagik; men
samma warde Ledamot torde benägit finna, att i det
projectek Adeln blott är taxerad till 82,022 R:dr,
dä Preste, Sländet är uppfördt till 82,202 R:dr,
begges Tjenstefolk inberäknade. Om ock Adelns
Frälse, Bönder och Torpare skulle läggas der ill, sä
torde dock proportionen blifwa för ringa. Det är
wäl wiHt, att Adelsmän med fine Hustrur och Barn
enligt Tabellwerket icke fullt stiga till ett antal, af
n,ooo. Personer, och deremot Presterstapet, Academic-
och Skol-Betjening med Hustru och Barn,
utgöra mer än 18,022 personer; men Ridderstapet
och Aoelen lärer säkerligen i det yttersta wid det allmänna
betrycket wilsta bidraga till sina kära Medborgares
lättning, och icke öka en redan uthärdad
oförtjent asmund. Den arbetande delen af Samhället
tyckes ock i samma Förslag wara för högt belastad.
Capitationen är en wig, men tillika aldeles
arbitraire ting, och brukas derföre af Asiens och
Asricas Beherstare, säsom ock af någre Europeiske
Enwäldsherrar. Den har i Frankrike ifrän detta
Seculi början warit brukelig. Alla högre Personer
taxeras alltid efter samma Taris, men Medelstånd
och Närings-Jokare olika. Den werkeliga wälmåga»
synes icke utanpä, den kan ärligen variera, och
mäste ibland, till en nödig Credits bibehållande calculeras.
Rang , »värdighet och börd äro opälitelige
ting att derefter determinera taxering. Personer, uppförde
pä samma Nummer i Rang - Ordningen ärs
gansta olika lönte, oberäknad deras enstilta förmöGg
g z , genhet,
8z8 Riddersk. och Ädelns protocoll.
genhet, sä wäl som deras Familles mer eller mindre
talrikhet. Äswcn sä medföra sällan mänga Anor
synnerlig rikedom, icke heller ökes densamma genom
högt tillträde Hofsysslor. Dä man sätter skatten pä
Tjenare» eller Aboen, sä faller den dock pä Husbonden;
lika sa om man sat er Bewillningen pä Landtmannens
Producter, sä faller den icke desto mindre
pä sjelfwa jorden, det Anonyma Beskattnings-Förslaget
är snarare mera compliceradt än det Bcwillnings
- Ut sköttel nppgiswik; men man söker mycket
upphöja den fyrdubbla, eller egenteligen z gänger
emot förr, tölökte Tull-Taxan, säsom den sa.rane,
vch den h>vilken jemnast skulle trycka alla wederbörande
allt efter deras mer eller mindre förtäring
vch rörelse. Herr Ofwerstcn och vice Landtmarstal,
ken har »val behagat antaga detta project såsom sitt
eget; men man kan wara förwissad, att sadant blott
stedt för att afbryta widlöftiga Discourser, hwilka
tycktes föra Nidderstapet och Adele» isrän hufwudämnet;
det torde derföre sä mycket mindre ogunstigt
upptagas, om efter närmare granskning detta Taxeringssatt
skulle raka censeras för ett märkeligt gist,
som siuteligen kunde aftyna de nyttigaste Medborgares
krafter och förmögenhet. Det sörsta märkeliga
för Bonden blifwer emedlertid Tullpenningarne, hwilka
han förut haft nog swart att sammanskrapa. Wid
en tilltagande medellöshet mäste en tre gänger förökt
Summa bliswa för honom nästan omöjelig att hopsamla,
hälst Penningebristen, Kronostämmor, nödigs
Kläders och Saltwarors behof just twinga honom
att tillgripa sitt ofta nog ringa Sades-Förräd.
Att lämna någon del af sin wara uti Tullstugan
till underpant blifwer åtminstone för honom iniprackicabell
dä han arnar sig lill Bergs, och pä wägen
1789, ben April
-
839
stall passera Uppstäder och Tullbommar.
Landt
mannens
hopp att fä fin Spannemal och VictualiePersedlar
m. m. i proportion af de föröka Onera
förhöjde, flär honor» förmodeligen felt; emedan en
enkel person gemenligen mäste gifwa wika för Jncorporationer
vch förenade Societeten Skulle det
ock någon gäng wid en knapp tillförsel för Landtmannen
lyckas, att fä den förökta Tullen jemte Accisen
ersatt, sä träffade detta onda blott en annan
wärdig Medborgare. Pä någondera stall denna
föröda Import pä sädane oumbärliga förnödenheter,
som Spannemal, Slaktkreatur, Smör, Fist, Bränsle
m. m. falla, antingen pä Säljare», Köparen eller
vä begge tillika, och begge äro de Medlemmar
af Samhället. Dä Taxor lägges ej allenast pä öfwerflödiga
Consumtionswaror, utan ock pä de oumgängliga
behofwen, för att sä mycket säkrare erhålla
de päfyftade stora Ingälderna, sa är det alldeles detsamma,
som att lägga skatten pä den närande och
trälande Jnnewänarens .fwett och möda. Höjes genom
Tullen priset pä ätliga och förnötliga waror,
sä stola nödwändigt alla arbetslöner ti lika stegras,
och hade det dä warit mycket uppriktigare alt directe
taga en andel i dagspenningen, ty dit stall dock
nödwändigt det genom Tull-taxaiionen förhöjde priset
gä, om ej wära arbetande armar stola bliswa alldeles
magtlöse eller öswergifwa Landet. Dä Arbetaren
tager sitt igen af Fabriques- Bruks- eller annan
Narings-Jokare, sa stola de nödwändigt söka, att
höja sina warupriser, om de icke i sin tour stola
förloras. Äro wäre rörelser wäl af ven arwn, att
dagspenningen wid wära korka dagar och kalla Climat
i proportion af den tre gänger högre taxerade,
maten förökas kan? Tilläter wär förmögenhet att
G g g 4 hög
-
«4o Ridderft. och AdelnS protocoll
högre
betala Swensta Manufacturwaror? Eller män,
ne den förhöjde Tull-taxan stall göra Lurendrägaren
till en bättre Moralist? Förpaktare och Monvpolisters
skarpa eftersyn samt Galerbojor hafwa icke i
Södra Europa kunnat qwäfwa Lurendrageriehandteringen,
mycket mindre lärer det wid Sweriges täln»
ka stränder samt mildare Regering wara görligt.
Bruks-Patronen, denna Sweriges förnämsta Fabriqneur,
samt stö/sta uppmuntraren och Premii-gilwaren
till den goda Åkerbrukaren, har loostals hungrige
magar att mätta, han sätter lif och rörelse i gang i
mänga sterila stogsbygder, som honom förutan, blott
af Wildjur bebos flulle, och han förser Köpmannen
med den enda betydeliga Exportwaran till stn kroqueringshandel,
af mänga ost oumbärlige importer. Man»
ne Utlänningen eller dest Commitzionair, sedan stulle
gifwa honom ett runstycke mera för jernstången, uppä
den bewekeliga föreställningen, att han nödsakats
för att staffa sine Handtlangare ett nödigt uppehäl
le,
förhöja deras arbetslöner?  Den warde Arbe,
karen behösmer alt styla sin kropp. Är han en Landtman,
och först stall falja stn ull, sa njuter hans färafwel
en flch uppmuntran genom en tre gängor förhöjd
Tull: Den belöntes förr med ivackra Premier,
som diverse gängor desie sednare lider blifwit nedsatte
ända till ro proCent, men som rattare nu borde
heta 6 proCent i anseende till den widtagna laga
warderingen i Hall-Rätten, och hwilka dock nu de
begge sista ären alldeles icke kunnat utbekommas.
.  Föres den af ullen tillwerkade waran äter till
Marknaden, sä sär Landkmannen ånyo godtgöra den
quadruplerade Tullen. Nägon korttänkt Landtman
torde inbilla sig, akt den ifragawarande Taxan blott
stulle träffa Borgaren eller Köpmannen, som kanste i
1789, den 2! April. 841
fäwitsto af honom icke älskas; men dä han förr ibland
rike fädt Accisen ärsatt, huru kan han mål
förmoda att nu fa den förökta Tullen äterbetald?
Men blefwe ock priset förhöst, sa stulle samma förhöjning
träffa Jordbrukaren p>ar contre coup! Den
Bonde eller Torpare btifwer ock att beklaga, som
innan ny bergning infaller, nödsakades af Spännemälshandlaren
atecköpa sin förut sä högt förtullade
Sädestunna.  Det syneS icke eller nägon möjlighet
att Rikets mindre Skader stola kunna tala en
sadan förökt Tullafgift ä bade Nudematerier och
tillwerkade waror. Qm nägon som blott lefwer af
andras swett och möda, stulle pä ett annat ställe
hafwa yttrat sig, att ingen stada ware om detze Stader
förwandlades i byar, sä kan en sä nidingsfull
och oklok tanka icke inom dcsie murar blifwa gällande.
I de mäst florerande Handelsstater finnes allsingen
Land-Tull, och hafwa någre Uppstäder i Swerige
redan genom en wist summas erläggande, tillwun,
nit sig en sadan nyttig frihet. Kronan undwiker
medelst sädane accorders antagande en dyr Betjenings
lönande samt i synnerhet försnillningar, hwilka wid
en högre Tull snarare torde till- a» aftaga. Medtages
ukomdesi wära Handelsstäders och Jernwerksstäders
förmögenhet; till hwem stall wal Åkerbrukare:!
dä göra sin afsättning? hwad stall ock sedan
uppehålla en redan wacklande Handelswäg. Man
föregifwer att denna Consumtions-bestatlningen stall
falla uppå alla lika jemt; men det star ännu sämre
in än wid Eapitationen. Utom hwad redan i anseende
till dell fattige Landkmannen, Dagakarlen och
Närings-Jdkarcn är sagt, sä har till exempel ett hushall
som äger iova Plätar om aret alt förtära, en
Drang och twä Pigor; männe den som har io,co»
Ggg 5 Plä
-
842 Ridderff. och Adelns prstocoll.
Platar att depensera ärligen, har tio uppassande
Drängar och tjugo Pigor att regalera med högt sörtullade
Consumtionswaror! Manga Ståndspersoner
eller sa kallade Adelige Wederlikar arv ofta med en
talrik Famille i den ställningen, att medelst en knapp
t Utskuren ärlig revenue med möda kunna bärja sig;
huru stola de ivid förhöjde priser ä Lifsmedel och
andra förnödenheter, möjeligen kunna finna en nödtorftig
utkomst? Högloft. Nidderstapet och Adeln
lärer gärna öma dessa sina upplysta och warda Bröder,
hwilka wid Constitutions formerande icke räkat
fä nägra representanter. En njugg Pro-Cemare är
alltid swär att träffa och aldraminst räkas han med
Consumtions-Bestattningen; men wäl träffas Arbetaren,
Handtwerkaren och i synnerhet den idoge Fabrigueuren
hwars Wäfstolar, Spinnare- och Spolarewerk
förut gifwit honom en nog ringa afkastning.
Den inhemska Tull- och Äccis-Asgiften pä äte
lige
och förnötelige waror är i det fria Swerige icke
gammal. Den tog sin första början wid 1622
ärs Riksdag för att lindra andra Pälagor och Bewillningar.
Mättstocken skulle blifwa go:dedelen
af warans warde. Ständerne förbchöllo sig ock dä
i Riksdags Beslutet salunda: Sä framt samma Tull
befinnes framdeles ef er nägon tid stadelig och oss
odragelig, sä förse wi oss till Hans Kongl. Majtt
ödmjukeligen att den icke blifwer coulinuerad, såsom
icke heller till wärt stora befwär och lunga förhöjd.
Men frägas nu, om sä stedt, om denna Tull och
Accis tjent till förekommande och lisande af andra
Pälagor och Bewillningar? Om denna Waru Afgift
som isrän början warit en fri Bewillning, icke alltid
blifwit continuerad, och som wärre är, i flere repriser
förhöjd; Om denna eller nägon arman Taxa,
en
1789/ den 21 April. 843
en gäng förhöjd, någonsin i detta Land blifwit ned.
fat ? En förökt Tull pä öfwcrflödswa.ror såsom Caf»
fe, T.ee, Såcker, Tobak, Bränwin, Ol, m. m., är
»nera rimlig. Det är wäl en wig Mon att taxera
per Capita alla sädane som möjeligen kunde bruka
öfwerftödswaror, men Engelska sättet att med Accis
belägga fielfwa waran är vwedersägeligen billigare,
om ock derwid nägon försnillning ste kunde. Att en
Mare och drinkare ej mera stall omgälda sin wällust
och odygd, än den mättelige och nyktre Medborgaren.
är obilligt. Mänge utwägar att förekomma
understes aro och annorstädes påtänkte, såsom att
sälja Caffe brändt och malit, att i stället för att taxera
Olet, taxera Maltet m. m. Malt-Taxan i England
utgör således en af de alldrabelydligaste. Man
är här i S oerige högeligen uppretad emot husvisitakivner.
De äro wäl beswarlige, men ingen Nation
kan wara mera ömtålig om sin anst pro
xort^
än den Engel sta, och den tillåter denne dock
sdr att slippa Landt-Tullar, akt befordra Taxornes
rigtiga uigäende, och derjemte uppmuntra inhemste
Manusacturer. Att hardt beskatta Mjöl, Gryn och
Pundwaror, är wida oförsiktigare och härdare. Kan
den Engelska Arbetaren ej taga sig en mugg 6 Porter,
sä sär han läta det blifwa och häldre stilla den
prässande hungern. Dä alla lätta tillgängar äro
medtagne, sä mäste man esker hand »vidtaga mera
otjenl ge, och wid Beskattningen skillja de till Lifsuppehälle
t högst nödwändige waror, ifrän de mera
oumbärliga, önskas dock att det ej mä gä löst uppå
skjorta och stor, under den föreställningen att wära
gamla Scytiste Förfäder, i likhet med nuwarande Asiater,
och aswen Greker och Romare lefwat helt wäl
utan Skjorta pä kroppen och Skor pä föttren. Pa
det
Z44 Riddersk. och AdelnS protocoll
-
det hela torde Höglostige Nidderstapet och Adeln anse
för bättre, att ätaga sig en werkeiigen synbar, an
en omärkelig och småningom enerverande Bewillning
Det torde eljest blifwa, som man brukar saga, att
siekas rand en liten Eld. Det ömaste af allt, ar den
harda Taxaiionen pä ämbetsmannen, som wisiertigen
får träla för fin lilla Lön, och har ingen extra inkomst
da han med redlighet will förrätta fia tjenst.
Hade Ridderstapet och Adeln under sin sysiwlöshet
nästlidne mecka sätt rädplägas, sä hade kanske någon
utwäg till desi lindrande kunnat utfinnas. O u den
, föreflagne Tull-Afgiftcn synes något minska Procenterna
utaf Lönen, sä höjes sä mycket mera prisen pä
Landtmanna- och Stadsmanna.»varor, samt trycker
Utomdesi sä försträckeligen alla dem som stola hopskrapa
Lönen, att Embetsmannen stuteligcn genom
deras undergång förlorade mer för mindre. Enligt
det anonyma Projectet skulle ock Publicum ärfwa
tillika med Privata, och det till en sa betydlig del,
som 4 proCent af behållningen. Påfundet är ingalunda
nytt: ^nZustc; vicelima kkcersclitatum eller
zo'.de Penningen i arftägt är icke okänd; men
den sträckte sig alldrig till rätta Descendenter eller
till fattiga. I Holland har man äfwen tyckt om ett
sädant Publici medärfwande; men det har blifwit
gansta olika fördelt ä nedstigande Arfwingar, när.
mare och fjermare collaterale Arftagare samt alldeles
ostytde personer som erhållit Testamenten eller Legater.
Här äro 4 proCent öfwer hufwud lika projecterade,
som är för hardt, dä förut Inventarie-Akgifter
till Justitiä-Stater och fattiga existerar. Följden
blifwer »val mindre förmögenhet hos Efterkommande,
än nu lefvande Medborgare; men om Nationen
icke fä »väldigt koin att tryckas genom Inte»
-
i7?9/ don si April- ?4,s
teresiet för den redan garanterade Skuldsumman och
pre Centen »varit mattelig tilltagen, sä hade detta
Förslag, åtminstone i anseende till Sido-Arf bort
möta mindre opposition, helst denna Beskattning närmast
synes träffa den werkeliga förmögenheten, hwilken
eljest ar sä gansta sivär att igenfä. Dock hade
nu sadan Afgift ingalunda warit pasiantze till en precis
ärlig Bewillning, men »val till en Fond cl^moriwkoment,
om den eljest kunnat således inviolable
bewaras. Herr vnn Lcsiulransieim förenade sig
sedan, i anseende till Bewillnings-Terminens utsättande,
sa mycket mera »ned de Herrar Ledamöter, som
»velat utfästa tiden pä 2 högst g ar, svin wid ett
annat tillfälle förmodades wara bewist, att en Riksgäld
som 2 az gänger öfwerginge alla kända tillgångar,
alldrig i längd bäras kunde: äfwen sä att de arina
Undersätarne icke mä>4ga är i rad förmådde uthärda
med en Extra Bestallning, som inberäknad Brännwins-Friheten,
»nen oberäknade alla andra med iner
eller mindre stäk sä kallade Ordinarie Räntor, medtoge
nära en 4:dedel af Sedelstocken. En ivis och
»nild Konung kan icke annat än ömina sig om sitt
Folk, dä det en gäng med förfarenhet fär betyga sitt
lidande. Da fred och rädrum blifwer, tyckes utan
särdeles dju .a Fina»ce-kunskaper, underdäniga och
vswikeliga räd kunna uppgifwas till den förstörande
Gäldens betydeliga minskning förutan Undersätares
utblottande. Alt Riksens Ständer pä wisia bestämda
är kunna determinera sina Bewillningar tyckes
»vara en ej mindre Laglig än billig rättighet. Kongl.
Maj:t har »vid alla Riksdagar sedan Desi anträde
till Regeringen nädigst täckts yttra sig, att de Lagar
och Sedwanor, sorn framför 1680 »varit öflige skulle
ock nu »vara gällande.
Pä hela itoo-talet
ws
-
846 Ridders?. och Adelns protocoll.
wörö Bewillningar och Krigsgarder utfäste pä wista
är eller endast sa wida eventuele i sall kriget annu
pä ert eller annat är längre räcka skulle. Ibland
har ock ett enda Ständ utsatt tiden, och de andra
Ständen i det mälet icke yttrat sig, men merendels
hafwa allesammans concerteradt. En wärd Ledamot
har redan behagat anföra nägra sädane i förra Secuto,
pä wist tid bestämde Bewillningar, och kunna
ännu dertill läggas följande: wid 1604 ärs Riksdag
utfästes tiden pä Z är; 1629 pä 2 är; 1622
kades som förbemält är, Tull och Accis pä Inlandske
waror som fördes till Torgs; 1644 bewiljades
pä I, högst 2 är; 16Z2 pä Z är; I6ZZ äfwen pä
g är, dä Borgerstapet i synnerhet klagade pä QwarnTullen;
1657, dä mänga särstilte Provincie Riksmöten
höllos, bewiljades olika pä 2, g a 4 är;
,664 pä g är; 1668 dito pä g är; 1672 pä 2
är; 1675 pä 1 är; Adeln i synnerhet 1678 pä 2
är; 1680 pä 2 är. Ständerne hafwa alltid förbel
hällit sig att deste Bewillningar och G irder ej skulle
till deras rättigheiers försäng blifwa stående, eller
de beswäras med andre pälagor thy förutan. Borgare
- Ständet räknade icke en gäng Juqvarreringeir
ibland sina nödtwungna borgeliga Onera: i 1678
Riksdags-Bestut läses: „alla Städer igemen utfästa
denna friwilliga Bewillning med det uttryckeliga förbehåll,
att wara frie och förffonte för alla andra
pälagor och beswär, ehwad namn de hafwa kunna,
som uppä Riksdagarne af Ost icke mottagne arv:
och der äfwen sä hända skulle, att Inqdarteringar
och Förplägningar ike skulle att the thä mätte uti
themia bewiljade Contributtonen decourteras
Den mäste ock om Kronans Drätsel och Uppbörd
wara ganska litet underrättad som icke wet, atp större
-
1782, ben 21 April. 847
re delen af de nu för tiden säsom ständige KronoUtlagor
päförde Artiklar, äro blotte Bewillningar;
oberäknade mänge sednare tillkomna Regale Rättigheter
och T.xor, säsom ock tid efter annan förhöjde
Charta-Sigillate-Afgisken, hwarmedelst Kronan deltaga
i alla köp, skuldfordringar med mera. Wid
wista af de äldre Riksmöten wörö inga Bewillningar
eller Krigsgärder uifäste, likasom under 1720
ärs Regerings - Forms bestånd, mne gängor hände;
Om elj st Lön- och Betalnings-Afgiften, Slottshjelp
och A^cis undantagas, hwilka dock wid 1791 ärs
Riksdag expreste såsom blott continuerande till nästa
Riksdag delerminerades. Riksens Sländer hafwa
ock under
för sig, altar 1786 Bewillningen utfästes pä 4 ar,
af hwilka Kongl. Majtt nädigst täcktes efkergifwa
ett är; hwad som war lagligt och tillätcligt är
1786 mäste förmodeligen äfwen sä wara 1789.
Swensk Mannafrihet stall i synnerhet beftä uti att
beskatta sig sjelf. Äga Ständerne icke allenast en
ostridig rätt att fritt gifwa till Rikets underhäll
hwad som funpoS nödigt, utan ock jemha
och afstä, sa tyckes wal dem som otwungit gifwa
äfwen tillhöra att jemka Bewillnings-Termin,
eller aldeles afstä en oinskränkt lid, hwilken möjeligen
kunde räcka uppä Barn och Efterkcmmande,
som Högloft. Ridverskapet och Adeln för sin del icke
torde se sig berättigad att för en långlig framtid beskatta.
Sedan större Extra Stater behöfwas sä är
wisterligen en rädig omtanka nödig att icke Swerige
förqwäfwer alla sina Näringar lika som Spanien
med sin Alcanala eller 6 PrcCents Afgift af alla
slags säljbara ting, hwilken tribut ock tillförene
warit större, Swerige äger icke heller nägra Peru
-
843 Ridderff. och AdelnS pcotocoll
vianske
Guldgrufwor att dermed ersät a stadan.
Englands kloka Finance» och Taxerings - Systems
skaffar Publicum af knappa ätta Millioner Mennistor
öfwer 40 Millioner R:dr i ärlig inkomst, dä
det af naturen mera gynnade och längre odlade Frankrike,
fom äger 24 Millioner Jnwänare, med beswär
och ett öfmerklagm förtryck föga kan uppbringa till
Skattkammaren 60 Millioner R:dr, som dock i proportion
mot Enaland borde stiga till 120 Millioner
dito. Om Swenges Folknummer, Afkomst och Penni
ngestock föga kunna jemföras med besia mägtiga
Länder, sa lärer ännu mindre försigtigt wara, att
just^wälja det äfwentyrliga af desie Staters Finance
Systemer, dä man saknar de Utrikes resomcer,
hwarmed de upprätthållit sina artificiella Entre.Pri.
seri men Uiländsta Exempel torde mindre behaga, ehuru
inhemste upplysningar ibland tryta. De konstige
Finance-Operationcrne, som emellan 1715 och
17 »8 i Swerige nyttjades, äro alldeles försträckande;
sedan Rikets Inbyggare genom Myntförhöjningar
och Beskattningar blifwit utblottade pä all redbar
tillgäng, sä pantsattes sedan all deras Egendom
i fast och löst. Ett Riksens Ständers Eonroir inrättades
efter Regements Förändringen, men wid Bewillningar
säg man sig uttir ständ att godtgöra de g,«
Tunnor Guld, hwartill Mynt Tecken, Mynt-Sedlarn«
och Srats-Obligationerne sig bestego; utan Li.
guidation mäste uppgöras medelst en inhemst RiksBanqueroute,
som ftrstörde flera oskyldig» Medborgare
an 1682 ärs härda Likvidations-Commisiion.
Herr 8cliuliren!->eim tilläde stuteligen, alt han
tillbraqt wid pasi en sje gedel af sin lefnad utom Riket,
ibland i Monarkist»» ibland i fria Stater;
Och
54- 1789, den 21 April- 849
Och ehuru Finance- och Drätsel-Werk icke warit
desi hufwudyrke, sä torde dock nägot nyttigt hithörande,
inhämtas kunnat; men underkastade gerna sina
tankar »vördsammeligen Ridderstapets och Adelns
up lystare ompröfwande. Tidens korrthet torde dock
göra en nogare granstning denna gängen föga möjer
lig, äfwen som Höglofl. Bewillnings-Utskottet nödsakats
hasta »ned detta sitt för Rikets »välfärd sä
bstydeliga arbete. Friherrarne lantin,»yssiauten,
Larpt.-lLN8 och örnllcöläs, samt vice Presidenten
Lkrenlrotks, Öfwer Ceremonie - Mästaren WackllLr;er8,
med fleres påminnelser kunna wara af myckeN
wigk, »nen i brådskan torde alltså stamm uti reservationer
till nästa gäng, och nu bast anses, akt af
a:ne motbjudande ting underkasta sig det minst wädeliga,
samt säledes förena sig med de Herrar Ledamöter
som anhälla om proposition, till bifall ä Bewiilnings
- Utskottets Betänkande pä determineradö
2:ne, eller vin Pluraliteten fä behagade god:finna
uppä grue är.
Grefwe lervenhaupt, Olaos. Dä NU Rid
derskape,
och Aveln ändteligen fä företaga och stuteligen
afgöra ett sä wigtigt mål, som det nuwarande,
har jag tänkt, att tillstyrkande af de stät jag häruti
arnar andraga till en förberedelse kasta ett betraktande
öga pä loppet af detta Riksmöte, saint närmare
inse huru detsamma af wärt Ständ bör anses. Wi
hafwa, »nine Herrar, samlats hit i en stund dä Allmänheten
förförd af de nedrigaste tungor och nestigaste
skrifter, svin opåtalt fatt offenteligen tryckas
och kring Landet utspridas, stadnadt i den öfwerly»
gelfe, det wore endast Aveln som wore skulden till
närwarande och tillkommande olyckor. Med delta
Andra Bandet. Hhh sivär
8Zo Rldderst- och AdelnS pcotocoll
swära
och oförtjenta omdöme om ost, intogo wi inom
detta hus wära ställen; näppeligen framgä nägra da.
gar innan wi fä röna wär Konungs onåd medelst
ett ofsenteligt förbud af all ventilation uti ett ämne,
det wi som ett Riksstånd och en sä wäfentelig del
af Lagstiftande Magten bordt enligt wära Lagar
tro wara wär rättighet. Wäre mest upplyste och
ständaktigaste Medbroder, ryckas ifrän tvärt Samfund
och inmanas i häckte. Hwad salsta belackare om
dem föregifwit weta wi ej, men det weta wi, alt
dem ej uägot brott kan förebräs och att de emot Lag,
Niksdagmanna och Medborgelig Rätt redan tillbragt
öfwer 2:ne Mä.iader inom Galler och Bommar utan
att ens blifwit hörde. Lagarne äro, mine Herrar,
ej synnerligen wördade och Allmänhetens omdöme
ej ansedt af mycken wigt uti det Land, der de
ypperste Medborgare dragas utur sine hus i aflägsne
Fängelser, beröfwade af sine närmaste anhöriges
skötsel och umgänge, och det utan att minsta brot',
minsta orsak till detta waldsamma steg tros wara
nödigt att föregifwa. Är detta följder af ett fritt
och lagbundit Regeringssätt, fä läre wi, mine Herrar,
fä medge den paradoxe, att Rom annu war en
Republique under de sednare Kejsares Regering.
Knappast sakne wi wäre allmänt älskade Medbröder,
dä ost förebringas en ny Lag under Namn af Förenings-
och Säkerhets-Act; den tid wi i början af
Riksdagen bestylkes för att onödigt utdraga, war nu
ej mera sä angelägen, ty mer an 14 dagar framgingo
och hmarje dag medförde för wäxt Ständ en
fullkomlig inactivitet. Sent omsider fä wi detta mäl
till afgörande. Ridderstapet och Adeln kan ej wara
sig olik. Den dyra Ed de swurit, det lyckliga Regeringssätt
de wördat, den nit de bära för Konung
och
1789, den 2i April. 851
och Fosterland äro de bindande stal med hwilka de
för sin del cckjlä denna Art. E:t Beslut hwilande
pä fä goda grunder hade ej fordradt sä läng betänketid.
Detta wigtiga ärende ar knappast afgjordt,
förr än hela wär uppmärksamhet och tankekraft mä.
ste samla sig kill stärstädande af Hemliga Utskottets
Expedition; här möter ost genast en otrolig och med
wara och hesa Landets wilker föga öfwerensstämmande
Gäld-Summa, för hwilken Riket fages häfta:
Ridderstapet och Adeln mera bekymrade om Rikets
upprätthällande och sanna wäl, än om de arga
och salsta omdömen, som om deras förhällande kunna
fällas, tror sig hafwa funnit en medelwäg till detta
stora ändamäls winnande. Alen, mine Herrar, j
ären mi t »vittne, att dä »vi i wära rena afsigtev
moro som mest öfwertygade om bickghcten och möjligheten
af det goda Bestick »vi moro sä nära att taga;
blef af Herr vice Landtmarstalken ost en Kongl.
Billet äler frambragt, hwilken till inletgjorde hela
wär öfwerläggning, med en Befallning till Landtmarstalken,
alt ingen proposition utan blott pä Icr
och Aej i denna fak singe göras, och med det niärkeliga
tilläga, att Riket i fall af Afslag kunde gä
förlorat. Hvad blifwer en Swensk Niddcrsmans
pligt »vid en fä oförmodad utlätelse asbest Konung?
Jo, mine Herrar, den innefa tas i det hedrande Beslut
»värt Ständ i denna sak tagit: nemligen att
war egen öfwertygelfe wikit för blotta farhägan dcste
grufwelige ord hos ost uppiväkte, samt att »vi heldre
»vilja antaga Tiggaresiafwen än uppehälla ost
nied att stärstäda följderne af detta wart Beslut,
Under loppet af detta snart i z:ne mäaader warande
Riksmöte hafwa wi oagtadt de mänge mest bevekande
och kraftigaste päminnelfer med Deputation
Hhh 2 ner
852 Liddersk- och AdcliiS protocoll.
ner ej sätt nalkas ivar Konung, mer än enda gäng,
wära Medstander ej mer än 4 gängor; hwad enighet
uti öfwerläggninqar och beslut ett dylikt utestängande
Lagstiftande Magterne emellan medförer, lämnar
jag hwar förnuftig menniska att dömma.
En vice Landtmarskalk hafwe wi af Kongl.
Majrt fatt emottaga. Inrättningen af fördubblade
Landmarskalkar war för wart Ständ sa ny och omanlig,
att äldsta Grefwcn till präjudicats undwikande
säg sig fcranlaten, att till Protocollet deremot protestera.
Herr vice Landtmarskalken mäste wi dock
lämna det witsord, att han med största nit och unhergifwenhet
till punkt och pricka ätlydt och utfört
Kongl. Maj:ks Befallningar. Huru harr bewarat
wäre rättigheter och emot sitt Ständ uppfyldt sina
åliggande skyldigheter, lämnar jag wäre Protocoller
att wittna. Wid genomseende af denna dock ofullkomliga
mälning torde billigt den frägan uppkomma.-  Äro wi ett Riksständ eiler ej? Att wi det werkeligen
aro och förblifwa ar wäl intet twifwe! underkastat,
dock mäste jag tillstå, att jag funnit det
wi under warande Riksdag oftare mottagit positive
Befallningar än wi blifwit rädfrägade. Högloft.
Ridderskapet och Adeln lärer häraf inse huru förmonligt
och behagligt detta Riksmöte för ost warit.
En stor rättighet hafwa wi likwal i behäll. Ett
fritt folk, som man ännu kallar ost, äger att bewilja
hwad de till Statens behof finner nödigt; samma
rättighet hafwa de ofelbart uti tidens bestämmande.
Lätom osi, mine Herrar, alltid wara osi lika; antagen
Bewillnings-Utskottets project, jag medgifwer
att deruti finnas flere fel lill Beskattningens utstakande;
följder af den korrta tid inom hwilket det
blif
-
1789, den 2i April- 853
blifwit utarbetadt, och Summans ätminstone uti märt
Land oerhörda storlek, hwilka aldrig kunna tillwikas
de upplyste Herrar och Män, som del sammanfattat;
jag medgifwer äfmen att wart Ständ, utom proportion,
och pä bekostnad af wäre Privilegier blifwit
betungadt. Just desie skäl, mine Herrar, öfwertvga
mig, att wi deruti böra inga, dock pä en bestämd
tid af 2-ne är; ifrän hwilket wi lika sä liter böra
wika som ifrän sielfwa projcctet. Är Riket efter den
tiden i samma oivckeliga belägenhet som nu, dä är
allt hopp rrte; är utsigten blidare, är wäl dä rätta
tiden till jemkningar, och pä det Allmänheten fluteligen
mä blifwa öfwerkygad, att Ridderskapet och
Adeln gärna uppoffra egen förmögenhet för det allmänna
bästa, hwilket med obestämd tid uti en sä
flor Bewillning jag är öfwertygad aldrig kan förenas.
Friherre Vielke, Urure. Det man nyligen
hörk, kan ej straxt falla ur minnet, alldraminst dä
Let angär sä rörande ämnen som de, hwilka med
sä mycken fanning blifwit anförde af en wärd Ledamot.
Jag delar med honom känflan af det mätt
utaf den olyckliga ställning, hwaruti wärk Ständ nu
btfinnes. Det enda wi weta osi med säkerhet äga,
är att för detta ögnablick njuta ett lif, hwars fort,
sättning wi ej kunna förutse, om den blir osi af Allmagten
lämnad säfom en Nädegäfwa eller såsom ett
straff. Utaf war Medborgerlighet hafwa wi dock
ännu i behåll den bedröfliga delen, att med wära
Lif och Egendom understödja ett i wäda stadt Fädernesland.
Jag instämmer med den wärda Ledas
moten, alt också de mätte pä ett detta Ständ ivar»
digt sätt dertill uppoffras. Wi frede derigenom wära
Samweten, och om wi ej förr njuta den räktwiHhhZ
sa
554 Riddersk- och ÄdelnS protocoll.
sa märt uppsåt förkjenar, Arv ivi åtminstone derom
förwisiade ifrän den stund dä mennistomag u phörer.
Det lärer således wara utan staga, alt Ridderstapet
och Adeln »villigt ingär uti den förestagna
Beivillningens Summa, och Deliberationer säledes
endast blir om sattet och tiden af densamma. Trenne
Förstag-r aro inkomna, hwaribland det som Herr
Oswelsten och vice Landtmarstalken adopterat, får
först granstad. Den der förestagne Cvnsumtions--  Afgisten är, ehuru »välljudande wid första päseende,
bade mera tryckande och »vådelig än nägot annat
Beskattningssätt. Jag »vill e) yrka deruppå, att wära
Tullar frän begynnelsen warit Bewillning af
är »622, som sedan blifwit beständande, och flera
resor ökad; en omständighet som bör ingifwa farhåga
derföre, som Ras,ven i Fabeln hade för Lejonkulan,
da han sade Vestina terront. Jag will ej
heller anmärka möjligheten af nya Tullars anläggande,
der de kunde blifwa lönande: det är nog med
de olägenheter soln ända derwid möta. Först och
framst faller Tullen alltid tillbaka pa Säljaren, det
ar Landtmannen. Köparen mä återbetala densamma
eller ej, sä minstar den alltid »varans »värde.
Till exempel .,6 si afdrag pä »värdet af hwarje tunna
inhemst Räg, gjorde ju den faseligafte, fastan
osynliga Beskattning för Landtmannen. Huru skulle
icke Nänngar dernäst derigenom förfalla? Huru skulle
icke U l lindsta me o mindre Tull belagde Rudemate
ier utestänga de Inrikes nyttjande »vid »vära Fabriguer,
och ändteligen orsaka att de ej »nera producerades
inom Landet. Ändteligen blefwe en sadan
Tull lika sä olämpelig, som i wisia fall till och med
löjelig. En Renshud transporterad genom tre Tullar,
wore genom tullen betald till mera än desi wär>
de.
1789, den 2» April- 855
de. Afgiflen af 4 proCent pä Capikaler i Sterbhus,
skulle inom fä är nog kunna göra Kronan till
ensam Arftagare i de Slagter, der Sidoarf kommer
att, som osta händer, stiftas emellan äldriga Personer.
Förgäfves äbcropas Englands Exempel utaf höga
Consumlions-Accisier. Utom det att de uti England
icke päläggas pa oumgangeliga lissförnödenheler, war
England walmäende innan Beffattningarne hunn»
till sin höjd, och framför allt agde och ännu äger
bade Nationel och enstild Frihet, Lagars »verkställighet,
Handel och Näringar, grundade pä egen Span,
nemäls-Pcoduct, egen Ull m. m.; huru nära detta
Land i alla besia fatt nalkas England, lämnas till
hwars och ens omdöme. Jag stall säledes ej annat,
än för min del afstyrka Ridderffapet och Adeln
frän antagande af detta Förslag. Dernäst förekommer
Bewillnings.Utstottets Project. Detsamma har
den förmonen, att, ehuru tiden till upprättande warit
otillräcklig, dock wara mera arbetat, än de öfriga.
För att ej upprepa hivad flera wärda Ledamöter derwid
haft att erindra, inskränker jag mig inom fä
anmärkningar. Sju proCrnt af PenningelSner och 9
proCent af de indelte, är wisierligen öfwer höfman,
helst det är mot ändamalet af alla Embetens inrättning,
att återtaga nägot af den knappa Lön de fleste
af dem bestäs. Proportionen tyckes ej eller wara
särdeles »val träffad. Fem R:dr pä en Bistop
och 4 N:dr pä en Kyrkoherde i en Församling af
104 Mantal, men 9 R:dr pä en Subal erne-Offi»
cer med indelt Lön, stöta all billighet. Summan
af Bewillningen pä Adeln och Adelns Vederlikar gär
till 25 Tunnor Guld, men Preste-Ständets till icke
fyllest 2; en sä obillig proportion bewisar att det
Högwördige Sländet icke funnit för godt att till
Hhh 4 mätt
-
856 Hadders?. och AdclnS protocott
Måttstock
af deras Patriotisms mot de öfrige Ständens,
malja Pemiingeafgifter till Rikets frälsning.
Manga Arlielar, och wista delar af öfwerflödsafgifternc
torde gif,va anledning, de förre lill oreda och
owisthet, de sednare till Fisealisationer och Cchicaner.
Ät.erstär nu endast akt gransta det af Herr OswerEeremoniemastaren
Wachstager uppgifne CapitationsProjectet.
Methoden der,vid ar enkel, och således
bättre an wiv de andra, hwartill kommer akt man af
erfarenhe en funnit det Koppskatten alltid bättre utgädt
an andra Bestattningssätt. Om den Proportion
fom är 1772 antogs, ivar da billig, sa mäste
den wara det ännu; och om den nu stmls ökas pä
Ridderstapet och Adelns bekostnad, sä lärer det anses
af Ridderstapet och Adeln såsom i denna tiden
bade hedrande och nyttigt för Ständet. Efter 1772
ärs Bewillning war förhätlandel emellan alla Slättdeus
afgiftcr följande:
För Adeln och Adelns Vederlikar bewilljades 80
För P.este-S ändet - - - 72
För Vorgare-Ständet - « - 122
För Bonde-Ständet, Frälse-Vönder och Torpare
inberäknade - - - 422
Enligt nu uppgifne Capilakions-Project skulle
Adesn och Ständs-Personer gifwa 299. PresieStändet
80. Borgare,Ständet 526. Bonde-Ständet
648. Men enar ätminstone 222 Mantalsstrifue
Personer finnas pä Frälse-Jord, hwilka 224st
öfwer hufwud stulle utgöra 102 R:dr, för hwilkas
ukgäende ägarena stulle komma att häfta, VM icke
Hemman och Torp stulle blifwa öde, blir
Adelns med dest Wederlikars och Fralse-Bönders
eller Torpares utgift i sjelswa Verket 599
Pre
-
1789, den 2i April.
