# ID: svediakorp-gov157
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1789
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 163,919
# sentences: 5,114
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


krotocoller.
Hällne hos
Höglvfligc
Ridderstapet-» Adelil
Wid
Riksdagen i Stockholm
Ak 1769.
STOCKHOLM,
Tryckte änDLLS /. droLvskLSLl, i8s-«
/^edan Hans Kongl. Maj:t genom nädigt Pa,
bud under den 8:de December 1788, sammankallat
Riksens Ständer, blef Riksdagen den a6:te
Januari 1739 med manliga Ceremonier utbläst;
hwarefter Ridderflapet och Adeln, som den 27, 28
och 29, enligt anslag till antekning sig infunnit,
Fredagen den Zo Januari.
Klockan n förmiddagen in Pleno pä Riddarhuset
ivar församladt, dä den af Kongl. Majit förordnade
Landkmarflalken, Hans Excellence, Riddaren och Commendeuren
af Kongl. Maj:ts Orden, Högwälborne
Grefwe Herr Ldarles Lmil I^e^vendauxt, med Stafiven
i handen, höll följande Cal:
ZZgwälbsrne, lVLlborne, Zerrar, Grefrvar,
Lriherrar, ^idderö- och Adelsman.
Det fagnar mig, Mine Herrar, och warde Med,
bröder, at se Eder lyckeligcn med helsan hit anlände.
Som gammal och bland de äldste har församla»
de Riksdagsmän, wägar jag föreställa Eder att ost
förestär en betydande Riksdag, hwarwid erfordras
saktmodighet wid öfwerläggningarne och enighet r
besluten, sa framt Ridderflapet och Adeln flak bibehålla
sin tillbörliga heder och aktning hos de öfriga
Ständen; genom sädant sörhällande föregå wi
dem med goda exempel, som leda till förtroende
Ständen emellan. Eniga och serine beslut wid detta
Riksmöte förwärfwa ost utrikes Magtcrs högakt,
A z ^ ning?
4 Ridderst- och Ädelns protocoll
ving:
Detta är rätta medlet att snart förskaffa ost
en hederlig och ett sjelfständigt Rike anständig fred.
Ja! sakne detta märt Riddarehus wid Ritsdagar
alldrig en betydande pluralitet som i Rioderliga
dygder, mannamod och trohet emot Konung och Fädernesland
förelyser de öfriga Ständen i Riket.
Jag innesiuter mig i Högloft. Ridderskapet och
Adelns be,vägenhet.
Hans Excellence Landtmarskalken gaf derpå wid
handen, att efter manligheten ett Utskott af Riksens
Ständer i dag komma att uppwakta Hans Kongl.
Majit samt den Kongl. Famillen, hwartill Hans
Kongl. Majit behagat utsatta tiden klockan Z qvart
till 12; och att de andre Standens Deputerade,
anförde af sine Talemän, i Secrete Uskotts-rummet
nu moro församlade. Rioderskapet och Adelns Deputerade,
48 till antalet, afgingo under Herr Landtmarskalkens
anförande; och Ridderskapet och Adeln
ätskildes.
Lördagen den 5i Januari 1739.
Mar Högloflige Ridderskapet och Adeln in Pierro
förfamladt, endast i afsigt att emottaga Kongl.
Majus nädiga Kallelse art sig i Kyrkan och pä
Rikssalen infinna.
Under afwaktandet deraf, anmältes och infördes
en Deputation isrän det Hederwärda BondeStändet,
anförd af Riksdagsmannen ^son Longtslon i Ströby
och Kronobergs Län, som frambar Sandels hälsning
och lyckönskan till innewarande Riksmöte, hwilken
af Hans Excellence Herr Grefwen och Landtmarskalken
tjenligen befwarades.
Der
-
1789, den zi Ianuarl- S
Derefter berättades twänne Kongl. Maj:ts äfwerste
Kamar-Iunkare wara anlände, hwilka, säsom
i Kongl. Majus höga wärf utsände, ned wid
trappan emottogos och inledsagades af 6 Ledamöter,
twenne utur hwarje Elaff.
öfwerste Kamar-Junkaren, General-Majoren,
Riddaren och Commendeuren af Kongl. Majus Orden
Herr Baron laude, som förde ordet, förmälts
Kongl. Maj-ts nädiga wälbehag öfwer Ridderskapet
och Adelns församlande, samt kallelse att sig i Kyrkan
och pä RiksSalen om Mändag den 2 Februari
inställa, pä sätt det tryckte Ceremoniel inuehäller,
som Ridderskapet och Adeln tillställas skulle; hwarefter
Friherre laude tillkännagaf, att det wanliga
antal personer af Ridderskapet och Adelns Ledamöter
tillika moro befallte, att den dagen spisa middag pä
Kongl. Slottet.
Hans Excellence Herr Landtmarskalken bad äter,
förmäla Ridderskapet och Adelns underdåniga tacksägelse
och försäkran, att denna nädiga befallning
efterkomma; hwarefter Herrar Ofwerste - KamarJunkarne,
pä lika satt som wid ankomsten, utledsagades;
och Ridderskapet och Adeln ätskildes.
Mändagen den s Februari 1789.
Plenum klockan 9.
En Deputation ifrän Walloflige Borgare-Ståndet,
under anförande af Stockholms Riksdagsman Rädman
Wallin. framsörde sitt Ständs hälsning och
lyckönskan till pästäende Riksdag; likaledes och korrt
derpä, ifrän Högwördige Preste-Ständet under ordförande
af Biskopen Doctor Lsäolin. Hwilka begge
A 3 be
-
6 Ridderst. och Zkdelns protocoll.
beskickningar utaf Hans Excellens Herr Grefwen
och Landtmarstalken pä manligt satt beswarades.
Derefter uppropades och afgick en Deputation
ifrän Högloflige Ridderskapet och Adeln, 18 personer
stark, anförd af Fullmägtigen för Grefwe konäs
af Björnö, Kammarherren hos Hennes Majit
Drottningen Friherre keuterbolm, som
til! de öfrige respective Ständen skulle äterbära Nid,
derskapet och Adelns hälsning och fägnads-betygelse.
Hans Excellence Herr Landtmarskalken anmäl,
te, att Högloflige Ridderskapet och Adeln förlorat en
af sine Ledamöter, genom Herr Presidenten och Comniendeuren
Friherre Lellmzs dödsfall, med hw-rtkcn
Leff under N:o 298 introducerade Friherre-Ärt utslocknat.
De bägge Härolder som i Processionen skulle
gä framför Ridderskapet och Adeln» inkommo och
togo sina ställen inom skranket.
Upplästes Ceremoniellet öfwer Ordningen som
i dag kommer alt iakttagas.
Friherre keutersiolm kom tillbaka med Depu.
tationen ifrän de öfrige Ständen och berättade, akt
honom ifrän dem samtelige blifwit uppdragit att anmäla
deras äterhälsning, med förnyad förjakran om
deras wänskap, tillgifwenhet och förtroende för Högloflige
Ridderskapet och Adeln.
Till att fullgöra Högloflige Ridderskapet och
Adelns önskan, uppläste bemälte Friherre de Tal,
Lem han särskilt till hwarje Ständ författat.
Ridderskapet och Adeln funno dem stg och Friherre
keuterkolm sä wärdige och med Ridde» tapet
och Adelns tankesätt sä aldeles enlige, att d. uuot
Ord
-
1789, ben » Zebruarr. ?
Ordföranden af sin Deputation pä det listigaste sätt
be ygade sin fullkomliga aktning och tacknämlighet,
samt befalte, med F iherre keuterkolmz samwcke,
att deffa Tal. säsom vjämktigt wiltnesbörd om Rrdderskapet
och Adelns oskrymtade tänkesätt, genom
trycket särskilt skulle komma till det allmännas kunskap,
hwarom besörjandet klef Riddarehus,Secretera»
ren uppdragit, jemte befallning att dem derjemte
ord ifrän ord uti Pcotocollet intaga. De lydde
som fösier:
äöIwördigste Arr Ärke Biskop och Tale»
man, och samtelige det Högroordige preste»
StändetS Ledamöter.
Aidderffapet och Aoelen har uppdragit off. sina Deprtterave.
att, iem^e betygandet af den särdeles fäg.
nåd, hwarmcd Ridderskapet och Adeln ser det Högirördige
P esie-Ständet lill detta allmänna Riksmöte
församlattt, tillika vm Ridderskapet och Adelns wänskap
och oinskränkta förtroende det samma försäkra.
Trenne är hafwa än icke förflutit, sedan L
Ridderskapet och Adelns wägnar» jag senast uppä
detta rum, för det Högwördige Preste-Ständet hade
den äran förklara deff tillgifwenhet. Efter ett i Siveriges
och Frihetens häfder lika märkelizit, som af
inbördes enighet utmärkt Riksmöte, ätskildes wi dä
hivar till sina hemorter, nögde, att i fredens lugn
och säkre under egna tak, i stillhet och ro fä njuta
frihetens sälla frukter. Men en belägenhet lika oförsedd
som för Fäderneslandet wädelig, har likwäk
snart förmatt ändra denna utsigt, störa wärt lugn
och inwekla off i ett widt utseende krig, hwars oförmodade
läga hos off tändes hastigare, än de ljun»
A 4 gande
s Ridderff. och Adelns prokocoll.
Zande ästc-moln, hwilka uppä en klar himmel oftast
i ett enda ögnablick uppwäxa och knappast markas
förr an deras krosiands wiggar redan aro färdige
att harja och förstöra. Uti fulla sex mänadcrs tid
har krigs-faklan sedermera oafbrmit hos ost brunnits
Rikets bagge yttersta Provincer i synnerhet warit
dermed hemsökte, och sjelfwa Hufwudstaden nära att
af fientligt anfall kunna hotas.
Sadan är- ställningen nu, da Riksens Ständer,
Kongl. Majrts trognaste Nädgifware, här mötas.
Mätte Fäderneslandets räddning och försvar, blifwa
wälsignade frukter af denna Kallelse! lugn och säker»
het äter intaga de rum krigets fasa hitintills uppfyllt,
och de blodiga sär, det samma albib med sig
förer, snart under en säker och ärofull Fred, lyckeligen
helas och glömmas! denna stunden skall dä med
vförgäteliga drag i tideböckerne teknas, der ständigt
i »välsignadt minne bewaraS, och märt gemensamma
bemödande omsider krönas med den owälduge Efterwerldens
bifall och erkänsla.
Ridderstapet och Adeln twiflar icke det ju det
Högwörd. Preste-Ståndet, som ibland osi föra Fridsens
Embete, lärer af alla krafter till ett sä helsosamt
ändamäl bidraga och med omsorg söka stadga
ett älstadt Fosterlands lugn. Förswinne i ewigt mörker
frän wära öfwerläggningar de Oenighets- Fröen,
de AfgrundenS Foster, dem Agget till sinnenas söndring
och det HelaS werkeliga undergäng, denna tiden
sä ymnogt utströdt! Blifwe Sveriges Fyra
Ständ, ondskan till trotts, alltid enige, för att alltid
wara frie och lyckelige, sä stall det ärorika och fruktade
namn, wäre Förfäder ost lemnat, en dag lika
lysande, lika wördadt i wärdige Efterkommandes
flöte anförtros. -- ' Ridder
-
»789, don 2 Zebruarl' 9
Ridderstapet och Adeln, som med den oswikeligaste
trohet emot Konung och Fosterland, sörenar
den oinstränktaste kärlek för alla sina Medborgare
af alla Stand, af alla Clafser, tror sig icke behöfwa
ytterligare försäkra: det hwars och ens särstilte rättigheter.
altid stall wara dem lika dyrt aktade, lika
helige som deras egne. Ridderstapet och Adeln förmenar
sig redan wid nog mänga tillfallen hafwa
fulleligen ädagalagt uppriktigheten af besia tänkesätt,
jemte den särdeles aktning, de sör dee Högwördige
Preste-StändelS dyra kallelse hyser, till hwars öfwerläggningar
och bestut, Ridderstavet och Adeln för
öfrigt önstar det Högwördige Siändet den HögsteS
nädiga »välsignelse; inneslutande sig stadfe uti desi
»vanliga »vänskap och »välwilja.
Högädle Herr Radman och Taleman, och
samtelige det wälloflige Borgare-StandetS
Ledamöter.
Ridderstapet och Aoelen nyttjar med fägnad den
anledning begynnelsen af detta Riksmöte dem lemnar,
att om deras uppriktiga tillgifvenhet och manskap
det Wälloflige Borgare-Släudet försäkra. Derest
icke ett oförmodadt Krig och Fäderneslandets dermed
förknippade wäda, blifvit en mindre behaglig orsak
till Riksens Ständers sammankallande, skulle Ridderstapet
och Adem i benita stunden statia sig lyckelige,
akt med den »vördnad sör Thronen, den kärlek
för Fäderneslandet, den nii för Friheten som i alla
tider tillhört Ridderstapet och Adeln, äter i denna
Rikets Hufvudstad fä »nöta det Wälloflige Borgare.
Ständet i samma uppfat, i lika tänkesätt församlg.
Men dä Fosterlandet, utwarteS hotadt af fien
A
s der,
iv Riddersk- och Adelns protocoll.
Ler, invärtes »villrådigt och bekymmersamt, fordrar
ftyndesam hjelp och ett gemensamt bemödande till
det lyckeligr lugnets återställande, som, flyktande
för wapncns brak och gny, redan i »nera an sex ma,
naders lid nödga:s öswcrgiftva wära fredliga bygder:
dä njuter Ridderstapet och Adeln den tillfredsställande
öf.vertygelsen, att det Wälloflige Borgare,
Siandet »ned den fullkomliga enighet och det goda
förtroende, hwaras Ridderstapet och Adeln wid alla
tillfällen sökt gifwa det Wälloflige Borgare-Skändet
ojäfaktige wedermälcn, af yttersta förmåga lärer med
dem och de öfrige Respective Riks-Ständen samräda
till det allmänna bästas förmon, Fäderneslandets
bätnad, och ondstan till blygd, svin genom hwarje,
handa utsädda oenighetsfrön, listigt sökt staka och
omstörta den lyckliga grundwal, den goda öfwerens,
stämmelse och det förtroende Medborgare emellan,
hwa uppä wäkt och »vära efterkommandes sannstyll,
diga wik, frihet och säkerhet hwilar. Ridderstapet
och Adeln räknar för en skyldighet ack städse mea sä«
dana tänkesätt sine Nespeciive Med-Ständer omfara,
och för ett nöje, att deni derom försäkra. Ridderstapet
och Adeln kan ifrån besia grnndcr aldrig af.
wika: De äro dem lika inedfödde som kärleken till
Äran och Fosterjorden, för hwilka den blod i »vara
adror flyter, alltid med nöje stall rinna. Den tillhörer
helt och hållit det Land »väre Förfader i sekler
med uppoffrandet af sin egen förswarat, hwars namn
de gjort bade fruktadt och wördadt, under det de up.
pä krigets fällt, omgifne af död och faror, med segrande
händer sammanwridit de ärofulla lagrar, i
hwilkasskygd en 6v5'r^k' och
6 v »urs asta njuta sin hwila.
Ridder
-
1789, den 2 Zebruari- n
Ridderstapet och Adeln önskar det Wälloflige
Borgare-Ständer för öfrigt till desi förestäende öf,
werläggningar och beslut all lycka och »välsignelse,
och innesluter sig i desi beständiga wänstap.
Zederwärde Taleman och samtelig? det Är.
bara Bonde-Standets Ledamöter.
Ridderstapet och Adeln, som uti det Hederwarda
Bonde-Ständets beständiga trefnad och wälgäng alltid
rager den närmaste dcl, har uppdragit osi, sine
Deputerade, att wid detta högtidellga tillfälle om
Ridderstapet och Adelns uppriktiga tillgifvenhet det
Hcderwärda Bonde-Sländet försäkra.
Det lyckliga lugn, hwaruti det Hederwärda
Bonde - Ständet nu en tid borrtät, i fredens och
stillhetens sköte fatt sammanbinda de skylar den Hög.
stes »välsignelse och Egen flit dem lemnat, har, seda».
wart sista möte uppä denna ort, oförmodeligen
förswunnit, och uti krigets oro blifwit förivandladt.
Wär Fosterjord, denna af osi alla sä ömt älskade
jorden, hwars frukter, under det Hederwärda BondeS.
ändets trogna arbete, beredt bein ffelfwe och osi
en nödig utkomst, hwilkeu d« sä redeligen odlat,
med sin swett wattnat, och den wäre Förfäder fä
dfta med sin blod bestänkt och räddat: denna dyrbara
jord äligger vsi nu att med^ samlad nit f-rswara,
till desi »vi äter i Fredens Tempel »ned glädje sa
offra Försynen wär tacksamhet för desi kraftiga bistånd
och oinwärdnad om osi och »värt land. Det
är en sä ljuflig plikt att uppoffra allt för Fäderneslandet,
och denna dygd Swea Barn sä medfödd,
att ända intill denna dag, hwarken utländskt ok eller
träldvmenS bojor kunnat fästas pä Swensta skuldror,
ir Ridderst- och AdelnS protocoll
och
blifwe den stunden ewigt mörk, dä Swerige
under glömsta af sig sielf och all sin fordna ära
någonsin skulle kunna upphöra att wara Zritt, att
wara Sjelfständigt- Men om denna rena karlek
till Fosterbygden som brinner i allas hjertan, för ett
sädant misiöde ost nogsamt tryggar; om den lem»
nar osi den tillfredsställande öfwerlygelsen, att alldrig
wär mull stall trampas af flafwar eller fega efterkommande,
fordras likwäl till asböjande af den tryckande
belägenhet, hwaruti wi osi för det närwaran,
de befinna, hos samtelige Refpeckive Riks-Ständen
den fullkomliga enighet och den goda öfverensstämmelse,
som ondstan, till wär gemensamma undergång,
pä det listigaste sätt, under hvarjehanda diktade
uppfinningar, sökt spilla och förstöra. Mätte
Lesia afstywärde försät, ämnade till wär söndring
och deraf följande förderf, ännu fastare tilldraga
det oupplöseliga samband Försynen redan i födsten
vsi emellan knutit! Och blifwe under loppet af hela
delta Riksmöte, Swerigcs Skyddsängel följd af
Frid och Enighet, jemt wakande öfwer de rum, der
wärt och ware barnabarns närwarande och tillkommande
öde stall afgöras!
Ridderstapet och Adeln som alltid med ömhet
bade delat och lättat de bördor, hwilke oftast tryckt
det Hevcrwarda Bonde - Ståndet, anse sig nu icke
behöfva föra dem sädant till minnes, eller om den
uppriktiga aktning och tillgifvenhet dem erhindra,
hwarmed Ridderstapet och Adeln städse det Heder
wärda
Bonde-Ständet omfattat. Det lärer desiför
utan
icke kunna undfalla det Hederwärda Bonde»
Ständets uppmärksamhet, huru gansta nära bädas
sannskyldiga wäl är förenadt, dä en och samma jord
sä
1739, dcrr Z Zebruari. 13
sä wäscndteligen utgör bägges beständ och trefnad.
Ridderstapet och Adeln twiflar fäledes ingalunda,
att ju det Hederwärda Bonde - Ständet i hwad till
desi basti och säkerhet länder, af alla krafter med
Ridderstapet och Adeln lärer instämma, pä det wärt
gemensamma bestut mä befordra och stadga sä allmänt
som enskildt wäl, och det Hederwärda BondeStändet,
efter lyckligen öfverständet Riksmöte,
mätte, jemte ett godt samwetes wittnesbörd, hwar
till sina hemorter kunna Återföra den glada öfvertygelse,
att med ospard nit hafwa befrämjat lugnets
återställande, och den kära Fosterbygdens sällhet, i
hwars fredsamma sköte deras ben, nar arbetstiman
lyktas, omsider stola blandas med deras redlige
Fäders.
Ridderstapet och Adeln som ifrän detta dyrbara
syftemäl aldrig afviker, önskar det Hederwärda
Bonde-Ständet stuteligen till desi förestäende öfwerläggningar
all lycka och wälsignelse, inneslutande sig
uti desi beständiga -vänskap.
Som det berättades att Bonde-Ständet redan
för en god stund sedan more i tägande till Kyrkan,
sä ätsölgde Ridderstapet och Adeln, som banketals
uppropades, Hans Excellence Herr Grefven och
Landtmarstalken, att afhöra Riksdags.Predikan.
Wid äterkomsten ifrän Riks-Salen, ätstisdes
Ridderstapet och Adeln klockan efter 4.
Tisdagen den 3 Februari i?89.
Riksens Ständer wörö denna dagen genom anslag
kallade, att sig klockan 10 förmiddagen pä RiksSalen
infinna, för att emottaga Kongl. Majus nådig»
-
14 Lldderff. och AdelnS protocoll
diga
Proposition; Plenum war derföre hos Högloflig-:
Ridderstapet och Adeln ansiagit lill klockan half ro.
Uppå föreställning af Herr pekr Ibam, fant
Högloft. Ridderstapet och Adeln för godt, att denna
Stadsens Loflige Borgerskap, jemte betygande af
Ridderstapet och Adelns erkänsla och förbindelse, genom
en tjenlig compliment skulle betackas för dest
goda beredwitlighet och möda, sä wäl i anseende till
wakthällningen »vid Riddarehuset och Ridderstapet och
Adelns Plenum, som tvid Hayens formerande förledne
gärdag; och anmodades Hans Excellcnce Herr
Landtmarskalken, att sadan, emot Hans Excellcnce
Herr Riks, Rådet och töswer-Stäihällaren förklara,
som om detta Ridderskapet och Adelns tankesätt lärer
behaga lemna det Loflige Borgerstapet försäkran.
Derefter begaf sig Ridderskapet och Adeln till
Riks-Salen, att enligt nädig befallning afhöra och
emottaga Kongl. Maj:ts nödiga Propositioner.
Wid återkomsten förestälte Friherre Larl vs
6eer nödwändigheten af den författning, att Ridderskapet
och Adelns Protocoller genom trycket mätte
komma till det allmännas kunskap, hwilket han mera
än någonsin trodde wara nödigt i en tid, dä sä åtskilliga
utspridda rykten förwillat allmänheten, men
som nu af Ridderskapet och Adelns Handlingar kunde
fä kunskap om wär rådighet, enighet och nit för
Fäderneslandets wäl.
Öfwerste ^lmkelt, vorents peter, understödde
jemwäl sädant med tilläggning, att just nu rätta tiden
»vöre inne, dä ett sannfärdigt begrepp om wart
Stånds sannskyldiga tänkesätt borde blifva allmänheten
meddeldt, som af sä mänga sanningslösa rykten
och papper nu en tid borrtät blifwit förd bakom ljuset.
1789 / den 4 Februari. 15
Ridderskapet och Adeln gillade allmänt denna
proposition, och beslöt att desi Protocoller, sedan de
wedecbörligen blifwit justerade, oskrifne och försedde
med pästrift af coltationering utaf någon af Riddarhus
Betjeningen, in extenlo skulle till trycket aflemr,
aS. Den atgift Boktryckaren derföre kommer att
aflägga, skulle under Riddarehus-Kammererarcns förwaltning,
likasom förra Riksdagen, anwändaö ack
xios utus eller till understöd för Ridderskapet och
Adelns behöfwande Ledamöter.
Riddarehus-Secreteraren undfick befallning att
Härom bestyra.
Ridderskapet och Adeln ätskildes.
Onsdagen den 4 Februari.
Plenum klockan half n.
UpplästesRegeringS.Formen af den 2 r Augusti 1772,
4 §. af 1786 arS Riksdags-Beslut, Riksdags-Ördningen
af är 1617, g § af 1736 ars RiksdagsBcsiut,
samt 1626 ärs Riddarehus-Ordning.
Widare upplästes sä wäl Kongl. Maj:ts Atlmän!
na nädi-ia Proposition af den 2 Februari svin Dest
nädiga Proposition af den z Februari, rörande ett
Utskotts sättande af alla fyra Ständen, med hwilket
Kongl. Maj.-t, i anledning af 47 §. i RegcringSFormen,
i näder wille öfwerlägga.
Hans Excellcnce Herr Grefwe kerken begärte
som Ridderskapet och Adelen ej ännu hunnit utMna
Electorer, hwarförinnan något Utskott icke kun,
5* strordnas, den sist uppläste Propositionen mätte
Hwilg pä bordet.
Fri
-
r6 Ridder!?, och Adelns protocoll.
Friherre ve Leer, Larl, utbad sig att uti ett
Höglo,!. Ridoerstapet och Adeln nära rörande ämne
fä till Proio.wllet yttra sina tankar, dem han till yt.
termera redighet skristeligen författat, och uppläste,
sä lydande:
Högloft. Ridderstapet och Adelns uppmärksamhet
lärer vet icke hafwa undfallit, huruledes det samma,
jemte hela Svenska Krigsmagten, gansta oanständigt
genom utfpridde förklenande rykten samt sannjngslöse
skrifne och tryckte papper, nyligast förflutne tid, bliswit
angripit, pä ett sätt, som Det ej med stillatigande
bör sörbigä, ehuru föraktwarde detze ogrundad^
tillmålen sann deras uppspinnare och utspridare ock
mande wara.
Om en enskilt man ömar sin ära, och genom
allmänna Lagens stadgande bör hafwa henne fredad;
och om sädank genom 5 §. i Privilegierne samt uti
Duels-Placakec bliswit Högloft. Ridderstapet och Adelns
Ledamöter särskilt försakradt; sä bör destomera
etl Riks Ständ, ett Samfund af Rikets ypperste Män
och en hel Corps fä åtnjuta en sädan rättwisa emot
okände och namnlöse belackare, hwilka äfwen under
den »vidsträcktaste Tryckfrihet icke enS kunna skyddas.
Fast nu Högloft. Ridderstapet och Adeln bade
för samtiden och efterwerlden lärer sinna sitt anseende
fordra stike misifirmandes beifrande, fä lärer Högloft.
Ridderstapet och Adeln dock fä undslippa den beskyllning,
som »ville de frän laga answar undandraga
sädane, äfwen as sitt Ständ, som genom förbryrelser
emot Staten och de» allmänna, eller andra gröfre
brott, efter ransakning wid behörig Domstol gjort sig
försallne till straff efter Lagens stadgande och stränghet.
Skulle sädane finnas, bör omdömet öfwer deras
-
2. r 789/ den 4 Februari- r?
ras förhällande ej sammanblandas eller tillwitas
Swensta Krigsmagten och Ridderstapet. Ingen
upplyst menniska, ware sig inom eller utom Sweriges
gränsor, bör willas af en sä fåkunnig tanka,
hwilken endast uti ondsto och illwillja, men alldrig
uti öswertygelse kan »vara grundad.
Swenste Adelns förtjenster fran de äldsta tider
emot Konung och Fädernesland äro för utmärkte för
akt tala att beftäckas.
Detta Ständ, som främst ibland Medbröder
och Riksens Allmoge, fört Konungar pä Thronen
och besästat dem och den; som sa ofta frelsat Fäderneslandet
i de brydsammaste ställningar och uti de
mest öfwerhängande faror, samt alldrig studsat, att L
nödeneS lid uppoffra bäde lis och egendom, samt ännu
otwifwelaktigt hyser samma anda, har i thy städse
njutit den rättwisa, att af Sweriges ewigt »vörds
nads,värde Konungar njuta ett billigt hägn och förswar;
egenteligen »vittna wära häfder, att den odödlige
synnerligen lätit sig warda
om desi uppratthällande, dä deremot de Regenter,
!som sig till »vanheder och Riket tillstada fört Svem
sta Spiran, såsom en LftaZnus 8mek, en Albreckt
las Meklenburg, Konungarne under Unionstiden och
lframför alla en LKriliiern Tyran alltid begynt och
grundlagt Landets och Folkets förderf och kufwande
vred tillbud af Adelns förtryckande.
Sä ohyggeliga tiber lära Gudi loff alldrig mera
wara att befara, särdeles L nu »varande tidehwarf,
Hg Swensta Kronan bäres af en Herre, uti hwars
Ms utkörande ^lill Thronfölgden, Ridderstapet och
Wein ej obilligt sär tillegna sig förtjensten af det
huflvudsakligaste bidragande, och som med ömhet om
V Sitt
18 Rid-erst. och AdelnS protocoll.
Sitt Rikes heder förenar ekt samvetsgrant bibehållande
af hwar och ens lagliga rätt.
Förwissad om e!t sädant Desi upplysta tänkesätt,
wägar jag akt, jemte ofwan anförde oförgripeliga
reflexioner, wördsammast underkasta milt S ands
afgörande, om ej ifrän Högloft. Riddcrstapet och Adeln
en underdånig strifwelse till Kongl. Maj:t mätte afgä,
med anhållan om Desi höga och rättwisa beflydd,
samt att wederböraude Embetsman mä undfå
nådig befallning, att flyndesamligen efterfråga Försattarne
och Utspridarne af de mänga utkomna salsta
rykten och papper, samt befordra dem till det straff,
som deras ständeliga förhållande förtjenar och Ridderstapet
och Adelns ej mindre än hela Swensta Nationens
förolämpade wärdighct kräfwer samt Lagen
utsätter. Ibland sädana smädefulla tryckta strifter
kan, med fleres förtigande, i synnerhet nämnas:
Brefwet till en Wän i Armöen, Erindringar till de
misinögdc i landet, Aftryck af ett ifrån Finland ankommit
Bref, någre hällne Tal, med mera; dä deremot,
om det sä i sanning skulle besinnas, att någon
eller nägre Swcnste Medborgare, förgätne af sin ed
och tro, sig emot Staten förbrutit, den eller de dä lag
likmätigt, wid behörig Domstol för sin gerning lära
blifwa answarige, utan att tillwitelser af förräderi
eiler wedeestyggeliga stämplingar obewist kunna
sättas pä hela Nationens eller ostyldigas räkning.
Till förtrolighetens underhällande, kunde Rid'
derflapet och Adeln derjemte genom Utdrag af des
Protocoll utaf ett sädant desi steg lemna wänlig u»'
derrättelse till de öfrige Respeciive Ständen, hwilka
sä mycket mera, likasom andre »vältänkande och ups
lyste Medborgare, med förakt, afsty och misiha
lära
i78y, den 4 Februari.
-,07, -4 O^ruari» 19
lära anse nedrige belackare och förstörare af den allmänna
enigheten, som de ibland de förolämpade äfwen
lära rakna ett ansenligt antal Landsmän och
anhörige.
dL
Detta Dictamen begärleS pä bordet af Herr
nan Stenbock; hwaröfwer största delen af Rid^i^apet
och Adelns Ledamöter förklarade nog otålighet,
med yttrande, att en sak, som sä ömt rörde
Ståndets anseende och ära, icke krafve nägon betan
ke- tid.
tanke-tid
Friherre Va 6oer yrkade, att det more en
hvarje Ledamots ostridiga räll, att lägga hwad sak
svin hälst pä bordet.
Hans Excellence Grefwe kerken tilläde: Jag
hoppas att Högloft. Ridderstapet och Adeln äro öfwerlygade,
att jag städse drifwes af samma nit om
Ridderstapet och Adelns och min egen ära, den jag
i alla mina dagar warit nion alt bibehäila. Men
ehuru nära förewarande ämne rörer densamma, böre
tri ej deraf sä intagas, att wi derigenom ledas ifrän
'agens förestrift om stick och ordning i wära öfweräggningar.
Lagen är här tydelig, att en sak, begärd
ä bordet af en eller flere, bör hwitå. Denna rättigct
är angelägen att förwara. Om wära förehafwanen
stola hafwa nägon framgäng. fä är det genom
rdning, och dä de instrankas invm lagens cirkel,
är den af Friherre va 6eor wäckte sak alltsä icc
nu kan öfwerwägas; hemställer jag hwad werkan
ter pröliminaire difcourser kunna härutinnan medora,
annan än den, att förgäfwes fylla wära Pro»
Koller; och finner jag för min del tjenligast, att
ffsten blisiver pä bordet hwilande till nästa Plenum.
B « Hwar
-
so Mdderfl. och Adclns protoeoll.
Hwarmed Ridderstaprt och Adeln instämde, och
genast ätstildeS.
Torsdagen den 5 Februari.
Alockan 9 moro Ridderstaprt och Adeln samman»
kallade in Pleno kill Elockorers wäljands, i anledning
hwaraf Ridderst.cpet och Adeln genast sig i sa mätto
fördelte, akt Första Classen volerade i Riddarehus»
Cancellie. rummet, den Andra i Secreie UlstotiS»
rummet, och den Tredje i stora Riddarhus-Salen.
Sedan Walet behörigen för sig gäll, lemnadeS
de författade EleetvrS. listorna jemte Protccollerne
till Riddarehus-Secreteraren, för att i nästa P>'e>
num lill Ridderstaprt och Adelns kunstap komma.
Fredagen den 6 Februari.
Plenum klockan ro.
justerades Protocollerne iftän Riksdagens börja»
till och med den g Februari; hwarefter SlectorS'
lisiorne uppbrötoS, och befunnoS följande Herrar
hofwa fäkt de fleste rösterna och säledeS wara till
Electorer fbrordnade, nemligen»
? Af Farsta Classen.
HansMxaell.Grefwe^lapin.LrgKs-solnerhSll iza rösta
Grefie öäöryer, Larl^Labnel » » » iza
Frih«re 8»iernels, ^solpb Ouävix » »22
Friherre Ot- Leor, (larl . . ' - 127
Friherre ^sellvärs, Lric ^öran » ^ »34
' Af Andra Classen.
Hr Oiljeköök,Fullm. H' v.Ln§sström,äok. >45
Herr Klolst, ^joksn Lsbriel « » » » »45
- Os Leer, Kokärr jacob » » » »45
Herr
1789, den 6 Zebruari. si
Herr 8t»el von klo!lstein,6eor§ kogislru» 14? röster.
^ krintLonRiols. Krie ^solpk » « »45
> Kvlenllisrna, dlils » - » » » 147
» Osvckvarse Oiljsström, Larl ^okan »45
Af Tredje Classen.
Herr LkrenborA, Irlicksel » »
- Kylenstierna, Larl VVilksIm
>. Os kcisrsek^, Lige» » »
- VVaebkeklager, Qustak » »
- Mgenstierna, Larl Lustak »
- KsutsrRiöls, ^sarn Oissrick
- 8sAsre»ona, jokan Krssrio >
> Risssrstam. ^eok OusviZ ,
> Kerrnsr, ksn^t » , » , ,
» HpalsenereukL, ^oksn ^soixk
» von ^rkin, Z^xel klkInua , .
Herr Os kristseky, Lias». Som ds igenom
dek nu för sig gängne »sal utnämde Herrar Elerts»
rer snart torde komma att till Utstötts »väljande sam»
inankräda» Kongl. Majrt äfwen i »läder ästak ett
lädant Ulstott som, enligt 47 §. RsgeringsHormen,
Ä»i>ner alt »ned Kongl. Majrt öfverlägga, och be»
törde §. tillägger detta Utstött sa»nma magt och
myndighet, sou» Riksens Ständer sjelfwe äga; trodde
han, akt innan »lägst »val tist ett sä angelägit
u stett företvges, nödigt »vöre, ej mindre för Leva»
Wernes, än Riksens Ständers säkerhet» akt detsamma
blefwe försedt »ned en korrt men tydelig In»
»netten, hwarigensm det ej uti sina förehavanden
i»»drades, utan allenast instränktes ino»n Grund»
Zéns uppenbara förestrift. Till den ändan före»
vg han följande Pnncrer:
, 296
' 4>7
' 293
' 293
» 296
' 297
» 29»
» 292
» Zss
- 298
2Z;
Bz
lis Att
2 2 Aidderff. och Zldelns protocoll
1:0.
Att alla de nial, som i detta Utskott före.
komma, och ej kräfiva en oumgängelig hemlighet,
hlifwa Riksens Ständers Plena meddelte.
2:0. Att inga fädane mål, som enligt Regerings»
Formen och flere dess särstilte H.H. arv Riksens Slän»
der förbehällne, att af dem omedelbart asflutas, mä
i detta Utskott upptagas och afgöras, hälst som de
mäste af dem, ester förra manligheten, blifvit andre
Utskott uppdragne till utarbetande, och derifrån komma
Riksens Stander att föredragas.
Hwarefter Herr vo prwt-etty anhöll, att i
händelse af bifall, detta Project matte med de öfrige
Respective Standen yommuniceras.
BegärteS pä bardet.
Herr vildkorn, pettr, ansäg detta Proserks hwilande
pa bordet sä mycket mera nödigt, som ämnets
wigt fordrade den mognaste öfwerläggning och det
mest grannlaga stärffädande.
Friherre ve 6cer, carl. Sedan fåken nu me»
ra hwilar, hade han intet annat att tillägga, än ett
förbehåll, att walet till Ledamöter i dek hemliga Utlottet
ej mä företagas, innan Ridderstapet och A.
deln stadgat sitt beflut öfver den projecterade In.
structivnen; utan kunde Herrar Electorerne emedlertid
malja Ledamöter till Riddarehus- och Banco-Utstokten.
Hwilket bifölls; och ffulle Herrar Electorer.
ne i sadan afsigt sammanträda i morgon förmiddagen
kl. ro.
Uppä Hans Excellenee Herr Grefwe Lrattos
påminnelse, företogs ä nyo Friherre ve 6eörs förledne
gärdag pa bordet lagde Dictamcn, som hän nu
äter uppläste, och derefter munteligen begärde fä gö.
^ ^, ra
1789, den 6 Zebruari- -s
ra den tilläggning, "att Ridderstapet och Adeln af.
"waktar huruwida dest Respesiive Med-Ständ skulle
willja sig med Ridderstapet och Adel förena, för
"att uti ofwanbeniälte underdåniga anhällan till
"Kongl. Majit instämma."
Herr vertxenttielm, Larl, hade i detta ämne
inlemnat ett Dickamen, som upplästes, sä lydande:
Inför Höglofl. Ridderstapet och Adeln fär ,'ag
den äran gifwa tillkänna, akt i flere af Rikets Städer
arv tryckte och öfverallt i hela Nike" finnas kringspriddc
skrifter, som utom det, att de snörrätt strida
emot Kongl. Majtts nädiga Teyckfrihets-Förordning,
pä det högsta till heder och ära angripa hela Ständ
och flere hundrade af wäre medbröder.
Dessa skrifter äro: Erindrittgar till de mistuöjdc
i Landet; Aftryck af ett Bref fran Fin»
land dat. d- 14 Septemb. 1788; Bref ifrån
Stockholm till en man af Gfficerarne bland
Swensta Armeen i Finland; Bref ifrän en
Swensk Officerare i Finland till en ivan t
Stockholm, dat. Lovisa d> 12 October 1788; .
med flere. I en småstad, belägen i en wcä af Riket,
har dnmdristighcten gätt sä långt, att, dä man
sammantryckt alla dessa anonyma smädestrifter, dessa
smakens och snillets missfoster, har man deribland
wägat inblanda, Hans Kongl. Höghet Hertig
i Konungens Namn, ä Dess Höga Embetes wägnar,
och med Dess ärorika Namn undertecknade Bref till
Landshöfdingen i Äbo, daterade d. 27 October
^788.
Min afsigt är icke, att upprepa hwad i dessa
strtfter finnes vhöfsadt, plumpt, för tidehwarf och
menstlighet wanhedrande. Jag behöfwer ej föra
B 4 ' Hög
-
2 4 Aiddersk. och Adesnö protocoss.
789, dm 6 Februari.
-Z
Högloft. Ridderstapet vch Adeln till sinnes, hwatz hämnare; men, »värdaste Ledamöter, hastom, att Lnwerkan
det skulle kunna medföra ibland oss, som se för Thronen yrka Konunga-Magtens beskydd för
wära wanner och ftagtingar, nästan utan allt undan, be räktsinnte och trogne Fäderneslandets försvarare,
tåg, beskylde för trolöshet och förräderi emot Konung som under det de med stillatigande och förakt anse
och Fädernesland, hos oss, som det i egna personer dessa ondstans foster, wänta af en räktwis Regent,
anga, som äro ibland desse sa swart wanhedrade, om att blifwa styddade för äreröriga och ogrundade
hämde-affigter singe räda öfwer de ädelmodiga beftut tillmälen.
wi samfäldt lara fatta, att under enighet och ful!- Erbiudom genom en Deputation de öfrige rekomsigt
uppoffra»»^ alla främmande afgg>er, e».di; f^jj^ Ständen, att med ost deltaga i detta wärf,
handhafwa wart ^ -Sl ^ ^Eghet, Ewisa och Fäderneslandets wäl
Jag wagar e; eller afmala hwad tanlefatt hos Sol. ^ ^ fordra; och förenoms a:t hos Kongl. Maj:k
dmen stall uppkomma, ,om nu r tryckta stofter fa. j »nderdänighet anhälla, det Kongl. Maj t täckte
läsa dem beskyllde för de groswaste samfundhbrokt,^..^- , . .... t
hwilka
han är stylvig wördnad och lydnad, af dem
han bör »vänta rättwisa och oegennyttigt uppförande
emell honom sjelf; af dem han i de tillfälligheter
det närwarande krig medfört', sedt sig anföras i cl«
den; som förmodeligen ännu stola uppmuntra honom
att modigt möta Rikets fiender och waga lif vch
blod för sin Konung och Fädernesland. Ännu mindre
kan jag föreställa, huru tungt det »näste blifntt
för dem, att uppfylla sina styldigheter, som, pä et!
sä nedrigt sätt se sig beröfwas äran, deras nästan
kNdaste »värdiga belöning.
Jag förbigär derföre allt delta; men tror min
skyldighet wara, att uppmana detta ädla och första
täcktes
i näder befalla »vederbörande, att efterspana Auctorerne
och dem jemte Boktrpckarena tili laga straff
befordra.
Derpä upplästes ett Dickamen aä krotocollnrn
af Herr von kkormanslon, ^oknn: Wid den in
Pleno »väckte fräga om de kringsprivde tryckta Skrifter
fom röya Ar möen i Finland, torde anses forn
sel af mig om jag kemnade dem opätalte.
Skrifter, stadelige för Kongl. Majit och Riket;
hwad uppmuntran för en Arruöe derest sädane
Smädeskrifter skulle kpgellöst och ulan näppst fä
^spridas?
Skadelige för Swensta folket, irrblost att för
-
Ställds till att gelnelssärut antaga sig sä manga V-Ilkda deras oiudömen uppä förwända berättelser,
styldigas och orättlida»»des förswar, och det innan »la-^ ^ ^ ^ . .
styldigas. ,
got annat företages, som eljest kunde fä smak af de
tänkesätt, som hos en och arman »»lindre kunnig, ge-!
nom dylika förföriska skrifter kunna wara inpräglade.
Om ibland det stora antal i dessa skrifter beskyllde
personer, någre finnas felaktige eller brottslige, tal
Lagen öfwer sädane öfwerbewiste, blifwa Nationens
häm
Icke utan att ibland fä mänga, torde hända
"agre funnits, en del af misstag, en del af illwillia,
som förgätt sig, »»ren detta rörer intet hela Armeen.
Twärt om jag tilltror »nig försäkra Ridderskaptt
vch Adeln och hwar Medborgare, att sä snart
swärdet war dragit, brann största delen, vm icke
BL alla,
-6 Riddersk- och Adelns protocoll
alla,
af ähäga att bibehålla Swensta folkets Lira,
Tro och Redlighet. Saken talar för sig sjelf.
Det wiste sig wid Sjö-Action.
Wid General LieZrotbs landstigning för Fredrichshamn,
af Ottverstarnc ^nkarkvLrst, Lkeilk och
vvrecke samt Öfverste-Lieutenant Lorn med siere.
Det wiste sig, da Ofwersien Baron ^rrnkelts
Corps wid Summa blef aktagnerad om natten.
Da Nylands Dragoner höggo sig igenom wid
Bamböle, kringrände pä alla sidor.
Det wiste sig hos Öfverste. Lieutenant Dbronrotk
wid Karnakosti.
Alla med förundranswärd mandom.
Kan dä något omärdigare wara, NN sä ohe»
mult tillwita den ena, för att draga den andra bakom
ljuset.
Har ar intet stället att wederlägga, i synnerhet
det sä kallade frän Linland ankommit bref
Auctor
faller sin egen dom, som intet i tid
yppade LxrenZtportens förrädista anläggning, den
han war sa noga underrättad om.
Han röjer sin okunnighet, att Artilleri intet
bör öfwerses, innan det transporteras till belägring;
det more akt satta brandredskap i ordning wid elds»
wädan.
Han röjer desi oförsigtighet, att intet öfwerse
Broar der 2 4:pundige Canoner och 8o:pnndige
Mörsare stola pasiera.
Kan 20 fots och deröfwer djuptgäende Far»
<vg förås pä 14 till 7 fots matten? eller kan Fii>
land
1789, den 6 Februari- 27
land framskaffa sä manga hästar, som erfordras till
Ä-tatio Piecer med Attiraille och Ammunition, och
tillika föra det nödwändiga af Magaziner?
Gär allt detta an, förtjena flere med mig ej
min Konungs och Herres förtroende, och mina Medborgares
ynnest och aktning.
Således förenar jag mig med Herr Baron och
Kammarherren De 6eor i detta ämne.
Herr von 6ortten, Larl tckagnrw, Uppläste si,
na strifkeligen sörfanade tankar.- Hos Hans Exrellence
Högwälborne Herr Grefven och Landtmar,kalken
samt Höglofl. Ridderjkapet och Adeln kan jag icke
undertäta att anmäla, det jag ej utan särdeles bekymmer
och oro genomläst och sett uti Provincerne utspridas
flere tryckte sanningslösa skrifter, endast i af,
sigt att utströ oenighelsfröii och misitroende Medborgare
emellan; och har jag icke utan största förundran
kunnat finna möjeligheten af sadane skrifters lryckoch
försäljande samt kringspridande, utan att någon
tyckts till förekommande deraf lägga den hand som
wederbort; deribland är i synnerhet en under Titul
af: Ett ifrän Finland ankommit Bref af den
14 September 1788, angäende ätstilliga
Samplingar, samt hwad som händt ivid
FredricShamnS belägring: först tryckt uti Gö,
rheborg medio Novembris af Gymnasii-Boktryckaren
blorberZ. och sedan pä flere stallen i Riket, äfwen
i Linköping, med flere Tilläggningar, pä hög befallning
omtryckt.
Som gammal Militaire och såsom den der utr
^.rmLen i Finland äger mänga bade wänner och
jlaglingar, hgx jag funnit mig föranläten sä myckel
som
28 Ridderst. och Adelns prvtseoll.
svm pä mig kan ankv!»n»,a. att taga deras försIvar,
som jag »visit »vek alldrig deltagit i nägra förrädista
steg och aula sining.»»', hwarföre denne owärdie sa>»«
ningslöse och äreföraäkns Auckvr eler Prspliklant
den» bestyller och i PubliMN för högmätsörokk an»
gifwer, dä han uran namn. för hwilkets undersät»
tande han fruktat, pä det han i dek tängsta »näte
»vara Zömd för laga tilltal och genmäle, kastat Den
smartaste skugga och beskyllning pä snart sagt allt
hivad Milikaire är. af de hivilke t Finland csn»,
inenderade warit, utom T-,vä ä Tre Personer» dem
han likwäl geno»»» sikt juste förtrve»»de undantager;
dä jag likwäl »vet, akt de »»resta alldrig understrifoit
sädana papper sorn han här föregifwer, och icke hel»
ler den »ar-e September någon e»»Da dä ännu a>a»
rit för nägon Domstol anklagad, än mindre för nä»
got förräderi angif.ven. Finnes nägsn Man. fonn
denne angif.vetse kunde angä, sä täger jag af en sä»
dan alldrig partik; men först dör lik,väl en a»»gif.
»velse wara stedd af en Person, som erkänner den,
för a t kunna lemna laglig falisfaetisn. i falt af ohs»
mul bestylln»»»Z, och ej pä e:k fä löinstk sätt söka att
stjäla hedren af kände hederlige Personer och ärlige
S.vensse Män. svm alldrig eftersatt sina styldigheler.
Detta näinnde Pasgnill. svm är uppsyldt af
idel dumhet och evntrabietioner. kan »väl ej annat än
förorsaka ätköje hos hwar för»»ufkig och tänkande »»reit»
niska; »nen akt löland enfaldigare hopen kunna kasta
misitrvende och hat Medborgare och Ständ Mellan»
(L syrin erhet pä en Amräe, sou, alldrig nekat att flä§
och derä aflagt tappra prof, dä ds blifwit brukade
och a» sine Officerare »väl anförde), synes »varit harrs
fullkomlig» afsigt, sä öf sielfwa Skriften, som i
»789, den 6 Zebruari. sy
synnerhet af Budkaflan efkerät. »ned rubrique» Aodeligtz
Medborgare och Zwenffe Män. för att
sedan med lika »lla finnade »o»», han sjelf, kunna
hoppas fä förföra en dygdig Nation, och akt fä si»
sta i grnmligk »vatten.
Ds sörsta ftm strvpherne i näinnde Bref wo»
ro ännu icke angifns och böra ej kunna anses för
annat än L denna owärdiqaS egna hjerna hopsmidde,
intill desi de wid nägvn Domstol derviste äro.
kktt stjelte strvpden fäger han, Åhs samman*
gadd »»ingen just dä utbrast när Zredricshamn
skulle attagueras. som af alla inlupne berättelser
är en vsantnng, ty alla ds, som dä brukades och
eomrnenderades och endast »voro Avant-Guarderne. gior,
de ju stna skyldigheter pä ett distinguerande sätt,
äfwen af Nylands Dragoner, och stola de Rege--  memer. som man pästär »»nderstrifwit nägvn strening
till föreställningar, ej gjort det förr än efter »ekrai»
ten ifrän Fredrikshamn wid Anjala; dä sem pästäs
Artilleris, Proviant »ned mera dylikt felats, hwar»
vm kikwäk a»»nu icke heller med wisihet kan sägas
mot ekler »ned.
Denne sanningslöse Auekor säger, att man
wpar pä penningebrist wid ArmLen. endast
EsmmUariatet intet pä en gäng sätt
hela Arigs Lafsan om händer och för det hwar
och en icke wet LonungenS resourcer. De wo»
ro dä r brist, efter desi egit widgäende, och har ju
allt seda»», svm pästäs, Officerares Fallt-Tractamen,
ttr blifwit innestäende flere »nanader, som fulleligen
kärer bewisa. akt penningebristen icke warit fingerad.
Annu säger han » » det taltes om omöjelighe»
ten att intaga Zredricshamn för brist af
Atta
-
Zo R'dderff- och Adeleus protocoll.
Attaque-Artilleri?, hwarmed Auclor will pästä,
att sävant ei faitades. efter pä fartygen lago 122,
Metall-Canoner och Mörsare, och alt någre ra-purdige
Canoner wörö afsönde, som stadnat ätta mil
ifrån Helsingfors, det han allt will wända till förräderi;
och har denne lika med de öfriga illstna
Pasquillanter, såsom Erhindringar till de Misinögde
i Landet: Gwälduga Tankar om närwarande
Tonjuncturer: nied manga flere dylika
utan namn intill denna dag utkomne, hwilka endast
kastat stuggor pä ostyldige och hederlige Medborgare,
just formerat sig en lösen af Poltron och Förrädare
, hwilka ord i mest alla desin Skrifter äro etablerade.
Den enfaldigaste mennist: finner ju, att desie
omnämnde Canoner wörö för långt ifrån Fredricshamn,
att med sina kulör hinna fram att göra nytta,
äfwen de närmaste som stadnat ätta mil ifrån
Helsingforsi för bristande hästar och anspann; således
ser man i denna Skrift illsta och arghet, för att
äfwen räkna detta till förräderi pä personer, som icke
wällat Artilleriets ntcblifwande wid FredricShamn,
och dä ännu wetterligen icke tänkt pä någon fammangaddning,
utan dermed kastar skugga pä Chefen af
Arstlleriet eller den, som en Chef commenoerat
Armeen.
Uti åttonde strophen wisar sig hela desi illstna
ändamål i sin fulla dager, der han säger: Alla af
Armeen hafwa kränkt Konungens och Nationens
höghet, i synnerhet äro preste och Borgare
Stånden med Böndcrne härstädes Va det
hogsta scandalicerade öfwer Armäcns orvard»-  ga, straffbara och oförläteliga uppförande,
förmodandes jag det Allmänheten i din ort
lärer
1789, den 6 Februari. z»
lärer deruti instämma; Sä ock: att Generalerne
kleyerLIctt och xlmen äro nästan de enda,
uppå hwilkas redlighet Kongl- Mast
kunnat sig förlita- Här jer man ju en fullkomlig
Budkafla till att upphetsa tre hela Ständ till
misstroende emot det fjerde eller Ridderstapet och
Adeln samt Armöen, och ett tydcligt uttryck att ä
alla utom desse bägge Herrar Generaler kasta stugga
af förrädare.
Ännu tillkommer denne Anefors senare förmaning
till förutnämnde Kedelrge Medborgare
Swenste Män: som är fä full meo lögner och ill,
sta; jom alt man welat afsöndra Finland ifrän
Swerige, hwilket jag kan bedyra är den aldragrofwaste
och scandalcusaste osanning; ty om än någre
enda personer skulle haft en sädan tanka, som amur
är oangifwit och annu mer obewist, sä är den Nation
jör ärlig, för hederlig, (ehuru plägade och betungade
de än blifvit genom twenne krig uki olika
g-ravationer, med Wargerningar, Passevolancer och
flere kriget ätföljande öden, emot dess Swcnste medbroder^,
jag fäger ännu, oaktadt allt detta, är den
Nation för ärlig och för hederlig att fela i den fullkomligaste
tro och lydnad, samt förbindelse med den
Swensta Nation, och hwarföre jag ej kan underläta
att pä en sädan ohemul boflyttning fordra en sadan
Auctors namns uppgifwande, samt att han mä befordras
titt en laglig och alfwarfam nappst.
Det more alltför mycket missbruka Hans Ex.
cellences Herr Grefwens och Landtmarstalkens samt
Högloft. Ridderstapet och Adelns tälamod, att nu
här wilja wederlägga alla de uki dylika ämnen utkomne
fmädestrifter, som äro tryckte; de hafwa nog
weder
-
32 Ridderff. och Adelnö protocoll
wederlag-t
sig sjckfwe, genom sin dumhet och erkände
samt uppdagade osanningar, hos hwarje förnuftig
och tänkande Medborgare. Men det tyckes ändock,
som liden nu wvre inne att genom Högloft. Nidderfkapet
och Adelns enighet och desi mogna ätgärd lata
släcka sädana irrbloss, för att derigenom winna en
fullkomlig enighet och det fullkomligaste förtroende
sa emellan sig sie five som desi Respeckive MedSt
änder.
Manne ej sädane strifters tryckand? warit fö»
rekomne eller åtminstone motade, om Tryckfrihets»
Förordningen fäkt wara i det Ikick han fannts efter
1772 ärs siut, och efter det tillagg Hans Kongl.
Majit derwid gjorde, om jag minnes rakt, 1774;
samt om den, enligt samtelige Riksens Ständers underdäniga
anhällan wid sistledne Riksdag sätt i samma
stick acerställaä, utan att som nu, regleras efter
en ensidig, dum och köpt Boktryckares censur; till
förekommande häraf will jag ödmjukeligen förestå,
om ej en ny underdånig föreställning kunde göras
Hans Kongl. Maj:t om ändring härutinnan, sedan
man erfarit desi elaka werkningar; sa ival som att
Anctorne till desie nämnde och siere ukkomne pasqiller
mätte efkerfrägas, uppsökas, straffas och desie
skrifter allmänneligen förbjudas och förstöras, samt
att Högloft. Nidderstapet och Adeln mätte, genom
en talrik Deputaston pä det ömmaste anmoda desi öfriga
Med'Stander, att med Nidderstapet och Adeln,
göra ett och widtaga de tjenligaste ntwagar, till att
befordra dem till straff, som genom smädestrifter försökt
att swärta Rcdverstapet och Adeln samt Armeen,
och som welat förstöra den enighet eller sammanband
som bör wara emellan Riks-Ständen, hwilket till frihetens
hägn och bestånd är oumgängeligt.
3- 1789, den 6 Zebruarl. zz
Ett Stånds wärdighet fordrar detta och wäre
Medbröder i Finland, som, i ett swart climat och
och osta med största fatiguer wäga sitt lif och hälsa
emot en mägtig granne, wänta sig med allt skäl annan
belöning, än att ohemult blifva i Fäderneslandet
af illstan angripne till heder och ära.
Huru kunna de Embetsman, som handhafva
Policen, smara inför Konungen för deras försummelse,
att hindra sädane äreskändare att utgjuta sitt
etter i det wädeligaste uppfat? kan ett Ständs aktning
sä wanwördas? huru gär dä med Medborg
aren?
Friherre kappe, Willielm: Jag beder ödmjukast,
ivid Kammarherrens Friherre ve 6eers Memorial
fä tillägga en anhällan: Att dä det Högloft.
Nidderstapet och Adeln genom begäran af straff pä
de nämde smädeskrifters Författare, styddar desi egen
ära i allmänhet, Nidderstapet och Adeln tillika får»
stillt wille utmärka desi ömhet om Armbens heder.
Militairen är uti desia strifter pä det oanständigaste
sätt angripen. Om nägon warit nog nedrig,
nog förgäten af sin ära och plikt, att för egna afsigter
öfvergifva sin Konungs och sitt Fäderneslands
fannstylidiga interesse; lät den förrädaren, lagligen
dömd straffas. Lat honom dö, med hwar hederlig
mans förakt! Det är den brottsiigas straffande,
som urstuloar den fria. Men der ingen är
nämnd, der är ingen undantagen. Jag har ej den
äran att wara Militaire. Det är ej i den egensta<
pen jag talar. Dek är som Medborgare. Det är,
för det förswar jag af Militairen wäntar, som jag
önstar, att den ej mätte bnöfwas den enda driffjä.
bren till tapperhet. Denna, kan ej köpaS etter fät»
E jas»
34 Ridderss- och AdelnS protocoll»
jas. Sä stor lön, sä stort courrage; ar illa raisoncradt.
Dct ar ej contract i kall blod upprättadt,
som kan locka en förnuftig menniska att blottställa
sig för be största befwärligheker och faror. Någon
passion mätte wara »verkande. Det ar, (om jag fä
wägar utläta mig) en brist af den kallsinniga efter,
lankan, en wiss grad as yrsel, uppkommen af föreställningen
om en dermed förknippad ära, som kan
elda en menniska till den grad, att uppoffra ro, beqwämlighet,
sjelfwa lifwet: ja att nästan ga ut ur
menskligheten. Det äro allmänhetens rättmätiga omdömen,
som lifivar en fädan point cl'llonneur. Det
ar ett ohemult förakt som qwäfwer densamma.
De beskyllningar som blifwit gjorde onämnde
medlemmar af Ridderskapet och Adeln, hafwa ock
pä dek ömmaste rört mig; jag finner mig ej undan»
tagen; jag finner min heder blesserad, jag önskar
den fredad: det är stridande emot ett hederligt tänkesätt
att wara annorlunda sinnad. Men min enfkilta
oförrätt har dock ej nägon werkan till det allmännas
förderf. Jag gär tillbaka till den stogswrä,
frän hwilkcn jag är kommen okänd. Jag gör
mig en heder af akt heldre deltaga utaf oförskylld
tiilwitclscr, än uti oförtjenka beröm. Ärligheten är
fin egen, ofta fin enda belöning. Men om wi ej
kunna undgå krig för det närwarande, om wi wilsta
äga sörswar för det tillkommande, lätom oss ock hos
Armeen bibehälla den sentiment af heder, utom hwilken
alla anstalter äro förgäfwes.
Herr von kindeström, stostan: Jag fruktar,
och Ridderskapet och Adeln skulle misstaga sig olli
mitt sätt ait tänka, och att jag skulle misshaga dem,
om jag icke begynte med att förklara, det jag fulleligen
-
1789, den 6 Zebruarr. 32
ligen instämmer med det yttrande, wär warde Ledamot,
Herr Kammarherren Baron Do Leer, behagad
ofgifwa. T,vart emot afsigien med de omnämnde
pa;guillerne, hafwa just desamma begyitt att öppna
ögonen pä tankande och »välmenande Medborgare:
när sanningen omsider hinner framtränga sig uti
full dag, skall den med ewig blygd öfverhölja kör,
fcttarne, och utspridarne stola blif.-va - 'märkte med
del uppriktiga förakt, sir e werktyg alltid förtjena.
e <
Ofwertygad derom, sä wäl som om den sanningen,
att Ridderskapet och Adelns redeliga, förständiga,
manneliga och jemna förhållande alttid fredar
dem ifrän ve fläckar, man welat kasta upoä demi
stelle jag snart falla pä den tankan, att det more
Uvdrr Rioderjkapels och Adelns »värdighet att röras
gs sädane styggelser, font de olycksaliga foster, tidsens
Mttingar bemödat sig att frambringa.
Men desse uste skrifter röra icke oss allena.
De angripa pä dec ömmaste fa.melige ware M.aborgare
wid Swensta A-mLen, sä af Frelse wm
^ relse-Sländ. Desse äro fränwarande cist Riksens
tjenst, och kunna icke sjelfwe åtkomma att försvara
stö; oss ägnar dä, och det hedrar oss, att tala till
deras sörswar.
Finnes ibland dem nägon brottslig, mätte da
den framhafwas, att efter Sveriges bestrefne Lag
undergä ransakning och fä fin dom. Är brott bestängit,
sä förskär jag icke, hvarföre deröfver icke
genast blifwit undersökt och dömt. I alla fast är
del stridande emot sundt förnuft och S veriges Lag,
att man med skrifter uran nannt skulle fä stjäla äran
af Medborgare: Det ar en ofelbar skyldighet, att
angifivaren mäste utsätta sitt namn; dä, men icke
C s annars,
26 Ribbe rsk- och Adeln S protocoll
annars,
får man tillfälle att af honom utkräfwa en
rättmätig hämd, om han ej kan bewisa filt angis,
wande. Olyckeligt det land, hwarcst angifwarc och
belackare kunna döljas och räddas undan LagarneS
wäl grundade stränghet. Hinna wi att fä se en redig
rättegång i matei, fä klarnar ändteligen den dagen
upp, dä sanningen sär tillfälle att wisa sig i
sin renhet. Dä infaller vek den önskade stunden, pä
hwilken Swensta allmänheten med billig ifwer stall
mitziycka, att man med sä tmfftga osanningar wägat
gäcka densamma, och illa afmalat en myckenhet af
»välmenande och beh,crtade Medborgare wik Armeen.
Utom allt detta förekommer likwäl uti desta
strifter ännu en omständighet, som mera än allt annat
upprört mitt finne. I en stund, da Riket war
imvekladt uti krig pä den mest aflägsne östra delen
asbest grönför; dä fiendtelig Flotta spelade mästare
i östersjön, Sundet och Nordsjön, wäre handelsfartyg
borttogos, kusterne hotades med anfall, och hela
wär sjöfart hindrades; dä fiendtelige trvupper hade
intagit Dahls Land jemte större delen af Bohus
Län, och betungade dcste orters innewänare med de
fwära fölgder krig alltid medförer; dä all wär styrka
icke förstog att pä en gäng mota sa mänga olyckor:
just i den stunden har man som ifrigast sökt
att utsä oenighetsfrö!» emellan Medborgare. Kunde
wäl näaor stadeligare men säkrare medel upptäukas
att pä Rikets bekostnad tjena den utländska Magt,
med hwilken wi hafwe krig? om de förolämpade,
sa af Armöe som Adel , icke warit mera vmtänkte
om Rikets wäl och bestånd, utan lätit sinnet rinna
öfwer, och hwar och en såsom uti nödwarn angripit
sin man ibland belackare, akt sjelf taga sig hämd:
1789, den 6 Februari- 37
vm fädant handt, hwar hade det dä slädnät? Mine
Herrar, jag ryser wid ätankan af de fölgder, dest»
vlyckeliga strifter kunnat åstadkomma i den wägen.
Men jag anhäller ödmjukast, att äfwen denna omständighet
mätte warda nämd och anm ld till berf»
rande i laglig rättegängswäg.
Herr Almfelt, lorents keter: Jag hade önstat,
att Ledamoten som i förrgår begärte Herr Kammarherren
Baron Larl Oa 6eers Memorial pä
bordet, i dag warit den förste, att yttra sina tankar,
och uppgifwa de stil, som förmält honom att lägga
en sak pä bordet, som sä nära rörer hela Ridderflapet
och Adelns heder och ära, en fak som efter de
begrepp jag har om heder och ära, ej borde ligga
oafgjord en enda minut. Men dä jag saknar denna
Ledamotens yttrande, torde mig wara tiltätit, för
Riddcrstapet och Adeln förklara, att jag bifaller ord
frän ord Herr Kammarherren Friherre Larl Oe
6eer8 Memorial, fädant som det här uppläst blifwit,
utan allt undantag. Och som jag nu med nöje
förnimmer, att samma Memorial, innan det till
Kongl. Maj:t i underdånighet af Högloft. Riddcrstapet
och Adeln aflemnas, först genom wänlig remisi
stall cvmmuniceras med de öfrige Respective
Ständen, sä anhäller jag ödmjukast och förbehäller
mig Högloft. Riddcrstapet och Adelns benägna ynnest
och tillständ, att fä tillägga följande considerativner,
fäsom frän samma Memorial oskiljaktig?: Att
ohemult till heder och ära antasta den Corps, som
uppoffrat sig till Rikets försvar, är den grymmaste
oförrätt, som intet allena lill sin werkan drabbar
Högloft. Riddcrstapet och Adeln. Nej, desi werkan
stadar hela wart allmänna, men de tre ofrelse Stän
C
z den
Z8 Ridderff. och AdelnS protocoll
den
akldramest. S örre delen af wär Armäe är
sammansatt af Preste- Borgare- och Bönders barn.
De som innehafva de högre sä wäl som de lägre
systcrne i Armeen hafwa derföre erlagt sä dryga ackord
- summor, att lönen eller inkomsten af syftan
inllt fvarar emot den lagliga räntan, som den stillasittande
uppbär af ett dylikt capital. Han tjenar
således för hedren allena; beröfwa honom den samul
r, hwad tjenst kan fäderneslandet af honom förtvina,
hwad rättighet har fäderneslandet att begära,
det han för dett samma stall kläda blodig skjorta?
Kastar man ett ögna ast pä de ringare tjenster och
pa den gemene Soldaten, männe någon finnes nog
djerf, att neka deni begrepp om heder och ära?
Manne den i lägre grader granande tjenstemannen,
manne den rasta ynglingen, som bär mousquetten,
will tjena uti en Stat, pä hwrlken frän alla kanter
kastas smuts, männe han will tjena under en
förutan, som i stället att förtjena Medborgares tack:
för mödosamma tjenster, uppbär som en nedrig
brot-stig deras osörtjenta förakt, och sjelf slutar, med
ali kin tjensteifwer, efter undfängne blessurer, esteri
ptständne fatiguer, hunger, elände och wanstöttsel,!
med att ej se annan resource för framtiden, än tiggarestafwen,
som siuteligen hos flika fattige som!
han sjelf stall söka allmosa. I alla Länder, men i!
synnerhet i Swerige, är Soldaten illa lönt, illa
stätt. Efter stukad carriere är desi utsigt för framtiden
den bedrägligaste. Man har, för att sä Soldater,
förenat en stags heder, en stags ära med
detta Stand, som wällat, att pa folk tillgäng gist
wits för nog drägeliga willkor Men männe någon
rast Bonddräng uppmuntras, att taga tjenst i MiliLairen
och förswara sitt fädernesland, dä han ser
vetta
1789, den 6 Zebruan. 39
detta Ständ sä nedsatt, sä föraktadk, att till och
aned gatu-pojkar utstrika och sjunga smädewisor,
och det just under Riksens har församlade Ständers
narwaro och i deras åsyn? Manne en Recrut, sorn
MttillS kostat Rust- eller Rote- eller Bitsmanszhällaren
frän g till 6oo Koppardaler, hädanefter och
sedan allmänheten blifvit underrättad om det elände,
^den wanstöttsel, de sjukdomar, den otroliga afgång
.genom döden, som wid Armeen och pä Flottan ti«
,'mat, männe, säger jag, en ny uppsättning af det
»salunda förlorade folket star att erhällas, för nysiV
nämde wederbörande nog tryckande lega? Jag meinar,
nej! Utan sedan Bonden utmattat fig och ut»tömt
alla möjeliga tillgångar, stall han stuka med
I att sjelf taga mousquetten , och omsider förfalla i
> uselhet, och den samma alllid äksöljande träldom.
Jag lefver i det säkra hopp, att wäre Respective
Medständer lara behjerta fin egen swärn och
I farliga belägenhet, och i lid wara ombetänkte att
I mota denna dem förestående olycka, som säkrast ster,
I om de med Högloft. Ridderstapet och Aoeln förena
1 deras underdäniga anhällan hos Kongl. Maj:t, det
I mätte alla pasquillers utspridande frän Predikstolen
' förbjudas, och allt hwad i sräga -varande Memorial
I innehäller i näder samtyckas, men i synnerhet den
! ohemult till heder och ära angripne Armeen tilläkas
I att genom trycket fig förswara, med all den frihet
i som namnlöse äreskändare dem hittills i flere mäna!
bers tid opätalt sätt angripa.
Herr Grefwe werlen, ^xol: Under en framfluten
orolig tid har jag med grämelse deltagit uti
Eoert bekymmer öfwer de förklenlig» omdem.n, som
uti allmänhet blifvit fällde om wart Stä d och
C 4 Swen
-
4» Ridderst' och AdelnS protocoll
Swensta
Kriqsmagten, hwilket genom Friherre vs
keers Dictamen tilt wär öfwerläggning är uppgifwit.
Jörand Sweriges närwarande widriga öden,
kan 's i cn med skäl räknas det, att se, jemte krigslägan,
okiiigheiens och hatets faktor tände till fäderneslandets
störande och för härjande.
Ehuru delta ohyggeliga ämne framställer sig
som Ridderskapet och Adelns ensak, star det dock
u i ett nära sammanhang med alla fyra Riks-Stän»
den uti den mon, som de aro oupplöfligcn förknippade,
sä uti sin egen som Rikets gemensamma walford
och rätt, samt bibehållande af den ära och aktning
som Ständen i gemen och hwarje Ständ i syn,
nerh t ägnar och tillkommer, och utom hwilken Swensk-
Mäns förtroende ej kan wäntas.
