# ID: svediakorp-gov158
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1789
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 113,426
# sentences: 3,395
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


622 Mdderst. och AdelnS protocoll
Grefwe
lewenhaupt, OlaLS, yrkade äfwenle,
des derpå, att Ridderstapet och Adeln mätte förblif.
wa ivid sitt redan fattade Vesiuk; hwilken tanka äf.
wen af Högloft Ridderstapet och ' Aoeln pä gjord
proposition af Herr vice Landtma,'stätten bifölls.
H-rr vice Landtmarstalken berättade för Hög,
loft. Ridderstapet och Adeln, att dä Deputationen
med tacksägelsen för Hans Kongl. Maj.-ks förswar
af Rikets gräntfor haft företräde, hade förefallit,
hwad det inför Kongl. Maj:t hällne Protocoll innefattar,
hwilket nu upplästes och här vilagt finnes.
Herr vice Landtmarstalken anmälte, att rörande
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens Examen
lära Ridderstape's och Adelns Herrar Depmerade
sä wäl som de Ledamöter, hwilka sig dessutom inställt,
med honom för Ridderstapet och Adeln, med
innerligaste fägnad kunna wittna om Hans Kongs.
Höghets oförmodade och undranswärda framsteg i
sina studier; Att BondEtändet genom ProkocollsUtdrag
af den 2 innewarande förestagit, att i afseende
pä denna hugnefamma öfwertygelse genom en
stor Deputation af alla 4 Ständen, hos Hans
Kongl. Maj:t och Hennes Maj.-t Drottningen aflägga
Riksens Ständers underdäniga tacksägelse för
Deras Kongl. Majestäters, för Hans Kongl Höghets
uppfostran anwända ömma och faderlig»
omsorg.
Herr kilans, fl. fl., hade häremot ingen ting
att inwända; men som Hans Kongl. Maj:t, enligt
hwad nyligen uppläst blifwit, behagat förklara sin
nådiga benägenhet för Ridderstapet och Adeln, sä
hemställte han, om man icke borde profitera af detta
till
-
1789, dm 7 Aprill> 6oz
tillfälle för att tillika uppdraga wära Deputerade,
att nämna om wära arresterade Medbröder.
Grefwe lewenhaupt, Llaes, instämde härmed
och alt wära Deputerade wid Tacksägelsens aflägganve
ej böra underläta denna underdäniga framställning.
Herr vice Landtmarstalken frägade, om icke
Ridderstapet och Adeln innan de i dag ätstildes,
stuve täckas utse Ledamöter till en Tacksägelse-Deputation.
Friherre Duwall frägade, om Deputationen skulle
haswa till ärende, tacksägelses afläggande, eller
att i underdånighet andraga om wära fängslade Medbröder,
eller ock begge dessa föremäl.
Herr vice Landtmarstalken upprepade anledningen
och erindrave, att nödigt more, det han först af
Hans Kongl. Maj:t inhämtade, om och när Hans
Kongl. Majit behagade emottaga någon Deputation
frän Riksens Ständer, hwarefter han sä om
det ena som om det andra skulle underrätta Högloft.
Ridderstapet och Adeln.
Herr vice Landtmarstalken berättade, att ledd
af sin pligt sä wäl för sitt Ständ, som mot sig sjelf
och hwar redlig Medborgare, hade han funnit tillfälle
att för Hans Kongl. Majit yppa Nidderstapets
och Adelns oro öfwer den i Fahlun af trycket utkomne
Smädestriften; han hade med yttersta tillsredsstätlelse
funnit Hans Kongl. Måill redan underrättad
om denna lastfulla Auctors Skrift och fält
emottaga det sivar, att Hans Kongl. Majll behagat
ande
-
604 R.iddersk. och ZldelnS protocoll.
anbefalla JnstilimCanhlers-Embetet käla ställa Författaren
under laga Ransakning och Dom. Hans
Kongl. Maj:ts Nädiga Befallning härom till RiksDrotjen
af den z:dje April, hwaraf Herr vice Landtmarstalkcn
fätt emottaga en Afskrift, dlef uppläst sä
lydande:
Till Herr Rils-Radet och Riks-Drotsen!
5 oc. ac. ac. Ifrån Tryckeriet i Fahlun
har nyligen utkommit ett Tal till Menige Allmogen
i Stora Tuna under allmän Socknestämma
den 8:de sistledne Mars, hallit af Lric ^äolxst Winckalll.
Wi hafwa ansedt detsamma innehålla sädane
ordasätt, som ej annat kunna än sära Riddersta»
pets och Adelns heder, da hela detta första Ståndet
i Riket beskyllas för att wara sälde till Rikets fiender.
Och som wi icke allenast sädant Författarens
uttryck med misshag erfarit, utan ock alldrig kunna
tilläta alt Rikets första Ständ skulle sakna ben aktning
detsamma tillkommer, samt e.t helt Riks,tänd
blottställas sör ohemula tillmålen; sä mele Wi Eder
härmed uppdraga, att igenom Iustitiä-Canhlers-Embetet
läta ställa Författaren under Laga tilltal, samt
att Laglig Domstol mä efter behörig pröfning fälla
den Dom, Lag och Författningar förcstrifwa. Wi
befalle ac. de. Stockholms Slott den g April 1789.
L- Lcströckersteim.
Friherre Duwall igenkände häruti Kongl.
Maj:ts Nåd, Mildhet och Rättwifa, samt söreflog,
att Herr vice Landtmarstalken tyid första lägenhet,
dä
r?8y, den 7 April' 6o§
da stan uppwak'ar Hans Kongl. Maj:t, deröfwer
frambär Ridderstapets och Adelns underdäniga erkänsla
och wördnad samt anhållan, att denna nu
uppläste Nädiga Skrifwclse mätte i de utkommande
Dagblad fä införas.
Ridderskapet och Adeln Brahe enahanda tanka,
häruti och Herr vice Landtmarstalken sragade,
om Ridderskapet och Adeln tilläter, att han i underdänighet
wid första tillfälle anhäller, att denna
Kongl. Maj-.ts Nädiga Skrifwclse af Trycket fär
utgä.
Befwarades med allmänt Ia>
Herr dlorckvnstolpe, ^näers, päminte VM de
andre Pasquillanternes answar.
Herr vice Landtmarskalkan gaf wid handen, att
han tält wid Talemannen och att de lära wara i
full fonction att öfwerwäga Ridderstapets och Adelns
begäran, angäende de andre Ständens instämmande
till en gemensam underdänig föreställnings görande.
Friherre ^Vachtmeister, som wid Sessionens
början anmält sig att fä tala, anförde:
Ridderskapet och Adeln lärer äswen som jag
hördt omtalas, det wär Landtmarskalk, Hans Epeellence
Gref I^ewenllanpt, understrifwit SäkerhetsActen;
för att förwissa mig härom, war jag sjelf
med ett par utaf mina wanner hos Hans Excellence
Landtmarstalken och frägade, om sä wore, att han
strifwit under, hwarlill han swarade, att han underflrifwit
pä Nidderstapets och Adelns wägnar som
Landtmarstalk. Det är således en fanning mina Her.
rar och intet ett ryckte, att Landtmarstalken under--
6o6 Riddersk- och Adelns protocoll.
skrifwit. Jag hemställer derföre Höglofl. Ridderskapet
och Adeln om icke wi här till Protocollet böra
anföra wär protest emot en underskrift, som Ridderskapet
och Adeln, sä mycket mindre kunna gilla och
godkänna, som han är stridande twäremot Ridderskapets
och Adelns Besiut, enligt desi justerade Expedition
och wära i Privilegierne förwarade rättig,
heter, således olaglig. Detta är hivad jag wagar
hemställa Höglofl. Ridderskapet och Adeln, öfwerlygad
att de härutinnan med mig instämma.
Ridderskapet och Adeln förenade sig härmed
genom ett starkt Ja.
Friherre Lielke, att utom det att underskriften
strider mot Ridderstapets och A)elns Beslut, wore
såsom den största olagligbeken att anmärka, det sadan!
stedt utan Ståndets wettstap.
.Begärtes med häftighet att fä Proposition.
Herr vice Landtmarstalken. Höglofl. Ridderstapet
och Adeln torde befalla en särskildt stund att
deliberera öfwer detta Ärende.
Nägon hördes begära saken pä bordet; men
deröfwer uppstod en särdeles oro och mistnöje.
Friherre Duvall, trodde ej mera än en tanka
häröfwer kunna uppstä, Åtminstone mäste oändeligen
fä kunna wara deremot; Ingen lärer säledes wilja
göra detta till ett deliberakions-ämne. Det kan ej
nekas att reservera sig till Pcotocolle, och att deröfwer
fä proposition.
Herr vice Landtmarstalken. Det är ej swart
att igenkänna Höglofl Ridderskapets och Adelns ömtålighet
sä snart de tro sig förfördelade; den wärma
I
1789, ben 7 April!. 6->7
ma hwarmed detta ärende upptages tolkar sanningen;
med mera kallsinnighet kommer Ridderskapet och
Adeln witzare till ändamälet. Höglofl. Ridderskapet
och Adeln hade i Herr vice Landtmarstalkens
tanke nog tillräckeligen protesterat i den expedition,
som Herr vice Landtmarstalken nägra timmar efter
det den blifwit faslstald, i Kongl. Majsts händer
Lfwerlemnak; Protocollerne bewara för öfrigt ett
ojäfagtigt och oföränderligt wittnesbörd om Ridderstapets
och Adelns tanka. Det synes ej obilligt än
ytterligare göra sig försäkrade, hwar och en har rät.
tighet att i Protocollet reservera sig; men genom en
proposition wore det sa mycket fwärare, som Herr
vice Land.marstallen ännu ej sedt Hans Excellence
Herr Landtmarstalkens underskrift; singe han se den,
skulle han närmare kunna utlaka sig.
Friherre Wacktmeister wille till denna Herr
vice Landtmarstalkens osäkerhet om underskriften hofwa
beswarat, det han till undwikande af allt misitroende,
brukat den försigtigheten akt, såsom han redan
anfört, wid sitt besök hos Hans Excellence
Landtmarstalken wara ätföljd af twenne Riddersmän,
af hwilka den ena wore Friherre DantinZskaulen.
Skulle ej nägon proposition följa, kunde Ridderstapet
och Adeln i Protocollet reservera sin protest,
hwilken utwäg afwen stod öppen i fall nägon wore
af annan tanka eller kunde hafwa att deremot inwända.
Ropades allmänt Ig.
Friherre Duvall. Wi begära med en röstsamteligen
detta till Protocollet: skulle nägon wara
deremot, kunde den afwen teckna sig.
Ridder
-
6o8 Ridderst. och?ldelns protscoll.
Ridderskapet och Adeln östade att sä höra, huru
Friherre Wacktmeister ord wore till Protocollet
fattade. Ridvarehus Secrcteraren gas med Herr
vice Landtmarstalkens tillstånd tillkänna, att om
Högloft. Ridderskapet och Adeln befaller att höra,
hivad nu till Protokollet wore fattat, torde det ej
utan stapplande kunna uppläsas, emedan omöjligt
wore att kunna i pennan författa, lika skyndefamt
som ett muntcligt anförande.
Friherre Wacktmeister öfwerlämnade dä, till
mera tydlighets »vinnande uti Protokollet, skriftligen
författat, hwad han munteligcn anfört , hwarwid
Friherre Wacktmeister näst framför de orden: således
olaglig tilläde utan Ridderskapets och
AdelnS »vettskap; och som i Protokollet influtit,
att Ribderstapet och Adeln samfällt tyckts instämma
»ned Friherrar Wacktmeister och bielke, fannt
Ridderskapet och Adeln för godt, att i det ställe skulle
positive införas, att Ridderskapet och Adeln sam,
fällt instämde med Friherre Wacktmeister.
Friherre Wacktmeister ord, jemte denna senare
mening blefwo pä Ridderskapets och Adelns
befallning ä nyo uppläste och Protokollet för justerat
af Högloft. Nidderskapet och Adeln förklarat.
Friherre Wacktmeister, sä snart Protokollet
salunda är justerat, är protesten Ridderskapets och
Adelns tanka.
Det begärtes att i Protokollet skulle anmärkas,
att ingen, anmält stg wara af annan tanka.
Friherre kkeist, brestric anmärkte, att det wore
en ny wäg att genom reservation i Protokollet
stadga
39. 1789, den 7 April- 629
stadga ett Beslut: han yrkade deröfwer proposition
ifrän Herr Landtmarskalk».
Friherre Duken. Reservation till Protokollet
med allas bifall ar tillräckelig. Men som han ej
tydeligen hördt hwart och ett ord, blef Friherre
Wacktmeister anförande ä nyo uppläst.
Herr bloräeI,stolpe, ^näers, päminte att det
blifwit förbehållit att i Protokollet skulle intagas
om någon wore af stridig tanka, men att ingen sig
anmält.
Upplästes Bewillnings- och Krigsgards-Utstottets
betänkande och projekt till Bevillning med särskilta
Bota oc. oc.
LadeS pä Vordet.
Herr liZerstestt, Lustaf ^stolpk. Dz jag
wid min uppkomst pä Rlddarehuset sörspordt, att
Bewillnings- och Krigsgärds-Ucstottets Betänkande
»ned sine Allegater är pä bordet lagt, nödgas jag,
sorn längesedan warit sinnad begifwa mig till kemorten,
af skäl att ej mägta afbida blotta löften" om
Plenidagars undfäende utan någon werkställigher,
anmärka följande: Jag har i flere dagar afwaktat
det ögonblick, fom rycktet sagt, att blifwa arresterad
jemte flere »ned »nig lika tänkte frän detta wördnads»värda
Riddarehus. Nu ar dagen inne, dä man
sagt, att det skulle hända, »nen lyckt,'gtwis har rycktet
denna gängen fört en osanning: och dä jag intet
will i detta menföret exponera mig för lika dryg
kostnad som »vid hitkomsten eller resa 230 mil i stället
för 60, medan Hafwet ligger, sä är jag i bäda
s:dra Bandet. Q q hän
-
Sio Riddcrss. och AdelnS protocoll
hanseenden
ursäktad. Jag har en betydande fordran
af Fält - Commissariatet j Finland för gjord Lefwerants
till Armeen, den har jag af Kongl. Utrednings»
Commissionen härstädes welat uppbära, man har
wist mig tillbakars till Commistarialet och sagt, att
större Remister dit wore öfwerstyrde; deruppå har
jag fatt sivar, att de affkickade medel knappt liquiderat
en fjerdedel af hwad Armeen haft att fordra.
Jag nödgas således lika fattig resa hädan; men för.
klarar tillika att sa lange min fordran blir obetalt,
jag hwarken bewiljar, Recruterar, Remonterar, för
Ordinarie- eller Warierings - Nummer, eller utgör
det minsta Onus; ty jag har ingen ting. Wald har
mig handt igenom Herr Ofwerste Kammar-Junkaren
Baron ^rmkeläts anstalter med Trost-Kustars
borttagande af mitt Lagstadda folk, och hwaröfwer
jag fördt klagan hos Konungens Befallningshafwande
i orten, som alldrig blifwit hördt; ty sörlia,
rar jag annu en gäng, att alla Contributioner pä
mig och min Egendom blifwa Restantier; helst cnligt
mina Bref frän Finland, smittosamma sjukdommar
liknande pesten utbreda sig och ödelägga det ringa
antal Tjenstefolk jag har qwar. Och följaktligen
mitt Landtbruk.
Häraf utbeder jag mig med Herr vice Landtmarstalkens
och Högloft. Ridderstapets och Adelns
tillstånd undfå ett Lxtractum krotocolli af Herr
Riddarehus-Secreteraren ordentligen vidimerat till
min framdeles säkerhet.
Onstades lycksam resa af Herr vice Landtmarstalkem
Herr
General Duwall srägade om Dxtractum
krotocolli till de andra Standen med Ridderstapets
-
1789, den 7 April- 6n
pets och Adelns swar om Säkerhets - Alen more
^ expedierat.
Herr vice Landtmarstalken berättade, att Han
detsamma till Talemannen aflämnat. Föredragandet
i Ständen berodde ej af honom.
Bifölls att Riddarehus-Salen nästa Längfredag
sär nyttjas till den wanliga Frimurare-Concerten.
Den wid öfwerläggningens början bifallne De»
putation war af Fifcalen anteknad och blef uppropad.
Uova föreställning af Herr Majoren Danck.-  warclt Dill^eliröm, gjorde Rigderstapet och Adelil
en illvillig Insamling till understöd för dest arresterade
Ledamot Lieutenanten ^obmn ^lmkelts behöfwande
Hustru och sein Barn, hwilken räknades och
fannts wara 214 R:dr, 2 Ducater, 21 st., som
tillställdes Niddarehus.Fiscalen att till Fru Almfelt
öfwerlämna.
Ridderstapet och Adeln ätstildes.
In kistem,
LunAencrona.
Justerat pti Stockholms Slott
ben 25 Mors i-8ö.
Bilaga.
Stockholms Slott den 2g Mars 1789.
I anledning af Riksens Stänvers wederbörli.
gen anmälte underdäniga anhållan, behagade Kongl.
Q q 3 Majtt
612 Ridder^, och Adelns protocoll.
Majtt klockan 4 eftermiddagen uti Sängkammaren
pä Ofra Wäningen of Kongl. Slottet, emottaga
Rikfens Ständers Deputerade, Zv af Ridderskapet
och Adeln samt 24 ifrän hwarje af de öfrige Strinden,
anförde af Herr Grefwen och Landtmarstalken
samt Talemännen.
Kongl. Majit stod wid ingången af Skranket,
som omgifwer Sangen, och wid^ Kongl. Maj:ts högra
sida Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen.
Kongl. Majtt ivar uppwagtad af Dest OfwersteKammarherre,
Riddaren och Commendeuren af Kongl.
Mattts Orden Herr Grefwe Nil8 polke, Ofwerste
Kammar-Junkaren, General-Majoren, Riddaren och
Commendeuren af Kongl. Majtts Orden, Herr Friherre
Lrvort laude, Capitaine-Lieutenanten af LifDrabante
- Corpsen, Grefwe K6am luäviZ lewenlauxt
och. Capttainen wid Latta Dragonerne af
Kongl. Majtts Lif- och Hus-Troupper, Grefwe ^acod
Oe la 6arZi'e
Hans
Kongs. Höghet Kron-Prinfen war uppwaktad
af twenne Dest Cavaillerer, Friherre Iclörner
och Friherre Loise.
Protocollet fördes af Stals Secreterare» Lcströ- ^
äerdefm, under ledigheten asHof-Cancellers-Embetet.
Deputerade emottogos och infördes af HofMarstalken,
Ofwersten och Riddaren Friherre Ltrömkelt
med Hof-Staten.
Herr Grefwen och Landtmarstalken uppläste och
öfwerlämnade i Kongl. Maj:ts händer den har följande
Riksens Ständers underdämga Skrifwelft:
Stor
-
1789^ den 7 April. 6iz
Skormagtigste Allernadigste Konung!
Riksens Ständer iakttaga med innerlig glädje
och tillfredsställelse alla tillfällen, dä de inför sin
Nådiga Konung kunna frambära försäkran om deras
oswikeliga underdäniga trohet och undergifwenhet.
De arv skyldige att hembära en hjertelig tacksägelse
till den högsta Försynen, som under krigets
hotande faror, bewarat Sin Smorda, och som ifrän
Evers Kongl. Majtts dyra Perjon afwandt de olyckshändelser,
som krigslåga» manligen åtfölja.
De äro skyldige att nedlägga den lifligaste erkansta
för Eders Kongl. Majtt, som ingen möda
haft ospard, och intet Beswär undwikit för att frälsa
Riket, bibehålla dest sjelfständighet, rädda dest
Gränsor och Landskap, samt derifrän afhälla främmande
Härsmagt.
Men Allernadigste Konung! Ju wärmare hiertan
Eders Kongl. Majtts undersåtare hysa för Eder
Kongl. Mastt, ju ömmare ar deras oro öfwer den
wada, hwaruti krigets äfventyr kunna .föra Eders
Kongl. Majtt och Riket, och ju ifrigare blifwer deras
önskan att se de öfwer Sweriges Himmel sammandragne
maln genom en snar och lycklig fred
skingrade- De arv derföre beredde att hwar i sitt
kail, uppoffra allt, för att med förenade krafter kunna
möta Fienden; att, like deras gamle Förfäder,
pä manligt sätt till sista blodsdroppan förswara sin
Konung och Fosterland; art upprätthålla Rikets
sjelfständighet och Swensta Folkets urgamla heder,
samt att dymedelst satta Eders Kongl. Majtt i till.
ständ att förskaffa Riket en ärofull, säker och war,
aktig Fred, den Riksens Ständer underdänigst anO
g z hälla
6i4 Ridderst. och AdelnS protocoll
hälla
att Eders Kongl. Maut af ömhet för Sine
Undersåtare nadigst täcktes bereda, emottaga och stadga
, sä fort en stdan bjudes och erhällas kan, pä
det de sär och refwor krigslägan förorsakar, mage
under fredens och lugnets äterfäende, sunna bo-as
och helas, och den idoge Medborgaren i stillhet ater
fä störda Fredens sälla frukter, som hittills gjort
Eders Kongl. Majus Regering lycklig, och i alla
tjdpr, stall göra Eders Kongl. Majus Namn wal.
signat bland Swea Barn och Jnwänare.
Riksens Ständer framhärda med djup undersa.
selig wördnad.
Stprmagtigste Mernadigste Konung l
Eder Kongl. Maj:ts
Allerunderdanigste och Tropligtigsts
Tjenare och Undersätary.
Pä RidderstapttS och AdesnZ Pä Preste-Ständets
magnar magnar
L. L.-I>evvenliauxt. HIno von Iroil.
k. t. Landtmarstalk,
Pä Borgare - Ständets Pä Bondc-Ständets
magnar magnar
guster» ^nsterslon.
Hvarä Kongl. Maj-.t lämnade följande Nådiga
Swar;
Med mycken tillfredsställelse har Jag emottagit
Riksens Ständers förklarade erkänsla för de trögna
omsorger hwarmed Jag mördat Rikets heder och för.
fwar. Jag känner lifligen den aran att styra och
anföra
1789, den 7 April- 615
anföra ett tappert och trogit Folk, hwars kärlek och
föhnl»ende uppmuntrar mig under alla bekymmer.
" Ibland de första af Mina önstningar, är wis.
ferlitzen att winna en Fred, ärofull i sina wilkor,
säker i sitt beständ. Jag har försäkrat Riksens
Ständer att icke dertill försumma nägot tillfälle,
och Jag förnyar med nöje ett löfte, grundat i Min
egen böjelse och deras önstan. Emedlertid stola Min
Person, Mitt Lif och Blod wara osparde för Mitt
Fädernesland, och da Riksens Ständer understödja
Mitt bemödande, kunna de wara försäkrade om den
Kongl. Näd och N >nest, hwarmed Jag förblifwer
Dem städse wälbewägen.
Herr Greswen och Landtmarstalken samt Tale»
männen och Deputerade undfingo den Näden att
kysia Konungens hand. hwarefter de afträdde, dä
Kongl. Majit genom Ofwerste Kammarherren Herr
Grefwe koste, äter inkallade Herr Grefwe,, och
Landtmarstalken med Adelns Deputerade och tillsa,
de dem:
Jag har lätit Ridderstapet och Adelns Deputerad?
komma tillbaka, ty dä Jag emottog Deras
tacksägelse, kände Jag ä nyo hos Mig upplifwas den
fägnad, hwarmed Jag alltid emottagit Ridderstapet
och Adeln.
Enstilta saker böra alldrig blandas med allmänna.
Jag har alltid i Mitt hjerta förenat det nöje
att belöna förtjenster, med den tillfredsställelse att
glömma oförrätter.
Riket är i krig. Min Ader äger det yppersta
tillfälle att pä sina Förfäde-s sätt förtjena ära.
Mina Undersökare aga r8 ärs erfarenhet af Mitt
Q q 4 hjerte
-
6i6 Lidderst- och Adelns protocoll.
Hjertelag bade för höga och laga, och i synnerhet
för det första Skändet i Mitt Rike. Om de st^id
med lika uppriktigt nit söka att det förtjena, ,^m
Min böjelse ar sann att det bibehålla, sä stola deras
gärningar rättfärdiga deras tänkesätt, och Jag,
wid en annalkande ålderdom, nju a den trösten, att
alltid kunna omfamna Ridderstapet och Adeln med
den Kongl. Nåd och Dines!, hwarmed Jag förbiis»
wer Dem samt och synnerligen wälbewägen.
Herr Grefwen och Landkmarstalken samt Deputerade
finga den näden att tysta Konungens hand
och afträdde.
L. I^ewenlmupt,
K. t. Landtwarstatk.
Enligheten nied Originalet,
D. Lckrösterkegm.
Ollsdagen den 8 April.
Plenum klockan 8.
Ordförande Herr vice Landtmarstalken.
Upllstes Riddarehus «Utstottets Betänkande
öfwer Ridvarehus-Ärendcrne.
Lades pä bordet.
Upplästes Riddarehus - Utskottets Betänkande
om Adeliga Jungfru-Stiftet.
Lades pä bordet.
Herr vice Landtmarstalken gaf tillkänna, att
Hans Kongl. Majst med särdeles näd upptagit
Riksens Ständers underdåniga anhållan, att hoS
Kongl. Mjst fä förklara fin lyiderdäniga erkänflH
fö!?
r?8y, den 8 April- 6l?
för Hans Kongl. Maists wid Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsens uppfostran anwände outtröttelig»! möda
och omsorg; Alt Hans Kongl. Majit behagat
tillåta en Deputations emottagande i morgon, hwartill
tiden och stunden genom Anslag Lomme att tillkännagifwas.
Herr vice Landtmarstalken hade wid detta tillfälle
fördristat sig att Mra en underdånig päminnelse,
angäende det Ridderstapet och Adeln sä högt ömande
ärendet, sina arresterade Medbröder; Och att
det swar han undsätt gäswo honom mera anledning
till fängnad än misttröstan, men närmare wore honom
ej tillständig! att explicera sig.
Friherre Duwall. I anledning af den hugnad
detta Herr vice Lanvtmarstalkens tillkännagifwande
uppwäcker, hemställte han, om icke den af
Herrar Landrmarstalkarne, som komma att anföra Deputation,
täcktes pasta tillfället att andraga wär innerliga
längtan, att ater fä fe wära Arresterade
Medbröder, såsom den ömaste sak hmilken ligger ost
pä hjertat.
Herr vice Landtmarstalken. Hwad han tillkännagifwit
wore grundat pä den kunnoghet och närmare
anledningar han trodde sig kunna äga om sakens
ställning; men han trodde derjemte, att man
säkrare nalkas ändamälet dä tystnaden bewarades,
försäkrandes att förhällandet sä wore som han det
nu uppgifwit.
Herr LilanZ, sacod tillstyrkte, att blott i allmänna
ordasätt nämna om Kongl. Majtts näd för
sitt Ridderstam och Adel.
O q 5 §ri
-
618 Ridderst- och AdclnS protocoll
Friherre
Duvall trodde, att tjenligaste kunde
wara att det öfwerlämnas till Ordföranden af De.
putationen. att afpassa omsiändigheterne och inrätta
sitt förhållande efter hivad kunde sonderas olli den
nådiga Disposition hwaru i Hans Kongl. Maj:t
kunde sig besinna, och hwaröfwer Ordföranden torde
äga tillförläteligastc kundstapen.
Friherre ^lannerkeim. I den händelse Högloft.
Ridderskapet och Adeln fär widtaga den sa
länge efterlängtade utwäg, att genom en Deputation
i underdånighet anhälla om wära fängne Medbröders
frihet, önstade jag för min del att densamma
af Herr vice Landtmarstalken blefwe anförd. I de
Termer, hwaruti Ridderskapet och Adeln sig nu befinner
med hans Excellence Herr Grefwen och Landtmarskalken,
tror jag ej att han hwarkcn för Ridder,
skåpet och Adeln eller de fängne Ledamöterne wid
ett fädant tillfälle kan wara ett angenämt redskap.
Ridderskapet och Adeln tycktes instämma i denna
tanka.
Herr vice Landtmarstalken. Ridderstapets och
Adelns förtroende wore för honom sä smickrande,
att honom felte ord att det erkänna. I fall ej Hans
Excellences Grefwe I^evenliaupts hälsa tilläter,
torde det förmodeligen blifwa han som singe den ä.
rån anföra Deputationen.
Upplästes Hemliga Utskottets Betänkande af !
den 24 Mars angäende Garantien af Riksgäld
jemte Bilagorne, och sedan de Herrar som sig att
tala anmält, hade blifwit upptecknade, yttrade sig:
Fri.
1789, dm 8 April» 619
Friherre Örnvall. Det han trodde, att Be«
willningsfrägan bort föregä i anseende till sin nära
gemenskap med Garantien, ty en Garantie utan be.
wis pä tillgäng till dess uppfyllanoe wore betänke.
lig, och Lenna tillgäng kunde ej utrönas utan genom
wrsshete-'. att B-willnings-Summan utgår. Friherre
Duvall uppläste derefter sina tankar dem han strifteligen
författad':
Dä nu den bekymmersammaste öfwerläggning
hos Ridderskapet och Adeln förekommer, och man
skall stadga sitt Beslut uti ett mäl. som deciderar
om samtidas oH efterkommandes öde och wäl, i anseende
lill den Skatt och Bewillning, som Rikets irakade
gäldbundna och wädeliga tillstånd gör för
Riksens Ständer oundwikelig att sig ätaga, sä bekänner
jag, det jag med häpnad frambär mina tankar,
af frugtan alt med bästa och renaste uoplät ända
kunna begä misstaa. Hvad Hemliga Utstötte,S
Lxtractum Ittotocvlli as den 24 Mars sistlidne innebär
är nödigt att upprepa. Det hufwuds-tttigaste
deraf ankommer deruppä att Riksens Ständer stola
ätaga sig att Garantera eller answar», för en Gäld.
Summa af något mer än 21 Millioner Rtdr Specie
eller Ett tusende Twahundrade Sextiotwä Tunnor Guld
och 3492 R:dr Specie, hwarunder begripes förut gjord
Gäld, och hwad till det iräkade Krigets utförande
för innewarande ärs Fälttags utförande erfordras.
Att hwarje Swensk Inbyggare känner inom sig en
brinnande häg att frälsa Riket ifrän en sä tryckande
börda, ehuru det mäste med kännbar saknad af sin
förmögenhet, är alldeles otwifwelaktigt, men dä det
ärliga Interesset af 21 Millioner R:dr utgör efter
Hemliga Utskottets Betänkande och Uppgift en Smn>
ma
620 Rldderst. och AdelnS protocoll
ma
af 70 Tunnor Guld, utom den hittills ätagne
ärliga och wid detta ars stut till anda löpande Bewillningeu
af circa 12 Tunnor Guld, oberäknat
gamla Riksgälds-Fonden af 9 Tunnor Guld, samt
Manufactur- och Fiskeri-Fonden, som torde till z
Tunnor Guld kunna beräknas, hwartill borde upptagas
Slottshjelp och Medicinal-Fonden, hwars belopp
jag ej noga känner, och gar dem således uti Calculation
förbi; men hwartill i stället bör läggas den af
Landet ärligen utgäende Bränwins-Arrende-Afgiften,
som lärer till 18 Tunnor Guld stg belöpa, ja uppstår
en försträckande Summa af blotta Bewillningar.
(Utom all annan Ordinarie Skatt), till en
Summa af na Tunnor Guld, som af detta fatti»
ga Rike mäste ärligen utgä, utom att för hwarje ar
mer än en obetydlig afbetalning pä Capitalet af 2l
Millioner R:dr stall stäatt förmoda. Harwid bör anmärkas,
att dä en Bewillning förestäs och pä papperet
uppgifwes lil! belopp af 82 Tunnor Guld, borde
den rätteligen innefatta en ännu högre Summa
i anseende tilt siere förefallande afkortningar, som man
under Uppbörden och ivid Belalningarnes indrifwande
mäsie bereda stg uppä. Att uchräsia allt detta af
wart Land, förefaller mig säsom den största omöjlighet,
ehuru Projectet kan wara mindre swart att formera.
Det läter troligen stg icke göra ett är, och
än mindre de päsöljande; och likwal fordras en märkelig
längd af tid, som denna Eptra Bevillning bör
fortfara, för att afbörda denna Gäld. Den som pä
den sanfärdiga sidan känner Landets tillständ, huru
Landtbrukaren är med utgifter betungad, och huru
' flere ärs misiwäxt uti ätstilliga orter och en klen
äring pä andra ställen i Riket medtagit desi krafter,
jemte de tryckande kostnader i anseende till täta
Recru
-
1789, dcir 8 April. 621
Neemieringar, Dnrchmarcher, med mera, som ett
brinnande krig medförer, sä är ej underligt, om man
hisinar för ett förestäende öde, som hotar med andersäng
sä wal Landtbrukaren, som andra Handkeringar
och de Rörelser, hwarifrän betalningen stall
hämtas. Konung och Fädernesland mäste dock bispringas,
räddas och hjelpas, och deremot kan ej nä.
got wara att inwända sä långt möjligheten det medgifwer;
men dä alla blifwa utblottade af bestattningar,
som krosia dem, hwarifrän Resiourcen stall komma:
och dä wälmägan mäste ärligen mer och mer
aftyna, hwar blifwer dä Rikets sjelfständighet?
Toma ord bidraga dertill allsiutet och utarmade Inwänare
uti ett Rike äro alltid försatte i den farliga
belägenhet att förlora densamma. Man bör dock ej
fälla modet, och efter min tanka, är en trogen Undersätes
och redelig Medborgares owilkorliga skyldighet
att uppgifwa det räd han efter sitt bästa begrepp
anser i fa brydfamma omständigheter wara
tjenligast alt widtaga. Galden är förfärlig och hotande,
men synes blifwa minst tryckande, om följande
Systems, som har till föremäl att göra bördan
dräglig och minst betungande, warder gillad och antagen.
Riket är nu i krig inwekladt; följaktligen
mäste kl med heder utföras, wärt Land frän förödelse
frälsas, och en styndesam samt anständig fred
eflersträfwas. Alla andra betänkligheter mäste för
denna skyldigheten wika. Om derföre Ridderskapet
och Adeln det täcktes gilla, tyckes mig med Rikets
krafter och nägorlunda beställd bäst kunna förenas,
att af de utaf Secrete Utskottet uppgifne 21 Millioner
R:dr, Riksens Ständer ätaga sig anfwarigheteu
för 7 Millioner R:dr Specie, som till krigets utförande
mä uppnegocieras af den Man, hwilken Konungen
-
622 Ridderff. och Adelns protocoll
nungen
dertill i Räder behagar utse, och att den»
samma, förmodligen Kongl. Majtts Finance-Mini.
sier, bemödar sig akt desta Millioner erhälla enrot
förmånligaste willor, som i anseende till tid och Jn«
teresten kunna betingas, med wivhäftat åliggande
att för Riksens Stander eller dest Deputerade, enligt
hwad Hemliga Utskottet föreslagit behörig redo
göra; sa att i fall en lycklig fred snart erhälles och
benamde Summa ej till krigecs utförande helt och
hallit utgädt, öfverstottet dä warder deraf anwändt
till gamla Näldens afbetalning. Bewillningen som
(i anledning af fordna tiders praxis. och hwilket
bestyrkes genom flere exempel före 1680-talet, borde
ef er min tanka endast för 2 är antagas, att derefter
bättre ?unna jemka Bewillnings-tyngden, sedan ersa,
renheten upptäckt hwad hwarje handtering förmatt
att bära eller ej): bstfwe pä detta sätt mera klagelig,
och kemnade hopp att kunna utgä; Ty 6 pro,
Cent af 7 Millioner N:br gör circa 25 Tunnor
Guld; och den wid de ta årets flut upphörande Bewillningen
härtill lägges, som gör ungefärligen c 2
Tunnor Guld, skulle hela Be,pillnings - Summan
blifva Z7 Tunnor Guld. Enahanda fundament svin
Hemliga Utskottet föreslagit till nägon obetydlig är.
lig afbetalning uppä Cipitalet, tror jag wa.a harwid
bäst att följa. Att med flere proCents ärlig
afbetalning wilja fortskynda Capitalets dödande, skulle
jag anse för ganska godt, om det ej tillika krossade
Landrmannen, Näringar och alla Rörelser. Lägg
om sa behagas, ännu härtill uti Bewillningen g Tunnor
Guld ärligen till Näldens skyndesamma afbetalning,
sä blifwer Bewillnings-Summan ärligen 4-Z
Tunnor Guld, som ester mitt omdöme utgör allt
hwad möfeligen stall kunna utgä, hwilket dock utan
tryckande
1789/ den 8 April- 623
! tryckande swarigheter ej lärer ste, och hwarom fram^
tiden lärer bara wittnesbörd. Att garantera den öfriga
Summan som gör ännu 14 Millioner, anser
jag för min del omöjcligt, dä Riksens Stander, som
ej äga Mnan tillgäng än hwad genom Bewillning
mäste anskaffas, icke äro i ständ att utan Landets
totala ruine ingä uti större Contributioner; ty en
Bewillning af 82 Tunnor Guld, sädan som Secre»
te Utskottet föreflär och utgör 42 Tunnor Guld om
äret mera än jag proponerat, lärer tydeligen utwifa
hwad histelig werkan den mäste medföra. Andra
utwägar till mera Penningar eller Gälds betalning
mäste säledes efter en lycklig erhällen fred pätänkas,
hwarom Hans Kongl. Majtt i sin wishet af faderlig
ömhet för sina trogna Undersätares räddning
»frän undergäng lärer i Näder pröfwa nödigt och
finna för godt, att med sina trogna Ständers samräd
reglera; nog är lätt sagt, att garantera; men
det innebär en besynnerlighet, att ätaga sig answarkghet,
dä man pä intet sätt är i ständ att en flik
Garantie uppfylla, och om nägra och 80 Tunnor
Gulds Bewillning af Swea Rike stall utgä, sä
befarar jag att det inom fä är lärer mera likna en
ökn, än ett florerande Rike. Gifwe Gud att jag häruti
mä bedraga mig. För Konung och Fosterland
bör man wisterligen dä hjelp tarfwas göra det yttersta
som möjligen ästadkommas kan; men wilian, ehnru
god den wara mä, qwäfwes afwanmagt, dä alla
medel till dest utförande saknas. De längifware,
som utomdest försträckt Penninge - Län , hwilka förmodligen
uppä flere är icke blifwa förfallne och som
icke förbehållit sig Riksens Ständers garantie, dä
länen blifwik gjorde, kunna ej gärna falla uppä den
tankan att den nn begära; men till att lätta ocb facilitera
-
624 Radders?. och Ädelns protocsll
cilitera
styndesam upplåning af medel lill krigets utförande,
anser jag för nödwändigt att Riksens
Ständer de förutnämde 7 Millioner med sin Garantie
understödjer. Sin Millioner R.'dr ar för
Swerige en gansta stor Summa, som uppswäljer mera
än hälften af Rikets hela Penningestock, hwilken
omständighet torde förtjena act betraktas.
Desia mina wälinenta tankar wägar jag ödmjukeligen
Högloft. Nidderstapets och Adelns mogna
ompröfwande underkasta, och i fall de anses förtjena
bifall, utbeder jag mig att de såsom rörande den
allmänna Bewillningen, hwilken af Riksens StänLer
kommer att utgöras, och som nödwändigt fordrar
deras samräd, mätte med de öfrige Respeccive
Ständen communiceras. Uti mina ideer är jag för
öfrigt intet kär. Fäderneslandets och Medborgares
wäl, förknippat med all den nit en redelig Undersäte
bör för sin Konung hysa, är enda driffjädren
som föranlätit mig att dem uppgifwa. Pröfwas mitt
Förslag af wära Medständer för gagneligt och säsom
(enligt min afsigtj: dertill ledande att i närvarande
belägenhet göra den'allmänna bördan det lättaste,
som möjeligt wara kan, sä blifwer min önstan upp,
fylld och tillika lätt att prsportionaliter för hwarje
Ständ förminska Bewillnings-Snmman. Men deremot,
om de öfrige Ständen finna ingen betänklighet,
utan för sig och Riket möjeligt att inga uti hela
den föreftagne Bewillningen af 82 Tunnor Guld,
sa wägar jag ödmjukeligen tillstyrka, alt Högloflige
Ridderstapet och Adeln, som alldrig gifwit de andra
Ständen efter, att af alla krafter understödja Riket,
ej underläter att, oaktat alla ofwannämde betydande
skäl, ingä uli allt hwad pä dems ankommer till hela
den
40.
1789, den 3 April'
625
den föreftagne Bewillningens utgörande pä p:ne är
Mcd hwad enligt Secrete Utskottets blxtractuin prvtocolli
derutinnan har gemenskap. Det gär ost ej
wärre än wära Medbröder. Lätom otz derföre med
förenade krafter söka att uppkäkthälla ett gemensamt
kärl Fädernesland, scM alldrig kan öfwergifwas, och
det minst uti nödens stund. I öfriat förbehältee
mig att uti de siere delar Secrete u stöttets Lxtractum
protvcolli' innehäller, fa under öswerlägguingen
der yttra mina tankad.
Herr LtiernZranat^ Larl, Öfwer de wrgkiga
ämnen, som nu äro tiU Ridderstapets och Adelns öfWerläggning
uppgifne, dels igenom Riksens Ständers
Hemliga Utskotts Pro'ocolls Utdrag af den 24
sistledne, dels medelst Bewillnings-Utstottets Förslag
pä en BewillniNg, hwars belopp skulle utgöra en
ärlig Summa af 82 Tunnor Guld, har jag ansedt
Min A.edborgeliga och Riksdagsmanna-pligt fordra
Mitt Utlåtande, grundal pä wälmening och nit för
Kongl. Majtt och Riket; och uppä hwad jag efter
mitt enfaldiga begrepp anser till begges gemensamma
wäl ledande.
DeN första frägan af Secrete Utskottets Betänkande,
huruwida Riksens Ständer mage garantera
den nuwaraNde Ri ets Gäld, antingen till hela
desi uppgifne belopp eller till Någon del. beror
helt och hällit uti min tanka af Riksens Ständers
Beslut, huru längt de magta sträcka sin bewillniug z
ty att Ligga sig Garankie, det will saga skyldighet
att betala, förutsätter, att man bör äga eller utfinna
en FoNd, swaranve emot den garanterade Summan.
Kan denna Fond u finnas igenom Riksens
Ständers särskilta sammanstött, ulan tillhjelp af
Lidra Bandet. R r Stats
-
626 Aid deri?- och Adelns protocoll
Statsmedlen
eller andra tillgängar, det är: kunna
Riksens Ständer, utom den gamla Bewillningen, 12
Tunnor Guld, ataga sig en ny Bewillning till 70
Tunnor Guld, hwilken är den Summa Hemliga Ut«
skottet uppgifwit såsom tillräcklig tilt Jnteretzen
och någon Capitals. PrcCents afbetalning för hela
Gälden 2i Millioner R:dr, och kunna Riksens Ständer
tilltro sig att utgöra en sadan Bewillning ärligen
i sa mänga är, som titt Capikalets dödande
uppgär, sä finner jag ingen swärighet att Riksens
Siänder ätaga sig betalningen af hela Gäld-Summan
; ty, ehwad den af Riksens Ständer garanteras
eller ej, blifwer den alltid Riket widhäftande,
till desi hon är betald, hwilket af Rikets eller de
för Rikets skuld tillkommande medel nödwändigt mäste
ske.
Men skulle Riksens Ständer icke tilltro sig,
att igenom en Extraordinarie Bewillning kunna uppnä
den erfordrade Summan af 72 Tunnor Guld
ärligen till hela Gäldens afbetalning, sä wore det ett
ord utan werka» och emot god tro stridande att garantera
lika stor Summa pä en otillräcklig Fond,
utan följer dä af sig sjelf, alt Riksens Ständer ej
kunna garantera eller till betalning sig ätaga större
del af denna Riksgäld, än till det belopp, som
swarar emot den Bewillning de sig ätaga. Det som
dä af Gälden skulle komma akt äterstä, lärer Kongs.
Majst, som bäst känner sina trogna Undersatares
nit, att af yttersta krafter gripa sig ann till Rikets
hjelp och deras närwarande knappa ochmagtlösa tillständ,
nädigst draga försorg, att det antingen igenom
en lycklig freds erhällande, hwarigenom behofwen
förminskas, eller af Statswärkets och andra ul
wägar,
1789, den 8 April- 627
wagar, som Kongl. Majit af sin wishet finner läm»
peligast, warder utan Rikets betungande bestridk.
Denna fräga om Gäldens garanterande hel och hällen
eller till nägon del, ankommer alitsa pä Högloft.
Ridderftapets och Adelns yttrande öfwer det Förslag
till Bewillning, som dem ar förelagt. Jag har,
säsom hedrad med Ridderftapets och Adelns förtroende,
att wara Ledamot af Bewillnings-Utskottet,
sökt för min del uppnä den Bewillnings - Summa,
som Secreta Utskottet ansedt nödig. Mitt föremal
har härwid warit, att, sä wida ske kunnat, tillse, det
bördan fallit lika pa alla i den proportion, som
Näringarnes beskaffenhet och deras mer eller mindre
inflytande pä Rikets allmänna wäl det fordrat. -
Men huruwida hela tyngden blifwer öfwer allt
större än Riket och Undersätarne hwar i sitt ständ
kunna tala, det ankommer pä Ridderftapets och Adelns
med de öfrige Respective Ständens egen pröfning;
och efter det Beftut de fatta, bör, efter min
tanka. Gäldens garanlering endast determineras. Utom
denna fräga innehäller Secrete Ulskottets Betänkande,
jemte ett Riksens Sländers egit Comvirs
inrättande och desi instruerande, hwilket med frägan
om Gäldens garanterande har gemenskap och deraf
beror, 2-ne andra omständigheter ej mindre hufwndsakeliga
för Riket och Undersatares wäl, och öfwer
hwilka jag säledcs anser min pligt fordra, att mitt
bekymmer icke dölja. Det första är, att Riksens
Ständers Contoir skulle authoriseras att utgifwa
Förftrifningar med dera löpande Ränta, att pä bestämd
lid betala. 'Att göra ett inrikes Län emot
Penningars erhällande i Contant till bestridande af
Statens behof, nar nöden det fordrar; alt sädant ej
Nr 2 öfwer
-
628 Ridderst- och Adelns protocoll
öfwerstrider
utwägarne till betalning, ulan Underst
tames alltför siora känning, ar i slikt nödfall äfwensä
wäl för Riket handlat, som det ware emot
alla förnuftiga Finance- och Hushällnings^Principer
stridande att förwandla en stående inrikes Riksgäld
till en utrikes; ty wid förra händelsen ar Staten
sig sjelf stylvig, ärliga Jnieresten blifwa inom Landet
och draga ej Rikets förmögenhet i U landningens
hander; men wid det sednare twärtom.
Om ett sädant Inrikes Län ar har icke fräsa;
utan har angar det, att Riksens Ständers Contoir
utgifwer Sedlar, dem Staten stall nyttja till
bestridande af fina behofwer. Sädane Sedlar hafira
den werkan, att när Kronan i stallet för Contant
Penningar med dem betalar waror och upphandlingar
till dest behof, blifwa sädane Waror upphöjde
i priset, längt öfwer hwad en laglig Ranta
kan swara, och Kronan behöfwer således ett längt
större Capital an till samma warors upphandling
för Contante Penningar ställe erfordras, och de påräknande
Summor till behofwens bestridande, som jag
föreställer mig med all hushällning äro uträknade
blifwa da otillräckelige, hwarigenom Kronan räkar i
förlägenhet och Rikets Gäld ökas. Anwandes desta
Sedlar titt Armeens och Embetsmäns aflöning, sä
blifwer wäl icke Kronan lidande direete, men hon
sätter sine Löntagande Embetsman uti ett oskyldigt
lidande, hwilka till sina nödtorfter ej kunna anwända
desta Sedlar utan att falla uti ockrares händer
och förlora större eller mindre del af den Lön, som
de med wägande af lif och blod samt trogen tjenst
bordt oafkortadt utbekomma. Desta olägenheter äro
alltid högst betydande, också med den minsta utelöpande
-
1789, den 8 April. 629
pande och pä detta sätt anwand Summa; men de
blifwa i högsta matto förderfweliga och kunna förordfaka
Näringarnes fullkomliga undergång och ostyldiga
Medborgares oundwikeliga förderf och fattigdom,
om de öfwerstrida den alldramest inskränkta och
nogast afpastade grants. I det fallet skulle de bortaga
utur rörelsen efter hand allt redbart Mynt och
sluteligen äfwen Banquens Sedlar. De skulle allena
blifwa synliga i rörelsen, warors och arbetslöners
»värde skulle blifwa uppjagadt utom all proportion,
och nästan utan jemförelse eller mattstock; Istöden
skulle frambringa en Lag till stadgande af deras
gängbarhech och samma öde öka deras mängd, till
dest Riket funne sig utur ständ att dem infria,
dä de singö samma öde som siike Stats-Restourcer
haft hos ost 1719, och i Frankrike genom
den rycktbara Lavs Systemet Hs kan utan häpnad
se de olyckor, som för Näringar och Rikets wäl
häraf skulle uppkomma och det omkuflkastande, som
skulle förordsakas deraf uti Uuderfätares lycka och
wälfärd. En Winglare, en Agioteur, som förstodo
att nyttja oordningarne uti allmänna Penninge-wäsendet,
blefwe uppbragt ti!! ofantelig förmögenhet,
dä den redelige, den idvge och nyttige Medborgaren
skulle mista sin egendom utan sörwällande och nästan
utan att kunna det förekomma. Med allt det förtroende
jag hyser och bör hysa för Hemliga Utskottet
och den Jnstruction de för det tillkommande
Riksens Ständers Contoir utfärda, magar jag likwäl
i ett sä grannlaga mäl, hwarpä ej mindre än
hela Rikets och närwarande samt tillkommande siägters
hela wäl beror, att tillstyrka Högloft. Ridderstapet
och Adeln, det, i fall destaSedlars utgifwande
icke helt och hällit kan undwila;, en wist SumR
r z ma
6Z2 Aiddersk- och Adelns protocoll
ma
högst g a 420,000 R:dr mä utsattas, hwaröfwer
silka Sedlar ej af Riksens Sanders Contoir
Ma utgifwas och att sädant blifwer samma Contoir
tvid härdafte answar förestrifwit. Det andra, som i
tKecreta Uflkottets Betänkande förefallit mig ej utan
swärighet kunna bisallas, är det tillstyrkande, akt ett
Credetiv för tillkommande wädeliga händelser mät e
af Riksens Ständer pä Riksgälds-Conloiret garanterat
utfärdas. Summans storlek af ett sädant Crediiiv
är wäl icke uppgifwen. Men dä Riksens
S änders Contoir ej kan fä större Fond till fbrwaltande
an den, som af en större eller mindre Bewillnings-Summa
inflyter, och denna blifwer i det nogaste
uträknad kill JnteresseS och nägon CapitalProCents
afbetalning för ett deremot swarande af
Riksens S.änder garanterat Glld-Capital; sä si?mer
jag ej af hwad medel ett sädant Contoir stulle bestrida
Jitcretzens betalande af ett igenom Creditivtts
nyttjande uppkomnut län utan att brista i fullgörande
af sitt ändamål ined den till den förut garanterade
Glldens afbördande ansiagne BewillningSFoud.
Utomdess lärer afflgten med den af Riksens
Ständer nu östade Garantie för all Rikets Gäld
wara, att dä Statswärket derifrän befrias, Riket
icke widare stulle med tillökning deraf kunna belastas.
Men dä Riksgälds - Contoiret ej har medel
till ett sädant Creditivs honorerande med Contant,
sä mäste dek ste med nya Län pä dess Sedlar, och
således Gäldmassan till sä stor Summa blifwa förökt
och säledes ändamälet af Garantien sörswunnit.
Den högstas försyn beware detta fattiga Land frän
siere wädeliga och olyckeliga tillfällen. Men dä med
vess nädiga biständ den lyckliga händelse snart torde
inträffa, dä ester Regerings-Formens 45 §. Kongl.
Maut
1789, den 8 April. 6gr
Maj-.L torde sinna i Iläder för godt att äter se sina
trogna Stander; hoppas jag för min del, att ett
sädant Credelive, scm medförer förutnämde betydande-
swärigheter, torde kunna allde es undwikas. Jag
hemställer det ena och andra Högloft. Ridderstapets
och Adelns mognare ompröfwande, nöjd att för min
del hafwa fredat mitt samwete och framburit, hwad
jag af innersta wälmening efter mitt begrepp ansedt
wara för mitt Fädernesland nyttigt.
Herr kkiäcleistorm, Larl prsck. Hemliga Utskottets
Betänkande innefattar ämnen af yttersta wig!;
hwem will, hwem bör ej rädda Fäderneslandet, det
kan ej aflöpa utan kostnad. Sädant tänkesätt hafwa
Förfäder hyst, att annorlunda nu göra stulle kasta
pä oss misstanka om kallsinnighet för det allmänna.
Riket, och i och med detsamma wär Egendom,
är i wäda, och ej kan räddas utan wär hjelpsamhet,
dertill äro wi som det första Ständet styldige
all handräkning.
Grefwe Ikibbin^, ^flolpla ImflviA. I den
wädeliga belägenhet wart olyckeliga, men alltid kära
Fädernesland utan wärk förwällande sä plötfligen
räkat, är det wisserligen wärdigt det första Riksständet
att lämna det kraftigaste biträde, men öfwer
möjlighetens gräns kan det ej sträckas, utan blifwer
i sjelfva werket fåfängt; wid stadgandet afsina tankar
erkände Grefwe kibbinZ, att han följdt en mognare
Mans handledning och författat sin mening
skriftligen, sä lydande: Ju gner en trogen Underfä,
te upplifwas af rättskaffens warm karlek för Konung,
Medborgare och Fosterland, ju ömare känslor
mäste den erfara wid underrättelsen as Secreta Ut
R
r 4 stoltets
6zr Ridderfl- och Zldelns protocoll
-
flottets Protocotls - Utdrag cm den ofankeliga Gäld
af 21 Millioner N;dr eller 1262 Tunnor Gulv,
h vårföre Riksens Ständers Betalnings-Answar och
Garantie äflas, och ju mer bekymmerfull och warsam
mäste omtankan blifwa, att sä kunna utse de
sanna medel och utwägar, att icke, istället för Rikets
och Medborgares förkofran och sjelfständighet, grund
mätte läggas till Rikets swigtande, jemte samida
och tillkommande stäglers wanmagt och obestånd.
Ämnet är af högsta wigt; ett mindre öfwerwägat
och moget Bestut, kan bereda Millioner Menniflors
fall, och att genast wara färdig med Ja wttlnar mer
om obekymiuerfamhet, än trohet och nit, snarare om
egne asfigter och båtnad än Rikets. Utan akt inga
i den wigtiga undersökning, hwad werka:-: en GäldMassg
af 2i Millioner R:dr med dess Jntercssens
ärliga utgående utur Riket, mätte ofelbart gora pä
handels,vägen och dess underwigt, Inrikes Rörelsen,
<L>pecie-Myntets förfwinnande och deraf orsakad vre,
da i Penniiige-wäsendet, jemte de obehageliga följder,
som Riket innan Realisation fatt »vidkännas,
uppkomma flere andra, ej mindre wigtiga betänkligheter.
i:o Den, som känner wär lilla Folkmängd,
pinga Rörelse och Industrie, allmänna fattigdom,
Misscrcdtt och deraf pemnngebrist, kan det säkert icke
undfalla, att en atagen Garantie och Betalnings
Answar för 21 Millioner R,dr eller 1262 Tunnor
Guld, af Riksens Ständer, är helt och hållit omöjlig
att någon tid genom Bewillmngar kunna uppfylla
och afbörda, ej en gang till det ärliga Interesse
derföre, hwartill a 6 proCent behöfwes 75
Tunnor Guld om äret. Inom fq är flulle blotta
In
-
1789, den 8 April. 6ZZ
Anteressets clarerande undergräfwa alla gagnande
Näringar och sä tillstoppa källan till ali förmögenhet,
att större delen af Rikets Inbyggare bragtes till
tiggarestafwen. Ändamälet, i stället att befrämjas,
skutte blifwa motwerket af medlen. Garantien af en
sä stor Summa kunde ej annat än werka och påskynda
Creditens förfall, samt lägga starka hinder för
U rikes Län. Att lofwa det, som i wärksiälligheten
wore omöjligt akt hälla, innebär således fakunnoghet,
men ej klokhet, känslolöshet, men ej redeligt uppsåt
att wilja räcka en hjelpsam hand ät ett belrängt
Fosterland. Följderne wisa sig i klaraste dag, meu
Förslaget i mörker och tjocka mäln,
2:0 Wore denna Garantie högst wädelig för
Nationens öfriga frihet att fä beskatta sig sjelfwe
efter rqd och lägenhet: ty när Garantien alldrig någon
tid kunde uppfyllas, sa blefwe ock Bewillningen
derföre, såsom derifrån städse oskiljaktig, lika ewig,
och efterkommande flägter skulle i alla tider fä bära
ett traldoms-ok, hwarifrän de alldrig kunna befrias.
Beskattnings friheten wore ett blott namn utan att
någonsin frukten deraf singe fliördas. Och manne
icke en sadan borgen kunde någon tid, icke utan anledning
medföra den päföljd, att den förmögnare
finge erlägga det, som hos Tiggaren bruste till dess
den förre blefwe lik den sednare. Pä Ridderflapet
och Adeln, säsom det mest upplysta Stand, flulle omsider
kastas skulden till Rikets wanmägtighet; och
det wore ej eller »värdigt för det första Ståndet, att
inga förbindelser, som ^alldrig kunde fullgöras, äfwensä
litet som att icke i tid afböjt en för Ständerne
äfwen sä oundwikelig som wanhedrande Ban
R
r 5 queroule
6 54 Bidderff. och AdelnS prokocoll
-
queroute, och det för en Gäld, veu de förut ej kändt,
beredt eller gjordt.
gro Är den äskade Garantin icke nödwändig
och kan icke för större delen af den Uppgifne Gälden
äga rum. Någon rimlig supposition kan icke
mara, alt Krono.Länen, fom utgöra största Gälden,
ej more stalde pä korrtare och längre betalning s-tider.
Hvartill tjente da en i förtid avancerad Garantie?
Längif,värne hafwa icke begärt eller tunna den äska,
och med sädant förord äro Länen icke belingade.
Man skulle säledes i förwäg, obuden agera Advocat
för Creditorerne, uppwäcka hos dem misstankar om
mac solidite, och i förtid smida ät ost bojor, som
wi alldrig kunde mista, utan något wäsänteligt ändainäls
minnande, ej en gäng det, att framdeles undgå
wederhäftighet för ytterligare behöfvande KronoLän.
Secrete Utskottets Betänkande frikänner frän
answar af nya Län endast för nu och närwarande;
men ej för alla tider. Derutom har S atswärket
inom sig och i sitt skjöle sä stora och tillräckeliga
tillgångar, att det med sparsam och försigtig hushållning
kan liquidera Kronans Gäld, hwilket more kätt
att bemisa och faller gent i ögonen, ej mindre deraf,
akt Statsmärket efter Realisation sätt en ansenlig
och högst betydande tillökning af inkomster, än att
det marit i tillständ de förflutne ären göra de största
efforts och bestrida snart sagt omätteliga utgifter
pä Flottan och andra oräkneliga Objects, hwadan
ock hädanefter, när sädane utgifter ej i den grad
tarfmas mera, och stor del kunna undgäs, Stats--  wärket ej kan sakna utwagar att efter hand afbörda
G ilven, utan att dermed behöfwa gravera Nation med
Bewillningar till desi och Rikets afmattande. Utan
för.
1789/ den 8 April. 655
förgripelse kunde man icke ens läka tankan falla pä
den bakmända Finance-Operation, att med Garantien
uppnegocera penningar, tör hända nu emot Za 6
proCeut, för att antingen i förtid betala icke ännu
förfallne Län, som löpa för 4 prcCent eller ock läka
de lanta Capitaler ligga i beredskap utan Ränta, till
desi förfallotiden infaller. Men detta bestyrker, huru
litet en förtida Garantie i afseende pä de redan gjorde
Krono-Länen kan wara nödwändig.
4:0 Det förbehällne Creditivet tyckes fordra nägon
närmare utweckling, innan man kan fatta ett
fullständigt begrepp om desi beskaffenhet: Att ställa
Creditiv pä en Fond, bestäende endast i en Bewilluing,
otillräckclig lill Jnteresiets ärliga betalning,
tyckes ej bära ihop. Men ett lofwadt Creditiv, efter
hwad förr warit manligt, och utan determinerad
Summa, torde för Banque» kunna blifva en oförmodad
och betydande utgift. Riksens Sander, såsom
Garantie för Banquen och tillika för Gäldmahau
och Creditivet, om be bewiljades och utfästes, kunde
säsom samma Löftesmän till äfwentyrs icke undgå,
da ena sättet bruste, att fä widtaga det andra, och
till uppfyllande af sin pligt biträda med den Summa,
som förra Credikiver innehållit och warit manligt.
Betänkligheten dermed tolkar sig sjelf. Likligast
tyckes dermed päsyftas de penningar, fom Ständernes
Contoir böra wara skyldige alt hälla fä i beredskap
för sine utgifne Obligationer, att betalningen
ej malte brista.
5:0 Men som Rikets betrangda tillstånd för
det närwarande endast leder sin upprinnelse frän det
vlyckeliga kriget; sä tyckes första och angelägnaste
föremålet hos Riksens Ständer böra gä derpä ut,
att
6z6 Kiddersk- och AdelnS protocoll
att
gripa Konungen under armarne med en tillräckellg
Krigsgärd, för att rädda Riket frän fiendens
härjande wapen, och att sunna bereda en säker och
anständig fred. Unde» 6 Millioner Riksdaler, torde
detta högst wigkiga ändamål ej kunna winnås;
men större Summa täl icke Notionens kända fattigdom
, om den ej aldeles skall blifwa utmärglad.
I det afseende och till dennä nödiga Krigsgärd lärer
Riksens Ständers G.räntie icke kunna undwikas,
samt Ridderfkapet och Aoel»» äfwen wara sa
beredwilliga, som nägotdera as de andra S änden,
att ätaga fig sa stor Bewillning, möjeligen med Ri»
kets och desi Inbyggares upprätthållande kan sta tillsammans;
Men som Menstligheten jemt åtföljer brister
och ofullkomlighet, för att kunna inse följderne
ofta as de bäst sig föreställte uträkningar, sä torde
denna stora Bewillning ej böra racka längre an twä
är och dä af sig sjelf upphöra, pä det Riksens Stan»
der af Eisecterne, och i fall den ena Näringen blif»
»vit mera tryckt an en annan, mä te wid en da görande
ny Bewillning för den återstående Krigsgärden
kunna hafwa tillfälle att rätta misitagen, som
uu ej kunnat förutses, och dä jemka och aspasia sistnämde
KrigsgardS-Bewillning, som med.andamälet
och Rikets Näringar kan förenas. Mänga förändringar
hafwa desiförinnan kunnat sig tilldraga och
Politi sta ställningen wara en annan. För Riksens
Ständer ar dä öppet och lids nog akt sträcka sin
omsorg till den öfrige Krono-Gälden, om det betarf,
»vas, hwilken, ehwad Författning och Ulwäg nu kunde
uttänkas, ändock icke till minsta del kan stoppas
eller förminstas genom Ständers ätgärd denna gäng,
följaktligen more all tanka och företag i det afseen,
det nu ulan werkan och ändamål; men deremot kunde
-
»78y, dcn 8 April- 637
de ett förlida nu tagit Beslut derom lägga sädane
band, som till äfwentyrs alldrig - kunde upplosias,
och för Nationens »välfärd och öfriga lilla frihet,
samt Rikets bestånd wara högst wädeligt. Trcnne
Rikets Ständs redan yttrade wilkorliga Beslut om
Garantien kunde wäl tyckas pä ena sidan haswa
till föremal, att fä bära Ridderstapet och Adeln för
sig och dermed twä sina händer wid assiag; men i
annat afseende innebar det fast »nera ett förwäntadt
moget, wäl öfwerlagt, och med Rikets och desi Inbyggares
trefnad förwarat yttrande; om detta yttrande
utfölle med Garantiens antagande för hela GäldMasian
21 Millioner, sä skulle alla wädeliga följderne
deraf endast och allenast falla pä Ridderstapet
och Adeln, som hade decision i sin band, men sam»
ma olyckeliga följder icke asböjt. Ridderstapet och
Adeln stulle af samtida och efterkommande derigenom
utarmade siägter fä uppbära en rättmätig klagan och
förbannelser, i stället att aktning och »välsignelser
kontina att älfölja det af Ridderstapet och Adeln »visa
och wärdiga Beslut, som räddar Fosterland och
Medborgare frän wanmagt och undergång, sä widt
möjeligt warit i närwarande critista ställning; Na»
tionen har ett drygt »nätt och händerna iner än fulla
i desi torftighet att genom Bewillningar uppfylla
Garantien af 6 Millioner till Krigsgärden. En
stor mängd af är förbigär, innan den kan afbördas.
Titlstötte misiwaxt-ar, krig och andra förut derunder
vförsedde händelser kan göra den »vacklande, sä att
ett an större »vägspel »vöre sä litet betänksamt, som
det icke kunde ursäktas. Ingen consideration, af
hwad art den »vara »nä, kan uppwaga allt det onda
och den förödelse, svin »ned Garantien af 21 Millioner
»vöre förknippad. Wi äro skyldigs wara Med
bröder
-
6z? Ridderfk. och AdelnS protocell
bröder
rättwisa och billighet, och wi hafwa ej magt
att betunga dem ösner höfman och nedsänka dem i
uselhet och elände. Ed, samwete, christi,'gt medlidande,
ömhet och dyrt answar för högsta Majestätet,
i annat fall bör leda wära gärningar; men icke godtycke
och feghet. När man gör allt hwad som är
i enS förmåga, äger man ett fredat samwete att
hafwa uppfyllt stn skyldighet, och ingen förbindelse
kan wara dcrutöfwer. Tappar man för mycket bloden
utur kroppen, blir den swag, oduglig till sina
förrättningar, faller i twinsot och i förtid dör. Sä
ar det ock med Rikskroppen, om den belastas med
större bördor än den förmär draga. Lälom ost derföre
med all möjelig frikostighet denna gängen frambära
wära häfwcr till en Krigsgärd, för att kunna
stäcka den eld och dämpa de stormar osi närmast
hotar. Hos Ridderskapet och Adeln har alldrig nit
och trohet för Konung och Fosterland kolnat. Derpå
lära de alldrig upphöra att gifwa sannskyldiga
wedermälen och nästa gang lika ömsinte och redeliga
Undersåtare gä Konung och Riket till mötes.
Emedlertid, lätom de döda begrafwa sina döda. Statsmärket
har wida större krafter att utplana sin Statsgäld.
Desi skyldighet tyckes det och wara, när desi
resourcer dertill hämtas frän Landets Inbyggare, att
dermed sä hushällas med sparsamhet och försigtig uträkning,
att de till ändamälet kunna blifwa tillräckelige.
Hwarföre, om Garantien för hela Gäldmasiau
skulle kunna äga rum, tyckes oförgripeligenz det wilker
efter all billighet bordt oundwikeligen dermed förenas,
att dertill af Statswärkets inkomster sä stor
del bordt anstäs, som till räntans ärliga betalning
erfordrats; dä först kunde blifwa möjeligt, fastän
för en läng framtid, med Riksens Sländers Be
will
-
1789, den 8 April- 639
willningar efter hand förminska hufwudstolen, och omsider
döda en för Riket sä tärande Gäld. Att till
»verkställigheten befordra Garantien af 6 Millioner
R:dr för Krigsgärden lärer 48 a 50 Tunnor Guld
om äret icke kunna undwikas i aure är lill en no
Bewillning, ehuru tryckande den blefwe för Landet,
fä framt jemte ärliga Jnteresiet nägot pä Capitalet
stall kunna afbördas, hwarmed dock ej »vidare än
500,000 R:dr om äret, och ifrän begge i-,ooo,ooo
eller 6 Tunnor Guld pä hufwudstolen stöde att amortcra,
hwilket deraf stönjes, att när första äret,
som sagt är 500,002 R:dr betalas pä hufwudstolen,
jemte ett ärs Jnteresie för 6 Millioner R:dr
eller 48 Tunnor Guld, och för andra äret likaledes
500,002 pä Capitalet jemte ett ärs Jnteresie för
den däwarande Krigsgärdens äterstod 5,520,002
R.dr a 5 proCent 275,020 R:dr eller 46 Tunnor
Guld. Desie efter samwete och öfwertygelse i -välmening
författade tankar, som jag för Gudi och Mannön»
will försvara, underkastas Högloft. Ridderftapets
och Adelns ömsinta och noggranna ompröfwande,
med hemställande och anhållan, att de öfrige respective
Ständen kunde fä häraf del, till hwilka jag
också torde fä benägit tillställd att mig wända.
Herr lagerhielm, Leveä (rustak. Min RiksdagSmanna-pligt
älägger mig att icke wara stum,
dä ett mäl af sä mycken wigt är under öfverläggning.
Jäg är min Kung, mitt Fosterland och »nine
Medborgare för min röst answarig; Ursägten,
mine Herrar, mina ofullkoinliga insigter; ty min nit,
och »nin wilja äro alltid helgade till allmänt wäll
Jag rädfrägar endast min underdånigaste wördnad
för min Konung och min ömma tillgifwenhet för
»nine
64» Hadders?- och Adelns protocoll.
mine Medborgares rättigheter och wälständ, hwilka
uti ett oupplöseligt samband alltid böra förenas,
och finner mig beredwillig att aga lif och egendom
ospard för att förswara ett kart Fosterland och derigenom
bereda (samhället en saker och hederlig Fred,
till hwilket ändamål jag anser för en glad pligt att
för Thronell fa nedlägga den dryga Bewillning,
som nu kan erfordras till förewarande Fälttag och öfriga
Statens behofwer; Menför öfrigt, ledd af dessa
grundsatser, anser jag det icke instämma med dem
att för det narwarande garantera den betydande
Riksgäld, som Hemliga Utskottet uppgifwit, mindre
akt öka den genom Creditivcr till nna län. Da wi
skilja Statsskulden ifrän Statswerket, sa öppna wi
ingen annan wäg till dest gäldande än Bewillningar,
de aro nog tryckand för Jordbruket och naringarne,
och kunna knappast utan deras totala undergång ökas,
alldraminst stadgas för den längd af tider, som erfordras
att betala sä dryga ärliga räntor och en sa
betydande hufwudstohli andra medel mäste nödwändigt
således uppsökas, och dertill torde fredslugnet
fordras. Flere af wära nuwarande samtida Regenter
i Europa har funnit utwägar att utan Undersätarenas
tunga kunna öka fina Stats Castor. Deli
odödliga ?«,Lvir,ie den stora i Preussen, som icke
kante fin Höghet af lysande pragt Utan i representation
af sine Undersätares Far, besparade stora Summor
genom en inskränkt Hofhållning. Den Välgörande
Kejsar ^osrwii har ivid Krigets början indragit
onödige Spectakler för att lätta sitt Folks Krigsbördor,
och den gode Urwvio XVI- som sig sjelf lämnad,
ätergifwit förtjente Meoborgare sin frihet och
Samhället sina rättigheter, har inskränkt sin betjening
och sina nöjen blott för att minska Statens skulder.
Det
4l. 1789, dan 8 April' 641
Det ar wida skildt frän mitt tänkesätt att förestå
sädane utwägar, de wittna endast, att andra Medel
än beskattningar gifwas, Wär milde Konung har
under sin Regementstid ansenligen förökat Statens
Inkomster, säsom genom fördubblingen af all gammal
i penningar utgäende Utlagor, nya Octroijen, förhöjd
Tull- och Postporto. Kongl. Numer-Lokterie- och
Bränwins-Accifen, af hwilket det sistnämd- endast
efter Hans Majsis Egen Nädiga uppgift wid sista
Riksmöte har lämnat Kronan en ärlig winst af gs
tunnor Guld. Sedan nu Armeen blifwit bewärad,
Orlogsflottan ansenligen ökad, Rikets Fästningar satte
i fullkomligt försvarsstånd, Myntet realiserat, ät.
skillige wackra Byggnader, sä wäl wid Kongl. LustSlotten
som här i Refidencet, till Hans Majsis nöje
och Rikets heder fullbordade, männe trogna Under,
sätare, dä icke äga anledning att smickra sig med
det glada hopp, att Statswerket wid ett fredslugn
till en del fjelsi bör kunna görs asbetalningar pä
Riksskulden. Förnämligast ankommer allt pä Krigets
utgäng och i hwad skick Orlogsflottan, Rikets
Armee och Fästningar sig dä befinna, det blir således,
efter min tanka, en förlida pröfning akt nu stadga
utwägar att betala en Rikgäld, som under fredslugnet
tillkommit. Säsom trogne Undersåtare och
redlige Medborgare torde wi fullt uppfylla wär Undersäteliga
pligt och wära Medbröders önskan, dä
wi nu med yttersta eftertryck lämnar en mild och
vm sitt folk öm Regent, en Bewillning, hvarigenom
ett kärt Fosterland kan wärjas och uppskjuta öfwerläggningen
om Riksskuldens gäldande, till dess wi fä
hugna oss af ett önskeltgt Freds-Lugn. Wi sölja
dä den wäg, som odödelige Förfäder banat och warLige
Engelsmän trogit följa.
s:dra Vandel. S s Fri,
642 Ridderff. oH AdelnS protocoll.
Friherre Duben, henric ^acob. Hemliga Ut«
stöttets Lxtisctum krotocolll af den 24 sisilidne
Mars innefattar egentligen; först en uppgifwen
Kongl. Maj:ts och Rikets Gäld, stor 21 Millioner
37,826 R:dr 2 si 4 r:st., inberäknad den, som för
Kriget ar gjord och den som an widare bör upvne»
gocieras. För det andra: en ny förestagen ärlig Bewillning
af 70 Tunnor Guld (utom den nu till än»
dagängne Extra Ordinaire Bevillning), och sädant
till Rikets Galds Jnteresi ns och Krigsgärds betalande.
För det tredje: förslag till ett beständigt
Ständers Werk, som kommer att bestrida de till
Riksgäldens förestående hörande ärenden För det
fjerde: förslag lill ett Creditiv pä Riksgäldskontoret,
som wid högst trängande behof ma kunna nyttjas.
Här företer sig först säledes en bekymrande
underrättelse af en Gäld, större an man bord sig
skäligen förwänta. Ju större olyckor, som nu hota
detta kara Fädernesland, desi wärdigare af Riksens
Stander ar det lugn, det nit, som utmärker en frimodig,
men ömtålig, en tapper, men försigtig, en
sparsam men tillika frikostig Nation, dä Konungens
ara och Fäderneslandets räddning fordrar uppoffrandet
af eget wäl. Wi weta, alt Riket ägde Gäld
efter Revolutionen 1772, samma ars Secreta Utskott
uppgaf en omständlig tryckt berättelse i den
delen. Hivad som häraf sedan den tiden blifwit,
som god betalning afstrifwit, ar detsamma, som om
det blifwit betalt; men kan ej paföras, som utgifne
penningar. Wi wete af 1779 ärs Riksdags Beslut,
att 4 och en half Millioner äro betalte till
Banqucn, ungefärligen emellan 1772 och är 1776,
af hwilka klarligen äruppdagat, att Tre Millioner i
Silfwer och Waxlar icke pä annat sätt kunnat inkom»
-
1789, den 8 April- 643
komma an genom Utrikes skuld. Riket war utomdesi
skyldig i Genua och Amsterdam 700,002 R:dr,
samt nägot öfwer i och en half Million inom Riket,
utom Banquens fordran, som enligt förutnämds
Riksdags-Bestut war liquiderad. Om Riket utom,
desi warit nägot mer skyldigt, sä har det icke warit
betydligt. Men i händelse att, af till betalning anflagne
Fonder, ingen ting dertill blifwit anwändt, sä
kunde Rikets skuld ändock icke wara är 1773 större
än hägst 8 Millioner. Sedan den tiden har Kongl.
Maj:ts och Rikets inkomster sä ansenligen ökas och
säledes ätminstone Jnteresien icke ä nyo behöft länäs.
Tullmedlen endast hafira igenom förändrat stick och
indragning till Stalswerket gjort en winst och tillök,
ning af inkomst till-24 a 32 Tunnor Guld ärligen,
genom inlösen af Kronans hypothequerade stora SjöTulls-
och Koppar-Räntan, m. m. Bränwins-inrättningarne
mätte hafira gifwit ansenligen mer än de
10 T.r Guld, som allenast gätt till Slaten och mänga
smärre inkomster, som: Numer-Lotteriet, m. m.
Persedelräntorne mä ej räknas, emedan de skulle upp.
fylla de fördubblade Löner. Subsidierna i de förra
vmbyteliga tider wörö 15 Tunnor Guld. De hafwa
efter all liknelse icke kunnat blifwa minskade under
en sä stadgad Regering, de borde dä, sedan 1772,
utgöra minst 4 millioner. Det är otwifwelaktigt,
att Subsidier i alla tider gifwas till lättnad af Pä«
lagor för ett Land, och Nation, som dem emvttager,
afpasiade efter omständigheter och Regenkens höga
wishet. Om säledes Staten icke blifwit fä ansenligen
ökad och afbelalningar blifwit gjorde, sä wors
helt wisit Gäldcn ringa. Men wi weta nu pä en
annan sida, att Kongl. Maj:t ansenligen päkostat
Flottan; som jag menar till IZ Rangskepp och 10
S-s 2 Fre.
b44 R.'dderi?« och Adelns protocoll.
Fregatter. Den kostnaden ar lätt uträknad; äfvenså
till nödige Material- och Tyg hus i Carlscrona.
Man räknar 100,000 R-dr till ett Rangskepp och
60,002 till en Fregatt. Det torde kanske öfwerstigit
venna Calcul; men ju större kostnader, desi an.
gelägnare redogörelser. Wi se och känna oändeligen
store och prydlige byggnader, samt i flere är gjorde
lysande depenser. Om nu de till Gälds afbetalning
anflagne Fonder till ändamälet icke anwände blifrvit,
sä wisar sig lätt hela Gäldställningen. Mitt Votum
skall aldrig blifwa att göra sä kallade Subdivisioner
af Gälds natur, sedan den olyckligtwis är gjord.
Min uppmärksamhet fästes mäst wid den tillgörande.
Min önskan är, att i ett sä ordentligt samband,
som tiden i fredslugn medgifwer, Kongl. Maj:t i
Nader med Stander efter desi Egit höga ompröfwande
wille öfverenskomma om Statswerkets och
hela förra Gäldens reglerande pä ett möjeligt och med
Riksens Ständers Credits bewarande förenat sätt.
Jag önskar uppriktigt, att redogörelsen i en framtid
för de nu tillgörande Länen och deras anwändande,
som ej med Ordinarie Staten äger gemenskap, kun.
de fullkomligen till Riksens Ständers projecterade
Contoir remitteras samt allt hwad dermed och med
den förra Galdens reglerande äfwcn gemensamhet a.
ger likaledes. Stats - Contoiret kanner ingen ting
häraf, Räd^Kammaren annu mindre. Kongl. Maj:t
kan ej flänka sin dora tid till kännandet af Ziffran.
Allt beror säledes af den person eller Embetsman,
som förestär Finance-Ministcrns göromäl. Är denne
Embetsmannen icke redlig, fä kostar det den flattdragandes
tärar; är han okunnig och tilltagsen, sä gäller
det Rikets wäl. De minsta felsteg werka pä
Millioner menniflors wälfärd för det närwarande
och
1789, den 8 April- 645
och i en framtid pä hela Rikets styrka eller rvapmagt,
dä Regenten saknar upplysning i en läng kedja
af är, som kunde winnås genom fleres kunskaper
och answar. Jag förklarar offenteligen och pä det
alldrasolennaste sätt, att jag icke will kasta den minsta
skugga pä de o:ne Siats-Ministrar, som warit.
Den förres nit, ärlighet och kunskaper äro af mig
personligen och af hela Allmänheten bekante. Den
scdnares goda wilja och redlighet, kanske skicklighet,
försäkrar jag äfwen he igt, att jag ej eller misitän»
ker. Gud i himmelen beware gode Medborgare ifrän
den nedrigheken att misitro redliga Män. Det äc
ofta afwundsfoster. Men detta Embetet, okändt i Regeringsformen
till sin serflilta befattning, kunde en
gäng blifwa farligt till och med för sjelfwa Regenten.
Men jag föres frän mitt ämne. Dä den redan
nu subsisterande Gälden, huru stor han ock mä
wara, ej kan öfwerstiga n a 12 Millioner, enligt
U flottets yttrande, att Longi. Maj t snarare befrämjat
minskningen, sä torde man med flät stadna
i den tankan, att en Bewillning och Garantie
till en tillgörande Gäld- och Penninge-Negociation af
Återstoden i den uppgisne Gäldsumman, 21 Millioner
37,826 R:dr 2 si. 4 r., torde wara i förtid nog
tilltagen, i fall fred inom 2 eller g är ernäs; än
mer, om det kan ske snarligen. Swerige kan emed.
lertid icke göra omöjliga ting. Jag förenar mig sä.
lebes med hemliga Ulflottets tankar, att denna Gälden
enkannerligen icke kan ifrän Riket skiljas. Men
jag är äfwen öfwertygad, att sedan Hemliga Utskottet
nu närmare inhämtadt alla de swärigheter, som
den tillämnade Bewillningen af 70 tunnor Guld, 0-  beräknadt den till ända gängne af 12 ungefärligen
och som äfwen för Staten ä nyo behöfwes, orsakat,
S s 3 och
646 Ridder!?, och Adelns protocsll.
och som ester mängas öfwerlygelse aldrig kan ulga.
Hemliga Utskottet sä wäl som Ridderstapet och Adeln
torde inse nödwändighetcn, akt de medel, som till
krigets alfwarliga införande fordras samt till en
snar och hederlig freds ernäende mä genast stiljas
ifrån den stora söresiagne Gäldsumnran as 2, Millioner,
m. m., och sädant pa efrerföljande grunder:
dä en fri Nation ätager sig en Beskatlning, antingen
för i, 2 eller är, sä wida öfwerstigande dest
werkliga förmäga, med den bedröfliga utsigt, att
densamma, sedan Riksdag frän Riksdag, erfordras lill
werldeneö sednaste tid, kanske minstad, kanske ökad,
för det narwarande kanske med äfwenlyr af lif och
egendom och alla krigets fasor , utan att ens frägo,
huru en en sä försträckande stallning äkommit, sä
tyckes dest rätt a en annan sida wara att känna
anwändandet af dest gästva, och deraf, i händelse af
krigetS fortfarande, kanske l flere är dömma, hwad
man mägtar änwidare åstadkomma. Man swarar,
att Fienderne ej böra kanna wära Resonrser. Statskunskapen
ar numera sä känd i hela Europa, att
Rikens och deras InwänareS förmögenhet och resourcer
ej aromer hemliga än deras styrka till tands
och wakten, till och med kanonerncS antal pä Skepp
och Fregatter; men hwad som icke är kändt och som
Leror af omständigheter, är hjeltemodeks och förtwiflans
utbrott, som gör ett enigt Folks krafter outräkneliga,
sä wäl som deras Bewillningar till Sjelfständighetens
sörswar. Om Riksens Ständer genast
och ifrän denna dag bewilja och garantera ett nytt
Län till 7 Millioner, sä äro desta Summor sä ansenliga,
att Swerige ännu aldrig ägt sa stora Capitaler
pa en gäng i sin disposition, det är, 422 trinnor
Guld. O,u freden ernäs, förrän man wägar
för.
»789, den 8 April. 647
förmoda, sa blifwer en ansenlig och belyglig besparning
till förra Gäldens afbetalning. Skulle äter
kriget fortfara emot hovar wältankande Undersätares
önskan, och det flere är, sä lärer Ridderstapet och
Adeln, sä wäl som de dä af Kongl. Majit i näder
kallade Riksens Ständer, göra sig en ytterligare pligt
att bewilja, allt hwad bewiljas kan. De föreflagne
7 Million.r behöswa wistt icke uppnegocieras kill hela
Summan och alldraminst af Utlänningen. Till
upplänande af meranämde 7 Millioner erfordras i
Sweriges narwarande belägenhet den bästa möjeliga
Credit, som de krigiska och andra omständigheter medgifwa;
den winnes, dä Riksens Ständers Garantie
densamma ätföljer, grundad pa en Interesse- och
BetcrlningS-Fond, som för 2 a z är till en början
stöder sig pa den af ps tunnor Guld tillämnade Vewillning.
En hwar, som äger Rörelse-Capitaler inomlands,
kunna med förtroende emot denna fria och
vtwungna Garan ic, som försäkrar Creditorerne framför
alla andra tillkommande Garantie till Jnteresfens
och betalnings ernäende, samma Capitaler i detta
Werk gansta wäl anwända. I stallet för att om
Ständers Garantie stuve extenderas till ett sä stort
Capital som 21 Millioner, m. m>, sä wore det först
att försvaga.deras Credit till ernående af desta, fanste
oumgängeliga län i närwarande stund af 7 Millioner,
och änmera i fall samma Garantie behöfwer
widare tillitas, i händelse af krigets fortfarande.
Härtill sär jag lägga ett uppriktigt och ömt yttrande:
att fä alfwarligen Riksens Stander önsta med
alla krafter Kongl. Majit och Riket till en god freds
ernäende bispringa; sä olyckligt blefwe det fördem
och riket, om Konungens hjeltemod stulle löpa samma
bane, som Europas störste Hjelte, K. XII,
Ss 4 det
648 Ridderst- och Adelns protocoll
det
Gud nådeligen afwände' En Garantie af 21
Millioners gjord eller tillgörande skuld öpnar ett
falt till nya Län i en habil Finance-Ministers hand.
Den rösten, som sedan »vistade: wi hafwa trodt, att
Kongl. Maj:t eller desi Ef erträdare pä Thronen, enligt
Hemliga Utskottets Lxtraökum protocolli af d. 24
Mars 1789 med EänS upptagande ä Rikets
ivägnar sig icke mera befattar, lärer »val icke
kunna undandraga L-tänderne, att i en framtid, utur
samma grund som nu, betala sadan Gäld, som
kanske warit oundwikelig. Det torde bliswa oförswarligt,
fanste orimmeligt att det neka. Jag önskar,
att af besia 7 Millioner genast inhemska Län kunde
till en Million upptagas, om det ock more med 6
prcEents Ränta, för att göra dem sä mycket mer
antagelige och styndesammare. Den ena proCenten
öfwer 5 gjorde Kronan pä ett är en förlust af
10.200 Rrdaler, i fall densamma negocierades ut»:
om Riket lill 5 prcCent, och ingen provision derföre
gifwas skulle, som likwäl är manligt; men allt
det Län, som behäller Jnleresiet inom Riket och icke
»verkar pä Coursen, torde blifwa förmänligast; det
farligaste blir, om inhemska Län upptages efter Ridaler
Banco; ty det gifwer wapen i hand för Wäxelwinqlare
att höja Coursen pä samma sätt, som efter
Psmersta Kriget; och i samma stund sär Realisation
sin bana, och pä hwilket ämne jag knappt mästar
tänka. Det är »väl icke sagt af Hemliga Utskottet,
om Riksens Ständers Contoir bör uppnegociera
de nödige Länen lill Kriget. Orden arv: Att
Zullmägtige komma att bestrida de till Riksgäldens
förestående hörande ärender. Jag
onstar äswen härutinnan, att del mä »vidtagas, som
Kongl. Majit hälst täcks anbefalla, allenast en full
kom
-
2789, den 8 April. 649
konstig redogörelse ster för deras anwändande till
Kriget, samt för Återstoden, i fall Fred blifwer,
till full afbetalning uppä Kongl. Majus och Rikets
nu till Hemliga Utskottet uppgifne skuld, samt
till Jnteresiens undwikande ej mer härä uppnegocieras,
an behofwct tyckes medföra. Om den stora
Bewillningen af 70 Tunnor Guld utgår i 2 eller g
är, sä skulle, sedan Jnteresiet och Riksens Ständers
Conloirs omkostnader enligt Stat wara afdragne,
öfwerstoden anwandas till afbetalning pä besia
sju Millioners garanterade Län. Da efter besia ären
Riksens Stander finge anflä den Bewillning,
som Landet mägtade till deras fluteliga betalande,
utan nägon hjelp af Stats-Medel, eller de i Hemliga
Utskottets Betänkande omrörde och af Kongl.
Maj:t lofwade Fonder, som hittills »varit förra
Riksgälds-Contoiret anslagne, hälst besia Fonder lära
nog behöfwas oförryckte till gamla Riksgälden,
och svin säledes ej borde ökas. Dä Nidderskapet
och Adeln pa detta sätt, sä wäl som de öfrige Ständen,
för godt finna alt inga i en sadan Bewillning
och deremot förenad disposition; sä lärer »visit Kongl.
Maj:t med Näde anse Riksens Ständers samfälle
underdåniga nit, att med de mäst tryckande Utlagor
för sig och kanske efterkommande, Åstadkomma en sä
bekydelig Krigsgärd, »vida öfwer hwad »nan möjligen
kunnat förmoda. Beträffande äter den gamla
Gälden, som aterstär af de 2i,oz7,8o6 R:daler 2 si.
4 r:st.; sä lärer wäl icke Ridderstapet och Adeln,
under all den oro af Krig och andra bekvmrande
omständigheter, hwarken kunna förswaga Creditcn
genom en widsträcktare Garantie eller ock tills »vidare
Staga sig Jnteresien genom Bewillning, omöjlig
tik sin natur, och äfwen mindre nödig, dä de anSs
5 dra
6zo Ridderst. och 2ldelnS protocoll-,
dra ull Riksgälden anslagne Fonder böra tills widare
desamma bestrida. De återstående 14 Millioner
37,826 R.-daler 2 st. 4 r-.st torde ej heller kunna
wara fulleligen någon redan gjord Galo, utan
sä mycket mindre i den mahn, som mer eller mindre
deras lill uppläning lunde wara ämnat, och som förut
är anmärkt. Det more önskeligt, att efter Fredens
ernående och till Förswars - Werkets och Flottans
äter iständsättande, efter föregängen underdånig
öfwerenskommelfe med Kongl. Majit, hela Gäldmastan,
säfom den nu werkeligen är, sä wäl som sadan
den war wid slutet af 1787, enligt Hemliga
Utskottets project, da till Riksens Ständers Contoirs
försorg öfwerlämnas, kunde ock till äfwcntyrs
pä samma grunder som de, hwilka emellan Kongl.
Majit och Utskottet nn i Näder warit förestagne:
hwilket likwäl ankomme pä Kongl. Majit och de
tillkommande Ständer. Dä i fall Kongl. Majit
sädant i Näder för godt fant, den nu i fraga ivarande
werkeliga Golden med de underrättelser och
än flere, som till Utskottets kunskap warit öfwerlämnade,
kunde i förtid Riksens Ständers tiltwäljande
Fullmägkige bloUtiam Nädigst öfwerlämnas,
hälst de afwen komma att blifwa under TysthetsEd,
i fall sädant anbefalles; dä en javan Plan kunde
till Stats-Werkets bestånd i stillhet utarbetas,
som med Kongl. Maj-.tS höga åstundan och Rikets
tillgångar förenas kunde. Det wore dä Kongl.
Majit en gäng för alla Sig Nädigst förklarade,
som orden lyda: Med Läns upptagande ä R>i«
ketS wägnar Sig icke mer befatta- jemte ansläendet
af sädane Fonder, som hittills bordt gä till
uuwarande Niksgälds-Fond, och som tydeligen utnamnes,
nemligen: Lön- och Betalnings-Afgifter;
hwad
i78y, den 8 April- 651
hwad af Bränwins-Bewillningen Staten umbära
kan. Subsidierne, de sein äro, eller blifwa kunna:
hwilka som sagt är, alltid bade i Swerige och andra
Länder äro afpastade till lättnad af pälagor för
den emottagande Nation. Dä en sadan Plan till
Riksgäldens underlättande wid samma tillfälle företagas
kunde med tillgängar, som Skaten kunde umbära
genom de högst nödige indragningar, dock pä
ett sätt, att ingen, eho han wara mä, kan förlora,
twärt emot kläes publica, en Lött, Pension eller
förmon, hwaraf han en gäng genom Konungens Nåd
kommit i Åtnjutande. Sädane indragningar till större
delen kunna endast ske wid dödsfall eller befordringar;
sä mäste sädant ske i samband med osman,
uämnde wilkor, och hwaröfwer Kongl. Maj:t dä
torde täckas i Näder befalla och förordna. Näst de
redan anförde skäl om omöjligheten, att under närwarande
krigsbuller bewilja Garantie för de öfrige
In- och Utrikes Skulder, utbeder jag mig ödmjukeligen
att fä anföra annu flere. Det är redan
sagt att Crediten till de tillgörande 7 Millioners
Län blir alldeles, sä utomlands som till och med
innomlands, försämrad genom Riksens Ständers sa
»vidt extenderade Garantie till 21 Millianer 37,826
R:daler, och det under krigslägan. Det är bewist,
att denna Garantie, dä den ej sä långt extenderar,
tillskyndar god Credit, i fall den bättre fram behöfdcS.
Desia förut gjorde Län aro gjorde utan Garantie.
Längifwaren kan alltsä icke wara befogad till
bättre rätt än de wilkor, hwarmed de äro gjorde,
och alldraminst under ett Krig, som är den minst
tjenlkge tidepunkk att göra widlöftigare Penninge
Rego
-
652
653
Hadders?. och ÄdelnS protocoll. den 8 April- ^^lder öf
Negcciationer,
an dem Kriget fordrat. Dä Fredinähn blir ^ ^«Es^Maj:t
blifwer och kanske Län omsattas elter nya göras till,verfiödig. Kan sa sdeo .l. ^ sa farlig och
betalning af gamla, fä torde, efter en sa lycklig under detza krigs-oronghete 37,826
Fred, sädane Län med Ständers Garanlie arnäs vidsträckt Garantre, som ve I - ^credit. halst
genom denna nya säkerheten för längt mindre Pen-R:daler, och densamma te^ ^ ^ ^ ^ , ,
ningar och Provision. Allt säbant är oemolsägeligft
till och med kunna längre betalnings-terininer ernäs.
Det bör ej wara ett hastwerk att i den ordning,
som fordras, upprätta en sä stor Finance, som innefattar
z gänger hela Sweriges Sedelstock. I dest
ställe, alt genom mitt förslag af 7 Millioners LaneBewillning
med de 70 Tunnor Gulds AfbetalningsFond,
sä behöfwer Kongl. Maj.t för ingen del widröra
alla de Resourcer eller Fonder, som till gamla
Gäldens styrsel till Jnteresien och afbetalning äro
anflagne, Kongl. Maj:t behöfwer ej eller röra
Stilck.
, ^ rucai:r vehöfwer ej eller röra
Stats - Medlen; allt gär i sin jemna gäng. De
Utländske Länen äro ej eller förfallne, somlige ej pä
flere är. Och om nägra af dem snarligen förfalla,
sä kunna Längifwarne ej skäligen klaga, dä de Fou»
der, hwarpä de äro grundade, ej störas genom Kriget;
och om till och med ett ars Jnteresie skulle
studsa, sä är det mer än manligt för Magter, som
äro i krig, kanske till och med nyttigt, i fall Coursen
under Kriget skulle stiga, i anseende till Flottans
behöfwer frän Utlänningen, samt Provifionering till
äfwenlyrs sä wäl som för Armeen, jemte flere ordsaker.