857
Preste-S ändets r-z:tedel deraf eller - 82
Borgare-Ständet 75,220 R:dr mindre » 526
Bonde-Ständet pä Skatt- och Krono-Jord
lill öfwer 56222 hela Hemman, dä all
Frälse ej gör mera än 25,222 Hemman,
uti förhållande som r i emot 8 eller - Z48
Detta Förslag utgör dock, enär Frälse-Vönder
och Torpare ej deribland räknas, endast 18 Tunnor
Guld, pä Adeln och dest Vederlikar, dä Vewillningslitstottek
deremot förestär 25 Tunnor Guld. Men
som Capitationsförslagek ej hunnit utarbetas, anhäller
jag att ett Berednings-U skott mätte pä nägra
timmars tid fä detsamma öfwerse, och sedan till Ridderskapet
och Adeln öfwerlämna; en desto mera billig
begäran, fom Borgare-Ständet till dylik granskning
sätt anmanda hela fyra Plenidagar; och pä
det icke detta Plenum mä fruktlöst förbigä, får jag
den äran tillstyrka, att frägan om tiden till Bewill»
ningars ätagande, mätte i dag företagas. Vid den
samma utbeder jag mig fä yttra mina tankar. Jag
har hört den besynnerliga satsen drif.vas, att en limiterad
tid för Bewitlningcn stulle wara att falla in
uti Kongl. Maj:ks Höga Rätt, att enligt g8 Z. af
1772 ärs Regeringsform ensam kalla Riksens Ständer.
Det lärer ej tarfwa Bewis, att den som sifwer
friwilligt, äger också rättighet att utstaka tiden
och sättet af dest Gäfwa; ty det är en Axiome.
Alla tiders praxis, till och med under Souverainitekens
ok, har warit a t Bewiha pä bestämd tid:
arv wäre rättigheter, wär frihet mindre nu, än dä?
En sä tryckande och till sä tet sä outredd Vewill,
ning, fom denna, kan ej sägas wara annorlunda antagen
an pä höft och försök om densamme med LanHhh
5 dets
8Z8 Riddersk- och AdclnS protocoll
dets
beständ kan sä till Summa som Reparation utgå.
Lika litet kan den af Riksens Ständer Kagne
Garantien medföra en förbindelse till ewigt fortfarande
af en sadan Bewiltning som denna. Om an
det medgifwes att Riksens Stander ingätt i borgen
derföre, mätte de äga samma rättighet som hwar och
en annan Cau ionist, nemligen: att dä Hnfwudman»
nen brister i betalningen, med Crebitorerne jemka
om densammas Terminer, som sätt; alldraminst kan
utsättandet af wist tid strida emot Kongl. Maj.-ts
Höga Ratt, att ensam kalla Riksens Ständer. Wi
hafwa hördt Kongl. Masits Nädiga Löfte, att understödja
Riksgälden med Subsidier om och när sädane
fäs. Huru kunna wi weta om den etter andra
Resourcer, dem tiden statt tillstynda, icke kunna
pä mänga är göra Riksens Ständers kallande onödigt,
om än Bewillningen upphörde, än mera är det
vnekeligt, att den nu i frägawarande Afgift bestär
utaf twenne skiljaktiga fast till deras gränsor icke
determinerade delar, nemligen Bewillning och Krigsgärd.
4Z 8- af 17 72 ärs Regeringsform utstakar tydeligen
att Krigsgärd bör upphöra och Ständerne sammankallas,
sä snart som Kriget uvphör. Wi böre hop»
pas att Kriget stall stutas inom detta Äratal, hwarutan
detta Land föga lärer kunna räddas. Enligt
äberopade Z. af Grund-Lagen bör icke allenast Fäderneslandet
dä stonas för Krigsgärd, utan ocksä
Riksens Ständer sammankallas. Tiden titt nästa
Riksmöte bör derföre wäntas Lagligen inom ett är;
och dä Ridderstapet och Adeln utsätter Bewillningars
Termin titt 2 är, hwartitt jag i ödmjukhet styrker,
gär den öfwer den tid inom hwilken efter all
liknelse ny Riksdag bör förestä efter Lag, och dä
lärer ingen kunna bestylla Ridderstapet och Adeln,
att
1789, den 21 April- 8Z9
akt hackwa tradt Kongl. Majtts höga Rätt till Ständers
sammankallande för nära.
Friherre I^LntmAskwulen, TAbreclrt. Sedan
Ridderstapet och Avetn giswit sitt bifall till Hemliga
Utskottets Lxtractum krotocolli, uti hela dest
widd, för att ej blottställa Fäderneslandet för den 0-  förmodade wäda, hwaruti Ridderstapets och Adelns
afstag hade kunnat störta Riket, enligt Kongl.
Majlls Nädiga Skrifwelse till Herr vice LandtMarstakcn,
äterstär nu den wigtiga Frägan, huru
wida Ridderstapet och Adeln igenom Bifall till en
Bewillning af 82 Tunnor Guld magkar fullgöra
den Förbindelse de sig igenom Garantien af Rikets
Gäld ätagit. De fleste Herrar, som under Deliberation
om Hemliga U stöttets Lxtractum krotocolli
yttrade sina tankar, ansäge den af bemälle Utstött
förestagne Bestattnings-summa, såsom allt för tryckande,
ja sä högt tilltagen, att den omöjligen af Landet
kunde utgå: detta anser jag afwen wara en ostridig
sanning. Men, mine Herrar, att den projecterade
Bewillningen wida öfwerstiger Landets tillgängar,
det ansörer jag icke såsom ett stal, akt pä densamma
göra nägon afkortning; nej, jag will heldre bewilja
öfwer förmägan, än att jag skulle wägra det som
länder titt Rikets räddning. Summan är uppgifwen,
utan hwilken Riket icke är hulpit; skulle wi inläta
06 uti nägon granstning huruwida denna Summa,
om den ock de första ären till Riksens Ständers
Contoir skulle inflyta, äswen kunde i framtiden af
Landet betalas utan dest totala u armande, dä more
i detta ämne mycket att anföra, hwilket jag med stillatigande
förbigär, emedan ingenting derwid kunde
winnås; ty sedan Rikets Ständer fatt emottaga Ri,
tets
86o Aidderfl- och 7kdelns protocoll
kets
Gäld och Statswerket behållit Rikets Fonder,
dä äkerstär ei annat an akt bewilja anda till yttersta
Skärfwen. Förmvdeligen lärer icke Riksens Ständers
Contoir igenom indragningar uti Staten kunna
utaf Statswerkets medel subliveras utöswer beloppet
af de 9 Tunnor Guld, som tillförene warit anstagne
till Riks-G.ilds Fonden: den Bewillning af
,2 tunnor Guld, som Statsiverket enligt Hemliga
Utskottets yttrande krafwer, gifwer ju för det närwarande
föga hopp om nägon lindring uti den föreslag»
ne tunga Beskattningen. Jag är derföre af den tankan,
att om Ridderjkapet och Adeln uti sakernes närwarande
flick, ätager sig en Bewillning wida öfwer
förmägan, ådagalägga de bade för samtid och efterkommande,
att oinskränkt nit och kärlek för Fosterlandet
har styrt deras Beflut. Säledes kan )ag icke
annat än för min del tillstyrka, det BewillningsUtflottets
Project matte tagas till grund för den
Bewillning som uu stall utgöras, dock sä wida de
öfrige respective Medständen deruti inga, och med
det uttryckeliga förbehåll, att om någon minskning
uti Bewillningen pä hwad sätt som helst skulle tillkomma,
Riddyrstapet och Adeln mätte samma minskning
proportionaliter tillgodo njuta. Hwad äler ti.
den beträffar till denna dryga Bewillning torde försigtigheten
fordra, atl den ej utsätkes längre än till
aure är. Om Riksens Ständer pä längre tid fluk»
le ätaga sig denna Bewillning, kunde det hända att
de mindre förmögne Medborgare uti Staten, hade
med förlust af fin timmeliga wälfärd, köpt kunstapen
om Rikets Gäldbundna belägenhet samt rättigheten
att igenom Ständers Fullmägtige förwalta
Rikets skuld. Men dä den Beskattning, som Riksens
Ständer wid detta Riksmöte lärer sig ätaga,
ej
1789, den 21 April. 86r
ej allenast innehåller en Bewillning till Statswerket
och ett Sammanskott till afbetalning pä Gälden, utan
äfwen en Krigsgärd, hwilken efter Krigets stut bör
jemkas och rättas ester beloppet af krigsomkosiningarne,
sä följer häraf, att en inskränktare tid, för den
i frägawarande bewillning lärer wara den lämpeligaste.
I fall att Ridderjkapet och Adeln skulle i likstämmighet
med vfwan anförde tankar stadga deras
Vestm, anhäller jag, att Cxtractum krokocolli deraf,
ofördröjligen mätte afgä till de andra Ständen.
Följande tilläggning får jag äfwen göra: Jag sinner
wäl att nägra jcmkningar uti Bewillnings Ut»
flottets Project borde kunna äga rum, men är tillika
af den tankan, att deste jemkningar svårligen lärer
kunna werkställas u i en sä talrik Samling som
denna, och förestär säledes, det Bewillnings Utskottet
mätte höras, i anledningar af de erindringar som
under öfwerläggningen blifwit gjorde, deröfwer inkomma
med sitt utlätande huruwida BewillningslUflotlels
Project kan käla nägra jemkningar utan
att störa hela Projectet. Jag tror äfwen attAfgiften
för Sidenmeubler och Förgyllningar utgör en sä
obetydelig object, att den utan synnerlig afsaknad uti
Bewillningssumman kunde utgä utur Projectet.
Herr von ^näer^on, ^lexancler. Friherre
Carpelan hade till en del anfördt hwad han ärnade
säga. Del anginge egenteligen Officerare som trädt
utur stensten, när nägon efter zo ärs tjenstetid tagit
afsked, lärer det wara gansta billigt att en sadan
Conkribuerar mindre än den som ännu tjenar
och njuter Lön. Herr von Anllerston hade tjent i
ZZ ärs tid, gjort Finsta Campagnen i förra kriget,
bewistat Actionen wid Korpo ström, blifwit blesterad,
862 Ridderff. och AdelnS protocoll
-
trädt ukur tjensten, utan Hederstecken, utan sin begäran
fädt Capitains Caractere; det more hardt om
han komme akt plikta för fina gjorda trogna tjenster
med en dryg Contribulivn, och trodde akt han, en
gammal Man af 7g ärs alder och pä gra flens bradd,
jemte de som med honom more i samma omständigheter,
borde wara fria fran sadan algift.
Allmänt frän Brnkarne förklarades att hedern
borde wara fri frän förtryck.
Och Herr stäZerllorn, Llaes, förbehölt sig att
i Protokollet fä tekna: nar oskulden är fängflad,
hwad har hedren att manta
Herr
von Leifler klagade ifrän fin bank, att
han wid Taxeringar ej fädt tillgodo njuta 1748 ärs
Förordning, och instämde med Herr von /rnckerslon.
Herr von köök. Sedan Rikets Stander
ingått att betala Rikets skuld, ar endast srägan huru
den stall betalas med minsta känning för Nationen,
och den säkraste att inflyta under Riksens
Ständers Conkoirs Förwaltning. Sä snart Bewilluingen
ensam grundar sig pä Luxen och Olwerflöd,
sä blifwer den owisi, ty när nöden trycker Underfataren
sa drager man in alla onödiga behof som un,
berga taxering, och Riket härigenom kommer aldrig
ur sin skulo. Blifwer beskattningen grundad pä
Kopp- eiler Hufwudstatt, sä kommer ben fat iza att
betala lila med den rika, om intet drygare af sin
inkomst, således har den den följden med sig, att den
drifwer Undersätarena ur Riket, och Bewillningen
faller ej ut; utom akt mangen Adelsman eller Ständsperson,
wistande pä Landet, har knappast tillgäng
att
1789, den 21 April- 86z
att betala den förra Bewillningen, huru sivärt stall
de intet blifwa för honom betala pä en Termin 8
Ndr för sig, Hustru och kanske flera Barn. Wi
böra således söka den lindrigaste utwägen att komma
frän saken, men som ej utmärglar pä en gäng Undersökaren.
Nidderstapet och Adeln har aldrig
uti Swerige betalt nägon Koppskatt, som mindre
wärdigt desi >L>tänd; hwstket Nidderstapet och Adeln
pänunner sig wara yttrat af Hans Excellens Herr
Grefwe gerken pä sista Riksdag. Ikar Landkmannen
och Borgaren smäningom asbördar sig Eontribution
sä kanner han intet sin börda, och kan hälla
ut i flera är. Till winnandet af den minst känbara
Bewillningen synes mig wara Accisen och Consumtion,
samt genom en mättelig förhöjning pä L-jvoch
LandbTullen. Detta medel att Contribuera till
Statens underhäll har den ypperligaste Underlåta»
ren af Monarker, Konung II. i Preussen
widtagit, äfwen som de kunnigaste Nationer England
och Holland. Derföre hemställer jag till Högloft.
Ridderskapets och Adelns wisa bepröfwande
om intet Krigsgärdens och Riksstuldens afbördande
och hwaruli Riket nu befinner sig, kunna hjelpas
genom Accis samt Sjö- och Landt-Tullens förhöjning,
som ben enda säkra och minst kännbara. —
Hwad tiden angar, sä conformerar jag mig med Hr
Ofwersten Baron ^Vaclltmoilker och önskar att Bewillningen
blefwe bestämd pä 2 är.
Herr von LilanZ. Da jag nu äfwen för min
del fär den äran yttra mig öfwer en sä öm och hufwudsakelig
fraga, som Bewillningen till de af Se»
crete Utskottet föreslagne ärliga 70 Tunnor Guld,
stall jag deruti wara sä korrt som möjeligt. Hwad
allt
-
864 Rädderst- och Adelns protocoll.
alllsä först och framst fjelfwe Bewillningssaktet angar,
sa tror jag »vi göra säkrast om wi föl,a de
grunder och propositioner dertill, som »var Bewilluings-Deputation
utstakat; men som densamma ar
dock i det hela gansta tryckande och kännbar, och ett
project under Herr vice Landtmarstalkens namn i
gär blef uppläst till förhöjning pä Tullarne såsom
en Consumtions, Accis, hwarigenom wi kunde winna
en ärlig lindring af circa go Tunnor Guld, sä kan
jag intet annat nu för min del än densamma högeligen
tillstyrka, helst intet Bewillningssätt i hela
Werlden ännu befunnits mera omärkeligt och salrare
utgätt, samt mera warit aspasia! efter hwars och
ens rörelse och tillgängar än Tull- och Consum ionsAcciser,
hwarföre det och allmänneligast soustnerat
sig och allmänneligast blifvit widtagit. Det later
mycket akt Tullen blifwit tripplerad, men da allt
detta dock icke utgör mera än allenast 2 D.iler 2
tre Kopparmynt pä en Tunna Räg emot förut,
och NB z öre Kopparmynt mindre pä ett Skep»
pund Jern, än Bewillnings-Deputation projecterat,
sä är sädant omärkeligt ehwad det ock stulle falla pä
Säljare eller Köpare, hwilket säkert ster ömsom efter
omständigheterne allt efter warans mer eller mindre
tillgäng och begärlighet; dock bifaller jag detta
project till Tullförhöjning icke med andre wilkor, än
att detsamma äfwen upphör när de öfrige nu härmed
connecterade Bewillningar en gäng stulle kunna
upphöra, samt med förbehäll att af all den öfriga
projecterade Bewillningen afdrages deste 32 Tun«
nor Guld i samma proportion som zo förhäller sig
till 82. Hvad äter den af ätstillige Ridderstapets
och Adelns Herrar Ledamöter projecterade liden af
2 är till VewillningeuS upphörande angar, sä kan
jag
55- 1789, den April. 86Z
jag för min del deruti ej wara af enahanda tanka,
och det hufwudsa-eligaste af den grund, alt jag icke
kan wara mig olika mi det jag en gäng solennitet
ingått och bifallit. Dä wi biföllo det Hemliga Utskottets
betänkande i hela sin widd, sä biföllo wi ock
i ock med detsamma, ej allenast att garantera eller
pätaga ost hela Rikets stuld, utan all de till den
ändan af det Hemliga Utskottet projecterade ärligen
utgående 72 Tunnor Guld, dels som Jnteresten,
dels som afbetalning pä Capitalet. Och wi förbehölle
ost endast att obehindradt fä yttra ost öfwer sjelfwa
Bestattningssätket, att utgöra ärligen de begärte
och bewilljade 70 Tunnor Guld, men ej att utlaka
ost widare huruwida de stulle upphöra eller ej;
ty dä hade cpvwllio an, som egentligen war hufwudfrägan,
annu icke warit afgjord! huru är det da
möjeligt, mine gunstige Herrar, att wi twertemot ett
sädant formeligt Besiut, och sjelfva sakens natur, nu
stulle kunna saga att denna Bewillning som wi redan
bifallit ärligen stola utgä, stall upphöra oM
2:ne är. Alla de Prajudicater som här blifwit uppräknade,
patzar ej alldeles till närwarande casus.
Riksens Ständer äga frihet att bewilja eller intet
bewilja, akt bewilja pä fä eller mänga är, och deruti
bestär en af deras yppersta Friheter, den jag är rätt
sa öm akt bibehålla och försvara som trotts näzen
annan; men mine gunstige Herrar, dä wi fjelfwe i
anseende till förekomne omständigheter afsäga ost denna
frihet dä wi bifalla att betala ett wist! Capital
.och wista ärliga interesten derföre, sä gär det icke
an att upphöra med »verkställigheten utaf ett sädant
besiut fö r än allt är fullgjord - sä har utom dest
praxis »varit i alla tider med dylika Bewillningar,
Vrölloppsgarder, Begrafningshjelper, Faddergaf»
Andra Bandet. I i i wor
866 Aidderst. och Adelns iprotocolt.
wor etc. Wid alla sädane tillfallen bär Riksens
Stander bewiljat en wist Summa i ett för allt, och
sedan wist huru mycket deruppå ärligen stu lie utgå
tills NB. hela Summan wore betalt, men alldrig
hafwa de sagt alt cn dylik Vcwillning stulle upphöra
om 2:ne ar, utan först nar hela den bewiljade
Summan blifwit betald. De hafwa uträknat pä huru
manga är den kunde utgå, och i anseende dertill
determinerat tiden, endast detsamma kunde wi och nu
göra, och saga, som wi bewiljat betala 1260 Tunnor
Gulds Capital, och derpå. ärligen 70 Tunnor
Guld, hwaras 1 proCent ärligen afgär pä Capitalct,
sa stall denna Bewillning upphöra circa ester
nägra och 60 är; eller och förr i falt Riksens Ständers
Contoir genom Subsider, och öswerstoiten af
Krigsomkostningarne finner snarare utwäg lill afbe«
talningar pä Capitalet, an genom de förestagne proCenten;
men att saga att wär Bewillning stall upphöra
om 2 är, sedan wi förut sagt att mi stola bewilja
70 Tunnor Guld ärligen, tills stulden ar betald,
finner jag wara lika sä stridigt, som att Riksens
Stander stulle hafwa sagt alt Faddergäfwan
stulle upphöra om 2 är, dä den ännu icke mac
kill hälften betald, oansedt de tillika owillkorligen
afgjort att betala den fullt ut. Jag senterar allt
förwal de öma constderationer som harwid med allt
stal kunna göras, nemligen: wi weta icke huru wart
tillstånd är i framtiden, men när wi icke confidere»
rade detta nar ^uLltio an asgjordes, utan owillkorligen
samt utan allt förbehäll pätogo ost 1260 Tunnor
Guld, samt 70 Tunnor Guids ärliga afbetalningar,
sä pasiar det icke heller att göra något förbehäll
wid cjucostio cjuoomoclo, hwarigenom czrEllio
an blefwe upphaswen och innihilerad; man mostig
-
1789, de.n 21 April. 867
helen huru delta stall kunna ulgä, fä wi nu endast
öswerlcmna ät Försynen, med lika tillförsigt som da
wi pätogo ost betata denna faseliga Summan, äfwen
som Hans Kongl. Ma fits egen wishet och LandsFaderliga
försorg, hwilken uti sä öma och märkeliga
ordalag som bekant är, astat af ost detta oinskränkta
och nästan öfwer wär förmåga stigande bifall, med
mindre han sjelf utfinner nägra andra möjliga utwägar
dertill. Slutligen, mine gunsiige Herrar,
hade jag trodt att den af mig uti mitt ödmjuka Me»
morial af förleden gårdag wackte staga först stulle
afgöras, att genom indragningar och besparingar upphjelpa
wär Handelswäg, för att derigenom möjeligen
komma i ständ, att ärligen winna sä mycket som
wi insticka uti Jnteresien, men som detta nu föregädt,
sä anhäller jag att dermed fa uppstjuta lill
ett särstildt deliberations-amne.
Friherre von Oulaen, Istinstric stacod- Jag
tillstår upprigkigt, att ingen kan äga bättre rakt att
lala och rada uti Bewillningsfrägor, som blifwa sä
tryckande för Jorden, an flere Posiesiionater och Hemmansagare.
Det är mig okart att jaa annu icka
warit sa lycklig att fa cn Jordtorfva. Den af Bewillnings-Ukstot
et föreflagne Beroillning träffar ost
samteligen. Det ivore wist illa tankt om jag, för
det jag ej ager Jordbruk, stulle önsta att detsamma
blefwe belastat genom Onera och Pälagor som de
kunde undwika genom Capilation. Jag ar wida
ftild ifrän att lill alla delar densamma klandra ; Capi!a!ion
kunde en gäng med fördel antagas, niea
desi grunder böra med noggranhet utredas, sädant
fordrar tid och erfarenhet; man kunde dock med wisihet
saga, att om denna stall af en hop fattig Adel
168 Riddcrss. och AdeluS protocoll.
utgå, som i anseende till Hustru och mänga Barn icke
äga sä mycken inkomst som dest afgift, sä mäste
Len för mänga lindras, och hivad denfamma kunde
ökas pä nägra fä store, men kanstc usta, hwem kunde
aldrig uppfylla bristen. Att öka den pä den arbetande
hopen, wore än omöjeligare. Jag frägar
derjemte Herrar Ridderstapet och Adeln hwad billig
förebråelse skulle icke kunna göras wärk Ständ, dä
hela wär Capitation om den utgår, icke gör mer än
88,000'di<'o. De andra Ständen kunde aldrig sig
dermed nöja. Afunden skulle personaiisera nägra
fä rika Posiesiionaker. DL Pälagor äro uträknade
efter Förmögenhet ware sig Mi Jord, Hus
L Städer, Inteckningar, Rörelser, Ofwerflöd med
mera, sä tyckes densamma wara bäst afpasiad. Bewillnings-Utfkottets
betänkande har afseende pa alla
desta delar, och om ej det är fullkomligt till alla delar,
^ sä har det för sig den förmon akt alla fyra
Skändens Ledamöter deruti deltagit. Jag frägar
ödmjukeligen huru wi stola och kunna komma ifrän
detta widlöftiga öfwerläggningsämne pä annat sätt,
än att hälla ost till något wistt. Sä mycket jag kan
af Discourferne inhämta, sä äro de flesta tankar delte
emellan detta och Capitations-Projectet. Alla äro
dock öfwerens om tiden, nemligen: för 2 ar. Det
wärsta Project i min tanke, blir det som minstar
Conkribukion för Adeln det obehagligaste, och med
hwilket de andra Ständen aldraminst lärer sig con,
formera. Jag underkastar Ridderstapet och Adeln
huru illa det torde wara att till dem proponera nägot
dylikt Project: det wärdigaste är det, hwarutinnan
Adeln sig mest betungar, men det kan ej till en början
ste för nier än lort tid. __ Friherre Olide»
uppläste derefter hwad han strifteligen hade författat,
1789, den 21 April- 869
tat, sä lydande: Af alla ämnen, näst den Personliga
säkerheten för Undersåtare och deras Egendom, är uti
Länder ingenting af mer wigt, än som Bewillningar:
Underhållet för Regenten, för Presterskap, Domare
och Soldater, fordrar Medborgares ärliga sammanstött
af deras ärliga inkomst och förtjenst, för att
njuta det öfriga ostördt. Detta sammanstött, friwilligt
till sin inrättning, cnfalldigt till sin natur, har
allstrat den nu för tiden i alla Länder' wanstapade
wettenstapen som kallas Finance. Den rätta Finan»
cen är den, att med Underfätares minsta saknad och
kostnad läka dem njuta rätt och säkerhet. Den elaka
Financen later betala sielfwa osäkerheten med rägat
mål. Rikens olyckor såsom hungersnöd och krig
fordra owanliga Bewillningar. Det är Financens
Mästerstycke dä samtida »verksamhet dem upphjelper.
Denna Finance är i wära tider bland förlorade konster,
desi misibruk är ali uträkning pä barn och baruabarus
samt efterkommandes bekostnad, swett och
möda, som wore desie ej sjelfwe berättigade att deraf
ensamme njuta frugten. Hvad man med wisihet
kan säga, är att de i de mesta Länder en gäng ej
lära sjunga Fädernes Löfsäng. Swerige har att tillstrifwa
desi brister Konung XII.6 Krig, Fin
sta
och Pomerfka Krigen, samt till någon del sednare
tiders Ofwerflöd, och misiräknade Financer. Dä
England räknar twähundrade och nägra fyratio Mil.
livner pund Sterlings stuld gjord pä 12 är. Menniffan
är ett intet i jemförelse med det hela; men en
dödlig »verkar likwäl pä flere äldrars, Seclers och
Folkflags »välfärd. Swerige, detta osi kära Fosterland,
sällan lyckligt, städse sjelfständigt, är med mindre
tillgängar danat till mindre behofwer. Wi bäfwa
för en framtid, »v» äro bekymrade för det närJii
z wa
-
870 Ridderff. och Adelns protocoll.
»varande. De faror som hota wär Konung och tvär
Fosterbygd samla wära sinnen och wära bjerten, oron
är billig, fruktan ar wanhedrande. Östersjöns nu
frusna bölja torde innan kort föra Swensta Flaggan
till Ärans Tempel. Enigheten stall göra ost
vöfwerwinnerlige. Wär Konung styrer efter Dest
Höga »vishet, Lagen i den ena handen och Swärdet
i den andra, Dest Magt ar lira stor som den är Laglig,
och med wär enstan förenad allt sedan 177».
Medlet och Penningar felas endast, allt annat torde
nara i full ordning. Om wi ej äga Perustatter,
sä gifwa wi dock allt hwad wär Konung östat. Pä
en timas tid garanterade wi 88 ärs skulder, för
nägra dagar sedan werkningar af krig, öfwerflöd,
siere hwalfningar och misträkningar allt sedan ar 170a.
Warde Medborgare, läkom ost i dag med samma frikostighet
antaga och bifalla den af Kongl. Maj:t
begärte nya Bevillning af 82 Tunnor Guld, och
sädant för z ärs tid. Man kunde billigt säga att
en snar och hastig fred gjorde de tillgörande Länen
onödiga, följaktligen en jä stor Bewillning pä flera
är; man kunde säga att ibland flere vförwäntade
Millioner', Subsidier snarligen ankomma; samma
följd bleswe ännu iner. Olwifwelaktigt lika sä, om
cn god Fred förskaffade Kongl. Maj:t och Riket
Krigsomkostningarne bekalle. Men i alla händelser,
ehuru tryckande denna Bewillning tyckes blifwa; sä
är min uppriktiga öfwcrlygelsc, att om någonsin
Swerige stall anses kunna söra krig, och ehuru gerna
Nation önskar dem, sa mäste dest Jnnewänare
magta 70 Tunnor Gulds Krigsgärd, och hivad som
ej behöfwes till Jnteresten pä de 21 Millioner Garantie,
mä i den händelse afgä pä Valden eller i
sin män tjena kill minskning pä de tillgörande Länen.
!78y, dcn 21 April. 871
nen. Det wärdigaste af Nidderstapet och Adeln,
det mest hedrande och skyndsammast blifwer, om wi
utan minskning emottaga och bewilja det af Vermllnings-Utstotiet
gifne betänkande- Detta Utskott har
ju warit sammansatt af alla Sundens Ledamöter.
Hwart Stand har bewakat sin rätt, och jag för min
del ser med nöje, att wärk Ständs Fullmägtige hafwa
i närwarande Rikets trängande omständigheter
pätagit pg allt hwad upptan-as kan. Ingen kan
begära att detta Hedenvärda U skott skulle pä ^dagars
tid utarbeta ett sä fullkomligt Project, att ej
derwid kunde göras margfalLiga crindringar, helst
det den sista dagen »näste bruka, jag wct ej hwarföre,
all möjelig skyndsamhet, fast det snart blifwer
14 dagar, son» Nidderstapet och Adeln warit beröf»vad
den angenäma skyldigheten, att fa bjuda Konung
och Fädernesland deras fria Bevillning. Det är
sanni att Löntagare äro swära belastade. Det »var
ej längesedan Kongl. Majit pä goda stal i Räder
fördubblade deras Löner, »nen sedan den tiden »näste
de fleste Löner köpas, och nu lämnas Kronan till.
bakars sa ansenliga proCent deraf. Bruken ärv ansenligen
beskattade lill och »ned Iern-Contoiret, och
andre för Utlagor priviligeradc Werk; men wi mäste
önsta akt en hwar icke undandrager sig en Utgift och
PLlagor pä 2 eller g är, hwilka om de ej efter den
tiden kunna minstas, åtminstone pä ett bättre calculcrat
sätt repeteras sedan 2 eller g ärs erfarenhet
uppgifwet de bästa grunder. Man kunde pä en annan
sida säga, att »nan alldeles saknar den resource
som en i allmänhet till antagande Bränwins-Bewillning
sunde tillskynda, och svin werkeligen hos ost
ligger pä bordet sedan sista Riksdag, men med hwilken,
pä den folén den är, jag förmenar, att
I i i 4 ät
-
872 Riddcrfl. och Ädelns protocoll.
åtminstone det Hedemarka Vondeständet tills wida.
re sig gansta nöjd förklarat. Skulle wi nu emedan
ost stilke ifrän de andre Standens Ledamöter uppkasta
siere betan, eligheter, sä ukrat aves härmedelst
endast tidens utdrägt. Det Lvfl. Borgareståndet
stall äfwen antagit det afVewillnings-Uistottet föresiagne
project: Det blir än en orsak, ait ost med dem
derutinnan förena. Jag underkastar således Herr
vice Landtmarstalken och Högloflige Ridderstapet och
Adeln om wi ej böra begära Herr vice Landtmarstalkens
proposition till bifall af meranamde Ben-illnings
Utstottets Försiag till Bewillning af 8a Tunnor
Guld, sä wiva de andra Ständen deruti inga
inberaknat de 12 Tunnor Guld ungefärligen Extra
Bewillning som förut till Staten warit anstagne,
och sädant för 2 eller g ar, med den tilläggning,
att ehwad framdeles pä denna Bewillning minstas
kan, det mä ske i jemlikhet med all 4 Sländen.
Friherre Normelin, lamuel. Sedan Högloft.
Ridderstapet och Adeln bifallit Hemliga Utstottets
betänkande i anseende till den wäda, för hwilken
Kongl. Majit förklarat att Riket i annan händelse
wvre blottställ, sä lärer Ridderstapet och Adeln elfwen
för det närwarande samtycka till den söreflagne
Bewillning af 82 Tunnor Guld. Densamma belastar
Rikets Jnnewanare med sä dryga utlagor att
efter allt utseende en stor del förlora sina Egendomar,
sina Näringar. Jordbrukare, sä af Adel som
af de andra länden, blilwa genom kriget, folkbrist
och besia utgifter oförmögne alt till egen och Rikets
nytta stöta och odla deras Jord. Bergwerken, som
förut äro i högsta matto Taxerade, blisiva genom tillökning
i Afgister fä nedtryckte, att de efter hand
öde
-
1789, den -i April.
873
ödeläggas. Handtverkare, dä de under allmän fattigdom
ej kunna fä lisnäring, blifwa antingen Tig»
gare eller flytta ur Landet. Och Handelen lärer ej
htelpas genom P ivilegier när Rikets tillwerkningar
aftaga; Nar ingen förmär köpa tillönska waror, när
af åndsta Skepp i stället för Svenske, wisas ost
den wänssapen att wär sjöfart idkas. Ridderstapet
och Adeln, ehwad de mätte förlora, bibehålla dock den
äran, det goda samwew, akt ej hafwa warit orsaken
till Rikets olyckor. Derföre styr-er jag äfwen att
bifalla Bewillnings-Utstottets Betänkande; men pä
det något hopp ännu mä wara om Medborgares och
Rikets frälsning, hemställer jag wördsammast att det
ej mä ste, man med följande tre wilkor. 1:0 Dä
den af Hemliga U stöttet uppgifne Skuld-Summa
och Krigsgärd af ar Millioner äro antagne för Rikets
Gäld, böra äfwen Ränta och Afbetalning ste af
Rikets medel och inkomster. För det n-ärwande ätoge
wi osi hela Bewillnings-Summan efter wär andel.
Men när fred blifwer, förbehälle wi osi att genom
öfrige inkomster och genom besparingar, jemte
en lindrigare Bewillning, denna förbindelse mä fullgöras.
Dertill är fä mycket mera stöl som en del
af wära Ledamöter i Hemliga Utstottet förklarade
wid öfwerläggningen den 8 sistl. till Protocollet, att
Kongl. Majit i Hemliga Utskottet utlofwal sig wilja
pä sädant sätt understödja afbetalningen pä Rikets
stuld, och dä besia Ledamöter tillika försäkrade, att
det war med Kongll Majtts Nödiga tillstånd, att
sädant gass Ridderstapet och Adein tillkänna, sä följer
deraf, att detta är ett wilkor, hwarförutan Riddcrstapet
och Adeln ej samtyckt till den i Hemliga
Utstottets Betänkande utsatte Skuld- och Bewillnings,
Summa. 2:0 Att Ridderstapet och Adeln samtycker
Ii iZ Ve
-
874 Riddersk. sch AdelnS protokoll.
Bewillnincis - Utskottets Betänkande med förbehåll,
att de öfrige respective Standen för sine delar likaledes
bernst inga, och i annan händelse, att det
andras och jemkas i samma män för Adeln. Men
dä B'wst ilningen är sä dryg pä Ridderskapet och Adelns
Egendomar och Personer, att för mangen äfmen
ibland dem utmätning af deras sista behållning
eller afskrifning för fattigdom synes blifwa slutet
af deras Bewillning, sä förbehäiles, att om Kongl.
Majit i Näder skulle sinna, det Rikets tillstånd
medgifwer att någon minskning uti Bewillningen
kunde aga rum, den proportionaliter för Adeln mät.
te tillgodo beräknas, helst Adeln ivid detta tillfälle
haft afseende ej pä sin förmögenhet, att med bestånd
i längden kunna Bewillningen utgöra, utan pä Rikets
behof. g:o Att som denna Bevillning äfwen
innefattar Krigsgärd, hwilken enligt 45 Z. Regeringsformen
med kriget bör upphöra, ber orden sä
lyda: sä snart kriget upphör böra Ständerne sammankomma
och de nya Gärder, som för krigets skull
pälagde blifwit, genast upphöra. Och tillika efter
stadgat bruk Bewillningen pä wist tid utsattes, henr»
ställes att denna Bewillning antogos pä 2: ne ärs
lid; hwarefter om den widare erfordras, den dä kan
af Riksens Ständer reparreras efter Folkets och
Näringarnes däwarande tillstånd, som mot det närwarande
kan blifwa af olika beskaffenhet. Jag tror
Lesia wilkor, hwilka ej kunna hafwa någon werkau
pä närwarande krig, wara sä nödwändig för Ridderskåpets
och Adelns säkerhet och för Rikets bestånd,
att Ridderskapet och Adeln lara sig derom förena.
Herr StiernAranat, Larl; wille endast upplysa
angående Herrar Officerare som med förhöjning pa
Ca»
1789, den 21 April
-
875
Cnactereir gatt utur tjenste». Bewiilnings-Utskottets
betänkande äbervpar 5 §. 1748 ärs Förordning,
i kraft hwaraf de aro befriade. Det kunde wäl
hända, att de sällan tillgodo fä njuta detta undantag;,
ty Taxerings Männen torde ofta hafwa swart,
att utreda srägan om krigsförtjenster. Det kunde
dock pä det sättet hjelpas, att alla de befriades som
fädt aftked med blott en grads högre Caracter. De
ä.stiliga påminnelser litt en stor del gansta wäl
grundade, jemwäl Borgare-Ständets erindringar,
fä wida de ej influerade i Hufwud - Summan, tillstyrkte
Herr Stierngranat mätte fä gä tilibakars till
Bewillnings . Utskottet, der de lättare än in Pleno
kunna jemkas, och tillstyrkte han äfwen att sselfwe
Expedi ionen af Bewillningen utaf Utskottet mätte
försattas.
F iherre Duwall instämde häruti, och akt bade
anmärrningarne och hufwudsaken till expedition remitteras
ät Utskottet.
Herr Spaläencreut?, soli. ^cl. Han hade
sent i sin tour kommtt att tala, men under Discourscrne
fatt den upplysning, att af de g projecterne
egenteligen Bewillnings Utskottets ansägs bast. Det
angående Tullförhöjningen är arstedt oantageligt.
Han mäste äfwen bekänna, att utom andra Considerationer
funne han derwid den ftvärigheten, att Uppbördssättet
och Redogörelsen blefwe osäkre. TullmeLeln
inflyta i Stats - Contoiret och desi räkningar
komme derigenom att sammanblandas med Riksens
Ständers Contoir, och ett sädant sammanblandande
hade man welat förebygga, och han afflyrkte det
jemwäl. Snarare skulle han wara böjd att bifalla
Bewiflningens utgörande genom Capitation, ty han
more
Riddersk- och Ädelns pvotocoll.
more alltid benägen för lindring, och han ansäg den
fördelningen fäfom jemnast. Men som, efter hwad
han af Discourferne hördl, desi grunder torde wara
underkastade oreda, sä tillstyrkte han, stödd pä de
flestes yttranden, bifall af Velvillnings-Utstotkets pro.
ject. Sjelfwa namnet Vewillning, fätwr utan att
fragg rättigheten af när och huru. Tioens beramande
styrkes af atta bade nyare och aldre exempel.
Han instämde uti tiden af 2 är: derföre är ej sagt,
att den dä upphörer eller förfwinner; om tillfälle ej
yppas, att den kan lindras, kunde den continueras,
ehuru med förändringar, jemkningar etter beqwämligare
utsättande, han godkände för öfrigt det förslaget,
att jemkningarne och expeditionen mätte ste i ett
sammanträde af Bewillniugs-Utstottet.
Friherre ^.ZelkvLrll, Lric 6öran, förmälte»
att han kommit sä fenc att kala, att hwad han ha.
de att anföra wore öfwerflödigt. Af projecterne
hade han funnit Bewillnings-Utskottets mest utarbetadt,
det Anonyma odugligt, Capikationen best. Han
wore dock färdig bifalla det fom de fleste funne
nyttigast, men pä det sätt, att de 82 Tunnor Guld
ej längre an pä 2 är bewiljades.
Friherre vu kiel?. Han hade haft den aran
alt yttra sine tankar, att han funnit CapitationsProjectet
redigast, men sedan han blifwit upplyst
om de swarigheker som det stulle med sig föra, samt
att detta Proiectet hwarken wore nog utarbetat, eller
tid och rådrum dertill gäfwos, sä förenade han
sig med bifall till Bewillnings UtstoltelS betänkande.