Hwad beständ för Riket och desi Ständer,
hwad styrka för wär Frihets-Lag och hwad gagn för
det Allmänna more att hemta af wära Riksmöten
och beslut enar Riks»Ständen genom en förgiftad
fördom saknade Mcd-undersätares förtroende, som är
alla Regeringars och frihetens fastaste grundwal.
Hmtankan härom kunde leda mig längre, an
Ridderskapet och Adelns tälamod medgifwer. Jag
innefattar den derföre uti den kcrrka och sanna Sentence:
När grannens hus brinner star ditt
r fara.
En dygdig Medborgare skrifwer för alt,genom
sanningar upplysa och gagna sitt fosterland. Ar detta
en ostridig sanning, sä kan man icke utan afsky
läsa den mängd af ogrundade tal och skrifter, hwilka
under Kongl. Majtts fränwaro, genom trycket
öfwer hela Rike! biiswit förfällde och kringspridde:
före
-
I78y, den 6 Zcbruari- 4r
föremålet kan dermed ej wara annat, än att utsa de
vlycksfrön, af hwilka, genom misiwmjan, Rikets
olycksfall stall stördas.
Äro den eller de, som detta föröfwat, gode
Medborgare?
Skall man tro, att den som sä ifrigt talar emot
mäng- och herrawäldet älskar och känner wär
beswurne Regerings-Lag och frihet, och har dermed
godt i sinnet? Kan wäl mängwäldet äga rum under
wär Lag och närwarande styrelse, den wi med
ed bekräftat och ifrän desi upprinnelse under 17 ärs
belopp af Ständers röst alldrig blifwit forkränkt?
Det är Regeringens obehagliga plikt, att utgallra
förrädare och illgerningsman och, der de finnas,
i laga ordning straffa dem; men tillika att
stydda heder och förtjenster och aswarja, att den 0.
skyldige ej inwecklas uti den skyldiges sak.
Skall jag tro, alt uti wär AemLe, utom twenne
Generaler, alla aro förrädare? Skall jag rrv, att
wär krigsmagt sä »vanslägtas, att den nu förfallit
uti feghetens förakteliga förtjusning? Skall jag tro,
att Herrarne, hwarmed sä wäl Adel, som personer
af alla Stand betecknas, ej umgås med annat, än
nedriga stämplingar och förräderi emot Konung, Lag
och Fosterland?
Hwad ära för en Monark att regera öfwer ett
folk, af hwilket den förnämsta delen blir wanryktad,
sä inom som utom Rikets gränsort dä wär mördade
Konung förklarat sig wara den Förste Medborgare
?
Swenske Ridderskapet- sortjenster emot Konungar
och Fosterland, äro öfwer äreständares ladel.
C Z Desi
42 Ridderff. och AdelnS protocoll
Desi
ära kan ej lana någon glans, icke eller fördun.
klas af de mörka stuggor, med hwilka nedrigt sinnade
och vförsynke uti fördolde boningar söka att den
öfwerhölja. Hivad uti Friherre Os 6eer8 Dictamen
är anförot om Konunga-walet 1743, kan jag
äfwcn besanna. Jag säg dä Riks-Rädet ^6IsrLelt,
som wid en Lxiru xius sida, under ett 18-  ärigt krig sä ofta lrottsat faror och döden, fä sin
bane pä Norrmalmstorg för förledde upproriste lands»
mans ffott, hitkomne för att hindra utkörandet af
nu warande Konungahus.
Utur Adelens stam hafwa Konungar och Förstår
upprunnit, som förtjente samtidens och fordra
ännu hela Rikets tacksamhet och ewiga beröm, och
war dyre Konung räknar för en ära att wara en
Telning af Skam.
När har wäl Sweriges Adel undandragit sig,
att räcka en nitfull och trofast hand och hjerta till
Konung och Fosterland, da det behöfts. Hwcm uppoffrade
sina lif för att frälsa ix:s och 6v
8?^
om icke en VVrecie och en Soop?
Hvem upprättade ix:s wädeliga ställning ef»
ter llerkbolms olyckeliga nederlag, om icke en Os
la Larclie, kolls, blorn, med flere? Hvem befriade
Westergöthland frän Dannemarks wapn om icke
ffslper klattkon Krus?
Ett ewigt lysande tidehwarf uppran med 61787^?
men hwem delte fegrarne med denne segerrike
Monark om icke de mogne Statsmän och
Hjeltar han päkallat sig till hjelp och biträde? och
hwem utförde fluteligen ett benigt krig efter Desi
död frän i6zz till 1648 om icke en Oxenllisrna,
blornz Laner, Ichrllenlon, llöniZsmark, Wran
-
1789, den 6 Zebruari. 43
piel med flere, hwilka fästade den ärerikaste tidepunct
Sveriges häfder innefatta? Krönte Hjeltars tapperhet
blefwe alltid overksam utom tillhjelp af en deremot
svarande Armöe och Befäl. Wi känne under
päfvljande tidehwarfven en Olelrnkelt, ^kcbenber^.
Lislie, OaUIbsrA, WellmAk, Lronlleät, Allain
Lichonllukvuä och llellnlkiöläs manliga bedrifter,
och hwem frälste Swerige ,709 om icke en Stenbock,
? att här sörbigä otaligt flere, hwilka med sitt
blod färgat segerbanan och prydt wära Konungars
trophäer och segerkransar.
Icke längre än den 17 förledne Juli, finna
wi att Svensta blodet outspädt gatt i arf, dä under
wär wördade, älstade och äljkanswärde RiksAmiral
Hertig L-rni.s anförande, Östersjöns stränder
och berg genom deras genljud förkunnat desi och derwarande
Sjö- och Land-Officerares nit, tapperhet och
ära, och wi begräte ännu tvänne dornar, som med
utgjutande af allt sitt blod ilade till deras höga Chefs
undsättning under ett farligt anfall.
Gä wi till sista kriget pä Tyst bottn, sä finna
wi, akt om ArmLens otillräckeliga styrka till eröfringar
icke medgifvit lysande segrar, sä har under de
der förefallne starpa drabbningar, nit och tapperhet
hvarken till lands eller sjösi alldrig saknats, och under
fem ärs der warande krig har ej mer än en enda
wanhedrat Sweriges wapen, och det war en uk,
tändning. Wäre dä warande fiender satte ett högre
och räkträdigare warde uppä Frelse- och Ofrcsemäns
tapperhet, än tör hända deras egne medbröder uti
fosterbygden.
Europas och Ost- och Wäst-.Jndiernes stränder
pch fällt wittna äfwen, att Swenste Officerare, af
äran
44 MLderst. och Adelns protokoll.
äran uppeldade, heldre gä krigsfaran och dödsstotten
till mötes, an under fredslugnet njuta en säker och
rolig hwila.
Uti främmande Magtcrs tjenst hafwa de med
tacksamhet blifwit omfamnade, och främmande Mästers
Befälhafvare hafwa täflat med hwarannan att
fä wära Swensta sig till biträde.
Wi äga ännu uti Rädkammaren en wärdig
Sjöman, som bär wid sin sida och äger uti sin hand
ett ojäfaktigt och hedrande bewis af Konung Vriv
vio
xv.8 ädelmodiga och wärdiga tacksamhet, siva»
rande emot denne Hedersmannens insigt och tapperhet.
Korrt sagt: Adel och Ståndspersoner, befallande
och lydande, hafwa alldrig swikit emot faror och
död! Hwadan kommer dä nu den oupplyste hopens
twekande anda och dom öfwer wärt mannamod. O
tider! O seder!
Har Ridderstapet och Adeln genom forntidens
hwälfningar och Fäderneslandets behof blifwit afklädt
och tilt största delen försatt uti ett mindre än
medelmåttigt tillstånd, sä äga de rätt fordra af sine
landsmän att deras dyrköpte och lagligen förwärfwade
ara dem ej afwundas.
Huru ömt bör det dä wara för en hwar af ost
och wäre rätträdige och sanningsälstande Medständ
att höra bittra utbrott öfwer wära förfader och osi,
och se oenighets-blosict tändas dä Rikets wäda tarfwar
laglig samdrägt.
Om det anstode mig att följa min egen drift,
tillämpade jag här till wära belackare Evangelii ord r
Herre förlät dem, tv de weta icke hwad de
gö»
»789, den 6 Zebruari- 45
Aöra; men denna sak är vsi gemensam och tarfwar
åtgärd.
Wi lefwe under en wördad Konung, hwars
känstor om ära och sanning gä wära till mötes: under
Desi spira har rätträdighet sin hägnad.
Uppä besia grunder bifaller jag Friherre ve
6eers Diktamen uti alla delar.
Friherre vuriotie, ^näers kuäolxk: Med tillförsigt
till Högloft. Ridderstapet och Adelns benägenhet,
wagar jag besvära edra öron, Mine Herrar,
med en röst, som redan för nagra och 40 är hast
den äran att inför Ridderstapet och Adeln till Protokollet
yttra mina tankar.
Min underdäniga trohet hwarmed jag ar min
nädige Konung tillgifwen, och den ömhet jag hyser
för ett kärt Fädernesland, uppmanar mig att nu yttra
mina tankar.
Kongl. Mast har, af sorgfällighet för Riket,
sammankallat Riksens nu församlade Ständer till
detta Riksmöte, pä en tid, vä Riket befinner sig i
en gansta bekymmersam belägenhet.
Riket har räkat i krig, som hotar bade desi östra
och wästra gränsor.
Riket mäste fredas, Riket mäste frälsas.
Den trohet och nit Högloft. Ridderstapet och
Adeln i alla lider adagalagt, att dä faran warit
som störst, med oförstrakt mod förswara Konung och
Fädernesland, kan alldrig saknas, hwarken nu eller
i ewärdeliga tider.
Men, Mine Herrar, om Ridderstapeks och A»
delns, om Riksens Ständers och hela Nations be
mödan
-
46 Riddersk. och Adelns protocoll.
mödande skall blifva werkande, mäste en allmännelig
enighet och samdrägtighet wara Medborgare emellan
stadgad och befästad; hwart han will det wäl
taga wägen, att da ett krig hanger ost öfwer hufwudet,
just dä sönderslita wi ost inbördes. Huru
stall förtrolighet ibland ost kunna äga rum, sä lange
de grufweligaste misstankar och de nedrigaste rykten
vm Medborgares ära och redelighet kringlöpa.
Det Dictamen, som nu är under Hdgloff. Ridderstapet
och Adelns öfwerläggning, ansörer nogsamt
de stadeliga werkningar, som siere tryckte skrifter
ästadkommit, och hwarigenom det förderfwcligaste
misitroende uppwackeS Medborgare emellan.
Jag wander mig allt derföre till en annan omständighet,
ej mindre obehagelig och oanständig, ibland
ett folk, som alltid sait warde pä heder och
ära: nemligen de äreskändande och nedriga rykten,
som någon tid borrtät lupit landet omkring, för att
afstära heder och ara as vstyldige och för heder och
ära kände Medborgare.
Mine Herrar, det lärer ej wara eder obekant
att jag äfwen warit ett mål för sädane äreskändares
lögnaktiga rykten: Jag blygeS ej, att för hela weridén
framlägga min wandel och mitt lefnadSlvpp.
Jag har -tjent Kongl. Maj:t och Riket under
tre Konungars Regering i samfallta 54 är.
Jag har redan som Officerare ivid Kongl. LifGardet,
biwista kriget mot Rysiland ären 1741 och
1742.
Jag har biwistat 1745 ärs Fällttog wid Konungens
i Preusen ArmLe.
2ag
l789, dm 6 Februari. 47
Jag har biwistat Pomersta kriget, och wid alla
tillfällen sätt fägna mig öfwer mine Befalhafwares
»välbehag, mine KameraterS förtroende och
mine underhafmandeS tillgifwenhet. Till allt detta
har jag haft att fägna mig öfwer min äswerhetS
träd, hwilken behagat att benada mig med Regemente,
redan för mer än 26 är sedan.
Efter io ärs förwaltning af detta Embete, har
jag nu snart i 17 är innehaft detta mig nädigst
ansörtrvdde Landshöfdinge-Embete: Att jag med all
nit, omsorg och owäldighet det samma öfwat, derom
mage alle Länets Inbyggare wittna.
Den wärd och omsorg till örtens förswar, som
till mig warit lemnad, har jag med all sorgfällighet
öfwat, sä långt tillgångar mig blifwit anwiste och
funnitS; men det som till andre personers handläggning
blifwit öfwerlemnadt, dermed har jag ej kunnat
eller sätt mig befatta.
Dä i förleden sommar fiendtligheter af Ryste
Krigsskepp befarades i Skären, har jag, understödd
af Götheborgs Stads nit att med penningar understödja,
och genom Allmogens beredwillighet att med
manskap bispringa, warit i stand akt utrusta och bemanna
ätstillige större SkärgärdS-bätar och fartyg,
hwarigenom kusten blifwit fredad, sä att dest Innewänare
ej af räddhoga öfwergifwil sina hemwist.
Enar sedermera mig kunnogt blef, att fiendteligt
infall ifrän Danska sidan war att befara, och
dä korrt derefter werkeligt infall skedde, har jag haft
all möda och omsorg ospard, att i män af den knappa
tillgäng, sä af solk, som as penningar, wid en
sa hastig och bekymmersam påkomma, satta orten i
48 Rädderfi- och ÄdelnS protocoll
allt
Möjeligt förswarsständ, samt att förse Fastin»,
^garne me) de nödwäivigaste behof, som fä wäl deras
förfwar fvm Trouppernes subsistanoe fordrade,
men dä saknade.
I början af October mänad blef orten fägnad
med wär nädige Konungs höga ankomst, som igenom
Dess wisa mätt lättade allas bekymmer.
Kongl. M:i:t behagade i nader wisa mig all
nåd och allt wälbebag, sä att jag under hela Dest
höga vistande i Götheborg, till min underdäniaste
fägnad, alldrin förmärkt vet minsta misthag öfwer
mitt förhållande.
Efter ett sä lyckcligt lefnadslopp, och da jag
hunnit rnemvt 70 ars alder, borde lag föraninta
att fä i frid och lugn tillbringa min öfriga lifstid.
Men allt fädant oaktadt har jag mäst förnimma,
huruledes de nedrigaste och smädefullaste rykten
kringtupit om min person: att jag brustit i den
trohet och nit, mig som Embetsman och soln undersäte
alegat, att jag derföre warit fängslad. med jern
och bojor bliswit förd landet omkring, och' att jag
blifwit afrättad, pä flere ställen.
Ehuruwäl ett rent och obefläckadt famwete kan
med förakt anse alla nedriga och smädesulla lögner,
fa skulle jag dock anse mig mindre wärdig att räknas
ibland Höglofl. Nidderfkapet och Adelns antal,
om jag öfwer sä infame och min ara sä nära rörande
rykten wiste mig känslolös: i anseende hwartill,
sä wäl som hwad jag är mig sjelf och min ara skyldig,
jag härmed inför Höglofl. Nidderfkapet och Adeln
vffcnteligen och inför Protocollet förklara: Att
den eller de, som uppdiktat och sammanspunnit dests
nedriga,
4. 1789, den 6 Februari. 4S
nedriga, lögnaktiga och smädesulla, min ära sä nära
rörande och kränkande ryckten, äsiven som de, hwilka
lätit sig bruka akt utsprida och kringföra sädana infama
ryckten, anser jag för äreförgätne bofwar, nedrige
ärejkändare och oförskämde belackare.
Jag smickrar mig med den fulla förwistmng,
att Nidderfkapet och Adeln ingalunda misttycker, ritan
twertom gillar den ifwer, chwarmed jag nital«
star om min ära.
Nidderfkapet och Adeln, i hwars hiertan äran
sinner sitt tempel, täcktes nogsamt sinna, att ingen
kan wara för mycket ömm om sin ära, ej eller wara
för mycket sorgfällig för akt bewara och hälla sin ära
i helgd; hvaremot den som ingen ära hyser inom
sig, alldrig kan känna den sanna äran, utan är det
just sadane menniskor, som sä lösaktigt umgå med
sin egen och med andras ära.
Mennifkans wäsentligaste tillhörigheter, af
Gud förlänte och igenom Lagar skyddade, äro ära,
lif och egendom: de farligaste wecktyg hvarmed
de kunna beröfwas äro: att i löndom och ined för.
gift afhända lifwet, akt med tjufnyckfar borttaga
andras egendom, och att med lögnaktiga ryckten afstära
äran.
Beware Gud, att sä wederstyggefiga laster hos
ost någonsin mage winna fart.
Pä sädana grunder wägar jag wördfamligen
underställa Höglofl. Nidderfkapet och Aoelus godtfinnande,
om icke till hämmande och förekommande
af alla äreskändande ryckten, Höglofl. Nidderfkapet
och Adeln skulle finna lampeligt, alt hos Kongs.
D Maj:t
Zn Ridderff. och Adelene protocoll.
Maj:t i underdånighet anhälla, det tacktes Kongl.
Maj:t i näder igenom allmänna Kungörelser läta
utgå en warning emot atla sädana rvcktens utspridande,
som förklena Medborgares ärliga namn och
ryckte, hwanvid wederbörande Embets- och Tjenstemän,
hwilkom den allmänna friden och säkerheten
tillkommer alt bcwaka, blifwa älagde, att härutinnan
öfwa all waksamhet och drift, sä att förbrytare deremot
warda wid werderbörlig domstol tilltalke och efter
Lag straffade.
Herr liljekorn, kelir, Ofwerste. Trodde ej
att nägon kunde wara af annan tanka, än att de
utspridde smädelig» ryckten och skrifter borde beif,
ras. Sjelfwa saken ömmade i yppersta matto bäde
honom och hwar Swensk Riddersman; men medlen
till det äsyftade andamäleks winnande wore grannlaga:
öfwer dem hade han uppsatt sina tankar
skriftligen, dem han begärle fä uppläsa, sä lydande
:
Jag ingär alldeles i hwad Herr Baron och
Kamarherren ve Leer sagt uti hufwudsaken, och
öfwertygad om dest wälmening, supponerar, som och
af desi Memorial synes följa, alt det är blott sielfwa
ändamälet som äsyftas, icke att dest Memorial i
hela sin widd mätte tjena till basis as Högloft Ridderskapet
och Adelns underdäniga föreställning: det
wore till exempel, efter min tanka, emot ändamälet
att här citera Konung klarius 8mek och Konung
Albreckt. k»Ia>;nu8 8mek Ivar, igenom sin swaghet,
vskrckelig att regera; igenom de nesliga Mwägar han
wid slutet af sin regering tog, spiran »wärdig; men
att han gjorde sig till Despot, eller tryckte Adeln,
är bade mig och Historien obekant; deremot omtalar
den.
i?^, den 6 Zebruari. Zr
densamma de mänga ingrepp som de magsigs sökte
gora pä desi rättigheter; huru de, innan någre betyveliga
fel kunde tcka§iius tillwiras, söndrade pä eget
bewäg Norige och Sverige, huru stuteligen ingra
fä personer, i hopp att derigenom stolswe fä regera,
korade en utländsk P:ins lill Konung.
Kibreclrt af Mecklenburg, som, M"h Manga
fel, likwäl icke hade det, att wilja förtrycka Adela;
ty. som han kemnade Lo jonston Lrip nästan all
magt i händerne, war vet blott dä, när han wille
den ätertaga, som han blef smädad af Magaaterne
samt desse togo till wapen, och inkallade i Riket
Drottning IckarAaretfta, hwilken skänkte ost CalmareUnionen,
hwars följder wörö för Riket lika ölycke»
liga, som de för hwar Swensk man böra wara bäde
nu och i alla tider kände, hugkomne och med fasa
ansedde.
Hwad äler sselswa modus angar, till winnande
af ändamälet, sä önskar jag af uppriktigaste hjerta,
akt de bästa utwägar mätte sökas: för min del nögd,
dä Kongl. Majit nyligen täckts för sitt folk förklara,
att Han enligt Dest höga Kongl. P örogaliver,
såsom Ofwerbefälhafware af Armeen till lands och
wakten, lätit de i Armeen brottslige häftas, utom
2:ne, hwars samweten dömt dem sjelfwa pä flykten.
Att widare nu i förhand yrka Dest höga Kongl. Åtgärd
emot nägra tryckta ströskrifter, hwars mer eller
mindre grund endast stär att uppdagas genom den
Undersökning de häktade och de som med dem kunnat
hafwa i förräderiet nägon delaktighet, komma att undergå,
tyckes mig wore att utmärka något slags misttroende,
ej mindre för Rikets yppersta Domare, ärr
för en nädig men rättwis Konung, hwartil! likwäl
D s »f
52 Ridders?. och Adclnö Protocoll.
af det framfarne icke ringaste anledning sig wisar
för Ridderstapet och Adeln, hwilket blifwit med sä
mängfaldig nåd och ynnest, lika som burit pä ar-;
marne; warande jag derom fullkomligen förwrsiad,
att Monarkens Kongl, rättwisa icke täl att Tjeiistcmän
af Adel och ofrälse blifwa oskyldigt smädade,
utan tivertom af det framfarne myckna goda wart
Stand njntit, inser med största wisihet, att en rattwis
Konung med wäldig arm framhjelper sanning,
krosiar osanning och later bygden bliswa oflackad,
med deus ofärd, som wägat desi anfall! Men stalie
Hdgloflige Ridderstapet och Adeln, allt detta oansedt,
anse nödiat, att Kongl Majit i underdånighet
göra derom ansökan, pä satt Friherre Larl Oe 6eers
Memorial i conclusion eller slutet innefattar, sä beder
jag i ödmjukhet, att Kongl. Maj:c i underdänighet
af Ridderstapet och Adeln tillika derom bönfalles,
att icke allenast nädigst pä det nogaste läta
uppsöka orsaken till det onda i sin grund, som dä
ster, nar de häktades brott pä det alfwarligasie undersökcs
och ransakas, utan ock med all lagens stränghet
tillika läta beifra de brott, svin kunna mara begängne
emot Ordres, Lag och KrigS-Artiklar, under
uu påstående falttog, sä att, om nägon menlig sammangaddning
nu eller framdeles skulle sig yppa, som
ä f.irde warit, sa illasinnade personer, af hwad ständ
och wärde som helst, hwilka kunna wara deruti delakiige,
och således ej mindre wällat det urgamla
Swensta tappra folkets befläckande, hwilka i hjeltebragder
och bardalekar alltid haft yppersta rummet,
nu förhindrat Swensta wapnens segersamma fram»
gäng, mä uppdagas, framskaffas, under ransakning
ställas, dömmas och afstraffas efter Sweriges Lag;
dä frias den ostyldiga när den brottstiga framsökes
och sättes under Lagens wald. Slu
-
tt 789, den 6 Abruari. 53
Sluteligen tilläde Herr Sädane är»
mine tankar; detta mål är af den beskaffenhet, att
hwar och en ägnar derwid iakttaga den yttersta sorgfällighet,
helst i en sä critisk tid som denna, dä
Ridderstapet och Adeln behöfwer all saktmodighet och
enighet, för att komma till sitt andamäl.
Herr Lagman 8tenlioik, Lliristian, uppläste till
Protocollet följande:
Dä jag hos Högloft. Ridderstapet och Adeln
förledne Onsdag wägade anhälla, att den af Herr
Kammarherrn Friherre I)a 6oer wäekte fräga om
deras befordran till answar och straff, som igenvm
tryckie skrifter kastadt stugga pä det första Ständ r
9iiket och Swensta Armeen, mätte pä bordet fä harila;
skedde det ingalunda i uppsåt att emot en sä
billig sak hafma något hufwudsakeligen att päminna.
Den ära jag äger att wara en Ledamot af detta
Samfund, kan alldrig allstra andra känslor hos mig,
än de som leda till befordran af Ständets heder och
anseende, samt att pä det högsta ifra emot dem,
hwilka detsamma willja kränka.
I lika matto känner jag för wäl wärdct af den
Swensta ArmLens oemotsägeliga ära för att icke
'förena mig med dem, som söka be rätta medel att
befordra belackaren till en rättwis näppst.
Jag är således i hufwudsaken alldeles ense
med den respectable Ledamoten, som wäckt frägan,
fast j ag för min del still jer ifrän siclfwa saken de
refleckiouer, svin uti prämisierne af det ingifne Dictamen
blifwit anförde, såsom hit ej hörande, och hwilka
ensamt wällat att jag sökt ansiänd med mälets
öfverläggning, sä att detsamma, beledsagadt nud
D z vtjcn
-
Z4 Riddersk- och AdelnS protokoll.
otjenliga liknelser, ej mätte bliswa Kongl. Majrk i
underdånighet öfwerlemaadt. Och dä Kongl. Maj:t
ikrän Thronen inför samtelige Riksens Högloft.
Ständer uttryckeligcn förklarat, att flere brottslige
wid Swensta Armeen redan blifwit häktade för sä
dane
brott, hwilka jynes hafva gifwit anledning till
de äklagade stcifterna; sä hade jag för min del trott,
att desias atalande icke bordt föregå undersökningen
af den angelägnaste till hela delta mäl hörande
fräga.
Men som jag utaf discourserne funnit, alt Hög«
loft. R^dderstapet och Adeln anser denna sak förtjena
en styndesammare åtgärd, sä förmodar jag, att
lika angeläget lärer bliswa ansett föl-ande omständighet.
Det ar gifwit, akt Baron 6sorg kckaZn.
bprenZt^orten blifwit ifrån Thronell förklarad sin
Konungs förrädare och den hwilkcn förer afwog stöld
eniok sitt Fädernesland. Denne Baron Sprenge,
porten, ehuru fränwarande, ar likwäl en medlem
af detta wördnadswärda Samfund. Desi utstötande
härifrån för nu och ewärdeliga tider tyckes böra
hliswa, i jemnförelie med det föregäende, wid inträdet
ä detta rum och ställe, en det Högloft. Ridderstapel
och Adeln wärdig ventilation. Jag wagar
derföre i al! ödmjukhet densamma päyrka, samt hemställa,
om icke jemte den af Friherre ve 6ssr till
Kongl, Majit yrkade underdåniga strifwelse, äfven
en underdånig föreställning i sistnämnde ämne, matie
den förra ärfölja.
Nnoer någon häröfver uppkommen otålighet
begärdes detta pä bordet.
Herr
7789, den 6 Zebruari. S5
Herr kilberg, kroäric Otto: De flere warde
Ledamöter, som söre honom munteligen och strifteligen
uppgifwit sina tankar, hade redan sagt tusende
gänger mera, än han arnat säga; men den som sist
vttrat sig, hade alldeles förändrat hans idse, sä att
han nu nödgades begynna utur en annan ton. Sedan
är i?4Z, dä han första gängen war Riksdagsman,
hade han haft den äran biwista radplägningarne
inom detta upplysta Samfund. Han hade under
den tiden sett mänga förändringar och kände
mänga besynnerliga wändningar af saker- men hwad
han nu en tid borrtät genom ryckken och papper förnummit,
förefölle honom likwäl nytt. Här är fräga
om Medborgares existimation. Odygdige Medborgare
hafva kastat stugga uppä Adeln och alla Embetsman.
Sädane tillmälen äro swäre att smälta: wi
böre afskudda osi dem. Jag säger blott, det ar högst
angelagit att wi purgera osi ifrän sädane nedriga
beskyllningar emot Medborgare. Allmänheten bör
weta, att alle desie utkomne smädestrifter äro allster
af odygden. De hafva legat för Allmogens ögon
pä alla Gastgifmaregärdar sä uppenbarligen, som
hade de warit auctoriserade. Der berättas mycket,
men vbewist, om stämplingar och förräderi och förrädare:
om förrädare funnits, hwarföre hafwa de
gätt löse i sex mänader? — Och skulle nägon sä
nedrig finnas, sä straffa den förrädaren, men spotta
intet pä den oskyldige. Jag för min del, bifaller
alldeles Friherre vs 6sers och Hans Exccllence
Herr Grefwe Gerkens yttranden i delta ämne.
Herr Grefwe I4orn, ^restow: Det hade före,
fallit honom gansta oförmodadt, när Friherre vs
Leers Diktamen upplästes, att finna, det nägon gass,
D 4 som
56 Riddcrsk och AdelnS protocoll.
som ej genast deruti innämde: Han häpnade amur
att deröfwer sinna olika tankar bland Ridderstapet
och Adeln. Med den rena tillförsigt han hyste till
Hins Kongs. Majtts rättwifa kunde han ej annat
an mara förwisiad om Kongl. Maj:ts nädiga bifall
til! Ridderstapet och Adelns begäran om Desi nä»
diga hägn emot belackare. Han wördade Kongl.
Maj:t pä det högsta: för Honom hade han wägat
allt: under Desi Spira hade han »väntat och förhoppaoes
alltid säkerhet för hwart Ständ och hwarje
Medborgare. Kunde »val under Desi regering större
och ädlare rätt gifwas för ett fritt folk, an dm
att försvara sin ära? Den är en Adelsmans största
clenod: den är hwarje Medborgares belöning för dest
oskuld. Under de flere Riksmöten Herr Grefwen
biwistat, hade han inom detta Samfund funnit sädane
tankesätt: nögd alt i stillhet blifwa ledd af sä
upplyste och warde Mans räd. Samma anda funne
han nu wid delta Riksmöte lifva Swensta Riddarhuset:
Att äga undersåtare, ömtolige om sin ära,
ökar, om möjeligt more, glansen af den, Kongl.
Maj:ts rättwifa Honom förwärfwar. Jfrän denna
rätt visa är vstil>akligt att den obrottstige styddas och
lagbrytaren strastas. Med grämelse och bestörtning
har jag ifrän Thronen hört säfom förrädare nämnas
en af detta Ståndets Ledamöter, äswersien Sprengtporten,
öfwer hwars stämplingar Hans Maj:t af
näde ej wille draga täckelset undan. Gifwes någon
sä brotlsiig, för honor» begäres ingen uäd: dä anser
jag och hwarje rättsimu Swensk man för största
uäd, att täckelsec mä undandragas, i fall illasinnade
mennistor gifvas, som med fienden haft hemligt
förstånd. Men, Mine Herrar, Kongl. Maj:t, för
hwilken jag hyser den fullkomligaste wörduad och
för
-
1789, den 6 Zebnmri.
5?
förtroende, är ej mera än andra mennistor fritagen
frän den olyckan att kunna willas och föras bakom
ljulet as falskeligen förcbragle angifwelser. Hwem
stall stilja angifwaren och den angifne, om icke Lagen?
Huru stall den angrepne ostulden afstudda sig
belackarens ritlwuelser, huru stal! den brottsliges
missgerning utrönas utan genom laga ransakning, eller
han sirastas, utan genom laga dom? Förr fanne
wi ej nägon brottstig: ohördan bör ingen dömmas.
Dä wi alllfä af Hans Kongl. Maj:t anhälle om
Lagens skydd och desi stränghet, sä begäre wi ej annat,
c.n ett för farande af den rättwifa fom hos Honom
icke upphört och Regeringar icke kunna wägra.
Underläte wi detta, hwad händer? En redan förwillad
och särdeles emot de sä kallade Herrarne lätt uppretad
menighet stall säga: de hafwa ej wägat tala,
deras - samwete bar v ittnesbörd emot dem ; och den
»vanheder som bör ätfölja nägre fä, om de finnas,
hwilke brutit Samfundslagen, stall äfwen fortfara
att ätfölia den ansenliga mängd oförwitelige, som
sjelfwe ej wärdat sig om sörsmädelser, och ej funnit
söejwar uti sina Medborgares röster. Ehuruwäl om
enighet, likasom om saligheten, osta hysas olika begrepp,
tror jag ej att nägon, wid noga eftersinnande,
lärer i detta ämne »vara af annan tanka, än
denna. Rikskroppen ar stakad af en häftig sjukdom:
ett hemligt gist tärer densamma: »nen denna sjuk.
dom är ej obotelig: Curén stär att förhoppas, och
»vägen att finna densamma är alltid öppen till den
Regent, son» nu pryder Swensta Thronen.
Herr ve vriet^cir^, ciae8: Enär fräga NN
uppkommit om de osörsynte ryckte» och papper som
lupit lring vin Swerigcs, Provincer, förenar jag
D Z ' mig
Z8 Ridderst- och Adelns protocoll
mig
med hwad Friherre vs 6ser och Hans Excel,
lence Herr Grefwe werlen redan behagat anföra och
yrka. Ingen som älstar sitt Ständ och sjelf har
ara, kan wara kallsinnig wid de ohemula tillmålen,
svin derigenom blifwit rttfpridde. Men ibland de
frän trycket utkomne strifter, är en, med titul af:
Erhmdringar till de Mistnögde i landet, som
här egenteligen bör sasia unn uppmärksamhet, efter
den pä esi ställe, genom det utropet Swea Ädlingar.
synes wittja besynnerligen provocera det försia
Rrks^Ständck. Detta Smndet är derusi pä det oför.
ftämdaste angripit och bestyldt att af feghet och
klingande skäl wara färdigt att öfwergifwa .Konung
och Fosterland; det nämnes säfom upprorifft,
förrädiskt; det angiswes i allmänheten, pä ett förfäteligt
sätt, säfom Tyrarr öfwer den mesta och
nyttigaste delen af Medborgare. Beskyllningen
af feghet, corruption och förräderi, som ej drabbar Rid.
derskapet och Adeln allena utan hela Swensta Krigsmagten,
som är sammansatt af alla Ständens Medlemmar,
bär en wärd Ledamot Herr General-Majoren
von lkermamton i dag sä tydeligen bewist wara
lögnaktig, att dertill ingen ting behöfwcr läggas.
Osannfärdigheten af det öfriga kräfwer icke att bewi>
sas. Jag gär alitsa derifrän, och fäster mig wid
ett annat ställe i samma papper, der belackaren ej
blyges att kasta stugga pä en af Sweriges framfarne
Konungar 6v8r^i-1, hwars Stam-wapen främst
i detta rum ännu hos hwarje Swensk Riddersman
äterkallar äminnelsen af hans ära. Om denne Konung
anwände klockor irr kyrkorne att deraf läka stä
mynt, stedde sädant endast för akt betala Rikets gäld
och med alla fyra Riks-Ständens samtycke uppä den
märkeliga Riksdagen i Westeräs, dä Swensta folkets
-
1789, den 6 Zcbrnari. 59
kets bade werldsiiga och andeliga frihet blef befästad.
Det är desiutom äfwen sä stywfettgt som lågtänkt
att, med anförande deras och siere andre exempel,
willja öka Hans Kongl. Majsis ära, som hwarlen
af fordne Konungars föryenster kan lida, eller för,
höjas af deras misstag.
Härwid anmältes och infördes en Deputation
fran det Högwördige Presie-Ständct, anförd af Herr
Bistop Wal!<^vltt, som berättade, akt Preste-Ständet
bestulit i underdänighet gä med en TacksägelseAdresie
till Kongl. Majsi, i afseende pä Dest till
Rikets förswar fogade wisa anstalter, hwarutinnan
Sländet vnstade att alla Fyra Ständen wille sig förena
och om Expeditionen i delta ämne genom sine
Talcmän widare-fä öfwerlägga.
Sedan denna Deputation war utledsagad, infördes
en ifrän det Hederwarda Bonde-Ständet, som
i samma Beslut alldeles instämt med tilläggning att,
efter inhämtadt bifall af Kongl. Majsi, uppwakta
Hans Kongl. Höghet Hertig med en dylik
Tacksägelse öfwer Desi för Fäderneslandet ädagalagde
nit och hjeltemod, öfwer hwilket ett Utdrag af
Protocollet lofwades; hwarefter Deputationen pä wanligt
sätt äterfördes.
Derefter fortfor Herr 6s krietrcky, att om
Tryckfrihets-Förordningen uti desi Z Z förbjuder samtida
regerande Magters eller devas Nationers och
Staters förklenande, sä borde än mera Sweriges
sramfarne Konungar, som flere äldrar med heder legat
i sina grafwar, ätnjuta denna rattwisa.
-Harr beklagade att slike strifter, som den i sräga
warande med flere, stolat wanhcdra wära präsiar,
6- Aidderss. och Ädelns prstocoll»
och kemnade deras Anctorer och Befordrare till deras
egna samwetens förebråelser och hivar rattsinnt Medborgares
förackt. Alt för öfrigt inga uti någon Historik
undersökning om hwad en ward Ledamot nyst
amört, rörande Konungarne Irl3Anu8 8me!o och Albrecht
af Mecklenburg, wore här ej rummet. Herr
cke krietrclo^ ansäge det wara Nog, att klaZnus
afstod lSkane, Halland och Blekinge till Norrige:
derigenom förtrycktes Adeln jemte de andre St änden.
Det wore nog att Albreckt införde Tyste Höfdingar
i wära Provinser: deraf plägades alle Stånden,
och i synnerhet Adel. Hwad siukeligen anginge
det som blistvit förestagit att dröja nied anhällan
om Kongl. Majtts nådiga algard till smädeskrifternes
Auctorers upptäckande och bestraffande, wore sädant
att dröja med sin egen ära. Han hoppades
alitsa att detta mål utan widare tids-utdrägt mätte
blifwa afgjordt; till hwilken ända han begärte proposition
lill bifall ä Friherre va Leers Diktamen i
hela sin widd, och i fall den bleswe med ja och nej
beswarad, yrkade han votering.
Herr 8kalclencreut2, hollan ^clolpk: Ingen
aldrig, ingen ung, ingen, som antingen södstoratken
eller nylig Kongl, nåd gistvik inrymme härstädes, lärer
wägra hwarken alt inga uti den forestagne anhällan
till Hans Kongl. Maj:k, eller yrka uppskof
dermed. Kommen ibland de sednaste att tala, finner
jag redan wara upptagit, hwad jag uti hustvudsaken
ämnat anföra. Jag anhäller alitsa endast, alt fä göra
en tilläggning. Det ar bekant, att fmädestrifterne
emot Nidderstapet och Adeln och Armeen aro
spridde kring hela Riket. Nästan hwar och en af
Allmogen äger deraf elt exemplar. Allmogen känner
sä
-
1759/ den 6 Februari. 6r
således beskyllningarne. Ändamälet med Ridderstapet
och Adelns anhällan om Auctorernes dammande
och bestraffande, ar wäl att warda frckänd frän deras
stmdeliga tillmålen; men om an desta warda
lagligen dömde och bestraffade, är allmänheten likwal
i okunnoghet omde oforstylldt angrepnes oskuld. Den
kan ej annorlunda och bättre ädagaläggaö, eller menigheten
bringas ifrän förwillelse, än genom en med
wederbörlig auctorisakion försedd förklaring om de
kringlöpande strifkernes osannfärdighet. I anledning
häraf önskar jag, att uli propostionen till bisall ä
Friherre va 6eers Dictamen, den tilläggning äst
wen ma inflyta, att Nidderstapet och Adeln hos
Kongl. Majit anhälla, det mätte en allmän nädig
Kungörelse utfärdas, med ätwarning till allmänheten,
att icke sätta tro till sädane utkomne smädeskrift
ter, och deraf läta sig förledas till misttroende emot
Medborgare.
Derefter yrkades allmänt pä proposition, hwilken
Hans Excellcnce Herr Äreswen och Landt-Marstalken
gjorde pä följande sätt:
Bifaller Högloft. Ridderstapet och Adeln Friherre
Oo 6eers Dictamen i hela fin widd, jemte
ben af Herr 8pLlclencreut2 gjorde tilläggning; hwilket
med jg befwarades.
Herr Almfelt, lorents kotor: begärte akt ock
den af honom ästundade tilläggning, som i betydligaste
matto rörde de öfrige Ständen, men i synnerhet
det Hederwarda Bonde-Sländet, mätte uti det
till dem i sörewarande amne asgäende Lxtractum
krotocolli införas; hwilket, efter gjord proposition,
bifölls.
62 Rädderff. och Adelns protokoll.
Herr 8Iix, lAagnus: H,vad han arnade saga,
hindraoe pä intet satt det nu gifne bifallet; men han
kun ^ ej taga pä sitt samwete att tiga med en omstänvigb-t
som har förefallit. En proposition emot
Herr ^siversten LprcenZtporten ar af en Ledamot
wäckt, och af en annan lagd pä bordet. Om ett
sädant mål kunde läggas pä bordet, sä wore derigenom
förutsatt, alt det af Ridderskapet och Adeln
skulle kunna upptagas: dä blefwe Sländet förwandladt
till en domstol, och en sadan tanka hade han ej
mantal af en Jurist. En annan omständighet wille
han ock påminna om, nemligen, det sörstaget att
dröja med anhällan om Kongl. Maj:ts nådiga hagn
i afseende pä smädeskristerne, till desi undersökningen
om de arresterade Officerarne för sig gätt.
Denna proposition ar ändock mera injurieux än de
utspridde infame beskyllningar emot Ridderskapet och
Adeln: conclusionen blefwe ju den, att om de befunnes
skyldige, sä wore Högloft. Ridderskapet och Adeln
allesamman det äfwen. .Han hade, last i Bibeln, att
Sodom och Gomorrha skulle blifwa sörskonte om der
funnes fem rättfärdige. .Men att ett helt Ständ
skulle wara ärelöst, efter der sunnes fem brottslige,
det föreföll honom sä onaturligt, sä lagstridigt, att
han för sin del ej kunde finna sig deruti.
I anledning af Herr LIix's yttrande ropades
att Ridderskapet och Adeln ej kunde upptaga den
om O wersten ZprenZtporten wäckie fraga, hwilken
derföre af bordel skulle förswiuna.
Slutligen upplästes Willoff. Borgare-Standets
LxtraÄuna kiotocolli af den 4 Februari angående
en unoerdänig tackwgelses aftaggande hoS
Kongl. Majst för Rikets granfors forswar: lades pä
bor
-
1789, den 6 Abruarr. 6z
kerdel; hwarefter Nidderffapet och Adeln ätskildes
klockan 2.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Ridderffapet
och Adeln den 6 Februari 1789.
S. D. >^om hos Ridderskapet och Adeln i öfwer,
»vägande, huruledes det samma, jemte hela Svenska
Dttigsmagwn, ganska oanständigt, genom utspridda
förklenanve ryckten samt sanningslösa skrifne och tryckte
papper, nyligast förflutne tid blifwit angripit, pä
etr sätt, som det ej med stillatigande bör förbigä, ehuru
föraktwärde desie ogrundade tillmålen samt deras
uppspinnare och ut sprid are ock mande wara.
Om en enskildt man ömmar sin ära, och genom
allmänna Lagens stadgande bör hafwa henne
fredad; och om sädant genom 5 Z. i Privilegierne
samt uti Duels-Placatet blifwit Ridderskapet och Adelns
Ledamöter särskildt försakradt; sä bör destomera
ett Riks Ständ, ett Samfund af Rikets ypper-ste
Män och en hel Corps fä åtnjuta en sädan
rattwisa emot okände och namnlöse belackare, hwilke,
;äfwen under den widstracktaste Tryckfrihet, icke ens
kunna skyddas.
Fast nu Ridderskapet och Adeln bade för samtiden
och efterwerlden fann sitt anseende fordra ftike
misifirmandens beisrande, sä lärer Ridderskapet och
Aveln dock fä undslippa den beskyllning, som wille
det frän laga answar undanoraga sädane, äfwen af
»sitt Ständ, som genom förbrytelser emot Staten och
^ det Allmänna, eller andre gröfre brott, ester ransakning
»vid behörig Domstol, gjort fig förfallne till
straff
64 Riddersk. och AdclnS protscoll
straff
efter lagens stadgande och stränghet. Skulle
sädane finnas, bör omdömet öfver deras förhållande
ej sammanblandas, eller tillwitas Swensta Krigsmagten
och Ridderstapet. Ingen upplyft mennista,
ware fig inom eller utom S.veriges granfor, bör
willas af en sa fåkunnig tanka, h.vicken endast uti
ondsto och illwitlja, men alidrig uti öfwerrygelse,
kan wara grundad.
I betraktande häraf har Ridderstapet och Adeln
befiutit, att en underdänig strifwelse titt Kongl.
Maj:t mä afgä, med anhållan om Dest höga och
ratkwisa beskydd, samt, att wederbörnnde Embetsman
ma undfå nådig befallning, att styndefamligen efterfråga
Förfaikarne och utspridartts af de manga utkomne
falska ryckten och papper, samt befordra dem
till det straff- som deras skändeliga förhållande förtjenar
och Ridderstapet och Adelns, ej mildre an
hela Svensta Nationens, söre!,»ipade wärdighet
kräf.ver samt Lagen utsätterz och tillika i underdånighet
anhalt», det mätte en allmin nådig Kungörelse
utfärdas, med ätwarning till Allmänheten,
att icke satta tro litt sädane utkomne sinädestrister
och deraf läka sig förledas till misstroende emot
Medborgare. Ibland hwilka smadefulle tryckta skrifter
kan, nied flereS förligande, i synnerhet nämnas:
Breftvet till en Wän. i Armeen; Erindringar till
de Misinöjde i Landet; Aftryck af ett isrän Finland
ankommit Bref, magra hällne Tal, med mera.
Skulle i sanning befinnas, att någon eller någre
Swenste Medborgare, förgätne af fin ed och tro,
fig emot Slaten fcrbrntit, lära den eller de dä laglikmätigt
wid behörig Domstol för sin gerning blifwa
ansvarige och wederbörligt straff undergä, uran
att >
1789, deri 6 Zebruarr.
r ^
akt tillwktelser af förräderi eller elaka stamplingar
vbewist kunna sättas pä hela Nationens eller oskyldigas
räkning.
Till förtrolighekens underhällande, wille Ridderstapet
och Adeln derjemte, genom Utdrag af dest
Protocoll, utaf ett sädant dest steg lemna wänlig
underrättelse till de öfrige Refpective Ständen, hwilsta
sä mycket mera, likasom andre ^vältänkande och
upplyste Medborgare med förakt, afsty och misthag
lära anse nedrige belackare och förstörare af den alllmänna
enigheten, som de ibland de förolämpade äf«
wen lära räkna ett ansenligt antal landsmän och
anhörige, särdeles det Hederwärda Bonde-Ständet;
-dest Barn, dest Soldat, ager sin ara, den han bör
>fä behälla obefläckad: Han w.odfälles nar den skymfas,
han förlorar förtroendet för en skymfad Bei
fälhafware: han förlorar hogen för krigstjensten, och
s soidate-legan blir derigenom nödwändigtwis omätte,
t ligen stegrad, när wederwillja för tjensten stall upps
wagas med Rotebondens eller Rusthällarcns dryga
tunga och utgift.
Ridderstapet och Adeln afwaktar huruwida dest
Refpective Medständ skulle wittja sig med Ridderfkapet
och Adeln förena, för att uti ofwanbemalte
underdänig» anhållan till Kongl. Maj:t instämma.
» vt tuxra.
Lördagen den 7 Februari.
Plenum klockan ir.
^Ippbröts Wal-Listan pä Ledamöter i Riddarehus,
Utskottet. Listan pä Ledamöter i Banco-Utskottet
K skulle
-
.66 2>idderfk. och AdelnS prokocoll.
skulle förblifwa ouppbruten till desi afgjort blifwi!
vm Jnstruction för detta Utskott.
Herr Ze krietLck/ päminke om det ärendekF
företagande han i förledet Plcno wäckt; men dä
blifwit hwilande pä bordet, nemligen om destprojerl
till Jnstruction för det af Kongl. Majit östade
Hemliga Utstött.
Hans Excellens Herr Landtmarstalken gaf härwid
wid handen, att han just i detta ögonblick, undsätt
en Bettet fran Hans Kongl. Majit, som Haut
Excellence nu lät uppläsa och war af följande in
nehäll:
"Som Herr Grcfwen och Landtmarstalken un"derrättadt
mig i gar, att det uppkommet fräga
"hos Ridderstapet och Adeln om någon Jnstruction
"lör det Riksens S.äuders Utstött Jag enligt min
"proposition och i kraft af 47 §. af Regeringsformen
östat, will jag hanne!) påminna Herr
"Grcfwen och Landtmarstalken, att sädant strider emot
"Regerings-Formens bokstafliga innehåll, och att
"derföre Herr Grefwen och Landtmarstalken pä in"tet
sätt kan tillåta deröfwer någon ventilation.
"Af hwilken min oföränderliga tanka, Herr Gref"wen
och Landtmarstalken kan lemna Ridderstapet
"och Adeln del."
"Jag wäntar att Utstottet kan sättas sist om
"Tisdag; de tre andra Standen hafwa walt sina
"Deputerade redan i gär."
Herr cle brietirck^ fortfor; det är med största
sinnes - oro och furprice, som jag afhör denna af
Hans
1789, dcn 7 Februari» 6?
^Hans Kongl. Maj-t emot Herr Landtmarstalken för»
klarade tanka, som torde werka att jag ej med dea
redighet jag önstade kunde mig yttra. Frägan är
här wäckt vin en Jnstruction för Hemliga Utstottet.
Ridderstapet och Adeln har wäl annu ej ingått i
ventilationen, men har lagt Projectet i sädant afse,
ende pä bordet. Det stulle ömma mig om jag wäckt
en Proposition, som wore Ostridig, dä ingen kan
äga mer aktning, mer wördnad och Mer obrot-stig
rit om den dyra lag jag beswurit; men jag under,
ställer om en Proposition kan wara lagstridig, som
intet annat yrkar, än hwad Regerings» Formen
innehåller.
Gud förbjuds den stund, dä det ej wore tillätet
att proponera, hwad Rcgerings-Formeu sä tydligen
förmär; hwilket ännu mer lärer befinnas wara
iakttagit om Projectet ä nyo blifwer uppläst.
Hans Excellence Herr Landtmarstalken förklarade
sig önsta, att i denna sin stora surprife närmare
kunna inhämta Kongl. Maj-ts Nådiga tanka.
Hans Excellence Herr Grefwe von kerken:
Trodde det icke wara passande, att uppskjuta ett
mäl, som blifwit anfedt för sä hufwuosakligt, att
innan dest afgörande, Ledamöterne till det östade
Utstottet icke kunde utnämnas. Ridderstapets och
Adelns tanka kan alldrig syfta och lyftar ej pä annät
än hwad lag likmätigt är. När Kongl. Majit,
som om war rätta mening ännu ej kunnat erhälla
sä tillförlätelig kunstap, blifwer underrättad sä wäl
om densamma, som om den sorgfällighet, hwarmed
wi yrka Lagens helgd och vbrottsliga efterlefnad, lä»
rer Dest rättwisa söranläta honom att ej hindra en
deliberation enlig med Lag.
E r Herr
48 Ridd ers?, och AdelnS protocoll
Herr
Almfelt, lorents peter, anhöll att Prv-!
jectet ä nyo malte uppläsas, till rrygghet för Ridder-!
skåpet och Adeln, att det ej innehölle annat än
hwad med Grundlagen alldeles instämde.
Herr Llix, klaZnus instämde alldeles med
Hans Excellcnce Grefwe von kerken, men tilläde
att en Contradition i denna sak företedde sig, emedan
Ridderskapet och Adeln afgjorl att ej strida till
wal af Ledamöter i Utstottet innan deras Instruction
blifwit stadgad; säledes stnlle Ridderstapet och
Aveln antingen ändra sitt beslut eller ock desie Ledamöter
alldrig blifwa walde.
Sedan Projectet till Jnstruction ä npo blifwit
uppläst, underställde Herr 6s prietrckx om der sinnes
något enda ord stridande emot beswuren lag.
r §. innehäller ordasätt, i det närmaste alldeles de
samma, som uti Regerings Formens 47 §. innefat,
taS. 2 §. förestår att inga sädane mål fä af Utskottet
upptagas, som genom 46, 48, zo och ZZ
i Regerings »Formen till afgörande och utarbetande
ä särskildta ställen arv anwiste-, hwilka §z>:s Åberopande
i Projectet Herr äe priet^ck/ nu tilläde och
yrkade. Hela Projectet är säledes grundadt och inrättadt
pä Regerings-Formens klara lydelse. Han
wore nöjd att förlora sitt hufwud, om något enda
ord kunde finnas emot densamma stridande.
Herr Almfelt, lorents peter. Anda till verda
lormalia äro ju sä noga iakttagne att intet jota
saknas. Kongl. Majit mäste säledes sätt en ofull.
komlig underrättelse om detta Project.
Friherre Duwall, jsolisn Dieäric, kunde i
projectet ej annat finna an hwad som stödjer sig pä
klar
r?89, den 7 Zebruari.
6S
klarlag: I Projectet saknas kanske, hwilken som
stall determinera hwad Hemligt hällas bör, hwilket
!lätt kunde hjelpas genom förändring, pä det sätt, att
!de o den nyttjades; hwad Lsngl. !7kaj:t ej oundgängligen
syneS hemligt hälla- mä; hvarefter
lingen ling widare kunde wara att erindra.
Hans Excellence Grefwe von porten. Här
kan ej annan fräga uppstä, än om stadgandet af
" wär tanka; ty om rättigheten alt gifwa wärl Utstött
Jnstruction kan ej twekas. Det har allcrb
warit och mäste alltid blifwa betänkligt att lemna
ett Utskott en oinskränkt magt. Exemplet ligaer för
allas ögon med Banco Utstottet, hwilket, ehuru det
är under hemlighet likwäl är bundet genom Instruc.
ä tion. Afsigten med Jnstruction kan ej wara den,
att förestrifwa Utstottet nägot hwad det bör göra,
ty wi känna ej de ämnen, som blifwa söremälet för
l desi öfweriäggningar, utan endast att desto kraftigare
ålägga wära Deputerade att ej gä längre än lag
j förmär, än mindre akt lag uttyda och förändra! säz
dant kan ensamt af Kongl. Maj:t och Riksens Stän;
der gemensamt göras, pä sätt som 40 och följande
H. H. i Regerings - Formen utstaka. Jsrän en sä.
; dan Methode kunna wi ej afwika utan lagbrott: Wi
synda e> dä wi inskränka osi inom den Cirkel la.
gen utsatt. Det är wär rätt, det är wär styldig.
I het. Det är en omtanka, som wi äro skyldige
! Kongl. Maj:t, Riket, Lagen, Osi och Efterkomma»-  j de. Men att 12 wära Medbröder och 18 af de
andra Ständen skulle tilläggas Riksens Ständers
s förenade magt, utan att genom en pä klar lag grun.
dao Jnstruction förbindas, att Grundlagen i flere
desi K. Z. iakttaga, sädant wore farligt. Derigenom
E 3 kränkes
7.» Riddersk- och NdelnS protocoll
kränkeS
ej lagen, den stadfästes twertom destomera;
och wi ådagalägga wär omsorg, wär nit för obrott,
stiga efterlefnaden af den Lag 6081^ lil. Ost
gifwit, och som till efterwerlden stall bibehälla hans
merika minne. Ett fädant wart tänkesätt är- jag
kfwertygad, att Kongl. Majus starpsynta öga med
Nöd anser. Wart bifall till Herr cke krietrc^s
Inirruction är sä mycket an.gelägnare som Kongl.
Ma):t astar Utstottet till om Tisdag.
Herr Istlstelaorn, ?elar. Detta är ett senstbelt
ögnablick, och angeläget att handtera förewarande
staga med yttersta warsamhet, helst en Konung pä
Thronen yttrar wär öfwerläggning wara lagstridig
och ben projecterade Justructionen emot Lag. Jag
ä' sä mycket mera »villrådig och stulle sä mycket häl,
Vre willja undwika att »vidröra detta farliga ämne»
som jag fruktar, att det leder till den yttersta punkten,
och att wi alla kunde en gang regretkera derest
wi ej med största delicatesie detsamma öfwerwägade.
Enligt 47 §. i Regerings - Formen äger ju detta
Utstött samma magt sorn Riksens Ständer sjelfwe:
De äro jn således akt anse som Riksens Ständer?
Huru karr någon gifwa Jnstruction ät Riksens
Ständer?
Hwad kan wara mera hederligt, an
att Swenste Män, sädana som hafwa wart förtroende,
haswa rätt att nied Kongl. Maj: t afgöra Ärenderna
likasom Stander? Jag tillägger Ledamöter
som hafwa mitt fulla förtroende; för dem som behöfwa
Jnstructioner, aro Jnstructioner. för swaga.
Herr 8parrtckölck förenade sig alldeles med
Herr läUjekorn, helst 47 tz. är tydlig och 39 §.
derjemte förmär att Stander ej aga rätt, att nägon
Lag ändra eller uttyda. Han afflog således all annan
-
1789, den 7 Zebruarr. 7r
man Jnstruction an 47 §.; men förenade sig med
' Herr Grefwe von karton deruti, att wära Deputerade
ej mä wika frän lag och Regerings F^>rm.
Herr Killberg, Otto kreöric. Jrg har ej
1 mer än tiva Pelare a't stödja mitt ullämnde uppå.
! Den ena ur Regerings-Formen, den andra ur Kongl,
j Maj.ts Nådiga Riksdags kallelse, lvm tydeligen inis
nehäller, att Kongl. Maj:t med Riksens Ständer
8 will öfwerlägga öfwer angelägna Ärender. Wi bö^
ra besinna hwad wi äro Kongl. Majit och ost Sjelf1
we styldige. Wid de twä förra Rcksdagarne har
1 jag ansett Stats-Utstotlet för det Hemliga Utstottet;
men nu hörer jag att det fordras ett exira-oroinairt
Utstött, i anseende till det, Ost, jag wet ej pä hwad
I sätt, pä halsen komne Kriget. Bonde-Ständet är
wäl emot manligheten dertill kalladt. Derwid har
! jag ej att påminna, ty de äro stattdragare sä mycket
! som någon annan-. Men da 47 T» ej utstakar anI
talet as Ledamöter; sa tyckes den Magten ensamt
I tillhöra Riksens Scänder, ty siere se mera än fä.
J >g wördar Regerings-Forinen och will förr mista
I hufwudet, än att bryta den emot, men tror Ständer
äga rätt att öka antalet, och gör denna anmärkning,
ej för wär tids stull, men för deras som ännu ej
kunna stilja höger frän »vänster. Wär nu regsrande
Nådige Konung gör wisierligen ingen ting, som
I ju icke är Cgnformt med Lag, men ho kan smara för
hwad i en framtid händer. Det kunde heta, det behöfwcs
ej mer än sex, det behöfwes ej mer än fyra.
ro tz. i Adeliga Privilegierna fö behäll'S, att ingen
beskattning mä öfwcrgä Ridderstapet och Adeln, utan
desi samtycke: Jag samtycker derföre till P.wjecket
och instämmer med hwad, Herr Grefwe von
E 4 kerken
72 Ridderst. och Adelns protocoll.
kerken anfördt; men yrkar ett större antal Ledamöter.
Friherre Leckerkjelm, folias. Det ar ej underligt
att Högloft. Ridderstapet och Adeln stadnar
i den bekymmersammaste omtanka, nar det kommer
an pä att uppdraga all Riksens Ständers Magt
ät ett sä inskränkt antal personer. Har är alt marka
att Ridderskapeks och Adelns tanka ar, att ej
förestrifwa Ledamöterne hwad de böra göra, men
blott hwad de böra löta; och Kongl. Majit lärer
olldrig med misihag kunna anse, när wi derwid inskränka
Osi inom den grans, den stängsel, den säkerhet
som Regerings-Formen utstakar. Men för att
hjelpa Herr Landtmarstalken utur den kinkuga di.
lemma, hwaruti han sig befinner, förestår jag, att
Högloft. Ridderstapet och Adeln torde tilläta Herr
Landtmarstalken, att explicera wart oskyldiga tillta»
gande beslut, för Hans Kongl. Majit; hwarwid
Herr Landtmarstalken kunde adjungeras den Herre,
som sä allmänt förenar wart förtroende, wär aktning,
Hans Excellence Herr Grefwe von kerken.
Dä tror jag mig kunna wara öfwertygad att saken
bliswer Kongl. Maj:t sä förebragt, att Kongl' Maj:t
ej offenderas.
Hans Excellence, Grefwe von kerken. Det
torde wara nödigt till bättre upplysning, att RidLerstapet
och Adeln efterser den rätt Riksens Stander
efter Grundlagen tillkommer. I Regerings-Formen
ar utstakat huru förhällas stall, dä ny lag tarftvas
eller otydelig förklaras. Der ster genom Konung
och Ständer gemensamt; den ena att propone.
ra, andra att antaga eller förkasta och det reciprocitet.
Wi äga ju säledes full rätt att intill desi sä«
dant
1789, den 7 Februari. 73
vant föregått, hällaOsi widdén Lag wi aga och beswurit,
och ingen kan beskyllas wara lagbrytare, när han häller
fig incm dc af lagen förestrisne strankor; och det
är just inom dem wi wilja binda wära Deputerade.
Detla är ett förbehåll, som kunde wara öfwerflödigt
under en QklSD^k lilis Regering; Han som
gjordt Lagen är »visserligen mohn om desi oförkränkta
bibehållande. Men ingen kan stvara för hwad
sorn kan hända efter hans tid, särdeles om wi gifwa
det prejudical, a!t nu trettio, en annan gäng fanste
ett mindre antal personer, blifwa en oinskränkt Magt
Uppdragne.
Hans Excellence wille ej inga i frägan om
Utskottets förstärkande. Tre ständ hafwa redan
nämnt fina. Om wi nu utsägo flere, skulle de äfwen
öka saiuma proportion; men deras »vahl är redan
gjord . I ett widsträcktare antal ligger egentc.
ligen icke wär säkerhet, utan i wär oqwalda rätt,
den ingen kan bestrida, att binda dem wid den skyldigheten,
att ej afwika frän det Lagen och desi
i Prvjcctet tillagdt och uppräknade §. §. innehäller.
Hans Excellence Herr Landtmarstalken önskade,
att honom pä sätt Friherre LeckerkIslm föreslagit,
mätte rsllätas att gemensamt med Grefwe von kerken
upprvagta Hans Kongl. Majit.
Ridderflapet och Adeln syntes ej wara hugat
för denna utwäg. och Hans Excellence Grefwe von
kerken undanbad sig alldeles förtroendet af denna
Commisiion, samt asstyrkte ytterligare detta steg, hwilket
i en framtid kunde leda till åberopande af det
prejudicat, att Ständer med tiden torde behöfwa be
E
Z gära
74 Ridderst. och Adclns protocolt.
gära tillständ, att deliberera i ämnen, hwaruti lagest
tillagger Lem en ostridig rakt'
Herr von LnZeliröm, polian. Mig torde tillätas
i ödmjukhet erindra, aic man icke bör läka förtvina
sig genom alldeles origtiga anföranden af LagenS
rum. Här är sagt alt zy §. i Regerings,
Formen skulle wara till hinder att kunna bifalla den
förestagne Jnstructionen. Men man behöfwer ej mer
än se pä densamma, för att finna, det deruti endast
förbjudes att förbättra, ändra, tillöka eller förminsta
Grundlagarne utan Konungens samtycke. Den Z.
har således icke minsta sammanhang med det förewarande
ämnet, dä man blott förestagit, att de öfrige
Z. Z- i Regerings-Formen mätte hällas lika heliga
med den 47 §- och icke blifwa ^uppstickne eller
till intet gjorda genom densamma. Äfwen har man
welat för otz mäla stora farligheter wid denna öfwerläggning
och likasom skrämma Ost derifrän. Det
war förmodligen icke ratta fättet att leda Ridder,
stapets och Adelns tankar till sitt ändamäl. Jagar
en af de minste bland Eder mina Herrar, men jag bö»
jes icke af hot, twertom, fädant uppeldar mitt sinne
än mera, och jac, är alltid redo att möca hwad farlighet
mig ock skulle kunna förestä, dä jag efter min
öfwertygelse strider för sanning och lag. Mitt mod
torde likwäl denna gäng icke sättas pä synnerligt
prof; ty jag ser ej hwarifrän faran skulle komma.
Här är förestaget att lemna Hemliga Utstottet en In,
struction alldeles afpastad efter Regerings-Formen af
Ar 1772, den Wär Allernädigste Konung Sjelf i
Näder uppgifwit. Hwilken är dä den Magt, som
skulle wilja eller kunna stada Ost? För samkelige
NidderflapetS och Adelns Herrar Ledamöter hyser
jas
1789, den 7 Zebruari- 75
jag ett stort förtroende, således äfwen för de af deni,
som kunna blifwa walde till Ledamö er i Hemliga
Utstottet. Men det är alldeles stridande emot mina
grundsatser som Riksdagsman att lala Rckswärdande
Ärender handteras efter mitt enstildka förtroende.
I allmänhet är allt för widsträckt Magt en stötesten
för mennistor; Ju mera Hufwudmännen kunna med
Lagar och Föreskrifter hindra fine Fullmägtige att
gä utom sina gränsor, desto tryggare är det för alla
händelser. En rätt tänkande Man lärer wäl näppeligen
ätaga sig något Fnltmägtigstap, utan att wara
efter möjligheten underrättad om HufwudmännenS
wilja. Kanske att wäre Deputerades egen säkerhet
för framtiden fordrar en Jnstruetions utfärdande.
Sä tänk'c jag för rv är sedan, dä fräga war om
Jnstruction för Banco-.Uk skottet, och jag tog mig den
friheten att här yttra mina tankar derom till Protocollet.
Sä tänker jag ännu, och önskar derföre, att
det Hemliga Utstottet mätte fa en Instruktion, sä
författad som Herr Direckeuren äe den
förestagit.
Herr stLZerfiorn till Splinta, L!a8, framsteg
och förbehöll pä det kraftigaste, att detta Utstött ej
mätte pä nägot sätt fä beskatta Landtbrukaren, under
hwad namn som hälst.
Herr 8pa1ckencreut2 , sjolr. Ack- Frägan om
Jnstructionens öfwerensstämmelfe med RegeringsFonnen
är redan utredd af Herr cke och
Hans Excellence Hr Grefwe von korten, sä att jag
icke dermed bör förlänga wär öfverläggning. Jag
will endast, sedan ämnet kommit till granskning, yttra
mig angående tiden och ordningen svin bör iakttagas,
för att gifwa Kongl. Maj:t underdånig upplys»
-
76 Aidderst. och Adelns protocolk.
lysning om Ridderstapets och Adelns laggranna af«
sigt. Ait densamma bör underdänigst föredragas,
derom lyckas wi alla wara ense; men skiljaktiga i
anseende till steget, som bör föregå, nemligen: om
Instructionen förut stall pröfwas- För min del fin»
ner jag, att innan grunderna till ett beslut kunna
förebringas, mäste ju bestutet wara fattat, ty i den
händelse deras mening winner bifall, som anses betänkligt
och emot Regerings-Formen stridande att utfär.
da någon Jnstruclion. da instämmer ju wart om»
dömme med Kongl. Majsts; da behöfwes ingen för»
klaring öfwer ett ämne som förfaller, och i likhet med
Kongl. Maj:ts Nädiga utlätande, lämnas utan pröfning.
Deremot om Ridderstapet och Adeln godkänner
Instructionen och dest enlighet med Lagen, dä,
men icke förr, inträffar stunden att angifwa de stäl,
hwaruppä wart beslut sig stödjer, och att underdänigst
upptäcka wär lydnad för Lagen, och wärk syftemål
att den noga efterfölja. För Ståndets räkning kan
ju ingen tanka antagas, mindre anmälas, förr än
den är utrönt och stadgad. Sätter dertill är att ge»
nom ordentlig Proposition inhämta de flestas bifall
eller afflag. Jag anhäller derföre, att Ridderstapet
och Adeln mä först fastställa sitt begrepp om lagligheten
och nödwändigheten af Instructionen, och dernäst
gifwa Kongl. Majit underdänigt bested om de
orsaker, som grundlagt wär tanka. Under Dilcourserne
har äfwen en Ledamot päyrkat förstärkning af
Ledamöter i detta Utstött. Jag bör icke dölja min
öfwertygelse om Ständets rättighet dertill. Sä wida
47 tz. af Regerings-Formen uppdrager Ständerna
den frihet att sielfwa utnämna stna Deputerade, och
att förordnande om antalet saknas, sä synes den slutsatsen
icke wara olaglig, att Riksens Ständer, som
1789, d«m 7 Zebruari. 7?
kunna säga till hwilka af sina Ledamöter de hysa
förtroende, äfwen äro otwungne att tillägga detsamma
ät flera än 12 Personer. Men enär nu de omständigheter
förete sig, ej allenast att Kongl. Majit
östat styndesamhct, utan ock att wäre respective MedStänder
redan utsedt Ledamöter; sä böra wi rätta
Ost efter Kongl. Majrts Nädiga ästundan, gä de
andra Stånden till mötes, och säledes för denna
gäng icke Åstadkomma nägot uppehäll, utan ätnöja
Osi med det antal Kongl. Majit behagat förordna;
dock Ridderstapets och Ädelns rätt förbehållen, att
framdeles wid dylikt tillfälle öfwerwäga och begagna
den i Regerings^ Formen obetagne förmän att stadga
antalet.
Herr Bergenstråle, Bullman. Detta Samhälles
föremäl kan alldrig wara annat än Konungens
ära och Fäderneslandets sjelfständighet: När den
ena lider, sä lider äfwen den andra; och det fler
när tydlig Lag ej följes. Genom förklaringar och
förtydningar hafwa wi sett ett Regeringssätt ramla.
Som 47 Z. i Regerings-Formen i mitt sinne är
gansta tydlig och jag ttricte will följa Lagen; sä förenar
jag mig i alla delar med Herr lälljataorn. I
desia krigista tider pasiar bättre att öka en Bataillon
med §0 Man, än Ledamöterna i ett Utstött.
Herr lls Briet-eck^. Ehuru mycket i detta ämne
redan wore ventilerat, utbad han sig att ännu fä
upprepa, att ingen lag kan wara rubbad, när blott
begäres, att nägra desi §. §. tagas till rättelse. 46
§. stadgar angående Bewillningar säsom Riksens
Ständers ensak.
48 §. handlar om offensiva Krig. 50 Z. om
det Riksens Ständer till uppwisande Stats-Werket;
LS Z
-
78 Ridder!?, och Adelns protocolf.
Z5 Z. om Banden. som lyder under Riksens Ständers
immediate dispvjttion. Alltsammans hörer ju Riksens
Ständer till. H var ar det nu som lagen är kränkt?