Hnnliga Utskottet nämner wäl ingen ting
vm Subsidier till Kriget frän Kongl. Majus Allierade:
om ej sädane wore komne, sä böra wi wäl
med fullt stät dem förwänta. Och när wi sjelfwe
anflä 7 Millioner, sä mäste wi med tämmelig anledning
Åtminstone förwänta lika mycket af Allierade,
som Kongl. Maj:t sä. högt förbundit, och i samma
mähn
het denna Garantie tills widare afflä, under det
att wi i öfrigt genom 7 Millioners Bewillning,
fast ätföljd med bedröfliga utsigter för framtiden,
ådagalägga warmaste hjerton för Konung och Fädernesland.
Beträffande för det andra den i Hemliga
Utskottets Lxtractum krotocolli föreflagnc Bewillningen
eller 72 Tunnor Guld, utom den nu
subsistcrande eller lill ända löpande extra ordinarie
Bewillningen af ungefärligen 12 Tunnor Guld; sä
tror jag, att försigtigheten fordrar att till en början
densamma allenast för 2:ne är utsatta, hwilket
likwäl Ridderskapets och Adelns godtfinnande afwenwäl
ödmjukeligen underkastas.. Hwad desi omvändande
beträffar, sä aberopar jag mig ödmjukeligen,
hwad i den delen redan sagt ar, nemligen: att den
förblifwer en Interesies- och god Afbetalnings-Fond
pä de projecterade 7 Millioners Län. För det tredje:
beträffande det af Utskottet föreflagne Ständers
Werk, som kommer att bestrida de till Riksgäldens
förestående hörande Ärender; sä önskar jac;
äfwen, att det mäste winna bifall, fast det till en
början ej kommer att bestrida mer an hwad de 7
Millioner widkonnner. För det fjerde, angäende det
Crediliv pä Riksens Ständers Contoir, som Hemliga
Utskottet, i anseende till de anförde grunder tillstyrkt,
är min oförgripeliga tanka, att som ett infallande
Krig
654 Ridderfk- och Adelns protocoll
Krig
gemenligen warit det förnämsta af de olyckshändelser,
som förriga Riksens Stander äsyftak ivid
förordnandet af sädant Creditiv, och att nuwarande
Krig, som mest werkeligen inlager Riksens Ständers
omsorg och bekymmer; och Creditiv i allmänhet
endast äger rum i bristande Bewillning, sä kan jag
wäl icke inse desi ändamål. Föregående tankar aro
widlöfiigare afhandlade än jag gerna önskat; ämnet
är af största wigt: jag wägar lika som hysa den
tanian, att Kongl. Maj:t i anseende till anförde
skäl om bättre Credit till de tillhörande Län af 7
Millioner, hälst inom Riket, kunde blifwa af den
lankan, att man borde uppskjuta med en extenderad
Ständers Garautie, Credit, och wägar säledes före.
slä, akt wi söka med de andra respective Ständen
öfverenskomma om en Garankie- och Län»Bewillning
af meranämnde 7 Millioner eller 420 Tunnor
Guldhill underlättande af det iräkade Kriget, med
förutnämnde willor, i afräknande pä den äterstäende
werkeliga skulden. Jag önskar Ridderskapet och
Adeln täcktes detta bifalla och sädant genast de öfrige
respective Ständen communicera, med wänlig
begäran, att de härutinnan med Osi ingä, säsom
det rälta medlet till Kongl. Maj-.ts och Rikets mäst
werkande kraftiga undsättning i närwarande Rikets
belägenhet, och som till samma stora andamäls tvinnande
mäst ledande, halst i sanning cn widsträcktare
Garantie wid bristande betalning för Medel, som
nu ej hwarken ästundas eller erfordras, kunde en
gäng i en olycklig ställning, om ej förr, efter 50
är leda till en hel Provinces afsöndring, som den
dä Regerande Konungens, Riksens Ständers och hela
Nations mäst förenade krafter alldrig kunde afwarja.
Om jag haft den äran att wara en Medlem
af
1789/ den 8 April- 655
af det Hemliga Utskottet, sä hade jag genast lågt
desia mina taukar i underdänighet för min Konungs
sötter. Det är menniska--begreppets lott alt icke alltid
äga samma öfwerkygclker. Som en redlig och
trogen Swensk Man och Undersäte har jag nu här
sagt mina tankar. Ju mer jag nalkas min ålderdom
och min graf, ju mer mitt hus ökas med Barn
och efterkommande, mitt sista offer kill Konung och
Fädernesland, ju mer min Fosterbygd hotas med
faror; desi mer bör jag till sista andedrägtcn frimodigt
säga allt det, som min öfvertygelse och mitt
hjerta tolkar.
Friherre Kapps, >villie!m. Den utmärkta heder
Ridderskapet och Adeln behagat wisa mig genom
kallelsen till Ledamot uti det Hemliga Utffottet
har warit för mig sä smickrande, ait den lätteligen
kunnat föra mig utöfwer den gräns, som en anständig
Modestie föreskrifwer. Jag hoppas dock, att
den ej haft en sädan werkan. En fullkomlig känsla
af min oförmögenhet att wärdigt smara emot Ridderskapets
och Adelns förtroende har warit mig en
ständig päminnelse till upphöjande af Nidderffapets
och Adelns ynnest, till undertryckande af min sjelfkärlek.
Det är ock i ett sädant sinne, som jag nu
tager mig den friheten utbedja mig att fä sysielsätta
Ridderskapets och Ade.ns uppmärksamhet pä en liten
stund, för att uti den i frägawarande saken fä
anföra nägra ord, ej för att upplysa det Högloflige
Ridderskapet och Adeln, ej för att wederlägga de
Herrar Ledamöter, som redan häröfwer vttrat sig; ej
för att.derföre soutinera det Hemliga Utskottets mening,
att jag deruti haft nägon del: sädane orsaker
skulle alltförmycket motsäja den lankan, som jag ön
-
6z6 Ridder!?- och AdelnS protocoll.
star, att Ridderskapet och Adeln mätte om mig hysa.
Men för akt uppgifva nägra stal, pä hwilka jag
stadgat mitt tillstyrkande af Riks-Gäldens garanterande
utaf Riksens Ständer, och för att pä det fät»
tet wisa den enda förtjenst jag kan anföra till Ridderskapets
och Adelns mig gifne förtroende, den neni,
ligen: att om jag i mitt omdömme selat, jag dä felat
af basta wilja och öfwertygelse. Högloflige Ridderskapet
och Adeln har sig genom Utskottets betänkande
bekant sä wäl Summan af Rikets Gäld, som
att denna härrörer, dels af gammal och före Kongl.
Majlls anträde till Regeringen. Kronans warande
skuld, dels af Fästningsmerkens och Flottornes iständ.
sättande, dels af de kostnader, som förlcdit ärs fälttäg
medfört, dels af de omkostnader, som detta ärs
fälttäg förestå. Och dä af de räkningar, som Kongl.
Majit allernädigst behagat för Utskottet läka upp»
wisa, ingen den ringaste anledning finnes, att Penningarne
till annat än sörenämde behof blifwit anwande,
Riket ej lärer kunna undgå kostnaden, som
af Embetsmännen blifwit föreslagen till nästa Campagne;
sä har jag ej heller funnit den minsta anledning
till twifwelsmäl, att Riket för den redan gjorde
och till Campagnen förestäende Gälden kommer
att häst. Det Högloflige Ridderskapet och Adeln
lärer wara af lika tanka. I sräga om nägon Garäntie
af Riksens Ständer för samma Gäld finner
jag olika meningar. Mina stäk för tillstyrkande af
Garamien wore besia: att Riket ager en gammal
Gäld, som efter hand förfaller, utan att aga tillgängar
till Capitalernes betalande: att det ar i Krig,
att det till Krigets förande behöfwes wida större Summor
än inom Riket är en möjlighet att erhälla: att
desia Penningar ej kunna fäs Utrikes utan emot
Stän
-
40. 1789, den 8 April- 657
Ständers Garantie. Om efter min önskan nägon
Negociation till Fredens erhällande hade kunnat göras
utan nya tillrustningar, och följaktligen det nya
Penningebehofwet förswunnit, eller ock, om, medel»,
ler Utan Ständers samfalle Garantie, den till Krigets
förande erforderliga Summan inom Riket stätt
att lyfta; sä hade jag sedt en möjlighet u i att undgä
Garantien af de äldre Länen hos Utländningarne,
hwilka dä kunnat ätnöja sig med de säkerheter,
emot hwilka de lemnak samma Län. Äten om för»
hatlandet wore sädant. — Jag sager ej att sä är;
uren statuerar att sä wore: att flere Millioner äf
den redan gjorde Gälden ofördröjligen böra betalaS:
att ingen Fond till äterbetalning finnes; att Längif»
warena ej tilläta Länens qwarstäende och deras omsättning
i anseende till de förestäende och Utrikes
rände behof af Penningar till Kriger, ej eller kan
werkstallas utan en söregängen Ständers Garantie:
om den nya Summan mäste resas pä de orter, der
de gamla Länen äro tagne; dä ser jag alltför mycken
swärighet uti, att äfwen med Ständers Garantie
för den tillärnade Gälden fä Credit för densamma,
om ej en dylik Säkerhet lemnäs såsom ett bewis, att
Rilsens Stander äfwen wille uppfylla Rikets äldre
förbindelser. Jag erkänner styrkan af de förde Raisonnements,
att dä möjligheten af Bewillningens
utgäende är säkerheten för Garantiens fullgörande,
sä mäste Summan, som garanteras, dependera af den
till utgående möjliga Bewillnings - Summan. Det
Höglofliga Ridderskapet och Adeln lärer upplyst fin,
na, att det Hemliga Utskottets göromäl ej kunnat
sträcka sig till nägon öfverläggning om större eller
mindre möjlighet till Bewillningens utgäende. Detta
I Andra Bandet, ? t kan
658 Ridder!?, och AdelnS protocoll
kan
endast af Riksens Högloflige Ständer fielfwa
kännas.
Uistottet har endast sedt Behofwen,och derefter
uppgifwit de erforderliga möjligheter till deras fyllande.
Jag har nu sedt Projectet till Bewillnin»
gen, och att dömma efter de Articlar, som jag kanner,
mäste jag bekänna, att swärigheten af deras betalande
presenterar si., för mig lik en omöjlighet. Blif.
wer det dä en wcrkeligen afgjord sak, att hela Bewillnings-Summan
ej kan utgå, och detta äfwen
stadgas och beslutas; sä blifwer det wäl också lika
sä säkert, att all förbindelse till betalning af Utrikes
Län mäste inskränkas inom den Summa, som swarar
emot den till utgående möjliga Bewillningen. Kunde
man dä resa den till Kriget erforderliga nya Sum»
man pä ett sädant sätt, sä more det wäl en utwäg,
men i fall det stär felt, Man en arrangement för de
gamla flullderna; sä ser jag intet annat alternativ, an
antingen genast taga en sadan Fred, som man kan
fä, eller att blifwa utur ständ att sätta sig lill motwärn
mot risque att fä ätnöjas med de Fredswilkor,
som Fienderna föreskrifwa, eller ock atc utiBmquen
och andra Inrikes Castor, mot Ständers gemensamma
Garanlie, löka uppbringa he Summor, som fin»
nas tillräckliga att twinga Fienden till den hederliga
och för Riket anständiga Frvden. Men dä dessa
alternativer blifwit ansedde de s för wädelige, dels
wanhederlige; sä har jag fästat mitt beslut om möjligheten
af uppfyllandet af Rckels behof wid den förestagne
Garantien af all Gäld.
Friherre kkeikk, Daniel. Dä jag nu åtnjuter
den hedren att inför Högloflige Ridderskapet och
Adeli,
1789, den 8 April. 6Z§
Adeln fa anföra mina tankar, utbeder jag mig dest
wanliga ynnest att med lika benägit tälamod, nu
som förr, afhöra mitt enfaldiga och okonstlade Tal.
Den föreflagne Bewillningen gifwer mig ämnet, och
tillika ett ypperligt tillfälle, att med sanningens och
anständighetens rena färgor fä göra en sädan mäining
af wär nuwarande stallning, att inga drag
stola misthaga och inga saknas. Wi se, wärd» Herrar
och Ledamöter, ett kärt Fosterland i Krig med
en mägtig Granne, och kanske snart med twenne.
Wi se en Riks Gäld trycka wärk Land, som ofta
tryckes af mistwäxt och ofruktsamma är. Wi se, en
alstad Konung efter sjutton är, af alla wälsignad
Regering, bekymrad och bedröfwad öfwer den olyckliga
skiljaktighet, som alltifrån Ofrcdens början
wisat sig emellan Honom och Dest yppersta Stand.
Wi se de swara följder denna skiljaktighet redan alstrat.
Wi se en Förenings- och Säkerhets-Act,
gillad af z:ne Ständ, och alldeles afstagen af det
fjerde. Wi se en Regerings - Form efter 17 ars
lycklig Regering undergä sin förwandling. Wi se
alla Rikets stora behof stöta tillsammans, dä lik»
wäl efter 10 weckors Riksdag ingen Bewillning
är afsiutad; men wi se intet de Medel den AllSmägtige
har i Sin hand att wända allt detta till
ett sädant stut, som förenar Konungens och Rikets
ära med alla Undersätares glädje. Uan att det
minsta gä in i de höga föremal, som föranlätit närwarande
Krig, utan alt tala som Minister, kan
jag som Medborgare säga, att utan jemnwigt förgäs
allt hwad i Naturen finnes; ty allt ting har
inom sig sä wäl en förstörande svin underhällande
kraft: afwensä med Samhällen, om ej jemnwigten
emellan Styrande och Lydande widmagthälles: lika
T t 2 sS
66o Ridderst. och Ädelns protocoll
sä
förhäller det sig med Riken, om ej jemnwigten
dem emellan hindrar de stora att förstöra de smärre.
Denna jemnwigt, lika osynlig i allmänheten, som
oumgangelig för alla Riken, har i alla tider medtagit
Millioner Folk och Pengar. Aila välbeställd
Stater haftva, utan att wisa sitt egenleliga föremal,
alltid deltagit i densamma efter sin lagenhet
och fara, för alt genom en li en mistning i tid förekomma
en långt större; harwid torde mangen saga:
h,vårföre stall man ofreda en granne, som ej
Lfverfaller, och Fred ar bättre an Krig. Detta
äger alldeles sin riktighet, när alla Riken kommit
öfverens om denna wigliga sanning, och alltid efterlefwa
densamma. Dä hade hvarken Dannemark
eller Ryssland bordt bryta denna billiga Lag under
Konung LE den XII:tes minderärighet, som
ännu med flere Provincers förlust kan päminna ost
wära Grannars trohet. Man kan med lika stät saga,
att Fred ar warre an Krig; ty om jag alltid
är fredlig med en tilltagsen och trätgirig Granne,
lager han snart min Egendom. När ivid alla dessa
stäk tillägges, att wärt Krig med Ryssland blifwit
af wära Ständer gillat och samtyckt, följer af ssg
Hels, att dess fortsättning ej bör wara någon emot,
da blotta afsigken dermed ar att befordra Konungen
och Riket till en stadig och hederlig Fred. Den
Riksgäld som trycker wärt Land och wäcker wära
bekymmer, kan med stät anses wara odrägelig för
ett Folk, som tillbringar sin mästa tid i bara snö.
21 Millioner R:daler försträcka, när de betrak'as
tillsamman^ men ätstilde och fördelade emellan alla
dem uti Riket, som äga Jord, Hus, Capitaler,
Löner, Boställen, Pensioner och Näringar, blir
Lotten pä dessa Personer fördelt uti z:ne Classer,
sä
1789, den 8 April- 66 r
sä ringa, att pä Tjngu Är kunde denna Summan
utan mycken känning (NB. med flit och måttlighet)
alldeles förswinna utan att pä minsta sätt blifva en
börda för dem, som ej aga mer än det nödvändiga.
Jrg will icke uppehålla Ridderstapet och Adeln med
den särstildta plan jag i vecta ämnet författat, som
med redighet och lätthet kunde göra detta storverk
till laugt obetydligare än man sig föreställer. Den
stunden tyckes nu icke wara inne, att under warande
kostsamt krig ätaga sig Krigsgäldens betalande, da
med den Högstes bistånd och erhällen fred denna
sak kunde mycket lätt winna sin fullbordan och pä
en gäng befria oss ifrän en börda, som trenne förfluttre
krig sch sednare samlade skulder ädragit oss;
men jag kommer nu till den ömaste delen af mina
anförda hufwudämnen och önskar, att samma sinnes,
lugn och stillhet, hvarmed detta respectabla Ständ be.
hagar hedra min ringa Stämma, nu ej mätte saknas.
En Konung bekymrad och bedröfvad öfwer den
olyckliga skiljaktighet, som wisat sig emellan Honom
och dess yppersta Ständ, och Rikets säkraste pelare,
blir alltid ett obehagligt amne. Denna skiljaktighet
wisade sig alldraförst wid tvär Armee, just dä fälttaget
öppnades, och lade i samma stund första grunden
till Förenings- och Säkerhets-Acten, dä wär
Nödige Konung ej hade andra alternativer än öka
Sin Magt, i synnerhet uti de delar som rörde Militairen
och Tjenster, eller att antaga de fredsvilkor,
som kunnat blifva Honom förelagde. Jag har alldrig
hafwit den äran att wara Militaire, men jag
lemnar till mogna Militairers ompröfvande, hvad
kanka wära Allierade kunde göra sig om en Konung
i Swerige, nästan utan Armee, eller hvad biträde
han i en sadan ställning kunde förvänta sig: och jag
Ltg lem
-
66» Ridderst. och Adelns protocoll
leilinar
till hwar Medborgares omdöme, huru lange
ett Samhälle kan äga beständ, dä jemnwiglen emellan
Styrande och Lydande upphörer. Oaktat allt detta
kunde ett rent uppfät och 'välmening akt förekomma
en stor olycka warit ordsaken till denna olyckliga
skiljaktighet; men jag får bekänna min swaghet och
okunnighet äfwen i denna delen, som alldrig har
kunnat inse denna förmema stora fara, da Fienden
ej bade 8ooc> man pä Gränsen. Wärdaste Herrar
och' Medbröver! unnen mig den oskattbara hedren,
att med min swaga pensel fä göra ett enda drag.
När wär Nädiga KonungS Regering ifrån sin första
början wid alla wära Riksdagar blifwit gillad,
wälsignad samt med underfätelig 'vördnad och tacksamhet
erkänd för god och wis; när äfwen wid detta
bullersamma Riksmöte fyra samfälte Ständ wid
Thronen aflagt sin underdäniga tacksamhet och 'vördnad
för Konungens wisa anstalter; är dä icke allt detta
ojäfaktiga bewis, att Hans Regering är gansta god?
hwar finnes wäl inom Swea gränsor den, som kan
jäfwa detta stät? är det möjligt att anse för smicker,
hwad fyra Stand samfält hembära? detta kunde
kanske äga rum med ett eller twenne; men fyra Ständs
rnige yttrande inför Thronen gäller alltid för hela
Rikets röst. Förläten mig, mine Herrar! om jag
säger, att hela Europa tager saken pä samma sätt.
Me" hwar finnes wäl den Regering, der alla äro
nöjda? Menstligheten medgifwer icke sädant; kanske
uti nägon annan Planet denna lyckan torde finnas;
men sä länge Jordens Konungar tages ibland Menniska,
finnes ingen Regering utan fel, saken beror
»ndast deruppä, om det hela är anfedt och gillat för
godt, dä kan alldrig nägra delar deraf ändra sakens
.Er. — Rikets stora behofwer, som nu alla stöta
till
-
1789, den 8 April. 663
tillsamman, dä Fiendernas anfall bota, och Ri ct pä
twenne sidor mäste skyddas, dä ArmLe mäste klädas
och lönas, vä Flottan mäste sä utrustas, att
hon kan bibehälla sin förfäcktade heder, dä tusende
andra utgifter fordras att befrämja Werket och en
heverlig Fred, dä blir frägan om Bewillningen till
alla besia omkostnader, den beiydeligaste af alla. Det
Hemliga U'sto'et har uppgifwit detta Fälttogets behof
lill 70 Tunnor Guld. Lät osi för en liten
stund medgifwa, att af besia skulle 30 komma pä
Adelns enstildta del, betraktad som ett Ständ. Lat
oll äfwen betrakta alla de onödiga utgifter, som i
delta Ständ, sä wäl för manliga som qwinliga könet
ärligen Mgä; det lärer ingen kunna neka, att
icke denna Summa torde gä till zo Tunnor Guld
om äret. Nämligen sädane utgifter, hwilkas indragning
pä intet sätt kunde minsta det nödwändiga, och
Ridverstapet och Aoel" lika wäl bibehälla sitt wärde och
sin aktning. Om man allenast wille sammanlägga de 0-  drägeliga utgifter för Win,Bränwin, Tobak, Caffe,
T.Le, Socker, Siden, Flor och Band, som alla kunna
umbäras, torde besia Arliklar allena kunna gifwa
den antagna Summan af 30 Tunnor Guld för AdelnS
ensamna del, som dä pä ett sädant ädelt sätt
kunde bidraga lill en hederlig Fred, utan att pä det
minsta öka stna ärliga utgifter. Skulle nu Ridderstapel
och Adeln äfwen behaga göra indragningar
wid sina Bord, Meubler, Stat, Equipager och
kostsamma Boningar, sä kunde lika lätt en^ annan
Summa af 30 Tunnor Guld ärligen besparas.
Härutaf kan nu hwar och en se möjligheten af Bewillningen,
utan att Ridderskapet och Adeln behöfwer
ataga sig nägon ny utgift. Detta lälcr nästan
fom en gata; men när alla hjelpa till ett storwerk,
T t 4 blir
664 Riddersik. och Adelns protocoll
blir
det ej annat an et litet werk. Wart ädla och
täcka Kön, som attid warit berättigad: att behaga ,
finner nu ett sällsamt tillfälle att behaga än Mera
nied mindre omkostnad. Har en Polst Dawe kunnat
umbära sina Ionveler för att stänka sitt Fädernesland
io,Ooo Gewär; har en Prins af Wallis indragit
hela sin Stat samt äkit uri hyrwagn för att betala
sin stuld, sä kan man äfwen i Swerige förmänta
samma ädelmod. Sedan jag nu ätnjutit Högloft.
Ridderstapcts och Adelns gunst till denna stund, utber
jag mig desi benägna samtycke att fä wanda om
Medailleu pä andra sidan, pä det de höga föremal
och wackra bilder, som der sinnes tecknade, mätte äfwen
komma i sin fulla dager ocb winna detta rcspectabla
Ständets ynnest och bifall. Ofwertygad om min swaglhet,
och som den ringaste ibland Eder, borde jag genast
stuka mitt tal; men de Anor, som omgifwa mig,
den ädla eld med ädelt blod, som Börden lämnat tider
; det höga tänkesätt, som endast urmärker det högsta
Ständer, gifwa mig hopp om ett lyckligt stut/och
jag tager dristigt larfwen af. Kriget, som med skyndsamma
steg nalkas wära gränsor, mä anses, huru
man hälst behagar offensivt, denfensivt, med Regeringsform,
mot Regeringsform, sä ser jag uti detsamma
ej annat än ett himlens straff, som bädar osi
ett längt större, om wi ej med ödmjukhet buga osi
ned för Allmagtens wreda arm. Alla tider wittna och
öfwertyga vsi, att Folkstag altid gä till sin undergäng,
sä snart en öfwerdrifwen lefnad drager dem utom den
gräns Försynen ät dem utstakat. Wi kunna stundom
vstraffade bryta emot werldsliga Lagar, men aldrig
emot Allmagtens. Den som känner wärt Swea
land, mäste medge, att wi bebo ett härdt climat, att
wi hafwa merendels 8 mänaders winter och gansta liten
-
1789, den 3 April
-
66Z
ten matjord; men den som med kunskap bclraktar
wär lefnad i allmänhet ifrån den första till den sista,
mäste äfwen medge, att den är aldeles, som wi
hade 8 mänader sommar med gansta djup maijord.
Denna uppenbara stridighet emellan wär lefnad och
wärt climat kan aldrig ursäktas, förrän wi flyttat
wärt Swea land under en blidare sol. Mänga ärs
fred och lugn har till en stor del helat de djupa
refwor, som enwaldek lämnade osi, och walmägan har
småningom utbredt sig öfwer hela landet, som tydligen
kan bewisas genom den öswerflödiga lefnad, som
allmänt tilltagit och de mängfalldiqt onyttiga utgifter,
som frän alla hus mgä. Fåfängt mä man säga,
att stuld och fattigdom trycker hela landel, sä länge
samma lefnad unberhälles; och mängen tror sig wara
fattig, dä han ej kan öka sin omätteliga lefnad och
lefwa som andra. Wisserligen sinnes mänga fattiga,
men merendels sädane, som spelt ut sin r6!e: dä
deremot flit och mättelighet altid fördrifwa fattigdom
ifrän alla hus: sä stenbarligt det är, att wi i
allmänhet anmanda all wär förmögenhet till wär cgen
heder, wällust och goda dagar, sä tydeligt blir
Let äfwen, att wi genomett sädant missbrukas wart
goda, göra vsi densamma vwärdig och ädraga osi
Försymns hämd. Om jag wägade nu sörena wär
helgade Lirås gudomllga röst med min swaga stämma,
torde sanningens strälar an bättre öfwertyga.
En lära, grundad pä kärlek till andra, men ej pä
kärlek till sig sjelf; en lära, som bjuder flit och mättlighet,
som yrkaratt göra sig läg; en lära, som bjuder
att gifwa Gudi, det Gudi tillhörer, och Konungen,
det Konungen tillhörer, kan ej annat än befrämja
wärt Swea Rike till en snar och beständig wälinäga,
om hon uppriktigt efterlefwes. Hafwe wi im
T t § bade
666 Ridderff- och AdelnS prolocoll.
bade wär lefnad och wär dyra Religion till domare
emot osi, huru kunna wi dä än längre trotsa det
straffet wi fe öfwer wära. huiwuden och uppskjuta
än längre alt blidka en mredgad men försonlig Gud?
Det sidsta hufwudämne jag i början af mitt tal hade
den äran att nämna lör Högloff Ridderskapet och
Aoel»,, blir tillika det wigsigaste. Wi se intet, sade
jag. de medel, den Allsmägtige har i fin hand att
wända allt detta till ett sädant flut, som förenar sitt
»välbehag, Konungen och Rikets ära med alla Un.
dersätares glädje. Detta medel har Försynen lem»
nät detta Ständ, att säsom det yppersta i Riket,
wisa Riket den yppersta tjenst. Hwad kan wäl wa»
ra wärdigare, du ädla Flock! som här föreställer
Ridderskap och Adel, än hjelpa sitt'Fädernesland
uti nöden, förwandla en del af sitt öfwerflöd
till Rikets behof emot sina fiender; med sin förening
trösta en bedröswad Konung; uppfylla he»
la Riket »ned glädje; blidka Försynen; afböja en
större olycka; wisa, hwad ett förenat Swerige kan
göra; förtjena Efterwerldens »vördnad; resa en odödlig
ärestod till sitt ädelmod, som uppoffrat allt
enskilt till det Allmännas wäl; twinga fienden till
en hederlig och faler fred; »vinna hela Europas aktning
och jemwäl sina fienders. Menniskvkärleken,
so»n satt sin stämpel pä detta tidehvarf, son, räknar
detta sällskap bland sina dyrkare, har lämnat pä wäc
lott detta storwerk att nu genom wär inbördes förening
äterwinna wär förra glans, dä Wi till Rikets
räddning antager den förestagne Bewillningen.
Herr Ofwerste och vice Landtmarskalk samt Högloft.
Ridbarskapet och Adeln tagen emot min »vördsamma
erkänsta för edert tälamod och benägna ynnest, och
tilläten mig stuta detta Tal med allas wär glädje;
men
1789, den 8 April- 667
men ju närmare jag nalkas detta stut samt desi sto»
ra söremäl, ju mera känner jag min swaghet och
ofullkomlighet att befrämja detsamma. Sand derföre
ned, du Kärleksgud! en gnistra af din ädla eld,
svin fördrifwer all wär oenighet. Lät äler knytas
wära förra »vänskapsband sä, att wi nu Dig tG
ära och försoning, Konungen till tröst och hugnad,
saint hela Riket till glädje träda upp till Honom
att hembära Honom »vära Hjerta», till underpant af
trohet och gifwa af det öjwerflöd Du ost förlänt
haftver till Rikets hjelp och förswar. Förena Ost
äter med en älskad Herr» och Konung, den Du sä
rikeligen utrustat »ned räd, wisdom och kärlek, sä
att wi »ned all tillförsigt sörwänta af Hans mildhet,
sä wäl hwad Förenings- och Säkerhets-Acten
beträffar, som ock wär Regeringsform och sängstade
Riksdags-Medbröder ett sädant stut, som ibland ditt
Swea Folk änmera befäster Hans mildhet: och gifwer
detta Riksmötet, som alla föregäende, en »välsignad
och glädjefull ända.
Herr ak Ickalmlien, Olok. Af opasilighet hindrad
att i detta ärende inhämta all underrättelse,
torde han hwarken med styrka eller redighet kunna
ulläta sig i detta »vigtiga ärende, hälst dä de uppläste
Dickamina innehölls sä hufwudsakliga skiljaktigheter.
Med bäde oro och glädje finge han sig i
denna saken yttra. Med oro öfwer Rikets skuld
och den ställning, hwaruti Fäderneslandet sig nu befinner,
»ned glädje att delta ärende ännu sär af
Riksens Stänver och Ridderskapets och Adelns Ledamöter
skärskädas. Hwad skulden angär länwade
han hit det »vanliga Ordspräket: Gör din R.äk«
ning/ annars gör hon sig sjelf. Att den upp
gifne
-
663 Ridderst. och Adelns protocoll.
gifne stulden 1262 Tunnor Guld wore Rikets, der.
om kunde ej twekas. De Calculer han hört öfwer
Gäldens ursprung, desi belopp är 1772, enligt dä
»varande Secrete U'fkotkets kxtractum protocolli,
ökandet af Kronans inkomster, m. m., torde ej wara
sä alldeles bewisande; han erindrade sig, att Statsbristcn
wid alla fordna Riksmöten alltid sysielfatt
Riksens Ständers oro och att den ensamt steg till
50 tunnor Guld ärligen. Krigen wore till största
delen betalte af Banque», och den tiden war det g mfta
latt att der igenkasta spären. Hade Banque»
desiutom rig igt uppfyllt sina förbindel,llr, ho wet, om
ej Gäldsumman warit annorlunda? Om wisia Kronans
in akter bliswit förökade, borde deremot äfwen
räknas pä ökade utgifter, Embetsmäns fördubblade
Löner, eftergifningar, med mera Han wille ej up.-ehilla
sig akt wisa skuldens origine eller någon jemförelse
i hushållningen, utan instämde sä mycket häldre
med Friherre kappe, som han hyste tili Hemliga
U skottets Ledamöter det förtroende, att bättre
eller annan utwäg än de föreslagit lärer ej kunna
pähiktas.
Herr 5an6erlkfö!cl, I>elrr Olof. De Herrar
och Män, som i sörewarande ämne redan tält och
sine tankar kill Protocollet anfört, hafwa med den
noggrannhet sökt utreda detta angelägna ärende, att
föga kan wara öfrigt akt tillägga. De af dem uppdragne
mängfalldiga Constderationer hafwa hos mig
wäckt en bekymmersam omtanka och willrädighet för
det .Beslut jag för egen del till fullgörande af min
Riksdagsman»» plikt härutinnan bör taga, skulle
snart pålägga mig tystnad, om den för Riket sig
nu företeende swära och snart sagt rvädeliga belägen
-
178Y,
den 3
April.
66y
het, ej fordrade hwarje redelig Medborgares nitfull»
bemödande. Jag har under de nu sörefallne sam.
tal sä wäl som af t>e ffriftekigen författade ^och uppläste
Memorialer med en bekymrande uppmärksamhet
afhört de mängfalldiga swarigheter, som skola möta
utgörandet af de Utlagor, hwilka till uppfyllande och
»verkställande af det Hemliga Utskottets betänkande
och deri gjorde tillstyrkande erfordras. Men det har
ock tillika härwid icke undfallit min billigaste ocb nödwändigaste
eftertanka, den teckning Hemliga Utskottet
gifwit pä Rikets nuwarande ställning; de behof,
som till desi räddande erfordras och de mwagar, som
Hemliga Uiskottet til! winnande deraf föreslagit En
uppenbar och pä hwarje emot Konung och Fosterland
rättsinnigt tankande Medlem och Undersåte mest
werkande nödwändighet kräfwer ett Beslut, som med
äsidosättjande af alla sic, wisande swärigheter, alla
betänkligheter leder till det stora ändamälet, Konungs
och Rikets räddning och frälsning. Jag medgifwer
öppenhjertigt, alt jag icke äger nog kännedom af Rikets
hushällning och desi Financewerk; jag blygs ej
ej eller att öppenhjertigt tillstå, det jag, blottstälv
pä sädan kännedom, saknar den säkerhet i mina öf.
werläggningar inom mig sjelf, som borde utgjöra
den mest fasta, den mest pålitlig» grund för nätt
utlåtande, för den Röst jag för mig och min Alt
härwid bör afgifwa. Men denna wankelmodighet i
tankar, denna för närwarande stund skadliga twehugsan
i beslut förswinner och lättås, dä jag kill min
säkraste ledswän ny tjär, det af Hemliga Utskottet författade
tillstyrkande. En grundwal för min Deeiiion
sä mycket mer säker, som detta Utskott warit sammansatt
af Herrar och Män ifrän wärk Ständ, hwilka
ägt Ridderskapets och Adelns ypperliga sörkroen
-
670 Ridderst. och AdelnS protocoll.
1789, den 8 April.
6?»
de, kände för mogen kunstap och insigt och de der Kas och Extra-Ordinarie Staterne med Rikets nu
den närmaste tillgäng till de tillförligaste, de mest uppgifna totala skuld. Da Kongl. Majtts nädigsta
upplysande Handlingar och Källor, hwarutur en mo-E^t, sa denna som de bägge föregående Riksdagar,
gen pälitlig och oswikliq kunstap om Rikets ställ " " ev.P,
rung och Financewerk är akt hämta. Om något för-i
hastande, om något misitag af dem, såsom menni
-
, warit att, enligt Regeringsformens'52 §., lätaRik.
, sens Ständer inhämta, att penningarne blifwit brukade
till Rikets gagn och bästa, sä torde en Prospewerkat
en klarare och fortare
stor, härwid kunde wara begängit, hwilket jag dock, ^ ^ Siffror hafwa we
da en af samma Utstötts warda Ledamöter, Frister! öfwertygelse, än en r ord detailkr-ad berättelse. Ridre
Kappe, nu ytterligare inför Högloft. Riddarsta-och Adelns underdamgsta förtroende till en
pet och Adeln genom desi uppläste anförande till Prv- ^ °^it I"
kocollct lemnat en närmare upplysning, tyckes mia stna troila Uiwers kare,
ej hafwa skälig anledning att befara; sä will jaq Riksens Ständer, att icke af dem asta andra y ra .
häldre fela med sädane Män, da jag under tillstyr- ^n och underdåniga tillstyrkanden.^ an sa^ane ^ som
kande af bifall till hemliga'Utstottets betänkande full.
gör en för mig nu oundwiklig Riksdagsmanna.styl
dighet
med mitt utlätande, än om jag under en twif
welagtig
willädighet widtager ett derifrån afwikande
beslut, som kunde försätta Konung och Riket i
den mest farliga förlägenhet. Han förenade sig sä«
lebes med Friheherre Kappe.
Herr von LcKulLenIreim, Oavicl, yttrade sig,
att det wore betänkeligt tala utan att hafwa sina
tankar pä papper författade, sedan flere Ledamöter
uppläst sina med sä mycken redighet och styrka skref,
na Dictamina, och af hwilka i synnerhet Z a 6 stycken
ansägos innehälla sä mycken kännedom och werklig
wishet, att de i en framtid äfweu stola göra
1789-äratalet märkwärdigt. Det förmodas hafwa
warit för Ridderssapet och Adeln en synnerlig satis,
faction, om med Kongl. Masts nädigste tillstånd
Hemliga Utskottet behagt, i likhet med Secreta Utskottet
af är 1772, lämna till Riksens Ständers
Plena ett summariskt Slatsförflag, som wisade Ordinarie
-
efter deras y^ersta begrepp äro till Rikets sanstiftdi»
ga wälfärd ländande. Det omnämde Secrete Utstottets
Sammandrag öfwer Smtswerkets tillstånd
wisar Rikets gamla skuld— Detta tryckta Document
har af r:ne Herrar Ledamöter blifwit omrördt, ehuru
deraf nog olike sluffaffer äro dragne Efter de 0,
lycklige e> mindre Konung XII:s än de för
ra
Finsta och Pomersta krigen war skulden wid 1764
Lrs stut icke större än Daler silfwermynt 55,782,289
eller R-.dr specie 9,297,048. — Ester 5 ärs förlopp
eller wid 1769 ärs flut wörö wäl genom Riksens
Ständers försorg 8 833,727 Daler silfwermynt
afbetalte och Skuldsumman nedsatt till Daler silfwermynt
46,948.582 eller R:dr specie 7,824,26g;
men den bekante oredan i pcnningewerket, nya
graverande fordringar pä Riksgäldsfonden, bestiga»,
de sig till Daler silfwermynt 2,077.31g och upplupne
Banco-Jnteressen till ej mindre än 5,129 209
Daler silfwermynt ( hwilka dock de sednare arén ej
lära blifwit betalte), m. m., hade äter förhör Kronostulden
till D:r silfwermynt 62^29,738, ulgörande
utan
672 RidLerj?- och Adelns protokoll.
rttan förhöjning pä RiksdalersSunmian 10,051,6-3
R:dr specie wid 1771 ärs början, dä ock Swea Rike
snart efteråt förlorade sin nädiga Konung, höstsalige
Hans Majit ^»ol.i>n kuLowie. Wid den genom
krigen äsamlade Gäldcn ivar dock en lycka,
alt gansta litet ivar utlänst stuld. Bade med och
ntan Banquens Accept stego utrikes Länen utr
Hollänst Courant och Hamburger Banco blott till
2,7ZZ,ZZZ R:dr, som utgör i wär R:dr specie
2,619,635. — Af berörde sammandrag synes ytterligare
beloppet af sä pubstque som privata Inrikes
fordringar hos Kronan. Han kunde icke med den
warda Ledamoten instämma, som förmodade, att krigskostnaden
tillförne latt kunde döljas i Banquen samt
att Gulden icke nu warit sä tryckande, om Banquen
uppfyllt sina styldighcter. Det ar twartom med den
oswikeligaste sanning öfverensstämmande, att Banquen
ä ena sidan uppgifvit all sin hos Kronan agande
fordran till Capital och Ranta, som ock utaf
det tryckta Ertractet inhämtas kan, saint ä andra sidan,
a t Banquen icke allenast uppfyllt alla sina
förbindelser, utan ock lätit afstrifma öfwer hälften
af sin fordran, eller, som en högst wärdig Ledamot
just nu behagade anföra, 4,750,000 R:dr Specie.
Glad att återfå sina Acccpter pä Kronans Utrikes
stuld.
Som beloppet af skulden uli R:dr Specie
endast blifwit beräknat i den äberopade Secreta
Utstottets Calcul till 3 Daler Silfwermynt per R:dr,
sä bör differencen i Cours efter desi närwarande för»
hällande dertill läggas ä diverse Riksdalers Summor
bestigande sig till R:dr 4,562,710, dä TotalSnmman
kommer ännu att förökas med 13,004,308
Daler Silfwermynt eller R:dr Specie 2,167.462
pä det hela, dä äter det andra godtgöreS nysinämde
Kongl.
4Z. 1789, den 8 April. 673
afstrifningar, sä torde efter all min öfwertygelse
Kongl. Majit hafwa blifwit beswärad med en för
desi anträde till Regeringen tillkommen Riksgäld
af 7,469,091 R:dr Specie eller nära 7 och en half
Million R:dr, hwilket allt af ofwannämde StatsFörstag
och 1779 ars Riksdags-Bestut af hwar man
nu tydeligen inhämtas kan. Det hade warit indiscret
att i dy mät göra nägra förfrägningar hos
Hemliga Utstöttes Herrar Ledamöter, dä man bör
wara öfwertygad att en wärdig Mennistja äfwen i
Minutier alldrig bryter sina edeliga förbindelser.
Denna gamla Gulden, uti hwilken Kongl. Maj:t
ingen del haft, lärer wäl under fredslugnet och wid
de i sednare tider förökte tillgängar markeligen hafwa
blifwit förminskad, som uti Riksdags-Bestulet
af är 1779, t" §. läses: "Rikets Drätselwerks bibehållande
wid desi nödiga styrka med flere wigtiga
omständigheter hafwa gjort wisia betinganden ä Kongs.
Masits och Kronans sida nödwandiga, hwarunder
förberörde af Kongl. Maj:t gjorda inbetalningar pa
Statswerkets stuld blifwit werkställde, och hwaruti
Banco^Utstottet funnit sig föranlatit att inga, såsom
öfwerensstämmande med bade Rikets och Banquens
sannstyldiga nytta, samt Med wär i thekta afseende
redan förut förklarade tanka och begrep, pä thet att
äfwen all anledning mätte Undwikas till den tanka,
att Rikets Undersåtare skulle kunna blifwa under
Kongl. Majlls Regering tillitade om Fond till betalning
för en Statens stuld, som innan Kongl.
Masits Regerings tillträde blifwit under en tid af
' 70 är, samt under ett i flere är föränderligt mynr
äsamkad; samt widare i i r "thet Kongl. Maj:t
bragt Statswerket i sädan ordning, hwaruti det förut
pä 50 ärs tid icke warit. I 1786 är s Riksdagss:dra
Landet. U u Be
-
674 RiddersV- och A-elnS protocoll
Beslut
9 §. läses ock! as Stats-Utskottets Berättelse
om Statswerkens tillstånd hafwa wi intagit
att erforderlige Penninge-Summvr blifwit anstagne
till de i Staten uppförde behof, samt akt anledning
är att förmoda, thet sädane Utwagar blifwit nyttjade,
att Riket icke blifwit belastat med ny och ost icke wetterlig
Gäld; Wi finna ost äfwen böra med underdånig
wördnad och tacksamhet erkänna Kongl. Majus
landsfaderliga ömhet om sina trogna Undersåtare att
icke wilja beswära them med utgifter, som öfwerstiga
theras förmåga. Kongl. Majtts nädiga ömhet kan
Ridderskapet och Adeln icke nansin misskänna, ehuru
Statswerket sedan fatt ett wida olika utseende.
Om de publique Jnkomsterne de sednare arén blifwit
förmerade, sä lärer det ingalunda hafwa stedt i
proporsion emot utgifterne. Rikets Löntagare pä gam»
la Staten erkänna med underdänig tacksamhet Kongl.
Majtts nädigsta omwärdnad i anseende till deras Löners
förbättring; men som Kronans äldre penningeräntor
i detsamma blefwo fördubblade, sä kunde han
icke eller i dy mål med en wärd Ledamot öfwerensstämma,
att berörde Tjenstemän förökt Kronans utgifter.
Defensions- och Krigs-anstalter, och i synnerhet
werkelige Krigsutbrott hafwa här, som i
alla Länder warit de mest kostsamma. De i 1772
ärs Stats-Förslag till Flottans och Defenfions-Werkets
behof anstagne medel lära förmodeligen icke långt
kunna första; i 1786 ärs Riksdags-Bestut läfes
härom: wid Riksdagens öppnande täcktes Kongl.
Majtt i Näder underrätta ost om flerehanda wigtiga
anstalter, them Kongl. Majtt funnit sig föranläten
att taga kill beivarande af Rikets säkerhet, till
bibehållande af thesi heder och anseende, och till befordran
af thes werkeliga nytta. Theribland förekommer
-
1789, -en 8 April. 675
mer förnemligast then kostnad, som uppgätt och wi.
dare behöfwes att försätta Förswarswerket och i synnerhet
OrlogsFlvttan i ett sä ansenligt lis ständ,
som Rikets säkerhet kräfwer;"  Hemliga Utskottets
Lxtractum krotocolli bestyrker ytterligare, att
Statens behof i anseende till ÖrlogsFlottans och Ar,
meens i ständsättande warit större, än Rikets ttllgäng
förmätt fylla, samt stukeligen att Riksgälden
jemte the kostnader, hwilka dels förledit ärs Fälttäg,
dels detta är i lika afseende förestå, blifwit af hen betydenhet,
att densamma bestiger sig till Rmr 21 037,806
' specie eller 1,262 Tunnor Guld. Dä K:gl. Majtt aldrig
kan skilja sitt egit wäl isrän Rikets och ti sölje
af desi landsfaderliga ömhet om sina trogna Undersåtare
icke will beswära them med utgifter som öfwerstiga
theras förmäga, sä kan derom ingen fräga
wara, att Kongl. Majtt möjeligen kunnat minffa
eller för sina fattiga Undersåtare undwika besia Utgifter
; men denna höga Landsfader, som Swea Barn
sä länge och sä uppriktigt för desi medfödda mildhet
prisat, kan icke taga det onådigt att de häpna lör
en Riksgäldsfumma, som wida öswerstigande allt
hwad man har i Landet warit wan att höra, äfwen
wid Zo och 20-ära Krig. Gifwe Gud! det stöde
i förmägan sä wisit alla med gladt hjerta skulle deruti
instämma, att pä en gang, för hwar leswande
menniska, större och mindre, frambära en Koppskatt
af 8 till 9 R:dr Specie för att dermed tillfullo lösa
sig ifrän sä äldre som nyare gäld; men sruktanswärdt
ar, att som större delen af Gälden lärer wara
utländsk, hwar silfwernagel i enfkilta hus inocräknad,
föga till hälftens clarerande förstä skulle.
En upplyst Ledamot har redan anfört, att denna
skuldsumma g: ne gänger öfwerstiger Banquens Sedi
u 2 del
-
6 76 Riddersk- och AdclnS protocoll
delstock;
Utländningen widkännes utomdest icke annat
an det redbara. Om någon tror sig kunna med
lätthet göra detta storrverk till långt obetydligare
än man sig föreställer, sä wiil det åtminstone
lata nästan som en gäta för Högloflige
Ridderskapets och Adelns Banco Deputerade, huru
det ärliga Jnkeretzet med Realisations bestånd, förutan
ett kraftigt biträde af utländska Subsidier, mä
utgä kunna, och en ännu större gäta: att genom be.
sparning, ehuru alltid och allestädes nyttig, ett wida
större LäneCapital af Undersåtare betalas kunde, än
hela Rörelse-Capitalet och tillgängen är i sedlar,
myntadt och omgutat silfwer sammanräknade. Stäende
eller rättare längwarige Län lära dä för Ri,
ket blifwa ett nödwändigt ondt; men om det rika
England fruktat att swigta under bördan af sin nationella
skuld, huru mycket uti proportion lärer densamma
icke i Swerige blifwa esterkännande, och det
i synnerhet, om den hos ost lika fort som i England
skulle tilltaga. Den derstädes sä kallade lillemo ok
runckeiik är icke heller i det Landet gammal. Den
tog sin början wid förra Seculi stut och befanns
wid Nystwikista Freden än rich? wara 21 millioner
pund Sterling: efter Urechlsta Freden är 1714
war densamma uppstigen till 53 millioner: efter
den Akiska Freden är 1748 till 78 millioner, ef.
ter Fredsslutet är 1764 till 140 millioner. Den
sä kallade Stamp-Acken, hwarmedelst i synnerhet de
Norr-Americanske Staterne funno sina rättigheter för
närgängna, blef sedan Engelska Regeringen en gansta
dyr A t: den funderade Gälden ivar nemligen
efter det Americansta Kriget avancerad till 226 millioner.
H la Nationella Gälden inberäknad den sä
kallade kunckel aä un kunciecl vedt har nu stigit
öfwer 24» Millioner pund Sterling och har den
789, den 8 April
-
677
samma således inom mindre än ett Secrttum genom
de manga och längwariga krigen, samt sjelfva skuldens
Neacliott blifwit öfwer i r gänger ötad eller
fördubblad. — Skulle Swerige föra sä manga och
längwariga krig, som i det förra och detta Seculo,
och alla krig blefwo sä dyrbara som detta nyst började
Finsta, sä blefwe Gäld-Summan wlsterligen
förökad öfwer ii gånger eller öfwerstigande 231
Millioner R:dr, hwilken Summa äter sä mycket
mera surpasterade Sweriges krafter, som detsamma
ej har lönande ultra klarina Postcstioner, eller Asiatiska
statler, att föröka Landets egna inkomster med.
Detta Rikes 80,220 Hemman a rooo R:dr hwardera,
kunna blott, med sin dragande »Skatt aktas wärde
80 Millioner R-dr Specie. I förra tider uppbragtes
alltid i England såsom i Swerige krigsförnödenheter
genom Taxor och Gärder, hwilka uppr
hörde da krigssären blifwit läkte.
Konungen i
England äger wäl rättighet att förklara krig, men
kan icke under nägon stags Tikul uppbringa en Penning
utan Nationens eller dest Representanters bifall.
Dnr ordinaira Staten har der, som annorstädes,
warit sä tillsturen, att den knappt i fred till
wanliga och ex ra Statsbehofwen warit tillräckelig.
Densamma har således icke kunnat förstä i örlig,
hälst krig efter allmän förfarenhet gemenligen fordra
z lill 4 gänger sä stor tillgäng som de ordinaira
Jnlraderne. I det rikaste Land kunna Bewillningar
och Taxor ej genast indrifwas, och som krigsfaran
ej lika längsamt tilltager, som de inflytande
Gärder, utan twärtom alla utrustningar i hast mäste
forceras, sä hafwa uti det till exempel tagne
England Län blifwit den genaste utwag att fylla
behofwen. Som ock bäde Ministere och Parla
Uuz
menler
678 Ridderff. och Adelns protocoll
mender
funnit tjenligt att menagera en ömtålig me*
nighet, sä har Län-Systemen blifwit allt mer och
mer rädande. Krigskyugden har dymedelst blifwit
mindre markelig, eller icke sä hastigt tryckande; utan
har man fast snarare kommit att glädja sig ät
krig, hwilka alltid i början öka rörelser och komma
att cc.upera en hop syssellöst folk. Man smickrar
sig utomdess lange med hoppet af nya eröfringar
och segrar. Tillgäng til! sörskotter har en Nation,
som driswa Handel och Manusaclurer, mindre kommit
att sakna inom sig sjelf, emedan densamma till
sina rörelsers driswande alltid har stora Penninge»
Summor i sina händer. Densamma Handlande, Manufacturist
eller Penningcman, sorn kunnat lämna sig och
sin Egendom under en rätkwis och stadgad Regeringswärd,
förtror ock gärna ät samma Regering ivid en
utbruten Krigslägr frukten af dess Egendom. Regeringens
goda Credit gör, att dess Obligation är
lika god, och ibland bättre än penningar, sä att Ne.
gocianten ivid söresallande behof icke saknar ressour»
cer, ulan twärtom eit förökt renderande Capital; ja,
ibland har Ministeren welat göra Län-wilkoren sä
behagliga, att der fordrats mycken faveur alt äfwen
fä försträcka Lane Capitaler. Man har bade i England
och Frankrike uppbragt stäende Län, wid hwilka
Casttalen alldrig kunna äterkräfwas bäde genom
Subskriptioner och Lotterien. Län under namn af
Amruaities och kontinu, ställde pä dekcrminerade är,
pä en eller flere sammantagne personers lifstid, hafwa
pä begge ställen warit i gäng; dock hafwa de
sistnämde i Frankrike warit de mest brukelige, sä att
för nägra är sedan sades sädane Län derstädes stiga
till zoo Millioner LivreS, samt utgöra en ättondedel
af alla publigne Skulder. Hos en Handlande Nation
-
1789, den 8 April- 679
tion kunde /rnnuitior pä lifstid mindre omkyckas,
svin fädana förjkrifningar ej kunna gä såsom penningar,
mycket mindre med winning om nägra är föryttras.
I Swerige torde ewärdeliga stående Krono-Län
och LifsR.une Capitaler föga uppbringas kunna,
och blefwo utomdess för äsweutyrliga lina för
Ständers Deputerade att befatta sig med. Man
tyckte i början mycket om Lan-systemet i England.
Nian hör ock annu mangen 8tocsi stobder säga, att
det blott ar att flytta penningen ur den högra handen
i den »vänstra, eller att winningen gär ifrän
den ena Medborgaren till den andra; men denna
Finance och Handelsfophisme will den mera tankande
delen af Nationen icke mera anse för giltig. Dä
Holländare, Italienare, med flere Nationer, hafwa
penningar i de publigue Fonderne, sä gär ju Ca»
pitalet en gäng till ur Landel genom blotta Interesse
inom 20 till 25 ärs tid, allt efter wilkornes
betingande. Enligt den Engelska Annuel Register
tyngdes är 1786, utom den wanliga Staten, Na»
ringarne och Arbetares Industrie med 9,275,769
Pund Sterling uti ärliga Interesse» med flere vmgälder.
Om Jordbrukarne och Capitalisten kunna
sagas hafwa olika Interesse», och den förstnämde finge
den första dryga känningen, sä har efter hand
den Engelska Manufacturisten, Köpmannen och Penningemannen
funnit, att sädane plägor werkat per
ciroulum. Om de förre Krigsgärder mycket tryckt
under ett pästäende eller straxt efter ett Krig, sa
hafwa desamma tillika gjordt Krigen mera sällsynte
och mindre längwarige; och har dermot nu wäntan
af den hiskeliga Nationella skulden kommit att
beswära Landtmannen och NäringsJdkaren med en
ewardelig pläga, wida större än de gamla Taxorne
Uu 4 wid
K8o Ridderff. och Adelns protocoll
tvid
de mest vlyckliga Krigen. Det af den milde
Skaparen med sä mänga Naturliga förmoner och
resourcer wälsignade Frankrike befinner sig nu ej
mindre enerverat genom sin Nationella stuld, Hvaruti
Krig, sä kallad Politique, och tilltagande öfwerflödsbehof
störtat det Landet. Bör det af Naturen
mindre favoriserade Swerige, som inom sig sjelf stall
fylla alta sina förnödenheter, nägonsin kunna hoppas,
att lättare bära sina bördor, än desse lyckligt belägne
Länder, hwilka tillika riktas af Judiernes outöseliga
hvfwor? Är Interesse pä ett Utländskt Län lägre,
sä gör det sä mycket wärre impreflion pä det representiva
Myntet och pä handelswägen. Dä Swensta
Länen icke äro stående, utan ofta stola omsättas, sä
öka de märkeligen Kronans utgifter, wid det de rikta
wiste Systlomäns sportel.inkomster. Kunde mö?
jeligen allt wärt Län wara inhemskt, sä försloge i
6 proEents Ränta icke de sednare ärens wanliga
Bevillning a 12 Tunnor Guld 6 gänger fördubblad.
En respectabel Ledamot har redan wist, att
med tilläggning af Vränwins-Afgiften, m. m., som
med Bewillningen gemenstap äger, den ärliga extra
Beskattningen stiger till 112 Tunnor Guld, det
är öfwer en fjerdedel af Banquens Sedelstock.
Männe det är detta Rikets höfwa, att utom de
ordinarie Utstylderna, länge kunna bära en sädan
extra Börda? Eftersinnes, huru det i detta Land
längre tillbaka gätt till i krigstider, sä rustade af
alder wära Swear i likhet med de gamla Grekiske
och Rcpublicains sig fielfwe helt och hållit bewäpuade
till strids, och blef krigs-kostnaden, i synnerhet
sä länge stöfling war i bruk, föga betydlig. Härar
samlades svin färffockar, men de siagtades aswen ofta
som sädane. Sä snart mera kundstap än kropps?
r?8y, den 8 April. 68 r
styrka fordrades till lyckliga Krigs utförande, sa
blefwo, sä här som annorstädes, stäende ArmLer
uödwändige, ehuru utgörande Statens mest tryckan'
de tyngd. Antalet af sädane Troppar kan och bör
alldrig öfwerstiga Landets förmögenhet, att underhälla
dem. Man har tagit ibland Statskunnige i
det civiliserade Europa som en ^xiome, att antalet
af wärfwade Soldater blott kunde sträcka sig till
hwar ioo:de person, barn i waggan af bägge könen
inberäknade, eller som ar det samma, blott till
hwar 24:de eller 2Z:te manbar Karl imellan Lo a
62 är; men wid en indelt Armöe, sädan som annu
till större delen den Swensta ar, synes klarligen,
oaktadt Landet icke ar rikt, att det täl dubbelt upp,
det är hwar Zarde menniska eller hwar ratte Karl;
om man eljest räknar att hafwa här i Landet 50,002
knrolleraäe och 2 och en half Million Menniffvr,
eller wid past 622,022 Karlar om nyflnamnde älder.
Ingen minskning af Kronans kostnad ä Armeen ar
Medes möjlig, som inga Troppar i Fred för ringare
pris underhällas kunna, an de Swensta indelte
Soldater, hwilka derjemte med sina arbetande
armar öka detta Rikets tillgängar, och peuxlera detsamma
med lika nyttiga Inwänare efter sig.
Men det torde wara tid att komma närmare till öfwerläggnings»
ämnet. Wid ett Riksmöte i freds,
lugn kunde möjligen af det nu anförde mera nyttiga
följder dragas. Högloft. Ridderskapet och Adeln
känner bade den äldre och nyare Galdens upprinnelser
Swärdet är nu dragit, och en ärorik Fred kan
icke annorlunda än med en wäpnad arm erhällas.
Den närwarande wädeliga ställningen krafwer de
kraftigaste biträden, och »wärdig den, som icke i
det afseendet gör sitt yttersta. Denna första omsorg
UuZ täl
682 Aidderff- och AdelnS protocsll.
tä! icke heller nägot uppskof; kan nu ändamälet eller
en snar penniuge-lillgäng bättre winnås genom
ett Riksens Ständers Contoir, sä mä ett sädant
ju förr haldre inrättas. Ej arv detta Landets
Inbyggare rike, men sä äro de icke elter ännu
utblottade; ty Kongl. Majtt har under sin Regements-lid
länge bewarat fredslugnet. Man ser,
att Läne-Banco-Sedlar a 4 och 4 och en half proCent
betalas med uppgäld; att Penningar ännu krypa
fram till Discont - Contoir; och äfven för nägra
är sedan lil! öfwerflöd a 6 proCent till Kongl. Stats
Contoiret;
blott och allenast Crediten är i sin fulla
helgd. Det lemnäs imedlertid derhän, huruwida en
myckel laugt utsträckt Credit kommer att göra ett
sädant Riksens Ständers Contoir wäl accrediteradt;
det torde i dy mäl förhälla sig gansta lika med den
enstilta Crediten: man kan emottaga en behällen
Mans Garantie pä 1000 Nrdaler; man blifwer
Iweksam pä r0,000 dito; men godkänner densamma
alldeles icke pä 50,000 N:daler. Afwen sä länar
man pä en ärlig Mans blotta namn, sä länge han
anses för dageligen eller uppä sigt Lolvabla; men
när desi Credit börjar falla, begäres as honom inteckning
och swärare willor. Pä samma sätt har
man ock sett med Riken tillgä; först länäs, ja lästås
ibland om att fä läna uopä Statens Credit
Sedlar;
men uppä första misstänka eller bristande
honorering pä förfallo-dagen uppsäges Län, eller
ästas Hypothequer uppä wista Fonder och Intrader,
om ej Provincer.  Bade Inländska och Utländska
förtroendet dependerar pä Rikets wetterliga Hushälls,
ställning, och i synnerhet pä dest fredslugn. En
Partikulier, som will efter gamla, ordspråket kckanLer
ion bleck en berbe, och en Krona, som förr
pttrar
1789, dm 8 April
-
683
yttrar till högt pris Monopolier, som ingär uti
onereufa Förpaktningar för akt winna Uppbörds-Förftotter
eller eljest företager sig äfwentyrliga Planer,
kan icke pretendera mycket förtroende. Mycken hemlighet
förderfwar icke minst Crediten. Englands
förfarenhet i den wägen gifwer mycken upplysning.
Underhuset later ärligen trycka utförliga berättelser
om Stats-Werkeks tillständ, och tyckes en sädan Politique
ej wara mindre wärdig an nyttig. De fä
kallade Commistioners mäla derwid ofta utsikten föga
smickrande; men denna uppriktighet stadgar gemenligen
mera, än den minstar Medborgares förtroende
till Publicum. Skall det föreflagne Riksens
Ständers Contoir kunna undwika en wädelig
penninge - rörelse, och en dermed förknippad beställsamhet,
sä tyckes detta Werk, åtminstone till en början
icke böra chargeras med en Penninge-Negoce,
öfwerstridande de af flere wärda Ledamöter till Garantie
föreslagna 7,000,000 N:daler. En Bewillning
i proportion derefter till Jnteresten! godtgörande
och nägon ^mortiskemont eller Sulling - Fonds
inrättning anses för werkeligen möjelig; men en
större Bestallning blifwer fruktanswärd i detta Land
ej mindre förstörande än i längden impracticable.
En och annan Ledamot har wäl behagat päminna,
att en del af G Uden more gammal: akt wid K:gl.
Majtts anträde till Regeringen en Statsbrist fun.
nits af Zo Tunnor Guld; att de sednare kostnaderne
stedt för Rikets skuld, och att följakteligen all
Gulden i sädan egenskap erkännas och garanteras
borde. Ridderstapet och Adeln torde wäl allmänneligen
med Hemliga Utskottet anse, att denna skuld
äfwen sä litet lärer kunna frän Riket skiljas, som
Rikets i all underdånighet wördade Hufwud frän
hela
684 Riddersk. och AdelnS protocoll.
hela Rikskroppen; men samida redan gjorda Län
blifwit alldeles förutan Garantie kemnade, sä tyckes
en likasom pätrugad Borgen, innan Länen äro förfallne
. wara bäde öfwerflödig och i denna stunden
för Riksens Stander äfwentyrlig, hwilka icke kanna
Kongl. Maj:!s inkomster, eller uppä hwilka Fonder
dega upptagne Län aro fotade. Ester hwad RidLcrstapet
och Adeln af sä enskildta som Banquens
tillgängar stuta kan, sa aro, enligt redan anförde
Bewis, desamma näppeligen swarande emot halsten
af Garanlieus belopp. Det gamla Latinsta ordspräket:
kältra x>08ke Nulin obligatio, eller: ingen
förbindelse kan sträcka sig öfwer förmägan, mäste i
alla tider blifwa gällande. Af de förut andragne
orden i 1779 och 1786 ärs Riksdags-Bestut, såsom
ock af Kongl. Maj:ts eftergift i Dest nädiga,
ste Afsteds-Tal wid sistledne Riksdag af ett ars Bewillning
till sine trogne Undersätare, hwilka säsom
tryckte af härda är behöfde the goda ätertaga
krafter, och hwarlill Kongl. Ma>.-l nadigst
wille bidraga, emedan dä icke syntes sädane omständigheter
pä läng tid sig förcnte, som
kunde äska Riksens Ständers sammankomst.
Tycker en hwar hafwa kunnat göra sig det underdäniga
hopp, att den gamla Galden wore gulden,
eller ätminstone icke beswarande; men som densamma
imedlertid «f 1772 ärs Stander redan offenteligen
blifwit erkand, sä synes en ny Ifct i dy mäl wara
mindre nödig. — Hwad äter den af 1772 ärs Seereka
Utstött omnämnda Statsbristen af 50 Tunnor
Guld beträffar, sä torde den wärda Ledamot, som
nu derom nämnt, utaf det citerade Lxtraökum kro.
tocolli tillika behaga inhämta, att in ckebito aro
upptagne öfwer 4 Millioner förfallna Län-Capitaler,
samt
1789, den 8 April
-
685
samt att utomdesi i Stats förslaget för extra Utgif.
ter till Sjö-Excercice, Skepps- Dock- och FastningsByggnad,
samt Ammunition finnas debiterade Daler
1,618,529 Silfwermynt. Desie sistnämnde stora
extra Utgifter oaktade, geck uti Staksförstaget
Debit och Credit mycket nära ihop: ty till alla Ri,
tets Ordinarie och Extra-Ordinarie Stater och Utgifter
behöfdes för är 1772 provifionella uträkning
Daler Silfwermynt 11,466,125, och Kronans inkomster
bestego sig dä till 11,089,122 Daler Silfwermynt.
Af Hemliga Utskottet förestäs uppä anförde
stal, alt all Rikes Gäld, bäde den som redan
gjord är, och den som till kostnaden för detta ärs
Fälttåg blifwer nödig, stulle flyttas frän Kongl.
Majus omedelbara försorg, och öfwerlemnas till
Riksens Ständers förwaltning, under ett Riksens
Ständers egit Werk, som answarar dem ensamme;
da ock Kongl. Majtt med Läns upptagande, ä Rikets
magnar sig icke mera befattar. Men fruktanswardt
ar, att answaret för Riksens Ständer blifwer
desia fullmagtige nästan för drygt. Hwart stulle ock
wid sä fatta omständigheter Sweriges fria Beskattningsrätt
taga wägen, om, nemligen utan minsta förbehäll
eller kännedom af resioursier, Riksens Ständer
ensamme sig till hela denna stora skuldsummans
godtgörande engagera stulle? Interesiet stulle till det
minsta åtfölja Capitalet, säsom stuggan kroppen, och
det öfwerstege ju flere gänger de manligen gjorda
Bewillningar? Fredslugnet tyckes rimmeligen böra
föregå ett sa »vidsträckt företagande. Mycket nyttigt
torde till besparing och winning förestäs kunna, dä
blott rådrum till öfverläggning bemiljas, ock är »visserligen
att förhoppas, det alldrig en upplyst och nådig
Konung försmär trogne och tänkande Undersäta
res
-
686 Ridderff- och AdelnS protocoll.
res räd. Som detta sängt upp i Norden belägna
Rike omöjligen i längden förnär bara sä stora Riksgälds-Summor,
till hwilkas godtgörande wid förfallodagen
nya utwagar sökas stulle, sä mäste till
stuldens dödande, pä ett eller annat satt, de kraftigaste
medel pätänkas. Om den sä kallade Kronans
inkomster ökas, ittan att tillika Rikets, eller rattare
Juwänares inkomster tilltaga, sä blix det allmänna
förderfwet oundwikligt; det torde Medes wara rädligt
att litet beffäda detta wigtiga Finaneemäl en
xerkpective. Sweriges Penningestock har aldrig
warit stor och blifwer aldrig större, sä lange warumängden
ar liten. Dä man ock för fä är sedan
wille öka Penninge - tillgängen, öfwer Handels-Balancens
och reela Fondens tillsägelse, med ett representerande
Pappers - Mynt, sä jagade allenast en sadan
konstig operation bort den härda Silfwer- och
Koppar-penningen. Ej torde den Swensta Monarchien
kunna hoppas nägon winning af sädana speculationer,
som gjort smä Republiquer och fria Stader
förmögna. En Krona torde ock wara föga
lyckligare Landtman an Köpman. Man känner af
den gamla wördade Konunga - Balken, sä wäl som
af sednare Författningar, att Upsala öde, Kronans
Gods, och sä kallade Kungsgärdar ej finge förminstas
eller abalieneras; men dä Grundlagar täla förbättringar
och ändringar, sä lärer Oeconomie Författningar
ej kunna anses för mera helige. Den
inhemsta stulden torde snart kunna godtgöras, om
alla sädane Kongl. Maj:ts och Kronans Egendomar,
de Kongl. Luststotten allenast undantagne, säldes
till Skatte.- Desse stulle mänga gänger högre betalas
än med den wanliga skattelösen, a 6 ärs Ränta
och dock Kronan derwid behälla lika stor ärlig
in
-
1789, den 8 April.
68?
inkomst, som af de nuwarande Arrenden. Den första
nödwändighetswaran, som är säden, stulle snart
märkeligen ökas, dä sjelfrädande Jordbrukare komma
att odla dessa dyrbara Egendommar, hwilka flerestädes
ej mindre wanwärdas an Kronans och Häraders
Allmänningar. — Waru-mängden, som utgör
Rikens enda styrka, stulle icke heller litet tilltaga
om wid det, eljest med sä mycket stäk heligt hallna
Indelnings-werket, alla Officers, eller Åtminstone
till en början, alla Subaltern Officers-Bostellen finge
sattas pä 50 till ioo ärs Arrenden, om icke till
Skatte förytiras. Den wärdejindelte Officeraren stulle
derwid ej mindre winna an Handels - Balancen:
Densamma nedtynges ej litet af 420,000 Tunnor
Spannemäl, som kanske per medium i denna period
blifwit ärligen införstrefne, och uppwages den icke
i proportion mot förra tider af wär i delta Seculr
förökta Jerntillwerkning. Till den Utländska stuldens
betalande torde ock ett eller annat tjenligt medel
uppgifwas kunna; ehuru kanffe för det närvarande
icke här tillständigt att omtala. Sjelfwa ämnets
widd och grannlagenhet tyckes nogsamt wisa, att wid
ett Riksmöte, da fienden är nära för portarne, är en
öfiverläggning om Riksgäldens Garantie och betalning
föga passande: och ännu mindre rädligt synes
det blifva att genast utan all granskning beswara
en sädan högmälssräga med Ja eller Nej- I anseende
till det förestagne Crediuvet, som utelöpande
Riksgälds eller Riksens Ständers Contoirs-Sedlar,
ej olike de annorstädes kände Lillot^ ll'kllat8, har
en upplyst Ledamot redan gjort nödiga warningar,
och man hoppas, att detta Seculi Myntteckens killog
kudlica samt Myntteckens Sedlar ännu mä wara
i friskt minne. Mcn det torde kanske ej heller tillkomma
-
688 Ridderff. och AdelnS protocoll
komma
Riksens Ständers Plena att instruera detta
sitt sä kallade egna Contoir. Swerige har alltid!
sökt att redligt betala sin och stna Konungars skuld
till Utlänningen; men en laggran omtanka om möjligheten
att denna gängen sädant kunna fullgöra,
tyckes wara Ridderstapet och Adeln wärdig. En
hwar är willig att till detta ändamälet, och till en
ärorik freds »vinnande, i det yttersta biträda med
sin Egendom. Och hwad som mera är, mänga af
detta lustra Samhälle äro färdige att oförtöfwat
äfwentyra sina lif i Kongl. Maj:ts och Kronans
tjenst: Äldre Mäns tärar stola blrfwa mindre bittre,
om deras älstade Söners blod stulle wid detta wädeliga
krig komma att rinna, dä de blifwa öfwertygade,
att det utgjutes för en mild Konung, för ett
fritt och sjelfständigt Fädernesland.
Herr Ltierncreutir, Lamuel. Känslofull af mina
pligter, eldad af nit för Konung och Fosterland,
kan jag, skild frän alla läga föremäl och drifwen af
den renaste högaktning för detta mördade Ständ,
Swea Rikets Ridderskap och Adel, ej underläta yttra
mina tankar i en sak af yttersta och lika wigt
bäde för Konung och Fädernesland. En märkeligare
tidepunkt än venna torde Häsdatecknaren hafwa
smärt i Swensta Historien uppleta. Minnet af
dest hwälfning blir således af desto större betydlighet;
utgängen pä detta Riksmöte stall bära wittne om
de kraftiga mätt och steg till Rikets räddning och
förswar Riksens Ständer tagit, och följaktligen lemna
ett rikt fällt för samtidens erkänsla och efterkommandes
beundran. Med sädan öfwertygelse stulle
min tystlätenhet billigt förordsaka förebräelse, den icke
ens lidens längd stulle kunna utpläna. Föremä
lek
-
44.
1789, ben 3 April
-
689
let för wär öfwerlägqning är egenteligen för det
närwarande Hemliga U.stoltets Betänkande, angående
Riksgäldens erkännande, antagande till betalning
och Garantie derföre. Om det wore under fredens
lugn wi yppadt för Ut- och Jnlänningen denna
wär belägenhet med Finaneerne, stulle det wara
mindre farligt förklara, att Riket är banquerokte
och akt Riksens Sander, Representanterne af Riket
hwarkcn wilja elier kunna erkänna eller garantera
den; ty wära dageliga behofwer kunde nu som förr,
palliativement underhjelpas, hjelpas och 7-wd vä
ffuld ökas till det hela brast af sig sjelf Men
nu dä krigslägan är tänd, Riket omgifwit af Utlandsta
fiender; dä sjelfwa årstiden är sä för handen,
att om ej Guds underbara försyn kill wart sörsivar
emot manligheten förlängt winden, le flenberne
under det wi delibererade on, Ai.sgaldens antagande
med härsmagt kunnat gjort sig betalte bäde
för ny och gammal skuld; dä i sädan Crisis
Rikets gäld och behofwer pä en gäng blottas, bör
wäl wid detta tillfälle nägon fräga kunna uppsta
om desi godkännande och Garantie, för att i och med
detsamma gifwa bäde Inländsk och Utländsk Credit
den sidsta stöten, för att derigenom ställa Riket i
mera wada än det werkeligen är? Nej, Mine Herrar!
mera försigtighet, mera grannlagenhet wäntas
af dek första Ständ i Riket; pä den ätgärd wi
lemna detta mäl, hwilar RiddcnstapetS och Adelns
bäde aktning och förtroende. Wäre tre Medständer
afwa redan enhälligt afgjort denna sak; de hafwa
ivar för sig ställt utom all fräga att bifalla Hemiga
Utskottets Betänkande NB sä framt de öfrige
iksständen deruti ingä. Hwilket wilkor? Hwilket
Ketydeligit »vilkor? Jag will hwarken tro, att man
Andra Bandet. T x wän»
692 Aiddersk- och AdelnS protocoll.
»väntat sig nägon motsägelse, nägot hinder L detta
Ständ, eller att nägon snara härigenom är utlagd.
Dock är synbart, att i samma ögnablick Ridderstapet!
och Adeln skulle kafta minsta hinder i wägen för
warkstalligheten af Hemliga Utskottets tillstyrkande
i samma Moment kunde wära Medständer ändra sina
wik örliga Beslut, och pä hwilken annan än Ridderskapet
och Adeln drabbade skulden? Wära Medständer
hafwa i förlitande pä Konungens öma och
i samräd med samtelige Sländernes Representanter
widtagne och fbreslagne medel, ansedt Rikets räddning
bero pä ett Riksens Ständers gemensamma
bifallas Hemliga Utskottets Betänkande; de hafwa,
torde hända, med full öfwerläggning ej welat underkasta
denna sak följderne af 1786 ärs Riksdags
^ ^ ^ ... iva
I78y, den 8 April.
691
dige wärt fulla förtroende, sä mycket mer grundat,
som de en för alla och alla för en äro kände lika
förmögne, som »vältänkande och skarpsinte! Wi kun,
na således ej misskänna deras uppriktiga och wälmenta
räd för Konung och Fosterland? Skola wi
ensamt ej honorera deras löften att för Konungens
och Rikets hjelp wäga det yttersta, dä Rikets sannskyldiga
ställning blifwit uppgifwen? Nej, Mina
H rrar! Läkom Ost ej wika sä längt pä sidan af
ärans ra ta bane. Hasina de losivat, skola wi hälla;
hasiva de tillstyrkt, böra wi antaga. Och hwad gör
wi derigenom? Ej unnat än wär skyldighet. Har
Riket gäld, bör den erkännas, antagas till betalning
och 'Riksens Ständer, såsom Rikets Representanter
betalningen Garantera. I England, der Sum
-
Beslut, angäende wärtan af'tre Ständs Bestut; d-jman af bela -var -- e
hafwa således ej tradt wär rätt för nära, utan twärt^mw..>ck ^ at
om
dermed utställt Ost för den farliga Crisis, at
ensamt hasiva förordsakat de wädeliga följder, et
afflag pä det Hemliga Utskottets Betänkande ifräi
detta Ständ skulle kunna medföra. Kasta wi m,
ögonen pä deste följder, icke sä mycket i afseende pä
hela Publiquens Ut- och Jnlänn ingens omdöme
om wärt Sländ, utan fast mer i anseende till Ko
nungens ställning med Rikets bekymmersamma bela!
genhet, frägas billigt: är här tid, att ä nyo me?
en eller flere weckors pröfning gifwa sakerna et
nytt lopp, nv anledning till utdrägt, vä fienden
anseende till wärens annalkande, är sä godt, son
utanför portarne af Rikets gränsor? Jag frägar
Guds Namn, är det en tid att siä Rikets Credit fö
hufwudet, dä den som mest behöfwes, dä Riket
dige
tondedel af Juterestet pä deras Riksskuld; huru länge
har icke oppositionen twistat om sattet till dest
betalning; men sädant har skedt under deras lagrar
och i fridens skjöle. Wi hasiva deremot wäckt denna
sak, dä Riket är pä brädden af sitt fall, om ej
snar hjelp meliankommer; och böra wi wäl dä twe.
ka att qwäsiva det onda pä ett satt, som Konung
och wära egna Medlemmar nyttigast prösivat? I
öfrigt anser jag, att Ridderfkapet och Adeln ej kan
hafwa mer an de öfrige Riks - Ständen att anmärka
emot sättet af Rikets Gälds betalning, dä det
blifwer under wära egna Fnllmagtigas inseende, answar
och wärd. Göres för wär säkerhet mera behof?
Jag wägar derföre i anseende till sädant allt,
ödmjukeligen bäde anhalla och yrka, akt Hemliga
lUstottets Betalande i allo warder tillstyrkt, och
Gäld i en sä farlig tidepunct blifwit yppad? Wljag anmanar, Eder gode Herrar, af wärt Ständ,
hafwa ju hast Ledamöter i Hemliga Utskottet, wäHom deltagit i Hemliga^ U stoltets öfwerläggningar
och
L92 Aidderfk- och Adelns protocoll.
och beslut, och som säledes kanner widdén af Lenna
saks angelägenhet, akt sä midt Eder Tysthets-Ed det
tilläter, upplysa nödwändigheten och befordra fortgången
af ett godt Beslut. Sä har tillgädt i de
andra Ständen. Tiden ar inne dä denoijementen
af allt stall ske; dä ställningen antingen stall brista
eller bara sig.
Herr Lxaläoncreut?, polian ^ckolpl». I detta
brydfamma amne kunde han ej, i egenskap af
Ledamot af Hemliga Utskottet yttra sig frän sin
bank; men hwad han med upprigtighet kunde wid
handen zilma, stiljt frän alla fördomar, wore att
Hemliga U stöttet ej funnit annan utwäg an den
förestagne Garantien. Hufwudsrägan är, om icke
Gälden bör wara och ar Rikets. In et Rike kan
slippa betala den Gäld, som högsta Magten gjordt.
Skillnaden emellan Gälden och Krigsomkostnaderne
har Secrete Utskottet ej kunnat uppgifwa; den mäste
han äfwen förtiga under Tysthets-Ed. En del
af Gälden, ar sedan förra tider och allt sedan Konung
Läki. den XII. En del ar skedd under Riksens
Ständers egen tillsyn och sörwaltning, af dem
dels ökad, afbetald eller omsatt, deraf haswa Riksens
Ständer säledes redan gädt i Garantie. Gjord
af Riksens Ständer sselfwe, behöfde eller östade ic.
ke Borgcnärerne S undernes Garantie; det följde
af sig sjelf. Skulle man nu falla pä den tanka
att blott garantera, hwad som till krigets utförande
tarfwaS, huru skulle man wal kunna fä läna med
Ständers Garantie pä samma stalie, der gammal
Gäld star utan Garantie, om ej den tillika garanteras.
Krig ar för handen, Riket bör förswaraS,
det tarfwar styndesam ätgärd. När Gälden pä hans
1789, den 8 April. 695
samwete och hans öfwertygelse ar Rikets, är det ju
sä godt att kännas derwid i dag som i morgon, och
bäst a t den. som nu förestagit är, fär komma under
Riksens Ständers förwattning. Till redighets
»vinnande förcstog Herr 8xaI6 ncreut?, att först
kunde utredas, om icke Ridderstam och Aoeln genom
bifall ä U stöttets Betänkande inginge i hela
Garantien; men i »vidrigt fall Friherre vuvvalls
pro>ect tagas under ökwerlaggning: skulle de andra
S-anden sträcka sin Garantie till hela Summan,
äger Rldderstapet och Adeln öppet att »vidare häröfwer
deliberera. Hir wore nami om Subsidier: såsom
Ledamot i Secrete Utskottet kunde han, utan
att bryta sin Ed, berätta, att Hans Kongl. Maj:t
flere gangor förklarat och afwen med sin underskrift
lärer bestyrkt, att om fred wunnes, utan att den till
krigets utförande pärärnade Summan utgär, eller
vin arsattning för krigets omkostnader winnes, skulle
sadant komma Contoiret till godo.
H.wr Lkrsnmalm, Lamuel. Detta wigtiga
mäl forljenar wisierligen Ridderstapeks och Adelns
mognaste öfwerlaggnjng, det angär Rikets och hwar
och en enstilts framtida »väl. Hos Ridderstapet och
Adeln har ej något twifwelsmäl uppkommit öfwer
rigtigheten af Hemliga Utskottets Uppgift om grun»
Len till Rikets nuwarande skuld, samt att den för
Rikets behof är tillkommen. Den enda frägan, som
warit under Ridderstapets och Adelns öfwerläggning,
är, om besia uppgifna 21 millionnr R»dr hel och
hällen, enligt Utskottets Betänkande, eller ock blott
till en tredjedel eller 7 millioner böra garanteras.
För min del anser jag enligt Utskottets uppgift,
som kj är bestridd, för gifwit, att benna gäld tillhör
Rx 3 Riket,
-94 Ridderff. och AdelnS protocoll
Riket;
nar nn sa ar, sä simier jag ej med hwad skäl blott
en tredjedel deraf antages och garanteras; deraf kan
ju lätteligen handa,alt de som öro fordringsäpare till
de öfrige ogaranterade 14 Millioner, ffilde ifrän dett
säkerhet, som 7 Millioner bliswit lemnad, äska snart
betalning; det mäste sä gä till i den allmänna son;
enskilta hushätlning, att dä ej säkerhet sör Längifwaren
är, sä förswinner förtroende, deras kunde hända,
att dä ej en annan tillgäng är, sä mäste desia
garanterade 7 Millioner anwändas till otaliga
Creditorers förnöjande och således alla de behof, som
as desta medel äro anstagne till Rikets förswar, i
det fälttäg, som snart emot Rikets fiender förestär,
brista, och Riket ställt i olyckligaste belägenhet, utan
räddning. Jag anser derföre Garantien ä hela
Summan oumgängelig, ehuru tungt den ocksä faller i
synnerhet pä dem, som äga nägot: och af sädan
grund ar det, som jag förenar mig med Hemliga Utskottets
uppgifne Betänkande, jamt hwad en ward
Ledamot i denna omständighet nyst för mig tält.
Jag hyfer för öfrigt för Ridderskapets och Adelns
ptsedde Ledamöter i detta Utstött fullkomligaste förtroende,
förwistad, att ingen annan utwäg till Rikets
hjelp ar möjelig än den de uppgifwit, hwartill jag
för min del »villigt bifaller.
Friherre Heike, Ifiure. Till en begynnelse
sär jag den äran utbedja »nig Ridderstapets och Adelns
tålamod, att afhöra mycket, som flere warda
Herrar och Ledamöter, bättre än jag, kan det göra
redan anfört, och nödgas tillika pä det ömaste anhålla,
det de Herrar och Ledamöter icke illa anse,
att jag i ett eller annat afseende stadnar uti, med
deras, olika tankar. Min wördnad, min aktning,
1789, den 8 April- 69Z
min »vänskap för de wärda Herrarne hoppas jag aldrig
kan sättas i fräga. Jag »väntar derföre af deras
billighet och ädelmod, att dä mitt uppsåt är sä
brinnande, som nägons för Fäderneslandet, den öfweriygelfe,
som olika begrepp hos »nig stadgat, icke
misjkännas eller misttydes. Jag anser det Hemliga
Utstottets Lxtraotum krotocolli och den förestagne
Bewillningen säsoin ofkiljakiige, af den grund, att
det förra warit en orsak till den sednare, hwarföre
den pstnamde bör såsom en »verkan ä följa det förra
såsom sitt ursprung. Ingen, som känner detta fattiga-
Lands tillstånd, lärer utan rysning tänka uppå
det Hemliga Utstottets uppgift utaf ,262 Tunnor
Guld, dels Gäld, dels behofwer till u förandet af
ett olyckligtwis uppkommit och tärande krig. Af
lika orsak lärer ocksä hos största delen af Ridderstapet
och Adeln uppstigit den tankan, att Gäld och
Krigsgärd, sä wida skilde till sin natur ocksä nu böra
utgöra twenne särstilte frägor. Beträffande först
Krigsgärden, sä är den af aldra största nödwandighet.
Jag förklarar till en begynnelse, att jag ej
anser den wara wärd namn af Medborgare, som ic.
ke med yttersta krafter understödjer ett i wäda statt
Fädernesland, och kan derföre ej nog tillstyrka den
hjelp af 420 Tunnor Guld, som flere wärde Ledamöter
föreslagit. Jag instämmer desto heldre deruti,
som jag har starkaste anledning att tro, det den
Summan »nycker öf,verstiger kostnaderne af en Campagne,
och Ihitzherskapet och Adeln följaktligen just
derigenom fäs ett "desto önskeligare tillfälle att ådagalägga
deras nit för Konung och Fosterland. Dernäst
följer den, under namn af Gäld utaf det Hemliga
Utskottet uppgifne Summan, »vid hwilken flere
anmärkningar torde wara att göras. Det lärer icke
-T x 4 und
-
6s 6 Ridd erst. och Adelns protokoll
undfalla
Ridderskapet och Adeln, huru glädjefull Credit
Kong'. Maj:t ngt, dä sä anfeuliga Län kunnat
göras; huru Dratselwerket med hittills warande
Riksgälds - Fond kunnat bära en sädan börda; och
huru äuteligen (ätminstone icke wetterligen) nägon
Creditor begärt Riksens Ständers Garantie, såsom
»rägot det der kunde behöfwas till en säkerhet, hwarvm
han eller de icke haft minsta anledning att twifla.
Pä sä säker arund lärer kunna slutas, att en sadan
Riksens Ständers Garantis more af samina goda
orsak onödig nu, som när Länen gjoraes, och kunde
derföre med giltiga stäk finnas betänklig; men än»
mi en större wadelighet torde giswas derwid. Ingen
dödelig kan weta utgången af nu brinnande
krig. Olyckor kunna tillstöta, dem hwar och en
S-venss Man är sä pligtig som willig att bota,
hwilket äter wore omöjligt utan nya penninge-tillstött
eller rattare sagt Län; hwem kan answar», att
ej flere Rikets delar kunna af fienderne, vin ei borttagas,
åtminstone jstöflas? Hvar stadnade dä säkerheten
och möjeligheten uti wärkställigheten utaf Riksens
Ständers Garantie? Föhakteligen, om Riksens
Stander nu garanterade 1262 Tunnor Guld (en
Summa, som i sanning ar öfwer Landets förmåga),
huru skulle wäl de i nödens tid äga Credit att
kunna uppnegociera nya Summor, vin och enar sä
behöfwes? En sä enkel, men billig omtanka för en
möjeligen snart föreseende framrid pälagger mig,
efter all min öfwertygelse, såsom en skyldighet, att
pä vet högsta tillstyrka Ridderskapet och Äoeln, att
för det närwarande icke garantera större Summor
än de 420 Tunnor Guld, som till krigets utförande
tarfwas. Dä en lugnare tid infaller, kan en
sadan Garantie, om den någonsin blefwe nödwändig,
1789, den 8 April- 697
hwarom jag dock dristar twijla, sättas i fräga; men
enär Riksens Ständer tyckas sä lä t kunna komma i
den belägenhet, att Riket till desi räddning kan behöfwa
all för Riksens Ständer möjelig Credits nyt»
tjande, lärer wäl denna liden wara den minst lämpeliga
till ingäende af Garantie för andra, än de
nödwändigaste och genast erforderlige Summor. Ernedlertid
lärer Ridderskapet och Adeln icke draga
utt twifwelsmäl, det ju med hittills anflagne Rlksgilds-Fond,
samt de Refourcer, som kan hända, torde
fäs genom Subsidier, nr. m. Interesien ä de gjorde
Länen kunna lika wäl hädanefter som hittills be«
s is. Hwad förestZende inrättning af ett Riks»
g ^oinoi> angä>-, hyser jag för de wärde Herrar
0 nöter af wart Ständ uti det Hemliga Ut
st
billiga och oinskränkta förtroende, att de
ft ,> ae' till vensamma pä de bästa möjeliga
g:>oe , , r om jag ar lika öfwerlygad utan att
känna de n lom om de lades mig för ögonen. Det
enda son. "de aöra nägon ändring uti den planens
widd, w- e om Ridderskapet och Adeln biföllo mitt
ödmark Km.ställande, att af de uppgifne 1262 Tunnor
G ttd ei garantera mera an 420 Tunnor Guld,
1 hwib'e händelse Riksgälds-Contoiret ej finge widlöttigo
e befattning, an att besörja Interesien och afbetalning
pa de sistnämd,!, jemte sörwaltning af nu
åtagande Bewillning. Dernäst kan jag för min del
icke styrka till lämnande af något Credetiv pä Riksgälds-Contoiret.
Utom det att ett dylikt warit gansta
drygt för Banguen, skulle tyckas att det genom
en sa rundeligen tilltagen Krigsgärd skulle blifwa mindre
nödigt, likasom ett sädant, dä Riksgälds,CoMoiret
icke utan nya Län kunde det bestrida, icke allenast
utgjorde en tillökning af Gäld, ulan ockfä lätteligen
Txs kun
-
698 Lidderff- och Adelns protocoll.
kunde bringa hela den Inrättningen pä obestånd.
Z) terst fär jag den äran anföra mina tankar, rörande
den föreslagne Bewillningen; derivid torde
wara att anmärka, först tiden och sedan storleken
deraf. Rikets swaga tillstånd kan ej döljas för wara
ögon. Ingen är ibland ost, som icke wet, att
Krono-Utlagor blifwit innestäende alla de förflulne
arén, ehuru under Fredslugn och mätteligare Beskattning.
Enär densamma genom alla Krigets tyngder
och päföljder ännu mindre kunde utgå detta och
nasta är, huru mycket större afkortningar mäste ej
förestä wid en mängdubbelt större Skattläggning?
Det kan icke blifwa något förnuftigt ändamäl,
hwarken att förwandla i en hast ett för detta blomstrande
Land till en Ödemark eller att anse för en
winst, att Kronans Böcker och Räkenskaper urufylles
med ett längt Credit af ziffror och fordringar
hos en förstörd Menighet, hwilka alldrig kunna
betalas, och ännu mindre lärer nägon wäga pästä,
att den afsigt, som ar möjlig i är, blir det vcksä ett
eller flere är hädanefter. Jag dristar derföre anse
den Bewillning, som nu föresläs, endast såsom pä
försök, om densamma kan blifwa werkställelig eller
ej; och som desi fortfarande ofelbart kunde medtaga
Landets hela märg och den fattigas sidsta brödbe a,
instämmer jag med de wärda Herrar och Ledamöter,
hwilka föresiagit nu i fräga warande Vewillningstid
till twä är, hälst jag anser dest sträckande deröfwer
wara lika wädeligt som förgäfwes. H vad äter
storleken af förestäende Bewillning beträffar, synes
mig, att sä snart Riksens Ständers Garantie ej
gär längre, än för 420 Tunnor Guld, tyckes följden
naturligtwis blifwa den, att icke mera än 42
Tunnor Gulds Bewillning more nödwandig, hwar.
af
1789, den 8 April- 699
af i sadan händelse 28 Tunnor Guld till Jnteresien
och afbetalning ä deremot swarai-de, och vfmannämnde
Capital komma akt ugöra Ncksgälds-CoMoirets
enda förwaltning. Bewillnings Summans storlek
önskade jag dock matie öfwerlcmnas till de öfrige
respective Ständens yttrande, innan Ridderstapet
och Adeln sig derom uttäler, hälst 82 Tunnor Gulds
Bewillning blir en lika naturlig följd af Garanlie
utaf 260 Tunnor Guld, som 40 Tunnor Gulds
utaf Garantien för 422 Tunnor Gulds Krigsgärd.
Om wära Medständec skulle finna en större Bewilluing
nyttig, sä wore det Ridderstapet och Adein 0-  wärdigt, att icke med lika brinnande kärlek för Fäderneslandet,
som något annat Ständ, deruti deltaga.
För att siuteligen samla mina tankar uki ett
korrt sammandrag är min ödmjuka hemställan, att
Ridderstapet och Adeln, 1:0 ingär uti Garantie för
420 Tunnor GuldS Krigsgärd. 2:0 Pä osman anförde
grunder, för närwarande afflär desi Garantie
ä den af det Hemliga Utskottet för öfrigt upogifne
Summan. z:o Likaledes afflär det pä RiksgaldsContoiret
föreslagne Creditivet, och 4:0 lemnar de
öfrige respective Ständen wänlig del, fä wäl.af
Ridderstapet och Adelns Beslut i ofwannämnde
Puncter, som vcksä den deraf följande möjlighet
att minsta Bewillningen frän 82 till 40 Tunnor
Guld; men tillika angäende desi blifwande storlek,
»vänligen begära wära Medständers yttrande, med
försäkran, att Ridderstapet och Adeln icke nnderläter,
att i kärlek för ett gemensamt Fädernesland,
gä lika längt som nägot annat Ständ, samt förbehäll,
att om de andra Medständen skulle finna sig
wid att minsta Bewillningens Summa under hwad
Bewillnings-Utstottet densamma föreslagit, en sädan
minst,
7-20 Riddersik. och 2ldelns prstocoll
-
minskning också mätte proportionaliter komma Ridderstapet
och Adeln till godo, samt Z:o Akt alla i
denna sak ingisne Dictamina mätte, såsom wiktnande»
sä wäl om Riddrrstapets och Adelns i allmänhet,
som hwarje Författares tankesätt och nit för
Fäderneslandets räddning, med det snaraste af Trycket
utgifwas. v -
Friherre Wachtmeister conformerade sig till
alla delar med Friherre Duwall, och uti den ordning
han följt, att bewisa en Garantie wara orimmelig,
som ej kan uppfyllas. Följden ar naturlig,
att högre ej kan garanteras, an Hwartill Medel kan
inflyta, och 82 Tunnor Guld kunna af Landet ärligen
ej uflgä; om Bewillningen ej möjligen kan
sträckas öfwer 40 Tunnor Guld, hwad betyder Garantien
för en högre Summa; han conformerade sig
äfwen med Herr 8tierngranats tillagg, angående
Contoirets Credit-Sedlar och Creditivet; och i fall
frägorna komma att stiljas, trodde han Bewillningen
böra blifwa den första.
Herr Danckwarstt lilljeström conformerade sig
med Friherrar Duwall och Wachtmeister.