Friherre Örnvall. Det wore magta grannlaga
att utreda det bästa Vestattningsfattet, han hysts
-
1789, dcn 2i April.
87?
ste mesta förtroendet till det af Utstottet utarbetade;
de andre worv' cnstitte Personers, Utstotlers wore
8udllrata fylateria till Delibera ionen, det hade
han äftven bifallit med Herr 8tiornAranat8 tilläggning.
Om det ej med allmänt bifall aMages, utan
votering stulle begäras, trodde Friherre Örnvall att
Propositionen stulle förena allas önskan om ben blefwe
sä inrättad, akt om Ja winner, bifalles Bewillnings
- Utstötte 6 projcci, men att om Nej stulle
winna, de andra Projecterne dä komma under öfwerlaggning,
dock i atta fall att tiden ej längre än
titt 2 är msättes.
Herr vice Landtmarstalken bad Ridderstapet och
Adeln intaga sina stätten, och utlät sig, att sedan
28 af Ridderstapet och Adelns Ledamöter tält, torde
ämnet wara fä upplyst, att efter sin rättighet
han kunde afbryta ventilationen, men det stöde dock
öppet i fall nägon trodde sig hafwa widare att
erindra.
Friherre 8trömkelt, l?reclnc 6eoiA, anmärkts
i anledning af hwad Friherre Örnvall söreflagit om
proposition, att i fatt Bewillnings-Utstottets project
ej bifalles, kunde Capitations» Förslaget, komma i
contra proposition, emedan det Anonyma tyckes ej
wara i fräga.
Herr von 8ckrul/onlieim yttrade sig, att da
han förra gängen hade äran tala, sä har han wäl
sökt wisa lagligheten och uödwändigheten af en wist
B wittnings - Periods determinerande; men att han
förgätit anföra, huru en sadan limiterad tid äfwen
med den ingängne Garantien för den Publique stul,
den wore compalible. En wärd Ledamot, som sevan
talat
378 Ridderff. och Adelns protocolt
talat
har fört honom till minnes denna glömsta.
Ordet Garantie kan pä Swensta icke annorlunda
Lfwersätcas än Borgen- Kongl. Maj:' fäsom Rikets
Hufvud har u ptagit Länen: Rikets Ledamöter
hafva för samma Län ingått uti Grrantie; Ridderstapet
och Adeln har sig icke ifrän borgen undandraga
welat, dä Kongl. Maj:t genom en Nädig
Billet till Herr vice Landtmarstalken gifwit wid
handen, att Riket i fall af afstag ginge förloradt.
Någre af Ridderstapets och Adelns Herrar Ledamöter
uti Hemliga Utstottet försäkrade ock, att om ej
hela G.ilden garanterades, att Credit upphörde, och
inga ytterligare Län till krigets utförande uppbringas
kunde. — All öfwertygelfe om Undersätares
oförmögenhet, att ur egen pung runna godtgöra en
Skuld-Summa, som 2 a z gänger. öfwerstige hela
Penninge stocken och all redbar tillgäng, säsom ock,
att länge lunna bara en extra Bestallning, säfom
ärligen medloge nara en svedet af Banquens Sedelstock,
mäste ju gifwa wika för tillsägelsen om en
sadan Riket nara öfwerhängande wäda; men deraf
följer ingalunda att Kongl. Maj.ll, som en upplyst
och nödig Furste skulle asta omöjligheter elier något
som stege öfwer Dest Folks förmåga. Nej, Kongl.
Mant, långt ifrän att hafva begärt, att Dest trogne
Undersåtare såsom Löftesman skulle ensamme betala
all denna skuld, har twertom Nädigst försäkra lätit,
att genom förwantade subsidier och andre medel befordra
Skuld - Summans minskning. I Hemliga
Utskottets Lxtractum krcckocolli förkunnades ock,
att Utstottet haft omtanka för utwagar till uppsyl.
lande af det med Garantien följande answar, och
möjligheten till bestridande af de ulgif er som narwarande
behof kräfwa, och något uppskof icke tala.
Ul
-
1789/ den sr April- 879
Utwagarne arv okände, men utan denna Hemliga
Utskottets försäkran, hade wäl Riksens Stander med
kännedom af sin egen swaga förmåga aldria kunnat
ingä i en sä betydelig Garantie. Sedan Utstottet
uppgifvit Gäldens betydenhet, bestigande sig öfwer
1262 T.-rGuld eller Daler Kopparmynt 378.680,868,
yttrar detsamma sig, i anseende hwartill ej kunnat
utsättas mindre än 70 Tunnor Guld, den ärliga
Bewitlningen och Krigshjelpen, som oberäknad den
gamla Bewillningen är oumgängelig. Det är icke
rimligt att med den östade ärliga Bewitlningen och
Krigshjelpen skulle menas en ewärtelig Bevillning
och Krigshjelp, alwen sedan kriget upphört och afbetalningar
«f Capikalet stedt. — Under krigslägan,
dä alla Statens tillgängar ätgatt, och crediten är
wacklande, hafva Riksens Sländer ej undandragit
sig att med yttersta krafter med en »vidsträckt Garantie
och underdänigste condefcendendance biträda
och möta sin Konung. Ridderstapet och Adeln, som
i proportion ätagit sig den drygaste Bewitlningen,
ser sig dermed ej längre, än 2 är kunna uthärda,
och är äfven all trolighet, att kriget dessförinnan
upphöra mä. Kongl. Majll, som äger alla Rikets
Castor om händer och som af en Bundtsförwant,
hansten as Sweriges biträde skördat mycken förmän
torde äfwen sörwänta en deremot svarande krigskostnads
ersättning, och således möjeligen kunna umbära
desta extra sammanstotter, i synnerhet om kriget
inom fä weckor upphöra skulle. Ridderskacet och
Adeln gifver blott i underdånighet sin oförmögenhet
tillkänna, akt längre än 2 är bära tyngden af en sex
gänger större Bewillning än de förflutna ären.
Ridderstapet och Adelen känner och för wäl 38 och
39 Z §:s innehall, för att wilja träda någon Konungs
-
882 Riddcrsk. och AdelnS protocoll
-
nungsligan rätt för nära. Hos ett Ständ, som alltid
warit män om sina egna och Medständers i Gcundlagen
sörwarade gemensamma Rättigheter och Privilegier,
kan icke någon sa oförsigtig och lagstridig tanka
uppstiga, att wilja eller maga kränka Kongl.
Maj:!s höga Rättigheter mede st determineranöe af
tiden till Riksens Sländers kallelse. Den more wisserligen
den största hugnad om efter Krigsgärdens
upphörande Sratswerkct pä manga ar icke krafve
Sländernes sammankomst. Sädane kostsamme Möten
kunna i synnerhet icke as Ridderstapet ech Adeln
esterlängkas.
Herr VVaclrsiaAer, 6ullak. Af Discourserne
hade han funnit, att de fleste instämma u:i Bewillnings-Utstottes
Project; han wille ej opiniatrera
för sitt Förslag, men endast besivara det att Capitisnen
stuue wara obilligare än Bewillnings-Förflag.
Clasäficatron i Capitations« >vägen wcre lika lätt
werkstäld, som när enligt Reglen: pröfwe Domaren;
Taxeringsman i wista fall fa fria händer. Taxeringsman
kunde in med samma flät existera i Capitationswägen
när Utckottet lågt afgift pa Ur, Tapeter etc.
fattades ändock 24 Tunnor Guld, huru kunde de
wäl remplaceras med annat an Capitakion, dek voterades,
Ständwis, fåken lag pa bordet och fick der
en annan wändning, igenom det att 1770 ars Bewillnings-Förordningen
uppstufwades: betänkandet
är dock i sig sjelf en Koppjkat, En Koppstatt gar
och aldrabäst ut: han wule ej ware euwiS, men
endast justificra sin tanka: han hade hört talas om
jemkningar och Upplysningar: han önstade weta huru
det förhäller sig med den quadruplerade Lön. och
Bekalnings-Afgiften och om deuren Z-tedel, som ej
ar
56.
1789, deri 21 April.
ar. omnämd stall blifwa beståndande, han önstade
att härom winna upplysning och att ingen magt ma
gifwas som uttyder Bewillnings-frägor än den bewiljande.
Angående Krigsgärds-Asgiften för Sätecierne
förestallte han den frägan, om de wore undantagne.
Herr vice Landtmarstalken. Det torde wara
förglömt att wi i Utstottet förbehöllo ost, att Säterierne
ewärdeligen ej mätte bli beskattade.
Herr VVacKllaZer fortfor, att han dem gjorde
sin reservation, da äfwen som nu; samt yttrade sig
om Säterier som äro i Ofrälsemanna hand; rörån,
de Hus i Städerne gjorde han anmärkning pa Fönsterlufts.
Afgisten, och pa den af Hyrorne. Den ingen
hyra sär kan ej betala; behöfwer han ej hyra
ut absorberar han hwad Staten borde hafwa. En
mera jemlik afgift än proEenten af Hyrorne skulle
kunna upptänlas. Asgiften för Siden-Meubler är
af gansta liten betydenhet. Det är ofta hushållning
att göra Mendler af Sidentyg; han tillstår att
den gar ut, men är gansta obehaglig. Herr VVacIillaZer
uppläste uti 1772 ars Bewillnings-Förordning
ätstilliga Articlar, font nu uti betänkandet saknades
och ännu komme att conlinuera, han yrkade
det de i den utkommande Bewillnings-Förordningen
mäga specificeras, och under sin natur af Bewiilning
utsattas, pä det de ej till stadgade Räntor mätte
förwand as, och bad att deste jemte flere anmärkningar
mage remitteras till nägra fä Personers jemk,
ning. Angående Bewillnings - liden äberopade han
sig hwad han redan yttrat.
Andra Bandet.
Herr
882 Ridderst- och Adelns protokoll
Herr
von UilanA, stacod. Dä wi bifölls
Hemliga Utstottets betänckande om Garantien för
Riketö G ild, hwartill fordras 70 Tunnor Guld ärligen,
gjorde wi det owilkorligt. wi kunna ej gä
frän wärl bifall och göra det wilkorligt medelst Bewillningenö
flxerande pä 2 är. Enligt Regerings»
formen lärer Kongl. Majtt sammankalla Skänderns
när kriget är allt, tillfället kan dä blifwa att jemka
hwad som tarfwaö i Bewillningen.
Friherre Larpclan. Han hade bordt att de
fleste äro för bifall af Bewillnings-Utstottets Project
pä 2:»e ar, han önskade att de gjorde anmärk»
ningarne jemte dem han citerat och de som genom
Kongl. Förordningen af 1748, och under den 8
Marö i?7^- blifwit undantagne, mätte i propositionen
intagas och åtfölja till Bewillnings. Utstottet.
Grefwe Uevvenbwupt, LIaLs, trodde det förnämsta
wid hela frägan wara tidens bestämmande,
ty lika godt hwad Project som antogs, twistade han
pä att 82 Tunnor Guld gä ut. Derigenom att wi
ataga ost den högsta möjeliga Bewillning, en Bewillning
som sä wida öswerträffar de andra Siändens, och
dä wi ingen ting hälla ospart alt frälsa Riket, böra wi
hoppas att minska det oförtjeuka Odium man welat
kasta pä ost i Publiguen; wi wisa att wi öma Riket,
icke ost stelfwa. Pä en tid af 2-.ne är hoppades
han wi ej wörö ruinerade, med den terminen
storkte han till bifall pä Utskottets Project, helst ett
Ständ redan stall hafwa detsamma antagit.
Herr vice Landkmarstalten. Kanske Riddcrstapet
och Adeln af Discourserne ar nog upplyst. Innan
jag gör proposition stall jag begära blifwa under»
-
I78y, den April- 88z
derrattad, om med ny Bewillning eller de 2 ärm
som utsättas, förstas Riksens Ständers sammankomst
wid den tiden.
Friherre ^Vachtmeister. Han hade ej wäntat
Len frägan, när han mi flit första Dictamen sä noga?
hade skildt dessa begge ämnen. Wi utsätta wär Bewillning
pä sä lang tid som wi tro ost med densamma
kunna uthärda. Ast sammankalla Skänderns
är Kongs. Majstö egen hoga rättighet, uti hwilkerr
wi aldrig wilja göra inträng. Om Kongl. Majit
sinner andra tillgångar, behöfwer han .visserligen ej
kalla Sander, oaktadt den termin wi utsatta för
Bewillningen.
Herr ak sstFZias, 8amun!- Utaf de i fräga
warandc g projeckerna har Bewillnings - Utskottets
mest enhälligt blifwit antagit af dem som yttrat sig,
han wille orksä bifalla detsamma. Hwart och ett af
projecterne har något för sig och uägvt emot sig,
och esker ordspräket: risar i ett och lisar i ett annat.
— Capitationen syntes det simplaste och det
lättaste, men swart akt jemka nar sä liten tid är öfrig
att derpä anmanda. Han förbehöllt sig likwal
att Frimurare-Barnhusets och anora Medel aä p:os
utu8 mätte blifwa fritagne och enligt Herr Lriarn.
^r-uratg Förslag ätfösia de andra observationerna
som komma att iakttagas. Angående tiden yttrade
han sig det fannö en stor stillnad, när det är fräga
cm Bewillningar lill uppfyllande af brister i Stats'verket,
och att en ölonungs inkomster kill bestridande
af nödige utgifter behöfwa underhjelpas med extra
Bewillningar, dä kunna Ständer esler desi tanka
determinera tid, sä afpasiad, att genom god hus»
hällning en Konung likafullt fast Bewillningen uopKk
k 2 hör.
884 Ridders?. och AdelnS protocoll.
1789, dcn 21 April
-
885
hör, om ej annat hjelper med wista indragningar
kan ombestyra nödige utgifter för sitt Rike, utan att
Riks. Urwerket stall afstadna; men ett helt annat
förhållande wore det med största delen af denne Bewillning
som nu ar i fräga, den gär ej till StatsCastan
utan tilt Ständernes egen cnstilta förwaltning
af sine utmalde Fullmägtige, och dermed betala
Räntan pä Riksstulden som wi garanterat, samt
genom en klok tillställning och hushållning jemte de
utwägar, som kunne wara öswerenskomne emellan
Kongl. Maj:t och Riksens Ständer i Hemliga Ut,
stöttet, ärlig afbetalning pä densamma, hwilkec af
hwad wäre Deputerade yttrat dä frägan" hos Nidderstapet
och Adeln före,var om Garantien pä hela
flulden han tyckte sig med säkerhet kunna stuta. Sä
fort derföre en wist tid pä är determinerades när
denne Bewitlning skulle upphöra, sä wore det ej mera
Kongl. Majit som sammankallade Riksens Ständer,
utan Riksens Ständer utsatte sjelfwe stn tid till
Återkomst; ty utan att Kongl. Mast ägde egna tillgångar
att pä den utsatte tiden betala den stulv
wi garanterat, sage han ej möjligheten, att med Rikets
bestånd undwika Ständers sammankallande;
huruwida det kan förenas med zg §. i 1772 ärs
Regeringsform, der orden lyda: akt ingen för hwad
orsak det wara mä har makt att kalla Riksens Ständer
till Riksdag utan Kongl. Maj:t altena, wore
Ridderstapet och Adeln för upp.yste, att han behöf-de
widare omnämna möjligheten, att när z Ständ
ej determinerat annan tid än till nästa Riksdag,
utan Kongl. Majtts egen tillåtelse wärkställa ett
sädant Beslut. Han hemstälde derföre för sin del
och till Ridderstapet och Adelns mogna öswerläggning,
att den Bewillning de sig nu ätaga, mä utgä
till
till nästa Riksdag, att dä ä uyo till sine grunder i
repartitionswägcn granstas, förbättras och med hwad
mera som till Nidderstapets och Adelns bästa länder
iakttrgaS; Men akt de 12 Tunnor Guld, som af gamla
Bewillningen i denna äro inbegripne och gä till
Stakswerket och dest bristers bestridande, mä efter 2
är upphöra, samt denna minskning i Bewillningen'
komma hwar och en individue som i Bewillningen
veltager, i sin proportion, i afdragswägen tillgodo,
äfwen som allt hwad Riksens Ständers Fullmägtige
i Riksgälds - Contoiret genom den ena eller andre
utwägen kunna pä Capitalet afbetala sä fort det
gatt til! wista proCent, ex. gr. ro a 12.
Herr vice Landkmarstalken. Högloflige Ridderstapek
och Adeln har nu efter behag discourerat,
och hwcm som ästundat har till Pvotocollet anfört
sina tankar. Jag bör gifwa tillkänna hwad Kongs.
Majtt befallt mig Ridderstapet och Adeln förebringa;
Jag behöfwer ej widlöftigt upprepa hwad de af
Nidderstapets och Adelns Ledamöter som suttit i
Hemliga Utstotket känna, om det löfte Kongl. Majtt
nädigst östwik, att sä ofta och sä rundt tillgångar
inflyta wilja insätta och afbetala pä Rikets Gäld,
den Riksens Ständer ätagit sig att garantera. Detta
löfte är mig befallt att upprepa, men tillika är
mig erhindrat, akt ej fä handlägga uti något som
kan leda derhän att komma Konal. MajttshögaRatt
för nära; samt att sä snart Nidderstapets och Adelns
öfwerläggning skulle lända till ett Beslut som
lände till Riksens Ständers sammankallande, hwilket,
enligt Regerings-Formen af 1772, Kongl. Majtt
ensamt och allena tillhörer, är mig strängeligen befallt
att ej fä göra någon proposition, som dertill
K k k g genom
L86 Ridderst- och AdelnS Protocoll.
genom tiden eller omständigheterne kunde bidraga.
Ridderskapet och Aveln känner nogsamt och gansta
»val bäde Kongl. Majsts höga rättigheter och sina
egna. Jag wägar e» öfverträda gränsen af någondera:
esler min skyldighet äligger mig att dem begge
ivarda. Kongl. Majll lärer ej underläta att hädanefter,
ej mindre an hittills, se sina trogna Ständer
famlade nar honom sa radligt och nyttigt synes, men
Mt dertill lika som föreskrifwa någon Terinin, kan
ej wara tillständig!; hwarföre jag önskar att RidLerstapet
och Adeln i propositionen ej, wille älägga
mig införandet af någon tid när sädant kunde haf»
rva till ändamål att katta Ständer tillsammans.
Grefwe Hamilton, ^clolptt läuäviZ. Ägande
Nattens skydd mot ut och inländskt wald, är egenteliga
upphofwet till alla Samhällen, till atta Lagar.
Huru öm personliga säkerheten annu är, wisa
Lock siera wilda folkslags exempel, att den ej alltid
förmar menniffan, att underkasta sig det nödwändiga
twäng SaMjlindsbande» medföra. Fria nästan utan
behof, utan alra, utan bekymmer, wandra i Africas och
Amerieus ödemarker flere mennistor, tor handa förenade
»vid någon oförmodad sara, men stingrade och laglöse dä
faran är förbi. Det är först man börjar af försigrighet
att famla, der är cgenteligen dä ordet Äga
blifwcr kändt, som twenne förut obekan a behof boria
skönjas; föywara ä den ena sidan och tillkräkta ä
den andra. Den siarkares inkräklningslystnad, lärer
dä den fwagare, att i eli förenat samhälles styrka söka
det wärn han ej sinner i sina egna krafter. Den
lärer honom att öfverlemna en del af sin förmögenhet
för att freda dec öfriga, »nen vet lärer honom
aldrig att uppoffra allt för a>t förwara intet; ännu
min
-
»789, dcn 21 April. 887
mindre torde det fallit nägon förnuftig »varelse in
all lill ägande rättens säkerhet boriläfwa »ner än del
man äger. Det är sant, en dylik förbindelse förfaller
af sin egen natur, »nen det wanhedrar förnuftet
att ens derpå fästa sin uppmärksainhet. Ägande
»ättens helgd, grundad pä sjelfwa naturens röst, har
»varit, är, och blifwer alla Fria Staters ömaste fö.
remäl. Jag fäger Fria Stater: ty »nine Herrar,
rinder Despotismen är menstligheten sä wanlottad,
att en grad »ner eller mindre af oförrätt der ej kommer
i ätanka.
Wär Fosterbygd, da den ej suckat under ett vinskrankt
emvälde, har i sina äldre och senare Grundlagar,
förbehällit sig en sä wigllg son» naturlig rättighet,
att sjelf beskatta sig. Förloras den, är Samfunds-Lagarnes
söremäl upphäfwit i en af deras wäfendkeligaste
delar. Twenne lika kraf iza fäkt gifrvas
att »nista denna rättighet. Det ena medelst ett
friwilligt samtycke, det andra, medelst ätagande pä
»bestämd tid af en större tunga, än man mägtar
draga, det första sättet kränker Grundlagen, det sednare
gör den kraftlös. Jnwände ingen häremot, att
vin pä obestämd tid utsatt skulds Garankie, fordrar
en lika oinskränkt Bewillning. Ingen dödelig magt,
kunde garantera Rikets skuld, utan Rikets Ständer,
»nen Hans Majll Sjelf, i sitt Nädiga löfte om
understöd af subsidier, »visar i Bewittningswägen
andra tillgängar än blott Undersätarnas otillrackeliZa
förmögenhet. Är en Löftesman för det han ingätt
i borgen, dymedelst betagen all åtkomst att jemka
sitt betalningssätt, att inse vin de ansiagne medel
»varit de lämpeligaste till ändamälet? Är honom att
rätt beröfwad, att ingä accord »ned sina Creditorcr,
Kkk4 att
888 Ridder!?- och AdelnS protocoll
vtt
uppdaga om nöden fordrar, sm wanmagt, att
söka utwägar lill sin räddning. Nej, mine Herrar,
det är hwar Undersäles, del är hwart Ständs, det
ar menstlighe ens rätt. Blifwer ett Riksmöte en
naturlig följd af en inom wist lid utsatt Bewillning,
sä betages ej derigenom Kongl. Maj:t rättigheten,
att det sammankalla, den enda som är Honom för»
warad i de orden af Regeringsformens 58 Z. „och
bör ingen för hwad orsak det wara ma, hafwa magt
att kalla Riksens Ständer till allmän Riksdag, utan
Kongl. Maj:t allena." En Consiitution som innefattar
Riksdagar kan göra dem mer och mindre behagliga,
men aldrig till mitzfoster, som kunna kränka någon
as de öfrige Regerings-delarnes rättigheter, i
synnerhet da den wördnadsfullaste erkänsla skulle
blifwa den Regents lott, som medelst Subsidier,
Statsmedel, Hushållning och Indragningar z sage
sig i ständ att göra Undersåtare»» lyckeliga och
Riksmöten mindre nödiga. Är Regenkens magt här.
till oförmögen, sä bör den wara lika kraftlös, att för
ewighet af den Skattdragande utkräfwa en tunga
han ej mägtar draga. Detta ar war Eonstitutions
Esprit. Hans Majst, svin i sitt öma hjertelag trodt
sina Undersåtare sinna det säkraste stödet mot alla
olyckor, torde äfwen tilläta dem derjemte fä trygga
sig wid Grundlagens bokstaf i 45 och 46 Z. §. sä
wäl som wid 1779 samt 17Z6 ärs Riksdags-praxis,
och lärer ej wid betraktande af de skäl jag wägat
anföra, widare yrkas, att wi medelst en omwäg stola
göra ost förlustiga af wär Bestattningsrätt, den ömaste
af alla, och frän hwiiken jag, för den Att,
hwars rum jag här hafwer den äran bekläda, förklarar
att jag /j fnwilligt afstär, hwarken directe
eller inderecte, sä länge blodet rinner i mina ädror,
och
'1789, den si April- 8§s
och min tunga kan tolka mina tankar. GläNselös i
sin ömhet för Fäderneslandet dä det sages stä i sa.
ra: orörlig dä rättigheter stola fredas, förmodar
jag alt Högloft. Ridderstapet och Adeln, uti denna
min särskilta tanka enhälligt med mig instämma.
Friherre ^Vstlermsrk, Larl. Den sats Fri.
herre Wacktmeister i sitt Dietamsn yrkat, att den
som äger rättighet att fritt bewilja, äger och ratt
att säga huru mycket han bewiljar, är efter nrm
tanka aldeles ett Axiome, och deraf följer en annan
lika sä owedersägelig sanning, nemligen: att den
som äger rättighet att säga huru mycket han bewiljar,
i och med detsamma har rätt att utsätta tiden
huru länge Bewillningen stall fortfara. Desiukorn
är Bewillnings-rättigheten enligt wara Grundlagar
en Riksens Ständers ensamma sak; men sä snart
Bewillning sättes frän Riksdag till Riksdag, blif.
wer den icke mera sadan, ty som Riksens Ständers
sammankallande är äter en Hans Kongl. Majsts
höga rättighet, sä följer ock deraf, att i sickt fall
determinerar Konungen ste facto Bewillnings-tiden
och således pä ett märkeligt sätt dä äfwen deltager
uti Riksens Ständers Bewillnings-rättighet. Deremot
lärer det icke med stal kunna sägas, att Rikssens
Ständer igenom Bewillnings-tidens utsättande
i någon matto träda Hans Kongl. Majus höga rättighet
hwad Riksdags-Kallelsen angär för nära, emedan
den kan utfärdas inom Bewillningstidens tilländalöpande,
ester densamma ju långt derefter, om Bewillningen
alldeles icke mera behöfwes eller ock ige.
nom indragningar i Staten och andra nllgängar,
kan ersättas. Desia Konungens och Riksens Ständers
rättigheter arv säledes gansta wäl att förena pä
K k k 5 det
890 Aidderst. och AdelnS protocoll.
det sattet, att Kongs. Maj:t kallar Riksens Stander
enar honom för godt synes, och Riksens Ständer
äter ataga sig Bewillningcn pä sä läng tid som de
för sig och Landet finna rädligt; ulöfningen af den
ena af besia rättigheter kan wäl understundom tillfälligtwis
föranlåta till utöfwande af den andra;
men dä är det ock fielfwa tillfallet eller rättare sagt
nöden, och icke den utöfwads rättigheten, som ar hufwudorsaken
dertill, och kunna icke Riksens Ständer
i sä beskaffad omständighet äfwen sä litet synas concurrera
med Kongl. Maj:t i Riksdagskallelsen, derföre
att de åstunda lindring i Bewillningen ester en
wisi tid om sä sig göra later, som i händelse Riket
framdeles skulle behöswa en ännu större Bevillning,
man wille dä säga att Riksens Ständer, just derföre
att de fixerat den förra Bewillningssumman, satt
Kongl. Maj:t i nödtwäng att nu äter päbjuda Riksdag:
hwilket är en orimlighet; ty Riksens Stander
besluta wäl Bewillningen, men att den behöfwes,
huru länge den behöfwes, huru stor den behöfwes,
vch om den möjeligen kan utgä, sädant allt härleder
sig helt tydeligt frän helt andra orsaker. Lägger man
nu härtill akt Praxis sä för 1682 som efter den lyckeliga
Regementsförändringen warit merendels alltid
den, alt Bewillningarne bliswit utsatte pä wista är,
lärer också Riksens Ständers rättighet i det asseendet
wara långt ifrån stridig, helt och hällit enlig med
Grundlagen, och säledes utan allc twisivelsmäl.
Icke eller kan meningen wara den, att fastän Nidderstapet
och Adeln med de öfrige Riks-Ständen sttagit
sig en den drygaste Bevillning man någonsin
här hörk omtalas, åstunda alt utsätta samma Bewillning
endast pä korrt tid, de derföre efter denna
lidens belopp icke widare willa bewilja något tili
1789- den -i April. 891
Riksgäldens afbördande. Ne), de hafwa en gäng
ingått uti answaret derföre, och om en sä dryg Vewillning
som denna, stulle i det asseendet ännu längre
behöfwas, om ben ar möjlig ännu längre utgä,
lära de icke eller framdeles undandraga sig att ännu
längre dermed fortfara: men som det förestagna Bewillningssäktet
icke till desi werkan annu är kändt,
som det möjeligen ian medföra större tyngd för Landet
än ett annat, och som säledes owisit ar, huruwida
det torde behöswa ändring och jemkning, hwilket är ett
Riksens Sränders göromål, sä lärer det också wara
en Riksens Sränders skyldighet att nu utsätta
detta Bewillningssätt endast pä korrt tid, helst fielfwa
Hufwudsummans oerhörda storlek kan, om den
ar oiemt fördeld, medföra i längden för Allmänheten
cn den ffadeligaste werkan. Jag smickrar mig med
det hopp akt alla desic stal tillsammanslagde, mätte
lämna Herr Ofwersten och vice Landtmarstalken den
bfwertygelse att Riddersrapet vch Adeln härmed för
ingen del träda Hans Kongl. Majtts höga rättigheter
för nära, utan endast med bewakandet ä sine egne
äsyfta Landets wäl. I öfrigt instämmer jag för
min del uti Bewillnings Utstottets betänkande, i anseende
till fielfwa bewillningssättet.
Herr vice Landtmarstalken. Det stulle oroa
honom om någon trodde det han kunde öka eller minsta
något af hwad han gifwit tillkänna; han finge
således med ett ord berätta att han wid sitt Lifs
förlust ej fär göra annan Proposition, än bifall pä
Bewillningen till nästa Riksdag.
Grefwe I^ewenttaupt, Lines. Beware osi Gud
att kunna tänka derhän, att förestrifwa Kongl. Maj:t
Lag. Han äberopade hwad han uti sitt Dictamen
-n.
892 Ridder??, och AdelnS protzocoll
anfört,
att deräst utsigten sig icke inom 2 är förbättrade
wore allt hopp ute; kunde en lindring i Bewillningen
inom den tiden ske utan osi, wore det
rvär största lycka, sädant ar wart ändqmäl/sädan
wär ömkan, men cj att påskynda eller determinera
någon Riksdags«Termin.
Friherre VVaclitmcsilier trodde sig ej behöfwa
upprepa hwad som blifwit sagt: att ett fritt Folks
förnämsta rätt är att beskatta sig. Den som säger
huru mycket han gifwer, bör och saga huru länge
han kan gifwa. Ridderjkapet och Adeln hafwa in.
tet att förebrå sig, det de ju bewiljatden högsta görliga
Summa, när frägan warit att frälsa'Riket; de
säga nu ej heller det de ju icke willa fortfara dermed,
men de wilja säga huru länge de dermed kunna
uthärda; de wilja förwara sin rätt att jemka, ty
som Garanter äro wi skyldige att se efter om det
atagne sältet kan gä ut, eller om det behöfwer jemkas
eller fördelas annorlunda. Wi wilja efter möjligheten
fullgöra wära skyldigheter, men bibehålla
wär ostridiga rätt att Utsätta tiden, cj för att dä
upphöra att gifwa, ej för att determinera Ständers
sammankomst, ty i detta fall är Kongl. Maj-ts rätt
lika ostridig ; beware vsi Gud att göra inträng i z8
§. Regerings-Formen: har Kongl. Maj:t och Riket
ej behof af Riksens Ständers sammankomst, eller
att Kongl. Maj:t will kalla ost förr eller senare, dependerar
sädant af Honom aliena, och pä Hans eget
vmpröfwande och godtfinnande.
Grefwe lkidbin§. Under stelfwa Enwälds-Konungarne,
under wära Despoter Konungarne c/.nr.
XI:te och Xlltte, har Swensta Folket ätnjutit sin
rättighet att fä fixera Bewillningstiden.
Fri
-
1789, den 2i April. 893
Friherre Duwall. Ridderstapet och Adeln är
wida skilde ifrän att ens tänka att wilja träda Kongl.
Majtts höga rätt för nära. De äro ej mindre waksamme
om sina rättigheter än om sina skyldigheter,
och ibland dem räkna de uppfyllandet af den utfästade
Garantien; den blefwe owerksam nar de blott
hafwa wiljan men ej förmagan. Ingen lärer kunna
weta wart tillständ efter ett.ärs förlopp än mindre
efter o:ne; men det hör Ridderstapet och Adeln
till, att jemte ömhet för sin ätagne förbindelse hafwa
ett skäligt behjertande för sig och medbröder, deras
willkor lära ej tilläta atl ätaga en längre sträckt Bewillning,
helst deräst den stulle förblifwa utan all
jemkning, en sadan omtanke, men e; det asyflands
att bereda Ständers sammankomst, är Ridderstapets
och Adelns föremäl: beware osi Gud frän det tillbud
att hafwa någon röst i Ständers kallande. Funne
Kongl. Majit efter ett lyckligt FredSflut andra rstwägar,
blifwer allt bekymmer öfverflödigt; men när
war ostyldiga tanka blifwer Kongl. Maj:t föredragen,
hoppades Friherre Duwall alt han den nadigst an»
ser och upptager. Det lärer ej wara Ridderstapet och Adeln
förment att fä ätnjuta en lika rättighet med Bor»
gare Ständet som genom votering fatt utfälla Bewillnings-Terminerne.
Herr Lpalclencreut?. Det kan ej annat än falla
Ridderstapet och Adeln högst bekymmersamt, att
Herr vice Landtmarstalken wägrat att göra den proposition
som Ridderstapet och Adeln sä allmänt synes
åstunda. Till hwad Friherre Duwall anfört,
torde kunna läggas ännu ett gansta starkt skäl, utaf
hwad hos Preste Ständet i besia dagar förefallit:
Frägan cm liden har der warit före och ansedd häslö
nd
-
894 Ridderst. och AdelnS protocoll
wudsaklig,
hwilket äfwen klarligen synes genom dek
af Preste-Ständet föreflagne Projectet af wisia Deputerades
sammankomst hwart g:dje är, till att jemka
eller nedsatta Contribuiionerne. Han misitröstade
icke pä Kongs. Maj:ts Näd, det ju icke Ridder»
stapet och Adeln lärer fä sörblifwa bibehållit wid sin
nräldriga rättighet, och hemställe deräst,annan ut»
wäg icke skulle gifwas, om icke wi med en underdånig
föreställning direcle kunde fä wända osi tilt
Kongl. Majst.
Herr von Lndström, ^acob. Jag delar med
Eder mine Herrar en billig förundran deröfver, att
dä ivar öswerläggning om grunderne och tiden för
bewillningens utgörande synts nalkas sitt stut, den
fräga uppkastas huruwida sädant kan hafwa afseende
pä Riksens Ständers sammankallande emot z8 §.
RegeringS-Formen. Sä mycket jag kan erindra
mig af de Herrars och Mäns anföranden titt Protocollet,
som tillstyrkt bewillningens utsättande pä wist
lid, har jag deruti icke hört det ringaste päyrkas om
Riksdag. Ds hafva hallit sig inom ämnet af ivar
öswerläggning, neml. Bewillningett, och as manga wigtiga
stät och orsaker föranlätits att » sätta den kill
twenne är, utan att hämta minsta stal af en snar
Riksens Ständers sammankomst. Bewillningens
utsättande pä wist tid, kan icke pä minsta sätt röra,
mindre strida emot Z8 H. Regeringö-Formen, lika sa
litet kan detta nu innebära nägon utmärkt tid för
Riksens Ständers sammankomst, som dä Faddergäfwe-Bewillningen
är 1779, eller Bewillningen 1786
pä tid utsätter, hullsten för sistnämde äfwen lill wist
inskränktare tid af Konungen bestämdes. Att nägon
tid för Bewillningar mäste utsättas, de! liggee
1789, den -l April. 895
»st sielfwa saken. Det utgör ju förnämsta skillnaden
emellan Bervillning och annan skatt; ty i öfrigt
äro de ju begge af Nationen bewilljade. Alt
det ock icke är Nationens rätt, hafwa flere warda Ledamöter
ädagalagt! Regerings-Foemens 4Z H. utsätter
tydeligen tiden för upphörandet af Krigsgärden.
Htr är ju nu fräga om Krigsgärd. Dek fan ju
icke misihaga Konungen om Nidderstapet och Adeln
förlänger denna lid af Krigshjclpen utöfwer det
glada hopp man gör sig om en snar Fred. Konungen,
som af billig högaktning för den uti rwigt kärt
minne förwaradc Konung 6o8i-^ äro
rika
Regering, äterkallat och till de under den tiden
följde maximer äter upptagit samma Konungs
Niksdags-Ordning, ater upplisivat desi Riddarhusordning.
lärer säkerligen icke ogilla att wi af 60.
81^ lid hämta efterdöme» uti sa wig
tiga
mål joni Krigsgärds-Bewillning. Det är af
flere wärdc Ledamöter anmärkt huruledes under Konung
6o87'^k' Regering bewillningarne
ofta pä ecr ar, högst pä 2:ne är bestämdes. Ganska
ohemul synes mig oförgripeligen den förwilelse wara,
läsom skulle Rivderskapet och Adeln under iakttagande
af sin i Lagar och Riksdagspraxis grundade rätt att utsätta
lid för Bewillningen, wilja påskynda Riksens
Ständers sammankallande: Riddcrfkapct och Adeln
har ingen orsak att längta efter Riksdag. Det kostar
dem mest som der mäste lefwa af egna medel, och
sällan flutas nägon Riksdag utan känning för Ridderstapet
och Adcln med desi underhafwande. Den
tid kunde wäl komma dä Ridderskapet och Adeln, 0-  förmögne att sig wid Riksdagar inställa, kunde fa
påminnelse derom såsom uti Konung IX:S
tid, eller uti sin oförmögenhet att biwista Riksdagar
win
-
896 Ividdcrs?. och Adelns protocoll
winna
en stälig ursäkt om de emot gg Z. RegerkngsFarmen
derifrän uteblifwa. I anledning as allt
detta är jag föranlåten att förena mig med de flere
warda Ledamöter, som payrkat att af Herr Ofwersten
och vice Landtmarstalken erhålla proposition om
Bewillning pä bestämd tid, öfwerlygad att Hans
Kongl. Majit säkerligen skulle med nådigt Visäll
upptaga Ridderskapets och Adelns wäl grundade
skäl, om de förmädde till Desi höga kundstap framtränga.
Herr vice Landtmarstalken förmalte sig ej känna
de omständigheter som i de andra Ständen förefallit.
Han önskade akt nägot sädant präjudicat kunde
yppas, hvarigenom Ridderstapet och Adeln wänne
sitt ändamål. Ridderstapet och Adeln sage nogsamt
att han ej kunde göra proposition efter deras
åstundan, utan önstade att de täcktes widtaga den
utwag en wärd Ledamot nyligen föreslagit.
Herr von Lndström, sonås. Wi hafwa elt
tillräckligt Prajudicat rut Riksdags-Beflutct af är
1786, der Kongl. Majits höga rättigheter ej blifwit
öfwerträdde, ehuru Bewillningen pa fixerad tid
blifwit utsatt.
Grefwe Imrvenkaupt, Llaes, anmärkte att ett
Riksdags-Beflut ej kan kallas elt Präjudicat, emedan
det wore en Lag.
Herr LtiernArgrmt, Larl. Hos ost blef ater
wäckt ett bekymmersamt ämne, ej i sin natur, ty under
Discourserne är Ridderskapcts och Adelns ostridiga
rättighet att utsatta Bewillningen pä wist tid
nogsamt adagalagd; men bekymmersamt derigenom,
att det emellan en älskad Konung och desi trögna Ridderskap
,
57- 1789, den 21 April- 897
derskap och Adel uppwäcker ett olika begrep; dä Kongl.
Majit i.Räder förklarat, att ett fritt Folks yppersta
rättighet är dcnmtt beskatta sig sjelf, när Kongl.
Majit sjelf förklarat sig wilja wara den första Medborgaren
bland ett fritt Folk, hoppades han ali wär
oro lärer förswinna, när för Kongl. Majcks sötter
i underdänighet nedläggas wära skäl, tagne utur
Lag och utur Kongl. Majcks eget öma tänkesätt.