Här är ej frägan om Lagens uttydande. I
händelse den wore mörk, dä stadgar 57 H. huru förhallas
bör. Jag utbeder derföre Herr Landt-Mar«
ftalkens Proposition om bifall pä Projectet, med nu
gjorde tilläggning. Om den antages kan sedermera
hos Kongl. Maj:t anmälas om Ridderskapets och
Adelns dertill hafde skäl och lagliga anledningar samt
nitälskan för Regeringssättet.
Herr liljekorn, pettr, förde Ridderskapet och
Adeln till minnes, att detta grannlaga ärende med
atldrastörsta aktsamhet borde handteras och bad Rid»
drnkapet och Adeln konsiderera, att en Konung sagt
mar delibe atton wara emot Grundlagen. Ridderjkapct
och Aveln wunne lika lätt sitt ändamål, om
de' uppdrages Herr Landlmarskalken, att inför Kongl.
Maut anmäla wart bekymmer, och att Ridderskapets
och Adelns underdåniga aktning för Majestätet fordrar
att ej förut företaga detta ämne. För öfrigt
förklarade han för Samtiden och Esterwerlden samt
till sin egen tillsredställelse, att han ingen del tager
vm något beslut om bifall pä Projectet.
Med honom förendte sig Herr Stallmästaren
von ^ockenström, Hos Predikanten Friherre svante
ltteijonttukvust, jemte nägra flere Herrar pä
Bänkarne; men hwilka för sorls skuld ej kunde sä
noga anmärkas.
Herr pecttlin, Larl prestric. I anledning af
de flere stät, som blifwit anförde, dem han till en
del än widare utförde, utbad han sig Proposition i
confor
-
'789, den 7 Februari.
t eonformile med Projecket, samt tilläde att vm någor»
' undandroge sig deltagandet i ett sadant Beflrtt; sä
befriar densamme sig frän answaret att hafwa
följt lagen.
Herr Landtmarjkalken förmälte sig i denna kinkuga
sak ej kunna göra nägon Proposition, innan
han fäkt underrätta Kongl. Maj-.t om Ridderskapets
och Adelns tanka.
Friherre lAackleau, kutner anmärkte att man
ej kan underrätta Kongl. Maft om en tancka eller
ett Beslut, innan det blifwit Beslut.
Grefwe Ikorn, preclric. Dä af en Ledamot
föreslagits ett Project till en Instruction för det
äskade Hemliga R skottet, hwilket tillbörligen legat
pä bordet, förmodade han att deruppå såsom Lubstratg.
Almeria fä Proposition; men beklagligen har
infallit en bekymmersam incicstm genom Kongl. Maj:ts
befallning uti skriswelse, ^vis,Räd eller Billet till
Herr Landtmarjkalken, alt ej företaga detta ämne.
Han ingeck ej i fragan om Ridderskapets och Adelns
rätt att deliberera om fåken; den är nogsamt genom
sä mänga Discourser redan ädagalagd. Han hade
ej wäntat frän Thronen ett hinder i Ridderskapets
och Aoelus beslut, da det med lagen sä alldeles instämmer.
Han hoppades att Kongl. Majit Sjelf
lärer finna att wi ej annat gjordt an lqglikmatigt,
och wära tal äro den bästa tolk om wär lydnad och
aktning för lagen, war nit och tillgifvenhet för Ko«
nungen, och ömheten om wär rätt. Likasom menniska»
i hemlighet wander sig till Gud; sä hoppades
han i detta mål kunna appellera till Kongl. Majus
egna nobla sentiments, som wisserligen göra Osi
den
s» Ridderff. och Adelns protocoll
den
rätkwisa att wart göromäl ar ostyldigt och tåg.
ligt. Han biföll alldeles Herr cke krietrwk/s Pro.
ject, men ej att Herr Landtmarskalken ensam eller
ätföljd i detta Ärende uppwagtade Kongl. Maj:t;
sädant leder till för farlig Consequence för wär sjelfständighet
och war rätt.
Her* ^VLckleltlaZer, 6ustak. Da han hök
talas om bekymmer, tror han sig böra häfwa bekymret.
Det mäste upphöra när märt pästäende i
klara bokstafwen instämmer med de nämnde §. §. i
Regerings-Formen. Allt twifwelsmäl förswinner
när de i Instructionen citeras. Det ar en nödig
omständighet att iakttaga, för Kongl. Maj:ts, för
Fosterlandets och för war bestattnings-rätt. Da wi
i 12 Ledamöters hand uppdraga Riksens Ständers
rätt, böra wi se Ost söre och ej sä alldeles falla i
den swagheten att tro detta antal just wara det sä.
kraste.
Antalet lärer ofelbart wara Riksens Ständers
ensak.- fordom wörö de §o; men som detta ar enny
fräga lärer wäl för denna gängen derwid förblifwa,
dock utan prejudice för Riksens Ständers rätt, i
hwilket afseende han östade Proposition till ett beslut
om antalet, som för denna gäng mä förblifwa wid
det östade, och i öfrigt instämde till alla delar uti
hufwudfrägan med Herrar cke InetLckx och Lxalckencreutr.
Friherre ve 6eer, Larl. Denna öfwerläggning
är sä mycket bekymmersammare som anledningen
ar af en ny bcstafscnhet. Wi se att det mätte
hafwa blifvit Kongl. Main förebragt, som wore
wär öfwerläggning emot Regerings-Formen; men
inom
6. 1789, den 7 Zebruari. 8r
inom dessa murar kan ej nägot lagstridigt föressäs,
och Kongl. Maj:t kan ej wara missnöjd, att se Oss
ömma om de rättigheter han Oss lemnat: genom
Instructionen förestrifwa wi ju ej wara Deputerade
hwad de böra göra, utan endast hwad de böra
läka bli, enligt citerade §.§:ne. Säledes till exempel,
att de böra läka bli att befatta sig med beskattning,
med Banque» m. m. Och som Regerings-Formen
är basis till Projectet, och wi enligt densamma hafwa
rätt att deliberera och afgöra mälet, sä begärde
Friherre ve 6eer Proposition till bifall pä den
projccterade Instructionen.
Herr Landtmarstalken förbehöllt sig a nyo att
i detta ärende fä uppwackta Kongl. Maj;t, ej för
att inhämta Ordres, utan endast för att lemna underrättelse
om Projectet.
Herr KilsnA. Sedan Högloss. Ridderstapet och
Adeln sistledne Plenum afgjordt den saken, ajt till
de Herrar as wärk Ständ, som lomma att stkm uti
Let af Kongl. Majit Allcrnädiast östade Utstött,
lemna en siags Instruktion, som ytterligare specificc.
rar för dem de F. §., hwilka enligt RegcringsFormens
bokstassiga innehäll i synnerhet äro nödiga
att observeras, och jag dä för det myckna bullret
icke feck tillfälle utföra mitt päbegyndta tal till stut,
för jag nu säsom en justering af mina tankar, anföra
resten deraf eller huru lom delta Ridderstapcts
och Adelns beslut, hwaruti jag äfwen för min del
räknar för en skyldighet och en ära att hafwa deltagit,
endast och allenast grundar sig pä 47 tz:s eget
tydeliga och bokstassiga innehäll, samt det uttryckliga
undanlag bemälte Z. sjelf gör om Ärendernas öfwerläggande
och afsiutande under »vissa betingade hcm
K
lighetsr.
82 Ridderff. och Adelns protocoll.
lighetcr. Nemligen: i:ste Momentet af 47 §. innehäller
med klara ord, att Konungen äger med Utstottet
öfivcrlägga om de ärender som honom synas
hemliga hällas böra; men der star alldeles intet,
alt han under samma oinskränkta och pdeterminerade
hemlighet äger afsluta något, hwaruppä astren
i sig sjelf är en sä stor stillnad som emellan
ljus och mörker; ej eller följer det hwarken af praxis
eller sakens egen natur, att allt hwad man äger deliberera
om under en oinstränkt tystnad, det äger
man ock affluta om under en oinstränkt tystnad;
emedan en sä »vidsträckt tystnad ivid Arendernas
blotta öfwerläggande icke möjligen kan hafwa nägra
wädeliga följder med sig, och ofta kan wara högst
nödig, för akt desto friare och otwungnare kunna
malja eller förkasta de ämnen som fluteligen till af.
görande företagas. Men en alldeles oinstränkt tyst.
nåd äswen ivid alla möjliga Ärenders afstutande,
kunde misserligen gansta lätt och möjligen hafwa
mänga wädeliga följder med stg, hwarföre ock Regerings-Formen
i denna 47 §. gansta wisligen endast
nämner chfrverläggningcrrne, som efter Konungens
wälbehag böra hällas hemliga. Men dä
samma H. uti Momentet talar om Utskottets magt,
eller som är alldeles synonymt med rättigheten att
afsluta ärenderna, göres derwid genom det ordet
men, som alltid betecknar ett förbehåll, ett willkor,
en inskränkning, en förändring af det^ föregående;
det uttryckelig.» undantag, att alla de Ärender, som
kunna uppenbaras böra meddelas Riksens Ständers
plena, det will säga, allt det som till sin natur
är af sadan bestaffenhet, att det utan att stada det
allmänna, kan yppas; bör yppas: och får man sa,
lebes icke, utan att afwika ifrån lagens bokstaf och
klara
1789, den 7 Zebruari
-
83
klara innehåll sammanbinda eller förblanda det i första
Momentet nämnde ordet spneS böra hällas
-hemligt, som är alldeles odetermmerat, och refererar
sig endast pä öfwerläggningarne. Med ordet kunna
uppenbaras, som deremot är determinera: och
foljakieligen stridigt med det förra, samt tillika refererar
stg pä den omtalta magten eller rättigheten
as Ärendernas afstutande; ty en sadan förklaring, för»
tydning och avvikande bade ifrän tz:s mening och bokstaflig.
» innehall, saint ordens klara, men stg emelian
contradictoira och i olika fall sagda bemärkelse strider
ej al enast emot Regerings-Formens tydliga inmehäli
uti Z? Z,,som förbinder tillden bokstafweliga
meningens följande säsom det säkraste; utan skulle
tillika hafwa de ailr istadligaste och farligaste följder
med sig. Och ar det föli-akteiigen pä alla besia grunder,
samt 47 H eget klara och bokstafliga innehall,
som lag för min del, lika med Höglost. Nidderstapets
och Adelns PluralitL biföll till en sadan Instruokion
eller Warnings-Act för wära Deputerade,
att ivid allt det answar, som Regerings Formens öfwerträdande
stadgar, icke fä afwika ifrån 47 §:s tydliga
ordalydelse, att sträcka den vinstränkta och odeterminerade
hemligheten af deras göromäl, längre än
till blotta öfwerläggningarne, samt deremot hemligheten
af sjelfva bestulen, allenast sä långt som de: senare
Momentet, hwarest de Deputerades asstutade
rättighet omtalas, tydeliqen utstakar med det determinerade
Ordet kunna uppenbaras, hwilikel ostridigt
angar alla de al Hr Directeuren bHet2cU.^
uppräknade §. Z. i Regerjngs-Formen, emedan uner
förnuftigt stal gifwes, hwarföre de icke utan stada
för Riket kunna uppenbaras, och emedan de tulllika
i alla tider hort tili Plenorum, afgörande och
kunstap. S 2 Rid
-
84 kidderst. och Adelös'protokoll.
Ridderflapet och Adeln hade flere gänger under
päftäendet af denna öfwerläggning yrkat pä propo.
sition tiS bifall ä projectet, och som samma begäran
widare med häftighet förnyades; sä föreflog
Hans Excellence Herr Grefwe von kerken, att
en dubbel proposition torde uppfylla Ridderflapets
och Adelns ändamål och önskan, nemligen i sä mät»
to, att deräst Högloft. Ridderflapet och Adeln först
bifaller Herr äe krietrck^s project till Instruktion,
sedermera kunde bifallas att genom Hans Excellence
Herr Landt-Marskalken hos Kongl. Maj:t anmäla
Ridderflapets och Adelns underdäniga tillgifwenhet,
som alldrig tillätcr dem att i nägor mätto träda
desi höga rätt för nära, eller öfwerflrida wära gemensamt
beswurna Grundlagar, dem de i alla tider
wörda och lyda, och som till en tacksam efterwerld
stola föra III.s ärofulla åminnelse.
Som största delen af Högloflige Ridderflapet
och Adeln äskade propositionen pä sadant sätt inrättad,
sä gjorde Herr Landt-Marflalken följande Pro»
position:
Bifaller Högloflige Ridderflapet och Adeln Herr
äe krietieck^s Project?
Som med ett starkt flera stanger fbtnyat Ja
beswaravesi dock hördes deribland någre Nej, men
utan att votering eller contraproposition begärtes.
Hans Excellence Herr Landt-Marflalken gjorde
derefter följande Proposition:
Bifaller Ridderflapet och Adeln, att jag hoS
Kongl. Maj:t i djupaste underdånighet anmäler, att
Ridderflapets och Adelns underdäniga tanka och till,
gif
-
r?--, den 7 Februari- 85
gifwenhet alldrig nu eller framdeles kan medgifwa,
att förkränka Hans Maj:ts älskade och dyra Person,
icke eller wära befwurne Grundlagar, dem de i alla
tider wörda och lyda säsom en ewig ärestod för
61781?^ III.s ewiga beröm och tacksamma ännu»elfe?
Hwilken
Proposition pä lika sätt, som den föregäende
beswarades, och lät Hans Excellence Herr
Landt-Marflalken genast ifrän Protocollet gifwa sig
Lenna sednare Propositionen, ord ifrän ord afstrifwen.
Under loppet af denna öswerlaggning ankom en
Deputation frän Bonde-Ständet med Lxtractum
krotocollk af denna dag, angäende en underdånig
tacksägelse för den fria husbehofs-branningen, samt
anhällan om jemkning pasiande efter hwarje Landsort.
In stäem krotocoUi,
Lungencrona.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Ridder -  stapet och Adeln den 7 Februari 1789.;
S. D.(§om Ridderflapet och Adeln fant angeläget,
att de Ledamöter som komma att förordnas uti
det af Kongl. Maj:t äskade Hemliga Utflottet med
behörig Jnstruction borde förfes; sä antog och gillade
Ridderflapet och Adeln följande Project: .
i:o Att alla de mål, som i detta Utskott förekomma
och ej kraf,va en vumgangelig hemlighet,
blifwa Riksens Sländers Plena meddelte.
F 3 r:o Afl
86 Ridderft- och Adelns protokoll
2:0.
Att i,»ga sädane Mål, som enligt RegeringsrFormen
och flere thest särskildt §. tz., i synnerhet
den 46. 48, so och ZA, arv Riksens Stander
förbehällne, att af them omedelbart afflutas, mä i
detta Usstott upptagas och afgöras, halst som the
meste af them, efter förra manligheten, blifwit andre
Usko t uppdragne till utarbetande, och therifrän koma
Riksens Stander att föredragas.
Hwilket genom Utdrag af Protokollet de andra
Respective Skänden »vanligen meddelas skulle, vt
Supra
Mandagen
den 9 Februari.
Plenum klockan half ro.
^err vilstesträlo, joackim Wilholm trodde sig lnst
mmna med Höglvflige Riddcrskapeks och Adelns
åstundan, dä han hemstäldte om icke de wacksta och
»välgrundade Memorialer, som förleden Fredag uppvstes
af Herr Generalen von kstermanston. Herr
Öfversten von 6ercltmi, Herr Baron istappe och
Herr Capitaine klert^enstielm, rörande de skändeliga
smädeikrifterne, mätte med alldraförsta befordras
till tryckning, för att komma till Allmänhetens kunskap.
H vad högst skadelig »verkan dessa förderfweliga
strifter härtills gjordt, more nogsamt kunnigt och
more derföre hög tid, att menigheten upplyses ur det
mörker och »villa, hwari den pä sa listigt satt blifwit
förd, hwartill den utwäg, att'dessa sä »väl fastade
Memorialer snart utgäfmos, »ned päskrift af Riddarehus-Seereteraren,
att de blifwit uppläste och be»
wiljade till trycknig, syntes wara den mest »verkande,
sä länge det beklageliga hindret för wär tryckfrihet
1789, den 9 Zebruari. 87
an more qwar, att den berodde pä Boktryckarens
wälbehag, hwilken ofta swarar rent af, att han ej
»vill, eller ock att han ej törst; i hwilket sednare han
wäl förmodeligen hade osannt; »nen det tjenle honom
dock till ursäkt. Allmänheten »vöre alltid rättwis
och dölnde gemenligen sundt om allmänna saker, dä
den finge wara i fred och oförwillad: Men hos ost
synes pä en tid en förförisk ande hafwa uppwäckt
en hop små expoli ici, som dels af okynne och för
ro skull sprior dikter och falska ryckten, dels ock sädane
svin synas wara fystemachique och något iner innebära
; pä hwilka sednare Herr Justitia-Cancelleren
trodde sig kunna hos Höglvflige Ridderskapet och
Adeln uppgifwa ett färskt prof. Man har hört det
rycktet förås, svin wore i Finland fara för handen,
att dessa wära redlige Landsmän skulle wilsta afsöndra
sig frän Riket, och träda under Ryskt »välde;
hwilket »vi dock »ned wisthet weka icke sa är, och alt
hos dessa wära redliga Mcdbröder alldrig någon sadan
tanka uppkommit; att göra flitt ryckte sannolikt,
har man funnit för godt pä en annan kant sprida
det ryckte, att uti Skane och de frän Dannemark
wundne Provincer skulle wara anläggningar
att bringa desta Provincer under Danskt wälde.
En hederlig »nan af detta wördnadswärda samfunds
Ledamöter boende i Skäne, som alldrig der hört det
minsta sädant nämnas, fär wid sin resa upp till
Riksdagen höra i de Residencet närmare Landsorter,
att flikt ryckte, äfiven i hederliga sällskap blifwit
vmtalt, trodde sig derföre pligtig, att sädant genom
en offentlig declaration i allmänna papperen
»vid hitkomsten »vederlägga, den han äfwen haft den
godheten »visa »vig, författad uti sanningens och fri.
helens rena tungomål; men dä han wille den ingif
F
4 wa
83 Ridderff- och Adelns protocoll.
wa att tryckas i Dagbladet Stockholms-Posten, wägrade
Dok^ryckaren platt att det emottaga.
Häraf lunde en hwar dömma hwad gagn Bokp-ffsm
g^rde, i det stick den nu är, dä de ohygglig
-ste swöoetter och osanningar, som wanhcdra Nationen
och 'ideh-oarfinet. hoptals fä tryckas, men intet
stm drager täckclset af desia osannings - spöken.
Justiiiä-Can-elteren föröehöllt sig, dr det ämnet om
T r ckrioeten tö'-ekomme, att närmare deröfwer fä
yttra sina tankar: kunde dock ej underläta harwid
nu erindra, huruledes, dä wid sednaste Riksdag den
saken förewar, den enda Ledamoten, som olaiderade
för oe in,'kränkningar, hwacunder Tryckfriheten nu
ctt, brukade till Argument, som ses pagina 8? uti
Ridderstapcts och Adelns Prylocoller, att genom Lesia
inskränkningar skulle de misibruk förekcnunas, att
utströ beskyllningar och misstankar, atf en anonyme
stall aga frihet påbörda antingen hela Stater, eller
särskildta Personer tillmäle», hwilka e, kunna bewisas,
men wäl stada lstdc den Ä^edborgaren som an,
tastas, och den som läser ulan kännedom, samt dymedelst
förledas kill falsk r omddmmen. Huru nu
detta just twertemot inträffa wore för allas ögon.
Sadant more kraften af sanning och rätt: de mäste
dock segra och en gäng framblänka i fullan dag: dä
man strider emot en riklig sak, blifwa oförtänkt de
stal man brukar, wapen i sanningens pand. Herr
Imlljestrktte henistätite widare, om något nu hindrade,
att stre walet till Ledamöter uti Stats Utskottet
kunde för sig gä, och hos Kongs. Ma,tt »mderdänig
anhällan göras om befallning till wederbörande,
om de handlingars och upplysningars hällande i veredskap,
som för delta Utstött blifwa nödiga.
Hans
1789, den 9 Zebruar!. 89
Hans Excellence Grefwe v. kerken trodde att
Let wore bast, att Ridderstapet och Adeln enligt Let
redan tagna beflutet lätt trycka P otocollerne in cxtenlo,
utan att wista delar eller allegater deraf särskilt
utgäfwes; ty följden kunoe ettest blifwa att P 0-  tocollen blefwe mindre trgäuige och Ridderstapers
och Adelns ändamål ,ä medelst manqueradt.
Herr LillberZ önskade att Munorialer särstilt
mätte tryckas, emedan det kunde hända såsom wid
sista Riksdag, dä Protoeollen äfwen trycktes, men
Memorialerne deruti ej innebegrevos.
Herr cke kHetrwIc^, Lias, understödde att de,
som behagade, mätte läta trycka sina Memorialer och
Dictamina, emedan de dä alltid förr an Prolocollen
af trycket utkommo och säledes desto förr spridde
ljus.
Herr von Germansson utbad sig att först och
innan desi dsttamen trycktes, fä justera en eller annan
uppgift, den han nu äfwen nämnde och sedermera
i sitt Dictamcn rackade.
Herr ^.IrnteU, lorents keter. Önskade att
Dictamina mätte särskilt tryckas. Protocollerue kunde
kanske komma att kosta ra L 15 daler, det wore
ej hwars mans höfwa, men nägra styfwer för ett
eller annat Memorial kunde något hwar kosta pä
sig, och derigenom blefwe kundjkap och upplysning
allmännare.
Uopä gjord proposition af Hew Landtmarskalken
biföll Ridderstapet och Aoeln, att de ingifne Dicta.
mina stulle fä tryckas.
Anmältes och emottogs en Deputation ifra»
W lloflige Borgare Sondek, som androg:
F5 r:o Alt
90 Ridderst. och Adelius protocoll.
r:o Alt Borgare» Ståndet utsedt Ledamöter
litt det Hemliga Utskottet samt funnit det de ej behöfde
annan Jnstruction än Regerings-Formen af
1772 samt i synnerhet desi 47 §.
2:0 Att Borgare-Ständet beflutit hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhälla, att fä aflägga en
underdänig tacksägelse till Hans Kongl. Höghet Hertig
Läkl..
z:o Att Ständet för sina Deputerade i Banco
Utskottet gillat den förra Riksdagen följde Jnstructionen.
4:0 Instämt med Bonde-Ständet uti en underdänig
tacksägelses anläggande för fri husbchossbränning
i det som häruti kan wara pasiande till
Borgare-Ständet.
Hans Excellence Herr Grefwe von korton päminte
att det i sista Pleno ragne beflutet om gillandet
af projectct till en Jnstruction,för de Deputerade
i det Hemliga Utskottet borde de andra Ständen
meddelas.
Uppä Herr Landtmarskalkens äskande att fä höra
Protokollet, uppläste Riddarhus-Secreiergren flutet
af det förledne Plenidag hällne Prokocoll eller den
delen deraf ifrän Herr LilanZs yttrande och till flut;
hwarwid ingen anmärkning gjordes.
Hans Excellence Herr Landtmarskalken berätta,
de, att han till Hans Kongl. Maj:t framburit den
af Ridderskapet och Adeln beflutnc complimentcn; men
att Hans Maj:t deruppä ingen ting behagat swara.
Hans Excellence Herr Landtmarskalken förbehöll sig
widare att anslag mätte göras till i eftermiddag kl.
4 för
1789, den 9 Zebruari»
yr
4 för Electorerne att wälja Ledamöter till detHemliga
U skottet.
Friherre Oe 6oor, Larl. Den anständigheten
satt Hans Kongl. Main e. behagat lemnanägotsivar,
I lärer ej hindra att ju en Demitation sist de andra
,? Ständen kan afgä angående Juflruclionen.
Herr Kotonlvvist, klans ^uZust, begynte att
uppläsa ett Dictamen angäende- den i förra Pleno
förehafde saken: m,n som en stor del af Rldderskapet
och Adeln ropade att saken war afgjord, fä fick
Herr kotenrrvist icke ljud, Utan oroligheten ibland
Högloflige Rtdderskapet och Adeln tvarade en god
stund.
Hans Excellence Grefwe v. werlen. Det har i
alla tider warit ansedt som ett rättesnöre, att eho
som helst af R-dderskapets och Adelns Ledamöter fär
andraga sine tankar till Protokollet pä egit answar;
man kunde ännu ej sä noga känna hwad meningen
kunde wara. Ridderskapek och Adeln har alltid sielfwe
warit domare om någon qwäljer ett tagit beslut.
När detta Dictamen blifwit uppläst tage wi det i
särskildt öfwerwägande och antingen lägge det pä
bordet eller ock strart säga hwad derwid är tillgörande.
Hans Excellence hemstäldte derföre om icke
Rioderskapet och Adeln med tälamod täcktes afhöra
Herr flotent^vist.
Hwarefter Herr kotentvvist fick ljud att uppläsa
flit Diclamen sä lydande:
Till undwikande af den obehagliga förebräelse
antingen nu eller i framtiden, att hafwa tagit del
i de fleste Högloflige Ridderskapets och Adelns den
7 i denna mänad fattade beslut, att twertemot Hans
Kongl.
-2 Lidderss. och Adelns protocoll
Kongl.
Majus till Hans Excellence Herr Grefwe»
och Landtmacstalken aflätne nådiga striswrlfe och förbnd,
utfärda särskilt Jnstruction för RidderstapetS
och Adelns Deputerade i det af Hans Kongl. Majit
Nädigst äskade Utskott, och för att icke hafwa wällat
de wädeliga följder, detta Högloft. Ridderjkapets
och Adelns besynnerliga steg, kunde för dem sielfwe
eller deras efterkommande medföra, tror jag mig ej
wara mindre berättigad, an af en grannlaga under,
sätlig pligt, skild frän alla laga driffjedrar, bunden
af den dyraste cd, och styrd af den werkeliza äran,
i wigtigaste afseende skyldig, att inför Eders Excel,
lence och Högloft. Ridderskapet och Adeln uttryckeligen
förklara, det jag undertecknad ingalunda under,
stödt, utan pä efterföljande skäl, emotsagt den af
pluraliteren beslutade Jnstruction för Högloft. Ridderstapets
och Aoelns Deputerade i Utskottet. Enar
47 §. af Kongl. Majus och Riksens Ständers
fastställde samt heligt beswurne oryggliga Grundlag
och Regerings - Form af den 21 Augusti 1772, ej
med twetvdiga ordalag, utan klart och uttryckeligen
stadgar, att Riksens Ständer äga' magt utnämna
dem, som stola sitta i de Utstött, med hwilka Kongl.
Maj:t will öfwcrlagga om de arender, som honom
synas hemliga hällas böra, och att de personer äro
alldeles uppdragne alla de rättigheter, som Riksens
Ständer Sjelfwe innchafwa, och denna mest förbin,
Leliga lag följakteligen pä det nogaste utsätter grän»
sen för Ständernas wahlsrihet och Hans Kongl.
Majus enstildta magt till pröfningcn af sielfwa mä.
len, hwilka fordra tystlåtenhet, och för Utskottets Ledamöters
rättigheter, samt Regerings-Formens 57
tz. lika uttryckeligen förbinder till samma Lags bok»
stafiiga efterlefnad, om också något otydeligt deruti
finnas
/
1789, den 9 Zebruari. 93
finnas skulle, intill dest Kongl. Majt och Riksens
Ständer, pä sätt Regerings-Formens Z9 och 4<o §.
§. bjuda, förenas kunna; men hwilken senare händelse
icke wid förberörde mäl inträffadt; sä har ef»
ter min oförgripeliga kanka, Högloft. Ridderskapet
och Adeln, hwarken ägt orsak eller grund af Rezerings-Formen
till den särskildta Jnstruction, som för
Ridderjkapets och Adelns Deputerade i Utskottet,
enligt de flestas Stämmor blifwit beslutad att utfärdas.
Men det är ännu ömtaligare, och efter
mitt undersätliga begrepp i wigtigare afseende felat,
att Högloft. Ridderskapet och Adeln, emot Kongl.
Majus Nådiga Skrifwelfe och förbud till HanS
Excellence Herr Grefwen och Ladtmarstalken, wägat
fortfara med öfwerlaggningen, samt äfwen ingä i
hukwudsakiigt afgörande om den af Herr Directeur
äe krietrcky projecterade Jnstructionen, innan Riddcrstapet
och Adeln gifwit Hans Kongl. Majit tillkänna
deras tänkesätts, i detta mäl, förmenta öfwerensstämmelse
med Regerings - Formen , och innan
Hans Kongl. MajU derefter i näder täckts af Desi
ytterligare »välbehag, lemna Ridderskapet och Adeln,
lill underdänig efterrättelse del.
Flere stal och reflexioner wore att tillägga!
men jag anser min underdäniga och i lag helgade
pligt ste tillfyllest, att desia tankar, dem jag för sorl
och öfwerljudande röster, den 7 i denna manad, ej
kunde Eders Excellence Herr Grefwen och Landt»
marskalken meddela, warda i Ridderjkapets och Adelns
Protocoll, till framtida säkerhet, ord ifrän ord
antecknade, hwilket jag ödmjukt mig utbeder.
Ridderskapet och Adeln yttrade sä wäl under
läsningen, som i synnerhet efteråt mycken otålighet
och
94 Hadders? och AdelnS iprstocoll
och
oro samt begärdte Herr kolemavist8 Dictamen
pä bordet.
Grefwe kilobin^ anmärkte att IUdderskapet och
Adeln annu ej more komne till den förnedringSgrad,
att de kunde käla se Desi besiut sä qwaldes
och singe namn att wara besynnerligt.
Herr Dalma, kelar. En Ledamot ager ej rättighet,
att esterät göra reservation emot ett besiut;
den hade hördt honom till förra Plenum, och hade
dä bordt läggas till Protocollek; men nu ager han
dertill ingen rätt.
Friherre Ueuterlaolm, Lutias, förenade sig med
Herr Dalina.
Hr 6a krietLclvzc. Om den Ledamoten, forn wäckt
frägan hade inkommit sista Plenum med-sitt Diktamen;
sä hade derwid icke warit att påminna; men
sedan beslutet blifwit taget, sär ingen kränka detsamma.
Han Protesterade derföre, akt ett sädant
Dictamen mätte fä läggas till Protocollet, och pä,
stod att det såsom stötande mätte remitteras till Riddarhus.
Utskottet.
Ridderskapet och Adeln tycktes nog allmänt
häruti instämma; men derpä följde ei nägon Proposition,
ifrän Hans Ercellence Herr Landtmarskalken.
Herr I.e^onankar frägade, om det singe talas
i saken, sedan den blifwit lagd pä bordet.
Som ätskillige Herrar pä bänkarne talte
pä en gäng, och åtskilligt sorl uppkommit, anförde
r
Hans
1789, den 9 Februari.
95
Hans Excellens Herr Grefwe von kerken att
han wördade Herr Landtmarjkalkens respectable tänkesätt
och de sentiments, som alltid drifwa honom
att bibehälla hwar och en wid sin rätt^: Herr Landtniarskalkens
wore den, att befordra Ärenderna till
afgörande; dertill hörde att ett ämne afgjordes i
sender, och ej särskilta mäl uti hwarannan blandades.
8ubstrata materia wore nu att Uppläsa den
författade Expeditionen till de andra Ständen, ock
att den mä afgä; hwarföre Hans Excellence yrkade
uppläsandet af Lxtractum krotocolli.
Hans Excellens Herr Landtmarskalken pämiute,
att dä han begärdte fä wanda sig till Kongl. Maj:t
innan besiut toges, sä blef honom swarat, att dä intet
annat kunde berättas, än Herr 6e krietrck^s
enskilta tankar; Han hade derföre gjort Propositionen
för att utröna Ridderskapets och Adelns tankar,
och uppläste samt kemnade till Protocollet esterskrifne
egcnhändiga ord.
"Jag har ej i sista Pleno gjort nägon annan
"wcrkande Proposition, an de ord som jag pä Rjd"derskapets
och Adelns wägnar stulle säga ät Hans
"Majit. Mänga Discourser förehades, men sedan
"jag undfätt Hans Maj.-ts Bref, kunde jag ej gö"ra
nägon werkande proposition deremot och emot
"min Ed, som förbinder mig att styrka allan Ko"nungsligan
rätt, sä wäl som Ridderskapets och
"Adelns."
Friherre 6e Leer, Larl. Utbad sig att fä weta
skilnaden emellan en werkande och icke werkande
Proposition, samt om Herr Landtmarskalken ansäge
en proposition till bifall icke werkande. Propositionen
hade
96 Aidderss. och ÄdelnS protokoll
hade
genom ett starkt och synligt ägande stor Plurai
litet äf Ja blifwit bifallen och werkande, och antingen
worö^ begge Prooositionerna bifallna eller ingendera,
emedan den sednare war en följd af den förra.
Friherre 6e 6eer begärdte att Herr Landlmarstallen
ej widare wille lilläta att tala i en bifallen,
sak. Hwad skulle Ridderstapet och Adeln betyda eller
blifwa werkande, om ett tagit bestut kunde upprisivas?
följden kunde blifwa att en afgjord fak kun,
de kullkastas genom utlätelsen fran Ordföranden, att
Propositionen ej wore werkfam.
Herr leijonanker utbad sig fä ett Cathegv,
ristt sivar om tet war en justering nar den sista delen
af Protocollet b!ef uppläst, och som derpå siva»
kades Ja, uttal sig Herr IHjonanKar, dä är det
afgjordt
Härefter
uppkom äter ett sorl, hwarunder hördes
twenne röster som nämnde ordet votering.
Sedan lystnad wunniks upplästes det författade
Lxtrnctum ?rotocolli, som uppå gjord Proposition
af Herr Laudtmarstalken gillades.
Herr liljekorn, hade långt för detta
anmält sig att tala och flere gänger warit i begrepp
att begynna, men blifwit förmenad, och af stoijande
hindry: Han yrkade än widare sin rätt, men afbröts
immerfort deraf, att Ridderstapet, och Adeln
yrkade pä Deputationens afsändande.
Hans Excellence, Herr Grefwe von korten, som
omsider fick ljud, anförde, att han för en stund sedan
tagit sig den friheten att föreställa om ordning in»
nom Riddarehuset. Hans Excellence kunde wittna
att Herr Ittlheliorn. warit en af de första som anmält
-
7. »789, den 9 Februari- 9?
mätt sig att tala; dä han det pastär, wore det hans
rätt, som ej kan sattas i fräga; han begärdte derföre
att fa höra Herr liljekorn innan Deputationen
afsändes, och förbehöllt sig att i närmare öfwerwägande
fä taga den decimation Herr Landmiarstalken
behagat göra, hwilket blefwe en gansta öm deliberation.
Hans Excellence Herr Landt Marskalken förskaffade
ändteligen Herr liljekorn ljud, genom det
löfte att Deputationen sedermera kunde fa afgä.
Herr liljekorn, kekr yttrade sig:
Da jag snart i 32 ar bewistat de Samfund
inom detta rum, som wära Riksmöten föranlätit,
tillstär jag, att jag alldrig begardt säga min mening
utan den djupaste wördnad för Höglofl. Ridderstapet
och Adeln; fädant stall jag afwen i all min tid iakttaga.
Det kan ej annat an ömma mig, att sä mänga
misiunnat mig, att fä säga min mening och ätnjuta
den rätt mina Förfäder mig och sig tillwunnit ge»
nom dygd och mandom, och den jag oförkränkt till
mina efterkommande hoppas öfwerlemna. Jag beder
Herrarne täckes hedanefter ej lindra mig eller
andra att tala till Protocollet. Gä ni frän lag,
äro wi skyldige till lagbrott; meu twerom när lag
följer den, kan jag ej hindras af äf.ven sä wänga
tungor, som bet gifwas takpannor bär i Staden. Wi
äro hitkomne att i lugn öfwerlägga; hwart tager
det wägen utan ordning? Allt stannar ju i willerwalla.
För öfrigt stall jag ej missbruka RidderstapetS
och Arelns tälamod, utan hastigt och korrt säga mi»
G na
v 8 Ridderst. och Adelns protocoll.
na tankar till Pcotocollet. Ingen ting kan wända
mig ifrän hwad en ärlig, hederlig och honett Man
ägnar. Jag ar olycklig i det jag torde tanka emot
de flesta har församlade, men lycklg nog deri, att
jag ej begär något jordiskt, jag har tillräckligt deraf;
Således kan intet interesie förmå mig att wika
ifrän Lag.
Jag tog mig den dristigheten förleden Lördag
alt yttra och yttrar annu min okunnighet om beslutet.
Jag frägade och blef swarad, akt Propositionen
blifwii beswarad med Ja. Mina öron wittnade Ja
och Nej- Jag kanner skyldigheten att ej kränka
ett beslut.
Efterlåtenhet deruti kan pardoneras en Jdeot,
men icke mig. Jag reserverar derföre list Protocolfet,
att jag häruti ingen del tager, och att jag ej bifallit
för Hemliga Utskottet annan Jnstruction, an
den Regermgs-Formen förelägger; de behöfwa ej an.
nan. Jag förklarar således att jag ingen del kan
taga uti Lxtracto krotocolli, när jag afsagt mig
den i hufwudsaken."
Med Herr Istlholrorn förente sig Friherre 8vantL
I^eijorchukvust, jenne flere Herrar pä bänkarne,
som nu framkomma till bordet, och dem Hans Excellcnce
Herr Landt-Marbacken tillstadde, att pä ett
särskilt blad blifwa upptecknade.
Hans Excellence Hr Grefwe von korton. Sedan
Herr killjestorn nu fatt utluta sig lärer intet
hinder wara i wägen för wär Deputation, att med
kxtractum krolocolli till de andra Sländen afgä.
Wi kunna ej ätffihas pä annat satt «n genom
ordning.
Hans
1789, den 9 Zebruari. 99
Hans Excellence Herr Landt-Marskalken utlät
sig:
Ridderskap^ och Adeln lära päminna sig, att
jag ej anser fåken såsom afgöra.
Sedan den oro som härigenom hos Ridderskapet
och Adeln uppkom, något saktat sig, yttrade sig,
Hans Excellence Herr Grefwe von korsön.
Sedan Herr Landt-Marskalken gjordt denna förklaring,
att han ej anser saken för afgjord; kwingas jag
att fräga, pä hwad lagsens rum han sädant stödjer
och en sädan deklaration kan antagas? Herr LandtMarffalken
äger rätt till Präsioium hos Ridderfka,
per och Adeln, akt föredraga Ärcnderna, att kalla
Plenum, och befordra Ärenderna litt flut; enligt Riksdags-
och Riddarehus-Ordningarne m. m.; men har
ingenstädes rätt att sedan en Proposition blifwit
gjord och bifallen, hafwr nägon reksrvati'8 Klentalis
sig förbehällen; att en sadan kan äga kraft och »verkan,
kan hwarken nu eller framdeles erkännas Ridderskapet
och Adttn som är, enligt Regerings För.
men, ett lagbundet och sjelfständigt Sttand, äger rätt
att taga sitt beslut och gifwa det wigt. Den nu
pästädde rättigheten har Hans Kongl. Mank, enligt
Regerings Formen, icke e:»s tillagt sig Sjelf, ruan
förbehällit att dermed förfara ester Regerings Formen
uti §Zne zs och 42.
Ingen Befallning, intet EoMmando kan häruti
paläggas Ridderskapet och Adeln,, när saken är afgjord
bör beflutet werkställas. Gud läte alldrig den
tid komma när annorlunda kan hända. Med all
den wänskap och tillgifwenhet jag för Herr Landt
G
s Mar
-
loo Lidderst. och Adelns prstocoll»
Marvatten äger, och med att aglning för desi
Embete och rvärdighet, tilläker alldrig jag etter Ridderstapet
och Adeln, att Desi Ordförande kan säga
sig anse en afgjord och bifallen sak för oafgjord.
Sädant kan ej antagas: det blifwer af för stor
wigt. Till en Riksdag skulle dä ej behöfwas mer
ön 4 Talemän. Deputativncn till de andra StänVen
uppropades derefter och asgeck under anförande
af Grefwe 6?IIeuborx, fenning gottan, som af
Herr Landtmarstalkens hand emottog de färdigt strifne
LxtrsctL krcrtocolli.
Friherre ve Oeer, earl. Det wore alltför
obehagligt om denna dagens Lfwerläggning verbotim
i Protoevllet infördes, och sedan genom trycket
blefwe allmän: han hemställde derföre om ej Hans
Excellence Herr Landtmarstalken wille wara sä gracieux
och till Ridderskapets och Adelns satisfaclion
förklara, att desi mening ej warit sädan som den
blifwit fattad, dä en skyldig wördnad för Hans Excellence
föranläto att utur Protoevllet uteflula förloppet.
Friherre keuterbolm, 6ukak som
med en Deputation warit hos de andra Standen,
för att öfwerlemna Ridderstapets och Adelns Lxtrrctum
krotocolli angående kringlöpande Smädestrifter,
äterkom och berättade, att samtelige de respective
Ständen bedt honom tillbakaföra deras försäkran
om »vänskap, tillgiiwenhet och förtroende för
HSglofl. Ridderstapet och Adeln samt lofwat swar.
Friherre keuterkolm förmälte, att han anfäge sig
lycklig, om han i de Tal till de respective Ständen,
hwarmed han beledsagadt sitt ärende, fattat Ridderstapets
och Adeln- rälta mening; de torde wäl wara
-
1789, den y Zebruari.
rsr
ra nägot widlöftige, men han hade trodt sig bereda
en outplänlig fläck pä sig sjelf, om han i. detta ämne
lemnat nägot osagdt. Pä Höglofl. RidverstapekS
och Adelns begäran uppläste Friherre keuterkolm
besia Tal, uti hwilka Ridderstapet och Adeln igenkände
samma styrka och samma höjd i tankesätt, som
tillförene tillwunnit Friherre keulsrkolm desi fullkomliga
aktning och förtroende:
Ridderstapet och Adeln har uppdragit Otz sina
Deputerade, att om desi första öfwerläggnings-änme
wid denna Riksdag det dit.) Ständet »vänligen underrätta.
Ett ämne hwilket ej mindre i anseende
till dem det rörer, än desi gansta nära sammanhang
med allmänna säkerhetens, LagenS och sjelfva frihetens
upprätthållande »visserligen förtjent det framsta
rummet i Ridderskapets och AvelnS omtanka.
Det kan nu mera icke wara någon inom Swe«
riges och föga inom Europas gränsor obekant, huru
stäudeligen, oförsynt och opätalt, de sanningslösaste
och förklenligaste rpckten och tillwitelser, af nedrige
namnlöse Författare denna tiden blifwit Ridderstapet
och Aoeln, Kongl. Majrts tappra och redelig» Krigsmagt,
samt hela Embetsmanna-Eorpfen gjorda. Till
Tidehwarfwets och wära Präsiars ewiga blygd, haf,
va besia misifoster ohämmade, nästan ifrän alla orter
öfwerswämmat Landet. Ridderstapet och Adelu
som pä ena sidan med billigt förakt hitintills stillatigande
ästädat deffe uste och wanmägtiga försök,
att fläcka ett Stånds rättmätiga anseende, hwars
odödeliga ära, förwarad i Rikets och Werldens häfder,
icke förr än med sjelfva det Swensta namnet
lärer kunna utplänas eller förswinna: har likwäl uppå
den andr» trodt sig wara sanningen,! sig sielfwe,
G g sine
rs2 Riddersk- och Adelns protocoll
sine
fräuwarande Medorööer, Samtid och Efterkommande
skyldige, akt nyttja tillfältet af detta Allmänna
Riksmöte, att inför hela werldens ögon uppdaga
deste i mörkret dolde Pffquillanters grundlöfa uppgifter
och owärdige försåt, samt dem derjemte till
ktt sä wälförtjcnt laga straff befordra, som emot mistgerningens
grofhet, Nidderstapcts och Adelns samt
hesa Swensta Folkets förolämpade ära och anseende
kan finnas swarande. Ridderstapet och Adeln erkänner
harwid med listigaste tacksamhet emot Försynen
och fäfoin ett förnyadt prof af Desi styddande
Nåd och omvårdnad, det alla de för Fäderneslandet
swärare följder af deste sä ymnogt utsädde oenighetsfrön,
allt intill denna stunden, genom sagtmodighet
och inbördes förtroende lyckeligen kunnat förekommas
och undwikas; »nen Ridderstapet och Adeln stulle
tro fig i finfwa märket hafwa felat, deräst de längre
dröjde, att dristigt achraga öst täckelse, hwarunder
deste fege, namnlöse Fmikörare af ben Allmän»
na ron sig hitintills döljt. U iver den kännbara och
tryckande belägenhet, hwarurr detta oförmodade krig
ost alla försatt, kunde »val för ett ögnablick ett godt
och lättrogit folk af fa listigt uppdiftade Berättelser
förwillas, men denna willa stulle nödwändigt snart
stmgras, tjusningen småningom förswinna och san»
ningen änteligen segrande ätertaga sin rätt hos wärdige
Medborgare, hwilka alldrig kunna mistkanna
den ära, som ifrän lftestenkns utgjort deras Landsmäns
mevftdde stämpel. Och hwad agming borde
wi wal mera wanka as Utlänningen, hwad omdöme
af Efterwerlden, hwad åminnelse af wära efterkom»
mande: Om, enligt deste äreständares owärdige uppgifter,
ibland hela Swea Rikes Adel och Krigsmagt
blott funnits twenne redlige Medborgare? — om
feghet
1789, den 9 Februari- r<-z
feghet och trolöshet pä en gäng fatt ombyta och intaga
alla de andras sinnen? Ridderstapet och Adeln
som ännu i denna stunden är, hwad den i alla tider
warit, anser sig wisterligen icke behöfwa nedstiga till
någon »vederläggning af en fä synbar ondska; äfwen»
som Riode? skåpet och Adeln, deräst hos dem märkeligen
funnits nägon, försörd ända intill glömsta af
sig fstlf, sin pligt och sin trohet, ingalunda mera erkänner
en sädan Affällinge Sitt Stand tillhörig,
utan öfwerlemnar willigt ät Lagens stränghet, att
honom dömma, att brottet i hela dest widd och sammanhang
uppdaga, och ät Rättvisan, att den 0-  styloige isrän owärdige, förklenande misttankar befria.
Ridderstapet och Adeln, som uppä segrande wapen,
färgade i Deras och Rikets fienders blod, till
högsta spetsen af ära och odödlighet upplyftadt Swensta
namnet, som i alla tider med lagrar prydt de
stjöldar, hwarmed de tappert och willigt »väpnat sig
till ett kärt Fosterlands förswar, hafwa äfwen ansett
sin första omsorg »värdigt, att ifrän sädane fläckar
söka freda detta älstave namn, hwilka eljest e»
wigt stulle fördunkla dest urgamla glants och rättmätigt
förwärfwade anseende. Ridderstapet och Adeln
har till den andan beflutit, att genom en striftelig
Adrest hos Hans Kongl. Maj:t i underdänighet
anställa: det deste stamlöse Författare, ej mindre
än de Boktryckare dem burädt mätte ofördröjligen
af »vederbörande Embetsmän blifwa lagligen uppsök,
te och tilltalte, samt cxemplariter straffade, hwarjemte
Ridderstapet och Adeln af det lysande hägn och beskydd
hwarmed Kongs. Maj:t i Näder, lofwat alltid
wittja Dest Ridderskap och Adel omfatta, utaf Dest
höga rätkwifa sig underdänigst utbeder: det en tryckt
G 4 Pub»
r«4 Aiddersk sch Adelns prstocoll.
Publikation under Kongl. Maj:is höga namn i detta
amne genast öfwer hela Riket mä Mfärdas till
Sanningens uppdagande, Ostulldens rätts irdigande
vch de Ogärningsmäns upptäckande, hwilka sa för.
fäteligen, med störande af det Allmänna lugnet, mä.
gat kränka Kongl. Maj:ts och Nationens samfälta
höghet.
Nkidderstapet och Adeln, som alltid med nöje
hoS sine Respective Mcd-Ständer igenfunnit den
grundade böjelse til! inbördes enighet och förtroende,
lhwilken Ridderstapet och Adeln stadse sä sorgfälligt
sökt underhälla, har också wid detta tillfälle
trott sig böra till deras go^estnnande öfwcrlemna
vm de likaledes uti detta Rioderstapets och ALelns
lagné beslut wilja instämma för att sedan
med dem samfält, denna Swensta Folket sä wärdig»
anhällan, hos Kongl. Ma,:t i underdånighet
frambära och hwar öfwer Ridderskap^ och Adeln
utbeder sig det (lie-) Sianvets benägna yttrande.
Huru gansta nara allas wärl gemensamma wäl
äfwen uti denna del är förenat, lärer förmodeligen
icke undfalla det dit.) Ständets uppmärksamhet, da
rvi alle äro Swenste män vch en obefläckad ära ett
godt namn och ryckte allas wär yppersta statt. Wanlottade
i Rikedomar och förmögenhet en dt andra
Folkslag, hafwa wi likwäl alldrig warit det i Ara
och Tapperhet. Detta dyrbara ars hafwa wi n ed
wäre stridbare förfäders asta emottagit, detsamma
Lligger ost äfwen att en dag lika rent, lika cstj rat
till wäre Efterkommande öfwerlemna. Tänkte wi
annorlunda more wi wisierligen owärdiae, akt mera
kallas Swenste. En ewig blygd stuve dä åtfölja
r?89, den 9 Zebruari. !«5
märt minne och förbannelsen hwitå öfwer wära grafwar.
Här är ett helt Ständ, en hel Armee förolämpad.
En Armee uppfylld af redelige och tappre
Krigsmän, hwilka ännu alldrig bäfwat ivid åsyn af
någon fara, alldrig wanjlagtat frän sine fäders
ära vch trohet och hwilka, under det de ädelmodigt
uppoffra allt för Fosterlande s och sine Medborgares
säkerhet och förswar, af dem med stal fordra, det de.
ras goda namn och ryckte, emot dolde och nedriga
äreskändare, mätte wara fredadt och styddädt. Det
är nästan den enda belöning, hwarsöre de, med uthärdande
af alla Krigets beswärligheter under ett sa
oblidt Luftstreck strida ör hwilken de hälla lif och
blod färdige, att vä första wink spillas vch offras.
Frä maar inde till Rikeks warn emot en mägtig stende'
förwänta de sig billigt af deras hemmavarande
M dbröder denna rättwija, och hwem af ost alla är
det wäl desiutom, stm icke i denna sak äger en
vstylvigt svärtao Wän. en Bror eller Slägtinge,
att rättfärdiga och hämna ").
G 5 Den
") Till Bonde-Ständer gjordes denna särskildta
tilläggning:
hederwärda Bonde - Ständer lärer derjemte i
synnerhet inse, huru HMwudsakcligen dest egen walford
härunder beror, dä den bcrömliga ärelystnad,
hwilken e llt intill denna stunden gjort seras händige
Löner lika willige till Foster,ordens förswar som till
dest od.ande, nödwändigl i gruud skulle qwäfivas och
omsider alldeles förswinna, dcräst äran, en Krigsmans
största och erida belöning, sä lösligen kunde spillas
och förklenas, — Snart skulle i hela Landet ingen
ar ! mera finnas, son, wille läna sig till ett sä äfwen.
tyrligt .ch tacklöst Wärf och ingen Lega blifwa nog
dryg för de fege Soldater, dem man äntcligen kunde
hinna öfwenala, att sig dertill sälja.
lov Arddorsk. och Adclnö protocoll.
Den hos Ridderstapet och Adeln i detta amne
författade Expedition fär jag stuteligen den aran
dit.) Ständet meddela, i hmars manliga manskap
Ridderskapet och Adeln för öfrigt sig innesluter.
Hans Excellence Herr Landtmarskalken anför,
de, ack Ridderskapet och Adeln i dag lära hafwa
tagit hans ord i annan mening, an han dem ämnat
, emedan ingen med mera ifwer an nu och
alltid wille förswara Ridderskapets och Adeln rättigheter.
Friherre ve Leer föreslog om icke Ridderstam
pet och Adeln wille komma öfwerens, att sedan Hans
Excellence Landtmarskalk^ nu för Ridderskapet och
Adeln förklarat sin tanka, hela deliberationen öfwer
Herr Landt-Marskalkens utlätande utur Protokollet
förswunne.
Denna föreställning tycktes wäl winna till en
stor del Ridderskapets och Adelns bifall, men der.
pä följde ej nägon Proposition frän Herr Landtmarstalken.
En Deputation ifrän Högwördige Preste-Ständet
under anförande af Herr Biskoppen Wallgvist
ankom under pästäende Session och anmälte att.
Preste-Ständet för Banco-Deputerade fastställt den
förra Riksdagen följde Banco» Jnstructionen, samt
att Preste-Siandet med ett af sine Med »Ständ instämt,
att utmärka sig Kongl. Maj:ts Nädiga tillständ,
att hos Hans Kongl. Höghet Hertig
fä aflägga en underdänig tacksägelse för striden han
wunnit och Flottans hemförande.
Grefwe
1789, den 9 Februari
-
107
Grefwe L^llenKorZ äterkom med Deputalio»
nen och berätiaoe, att de andre Sländön warit
äistilde.
Ridderskapet och Adeln skildes ät.
In stäom krotocolli,
LuuAsNLrona.
Tisdagen den 10 Februari.
Plenum klockan 9.
Upplästes den Instruktion, som wid de 2:11c sistförflutne
Riksdagar warit till efterlefnad för BancoUtskottet
nyttjad, hwitten, uppä gjord Proposition
af Ordföranden under Herr Landtmarskatkens fränwaro,
Hans Excellence Herr Grefwe krake, äfwen
till rättesnöre för Banco-Utskottet under nu pästäende
Riksdag faststäldes.
Friherre 6e 6eer, Oarl, ästundade att detta
Ridderskapets och Adelns beslut mätte communiceras
med de öfrige respective Ständen, hwilka redan an.
tagit denna Instruktion och sädant Ridderskapet och
Adeln tillkännagifwit; och söreflog Herr Baron att
anmälan härom kunde framföras af samma Deputation,
som skulle afga med Ridderskapets och Adelns
beslut och kxtractum protocolli vin Jnstructivn för
Hemliga Ulstotket; hwilket bifölls.
Derefter uppbröts Herrar Electorernes WalListor
öfwer Banco - Utstottets Ledamöter, hwilka
moro följande;
usta Classen.
Grefwe krako. En as Rikets Hervar m. m.
Grefwe
ro8 Ridderst. och AdelnS protocoll.
Grefwe von Letb, Fullmägtig Friherre Lurk, Pre
« sident;
Grefwe Illorn af Åminne, General;
Friherre Heike, Lbure;
Friherre vurvall, jsobrn Diedrick, General-Lkeutenant;
Friherre
klackleau, Lutgsr, Kammarherre.
2.-dra Classen.
Herr Lrulenlljerna, käauritr Salomon, äfwerste,
Rlvdare as Sivards.Orden;
Herr Sinclair, Larl Oiäcon, General-Fälttpgmästare,
Commendeur af Swärds»Ordens
Stora Korst.
Herr von llirscbeit, Fullmagtig Herr Lagerheim,
Oukak, Major;
Herr von Leräten, Larl Vlagnus, Ofwerste, Rid»
darré af Kongl. SwardS-Orden;
Herr Starenflyckt, Fullmagtig Herr SilkverllrLIs,
Oustak, Hof-Junkarc;
Herr Lunk, Fullmagtig Herr bleiskenlkölä, Larl
kreäric. Hof-Rätts-Råd.
z:dje Classen.
Herr 6e krietLck^, elas, Directeur;
Herr Lillberg, Otto Lre6ric, Major, Riddare af
Swärds-Orden;
Herr Lindencrona, Lric Oustak, Lagman;
Herr lerlmeäen, ^acob, Bruks. Patron;
Herr Almfelt, Lorenta keter, Ofwerste, Riddare af
Sivards-Orden;
Herr von Sebalt, Fullmagtig, Friherre von Duben,
Hofmarskalk, Riddare af
Nordstjerna Orden.
Ju»
1789, -en ro §ebruar!. rc>9
Justerades Protocollerna för den 4 och Z i
denna mänad.
Herr ^loräenaäler. Lorenta, Uppläste följande
Dictamen:
Dä min röst alldraödmjukast begärer Eder uppmarkfamhet;
dä hela min Egendom utgör ett wäl»
menande hjerta för Konungen, Fosterlandets Beskyd,
dare; dä jag ar mina Medborgares medbroder, sa,
som en tiggare för de rikas dörrar; har jag likwäl
ej kunnat neka mig ett Arfskap, hwilket mina Förfäder
ät mig meddeladt mera dyrt, än alt jag i min
ofullkomlighet tilltror mig kunna nog wärdigt detsamma
handhafwa. De i jorden inkrupne Företrä,
dare pä min plats; mätte deras ärliga blod uppfylla
mina ädror; deras efterdöme wara min ledare,
när jag nu för första gängen åtnjuter en ära, att
Med Rikets första Ständ sä rådpläga i de ämnen,
som påsyfta Monarkens och Fäderneslandets allmänna
och enskilta bästa. Den frägan, hwilken ibland
Ost ar den rikaste, hwilken den förste i Adelig ord,
ning, hwilken den bäste Talaren? Desta frågor torde
förswinna, dä en och hwar här ager rättighet att pä
ett jrmngodt wis offenteligen bekänna och waka uppä
de pligter, hwilka man inför Gud beswurit att
obrottsligen ådagalägga, säfom Undersam och Medborgare.
Sadan är min afsigt, wärdig att höras,
wärdig att bifallas af hwarje medlem inom desta murar:
och pä det alla samtida Äolingar, i synnerhet efterkommande,
i den wärdighet som jag nu bekläder,
mätte blifwa underrättade om, huru jag wid alla lyckans
förföljelser, men särdeles wid nu bivistande
Riksmöte warit en nitisk undersäte, en rättänkande
Medborgare och en rättskaffens Adelsman; anhällec
jag
no Rldde -ff sch AdelnS protocoll. 1789, den ro Zebruark. m
jag allerödmjukasi det bedagade Högvalborne Herr ning med samma Chartors anstaffande. Häraf kan
Gref,ven och Lanvnna. stttken sam: högloft. Rioder. flutas, huru det Swerige upprigtigt tillgifna Rytz.
ftavet och Adeln be rgnast tilläta wig att till bok- länv alltid söker att uppfylla gransämsans Lagar,
staf veligt inflytande i Prolocollet sä victera följan- Widare war jag närvarande nar Generalen, Grefve
tankar: wen af Anhalt hastigt äterkom fran dest widlöftigt
. . tillämnade resa genom S sensta Finland. Jag för
Under
ett treårigt wistande t Kejserliga Rysta hMx namna det som i Petersburg öfwer denna
Krigstjensten har ;ag ej föresatt mig att kasta stug-ändamäl berättades; men försäkrar att jag hör»
ga pä samma Nastons afmålning; men da jag bordt ^ Herr Generalen sjelf yttra sig Finland är ett
tilläsa min Själ en beständig uppmärk,amhet pä gM land, Allmogen är älstanswärd, och jag hoppas
Nylands allm ina lynne emot mitt Fädernesland, ^ de af mig ibland dem utstakade drickespenningar
hv ve: icke warit min lott att inse uti alla de smyg- x, förlorade. Jag war äfwen närwarande da
h>.!, ver Rysta Ministären förstuckit sig, att under Öfversten LprenZtporten pä en dag (den i Scptem»
er. wäl-alande och smickrande lars insöfva mina Lands-ber 1786) elter 8 dagars wistande i Petersburg
nian, för att sedan uppsticka dem; och om jag un- presenterades vid Hofwet och utnämdes genast till
der.äte. att lägga en Osi i alla tider besvuren sien. Ofverste i Ryst tjenst, en stund derefter till tjenstde,
desi hemliga siendtligheter honom till last, blifwer görande Kammarherre hos Kejsarinnan, nägra timjag
äfwen desto brottstigare, owärdig Medborgersta. n,ar derefter till General Major, wid hvilket lillper
hos ett i alla tider hedradt Folk, om jag under Me han jemwäl bekom 3400 Rubler till sin equistlllatigande
glömde min ömma pligt såsom en wäl. pering, och en Gratifieation af 600 Bönder, det ar
tänkande och lydig Undersäte. att framställa omstän- wid past 2402 Rubiers ärlig revenue; uren hvardigheter
dem jag erfarit, och hwilka ömkeligen lara Me; Med Regemente tvenne är förlagd i Revel,
bidraga att upplysa mina Landsmän, i den mohn ett jac jag allestädes hördt och sett med hvilken qwäfongtigt
begrepp om Sielstandighet öfverwäldigar det wande kraft den Kejserl. Rysta Protectionen förenar
rena nit, som vi äro styldige Konungen, wart och lusten att inkräkta länder med en stigande föresats
Riket gemensamma wäl. i mörker och barbari regera öfwer stafvarn De
Ar 1786 blef jag af Herr Ofwerste-LieutenaN' ^ifsiändste, och de under Rysiland hörande fest conten
Kulrin anmodad, att emot de fördelaktigaste för- I^^erade Finsta Jnnewänare äga redan försmaken
mäner anskaffa Sveaborgs. och Recognofcerinqs- berättade att Riddarehuset tillstöts r
Ehartornc öfver Sawolar. Men ärlig emot mitt och alt alla Documenter under wagt och FiFädernesland
anm nte ,ag sädant bos Konal. Swen- tillsyn revideras. De Gods,, som, uppköpte
sta Ministern i St. Petersburg, Kammarherren m. kör landets penningar med fin a, kastning ärligen astri.
Herr Baron von I>Io1cIren, jemte det att jaa Landt-Raderne consiscerades för Kronans räkkunde
namngifwa dem, forn werkeligen ägde besatt» ^"3/ vch Landt-Räderne bekommo namn af Stafning
Rnoer.
r>2 Ridders?. och AdelnS protocoll.
Räder. De rikare Handlande i Riga tillstöts flm»
Bodar och satte sig ner pä Landebyggden, emedan
Tullafgifterna wörö ruinerande. R/vel, Fredricshamn
och Wiborg kände i mindre mohn ett lika ondt,
med ett ord alla Jnnewänare digna under ett wald»
samt och förtärande ok. Nir dessa uppräknade omständigheter,
utom betydligare hvilka jag icke känner,
ratt öfiverwagas, hwad större anledning kan
Swensta Folket dä utröna, till öfwertygekse om
Konungens' wishet och Desi ömhet om Sitt solk,
an dä Han förleden So umar församlade Krigsmagten
för att lika sa hastigt som latt coupera fiendens
afsigter, hwilkcn dä, just dä hade bestulit att afstympa
Swea Rike genom ett listiat wald: och tacke
hwarjc Finne Gud och 01781'^k', som räddat
mänga tusende frän Rystt wasa'istap och stafwerk.
Utan egna förtjenster räknad tttl detta R kets första
Ständ, bär jag i sällstap med detsamma sätt afhöra
Kongl. Majus Nådiga Proposition ont krigets fortsättande.
Jag stöttar mig således lycklig, dä efter
uthärdade stormar i mitt F'deinccttand> aq nu tillätes
att kyfla Konung t,l78st^k'III:s Estra, men
jag flyttes öfwer ali 10-däst s illpe., öfwer all rang,
öfwer all rikedom, när med wärjan i handen jag sär
stupa för fiendernas wapen- och i dödsstunden be'yga
huru jag kallad af Konungen, kallad af bwarje redlig
Landsman förswarat Swensta namm.s ara och
anseende.
Jag utbeder mig ödmjukast Högloft. Ridderstrpets
och Adelns ynnest och wänstap; men känner icke,
will och alldrig kanna någor annat medel till ett
sädan lyckas förwäcfwande, än lydnad och unde gifwenhet
för min Konungs wisia, och stutar mitt
8- 1789, -er» ro Zebrr»ari. r l z
tal med gamla Ordspråket: zu flere Kockar, ju sämre
Soppa.
Begärdes pä Bordet.
Hwarefter Herr Norclenastler munteligen tittade,
att dä han -unnit ätstillige wärdige Leo.nnöker
pä sä hedrande satt antaga sig försvaret af Rioderstapels
och Adelns anseende och aktning, anhölle han
det Ridderstapet och Äoeln behagade af samma stal
instämma uti Herr Lagman ak Ztenbolls tillstyrkande
rörande Ofwersten 8prentztxorten,hwilkenhan önstade
genom Proposition mätte utvoteras af Riddarehuset.
Harwid ropades att Herr Norclonacllors Dickamen
redan wore lågt pä bordet.
Herr SPsIstencreuts, flokan Sedan
Ridderstapet och Adeln blifwit as de anora respective
Ständen underrättade, vin Deras beslut att i underdånighet
uppwagta Hans Kongl. Mattts med
Tacksägelse för de af Hans Maj:st till Landets förfinar
fogade wisa anstalter och det Högwördiga Pra.
ste-Ständet derjemte tillkannagifwit sin önskan, att
Skänden mätte genom sina Talemän inga ust öfiverwägande
och jemkning af Expeditionen till en ge,
Mensam underdånig Adretze i detta ämne; utbad han
sig fä uppläsa ett af honom dertill författadt Project,
sä lydande:
Riksens Stander omfatta städse med största
begärlighet alla tillfallen dä de inför sin Nidige
Konung kunna frambära försäkran om fin underdäniga
oswikliga trohet och tillgifwenhet. De aro styldige
att hembära den allrådande Försynen ett gladt
tackoffer, som ibland Krigets hotande faror bewa,
H rat
ri4 Ridderff. och AdelnS protocoll.
rat sin Smorda, och som ifrän Eders Kongl. Maj:t^
dyra person aswändt de farsigheter, som under iva-,
pengny arv sä allmänna. De aro siyldiga att ned^
kägga den listigaste erkänsia för Eder Kongl. Majit,
som ingen möda haft ospard, och intet beswär undwikit,
för att rädda Rikets landskap, och derifrån
afhälla och fördrifwa främmande härsmagt: Alen
Allernädigste Konung! Ju wärmare Eders Kongl.
Mastts trogna Undersätares hjertan aro för deras
Konung, ju smärtefullare är deras oro, öfwer den
rväda, hwaruti Krigets äfwentyr kunna fora Eders,
Kongl. Maj:t, och ju ifrigare blifwer deras önskan
att se de öfwer Sweriges himme-l nu sammandraga
Moln siingrade.
Riksens Stander bekymrade om Eders Maj:ks
med Rikets sä oskiljaktigt förknippade sällhet instämma
derföre i den undcrdänigste anhållan, dct täcktes
Eders Kongl. Majit ej ytterligare öfwerlemna Dest
och wärl öde ät Krigets wägspel, utan hellre täta
alla Författningar ricktas derhän, att fä Krigels
härjande eld utsläckt, och den idoga Inbyggarens hemwist
förwandladt till lugnets Tjäll, der han, lindrad
ifrän fejdens tryckande beswär och skyddad för fiendens
wäldförande hand, kan, under wälsignandet af
Eders Majtts namn, njuta skörden af sin swett och
möda, dela sitt bröd med egna och Fäderneslandets
barn, samt gagna dcrqs biträde till läkande af de
sär, som förblifwa ohelade, plägsamma och allmänna
sä länge krigslägan brinner.
Att utdela fredens lycksaliga och efterlängtade
frugter, tillhörer blott Eders Kongl. Majus huldhet
och omsorg för land och solk. Riksens Ständer med
alla Swea barn, som emottaga fördelen af en sadan
Eders
1789, den 10 Februari
-
HZ
Eders Kongl. Majus ärofulla wälgerning siola föra
si i tacksamma lof titt senaste Efterwerld, emedlertid,
beredde att offra lif och egendom till fredens älerwinnande,
eller ock att med förenade och wäpnade
armar mota en oförsonlig och öswermodig fiende,
afwärja desi anfall och upprätthålla Swensta Folkets
urgamla heder, att manligt till sista blodsdroppan äraga
sig Konungs och Fosterjordens beskydd.
I händelse detta Project wunne Ridderskapets
och Aoelus bifall, anhöll Herr 8p:ckäoucreutL att
detsamma mätte ined de andra re,pecnve Siänden
communiceras; och hemställde derjemle om icke Rchderskapet
och Adeln skulle för godt finna, att efter
i underdänighet begärdt tillstånd af Hans Kongs.
Majit likaledes med Tacksägelse uppwagta sa wäl
Hans Kongl. Höghet Hertig , som Hans
Kongl. Höghet Hertig Den
Förre högaktad och beundrad för den insigt, nit och
mandom, hvarigenom han wid Sjö-Batailien den
17 Juli mästledit är, med blottställande af sitt
lif wärst och uppratthällit Swensta Flaggans heder:
Den sednare utmärkt för de egenskaper och den ädelmodiga
wilja, svin endast saknat lika tillfällen för
alt åstadkomma lika stvrwerk.
Grefwe hamilton, ^stolpsi lmiävic uppsa,
ste följande.
Enär trenne Stand yttrat deras åstundan, att Högloft.