Grefwe lewenhaupt, claes. Finance-studinm
har wisierligen actdrig medtagit för mig någon tid,
och wore det ej i wart Land, jag trodde kunna fin.
na de glädjefullaste upplysningar i denna wcttenskap;
men, mine Herrar! sunda förnuftet ensamt öfwertygar
mig i detta ämne. Har begäres Garantie af
2i Millioners Skuld. 80,000 Hemman, ä hwilken
Nummer hela wär Rikes Jord är deli, aro
pä längt nar med sitt ratta warde, om de ock kunde
alla föryttras, ej swarande emot denna Summans
stor
-
178Y, den 8 April. 701
storlek. Det ar Jorden i wart Land, som ar det
wafendteligaste wi påräkna i bestattningswagen; i
wärt Land, sager jag, der Handels.Balancen sällan
eller alldrig utflagit till wär sörman. Bewillningen
af blotta Jnteresiet, efter min tanka, kommer attdrig
till twätredjedelar, att af Landet och endast det
första äret kunna uppbäras. Hvad betyder det, att
jag lofwar betala en skuld, dä jag med detsamma
mäste stllstä min oförmögenhet i hela desi widd.
Kongs. Majit har tills dato, med de mycke betydelige
Medel Sta en medgifwer, Sjelf bestrid! Riksgälden.
Akt Len nu, efter en enda Campagne, wuxit
till en sä oerhörd Skuldsumma, att hwarken hela
Rikets Egendom ej swarar emot Hufwudstolen,
och desi till det högsta uppdrifne Beskattning ej mägtar
utgöra Jateresiet, är högst beklageligt och för
mig obegripeligt, dä jag af trowärde Man hört sa,
gas, att Pommerska Kriget, som warade flere är,
endast kostat wart Land emellan z a 400 Tunnor
Guld, utöfwer Statens däwarande oändeligen min.
dre wanlige inkomster. Af desie och de flere stal,
som jag här nu hört, ar jag fullkomligen öfwertygad,
och förenar mig säledes med de warda Ledamöter,
som med nekande af hela Gäldens garanterande
föreflagic en efter min tanka fullkomlig och
tillräckelig Summa, till bestridande af sä wäl före,
gängne, som den tillkommande Campagne, nemligen
en för Riksens Ständers Contoir öfwerlemnad magt
och tillstånd, att under hela Rikets answarande upplåna
en Summa af 7 Millioner R'daler. Detta
gör för 2 Campagner 420 Tunnor Guld. I mförom
venna Utgift med den för Pommerska Kriget.
Herr heirner, LenZt, instämde med Herr
Lxalckcncreutr.
Herr
722 Riddersk- och AdelnS protocoll
-
Herr säZerstorn till 'Lrpurila, 0>3ö8. Eri
svag röst höjer 'gg, mine Herrar! I hören straxt
ur mitt strak, att jag ej är en af de Aderton.
Det ar enkelt, enfaldigt och utan grannlåt och alla
konstord, likt sanningen jag arnar framföra. Jag
u beder mig mitt S äuds tålamod, dest bifall eller
rättelse. Da jag wid närvarande staga om Bewillningen
faster nägra grundfattser, som finnes i
alla uttänkte Lagar, men ännu mera i alla tänkande
menniskors hjortan. Hvar enda Fäderneslandets
Medlem är stylvig att tjena det.
Det är det heligaste
altare, hwarpä han bör offra sin svett, sin
moda och sitt blod; huru mycker snarare en del af
sin Egendom? Men han bör kanna, att han har
ett Fädernesland; han stall wela fina rättigheter
akt lefwa trygg under Lagen, och att den Lagen
han beswurit tillika med Regenten stall hafwa bestånd.
Han stall äga oryggelig säkerhet för fin lära,
fin frihet och sin person; hwilka namn, mine
Herrar! hvarförutan Medborgaren wore en staf
och lifwet en börda. Alldrig statkar dä ett Swenstt
Risdarchus af nödwarn för skällsord och småsten,
stungade frän en Här af namnlöse smädare; alldrig
skall det föra stumma dän af suckar och böner för
att bryta stängsien och öppna olagliga fängelser. Lätom
osi ej förtwifla, att ju den bästa Konung, lemna»
till Sig Sjelf, rädförd af Sitt egit hjerta,
äfwen förstonar osi, Sina trognaste Undersåtare, i»
frän att understrifwa annan Säkerheks
Act,
än den af är 1772, för dyrbar stänk af Majestätets
Hand att nägonsin wärdstösas, samt bewiljar
att ucöfwa Tryckfriheten ren och oskärad, sädan
som wär Konung dicterade den i början af Sin
Regering. Tör hända längt säkrare wärn än Troppar
-
i?3y, den 8 April. 703
pär och Fästningar för Konunga-Magten och Rikets
sjelfständighet; uppgifwe nägon ett mindre konstigt
sörswarssätt att plundra alla Krypstyttars och Ban.
diters mordpennvr. Att framför allt äterfä i wära
armar och wärt stöte Riddarehusets Hjeltar, wär
tids Aristider. Och, mine Herrar! efter detta (NB
Lagarne i sin helgd och »verkställighet, personliga
säkerheten 0,vilkorligen orubbad) frägar jag Eder, pä
Edra samwelen, hwem skulle icke bewilja allt för
Konung och Fädernesland?
Herr ak tllAZIas, 8amuel. Af de discourser,
som i dag hos Ridderstapet och Adeln förefallit öfwer
det Hemliga Utskottets LxtraÄum krotneolli,
har jag märkt de fläste utgä pä fyra särstilte ämnen,
hwaröfwer jag utbeder mig fä yttra mina tan.
kar.
r:o Angående Rikets Gäld. Wi känna ej,
huru stor den är; ty i Hemliga Utskottets LxtraUuin
krotocolli är Gälden och allt hwad som hörer till
förra ärets Falttäg, och hwad till hela detta ärstall
utgä, ihopaflagit uti en Summa af litet öfwer
2i Millioner R:daler; men när wi hafwa hört
och weta, att det Förslag, fom blifwit af Wederbörande
uppgifwit, huru mycket Penningar fordras
för detta ärs Campagne, u gör en Summa af minst
7 Millioner R:daler, och att hela förledit ärs Krigsomkostningar
äro inbegripne i den af Utskottet uppgifne
sammanflagne Summa, hwars belopp nägorlunda
kan flutas af hivad till detta ärets Cam,
pagne requireras; sä kunna wi snart igenfinna m
Riksskuld, utom hwad till Kriget älgätt och älgar,
mindre än jag tror wi vsi föreställt. När wi nu
besinna, att i den Gälden insticker sig Stats-Cortoirets
Obligationer, utgifne innan Kongl. Mafits
all
-
7^4 Ridder!?. och AdelnS protocoll
anträde
till Regeringen, att wär Flotta och Fästv.
ingswerk de sednare arén i sä synbar och betyoelig
grad blifwit tillökt och förbättrad, de ansenliga
understöd af Spanneniäl Kongl. Maj:t lämnad!
Mmogen i de smara »nisiwäxt-är, som annu till en
del i Landet äro innestaende och obetaltc, utom hwad
fom blifwit för bristande tillgång afskrifwit, sä
lärer Rioderskapet och Aveln sä mycket mer finna
billigheten; ja, skyldigheten att den betala, som
wart »vägrande wisierligen ej ställe godkännas af
de främmande Magker, hwars Undersåtare pä
god tro länat Sivea Rike och desi Konung sina
penningar: minst lära de befatta sig med nya
Läns försträckande, som för det nya Ständernes Csn»
torr blifwer nödwändigt,
bestrida utgifterne för detta ärs Campagne. 2:0
Hwad Krigsomkostningarne sä för sista ärets svin
för detta ärets Campagne angar, sä lärer Ridderstad
och Adeln, som första Nilsständet, hwilka med
sine öfrige respective Medständer i deras underdåniga
Adresie till Kongl. Majrt, rörande kriget, förklarat
sig beredde att fwar i sitt kall uppoffra Allt,
för att med förenade krafter kunna möta fienden och
like wära gamla Förfäder pä manligt sätt till sista
blodsdroppan förswara wär Konung och Fosterland,
som orden i Adretzen innehålla, ej kunna widare sätta
i fräga, att icke af wära Egendomar tillstjuta,
hwad dertill ätgätt och för detta är ätgär. z:o Rörande
Creditivet, sä är det efter min tanka, en oundwiklig
följd af wäre Deputerades åtgärd i Hemliga
Utstottet; ty sedan Kongl. Maj:t gätt sä wäl deras
som wär önskan till mötes, att all Riksgäld blifwit
uppgifiven, desi betalning och förwaltning öfwerlämnåd
till sadane Jullniiglige, som af vsi waljes och
45- i78y, den 8 April. 725
stola för sina göromål wara Ständer answarigs, och
som enligt den Jnstruckion Hemliga Ulstotket för
' dem projecterat, ej fä öka G »Iden, utan hafwa för
> ögonmärke desi ärliga minstning, och Kongl. Majrt
deremot afsagr sig all rät-ighet att göra ny Gäld,
utan sä hushålla med sina Intrader, att all Statsbrist
stall undwikas; sä mäste en för sine Under'
sätare wältänkt Konung hafwa något dertill läm^
padt Creditiv eller Resource att tillgripa, om fienden
i Landet hastig' inföllo, smara och täta misiwäxt-är
stulle förefalla, hwaraf följden, om den ej
molas, alltid är hungersnöd, sjukdom, jämmer och
' elände. 4:0 Hwad tiden angar, pä hwilken den
tillkommande Bewillningcn stall utgå, dä det blifwer
wär oundwikeliga skyldighet att, enligt hwad förr
berört är, söka betala stulden och hwad till detta
ärs Campagne ätgär, och wi ej hafwa i wär magt,
' att utsätta tiden till Ständers sammankomst, sä lärer
ej annan utwag blifwa, än att den af osi öfwerenskommande
Bevillning stall wara till nasta
Riksdag. Dock att, sä fort genom wära Fullmäg.
tiges kloka styrelse i Ständernes Contoir afbetalningar
stedt till wisia proCent, ex. gr. ro a ro, de dä
mä komma Landet till godo och afdrag pä Bewillningen
ste i lika proportion för alla. Af hwad jag
således för min del haft äran anföra, lärer nog Herr
Ofwersten och vice Landtmarstalken och Höglofliga
Nidderstapet och Adeln finna, om dek gifwes nägon
möjelighet att, sedan de öfrige Riksständen för sine
delar bifallit Hemliga Utskottets betänkande till hela
sin widd, det första Riksståndet stulle kunna »vägra
en fak, hwars wädeliga följder, i händelse af
Afslag, Nidderstapet och Adeln äro för upplyste att
jag behöfwer förespå. Jag hemställer derföre till
Andra Banket. Z) k Rid
-
7o6 Ridderfk. och ÄdelnS protocoll
Ridderskapet
och Adeln: Hemliga Utskottets Lx.
tractum krotocoin till bifall i hela sin widd, med
sä mycket tryggare samwe.ck, som jag enligt den af
wära Deputerade projecterade Bewillning, hwilken
jag i gär hörde uppläsas, får sjelf kanna tyngden af
mina ord. Jag bör wara och ar öfwertygad derom,
att de Herrar, som ware Eleclorer walt att ä
wära magnar med Kongl. Maj:t, enligt NegeringsFormens
47 8-, afgöra malen i det Hemliga Utskottet,
aldrig kunnat inga i hwad de tillstyrkt, om
det kunnat undwikas, icke eller att de sä tillstädat
det Reglemente deras kxtractum protocolli äberopar,
och hwilkt med det mera de förklarat sig ej
kunna, enligt sin Ed och äberopade 47 §:s stadgan»
Le lämna till wär kundstap, att icke bäve utwagar
och styldigheter aro utstakade, som stola widtagas, i
händelse Riket ej skulle magta utgöra den Bewillning
wi ost nu ätaga och hwarpä jag afwen af
hwad Lagman 8paI6encrcutr anfört i detta amne
tycker mig med fullt stal kunna lita: Bemalte Herr
Lagman har wäl föreslagit den ukwäg, akt wi skulle
fä en särskilt proposition om Garantie blott för 7
Millioner, i fall wi ej biföllo det hela; men af
det han i Prämisserne af sitt tal pttradt om omöjligheten
att fä läna dessa 7, om ej wi honorera den
förra stulden, hwilken äfwen ar ögonskenlig, fär
jag ett nytt skäl att blifwa wid mitt wördsamma
hemställande om bifall af Hemliga Utskottets Lx>
traetum krotocolli i hela sin widd.
Friherre Kappe, VVilkelni; dä twenne warda
Ledamöter af Ridderskapet och Adeln, hwilka jag
med deras tillständ fär nämna, Herr Malmsten och
Herr Lanäerlcliölö, äberopat sig mitt yttrande såsom
-
1789, den 8 April. - 727
som det hwilket de bifallit, men jag af deras Di
scourser
funnit, ack de sig om min kanka deruti sä
1 wida misstagit, att de trodt den wara ett aldeles 0°
wilkorligt tillstyrkande af hela den uppgifne, gjorde
och tillgörande Gäidens garanterande, är jag skyldig
k desse Herrar och mig sjelf att närmare förklara,
hwad jag sagt: Jag har sagt, att jag omöjeligen
kan anse den gjorda G Uden annorlunda än sadan,
att Rickt densamma mäste betala: Jag har sagt,
att om nägon ny Gäld för krigets stull nödwändigt
mäste utrikes göras, anser jag omöjligt att dertill
äga Credit om ingen Säkerhet för den gamla (Näldens
betalare genom dess garanterande wisas: Jag
har sagt, att der mig såsom Ledamot af det Hemliga
U skottet icke tillhört att öfwerwäga möjelighe.
ten af den Bewillnings utgående, pa hwilken en sadan
förbindelses fullgörande beror, och att jag i förmodan
af en sadan möjlighet tillstyrkt Garantie af
den Summa, som förmodats vundwikeligen nödwän»
dig: Jag har sagt, att den Summan, som garanteras,
mäste nödwändigt determiueras af den Summa,
som till dess äterbctalande möjeligen kan amvändas,
och att, om det är och blir en afgjord omöjlighet
att resa Fond till Jnteressen och Afbetalning för
hela Summan, sä är och blir det en omöjlighet
att garantera hela Gälden: Jag har derföre med
någon omwäg sagt, hwad jag nu säger rent ut,
och hwaruti jag ej wet, om Herr Malmsten och
Lanäerlckölst med mig instämma: Att om kriget
ej kan fortsättas annorlunda, än med en säker ut»
sigt, att Riket derigenom sättes utur ständ, att nägon
betala sin Gäld, sä wore det bättre att nu ge,
nast taga ehwad fred som kan fäs, »medan jag ej
Vys «N
-
?28 Riddersk- och Adelns protocoll.
anser en fred, som medför en Banqueroute, för en
hederlig fred.
Friherre kckannerkeim. De mänga widrigheter,
som mött Ridderskapet och Adeln under loppet
af denna Riksdag, gifwa ett fördubblat warde ät
den nit och ömhet, hwarmed Ridderskapet och Adeln
sädant oaktadt alltid later sig wara ett i alla öden
lika kart Fäderneslandets bästa om hjertat. Den
wisar sig ock nu, dä den wigtiga och bekymmersamma
frägan förekommit om Rikets iräkade Gäld.
Huru den bör af Riksens Ständer anses, torde bäst
as desi natur och beskaffenhet, af orsakepne hwarföre
den tillkommit, kunna inhämtas. Enligt de uppgifter,
som för Hemliga Utskottet blifwtt lagde, bestar
densamma, dels af gammal Gäld, gjord före Konungens
tillträde till Regeringen, den tid dä Ständerne
hade öfwer Statswerket ett direct inseende.
Den är dä Rikets; dels af sädan som de pä Flottan
och FörswarswerketS iständsättande anwände oinkostningar
förordsakat. Derunder berodde Rikets
säkerhet och anseende, dels af sadan förledit ärs
Fältlog medfört, och för innewarande ärS Campagne
blir oundwikelig. Ätt Rikets närwarande belägenhet
sädant kräfwer, derom tyckeS Ridderskapet och
Adeln aldeles wara ense. Häraf tror jag mig äga
al! anledning akt anse hela den nu uppgifne Gälden
för Rikets. Jag är derom för min del sä öfwer,
tygad, som det star fast, att Namn och Sigill al«
drig kan förwandla en änskönt bewittnad osanning
till sanning; Att oskulden alltid har sitt sanna warde,
sin rena stämpel, om än alla hinder mötte desi
vffenteliga ädagaläggande; att säkerhet aldrig befrämjas
genom personlig osäkerhet eller förening ge,
nom
a 789, den 8 April- 729
nom söndring. Om Gälden ej nu arrangeras och
desi förökande förekommeS, kunde wädeliga följdee i
en framtid wara att befara, för Riket stadeliga
I?riucipii8 olrika lero ikckeäiLrna paratur. Om endast
7 Millioner garanteras, hwao betydelig skillnad
uppkommer ej mellan säkerheten för desiaS Längifware
och hem som stä i förskott för den öfrige Gälden. En
naturlig omtankaj torde sannolikt bringa dem att
söka samma borgen, och i annat fall sine fordringar
wid förfallotiden. Kanske densamma pä som ige Län
är nära för handen, och hurudan blifwer dä sakerneS
ställning. Jag är derföre beredd att för sakens
stull, utan att wara intagen af fördom för de göromål,
dem ett äfwen sä smickrande som bekymmersamt
och answarigt förtroende mig älagt, tillstyrka bifall
pä Hemliga UlstottetS Betänkande. Jag får harwid
gifwa wid handen , huruledes Hans Kongl. Majk,
som nogsamt insedt, huru tryckande den förestaane Bewillningen
skulle blifwa, gifwit Hemliga Utskottet
tillkänna och tillätit desi Ledamöter att hos Riksens
Ständer anmäla, att Hans Maj:tS alfwarliga föresats
är, att genom honom bekante utwagar, om hwitkas
wisihet Hans Maj t äger basta hopp, med något
kraftigt tillstött ärligen fubtevera det till inrättande
nya Riksgäldswerket. Men dä de fleste
af Ridderskapet och Adeln tyckas wara hugade alt
garantera 7 millioner och att ätagw sig en Bewillning,
swarande emot belöpande Räntor för denna
Summa, hemställer jag, om icke Ridderskapet och
Adeln i den händelse sä täckes ställa sitt Beslut,
att det blifwer »vilkorligen och pä det sätt, att i fall
de öfrige respective Ständen ej antaga den lankan,
utan förblifwa derwid att garantera hela Gälden,
Ridderskapet och Adeln förbehåller sig att utan afS1
pz stende
7'o Ridderst. och Adelns protocoll.
seende pä hwad nu kan blifwa afgjort, efter inhämtande
af deras swar, ma stä öppet att detta ämne
under ventilation a nyo företaga. De öfrige Ståndens
positiva yttrande gifwer saken ett annat utseende.
Herr ak Malmsjön, oiof, förklarade wäl ytterligare
sin tanka, men det kunde ej med redighet hö»
ras till Protokollet.
Herr IHjonsnKar trodde Konung och Land
wara i ett Bolag, jom Man och Hustru. Hafwa
Man och Hustru gjort Gäld, sä de ock fwara derföre.
När det erkännes, att skulden gammal och ny
är gjord för Rikets skuld, fär Ridderskapet och Adcln
och de andra Sländen den 'vidkännas; när den
sanning star fast, som Sccrete U stöllet uppgifwit,
hwarifrän denna saken, denna tunga saken sig ' härleder,
lärer ej Garantien kunna undgäs i det bela,
när wi äro owisie, huru endast 7 Millioner kunna
negocieras eller gifwa tillräckelig Credit och sä.
kerhet. Herr l>jjonankar styrkte till, att frägorne
torde skiljas och kunde ej yttra sig innan desi, samt
begärde proposition om 7 eller 21 Millioner skulle
garanteras.
Herr von kmZellröm, jacob. Under första
Åhörandet af Hemliga U stoltets Betänkade Häpnade
,ag wid uppgif en af Rikets Gäld till 21 Millioner
Rtksdaler. Dtt tarfwas icke mvcken kännedom
as Rikets omständigheter, för akt inse följderne
för Riket ast en sä omättelig Gäld. Wid närmare
päseende är -jag likwäl något äterkommen ifrån
min första bestörtning, dä jag af Utskottets förklarande
tydeligen intagit, att werkelige Gulden för
det
1789, den 8 April- 7"
det närwarande icke kan öfwerstiga den Summa,
! hwarkill den sig belopp 1772, nemligen 12 Millioner
R:daler. Jag tror mig äga skäl till denna tanka
uti Ut,kotte s yttrande, att Kongl. Maj.st genom
! bästa hushållning snarare minskat än ökat denna
Gäld; alt^jag styrkes häruti, när jag eftersinnar de
ansenligen förökte tillgängar L-tats.Casian sedan 1772
uppburst. Här företer sig således en naturlig och
wäl grundad skilnad emellan gammal och ny, etter
tillgörande Gäld. Hemliga Utskottet har lagdt dem
^ bägge tillsammans och förestagit Riksens Ständers
G,räntie pä hela Masian, eiler något öfwer 21
Millioner Riksdaler, sam grundat sitt tillstyrkande
pä en förhoppning om utgörande af en ny Extra
Ordinarie Bewillning af 70 Tunnor Guld. En
ganska enfaldig uträkning wisar, att desia 70 Tunnor
Guld icke fyllest utgöra Räntan af det uppgif«e
Capital, hwarmed stall dä Capitalist en gäng
betalas? Lät wara, att de öfrige till Riksgäldens
bestridande anstagne Fonder fylla bristen i Räntan,
och tjena till i a 2 proCeMs afbetalning pä Capi.
talet, sä kan ju dock Gälden inom flere Secler icke
betalas utan största äfwentyr och olägenhet, säsom
styckande af Rikets besittningar eller dylikt. Fåfängt
mä man inbilla sig, att genom eröfringar
kunna winna Millioner. Den är föga bewandrad
i Tideböckerne, som icke känner, alt krigande Magter
wid ett Fredsslut sällan fä sine Krigs omkostningar
till fullo ersatte. Kan nu Räntan, som genom Be»
wilming skulle upptagas, icke gä ut af Landet,
hwartill föga liknelse sig företer, sä är förlägenheten
för dörren. Jag kan icke sinna mig uti den rai.
sonnement, akt jag skulle garantera en Gäld, utan
att äaa Fond till Cavitalets betalande inom wist
Ny 4 drä
-
71 r Riddersk- och Adelns protocoll
drägelig
tid, och blott wara försedd med Medel lill
Räntans clarerande. Enskilt Man kan icke pä sä»
Vant sätt ätaga sig en Gäld, och jag, ser icke, alt
det är mera möjeligt för ett Rike. Är det nu emot
naturen as saken ä ena sidan, och ä den andra detta
wilkor icke förut häftat wid Läne^, dä det erhöllts,
sa företer sig allt skal, att för närwarande satta Garantie-frägan
ä sido. En annan sak är, om fräga
uppkommer, att Riksens Stander skulle ätaga sig
besörjandet om gamla Gäldens clarerande: jag kommer
nedanföre att widröra den nya. Derwid ser
jag för min del ingen betänkelighet, allenast de Me»
del och Fonder, som Riksens Ständer förmodat dertill
stola amvändas af det Nationen till Rikets upprätthållande
csntribuerar, lemnäs till Riksens S.än,
ders disposition» det will säga: allt hwad icke till
den wanliga och Extra Ordinarie Slaten erfordras,
Supadier icke förglömde. Jag twiffar sä mycket
mindre, att ju Riksens Ständer kunde härmed komr
ma ut, dä man nogsamt känner att räntan för den
gamla Gälden, sä wäl som omsättningar, hittills
dermed blifwit bestridde. Men det är wäl icke nu
stunden uti Rikets närwarande belägenhet, att inga
uti den undersökning, som detta kunde fordra. Tid
och rädrum dertill saknas äfwen i detta ögnablick.
Est lika wigkigt men mera skyndsamt äskande ämne
bör sysielsatta närwarande Ständer. Tiden nalkas,
dä ett nytt Fälttog mäste öpnas, antingen allenast ä
ena sidan af Rikets Gräns eller ä siere. Jag wil»
le önsta, att andra mellankomne bekymmer icke medtagit
nägon del af den tid, som denna omsorg kraft.
Skpndom osi att strida till denna öfwerläggning, sedan
wi ändteligen fran Bewillnings-Utstyttet erhäl,
lit nödig upplysning om mwagarne att af Landet
UPP,
1789, den 8 April
uppbringa
en Krigshjelp. Här kommer jag till den nya
i Gälden, som i och för Krigets skuld behöf,ver göras;
ty det är oumgangeligt. att Konungen mätte äga en
, någorlunda be ydelig Summa att tillgå, när de re>
j dan ägande tillgångar till Krigets utförande icke för,
sia. Jag önskar denna Summa kunoe blifwa sä
j tillräcklig, som behofwen äska, samt i alla mätto swa!
rande emot Ridderstapets och Adelns patriotiska och
- oskrymtade nit för Konung och Fädernesland, och
t desi brinnande äträ att till Konungens ära samt Rikets
heder, anseende och sjelfständighet wäga det yttersta,
s som med Rikets beständ förenas kan. Men dä jag be'
traktar Rikets nuwaraude belägenhet, särdeles Jnwä'
narenas omständigheter efter siere ars dryga utlagor,
misiwäxter och mera, som ifrän kriget är oskiljaktigt,
ser jag mitt hopp icke kunna smara emot min önskan.
Hmad Bewillnings Utskottet uppgifwit ar sä
wäl till Summan, som reparation i mitt oförgripeliga
omdöme i det högsta tilltagit. Jag fruktar
nogsamt akt derigenom icke allenast något hwarje betages,
hwad han till uppehälle nödwandigast tarfwar,
utan ock att näringarne bekomma en stöt, som leder
lill deras aftynande. När den förmögne, den i större
anseende framsatte Medborgaren nödgas för sin
och de sinas bärgning inskränka sig inom det aldra
nödwändigaste, hwar stall Närings-Jdkaren och Arbetaren
finna medel att sig försörja och tillika meddela
ät Skaten? Jag kan icke afhälla mig ifrän den
Medborgerlig skyldighet att öma och tala för den
närande delen af Rikets Jnwänare. För Ridder--  fkapet och Adeln wore ock mycket att säga, men jag
gär det förbi. Det anstär Ridderstapet och Adeln,
fäsom det första Skändet i Riket, att förelysa andra
uti ståndaktighet, uti nit och trohet emot Konung
N p 5 och
7i4 Riddersk- och Adelns protocoll
och
Fädernesland, uli beredwillighet a k förswara
Rikets gränser och upprätthålla desi sjelfständighet.
Är det, som blifwit föresiagit, att af Ridderskapel
och Adeln erläggas, drygt och utöfwer wänlig proportion,
sär Ridderskapet och Adeln inrätta stn hushållning
derefter. Det mäste alldosättas, hwad af
deni hittills warit åstadt, att för Rikets anseende ef.
ter sitt Ständ mera depensera än annars nödigt waru,
hwarigenom jemte den kostnad, som till Accorder
och annars i tjenstwägen algatt, Ridderstapet och
Adeln nu icke ager den emot desi wärdighet sivarande
förmögenhet. När det nu ingen motsägelse lider,
hwad flere Herrar och Man redan söre,kält om omöjligheten
att af Landet uttaga en sa dryg Bewillning
som ästas; »ar en af Konungens Befalluingshafwande
Herr Landshöfdingen ak DZAla5 ny«
ligen ost försäkrat, det af förra Spannemäls understöd
ännu hos Allmogen åtskilligt är innestäende och
mycket afstrifwit, sä instämmer jag hälst med hwad
Herr Generalen Friherre Duwall tillstyrkt om Bewillnings-Summans
nedsättande, och finner ända Bewillningen
bliswa swär att bära. Den Summa,
hwarom Ständen sig nu förena till utgörande af
en ny extraordinarie Bewillning eller Krigshjelp,
matte nu blifwa större eller mindre, sa mäste den
pä lika sätt som Hemliga Utskottet föreslagit komma
under Riksens Ständers egen förwaltning, genom
ett till inrättande Riksens Ständers Contoir. Till
detta Contoir bör medlen aflamnas och sedan af
Contoiret anwändas till understöd för krigets utföraftde.
Och dä m«n icke bör läta angelägne warf
ankomma pä stump, utan wara beredd pä alla oförutsedde
händelser, sä böra Riksens Ständer uppdra»
ga och genom särskilt Fullmagt autorisera detta Coll
-
1789, den 8 April- 7*5
toir att genast emot dest Sedlar upptaga ett Län,
holst inrikes, lill undwikande af penningarnes dragande
utur Riket, eller om det ej kan ste, utrikes
till Z a ti proCenks I» ereste, dock icke till högre
Summa än 7 millioner R:vr, icke pä en gäng utan
efter hand, dock rättande sig härutinnan efter omstäudigheterne.
Hwad Hcrr vice Presidenten Ltierngra.
nät, i anseende till de af Contoiret till utgiswande
Sedlar anmärkt, sinner jag för min del pä gansta
goda stät grundat. Hufwuvsaken är, att medel icke
mätte saknas tell krigets utförande och dernäst, akt
Länen sä arrangeras att genom de inflytande medlen
af Krigshjelpen, Interestet och sä mycket pä Capilalet
mätte kunna asstrifwas, som görligt är, hwarmedelst
denna nya Gäld matte kunna inom wist, icke
för läng t./aflägsen tid asbckalas och förswinna, Riket
till lindring. Men dä Riksens Ständer sig nu äarga
i och för kriget stull en sä dryg Bewillning, att
den wida öfwerstiger, hwad högst Landet någonsin
giswit, afwen med långt lindrigare wanlige utlagor
än nu, och dä Landets wilkor wisterligen icke swara
kinot dest nit, samt således föga liknelse sig wisar,
att denne Bewillning till fullo kan ukgä, sä nödgas
Riksens Ständer i afsigt att förekomma Undersätares
totala undergång inskränka denna dryga Bewillning
blott inom 2:ne är. Den försigtighet, som
räder till en lä korrt tid för Bewillningen, hindrar
icke Riksens Ständer att, efter den tiden, likawäl
besörja om denna nya Gälds betalande; men förändrade
omständigheter mäste föranläta förändring i
Försattningarne. Skulle betydande brist i den bewiljade
Summan sig yppa, skulle det, som utgår,
säcka Landet i wäda, skulle kriget fortfara, såsom
Gud det nådeligen förbjude! sä fordras sädane mätt
i Ve
-
?i6 Aiddcrst. och Adelns pcotocoll
i
Vewillningswägen, dem ingen annan an Riksens
Stander med Kongl. ^Majlls nådiga minne kunna
taga. S ulle äler himlens wrede blidka sig och
Landet hugnas med fred och lugn, h,varti!! Kongl.
Maj:t af Landsfaderlig ömhet för ;k»a trogne Undersåtare
säkerligen lärer sträcka sin wisa omtanka,
och hwarom Riksens Stander lära ytterligare pä det
ömaste anhälla, more tiden inne att genom lindring
u!i Bewillningen förhjelpa Undersätarne att bota de
skador, som de i och för krigets stull mäste widkannas.
Dä kunde Riksens Stander, under ro och stillhet,
med Kongl. Maj:t widtaga kraftiga Författningar
till den gamla och nya stuldens afbördande,
pä ett satt som med Rikets förmäga och Näringarnes
förkofran förenas kunde. Imedlertid om detta
Förslag af Konungen och Riksens Stander bisalles
och ankages, ser jag icke nägon nödwändighet att
utfärda nägot Credikiv. Den Fullmagt, four Standerues
Contoir erhäller att anskaffa ett Län; den In.
struction som för Contoiret utfärdas, att till krigets
utförande understödja Konungen, synes wara lillräckelig
nar den afpastas efter ofwannämnde grunder.
Sluteligen hemställes, om icke det Beslut, hwaruti
Ridderstapet och Adeln stadnar, mätte genast genom
Deputation eller U drag af Protocollet, eller begge
delarne, meddelas de öfrige Ständen, pä det, ifall
nägon jemkning Stäuden emellan stulle blifwa uö»
dig, derom ju förr dest häldre mätte öfwerenstommas.
Herr Ler^enlkölst, sackris och Herr Distron,
Larl ^ollrrn, instämde till tidens winnaude Med Herr
LpalstencreutL och Friherre kckannerkeim.
Herr
1789, den 8 April
-
7!7
Herr Ltiern^ranat, Larl. Ämnet ar sivärt och
knit, och innefattar flere frågor, som tarfwar upplysande
och utredande. Gäldens upprinnande, dest
härstammande, ända ifrän Our. Xll-s tid, om den
warit större ett Tidewarf än ett annat, eller nu,
ar icke tid och rädrum att här afgöra. Likasä frägan,
om genom Garantie af en mindre Summa
Crediten blefwe problematique och osäker; men det ar
säkert, att Gäld ar gjord af Wederböraude, som haft
Styrelsen om hand, och att den alldrig kan stiljas
frän Riket, den mä garanteras eller ej. Det är
owanligt, det är omöjligt att stilja Gälden frän
Statswerket, och att den genom andra resourcer kan
betalas. Om Frankrike stilde 20Z millioner Livres,
som gör endast Internet för Frankrikes National,
skuld frän sitt Drätselwerk, stulle Frankrike med all
sin styrka ga under. Basis för ost uti Garantiefrägan
ar, huru längt wi kunna gä med Bewillningen:
Bewillningen har ett oskiljaktigt sammanhang
med Garantien; ty kan Riksens Ständers krafter
gä sä längt, att de kunna utgöra 70 nya till de
ra gamla Tunnor Guld, ar det ej underligt eller
ur sin ordning, att de garantera 21 millioner N:drMen
kunna de ej det, blir Garantien i och med detsamma
säfäng och förfaller. Han hemställte såsom
kortast att fa proposition uppä Friherre Durvalls
tanka, dä afgöres tillika att Bewillningen ätages
till 40 Tunnor Gulds belopp, samt Garantien för
en motsvarande Summa; lägges dertill de anmärkningar
Herr 8tiernZrLnat i sitt Dictamen gjort, sä
wore bäve Bewillningcns och Hemliga U:stoltets Betänkande
pä en gäng afgjort.
Herr
7i8 Rlddcrsk- och AdclnS protocoll
Herr
von Lndström, ^sonas. Sä snart man
är sinnad att äkaga sig en skuld eller derom ml rär.
plägning inga, sä anser jag nödwändigt akt först
weta, hwad tillgängar jag äger för att derigenom
förese, huru midt jag rilltror mig u'i Borgen eller
Betalning kunna inna. De tillgångar Riksens
Stander äaa, ars Statsmedel och Bewillningar.
De förras belopp weta wi och den senares ankommer
uppå den Summa, som Riksens Stander nu anse
sig mägckge att kunna Utfästa, men an icke haft
tillfälle pröfwa. Sä lärwe derom icke något Bestut
är stadgat, sä kanner ju Ridderstapet och Adeli, icke
hmad derföre inflyter, och således i<ke eller huru
stor Ränta dermed kan gäldas, samt huru stort Capital
derföre kan länäs eller garanteras; Jag tillstyrker
derföre Ridderstapet och Adeln, att, i anseende
till det nara sammanhang förevarande ämne med
Vewillningen ager, akt först deröfwer stadga sina
tankar, innan de »vidtaga något Besiut, som derä
bör byggas.
Friherre Du Ilietr:, Iluäolpli. Alla hafwa
vttrat sin beredwillighet att gripa Kongl. Maj.t och
Riket under armarne, men någon stiljaktighet ar om
fattet. Tillgängen bör nödwandigt först undersökas.
Han önstade art fä Proposition pä Friherre Duvvalls
tanka med Herr Lttern^ranats tilläggning.
Herr von Lilan^. Man behöfwer endast kasta
en flygtig blick pä Rikets närvarande bekymmersamma
och galdbundna belägenhet, samt någorlunda
kanna desi tillstånd, för att genast sinna omöjligheten
af den projecterade ärliga Bewillningen 70 Tunnor
Guld. Hela Rikets Rörelfe-Capital ar omkring 600
Tunnor Guld, och om minst Zc> a 62 Tunnor Gul
ärli
-
1789, den 8 April.
719
»rligen deraf ulgä uli Jateresien, sä är rakningen
lätt gjord, att wi inom 8 a 9 är icke mera aga näsgon
styfwer contante Penningar i Riket- alla resourcer
för Land nian, handel och näringar afstadna
i samma män som Penningestocken minskas, och allt
slutar sig pä detta sättet u i den yttersta uselhet och
vreda; Imedlertid ar dock ingen fräga, att icke Rikets
skuld stall erkännas och betalas; Rikets allmänna
Credit, desi heder och sielfbeständ är dermed 0-  stiljaktigt förenat, det ankommer således endast pä
rätta sättet att det möjligen samt bäst och lindrigast
kunna werkställa. Ulan att först tänka pä utwä.
gar till nägon betydlig del af sjelfwa Capitalets afbetalning,
hwarigenom de förödande Jnteresiepengar
bcspares och blifwa qwar i Riket, ar all annan omtanka
fäfang, och som redan bewist är, alldeles omöjlig
och impracticable; och denna utwäg äter icke möjlig,
utan att »vidtaga nägon betydande indragningsvch
besparings-principe, hwilket jag helt och hållit
saknar uti det uppgifna betänkande; den widsträckta
kännedom, tid och omtanka, sädant fordras att rätteligen
kunna uppgisiva, är »vida öfwer min krets,
i synnerhet pä en sä korrt moment som sedan i gär,
dä Betänkandet till wära projecterade refourcer upplästes.
Jag förbehäller mig säledes, när sjelfwa
Bewillningsfrägan förekommer, att i detta högst w>gtiga
och nödivändiga afseende fä inkomma med flere
wälmenta förslag lill betydande afbetalningar pä sjelf,
wa Capitalet utan minsta känning för det Allmänna,
och anhäller ödmjukast, att »nina warda Medständer,
äfwen för deras del, wille wara betänkte pä dylika
utwägar, hwarförutan sättet att uppfylla »vär Garantie
blir alldeles omöjlig, som jag tillräckeligen bewist
i anseende till en snar och ofelbar förlust af
hela
7-0 Rrdderff- och Adelns Hrrtocoll
hela
wart Rörelft-Capital, och i samma män af alla
wära resourcer auer tillgängar. Den tröstcsulla
försäkran Hans Kongl. Maj:t stall hofwa lemnat
det Hemliga Utstottet, att ej allenast ivid en snar
och lyckelig fred emplojera öfwerstot et efter behörig
redo af RikSgäldS-Contoiret till en Fond stamortiatemonr
pä RikSskulden, utan afwen att hwad Kongl.
Maj:t af andra Magker till ersättning för Kriget
sunde erhålla, att pä lika sätt omvända, styrker mig
ännu mera i den glada förhoppning, till flere bety»
dande utwägar att kunna göra stora afbetalningar
pä sjelfiva Ca.italet, samt att endast pä detta sättet
se någon möjlighet till Riksgäldens betalande, och
följakicligen nu emedlertid äfmen till dest garanterande,
hwarkill jag för min del instämmer uti Hr Lag.
man Lpalstencreutx och Hr Generalen Baron Ouvva1l8
förenade slutmeningar.
Friherre lLlrrenlvärck, Urestric. Det Hemliga
Utstottet har i dest Betänkande uppgifvit Rikets
iräkade Gäld till en Summa af 1262 Tunnor Guld,
hwarunder den gamla Kronostulden tillika med nu
tillärnade Krigsgärd äro innebegripne och sammanflagne.
Den senare eller Krigsgalden är odetermi»
nerad i samina betänkande; men likwäl efter ungefärlig
calcul kan utsattas till 7 millioner R:dr.
Som jag flere gänger bäde 1760 och 1772 ärs
Riksdagar blifwit af Ridderfkaxet och Adeln utsedd
att sitta i de däwarande, Secrete Utstött och Banquen,
sä är mig intet obekant, huru mycket berörde
Gäld ivid 1762 arS Riksdag utgjorde: nemligen
522 Tunnor Guld, eller nägot litet deröfwcr. Till
denna Gälds afbetalande hade Ständnne anflagit
Fahlu Kopparränta, Slag-stätten och hela Tullinkomsten,
46. 1789, den 8 April. 72l
komsten, som tillsammans utgjorde nägot öfwer 4-,
Tunnor Guld ärligen, af hwilka medel Inlerestet
först skulle betalas till 4 proCent och del öfriga
asstrifwas pä Capitalet. Wid 1772 ärs Riksdag
mar denna Gäld nakmligtwiS ansenligen förminstad,
sä att ivid 1778 ärs Riksdag, dä wärNädiga Konung
realiserade Sedelmyntet, ofwanberörde stuld i
RikSdagS-Beflutet upptages lill 420 Tunnor Guld.
För mig är säledrS en gata, att sedan ifrän sistnämde
tid Koppar-Räntan med Slagskatten och Tull--  inkomsten, som dessutom är förökt ifrän 52 kill 62
Tunnor Guld i Stats Cafian influtit jenne NilSgälds-Fonden
y Tunnor Guld, Kronostulden likafullt
skulle hafwa ökat sig i sä betydlig män, dä
man af flere tillgängar snarare bordt ,vänta dest förminstning,
i synnerhet som wär Nädiga Konung r
1772 ärs Regeringsform bibehällit 1696 ärS Stat,
utan alt den wihare wilja tillöka, med mindre det
stedde till Rikeks stora nytta, och jag icke har mig
bekant nägon sadan Staten graverande tillökning.
Pä desta grunder saknar jag fullständigt besked om
orsaken till samma Debet: häller ock före, att all
nödig upplysning derom bör föregå betalning. Men
hwad angär de 7 millioner R:dr i och för KrigetS
stuld, sä bifaller jag för min del Hemliga U-stottetS
tillstyrkande derom, sa hwad Summan som Garantien
beträffar, under äberopande af den tilläggning
Herr General-Lieutenanten Baron Örnvall i sitt Dictamen
föreslagit.
Herr von Lclrrilsenfleim. Högloflige Ridderstapet
och Adeln kan icke annat än bära det största
förtroende för sina Herrar Deputerade i det Hemliga
Utstottet, och bör derföre deras tillstyrkande till
2idra Landet. Z z in
-
722 Ridderst. och AdelnS pcotocoll.
ingäendet uli den ästade Garantien wara af mycker.
wigt; men om, jemte den noggranna uppgifien al
Gäldens belopp tillika blifwit uppgifvit nägra me
del till desi godtgörande, sä hade öfwertygelsen blif
wit mera klar. Om Kongl. Majit wid desi wigtil
ga omsorg för Riket tröttnar att omedelbart befatta
sig med Gäldens utredande, utan will öfverlemna
det till ett Riksens Ständers Contoirs omsorg, sä!
lärer detsamma icke möjligen ensamt kunna chargera?
med utgifterne utan att erhälla någon tillgäng a>
inkomsierne. Att hwarken VanqnenS eller enstilt
förmögenhet till Capitalets och Räntans betalande
förskär, är förut nogsamt bewist; Kongl. Majit lä»
rer dä Nädigst täckas biträda detta Werk med förmodligen
inflytande Utländska Subsidier samt med
behällningen af Rikets medel,sedan de Ordinarie och
nuwarande Extra-Ordinarie Sta erne, samt derjemte
hwad Kongl. Maj:t för sig Sjejf Nadigst täckes
befalla, afgätt. Dä blott nägon dag synes, sä sinnes
ingen Medborgare och allraminst nägon Ledamot
bland Ridderskapet och Adeln, som icke med all förmåga
wille biträda Kongl. Majit bäde till Gäldens
godtgörande såsom ock till underhallande af en Illustre
Konungs Hos uti Sin erforderliga lustre.
Herr L^aläencreutir. De under disiourserne
anförde calculer och uträkningar af skulden äro pä
längt när ej accurate, allraminst kan nägon slutsats
dragas om tillståndet är 1772; Statsbristen har
förändrat tillståndet, Flottans iständsättande har:
kostat ansenliga Summor. Skulden war 1772
Inrikes, och ej belastad med hwarken sä dryg
Ränta eller omkostnad som nu. Penningar hafwa
mäst negccieras till Realisation, och ätskillige andra
större Utgifts-Poster hafwa förefallit. Pä den fråga,
1789, do.n 8 April- 723
ga, huruwida Statsmedlen och Rikets tillgängar
mä komma Werket till goda, kan ej annat fwaras,
än att de dertill ej kunna gifwa appcrance, sädant
har ej warit under Utskottets öfwerl-äggmng; det enda
som utan kränkning af Ed runde Yppas, more
att alla Statens brister ej skulle komma ost eill last.
Herr vice Landtmarskalken bad RiLderstapet och
Adeln intaga sina ställen och anförde: Höglofiige
Ridderskapet och Adeln har i disiourserne upplyst
ämnet och täflat i wänlig nit akt komma till ända.
malek. En del af Herrarne hafwa haft den tankan
akt styrka betänkandet och komma Riket till hjelp genom
Garantien af ett Län af 7 Millioner, en del
att bifalla Betänkandet i hela sin widd; flere omständigheter
äro uppkastade z äfwen frägan att intaga Bewillningen
i proposition. Jag hade säledes föga
hopp att kunna göra en proposition, samtelige Herrarne
till nöjes, men när jag war stadd i begrepp
derom, undfär jag en Kongl. Majtts Billet, hwilken
upplästes, sä lydande:
"I fall Ridderskapet och Adeln under öfwer"laggningarne
om Hemliga 1U stöttets Lxtractum
"krotocolli skulle wilja en del deraf bifalla och en
"del deraf afflä, tror jag högst nödigt att gifwa vi"ce
Landtmarskalken tillkänna, att Hemliga Utskottets
framstallte arbete är en sadan kedja, som utan
"Rikets wäda ej kan skiljas; derföre tror jag mig
"af min Konungstiga pligt förbunden att gifwa vite
Landtmarskalken tillkänna, att ingen annan proposition
än pä hela Lxtractum Ittotocollis bifall
"eller afstag göras mä". Stockholms Slott, den 8
April 1789-
66 8?^.
Z L 2 "D
-
724 ' Riddersk. och AdelnS protokoll
"De
öfrige Ständen hafwa uppfyllt sina för.
"bindelser emot Mig och Riket. Det första Stänget
i Riket lärer ej underlåta att frälsa ett Fädernesland,
som deras Förfäder bade med lif och egen"dom
förswarat och svin med ett afstag kan gä för.
"lorat.''
6 0 81^.
Herr vice LanLtmarstalken fortfor:
Herrarne finna den krets hwarinom jag star, och
jag mäste göra en derefter conform proposition, och
får således den äran tillägga, att den enda jag kan
göra, är till bifall eller afstag a Betänkandet.;
Uppläsandet af denna Nädiga Skrifwclse uvpiväckte
hos samtelige Ridderstapels och Adelns Le.
damöter den största oro och bekymmer, sä att en läng
stund förlopp under en öfwerlaggning, hwarom med
sammanhang ej sa särdeles till Protocollet kunde
fattas. Dels önskade Ridderskapet och Adeln, att
till nästa dag kunna winna uppskof, dels att Herr
vice Landtmarskalken täcktes i underdänighet upptvätta
Hans Kongl. Maj:t, för att inhämta deröfwer
Desi widare Nädiga Befallning.
Herr von 8csiul2encheim. Sedan Kongl. Maj:t
befallt Herr Osiversten och vice Landtmarskalken,
att ingen annan proposition göra, än uppä hela gäldens
garanterande, och Ridderskapet och Adeln lärer
önska, att i allt möjeligt gä Kongl. Majit underdänigst
till mötes, sä tyckes nu en snar underrättelse
om Medlen till ett sädant engagement fullgörande
blifwa sä mycket mera nödig. Om derföre efter vägra
wärda Ledamöters Åstundan icke uppskof med sakens
-
1789, den 8 April- 72Z
ckcns afgörande till i morgon be,viljas kunds, sä underställes
wördsammast, om icke Herr vice Landtmarflalken
kunde genast inhämta Kongl. Maj.ts Nädigsta
yttrande om de Stats- och Subsidic-Medel,
som Riksens Ständer eller deras Fullmägtige i Contoiret
kunde göra sig hopp om att fä åtnjuta till
i gäldens utredande och nedsättande. Ridderskapet och
Adeln skulle finna sin wäntan pä Herr vice Landtmarikalkens
äterkomst till öfwerstöd recompenserad,
om af Kongl. Majst ett sä uädigt sivar erhällas
kunde, som pä en gäng häfoe alla de under ventila!
tionen a.ldragne betänkligheter.
Friherre Ourvall. Sedan Billetten nyligen lågt
band pä wär wilja och wär tunga hafwa wi sivart
att fatta ett wisit Beslut. Kongl. Maj:ts magt
fär wördas, men friheten i deliberation har förswunnit.
När wi ej äga frihet i deliberation, i Beskattningar
och Bewillningar, äterstär blott omsorgen om
wär existimation. Den är osi högre om hjertat än
wär walmäga, afstä wi detta Lxtrnctum krotocol1i,
lära wi fä se alla Awisor fyllde, huru de tre
Stånden gjort ali möjelig elfort, dä Riket war hotat
af fienden, dä Ridderskapet och Adeln ensamt ej
welat gripa Kongl. Majtt med samma nit under armarne.
Wi weta, huru oskyldigt wi förut bliswit
tadlade. Kanske det more bättre att noblemenk gä
' in i hwad som begarcs och med uppoffrande af allt
hwad wi äga bjuva till att bispringa. Pä Ridderstapets
och Adelns begäran blef Billetten ä nyo uppläst,
och förklarade Herr vice Landtmarskalken pä
flere Herrar Ledamöters förfrägan, det Bewillningen
icke i denna deliberation wore innebegripen, elter
ehwad Beflut, som i nu förewarande ämne tages,
Zz 3 Ver
-
726 Aiddersk- och AdelnS protocsll
dermed
kunde äga gemenskap. De andra S anden,
ehurmväl de förehaft och afgjort Hemliga Utskottets
Betänkande, hade ej heller widrört Bewillningen.
Herr Stierngranal, (Ilar!; sedan Herr vice Landkmarstalken
tyoeligen underrättavr Ridderskapet och
Adeln, att ftäga ej är om Vewiltningen samc hwad
dermed directe gemenstap äger, arv henderne icke
bundne att bemilja större eller mindre Summa, pä
längre eller kortare tid. Hemliga Uskotlets Betänkande
och det deröfwer tilltagande Beslut blir således
enda föremälet af denna öfwerläggning. Hl
Under allt detta yrkades ofta om proposition,
hwilken pä åtskilligt sätt inrättad, begärtes; men
Herr vice Landtmarskalken erindrade och ätskillige
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter anmärkte,
att i sakens numarande tillstånd och i anseende till
Kongl. Maj:ls nu ankomne Nådiga Billet ingen
annan proposition än till Bifall eller Afstag pä Secrete
U skottets Betänkande kunde äga rum. En
del af Ridderskapet och Adeln pästod med häftighet
votering.
Herr Wackstanö, 6ustak, afstyrkle votering,
uti hmilken han ej kunde taga del, samida Riket i
händelse af ett afstag, more förklarat wara i wada.
Friherre Wacktmeister. Han hade reserverat
sin lagliga rätt, den ägde han ej mer, men han ägde
ett Fädernesland, för hwilket han sä wal som hela
Ridderskapet och Adeln hyste det warmaste hjerta.
Ridderskapet och Adeln hade hela Riksdagen sä wär- ^
digt ömmat sina rättigheter, att de för eivig tid och
sä länge menniskor finnas pä jorden, stadgat sin ära:
de hafwa följt den principen, alt ej strida mot wald,
och
1789, den 8 April- 727
och samida Kongl. Maj:t förklarat, att Riket kunde
ga förlorat, sä more det wisierligen bättre att uppoffra
allt, än lämna Fäderneslandet i wada, hvarföre
Friherre Wacktmeister asfade sig all votering
och förklarade sig, ehvad följden ock matte blifwa,
att bifalla Hemliga Utskottets Betänkande.
Friherre Örnvall. När Kongl. Maff.t gjort
t deri declaration, att de z Ständen uppfyllt sin fört
bindelse emot Honom och Riket, samt att Fädernes!
landet utan wär sammanstammighet skulle stä i wa'
da, äga wi ej längre frihet att rädsräga wär förmäga.
Ordsaken till Rikets förderf skulle säkerligen
kastas pä Ridderskapet och Adeln, han förenade sig
derföre med Friherre Wacktmeister.
Hekr von Sckulsenkeim. Den öfvertygelse»
att aldrig Riksens Stander eller deras hemmawas
rande Medbröder af egen pung förmä godtgöra den
stora Riksgälden, ja icke en gäng flere är i rad den
dera löpande Ranta, tyckes wara en sä oswikelig
Mathematisk sanning, alt Ridderskapet och Adeln aldrig
derifrän afgä. Men dä Kongl. Majit i Desi
Nådiga Billet till Herr vice Landtmarskalken täckts
yttra sig, att Rikets undergäng blesive en oundwikelig
följd, om Läne-Summan icke nu helt och hällen
garanterades, sä lärer Ridderskapet och Adeln wid all
sin föregängne öfwertygelse icke kunna underkasta
wälet en votering. Wid en sä deciderad Pluralitet
blifwer ett godmilligt begifwande sä mycket mer honorabelt,
hwilket ock Kongl. Maj:t icke annorlunda
än med synnerlig Näd lärer anse kunna. Förfarne
och patriotiskt sinnade Ledamöters upprigtig» tillstyrkande
wid denna brydsamma händelse mäste, som man
hoppas, komma att stadga ett aldeles enigt Bcstut.
Z z 4 Rio»
72.8 Ridderff. och AdelnS protocoll
Ridderffapets
och Adelns enda futisfaclion blifwcr,
art Åtminstone för det närvarande hafwa afb^jdt eil
vlycka för ett alffadt Fädernesland, såsom ock att
hafwa bemgit en förwillad Menighet den misttankan,
att detta första Riksstånd ej lika warmt, som dest
Medftänder ffrllle hafwa det allmänna bästa om
hjertat.
Grefwe lewenhaupt, L1ae8, hade trodt, nar
han här ingeck, att kunna finna en medelwäg att
frälsa bade sin heder och sitt Fädernesland; men när
Konungen säger Riket kunde gä förlorat och Fäderneslandet
stä i wada, hwaraf man ej får bewisa
motsatsen, hwad bätar sondera fin Egendom. Han
reserverade derföre till Protocollet, akt han utan votering
ingeck uti Srcrete Utskottets Betänkande, endast
pä Kongl. Majus ord, men ej med sin öfwertygelse.
Ridderffapet och Adeln förklarade sig till största
delen wara af samma tanka med Grefwe Dowonliaupt.
Herr vice Landtmarskalk». Ridderffapet och
Adeln har behagat taga en närmare wäg till ämnet;
innan proposition göres wille han i anseende
till sig sjelf, endast som Adelsman, icke som Ordförande,
trll Protokollet hafwa förklarat, alt han ansag
som en särdeles ära och heder att instämma med
de Herrar, hwilka sa wärdigt yttrat sig i anledning
af Kongl. Mains Villet, och den wäda hwaruti
Riket genom Ridder ffapeks och Adelns afstag kunde
räka. Han skulle alltid wara färdig att tillbjuda
sä wäl lifwet, som sin ringa förmögenhet till Fäderneslandets
tjenst; Herr vire Landtmarffalken frä
gade
-
1789, den 8 April- 729
jade derefter, om Ridderffapet och Adeln tillät, att
jhan feck göra proposition i jemsikhet med hwad de
fleste af Herrarne förklarat.
Friherre Dunall förbehöll, att i propositionen
mätte inflyta, att wi, enligt Kongl. Masits Nådiga
Skrifwelse, bifalla Betänkandet, samt sä wida Medständen
göra detsamma, hwilket är anledning att
förmoda att de gjordt, utaf flutet af Kongl. Majus
Nädiga Billet.
Herr LtiernZranat. Denna erindran är sä
mycket nödigare, som wi frän de andra Ständcn ej
fädt nägon underrättelse om deras Beslut. De kunde
äfwen ändra sig, och dä lämna ost ensamma
Garanter.
Herr vice Landtmarffalken gjorde följande proposition
:
2-ifaller Ridderffapet och Adeln enligt
Longl- Majts Nädiga Skrifwelse, Secrete
Utskottets käxtractum protocolli, säwida de andra
Ständen göra detsamma, och i anseende
dertill att Rongl- Majk förklarat Riket r
annor händelse sta i wäda?
Beswarades med allmänt enhälligt Ig.
Grefwe lewenhaupt, Llaös, förklarade ä nyo,
att han bifallit propositionen as den orsak, att
Kongl. Majit sagt Riket stä i wäda.
Ridderffapet och Adeln älffildes.
In kickem,
LunZencrona.
Z z 5
Vi
-
7
Ridderst- och Adelns protocollBilagor.
U drag af Protocollet, hällit inför Kongl.
Maj:t, uti Riksens Ständers Hemliga Utskott
den 24 Mars 1789.
Uti det Utskott, som Kongl. Majit till följe
af 47 nti Regeringsformen af den 21 Augusti
1772 i Räder behagat af Riksens L-tänder asta,
har likmätigt desi 52 §. Statswerkets tillstånd förde
lill Hemliga Utskottet walda Ledamöter blifwit
uppwist.
Kongl. Majit har derjemte Nadigst förekommit
Utskottet i desi underdäniga önskan, dä Kongl.
Maj-.t för detta Utskott latit uppgifwa Rikets gäld,
med de deröfwer i Riksgälds - Contoiret förde Räkenskaper
och afflutade Hufwudböcker.
Utstottet har således i följe häraf och med
Kongl. Maj:ts allernädiaste bifall härom sökt inhämta
en bade noga och omständelig underrättelse,
swarande emot Kongl. Maj:ts Utskottet i ofwanberörde
matto wisade Nädigste förtroende; hwarwid
Utstottet med djupaste »vördnad och listigaste erkänsla,
emot Kongl. Maj:ts onimärdnad för Riket, sätt
erfara, att, ehuru Statens behof, i anseende till de
betydelige kostnader, hwilka pä Örlogsflotta» och Förswarswerket
blifwit anwände, warit bade flere och
större än Rikets tillgångar förmatt fylla, har likwäl
icke något blifwit äfldosatt, som Rikets bäve
heder och säkerhet kunnat kraswa.
Det har derföre icke hamid kunnat undfalla
Utskottet, att om ä ena sidan en Riksgäld för ett
Land,
1789, den 8 April- 78 r
Land och desi Jnnewänare alltid är tryckande, sä
blir det ä andra sidan för trogna Undersåtare en
hugnad och tillfredsställelse att winna upplysning
och öfwerlygelse, icke mindre hwad trängande ordsaker
densamma wällat, än huru medlen till Rikets gagn
och bästa blifwit anwände, samt att den warkeligen
sä kallade Riksgälden ändä understigit, hwad man
förmodat och sig föreställt.
Sädant oagtadt är likwäl denna Gäld, jemte
de kostnader, hwilka dels förledit ärs Fälttåg förordsaka,
och dels detta är uti lika afseende förestä,
»vid Rikets nuwarande ställning, af betydenhet, sig
bestigande till 21,037,826 R:dr 2 si. 4 r:st. eller
Ett Tustnde twahundrade sextiotwä (1262) Tunnor
Guld, Tretusende fyrahundrade nittiotwä R:dr trettiofyra
si. fyra runst. Specie. I anseende hwartill
Utskottet, enligt desi den 14 i denna manad utfärdade
Protocolls-Ukdrag, icke eller kunnat till mindre
belopp än 70 Tunnor Guld uppgifwa den ärlige
Bewillning och Krigshjelp, fom oberäknadt hwad
uti Bewillning redan erlägges, för Rikets högst angelägne
behof, till utgörande frän detta ärs början
är oumgängelig.
Wid det Utskottet hast tillfälle inse tillståndet
af Rikets Statswerk, har Utffottet icke utan omtanka
kunnat lemna den brist, som uti Statens ärliga
behof sig wisat; »nen dä Kongl. Maj:t af en
städse ädagalagd ömhet för sine trogne Undersåtare,
att i möjligaste »nättv lindra deras besivär, i Nader
förklarat sig »vilja sä reglera och jemka Staten, att
den, utan något nu erforderligt tillskott eller ny Gäld,
kan sig bära; sä har Utskottets omsorg i denna del
förswunnit; och lära Riksens Sländer erkänna detta
för
-
722 Riddersk- och Adelns protocoll.
förnyade wedermäle af Kongl. Majtts Landsfaderliga
huldhet, ined en bade liflig och underdånig tacksamhet.
När Utskottet ytterligare eflerflnnat upprinnelsen
till den äldre Riket äfamkade Gäld, har Utskottet
förekommit, att Kongl. Majll deruti icke något
deltagande ägt, utan snarare befrämjat minskningen
deraf; deräst icke en till Bancowerkets upprättelse
och förkofran genom Kongl. Majlls Nädiga försorg
an.skaffad ansenlig redbar Fond, medfört drygare påkostnad
och ränta, än Kronan widkändes pä sin förutwarande
betydliga inhemska skuld. Och nar Utskottet
derjemte betraktadt orsakerne, frän hwilka Näldens
nu befintliga belopp sig harleder, och som igenfinneS
uti de, till upprätkhällande af Rikets heder
och anseende, och i synnerhet Örlogsflvttans iständsättande
och tillökning widtagne anstalter, tillika med
de omständigheter, i afseende pä hwilka den för Kri,
gets skuld uti förlidet ärs Fälttag redan tillkomne,
och än widare tillgörande Gäld, blir oundwiklig för
behofwen till detta ärs fälttåg, grundade efter uppwiste
uträkningar och förslager, pä den styrka uti
Kongl. Maj.tts Armee till lands och siöst, som Kongl.
Majll anlett nödig, sä wida dest Wapen skola kunna
Åstadkomma det ändamål, att förskaffa Riket en
nyttig, saker och hederlig Fred; sä har Utskottet för
sin del icke annat kunnat, än anse all denna, bäde
äldre och nyare Gäld för Rikets, och att den följakteligen
i sadan egenskap fär erkännas och antagas.
Dä Utskottet nu pä deste grunder ansett denna
Gäld icke kunna frän Riket skiljas, och hwaraf äfwen
följer, att all förenämde Gäld, af Riksens Ständer
med deras bifall garanteras, dera jemwal den
re
-
1789, den 8 April. 733
redan nämde Bewillning och Krigshjelp syftar; sä
har Utskottet tillika, med den granlagenhet och omtanka
pä framtida händelser, som ämnet, wigt och
angelägenhet fordra, warit sorgfälligt, att utse de
besia medel och utwägar, icke allenast huru Riksens
Ständer mage kunna med tillbörlig säkerhet föranstalta,
om uppfyllandet af det med sadan Garantie
förenade answar, utan äfwen huru det mä blifwa
möjligt bestrida de utgifter, som närwarande behof
kräswa, och något uppskof icke täta.
Till deste ändamäls minnande, har Kongl. Måill
med wänlig Kongl. Nåd och Mildhet täckts gä Utskottet
till mötes, dä Kongl. Majll uppä wiste med
Utskottet utstakade och i Räder antagne grunder,
wilkor och förbehäll, dertill samtyckt, att all Rikets
ukgifna Gäld, bäde den som redan gjord är, och den
som till kostnaderne för sistlidet och detta ärs Fälttåg
blifwer nödig, flyttas ifrän Kongl. Majlls omedelbara
försorg, och öfwerlemnas till Riksens Ständers
förwaltning, under ett Riksens Ständers
eget Werk, som, hägnadt och skyddadt af Kongl.
Majll borde bestä af Riksens Ständers tillförord,
nade Fullmagtige, hwilka efter den Jnstruction dem
meddelas, komma att bestrida de till Riksgäldens
förestående, hörande ärender, och blifwa derföre Rik->
sens Ständer allena redo skyldige.
Detta Riksens Ständers Riksgälds-Contoir
skulle derjemte tillhöra, att icke allenast emottaga
bäde de till Riksgäldsfonden förut anstagne medel,
som ock den nya Bewillning och Krigshjelp, Riksens
Ständer nu lära sig ätaga, pä det RiksgäldsContoiret
mä blifwa i ständ fullgöra hwad dest ändamål
och »liggande» fordra.
cVk
754 Aidderff. och AdcliiS protocoll
Och
som Rikets behof äro angelägne, samt meli
möjligaste skyndsamhet mäste understödjas, men d
utwägar härtill sörnemligast böra nyttjas, som, jeni
te det de äro minst betungande till deras följder, äs
wen kunna medföra winning för Riket i allmänhet,
och dest Inbyggare särflillt; sa har Utskottet, med
Kongl. Maj:ts Nädigste bifall, funnit oumgänglig
heten fordra, att Riksens Ständers Contoir, utgif-,
wer Förskrifningar ester Sedlar, till en wist inskränkt
Summa, med dera löpande Ränta, att pä
bestämd tid betala, och Sedelns innehäll infria;
hwarwid Utskottet icke eller uturaktlätit, att förese
dec inga widriga följder, uti Rikets allmänna Rörelse
och Penningewerk, dymedelst mage uppsta, samt
uti siik händelse stadgat de Föreskrifter, hwaraf all
skadelig werkan häraf, om deu förmärkas skulle, genast
kan blifwa förekommen.
Antalet af de Fustmägtige, eller Ombud för
hwarje Ständ, hwilka Riksens Ständer ester deras
Electorer wid Riksdagar lära wälja, och det, till
bibehållande af Werkets anseende och credit, af sädane
Män, som icke, till Borgenärers förnöjande afstätt
sin Egendom, sinner wäl Utskottet bero af Riksens
Ständers eget godtfinnande. Men Utskottet
bär likwäl trott sig böra föreslä, om icke twenne
Fustmägtige af hwarje Ständ mä anses tillräckligt,
och att sä wida de ta antages, den swärighek, som
för Ridderskapet och Adelen, i anseende till Riddare- z
husets clastification uppstär, att kunna färre än Zins s
Fustmägtige utnämna, derigenom ashjelpes att de öf- '
rige Ständen ett sädant antal af Ridderskapet och
Adeln medgifwa, hwilket Utskottet anser, icke kunna
nägra widriga följder medföra, dä intet twifwelsmäl
kan
i?8y, den 8 April
-
755
kan uppkomma, med mindre alla Fustmägtige, med
lika ömhet, trohet och nit wärda ett Werk, som kommer
att äga en sä wäsentlig del, bäde i det allmänna,
och hwarje enskilt Medborgares bestämd och
wälgäng.
Wid timande dödsfall eller annan afgäng ibland
Riksens Ständers Fullmäglige, torde för Ridderskapet
och Adeln Ridoarehus-Dircctionen, för PresteStåndet
Consistorium i Upsala, och,för BorgareStändet
Magistraten med de femtio Äldste i Stockholm,
kunna ledigheten besätta; och lärer BvndeStändet,
innan det nu ätskiljes, fastställa, huru för
samma Ständ wid flika händelser kommer att förhällas.
Utom den Jnstruction, som för Riksens Ständers
Fustmägtige, kommer att utfärdas, anser Ut.
flottet äfwen nödigt, att deffe Fustmägtige genom
forstid Ed, sä wäl till behörigt iakttagande och obrottslig
efterlefnad af denne Jnstruction, som den tyst,
het, hwarunder deras förwaltning skötes, och ärenderne
böra hällas, sig närmare förbundne göra. Och
som Riksens Ständers Fustmägtige, L likhet med
det, som wid Bancowerket iakktages, äfwen böra wara
Revision af Riksens Ständers dertill utsedde Revisorer
underkastade, dä Riksens Ständer emellan
Riksdagarne icke kunna Werket sielfwe efterse, samt
för desie Revisorer särskild Jnstruction blifwer nödig,
sä har Utskottet för Fnlimagtige Eds-Formulair,
och för Revisorerne Jnstruction författat, hwilka,
tillika med en af Utskottet föreslagen Stak för Werket,
harwid fogade kill Riksens Ständers widare fastställande
öfwerlemnas. Men dä Jnstruction för
Riksens Ständers Fullmäglige mäste innebära Fö
re
-
756 Riddersk- och AdelnS protocoll.
reskrister om tillståndet och inre förwaltningen, lämpade
efter det endast för Hemliga Utskottet tande
förhållande, samt derjemte innefatta Werkets styrelsegrunder,
hwilkek allt ar af den beskaffenhet, att
hwarken Utskottet ager, eller det utan wädeliga följ,
der kan eller bör allmänt göras; sa fordrar sakens
natur, alt denne Jnstruction af Utskottet meddelt
warder, och hwarpä Utskottet afwen redan warit
betänkt.
I öfrigit har Utskotten harwid icke bordt obemält
lemna, att dä ä ena sidan för ett Rike flere
händelser kunna inträffa, hwilka fordra en styndesam
och kraftig ätgard, antingen till afwarjande af
en hotande fara eller till betz afhjelpande, nar den
sig tilldragit, och sädant alltid ar förknippadt med
utgifter, hwilka i det ärliga Statsbehofwet icke kun.
na päraknas eller bestämmas; men ä den andra si»
dan, medelst den om Riksgäldens förwaltning nn
tlllärnade Författning, Kongl. Maj:t med Lans upptagande,
a Rikets wägnar, Sig icke mera befattar;
sa har Utskottet, till förekommande af den wada,
hwaruti Riket, i brist af erforderlige medel, lätteli»
gen skulle kunna försattas, med Kongl. Maj:t ansett
nödigt, att Kongl. Maj:t warder försedd med
ett sädant af Riksens Ständer pä Rikgälds - Contoiret
garairteradt Creditiv, som bade under förra och
uärwarande Regeringssätt warit manligt, vch wid
högst trängande ordsaker, till Rikets räddning, mä
kunna nyttjas.
Sluteligen har Utskottet afwen förklara skolat,
att fastän de här förekomne arenders bestaffenhet icke
medgifwit, att Utskottet, emot Ed, och hwad 47
K. af Regeringsformen föreskrifwer, annorlunda än
47. 1789, den 8 April. 737
nu stett, kunnat dem Riksens Ständer meddela;
förmodar likwäi Utskottet, det Riksens Ständer lära
wara förwiflade derom, att Utskottet med yttersta
sorgfällighet bemödat sig iakttaga allt det, som med
Rikets bästa, närwarands tids omständighet och all
möjelig försigtighet närmast stätt att förena; och att
Utskottet jemwäl, i stöd af den Nådiga wälwilja och
benägenhet, hwarmed Kongl. Maj:t behagat Utskottet
omfatta, för framtiden sökt befästa en trygghet
och förening, emellan Konung vch Folk, i de arender
Utskottet omförmalt, som U-slottet hoppas, stola
gifwa bestånd ät de affattade Beslut och medföra de
lyckligaste följder; och skulle detta allt genom U.drag
af Protokollet till Riksens Ständers lundskap., öfrverläggning
och fastställande öfwerlännäs. lät supra.
Pä Nädchst? Befallning,
O. I. iiwo^rktstm.
EdS-Formulaire för Fullmäglige wid Riksens
Ständers Riksgälds-Contoir.
Jag N. N. lofwar och sivär wid Gud och
hans heliga Evangelium, att jag, som bliswisi wald
och utsedd till Fullmägtig wid Riksens Ständers
Riksga.ds - Contoir att förwalta den sa kallade
Riksgälds-Fonden och de flere inkomster, som dermed
äro förenade, för att härmed besörja, det Rikets
Gäld, sa titt Hufvudstol som Ränta, mä efter hand
och i den man sig göra lärer kunna betalas; sä
stall jag wid samma mig anförtrodde förrättning,
pä det sorgfälligaste ställa mig det härom utfärda
de Reglemente och hwad framdeles kan blifwa förordnadt
till behörig efterlefnad, samt hwad deririd
förefaller, som tyst wara bör, dolt och förtegadt hälAndra
Bandet. A a a la
733 Ridderff. och Adelns protocoll.
la och för ingen utom Kongl. Majit Sjelf och dem
som Riksens Stander till förwalkningens öfwerseen
de under och emellan Riksdagarne förordna, lippen
bara eller uppenbara lata, utan i allt mig sä för
hälla, som en redelig Man wäl ägnar och anstär,
och som jag det inför Gud, Kongl. Maj:t-och Riksens
Ständer tryggeligen will och kan titt 'sivars
slända; sä sant mig Gud hjelpe till lif och själ.
Riksens Ständers Riksgälds» Conkoirs
Ordinarie Stat.
9 Fullmägtige, som åtnjuta dek arfwode
Reglementet utsätter - - ,
i Secreterare som tillika gör Notarietjenst
i Canccllist, Secreterare» lill biträde -  i Kammererare - - - .
r Bokhallare « - - , -
i Casteur - - - » - ,
i Kammarstrifware , , , -
2:ne Dito a i2s R:dr , , -
i Wagtmästare - - - , .
-:ne Kammardrängar a 45 R:dr - ,
Specie.
R:dr si.
333
150
450
250
2ZQ
ISO
240
60
92
16.
Instruction.
För de till öfwerseende af Förwaltningen uti
Riksens Ständers Riksgälds - Contoir för,
ordnade Revisorer.
1:0.
Riksens Ständers tillförordnade Revisorer öfwer
Riksgälds-Contoirs Förwaltningen sammanträda
här i Slockholm för första gängen den 15 Januari
1792,
1789/ den 8 April- 739
1792. samt derefter hwart tredje är ivid samma tid
eller den 15 Januari; och om Riksens Ständers
sammankomst, efter utfärdad Riksdagskallelse, skulle
sä nära infalla uppä den nu utsatte Revisions-kiden,
att Riksgäldswerlets öfwerseende as Riksens Ständer
sjelfwe kan förrättas, kommer i sadan händelse
de tillförordnade Revisorers förberörde förrättning
att inställas.
2:0
Riksens Ständers Contoirs Fullmägtige alig»
ger pä lika sätt, som för Banco - Fullmägtige är
stadgat, att sä tidigt hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla tiden till de förordnade Revisorers
sammankomster, med underdänig anhållan, att den,
igenom Konungens Befatlningshafwande och Consistorium
i den ort, der Revision ar boende, mä dufwa
honom kundgjord, sa att Fullmägtige, uppä erhällen
underrättelse om någon 'Revisors antingen anmälte
förfall till uicblifwande eller dödsfall, mäge
kunna foga anstalt, om en annan Revisors förordnande,
i den nteblefne eller afgagnes ställe; börande
de, hwilka det, enligt, denne Författning, tillhörer
att Revisorer wälja, lämna Fullmägtige en ffrifrelig
Förteckning deröfwer lill behörig underrättelse, hwilka
såsom Revisorer komma till kallelse hos Kongl.
Maj:t i underdånighet att anmälas.
3:0.
Sedan de tillförordnade Revisorer tvid deras
sammanträdens början listigen astagt den för dem
faststälde Ed, och samma Ed jemväl understrisivit,
kommer deras förrättning egenteligen deni i att bestä r
akt Revisorerne inhämta en noga och behörig kunA
a a s stäp
740 Ridder!?- och Adelns protocoll.
skap om delta Werkets Styrelse och Förwaltning,
och att Nevisorerne läka sä wäl Fullmäglige som
Betjeningen för sig göra redo och besked, sör allt
hwad dem, antingen till wärd och besörjande anförLrodt
blifwit eller till efterlefnad älegat. Wid detta
redofordrande, följes till grund och rättesnöre det
för Fullmagtige till efterrättelse utfärdade Reglemente',
och hwad widare kan blifwa till iakttagande
stadgat och förordnadt; och deräst något uti Styrelsen
eller Förwaltningen finnes förfummadt och efterlätit,
eller eljest fordrar rättelse, hafwa Nevisorerne
med all sorgfällighet sadant i behörig stick och ordning
ställt, samt uti de mål och händelser, hwaröswer
Fullmägtige hoS de tillförordnade Revisorer sig
kunna förfråga, ga med råd, underrättelser och föreskrifter
tillhanda, som med de i Reglementet lagde
och widare utstakade grunder instämma, men ingalunda
derifrån wika; hwilket Nevisorerne böra tillse
genast warder iakttagit och till »verkställighet befordran.
Nar förrättningen ar fulländad, som sä fort
ste kan, bör till stut befordras, och icke hwarje gäng
längre pasta, än högst twa mannder, läta de tillförordnade
Revisorer deröfwer författa en berättelse,
för tillkommande Riksens Ständers Deputerade, af
hwilken berättelse ett försegladt Exemplar astämnas
till Riddarehus.Direclion och ett förwaras i Riksgälds-Contoirel.
4w.
Med någon disposition af Riksgälds-Fonden och
de till detta Werk hörande medel, under hwad Titul
och behof det wara mä, mage Nevisorerne, såsom
utom deras förrättnings-amne, sig icke befatta; äs
-
1789, ben 8 April- 741
wen son» Nevisorerne ej äga att inga uti någon tillökning
af syfflor, löner eller pensioner, utan böra
de fast häldre tillse, huruwida sedan Werkst kommit
i gäng, någon indragning af syfflor, efter innehafwarens
afgäng kan tillätas, utan rubbning af den
drift i göromälen och deras styndefamma expedierande,
som wid detta Werk alltid bör befrämjas.
5:0.
Nevisorerne, som emellan Riksdagarne komma
akt efterse Förwaltningen wid Riksgalds-Contoiret,
blifwa nio till antalet, hwaraf Ridderstapet och Adeln
utnämna irenne, en af hwarje Elaff, samt Preste-
Borgare- och Bonde-Standcn hwardera lwä.
De Revisorer, som isian Landsorterne till denna
förrättning blifwa utsedde och walde, komma
att åtnjuta Dag-Tractamenke, efter i N:dr Specie
om dagen, ifrän den dag förrättningen i RiksgäldsContoiret
tager sin början, till och med den dag,
densamma upphör, samt deffutom rcsepenningar, efter
fyra hästar ifrän och till deras hemwist.
6:0
Till Revisorer nu för första gängen, som den
iz:de Januari »792 kommer här i Stockholm till
Riksgaldswerkets öfwerseende att sammanträda, hafwa
Ridderstapet och Adeln utsett - - - » ,
Preste - Ständet - - - -
Borgare-Ständet ----- -  Och Bonde.Skandet . , - - -  Och kommer med Revisorernes Wal, emellan Riksdagarne,
för Ridderstapet och Adeln, Preste- och
Borgare-Ständen framdeles att förhällas ester Kongl.
A a a g Maj:ts
74r Ridderfk- och Adelns prstocoll.
Mast.ts Nädiga kungörelse vin Banco -IRevisorers
waljande af den 19 Februari 1779 samt för Vonde-Sländek.
- - -
7:0.
Till hwarje förrättning böra nya Revisorer wäljas
och urses, hwarwid en Revisor, som Riksgälds»
werkets öfwerseende tillförne förrättat, ä uyo kan
inwäljas, dock ej flere än twenne gånger.
Eds - Formulaire, för de till öfwerseende af
Förvaltningen uti Riksens Ständers Riksgälds-Contoir
förordnaLe Revisorer.
Jag N. N. u nämd och kallad att sä som Revisor
öswcrse Förwalkningen uti Riksens Ständers
Riksgälds - Contoir, samt tillståndet uti detta Werk
och dern-id tiase, att det som till andamälet af denna
inrättning leder, mä warda styrkt och befrämjadt,
förpligtar mig härmedelst, att jag allt det, som mig
härmmnan anförtrodt är, redeligen och troligen es er
mitt yttersta förstånd stall och will förrätta, utan
att hafwa afseende pä något annat, ehwad namn det
hafwa ma, än det som kan lända till Kongl. Manis
och Rikets, samt Riksens Ständers Riksgälds Contoirs
tjenst och ny:ta, aldeles enligt de Reglemente,
som för Riksens Ständers Fulimägtige wid 1789
ärs Riksdag blifwit utfärdat, samt den för mig och
öfrige Revisorer stadfästade Jnsiruction. Jag utlvfivar
ock, att det som, wid denne förrättning förefaller
och tyst wara bör, dolt och förtegat hälla,
samt för ingen något upptäcka, som kan förordsaka
detta Werk någon stada och mist-creditzj fä fant mig
Gud hjelpe till lif och själ.
Lör
-
- ' - - 74Z
Lördagen den n April.
Plenum klockan half 11.
Upplästes Bonde-Ståndets klxtractum krotocolli
af d. 2 April, angående dest öfwer Hemliga Ulstot.
te.6 Betänkande, yttrade Besiut.
Friherre Duwall paminte, att ett Lxtractum
rrotocolli genom en Deputa.ion till de andra Siänden
mätte assändas, rörande det Beslut wi i sista
Plenum i denna fak tagit.
Herr vice Landtmarstalken. Höglofl. Ridderstapet
och Adeln torde tilläta honom, innan han här»
öfwer y rrar sig, att fä berätta, det han underrättat
Hans Kongl. Majst öfwer utgängen af Ridderflapets
och Aoelus öfwerläggning; att Kongl. Maj:t
Näoigst yt rat Sig i de nädigaste ordasätt, och att
Kongl. Maj:t hos Ridderstapet och Adeln igenkände
samma anda och nit för Fäderneslandet, som frän
urminnes lider utmark- der första Nits S.ändet.
Ridderstapet och Adeln, som nogsamt inser wisten,
att Riksens Ständers Contoir ju förr dest häk»
mätte komma i activi e", wore i dag sammankallade
till wäljande as sine Fulimägtige, och berodde det p»
Ridderstapet och Adeln stelswe, antingen det skulle
ste af Electorerne eller genom votering i Clastorne;
hivad för öfrigt anginge det Lxtractum krotcrcolli,
som Friherre Duwall omnämt, sä wore wisserligen
i fin ordning att igenom denna wänlig»
utwag gifwa de andra Ständen del af hwad wi
beflutit.
Friherre Duwall hade författat ett Project
till ett fädant Dxtractuin krotocolli, hwilket han
A a a 4 upp
-
744 Ridderst. och Adelns protocoll.
uppläste och Ridderstapcts och Adelns godtfinnan
de underställte.
Friherre wacktmeister. Hwad Walet till Full
nngtige anqeck, erindrade han, att det wore en sur
price för Ridderstapet och Adeln, att 1779 ärsRiks,
bags-praxis moro ost såsom Lag till efterföljande fö
reskriftven,
att sa wal dä som alla förra Riksdagar
och aftven den sista, samt wid Elcctorswalet denna
Riksdag genom anslag ä taflan blifwit kungjort, nar
Wal stnlle ske; samma Formalitets-iakttagande sör
hehvllt
sig Friherre wacktmeister äfwen denna
gängen.
Herr vice Landtmarskalken. Ridderstapet och
Adeln wore wal egentligen sammankallat i dag till
förrättande af detta Walz men Herr vice Landtinarskalken
kunde ej »vidkännas att någon Smprice
dermed päsystades; det stöde i Ridderstapcts och Adelns
behag att antingen göra i eftermiddag eller sedan
Helgen wore förbi, genom Electvrcrne eller Elassewis.
Hivad Friherre Duvvalls projecterade Protocolls-Utdrag
angar, är det uppfyllt med wackra
termer, men lärer böra ga den wanliga wägen genom
Expeditions-Utskottet.
Friherre Duwall. Det ar ej första gängen en
Ledamot tagit sig den friheten förestå ett ProtocollsUtdrag,
det wore ej proprie ^.uctoritate, det instämde
med StändetS Beslut, och wore nu till Justering
i Ständet uppläst.
Friherre wacktmeister. Utaf hwem som hälst
rtt sadan Protocolls-U drag författas, och om det
ginge till Expeditions-Utflottet eller ej, sä kunde det
ej blifwa annorlunda eller innehålla annat an vet
nu projecterade. Herr
1789, den n April. 745
Herr vice Landtmarskalken. Efter han sa nyligen
hört talas om surprice, sä bad han att sä genomfe
detta Lxtractum ?rotocolli.
Friherre wacktmeister äberopade stg 18 §.
RiddarehuSordningen, som bjuder, att Resolutionen
siraxt stall författas och afläsas.
Projectet blef ä nyo uppläst, och som Ridderstapet
och Adeln dertill yttrade sitt bifall, frägade
Herr vice Landtmarskalken, om Ridderstapet och Adeln
sä antoge detta Projectet, att han deröfwer finge göra
Proposition; och som dertill samtycktes, gjorde Herr
vice Landtmarskalken följande Proposition:
Bifaller Ridderstapet och Ade^n det af Friherre
Duwall projecterade Lxtractum krotocolli.
Beswarades med enhälligt Ig.
Upplästes Banco-Utskottets Protocolls - Utdrag
af d. 9 April angäcnde Gäfwan till Hertig c^irr..
Lades pä Bordet.'
Upplästes ett Memorial af Herr wallenstråle,
klleclric Dlric, angäende Financen, som legat pä
bordet sedan d. 16 Februari.
H.vilar till ett tjenligare tillfälle.
Upplästes ett klxtractum kroto«olli ifrån Borgare-Ständet,
jemte ett Memorial frän Fahlu Bergslags
Riksdagsman om widfträcktare rättighet till
Discont-Län i Banquen pä Koppartillwcrkning.
Lades pä bordet.
746 Ridd erst. och AdelnS protocoll
Upplästes
Borgare >Ständets Protocolls- Utdrag
i anledning af Riksdagsmannen Va1o>' is än
Gesle, Memorial om Län i Banquen pä Spanmäl.
Lades pä bordet.
Ibland Mäl, som wilade pä bordet, nämdcs ifrån
bänkarne Ridderskapets och Adelns Justisicakionsstrist,
i anledning hwaraf Grefwe Lewonlraupt, Llaäs,
begarle att det mätte blifwa Plenum om Tisdag,
och Justisicationsstriften blifwa det första ämnet, svin
företogos, hwarefter sedermera Fullmägtige uti Ständernes
Contoir kunde wäljas.
Herr LtiornAranat, Larl. Innan Ridderskap
pet och Adeln lut nägon del gär rn i werkställigheten
af sitt Besiut, bör man wela huru, de andra
Ständen afgsort fåken. Innan Expedition deröfwer
till Kongl. Majit är afgången, mäste mälet destutan
wara ansedt för oafgjordt; det är angelägit, att wi
dröja till dest denna högst nödiga formalitet är iakt.
tagen. Wi kunna ej gä särskilt, ty när Ständcn äro
enige i sitt Beslut, böra de gä gemensamt.
Friherre ^Vachtmeister och Duwall anmärkte,
att det är enlig, med praxis och nacuren af saken,
att wi afwagta de andra Ständens utlätande och Expeditionens
författande och afsändande, innan wi
kunna gä i widare författning om werkställighcten.
Herr vice Lantmarskalken lofwade kill nästa Plenum
underrätta sig af Talemännen» huru de andra
Sländen gjort.
Derefter återtogs -fwerlaggningen om sättet
att utwälja Fullmägtige och beslöts, akt de komma
akt waljas Clastewis.
Herr
1789, dcn n April. 747
Herr vice Landlmarskalken. Med Ridderskapels
och Adelns tillstånd skulle han gä nägra steg
tillhakars och erindra wid Justisications-Acten, att
i fall icke wigtigare ärender mellankomma, ställe den
företagas i Plenum efter det nästföljande.
Grefwe lewenhaupt, LlaLs. Intet wigtigare
amne kan förekomma.
Friherre Duwall. Sedan Acten genom Depu»
terade är öswersebd, lärer deliberation e) blifwa widlöftig,
och ärendet är Let alldrawigtigaste.
Herr Nordenstolpe, Austers, hade siere resor
anmält sig attj fä uppläsa ett Dictamen, men som
klockan nu war 12 och tiden således inne dä, det
Hemliga Utskottet skulle sig hos Kongl. Majit in»
stäna, förklarade Herr vice Landlmarskalken, att
Ridderstapet och Adeln ej längre kunde wara tillsammans.
Innan Ridderstad och Adeln åtskildes, tillkännagaf
RiddarehuskFiscalen allt hwad som influtit
för Fru ^lmkelt, utgjorde tillsammans 240 Rchr
samt g Ducater i men hwilka medel han ännu ej till
henne öfwerlemnat, i fall nägra af Riderskapets och
Adelns Ledamöter skulle behaga öka Summan.
Ridderstapet och Adeln älstildes.
In Liliam,
Lunkelid ous.
Bi.
748 Ridderst. och Adelns protocollBilagor.
Utdrag af Protocollet, hällit in Pleno hos Rid
derstapet vch Adeln d. 8 April 1789-
S. D. Förehades Hemliga Utskottets Lxtrsc
tum protooolli, angående Garantien af Rikett
Gäld m. m. under vfwerläggning. Ridderstapet ock
Aoeln, som med bekymmer intog, huruledes omstan'
Ligheterne fordrade samtelige Rikets Inbyggares bu
trade, pä ett satt som Ridderskapet vch Adeln fruktade
öfwerstiga deras förmåga, blef igenom en ankommen
Nådig Skrifwelsc ifrän Hans Kongl. Mast
underrattadt, det Hemliga Utskottets framställe arbete
more en sädan kedja, som utan Rikets wäda ej
kunde stiljas, att detta Lxtractum ?rotocolli således,
antingen helt och hällit bifallas eller afstäs
mäste, att de z öfrige Ständen redan uppfyllt sin
förbindelse emot Kongl. Mast och Riket, samt akt
Fäderneslandet genom Ridderstapets och Adelns ässing
kunde gä förlorat. I sä fatta omständigheter,
fannt Ridderskap^ och Adeln, som alldrig twekar al'
med lis och blod samt all sin egendom rädda et
Fädernesland, som deras Förfader pä samma säl
förswarat, sig föranlätik att enhälligt, och sä tvid,
de andra respective Ständen göra detsamma, bifall.
Hemliga Utskottets Protocolls-Utdrag i hela sin widd
vch ansäg Ridderskapet och Adeln tillika nödigt ocl
instämmande med Riks-Ständens aktning och förtro
lighet med hwarannan, akt icke uppskjuta att on
detta sitt Beslut lemna sina Mcdständer wänlig de
genom Utdrag af sitt Protocoll. bär Supra.
Utdrag
1789, dcn n April. 74y
Utdrag af Protocollet hällit i Riksens Stan»
ders Banco-Utstott den 9 April 1789.
S, D. I anledning af Riksens Ständers Remisi
har Banco.-U stöllet till öswerwägandc förehaft,
om och under hwad wilkor Banquen skulle för Riksens
Ständers rakning kunna nu genast förskjuta de
Zo tusende Riksdaler Specie, hwilka, såsom en Riksens
Ständers Gäfwa, komma till Hans Kongl.
Höghet Hertig att öfwerlemnas.
Och ehuruwal Utskottet, hwad den omständigheten
angär: om Banquen en dylik Summa nu genast
förskjuta kan? icke sinner sig kunna något annat
utlätande deröfwer meddela, än att de denna Riksdag
redan kemnade Banquens understöd till Rikets
undsättning i det närmaste medtagit, hwad Banquens
nu warande förmåga uti ett dylikt afseende
medgifwer; likwäl, och som wisiheten bäde om detta
förskotts äterfäende, och att desamma wid päräk.
nåd tid kan till Banquen ätergä, hufwudsakligen deci»
derar om möjligheten för Banquen, att, utan olägenhet,
detsamma nu ukgifwa: sa ankommer ock Banquens
förmåga att nu genast kunna meranämde Summa
förskjuta, egenteligen uppä den Fonds säkerhet
och betalningsterminernes noghet, som för äterbetal»
ningen kan utsättas.
Uppä denna grund anser Utskottet Banquen
kunna ingä uti mernämde förskott, om Riksens Ständer
behaga anwisa sä säker och nöjaktig Fond, att
återbetalningen deraf wid föreskrifne terminer icke
selar; samt att, om äterbetalninaen icke skulle kunna
ste pä fem ärs tid, hwllket Banco-Utskottet helst
önskade, afbekalningen åtminstone mä determineras
wid
7Z2 Ridderff. och 7ldeln6 protocoll.
wid hwart halft ärs förlopp, efter g proCent ärligeii
pä sjelfwa Capitalet, afbetalningen alltid räknad
efter Capitalet; första storlek, samt efter g prcCent
ärligt Jntereste för den förffukna Summan och hwad
dera, efter de skedde asbe^alningar, kan wara äler
stående, hwilket, genom Utdrag as Proloeollet, Rik
sens Ständer wördsammeligeNo föredragas stullc jenu
te Remistens äterlemnande. Ar och dag, som förr
fkrifwit star.
Efter befallning,
kl. Helstn-;iu8.
Tisdagen den 14 April.
Plenum kl. half 12.
högloft. Ridderskapet och Adeln war i dag sammankallat
till förrättande af Walet utaf Fullmägti
ge
och Revisorer uti Riksens Ständers Contoir.
Sedan Preste- Borgare- och B.nide-Ständens
kixtraöka krotocolli bliftvit uppläste, som innehöllo
bemälte Ständs utlåtande och bifall titl Hemliga
Uijkottets Protocolls Utdrag af den 24 Mars, företogs
först walet till Fullniägtige och sedan genom
särskilt votering till Revisorer, och utföst, som de
genast författade, justerade och underskrefne VoteringsProtocoller
utwifa.
Under Walet ankom en Deputation frän det
Walloch Borgare Ständet, anförd af Iustitiä-Borg,
mästaren Lierman, som tillkännagaf, att BorgareStandet
till fängnadsbekygelse öfwer de framsteg uti
kunskaper Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen wid
dest Examen ädagalagt, samt i jemnlikhet med hwad
Pre
-
1789, den r4 April. 757
Preste Ständet Bellukit och genom kixtraUnm krotocolli
Borgare Ständet commumcerat, bifallit, att
en Medaille i anledning deraf mätte siäs, bwartill
Borgare.-Ständet funnit kostnaden böra af Riksens
Ständers Banco bestridas. Derjemte anmälte Herr
Justitiä-Borgmästaren,det Borgare-Sundet bestu it
anse Len för Hans Kongl, Höghet Hertig L-riro bi»
fallne Gäfwa såsom en Riksgäld, samt att denfam»
ma borde af Riksens Ständers Banque förskjutas,
som af Riksgälds-Conkoiret bör för samma förskott
ätnjuta g proCents ärlig Ränta och för Hufwudstolen
godtgöras genoiu g prcCent ärlig afbetalning pä
Capitalet.
Hwarefter Deputation aftradde.
Efter volerniugarnes stut ätskildes Ridderskapet
och Adeln.
In stäom,
LunZencrona.
Bilaga.
Utdrag af Protocollet den 14 April 7789.
S. D. Walde Ridderffapet och Adeln lill
Fullmägtjge wid det nya Riksens Ständers Contoir
följande Herrar af sine Ledamöter:
GenerahLieulenanlen, Riddaren och Commendeuren
af Kongl. Maftts Orden Friherre polian vi6ric
Onrvall.
Öfwer - Stallmästaren wid Kongl. Artilleriet
Herr 6sor§ Loist»u8 Ltaöl von Hollstein.
Vice
752 Riddersk- och Adelns protocoll.
Vice Presidenten och Riddaren af Kong
Nordstjerna Orden Herr Larl Stierngranat.
Samt till Revisorer, da granskningen af detta
Werk enligt Hemliga Utskottets Betänkande kommer!
att granskas:
Hof-Marstalken och Riddaren af Kongs. Nordstjerne.
- Orden samt Polska Hwitå Örns och S:t>
Stanislai-Orden Friherre klenric ^scob Duben.
Kammereraren i Kongs. Kammar.-Collegio Hr
Larl krcäric Stråle
Profestorcn
och Riddaren af Wasa-Orden Herr
Daviel Scbul-eenlieim.
Hwarom de öfrige respective Medständen genom
Utdrag af Protocottet wänlig del lämnas stuve.