Ridderstapet och Adeln hysa wisierligen icke den tankan,
att de det minsta äfwentyrade da de öfwerlämnade
hela sitt öde i en sädan mild och Nådig Konungs
hand; men dä Ridderstapet och Adeln ätaga
sig en den högsta Bewillning den en Konung pä
Swea Thron nägonsin af sitt Folk uppburit, dä de
det med högsta beredwillighet göra, är det omöjligt
att det kan ste utan hopp om lackning eller jemkning,
helst en Bewillning pä obestämd tid lätteligen
genom tidens längd till en ordinaire Ranta kan
förbyta sig. Hemställte derföre till Ridderskapet och
Adeln och Herr vice Landtmarstalken, om icke Herr
vice Landtmarstalken täcktes i underdänighet pä Ridderstapets
och Adelns wägnar föreställa Hans Kongl.
Majit, att Ridderskapet och Adeln, alltid färdigt att
lill Konungens och Fäderneslandets tjenst uppoffra
allt, gripit sig an öfwer fin förmåga, men att Ridderskap^
och Adeln just derigenom ej kunde Staga
sig denna Bewillning längre an pä 2 är. Han
gjorde sig det hopp, att Kongl. Majit pä besia stal
och dä tankan aldrig kan wara att träda desi höga
rättigheter för nära, i näder lärer agreera wär önstan.
Friherre Wacktmeister anmärkte, att ännu kunde
härtill läggas del stal, att igenom en BewillAndra
Dandet. L l l «ina
893 Ridderst- och AdelnS protocoll.
nirig pä obestämd tid, bestalia wi äfwen wära cfterkominande,
och sä laugt sträcker sig ej wär rätt.
lippä Herr vire Landtmarstalkens begäran upp.
repade Herr LiiernZranrrt ä nyo hwad han anfört.
Friherre Lielke. Som Ridderstad och Adeln
ej undfär proposition 'iil bifall af BewillningsUtstottets
Betänkande uppå en limiterad lid om 2
är, men tillika ej helter som en nåd bör begära
hwad dem som en rättighet tillkommer, sä underställe
han Herr vice Landtmarstalkens granstning, om
icke proposition kunde göras till bifall af Bewillnings.
Iktstottets Project pä obestämd lid och att det blefwe
tankan för den som skref Ja, men akt följden,
i fall Nej wunne, stulle blifwa den att Betänkandet
afstäs, dä orsakerne dertill jemte Kongl. Maj:ts
nädiga Skrisivelse de öfrige respective Ständen genom
klxtractum krotocolli meddelas.
Friherre Duwall, conformerade sig med Herr
Ltlerngranat, och tilläde att under sielfwa den förhärliga
Souverainitets-tiden, för hwilket ord Kongl.
Majrt förklarat sig hysa sä mycken afsty, Bewilluings-tiden
alltid warit instränkt: att wi nu anhälla
om en lika rättighets åtnjutande, ej för att göra
minsta ingrepp i Kongl. Masits höga prerogativer;
men för att fä göra den jemkning eller förändring
i wära uklagvr, som omständigheterne och lill äfwentyrs
wär förmåga gör oundwikelig.
Herr vice Landtmarstalken. För att lämna
Ridderstapet och Adeln någon upplysning angående
den förrättning de synas wara omtänkte att honom
uppdraga, finge han lämna den underrättelsen, det
han förefedt, att omständigheten af tiden stulle blist
wa
a 789, den 21 April.
wa Ridderstapet och Adeln ett gansta ömt ämne, att
han derföre redan gjordt all möjlig elfort, samt med
böner och pä allt upptänkeligt sätt sökt utwerka en
nädig disposition hos Hans Kongl. Majrt, men fatt
det swar som han redan berättat och hwarifrän han
ej kan gä. Ridderstapet och Adeln ägde nu att taga
hwad utwäg de helst funne godt, det stulle wisierligen
wara honom högst kart om den renfferade,
men derom kunde han i förtid säga att han twisiade.
Friherre VVaclltmeiller. Ridderstapet och Adeln
lärer da kunna till Pcotvco let förklara, att de
af gladt hjerta pä 2:ne är bewilja den högsta Summan
; de säga derför icke art de ej sedermera dermed
wilja fortfara, sädant kan en nädig Konung ej illa
upptaga.
Herr vice Landtmarstalken. Det ar möjligt
att flere förmå mera än en. och i fall Ridderstapet
och Adeln stulle besluta att genom Deputerade föredraga
sitt ärende hos Hans Kongl. Majrt, och
Hans Kongl. Majrt stulle täckas emottaga och
höra dem, fä wille Herr vice Landtmarstalken ej
undandraga sig, att i denna afton söka inhämta
Kongl. Majlis Nädiga wilja.
Grefwe Ickamilton styrkte till en sädan Deputation,
hwaruti Grefwe L1ae8 DevLnIwupt instämde med
den tilläggning, att icke för att begära något flags
bekräftande af wart Beslut, men för att anföra de
stal de hafva att ej gä frän Lag.
Grefwe RäbliinZ bad, att Herr vice Landtmarstalken
täcktes ätaga sig att underrätta Hans Kongs.
Majrt om wqrl Beslut.
Lll 2 Herr
sas Mdderst- och AdelnS prstocsll
Herr
ak vAZlaZ. Lamuel. Sedan Herr vice
Landtmarstalken förklarat sig ej fä göra proposition
pä bestämd tid, och Ridderstapet och Adeln ä sin
sida äter synes instämma, alt ej utsätta Bewillninnen
längre än pä 2 är, lärer det expedient wara
Let bästa och det enda, att såsom trogne Undersåtare
med fullt förtroende wända sig till sin Nädige Konung.
Friherre Duvall. Den moment synes nu wara
inne f att för Hans Kongl. Maj:t i djupaste
underdänighet föredraga wär önskan och war tanka,
och hoppades han, att Herr vice Landtmarstalken
behagade sig sädant Staga.
Herr vice Landtmarstalken. Det wore honom
gansta fägnesamt, att han agde det förtroendet, att
honom uppdrogos bewakandet utaf en Ridderstapets
och Adelns ömaste rättighet- han wore derjemte öfwertygad,
att hwad han komme att framföra, hade
mera werkan dä han finge talg i Ståndets namn.
Han önstade dock att någre af Ridderstapets och Adelns
Ledamöter wid det tillfället mätte wara närwarande,
Herr LtiernZranat, Larl. Herr vice Landtmarstalken
täcktes wara öfwertygad, att Ridderstapet
och Adeln med största tacksamhet upptager hans
bemödande och med fullkomligt förtroende uppdrags
honom bewakandet af sin angelägenhet; men det torde
derjemte ej wara ur wägen om Ridderstapet och
Adelns stal och orsaker utur Prvtocollet sammandroges
och strifteligen författades.
Herr vice Landtmarskalken trodde, att snarare
Munteligen än strrfteligen något kunde uträttas, och
wore
1789, den 2i April- 901
wore han utaf Discourserne nogsamt om Ridderstapets
och AdelnS tanka underrättad.
Friherre VVackitmeilior hyste till Herr vice
Landtmarstalken det fulla förtroende, att Han om
Ridderstapets och Adelns Beslut lärer äflagga en
pä fullkomlig kännedom grundad berättelse.
Herr vice Landtmarstalken anmärkte, att han
ej kunde anmäla Ridderstapets och Adelns tankar
säsom ett Beslut; han hade den äran att wara Ridderstapets
och Adelns Ordförande; befwarandet af
hans proposition, utgjorde Bestulet; men han kunde
ej göra sädan proposition, som Ridderstapet och Adeln
ästundade, han önstade derföre att en mera
lämpelig Terme mätte pähittas.
Herr LtiernZranat, Larl. Frägan wore ej om
termerne men om fåken: sä mycket som af Discourserne
och af Ridderstapets och Adelns röst utan votering
kunnat inhämtas, tyckes Ridderstapet och Adeln
wara i dea fasta föresats, att ej wika isrän
fin tanka om en limiterad tid: Herr vice Landkmarstalkens
anmärkning är gansta wäl grundad, och
han kan lämpeligen ej wäl nyttja den termen Beslut,
utan endast säga hwarpa Ridderstapets och Adelns
tankar gä ut; när skälen dertill ulur Discourserne
hämtas är det allt hwad wi kunna begära.
Herr vice Landtmarstalken. Pa sädant fält säge
han sig möjeligen i ständ att kunna framföra de
orsaker hwarsöre Ridderstapet och Adeln liksom enhälligt
tycktes sammanstämma uti en limiterad tid.
Herr vice Landtmarstalken lofwade alt till Kongl.
Majit i underdänighet framföra hwad honom i sä
Mätto blifwit uppdragit, men trodde sig ej nu i afLllg
ton
922 Atddersk- och Adelns protocsll
ton
wara i ständ att derom bringa Risderstapet och
Adeln någor swar, ej heller stöde ber i hans magt,
att nu kunna försäkra Ridderstapet och Adeln om
Plenum till i mcrgon kunde blifwa utsatt.
Rioderstapet och Adeln åtskildes kl. half 7.
In sillem,
Lun^encrona
-
Fredagen den 24 April.
Plenum kl. ii.
Aerr vice Landtmarstalken bad Ridderstapet och Adeln
ej illa upplaga att han något dröjt, men det
hade icke warit hans stuld.
Ridderstapet och Adeln lärer nu taga wid den
deliberation med hwilken Le sist stutade, men som
Herr vire Landtmarstatteu innan dest hade nödigt
»genomläsa ett Document, som nyst kommit honom
i händer, sa torde Ridderstapet och Adeln emedlertid
behaga läm sig föredragas de z Ständens Beslut,
angående Gäswan till Hans Kongl. Höghet
Hertig Lsmu.
Borgare S ändets Prokocolls Utdrag af de andra
begge ^tanden bifallit, blef deruppå uppläst af
innehall, att de 50,000 R.dr, som kommo till Halis
Kongl. Hrghet att såsom en underdånig Gafwa af
Riksens Ständer öfwerlämnas, stnlle anses som en
Riksgäld, och af Riksens Ständers Contoir Banqven
godtgöras.
Begärtes pä bordet.
Herr
1789, dm 24 April. 923
Herr vice Landtmarstalken. Ridder,"tapets och
Adelns wilja att lägga saken pä bordet ster wisterligen,
men saken är ej ny, den har a.-ne gängor legat
pa bordet, warit remitterad och g Ständ hafwa
sammanstämt i ett Beslut. Ridderffapets och Adelns
rätt är dock alltid förbehållen.
Herr Stierngranat, Larl. Denna fräga tarfwar
öfwerläggning och torde wara bäst att nu afgöra,
emedan det är att förmoda, att Riksdagen snart
nalkas sitt sint. Tre Stand hafwa bestulit att till
Banqvens ersättning zooo R:dr ärligen af Riksgälds-Conkoiret
stnlle utbetalas; men ef yttrat sig
huru Riksgälds-Contoiret dertill stall finna nkwäg.
När Riksens Ständer garanterat den af Kongl. Utstöttet
uppgifna Rikets Gäld, war den uppgifwen
till ett wistt belopp; kill dest Amorterande och Jnte^
restets bestridande är Len förestagne BewillningsSumman
uträknad. Han hoppades wäl att Be»
willningen gär ut, men sä lärer ock ej nägot inflyta
derutöfner; men ginge den ej fullt ut, hwilket skulle
dä brista, antingen den garanterade Gäldsumman,
Räntan för den, eller Banqven- Att äter öka Bewillningen,
för hwilken ma» sig redan sä högeligen
grufwar, wore betänkligt. I Bewillnings - UtstotteL
hade ett annat Förslag sörewarit, hwilket Hr Stierngranat,
som den basta utwägen ansäge att widtaga,
nemligen: att nägon Riksens Ständers Bewilining
som ännu fortfar, samt ej tillhörer Stakswerket, såsom
Manufactur Fonden, MeVkcinal-Fonden, Fisterie-Fonden
eller Slottsbyggnads-hjrlpcn härtill utsäges.
Mannfactur-Fonden ger ärligen 50,020. R:dr,
ungefärligen af den kunde ärligen anstäs Z2.222
Lila ' R:dr,
924 Ridderfk- och Adelns protocoll
R:dr,
dä behöfde hwarken Statsmedlen eller Riksgälds-Contoirets
Fond angripas.
Saken bcgärtes ytterligare pä bordet.
Herr vice Landtmarskalken. Han singe nu den
äran gifwa tilli anna Kongl. Majtts Swar, pä
den anmälan Ridderstapet och Adeln i sista Pleno
uppdragit honom att i underdänighct föredraga, men
först wille Herr vice Landtmarskalken hafwa pämint,
alt wid sista Plenum skall hafwa handt, det obehörige
Personer sig pä Riddarhuset insmygt, hwarföre
Herr vice Landtmarskalken bad att Herrarne, pä
Bänkarne sielfwe behagade härom tillse och halla ordning
eller anmäla. Derefter begynte Herr vice Landt»
, marskalken sjelf att uppläsa Kongl. Masils Nådiga
Swar. Wid de första orden som lydde: ,,pa Rid,
derskapcts och Adelns genom vice Landtman
„skalkcn gjorde förfrägan," uilat sig:
Grefwe vevvonbaupt, L1aö8: Det war ingen
förfrågan.
Herr vice Landtmarskalken upphörde med läsningen
och sade, att han ej wägade någon handläggning
innan han underrättat Kongl. Maj:t om en
Ledamots erindran wid desi höga ord.
Grefwe vowenkaupt frägade, om det wore
Kongl. Majtts ord?
Friherre Dunall bad alt fä höra fortsättning
gen af hwad som begynt läsas.
Friherre viiden, Llonric §acc>b. Han hade ej
hört hwad en Ledamot begärt; men om Herr vice
Landtmarskalken wille gä bort utan ätl stilja Md
der
-
i?8y, den 24 April. 905
derstapet och Adeln, när Ridderstapet och Adeln
genom Anslag wore sammankallat, sä skulle det wara
honom okärt om det hände, att en Grefwe toge till
klubban.
Herr vice Landtmarskalken. Under detta Regeringssätt
wäqar ingen Grefwe eller annan att sti»
ga dit, när Landtmarskalken derifrän uppbrutit
och skiljdt W.dderskapet och Adeln at.
F,iherre Duben. Som den oro som tyckes
intaga Ridderstaoets och Adelns sinnen uppkommit,
i anledning as något yttrande i sä ord af en wärd
Ledamot, Grefwe Llaes vevvenbaupt, wid tillfälle
af uppläsandet af den ifrägawarande Kongl. Majtts
höga skrifvelse till Herr Landtmarskalken, och hwar--  wid Herr Landtmarskalken tyckes göra nägra oroande
anmärkningar som härtill anledning gifwit, wäntar
jag billigt, att Herr Landtmarskalken täcktes bidraga
till det lugn hos Ridderstapet och Adeln, hwartill
wi ständigt böra wänta desi ätgärd, snarare än anledning
till hetta och bekymmer. Om Herr Grefwe
vovvenbauxt uti stillhet och lugn fär förklara desi
ord och mening, sä torde andamalet bäst winnås.
Jag försäkrar heligt, att jag icke hördt eller kan förstä
till det minsta hwarom det handlar, eller hwad
han sagt eller ment. Jag tror hela Riddarhuset,
undantagande nägra fä, som äro honom närmast,
lärer ej heller detsamma weka; anhäller fördenskull
ödmjukeligen, alt den wärda Ledamoten täckes om»
säga och justera desi kanka.
Herr vice Landtmarskalken. Han hade enligt
sin rättighet sammankallat Ridderstapet och Adeln,
för att i svite föredraga ärenderne, och egenteligen
Lll Z för
906 Ridder!?- och Adelns protocoll
för
akt upplysa Kongl. Maj:ts Nädigr Swar, dä
han dermed more i begrepp, gör en Ledamot erindran
emot ett Kongl. Majus Talesätt; Ridderfta»
pet och Adeln lärer finna, alt det cj är honom tillständigt
att täta rätta ett enda ord af hwad Kongl.
Majit sagt: det kommer ann pä den Ledamoten att
förklara sina ord.
Grefwe lervenhaupt, Lines. Han singe den
äran förklara, att när Herr vice Lan dtmarskal ken begynt
läsa, hade Grefwe lewenhaupt trodt att det
more hwad Herr vice Landtmarftalken skrifwit sig
sjelf till minnes af hwad han pä Riddcrftapels och
Adelns magnar föredragit. De orden, uppä RidderfkapetS
och AdclnS förfrågan hade han således
trodt wara Herr Landtmarftalkens ord och dä
cj begripit att det kunde heta förfrågan, som blott
skulle wara en berättelse, ty man kan ej kalla försrägan
cch berättelse för detsamma.
Friherre Wachtmeister. Herr vice Landtmarftalken
lärer ej rätt fattat Grefwe Dewenhaupts
ord. Herr vice Landtmarftalkens bemödande lärer
wara alt ej satta hetta hos Ridderskap^ och Adeln,
om den uppkommer, ar det ej wärk förwällande utan
att ord pä ömse sidor ej blif.vit ratt förstådde.
Herr vice LandMrarftalken. Han hade gjors
den uppmärksamheten wid den Ledamotens ord, sorn
med hans ratt och skyldighet instämde; men ej för!
att wacka hetta, och ser sig nödsakad att taga sill
Beslut, och ^verkställa det igenom uppbrytandet härisrän
och Ridderftapets och Adelns ätftiljande.
Friherre Duwall. Nar Grefwe Lewenhaupt
förklarat sig icke hafwa wetat, att det warit Kongl
Maj:ts
1789, den 24 April. 907
Majus ord, utan trott att det warit en berättelse
om förloppet, hopoades han att saken lärer förfalla.
Friherre Duwall hade misstagit sig lika med Grefwe
lewenhaupt och trodt, att det warit en Relation
om samtalet, och dä hade det bordt heta anmälan,
cj förfrägan.
Flere Herrar pä Bänkarne förklarade att de
fattat salen pä samma sätt.
Herr vice Landtmarftalken. Den berättelse han
för Kongl. Maj:l aflagt hade han gjordt alldeles sädan
som Ridderftapets och Adelns åstundan warit,
och uti de termer som af honom begärts; hade han
det cj gjort wvre skulden hans, men wid en Monarchs
ord är ingen Undersåte berättigad att urgera
om rättelse.
Grefwe Llges lewenhaupt. Om honom tillätes
att justera pin tanka, lärer den innefatta hans
försivar. H ur bad Ridderftapet och Adeln om för»
läkelse, det han wore en oftvldig orsak att tiden nu
förbiginge, och om Ridderftapet och Adeln täcktes
wisa honom den wänftap och ynnest, att ester denna
sak honom sä personel! anginge, med stillhet och lugn
afhöra förloppet deraf, skulle han derföre bara dem
en ewig erkansia.
Friherre Duwall. Hade dek warit Ridder.^apet
och Ädeln bekant, att det warit Kongl. Maj:ts
höga skrifvelse som upplästes, sä hade de ju tagit
hallarne as stg.
Friherre Wachtmaister trodde sä mycket mindre
att det warit en Kongl. Maj: s Billet, svm.Herr
Landtmarftalken sjelf behällit hatten pä sig. Frän
sin
9 28 Ridderst. och Adelns protocoll.
sin bank hade han sä fattat sammanhanget, att »val
först en anmätan stedt om ett Kongl. Mapts nådiga
Swar, sedan hade kommit emellan om obehörige per»
fonér, deref er säg han Herr vice Landtmarstalken
tala med hatten pä hufwudet, deruppå sörli sadant
lärer ej kunna rubriceras som en erindran mot Kongl.
Maj:ts ord.
Grefwe b,ervsnbaupt, Llaes, trodde sig ej böra
mara misitänkt alt göra anmärkningar emot Kongl.
Maj:k6 ord, han äberopade Ridderstapet och Adeln
till »vittne, om det kunnat tros »vara Kongl. Maj:ts
höga ord, när Landtmarstalken och alla Ledamöterne
haft hattarne pä hufwudet.
Herr vice Landtmarstalken. Den Ledamoten
bör göra sin förklaring tydeligt, han kunde ej pä
Kongl. Maj:ts höga wägnar wara tillfredsstäld utan
att fä en närmare upplysning.
Grefwe lervenhaupt, LIaes. När han misikagit
sig behöfde han ej freda sig »ned annat än den
sanningen, att hans tanka hade warit sadan som han
den gifwit wid handen, blefwe han äklagad lära 800
mittnen intyga att han sagt sanning, och akt han
trodt att det som upplästes more en berättelse as
Herr vice Landtmarstalken sjelf, samt att det ordet
förfrägan warit Herr vice Landtmarstalkens; men ej
Kongl. Majsts ord.
Friherre Duben, llenric stacod. Sedan Herr
Greftve Llaes lewenbaupt med »nera justeradt desi
tanka och Herr vice Landtmarstalken likafullt icke
kan finna sig deruti, att med stillatigande gä denna
händelse förbi, oagtadt desi förklarande sä wäl som
flera Ledamöters, att de icke ens föreställt sig att fräsan
-
1789, den 24 April. 929
gan ännu »var om uppläsandet af Kongl. Majtts
Billek eller Skrifwelse, emedan Landtmarstalken sä
wäl som hela Riddarhusets Ledamöter wid dylika
Skrifwelsersuppläsande taga hallarne afsina hufwud,
och »vi samteligen säga att Herr vice Landtmarstalken
icke gjorde det, sä werkade just delta uppå Herr
Grefwe lovvoutiauptg mindre betydeligen gjorde anmärkning.
Latom osi i Herrans Namn äterwinna
lugnet, och gömma wär rost till sjelfwa hufwudsaken.
Och vin Herr vice Landlmarstalken likafullt behagar
antaga detta Grefwe Dorvonbauptg yttrande
till ett öfwerlaggningsämne, sä begär jag det pä
bordet, sä wäl som omständigheten örn hatten
lika sä.
Herr vice Landtmarstalken. Som den Ledamoten
förklarat, att han icke wetat att det »varit Kongl.
Majrts med egen hand författade nädiga Bref sorn
upplästes, sage han möjligt att antaga detta urstul.
dande; och pä den grunden äter begynna uppläsandet:
hwad äter »vidkommer den omständigheten att
han behållit hatten pä sig, ägde han dertill Kongl.
Majsts nädiga tillständ, dä nägot widlöstigare fastän
i hans höga namn föredrages, i anseende till sine
med ära undfängne blesiurer i hufwudet.
Herr vice Landtmarstalken uppläste derefter
Kongl. Maj:ts Nädiga Skrifwelse, lydande som den
wid Protocollet bilagd finnes.
Herr vice Landtmarstalken. Kongl. Majst har
derjemte tillåtit och befallt mig underrätta Ridderskapet
och Adeln, det de af Desi nu uppläste nädiga
Skrifwelse icke böra draga den tankan, det Riksens
Ständer icke stola blifwa tillsammanskallads
. ^ utan
9io Ridder,?- och AdelnS protocoll
utan
akt Kongs. Maj:t alltid nöjdt och gladt la
rer se dem, nar Rikets omständigheter sä för
dra, och wäntar dä de bästa räd af stna trogna
Stander.
Föröfrigt hade vice Landtmarffalken ester Ridderffgpets
och Adelns föreskrift framfört och uträttat
sitt ärende till Kongs. Majit.
G.'efwe ^amilton, AZoIpIa. Detta är en ny
-agträga den han begär pä bordet, enligt 42 Regeringsformen
lärer Herrar Nikfens-Näds utlåtande
bkstva ost meddelt, detta är lagliga wägen.
Friherre Wacktmeister. Det är ej ny Lagfråga,
den rörcr Constitu ionen, huru skulle wä
cfc wal af Deputerade kunna ske, när hwar och en
Att har rätt till Säte och ingen lärer wilja estergifwa
den ratt hwarmed han är född.
Friherre Duwall. Saken är sä wigtig att
den fordrar en mognare eftertanka, än att man i
hast deruti kan inga, och begärte den derföre va
bordet.
Grefwe Dewsnkaupt. En ny explikation om
sättet akt komma tillhopa är en Lagfråga, men ej i
desi sammanhang med Bewillningen.
Herr vice Landtmarffalken föreslog, att Ridderffapet
och Adeln behagade före aga Bewillningen till
afgörande. Ridderffapet och Adeln moro redan underrättade
att han i propositionen ej finge utsätta någon
bestämd tid; ifrän den befallningen kunde han
ej wika.
Fri
-
1789, den 24 April.
91!
Friherre kielks. Om han ej fattak orätt Kongl.
Maj:ts Nädiga proposition om Deputerades waljande
ukur Provincerne, la agde den ett sä offtsiaktigt
sammanhang med Bewillningsfrägan, att Ridderffapet
och Adeln ej särskilt utan gemensamt öfwer
hegge pa en gang lärer komma att yttra sig.
Herr vice Landtmarffalken. Innan principen
stadgar sig, bad han att med ali tropligtighet fä säga
och räda Ridderffapet och Adeln, att företaga
Bewillningen, och det ju förr ju häldre, det wore
Ridderffapet och Adeln sj-lf nyttigt, och han önffaLe
att dermed ej uppffötes, han kunde ej ulwidga
sitt Talesätt widare, men det kunde hafwa en nytta
med sig hwarkill han skulle gratulera Ridderffapet
och Adeln, Here vice Landtmarffalken sköl med de
orden: stix! et kalvavi
Friherre
Örnlllölä, ^karten Du6vi§. Han ansage
att Ridderffapet och Adeln i förra Plenum sa
godt som hade samtyckt till Bewillnings-Uiffottets
Project, mm tillika förklarat att de ej ansäge sig
dermed kunna uthärda pa en längre tid än 2 är;
denna tanka hädene anmodat Herr vice Landtmarstalken
att hos Hans Kongl. Majtt i underdånighet
anmäla/men fädt det sivar, att Kongl. Majtt
ej accepterade detta anbud. Sedermera hade i gemenskap
dermed ett nytt öfwerläggningsämne uppkommit,
blefwe det liggande pä bordet, hade han för
det närwarande ej widare att yttra sig.
Herr vice Landtmarffalken. Den ena ftägan
ligger pä bordet, säledes arv Difcourserne nu inffränkte
innom Bewillningen och öfwerflödigt att
ju antecesluin tala i den andra frägan.
Fri
-
912 Ridderst. och Adelns prstocoll
Friherre
Duben. Jag förenar mig genast med
Herr vice Landtmarstalkens tanka och önskar af innersta
hjerta, att wi nu strax kunna affluta detta
ämne, nemligen: Bewillningeu af 82 Tunnor Guld,
och det för 2 ars lid; det more bast, wärdigast.och
med Ridderskapets och Adelns nit bäst öfwerenskommande,
art saken ej uppehölts. Det war redan i
senaste Pierro en fä afgjord sak, sä wäl Bewillningen
som tiden, att det allenast war en enda ditzentiens,
hela Ridderhuset i öfrigt war af en tanka.
Formaliteten af Proposition saknades endast. Den
wille, och, som Herr vice Landtmarskalken sade, kunde
han icke göra pä obestämd lid. Ridderskapets och
Adelns tankar äro helt wisst de samma i dag, men
om, i anseende till Kongl. Majtts höga Skrifwelse,
nödwandigt Saken stall läggas pä bordet, sä förbehåller
jag mig i den händelsen i underdånighet yttra
mina tankar.
Friherre Lielke. Ofwerlygad genom Herr Of.
wersten och vire Landtmarstalken, för hwars yttrande
jag hyser sä mycket förtroende, sär jag hemställa,
om det icke wore nyttigt, att nu genast företaga af»
görandet utaf sä wal Bewillningeu, som angäends
Förslaget till Deputerades tillsättande till Bewillnin.
gens öfwerseende om g ärz sä wida de Herrar och
Ledamöter som begärt saken pä bordet derifrån asstä.
Herr 8tiern^ranat, Larl. Hvad den warda
Ledamot anmält, som nyss för honom talat om nödwandigheken
att Ridderstavet och Adeln tager sitt
Beslut, sä wäl angående Bewillningeu som tiden till
dest utstakande, är gansta walgrundadt, äfwen som,
att ett sävant Beslut ej kan tagas, utan att tillika
öfwerlägga och afgöra det sedermera uppkomne vcn
lilalions
-
58- 1739/ den 24 April. . 915
tilationsämnet. Dels af Hans Kongl. Majtts Nådiga
Swar, dels af hwad Preste-Ständet i sitt Prokocolls-Utdrag
tillkannagisivik, styrktes han i den tankan
att begge dessa frågor gemensamt borde asgöras,
hwarigenoi, äfwen tid-n wunnesr han önstade derföre
att de Herrar behagade begiswa sig, svin begärt
saken pä bordet.
Grefwe lckainilcon asstod akt yrka om sakeus
hwilande pä boroet, och nreo honom instämde gansta
manga Herrar frän bänkarne, som förut yrkat detsamma.
Herr vice Landtmarstalken. I fall Ridderstapet
och Adeln wille äter företaga Bewillningssrägan
i sammanhang med hwad Kongl. Majtt genom Desi
Nädiga Skrifwelse behagat Ridderstapet och Adeln
förständiga, uppftär derwid den omständighet, att en
del af Herrarne begärt Kongl. Majtts underställning
pä bordett Af dem hafwe en del ätertagit sin begäran.
Ar det Ridderstapets och Adelns behag att
den kommer under öfwerläggning?
Beswarades med Ja.
Herr vice Landtmarstalken. Ä min sida ar det
förbehåll alltid gällande, att wid Propositionens görande
om Bewillningeu ej kunna bestämma någon
lid, men i den sednare frägan wore han fri fran
alla band.
Friherre Wacktmeister, förklarade sig tänka
lika nu som da Bewillningssrägan i förra Pleno war
wider öfwerläggning, och uppläste: Sedan Högl.
Kidderstapet och Adeln inför Kongl. Majtt och hela
Werlden ädagalagt deras beredwillighet alt under»
Andra Banden M m m stödja
9i4 Ridderff. och AdelnS protocoll
-
stödja och hjelpa et uti wada räkadt bärt F idernes»
land, och N an afseende vä förmögenhet och egen utkomst
samtyckt till den högsta Summan fmi Kongl.
Majit af dem begär: till Rikets räddning, tro'' jag
det en hwar bör wara öfweriygad, des Ridder stapel
och Aaeln uppfyldt sin stadighet einot Ko ning och
Fosterland. Kongl. Maj.ts höga rät lghet at ensamt
sammankalla Ständer, dä Riket-; km sivor det
kräfver, att med dem häröfver rädsla är lika sä ostridig
som Riksens S änders att utsätta tiden och
sättet till B.willuingens utgörande: Att utsätta sä
wal tiden som sältet af Bewiffningens utgörande,
grundar sig pä rättigheten att fritt kunna bestalia
stg sflfve. detta är redan förut af sä mänga wär
diga
Ledamöter fulleligen bewist, således onödigt förspilla
tid, att något mera häröfver saga. Att fritt
bestalia sig fjesk är ett fritt sol s förnämsta rättighet;
att afstä isrän rättigheten att u sätra iden, och
beskatta sig pä obestämd cid, more detsamma som
att eftergifwa bcstaltningsrätlighcten som utt GrundLagarne
är osi förvarad, det more att förglömma
hwab wi äro osi sselfwe, hemmawarande och efterkommande
sty dige: Det >vore efter min tanke att
sam ycke till ändring uti det Regeringssätt wi alla
besvurit, som osi wid den tyckttga Regements-Förändringen
1772 blef lämnat, och som sedan fa wal
wid 1779 som 1786 ärs Rksdagar bliftvit iakttagi.
Hertil samchcker jag ätminstone inte! med min
röst: Magten och styrkan kan ifrän aga mig denna
rättighet, det kan jag icke hindra, men mitt samtycke
vch bifall giftver jag aldrig.
Herr VVaclastaZer, 6ustak. Det lärer ej wara
någon jom icke erkänner och päminner sig alt icke i
för»
1789, den 24 April
-
915
förledne Pleno ibland siere Projecker, BewillningsUtstottets
ju wannt de m-stas samtycke; dock är yrkat
dervid nag^c jämkning rr as Friherrar I^antinZsbaulcn
och LarpLlan, Herr ätierngranat och honom:
hwao som syntes honom böra jemkas wille han ärr
ytterligare påminna, enligt hwad han i förra Pleno
wid handen giftvit: nemligen wid i Articlen, att
den utt Bewillnigs-Utstottets P oject Uppförde P:rfonalie-afgiften
som grnndar sig pä den hit ilis utgjorde
Lön- och Bewillningsasgif ens fördubblande a
gängor, borde mera tyve igt utsättas, fä att ingeu
kunde misitaga sig pä rätta meningen, antingen denna
nya afgift borde jemte den gamla utgå, i hwilket
fall densamma eller Lön- och Betalningsafgiscen
Z gänger komme alt utgöras; eller ock denna en
femtedel försvinner. Wid 2 Art., att om fä kunde
hända att någon eftergift stnUe antingen wara
skedd eller framdeles fre uti den Aboe-Anstst som det
Hederwarda Bonde-Ständet sig redan ätagit för Krono
och Kronvstatkehcmman, samma proportion u:i
minstning wid Frälsehemmanens föreflagne Äao-Afgift
äfven mätte följas. Z Art att en lika proportionerad
afgift pä all Hus ä Städerne mä göras,
sä att ej den ena Husägaren tillsa ler lindring dä
han bebor sitt Hus ensam och ej svarar för annan
Bewillning än Fönsterluft s-A giften, dä deremot en
annan som nödgas hyra ut sitt hus blir besvärad
med 6 prcCent af hyrcssumman utom nysinämde Afgift.
, Han föreslog derföre en A-gftks beläggande
pä Eldstädernc i stället för Hyre-proCenten, derigenom
den Husägare svin bor mer rymligt än en annan
träffas i begge Afgiflernes erläggande, äfven
sä wäl som den hwilken igenom hyrors upptagande
mäste söka sin utkomst- Wid 4 Art. om öfverflöd
Mmm 2 trodde
916 Hadders?- och AdelnS protocoll
trodde
han att derwid war mycket att förandra i
synnerhet Afgiften för Sidenmeubler, Fick-Ur, Sidentygs
bärande och Equipager, sedan Borgare-Ständet
i denna sistnamde delen redan lärer gjordt undantag.
Äfwen som i anseende till Röktobaks nyttjande,
deruti Bonde-Ständet äfwen lärer gjordt
någon ändring. 5 Art. angående Sateriernes Krigs.
gärds-Afgift kunde han icke medgifwa att den i och
för Sateriernes skuld uppkomne afgift skulle flyttas
till en förhöjd afgift pä Frälsehemmanen och det sä
mycket mindre som mänga Säterier finnas hwilka hasum
alls inga Hemman/Frälse undantagne, och skulle säledes
flippa alt deltagande i denna Krigsgärds-Gäfwa
pä deras depense som neml. h«fwa flera hemman
Frälse an Säteriet kan innehälla. Han föreflog allt
derföre en sädan mening som kunde införas; att
hwarje Säteries ägare eller innehafware ätager sig
en Personal Afgift såsom Krigsgärdsgäfwa till Kongl.
Maj:t och Kronan af i R:dr 52 st Specie, uträknat
ester hwarje Mantals Salme hon äger eller
nyttjar. Sluteligen wille han att af den i-4:dedels
proCent af inteknade Capitaler svin Utskottet föreflagit,
publique Werk derunder icke wara begripne.
Äfwen som att uti Bewillnings-Förordningen Riksens
Ständer yttra sig nu denna gang lika som
tvid 1772 ärs Riksdag, angående widare fortgäng
af Manufactur- och Medicinal-Fonderne, Slotts--  hjelpen, Post Taxa och Charta-Sigillata-Förhöjningen
såsom en Riksens Stander behörig ratt, i anseende
till naturen och beskaffenheten af Bewillningen.
Herr vice Landtmarskalken, wille hafwa den
äran lämna Ridderffapet och Adeln en underrättelse
som kunde komma den till nytta, nemligen: att Borgare.
1789, den 24 April- 917
gare-Ständet giort ätfkillige förändringar till sin förmon;
Bonde-Standet wore ej eller lättlöst. Wills
Ridderffapet och Adeln nyttja sin ratt akt moderera,
sä recompenderade han de höga proCenterne pä
Lönerne. De g Standens Beslut äro till Ridderskap^
och Adeln inkomne; Preste-Ständet allena
har icke gjort någon jemkning.
Grefwe lervenhaupt, Llae8. Uti sitt sista
Dictamen, som med mycken gunst af Ridderffapet
och Adeln emottogs, hade han anmärkt, att wi borde
ätaga ost den dryga Bewillningen just derföre,
att wi äro mest tryckte; skalet ar att wederlägga
de mest widriga omdömen om ost blifwit utspridde
och att wisa det wi ingen ting hälle ospart nar det
kommer ann pä att frälsa Riket. Han ginge ej
fran att utsatta tiden pä 2 är, för öfrigt tillstyrkte
han att läta alla jemkningar falla och endast sträcka
Deliberation till tiden och projectet.
Friherre Duwall. Den warda Ledamoten som
sist talte, hade borttagit hwad han arnade säga.
I sista Pleno tycktes mest alla wara cnige om Bifall
till Bewillnings - Utskottets Project. Friherre
Duwall uppläste:
Wore denna i frägawarande Krigsgärd och
Bewillning sä drägelig, att man wid dest utgörande
ej hade att befara wädeliga följder för Näringar
och Rörelser, sa blefwe det ej farligt att utsätta
densamma uppå en längre tidan 2 är; men dä hwar
och en lärer finna sig öfwertygad att den ogörligen
kan länge gä jemt ut, sä fordrar en billig omtanka,
att försöket mä åtminstone utställas pä korrt tid,
sä att de flere eller nägon af dem, som skulle beMmm
z sun»
yi3 Ridderff. och Adelns protocoll.
funnits wara för hardt belastade ej matte blifw»
a kette: krostade och gä under. Huru gick det till
dä Ridder kapet o >> Adela Ltog hg Garantien för
den uti Hnnliga Ulflolteks Lxtractum Ittotocolli
Uppgifna Gttdsumman? Jo! alla instämde de uti
att wil,a gargnttra och be ^ ilja en gansta ansenlig
till krists utförande erfcndelig Sumna; men G !,
deus hela lopp fö sträkie en hwar och man ansäg sä,
som en vmöiligket att för det närwarande kunde
längre ga, dä Lande s tiustand med grundelig kin»
nedvin betraktades. Under en sä bekymmersam deli»
heraston uppläste Herr Öfversten och vice L md marskalken
Kongl. Majps kitt honom ankomne Nådig»
Bi.let, hwaru i Kongl. Majtt förklarade, att Riket
more stadt i wäda, och alt dest frälsning nid
ett afstag uppä Hemliga Ut,kottets bixtractum ?ro>
tocplli kunde ga sörlorat. Uti samma ögonblick fa,
sade Ridde>sta„e' och Adeln sin omtanka hwarkm
Up ä möjligheter eller egendom, Utan endast upp»
Faderneslande s räddning, hwilkel tänkesätt war Ridder
stapel och Adeln wärdigt; och som i alla tider
aldrig tzos dem saknats. Nidderstapet och Adeln
atog stg dä genast att garantera och bewi'ja till hela
den uppglsne Slulden och Krigsgärd n, med endast
lörbehäll i samma stund, att hjelsma jemka den
Bewiäning som bäriill erfordras; och detta innefattar
uttryckeligen Ridderstape.s och Aoelus förwarade
rältjghe att utsätta sä wäl tiden som sättet.
Om och i anseende till en sä swära kännbar börda,
svm war Riksens Stander förut helt okänd, Kongl.