Ridderstapct och Aoeln wille med dem förena Sig i
en T^cksägelse-Adrest lill Hans Kongl. Majit, rörande
Dest klvkaoch wisa anstalter till G.änsornassörsi, är; tyckes
wär wördnad för Majestätet och enigheten Ständen
emellan, fordra sä mycket mer wart deltagande i det
H
3 ta
ris Riddersk. och AdelnS protocoll
ra
steg, som dä det endast kan hafwa afseende pä
krigets följder, denna Tacksägelse-Avreste äfwen wa«
rit lämpelig i sjelfwa fredens sköte. Wär Armees
rörlighet, wär Flottas lvsande tillstånd arv häraf ojäfaktiga
bewis; men som en dylik Adrcste innefattar
ett beröm, hwilket kan tillämpas ej allenast detta,
utan alla andra Regeringsmäl, d-m en nitisk och
upplyst Konung med nöje uppfyller, mcn hwars belöning
han snarare wänkar af Efterwerldens än af
Samtidens röst, bör det öka wär gemensamma fägnad,
att desta erkänslans uttryck för första gängen
yttrade, ej kunna misttänkas tillhöra de loford, som
bragte till scdwana, sällan uppfylla ändamälet att
tolka Allmänhetens egentliga tanckesätt. Wär Tacksägelse-Adreste
ar lika billig, som Konung och Ständer
wärdig. Wär Regents outtrötkeliga nit i alla
Regerings.ämnen, är oinskränkt: Wär uppmärksamhet
detta oagtadt, faster sig likwäl nu, ej pä mer
än en enda gren deraf, för att medelst en sädan inskränkning,
likasom betaga Tidehwarf, under mindre
förtjente Regenter, all anledning att med märt exempel,
styrka en gränslös erkänsla pä stelfwa Constttutionens
bekostnad och täta dest helgade rättigheter
förswinna i blotta wördnads betygelser. Alldrig,
nej alldrig, skall Efterwerlden förcbrä Ost, det wi gistvik
smickrare» tillfälle, akt hos ett fritt Folk bringa
sanningen i walet emellan blygd och häpnad. Men
i det wi sä instränka allt hwad ämnet beträffar,
som skall utgöra wär Deputations ändamål, lärer
ofelbart Rikets första Ständ (att dömma af de rörelser,
som i denna stund uppfylla mitt hjerta) finna
inga gränsor i allt hwad som rörer Wart dyra
Konungahus, och wägar jag ödmjukeligen underkasta
Höglost. RidderskapetS och Adelns mogna ompröf
wande,
1789, den Februari- n?
wande, hwilket till de andra respective Standen sedan
kunde meddelas, om ej wid war underdäniga
tacksamhets nedläggande inför Thronen, samma Deputation
sem tolkar den, kunde blifwa uppdraget att
hos Hans Kongl. Maj:t utmarka Dest nådiga till.
stand att fä betyga wär wördnad, ej allenast enligt
det Hederwärda Bonde-Ständets yttrande, ät Hans
Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland, ,man
jemwal till Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergöthland,
bada af ett blod, bada af ett tankesätt,
fast krigets tillfälligheter tillåta ost den hägnaden,
att hos den förstnämnde Herren, fä förena, jemte
de tacksamhets-offer wi äro skyldige Försynen, för
Dest räddning, tillika de, wära chjertan hembära honom
Sjelf för Dest Seger. Ärorik i utförandet,
beprisar den i alla tider denna Prints mannamod, i
det att Fäderneslandet af dest följder underrättas, att
om lagrar stördas af äran ensammen; bör sällheten
ej wäntaö utan af aran förenad med Freden.
Herr I^lHsborn, Dä den nyst före
läsna
Tacksägelse lill Hans Kongl. Maj:t wore as
en sä wärdig Ledamot som Herr Lagman Lxaläencreuts
projecterad, kunde man till densamma nästan
ohörd, lemna sitt bifall; men som Ridderstapet och
Adeln, för sedwana antagit, att icke något Ärende
mä utan öfwerwägande och mognaste betänkande afgöras,
begärte Herr liljekorn, att detta ämne mätte
warda pä bordet hwilande.
Herr I>ei)onank.ar, ?restric 'äVillaelm, utbad
stg att ett af honom förfaltadt och redan för ätta
dagar sedan till Hans Excellence Herr Grefwe» och
Landtmarstalken inlemnadt. men icke föredragit Me,
H z morial.
n8 Riddersk- och Adelns protocoll
morial,
angående en gäfwa till Hans Kongl. Höghet
Hertig nu matte fa uppläsas.
Efter uppläsandet häraf tilläde Herr läeisonankar,
att han äfwen af uägra hört :ill tacksamhets
»vedermäle emot Hans Kongl. Höghet Hertig Our.
föresläs en Medaille; men ansäge för sin del, af anförde
stal, mera anständigt och wärdigt om de trenue
Standen ftulle behaga uli dest ingifne Project
instämma.
Begärdes pä Bordet.
Herr 60 Lias, trodde att som Hans
Kongs. Maj:k i Näder yttrat stn önskan, alt Riksdags
Ärendenras lopp mätte fortstyndas, lampeligare
warit om den Tacksägelse-Adresteu, som sä lydeligen
uttrycker Ridderstapets och Adelns oförfalstade
»vördnad och tibgiswenhet för sin Konung icke blft»vit
lagd pä bordell men oagtadt den tids Uivr gt
sädant skulle åstadkomma uti en sak, hwarom föga
någon lärer wara af olika tankar,-more ej hans me»
ning akt lägga hinder i wägen för den hivar,eRnsdagsman
ostridiga rätt alt läka förekommande ämnen
blifwa pä bordet hwilande. Han wille allisa nu
föredraga Niddnskapel och Ateln ett annat mäl»
hwaröfwer han till Prolocollet ffriftcligen ,,g y! >ade,
som följer: Sedan Kongl Maj:t be,, gal i Nåder
förklara, att denna Riksdag ej äst.wcs något
Siats Utstött, ulan att Kongl. Muck erngde uppwisa
Smlswerkets tillstånd ät det Hemliga Ulstot»
tet, scm ägande en gemenskap nied de öfrige der förekommande
Ärender; sä har detta hos mig wäckt den
bekymmersammaste omtancka.
Ehury
1789, den 10 Zebrukrr. 119
Ehuru jag i underdånighet wördar Hans Kongl.
Majus Nådiga Proposiiion härom, som efter Hans
Mujtts Nädiga kanka, torde medföra Riksdagens
skyndesammare lopp; sä wägar jag dock underdänigst
anföra de betänkligheter som mig harwid förekomma.
Zo §. r Regerings-Fomren utstakar Lydeligen:
att Stats-Werkets tillstånd uppwises ät Riksens
Ständers Utskott: Detta Utstött mäste säledes wara
ett annat och af annan natur än det 47 ^ vmförmäler;
ty eljest hade det warit öfwerflödigt att
straxt esierät och uti en ny tz. utstaka om ett särskilt,
i fall dest äliggande kunnat förenas med det i
47 §. utsatte Utstött: ännu mera; Utskottet i den
Zo z. bör utnämnas hwarje Riksdag endast för
Stats-Werkels skulo, dä deremot Utskottet i 47 5.
ej utnamnes hwarje Riksdag, utan endast när Kongl.
Maj.tt sä godt sinner, och säledes tydeiigen bewisar
nödwändigheten af det förra. Desta Utstött äro ock
»vida skiljda i sina egenskaper. Enligt den 50 H.
uppwises Stats-Werkets tillständ till Riksens Ständers
Utstött, pä det att De, nemligen Riksens
Ständer mäga inhämta, att penniugarne blifwit bru.
kade till Rikets gagn och bästa. Det är således en
rättighet att Ständerna stola Sjelfwa inhämta denna
kunskap, ty som det endast äro De som äga ratt
och magt att bewilja till Statens behof, sä böra
De ock hafwa rätt kännedom om detsamma; och
härtill bshöfwes ej någon öfwerlaggning ined Kongl.
Maj.-t Sjelf, ej heller någon hemlighet; ty utaf der
som bewiljas och genom en Bewillnings-Förordning
kungöres, får man nog känna Statens behof. Deremot
enligt 47 L. »vill Kongl. Majrt Sjelf »ned
H 4 Utskottet
rrs Ridderft och Adelns protocoll.
U stöttet öfwerlägga om de Ärende»-, svin honom synas
Hemliga hällas böra.; och för det andra aro
de personer alldeles up->dragne ala de rättigheter,
sorn Riksens Ständer Sjelfwe innehafva. T nenne
egenstuper af detta U stolt svm ensamt utmärka detsamma,
men alldeles icke kunna pasta till det andra.
Om de Ä-ender som ege-tteligen tillhöra Stats-Ustyttet
stulle i Secreta Uistvttet upptagas annorlunda
än sst rckereustum, fa kunde följa deraf, alt
detta senare Utskottet stulle astren kunna befatta sig
med Statsbri eriia^ ersättande genom Bewillningar
och Pälagor eller U -pläningar. under namn alt der
äger samma rättigheter fom Riksens Ständer Sielfwe;
dä likwäl en sädan rättighet alldrig bör kunna
skiljas ikran Riksens Ständer in xlenig, som sfelfwe
endast hajma rätt att sig taxera, hwilket är ett
frjtr Folks yppersta rät iqhet och frihetens säkra kän»
netecken. Men oin Sta-siverkets tiliständ uppwises
enligt Av §. till Riksens Ständers Utstött, som ej
äga annan rättighet än att hos Riksens Ständers
Pena anin ila dest tillstånd och Statens behof, sä
b'isiver Riksens S änders rätt till bestaktning säkrast
bibehållen. Wto ,''78 ars Riksdag, den sörsta efter
R-geringssikt ls förbättrande, bles ock den 50 §.
i anseende lill S^atswerket iakttagen; och dä bles genom
14 § i fa-nma Riksdagsbeslut förordnadk: att
j afseende pä R.ksdagars hällande och Ärendernas
afgörande samma ordning wid de päföljande Riks.
möten stulle oryggeligen efterlefwas; hwilket och ivid
0786 ära Riksdag bles iakttagit. Uppå sä starka
sttt ch grunder, enliga med Regerings Formen, med
Ri ^dags B stur och med Praxis, »vägar lag ödmjukast
söfsta H gio,l> Ridderstapet och Adeln, att wi
i samräv med wä»e öfrige Med-Ständer Hans
Korrgl.
i 789, den 10 Februari.
I2l
Konql. Majit i »»»»derdänighet underställa nödwändigheten
att Stats-Werkets tillständ, sä denna som
wid förut franuarna Riksdagar, uti ett särffilt Riksens
Ständers U-stott, enligt 50 H. i RegeringsFormen
uppwises, ia att det derifrän pä sätt, som
jag uti mitt förra Dietamen i ödinjukhet föreslagit,
»nä till Riksens Ständers Plena uppkomma; hwilket
ock bast synes befordra Ärendernas styndesammare
afgörande.
Om Ridderstapet och Adeli» härtill lemnade sitt
bifall, anhöll Herr ste knLtrck.T', alt sädant mätte
de öfrige respective Siänden ineddelas.
Lades pä bordet till nästa Plenum.
Herr Iliam, kestr. Hmad den i dag »väckte
och pä bordet lagde fräga om Tacksägelse till Hans
Kongl. Höghet Hertig L.^nr. beträffade, trodde han
ingen more som ej af »varmaste hjerta deruti instämde.
Hans Kongl. Höghets Seger den 17 Juli, sa
wäl som Flottans äterförande till Carlscrona den 27
November »voro twenne underwerk, öfwer allt beröm;
men widkommande det senare gjorde förslaget, alt
säsom en tacksamhets, betygelse erbjuda Hans Kongs.
Höghet utur Riksens Ständers Banque en gäfwa
af 25000 R:d., ansäge han ej för lämpeligt att
Banquen dermed mätte beswäras, utan önstade hellre
att någon sadan utmäg »nätte päsinnas, hwarigenom
han, jemte hwarje nitisk och ädclsint Swensk
Medborgare, singe dertill kontribuera.
Derefter framkallades inom stranket de närwarande
Herrar Ledamöter af Banco-Utskottet och af,
lade mev höa röst den för samma Utstött fastställde
wänlig- Eden; stolander de nu sränwarande,
H 5 nemligen:
122
Ridderff. och Adelns protocoll
-
nemligen: Friherre Lurk, Herr Linclair och Herr
lerlmecken, efter hwad förr bruke!igt warit, den.
samma wid första sammanträdet uii Banquen fullgöra.
Upplästes Riddarehus-Directionens RiksdagSVerättelfe,
som remitterades lill Riddarebus-Utstottet.
Herr Liljekorn, pettr. Till Directionen hyste
han för sin del det största förtroende; men dä
han deraf nytz kommit i erfarenhet, att ett groft försnillnings-brott
blifwit af en oredlig Betjent begängit,
och han ej kände huru densamma kunnat Riddarehuseks
medel omberros, wisite ej eller huruledes
han mätte komma till underrättelse derutinnan; hemställde
han till Ridderskap^ och Adeln hwarest en
stik upplysning stulle kunna winnås?
Hans Excellence Herr Grefwe von kerken,
/r.xe1, wille allenast i korrthct nämna, att RiddareHus-Directionen
sökt widtaga alla utwägar lill Eassans
säkerhet, till hwilken ända, af twänne Nycklar
lill Pantkistan, den ena warit Riddarehus-Kamereraren
och den andra en af Directionens Ledamöter
vmbetrodde. Framlidne Herr Hofmarskalk», Friherre
klanckerström, som haft den ena Nyckeln under
den tid Lirstein stölden föröfwaft hade alltid wid
Sedlars uttagande och före deras inläggning sedt
och upptecknat dem till Nummer, Datum och Summa,
och sedermera warit Lirstein följaktig till Riddarehuset,
der inläggningen i hans närwaro af den
ststnämde stedt, som i stället för Marne, med pä»
skrifne Convoluter omlagde i Kistan insmygt andra
Convoluter till utseende och påskrift lika, men dels
tom
-
1789, den Zcbruari
-
ILZ
tomma, dels uppfylve med rent papper. Pä lika
sätt hade til.gatt med den af Lirstein efterapade OstZndista
Compagniets Odligoti.i'., hwars utelöpande
Orlginal gifwit anledning 'ill brottets undersökande
och stu liga uvptäckanve. Namnen under denna förstttfmng
hade warit sä noga efterapade, att när
Friherre kl ancker ström wid ryglet, att den rätta
blifwit till pali. rttbuden, eftersett om den i Pant»
kistan falnades, och der funnit den salsta, haoe han
likwäl derifrån återkommit uran misitanka och med
öswertygelse att han funnit den werkliga. Men
som Hans Excellera; korrt derpå fatt den istnamde
i sina händer, hace genast inventering i C.chan samt
ytterligare undersökning blifwit anstäld, hwarwid alltsammans
pä en gäng uppdagades; Kammcreraren
fäm;stades och Mälct öfwerlemnades till Kongl.
HofRånen, som detsamma till största delen afdömt,
men i anseende 'ill uppkommen företrades-twist emel,
lan Riddarehus Casian och Kongl. Musicalista Acadeinien,
icke kunnat sig uti ersättnings-frägan utlåta
; hwilket allt Riddarehus-Utstottet kunde af Protokoller
och Handlingar intaga, och med sikt utlätande
till Ridderskavet och Adeln inkomma.
Herr Liljekorn, pettr. Efter den mälning,
som Hans Excellence Herr Grefwe von perlen nu
behagat göra af detta bedrägeri, stulle han kanske likafullt
omoget fatta sina tankar, och förbehöll sig
derchre akt efter asgifwit betänkande utaf Riddarehus-Utstottet,
fä göra de erindringar honom da kunde
förefalla:
Häruppå afgick efter gjord Proposition, till
Högwördige Preste-Ständet, hwilket utaf de trenne
öfrige Ständen war det enda°i dag förfamlade, den
Depu
-
Hadders? och Abelns Protocoll
-
Friherre 6s 6eer, Larl, önstade att Herr Gres
iven och Ordföranden wille anmoda Herr Grefwe!
och Landtmarstalken, att han täcktes föranstalta on
Plenorum utsättande pä samma dagar och nägvrlun
da lika tider hos alla Ständen, till winnandc a>
malens styndesammare gäng och möjligheten af be
slutens snara Communication.
Upplästes Herrar Revisorernas till Banco-Wer-.
kels öfwerseende nästlidit är, Berättelse trll Ridderffapet
och Adeln, Preste- och Borgarc-ständen oui
Banco Werkets tillffänd; hwilken stulle till uppläsande,
efter manligheten aflemnas till de sistbemälte
twenne Ständen.
Föredrogs och Upplästes Wadstcnas-Adeliga
Jungfru-Stifts-Directionens Relation till Ridderstapet
och Adeln om Stift Ärendernas författning,
hwilken remitterades till Riddarehus-Utstottet.
Under detta återkom den afsände Deputalionen
till Högwördige Preste-Ständet, som lofwat med det
första företaga Instructionen för det Hemliga Utskottet.
Hans Excellence Herr Grefwen och Landtmarffalken
uppkom.
Friherre cke 6eer förbehöll att Wahl-Listorna
öfwer Ledamöterna i det Hemliga Utskottet ej mätte
uppbrytas, förr än alla de öfriga Sländen sätt del
af Ridderstapets och Adelns Beslut sm Instructionen
-
1789, den ro Zebruari
-
Deputalionen, som skulle framföra Ridderstapets oi^en för detsamma, samt deröfwer erhallrt deras
Adelns beslut anga,, e Jnstruciion för det Hemlig
U skottek samt fastställande as Banco-Utskottets I
struclion.
war.
Upplästes ett Utdrag af Protocollet hällit hos
det hederwärda Bonde-Ständet den 9 i denne mänad,
rörande sammanfattande af ett gemensamt Privilegium
för de trenne Ofrälse-Skänden.
Utdrag af Protocollet, hällit i Bonde-Standet
tvid Riksdagen i Stockholm d. 9 Februari
1789.
S. D. Dä Bonde-Ständet wid alla Desi Sammankomster
till allmänna Riksmöten med oro och bekymmer
mäste erfara, huru en hivar af Desi Ledamöter,
sä wäl ä egne som Desi hemmawarande Medbröders
magnar, äro öfwerhopade med allmänna eller
enskildte Beswärspuncter, de der gä ut pä ad
antingen reclamera wundne rättigheter, eller söka
ändring i sädane skyldigheters fullgörande, hwilka de
förmena sig utöfwer eller emot lag wara älagde, tror
Bonde-Siändet detta endast och allenast härröra deraf,
akt de rättigheter och skyldigheter, som Allmogen
i gemen, såsom medlemmar i Rikskroppen, tillhöra,
ifrän äldre tider blifwit Allmogen förundte eller älagde
genom en mängd af Författningar, af hwilka
en del hwarannan motsäga, uttyda, förklara eller upphäfwa.
Deraf har stedt och dagligen händer, att
Allmogen, icke rätteligen knnnog om hwilken Författning
efterlefwas bör, ofta torde begära det icke
»vinnas kan, och Kongl. Maj:ks Embetsman likaledes
antingen af willrädighet, eller annan orsak orätt
tillämpa Författningame wid afgörandet af Allmogens
angelägenheter. Bon
-
i26 Ridderst- och AdeknS protocoll
Bonde-S'ändet
tror, att en sä beskaffad oreda
är gansta stadelig för Landtbruket och desi Jakare,
hwilkas yrke egentligen bör wara att i ro ocy stillhet
fa stöta jorden, för att deraf hämta det första
nödwändiga för Statens och Medborgarens uppehälle;
men icke att förspilla tiden med att tidt och^ ofta
söka bestvdd för ingrepp i sina rättigheter eller
ändring i de beswar och plägor, som dem för tungt
kunna bliiwa affopdrade. I Bonde-Ständets tanka
mäste efter wär lyckliga Regements Författning, misse
rättigheter wara liksom naturliga för Medborgare
af hwarje Ständ, lämpade efter hwars och ens föremål.
efter det biträde Skaten af det ena eller andra
Ståndet bör njuta, och dymedelst en Grundwal
och rätt lemnwigt alla Medborgare emellan läggas,
hwilken i sitt hela sammanhang utgör Riks-Kroppens
bestånd, waraktighet och styrka: Rubbas nägon del
deraf, sättes den lidande Medborgaren utur ständ
att sine styldigheter fullgöra, Staten förlorar, och
hela Riks Kroppen kommer i mer och mindre män
utur stick.
Pä sädane grunder har Bonde-Ständet nu enhälligt
föresatt sig, hwad de wid flere föregäende
Riks-Mö en önskat mätte fullbordas, men för mellankomne
hinder och omständigheter alltid bliswit uppskjutit,
akt hos Kongl. Maj:st i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj.tt i Näver täcktes tilläta
Bonde Ständet, att wid denna Riksdag genom utsedde
Deputtrade ötwerlägga och till Skändtts närmare
granstning uppgifwa de allmänna stadgar och
Författningar, som böra innefatta grunden för Bonde-Ständets
Existenee, deras allmänna rättigheter
vch skyldigheter; att samla dem alla i korrt begrepp
xa
1789/ den 12 Zebruari. 127
pä ett ställe under egenskap och skygd af Privilegier,
samt att dem sedermera sine respective Med-Ständerö
närmare öfwerseende meddela, innan de Kongl.
Majus Nädige godtfinnande, wälbehag och fastställande
underdånig st underkastas.
Men Bonde-Ständek har af den skyldiga wördnad
och aktning det är de öfrige Riks-Ständen flyldig
trodt sig böra denna angelägenhet hos Lem förut
anmäla, med anhällan om gunstbenäget swar med
det görligaste första, hurmvida de behaga nied Bonde-Ständet
häruti göra ett, att gemensamt hos Kongl.
Majit i underdånighet anhälla att fä taga under
öfwerlaggning detta ämne, samt om Högwvrdige Preste-
och Walloflige Borgare-Ständet wilja sig med
Bonde-Ständet förena, att, med Högloflige Ridderstapets
och Adelns samtycke och biträde, utarbeta ett
gemensamt Privilegium för alla Tre Ofrälse-Ständen,
deruti gränsorne för hwarje Ständs rättigheter
vch styldigheter utstakas, utan att göra inträng uti
sädane ät något Ständ redan meddeldte förmäner,
som icke skulle med Constilutionens bestånd kunna
medgifwa nägon jemkning; Hwaröfwer Utdrag utur
Protocvllet till de öfrige Respective Ständen utfärdas
skulle, bär 8uxra.
In kistam krotocolli,
L. L. ^.kilman.
Begärdes pä Bordet.
Herr Istllgeliorn, kolar. Hwad detta ämne wid,
tomine funne wäl Ridderstapet och Adeln att det tarfwade
den största och ömmaste eftertanka, hwarföre
han föreslog till bättre mognad af Beflutet att dermed
ej förhasta; och biföll således för sin del att det
mä
12 8 Ridder!?, och Adelns protocoll.
mä fä hwitå pa bordel. För öfrigt hade harr
nu anm>ll sig att tala i stöd ..f hwad en Ledamot
af Her e Ctrffen nyst förbehållit angående uppbry.
landet al Liiiorne öfwer det Hemliga Utstöttes Ledamö.
er denna Ledamot mätte derunder förwara någon
kundstap den Herr I.itlfekoro icke lunde inse.
Herr Imltjoborns >k l deremot till deras öppnande
wore dei, att Kongl. Maj:t i Nidcr förklarat sin
åstunda» att U sto tet styndesamt mätte komma i
Acckvbel. Wore den nämnde Ledamotens stal större,
wille Herr vilhel,örn gärna eftergifva.
He r äö kriet/ck^, fä ofta fräga uppkommit
om Jistruction rör något Utskott hade allstd warit
bruleligl att WahbLisiorne öfwer Ledamöterne icke
bliswit öppnade förr an densamma hunnit afgöras.
Frägan om det Hemliga Ucstottets Instruktion hade
wäl Ridderstapet och Adeln redan afgjort; men dä
mindre behagliga händelser ästadkommit tids utdrägt
och längsamhet i bestutet, hade det ej warit Ridderstapets
och Adelns fel om detsamma ei kunnat sä
skyndsamt Communiceras med de öfrige respective
Ständen. Sistlivne Lördag war tiden redan förtiden
sä att Ständen wörö ätstillde innan Deputationen
ankom. I dag hade endast Preste-Standet Plenum.
Der wore således ej förr än i morgon görligt att
fullfölja Communicationen, och erhälla underrättelse
uti hwad flut samtelige Ständen stadnat, hwarefter,
och icke förr Listorne kunde uppbrytas.
Herr liljekorn, kolar, wistt intet rättare än
att de andra Standen förklarat sig nöjde med Regerings-Formen
såsom tillräcklig Jnstruclion; men
han underkastade sig gärna Ridderstapets och Adelns
godtfinnande'
Här
-
li 39/ den Februari
-
129
Harwid stadnade denna Ventilation.
Hwarefter upplästes de af Hans Mast Riksens
Ständer ack nolitium lämnade: Sammandrag och
(Lasculer öfwer de till ArmeenS behof i Hinnland
ifrån Swerige öfwersänve proviant, BekladningS-
Ammunitions- och Fourage - persedlar
Herr
von Lastanie,Hofpredikant, uppläste Föl«
jande Dictamen: Dä det kxtractum krotocolli hwitket
WZlofl. Borgare-S ändet genom sina Deputera,
de sisilidne Onsdag Ridderstapet och Adeln meddelade
rörande en stor Deputations assä..dande till Hans
Mai:t Konungen för akt aflägga underdånigaste tacksägelse
i anseende till Hans Kongl Majus wid ett
sä oförmodat som owäntat fiendtligt anfall wisade
Landsfaderliga omsorg till Rikets upprätthällande,
sjelfständighet och förswar, och hwaruti äfwen sä wäl
det Högwördige Preste-Ständet som det ärbara
Bonde-Ständet förlidne gärdag genom Deputation
Ridderstapet och Adeln tillkännagifwit, sig hafva instämt
med tillägg af det sednare, att i anseende till
Hans Kongl. Höghets Hertiaens af Södermanland
Swea Rikes Stor-Amirals emot Konung och Fosterland
wisade och ädalagde prof af hjeltemod och tapperhet,
till tacksamhet och erkänsla, en Deputation
mätte afgä, nu efter fleres yttrade åstundan legat pä
bordet, men ej blifvit företagen; Sä sär jag härmed
k all ödmjukhet anhälla att denna sak till Ridderstapetä
och Adelns afgörande mätte proponeras- Jag
ar alldeles och fullkomligen öswertygav det wäre respective
Med-Ständ i detta fall förekommit Ost.
Ridderstapet och Adeln det sörsta Ständet i Riket
har frän Urminnes tider alltid sä wäl föregätt, som
I wid
iza Ridders? och Adelnö protocoll
wid
alla tillfallen och i sjelfwa wärk.et wisat deras oskrymtade
tacksamhet, deras oförfallstade nit och trohet emot de
stora Regenler, som pryd! den Swensta Thronen. Om någon
Regent förtjent detta sä är det wisit III:
Sä sant detta är, sä wisit kanner och hwarje Ledamot
sitt bröst eldat as de warmaste tacksamhets känslor;
hwad Nationen ar skyldig Hans Kongl. Höghet
kan ej undfalla Osi. Denna Furste har såsom
hjelte äterkommit till Osi, prydd med segrens lagrar.
En seger öfwer en mägtig, en tryksande fiende, som
i tideböckecna för samilda och efterkommande blir den
ärofulluaste. Männe ej detta förkjenar åtminstone
tacksamhets betagande. För öfrigt akt bibehålla det
inbördes förtroende, den aktning wi aro skyldige wäre
öfrige Med.Stand, itererar jag smin förut gjorde
anhållan.
Friherre Oe 6eer begärde att detta mätte fä
hwitå jemte det i dag pä bordet lagde Project till
Tacksägelse.
Herr Inlhekorn estergäfwe ingen uti den »vördnad
för Konungen, som det i dag Förehafde Uckastet
till Tacksägelsen uttryckte; det more endast derföre
att nägra ord honom undfallit, som han begärt det
samma pä bordet.
Herr krietrok^ wille ej härom säga något,
men önskade i allmänhet det den ordning blefme iaktgni,
att när Plenum inträffar hwar och en mätte
infinna sig att höra. -
Herr IKHeKorn föreslog om icke nödigt more
till hmars och ene underrättelse, att en Lista pä oafgjorde
mål hwarje Plenidag blefwe att lillgä; hemstälte
derjemte om det ej skulle finnas wara nästan för tidigt
-
1789, dan io Februari- izr
digt akt begynna Plena kl. Nio samt föreslog i dich
ställe klockan Tio.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtmarskalken
lofwade, att om Ständens sammankallande pä
lika dagar och timmar öswerenskomma med de öfrige
Herrar Talemännen.
Herr lVacblcblaxer, 6ullak. F-än sä lang
tid han kunde fig påminna, hade alla Skänden hast
Plenum.pä samina dag, och sädant more naturligt i
anseende till communicationen dem emellan. Skulle
Ständen sammanträda hwar sin dag, hwad blefwe
Följden deraf, om icke oreda och tiss utdrägt? det
bästa more som Herr Grefwen och Landtmarskalken
sagt att någon öfwerenskommelse härutinnan kunde
träffas, med de öfrige Talemännen; och borde för
öfrigt Ridderskapet och Adeln hafwa sä mycket försteg,
att desi beslut mä kunna mara werkande.
Hans Excellence Herr Grefwe v. karlen. Sedan
Herr Grefwen och Landtmarskalken lof.vat härom
concertera med de andra Talemännen, kunde ej
widare tillgöras. Talemännen kunde ej befallas.
Men wäl more att Risderstapets och Adelns Plena
blefwe utsatte ju tidigare ju haldre. Alla Skänden
kunde icke möjligen i Äcendernes afgörande följas
ät, och Ridderstapets och Adelns talrikhet gjorde alltid
hos detta Scändet deliberationerne längsamma»
re. De öfrige ägde mänga oeconomista mäl, som
syhelsatte dem pä de stunder de allmänna arenderne
icke uppkogo, men äfwen i händelse de wörö utan
wigtigare göromäl torde de kunna förmäs att uppä
Ridderstapets och Adelns Plenidagar sammanträda,
för att emottaga communication af Adelns befiut,
A 2 såsom
rz2 Ridderst- och AdclnS protocoll
såsom
förr manligt warit. Uti Herr Lilljekorns a»
stundan att en Lista mätte upprättas öfwer oafgjorde
mål instämde och Hans Excellence.
Hans Excellence Herr Grefwen och Landtmar.
stallen lofwade att om stikå Listors Författande lata
Föranstalta.
Ridderffapet och Adeln atstildes klockan Ett.
In ststem ?rot0LoIli,
6. Sillwerstolpe.
Utdrag af Protokollet, hallit i Ridderffapet
och Adelnö Plenum d. 10 Februari
1789.
S. D. Som Ridderstapet och Adeln til! Ledamöter
i Banco-Utstottet under närwarande Riksdag,
pä sitt Ständs wägnar, utscdt följande Herrar
och Män.
i:sta Classen:
Grefwe krake, Magnus;
Grefwe von 8etK, Fullmägtig Friherre Xurk, Presidents
Grefwe
Horn, krestric, af Ä ninne, General;
Friherre Bjelke, IKure;
Friherre Duwall, ^okan Diestric, General-Lieu»
tenant;
Friherre klackleau, Butger, Kammarherre.
a:dra Classen.
Herrr Lrulenstjerna, ktauritr salomon, Ofwerste,
R. S. O.-
Herr
1789, den ro Zebruark- 133
Herr Sinclair, Larl Listeon, General-Fält.Tygmästare;
Herr
von klirlckeit, Fullmägtig Herr Latzerkjelm,
Lustaf, Major; E
Herr von Lerstten, Larl ^laurits, Ofwerste, Rid»
dare af S. O.;
Herr Ltarenst^ckt, Fullmägtig Herr Silfverstråle,
Lustaf, Hof Iunkare;
Herr kurik, Fullmägtig Herr kleijkenlkölst. Larl
krestric, Hof-Rätts-Räd.
z:dje Classen.
Herr ste krietsck^, Lla8, Directeur;
Herr Lillberg, Otto krestine, Major, Riddare af
Swärds-Ordeni
Herr Linstecrons, kric Lustaf, Lagman;
Herr lerlmesten, ^acob, Bruks-Patron;
Herr Almfelt, Lorents keter, Ofwerste, Riddare
af S. O.;
Herr von Sebalt, Fullmägtig Duben, Friherre,
Hofmarstalk, Riddare.
Sä ställe Banco-Fullmägtigc genom Utdrag af
Protocollet derom underrättas. Dt Supra.
Torsdagen den 12 Februari.
Plenum klockan half 10.
Aans Excellence Herr Grefwe Brake förde klubban
under Hans Excellence Herr Landt-Marstalkens
opasslighet.
Justerades Protocvllerne för den 6 och 7 sistlidne.
Som Borgare-Ständet förmältes hafwa Ple«
-IMN sä afsändes nu Gärdags-Deputalionen med kxI
z tractum
rz4 Ridder!? och AdelnS protocoll
tractum
krotocolli om det Hemliga 11 fottets IIIstruetion
till samina Ständ.
En Deputation fran Preste-Ständet under Ordförande
a> Bistopen Oinstdlom gaf wid handen, alt
Preste-Ständet pä det kraftigaste anbefallt sina Ledamöter
i det Hemliga Utstottet, att ej allenast till
efterlefnad ätfölsa de utmärkta H. §. utan äfwen Regerings-Fvrmen
i hela sin widd i alla de omständig,
heter der den med de i Utstottet förekommande arender
kan aga gemenskap.
H°rr 8xaI6encreutr, hostan Ackolpb, som hos
Ridderstapet och Adeln annu saknade ett ordentligt
Bestut öfwer antalet af Ledamötcrne i det Hemliga
U,sto tet, sä hcmställte han om icke Högloflige Ridder
stapet och Adeln tickces i denna delen, och för fin
rakning bifalla desi uti yttrandet till Protokollet den
7 sistlione Föresiagne reservation och, som deremot
icke gjordes nägon päminnelse, gjorde Hans Excellence
Herr Grefwe» och Ordföranden följande Proposition
:
Bifaller Högloflige Ridderstapet och Adeln att
den af Herr 8psI6encreut2 gjorde reservation VM
antalet af Ledamöter i det Hemliga Utstottet för
Högloflige Ridderstapets och Adelns gemensamma
räkning antages.
Hwilket enhälligt bifölls.
Herr läZerbjelm, Lerveci 6ustak. Med Mycket
stil bär en wärd Ledamot Herr I^ljonankar ritt
sista Plenum semle en Tacksägelse-Adrcsi kill Hans
Kongl Höghet Hertig L-rnl., tillstyrkt en Gäfwa af
szooo Riksdaler. Jag bifaller det till alla delar,
1789, den 12 Februari- 135
meu wägar i djupaste ödmjukhet afwen förestä en
lika Gafwa till Hans Kongl. Höghet Hertig kkLvLic
Jag behöfwer icke nyttja andra stal
an de känslor i wara bröst, som tolka för Hans
Kongl. Höghet den ömmaste killgifwenhet. Dock för
att följa Regerings Lagen wägar jag i lika ödmjukhet
föreflä att Ridderstapet och Adeln dertill förut
utbeder sig Hans Majus Nädigste tillstånd, hwartill
Ridderstapet och Adeln sä mycket mera bör hoppas
Nådigt bifall, som de icke efter sin önskan wid 1778
ärs Riksdag singö genom nägon Gafwa lill Hans
Kongl. Höghet ädagalägga sin underdåniga erkänsla.
Begärtes pä bordet.
Herr 6Menacklsr, Lamuel ^acob, uti sista
Plenum behagade en wärd Ledamot Herr leijonanker
föreflä att jemte den Tacksägelse som hos Hans
Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland stall tolka
den oskrymtade och underdäniga erkänsla som Swensta
Folket hyser för Hans Kongl. Höghets emot
Konung och Fosterbygd ädagalagde Nit och Mannamod,
förena en underdänig Gäfwa af 25000 R:v.
Specie. Har lärer ingen gifwas, som icke med Herr
töfwersten läflar uti den underdånigaste killgifwenhet
för en Prins, hwars stora och werkeliga förtjenster
förwärfwat honom hela Nationens högaktning och
hjertan. För att i en fullkomligare män ersätta de
vwanlige utgifter, som Hans Kongl. Höghet en tid
bortät förmodeligen warit nödsakad att bestrida, för
att göra denna underdäniga Gäfwa mera wärdig
den Höga Person, hwilken hon tillbjudes, mera wärdig
Rikets Ständer wägar jag ödmjukast förestä, om icke
hon kunde fastställas till 100,000 Riksdaler Specie,
hwilka öfwerlännäs till Hans Kongl. Höghets egen
I 4 fria
rz6 Rndderst- och Adclns protocoll
fria
Disposition. Att utur Riksens Ständers
Banque ansia desie Penningar, anser jag wädeligt
för densamma, och icke swarande emot andamälet;
härigenom betages de, som deruti äga det, men hysa
fika känsior med Osi, att deltaga uti detta tacksamhetsoffer.
I fall Högloflige Riddcrskapet och Adeln
stulle täckas bifalla detta Project, fär jag derföre
»vördsammast förestå, att detsamma blifmer hänwist
till Bewillnings-Utstottet som framdeles kommer att
sättas, hwilket torde utse medel att genom en All»
män Bewillning pa ett eller twenne är erhälla den.
na Summa, och anhäller siureligen att de öfrige
Mespectivc Stånden genom ett Lxtrsctum kroto>
colli häraf mätte undsä del.
Lades pä bordet, likasom Herr LilanZs munteliga
Proposition att betala Hans Kongl. Höghets
Gäld.
Hans Excellence Herr Grefwen och Ordföran.
Len gaf tillkänna det han i dag af Hans Kongl.
Maj:t emottagit ett papper af följande innehäll:
"Som Landtmarskalken frägat Kongl. Majestät,
"när Hans Majestät i Räder tänkte läka meddela
' Riddcrskapet och Adeln den manliga Propositionen
"om ett Utskotts äskande, för att enligt 50 §. Regerings»
Formen uppwisa staten, har Hans Kongl.
"Majestät i Räder swarat, att det af Kongl. Maj:t
"den z:dje innevarande redan äskade Utstötts öfwer"läggningar
more af den Natur, att Staten vum»
'^gängeligen skulle dec uppwisas, som ägande en
"gemenskap med de öfrige der förekommande mål."
Hans Excellence Herr Riks-Rädet Grefwe von
kerken anhöll att detta såsom ett gansta grannlaga
ärende,
178?, den 12 Zebruar!. ? iz?
ärende, hwilket fordrade det allramognaste betänkande
matte sä hwila pä bordet; och att i det ställe
ett annat gansta wigtigt ärende, som redan warit
lagt pä bordet mätte nu fä blifwa ämnet för Höglosi.
Ridderstapets och Adelns öfwerläggning, nem>
ligen den projecterade Tacksägelse-Adresten
Detta
Project upplästes nu ä npo.
Herr liljekorn, ?astr, förklarade att om han
wid uppläsandet förra gängen hade hörk Projectet
sä wäl som nu, hade det wisicrligen icke stokat blifwa
han som begärt det pä bordet, utan att han i
detta som i mycket annat warit färdig att instämma
»nedden wärda Ledamoten, som det författadt. Han
lämnade nu dertill sitt bifall, men erinrade om com,
»nunication med de andra Ständen pä det enligt
deras önskan Tacksägelse-Adresien af samtelige Tale.
männen kunde öfwerses och jemkas.
Friherre Osterlin», hostas, förewarande mäl
innehäller flere deliberations-ämnen dem han bcgärte
mätte separeras och således först bifallas om antagandet
af sjelswa Tacksägelse-Adresien till Hans
Kongl. Maj:t och desi affärdande till de andra
Ständen; dernäst om Complimenten till Hans Kongs.
Höghet Hertig Okl. och likaledes till Hertig kkL
VKIL
Friherre
ve 6eer, Larl, conformerade sig med
Friherre desterkjelm. Ämnet är wäckt Uti de andra
Ständen och olika hos dem afgjordt. Samtelige
hafwa wäl instämt angäende Tacksägelsen till Hans
Kongl. Maj.t, men Bonde-Ståndet har tillagt angående
Hertig Oxi., det kan ju icke af nägon ta,
gas illa att wi påminna om Hertig kkLvLro.
I S Desia
!L8 R.idderst. och AdelnS protocoll
Defla
begge Herrar äro af ett blod, den ena har
haft mera tillfälle att wisa sikt hjeltemod och genom
en ärorik Seger äterfiälla de Swensta wapnen sin
fordna glans. Den andra hade wiflerligcn lika
wardigt uppfört sig om han ägt samma tillfälle och
om elt sädant kommando warit honom uppdragit der
han fatt wisa sin nit och mannamod.
Sedan Tacksägelse-projectet wore bifallit anhöll
Friherre ve Leer om Proposition öfwer en Coll»,
pliments afläggande hos begge deras Kongl. Högheter.
Hans Exccllence Grefwe von berten instämde
med Friherrar Leöeriyelm och ve Leer uli fåken;
men fant den ordningen omanlig att sielfwa den
till öfwergifwande Adreflen af Talemännen ffulle
jämkas. När Projectet af ett Ständ bifalles, böra
de andra Ständen gifwa sitt utlakande, finna de något
att ändra, lemna de derom underrättelse, ej till
Talemännen utan till Standen, som sig emellan öfwerenskomma,
hwarefter det blifwer Ständers Beslut.
Hans Exccllence instämde i lika matto om en
underdänig Compliments afläggande hos Hertigen af
Oster-Göthland. Han wore af de Ständen, som redan
yttrat sig, förbigängen, men förtjente witzerligen
att ihogkommas, och om omständigheterne ej tillskyndat
honom den förmon att fä inlägga lika ära med
sin Herr Broder hade han dock gifwit hela Riket
sädane bewis af sitt hjertelag, som fordrade Riksens
Ständers innerliga erkänsla. Men som Riksens
Ständer ej aga direct gemenskap med nägon, ware
sig hwem det wara mä, utan Kongl..Maj:ts Nädiga
samtycke, sä päminte Hans Exccllence att Kongl.
Majtts tillständ först mätte begäras.
Herr
i-en Abruari
-
139
Herr karlström, f. ingas skrifteligen:
Dä Högloflige Ridderstapet och Adeln nu till
Lfwerläggning företagit, det af de öfrige Respeckive
Niks-Ständen hit anmälte mäl: att hos Kongl.
Majtt igenom en stor Deputation, aflägga underdänig
Tacksägelse för de wisa och »verkande anstalter
Han nådigt »vidtagit, att freda tvärt älskade Foster,
land ifrän twenne mägtiga fienders stämplingar och
förtryck; torde Högloflige Ridderstapet och Adeln be.
näget tillåta »nig, att i denna sak yttra mina tankar.
Det warma nit för Konung och Fosterland,
svin gjort wära Förfäders ära, ofta stadgat ware
store Konungars Throner, uppratthällit Sweriges
sjelfständighet, warit fienders sträck, Europas förun.
dran och andra Folkslags efterdöme», lefwer annu,
och stall intill werdens sista tider leswa inom desi»
^ ät sä wärdige tänkesätt helgade murar. Att före-
tomma och mota en trotksig fiendes anstalter hafwa
wi sett wär stora Konung i spetsen för sitt Folk
wäga Sin dyra Person, »ned den rädighet, med bet
mod, som utmärker hjeltar; och dä en owäntad Fiende
med stora steg ifrän en annan sida nalkades
wär gräns, har Han skyndadt till wärk förswar.
Desi outtröttliga möda, desi wisa steg, det lif, den
»verksamhet som Hans egen höga narwaro i alla
förswarsanstalter medfört, hafwa wi att tillstrifwa:
att icke Götheborg nu är i Dansta händer, Wäster.
Göthland stöflett, tufendctals Medborgare huswille
och utblottade, krigets förödelse flyttad i hjertat af
Rlket, och Nationens ifrän flere Secler tillbaka förwärflvade
krigsära satt i twifwelsmäl. Jag wet att
trogne Uildersätares »välsignelse och erkänsla är en
stor Regents yppersta belöning, men att del äfwen för
ett ädelt och tappert Folk, är den ljufwaste tillfreds
stal.
i4o Ridderst. och AdelmS protocoll.
ställelse, att sädant offentligen fä betyga. Det ar pä
dessa anförda grunder, som jag »vördsammast wägar
tillstyrka Högloflige Ridderstapet och Adeln, att skynke,
ammast i denna Loak, förena fig med de öfrige
Respective Ständen.
Herr 8palc!encreutr, ^cl. förbehöllt att i
fall det af honom uppgifne Projectet winner Ridderstapeks
och Adelns bifall, sädant genom en Deputation
de andre Respective Skänden meddelas mätte.
Herr Grefwen Ordföranden gjorde Proposition.
Bifaster Högloflige Ridderskapet och Adeln den af
Herr 8paläencrsutr projecterade Tacksägelse-Adressen
till Hans Kongl. Maj:st, samt att en Deputation
derom till de andra Respective Ständen assar?
JA.
Bifaller Ridderskapet och Adeln att de andra
Ständen anmodas att gemensamt med Ridderskapet
och Adeln hos Kongl. Majtt i underdånighet anhälla
att fa betyga Riksens Ständers djupa erkänsla
hos Deras Kongl.- Högheter Hertigarne L^iri. och
kLLvkic? JA.
Under anförande af Grefwe Lias l^evvenkauxt
uppropades och cifgick Deputationen till de andra
Standen, och fick tillika i Commission att anmäla det
RidderskapetS och Adelns Lxtructum ?rotocoI1i
skulle blifwa de Respective Ständen tillställt sä snart
det hunne expedieras.
Upplästes Borgare- och Bonde-Ståndens Kxtrrcta
krotocoUi angående Jnstructionen för Hem»
liga Utskottet.
Ut
-
1789/ den 12 Februari. 14!
Utdrag af Protocollel hällit hos BorgareStåndet
wid Riksdagen i Stockholm
den 9 Februari i?89.
S. D. Som Borgare - Ständet, i underdänigste
följe och anledning af Kongl. Majus pä RiksSalen
gifne Nädiga Proposition, utsedt Ledamöter,
till det af Kongl. Majit i näder östade Hemliga
Utstött; och Borgare-Ständet, efter föregången öfwcrläggning
funnit, att enär desse Deputerade ställa
sig Regerings-Formen veit 2» Augusti 1772 i gemen
och dess 47 T- i synnerhet, till efterrättelse, nä.
got widare pä Borgare-Ständets ätgärd, icke ankommer,
med mindre berörde Utstött likmätigt Kongl.
Majus förklarade Nädiga ästundan, mä kunna,
förr, ju heldre sammanträda; sä skulle sädant de öfrige
Respective Ständen, genom en Deputation,
hörsam- tjenst- och »vänligen communiceras. Ltt
8u^ra.
Lx ?rc>tocollc>.
Larl ^Img,er.
Utdrag af Protokollet, hallit i Boude-Ständet
den 9 Februari i789.
S. D. Sedan Bonde-Ständet utsett Ledamöter
uti det Utstött Kongl. Maj:t behagat af Riksens
Ständer asta, sä fant Bonde-Ständet, efter
föregängen öfwerläggning, att, enär desse Deputerade
ställa sig Regerings^Formen af den 21 Augusti
1772, 47 Z. till efterrättelse, nägot widare pä detta
Ständs ätgärd icke ankomnlkr, som kan hindra berörde
-
142 Ridderff. och Adelns protocoll
rörde
Utskott att ju förr, desto häldre, sammanträda;
hwitket beslut genom Deputation skulle de öfrige
Rekoective Ständen wördsamt, ljcnst-och hörsammast
Communiceras. lät Supra.
In tistem ?rotocol!i,
L. 2. Aktman.
Friherre Oe 6eer, Larl. Fast de andra Stånden
med Ridderjkapet och Adeln icke behagat instämma
angående Jnstructionen för det Hemliga Utskottet,
sä lärer likwäl ingenting hindra med mindre »vära
Deputerade kunna förses med ett Lxtractum krotocoili
ej att framwisa som nägon Jastruction, men
till rättelse ivid sina grannlaga göromäl.
Herr ?riet2ck^ fant denne päminnelse bäve
nyttig och nödig, emedan Ridderstapets och Adelns
besiut eljest blefwe owerksamt, sevan ve andra
Ständen dels ansett all stags Jnstruclion onödig,
dels i Regerings-Formen innefattad. Meri dä Preste-Ständet
i nog likhet med Ridderstapet och Adeln
förestrifwit sina Deputerade att ställa sig de bekante
§. §. tillika med hela Regerings-Formen till rättelse,
sä lärer ingen betänklighet kunna uppstä att till enskilt
päminnelse lämna wara ett Lxtractum protocolli,
fast det hwarken kan fä namn af Ständers Be.
stut ej eller af Jnstruction.
Herr I^estonankar, Jag utbad mig Högloflige
Ridderjkapets och Adelns tålamod det jag trodde
mig behöfva, för att fä yttra mig med den frihet
och öppenhjertighet, med hwilken jag alltid framlagt
min öswcrlygelse och mina tankar för Höglvflige
Ridderjkapet och Adeln. Jrg har alldrig warit af
eller
1789, den 12 Zcbruari- r43
eller hällit vffgot partie, ty det ar icke att wara fri.
Sanningen och endast den, ger den sanna, den
eniga, den waraktiga Friheten. Men Friheten är
bunden af skyldigheten. Skyldigheten ar ädlare an
bade egen ära och egen nytta, och den som icke först
rädfrägar skyldigheten innan han ser efter om en sak
är nyttig lebes in uti mörker och mifftag.
Wore jag född staf, sä förswarade jag min hus,
bonde, emedan den högsta Magtägande, gifwit mig
Slaf-r6len, alt spela i denna weridén, men när jag
ar född fri, sä förswarar jag, sä länge jag kan, min
frihet, och gifwcr icke gerna bort min medfödda rättighet,
att sörja och styra för mig sjelf. Har jag äter
gifwit bort min rätt, har jag ätagit mig skyldig,
heter, ja! hade jag samtyckt att bli staf, sä lydde jag
och fullbordade min pligt, utan att tänka, hwarken
pä min ära eller min nytta. Wore den 47 L- uti
Regerings-Formen ännu in Leri, sä wore den wisserligen
den sista som wunne mitt Ja ord, men se»
dan wi 1772 samtyckt till honom och med ed stadfäst
honom sä är det min owilkorliga skyldighet att lyda,
och denna skyldighet följer jag: Ser jag endast efter
hivad uti denna §. är mig föreskrifwit, och finner att
den Deputation eller Utstött, som efter honom är
formerader stall uti alla hemliga mäl wara lika magtägande,
som Riksens Ständer Sjelfwe; följden deraf
blir den att han icke har, schicke heller kan fa nägon
hwarken mera utwidgadeller mera indragenJnstruction
än Riksens Ständer Sjelfwe hafwa för sig: och sedan
Trenne Ständ med mig arv af lika öfwertygelse sa
protesterar jag pä det högsta emot all ensidig Jnstruc.
tion eller förestrist ifcän Höglvflige Ridderjkapet och
Adeln, och begifwer mig icke härifrån utan votering.
c,,,, -
»44 Rid-orst- och Adelns pcotocoll.
Alla Samband emellan Stander upplösas dä etk Ständ
tillskansar sig den magt att kunna enskilt instruera
och pålägga sina Ledamöter skyldigheter i de mäl och
pä de stallen, der alla Fyra Rikets Ständ samfält
skola öfverlägga och besluta. Det är angelägit att
blifwa wid Regerings Lagarnas bokstaf såsom enda
förmuren för wär frihet.
Herr IlilanA; kunde es höras.
Herr Uaryvarst Conformerade sig med Herr
IHijonankar; desi öfriga yttrande kunde i anseende
till mindre stillhet ej med redighet fattas till
Protocollet.
Hans Excellence Herr Grefwe von korken.
Skiljaktigheten i meningarne är ganska ringa. Nar
Tre Ständ ej bifalla det af Osi gillade projectet, fast
Prcste.Ständet med nägon jemnkning närmade ivar
tanka, kan det ej mera blifwa nägon Jnstruction.
Ett ^xtractrrm krotocolli för wara Ledamöter blefwe
afwen onödigt. Det ligger blott i deras ficka, men
kan ej produceras, wi kunna ej mera än reservera
för dem att de följa Grundlagen; wär säkerherhet
ligger mest i deras tro och ära.
Friherre ve Oeer. Om ordet Lxtractum krotocolli
misihagar, wore han allt för benägen att gä
derifrån, med förbehåll att wära Deputerade här pä
stället och inför Protocollet fä den tillsägelse att
ställa sig noga till efterrättelse de Z, L- som i det bi,
fallne projectet egentligen äro specificerade, och hwaruti
wi hafwa sä mycket större styrka som PresteStändct
pälagt sina en dermed gansta nära instämmande
föreskrift.
Herr
is. 1789, den 12. Zebnrari. 145
Herr Oeijonankar trodde ingen särskildt Jnstrulcon
wara as nöoen, ej heller någon sadan af
ett Sländ kunna förestrifwas, utan borde den af
Riksens Ständer gemensamt utfärdas, eljest kunde
i framtiden deraf livas det wädeliga exempel att
ensidiga Expeditioner frän enflilta Ständ kunde
emanera.
Friherre Os 6ser. Nidderskapet och Adeln
bör e> gä frän sitt Beslut, det är pä goda grun.
der och Lag tagit, dä bör det ej förändras. RidLerskapet
och Adeln har för sin del faststält en Jnstruction
och den bör för desi Ledamöter tjena till
rättelse.
Herr ak Malmsten, Olok. Dä nu icke mera
kan wara i fraga huruwida nägon särskildt Jnstruction
för Herrar Ledamöterne uti det Utskott, som en,
ligt 47 H. Regerings-Formen blifwkt af Hans Kongs.
Majit åstadt och hemligt hällas bör, warit och blir
nödigt, sedan Hans Kongl. Majit Sjelf och Trenne
af wära Med-Ständer förklarat 47 L- uti sig sjelf
innehälla den rätta och tydeligaste efterrättelse sam
kan behöfwas, sa blir endast frägan om werkställig,
heten deraf, och hwaröfwer olika och skiljaktiga tankar
uppstigit. Jag sär säledes för min ringa del
ödmjukast underställa, om icke Jnstruction i allmänhet
till all werkan och ätgärd är alldeles förswunnen,
dä, som sagt är, g:ne Ständ med Kongl. Maj:tS
Nädigste tanka i underdänighet instämt att 47 §.
wore, utan widare Jnstruction, uti sin utösningskraft
bäde tydlig och fullständig, 42 Z. af Regerings-Formen
äfwen i afseende pä ett sadant högt och enstäm.
migt Beslut är alldeles uppfylld, om man ock skulle
ansedt en sädan projecterad Jnstruction som en owisi
och
146 Ridderff. och A-elnS protocoll.
och ny Lagfråga, sä wägar jag för min ringa del
ej mera omnämna någon siags »verkställighet pä Hög.
loflige Ridderskapets och Adelns förut i detta amne
tagne beslut, utan fogar mig helt och hällit till Hans
Kongl. Majus och de g öfrige Ständens i Hufwud.
ämnet tagne lika beslut; ty, mine Nädige Herrar!
fäster icke Lagen wär säkerhet, hälla wi icke den som
wäkt Grundfäste och okullstörteliga Riks-Pelare, ly,
da och hälla ben i ben heligaste helgd, fä fruktar
jag akt friheten är pä gränsen af sin Lands-flygtig.
het. H.vad ater den för Högloflige Ridderskapets
och Adelns Respective Ledamöter särskildt föreflagne
Jnstruction igenom ett ProtocollS-Utdrag rörer, och
hwit ket de till sin rättelse, utan något uppwisande
uti U stöttet, skulle undfä, sä anser jag det i flere
afseenden bade för onödigt och betänkeligt; ty da
Högloflige Ridderstapet och Adeln för fä dagar se.
dan yttrade bäve oro och bekymmer öfwer den mindre
aktning och med allt stal hos allmänheten ifrän uråldriga
tider sig förwärfwade förtroende, igenom tryckte
skrifter och Utspridde osanningar, skulle sa wäl för
Högloflige Ridderstapet och Adeln som Officcrs-Corp.
sen ätminstone förminstas, om ej förfalla, sä underställer
jag Högloflige Ridderskapets och Adelns upplysta
ompröfwande, om icke sadan hemlig och onyttig
Jnstruction wore att inom Ost sjelfwa bidraga att
sätta en mera misitagen plätt pä wära Respective
Ledamöters uppförande i anseende till Kongl. Maj:ts
och Rikets samt wäre rättigheters bewarande än de
öfrige grue Ständen, hwilka således för sine Ledamöter
utmärkt allt förtroende och jag för min ringa
del helt och hällit hyser för Högloflige Ridderskapets
och Adelns Respective och utnämde Ledamöter, ehn.
ru de ännu arv mig okände-: och fär således alleröd
mjukast
-
»789, den 12 Februari. 147
mjukast för min del begära proposition pä Hans Excellence
Herr Riks Rädet keriens Dictamen och anförda
tankar till Protocollet.
Herr Lillberg, Otto kreöric. Man slipper
lätt fran denna stugan, dä man kallar det icke In»
struction, ntan wänlig erindran och anser den som
en formaliter likasom att i en Riksdags början Re.
gerings-Formen läsas. Det torde derföre wara bäst
att wi säga: Ingen Instruction, utan den evindran
Lagen föreftriswer
Herr
knetsch, c.las, tillstyrkte att i Protocollet
för-varades att wära Deputerade borde ställa
sig till efterrättelse Regcrings-Formcn i hela sin
widd, egenteligen be nämnde Paragrapher.
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde propost.
tion: öfwer denna sednare meningen som beswaradeS
med Ja och Nej.
Herr I.eijonankar förnyade sitt förra påstående
och Protest att ej nägot Ständ kunde gifwa en
föreskrift ensamt.
Herr Lpalstencreutr, ^ol». Ridderstapet
rch Adeln äro sa mycket mindre uti ett sädant förbeM
ensamne. som Preste-Ständet funnit angeläget
« ätwarna sina Deputerade, att fa wäl iakttaga
M Regerings-Formen som de nämnde §. z. i syntrrhet,
och hemställte derföre om ej Ridderstapet och
wein i sammanstämmighet dermed wille i Protocol"
förwara en lika skyldighet för sina Deputerade.
Som Proposition flere gänger begärts, och nu
er med häftighet derpä yrkades, sä gjorde Herr
'elfwen och Ordföranden följande proposition:
K r Bifaller
148 Riddersk. och AdelnS protocoll.
Bifaller Högloflige Ridderstapet och Adeln alt
i Protocollet förwaras det deras Ledamöter i det
Hemliga Ulstottet aläggas att iakttaga RegeringsFormen
i hela sin widd i synnerhet de Z. Z., soM
Herr sts kristrck^ utmärkt?
Besvarades med Jall
pbröts Listan pa Ledamöterne i Hemliga
Utstolcet, hwartill blifwit walde
irsta Classen.
Grefwe von kerken, ^xel;
Friherre kidkinZ, Fuilmägckg Friherre kstacleau,
Lultak;
Friherre Ltaks, Fullmägtig Grefwe Istamilton,
stolpk I^ustvig;
Friherre Oe 6eer, Larl;
arbra Classen.
Herr kstammarll^ölst, Fullmägtig Friherre Rappt
^stam Wilk. Bruks-Patron r
Herr Vrakenkjelm, Fullmägtig Herr LerZenlk^
sackris, Kammarherre.
Herr ^stlersträkle, Fullmägtig Herr broste, 6^
Willielm, Assessor.
Herr von lstermanglon, ^okan, General-Maj^-  Com. af SwärdS-Orven;
z:dje Classen.
Herr Rkrenbor^, ^lickael, äfwerste-Lisuten^
Riddare af S. O.
Herr Läkrenlsselm, peter Lustaf, Lieutenant; l
Herr Spalstsncrsulr, sofian ^stolpk, LagmaN' ^
Herr kerrner, ken§t, Cancellie Räd, R. af
Uppl-'
r789, ben r2 Zebruan. r 49
Upplästes ä nyo det pä bordet liggande Dictamen
af Herr Korstenastler, I>orent2.
Herr ste krietLcky, Lla8- Det uppläste Dictamen
innefattar mänga delar af hwilka de fläste ej
höra hit. Målningen öfwer Ryssland till exempel
kan wara rigtig, tör hända origlig; allt sädant hörer
ej till wär pröfning och afgörande; men Memorialet
innehåller i öfrigt sä besynnerliga utlätelset
och uttryck, mindre wardige, lika som Ridderstapet
och Adeln stridde emot Konungens wilja och behag,
särdeles det ordspråket till flut, att mänga Lockar
göra elak Soppa, kunde Ridderstapet och Adeln
c; taga ät sig, cuminstone wore inom wart Ständ
inga Kockar skulden, till elak Soppa. Hwad den
»väckte frägan om Oswerste Sprengtporten angeck,
sä hörde det icke Ridderstapet och Adeln till att döm>Na
honom antingen fri, brottslig eller contumaciter;
wen om han finnes enligt rs §. Riddarhus-Ordningen
och z2 §. Adelige Privilegierne såsom pä utrikes
ort sig uppehållande, böra wara förlustig sitt
läte och stamma pä Riddarhuset, sä kunde »verkställigheten
deraf uppdragas ät Riddarhus-Utstottet.
Hans Excellence Grefwe von berten. Herr
^orstenastlsr har wäckt flera frågor; i anseende till
^n mundteligen gjorda, nemligen: om löfwersten
sprengtporten, sa är tydeligen i Lagens stadgande
!j'sgtt, att oen som satt sig ned utrikes, förwerkar
sate och stämma; nien det strifkeliga innehaller
Allsta färstildte ämnen, såsom om hwad som passe,
^ och intet passerar i Ryssland; om wart krig
^ M. samt wäcker frågor som endast tillhöra Kongl,
v» KE, eller sädane hwarom wi in pleno ej kunna
^ in uli vsntilation, och siutas med ett ordspråk,
K z som
rzo Aidderst- och Adelns protocoll
som
Åtminstone tarswas att förklaras. Hans Excel'
lence tillstyrkte derföre att detta Diktamen mätte remitteras
till Riddarhus-Utstvttet, som sedan förfat.
tarén haft tillfälle förklara fina ord; med sitt betan?
kande till plena bör inkomma; och intill dest förbehöll
sig Hans Excellence att ingen tryckning af Prvtccollerne
haröfwer mätte tillätas.
Herr lbloräenaäler, lorents, trodde sa mycket
mindre uti sitt Dictamen nägot förgripeligt kunnat
inflyta, som det grundade sig pä Riksens Ständers
wördnad för den största, för den bästa Konung; och
när han till sin nit för Kongl. Maj-.t lade sin vm«
sorg att förena sitt uppförande med den aktning och
tvänstap han af hwar man sökte förtjena, sä hoppades
han att all anmärkning deremot stulle förfalla.
Att sluta sitt Dictamen med ordspråk, trodde ha»
mara sa mycket mera lofligt, som en wärd Ledamot
för nägra Plenidagar sedan, stukat sitt tal med en
wers, och sädant wunnit sä allmän appius»
Herr Grefwe klorn, krestric. 2 anledning as
Herr Noräensäler» upplästa Memorial, som och as
det som utaf Herr Lagman Stenkolf uti dest Dictamen
ast krotocollum blifwit anfördt, rörande Öfwer"
sten nu mera warande General» Majoren uti Kejser
lig Ryst tjenst, Herr 6eorg klsgnu» Sprengtporten,
utbeder jag ödmjukeligen fa Åberopa be anmärkningar
jag redan gjort i detta ämne. Desta anmärk»ingar
gä hufwudsakeligen derpå ut att förbehälla
General Sprengtporten den rätt, den högst angelägna
och dyra rätt, om hwilken wi samteligen äro st
jaloux och mäne, att icke blifwa dömd ohörban. Del
wore wisterligen oerhört att en undersäte, som enlig!
Privsi
1789, ben i- Februari. rzr
Privilegierne har rätt att fä gä i främmande Her,
rars tjenst, och om jag intet bedrager mig. dä
Sprongtpovten med Hans Maj:ts nädigste tillstånd
ingått uti Rysta stensten, att han just derföre stulle
förlora sin stämma och säte här pä wärk Riddarhus. 2^3
will icke stärstäda, det är ej heller wär sak och till.
ständighet, att nu här Ho6 ost undersöka, alldraminst
asdömma i fall han under desta med Rystland uppkomne
krigsoroligheter haft ett förhällande, mindre
tillbörligt för en Swensk Undersäte. Förr än jag
östver honom eller någon annan som olyckligtwis blir
exponerad för sivära beskyllningar fäller mitt omdö,
l mc, afwäntar jag först den genom laglig förutgän.
gen ätgärd wundne upplysning, hwilken är den enda
säkra att dömma efter. Denna äterhällighet
kräfwer mcnstlighcten af mig emot hwar man och i
synnerhet nu wid narwarande tillfälle, dä jag yrkar
icke allenast General Sprengtporten» rätt, utan allas
wär gemensamma onekestga rätt, att icke dömmaS
vhördan. Hwad i öfrigt angar de utlätelser hwar,
nied Herr dloräevLcller slutar sitt Memorial sä,
ehuru de synas nog anstöteliga och obetänksamma, r
synnerhet som han haft mera rädrum att öfwerwäga
sina expression» dä de utfördes genom pennan, sä
instämmer jag gärna med dem som tillstyrkt att desta
utlätelser om mänga Bockar etc. mä enligt Herr
>lor6enLäIer» egen åstundan fä utstrpkas. Latom
ost mine Herrar hafwa nägot tälamod med dem som
hwarken i tal eller med pennan kunna sä wäl utföra
sina tankar, i synnerhet dä de wilja täta rätta sig.
Uti denna skonsamhet är jag steff mycket inreresteråd,
och slutar derföre med den önsta nr förläten
sä warder Eder sörlLtit.
Fri.
is» RLddersk. och AdelnS protocoll.
Friherre Duwall, polian Dieäric. För att icke
borttaga tiden trodde han saken snarast decideras
vin den 12 §. Riddarhus-Ordningen upplästes, hwilket
Friherre Duwall gjorde och i anledning deraf
styrkte till Herr Sprengtporten» uteslutande.
Friherre De Leer, Larl. Hans mening kunde
alldrig wara att wilja kränka Lag; han wädjade
att han alldrig i sädant afseende öppnat mnnnen.
Om det äfwen skulle synas som om 12 §. Riddar,
hus Ordningen more hit applicable, sä more likafullt
ingen ting förlorat att remittera malet till Riddarhus-U
skottets betänkande. Derefter kunna wi taga
tvärt beslut, da öfwerila wi osi icke. Han tillstyrkte
derföre akt Herr kfloräenaäler» Dictamen i hela
sin widd mätte remitteras pä det de besynnerliga expressionerne
tillika mätte utredas.
Hans Epcellence Grefwe von kerken. T^xel.
Hwarken wärt Plenum ester Riddarhus-Utskottet
kan ingä i Lagsk>pningen och fälla Dom; men att
handhafwa Lagens föreskrift inom wärt Ständ det
är wär skyldighet, hälst den är sä ganska tydelig.
Denna frägan är icke den första uti sin egenskap.
Nästan oräkneliga mänga dylika Exempel finnas af
Familier, som pä denna grund utan all förfrägan
och rätteligen blifwit slutne utur Listorne, hwaraf
Hans Excellence såsom exempel nämnde Grefwe bellin
och Deije! med flere. Att Dictamen i anseende
lill de anmärkte anstökligheter remitterades till Riddarhus
- Utskottet wore wäl Hans Excellences räd,
men wille författaren alldeles taga det äler, kunde
den frägan förfalla.
Grefwe
1789, den 12 Februari. rZZ
Grefwe Ikorn, prestric. En ohördan kan ej
dömmas, ej keller hörer uägon Domsrätt osi till.
Wi äro ej heller wisia om facta för att knnna göra
application af Lagen i huru weta wi om O'wersten
sprengtporten flyttat sina bopålar; om han med
eller utan tillstånd trädt i främmande tjenst, sädane
undersökningar böra föregä. Jag will ingen brottslig
skydda, men ej helle' nägon ohörd dömma, och
hoppas för öfrigt att wi med hwarandra undse alla
laptus lingv^e.
H^rr Almfelt, Dorentr peter. Pä detta ställe
hade han sätt den upplysning att underrättelser
isiän Afwer-R Ytterne till Niddarhus-Directionen insändes
öfwer Adeliga Personer, som för sädane brott
blumi sakflld^e att de utur Ridde^skapets och Adelns
Samfund borde mesliitas; rörande Ofwcrste Sprengtporten
l rer säcant icke haswa försports. Wid tillfälle
as krig wore äfwen manligt att sä kallade
avocatorier utfärdades, och de soni ej ställte sig dem
till efterrättelse, ansägos såsom brottslige; men ännu
wore,i detta krig inga avocatorier omtalte. Och
som Ofwerstc Sprengtporten desiutom under sin tjenstetid
gjort sig förtjent af all heder, beröm och tack.
sä kunde han e> samtycka till desi uteslutande, hälst
han såsom Egendoms-ägande i Finland ej kan anses
akt haswa nedslagit sina bopälar annorstädes.
Efter nägon widare öfwerläggning, som drefs
med mindre redighet än att den till Protocollet utförligen
eller närmare kunde fattas,
Biföll Ridderskapet och Adeln pä Herr Gref,
wens och Ordförandens Proposition:
r:o Att Riddarhus-Utskottet anbefalles inkomma med
K z Be
-
154 Ridderst. och Adelns protocoll
Betänkande
om Ofwerste 8prc:nAtporten5 ratt
till säte och stämma.
2:0 Att Herr d^orstenLstlers Dictamen remitteras
till Riddarhus-Utstottet der han äger tillfälle att
sig förklara; och
Z-.o Att innan dess, Protocollerne häröfwcr ej fä till
Tryckeriet aflämnas.
Ridderstapets och Adelns utsände Deputation
äterkom. Preste-Sländec hade redan warit ätstildt,
de öfrige Ständen hade lofwar sivar med det första.
Ridderstapet och Adeln ätstildes.
In kistem ?rotocoIIi,
Lun^encrona.
Utdrag af Protokollet, hällit i Ridderstapets
och Adelns Plenum den 12 Fe.
bruan 1789.
S. D. Som Högloflige Ridderstapet och Adeln
till alla delar gillat och antagit närlagde project till
den underdäniga Tacksage«,e, som hos Hans Kongl.
Majrt kommer alt aflaggas, sä skulle detsamma de
öfrige Respective Ständen communiqeraS.
Likaledes har Ridderstapet och Adeln med de
öfrige Ständen instämt att hos Kongl. Maj:t anhålla
om Nädigt tillständ att till Hans Kongl. Höghet
Hertig Lxki. fä aflägga en underdänig wördsam
tacksägelse och betygande af deras kistiga erkänsla för
Högbemälte Herres till Swensta Namnets och Flag.
gans heder ädagalagde oförlikneliga och ärofulla prof
af hjeltemod och tapperhet.
Ridder
-
1789, -en r2 ZebruLri. rzs
Ridderstapet och Adeln fannl äfwenledes tillbörligt
art Riksens Ständers wördnad och tacksägel.
be'ygades till Hans Kongl. Höghet Hertigen af
^östergöthland, som ej underlåtit att deltaga i krigets
beswärligheler och faror, och, änskönt omständigheterne
ej lämnar honom tillfälle att inlägga en lika ly.
sande ära, dock fullkomligen adagalagt det hjertelag
för Rikets wäl och heder, som är oskiljaktigt frän
betz ädla tänkesätt, och som Swensta Folket hoS Prin.
sar af sitt Konungs-Hus, alldrig mitzkänt.
Ridderstapet och Adeln-befMmtt^häraf lämna
sina Respective Med.Ständ wänlig desi för att ester
emottagandet af deras instämmande uti den sednare
delen gemensamt kunna utbedja sig Kongl. Maj:tNädiga
tillstädjelse till werkställigheten. (.