Dt luxra.
Mandagen den 20 Aprit.
Plenum kl. n.
Upplästes Ridderskapets och Adelns sista VoteringsProtocoll
till Directeurer och Revisorer uti Ständer»
nes Contoir.
Herr vice Landtmarstalken tillkännagaf, att under
påstående votering en Deputation ifrän BorgareStändet
blifwit emottagen, som berättat, att BorgareStändct
instämt med Högwördige Preste - Ständek,
att pä Banqnens bekostnad en Medaille stulle stäs
öfwer Hans Kongl. Höqhet Kron-Prinsens^Examen,
äfwenledes att Vorgare-Ständet bestutit att de 52,006
R:dr, hwilka säsom en Gäfwa till Hans Kongl.
Höghet Hertig L-rxi. blifwit samtyckte, af Banquen
komme
48. 1789, don 20 April- 7ZZ
komnie akt förstiutas och såsom en Riksgäld af Riksens
Ständers Contoir godtgöras.
Upplästes Banco-Utskottets Pcokocolls-Utdrag
of den 9 April, angående de wilkor upoä hvilka
Riksens Ständers Banque kunde gä i förskott af
den bifallne Gäswan till Hans Kongl. Höghet Hertig
L^ur..
Remitterades titl Bewislnings- och KrigsgärdsUt
skottet.
Upplästes Preste-Ständeks Prokocolls-Utdrag
af Len 16 April, rörande LNändets tagne Beslut i
anseende till Bewillningen, samt ett Förslag att
hwarje g:dje är, genom utsedde Deputerade af Riksens
S änder, jemka och efter omständigheterna nedsätta
Bewillningen.
Häremot anmärktes, att ett sädant projekt sä
mycket mer strider emot Ridderskapets och Adelns
Privilegier, som hwarje Ätt äger rättighet att stäf
bekläda sitt ställe, och säledes ej i detta mäl genom
något Utstött kunve föreställas; hwarföre begärtes
att detta project mätte blifwa lågt sä ^cts.
Herr vice Landtmarstalken. Ridderstapek och
Adeln torde bifalla, att detta project gömmes gansta
wäl?
Befwarades med Ja.
Herr vice Landtmarstalken föredrog ett project
till en Bewillning af en Anonyme Författare, hwilket
ifrän Bondeståndet blifwit Herr vice Landtmavstallen
tillställt.
Andra Bandet. B b b Fri
-
7Z4 Ridderff- och Adelns protocoll
Friherre
Duwall. Ridderffapet och Adeln, utomdcsi
nog spelsätt, torde hwarkcn äga lid eller böjelse
att befatta sig med Anonyma Förslag, det wore
swart att till dylika projecter, hysa förtroende, och det
kunde hända, att man pä sädant sätt lupe in i öf»
werläggning om Förflager, för hwilka man borde
taga sig till wara.
Herr Stierngranat, Larl. Det kunde wara
af swaraste följder, om en Anonyme Auctor, i hwad
amne det hälst wara ma, singe wända sig till Riksens
Ständer eller till något af Ständen; ett sädant pro»
ject kunde innehålla satser, stridande mot Lagen och
Regeringssättets natur, och deremot böra wi wara
pä det högsta aktsamme. Är det ej tillätit att upp»
läsa ett Memorial utan att Landtmarffalken det för»
art igenomsett, än mindre lärer det stä en Anonyme
fritt alt i ett Ständ insinuera någon Skrift, som
icke af Landtmarffalken wore cognoscerad eller af
nägot Ständ antagen. Ifrån Bonde-Ständet hade
ej nägot Protocolls - Utdrag medföljt, sä att man ej
om desi tanka wore underrättad. Herr Stierngranat
hade wäl just egenteligen ej nägot emot, att detta
project mätte uppläsas, men hade gjort påminnelsen
till att förebygga ett äfwentyrligt präjudicat.
Herr von Lilang; han wiste ej i Lagen wara
sbrbudit, att en Skrift utan Namn ju singe före.
dragas, om den innehölle nägot nyttigt och godt,
Hälst i fall Herr vice Landtmarffalken den förut igenomsett
eller i fall den igenom nägot af Ständen
blifwit osi communicerad.
Grefwe lewenhaupt, LIaes. De andra Stan»
den mäge göra huru de behaga, dek blifwer icke
rätte
-
1789, den 22 April- 755
rättesnöre för osi eller forn bör hindra osi att följa
en wänlig ordning.
Herr vice Landtmarffalken. Om RidderffapetS
och AoelnS grannlagenhet ej lillåker, att en Skrift
utaf en Anonyme Ane or sär föredragas, sä, pä det
tioen ej mä utdragas och sa wida projectet ej innehåller
nägot Lagstridigt, wille Herr vice Landtmarffalken,
om sä behagas, sjelf förklara sig för Anctor.
Som alla widare inkast förföllo, blef projeclet
uppläst och derefter begärdt pä bordet.
Friherre ^Vachtmeister. Sedan Ridderffapet
och Adeln nu afgjordt Hemliga U ffottetS Betänkande,
angående Rikets gälds betalning och hwad detmed
har gemenskap, saini äfwen utsett de Ledamöter,
som ä wära wägnar uti det till samma Gälds
besörjande inrättade Contoir stola wara Fullmägtige,
sä äterstär nu för Ridderffapet och Adeln, att enligt
samma UtffottS Betänkande utfäkta det ärliga
Arfwodc besia wära Fullmägtige hafwa att derföre
undfå. Dä man öfwerwägar widdén af de gö.o»
mäl detta Fullmägtigffap ätfölja, angelägenheten för
Riket och desi Credit af detta Werks försigkiga och
grannlaga Styrelse, samt den answarighet, möda och
waksamhet, som ifrän desie göromål följaktligen är
oskiljaktigt, i synnerhet nu uti början och wid desi
första inrättande och grundläggning, sä lärer Ridderffapet
och Adeln med mig pröfwa billigt, att desie
wära Fullmägtige med ett sädant Arfwvde mätte
warda försedde, som Åtminstone nägorlunda kan häl,
la dem ffadeslöfa för hwad de uti egen hushällning
härigenom eftersätta, och äfwen anses, som en ringa
B b b s belö
-
756 Riddcrst. och Adelns protocoll
belöning
för deras möda och arbelc. I anledning
härtill kunna wi ival icke efter min tanka tillägga
Lesia Fullmägtige ett ringare Arfwode, an hwad wära
Fullmägtige i Riksens Stanvers Banque ätnjuta,
eller Z-a R:dr hwardera ärligen. Detta nya
inrättade Werk är för Riket ej mindre angelägit
än Banco-Jnrättuingen, men gansta stiljaktigt i anseende
till trägenheten och answarigheten af göromälen.
Bancowerket är under mängfaldiga tiders jemna
och ostörda gäng satt uti det stick, att till desi
bibehållande derwid ej fordras hwarken det mödosamma
och trägna arbete eller den grannlaga ivaksamhet,
som en ny inrättning, af den widd och ange»
lägenhet som denna är, nödwändigt kräfwer. Om
derföre Ridderstapet och Adeln, hwarom jag wägar
göra mig försäkrad, skulle med mig instämma uti det
således nu förestagne Arfwode af goo R:dr Specie
ärligen för Fullmägtige uti Riksens Ständers Contoir
z sa torde Ridderstapet och Adeln finna nödwändigt
att derom igenom Protocolls-Utdrag ofördröjligen
underrätta de öfrige respeckive Ständen, som
deruti med Ridderstapet och Adeln lara benägit in»
stämma.
Herr vice Landtmarstalken. Höglofl. Ridderstapet
och Adeln lärer finna hwad Friherre Wacktmeister
anfört sä grundadt, att de lätteligen deruti
lara instämma och tilläta mig att göra proposition,
den Herr vice Landtmarstalken gjorde sä lydande:
Bifaller Ridderstapet och Adeln det af Friherre
Wacktmeister projecterade Arfwode för Herrar
Fullmägtige i Riksens Ständers Contoir samt att
ett
1789, den so April- 757
ett kixtractum ?rc>tocolli derom till de andra Ständen
afgär?
Bifölls, samt Protocolls-Utdraget justerades.
Herr ligerkiclm, 8eve6 Oustak. Riksdagen
lärer nalkas sitt stut, ty de fleste saker äro afgjordc,
och den tid är äfwen snart förbi, som Grundlagen
Lnstränkt till Riksmötens hällande; jag wägar fördenskull
, utan att falla Herr Ofwersten och vice
Landtmarstalken i Embetet, i ödmjukhet erindra,
att benägen anstallt mätte fogas, att Riksdags-Bestutet,
blifwer sä tidigt författadt, att samtelige
Niksständen äga tillräckeligt rädrymme att öfwerse
och justera det. Med Ridderstapets och Adelns
wördnadswärda tillätelse torde jag utur sista Riksdags-Protoeoller
fä uppläsa, hwad som dä om Expeditivnsfättet
blef bestulit, hwilket för alla tider bör
tjena till efterföljd.
(Herr liZerKielm uppläste de äberopade ställen
ur förra Riksdags-Protocollet):
Mine Herrar; sä har det blifwit stadgat och
sä har det tillgått wid sista Riksmötet, ett annat jusieringssatt
skulle kränka wära rättigheter, som genom
detta Beslut blifwit h/lgade. Jag twiflar icke
för min del, att ju Herr Ofwersten och vice Landkmarstalken
lärer pä ett wördnadswardt sätt iakttaga
delta stadgande; men om oförmodade händelser skulle
walla ändring och widare om, säger jag, i Riksdags-Bestutet
Säkerhets-Acten skulle såsom antagen
blifwa införd, och samma Beslut sä sent eller pä
ett sädant ställe blifwa Ridderstapet och Adeln föreläst,
atl tid och omständigheter icke melHäfwo nägon
B b b z öf
-
7Z8 Ridderff- och Adelns protocoll
öfwerläggning,
sä tror jag, att det för Ridderskapet
och Adeln ar bast att nu emot ett sädant Lestut
protestera och genom wägrande understrifter göra
sin protest gällande, kunnandes samtiden ocb eftermerlden
genom de felande underskrifter och Ätkcrnes
antal, utan att mi nu behöftva besvära Herr Ofwereen
och vice Landtmarstalken med någon'propois.
tion, stuta lili Pmralileten, som ar Ridderstapets och
Adelns röst. Jag för min del och för de» Ätt,
för hwilken jag hzr aran tala, protesterar nu högtidligen
inför Protocollet, och hoppas akt Hsglostige
Ridderskap^ och Adeln deruti med mig lärer instämma.
Ridderskapet och Adeln yttrade allmänt bifall
till Herr IllZLrsiielms tanka, och Friherre Wacktmeister
tilläde: fädant instämmer med manliga prans
och ar med ordningen sä aldeles enligt, att ingen 'lärer
wara af annan tanka.
Herr Wackstager, Lustaf, bad att fä uppläsa
och pä bordet lägga ett af sig författat project till
en Bewillning genom Koppstatt, hwilket wid detta
Protokoll finnes bilagt.
friherre Duben, Ikenrlc st^cob. Han hade i
sista Plenum bliftvit förhindrad att fä uppläsa, hmad
han dä skriftengen hade författat, egenteligen angäende
egenkapen af de Personer, som till Ridderstapets
och Adelns Fullmägtige i Riksens Ständers
Contoir dä borde komma under omröstning, Detta
Wal hade sä öfmermättan wäl ly-kats, att han derwid
ej det minsta hade att anmärka, men utbad sig
«u att fä uppläsa och till Protocollet lägga sina
tankar.
(Se Bilagan).
Herr
1789, den 20 April
-
759
Herr vice Landtmarskalken erindrade, att tiden
till bmilken Kongl. Mai:t sammankallat det Hemliga
Utskottet nu more inne, hwarföre Ridderskapet
och Aoeln denna gängen ej lärer längre kunna wara
tillsammans.
De nu in Pleno närwarande Ledamöter af
det Hemliga Utskottet uppstodo och förklarade, att
de för denna gången och ritan prsjudicat i framtiden
asstodo sin rättighet att bewistadetta Plenum,
till befordrande af sakernas afgörande, dä Plena äro
sä rara. Och afginge de derefter till det Hemliga
Utskottet.
Friherre örnlkölst, skärten Dustviss, anförde,
att han fannt underligt, det Bewillnings-Deputafton
taxerat Jarn-Contoiret, som more ett privat Werk
och igenom sina Privilegier fritagit frän att beskattas,
hmarpä han såsom bewis nämde: i:o Konung
kLkNkics Bref af den 29 December i?47, till
säkerhet för Contoire's inrättning af egna medel och
sammanskott och stadfästelse. 2:0 Säsom egit Werk
att ej betungas eller belastas med någon annan disposition,
än den de finna fjelfwa nödigt. z:o Konung
^voLkn kkLOkicZ Confirmation derä af
den 22 September 1752, dä Ständerna wille taxera
den. 4:0 Hof-Junkaren Lanäels Disputation af
den 7 April 1781, hällen uti Upsala, som efter
Rakning bewiser, att Bruks - Societeten statkar inalles
till Kongl. Majst och Kronan frän det Malmen
kommer ur Berget till desi Järnet ligger i
Fartyget till Utskeppning 272,583 R:dr 16 H. ir
runst. Friherre Örnlsiölö förbehölt, att widare fä
utläta sig, när BewillningSfrägan kommer under öfwerläggning.
^ Bbb- Fri.
?6o Ridderst- och AdelnS protocoll.
Friherre I^ntinAlmulel,. I anledning af den
Beskattning, som as Vewislnings-Uistottet är företagen
säsom börande af Järn-Contoiret ärligen ulga, har
jag, såsom Järn - Contoirets Fulimägrig, funnit
mig förbunden att aflemna följande upJysuin»
gar: Järn-Contoirets upphof och fortgång hänleder
sig af ett är ,747 börjat och sedermera fullföljt
Bruksagarnes ärliga och friwilliga sammanstött pä
hwarje Skeppund Jarn, som kommer pä Stapelstadswäg.
Denna inrättning blef genom Kongl.
Majlls Nädiga Bref af d. 29 December r?47 stadfastad,
såsom ett Brnks-Societetens egit Werk, och
blef denna stadfästelse genom Kongl. Breswet af den
pg October 1769 i Näder förnyad.
As'gten med detta Werk har egentligen warit
att fria Bruksägare frän förlagstwäng och att hälla
Järnet, jason, Rikets sörnemsia Export-wara,^ uti
ett jemt och med Utländska Handels Conjuncturer
öfwercnsftämnrande pris. Men Cvntoirct har desiutom
efter Bruks-Socieketens begifwandr äfweu
sträckt dest omtanka och biträde lill sädane inrättningar,
hwartill och derest Jarn Contoiret icke existerat
Staten icke kunnat undgå att anmanda betydeliga
Summor, sä framt icke Bergsbruket till Rikets större
stada stolat förblifwa uti dest före Järn Contoirets
inrättningen iräkade wanmagt. Jag förbigär har,
wid att nämna, hwad Järn-Contoiret utgifmit till re,
sepenningar för dem, som Utrikes samlat kunstaper
i Bergswasendet och allmänna Handelsärender; Jag
förbigär Jarn Contoirets understöd och uppmuntringar
för dem, som författat nyttiga Afhandlingar i
Bergswettenstaxen, och jag will ej eller upprepa de
betydliga Summor till flera Tunnor Guld, som Contoiret
anwändt till Grufrvubrptningar, Kvnstwerks inrätt.
1789, den 20 April
-
761
sättningar, Kalare konstens upphjelpande, Utländska
kNodellers införskaffande och nya försök i hvarjehanda
ämnen; mcn det är isynnerhet anmärkningswärdt,
att sedan är 17Z7 en extra Licent blifwit älagd allt
Järn, som frän Riket exporteras med främmande
Skepp, hvilken Fond skulle anwändas till ExportPremier
för Swarl-smidet och Lön för den deröfmer
sörordnade Directionen; mcn Manufactur Contoiret,
chwilket hade uppbörden häraf ,763, fatt afskrifning
pä Fondens dä warande behållning 342,277 R:dr
-Kopparmynt, samt densamma såmedelst blef otillräcIkelig
till de deraf anordnade behof, ätog sig JärnContoiret
att till bristens fyllande ärligen tillskjuta
6Z,ooo Daler Kopparmynt, hwilka sedermera oafbru'tit
blifwit erlagve till ex.ra Licent-Fonden och sä
mycket mera kunna anses säsom en ärlig Contribukivu,
som denna Fonds förwalkning ankonnnec
pä Kongl. Majlls Nädiga godtfinnande. Widare
kai, icke eller obemält lemnäs, att Järn-Contoiret
underhäller en Mas-Mästcrie-Slat, som har tillsyn
öfwer Tackjärnsbläsningarne i Riket, hwars ärliga
aflöning bestiger sig till 1205 R:dr o6 fl 8 r:st med
inberäknade resepenningar. Att tillMas-Masterie-Lärlingarne
ärligen utbetalas 266 och 2-z:djedels R:dr;
till Dirccleuren wid Stängjarns-smidet zoo R:dr, till
2:ne Bergsflags-Byggmästare 150 N:dr, till up-omuntran
för Malmletningar 133 och i-z:djedels R:dr;
och till underhäll för förlamade Smeder 277 R:dr
37 fl 4 r.-st. Om allt detta är sädant, som bidrager
till Bruks- och Bergs-rörelsens uppkomst, och
om Riket i allmänhet häraf dragit wäsendtelige fördelar,
hwilket icke kan wara twifwelsmäl underka.
stat; sä synes ä ena sidan, att Järn-Contoiret redan
ingått i flere betydlige Utgifter, som eljest och
V b bF ef
-
i?8y, den 22 April.
?6z
?6r Ridderff. och Adelns protocoll.
bruk, S alen bordt besörja; oämarstalkar hafwa orsakat, att Ridder,Tapet och Adeln
^ tunga, som BergsröreMntagit såsom en sed att, sä wiva förgängligheten
Det medgiswer, sörewiga deras minne genom deras
»sbilder inom wart Rivdarehus. Sadane hafwa maril
de skäl, hwaruppa Rivderstapet och Adeln grun
-
, - - »-sVlil ljö l l)l^kil
sen nu emot förr torde kunna draga, i betydlig mati
to kan tillstrifwas Järn-Contoiret, af hwars utbetal,
ningar till Läner och Arfwoden flere Personer desi... ... o?:.^>nkanet o-h Adeln, som fran
utom erlägga Bewillning och Asgisler till Kronan hat llN utgärd, da Rcdders
Och som säledes Järn-Contoiret, oaktadt det ingclnminnes tider w
enstilta sörmoner åtnjuter, långt mer än andra pro pa rn äde
väte Inrättningar, bidrager till Statens underhjeb
pande, och Contvirets hela Fond och Inkomst ä, Zminnellen af deras Landtmar
Bruksägarncs
egne medel, oitiljakllgc ifrån deras^mg. welat, eme amm I i
Personer, Bruksegendomar och Smiden, hwilka för-fnarstalkar, he-ga at ^-sle
elat bygga Fäderneslandets bestånd
men Lagbunden frihetsanda, och sitt eait
pande, och Contvirets btta heder pä ära och sanning, samt följaktligen
S- >d och Inkomst aAnda stiljt isrän all läghet och smicker och förcltätl
-
^ -  f ^
ut aro i högsta målto sjag will önsta ej öfwer för
mägan) med U stylder beswärade; sä hemställes til!
Ridderstapels och Adelns närmare bepröfwande, om
icke Järn-Contoiret mä ifrän allmän Bewillning befrias,
eller der sädant ej ste kan, Conloiret förstonas
för tillökning af hwad det sedan 1766 utbetalt, eller
1666 R:dr gr fl ärligen. En drygare Afgift befarar
jag göra Contvirets tillgängar mindre tillräcklige
till bestridande af de derifrån ostiljaktige U gifter
och leda till rubbning i en Inrättning,som warit
Riket sä gagnelig, och kan blifwa det ännu mer^
om det undfär den styrka, som swarar emot defl widsträckta
föremal. I fall Ridderstapet och Adeln stul»
le finna billigt, att Järn-Contoiret, som redan betalar
ärligen lill Kronan uti Licent och Contribution
en Summa af 95,200 R:dr Kopparmynt, skulle befrias
ifrän den föreflagne tillökningen uti Bewilluingen,
anhäller jag, att bxtractum krotocolli
anledning deraf mätte afgä till de öfrige Ständen.
Friherre bielke. Urure. Wördnad, karlek,
tacksamhet och förtroende för framfarna Herrar Landtmar
-
sande Tidcstiftcn, h.oaruki de lefwat.
Mine Herrar! Jag will icke upprepa, hwad som
detta Ständ inom fä mannder öswergätt. Jag önskar,
som bade Medborgare och Ridderman, att alla
de händelserne kunde begrafwas i en ewig glömsta;
en önskan, hwaruti jag gör Mig förwiflad att Högloft.
Ridderstapet och Adeln med mig instämmer.
Jag finner således ej, hwarföre wär nuwarande Landtmarjkalls
minne borde inom detta hus förewigas:
sinnesrörelser böra undwikas och lidne oförrätter
häldre förgätas än paminnas. Min ödmjuka hemställan
är derföre, det Ridderstapet och Adeln med
mig sammanstämmer i det Beslut, akt RiddarehusDirectionen
icke uppdrages att om hans Porlraits
anskaffande draga försorg eller tilläta defl upphängande
inom defla murar. Friherre bielke tilläde, att
han häruppä ej dristade begära Herr vice Landtmarffalkens
proposition, men hoppades likafullt, att
Ridderstapet och Adeln med honom instämde.
Pitrades ett allmänt bifall.
Herr
764
Ridderst. och Adelns Protocoll
Herr
LilanZ, Jaeol,, uppläste ett Dictamen
krotocolluin, roranoe Bewillltingcn.
Lades pä bordet.
(Se Bilagan wid delta Prokocoli.)
!7bI, den 22 April- 76Z
^Dälle införas och lagde till Prstocollet säsom
deras samfälta tanka
Herr vice Landtmarstalken förklarade stg cj
kunna förhindra någon tilläggning, men rvägade cj
„ göra någon annan Proposition; ty den han gjort, wo
-r,
A?? ° gjord- ->Hdd->1,-p- k- suffix»,,
ch Adeln propositlon att ät,kistas, men ^ s
Herr von Ottanie, T^drallam Oeorg, prole
^t
Jnstiffcallons-A, mot de orden samfälta tanka, emedan han
mätte fä linväf ^^^^'""var Zranstad deruti ej rnstämde.
dan Ridderstapet ^och^ldeli?^ ^ ^?tocollek, emeZ^ Häraf uppkom mycket buller och oro, sä all stör-
e, kunde aga något ö,na->sta delen af Ridderstapet och Adeln pä den sidan
- - - -----  .n_..
re och angelägnare ärende,
randel af desi heder.
an det four rörde bewa.
Herr vice Landtmarstalken. Det är ej möjligt
dtt wara Lifficile, dä Ridderstapet och Adeln endast
begär att den uppläses och lägges till Protocollet,
samt frägade, om Ridderstapet och Adeln tilläter att
den uppläses och lägges wid Acterne.
Befwarades med Ja
Justifications-Acten
blef derefter uppläst.
Friherre Örnvall förbehöllt, att som KonglMaj:i
ej will emottaga wär Jnstifications-Act, mätte
den emellertid anses såsom liggande pä bordet.
Dä Ridderstapet och Adeln af Herr vice Landtmarstalken
begärte Proposition, förklarade Herr vice
Landtmarstalken, att han ej kunde göra annan Proposition,
än den han före uppläsandet gjort och blifwit
med Ja befwarad; nemligen att JustisicationsActen
stulle uppläsas och läggas till Protocollet.
Ridderskap-! och Adel» begärte, att de ordens
mät
-
amlade sig kring Herr von Ottanie med mycken
chetta; dä sädant en stund hade fortfarit, tog vice
landtmarstalken Skaswcn och wid strankdörren för.
klarade, alt dä Ridderstapet och Adeln fölle i sävan
oordning, säga han sig nödsakad att lemna Riddarehuset;
hwarpä, sedan ordning återställts, och Herr
vice Landtmarstalken ätertagit sitt ställe.
Friherre Duwall begärke, att igenom votering
mätte utrönas, om någon mera wore af skiljaktig tanka,
eller att den eller de till Protocollet wille teckna sig;
inen dä ingen widare anmälte sig. yrkades frän bänkarne
att till Protocollet mätte intagas, det Ridderstapet
och Adeln ansäg Justifications-Acten säsom sin
samfalle tanka, hwarifran Herr Hos-Predikanten
Magister von Ottanie sig ensam undantoge.
Herr vice Landtmarstalken. Som han fattat
Ridderstapets och AdelnS tankar, önskade Ridderstapet
och Adeln ett tillägg i Protocollet, och som Let
ej kan betagas, fär derwid förblifwa.
Befwarades med allmänt Ja.
Upp
-
766 Riddcrff. och Adelns protocoll
Upplästes
Dorgarc-Ständets Protocolls Utdra,
af den 14 April, om Gäfwan till Hertig
^ct».
Ridderstapet och Adeln ätstildes.
In
Lun^encronL.
Bilagor.
Utdrag af Protokollet hallit in P^eno hos HSgl.
Ridderstapet och Aoeln d. 20 April 1789.
S. D. K'om hos Ridderstapet och Adeln under
öfverläggning om u sättande af den Summa til!
Arfwode för Herrar Fullmäglige i Riksens Ständers
Contoir, ,om uti del Hemliga U stöttets Betänkande
ej blifwit utförd; och fannt Ridderstapet och
Adeln lämpeligt, att denna Summa lill en likhet
med hwab Riksens Ständers Fullmäglige i Banquen
äknjuka, till Zoo N:dr Specie, kunde fastställas;
och hwarom de öfrige respective Med-Ständen
genom Utdrag as Protoeollet wänlig del lemnäs
skulle. lär supra.
Project, att genom Capitation uttaga 82 Tunnor
Gulds Bewillning.
Grunden till Beräkningen af Borgare-Ståndets
Protocoller, pag. 315, dä frägan war om 18
Tunnor Gulds Bewillning för Bränwinsbränning,
r?86 ärs Riksdag.
irsta Clasten.
Ridderstapet och Adeln utgör
3869 Män, 286-  Qvinnor, 1094 Barn,
eller tillsammans 8638
Personer, per Medium a 8
1789, den 20 April
a
8 R:dr hwardera,gör 69,104 —
deras Tjenstehjon 27,262
a 24 st. ,/ 15,631 — 82,735 —.
2-.dra Claren.
Prästcrstapet utgör 5,663
Män, 412 Qwinnor och
2,775 Barn a 6 R:dr. 75,348 —
deras Tjenstehjon 15,982
a 16 st. - ,, 5,325 — 82,673
Ztdje Clasten.
Borgerstapet utgör 28,^92
Män, 23.563 Qvinnor,
11,268 Barn, a 5 R:d. 315,615 —
derasTjenstehjon 31,868,
a 16 st. - „ 10,622 32 ^26.237 32
4:de Clasten.
Ständs-Personer och Ofrälse
utgör '23,822 Man,
18,232 Qwinnor, 8,823
Barn, a 4 R:dr. „ 203,700 —
deras Tjenstehjon 41,809,
« 16 st. - " 13,936 16 217,6a6 16
5'.te Clasten.
Bönderne utgöra 320,772
Män, 296,664 Qwinnor,
och 257,213 Barn,
tillsammans 874,649
Personer, a 32 st. „ 583,099 16
deras Tjensteh. 195,388,
a 16 st. - ,, 65,129 16 6^3,228 zr
Summa utaf Contribueran,
de Mennistor emellan 15
och 60 ar. - A-hx 1,355,510 32
eller nägot öfwer 81 Tunnor Guld.
768 Kidderst. och AdelnS protocoll.
Anmärkning
En
Befattning bör hafiva gine hufwudegenstaper.
Den bör wara billig, saker i utgåendet och
icke stada Näringar eller förderfva sederne.
Att fördela Befattningen uti mängfaldiga grenar,
som werka pä Naringarne, skadar dem, förordsakar
widlöftigbet, osäkerhet och oreda; att belasta Tullen
ar att ge en ny anledning och uppmuntran til!
Lurendrejeri och Tullförsnillning, är således osäkert
och be ungar i alla fall den arbetande hopen; Beskattningen
för wiste warors bruk, antingen Personernes
Caractere eller dest egen uppgift till nyttjandet
deraf, tages till grund, medför i förra fallet obillighet
och i det sednare högsta grad af osäkerhet.
Atla desta Beffattningsfätt aro i deras natur underkastade
widlöftighel, osäkerhet, obillighet, stada
Naringarne, föda as sig mistnöje, och del aldra ivädeligaste,
lämna wägen öppen för Fiscalista Actioner,
hemliga och uppenbara angiswelser, som stör
förtroendet Medmenniska emellan, gör tänkesättet
lågt och således pästyndar det allmänna sederneö
förderf.
En Koppskatt eller Capitation kan, dä man
känner Landet och Folknummer», icke hafwa mer än
en sivärighet att öfwerwinna obilligheken; den uppkommer
utaf Mennistors olika omständigheter och
som lättast förekommes genom Classification; men
den ä andra sidan stedde Classiffcation Ständ.-wis
gör icke tillfyllest; ty förmögenheten koch skyldigheten
act betala statt är ofta inom ett Ständ mera olika
än särstilte Ständ emellan; derföre blir den andra
Classification inom Ständen, till exempel Adeln och
Ofrälse
49. 1789, den 20 April- 76Z>
Ofrälse Embetsman, hwars lefnadssätt är ungefär
lika, men förmögenhet eller inkomster icke att jemföras,
as högsta nöden, pä det.sättet att HufwudSnmman
för hwarje i första Classification upptagit
Stand winnes.
Provifionelt Project till Ridderstapet och Adelens
Classification.
i:sta Clasten.
Jfrän Riksens Näd och deras Wederlikar,
till och med Presidenter, Fältmarskalkar
och deras Wederlikar, Generaler, Amiraler
och deras Wederlikar, Hof-, Civil-
och Militaire^Staterne - Rtdr sZ.
o:dra Clasten.
Ifrän och med General-Lieutenanter, vice
Amiraler och deras Wederlikar i Hof-,
Civil- och Mllitaire-Staterne, GmeralMajorcr,
Landshöfdingar, Contre-Amiraler
och deras Wederlikar i förenämde
Stater, till och med Ofwersiar med Regementcr
- - - - - 2v.
Z:dje Clasten.
Jfrän och med Osiverstar utan Regemenlen
och destas Wederlikar i alla Stater samt
alla som innehafwa första Tromans-Graden
med deras till och med OfwersteLieutenanter
- - - - - — iZ.
4:de Clasten.
Ifrån och med Majorer och destas l"sederltkar
i alla Stater till och med Ryttmä
Andra
Bandet. C c c stare
77o Kiddersk. och Adelns protocoll.
'789' den -o April
-
7-'l
stare och Capitainer och deras Weder
likar - « - - -
- R:dr i
5:ke Claffen.
Ifrån och med Lieutenanter och deras Wederlikar
i asla Stater till och med Corneter
och Fandrickar samt destas Weder»
likar - . - . . , ,
6.te Clatzen.
Alla öfrige af lägre Tjenst eller Caracter
såsom ock de. hwilka tagit afsked med
bibehållande as Lönen eller högre Caracter
De som icke innehaft Tjenst, betalar mest
förmögne
Mindre förmögne i nsta Clasten - -
Dito Dito i 2:dra Clasien » -
Minst förmögne
20.
10
S
Anmärkning.
Ester denna Beskattnings-Methode betalar en Bonde
med Hustru, z:ne Barn öfwer r6 är och 2
Tjenstehjon - - R:dr 4
Efter den nu hos Ständerne i
fräga warande, betalar han
med z Drängar och z Pigor 5, zi, 4. och således
i R:dr gr §. 4 r:st. mer; men som Allmogen säl
lan har z fullwaxta Barn och destutom 2:ne Tjenstehjon
hemma i sitt hus, sä blir skillnaden i all»!
mänhet ännu större.
NB. Inom Preste- och Borgare-Ständen ager
Classification äfwen rum, som bör hasina mer eller
mindre förmögenhet till grund; titt exempel z Clas,
ser,
ser, förmögne, mindre förmögne och minst för0.
mögnc; »v delta omdömmet om förmögenhet ankommer
pä cparkiste och sörjrändige Taxeringsman.
Ödmjukt Memorial!
För min del will jag intet sä mycket uppehålla
mig med sjelfwa Bewillningssätlet, som icke fast
Z.Iwera att först tillse, rä h:oad fatt hela Riket i längden
möjetigen stall kunna bara en sadan odrägelig ärlig
Interesse Utgift, såsom ock, hnru wi pä Något betydande
sack tillika ärligen macke kunna afbetala något
pä sjelfwa Capitalet af Riksgälden.
Jag will likwal i förbigående i korrthet yttra
min tanka, att jag alltför myckec gillar den projecterade
förhöjningen pä Tullen, sä mycket mera, som
intet Bestattningssatt har annu i hela werlden befunnits
lindrigare, omärkeligare, säkrare och mera
proportionerad, efter hwars och etts tillgängar, samt
rörelse och behof, än Tull- och Consumtions-afgifker;
hwarsöre det äfwen är ibland de aldra äldsta Bestattningssätt,
långt för Christi tid, som sädant redan
warit brukeligit, och mest oasbrutit soutinerat
sig framför alla andra me höder; och allt hwad
man Medes nu deremot anförer ar: jag magar saga,
idel förhastade omdömmen, såsom i synnerhet det
ofta upprepade stäket, att hela tyngden derigenom
mest skulle falla pä den fattiga; men latom ost taga
Spannmälen till exempel säsom den första nödwandighetswara
as allt, och säsom äfwen den mest
belastade af allt; det högsta en saltia förtär för sitt
person om äret deraf, ar circa 2 Tunnor Räg; förhöjningen
emot förut, är nu circa 2 Dal. 2 öre
Kopparmynt Tunnan, det will således saga blott 4
Ccc s al.
772 Ridders?. och AdclnS protocoll.
Dal. 4 öre Kopparmynt, som den fattiga harige:
nom stulle komma att lida, samt likaledes i proportion
genom nägra andra nödwändighetswarors förbrukande;
men hwem finner icke häraf genast, att
han genom Bewillningswägen blefwe pä ett läng!
kännbarare sätt träffad, sä wal i anseende till sjelfwa
Bewillnings-Summan som i anseende til! den hufnudomständigheten,
att sädant stall utgöras pä en
nang; hwarföre jag ock pä min Riddersmanna ära
försäkrar, att jag af den fullkommeligaste öfwer tygelse
för min del pä det högsta tillstyrker detta Bestallnlngssatt,
sä mycket mera, som genom denna utwäg
ärligen winnes go Tunnor Guld och följaktligen
inemot halsten af wär dryga Bewillning derjgenon:
kan afkortas. Men hwad nu widare egentligen
beträffar sjelfwa hufwudsaken, som jag för min del
tror .vara långt angelägnare och böra gä förut, nemligen:
huru Riket i längden med 60 a 70 Tunnor
GuldS ärlige utbetalningar uti Jntcrefien till U länningen
möieligen stall kunna uthärda med d-m nu
fordrade ärliga Bewillnings - Summan af 82 Tunnor
Guld; samt huruledes nägol bechdeligt tillika
ärligen stall kunna afbetalas pä sjelfwa det ofantcli,
ga Capitalet, sä att wi desto snarare mätte slippa
denna tryckande bördan; sä tror jag harwid det första
och angelägnaste wara, att till upphjelpande af
wär Handelswäg, i samma män som Jnterefie-penningarne
strömma ut, framför allt genom Lurendrageriernas
eftcrtryckeliga hämmande, söka befordra
wara egne Manufaeturer och Tillwerkningar; och
detta kan efter min oförgripeliga tanka omöjeligen
ste, med mindre pä sätt som förut stedt, Hus-Mutationer
äter blifwa tiliätne. Ty det ar m-ärkeligit,
att enligt Kongl. C.mmerce-Collsgii underdåniga bera
tiel
-
1789, den 20 Apmf.
773
ättelse till Kongl. Maj:t, sä flyttade samma är
»-772, som Hus Visitatione.r blestvo forbudac till och
uncd 5 a 6000 Fabriques-Arbe are utur Stockholm,
af orsak att, i synnerhet för Lurendrägeriernas öfwerhandtagande,
icke mera kunna föda stg; och
när Hus - Vlsitationer icke defimindre äro tillätne
esler Brännwin och allahanda susterier i Staderne,
sä tyckes med samma frihets-princip gansta wäl kunna
förenas, atr sä mycket snarare liliäta Hus-Vlsitationer
efter de Riksförderfweliga Lurendragerierne,
hälst allmänna Lagen tillåter Hus - Visikationer
efter Tjufgods, hwarmed delta närmast torde kunna
jcmfökas, och i mitt sinne anser jag moralemcnt Lurendrägeriet
för ett sä gansta nedrigt Handtwerk,
att ingen hederlig Man bör dricka ur Kanna meo
en sadan Rikstjuf, som stadar bade det allmänna
och den enskilte idoge Medborgaren ofta till hela fin
timmeliga walford. Näst delta angelägna Ämne
till upphjelpande af wär Handelswäg, sä följer osiri,
digt i ordningen att strängeligen förbjuda all införsel
och nyttjande af de mest stadelige Utländske öfwerflödswarvr,
såsom fina Winer, Franskt Brännwin,
Runi, Arrack, Specerier, Sidemvger etc. etc.,
utom Ponlac, Rensta och Fransta Winer, men i
synnerhet, att medelst ett allmänt Brännwins-Förbud
till a',alu hämma all Utländsk Spannmäls-införsel,
såsom det aldra stadeligasie af allt. Och jag behöfwer
i denna delen allenast åberopa mig Hans Kongl.
Majus egne, wisa och allt för märkeliga ord uti in.
grefie» ti l Förordningen om Bränmvirrs - Förbudet
af den n September 1772, sä lydande:
Thersörs anse Wi alla andra utwägar till Rikets
Upphjelpande sörgäfwes, med mindre the byggas pä
then enda säkra grundwalen, som ar en förnuftig
<... -0
C c c g
h«
s«
774 Ridderst- och Adelns protocoll.
hushållning och sparsamhet, särdeles med sädén,,
som den drygaste posten pä Swensta Hansell
wägen etc.
Det är således af allt desta en gansta klar
pch vemotsägelig sanning, att i fall wart Rike någonsin
stall kunna fralsaS ifrän desi annars ofelbara
undergång, sa ar det wisierligen uti närwarande
bekymmersamma fall, mer qn någonsin nödigt, att
riu genast, eser den bedröfweliga upptäckten af Rikets
alltför stora stuld, upphöra med all SalnBrännwins.
tillwerkning, såsom ock med alla ännu
existerande Krono Brännerier, undantagandes kanste
Kongl- Majus eustilta Brännerie wid Gripsholm
tili Ärmeens behof, och någon HnsbehoiS-tillgäng
för S ockholms Stad, hwilka obetydliga Bränneriiukomster
sedan längt häldre än med hela ilandets
annars ofelbara förderf kunna af Undersätarena ersattas
Kronan, eller den deraf uppkommande Statsbristen,
pä något annat lämpelkaare och mindre stadeligt
sätt; hwarlill jag såsom det aldrab ista och
sullkommeligaste wägar förestå den pä Enaelsta wisek
bruieliga Cousum'ions A ci-en pä alla L)a-?cisade
-swcrsiödswaror, hälst u giuen dä drabbar hwar en
jemnast i proportion af hwad han ärligen Consume»
rar. i synnerhet af öswersiöd, saint desiutom betalas
ymärkeligeu ester hand och icke är sä besvarande,
som de ledsamma Debet-Sedlarne, eller hotande besöken
af K"ono - Beiwningen; och hälst det utomdesi
är den största orattwisa i sig sjelf, ast nu blott alla
nödwandighets varor äro med Accis belagde, säsom
Spannmål, Kjött, salt Fist. etc.; men deremot alla
hfwerslödswaror derifrän helt och hällik frie, säsom
M exempel alla Sockerbkrzeriwaror, all Frukt, alla
Trä»
1789, den 2v April
-
775
rägärdssaker, Kalkoner. G'si, Kycklingar, Ägg,
--Kunmer, Ostron, Talg, Smör, fina Kläden och Tyger,
etc. etc., samt i synnerhet allt Guld- och Srlfiver-Arbete,
hwilket öfwer hela Rike^, bade nytt och
gammalt, borde Acis. stämplas, sä frauit det icke
skulle anses confiscabeit, hwarigeiicun den stora konsten
och pointen stulle winnås, att pä detta sättet
kanna komma ät att taxera allt Guld och SilfwerS
nystjande, hwilket utgjorde eu betydande objecst
äfwen som ännu längt mera alla Manufactur- och
Handtiverkeri-warors Accis-stämplande, säsom Speglar,
Bireauer, Soffor, förgylla Bord, etc. etc., samt
allt Tenn, Koppar och Mesiings-Arbe e, äfvenledes
bäve nytt och gammalt, hwilket allt hittills warit
befriade ifrän all Accis; men uti Rikets närwarande
tryckande belägenhet wisierligen icke mera än någon
ting annat bör wara befriade ifrän Consumtions»
Accisen, som dä endast faller pä förbrukaren deraf
och icke pä Manufacturisten; hwarjemte äfwen noga
borde observeras, akt med Tull belägga all utrikes
isrän inkommande rä och olillwerkade ämnen, hwilka
hittills pä en lid warit frie, men deremot, alla inrikes
rä ämnen med Tull belastade.
Men som en mättelig Husbehofsbränning ingalunda
stadar Riket, utan fast mera wid ömnig ärswäxt
häller Spannmälen i någorlunda jemt pris» sä
stulle endast densamma allmänneligen tiliätas Landet
och Städerne uti god och jemn ärgäng blott emot
den gamla Accisenö erläggande, som war 1772, samt
deremot allt försäljande deraf strängeligen förbjudas.
Ty det more en besynnerlighet utan all like, att blott
till förnöjande af nägra fyllhundars Brännwinslyst»
nåd hela Riket hällre stulle gä förlorat, än att in»
C c c 4 nehälla
776 Ridderst'- och Adrlns protocoll
nehällamed
Salu tillwerkningen af en sadan förderflig!
öfmerflödswara. Upphjel es intet Riket och wärHandels-!
rvag illika pä detta sättet och igenom Vetta as Hans
Kongl. Maj.-t S.elf godkända enda och ofe baral
medlet, sa stall den otwifwelakligt uppkommande
penningestagnallon, ruedelst 60 a 70 Tunnor Gulds
ärliga utbetalningar, säkert inom sä är nedsätta warf
Sgannemälspris, ända lill 1 R dr Tunnan och der-!
inunder, samt i samma män alla wära öfrige waru-!
priser, till bade Stals- och Landunannens totala undergång,
hwarförc wiflerligen alla Bränwins-Arrem
datorer böra wara gansta glada akt redan i lid slippa
eller befrias ifrän sine Conträr er med Krona»,
emedan Arrendeutgifken annars nore säker och skulle
fullt u gä, men inkomflerne, ejler en tilltagande
xenningestagnation om z a 4 är kansse allenast
i-4:dedcl eller alldeles inga, i fall Utländska Spannmålens
införskrifning icke pä detta sattet hämmas;
1y ehuru bade Beannwins-försäljningen och Utländska
Spannemalens införstrifning hämmar sig sielft,
sedan wär Inrikes Spannmål faller till lägre pris
<m den Utländska, sa ar det dock för sent att dä först
tanka pä botemedel, sedan Ri-et således redan ar i
undergång, u an behörig anstalt mäste af en wis
Regering nödivändigt redan tagas förut, halst Calculen
är gansta tydelig och uppenbar för allas ögon,
att da wi genom Branmvinsförbudet ärligen bespara
g a 420,00.0 Tunnor Utländsk Spannmäls införskrifning
samt för flere Millioner R:dr Utländskt
öfwerflöd, hwarlill blott Caffe och Winer bestiger sig
till, sä stall wär Handelswäg ej allenast äterwinna
allt hwad Ri e förlorar nu uti ärliga Inkeresien,
utan lill och med långt mera, och hemställer således
ödmjukeligen, om icke för att befrämja werkställighe
ten
-
1789, den 22 April
-
777
Gen af en sä Nikswärdande angelägenhet med S.stuLärännwins
Förbudet, wederbörande Öfwer Drrecwurcr
wid Kongl. Landt-Tullwerket genast skulle älaggas
a t högst inom 8 dagar, eller medan Bewilllungs-Deputation
nu ä nyo jemkar Bewillninaswerkct,
inkomma med »'arbetat fullständigt Project till
en ny C nsum iöns Accis-Taxa, sä jemkat, att det
- fulleligen swarar emot Kronans nuwarande Bränn»
strins-inkomster, hwilket sedan widare af Riksens Högt.
Ständer skulle approberas och fastställas; och lärer
denna deleir, till dylika Utländska öfwerflödigheters
/.mimande, sedan föga något widare äterstä, an al.
enast den odödcliga Konungen i Preusiens yttrande
wisa m xime uti desi 8an-8ouci, sä lydande: 1'Lxemple
ck un k-lonarcst imp-lte et ke kast 8vivre Le.
, Sedan lag säledes för Höqlofl. Ridderstapet och
lAdeln samt Rilsens Höglofl. Ständer wifat en alldeles
säker och ofelbar källa till en betydande öfwerwigt
pä wär Handelswäg, medelst Lurendrägeriernes
hämmande samt U ländsta öfwcrflödets och Spann,
rnälens uinbäranve, äterstär ändteligen för mig att
äfwen uppgifwa nägra säkra utwägar till betydande
afbetalningar pä sjetfwa Capilalet, utan akt widare
med nya Utgifter betunga den revan nog betungade
Medborgaren, sä att wi desto förr mätte slippa äfwen
den tryckairde Jntercsie-Bewillningcn och Riket
äterwinna jin fordna lustre uti wälmåga, begwämlig.
heter och mätieligt öfwerflöd, samt äfwen det kära
Bränn-vinet, om dä sä skulle ästundas. 1:0 Att en
sadan betydande men tillika omärkelig afbetalning
pa Riksgälden icke möjeligen kan ste, Utan någon
ll upelia ärlig indragning eller besparing i Staten.
sFördenjtull, lill att ej allenast winna sädant, uran
c z
ock
778 Ridder!?, och Adelns protocoll.
ock tillika derigenom förstaffa den fattiga Landtmannen
och Stadsboen nägon märkelig lisa uti åtskilligt annars
ounvwikcliga utgifter, sä kunde i sädank afseende ef»
ter en lyckligen slutad Fred, ivid hwart Compagnie kitllätas,
NB. halft för de mindre förmögne Rolarne,
Va ancer ända lill och med hälften af Compagniet,
hvarigenom Rolhällarne ej allenast besparade de manga
tryckande extra utgifter af dryga legor, drickspenningar,
matsäckar, möten, stjutsningar, samt TorpS
byggande och underhållande med mera, utan ock hvarigenom
en ärlig besparing till alt amorkisera Riks»
gälden med skulle winnås af circa »2 och en half
Tunna Guld, hwilka lillsammanslacche med de 12
och en half Tunna Guld, som genom en preCentS
afbetalning pä Capitalet redan uti Bewillningen
äro anslagne, utgjorde en ärlig afkortning pä Capitalet
af 25 Tunnor Guld. Men pä det Landet
deremot icke mätte sakna titlräckeliga förswarsanstalter,
samt någorlunda bfwat sos till Re,-rute» ingar
och Fri-Corpsers uppsättande, »vid förefallande Ofred,
med mera; och dä ulomdetz, redan det urgamla hedrande
Romerska och Göthiska tänkesättet nasta»» allmänt
blifwit upplifwat och rädande inom wärk kara
Fädernesland, att mangrant bewäpna sig stelfwa och
förswara Rikets gränsor; fä skulle, till en desto bättre
och säkrare werksamhetS »vinnande af denna sä
,vackra och ärefulla National-Esprit, all Rikets ungdom
af den arbetande hopen i Staderne och pä Landet,
sä länge de ännu icke äga nägot Hemmansbruk
eller äro sine egne, exerceras blott en enda limma
efter slutad Gudstjenst pä Kyrkowallen »vid tjenlig
wederlek, allenast sommartiden af nägon wid hivar
Kyrka tillförordnad skicklig Under-Officerare eller
Corporal, samt till den ändgn af Kongl. Majst för
-
-
1789, den 22 April
-
779
ses »ned nödigt N"»n'yg, Gewär och Ammunition, jemte
Undergewär af en Bajonett eller Sabel, hwilken
de deremot alla Dögtidcr och »vid alla andra sammankomster
skulle amra berättigade att fä bära, jemte
en bred Guld- eller Silfwrr-gaton (ägta eller oäg»
ta) kring ha (kullen, saint till destomera prydlighet för
ögat, fa lä a tillskära sin hetgedagsjacka i likhet
med någon »vist inom hwar Socken antagen Uniform.
Det kostar först och främst Landet ingenting, om
Bonddrängens, Torparens eller Handtwcrkarens helgedagsklädning
ar till,luren pä det eller ett aimat
»vis, af en lika eller olika färg etc. Asweiisom det
icke eller kan åstadkomma »nycken olägenhet för en
alltid munter, rast och hurtig ungdom att allenast
en timma efter Gudstiensten, sommartiden, roa sig
litet pä Kyrkowallen med nägra militairista ösni»-  gar, att »n'-chera, ladda och stjuta etc., four allt
är ungdomens lif och högsta nöje; men hwilka oskattbara
och alldeles owärderliga följder tillflyta icke deremot
hela Riket genom denna i sanning lilla och
obetydliga gene elter omaket, dä ej allenast en ständig
stridbar härskara af flere hundrade tusende Man
allestädes wid fiendtligt anfall »vöre kringspridde lil!
R.ket och F »deriieslandets försvar, utan allt det grufliga
besvär, hinder och kostnad . som Fri Corpfcrne
hi tills förordsakat Städer och Land; utan ock hwarigenom
L.mdtmannen och Stäthällaren hade längt
bättre tillgäng pä Recruter wid förefallande behof äir
eljest, emedan en redan wid gewäret och exerciccn
någorlunda öfwad ungdom icke möjligen kan »vara
sä fruktsam och willrädig att gifwa sig till Soldat
etc., svin en alldeles owar:, och följaktligen icke eller
sä dyrlegd som en annan.
' 8Si
-
Ridderff. och AdelnS pcotocoll.
Widare »vinnes härigenom den stora lich för
Rösarne, alt Kongl. Majit »ned denna bredande
ersättning uti förswarsanftaltcr kan tilläta sä mycket
siere vacancer »vid Conlpagnierne, lill känbar besparing
uti alla de uppräknade extra utgifter lill dricksvcnningar,
matsäckar, stjutsmngar etc., jenne det alt
Rothällarne dä tillika efter behag , sselfiva singe stöta
och nyttM-sine, alllid längt »nera än hemkallet,
»värde Torpägor.
Och ändteligen willnes härigenom sjelfwa det
stora hufwudändamälet, att pä sädant sätt genom Armeens
indragning, utan Landets minsta tunga eller
känning, ärligen fa en betydande Summa afbetalt
pä stell wa Riksgälden, medelst de wanlige VacanceAsgifterne,
hwarföre jag icke eller förmodar, att någon
enda af det heder»värda Vonde-Stä lidet, hwars
medlemmar det mäst rörer, stulle wara sä känftolöse
uti deras plikter emot sig stelfwa, Konung och Medborgare,
alt, elliot alla nu uppräknade förmäners
minnande, wilja undandraga sin Ungdom denna nu
föreslagna silla och obetydliga gene eller omaket att
depensera en enda timma om Helg-dagen sommartiden
till Fäderneslandets tjenst, hälst denna prvjeeterade
ansenliga indragning af Armeen till Riksg lidens
afkortande, sanik i samina män wal a Krono utlagors
sörfwinnande, annars icke möjligen ffulle kunna
ste, utan denna sörswarsanstalt deremot af Landet
tillbakas.
Lagger jag nu härtill, att wära Bundosörwanter,
hwilka wi ined uppoffrande af Lif och Egendom
Asiisterat, i närwarande krig icke »nöjeiigen lära
kunna underläta att ersätta ost sädant, älminsione
kia någon del, såsom till exempel, suponera allenast
med
l?8y, den 20 April
med
z eller 6ao Tuffnor Guld, och hwilken ersättning
Kongl. Majit allernädigst, försäkrat det Hemliga
Uistöttet statt anwändas till Riksgäldens betalande,
jemte hwad i ali händelse af Krigsomkostningarne
blefwe öfrigt efter en snar och lyckelig Fred,
sä stulle pä detta sättet redan första äret efter frede»
mer än hälften af Riksgälds - Eapitalet kunna
afbetalas och resten sedan inom nägra fä är med
Bewillnings-proCenkeu, saint de nu af »nig föreflagne
vacanee-medel eller tillsammans räknade az Tunnor
Guld ärligen.
Och endast pä detta sättet saint g<;noin desie af
mig nu föreslagne medel ser jag för min del nägon
möjelrghet, att omsider med heder och Rikets räddning
kunna hjelpa osi utur närwarande alltför bekymmersamma
belägenhet, nemligen som anfördt är,
Ilo genom wara Manufacturers och Städers upphjelpande
medelst Lurendrägeriets hämmande genom
Hus Vlsitationer, af samina grund efter Brännwin
och Tjufgods, etc. 2:0 genom Utländsta öfwerflödets
sirängeliga förbud, z:o genom Salu - Brännwinstillwerkningens
upphörande, och endast tillätande
Husbehofs - Bränning, till U ländsta Spannmälens
unlbärandez 4:0 genom en allmän Consumsionä-Accis
åläggande pä alla Oaccisade öfmersiödswaror, till
Brännwins- inkomsternes ersättande, och ändteligen,
Z:o medelst Riksgälds-Capitalets ärliga förminstande
genom Bewilluings - proCenten, Subsidier och
Varancé-Medlen, samt ungdomens inöfwande i det
stället till ersättning i wära förfwars-anstalter.
Hwarföre och i händelse, att Högloft. Ridderskåpet
och Adeln äfwen ounstigt stulle instärnma ined
Mg i samma tankar, jas ödmjukeligen anhäller om
prs»
782 Riddersk och Adelns protocoll.
proportion lill Bifall häruppå, hälst icke cn enda
punct äsyfkar annai än ivart samfällta bästa och ändamål,
att genom hushällning och besparing flj^-a
wär tryckande Riksgäld. Föröfrigt utber stig mig
att härmed fä wända mig ist de öfrige refpeclive
Ständen, fä alt i fall af ett gemensamt bifall, samtelige
Riksens Höglofl. Ständer, genom en stor Deputation,
underdäuigst kunde öfwerlämna alltsammans
lill Hans Kongl. Majtts egit widare allernädigste
god finnande och ompröfwande, hwilken ingalunda lä.
rer underläta allt hwad uti Hins M-gt >iär lill sttt
Rikes räddning, samt sine Trogna N iderfätares minsta
lunga och känning derwio. Slockholm den 2l
April 1789.
st. st. von östäng.
Bilaga till Prowcollet.
Jag äger mig ej bekannt, huruwida Hemliga
Utskottets Jnstruclion för Fullmägkige i Riksens
Sländers Contoir kan wara till alla delar färdig och
justerad, eller huruwida ivi ännu kunna anmoda wäre
Deputerade i samma U stoll, att i underdånighet
hos Kongl. Mafil anmäla nödwändigheten att i
samma Instruckion för Sländers Fullmägliges bade
efterrättelse och säkechet de Fonder speciali er utnämdes,
som Kongs. Majtt en gäng för alltid i Räder
ä Sin sida täckts ansta till detta Ständers
Contoir och sorn hufwudsakeligen infiyker pä alla tillkommande
Bewillningar.
no Lärer det wara Lön- och Betalnings-Atgiften
tillika med Licenlen ungefärligen 9 Tunnor Guld
tillsammans.
2:0 Som
1789, dön 20 April. 783
s:o Som Brännewinet för ingen del sinnes
Upptagit i den allmänna Vewillningen, sa hade det
för Riksens Ständers tillkommande Bewillningar
blifwit nog lindrande, i fall Kongl. Majrl i Mäder
täcktes tills widare till Riksens Ständers Contoir
ansiä öfwerstatlet af desi afkastning öfwer de 12
Tunnor Guld, som Staten medtager, och att wi om
ett underdånigt andragande härasi skulle wara Ledamöter
i det Hemliga Utskottet anmoda.
z:o Likaledes att de subsidier, som Kongl. Maj:t
för godt finner att emottaga eller antaga, om de äga
rum eller framdeles ankomma, äfwen uti Jnstruction
i Mäder utläfwas lill meranamnde CoMoirs
Riksgälds-Fond. Om nägra sädane snarligen ecnäs
samt pä en gäng och som säkert böra förwäntas till
flere Millioner, sä minsta de ju till flere Millioner
Riksgaldsstuldcn i afräkning pä de 21 Millioner.
En ward Ledamot af Hemliga Utstottet Herr Lagman
Spaldencreutz läfwade osi in Pleno för nägra
dagar sedan, att wi i den delen kunde göra osi någon
förhoppning; Herr Stats - Secrcteraren Scttröckerkcim
har sädant äfwen pä Kongl. Maj.tts Nådiga
befallning i de andre respective Ständen anmält;
men sädane högst wigtiga anledningar mäste
ju nödwändigt wara determinerade uti Jnstruclion
för wäre Fullmagtiges efterrättelse, såsom framdeles
sielfwe redogörande, än mer, om beständiga subsidier
framdeles ernäs, som wi under fredens lugn njutit
och som skulle underlätta de allmänna pälagor ungefärligen
till iZ Tunnor Guld ärligen.
4:0 Om fred snart ernäs, sä mäste wal ware
Fullmagtige pä det sätt bemedla besparing af tillgörande
län, att de skattdragande wid tillkommande
Riks.
784 Ridder!?, och AdelnS protoco ll>
Riksdagar mä kunna i samma män äfwen hugna
sig af mindre Bewillningar.
5:0 I fall Kongl. Maj:t i nador täckes utfinna
nagra owäntade Nesomcer kill Brwillningcns
minskande, till desi Kongl. M ij:t ä nyo i Räder för
godt sinner att kalla Riksens Siänder, det dä mätte
ske i jemlikhet för alla fyra Standen.
6:0 Sedan Kongl. Mank i Räder förklarat
sig ej widare befatta med Läns upptagande ä Rikets
magnar och således sä äldre som nyare Skulder
och Län kommer under Ständers Conloirs Förvaltning
och derigenom alldeles skiljde ifrån Kongs.
Maj: s nuwarande och tillkommande S ats Ministers
befattning, sä skulle hwarken Hemliga U skottets eller
Ständers föremål minnas, i händelse a t de
kommo att fortfara i en nu subsisterande kedja af
Län.negociationer; hwaremot dä de för rigel tillgörande
Län pä det högtidligaste stiljdes »frän de
förra Länen, Kongl. Maj:t Sjelf, wäre Fullmmtige
och tillkommande Ständer derigenom fä se krigets
omkostningar af de uu bemiljade Krigsgarders iner
eller mindre tillräckelighet.
7m Borde mi pä nägot sätt recommendera ware
Fullmägtige att sig wärda, att alla Län, som nu
genom Ständers Garan ie sä en ny sarette , böra
pä det satt omsattas, akt åtminstone en nr C nt ina
minnas och b-"' aras, 210,000 R:dr eller ro och eu
half Tunna Guld om äret pä 21 Millione", det är
en besparin:. som wi billigt böra menta och soni
har en starl in lvtelse pä tillkommande Bewillningar,
och hamren»-.'! helt säkert u-länsta Köpmanna - In teresie:
och karlsts något inlänskt kunde bliswa stridande.
Ze>. 1789, den 20 April. 785
de. Jag är afwen öswertygad att allt sädant icke
kunnat det Hemliga Utskottet undfalla. Detta ändamål
befrämjas tilt en wäsendtelig del om med
Kongl. Maj-.ts Nädigste tillstånd de gamla Län ej
skulle med ny GaraMie beseglas, förr an det med
en sadan förmän kunde förenäs, som more en proCents
besparing. Det torde ej heller det Hemliga
Utskottet undfallit och borde trll wäre Fullmägtigas
kunskap befrämjas, att allt hwad Italienska Län
widkommer, ware sig i Genua eller Venedig, sä
kunna de aldrig ske med mindre än en proCenks ren
förlust, endast och allenast i Provision och Wexelomsäitning.
Alla Län-negociakioner mäste ske, i sä
kallade Lires, som med förlust sedan ncgocieras i
Hollenffa Riksdaler eller Gyllen. Allt hwad som
bärutinnan af wäre Fullmägtige försummas wettar
pä Rikets Bewilluing.
8:0 Är det wist af största wigt, att Ständers
Cvntoirs Credit. Sedlar och deras werkningar i allmänna
rörelsen med den a dra största försigtighet
wärdas, wäre Fullmägtige kunna icke tillfyllest harä
deras uppmärksamhet fästa.
9:0 Enligt »ned hwad jag till Protocollet den
8:de sistledne hade äran att anföra, sä war det högst
önskelig: att nägra inhemska Län genast för Allmänheten
blefwo öppnade, ätminstone till en Million.
Det är wäl wist, att den dä af mig förestagne
Jnteresie- och Afbetalnings-Fond af 70 Tunnor Guld
tillgörande Äewillning i den del är förs,vagad, att
den nu skall honorera 2 t Millions-Credit, i stället
för de af mig förestagne 7 Millioners Garantis
och säledes ej inhemska Län lika lätt befordras kunAndra
Bandel. Ddd tia,
786 Ridderst. och Adelns protocoll.
na, men den Swensta Allmänheten tyckes dock äga
rätt till detta anbud. Som jag i dag har sedt en
tryckt Annonce i den wägen, sä äterstär för mig al»
lenast att önsta dem lycka och wälsignelse. Jag tror
att det wore wäl, att den tilläggning gjordes till or,
den: oafkortad Ränta af allt afdrag nu och
framdeles
ic>:o
Tror jag att wäre Fullmägtige icke kun,
na tillfyllest wara bewäpnade emot Wäxel-winglares
genomträngande öga, da remitteringar och taxeringar
fter. Om Rikets brydsamme ställning mer an någonsin
ager inflytelse pä Realisation och Wexel-Course
sä är ett widt fällt öppnadt för Wexel-winglares
snaror, derest ej Fullmägtiges Operationer blifwa sä
sörflgtige som hemliga. Förriga Wexel-ContoirenS
rörelse smara icke till en 2o;dedel af hwad detta
Contoir kommer alt bestyra. Jag wille önsta, att
allt hwad som tarfwas i Län kan införas i silfwer.
Odet jemte möjeligaste försigtighet fä sedan bidraga
till behållning af det silfwer som inkommit. Försynen
ensamt kan förutse, dä Länen äterwända, huru
en Million i Interesse» som stola utremitteras med
realisations bibehällande förenas kan.
n:o Beträffande det Creditivet, sä lärer wal
wäre Fullmägtige blifwa underrättade om de tillkommande
händelser hvarutinnan det kan äga rum;
men för ost blir det alltid bekymrande, att förutse,
att i hwar stund som bruk deraf behösde göras den
reguliera marchen af Intressen pä stuld derigenom
stullc afbruten blifwa. Det är till förmodandes att
om fred ernäs, ett ny't ej mä uppkomma sä länge
den nu tillgörande Bevillning pä 2 eller z är
warar; efter hwilken lid Riksens Ständer fä se hu
-
1789, den 20 April. 787
ru samma Bewillning utgår eller huruwida den da
pä ett mindre betungande sätt kan reparteras, eller
om Kongl. Maj-t sedan den tiden genom de förut
omförmälte och tillwäntande Resourcer kan i Räder
bidraga till lättnad af pälagor för det trogna Swensta
Folket. Det är ett wärdt amne, att sysselsätta
under desse ören gode Medborgares omtanka pä fle.
re Förflager till lättnad af Pälagor pä ett fäkt
Kongl. Maj:t och Riket mä njuta den aldra största
möjeliga inkomst med den minsta tunga för Under,
sätare och Näringar, lämpadt ester Författningar,
Lagar och Stånds Privilegier. Kongl. Majtt lärer
wisserligen med Näde anse den som en gäng
uppfinner det nyttigaste; det är undranswärdt undee
en tid, som wäre Bokpressar äro sysselsatte med ds
mest usiaste Productioner, ingen ting i den wägen
intager det nyttiga. Jag utbeder mig att desse mina
wälmenande tankar för min räkning i Protokollet
förwaras; Högloff Ridderstapet och Adeln sä wät
som i synnerhet wäre wärda Ledamöter i Hemliga
Ukstottet samt Fullmägtige i Scänders Contoir,
täcktes med godhet och wälwilja anse desse anmärk,
ningar huruwida de kunna förtjena deras uppmärk,
samhet, hälst i fatt de ännu kunde bidraga till ett
nädigt löfte ä Kongl. Maj:ts sida af de tillförwäntande
Resourcer som framdeles kunde hela Bewillningen
underhjelpa och förminsta.
Ill- von Duben.
Bilaga,
till Protocollet d. ii April.
^6 krotocollum.
Ibland de mängfaldiga orsaker,som lika ett gist,
Dddr , stuts»
738 Ridder^, och AdelnS protocoll.
siuteligen förmå alldeles förstöra en politisk Kropp,
förstenar fanste en allmänt tryckande Penningebrist,
att anses wara en af de farligaste. Liksom gömd
i Statens inälfwor, fräter den sä oförmärkt allt mer
och mer ikring sig, utmärglar den ena lemmen af
Rikskroppen efter den andra, tills den siuteligen förwandlas
till ett benrangel, som beröfwadt all must och
styrka, endast mäntar pä någon wäldfam stöt, tör
hända, för att alldng upprättas. Den enskilt» för.
mögenheten undergår, genom manga wädeliga hän»
belse?, kännbara förminskningar; utwägarne att göra
rätt för siq, försvinna allt mer och mer hos mängden
af Samhället. När de börja att tryta, kommer
misstroendet i stället för förtroendet, hwilket hufwudsaktigen
mäste stödja sig pä förmägan och miljan att
uppfylla löften och förbindelser, och hwartill Lagens
åtgärd ej kan hjelpa, sä wida det är ett Axiom:
att af intet, stär intet igen- Nu saknas förtroendet,
, och da först blir Penningen sällsynt; dä
börjar Åkerbruket wanwärdas, Naringarne mer och
mer att aftaga, som utgör sä mycken styrka för ett
Rike; de mäste wäl drifwas sä länge möjligt är,
men det kan ej annat wara än swagt, med ringa
winst, och siuteligen med uppenbar skada. Man öf,
wergifwer ej gärna sitt Näringsfäng, utan största
risque af att smälta eller tigga. Man nödgas dä
söka utwägar sä godt man kan. De blifwa dyrköp'
te, skadelige, ej sällan förstörande. Sä gar Gälde.
närén öfwerända med swaga tillgängar ät dem, som
förtrodt honom sin egendom; förlusten mäste lidås;
men händelser af samma stag sätta Borgenären snart
i samma tillständ. Det onda utbreder sig allt mer
och mer, och blir allmänt. Bedrägerier och ovrdningar
af alla stag blanda sig med tusende slags missöden,
1789, den 2v April. 789
öden, som nöden samlat öfwer oskyldigas hufwuden,
och hos dem som döma hastigt, Man urjkillning och
med häftighet, sär allt enahanda stämpel; allt heter
bedrägeri, bade dens oskyldigas lidande, och Wingla,
rens och Slöfarens otyglade öfwerdäd.
Dek händer att brott och oskuld (gränsen är snart
ösversiigen) möjligen kunna pröfwas lika sakre; medlidandet
förkälnar, och man gör sig en wana af att
se allt pä den elaka sidan. Huru skall dä den olyckcliga
äga försvarare, wanner? Hwem skulle dä anse
för en pligt att uppresa den olyckan störtadt?
Mensklighetens röst qwafwes, m.m röres ej af sina
likars, sina Bröders nöd. Staten uppfylles af olyckor,
af jemmer och förtwiflan ä ena sidan, af en
kali ohjelpsamhet, härdhet och sjelfkärlek ä den andra,
med ett ord: s stället för Medborgare, kommer Staten
att bestå af Tiggare ochEgoister.
Förödelsen har röjdt sig, lika sa tydeligen för ett
forskanoe öga under djupaste fredslugnet, som under
ett »vidt utseende krig.
Här gäller dä för oss, attén gäng eftersöka grunden
tilt det onda, och sedan förestå ve tjenligaste botemedel,
om ej Samhället stall stupa.
Financernes goda eller stata tillständ i ett Land,
är att anse som Statens puls, hwilken influerar mera
än man tror, sä pä de politiska som militairista
Operationerne; strifwer den store och i Historien odödlige
patriotiske Konungen i Preussen, hwilken igenom
ett klokt Finance-Systeme, och werkfamma Ministrar,
uppbrakte ett, icke sä wäl situerat Land som wärt,
lill en förundranswärd höjd.
Dddz Det
79° Riddcrff. och ÄdelnS protocoll
Dek
tvisar sig dä snart, om man öppnat eller
genom otjenliga Författningar tillstoppat källorne för
allmänna rikedommen, om man welat utbreda wälmägan
öfwer allt, eller blott rikta nägra fä. Dä
lärer man lättast kunna dömma, om i närwarande
stallning, någon del, utan saknad af det nödwändiga,
möjligen skulle kunna uppoffras ät wära största
behofwer, wärk förswar och wär räddning, eller om
folket stadt i trängmäl, fä mycket mindre äger något
att gifwa, som twartom, det sjelf torde, med sträckta
Hander ropa bröd.
Om denna målning till någon del affkildrar Fäderneslandets
werkeliga belägenhet, och om nägra drag
i min swaga teckning stulle wara här och der träffade,
swiver mitt hjerta derwid, och flödar af de kän.
stor, hwarje eftertänksam och ömsint Medborgare bör
äga, utan all twifwel hästra wi en gruflig erfarenhet,
att Penningebristen är wär plägoanda, fä ödkänd
att den mgör hufwudändamälet, snart sagt, för
hwar mennijkas dagliga bekymmer, sä mycket odrägligare,
som med den forgfalligaste omtanka, ingen
ting kan uträttas, ingen lindring winnås. Wi hafwa
länge gjort ost det hopp, att detta onda stulle öfwerwinnas,
genom werkan af de Författningar, som tid
efter annan tagne blifwit i Penningewäsendet, och
hwaraf wi wäntat sä lyckliga följder. Men utgången
har pä intet sätt welat allt hitintills smara emot
wär önskan; twertom, det onda har ärligen ja
dagligen blifwit wärre sä pä Land" som i Stad.
Att sä är, härom wägar jag mig äberopa hwarje
upplyst, vwäldig och om Rikets allmänna bästa nitist
Medborgares redliga »vittnesbörd.
Efter min vförgripeliga tanka mäste således i
de
1789, den 2^ April- 79 r
de för Rikets Finance-Systeme lagde grunder, nägra
fel eller fdrdommar, tilläfwemyrs frän längre tid nllbakars,
hafwa insmygk sig, som tarfwa rättelse, och
bör komma under upplyste Ständers stärstädande, pä
det Fäderneslandet ej matte blifwa ett offer för någon
oriktig grundsats, örn den ock kunnat wara alldrig
sä wälment, det jag för min del, är willig att
medgifwa.
Riksens Ständers nu började Sammankomst
lämnar ett lyckligt tillfälle till en »nogen pröfning af
ett sä högst angclägit ärende.
Jag anser säsom en af mina ömmaste Riksdagsmanna-styldigheter,
akt icke allenast hos Högloft.
Ridderstapet och Ade n yrka pä en den alldra sorgfälligaste
undersökning om Rikets allmänna belägenhet,
i anseende till Financernes nuwarande beskaffenhet,
saint deras »verkan pä allmänna och enstilra tillståndet,
utan ock i fall Ridderstapet och Adeln, hwars
benägna ompröfwande jag desie mina tankar i ödmjukhet
underkastar, sä skulle för godt finna i form
af Memorial, fä wända mig till de öfrige refpecti- '
ve Ständen, pä det sätt Riksdags-Ordningen medgifwer.
Till utredande af detta »viktiga ämne, wägar
jag foresta, att ett Oeconomie-U skott af kunnige
Mann skulle utwäljas, dä jag ytterligare, för att
ej uppehälla Ridderstapet och Adeln förbehäller
mig, att fä inlämna de upplysningar och uppgifter,
jag i denna wägen, warit män om att
förskaffa »nig, och som jag pä hög Ort, under
flere ärs förlopp, ej ägt tillfälle fä insinuera.
Ddd4 Om j
792 Riddersk- och AdclnS protocoll
Om
Rikets upphjeloande utur den wada dek nu
irakat, har jag alldrig fört,vistat, twertom, jag hyser
ett grundadt hopp, att wi annu kunna blisira
lyckliga, och det urgamla Swerige förhjelpas till bade
ett mrgtigt och walmäende tillstånd; ty dest resourcer
äro mängfaldiga och Regeringssättet förträffligt.
En nådig och ivis Konungs ära och nöje isian
Fosterlandets sällhet osti jak ig, sied och lugn inom
och utom wara gränser, är hivad jag af allt mitt
hjerta önskar, äsiven sini jag intet högre skall eftersträfwa,
än Ridderskapets och Adelns gunst och benäaenhet
och hwarje go^d Medborgares aktning. Siock»
holm d. i6 Februari 1789.
kckestricsi lök. ^Vallenlkräle.
Tisdagen den 21 April.
Plenum anslagit till kl. half io, till
Bewillningens afgörande.
^§edan Ridderskapet och Adeln samlats, oest intagit
stna ställen, upplästes ä nyo Bewillnings-UtskottetS
Project med dertill hörande Bilagor.
Upplästes ett Memorial af Herr kArenkE,
L. (Z. samt Herr äVacllstagers i förra Plenum
ingifne Bewjllnings-Project. Sedan Listan pä
de Herrar som anmält sig alt tala, blifwit collatio»
nerad, utlät sig.
Herr VVacsistaZer, 6ustak, som war först i
ordningen: Dä han i gär ingiswit ett Bewillnings»
Pro
-
1789, ben 2i April.
793
Project som han trodde leda till den mesta simplicitö,
säkerhet och lättnad, hade han tillika förklarat
sig icke wara egenkär; han förklarade nu detsamma,
det skulle wara honom kärt cm Grunderne finnas
wara antaglige, han hade ej haft rådrum att mycket
tänka derpå ; ty händelsen hade gjort, att det sä sent
kommit alt framgifwas, emedan han ansedk^ det ej
agna sig att lemna det in i nägot annat Ständ, innan
han fatt inhämta Ridderskapets och Adelns tan»
ka, samt emottaga sitt Ständs påminnelser och upp,
lysningar, pä hwilka han sakte ett sä oinskränkt warde,
och häldre underkastade sina tankar Ridderskapets
och Adelns än nägot annat Ständs censure. Efter
Herr ^Vaclrstager-L tanka wore Ridderskapet och Adeln
Uti Bewillning^Ut,kottets Project för högt och ojemt
taxerat, bade i anseende sill stna Personer, som äfwen,
när Afgiften för Aboer och Tjenstehjon tillägges.
Han anförde exempelwls ätfkillige ojemna fördelningar,
hwilka längre ned finnas utförligare upptaane
och förbehåll! att närmare fä yttra sig, i fall Utskottets
P oject blesive öfwerläggnings-amnet, men
till hwad Projects antagande som Ridderskapet och
Aaeln jku w falla, hoppades han att Ridderskapet och
Adeln lärer sammanstämma att utsätta Bewillningen
pä fixerad tid. Riksdags praxis wore i den wägen
säker, och Herr ^VacttstaAcr uppläste ett U drag af
Riksdags.Bestuten rsrän 170 är tillbaka, hwilka samteligen
pä wist tid limiterade Bewillningen.
Friherre ^Vachtmeister, hade för sin del trodt
säkrast, att fästa sig wid U,skottets Betänkande, der
wära egna Ledamöter i samräd med de andra Ständens
utarbetat Projectet, han fränginge ej heller tiden
af tu är, och fortfor: Ett fritt folks förnämsta
Ddds räl
-
794 Ridder^- och Adelns protocoll.
rättighet är den, akt beskatta sig sjelf. Denna rättighet
är Riksens Ständer uti Regeringsformen
af 1772 lämnad. Den som ager att fritt gifva hwad
han kan, mäste afven i och med detsamma fritt kunna
saga för huru läng tid han kan gifwa; ty annars
blifwer Gäfvan utan werkstallighck om hon
intet öfwerensstämmer nied sörmägan. Jag kan se
mig uti ständ att kunna gifwa för 1 och 2 är, hwad
som intet blifwer uti min förmäga, att för längre
tid kunna uthärda med; Rättigheten att fritt gifwa
är således oskiljaktig ifrån den alt determinera
tiden: sadan har den warit uti alla tider pä i6oc>
äratalet under sjelfum Sonverainitetstiden, som kan
ses utaf Riksdags Bestulen. Det skedde 1779 ärs
Riksdag med Faddergäfwan, ja afwen senaste Riksdagen
>786, dä Bewillningen utsattes pä 4 är: således
intet nägon nyhet utan öfverensstämmande med
Lag, billighet och praxis. Ingen ting bör wara
Ridderskapet och Adeln mera angelägit, an att till
Kongl. Maj:t, sä snart möjligt ar fä gifva sitt underdåniga
swar, och med sine Medstander kommunicera
hwad de wille och kunna gifwa till ett kart Fäderneslands
hjelp och understöd, da det hotas af wada
och omgifwes af fiender. Wid ett sä bedröfligt
tillfälle hafva Ridderskapet och Adeln intet afseende
pä egen förmögenhet, de äro endast omtänktc att frälsa
Riket som är uti fara, de bewilja och gifwa den
högsta Summan Konungen af dem begärt till Fäderneslandets
räddning, och säga derjemte för huru
läng tid de sig dermed kunna uthärda med egit och
Rikets beständ, som ifrän hwarandra aro ojkiljaktige.
En sä stor Bewillning som Riket nu ätager
fig af 82 Tunnor Guld, ar wida öfwer dubbelt större
än detta Nike någonsin warit älagd. Tiden til!
den
-
1789, ben 21 April- 795
Lenna Bewillnings reparterande häfver warit i anseende
till Le päskyndande behofven för korrt att den
kunna sä fördela, att )U icke kan wara att befara, det
tyngden mera swart och ojemt kommit att trycka en
Näring an den andra, behöfwer således snart blifva
jemkad uti den män, att de kunna äga bestånd och
icke
toir komme att sakna de päräknade behofwen: till
förekommande af en för Riket och Undersätarne fä
skadlig följd, kan wid denna jemkning den blifwa
lisad, som för mycket warit betungad, och en annan,
kunna ined sitt bestånd tala mera päläggas: erfarenheten
är den säkraste upplysningen uti denna delen,
uti loppet af olne ar kan detta uppdagas och blifwa
räktadt, hwarföre Ridderskapet och Adeln efter min
tanka intet kan pätaga sig denna Bewillning för läng,
re tid nu för närwarande an ame är sadan som Bewillnings
Ukstotket den uti sitt Project uppgifvit.
Ridderstapet och Adeln hafva dä som den ägnar och
anskar nu lika som alltid wisat sin beredwillighet för
Konungens och Fosterlandets stöd och beskydd. Det
ware längt ifrån mig skildt att ens nägonsin kunna
tänka, än mindre wilja tillstyrka Ridderskapet och
Adeln akt göra inträng uti Kongl. Mafts Höga rättigheter,
att enligt g8 Z. Regcrings-Formen ensamt
kunna sammankalla Elander, denna rättighet är östren
sä ostridig som Riksens Sländers, att fritt gifwa
och bewilja för sä läng tid de dermed se sig kunna
fortfara. Riksens Ständers rättighet att utsätta tiden
ar grundad pä rättigheten att bewilja: och Konungens
att sammankalla Stander, dä Kongl. Maj:t
finner deras biträde af nöden, detta äter kan förändra
sig efter tider och omständigheter förr eller ftna«e.
Om Kongl. Maj:st Nädigast sinner andra ut
-
796 Riddersk. och Adelns protocoll
-
wägar an Bewillning att fvlla de behof som brister,
är Riksens Ständers rättelse ingen nödwäiidighet.
Jag bifaller för min del' Vewilluings U skotte s Pro.
ject as 82 Tunnor G.ilds är ig Vewunnlig. men intet
för längre tid än 2:11c är. Jag förbehåller mig
äfwen, att i fall de öfrige refpeckive Stånden härutinnan
göra nägon jemkning, fä wäl till Summan
som dest fördelande, det dä matte sta Nidderstapet
och Adeln öppet a't göra detsamma.
Herr Stierngranat, Larl. Ehuru jag igenom
Ridderskapets och Aoelus hedrande förtroende warit
en af dest Ledamöter i det förordnade Bewillningsoch
Krigsgärds-Utstottet, och oaktadt jag jemte de
öfrige Deputerade anwändt yttersta eftertanka att
kunna lagga för Riksens Ständers ögon ett sädant
project, som till Summa och Fördelning nägorlunda
kunde uppfylla Riksens Ständers afflgter, wägar
jag lik-val ej pasta, att derwiv icke kan göras flere
mer och mindre grundade påminnelser, och i anseende
hwartill jemkningar derwid kunde äga rum. Ett
Vstkattningswerk har i alla Land och alla tider wa«
rit anledt som det mest grannlaga och ömmaste af
alla Lagsiifknings-ämnen; ly deruppä beror en Stats
till-växt och förkofran eller dest aftynande och sörfall,
Näringarnes besiänd och Folkmängdens af-eller till,
tagande, och sädant oaktadt hela Beskatlnings-Summan
icke öfwerstiger de Beskattades antal, förmögenhet,
näringar och cirkulerande penningestock. Men
ännu swärare blifwer det att förestå en sädan Beskattning,
om Beskattnings - Summan härefter icke
wore afmätt, och nöden ej dest mindre fordrade dest
sammanbringande. Sädant har, ty tvärr; Bewillnings,
Utskottets göromål denna gäng warit. Dä en suni,
ma
7789, dcn 21 April. 797
ma af 82 Tunnor Guld utom wanlige och ordinarie
Räntor till ben storlek som Statens behof fordrar
stall endast i Extra Bewillningar utgöras af ett
Land, som knappt hyser g Millioner Mennistor,
hwilka hämta stna mesta behof fran Utlänningen,
hwars näringsfång och egne produkter aro o illräcklige
att hos samma utlänning betala desta behof;
der handeln följa:teligen är föga lönande och circulerande
penningestvcken mycket inskränkt; der mäste
swärigheterne att utan Landets ödeläggande uttaga
en sa stor Summa,blifwa nästan oöf.verwinnnerlige;
hwilket allt närmare deraf kan bestyrkas, att en
Bewillning af endast g2 Tunnor Guld, sorn warit
den högsta Riket nägonsin utgjort, med största^ möda
och drygaste känning efter 1762 och 1765 arens
Bewillnings - Förordningar knappast kunnat utgå.
Wid sä satta omständigheter och dä Utskottet ^ haft
en gifwen Summa till hwars u görande de länweligaste
utwägar nödwändigt mäste utfinnas, har Utskottet
mäst inskränka sig inom den krets i sine öfwerläggningar,
att följa wid Summans utdelande
pä Rikets Jnwänare sädane grunder, som med billighet
warit öfwerensstämmande. Att hwar och en
uti ett Land contribuerar till Statens behof efter
sin förmögenhet och synbara inkomst eller fördel i
Staten; att " Näringar taxeras i den män som de
äro mer och mindre nyttige för Staten och mer och
mindre lönande; att den fattigare Arbetaren ej sä
betungas, att han saknar brödfödan och twingas söka
den i andra Länder; att förbrukningen af öfwerflödswaror,
som i synnerhet dä de hämtas hos Utlänningen,
skada Riket, beläggas med brygare Afgifter, dä
deremot brödfödan och Utländska nödtorfts-waror skonas,
och ändteligen att bördan sä mycket möjligt är,
793 Ridderff. och AdelnS protocoll.
blifwer proportionerligen jemt ukdelad pä asta skattdragande.
Detta allt lärer wara hufwudsakliga grunberne
wid ett Lands beskattande; dem har Utstottet
sä långt omständigheterne kunnat medgifwa, sökt följa,
och sädane synes de böra wara, om ej billighet
och Rikets framtida bestånd stall uragtlätas. Men
att bördan ändock blifwer tryckande pä atla ställen,
har Utstottet hwarkcn tillhört eller kunnat förekomma.
Wid alla Bewillningar ifrän detta Seculr
början, hafwa samma säkra grunder blifwit iakttagne,
ehuru de i tillämpningen L mer och mindre män efter
Rikets behof blifwit förändrade; att flere Bewillnings
- Titlar blifwit uppsökte, kan göra någon
mer möda wid Taxeringen; men man har trodt sig
böra anse det som en ringa olägenhet, hwilken mäst
wika för den större, nemligen den, att för högt belasta
Näringar och deras Idkare—Skulle lättheten
att göra taxering, påfinna projecier och undwika ett
eller annat underflef, till Bewillnings utgörande wara
förnämsta afsigten wid en Bewillning, sä more
af alla Bewillnings-Förflag det wigaste som ställer
hela Bewillnings-Summan pä Personer, eller en sä
kallad Capitation. Men huru man söker klassificera
Jnwänarne i ett Land, sä kommer en sädan Beskattning
ändock alltid att sakna all billighet, dä den
ej grundas pä hwars och ens förmögenhet, och blifwer
alltid mest tryckande för den fattigare och äfven
arbetande hopen, som likwäl för egen och det allmännas
stutt bör lisas. Om jag sätter, att efter det till
en sadan Capitation uvpgifne project hela AdessStandet
stall betala 8 R-.dr för hwar cvnkribuable
person, och jag wille att denna Summa skulle fördelas
efter Classification af tjenster, sä följer ej förmögenheten
i delta Land tjenste» äf. En Kammar»
herre
1789, den 2i April. 799
herre lill exempel med 100,000 xlätars reveneu och
2 ne Barn skulle betala ioc> proCent mindre än en
General-Lieutenant eller desi wederlike med sin Lön
till enda inkomst och flere Barn. Den förra kände
ej Bewillningen och den sednare skulle uppgifwas
Lerwid, och sä i proportion i alla grader. De flesta
af Adeln äro i knappa wilkor, men ofta rikt begäfwade
med talrik Famille, de komma att draga den
tyngsta bördan ty ehuru deras andel i afgiften nedsattes
efter project till z a 2 R:dr sä öfwerstrede
det ändock wida eser antalet af Barn deras förmäga.
Det blefwe ett straff att igenom Giftermål öka
Rikets Folkmängd och den wore lyckligast som lefve
och dog utan sammanhang med Riket och efterwerlLen.
Och i alla fall, hwad säkre uträkningar till
en wist och pälitelig inkomst för Staten, kunde wäl
pä en siik Classification göras? Huru wet man hu»
ru stor del as Embetsmännen i Riket äro af Adels»
fländel? När taxering pä den otitrerade Adeln
skulle ste; huru wet man huru beloppet deraf sä
skulle sia ut, att Summan öfverallt sammanlagd utgjorde
det som pä Adelsståndet wore beräknadt? och
hwilken skulle fylla bristen? det synes wäl wid för»
sta påseende, som projecket wore gansta förmonligt
för Ridderstapet och Adeln, dä hela detta Ständ
med alla de Embeten, egendomar och förmäner det i
Riket besitter, endast deltogo i 82 Tunnor Gulds
Beskattning med något öfwer Z Tunnor Guld; ty
wäre Bönder och Torpare kunna i denna afgift,
som är personelt och häftar endast wid Bonden sjelf,
ej stiljas ifrån Allmogen, men huru kan det med
billighet mot de öfrige Rikets inbyggare förenas,
och huru kunna wi hoppas att de deruti ingä? men
dä tillämpningen af detta Förflag ster pä den Ar.
betande
8vo Ridderfl- och Adclns protocoll
betande
och Närande horén, som i alla Land utgör
Siatens förnämsta styrka, kilfiner dest antagande annu
mer wädcligt. En Torpare eller Arbets?arl med
Hustru och 2:ne Varn betakar efter BewillningsUtstottets
projcct i Riksdaler g2 st. Det är redan
en sä dryg afgift, att nöden allena kan deu
rusig a, och den Högste wet hurudana söljderne der.
af för Riket blifiva. Ester Capitations.projectek
stulle en saran betala 2 R:dr 52 st; ökas barnens
antal, nödgas han dritwa dem ifrån sig, ehuru hans
näring och åkerbruk derigenom sörsätter till Rikets
ej mindre än dest egen stada. A t Capitation har
med sig det onda, akt han saknar all grund af billighet
Undersåtare emellan, att han förminskar arbetare
i Näringarne; och följaktligen Rikets werkcliga wälmåga;
akt han ökar tiggarehopen och driftver arbe»
kanse händer utur Landet, att han förminskar och hindrar
folkskocken och folkökningen; att han skyddar den
förmögne och qwäftver den fattige, och att han stu»
keligen pä atta desta sätt undergräfwer ett Lands
wälmåga. Sä lange Summan som igenom eu Ca»
pitalion stall utgöras, är ringa, blifwer detta onda
ej sä känbart, men i den män som Beskattningen är
stor wisa följderne pä Rikets wälständ sin werkan.
Det är allena i de Amalista Despotiskt Regeringar,
hvarigenom Capitation de mesta Statsbehof utgöras;
ty den förmögnares egendom har Despoten alltid
tillgäng till, men den fattige fär behålla sin uselhet,
och wid kroppsligt tigga tillsammans utlagan
till Tyrannen. Huru sädane bestattningsgrunder wer»
kat pä desta olyckliga Länders tillstånd, intyga alla
Tideböcker.
Jag kommer nu till det andra under Ridder
stapets
-
51.
1789, den 21 April
-
stapets och Adelns p öfning lagde Bestatkningsprcject,
som i dek buswudsakeligaste sörblitwer wid
hwad Bewiänings-Utskottet förest git, men förminstar
detsamma i anseende titt Lmtagarens prcCent
och Jernwärkens 8 st. Bewillning samt u estuter
öftverstöds-afgifterne och ändrar de personell^ utstylderne
ifrän Lön- och Betalnings-Algifls-P.incipeir
till Faddergäfwe-Bewilli ingen och hwad som i desta
alla Artiklar bus,vit förminskavt, upp ylles med
Land' Tullens förhöjning till 4 gänger under namn
af Consunttious - Accis. De som as detta project
synes lindrade uti den för dem af U stöttet förestagne
Bewillning, arv i synnerhet Löntagaren, StängJernsbrmen
och Allmogen u i personlige U stylder.
Den förstnamde eller Löntagaren har uti det Anonyme
proie-tet sätt en förminskning i Bewillning
ifrän 7 kill 2 p^Cent af Penninge - Lön och ifrän
9 till z af den indelw. En Löntagare, ibland hmil»
ken Cust jag har den äran räkna mig, lunde med
billighet yrka att sä njuta u'an afdrag den Lön Staten
bestär, dä den i detta Landet ändock är för
knappt tilltagen, att fä Embetsman finna deraf sin
nödtorftiga bärgning; men da Rikets behof det ej
kan medgiftva, och sädant i sednare tider blifwer en
prapis, okänd i andra Lander och äfwen i förra Seculo
hos ost; sa är nu ei tiden att ost den undandraga.
Men i den förminstning som deru i för ost
är förestagen, ligger ingen »örmon, ty PnmingeLöntagaren,
som mell bor i Staderne, äterbär denna
förmon mängdubbelt igenom den dyrtet pä alla
uöd-orftswaror, som igenom de förhöjda Tull-Afgifter,
nödwändigt ti l hans drygaste känning mäste
uppkomma, och indelke Löntagaren fär samma lanning
deraf som för Landlmannen uppkommer, och
Mdra Bandet. ' Eee hwar»
8O2 Ridder!?- och AdelnS protocoll
hwarom
jag nedanföre fär yttra mina tankar.
toindrst ar Löniugstagarens projecterade Beivillning
af 7 och 9 proCent icke öfwer hwad den wid en
mindre Bewillnings-Summa förut warit 1743, dä
Bewillningen endast utgjorde ,Z Tunnor Guld, del»
tog Löntagaren deruti med 8 och 12 proCent. Hu»
ru kunne wi dä nu, när Bewillnings-Summan är
82 Tunnor Guld och Riket stadt i krig, undandra»
ga ost det förra. Stångjerns-tillwärkaren, hwilken
är den enda Näringsidkaren, hwars projecterade Bewillning
af Anonymen blifwit nedsatt frän 8 tilt Z
och en tredjedels st. torde wid närmare eftersinnande
icke winna mycket harwid. Efter Utskottets project
erlägges för hwart skeppund Stångjern 8 st. i Be»
willning och i Landt - Tull 2 st 6 r:st., tillsammans
ro st 6 r:st. Efter Anonymens 5 och en tredjedels
st i Bewillning och fördubblad Landtull 10 st. till»
hopa 15 st. 4 r:st. Medes 5 st 4 r:st. mera. Men
denna tillökning blifwer ej den enda! en ännu bety.
veligare ligger uti den tillökning i tillwerkningspriftt,
som uppkommer af en fyrdubblad afgift pä
lifsmedel och andra nödtorftswaror för Arbetaren.
Om Swensta Jernhandeln, den förnämsta af Rikets
Försäljnings Producter, längesedan synts hotas af sin
medtäflare Rystland, som igenom lindrigare tillwerk»
ningspriser, läktare Transpoter och mindre Lryga
Fragter kan undersälja Swensta Jernet pä begges
gemensamma Handelsplats England, hwad kunna
wi da »vänta ost för öde i denna handel, om wär
product göres annu drygare igenom förhöjde afgistcr
i en sa betydande män? Det four hittills gjort
Swensta Jernet säljbart i Concurrence med det Rysta,
har warit dest godhet; men blifwer proportion
i priset för stor, sä torde England smäningvm lemna
-
»789, dcn si April- 8oz
na preference ät bättre pris, och Rystland äfwen
uppmuntras akt förbättra sin »vara, dä det blifwer
liggande oförsäldt och Rostland »vinner en preponde»
renee i denna wigtiga Handelsgren, som Swerige
sedermera aldrig torde kunna älertaga. Alla andra
wära Exportwaror aro äfwen med Landt-Tull be»
lagde; dest fördubblande jemte den Bewillning, som
pä »varan är lagd och den tillökning i tillwerkningsprifet,
som af en sädan Consumtions-Accis uppkommer,
skulle göra dem osäljbara pä främmande Mark,
nads-Platser, och följaktligen ödelägga dem och Riket.
Det betydeligaste af wäre Kopparwerk drifwes
redan med förlust, och de öfriges af locale omständigheters
mättelige winst skulle också snart förswinna.
Sa förhällcr det sig »ned alla »vära Näringar och
förädlade Produkter; Rudimatericn blir i TullAfgisten
fördubblad; Arbekslönerne igenom en af
sanima förhöjning nödwändigt uppkommande dyrhet
uppstegrade, detta gör waran osäljbar, twingar till
productens förminskning, gör systlolöse Arbetare, som
hos andre Nationer mäste söka sin föda. Sädane
arv följderne för deste Näringar af denna Tullsörhöjning.