Maj: t af billig Faderlig nåd och ömhet för Landet,
pch pä det Uadersälarne ej mätte aldeles under dest
tyngd up gifvas och hmarwiv Kongl. Majit Sjelf
kch tzel» Riket pericliikiade, skulle uli >ä salta om,
M,
r?8y, dan 24 April
-
919
ständigbeter i Näder pröfwa nödigt att finna för
godst at vm oure är hopkalla Sine trogne Stander,
pä l e de mä fä rädflä pä ett med G.undlagen
öttverensfi.mmande sätt, om ytlerligare mtte och
utwägar lii! ett ester förändrade tider och cmstandighe'er
mera jemstrt bestattande, sä l°rer ingen dödlig
annat kunna, än u i en sadan älgärd fä igenkänna
Kongl. MajitS öma Fadershjerta för ett troget
Fttk, som med uppoffrande af lif och wälfärd sä»
dant synes försena.
Dock likväl och i den händelsen Kongl. Maut
ser sig nan Ri ets rume i anseende till andre wigtige
Consideralioner kunna med Ständers hopkallande
längre uppstjuta, att utgisterne genom andra
utwägar bestrida, sä är och blifwer jemwäl dä som
all id Kongl. Majsts egen höga rätt att ensamt
S änder sammankalla när Kongl. M ajst det för godt
finner. Men Riksens Ständers dem i alla tider
förbehällne lyrbaraste rättighet af allt, blifwer osöruekeligen
den, akt en Bcstaktning af hwad natur som
helst utan ock att dertill fixera en sädan tid, som
mätte förekomma, att flere Medborgare ej mäga under
en genom erfarenheten befunnen obi ig Beskatt,
ningslyngd laka sädan orältwis fördelning sä lange
för fara till dest ingen hjelp deremot blifwer widare
möjlig. Att föregifva en sadan Riksens Ständer
förwarad rättighet, sä wäl i Regerings-Lagen, som
uti äldre och sednare tiders praxis, äfwen 1682 un»
der Souverainitetstidcn uköfwad, och ifrän sakens
natur helt ojkiljgktig wore att förlisa den dyrbaraste
gnistan af deras fri- och rättigheter, hwilket skulle
lämna Ridderskapet och Adeln den sammels-förebräelfe,
att hafma wanwärdadt denna Clenod, ej alle»
Mmm 4 nast
920 Ridderf?. och Adclns Protocoll
-
nast för dem som nu lefwa utan äfwen i alla tider
för Barn och Efterkommande. Om, det Gud nådeligen
aftvanbe, Rikets behof genom ett fortfarande
krig ännu mera ökades, och de tillgångar Kongl.
Majrt paräknat lill att lindra. Underjätarnes börda,
alldeles medelst oförtänkte händelse!- sa nades ^ manne
icke nöden l sä bedröfwelig städning benette Kongl.
Majrt att genom Sine Sm liders sammankallande
påtänka de utwägar som genom nya tirstetter (sä
mida de blesoe möjlige) tarswades ari frälsa Riket?
Icke were det derföre någon annan än Kongl. Majrt
som sammankallade S: lider, ly K rllelse«Rät en är
Konungens och ingen annans; men Rikets nöd och
wada jom Kongl. Majit närm st kanna kunde blefwe
st'len som föranlate ti l Sttnders sammankallande.
Ordspråket att nöden gör Lagen sa för Konungar
som folk har ägt bestånd i alla tider och lärer
det göra sä lange werlden star. Nar alltså Ridderskapet
och Adeln nu anser e> allenast för osäkert utan
nästan såsom omöjligt, att denna förestående Beskattningen
stall uppå längre än denna förutnamde
tiden kunna ulga, är det dä ej förlättligt att tro
detsamma stal böra wara gällande. U i sädant fall
kunde deste DepMerade, som nu förestas till jemkande
och nedsättande as Bewillnings-Summan, icke sä
kraftigt understödja Kongl. Majit och Riket med
vad och däd, som Riksens Ständer sselfwe försedde
med Veu werksamma magt, som wär beswurne Grundlag
dem tillägger. U omdest är sadan Depittmades
sammankolnst cn okänd inrättning uti sselfwe Grundlagen
och således en till Regeringssättets förändring
föranledande inovation. den jag för min del anser
för wädelig i flere afsecnden och i synnerhet emot
Rioderstavels och Adelns medfödda rättighet aldeles
stridande
1789/ den 24 April
-
stridande och således den asstyicker. M en framtid,
under cn om sitt Folks ival mindre ömsint Konung
stui.e äfwen kunna handa genom influcnce uppä sä
Demitcrade när prejudicate en gang ivore gifwit,
att i sall Nationen genom Risets iräkade äfwen sa
trängande omständigheter, som för det närwarande
(och handa kunde uti än swärare) funne sig nödtwungen
till Rikets frälsande att inga uti utgifter, svin
wida öswerftege dest krafter, bleswe satt utur stand
att någon frän den bördan entledigas. Det bleswe
likwäl möjeligt igenom werkeliga Ständers nitsullg
rådighet, four med rätt kännedom af Medundersätares
willor kunde styrka Konungen till widtagande
af sadane medes, som befrämjade Landels räddning;
hwaruxpä cn mild Konung alltid lärer i Näder
hafwa det största afseende. Den warma patriotisms
som Nationen och Riksens Ständer för Konung och
Fosterland med sä kraftiga wedermälen af deras nit
sä förr, som under detta Riksniö e adagaiagt: långt
ifrän att befrämja fienders stamp ingar bör efter min
öfwertvaesse snarare sadane afböja, och hos dem som
wista Riket ondt, injaga för asia tider skräck och
wäcka en lika finch siga, .att sadane olycklige försök
någonsin företaga och anställa. I anseende till
hwad nu anfört blifwit anser jag för min del ingen
betänkelighet hindra, men en oundwikelig nöd,
wändighet kräswer, att den förestående öfwer all
manlighet stora Bewillningen mätte af Rivderstapet
och Adeln pä wist bestämd tid af ante är utsättas.
Uti projectet att genom Ständers Deputerade jemka
Bewillningen kunde han ej inga för mänga flät
skull; det ledde ull förändring af 1772 äts Regeringsform,
det kunde bliftoa wädeligt i anseende till
fölsderne, och det »lesitte en del af Ridderstapet och
M m m- 5 Adeln
922 Riddcrsk och Adelns protocoll.
Adeln ifrån si, ratt. I anseende till nägra ömkan,
digheter som larfwade att jemkas biföll han till ana
delar hwad H.nr Stierngranal föreflaglst akt Expeditionen
uppå Ve,r> ill ningen matte författas af Vewillnings
Utstotwt.
Herr LtiernZranat, Larl. Uti förra Pleny
har jag haft den aran yttra mina tankar öfwer de
till Ridderstapet och Adeln sä wäl af desi Ben i lriings-Utstott,
scm cn Ledamot inom Ständet, och en
Anonyme, ingifne s rstilte projecter till Bewillning.
Jag har dä tillika anfört de grunder hwarföre jag
trodt mig böra Höglofl. Ridderstapet och Adeln tillsiyrka,
att förblif.va wid det som af U stotiet war
uppgiswit med förkastande af de s:ne andre. Jag
har derjemte förklarat, ait jag långt ifrån alt unsta
pästä, det samme project more felfritt, torde deremot
uti farss ilte omständigheter kunna göras flere mer
och mindre grundade påminnelser, hwilka den korna
tiden inom hwilken samma project mäst förfallas,
gjordt nästan oundwikeliga; men hivad jag dristigt
försäkrar har warit och är att grunderne l,ll denna
i samma project föreflagne Bewillning äro de mest
compakible med ett Besiattningswerk, uti alla upplyste
Nationer följde och äfwen hos vtz wid alla föregående
Bewillningar i detta Scculo iakttagne och
nu endast efter Bewi.lnings-SummanS storlek jemkade.
Jag här wäl sä under Discourserne i förra
Pleno af en och annan af detta Ståndets Ledamöter,
svin äfwen utom Ständet hört sägas, det skulle
Ridderstam och Adeln i detta project wara taxerat
till 25 Tunnor Guld, som more wida utöfwer den
proportion Adeln mot de andre refpeclive Ständen
borde taga i Bewillnings-Summan. Men jag ser
ingen
1789, den 24 April
-
923
ingen grund hwaruvpä en sadan calcul med någorlunda
fale he! kan byggas; ty ehuru bewandrad man
mä svara i räkenstapswerk, later en uträming, fä
pertinent som den uprgnne pästäs wara, sig icke
göra, da alla da a hwarpä den bör sig stödja, ^elas.
Benn- pinga Psejectet är inrättat efter wisia A ti?»
lar och Rub ipier ha illa ef er beloppet af hwad de
samma u i förra Bewillningarne u gjordt, blisioil i
denna beräknade; men ust hwar Artikel äro alla
S änden och äzwen Personer, som ej till något S änd
rä nas, samnn-n landade, sr all man ej utan gisiningswis
kan säga hwad de Ridderstapet och Aaeln
särzlilt i hwar Är itel kommer att taga. S dant
kan ej utrönas för än personlige Taxeringarne i Or»
terne äro gjorde; dä T weiler deras för hwart Ständ
skulle kunna up rät as, hwad som emedlertid är
»visit, är det att proportion emellan Ridderstapet och
Are n och de andre Ständen har bilf,vit iakttagen
wid denna Bewillnmgs utsättande lika som wid de
förra, dock får jag tillstå i hwad scm Nidderstawt
och Adeln ensamt rört, säsom dä frägan warit om
desi Frälse-Egendomar, hafira wi ingalunda undandraga
osi utan snarare ätagit osi långt mer än osi
ester Piviegierne emot Kronans jord älegat, till
bewis oeraf alt Ridderstapet och Adeln nu som i
alla tider aldrig taget minsta bördan pä sig till Rikets
räddning. Jag har likwäl, för a t någorlunda
kunna tillfredsställa bäve mig sjelf och mitt Ständ,
all icke Ständet biifwit uti denna Beskattning sä
öfwer all proportion Laxerat sim här blifwit anfört,
gjort den nogaste uträkning som mölle i en och efter
all probabilite kunnat ste öfwer atta Arki.larne och
derwid funnit, akt Adelns andel utl denna 82 Tunnyr
Gulds Bewillning ej kan komma högre än omkring
-
Y2 4 kldderff. och AdclnS protocoll.
tung ,2 Tunner Guld. Jag will allenast anföra
ett exempel till prof huru en sadan calcul stedt:
ProCenten af alla Embelsmäns Löner i Civil- och
Milikair-Materne i Riket ifrån den högsta till den
tagsta arv i projectet uträknade till en samma »flugen
Summa; wisste man wisst huru mänga och
hwilka af dessa Löner äro i Adelns hander kunds
man precist utsätta huru stor andel Adeln i denna
Artikel tager; men dä det ej star att utflnna, har
jag tagit för afgjordt, att ej utöfwer hälften deraf
kan anses af Adeln innehafwas; hwilket äfwen wisserligen
wore för mycket om inan blott ansäge antalet
af Embeksmän, men dä man räknar att de största
Lönerne äro hos AdeisStändet, sä torde det någorlunda
träffa sanningen om man af hela LöningsSumman
räknar hälften pä detta Ständ och följakteligen
utsätter Adelns andel i Lönings-ProCenten
till hälften. Efter en sadan beräkning lampad efter
hwar Bewillnings-Artikels särskilta beskaffenhet, tror
jag mig föga fela i förenämde Summa som jag an,
sett af Bewillningen stanna pä mitt Stand. Af de
öfrige anmärkningarne som i sista Pleno wid Utskottets
project blifwit gjorde, såsom en olika Taxering pä
Adelns och andre Personers Arbetsdrängar m. m.
finner jag äfwen bestyrkt hmad jag förut anmält, att
flere fel bade wid Projectets upprättande och dess
renstrifning stedt, och äfwen ibland annat att'1739
ars Lön- och Belalnings-Förordnings applicerande
wid detta Project, man förgätit att rätta hwad i
anseende till flere taxerande Embetsmäns förändrade
rang mot I7Z9 bort rättas. I anseende hwartill
jag anser som en nödwändighet, att projectet, om det
winner bifall, bör innan det som en Bewillnings.
Förordning utfärdas i Vewillnings-Utstottet rättas.
Af
1789, den 24 April- 925
Af Herr vice Landtmarstalkens yttrande har jag äfwen
inhämtat att det Lofl. Borgare-Ständet gjort
ätstillige förändringar dess Stand rörande i detta Project.
Om dessa förändringar röra grunder»? kill Bewillningen
elter förorsaka minskning i den Summa
som för detta Ständ warit päräknad, lärer Ridder»
stapet och Adeln icke eller kunna fia fast wid. hwad
det sig ätagit, utan är bäst att sädant i Remissen
till Bewillnings-Uistottet sig förbehålla. Hwad angar
tiden pä hwilken Ridderskap?! och Adeln kan
sig denna Bevillning ätaga, sä äberopar jag mig
till widlöftighets undwikande de wigtiga stät som i
förra Pleno blifwit andragne, hwilka bevisa sä wäl
nödwändigheten af en sädan tids utsättande, helst
wid en stor Bewillnings utgörande, hwars werkuingar
pä Ständ och Näringar kunde för Riket blifwa
högst wädelige, om den ej inom korrt tids förlopp
blefwe derefter jemkad, som ock Riksens Ständers
ostridiga rätt, såsom frän den, att fritt sjelfwe
beskatta sig, oskiljaktig, att en sädan tid utsätta, och
hwarigenom äfwen är ädagalagt att utöfningen af
en sadan rätt icke i någor matto är stridig enrot Konungens
höga rättighet att ensam sammankalla Riksens
Ständer till allmän Riksdag. Detta, som alltsamman
förut klarligen ädagalagt, förbigår jag således
nu att ä nyo upprepa. Med glädje har jag
af det skttsteliga yttrande Herr vice Landtmarstalken
frän Kongl. Majtt sjelf nu uppläst, inhämtat, det
Kongl. Majtt som alltid ömar sine trogne Undersätares
nöd, äfwen som wi funne den ätagne BewillningS-Summan
tryckande, och akt den ester nägon tids
förlopp behöfwer efter Rikets tillständ och Näringar»
nes förhällande jemkas och rättas, hwartill Kongl.
Majit Allernädigfl täckts såsom lämpeligt förestå en
926 Riddcrfk- och Adclns protocoll
af
de' Högwördige P^ stc Ständet ined Ko gl. MajrtS
Nådiga uilständ uppgifven n» u'wäg. Swan uppä
Herr Lriernzian^ts bgiran, och med Hur vice
L-ndtmarlkalkens ritlständ, jä w.il lindel as Kongl.
Majus Nådiga Fö klarande, som P ele Srände s
omnämde P o ocolls Urdrag busmit uppläste, fwifor
Herr Ltiornzranat widare: Jag stulle med inne ligafte
glädje och undervänigste acksamhet för min
del wivtaga den i Isider föreslagne utvägen alt en
jemkning i Bewillningen kunde ke af wista De uterade
af Riesens D änder emellan Riksdagarne. om
jag kunde sörena en sadan utväg med ivar Constitttlion
och Regerings Lag. Svensta Folke s frihet
b. stäck och har uti alsta rider bestaöt u i räckighewn
alt deltaga i Lagstiftningen, hwackill hufvudsakligen
hörer, nya Lagens antagmde och B st rnningswerket,
hwil et sednare alllid af Fol e! ensamt berådt; som
Nationen, icke en Corps kunnat en sadan dest rätt
utöfva, sä har det efter en frän uraldriga tider antagen
och med Författningar stadgad P axis pä det
sär et stedt, att Nationen sjelf utsedt och walt sine
Fullmäktige, i hwil.as hander de lagt sin Ligstiftnings-rart
och hwil a ägde samma Magt som Na ionen
sjelf, sä laugt och ester de reglor de antagne Regeriirgs-Lagar
förestafva. Pk detta fält kan Nationen
sägas sjelf utöfva, un fia Lagstiftningsrätt.
Mm blifwer oe ra walstitt förändrat, Ledamöters antal
inskränkt, Corpser eller Persoirer, som ester Gmnd,
Författningarne tillhöras ve .v iljandes eller walde, uteslutne,
sa är Consti u ion i denna wäsendtliga delen
söränorao; Bevisning eller Bestämning är ibland
alla en srr Dkackons rätjgheter den hutch udmkl ig aste;
ty war Medlems i Sta en .vällärd och hel, Samhäaels
bestånd, beror deras. All derwio ester G. undsatt.
'1789, deri 24 April- 927
facknlngarne förfares, är fördenstull för Nationens
frihet af yttersta wigt, och intet nytt sätt kan härwid
införas, som icke directe eller indirecle kan störa denna
frihet. A.t jemka eller ändra en Bewillning, är
detsamma som göra en ny Bestaktning, ty om Summan
är densamma, mäste jemkningen ste medelst den
ena Corpsens, den ena Näringens eller den ena Per»
sonens lisande i Bewi nungs-kyngdenS bärande och
den andras ytterligare betungande: deraf följer alt
det för besia Corpser, Näringar eller Personer blifwer
en ny Beskattning, hwartill de hast rätt, men
icke fädt samtycka pä sätt Lagarne förestrifwa; och
följaktligen är den Lagliga Bcstattningsfriheten Nationen
fräntagen. Jag finner således för min dek
wädeligt att antaga ett annat sätt till Bewillningar,
än det Regerings Lagarne förestrifwa. Kunna deras
Förestrist i denna delen och wid delta tillfälle,
ehuru syftande till ett godt ändamäls winnande förändras
eller upphäfwas, sä arv de ej mera heligs
wio ett annat. Aila innova. Loner i en Grundlag
äro af eftertänkeligaste följder, och alla Rikens Historia,
alla tiders erfarenhet, gifwa osi de tydeligaste
bewis, akt när den barriere som Regerings-Lagarne
sätta, blifwer pä minsta sätt öfwerträdd, är han ej
mera mägtig att hindra de största inbrott och siuteligen
hela Lagens öfwerändakastande. Fä RegeringsFörändringar
hafwa pä en gäng stedt; de fleste hafwa
småningom tillkommit och allt flutcligen blifwit
förstört. Hade 1720 ärs Regeringsform ehuru felaktig
den ock war, blifwit följd efter den Esprit,
hwaruti den warit författad, sä hade han torde hända
längre kunnat hafwa bestånd. Det är med denna
öfvertygelse och med den uppeldade nit jag hyser
för wärl i 1772 ärs Regerings Form i en wäl
fig
-
928 RLddrrfk. och A-clus protocoll
signad
stund stadgade och af mig dyrt beswurne Regeringssätt,
som jag oaktadt min underdåniga Zöle
att i allt aa Kongl. Majus Nådiga behag till miles,
som jag likwäl ej kan wäga tillstyrka Rivderstapet
och Adeln alt inga uti den nu frän PresteSlandet
uppgifne nya Beskattnings- eller Bewill»
uings-utwäg. — I anseende lill Nidderffapet och
Adeln, hwars sätt att representera sitt Ständ ivid
allmänna Riksmöten är olika nied be andra R-ksSkänbens,
b isto er denna utwäg ännu sivärare att
conciliera med den rätt den äldsta i hwar Slägt ar
tillagd, utan att alldeles upphäfva hwad GrundLagarne
derom förordna, hwilket stulle^blisiva as äswenlyrligaste
följder.
Herr Lpalclencreut?, solaan ^stolpk. Sedan
Ridder-kapet och Adeln öfwerenslommit akt genast afsiuta
Beioillningsfrägan i hela sitt sammanhang utan
någon betänketid öfwer det Nådiga sivar Kongl.
Majit behagat gifwa uppå den genom Herr vice
Landtmarstalken gjorde underdåniga anmälan om wart
gemensamma tänkesätt, att ställa Vewillningen pä
wist lid, sä nödgas jag, ehuru oumbärligt ett längre
räorum wore för min tankekraft, att tillkännagifwa
min» tankar, sädane de i hast kunnat stadgas. Uti
frägan hwilkeldera Vestatkningssätt bör mäkjas, yttrade
,ag mig förra gängen Jag förklarade mig
wäl benägen att heldre antaga Koppstattsmetoden,
än Bewillnings-Uffkotteks Förslag som är besw wadt
af flere Tillar och af mänga förestående ol.chenheter
wid Taxering och Uppbörd: men jag ansag Riksdagens
längwarighet öch annalkande flut för ett ofelbart
hinder, att med tillbörlig grannlagenhet kunna
upprätta ett nytt och ifrån Utskottets antagne grunder
alldeles afwikarwe Project. Jag trodde derföre
alt
59. 1789, den 24 April. 929
att Rikets belägenhet och Ridderstapeks och Adelns
anseende borde mana o§ till en offeutelig uppoffring
as egne fördelar och ett willigt åtagande af största
tyngden. Samma stal och anledningar äro annu
hos mig gällande. Riksdagen har stridit 2;ne dagar
närmare sitt fluk, än dä wi sist moro samlade, och tillfället
är lika ypperligt för Ridderstapct och Ade n,
akt genom samtycke till alla förestagne BewillningsPoster
änskönt de äro i högsta mätto för ost tryckande
och Ständen emellan Disproporllonerabe, för
wära Medborgare, dä wi med förakt af all lindring
i wära bördor halla wär pung öppen och sista stärfwen
ospard till allmänt wäl. Således önstar jag
Bewillnings-Utstotets göromål mä godkännas, och
att den omtalte rättelse af miflstrifningar mä styndesamt
werkställas. Wid tiden och waraktigheten af
denna Bewillning will jag mig nu egenteligen uppehälla.
En ny och oförwäntad betänklighet har
mött ost genom Kongl. Maj:ts Nädiga Swar pä
en sä kallad förfrågan. Kongl. Maj:- har behagat
anse utsättande af tid för en illusion af Lagen, som
skulle kränka Dest höga rätt. Ett sädant Kongl.
Maj:ts nädiga utlätande, som det innefattar en närmare
Förklaring öfwer Regeringsformens g8 K. wore
jag förbunden att ställa mig till efterrättelse sa
framt jag ej innehade detta rum säsom Riksdagsman
och säsom deltagare i Lagstiftande Magten, i
hwilken egenskap jag enligt Regeringsformen äger
den rättighet, att med min röst pröfwa Lagens rätta
mening, och i hwilket afseende jag ej eiler bör nedsätta
wärdet af ven frihet Regerings-Lagarne mig
förunnat, att jag här skulle dölja min mening. Jag
wägar derföre förklara, att jag ej annorlunda kan
emottaga Kongl. Majtts Nädiga yttrande, än sä,
Andra Bandet. Nnn som
93° Riddcrff. och Ädelns protocoll
som
en wart Ständ meddelad upplysning öfwer det
begrepp Kongl. Majtt Nädigst fattadt cm innehället
af z8 s. Utan att träda Kongl. Majfts höga
rättighet för nara, tillhörer äfwen mig et: omdöme
öfwer tillämpningen och utöfningen af denna Lag;
jemförelsevis emot andra lika kraftiga stadgar. Jag
kan ej annat begripa än att Kongl. Maj:ts magt
att sammankalla Riksens Ständer förblifwer i sin
helgd, La jag icke payrkar någon Riksens Ständers
sammankomst. Bewillningstidens utstakande innebär
ju icke Len omöjligheten, att Kongl. Majit utom
Skandernes sammanwaro kan påfinna medel till behofwens
fyllande, och jag styrkes i denna förhoppning
af Kongl. Majus Egen Nådiga Försäkran, att
kunna och wilja med framdeles tillstött lätta Undersatares
pälagor. Men om och förbehållet om
bestämd Bewillningstid skulle medföra oumgängeligheten
as Riksens Ständers sammankomst, sä lärer
Lock förbehållet genom en sadan följd icke bliswa
olagligt. Ifrån äldre tider och under flere Regeringsskiften
hafwa Ständer alltid, i och med Bewillnings-Friheten
faststält tiden. I haswcn, mine
Herrar, för detta fatt anwisning pä äratalen af
wära gamla Författningar, som wittna härom. Jag
will ej uppehålla Eder med upprepande deraf. Wi
känna och alla de oklandrade esterdömen och bewis
pä samma rättighet, som under nuwarande Regeringssätt
aro gifne. Skulle derföre någon stridighet
förefalla emellan z8 §. Regeringsformen och en sadan
Riksens Ständers urgamla, ännu aldrig afstädde
eller ogillade rättighet, sä lärer den böra sä namn
af en Collision emellan Lagens Föreskrifter, hwitken
Collision ej kan hos mig ästadkomma den willrädighet,
att jag, enär alla präjudicater aro för mig, och
icke
178Y, den 24 April- 9gr
icke ett enda tydeligk förbud emot mig, stulls fränstiija
mig och Eländet den förmon att fastställa huru
länge wära be-akade utstylder kunna utan minskning
eller förändring b iraS. Un Kongl. M chs nådiga
Swar har jag äfweu funnit det motskäl wara
anförot, att wära fiender utan swärighet betjena fig
as en bekant Riksdags-Termin till stna stäwplingars
fullföljande. Det anskar icke mig att wederlägga,
långt mindre bestrida min Konungs ord, men hade
jag den näden att tala inför Kongl. Majrt S?r!f,
stulle ;ag likwäl fördrista mig att med underdånig
uppriglighet tillstå, huru mig wetrerligen något allmän:
möte i detta Rike aldrig gagnadt wäre uppenbart
flender. Af wära Fäder hafwa wi ärft bereowilligheten,
att med glöm ka af enstilt split bista Konung
och Fosterland. Att wi icke warit owärdige
Efterkommande, har wart förhållande under nuwarande
Riksdag utwisat. Omgifne af Fiender, haf,
wa wi, undt under ett allmänt inbördes Misstroende
och oslockuadt ägg, ändock samlat al! wär oförtrutenhet
för att enigt understödja ivar Konung, förswara
Dest steg och upprätthålla Rikets heder. Manne
en sadan Mgäng af Ri sens Ständers sammanwaro
icke snarare bör afskräcka än uppmuntra en fiende,
och manne något päliteligare medel kan gmwas att
afhälla fiendteliga anflag, och freda en sä finnad
Nation ifrån utrikes stämplingar emot dest sjelfständighet.
Dä jag således ej ser någon sara uti bestämmande
af Bewiliningsliden, och dä jag tror detta
»vilkor wara ötwerensstämmande med min lagliga
rätt, förbsifwer jag ockla »vid det Vestm, bade jag
och Ridderstapet och Adeln förra gängen fattade,
och i den händelse wi stulle »vara olyck.ige nog att
icke kunna öfwertala Herr vice Landlmarstalken till
RlIN A xn
932 Ridderss- och Adelns protocoll
en
ordentlig Proposition, förknippad med wart för,
behäll om tiden, fä lärer den enda äterstäende utwägen
till wär säkerhet böra widtagas, att föra Stänkets
samfälta tankar till Protocotlet, swittet äfwen
sä liket lärer kunna förwägras, som det är hwarje
enskilt Ledamot obetagit att fä sin mening i Pcotocollet
intagen och förwarad.
Herr vice Landtmarstalken. Tilläter Ridderstapet
och Adeln att jag i förewarande amne om Bewillningen
fär göra den Proposition, hwartill jag
ager tillstånd, och fragr om Ridderstapet och Adeln
bifaller Bewillnings-Ui stöttets Project?
Ridderstapet och Adeln tycktes wäl wara enige
att wittja bifalla Bewillnings-U stöttets Project; men
östade i Propositionen tilläggning af liden.
Herr vice Landtmarstalken. Jag kan ingen
ting tillägga om tiden.
Friherre Hurva!! äberopade sig hwad Herr 8pa1-  stoncreutr: anfördk, och tiltsiyrkte den^ulwäg, att till
Proloco>let fö, klara det Ridderstapet och Adeln Skager
sig Bewiilningen enligt U stöttets Project, men
ej för längre lid än yä Twä är, wore nägon deremot,
kunde den ju kill Protokollet reservera sig.
Herr Vice Landtmarstalken. Bifaller.Ridderstapel
och Adeln Vewillnings-U stöttets Project?
Beswarades med Ja; men pä Twa är.
Rrdderffapet och Aoeln ätstildes.
In stckow,
Lun^encronr»,
Bi,
1789, den 24 April. 933
Bilaga.
Pä Ridderstapets och Adelns genom vice Landt,
marstatten gjorde förfrågan, länder till swarr
Att Regeringsformens Z8 F. utstakar tydelkqen,
att ingen annan, för hwad orsak det wara mä, än
Konungen äger rätt att kalla tillsammans Riksens
Sländer; och derföre att Utsätta tid till den Bewillning
Ridderstapet och Adeln sig äkagit till Rikets
stulvs gällande wore en illusion af Lagen, som di»
recke kränkte Konungens rätt och störde Regeringssa.
ke:s grunder. Således kan ej nägon annan Termin
än till nästa Riksdag utsättas.
Men om Lagen ej stadgade detta; sa fordrade
Rikets nuwarande belägenhet att ej underrätta sienberne
om den Termin som skulle ater församla Riksens
Ständer.
Jag ar skyldig sanning ät Mitt
Folk, och Jag ansäge Mig broltsiig emot Riket
om Jag ej u plyste dem om de faror som Rikets
sjelfständighet komme att löpa, om fienderne kunde
till en bestämd tid uträkna sine stämplingar, att föra
dem till nyttjande af Wär inbördes misisämja.
Det som sig tilldragit förledit är, bade i Fin»
land och »vid fiendens anfall i hjertat af Riket, wilt--  nar nogsamt om den Poll igve hwilken wara stender
weta sä wäl att nyttja.
Af de Protocoller som redan aro tryckta, synes
klart fiendens stämplingar, och af hwad som Jag
wet, af de kunskaper Jag af utrikes ärenderne har,
auser Jag för Rikets sjelfständighet högst wädeligit
M som pä sädant satt kunde gynna wära illwiljaN
n n 2 res
934 Rädderst- och Adrlns protocoll
res
och fienders stamplingar. Men dä Jag adaga
lägger
fritt desse omständigheter sör Icidderskapet och
Adeln, ar Jag.ästven sä öm som bekymrad af der
tyngd fom Mina Trogna Undersåtare komma an
känna.
Jag inser nödwändigheten af utwägars finnande
(utan ait Rubba Regerings-Lagen), till alt jemka
och lätta en Be,rullning Rckets omständigheter
gjort nödwändig. Jag har redan lätit genom Leda
möterne i Hemliga Utskottet förklara, alt Jag pc
allt sätt skall söka att lindra desse utgifter; att Jac
skall lämna de tillgångar Jag wän ar till Riksens
Ständers Contoir; och Jag upprepar un här ä nys
dessa Försäkringar.
Dek Wördige Preste - Siandet har föresiagi!
ett medel, som förenar den nyttan akt kunna -emla
Be wilt ningen med wördnaden för Konungens ra s
bibehållande, genom ett Utstötts sammankallandi
hwart tredje ar lill Bewillningens öfwersecnde.
Jag förestår denna utwäg lill Ridderstapeloch
Adelns widtagande pä satt fom Preste-S andett
Lxtractum krotoccstli det innehåller, fom den nyt igaste
och basta uttväg lill ändamälets erbällande as
landets lifande utan alt sätta Rikets sjelfftändighc!
i fara; och proponerar Jag Ridderstapet och Adel»
att till detta Utskottet wäija Fyra, Tre och Twa A
veliga Possessfionater af hwarje Län, ester styrkan as
Saterie och Frelse i hwarje Län, dä risterne lunde
beräknas efter Säteriernes och F^elsehemmanneill
storlek. Stockholms Slott den 2 g April 1789.
6 U 81
Män.
Mandagm den s? April.
Plenum kl. half ii.
Upplästes P este- Borgare- och Bonde-Ständens
Uxtracta krotocolli, med stllkännagifwande af deras
wal till Fnllmägtige i Riksens Ständers Contoir.
Upplästes Banco-Deputerades berättelse om
Banqvens förwaltning och tillstånd.
Kcl ^cta.
Pämintts af Friherre Omval! och Herr Staerngranat
om Protocolis - Justering, »ren Herr vice
Landtmarskalken föredrog angäende Gästvän till Hertig
L-rkin, hwaroin Borgare - StändetS af Prestevch
Bonde-Slanden bifallne Protocolls-Utdrag ä ny»
upplästes, af innehåll att de förestagne 52,000 R:dr
soni en Riksgäld af Ständernes Contoir skulle Vangren
godtgöras.
Friherre Ourvall, foUsn viestric erittdrade,
att Ridderstapet och Adeln redan instämt med PresteStändets
i första början yttrade tanka, enligt hwit.
ken Bewiltnings-Utstottet skulle uppgifwet sattet att
remboursera Bauqven; nu ar saken omwänd och
satt pä Räkningen af Rikets Gäld. För fielfwa
fåken wore han gansta benägen, men wille ej in»
slämma att anstä en Fond som ej existerar, ty Riksgälds-Contoirets
är otillräckelig i anseende dertill,
att den blott och allena är uträknad efter den garanterade
Summan. Skall nu antingen Garantien
manqnera eller Banqven. Västa utwägen trodde
Friherre Omval! wara , som Bewillnings - Utskottet
astren stall pätänkt/ om dessa 52,000 Rchr anordNnn4
nas
9Z6 Ridderff. och AdelnS protocoll
nas
att jncorteras af Manufackur - Fonden, som lätteligen
torde kunna bestrida utgiften af zooo R:dr
vm äret. — Friherre ^antinzlaauken instämde.
Herr vice Landtmarst.rlken. Manufaclur,Fonden
har ej echa-eradt Beivitinings Utskottet; Ständen
rvoro ock deröfwer ense, men det kom till Mstottets
kundstap, art Manufactur - Fonden blistvil insörlifwad
med Stalswerket och pä den grunden fattades
det Vestm, att remi tera ätergäldandel ti'! Rirsgälds,
Contpiret, säsom hwarigenom tillika, alla Standen
blefwe lika deltagande.
Friherre Uaad, LIaes uppläster
Da Furstar och Kongl. Personer wägat deras
lif emot Konungs och Fäderneslands stender haftva
de redan gadt utom den grans deras höga Börd
dem förestrifwer de hafwa iklädt sig enstilka Personers
skyldigheter, som söka den ara de oehöfwa att
stadga till ett lysande Nannt, hwarmed Kongl. Per»
söner aro födde, <y deras glans följer deras höga
Börd, men här har en Konunga-Son och en Konunga-Vroder
gädk i Wapenskifke emot Ri ets stender,
upplifwat det gamla Swensta Mannamodet,
och äter stadgadt ett oförgängeligr bewis, att Swensta
namnet innebär än i dag den gamla S vensta
äran och tapperheten, och gifwit Swensta Flaggan
en förnyad glans, hwarmed den i forntiden warit sirad
och beprydd. Det är under ett Folks förmåga
att belöna sädane gärningar, det är den tacksamhet,
den wördnad och högaktning slägter ifrån flägter
fortplanta pä stna efterkommande, som är den enda
belöning de kunna åstadkomma. Fragan är icke här
vm någon belöning för Hertig wida och
1789, den 27 April. yg?
långt derifrån, utan en ringa och underdånig tacksamhets
bewisande ät en Hjelte som stadgat ivar
gunila tapperhet, det är en wälmening af ett tacksamt
folk wida under deras skyldighet, men lämpad
ef er deras sörmaga akt till ett bewis af wördnad
och djupaste högaktning öfwerlämna Hans Kongl.
Höghet den omn-ämda Summa. Huru skulle man
wara fatt alt tweta harwid, huru skulle hjerkat wara
sta at kill erkänsta emot en Furste som segrat
öfwer Rlrets stender, om inan harwid gjorde nägot
dröjsmål! Nej wörda stora gärningar, kommen i häg
att det är en infödd Konunga-Son, som bercdt sig
tackiamma hiertan Med Nitets försvar; jag tillstyrker
för min del och gör aldeles ett, med de öfrige
respective Skänden, sä a t Summan mä utgå pä
fält deras Beslut innehåller.
Emot slutet af Friherre Uaad8 Diotamen inträdde
AanS Longi- Mast i Ridderstapets och
Aoelus Plenum.
Öfwer hwad dä föreföll är ett särskildt Protc
coll
författadt.
Sedan Hans Kongl. Maj:t i näder begifwit
sig ifrän Riddarhuset ätertogs öfwerläggningen angående
Gästvän till Hertig c-rur..
Herr Xlingtporr, 6orät. Mycket bättre passar
det sig aht pa ett hedrande sätt och som till efterwerlden
förer erkänslan genom en Medaille betyga
sin underdäniga tacksamhet för Hans Kongl.
Höghet än att med penningar liksom gifwa ett Arf«
wode, dä dek i Rikets belrängde tillständ kommer
dest innewänare till sadan sivär tunga; han bestridde
N n n Z aldeles
953 L'dderst- oH Adelns protocoll.
aldeles att Riksgälden härmed stulle belastas cch
mia ej utan genom votering assia frän sin tanka.
En Deputation ankom ifrän Preste.Ständet
under anförande af Bistop Wallavik, som i ett
gansta prydeligt Tal lillkännagaf att Preste,Ständet
oivilkorligen med Ridderstapet och Adeln instämt
i desi nu i dag fattade Bestut angående Bewillnlngen,
hwaröfiver Ståndets Lxtractum Lrotocolli
aflämnades.
Grefwe körner, Larl Ltadriel, äterkom med den
Deputation, som under Hans Kongl. Ma>:ts höga
närwaro till de andra Stånden honom blifvit anbefallt
att anföra, och sedan han aflagt berättelsen
om sin förrättning, gaf tillkänna att han fwärligen
kunnat werkflälla sitt wärf i anseende titt deu obestrifwcliga
myckenhet sämre Folk, som till otrolig
mängd utanför Riddarhuset och ända upp i trappamo
wörö sammanstockat, och igenom hwilka han
icke utan Policens tillhjelp kunnat sig framtränga.
Flere andra Ledamöter intygade jemwäl, att
det af drycker öfwerlastade Folket, hwilket ända frän
Hans Kongl. Maj.-ts höga ankomst, sorlat och hurrat,
förde sig gansta "oförsynt upp; men Hög ofl.
Ridderstapet och Adeln fannt lugnet uti sin öfmerläggning
aldeles icke böra störas af en yr menighets
uppförande eller sammanstockande, blefwe Ridderffapet
och Adeln i sitt Plenum pä det sättet insulkerat,
som af en eller annan befarades, att Folket stulle
förjöka att tränga sig in i Salen, sä ägde Ridderstapet
och Adeln inom sig sjelf mer än tillräckelig
styrka att sig förswara och freda sitt Palats.
Sät.
1789, den 27 April. 939
Sättet att hos Banqven återgälda Gäfwan till
Hertig O ur, äkertogs, och blef efter nägon öfverläggning
pä de: schlet achwrdt, att den Assignerades
pä Mannfactt,^ - Fonden, hwilket Bestut genast
teknades pä Löparen.
Svin Ridd-wstapet och Adeln nu sick höra
Riksdagens afbläsande pä manligt fält genom Pirkor
och T>ompe:er, fä väminte
Herr 8tiertt!>r.<uat, akt som Hans Kongs.
Majrt tillätit Författningen af Ridberstapets och
Adelns Protocollers tryckning, sä more det angelägit
att Pottcotterne hwilka alla äro färdige, justeras
innan Ridderstapet och Adeln i dag ätstildes; men
som Herr vice Landtmarstalken trodde ett Oecvnomistt
Plenum kunna wara att erhälla, sä uppstöts der»
med, och Ridderstapet och Adeln ätstildes kl. 4»
lia klläem krotocolii,
Lunrrenorona.
Protokoll hällit i Hans Kongl. Maj:ts höga
öfwerwaro uti Ridberstapets och Adelns
Plenum den 27 April 1789.
ZanS Longs- Majt, som nädigst behaget
begifva Sig till Riddarehuset, trädde in uti Ri!>-  derstäpeks och Adelns Plenum, intog den wanliga
framför Bordet stäende Landlmarstalks-Stolen, oy
efter astat ljud med Klubban, höll följande Tal: )
Vice
Detta Tal behagade Hans Majit Konungen icke tlk
-Protokollet aflämna, men läfwadc att justering >f
Protocollet, i afseende pä Konungens anförande, flrl
-
-4» Riddersk. och AdelnS protocoll.