Hwarom Utdrag af Protoeollet skulle expedieras.
Utdrag af Protokollet, hällit i Ridderstapets
och Adelns Plenum den 12 Februan
17S9.
S. D. Föredrogs ett as Herr d^oröensäler, l.o.
rentr till Högloft. Ridderstapet och Adeln ingifwit
Dictamen, som i anseende till flere deruti förekonimande
eftertänkelige och mindre tjenlige ordasätt till
Riddarhus. Utskottet skulle remitteras, som äger att
inhämta Herr dlorckevaälera närmare förklaring och
sedan med sitt yttrande till Höglofl. Ridderflapets och
Adelns Plenum inkomma.
Derjemte, och i anledning af hwad nämnde
Ledamot i sin mundteligr tilläggning yrkat angående
-
rZ6 Lidderst. och ÄdelnS protocoll
de
Ofwersten ^oran ^lagnu8 Lpren§tporten, skulle
Riddarhus» Ustkoktet anbefallas att med sitt Betänkande
öfwer bemälte OswersteS rätt lill bibehällande
af Säte och Slämma ä Riddarhuset, inkomma. bit
supra.
Lördagen den 14 Februari.
Plenum klockan io.
hinder Hans Excellence Herr GrefwenS och Landt»
marskalkens oprsilighet förde Hans Excellence Herr
Grefwe krak? klubban.
Justerades Pro^ocolls-Ukdraget af den 12 Februari
till Riddarhus-Utffottet om Ofwerste LpranZtporten
och om Herr Istorckenackler.
Herr Almfelt, josian anförde: Sedan Högloflkge
Ridderskapet och Adeln erhällit del af det Hederwarda
Bvnde-Ständets begäran uti Desi Lxtractum
krotocolli af den 9 Februari, som af Herr Ofverste
^liljekorn den IQ Februari begärdes pä bordet;
sä ar hos Högloflige Ridderskapet och Adeln min
ödmjukaste orrhällan, att detta mäl med görligaste
första kunde till afgörande blifwa företagit, hälst
dröjsmål härutinnan torde wäcka någon uppmärksamhet,
dä deremot, sakens ffyndesamma afgörande 0-  felbart efter min tanka ej annat kan an bidraga till
en enighet, som, i synnerhet i Rikets närwarande
belägenhet är sä alldeles nödwändig Riks-Ständen
emellan, och hwarlill Högloflige Ridderskapet och Adeln
wid flera tillfällen alltid gifwit sä lysande ef»
terdömen. Uti detta mäl förbehäller jag mig i
all ödmjukhet, att framdeles nägot närmare fä de»
ducera hwad nu i tomhet blifvit ansördt, i fall
vmstän»
7789, den 74 Zebruari- 757
vmständigheterne och Sakens beskaffenhet därtill skulle
föranleoa.
Herr von bmAeliröm, polian. De bästa Lagar
kunna förlydas och miflbrukas; tilltagsenhet kan
nyttja tillfällen att sträcka dem utöfwer sin ordalydelse
och afsigt; Och om något warsamhetsmätt wid
Lagens stiftande skulle wara utelemnadt, gär allt sä.
dant desto lättare för sig. Ibland nyttiga Lagar rak»
nar man med allt stal Kongl. Majus Nädiga Förordning
af den 13 Februari 1776 om Policens
förbättrande här i Staden; Men jag fruktar, att
denna wisa Författning icke mer än andra Lagar
fatt blifwa ätlydd och hällen uti helgd. Jag sörbigär
gerna allt det, rykten utspridt, angäende en
inrättning af Spioner, rytande myndighet af Embetsmän,
pinliga eller waldsamma förhör med per»
söner, som warit misitänkte för brottmäl m. m.
Men det wet jag, och tryckte Papper hafwa wisst
för hela Allmänheten, att brottmäl längre tid warit
under undersökning wid Police- Kammaren, dä likwal
g L. uti Förordningen uttryckligen förmär, att alla
egentligen sä kallade Lagbrott höra till de wanlige
Domsiolarne, der de ofördröjligen böra undersökas
och afdömas. I denna delen är Författningen sä
mycket mera wis, som Police-Kammaren annars skulle
blifwa en Extra Ordinarie Domstol, det ar, en
af de styggelser dem Hans Kongl- Majtt uti 16 Z.
af Regerings formen för ewiga tider Landsförwist
såsom befordrings-medel till Enwälde och Tyranni.
Afwen har jag sjelf mäst erfara, det Policen fakt
Taxa uppå waror dem jag och andra Landsmän haft
att försälja här i Staden. En sädan rättighet, har
jag icke af Förordningen kunnat finna wara Policen
lämnad. Det ar en orättwisa att göra Taxor,
endast
r§8 Liddersk. och Adelns protocoll.
endast till nedsättande af priset p» Landtmannens
wara, dä man icke tillika hjelper honom att allorig
fä mindre betalning, än Taxan innehäller, och att
jemt fä afsättning pä waran. Det är i allmänhet
emot Naturen af all handel, att waran stall fä annat
warde, än tillgängar och behvfwer ömsom utstaka.
Det leder Landtmannen till stor förlust att igenom
flike twäng i handeln asskräckas ifrän att föra sin
wara till Staben, men det leder ock S aden till
förlust att sakna tillförsel af sine nödwändighetsrvaror.
Om oredor händk derigenom, att Ofwer-Stäkhällaren
eller Under-Stäthällaren icke haft tillfälle
sielfwe öfwerwara malen i Pokice-Kammaren, lcmnar
jag derhän. Jag söker icke Personer; Jag önstar
endast art fä rättelse uti saker. Skulle någon erinra
art man bordt klaga öfwer Embetsmännerne, dä händelserne
sig tilldragit; sä har jag mycket att swara. Wi
Landtman, sticka ofta wära tjenstehjon intill staden,
och de äro för enfaldige att kunna förfwara sig; om
wi ock äro sielfwe tillstädes, är större delen af OH
föga mera upplyst! nästan alla älska wi lugn och tiga
häldre wid den första oförrätten, än att med fördubblad
kostnad staffa ost en ny; Alle Lmdtmänoch
fanste de fleste af Stadens Jnwänare äro ringa personer
emot de mägtige Herrarne wid Policen. hwilka
hafwa länga armar och mycket medhäll. Till ettsädant
medhåll räknar jag de omständigheterne; Att
Police-Betjcningen steff fär .wittna Uli malen; Att
Policen icke är ställ» under Oswer-Domstols inseende,
dä,lik«väl Slotts-Cancelliet, och alla Landshöfdinge-Ämbeten
ärkänna Kongl. Hof-Rätterne för en
Högre Domstol; och akt man icke ens inför Konuw,
-a.
r?89, dm 14 Februari. iZH
ga-Thronen fär beklaga sig utan de dryga wilkor 9
§. uti Police. Förordningen utstakar. När sä stora
swärigheter möta en lidande att kunna winna änd.
ring, blir följden tydelig att näppeligen nägon
wägar klaga: Icke ster det om ej saken är af
stor betydelse, eller den lidande uägorlunda kittslig,
och dä wisar sig äter en annan följd, att, som ivan.
ligt är, oförrätten snarast stadnar uppå den stilla och
saktmodiga Medborgaren.
Ridderstapet och Adeln är för upplyst, alt icke
af desi» korrta drag, jemnförde med deras egen kännedom
af saken kunna dömma, om detta ärende
förtjenar att behjcrtas. Finner Ridderstapet och A,
deln det wärdigt att komina under öfwerläggning
såsom rörande allmän säkerhet och Statens sä wäl
som Landets Jnnewanares gemensamma nytta, sä torde
jag fä föresiä att Ridderstapet och Adeln täcktes
anse det såsom ett beswärsmäl och att Ridderstapet och
Adeln behagade med de öfrige Resp. Ständen öfwerlägga,
huru man tjenligast mätte hos Kongl. Majit
i underdänighet anhälla om Desi Nådiga Förordnande
till wirmande af det stora ändamälet att Embetsmännerne
wid Policen mätte hällas inom tjenliga
ffrankor och den oskyldige Medborgaren fä lefwa
trygg och säker att ej af dem blifwa förfördelade.
Pä Bordet.
Herr I.ocke, föran V/ilff. aflade hos Höglofli.
Ridderstapet och Adeln sin wördsam na tacksägelse
för det honom blifwit uppdragit att wara en Ledamot
i det Hemliga Utskottet; Ett sädant wedermäle af sitt
Ständs förtroende hade uppwäckt hanS fullkomlig»
erkänsla och eldade hans nit att gagna sitt Fädernesland
och efter möjligheten uppfyll» hwad honom
der.
r6o Ridder!?. och 2ldelns protocoll
derigenom
älades; men den händelsen hade inträffa!»!
alt Hans Excellence Herr Riks-Deotsen hade an!ydt j
honom Kongl. Maj:ts Nådiga befallning att resa lill
sin hemort till sin sysslas förrättande. Han hader,
wäl anmält det wahl, som pä honom fallit, att wa-I
ra en af sitt Ständs Fullmägtige i det Hemliga!
Utskottet; men hade sätt en förnyad befallning atti
vförtöfmat anträda resan, och gas således wid Han-S
den, att, i anseende till detta hinder, hans rum i'
Utskottet blefwe ledigt.
I anledning häraf singö Elcctorerne i 2:dra?
Classen tillsägelse att malja en annan Ledamot i As-i
sessor Ooäes ställe.
Herr L1ix,k1a§nus utbad sig att fä uppläsa och
sielf begära pä bordet följande:
Till Protocollet
Krigslägan, som är tänd wid märt Fäderneslands
bägge grönför: och Riksdagen till hwilken wi
arv kallade, bewisa, att Konungen har wär hjelp af
noden; att hären behösiver manskap och att Stats
Cassan
behöfwer penningar. Da det är af Jordbruket,
som dessa behof egenteligen utgå: dä ingen
annan än den vkunnoge bestrider, att alla Statens
öfrige skatter äro blotta förskotter, dem Jordbrukaren,
fastän han ej märker det, fär ända kännas wid till
stut: dä sjelfwa Bergsbruket, som likwäl Utgör e,i
af Statens Grundpelare, icke kan härifrän undantagas,
emedan Lmdtmannen betalar Bergsmannen
icke allenast för hans jern och hans arbete, utan äswen
för hans i jernpriset inräknade Hammarskatt,
Tionde, Bewillning, Tull, Fragter och Forlöner: Di
ett inrättadt Jcrn-Contoir drar för Bergsbrukare!!
den
n.
»739, dm 14 Zebruarr.
r6l
den benägna försorg, att han alldrig kan missbjudas
för sin wara, hwaras hans tillwerkning är ärlig och
wiss: dL Jordbrukaren deremot utom den handräkning
Spannemäls-Magasinerne räcka, icke ager nå
got
dylikt ryggstöd, och dessutom har en owiss inkomst,
sä att han i härda är har allt för litet att
sälja: dä dessutom Grufman och Härden freda sina
arbetare för utskrifning: dä deremot Plogen, alldeles
oförmögen lill minsta beskydd, nödaas uklefwerera
till knektehopen sina raskaste körare; sä är Oss i
dag den frägan af yttersta wigt: Hurudant är
wäkt Jordbruk?
MLnne wi, Mine Herrar! kunne, utan blygsel
nämna märt Jordbruk? Manne wi kunna kalla
Oss för ett rätt sjelfständigt Folk, sä länge märt
Land icke äger eget bröd? sä länge wi nödgas
hämta hos Grannar deras öfwerlopp?' sä lange det
liksom ankommer pä dem, huru mätta wi fä äta
. joss? ett flereärigt krig dem emellan som uppfrätte
all deras säd, skulle ju blottställa wärk Land för hunger
och göra dess sjelfständighet mycken twist underkastad.
Ty när Wisthuset ar tomt utan hjelp, nar
magen jemrar sig utan tröst; nar Menighetens ögon
börja sjunka och deras mattighet wisar huru grymt
svälten härjar, och deras ängest förkunnar att döden
är i ätanka och förskräcker; dä förlorar sjelfständigheten
sin röst och hennes ivarelse försvinner: Dä
nödgas sielswa hjelten, om han är belägrad, gifwa
sig pä näd och onäd: dä säljer allt hmad Esau heter,
sin förstfödslo - rätt för en grynwäliing. Med
elt ord, en hungrig sjelfständighet är ingen sjelfständighet.
L Wart
i6r Ridder!?- och AdelnS protocoll
Wärk
allmänna har med hugnad sett en hop
wackra anstallter för jordbruket. Sett driftiga Män
upparbeta sin jord. Sekt Samfund af wardige Medborgare
belöna odlingar. Sett Tidningarne fulla
med berättelser om röida hedar, odlade kärr och murade
gärdesgärdar. Sett Landtmanna-underrättelser
fran Tryckerierne. Sett premier för upptäckter.
Sett odlare,prydas med Ordensband. Sett Städer
byggas ät Åkerbruket. Sett Skattebref, Storesten,
Hemmansklyfningar, Strömrensningar och Ägodcl
uings-Rätter.
Sett det som är ännu mera
fett
Folknummern tilltaga. Hwad borde följden wara? Ok.
ta stördar minskade införstrifningar. Har sädant
wisat sig! Nej. Mistwäxter ha infunnit sig tätare
an någonsin: och det som wärst är, wäderleken har
ej skuld för dem alla.
Tull - Specialerne, längt
ifrån att förkunna minskning i Spannemäls-inför
skrifningen,
wittna, att den mänga är ökas.  Wä
ster-Göthland,
som af Konung 6w8^^^ ^iaoi.?n feck
tillstånd till Gårdfari - handel för Trenne sina Härader
har i sednare tider fält denna rättighet utwidgad
för tre gänger fä mänga, och tillåtelsens orsak
war: de kunde icke föda sig af jorden- Sädant
kunde de likwäl i LkiL8S0Ki8 tid. Sjelf
we
Afrads-Spannemälen och Tionden löses ju pä
manga stallen frän bade Krona, Prest och Jndelningshafware
just af ben indelte Bonde, som borde
hafwa säd till öswerflöd. H.vad wisar sädant allt?
Jo att om odlingar göres här och der, sä mäste
gamla Odal-äkern öfwerallt i samina män smätt och
ärligen aftaga i bördighet.
Att det icke matie
wara brist pä wilja, icke brist pä afsättning, som
gör wära stördar tunna; utan jordbruket mäste
wisterligen dragas med nagra fjättrar. Det mäste
tryta
1789- den 14 Februari- i6z
tryta Jordbrukaren törs jag säga det? — Förmäla.
Förgäfwes, Mine Herrar! lete wi ester nägon
annan orsak. Ett ögnakast pä wär allmänna Lag
och pä wära Jordbruks - Lagar stall wisa ost att
Jordbrukarens wanmagt kommit alt oförwarandes
grundläggas i sjelswa Jordbruks Lagarne: Att wista
fördomar, som sett ut såsom Grundsanningar räkat
stifta Lagarne: och att den wackraste Patriotisms
man i werlden will se, har igenom misträkning kommit
att grundlägga en del af fördomarne. Lätom
vst derföre taga wära Jordbruks-Lagar och JordbruksFördomar
pä en gäng under stärstädande, efter
som wi sinne att uppmuntringar, underrättelser, sammanstöttor
och belöningar förmält uträtta sä litet.
Töle wi, sä mäste wi ofelbart hitta pä de wäsendteliga
hinder, som hittills betagit alla uppmuntringarne
deras kraft. Och när sädane hinder äro undanröjde;
dä, men icke förr kunna uppmuntringar
bidraga eftertryckeligen till ändamälct.
En Bonde pä en liten torfwa
säger man
— arbetar sin jord med lätthet. Han behöfwer icke
mera än sina kwä händer." En Romare lefde af
twä tunneland jord/ Hwarföre icke sä Swensta
Bonden?
Men man besinnar icke att deste Romare pä
fä Tunnland, sönko ständigt i skuld och klagade att
de hopetals gingo ifrän sina små jordlotter. Och om
en eller annan bibehöll sig derwid, sä bidrogo dertill
twä biorger, den ene, att under Republiqvens första
Fem Århundrade, gass sällan något är, dä menigheten
icke feck litet understöd af de byten, som
L 2 ' gjor.
164 Ridderst- och Adelns protokoll.
gjordes ivid Roms ärliga segrar: den andre att defle
segrar stänkte Åkerbrukaren trälar, som för bara
maten wörö honom wid jordbruket behjelpelige. Än-rä
war den tarfligt och flitige Lurius fattig och den
fiore Lmncinatrm nödgades plöja sjelf. Ingendera
af defle hjelpemedel star till buds ät Swensta Bon»
den, hwilkcn om han således har twä händer att
röra sig med. sär ända föga gagn af dem bägge i
fall han af Lagarus ar satt utur ständ att undgå
ett litet politiskt sendrag i hwart finger, hwilket gör
att han rör händerne med swärlghet.
Om nu emot Stiftarens wilja Lagarne grund»
lägga wanmagt hos Jordbrukaren, sä kunna de pä
god grnnd styllas för Rikets narwarande swaga till»
gäng pä egit bröd. Och. hivad en wanmagtig Landtman
sörmär, märke wi bäst dä med hans ryggstarke
grannes frodiga sadeSäkrar jemnföra de spinsliga ax.
som glese och flöda framtitta ur landhasran pä krassiarens
magra och wanryktade wretar. Skillnaden
emellan defle begge grödor utstakar hela Rikets ärliga
miflwäxt. Wäderleken afgjör endast den frägan:
Gm misiwäxten skall blifwa ännu större
Lagarnes
delaktighet i wära miflwaxter wisar
sig alidrapätagligast dä wi uppgör Sweriges Älerbruks-Historia
för innewarande Århundrade.
Swerige hade de första tjugu arén af detta Seculo,
intet tänkt pä annat an Krig. Folket utstrefs.
— Hemmanen förföllo. Jordbruket kom i förakt och
gamla wethoden i glömsta. Riket beängstades med
dåligt mynt. Allmänna och enstilta Caflorne plundrades
pä det dugliga. Knappt war fred fluten och
frihet befästad förr, än wäre Kader rvände dergs
om
-
1789, ben 14 Zebruarl-' 165
omsorg ät Jordbruket. Skattebref utfärdades pä
den wackra grund, att den arbetar med fördubblad
ähäga, som arbetar pä egen jord ät egna barn. Tyst»
ue den Statskonst, som prutar häremot; ty hon är
omänsklig. Alan klöf hemmanen, för att fä dem
desto hastigare befolkade. Man lat storskifta fälten,
pä det en ofryntlig granne icke mätte hindra en tres»
wen ägare att stöta sina Jordlotter det bästa han
wille och förstod. Men till Rikets olycka öfwerstred
man wid klysningen den måttstock» som
äV-rs-r satt för ett Skattehemman. Orsaken
war alt man wille ha stor Folknummer. Patrio,
lismeri log alltsä här sä snabba steg, att han lopp
1 förbi sielfwa Naturen. Och Naturen som gjör alla
fina förändringar långsamt och nästan omärkoligen,
later alldrig onäpst gäcka sina Lagar.
Efterät äro wi nu först i ständ att se, att om
Skattehemmanen icke sätt delas i smärre lotter än
i Konung Lkicssons tid; Om i stället
den Författning blifvit widtagen, att allt hwad öfwer
hemmanets Odal-äng och Odal-äker uppodlades,
hade frän hemmanet fäkt utklyfwas, dock med sörbe,
häll att deltaga i Stambyenä statt; Sä hade Odlingarnc,
fast mera längsamme, blifwit ordentligare och
mera säkre: sä hade hemmanen i stället att förswatzas,
sätt af klyfningarne en betydlig tillökning i förmägan
att bära statt och utstyld. En Far, som wille
nred jord förse flera barn, hade dä, med hela styrkan
af sitt oklufna hemman, ined samlade kraften af
fina fullwuxne Söner, dem ingen Tjenstehjons-Ordumg
och intet Wärfnings-Patent bordt fä honom afhända,
haft mycket lättare akt göra odlingar ät stna
barn än en hop små hemmans-ägare nu förtiden
L 3 has
-
i66 Ridderst- och Adelns protocoll
hafwa
att odla ät sig sielfwe. Och desie odlingar
hade burit sig bättre an de nu ösiige klyfningarne-,
ty a k dela sönder mellan fyra en Odal-.jord, som netto
war lagom a: twä, ar ait pä en gäng staffa sig
illa brukad jord och wanmägsiga arbetare. Det wärsta
war akt L-.g.u u i Byggninga- och Jorda-Balkarne
icke lämpades ester de nya anstalkerne, eller någon
utw'g togs till klufne delars sammanstående i
frll 'N.rn rä-ade klyfwa för långt, i fall ordet prost
rve Domaren! ej swarade i werkningen till Stiftarens
asyfte med Författningen. Bördes-rätten
häller nu klysningen ewigt öppen. Boggninga-Balken,
till Skogarnes stada, tillhåller ägaren att förse
de små hemmans-delarne med fullt antal hus.
G irdesgärdarne hafwa blifwit fä mangfalldigt fördubblade,
att blott till de sä kallade kalftäppor ät,
zär nu öfwer hela Riket mera gärdsle an hwarmed
en half Provincekunde fordomdags inhägna alla si.
na utägor. Och Domstolarne nödgas med grämelse
utdela en rättwisa, som ikläder sig fullt anseende af
vrättwisa, hwar gäng hon förklarar sönverbetlade
och förswagade hemmans-delar förlustiga af den rättigheten
att någonsin fä repa sig i ewighet.
Första Följden blir häraf, att pa mänga stal,
len i Riket har Bonden sä liten aker, att den icke
förskär att förse hans stundom barnrika hushall med
säd till husbehof; sä att i stallet hans kall wore att
förse Riket med säd, mäste Riket alltför osta undsatta
honom. Denna säd stall köpas, dertill behöfwes
penningar, vem kan han icke fä af ett hemman,
som nekar honom sjelfwa nödwandigheternei Alltså
nödgas han sälja foder till hemmanets stada och
krasila med bi-näringar. Desto sämre blir hans ä
ker.
178y, den i4 Februari. '67
ker. Desto säkrare misiwäxten. Desto fattigare
Bonden.
Andra Följden blir, att en Bonde, som icke
hinner rätt stjota sin äker, hinner ännu mindre att
ratt stjöta sin äng. Lemnad under Naturens wärd,
sedan lian bränt henne och kreaturens tänder flafwit
henne, ser hon ut som Barberare» hade farit öfwer
henne med sin rakeknif. — Hir anmäler jag mig
hos dem ibland Er mine Herrar! som äga en längre
kännedom af Landtbruket, med en sä lydande fråga:
Hafwen Ni mine Herrar, sett mänga ängar i
Riket om hwilka en grähärs man icke warit färdig
att säga: Den här ängen ni ser Herre! gaf sä och
sä mycket i min' ungdom; hur kommer det till att
den sä mycket tappat af? — Se sadan är war ängs
Historia. Är nu ängen åkerns mor. Hafwa ängarne
öfwer hela Riket tagit af. Hafwa hemmansklyfningarne
ökat folket och minsta: bostapshjordarne.
Hindras Bonden af wanmagt att rätt stjöta sin äng,
utom hwilken han alldrig kan rätt bruka sin äker.
Lägga sig ännu flere hinder i wägen för Adeln och
Stands-Personer. Hwad under dä om Rcket ärligen
köper säd.
Tredje Fölgden, da en idog Bonde dör ifrån
en stor Hemmansdel, tros han med all sannolikhet
lemna mera pengar efter sig än en som dör ifrån
en liten. Femtio är äro icke förflutne sedan man
här och der wid Arfskifte» efter trefliga Bönder uppmätte
ät Arfwingarne Silf.vermynt med sadeskappar.
Sädane händelser lara hädanefter blifwa sällsynte
och wäre barnabarn torde en gang hälla berättelserne
derom för öfwerdrifna. Men hemmanen
worv den tiden icke klufne. När nu för tiden en
L 4 Bon
-
r68 Ridderst. och AdelnS pcotocoll
Bonde
dör fran sin lilla hemmansdel och sina mänga
barn, sä sirider det emot rimligheten att han skulle
kunna lemna pengar. Följden blir alltsä den, att
Sonen, som lösningsrätt ager, nödgas lana penningar
till medarfwingarnes uclösen, hwilka pengar han,
as sitt lilla hemmans ringa afkastningar sällan mäglar
betala: blir alltså ständigt skyldig och säledes
förpliktad att betala twä slags ärlig ranta, den ena,
till Kronan, för den bördelösta jorden, den andra,
till Borgenärer, för den läntagna löse-skillingen.
Har börjar nu ett nytt ord: mtecknad gäld i srvag
jordalott- Hwad hander? Han dör. Hans Son
arswer hans jord och hans gäld: nödgas öka den
rned nya län; ty han har ock Med-Arfwingar, och
de stola lösas utur hwad ännu i hemmanet är gäld
fritt. Säledes stall ständigt handa i framtiden, ju
längre wära Jordbruks-Lagar fä wara oförändrade,
att ivid hwart nytt ombyte af ägare stall ett för långt
klufwet hemman fä tillökning i sina tyngder: blifwa
inera gäldbundet än förut. Wi hafwa icke ännu
hunnit öfwerlefwa sä mänga Slägtleder, som härtill
behbfwas. Ändä börjar delta onda wisa sig. Men
dömmen __ mine Herrar! Hur dec stall gä med
hwarje hemmansägare, nar han en gäng hunnit fä
sin jord sä klufwen och sä belastad med gäld, att
allsingen wederhäftighet deruti är mera öfrig. Den
bistre tiden är icke sa längt borta, som mängen tror'.
Huru stall en sadan Bonde framdeles staffa Riket
fäd? Huru stall han betala statt? Huru stall han
rusta ut Soldat? Och hwar stall han taga wägen,
när Borgenärerne med Auetions-klubban drifwa honom
frän hemmanet? Der husen äro rötte och skogen
plundrad, hwaraf de skulle byggas?
Me»
1789, den !4 Zebruar!.
l6-
Mendet är icke den ensamne Bonde-jorden som
är gäldbunden. Lik.väl, och innan jag i denna undersökning
hinner fram till Sänds-Personernes och
Avelns Jordbruks hinder, mäste jag här fä afhandla
detta särskildta ämne i sitt sammanhangs
Hem,
manen äro som bekan- är, litet öfwer Äktatiotusen,
de; hwaraf litet öfwer Nittonmsende Kronohemman
afgä. Föreställom Ost, att icke siere än Fyratiotusende
wore behäftade med gäld. Förestäilom Ost att denna
gäld, större pä det ena hemmanet, mindre pä ett
annat, icke stege högre än till Femhundrade Riksdaler
eller Niotusende Daler Kopparmynt, pä hwart
gäldbundet Mantal öfwer hufwudet; sä finnen* Ni,
mine Herrar; att i denna icke. längt utsträckta förmodan
wore ändä Sveriges Åkerbruk belastadt med
icke mindre än Trehundradesextio Millioners eller
Tolfhundrade Tunnor Gulds gäld och mot Sjuttio
Tunnor Gulds ärligt interresie. En sädan Gäld
mäste ju wara grufligen tryckande. Alldramäst pä
den Bonden, hwars jord utgör hans endaste tillgäng.
Än om Jordbrukets gäld är dubbelt sä stor - - - -  !An om den är ännu större?
Lagge wi till, att Grundräntan pä Rikets hemman
nu, dä de äro gäldbundne, är lika stor i hjelsma
persedlarne som den war ä den tid, dä Bonden
höll för skamligt art wara stylvig: Att en hop
Utstylder, under namn af Riksdags-Bewillningar,
widare ökat Skattemanna tyngderne; att flere persorieke
Utlagor nu ätgä frän ett klufwet hemmans al,
la delar, an ä den tid, dä hemmanet war i enä
mans hand-. Att en ättondedels Bondes inkomster
Mot hans Farfars pä hela gärden, förhälla sig knapt
lvm ett lill ätta: Att hans ensamme byggnads styl
8
s dig.
!72 Ridderst. och Adelns protocoll
vighet
förhäller sig deremot, jemnförd med hans jord
mot Farfadrens jord, som ätta till etti och allt annat
i ökad proportion mot forntiden: Att nya wägar,
nya allmänna byggnader, stjutsningar, med mera sedan
den tiden tillkommit och ökat hans börda; sä
wisar sädant allt, sammantaget med Bondens gäld,
att hans ärlige Utskylder äro snart tredubble emot
hwad de i ^'°gon tid warit. Hwad kan annat följa
än att A erbruket skall förfalla och Hemmanen,
der h,elp ej mellankommer, småningom wandra till
ödesmål, i en Allmoges hand, som ej rär före att
den ej kan göra mera än som göres, dä desi Utskylder
till T Mar och antal äro fullt upp sä mänga
som desi synder.
Om Lagarne hafwa skuld för den wanhäfd,
hwaruti den wanmägtigare delen af Allmogens jord
befinner sig; sä har Adelns och Stånds-Personerncs
Jordbruk fäkt ännu flera motständare; icke allenast
Lagarne, utan äfwen allmänna Tänkesättet, Rangen
vch Accorderne..
Sanningen den jag alldrig fränwiker, förbinder
mig till den erkännelse, alt dä jag undantager en och
annan Adelsmans wackra jordbruk, är Ständs-Personernes
jord onekligen den bäst stötta jord i Ri
ket; Men kan alldrig dr>fwas lill möjliga-ste höjd
och är tillika mästa obeständigheten underkastad.
Detta synes wara en motsats; men betraktas
ovsakerne sä förfaller denne tanka.
Till bördigheten af denna jord igenfäs orsaken
deruti att Ständs-Personerncs jord njuter, mer än
Adelns jord, sin ägares tillsyn. Man kan till nägon
del lämpa till denna jord den fordna klim! yt
tran
-
1789, -cn :4 Zobruari. 171
trande om den Romerska: "Jordbruket (säger han)
"wärdades af okunnige män, hwilka anlade dera si"na
hushälls-planer med samma uträkning vch försigtighet,
som de i fredstider stötte Republiqvens
"wärf, och i krigstider uppställde desi härar. Och
''Jorden, hwilken liksom yfdes öfwer wärdigheten
"hos fina Tillsyningsman, wisade sin tacksamhet i
"fördubblade stördar."
Titt obeständigheten äter är orsaken den, att
Gtänds«Personerne sällan förrän emot deras lefnads,
afton komma ät att bli Landtmän. Och efter deras
död blir deras jord icke alltid qwar wid deras hus.
Icke kan den vartingas genom stående afhandlingar
med Förpacktare här som i England, ly Lagen
bjuder att Köp bryter Legostämma. Icke kunna
Ständs-Personerne öfwertala sina barn akt malja
Landt - Lefnaden, deremot sätter sig Tjenstelystnadem.
Åängen, ät hwilken Grefwe Oxenstierna kemnade
en Slummer framom all annan werdflig dårskap,
har om den gagnade wart Fädernesland, da den
inrättades, tagit derföre en dryg betalning uti de flere
wederwärdjgheter den orsakat. Icke nog att den
wändt Folkets hag frän aträn att gagna, till begä«
ret att lysa har den dragit penninge-styrkan frän
Jordbruket och ända frän kojorne till palatset har
den hos hwar man i Staten ingjutit böjelsen, att
icke nöja sig ät det mättliga utan man illfänas att
arbeta sig uppföre, koste hwad det will, just derföre
att i stället allmänt gagn och nytta fordom utgjorde
mättet för hwar mans heber, hafwa menighetens bugningar
nu fäkt befallning att bliswa djupa allt i nion
af nummern pä Personens fullmagt, som bugningar
emot
-
»72 Rldderst. och Adelns protocoll
cmottager.
Äkerns Folk, som sä willigt drar för.
sorg bade för Starens behof och förs,var, dä goda
författningar gä derwid tillhanda, som i vet fordna
Indien utgjorde sä helgade warelscr att sjelfva de
grvmma krigen nödgades äterhälla sina mordifla fin»
grar frän deras fredliga näsien och nyttiga werktyg,
kunna, sä wida de äro Ständs-Personer, omöjligen
öfwertala sina barn, att i Rangsjukans eget tidehwarf,
hälla sig wid detta gagneliga men oansenliga
naringsfäng. Deras ynglingar kunna ej annat
vn fly ett lefnadssätt, som minst beflyddadt af alla
och tungt i sig sjelft, satter sin Man i nödwandighet
att icke allenast brottas med wäderlekens nycker,
utan äfwen med den sä kallade belefwade Werldens
Föragt: och uti hwilket, till öfmerflöd Anglingen
flulle nödgas fläda i hwarannan wederlike han möter
antingen en Befälhafware som ryter, eller en
löfwerman, som pockar pä sin sä kallad respect.
Ett annat ondt drabbar AdelnS och StåndsPersonernes
Jordbruk: Accorderne. Jag talar endast
om de lönliga. Icke om dem, som moro loft
gifna, innan de bleswo förbudne, ty de moro mindre
fladelige; utan om dem, som smyga sig fram,
som aro obehörige. Emot dem äberopar jag min
sats till styrka de wackra grundsanningar Placatet innehåller,
som förbjöd dem.
Om Rangen lockar Ungdomen frän Äkerbruket.
Om den drager dädan allt hwad penningestyrka
ager. Om den satter dygd, skicklighet, samsundsanda
och duglighet i sädan skymning, att desia wack
ra egenskaper behöfwa hjelp af N:o 49 pä RangOrdningen
för att komma i någon slags dager, sä
tka Accorderne detta onda med ett nytt; de belasta
M
-
1789, den 14 Zebruari. 173
sselfwa gårdarne med gäld. En del Säterier haswa
redan härigenom^ kommit i samma belägenhet, som
en del bekittlade Ämbetsman: De göra icke tjenst för
Caractcren hwarmed de prunka. Belastade med flere
utgifter an manget Skatte» hemman, om icke till
Kronan, dock till en hop Intecknings-hafware:
Skilde frän tillsynen af sina ägare, dem tjenstelystnaden
och rangen kringspridt i Rikets warf, krympas
de ihop af Accorderne och FM>e - §c>gdc»rneS
förwaltningar i samma morr, som Agarens Rang och
Fogdens taskbok, widga ut sig. Och allc som wid
sä fatt belägenhet agarens behof blifwa allt större och
större, föranledes han att handtera sina Fäders jord,
med underliggande Frälsen, alldeles som den Engelske
Lord jhlortsi nyligen tilltygade sikt Fädernesland, till
desi han, skild wid desi förwaltning, nödgades lämna
det gäldbundet och stympadt ät en efterträdare,
som behöfwer Nestors älder om han skall förmä stoppa
alla de häl, som de sa kallade nödwändighets behifwer
öppnade.
Desia Accorder, som icke bleswo dyra och ödan!de
förrän de blefwo förbudne, hafwa, om jag skall
ldöma, af offenteligheten de eftersträfva, hunnit tränga
sig sä längt bland Tjenstemanna Flockarne i Riket
att sjelfva Gardes-Soldaten nödgas med Fyra
Riksdaler bvrrtaccordera en äldre kamrat, för art fa
den usta rättighet att wara Spannemäls-bärare, en
köttighet för hwars orubbelighet Gillets knytnafvar
öro answarige^ Sä att om accorderne fä fritt spel
Jorde i framtiden ingen blifwa fri derifrän om icke
^pögubbarne. Ty de hafwa strukit blygseln af sig
ch blifvit likasom till trotts för det Kongs. FörbuIdet
i den mon oförsynte, att man ser wära dagliga
* Tid
-
i78y, den 14 Zebruari.
174 Ridderft- och AdelnS peotocoll
Tidningar
utbjuda tjenfker lill köps, hwarom underrättelse
star till fängs, ena gängen i Kryddboden
här
andra gängen i Snusboden  der
tredje
gängen i Slaktarehuset pä norr och fjerde gängen
i Filkaregängen pä söder, hwarät den medellöse
stwklighelen germer sig och suckar. Jag förbigär desse
accorders Moralista stada och hwad Staken i
fräga om dugligheten förlorar, ty det hörer mig icke
till; Men det lärer hivar man medgifwa mig att jn
mera penningen fär anledning alt ställa sig pä högra
handen om den »bemedlade skickligheten och dea
brödlösa (örtensten; desto mera drages den frän Jordbruket
der den sä ival behöswes. Bliswe garna de
stores förmak fulle af tjensiehungrige, endast portio.
nerne som utdelas pä besia rangsjukans spisqwartcr!
siuppe att af jordbruket betalas.
Detta är Swensta Jordbrukets Historia. Skat.-I
tebonden bringas i wanmagt af Lagarne. Fralse
ägaren, ehwad han är Ständs-Person eller Adels-!
man föres dit af hagarne, Rangen och Accorderne.
Det första steget att hjelpa wart Land till ege
bröd blir alltsä att förbättra Lagarne. Hnru myc
kel de ensamme här uträtta, wisar bäde Sveriges!
och andra Staters Historia.
Ä ena sidan wisar och Werldshistorien i des^sa-Orden; men, dä folket räknades fä ar ester
fabelsnaste lidehwarf ett litel Konunga-Rrke, sol»ans död, wisar Herr I^aeerbrini; i sin wackra Li
-
icke bestod af fyllest halfwa ön Sicilien, som icke M
giorde sä stor widd som en trediedel af hwad wi ir
iilla Rike till en sä olrolig magt, att fä är este
hans död kunde det ställa i fält Etthundrade tjugi
tusen
-
I7S
tusende man till fots, Tolftusende till häst,Fyrahunbräde
bemannade Galerer. och brottades Trehundrade
ar med sjelfva Roms skräck, med det mägtiga
Carthago. Det behöfdes pä en gäng inbördes split
och ett Roni till detta lilla men mägtiga Rikets
kufwande.
Ä andra sidan wisar vsi wart Rikes historia
något dylikt.
VV.48.-r
ä läng tid, som läiero regerade Syracusa; men
hans förträfflige anstalter wärkade, att om Swerige
alldrig i nägon tid warit sä svagt, som da han besteg
desi Thron, sä har det ock alldrig warit sä starkt,
som dä han kemnade den, fastän det nägon gäng sefdermera
blänkt starkare för ett häpnadt Euro»pa.
Med mindre land än nu tillhör Riket, ästad»
ksm han mera folk, mera säd, mera allmän wälmåga
och rikare Stats-Casia, än nägon bland hans ef'erträdare
i mon af Länderna de innehade. Hwar'en
agde han Skane, Halland, Blekinge eller Pcjnern.
Icke ägde han sä stark handel och sjöfart,
öm Rike! nu äger. Icke sä mänga Städer: hans
ids äkerbruk hade inga uppmuntringar medelst pränier.
Det understöddes af intet Patriotiskt Sällskap,
af ingen Wetenskaps-Academie och af ingen
»vria, att inom Sveriges trängre gränsvr födde ,,g
rce Millioner menniskor, hwilkas flit underhjelpt af
begripe'under Götha^ Rike. E"'ensam desi Konun^onungens wisa anstalter', hade betalt all' Riket
ttmro bragle igenom statliga Äkerbruks-Lagar detlHald; hade ,a fyllt Rikets Skatt-Kammare,att längt
rån af Utländskt Silfwer, upptäcker för Osi den
kngelske Histoiie-Sklifwaren blume, att Konungen
' Ac
r/6 Ridder!?, och AdeLn^protscoll.
är 1551 stickade Guld till England, och njöt r
anseende dertill Tullfrihet för hwad, som fördes
derifrån.
Sä hushällade denne store Konungen med unge»
sär Sjuttiotusende Mantals Jordbruk, anfäktadt i
siere hundrade är af ständiga Krig, och Hanse-Sä.
bernes handelstwäng. Nu äger Swerige öfwer Atlatiotusenve
Mantal, Pomern ända oberäknadt och
deras afkastning förstår icke ät en femtondedel mindre
Folk. Tivärtom wi hinna icke alltid sa ymnigt
införstrifwa och sä jemt till Swensta munnar
kringföra Polst och Liffländst säd, alt icke nödstäldle
Landsmän, här och der, nödgats, enligt Tidningarnes
rörande bestrifningar, äta med förlorade Sonen
vrafwen undan swinen. Och sädant har icke
händt efter Krig eller Pest, utan efter en fyra och
tjuguårig Fred.
En gammal fördom, föga olik en del gamla
Prophetior pä hwilkas uppfyllelse man ständigt wäntat
och ständigt misiräknat sig, är orsak att man ej
gifwit nog akt pä rätta orfakerne till wart Jordbruks
förfall.
Swerige har man sagt  fär alldrig lönande
Jordbruk förr än det fär mänga städer, och besia
städer fä mänga Manusacturer. Dä fär Jordbrukaren
uppmuntran tilt idoghet af qwick afsättning.
Hur blänkande är icke denna sats, men hue oriktig
är icke denna tillika? Om städer behöfwas i en och
annan Landsort, sä bewisar sädant ingalunda att städer
upprätta ett förfallit Jordbruk. Twärtom.
Det bewisar, att Bonden i denna Landsort redan har
ett sä lönande Jordbruk alt han sär flera waror au
ir. 1789, den 14 Februari- 177
han till eget bruk har nödige, och alltsä behöfwer
Stadsmanna-hjelp till afsättning. Se här! den naturliga
grundival, som erfarenheten bewisar för werl.
dens flästa städer. Men om Städer ägde förmögen,
heten att upphjelpa Jordbruket; sä skulle icke Euro»
pa i wära dagar framwisa sä mänga stora Städer,
vmgifne as ett högst eländigt Jordbruk. Jag be.
höfwer ej här äberopa wär tids Rom, ty stelfwa
Stockholm har statt öfwer fcmhundraoe är och de
tillgränsande wälbelägne Uplands äkrar äro än i
dag pä mänga ställen illa stötte. Ängen pa ännu
flera ställen predikar om misiwärd, fastän en Parm
Hö ofta betalas ratt dyrt i denna Staden. Manne
det trutit Uplänningen qwick afsättning i en Stad,
hwilkenS alla behof han ännu alldrig magkat fylla
och som derföre mäste ärligen tillita Utlänningen om
säd, talg, kött och fläsk, samt smör och ost? Hwarföre
har nu Jordbruket kring Stockholm icke stigit till
möieligaste höjd? En följd, som onekeligeu borde beledsaga
orsaken om den more rigtig. Läkom Oh gä
längre. Föreställom Osi, mine Herrar! att under
åkerbrukets nu warande swaghet man kunde fä till
sädesafnämare fem sa stora städer till, som Stockholm
och Götheborg.' hwad bleswe följden? Jo, införstrifningen
blifwer tiodubbel, ty Swerige har intet säd
ät de Städer det redan äger.
H varföre hafwa
wära Handtwerkexier gätt till sä mycken högd?
Jo, för det de drifwaS af en flock mennistor, som
dertill äga nödigt sörlag och nödig insigt. Allt detsamma
fordrar Äkerbruket. Sä har det i England
och Flandern, del skötes der af en clasi mennistor,
som heta Farmers, som äro kunnige och som äro förldögne.
Sä länge förmögenheten gär bort hos tväSkatte-Bönder
till sjelfwa Skattejordens förmärs.
i?8 Ridderst- och Adelns protocoll.
wande, hwarä Bonden stall arbeta, sä kommer hart
i samm', belägenhet som en Handtverkare utan för,
lag. Men Adelns jord skulle ivid Lagarnes ändring
snart komma i flor. Deras fogdar, hwit kas hander
icke äro tomine, skulle garna förpakta Stamgodset och
Frälseböndern ge wiff ränta för sina gardar. Sjelfwa
Jnoelnings-werkets Boställen skutte wida förbät,
tras om säkerhet gäfwes för go, 42 ä Z2-ära Arrender:
Om deffa Arrender finge ätsölja egendomen,
som en Inteckning och Boställs-hafwaren fri för allt
annat besvär än Controllen, sick anwända all fin tid
till tjensten, säker om cn jemn och orubbelig inkomst,
beräknad i jemt förhållande till goda och onda är.
— E.n annan af wara fördomar lyder fä här: Skällsta
Åkerbrukets mindre fördelaktige belägenhet härflyter
— sager man frän Skänsta Städernes wan
magt.
Denne wanmagt pästäs äter wara grundlagd
i Skånsta Adelns Privilegier, i stöd af hwilka
man stall antaga sä mänga Handtwerkare till
Säterierne, att Städernes Hanbtwerks.man än stola
gä syfflolöse. Säde man, att Kronans inkomster
kunde hänvid lida någon liten minskning,sa medgaf jag
sädant. Men i fräga om Jordbruket bewisar inkastet
ingen ting. Ty hwar halst en Handtwerkare
bor stall han ha mat och hans förtäring bestar till
största delen af landtmanna waror. Hans förtäring
anleder alitsa till en och samina afsättning för Jordbrukaren,
om ha„ äter upp Le köpta ,varorna pä
Saterigrund eller pä Stadsjord. Således bewisar
inkastet intet annat än att Skånes Städer äro för
mänge emot Skånes landtmanna folkmängd, hwilken
således ej förmår sysselsatta Städerna. Och deffa stader
komma ej till wälmagt förr än Åkerbruket och Dostaps-stötseln
i Skäne bringas till större höjd. Här*
cm
-789, den 14 Zebruarl. 17?
vM öfwertygas man bast af ett ögnakast ät England.
Deff Städer wörö swage, medan deff Åkerbruk
war swagt. Knappt war Engelske Jordbruket
i flor förrän man fick se Handtwerkare i alla byar,
ja ända till Boktryckerier i somliga. Manne En.
gelste Städerne klaga häröfwer? Nej, deras Jordbruk
är i flor och Folkmängden sä stark att den
syffelsatter bade Stads- och Landthandtwerkaren. Och
Englands Färehjordar erkannes af dem sjelfwa för
grundwalerne till deras rikedom. I Stockholms
Län, likasom i alla öfriga Län i Riket har hwar
Socken sina Gerningsmän hwilka arbeta ät Landtmannen.
Manne wal denna inrättning hindrar Srock.
holm att äga Hundradetals Handtwerkare som hedrat
sig i sitt kall och samlat förmögenhet. Fäfängt
talar man om Handel och Stadsmanna rikedom, sä
länge landet ej skaffar producker att handla med.
Och sä snart deffa infinna sig drager dels Regeringen
och dels winningslystnaden försorg om Städer och
Afnämare. Städerne tyckas alltsä förhälla sig tilt
Jord- och Bergs-bruket samt Fisterierne såsom de
stora floderna förhålla sig till deras källor. De
kunna icke fä mera watten än källorne gifwa
dem. Detta öka de, under framflytandet, af hwad
som tillstöter ur äar och bäckar! och hela samlingen
föra de till hafs, sedan de deraf fullkomligen wattnat
sina egna stränder och ät den öfre luftkretsen be»
tält en slags Tull i afdunsiningar.
Att således pasta det wart Jordbruk icke blir godt
förrän wi fä flere Städer är allt det samma som om
Man säde: Swensta Boskapsskötseln kommer icke i
stor förr än wi fä flera Slagtarhus.
M 2 Ett
iso Aiddersk- och AdefnS protocoll.
Ett Rike, som will komma till Englands för.
rnögenhet mäste nödvändigt gä dit samma wag, som
England nyttjat. Det Riket har haft den fördel för
Swerige att desi Lagar warit förmånligare för Jordbruket
än wära. Denna enda omständighet wcrkar
sä mycket som sielfwa Climatel, hwilket i wärl land
hwarken är, oljenligt för Åkerbruket eller Boskapsskötseln.
Än mer, Lagarne syncS liksom werka pä
sjelfum Climatct. Sädant wisar det i wär tid bördige
Tyskland hwars Climat i llrrcars Commentaricr
beskrifwes sä härdt, som wärk Westerbottens. Hwad
har nu förbättrat Tysklands Climat?
Cultureni
— Hwad har underhjelpt Culturen?
Lagarne!
— Sicilien lag efter Hir:«o8 död under samma luftstreck
som tillförene, liksom Swerige ligger nu alldeles
der det lag i äV-v8ä8 tid. Men man har
ej wardal H1LKO8 och 61787^8 Lagar: och bördig he,
ten har rättat sig derefter. Sällheten i werldslig
mätto, Mine Herrar! är icke sä omöjlig att erhälla,
som den bekymmerslöse pästär och den weklige pjunkar.
Hon ankommer pä goda Lagar och jernnthand»
hafwande. Europa hyser inom sina grönför en liten
Stat, som blir ett flerahundradcärigt bewis pä den.
na sanning; I det landet är ingen tvrfwa ouppodlad
utom landswägcn: der förenas en allmän arbet»
samhet med en allmän wälmåga: en stark handel med
en måttlig »vällefnad: en rik StatS-Casia med smä
Krono-Utlagor: man ser der ingen prunkare; meli
man ser der icke heller en enda tiggare. Der kan
ingen Medborgare förtrycka och ingen Medborgare
förtryckas: Riksstyrelsen der i landet, lik en huld
Far, känner ingen Smekunge och anser ingen för
Styfbarn, och till räga pä dcsia sällheter har landet
i mer än Twähundrade samfälda är njutit en oaft
bru
-
r?8y, den ra Februari- r8r
bruten Frid. Hwilket Rike i werlden kan wäl fram»
wisa ät menskligheten en sä hugnande syn, som det i he»
la Secler ostörde lugn, hwilket Etthundrade Tjugu
Tusende menniskor njuta innom den lilla, men fria,
men sälla Republiquen Lucca, hwilkens Lagar derföre
förtjente att bjuda och befalla öfwer en wida större
del af Jordklotet.
Det ar anmärkningSwärdt, Mine Herrar! akt
wi weta pä wara fem singrar orsakerne till Roms
och Grekelands fall; men orsaken till RepubliquenS
Luccas Flor, desi lugn och desi styrka.- desi utwägar
an hindra yppigheten frän inträngande hsS wälmägan,
att bibehålla Lagen i helgd, och sederna i renhet,
med ctt ord, desi fintlighet att segra öfwer de
förstöringsmedel, som i alla tider förut drifwit friheten
i Landsflygt utur de länder der hon hade sina
Tempel  derom synas wi föga bekymrade. Ar dä
menniskostägtets »välfärd wärd mindre uppmärksamhet
än desi wanarter och desi förnedring? Huru
rika arv wi icke pä rop öfwer wär underwigt t Huru
fattige äro wi icke pä sunda räd till desi hjelp! Huru
vwillige att söka dem der de finnas.
Alla kloka folkslag hafwa med »varsamhet rört
»vid Lagarne af den orsak, att ändringarne hafwa
stundom »nedfört flere olägenheter; än bern man »ville
afböja; »nen dä sädant HZndt, har det »varit ett
rättskaffens bewis till klokhet, att ätergä till de gam.
la. Dock »visar Historien alldrig ett enda exempel
att detta nödwändiga steget kunnat fä tagas. Nye
fördomar, nye afsigter, rädlöshet, »vankelmodighet,
egenkärlek och nycker hasiva sorgfälligt kastat hinder
i wägen.
Här är icke fräga akt ändra gamla
Lagar, ulan att öfwerwaga Nya Hushälls-Lagar,
M Z svin
I8Z
-82 kidderst. och Adelns protocoll- r78y, den i4 Zebruari.
som Ma pä att afmatta wärk Jordbruk. HarkunäZ/voo. Desse äro delade ända lill
na inga olagenheter befaras om desse jemnkas sä längt Men som ätstillige deraf aro odelade och hlands
mchttgt ar till de fordna gagneliga Lagar om ^ord- Personers hand; sä lät Oss amaga « t de endast
Lru et, hwttka i flere hundrade är gjorde Riket w°r° delade i ätta delar, gor attondedelar 26^
starkt, ehuru det^ war anfäktadt af ständiga Krig - P rsonernas antal pa ett åttondedel^. Mantal gör
— 0 ^ nmn. bustru, twä varn, och ett
nppgaf ett Förflag till Jordbrukets hjelp. Wi fum! Mver i ärlig söda 4 ^ ^8
no det rcke antagligt: men om wi late bero der,vid: men för att et göra rarm-gen s t , ^
Om wi ej tanke pä nägot i stallet; fä sele wi e- endast ansiä 5 Tunnor Säd pa ^/"ch . s^
mot wäre Efterkommande: ty med ett blott Nej ar 'älgar till Allmogens söda arlrgen nunst ^,99--  Jordbruket icke hulpet. ^ ^
Jag anhäller derföre ödmjukast att genom ett
Lag-Utstott fä ett Förflag uppgifwit, huru de brister
wära Jordbruks-Lagar hysa, mage lämpeligast
afhjelpas. Frägan ar för wigtig att icke ädraga
stg Lagstiftande Magtens uppmärksamhet. Satser
na hwarpä mina anmärkningar aro grundade, böra
wederläggas, eller ock de uppgifna bristerna hjel
pas. Men ster detta icke stola wära Riksdagar
alltid blifwa Politiske, alldrig Oeconomista! Sä ar
min tröst att jag har satt saken i frägai att jag har
här sätt tillfälle sprida anledningarne, som jag dertill
haft. Och jag förmodar att tiden en gäng blir
mitt wittne att jag icke deruti gjort illa. De fordna
Stander haswa gjort alltför wäl deruti, att de skaffat
Riket en stor Folknummer. Nuwarande Ständers
anstalter blifwa annu priswardare, om de ät
detta Folket staffa ymnig föda; ty skilnaden emellan
en wälfödd och illa född Folkhop är nästan densamma,
som emellan reelt mynt och representativer.
Krono-Skaltehemmanen i Swerige äro litet öfwer
Z7VSV.
Tunnor Spannmål
Nu wele wi efterse huru mycket Spannmäl
t7ooo> Skattehemman anstaffa. Om wi i Upland,
Oster- och Westergöthland, Södermanland eko. fin,
hemman som sträcka sitt utsäde anda till zo tun
5°
4,.^ r,?,-t-niot hg flosto s
ra
l
rr
-
,v.., , ^
pa ett Mantal, sä äro deremot de fleste beni
r
i Riket antingen Skärgärds - hemman Aler
elier Kjäll»
nors Utjaoe. ...... t-— ,
la Riket icke kunna beräknas större utsäde pä ett
Tunnor öfwer hufwudct, och i ond
ue
nor
man i Riket aimn^..  ^
Bergslags-hemman eller Skogs-hemman eller Fjäll
hemman, hwilka sällan hafwa mera än 4 ä z Tunnors
utsäde. Alitsa lärer per meäium öfwer hela
Riket ick
Mantal än 12
och god tid sjette kornet, gör pä ett Mantal 72 tun.
nor, hwaraf, dä utsädet är afdragit med 12 Tunnor
äierstä 60 Tunnor.
Huru mycket af denna säden behöfwer nu hemmanet
sjelf? Jo efter fem personer pä ättondedelen,
finnas 40 personer pä Mantalet. Efter Tre tunnor
pä personen, behöfwas 120 Tunnor; hemmanet har
endast 60 Tunnor och sedan Afrads- och TiondeSpannemälen
afgä med 6 Tunnor äterstä endast 54,
M 4
Lrgo
r84 Ridderfl. och AdelnS protocoll.
kr§o brister pä hwart hemman ärligen Tunnor 66»
gör pä Z7soo:dc Mantal Krono-Skatte 2,442ooo:de
Tunnor Spannemäl.
Denna oerhörda Spannemäls mängd behöfwer
Swensta Allmogen köpa i stallet att den borde förse
stg sjelf med säd, och aflata ät Städerne.
Betrakte wi nu, att ärlige införstrifningen ar
högst 800,020 Tunnor; sä finna wi att Adelns,
Ständspersonernes och Boställshafwarnes jord, sedan
den staffat säd ät Ägarne sjelfwe, ät Städerne, ät
Armeen, ät Flottan, ät Brännerierne, lemnar den
ända ett öfverskott till Allmogens föda af 1,642002 T:r
Summa 2,4a2oooT:r
Afsändes under Grefwe OIae8 I^evventtaupts
Ordförande den Deputation med Tacksägelse-Adres»
sen, som sista Plenum ej funnit Preste-Ständet
sörsamladt.
Ankom en Deputation ifrän Borgare-Ständet
under Ordförande af Borgmästaren Lkllröm» som
androg: '
r:o Att Borgare-Ständet instämt med Bonde,
Ständet angående Privilegier.
2:0 Att Borgare-Ständet med Medborgelig er,
känsla ansedt Stockholms Stads Borgerstaps niti»
sta förhällande och derföre bestulit att hos Kongl.
Maj:t anhala om tillstånd att emot Stockholms Bor,
gerstap fä förklara Ständers tacksamhet.
z:o Alt Kongl. Maj:t täckts gifwit Ständ
tillkänna, att icke nägvt Skats-Utstott denna Riksdag
rovre af nöden samt art Ständet fatt del af Eden
för det Hemliga Ul stoltet; hwilket allt utan er,
iudrau pasierat. Under
1789, -en »4 Zebruari
-
rL5
Under loppet af nedanstrefne öfwerläggning utkallades
Herr Grefwen och Ordförande», som dä
han äter ankom gaf tillkänna att honom ifrän Kongl.
Mast, att hos Ridderstapet och Adeln notitiam
föredraga, blifwit tillställt Formulaire till Eden för
det Hemliga Utskottets Ledamöter.
Ibland ärender som lägo pä bordet war Herr
äe kHetrck^s förledne den ,o ingifne Diktamen
om ett Stats-Utstott, och som sakens afgörande yr»
kades, blef det ä nyo uppläst samt derefter Kongl.
Majrts Nädiga utlätande i samma ämne.
Herr äe krietrckzo, dlaes uppläste: Ibland de
angelägnaste ärender, som Riksens Ständer wid de»
ras sammankomster äligga är ofelbart det, att, enligt
den rättighet Regerings.Formens zo:de §. dem
tillägger, läta för sig uppwisa Statswerkets tillstånd
till att deraf inhämta det penningarne blifwit brukade
till Rikets gagn och bästa. Dä nu Högloflige
Ridderstapet och Adeln till följe deraf snart lärer
strida till utwäljande af de personer, hwilka stola ut.
göra det Utstött, som härom stall inhämta den för.
sta kunskapen, sä torde mig tillätaS detzförinnan följande
mina ödmjuka erindringar Högloflige Ridderstapets
och Adelns mognare pröfning »vördsammeligen
underställa.
Wid de sist förflutne 2:ne Riksdagar har Statswerkets
tillständ, efter de förordnade Stats-Utstot»
tens uppgift, funnits i den lyckliga belägenhet att
Riksens Ständer haft anledning uti Riksdags-Be»
flutet den 29 Januari 1779 förklara, att det icke
pä Zo ärS tid warit i sadan ordning, och wid den
sidst öfwerstandne hafwa de icke fumiit Riket med
M 5 någon
i86 Aidderff. och AdelnS protocoll
någon
weterlig, hwarken Ut- eller Inrikes stulld behäftadt.
Följden af en sä hugnelig Riks - Cassans
belägenhet har och warit den oskattbara förinän
för Rikes undersåtare att de långt ifrän alt med
nägra nya Bewillningar beswäras, blifwit i de förra
i nägor matto lindrade.
Da Statswerkets utsigt wifat sig pä en för
Riket sä lyckelig sida, har också en närmare utredning
om dest beskaffenhet warit för Riksens Stander
onödig, än den allmänna Berättelse deras Statsutskott
wid hwarje af besia Riksdagar till dem derom
uppgifwit. Nli ater tyckes Sakernes stick och
Rikets stallning i denna delen fä ett annat och mera
bekymmersamt utseende. Ett i flere manaders
tid till Lands och Sjösi wid flere af Rikets gran
for
fört kostsamt Krig, har nödwändigt fordrat de
mest betydande utgifter, hwilka med Smtswerkets
wanliga inkomster omöjeligen lara kunnat bestridas.
De öfwer allt i Landet kringlöpande Riks-Gälds Contoirets
Credit-Sedlar lämna ock ett äfwen sä säkert
som eftertänkeligt bewis alt flere behofwer mäst med
upptagne Län för Kronans räkning fyllas, hwilket
ännu mera styrkes af kungörelsen i allmänna
Tidningarne om ett as Kronan ästundat Inrikes län;
Och dä alla flike Kronans gjorde upplåningar ej annat
kunna än falla Riket till last, och för dem af
dest Jnnewänare förr eller sednare torde äskås betalning;
sä blifwer bet en nödwändighet att Riksens
Ständer härom inhämta den nogaste kundstap för
att kunna utfinna de utwägar till denna gälds betalning,
som för Riket blifwa möjelige och drägelige. Det
blifwer också mycket mera för Riksens Ständer nödigt
att i tid harpa wara omtankte, som de utgifter,
'789, den 14 Zebruari- r87
ter, hwilka till en lycklig freds erhållande, ännu 0-  undwikeligen synas förestå, ej utan drygaste känning
för landet lära kunna bestridas, och hwilket följak eligen
bör med den redan gjorde gäldens betalning sä
jemnkas, att det ena och andra ej pä en gäng mä
sätta Riket och Undersåtare i yttersta wäda. .Jag
hemställer derföre Högloflig- Ridderstapet och Adeln
ödmjukast, om icke dek för Riksens Stander, hwilka
enligt Regerings-Formen aga att bewil,a hwatz
till Statens behof erfordras, blifwer en nödwändig,
het, att hos Kongl. Majtt i underdänighct achalia
det de pä satt förutnämde Zo z. i Regerings-Formen
innehaller, mäge blifwa underrättade om Scatswerkets
nu warande tillstånd, huru medlen till Rikets
gagn och bästa blifwit anwande samt med hwad
skuld Riket sä In- jom Utomlands kan till närwarande
stund wara behäftadt; jemte de särstildte
tider, hwarpä den kan wara gjord och blifwer
till betalning förfallen, med mera, som är nödwändigt
alt känna, dä den bekymmersamma Frägan om
sättet och medlen till betz afbördande stall af Riksens
Ständer pröfwas. Denna kundstap är för
Riksens Ständer sä mycket mera angelägen som de
desisörutan sakna den grund hwarpä de mätt och utwägar
stola byggas, som en förnuftig och för Rikets
upprätthällande försigtig hushållning i denna delen
as dem kräfwer, och derigenom upplifva bäde utom
och innom Riket den Credit, som i närwarande belägenhet
är för Kronan sä oumbärlig.
Herr Uilljosträle, jsoaclL. ^Villrelm. Sedan
jag d. g:de i denne mänad till Protocoilet korteligen
erinrade om angelägenheten af Ledamöters wäljande
lili Stats-Utstottet, och att underdänig anhållan
stcdds
!88 Ridderff- och AdelnS protocoll.
skedde hos Kongl. Maj:t om Nädig befallning till -vederbörande
Embeksmän att med de handlingar och upplys,
ningargä tillhanda, som för detta Utskott hwars cpistence
jag icke trodde kunna sattas i fräga, wid Drätsel-ärenderncs
undersökning blcfwo nödige i och jemwäl sedermera
Herr Directcuren cle ?rietLck/ dagen derpå
uti sitt Diktamen detta mäl utförligare yrkade;
Sa har jag wid Högloflige Ridderstapeks och Adelns
senaste sammanträde i förgår förnummit, det Kongl.
Majtt för denna gängen ej äskade något sädant
Stats-Utstott, utan att Kongl. Maj:t wore i Näder
sinnad läka uppwifa S ats-werket för det förordnade
Hemliga Utskottet. Jag erkänner med underdånigaste
wördnad hwad Kongl. Maj:t af wänlig Kongs.
Nåd har täckts Riksens Ständer i berörde matto
förestå; halst det ofelbart har afseende pa den nödiga
skyndsamheten uti Riksdags-Arendernes fortgång; men
dä sädant tyckes göra en mycket betydande förändring
uti det wanliga och med Regeringsformen enliga
sättet till besia Ärendcrs handterande som 50 §.
derstädes bokstafweligcn förcstrifwer; Sä lefwcr jag
i den underdåniga tillförsigt, akt Kongl. Maj:st med
Nådigt »välbehag anser vin Högloflige Nidderstapet
och Adeln utbedja sig de» Nädcn, att warda bibehällne
ivid det som nyssnämnde §. sörmär; Och betsa mycket
mer som Hans Kongl. Maj:st uli sin ivishet lärer
Nädigt finna, att allt hwad ifrån denna wigtiga
stadga i Grundlagen skulle afwika, torde i längden
kunna för Riket och Regeringssättet medföra wädeliga
sölcher. Da 47 och Zo M. i Regeringsformen
jemnföras, finner man dem bägge tala om Utskott,
men till ämnen och beskaffenhet sä olika, att det ena
med det andra icke gärna kan förblandas. Den
förra handlar om ett Utskott, hwilket dä allenast
ager
1789, den Zcbruari. 189
äger rum när Kongl. Maj:st finner i Näder för
godt, att med Riksens Ständer öfwerlägga om mäl,
som Kongl. Mastt anser böra hemliga hällas, och i
sädant afseende kommer att uppdragas det Utskottets
Ledamöter samina rättigheter, som Ständerne sielfwe
innehafva. Ingen af besia omständigheter kunna,
efter min oförgripeliga tanka lämpas till det Utskott
hwarom nu är fräga och 50 Z. omtalar. Det förra
äger ej rum oftare, än dä sädane händelser inträffa,
dä Kongl. Mastst i Näder wiil öfwerlägga och taga
bestut i hemliga »värf, som tysthet i beredandet samt
en synnerlig grannlagenhet och skyndsamhet i utförandet
kräfwa; Det senare äter innebär en utöfning af
den rättighet, som för Riksens Ständer är befästad,
att taga kunskap om Statswcrkets tillstånd, samt
huru Drätselmedlen till Rikets gagn och bästa blifwit
omvände. Aetta är en Ständers rättighet, billig
först i sin natur, emedan det är Rikets och Undersätarenas
Egendom, som utgör Stats-Casian äfwcn
som denna rättighet är en fri Nations oskiljaktiga
tillhörighet, som äger beskatta sig sjelf, till Statens
behof. Ett sädant Utskott mäste fördenskull wio alla
Swensta Folkets Riksmöten hafwa warelse, och kan
ej bero af tillsällige händelser; det förra har för äm.
ne egcnteligen Ministerielle saker, som efter fin egenstäp
böra lönliga wara; detta Utstötts föremål är
helt och hällit ett Rikshushälls-Ärende utan twifwel
det första och främsta; sä wida kunskapen om Riks»
Finnancerncs stick, hwarpä Folkets wäl och hela Re»
geringswerkets goda ställning sä hufwudsakligen hwilar,
alla tider är och blifwer för Riksens Ständer
nödig; mä ej eller, behöfwer ej eller, wara lönligt
för dem som Hushållningen närmast rör och hushäl,
let uppehälla stola. Hwad äler angar Ledamöterne
i9o Aidderst. och Adelns protocoll«
uti ett ester Ao §. förordnat Stals, Utskott, sä kan
dem alldraminst pä sätt som 47 Z. dicterar, uppdragas
samma rättigheter, som Riksens Ständer sielfwe
äga; Ty dä hade med detsamma Riksens Standert
lämnat ifrän sig, i nägra fä Personers händer, hwad^
som gör det alldrawäsendteligaste af deras frihet,
nemligen det att siel sto e se och täta för sig uppivisa,
samt inhämta och blifwa öfrvertygade att be medel,
som as dem till Rikets behof arv utgjorde, blifwit
till Rikets bästa amvände. Äfvenledes skulle
pä sädant salt Riksens Ständer lemnäs i okunnoghet
om grundcrne och behofwet till de beskattningar,
som af dem fordras: och ändteligen skulle under tidens
lopp misibruk deras möjligen kunna ledas derhän,
att ett sädant Utskott, antingen directe eller indirecte
ädroge Rikets Inbyggare beskattningstyngder,
om hwilka Sränderne wörö okunnige, och hwarigenom
bade Regeringssätt och frihet kunde räka i fara.
Af besia klara skal är jag för min del öfwertygad,
att Regeringsformen tydeligen skildt de ämnen frän
hwarandra, hwarom den 47 och den 52 H. tala, och
att de ej kunna förblandas utan denna wisa Lags
wäsendlliga förändring, och med detsamma sielfwa
Constikutionens uppläsande i detta stycke. Högloflige
Ridderskapet och Adeln lärer sig ock nogsamt erindra,
att sadan som berördt är har ock ulöfningen af Re»
gerings'Formens förordnande, uti det som Rikets
medel angär, alltid pä de twenne sistsörflutne Riksdagar
ira it; Och denna utöfning har dertill med blif>vit
fastställd genom den särdeles Sanckion uti 1779
ärs Rrksdagsbeflut, som utkryckeligen förmär, att
med Riksdagars hällande och Arendernes afgörande,
skulle samma ordning ivid de päföljande Riksmöten
oryggeligen esterlefwas. Jag instämmer derföre med
Herr
1789, den 14 Zebruari.' 19*'
Herr Directeuren kriet/wk^g tankar och hemställande
om icke Ridderskapet och Adeln tillika med
de öfrige Respeclive Ständen skulle täckas hos Kongl.
Maj:st i underdänighet föredraga deras ästundan, att
dem i stöd af oftanämnde Zc> §. i Näder mä tillätas,
att wid denna, likasom de arne förra Riksdagar,
fä utnämna ett sädant Utskott, för hwilket Statswerket,
pä sätt som Lagen bjuder, och Herr äe krietroky
omförmält, mä warda uppwist, samt derefter
i laglig ordning till Riksens Ständers kunskap komma
för att tjena dem till grund och efterrättelse wid
Bestattnings-Werkeks pröfning.
Friherre I^esicmlaufvuä, 8vante, Hof-Predikant.
Dä äter en fräga inom detta mördade Samfund
blifwit framkastad, som synes leda till ett andamäl,
wida skildt ifrän det anseende, den wärdighet Högloflige
Ridderskapet och Adeln i alla tider bade inom
sig och i Relation med Konung och Med-Ständer
alltid ägt, kan jag till egen tillfredsställelse ej
underläta yttra mina tankar, lika okonstlade, som
wälmenande.