— En Consumtions-Accis pä främmande
öfwerflödswaror är nyttig för e t fattigt Land. Det
hämmar »varans bruk, gagnar i Rikets Handelswäg
och uppmuntrar Inrikes tillwerkningen i samma äm»
ne. Den inkomst Staren häraf sär, är således i
alla afseenden för Riket nyttig och gagnelig. Meu
twertom en siik Consumtions-Accis pä inhemska nödtorftswaror
och rä ämnen samt Rikets Exporter,
sörordsakar en skadelig dyrhet, ukdrifwer den torftige
Arbetaren ur Landet, hwilken den beskattar i lika
grad nied den rike och ödelägger Näringarne tzsamt
undergräfwcr Rikets wälmäga. Nu äterstär att ef«
Eres terse
Zo4 Riddcrsk- och AdelnS prstocoll.
lerje hwad werkön en sadan Tu^chrhöjning kan gö--  ra pä Ructs förnämsta Iiärinq Ärerbrulet och dest
Idkare. Denne winner någon lindring i de personlige
utgifter som för honom aro föreflagne, och
Eansumtions - Accisens förhöjning säges icke komma
honom till last, emedan den af Köparen skall holwar
äterbetalas. Men ho kanner ej den fattige
Ä erbrukarens hushällssätt? Nöden, Krono-Utlagor,
Tjenstefolk aflöning med flere behofwer twinga honom
att om hösten, da sadén ar inbärgad, stynda sig
till närmaste Stad till dest försäljning. Ti öppet af
säljare falter da Köparen i ständ alt ensam sätta
pris "ä waran, hwanui Accisens beräknande ingär,
den Bonden således sjelf betalar. Om wären nödgas
han återköpa samma wara jemte andra sina behoswer,
dä ökas destas dyrhet i fördubblad män af
den nya afgift, som den fyrdubbla Accisen gifwit
anledning till, och Land mannen fär således mänga
gänger till Staten återbära den ringa lindring han
i Krono - Ullagorne wunnit. En eftertänksam och
förnuftig hushållare gör sjelf sin räkning, när han
wet sine utgifter till Krona, Prest och Tjenstefolk,
han ställer dä sin hushållning sa, att han har ivid årets
sint nägon behållning, eller åtminstone, att den räcker
till; men när kronan pä en annan wäg delarmed honom
och borttager denna behällnina, blir hans räkning
falsk, hans förmögenhet förswinner, och han känner
ej ordsaken dertill. Sadan följd hafwa alla indirecte
utlagor, de undergräfwa hemligen ett Lands wälmäga
och lemna fattigdomen qwar. Benus häröfver,
om det skulle behöfwas, hafwa wi af Brännerie-Jnrattningarnes
oförmodade werkningar pä Allmogens
förmögenhet och Landels i allmänhet. Ett
Project, som lägger ullagans största tyngd pä de för»
sia
1789,-dan 2i April.
sia nödtorftsmaror, kan alldrig winna stöd af Preussens,
Englands och Hollands exempel. Deste rika
och florerande Staters kloka regeringar kanna for wäl
de rälta stats- och hushållsprinciper, för att sä widt
skilja sig ifrän dem. Arbetarens brödföda och rudematerier
äro alltid derifrän stönade; men utomdest
är emellan desta Länders Folkmängd, Näringar, Handel
och andra, dels physiste, dels politiske omständigheter
sä stor stillnad enrot ost, att ingen jemförelse
kan äga rum. Och om igenom hwarjehanda andra
plägor dyrheten i England stigit till en höjd som förordsakar
dyra arbetslöner och werkar pä warornas
pris, sä uträtta de Exportations-premier Regeringen
bestär, att producterne kunna fä afsättning utrikes,
ritan stada för Närings-idkaren, som derigenom äterfår
hwad Staten i utlagor af honom uppburit, och
således återkommer allt uti sin natNrliga jemwigt.
Jag för min del wägar således icke tillstyrka antagande
af dek nu uppgifna Projectck, hwilket>stulle efter
mitt enfaldiga begrepp hafwa wädeliga följder
för Riket i flera delar, chein tidens korrthet nu icke
nlläter mig widröra. Onsteligt wore, akt de walsin»
nade Medborgare, som bemöda sig att tjena Fäderneslandet
med uppgifter i sä wig iga ämnen, wille insinuera
dem i sä god tid och pä de ställen, hwar de
ines mera mogenhet och noggrannhet kunde förut
granskas och öfwerses, än det i hast uti Ständen
möjeligen kan läka sig göra. Att ä erkomma till
Bewillnings-Utstottets Project, som är egentligen
Ämnet för Ridderstapets och Adelns öfwerläggning,
fär jag, till hwad jag förut haft den äran anföra,
göra följande tilläggning. Tyngden af Bewiliningen
bliftver, ehuru fördels pä flere sätt och under
flere Titlar, likwal öfwer allt sä tryckande, att owist
Eee z ar,
5c>6 Hadders?- och Adelns protocoll.
är, om och huru länge den kan utgä. Jag bor ej
heller för Ridderflapet och Avel,, dölja, att märt
Ständ i denna börda ej fäkt den minsta lotten. Nägon
utwäg till dest lättande wvre wäl att förestå,
om Riksens Ständer skulle stnna för godt, akt läka
de till särflilte behof ännu utgående Bewillningar,
såsom Manufaktur- Fifleri- och Medicinal-Fonderne,
samt Slotts-byggnadshjelpen i afräkning pä denna
Krigsgärds- och Riksgälds-Vewillning deruti inga,
hwilket ätminstone till största delen torde kunna fte,
och deste behofwer helt och hällit, eiler till nägon del
wika för ett större, som är Rikets förfwar emot Utrikes
fiender. Men flere swärigheker torde möta. och
wänga brydsamma öfwerläggningar, innan desta Fonder
kunna fliljas frän de behof, hwarkill de nu kunna
wara anstagnc, hwilket allt skulle fordra en tid,
den Rikets omständigheter ej medgifwa, att det ej
ruä heta, att under det Ständer delibrera, förgäs
deras Medborgare af fiendtlig hand. Ridderflapet
och Adeln, hwars Förfäder förelyst dem med de mest
hedrande exempel af ständaktighet i nöden, oförskräckt
mod i faran och beredwillighet att uppoffra allt, dä
deras heder och Rikets förfwar det fordrat, lärer af,
wen nu deruti dem efterfölja. Ridderflapets och
Adelns egit wärdiga förhällande under detta brydsamma
tidewarf, förtjenar ej mindre att uti Tide.
böckren öfwerlemnas deras senaste efterkommande, att
fäsom ett säkert efterdömme i sädane dygder efterföljas.
Det är sant att Rikets nuwarande belägenhet
är af swäraste utseende. Omgifwet af fiender och
behäftat med don största Ut- och Inrikes Gäld detta
Land någonsin känt, och hwilken wida synes öfverskrida
dest styrka och förmögenhet, skulle wi haf,
n>a de största ytterligheter att befara, om wi ej kunna
-
i/8y, den ar April. 827
na wara derom försäkrade att Försynens hand, som
icke läter Länders och Folkslags öden bero af blo ta
händelser, kan genom owantade utwagar bereda wär
räddning. Lät ost ett ögonblick kasta ögonen pä Rikets
Historia wid Konung Lsmi. XII:s död. Det
war af fiender pä alla sidor öfwerswämmat och en
stor del af dest Provincer förlorade; Folkmängden
war efter ett 18 ärs blodigt och mest olyckligt
Krig, förminskad till föga öfwer i och en half
Million, Näringarne wörö förstörde, Handeln ingen,
och Åkerbruket i linda, dä dest Idkare i
stället för plogen skötte Wärjan och Musqvekten;
Myntet bestod i stället för Penningar, i Mynt.
tecken och Rikets Obligationer till en Summa af
mera än 34 Millioner Riksdaler Silfwermynt utom
Ut- och Inrikes Gäld, med ett ord allt mer förstört,
och Riket hade mer anseende af en nyst inkräktad
Amcricanfl Coloni, än en gammal policerad och förut
florerande Europeisk Stat. Oaktadt ett sä bedröfligt
och nästan förtwiflat tillständ, moro inom de
första 20 ären derefter de swäraste refwor bokade,
och Grundwalarne fästade till Rikets wälmagt, och
efter andra 20 är befannt det sig, oaktadt 2me mellankomne
nog hastigt började Krig, uti ett sä lyckligt
tillständ, att det i wälmåga inom sig kunde
jemföras, om icke öfwerträffa wära saltaste tidehwarf.
Om en sä lyckelig förändring inom en sä kort tid
kunde fle under ett Regeringssätt, som, ehuru till
sine grunder godt, likwäl under utöfningen blifwis
med sädane mistbruk behäftadt, som osta lade hinder
i wägen för de klokaste Författningar till Rikets
förmon; huru mycket mera hopp om en lyckelig förändring
kunna wi ej göra ost under de wisa Rege,
rings-Lagar, som ost af en mild Konung 1772 blifEee
4 wik
8o3 Ridderfk- och Adelns protocoll.
wik stänkte, igenom hwilka Nationen är tvid en Laglig
sillre! bibehällen och Monarchen kan ulan hinder
widtagr och werbst i lia allt hivad hans upllysta wilja
fillner «ör et! alstad! Fosterland och trogna Undersåtare
nylligast. I den glada förhoppning att en
snar o d hedrande Fred lemnar wär wördade Konung
f'äa händer att i denna delen följa hivad hars »vishet
och oma hierta för sitt folk honom förelägger,
fä lit ost mine H rrar utan afseende pä närwarande
uppoffringar afen stor del af ivar förmögenhet, snarligen
antaga det Project list Be-vulning som medför
för det allm-nna, minsta olägenheter, ar grundat pä
största bi igheto-principer och i det närmaste som
möjligt mari, delar tyngden i sin proportion lika pä
allas axlar. Sadan! sinner jag af de znie uppgifne,
det som Beivillnings U.skottet förestagit, hwiret
omdöme hos »nig ej kan förledas af någon dåraktig
egenkärlek för deri gördel jag som Ledamot deruti
tagit. Ifall det a elter något af de andra winner
Rioderstapels och Adelns bifall, bör likwäl sädant
jke med de wilker, att de öfrige refpective Sllnden
dertill äfwen oförändrat inga, och akt om någon förminskning
u i de bewiljade Sumnior för ett eller annat
S and nu eiler framdeles kan äga rum, fädant
ma komma famkelige S anden i lika män till, godo.
H vad tiden lil! denna Bewillnings u sä tande widkom
ner i likhet med harad tvid alla Bewillningar sä
i förra som när-varande Seculo stedt; sä kan, oaktadt
alla de swä llgtzeter, som wid en korrt Be-vistuingstid
knitde möla, jag icke wäga tillstyrka RidLerstapet
och Arein att utfälla den längre än till
2:ne är, under förhoppning att Riket inom den tiden
winner en -välsignad Fred, hwarigenom ock Kongl.
Masts sadellida anstalter, Bewillnings-iyngde.i torde
-
1789, den 21 April
-
de kunna läktas; åtminstone torde den i mänga delar
behöfwa »ennas i anseende till Näringarnes beskaffenhet
och de Stattdragandes »vilkor, som dä
torde sinna sig ull olika belägenhet emot det närwarande,
och således nödwändig fordra en sadan jemkning
i Bewillnings-lungan. S uteligcn fär jag äfwen
tillkännagifwa, att jag »vid Bewillnings Utskottets
Projects uppläsande märkt ätstillige fel, dels i
författandet, dels »vio renstrifningen »vara förelu-me,
som äro emot dek i Utstottet förwarade Concept stridande
och hwilka bör rättas, äfwenfom hwad örn
Uppbörden är ansördt, bör numera sedan Riksens
Ständer ester Hemliga Utsto tets tillstyrkande fastställt,
att hela Be illuings - Summan bör till Riksens
Smnders Contoir inflyta, derefter lämpas.
Jag hemställer derföre ödmjukeligen om icke Ridderstapet
och Adelil stu e finna för godt, akt ben expe,
dilion som med Benllllningen till Kongl. Majll i
underdånighet kommer att afga, »nä, i fall Utskottets
prochet bifalles, der författas och till Riksens
Ständers pröfning uppgifwas, da förenämde nödiga
rättelser beqwamligasi kunna ste. , Ehwad Beflut
Högloft. Ridderfkapet och Adeln fattar i detta wigtiga
ämne, torde sädant de öfrige refpective Stånden
igenom bixtractum piotocolli meddelas.
Friherre Örnvall, instämde till alla delar med
Herr Ltiern^ranat.
Friherre Carpelan, Carl Lpbraim. Dä »vi
äro föranlätne alt päiaga ost en omanlig dryg Bewillning,
sä mäste ock tillika Hnshällnings- och
Sparsamhets-Principer »vidtagas, hälst som Penningebristen
»edon är mär^elig och wisar alt wär Haridelswäg
är i ttnder-Balance; hwad stall nu sramdc,
Eee 5 les
-
r i s Ridderst- och AdelnS protocoll.
les blifwa, när wära exporter icke swarar ewot wära
importer? En målning, som jag fasar söre, nar
jag den jemförcr med den stora utländska golden,
som uti Jnterestewägcn drager stora Penuinqe Sum«
mor ärligen utur Riket, och an mera när Capikalen
lägges dertill. Wilja wi andaniälct, sä mäste wi
uppsöka medlen, som jag för min del anser hufwud
sakeligen wara att hämma alla utifrän inkommande
öfwerflödswaror, säsoni färdiggjorde Sidentyger, fina
Winer, Caffe, med mera, som kan anses under namn
af öfwerstöd, och wära Förfäder warit förutan, samt
deraf ä hälsans wägnar mätt bättre än wi med deras
dageliga bruk. ,  Wara Siden och andre Fa
briquer
kosta Riket för mycket, att se fin undergäng.
Wart öfwerstöd ar ost för kostsamt, ngtar Utlänningen
och försätter ost i armod; jag tager till exempel
Caffe, som i min ungdom knappt war kändt;
utaf Herr Lagman Baron Lustaf keuterbolms Be.
willnings - Acten ätföljande Votum ses, att g runstycken
af hwarje skålpund förtullctt Caffe, endast i
Stockholm ärligen renderat 7000 R:dr, hwad Consultation
stall deraf dä öfwer hela Riket wara, icke
att förtiga hwad Lurendrägat blifwit. Hög tid ar
derföre att tänka pä inskränkning af sädant, som utifrän
kan umbäras, och i det ställe anwända de penningar,
som till deste warors inköp skulle utgä till
Rikets gälds betalning. Att betala afgift för rättighet
till att nyttja öfwerflöds - waror, hwaribland socker
med fullt stal kan räknas, är i min tanka icke den
basta; ty bet kan just hos mindre tänkande bidraga
till öfwerflöds - warors mera bruk, efter man stall
derföre erlägga afgift, intill dest det genom fattigdom
förbjuder sig sjelft, och dä är det för sent;
skulle ock nägon Hushällare genast willa inskränka
Lfwer
-
' 1789, den 2i April- 811
öfwerflödet, blir han af sina grannar föraktad, dä
de dek nyttja, när han är hos dem, och pretenderar
samma tillbala nar de äro hos honom; uren är det
förbudit, sä qwafwes deras ätal- Pä det att Kongl.
Maj:t och Kronan genom detta Förbud icke skulle
komma att sakna nägot, wore min enfaldiga mening,
a t den uppgift, som Bewillnings-Utstottet utsatt för
rättigheten till öfwerflöds-warors nyttjande, tillika
med Tull-inkomsten af dem, som af ett medium af
io är, kan caleuleras blifwa en ärlig pälaga, proportionaliter
efter Ständ och willor för undwikande
af öfwerflöds - warors bruk utaf Undersåtare och
Medborgare. Jag gör mig försäkrad, att om Riksens
Ständer skulle antaga detta Förslag, och om
wista öfwerflöds - warors förbud att införstnfwa, i
underdänighet anhälla, twistar jag icke, att wär
Nådige Konung as Landsfaderlig ömhet för Sine
trogne Undersätares wäl, detta Nådigt bifaller.
Hwad jag emot fielfwa Bewillnings-. Utstoltets betänkande
har akt anmärka, är följande: I första
Art. 7 K. taxeras i personel afgift en Arbets-Dräng
hos eu Ståndsperson till zr st., och en Piga till
16 st.; men uti 8 §., Bondens till hälften mindre,
som synes obilligt, sä wida de nyttjas till clt och
samma ändamål, bör således taxeras lika, nemligen
Drängen 16 st. och Pigan till 8 st. Att en Torpare,
enligt 8 Z-, som sitter pä Husbondens Ägor
och har swaga inkomster emot en Hemmansbrukare,
stall taxeras lika med en Bonde, blir honom för
sivärt, utan bör anses lika med en Arbets-Dräng
och hans Hustru som Piga, samt enligt Kongl. Förordningen
af den Z Mars 1790, angäende Folkmängdens
ökande i Riket, njuta de der tillerkände
förmäner af befrielse frän personelle Ulstylder lill
Soda,
812 Riddorst. och AdelnS protocoll.
goda, enär de haswa 4 lesivande Barn, som icke än
för minderårighet kunna sta i MaMals - Längd
skrefne. Desta döra ock något sonlagement haswa
för det de öka Folknnmmcrn och träla sig li l födan
ät Barnen, tills de kunna gora tjenst ät Allmänheten.
I 6:le Anmärkningen för T/.peringsm muen
namnes, att Pensionaircr och Exfpe kanter som ingen
annan inkomst haswa, än den Pension och Exfpectanee
Lön de af Kronan bekomma, befrias frän
den personeile afgifken. Denne mening är otillräcklig,
ty siere Penfionairer finnas än Le Kronan pä
sin Stat hafwer, såsom Avmeens Pensions-Castas,
hwilka u!i Kongl. Majnts Nådiga Reglemente af
den 8 Nov. 1773 8- ^4 tillita med Castans Directeurer
och Betjening arv frän Bewillning af sina
Arfwoden och Löner» samt Castans Penningesicck undantagne,
som är en Konunga-försäkran och derföre
derwid bör förblifva. Flere af Armeens PensionsCastas
Pensionaircr äro mera bchöfwande an de pä
Kronans Stat, som ses deraf, att en stor del läna
Penningar pä sina Pensions-Bref; Dirccteurernes
Arfwoden äro sä ringa, att de ej första alt dermed
sig svutinera ä en dyr ort; sak simma är det ock
»ned Bekjeningens Löner, utan mäste söla sig bifystlor
för att kunna kläda och föda sig. Ett lika
förhällande lär det ock wara med Amiralitets-Cassans
Pensionärer. Slutmeningen i nämnde punkt;
men haswa de destutom annan egendom och inkomst,
betala de lika med Aoels-Siändet, eller taxeras till
»tägon skälig afgift, utan att Caractern derwid an.
ses^ häller jag för öfverflödig, och bör således har
gä ut, emedan den igenfinnes uti mdra Arliklen
hwad för Egendomar och inkomster skola erläggas.
Att ungdom, fom fyllt 15 ar skola kaperas lika med
full
-
1789, den-i April- 813
fullwäxte och arbetsföre Personer, later sig icke göra;
ty ho will hafwa en sädan Gaste eller Flicka i
fin tjenst, som hittills mest warit af barmhertighet
Ståndspersoners lott, hwilken ej kan göra gagn
för kläder och föda, nar för dem skall betalas sä
dryg afgift som nu östas, nemligen för Gästen i
Personel ga st,, i Lön- och Betalnings - Afgift r6
st, för T bak, ehuru han hwarken nyttjar eller bör
nyt ja, 4 st., och för den förr wanliga 4-öres Afgifen
nu erlägga 2 st., som af hwarje Mantalsflrefwen
Person är projectcrad, tillsammans i R.d.
6 st., och för en Flicka, i Personelle Afgift 16 st.,
samt 4 öres Agiften med 2 st., och för Sidentygs
bruk i st-, tillsammans 19 st., oberäknadt hwad i
siere delar än tillkomma att uti ärlig Contribution
utgöras. Förr kunde det kata sig göra att sätta
dem som fyllt 15 är i lika predicament med manbart
folk, ty dä war Bewillningen mättelig och mera
förmåga hos Husbonden; men det icke nu fa,
da man twiflar att mänga uthärda med en sä dryg
utgift, som nu föreslagen ar, och dä Husbonden stall
answara Kronan för allt sitt mantalsstrefne folk.
Är en sadan ungdom fader- och moderlös, fattig
Torpares eller Tjenstehjonö, Inhyseshjons eller Pigebarn,
hwar stall den fä sin bärgning? icke annan
än med tiggarestafwen; och när de blifwa för mänga,
blir den utwäg ej heller tillräcklig, utan mäste
de förgäs i elände, icke att förtiga hwad saknad
Riket deraf hafwer, och hwad nyttiga lemmar af
siika personer i Samhället skulle blifwa, som ritan
att tvänjas ivid annat än lättja och »vanart
, kunna draga sitt usta lif fram till Le blifwa
fullwäx e. A t calculera pä det, som intet kan
»verkställas och tillika har vbehagliga sviter, är i min
lim
-
8«4 Ridderst. och AdelnS protocoll.
kanka ak! f,)!1a Sununan nied onyttiga Ziffror. hwarföre
jag tillstyrker att desie nämde, inttil desi de fyllt
18 är mäge, enär de esker billigheten icke alldeles
kunna befrias, betala halfwa afgifken emot det en
fullwuxen person stall erlägga. 2 Art. 4 Z. utsätter
att den, som gatt utur tjenst med högre Caracter,
än hans innehafve tjenst, betalar lika med tjenstgörande
Wederlikar af samma grad som Carackeren
utgör, en pälaga som i högsta matto är obillig, att
för det Kongl. Mant gjort ät en person en Nåd för
desi wälförhällande, stal! han mängfalt pligta, allt
nog, dä han i personelle Afgiften betalar lika med
Lönägande, men at betala Lön-afgift lika med dem,
ar orimligt; det later sig ock smärt göra förHäradsstrismaren,
att debitera en, som bor i Finland, efter
ett Lans Markegång i Swerige, i hwilken Ort den
afskedade sist tjent, stalie äfwen kunna göra betydlig
stillnad för en annan af lika Caractere, dä det Re»
gemente han sist tjent wid, hade en högre Markegäng,
således begge i sin män lidande, ehuru de nu hafna
li"a Lön, nemligen ingen, hwarföre jag till denna
Afgift icke kan samtycka. I z-.te Z. namnes:
Len manliga 4-öres Afgisken stall förhöjas till 2 si,
för Mantalsstrefmen Person. NB. af alla Ständ,
frägas såsom obekant, om detta ock stall angä Adeln
för egne Personer. Att Nybyggare och Torpare stola
taxeras i Ädo-Afgist ester godhet ifrän 8 till
32 si, bör wara med undantag, annars strider det
emot Kongl. Förordningen af den 4 April 1770,
angäende wisia förmoner, Nybyggaren pä Kronojord,
jemförd med Kongl. Förordningen af den 8 Mars
f. ä. angäenge uppmuntringar till Jordbrukets upphjeloande,
hwilka heliga försäkringar icke kunna förkastas.
10 tz- handlar v>n Afgift för inkecknade
1789, den 2i April. 815
Penningc-Län Capitaler, hwarifrän endast Banguens
aro fritagne, den otillräckliga Controll forn har äfwen
kunde hallas, förordsakade Kongl. Kammar.ReVisions
Revisorer, att med Kronan dela inkomsterne,
och som denna Afgift torde drabba Läntagare», sä
afstyrker jag den helt och hälltt, Åtminstone att Wadstena
Krigsmanshusets, Armecns Pensions, Amiralitets
dito, samt Enke- och Pupill-Casiornes intecknade
- Capitaler frikännas, som annars minsta tillgängen af
andamälet att understödja fattige och behöfmande.
z Art. r M. star, för större eller dubbla Fönster betalas
i Stockholm 8 si. Men meningen torde dock
wara Fönsterlufter, emedan man annars lätt blcfwe
pätrugad att erlägga 16 si för ett Fönsterluft, der
2:ne fönster äro emot hwarandra och hafwa hwar sitt
fönster ofwanpä. Det blir nog ändä betalt för att
i sitt rum fä se Guds dag. Nödigt synes ock att
anteknas, om och huruwida Flygelbyggningar ä en
Sätesgärd räknas till Fönsterlufts Afgifts erläggande
ibland de mindre Byggnader, fastän de icke alltid
bebos af Tjenstefolk. Z M. under Uthus mäste
wäl begripas alla Kall- och Källare-Fönster, pä det
ej Taxeringsmännen mä stadna i willrädighet, likasä
Fönster i Ladugårdshus. 4 Art. handlar om Afgift
för rättigheten att fä nyttja öfwersiödswaror,
härom har jag redan yttrat mig, men deräst min
tanka om förbud emot öfwerflödswarors införskrifwande
icke antages, önskar jag häldre att besia waror
utom Sockerrör, med sä hög Tull belägges,
som swarar emot den projectcrade afgiften, sä att dymedelst
en och hwar ifrän afgiften för rättigheten
att nyttja dem, kunde befrias. Ulomdesi anser jag
för härdt att en Cornet eller Findrick med UnderOfficers
eller utan Lön skall betala för LfwerflödS»
warvrS
Li6 Ridderfk. och Adelns protocoll.
»varors bruk i R:dr och en Unde - O floer utan Lön
16 § , de hafwa ju sivärt att äudä skaffa sig lif>ve
s bärgning och nödig utkomst. 5 behof,oer
en närmare förklaring, rörande förgyllning vä Sang,
Canapeer och Stolar, hvarföre i hindrie Rn:n erlägges
1 R:dr, om dermed förstas endast ägta, men
ej oägta förgyllning pä bingen, dä erl,ageZ en
g:dedel, för Canapee en z:dedel och för Stolar en
Z:dedel. Likaledes om samma förhållande bör wara
pä Siden-Meubler i ett Rum, eller vin man för
det man hafrver i sitt Rum et af besia stall lika
fullt be ala hela afgi en, som synes obillig 5
vm Sidentygs b utande, namnes atr Aoelus och
Ståndspersoners Döttrar taxeras tträn 4 till 12 si.
frägas om en Flicka i Waggan änven stall betalas
eller ifrån 15 ärs alder? Me ingen om Adelns och
Ståndspersoners Pigors taxation för Sidens bä«
rande, är tweyoig,der star sä: all desias och Pigor
i större Smder erlägca 2 si., dito pä Landet, samt
i de mindre Smder allenast 1 si:, frägas till hwilken
taxation Pigorne pä Landet höra, är meningen den,
att de stola taxeras till 1 si. borde det sta; dsto i
de mindre Städerne af de g sista C asierne uppä
Landet 1 si.
8 §. om Tobaks-A, gift, billigheten
wisar sig akt Bondesöner och A-belsrrängar böra
taxeras lika till 4 si hvardera, men de sorn ej fyllt
18 är wara fria. Min Mista med desie up gitne
anmärkningar, är inb t all dymedelst minsta afgifterne,
i hvad med billighet mö ellgen kan utaä, och
ei strida emot de förfälringar, som Kongl Majll l
Räder stadfästat, utan b: isma i det närmaste öfverensstämmande
med Kongl- Majits uädigst yttrade
ömhet, det de nya pälagor mage fä jemkas och fördelas,
att den fattigare delen af Rikets Undersåtare
icke
Sä. 1789, Len 2i April. 817
icke fä vidkännas en alltför dryg och kännbar ukgift.
Han tilläde och pämiule akt uti sin Institution vore
Armeens Pensions Casia och Pensionerne fritagnc
isrän Bewillningarne. Tiden förmälte han sig tycka
böra pä 2 är utfällas.
Herr stierngranat, Larl, upplyste att de steste
AnMärkningarne härrörde af misistrifningar uti det
hitkomlle betänkandet, brädstan med renstrifwandet,
som mäste ste ifrån den ena astonen till den andra
Morgonen, och i anseende till vidlöftigheteist af os
personer tillika, hade sädant vallat. I fall Ridderstapet
och Adeln skulle bifalla Bewillnings-Utstottets
Project, torde det wara bast och äfven nödvändigt,
att Expeditionen finge författas uti Bevilluinas.
Utstottet, och dä kunde sä val Friherre LarpcMnsi
som fleres anmärkningar fä medfölja och, sä wida
de ej rubba husivudgrunderne, till rättelse urptagas.
Friherre Örnvall och ^Vachtmeister understödde
detta Herr LticrnZranats Förstag.
Herr von VnAestrom, sonås. Som en af de
Ledamöter, hivilkom Rivderstapet och Adeln ripvdragit
att utse sättet huru en Bevillning af 82 Tunnor
Guld mätte kunna utgä> fär jag äran förklara,
det jag uti det fattade Förstaget deltagit. Om vid
detta tillfälle jag trodt mig äga rättighet, att endast
tillse huru stor tyngd med beständ u i längden kunde
Näringar äläggas, sä hade jag icke kunnat undgä,
att wisa det ingen Näring görligcn förmär uthärda
hwad derä nu blifvit lagt, utan akt en 8:dedel deras
tillräckeligen belastat densamma, särdeles som sä
mänga andra händelser förenat sig ull samma verkan,
säsom Recrntering, Brännvins-Arrenden, Tull»
Andra Bandet. Fff och
8>8 Ridderst och Adelns protocoll
och
Postmedels förhöjning med mera. Skulle jag
och har arstedt för mig wara lofgiswit, att mäta
tyngden efter hwarje perjons kraf er sedan han nju»
tit en skalig förmon, för det han ä ett eller annat
sätt bidragit till Samhällets upprätthällande, fa hade
det ej gärna kunnat med billighet förenas, att
föresiä sadane utgifter som nu stedt, och om änkligen
de Privilegier, som sarstilte Ständ äga, skolat
frän deras deltagande afhälla, hade det som för Adeln
är utfört för ingen del bort aga rum, i synnerhet
när bewisligt är, att med 177g ärs Tabell öfwer
beloppet af det ärels inkomst i anledning af
1770 ärs Vewillning ar enligt, att Adeln och dest
Bönder samt Frälse-Jorden, sedan jag asdragit hwad
Adcl;: för innehafwande fystlor uti proCenter gnldit,
af alla Ständen uti then män widkants högsta afgiftcn,
allt i jemförelse med de öfrige, Adeln erlagt
wida mer än bäde Borgare- och Preste - Ständen
tillhopa, samt mot 4 Tunnor Guld ärligen mer än
Bönderne i proportion af innehafwande Krono- och
Kronostatte - Hemman tillstjuta bordt. Men mine
gunstige Herrar, dä srägan u i Bewillnings^U stöttet
endast war att utse saktet huru Summan skulle
utgöras, har jag trodt mig oberättigad att stadna
wid de swärigheter, som härwid wisar sig, och endast
stylvig att, utan att se mig tillbakars hwad werkan
de pälagde utgifter ä Näringar och Personer kunde
medföra, deltaga uti det förestäende, som nu är wordet
uppläst. Jag har alltför wäl kändt Rodderska»
pets och Adelns högst nitiska tankesätt, dä Riket
sinnes uti närwarande Krigiska och G ildbundna tillstånd,
för att kunna befara Ridderstapets och Adelns
misthag, dä man äsidofatt a la personliga rättigheter
och blott följt den principc, att heder är mer änl
178-), den 2i April- 819
Person och Egendom, och att de sednares behällande
utan den förra, sä mycket mindre wore winst,
som de äro omstiften underkastade, derföre dock aran
ej blottstillas kan. Hwad sjelfva Bewillnings-Titlarne
widkommer, sä ar jag RidderMpet och Adeln
derföre den reda stylvig, att om de icke äro de mest
lämpelige, är det lidsens korrthet, som dertill warit
en drifvande orsak. De torde dock uti allt annat
warit mera wäl afpasiade än uti den förökade Riksgälds-Fondens
antagande, deräst rangen mer än syff,
lornes indrägtighet fatt gälla. Men förloppet dermed
är korrteligen det, att sedan alla Titlar och
Prätecter till debiterande warit widtagne och med
utgifter belagde uti den som projectet utwisar brusto
ändä nägra och 22 Tunnor Guld; och dä war ej
annan utwäg nu att fyrdubbla Riksgälds-Fonden eller
Lön- och Betalnings-Afgiften, hwarwid den skyndsamhet
, som Utskottet pälades och derom jag fär
åberopa mig Herr Ofwcrstens och vice Lmdtmarstalkens
egit witsord, war ett betydande stal, att Utskottet,
oaktadt erhindran om en jemnare proportions
sökande, deruti icke inga kunnat. R wande ater antagandet
af denna Bewillning, sa är jag aldeles
willig, stylvig och redo, att ehuru jag uti betydelig
män fär »vidkännas utgifter, dertill bifalla, sä wida
de öfrige Sk änden deruti instämma, men i annat
fall uti samma proportion sim de deruti ingä, dock
med det wilkor, att hwarje Löntagare mä äga öppet
alt härtill assignera den af honom undfående anstagne
Lön, och att i ben högst oförmodade men fordom
ej sällsynte händelse, deruti något brusto, Bewillning
af honom i samma jemförelse ej uttagas
kan. Ändteligen och hwad tiden till denna BewillningS
utgörande angär, lärer Ridderstapet och A§sf
s deln
522 Ridderst- och Adelns protocoll
deln
ej undra, att jag i anledning af hwad i början
är sagt om den elaka följd en sä dryg Penningeutgift
för Rikets Inbyggare medförer och dä sa
mänga penningesvär löpa inåt den allmänna Casja»,
samt nästan derifrån tillbakars igen, för min del
icke kan tillstyrka att den för längre tid än detta
och nästa är ina gälla, och icke ens sa länge om freden,
genom wär wisa Konungs höga omsorg dessförinnan
stöde med fördelaktiga eller åtminstone ej
stadeliga wilkor att winna, utan böra nya statler'
pä nya råd och beslut an oMma, dm ock säkrare grunder
kunde under en lägligare tid utses. I öfrigt
anser jag ock nödigt, att Rivderstapet och Adeln förbehåller
sig att i fall Kongl. Maj:t stulle finna någon
utwäg att lindra hwad nu af ni för Rikets
sjelfständighet pä sätt som fogt är utfästes, Ridderstapet
och Adeln dä uti lika proportion af hwad umbäras
kan finge njuta sin andel till godo, äfwensom
i fall nägot eller flere af de öfrige Skändeu stulle
antaga andra Bewillningsgrunder, Rivderstapet och
Adeln jemwäl u au afseende pä det yttrande som
nu afgifwes, mä äga rätt samma grunder hos stz
pröfwa.
Herr Irstronmalm, Lamuel. Han ansäg med
tvördnkd det förtroende honom blifwit bewist att
wara en Ledamot i Bewillnings-Ulstotlet, derigenom
trodde han sig äfwen stylvig akt upplysa de twifwelsmäl,
som öfwer projeeket kunnat up komma,
och hade strifteligen författadt sina tankar. Da ventilation
nu uppkommit öfwer Bewillnings- och Krigsgärds-Utskottets
Betänkande, fä täcktes Ridderstapet
och Adeln tilläta, att jag för den enstilta del
jag deruti som Ledamot tagit, sär förklara de grunder
-
1789, den 2i April- 821
der hwaruppä min tanka warit bygd. Sedan Riksén/Höglofl.
Ständer i anledning af Hemliga Ut.
stöttets tillllyrkande förordna! Bewillnings-Summan,
fä tillhörde Bewillnings-U skottek blott akt dela denna
beskattning emellan alla Rikets Jnwänare och
Stand; efter allmänna kände tillgångar derwid kun.
de ej någon annan methode följas, än den som bade
ifrän äldre och sednare tider brukelig warit; ett
nytt utarbetningssätt fordrade wida längre tid än
Utstottet ägt och wore i sin nyhet alltid mer twiswelsmäl
underkastat än det, som genom en läng utöfning
redan wunnit Nationens förtroende. Ingen
ting hade warit lättare än genom Capitation utdela
Summan, hwilket ocksä warit under Ucstottets
öfwerläggning, men som der ej med fullkomlig wiflhet
kunde träffas hwars och ens förmögenhet, som
rätta arunden till all bestaktning och det hinder i
synnerhet mötte, att det af Barn folkrikaste hus,
som emot de» Barnlösa och lika förmögne snarare
bordt elter förra Författningar njuta lindring, blef
tyngst beskattad, sä kunde ett stift bestattningssätt
ej följas; att göra det genom Classification och
Taxering kunde ej eller i en gifwen Summa ste,
hwem kunde wäl försäkra att Taxeringen i alla orter
stulle sä flä ut, akt den inträffade med hela
Huswud-Summan; det är just Classification i Borgare.
Ständet, som gör akt aldrig med wisihet kan
räknas pä rätta beloppet af Bewillnings-Summan i
det Ständet, gansta fä i första Claflerne, men deremot
rätt mange och de fleste i ds nedersta! rummet.
En wist proCent af alla Egendomar, Heminan och
Lägenheter, hade kanske jemte en lindrig Koppskatt
warit det rättaste, men dertill borde först wara ett
Laga wärde, hwartill flere ärs tid fordrades, och när
Fff 3 det
822 Riddersk. och AdelnS protocoll
-
det äfwen i anseende till Hus i Stockholm, som för
Brandwakks-Afgisten redan blifwit wärderade, försöktes,
sä antogs det ej af Borgare-Ständet, såsom
ett nytt och okändt Beskattningssätt, således ivar för
U kottet ingen annan utwäg, hälst i frägan om
Tullen elier Aecisens förhöjning äfwen hinder mötte,
an att förblifwa i allt wid förra Författningar;
de grunder som 1770 ärs Bewillnings-Förordning
jemförd Med 1762 lagt, blef således de anledningar
Utskottet i det mesta genom en efter nu gifwen
Summas förhöjning följt; och sedan Utskottet i en
sadan sträckt beskattningen sä wäl till Städer som
pä Land och alla Näringar och Rörelser sa långt,
att de utan fall och undergång ej kunde tala mer,
alla Stand äfwen tagit en dryg och kännbar del,
samt öfwerflödet ehuru osäkert det i eattulen ar, och
i sin grund kanske aldeles origtigt, afwen beskattat,
till och med sjelfwa dagsljuset genom FönsterluftsAfgiften
ej skönt, sa brast anda i Hufwud-Summan
ring fär 2a Tunnor Guld, dertill war dä ej annan
u wäg an att genom Capitotion ester ,739 ärs Lönoch
Betalnings - Afgift fyrdubbelt ökt, fylla denna
brist, det ankommer nu pä Nidderskayet och Adeln,
att antaga eller förkasta hwad Utskottet tillstyrkt.
Jag kan sikwäl ej neka a't Löntagare äro i jemförelse
med andra högt beskattade, och faller i den
man som sysslor och Caracter innehafwes, afwen pä
en stor del af Ridderskapet och Adeln, men dä deremot
öswerwägas, att Contante Penninge-Löntaga,
ren genom 1777 ärs Mynt-Författning och i anledning
deraf upprättade Lönings-Stat, wunnit förbättrad
Lön emot hwad de förut ägt, sä lär också billigt
finnas, att de i narwarande Rikets tryckande
behof ej rätteligen kunna undandraga sig denna
Stats
-
1789, den 2i April- 823
Statshjelv; till deras lindring och att äfwen undgå
öfwerflöds - besättningen, som i sin Titul tyckes
strida emot det allmännas ratt och basta, men i sig
sjelf ej ar annat an en Koppskatt, har ett project
inkommit, som angar Consumtions-Afgift, uträknad
genom förhöjning af Landttulls-Taxan jemte en särskildt
Koppskatt, grundad pä Faddergäfwe-Afgisken;
ingen lärer kunna bestrida att all Consumtions-Afgift
är den naturligaste beskattningen, den drabbar
Consunanten mest och öfwerflödet räkas har närmast,
men huruwida den till nägon betydlig del kan äga
ruin dä alla Näringar och Rörelser i Städer och pä
Land särskildt äro i högsta mätto beskattade, är en
fräga som sörtjenar nogaste granskning, och hwilken
jag ej tilltror mig nu genast kunna tillräckligen up-.
lösa Men hwad harwid dock först förekommer är
Lswerseende och jemkning af grunden till beräkning
af Consumtions-Asgiften, som är Landttulls - Taxan,
älskillige persedlar äro der i jemförelse med andra
af enahanda wärde olika taxerade, och alltsammans
bör sä rättas, att det ej faller för hardt pä den exportable
effeclen, förut nog dyrt beskattad, och som
har sitt jemna och stadiga wärde, äfwensä bör nödwändighetswaror,
som till lifsuppehälle tjenar ej för
»stycket stegras, som wettar pä den fattigaste delen
af Nationen, »nen mast lägges pä öfwerflödswaror.
Min tanka »vöre således den om re8 wore intexre,
att den af Bewillnings - Utskottet förestagne
Koppskatt, grundad pä 1739 ärs Lön- och Betalnings
- Afgiften, skulle till hälften förminskas, samt
hwad om öfwerflödet är förestagit, helt och hälli? ga
ut, och deremot Consumtions - Afgiften pä det sätt
antagas, att Tull Taxan, sedan den wederbörligen blifFff
4 wit
82 4 Riddersk- och ÄdelnS protocoll.
»vit rattad, skulle tripleras och uppbörden wid LandtTullarne
ske, dä en tredjedel deraf efter manligheten
utgär till Statens behof och de andra twätredjedelar
sfiefwereras i Riksens Ständers Contoir, det gör en
Summa af inemot 20 Tunnor Guld, sorn swarav
emot hwad af U. skottets Betänkande kunde afgä,
nemligen 12 Tunnor af Lön- och Betalnings-Afgiften
samt 7 och en half Tunnor genom hwad man
pä Oswerflöds-Artitlen calculeradt, härigenom stulle
alla Tjenstemän, och de som tagit afsked, samt
hela Rivderskapet och Adelil och afwen Bonde»
Ständer winna en ansenlig lindring; Tobaks.Afgiften
blefwe dock beständande sä wäl som Förister,
Afgiften. Denna räkning star fä ut, att af Ridder,
skåpet och Adeln, Ständs-Perfoner och Tjensteman,
som enligt 1 Art, betalar »z R:dr 16 st. samt för
öfwerflöd 4 R;dr, tillsammans 17 R:dr 16 A., skulle
blott efter detta Förslag betala 6 R:dr 32 si.,
och hwart Bondehemman eller Mantal, som har 8
Personer och efter Utskottets Betänkande betala Z
R:dr Fg si 4 erst., skulle efter denna Plan betala 4
R:dr zo si 4 r:st.; meir som härtill fordras en ny
u arbetning i anseende lill Bewillnings - grundernes
öfiverseende, som ej annorstädes an i Utskottet med
de andra Ständen kan ske, och ej mer-an nägra dagar
af Riksdagstiden äterstäft, sä torde Rederskapet
och Adeln finna bast, att förblifwa wid Bewillnings,
Utskottets Betänkande, men i fall ds andra Smnden
fig ej derom förena, sä hemställer jaa om ej detta
dä kan bliftva en jemknings-utwag. Dä jag förut
förklarat de orsaker som jag för min del anser, hafwa
föranlätit Utskottet att ej »vidtaga någon annan
Bestattningsgrund, än Betankandet innchäller, sä
får jag ej uppehålla Ridderffapet och Adeln med nä?
.gm
1789, den 21 2lpril. 825
gra RedUer deraf; för akt beswara en ward Leda.
moks uopgifne Förslag om Clasfification, som ehuru
antagelig den synes wara, lik-val i »verkställigheten
ej later sig göra, för att ernä i det hela den stipulerade
Summa, kunde man föreskriftva hwart och ett
Taxerings-stalle desi del, sä were saken latt gjord.
Men der kunde också hända att en Adelsman med
liten Egendom och Manga Barn, wistande i Rikets
aflägsnaste Orter, af Taxeringsman anfägs för den
förmögnaste och beskattades öfwer all sin förmåga.
Anmärkning öfwer U skottets Betänkande ar äfwen
derefter gch^dt, att Torpare i » Art. ar lika med
Hemmans Äboer ansedde, det härrör deraf att enligt
Kongl. Resolution af 1744 haftva de ej fäkt åtnjuta
den förminskning som Allmogen 174g uti »739
ärs Lön- och Betalnings-Afgift erhöllt, hwilket likwal
nu borde rättas, och de som efter alla andra
Författningar bland Allmogen räknas, afwen i denna
utskyld sä anses, Ja de komma att betala hälften
emot Hemmans. Aboer, sä förhäller det sig äfwen
med Arbetsdrangar hos Adeln eller Ståndspersoner,
hwilka också i sednare Författningar bland
Allmoge anses. Detta torde wid Expeditionerne kunna
rattas, sä wäl som jemkning i de högre graderne
i synnerhet, och som genom 1739 ärs Förordnings
ofullkomlighet kommit att nu i Expeditionen inflyta,
det ar ej heller nägon rättwifa att en med 752 R:drs
Lön stall betala mer an den som ager 2 a zoos
Rchrs inkomst. H.vad Jern Contoirs-Afgiften »vidkommer
sä har dermed sä tillgädt, att dä 1772 alla
Jernbruk, erhöllt a-grdjedels förminskning uti 1762
ärs Bewillning såsom den högste Beskattning nägousin
warit, bewakades ej Jern-Contoirets rätt, hwaraf
bande att det blef ständande wid 1762 ärs Afgift,
Fff§ s°m
826 Ridder!?, sch AdelnS protocoll
soin
sedermera pä cn sä orattwis grund utgätt, !y
med samma stal som hela Bergslagen erhöllt förminstning,
hade wiflerligeu delaf dem inrättade Contoir
bordt njuta detsamma, och som alla Jernwerk
enlig' Utskottets Betänkande, om det bisalles, nu äterfomma
till 1762 ms Bewillning, sä tycker jag
det wara skal, a t Jern-Contoirct wid samma Be.
statlningsgrund förblifver, det ar sa mycket mer ratt»vist,
som det ar ett privat sammanstött, endast inrättat
för Bergsslagens beständ, hwaraf Kronan och
Riket drar en sä betydlig inkomst 'och nytta. Detta
Contoirs hela bestånd beror pä enstiltas behag,
som lätteligen kan upphöra om deras sammanstolker
amvändas till andra behofwer än hwartill de anflagne
blifwit; af fri wilja hafwa de utom all annan
Bewillning af sin rörelse äfwen en läng tid af denna
deras samlade Cajsa gifwit 10,000 Daler Silfwermynt
till Staten ärligen, hwem kan wäl emot
deras friwilliga Ja och Samtycke pålägga dem merz
Ia q är förwiflad att det i Ut stöttet Åtminstone ej
enhälligt kunnat hända, om derom ä Contoirets »vägnar
warit pämint, häldre mä denna tillgäng i Stats,
werter brista, än att källos kulstica och allmän säkerhet
rubbas. Han tilläde mnnteligen, att hwad tidens
bestämmande »vidkommer, torde det ämnet förtjena
ett noga skärstadande: Twä är »vöre en alltför
korrt Termin, och ändamalet med inrättande af
Ständernes Contoir kan ej derigenom tvinnas.
Hear, kllo^kenlkälll, Larl krollric. Wid det
af Herr Ofwersten och vice Landtmarstalken utgifne
Project, att igenom Landt,Tull uttaga säsom Contribution
circa 502,000 Rchr, torde mig tillätas göra
»lägra erindringar. DL rätta ändamalet wid fast.
1789, dcn 2i April- 827
ställands af en Bewillning är att tillse, det cn jemnlikhet
sä wid' möiligt är Medborgare emellan i p "-  portion af deras förmögenhet warder iakttagen, föl
naturligtwis att det Brstrifningssatt »om närmast leder
till ändamalet, bör antagas. Och dä blifwer
srägan om Tull Utgifter äro dertill de lämpeligaste,
hwilket efter min tanka icke sä förhåller sig, ty en
förhöjning i Tullen träffar blott Jmvänare i Stä.
berne och de Orter som till sitt uppehälle behöswa
köpa Landtmannens waror, hwilka, dä Säljaren wid
föryttrandet af sin »vara, »val lärer söka fä sin Tull
tillbaka af Köparen, igenom den nu projecterade Tullförhöjning
stiga lill ett pris, som nödwandigt stall
göra att Städernes Jmvänare stall gä under, och »ned
dem de fläste Näringar se sin bane, ett öde som
oundivikeligen förestår Rikets förnemsta Product,
jag menar Jernet och Bergsflagerne i Riket, och
hwarom jag är i stand att närmare dömma; Stängjernet
med allt öfrigt Smartsmide betalar nu Landt.
Tull och Recognition med 2 fl 7 r:st., hwilket efter
Pojectet tredubbladt gör 10 fl 4 r:st. Specie eller
z D:r 28 rrsi. Kopparmynt, i D:r Koppanuynts
rninstning är »väl i stället föreslagen i Bewillningen,
men igenom denna Tullförhöjning blifwer Jernet ända
belastat med Z fl i r:st. eller i D:r29 rrst. Kopparmynt
högre Afgift, än efter Bewillnings-Deputations
Betänkande, en päökning som för alla Bruk
blifwer högst tryckande och qwäfwer den Näring four
utgör Rikets förnämsta export, och som med för stora
Achifter belastad, ofelbart »verkar att »vära Grannars
Jern pä Utländska Handelsorter undersäljes
wärl, dä Kronan förlorar mer för mindre, deflutom
en Bewi"ning sä mycket obilligare som den förncmligast
lräffar en SorietL, som icke äger alt »rid ett
Riks
-
z-3 Riddersk. och Adelnö protocoll
Riksmöte
sjelf försvara sina rättigheter. Pä Arbetaren
inom Bergslagen faller denna Tullasgifken
ock för dryg: i den Ort der jag bor, fins icke något
enda hushall som icke köper Spannemäl mer elter
mindre till sitt uppehälle, och desiutom alta lifwekS
förnödenheter; Gcuffolk, Smeder och Dagkarlar med
smärre Torpare och Bergskarlar kö'a allt hwad de
hela äret förtära, pä Städernes Torg, och hwad
för en betydande Beskattning för detta fattiga folk,
dä de waror som de till sitt uppehälle behöfva med
en sä grof Tull warda b lastade; Jag wiil blott med
fä ord wisa skillnaden pä Säden, som utgör deras
förnämsta söda, nuwarande Tull för Räg gr 2 si
2 r:st. eller 26 r:st. Kopparmynt, efter projectek blifwer
den 7. si 4 r:st. och säledes 5 si 2 ttst. högre
an förr, hwilka den fattiga Köparen säkerligen får
ersatta; ännu dyrare blifwer födan honom, dä han i
brist af tillgäng pä Torget, nödgas taga den ur
Borgarens hand.. Ett lika förhållande ar med de
fleste Bergslager, hwilka alla köpa till en stor del
hwad till lifvets uppehälle och beqwamlighet hörer.
Säledes'faller en Be,kalkning som utgår genom Tullafgifter
förnemligast pä dem, som behöfwa köpa sitt
föda och bo inom de Kretsar der Tullar äro eller
kunna blifva upprättade, i synnerhet ä dem deribland,
som i anseende till sin Nättng ej kunna öfvergifwa
sin Hemort, hwilket den öfriga delen förmodeligen
lärer göra; Staderne och Bergslagens blifwa de
som tyngst komma att känna denna Tullasgift, dä
deremot Landtmannen, som säljer sin wara, ival torde
slippa något lättare, dä Köparen förmodeligen lärer
komma att återbetala den af Säljaren erlagde Tullen,
som blifwit uibetalt för waror, som han till sin egen
«ch de sinäs hungers stillande nödgas köpa, om de
1789, den 2i April- 829
an more alldrig sä dyra. Ingen Bestaltningsmethod
L lärer desiutom i sin uppbörd wara mera fautiv än
Landt-Tullarne: en »vidlyftig Betjening mäste hällas,
som igenom en myckenhet löner borttaga en stor del
af Kronans inkomster, som i annat fall borde komma
Kongl. Majst och Kronan till godo, desiutom
lärer ingen wara okunnig om, huru en stor del om
icke de fleste Besökare wid Landt-Tullarne göra sina
skyldigheter, och ju större Tullafgifterne blifwa, j«
mera fruktår jag att swekderwid föröfvas, lika tungt
för Laiidrmannen, fast olika förmånligt för Kronan,
och af h.vilken grund flere ganger lärer warit i project
att indraga Landt-.Tullarne i stället för att de
« nu sä ansenligen förökas. Mig torde slutligen tilllätas
ätt här göra en Reflexion. Att beskatta sig
sjelf, är Swensta Folkets urgamla ratt, till denna
dag helig hällen. Tullförhöjningar äro utan all fräga
en Bewiltning, men erfarenheten har wisat, att
när de en gäng blifwit bewiljade och äkagde, försvinna
de alldrig, oaktadt de orsaker som mättat deras
aläggande upphördt, dä likwäl Bewillningar ätagne
till naara wisia behof, minstats och förswunnit
i samma man, som de behof hwartill de warit ämnade
gatt borrt; farhäga att detsamma med denna alldeles
odrägliga Tullförhöjning händer, gör att jag
wägar tillstyrka Ridderskapet och Adeln, att detta
Project icke antaga, utan häldre förblifva wid Be»rullnings
Utskottets Betänkande, som ival torde tars>va
nägon ändring och rättelse, hwilket tiden dock nu
icke torde tilläta att företaga, men som torde medföra
en mindre betydelig olägenhet och den blott ställes
pä 2 är, efter hwars förlopp man kunde se och igenom
erfarenhet blifwa underrättad, hwad deruti behöfwer
rättelse och ändring, och dä derefter jemka
och
8zo Ridder!?- och Adelns protocoll.
och rätta sädant, i fatt en sä dryg Beskattning dä
widare skulle tarfwas. Hwarjem e den erindran torde
wara nödig, att i fatt någon Bewillning genom
Landt-Tutt Taxans förhöjning kommer att upp agas,
sä stor Summa som den nu projecterade tredubbla
förökning enligt Tull-Specialer och Räkningar utgör,
ofelbart ärligen af TulttDireclionen warder till
Riksgälds-Direclionen aflämnad, sä att nägon blandning
af Tuttmedlen och Rrksgaldsmedlen alldrig n>ä
uppsta, utan sä stor Summa som under namn af
Bewittning hädanefter wid Land-Tullarne kommer att
Uppbaras, och hwilket namn jag, ifatt detta project an.
tages, tror bast att pä denna Tullförhöjning bibehälla,
warder titt Riksgälds-Directions Disposition utan
all staga och uppehäll aflcmnad samt tillika fastställt,
att sä snart Rikets behof tilläta någon minskning i
Undersätarcns Skatter, denna Tuttförhöjning dä såsom
en annor Bewillning mä af Riksens Stander
sjelf.ve kunna minstas och förändras, hwilket alltsammans
Högloft. Ridderskapets och Adelns egit
mogna omdöme i ödmjukhet underställes.
Friherre Örnlkölä, härten ImllviA. Han
hade i gär till någon del ytirat sig, och li erat JernCon^oirets
Reglemente och P evilegier. B uks Societeten
har i stg sjelf intet att säga och ingen röst
wid Riksdagar. Jern - Contciret är deras enstilta
Caffa; Bruksägare äro och tillräeke^iaen hög' beskattade,
men dä han utaf Kongl. MafttS "Nådiga
Biltet antagit, at Riket kunde stä i wada och
Ridderskapet och Adeln till följe deraf beftntit att
hälla allt ospardt, wille han för sin del ej wara
emot den projecterade Beskattningen af Jern-Contoirets
Casta; dock med uttryckelig! förbehåll, att den
icke
1789, den 2i April- 8Zl
icke såsom Bewillning utan såsom Krigsgärd mätte
utgå, och ej längre än pä s:ne är. För öfrigt
consormerade han sig med Herrar LtnernZranat och
äVacktmeister.
Grefwe Oolrna, ^brakam. Att jag aldrig slösat
med Ridderskapets och Adelns tålamod, de fä
gänger under warande Riksdag wi warit tillsammans
in Plenis, derom wittnar min tystiäwnhet,
hwilken jag till stuts tänkt att bibehälla, men sedan
wid flere projecler och taxation der blifwer fraga
om min korrtare eller längre existance, fä skulle jag
billigt hafwa att förebrä mig, för en posteritet om
jag med stillatigande, såsom godwilligt samtyckte till
ett Taxeringssätt som efter mitt tycke är mindre afpatzat
efter hwar och ens mer eller mindre förmögenhet,
ty jag hör att Capitalionen tycks winna de
flestas bifall, hwarigcnom en som har till exempel
zo Hemman, ej erlade mera än den som hade t»,
således ester min oförgripeliga mening bör Hemmanstal
och rörelser biifwa rätta mättstocken, dä wi bäst
undgä all mannamän och godtycke hos T rxeringsmän
i Landsorten, den jag är, warit och förblifwe emot
sä längt jag förmär. Således är min mening att
wi nu formera och stadfästa ett Taxeringssätt, som
för dem i Landsorterne warande blifwer en säker
Conkrolle, ifall säger jag nägon mindre gynnande
Uppbördsman skulle kunnat missräkna sig pä nnn
förmögenhet. Skulle detta mitt project ej winna
burskap och jag borthalat tiden, kan den äterwinnas
genom en votering ifrån hwilken jag näppeligen lärer
kunna begifwa mig, med mindre jag ej får desto
större upplysningar än dem jag härlills inhämkadt.
Friherre O» Kietr, kluZoixst. Wid en Be
will
-
SZ2 Riddersk. och Adelns protocoll.
willnings formerande är förnämligast att iakttaga,
att den mä kunna gä ut och falla någorlunda jemt.
-2:ne prvjecter, olika till fine grunder, arv inkomne,
det ena frän Bewillnings-Wstoktet, det andra frätt
Bonde-Standet, funderat pä en syrdubblad Tullafgift,
och det g:dje Herr Wacbttla^erg, hwars basis äk
Capita ion. Han förente sig med Herr 8tiernZranäts
reflexioner rörande Tullförhöjningen, det fältet
är mest fautivt, och blir i längden Mest tryckande.
Wid Bewillnings-Utskottets Betänkande gjorde hatt
den anmärkning, alt repartitionen fpnes ivarn ojemn,
och owiss i Ulgifterne. Alt Jern - Contoire s Casstt
blifwit ihägkommen, more stridande emot Contoirets
Privilegier. — Känningen torde wäl ej wara hufiy
udsakelig, men präjudicatet att Privilegier kunna
brytas är wädeligt, medförer owisshet och möjeligen
stor stada i framtiden. Pä lika sätt förhölle det
sig med Ostindiska Cornpagniet, utur hwars Oetroy
Friherre I)u kiet^ uppläste tz. H., som fri ager det
frän beskattning. Det kunde wäl fägas, att tyngden
till en stor del faller pä Utlänningen; han ömmade
ej Utlänningen; men brytes tro och lofwen,
kunde det för wär handel i framtiden göra en gansta
elak werka»; hwiliet han för sin räkning willd
hafwa antecknadt. Capitalionen trodde han säkrast
fylla behofwen och blifwa minst tryckande: det är ett
olycka att de andre Ständen ej blifwit meddelte detta
project, han önstade att nägra dagars uppskof
mätte winnås till desi fullkomligare ularbetandeHwad
tiden anginge, instämde han deruti, att dett
borde ställas pä 2 ar.
Friherre kappe, kstam Wilhelm. Dä Rik,
sens Ständer ej allenast answara för ben redan gjor.
Le
1789/ den 21 April.
833
de Riksgälden, utan äfwen ätagit sig akt till krigets
fullföljande göra nya Län. sä mäste och till
besse förbindelsers fullgörande, Fond ansins. Dett
nu i fräga »varande Bewillningen är dertill före»
skagen. Summan deraf, kan enligt det Hemliga Utskottets
gjorde Calcul ej wara mindre, dä man har
till syftemål att ej öka, utan twer om i en liten män
minsta gäloen. Det lätcr wäl olikt, att mitt under
ett pästaende krig gora afdetalningar pä en Riksgäld,
som under fredslugnet blifwit njord. Men den som
»varit olycklig nog att raka. i Gäld mäste taga nä»
gon utwag till desi betalande eller ock se den alttid
ökas. Detta är det första ti fa te Riksens Ständer
hast att arrangera Fman.cerne: wi mäste fasttaga
det: wi mäste göra wart yttersta bemödande att
stadga dem. Men huru sivärt blir icke delta? hwad
skillnad för hwarje enskilt wisar sig ej emellan da
framsarne ären, och de förestående? »vi hafwa hast
fred: wi hafwa ej haft någon ökning i den egenie,
ligen sä kallade Vewillningen, de behof som skulle
fordrat en sadan, ha siva med Utrikes Län blifwit fyllde;
och desse indragne Penninge-Summor hafwa satt
Näringar, Odlingar och Förbättringar i gäng- De
hafwa »nedfört en skags (fastan inbillad) wälmåga,
som åstadkommit en »vällefnad och ösiverflöd, passade
efter hwars och ens medel att förtjena eller rättare
sagt att staffa sig Credit. En »vanlig följd af ett r
annan proportion än igenom Näringarnes tillwäxt
ökat Rörelse-Capitas. Hwad se wi för oss? . -  krig ! den största af alla ett Samhälles olyckor. Wi
se den största Bewillning detta Riket någonsin utgjort.
Icke underligt, dä wi nu pä en gäng stola
fylla ej allenast de närwarande behof utan ock dem,
som de förra ären med Län blifwit bestridde; och
Andra Bandet. GSS ända
8z4 Riddersk- och LidclnS ^rotocoll
ändä
derntöfwer Räntan för samma Län. Wi hafwa
nu att briata, bade de närwarande och de sramfarne
ärens utgifter! wi se Rikets naturliga Niringar,
kem, af hwilka alla dest Resourcer bero, med
Bewillninqar betungas; wi se dem, sedan alla lillwerkningspris
genom eic hastigt ökat Rörelse Capital
stigit, i anseende till lika sä hastiga Indragningar,
sakna sörlager, koin ej med samma skyndsamhet lunna
minstas. Wi se, de pä en lätt Penninge - tillgäng
endast calculerade Näringar, Förbättringar och
Odlingar förfalla: och wi se ost nödsakade att asstä
frän wära smä wällustcr och malliqheter, dem wanan
redan gjort nästan till nödwändiga; men som
icke mera pasta i hop med wär hushållning. A >t
detta blir dock ett medel till sparsamhet, en härdeur;
men dock någon winning för det allmänna; bchofwen
äro dock för stora, alt wid blott sparsamhet
uppfpllas. Det allmännas förnämsta winning och
bestånd i längden beror dcrpä, att alla de Näringar
som antingen producera wära naturliga behof eller
fylla wär brist deraf genom handel, icke sä betungas,
att de, ej mera lönande nedläggas. Jag will ej göra
Bewillnings Ukstoktels Ledamöter veu orätkwisan,
att af dem begära, alt de skulle hafwa jemkcck billigt
och rättwist emellan alla Näringar och alla S att.
dragande denna Bewillnings Summa. De hafwa ej
dertill haft tillräckelig lid. Och sanningen att säga,
tror jag ingen tid wara tillräckelig alt pä blott spekulation
grunda en jemn Bewillning. Erfarenheten
är den enda Läromästaren. Jag finner af det Högwördige
P este-Ständels bixtractum krotocolli as
den ,6 April, akt detta Sländet antagit den före»
slagne Vewillningen; att det Wällostige VorgareSländet
ester naara jmä förändringar gjort äsnen
1789, dcn April
-
835
sä, har jag ock hört. Deremot sägcs det att det
Hederwärda Bonde-Ständet antagit det af Herr Oswersten
och vice Landtmarstalken författade och i
samma Ständ ingifne Bewillnings-Förslag. Flere
project lill Bewillningens » görande äro lill Ridderstapet
och Ade n inkomne? alla syftande pä samma
föremål, men wida skilde i grunderne till Beskattningen,
Ett tydeligk bewis att ej allenast enstllte
personer, utan hela Ständ hafwa olika begrepp
vin de rätta och billiga Bewillningsgrunderne: ett
tydeligt bewis pä att ehwad Bewi lnings-project som
antages, ej stadga det pä för läng tid. Misstag
deruti kunde göra alltför mycken stada innan dcn
tiden insö-lo dä de lunde rättas. Jag will ej Staga
mig att bewisa, att Riksens Ständer äga rätt
att utsätta en wist Termin för Vewillningen. Man
blott förlorar med alt bewisa klara sanningar och de
bliswa ändä ej klarare. Jag skulle lika sä illa
komma ifrän att med berris styrka denna rättighet,
som om jag wille bewisa, att den som har ratt att
bewitja, har äfwen rätt att neka att bewilja, eller
att den som har rätt alt neka atl bewilja, har rätt
att säga när han nekar bewilja. Jag kan ock ej se
pä hwad sätt med förordnande af en wist Bewillnings
- Termin kan, som orden i Preste-Ständets
Lxtractum protocolli, förnärmas hwad VM Riksens
S änders sammankallande Kongl. Majit allena ar
förbehällit. Alt utsätta en ivist tid stll Bewillning
är helt annat, än att kalla Riksens Ständer till allmän
Riksdag, deremot anser jag det wara, att träda
Kongl. Majus ömhet och kärlek för dest trogna
Undersåtare för nära, akt misttanka att han uägonsin
med mistnöjc skulle se Rikets Ständer insör sig
församlade till dest och Rikets wälfärds bcfrämjanGg
g s ' de.
rz6 R^dderst- och AdelnS prstocoll.
de. Det stulle wara att träda dessa nitiffa Undersätares
trohet för nära, att tro dem någonsin i andra
afsigter komma tillhopa. Jag ser således ingen
betänklighet att föreflä en wist tio till Bewillningen,
om ock deraf stulle följa att i brist af andra
utwägar till behofwens fyllande, det stulle blittva
nödigt att kalla Riksens Ständer tillsammans. Det
är dock mindre fraga om något upphörande af Bewilmingen;
den nu utredde G'.lo-Summan Garantien
derföre: dennas fullgörande, ästadkomma nödwändigt
en Bewillning; men andra tider kunna yppa
andra tillgängar. Det är i afseende pä Vewillnings-jemkning
emellan de betalande som en determinerad
tid är nödig. Denna kan ej wara läng uran
risque, att de Näringar som blifwit för härdt belagde
stulle gä under. Den kan ej wara all för
korrt, att tillräckelig erfarenheten ej mä saknas. Manne
den kunde pasta att wara 2 är.
Herr von Lcliulirenfteim, Oa vist. Att fä en
Bevillning som skall befwära alla i proportion fulleligen
lika, är nära en omöjlighet. Owanliga pälagor
stola alltid förordsaka owanliga plägor. Wr
äro längt komne frän de tider dä U.-sala öde gjorde
till alla behof tillfyllest. Sjelfwa den gamla Jordeboks
Räntan och Tiondesättningen trycka olika, i anseende
till ärswäxt, Hemmannens belägenhet, och 0-  lika cultivering tid efter annan. Den rätta förmögenheten
kan swärligen pähittas om ej igenom inqvisitioner,
eller genom Eogangar, hwilka i Dannemark
och nägra Tysta Riksstäder dels warit, dels
äro ännu brukeliae, men hwilka wörö wärre än sjelfwa
Pälagan. Den personella Koppstatten faller
olika, och alltid tyngst pä Medelståndet, som i pro
por
-
1789, den 2i April
-
8Z7
portion har mesta Folcet u?i sitt Brödlaa, en Ledamot,
som äger ullas exstime och ltt aifwenhet, har
förestagit Capiftttionen säsom tjenliga^e o>h redigare,
än den mycket sammansatte Beskattnings»
Methode som BewillningS - Utstortet föreslagit; men
samma warde Ledamot torde benägit surna, att i det
proiectet Areln blott är taxerad till 82,002 R:dr,
dä Preste-Sändet är uppsördt till 80,000 R:dr,
begges Tjenstefolk inberäknade. Om ock Adelns
Frä se Bönder och Torpare stulle läggas dertill, sä
torde dock proportionen blifwa för ringa. Det är
wäl wist, att Adelsmän med sine Hustrur och Barn
enligt Tabellwerket icke fullt stiga till ett antal, af
11,000. Pwsoner, och deremot Prestcrstapet, Arademie-
och Skol Betjening med Hustru och Barn,
utgöra mer än 18,000 personer; men Ridderstapet
och Avelen lärer säkerligen i det yttersta ivid det allmänna
betrycket wittja bidraga till sina kära Medborgares
lottning, och icke öka en redan uthärdad
oförtjent afwund. Den arbetande delen as Samhället
tyckes ock i samma Förslag wara för högt belastad.
Lapitalionen är en wig, men tillita aldeles
arbitraire ting, och brukas derföre af Astens och
Asricas Veherstare, säsom ock af nägre Europeiske
Emvaldsherrar. Den har i Frankrike ifrän detta
Seculi början warit brukelig. Alla högre Personer
taxeras alltid efter samma Taris, men Meoelständ
och Närings-Idkare olika. Den werkeliga wälmägan
synes icke utanpä, den kan ärligen variera, och
mäste ibland, till en nödig Credits bibehållande ealculeras.
Rang', wärdighet och börd äro opälitelige
ting att derefter determinera taxering. Personer, uppförde
pä samma Nummer i Rang - Ordningen äro
gansta olika lönte, oberäknad deras enskifta förmöGg
g 3 . gen hel,
8z8 Aiddersk. och Adelns protocoll
genhet,
sä wäl svin deras Familles mer eller mindre
talrikhet. Af,ven sä medföra sällan mänga Anor
synnerlig rikedom, icke heller ökes densamma genom
högt tiklcrade Hofsystlor. Dä man sätter stätten pä
Tjenaren eller Aboen, sä faller den dock pä Husbonden;
lika sä om man satter Bewillningen pä Landtmannens
Produkter, sä faller den icke desto mindre
pä sjelswa jorden, det Anonyma Beskattnings-Förstaget
är snarare mera compliceradt än det Bewillnings
- Utskottet uppgifwit; men man söker mycket
upphöja den fyrdubbla, eller egenteligen Z gånger
emot förr, förökte Tull-Taxan, säsom den säirafte,
och dm hvilken jemnast stnlle trycka alla wederbörande
allt efter deras mer eller mindre förtäring
och rörelse. Herr Öfversten och vice Landtmarstat»
ken har wäl behagat antaga detta project såsom sitt
eget; men man kan wara förwistad, att sädant blott
sted! för akt afbryta widlöf,iga Discourser, hwilka
tycktes söra Ridderstapet och Adelen ifrän hufwudamnet;
det torde derföre sä mycket mindre ogunstigt
upptagas, om efter närmare granskning detta Taxeringssätt
stnlle räka censeras för ett märkeligt gift,
som fluteligen kunde aftyna de nyttigaste Medborgares
krafter och förmögenhet. Det första märkeliga
för Bonden blifwer emedlertid Tullpenningarne, hwilka
han förut haft nog sivärt att sammanskrapa. Wid
en tilltagande medellöshet mäste en tre gänger sörökt
Summa blifva för honom nästan omöjelig att hopsamla,
halst Peuniugebristen, Kronostämmor, nödige
Kläders och Saltwarors behof just twinga honom
att tillgripa sitt osta nog ringa Sades. Förråd.
Att lämna någon del af stn wara uti Tullstugan
till underpant blifwer åtminstone för honom impracticabelt
dä han arnar sig till Bergs- och pä wägen
stall
1789, Ven 2i April- §39
,stall västerå Uppstäder och Tullbommar.
Landt
tmannens
hopp att fä sin Spannemäl och VictualiePersedlar
m. m. i provortion af de förökta Onera
förhöjde, star honom förmodeligcn felt; emedan en
enkel person gemenligen mäste gifwa wika för Jncorporationer
och förenade Societeten, bulle det
ock någon gäng wid en knapp tillförsel för Landtmanncn
lyckas, att sä den förökta Tullen jemte Accisen
ersatt, sä träffade deria onda blott en annan
wärdig Medborgare. Pä någondera stall denna
förökta Import pä sädane oumbärliga förnödenheter,
som Spannemäl, Slaktkreatur, Smör, Fisk, Bränsle
m. m. falla, antingen pä Säljaren, Köparen eller
vä begge tillika, och begge äro de Medlemmar
af Samhället. Dä Taxor lägges ej allenast pä öfwerfiödiga
ConsumtionSwaror, utan ock pä de oundgängliga
behofwen, för att fä mycket säkrare erhälla
de päfyflade stora Jngälderna, sä ar det alldeles detsamma,
som att lägga skatten pä den närande och
trälande Jnnewanarens sivetk och möda. Höjes genom
Tullen priset pä ätliga och förnölliga waror,
sä stola nödwändigt alla arbetslöner tillika stegras,
och hade del dä warU mycket uppriktigare att directe
taga en andel i dagspenningen, ty dit stall dock
nödwändigt det genom Tull-taxationen förhöjde priset
gä, om ej wära arbetande armar stola bl i siva alldeles
magtlöfe eller öfwergifwa Landet. Dä Arbetaren
tager sitt igen af Frbriques- Bruks- eller annan
Närings-Jdkare, sä stola de nödwändigt söka, att
höja sina warupriser, vin de icke i sin tour stola
förloras. Aro wäre rörelser wäl af ven arlen, akt
dagspenningen wid wära korta dagar och kalla Climat
i proportion af den tre gänger högre taxerade,
maten förökas kan? Tilläter wär sörmögenhe- att
Gg g 4 hög
-
§4« Riddersk- och Adelns protocoll
högre
betala Swensta Manufacturwaror? Eller man,
ne ben förhöjde Tulltaxan stall göra Lurendrägare,:
lill en bättre Moralist? Förpaktare^ och Monopo>
listers skarpa eftersyn saint Galerbojor hafwa icke i
Södra Europa kunnat qwäfwa Lurendrägeriehandteringeu,
mycket mindre lärer det wid Sweriges talri»
ka strander samt mildare Regering wara görligt.
Bruks-Patronen, denna Sweriges förnämsta Fabrigueur,
samt största uppmuntraren och P-emisigijwaren
till den goda Åkerbrukaren, har isockals hungrige
magar att matta, han sätter lif och rörelse i gäng i
mänga sterila skogsbygder, som honom förutan, blott
as Wildjur bebos skulle, och han förser Köpmannen
med den enda betydeiiga Exportwaran till sin troqueringshandel,
af manga ost oumbärlige importer. Man»
ne Utlänningen eller dest Commistionair, sedan stulle
gifva honom ett runstycke mera för jernstången, uppå
den bewekeliga föreställningen, att han nödsakats
för att staffa stile Handtlangare ett nödigt uppehälle,
förhöja veras arbetslöner?
Den warde Arbetaren
behöfver alt skyla sin kropp. Är han en Landtman,
och först stall sälja sin ull, sa njuter hans fär«fwel
en sta uppmuniran genom en tre gangor för»
höjd Tull: Den belöntes förr med wackra Premier,
som diverse gangor dcste sednare tider blifwit nedsatte
anda till 12 proCent, men som rättare nu borde
heta 6 proCent i ameende till den widtagna laga
wärderingen i Hall-Rätten, och hwilka dock nu de
begge sista arén alldeles icke kunnat utbekommas.
Föres den af ullen tillwerkade waran äter till
Marknaden, sa sär Landtmannen ånyo godtgöra den
quadruplerade Tullen. Nägon korttänkt Landtman
torde inbilla sig, att den ifrägawarande Taxan blott
stulle träffa Borgaren eller Köpmannen, som kanske i
fä
-
1789, den April
-
841
fäwitffo af honom icke älstas; men da han förr ibland
rike fädt Accisen ärsatt, huru kan han wäl
förmoda att nu fa den förakta Tullen äterbetald?
Men bleswe ock priset förhöjt, sä stulle samina förhöjning
träffa Jordbrukaren pär contl-e coup! Den
Bonde eller Torpare b ifver ock att beklaga, font
iinnan ny bergning infaller, nödsakades af Spänne,
mälshandlaren äte-köpa sin förut sä högt sörkultade
> Sädestunna.  Det syneS icke eller nägon möjlig
chel
att Rikets mindre Städer stola kunna tala en
sadan förött Tullafgift ä bade Rudematerier och
tillwerkade warvr. Qm någon four blott lefwer af
andras svett och möda, stulle pä ett annat ställe
hafwa ynrm sig, att ingen stada wore om deste Städer
fdrwandlades i byar, sä kan en sä nidingsfull
och oklok tanka icke inom deste murar blifwa gällande.
I de mäst storer made Handelsstater finnes allsingen
Land-Tull, och hafwa någre Uwpstäder i Swerige
redan genom en wist summas erläggande, tillwunnit
sig en sadan nyttig frihet. Kronan undwikcr
medelst sädane accorders antagande en dyr Betjenings
lönande samt i synnerhet försnillningar, hwilka wid
en högre Tull snarare torde till- än aftaga. Medtages
utomdest wära Handelsstäders och Jernwerksstäders
förmögenhet; till hwem stall wäl Åkerbrukaren
dä göra sin afsättning? hwad stall ock sedan
nppehälla en redan »vacklande Handelswäg. Man
föregifwer att denna Consumkions-bestattningen stall
falla upvä alla lika jemt; men det star ännu sämre
in än wid Eapitationen. Utom hwad redan i anseende
till den fattige Landtmannen, Dagakarlen och
Närings-Jdkaren är sagt,sä har tillexempel etc hnshäll
som äger rooo Plätar om äret att förtära, en
Dräng och tiva Pigor; manne den solli har io,oc>»
Ggg Z Pla
-
842 Ridderff. och AdelrrS protocoll
-
Plätar att depensera ärligen, har tio uppaftande
Drängar och tings Pigor att regalera med högt förkutlade
Confumtionswaror! Manga Ståndspersoner
eiler sä kallade Avelige Wederlikar arv ofta med en
talrik Famitle i den ställningen, att medelst en knapp
tillskuren ärlig revenue med möda runna bärja sig;
huru stola de wid förhöjde priser ä Lifsmedel och
andra förnödenheter, möjeligen kunna finna en nöolorsllg
utkomst? Högloft. Ridderstapet och Adeln
tärer gärna öma dessa sina upplysta och warda Bcöder,
hwilka wid ConstitutionS formerande icke rakat
sä nägra representanter. En njugg Pro-Een are ar
alltid sivär att träffa och aldraminst räkaS han med
Consumtions-Bestartningen; men wäl träffas Arbetaren,
Handtverkaren och i synnerhet den idoge Fabriqueuren
hwars Wäfstolar, Spinnare- och Spolarewerk
förut gifwit honom en nog ringa afkastning.
,  Den inhemska Tull- och Aecis-Afgiften pa äte
lige
och söruökelige waror är i det fria Swerige icke
gammal. Den tog sin första början ivid 1622
ärs Riksdag för att lindra andra Pilagor och Bcwillningar.
Mattstocken skulle blstwr go:dedelen
af ,varans warde. Standerne förbehölls sig ock dä
r Riksdags Beftutet sälunda: Sa framt samma Tull
besiiines framdeles eser någon tid stadelig och ost
odrägelig, sä förse wi ost till HanS Kongl. Maj:t
ödmjukeligcir att den icke blifwer continuerad, säsom
icke heller till wart stora beswär och kunga förhöjd.
Men ftägas nu, om sä stedt, om denna Tull och
Accis tjeut till förekommande och lifande af andra
Palagor och Bewillningar? Om denna Waru Afgift
lom ifrån början warit en fri Bewjuning, icke alltid
blifvit continuerad, och som wärre är. i flere repriser
förhöjd; Om denna eller någon annan Taxa,
en
1789, de>r 21 April.
en gäng strhöjd, någonsin i detta Land blifwir nedfall?
En förökt Tull pä öfwerflödswaror säsom Caffe,
Thee, Såcker, Tobak, Bränwin, Ol, m. m., är
mera rimlig. Det är wäl en wig fa^on att taxera
per Capita alla sädane som möjeligen kunde bruka
öfwerftödSwaror, men Engelska sättet akt med Accis
belägga sjelfum waran är vwedersägeligen billigare,
om ock derwid någon försnillniikg ske kunde. Att en
slösare och drinkare ej mera stall omgalda stn wällust
och odygd, än den mattelige och nyktre Medborgaren,
är obilligt. Mänge ut,vägar att förekomma
understes aro och annorstädes påtänkte, såsom att
sälja Caffe brandt och malit, alt i stället för att taxera
Olet, taxera Maltet m. m. Mall-Taxan i England
utgör således en af de alldrabe ydligaste. Man
är har i S verige högeligen uppretad emot husvisitationer.
De ärv wäl beswarlige, men ingen Nation
kan wara mera ömtålig om sin Kid.rt/ suck proport^
än den Engel sta, och den tilläter denne bock
svr att slippa Landt-Tullar, att befordra Taxornes
rigtiga ukgäende, och derjemte uppmuntra inhemste
Manufactnrer. Att hardt beskatta Mjöl, Gryn och
Pundwaror, är wida oförsiktigare och härdare. Kan
den Engelska Arbetaren ej taga sig en mugg ö Porter,
sä får han läka det blifwa och haldre stilla den
pratzande hungern. Dä alla latta tillgängar aro
inedcagne, sä mäste man ester hand widtaga mera
vtjenllge, och wid Beskattningen skillja de till Lifsuppehälle
t högst nödwändige waror, ifrän de mera
oumbärliga, önskas dock akt det ej mä gä löst uppå
skjorta och stor, under den föreställningen akt wära
gamla Scytiste Förfader, i likhet med nuwarande Asiater,
och afwen Greker och Romare lefwat helt wäl
utan Skjorta pä kroppen och Skor pä sättren. Pä
det
844 Ridder!?- och Adelns protocoll
det
hela torde Högloflige Iiidderstapet och Adeln anse
för bättre, att ätaga sig en werkeligen synbar, än
en omärkelig och småningom enerverande Bevillning,
Det torde eljest blifwa, som man brukar saga, akt
stekas wid en liten Eld. Det ömaste af allt, arden
härda Taxationen pä Embetsmannen, som wisierligen
får träla för fin lilla Lön, och har ingen extra inkomst
dä han med redlighet will förrätta sin tjenst.
Hade Ridderstapet och Adeln under sin sysi.olöshet
nästlidne werka sätt rädplägas, sä hade kanste någon
utwäg lill desi lindrande kunnat utfinnas. Om den
föresiagne Tull-Afgiften synes något minsta Procenterna
utaf Lönen, sä höjes sä mycket mera prisen pä
Landtmanna- och Stadsmanna.waror, samt trycker
utomdesi sä försträckeligen alla dem svin stola hopskrapa
Lönen, att Embetsmannen stuteligcn genom
Leras undergäng förlorade mer för mindre. Enligt
det anonyma Projectet stulle ock Pnblicum ärfwa
tillika med Privata, och det till en sä betydlig del,
som 4 proCent af behållningen. Päfundet ar ingalunda
Nytt: ä^nAulke vicesima IckmrLäitatum eller
zo:de Penningen i arftägt är icke okänd; men
den sträckte sig alldrig till rätta Defcendenlcr eller
till fattiga. I Holland har man äfwen tyckt om ett
sädant Pnblici medärfwande z men det har blifwit
gansta olika fördelt ä nedstigande Arfwingar, närmare
och fjermare collaterale Arftagare samt alldeles
vstylde personer som erhällit Testamenten eller Legater.
Här aro 4 proCent öfwer hufwud lika projecterade,
som är för härdt, dä förut Inventarie-Utgifter
till IustitimStater och fattiga existerar. Följden
blifwer wäl mindre förmögenhet hos Efterkommande,
an nu lefwande Medborgare) men om Nationen
icke sä wäldigt kom att tryckas genom Inte»
-
1789, dm 2i April
-
845
, terestet för den redan garanterade Skuldsumman och
! proCenten warit mättelig tilltagen, sä hade detta
z Förstad, åtminstone i anseende till Sido-Ars bort
möta mindre opposition, helst denna Bestallning närmast
synes träffa den werkeliga förmögenheten, hwilken
eljest ar sä gansta sivär att igenfä. Dock hade
nu sadan Afgift ingalunda warit passande till en precis
ärlig Bewillning, men wäl till en Fond ck/Dnorti5lement,
om den eljest kunnat således ittviolabls
bewaras. Herr von Lcfiul^ensieim förenade sig
sedan, i anseende till Bewillnings-Terminens utsättande,
sä mycket mera med de Herran Ledamöter, som
welat utfästa tiden pä 2 högst z är, som wid ett
annat tillfälle förmodades wara bewist, att en Riksgäld
som 2 az gänger öfwerginge alla kända tillgångar,
alldrig i längd baras kunde: äfwen sä att de arma
Undersätarne icke manga är i rad förmädde uthärda
med en Extra Bestaktning, som inberäknad Brannwins-Friheten,
men oberäknade alla andra med iner
eller mindre stal sä kallade Ordinarie Räntor, medtoge
nära en grdedel af Sedelstocken. En wis och
mild Konung karr icke annat an ömma sig om sitt
Folk, dä det en gäng med förfarenhet sär betyga sitt
lidande. Dä fred och rädrum blifwer, tyckes utan
särdeles djuga Finance-kunstaper, »nderdaniga och
vswileliga räd kunna uppgifwas till den förstörande
j Gäldens betydeliga minstning föru-an Underfätares
mblottande. Att Riksens Stander pä wisia bestämj
da är lunna determinera fina Bewillningar tyckes
wara en ej mindre Laglig än billig rättighet. Kongl,
i Maj.-t har wid alla Riksdagar sedan Desi anträde
till Regeringen nädigst täckts yttra sig, att de Lagar
och Sedwanor, som framför 1680 warit öflige stul^
le ock nu wara gällande. — Pä hela 1620-talet
wo
-
846 Hadders?- och AdelnS prolocoll
wörö
Vewillningar och Krigsgarder ntfäste pä wista
är eller endast sä wida eventuele i sall kriget annu
pä ett eller annat är längre räcka skulle. Ibland
bär ock ett enda Ständ utså t tiden, och de andra
Ständen i det mälet icke yttrat sig, men merendels
hafwa allesammans concerleradt. En wärd Ledamot
har redan behagat anföra nägra sädane i förra Stenlo,
pä wist tid bestämde Vewillningar, och kunna
ännu dertill läggas följande: wid 1604 ärs Riksdag
Utfästes tiden pä Z är; 1609 pä 2 är; 1622
lades som förbemält är, Tull och Accis pä Inländsk^
waror som fördes till Torgs; 1644 bewiljades
pä I, högst 2 är; 1652 pä Z är; 16ZA äfwen pä
g är, dä Borgerskapet i synnerhet klagade pä QwarnTnllen;
1657, dä manga särstilte Provincie Riksmöten
höllos, bewiljadcs olika pä 2, z a 4 är;
1664 pä z är; 1668 dito pä z är; 1672 pä 2
är; ,k>7Z pä 1 är; Adeln i synnerhet 1678 pä 2
är; 1680 pä 2 är. Ständerne haswa alltid förbehållit
sig att deste Vewillningar och Gärder ej skulle
till deras rätlighe-ers försäng blifwa stäende, eller
de beswaras med andre pälagor thy förutan. Borgare
- Lttändet räknade icke en gäng Jnqvarreringen
ibland sina nödtwungna borgeliga Onera: i 1678
Riksdags-Bestut läfes: „alla Städer igemen utfästa
denna friwilliga Bewillning med det uttryckeliga förbehäll,
att wara frie och förskonte för alla andra
pälagor och befwär, ehwad namn de hafwa kunna,
som uppä Niksdagarne af Ost icke mottagne äro:
och der äfwen sä hända skulle, att Jnqvarteringar
och Förplägningar ike skulle, att the thä mätte uti
thenna bewiljade Eontributionen decourteras;"
Den mäste ock om Kronans Drätsel och Uppbörd
wara gansta litet underrättad som icke wet, atc stör.
1789, den -l April- 847
re delen af de nu för tiden säsom ständige KronoUtlagvr
päförde Artiklar, äro blotte Vewillningar;
oberäknade mänge sednare tillkomna Regale Rättigheter
och T xor, säsom ock tid efter annan förhöjde
Chartä-Sigillate-Afgisten, hwarmedclst Kronan deltaga
i alla köp, skuldfordringar med mera. Wid
wista af de äldre Riksmöten wörö inga Bewillningar
eller Krigsaärder utsäste, likasom under 1722
ars Regerings - Forms bestånd, anie gängor hände;
Onr eljest Lön- och Vetalnings-Afgiften, Slottshjelp
och Accis undantagas, hwilka dock wid 17g, ärs
Riksdag expreste säsom blo t continuerande till nästa
Riksdag determinerades. Riksens Ständer haf.
wa ock under nuwarande Regeringssätt, förfarenhet
för sig, att är 1786 Vewillningen utfästes pä 4 är,
af hwilka Kongl. Majst uädigst täcktes efiergjfwa
ett är; hwatz som war lagligt och tilläteligt är
>786 mäste förmodeligen äfwen sä wara 1789.
Swensk Mannafrihet stall i synnerhet bestä uii att
beskatta sig sjelf. Äga Ständerne icke allenast en
ostridig rätt att fritt gifwa till Rakets underhall.
hwad som funnoS nödigt, utan ock jemka
och afstä. sä tyckes wal dem ,om otwmwit gifwa
äfwen tillhöra alt jemka Bewillninqs-Termin,
eller aldeles afstä en oinskränkt tid, hwilken möjeligen
kunde racka uppä Barn och Efkerkcmmande,
som Högloft. Ridderstapet och Adeln för stn del icke
torde se sig berättigad att för en länglig framtid beskatta.
Sedan större Extra Stater behöfwas sä är
wisterligen en rädig omtanka nödig att icke Swerige
sörqwäfwer alla sina Näringar lika som Spanien
med fin Alcanala eller 6 ProCents Afgift af alla
stags säljbara ting, hwilken tribut ock tillförene
warit större, Swerige ager icke heller nägra Perm
848 Ridderst. och Adelns protocoll
vianste
Guldgrufwor akt dermed ersät a skadan.
Englands kloka Finance- och Taxerings - Sosteme
staffar Publicum af knappa ätta Millioner Menuistor
öfwer 40 Millioner R:dr i ärlig inkomst, dä
det af naturen mera gynnade och längre odlade Frankrike,
fom äger 24 Millioner Ja,vanare, med befwar
och ett öfwerklagat förtryck föga kan uppbringa tilt
Skattkammaren 60 Millioner R:dr, som dock i proportion
mot England borde stiga till 120 Millioner
dito. Om Sweriges Folknummer, Afkomst och Penningcstock
föga kunna jemföras med desta magtiga
Lander, sa lärer ännu mindre försigtigt wara, att
just malja det äfwentyrliga af deste Staters Financc-Systemer,
dä man saknar de Utrikes refoureer,
hwarmed de uppralthällit stna artificiella Entre-P.ifer;
men Utländska Exempel torde mindre behaga, ehuru
inhemske upplysningar »bland tryta. De konstige
Finance-Operakioncrne, fom emellan 1715 och
1718 i Swerige nyttjades, äro alldeles försträckande;
sedan Rikets Inbyggare genom Myntförhöjningar
och Beskattningar blifwit utblottade pä all redbar
tillgäng, sä pantsattes sedan all deras Egendom
i fast och löst. Ett Riksens Ständers Contoir inrättades
efter Regements-Förändringen, men wid Bewillningar
säg man sig utur ständ att godtgöra de g is
Tunnor Guld, hwarliil Mynt Tecken, Mynt-Sedlarne
och Stats-Obligationerne sig bestego; utan Liquidation
mäste uppgöras medelst en inhemsk NiksBan;ueroute,
som förstörde flera oskyldiga Medborgare
an 1682 ärs härda Liqvidations-Commisiioli.
Herr Lckml^enkoim tilläde fluteligen, att han
tillbragt wid past en sjettedel as fln lefnad utom Riket,
ibland i Monarkista, ibland i fria Stater; —
Och
!54-
1789, den 2i Aprll
-
849
Och ehuru Finance- och Dratsel-Werk icke warit
desi hufwudycke, sä torde dock något nyttigt hithörande,
inhämtas kunnat; men underkastade gerna stna
tankar wördsammeligen Ridderstapets och Adelns
np lyftare ompröfwaude. Tidens korrthet torde dock
göra en nogare granstuing denna gängen föga möjelig,
äfwen som Höglofl, Bewillnings-Utstotket nödsakats
hasta med detta sitt för Rikets walford sä
betydeliga arbete. Friherrarne I.antin§Llraulen,
(larpo!an8 ock Örnlkö!ck8, samt vice Presidenten
Lttirenbolks, Öfwer Ceremonie - Mästaren ^VacbstaZers,
med fleres påminnelser kunna wara af mycken
wigt, men i brådskan torde allisa stanna uti reservationer
till nästa gäng, och nu bäst anses, att af
2:ne motbjudande ting underkasta sig det minst wädcliga,
samt således förena sig med de Herrar Ledamöter
som anhälla om proposition, till bifall ä Bewilinings
- Utskottets Betänkande pä determinerade
2:ne, elier om Pluraliteten fä behagade godtfinna
uppä z:ne är.
Grefwe läevvenflaupt, Llaes. Dä nu Ridderskape
och Aoeln ändteligen fä företaga och stuteligen
afgöra ett sä wigtigt mål, som det nuwarande,
har jag tänkt, att tillstyrkande af de skäl jag häruti
arnar andraga till en förberedelse kasta ett betraktande
öga pä lop et af detta Riksmöte, samt närmare
inse huru detsamma af wärt Ständ bör anses. Wi
hafwa, mine Herrar, samlats hit i en stund dä Ailmanheten
förförd af de nedrigaste tungor och nestigaste
skrifter, fom ooätalt satt vssenteligen tryckas
och kring Landet utspridas, stadnadt i den öswertygeise,
det wore endast Adettr som wore stu den till
närwarande och tillkommande olyckor. Med delta
Andra Vandel. Hhh swäs
»so Hadders?. och AdelnS protocoll
swära
och oförtjenta omdöme om ost, intogo wi inom
detta hus wära stallen; näppeligen framgä nägra dagar
innan >vi fä röna wär Konungs onåd medelst
ett offenteligt förbud af all ventilation u!i ett amne, ,
det wi som ett Riksstånd och en sa wäsentelig del
af Lagstiftande Magtcn bordt enligt wära Lagar
tro wara wär rättighet. Wäre mest upplyste och
ständaktigaste Medbröder, ryckas ifrän wart Samfund
och inmanas i häckte. Hwad salsta belackare om
dem föregifwit weta wi ej, men det weta wi, att
dem ej nägot brott kan förebrås och att de emot Lag,
Riksdagmanna och Medborgelig Ratt redan rillbragt
öfwer 2:ne,Mänader inom Galler och Bommar ritan
att ens blifwit hörde. Lagarne aro, mine Herrar,
ej synnerligen wördade och Allmänhetens omdöme
ej ansedt af mycken wigt uti det Land, der de
ypperste Medborgare dragas utur sine hus i aflagsne
Fängelser, beröfwade af sine närmaste anhöriges
skötsel och umgänge, och det utan att minsta brot',
minsta orsak lill detta wäldsamma steg tros wara
nödigt att föregifwa. Är detta följder af ekt fritt
och lagbundit Regeringssätt, fa lare wi, mine Herrar,
fä medge den paradoxe, att Rom annu war en
Republique under de sednare Kejsares Regering.
Knappast sakne wi wäre allmänt älskade Medbröder,
dä ost förebringas en ny Lag under Namn af Förenings.
och Säkerhets-Act; den tid wi i början af
Riksdagen bestylkes för att onödigt utdraga, war nu
ej mera sä angelägen, ty mer an 14 dagar framgingo
och hwarje dag medförde för wärt Ständ en
fullkomlig inactivitet. Sent omsider fä wi detta mäl
lill afgörande. Ridderstapet och Adeln kan ej wara
sig olik. Den dyra Ed de swurit, det lyckliga Regeringssätt
de wördat, den nit de bära för Konung
1789, den 2i April. 851
och Fosterland aro de bindande stäk med hwilka de
för sin del ciislä denna Act. Ett Beslut hanlande
pä sä goda grunder hade ej fordradt sä läng betänketid.