Vice Landtmarskalken, Osiversten och Riddaren
Herr ?ekr Lillssb.orn, tillsiaddes att sikta Ivid Bordet
pä Hans Kongl. Majsts wäiistra sida och Riodarehus
- Se.rctcraren undfick nådig befallning att
söra Pcotvcoll.
Friherre ^Vachtmeister, Larl aVäam, som med
Hans Kongl. Majsts nädigste tillstånd, efter ordning
af antekningen, först fcck yttra sina tankar,
anförde:
Matte Eder Kongl. Maut wara försäkrad om
Riddcrskapets och Adelns vinstränkta wördnad, kärlek
och tillgifvenhet! mätte Eder Kongl. Malit se
den rena nit för Sig och Nitet, som aldrig gär mur
mitt hjerta, och mätte Ridderskapet och Adeln af
samma nit och kansta uppfyllt ivid detta tillfälle, i
detta wigkiga amne, fatta ett hälsosamt Bestut.
Med de swaga gäfwor att tala en knklic
hwarmed lag är utrustad, med den glädje jag känner
öfwer den stora »aden och lyckan af War Nådige
Konungs närwaro inom denna Sal, bör jag
dock ej täta hindra mig, att för min egen, och för
tvär samtelige del wisa wär oskuld.
Ej Fiender, ej Förrädares inrådan har wärkat
de Bestut wi fattat, dem wi trodt ost wara skyldige,
Eder Kongl. Maj:t, Riket och ost sjelfwe.
I frägan om Garantien af Rikets Gäld, syn
tcs
le
fäs anställas, hwarom dock, oaktadt flere gängor
förnyad underdånig crlndran, sedermera Nådig Be!
fällning till Riddarhus-Secreterare», icke följde.
I öfrigt ar detta Protocoll jusieradt för de Herrar
ock. Man, som under Konungens höga närwaro in
Neno, mnnttl-gen sig yttrade.
17^9/ den 27 April. -4l
tes Ridderskapet och Adeln enhälligt wara af den
tankan, att ej ätaga sig densamma i hela fin widd;
under öfwerläggningen härom ankom en Nådig Bittet
frän Eders Kongl. Majst, som oaktadt Ridderskapets
och Adelns öfwerlygelse, gjorde den wärkan, att
Ridderskapet och Adeln pä första upplysning att Riket
kunde löpa fara, och genom dest nekande gä för»
loradt, straxt liknade sig, och willigt, utan afseende
pä eget beständ, hasta de till Eder Kongl. Maj:t
och Rikets understöd. Sä liknar sig Ridderskapet
och Adeln wisterligen alltid, dä det gäller att skynda
till Konung och Fäderneslandets räddning.
Ett Bestut af sädan natur, ofördröjligen tagit
pä Eder Kongl. Majsts första ord, innebär en
fullkomlig Justification för den tillwitelsen att hafwa
warit förde af Fienders ingifwelser. Ridderfkapet
och Adeln har ätagit sig en Bewillning öfwer
sin förmäga; men wid den sednare öfwerläggningen
om tiden, huru länge den komme att pä det ätagne
sättet utgä, hafwa de trodt sig skyldige, att rädfräsa
sine tillgängar och tillse att deras Garantie ej
skulle blifwa utan wärkan. Pä denna grund och
ingeri annan, hafwa de utfatt tiden pä 2 ar; allt
annat föremål är skildt frän hwarje ärlig Riddersman-;
tänkesätt. Ridderskapet och Adeln känner gansta
wäl innehället af Z8 Z. Regeringsformen och att
ingen annan än Eder Kongl. Majtt tillkommer att
sammankalla Riksens Ständer, deruti wilja de aldrig
göra inträng, men Ridderskapet och Adeln känner
tillika säsom ostridigt, att dem ensamt tillkommer
att sig bestalla, och att den som äger rättighet att
bewilja, tillika äger rättighet att säga huru länge,
och pä hwad sätt han kan gifwa. Riddrrstapets och
Adeln
942 Ridderss- o-h ?ldelns prstocoll.
Adelns omsorg har warit akt inrätta sin Bewillning
' pä sä säker grund, att den ätagne Garantien icke
komme akt brista: Bewillningen bör derföre wara
sa uträknad, akt den bär sig: sadan, att den icke
pä ekt eller annat ställe, i längden blifwcr alltför
tryckande, eller icke kan ntgä,är ej möjligt att junna
göra i hast. Riket stulls sakna tillgängarns och
Garantien blifwa owerlsam; all: derföre har Ridderikapet
och Adeln trott angel äait bade för sig och
Riket, akt esker de 2 arns förlopp aga ki.ställe att
Fördekninaen jemka och andra, men ej derföre att
alldeles afstaffa eller u phöra. Desta, Äurnädigste
.konung, har warit de huf>vudfakeligaste af Ridderskapets
och Adelns stal; om någon vern tillagt andra
drisfjädrar, har den kastat en oförtjent stugga
pä Rivderstapels och Ak elus rena nit, och Ridderstapet
och Adela äger nu ekt lyckligt tillfälle att inför
Ever Kongl. Mask fä aflägga sin Justisication.
Annu ukförligare trodde Friherre äVaclrtmeilker Rivderstapets
och Adelns stal kunna inhämtas, om dem
Nadigst tillstaddes, att utur sine Prvkocotier sammandragne
lill Hans Kongl. Maj:t dem fä öfwerlemna.
HanS Longl- Naj:t behagade i Räder yttra,
det Hans Mast funne, as hwad nu blifwit anfört,
att wid ett hastigt ähörande, grunden icke rätt
torde hafwa bä'-'vit faitad till Hans Kongl. Majlls
yrkande af nödmändigheien, att Ridderstapek och Adeln
med de andra Strinden i ett gemensamt Beslut angående
tiden sammanstämde.
Hans Kongl. Mgjrl förklarade sig alldeles stilja
Lagfrägan ifrån denna öfwerläggning, som är i
sin natur af en annan beskaffenhet.
Den
1:789, den 27 April. 945
Den nu förewarande hade sitt afseende pä Rikets
Gäld och den för densamma ätagne -Garantien;
pä den beror Utländska Borgenärers Förtroende och
Rikets Credit; brister den, som nödwändizt mäste
hända om Vewillningen blifwer wid 2 är, torde Utlänningen
återfordra sina Försträckningar, stora Handelshus
störta, och betydliga stakningar till Ruets
vboteliga stada pä wär Denrse sig tilldraga, samt
att rustningar som tili Krigeks utförande om Rikets
försvar äro oumgängelige, studsa. Det more derföre
äfwentyrligt onr Nidderftapct och Aoeln ej Lnst imbe
uti de andre Skändens utsatte Bewillnings-Termin
till nästa Riksdag; det wore wadeligt för Riket
och äswen för Ridderstapet och Adeln, samt alt Kci:gs.
Maj:t af det första Riks-Sländet, wid ett lika an.
geläget tillfälle wänkade samma Enthousiasme för
Rikets bestånd och sjelf,ländighet, svin det in et ögnablick
kwekat att wid fragan om Garantiens åtagande
ådagalägga:
Faran wore densamma, och
tarfwade sä mycket förr att mötas, som Hans KonglMast
berättade Sig ifrån Holland redan hafwa erhållit
den tidning, akt kill flere Handelshus derstädes,
ifrån Rikets Illwilljare här hemma, redan blifwit
strifwik, att den Garanlle, Ständerne äkagit sig,
ej är säker, och att till e:t tecken deras skulle den
fastställde Vewillningen ej utsättas längre än pä
2 är.
Hans Longs. Maj:t förmälle Nädigast, att
Ridderskapet och Arein borde wara öfwertygadt om
dest rena karlek för Riket, samt dest'vallvisa för Ridderskapet
och Adeln; och tilläde: Omständigheter stafwa
pä en tid wällat ssiljaktigheker Ost emellan. Lätvm
Ost förena Ost, och päminnen Eder de förra li
-
944 Ridderst. och Adelns protocoll
der
dä I högt älstadcn Mig. Hans Kongl. Majit
gjorde derefter proportion:
Anlager Ridderstapet och Adeln Vewillningen
till nästa Riksdag?
Beswarades med Ja och Nej
Uppå
Friherre Wacktmeister anförande, utt
Ridderstapels och Adetns Protoceller bära ett ojäfaktigt
wittnesbdrd om deras rena nit för Konung
och Fädernesland, samt att, ehuru de »'satt Bewillningen
pä 2 är, deras tanka aldrig kunnat wara
att hos främmande Magter uppwacka det minsta
misitroende; behagade Hans Kongl. Maj:t i Näder
yttra: Ridderstapet och Adeln behöfwa ej justifiera
sig, Jag är ej kommen för att accussra dem. Jag
är kommen som en Far, som en Medlem af detta
Samhälle, och derföre äfwen wid Min hitfomst blifvit
stående under (ärrr-rs' W^s^s har uppsatte
Sköldemärke. Jag ar tommen akt med Eder deltaga
i ett hälsosamt Beslut om Rikets wäl, för att
höra Edra -ankar, besynnerligen (§§ra upplysningar.
Jag upprepar att det more högst farligt om I ej
med de tre andra S ändens Blstut mnämden. Jag
tycker att Ridderstapet och Adeln bifallit Propositionen.
Beswarades med Ja och Nej.
Friherre Wacktmeister trodde, att da han agde
den Näden tala inför en Konung, som förklarat
sig för den första Medborgaren bland ett fritt Folk,
kunde det ej misitydas att han ädagaladc sitt warma
hierta ej mindre för Konungen och Riket, än för
sitt StänVS i Lagarne sörwargde frihet. R it ig
heten
L
-
60. 1789, den 27 April- 945
helen att beskatta sig sjelf, tillkommer detsamma oinstränkt,
det känner denna sin rättighet och lärer alldrig
godwilligt derifrån wilja afstä.
ZanS Kongl- Ucaj t: Största utöfning af
frihet, ar den att lill Rikets wä! och widmagthällande
efter mogen öfwerläggning bidraga till besättningen.
Hans Kongl. Maj:t tilläde Nädigst, det Han
hos Friherre Wacktmeister igenkände det hjert»
Hans Kongl. Maj:t alltid hos honom funnit och alltid
wärderat.
Grefwe lervenhaupt, Llaea- Eders Kongl.
Maj:ts tid är wisierligen dyrbar, men kan efter min
oförgripeliga tanka aldrig misibrukas i fall wära
Discourser tydeligare hördes. Dä Eder Kongl.
Maj:t tilläter att wära Ledamöter fä anföra de wigtiga
skälen till wart tagne Beslut, lära orsakerne och
ändamälet med detsamma bast upplysas, och den tanka
hwaruti wi stadne blifwa af Eder Kongl. Maj:t
antagen.
Herr Lkrenmalm, Lamuel. För den näden
alt inom desia Murar fä se Hans Kongl. Majit,
att fä se en sä stor och dräpelig Monark, kunds
han ej tillfyllest tolka sin underdäniga erkänsla.
Hans Kongl. Maj:t hade med sä fasta stal behagat
Ådagalägga nyttan och nödwändigheten, att ingen
wist tid för Vewillningen determinerades, att sedan
han sätt höra Desi nädiga tankar, han af allt hjerta
och af full öfwertygelse samtyckte till Bewillnini
gens utsättande till nästa Riksdag.
Friherre vurvall, ^okan viestr. Hans tunga
rvore för swag, att tolka med hwad glädje han inför
sin Nädiga Konung nedlägger sina tankar, bygde pä
Ändra Bandet. O 0 0 öfwer
-
9-t6 Ridderst- och AdclnS protocoll
-
Lfwertygelse och nit för bäve Konung och Foste»
land. Han wille ej uppehålla med upprepande af
hwad Friherre Wacktmeister redan sa grunde igen
anfört. Ridderffapet och Adeln öswerkygadt om skyldigheten
att bidraga tit! Rikets up. rätlhältande,
länka wisterligen aldrig att undandraga sig, men de
tädfraga görligheten. Omständigheterne kunna inom
2:ne är märleligen hafwa förändrat sig: om efter
den tiden BewuLningen utan jemkning eäer förändring
ej kan utgå blifwer Garantien fruktlös. Ridderffapet
och Adeln lara allckd wara mane derom,
att Eder Kongl. Maj-.t och Fäderneslandet ej mät«
te periclitera, men de aro angelägna om uköfwandet
af den rättigheten, hwilken dem långt för 1680 tillkommit,
ock under de Souveraine Konungarue bibehällits,
att sjclfwe u staka Bewillningstidn. Eder
Kongl- Majit, som sjelf tänker sa warmt, sa upplyst
och sä ädelt lärer nogsamt inse swärigheten hoS sitt
Första Riksständ akt wika ifrän en rättighet, den de
efter Förfäder ärft, sielfwe alltid förwarat och till
efterkommande ämna öfwerläta. Eder Kongl. Maj:t
har deremot behagat gifwa tillkänna sädane stät, för
dem hwar redlig Riddersman mäste bafwa, om icke
Ridderffapet och Adeln tillika ägde den tanka, akt
Riket ej pericluerar när meningen icke är. att efter
den utsatta tiden, med Bewillningen upphöra, utan
endast jemka eller annorlunda fördela. Kongl. Maj:ts
wilja och magt, men icke hans öfwertygelse kunde
wärka hans del ägande i något annat Beslut.
sånö LoM Maj-t förnyade Sin Nädiga
försäkran, att Lag-Q-vastionen icke här more i fråga;
Hans Kongl. Maj:t hyste för mycken delienteste
att nu häruti inga, dä Han kanske kunde anses
wara
1789, ben 27 April»
947
wara jäfagtig, och helst wille undgä att höra eller
säga, hwad ä nägondera sidan kunde falla mindre
behageligt. Här wore andra omständigheter att iakttaga:
Rikets belägenhet och Opinionen om.Ost Utrikes.
Tiden är förändrad emot hwad den war för
102 är sedan. Ware Grannar i Östersjön wore dä
Dannemark, Pohlen och Tyskland; den Barbariske
Moscouviten ansägs den tiden ungefärligen, som
Kejsarn si Marocco; han har uppwu-xet till en stor
Magt i Östersjön, är ärelysten, wan att twinga den
fria Riksdagen i Warschau; Hans Galerer hafwa
besökt wära strander, och han stämplar i denna stund
emot Ost.
I sädane omständigheter hade Kongl. Majst
widtagit det steg, a t Sie.f helt ensam, utan att
wara omgifwen med den Stat Honom som Konung
tillhörer, komma till Ridderffapet och Apeln, föranlåten
af de wigtigaste stät dem Kongl. Majft ffristeligen
kunde uppwisa om de moro af den beffasfenhet
att i en sä talrik Sam ing kunna uppläsas;
Hans Kongl. Maj:t äberopade jemwäl Ääernädigst
Ledamöterne i Hemliga Utffottet.
Nongl- Maj: t upprepade att följderna för
Riket och för Ridderffapet och Adeln kunde blifwa
högst wädelige, och tilläde: i sä fatta omständigheter
lärer Ridderffapet och Adeln ej skilja sist frän Medständen
och ädraga sig det odieusa tillmäle att mälla
Rikets förderf. Friherre Duwall borde i Venna saken
mera än någon annan wara inwresterad, han hade
genom Ridderffapets och Adelns förtroende blifwit
utsedd till deras Första Fullmägtig i Riksens ständers
Contoir, harl'hade sig bekant angelägenheten af
Crediten, och under en obehaglig, fast för Friherre
O 0 0 g vu
-
948 Ridderff- och Adelns peolocsll
Duwall
wacker Epoque, lärk bestaffenheten af Penninge-Saker,
dä han pä etk för sig hedrande men
dyrt sätt, kom att la,aga handen wid sin Swärfaders
Affairer.  Detta krnknga göromål, ej för honom
angenämt, utförde han pä ett sätt som ädagalade
den ständaktighet, hwitken i alla tider lander kill
hans beröm.
Friherre kaad, ciaon. Utan ringaste farhäga
att en mild och rättwis Konung skulle förgäta sitt
Folk, Theras, Sitt och Egit samt Fosterlandets wäl,
och något ögnablick fördröja att sammankalla Riksens
Ständer dä Han fädant finner nödigt, nyttigt
och gagneligt, wägar jag med tryggaste sinneslugn,
styrkt af alla de wälgerningar wär Nådiga Konung
»visat sitt Folk och ärfda Rike, tillstorka den antagne
Bewillningens beständ till nästa Riksdag, för
att undwika alla de äswentyr Rikets medfödde fiender
skulle draga af fixerad Bewillnings - Termin,
som i sig sjelf och i min öfvertygelse ej annat är än
«n Riksens Ständers kallelse och sammankomst, then
ingen annan äger berama och belefva, under hwad
sken det helst wara mände, än Sweriges Rikes
Konung. Försäkrad therom och öswerlygad af alla
Thetz wälgärningar emot sitt Folk, att ingen glada,
re stund wär Nädiga Konung njuter, än dä Han
kan lindra den bördan af beskattning Dest trogne
Ständer sig nu ätagit, der känns den bästa Konung
igen, der blägker, Desi ära högst, der inpräglar Han
mäkligati Sin Ärestod i samtida och framlida hiertan.
Rikets nuwarande ställning och belägenhet
fordrar ingen determinerad tid till wär Bewillning,
Let störer om icke störtar den nödwändiga Crediten.
Lefwe jag aldrig den stund, att mitt hjerta, min
hng
1789, dm 27 April- 949
hug och min själ skulle nägonsin bli sä förkolnad
emot den Konungen, som dragit Swärdet emot en
född Fiende till detta Land, att jag icke skulle un»
danrödja och förkasta allt som kunde leda till hinder
och afbräck uti desi mägtiga anslags fortgång; nöjd
har jag redan i Vapenbrak wisat min tro med mina
gärningar och till min Konungs tjenst stridt för
Desi ära, och ven jordens förswar, som födt mina
Fäder och mig, glad är jag än färdig att med lika
mannamod se min Konungs Fiender under ögonen,
och räknar för min yppersta ära att segra eller dö;
Länke sä war redelig Stridsman, och räde detta tänkesätt
hos hwar redelig Militair, sä stall Lagren »vridas
till Stridsmannens ära, den Konungen stänker
dem wärdigom. Allt således är min hug theris
frän riglad, att utan afseende räcka fast mer min
Egendom till Konungens tjenst, än lifwet som är
ett gladt offer jag willigt för Desi sötter lägger ne.
der. Till min tillfredsställelse förklarar jag nu inför
min Nädiga Konung, att jag antager Bewillningen
utan ringaste sörbehäll till nästa Riksdag.
Detta Protocoll stall wittna med mig, att jag we.
lat och önskat min Konungs och Fäderneslands wäl.
Herr Uiäclerstorm, (Url krestric. När Ridderstapet
och Adeln bifallit Hemliga Utskottets Betänkande,
innebegripes äfwen de 82 Tunnor GuldS
ärliga Bewillning till Jntcresiet och afbetalning pä
Capitalet. Wi kunne ej rubba wär Borgen, och
när wi haft den näden att af Kongl. Maj:t Sjelf
fä höra den stora olägenhet Bewillningen pä determinerad
tid kan hafwa, sä biföll han ven till nästa
Riksdag.
Ooo z Herr
Ridderst. och AdelnS protocoU.
Herr liljekorn, Oullab ^clolvli, utan att
tro sig fä äga den lyckan, akt i Kongl. Majus höga
närwaro fä yttra sina tankar hade han dem författat
skrifteligen och u plaster alt icke medtaga tiden
sparade jag besia mina tankar i sista Plenum,
hwilka jag nu anser min skyldighet lämna till Protokollet,
Kunde utsättas en tid till wär Bewillning,
utan akt nalkas Konunga - Rättigheten, och den ej
förde Riksens S anders sammankomst med sig, skulle
jag cj länge söka es er ett Beslut; men nar säLank
e> kan ske utan ^kanders sammanko:nst wisar
mig Regeringsformens Z8 §. tydeligen hwad jag göra
bör, skild ifrån alla fördomar och twifwelagtigheker,
som ofta uppkomma genom mindre grundade
Beslut, bör jag icke annat tänka, än att en Nådig
Konung samlar sikt Folk när Han finner det nödigt
och Räd theras mrnvas, som ock akt emedlertid khesi
rätta glädjestunder intaka, sa ofta som mösiigheken
tilläker, att afkorrta Sina Barns bördor, statler
och pälagor! Den stund jag annat tänker är en willa
för handen, den jag aldrig önskar öfwerlefwa.
Min Konungs wälgärningar mot Sitt Folk,
ligger för hela mellden i öppen dag, och om min
tacksamhet ej kan wara fullkomlig, är det menniffolokt
att feta, men uppsäteligen stall det aldrig hända
mig; detta är hjertaks sprak. Har den Store
Werldens Behärstare hafwit till sin
lefnadsi föremal en och en LLS.^u
; samt den Wisa och till Ära aldrig
döende Lcrnuio den Sköre Lvun: sä har och Konung
lllchje hafwit den sörsta till sitt
ögnam,rke. Bada hafwa de träffat och emottagit
smxt jagt Riket i lika ställning, sönderslitit af hat,
twe
-
1789, den 27 April- 9Z1
twedragt, partier och fackioner, lika ärofullt söka de
hela bristerne, stadga sinnena, hela Rikets refwor,
luswa Fienderna och göra Riket stort och wälbigt i
Europa; Theras Lön af Samtida och Efterkommande
blir 0 > lika wördnao och förundran! samt alla
hjerkans killgifwenhet.
Jag tillstyrker med ett öfwertygadt hjerta, att
war gjerda Bewillning ma sträcka sig till nasta
Riksdag; jag upplåter gerna den Lön min Syssla
åtföljer kill Konungens tjenst, jag lefwer för Honom
och min Fasterjord, jag dör glaht och ärofullt fyr
Vädas försvar.
Friherre kleist, kckeclric. Da Eder Kongl.
Majtt täck es bewärdiga Rioocrstapet och Adeln med
den Raden akt i detta Samfund föra Ordet och leda
förewarande ömnn och brydsamma ämne till sä»
dant stut Rikets- sannstyldiga förmän och bästa kräf»
wer, blifwer det för hwar och en Riddersman den
största unnesförnöjelse, att gä sin Nådiga Konung
till mökes. Af alla de belydeliga och grannlaga delar
och omständigheter four äro anförde, och hwilka
Eser Kongl. Mast förmodar böra gifwa Riddcrffapek
och Apeln fullkomlig anledning akt afstä frän
det Beslut Ridderffapet och Adeln faststäldt för Bewillningens
utgörande i arne ar, har jag ansedt wida
öfwer min pröfning och kundffap att inse de fa«
ror Riksens Ständers Contoir; Ut- och Inländska
Handelshus kunde möjeligen förestå och sig härleda
af bestämd tid för Bewillningens utgörande.
Dä Ridderffapet och Adeln för desi del utsatte
s:ne ar för denna owanligt stora Bewillningen, war
deras Medbröders och Landets oförmögenhet att den
Ooo 4 längre
952 Ridderff. och Adelns protocoll
längre
draga, pä sädant sätt den nu war förestagen,
egenkeligen grunden. Under nuwarande ventilation
Har Eder Kongl. Maj:t Nadigsi sökt frånskilja de
ämnen, som ej mindre för Eder Kongl. Majit än
Ridderstapet och Adeln kunde blifwa brydsamme, af
sadan anledning ar min underdåniga tanka alt icke
tillhörer zg §. Regeringsformen, fom tillerkänner
Eder Kongl. Maj-.t allena den magt, att sammankalla
Riksens Ständer; icke heller den 45 §- rätt
ych frihet att sig sielfwe beskatta, och följaktligen
dertill utsätta tiden; äfwen som jag i underdånighet
Häller före, att den af Högwördige Preste-Skändet
riu wäckte fräga, angäende ett Utskotts sammankallande
hwart g:dje är till denna Bewitlnings närmare
reglerande, är en ny Lagfräga, som pä sätt 42
§. söreskrifwer handteras bör, och således icke nu kan
komma under pröfning. Egenteliga öfwerläggnings,
ämnet lärer således endast wara, huru länge denna
Bevillning kommer att fortfara, samt de grunder
Eder Kongl. Majit Nådigt anfört, att densamma
till nästa Riksdag utgöra.
Allernädigsts Konung
Icke för att instämma med de öfrige gine respective
Medständen utan allena af theras anledning
och grund Eder Kongl. Maju Nadigst behagat Ridderstavet
och Adeln föreställa, att utsättande af tid
för denna Bewillning kunde nu, fom dä Rikets Gäld
af ar Millioner Riksdaler hos Ridderstapet och Adein
till garanterande förewar, och att ett.asstag
kunde medföra Rikets wada, och Fäderneslandet dymedelst
gä förlorat, och dä Eder Kongl. Majtt nädigst
käcks förklara att samma stal bör beweka Rid,
derstapet och Adeln gä Eder Kongl. Majit till mötes
-
1789, den 27 April. 953
tes i den föreningswäg Eder Kongl. Majit Allernädigst
yttrat Sig wilja gä första steget, samt wille i
alla fall wara urskuldad, för all den wäda Riket i
nuwarande belägenhet kunde iräka, och de obehageliga
följder för Ridderstapet och Adeln, som i händelse
af bestämd tid för Bewillningens utgörande torde
medföra. Och dä wi nu hafwa samma Nädiga
Konung, samma kära Fädernesland, för hwilka bäda
wär ömhet kan sig ej wara olik, är det, säger
jag, som jag för min underdäniga del tillstyrker bifall
af den förestagne Bewillningens antagande och
utgörande till nästa Riksdag.
Herr Stierngranat, Larl. Om den wördnad
för min Konung, som jag med Modermjölken insupit,
och som under en längre tjenstetid hos mig wun,
nit sin största höjd. Om, säger jag, denna wördnad
ännu kunde ökas, sä wore det wisterligen pä denna
märkwardiga dag, dä Eder Kongl. Majit med Sin
höga narwaro täckts benäda wärk Ständ, deltaga i
wära öfwerläggningar, och Sjelf Nådigt ähöra de
wigliga stal Ridderstapet och Adeln trodt sig äga,
atr icke ingä uti den af Ost östade Bewillning annorlunda
än uppä bestämd tid.
De flere är jag haft den Näden tjena Eder
Kongl. Majit uti ett Embete, har jag oftast hast
den lyckan underkasta Eders Kongl, Majus högt upplyste
granskning, mina tankar uti flere Riksvårdande
ärender, har jag dageligen till min största uppmuntran
erfarit att sanning, öfwertygelse och oskuld
alltid inför Eders Kongl. Majus Thron fädt framställas
och blifwit med Näd ansedde. Denna lyckeliga
erfarenhet giswer mig det glada hopp, att Eder
Kongl. Maj:t med lika Näd upptager hwad jag i
O 0 0 5 an
-
254 Rrdderst- och Adelns protocoll
-
anseende till den af Ridderstapet och Adeln fattade
tanka att utsätta Bewillningen pä wisia är, fär den
Näden i underdånighet anföra. Ridderstapet och
Adeln har under öfwerlägguingarne härom med all
ömhet och den noggranhet som detta wigtiga ämne
fordrat, det samma öfwerwägat. Wära Protorollec
innehålla »vidlyftigt de stal h.varföre Ridderstapet
och Adeln ansedt för en deras i Grund-Lagarne fastade,
och i alla tider ulöfwade ratt att utsätta, jemte
sjelfwa Bewillningen, de är pä hwilka de kunde
stg den ätaga; och besia stal aro till det wäsenteligaste
redan af Friherrar Duvall och ^Vachtmeister
anförde, hwarföre jag ej wägar med deras upprepande
falla Eder Kongl. Maj:t beswarlig.
Det jag för min del tror mig böra harwid i
underdänighet med Eders Kongl. Majtts Nådiga tillständ
tillägga, är den uödwändighet Ridlrerstapet
och Adeln funnit, att »rid detta tillfälle, om det ockla
icke förut stedt, en sädan sin Bestattnings-ratt
utöfwa. Rikets trängande behof har föraulätik Eder
Kongl. Maj:t att asta en större Bevillning, än någon
tid ti sörene af detta Land utgält; och när man
betraktar wär ringa Folkmängd, wära Näringars
beskaffenhet, och den inskränkta Penning est ock som i
Landet är circulerande, har man ej utan yttersta bekymmer
kunnat se med hivad swärighet en Bewillning
af 82 Tunnor Guld, af ett igenom flera ärs
misiwäxt utarmadt Land stall kunna utgä. Men dä
Riket är i wada, och desi räddning uödwändig, hurfwa
alla flika Considerationer mäst wika för'deri, att
bispringa Eders Kongl. Majsts Faderliga omsorger,
till ett för Otz och Efterkommande sä nödigt och angeläget
ändamål. Jag har sjelf warit Ledamot i
det
1789, den 27 April
-
955
det Uttikott, som warit af Riksens Ständer satt till
denna Vewi tniiigs utfinnande, och samma Esprit som
warit i den delen hos mi t Ständ rädande, har öfwer»
ledt d si Ledamöter i detta U skott. Wi hafw.r
glömt wär förmåga och endast tänkt pä att lätta
Caers Kongl. Mai:ks Faderliga omsorger, och bidraga
till ett äistat Fäderneslands räddning; och jag
wägar i underdånighet försäkra att Rioderstapet och
Adeln uppelda! af denria nit, i flera delar estergifwit
sina i Privilegier wid flika k ill hillen grundade 'Rättigheter,
för att gitwa sina Medständer exempel att
uppoffra allt för Eders Kongl. Mattts och Rikets
tjenst och nytta. Men wid allt detta har Nidderska,
pet och Adeln icke bordt utur ögnasikte lennia, hwad
werkön en sä stor Beskattning kunde pä en längre
lid hasiva pä atta Rikets Näringar och Rikets
derpå beroende framtida upprätthäliande eller
förfall. Ehuru sorgfällig man warit att wrd Bewillningens
utsättande inrätta densamma efter desie Näringars
olika beskaffenhet och större eller mindre direcle
irrfluence pä Statens bestånd, har man likwäl
med sä mycket mera skäl haft orsak befara stadeliga
följder häraf, som Beskattningssumman warit i
högsta mältan dryg, och tiden ej tillätit en sä noga
jemkning deraf, som nödwändigheten för Riket dec
hade fordrat.
Det war dä allena igenom en kortare Bewilluingstid
som den wäda kunde förekvmnias, hwilken
Ri et af denna Beskattning eljest kunde förestå, och
jag för min ringa del fruktar ännu, alt om icke
hwad son» i denna Bewillning kunde för en eller
annan näring blifwa för tungt, warder i lid rättat,
Riket deraf katt taga större stada än pä längre
956 Ridderst. och ÄdelnS protocoll
tid
kan botas. BewillningenS jemkning ifrän den
till äfwentyrs förmycket betungade och för Riket nöd,
ivändigare näringen, till en annan, som mera tal
eller mindre influerar pä hela Samhällets wäl, ifrån
den ena Personen, det ena Ståndet, pä ett annat,
har derföre warit enda ändamälet af den hos Rid,
derjkapet och Adeln för nödig ansedde kortare Beivillnings-Termin,
men icke att inskränka BewillningsSummans
storlek, deräst icke Rikets omständigheter
igenom den Högstas bistånd, sädant skulle medgifwa;
dä Nidderskapet och Adeln lefiva i det underdäniga
hopp, att Eder Kongl. Majtt af wänlig K:gl. Näd och
Faderligt hjertelag för Sitt trogna Folk widtager allt
hwad till dest lättande kan bidraga.
Dessa, Allernädigste Konung! hafwa warit de
hufwudsakligaste stät til! den tiv Nidderskapet och
Adeln ansedt wara för Bewillningen nödig att utsatta.
De wigtiga confiderationer Eder Kongs. Majtt
nu allernädigst täcks Ridderflapet och Adeln förelägga,
hwarföre Eders Kongl. Majtts Nädiga ästundan
wore att Bewillningen antogos till nästa Riksdag,
äro efter mitt enfaldiga begrep af högsta betydenhet,
och gifwa Oss de yppersta wedermälen, om
sädane tarfwades, af Eders Kongl. Majtts outtrötteliga
»vaksamhet för sitt Folks »välfärd och bästa.
Men jag wägar underställa Eders Kongl/Majtts
upplysta och Nädiga pröfning, om icke alla dessa
stora ändamäl wore att »vinna igenom en längre fast
limiterad Bewillningstid af g eller 4 är. De Faror
som nu hota Riket äro med den Högstes bistånd
dä förbi. De säkra mätt till Jnteretzens och förfallne
CapitalerS betalning, som nu arv widtagne och
som
1789, den 27 April- 957
som under Eders Kongl. Majtts flydd säkerligen winna
sin fullbordan, hafwa dä sä stadgat Rikets Cre«
dit, att för densamma icke något är att befara, i
synnerhet dä nu bade inom Riket och öfwer hela
Werlden b ir kunnigt, att de säkraste Fonds till
Rils-Gäldens betalning äro anstagne; cch att det
icke är i afseende pä deras försämrande, utan fastmera
till deras styrka, fom Bewillningen bllfwit skald
pä wissa är, a!t pa det satt den nu är antagen, utgå.
Det Högivördige Preste Dtändel, som lika »ned
Nidderskapet och Adeln lärer kändt nödwändigheten
deraf, att framdeles jemka Bewillnings-tyngden, har
uppgifwit ett annat Förslag dertill, nemligen det,
att utan Riksens Ständers Allmänna sammankomst,
wissa Deputerade af hwart Ständ skulle efter z:ne
ars förlopp sammankomma, att detta angelägna wärf
uträtta. Detta förflag har ock »vunnit Eders Kongl.
Majtts Nädiga bifall. Min underdäniga ZZle, för
Eders Kongl. Majtts och mitt Fäderneslands harun»
der beroende »väl, tilläter »nig icke att för Eder Kongl.
Majtt dölja de bekymmersamma Eonsiderationer som
mig härwid möta. I »vära Regerings-Lagar är utstakat
och i uraldriga tider följt, icke allenast det sätt
pä hwilket de af Nationen Befullmägtigade, som
under namn af Riksens Ständer, Nationens i samma
Regerings-Lagar förbehällne rättigheter skola utöfwa,
böra »väljas, utan ock deras antal, och hwad
ärender dem tillhöra samt huru derwid bör tillgå.
Att nu förordna ett Utskott som i wissa delar ägde
afgöra med lika myndighet svin Ständer, och i andra
en mer inskränkt magt än Ständer, och det utan
alt Rikets Laglige Ständer wore tillsammans, af
hwilka detta Utstötts magt dependerade, det är en nyhet
som Regeringssättet ej widkännes.
958 Ridderst. och Adelns protocoll
Eder
Kongl. Maj:t lärer högt upplyst inse
hivad »nisibruk en sadan inrättning n i en framtid
kunde förorsaka, och den wada hela Regeringssättet
derigenom kunde föreda. Un.er Eders Kongl. Maj: s
»visa Regering, som har bade.all den uvlysning och
den yppersta omsorg att söre omma allt svin kan leda
till oreda och stadeliga följder för Riket ar ingen
ting alt befara; men ho kan förutse alla tillkommande
händelser? och alla Ncgenter äro ej
Swensta men atla aro mennistor,
och för större elter mindre miptag ej befriade.
Alla nyheter och föränd ingar i Regerings-Lagar
hafwa pä Nationer och Stater största instuence, och
de äro sällan utan betydande följder.
Swensta Historien bär härom det ojäfaktig»
»vittnesbörd; »720 ars Regeringsform hade u i stn
sammansättning mänga betydande fel, som kemnade
anledningen till desi mifjbruk; men sädant oaktadt,
om dest Esprit blifwit iakttagen utan sörtydningar,
om ej »vid dest utöfning flere mistbruk, förklaringar
och til öggningar, lämpade nu efter ett, nu ett an.
nät Parties särstilta afsigter, förändrat densamme,
sä att han stuteligen icke mera som en NegeringsLag
kunde anses, sä hade kan hända denna Regeringsform
under en wis Regems uppmärksamma
Styrelse, kunnat länge sa säkert göra Nationens
wäl, som han nu beredde d-st ofärd, och derföre i
en lycklig stund bles förkastad.
Den Regerings-Lag wi nu äro sä lycklige alt
lefwa under, är ett mästerstycke af menstliga tillstapningar.
Den har blifwit Ost af Eder Kongl. Majtt
i en »välsignad stund stän t, och pä dest heliga bewarande
beror detta Rikes, och wära EfteckommandeS
wäl '
1789, den 27 April
-
959
wäl och bestånd. Den är för »nig sä helig, att jag
ej utan innersta oro kan anse hwad i minsta mätto
kunde leda till denna Lags rubbning: blir »vägen en
gang dertill öppnad, ehuru för närwarande ögnablick,
mädan deraf ej ffulle wara sä synbar; sä kan ingen
förutse hwad äfwentyrliga fötjder deraf igenom »nist.
bruk i framtiden lunde ste.
En Bewiilnings-jemkning innebar »vid desi »verkställighet
en »verkelig Beskattning. Denna är Nationens
yppersta rätt och af Eder Kongl. Majit
Sjelf högt upplyst mffedd såsom förnämsta kännetecknet
af en fri Nation. Kan den utöfwas af en
annan Magt än Riksens Ständer sjelswe »vid Allmän
Riksdag, sammansatte pa sädant sätt som Regerings-Lagarne
sörestrifwer, sä löper Regeringssätt
och Frihet största fara.
Friherre läiertrr, kttcftric 6öran. Friherre
Kasb och Herr Lieutenant Ittlffeftorn hade med sä
starka stal och fä liflig kansta utfört sina tankar, att
han som af lif och själ tillhörde Konung och Fäderneslandet,
ej fannt be änkeligt att gerna uppoffra allt
hwad han äger. Han hade »varit med »vid Campagnen
förledit är, gär nu dit tillbaka, och samtycker
till Bewillningen till nasta Riksdag.
Grefwe I^ervenkmupt, Llaös. Rörelsen i wära
anfigten »vittnar vin den ostatkbara lyckan wi äga,
att i Eder Kongs. Lstajtts Höga närwaro fä
öfwerlägga om delta amne. Ridderstapet och Adeln
har det redan förehaft och afgjordt, pä ett sätt, som
hwarken jag eiler nägon annan trodt kunna träda
Eders Kongl. Majtts höga rätt förnära, och dertill
hafwa gansta giltiga stal söranledt» Tiden är sä
960 Ridderst- och ÄlLelnS protocoll
angelägen,
all jag ej bör wara »vidlyftig, ulan instämmer
i de tankar Herr Baron Wacktmeister
nu sä lyckeligen inför Eder Kongl. Majit tolkat.
En annan sak torde inig tillätas att i underdånighet
frambära. Det är saknaden af flere wära
warda Medbröder; vflykdige men som genom .
Hanö Rongl Naj:t afbröt hwad Hett Grefwe
I^evvLiaKaupt war i begrepp att säga, med den
Nådiga utlåtelse att detta worc ett särskildt ämne,
som ej fär förblandas med det förewarande, men skulle
fa förekomma när denna Deliberation wore flutad.
Friherre Ostksn, blennc ^acob- Da jag inför
Eder Kongl. Majit och i närwaro af Ridder
skapet
och Adeln fär den Näden att i djupaste underdänighet
yttra mina tankar; är jag intagen af
allt det nit, af alla de känslor som uppeldar en tro
gen
Undersåte, da han inför sin Konung talar för
Sin och Medundersätares fri- och rättigheter. Jag
hoppas Eder Kongl. Majst icke onådigt upptager
dä jag i hela denna sak wägar hysa en stridande öfwertygelse.