I en tid dä Rikets sjelfständighet
hotades af utwärtes Fiender, och till sina grundwalar
pä nytt stakas af twedrägtsandan; Dä Rikets Representanter
inför Thronen sig samlat, att i förtroende
och enighet mota det förra och häfwa det sednare
onda; Dä sädane wädeliga faror fordra lika sä styndesamt
som werkeligen förenadt nit och bemödande af
Riksens församlade Ständer; I en sadan tid möta
wära z:ne Med-Stander Konungens omsorger pä
mer än halfwa wägen, med enige Beslut, med förtroende
och undergifwenhet, alldeles öfwerensstämmande
med hwad Rikets tarfwor hufwudfakligen fordra,
och Folkets röst, under hela den förflutna tiden
17? -
*92 Ridder!?, och Adelns protocoll.
för Konung och Fosterland enhälligt önskat. Wid
en sadan tidcpnnct den markeligaste för samtid och
efterkommande, synes det första Ständ i Riket, detta
rcfpectabla Samfund wara det enda, som, med
widlpftiga öfwerläggningar om små saker, hindra loppet
och angelägenheten af de större, och dymedelst
twingas, att i det angelägnaste af wära Med-Ständers
eniga och sammanstämmande Beslut taga Lagar
och föreskrift. — Matte wi i tid öppna ögonen och
med resentiment öfwer det förflutna, mera »värdigt
stadga det förcstäende.
Mätte fred och enighet,
frän detta ögonblick helgas ät wära öfwerläggningar
och stadga wära Beslut; Att detta Riksmöte ej mätte
mindre utmärka Ridderstapet och Adeln uti förtrocnde
och tillgifwenhet för en älskad Konung, ett kärt
Fädernesland, uti nitälskan för Lagarnes helgd och
iZ.
1789, ben 14 Februari.
193
uci ömhet för Ständets egen aktning. Wi hafwä
nyligen lemnat öfwerläggningar hwarutinnan bestu»
ten, ej olikt en Wal-Plats blifwit tagne med stor,
mande hand af en deciderad PluralitL.
I frägan
om sprengtporten
hur har man icke welat sätta
misstroende till Konungens Ord ifrän Thronell,
till kände Facta, om denna Adelsmans otrohet och
afwoga sköld? huru har icke denna Sak, först i en
laga ordning blifwit lagd pä bordet, samma dag äter
rrpprifwen
kastad under bordet, widare upptagen
och förwist till Ständets enskildt» Utstötts granst.
ning? I frägan om Jnstructionen för det af Konungen
begärdta Hemliga Utstött: Hwartill tjente en
twänne dagars bullersam öfwerläggning och det der»
wid tagne besluten? — Jo — Att sedermera med
remord ändra desamma, och fä giswa sivika för zrne
Ständs Beslut. Nu äter är ett oenighcts-frö hos
Ost pä bane, lika wädeligt för wär inwärteS ro, som
för
för en misslyckad uttolkning af Grund-Lagen. 50
i 1772 ärs Regeringsform är tydelig och klar,
,fl Statswerket stall uppwisas för Riksens Stanners
Utstött;
Jag lämnar derhän om detta icke
är, i förtid att yrka Statswerkets öfverseende förr
än Konungen dek ask att. dä han efter Grundlagen
äger proponera ___ och Ständerne att swara, och hälst
)ä man ej wetat i hwad relation det af Regentcn
egärdta Hemliga 1U skott kunde hafwa med Stats»verket
och dest öfwerseende — men enär wi nu mera
blifwit förwissade att Konungen will wisa Statswerkets
tillstånd för de Herrar och Man af Riksens
Ständer, som blifwit utwalde till nyssnämde Hemliga
Utskott; diar detta Utstött efter StänderneS
jgemensamma Beflut och 47 8- Negerinqs-Formeu
utan all Jnstruction, men efter stelfwa Grundlagen
granskar och assiutar de mäl Kongl. Majit anser böra
hemliga hällas; Nar dessa mäl dessinera lära hafwa
en oskiljaktig gemenskap med Statswerkets gemensamma
ställning, som Konungen för dem, eller
ett Utskott deraf förklarat sig wilja sädant förete;
tyckes af sädant allt blifwa en päkagelig följd, att
ett särskildt Utstött i förenämde afseende, hwarkcn
kan eller bör widare wäljaS; Gar wi äter till ändamälet,
som i Zo Z. är tydeligen utstakadt, winnes
det till hela sin widd, när Statswerket blir öfwersedt
utaf de af wära och samtelige Ständernes medlemmar,
som representerar Standerne sielfwa. Kunna
wäl nya utwalde äga hos Oss större förtroende
än dessa? Och hwartill skulle wäl ett nytt Utskott i
detta mäl tjena? Konungen äger efter 47 §- i Re«
gerings-Formen, Sjelf föreställa de mäl, som han
finner böra hemliga hällas; Joo §. stadgas ej attStatswerkets
tillstånd stall uppwisas för samlslige Riksens
N Stan»
ry4 Ridderst. och Adelns protocoll.
Stander; utan för Deras Utstött.-. Nu arbet gif.
wit, att Konungen anser denna öfwerläggning för det
narwarande böra hällas hemlig.
Skulle icke ett
nytt Utskott blifwa ett nytt Hemligt Utskott? tjenande
till intet annat, an att fördubbla göromälen. I an.
seende till sädant allt, och da Högloflig- Ridderstapet
och Adeln högt upplyst lärer finna att alla widare
Lfwerlägningar härom leder lill intet mindre, an som
skulle wi ej hysa fullkomligt förtroende till Konungens
omwärdnad, eller de utsedde Ledamöters nit och
granlagcnhet i detta amne, samt wi sluteligen äfwen
härutinnan blifwa twungne gifwo wika för wära
Med-Ständers enighet; Sä hemställes ödmjukeli.
gen, om icke all widare öfwerläggning i detta mäl,
matte upphöra, och Högloflige Ridderskapet och ALeln
denna gängen wara de förste af Riksens Högloflige
Ständer, som, nöjde med Konungens Proposition,
härutinnan föregå de andra med wördnadswärdt
Exempel.
Friherre rkoikk, Daniel. Denna fraga, om
Statsverket, enligt Kongl. Majsts Nådiga behag
mätte uppwisas för det Utskott Riksens Stander redan
utnämnt, beswarar sig sjelf M 47 §. af wär
Regerings-Form, der alla de Ärender, som synas
Kongl. Majit hemligen hällas böra, aro till öfwerläggning
lämnade ät Riksens Ständers Utskott.
Hwem af Ost ar som ej inser huru högst wädeligt
det wore för wärt kära Fädernesland att under när.
warande Krigstider draga detta äfwen sa hemliga
som wigtiga Ärende ifrän ett Utskott der hemlighe,
ten är oumgängelig. Hwad kunde nu wara farligare,
än att likasom siclfwe wisa wär swagaste sida al
wär fiende. Hwad kunde wal denna wär fiende högre
-
1789/ den 14 Zebruari. 19Z
gre önska an att se Ost i debatter anmanda den dyr«
bara och korrta tiden, som bör anwändas till Rikets
försmår. Saken är i sig sjelf densamma om detta
Utskott eller ett annat med rådighet och hemlighet
gär wär Nödige Konung tillhanda; Men tidens ut.
drägt är nu för ost ganska farlig och tillika onödig,
dä Kongl. Majrks åstundan alldeles instämmer med
wär Regerings-Form uti anförde 47 Z:n och den
Zo:dc, som tydeligen säger, att Statswerkets till.
ständ uppwises ät Riksens Ständers Utstött, pä det
att de mäga inhämta att penningarne blifwit brukade
till Rikets gagn och bästa; ingenstädes finner
man att just ett särskildt Utstött bör sättas endast
till Statswerkets öfwerseende. Högwälborne Herr
Grefwe och Landtmarskalk samt Högloflige Ridderskap
och Ädel i öfwertygad om den ostridiga sanning,
att hwar och en Ledamot af detta rcspcctable Ständ
eldas och drifwes af lika ädel nit för Konung och
Fosterbygd, supplicera,.- jag nu pä det alldra ödmjukaste
pä mitt Fäderneslands magnar, att i denna en.
faldiga fräga inga stridigheter mätte uppkomma,
hwarigenom den dyra tiden kan förspillas. Med det
lifligaste nöje har jag sedt de första stunder af wära
sammanträden anwändas till de oskyldigas försmak,
hwilka genom otillbörliga smädestrifter blifwit till
sin heder angripne; men deremot har frägan om
Instruktion för ett Utskott utan principal medtagit
flere dagar. Wi hafwa alla ett och samma ändamäl
att raoda wärt Fädernesland; men med denna adla
föresatts föra wi det werkeligen allt närmare och
närmare till fin olycka, om wi läte wär korrta tid
fruktlös förswinna. Det wore af mig äfwen sädristigt
som onödigt att med någon upplysning uppställa
de wittra och respeckable Män, som här äw
N s närma
-
iy6 Ridderfk- och Adelns protocoll.
närwarande. men sä är wär mensklighet bestaffad, all
rvi alla kunna wara eniaa utr ändamälet/ men stridiga
uti medlen att winna detsamma. I stöd as
äfwan anförde stal och grunder wander jag mig till
alla besia ärans och rättrådighetens wänner, och supplicerar
an en gang pä det ömmaste om samtclige Ridderstapets
och Adelns samtycke till följande Proposition
frän Herr Grefwen och LandkmarstalkenSamtycker
Ridderstapet och Adeln, i anseende till tidens
dyrbarhet, och Sakens hemlighet, att Statswerket enligt
Kongl. Mastts åstundan uppwises för det Utstött,
som Riksens Ständer redan utnämnt?
Ankom en Deputation frän Bonde-Ständet
och gas wid handen -
1:0 Att Bonde-Ständet bifallit Borgare-Ständets
föreställning om Tacksägelse till Stockholms
Borgerstap.
2:0 Bifallit Eds» Formulairet för Hemliga
Utstotlet.
Zw PZminte om benäget swar pä desi Protocolls-Utdrag
om Privilegier för Ofrälse Ständen.
Herr von Ltrokirck,, Larl /rckolpft förenade
sig med Friherrar 1^'onlaukvuä och IckeiL
Grefwe Hamilton, ^ckolpsi. I Hans Kongl.
Majus Nädiga Proposition att uppdraga Secreta
Utstottet öfwerseendet af Statswerket, och att följaktligen,
som öfwerflödigt, ej denna Riksdag sätta
ett Stats-Utstött, lärer afsigken ofelbart warit att
meddela Secreta Utstötts-Ledamöter en upplysning,
hwillen jag medgifwer, är dem högst nödig för att
pä grundade uppgifter kunna stadga deras rädstag;
1789, den 14 Zebruar!. 19?
men som detta ändamål winneS i fall Riksens Ständer
anbefalla Stats-Utstotte', att wid påfordran gifwa
det ljus ät Secreta U skott, som i ett dylikt
ämne är det nödigt, inser jag ingalunda orsaken hwarföre
Stats-U stocker skulle nu indragas. Desi ändamål
är ej tioätydigt, orden i .50 gifwer det pä det
fullständigaste tillkänna. Statswerkets tillstånd säger
bemalte H., uppwises ät Riksens Ständers Utskott pä det
att de nemligen Riksens Ständer maga inhämta att penningarne
blifwit brukade till Rikets gagn och nytta.
Desia ord innehalla en Publicite, hwilken ej ar
lämpelig till den hemlighet, som äskas af Secrete
Utskott. Mig är ej obekant, att förslutne Riksdagars
Praxis, bundit Stats-Utstottets Ledamöter medelst
Lysthets-Ed, men en praxis är likwäl ej Grundlag,
i synnerhet kan den alldrig strida emot Grundlagens
esprit. Riksens Ständer kunna efter behag
wid hwarje Riksmöte upphäfwa eller bibehålla, ej sjelfwa
Stats-Utskottet, hwars ostridiga bestånd utstakas
bland annat i 14 F- af 1779 ars Riksdags-Beslut,
n>en wäl desi förbindelser.
Den upplysning rörande
Statswerket, Secrete Utskottet nu oumgänge- ,
ligen tarfwar, är en exception, som härpä kan tjena
till bewis, men blifwa Stats- och Secrete-Utstottcn
införliswade, synes mig Zo tz-.ns werka» aftyna, och
sinnena inwecklas i en oundwikelig willrädighet,
dä Lagens bokstaf är en: desi praxis eu annan.
Under olika sten, olika förewändningar, kunde
tillkommande Regenter alltid asta Secrete Utskott, alltid
uppdraga det Statswerkets öfwerseende, alltid
läta Nationella stulden biifwa en heullighet, till desi
en för extenderad skuld, af sin egen höjd uppdagad,
som en förfärande ljungeld, siukeligen framlyser Med
N 3 alla
ry8 Ridderfk- och Adelns protocoll.
alla de förderfliga följder, den bör hafwa för
en Nation hwilken wandrar i mörkret, och ej kanner
bräddjupet förr än den mäter det med sitt fatt.
Kan pä min egendom eho det wara ma, mig
smekande utan redogörelse upptagas Län, anser lag för
en winning alt fä utbyta min ägande rätt, mot
hans tärande prarogatif. Jag kallar prärogatif
hos en annan att rättighet, hwars fria antagande
eller förkastande a min sida är förknippadt med nästan
lika wädeliga följder.
Om desie ömmande omständigheter, som wid en
nogare granjkning hos ost sramtedt sig, undfallit
Hans Majus omtanka, bewittna de, alt dä Lagens
helgd hwilar i Desi hjerta, prajudicater under Hans
Regering synas Honom utan fara, men kunna Wi
hos alla Desi Efterträdare förmoda samma nit, sam.
ma vmwärdnad om Grundlagen, som hos den Printz,
hwilken wi wörda som Landets Fader, och Samhälleks
Lagstiftare.
Jag instämmer salunda till alla delar med
det Memorial en wärd Ledamot Herr Directeuren
6e brretrck)? till wär gemensamma upplysning i
detta ämne inlcmnat och pästär ett Stats-Utskotts
utnämnande, hwilket bör gifwa Riksens Stander tillkänna,
huru i ett sa wigtigt mäl, i ett mäl sä nä»
ra förbundit med Bewillnings-frägan Rikets hela
Statsverk för det närwarande befinner sig.
Herr l,eijonank.ar. Frän det första ögonblick
han börjat tanka hade han warit en fiende af hem»
ligheter. Det hade han äfwen yttrat 1779 dä frä«an
war vm ett Stats-Utskotts fattande; men hade
da den olyckan att wara ensam. Ridderskapets och
Adelns
1789, den 14 Zebruari. 199
Adelns Leda nöter gjorde ock Tysthets-Ed och derige.
nom har de- blifwit en bortlemnad ratt att känna
Staten etter Rikets skulder och tillgäng. Han päminte
sig med hwad möda en enda Riksdag Statswerket
kom fram» men nu förwaras denna kundskap
i ett oupplöseligt fernstrin, som kallas N:o 50. Om
nu det Utskott, som är tillsatt enligt 47 §. Regerings
Formen, handterar denna hemlighet, eller som
är detmmma om den förwaras i jernskcinet N:o 5»,
etter N.o 47 kommer det pä ett ut. Skillnaden
emellan desia degge Utskott är dock ganska markelig,
emedan Urskottet enligt 47 har all Riksens
Ständers magt och myndighet; Han wore derföre af
den tankan att enligt Kongl. Majus Nädigst förklarade
behag, Statsverket handterades af det Hemliga
Utskottet, som hade i den delen tillrackelig efterrättelse
i den JnstruUion Stats-Utskottets Ledamöter
wid de aine Riksdagarne under detta Regerings-sätt
följdt. Begge meningarne wore derigenom förente
och wi hafwe ej onöbigtwis satt osi emot den andan,
som de andra z Ständen hysa; och hwarmed Kongs.
Majrts Nädiga wilja instämmer. Märt anseende
äger ej sin grund i folkets rätt utan i Konungar,
nes näd och rattwisa. Wär ära, wär glants, wär
styrka, wär höghet, ar ett Återsken af Konungamag.
ten och wär ärfteliga »värdighet är ett afundsfrö,
som alltsedan 1723 retat de Ofrälse Ständen. Detta
hatet war orsaken till Dahlkarlarnes hitkomst 1745:
till oredan wid Riksdagen 1772. Ätssillige ryckten
om Militairen och om Adeln leda äfwen härifrån
sin upprinnelse. — Herr l-estonsnkar tillstyrkte bifall
pä Kongl. Majus Nädiga Proposition angä.
ende Stats . Utskottet med »villkor att det Hemliga
Ui skottet, som komme nu att stöta Statswerket, stäl
cv>
.
S'-ki Aidders?. och Atzclns protocoll
ler
sig kill eftersyn de skyldigheter som de 2:ne sidst»
Riksdagarne för Stats-U'skottet ivarit bclefwade.
Hrns Excellence Herr Grefwe von kerken,
^xel. Detta förewarande ämne leder sikt ursprung
frän den förfrågan Herr Landlmarffalken gjort hos
Hrns Kongl. Majtt utan att Ridderstapek och Adeln
dä ännu derpå warit betänkt angående ett StatsIltstotts
sättande: Wi hafwa cmottagit deröfwer en
Proposition frän Hans Kongl. Majtt och wär skyl.
diga wördnad ästar att wi deröfwer afgifwa wart
underdäniga utlåtande. Sadant är upphoftvet deraf
i sin natur och srägan är i korrthet vin wi, enligt
wär rättighet, skola begära ett Stats» Utstött
enligt 50 §. Regerings-Formen eller om wi stola ga
Lagen förbi och öfwerlämna detta göromål ät det
Hemliga Utskottet.
Ginge wi den zs §. förbi, dä den är sä tydelig,
dr den i 2:11c Riksdagar warit efterföljd, dä
kesia Riksdagars practiqus anses som Lag, fä klefwe
Z. utan kraft och werkan, och genom präjudicatet
derpå i sielfwa merker utstruken och förftrunnen.
Kan en H. förswinna utur Regerings-Formen, h>vad
säkerhet more med de öfrige, och huru kunde wi dä
sägas sieWandige och lagbundne Ständer.
Det
är Kongl. Majtts höga ratt att proponera; wär att
Lfwerwäga, antaga eller assia, och Kongl. Majit
kan ej med onäd anse akt wi anhälla att blifwa bibehällne
wid Lagen och att wi anse 50 Z. lika helig
nied de öfrige §. Z. i Regerings-Formen dem wi
samlelige respeciera och beswurit. Hans Excellence
instämde derföre till alla delar med Herr äo
krjetrck^.
Af
1789, dcn 14 Zebruarr- 20:
Afen Ledamot, som yttrat sig, har blifwit an,
dragit, som wi icke med tillbörlig wördnad upptagit
Kongl. Majtts osi gjorde Nådiga Propositioner.
Ridderstapet och Adeln kunna alldrig widkännas att
någonsin sta tillbaka i stylvig wördnad för fin Ko,
nung eller för beswuren Lag. Det är sagt att Ridderstapet
och Aoeln sysielsatt sig med smäsaker, en sädan
Critique är en oanständig insimulation. Det
war ingen småsak nar wi afgjorde srägan om In,
struetionen för det Hemliga U skottet; Ej eller Tacksägelse-Adrcsien
till Hans Kongl. Maj: t, som innehåller
wär, pä landels tryckande behof, fotade önskan
om fred, samt wart tillbud att deräst den ej
möjeligen star att erhälla, hederlig och antagelig, af
all magt bista Kongl. Majtt i krigets utförande-
Wära öfriga öfwerlaggningar hafwa fortsats och afsiutats
sä förr och med sä mycken ordning omständigheterne
och wärk talrika antal kunnat medgifwa.
Hans Excellence kände nogsamt skyldigheten att respektera
andras tankar, men öfwer sä beskaffade tillwitelser.
förbehöll Hans Excellence sig att framdeles
begära närmare förklaring i sinom tid. Ridderstapet
och Adeln lära med Hans Excellence instämma
deruti att deras wördnad för Kongl. Majtt alldrig
kan förkolna och att deras föremål att leda sina rädsiag
och öfwerläggningar Kongl. Majtt till nöjes
och Fäderneslandet till wälfärd grundade pä Lag,
alldrig lära förbytas; för sin egen del tilläde Hans
Excellence, att desi timglas wore för nära utrunnit
att wika ifrån en sadan af honom alltid följd
princip.
Herr IKIfeKorn, kelrr. Jag har redan yttrat
mig uti ämnet, och tror hafwa ädagalagt, att ej
N 5 mindre
r->2 Riddersk. och AdclnS protocoll
mindre
Högloflige Nidderstapet och Adeln, an Riksens
Högloflige Stander stedt den rött, och kommit
lill åtnjutande af Regerings-Fo-mens innehöll, uti
Zo §. genom Kongl. Maj:ts Nödiga tillkännagifwan.
de att han ärnar för det Utstött, sem östat blifwit
ifrän Riksens Stander, uppgifwa Statswerkets tillständ;
med wördnad och högaktning underkastar jag
mina tankar den nogaste granstning, sä inom som
utom detta Huset, och pröfwe, samt dömme ett rattwift
Publicum, om såmedelst Folkets ratt blifwer
wärdad och befräipjad efter Regerings-Formens åberopade
rum eller icke; När jag derom ar saker, och
folket i allo ratt ster, blottställer jag mig icke för
en votering, utan afsager mig all omröstning i detta
amne, som i min tanka onödig och öfwerdrifwen.
Friherre Oiiken, kUndric jsacok. Jag tror
alldrig att något wigtigare ämne fystelfakt Riksens
Stander allt sedan 1720 efter Konung den
xn:s olvckeliga krig, an det i dag ifräga warande,
rörande Statswerket. Den som derwid kan wara
känslolös, liknöjd, willrädig eller ock önsta hemligheter,
mäste antingen sjelf ingen ting aga, eller ock
icke hafwa det minsta begrepp om Konungens och
Fäderneslandets wälfärd, eller ock uti sjclfwa Rikets
behof och förlägenhet finna egen winst och fördel;
ty i alla Länder ste de största winster och speoulm
tioner pä de Rikens bekostnad, som behöfwa att sig
i skuld fördjupa, och hwarom jag mig förbehåller
att wid annat tillfälle mig yttra. Kongs. Maj:l
har wäl icke genom nädig proposition gifwit Riksens
Stander tillkänna dest behof hwarken af Penningar
, Contributioner, an mindre af Län. Men
Riksens Ständer kunna icke ä en annan fida smic
-
1789, den r-r Zrbruari- 205
kra sig att undgå det ena eller det andra, dä hwar
man känner bristen pä alla sidor. Det tillhörer endast
en oförståndig och elak Medborgare att bedraga
sig och andra med salsta inbillningar. Riksens Ständer
äro Kongl. Majus trognaste Nadgifware; Ja,
de alldra trognaste och tillförläteligaste som i landet
finnas. Elaka och fördömde mennistor mä utsä sa
mycket oenighets-frön som de Åstunda, fä aro Ständers
sammanband sä starke, sä heliga, dä frägan är
vm S atens och Fäderneslandets wäl, begge oskiljaktiga
ifrän Konungens sanna ara, sä att de alldrig
kunna stiljas. En hwar lärer önsta freden, och för
längliga tider. Jag, för min del, är öfwertygad
att wi borde erna densamma, enär Kongl. Majst
behagar, samt utan widare förlust af folk eller landamaren,
bade till dest och Fäderneslandets ära; men
äfiven i den händelsen fordras stora tillgängar till
ArmLens nuwarande underhäll, till dest innestäende
Fordringars betalande, beklädning, hemförlofwande, i
ständ sättande Förrädshus och Arsenalers inrättande
sä för sielfwa Armeen som för Flottan, pä det
att freden mä blifwa säker och waraktig. Densamma
hwilar pä ordning, lydnad, styrka och förmögenhet.
Ett lyckligt Folk kan alldrig kufwas. Andra
Magters sörswar har ofta gifwit nya band, lycklige
ivid tillfället, föga päkitlige i längden. Wi wilja
gifwa allt, men wi wilja weta huru medlen anwändas.
Om ett troget Folk genom Comributioner kan
i fredens sköte utmattas, sä mäste detta Folkets trogna
Ständer känna huru längt de i laningswägen
inledas kunna, hälst dä nöden det kräfwer. Kongl.
Majit har igenom wär Ordförande i fednaste Plena
Hans Excellence Herr Grefwe krake uti Landlmarstalkens
fränwaro ost nädigst tillkännagifwit, att
de
-->4 Ridbcrff. och Adelns protocoll.
de öfrverläggningar, som i Let af Hans Maj:st enligt
47 §. af Regerings-Formen ästade Utskott förekom,
ma, more af den natur, att Staten oumgängeligen
skulle der uppwisas, som orden lyda; detta torde äswen
wara fä mycket nödigare, sorn hivar Riksdagsman
och an mer wära Deputerade uti detta angelägna
Utstött, böra inhämta alla kundstaper, för att
dera fina rädflag bygga; Men som den desie Deputerade
enligt 47 §. riltstandiga magt och myndighet,
jemte TysthetS-Eden, sätter dem utur stand art sa
förtroligt underrätta Riksens Ständer om Statens
tillstånd, brister, behofwer och hjelpemedel i flere afseende»,
som en wänlig Stats-Deputation enligt Zo
§. kan och bör, sä kunna wi ej annat än önsta, svin
genom Riksdagsbeslutet af är 1779,. för framtiden
stadgadeS. Wära Deputerade i Hemliga Utstottct
aro beredde pä ett Staks-Utstott. De torde icke pätaga
sig de swära och tidspillande Zisferrakningar,
som kunna utgöra ett Stals Utstötts yrke och till
hwars granskande de sä mycket mer arv styldige, om
de stola öfwertyga Riksens Ständer, antingen om
Bewillningars nödwändighet, elter till äfwentyrs om
Lans oumgänglighet, desiaS natur och bestaffeuhrt
med mera. Meranämde 50 Z. gifwer tydeligen tillkänna
att icke allenast Riksens Ständers Utstött,
utan äfven de stelfwa mage se att medlen till Rikets
nytta aro anwände. Om Kongl. Maj:t genom
Regerings-Formen lofwat akt en redogörelse för dem
uppwisaS skall, och deribland äfven flnneS wär Extraordinaire
Bewillning, som icke utgör stort öfwer
180,202 Riksdaler ärligen; huru mycket mer magt
ligger icke uti anwändandct af RikSgäldS-Fond och
flere gänger större och betydligare Summor uti ärlige
Jnteresien, som ingen kamrer. Den kundstap, son,
allmän»
1789, den 14 Zebruari. 205
allmänheten i England ager om Publigve län, inkomster
och utgifter hafwer gifwit och gifwer än i
dag ett oinstränkt förtroende till Administration, som
derföre alldrig saknar tillgäng och medel. Ändteligen
har nu den gode Konungen i Frankrike för att fä
desi Statsbrist hjclpt, tillätit allmänheten kännedom
deraf, kallar desi trogna Ständer, som icke warit
samlade under ,79 är eller sedan deras gode Konung
IllLnkic den iv:s tid. Under alla desia ären,
under flere dispotiste Konungar och dispotista StatSMinistrar,
som gärna pläga ätföljaS, har detta Rikets,
nemligen Frankrikes, inkomster genom Gunstlingar,
Statsmän och Hofman bliswit sä ifrän de
rätta behofwen dragne, att snart sagt en fullkomlig
Revolution i detta mägtiga och rika Lands StatSwerk
förestär, om desi fattiga och betryckta Allmoge
icke alldeles stall förgäs under Skatter och Palagor,
och inkomsterna kunna blifwa tillräcklige att bestrida
det sä nödige förswarswerket, med mera. Det är
omöjligt att wär Nadige Konung Sjelf, oaktadt
han är begäfwad med alla de kundstaper, som pryda
en Regent, sysielsatt med Riksvårdande Ärender,
stall kunna till öfverseende och kännedom af alla de
räkningar, som för sjelfum Stats-Contoret och Rädkammaren
äro hemlige, lemna bade tid och rädrum,
och hwarom Kongl. Maj:t Sjelf icke annat kan, än
wara fullkomligen öfvertygad. Om jag hade den
Näden att wara Desi Finance Minister, Jag wille
icke för flere Tunnor Guld haswa den räkningen 0-  gjord eller af Ständerne okänd.
Hela Nationens trygg- och säkerhet ligger således
uti fullt ätnjutande as redogörelsen, som flere
gänger nämnde 50 L. stadgar, och än mer i en
. lid
2o6 Ridder!?. och AdelnS protocoll»
ckid da wär egendom för wär Konung och wärk Fosterland.
Mine Herrar! om det är en af ett fritt
Folks yppersta rättigheter, att sig beskatta, sä är dem
icke mindre tillständig att känna hwar desi förmö»
genhet, sivett och möda stadnar, samt wara förwisiade.
att desi efterkommande, barn och barnabarn icke genom
wanmagt och elände en dag stola förlora den sjelfständighet,
hwarom deras nu lefwande föraldrar sä
mycket tala, men genom eget förwällande kunna
bortsibsa.
Jag conformerar mig således med den wärda
Ledamoten Herr Directeuren Zs ^rietxcky, med anHLllan,
att Ridderstapet och Adeln, pä hwad satt som
till ändamälet länder hos Kongl. Maj:t om Statens
öfwerlamnande till ett särstildt Riksens Ständers
Stats-Utstott enligt 52 §. af Regerings-Formen,
underdänighet anhälla.
Grefwe Ikorn, kreäric instämde med Herr äs
krietLck^8 yttrande tankar, stulle Ridderstapet och
Adeln dem ej i hela sin widd bifalla och för sina
antaga, begärke han votering.
Herr ak Malmsten, Olof. Af hwad som Herr
Driecteuren krwl/,ck^ uti sitt nämnde Memorial
behagat anföra och jag as de flere tal och discourser
kunnat inhämta, har jag, för min ringa del, ej funnit
minsta skiljaktighet derutinnan, att icke Riksens
Stander enligt Zo §. af Regerings-Formen aga rätt
att för deras Utstött fä Statswerkeis tillstånd upp
wist. att fä inhämta att penningarne blifwit brukade
till Rikets gagn och bästa, utan skillnaden endast
bestä uri stället, eller om Rikets Statswerks tillstånd
icke nu bäst och fullständigast kan enligt Hans Kongl
Maj-ts
1789, den 14 Februari.
Maj:ts Allernädigfte proposition uppgiswas, uti der
redan utnämnde Hemliga U stöttet, hwilket as någon
wärd Ledamot ibland annat hällits betänkeligt att
förbigå och lämna rättigheten af någon z>. uti Regerings-Formen
med mera, som kunnat till Stats-Utstvttets
nödvändighet yrka; Fär jag. för min ringa
del, underställa, att som Regerings-Formen bestär af
mänga eller 57 §. §. hwilka äro lämpelige till afwen
sä mänga och särskildte händelser; men kunna
alldrig pä en gäng nyttjas till en ock samma i fräga
warande Casus, således kan alldrig, efter min
tanka, Regerings - Formen uturaktlätas, förminstas,
mindre brytas för det man ej kan nyttja alla Z. §.
pä en gäng, eller efter sakernes beskaffenhet winna
bästa ändamälet med flcres sammanbindning, och fullständiga
efterlefnad pä ett ställe.
Jag crindrar mig med oro, hwad som uti
Stats-Utskottet förcwarit och händt sistledne Riksdag,
och det nu under öfwerläggning warande wärda
Memorialet till någon del widrörer, att StatsUtstotlets
Ledamöter i brist af upplysningar om fle»
re hemliga skulder, gifwit Statswerkets tillständ en
förmånligare målning, än det i sig sjelf war, som un
ses igenom erhällen kundstap uti allmänna papper
af begärte län, och kringlöpande Riksgälds-Sedlar
med mera. Jag är alldeles af den tanka att del är
mera öswerensstämmande med en Swensk ära att frimodigt
kunna omnämna rätta tillståndet; än med
blomstrande ord nödgas i brist af tillräckelig upplysning
göra det för Allmänheten bättre än det är;
och kan hända obehörige personer deremot taga sig
tillfälle att emellan fyra ögon utmäta det mängdub.
belt wärre än det är; för min ringa del stulle det
falla otroligare och nästan obegripligare att ingen,
eller
208 Ridderft. och Ztdelns jprotocoll.
eller liten skuld skulle för Riket gifwas, an att den
skulle wara betydelig; ty när jag betraktar att Kongl.
Majit ar 1772 emottag med öfwer 602 Tunnor
Gulds skuld, desiutom en ärlig brist i Staten och
skulderna älöpande Jnteresien, äterlöfen af i Ban,
qven pantsatte Hypotheker af Sjö-Tillsen, Kopparbl)
Tionde-, samt Hammar,katts-ränkonre, Landets
Bewäring, Capitalers och Silfwers anskaffande till
mynt, och att hälla en jemn och stadig Cours pä det
att Utlänningen genom wingleri - styrka ej skulle uppswalja
hela Rikets och hwar mans egendom och
förmåga, sammanlagdt med alla Krono-Vanqverotter,
Utestäende Ordinarie Räntor och Spannemäls - Förskotter
till Allmogens räddning ifrän hungersnöd och
döden, behöfdes härtill, vin ingen skuld skulle gifwas
en Gudomlig men icke mensklig ätgärd. — Dä nu
Kongl. Maj:t i Räder förklarat, att wilja u i det
Hemliga Utskottet möta wär ästundan och uppgifwa
alltfannnans uti Hemliga, men ej kunna det göra
uti Stats-Utskottet som jag föreställer mig wara helt
omöjeligt, i anseende kill Utländska Negociationer,
Förbund eller Subsidier, hwars upptäckande till alla
sina omständigheter skulle emot den uti RegeringsFormen
päfyftade tystlatenhelen mera styrka fienders
fördelar än siere looowe Man kunde Återskaffa;
och hwad skulle utomdesi.ett sadank särskildt Statsutskott
uträtta, dä det endast kunde K oerse Summorne
i Stats-Contoirets Ordinarie S,U, Kongl.
Masits Handpenningar och de Extra Utgifter, four
Kongl. Maj:t jemlikt 24 H Regering^Formen med
underskrift befallt, wore icke dä ivar olunnoghet lika
stor och wär klagan af samma beskaffenhet och ust
lika tillstånd; således underställer jag Höglofl. RidLerskapet
och Adein, om icke dcn, four will ändamålet,
14. 2789, deri -4 Zebrusiri. 229
let, bör medgje medlen och i följe deraf bifalla att
Statswerkels tillstånd för denna gäng uppwijesidet
Hemliga Utskottet, såsom endaste utwägen att fa
uppgiften fullständig, och dä jag utom desi här mist
BewillningSrätt förbehällest frukkär jag till och nied
ingen ting uli min nädigste Konungs och mine wärdigste
Herrar Ledamöters händer.
Herr äe kiietLck^, Lires. En ward Ledamot
frän Friherrebänkarne har uppläst ött Diekamen,
hwarwid han ej kunde underläta att göra anmärkning.
Han kände honom icke till namn eller person,
desi klädebonad utmärkte dock ett fridsens och frihetens
Embete, mest desi sprak wore oenighetens och
träldoMens. De insimulationer hän framkastat ansäg
Herr äe rrlLtLck)t med förakt, och detta förakt wille
han i Protocollet hafwä förwarat. Wara besiut
äro kallade bullersamma och tagne såsom pä en Wahlplats
med stormande hand, med flere fädane otjenlige
expresiioner. Kstnna wi nägonsin tillära att wäta
pä wär rätt grundade och med Lag enlige, efter
moget öfwerwägande fattade Besiut sä taxeras sä
förtjente Wi rösten emot Osi. Ett lagligt besiut
bör wara fritt för klander. Herr ole yr
kade
widare sina i Dictamina yttrade tankar och tilltade
sig häldre fela med Lagen, än för hwad afsigt
som hälst wika ifrän densamme
Friherre Germark, Larl 6ukak. Wore Saken
den, att Kongl. Maj:t alldeles icke ästat något
Stats-Utskott wid innewarande Riksdag, skulle jag
wisierligen icke eller undertäta, att göra en underdänig
Erinran derom. Men dä Hans Kongl. Majrst allaredan
behagat förklara, att Hemliga Utskottet jemwät
^ade alt ökwerfe Stakswerket, sä är, efter min tam
O ka,
2io Ridderst- och AdelnS protocoN.
ka, 50 §. i Regerings-Formen harwid iakttagen och
det Hemliga Utskottet att anse såsom warande tillika
ett StatS-Utskott. Frägan är således, icke nu mera,
om Statsverket stall eller icke stall wid innewaran
Riksdag
uppwisas för ett Utstött. Den Lr redan
bejakad. Utan blifwcr egentliga frägan här den,
huruwida Deputerade af det Hemliga Utskottet kunna
med fullständighet cognoscera Statswerkets till»
ständ, med samma rättighet -göra erindringar och med
samma noggranhet derwid bewaka Riksens Ständers
rätt. som i fall dessa Ledamöter utgjorde ett särskildt
Utstött, under namn af Stats-Utstott. Och denna
frägan äter beswarar jag korteligen med Ja; ty Ut.
flottets namn förändrar icke Saken. Twärtom sielfwa
Saken förändrar här fast snarare Utskottet, ätminstone
Deputerades derwid åliggande förbindelser
och enär desta uti alla de mäl, som rora Statswerket,
pä det nogaste efterleswa alldeles samma stadgar
och samma §.§. i Regerings-Formen, som tjenst de
twenne nästföregående Riksdagars Stats-Utstott till
rättesnöre, kunna Riksens Ständer ock förwänta sig
samma granskning, samma nytta och samma sorgfällighet,
om deras rättigheter af detta Utskott, fastan
det derjemte har sig andra warf uppdragit, som om
det endast och allenast hade att öfwerse Statswerket.
Jag förenar mig säledes med Herr Ofwersien I,eijonankar
uti tillstyrkande att Högloflige Riddcrstapet
och Adeln i frägan om Statswerkets öfwerseende,
later för denna gängen bero wid det Hemliga Utstött,
/om redan blifwit waldt.
Herr von Lndström, josian nämnde till upplysning
att han den sednaste Riksdagen haft den aran
att wara Ledamot i Stats.Utstottet, och kunde
säledes
1789, den 14 Zebruari. sr,'
således lämna den underrättelse att utom TysthetSEden,
Slats-Utstottet ingen Jnstruction warit före»
strefwen, ej heller ägt tillgäng kill andre underrättelser
an dem Kongl. Mccht täckts Utskottet meddela,
pa hwilka Utskottet af stylvig wördnad för Kongl.
Majtt utan widare pröfning eller undersökning bygdl
sin uppgift till Plena. Herr von Lndström yrkade
såsom högst angelägit proposition till bifall ä
Herr krietrwk^s Dictamen, eller i händelse af
skiljaktighet, votering.
Den proposition, som Herr Grefwen och Ordföranden
gjorde om bifall pä Herr krimrck/s
Dictamen beswarades med Ja och Nej och Votering
begärdtes.
Herr liljekorn, kekr. Af Discourserne har
lag inhämtat huru en del af Högloflige Riddersta.
Pet och Adeln ästundar ett annat Stats-Utstott, för
hwilket Kongl. Maj:t wille tackas uppgifwa Statswerkets
tillständ, och det i stöd af 50 Z. Regerings.
Formen. En del ater, anser Lagen uppfylld, pä det
sätt Kongl. Majit i Nader gifwit ost tillkänna,
att dessa uppgifter ster för det Secreta Utstött Rik.
sens Ständer redan utsedt. Jag kan, för min del,
ej annat sinna an att 50 §. as Regerings-Formen
härigenom blifwer till hela sin widd uppfylld, wär
ytlighet befrämjad, som ar, att Utskottets Ledamöter
mr kundstap om Statswerkets ställning och Kongl.
Aajrt i Räder uppfyller en Lag, som 'Han ost
stänkte dä wär söndring hade ställt ost utom all
^3. Ware det wida ifrän mig, att nägonsin ä>>)sta
hwarken den go:de, 47'-de eller nägon §:s i
hela Regerings-Formen förkastande och utplanande,
^3 högaktar hwarje ord och rad deruti för mycket,
H s att
2i2 Ridder!?, och AdelnS protocoll
att
en sadan tanke någonsin skulle hos mig kunna
uppsta; men, alt andra kunna tänka'med mig olika,
medger jag gerna, halst olika begrepp om en sak,
alltid ger olika omdömen; emedlertid ar jag fast saker
derom att nar 50 tz:ns innehåll njukes i sammanhang
med den 47:de, sä har Stander fatt sin
ratt, utan att derföre kunna saga att 50 H. således
är onödig; ty om Kongl. Majit någon gäng icke
skulle tackas asta en hemlig Deputation sädan som
47 §. utstakar, sä ar ju Utan allan gensägelse 50 §.
den, som Riksens Ständer hafwa ratt att sätta till
Statswerkets kännedom, således bör den alldrig saknas,
mindre förswinna, som dä ej häldre med rättwisa sägas
kunde att 47 L- wore onyttig, för det en hemlig
Deputation icke äskades; Men, olyckligtwiö! ser jag
akt detta ämne äter blifwer ett frö till ny oenighet
Högloflige Ridderskapet och Adeln emellan, som stingrar
vet lugn, h,vilket nägra dagar innom osi ar njutit;
Jag kan intet annat än erindra mig hwad IHus
säger om oenighet, att det är fördcrfiveligare och
skadeligare, ätt alla Utländska Rugen, och
Sjelfwa (Zudarne kan ej hemsöka ett Holk
med större plägor-' Ja 1'- (Kvintus bllarnwiuS
imygar ock alt: LandetS inbördes oenigheter
Lr det grumliga watten, hwaruti Fienderna
fiska, och den gamle Romaren (tapitolinus säger i
slutet af sitt Tal till Romerska Fotkct, Den olvck'
liga oenighet, som uppstigit ibland Gtändc"
enkannerligen emellan Rådet och Borgarena,
är det faseliga förgift, som skall uppfräta,
upplösa och fluteligen kullkasta denna mäst
tiga Stat: Wc se bast att sädant inträffat pä vet
Folk, som i ära, dygder, wetettstaper och tapperhet,
öfverträffa! alla Folkslag, som giswit Lagar till,
snart
1789, ben 54 Februari. 213
snart sagt, hela den bekanta werlden, som fatt Konungar
pä Throneni hwad blef det, och hwad är
det? ett litet obetydligt Folk och Stat, som mäste
nöja sig med den minsta Furstes behag: Ack! att
delta och flere Länders öden, hwilka stupat pä samma
brant, mätte ständigt af osi erindras, iaktagas
och ihägkommaS, sä att jag, för min del, önskar
alldrig i glömska likna det djur, som först efter döden
sär öppna ögon.
Högloflige Ridderskapet och Adeln yrkade ytterligare
om votering, men ej sä alldeles instämde om
Contra Propositionen, hwaruti Herr I^ijonunkar
egenteligen pästod införandet af samma JnstructioNer
och förbindelse för det Hemliga lchskctttet som
Stats-Utstottet under de twenne sednasie Niksda8arne
älegat.
Omsider och efter nägon öfverläggning företräda
Siq Högloflige Ridderskapet och Adeln om föllande
Voterings-Propositjon:
Den, som bifaller att, enligt Herr kllietsDictamen,
de öfrige respectivx Stånden anbtvdas
att, gemensamt med Ridderskapet och Adeln,
hos Kongl. Majrt anhalla'vin ett Stats-Ntskott till
bwilket Staten uppwises enligt 50 §. i Regeringsformen;
skrifver Ig.
Den det ej will skrifwer
sskcj. Winner
läter Ridderskapet och Adeln derwid bero att
^tatswerket för denna gängen uppwises ät det Hemiga
Utskott, Kongl. Måill redan äskat, med samida
Förbindelse Stats-Utstottet hast de förra Rikkdagarne»
-
O 3
ch
Aidderst. och Adelns protocoll
Och
utföll voteringen som det genast efter stu»
leid omröstning justerade Protokollet utwisade, nem,
ligen att Ja wörö 454 och Nej 44.
Ridderstapet och Adeln ätstildes klockan half 7.
In kiäem krotocolli,
Lun^encrona.
Utdrag af Protocollet hällit hos Ridderstapet och
Adeln den 14 Februari 1789.
S. D. Ibland de angelägnaste Ärender, som Rik»
fens Ständer wid deras sammankomster äligga, är
vftlbart det att enligt den rättighet Regerings-For»nens
52 §. dem tillägger, täta för sig uppwifa
Statswerkets tillstånd, till att deraf inhämta, det
Penningarne blisivit brukade till Rikets gagn och
bästa.
Wid de sidst förflutne orne Riksdagar har
Statswerkets tillstånd, efter de förordnade Stats-Ut»
skotters uppgift funnits i den lyckliga belägenhet,
att Riksens Ständer haft anledning uti Riksdags»
Bestulet den 29 Januari 1779 förklara: att det
icke pä 50 ars tid warit i sädan ordning; och wid
den sist öfwerständne hafwa de icke funnit anledning
att Riket med nägon ny eller wetterlig gäld blifwit
behäftadt.
Följden af en sä hugnelig Riks-Casians bela»
penhet har ock warit den oskattbara förmon för
Rikets Undersåtare, att de, längt ifrän att med nä«
gre nya Vewillningar brswäras, blifwit i de förra i
någor matto lindrade. ,
!
Dä
-»789, den »4 Februari. 215
Dä Statswerkets utsigt wifat sig pä en för
Riket sä lyckelig sida, har också en närmare utredning
om desi beskaffenhet warit för Riksens Ställ»
der onödig än den allmänna berättelse deras Statsutskott
wid hwarje af desia Riksdagar till dem derom
uppgifwit.
Nu äter tyckes sakernes stick och Rikets ställ»
ning i denna delen fä ett annat och mera bekymmersamt
utseende. Ett i flere mänavers tid till Lands
och Sjösi, wid särstilte Rikets gränsor förr kostsamt
krig, har nödwändigt fordrat de mest betydande utgifter,
hwilka med Statswerkets wanliga inkomster
vmöjeligen lära kunnat bestridas.
De öfwer allt i Landet kringlöpande RiksGalds
- Contoirets Credit-Sedlar, lämna ock ett af»
wen sä säkert som eftertänkeligt bewis att flere bchofwer
mäst med upptagne Län för Kronans räk,
ning fyllas, hwilket ännu mera styrkes af Kungörelsen
i allmänna Tidningarne om ett af Kronan
ästundat inrikes Län; Och dä alla stike Kronans
gjorde uppläningar, ej annat kunnat än falla Riket
till last och för dem af desi inwängre förr eller sednare
torde äskås betalning, sä blifwer det en nöd.
wändighet att Riksens Ständer härom inhämta den
nogaste kundskap, för att kunna utfinna de utwägar
till denna gälds betalning, som för Riket blifwa möj»
lige och drägeliga, det blifwer också mycket mera för
Riksens Ständer nödigt, att i tid härpä wara om»
tänkte, som de utgifter, hwilka, till en lycklig freds
crhällande ännu oundwikligen synas förestä, möjeli,
gen torde medföra den drygaste känning för Landet,
böra med den redan gjorde gäldenS betalning sä jem»
kas, att det ena vch andra ej pä en gäng mätte sät
O
4 ta
6 Ridder!?- och Adelns protocoll
4a
Riket och Undersåtare i yttersta wada. Stadd
under denna brydsamma omtanka, har Ridderska.
pet och Adeln i underdänighet emottagit Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, som innehåller att Kongl.
Maj:t denna Riksdag ej astar något Stats-Utstolt,
emedan Kongl. Maj:c ämnade uppwisa Statswerkets
tillstånd ät dek Hemliga Utskottet, som Kongl. Maj:t
enligt 47 §. Regerjngs-Formen redan östat,
Ehuru Ridderstapet och Adeln i underdänighet
wördar detta Kongl. Majtts Nädiga förklarande,
har Ridderstapet och Adeln dock troht sig böra wä»
ga att anföra de betänkligheter, som Ridderstapet
och Adeln härwid förekommit, nemligen:
Den Zo Z. Regerings-Formen utstakar tydeligen
att Statswerkets tillständ uppwises ät Riksens
Ständers Utstött. Detta Utskott mäste således wa,
ra ett annat och af annan Natur än det som 47 tz.
omförmäler; ty eljest hade det warit öfwerflödigt atf
strax efterät och uti en ny §. utstaka om ett särskilt,
i fall desi åliggande kunnat förenas med det i 47
§. omförmäldte Utstött; Ännu mera: Utskottet enligt
Zo §. bör utnämnas h-varje Riksdag, endast för
Statswerkets skuld, dä deremot Utskottet enligt 47
§. ej utnämnes hwarje Riksdag, utan endast nar
Kongl. Maj:t sa godt sinner; desia utstött äro ock
wida skilde i sina egenskaper, Enligt 52 §. uppwises
Statswerkets tillständ till Riksens Ständers
Utstött pä det att The, nemligen Riksens Ständer
mäga inhämta att penningarne blifwit brukade till
Rikets gagn och basta. Det är således en rättighetgtt
Standerne sjelfwa stola inhämta denna kundstap,^
ty som det endast äro The, som aga rätt och magt
glt bewilja till Statens behof, sä böra The yck haft
wa
1789, den 14 Zebruari.
2l7
wa rätt kännedom derom; och härtill tarfwas ej någon
öfwerläggning med Kongl. Maj:t Sjelf, ej heller
någon hemlighet, ty af det som bewiljas och ige»
nom en Bewillnings-Förordning kungöres, blifwer
Statens behof nogsamt synbare, Deremot enligt 47
§. will Kongl. Maj?t Sjelf med Utskottet öfwerlägga
om de Ärender, som Honom synas hemliga hällas
böra; och derjemte äro de Personer alldeles uppdrag,
ne de rättigheter, som Riksens Ständer sjelfwa in»
nehafwa: Twenne egenskaper af detta Utstött, som
alldeles stilja detsamma »frän det i Zo omförmälte
Utstött» '
Om de Ärender, som egenkelkgen tillhöra StatsUtskottet
skulle uti det Hemliga Utskottet upptagas
annorlunda än aä rekerenäum, sä kunde följa deraf, att
detta sednare Utskottet stuve äfwen kunna befatta sig
med Statsbristens ersättande, igenom Bewillningar
och Pälagor, eller uppläningar under namn att det ä«
ger samma rättigheter, som Riksens Ständer Sjelft
wa; dä likwäl en sadan rättighet alldrig bör kunna
stiljas frän Riksens Ständer in kiönig som sielfwa
yndast hafwa rakt att sig taxera, hwilket är ett fritt Folks
uppersta rättighet och frihetens säkraste kännetecken.
Men om Statswerkets tillstånd uppwises enligt 52
tz. till ett sädant Riksens Ständers Utskott, som ej
ager annan rättighet än att hos Riksens Ständers
Plena anmäla desi tillstånd och Statens behof, sä
blir Riksens Ständers rätt till beskattning säkrast
bibehällen. Wid 1779 ärs Riksdag, den första efter
Regeringssättets förbättring blef ock den 50
i anseende till Statswerket uppfylld och dä blef ige--  Nom 14 §- » samma Riksdags-Beflut förordna! att,
i afseende pä Riksdagars hällande och Ärendemes
O 5, afgö
-
»i8 Ridderst- och AdelnS protocoll.
afgörande, samma ordning wid de päföljande Riksmöten
skulle oryggeligen efterst sivas, hwilket ock wid
1786 ärs Riksdag blef iakttagit.
Uppä deffa skäl och grunder, enlige med Reze»
rings-Formen, med Riksdags.Bestut och med praxis,
beslöt Rivderskapet och Adeln att anmoda sina re.
speckive Medständ alt, gemensamt med sig, i djupa,
paste underdånighet underställa Kongl. Maj:t nödwändigheten
att Statswerkets tillstånd, denna, lika
som de framfarne Riksdagar under detta Regeringssatt,
till ett särskildt Riksens Ständers Utskott enligt
50 §. Regerings-Formen mätte uppwisas och
derifrän till Riksens Ständers Plena uppkomma.
Ut Luxra.
Mandagen den 16 Februari.
Plenum klockan half 12.
Ordförande, Hans Excellence Grefwe' krakie.
Upplästes Protocollet öfwer sista voteringen, samt
justerades och bifölls det i anledning deras författade
Protocolls-Utdrag.
Upplästes Preste-Ständets blxtractum krotcrcolU
af den io Februari om Instruction för Hemliga
Utskottet.
Upplästes Bonde-Ständets klxlrsctum krotocolli
om Tacksägelse till Kongl. Maj:t för fri Hu6-  behofs-bränning.
Lades pä bordet.
Riddarehus-Secretcraren anmälte att en utsänd
Notarius »frän Preste-Ständet wid begynnelsen af
sist»
»789, den r6'Zebruart> 219
fiska voteringen gifwit tillkänna, att Preste-Skändet
önskade akt Ridderskapet och Adeln sä wäl som de
öfrige Sländen wille utse nägra Deputerade, som
gemensamt med Herrar Talemännen, kunde expediera
den underdäniga Tacksägelse - Adreffe lill Kongl.
Majtt, som samtelige Standen bestutit.
Hans Excellence Grefwe von kerken, ^xel
hade emot ett sädant förslag icke något att paminma;
det öfwerensstammer med förra Praxis. Sista
Riksdag hade slikt warit östvak och derigenom wore
säkerheten för Plena desto mera bcwarad att icke
nägot annorlunva än h-.ad deras beflut innehälla
i Expeditionerna insiöte; men pä det sädant desto
formeligare mätte ga i werkställighet, föresiog Hans
Excellence att Electorerna härtill mätte utwälja en
af hwarje Elaff.
Ridderskapet och Adeln instämde härmed och biföll
den Proposition Hans Excellence Herr Grefwcn
och Ordföranden gjorde, att Electorerna skulle träda
tillsammans och till Expeditionernas författande utrvälja
en Ledamot af hwarje Elaff.
Herr ligersteät, Lustaf ^ckolpk. Ett sä
mycket mera grundadt ryckte, som händelsen pafferat de
högre instancerne, omförmäler, att en Riksdagsman
wid sist Sfwerständne Riksdag, blifwit, för ett sitt
till sitt Ständ ingifna, men till samtelige Riksens
Högloflige Ständer ställda Memorial, efter sin hem.
komft äterhämtad, lagförd, häcktad och dömd till fjorton
Lagars fängelse wid wakten och bröd; hans Ständ
tog wäl för sin del ingen del i detta Memorial, och
gaf Kongl. Majtt sädant i underdänighet wid handen,
men yrkade icke hans lagsökande eller tänkte
2 2» Ridderst. och Adelns protocoll
stilja
honom ifrän sin Riksdagsmans rätt och dermed
förenad säkerhet till person, ak!ning och wälfärd,
hwarföre han ock underfkref Rilsdags B sinret,
men blef likmäl pä sätt förbemält är behandlad.
Denna händelse gifwek ej allenast mig utan och hwar
tänkande Riksdagsman anledning att söka bewara
sin säkerhet, ej allenast under den tiden han här förrättar
sina answariga göromäl såsom Ledamot af ett
Riks-Ständ utan ock efter Riksdagens stut. Jag
will wäl icke förmoda nägon fara för redelige män,
kallade till Riksmöte af en stor, alstad och allmänt
»vördad Konung, »nen dä detta kunnat hända fördristar
jag ödmjukeligen lill Högloflige Ridderstapet
och Adeln hemställa, hwad billiga och tillräckligen
kraftiga utwägar kunna och böra till en sä nyttig och
nödig säkerhets minnande till Kongl. Maj:ts Allernädigste
Stadfästelse föreslås. Af detta mitt ödmjuka
Memorial anhäller jag ödmjukast fä kemnade
öfrige Riks-Ständen del,
Vegärtes pä bordet. Angående desi anmälan att
ga till de andra Ständen tycktes wara bäst att dermed
hafira anstånd till desi Ridderstapet och Adeln
sig utlätjt.
flpplastes Bonde-Standets kxtractum protokoll»
af den 9 Februari angäende Privilegier för
Ofrälse Standen.
Friherre kappe, Willelm. Hans Excellencs
Herr Grefwe» och Ordföranden och det Högloflige
Ridderstapet och Adeln täcktes tilläta mig altför
nägra ögnablick upptaga deras uppmärksamhet. Ämuct
är, det Hederwärda Bonde-Ständets begäran
ym Ridderstapets och Adelns biträde, för att, uns
der
1789, dm r6 Zebruarl. ssr
der namn af Privilegier fä ett sammandrag af alla
de Författningar som utstaka samma Ständs rättigheter
och styldigheter. Det är med allt stal, som
det Hederwärda Bonde-Ständet säger, att mängden,
och man kunde tillägga widlöftigheten af besia Författningar,
förorsakar en okunnighet om deras ratta
innehäll.
Det ar med annu Mera stal sagt, att denna okunnighet
ger anledning, ä ena sidan till eftersättande af
styldigheter. och ä den andra till efterlätandet af rättigheter:
Det är genom Lagarnes korthet, tydeligbet
och kännedom svin brott förekommas. Sjelf
Landtman, sjelf L allt annat an det gröfsta arbetet,
Bonde; äsyna »vittne till alla de beswärlighetcr, som
trycka »nina Medbröder, har jag ofta warit rörd af
att se den lägre Clasien af Embetsmän, dem hwars
wälde Allmogen närmast känner, Lands-Fiscaler, ILgeruBekjening,
Krono-Fogdar och Länsmän, äga tillfälle
att misibruka deras myndighet, pä bekostnad af
Allmogens rättigheter: Det hat ofta plägat mig att
fe huru Ständs-Personer pä Landet, mindre grannlaga
pä utwagarne, undandragit sig wisia dem
samfällt med Allmogen aliggande styldigheter. Jag
har sett swärigheter för Allmogenatt Ådagalägga, fö«
ve högre Embetsmännen att rätta dylika misibruk.
Nägra gänget har jag warit lycklig nog att kunna
förekomma sädane Mängfaldiga gängcr har jag ön
stat,
att Allmogens bättre upplysning Mätte freda
dem derföre. Det ar denna upplysningen som fö.
kes: det ar icke nägot inträng uti Ridderstapets och
Adelns redan erhällne Privilegier, som astundas.
Det är ettt stadfästande af de oprivilegierade Ständens
nu åtnjutande rättigheter, som päsyftas: en
lätthet,
222 V-iddersk- och AdelnS protocoll.
lätthet, att, utan Lagklokas rädfrägande, utan flere
VMmers studerande, kunna weta hwad hwars och
ens rätt är, som will winnås.
Dä det Högloflige Ridderstapet och Adeln lärer
finna billigheten af en sadan begäran, sä wägar
jag ödmjukast förcstä; att Ridderstapet och Aoeln
-jemte dest uppriktiga försäkran till det Hederwärda
Bonde-Ständet, om dest benägenhet, att biträda det.
samma uti allt hwad som till desi, med Riket sa nära
förknippade wälgäng länder; tillika förklarade
dest önskan wara, att sa snart de trenne Ofrälse
Ständen om Projectet till de föreflagne gemensamme
Privilegierne sig förenat, samma Project mätte
dä meddelas de Deputerade som Ridderskapet och
Adeln genast will utnämna, att samfällt med de öf»
rige Ständen derom rädsla.
Herr 6ullak. Bonde
Ständet
har till Högloft. Ridderstapets och AdelnS
vmpröfwande öfwerlämnat ett grannlaga öfwerlägg,
nings-ämne rörande Privilegier för detta Ständ.
Med all den aktning jag är Ridderstapet och Adeln
stylvig och med all den ömtålighet som detta grann,
laga amne fordrar, utbeder jag mig ett wördnads,
wärdt tillstånd att fä yttra mina tankar. Med ett
Stands Privilegier förstär jag wista rättigheter som
Ständet tillkomma och som blifwit uti Grundlagen
pä ett sädant sätt befästade, att de icke utan KonungenS
och alla fyra Riks-Ständens samtycke kunna
häfwaS. Andra rättigheter som Medborgare äga
öro dels grundade uti Samhällets Lagar, dels uti
Oeconomista Författningar. Skillnaden emellan ett
Ständs Privilegier och ett Ständs Rättigheter är
således ingen annan, än att det förra medför en
r?8y, den r6 Zebruar!. 22Z
fullkomlig framtida säkerhet, och det senare är mera
osäkert emedan Konung och zme Ständ kunna förandra
wära lagar och oeconomista Författningar, endast
bero pä en Konungs godtfinnande. Med denna
anledning lämpad till ämnet, tyckes ingen swä,
righet möta att bifalla Bonde - StändetS begäran.
Hwad kan wara stäligare? hwad kan wara billigare,
än att Bonde-Ständet sär alla sina rättigheter
som nu äro strödde antingen i wär allmänna Lag,
eller i wära oeconomista Författningar pä ett ställe
samlade, och af Konung och Ständer sä garanterade
att de icke kunna förminstas, inskränkas eller förlo»
ras. Deras trohet och nit för Konung och Foster,
land synas utkräfwa denna rättighet, och wart gemensamma
wäl fordrar det: det är en förmur för
wär frihet och grundlägger wär framtida wälmåga.
Alldrig har Engelska Jordbrukaren och Holländska
Landtmannen och Borgaren stigit kill den wälmagt,
och alldrig har desta Staters Constitution ägt ett sa
längt beständ om icke desta Medborgare bade ägt och
kändt sina rättigheter. Uti Enwälds-Regeringar sa.
som Spanien, Frankrike, en del af Italien och Ryst.
land ar Jordbrukaren bragt till den yttersta uselhet.
§n del af fordna Enwälds-Regenter och Dest Gunst,
ingar hafva tryckt bade Borgare och Bönder, risvit
till sig deras rättigheter och följderna deraf hafva
blifwit flyttade till detta Tidehwarf. I en del
>f Italien nödgas Jordbrukaren sälja sin säd till
mderpris, hwarpä Regeringen sedan winner, och i
preusten har Regeringen tillägnat sig Salt- och
^obaks-Handel, med mera. Mätte alldrig detta uti
n oblid stund hända Swensta Medborgare? Mätte
llldrig Jordbrukaren blifwa twingad att till »vanpris
alja sin säd till Kronans Magasiner, och matte all»
--4 Lidderff. sch AdelnS prstocsw nss, r>en ,s Z-bmmch --z
dng Borgmm blifw- b-rifw°d S°,I. °ch T°r-kL i N.ide, läckks tillita-,t °,b B°»d--S,s«.
Hmd-tm.m-, hwiket ir hans nanng °ch hans brod, d-n fa-Privilegier: si har j-a wiaat fSr-aä ätta
- - Sa tana, en sa wlS Konung ,4» ttl, b-redauve as ett sä a i-iia? M°t^
Det ar intet att befara sä lange en sä wis Konung Mt t —
förer Swensta Spiran! men denne store Konung ^ ^ ^ wlgtigt Mäl.
är dödelig, och hweM kan wäl answara att alltid en
sä »välgörande Regent stall pryda Swensta Thro.
Herr von Lndström, polian. Med fägnad
har jag afhört det Hederwarda Bonde-Ständets ön
-
sa »välgdranve ^genb tills skan'att>nma Privilegier, det ar att fä sina rättig,
^n. Det är under en Konung ^ heter befästad med en sä kraftig Lag, att den icke ge
stapäS
och ett Folka, sall, s^ ^ nmsti«ä-n o.-r-t Dluvtit.^t^^ k/>.
kraprtv o—- , -
rrungen dets i grund af Lagar,' dels i grund af urgamla
bruk, stna Undersåtare att njuta och utöfwa
dessa rättigheter, twiflar jag icke att Konungen äf
-
nom tiders omstiften och Pluralitekers ombyten kan
undergä förändringar. När ett Ständs nekande röst
är tillräcklig att afböja alla inträng i dess rätkighe
-
Medborgares —
^
Ill.s ärorika namn och Hans wälgernin
gar till senaste äldrar. Af fädan anledning »vägar
?ag icke allenast bifalla Bonde-Ständets Proposition
titan äfwen i ödmjukhet föresiä, att Ridderstapet och!
Adeln genom en underdånig föreställning till Hans
Majtt understödjer Bonde-Ständets ansökning, och
anlMer att till beredning af detta ämne ett stort
Utstött af alla fyra Riks-Ständen mätte sättas,
hwarwid det kunde tillätas de Ledamöter af Riksens
Ständer som ästundade, att likasom wid ett Besivärs-Utstott
sä bewista och afhöra öfwerläggningar--  ne. Om detta bifallcs', torde de öfrige Riks-Stän
Len derom genom en stor Deputation Underrättas.
Jag får den äran upptysningswis erindra, att
jag »val »vet att Riksens Ständer enligt Regeringsformen
äga att sins emellan först om en ny Lag
samrädas, innan tze anmäla sig hos Kongl. Maj-t
Men som detta ar ett nial af sä besynnerlig art, och
«ll möda skulle wara fruktlös om icke Kongl. Maj;'
- i Näde*
ter det en riktig frihet, en sannskyldig sjelfständighet
i sin män. O! att alla Sweriges Innebyggare hade
en sadan säkerhet: Näringar skulle dä ansenligen
tillwäxa, karleken kill Fäderneslandet skulle fördubblas,
flere skulle dä skaffa sig en riktig upplysning om egen
förmän, och antalet af tänkande Medborgare skulle
dä »vinna en hederlig tillökning. Af säLan grund
önskar jag äfwen lika med Donde-Standet, att det
Wallofliga Borgare-Ständet äfwen mätte erhälla särskilta
ordentliga och oryggliga Privilegier. Om Hög,
wördige Preste-Ständet i Bonde-Ständets Protocoll
blifwit nämnt gencin förhastande af Betjening eller
i nägon afsigt, lemnar jag derhän : Men detta Ständ
har redan stadgade Privilegier, och dem bör wäl ingen
påtänka att rubba. Hwarken Preste, Ständct
eller Ridderstapet och Adeln kan något förlora', när
det lägges till grund, som jemwäl Bonde-Ständet
omnämnt, att icke minsta inträng eller ändring göres
uti de Privilegier, dessa twenne Ständer» redan
innehafwa. Wi weta wäi ännu icke hwad det He
P
der
-
226 Aldberg- och Adelns Hrotocoll.
derwärda Bonde-Ständet önstar akt fä infört i Privilegier
för sig. Än mindre hafva wi någon kunskap
om den äsiundan Borgare-Ständet kan komma
att uppgifva. Men det stulle också blifwa för widlöftigt
för Skänden att uti sina Plena öfverlägga
derom utan föregången utredning af ämnen; och det
skulle endast leda till en utdrägt af tiden den jag anser
wara stadelig och orådelig. Jag för min del un
derställer
Högtoflige Ridderstapets och Adelns ompröfwaude,
om icke bäst wore att wi genom en Deputation
underrättade famtelige de öfrige refpective
Sländen, det wi gärna samtycke akt sa wäl Wälloflige
Borgare-Ståndet som det Hrderwarda BondeStändet
mätte fä ordentliga Privilegier, utfärdade
med det förestagne förbehållet, att ingen rubbning
försvkes uti Ridderstapets och Adelns" eller PresteStändets
redan innehafwande Privilegierade rättigheter.
Derjemte wone wäl tjenligast att begära, det
atta fyra Ständen genast mätte utnämna Deputerade
att sammanträda uti ett särskilt Utstött, för att öf
werlägga
om de ämnen, som borde intagas uti ett
Project till fädane Privilegier; Hwarefter man uti
Plenis kunde fatta mogna besiut derom och siuteligen
blifwa jätte uti ständ att med ett redigt utarbetadt
Betänkande inför Konunga-Thronell framträda och
anhälla om Hans Kongl. Majus Nådiga pröfning,
bifall och stadfästelse derä.
Friherre ste 6eer, Larl. Bonde-Ständets nu
uppläste Lxtractum krotocoili är författadt i termer,
som böra öfvertyga Ost det de ej Åstunda fädane Privilegier,
fvm lända Ridderstapeks och Adelns, till för.
fäng, utan blott att erhälla en samling af de Lagar,
som närmast röra dem. Han biföll således gärna
Bonde
-
1789, den 16 Zebruari.
227
Bonde-Ständets begäran och hemställte om icke det
j knnde lemnäs till smar att Ridderstapet och Adeln
stulle wara beredt att utse Deputerade fä snart BonA
de-Ständet crhällit Kongl. Majus tillständ att häröfver
gä i öfverläggning.
Herr ste kckietöcl^, claes instämde med de Ivar»
I da Leoamöker, som redan yttrat sig, och att utnämna
Deputerade till att med de andra Ständens gä i öf,
werlaggning.
Herr Uestonankar gjorde endast den anmärkning
att fädane Privilegier enligt Bonde-Ständets tanka
komme att angä de z Ofrälse Ständen.
Friherre Örnvall, sola- Distr. Att frägan egentligen
torde wara om de ame Oprivilegierade
Ständen.
Hans Epcellence Grefwe von Lmlon, ^xel.
I ämnet är redan sagt allt hwad som kan sägas,
men som ingen Sak kan afgöras utan att cognosceras
och wi ej känna Ständens pelita, sä lärer Ridderstapets
och Adelns sivar blifwa, art wi äro färdige
alt utnämna Deputerade till ett efter manligheten
proportioneradt antal, för att, gemensamt med dem
de andra Ständer! utse, gä uti en närmare pröfning
af hwad de för sig tro angeläget och gagneligt, hwartill
Ridderstapet och Adeln med mycket nöje stall bidraga.
Herr Dilljesiorn, ksisr instämde med Hans
Excellence Grefwe werlen pä det sätt, att, sedan
Bonde-Ständet, fäsom dest Lxtractum protocolli in^
nehäller, utwerkat sig Kongl. Majus Nädiga tillständ,
. sä kunde wära Deputerade, som med de öfrige Ständens
sammanträda, till Ridderstapet och Adeln när
P
s mare
2§8 Ridder^, och Adelnö protocoll.
mare uppgifwa om beskaffenheten af deras pelita,
hwartill han gärna wille samtycka, i allt sä wida det
cj lände till rubbande af Constitutionen.
Herr ^Vacliscdlazer, Lustaf päminte, att wära
Deputerade ej kunde ga in i någon annan connoissance
om Saken, än att uppgifwa Ständens pelita.
Friherre Leer, Larl. Utskottets skyldighet
lärer ofelbart bliswa att utreda frägorne, och tillse
att wära Privilegier ej kränkas, således att uppgifwa
projectet lill Plena; strider del emot wära rättig,
heter äga wi wär talan öppen.
Hans Excellence Herr Grefwe von kerken.
Wi torde falla i olägenhet om wi blanda flera ämnen;
frägan är ej om Jnsiruction för wära Deputerade;
utan Bonde-Ständet har begärt att wi wilja
utse Deputerade till en Beredning när de dertill
erhällit Kongl. Maj:ts tillstånd; Wi lemna dem det
swar att wi äro färdige att utnämna ett efter manligheten
proportioneradt antal. Allt annat swar eller
utförligare öfverläggning gär in meritis, hwilket
blifwer ett sednare göromål.