Detta wigtiga ärende är knappast afgjordt,
förr än hela war uppmärksamhet och tankekraft mäste
samla sig till stärstädande af Hemliga Utskottets
Expedition; här möker ost genast en otrolig och med
wära och hela Landets wilker föga öfwerensstämmande
Gäld-iL>umma, för hwilken Riket säges häfta:
Ridderstapet och Adeln mera bekymrade om Rikets
upprätthållande och fanna wäl, an om de arga
och'salsta omdömen, som om deras förhållande kunna
fällaS, tror sig hafwa funnit en medelwag till detta
stora ändamälS winnande. Men, mine Herrar, j
arén mi t wittne, att dä wi i wära rena afsigter
wörö som mest öfwertygade om billigheten och möjligheten
af det goda Beslut wi wörö sä nara att taga;^
klef af Herr vice Landtmarstalken ost en Kongl.
Billet äter frambragt, hwilken till intctgjorde hela
wär öfwerläggning, med en Befallning lill Landtmarstalken,
att ingen proposition utan blott pä Ja
och jJej i denna sak singe göras, och med dek markeliga
tillägg, att Riket i fall af Afstag kunde ga
förlorat. Hwad blifwer en Swenst Riddersmans
pligt wid en sä oförmodad utlätelse as desi Konung?
Jo, mine Herrar, den innefa kas i det hedrande Beslut
wärt Ständ i denna sak tagit: nemligen att
wär egen öfwerlygelse wikit för blotta farhägan desie
grufwelige ord hos osi uppwäkte, samt att wi hellre
wilja antaga Tiggarestafwen än uppehålla ost
mev att stärstäda söljderne af detta wärt Beslut.
Under loppet af detta snart i g:ne mänader »varande
Riksmöte hasina wi oagtadt de mänge mest beryktande
och kraftigaste päminnelfer med DeputatisH
h h s ner
LZ2 Ridder!?, och Adelns protocoll.
ner ej fäkt nalkas wär Konung, iner än enda gäng,
wära Medständer ej mer än 4 gängor; hwad enighet
uki öfwerläggninqar och bestut ett dylikt utestängande
Lagstiftande Magterne emellan medförer, lämnar
jag hivar förnuftig menniska att dömma.
En vice Landtmarskalk hafwe wi af Kongl.
Majit fatt emottaga. Inrättningen af fördubblade
Landmarskalkar war för wart Ständ sä ny och omanlig,
akt äldsta Grefwe» till präjudieats undwikande
säg sig föranläten, att till Protocollet deremot protestera.
Herr vice Landtmarftalken mäste wi dock
lämna det witsord, att han med största nit och undergifwenhet
till punkt och pricka ätlydt och utfört
Kongl. Maj:ts Befallningar. Hura han bewarat
wäre rättigheter och emot sitt Ständ uppfyldt sina
aliggande skyldigheter, lämnar jag wäre Protocoller
att wittna. Wid genomseende af denna dock ofullkomliga
målning torde billigt den frägan uppkomma:
Äro wi ett RikSständ eller ej? A t wi det werkeligen
äro och fvrbiijwa är wäl intet twiswel underkastat,
dock mäste jag tillstå, att jag funnit det
wi under warande Riksdag oftare mottagit positive
Befallningar än wi blifwit rädfrägade. Högloft.
Niddtzrskapet och Adeln lärer häraf inse huru förmånligt
och behagligt detta Riksmöte för osi warit.
En stor rättighet hafwa wi likwal i behäll. Ett
fritt folk, som man ännu kallar osi, äger att bewilja
hwad de till Statens behof sinner nödigt; samma
rättighet hafwa de ofelbart uti tidens bestämmande.
Lätom osi, mine Herrar, alltid wara osi lika; antagen
Bewillnings-Utskottets project, jag medgifwer
att deruti sinnas flere fel till Beskattningens utstakande;
följder af den korrra tid inom hwilket det
blif
-
1789, den 21 April
-
8ZZ
blifwit utarbetadt, och Summans ätminstone uti wärk
Land oerhörda storlek, hwilka aldrig funna tillmitas
de upplyste Herrar och Män, som det sammanfattat;
jag medgifwer äfwen att- märt Ständ, utom proportion,
och pä bekostnad af wäre Privilegier blifwit
betungadt. Just desie skäl, mine Herrar, öfwer yga
mig, att wi deruti böra inga, dock pä en bestämd
tid af 2-me är; ifrän hwilket wi lika sä litet böra
wika som ifrän sielfwa projectet. Är Riket efter den
tiden i samma olyckeliga belägenhet som nu, dä är
allt hopp ute; är utsigten blidare, är wäl dä rätta
tiden till jemkningar, och pä det Allmänheten sluteligen
mä blifwa vfwertygad, att Nidderskapet och
Adeln gärna uppoffra egen förmögenhet för det allmänna
bästa, hwilket ined obestämd tid uti en sä
stor Bewilining jag är öfwerlygad aldrig kan förenas.
Friherre Vielke, luure. Det man nyligen
hört, kan ej straxt falla ur minnet, alldraminst dä
Let angar sä rörande ämnen som de, hwilka med
sä mycken sanning blifwit anförde af en wärd Ledamot.
Jag delar med honom kanftan af det mätt
utaf den olyckliga ställning, hwaruti wart Ständ nu
besinnes. Det enda wi weta osi med säkerhet äga,
är att för detta ögnablick njuta ett lif, hwars fortsättning
wi ej kunna förutse, om den blir osi af Allmagten
lämnad såsom en Nädegäfwa eller såsom ett
straff. Utaf wär Medborgerlighet hafwa wi dock
ännu i behåll den bedröfliga delen, atc med wara
Lif och Egendom understödja ett i wada stadt Fa,
dernesland. Jag instämmer med den warda Ledas
moten, att också de mätte pä ett detta Ständ wär,
Ligt sätt dertill uppoffras. Wi frede derigenom wära
Samweten, och om wi ej förr njuta den rattwiHhh
Z sa
SZ4 RiLdersk- och Ädrlns protscoll.
sa wärk ucpsät förtjenar, arv wi ätminstone derom
sörwisiade isian den stund da mennistomagt u phö,
rer. Det lärer således wara utan lräga, att Ridderstryet
och Adeln willigk ingär mi den föreflagna
Bewillningens Summa, och Delibermioner sälcdes
endast blir om sattet och liden af densamma. Tvenne
För sta gr äro insomna, hwaribland det som Herr
Öfversten och vice Landtmai stallen adopterat, sär
först granstas. Den der förestagne ConsumtionsAfgisten
är, ehuru »välljudande wid första påseende,
bade mera tryckande och wädelig an något annat
Belkattningssäkt. Jag will ej yrka deruppå, att wära
Tullar srän begynnelsen wari>' en Bewillning af
är 1622, som sedan blifwit beständande, och siera
resor ökad; en omständighet som bör ingifwa farhåga
derföre, som Räfven i Fabeln hade för Lejonkulan,
dä han jade Vestina terront. Jag will ej
heller anmärka möjligheten af nya Tullars anläggande,
der de kunde btifwa lönande: det ar nog med
de olägenheter som ända derwid möta. Först och
framst saller Tullen alltid tillbaka pä Säljaren, det
är Landtmannen. Köparen mä återbetala densamma
eller ej, sä minstar den alltid warans wärde.
Till exempel 16 si afdrag pä wärdet af hwarje tunna
inhemsk Räg, giorde ju den fasetigaste, fastan
osynliga Bestallning för Landtmannen. Huru ställe
icke Näringar dernäst derigenom förfalla? Huru stulle
icke Utländska med mindre Tull belagde Rudematerier
utestänga de Inrikes nyttjande wid wära Fabriquer,
och ändteligen orsaka att de ej mera producerades
inom Landet. Ändteligen klefve en sädan
Tull lika sä olampelig, som i wisia fall till och med
löjelig. En Renshud transporterad genom tre Tullar,
wore genom tullen betald till mera än desi wärde.
1789, den ar April.
855
>e. Afgiflen af 4 proEent pä Capitaler i Sterbhus,
skulle inom fä är nog kunna göra Kronan till
ensam Arftagare i de Slagter, der Sidoarf kommer
akt, som ofta händer, stiftas emellan äldriga Personer.
Förgäfves äberopas Englands Exempel utaf höga
Consumlions-Accisier. Utom det att de uti England
icke päläggas pa oumgängeliga lissförnödenheter, war
England wälmäende innan Beskattningarne hunno
till sin höjd, och framför allt ägde och ännu äger
bäde Nationel och enskild Frihet, Lagars werkställighet,
Handel och Näringar, grundade pä egen Spannemäls.
Product, egen Ull m. m.; huru nära detta
Land i alla desia fall nalkas England, lämnas till
hwars och ens omdöme. Jag stall således ej annat,
än för min del afstyrka Ridderffapet och Adeln
frän antagande af detta Förslag. Dernäst förekommer
Bewillnings,Utskottets Project. Detsamma har
den förmonen, att, ehuru tiden till upprättande warit
otillräcklig, dock wara mera arbetat, än de öfriga.
För att ej upprepa hwad flera wärda Ledamöter derwid
haft att erindra, inskränker jag mig inom fä
anmärkningar. Sju proEent af Penningelöner och 9
proEent af de indelte, är wisierligen öfwer höfman,
helst det ar mot ändamälet af alla Embetens inrättning,
att ätertaga nägot af den knappa Lön de fleste
af dem bestäs. Proportionen tyckes ej eller wa.
ra särdeles wäl träffad. Fem R:dr pä en Bistop
och 4 N:dr pä en Kyrkoherde i en Församling af
104 Mantal, men 9 R:dr pä en Subalterne-Officer
med indelt Lön, stöta all billighet. Summan
af Bewikningen pa Adeln och Adelns Wederlikar gär
till 25 Tunnor Guld, men Preste-Ständets till icke
fyllest 2; en sä obillig proportion bewisar att det
Högtvördige Ständet icke funnit för godt att lill
Hhh 4 mätt
-
8z6 Ridderst- och AdelnS protocoll
måttstock
af deras Patriotisme mot de öfrige Ständens,
malja Pemnngeafgifter till Rikets frälsning.
Mänga Articlar, och mista delar af öfwerftödsafgifkerne
torde gifwa anledning, de förre till oreda och
vwisthet, de sednare kill Fiscalisakioner och Chicaner.
Ästrstär nu endast att gransta det af Herr OfwerEeremoniemästaren
WacbstaFsr uppgifuc CapitätionsPcojectet.
Methoden dermed är enkel, o h således
bättre än wid de andra, hwarkill kommer alt man af
erfarenhe en funnit det Koppstatten alltid bättre utgädt
än andra Bestattningssätt. Om den Proportion
som är 1770 antogs, mar dä billig, sä mäste
den wara det annu; och om den nu skulle ökas pä
Ridderstapet och Adclns bekostnad, sä lärer det anses
af Ridderstapet och Adeln såsom i denna tiden
bade hedrande och nyttigt för Ständet. Efter 1770
ärs Vewillning war förhällandet emellan alla Ständens
afgifker följande:
För Adel,, och Adelns Wederlikar bemilljades 82
För Preste-S.ändet - - - 72
För Borgare.Ständet - « - 120
För Bonde-Ständet, Frälse-Vönder och Torpare
inberäknade . - - 420
Enligt nu uppgifne Capitakions-Project skulle
Adeln och Ständs.Personer gifwa 299. PresteS
änder 80. Borgare-Standet 326. Bonde-Ständet
648. Men enär åtminstone 202 Mantalsskrifne
Personer finnas pä Fralse-Iord, hwilka 424st
öfwer hufwud stulle utgöra 100 R:dr, för hmilkas
utgående ägarena stulle komma all häfta, om icke
Hemman och Torp stulle blifwa öde, blir
Adelns med dest Wederlikars och Frälse-Bönders
eller Torpares utgift i sjchwa Werket 39^,
Pre
-
1789, dm 2 r 7lpril>
Preste-S ändets rzlledel deraf eller -  Borgare-Standet 73,220 R-'dr mindre »
Vonde.Ståndet pä Skatt- och Krono-Jord
till öfwer 56202 hela Hemman, dä all
Fralse ej gör mera an 23,202 Hemman,
uti förhållande som n emot 8 eller -
85?
82
3-6
548
Detta Förslag rttgör dock, enar Frälfe-Bönder
och Torpare ej deribland räknas, endast 18 Tunnor
Guld, pä Adeln och dest Wederlikar, dä BemiLningsUtstostet
deremot föreslär 25 Tunnor Guld. Men
svin Capitationsförstaget ej hunnit utarbetas, anhäller
jag att ett Berednings-U stott mätte pä näqra
limmars tid fä detsamma öswerse, och sedan till Njdderstapet
och Adeln öfwerlämna; en desto mera billig
begäran, som Borgare-Ständet lill dylik granskning
sätt anwända hela fyra Plcnidagar; och pä
det icke detta Plenum mä fruktlöst förbigå, får jag
den äran tillstyrka, att frägan om tiden till Bewill»
» ningars ätagande, mätte i dag företagas. Wid den
samma utbeder jag mig fä yttra mina tankar. Jag
har hört den besynnerliga satsen drif.vas, ast cu limiterad
tid för Bewillningen stulle wara att falla in
uti Kongl. Majns Höga Rätt, att enligt 38 Z af
1772 ärs Regeringsform ensam kalla N.kfens Sländer.
Det lärer ej tarfwa Bewis, att den four gifwer
friwilligt, ager ocksä rättighet akt utsiasta tiden
och sättet af dest Gäfwa; ty det ar en Axioms.
Aila liders praxis, till och med under Souverainitetens
ok, har warit a t Bewilja pä bestämd tio:
aro wäre rättigheter, wär frihet mindre nu, än dä?
En sä tryckande och till sä tet sä outredd Ve st -  ning, som denna, kan ef sägas wara annormnoa urtagen
än pä höft och försök om densamme meo LanH
h h 5 de:e
8Z8 Ridderst- och Adelns pro^ocoll
dets
bestånd kan sä till Summa som Repetition utgå.
Lika liket kail den af Riksens Ständer ämgne
Garantien medföra en förbindelse till ewigt fortfarande
af en sadan Bewillning som denna. Om än
det medgifwes att Riksens Stander ingått i borgen
derföre, mätte de äga samma rättighet som hivar och
en annan Cau ionist, nemligen: att dä Huswudmannen
brister i betalningen, med Creditorerne jemka
vm densammas Terminer, som satt; aildraminst kan
utsättandet af wist tid strida emot Kongl. Majus
Höga Ratt, att ensam kalka Riksens Ständer. Wi
hafwa hördk Kongl. Masits Nädiga Löfte, att understödja
Riksgälden med Subsidier om och när sädane
fäs. Huru kunna wi weka om den eller andra
Resourcer, dem tiden stall tillskynda, icke kunna
pä manga är göra Riksens Ständers kallande onödigt,
vm än Bewillningen upphörde, an mera är det
onekeligk, akt den nu i frägawarande Afgift består
utaf twenne skiljaktiga fast till deras gränsor icke
determinerade delar, nemliaen Bewillning och Krigs,
gard. 45 af 1/72 ärs Regeringsform utstakar tydeligen
att Krigsgärd bör upphöra och Ständerne sammankallas,
sä snart som Kriget upphör. Wi böre hoppas
att Kriget stall stutas inom detta Äratal, hwarutan
detta Land föga lärer kunna räddas. Enligt
äberopade H. af Grund-Lagen bör icke allenast Fäderneslandet
dä stonas för Krigsgärd, utan också
Riksens Ständer sammankallas. Tiden till nasta
Riksmöte bör derföre wäntas Lagligen inom ett är;
och dä - Ridderstapet och Adeln utfarter Bewillningars
Termin till 2 är, hwartill jag i ödmjukhet styrker,
gär den öfwer den tid inom hwilken efter all
liknelse ny Riksdag bör förcstä efter Lag, och da
lärer ingen kunna bestylla Ridderstapet och Adeln,
att
i?8y, den 2i April
-
8Z9 '
att hafwa trädt Kongl. Majus höga Rätt till Ständers
sammankallande för nära.
Friherre chantinA-chauken, ^Ibrocltt. Sedan
Ridderstapet och Adelli giswit sitt bifall till Hemliga
Utskottets k.xtractum krolocvlli, uti hela desi
widd, för att ej blottställa Fäderneslandet för den 0-  förmvdade wada, hwaruki Riddersta ets och Adelns
afsiag hade kunnat störta Riket, enligt Kongl.
Majus Nädiga S.riswelse till Herr vice LandkMarstalken,
äterstär nu den wigtiga Frägan, huru
wida Ridderstapet och Adeln igenom Bifall till en
Bewillning af 8a Tunnor Guld mägtar fullgöra
den Förbindelse de sig igenom Garantien af Rikets
Gäld ätagit. De fleste Herrar, som under Deliberation
01N Hemliga u stöt eks kkxtractum protoeolli
yttrade sina tankar, ansäge ben af bemälte Utskott
föreflagne Bestatknings-fumma, såsom allt för tryckande,
ja sä högt tilltagen, att den omöjligen af Landet
kunde utgä: detta anser jag äfwen wara en ostridig
sanning. Men, mine Herrar, att den profeterade
Bewillningen wida öfwerstiger Landets tillgängar,
det anförer jag icke såsom ett skäl, att pä densamma
göra nägon afkortning; nej, jag wilt heldre bewilja
öfwer förmägan, än att jag skulle wägra det som
länder till Rikets räddning. Summan är uppgifwen,
utan hwilken Riket icke är hulpit; skulle wi inläta
osi uti nägon granskning huruwida denna Summa,
vm den ock de första ären till Riksens Ständers
Contoir skulle inflyta, afwen kunde i framtiden af
Landet betalas utan desi totala utarmande, dä were
i detta ämne mycket att anföra, hwilket jag med stillatigande
förbigär, emedan ingenting derwid kunde
winnås; ty sedan Rikets Ständer fatt emottaga Ri,
tets
860 Rrdderst- och 7ldelns protocoll.
kets Gäld och Statswerket behänit Rikets Fonder,
dä äterstär ej annat an akt bewilja anda ti!! yttersta
Skärstven. Förmodeligen lärer Leke Riksens Ständers
Contoir igenom indragningar uti Slaten kunna
utaf Statswerkets medel fubliveras utöfwer beloppet
af de 9 Tunnor Guld, som tillförene warit anflague
list Riks-Gäids Fonden: oen Bewillning af
12 unnor Gnld, fom Stakswerket enligt Hemliga
U flottets yttrande kräfwer, gistver ju för det narwarande
föga hopp om nägon lindring uti den förestag»
ne tunga Beskattningen. Jag ar derföre af den tankan,
att om Ridderstapek och Adeln uti fakernes närwarande
flick, ätager sig en Bewillning wida öfwer
förmägan, ådagalägga de bade för samtid och efterkommande,
att oinskränkt nit och karlek för Fosterlandet
har styrt deras Be stut. Således kan jag icke
annat an för min del tillstyrka, det BewillningsU
flottets P wject mätte tagaS till grund för den
Bewillning som nu Hall utgöras, dock sa wida de
öfrige refpective Medständen deruti inga, och med
det uttryckcliga förbehåll, alt om nägon minskning
uti BewiSlningen pä hwad fält fom helst skulle tillkomma,
Ridderfkapet och Adeln matte fatama minflning
proportionaliter tillgodo njuta. Hwad aker ti.
den beträffar till denna dryga Bewillning torde försigtighet»
fordra, ack den ej utsattes längre an till
2:ne är. Om Riksens Stander pä längre tid skulle
ätaga sig denna Bewillning, kunde det handa att
de mindre förmögne Medborgare uti Staten, hade
med förlust af sin timmeliga walford, köpt kunflapen
om Rikets Gildbundna belägenhet samt rättigheten
att igenom Ständers Fullmägtige förwalta
Rikets skuld- Men dä den Beskattning, fom Riksens
Ständer wid detta Riksmöte lärer sig ätaga,
ej
1789, den ar Appjs. 861
ej allenast innehåller en Bewillning till Statswerket
> och ett Sammanskott till afbetalning pä Gälden, utan
^ äfwen en Krigsgärd, hwilken efter Krigets stut bör
jemkas och rättas efter beloppet af krigsomkostningarne,
sä följer häraf, att en inskränktare tid, för den
i frägawarande bewillning lärer wara den lämpetigaste.
I fall att Ridderfkapet och Adeln skulle i likstämmighet
med ostvan anförde tankar stadga deras
Beslut, anhälter jag, alt Lxtractuin krotocolli deraf,
ofördröjligen mätte afgä till de andra EManden.
Följande tilläggning får jag äfwen göra: Jag sinner
wät alt naara jemkningar uti Bewillnings Ut»
flottets Project borde kunna äga rum, men ar tillika
af den tankan, att desse jemkningar swäriigen lärer
kunna werkställas u i en sä talrik Samling som
denna, och förestär således, det Bcwillnings Utskottet
mätte höras, i anledningar af de erindringar fom
under öfwerläggningen blifwit gjorde, deröfwer inkomma
med sikt utlärande huruwiva BewillningsUtflottets
Project kan tala »agra jemkningar utan
att stora hela Projectet. Jag tror äfwen att Afgiften
för Sidenmeubler och Förgyllningar utgör en sä
obekydelig object, att den utan synnerlig afsaknad uti
Bewitlningssumman kunde utgä utur Projectet.
Herr von ^näerxkon, ^lexanäer. Friherre
Carpelan hade till en del anfördt hwad han arnade
säga. Det anginge egenteligen Officerare som tradt
utur tjenste», nar någon efter go ars tjenstetid tagit
afsked, lärer det wara ganska billigt att en sadan
Contribuerar mindre an den som annu tjenar
och njuter Lön. Herr von TAuäer^on hade tjent i
ZZ ars tid, gjort Finsta Campagne» i förra kriget,
bewistat Aclionm wid Korpo ström, blifwit blesterud,
tradt
86- Ridderst. och AdelnS ^rotocoll.
trädt utur timsten, utan Hederstecken, utan sin be.
gäran fädt Capitaine Caractere; det more hardt om
han komme att plikta för sina g,orda trogna tjenster
nied en drng Contribution, och trodde att han, en
gammal Man af 7g ärs alder och pä graffens brädd,
jemte de som med honom more i samma omständigheter,
borde wara fria frän sadan afgift.
Allmänt frän Vänkarne förklarades att hedern
borde wara fri fran förtryck.
Och Herr fläZorttorn, claäs, förbehöck sig att
i P 0 ocotlet fa telna: när schuldén är fängflgd,
hwad har hedren att ivänta
Herr
von Leidor klagade ifrän sin bänk, att
han wid Taxeringar ej fädt tillgodo njuta 1748 ärs
Förordning, och instämde med Herr von ^nckerslon.
Herr von Nöök. Sedan Rikets Ständer
ingätt att betala Arkets skuld, är endast srägan huru
den stall betalas med minsta känning för Nattonen,
och den säkraste att inflyta under Riksens
Ständers Contoirs Förwaltning. Sa snart Bewillningen
ensam grundar sig pä Luxen och Oswerflöd.
chä blifwer den owisi, ty när nöden trycker Underfätaren
sä drager man in alla onödiga behof som undergå
taxering, och Riket härigenom kommer aldrig
ur sin skuld. Blifwer beskattningen grundad pä
Kopp- ester Husivudstatt, sä kommer den fat iga att
betala lika med den rika, om intet drygare af sin
inkomst, således har den den följden med sig, att den
drifwer Underfäkarena ur Riket, och Vewistningen
faster ej ut ; utom att mangen Adelsman eller Ståndsperson,
wistande pä Landet, har knappast tillgäng
att
1789, den -i April- 86z
> akt betala den förra Bewillningen, huru smärt stall
det intet blifwa för honom betala pä en Termin 8
Ndr för sig, Hustru och kanske flera Barn. Wi
böra säledes söka den lindrigaste utwägen att komma
frän fåken, men söm ej urmarglar pä en gäng Undersälaren.
„ Ridderstapct och Adeln har aldrig
- uti Swerige betalt någon Koopstakt, som mindre
wärdigt desi Ständ; hwilket Ridderstapct och Adeln
päminner sig wara yttrat af Hans Excellence Herr
Grefwe kerken pä sista Ritsdag. Nar Landtmannen
och Borgaren smäningom asbördar sig Eontribution
sä känner han inlet sin börda, och kan hästa
ut i flera är. Till winnandet af den minst känbara
Bewillningen synes mig wara Accisen och Con«
sumtlon, samt genom en mättelig förhöjning pä Schoch
Landt-Tullen/ Detta medel att Contribuera till
Statens underhäll har den ypperligaste Undersåtare»
af Monarker, Konung kHkokiL II. i Preusien
widtagit, äfwen som de kunnigaste Nationer England
och Holland. Derföre hemställer jag till Högloft.
Ridderstapets och Adelns wisa bepröfwande
om intet Krigsgärdens och Riksstuldens asbördande
och hwaru i Riket nu besinner sig, kunna hjelpas
genom Accis samt Sjö- och Landt-Tuliens förhöjning,
som den enda säkra och minst kännbara. —
Hvad liden angar, sä conformerar jag mig med Hr
Öfversten Baron äVaclitmoister och önskar att Bewillningen
blefwe bestämd pä 2 är.
Herr von LilanZ. Dä jag nu aswen för min
del får den aran yttra mig öfwer en sä öm och hufwudsakelig
fräga, som Bewillningen till de af Secrete
Utskottet förcflagne ärliga 70 Tunnor Guld,
stall jag deruti wara sä korrt som möjeligt. Hwad
864 Aiddersik- och Adelns protocoll.
alltså först och franrst sjelfwe BewitlningSsaktet angar,
sä tror jag wi göra säkrast om wi följa de
g i-nde - och propositioner dertill, sonr. wär Vewillnings.
Deputation utsi alal; men som densamma ar
dork r oet hela gansta tryckande och kännbar, och ett
Project under Herr vice Landtmärstalkens namn i
gär blcs uppläst till förhöjning pä Tullarne såsom
en ConfuitiouS-Accis, hwarigenom wi kunde wilina
en ärlig lindring af circa go Tunnor Guld, sä kan
jag intet annat nu för min del au densamma högeligen
tillstyrka, helst in et BewistningSsätt i hela
Werlden annu befunnits mera vmärkeligt och sakrare
utgätt, samt mera warit a fp a siar efter hivar S och
eris rörelse och tillgångar an Tull- och ConsumtionSAcciser,
hwarföre det och allmänneligast sousttterat
sig och allmänncligast blifvit widtagit. Det later
myckel alt Tullen bliswik tripplerad, men da altt
dekra dock icke utgör mera an allenast 2 Daler 2
öre Kopparmynt -ä en Tunna Räg emot förut,
och NB g öre Kocparmynt mindre pä ett Sfep»
pund Jern, äii BewillningS-Deputation projecterat,
sä ar ,ädant omärkeligt ehioad det ock stulle falla pä
Säljare eller Köpare, hwillet säkert ster ömsom efter
omständigheterne allt efter waranS iner eller mindre
>iltgang och begärlighe- ; dock bifaller jag de ta
pro.ect till Tullförhöjning icke med andre wilkor, an
att detsamma afven uppför nar de öfrige nu härmed
conuccterade Bewillningar en gäng stulle luttra
upphöra, samt ines lörvehäl! att af ast den öfriga
rojccterade Bewillningen asdrages deste zo Tunnor
Guld i samma proporsion som zo »örhäller g
tstl ga. Hvad äter beck af äkstiliige RrddersiapetS
och Adelns Herrar Ledamöter pwo-ecterade tiden af
2 ar kitt BewiilningenS upphörande angar, sa kan
jag
55. 1789, den -l April. 865
j jag för min del deruti ej wara af enahanda tanka,
s och det hufwndsakeligaste af den grund, att jag icke
kan wara mig olika u k det jag en gäng solenniter
ingätt och bifallit. Dä wi biföllo det Hemliga Utskottets
betänkande i hela sin widd, sä biföllo wi ock
i ock med detsamma, ej allenast att garantera eller
päkaga ost hela Rikets stuld, utan all de till den
andan af det Hemliga Utskottet projecterade ärligen
utgående 70 Tunnor Guld, dels som Jnteresten,
dels som afbetalning pä Capitalet. Och wi förbebölle
ost endast att obehindradt fä yttra ost öfwer sjelfwa
Beskattningssattet, att utgöra ärligen de begärte
och bewilljade-pO Tunnor Guld, men ej akt utlära
ost widare huruwida de stulle upphöra eller ej;
ty dä hade cpvmllio LN, som egenteligen war hufvud,
frägan, ännu icke warit afgjord; huru ar det dä
möjeligt, mine gunstige Herrar, akt wi twertemot ett
sädant formeligt Beslut, och sjelfva sakeus natur, nu
skulle kunna saga att denna Bewillning som wi re.
dan bifallit ärligen stola utgå, stall upphöra om
2.me är. Alla de Präjudicater som här blifvit uppräknade,
pastar ej alldeles till närmarande casus.
Riksens Ständer aga frihet att bewilja ester intet
dewilja, akt bewilja pä fä elter manga är, och deruti
består en af deras yppersta Friheter, den jag ar rakt
sa öm att bibehålla och försvara som trotkS nägon
annan; men mine gunstige Herrar, dä wi sjelfwe i
anseende till förekomne omständigheter afsäga ost denna
frihet dä wi bifalla att betala ett wistt Capital
och wista ärliga interesten derföre, sä gar det icke
an att upphöra med werkställigheten utaf ett sädant
beslut föcr an allt är fullgjord ; sä har utom dest
praxis warit i alla tider med dylika Bewillningar,
BrölloppSgärder, BegrafningShjelper, FaddergäfAndra
Bandet. I i i ' wor
866 Ridderst. och Adelns protocoll
-
nior etc. Wid alia sadane tillfällen har Riksens
Stander bewiljat en wist Summa i ett för allt, och
sedan wist huru mycket deruppå ärligen Mlle utger
tills NB. hela Summan more betalt, men alldrig
hafwa de sagt alt en dylik Bewilining skulle upphöra
om 2 me ar, utan först nar hela den bewiljade
Summan blifvit betald. De hafwa uträknat pä huru
manga är den kunde utgå, och i anseende dertill
determinerat tiden, endast detsamnra kunde wi och mr
göra, och saga, som wi bewiljat betala 1260 Tunnor
Gulds Capital, och derpä ärligen 70 Tunnor
Guld, hwaraf i proCent ärligen afgär pä Capitalet,
sä stall denna Bewillning upphöra circa efter
nägra och 62 är; eller och förr i fall Riksens Stän
ders
Contoir genom Substder, och öfwerstotten af
Krigsomkostningarne finner snarare utwäg till asbetalningar
pä Capitalet, än genom de föresiagne pr»
Centen; men att saga att wär Bewillning stall uppbära
om 2 är, sedan wi förut sagt att wi stola bewilja
70 Tunnor Guld ärligen, tills stulden ar betald,
finner jag wara lika sa stridigt, som att Riksens
Stander stulle hafwa sagt att Faddergästvair
skulle upphöra om 2 är, da den annu icke war
till hälften betald, oansedt de tillika 0,villkorligm
afgjort att betala den fullt ut. Jag senterar allt
för wäl de öma connderationer som harwid med allt
stal lunna göras, nemligen: wi weta icke huru wart
tillstånd är i framliden, men när wi icke considcre-»
rade detta när cpumliio an afgjordes, utan owillkorligen
samt ruan ålit förbehåll vatogo ost 1262 Tunnor
Guld, samt 72 Tunnor Gulds ärliga cffbetalningar,
sä patzar det icke heller att göra nägot förbehåll
wid c^nwllio yuannoclo, hwarigenom csuwllio
an blefwe upphafwen och innihilerad; utan inöjlig
heten
-
1789, dan 2i April- 867
. heten huru delta stall kunna utgä, fä wi nu endast
I öfwerlemna ät Försynen, med lika tillförsigt som dä
wi päiogo ost betala denna fafeliga Summan äfwen
som Hans Kongl. Maj:ts egen wishet och LandsFaderliga
försorg, hwilken ltli sa öma och inärkeliga
ordalag som bekant är, östat af ost detta oinskränkta
och nästan öfwer war förmåga stigande bifall, med
mindre han sjelf utfinner nägra andra möjliga ukwägar
dertill. Slutligen, mine gunstige Herrar,
hade jag trodt akt den af mig uti mitt ödmjuka Memorial
af förleden gårdag wäckle staga först stulle
afgöra-s, att genom indragningar och besparingar upphjelpa
wär Handelswäg, för att derigenom möjeligen
komma i ständ, att ärligen winna sä mycket som
wi utsticka uti Interesse-.!, men som detta nu söre.
gädt, sä anhäller jag att dermed fä uppskjuta till.
ett särskildt deliberalions-amne.
Friherre von Duben, Dinäric staccch. Jag
tillstär upprigtig!, att ingen kan äga bättre rätt att
tala och räda uli Bewillningsfragor, som blifwa sä
tryckande för Jorden, än siere Posiesiionater och Hemmansagare.
Det är mig okärt att jag ännu icke
warit sä lycklig att fä cn Jordtorswa. Den af Bewillnings-Utstot-ek
förestagne Bewillning träffar ost
samteligen. Det more wist illa tänkt om jag, för
del jag ej äger Jordbruk, stulle önsta att detsamma
blefwe belastat genom Onera och Pälagor som de
kunde undwika genom Capitatton. Jag är ivida
skild ifrån att lill alla delar densamma klandra ; Capbation
kunde en gäng med fördel antagas, mea
desi grunder böra med noggranhet utredas, sädanf
fordrar tid och erfarenhet; man kunde dock med wisihet
saga, alt om denna stall af en hop fattig Adel
Ilis ut
-
168 Riddcrsk- och Adelns protocoll.
utgå, som i anseende ti!! Hustru och mänga Barn icke
aga sä mycken inkomst som dest afgift, sä mäste
den för mänga lindras, och hwad denfamma kunde
ökas pä nägra fä store, men kanske usta. hwem kunde
aldrig uppfylla bristen. Att ösa den pä den arbetande
hopen, wore än omöjeligare. Jag frägar
derjemte Herrar Ridder,rapet och Adeln hwad billig
förebräelfe stuve icke kunna göras wärt Ständ, dä
hela wär Capitation om den utgår, icke gör mer au
88,000 dito. De andra Siänden kunde aldrig sig
dermed nöja. Afunden skulle personalisera nägra
fä rika Pvstrstionater. Dä Pälagor äro uträknade
efter Förmögenhet ware sig rick Jord, Hus
i Städer, Inteckningar, Rörelser, Ofwerstöd med
mera, sä tvckes denfamma wara bäst afpastad. Bewillnings-Utstottets
betänkande har afseende pä alla
desta delar, och om ej det är fullkomligt till alla delar,
sä har det för sig den förmon att alla syra
Sländens Ledamöter deruti deltagit. Jag frägar
ödmjukeligen huru wi stola och kunna komma ifrän
delta widlöftiga öfwerläggningsämne pä annat sätt,
än alt hälla ost till nägot wistt. Sä mycket jag kan
af Discourserne inhämta, sä äro de flesta tankar delte
emellan detta och Capitations-Projectet. Alla äro
dock öfwerens om tiden, nemligen: för 2 är. Det
wärsta Project i min tanke, blir det som minstar
Conkribution för Adeln det obehagligaste, och med
hwilket de andra Ständen aldraminst lärer sig conformera.
Jag underkastar Ridderstavet och Adeln
huru illa det torde wara att tili dem proponera nägot
dylikt Project: det wärdigaste är det, hwarutinnan
Adeln sig mest betungar, men det kan ej till en början
ste för mer än kort lid. Friherre Duben
uppläste derefter hwad han strifteligen hade författat,
1789, den 21 April- 869
tat, sä lydande: Af alla ämnen, näst den Personliga
säkerheten för Underfätare och deras Egendom, är uti
Länder ingenting af mer wigt, än son» Bewillningar:
Underhållet för Negenten, för Presterstap, Domare
och Soldater, fordrar Medborgares ärliga sammanstött
af deras ärliga inkomst och förtjenst, för att
njuta det öfriga ostördt. Detta sammanstött, friwilligt
till sin inrättning, enfattdigt till sin natur, har
allstrat den nu för tiden i alla Länder wanstapade
wettenstapen som kallas Finance. Den rätta Financen
är den, att med Undersätares minsta saknad och
kostnad läka dem njuta rätt och säkerhet. Den elaka
Financen läter betala sielfwa osäkerheten med ragut
mäl. Rikens olyckor säsom hungersnöd och krig
fordra vwanliga Bewillningar. Det är Financens
Mästerstycke dä samtida wcrksamhet dem upphjelper.
Denna Finance är i wära tider bland förlorade konster,
desi mitzbruk är all uträkning pä barn och bar»abarns
samt efterkommandes bekostnad, swett och
möda, som wore defle ej sielfwe berättigade att deraf
ensamme njuta frugten. Hwad inan med wisihet
kan säga, är att de i de mesta Lander en gäng ej
lära sjunga Fädernes Löfsäng. Swerige har att till
flrifwa
desi brister Konung L.-rnu XII:s Krig, Finsta
och Pomersta Krigen, samt till någon del sednare
tiders Ofwerstöd, och miflräknade Financer. Dä
England räknar twähundrade och nägra fyratio Mil.
livner pund Sterlings stuld gjord pä 12 är. Mennistan
är ett intet i jemförelse ined det hela; men en
dödlig »verkar likwäl pä flere äldrars, Seclers och
Folkflags wälfärd. Swerige, detta ost kära Fosterland,
sällan lyckligt, städse sjelfständigt, är med mindre
tillgängar danat till mindre behofwer. Wi bäf
wa
för en framtid, wi äro bekymrade för det när
Jii
z wa
-
87° Rldderff- och Adelns protokoll.
»varande. De faror som hota ivar Konung och wär
Fosterbygd samla wära sinnen och wära bjertan, oron
är billig, snutan är wanhedrande. Östersjöns nu
frusna bölja torde innan kort föra Swensta Flaggan
till Ärans Tempel. Enigheten stall göra osi
oöfwerwinuerlige. War Konung styrer efter Desi
höga wishet, Lagen i den ena handen och Swärdet
i den andra, Desi Mrgtär lira stor som oen ar Laglig,
och med wär önstan förenad allt sedan 177».
Medlet och Penningar felas endast, allt annat torde
mara i full ordning. Om wi ej äga Perustatter,
sä gifwa wi dock allt hwad wär Konung äskat. Pä
en timas tid garanterade wi 88 ärs skulder, förvägra
dagar sedan werkningar af krig, öfwerstöd,
siere hwälfningar och missräkningar allt sedan är 1702.
Warde Medborgare, latom osi i dag med samma frikostighet
antaga och bifalla den af Kongl. Maj:t
begärte nya Bewillning af 82 Tunnor Guld, och
sadant för z ärs tid. Man kunde billigt säga att
cn snar och hastig fred gjorde de tillgörande Länen
onödiga, följaktligen en sä stor Bewillning pä flera
är; man kunde saga att ibland flere oförwäntade
Millioners Subsidier snarligen ankomma; samma
följd blefwe ännu iner. Otwifwelaktigt lika sä, om
en god Fred förskaffade Kongl. Majit och Riket
Krigsomkostningarne betalte. Men i alla hände.ser,
ehuru tryckande denna Bewillning tyckes blifwa; sä
är min uppriktiga öfwerlygelfe, att om någonsin
Swerige stall anses kunna föra krig, och ehuru gerna
Nation önstar dem, sä mäste desi Jnnewänare
magta 70 Tunnor Gulds Krigsgärd, och hwad som
ej behöfwes till Jnteresien pä de 21 Millioner Garantie,
ma i den händelse afgä pä Gälden eller i
sin män tjena till minskning pä de tillgörande Länen.
1789, dcn April
-
8?l
nen. Det wardigaste af Ridderstapet och Adeln,
det mest hedrande och skyndsammast blisiver, om wi
utan minskning emottaga och bewilja det af Bewillnings.
Ulskottet gifne betänkande. Detta U stott har
ju want sammansatt af alla Ståndens Ledamöter.
Hwart Stand har bewakat sin rätt, o 0 jag för min
del ser med nöje, att wart bänds Fistlmägtige hafwa
i närwarande Rikets trängande omständigheter
Magit sig allt hwad upptänkas kan. Ingen kan
begära att detta Hederwarda Utskott skulle pä 14 dagars
tid utarbeta ett sä fullkomligt Projecl, att ej
derwid kunde göras margfaldiga erinoringar, helst
det den sista dagen mäste bruka, jag wct ej hwarföre,
all möjelig skyndsamhet, fast det snart blifwer
14 dagar, som Ridderstapet och Adeln warit beröfwad
den angenäma skyldigheten, att fa bjuda Konung
och Fädernesland deras fria Bewillning. Det är
sannt att Löntagare äro fwära belastade. Det war
ej längesedan Kongl. Maj:t pä goda 'stal i Räder
fördubblade deras Löner, men sedan den tiden mäste
de fleste Löner köpas, och nu lämnas Kronan tillbakars
sä ansenliga proCent deraf. Bruken äro ansenligen
bestattade till och med Iern-Eontoiret, och
andre för Utlagor priviligerade Werk; men wi mäste
önsta att en hwar icke undandrager sig en Utgift och
Pälagor pä 2 eller g är, hwilka om de ej efter den
tiden kunna minstas, ätminstone pä ett bättre calculcrat
sätt repeteras sedan 2 eller g ärs erfarenhet
uppgifwet de bästa grunder. Man kunde pä cn annan
sida säga, att inan alldeles saknar den refource
som en i allmänhet till antagande Bränwins-Bemistning
kunde tillskynda, och som werkeligen hos osi
ligger pä bordet sedan sista Riksdag, men med hwilken,
pä den foten den är, jag förmenar, att
Ii i 4 ät
-
§72 Ridderst. och Adelns protocoll
-
åtminstone det Hedenvärda Bondeståndet tills wida,
re sig gansta nöjd förklarat. Stulle nä nu emellan
ost stilde ifrån de andre Ståndens Ledamöter uppkasta
flere betänleligheter, sa ulrät ades härmedelst
endast tidens utdrägt. Det Loss. Borgareståndet
stall äfwen antaait det af Bemillnings-Utstotlet föreflagne
projeck: Det blir än en orsak, a>t osi med dem
derutinnan förena. Jag underkastar således Herr
vice Landtmarfkalken och Höglofiige Ridderstapet och
Aveln om wi ej böra begära Herr vice Landtmarstalkens
proposition till bifall af merauämde B-ewillnings-Utstottets
Förflag till Bevillning af 82 Tnnuor
Guld, sä wida de andra Ständen deruti inga
inberäknat de in Tunnor Guld ungefärligen Extra
Bevillning som förut till Skaten warit anstagne,
och sadant för 2 eller g är, med den tilläggning,
att ehwad framdeles pa denna Bevillning minstas
kan, det mä ste i jemlikhet med all 4 Stånden.
Friherre fermelin, Lamuel. Sedan Höglofl.
Ridderstapet och Adeln bifallit Hemliga Utstottets
betänkande i anseende till den wada, för hwisten
Kongl. Masit förklarat att Riket i annan händelse
more blottställ, sä lärer Ridderstapet och Aocln äfwen
för det närwarande samtycka till den föreflagne
Bewillning af 82 Tunnor Guld. Densamma belastar
Rikets Jnnewänare med sä dryga utlagor att
efter allt utseende en stor del förlora sina Egendomar,
fina Näringar. Jordbrukare, sä af Adel som
af de andra Ständen, bliswa genom kriget, folkbrist
och besia utgifter oförmögne att till egen och Rikets
nytta stöta och odla deras Jord. Bergwerken, som
förut äro i högsta matto Taxerade, blifwa genom tillökning
i Afgifter sä nedtryckte, att de efter hand
öde
-
178st. den 21 April. 873
! ödeläggas. Handtverkare, dä de under allmän falI
ligdom ej kunna sä lifnärittg, bliswa antingen Dig*
' gare eller flytta 'ur' Landet. Och Handelen lärer ej
k halvås genom Privilegier när Rikets tillwerkningar
aftaga; När ingen finnar kipa ullrnsta waror, när
af U l -.»idsta SikjP i stället för Swenste, wisas ost
den wänstr.pen att wär sjöfart idkas. Nidderstapeo
och Adelig ehwad de mätte förlora, bibehålla dock dea
äran. det goda samwe'e, att ej hasina warit orsaken
till Rikets olyckor. Derföre styrker jag äfloen att
bifalla Bewillnings-Utstottets Betänkande; uren pä
det nägot hopp ännu mä wara om Medborgares och
Rikets frälsning, hemställer jag wördsammast alt wt
ej mä ste, u'an med följande tre »villor. 1:0 Dä
den af Hemliga U skottet uppgifne Skuld-Sunil na
och Krigsgärd as 21 Millioner äro antagne för Rikets
Gäld, böra äfwen Ränta och Afbetalning ste af
Rikets medel och inkomster. För det närmande äloge
wi osi hela Bewillnings-Snmman esler wär an,
del. Men när fred blisiver, förbehälle wi osi att genom
öfrige inkomster och genom besparingar, jemte
en lindrigare Bewillning, denna förbindelse mä fullgöras.
Dertill ar sä mycket mera stal som en del
af wära Ledamöter i Hemliga Utskottet förklarade
wid öfnerläggningen den 8 sistl. till Protocollet, att
1 Kongl. Maj-.t i Hemliga Utstottet utlosivat sig mi -  ja pä sadant sätt understödja afbetalningcn pä Rikets
skuld, och dä besia Ledamöter tillika försäkrade, att
dek ivar med Kongl. Majps Nädiga tillstånd, att
sadant gass Ridderstapet och Adein tillkänna, sä följer
deraf, att detta är ett wilker, hwarförutan Ridderstapet
och Adeln ej samtyckt till den i Hemliga
Utstottets Betänkande utsatte Skuld- och BewillningsSumma.
2:0 Att Ridderstapet och Adeln samtycker
Ii i 5 Be
-
874 Ridder!?- och Adelns protocsll.
Bewillnings - Utskottets Betänkande med förbehåll,
att de öfrige respective Ständen för sine delar likaledes
deruti inga, och i annan händelse, at det
ändras och jemkas i samma män för Aaeln. Men
dä Bewillningen är sa dryg pä Rioderstapet och Adelns
Egendomar och Personer, att för mangen äfwen
ibland dem utmätning af deras sista behållning
eller afskrifning för fattigdom synes bliswa flutet
eif deras Bewillning, sa rörbehälles, att om Kongl.
Majit i Nader skulle sinna, det Rikets tillstånd
medgifwer att nägon minskning ull Bewillningen
kunde äga rum, den proportionaliter för Aveln mätte
tillgodo beräknas, helst Zkdeln wid detta tillfälle
haft afseende ej pä sin förmögenhet, att med beständ
i längden kunna Bewillningen utgöra, utan pä Rikets
behof. g:o Att som denna Bevillning äfwen
innefattar Krigsgärd, hwilken enligt 45 Z. Regeringsformen
nied kriget bör upphöra, der orden sä
lyda: sä snart kriget upphör böra Ständerne sammankomma
och de nya Gärder, som för krigets skull
pälagde blifwit, genast upphöra. Och tillika efter
stadgat bruk Bewillningen pä wist tid utsattes, hem«
ställes att denna Bemillning antogos pä 2:ne ärs
tidi hwarefter om den widare erfordras, den dä kan
af Riksens Ständer reparkeras efter Folkets och
Näringarnes däwarande tillstånd, som mot det narwarande
kan blifwa af olika beskaffenhet. Jag tror
desia wilkor, hwilka ej kunna hafwa nägon werkau
pä närwarande krig, wara sä nödwändig för Ridderfkapets
och Adelns säkerhet och för Rikets beständ,
att Ridderskapet och Aoeln lära sig derom förena.
Herr 8tiern§ranat, Larl; wille endast upplysa
angående Herrar Officerare som med förhöjning pä
Ca
-
1789, den -i April.
875
Caracteren gatt utur stensten. Bewillnings-Rkstottets
betänkande äberovar 5 7748 ärs Förordning,
i kraft hwaraf de äro befriade. Det kunde ival
hända, att de sällan tillgodo fä njuta detta undantag;,
ty Taxerings Männen torde ofta hafwa sivärt,
att utreda frägan om krigssörtjenstcr. Det kunde
Lock pä det sättet hjelpas, akt alla de befriades som
fädt afsked med blott en grads högre Caracter. De
A, sti liga påminnelser lill en stor del gansta wäl
grundade, jemwäl Borgare. Skändets erindringar,
sä wida de ej influerade i Huftvud-Summan, tillstyrkte
Herr LtiernFranat mätte fä gä lillbakars till
Bewillnings - Utstollek, der de lättare än in Pleno
kunna jemkas, och tillstyrkte han äfwen att sjelfwe
Expedi ionen af Bewillningen utaf U stöttet mätte
författas.
Friherre Duwall instämde häruti, och att bade
anmärkningarne och hufwudsaken till expedition remitteras
ät Utskottet.
Herr Lpalcloncreut?, fobi. T^cl. Han hade
sent i sin tour kommit att tala, men under Difcourserne
sätt den upplysning, alt af de g projecterne
egentligen Bewillnings Utstottets ansägs bäst. Det
angäende Tullförhöjningen är ansedt oantageligt.
Han mäste äfwen bekänna, att utom andra Conuderationer
sunne han derwid den swärigheten, att Uppbördsfättet
och Redogörelsen bleftve osäkre. Tultniedeln
inflyta i Stats - Contoiret och desi räkningar
komme derigenom att sammanblandas med Riksens
Ständers Contoir, och ett sädant sammanblandande
hade man welat förebygga, och han afstyrkte det
jemwal. Snarare stulle han wara böjd att bifalla
Vewillningens utgörande genom Capitation, ty han
wore
r?6 Riddersk. och AdelnS protocoll
wore
alltid benägen för lindring, och han anfag den
fördelningen säfvm jemnast. Men som, esler hwad
han af Discourferne hördt, desi grunder torde wara
underkastade oreda, fä tillstyrkte han, stödd pä de
flestes yttranden, bifall af Bewillnings-Utstottets project.
Sjelfwa namnet Bewiltning, falter utan all
fräga rättigheten af när och huru- Tidens beramande
styrkes af alla bade nyare och äldre exempel.
Han instämde uti tiden af 2 är: derföre ar ej sagt,
att den dä upphörer eller förswinner; om tillfälle ej
yppas, att den kan lindras, kunde den continueraS,
ehuru med förändringar, jemkningar eller begwämtigare
utsättande, han godkände för öfrigt det förflaget,
att jemkningarne och expeditionen mätte ste i ett
sammanträde af Vewillnings-Utstottet.
Friherre ^stellvärst, Lric Oöran, förmälte,
att han kommit sä fem att tala, att hwad han ha»
de att anföra wore öfwerflödiqt. Af projecterne
hade han funnit Bewillnings-Utskottets mest utarbetadt,
det Anonyma odugligt, Capitationen best. Han
wore bock färdig bifalla det som de fleste funne
nyttigast, men pä det sätt, att de 8a Tunnor Guld
ej längre än pä 2 är bewiljades.
Friherre Du kim?. Han hade hast den aran
att yttra sine tankar, akt han funnit CapitationsProjectet
redigast, men sedan han blistvit upplyst
om de swärigheter som det skulle med sig föra, samt
att detta Projecket hwarken wore nog utarbetat, eller
tid och rädrum dertill gäfwos, sä förenade han
sig med bifall till Bewillnings Utskottets betänkande.
Friherre Duwall. Det wore magta grannlaga
att utreda det bästa Bestattningssättet, han hyste
-
1789, den 21 April
-
877
isie mesta förtroendet till det af Utskottet utarbetade;
de andre wörö' enffilte Personers, Utskottets wore
8udstrala vateria till Detibcrationen, det hade
hm äfwcn bifallit med Herr 8tiernAranals tilläggning.
Om det ej med allmänt bifall antages, utan
votering stulle begäras, trodde Friherre Duwall akt
Propositionen stulle förena allas önskan om den blefwe
sä inrättad, att om Ja winner, bifailes Bewillnings
- Ustkottets projcct, men att om L7cj stulle
winna, de andra Projecterne dä komma under öfwerlaggning,
dock i alla fall att tiden ej längre än
till 2 ar utsattes.
Herr vice Landtmarstalken bad Ridderstapet och
Adeln intaga sina ställen, och utlät sig, att sedan
28 af Ridderstapet och Adelns Ledamöter tält, torde
ämnet wara sä upplyst, att esker sin rättighet
han kunde afbryta ventilationen, men det stöde dock
öppet i fall nägon trodde sig hafwa widare akt
erindra.
Friherre Ltrömkelt, kreclric 6oorA, anmärkts
i anledning af hwad Friherre Duwall föreflagit om
proposition, att i fall Bewillnings-Utskottets project
ej bifalles» kunde Capitations-Förslaget, komma r
contra proposition, emedan det Anonyma tyckes ej
wara i fräga.
Herr von Lckulrwnsieim yttrade sig, att dä
han förra gängen hade äran tala, sä har han wal
sökt wisa laglighelen och nödwändigheten af en wisi
B-willnings-Periods determinerande; men att han
förgätit anföra, huru en sadan limiterad tid äfwen
med den ingängne Garantien för den Publique skulden
wore compatible. En wärd Ledamot, som sedan
talat
378 Ridderst. och AdelnS protocoll
talat
har fört honom till minnes denna glömsta.
Ordet Garantie kan pä Swensta icke annorlunda
öfversättas an Borgen- K-->NZl. Majtt såsom Rikets
Hufwud har u.pra.sit Länen: Rikets Ledamöter
hafva för samma Län ingått uti Garantie; Nidderskapet
och Adeln bär sig icke ifrån borgen undandraga
welat, dä Kongl. Mant genom en Nådig
Billet till Herr vice Landtmarstalken giftvit wid
handen, att Riket i fall af afslag ginge förloradt.
Någre af Niddcrstapets och Adelns Herrar Ledamöter
uti Hemliga Utstottet försäkrade ock, att om ej
hela Gälom garanterades, att Credit upchörde. och
rnga ytterligare Län till krigets utförande uppbringas
kunde. — All öfvertygelse om UidersäMres
oförmögenhet, att ur egen pung kunna godtgöra en
Skuld-Summa, som 2 a g gänger öfwerstige hela
Penniugestocken och all redbar tillgäng, säsom ock,
att lange kunna bära en extra Bestallning, säsom
ärligen medloge nara en 4:dedel af Banquens Sedelstock,
mäste ju gifva wika för tillsägelsen om en
sadan Riket nara öfwerhängaude wäda; men deraf
följer ingalunda att Kongl. Majtt, som en upplyst
och nädig Furste skulle aska omöjligheter eker nägot
four stege öfwer Dest Folks förmåga. Nej, Kongl.
Maj:t, långt ifrån att hafva begärt, att Dest trogns
Undersåtare säsom Löftesman skulle ensamme betala
all denna skulo, har twertvm Nadigst försäkra lätit,
att genom förwantade subsidier och andre' medel befordra
Skuld - Summans mmffning. I Hemliga
Utskottets Lxtractum Lrotoeotli förkunnades ock,
att Utskottet haft omtanka för utwagar till uppfyllande
af det med Garantien följande answar, och
möjligheten till bestridande af de ukgif er som naftwarande
behof kräfva, och nägot uppskof icke tala.
1789, den -i Apcil- 879
Utwägarne äro okände, men utan denna Hemliga
Utskottets försäkran, hade wal Riksens Ständer med
kännedom af sin egen swaga förmåga aldrin kunnat
ingö i en sä betydelig Garantie. Sedan Utskottet
uppgifwit Galdcns betydenhet, bestigande sig öfwer
1262 T.-r Guld eller Daler Kopparmynt 578.680,868,
yttrar detsamma sig, i anseende hwartill ef kunnat
utsattas mindre än 70 Tunnor Guld, den ärliga
Bewillningen och Krigshjelpen, som oberäknad den
gamla Bewillningen är cumgängelig. Det är icke
rimligt att med den östade ärliga Bewillningen och
Krigchjelpen ffulle menas en ewärdelig Bevillning
och Krigshjelp, äswen sedan kriget upphört och afbett.
lningar «f Capitalet stedt. — Under krigslägan,
dä alla Statens tillgångar ätgätt, och crediten är
,vacklande, hafva Riksens Ständer ej undandragit
sig att med yttersta krafter med en widsträckt Garankie
och underdanigste condescendendance biträda
och möta sin Konung. Ridderstapet och Adeln, som
i proportion ätagit sig den drygaste Bewillningen,
ser sig dermed ej längre, än 2 är kunna uthärda,
och ar äfven all trolighet, att kriget destförinnan
upphöra mä. Kongl. Maj:k, som äger alla Rikets
Castor om händer och som af en Bundtsförwant,
hwil en af Sweriges biträde skördat mycken förmän
torde äfwen »örwänta en deremot svarande krigskostnads
ersättning, och säledes möjeligen kunna umbära
desta extra sammanstotler, i synnerhet om kriget
inom fä weckor upphöra skulle. Ridderstapet och
Adeln gifwer blott i underdånighet sin oförmögenhet
tillkänna, att längre än 2 är bära tyngden af en sex
gängcr större Bewillning än de förflutna ären.
Ridderstapet och Adelen känner och för wäl 58 och
39 L L-6 innehåll, för att wilja träda nägon Konungs
-
88o Riddcri?. och AdelnS protocoll- 56.
1789, den 2i April
-
88r
nungsligan rätt för nära. Hos ett Ständ, soni alttid
warit :nan vm sina egna och Medftänders i Grundlagen
söcwarade gemensamtna Rättigheter och Privilegier,
kan icke någon sä oförsigtig och lagstridig tanka
uppstiga, att wilm eller maga kränka Kongl.
Majtts höna Rättigheter mede st dekerminerande af
liven till Riksens Sränders kallelse. Den wore.visserligen
den största hugnad om efter Krigsfärdens
uv,hörande Statswerket pä mänga Lr icke kra-de
Standernes sannnankomst. Sadane kostfamme Möten
kunna i synnerhet icke af Rivderstapet cch Adeln
ejterlängtas.
Herr äVacttllaZer, (Killaf. Af Diseourserne
hade han funnit, att de fleste iustämina u-st.Beiviilnrngs-Utstoikeks
Project; han wille ej opiniatrera
f-r sitt Korstag, men endast besvara det att Capell
enen skutte wara obilligare än Bewilluings-Förstag.
Clas.fication i Capitations - ivägen wore lika lätt
werkstad, soni nar enligt Reglen: pröf.ve Domaren;
Taxeringsman i wista fall fä fria hander. Taxeringsman
kunde in med famina stal existera i Capitationswägen
när Ut,kottet lagt afgift pä Ur, Tapewr etc.
fattades andork 24 Tunnor Guld, huru kund? de
loll remplaceras med annat an Capiration, det voterades,
Ständwis, saken lag pä bordet och fick der
en annan wändning, igenom det att 1772 ars Beti
illnings-Förordningen uppstufwades: betänkandet
är dock i sig fjelf en Koppstat, En Koppstatt gär
oh aldrabäst uti han wille ej ware enwis, men
endast justifiera sin lanka: han hade hört talas om
jemkningar och u.plysningar: han önstade weka huru
det förhäller sig med den quadruplerade Lön- och
Beialnings-Afgiften och om den, en Zttedel, som ej
är
är omnamd stall blifwa beståndande, han önstade
att härom winna upplysning och att ingen magt ma
gifwas som uttyder Bswillnings-frågor an den bewiljande-
Angående Krigsgärds-Afgiften för Säterierne
förestallte han den frägan, om de wore undantags.
Herr vice Landtmarstalken. Det torde warn
förglömt att wi i Utskottet förbehötto ost, att Saterierne
ewärdeligen ej mätte bli bestattade.
Herr ä>Vacttsia§er fortfor, att han dem giorde
sin reservation, va afwen som nu; samt yttrade sig
' vm Säterier som arv i Ofralsemanna hand; rörån,
de Hu-t i Städerne gjorde han anmärkning pä Fönsterlufts
Avgiften, och pä den af Hyrorne. Den in,
gen hyra sär kan ej betala; behöfwer han ej hyra
ut absorberar han hwad Staten borde hafwa. En
mera jemlik afgift an proCenten af Hyrorne stullc
kunna u -ptämaS. Afgiften för Siden Menbler är
af gansta liten betydenhet. Det är ofta hushållning
att göra Menbler af Sidentyg; han tillsiär att
den gär ut, men är gansta obehaglig. Herr VVacliHaZer
uppläste uti 1772 ärs Bewillnings-Förordning
Åtskilliga Articlar, som nu uti betänkandet saknades
och ännu komme att conlinuera, han yrkade
det de i den utkommande Bewillnings-Förordningen
mäga specificeras, och under sin natur as Bewillning
utfatcas, pä det de ej till stadgade Räntor mätte
förwand as, och bad att desse jemte flere anmärkningar
mäge remitteras till nägra fä Personers jemk,
ning. Angäende Bewillnings . tiden äberopade han
sig hwad han redan yttrat.
Andra Bandet.
K k k
Herr
882 Ridderff. och Adelns protocoll.
1789, den 2r April.
88z
ningarne jemte dem han citerat och de som genom
Kongl. Förordningen af 1748, och under den 8
Mars 177^, bliswit undantagne, mätte i propositionen
intagas och åtfölja till Bewillnings.lltstottet.
Herr von Lilan,!;, jacob. Dä wi bifölls tzerrattad, VM med NV Bewillning eller de 2 aren
Hemliga Utskottets betänkande om Garantien för som utsättas, förstas Rikfens Ständers sammankomst
Rikets Gäld, hwartill fordras 70 Tunnor Guld är- tvid den tiden,
ligen,'gjorde wi det ^vilkorligt, wi funna ej ga ^
frän wärk bifal! och göra det wilkorligt medelst Be- . Juherre HVacKtmeister. Han hade ej wantat
wrtlningenä st^erande pa 2 är. Eillrgk Regeririg^r f^^Znn, nul harr utr jilt folsta Dictamen sa nogcr
formen lärer Kongl. Maj:t sammankalla Standerns begge ämnen. Wi utsätta wär 'L?e
nar
kriget är allt, tillfället kan dä blifwa att jemka w^M"3 pä fa lang tid lvm wi tro ost med denhwad
som tarfwas i Bewillningen. s?mma kunna uthärda. Alt sammankalla Ständerns
ar Kongl. Maj:ks egen höga rättighet, uti hwilkerr
Friherre carpelan. Han hade hördt att de wi aldrig wilja göra inträng. Om Kongs. Majit
fleste äro för bifall af Bewillnings-Utstottcts Prv- sinner andra tillgängar, behöfwer han wisierligen ejs
ject pä anie är, han önskade att de gjorde anmärk- kalla' Ständer, oaUadt den termin wi utsätta för
Bewillningen.
Herr ak lillas, Lamuel. u af de i fraga
warande z projecterna har Bewillnings - Utskottets
mest enhälligt blifvit antagit af dem fom yttrat sig.
Grefwe l^ervenbaupt, claäs, trodde det för- halt wille också bifalla detsamma. H vart och ett af
nämsta wid hela frägan wara tidens bestämmande, projecterne har något för ,ig och »agot emot fia,
ty lika godt hwad Project som antogs, twistade han och efter ordspråket: risar i ett och lifar i ett anpa
att
ätaga
ning
däwi
hoppas att minska det oförtjenla Odium man welat
kasta pä osi i Publiquen; wi wisa att wi^ öma Riket,
icke ost fjelswa. Pä en tid af omc är hoppades
han wi ej wörö ruinerade, med den terminen
siyrke han till bifall pä Utstottcts Project, helst ett
Ständ redan stall hafwa detsamma antagit.
Herr vice Landtmarstal en. Kanske Ridderstam
pet och Adeln af Discourserne är nog upplyst. Innan
jag gör proposition stall jag begära blifwa under»
-
ukus mätte blifva fritagne och enligt Herr LtiernZranats
Förslag åtfölja de andra observationerns
som komma att iakttagas. Angående tiden yttrade
han sig det fanns en stor sti mao, när det är fräga
om Bewillningar till uppfyllande af brister i Stats»
werket, och att en Konungs inkomster till beskrivande
af nödige utgifter behöfva uuderhjelpas med extra
Bewillningar, dä kunna Ständrr efter desi tanka
determinera tid, sä aspasiad, att genom god hushällning
en Konung likafullt fast Bewillningen uppKkk
s hör,
884 Ridderst. och AdelnS protocoll.
hör, om ej annat hjelper med wista indragningar
kan ombestyra nödige utgifter för sitt Rike, utan att
Riks-Urwerket stall afstadna; men ett helt annat
förhållande wore det med största delen af denne Bewillning
som nu ar i fråga, den gär ej till StatsCastan
utan till Ständernes egen enstilta förwaltning
af sine utwalde Fullmagtige, och dermed betata
Räntan pä Riksstulden som wi garanterat, samt
genom en klok tillställning och hushållning jemte de
utwägar, som kunne wara öswerenskomne emellan
Kongl. Maj:t och Riksens Ständer i Hemliga Ut.
flottet, ärlig afbetalning pä densamma, hwilket af
hwad wäre Deputerade yttrat dä frägan hos Ridderflapet
och Adeln sörewar om Garantien pä hela
flulden han tyckte sig med säkerhet kunna stuta. Sä
fort derföre en wist tid pä är determineraves när
denne Bevillning stulle upphöra, sä mors det ej mera
Kongl. Masit som sammankallade Riksens Ständer,
utan Riksens Ständer utsatte sielfwe sin tid till
Återkomst; ty utan att Kongl. Maj:t ägde egna tillgängar
att pä den utsatte tiden betala den stuld
wi garanterat, säge han ej möjligheten, att med Rikets
beständ undwika Ständers sammankallande;
huruwida det kan förenas med zg §- i 1772 ärs
Regeringsform, der orden lyda: att ingen för hwad
orsak det wara mä har makt alt kalla Riksens Ständer
till Riksdag utan Kongl. Maj:t allena, wore
Ridderstapet och Adeln för upplyste, att han behöfde
widare omnämna möjligheten, att nar g Ständ
ej determinerat annan tid än till nästa Riksdag,
utan Kongl. Maj:ts egen tillätelse wärkställa ett
sädant Bellut. Han hemstälde derföre för sin del
vch till Ridderstapet och Adelns mogna öfwerläggning,
alt den Vewillning de sig nu ätaga, mä utgå
till
1789/ den 21 April. 885
till nasta Riksdag, att dä ä nyo till sine grunder i
repartitionswägen granstas, förbättras vch med hwad
mera som till Ridderstapets och Adelns bästa länder
iakttagas; men att de 12 Tunnor Guld, som af gamla
Bewiilningen i denna ärv inbegripne och gä till
Statswerket och dest bristers bestridande, mä efter 2
är upphöra, samt denna minstning i Bewillningen
komma hwar och en individuc som i Bewillningen
deltager, i sin proportion, i afdragswägen tillgodo,
äfwen som allt hwad Riksens Ständers Fullmagtige
i Riksgälds > Contoiret genom den ena eller andre
utwägen kunna pä Capitalet afbetala sä fort det
gätt till wista proCent, ex. gr. ic> a 12.
Herr vice Landtmarssalken. Högloflige Rid»
derflapet och Adeln har nu efter behag discourcrat,
och hwem som ästundat har till Protocollet anfört
sina tankar. Jag bör gifwa tillkänna hwad Kongs.
Maj:t befallt mig Ridderstapet och Adeln förebringa
; Jag behöfwer ej widlöftigt upprepa hwad de af
Ridderstapets och Adelns Ledamöter som suttit i
Hemliga Utstottet kanna, om det löste Kongl. Maj:t
nadigst giswit, att sä ofta och sä rundt tillgängar
inflyta wilja insätta och afbetala pä Rikets Gäld,
den Riksens Ständer ätagit sig att garantera. Detta
löfte är mig befallt att upprepa, men tillika är
mig erhindrat, att ej fä handlägga uti något som
kan leda derhän att komma Kongl. Majlls högaRätt
för nära; samt att sä snart Ridderstapets och Adelns
öfwerläggning stuve lända till ett Beslut som
lände till Riksens Ständers sammankallande, hwit»
ket, enligt Negerings-Formen af 1772, Kongl. Maj:t
ensamt och allena tillhörer, är mig strängeligen befallt
att ej fä göra nägon proposition, som dertill
K k k z genom
586 Ridderfk. och AdelnS iprotocsll.
genom tiden eller omständigheterne kunde bidraga.
Ridderskaoet och Adelil känner nogsamt och ganska
mål bäde Kongl. Maflts höga rättigheter och sina
egna. Jag wägar ei öfwerträda gränsen af någondera:
esler min skyldighet aligger mig att dem begge
ivärda. Kongs. Mast lärer ej underlåta akt hädanefter,
ej mindre än hittes, se sina trogna Ständer
famlade när honom sä räo igt och nyttigt synes, men
akt dertill lika som förcskcifwa någon Termin, kan
ej wrra ti-lständigt; hwarföre jag önskar akt Ridderskapet
och Adeln i propositionen ej wille ålägga
mig införandet as nägon liv när sädant kunde hafira
till ändamål art kalla Ständer tillsammans.
Grefwe hamilton, ^Zolxk lftuävig. Ägan,
de Rättens skydd mot ut och inländskt wald, är egenteliga
upphofwet till alia Samhällen, till alla LaLar.
Harn öm personliga säkerheten ännu är, wisa
dock flera wilda folkslags exempel, akt den ej alltid
förmär mcnniffan, att underkasta sig det nödwändiga
twäng Samsundsvanden medföra. Fria nästan utan
behof, utan ärra, utan bekymmer, wandra i Africas och
Amerikas ödemarker flere menniflor, lör hända förenade
wid nägon oförmodad fara, men skingrade och laglöse dä
faran är förbi. Det är först man börjar af försigtighet
att samla, der är egentcligeu dä ordet Äga
blifiver kändt, som twenne förut obekanta behof börja
jktn>as: föywara ä den ena sidan och tillkräkta ä
den anora. Den starkares inkräktningslystnad, lärer
dä den smagare, att i ett förenat samhälles styrka söka
det wärn han ej sinner i sina egna krafter. Den
lärer honom att öswerlemna eu del af sin förmögenhet
för art freda det öfriga, men det lärer honom
aldrig att uppoffra allt för att förwara intet; ännu
r?89, den ar April- 387
mindre torde det fallit nägon förnuftig warelse in
att till ägande rätlens säkerhet bortläfwa mer an det
man ager. Det är sant, en dylik förbindelse för.
faller af sin egen natur, men det wanhedrar förnuftet
att ens derpå fästa sin uppmärksamhet. Ägande
rättens helgd, grundad pä sjelfwa naturens röst, har
warit, är, och bliswer alla Fria Staters ömastc fö»
remäl. Jag säger Fria Stater: ty mine Herrar,
rinder Despotismen är menjkligheten sä wanlottad,
att en grad mer eller mindre af oförrätt der ej kommer
i ätanka.
Wär Fosterbygd, dä den ej suckat under ett oinskränkt
enwälde, har i sina äldre och senare Grundlagar,
förbehällit sig eu sa wigttg soln naturlig rättighet,
att sjelf beskatta sig. Förloras den, är Samfunds-Lagarnes
föremal upphäswit i en af deras wäsendteligaste
delar. Twenne lika kraftiga sätt gifwas
att mista denna rättighet. Det ena medelst ett
friwilligt samtycke, det andra, medelst ätagande pä
obestämd tid af en större tunga, än man mägtar
draga, det första sättet kränker Grundlagen, det sednare
gör den kraftlös. Jnwände ingen häremot, att
vm pä obestämd tid utsatt skulds Garantie, fordrar
cu lika oinskränkt Bewillmna. Ingen dödelig magt,
kunde garantera Rikets skulo, utan Rikels Ständer,
men Hanö Masit Sjelf, i sitt Nädiga löfte om
understöd af subsidier, wisar i Bewillningswägen
andra tillgängar än blott Undersätarnas otillrackeliga
förmögenhet. Är en Löftesman för det han ingätt
i borgen, dymedelst betagen all åtkomst att jem.
ka sitt betalningssätt, att inse om de anflagne medel
warit de lämpeligaste till ändamälet? Ar honom all
rätt beröfwad, att ingä accord med sina Creditorer,
K k k 4 att
888 Ridderst. och AdelnS protocoll
vtt
uppdaga om nöden fordrar, sin wanmagt, att
söka utwägar till sin räddning. Nej, mine Herrar,
bet är hwar Undersåtes, der ar hwart Stånds, det
ar menstlighetens rätt. Blifwer ett Riksmöte en
naturlig följd af en inom wist lid utsatt Bewillning,
sä betages ej derigenom Kongl. Musik rättigheten,
att de' sammankalla, den enda som är Honom för»
warad i de orden af Regeringsformens Z8 Z- „och
bör ingen för hwad orsak det wara nia, haswamagt
att ka .a Rikens Stander 'ill allmän Ritsdag, utan
Kongl Musik allena " En Constitutlon som innefattar
Riksdagar kan göra dem mer och mindre behagliga,
men aldrig 'i misifoster, som kunna kränka nägon
as de dfrige Regerings-delarnes rättigheter, i
synnerhet da den wördnadsfullaste erkänsia skulle
blifwa den Regents lot., som medelst Subsidier,
Statsmedel, Hushållning och Indragningar. sage
sig i ständ a.'t göra Undersåtare»» lyckeliga och
Riksmöten mindre nödiga. Är Regentens magt härtill
oförmögen, sa bör den wara lika kraftlös, att för
ewighet af den S andragande utkräfwa en tunga
han ej mägtar draga. Det a ar war Consti urions
Esprit. Hans Maj:t, som i sitt öma hjertelag trodt
sina Undersåtare finna det säkraste stödet mot alla
olyckor, torde äfwen tillåta dem derjemte fä trygga
sig wid Grundlagens bokstaf i 45 och 46 §. §. sä
wäl som wid 1779 samt 178b ärs Riksdags-praxis,
och lärer ej wid betraktande af de stal jag wägat
anföra, widare yr as, att wi medelst en omwag stola
göra ost förlustig» af wär Beskattningsrätt, Len ömaste
as alla, och fran hwilken jag, för den Att,
hwars rum >ag här hafwer den äran bekläda, förklarar
att jag ej sriwi igt afstär, hwarken direcke
eller inderecte, sä länge blodet rinner i mina ädror,
och
1789, den -i April. 8S9
och min tunga kan tolka mina tankar. Granselös i
sin ömhet för Fäderneslandet dä det säaes stä i fa.
ra: orörlig da rättighe'cr stola fredas, förmodar
jag att Högloft. Ridderstapet och Adeln, uti denna
min särskilta tanka enhälligt med mig instämma.
Friherre ^älermark, Larl. Den sats Friherre
VVacsitmeilier r sitt Dictamen yrkat, att den
som äger rättighet att fritt bewilja, äger och rätt
att säga huru mycket han bewiljar, är efter min
kanka aldeles ett Axiome, och deraf följer en annan
lika sa owedersägelig sanning, nemligen: att den
som äger rättighet att säga huru mycket han bewiljar,
i och med detsamma har rätt att utsätta tiden
huru lange Bewillningen stall fortfara. Deffutoni
är Bewillnings. rättigheten enligt wära Grundlagar
en Riksens Ständers ensamma sak; men sä snart
Bevillning sättes frän Riksdag till Riksdag, blifwer
den icke mera sädan, ty som Riksens Ständers
sammankallande är ater en Hans Kongl. Masits
höga rättighet, sa följer ock deraf, att i slikt fall
determinerar Konungen facto Vewillnings-tiden
och således pä ett märkeligt sätt dä äfwen deltager
uti Riksens Ständers Bemillnings-rättighet. Deremot
lärer det icke med stal kunna sägas, att Rikssens
Ständer igenom Bewillnings-tidens utsättande
i nägon matto träda Hans Kongl. Masits höga rättighet
hwad Riksdagskallelsen angar för nära, emedan
den kan utfärdas inom Bewillningstidens tilländalöpande,
efter densamma ju långt derefter, om Bewillningen
alldeles icke mera behöfwes eller ock ige.
nom indragningar i S.aten och andra tillgängar,
kan ersättas. Desi» Konungens och Riksens Ständers
rättigheter arv således gansta wäl att sörena pä
K k k 5 del
Rlldderi?- och Adelns protocoll.
det sältet, att Kongl. Maj:t kallar Riksens Ständer
enär honom för godt synes, och Riksens Ständer
ater ä taga si q Bewillningen pä sä läng tid som de
för sig och Landet finna rädligt; utöfningen af den
ena af desta rättigheter kan wäl understundom tillfällig'wis
föranlåta till utöfwande af den andra;
men dä ar det ock fielfwa tillfället eller rattare sagt
nöden, och icke denuköfwade rättigheten, som är hufwudvrsakcn
dertill, och kunna icke Riksens Ständer
i sä beskaffad omständighet äfwen sä liket synas concurrera
med Kongl. Maj:t i Riksdagskallelsen, derföre
att de åstunda lindring i Bewillningen efter en
tvist tid om sä sig göra läter, som i händelse Riket
framdeles skulle behöfwa en ännu större Bewillning,
man witte da säga att Riksens Stander, just derföre
att de fixerat den förra Bewitlningssumman, satt
Kongl. Maj:t i nödtwäng att nu äter påbjuda Riksdag:
hwilket är en orimlighet; ty Riksens Ständer
besluta wäl Bewillningen, men att den behöfwes,
huru länge den behöfwes, huru stor den behöfwes,
och om den möjeligen kan utgä, sädant allt härleder
fig helt tydeligt frän helt andra orsaker. Lagger man
nu härtill att Praxis sä för 1682 som efter den lyckeliga
Regementsförändringen warit merendels alltid
den, alt Vewillningarne blifwit utsatte pä wista är,
lärer också Riksens Ständers rättighet i det asscendet
wara längt ifrän stridig, helt och hällit enlig med
Grundlagen, och säledes . utan allt twifwelsmäl.
Icke eller kan meningen wara den, att fastän Ridderskapet
och Adeln med de öfrige Riks-Ständen ätagit
sig en den drygaste Bewillning man någonsin
här hört omtalas, åstunda att utsätta samma Be,
riktning endast pä korrt tid, de derföre efter denna
lidens belopp icke widare willa bewilja något till
Riks.
1789/ den -i April.
891
Riksgäldens afbördande. Nej, de hafwa en gäng
ingått uti answaret derföre, och om en sä dryg Bewillning
som denna, skulle i det afseendet ännu längre
behöfwas, om den är möjlig ännu längre utgä,
lära de icke eller framdeles undandraga sig att annu
längre dermed fortfara: mea som det föreslagna Bewillningssätlet
icke till dest werkau annu är kändt,
som de: möjeligen kan medföra större tyngd för Landet
an e t annat, och som säledes owistt är, huruwida
det torde behöfwa ändring och jemkning, hwilket ar ett
Riksens Ständers göromäl, sä lärer det också wara
en Riksens Ständers skyldighet att nu utsätta
detta Bewillningssätt endast pä korrt tid, helst sielfwa
Hufwudsummans oerhörda storlek kan, om veu
är ojemt fördeld, medföra i längden för Allmänheten
en den stadeligaste werkan. Jag smickrar mig med
det hopp att alla deste skal tillsammanslagde, mätte
lämna Herr Ofwersten och vice Landtmarfkalken den
öfwertygelse att Ridderstapet och Adeln härmed för
ingen del träda Hans Kongl. Masits höga rättigheter
för nära, utan endast med bewakandet ä sine egne
äsyfta Landets wäl. I öfrigt instämmer jag för
min del uti Bewilinings.Utskottets betänkande, i anseende
till sjelfwa bemillningssättet.
Herr vice Landtmarskalken. Det skulle oroa
honom om någon trodde det han kunde öka eller minska
något af hivad han gifwit tillkänna; han finge
säledes med ett ord berätta att han wid sitt Lifs
förlust ej sär göra annan Proposition, än bifall pä
Bewillningen till nästa Riksdag.
Grefwe I^erventtaupt, Liaös. Beware ost Gud
att kunna tänka derhän, att förestrifwa Kongl. Maj:t
Lag. Han äberopade hwad han uli sitt Dictamen
an.
892 Ridderff. och AdelnS protdcoll.
anfört, alt dcrast utsigten sig icke inom 2 ar förbättrade
wore allt hopp ute; kunde en lindring i Bewillningen
inom den tiden ste utan osi, wore det
wär största lycka, fädant ar wärt ändamäl,' sadan
wär önffan, men ej att pästynda eller determinera
uägon Riksdags - Termin.
Friherre ^Vachtmeister trodde sig ej behöfva
upprepa hwad som blifwit sagt: att ett fritt FolkS
förnämsta ratt ar att bestatta sig. Den som säger
huru mycket han gifwer, bör och saga huru lange
han kan gifva. Ridderstapet och Adeln hafva intet
att förebrå sig, det de ju bewiljat den högsta görliga
Summa, nar frägan warit att frälsa Riket; de
säga uu ej heller det de ju icke willa fortfara dermed,
men de wilja säga huru länge de dermed kunna
uthärda; de wilja förwara sin ratt att jemka, ty
som Garanter aro wi styldige att se efter om det
ätagne sättet kan ga ut, elter om det behöfwer jemkas
eller fördelas annorlunda. Wi wilja efter möjligheten
fullgöra wära styldigheter, men bibehålla
wär ostridiga rätt att utsätta tiden, ej för att da
upphöra att gifwa, ej för att determinera Ständers
sammankomst, ty i detta fall är Kongl. Masits rätt
lika ostridig ; beware ost Gud att göra inträng i z8
§. Regerings-Formen: har Kongl. Masit och Riket
ej behof af Riksens Ständers sammankomst, eller
att Kongl. Masit will kalla ost förr eller senare, de.
pendcrar sädant af Honom allena, och pä Hans eget
ompröfwande och godtfinnande.
Grefwe UidKinZ. Under sielfwa Emvälds-Konungarne,
under wära Despoter Konungarne
Xl.te och Xll:te, har Swensta Folket Åtnjutit sin
rättighet att sä fixera Bewillningstiden.
Fri
-
1789, de»r 2i April. 892
Friherre Danvall. Ridderstapet och Adeln är
wida stilve ifrän att ens tanka alt wilja träda Kongs.
Masits höga rätt för nära. De arv ej mindre waksamme
om sina rättigheter an om sina styldigheter,
och ibland dem rakna de uppfyllandet af den ukfästade
Garantien; den blefwe owerksam när de blott
hafva wiljan men ej förmägan. Ingen lärer kunna
weta wärt tillstånd efter etfärs förlopp än mindre
efter a:ne; mendet hör Ridderstapet och Adeln
till, a.t jemte ömhet för sin ätagne förbindelse hafva
ett stäligt behjertande för sig och medbroder, deras
willkor lära ej tillåta att ätaga en längre sträckt Bewillning,
helst derast den skulle förblifwa utan all
jemkning, en sädan omtanke, men ej det äsyftande
att bereda Ständers sammankomst, är Ridderskapets
och Adelns föremal: beware ost Gud frän det tillbud
att hafwa någon röst i Ständers kallande. Funne
Kongl. Majtt efter ett lyckligt Fredsslut andra utwagar,
blifver allt bekymmer öfverflödigt; men när
wär ostyldiga tanka blifwer Kongl. Majit^ föredragen,
hoppades Friherre Durvall att han den nädigst anser
och upptager. Det lärer ej wara Ridderstapet och Adeln
förment att fä ätnjuta en lika rättighet med Borgare
Ständet som genom votering fatt utsätta Bewillnings-Terminerne.
Herr Lpalstencreutr. Det kan ej annat än falla
Ridderstapet och Adeln högst bekymmersamt, att
Herr vice Landtmarstalken wägrat att göra den proposition
som Ridderstapet och Adeln sä allmänt synes
ästunva. Till hwad Friherre Duwall anfört,
torde kunna läggas annu ett gansta starkt skäl, utaf
hwad hos Preste Ständet i besia dagar förefallit:
Frägan om tiden har der warit före och ansedd hus.
wud
-
894 Ridderst. och Adelns protokoll
nmdsaklig,
hwilket äfwen klarligen synes genom det
af Preste-Standet föreflagne Projectet af missa Deputerades
sammankomst hwart z:dje är, till akt jemka
eller nedsatta Contribulionerne. Han misströstade
icke pä Kongs. Majrts Näd, det ju icke Ridderstapel
och Adeln lärer fä förbliswa bibehållit wid sin
uräldrtga rättighet, och hemstalle deräst.annan utwag
icke stulle gifwas, om icke mi med'en underdänig^
föreställning directe kunde fä wanda oss till
Kongl. Majst.
Herr von Lndström, ^acod. Jag delar med
Eder mine Herrar en billig förundran deröfwer, att
dä wär öfwerläggning om grunderne och liden för
bewillningens utgörande synts nalkas sitt stut, den
fräga uppkastas huruwida sädant kan hafwa afseende
pä Riksens Ständers sammankallande emot a8 §.
Regerings-Formen. Sä mycket jag kan erindra
mig af de Herrars och Mans anföranden till Protokollet,
som tillstyrkt bewillningens utsättande pä wist
tid, har jag deruti icke hört det ringaste päyrkas om
Riksdag. De hafwa hällit sig inom ämnet asmar
öfwerläggning, neml. Bewillningen, och as mänga wigtiga
stal och orsaker föranlätits att u satta den till
twenne är, utan att hämta minsta stal af en snar
Riksens Ständers sammankomst. Bewillningens
utsättande pä wiss tid, kan icke pä minsta sätt röra,
mindre strida emot Z8 Z. Regeringsformen, lika >L
litet kan detta nu innebära någon utmärkt tid för
Riksens Ständers sammankomst, som dä Faddergäfwe-Bewillningen
är 1779, eller Bewillningen 1786
pä tid utsätter, hwil en för sistnämde äfwen lill wist
instranktare tid af Konungen bestämdes. Att någon
tid för Bewillningar mäste utsättas, det ligger
uti
1789, den 21 April. 895
uti sjelfwa saken. Det utgör ju förnämsta skillnaden
emellan Bewillning ,och annan statt; ty i öfrigt
äro de ju begge af Nationen bewilljade. Akt
det ock icke är Nationens rätt, hafwa flere warda Ledamöter
ädagalagt! Negerings-Formens 45 Z. utsätter
tydeligen liden för upphörandet af Krigsgärden.
Här är ju nu fräga om Krigsgärd. Det kan jn
icke misshaga Kommgen om Ridderstapet och Adeln
förlänger denna lid af KrigShjelpen utöfwer det
glada hopp man gör sig cm en snar Fred. Konungen,
som af billig högaktning för den uti ewigt kärt
minne förwarade Konung ^vc>Qkn8 äro,
rika Regering, äterkallat och kill de under den tiden
följde maximer äter upptagit samma Konungs
Riksdags Ordning, äler upplifwat dess NiddarhusOrdning.
lärer säkerligen icke ogilla att wi af 617.
tid hämta efterdömen uti fä wigtiga
mål som Krigsgärds-Bewillning. Det är af
flere wärde Ledamöter anmärkt huruledes under Konung
^oonrri8 Regering bewillningarne
ofta pä ett är, högst pä 2:ne är bestämdes. Gansta
ohemul synes mig oförgripeligen den förwitelse wara,
såsom stulle Ridderstapet och Adeln under iakttagande
af sin i Lagar och Riksdagspraxis grundade rätt att utsätta
tid för Bewillningen, wilja påskynda Riksens
Ständers sammankallande: Ridderstapet och Adeln
har ingen orsak att längta efter Riksdag. Det kostar
dem mest som der mäste lesiva af egna medel, och
sällan flutas någon Riksdag utan känning för Ridderstapet
och Adeln nied dess underhafwande. Den
tid kunde wäl komma dä Ridderstapet och Adeln, o»
förmögne att sig wid Riksdagar inställa, kunde fä
påminnelse derom säsom uti Konung c^vni. IX:S
tid, eller uti sin oförmögenhet att biwista Riksdagar
896 Aiddersk. och Adelns protocoll
winna
en skälig ursäkt om de emot gg §. RegeringsFormen
derifrån u eblifwa. I anledning af allt
detta är jag föranlaken att förena mig med de flere
warda Ledamöter, fom päyrkat att af Herr Östersten
och viee Landkmarskalken erhålla proposition om
Bevillning pä bestämd tid, öfwerlygad att Hans
Kongl. Mrjtt säkerligen skulle med nådigt Bifall
upptaga Ridderskapets och Ad»lns wäl grundade
flät, om de förmädde till Dest höga kundskap framtränga.
Herr rice Landkmarskalken sörmälte sig ej känna
de omständigheter som i de andra Stänoen förefallit.
Han önskade akt något sädant präjudicat kun»
de yppas, hwarigenom Ridderskapet och Aoeln wänne
sitt ändamäl. Ridderskapet och Adeln sage nogsamt
att han ej kunde göra proposition efter deras
åstundan, utan önskade att de täcktes widtaga den
utiväg en wärd Ledamot nyligen föreslagit.
Herr von kindeström, ^onas. Wi haflva ett
tillräckligt Präjudicat uti Riksdags-Beflutet af är
1786, der Kongl. Maj:ts höga rättigheter ej blifwi
öfwerträdde, ehuru Bewillningen pä sirerad tid
blifwit utsatt.
Grefwe I.evvenkaupt, LIaes, anmärkte att ett
Riksdags-Befuit e, kan kallas ett Präjudicat, erne»
dan det more en Lag.
Herr Stierngranat, Larl. HoS ost blef äter
wäckt ett bekymmersam^ ämne. ej i sin natur, ty under
Difcourserne är Ridderskapets och Aoelus ostridiga
rättighet att utsätta Bewillningen pä wist tid
nogsamt ädagalagd; men bekymmersamt derigenom,
att det emellan en älskad Konung och desi trogna Rid
-
57- 1789, deir 21 April- 897
I dcrskap och Adel uppwäcker ett olika begrep; dä Kongl.
sMaj.t i,Räder förklarat, att ett fri t Folks yppersta
rättighet är den att beskatta sig sjelf, när -Kongl.
^ Maj:t sjelf förklarat sig wilja wara den första Medborgaren
bland ett fritt Folk, hoppades han ali wär
oro lärer förswinna, när för Kongl. Maj-.ts sötter
i underdånighet nedläggas wära skäl, tagne uttir
Lag och utur Kongl. Majsts ege: öma tänkesätt.
Ridderstapet och Aoeln hysa wisierligen icke den lankan,
att de det minsta äfwentyrade dä de öfwerlämnade
hela sitt öde i en sadan mild och Nådig Konungs
hand; men dä Ridderskapet och Aoeln äkaga
sig en den högsta Bswillning den en Konung pä
Swea Thron nägvnsin af sitt Folk uppburit, dä de
det med högsta beredwillighet göra, är det omöjligt
att det kan ske utan hopp om lackning eller jemkning,
helst en Bewillning pä obestämd tid lätteligen
genom tidens längd till en ordinaire Ränta kan
förbyta sig. Hemställte derföre till Ridderskapet och
Adeln och Herr vice Landkmarskalken, om icke Herr
vice Land marskalken täcktes i underdånighet pä Rid1
derffapekS och Adelns wägnar föreställa Hans Kongl.
Maj:t, att Ridderskapet och Adeln, alltid färdigt att
^ till Konungens och Fäderneslandets tjenst uppoffra
s allt, gripit sig an öfwer sin formäga, men att Ridderskapet
och Adeln just derigenom ej kunde äkaga
i sig denna Bewillning längre än pä 2 är. Han
gjorde sig det hopp, att Kongl. Majtt pä desin skäl
och dä tankan aldrig kan wara att träda desi höga
rättigheter för nära, i nädcr lärer agreera wär önflan.
Friherre Wacktmeister anmärkte, att ännu kunde
härtill läggas det skäl, att igenom en Vewill^
Andra Bandet. L l l ning
89Z Rkdderst- och AdelriS protocoll.
ning pä obestämd lid, beskatta wi äfwen wära efterkommande,
och sä långt sträcker sig ej wär rätt.
Uppä Herr vire Landkmarstalkens begäran upp^
repade Herr Stierngranat ä nyo hwad han anfört.
Friherre Vielke. Som Ridderstad ocb Adeln
ej undfär proposition ii! bifall af BewillningsUtstöttets
Betänkande uppå en limiterad tid om 2
är, men tillika ej heller som en nåd bör begära
hwad dem som en rättighet tillkommer, sa underställe
han Herr vice Landtmarstaltens granskning, om
icke proposition kunde göras il! bifall afBewillnings.
Utskottets Project pä obestämd tid och att det blefwe
lankan för den som skref Ja! men akt följden,
r fall L'tej mnnne, stulle blifwa den att Betänkandet
afsiäs, dä orsakerne dertill jemte Kongl. Majlls
nådiga Skrifvelse de öfrige respective Skänden ge
nom Lxtractum Illotocolli meddelas»
Friherre Duwall, conformerade sig med Herr
Stierngranat, och tilläde att linder sjelfva den förhärliga
Souverainiteks-tiden, för hwilket ord Kongl.
Maj:t förklarat sig hysa sä mycken afsty, Bewilt
nings-kiden alltid warit inskränkt: att wi nu anhäl
la om en lika rättighets åtnjutande, ej för att göra
minsta ingrepp i Kongl. Maj-ts höga prerogativcr;
men för att fä göra den jemkning eller förändring
i wära utlagor, som omständigheterne och till äfwen
tyrs ivar förmåga gör onndwikelig.
Herr vice Landtmarstalken. För akt lämna^
Ridderstapet och Adeln någon upplysning angäende
den förrättning de synas wara omtänkte att hononi
uppdraga, finge han lämna den underrättelsen, de
han söresedt, att omständigheten af tiden stulle blif
wa
1789, den 2i April.
899
wa Ridderstapet och Adeln ett gansta ömt ämne, att
kan derföre redan gjordt all möjlig effert, samt med
böner och pä allt upptänkeligt sätt sökt utwerka en
nådig disposition hos Hans Kongl. Ma;st, men sätt
det sivar som han redan berättat och hwarisrän han
ej kan ga. Ridderstapet och Adcln agde nu att taga
hwad utwag de helst funne godt, det stulle wiflerligen
wara honom högst kärt om den reufferade,
men derom lunde han i förtid saga att han twistade.
Friherre äVacbckmeiller. Ridderstapet och Adeln
lärer dä kunna till Protocollet förklara, att de
af gladt hjerta pä -:ne är bewilja den högsta Summan;
de säga derför icke art de ej sedermera dermed
wilja fortfara, sädant kan en nådig Konung ej illa
upplaga.
Herr vice Landtmarstalken. Det är möjligt
att flere förmä mera än en, och i fall Ridderstapet
och Adeln stulle besluta att genom Deputerade föredraga
sitt ärende hos Hans Kongl. Maj:t, och
Hans Kongl. Maj:t stulle täckas emottaga och
höra dem/sä wille Herr vice Landtmarstalken ej
undandraga sig, att i denna afton söka inhämta
Kongl. Maj:ts Nådiga wilja.
Grefwe »amilton styrkte lill en sadan Deputation,
hwaruti Grefwe Llaöb Devonnauxr instämde nied
den tilläggning, att icke för att begära något flagS
bekräftande af wart Beslut, men för att anföra de
skäl de hasiva att ej gä frän Lag.