Dä en och samma Grundlag stadgar
Eders Kongl. Majus höga rätt uti z8 Z-, att en«
sam efter godtycke kalla Riksens Ständers samt uti
45 §> Ständernes fria wilja och samtycke i anseende
till Bewilmingar, som ej mindre innebegripas uti
tiden än sättet af Summan; sä mäste desta begge
Lagfens rum i jemförelse med hwarannan ej kunna
wara stridande. Begge desta rättigheter mäste i ett
oupplösligt samband kunna förenas. För att ej genom
flere skäl mistbruka Eders Kongl. Masits tålamod,
äberopar jag mig hwad redan i den delen kan
nara sagt, utbeder mig underdänigst akt endast yttra
mig
6i. i78y, ben 27 April. 96 r
mig om Crediten för de tillgörande Länen. Dä Ridderflapet
och Adeln i anseende till sältet atc utgöra
Bewillningen, utsätter en bestämd tid, till och med
olika med de andre Ständen, sä bcwifar det att de
ostördt njutit deras rätt och frihet uti Beskattningswägen.
Ingen king i werlden kan mer öka en Nations
Credit än delta; sjetfwa Länen stin fä en för.
ökad säkerhet genom alla syra Ståndens gemensamma
Garantie, fa en ännu större Credit derigenom
akt Jnteresten och Asbekalningar pä Capitalet sä in.
rättas, att de med Nationens frihet och största lätthet
kunna genom Bewillning ärnäs, det fler utan
all twisivel, dä Nationen äger den friheten, efter
inhämtad erfarenhet, att lika som byta axlar till de
bördor som de sig ätaga, lätta en Näring som kan
gä under, belunga en annan som det täl, samt i det
hela undwika missräkning. Allt sädant kan winnås
genom kunflap och ärfarcnhet pä den af Ridderflapet
och Adeln bestämda tid till 2 är. Jag bar förut
propvnerat z är, och will alltför gärna'förena
mig till de fyra, som nyst af Herr vice Präsidenten
Stierngranal i underdänighet förefläs: men tror mig
aldeles böra afstyrka en sä obestämd tid, som till
nästa Riksdag och som i sanning af ingen lärer
kunna efterlängtas.
Herr Spalsterrcreutr:, ^ok. Med innerligaste
tillfredsställelse fär jag nu uti Eder Kongl.
Maj:ts egen höga öfwerwaro, isrän samma rum yt«
Ira mig i samma amne, som för 2:11c dagar sedan
här förehades, och hwilket i ömastc mäkto bör interessera
bäde mig och hwarje Friboren Medlem af
detta Ständ.
Andra Landes Pp- ? Eder
962 Ridderff. och Adelns protscoll
Eder
Kongs. Majit har behagat frän wär öfwerläggning
undantaga frägan om rättigheten till
Be-vill ningens sättande pä wista är, och med ett sädant
undantag har Eder Kongl. Majrt genom ätskilliqe
upplysningar och bewekande orsaker sökt törmä
Ridderstapet och Adeln, att för denna gäng samtycka
en obestämd tid. Jag borde wäl rätta mitt
Tal efter en sadan nädigst förkunnad fördelning;
men jag utbeder mig underdänigst att såsom en hufwudgrund
till mitt tänkesätt och såsom ett bewis pä
desi Laglighet, samt till min trygghet atl haswa lika
frimodigt inför min Nådiga Konung, som inom
mitt Ständ tolkat hjertats och sanningens spräk, fä
nämna, det jag enligt mära Protocollers innehäll,
ansedt Riksens Ständers frihet att urlaka längwarigheten
af en Bewillning, sä understödd af äldre
Författningar och sä stadgad under Eders Kongs.
Maj:ts Egen Regering, att jag icke kunnat asstä en
sä urgammal och befästad Swensk Manna förmon.
I kraft af min Riksdagsmannarätt, och den otwungna
pröfnings - frihet Regeringsformen mig tillägger
uti en twätydig fräga om Lagens förstånd och tillämpning,
har jag ivid jemförelse af z» §. Regeringsformen
med äldre och nyare Bewillnings-stadgar,
icke kunnat medgifwa nägon illusion eller kränkning
as samma H., utan blott en kollision emellan
lika klara och ärkända Lagens rum, hwilken collision
jag sä mycket mindre förmodar böra leda till
den följd, att Ridderfkapet och Adeln stall förlora
sin astrid begagnande rätt, att sätta tid för en fri
Bewillning, som Eder Kongl. Majit wid senaste
Riksdag täcktes lämna Ständernes gememsamma
utlätande om den gamla Bewillningens beständ pä
fyra är, utan all anmärkning och utan annan sörän
-
r73y, den -7 April. 963
dung, än akt det fjerde eller sista ärets BcwillningsSumma
Nädigst efterstänkteS.
Jag har tillika haft, och bibehåller jemwäl ännu
den öfwertygelfe, att en utsatt och känd Riksdags-Termin
icke kan blifwa wädelig för Rikets
sjelfständighet, eller gynnande för fiendkeliga stämplingar.
Eder Kongl. Maj:k förer Sin Spira öfwer
etr Folk, som ännu aldrig wanhedradt sine sammankomster
med nägon nedrig och feg tjenstaktighet emot
en förklarad Fiende. Eder Kongl. Maj:t behagar
nu föra Ordet inom ett Ständ, hwilket oaktadt det
nog länge warit ett olyckligt mäl för den medborgeliga
afwundens och illwilians orättwisaste anfall,
likwäl ständagligt bemödat sig, att glömma oförrätter,
att utsläcka agget, och förena all omtanka och
förmäga, till stöd för Evers Kongl. Maj:!s ara och
rikets walgäng; wärt förhällande och wäre Beslut
utmärka att wäre afsigker warit renade ifrån all
Utländsk instuence, och att wi som trogne och saktmodige
Undersåtare blott ömat för Lagens helgd och
Medborgeligr trefnaden.
Jag kan icke eller föreställa mig, att något äf.
wentyr beredes för Crediten wid förestäende Län.
Negociationer.  En och annan Ledamot har redan
tillkännagifwit sina skäl emot en sadan farhäga. Jag
äberopar mig dem, med fullkomlig förtröstan, atl in.
gen inom detta Ständ kan »vidkännas den sörebräelse
att genom Brefwäxling pä Utrikes Oi t hafwa
afsträmt hugade Längifware, äfwen svin att Riksens
Ständers omtänksamhet, att framdeles wilja öfverse
och jemka tillgängarne till Garantiens orubbade
fullgörande, stall snarare befästa än betaga förtroendet
till wära ätagne förbindelser.
Pppr U»
964 Riddcrff- och AdelnS protocolt.
Nppä desta anledningar nödgas jag med under,
danig upprigtighet bekänna, att jag förb! ismer oförändrad
och oryggelig wid min förra tanka. Eders
Kongl. Majus rättwisa mildhet torde förlaka min
enwishet. Den harleder sig ifrån en sammets-öfmertygelse,
lom annu aldrig länt färgor af cgennyttige
eller ärelystne uträkningar, och som ännu aldrig blifwit
förd af någon annan rädgifmare an egen urstillning.
Skulle den wara swag och förilad. sä är
jag felaktig utan uppfät, kan hända af för »vidsträckt
nit för frihet och efterkommandes rättigheter. Mitt
urskuldande torde också sökas uti den surprife och
willrädighet jag i detta ögnablick känner, dä jag högeligen
önskar att kunna undanrödja alla smärigheter,
och lämpa mitt omdöme närmast intill Eders Kongl.
Majus Nådiga åstundan. Dertill kan jag icke utse
nägon annan utwäg, än den som förut af en Ledamot
blifwit föreslagen, att nemligen utmärka Eders
Kongl. Maj:ts Nädigste bifall, att ställa Bewillningen
pä z a 4 i stället för 2:ne är.
Allernädigste Konung! dä jag nu bönfaller om
en sä nädig och mild jemkning emellan Eders Kongl.
Maj:ts Nädiga tanka och Adelns widtagne Bestut,
wägar jag angifwa en sadan rättelse för det enda
medel och wilkor, hwarmed denna Sak kan lyckligen
och snart afslutas, och hvarigenom den innerligaste
glädje och erkänsla sprides bade uti mitt och
allaö wära bekymrade finnen. Jag päkallar i underdånighet
Eders Majus ömhjertighet; jag fortsätter
min underväniga föreställning i det hopp. att Eders
Maj:ts Nädiga proposition om wista är, genast skall
förkorta Eders Majus mistnöje öfwer mara gensägelse»:,
och bekräfta den sanning, ärofull för Eder
Maj.t
,789, den 27 April
-
965
MajU och efterstrafwad af ost alla, att under Eders
Kongl. Majus Eget Nädiga Ordförande, laglige
frihetsförmoner blifwit inom deste Murar »värdigt
päyrkade. Nådigt beskyddade och heligt stadfästade.
Friherre Wacktmeister, Larl ^6am. Ridder
stapel
och A.eln har hela denna tiden fedt sa mänga
swartå stuggor kastas pä sig, och sä »tränga sanningslösa
rygken sättas pä sin räuring, att ett ibland
deras angelägnaste före,nät bör wara att sig deln afskudda:
sädant kan ej ste pä annat sätt, än dä wi
för hela werlden fä ädagalägga ivar oskuld, sorn uti
wära Protocotler nogsam »genfinnes: han anhöll
derföre i underdänighet att de hinoer »nätte upphöra
svin ligga i »vägen för tryckningen af »vära Pcotocoller.
ZanS Longl Maj.t utlät Sig i Näder, att
detta »vöre en fak för sig.
Grefwe lllamilton, ^6o!pk. Den tid han
lefwat »vid Hofmet hade han osta upprigtigt yttrat
sina tankar. Oförmodeligen wederfors ost i dag den
Näden att se Hans Kongl. MajU här, och four
Hans Kongl. Maju i Näder förklarat Sig wara
kommen som en Far, sä wägade han i underdånighet
begära den upplysningen, huru Swerige i fordna
dagar under och L^ul. X des
tider utfört sina krig? Rysta Magten hade wal ef
dä warit sä ansenlig, men den Romerska Kejserliga
desto större, och Bewill ningen hade dock alltid pä
gansta korrt tid warit utfatt? ^
Hanö Rongl- Maftt behagade i Näder ytira,
ait är 1609 hade Bewillningens jemkande stedt
genom ett Utstött.
Ppp z Grefwe
966 Ribbe rst- och Adelns protocoll.
Grefwe »amilton fortfor, en Bevillning pä
limiterad lid kan icke slada Crediten och ett misitag
i något Handels « Contoirs uträkning i den delen,
kan icke göra ost förlustige af wär rätt. Alltid när
Rikfens Ständer komma tillsammans hafwa de bidragit
lill Statens tarfwor, och aldrig undandragit
sig att understödja desi behof; sä lära de ock wisierligen
hädanefter tänka, och dä wär rättighet är grundad
i Lagen, kunde han ej medgifwa, att wi den»
samma ffulle förlora; han förblefwe derföre derwid,
att ej afstä frän det Beslut, som Ridderskapet och
Adeln tagit om 2:11c ärs Bewillning.
Friherre »amilton, loll. ^draliam anförde,
att hau hade warit tyst under öfwerläggningen vin
Bewillningen och dä funnit wärdig! att wisi tid
utsattes, lika wärdigt funne han nu, sedan Kongl.
Masit andragit sä starka skäl, att deräst Kongl.
Maj:t ej funne godt att jemka om en nägot längre
termins utsättande, ingä i Bewillningen till nästa
Riksdag.
H rr WaoliklaAer, 6ullak. Dä denna dagen
derigenom är renia: gnadle, att Ridderskapet och Adeln
åtnjuter den lyckan och näden, att Hans Kongl.
Majit Sjelf täckes wara desi Ordförande, lärer hwars
och ens styldighet wara att uppgifwa de skäl, som
i Protocollen förwarade, wärkal desi öfwertygelse.
Dä Bewillnings» Frägan i förra Plenum förewar,
anfäg han Ridderffapets och Adelns otwifwelagtiqa
ratt wara, att för Bewillningen utstaka en fixerad
tid, hwarpä han ock utur äldre och senare Historien
sramwiste mängsalldiga exempel. När frägan om
Rikets Gälds garanterande här förewar, räckte desi
öfwertygelse att icke maga sig densamma i hela sitt
be,
1789, ben 27 April- 967
belopp, intill desi Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifwel»
se ankom. Den influerade sä pä Ridderskapet och
Adeln, att de utan uppskof ingingo uti hwad som
till Rikets frälsande blef dem lillkännagifwit wara
oumgangeligt: han hade instämt i detta Beslut;
när de afgjort den frägan, följer deraf, att Bewillningen
till den höjd mäste medgifwas, som är pro,
portionerad emot den garanterade Gäldens; men som
det kan wara hwars Mans lott att hafwa godt
hjerta, men hos de fleste saknas förmägan att kunna
betala, sä hade Ridderskapet och Adeln welat se hu.
ru det project tili Bewillning som antogs, i utöfningen
skulle kunna bära fig, utan att pä ett eller
annat ställe blifva för mycket tryckande. Han hade
i denna delen till Protocollet afgifwit Åtskilliga anmärkningar
och derföre welat förbehälla sitt Ständ
tillfället, men i synnerhet rättigheten, att efter 2 är
kunna jemka hwad som tarfwades. Nu dä Hans
Kongl. Majtt behagat gä Ridderskapet och Adeln
till mötes och wänta att de ä sin sida möta Honom,
samt tillika Nädigst förklaradt, att Lagfrägan aldeles
wore skild ifrån den förewarande, hwarigenom
Ridderskapets och Adelns rätt förblifwer i sin fulla
kraft och helgd, och dä Rikets frälsande beror pä en
längre Bewillnings-Termin, önskade Herr lVactrilaA-or
helst, att Hans Kongl. Maj:t Sjelf täcktes
föreflä någon sadan tid; men om den till nästa Riksdag
nödwändigt mäste utsättas, wore han af kärlek
til! Fäderneslandet nöjd att dertill samtycka. Den
ukwäg som Preste-Ständet föreslagit, att igenom ett
Ständers Utskott emellan Riksdagar jemka och ned»
sätta Bewillningen efter wisia är, ansäg Herr lV-rclasiaZer
ej kunna förenas med wära Lagar och Adelns
Privilegier. Rättigheten att beklädas sitt ställe och
^ » aikwa
§68 Riddersk. och ?ldclns protocoll
gifwa
sin röst är hwarje Ätt medfödd, och större de»
len skulle genom denna nyhet deraf gä i mistning.
Han ubad sig derföre underdänigst utesiukandet i
propositionen af Preste - Ståndets Förslag, dä han
wille bifalla densamma hel korrt, att Bewillningcn
wä kontinuera till nästa Riksdag.
Herr IHjonankar, krestr. Wilk. Den warda
Ledamoten som nyst tält, hade borttagit hwad han
arnade saga: för att ej trötta med upprepandet af
detsamma, consormerade han sig med honom. Riksens
Ständers rätt är ej i fräga, skalen äro helt
och hållit politiska, och tminga ost till detsamma,
som wi as Historien sedt hända sjelswa Romarne;
onfaklne af Barkarne gafwo de bort sin frihet, för
att winna säkerhet för sine Personer. Han biföll
att Bewillningen mä wara till nästa Riksdag, och
lämnade sig med fullt förtroende i sin Nådiga Konungs
händer, som bäst finner hwad som likar, ser
Fiendernas widsträckta Planer och Anslag, samt
känner deras styrka och de anstalter som fordras att
sia dem emot. När nöd är ä färde, gäller Reglen:
mter arma stlent leges. Han tillstyrkte att läka
rättigheten att utsätta bestämd tid, hwilai cfnstio sn
är afgjord när Garantien antogs, wärstil ighet som
Löftesmän äligger ost, wi fa se hwad möjligt är»
gä ej de 70 Tunnor Guld ut sär man wara be.
zänkt pä ett bättre sätt.
Hanö Longl- L17aj:t, som nu hört Ridder,
stapets och Adelns skäl anföras, förklarade ä nyo
att Lazfrägan helt och hällit wore stild ifrän när»
»varande bfwerläggning, discutionen deröfwer hwilar
till eu lägligare tid dä Riket ej är i fara. Hans
KvnA Majit behagade päminna Ridderskap-t och
Adeln
»789, dcn April- 969
Adeln om wigken af de stal Han redan i Näder an.
sört, sam att da Ridderstapet och Adeln päkagit
sig Garaniien för Rikets Gäld, Bewrllningens fortsättande
deras wore en naturlig följd. Förord bry.
ter Lag, Ridderstapet och Adeln har med Patriot i sine
atagit sig Garaniien, men skulle förlora hela frukten
af det steget, om ej Bcwinningcdr till nästa Riksdag
bifallcs. Följden blefwe wäoelig för Riket, och det
skulle alltid hetas att det sörsta Ständer ej till Ho.
nom hyne samma förtroende, och samma Enthousiasme
för Fäderneslandets bästa, som de g:ne andra Gränden
ädagalagt. För sin del lade Kongl. Majit sädant
pä Risderstapets och Adelns samwete, och wille
ej smara för alla de wadeligheter, som af nekandet
runde uppkomma. Kongl. Majit gjorde derefter
proposition:
Bifaller Ridderstapet och Adeln, att Bewillningen
forlfar till nästa Riksdag?
Vesivarades med Ja och Nej
Friherre
Wacktmeister, Larl ^stam, utbad sig
att det skulle wara Ridderstapet och Adeln tillätet
att fä lill Proiocollet föra huru de tänkt och tält,
hwilket Kongl. Maj:t sä beswarade:
Ingen ting är billigare dä Ridderstapet och
Adeln gjort Mig sä mycket till wiljes att de pä
Min perfuasion gatt ifrän sin ratt.
Kongl- Majstt behagade att »not Ridderstapet
och Avem förklara Sin särdeles Nädiga benägenhet
och wälwilja för dest nu tagne Beslut, samt fogade
dertill det Nädiga uttryck, det Hans Kongl. Maj-.t
önstade att hafwa warit preparerad till att nog lifligt
kunna tacka Ridderstapet och Adeln och betyga'
Ppp Z för
§72 Riddersk- och Adelns pcotocsll.
för detsamma Sin alltid höjande aktning och benägenhet.
Friherre ^Vacktmeiller, Larl Reser
verade
till Protokollet att han underkastade sig magtcn,
ty styrkan kunde betaga honom hans rättigheter
men dest fria bifall kunde ej astwingas eller desi öfwertygelse
förändras.
Med honom conformerade sig Friherre kölle,
Lkriller, Herr k>lorclenlloIpe, 7^ncler8, jemte siere
andra Herrar frän Bänkarne.
ZanS Rongl- Majit förklarade i Räder att
ingen annan magt uppä detta Beslut wärkade, än
den, att Riket more i fara, i fall Ridderjkapet och
Adeln icke med sine gure Medständer instämde.
Grefwe Hamilton ^stolpli, wille endast be«
gifwa sig till Bewillningens fixerande pä 4 är, och
protesterade emot bwad som stedt. Grefwe korvensiaupt,
Llaös, Grefwe 6^IIondorA, jokan benning,
Grefwe lUbbin^, ^llolpk kustviZ, Friherre
Lurk, knut, med flere instämde med honom, och en
eller annan hördes nämna om votering, hwaremot ä
andra sidan ropades att saken wore afgjord.
Hanö Longs. Majit yttrade, att den wore
akt an'e såsom Desi och Rikets Fiende, som fatte sig
emot, eller wille qwälja ett tagit Besiut, samt att
Ridderstapet och Adeln ej borde tro det Riksens
Ständer ju icke hädanefter skulle blifwa sammankallade.
Ridderstapet och Adeln borde päminna sig att
är 1786 dä ingen det förwäntade, hade Hans Kongl.
Maj:t lätit utskrifva Riksdag, och han worde alltid
med
i?8y, dött 27 April. 971
med nöje seende Sina trogna Ständer när Rikets
behof sä tarswade. Ett P.otocolls-Utdrag, som pä
Hans Kongl. Majiks Nådiga befallning emedlertid
rvar sörfattadt, blef till justering uppläst, sä lydande:
S. D. Beflöt Ridderstapet och Adeln att till
nästa Riksdag utsätta den Bewillning som Ridderstapet
och Adeln i anledning af Bewillnings-Utstottets
project sig ätagit, samt hwilket de andre respective
Ständen tillkännagifwas skulle.
Men som härtill ropades Ja och Nej, och
Reservationen af Ridderstapets och Adelns rätt, af
Friherre Duwall yrkades, samt att Bewillningens
utsättande pä odeterminerad tid ej skulle lända till
präjudicat i framtiden, äfwenledes att de nödige jemkningarne
i anledning utaf hivad i Ridderstapets och
Adelns förra Plenum blifvit anmärkt, till Bewill»
nings - Utskottets iakttagande skulle öfverlämnäs,
hwarmed Ridderstapet och Adeln allmänt instämde,
sä blef med Hans Kongl. Maj:ts Nädiga tillstånd
ProtoeollslUrdraget salunda inrättat:
S. D. Beflöt Ridderstapet och Adeln att med
Reservation af sin ratt, och utan präjudicat för
framtiden, i anseende till tiden, till nasta Riksdag
utsätta den Bewillning, som Ridderstapet och Adeln
i anledning af Bewillnings-Uiflottets project sig ätagit,
samt att de nödige jemkningarne till Bewilluings-Utstottets
iakttagande öfwerlämnas; hwilket de
andre respective Skänden tillkännagifwas skulle.
Hwilket Protocolls - Utdrag blef de öfrige respective
Ständen meddclt, genom en Deputation som
Hans Kongl. Majit befalte genast att afgä.
Fri
-
Y72 Liddersk- och Adeli,6 protocoll
Friherre
VVaclitmeistcr, Larl 7^6am. Som
Hans Kongl. Maj:t om Ridderstapcts och Adelns
ostuld och rena afstgter i Räder lärer wara öfwertvgad,
sä hoppades han det Hans Kongl. Maj:t i
Näder lärer tillåta att hela Allmänheten mätte fä
en lika upplysning, och att derföre de hinder mätte
förfwinna, som hittills åstadkommit uppehåll i tryckningen
af Ridderstapets och Adelns Protocoller.
Hans Longi- Maj t swarade häruppå, att
sadant ej skulle wara Ridderstapet och Adeln förwent,
allenast den warsamhet derwid iakttogos, att
Protocollcn och Diclamina noga genomsäges och
granstades, sä att i dem icke något inflöte svin kunde
stada Rikets Credit.
Grefwe I^cwenksupt, Llacs. I anledning af
hivad jag för en liten stund sedan hade den Raden
att föredraga, men som af Eder Kongs. Maj:t dä
förböds mig akt omnämna, tagar jag mig den underdäniga
frihet att nu fullfölja: Stormägtigste Aller,
nädigstc Konung! jag har haft den lyckan att mest
alla de fä P eniidagar, Rrdderstapet och Adeln wa,
rit förunte, päminna Herr vice Landtmarstalken, att
ä wärk Ständs wägnar hos Eder Kongl. Majit i
underdänighet anhälla, om wäre fängslade Medbröders
lösgifwande; med största oro hafwa wi förnummit
det Eder Kongl. Majrt uttryckeligen förbudit
honom, att nu mera ej något om dem nämna, jemle
det att ingen Deputation uti detta ämne finge
till Eder Kongl. Maj:t uppkomma. Stormägtigste
Atlcrnadigste Konung: De äro födde frie Swenste
Medborgare, de hafwa rättighet till Lagarnes hägn,
och wi weta ej med dem nägot drottz af desta stäk
wägar
,789, don 27 April- 973
wägar jag att för dem äkalla Eders Kongl. Maj-.!s
höga rättwisa.
Friherre Wachtmeister anhöll afwenledes, att
Kongl. Majit täcktes soulagera Ridderstapet och Adeln
genom deras fängslade Medbröders frigifwande.
ZanS Longl- Naj.t. Jag hoppas att Nidderstapet
och Adeln kanner för mycket mitt hjerta ,
för att twifla, det jag icke med särdeles nöie alltid
bidrager till uppfyllandet af dest önsta,,. I 17 är
hafwa de deraf haft mängfaldiga prof.
Jag bör rättwisa vice Landtmarstalkens förhållande-,
jag är stylvig honom denna Justification,
att, ehuru det warit ömt för honom, hafwa vmständigheterne
fordradt, att han ej kunnat swara Eder,
han har dertill haft Min befallning. En explicalion
hade mera kunnat sära än läka, och dä omstanbigheterne
twungit Mig till det steg jag widtagU, har
det warit lika obehagligt för Eder att begära, och
för mig att neka.
Annorlunda förhäller det fig nu här; Jag har
sagt att Jag är kommen, till att försona Mig med
Eder; Jag har gjordt det första steget, ej fäsom Konung
u an såsom Riddersman. Da Jag stoldt Mig
under Min StarmFaders den Store W.^-
8^8 Sköldemärke; I hafwen gjort det andra steget;
Jag har sedt det stora wäld I gjort uppä Eder,
Jag bär Ever och derföre i Mitt hjerta en upprigtig
erkänsla.
On, Jag warit twungen att göra Mig försäkrad
om nägre af Evra Ledamöters Personer har det
hwar
-
974 Ridderff. och AdelnS protocoss.
hwarken warit Min tanka eller Mitt förwällande
att det räckt sä länge.
I sen har en af Edra Ledamöter med hwilken
Jag igenom ,vänskap ar förenad, och för hwilken
Jag hyser en utmärkt aktning, sä wäl för hans
egen som för Desi Faders skuld; det räckte ej lange
innan han återfick sin fullkomliga frihet.
Grefwe Vrake, ^latznus. Jag wore vivard
den Näd Ever Kongl. Majit emot mig yttrar, om
jag ej instämde uti det underdäniga utlåtande, att
dä jag pä Grefwe ^6am k,ervenkaupt8, ä Eders
Kongl. Maj:ts höga magnar gjorde tillsägelser, höll
mig pä min Kammare utan att se mina Wanner,
war lydnad mitt sivar.
Hanö Longs- Maj t- Jag lämnade Eder,
Min Grefwe, uti behageliga händer, uti Er Grefwinnas.
Grefwe Vrake, kcka§nu8. Eder Kongl. Maj:t
behagar nådigt adoucera termerne.
^-anS Longs- Maj-t- Olmer en del af de
arresterade, som uli sina Dictamina gifwit Kongl.
Maj:t dementie, wille Kongl. Majit först lata examinera,
huruwida han kunde sörena sin rätt, med
den Nåd han alltid more benägen att wisa. Ibland
andra wore en Man respectable, ålderstigen, känd
för sina stora talcnts samt de wigtiga wärf honom
warit uppdragne, hwars Famille ständigt warit admittera!)
i Kongl. Majits Sociele; honom skulls
ingen ting hända, utan honom snart tillätas, att
tillbringa lifwek i tranqvist^, och att se fina wänner.
En
1789, den 27 April. 975
En del äter hade Hans Kongl. Majit welat
förhindra att skada sig sjelfwe och Honom.
Longs. Maj-t försäkrade i Räder och tog der»
öfwer Rivderskapet och Adeln till wittne, alt sä
snart Riksdagen wore slutad skulle de komma tillbaka.
Grefwe klamilton, ^stospk- De äro osi alla
ömma, wi wänta af Eders Kongl Majits Näd, men
i synnerhet af Desi rättwifa, samt i kraft af Privilegierne,
att de samtelige blifwa försatte i den frihet
som Swenske Riddersmän tillkommer.
Friherre Vantingrkaulen, Larl ^Ikreckt, instämde
i den underdäniga begäran akt de alla mätte
komma pä fri fot, och allmänt ifrän Bänkarne hördes
samma anhällan.
Friherre Dufvall. Det är smärtande att blifwa
undantagen, han suplicerade att Kongl. Majit
sä af Näd som af rättwisa täcktes förunna alla wära
Medbröder sin frihet och läka dem fä ätnjuta lika
näd och lika rätt, skulle någon wara brottslig,
lärer Ridderskapets och Adelns tanka ej wara att
den mä undgä Laga Ransakning och Dom.
Friherre Wacktmeister bad, att ingen mätte
blifwa undantagen, utan alla njuta lika rättwisa.
Han päminte i underdänighet att som Riksdagens
flut snart nalkas, torde Riksdags-Beslutets
granskande och communication med Plena, wara en
angelägenhet.
Grefwe V>ervenkaupt, LIae8, instämde afwen
deruti, och: Hans Kongl. Majit lofwade i Näder
att Riksdags,Beslutet skulle blifwa Ridderfkapet och
Adeln
976 Ridderss. och Adelns protocoll.
Adeln medvek, och hwarwid Kongs. Maut trodde
akk ingen underdånig crindran stulle behöfwa ait
äga ruin.
Friherre Wacktmeister bad, att Kongs. Majit
i Näder wille illustrera dagen med den larnce, akt
täta alla wära Medbröder i dag fä komma vä
fri fot.
Ifrån alla Bankar hördes det rop:
War sä Nådig Eder Kongl. Maj.ttl
Hans Longi- N7aj t hoppades att Ridderstapet
oa) Aoeln lärer anjörtro sig till Desi Nåd, och
oswalla stunden, som ej stulle wara långt borta.
Slukeligen tackade Hans Kongl. Majst Riddcrflapet
och Aoeln för desi wiste beredwillighet, samt
bad Ridderstapet och Adeln wara öfwerkygad om det
nöje Kongl. Maj:t stulle känna, att städse orubbad
bibehälla Ridderstapet och Aoeln wid stna Pivilegier,
samt gaf den Nådiga försäkran, att Ridverstapet
och Aoeln nu som alltid i Desi ^ höga Kongl.
Nåd och ynnest stulle wara inneslutit.
Hvarefter Kongl. Majst begaf Sig frän Rid.
bäckhuset, till Magnea af Herr vice Landtmarstalken
jemte en stor del af Ridderstapet och Adeln beledsagad.
Tisdagen den 28 April.
Oeconomiskt Plenum kl. 7 om morgonen.
Upplästes Riksdags-Beflutet, h,vilket sedermera ef»
ter gjord proposition bifölls och förseddes med behörig
pä,trist.
Fri
-
62. 1789, den 28 April- 977
F''herre Wacktmeister, Larl Testam, föreslog
om ej Riddarebus - u.-stottets Betänkande rörande
Riddarehus - ärenderne, hwilket siere dagar legat pä
bordet, nu Lunde företagas, hwaruti
Grefwe I.ervonkaupt, Llaö?, äfwen instämde,
och trodde derjemte akt dek ej widare behösoe uppläsas,
utan ställe kanste anda bifallas om man genast
singe proposition: flere comormerade sig härmed.
Herr vice Landtmarstalken. Wid de Riksdagar
han warit med, hade han aldrig hört Beslut
tagas öfwer något ämne, utan öfwerwägande: sädant
more ett nytt sätt akt procedera.
Grefwe lervenhaupt, Llaes, detta ämne wore
blott Oeconomistt och fdrmodeligen fä tillräckeligen
kändt, att Niddcrstapel och Adeln deröfwer hunnit
stadga sina tankar.
Herr vice Landtmarstalken. Det wore icke blott
Oeconomistt, utan innebär flere för Ridderskapet och
Adeln gansta angelägne saker. Skulle Ridderstapet
och Aoeln willa afgöra pä sädant satt, mätte han i
detta ämne fä göra sin lydeliga Reservation deremot.
Friherre Wacktmeister. Ester det är för ordningens
skull, kunde ju Belänkandet uppläsas och
proposition göras efter wänlig praxis.
Derefter upplästes Betänkandet samt det deruti
till fastställande anmälte Ukläuings - Reglemente för
Riddarehus - Casian: och yrkades af mänga proposition
till bifall ä alltsammans.
Herr vice Landtmarstalken. Högloft. Ridderstapet
och Adeln torde tllläta mig att fä göra nägra
Andra Bandst. ^ si fl an,
978 Rrdderst. och Adelns Protocoll
-
anm'rkningar till förmän och bewarande af de§ Casja:
Ridderstapet och Adeln finner att densamma lidit
en ansenlig förlust, men svin knappt stadt att
förekomma: för en hustjuf och en filomene kan ingen
akta sig. Det är allisa ej för det framfarna
u an för det tillkommande, lag wille tillstyrka alt vägra
mätt och steg toges. J>g san ej här hafwa afseende
pä den första inom Riddarehus-Directionen:
han har wari och förbtifwer sä länge han lefwer
delta Husets heder ord prydnad. Dek är endast rö>
rande ve öfrige sex Ledamöter jag wägar hemställa,
vm de ej böra ivara till answarighet förbundne.
Friherre Wacktmeister. När de" ar genom
en silou, genom ett rent Taskspelerie, Casian lidit
denna förlust, sä kunde ju ingen akta sig: nar
allsta strsiden ej kan tilläggas Tirecttonen sa behöfva
ej nägra malt och steg tagas att stalla dem till
answar.
Grefwe körner, Larl 6akriel. Bewis att
D c >on waru om C isian sorgfällig, ar att den
nuwarande K innne^rlaren ! id ttt tillträde blifwit
fö: bunden at. sätta borgen för tzec-o R:dr.
Herr vnrl kost, lttang III rine Ehuru sjelf
Ledamot as R-ooarepus D:rec.ionen kunde han med
öfwenygelse saga, att han e; kände nägra sörsig ighetsmä't
wara urat!ä ne; och som nysi nämdes,
hade Direction ej antagit Kamniereraren u an med
wilkor af genast ställ) säkerhet för 6ooo R:or.
H-rr vice Lrndmarstalken. Dg han hört att
säkerhet manligen marit satt srägade han om ej elk
sädant mätt alltid bör wid Riddarehuset iakttagas.
Fri
-
1789, den 28 April. 979
Friherre Ourvall, jola. vieckric. Det har Di»
reetionen gjordt, sorn as desi Riksdags - Relation
»nhämtas.
Herr vice Landtmarstalken. Skulle Ridderstapet
och Adeln ej anse nödigt att Direetioneu blir
hädanefter Ridderstapet och Adelen ansvarig?
Herr von Lideström, jonas. Nar Directio
nen
gör sin styldighet och nyttjar all försighet, att
Casian ej mä förlora ulan sörkofras, sä är den naturligen
fri för allt answar: ty för sadane tjuftvar
som den sista Kammereraren kan ingen menniska
akta sig.
^ Herr vice Lrndtmarstalken hade trodt wara högst
nyttigt, att samma ansvar som äligger alla Landshöfdingar
för Landt - Nsinterierne äfwen borde Riddarehus
- Dkrectionen för Ridderstapets och Adelns
Casia äligga. Wille Ridderstapet och Adeln ej deruti
inga, sä komme för hans Räkning i Protocollek
att han ej ansäge fåken såsom afgjord.
Friherre Wacktmeister. Men wi anhälla om
proposition endast pä Utskottets Betänkande, och dä
blir bestulet för Ridderstapets och Adelns räkning.
Herr Itteijkenllcolck, Larl Vrellrie. Nar Directionen
ej gär ifrän sina instruckioner sä är någon
answarighet icke för densamma af nöden.
Herr vice Landtmarstalken. En annan erinbran,
som han will underställa Ridderstapet och Adeln,
more angående Brandwakts-Afgifken för Riddarehuset,
den Ridderstapet och Adeln redan för en
längre lid tillbaka bewiljat till 8 Rldr r6 si.; mell
'Äggs hwarä
982 Ribderff- och Adelns prokscoll
-
haara likväl förhöjning nu f- czias i!l intet mindre
an 25 R^r om ätet. H > hade ej rödt att
Direcstonen sknlie lomm-' ' ,eo propo 'tion tilt förhöjd
Contribn ion ,öc ett Hus, som efter tydelig»
Privilegier ar fritt frän alla afgi"er.
Friherre Wachtmeister. Duna proposition
härrörer deraf, att ti.l Riooarhuset hörer en Tomt
hwarä ä skitige Bygmuder blifvit uppförde till
Stall, W gåshus o Förwarings-um för Hö och
Fourage, af hwilka Byggnader Rcddarchuset nju er
hyra.
Herr ksteijkenlkölcl, Larl Drestric, hivad nu
proponeras är in-e' anna! än p nad >vro en för a:ne
är sedan gjord ny Regie-ing af B-andwakts Afglften.
hwarje Husägare sig ätagit, och hwaruti äfwen
Riksens S.änders Banque ingäd .
Herr vice Landtman,kalken. Derwid arden skillnaden,
att det'a Hus ar priviligerat, men hwad
Friherre Waclatmeister sagt äger grund: för den
planen, men ej för Huset kan nägon Afgift atagas.
Friherre Wachtmeister. Dessutom är i Betänkandet
och Relalivnen anmärkt, alt det ar friwilligt
och utan prejudicat denna Afgift skulle ätagas.
Herr vice Landtmarskalken. Uti Länings-Reglememet
hade han junnit proiecterat att Län ä S-enhus
e< iku e sträcka sig längre än inom Stockholm;
och ^ Landt-Egendomar endast till wista Provincer.
H nr erindrade om det ej wore obilligt, att förmena
Lanings-förnronen ät Husägare i andre Städer och
Postestionater i wista Landsorter.
Fri
-
1789, den 28 April
-
981
F iherre Oonsteclt, Drestric. Sädant kunde
ej wara för Castan nyttig", när Directiön ej har
en särskildt Ombudsman som rejer omkring och bewakar
fordringarne.
Herr vme Landtmarsta'ken, han hade äfwen
sunni, oen minsta Länings-Summan wara utsatt till
5Oo R:dr, han hemst iste om den ej wore nästanför
hög. Ridder,kapet och Aoeln lärer ej wilja betaga
Flitigare Adelsmän att afven fä läna, nar de der»
söre lunde prestera säkerhet, och torde alltsä finna
biaigt, att nägot nedsätta denna Summa.
Härtill swarades af mänga Nej!
Herr vi e Landtmarstalken. Wid den puncken
i lltskottets Be änkande, som rörde Gmtificationer
för Riddarhus Bet eningen, wille han innan den afgjordes,
påminna R-oderstapet och Adeln ett Beslut
wiv 17 9 ars Riksdag fallit uppå Hrns Excllence
Grefwe Norléns egen pro ostkion, alt RiddarehusCastan
e> med nägra Gcatificakioner sture besväras,
bwilket Hur vme Lnrdtmarstalken ästundade för fin
räkning i Pro-ccollet intagas.
F iherre Duwall, jsolran Diestric. Sadant angick
andre slags G attfcalioner, men ej Discrestoner
ät R-ddarehns Be jeningen, hwarmed den wid sam»
ma Rtksdag hugnades.
H rr vice Landttnarstallen. Sedan han för
sin rätiring fatt sina eckndringar i Pcottcvllek, gjor.
de han med nöje den propo stion Ridverstapet och
Adeln ästundade.
Q qq Z
Bi
-
98 2 Ridderst. och Adelns iprotocoll.
Bifaller Högloft. Ridderstapet och Adeln Riddarehusets
Utskottets Betänkande i hela sin widd?
Befwarades med allmänt Ja
I
anledning af de Riddarehus-Bctjeningen härigenom
tillagdt Dilcretioncr yttrade ! g RiddarehusSecreteraren
IlunZoncrona, alt Högloft. Ridderstapets
och Adelns ynnest och bewägenhek wore i sig
sjelf sä dyrbar, att den ej' behöfde förgyllas. Han
hade för sin del intet annat gjort, än hwad hans
skyldighet östat; ehuru wida skild ifrån att äga rätt
eller pretendera någon wedergällning, wore det deremot
förm ätit af honom att opponera sig emot en
Grace, som genom Ridderstapcts och Adelns enhälliga
Beslut honom betygades; men Ridderstapcts och
Adelns frikostighet wore sä rundeligcn tilltagen, att
han wore helt förwänad och urstandsatt att widare
än med besia fä ord uttrycka den fullkomliga erkänsla
Ridderstapet och Adeln alltid ägde att af honom
fordra; och finge han härjemte under denna sin tacksamhetsbetygelfe
emot Ridderstapet och Adeln äfwen
inbegripa sina Medarbetare inom Märket; hwilke
ock af Herr vice Landlmarskalken i samma afsigt
anmälleS.