Herr Grefwen och Ordföranden gjorde proposition:
Bifaller
Högloflige Ridderskapet och Adeln Bon.
de-Ständets Lxtractum krotocolli pä vet sätt att det
lemnäs Bonde-Standet lill swar, att Ridderskapet och
Adeln med nöje omfattar alla tillfällen att wisa, sä
wäl Bonde-Ständet, som sine öfrige Med-Ständer
all manskap och förtroende, och gärna bidrager till
dest nytta och bästa, samt är färdigt att utse sina
Deputerade sä snart Kongl. Majrts Nådiga tillständ
blifwit utwerkat?
Enhälligt Ig. Herr
1789, den Z 6 Februari. 229
Herr IKam, kekr. Huru som hälst krigsorollgheteme
uppkommit; Sä ar synbart att Bewillningar
behöfwas. Af hwad redan förelupit, synes att
nästan 14 dagar utgä i formaliteter innan ett Utskott
kan sättas och komma i Activitet. Jag anhäller
derföre ödmjukast, att genast mä beslutas ett Bewillnings-Utstott
och att derom mä fä afgä en Deputation
till de andre Ständen. De hos Kronan
öfwerallt innestäende fordringar för Leverantör, Löner
och Tractamenter, Flottans onekeliga snart behöfwande
upphandlingar, Magasiners anläggande,
Armöens onekeliga behofwer i Finland; Allt detta
behöfiver en styndesam hjelp. Rlddcrstapet och Adeln
agnar och anstär» att, ju förr desto helldre, sä wäl
med sine personer, med lif och blod, som med sin
egendom i främsta rummet sätta omtanka» för Riket
ifrän den första Medborgaren räknat till den sista.
Grefwe lervenhaupt, Lkarles kmil. Desi Hr
Fader Hans Excellence Landtmarskalken hade befallt
honom att ingifwa ett desi Dickamen, hwilket Herr
Grefwen till uppläsande öfwerlämnade ät Grefwe Lronbielm
till Hakunge, Lbarles Lmil, och chdde salunda
:
Hwad mig, såsom af Hans Maj:t i Räder till.
förordnad Landtmarskalk, sistlidne Mandag eller den
9 i denne manad ä Riddarhuset händt, kan jag ic.
ke undgä att till min säkerhet, uti Ridderskapets och
Adelns Protocoll förvara.
Ridderskapet och Adeln lärer sig erindra huruledes,
sedan Herr cke krietrckys anförande till Protocollet,
jemte den af honom projecterade Instructionen
för dem, som af Adeln utwäljas skulle till Le.
P 3 damö
-
rzo Ridderst. och AdelnS protocoll.
damöter uti det af Kongs. Maj:st Nävigst anbefallte
Hemliga Utstött Fredagen d. 6 vennes blifmit uppläst
och lagd pä bordet, Herr sto krielrwk^ dagen
efter eller den 7, sä snart Ridderstapet och Adeln
intagit fina Såten, uppstod ä fin bänk och begärte
att frägan om den af honom projecterade Jnstructionen
för Ledamöterne i det Hemliga U stöttet mätte
.ill afgörande företagas, sä wida. uppå Friherre
Larl sts 6ssrs förut gjorde hemställan, Ridderstapet
och Adeln fastställt, att icke någre Ledamöter af deras
Sländ förr kunde ut,väljas än denna Sak wore
behörigen afgjord,
Ridderstapet och Adeln lärer an widare föra sig
sill minnes akt dä jag, ehuru gansta wäl kunnog om
min rättighet såsom Landlmarstalk att proponera och
företaga malen i den ordning mig godt synes, icke
desi mindre sä wäl derwid, som alltid tillförene geck
Ridderstapets och Adelns önskan till mötes, samt denria
fräga till öfwerläggning förcbragte, framträdde
Herr Kammar-Junkarcn sts Lekclis, lill Landtmarstalksbordet
och öfwerlemnade mig ett Hans Kongl.
Mrj:ts Nädiga Bref, af innehäll, att Hans Majit
i Näder icke anfäg nägon annan Jnstruction för
del Hemliga Ulstottet äga rum, än den 47 §. af
Regerings-Formen utstakar, att säledes öfwer det
ämnet inga deliberationer borde tillätas, hwilket ock
more Hans Kongl. Majcks oryggeliga Vestut, samt
att Kongl. Maj:t i Näder önstade, det Utstottet sist
nästa Tisdag derefter kunde sätta sia. Jag öppnade
och uppläste genast helt högt för Ridderstapet och
Adelli denna kill mig ankomne höga Befallning, samt,
enär siere, som derunder anmält sig att tala, efter
sf mig lemnat tillstäud dertill, faunts afwika ifrän
den
1789, den 16 Zebruarl.
-Zi
den mig kemnade höga föreskriften och i sina discourfer
ingingo i pröfningen af den förmente lagligheten
och nödwändighelen af denna Jnstruction, fö,
reställte jag Ridderstapet och Adeln alt jag icke kunde
tillära nägra discourser öfwer eck ämne, der >ag
hade min Konungs sä tydeliga Befallning, för niig;
men dä de personer, som sig än widare anmälte och
jag förmente hafwa nägot i andra ämnen att andraga,
uppropades att tala, continuerade alltid difcourserne
i samma ämne, med den tilläggning af endel,
att dä Hans Maj:t asiälit till mig högst berörde
Bref, Hans Maut säkert trodt att nägo» Jnstruction,
stridande emot Regerings Formen, stuile wara
projecierad; Hwarföre och andra af Ridderstapets
och Adelns Ledamöter ansägv bäst, att härom i underdånighet
underrätta Hans Majit, samt afbida Desi
Nädiga Befallning, deruti jag ock, under ett allt
mera och mera tilltagande buller och rop, ingick,
samt, dä jag ändteligen, efter flere stunders siäende
med klubban i bordet, fädt ljud, gjorde Ridderstapet
och Adeln en siik Proposition. Men innan jag ens
hunnit stuka hwad jag hade att säga, begynte bullret
och ropet af Ja och Nej med sädan häftighet, att
mig ivar omöjligt fä ljud,, ehuru mycket jag och ä»
stade det med klubban. Ändteligen da detta faselig»
flrik sagkade sig och jag derunder än widare yrkat,,
att all deliberation i detta ämne borde upphöra,
hwilket med ett förfärligt anskri af proposition pä
Herr cks kHetrwll^s project samt Ja och Nej be«
swarades, föreställa jag, att om Ridderstapet och
Adeln will att jag stall göra annan Proposition än
den jag gjort, fä mäste mig lämnas rädrum att förut
fä för Hans Maj:t i underdänighet föredraga
detta ämnet, och om jag dä undfär Hans Majus
D a Nädigste
2
Ridderst. och Adelns protocoll.
1789, den 16 Zebruari'
2 ^ -
Nädigste tillstånd, sä wille jag genast göra Propositionen
efter en del af Ridderstapets och Adelns ön-,
flan; men detta likasom allt annat jag föreställte,!
afbröts med det härdaste buller af Proposition pä
Herr äs krietrck^s Jnstruction samt Ja och NejUnder
detta butter uppstod Hans Excellence Herr
Grefwe kerken, och sedan tystnad ändteligen wun,
vits, androg, att dä jag ffulle hos Hans Majit i
underdänighet föredraga Ridderstapets och Adelns
tanka, akt den projeoterade Jnstructionen endast more
en warning för Ridderstapets och Adelns Deputerade,
att ställa wista §. §. i Regcrings-Formen till
efterrättelse, och således ingalunda stridande emot
Regerings-Formen, borde likwäl förut samma kanka
behörigen utrönas, hwartill Ja och Nej ömsom ropades
med en grufwclig hastighet till best ater nägon
tystnad inföll, da jag förmältc, att som Hans
Excellence Gref berten, hwilken emedlertid förfogat
stg in i stranket och stod bredewid mig, föreslagit
att Ridderstapets och Adelns tanka, som jag bör i
underdänighet berätta Hans Majit, icke annorlunda
kan utrönas; Sä will jag, likwäl med kraftigaste
förbehäll att den ingen werkan medför, förr än jag
hunnit inhämta Hans Maj:ts Nädiga Swar, yttrande
och bifall, göra Ridderstapet och Adeln följande
proposition: Bifaller Ridderstapet och Adeln projec,
tet till Jnstructionen? som med häftigaste Ja och
Nej beswarades, under det nägra ropade pä votering.
Svin nu denna endast war en präliminair proposition,
kunde ingen votering af mig tillätas, säsom
destutom stridande emot Kongl. Martts ofwan intagne
Nädiga Befallning, utan gaf detta mig tillräckelig
anledning att inse» det Ridderstapet, och Adeln war
af olika tankar, ehuru, för att dömma af hwad under
-
dcr sorlet möjeligen kunde inhämtas, de närmast i
kring stranket warande Ledamöter syntes mest wara
för den projecierade Jnstructionen. Enär tystnad
följt ä detta rop, dicterade för mig Hans Excellence
Herr Grefwe kerken, ännu inwid bordel stäende,
den underdåniga försäkran, som jag för Hans Maj:t
uppwist af innehäll: att Ridderstapets och Adelns
tanka, hwarken wore att förkränka Kongl. Majtts
dyra person, eller afwika ifrän Regerings - Formen
med mera; och hwilken försäkran, dä den för Ridderstapet
och Ädeln uppläst blef, med ett enhälligt
Ja bifölls; Hvarefter Ridderstapet och Adeln för
ben dagen ätstilldes.
Mändags förmiddagen samlade sig ater Rid,
derstapet och Adeln, dä Riddarehus-Sccreteraren befgärke
att fä justera slutet af Protocollet i denna
Sak för Lördagen förut, hwilket jag honom tillät,
men dä jag derunder fant, dels att mitt dä gjorde
förbehäll alldeles blifwit uteslutit, dels ock att Niddarehus-Secreteraren
sä författat Protocollet, som
wore Herr ste krietirck^s projecterade Jnstruction
af Ridderstapet och Adeln bifallen, hwadan han ock
wille den i anledning af Protocollet författade Expeditionen
till de öfrige g Ständen äfwen uppläsa,
uppstod jag och till Protocollet anförde: Jag har
ej i sista Pleno gjort nägonj annan werkande Proposition,
än de ord, som jag pä Ridderstapets och Adelns
magnar skulle säga ät Hans Majtt. Mänga
discourser förehades, men sedan jag undfätt Kongs.
Masts Bref, kunde jag ej göra nägon werkande
Proposition deremot och emot min Ed, som förbinder
mig att styrka allan Konungsligan ratt, sä wal som
Ridderstapets och Adelns. Härunder hade flere an
P
s malt
2Z4 Ridderff. och AdclnS protocoll
malt
sig att tala och deribland först Friherre Orl
6e 6ser, hwilken med häftighet an.drog, act han
icke kände stillnade» emellan en »verkande och intet
»verkande Proposition, att hivad Rioderstapet och Adeln
bestulit alltid wore w.rkande, och att af mig
wore olagligt haildlat att kränka Nidderstapets och
AdelnS Beflut, med mera af dylik fwär beskaffenhet
, som jag icke allt kan mig erindra.
Jag underrättade Ridderskap et och Adeln derpå
akt jag tydeligen gjorde proposi-ivnen Lördagen
förut, ined det förbehåll, akt den wore utan all werkan,
i fall den ej af Kongl. Maj:t antogs, det jag
och dä strifteligen reserverade till Protocollet; »pen
Riddarehus-Secreterarcn deraf af ung pämint, förklarad,
efter något letande i sine papper sig stafwa
reservationen förlagt. Och som Hans Kongl. Maj:t,
dä jag honom om alltsammans i underdånighet underrättat,
icke kunde i Räder samkycka till nägon ventilation,
stridande emot hwad han mig i Räder strifteligen
befallt och jag dä för Nidderjkapet och Adeln
lat uppläsa; sä torde Ridderskapet och Adeln läka
hela detta ämne falla och ställa sig Konungens Bud
till efterrättelse; ine» sorl och skrik följde ä denna
»varning, utan att nägon ting med redighet deraf
kunde inlagas. Efter förgäfves' äskadt ljud »ned
klubban siere refor, infant sig äter en liten tystnad,
da jag uppropade Herr lilljehorn, pein-, som att
tala sig amält, och i fadant ändamål, en längre tid
städt lippe pä sin bänk; men deremot skreks Nej
och höra samt akt justeringen af Expeditonen borde
gä förut. Flere refor yrkade jag ljud ä nyo förgäfves;
Jag slog med klubban i bordet, sä att jag tröttnade
och äskade derunder ljud med all den röst mig
är
i?8y, den r6 Zebruari. 235
är mvjelig, dock allt förgäfwes. Wista hade satt sig
före att under skygd af sin pluralitet twinga mig att
gä ifrän min Konungs Bud och min deruppä grundade
pligt. När jag säg omöjligheten akt fä Herr
lilljehorn, som flere resor begynte tala, och straxt
nedskreks, hörd, under ett idkeligt rop af justera, höra,
Ja och Nej, förestälte jag Ridderskapet och Adeln
om den dä wille tilläta Herr lilljehorn tala sedan
justeringen för sig gädt afven Expedition RiddarehusSecceteraren
anmält, och jag alldrig sett eller kände
till sitt innehall, hwilket bifölls da Expeditionen
upplästes och hwaresker äter fortfors »ned Ja och
Nej, som wille säga, att Expeditionen erkändes af
en del, och nekades af andra. Z) terligape uppropade
jag Herr liljekorn att fä tala, utan att det
honom tilläts, ehuru flere andra, som sig icke an.
mält, singö ljud att blifrva hörde, till dest Hans Excellcnce
Gref kerken förskaffade honom det; men dä
Herr lilljehorn stukat sitt tal dermed, att han icke
kunde finna nägot sädant Beslut af Ridderskapet och
Adeln wara fattat, att Jnstruction kunde anses antagen,
sä »vida propositionen derom, efter hwad ock
det af Riddarehus'Secreterare» uppläste och af honom
förde Protokollet innefattade, »ned Ja och Nej
är »vorden besvarad, uppstod ett fä hastigt strik af
Ja och Nej, att äter icke något annat redigt ord
kunde höras pä en längre stund, dä ändteligen, »vid
en liten infallen tystnad, en Ledamot hant säga, att
han conformerade sig med Herr lilljehorn , innan
striket och sorlet ä nyo tog öfwerhanden.
Soln under allt detta icke nägon kunde höras
af de flere, svin sig att tala anmält; sa framkommo
en och annan af dem till »»lig i ffranket och bad
att
-z6 Ridderff. och Adelns protocoll.
att till Protocvllet fä förena sig med Herr liljekorn,
efter de omöjligen ifrån sina bänkar kunde
fä säga något ord, det jag biföll, och hwarefker älskilliga,
som kunde i trängseln framkomma, i sädant
ändamål sig inställtc. Sedan bullret något sagtat
sig gas jag Ridderskapet och Adeln tillkänna att jag
blefwe städse af den tankan, att jag icke kunde anse
Instructionen för bifallen, hwaraf ett faseligt sorl och
strik uppkom, dä först Friherre Larl Leer med
en oanständig häftighet förebrädde mig mitt uppförande
och pästod af mig satisfaction, samt sedan
Hans Excellence Gref kerken, som pä sin bänk uppstod,
med härda ord, hetsig mine samt emot mig
flere refor under talet sträckt arm och knytnäfwe,
yttrade sig att jag wille kränka Ridderskapets och
Adelns rättigheter och att, om sädant skulle äga rum,
behösdes intet mera till en Riksdags hällande, än
en Landtmarskalk och Tre Taleman; Wid hwilket
vrds flut Hans Excellence hastigt nedsteg af bänken
och jemte mänga andra i Herre-Classen kastade sig
öfwer skranket och kommo emot mig rusandes kring
bordet, utan att jag wiste hwad delta owanliga steg
wilie betyda. Utmattad af sa mycket stoj och buller,
skrik och rop, som jag i hela 4 timmar uthärdat,
förmådde jag ej längre fortfara att fåfängt äska ljud,
utan nedsatte mig under anteckningen; af dem, som
förenade sig med Herr LulljeKorns tanka, dä derunder
åtskilliga namn af Riddarehus-Fiscalen uppropades,
som jag trodde wara pä dem, hwilka kato
nämna sig till Protocollet, men jag sedan fädt erfara
wara de Deputerade, hwika genast afgädt till de
öfrige Ständen, med det Lxtractum Lrotocolli,
som pä ofwanberörde sätt, utan Beslut, utan all
ordning och utan ett lagligt erkännande upplästes af
Ridda
-
17 89, dan 16 Zebruari. 2g?
Riddarehus Secreteraren, samt af honom utan mitt
bifall och well skap, öfwerlämnades till de sjelfwalde
Deputerade.
Sädant, Mine Herrarar förloppet af en sak,
som, dä den icke kan förenas med Konungens till
mig yttrade samt Ridderskapet och Adeln föreläste
Nädiga wilja, stört lugnet och ordningen inom wart
Ständ, samt gädt bade milt Kall och min Person
för nära.
Snart 70 8r, har jag en längre tid haft aran
deltaga i Evra öfwerläggniiigar, samt midt under de
förflutne, och, om jag mä sä saga, de mest förhärliga
partie-tider, alltid njutit min oskuld, mitt nit
för min Konung och mitt Fädernesland oförkränkt
till godo. Stige den Riddersman fram, som nägonsin
sedt mig leka med sä heliga plikter,, eller tilläta
tilltag emot min ära.
Att jag är förolämpad, derom har Ridderskapet
och Adeln icke sivärt att dömma: Hwad deraf
rörer min Person är min egen sak; men det höga
Embete jag beklädt ä min Konungs wägnar, samt
i Desi stad och ställe, är icke mitt. Det har jag
vskäradt emottagit af min Konungs, hand, och det
ärnar jag lika oskäradt lemna i samma höga hand
tillbaka; Och jag hwarken will eller kan nägot ögnablick
uppskjuta, alt wisa min Konung det den »värdighet
Hans Näd uppdragit mig icke förlorat något
Under min befattning: de af mitt blod, att jag lembar
dem mitt namn sä rent tillbaka, som jag det
enwltagit, och mina Medborgare, att jag alldrig wa.
»wärdig deras förtroende.
Jag
2Z8 Uädderfk- och Adelns protocoll.
, Jag lämnar Ridderstapet och Adeln akt sselfwe
dömma, ej mindre om de känslor jag harwid mäste
äga, an huru de mage tillfredsställas; Och förbehåller
mig akt della genast blifwer uppläst, samt i
denna dags Proto"oll, till min säkerhet bade för nu
och all framtid, ord ifrån ord intagit. Stockholm
den 16 Februari 1789.
L. H. liewen laurif t.
(I.- 8.)
Lades pä bordet.
Iiidderstapet och Adeln åtskildes.
lia ststom protocolli,
LunAonorona.
Utdrag af Protccollet hällit i Ripderstapets och
Adelns Plenum den r6 Februari 1789.
S. D. Föredrogs Boude - Ståndets lrxtracturn
krotocolli as den 9 innewarande Mänad, angående
utarbetandet af ett gemensamt Privilegium för de
Trenne Ofrälse Standen.
Ridderstapet och Adeln, som städse ined fägnad
omfattar alla tillfallen att enrot fine respecstve MedStänd
ådagalägga sin wänstap, förtroende och .benägenhet,
samt gärna bidrager till deras nytta och basta
i allt som med wär lyckliga Regements Constitukions
orubbade bibehållande, samt desi egna Privilegiers
wid magt hällande kan förenas, bestöt att
lämna det Ärbara Bonde-Ståndet till manligt fwar,
att Ridderskapet och Adeln, sä snart Kongl. Maj-.ts
Nådiga tillstånd dertill kan utwerkas, ar beredt, att
utse Deputerade till det gemensamma Utstött, som
kan
1789, den 16 Februari- 239
kan taga detta ärende under öfwerwägande. kick
supra.
Tisdagen den i? Februari.
(Acdan Ridderstapet och Adelen, enligt kallelse
genom anslag of Hans Kongl. Majit, begifivit sig
pä Riks-Salen i Pleno Plenorum klockan lo och
derstädes afhörd, hivcch Kongl. Maj:t täckts Riksens
Ständer dels Sjelf meddela, dels föreläsa läta,
ätergingo, uppä Kongl. Majtts befallning, Ridderffapet
och Adeln klockan 12 till Riddarehuset,
hwarest efter utwerkadt ljud med klubban as Ordföranden
Hanö Excellence Herr Grefwe Lralre, först
uppstod:
Herr Grefwe von berlon, ^.xel, som pä det
högsta och framför allt utbad att Ridderskapet och
Adela täcktes uti närwarande grannlaga omständigheter
bibehålla allt möjeligt sinneslugn. Han hade
jemte Ridderstapet och Adeln uppä Riks-Salen bordt
Kongl. Maj-.ts Nådiga Tal, sä ival som Herr G.efivens
och Landt-Marstalkens erindringar rörande
Ridderstapets och Adelns förhällande emot honom.
Hans Excellence faste sig ej här wid den form af
bestyllningar, hwaruti besia erindringar blifwit af
hans Excellence Herr Landtmarffalken framflällte,
utan endast wid stulet af Hans Majtts Nädiga
proposition, som rörde en Deputations afsandande kill
Herr Landtmarstalken för att begära ursäkt för
hwad honom den 7 och 9 i denne mänad, enligt desi
Diktamen, pä Riddarehuset handt. Hans Excellence
hade uppä Riks-Salen genast inför Kongl, Majit
Slott den reservation, att Ridderskapet och Adeln mätte
-
240 Ridderst. och Adelns Prstocoll
te
i underdånighet fa förklara sig öfwer Herr Grefmens»
och Landtmarstalkens angifwelser, hwaruppä
Hans Maj: t Nädigst, och efter sin wanliga rätträdighe!
swarat, att hwar och en af Desi undersåtare ägde
njuta Lag och rältwisa till godo. I anledning af
delta Hans Maj:ts Nädiga sivar, kunde ej någon
deliberation aga rum om Deputationens afsändande
förr än utrönt blifwit huruwida en eller flera af
Ridderstapet och Adeln sig emot Herr Landtmarstalkcn
förbrutit. Ehuru Hans Excellens, Friherre
äe 6c:er, Herr Grefwe Lrake och flere blifwit älagde
att begära förlåtelse, huru kunde de efter Lagen
och Hans Maj:ts derpå grundade yttrande, densamma
nu begära, innan de wörö skyldige? Huru
kunde man göra afbön, utan att wara brottslig och
huru kunde man känna sig stylvig utan alt först höras
och fä sig förklara? Hans Excellens fortfor:
Wi äro pliktige att »vederlägga de ogrundade beflyllningar
osi blifwit gjorde; Jag underkastar gärna
mitt tal och mine gärningar härstädes ett lagligt ompröfwande.
Men förr än en sadan pröfning ar
gjord och Hans Maj:t förelagd, kan det ej förenas
med Ridderstapets och Adelns och min ivärdighet
och rätt att begära någon tillgift. Att för öfrigt
Ridderstapet och Adeln icke lärer kunna tillräknas
om krigets utgång ej blefwe lycklig, derom torde äfwen
Hans Maj:t genom wär underdåniga förklaring
latt blifwa öfwertygad. Wara öfwerläggningar hajma
haft sin gang sa fort de kunnat. Ridderstapet
och Adeln hafwa derunder beflutit Tacksägelsen till
Hans Kongl. Maj:t för Desi Nädiga omsorg om
Rikets granfors sörswar, med erbjudande att deruti
ytterligare wara Hans Maj:t behjclpelige. Ridderstapet
och Adeln hafwa walt sina Ledamöter i det
af
i6.
1789, den 17 Zebrukri
-
2chl
af Hans Maj:t ästade Hemliga Utskottet, hwarS
sättande i Aetivitet, redan för flere da^ar sedan, ingen
omständighet frän Ridderstapets och Adelns sida
hindrat, hälst Eden för detta Utstött blifwit osi endast
2<ä notiriam lämnad och ligger pä bordet. Att
Ridderstapet och Adeln för detsamma önstat fa proponera
en Jnstruction, qrundad endast pä RegeringsFormen,
sädant kan Hans Kongl. Maj:t ej illa Upplaga,
när Riksens Ständer ej annat kunna än proponera;
och det är Hans Majtts rätt att afflä.
Ridderstapet och Aoeln hafwa ej undandragit sig nägot,
hwarom Hans Maj:t dem i Näder anmodat.
Jag för min del har sökt efterkomma Hans Majus
Nädiga »välbehag. Wid fräga om en Fri-Corps
upprättande i Westergöthland, har jag jemte andra
deruti ingått; Sädant allt äro ämnen, som kunna
inflyta i wär underdåniga förklaring. Om Hans
Maj:t fattat nägon »vidrig tanka emot Ridderstapet
och Adeln, kan det ej annat än wara för Ridderstapct
och Adeln okärt och bekymmersamt; men Ridderstapet
och Adeln hafwa det Nädiga stygd, att ej anses
brottslige, utan föregången pröfning; och annars
ätnjöte ej heller ett helt Ständ samma rättwisa, som
hwarje enskildt tillkommer. Med denna försäkran,
och ester Hans Majsts i dag förnyade declaration,
om bibehällande af hwars och ens lagliga rätt, samt
att Hans Maj:t alldrig äsyftade nägon Souverainete,
gär jag, ordenteligen hörd, sedan beredvilligt för
laga Domstol: det more en dorn, att nödsakas göra
afbön ohörd.
Herr I^illjeliorn, kekr. Den disference i tänkesätt,
som yppat sig wid wära öfwerläggningar har
ändteligen ledt osi till detta bekymmersamma ögon,
Q blick.
242 Ridderst. och Adelns protokoll
blick.
Att detta moln skulle uppstiga, torde föru^
hafwa kunnat skönjas, och åtminstone har jag förut»
sedt det. Det more önffeligt om Ridderskapet och
Adeln wille stadna wid denna punct. Jag will ej
inga uti nägon detail om hwad hör sörelupit.
Det torde blott tillätas mig saga, att Herr Grefwe»
och Landtmarjkalken blifwit bemött med vidacitL;
Ridderskapets och Adelns samweten falla deröfwer
bästa domen. Han har ansett sig nödsakad derom
göra anmälan hos Kongl. Masit, som i möjligaste
matto tagit sig hans sak an. Widkommande det som
här blifwit nämdt om afbön till Herr Landtman
Ikalken har jag ej hördt Hans Masit nämna den.
Jag tyckte att Hans Maj:t nämnde ett ord, som
liknade compliment, och det wore wisit ej annat äsyftadt,
än nägot sädant. När Ridderskapet och Adeln
med sa liket kunde uppfylla Hans Masits önskan och
återställa lugnet innom sig, skulle jag helst tillstyrka
att Ridderskapet och Adeln stege nägot litet nerom
hwad de kunde anse sig wara skyldige att göra, och
derigenom ädrogo wi osi Hans Masits Nåd och
»välbehag. Denna wägen wore ven bästa till lugnets
äterförande, och sedan stodo hwar och en fritt
att förklara sig. För öfrigt tilläde Herr liljekorn
att han ej wille hafwa nägon del uti rädplägningarne
inom detta huset innan Kongl. Masits befallning
wore werkställd.
Friherre Duwall, ^svb. Diestric kunde, i anledning
af Hans Masits gifne Nådiga tillätelse att i
förewarande ämne rädsla, icke annat än tillstyrka att
denna rådplägning och öfwerwägande mätte föregå
den omtalte complimenten: Det wore annars att gifwa
dom före ransakningen; Och söreflog Herr Baron
-
4789, den Zebrnar!. 243
on att Herrar Electorerne mätte fä tillstånd att ut»
>älja z högst 4 af Nidderskapecs och Adelns Ledanöter,
som hade att författa den hoS Kongl. Masit
!sill afgifwande förklaring.
Herr krist rok)', Llaes. Denna Saken wo»
jte af Hans Excellence Herr Grefwe kerken fä wäl
föreställd och utredd att Herr 6e krietrck^ hade
ingen ting att tillägga. Han wille nu allenast erindra
att om nägon compliment genast skulle göras
till Hans Excellence Herr Greswen Landtmarskalken,
sä innebure den ett erkännande, att man wore skyldig,
och dä hade Ridderskapet och Adeln betagit sig rättigheten
till förklaring. För sin del trodde han sig
ej hafwa felat i sitt förhällande dä han blott yrkat
sädant, som öfwerensstämde med Lagens föreskrift z
och ansäg han nödigt att, först af allt, Ridderskapets
och Adelns och hans oskuld blefwe lagd för alle
Medborgares, ja! vin det ock wore för hela Euroropas
ögon; Han anhölle alltsä att proposition mätte
göras i anledning af Herr Grefwe kerlens yttrande,
och conformerade sig derjemte med Friherre Duwall
rörande z eller 4 Ledamöters waljande af Electorerne
till upprättande af förklaring.
Herr von kniström, josian hade ej arnat
tala, om proposition genast blifwit gjord uppå Herr
Grefwe kerken8 yttrande. Han bekände nu endast
att han lika som mänga flera af Ridderskapet och Adeln
ej kunnat förutse hwad i dag handt: Han ha»
de ej warit med i Rådet derom; Ej heller kunde han
föreställa sig utgängen annan, än den som Lag och
rättwisa medgifwer. Men hwad han och större delen
af Ridderskapet och Adeln nogsamt sage, wore
att Ridderskapets och Adelns förhällande blifwit för
Q s Konnn»
244 Ridderff- och AdclnS protocoll
Konungen
illa förebragt. Han samtyckte alitsa til
den omtalte förklaringen, innan någon Deputation
k^er
1789, den 17 Februari
-
-4Z
son burit all den aktning en Man af hans wär-
.
..vighet och raracter bör fordra. Men det »vöre der
till
Hans^Excellencc Herr Grefwe» och Landtmarlcmte nogsamt bekant, att Herr Grefwe» och Landt
kiarskalken
nn mera betungad af sin alder, cj ägde
et tillförliteliga minne och den styrka i utförsafwor,
som man tillförene hos honom funnit,
h vad nn handt, torde Riddcrskapet och Adeln deröre
böra upptaga med tälighet och ett siags sinnes0.
Det syntes »väl liksom ett moln skulle samman,
dragas; Men om Riddcrskapet och Adeln tillstädjes
itt sig förklara wore Riddersikapet och Adeln säkre
litt fria sia frän de swära bestyllningar dem blifwit
kjordc. Herr Grefwe» gjorde nu blott den anmärkning
att 52 ä 6c> af Ridderstapets och Adelns Ledamöter
underteknat imygandet till befästande af Herr
^-efwens och Landtmarstalkens anförande i sitt Dicamen:
när deremot ett långt större antal, största deen
af Ståndet kunde bewittna motsatsen, huru wille
,'ädant upptagas af en Domstol? För öfrigt conformepade
sig Herr Grefwe» med Hans Ezcellence Herr
Grefwe kerken och Friherre Duwall.
skacken affärdades, ty han kunde ej wara brott
stig, ohörd.
Herr I^esionan^ar, kckeäric ^Vilbelm, hoppades
akt Ridderjkapet och Adeln ej obenägtt mätte
upptaga, vm dan ansäge denna Saken pä en annan
sida. Wista Personer hade genom Hans Excellens
Herr Grefwens, Landtmarstalkens andragande blifwit
utmärkte och Hans Kongl. Maj:t hade Sjelf delat
Riddcrskapet och Adeln. Nar Landtmarstalken är
angifware torde ingen af Ridderstapets och Adelns
Ledamöter kunna yttra sig: Riddcrskapet och Adeln
kunde ej dömma. Herr Grefwen och Landtmarstalken
mäste först tillkännagifwa hwilka Personer han
menar; Herr Dei^onankar borde först weta vm han
sjelf wore part eller wittne, innan han trodde sig
tillständigt att tala i hufwudsaken: Sanningen föranläte
honom att gifwa denna sin röst till Protokollet.
Widare fortfor han Herre Gud! hwart will
wäl detta taga wägen? Jag tillstär att dä jag i
gär hörde Landtmarstalkens Skrift, och i dag Kongl.
Majsis Tal frän Thronen blef jag bestört som wid
en jordbäfning. Men jag hoppas kunna wara tranquil:
Jag handlar efter min öfwertygelfe och milt
samwete: Sanningen stall jag alltid yrka och understödja
: Jag böjer mig alltid för Magten ty den är
af Gud, men alldrig för lögnen pä annat sätt än s
dä jag sträcker min hals.
Herr Grefwe kllorn, kckeäric- Dä Hans Maj:t
i Näder utnämnde wär nu »varande Herr Landt
Hcrr 8pa1äencreutr:, fosian ^äolxl». Da rättigheten
att »vara hörd, förr än man genom dom
kan fällas, ar grundad pä Sveriges Lag och i synnerhet
2 §. Regerings-Formen, conformerade han
sig »ned Herr Grefwe kerken deruti att RidderskaPtt
och Adeln frainför allt annat mätte fä sig förklara
, sä mycket mer, som han i dag hört Hans
Maj.-t ifrän Thronen ytterligare bekräfta att hwarjc
Undersäte ägde under Dest regering njuta rättwi.
sa och sörklarings-förmänerne till godo, hwarigenom
alitsa en flik Ridderstapets och Adelns förklaring ic.
—...»......V» .v» ^Ullvis I» ' . ' . 0 . V * - ^ ^4-4
marstalk hade Herr Grefwen för Hans Excellenccs ^ Zu^dar stg> pa nuMe än Konungens ord stre.
person
nade
-46 Riddersk- och Adelns protocoll.
»rade med Lagen. Men da ingell sä noga kunnat
inhämta hwad Hans Maj:ts Nådiga Tal till Ridderstapet
och Adeln inneburit, som erfvrvrades, för
att kunna afgifwa en fullkomlig, underdånig förklaring,
föreslog Herr 8x>Llckolicrout2, att man i underdånighet
skulle anhälla, det mätte samma Tal
marda med Ridderstapet och Adeln i Noder ^.cornmuniceradt.
Friherre cke 6eor, Larl. Ridderstapet och Adeln
hafwa i dag undsätt del af Hans Maj:ts Nä»
diga behag att en Deputation skulle till Hans Excellence
Herr Grefwe» och Landtmarstalken afgä med
begäran om ursäkt för Ridderstapets och Adelns förhällande
emot honom, uti hwilken Deputation jag
och andra blifwit antydde att deltaga. Ridderstapet
och Adeln torde ej illa upptaga att jag ej kan tro
mig wara stylvig, och derom kunna Ridderstapet
och Adeln sjelfwe säkrast wittna; och dä desiutom
ingen kan efter Lag kännas stylvig utan att wara
hörd, samt Kongl. Majit i dag täckts i Räder ytterligare
försäkra Dest Undersåtare om Lagens hägn,
hemställer jag, i likhet med HanS Excellence Herr
Grefwe kerken.-; tanka, att Ridderstapets och Adelns
förklaring mätte föregå Deputationens afsändande.
Jag päminner mig wäl, att en och annan person
blifwit i synnerhet nämnd; men Saken rörer Ståndet
gemensamt enar detsamma blifwit tillwitt för
bullersamhet och vwäsende. Wära Prokocoller mätte
i flika ämnen wara wärt skygd och äga wittsord;
Och jag tror att Ridderstapet och Adeln lära pä fln
sida äga sä mycken rättwisa, att den, efter en rätt
förebragt upplysning, lärer af Hans Majrt lätteligen
erkännas. För öfrigt hemställer jag om icke baft ^
wore
1789, den i? Abruari. 247
wore att genom Deputerade i underdånighet Hans
Majrt uppwakta och anhälla att slippa Deputationen
till Herr Grefwe» och Landtmarstalken intill desi
Ridderstapet och Adeln hunnit inkomma med upplysningarne
om sakeus werkeliga förlopp.
Friherre keutorkolm, Lustaf. Detta ämne
wore ett af de bekymmersammaste han under 40 ars
tiv öfwerwarit. Ridderstapet och Adeln hade af
Herr Grefwen och Landtmarstalken blifwit anklagade
att emot honom hafwa brustit i aktning. En sädan
Sak blefwe swär att utreda. Hwem stulle utwisa
Parterne härutinnan om icke en Part? Och hwem
stulle utwisa wittnen om icke ett wittnc? Han ansäg
för sin del höflighet och. ett slags ödmjukhet wara
det tjenligaste sättet att, om möjligt wore, komma
frän Saken och föreslog alltsä ett hos Hans Excellence
Herr Grefven och Landtmarstalken anhälla,
del han täcktes bland Ridderstapet och Adeln oter,
ställa lugnet och förklara det han ej alldeles riktigt
och noga dragit sig denna Saks förlopp till
minnes.
Friherre Kollas Larl. Om nå
gonsin
saktmod funnits af nöden, sa wore det wid
detta tillfälle. Han ansäge nu 2:ne ämnen här förewara:
det ena, om Ridderstapet och Adeln wore
skyldige till Herr Landtmarstalkens angifwelser. och, i
afseende uppå detta, bifölle han Friherre Ourvslls
project; det andra om äterförande af lugnet samt
förtrolighet emellan Ständet och desi Landtmarskalk,
och till minnande deraf, samt warandes ännu okunnig
om sjelfwa ordalydelsen af Kongl, befallningen,
hemställte han om ej en Deputation kunde afgä att
underrätta sig cm Herr Grefwens och Landtmarstal
A
4 tens
243
Ridder)? och Adelns protokoll
kens
halsa samt yttra Ridderstapets och Adelns ön,
skan att han matte till klubbans förande äterträda.
Herr killberg, ?reclric Otto tillstod att ifrån
1743 ars Riksdag han altdrig öfwerlefwat en siik
händelse, som den nu inträffade, ej heller lärer Historien
längre tillbaka kunna framwisa en dylik. Han
wille nu endast namna att Hans Majck försäkrat, sä
wäl wid sitt tillträde till regeringen sina undersåtare
om Lag och Rättwisa, som ock i dag att Hans
Maj:t alldrig wilie antaga Souverainueten. Herr
VillderZ more alitsa öfwertygad att Ridderlkapet och
Adeln aswen nu, emot Hans Excellences Herr Gref,
wens och Landtmarstalkens tillwitelser, fä gifwa nödige
upplysningar, samt först wisa sin offulo och sedan
dömas.
Friherre Bjelke, DKure conformerade sig med
Hans Excellence Herr Grefwe kerken.
Herr Ze Brietrck^. Herr G-efwen och Landt,
marskalken hade anklagat ej en Ledamot allena, utan
fä stor del af Ridderskap^ och Adeln, att man nä»
stan kan derunder inbegripa hela Ständet. Nägra
och femtio Personer hade bewittnat desi angifwelser;
deremot torde kanske sex hundrade ä andra sidan sig
framställa. Men innan Saken kunde med säkerhet
utrönas more oumgängeligt att Prototocollet för den
9 Februari justerades, hwarom han nu anhöll, samt
yrkade proposition pä Hans Excellence Herr Grefwe
Mertens tanka.
Herr Grefwe von kerken. Till ytterligare förklaring
af hwad jag redan sagt, anser jag nödigt att
skilja emellan de här förekommande ämnen. En del
1789, den i? Februari.
249
af angifwelserne röra hela Ridderstapet och Adeln,
den andra delen är ställd emot wisia Personer, mig,
Friherre cle Leer med flere; och vefla bada kunna
icke hopabkandas. Men innan wi här kunna u ed
tillbörlig redighet och säkerhet yttra Osi derom, är
det en nödwandig Preliminair, att wära Protocoller
för de utmärkte daaarne äro justerade, och derpå fölö
jer den decision frägan om Ridderskapet och Adeln
godkänna dem. Hwad mig enstil t beträffar t äckes
Ridderstapek och Adeln ej illa upptaga akt jag ej
finner mig kunna underkasta min ära nägot Ständs
ompröswande. Tör hända btifwer jag twungen att
söla »vederbörligt, lagligt Forum, som stall stilja e
mellan
mig och Landtmarstalken.  Ridderstapek och
Adeln finna lätt huru obehagligt ett sädant steg för
mig mäste wara. Med Herr Grefwen och Landt,
marskalken har jag allt ifrän war barndom warit i
en nära förtrolighet; Jag har wid alla tillfällen
wisat honom den aktning hans Person och war wänstap
af mig ästat. Vien dä jag af honom inför alla
Rikets Ständ provoceras igenom beskyllningar,
som pä dek ömmaste röra min ära, bör han ej finna
sällsamt att jag förswarar densamma. Det är ej en
liten Sak, mine Herrar! dä man tjent sitt Fäder»
neslund sä länge som jag, och nitiskt, som Ridderstapet
och Adeln sielfwe torde kunna intyga, att blifwa
uti Nationen utmärkt såsom förbrytare. Kanste
såsom Misigerningsman. Jag wet ej af nägot brott:
Jag har ingenting gjort, som jag ej inför Gud, Lag
och hela werldcn kan försvara; Detta kan,om nödigt
-blifwer, utrönas efter Lag, den Hans Maj:t, sä tillst
sörene, som äfwen i dag, lofwat Sina Undersåtare
att till godo njuta. Hwad Ridderstapet och Adeli,
beträffar, torde till ett tydligt utrönande af hwad 0.
Q Z ' mot
2zo Ridder!?- och LldelnS protocoll.
mot Ståndet warit att erindra, tjenligast wara akt
i underdånighet ^anhälla vin del af det i dag pä NiksSalen
häröfwer hällne Protokoll, samt Kongl. Majtts
Nådiga Tal, hwilken commiflion kunde Herr Gref»
wen och Ordföranden uppdragas, jemte den alt för
Kongl. Majtts ögon framlägga de oöfwerwinnerliga
hinder af förutgående pröfning och förklaring, som
söranledk Ridderstapet och Adeln, att icke nu genast
efterkomma Hans Majus Rädiga utlåtande rörande
en Deputation till Herr Grefwen och Landtmarstal,
ken. Till Ridderstapets och Adelns säkerhet är ju«
steringen af deras Protocoller äfwen ounkgängelig.
Protocollet för d. 7 Februari ar redan justerat: det
andra eller för den 9 Februari begär jag nu mätte
fä uppläsas: Jag äftundar justera mina ord: stall
jag förlora min ära, mäste det ste pä andra grunder
än dem Herr Landtmarstalken anfördt.
Hans Excellence Herr Grefwen och Ordföranden
gjorde derefter Proposition:
Bifaller Ridderstapet och Adeln att Protocolket
för, den 9 Februari nu mä blifwa justerat?
Som beswarades med Ja, till någon del blandat
med Nej.
Herr Dmckerlleckt protesterade deremot, efter K.
Maj:t i Räder Sig yttrat att en del af öfwerlaggningarne
borde ur Protocollerne annulleras.
Friherre Duwall, joban Diestric tillstyrkte justeringen,
samt att HerrlGrefwen och Ordföranden mätte
uppdragas att begära del af Hans Majus Nädiga
Tal, samt det i dag xä Riks, Salen hällne
Protocoll. ,
Hwit
-
i?8y, den 17 Februari- 251
Hwilket sednare, uppä gjord proposition, biföllos.
Friherre l^Lppe, ^ckam hade tänkt göra erindran
omProtocotlernes justering; men sedan denna
omständighet redan af Herr äe krietLck^ och Hans
Ercellence'Gref korlén moro rhogiomne, tilläde han
endast att han droge sig till minnes akt Kongl.
Majit i Sitt Tal frän Thronen bland annat sagt,
att Protocolle' i wer detta Ärende borde ukpläuas,
hwacföre Friherre 'rappe sä mycket mera sunne nödwändigt
att samma P oiocoll först wore justeradt.
Herr ttärä . . . och Herr von Strokirch,
Larl jacob conformerade sig med Herr Dilljoliorns
här längre framföre intagne tanka.
Herr Lor^onsträle, brickman yrkade alt Hans
Excellence Herr Grefwens och Landtmarstalkens yttranden
i Protocollet mätte för honom justeras.
Herr Grcfwen och Ordföranden gjorde ä nyo
proposition, som ändteligen bifölls; hwarefter Riddarehus-Secreteraren,
uppä Hans Lxcellences tillsägelse
framsteg med Protocollet, samt, sedan han erbudit
sig, att, om sä päfordrades, med liflig Ed fasta
att det wore sä inräktadt, som han kunnat fatta Ridderstapets
och Adelns tankar och bestut, begynte uppläsningen
deraf, hwilken sedan continuerades till flut
af Friherre Kappe; och blefwo nägra der
wid
gjorde tilläggningar genast införde.
Herr Ltjernecreut::, Lamuel yrkade att de nu
gjorde anmärkningar eller förklaringar mätte införas
i denna dagens Protocoll, och Protocollet för d. 9
Februari förblifwa ^dant som dct war förut.
Fritzer
-
-Z2 Riddersk- och AdelnS protocoll.
Friherre äe 6eer, e»rl. Det mätte wal otwifwclaktigt
wara hwars och ens rätt att, wid uppläsandet
af ett oiusteradt P.otccoll, jemnka sina egna
ord. En Secreterare kunde ej sä uttryckligen fatta
hwarje Ledamots tankar, som han sjelf dem yttrat.
För sin del hade Friherre ste äoer ej u i sina anmärkningar
gadt isrän hwad han sagt, utan endast
gjort sin mening utförligare, han anhöll siuteligen
alt det nu jusierade Prokoll mätte, såsom innebärande
Sakernes werkeliga förlopp, genom proposition
warda bifallit.
Herr Grefwe berten, r^xsi. Det wore första
gängen pä nägra och Zo är Hans Excellence hört
att Protokoller ej stulle fä justeras här pä lika sätt
svin wid alla Domstolar, der man äger rätt att justera
ordasätt, som ej förändra meningen, utan akt
något Protvcoll hälles deröfwer; Men för att tillfredsställa
den Ledamoten, som synes wilja uppkasta
betänkligheter emot de nu gjorde anmärkiungarne, ej
derföre att Hans Excellence dertill kunde sörpligkas,
wore Hans Excellen t färdig att lata fina erindringar
utgä; Han erkände delta Protokollet sädant
det förut war, han widkändes hwad han sagt, ända
till och med hwart ord, och derwid kunde han bestå.
Herr 8tjernecreut2, förklarade sin mening ej
hafwa warit att wäcka betänkligheter emot anmärkningarne
eller söka lägga hinder i wägen för någon
Ledamot att ändra eller förklara sina tankar; men
förbehöll sig endast att sädant mätte i denna dagenS
Protokoll intagas.
Hwarmed detta ämne afstadnade utan widare
erindran.
Efter af Friherre ste 6eer förnyad begäran om proposition
till bifall ä Protokollet, gjorde: Herr
1789, den 17 Februari. 25g
Herr I^illjeborn, ?ebr den erindran att ined
Justering af Ridderskapets och Adelns Protokoller
alltid sä liltgädt som nu stedt, och att, esler en sadan
justering, hwar och ens tanka ägde det witsord
han sig sftlf föreställer, utan ali Proposition kill deras
bifallande were nödig eller brukclig; Derjemte
tilläde Herr Istlljeborn; att hwad anginge det i dag
hufwudsakeligen förehafde ämnet, wore det bäst efterkomma
Kongl. Maj:tS Nädiga Befallning medelst
Deputationens affändanve till Herr G eftven och
Landkmarstalken, för att aflägga den af Hans Maj:t
anbefaldte compliment.
Friherre ste 6eer. Efter nogare besinnande
och nu gjord päminnelse, funne han sig hafwa misstagit
sig uti sin begäran om Proposition rörande
Protokollet, den han gärna fränginge, ester sädant
wore owanligt och han funne Protokollet dessförutan
wara lika giltigt. Men beträffande ämnet att hos
Hans Excellence Herr Grefwcn och Landkmarstalken
göra ursäkt, yttrade han sig ej kunna taga ett sädant
steg förr än han blifwit lagligen hörd och skyldig
förklarad. I den händelsen underkastade han sig del
gärna; men hoppades att, dä ämnet bleftve Hans
Maj: t förestäldt i sin rätta dager »kulle Hans Majk
lätt öfwertygas om hans och flercs oskuld.
Herr Grefwe von jarlen, instämde med Herr
Hilleborn deruti att Proposition till bifall ä Protokollet
wore nägon ting owanligt. Protokollet agde
likafullt witsord. Nar hwar och en wid uppläsningen
justerat sine tankar och det för öfrigt är opataldt,
sä är Protokollet grlladt; dä wore Proposition
otjenlig, och behöfdes wittnen till desi bestyrkande, sä
fattades icke de.
Wjdkommande Ridderskapets
och
254 Riddersk. och Adelns protocoll»
och Adelns underdåniga justification, yrkade Hans
Excellence ännu ytterligare akt hos Kongs. Maj:i
först mätte anhällas om del af Hans Majtts Tal
samt Protocollet för i dag; Hwarjemte Hans Excclsence
begärte Proposition i conformite med hivad'han
tillförene tillstyrkt.
Herr Grefven och Ordföranden gjorde derpå
följande proposition:
Vifaller Högloflige Ridderstapet och Adeln akt
jag uppå Ridderstapets och Adelns wägnar fär i
underdånighet föredraga Hans Maj:t de oöfwerwinnerliga
hinder, som föranledt Ridderstapet och Aoelir
akt icke nu genast efterkomma Hans Maj.-ts Nådige
utlåtande om en Deputations affärdande till Hans
Excellence Herr Grefven och Landtmarstalkcn?
Hwilken bifölls.
Ridderstapet och Adeln ätstildes.
jin siclem krotocolli,
6. 8i1kvverstolpe.
Lördagen den 21 Februari.
Plenum klockan 4 Eftermiddagen.
(§edan Hans Excellence Herr Grefwen och Landtmarstalken
ästat ljud med klubban, anmälte sig ätffillige
af Ridderstapets och Adelns Ledamöter att
tala; hwarpa Hans Excellenee förmälte att i detta
Plenum någon deliberation icke kunde aga rum, emedan
Ridderstapet och Adeln, enligt anslaget, more
sammankallande endast till Electorers waljandeuki de
felandes ställe.
Har.
1789/ den 2 r Zebruari. 25 Z
Häremot ropades frän flere ställen i Salen att
Nan ej wiste det nägra af Electorerne felades, eller
jwilka, eller af hwad orsak? Äfwen begärdes att fä
veta hwar Ridderstapets och Adelns Secreterare och
fiscal wore?
Sedan Hans Excellence Herr Grefwen och
liandtmarstalken, efter någon stund, fädt ljud med
tubban, förmälte han att Secreteraren och Fiscalen
>väl ej wore tillstädes, men att underteknad RiddarcHus-Cancellist
kunde föra Protocollet och Riddarehus.
Kamereraren 8träle göra FiscalenS tjenst.
Dertill ropades att man äfwen ästundade weta
orsaken, hwarföre Secreteraren och Fiscalen wore
borta, hwilket ock ä nyo yrkades angäende Elec,
torerne.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtmarstalken
erindrade äter, att inga discourser nu kunde
tillätas och att det wore hans rätt att dem moderera.
Frägan wore nu blott att complettera Electorerne.
Men dä uppkom lika rop som förut: Man
yrkade att fa weta, hwilka fattades? Man kän«
de ej huru någre rum bland dem kunde wara ledige!
Afwenwäl ropades att detta Plenum wore en surprise,
efter det ej wore anslagit förr än halfannan
timma förut.
Ätstillige, hwaribland i synnerhet hördes Herr
Tttam, ketti- och Grefwe klamilton, ^ckolptt kmäviA,
yrkude att Eden för det Hemliga Ulstoltet mät.
te uppläsas; den hade längesedan warit bifallen om
man fädt Plenum; den skulle säkerligen nu bifallas
utan
2Z6 Ridders?. och AdclnS protocoll.
utan sivärighet; dek more angelägit för att bewisa
det Nidverstapet och Adeln ej welat åstadkomma
tids utdrägt.
Hans Excellence Herr Grefwen och Landtmarstalken
upprepade ä nyo hwad han förut sagt och
tillkännagaf att de Electorerne, hwilkas rrun nu borde
uppfyllas, wore:
Hans Excellence H.rr Grefwe Lrasie.
Friherre Ltjernelä.
Friherre 6ccr, Larl.
Af 2:dra Classen.
H.rr von Lndström, )ok.
Af z:dje Clasien.
Herr <Ze ^riet/ck).
Herr Lpaläencreutx.
Derefter förnyades ropet att man ej wiste hvarföre
desse Herrar saknades ibland Electorerne och
att Ridderstaper och Adeln ej skildt dem frän detta
förtroende, med mera, som ej med redighet kunde lill
Protokollet fattas.
Sedan ljudet äter något sagtat sig, utbad sig
Herr Lock, LorsitL IwiäviZ, att fä uppläsa följande
Dictamen:
Den frägan eller proposition, att Electorer stola
mäkjas, förekommer mig sa mycket sällsammare,
som Electorer i alla z Classerne utaf Ständer redan
för lange sedan äro walde. Nog löper rycktet,
att en del af S>ändets Ledamöter stola wara uti
fängelse inmanade; men som jag ibland dem, som
rycktet för mig nämndt ej känner nägon enda, som
begädl nägot brott, sä hemställer jag om icke en
Depu,
17. 1789, den 2! Zebruari. 257
Deputation mätte afgä till Kongl. Majst med undervänig
förfrägan, om någre af Riddarehufets Medlemmar,
sä förbrukit sig, att de gjort sig förtjente
af Arrest. Hivarefter, och sedan Nådigt Swar verä
ankommit, och Riddarehuset äterfätt sin Secreterare
och Fiscal, hwilka jag nu härstädes saknar, jag förbehåller
mig den rätt, att widare yttra mig uti Sa,
ken; Emedlertid begär jag nu Saken pä bordet.
Häruti tycktes största delen af Ridderstapet och
Adeln instämma och yttrade sig att frägan om Electors
walet lage pä bordet.
Hans Excellence Herr Grefwen och Landtmarskalken
utlät sig ej sä hafwa fattat meningen, som
skulle denna frägan blifwa hanlande, utan endast den
andra, som i Herr Lock.8 Dictamen blifwit wäckt.
Men Herr Lock jemte mänga flere ropade att alltsammans
wore lagt pä bordet.
Friherre äVrcktrneistLr, Larl ^starra förmälke
att han hört Herr Grefwen och Landtmarstalken wid
Riddcrstapets och Adelns ätstiljande pä Riks-Salen
yttra sig, att det i dag wore för sent att in Pteno
sammanträda. Likwäl hade han nyst pä stunden fäkt
weta att Anslag till Plenum wore gjordt, och han
ästundade blifwa underrättad, hwarom det nu hand.
lades och hwad som kunde wara orsaken till en sädan
surprise?
Hans Excellence Herr Grefwen och Landtmarstalken
yttrade sin mening wid Riddcrstapets och
Adelnö ätstiljande hafwa warit, att det dä war för
sent att sammanträda.
R
Äri.
258 Ridderst. och Ädelns protocoll
Friherre
Ou Kietr, ^nsters I^ustokpst önskade
atl Ridderskap-t och Aoeln wille med nägon mera
sagtmovighei och redighet öfwerlägga för att komma
till slut med Saken. Hans Excellence Landlmarftalken
haoe behagat namna att Electorer nu skulle
wäsias ester nagra Ledamöter svin fattades. Da
Hans Excellence pä Riks-Saken ätstildt Slandet,
hade Hans Excellence förklarat det wara för sent
att i dag sammanträda; likwäl hade korrt derefter
Anslag till Plenum blifwit gjordt; och det till en
sä angelägen Sak som Electorers wäljande. Friher,
re Ou Ikietr wiste ej att sä korrt tid någonsin Iva»
rit emellan Ansiaget och Plenum som nu, utan hade
anslaget till Electorers wäljande alltid stedt dagen
förut. Annars kunde, soln nu äfwen händt, icke al»
le hinna samla sig; en dels rättighet att rösta blefwe
dem dä betagen; och pä sadan grund fann Herr
Baron ingalunda wara lämpcligt, att denna gängen
något företaga.
Esler något ater uppkommit rop, hwarunder
nägra yrkade att Ansiag till Plenum borde ätmin»
stone ste 6 timmar förut, och andre frägade efter de
bristande Electorerne, samt Riddarehus-Secreteraren
och Fiscalen, utlät sig Hans Excellence Herr Grefwe»
och Landtmarskalken att, sedan en Ledamot nu
uppläst ett Dictamen, som blifwit lagt pä bordet,
hade Hans Excellence ej annan proposition att göra,
äu alt Ridderstapet och Adeln behagade stiljas är,
hwarcfler Hans Excellence bortgick, och detta Plenum
siuladcS klockan fem.
In kiäem protocolli,
6. Silverstolpe.
Den
259
Mäiidageri den 2z Februari.
Plenum klockan half n f.sm.
grefwe Oxenstjerna, stacod Lustaf, anmälte att
Hans Excellence Herr Giefmen och Landtmarskalken
ör opasslighet stull ej i dag kunde wara tillstädes
amk, att, Hans Kongl. Maj:t derom underrättad
ällställt Herr Grefwen ett skristeligt nädigt tillkännakifwande
angående Herr Ofwersten och Riddaren
siestr I.iIIjestorn8 Utnämnande till vice Landtmarstalk,
'wilie; Herr Grefwen uppläste sä lydande;
Till Ridderstapet och Adeln!
Walborne, Ädle och Wälbördige, Gode Herrar,
sVrcfwar, Friherrar, Riddare och Swänner. I anelming
af Landtmarstalkens, Riddarens och CoMlnendeurens
as wär Orden Herr Grefwe lervenbaupts
underdåniga anhållan, samt i stöd af hwad
md silke tillfällen för detta öfligt warit, hafwe wi i
Aäder förordnat, ^ Ofwersten och Riddaren af wär
6wärds-Orden, Adel och Wälbördige kestr lilljeporn
att säsom vice Landtmarskalk under nu påstående
Riksdag företräda Landtmarstalkens ställe fä
Lfta han ar fränwarande. Wi förblifwe Eder samt
rch synnerligen med all Kongl. Nåd och ynnest
Walbewägen. Stockholms Slott den 23 Februari
I78V'
Sedan Herr Afwersten och vice Landtmarstalm
blifwit af Ridderstapet och Adeln lyckönskad,
siamkräde Herr Ofwersien och af Grefwe Oxenstjerna
emottog Stafwen och Klubban, hwarefter han
till Ridderstapet och Adelen höllt följande Tal:
R 2 Hög
-
260 Aidderff. och Adelns protokoll
Högwälborne,
Walborne, Herrar Grefwar, Fri
herrar, Högloflige Ridderskap och Adel.
Rädsragade jag min kunstap, sä finge jag des
vsmickrade swar, du ar för swag att detta höga Embete
uti Högwälborne Herr Grefwens, Landlmarstalkens,
Riddarens och Commendeurens fränwaro bestrida:
Men! min wilja ar god att lyda och uppfylla
en Nådig Konungs bud och befallning som alltid
utgör min gladaste plikt; säledes wagar jag med
hjelp och biträde as Högloflige Ribderskapcts och Adelns
förtroende emottaga detta wigtiga Embete,
hwars föremäl stall wara, Konunga.Höghetens och
wäldets laglikmätiqa, som Högloft. Ridderstapets och
Adelns Fri- och Rättigheters beifrande samt upp»
ra Hällande; gif mig Mine Herrar medel till
det sednare, det finnes i Evra händer. Enighet,
Lugn, Stillhet och wälbetankta öfwerläggningar, der
all otålighet mä saknas, all hetta förswinna, dä ätertar
wi wara fäders efterdöme, som i brydsamma
tider lyckeligt återställt sig i den höjd af glants som
hedrat dem och utmanar wär tacksamhet i min och
tillkommande tider! Lät ofl som de gjordt, gifwa
Gudi det honom tillhörer, och Konungen det honom
tillkommer. Med sadant tänkesätt, med sä ädel före
satts, med sä hedrande egenskaper liknar Swensta
Ridderstapet och Adeln deras namnkunnige
Fäder.
Herr öfwersten och vice Landtmarstalken intog
derpä sitt ruin och tillkännagaf att Ridderstapet och
Adeln som anflaget utwisade, i dag wore Sammankallade
endast för att Complettcra de lediga rummen
bland Elcctorernc, i anseende hwartill dan önskade
att
1789/ den 2g Zebruari- 261
att hwarje Clafl behagade till waters förrättande, genast
pä sina wanliga rum afträda.
Ätstillige Herrar hördes harwid yttra sin ästundan
att fä andraga något innan walet företogos.
Friherre Wacktmeister, Larl ^rlam, förbehöll
sig att i händelse något detzförinnau skulle talas,
denna rättigheten äfwen blefwe honom öppen.
Friherre vu stäetL, kristers kuckolxk. En«
ligt anflaget wore Nrdderstapets och Adelns förehaf.
wande i dag intet annat an Electorers wäljande och
deremot ärnade han ej nägot iuwända. Han wille
nu allenast erindra om en annan sak: ingen ting
kunde mela ömma Ridderstapet och Adeln, än säkerheten
af deras Protocoller och Handlingar, som innefattande
Ständets rådplägning och beslut. De wore
nu för,varade innom Riddarhus-Secreterarcns rum,
hwilka för fä dagar sedan bliswit förseglade. Sädanl
hade ival stedt med Stockholms Stads Sigill;
men som ingen kunde wara närmare än Ridderstapet
och Adeln Sjelswe alt bewaka säkerheten af sine
Handlingar, önskade Friherre vu stiatr: att Riddar.
Hus-Utstottet mätte uppdragas ä Sländets magnar
afwen försegla berörde rum, samt att i händelse nägra
Handlingar komma att uttagas, sadant icke mätte
ste utan i irärwaro af nägra Utskottets Leda.
möter.
Herr Ofwersten och vire Landtmarstalken, torde
hända kunde detta förfalla, om Ridderstapet och
Adeln äter sär se sin Secreterare.
R 3
Fri
-
s62 Ridderst- och Adelns Hrstocoll
Friherre
Dufvall, ^oban Disckrio. Sädant wvre
utan twifwel fagnesamt, men intill desi wore förseglingen
nödig.
Grefwe Norner, Lael 6-rbriel, instämde och
häruti.
Herr Ofwersten och vice Landtmarffalken. Oni
Med Riddarhus Secreterarcus närwaro härstedes skulle
dröja tills i morgon eller öfwermorgon, kunde ju
förseglingen dä gä för sig.
Friherre Duwall, yrkade att den mätte wercställas
genast.
Herr Ofwersten och Vice Landtmarffalken.
Ridderffapet och Adeln torde behaga dela fig, Clasi»vis
pä sina wanliga rum, för att begynna Eleclorswalet,
samt sedermera likwäl icke ätffiljas, pä
det listorne genast efter walets flut mage kunna
uppbrytas och samtlige Herrar Electorerne i afton
eller i morgon sammanträda för att Complettera Le
damöterne i det Hemliga Utskottet, som enligt Kongl.
Majtts åstundan, kommer att i morgon förmiddag
anträda i sina göromål.
Grefwe lewenhaupt, claes, begarte sä wäl
i anseende dertill som andra angelägenheter att Plenum
i morgon malte tidigt börjas
Friherre
^Vacbtmoilker, ästundade upplysning
vm icke den af Friherre Du kietr: föreslagna förseglingen
borde genast i dag wärkstäilas.
Herr Ofwersten och vice Landtmarffalken. On
Ridderffapet och Adeln sä behagar kcm den ju ske
HwariilL Ridderffapet och Adeln yttrade sii!
Lifält.
Der.
1789, den 2g Februari- 265
Derefter och sedan Herr Ofwersten och vice
Landtmarffalken pä begäran tillkännagifwit, att de
Herrar hwilka nu bland Electorerne saknades wore
He r Grefwe Drabe, Friherre 8tjernoI6, Friherre
De 6eer, (larl. Herr von Dufström polian, och
Herr clo DrietLcb^, men icke Herr LpalckoncroutL
hwilken agde njuta fullkomlig frihet och säleoes bibehålla
sitt ruin bland Electorerne, afträdde; och voterade
irsta Clasien i Rlddarhus-Eanceitie Rummet,
anora Clasien i Secrete Utffoits-Ru amer ocy den
z:dje sörblef i stora Riddarhus-Srlen, hwarest,
sed in walet behörigen för sig gädt, alla z:ae Llassernc
äler sammanträdde wid past Dockan half fem
eftermiddagen.
Herr Ofwersten och vice Landtmarffalken gjorde
proposition att uppbryta Eleckors-Listorna, hwilken
bifölls, hwarefter Herr vice Landtmarffalken till?
kännagaf, att Kongl. Maj:t sig i Räder utlätit, att
intet hinder wore för Hans Excellence Herr Grefwe
Drabo med mindre han kunde njuta sin frihet och
sine rättigheter innom Ståndet till godo, i anledning
hwaraf Len Grefwe som i desi ställe befunnos wara
till Elector utwald, icke behöfde dermed befwäras.
Friherre klannerkeim, Dars ^.uzust, dä frägan
nu ar akt en af de nywaloe Electorerne borde gä
ut, kunde han ej weta hwilken af dem det skulle
blifwa; Ty vm ibland dem wore en Grefwe, följde
ej deraf att han skulle gä ut i stallet för Grefwe
Drabo. Riddarhus-Ordningen innehölle ej att ett
tvisit antal Grefwar och ett wisit antal Baroner af
första Clasien skulle wäljaS, utan endast 5 af i:sta
Glasien; förbehöll sig derföre att om det uu med
Closiens minne skedde, sädant ej mätte lända till Prajudicat
i framtiden. R 4 Der
-
264 Ridderff- och Adelns protocoll.
Derefter uppbrökos Wal-Listorne enligt hwilka
följande moro till Electorer walde nemligen:
Af Första Clasien.
I stället för Grefwe brake, Friherre Stjcrnelst, och
Friherre ve 6eer. Larl;
Grefwe viiker, Larl, som enar Grefwe brake nu
kunde Sjelf intaga sitt rum bland Electorerne,
komme att afgä.
Friherre Stake, Fullmäglig Grefwe hamilton,
^stolpk.
Friherre bantm^skaulen, Albreckt.
Af Andra Clasien.
Efter Herr von bngellröm, Jokan;
Herr KKnAlporr, 6ert Ackolpk, Ryttmästare.
Af Tredje Clasien.
Efter Herr 6e briet^ck/, Llaes;
Herr af LöZerljnK, Fullmägtig Herr von bn§e
ström.
Jonas, Lagman.
Herr Ofwersten och vice Landtmarstalken frä,
gade om det skulle accomodera Ridderstapet och Adeln
att Electorerne genast i afton finge sammanträda
för att komplettera Ledamöterne i det Hemliga
Utskottet?
Friherre Wacktmeister. Som en stor del af Eleckorerne
nu icke more tillstädes, ansäge han bast
wara att dermed uppskjuta till i morgon, da walet
kunde wara färdigt till Plenum, hwilket han önskade
mätte tidigt utsattas.
Herr vice Landtmarskalken. Om Ridderstapet
och Adeln behaga, kan Vä med walet till Ledamöter
-
178Y, den 2g Zebruari. 2(5
.möler i Hemliga Utskottet dröjas till i morgon, dä
lrkwal Electorernes sammanträde bör ske bittiga, i
anseende dertill att Utskottet genast förmiddagen kommer
att sattas i Activite, och hwad Plenum angeck,
skulle Herr vice Landtmarskalken derom göra anslag
till en timma tidigare än den Kongl. Majst till
Utskottets församlande utsätter.
Friherre Wreöe, babian fastmer begärde att
uti ett annat ainné som rörde ett af Ridderstapet
och Adeln redan fatiat beslut fä läka uppläsa ett
skrifteligt anförande till Protocollet.
Friherre Wacktmeister, Grefwe bibbing,
äolpk bollvig, Grefwe vevvenkauxt, Llaes, Herr
Ij^erstestt, Onstak ^stolpk, med siere anmälte sig
ock att sä tala; hwarwid Herr Ofwersten och vice
Landtmarskalken erindrade att Ridderstapet och Adeln
i dag endast blifwit samlade i anseende till Electors,
walet hwilket nu wore förbi, men om Ridderstapet
och Adeln behagade, kunde dock en och annan tala,
dä likwäl Herr vice Landtmarskalken hälst önskade
att deras antal mätte wara inskränkt innom dem
som sig redan anmält.
Uppä anmodan uppläste Friherre kappe,
stam det af Friherre Wrecke författade Dictamen
fä lydande:
Jag ber och suplicerar pä det ödmjukaste, mine
wärdaste Medbröder, att wi nu mera än nägonfin
förr hälla Ordning och stick ibland vsi, att wära
rädplägningar mäge aflöpa med saktmodighet, icke
med ifwer och förhastade inbrott i hwars annars tal.
Med den alldra största wördnad för Majestätet, med
all aktning för Landtmarskalken, med de mest afmätt»
R 5 ordalag
246 Aiddersk och AdelnS protocoll.
ordalag i wära Skrifter och Tal, all!id enligt Lazi
och Negerings-Form, iakttagande den respcct wi äro,i
osi sjelfwe skyldige. Mänga Ordsörare och Talarc
äro förswunne; Men, mine Herrar, Sanningen är
qwar, och wär öfwertygelfe cm hwad ratt och orätt
är, kan icke qwäfvas. Icke skall en uppretad Menighets
fördomar skrämma ^osi att tala och striswa
för Sanning ock Äran. Ämnen att tala om gjes
tillrackeligen, wi se ännu i denna dag de olyckelige
Smäde st rister direcke ställte mot Adeln och Armeen,
Landet kringwandra. Ännu har icke wederbörande
Embetsman, hwad de heta mage, som stola handhas
iva
god ordning och Police, lagt handen wid deras
vbehindrade lopp.
Wi hafwa wal strifwit till wart förswar, hwad
sädant walkar emot en allmänhets förwillade begrepp
ar endast försynen sörbehällit att weka. Detta
swartå och försträckeliga moln som ifrän alla »väderstreck
samlat sig och stadnat mitt öfwer Riddarehuset,
ar färdigt att brista derest icke den största
försigtighet» Lagbundenhet jemte oförsträckta hjeltan
blifva desi afledare. Denna allmänna förbistring
blifwer icke langwarig, da särlingen hwilken allt härintills
icke kunnat fraintränga, uppdagas.
Ridderstapet och Adeln har warit ar och förblifwer
Thronens och Rikets förswar. Och four Ridderstapets
och Adelns förnämsta afstkt lärer wara, att
sädana tanckesätt wär Nädigste Konung frambära,
sä har, i anledning af Kongl. Majrts ost gifne Nådiga
tillätelse samt Ridderstapeis och Adelns tagne
bestut, jag tagit mig ben friheten att till tidens
minnande i ett sä ömt amne till Ridderstapets och
Adelns mogna ompröfwande lämna följande uppsatte
under
-
1789, den 23 Zebruari.