Grefwe VäKKinZ bad, att Herr vice Landtmar.
stålben täcktes ataga sig att underrätta Hans Kongs.
Majtt om wärk Beslut.
Lll 2 Herr
9oo Riddcrst- och Adelns protocoll
Herr
ak Ll^ZIas, Samuel. Sedan Herr vice
Landtmarstalken förklarat stig ej fa göra proposition
pä bestämd tid, och Ridderstapet och Adelil ä sin
sidi äler synes instämma, att ej utsätta Bewillningen
längre an pä 2 är, lärer det expedient wara
det bästa och det enda, att såsom trogne Undersåtare
nied fullt förtroende wända sig till sin Nädige Konung.
Friherre Örnvall. Den moment synes nu wara
inne, ack för Hans Kongl. Maj:t i djupaste
underdånighet föredraga wär önskan och wär tanka,
och hoppades han, att Herr vice Landtmarskalken
behagade sig sädant ätaga.
Herr vice Landtmarskalken. Det were honom
gansta fägnesamt, att han ägde det förtroendet, att
honom uppdrogos bewakandet utaf en Ridderskapets
och Adelns ömaste rättighet: han more derjemte öfwertygad,
att hwad hän komme att framföra, hade
mera werkan da han finge tala i Ståndets namn.
Han önstade dock akt någre af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter wid det tillfället mäste wara närw
arande.
Herr Stierngranat, Larl. Herr vice Landtmarstalken
täckies wara öfwcrtygad, att Ridderskapet
och Adeln med största tacksamhet upptager hans
bemödande och med fullkomligt förtroende uppdrage
honom bewakandet af sin angelägenhet; men det torde
derjemte ej wara ur wägen om Ridderstapet och
Adelns skäl och orsaker utur Protokollet fammandrcges
och skrifteligen författades.
Herr vice Landtmarskalken trodde, att snarare
nmnteligen än skrifteligen nägot kunde Uträttas, och
wore
1789, den 2i April- sor
wore han utaf Discourserne nogsamt om Ridderstapets
och Adelns tanka underrättad.
Friherre Wacktmeister hyste till Herr vice
Landtmarskalken det fulla förtroende, att han om
Ridderskapets och Adelns Besiut lärer aflägga en
pä fullkomlig kännedom grundad berättelse.
Herr vice Landtmarskalken anmärkte, att han
ej kunde anmäla Ridderskapets och Adelns tankar
säsom ett Besiut; han hade den äran att wara Ridderskapets
och Adelns Ordförande; besivarand-t af
hans proposition, utgjorde Beflutet; men han kunds
ej göra sadan proposition, som Ridderstapet och Adeln
ästundade, han önstade derföre att en mera
lämpelig Terme mätte pahittas.
Herr Stierngranat, Larl. Frägan ivor- ej om
termerne men om fåken: sä mycket som af Dsicourserne
och af Ridderskapets och Adelns röst u-an votering
kunnat inhämtas, tyckes Ridderstad och Adeln
wara i den fasta föresats, att ej w-sta isian
sin tanka om en limitemd tid: Herr vice Landunarstalkens
anmärkning är gansta wäl grundad, och
han kan lämpeligen ej wäl nyttja den termen Besiut,
utan endast säga hwarpä Ridderskapets ost Adelns
tankar gä ut; nar stalén dertill mur Discourferne
hämtas är det allt hwad wi kunna begära.
Herr vice Landtmarskalken. Pä sädant sikt sage
han sig möjeligen i stand att kunna framföra de
orsaker hwarföre Ridderstapet och Adeln liksom enhälligt
tycktes sammanstämma uti en limiterad tid.
Herr vice Landtmarskalken lofwade att till Kongl.
Majst i underdänighet framföra hwad honom i sä
matto blifwit uppdragit, men trodde sig ej nu i afLll
z ton
9v4 Ridderst- och Adelns protocoll
R.
dr, dä behöfde hwarken Statsmedlen eller Riksgalds-Contoirets
Fond angripas.
Saken begärtes ytterligare pä bordet.
Herr vice Landtmarstalken. Han singe nu den
äran gifwa tillkänna Kongl. Majus Swar, pä
den anmälan Ridderstapet och Adeln i sista Plena
uppdragit honom att i underdänighet föredraga, men
först mine Herr vice Landtmarstalken hafwa pämint,
att ivid sista Plenum stall hafwa handt, det obehörige
Personer sig pä Riddarhuset insmygt, hwarföre
Herr vice Landtmarstalken bad att Herrarne pä
Bmkarne sielfwe behagade härom tillse och hälla ordning
eller anmäla. Derefter begynte Herr vice Landt»
marstalken sjelf att u pläsa Kongl. Masits Nådiga
Swar. Wid de första orden som lydde: ,,Pä R.id».
derffapetS och LldelnS genom vice Landtmar»
„ skalken gjorde förfrågan,' ullät sig
grefwe lervenhaupt, Liaes: Det war ingen
förfrågan.
Herr vice Landtmarstalken upphörde med läsningen
och fave. att han ej wägade nägon handläggning
innan han underrättat Kongl. Maj:t om en
Ledamots erindran wid desi höga ord.
Grefwe lervenhaupt frägade, VM det more
Kongl. Majus oro?
Friherre Omval! bad att fä höra fortsättningen
af hwad.som begynt läfas..
Friherre Duben, Istenric ^acoh. Han hade ej
hört hwad en Ledamot begärt; men om Herr vice
Landtmarstalken wille gä bort utan atl stilja Rid
der
-
1789, dcn 24 April. y»5
derstapet och Adeln, när Ridderstapet och Adeln
genom Anslag wore sammankallat, sä skulle det wara
honom okärt om det hände, att en Grefwe toge till
klubban.
f Herr vice Landtmarstalken. Under detta Regeringssätt
wagar ingen Grefwe eller annan att stiga
dit, när Landtmarstalken derifrån uppbrutit
och stiljdt R-idderstapet och Adcln ät.
Friherre Duben. Som den oro som tyckes
intaga Ridverstapets och Adelns sinnen uppkommit,
i anledning af något » trande i fä ord af en wars
! Ledamot, Grefwe LlaöZ Lewenhaupt, wid ti lfälie
af uppläsandet af de» ifrägawarande Kongl. Majus
höga strifwelse till Herr Landtmarstalken, och hmar*
wid Herr Landtmarstalken tyckes göra nägra oroande
anmärkningar som härtill anledning gifwit, wäntar
> jag billigt, att Herr Landtmarstalken täckccs bidraga
till det lugn hos Ridderstapet och Adeln, hwarull
wi ständigt böra wänta desi åtgärd, snarare än anledning
till hetta och bekymmer. Om Herr Grefwe
Lewenhaupt uti stillhet och lugn får förklara desi
ord och mening, fä torde ändamälet bäst winnås.
> Jäg försäkrar heligt, att jag icke hördt eller kan första
till det minsta hwarom det handlar eller hwav
han sagt eller ment. Jag tror hela Ridva>hulet,
t undantagande nägra fä, som äro honom näema»,
^ lärer ej heller detsamma weta; anhaller fördenstull
ödmjukeligen, att den warda Ledamoten lackes omI
säga och justera desi tanka.
Herr vice Landtmarstalken. Han hade enligt
sin rättighet sammankallat Ridderstapet och Aoel»,
för att i fvite föredraga arenderne, och egmwligen
Lll 5 ' för
yv6 Riddcrsk- och Adelns protocoll
-
för att uppläsa Kongl. Majsts Nådiga Sivar, dä
han dermed more i begrepp» gör en Ledamot erindrau
emot ett Kongl. Majsts Talesätt; Ridderstapet
och Adeln lärer finna» att det ej är honom tillständigt
att kata rätta err enda ord af h vad Kongl.
Majst saat: det kommer ann pä den Ledamoten akt
förklara sina ord.
Grefwe lervenhaupt, Llaes. Han finge ben
äran förklara, att när Herr vice Landtmarstalken begynt
läsa, hade Grefwe lervenhaupt trodt att det
more hwad Herr vice Landkmarstaiken stris.vit sig
sjelf till minnes af hwad han pä Ridderskapets och
Adelns »vägnar föredragit. De orden uppä R>idderfkapetS
och ?ldcln6 förfrågan hade han således
trodt wara Herr Landtmarstalkens »rd och dä
ej begripit att det kunde heta förfrågan, som blott
skulle wara en berättelse, ty man kan ej kalla förfrågan
och berättelse för detsamma.
Friherre ^Vachtmeister. Herr vice Landtmarfkalken
lärer ej rätt fattat Grefwe Dewcnhaupts
ord. Herr vice Landlmarflalkcns bemödande lärer
wara att ej satta hesta hos Ridderstapet och Adeln,
om den uppkommer, ar det ej wart förwallande utan
akt ord pä ömse sidor ej blifvit rätt förfiädde.
Herr vice Landtmarstalken. Han hade gjort
den uppmärksamheten wid den Ledamotens ord, som
med hans rätt och skyldighet instämde; men ej för
att »väcka hella, och siv sig nödsakad att taga sitt
Besiut, och »verkställa det igenom uppbrytandet härifrån
och Ridderftapets och Adelns utskiljande.
Friherre Örnvall. När Grefwe lewenhaupt
förklarat sig icke hafwa wetat, att det warit Kongl.
Masts
1789, den 24 April- 907
Majsts ord, utan trott att det warit en bera?telse
om förloppet, hoprades han att saken lärer förfalla.
Friberre Duwall hade misitagit sig lika med Grefwe
lewenhaupt och trodt, alt det »varit en Relation
vin samtalet, och dä hade det bordt heta anmälan,
ej förfrågan.
Flere Herrar pä B arkarne förklarade ast de
fattat saken pä samma sätt.
Hurr vwe Landtmarskalkcn. Den berättelse ban
för Kongl. Majst aflagt hade han gjordt alldeles sadan
sorn Ridderffapets och. Adelns. åstundan »varit,
och uti de termer sorn as honom begärts; hade han
der ej gjort »vöre fknlden hans, »nen »vid en Monarchs
ord ar ingen Underfäte berärligad att urger»
om rättelse.
Grefwe Gass lewenhaupt. Om honom tillätes
att justera pn tanka, lärer den innefatta hans
försvar. H in bad Ridderstapet och Adeln om förlätelse,
det han »vöre en oskyldig orsak att tiden nu
förbiginge, och om Ridderstapet och Adeln täcktes
wisa honom den wänstap och ynnest, att efter denna
sak honom sä personelt anginge, med stillhet och lugn
afhöra förloppet deraf» skulle han derföre bära dem
en ewig erkänsla.
Friherre Duwall. Hade det »varit Ridder,kapet
och Adeln bekant, att det warit Kongl. Majsts
höga skrilwelse sorn upplästes, sä hade de ju tagit
hallarne af sig.
Friherre ^Vachtmeister trodde sä mycket mindre
att det »varit en Kongl. Majsts Billet, svin Herr
Landtmarskalken sjelf behållit hatten pä sig. Frän
sin
9^8 kidderst- och Adelns protocoll
sm
bänk hade han sä fattat sammanhanget, att wäl
först en anmälan stedt om ett Kongl. Majus nådiga
S var , sedan hade kommit emellan om obehörige per»
söner, deref er säg han Herr vice Landtmar-kalken
tala ined hatten pä hufwudet, deruppå sorl; sadant
lärer ej kunna rubriceras som en erindran mot Kongl.
Maj:ts ord.
Grefwe Idcwsnhaupt, LIaes, trodde sig ej böra
wara misstänkt att göra anmärkningar emot Kongl.
M'.j:ks ord. han aberopade Nidderstapet och Aoeln
till wittne, om det kunnat tros wara Kongl. Majus
höga ord, nar Landtmarstalkcn och alla Ledamö.erne
haft hagarne pä hufwudet.
Herr vire Landtmarstalkcn. Den Ledamoten
bör göra sin förklaring lydeligt, han kunde ej pä
Kongl. Majsts höga magnar wara tillfredssiäld utan
att sa en närmare upplysning.
Grefwe lewenhaupt, LIaes. När han misitagit
sig behösde han ej freda sig med annat an den
sanningen, att hans tanka hade warit sadan som han
den gifwit wid handen, blefwe hur äklagad lära 8ao
wittnen intyga att hatt sagt sanning, och att han
trodt att det som upplästes more en berättelse af
Herr vice Landtmarstalkcn sielf, samt att det ordet
förfrågan warit Herr vice Land:marsta.kens; men ej
Kongl. Majus ord.
Friherre Duben, Denric ^scob. Sedan Herr
Grefwe Lilles lewenhaupt med mera justeradt desi
tanka och Herr vice Landtmarstalkcn likafullt icke
kan finna fig deruti, att med stillatigande ga denna
händelse förbi, oagtadt desi förklarande sä wäl som
flera Ledamöters, att de icke ens föreställt sig att fräsan
-
1789, den 24 April. 909
gan annu war om uppläsandet af Kongl. Majus
Lille t eller Skrifwelse, emedan Landunarstalken sä
wäl som hela Riddarhusets Ledamöter wid dylika
Skrifwclsers uppläsande taga hallarne af sina hufwud,
och wi samteligen saga att Herr vice Landlmarstalken
icke gjorde det. sä werkade just detta uppå Herr
Grefwe lewenhaupt» mindre betydligen gjorde anmärkning.
Latom osi i Herrans Namn äterwinna
lugnet, och gömma ivar röst till sjelfva hufwudsaken.
Och om Herr vice Landlmarstalken likafullt behagar
antaga detta Grefve Dewunhaupts yttrande
till ett öfwerläggningsämne, sä begär jag det pä
bordet, sä wäl som omständigheten om hatten
lika sä.
Herr vice Landtmarstalkcn. Som den Ledamoten
förklarat, att han icke wetat att det warit Kongl.
Majus med egen hand förfa tade nädiga Bref som
upplästes, sage han möjligt att antaga detta urstul.
dande; och pä den grunden äter begynna uppläsandet:
hwad äter widkommer den omständigheten att
han behällit hatten pä sig, ägde han dertill Kongl.
Majus nädiga tillständ, dä något widlöftigare fastan
i hans höga namn föredrages, i anseende till sine'
med ära undfängne blesiurer i hufwudet.
Hur vice Landtmarstalkcn uppläste derefter
Kongl. Majus Nädiga Skrifwelse, lydande som den
wid Prorocollet bilagd finnes.
Herr vice Landtmarstalkcn. Kongl. Majst har
derjemte tiilätit och befallt mig underrätta Ridderstapet
och Adeln, det ds af Desi nu uppläste nädiga
Skrifwelse icke böra draga den lankan, dek Riksens
Stander icke stola blifva lillsammanskallade
ulan
91o Mddrrst. och AdelnS pwtocoll.
utan akt Kongl. Majit alltid nöjdt och gladt lärer
se deni. när Rikets omständigheter sä fordra,
och wäntar dä de bästa räd ar sina lro.ma
Ständer.
Föröfrigt hade vire Landtmarstalken ester Ridderstaoets
och Adelns förestrift framfört och uträttat
sitt ärende till Kongl. Maj: t.
Grefwe Illamilton, ^clolpk. Detta är en ny
Lagfråga den han begär pä bordet, enligt ga §. Regeringsformen
lärer Herrar. RikfenS-RädS utlåtande
bliswa ost meddelk, detta är lagliga wägen.
Friherre Wacktmeister- Tet är ej ny Lagfråga,
den rörer Constittr ionen, huru skulle wäl
ett wal af Deputerade kunna ste, när hwar och en
Att har ratt till Sate och ingeri lärer wilja efiergifwa
den rätt hwarmed han är född.
Frihem Örnvall. Saken är sä wigtig att
den fordrar en mognare eftertanka, än att man i
hast deruti kan inga, och begärte den derföre pä
bordet.
Grefwe lttovvsnkaupt. En ny explikation om
sättet att komma tillhopa är en Lagsräga, men ej i
dest sammanhang med Bewillningen.
Herr vice Landtmarstalken föreslog, att Ridderstapet
och Adeln behagade söre aga Bewillningen till
afgörande. Ridderstapek och Adeln wörö redan underrättadt
att han i propositionen ej finge utsatta nä-,
gon bestämd tid; ifrån den befallningen kunde han
ej wika.
Fri
-
1789, den 24 April.
Friherre vielke. Om han ej fattat orätt Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition om Deputerades wäljande
utur Provincerne, sä ägde den ett sä ostisiakligt
sammanhang med Bewillningsfrägan, att Ridderstapet
och'Adeln ej särskilt utan gemensamt öfwer
hegge pä en gäng lärer komma att yttra sig.
Herr vice Landtmarstalken. Innan principen
stadgar sig, bad han att med all uppriztighet fä säga
och räda Ridderstapek och Adeln, att företaga
Bewillningen, och det ju förr ju haldre, det wore
Ridderstapek och Adeln sjelf nyttigt, och han önstaLe
att dermed ej uppstöieS, han kunde ej utwidga
sitt Talesätt widare, men del kunde hafwa en nytta
med sig hwartill han skulle gratulera Ridderstapek
och Adeln, Here vice Landtmarstalken stöt med de
orden: rlixi et kalva vi.
Friherre Örnlkölst, Lkarten lttuclviZ. Han ansäge
att Ridderstapek och Adeln i förra Plenum sä
godt som hade samtyckt till Bewillnings-NlstottetS
Project, men tillika förklarat att de ej ansäge sig
dermed kunna uthärda pä en längre tid än 2 ar;
denna tanka hade de anmodat Httr vice Landtmarstalken
att hos Hans Kongl. Majit i underdånig,
het anmäla, men fädt det sivar, alt Kongl. Majit
ej accepterade detta anbud. Sedermera hade i gemenskap
dermed ett nytt öfwerlägguingsämne uppkommit,
blesive det liggande pä bordet, hade han för
det närwarande ej widare att yttra sig.
Herr vice Landtmarstalken. Den ena fragan
ligger pä bordet» således äro Discourserne nu in»
stränkte innom Bewillningen och öswerfiödigt att
in anteccstum tala i den andra fragan,
Lri
-
912 Ridderst. och Adelns Protocoll.
Friherre vudsn. Jag förenar mig genast med
Herr vice Landtmarstalkens tanka och önstar af in»
nersta hierta, att wi nu strax kunna afsiuka detta
amne, nemligen: Bewillningcn af 82 Tunnor Guld,
och dek för 2 ärS lid; det more bäst, wärdigasi och
med Ridderstapets och Adelns nit bäst öfwerenskommande,
att saken ej uppehöltS. Det war redan i
senaste P eno en fa afgjord sak, sä wäl Bewillningen
som tiden, att det allenast war en enda disientiens,
hela Ridderhuset i öfrigt war af en tanka.
F rmaliteien af Proposition saknades endast. Den
mule, och, som Herr vice Landtmarstalken sade, kunde
han icke göra pä obestämd tid. Ridderstapets och
Adelns tankar' arv helt wisit de samma i dag, men
om, i anseende till Kongl. Maj:tS höga Skrifwelse,
nödwäiv.igt Saken stall läggaS pä bordet, sa förbehåller
jag mig i den händelsen i underdänighet yttra
mina tankar.
Friherre Liolke. Estwerkygad genom Herr Of.
wörsten och vice Landtmarstalken, för hwarS. yttrande
jag hyser sä mycket förtroende, sär jag hemställa,
cm det icke were nyttigt, att nu genast företaga af«
görandet utaf sä Ival Bewillningen, som angående
F .slaget till Deputerades tillsättande lill Bewillnin.
g.ns öfwerseende om g är; sa wida de Herrar och
chcd..möler som begärt saken pä bordet derifrån afstä.
Herr 8tt'ernZranat, Larl. H-vad den warda
Ledamot anmält, som nyst för honom talat om nödw
indigheten att Ridderstaoet och Adeln täger sitt
V-stul, sä wäl angående Bewiilningen som tiden till
desi utstakande, är gansta wäl grundadt, äfwen som,
att ett sädant Beslut e) kan tagas, utan att tillika
vfwerlägga och afgöra det sedermera uppkomne ven
tilativnö
-
Z8. 1789, den 24 April. SIA
s titationsämnet. Dels af Hans Kongl. Majtts Nådiga
Swar, dels af hwad Preste-Ständet i sitt ProtocollS-lltdrag
tillkännagiswit, siyrktes han i den taus
kan att begge dessa frågor gemensamt borde asgöras,
hwarigrnom äfwen tiden wunneS: han önstade derföre
att de Herrar behagade begiswa sig, som begärt
. saken pä bordet.
Grefwe lttamilton afstod att yrka oni sakens
hanlande pä bordet, och med hcnom instämde gansta
mänga Herrar frän bänkarne, som förut yrkat detsamma.
Herr vice Landtmarstalken. I fall Nederstapet
och Adeln wille äter företaga Bewillningsfrägan
i i sammanhang med hwad Kongl. Majtt genom Desi
Nådiga Skrifwelse behagat Ri-derstapet och Adeln
förständiga, uppstär derwid den omständighet, att en
del af Herrarne begärt Kongl. Maj.tts underställning
pä bordett. Af dem hafwe en del ätcrtagit sin be,
gäran. Är det Ridderstapeks och Adelns behag att
den kommer under öswerlaggning?
Beswarades med Ig.
Herr vice Landtmarstalken. Ä min sida är det.
siörbehäll alltid gällande, att ivid Propositionens gözrande
om Becoillningen ej kunna bestämma någon
.'tid, meni den sednare fragan were han fri fran
salla band.
Friherre ^Vachtmeister, förklarade sig tänka
, lika nu som da BewillningSfrägan i förra Plena war
wider öswerlaggning, och uppläste: Sedan Högl.
Ridderstapet och Adeln inför Kongl. Majtt och hela
Werldcn ädagalagt deras beredwillighet att under»
! Andra Bandet. M M M stödja
9i4 Ridderst. och Adelns protocoll
stödja
och hjelpa etc uli wada räkadt kärt F.»vernesland,
och utan afseende pä förmögenhet och egen utkomst
samtyckt till den högsta Summan som Kongl.
Maj:t af dem begärt till Mets räddning, tror jag
det en hivar bör wara öfwerlygad, det Ridderstapet
och Adeln upvfyldt sin styloighec emot Konung och
Fosterland. Kongl. Majus höga rättighet at ensamt
sammankalla Stander, da Rikets tarfwor det
kräfwer, att med dem häröfver rädsla. är lika sa ostridig
som Riksens Ständers akt utsätta liden och
sättet till Bcwillmngens utgörande: Att »'satta sä
wäl tiden som sattet af Bewillningens utgörande,
grundar sig pä rättigheten att fritt kunna bestalla
stg stelfwe, detta ar redan förut af sä manga »vär
diga
Ledamöter fulleligen bewist, säl.des onödigt förspilla
tid, att något mera haröfwer saga. A-.t fritt
bestalla sig sielft är ett fritt folks förnämsta rättighet;
att afsta ifrän rättigheten akt »städa Aden, och
bestalla sig pä obestämd tid, wore detsamma soin
att eftergifva bestaltningsrättigheten som u!i G undLagarne
är ost förwarad, det wore att förglömma
hwab wi äro ost stelfwe, hemmawarande och efterkommande
stv-dige: Det wore efter min tanke att
samtycke till ändring uti det Regeringssätt wi alla
beswurit, som ost »vid den lyckliga Regements-Förändringen
1772 blef lämnat, och som sedan sä wal
wid 1779 som 1786 ärs Rstsdagar blifvit iaktta-f
gil. Härtill samtycker jag äkminstonc intet med min!
röst: Magten och styrkan kan ifrän aga mig denna
rättighet, det kan jag icke hindra, men mitt samtycke >
och bifall gifwer jag aldrig.
Herr VVaclrstaZcr, Lustaf. Det lärer ej wara
någon som icke erkänner och päminner sig alt icke i l
för.
1789, den 24 April
-
förledne Pleno ibland siere Projecter, BewillningsUtstottets
ju wannt de mestas samtycke; dock ar yrkat
derwid någre jämkningar as Friherrar LantinZskaukan
och Larprelan, Heer 8tiornc;ranat och honom:
hivad som syntes honom böra jrmkas wille han än
ytterligare päminna, enligt hwad han i förra Plena
wid handen giftvit: ne»uligen wid i Articlen, att
den uti Bewillnigs U stoltets Project uppförde P.r»
sonalie-afgiften som grnndar sig pä Len hittilis utgjorde
Lön- och Bewillningsafgisiens fördubblande a
g angor, borde mera tyde igt utsättas, fa att ingen
kunde misttaga sig pä rätta meningen, antingen denna
nya afgift borde jem'e den gamla utgä, i hwitket
fall densamma e ler Lön- och Betalningsafgiften
5 gänger komme a t utgöras; eller ock Lenna en
femtedel sörfwinner. Wid 2 'Art., att om sä kallade
hända att någon eftergift stuNe antingen wara
stedb etler framdeles ste uti dea Äboe-Afgift som Let
Hederwarda Bonde-Ständet sig redan ätagit för Krono
och Kronoskattehemman, samma proportion uti
minstning »vid Frälsehemmanens föresiagne A ro-Afgift
afven mätte följas. Z Art. att en lika proportionerad
afgift pä a!t Hus ä Städerne ina göras,
sä att ej den ena Husägaren tillfa.ler lindring dä
han bebor sitt Hils ensam och ej sivarar för annan
Bewillning än Fönsierlufts-Asgisten, vä deremot en
annan som nödgas hyra ut sitt hus blir besvärad
med 6 proCent af hyressumma» utom nystnämde Afgift.
Han föresiog.derföre en Afgifks beläggande
pa Eldstäderne i stället för Hyrc»prcCenten, derigenom
den Husägare som bor mer rymligt än en annan
träffas i begge Afgifternes erläggande, äfven
sä wal som den hwilken igenom hyrors upptagande
mäste söka sin utkomst. Wid 4 Art. om öfverflöd
M m m 2 trodde
9ik Ridder^- och Adelns lprstocoll
trodde
han akt derwid war mycket att förändra i
synnerhet Asgisten för Sidesmeublcr, Fick-Nr, Sidentygs
bärande och Equipager, sedan Vorgare-Ständet
i denna sistnämde delen redan lärer gjordt undantag-
Äfrö en som i anseende till Röktobaks nyttjande,
deruti Donde-Ständet äfwen lärer gjordt
någon ändring. 5 Art. angående Säteriernes Krigs.
gärds-Asgift kunde han icke medgifwa akt den i och
för Säteriernes skuld uppkomne afgift skulle flyttas
till en förhöjd afgift pä Frälsehemmanen och det sä
mycket mindre som manga Säterier finnas hwilka hasme»
alls inga Hemman/Frälse undantagne, och stickle sä.
lebes flippa alt deltagande j denna Krigsgärds-Gäfma
pä deras depense som neml. hafira flera hemman
Fralse än Säteriet kan innehäfla. Han föreslog allt
derföre en sädan mening som kunde införas; att
hwarje Sateries ägare eller innehafware ätager sig
en Personal Afgift säfom Krigsgärdsgäfwa till Kongl.
Maj:t och Kronan af i R:dr gest Specie, uträknat
efter hwarje Mantals Säterie hon äger eller
nyk-jar. Slutcligen »ville han alt af den i-4:dedels !
proCent af inteknade Capitaler som Utstottet förefifigit,
publique Werk derunder icke wara begriyne.
Äfiven svin att uti Bewillnings-Förordningen Riksens
Ständer yttra sig nu denna gäng lika som
wid 7770 ärs Riksdag, angäende widare fortgång
af Manufactur- och Medicinal-Fonderne, Slotts- l
htelpen, Post Taxa och Chartä-Sigillatä-Förhöjningen
såsom en Riksens Ständer behörig rätt, i an- !
seende till naturen och bestaffenheten af Bewillningen.
Herr vice Landtmarstalken, wille hafwa den
aran lämna Riddcrstapet och Adeln en underrättelse
svin kunde komma den till nytta, nemligen: att Borstare.
1789, den 24 April- 91?
gare-Ständet gjort älskillige förändringar till sin förmon;
Donde-Ständet »vöre ej eller lottlöst. Wille
Ridderstapet och Adeln nyttja fin rätt att moderera,
sa recompenderade han de höga proCenterne pä
Lönerne. De g Ständens Befiut arv till Ridderstad
och Adeln inkomne; Preste-Sländet allena
har icke gjort någon jemkning.
Grefwe l.exvonl»aupt, Llacs. Uti filt sista
Dictamen, som »ned »nycken gunst af Ridderstapet
och Adeln emoltogs, hade han anmärkt, att »vi borde
ätaga ost den dryga Bewillningen just derföre,
att »vi äro mest tryckte; stäket är att »vederlägga
de mest »vidriga vmdömen om ost blifwit utspridde
och att »visa det »vi ingen ting hälle ospart när det
kommer ann pä att frälsa Riket. Han ginge ej
frän att utsätta tiden pä 2 är, för öfrigt tillstyrkte
han att lata afla jemkningar falla och endast sträcka
Deliberation till tiden och projectet.
Fäherre Örnvall. Den warda Ledamoten som
sist talte, hade borttagit hwad han ärnade säga.
I sista Pleno tycktes mest alla »vara enige om Bifall
till Bewillnings » Utstottets Project. Friherre
Örnvall uppläste:
Wore denna i frägawarande Krigsgärd sch
Bewilluing sä dräqelig, att man »vid dest utgörande
ej hade akt befara wädeliga följder för Näringar
och Rörelser, sä blefwe det ej farligt att utsätta
densamma uppå en längre tidan 2 är; »nen dä hwar
och en lärer finna sig öswertygad akt den ogörligen
kan länge gä jemt ut, sä fordrar en billig omtanka,
att försöket »nä åtminstone utställas pa korrt lid,
sä att de flere eller någon af dem, som skulle bsMmm
Z fun
-
9i8 Hadders?. och AdcluS protocoll.
funnits wara för hardt belastade ej mätte blifwa
atteles krostade och ga under. Huru gick det till
dä Niddettrapet och Adeln atog s!g Garantien för
den uti H mliga Utstottets Ilxtractum prolocolli
Uppgifna G ldsumman? Jo! alla instämde de:uti
att ivilja garantera och benilja en gansta ansentig
till ingets utförande crfordelig Sumn.a; men G ldenS
hela lopp sörskräkre en hwar och Utan anfäg såsom
en omöjlighet akt för det närwarande lunde
längre gä, dä Landas tillstånd med grundelig kär.»
nedom betraktades. U tter en sä bekymmersam deliberation
uppläste Herr Ofwerflen och vire Land'ma>?
ftalkcn Kobgl. Majps tiä honom ankomne Nediga
Billet, hwarutt Kongl. Majit förklarade, att Riket
more stadt i wada, och akt dest frälsning ivid
ekt afstag uppå Hemliga Utskottets stxtractum krolpcoili
kunde ga jörtorat. Uti samnm ögonblick fasiade
Ridderstolpe. och Adeln sin omtanka hwarkcu
uppå möjligheter eller egendom, utan endast uni a
Fäderneslandets räddning, hwilket tankesätt war Ridde.
stopet och Adeln wärdigt-, och som i alla tider
aldrig hos dem saknats. Nidderstapet och Adeln
ätyg sig dä genast att garantera och bewilja till hela
den uppgisne Skulden och Krigsgärd.n, med endast
förbehåll i samma stund, att sjelfwa jemka den
Bcwiniiing som härtill erfordras; och detta inncfat->
lar uttryckeligen Ridderstapels och Adelns förwarade
rättighet att utsätta sa ival tiden som sättet. ^
Om och i anseende lill en sä smara kännbar börda,
som war Riksens Ständer förut helt okänd, Kongl.
Majit as billig Faderlig nöd och ömhet för Landet,
och pä det Undersäkarne ej mätte aldeles under dest
tyngd up: gifwas, och hwarwid Kongl. Maj-t Sjelf
och hela Riket perjcliterade, skulle uti sa fatta om
-
7789, don 24 April.
919
ständigbeler i Räder pröswa nödigt alt sinna för
godt, att om o:ne ar hopkalla Sine trogne Stander,
pä det de mä fa rädsla pä ett med Grundlagen
ö'werensstämmande satt, om ytterligare medel och
utmagar lil! ett ester förändrade tider och omständigheter
mera jemdal beskattande, sä lärer ingen dödlig
annat kunna, au uti en sadan åtgärd fä igenkänna
Kongl. Majus öma Fadershjerta för ekt troget
Folk, som med uppoffrande as lif och walfärd sädant
synes förtjena.
Dock likwal och i den händelsen Kongl. Majst
ser sig utan Rikets rukne i anseende till andre wigtige
Considerationer kunna med Ständers hopkallande
längre uvpstjuta, akt utgisterne genom andra
utwägar bestrida, sä ar och blifwer jemwäl dä som
allttd Kongl. Majus egen höga rätt att ensamt
Ständer sammankalla när Kongl. Majst dek för godt
sinner. Men Riksens Ständers dem i alla tider
förbchallne dyrbaraste rättighet af allt, blifwer oförnekeligen
den, art en Beskattning af hwad natur som
helst utan ock att dertill fixera en sädan tid, som
mätte förekomma, att flere Medborgare ej mäqa under
en genom erfarenheten befunnen obillig Beskatt,
uingslyngd täta sadan orättwis fördelning sä länge
fortfara till dest ingen hjelp deremot blifwer widare
möjlig. Att föregifva en sadan Riksens Stander
förwarad rättighet, sä wäl i Regerings-Lagen, som
uti äldre och sednare liders praxis, asmen 1682 under
Souverainiletstiden utöfwad, och ifrän sakens
natur helt oskiljaktig ivore att förlisa den dyrbaraste
gnistan af deras fri- och rättigheter, hwilket skulte
lämna Nidderstapet och Adelil den sammels-förebråelse,
att hafira rvanwärdadt denna Clencd, cs alleM
m m 4 nast
yro Mdderst- och Adelns protscoll.
nast för dem som nu lefwa utan äftven i atta tider
för Barn och Efterkommande. ' Om, det Äud nådeligen
afwände, Rikets behof genom ett fortfarande
krig annu mera ökades, och de tillgångar Kongl.
Maj:t päräknat litt att lindra Undersätarnes börda,
alldeles medelst oförtänkt händelser saknades; wänne
icke nöden i sä bedeöfwelig ställning bewekte Kongl.
Majit att genom Sine Ständers sammankallande
påtänka de utwägar som genom nya tillstotter (sä
wida de blcftve möjlige) tarfwades att frälsa Rike, ?
Icke more det derföre någon annan än Kongl. Maj:t
som sammankallade Ständer, ty Kallelse - Rätten är
Konungens och ingen annans; men Rikets nöd och
wada som Kongl. Majit närmast kanna kunde blef.
we stalén som föranläte till Ständers sammankallande.
Ordspråket att nöden gör Lagen sa för Konungar
som folk har ägt bestånd i alla lider och lärer
det göra sä länge weridén star. Nar alltsä Ridderflapet
och Adeln nu anser ej allenast för osäkert utan
nästan såsom omöjligt, att denna förestående Beskattningen
stall uppå längre än denna sörutnämde
liden kunna utgå, ar det dä ej förläteligt att tro
Detsamma stal böra wara gällande. Uti sädant fall
lkunde desse Deputerade, som nu förestås till jemkande
och nedsättande af Bewillnings-Summan, icke sä
'kraftigt understödja Kongl. Majst och Riket med
råd och dad, som Riksens Ständer sjelfwe försedde
med den werksamma magt, sem wäo beswurne Grundlag
dem tillägger. Utomdess är sadan Deputerades
sammankomst en okänd inrättning ut, sjelfwe Grundlagen
och således en till Regeringssättets förändring
föranledande inovakion, den jag för min del anser
för wadelig i flere afseenden och i synnerhet enrot
Ridderstaxels och Adelns medfödda rättighet aldeles
stridande
1789, don 24 April- 9-*
/stridande och således den afstyrkcr. Uti en framtid,
funder en om sitt Folks wäl mindre ömiint Konung
skulle äfweu kunna hända genom instuence uppå sä
Deputerads nar prejudicater en gäng wore gifwil,
att i fall Nationen genom Rikets iräkade äfweu sä
trängande omständigheter, som för det närwarande
(och hända kunde uti än swärare) funne sig nödtwungen
tili Rikets frälsande att inga Uti utgifter, sorn
ivida örwerstege d.si krafter, blefwe satt ulur stand
att någon fran den bördan entledigas. Det blefwe
likwät möjeligt igenom werkeliga Stanners nitfulla
rådighet, som med rätt kännedom af Medundersätaj
res ,vilkor kunde styrka Konungen till widtagande
^ sadane medel, som befrämjade Landets räddning;
! hwaruppä en mild Konung alltid lärer i Räder
I hafwa det största afseende. Den warma patriotisms
som Nationen och Riksens Stander för Konung och
i Fosterland med sä kraftiga wedcrmalcn as deras nit
sä förr, som under detta Riksmöte ädagalagt: laugt
ifrån att befrämja fienders stamplingar bör efter min
vfwertygelse snarare sadane afböja, och hos dem som
wilja Riket vndt, injaga för alla tider skräck och
wäcka en lika farhäga, att sädane olycklige försök
någonsin företaga och anställa. I anseende till
^ hwad nu anfört blifwit anser jag för min del in1
gen betänkelighet hindra, men en oundwikelig nöd.
! wändighet kräfwer, att den förestäende öfwer all
manlighet stora Bewillningen mätte af Ridderstapet
vch Adeln pä wiss bestämd tid af a:ne är utsättas.
> Uti projectet akt genom Ständers Deputerade jemka
> Bewillningen kunde han ej inga för mänga stak
! skull; det ledde till förändring af 1772 ärs Regef
ringsform, Vet kunde blifwa wädeligt i anseende till
Mder»»e, och det utestöte e>» del af Ridderstapet och
Mmm § Adel»;
Y22 Hadders?- och AdelnS protocoll
-
Adeln ifrän si» ratt. I anseende till nägra omstän,
dighekcr som tarfwade akt jemkas biföll han kill alla
delar hwad Herr Stierngranat föresiagrt, akt Expeditionen
unna Bewillningen mätte författas af Bewillnings
Ut stötset.
Herr Stierngranat, Larl. Uti förra Pleno
har jag haft den aran yttra mina tankar öfwer de
lill Riddcrstapet och Adeln sä ival af desi Vewillnings-Utskott,
som en Ledamot inom Ständet, och en
Anonyme, ingifne färstilte projecker till Vewiilning.
Jag har dä tillika anfört de grunder hwarföre jag
trodt mig böra Höglofl. Riddcrstapet och Adeln tillstyrka,
att förblifwa ivid det svin af Ugkottet mar
Uppgifwit med förkastande af de a:ne andre. Jag
har derjemte förklarat, att jag långt ifrån ait natja
pasta, det samme project more felfritt, torde deremot
uti färstilte omständigheter kunna göras siere iner
och mindre grundade påminnelser, hwilka den korrta
tiden inom hwilke» samma project mäst författas,
gjordt nästan oundwikeliga; men hwad jag dristigt
försäkrar har warit och är att grunderne l,!l denna
i samma project förestagne Vewillning äro de mest
compakible med ett Bestattningswerk, uti alla upplyste
Nationer följde och äfwen hos oh wid alta föregående
Bewillningar i detta Scculo iakttagne och
nu endast efter Bewillnings-Summans storlek jemkade.
Jag har wäl fa under Discourferne i förra
Pleno af en och.annan af detta Ståndets Ledamöter,
som äfwen utom Ständet hört sägas, det skulle
Ridderfkapel och Adeln i detta project wara taxerat
lill 25 Tunnor Guld, som more wida utöfwer den
proportion Adeln mot de andre respective Ständen
borde taga i Bewillnings-Summan. Men jag ser
inge»
den 24 April- 925
ingen grund hwaruppä en sadan calcul med någorlunda
säkerhet kan byggas; ty ehuru bewandrad man
mä wara i räkenskapsverk, later en uträkning, fä
pertincnt som den uppgitne pästäs wara, sig icke
göra, dä alla da a hwarpä den bör k g stödja, lefas.
Bewittning^Projcctet är inrättat elter wisia A lik»
lar och Rub igner, hwilka ef er beloppet af hwad de
samma u i förra Bcwillningarne m gjordt, blifwik i
denna beräknade; men uri hwar Artikel äro alla
Ständen och äfwen Personer, som ej till något S änd
räknas, samman.landade, sä att man ej utan gisinjngswis
kan saga hivad del Rchderstapet och Adeln
särskilt i hwar Är"itel kommer att taga. Sädant
kan ej utrönas lör än personlige Taxeringarne^i Or.
terne äro glvrde; da Tabeller deraf för hwart <Ltänd
skulle kunna up rättas, hwad som emedlertid är
wisit, är det att proportion emellan Riddcrstapet och
Aoeln och de andre Ständen har btif.vit iakttagen
wid denna Bewillnings utsättande lika som wid de
förra, dock sar jag tillstå i hwad som Riddcrstapet
och Adeln ensamt rört, såsom dä frägan warit om
dest Frälse-,Egendomar, hafwa wi ingalunda undandragit
osi utan snarare äkagit csi laugt mcr ätt osi
ester P.ivitegierne emot Kronans jord älcgat, till
bewis deraf att Riddcrstapet och Adcln n» som i
alla tider aldrig taget minsta bördan pä sig till Rikets
räddning. Jag har ljkwat, för a t någorlunda
kunna tillfredsställa bade mig sjelf och mitt Ständ,
att icke Ständet bttfwit uti denna Beskattning sä
öfwer al! proportion Taxerat som har blifwit anfört,
gjort den nogaste uträkning som mbjeligen och efter
all probabilite kunnat ste öfwer alla Artillarnc och
derwid funnit, att Adelns andel utl denna 8s Tunnor
Gulds Bcwillning ej kan komma högre än omkring
-
9-4 RLdderst. och AdclnS pwtocoll
kring
12 Tunnor Guld. Jag will allenast anföra
ett exempel till prof huru en sädan calcul stedt:
ProCenten af alla Einbetsmans Löner L Elvik- och
Milikair-Lrtaterne i Riket ifrän den högsta till deri
lägsta äro i projectet uträknade till en "sammaustagen
Summa; wisste man wisst huru manga och
hwilka af dessa Löner äro i Adelns hander'lunds
man precist utfalla huru stor andel Adeln i denna
Artikel tager; men dä det ej star att Utfinna, har
jag tagit för afgjordt, att ej utöfwer hälften deraf
kan anses af Adeln innehaswas; hwilket äfwen wisserligen
more för mycket om man blott anfäge antalet
af Embetsman, men dä man räknar att de största
Lönerne äro hos Adels Ständet, sä torde det någorlunda
träffa sanningen om man af hela LöningsSumman
räknar hälften pä detta Ständ och följakteligen
utsätter Adelns andel i Lönings-ProCenten
till hälften. Efter en sädan beräkning lampad efter
hwar Bewillnings-Artikels särstikta bestaffenhet, tror
jag mia soga fela i förenämde Summa son^jag ansett
af Bewiliningen stanna pä mitt Stand. Af de
öfrige anmarlningarne stin i sista Pleno wid Utstottets
project blifwit gjorde, såsom en olika Taxering pä
Adelns och andre Personers Arbelsdrängar m. m.
finner jag äfwen bestyrkt hwad jag förut anmält, att
fiere fel bade wid Projectets upprättande och dess
renstrifning stedt, och äfwen ibland annai att ipgy
ärs Lön- och Betalnings-Förordnings applicerande
wid detta Project, man förgätit att rätta hwad i
anseende titt flere taxerande Einbetsmans förändrade
rang mot i?Z9 bort rattas. I anseende hwartill
jag anser som en nödwandighet, att projectet, om det
winner bifall, bör innan det som en Bewillningsa
Förordning utfärdas i VewillniVgs-Ulstottet rättas.
Af
1739, dcn 24 April. 925
Af Herr vice Landtmarstallens yttrande har jäg af»
wen inhämtat akt det Löst. Borgare-Ständet gjort
ätstiliige förändringar dess Ständ rörande i detta Project.
Om dessa förändringar röra grunderne till Bewillningen
elter förorsaka minstning i den Summa
som för detta Ständ warit päräknad, lärer Ridder»
stapet och Adeln icke eller kunna stä fast wid. hwad
det flg ätagit, utan är bäst att sädant i Remissen
lill Bewittningsckl-stoktet sig förbehålla. Hams angar
tiden pä hunden Ridderstapet och Adeln län
sig denna Bevillning ätaga, sä aberopar jag mig
till widlöftighets undwikande de wigtiga stä! som r
flörra Pleno Llrfwit andragne, hwilka bewisa sä wal
uödivändigheten af en sadan lids utsättande, helst
wid en stor Bewillnings utgörande, hwars werkningar
pä Ständ och Näringar kunde för Riket blif»
wa högst wädelige, om den ej inom korrt tids förlopp
blefwe derefter jemkad, som ock Riksens Ständers
ostridiga rätt, säsom fran den, att fritt sielfwe
bestalla sig/oskiljaktig, att en sadan tid utsätta, och
hvarigenom äfwen är ädagalagt att utöfningen af
en sädan rätt icke i nägor matto är stridig emot Konungens
höga rättighet a t ensam sammankalla Riksens
Stander lill allman Riksdag. Delta, som allt,
samman förut klarligen ädagalagt, förbigär jag således
nu att ä nyo upprepa. Med glädje har ;ag
af det stristeliga yttrande Herr vice Landtmarstalken
frän Kongl. Majtt sjelf nu uppläst, inhämtat, det
Kongl. Majtt som alltid ömar sine trogne Underfatarcs
nöd, äfwen som wi funne den ätagne Bewillujngs-Summan
tryckande, och att den efter nägon tids
förlopp behösiver efter Rikets tillstånd och Näringar»
nes förhällande jemkas och rättas, hwartill Kongl.
Majtt Allernädigst täckts säsom lämpeligt förestå en
s-6 Ridderff. och AdclnS protocoll
af
det Högwördige Preste Ständet med Kv"al. Mchts
Nädiga lillstand uppgifven ny utwig. S dan uppä
Herr 8liernxramtt3 beg Iran, och med Herr vice
L mvimarstalkens tillständ, sa ival flittet af Kongl.
Majtts Nådiga förklarande, foni Pcelle-Slände^s
onmäinde P owcolls Utdrag blifvit uppläste, fortfor
Herr 8timnZranat widare: Jag ffttllle med innerligaste
glädje och und./dänigste tacksamhet för min
del widtaga den i Skader förestagne ut,vägen att en
jemkning i Bewiilningen kunde ste af wista Debiterade
af Riksens Svanber emellan Riksdagarne. om
jag kunde förena en sadan utväg med wär Constittttion
och Regerings-Lag. Svensta Folkets frihet
består, och har uti alsta lider bestädt uti rättighe:en
alt deltaga i Lagstiftning^, h,vanill hufvudsakligen
hörer, nya Lagens antagande och Brskattningswerket,
hwit et sednare alltid af Fol.el ensamt berovt; som
Nationen, icke en Corps kunnat en sadan dest ratt
utöfva, fa har det efter en frän uraldriga lider antagen
och med Författningar stadgad Praxis pä det
fät et stedt, att Nationen sjelf ristedt och walt sine
Fullmägtige, i hwit as hänoer de lagt sin LagstiftningS-ratt
och hwilka agde samma magt som Natianen
sjelf, sä långt och efter de reglor de antagne Regerings-Lagar
förestrifwa. Pä detta sätt kan Nalionen
sägas sjelf utöfva sin fria Lagstiftningsrätt.
Men blifwer delta walfätt förändrat, Ledamöters antal
inskränkt, Corpser eller Personer, som efter Grund.
Författnjngarne tillhör af de iväljandes eller walde, utesiukne,
sä är Consti ution i denna wäsendtliga delen
förändrad; Bewillning eller Beskattning är ibland
alla en fri Nastons rättigheter oen hufwudsakligaste;
ty war Medlems i Sta en ivälfard och hela Samhällets
bestånd, beror deraf. Att derwid ester Grundfast.
7789, den 24 April. 927
fa'tningar»e förfares, är fördenskull för Nationens
frihet af yttersta wigt, och intet nytt satt kan härwid
införas, som icke directe eller indirectc kan störa denna
frihet. Att jemka eller ändra en Bewillning, är
detsamma som göra en ny Beskattning, ty om Summan
är densamma, mäste jemkningen ste medelst den
ena Corpsens, den ena Näringens eller den ena Personens
kisande i Bewillnings-tyngdens bärande och
den andras ytterligare betungande: deraf följer att
det för desta Corpser, Näringar eller Personer blif.
wer en ny Beskattning, hwartill de haft ratt, men
icke fädt samtycka pa falt Lagarne förestrifwa; och
följaktligen är den Lagliga BefkattningSfriheten Nationen
fräntagen. Jag sinner således för min dek
wadeligt att antaga ett annat satt till Vewillningar,
än det Regerings Lagarne förestrifwa. Kunna de.
ras Förestrift i denna delen och wid detta tillfälle,
ehuru syftande till ett godt ändamals minnande förändras
eiler upphäfwas, sa äro de ej mera helige
wid ett annat. Alla inncva Loner i en Grundlag
äro af eftertänkeligaste följder, och alla Rikens Historia,
alla tiders erfarenhet, gifwa ost de tydeligaste
bewis, att när den barriere som Negeri,igs-Lagarns
fäkta, blifwer pä minsta sätt öfwerträdd, är han ej
mera magttg att hindra de största inbrott och fluteligen
hela Lagens öfwerändakaflandc. Fa RegeringsFöränbringar
stafwa pä en gäng stedt; de fleste stafwa
småningom tillkommit och allt sluteligen blifwit
förstört. Hade 1720 ärs Regeringsform ehuru felaktig
den ock war, blifwit följd estter den Esprit,
hwaruti den warit författad, sä hade han torde hända
längre kunnat stafwa beställd. Det är med denna
öfwerlygelse 06) med den uppeldade nit jag hyser
för wart i 1772 ärs Regerings Form i en wäl
sis
-
Y28 Rrdderfk. och'ldelnS protocoll.
signad silind stadgade och af mig dyrt beswume Regeringssätt,
som jag oaktadt min underdånig» Zä-le
att i allt ga Kongl. Majus Nädäga behag kill nattes,
som lag likaväl ej kaia tvaga tillstyrka Ridderstapet
och Adeln att inga atti den nu frän PresteStandei
uppgifne nya Beskattnings-- eller Bewill»
nings-utwäg.
I anseende lill Riddernkapet och
Adeln, hwars sätt att representera sttt Scänd nåd
allmänna Riksmöten är olika med de andra RttsSiändens,
blifwcr denna utwäg ännu swärare att
coneiliera med den ratt den äldsta i hwar Slägt är
tillagd, utan att alldeles upphäfva hwad GrundLagarne
derom förordna, hwilket stulle blifva af äswentyrligaste
följder.
Herr 8pa16encreut2, fobian ^6o!pkr. Sedan
Nidderskapet och Adeln öfverenskommit att genast afstilla
Bewillningsfrägan i hela sikt sammanhang utan
någon betänketid öfwer det Nådiga sivar Kongl.
MajU behagat gifva uppä den genom Herr vice
Landtmarstalken gjorde underdåniga anmälan om wärk
gemensamma tänkesätt, att ställa Bewillnlngen pä
wist lid, sä nödgas jag, ehuru oumbärligt ett längre
rädrum more för min tankekraft, alt tillkännagifva
mina tankar, sädane de i hast kunnat stadgas. Uti
frägan hwilkekdera BestattningSsätt bör mäkjas, yttrade
jag mig förra gängen. Jag förklarade mig
iväl benägen att heldre antaga Koppstattsmetoden,
än Ve,rullnings-Utskottets Första» som är beswäradt
af flere Titlar och af manga förestående olägenheter
wid Taxering och Uppbörd: men jag ansäg Riksdagens
längwarighet och annalkande stut för ett ofelbart
hinder, att med tillbörlig grannlagenhet kunna
upprätta ett nytt och isrän Urstoltets antagne grunder
alldeles afvikandö Project. Jag trodde derföre
alt
A9> 1789, dell 24 April. 929
att Rikets belägenhet och Ridderstapeks och Adelns
anseende borde mana osi till en offentelig uppoffring
af egne fördelar och ett willigt Åtagande af största
tyngden. Samma stal och anledningar äro ännu
hos mig gällande. Riksdagen har stridit aine dagar
närmare sitt stut, än dä wi sist moro samlade, och tillfället
är lika ypperligt för Ridderstapct och Ade n,
att genom samtycke kill alla förestagne BewillningsPoster
änstönt de äro i högsta mätto för ost tryckande
och Ständen emellan Dispropor ionerade, för
wära Medborgare, dä wi med förakt af all lindring
i wära bördor hälla wär pung öppen och sösta stärfwen
ospard till allmänt wäl. Således önstar jag
Bewillniiigs-Utstottets göromäl mä godkännas, och
att den omtalte rättelse af misistrifningar mä stynde»
samt werkstallas. Wid tiden och waraktigheten af
denna Bewillning will jag mig nu egenteligen uppehälle».
En ny och oförwäntad betänklighet har
mött osi genom Kongl. Majus Nådiga Sivar pä
en sä kallad förfrågan. Kongl. MajU har behagat
anse utsättande af tid för en illusion af Lagen, som
stulle kränka Desi höga rätt. Ett sädant Kongs.
Majtts nädiga utlåtande, som det innefattar en närmare
Förklaring öfver Regeringsformens 58 §. wore
jag förbunden att ställa mig till efterrättelse sä
framt jag ej innehade detta rnm säsom Riksdagsman
och säsom deltagare i Lagstiftande Magten, i
hwilken egenstap jag enligt Regeringsformen äger
den rättighet, att med min röst pröfva Lagens rätta
mening, och i hwilket afseende jag ej eller bör nedsätta
wärdet af den frihet Regerings-Lagarus mig
förunnat, akt jag här stulle dölja min mening. Jag
wägar derföre förklara, att jag ej annorlunda kan
emottaga Kongl. Majus Nädiga yttrande, än sä»
Andra Vandel. Nnn som
97,2 Ridderff. och Ädel,16 protocoll- ,789, den 24 April- 9.8r
forn en wärk Stand meddelad upplysning öfwer detlij^ ^tt enda tydeliqt förbud emot mig, skulle fränbegrepp
Kongl. Maj:k Nädigst fattadt om innehall wig Ständet den förmon att fastställa ku
let
af 38 §- Utan att träda Kongl. Majtts högets läiige wara bejakade utskyider kunna utan minsträttighet
för nara, tillhörer äfwen mig ett omdöintt,^,^ ^,er förändring bäras. Uti Kongl. Masts nä
öfwer
tillämpningen och utöfningen af denna Lag Swar har jag äfwen funnit det motstalwara
jemförelsewis emot andra lika kraftiga stadgar. JaH amdrdtt att wära fiender utan swärighet betjena sia
kan ej annat begripa än att Kongl. Majtts magi <,f hefant Riksdags Termin till stna stamplinqars
att sammankalla Riksens Ständer förblifiner^ i jitt f^stftljande. Det anstär icke mig att wederläaaa
helgd, da jag icke päyrkar någon Riksens L-tänder^ mindre bestr.da min Konungs ord, men bade
sammankomst. Bewillningskidens utstakande inne-i^g tala inför Kongl. Majtt Sjelf
bär ju icke den omöjligheten, akt Kongl. Majtt utom jag likwäl fördrista mig att med underdäniq
Ständernes sammanwaro kan påfinna medel kill be-i ripprigiighet tillstå, huru mig wetterligen något allmänt
hofwens fyllande, och jag styrkes i denna förhopp-? möte i delta Rike aldrig gagnadt ware uppenbara
ning af Kongl. Majtts Egen Nådiga Försäkran, atf six,mxx. Us mära Fäder hafwa wi arft beredwilkunna
och wilja med framdeles tillstött latta Un-» ^ghcten, att med glömsta af enskilt split bistä Ko,
dersätares pälagor. Men om och förbehället ows^ung och Fosterland. Att wi icke warit owärdiqe
bestämd Bewillningstid stulle medföra oumgangelig» Efterkommande, har wärt förhållande under miwaheten
as Rrksens Ständers sammankomst, sä lärest rande Riksdag utwisat. Omgifne af Fiender, haf^
dock förbehället genom en sädan följd icke bliswajtwa wi, midt under ett allmänt inbördes Misstroende
olagligt. Jfrän äldre tider och under flere Rege l och oflocknadt agg, ändock samlat ali wär oförtruten»
ringsstiften hafwa Ständer alltid, i och med Ve för att enigt understödja wär Konung, förswara
willnings-Friheten fastställ tiden. I,bstfwen, mine,Dess steg och upprätthälia Rikets heder. Männe
Herrar, för detta fatt anwisning pa äratalen ast x„ sädan utgäng af Ristens Ständers fammanwaro
wära gamla Författningar, som wittna härom. ^,sac, icke snarare bör afsträcka än uppmuntra en fiende
will ej uopehälla Eder med upprepande deraf. W koch männe nägot päliteligare medel kan gifwas akt
kanna och alla de oklandrade efterdöme» och bewi-äafhälla fiendteliga anflag, och freda en sä sinnad
pä samma rättighet, som under nuwarande Reze "Nation ifrän utrikes stamplingar emot dess sielfstän
ringssätt
aro gifne. Skulle derföre nägon strrdighe dighet. Da jag säledes ej ser nägon fara uti be
förefalla
emellan z8 §- Regeringsformen och en sä stämmande af Bewillningstiden, och dä jaq tror detdan
Riksens Ständers urgamla, ännu aldrig afstäd ,ia willor wara öjwerensstämmande med min lagliaa
de eller ogillade rättighet, sa lärer den böra fa nami -rätt, förblifwer jag också wid det Bestut, bade iaa
af en Coliision emellan Lagens Förestrifter. hwrlke! och Ridderstapet och Adeln förra gängen fattade
Collision ej kan hos mig åstadkomma den wrllräblg vcy j den händelfe wi stuile wara olyck ige noa att
het, alt jag, enär alla präjudicater arv för nng, ocj icke kunna öfwertala Herr vice Landlmarskalken till
lcke Ncknr en
SZ2 Ridder!?, och Adelns protocoll
en
ordentlig Proposition, förknippad med wart för,
behäll om tiden, fä lärer den enda återstående utwagen
till wär säkerhet böra widtagas, att föraStändets
samfälta tankar till Protocollet, hwilret äfwen
sä litet lärer kunna förwägras, som det är hwarje
enskilt Ledamot obetagit att fä sin mening i Protocollet
intagen och förwarad.
Herr vice Landnnarstalken. Tilläter Ridderstaxet
och Adeln akt jag i förevarande amne om Ve«
willningen fär göra den Proposition, hwarstll jag
äger tillstånd, och fräga om Ridderstapet och Adeln
bifaller Bewillnings-U-stöttets Project?
Ridderstapet och Adeln tycktes wäl wara enige
att wittja bifalla Bewillnings-UtstottctS Project; men
östade i Propositionen tilläggning af tiden.
Herr vice Landkmarstalken. Jag kan ingen
ting tillägga om tiden.
Friherre Duwall äberopade sig hwad Herr 8xalstencreutL
anfördt, och tillstyrkte den utwäg, att till
Protocollet förklara det Ridderstapet och Adeln äta- §
ger sig Bewillningen enligt Ul stöttets Project, men
ej för längre tid än pä Twä är, wore någon deremot,
kunde den jn till Protocollet reservera sig.
Herr Vice Landkmarstalken. Bifaller Ridder,
stapel och Adeln Vewillnings-Utstottets Project?
Beswarades med Ja; men pä Twä är.
Ridderstapet och Adeln ätstildes.
In sillem,
Luntzencrona.
Bi. I
l7§9, den 24 Apnl. 932
Bilaga.
Pä Ridderstapeks och Adelns genom vice Land!-  marstalien gjorde förfrägan, länder till fwar:
Att Regeringsformens zz Z. utstakar lydeligen,
att ingen annan, för hwad orsak det wara mä, än
Konungen äger rätt att kalla tillsammans Riksens
Ständer; och derföre att utsätta tid till den Bewillning
Ridderstapet och Adeln sig ätagit till Rikets
stulds gällande wore en illusion af Lagen, som direkte
kränkte Konungens rätt och störde Regeringssättets
grunder. Således kan ej någon annan Termin
än till nästa Riksdag utsättas.
Men om Lagen ej stadgade detta; sä fordrade
Rikets nuwarande belägenhet att ej underrätta sienderne
om den Termin som skulle ater församla Riksens
Ständer.
Jag är skyldig sanning ät Mitt
Folk, och Jag ansäge Mig brottslig emot Riket
om Jag ej u- plyste dem om de faror som Rikets
sjelfständighet tomine att löpa, om fienderne kunde
till en bestämd tid uträ na sine stämplingar, att föra
dem till nytsiande af Wär inbördes misisämja.
Det som sig tilldragit förledit är, bade i Finland
och wid siendens anfall i hjertat af Riket, wittnar
nogsamt om den Poli ig ve hwilken wära stender
wela sä wäl att nyttja. l
Af de Pcotocoller som redan arv tryckta, synes
klart fiendens stämplingar, och af hwad som Jag
wet, af de kunstaper Jag af utrikes ärenderne har,
anser Jag för Rikets sjelfständighet högst wädeligit
allt som pä sädant sätt kunde gynna wära illwilja»
nnzg ^ res
934 Ridderst- och AdelnS protocoll
res
och fienders stämplingar. Men dä Jag ädaga
lägger
fritt desse omständigheter för Nidoerstapet och
Adeln, är Jag äfwen fa om som bekymrad af den
tyngd som Mina Trogna Under,ätare komma att
kanna.
Jag inser nödwändighete» af utwägars finnande
(utan att Rubba Regerings-Lagen), till att jemka
och läkta en Bevillning Rikets omständigheter
gjort nödwändig. Jag har redan lätit genom Ledamöterne
i Hemliga Utstottet förklara, alt Jag pä
allt sätt stall söka att lindra desse utgifter; alt Jag
stall lämna de tillgångar J rg wänt ar till Riksens
Ständers Contoir; och Jag upprepar nu här ä nyo
dessa Försäkringar.
Det Wördige Preste - Ständet har föreslagit
ett medel, som förenar den nyttan art kunna jemka
Bewillningen med wördnaden för Konungens rätts
bibehällande, genom ett Utstötts sammankallande
hwart tredje är till Bewillningens öfwerseende.
Jag föreslär denna utwäg kill Ridderstapets
och Adelns widtagande pä sätt som Preste-Ständeks
Irxtractum krotocolli det innehäller, som den nyttigaste
och bästa utwäg till ändainälets erhällande af
landets lisande utan att sälta Rikets sjelfständighet
i fara; och proponerar Jag Ridderstapet och Adeln
att till detta Utstottet wäija Fyra, Tre och Twä Adeliga
Possesssionater af hwarje Län, efter styrkan af
Säterie och Frelse i hwarje Län, dä rösterne kunde
beräknas efter Sateriernes och Frelsehemmannens
storlek. Stockholms Slott den sz April 1789.
6 v 8 ? ^ kV
Man.
" ^ 9ZZ
Mandagen den s? April.
Plenum kl. half r i.
Upplästes Preste- Borgare- och Bonde-Skändens
lrxtracta krotocolli, med tillkännagifwande af deras
»val till Fullmägtige i Riksens Ständers Contoir.
Upplästes Banco-Deputerades berättelse om
Banqvens sörwaltning och tillständ.
^6 ^cta.
Pamintes af Friherre Örnvall och Herr 8tiPngranat
om Protocolls - Justering, men Herr vice
Landtmarstalken föredrog angäende Gästvän till Hertig
hwarom Borgare - StändetS af Preste
vch
Bondc-Ständen bifallne Peotocolls-Utdrag ä nv»
upplästes, af innehäll att de förestagne 50,000 R:dr
som en Riksgäld af Ständernes Contoir stulle Baa»
qven godtgöras.
Friherre Örnvall, Dieöric erindrade,
a t Ridderstapet och Adeln redan instämt med PresteStändets
i första början yttrade tanka, enligt hwil.
ken Bewillnings-Utstottet stulle uppgifwa sättet att
rembonisera Banqven; nu är saken omwänd och
satt pä Räkningen af Rikets Gäld. För fielfwa
saken wore han gansta benägen, men wille ej in.
stämma alt anslä en Fond som ej existerar, ty Riks.
gälds-Contoireks är otillräckelig i anseende dertill,
att den blott och allena är uträknad efter den garanterade
Summan. Skall nu antingen Garantien
manquera eller Banqven. Västa utwägen trodde
Friherre Dunall wara, som Bewillnings - Utstottet
ästven stall pätänkt, om dessa 50,000 Rchr anordN
n n 4 nas
9Z6 Ridderff. och Adelns protocoll.
nas att incorteras af Manufactur. Fonden, som lätteligen
torde kunna bestrida utgiften af zooo R:dr
om äret.
Friherre kantinZllauken instämde.
Herr vice Landtmarstalken. Manlifactur.-Fonden
har ej echaoeradt Beivi inngs Utskottet; Ständen
wöro ock deröfiver ense, men det kom lill Utskottets
kundstap, att Manufactur - Fonden blifwit införlifwad
med Starswerket och pä den grunden fattades
det Beslut, akt remittera återgäldandet lin RflsgäldsContoiret,
fäsom hvarigenom tillika, aila Ständen
blefwe lika deltagande.
Friherre kaad, Llaös uppläste.-
Dä F'nrstar och Kongl. Personer »vägat deras
lif emot Konungs och Fäderneslands fiender hafwa
de redan gadt utom den gräns deras höga Börd
dem föreskriswer de hafwa iklädt sig enskilta Personers
skyldigheter, soni söka den ära de kehöfwa att
stadga till ett lysande Namn, hwarmcd Kongl. Personer
äro födde, ty deras glans följer deras höga
Börd, men här har en Konunga-Son och en Konunga
Broder gädt i Vapenskifte emot Ri ets fiender,
upplifwat det gamla Swensta Mannamodet,
och äter stadgadt ett oförgängeligt bewis, att Swen.
sta namnet innebär än i dag den gamla S vensta
äran och tapperheten, och gifwit Swensta Flaggan
en förnyad glans, hwarmed den i forntiden warit si,
råd och beprydd. Det ar under ett Folks förmåga
att belöna sädane gärningar, det ar den tacksamhet,
den »vördnad och högaktning stägter ifrän flägker
fortplanta pä sina efterkommande, som ar den enda
belöning de kunna åstadkomma. Frägan ar icke här
VM någon belöning för Hertig L^kl.A wida och
1789, den 27 April- 9Z?
iangt derifrån, utan en ringa och underdånig tacksamhets
bewisande ät en Hjelte som stadgat wär
gapala tapperhet, dek är en »välmening af e t tacksamt
folk wida under deras skyldighet, men lämpad
esker veras förmåga att till ett bewis af »vördnad
och djupaste högaktning östverlämna Hans Kongl.
Höghet den omnämda Snnnna. Huru skutte man
wara fatt att tweta härwid, huru skulle hjertat wara
skapat till erkänsla emot en Furste som segrat
öfwer Rikets fiender, om man harwid gjorde något
dröjsmål! Nej. »vörda stora gärningar, kommen i häg
att det är en infödd Konunga-Son, som beredt sig
tacksamma hjcr an »ned Rikets försvar; jag tillstyrker
för min del och gör aldeles ett med de öfrige
respective Ständen, sä att Summan mä utgä pä
sätt deras Beslut innehaller.
Emot flutet af Friherre Uaads Dietamen inträdde
ZcrnS Kongl- Maj t i Ridderstapets och
Adelns Plenum.
Öfwer hwad dä föreföll är ett särskildt Protccoll
förfatcadt.
Sedan Hans Kongl. Majit i näder begifwit
sig ifrän Riddarhuset ätertogs öfwerläggningen angående
Gästvän till Hertig Lerum
Herr
klingsporr, 6erät. Mycket bättre passar
del sig att pä ett hedrande sätt och som till cf
terwerlden
förer erkänsla» genom en Medaille betyga
fin underdäniga tacksamhet för Hans Kongl.
Höghet än att med penningar liksom gifwa ett Arf«
wode, dä det i Rikets beträngde tillständ kommer
desi innewänare lill sädan swär tungaz han bestridde
NnnZ aldeles
9 8 R-idder^- och AdelnS protocoll.
aldeles att Riksgälden härmed skulle belaslas och
will ej utan genom votering afstä frän sin tanka.
En Deputation ankom ifrån Preste.Ständet
under anförande af Bi,köp Wallgvist, som i ett
ganska prydeligt Tal lillkännagaf att Preste.Sländet
ovilkorligen med Ridderstapet och Adeln instämt
i desi nu i dag fattade Bestut angående Bewillningen.
hwaröfwer SländetS Lxtractum krotooolli
aflämnades.
Grefwe körner, Larl 6adriel, äterkom med den
Deputation, som under Hans Kongl. Maj-ts höga
närwaro till de andra Ständen honom blifwit"anbefallt
att anföra, och sedan han aflagt berättelsen
om sin förrättning, gaf tillkänna att han swärligen
kunnat »verkställa sitt wärf i anseende till deu obeskrifweliga
mvckenhet sämre Folk, sona till otrolig
mängd utanför Riddarhuset och ända upp i trapporne
wörö sammanstockat, och igenom hwilka han
icke utan Policens tillhjelp kunnat sig framtränga.
Flere andra Ledamöter intygade jemwäl, att
det af drycker öfiverlastade Folket, hwilket ända frän
Hans Kongl. Majus höga ankomst, sorlat och hurrah
förde sig gansta oförsynt ripp; »nen Höglofl.
Ridderstapet och Adeln fannt lugnet uti sin öfwerläggning
aldeles icke böra störas af en yr menighets
uppförande eller sammanstockande, blefwe Ridderffapet
och Adeln i sitt Plenum pä det sättet insulterat,
svin af en eller annan befarades, att Folket skulle
försöka att tränga sig in i Salen, sä ägde Ridderskapet
och Adeln inom sig sjelf mer än tillräcklig
styrka att sig förswara och freda sitt Palats.
Sat.
-
1789, den 27 April. 9Z9
Sättet att hos Vanqven ätergälda Gästvän till
Hertig älertogS, och blef efter nägon östver
laggning
pä det fället afgjordt, atr den Aosignerades
pä Manufactur - Fonden, hwilket Beslut genast
telnadeS pä Löparen.
Som Ridderstapet och Adeln nu sick höra
Riksdagens afbläsande pä manligt sätt genom Pukor
och Trompeter, sä pämime
Herr LtiernZranat, att som Hans KoNgl.
Maj:t tillätit Fortsättn ingen af Ridderstapets och
Aoelus ProtoeollerS tryckning, sä more det angelägit
att Protccollerne hwilka alla aro färdige, justeras
innan Ridderstapet och Adeln i dag ätstildeS; men
som Herr vice Landtmarstalken trodde ett Oecvnomistt
Plenum kunna »vara att erhälla, sä uppstöts der»
med, och Ridderstapet och Adeln ätstildeS kl. 4.
In Mistom krotocolli,
Lun^encrona.
Protocoll hällit i Hans Kongl. Maj:ts höga
öfwerwaro uti Ridderstapets och Adelns
Plenum den 27 April -1789.
Hans Long!- Naj:t, sorn nädigst behagat
begiswa Sig till Riddarehuset, trädde in uti Ridderstapets
och Adelns Plenum, intog den manliga
framför Bordet stäende Landtmarstalks-Stolen, och
efter äskat ljud med Klubban, höll följande Tal: *)
Vice
'ch Detta Tal behagade Hans Mant Konungen icke tilt
Protocollet aflämna, men läfwade att ,ustering af
Protocollct, i afseende pä Konungens anförande, stul.
942 Aidderst. och Adelns prstscoll.
Vice Landtmarskalken, Oswersten och Riddaren
Herr loflr lulljeflorn, tillstaddes akt sitta wid Vorde
pä Hrns Kongl. Masits wänstra sida och Riddarehus
- Se reteraren undfick nådig befallning att
föra Protocoll.
Friherre VVaclatmeilior, Larl ^6am, fyin med
Hans Kongl. Majus nädigste tillstånd, ester ordning
af antekningen, först feck yttra fina tankar,
anförde:
Mätte Eder Kongl. Maj:t wara försäkrad om
Riddccskapets och Adelns oinskränkta wdtdnad, kärlek
och liilgiswenhet! mätte Eder Kongl. Majit se
den rena nit för Sig och Riket, som aldrig gär utur
mitt hjerta, och mätte Ridderskapet och Adeln af
sainma nit och tänsta uppfyllt wid delta tillfälle, i
detta wigliga ämne, satta ett hälsosamt Beslut.
Med de fivaga gyfwor att tala en kuklic
bwarined lag ar utrustad, med den glädje jag känner
öfwer den stora näden och lyckan as Wär Nådige
Konungs närmare, inom denna Sal, bör jag
dock ej täta hindra mig, att för min egen, och för
ivar samtclige del wisa wär oskuld.
Ej Fiender, ej Förrädares inrådan har wärkat
de Beslut wi fattat, dem wi trvdt ost wara skyldige,
Eder Kongl. Masi.t, Ri.et och ost sjeiswe. !
I fragan om Garantien af Rikets Gäld, fyn«
tes
lo fä, anställas , hwarom dock, oaktadt flore gängor
förnyad undcrdänig erindran, sedermera Nådig Befallning
till Riddarhus-Secretcraren, icke följde.
I öfrigt ar detta Protocoll justeradt för de Herrar
ock) Man, som under Konungens höga närwars in
Plcno, minneli gen sig yttrade. ^ ^
1789, den 27 Zspnl. 94r
tes Ridderskapet och Adeln enhälligt naara af den
lankan, att ej ätaga sig densamma i hela fin widd;
under öfwerläggningen härom ankom en Nådig Billet
frän Eders Kongl. Maj:t, som oaktadt Ridderstam
pets och Adelns öfwertygelse, gjorde den wärkan, att
Ridderstapet och Adeln pä första upplysning att Riket
kunde löpa sara. och genom desi nekande gä förloradt,
straxt liknade fig, och witligt, utan afseende
pä ege' bestånd, hasta de till Eder Kongl. Majrt
och Rikets understöd. Sä liknar fig Ridderskapet
och Adeln wisierligen alltid, da det gäller alt skynda
till Konung och Fäderneslandets räddning.
Ett Beslut af sadan natur, ofördröjeligen tagit
pä Eder Kongl. Masits första ord, innebär en
fullkomlig Iustificakion för den tillwitelsen att hafwa
warit förde af Fienders ingifwelser. Ridderskapet
och Adeln har ätagit sig en Bewillning öfwed
sin förmåga; men wid den sednare öfwerläggningen
vin tiden, huru länge den komme att pä det ätagne
sat et utgä, hafwa de trodt sig skyldige, alt rådfråga
sine tillgängar och tillse att deras Garantie ej
skulle blifwa utan wärtan. Pä denna grund och
ingen annan, hafwa de utfatt tiden pä 2 ar; allt
annat föremål är skildt frän hwarje ärlig Riddersmans
tänkesätt. Ridderskapet och Adeln känner gansta
wal innehället af gg §. Regeringsformen och att
ingen annan än Eder Kongl. Majlt tillkommer att
sammankalla Riksens Ständer, deruti wilja de aldrig
göra inträng, men Ridderskapet och Adeln känner
tillika säsom ostridigt, att dem ensamt tillkommer
att sig bestalla, och att den som äger rättighet att
bewilja, tillika ager rättighet alt säga huru länge,
vch pä hwad sätt han kan gifwa, Riddttstapets och
942 Lidderst- oh AdelnS protocoll.
Adelns omsorg har warit att inrätta sin Bemillning
pä sa säker grund, att den' ätagne Garantien icke
komme att brista: Bewiltningen bör derföre wara
sä uträknad, att den bär sig: sadan, att den icke
pä ett eller annat ställe, i längden blifwer alltför
tryckande, elter icke kan utgä, är ej möjligt att tunna
göra i hast. Riket skulle sakna tillgängarne och
Garantien blifwa owerksam; allt derföre har Rioderjkapet
och Adeln trott angclägit bade för sig och
Riket, att efter de 2 ärms förlopp äga ti ifälle att
Fördelningen jemka och ändra, men ej derföre att
alldeles afskaffa eller upphöra. Dessa, A.lernadigste
Konung, har warit de hufwudsakeligaste af Riddcrskapets
och Adelns skal; om någon dem tillagt an.
dra driffjädrar, har den kastat en oförtjent skugga
pa Ridderskapets och Adelns rena nit, och Ridder.
skåpet och Adeln äger nu ett lyckligt tillfälle att inför
Eder Kongl. Maj:t fa aflägga sin Justisication.
Ännu utförligare trodde Friherre Wacktmeister Rid.
derskapets och Adelns skäl kunna inhämtas, om dem
Nädigst lillstaddes, att ulur sine Protocoller saminandragne
till Hans Kongl. Majtt dem fä öfverlemna.
ZanS Longi- Majtt behagade i Räder yttra,
del Hans Ma>:t funne, af hwad nu blifwit anfört,
att wid ett hastigt ähörande, grunden icke rätt
torde hafwa blifwit fattad till Hans Kongl. Maj:ts
yrkande af nödwändighelen, att Ridderskapct och Adeln
med de andra Ständen i ett gemensamt Beslut angående
tiden sammanstämde.
Hans Kongl. Maj:t förklarade sig alldeles skilja
Lagfrägan ifrän denna öfwerläggning, som är i
sin natur af en annan beskaffenhet.
Den
1789, den 27 April. 94Z
Den nu förevarande hade sitt afseende pä Rikets
Gäld och den för densamma ätagne Garantien;
pä den beror Utländska Borgenärers Förtroende och
Rikets Credit; brister den, som nödwändigt mäste
hända om Vewillningen blifwer wid 2 är, torde Utkänningen
återfordra sina Försträckningar, stora Handelshus
störta, och betydliga skakningar till Rikets
oboteliga skada pä wär Benrse sig tilldraga, samt
att rustningar som till Krigets utförande och Rikets
försivar äro oumgängelige, studsa. Det wore derföre
äfwentyrligt om Ridderskapet och Adeln ej instämde
uti de andre Ständens utsatte Bewillnings-Termin
till nästa Riksdag; det wore wadeligt för Riket
och äfwen för Ridderskapet och Adeln, samt alt Kongl.
Maj:t af det första Riks-Ständet, wid ett lika ai.
gelaget tillfälle wäntade samma Enthonsiasme för
Rikets beständ och sjelfständighet, svin det in et ögnablick
twekat att wid frägan om Garantiens äta.
gande Ådagalägga:
Faran wore densamma, och
tarfwade sä mycket förr att mötas, som Hans Kongl.
Maj:t berättade Sig ifrän Holland redan hafwa erhållit
den tidning, akt till flere Handelshus derstädes,
ifrån Rikets Jllwilljare har hemma, redan blifwit
skrifwit, att den Garantie, Ständerne ätagit sig,
ej är säker, och att till ett tecken deraf skulle den
fastställde Vewillningen ej utsättas längre an pä
2 är.
ZanS Longl- Majtt förmalte Nädigast, att
Ridderskapet och Adeln borde wara öfwertygadt om
desi rena kärlek för Riket, samt desi wälwilja för Ridderskapet
och Adeln; och tilläde: Omständigheter hafwa
pä en tid wällat skiljaktigheter Osi emellan. Lätoin
Osi förena Osi, och päminncn Ever de förra ti
-
944 Lrddersk- och AdelriS protocoll
der
dä I högt älskaden Mig. Hans Kongs. Maj:t
gjorde derefter proposition:
Antager Ridderjkapet och Adeln Bewillningen
till nästa Riksdag?
Beswarades med Ja och Nej
Uppå
Friherre Wacktmeister anförande, atk
Ridderfkapets och Adelns Protocoller bara ett ojäfaktigt
witknesbörd om deras rena nit för Konung
och Fädernesland, famt att, ehuru de utsatt Bewillnino.
en pä 2 är, deras tanka aldrig kunnat wara
att hos främmande Magier uppwäcka det minsta
misitroende; behagade Harrs Kongl. Majtt i Näder
yttra: Riddcrskapet och Aoeln behöfwa ej justifiera
sist, Jag är ej konn en för att acnrsera dem. Jag
är kommen som en Far, forn en Me. lem af detta
Samhälle, och derföre äfwen ivid Min hit omst blifwil
stäende under W^8.^8 här uppfatte
Sköldemärke. Jag är kommen att med Eder deltaga
i ett hälsosamt Beslut om Rikets wäl, för att
höra Edra tankar, besynnerligen Evra upplysningar.
Jag upprepar att det more högst farligt om I ej
med de tre andra S ändens Beslut instämden. Jag
tycker att Riddcrskapet och Adeln bifallit Propositionen.
Beswarades med Ig och Nej.
Friherre Wacktmeister trodde, att dä han agde
den Näden tala inför en Konung, som förklarat
sig för den första Medborgaren bland ett fritt Folk,
kunde de^ ej misikydas att han ädagalade sitt warma
hjerta ej mindre för Konungen och Riket, än för
sitt Stånds i Lagarne förwarade frihet. Rättigheten
-
60. 1789, den 27 April. 945
heten all beskatta sig sjelf, tillkommer detsamma oinskränkt,
det känner denna sin rättighet och lärer alldrig
godwilligt derifrän wilja afstä.
ZanS Longi.. Majt- Största utöfning af
frihet, är den akt lill Rikets wäl och widmagthällande
efter mogen öfwerläggning bidraga till beskattningen.
Hans Kongl. Majtt tilläde Nadigst, det Han
hos Friherre Wacktmeister igenkände det hjerta
Aans Kongl. Majtt alltid hos honom funnit och alltid
wärderat.
Grefwe Devvenkaupt, Llaes- Eders Kongl.
Maj:ts tid är wisierligen dyrbar, men kan efter min
oförgripeliga tanka aldrig misibrukas i fall wära
Discourser tydeligare hördes. Dä Eder Kongl.
Majtt tilläter att wära Ledamöter fa anföra de wigtiga
skälen till wart tagne Beslut, lära orfakerne och
ändamälet med detsamma bast upplysas, och den tanka
hwaruti wi stadne bli siva af Eder Kongl. Majtt
antagen.
Herr Tkrenmrlm, Lamuel. För den näden
att inom besia Murar fä se Hans Kongl. Majit,
akt fä se en sä stor och dråpelig Monark, kunde
han ej tillfyllest tolka sin underdäniga erkänsla.
Hans Kongl. Majtt hade med sä fasta skäl behagat
ådagalägga nyttan och nödwändigheten, att ingen
wisi tid för Bewillningen determinerades, att sedan
han sätt höra Desi nädiga tankar, han af allt hjerta
och af full öfwertygelfe samtyckte till Bewillnin»
gens utsättande till nästa Riksdag.
Friherre Dunall, jfokan Dleckr. Hans tunga
wore för swag, att tolka med hwad glädje han inför
sin Nädiga Konung nedlägger sina tankar, bygde p»
Andra Bandet. O 0« öfwer
-
946 Ridderff- och Adclns protocell
öfwerkygelse
och nit för bade Konung och Foster
land. Han wille ej uppehålla nied upprepande a
hwad Fuherre ^VaclitmeillLr redan sä grundeligen
anfört. Jiidderstapet och idelia öfwerkygadt, .om styldigheten
att bidraga till Rikets up^rätkhäliande,
tänka wisterligen aldrig att undandraga sig, men de
rädfräga görligheten. OmstandigYeterne kunna inom
2:ne är märkeligen hafwa förändrat sig: om efter
Len tiden Bewillningen utan jemkning eller förändring
ej kan utgå blifwer Garantien fruktlös. Ridderfkapet
och Adeln lara alltid wara mane derom,
att Eder Kongl. Maj:t och Fäderneslandet ej mat»
te periclitera, men de äro angelägna om uköfwandet
af den rättigheten, hwilken dem långt för 1680 tillkommit,
ock under de Souveraine Konungarne bibehätlits,
att sjelfwe ullkaka Bewillningstid n. Eder
Kongl. Maj.ll, som sjelf tänker sä warmt, sä upplyft
och fä ädelt lärer nogsamt inse swärigheten hos sitt
Första Riksstånd att wika ifrän en rättighet, den de
efter Förfäder ärft, sjelfwe alltid förwarat och til
efterkommande ämna öfwerläta. Eder Kongl. Maj:t
har deremot behagat gifwa tillkänna sädane stäk, för
Lem hwar redlig Riddersman mäste bafwa, om icke
Nidderstapet och Adeln tillika ägde den tanka, att
Riket ej pericli erar när meningen icke är, att efter
den utsatta tiden, med Bewillningen upphöra, utan
endast jemka eller annorlunda fördela. Kongl. Majus
wilja och magt, men icke hans öfwerkygelse kunde
wärka hans del ägande i nägot annat Beslut.
Hans Longi- Majit förnyade Sin Nädiga
försäkran, att Lag-Qwäftionen icke här wore i frä<-  ga; Hans Kongl. Majit hyste för mycken delice
keste att nu häruti inga, da Han kanske kunde anses
wara
1789, den 27 April. 947
wara jäfagtig. och helst wille undgå att höra eller
säga, hwad ä nägondera sidan kunde falla mindre
behageligt. Här wore andra omständigheter att iakttaga:
Rikets belägenhet och Opinionen om Ost Utrikes.
Tiden är förändrad emot hwad den war för
>02 är sedan. Wäre Grannar i Östersjön wore dä
Dannemark, Pohlen och Tystland; den Barbariste
Moscouvllen ansägs den tiden ungefärligen, som
Kejsarn si Marocco; han har uppwuxet till en stor
Magt i Östersjön, är ärelysten, wan att twinga den
fria Riksdagen i Warschau; Hans Galerer hafwa
besökt wara stränder, och han stämplar i denna stund
emot Ost.
I sädane omständigheter hade Kongl. Majll
widtagit det steg, all Sjelf helt ensam, utan att
wara omgifwen med den Slat Honom som Konung
tillhörer, komma till Nidderstapet och Adeln, föranlåten
af de wigtigaste stal dem Kongl. Majit strif.
teligen kunde uppwisa om de moro af den bestasfenhet
att i en sä talrik Sam ing kunna uppläsas;
Hans Kongl. Majit äberopade jemwäl Allernädigst
Ledamöterne i Hemliga Utstottct.
Longi- Maj: t upprepade att följderna för
Riket och för Nidderstapet och Aveln kunde blifwa
högst wädelige, och tilläde: i sä fatta omständigheter
lärer Nidderstapet och Adeln ej stilja sig frän Medständen
och ädraga sig det vdieusa tillmäle att mälla
Rikets förderf. Friherre Duwall borde i denna saken
mera än nägon annan wara interesterad, han hade
genom Ridderstapets och Adelns förtroende blifwit
utsedd till deras Första Fullmägtig i Riksens Ständers
Contoir, han hade sig bekant angelägenheten af
Crediten, och under en obehaglig, fast för Friherre
O 0 0 s Du
-
948 Ridderst. och Adelns peotocoll.
Duwall wacker Epogne, lärt bestaffenheten af Psnninge-Saker,
dä han pä etk för sig hedrande men
dyrt satt, kom att lagga handen wid sin Swärfaders
Affairer.
Detta kinluga göromäl. ej för honom
angenämt, utförde han pä ett satt som ädagalade
den ståndaktighet, hwilken i alla tider lander till
hans beröm.
Friherre Raab, ciaL-;. Ulan ringaste farhäga
att en mild och rättwis Konung skulle förgäta sitt
Folk, Theras, Sitt och Egit samt Fosterlandets wäl,
och något ögnablick fördröja att sammankalla Riksens
Ständer dä Han sädant finner nödigt, nyttigt
och gagneligt, wägar jag med tryggaste sinneslugn,
jlyrkt af alla de wälgerningar wär Nådiga Konung
»visat sitt Folk och ärfda Rike, tillstyrka den antagne
Bewillningens bestånd till nästa Riksdag, för
att undwika alla de äfwentyr Rikets mcdfödde fiender
skulle draga af fixerad Bewillnings - Termin,
som i sig sjelf och i min öfwerlygelse ej annat är än
en Riksens Ständers kallelse och sammankomst, then
ingen annan äger berama och belefwa, under hivad
sken det helst wara mande, 'än Sweriges Rikes
Konung. Försäkrad therom och öfwerlygad af alla
Thefi wälgärningar emot sitt Folk, att ingen glada»
re stund wär Nädiga Konung njuter, än dä Han
kan lindra den bördan af beskattning Desi trogne
Ständer sig nu ätagit, der känns den bästa Konung
igen, der blänker Desi ära högst, der inpräglar Han
mäktigast Sin Ärestod i samtida och framlida hiertan.
Rikets nuwarande stallning och belägenhet
fordrar ingen determinerad tid lill wär Bevillning,
det störer om icke störtar den nödwändiga Crediten.
Lefwk jag aldrig den stund, att mitt hjerta, min
hng
1789, den 27 April- 949
hug och min själ skulle någonsin bli sa förkolnad
emot den Konungen, som dragit Swärdet emot en
född Fiende till detta Land, att jag icke skulle undanrödja
och förkasta allt som kunde leda till hinder
och afbräck uti desi mägkiga ansiags fortgång; nöjd
har jag redan i Wapenbrak wifat min tro med mina
gärningar och till min Konungs tjenst stridt för
Tllsi ära, och den jordens förswar, som födt mina
Fäder och mig, glad är jag än färdig att med lika
mannamod se min Konungs Fiender under ögonen,
och räknar för min yppersta ära att segra eller dö;
tänke sä war redelig Stridsman, och rade detta tänkesätt
hos hwar redelig Militair, sä stall Lagren »vridas
till Stridsmannens ära, den Konungen stänker
dem wärdigom. Allt således är min hug theris
frän rigtad, att utan afseende räcka fast mer min
Egendom lill Konungens tjenst, än lifwet som är
ett gladt offer jag willigt för Desi sötter lägger ne»
der. Till min tillfredsställelse förklarar jag nu inför
min Nädiga Konung, att jag antager Bewill-»
ningen ulan ringaste förbehåll till nästa Riksdag.
Detta Protocoll stall wittna med mig, att jag we»
lat och önskat min Konungs och Fäderneslands wäl»
Herr uiäcierstorm, Öar! kreäric- När Ridderskapet
och Adeln bifallit Hemliga Utskottets Betänkande,
innebegripes äfwen de 82 Tunnor GuldS
arliga Bewillning till Jnteresiet och afbetalning pa
Capitalet. Wi kunne ej rubba wär Borgen, och
när wi haft den naden att af Kongl. Maj.t Sjelf
fä höra den stora olägenhet Bewillningen pä determinerad
tid kan hafwa, sä biföll han den till nästa
Riksdag.
Ooo Z Herr
95s Ridderff. och Adelnö protocoll.
Herr Istllgokorn, 6ullak ^äolxk, utan att
tro sig fä äga den lyckan, att i Kongl. Majtts höga
narwaro fa yttra sina tankar hade han dem författat
skrifteligen och uppläste: att icke medtaga tiden
sparade jag detza mina tankar i sista Plenum,
hwilka jag nn anser min skyldighet lämna kill Protokollet.
Kunde utsättas en tid till wär Bewillning,
utan att nalkas Konunga - Rättigheten, och den ej
förde Riksens Ständers sammankomst med sig, skulle
jag ej lange söka efter ett Beslut; men när sa,
dant ej kan ske utan Ständers sammankomst wisar
mig Regeringsformens g8 §. tydeligen hwad jag göra
bör, skild ifrän alla fördomar och twifwelagtigheter,
som ofta uppkomma genom mindre grundade
beslut, bör jag icke annat tänka, än att en Nådig
Konung samlar sitt Folk när Han finner det nödigt
och Råd theras tarfwas, som ock att emedlertid thcst
rätta glädjestunder infalla, sä ofta som möjligheten
tilläter, att afkorrta Sina Barns bördor, skatter
och pälagor.' Den siund jag annat tänker är en willa
för handen, den jag aldrig önskar öfwerlefwa.
Min Konungs wälgärningar mot Sitt Folk,
ligger för hela werlden i öppen dag, och om min
tacksamhet ej kan wara fullkomlig, är det menniskolokt
akt fela, men uppsåtligen skall det aldrig hända
mig; detta är hjertats sprak. Har den Store
Werldens Behärskare hafwit till sin
lefnads: föremål en Kermes; och en
Ar.xxänorm.8; samt den Wisa och till Ara aldrig
döende Lernnio den Store Lvnn: fä har och Ko»
mmg 6081^? Ilsidje hafwit den första till sitt
ögnamärke. Bada hafwa de träffat och emottagit
snart sagt Riket i lika ställning, sönderslitit af hat,
twks
I78y, d-n 27 April. yZl
twedragt, partier och factioner, lika ärofullt söka de
hela bristerne, stadga sinnena, hela Rikets refwor,
kufva Fienderna och göra Riket stort och waldigt r
Europa; Theras Lön af Samtida och Efterkommande
blir och lika wördnad och förundran! samt alla
hjertans tillgifvenhet.
Jag tillstyrker med ett öfwertygadt hjerta, att
wär gjorda Vewillning ma sträcka sig till nästa
Riksdag; jag uppläter gerna den Lön min Syssla
åtföljer till Konungens tjenst, .jag lefwer för Honom
och min Fosterjord, jag dör gladt och ärofullt för
Vädas förswar.
Friherre ksinlk, kttoäric. Dä Eder Kongl.
Majll täck es bewardiga Nidderskapet och Adeln med
den Raden att i detta Samfund föra Ordet och le«
da förewarande ömma och brydsamma ämne till sädant
stut Rikets sannskyldiga förmän och bästa kräf»
wer, blifwer det för hwar och en Riddersman den
största finnesförnöjelse, att gä sin Nädiga Konung
till mötes. As alla de belydeliga och grannlaga delar
och omständigheter som arv anförde, och hwilka
Eder Kongl. Majll förmodar böra gifwa Ridderskapek
och Adeln fullkomlig anledning att afstä frän
det Beslut Riddcrskapet och Adeln faststäldt för Bewillningens
utgörande i 2:ne ar, har jag ausedt wida
öfwer min pröfning och kundffap att inse de faror
Riksens Ständers Contoir; Ut- och Inländska
Handelshus kunde möjeligen förestå och sig härleda
af bestämd tid för Bewillningens utgörande.
Dä Ridderskap^ och Adeln för desi del utsatte
2:ne är för denna owanligt stora Vewillningen, war
deras Medbröders och Landets oförmögenhet att den
O o o 4 längre
-52 Ridderst- och AdelnS protocoll.
längre draga, pä sädant sätt den nu war föreslagen,
egentligen grunden. Under nuwarande veniilation
har Eder Kongl. Maj:t Nädigst sökt frånskilja de
ämnen, som ej mindre för Eder Kongl. Maj:t än
Ridderskapet och Adeln kunde blifwa brydsamme, af
sadan anledning är min underdäniga tanka att icke
tillhörer §- Regeringsformen, svin tillerkänner
Eder Kongl. Majit allena den magt, att sammankalla
Riksens Stander; icke heller den 4Z §. rätt
och frihet att sig sielfwe beskatta, och följaktligen
dertill utsätta tiden; äfwen som jag i underdånighet
häller före, att den af Högwördige Preste-Ständet
nu wäckte fräga, angäende ett Utskotts sammankallande
hwart z:dje är till denna Bewillnings närmare
reglerande, är en ny Lagfråga, som pä sätt 42
H. föreskrifwer handteras bör, och således icke nu kan
komma under pröfning. Egentcliga öswerläggningsämnet
lärer således endast wara, huru länge denna
Bewillning kommer att fortfara, samt de grunder
Eder Kongl. Maj:t Nådigt anfört, att densamma
lill nästa Riksdag utgöra.