Herr staZerstorn, LlaLs, begärte fä uppläsa eli
papper, men upxä föreställning att i anseende till
Riksdagens i dag föresiäcnde stut, tiden wore dyrbar,
och Prokocolls-Justeringen nödwändigare, afstod
han derifrån. I
Justerades Protocollerne för den 8, i4, 20,
ei och 24 April.
Wkd
r?8y den 28 April. 983
Mid den u - P co e' för sistnämde dag f'lLe
U lättHe rf H : vice 8 -.nd'ina>. stalken, att han
trodoe de inae under d tta ^.cgeringssätt dä
L!Nd>ma' stu/ e ^ wr m l.rger ira Klrioo.n; begärke
F iherre Danni, si,anken öfwer besia orden förklaring,
sunt underrät elfe, om wi ägde annat RegeringSjlltt
än eser 17 2 ars Bes.vurne Regeringsform.
Her- vice Landtmarstalkcn förklarade orden böra
lyda fä, att när dan oerifran uppbrutit stege ingen
dit under detta Regeringssätt.
G.efwe llamilton, ^clolpla DustviZ. Detta
förefölle honotn nägvs besynnerligt, ner likwäl älste
G efwen wore Ordförande i Lanbtmarstalkens fränwaro
e^igt 1778 ars Riksdags-praxis, den Kongl.
Ma tt Sjelf gillat, ch-, arn i i sit linde Friherre VV^che»roiliar,
Herr von Lngoliröm, ^onas, med siere.
Friherre Duwall. L.r.rdllnarstalks-Klnbban har
ej all- nast mid sura ulan och wid denna Riksdaoen
Llif-vit >örd af Grefwe Lrslae och han hede bertil,
wid Riksdagen 1778 erhault Kongl. Majus eget
tillstånd.
Hwr vice Landtmarkilken justerade sina ord
falun, a: när Landtmarskalken dcnfräu uppbrutit
och sk.ldt A:dderskapet och Adeln ät.
F iherre DantinZsl,aulan. Efter denna .illäggning
förklarade han gg nöjd.
Herr Ltiarn^ranar, (sarl. Sedan han ak Riddarhus
- Sececlema.en bilo-it underrätta?, att niqra
Proiecoller annu wörö ojust ade, men hwarnli sinnes
ätfkitiiga anförande u'if ^e neste af Ridder staQ
t, g 4 pets
984 R.idderst. och Adelns protocoll.
pets och Adelns fängflade Ledamöter, hcmställe han
vm icke Justeringen lika fullt i allt öfrigt nu bunke
för sig gä, med reservation af desie Herrar Ledamöters
ratt akt öfwerse och rätta sina ord. En sadan
Justering more nu sä mycket mera nödwändig se.
dan Kongl. Maj:t Sjelf i gär läckts bifalla wära
Protokollers tryckande.
Anmaltes och emottogs af Tolf Debuterade
Twenne Kongs. Masths Ofmerste Kammar-Junkare
Friherre llkauks och Grefwe Wacktmeister, hwilka
förklarade Kongl. Maj:ts Nådiga »välbehag wara,
att Nidderskapet och Adeln i förmiddag kl. i > infunne
sig i Storkyrkan att afhöra Niksdags-Predikan
och derifrån wara Kongl. Maj:k följaklige tilt Slottet,
för att sedermera uppå Riks-Salen bewista
Riksdagens afsiutande; samt att ett manligt antal
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter i Näder moro
befalte att spisa middag nä Kongl. Slottet:
hwarefker bemälte Ofwersie Kammar - Junkare äter»
ledsagades.
I anseende till tidens korrthet, förestogs akt
Riddarehus U skottets ^Betänkande af den 7 Mars
öfwer Iunqftu-Stifts Ärenderne, som sedan den 8 i
denna Mänad warit pä Bordet hwilandc, kunde titan
widare uppläsande afgöras, hwarefter det genast
uppå gjord proposition bifölls.
Herr vice Land!marskallen. Sedan de öfrige
respec'ive Siänden nu bifallit, att lii! fägnadt-beiygelse
öfwer de lyckelige framsteg Hins Kongl. Höghet
Kron-Prinseu uti Siudier och Wet cnstaper ada,
galggr, en Medaille stulle sias, hwarlill kcstnadcu
skulle
1789, dcn 28 Zlpril- 98Z
sklrlle af Riksens Ständers Banque utgå; propone»
rade han om ej Ridderstcwet och Adel:! behagade pä
samma sätt dertill samtycka.
Bifölls.
Friherre Wacktmeister, jem'e mange flere begärte
lin Protocollet, att Rldderjkapet och Adeln »visserligen
icke häruti laiit sig preveneras af de andra
Sanden om Ridderffapel och Adeln »varit sä lyckli»
ga alt fät oftare Plenum.
Med bifall till den reservation Herr 8tierngranat
gjort för de fängslade Ledamdterne, företogs
julie»ingen af ProtvcoNerne för den ro, 12, 14 och
16 Februarii
Ankom
en Deputation ifrän det Willoff. Borgare-Skandet,
anförd as Radmannen Wallin, som
tillkänuagaf, alt i anseende till den sällsynte lyckan
Swerige blifmit tillskyndad gcnoin Segren »vid Hogland
under Rikets Stor-Amiral Hans Kongl. Höghet
Hertig anförande och af en tapper krigs
inagt.
Borgare-Ständet beflutit att uppä Rikscns
Ständers Banques bekostnad läka flä en Medaille
hwartill Ständet önskat att Hans Kongl. Maj:t
Sjelf täcktes efter sin höga »vishet utse de bästa och
lampeligaste sinnebilder.
Sedan Deputation »var äterledsagad, gjorde
Herr vice Landtmarskalken »ned Ridderjkapet och Adelns
saintycke genast proposition:
Bifaller Höglofl. Nidderskapet och Adeln, akt
en Medaille ösiver den ärorika Segren »vid Hogland
Qqq 5 den
-86 Ridders?- och AdclnS protocoll
den.
i7 Juli n'stl rr inä slas uppå Rikffns Ständers
Banqaes be^ostnao?
Veswarades med Ja
friherre
wacktmeister. Som det warit han,
som i gär haft oen Raden att inför Io"g!. Ma:t
w cka frägrn om tryckningen af NidderstapelS och
Aoelus P o'ocot!er, och Hins : derllii lämnat
si" Nä c iza samtycke. mine han uu erindra om ieke
Secre eraren sunde anmodas, att Lenast tala dem lill
trycket befordras.
Herr vice Lrndtma, >? , han hade haft den
Nrden at sitta Kongl. Mrjck »agot närmare, och
hört Hans Maj-.k wid fam na ti'?fälle yttra sig först
wilja wid Protokollet göra någon eciadran.
F iherre wacktmeister besinnade detta, men erindrade
derjemte, att det ej angeck de öfrige P.otocoilerne,
umn endast Protokollet för G irvagen.
H aad detsamma beträffade, torde Kongl. Maut först
wilja justera sina ord, me i derefter önstave han att
det öfriga mätte, i händeffe Pttnum e, widare kunde
erhålla-, åtminstone fä inför Ridoarehus-Di cctionen
af R.ooerffape.s och Adelns, närwarande Ledamöter
justeras.
H^r vi>-e Landtmarffil^en yttrade sig ej kunna
inse nägot hinder uti justeringen inför RiddarehusDirec-ionen.
Friherre wacktmeister, pämintt ä nyo om den
förra trägan aug.-enoe Proto ollernes utlämnande till
tryckning. D^t hade -oa it pä hans underdäniga
Anmälan Hans M.ijrt i gar densamma bifallit lwcn
ne
-
1789/ den 28 April
-
987
ne gängor. Pä Friherre wacktmeister; erindran
andra gången hade Hans Mant i Räder utlryckeligen
swarat: ja miw Baron, med tilläggning att
försigtigheten fordrade det fädant uttlämnades som
hos Utlänningen kunde störa war Credit.
Häruti hördes flera instämma.
Herr vice Landtmarffalken päminke, att klockan
siraxt more 11, dä Ridderstapet och Adeln enligt
kallelsen skulle sig i Kyrkan infinna.
Friherre Duvall, ffokan Dieäric, föreflog om
ej i owiflhet om nägot mera Oeconomifft Plenum
lunde erhällas, lill wals förrättande af BancoFullmagtige
och Iliddarehus - Directeurer, Ridderstapet
och Adeln nu stulle wilja genom erhällen proposition
af Herr vice Landtmarffalken de nuwarande wid sina
Fullmägtigffap stadfäste, dock med tydelig reservation,
att hwad salunda nu händer ingalunda mä
kunna i en framtid såsom präjudicat äberopas.
Friherre wacktmeister instämde häruti och föreslog
Herr vice Landtmarffalken, att derom göra
proposition al hwarje Clasi särffildt.
Herr wackstager, 6ustak förbehöll, att stadfäflelsen
stulle ffe i den händelse wi ej singe Plenum.
men ej wara gällande om Plenum kunde
erhällas.
Herr vice Landtmarffalken frägade om han i
anledning häraf singe göra proposition och Clatzewis.
S-varades enhälligt JaHwar
-
SZ8 Rrdderff. och ÄdelnS protocolf.
H varefter han proponerade:
Bifaller Högloft Herre. Clasien, att i händelse
Plenum li» wals förr. lande ej erhald, betz Fullmägtige
i Banquen och i Riodarehus. Dircetionen
wid sina Fällning i stäp förblifva, dock utan präjudicat
för framtiden?
Bifölls enhälligt.
Riddare och S vänne-Clrsierne erhöllo hvardera
samma proposition, som as dem likaledes enhälligt
bejakades.
H-varefter pä lika sätt proposition om Banco»
Revisorcrnes fas, ställande gjordes och bifölls.
Grefwe körner. Larl Gabriel, begärte af Herr
vice Landftuarstal.en unverra telse om det e, jrutle
tillatas Banco - v stöllet , att ännu en gäng oaktadt
Riksdagens stut in P-eno sammanträda till handlingars
aflämnande och Utsto tets ätstiljande. 'Såsom
Ordi örande derstädes hade det alegat honom att
härom påminna.
Herr WaclistaAcr, Lustaf gjorde samma ekindran
för Be.vi :>t»gs-U kottet i a-seende padejemkningar
i Bemillnings R.pariition, svin ännu ä»
terstode;
Grefwe körner, och hwilkas warkställande
Kongl. Maftt r gar i Räder bi.öu.
Herr vice Lar.dnnar kalken. Läfvade bjuda till
att för besia U stoft ut.var a fluteliga fammantraden.
Friherre Wacktmeister päminte ytterligare om
tillsägelfe ät Rcvomehus-Secreterare», att lill tryckning
-
1789, dm 28 April. YZ9
liing uftamna P.otoc llcrne, Äfwenwal angående
Riksdags-Beftuw-, akt som tiden e? torde me-gif.va
den waniiga praxis, alt 2 a z af Rlloderstapet och
Adelns Ledamöter sammanträda och collationera, innan
det unoerstrifwes, Herr vice Landtmrrstalkenbehagade
göra sig den mödan och pä Riddecstapets
och Adelns magnar detsamma genomgå och öfverse.
Herr vice Landtmarstalken. Kl. »vore siagen
n, och alitsa tiden inne att uppträda lill Kyrkan.
Ridderstapet och Adeln asgingo, och efter slutad
Ceremonie pä Riks - Salen ä erkommo.eftermiddageil
pä Riddarehuset, dit afven Herr Öfversten
och vice Landkmarstal en chillfekorn ekler nägon
stund anlände, och tillkännagas, att han efter »vanligheten
med en Depu ation af alla 4 Ständen till
afskedstagande uppwaktat den Kongl. F-millen,^ som
läfwat a t Ridderstapet och Adeln i Sin Nädiga
hugkomst och bewagenhec städse bibehälla.
Herr von Lnrxeström, ftonas anhöllt, att fä
meta om Ridderstapet och Adeln ännu undfå något
widare Plenum.
Herr vice Landtmarstalken, under en korrt stund
han haft den Raden tala med Hans Maut hade
Hans Majft täckts samtycka att Bewillnings-Utstottet
mä till warkställande af de jemkningar Ridderstapet
och Adeln yttrat, sammanträda, äfvensom
Banco-Utstottet till afsiu ande af sine göromål. Om
något widare Oeoonomistt Plenum kunde Herr vi.e
Landtmarstalken ej lämna underrättelse, torde handa
kunde nägon i aflon erhällas.
Nu
992 Ridderst. och Ädelrrö iprotocoll
Nu
äterstode för honom, innan han lämnade
det rum han innehaft, att för
betyga stn erkänsla öfwer dest honom bewiste ynnest
och walwilja. Under mänga bekymmersamma stiften,
hade han med möda kunnat uthärda, om ej Rchderstape's
och Adelns benägenhet lättat hans börda.
Om Ridderstapet och Adeln funnit hos honom mänga
brister, sä åtföljde de allt menskligt: hwad han
felat torde åtminstone Ridderstapet och Adeln wara
försäkrade ej stedt af annat an ofullkomlighet. Han
hade warit stald emellan twenne ömkaliga skyldigheter:
den att yrka Konungamagtcns och Wätdets upprätthållande,
och den att stödja Rioderstapeks och
Adelns rättigheter. Dem hade han efier yttersta
förmåga sökt uppfylla, derom skulle hans sammels
wittna: och hwad han af ofullkomlighet kunnat fela,
bad han Ridderstapet och Adeln förläta och excufera,
samt anhöll att uti dest ynnest och bewägenhec
nu och alltid fa wara innestu en.
Derefter bortgick Herr Öfversten, medförandes
Stafwen; och Nidderstapets och Adelns sammanwaro
för denna Riksdagen upphörde.
In Mistom krotocolli,
O. Lilvverltolps
-
Utdrag af Protocollct, hällit i RidderstapetS
och Adelns Pleno den 28 April 1789.
S. D. Bestöts, att till fägnadsbetygelse öfwer
de lyckliga framsteg Hans Kongl. Höghet KrorHPrinsen
uti Studier och Wettenstaper ädagalagt,
en
1789, den 28 April- 99!
en Medaille skulle fläs. hwarti.l kostnaden af Rik»
sens Ständers Banque skutte utgå.
lätt luprs.
Utdrag af Prolocolle^, hallin i Nidderstapets
och Adelns Pleno den 28 April 1789.
S. D. Bestöts, att uppä Riksens Ständers
Banques bekostnad, en Medan e stune siks till fröjdebetygelse
öfwer den ärorika Seger Swea R.kcs
Stor Amiral, Hans Kongl. Höghet Herstgen af Södermanland,
den 17 Justi najlleoit är wid Hogland
öfwer Nysta Flottan erhållit.
lllt lupra.
63.
NegLsLe r.
Zc.
^cleltvärfl, Lric Loran. Pagina 876.
^Zlerbetk, Lucimunä Loran 297.
^älermark, Larl Lullak 481, 889.
^Imkelät, foiian 156.
Arresterad; sammanstött ät hans Hustru och
Barn 6n.
, lorents katter, 14, 37, 61, 68, 89,
iZ3-
Arresterad, wal efter honom till Ledamot i BancoUtstottet
Z-04.
^näerakon, von, ^lexanäer 861.
^rbin, von, ^.xel t^IaANUL 568, 575.
Arresterade Ledamöterne af Adeln, angående 255,
2Z8, 277, Z2O, gor, 317.
Arfwode för Fullmägtige i Riksgälds - Contoiret.
Se Fullmägtige 602, 617,344, 515, 519,543»
547, 552.
B.
2)anco.Instruct.ion, angående 90, 106, 107.
- Utstottet, wal till Ledamöter deruti 92.
» » de aflägga Eden rsi.
Rrr Ban
-
, :4 Reg ister
Vanco-Fullmäglige
stadfästas 108.
- Revisorernes berättelse ,24-  _ Revisorerne för 1791 stadf-stas 988.
Banquens tillstånd, berättelse derom frän BancoUtstottet
985.
Bewillningen angående 9.50, 954, 609, 75g, 7Z8,
762, 79a, 904, 94:, 928. Widare se Protokollet.
T,:n)ilining6-.Utstotts sättande 229, 444, Z49-
Ntstott projecterat as Preste - Ståndet,
mellan Riisdagarne 229.
LsrZonstrLIo, Kustman 77' -5», 825, 928, 98.6,
465, 526, 56,, 562.
korIenstcötst, ^acliarias 716.
^iliborZ, krsstrio Otto 55, 71, 89, 14?, 248.
Arresterad 292.
DilanZ, von 81, 454, 585, 602, 617, 718, 754,
764, 869, 882.
staike, Dtiure 248, 292, 997, 554, 568, 597,
606 694, 762, 8.ZZ, 898, 9ll, 9l2.
KförnberZ, L. v- 393-  Duietter frän Kongl. Maj:t. Se Kongl.
! stx, ^laZnus 62, 68, 160.
ilosto, kustviZ ZZo.
lnado. Grefwe, Arresterad 256, 974.
Bref frän Kongl. Maj.t om vice Riksmarskalks
Förordnande 259.
LnnAoncrona, Niddarehus-Secreterare. Arresterad
255. Frigiswen 900.
C.
/V"
^ '.l"uscr, öfwer de till Armeens behof öfwersande
Poviants, Beklädnings etc. Persedlar, lämnade
as Kongl. Majtl ast d4otiiiam 129.
Lar
-
Registee. 995
Larpelan, Larl K^Iiraim 809, 8ZZ.
Lallanie, von, Tlrbr. 6eor§ 765.
Lestorstfotm, folias 72, 197, 247.
Lestor ström, /Xnsters ^554.
cellrnzika Friherre - Ätten ulflocknad 6.
cock, Lorlir^ ImstviZ 944, 532, 538. LAg.
koncert pa Rrddarehuset tillätes 6n.
Lronnfelm ^ L!iaister> kmil 492.
Lronstestt, Krestric 98
DeOeer, cai! 16, 19, 22, 80, 91, 95, toS, 106,
107. 124, 190, 197, 142, 144,145,152,226,
288, 246, 252, 2Z9.
Arresterad 2Z6.
Ve Kriotxclry- Llaes 2l, 22, 57, 66, 77, 89,
94. i>8, 128, 190, 142, 147, 149, 185, 209,
227, 249, 248.
Dcputaston att komplimentera Kongl. Famillen 4.
„ Frän Bonde-Ständet att complimenlera Adeln
4,
^ Frän Borgare- och Preste-Ständet d.-o z.
Fran Ridderstapet och Adeln, att Comolimentera
de andre Ständen 6
— Frat, Preste - Ständet om Tacksägelse till
Kongl. Maj:t för Dest anstaller till Rikets
försvar 59.
— Frän Bonde-Siandet om samma amne, samt
Tacksägelse till Hertig c-vnu 59.
— Frän Borgare-Ständet om Hemliga U stöt.
tet; om Banco-Jnstrnclion; om Tacksam
gelfe för Husbehofs-Bränning 92.
N r r 2 De
-
996 Register.
Deputation Frän Adel» om Hemliga Utskottets Instructivn
723.
Frän Preste^Ständet om Banco-Jnstruckion,
samt Tacksägelse till Hertig L/rni. 105.
Frän Preste-Ständet om Hemliga Utskottets
Jnstruetion 134.
Fran Adeln om Tacksägelse till Kongl. Maj:t
och Hertig 140.
Frän Borgare - Ständet, om Privilegium
för Ofrälse Stånden; om Tacksägelse till
Stockholms Borgerskav; om Stats-Ut.
skottet; om Hemliga Utskottets Ed 190.
Frän Bonde - Ständet om Tacksägelse till
Stockholms Borgerskap; om Hemliga Utskottets
Ed; om Privilegier för Ofrälse
Ständen 196.
Till Kongl. Maj: t om de Arresterade, föreflagen
-87, 299, zoo.
Med Tacksägelsen till Kongl. Maj:t 355.
Till Kron-Prinsens Examens afhörande 556.
Till Bonde Talemannens Begrafning 356.
—. Med Tacksägrlse hos Kongl. Maj:t för Kron»
Prinsens Uppfostran 602.
— Frän Borgare - Ständet om Medaille öfwer
Kron Prinsens Examen, och om Gäfwan
till Hertig 752.
Frän Preste - Ständet om Bewillningstiden
938-
^ Frän Borgare - Ständet om Medaille öfwer
Hertig 985
Till Landkmarskalken Grefwe veavenliaupt,
i följd as Hans gjorde beskyllningar, och
Kongl.
Register- 997
Kongl. Maj:ks tillsägelse pä Rikssalen;
Deliberationen derom 239, 254.
Deputerade till Expeditionernes författande och öfwerseenve
218.
Dictamen, ^loräcnacllors om Sprengtporten m. m.
109.
von LnAellröms om Police-Kammaren 157.
1i§erlle6t om säkerhet för Riksdagsman 219.
Landtmarskalkens. Se Landtmarskalk.
Llix om Jordbruket 160, 184.
Friherre VVreäes om Jnstification för Rid
derskapet
och Adeln i anledning af Kongl.
Masiks Tal den 17 Febr. 26Z, 286.
^xkulls om Justifications.Skriften 329.
Locks om Landtmarskalkens rättighet att
för någon tid utesluta Ledamöter frän
Plena ZZz.
TäZerliecit, om sttt lidande 609.
Dictamina om de Arresterade 256, 287, 298, 543.
Rättigheten att dem owägerligen fä upp.
läsa 530, 540.
volina, ibraim m 83r.
DuKietr, kkuclolxll 45,261, 292,314,328,
340, 571, 7s8, 8zr, 876.^
vuvvall. ssokan vieäric afsäger sig att wara Ledamot
i Banco-Utskottet, men förmäs att qwarblifwa
357. — 152, 227, 242, 252, 262,
294, 322, 304, 307, 308, 309, Zlo, 313,
Zi6, Zi7, 319, 321, 323, 324, 334, 337»
338, 342 , 347, 353, 354, 355, 356, 3Z7,
372, 500, 503, 504, 505, Zs6, 521, 526,
527, 528, Z29, 532, 538, 539, 546, 553,
554, 56r, 563, Z66, 582, 597, 603, 604,
Rrr 3 606,
998 Register.
6v6, 607, 6>o, 617, 6;3, 619, 72.5, 727^
729. 743. 744, 747, 754, 764, 765, 829,
875, 876, 893, 898, 900, 904, 906, 907,
9io, 9l7, 93?, 935, 945, 975, 97?, 98l,
98Z, 987.
Duben, Denric facob 2o>2, 313, 3,9, 340,387,
Z6l, 585, 609, 642, 758, 867, 904, 925,
908, 912, 960.
Dukor, Larl 241, 247, 458,
E.
Eden frän Hemliga Utskottet, angående 185,
LbrenborA, Wcbael 295.
Dkrencrona, hollan 6uliak 351.
Dbrenmalm, Lamuel 320, Z24, 336, 339, 343,
451, 692, 820, 94A.
Dbrenllröm, 6uliak ^ckvlpb 552.
Dkrsnlvärck, lLreckrio 720.
Lndström, von hostan Arresterad 256,  34, 74,
157. 210, 225, 243.
^cob 473, 589, 7-0, 894.
sonås 7>8. 817, 896, 979, 989.
Electyrs wal. Se Wal 20,
Etectorer Arresterade 256, 263.
Examen Kron Prinsens angående 356, 602.
Expeditions-Ulstottet, angäende 218, 344.
Dxtractum krotocollj frän Borgare Glandel om
Tacksägelsen till Kongl. Mastt för Dest
anstalter till Rikets Försvar 62,
Frän Adeln om Smädeskristerne 63, 599.
— om Jnstruclion för Hemliga Utskottet
8Z,
Dxtrac
-
^ 1
Register. 9
Lxtraotum krolocoiti frän Bonde,Ständel om Privilegium
för de Ofrälse Ständen 125.
Fran Borgare-Ståndet om Instruction för
Hemliga Uillot!et 140.
Bonse-Standet om dito 140-
Ade n om Tacksägelse till Kongl. Mast t
och Heriigarne 154.
Om tdlorckeimcklors Dietamen 150.
Frän Adeln om ell Stats-Ukstott 214.
—„ Bonde.Ståndet om Tacksägelse för fri
Husbehois-Brauning 218.
Preste-S andel om Justruckion för Hem
liga
Utstotlel 218.
Adeln om Privilegium för de Ofrälse
Ständen 238.
—_ Bancv-Ulstottet 321.
Irxtiactum ?rotoco!!i fran Hemliga Utskottet om
Bewillningssumman 35a.
Frän Preste Ständet, om Gästvän till Hertig
Lä ur. 520.
Vorgare-Ständek om di-o 601.
Fran Hemliga Ustkoltet om Riksgälden 597.
— Adeln, om swaret pä Säkerhets-Acten
598.
Bonde Sländet om Smadestrifterne 60 r.
Banco - U stöttet om Gäfwan till Her
tig
Läxi. 745-
Borgare-Ständet om Fahlu Bergslags
Discont-rattighet i Banquen 745.
Dito om Län i Banguen pä Spanne
mäl
746.
Adeln om Garantien 748.
Rrr 4 Dx
-
roos Register
kxtract.
krotocolli fran Dito om Fullmägligs och
Revisorer i Riksgälds-Contoiret 751.
Preste-Stände t med project vin etl Be»
willnings - Utskottet emellan Riksdagarne
753-
„ Adeln om Arfwode för Futlmägtige r
Riksgätds-Contoiret 766.
Borgare-Standet om Gafwan till Her
tig
Orri. 6or.
de Tve Ständcn om Fullmäglige i Riks
galds-Eontoiret
935.
Adeln om Medaitle öfwer Kron-Prin
sens
Examen 920.
Dito om Medaille öfwer Hertig Läki.
99 l.
F.
Aahln Bergslags Discont-Rättighet i Vanquen 74Z.
kalmekjelm, kolar Lustaf 339, 537.
kalkender^, LeorZ lstenric 546, 547.
korten, von T^xel, Riks-Rad 15, 19, 59,67, 72,
84, 89, 9i, 96, 98, 99, 122, izi, iz6,
138, 144, 149, 152, 200, 227, 228, 239,
248, 252, 253.
Arresterad 304.
Financen, Memorial derom af Utallenstralile 745.
klacli 348.
kl^Zzrell näppses af vice Landtmarffalken Z29.
Locka Dictamen i följd deraf 532.
krietsckzr Arresterad 256.
Fullmägtige i Riksgälds-Contoirets wal, se
i Riksgälds-Contoirets Arfwode 755.
Full
-
Register- ivsr
Fullmägtige i Banquen stadfästas 987.
Förenings- och Säkerhets - Acten. Se SakerhetsActen.
G.
Garantie af Rikets Gäld 618, 729, 745, 746,
748-
Leräten, von, Larl chkaZnus 27, NB. Ofwersten
Arresterad 304.
L^llenastler, Lamuel sacob 135.
Lz-IIendorA, IstenninZ 521.
Gäfwa till Hertig 117, 121, 134,522,601,
75l, 902, 935-
till Hertig knLonic 134.
Gäld, Rikets. Se Riksgälden.
H
I^amilton,
^äolpli kuclviZ H5, 196, 301, 3°4,
312, 315, 342, 348. Z20, Z32, 553, 568,
575, 582, 886, 899, 91°, 9iZ, 965, 966,
970, 975, 983-  hamilton, polian Kbralram 966.
klesterkam, kmanuel 296.
lläeiclenliam, Lustak Larl krestric 299.
Hermelin, Lamuel 492, 567, 872.
klerman8ton, von solum 25, 89.
käert/enlchelm, Larl 23.
kleiäkenlkölst, Larl krestric 826, 979' 9 80.
Hemliga Utskottets Instruktion, se Instruction.
Rrr § Hem
-
roos Register
Hemliga
Utskottets Ledamöter as Borgare-Ständet
walde 90.
Ledamöters antal angående 134.
Ledamot Assessor Locis, antydd att
resa bort 159.
.
Ledamöter, någre Arresterade 304.
— Ed angående -8Z, 106.
Ledamöter lämna Plenum för att
sammanträda i Utskottet, med Reservation
att det ej lander till pra,
judicat.
bjerta, kreäric Loran 259.
Horn, kreclric ZZ, 79, iZO, IZZ, 206, 2 44-  Ilärä, 2Z1.
I.
Ilrre Riddarehus-Fiscal, arresterad 255, frigifwen
328.
Jnsiruction för Hemliga Utskottet, angående 21,
66, 8r, 92, 124, 140, 148, 218.
— Banco-Utskotket. Se BancoJordebruket,
Dictanien derom af Llix 160, 184.
Iungfru-Stifts-Directivnens (Wadstena Adeliga)
Riksdags Relation 124.
Ärenderne.
— Riddarehus--Utskottets betänkande deröfwer
616, 984.
Justeringar 20,90, 96, 109, rgz, 152, ZZ2,
598, 608, 939, 982, 98Z.
Justifications - Skriften för Ridderskapet och Adeln
till
Register. . rooz
till Kongl, Majst 267, 286, 317, Z22, 502,
746, 747, 764.
Pä^erkorn, till Svurila Llaes 75, 862, 982.
järnelelclt, Larl polian 552,
K,
Isatte, gottan Samuel.
Kallelse att sammanwäda pä Riks-Salen, till Riks,
dagens öppnande 5,
Kalling, ?ekr 50Z.
Karlström, ss. 7^. 159.
KlinZlporre, Lerclt 401, 9Z7.
Kongl. Ma)tts Billetter och yttranden om
Instruckion för Hemliga Utskottet 66.
Stats-Utskottet ig6.
Deputation angående de arresterade
299.
Säkerhets-Acten Z57.
Garantien.
Bewillningen 904.
Kongl. Majsts närwaro pä Riddarhuset. Widare
fe protocoll.
L.
lannerstierna, gottan >ViIlleIm 551.
Landtmarskalkens Grefwe Levventtaupts Dickamcn
emot en del af Adeln uppläst pä Riddarehuset
229. 239.
Uppläst pä Riks-Salen och i följd deraf
Deliberation xä Riddarhuset 239 — 254.
Öm
roo4 Register
Om
nägra Understrister dera 351, 547.
Underskrift i Sä'erhets - A tén ,
Allman protest deremot 905.
Porträtt får ej anskaffas och upphängas
i Riddarehuset 762.
Landtmarskalk, vice forordnas 259.
Ledamot, en af Hemliga Utskottet antydd att resa
borrt iZy.
Ledamöter af Adeln Arresterade. Se Arresterade.
jLantingsliaulen, ^Ilrrecdt 305, 527, 528, 532,
Z40, 542, SZg, Z7Z, 762, 859, 975, 98g.
L-ei^onankar, kreär. Wild. 94, 96,97, 117, 142,
147, 192, 227, 244, 495, 7io, 968.
I^ondutvuä, Svante 191.
l^nut Z2I, Z46, 479-
I^eivenkaupt, Lkarles kimil 229, 377.
I^ervendau^t, Llae8 262, 291, 302, 303, 310,
Z17, 342, Z44, 375, 501, Zoz, 507, Ziz,
520, Z37, ZZ8, 553, 564, 588 , 602, 603,
700, 728, 729, 747, 754, 849, 882, 891,
896, 904, 906, 907, 908, 910, 94Z, 959,
972, 975, 977-
I^ilffeliorn, kedr 22, 50, 70, 78, 96, 117, 122,
I2Z, 127, 128, 130, 137, 201, 2ii, 227,
241, 253.
lLilljellradle, joackim Willielm 86, 187.
I^ill^ellröm, Oancl^rvarät Larl /. 311, 342, 345,
422, Z2I, 563, 722.
iLilffe, Lr^nte 551.
I^inäerkeclt, /odan 250, 322, 335, 355, 539.
I^oäe, /öran Willielm 159.,
Län
Register. ^25
Län i Banquen pä Spannemäl, angående 746.
M.
^lacklean, Rutger 79.
Arresterad 324.
Ouliak Arresterad 324.
käalmllen, ak, Olok 145, 206, 497, 667, 7^.
idlannerdeim, Larg ^u^ull 263, 472, 522, 728.
klar<iVLrä 144, 496.
Medaille öfwer Kron-Prinsens Examen 750-
Hertig L-^kl. 985.
körner. Larl Oabriel 262, 302, Z2Z, 938, 978,
988.
N.
I^oiäen alliers Dictamen om SxrenZtxorten 129,
HZ, 152, 154.
d4oräenlloIpe, ^näsrs 625, 629, 747.
O.
Ordförandes rättighet, alsta Grefwens, angående 322.
Oxenstierna, /acob Ouliak 259»
P.
Aasquiller om Adeln och Militairen. Se Gmä»
deffrifter.
kecdlin. Larl kreäric 78.
kkeikk, Oaniel 194, 658, AZ4.
kkeikk.
roo6 R,egiftek
kkeikk, krestric 408, 6c>8.
Plenorum utsattes pä lika dagar och limmar hos
alla Ständen, angäende 124, 13 s.
Plenum oftare hos Adeln östas 348, 516, 520,
598.
— Pä Riks-Salen den i? Februari, hwarifräN
Adeln dies af Kongl. Maj:t tillfagd att
afträda och famlas pä Riddarhuset, samt
afförda en Deputation till Landlmarstal.
ken.
Deliberation L följe af delta Plenum 239,
2Z4.
Policecammaren, kn^llröms DietameN derom 157.
Porträtt Landtniarstalken Uevvsnllauxts^ Se Eandtmarstalk.
kolls, Lkriller kinclorm 380.
koll, von, klans llinstric 978.
Privilegium, ett gemensamt för de Ofrälse Stånden,
angäende 125, 155, 184, 196, 220,
238, 288, 353-
Protocoll om Bewillnings-tiden, wid Kongl Maflts
narwaro pä Riddarehuset. Se flutet af Vol.
Protocollernes (Pleni) ang. Se Tryckning,
N.
I^aab, claes 648, 936.
kappe, ^clam ^VilkelM 33, 220, 251, g 16, 576,
58Z, 655, 706, 832.
Reservation rörande wal till Utstötts Ledamöter af
Herre-Claffen 263.
Re
-
Register. ros?
Reservation rörande alsta Grefwens ratt alt föra Ordet
i Landtmarffalkens fränwaro 302.
keuterllolm, 6ullak 94, ivo, 247, 313, 494-  kibking, ?r6olpll kuclviry 94, 289, 318, 324,
335, 336, 345, S23, 504, 506. 5Z4, 567,
631. 892. 899.
Riddarehus-Directionens Riksdags-.Relation 122.
Ledamöter Confirmeras 987.
Niddarehus-Fiscalen, Arresterad 255.
Frigifwen 308.
Secreterare» Arresterad 255.
— Fri 300.
U stottets Ledamöter 22.
Ärenderne.
Utskottets betänkande derom 616.
kiäflerllorm, Larl kreclric 631, 949.
Riksdags-Beflutet, Justering äng. 75 7-
—.
Justeras 757.
Riksdagen Afblases 339-
Asflulas 984.
Riksdagsmans säkerhet, Dickamen derom 2ty.
Riksens-Räds hörande öfwer Sälerhets-Acien 329,
3i6, 358-  Riksgälden ang. 597, 618.
koUntvill, klans ^uZull 99.
Rum, Niddarehus-Secreterarens förseglas 261,262.
Revisorer öfwer Riksgälds.-Contoiret. Se Wal.
—
Banco-Werket. Se Banco.
kääk, ksonarcl 337.
kook, von 862.
S.
rooZ Register. ^
S.
8anZerlköl6, kelar Olok 668.
Lclaultrrenlaeim, von Oaviä 422/ 452, 556, A7l,
593' 672, 721, 724, 727, 8Z6, 84Z.
Smadeffrifter om Militairen och Adeln 16, 19, 6z,
65, 534. 599, 621, 603, 605.
L^alstencreutr, Molarin K6olp)la, Arresterad 256.
60, 7Z, 113, 134, 140, 147, 245, 326,
315, Z20, 336, 342, 526, 539, 564, 569,
692, 875, 893, 928, 961-0
Spannemäl, Län i Banque» derpå 746.
8^renAtporten8 fOfwerstcn ^öran lVla^nu8) uteflutande
ur Ständet, ang. 54, 62, 113,149, 155-
LpsrrLöIci 72.
Stats U^stottet, ang. 118, 136, 184, 185, 218.
Lteialaokk, Lkarillieria 53-
Ltqernvall, kric 352.
Lyerngranat, Larl ZZ2, Z72, 625, 726, 729,
746, 754, 796, 8l7/ 874, 877, 896, 900/
921, 923, 912, 922, 939, 953, 983.
Ltjsrnecreutr, Lamuel 252, 688-
8h'erneI6, Arresterad 256.
Lteöt, polian Kxel 52Z.
Strokirk, von Larl HUoipla 196.
Ltrömkelät, kreäric 6eor^ 877.
Säkerhets-Acten, ang. 309, 357, Zoi, 522, Z54,
597, 598, 625, 629.
NB. Desi införande i Riksdags-Bestulet
pracaveras 757, 758.
r.
64. Register. 1229
T.
Aal, Landkmarjkalkens 1.
— Friherre Ueutcrkolms att komplimentera de
andre Ständen 6.
om Smädcskrifterne roo.
Tacksägelse till Borgerstapet i Stockholm för deras
nitista förhä'!ande 184, 196.
— till dito för Wackthällningen wid Riddare
huset
14.
— till Kongl. Mast för Desi anstalter till Ri
kets
försvar 59, 62, 113, n6, 129,
137, 140, 155, 602.
— till Hertig Lärn. 59, 92, 129, 142, 355.
till Kongl. Mast för Husbehofs-Branning
92, 218.
— till Hertig kkLOkio 115, 142, 355.
— till Konungen och Drottningen om Kron
Prinsens
Uppfostran 602, 616.
Taleman, Bonde-StändetS Begrafwes 356.
Iliam, kelar 94, 121, 229, 498, ZI5, 5«6, 555,
528. .
DiZerlHelm, Leveä Luttak 222, 343, 350, 639,
757-
DiZerlieät, 6ustak Käolpla 219, 288, 574/ 609.
Tryckningen af Ridderstapets och Adelns Protocoller
14/ 318, 322, 986.
af Dictamina 86, 94.
U.
ak, Lamusl 703, 883, 900.
Sfs Un
-
i«io Register.
Underskrift, Landtmarstalkens pä Säkerhets-A^ten,
protest deremot pä Riddarehuset 605,bcy.
Underskrifter till Bewittnande af L.rndtmarfkalkens
Dictamen. Se Landtmarskalk.
V.
3§ice Landtmarskalk Förordnad 25;).
W.
^VackstaZer, 6ustak 80, 131, 288, Zoi, 726,
758, 880, 88i, 9'4, 966, 987, 988.
Wacktmeister, Larl Allain 257, 261, 262, 264,
26Z, 287, 292, ZOI, Z0Z, ZIO, ZI2,Z24, ZZZ,
337, 338, 34^, 34l, 345, Z49, 355, 373, 501,
503,504, 505, 515, §26,527, 529, 540,546,
567, 586, 587, 598, 621, 605, 607, 608, 700,
726, 744,745, 746, 755, 88Z, 897, 898, 899,
901,906,927, 910,913,940, 944, 965, 969,
972, 973, 975, 976, 977, 978, 979, 980, 985,
986, 987, 988.
Wal till Electorer 22, 21, 255, 260, 264.
Ledamöter i Riddarehus-Utskottet 22, 65.
i Banco dito 22, 65, 107, 304,
327, 516, 522.
i Hemliga dito 124, 128,150,
160, 304.
i Bewillnings- och KrigsgärdS
Utskottet
350, 505.
„i Expeditions-Utskottet 502.
— Fullmägtige och Revisorer i Riksgälds-CoNtoiret
743, 75o, 75i
Wal
-
Register. 1°'-
Wal titt Fullmägtige och Revisorer af de andrs
Sanden 935-  Wallensträklcs, Memorial oM Financen 477.
Wreäe, wadian Lastmir 265.
Z.
^eiZler, von 862.
Ä.
^kerielät, k^sts kksnär. 549-
O.
ÖkrnLölst, härten I^uäviZ 759, 832, 911-