Allernädigste Konung!
Icke för att instämma med de öfrige g:ne respective
Medständen utan allena af theras anledning
och grund Eder Kongl. Maj:t Nädigst behagat Ridderstapet
och Adeln föreställa, att utsättande af tid
för denna Bewillning kunde nu, som dä Rikets Gäld
af or Millioner Riksdaler hos Ridderskapet och Adeln
till garanterande förewar, och att ett asslag
kunde medföra Rikets wäda, och Fäderneslandet dymedelst
gä förlorat, och dä Eder Kongl. Majtt nädigst
täcks förklara att samma skäl bör beweka Rid»
derskapet och Adeln gä Eder Kongl. Maj-t till mötes
-
r?8y, den 27 April. 953
tes i den föreningswäg Eder Kongl. Maj:t Aliernädigst
yttrat Sig wilja gä första steget, samt wille i
alla fall wara urskuldad, för all den wäda Riket i
nuwarande belägenhet kunde iräka, och de vbehageliga
följder för Ridderskapet och Adeln, som i händelse
af bestämd lid för Be.villningens utgörande torde
medföra. Och dä wi nu hafma samma Nädiga
Konung, samma kära Fädernesland, för hwilka häda
wär ömhet kan sig ej wara olik, är det, säger
jag, som jag för min underdäniga del tillstyrker bifall
af den förestaqne Bewillningens antagande och
utgörande till nästa Riksdag.
Herr LtiernZranat, Larl. Om den wördnad
för min Konung, som jag med Modermjölken insupit,
och som under en längre tjenstetid hos mig wun.
nit sin största höjd. Om, sager jag, denna wördnad
ännu kunde ökas, sä wore det wisierligen pä denna
märkwärdiga dag, dä Eder Kongl. Masit med Sin
höga närwaro täckts benada wärt Ständ, deltaga i
wara öfwerläagningar, och Sjelf Nådigt ähöra de
wigtiga skäl Ridderskapet och Adeln trodt sig äga,
att icke ingä uti den af Ost äskade Bewillning annorlunda
än uppä bestämd tid.
De flere är jag haft den Näden tjena Eder
Kongl. Maj:t uti ett Embete, har jag oftast hast
den lyckan underkasta Eders Kongl. Majus högt upplyste
granskning, mina tankar uti flere Rikswärdande
ärender, har jag dageligen till min största uppmuntran
erfarit att sanning, öfwertygelse och oskuld
alltid inför Eders Kongl. Maj:ts Thron fädt framställas
och blifwit med Näd ansedde. Denna lyckeliga
erfarenhet giswer mig det glada hopp, att Eder
Kongl. Majit med lika Näd upptager hwad jag i
O 0 0 Z an
-
9Z4 Riddersk- och Adelns protocoll.
anseende till den af Ridderstapet och Adeln fattade
tanka att utsätta Bewillningen pä wista är, sär den
Näden i underdänighet anföra. Ridderstapet och
Adeln har under öfwerläggningarne härom med all
ömhet och den noggranhet som detta wigliga ämne
fordrat, det samma öf.verwägat. Wära Prokocoller
innebälla widlystigt de stal hvarföre Ridderstapet
och Adeln ansedt för en deras i Gcund-Lagarne fästade,
och i alla tider uröfwade rätt att utsätta, jemte
stelfwa Bewillningen, de är pä hwilka de kunde
stg den ätaga; och dcsta stal äro till det wäsenteligasie
redan af Friherrar Duwall och llVaLfitmeilier
anförde, hwarföre jag ej wägar med deras upprepande
falla Eder Kongl. Majit besvärlig.
Det jag för min del tror mig böra härwid i
underdänighet med Eders Kongl. Maj.lls Nådiga till.
ständ tillägga, är den nödvändighet Ridderstapet
och Adeln funnit, att lind detta tillfälle, om det också
icke förut stedt, en sädan sin Bestattnings-rätt
utöfwa. Rikets trängande behof har föranlätit Eder
Kongl. Majit att äska en större Bewillning, än nägon
tid tillförene af detta Land utgäkt; och när man
belraktar wär ringa Folkmängd, wära Näringars
beskaffenhet, och den instränkta Penningestock som i
Landet är cirkulerande, har man ej utan yttersta bekymmer
kunnat se med hwad swärighet en Bewillning
af 8a Tunnor Guld, af ett igenom flera ärs
mistwäxt utarmadt Land stall kunna utgä. Men dä
Riket är i wäda, och dest räddning nödivändig, stafwa
alla flika Eonsiderationer mäst wika för den/att
bispringa Eders Kongl. Majlls Faderliga omsorger,
till ett för Ost och Efterkommande sä nödigt och angelägit
ändamäl. Jag har sjelf warit Ledamot 4
det
1789, den 27 April- 955
Let Utstött, som warit af Riksens Ständer satt till
!denna Bewiknings utfinnande, och samma Esprit som
'warit i den delen hos mitt Ständ radande, har äffwen
ledt dest Ledamöter i detta Utstött. Wi stafwa
glömt wär förmåga och endast tänkt pä att lätta
Caers Kongl. Maj:ts Faderliga omsorger, och bidraga
till ett älstat Fäderneslands räddning; och jag
! wägar i underdänighet försäkra att Ridderstapet och
Adeln uppeldat af denna nit, i flera delar estergifwit
^ sina i Privilegier wid flika tillfällen grundade Rät»
, tigheter, för att gifwa sina Medständer exempel att
uppoffra allt för Eders Kongl. Maj:tö och Rikets
- tjenst och nytta. Men wid allt detta har Ridderstapet
och Adeln icke bordt utur ögnasikte lemna, hwad
l werkan en sä stor Beskattning kunde pä en län.
s gre tid stafwa pä alla Rikets Näringar och Rikets
derpä beroende framtida upprätthällande eller
förfall. Ehuru sorgfällig man warit all wrd Bewilli
ningens utsättande inrätta densamma efter deste Näs
ringars olika beskaffenhet och större eller mindre direcle
influence pä Statens bestånd, har man likwäl
med sä mycket mera stal haft orsak befara stadeliga
följder häraf, som Bestarkningsfumman warit i
högsta mättan dryg, och tiden ej tilläiit en sä noga
jemkning deraf, som nödwändigheten för Riket det
hade fordrat.
Det war dä allena igenom en kortare Bewillk
ningstid som den wäda kunde förekommas, hwilken
Riket af benna Beskattning eljest kunde förestå, och
jag för min ringa del fruktar ännu, att om icke
hwad som i denna Bewillning kunde för en eller
annan näring blifwa för tungt, warder i lid rättat,
Riket deraf kan taga större stada an pä längre
tid
956 Ridderst. och Ädelns protocoll
tid
kan botas. Bewillningens jemkning ifrän den
till äfwentyrs förmycket betungade och för Riket nödwändigare
näringen, till en annan, som mera täl
eller mindre influerar pä hela Samhällets wäl, ifrän
den ena Personen, det ena Ständet, pä ett annat,
har derföre warit enda ändamälet af den hos Rid«
derstapet och Adeln för nödig ansedde kortare Be»
rvillnings-Termin, men icke att indränka BewillningsSummans
storlek, deräst icke Rikets omständigheter
igenom den Högstas biständ, fädant stulle medgifwaz
dä Ridderlkapet och Adeln lefwa i det underdäniga
hopp, att Eder Kongl. Mastt af wänlig K-.gl. Näd och
Faderligt hjertelag för Sitt trogna Folk widtager allt
hwad till dest lättande kan bidraga.
Desia, Allernädigste Konung! hafwa warit de
hufwudsakligaste stal till den tid Ridderstapet och
Adeln anfedt wara för Bewillningen nödig att utsätta.
De wigtiga conflderationer Eder Kongl. Maj:t
nu allernädigst täcks Ridderstapet och Adeln förelägga,
hwarföre Eders Kongl. Maj:ts Nädiga åstundan
wore att Bewillningen antogos till nästa Riksdag,
ärv efter mitt enfaldiga begrep af högsta betydenhet,
och gifwa Ost de yppersta wedermälen, om
sädane tarfwades, af Eders Kongl. Majrts outtröttelig»
waksamhet för sitt Folks wälfärd och bästa.
Men jag wägar underställa Eders Kongl. Maj:ts
upplysta och Nädiga pröfning, om icke alla desia
stora ändamål wore att winna igenom en längre fast
limiterad Bewillningstid af g eller 4 är. De Faror
som nu hota Riket äro med den Högstes bistånd
dä förbi. De säkra mätt till Interetzens och försallne
Capitalers betalning, som nu äro widtagne och
1789, ben 27 April- 9Z7
forn under Eders Kongl. Maj:ts stydd säkerligen winna
sin fullbordan, hafwa dä sä stadgat Rikets Cre»
dit, ack för densamma icke nägot är att befara, i
synnerhet dä nu bade inom Riket och öfwer hela
Werlden blir kunnigt, att de säkraste Fonds till
Riks-Gäldens betalning äro anflagne; och att det
icke är i afseende pä deras försämrande, utan fastmera
till deras styrka, som Bewillningen blifwit stald
pä wisia ar, alt pä det sätt den nu ar antagen, utgå.
Det Högwördige Preste Ständet, som lika med
Ridderstapet och Aveln lärer kändt nödwändigheten
deraf, att framdeles jemka Bewillnings-lyngden, har
uppgifvit ett annat Förslag dertill, nemligen det,
att utan Riksens Ständers Allmänna sammankomst,
wisia Deputerade af hwart Ständ stulle efter z:ne
ärs förlopp sammankomma, att detta angelägna wärf
uträtta. Detta förflag har ock wunnit Eders Kongl.
Maj:ts Nädiga bifall. Min underdäniga Zöle, för
Eders Kongl. Maj:ts och milt Fäderneslands härun»
der beroende wäl, tilläter mig icke att för Eder Kongl.
Maj:t dölja de bekymmersamma Eonsiderationer som
mig härwid möta. I wära Regerings-Lagar är utstakat
och i uräldriga lider följt, icke allenast det sätt
pä hwilket de af Nationen Befullmägtigade, som
under namn af Riksens Ständer, Nationens isamma
Regerings-Lagar förbehällne rättigheter stola utöft
wa, böra wäl,as, utan ock deras antal, och hwad
ärcnder dem tillhöra samt huru derwid bör tillgä.
Att nu förordna ett Utstött som i wisia velar ägde
afgöra med lika myndighet som Ständer, och i andra
en mer inskränkt magt än Ständer, och det utan
att Rikets Laglige Ständer wore tillsammans, af
hwilka detta Utstötts magt dependerade, det är en nyhet
som Regeringssättet ej widkännes.
958 Riddcrst- och Adelns protocoll
Eder
Kongl. Maj:t lärer högt upplyst insi
hwad »nisibruk en sadan inrättning ust en framtit
kunde förorsaka, och den wada hela Regeringssättet
derigenom kunde förestå. Un-er Caers Kongl. Masits
wisa Regering, soni har bade all den uplysning och
den yppersta omsorg akt förebomma allt som kan leda
till oreda och stadeliga följder för Riket är ingen
ting att befara; men ho kan förutse alla tillkommande
händelser? och alla Regenter arv ej
Swensta men alla aro mennistor,
och för större eller mindre misitag ej besnade.
Alla nyheter och förändringar i Regerings-Lagar
hafwa pä Nationer och Stater största influence, och
de äro sällan ulan betydande följder.
Swensta Historien bär härom det ojäfaktiga
»vittnesbörd; 1720 ars Regeringsform hade u i sm
sammansättning mänga betydande fel, som kemnade
anledningen till desi misibruk; men sädant oaktadt,
om desi Esprit bliswit iakttagen utan sörtydningar,
vm ej wid desi utöfning flere misibruk, förklaringar
och tikäggningar, lämpade nu efter ett, nu ett annat
Parties särskilta afsigker, förändrat densamme,
sä att han flnkeligen icke »nera som en RegeringsLag
kunde anses, sä hade kan hända denna Regeringsform
under en ivis Regents uppmärksamma
Styrelse, kunnat länge sä säkert göra Nationens
wäl, som han nu beredde desi ofärd, och derföre i
en lycklig stund blef förkastad.
Den Negerings-Lag wi nu äro sa lycklige ali
lefwa under, ar ett mästerstycke af menstliga tilistapningar.
Den har blifwit Osi s»f Eder Kongl. Maj:t
j en wälsignad östlind stän-t, och pä desi heliga bewarande
beror detta Rikes och »vära Efterkommandes
1789, den 27 April- 9Z9
wäl och beställd. Den är för »nig sä helig, att jag
ej utan innersta oro kan anse hwad i minsta mätto
kunde leda till denna Lags rubbning: blir »vägen en
gäng dertill öppnad, ehuru för närwarande ögnablick,
»vadan deraf ej stulle wara sä synbar; sä kan ingen
förutse hwad äfwentyrliga följder deraf igenom misibruk
i framtiden kunde ste.
En Bewillnings-jemkning innebar wid desi »verk.
ställighet en »verkelig Beskattning. Denna är Nationens
yppersta ratt och af Eder Kongl. Maj:t
Sjelf högt upplyst ansedd såsom förnämsta kännetecknet
af en fri Nation. Kan den utöfwas af en
annan Magt än Riksens Ständer sjelswe wid Allmän
Riksdag, sammansatte pa sädant sätt som Regerings-Lagarne
förestrifwer, sä löper Regeringssätt
och Frihet största fara.
Friherre hierta, krcstric 6ör.in. Friherre
Uaol) och Herr Lieutenant liljekorn hade »ned sä
starka stät och sä liflig känsla utfört silia tankar, att
han som af lif och själ tillhörde Konung och Fäderneälandet,
ej fannt be.änkeligt att gerna uppoffra allt
hwad han äger. Han hade warit »ned »vid Campagnen
förledit är, gär nu dit tillbaka, och samtycker
till Bewillningen till nästa Riksdag.
Grefwe lervenhaupt, LIae8. Rörelsen i wära
ansigten »vittnar om den oskattbara lyckan wi äga,
att i Eder Kongs. Maj:ts Höga närwaro fä
öfwerlägga om vetta ämne. Ridderstapet och Adeln
har det redan förrhaft och afgjordt, pä ett sätt, som
hwarkcn jag eller någon annan trodt kunna träda
Eders Kongl. Maj:ts höga rätt förnära, och dertill
hafwa gansta giltiga stal föranleda Tiden är sä
ange
-
962 Aidderst- och Ädelns protocoll
angelägen,
atk jag ej bör wara »vidlyftig, utan instämmer
i de tankar Herr Baron VVacbtmeikkLr
nu sä lyckeligen inför Eder Kongl. Majit tolkat.
En annan sak torde mig tillätas att i underdånighet
frambära. Det ar saknaden as flere wära
warda Medbröder; oskyldige men som genom - - - .
ZanS Longi- Majt asbröt hwad Herr Gref.
we Dorvenbauxt war i begrepp att säga, med den
Nädiga utläteise att detta wore ett särskildt amne,
som ej sär förblandas med det förewarande, men skulle
fä förekomma nar denna Deliberation wore slutad.
Friherre Duben, kllonric /acob- Dä jag inför
Eder Kongl. Majit och i narwaro af Ridderstapet
och Aoeln fär den Näden att i djupaste underdånighet
yttra mina tankar; ar jag intagen af
allt det nit, af alla de känflor som uppeldar en trogen
Undersäte, dä han inför sin Konung talar för
Sin och Medundersätares fri- och rättigheter. Jag
hoppas Eder Kongl. Majit icke onävigt upptager
dä jag i hela denna sak wägar hysa en stridande öf.
werkygelse. Dä en och samma Grundlag stadgar
Eders Kongl. Majrts höna rätt uti z8 §., att en«
sam efter godtycke kalla Riksens Ständers samt uti
45 §> Standernes fria wilja och samtycke i anseende
till Bewillningar, som ej mindre innebegripas uti
tiden än sättet af Snmman; sa mäste besia begge
Lagsens rum i jemförelse med hwarannan ej kunna
wara stridande. Begge besia rättigheter mäste i ett
oupplösligt samband kunna förenas. För att ej genom
flere stal misibruka Eders Kongl. Masits kälamod,
äberopar jag mig hwad redan i den delen kan
wara sagt, utbeder mig underdänigst att endast yttra
mig
6i. i?89/den 27 April- v6r
mig om Crediten för de tillgörande Länen. Da RidLerskapet
och Adeln i anseende till sättet atk utgöra
Bewillningen, utsätter en bestämd tid, till och med
olika med de andre Ständen, sä bewisar det att ve
ostördt njutit deras rätt och frihet uti Beskattningswägen.
Ingen ling i wcrlden kan mer öka en Nations
Credit än detta- sjelfwa Länen som fä en för.
ökad säkerhet genom alla syra Strindens gemensamma
Garantie, fä en ännu större Credit derigenom
att Jnteresien och Afbetalningar pä Capitalet sä inrättas,
att de med Nationens frihet och största lätthet
kunna genom Bevillning ärnäs, det ster utan
all twifwel, dä Nationell äger den friheten, efter
inhämtad erfarenhet, att lika som byta axlar till de
bördor som de sig ätaga, lätta en Näring som kan
gä under, betunga en annan som det täl, samt i det
hela undwika misiräkning. Allt sädant kan winnås
genom kunskap och ärfarenhek pä den as Ridderstapet
och Adeln bestämda tid till 2 är. Jag har förut
propvnerat g är, och will alltför gärna"förena
mig till de fyra, som nysi af Herr vice Prasidentcn
Ltiernzranat i underdänighet förefläs: men tror mig
aldeles böra afstyrka en sä obestämd tid, som till
nästa Riksdag och som L sanning af. ingen lärer
kunna efterlängtas.
Herr Lpalstencreutr:, ^fok. 7^6. Med innerst,
gaste tillfredsställelse fär jag nu uti Eder Kongl.
Maj:ts egen höga öfwerwaro, ifrän samma rum yttra
mig i samma ämne, som för 2:ne dagar sedan
har förehades, och hwilket i ömaste matto bör interesiera
bäde mig och hwarje Friboren Medlem af
detta Ständ.
Ludra Vandtt. NPN Eder
962 Ridderst. och Adelns protocoll
Eder
Kongl. Majtt har behag s frän ivar öfwerläagning
undantaga srägan om rättiahettu lill
Bewillningens saktande rä wista ar, och ined ett saVant
undantag har Eder Kong!. Mant genom ätstilliae
upplysningar o. bea elände orsaker sött törmä
Ridder,kapet och Adenn att för denna gang samtycka
en obestämd tid. I m borde wäl rikta mitt
Tal efter en sadan uaoiast förkunnad fördelning;
men jag utbeder mig underdanigst alt såsom en hnfwudarund
till milt tänkesätt och såsom ekk berms pä
dest Laglighet, samt till min lrrgghet att hafwa lira
frimodigt inför min Näoiga Konung, som inom
mitt ^Ständ tolkat hjertats och känningens spräk, fä
namna, det jag enligt wära Protocollers innehäll,
ansedt Riksens Sanders frihet att utstaka längwariabeten
af en Beivillniipg, sa understödd af aldre
Förmttningar och sä stadgad under Eders Kongl.
Majtts Egen Regering, att jag icke lunnar assia en
sä urgammal och blästad Swenst Mania sörmon.
I kraft af mia Riksdaesm.uuimrätt, och den otwungna
pröfnings - frihet Regeringsformen m!g tillägger
uti en twäiydig fräsa om Lagrns föi ständ och tillämpning,
har jag wid jemsö-else af gg H. Regeringsformen
med äldre och nyare Bewillnings. stadgar,
icke köttmat medgifwa någon illusion ester kränkning
as samma H., utan blott en colli son emellan
lika klara och ärkända Lagens rum, hwilken collision
jag sä mycket mindre förmodar böra leda till
den följd, alt Ridderskapet och Adeln stall förlora
sin alltid begagnande rätt, att sätta tid för en fri
Bewillning, som Eder Kongl. Majtt wid senaste
Riksdag täcktes lämna Smndernes gememsamma
utlåtande om den gamla Bewillningens bestånd pa
fyra är, utan all anmärkning och utan annan förändring/
-
i?8y, den 27 April
-
v6Z
bring, än alt det fjerde elter sista ärets BewillningsSumma
N .digst efterstänktes.
Jag har tillika haft, och bibehäller jemwnl ännu
den öswertygelse, att en utsatt och kand Riksdags-Termin
icke kan blifva wädelig för Rikets
fjel ständighet, elter gynnande för siendteliga stämplingar.
Eder Kongl. Majtt förer Sin Spira öfwer
etr Folk, som ännu aldrig wanhedradt sirie sammankomster
med någon nedrig och feg tjenstaktighet emot
en förklarad Fiende. Eder Kongl. Majit behagar
nu föra Ordet inom ett Ständ, hwilket oaktadt det
nog länge »varit ett olyckligt mäl för den medborgeliga
afwundens och illwiljans orättwisaste anfall',
likroäl ständagligt bemödat sig, att glömma oförrätter,
att utsläcka agget, och förena all omtanka och
förmäga, till stöd för Evers Kongl. Majtts ära och
rikets wälgäng; wart sörhäilande och wäre Beslut
utmärka att wäre affsgter warit renade ifrän all
Uttändst instuence, och akt wi som trogne och saktmodige
Undersåtare blott ömat för Lagens helgd och
Medborgeliga trefnaden.
Jag kan icke eller föreställa mig, att något äfwenlyr
beredes för Erediten wid förestående LänNegoeiationer.
__ En och annan Ledamot har redan
tillkännagifwit sina stät emot en sadan farhäga. Jag
äberopar mig dem, med fullkomlig förtröstan, att ingen
inom detta Ständ kan »vidkännas den sörebräelse
att genom Brefwaxling pä Uwikes Ort hafwa
afsträmt hugade Langifware, afwen som att Riksens
Sränders omtänksamhet, akt framdeles wilja öfverse
och jemka tillgängarne till Garantiens orubbade
fullgörande, stall snarare befästa än betaga förtroendet
lill wära ätagne förbindelser.
Ppp 2 Up
-
964 Lidderst- och AdelnS protocoll.
Uppä besia anledningar nödgas jag med underdånig
upprig'ighet bekänna, akt jaa förb ifwer olöränorad
och oryggelig ivid min förra kan a. Eders
Kongl. Majus rätkwisa mildhet torde Mäla min
emvishek. Den härleder sig ifrån en farn:, e^vswertygelse,
som ännu aldrig lant färger af egennyuige
eller ärelystne uträkningar, och som ännu ald'ig blifwit
förd af någon annan rädgifware än egen urstillning.
Sku 'e den wara swag och förilad. sa är
jag felaktig utan uppfat, kan hända af för n iM äckt
nit för frihet och efterkommandes rättigheter. Mitt
urjkuldande torde också sökas uti den furprife och
millrädighet jag i detta ögnablick känner, dä jag högeligen
önstar att kunna undanrödja alla swärighckcr,
och lämpa mitt omdöme närmast intill Eders Kongl.
Majus Nädiga åstundan. Dertill kan lag icke utse
någon annan utwag, än den som förut af en Ledamot
blifwit förestagen, att nemligen utmärka Eders
Kongl. Majus Nädigste bifall, att ställa Bewillningen
pä z a 4 i stallet för 2:ne ar.
Mernädigste Konung! dä jag nu bönfaller om
en sa nådig och mild jemkning emellan Eders Kongs.
Majsts Nädiga tanka och Adelns widtagne Bestut,
wägar jag angifwa en sadan rättelse för det enda
medel och wilkor, hwarmed denna Sak kan lyckligen
och snart afstutas, och hwarigenom den innerligaste
glädje och erkänsla sprides bade uti mitt och
allas wara bekymrade sinnen. Jag päkallar i underdånighet
Eders Majus ömhjertighet; jag fortsätter
min nnderdäniga föreställning i det hopp, att Eders
Maj:ts Nådiga proposition om wisia är, genast stall
förkorta Eders Majus misinöje öfwer wära genfa--  gelser, och bekräfta den fanning, ärofull för Eder
Maj: t
den 27 April- 96Z
Maj:t och eftersträfwad af osi atia. att under Eders
Kongl. Majus Eget Nädiga Ordförande, laglige
frihelsförmoner blifwit inom desie Murar wardigt
päyrkade. Nådigt bestyddade och heligt stadfästade.
Friherre ^Vaclrtmcister, Larl Ridder»
stapel och Aocln har hela denna tiden sedt sä mänga
swartå stuggor kastas pä sig, och sa manga sanningslösa
rygten sättas pä sin rakning, att ett ibland
deras angelägnaste föremål bör wara att sig dem afskudda:
sädant kan ej ste pä annat sätt, än da wr
för hela werlden fa ädagalägga ivar oskuld, som uti
wära Protocoller nogsam igensinnes; han anhöll
derföre i underdånighet att de hinder mätte upphöra
som ligga i wägen för tryckningen af wära Protoeoller.
Hanö Longl- U7aj:t utlät Sig i Näder, att
detta more en sak för sig.
Grefwe kkamilton, ^ckolplr. Den tid han
lefwat wid Hofwet hade han ofta upprigtigt yttrat
sina tankar. Oförmodeligen wederfors osi i dag den
Naden att fe Hans Kongl. Maj:t här, och som
Hans Kongl. Mast i Näder förklarat Sig wara
kommen som en Far, sä wägade han i underdånighet
begära den upplysningen, huru Swerige i fordna
dagar under 6ri87xr' /röör.?»» och L^kl, X:des
tider utfört sina krig? Rysta Magten hade wäl ej
dä warit sä ansenlig, men den Nomersta Kejserliga
desto större, och Bewillningen hade dock alltid pä
gansta korrt lid warit utsatt?
Hans Longs- Naj:t behagade i Näder yttra,
ait är 1629 hade BewillningenS jemkande stedt
genom ett Utstött?
Ppp z Grefwe
966 Ridderst- och Adelns protocoll.
Grefwe Hamilton forttor, en Bevillning pä
limi erad »id kan icke stada Crediten och ett misitag
i något Handels - Contoirs Uträkning i den delen,
kan icke göra osi fcrluflige af wär rätt. Alltid när
Riksens Ständer komma tillsammans hafwa de bidragit
till Siarns tarfvor, och aldrig undandragit
sig att understödja desi behof; sä lära de ock rvisierligen
hädanefter tanka/ och dä wär rättighet är grun»
dad i Lagen, kunde han ej medgifwa, att wi densamma
fru e förlora; han förbleswe derföre derwid,
att ej afftä frän det Beflut, som Nidderstapet och
Aoeln tagit om rine ars Bewillning.
Friherre sstamilron, lola. ^brattom anförde,
att hau hade warit tyst under öflocrlaggningen om
Bewiiiningen och dä funnit »värdigt att wisi tid
utsattes, lika »värdigt funne han nu, sedan Kongl.
Maj.t andragil sä starka skäl, att deräst Kongl.
Majit ej funne godt att jemka om en något längre
termins utsättande, inga i Bewillningen till nästa
Riksdag.
H rr VVaclistliZer, Lutias. Dä denna dagen
derigenom är renia» quable, all Nidderstapet och Adeln
ätnju er den lyckan och näden, att Hans Kongl.
Majst Sjelf täckes »vara desi Ordförande, lärer hwarS
och ens flyldighet wara att uppgifwa de stal, som
i P otocvllen för»varade, wärkat desi öfwerkygelse.
Da Bewilluings - Frägan i förra Plenum förewar,
ansäg han Ridderstaoets och Adelns otivistvelagliga
rätt »vara, att för Bewillningen utstaka en fixerad
tid, hwarpä han ock utur äldre och senare Historien
srainwiste »nängfalldiga exe»npel. Nar frägan om
Rikets Gälds garanterande här förewar, räckte desi
öfvertygelse att icke älaga sig densamma i hela sitt
he»
1789, den 27 April- 967
belopp, intill desi Kongl. Majtts Nädiga Skrifwel»
se ankom- . Den iirflueraoe sä pä Nidderstapet och
Adeln, alt de utan upphof in in 0 uti hivad som
till Rikets frälsande blef dem titikarmagifivit »vara
oumgangeligt: han hade instärnt i della Bestut;
när de afgjort den frägan, sötter deraf, all Bewillningen
till den höjd »näste medgifwaS. som är proportionerad
emot den garanterade Gäldens; men som
det rån »vara hwars Mans lott att hafwa godt
hierta, ine», hos de fleste saknas förmägan alt kunna
betala, sä hade Nidderstapet och Adeln »velat se huru
det project till Bevillning four antogs, i utöfningen
ffulle kunna bära sig, utan att pä ett eller
annat ställe blifva för mocke t tryckande. Han hade
i denna delen till Protooollet afgifvit ätstitliga anmärkningar
och derföre »velat sörbehälla sikt Ständ
tillfället, men i synnerhet rättigheten, att ester 2 är
kunna jemka hivad som tars.vades, Nu dä Hans
Kongl. M»,':t behagat ga Nidderstapet och Adeln
till mötes och »vänta att de ä sin sida »nöta Honom,
samt tillika Nadigst förklaradt, att Lagfrägan aldeles
were stild ifrän den förewarande, hwarigenom
Niddcrstapets och Adelns rätt förblifwer i sin fulla
kraft och helgd, och dä Rikets frälsande beror pä en
längre BewillningS. Termin, önstade Herr XVaeklIrz>'or
helst, alt Hans Kongl. Majll Sjelf täcktes
förestå någon sadan lid; »nen om den till nästa Riksdag
nödwändigt mäste utsättas, »vöre han af kärlek
till Fäderneslandet nöjd at dertill samtycka. Den
uttSäg son» Preste Ståndet föreslagit, att igenom ett
Ständers Utstött emellan Riksoagar jemka och nedfläcka
Vewiilningen esker wisia är, ansäg Herr VVaclajlaZer
ej kunna förenäs med »vära Lagar och AoetnS
Privilegier. Rättigheten att bekläda, sitt ställe och
PPp 4 gifva
968 Ridderst> och Adelns protocoll.
gifwa sin röst är hwarje Ätt medfödd, och större de»
lett stulle genom denna nyhet deraf gä i mistning.
Han utbad sig derföre underdänigst uteslutandet i
propositionen af Preste - Ständets Förslag, dä han
wille bifalla densamma hel korrt, att Bewillningen
mä continuera till nasta Riksdag.
Herr I^eijonankar, kreckr. Wilk. Den Ivarda
Ledamoten som nyst tall, hade borttagit hivad han
ärnade säga: för att ej trötta med upprepandet af
detsamma, conformerade han sig med honom. Rik,
s»ns Ständers rätt är ej i fräga, skälen äro helt
och hällit politiska, och twinga ost till detsamma,
som >vi af Historien sedt hända sjelswa Romarne;
anfallne af Barkarne gäfwo de bort sin frihet, för
att winna säkerhet för sine Personer. Han biföll
att Bewillningen mä wara till nästa Riksdag, och
lämnade sig med fullt förtroende i sin Nädiga Konungs
händer, som bäst finner hivad som likar, ser
Fiendernas widsträckta Planer och Anslag, samt
känner deras styrka och de anstalter som fordras att
stä dem emot. När nöd är ä färde, gäller Reglen:
intar arma stlent le^es. Han tillstyrkte att kata
rättigheten att utsätta bestämd tid, hwila; <^stio an
ör afgjord när Garantien antogs, wär sk, l ighet som
Löftesmän äligger ost, wi fä se hwad möjligt är!
gä ej de 70 Tunnor Guld ut fär man wara be,
jänkt pä ett bättre sätt.
Hans Long!- l!7aj:t, som nu hört Ridder,
stapets octz Aoelus stät anföras, förklarade ä nyo
att Lagfrägan helt och hällit wore stild ifrän närwarande
öfverläggning, discutionen deröfwer hwilar
kill eu lägligare tid dä Riket ej är i fara. Hans
Kongl. Maj-.t behagade päminna Ridderstapet och
Adeln
1789, dell -7 April- 969
Adeln om wigten af de stäk Han redan i Näder an.
fört, sam' att dä Ridderstapet och Adeln pätagit
sig Garantien för Rikets Gäld, Bewillningens fortsättande
deraf wore en naturlig följd. Förord bryter
Lag, Ridderstapet och Adeln har med Patriotisms
ätagit sig Garantien, men stulle förlora hela frukten
af bet stegel, om ej Bewillningen till nästa Riksdag
blfalles. Följden blefwe wädelig för Riket, och det
stulle alltid hetas att det första Ständet ej till Ho>
noin hyste samma förtroende, och samma Enthousiasme
för Fäderneslandets bästa, som de z:ne andra Ständen
ädagalagt. För sin del lade Kongl. Maj:t sadan,
pä Ridderstapets och Adelns samwete, och wille
ej swara för alla de wadeligheter, som af nekandet
kunde uppkomma. Kongl. Maj.t gjorde derefter
proposition:
Bifaller Ridderstapet och Adeln, att Bcwillningen
fortfar till nästa Riksdag?
Beswarades med Ja och Nej
Friherre
Wacktmeister, Larl ^äsm, utbad sig
att det stulle wara Ridderstapet och Adeln tillätet
att fä lil! Prokocollet föra huru de tänkt och tält,
hwilket Kongl. Maj-.t sä beswarade:
Ingen ting är billigare dä Ridderstapet och
Adeln gjort Mig sä mycket till wiljes att de pä
Min persuasion gätt ifrän sin rätt.
Longs- Najrt behagade att mot Ridderstapet
och Avem sörklara Sin särdeles Nädiga benägenhet
och wälwilja för dest nu tagne Beslut, samt fogade
dertill det Nädiga uttryck, det Hans Kongl. Majtt
öustade att hafwa warit preparerad till att nog lifligt
kunna tacka Ridderstapet och Adeln och betyga
Ppp Z för
970 Ridderff. och Adelns pwtocoll
för
detsamma Sm alltid hysande aktning och benägenhet.
Friherre Wacktmeister, Larl Testam. Reserverade
till Protokollet akt han underkastade fia waglen,
ty styrkan kunde betaga honom hans rättigheter
men desi fria bifall kunde ej astwingas etter dest öfwerlygclse
förändras.
Med honom conformerade sig Friherre koste,
Lkrister, Herr dlorstenstcstpe, pustors, jemte flere
andra H rrar frän Bänkarne.
Hans Longl- Najck förklarade i Räder att
ingen annan magt uprä detta Beslut wärkade, än
den, ack Riker more i fara, i fall Ridderstapet och
Adetir icke med sine g:ne Medfländer instämde.
Grefwe Ickamilton ^stolpk, wille endast begifwa
sig till Bewillningens fixerande pä 4 är, och
protesterade emot hwatz som stedt. Grefwe Dcwvnkaupt,
Lines, Grefwe 6^!IanlaorA, fohan IlonNINLY,
Grefwe Uikbin,!;, ^llolpk UuclviZ, Friherre
Xni k, Knut, med flere instämde med honom, och en
eller annan hördes nämna om votering, hwaremot ä
andra sidan ropades att fåken wore afgjord.
Hans Kongl- Najck Yttrade, att den wore
alt anse såsom Dest och Rikets Fiende, som sälte sig
emot, eller wiste qwälja ett tagit Bestul, samt att
Ridderstapet och Adeln ej borde tro det Riksens
Stander ju icke hädanefter skulle blifwa sammankallade.
Ridderstapet och Adeln borde påminna sig att
är 1786 dä ingen det förwäntade, hade Hans Kongl.
Majst lätit ulstrifiva Riksdag, och han worde alltid
med
1789, den 27 April
-
med nöje seende Sina troma Ständer när Rikets
behof sa tarlwadc. Prowcvllo - Utdrag, som pä
Hans Kongl. Maj:ts Nådiga befallning emedlertid
war sörfa adt, blef till justering uppläst,'sä lydande:
S. D. Besiöt Ridderstapet och Adeln att till
nästa Rikodag utsätta den Bewillning som RidderJkapet
och Adeln i anledning af Bewilluings Ukstotteis
project sig äraait, samt hack ket de andre respective
Standen tillkännagifwas stuiie.
Men som härtill ropades Ja och Nej, och
Rese> vakionen af Ridderstape s och Adelns r ätt, af
Fckherre Duwall yrkades, samt att Bewillningens
utsättande pä odeterminerad tid ej stulle lända till
prajudicat i framtiden, äfwenledes att de nödige jemkniugarne
i anledning uckrf hwad i Ridderstapets och
Adelns förra Plenum blifackk anmärkt, till Bewill»
uings - Utsto tets iakttagande stulle cfwerlämnas,
hwarmed Ridderstapet och Adeln allmänt instämde,
sä blef med Hans Kongl. Majtts Nådiga lilisiänd
Prokooolls Utdraget salunda inrättat:
S. D. Besiöt Ridderstapet och Adeln att med
Reservation af sin rätt, och utan prajudicat för
framtiden, i anseende till tiden, lill nasta Riksdag
utsätta den Bewillning, som Ridderstapet och Adeln
i anledning af Bewillnings-Ulstottets project sig ä--  tagit, samt att de nödige jemkningarne till Bewilluings-Utstotlets
iakttagande öfverlämnäs; hwilket de
andre respective Ständen tillkännagifwas stulle.
Hwilket Protocolls - Utdrag blef de öfrige respeckive
Ständen meddelt, gen?m en Deputation four
Hans Kongl. Majll befalte genast att afgä.
Ridderff. och Adelns protocoll
-
Friherre Wacktmeister, Larl /ästam. Son
Hans Kongl. Majtt om Ridderstapet
ostuld och rena affigter i Räder lärer
tvgad, sä hoppades han det Hanö Kongl. Majtt
Mäder l'rer tittin^
> och Adeln
wara ös,ver
r?89, dan 27 April
-
973
att
och
hesa Allmänheten mätte
att derföre
de b,',w - ^'-K°ngh Majit täcktes foulagera Ridderstapet och A
hrttills
ästadkommlt uppeöäll^i ttvch'^" fängsiade Medbröders frigifwande.
Mr tillåta
en lika upplysning,
förswinna, som ditt ...  . l
ningen af Ridderstapets och Adelns Protocoller.
Hans Äongl- Maj t swarade häruppå,
sadant ej ffune wara Rloderjkapet och
went, allenast den wariamhet derwid
Protocollen och Dictamina noga ^
granstades, sä att i dem icke något infiöte som kunde
stada Rikets Credit.
ägar jag alt för dem akalla Evers Kongl. Majttc
öga rätlwisa.
Friherre Wacktmeister anhöll äfvenledes, akt
Grefwe lewenhaupt, claes.
HanS Rsngl- !l7aj:t Jag hoppas att Ridderstapet
och Adeln kanner för mycket milt hjerta,
y. att ftzr att twista, det jag icke nied särdeles nöie alltid
Gretil för- bjerager till uppfyllandet a; dest önstan. I 17 är
geiwmfige? och ^ ^raf haft mängfaldiga prof.
Jag bör rät'wifa vice Landtmarstalkens förhållande-,
jag är stylvig honom denna Juflification,
att, ehuru det warit ömt för honom, hafwa omllän
hil
ansedinng af digheterne fordradt, att han ej kunnat smara Eder,
!tt stLk-, NM °ln 7 L7L, r-n h°- d..l« d-f, Min En °!pii,.,i°n
" '
.... . Majtt da hade mera kunnas sära än läka, och dä omständighe
terne
twungit Mig till det steg jag widtagit, bardet
warit lika obehagligt för Eder alt begära, och
för mig att neka.
^ . o» ^- r
förbödS mig att omnämna, tagar jag mig den underdåniga
frihet att nu fullfölja: Stormäg igste Alier,
nädigste Konung! jag har haft den lyckan akt mest
alla de fä Peniidagar, Riddersta et och Adeln wa»
rit förnnte, påminna Herr vice Landtmarstalken, att
ä wart Ständs magnar hos Eder Kongl. Majtt i
underdånighet anhälla, om wäre fängslade Medbröders
lösgifwande; med största oro hafwa wi förnummit
det Eder Kongl. Majtt uttryckeligen förbudit
honom, att nu mera ej något om dem nämna, jemte
det att ingen Deputation uti detta ämne singe
till Eder Kongl. Majtt uppkomma. Stormägtigste
Allernädigste Konung; De äro födde frie Swenste
Medborgare, de hafwa rättighet till Lagarnes hägn,
vch wi weta ej med dem något drottz af desta stal
wagac
Annorlunda förhäller det sig nu här; Jag har
sagt att Jag är kommen, till a t försona Mig med
Eder; Jag har gjordt dek första steget, ej såsom Konung
u an säsom Riddersman. Dä Jag stoldt Mig
under Min Stam-Faders den Store W.-r
8^8
Sköldemärke; I hafwen gjort det andra steget;
Jag har sedt det stora mäld I gjort uppä Ever,
Jag bär Eder och derföre i Mitt hjerta en upprigtig
erkänsla.
Om Jag warit twungen att göra Mig försäkrad
om någre af Edra Ledamöters Personer har det
hwar
-
974 Liddersk- och AdelnS lprotocoll.
hwarken warit Min kanka eller Mitt förwälland!
att det räckt sä länge.
I sen har en af Edva Ledamöter med hwilken
Ig igenom wänffap är förenad, och för hwilker
Jag hyser en unuärkt aktning, sä wäl för hane!
egen som för Drsi Faders stnld; det räckte ej längä
innan han ätersiek fin fullkomliga frihet.
Grefwe tralle, ^Iar;nu8. Äng more owärd^
drn Näd Eder äkongl. Mayr emot mig yttrar, om
jag ej insi.mde uti det unde'danina ullätande, att
dä jag pä Grefwe Lewenhaupt, ä Eders
Kongl. Masits höga wannar gjorde tillsägelser, höll
mig pä mitt Kammare utan att se mina Wanner,
war lydnad mitt sivar.
AanS Longi- Maj t- Jag lämnade Eder,
Min Grefwe, ml bchageliga händer, mi Er Grefwinnas.
Grefwe Lrake, Eser Kongl. Majlt
behagar nädigc adoucera lermerne.
^anS Longi- Mai t O'ver en del af de
arresterade, som u r stna Dicmmina gifwit KonglMaj.
t demenlie, wille Kongl. Maj.-t först täta examinera,
huruwida han kunde sörena sin rätt, med
den Näd hait astid wore benäaeu att wisa. Ibland
andra more en Man respectable, älderstigen, kand
för sina stora talents samt de wigtiga warf honom
warit uppdragne, hwars Fami e st indig! warit ad»
mitterad l Kongl. M.rsits S.cieLr honom skulle
ingen ting hända, utan honom snart tillätas, att
tillbringa lifwet i trauqvilite, och att se sina wanner.
En
1789, den 27
975
Eit del äter hade Hans Kongl. Maj-.t welat
förhindra att stada sig sjrlfwe och Honom.
Longi- Maj t försäkrade i Nädcr och tog der»
öfwer Rioderskapet och Adeln till wittne, alt sä
snart Riksdagen wore siutad stulle de komma tillbaka.
Grefwe Damilton, ^siolpst. De aro osi alla
ömma, !vi wänta af Evers Kongl Maj:ts Näd, men
i synnerhet af Desi räktwisa, samt i kraft af Privilegierne,
att de samtelige blifwa försatle i den frihet
som Swenste Riddersman tillkommer.
Friherre Lantingshausen, Larl ^Isivecsit, instämde
i den underdåniga begäran alt de alla mätte
komma pä fri fot, och allmänt ifrån Bänkarue hördes
samma anhällan.
Friherre Duvall. Det ar fmärtande akt blifwa
undaniagen, han suplicerade akt Kongl. Majll
sä af Näd svin af rättwisa täcktes förunna alla wära
Medbröder sin frihet och täta dem fa ätnjuta lifa
näd och lika ratt, stulle nägon wara brottslig,
lärer Ridderstapets och Adelns tanka ej wara att
den mä undgä Laga Ransakning och Dom.
Friherre ^Vachtmeister bad, alt ingen mätte
blifwa undantagen, utan alla njuta lika rättwisa.
Han päminle i underdånighet att som RikSdagens
siut snart nalkas, torde Riksdags - Beslutets
granstande och communication med Plena, wara en
angelägenhet.
Grefwe Lewenhaupt, LIaes, instämde afwen
deruti, och: Hans Kongl.. Maj:t lofwade i Nader
att RiksdagS»Bestutet stulle blifwa Ridderstapet och
Adeln
976 Ridderff. och Adelns protocoll.
Adelil meddelt, och hwarwid Kongl. Mai.-t trodde
att ingen underdånig erindran stulle behöfva att
aga ruin.
Friherre äVackitmeilier bad, akt Kongl. Majrt
i Näder wille illustrera dagen med den Grace, att
laka alla wära Medbröder i dag fä komma vä
fri fot. ^
Ifrån alla Bänkar hördes det rop:
War sä Nådig Eder Kongl. Maj.-tl
Hans Rongl- !17aj:t hoppades att Riddersta
pet
och Adeln lärer anförtro sig till Dest Näd, och
afvakta stunden, som ej stulle wara långt borta.
Sluteligen tackade Hans Kongl. Majst Ridder,
flapet och Adeln för dest wiste beredwillighet, samt
bad Rioderstapet och Adeln wara öfvertyga!) om det
nöje Kongl. Majst stulle känna, att städse orubbad
bibehålla Ridderstapet och Adeln ivid sina Privlle.
gier, samt gaf den Nädiga försäkran, att Riddersta.
pet och Adeln nu som alltid i Dest höga Kongl.
Näd och ynnest stulle wara innestutit.
Hwarefter Kongl. Majst begaf Sig frän Riddarehuset,
till Wagnen af Herr vice Landtmarstalken
jemte en stor del af Ridderstapet och Adeln beledsagad.
Tisdagen den 28 April.
Oeconomistt Plenum kl. 7 om morgonen.
Upplästes RikSdags-Bestutet, hwilket sedermera efter
gjord proposition bifölls och förseddeö med
rig påskrift.
Fri
-
62. 1789, Len 28 April. 977
Fäberre VVaclltmsillLr, (Sarl Ellana, föreslog
om ej Riddarhus - U^kviteis Betänkande rörande
RiddarehnS - ärenderne, hwilket flere dagar legat pä
bordet, nu kunde företagas, hwaruti
Grefwe lwvvenlraupt, Llaä?, äfwen instämde,
och trodde derjemte att det ej widare behöfde uppläsas,
utan stulle kanske ända bifallas om man genast
singe proposition-, flere conlormecade sig härmed.
Herr vire Landtmarstallen. Wid de Riksdagar
han warit med, hade han aldrig hört Beflut
tagas öfver något ämne, utan öfwerwägande: sa»
dant wore ett nytt satt att procedera.
Grefwe'lavenia a upk, Lines, detta ämne wore
blott Qeconomistt och sonrwdeligen sa kiliräckeligen
kändt, att Ridverstaeel och Adeln deröfver hunnit
stadga sina tankar.
Herr vice Landtmarstalken. Det wore icke blott
Oeconomistk, utan innebär flere för Ridderstapet och
Adeln gansta angelägne saker. Skulle Ridderstapet
och Aoeln willa afgöra pä sädant sätt, matte han i
detta amne sa göra sin tydelig» Reservation deremot.
Friherre ^Vaclatrneilker. Ester det är för ordningens
skull, kunde ju Betänkandet uppläsas och
proposition göras ester wänlig praxis.
Derefter upplästes Betänkandet samt det deruti
till fastställande anmälte Utlånings - Reglemente för
Riddarehus »Casian: och yrkades af mänga proposition
till bifall ä alltsammans.
Herr vice Landtmarstalken. Höglofl. Ridderskåpet
och Adeln torde tilläta mig att fä göra nägra
Andra Bandit. Q cz q an»
978 Ridderff. och AdelnS protocoll.
anm'rkningar lill förman och bewarande af desi Cassa:
Rrdderstapet och Adeln finner att densamma lidit
en ansenlig förlust, men som knappt städt att
förekomma: för en hustjuf och en filouteur kan ingen
akka sig. Det är alllsä ej för det framfarna
utan för det tillkommande, iag wille tillstyrka alt några
matt och steg eogcs. Jig *an ej har hafwa afseende
pä den första L iom RiddarehuS-Directionen:
han har wart och törblifwer fä tänge han lefwer
detta Husets heder or!' prydnad. Del är endast rörande
de öfrige sex Ledamöter jag wägar hemställa,
om de ej böra wara kill answarighet förbundne.
Friherre Wacktmeister. Nar det är genom
en silou, genom et »ent Tastspelerie, Catzan lidit
denna förlust, sä tunke ju ingen akta sig: nar
alllsä skulden ej kan tilläggas Direcstonen sä behöfva
ej nägra mätt och steg tagas att stalla dem till
answar.
Grefwe borner, Larl 6adriel. Bewls att
Dircction warit om Casian sorgfällig, ar ait den
miwarande Kammercraren wid sitt tillträde blifwit
förbunden att satta borgen för 6soc> R;dr.
Herr von kost, klans kstsnric. Ehuru sjelf
Ledamot as Riddarehus-Drreclivnen kunde han med
Lfwenygelse saga, att han ej tande nägra försig ighetsmätt
wara urakMne; och som nysi nämdeS,
hade Direction e> antagit Kammereraren utan med
»vilkor af genast stälb säkerhet för 6soo R:dr.
H rr vice Landtmarstalken. Dä han hört att
säkerhet wanlipen warit satt. frägade han om ej el!
sädant mätt alltid bör wid Riddarehuset iakttagas.
Fri
-
1789, den 28 April. 979
F'lhe're Örnvall, loir, Oicckric. Det har Directionen
gjordt, som as desi Riksdags - Relation
inhämtas.
H^">- vice Landtmarstalken. Skulle Ridderstapet
och Adeln ej anse nödigt att Direciionen blir
hädanefter Ridderjkapet och Adelen ansvarig?
Herr von Lndström, jonas. Nar Directio
nen
gör sin skyldighet och nyt.,ar all försighel, att
C astan ej ma förlora ulan fö> kofras, sä är den naturligen
fri för allt answar.- ly för sädane tjufwar
som den sista Kammereraren kan ingen mennista
akta sig.
Herr vice Landtmarstalken hade trodt wara högst
nyttigt, att samma answar som äligger alla Landshöfdingar
för Landt - RäMerierne äfwen borde Riddarehus
° Directionen för Ridderstapets och Adelns
Casia äligga. Wille Ridderstapel och Adeln ej deruti
ingä, sä komme för hans Räkning i Protocollek
att han ej ansäge saken säsom afgjord.
Friherre Wacktmeister. Men wi anhälla om
proposition endast pä U ko tets Betänkande, och dä
blir bestulet för Ridderstapets och Adelns räkning.
Herr käsijlienlkolck, Larl ^reckric. När Dl»ectionen
ej gar ifrän fina instruc.ioner sä är någon
answarighet icke för densamma af nöden.
Herr vice Landtmarstalken. En annan erindran,
som han wiil underst illa Ridderstapet och Aidel»,
more angående Brandwakts-Asgiften för Rivdarehuset,
den Riddersta.et och Adeln redan för en
längre tid tillbaka bewiljat till 8 R;dr 16 si.; men
Q q g s hwars
98o Ridderff- och Adclns protocoll
hwarä
libväs förhöjning nu förestås lill intet min- .
dre än 25 R:dr om äret. Hm hade ej irodt att j
Direc ionen skulle komma n ed proposition till förhöjd
Constibution för ekt Hus, som efter tydelig» !
Privilegier ar fritt fran alla afgift».
Friherre ^Vachtmeister. Denna proposition
härrö, er deraf, atl tia Riddarhuset hörer en Tomt ^
hwarä ä stillige Byg noder blitwit uppförde till
Stall, Wignshus 0 Förwaringsrnm för Hö och
Fourage, af hwilka Byggnader Riddarehufet njuler
hyra.
H rr ckkoisjkenstoölst, Larl ksteäric, hwad nu
proponeras är imet aiillal ä» hwad wiv en för 2:ne
är feoan gjord ny Regte ing af V.andwaklS - Argiften,
hwarie Husägare sig älagit, och hwaruti äfwen
Riksens S an.ers Banque ingäd.
Herr vice Landtmarfkalken. Derwid ar den fkillnaden,
att deta Hus ar priviligerat, men hwad
Frihnre Wsclitmeister fact ager grund: för den
planen, men ej för Huset kan någon Afgift åtaga--'.
Friherre Wacktmeister. Dessutom ar i Betänkandet
och Nela ionen anmärkt, alt det ar friwilligt
och utan prcjudicat denna Afgift skulle ätagas.
Herr vice Land'ma fkilken. Uli Länings-Reglemenket
hade han funnit projekterat akt Län ä S enhus
e> ssu le sträcka fig längre än inom Stockholm;
och ä Landt-Egendomar endast till wissa Provincer.
H n erindradc om det ej wore obillig, att förmena
Länings-förmonen ät Husägare i andre Städer och
Possessionat» i wissa Landsorter.
1789, den 28 April
-
981
F'iherre Lronstestt, l^reciric. Sadant kunde
ej wara för Erssan nmstg , nar Direc ion ej bar
en larstUdt Onbudsman som refer omkring och bewakar
fordringarne.
Herr vi^e Landtmarkrlkcn, han hade äfven
funnil oen minst, Lanings-Summan wara utsatt till
500 N:dr. han hennkäl e örn den ej wore nästan rör
heg. Ridder,rapet och Adeln lärer ej wilja betaga
F stigare Aoelsni n att äfwen fä läna, när de derföre
lunde prestera säkerhet, 0 torde alsta sinna
biaig^, att nägot nedsätta denna Summa.
Härstll swaradeS af mangi Neji
Herr vi e Lmdtma: staven. Wid den piwcken
i Utstollets B' nkande. som rörde G a isi astoner
för Riddarhus Bet «"st>,gen, wille han innan den afgjordes,
påminna Rioderstapet och A^el» et> B stut
w>'d 17 y ars Riksdag fallit uppä H ms ExeNence
G five k'crlLN8 egen rrv osikion, ast RidoarehusC
chan ci Nied nägra Gmtificalioner istu e beswäras,
hwilke H- -- vi--e Luid-marskalken astundade för sin
rakning i Pro>ocollet intagas.
F therre Duwall, hostan Oigclric. Sädant an'
gick andre skags G a-isicalioner, men ej Discretion»
ät Riddarehus Be jeningen, hwarmed den wid samma
Riksdag hugnades.
Herr vice Landtmarstalken. Sedan han för
sin räkning sätt stna erindringar i Protocollet, gjor.
de han med nöje den proportion Ridderskapet och
Adeln ästundade.
z
9§s R.idderst. och 7ldelnS iprotocoll.
Bifa"e- Höglofl. Ridderstapet och Adeln Riddarehufets
Ulikottets Betänkande i hela sm widd?
Beswarades med allmänt Ja
I
anledning of de Riddarehus-Bet,'eningen här.
igenom tillagdt Difcretiomr yttrade i g RiddarehusS.
creieraren Vungcncrona, att H^alosi. Ribderstapets
och Aoelus ynnest va: bewägenhet more i sfg
fjel, sä dyrbar, att den ej behöfve förgyllas. Han
hade för sin del intet annat gjort, än hvad hans
skyldighet östat; ehuru wida stild ifrän ait äga ratt
eller pre endera nägon wcdergä! ning, wore de dere»
mot förmälit af honom att opponera ng emot en
Grace, som genom Riddcistapets och A. elus enhälliga
Brstut honom be ygudesi men Ridoerstapets och
Adelns frikostighet wore jä rundeliaen tiutagen, att
han wore helt förwänad och uiständsatt atr widare
än med besia fä ord uttrycka den sullkvwliga erkänsla
Ridderstapet och Adeln alltid ägde att af honom
fordra; och stnge han härjeni e under denna sin tacksamhelsbetygelfe
emot Ridderstapet och Adeln äfwen
inbegripa sina Medarbetare inom Märket; hwilke
ock af Herr vice Landtmarstalken i samma afsigt
anmältes.
Herr ^ä^erkorn, Llaeg, begartc fä Uppläsa ett
papper, men uppä föreställning att i anseende till
Riksdagens i dag förestående stut, tiden wore dyrbar,
och Polocolls-Justeringen nödwändigare, afstod
han derifrån.
Justerades Protocollerne för den 8, 14, ao,
rr och 24 April.
WK
1789, den 2Z April. y8z
Wid den uti Protcco' e' för sistnämde dag falbe
utlåtelse af Herr vice L ndtmarstalken. a han
trodde de ingen under detta AcgeringSsätt, dL
Landtmarstalken bor cu strger tc. ^viavv..n; vegärte
Friherre Vamintzghaulen ofver desia orden förklaring,
samt underrät este, om wi ägde annar Regeringssätt
än efäer 1772 ars Belle urne Rcgeringsfonn.
Herr vice Landtmarstalken förklarade orden bör»
lyda sä, att när han derifrån uppbrutit stege ingen
dit under detta Regeringssätt.
G efwe hamilton, /cäolpll I^uäviZ. Detta
föreföile honom »agot be nmierlrgit, n.r trkwäl alste
G efven wme Ordförande i Landtmarstalkens frän»
wa'v enligt »778 ärs Riksdags.pctxis, den Kongl.
Maj:! Sjckf gillat hwaru i i"ftämde Friherre Vl^aclitmeister,
Herr von Lndström, ^0NL8, med siere.
Friherre Ourvall. Landlmarstalks-Klubban har
ej allenast tvid sista man och wid denna Riksdagen
blifvit törd af Grefwe Vrake och han hade dertill,
wid Riksdagen 1778 erhållit Kongl. Majus eget
tillstånd.
Herr vice Landtmarstalken justerade stna ord
sätun a: när Landtmarstalken dcrifrän uppbrutit
och stridt L-rdderstapct och c.deln ät.
F therre LarninZskLuten. Efter denna tilläggning
jörklaraoe han sig nöjd.
Herr Ltierngranat, Orl. Sedan han af Riddarhus
» Secreterare» blifvit underrättad, att nägra
Prvtocollcr ännu moro cgusterade, men hwaruti finnes
ätstiliiga anföranden utaf de fleste af RidderstaQ
q q 4 pets
984 Rrdderff. och AdelnS protocoll.
pets och Adelns fängslade Ledamöter, hemstälte han
vm icke Justeringen lika fullt i allt öfrigt nu kunde
för sig ga, med reservation af defle Herrar Ledamöters
rätt alt öfwerse och rälta sina ord. En sadan
justering more nu lä myrket mera nödwandig sedan
Kongl. Masi.t Sjelf i gar täckts bifalla wära
Proloconers tryckande.
Anmaltes och emockogs af Tolf Debuterade
Twenne Kongl. Maj:ts Oswerste Kammar-Junkore
Friherre 'Lauks och Grefwe Wacktmeister, hwilka
förklarade Kongl. Maj:ts Nådiga wäibehag ivara,
att Ridderstapet och Adeln i förmiddag kl. 11 infunne
sig i Storkyrkan att athera Nikodags-Predikan
och derifrån wara Kongl. Maj:k följaktige lell Slottet,
för att sedermera uppå Riks-Salen bewista
Riksdagens afflutande; samt att ett manligt antal
af Riddcrstapets och Adelns Ledamöter i dicder wörö
befalke att spisa middag pä Kongl Slotte,:
hwarefter bemälte E)fwersie Kammar - Iuukare aterledsagades.
I anseende till lidens korrthet, föresiogs att
Riddarehus U'stotte s HLetankande af den 7 M->rs
öfiver Jungfru-Stifts Ärenderne, som sedan den 8 i
denna Manad warit pä Bordet hanlande, kunde ritan
widare uppläsande afgöras, hwarefter det genast
Uppå gjord proposition bifölls.
Herr vice Landrmarstalken. Sedan de öfrige
respective S anden nu bifallit, att till fägnadsbetygelse
öfwer de lyckelige framsteg Hrns Kongl. Höghet
Kron-Prinsen uti Studier och Wel enstaper ada,
Magt, en Medaille skulle slas, hwarlill kostnaden
stuve
1789, den 2tz April
-
98Z
fl,-lie af Riksens Ständers Banque utgå; proponerade
han om ej Ridderstapet och Adeln behagade pä
samma sätt dertill samtycka.
Bifölls.
Friherre Wacktmeister, jenLe mange flere begärte
till Protocollet, att Ridderstapet och Adeln wisserligen
icke härust lätit sig preveneras af de andra
Siänden om Ridderstapet och Adeln warit sä lyckli»
ga att sä t oftare Plenum.
Med bifall till den reservation Herr Stierngranat
gjort för de fängslade Ledamöterne, förelogS
justeringen af Pcotvcolterne för den ro, 12, 14 och
16 Februarii.
Ankom en Deputation ifrän det Willoff. Borgare-Ständet,
anförd af Radmannen Wallin, som
tillkännagaf. att i anseende till den sällsynte lyckan
Swerige blifwik tillstyndad genom Segren wid Hogland
under Rikets S'or-Amiral Hans Kongl. Höghet
Hertig Lauus anförande och af en tapper krigsmagt.
Borgare-Ständet beflutit att uppä Riksens
Ständers Banques bekostnad lala fia en Medaille
hwartiil Ständet öustat att Hans Kongl. Majit
Sjelf täckws efter lin höga wishct utse de basta och
lämpeligaste sinnebilder.
Sedan Deputation war äterledsagad, gjorde
Herr vice Landtmarstalken med Ridderstapet och Adelns
samtycke genast proposition:
Bifaller Höglofl. Ridderstapet och Aaeln, atk
en Medaille öfwer den ärorika Segren wid Hogland
Q q q 5 den
-86 Ridder!? ock Adelns protokoll
den
i/ Juli istsil är ina släs uppå Ri. sens Stan»
ders BanqneS bekostnad?
Ve5varades med Ja
Friherre
Wacktmeister. Som det waris dan,
som i gär hatt deu Nroen ati inför Kongl. Magt
w cka fräg.n om tryckningen af Ridderstapels och
Aoelus P o ocoller, och Hms Mr:> der.ill lämnat
sitt Näoiga samtycke, wille han nu erindra om icke
Secre e>aren sunde anmodas, att genast täta dem till
trycket befordras.
Herr vice Lrndtmarst siken, han hade haft den
.Nidén att sitta Kongl. Maj:t något närmare, och
hört Hans Maj-.t ivid samma tillfälle y Ka sig först
wilja wid Pcotvcollet göra någon erlndran.
Friherre Wacktmeister besannade detta, men er»
indrade derjemte, att det ej angeck de öfri. e P-otocollerne,
utan endast Prvtocollet sör Gärdagen.
H oad detsamma beträffade, torde Kongl. Majit först
wilia justera sina ord, men derefter önstade han att
det öfriga mätte, i händelse Plenum ej widare kunde
erhällas, åtminstone fä inför Riddarehus-Directionen
af Ridder,tapets och Adelns, närwarande Ledamöter
justeras.
Hcrr vice Landkmarstalken yttrade sig ej kunna
infe något hinder uti justeringen inför RiddarehusDirectionen.
Friherre Wacktmeister, pämin^e ä nyo om den
förra frägan angående Protocollernes utlämnande till
tryckning. Det hade warit pä hans underdäniga
anmälan Hans Majst i gar densamma bisallic tiven»
»789, den 28 April.
98?
ne gängor. Pä Friherre Wacktmeister^ erindran
andra gängen hade Hans Mrpt r Näder uttryckeligen
s.vmat:. ja mur Baron, med tilläggning att
försigllgheten sorvrade oe> jädant u elämnades som
hos Utlänningen kunde störa wär Credit.
Häruti hördes flera instämma.
Herr vice L.rndtmarstal*en päminte, att klockan
straxt wore n, dä Ridderstapet och Aseln enligt
kallelsen stuile sig i Kyrkan infinna.
Friherre tärnvall, Kokärr Oiesiric, förestog om
ej i owrtzhet om nä or mera Oeconomistt P enum
kunde erhältas, till wals förrättande as Banco Fullmagtiae
och Riddarehus - Directeurer, Ridderstapet
och Adeln nu stulle wilja genom erhållen proportion
af Hwr vice Land>mar,kallen de nu varande wio sina
Fullmagtigstap stad aste, dock med ydelig reservation,
att h vad salunda nu händer ingalunda mä
kunna i en framlid såsom präjudicat äberopas.
Friherre Wacktmeister instämde harull och föreflog
Herr vice Lanotmarstal en. att derom göra
proposition ät hwarje Clasi särflildt.
Herr WsckstaAer, (lustaf förbehöll, akt stad»
fastelsen stuue ste l ven hindelse wi ej finge Ple»
uum. men ej wara gällande om Plenum kunde
erhällas.
Herr vice Landkmarstalken frägade om han i
anledning häraf singe göra proposition och C.asiewis.
Swarades enhälligt Ja
-
Hwar.
983 Ridder^- och AdelnS protocoll
H
care ter tan propone-a^ec
Bifaser Höglosi H rre Classen, att i händelse
Plenum il! wals förra a de kj erda es, betz Fullttt
iglige i Brånen och i Riddarehus Dir clionen
wio sina Fulin, g i skap förblifva, dock man prchudicat
för fram.iden?
Bifölls enhälligt.
Ridda-e och S.ränne-Cl cherne erhöllo hwardera
samma proposition, forn af dem likaledes enhälligt
bechkades.
H vare sier pa lika lätt -ropo''ion om Banco»
Revisorernes fas.sinllandc gj^tr^ bisöas.
Gref re chlörncr, Lori Lala: beqärte af Herr
vire L»ndtniarfkal n unoerrä'telse chur ve, ei sculle
tillatas Banco - U,sköttel , alt annu en gäng oa-ladt
Riksdagens sint in Pleno sammanlr da lill handlingars
astmnande och Ut sko tets älstcsiandk, Såsom
Ordförande derstädes hade det älegal honom att
härom påminna.
Herr VVaclistaAcr, Lustaf, gjorde samma erindran
för Bemnunas-U kote, i aifeende pa de jemkningar
i Be.c illnings - R-porlilion , som ännu ä«
teriiode;
G ekwe Irlnrner, och hwilkas tvärkställaude
Kongl Maut , gar i Nwer bi-öll.
H r v ee L lndttnarkallen. Lafwade bjuda till
att sö. dessa u coll ut.oär a sluteliga samnianrraden.
Friherre VVaclilmmstor päminte ytterligare om
tillsägelse ät Ncssme^us-Secreieraren, att lill tryckning
-
1789, den 28 Apnl. 989
ning »'lämna Protoc lierne, Äfwenväs angående
Riksdags-Besiu et, alt som tiden e' torde me-gifwa
den avaMiga praxis, akt 2 a g af Rloderjkapct och
Adelns Ledamöler sammanträda och collationer», innan
dek unoerskrifives, Herr owe Landlmarskalken behagade
göra sig den mödan och pä Rcdoerskapets
och Adelns magnar detsamma genomgå och öf.verse.
Herr vice Landttuarstalken. Kl. were slagen
n, och allisa tiden inne atc uppträda lill Kyrkan.
Ridderskapct och Adeln afgingo, och efter stutad
Ceremonie pä Riks» Salen a erkommo.eftermiddagen
pa Riddarehuwt, dil äfmen Herr Osmersien
och vice Land marjkal en Istllselaoru ester någon
stund anlände, och tilikännagas, a t han esler wanlig.
eten med en DepMation as alla 4 Skä".den till
afskedstagande uopmak-at den Kongl. Fmii.len, fom
läfmat a t Nido ? kapel och Aoeln i S,n Nädiga
hugiomst och b.wägenhel städse bibehålla.
Herr von kindeström, ^jona8 anhöllt, att fä
weta om Riodcijka.et och A^el» ..unn undfå något
widare Plenum.
Herr vice Landtmarskalk», under en korrt stund
han hatt den Nasen tala med Hans Maj:t hase
Hans Masit tKtls samtycka att Be, illnings-Utstottel
mä ti.l wärkställande af de jemkningar Ridderfkapet
och Adeln yttrat, sammannäda, afwe ascan
Banco-Utskoltet litt assi» ande af sine göromål. Om
något widare Oesonomist: Plenum kunde Herr vice
Landttnarskalken e> lämna u iderrältelse, torde handa
kunde uägon i afton erhästaS.
Nu
S92 Rlddorst och 7ldelns protocoll
Nu
äterstode rör honom, innan han lämnade
Lek >um hm innehaft, att för Nidderstape! och Adeln
be yga fin erkänsla sf,v?r desi honom be viste ynnest
o h wälwilia^ Under manga bekymmersamma stiften,
hade ha» med möda kunnat Uthärda, om e, Ridde
-stape 6 och Adelns benägenhet lattak hans borda.
Om Ridderstad och Adeln funnit bos honom manga
brister, sa astöljde de allt menstligt/ hwao hau
selat torde äkminstone Ridderstapet och Adeln wara
försäkrade e, stedt af annat än osuiikomlighet. Han
hade warit ställ» emeliam twenne ömläliga styldigbeter:
den att yrka Konungamagtcns och Wa de-s upprätthållande,
och den akt stödja Rioderstapets och
Adelns rättigheter. Dem hade han efter yttersta
förmåga sökt uppfylla, derom stulle hans samwete
wittna: och hwad han af ofullkomlighet kunnat fela,
bad han Ridderstapet och Adeln förlata och excusera.
samt anhöll att u i desi ynnest och bewägenher
nu och alltid fä wara inneflu en. * -
Derefter bortgick Herr Oswersten, medförandes
Staftven; och Ridderstapet och Adelns sammanwaro
för denna Riksdagen upphörde.
In kttäem ?rotocc>IIi,
O. Lilrvorstolxu.
Utdrag af Protocollet, hållit i RidderstapetS
och Adelns P eno den 28 April 1789.
S. D. Bestöts, at till fägnadsbetygelse öfwer
de lyckliga framneg Hans Kongl- Höghet Kron»
Prinsen uti Smsier och Wet.enstaper ädagalagt,
1789, den 28 April. ,yr
eu Medaillc stulle siäs hwarlill kostnaden af Riksens
Ständers Banque stulle utgå.
lätt kuxra.
Utdrag af Protocollet,' halli* i Ridderstapets
och Adelns Pleno den 28 April 1789.
S. D- Besiöts, att uppå Riksens Ständers
Banques bekostnad, en Medaitle stulle stas tiU siöjdeblNygelse
öfwer den ärorika Seger Swea R.kcs
Stor Amiral, Hans Kongl. Höghet Her-igen af Södermanland,
den 17 Iulii nastlebit är wid Hogland
öfwer Rysta Flottan erhållit.
Iste supra.
ez.
Register.
AäelHöi Lric Loran. Pagina 876.
^älorbstk, Luelmunci Loran 297.
^älerrnark, Larl Luttak 481, 889.
^Imkelät, ^okan 156.
Arresterad; sammanskott ät hans Hustru och
Barn 6n.
^Inrlelät, Lorents Lotter, 14, 37, 6i, 68, 89,
I5Z. . ^
Arresterad, wai ester honom till Ledamot i BancoUtskottet
304.
^näerston, von, Alexander 861.
^rdin, von, T^xel ktsZnus 568, 575-  Arresterade LedaMökerne af Adeln, angående 255,
2Zs, 277, Zvo, ZOi, 3,7.
Arfwode för Fullmägtige i Riksgälds - Cvntoiret.
Se Fullmägtige 602, 617,344, ZlZ, 519, 543/
547, 552.
B.
Nanco-Instruclion, angående 90, 106, 107.
„ Utskottet, wal till Ledamöter deruti 90.
- - de aflägga Eden rsi,
Nrr Ban«
994 Register
Banco-Fullmägtige
stadfästas io8.
„ RevisorerneS berättelse 124.
- Reviforerne för 1791 stadfästas 988.
Banquens tillstånd, berättelse derom frän BancoUtstottet
985.
Bewillningen angående 350, 354, 609, 75g, 75g, '
760, 792, 904, 932, 988. Widare se Protokollet, s
TewillningS-UtstottS sättande 229, 344, Z49.
Utstött projecterat as Preste - Ständet,
mellan RikSdagarne 229.
LergenläiLIe, buckman 77, 251, 525, Z28, 336,
465, 526, 561, 562.
LergenLöicl, sackarias 716.
Lillberg, kroärio Otto 55, 71, 89, 147, 248.
Arresterad 2Z2.
Lilang, von 8l, 454, 58Z, 6or, 617, 718, 754,
764, 863, 882.
Heike, Urnre 248, 292, .897, 554, Zgz, 597,
606, 694, 762, 853, 898, 9H, 912.
Hörnberg, c. v. 333-
Billetker frän Kongl. Maj:t. Se Kongl. Maj:t.
Mix, Magnus 62, 68, 160.
Loije, Ouävig 550.
Lrake, Grefwe, Arresterad 256, 974.
Bref frän Kongl. Maj:t om vice NikSmarstalks
Förordnande 259.
Lungencrona, Riodarehns. Secreterare. Arresterad
255» Frigifwen 300.
C.
Ealculer, öfiver de till Armeens behof öfwersände
Proviants, Veklädnings etc. Persedlar, lämnade
as Kongl. Mas:l sci blotitiam 129.
Oar
-
Register. 99Z
Oarpelan, Larl kplrraim 809, 882.
Laltania, von, T^br. Oeorg 765.
LeäerHolm, ssollas 72, az7, 247.
Leclorliröm, ^näers ^554.
Leliinglka Friherre-Attén utstocknad 6.
Lock, OorlätL Oustvig Z44- 532, 538, 553»
Concert pä Rivdarehuset titläteS 6n.
OronHelin ^ 0karIi.-8 Hani 492.
Oronlieät, kreäric 981.
L).
DeOeer, Orri 16, 19, 22, 8o, yr, 95, i^», iv6,
107, 124, IZ0, 137, 142, 144,145,152,226,
288, 246, 252, 253.
Arresterad 256.
Oe krietLckZt, Olaos 21 , 22, 57, 66, 77, 89,
94, 118, 128, 130, 142, 147, 149, 185, 209,
227, 243, 248.
Deputation att komplimentera Kongl. Famillen 4.
Frän Bonde-Ständet att complimentera A
deln
4.
Frän Borgare- och Preste-Ständet d:o 5.
Frän Ridderstapet och Adeln, att Complimentera
de andre Ständen 6.
Frän Preste - Ständet om Tacksägelse till
Kongl. Maj:t för Dest anstalter till Rikets
förswar 59.
Frän Bonde-Ständet om samma ämne, samt
Tacksägelse till Hertig O^nu 59.
Frän Borgare - Ständet om Hemliga Utstot.
tet; om Banco-Jnstruction; om Tacksägelse
för Husbehofs-Branning 90.
Rrr 2 De
-
99^ Register
Deputation
Frän Adeln om Hemliga Utskottets In«
structio!i 123.
Frän Preste Ständet om Banco-Instruction,
samt Tackälgelse till Hertig L/rni. 125.
Frän Preste-Ständet om Hemliga Uiflottets
Jnstruction 134.
Frän Adeln om Tacksägelse till Kongl. Maj:t
och Hertig Ltdrmi. 142.
— Frän Borgare - Ständet, om Privilegium
för Ofrälse Stände»; om Tacksägelse lill
Stockholms Borgerskap; om Stats-Ut.
flotte ; om Hemliga Uiflottets Ed 196.
Frän Bonde - Ständet om Tacksägelse -ill
stockholms Borgerskap; om Hemliga Ut»
flottets Ed; om Privilegier för Ofrälse
Ständen ,96.
Till Kongl. Majit om de Arresterade, föreslagen
237, 299, Z20.
— Med Tacksägelsen till Kongs. Maj:t 355-
— Till Kron-Prinfens Examens afhörande 356.
Till Bonde Talemannens Begrafning 356.
— Med Tacksägelse hos Kongl. Maj:t för Kron»
Prinsens Uppfostran 602.
— Frän Borgare - Ständet om Medaille öfwer
Kron Prinsens Examen, och om Gäfwan
till Hertig 75^-
— Frän Preste - Ständet om Bewillningstiden
938-
Frän Borgare - Ständet om Medaille öfwer
Hertig 98Z
Till Landtmarflalken Grefwe Ivervenlmuxt,
i följd af Hans gjorde beskyllningar, och
Kongl.
Register. 997
Kongl. Maj:ts tillsägelse pä Rikssalen;
Deliberationen derom 239, 254.
Deputerade tiii Camillo:,eimes författande och öfwersecnde
218.
Di. amen, k-sorllenalllers om hchronAtporlLll m. m.
129.
von LnZLllrumZ om Police-Kammaren iZ7.
Di§erstellr om säkerHe^M-Riksdagsmän 219.
Landtmarflalkens. Se Landtmarskalk.
Llix om Jordbrnlet 160, 184.
.  Friherre VVrellss om Jnstifieation för Nido
derflapet och Adeln i anledning af Kongl.
Maj:ls Tal den 17 Febr. 265, 286.
Vxk,ull8 om Jnsiifications.Skriften 329.
Oock8 om Landtmarflalkens rättighet att
för någon tid usesirsta Ledamöter frän
Plena 532.
— Digerstellt, om sitt lidande 609.
Dictamina om de Arresterade 256, 237, 298,543.
Rättigheten att dem owägerligen fä upp,
läsa 530, 540.
Dolma, 831.
DnlUet/., ^nll. Ixullolxst 45, 261, 292, 314, 328,
340, 57', 7i8, 8Zk, 876.
Durvall. hollan Oiellric afsäger sig att wara Leda»
mot i Banco-Uiflotlet, men förmäS att qwarblifwa
3Z7. — ,52, 227. 242, 250, 262,
294, 302, .304, 307, 308, 329, 310, 313,
316, ZI7, 3'9, 321, 323, 324, 334, 337,
338, 342 , 347, 353, 35a, 355, 356, 357,
37^>, 5oo, 503, 504, 505, 506, 521, 526,
527, 528, 529, 532, 538, 539, 546, 553,
554, 562, 56Z, Z66, 582, 597, 603, 604,
Rrr Z 606,
210, 917, 932, 935, 945, 975, 979, 981,
98z, 987.
Duben, henric sacob 202, 313, 3,9, 340,387,
561, 585, 629, 642, 758,. 867, 924, 925,
928, 912, 962.
Duker, Larl 341, 347, 458,
E.
Eden frän Hemliga Ukstottet, angående 185,
LbrenborA, Mickael 295.
Lbrencrona, ^oksn 6uliak 351.
Dbrenmalm, Lamuel 322, 324, ZZ6, 339, Z43,
451. 693, 822, 945,
Dbrenliröm, 6uliak T^äolpb 552.
Dkrensvärcl, krecirio 722.
Lngeliröm, von foban Arresterad 256. — 34, 74,
7Z7. 212, 225, 243.
stacob 473, 589, ?io, 894.
jonas 7-8, 817, 896, 979, 989-  Electors-wal. Se Wal 22,
Electorer Arresterade 256, 263.
Examen Kron Prinsens angående 356, 622.
ExpedMoaiLUdstotM, angående 218, 344.
Lxtractum krotocolli frän Borgare ^ Ständet om
Tacksägelsen till Kongl. Maj:t för Dest
anstalter till Rikets Förswar 62.
Frän Adeln om Smadestrifterne 63, 599.
— — om Instruktion för Hemliga Ul
stottet
85.
Lxtrac.
Register- 999
Lxtractum krotocolli frän Bonde-Ständet om Pri.
vilegium för de Ofrälse Ständen 125.
Frän Borgare-Ständet om Jnftruclion för
Hemliga Utstottet 142.
Bonde-Ständet om dito 742-
Adeln om Tacksägelse till Kongl. Majrt
och Hertigarne «54-
Om Koräenaälers Dictamen 752,
Frän Adeln om ett Stats-Utstott 2 7 4i
Bonde-Ständet om Tacksägelse för fri
Husbehofs Bränninq 218.
Prelle-S ändet om Jnstruction för Hem
liga
Utstottet 218.
Adeln om Privilegium för de Ofrälse
Ständen 238.
Banco-Utstottet 327.
Lxtractum krotocolli frän Hemliga Utstottet om
Bewillningssumman 35^.
Frän Prestc-Ständet, om Gäfwan till Hertig
L^rrr. 522.
Borgare-Ständet om dito 6or.
Frän Hemliga Utstottet om Riksgälden 597.'
— Adeln, om fwaret pä Säkerhets-Acterr
Bonde Ständet om Smadestrifterne 60 r.
Banco - U stöttet om Gäfwan till Hertig
c^kr. 745.
Borgare-Ständet om Fahlu Bergslags
Discont-rattighet i Banque» 7 45.
Dito om Län i Banque» pä Spänne.
mäl 746.
— — Adeln om Garantien 745.
Ivov Register
Lxtract.
krotocolli frän Dito vill Fullmagtige och
Revisorer i Riksgälds-Cvntoiret 751.
—
Preste.-Staude t med prvject om ett Be
wi!!nings
Utskottet emellan Riksdagarne
753.
— — Aoelii vin Arfwode för Fullmägtige i
Rrksaätds.Contoiret 766.
— — Borgare-Stäudet om Gäfwan kill Her
tig
L/r«u 6ol.
—
de T^ e Stånden om Fullmagtige i Riks»
galds-Eontoiret 935.
—
Adeln om Medaille öfwer Kron-Prin
seus
Examen 920.
Dito om Medailte öfwer Hertig Länl.
99 >.
F.
^ahlu Bergslags Discont-Raktighet i Vanquen 745.
I^aknelrjelm, kekr Lustaf 339, 587.
kalkenberZ, LcorZ denria 546, 547-  kerken, von T^xel, Riks Råd 15, 19, 39,67,72,
84. 89, 9i, 96, 98, 99, 122, igi, 156,
138, 144, 149 , 152, 220, 227, 228, 2Z9,
248, 252, 253.
—. Arresterad 304.
Financen, Memoria? derom af VVallenstiLlile 745.
Istacli 348-
kl^Aareii nappses af vice Landlmarskalken 529.
Locks Diktamen i följd deraf 532.
krlet2ck)r Arresterad 2Z6.
Fullmagtige i Riksgalds-Contoirets wal, se IVal
i
Riksgalds-CvlUoirets Arfwode 755.
Full*
Register- 1221
Fullmagtige i Banquen stadfästas 987.
Förenings- och Säkerhets - Acten. Se SäkerhetsActen.
G.
^)aran'ie af Rikets Gäld 618, 729, 745, 746,
748.
Lerclten, von, Larl l^taZnus 27, NB. Ofwersten
Arresterad 304.
L^llenacller, Lamuel ^acolo IZA.
LzstlenkorA, I4cnninA 521.
Gasrva kill Hertig L/rici. »17, 121, >34,522,621,
75>, 922, 935-
kill Hertig ^nrtvwio 134.
Gäld, Rikets. Se Riksgälden.
H
^amilton,
^äolxlr läustvlZ nZ, 196, 321, 324,
3>2, 3>Z, 342, 348, Z20, ZZ2, ZZg, Z68,
575, 582, 886, 899, 9>o, 9>Z, 965, 966,
9?o, 975, 983-  hamilton, äsostan Hdrastam 966.
I^eclerstam, imanuel 296.
läleistcnstam, Lustaf Larl kreäric 299.
kermelin, Lamuel 492, 567, 872.
ItermLNston, von ssolran 25, 89.
Ikertieenstäolm, Larl 23.
I^eijkenlkölcl, Larl kreäric 826, 979, 980.
Hemliga Utskottets Instruction, se Instruction.
Rrr Z Hem
-
ross Register.
Hemliga Utskottets Ledamöter af Borgare-Ståndet
walde 90.
— — Ledamöters antal angående 134.
— __ Ledamot Westor , antydp att
resa bort 159.
— Ledamöter, någre Arresterade 324.
— — Ed angående 185, 796.
— Ledamöter lämna Plenum för att
sammanträda i Utskottet, med L.elEttW
att det ej länder till präjudicat.
Hjertz, ^reZric 6öran 2Z9.
kkorn, kreäric 55, 79, iZo, 753, 226, 244.
kkärä, 251.
I.
Ilar- Riddarehus-Fiscal, arresterad 255, frigifwen
308.
Jnstruction för Hemliga Utskottet, angående 27,
66, 8r, 92, 724, 740, 748, 218.
— Banco-Utskottet. Se BancoJordbruket,
Dictamen derom af Llix 760, 784.
Jun-fnl.Stifts-Directionens (Wadstena Adelina)
Rifsdags-Relation 124.
Ärenderne.
— Riddarehus - Utskottets betänkande deröfwer
676, 984.
Justeringar 22,92, 96, 729, /gg, izs, 532,
598, 628, 939, 982, 985.
Justistcations-Skriften för Ridderskap och Adeln
till
Register. »023
till Kongl. Majst 267, 286, 377, Z22, A22,
746, 747, 764.
saZerkorn, till Spurila claes 7Z, 862, 982.
järnekelät, Larl polian 5Z2.
K.
Kalle, hollan Ssnrrrel.
Kallelse att sammanträda pä Riks>Salen, till Riksdagens
öppnande z«
. XallinA, kekr 523.
Karlllrönr, j. 7^. 759.
KllnAlxorre, 6er6t 401, 937.
Kongl. Mastts Billetter och yttranden om
Jnstruction för Hemliga Utskottet 66.
Stats,Ulskotlet 736.
Deputation angående de arresterade
299.
Säkerhets-Acten 357.
Garantien.
Bewillningen 924.
Kongl. Majrks närwaro pä Riddarehuset, Widare
se protocoll.
Kannerstierna, Jolran ^Villielm 557.
Landtmarjkalkens Grefwe jcewenllaupts Dictamen
emot en del af Adeln uppläst pä Riddarehuset
229, 239.
Uppläst pä Riks - Salen och i följd deraf
Deliberation pä Riddarhuset 239 — 2Z4.
Öm
rovL Register'
Om Hägra Understrifier dera 351, 547.
Understrist i Saierhcts - A ten ,
Allmän protest deremot 905.
Porträtt fär -i anstaffas och upphängas
i Riddarehnfet 762.
Landlmarstalk, vice sorordnas 259.
Ledamot, en af Hemliga Utstottet antydd att resa
borrt 159-
Ledamöter af Adeln Arresterade. Se Arresterade.
p-antMAsttauken, Albreckt 325, 527, 528, 53?,
540, 542, -53, 575 , 760, 859, 975, 98g.
I^eijonankar, kreör. Wilk. 94, 96,97, 117, 142,
147, >92, 227, 244, 495, 7io, 968^
l,eijonkukvu6, Svante 191.
— Knnt Zor, 346, 479.
l^eivenkaupt, Lkarles Lmil 229, g 7 7.
l^ervenkaupt, Lines 262, 291, 322, 303, gro,
Zi7, 842, Z44, Z75, 5oi, 503, Z27, Ziz,
520, 537, 538, 553, 564, Z88, 602, 623,
700, 728, 729, 747, 754, 849, 382, 891,
896, 904, 906, 907, 908, 910, 945, 959,
972, 975' 977-  lilljekorn, pein? 22, zc>, 70, 78, 96, 117, 122,
123, 127, 128, 130, 137, 201, 211, 227,
241, 253.
lilljesträkie, joackim Willielm 86, 187.
lilljeström, vanckrvarstt Larl I. 311, 342, 345,
402, Zoi, 563, 702.
lttillje, Ur^nte 551.
Innäerstestt, gottan 250, 320, 335, ZZZ, 539.
piOäe, ^öran Willielm 159.,
Län
Register» >ooZ
Län i Banquen pä Spannemäl, angående 746.
M.
.^lacklean, Kutner 79.
Arresterad 304.
6ustak Arresterad 304.
Malmsten, af. Olok 145, 206, 497, 667, 7io.
KlannerKeim, Lars August 263, 472, 502, 728.
klarry varä 144, 496.
Medaille öfwer Kron-Prinsens Examen 750.
Hertig Orri. 985.
klörner, Larl Lakriel 262, 322, 30Z, 938, 978,
988.
R.
I^orstenacllerZ Dictamen om Sprengtporten 109,
HZ, 150, 154.
diloräenstolpe, ^näera 625, 629, 747.
O.
Ordförandes rättighet, alsta Grefwens, angående 322.
Oxenstierna, ^acob Lustak 259.
P.
Pasquiller om Adeln och Militairen. Se Smä»
vefkrifter
kecklin,
Larl preclric 78.
kksikf, Oaniel 194, 6Z8, 9§l.
pleiff.
1226
Kegist
er.
kkeikl, kreclnc 408, 608.
Plenorum utsattes pä lika dagar och timmar hos
alla Ständen, angående 124, 131.
Plenum oftare hos Adeln äflas 348, Z16, 520,
598.
Pä Riks-Salen den 17 Februari, hwarifrän
Adeln blef af Kongl. Maj:t tillsagd att
afträda och samlas pä Riddarhuset, samt
affärda en Deputation till Landkmarffalken.
Deliberation i följe af delta Plenum 239,
254.
Poliskammaren, ?ln§ffröm8 Dictamen derom 15 7°
Porträtt Landtmarskalken Uevvsnffaukt8. Se ^andt»
marstal?-
kolls, Lkrillsr l^infform 380.
koff, von, Iäan8 klinäric 978.
Privilegium, ett gemensamt för de Ofrälse Ständer,
, angående 125, 156, 184, 196, 220,
238, 288, 355-  Protvcoll om Dewillnings-tiden, wid Kongl. Majrks
narwaro pä Riddarehuset, Se flutet af Vol,
Protocollernes (Pleiff) äng. Se Tryckning,
LIae8 648, 936.
l^akpe, willielm 33, 220, 2Al, 316, 576,
585, 6ZZ, 706, 8Z2.
Reservation rörande wal till Utskotts Ledamöter af
Herre-Claflen 263.
Re
-
Register. 1207
Reservation rörande alsta Grefwens rätt att föra Ordck
L Landtmarffalkens fränwaro 322.
Ksuterlrolm, Luffak 94, ivo, 247, ZlZ, 494-  KidbinZ, ^ffolxk I^uffvix 94, 289, 318, 324,
335, 336, 345, Z2Z, ZO4, Zo6, Z54, 567,
631, 892, 899.
Riddarehus-Directionens Riksdags-.Relation 122.
"
Ledamöter Confirmeras 987.
Riddarehus-Fiscalen, Arresterad 255.
*
Frigifwen 308.
Secreteraren Arresterad 255. >
Fri goo.
Utffottets Ledamöter 22.
Ärenderne.
Utffottets betänkande derom 6r6.
kiffclerfform, Larl kreäric 631, 949.
Riksdags-Beflutet, Justering ang. 757.
Justeras 757.
Riksdagen Afbläses 339.
Afflutas 984.
Riksdagsmäns säkerhet, Dictamen derom 219.
Riksens-Räds hörande öfwer Sakerhets-Acten 329,
316, 358-  Riksgälden ang. 597, 618.
kolentviff, klan8 ^uguff 99.
Rum, Niddarehus-Secreterarens förseglas 261,262.
Revisorer öfwer Riksgälds-Contoiret. Se Wal.
—
Bance-Werket. Se Banco.
kääf, keonarä 337.
Uöök, von L63.
O
r°o8 Register.
S.
^anZertkölZ, pelrr Olok 668-
Sclmlt/renkeim, von Oaviä 422, 450, 556, 571,
,593, 670, 721, 724. 727, 836, 843-
Smädestrister om Militairen och Adeln 16, 19, 63,
65, 534, 599, 601, 603, 605.
L^alZencreut^, polian T^öolpk, Arresterad 256.
6», 75, HZ, 134, 140, 147, 245, 306,
315, ZZo, 336, 342, 526, Z39, K64, 569,
692, 875, 893, 928, 961.
Spannemal, Län i Banque» derpå 746.
L^rongtxortens sOfwersten sjörån Nagnug) ^testu!EL
ur Ständet, ang. Z4, 62, 113,149, 155.
Lxarrikölcl 70.
Stats-Utstoltet, ang. 118, 136, 184, 18Z, 218.
Ltenkokk, ^Kristiern 53-
LtMnvall, Lric 352.
Lt^ernZranut, Larl ZZ2, 572, 625, 726, 729,
746, 754, 796, 817, 874, 877, 896, 900,
901, 903, 912, 922, 939, 953, 98Z.
Stjerneerentz, Lamuel 252, 688-
Stjerneld, Arresterad 256°.
Steöt, polian Xxel 505.
Strokirk, von Larl T^öolpk 196.
Strömfeldt, krerlric 6eor§ 877.
Sakerhets-Acten, ang. 309, 357, 501, 52.2, §54,
597, 598, 6eZ, 629.
__ NB. Desi införande i Riksdags-Bestulet
präcaveras 757, 75g.
T.
j 64. Register. is-09
T.
!Aal, Landtmarstalken^ 1.
— Friherre keutcrlrolms akt Complimenkera de
andre Stansén 6.
om Smadestrifterne ioo.
' Tacksägelse till Vorgerstapct i Stockholm för deras
nilista förhållande 184, 196.
lill dito för Wackthällningen wid Riddarehuset
14.
till Kongl. Majst för Desi anstalter till Ri>
kets försvar 59, 62, 113, 116, 129,
1Z7, '4o, IZA, 602.
j kill Hertig c>rki. 59, 90, 129, 140, ZZZ.
till Kongl. Maj:t för Husbehofs. Bränning
90, 218.
— tils Hertig Leonic 115, 14a, gZZ.
lill Konungen och Drottningen om Krori
Prinsens
Uppfostran 602, 616.
! Taleman, Bonde-Ständets BegrafweS 356.
Dilam, kelrr 94, 121, 229, 498, ZIZ, 516, ZZA,
Z28.
j DiZernjelm, Leveä Ouliak 222, 343, 3Z0, 639,
757-
Digersteöt, 6uliak T^stolplr 219, 288, 574, 609.
Tryckningen af Ridderstapers och Adelns Protocoller
14, Z'8, 322, 986.
af Dictamina 86, 94.
U.
^LLlas. ak, Lamuel 70Z, 88Z, 900.
S f s Uti
-
Register.
Underskrift, Landkmarstalkens pa Säkerhet-Acten,
protest deremot pa Riddarehuset 625,609.
Underskrifter till Bewittnande af Landtmarjkalkens
Dictamen. Se Landtmarstalk.
V.
3§ice Landtmarskalk Förordnad 259.
W.
^VackstaAer, (rustak 82, izi, 288, 501, 726,
758, 880, 881, 914, 966, 987, 988.
Wacktmeister, Larl ^clam 2Z7, 261, 262, 264,
265, 287, 292, ZSI, Z0Z, ZIO, ZI2,Z24, 8ZZ,
837- 338,842, 341, 345, Z4Y, 355, 378, 501,
523,524, 525, 515, §26,527, 529, 542,546,
567, 586, 587, 598, 601, 605, 607, 608, 720,
726, 744, 745, 746, 755, 883, 897, 898, 899,
901,906,907, 910,91^,940, 944, 965, 969,
972, 973, 975, 976, 977, 978, 979, 98o, 985,
986, 987, 988^
Wal till Eleclorer 20, 21, 255, 260, 264.
— Ledamöter i Riddarehus^Ulstotiet 2-, 65.
— —. i Banco Lilo 22, 65, 107, Z04,
327, 516, 522.
— — i Hemliga dito 124, 128, 152,
160, ZO4.
— — i Bewillnings- och KrigSgördA
Utskottet
Z50, 52A.
— — i Expeditions-Ukffoltet 502.
— Fullmagtige och Revisorer i Riksgälds-Cour
toiret 743, 750, 751-
Wal
Register- ^12
Wal till Fullmöglige och Revisorer af de andre
Sanden 935.
WallLnsträlsteZ, Älemoriat om Financen 477-  Wreäe, kadiau Lastmir 265.
Z.
^oiZler, von 862.
Ä.
^kcrkelät, krists kkonär. 54^-
O.
ÖkrnLölst, lMrtcn I^uäviZ 759, 832, 9H
-
'