267
underdåniga förklaring öfver det hwad Kongl. Maj:t
den i?:de sistlidne nädigst tackis Ridderstapet och
Adetir förständiga, hwilken Förklaring jag anhäller
malte fa rrppläsaä och pä bordet läggas.
Stormägtigste Allernädigste Konung I
Sä ofta Ridderstapet och Adeln haft dell Raden
nalkas Konnnga-Thronen, har det alltid stedt
med den wördnad för Majestätet, den kärlek för Konungens
höga Person, som Lagen lifligare i deras,
trogna hjeltan, an i bokstafwen dem pälagt, och med
det förtroende till Konungens- Näd och rätkwifa,
hwartill deras oskrymtade trohet för deras Konung
och Fosterland gjorr dem berättigade. Uppfyllde
med sädane tankesätt, dem Ridderstapet och Adeln
med modersmjölken insupit och hwilka Swensta Konungar
igenom deras utmärkta Näd för Ridderstapet
och Adeln hos dem för alla tider stadfästa!, har
Ridderstapet och Adeln ej utan största bestörtning,
förliden Tisdag den ,7:de i denna mänad afhört
ifrän den Thron, der Nåd och räktwisa alltid framlyst,
sädane föreställningar, som om Ridderstapet och
Adeln med wetkstap och wilja gjort sig af dem förtjente,
de skulle icke allenast anse sig owärdige Eders
Majrts Näd och de Namn de bära utan ock ädragit
sig hela Europas billiga förakt. Dä Eders
Kongl. Majit grundat sin wisa Regering pä ratträdighet,
mildhet och Lag, såsom de enda rätta och
sannskyldiga stöder för all Vorgelig Regering och
desi beständ, sä är Ridderstapet och Adeln fulleligen
förwisiad att Eders Kongl. Majit med näd och
wälbehag anser att Ridderstapet och Adeln inför
Eders Kongl. Maj-st, inför hwar Swensk Inwänare
och inför hela werlden ädagalagger desi 0-
fluld,
269
1789, den 23 Lernart'
Ed°'S Kong,. Marks H«Z Ed-rs Kongl. M-i-> tz'"»-g-.
- ^ bestånd samt Fojtei^n^ ^ ^ .tt bemligt Utstött till wr
Lkns
Skönd--. °m 0°
' k.-fnmr
wälfärd och trefnad. 'Ridderstapet rämens
-
»dan fd-o d-kka Nttsm»,-. nf Z
268 Ridder!? och Adelns protocoll
stuld,
dest rena
het, Lagarnes
^ - sE rnnepu»^-' -> yr^-ln a'.uro "rf— z
wädeliga belägenhet hwaruti Riket är stadt. Di ^ Ridderstapet och Regerrvgssa
hofwa intet ögnablick försummat, att pä ett sadan! ^ ^tt iakttaga allt, hw sur det la^^^
sätt som lagar och ordning förestrifwa och deras lända kan, ^ att ett sadant
talrikhet medgifwit afhandla de ämnen som Eders ^ dfwerensstammande s^ses,
Kongl. Maut dem i Räder förelagt, eller de sielsi^ ^^ med en sdrordnan
we
funnit Rikets närwarande tillstånd och päträn- ^ ^ Regerings-Forwen ooz
gande nöd af dem ästa. ^ likformig. ..^ ^Näder ^o
-
lärer Eders Kongl- - ^ ^ eller r
I sadan afsigt hafwa Ridderstapet och Adeln ,' D-nna staga k.Lägst ^
lätit wara sitt första och förnemsta göromål, att in- kas finna ^arstn ^ ^ rattrghete ^
för Eders Kongl. Majit i underdånighet frambära! någor matto öfwer Lagstridig wa .. ^wrna
sin listiga och wördnadöfulla känsla öfwer Eders! sens Stander,^g - ^ Lagen
de ris en för Eders Kongl. Maj:t och Riket samt
dest sjelfständighet lycklig och ärofull fred, men de
hafwa och derjemte i underdånighet med den nit och
trohet, hwaraf Swensta Adeln i alla tider gjordr sig
utmirkt, ärbudit sig att med lis och blod saint allt
hwad uti deras förmåga stär, gä Eders Kongl»
Maj:t tillhanda i en sadan fred, i fall den utan krigets
fortsättande ej stodo atr winna, och derom winnar
den underdäniga Tacksägelse Ridderstapet och
Adeln straxt wid Riksdagens början författat och under
den 12 dennes sine öfrige Medstander till deras
gemensamma bifall meddelt. Eders
s tet ställe: forn —
dela sädane Jnstructioner de der brnou
! ^ Lagens efterlefnad, men wäl har sädant wid B--uco-Utstottets
formerande alltid blifwit iakttagit, assvin
ock Stats-Utstottets Eo en sädan Instruc.
- -^--'-snad innefattar.
wen ,o... ^
tion till dest efterlefnad inne,-...—
Wid nu i fräga warande 47:de §. första ut
öfning ansäg Ridderstapet och Avein således en Instruktion
sä mycket mera böra äga rum som samma
§. i allmänna Ordasätt författad och ehuru i jemförelse
med Regerings Formens öfriga stadgande tydelig,
2 72
Ridderst- och AdelnS protocoll.
delig, likwäl i frägän om hwad som under hemlig, ä Adeln ja wal so" .
het hällas bör eller uppenbart wara kan, kunde dei^,, rättighet; --^xet
i tillkommande tider fä en uttydning, som dä de^.„, kk,. fittaä. ock nar K
anginge krig och beskattningar, de hufwudsakeligaste
_ ^ ^
ve pus>vuvsakellgaste'7st fakttagit, kan desi'Ständer och
delar af den frihet hwaraf Riksens Ständer hafina,. af Lagstrrvrghe-. ^ j annai fall
sig att hugna, skulle kunna förordsaka de olyckligaste »^h^.stapet och Adeln nrev o ^ ^ er,^ats^"do
följder och hela Reaerinaskätti-t-;
i?89/ den 2g Zebruari. 271
42 §. i Regerings-Formen lämnar Ridderska^
-L hfrige Ständen här
in
suu rarl^i^., den utstakar huru i sadan hansse
bör tillgå, och när Ridderskapet och Aoeln säant
iakttagit, kan dest öfwerläggning härom allorig
. Riksens Ständer och
^-ey ^raoiga tänkesätt, och att »'^,.'wen Konung.
Eders Kongl. Majit som sjelf gifwit Riket detta yss,-rnädiaste Konung, war veu
lyckliga Regeringssätt, hwareftcr det i alla tider bör > Sadan, ^ ockAceln öfwerlaagmng^
styras, äfwen är dest starkaste beskyddare, för att hwaröfwer boo R -
Ridderskapet och Adeln ett ögonblick kunna föreställa föresdllo. en äger rätt att efter b-.st^
sig, att nägra försiatiabetsm-i.k ^
,.u>.c runna sorordsaka de olycklrgasteJ^^apet och Adeln >pd Lagstiftande
följder och hela Regeringssättets öfwerändakastande.. ä Regerlngs-Fonnen v - men
Ridderskapet och Adeln känner alltför wäl Eders Laglydige Ständer under en aarag y
Kongl. Maj:ts Höga och Nådiga tänkekäfe
ers Kongl. Majit som sjelf g
-liga Regering-sätt, hwareftcr d
:as, äfwen är dest starkaste bi
dderskapet och Adeln ett ögonblir.
sig, att nägra försigtighetsmått under Eders Kongl.
cv»
IMesöuo. u r ^
damöler, hwarcst hwar och en äger ratt att efter bästa
° gtn kaneka.
uuoer <-oers Kongl, oamoier. stn!ancka
Maj:ts Regementstid more nödige. Men Allernä- wett och^famwe p
är under de bästa Konungars
,, ^... -<lagar tillstapas och enrot framlida
händelser befästas. Ridderskapet och Adeln kun.
de derföre sa litet tausta det ju Eders Konas. M u-e
Helt och famlvcic
>.
om eljest öfwerlaggningarne skola wara frie; der
fordra likwäl samma öfwerlaggningar nödwändigt en
längre tid än ibland ett mindre antal medlemmar.
nangre. rrv au aUtidderskapet och Adelns
ucrg orc ,a tttet tausta det ju Eders Kongl. Maj:t Ledamöter till det Hemlrga
med Nåd skalle anse dest ömmhet uti allt hwad till ff^.msamhet, att Ridderskap, och -
Grund-Lagarncs befästande leder, som Ridderskapet och ^ n-v-dde eill Utskottets forme
Adeln wore wida skilde frän att tro, det frägan om
en sadan Jnstruction kunde för ny anses, dä samma
Jnstruclion war ett blott upprepande af RegeringsFormens
innehall, och de wid förra Riksdagen satte
Utskott, med Jnstruclioncr, som berört är wore för
s?kr>»
bie,.»» 2,.^
wore för
,
allt oaktadt, denna fräga
kunna anses som ny och i Negerings-Fcrmen förut
den likwäl ej
Adelns Propo
, såsom ländand
> del ansäg n
.  ^kongl. Vkaj.ts
dc öfriga S:ändens samtycke komma att bero.
sedde. Skulle äter, sadant
kunna anses som ny och i
ej utstakad, sa kunde den likwäl ej bliswa annat än
en Ridderskapets och Adelns Proposition till en ny
Författning, den Adeln, säsom ländande till Regeringssättets
säkerhet för sin del ansäg nödig alt antaga,
men som pä Eders Kongl- Maj.ts höga bifall och
k? ^ -
42 Z.
kedt meo ocn .
deln kunnat wara beredde till Utskottets formerande
den dag Eders Kongl. Majit i Räder befallt och
siere dagar förr än den Ed, Eders Kongl. Majtt
dem förelagt, blef Ridderskapet och Adeln meddelad.
I allt detta lärer Eders Kongl. Majit i Räder
finna icke ligga nägot uppehåll i Evers Kongl.
Majtts Nådiga wiljas efterkommande som i nägor
watto kan läggas Ridderskapet och Apeln till last;
Men om också någon dags uppehåll härigenom skulle
hofwa händt, sä har alldrig »ägor wigtigare ämne
kunnat det förorsaka, an det förewarande, hwar«
uppå en hel Nations efterkommande frihet och lagar
nes
-
272 Lidderff. och Adelns protocoll- ^ 1789/ den 23 Zebrn-ri- --73
berodde. Flender L . . ^ ^ all den aktning som dess unders
5°?? .för Po tarn- och anstalterne till Rikets E^tdE a ^ Ljtts höga Be»
1789/ den 23 Zebruari'
swar berodde ej pä en eller nagra dagar, men grund
malanie till Regeringssättets bestånd eller öfwcra
dakastande i framtiden kunde
ao
»v»», v»
s i
däniga wördnad för Eders Kongl. Majtts höga Be»
fällningar fordrar, och äfwen förolämpat Herr Landt»
marskalkens Person;— Beskyllningar dem Ridder»
^ ^ «r «
oarailanoe r framtiden kunde igenom ett  ^
^ ögonblick stöttas. Riddcrlkai-, l^pek °ch Aoeln allvrig kan widkSmias, såsom ifrån
os, -....E-rstax»^stiljakiiga/och hwilka i
men de der likwäl ädra
-
^
—— tänkesätt
och Adeln kunna derföre alldrrg ätaga stg att mct ^..^g^llet icke igenfinnas. .
onödiga, än mindre lagstridiga frägors uppkastand-^ Ridderffapet och Aveln Eders Kongl. Ma,.S
hafwa pä något sätt hindrat, hwad till Rikets gagn ^ och sädane föreställningar fran Thronen, so ^
och bästa utan uvotkof barde >??-. '
. .
och bästa utan uppskof borde ste; Men om öfwer
läggningarne blifwit längsammare än nödigt warit,
och om Ridderffapet och Adeln mäst sysielsätta sig!
med onödige ämnen, sa har sadant handt igenom,
den misihageliga stridighet, som Ridderjkapct och Adeln
emot desi wilja blifwit införd uti med desi Landtb
marskalk. Förloppet deraf täcktes Eders Kongl.
Maj:t Nadigst inhämta af Rldderstapel och Adelns Protocoll,
del Nidderstapet och Adeln i underoänighet stall
öfwerlemna sä snart Ridderffapet och Adeln till betz
nu förseglade Handlingar lämnas obehindrad tillgång!
det är sördt af desi Edsmurne Secreterare, justerat
för att Nidderstapet och Adeln, och af dem utan minsta
påminnelse till hela desi innehäll erkändt; det a,
ger således allt det witsord som en sadan Act efter
Sweriges Lag bör medföra och desi trowärdighet kan
icke bestridas hwarken af Herr Landtmarstalken, el
-
Nidderstapet och Adeln med blödande hjertan warit
nog olycklige att i sina Med-Ständers Lfwerwa»
ro ähöra.
Att Nidderstapet och Adeln uti den af dem med
glädje antagne och heligt befwurne Regerings Form
ägt den ifrän ett fritt Regeringssätt oskiljaktiga rätt,
att sig emellan öfwerwaga och efter inhämtat sam»
Nicke af sine Med-Ständer, Eders Kongl. Majtts
Nådiga pröfning och bifall underställa, om ock hwad
Instruktion det nu första gängen förordnade Hemliga
Utskottet borde hafwa, deröfwer har Ridderstapet
och Adeln här ofwanföre sig utläkit; Och om
Eders Kongl. Maj. t, som Nidderstapet och Adeln i
underdänighet af Eders Kongl. Majtts rättwisa har
fullt stäk att hoppas, i Näder sinner, att Ridderstapet
och Adeln icke öfwertradt gräntforne af hwad
... ..t,/'. Z'fwlt ett stridigt witt-^Lagstiftande men Laglydig magt är tillstandigt, dä
det satt en sadan fräga under öfwerlaggning; Sä
lärer Eders Kongl. Majtt äfwen lika nådigt inse,
att Nidderstapet och Adeln häruti sig icke i någor
matto förfedt.
Dä nu Ridderffapet och Adeln under öfwerlägg»
ningen om ämnet fick med bekymmer arfara, att Eders
Kongl. Majrt i Näder yttrat sig det deröfwer
S inga
nesbörd. Den sörre talar i egen sak, och de sedna .
res trowärdighet kan ej sättas i jemförelse med hela
Ständcts och ett Edswurit Protocolls. Men hwad
Nidderstapet och Aveln sig alldrig fvrwantat och icke
utan största oro mast ärfara, är att Herr Grefwen
wen och Landtmarstalken icke haft i betänkande, akt
inför Eders Kongl. Majtt angifwa sitt Stand, sa»
som
274 Ridderst. och Adelns p rots coll.
inga deliberationer kunde tillätas, trodde Ridderskm
pet och Adeln hos hwilka den tankan ar oryggeliz
att Evers Kongl. Maj:t alltid hädanefter som hittills
nadigst skyddar Ridderskapet och Adeln wid den rakt!
Regerings-Lagarne Ständer i allmänhet tillägges
sig icke fela uti den tankan att frägan om hwad i
detta mäl hos dem förehades, blifwit Eders Kongl.-  Majtt orätt föredrags och att, dä Eders Kongl.
Majtts täcktes i Näder käla underrätta sig om rätts
sammanhanget häraf och att den projecterade Jnstruc,
tionen icke war annat än hwad Reze ings F rmen
bokstafweligen innehäller, Eders Kongl. Maj:t lika
nädigt skulle finna att Ridderskapet och Adeln pä
intet sätt afwikit frän hwad Lagen tilläter, dä Sä lidet
ett sädant ämne till pröfning sig företagit. Till
att nu inför Eders Kongl. Maj:t Ådagalägga sitt
oskyldiga och lagliga förfarande häruti igenom ett
sanskyldigt föredragande hos Eders Kongl. Maj:t af
Sakens rätta sammanhang, fant Ridderskapet och
Adeln bäst att uppdraga desi Landtmarskalk alt sädant
wärkställa, och i underdånighet berätta Eders
Kongl. Majtt hurudan den Jnstruction till desi innehåll
war, som Ridderskapet och Adeln för Hemliga
Utskottet prosecterat, och att den i alla delar war
med Regerings-Formen instämmande. Men desisörinnan
war nödigt att utröna huruwida Ridderskåpet
och Adeln sig emellan war om den projecterade
Jnstruckionen ense, och till den andan begärte och
erhöll Ridderskapet och Adeln Landtmarskalkens proposition
till bifall ä densamma. Herr Gref,ven och
Lanvtmarskalken förmäler wäl uti Desi underdåniga
Berättelse till Caers Kongl. Majtt, att han gjort
denna proposition med förbehäll, att den ingen wär.
kan medförde; Mea utom det sädant icke igenfinncs
uti
1789, den 2z Februari
-
us
uti Ridderskapet och Adelns häröfwer hällne Edfwurue
Protocoller, sä hade äfwen ett flitt förbehåll warit
äfwen sä owanligt som obehörigt, dä Ridderskapet
och Aoelus Bifall eller Afflag af den projecterave
Jnstructionen alltid borde medföra ett Adelns
vryggeliga beslut, att den wore antagen eller förkastad;
Men huruwida ett sädant Beslut sedermera
kunde winna framgäng, ankom pä de öfrige respective
delarnes i Lagstiftande Magten bifall eller afflag.
När nu Eders K. M ijtt häraf i Näder lärer
täckas finna att Ridderskapets och Adelns hela
förhällande i sielfwa hufwudsaken warit äfwen sä yskvldigt
och Lagligt, som det utmärker den yttersta
omtanka att wid alla tillfallen wisa detta Stånds
alltid ädagalagde undersateliga wördnad för Eders
Kongl. Majtts Höga bud och befallningar, samt att
det deruti sä wid detta, som alla andra tillfällen
alltid sökt föregä sine Med Stander med de kraftigaste
exempel. Sä fär Ridderskapet och Adeln med
lika underdånighet för Evers Kongl. Majtt förklara,
pä hwad oriktig grund Herr Grefwe» och Landtmarskalken
sig hos Eders Kongl. Majtt beswarat, som
wore han af Ridderskapet och Adeln och i synnerhet
nägra desi Ledamöter personligen förfördelad. En
Landtmarskalk är en Ridderskapets och Adelns Ordförande,
som uti desi öfwerläggningar och Beflut ingen
stamma äger, han ar dertill af Eders Kongl.
Majtt i Näder ukwald och förordnad, men ingalunda
föreställer han der, säsom Herr Grefwe» och Landt»
marskalken det will pästä, Eders Kongl. Majtts Egen
höga Person, eller pä desi höga wägnar och i desi
Stad och ställe Sitt Embete bekläder. Detta är en
äfwen sä oförwantad tanka, som den är olampelig
till de skyldigheter och rättigheter för enLadlmarskalk,
S » hwit.
276 Ridderst. och Adelns protokoll.
hwilka uti Riddarhus-Ordningen, men i synnerhet den
18 )j. aro utstakade. Ester denna H. tillhör det en
Landtmarstalk att föredraga eller proponera Ständel
hwad Kongl. Maj:t Ständerne förelagt; att förn
Lfwerläggningarne till sina Ämnen och hufwudsakligen
tillse att nödig ordning och stick derwid behåll
les, med mera, som wid omröstningar och Beslutens
författande pä en Ordförande bör ankomma. Men
ingalunda tillhörer det honom, att deltaga med sin
mening i Besluten, annu mindre att dem förändra
och alldraminst att dem för kraftlösa eller ej märkande
förklara. Wore en sadan magt Landmarffalken
och Talemannen i de öfrige Ständen tillagd, sä utgjorde
deras röst Riksens Ständers, och dä wore
vestas Lagstiftande magt ingen, och deras sammankallande
en onödig formalite; Alltsammans snörrätt
stridande emot den af Eders Kongl. Majit, som
Riksens Stander heligt beswurne Regerings-Lag.
Sädan är likwäl den magt Herr Grefwen och
Landtmarstalken welat sig tillegna, dä han den 9
sistlidne Februari förklarat det bifall för intet märkande,
eller som är det samma, för kraftlöst, hmilket
Ridderstapet och Adeln Plenidagen förut eller den
7.de uppå en af honom sjelf ordentligen gjord proposition,
utan omröstning gifwit lill den projeclerade
Jnstructionen.
Ett sä olagligt emot ett Ständs rättigheter
stridande och sjelsmyndigt förhastande af Herr Landtmarstalken
kunde ej annat än uppwäcka den yttersta
oro hos ett Ständ, som är äfwen sä ömt om
sine Laglige rättigheters försmak, som det är sorgfälligt
att icke träda andras för nära. Herr Landt,
marstalken har mål sökt att uti sine underdäniga
klago
-
1789, dan -g Februari.
277
klagomal hos Eders Kongl. Majit bemantla detta 0-  manliga steg dermed, att hans proposition blifwit
med Ja och Nej beswarad, att votering blifwit begärd,
men att ingen sadan dera följt, och att han
derföre ansedt frägan eller hufrudsaken såsom vasti
ord. Ridderstapet och Adeln fä härwid i underdånighet
anmärka, att d-tt ar stridande emot ett
Lagligen fört och af Ridderstapet och Adeln i Landtmarst
llkens närmaro utan anmärkning »usterat Protokoll.
som innehäller att propositioner med ett starkt
Jr blandat med nägra Nej besvarades, utan att
Vo'e ing eller Contra-proposition bles begärd eller af
Landtmarstalken framst ild. Wid >ädant förewetande
är det enligt med alla tiders praxis och stulle ej,
utan att göra öfwerläggningarne utan gräns, och de
beslut som ej pä votering grundades kraftlöse, annorlunda
kunna wärkställas, än att frägan anses af»
gjord, dä den med Ja beswaras, enär ingen votering
af dem som icke med de flästas mening äro af lika
tancka begäres eller ästas, som är ett demis att de
lätit sina Oppositioner falla.
Sadant är loppet af sakernes handterande och
afgörande pä Riddarhuset, och sädant mäste det
wara om ärenderne ej stola kastas uti en midlyftighet
alltid stadelig, men för Riket wid flere tillfällen
högst wädelig. Hade äter Votering blifwit begärd
och de som den äskat derifrän icke afstädt, sä hade
det tillhört Landtmarstalken att deras rätt iakttaga
och läta saken komma till votering, samt deröfmer
gifwa Adeln contraproposition; Men dä det ej stedt
sä har antingen Landtmarstalken felat uti sin Embetets
plikt» eller har enligt Ridderstapet och Adelns
Protocoll ingen Votering blifwit ästad och följakte
S
z ligen
-78 Ridderff. och Adelns protocoll.
1789, den 23 Zebrnari.
279
knchiqk'scm^dtt ^"^uctionen lik-, kcliga förhällandet af hwad pä Riddarhuset siz
lgenom^^ ^ . N6
Widare förmaler Herr Grefwen och Landtmarstalken,
att han wid propositionens framställande Ii»
Ridderstapet och Adeln den 7 förbehållit fia, ali
den ingen »verkan skulle medföra, förr an han deröf-.!
wer inhämtat Kongl. MajttS Nädiga sivar, yttrande
och bifall delta yrkar han sig den 9 derpä följande
hafwa Ridderst-pet och Adeln pämint, och de!
pä det fäkt, att sedan pä Riddarhus-Secreterare»»»
begäran slutet af Protokollet för den 7»de war uppläst,
och han deraf fant dels att hans förenämde förbehäll
,var alldeles uteslutit, dels att RiddarhusSecreteraren
sa författat Protocollet, som skulle de»
projecterade Jnstructionen blifwic bifallen, i anledning
hivaraf Riddarhus-Secrcteraren welat en i likhet
deimed författad Expedition till de andre Stånden
uppläsa, fä hade Landtmarstalken till Protocollet
anfört att han ej ansäg ofta nämde proposition
såsom ivärkande, m. m. samt efter nägon Discours
derom pämint Adeln att han om Lördagen tydeligcn
gjort proposition med förberörde förbehöll, och att han
gjort det skristeligit till Protocollet, men att Secreterare»
af honom derom pämint förklarat sig efter nägvt
letande hafwa denna skrifteliga Reservation förlagt; att
han wäl tillät den honom orvetterligen författade
Expeditions uppläsande, men att när Ledamöter till
desi frambringande till de andra Standen uppropades,
han förestält sig att det wore namnen pä dem
som wid Protocollet lätit anteckna sig såsom med Beslntet
ej enige, och ändteligen akt Expeditionen utan
hans »vettskap och bifall blifwit af Secreterare»
till desia sjelfivalde Deputerade aflemnade. Hela
denna berättelse ar alldeles stridande med wer
keli»
-
Förloppet deraf war sädant, alt sedan en Ledamot
den 6 i Pleno pämint att det Beslut som
Ridderstapet och Adeln den 7 föregående fattat rörande
Jnstruction för Hemliga Utskottet, mätte efter
wanligheten de andra Ständen tillkännagifwas,
hade Herr Landtmarstalken sjelf begärt fä höra det
deröfver haline Protocoll, hwilket Secreterare» pä
hans befallning wärkstält i den delen som rörde förevarande
ämne och ivid hwilket Protocoll dä ingen
anmärkning af Landtmarstalken eller nägon Ledamot
gjordes. Men när fräga widare yrkades om den
begärte Communication af Aoelus Beslut, med de
andra Ständen hade efter nägon Ventilation derom,
Herr Landtmarstalken uppläst och till Protocollet
lämnat en striftelig författad föreställning, hwantti
han, som berört är förklarat att desi i förra Pierro
gjorde och bifallne proposition icke war »verkande
m. m. och sedan genom flere Diftourser blifwit wisadt,
att Landtmarstalken icke hade ratt att hindra
wärkstätligheten af ett Stånds Beslut, sä bleswo
Ledamöterne, som efter wanligheten as RiddarhusFiscalen
wörö antecknade, uppropade att med bestulet
afga och Expeditionen derom af Herr Landtmarstalken
sjelf i ^Ordförandens Grefwe LMsnlrorAs
t händer aflämnad. Eders Kongl. Maj.-t täcktes häraf
Nådigt finna att Protocollet för den ?:de icke
uppä Secreterarer.s utan uppå Herr Landtmarstalkens
egen begäran btts uppläst och justerat ulan nägon
af honom da genast gjord ärindran; att hu arken
detta Protocoll för den 7 eller det för den 9
meogiswer alt Land.marskalken gjord» något förbehåll
S 4 wio
-8-> Ridder!?, och Adelns protocoll.
»789. den -Z Zebruari.
28l
wld propositionens framställande, ännu mindre att han i,narstalkens egit förwällande uppkomne stridigheter,
gjordt det strifteligen och alldraminst att han den v Emellan bouoin och Ståndet förmärkts, och vin sam,
derom påmint Ridderstapet och Adeln eller äskat fam-ima oro med någon hetta blifwit utmärkt, sä är sä,
ma förbehåll af Sccreteraren eller att Secreteraren dant dels ostil,aktigt frän Menstliaa sivagheter ibland
det cfterletat och swarat sig det ej igenfinna Lika: ett sä stort antal Ledamöter som Riddarhuset ar sam»edes
att långt ifrän att Deputationens affärdande mansatt.dels en följd af Herr Landtmarstalkens oförtlll
de andra Ständen med Adelns besiut war Landt, fflltiaa förhållande alt wilja bestrida Ridderstapet och
... ^ . Adeln en af dest förnämsta rättigheter att göra sina
marstalken okunnigt, hade han sjelf proponerat Ex.
peditions-Justering derom och sjelf aflämnat den i
Ordförandens hander, hwilka jemte de öfrige Deputerade
war efter manligheten af Riddarhus Fiscale»
rttsedd och för Riddarhuset uppnamd. Hela detta
förhållande uppdagar ljusligen för hwar man, att
Ridderstapet och Adeln pä intet satt trädl Landtmar,
stålben i desi Embetes utöfning för nära, och att när
han det annorlunda inför Eders Kongl. Majit uppgifwit,
han felat emot sakens ratta förhällande, och
hwad ett af hela Riddarhuset justerat och erkant
Protocoll derom innehåller. Pä lika salt wittnar
Protokollet, att hwad Herr Grefwen och Landtmarstallen
lagt en och annan af Riddarehuseks Ledamöter
till last, såsom i synnerhet hans Excellence Grefwe
kerken och Baron Larl cke Leer. dels icke uti
Protocollet ager någon grund, dels blifwit oriktigt
och emot ordalydelsen af Herr Landtmarstalken anfört.
Desia Protocoller som pä det nogaste upptaga
hwad hwarje Ledamot anfört, bewisa desiutom ojäfwigt
den ömhet och grannlaga sorgfällighet, hivarmed
sä wsil hela Riddarehuset som desia Ledamöter
egenteligen handterat detta amne, hwilket angeck ej
mindre Ridderstapets och Adelns rättigheter uti Lagstiftningen
och desi utöfning, an ordningen inom desi
Ständ. Om för öfrigt någon oro hos Ridderstapet
och Adeln wid besia besynnerliga, och genom Landtmar
-
I»" 'O -
Adeln en af desi förnämsta
Besiut märkande; En magt, den Eders Kongl. Maj:t
icke ens S,elf uti Lagstiftningen räknar bland sine
egne höga tillhörigheter.
Men dä Landtmarstalken tillwiter de rine Ridderstapets
och Adelns Herrar Ledamöter sädane utbrott,
som äro osanfardige och icke öfwerensstämnia
med deras Caractere, älder och -värdighet, är det en
beskyllning, som hwarken de eller Riddarehuset kunna
»vidkännas. Detta ar Allernädigste Konung! anledningen
till sannstylldiga förhällandet och beskaffenheten
af de beskyllningar Landtmarstalken inför Eders
Kongl. Maj:t gjort hela Ridderstapet och Adeln
i gemen, och »lägra desi Ledamöter i synnerhet,
att icke allenast sjelfwa hafwa wanwördat fin Konungs
höga Bud utan ock att de under skygd af plu.
ralilö sammansatt sig att twinga »honom sjelf gä dcrifrän,
och »ned det samma ifrän sin derpä grundade
plikt, hwarjeinte han lagt Ridderstapet och Adeln
lill last, att hafwa förolämpat desi Person och ohelgat
det Embete honom af Eders Kongl. Maj:t
i Räder blifwit uppdragit.  Tidebökren lara nap,
peligen frainwisa ett Exempel af sädan art, som företer
ogrundade angifwelser af en Landtmarskalk e.
»not desi egit Ständ, och efterwerlden som enväldigt
dömmer om det framfarna lärer neppeligen föreställa
S 5 sig
-82 Ridderst. och Adelns protocoll
-
1789, den 2z Zebruarl.
283
hwarf och ^mider" de^ de. upplyfta Tide ^ sitt största anseende, Allernädigst finna, att det
I-fm-, - D-, j, L-ddÄ R>°°-rlkap-, °ch Adcln >°°n, och »r -0 -milli,-
ttghcter Landtmarstalken gjort^ö.sök^tt krä^^'^ Landtmarstalken äta
hwars
ö'werläaaii-noar ^ "anka, oÄL^ sig ^ brottslighet, den de icke kunna eller bö
?V««L
'Pr »-»- °swik.lig. g.und-°
förekomma; Det stro wi An^n^- , ^ ^'Wan Ridderstapets och Adelns förhållande härutinhaft
stal alt o§ derökwer bos Ede?s ^nm'M innehållit med wärkställigheten af det,
be,wöra- Men wi bakwa an.ed, - ^ -Kongl. Maj:t häruti dem älagt alldrig
ga plikt,'att Eders'Kongl Ma--t^ tilläggas en stämpel, som more det en efterlåtenhet
närwarande ögonblick till Rikets" förlwar befallningars fullgörande.
l-I ? ward, ;Det ar deremot i närwarande händelse en följd af
Nåd är uppoffrad, icke mätte försnillas med dylika
främmande och obehagliga ämnen, nian wi hafwa
häldre satt det förhastande som af Landtmarstalken
stedt, pä ålderdomens räkning och lälik ost åtnöja med
atk förebygga det för Smndets frihet fördärfliga efterdöme,
som häraf med tiden kunnat tagas. Men
dä Herr Landtmarstalken icke lätit harwid bero, ritan
pä sätt som stedt Ridderstapct och Adeln såsom
brottstige inför Eders Kongl. Maj:t angifwit, har
Ridderstapet och Adeln blifwit föranlätit, att till
sitt rättmätiga urskuldande, saken till hela dess förhållande
för Eders Kongl. Majit i underdänighct upp<
gifwa.  Och dä Eders Kongl. Majit häraf i Räder
lärer finna, att Ridderstapet och Adeln nu som
förr, alltid ställt sig Lagens innehöll till uogaste
efterlefnad, att Ridderstapet och Adeln icke i nägon
Motto förolämpat Herr Landtmarstalken, och ännu
mindre det Embete, hwartill han af Eders Kongl.
Majit blifwit kallad; utan att det twärtom är Ridderstapet
och Adeln som haft största fog att emot
Landtmarstalken anställa klagan; dä lärer Eders Kongl.
Majit, hwars höga kall det är att skydda hwar Medborgares
oskuld och hwars Regering derigenom wim
ner
Ridderlkapets och Adelns aktning för Regeringssättets
bewarande, och af den trogna nit Ridderstapet
och Adeln i alla tider ädagalagt för Thronens
sanna ära, hwars förnämsta kännemärke skulle ohelgas,
om ett enda Exempel i Eders Kongl. Maj:ts
Regering kunde lämnas cfterwerlden alt oskulden
blifwit ohördan straffad.
Att Eders Kongl. Majit
Ridderstapet och Adelns förhällande harwid pä lika
sätt anser, derom kunna Ridderstapet och Adeln sa
mycket mindre twifla, som de arv förwisiade att sä
snart sakens rätta sammanhang härigenom blifwit
lagdt för Eders Kongl. Majits ögon, dest rättwisa
icke tilläter honom att täta, det en sädan till hela
Ständets wanheder pä oriktiga berättelser utwärkad
befallning en enda dag mätte äga beständ. Försynens
milda Styrelse läte alldrig den dag komma, dä ett
Swenstt Riddarehus och det första Ständet i Riket
skulle befläcka sig med ogärningar, som förtjente ett sä
förnedrande straff. Åtminstone känner det nu warande
Ridderstapet och Adeln sig derifrän fritt. De
kunna wäl under en mindre Lagbunden Konung än
IH förlora, hwad deras och förfäders förtjenster
mot Riket dem förwärfwat; men deras o»
ryg
-
-84 Ridderst. och Adelns protocoll.
1789, den 23 Zebruari.
285
de ansta!»
Rikets förswar
ten ^n?na alla lillst', ,ch wilja hafwa lagt hinder i wägen för
.kat Namn som af Eders Kongl. Maj:t kill Rike . , ,
Ständaktivb/r ^steroommen as ^ro, Ära c. hlffnnt taqne eller för framliden kunna wara pätänk^
' te; Att Nidderstapet och Adeln icke kanner ibland
Ridderstedt  « ^ . fig eller uti sitt Ständ någon enda Medlem, som
k-i, s-m d-x -ffMd och rena nit för Edri - älkförgälc» och sä alldeles sdrgliml lin plikt
KL!. ««L . s Gud- E°«« K°»s>. M»i och sikt F-ll-rl-nd,
' at' han hyste andra G undsatser an dem som leda
til! förswar af det Osi antagne och med listig Ed beswurne
Regeringssätt; Att han skulle wara brottslig
emot Eders Kongl. Majtts dyra Person till den höjd,
uppfyllde Kongl.' M'P! förklena Eders Kongl. Majcks Kon
Thron
wid detta tillfälle dess Riddenkav om sanmngslosa och standelrga ttlk
aiorde sierbanda förebräelser. som stulle'ibland bestylimngar; och ändteligen att han hyst
,om ,rune roland den»„ st„ädistt hjerta emot sitt Fädernesland, att
han welat underkana detsamma främmande och fiendtligt
ok. Nej, Mernädigste Konung, denna ohyggliga
mälning kan ej lampas pa Svensta Ridderstapet
och Adeln; de hafwa i alla tider med sitt Mannamod
och ständaktighet samt med uppoffrande af
Lif och Egendom be.vist sin trohet emot sin lagliga
Pf-verhet och sin kärlek för Fäderneslandet. Swensta
Tideböckren äro uppfyllde med de ojäfaktigaste bewis,
att Nidderstapet och Adeln i detta Landet alltid
räknat för fin yppersta ära att wid alla tillfällen
wara Konunga-Thronens stöd och Fäderneslandets
vswikeliga förswar. Ännu bor uti Swensta Ridders
"
lika tankesätt. Wi som
^ l^an frän dem leda wär
deln att inför Gud, som är den bögfte Dommaren in. haswa, epuru mindre gynnad af lyckans förför
Eders Kongl. Maj t, inför^hwar redl^ S venst likwal ecke wansiagtats eller kunna någonsin
- - - - - ' .0 .. "6 ^ .rnst „EN wi bära, med ett uppförande som
Maj.ts sanna Ära af dem ästat, inför Edc-.s Kongl
Maj:ts sötter nedlagt dess rättmätiga förswar emot!
Landtmarstalkens dem gjorde ogrund.ide tillmälen;mei>
det som ännu färar Nidderstapet och Adelns as t 0-  het och wälmening sör Konung och FäderneslanS
gjorde flerhanda förebräelser, som skulle ibland deni
finnas de, hwilka sä långt wanstagra's, att de uturaktlatit,
hwad de Eders Kongl. Maut och Riket!
skyldige aro. Hade Nidderstapet och Adeln njuiit
den oskattbara Näd, hwarom de igenom deras Ordförande
Herr Grefwe Vrake underdäniass anhällit,
att fä del af detta frän Thronen till dem hällne Tal,
sä hade Nidderstapet och Adeln ägt ett i stikå olyckliga
omständigheter önskat tillfälle, att hos en Wördad
Konung i alla delar wisa sin fullkomliga ostnldMen
dä Nidderstapet och Adeln med ömmaste rörelse
mäste se sig i saknad häraf och således utur ständ
att till hela dess widd upplysa, hwad som emot dem
Medborgare och inför hela werlden förklara, att Rid
derstapet och Adeln icke kgn widkännas, att med wett
och
befläcka de namn wi bära, med ett uppförande som
emot deras worc stridande; Och wi som fatt den hedern
att intagas i detta frän älder as ära och tro
ty
-
286 Ridderft. och AdelnS protocoll.
lysande Samfund äro ej mindre af samma nit
trohet uppeldade.
Eders Kongl. Majit, som jamte desi öfriga sto,
ra egenstaper besitter den listigaste och starkaste kansta
af den sanna äran, och som sielf leder sin höghärkomst
ifrån Riddarehus, lärer det kunna föreställa
sig, hwad smärtande intryck det bör göra tili
hwar Riddersmans hjerta att isrän Thronell
höra förebråelser, som ett enda ögonblick kunde
sätta desi trohet, desi heder, och desi ömmaste plig
ter i fraga.
1789, den 2g Zebruari. 287
hindrade honom att fa weta hwav timma r
morgon Kongl." Majit befaller Hemliga Ut,kottet
'ammanträda
Friherre
^Vaclttmeistor uppläste derpå följande
Oictamen.
Da wi inom wart Riddarehus sakna flere
af ware hederwärde Medbroder som wi med största
sinnesrörelse wäl sedt bliswa tagne och förde uti
hägte, men mig wetterlin'.'. a" r^,, „'.r iinää's
»ch anklagade, än mindre lagligen öfwerwundne styl.
dige till något brott, sä sakne wi harwid det skydd
Wi anhälle derföre i djupaste underdånighet ochpch den säkerhet som uti wär befwurnq Regeringsi
wäga, att som en ratt den Ridderstapet och A-Forms 2 och° 52 §. §. samt uti 5 §. af Adeliga
Privilegierne bli^wit Ost försäkrat. Pä denna grund,
Herrar, och i stöd af de här anförde Lagens
wägar jag för min del hemställa Högloflig- Rid
-
na
deln frän en rättrådig Konung har att fordra, pasta,
att om någon ibland osi sinnes sa owärdig sitt
namn och sin börd; att han gjort sig saker till de
tillmäle» vsi blifwit gjorde, en sadan mätte namngifwas,
lagligen tilltalas och som en skamfläck för
det första Ståndet i Riket, derifrän med wanära f
blygd utdrifwas. Men Zkllernädigste Konung,
tillät icke att Efterwerlden af närwarande olyckeliga
händelser mä fä anledning art tro det nu warande
Ridderjkap och Adeln kunnat hos sin Konung gjort
sig för slike owärdige förbrytelser misitänkte. Wi
lefwa i den underdäniga förtröstan att häruti
warda bönhörde, och i sädant hopp framhärde
Wi etc. etc.
Begärtes pä bordet.
Hwarefter och dä flere yrkade sin gjorde anmalan
att fä tala.
Herr vice Landtmarskalken utbad sig att besia
mine
rum wägar
derstapet och Aoeln om icke wärk första göromål bör
anklade, laglig-n sätt Ådagalägga sin oskuld, förwisiad
att en sä nödig som mild och rättwis Konung, uppta»
ger detta wart gjorde steg, som det största prof af mär
tillgifwenhet för honom, dä wi wärda den. Lag och Regerings-Form,
han Sjelf gifwit Osi, der wär lagliga
frihet och hwar mans säkerhet är förwarad. Konungen,
mine Herrar, är wär rätta och säkraste tillflvgt, hans
Milda hjerta lärer icke kunna tillåta Honom att se Osi
gä ifrän sig, utan att trösta Osi utt detta wärk lä
ömma som billiga bekymmer. Ridderstapet och Adeln
hafwa dä fullgjort hwad de äro sine Medbröder
... ... . Dh sig sjelfwa skyldige, de hafwa fredat sine Sam
Herrar
täcktes icke wara widlyftige, emedan fä- weten, dä de hafwa tält Sanning inför Thronen, och
dant
Ti
-
288 Ridderfk. och AdelnS protocoll.
r9.
1789, den 2Z Zebruar!.
23-
Tideböckerne kunna intet tillwita dem att känsle-stet som ar uppenbart, för det svm ar kändt frän
löst lämnat sine Medbröder, utan att sä wäl för deni Thronen till hyddan, ifrän Purpurn till Wallsnarn.
som sig yrkat, den säkerhet som uti Reoerings-For-Dessa Herrar och Män sä wärdige hela rr^r förtjus»
men ar hwar rättskaffens Medborgare förwarad, och nina, wart förtroende och wär aktning, som pä det»
den försäkran wär Nädiga Konung med liflig Edla Riddarehus sä ofta tolkat ej allenast wär utan
ost bestyrkt. jag wägar säga, det upplysta Folkets röst och hwilka
Uppä detta Diktamen ästundades wäl af nMM°" ^ Roms mindre förwirrade älder hade rest alga
proposition; Men Friherre Wacktmeister begärdes och ajgudat. . . . Defle . . . pg kan intet
att dec mätte hwitå pä bordet. »Utfara - . . « desse —. aro rnsparrade inom galler
Herr läzerstestt, Lust. ^6. uppläste ett Dic-tt^*'' 0^
tamen sa lydande: Mine Herrar! det ar har en rättmätig sorg bör
I en allman Sak är det brottsligt att tiga, schrada, men alldrig förtwiflan. Hästön, inför den bäden
stumme borde fa sin röst iaen när det galler FäM Konung med den talrikaste Deputation, att i Hans
derneslandet och Medborgare. Älta dagar äro ej änMe nedlägga dessa händelser, och det i sannfärdiga
nu framfarne sedan jag pä samma ruin jag nu stärM" Wördnadsfulla uttryck som wär rätt och Maje
memorialicerat
om en sak som rörer Personliga sa-W^t aska. Hans hjerta är för Kungligt, för ömt
kerheten under och efter Riksmöten. Herr OfwerW för medborgeligk att icke röras, utan twiswel stall
ste och vice Landtmarskalk, och Amine Herrar! »värdes
höra den minsta af Edra Ledamöter, som ehuru
boende i Finland och följaktligen sä länge och sä
Han billiga wara tänckesätt dä de förklaras de samme
som de arresterade Herrarnes, och om de felat pä
Rikssalen och Riddarehuset, sä utbedje wi Oss alla
nara delat detta Landets tyngder och det personell^'» cn Nåd) att blifwa straffade, ty komme alldrig
till yttersta grad under nu warande krig, likwäl all-fl". dag dä wi ej räkne det för den största ära, att
som de.
Grefwe ldikkin^, ^ckolk l.uävi§:
Uppläste
drig kännt mera tryckande mera faselig ställning änM"" lika sä ädelmodige, sä stortänkt och sä ojkyldiden
nu warande. En Medlem sä wärdig detta lam-ff
fund Herr Capitaine Kock har i ett förliden Lör-I
dags ingifwit Dictamen pästädt, att förrän andre^-^,. ^
Electorer eller andre Ledamöter till Secrete Depu-» Protocollet.
tation ä nyo wäljes, fä weta hwarest de redan walf
de ock nu afgängne äro. Dä Ridderstapets och A-!
delns Landtmarstalk äger sä mänga rättigheter, sä^
tror jag för min del att ätminstone det warit denna
Om nägonstn märt öde blefwe sä olyckligt att
ld geck för rätt, att styrkan eller magten allena
Ms Lag, är jag färdig när det päfordras, att fri^
digt räcka halsen ät Bilan, men intill sista ände»
Herres owilkorliga skyldighet att dä underrätta O draglén, sä länge cn warm blodsdroppa tismar detta
derom. Men lätom oss alldrig draga ett täckelse söGrt», ämnar jag yrka pä rättwisans och Lagens
L helgd
--o Ridderst- och Adelns prolocoll
helgd,
pä swensta Medborgares frihet. Derföre tillstyrker
jag mina Herrar alt wi hos Hans Majestät
med en siark Deputation af a8 Personer i dmpaste
underdänighetanhälla om wära fängsiade Medbrbders
frihet. Wi kanna inga brott med dem. Oss
wetterligen äro de hwarken anklagade, an mindre
Lagförde. Frihet under Lagens stvgd, ar hwar
swenst Mans rättighet, om frihet under Lagens skygd
försäkrar Ost Adelig» Privilegierna, och hwem förIjente
wäl mera frihetens njutande an wära fängflade
Medbröder? Hivem förde någonsin en wördnadswärdare
wandel, hwem hyste mera aktning för Lagen,
hwem nppfylte bättre alla Medborgeliga skyldigheter,
och lyste af mera dygd, än Riks-Nädel ke»
ten? Hwem kan stryta af mera allmänt förtroende,
mera högaktning och kärlek, bade i sin ort, och af
alla dem som känna honom, än LIao8 krietrcll^?
A: hwilken wärdigare och förständigare kan Ridderflapet
och Adeln anförtro sina tal och göromäls upptecknande,
sina Protocollers förande, sina Acker, filt
Interesse och sin heders bewakande, än ät Lun^encrona?
Den warda General Ikorn, Ltjernelci och
K1sck.leerarne, mina Wänner, nar andas de för
annat, när tecknades hela deras lopp af annat än
tro, ära och redlighet, förente med den strängaste Laglydnad?
och dessa för att fvrbigä flere andra, som lyckan
ej unnat mig sä noga lära kanna, dessa stulle
wara brottslige, dessa stulle förtjent, att utan ransakning
ock dom, sängslas, ryckas ur hustrus, barns och
wänners armar, utestängas frän wära rådplägningar,
dem de ständigt som wärdig», nitista och ärfarne
Medborgare upplyst. Ack.' mine Herrar.' äro de
brottslige, hwar har dä vbro»tfligheten flyktat? Jag
för min del arkanner mig dä af hjerwt brottslig med;
jag
1789, den 2Z Februari. 29l
jag som sä wäl som flera andra, ständigt deltagit i
deras tankesätt. Ja! äro de brottslige, sä finnes
ingen ostnlv mera pä Riddarhuset, om ejtilläfwentyrs
hos de Herrar och Ledamöter, som med sine
Namn bestyrkt Landtmarstalkens Klagoskrift mot hela
märt Ständ, ock en sadan oskuld kan alldrig blifwa
min.
Konungars största fiender, Mine Herrar, elaka
och mot dem wärst sinnade Nadgifware och Rapporteurer
föra ibland den styrande bakom ljuset,
och bedraga honom. Sadan är menstlighetens lott,
frän hwilken ingen Krona befrias. Dessa wart slagtes
missfoster, medborgares förtryckare och folkets iglar.
höra gemenligen illa, och berätta wärre. Men
Oss tillhörer det, Oss dek första Ständet i Riket,
ett högaktanswärdt, och as sina Konungar städse
högaktadt Ständ, att inför Majestätet tala sanningens
och frihetens spräk, bewisa att alldrig Thronen
kan wara säkrare grundad, än pä undersätarenas
kärlek, upplysa om wära fängslade Medbröders oskuld,
yrka pä deras frihet och gä alla i borgen för dem.
Grefwe b-evenllaupt, Llaes, anförde följande
Dristeligen författat:
Om nägonsin stillhet uti wära öfwerläggningar,
enighet i wära beslut, noggranhet i wära pligters
uppfyllande, ständagtrghet uti wäre laglige rättigheters
upprätthällande, om, säger jag dessa sä angelägna
egenskaper nägonsin bordt inom wära murar
finnas, är det wäl nu pä denna stunden, da märt
Ständs sjelfständighet och sanna ära, beror pä ett
wärdigt, med Riddersmanna nit och oskiljaktig? skyldigheter
öfverensstämmande uppförande, dä, när wi
T 2 sakne
292 Ridderfl. och Adelns protocoll
sakne
här blan Osi de ivarda Mann, den ratta lag,
bundna frihetens och sanningens Tolkare, huru cm
och smartande är för Osi alla, denna förlust wisar
sig nogsamt uti wära mrsigten, Mine wärdalie Herrar,
de hafwa här talat ej för sig sfclfwa, men för
Osi alla, deras tankar hafwa alltid wunnit wart all,
manna bifall, hafwa de förgätt sig, fa are wi ju
alle styldige; Men är har ej något brott, hwarföre
äro de sin frihet beröfwade? Jag hemställer således
till Rrdderstapeis och AdelnS warda bepröfwande
om ej wär första skyldighet bör wara, att till Kongl.
Maj:t genast uppgä med en stor Deputation, och i
underdånighet förfråga Osi hwaruti desie wära Medbröder
förbrutit sig, samt hoS Konungen forn är La.
garnes rätta upprätthållare och utsörare underdånigt
anhalia, alt om de äro ostyldige de malte Osi med
det första äterlämnas, och styldige under Laga ransakning
och Laga tilltal ju förr desi häldre ställas.
Friherre Melke, Dbure uppläste ett Dictamen
sä lodande: Det lärer wäl ingen gifwaS pä detta
RiddarehuS, som utan bestörtning kunnat se
den händelle, genom hwilken sä mänga Ledamöter
blifwit ffilde frän betta samfund; den uppmärksamhet,
som häraf mäste wäckas, sä wal inom den H -gloflige
Ridderstapet och Adeln, som hos Swensta
Folket i allmänhet och hela Europa, tillåter ej Ridde! st.
och Adeln en tystnad, hwilken i sig sjelf obillig, kunde
och borde as Efterwerlden ogillas. U:i sä bedrösti,
ga omständigheter lärer ival ingen bättre utwäggifwas,
an den att Högloflige Ridderstapet och Adeln
i underdånighet wander sig till Hans Kongl. Maj:t
hvilkens Nädiga bewägenhet för wärl Stand och
omsorg om hwarje Undersätes lagliga säkerhet, sa ut
"
märkt
i78y, -en 2g Zebruarl. ryz
markt lyst under Hans Kongl. Majus Regering,
och hwarom samtelrge Riksens S änder uli sista Plena
Plenorum ägt oen nöden, att ä nyo försäkras.
Min ödmjuka hemställan är derföre, de' den Högloflige
Ridderstapet och Adeln i underdånighet hos
Hans Kongl. Mant anhäller att Hans. Kongl. Maj:t
i stöd af Rldderstapets och Aoelus Privilegiers s.-ce
§. jemförd n ed 52 tz. af den Regerings-Fonn Hans
Kongl. Maj:t Sjelf Osi gifwit, täcktes frigifwa wära
fängstade Ätedbröoer för att muta Lagen och Författningar
till godo. Ibland de fångst ^de befinnas ocksä
Herr Riddarehus-lif'ecce eraren ZlunF^ncrona och Herr
Ribdarehus Fiicaien luce- Hw.w veras Personer
angär, är all' jagt, oa oe inncbegripas bland wära
öfrige fängslade Medbröder; Men, mine Herrar,
wär säkerhet för närwarande, och det som ännu mera
är, wär heder för framtiden, beror ovilkorligen pä
wara Protccollers bewarande salom det enda medel
hwarigenom Nidderstapets och Adelns tankesätt kan
för hela weridén ädagaläggas, och en flik händelse
saknas, nar de stola af okända och owana händer
wärdas och handteras. Den Högloflige Ridderstapet
och Adeln äger nu ingen tillgäng till desi Protocoller
och andra Handlingar, och af de förra äro ännu
en del endast uti Memorial-Protocoll som icke kunna
justeras utan af sjelfwa Författaren. Detta med
Mera bewifar, huru angelägit den Högloflige Ridderstapet
och Adeln behöfwer sine Denstemäns frihet,
hälst i widrig händelse Ridderstapet och Adeln
sättes ur ständ att handtera ärenderne med den drift
och styndsamhet, som Ridderstapet och Adeln till fullgörande
af Kongl. Majtts Nädiga wilja stulle önsta.
Nidderstapets och Adelns underdäniga tanka och orrhällan
torde lämpeligast kunna för Hans Kongl.
T z MajU
294 Ridder!?- och AdelnS protocoll.
Majit frambäras, medelst en talrik Deputation, dä
Ridderstapet och Adelil läker förut skriftligen författa
de ordalag, uti hwilka Ordföranden för den
föreflagne Deputation, har att Sig i underdänighet
yttra.
Derefter fortfor Friherre Vielke munteligen, att
sedan han de aine senast sörflulne Riksdagarne såsom
dä fränwarande icke fatt åtnjuta förmaner af
Herr äfwersten och vice Landtmarskalkens sammanwaro
inom Ståndet, iakttoqe han med nöje detta tillfälle
att för Herr vice Landtmarskalken, den han
för lengre tid tillbaka kändt för en upplyst, klok och
wälsinnad Man, förklara sin högaktning och förtroende.
Men denna tanka han om Herr Hfwerstens och vi,
ce Landtmarskalkens carocter hyste, wore det hoppet
enligt,, att Ridderskapets och Adelns angelägeuhe er i
Herr Ofwerstens hander anförtrodde, blef.ve af honom
pä det ömmaste och sorgfälligaste wärdade, sama t,
hwad fbrewarande amne särskildt anginge Herr O rsten
och vice Landtmarskalken wid Ridderskapets och A«
delns underdäniga åstundan, att genom en Deputation
fä anhalla om wära fängslade Medbröders frihet, icke
lärer undandraga sitt kraftiga biträde, hwarjemte
Herr Friherre Vielke hemstälte om icke Herr vice
Landtmarskalken behagade föreslä Ordalagen, till
denna underdäniga anhållan, hwilka sedermera kunde
af Nidderskapet och Adeln öfwerwägas och
granskas.
Friherre Duwall, polian Dieäric, instämde uti
sragan om en underdånig Deputation till Kongl.
Majit, med hwad flere af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter och i synnerhet Friherre Wacktmeister
anfört. Han hade wäl för sin del önskat att en fak
som
1789, den 2g Februari. 29Z
som sä gansta mycket, läge Ridderstapet och Adeln
o n hjertat, kunnat afgöras genast. Men da den
samma blifwit begärd pa bordet, hade han derwidej
någor att påminna, efter Ridderstapet och Adeln torde
behönva något rådrum att jemka Termerne och
Ordalagen till fin underdäniga begäran hos Kongl.
Maj:t, och i afseende pä en sädan justering, önskade
han att Plenum mätte i god tid i morgon utsät»
tas af Herr vice Landtmarskalken, för hwilken Friherre
Duwall derjemte betygade sin fullkomliga högaktning,
tillika med den säkra förhoppning att Ridderskapet
och Adeln skulle till sin förmän och basta
fä röna följderne as chen stallning, hwaruki Herr Oswerstcn
nu blifwit försatt.
Herr VkrendorZ) Mickael anförde stristeligen
följande:
Wid den owantade och sorgeliga händelse ^om
sig tilldragit näsitidne Fredag den av dennes, lärer
ingen af Ost wara känslolös. Ett ansenligt antal af
detta Riddarehusets Ledamöter, har blifwit i häckte
inmant. Wi sakna derigenom, under wära öfwerläggningar
den upplysning, det biträde som wi kunnat
förwänta af besia Herrar och Man. Men hwilka,
sä wida mig wetterligt är, förelyst detta sambälle
i trohet mot sin Konung, tillgifvenhet för hela
wärl wördade Konungahus, kärlek till Fäderneslandet,
nit för Lagen, ömhet för desi -verksamhet, omtanka
om wart och efterkommandes närwarande och
framlida wäl; Med ett ord, Männ, wärdige att tjena
Dsi till efterdöme» i det de burit för Osi Dygdens, Ärans
och Frihetens fackla. Ju mera denna teckning
är öfwerensstammande med besia Manners Personliga
egenskaper och gerningar, desto större mäste wär
T 4 förun»
ry6 Riddcrsk- och AdelnS protocoll
förundran
och häpenhet blifwa öfwer det oblida ödc
dem öfwergätt innan wi blifwa underrättade om
de brott hwarigenom de ej kurmat, i sä högt mätt,
ädraga sig Kongl. Masils OnLd. Ingen af Ost lä-j
rer wara som ej förenar flg med mig uti den önskan
rch i denna wigliga händelse se nägon dag, och till
den ändan wägar jag ödmjukast underställa detta ref
spective Ständets mognare pröfning om ej det skulle
täckas anmoda sin Landtmarskalk, akt biträdd af en
Deputation hos Hans Kongl. Maj:t wär Allernädigste
Konung sig inställa, med underdånig anhållan,
att Ridderstapet och Adeln mätle nådigt med>
delas sä mycken upplysning, i ett för Slandet sä
ömt ämne, som Hans Kongl. Masit till lättande
af wart bekymmer kan finna nödigt, pä det Rioderskapet
och Adeln deraf ma kunna dömma hwad hopp
de kunna göra sig att snart ätcrfä med lika glädje se sina
saknade Ledamöter med Ståndet förentc sow de
med sorg och finnes oro sett dem derifrän a - rs.
Om rättwisa, näd och mildhet i förening med hwarannan,
böra frän Thronen kunna förwantcs, sä
smickrar jag mig smed det hopp att Hans Kongl.
Maj-t ej onädigt täckes upptaga den underdäniga
anhällan, som i detta ämne hos Kongl. Masit kunde
blifwa anmält. Äfwen underställer jag Högloflige
Ridderfkapets och Adelns ompröfwanve om icke
bland deras Ledamöter, mätte utses tjenlige Personer
till att, interimswis förrätta de systlor inom Ständek,
hwilka Riddarchus-Secreteraren och Fiscalen äligga,
pä det wi ej i brist häraf mätte blifwa uppehållne uti
de här förekommande göromäl.
Herr I-Ieäsrlkam, imanuel uppläste ett skrif,
trligt Dictamkn: Det är en nu mera allmänt bekant
sak,
1789, dcn -g Februari.
-97
sak, att i desta dagar ätstillige Medborgare utan
uppenbar mistgärning blifwit häcktade. De bestä af
delta S änds Ät lemann och Fullmägtige, kände för
ära och dygd, alla salle under Lagens hägn och
beskydd.
>
Sedan wi återigen äro pä detta rum försam,
äde, anser jag mig skyldig att inför Ridderstapet och
Adeln öppenhjerligc betyga min bestörtning och mitt
bekymmer öfwer vet öde de sätt förfara. Det tillhör
Ost Minne Herrar att tala för deras frihet,
dä de, såsom fängar icke kunna. Jaa hemställer
derföre, om icke de andre Respective Ständen mä
anmodas att gemensamt med Ost hos Kongl Maj:t
i underdänighet anhälla om Nådig befallning till
deras lösgifwande utur häktet pä det de maga kunna
stöta de dem åliggande Riksdags- och enstille
Mrender.
Lades pä bordet tillika med alla föregående
strifteliga Dictamina.
> Herr Ofwersten och vice Landtmarstalken. Sedan
sä mycket i detta amne blifwit anfört, torde
Ridderstapet och Adeln nu derwid läta bero. Till
dest Salen ä nyo förekommer hoppas jag kunna wara
försedd med underrättelse, när Hans Kongl.
Maj.-t befaller läta sig densamma föredragas.
Herr 6uckmunck 6öran förklarade
sig taga den listigaste del i Ridderstapets och Adelns
närma rande bekymmer samt ingalunda afstämma frän
äskillige Ledamöters förklarade önskan, att Ridderäpet
och Adeln i detta ämne mätte Hans Kongl.
Haj:t med underdånig Adrcst uppwakta, särdeles
'ä det sätt Herr Ofwersten Baron VVacbtmeiller
T 5 tillstyrkt,
2Z8 Riddersk- och AdelnS protocoll
tillstyrk,
men trodde sig af den öma sinnesrörelse,
hwilken wid delta tillfälle nog allmänt förspvrdes,
fa anledning att erindra det all möjlig laggranhet i
ordasätt och uttryck mätte iakttagas; hälst sanning altid
blif.ver mera werkande dä den med foglighet fram,
föres, och dä Ridderstapet och Zldeln ä ena sidan
är angelägen att i ord och gärningar utmärka ära,
styrka och wärdighet, ä den andra icke helier det fakt.
mod den .varsamhet lära böra uraktlatas, som fjärran
ifrån allt förhastande bereda ståndaktighet och
trygghet.
Friherre Wacktmeister yrkade ytterligare att Herr
vice Landtmarstal-cn täcktes utsät.a Plenum i god tio,
dä Ridderstapet och Aoeln kunde fa justera det andragande
dest Deputation hade att till Kongl. Maj:t
i underdänighel bflverlemna.
Herr vice Landtmarstatken lofwade underrätta
sig hwad timma Kongl. Maj:t behagade emottaga
Ridderstapets och Adelns Deputerade, och tillkännagaf
för ötrigt, att han till Electorernes sainmanträde ärnade
göra anslag lill i morgon klockan 9; Derjemte
Utbad sig Herr vice Landtmarstatken att enär en eller
flere af Ridderstapets och Adelns Ledamöter hade
Memorialer att i Ständer föredraga sädane mätte
först hos honom insinueras.
Friherre Ou stietr Acquiescerade helt och hållit
till den föreflagne Deputationen. hwarigenom
Ridderstapet och Adeln skulle betyga sin ömhet om
sine fängstade Ledamöter, och instämde derjemte u.i
den af Herr ^stlerbstsi gjorde ärindran om saktmod
och foglighet samt grannlagenhet i ord och uttryck
wid rädplägningarne inom detta samfund.
Herr
1789, den 23 Zebruari. 299
Herr Isteistenstam, 6usta5 Larl krestine. Conformerade
sig med Herr /i.st1erketk.
Likaledes Friherre Vielke, som för öfrigt för.
nwdade att dest uppläste Dittainen more sä mesurerat
att någon päminnelse deremot ej kunde äga rum,
men önstade att derest nägon funne sig hafwa mindre
iakttagit en nyttig granlagenhet i yttrande, han behagade
sädant sitt yttrande före justeringen ätertaga.
Herr Of,verlien och vice Landtmarstatken. Sedan
Ridderstapet och Adeln i dag behagat wisat mig
sä mycken och ofört,ent grace och godhet, är det mig
okärt, att jag e> har behagligare proposition att göra,
än om Ridderstapet och Adeln behaga stiljas ät.
HwUlen med Ja beswarades, och Ridderstapet och
Adeln älstildes klockan half 7.
In sistern protocolli,
H,. 6. Silfverstolpe.
Tisdagen den 24 Februari.
Plenum klockan half n.
-Aerö äfwersten och vice Landtmarstalken ulbad
att Ridderstapet och Adeln ej mätte illa upptaga,
att anslaget till detta Plenum icke förr än en tim»
ma förut blifwit utsatt. Skulden härtill läge ej hos
honom; men ehuru wal han ej sä noga kunde tillkännagifwa
ordsaken, lofwade han likwäl foga den
anstalt att sädant hädanefter icke skulle hända.
Hwad anginge ändamälet af Ridderstapets och Adelns
sammankallande i dag, more det Ridderst. och Adeln bekant.
I anledning af Ridderst. och Adelns i gär yttrade
åstundan att genom en Deputation fä hos Kongl. Majst
' i under*
Zvc> Ridderst- och Adelns protocoll.
i underdånighet anhälla om deras saknade Ledamöters
frihet, hade Herr vice Landtmarstalken sädant pä
Rivderstapets och Adelns magnar Hans. Majst föredragit,
som deröfwer synts wara gansta rörd, samt
lämnat Herr vice Landtmarstalken följande hvar,
hwilket Herr vice Landtmarstalken för mera redighet
skulle i pennan fattat och nu uppläste:
"Jag anser med ett fullkomligt nöje hwart ö"gonblick
jag kan fä wisa mitt Ridderstap cch Adel
"pen Nåd och ynnest jag för dem hyser; Men nu
."i detta ögonblick skulle det wara mig ömt att se nä"'gon
Deputation ifrån Ridderstapet och Adeln, dä
"den stunden annu intet är inne, att )ag kan uppfylla
deras önskan".
Herr Öfwersten och vice Landtmarstalken tilla,
de, att han ägde största och fullkomligaste förhoppning
att Ridderstapet och Aoeln uti ömheten om sine
saknade Medbröder torde as Hans Majst warda
förekomne, och bad Ridderstapet och Adeln i den de»
len bibehålla sin tranquilite. Till bewis alt denna
förhoppning ej wore utan anledning, kunde tjena u t
Riovarehus-Secreteraren LunAoncrona n» gegast
blifwit Ridderstapet och Adeln äkerlemnad och cgde
att sina rättigheter ochgöromäl tillträda.
Niddarehus-Secreterare» LunZencrona, som nu
war tillstädes, blef derpå af Herr Oswerstrn och vice
Landtmarstalken presenterad, och af Ridderstapet
och Adeln med fägnadsbetygelse och utmärkt förtroende
emottagen. Men som han af opasilighet war
hindrad att nu träda till Protocollet, skulle undertecknad
Riddarehus Canceli ist som under desi sränwaro
detsamma efter manligheten földt, derwid i dag
sörblifwa. Fri
-
1789, den »4 Februari.
Friherre ^Vachtmeister, Larl ^6ain. Oaktadt
det yttrande Hans Majit täctts i dag genom Herr
Öfversten och vice Landtmarstalken, Ridderstapet och
Adeln meddela, hoppades han af Kongl. Majsts
rättwisa hjertelag att Riddersikapet och Adeln ej lära
förmenas med det snaraste förelägga Hans Majit
sin underdäniga anhållan. Emedlertid giorde Herr
Laron sig försäkrad, att Herr vice Landtmarstalken
Md den wärdiga nit som swarar emot det rum han
nu ibland Ridderstapet och Adeln innehade, täcktes
vafläteligen fortfara att inför Hans Majst i underdånighet
yrka, det Ridderstapet och Adeln icke allt
för länge ma nödgas sörblifwa i saknad af sine häktade
Medbröder.
Herr öfwersten och vice Landtmarstalken förklarade
att han skulle anse sig olycklig om han ej sa
i detta, som i allt annat, sökte uppfylla Nidderstapets
och Adelns förtroende.
Friherre Oehonlmkvuä, knut erindrade att
sein Riddarehuo-Utstottet, hwaruti han hade den lyckan
wara Ordförande, ej mindre än hela Ståndet,
list åtskilliga angelägenheter hade,Riddarehuö-Fiscalens
närwaro as nöden, Herr Öfwersten och vice
Landtmarstalken täcktes om desi lösgifwande hoS
Kongl. Maj:t i underdånighet anhälla.
. Herr Öfversten och vice Landtmarstalken, trodsde
att han, hwad Fiscalen angick, kunde helt och
hällit kasta skulden pä sig och fin förgätenhet, den
pan likwäl med dek snaraste hoppades kunna reparera.
Grefwe ^amilton, Ouävi§, Herr vi
re
Landtmarstalken wore sä mycket mera au horiserad
alt i underdånighet begära Kongl. Majsts rättwisa
för
ZO2 Mdderff- och AdelnS protocoll.
för Ridderskapets och Adelns nu saknade Ledamöter,,
som Ridderstapet och Adeln för dem, ej annat äsyf.
tar än hivad Lagen och i synnerhet 39 §. Regerings
Formen förmär, enligt hwilken hivar och en ar försäkrad
att sina Lagliga rättigheter ätnjula.
Friherre Duwall, ^cik. Diellric önskade ä egne
och Ridderskapets och Adelns »vägnar, att Herr vice
Landtmarstalken sä ofta han stöde för Kongl. Majus
ögon; wille iterera Ståndets underdäniga anhällan
att sä uppwakta Hans Maj:t med en Deputalion
rörande sina fängslade Ledamöter.
Grefwe förner. Larl 6skriel, instämde äs
tven häruti, och förhoppades derä Kongl. Majrks
Nådiga Visäll, hälst hans Maj:t alldrig tillförne
wägrat emottaga Ridderskapets och Adelns Dcputationer.
Herr vice Landtmarstalken förklarade sig garm
wilsta uppfylla Ridderskapets och Adelns önskan;
men trodde sig ej böra det wäga med mindre han
finge desto blidare ögnablick.
Grefwe Devvenkauxt, LIaes förmälte att dest
Swäger Hans Excellence Herr Grefwe krake, upp
dragit honom att till Ridderskapets och Adelns Protocoll
ä Hans Excellence wägnar anföra, det han
genom en vice Landtmarstalks utnämnande ansägt
sig den medsödde rättigheten beröfwad, att likasom
wid den sist förslutne och i synnerhet 1779 äts
Riksdag stedt, hwars practique enligt samma Riksdags-Bestut
stall af Ständer såsom oryggelig Lag
anses, föra ordet hos Ridderstapet och Adeln ut>I
Landtmarstalkens fränwaro och hwilken rättighet Hansl
Excellence genom en af Kongl. Maj:t honom artnod
husarrest, ej kunnat bewaka, samt att dä Haiis>
Excel
1789, den 24 Februari
-
Excellence i följe häraf tills widare ej kunde intaga
det rum honom härstädes tillkomme, täcktes Herrar
Electorer af samma orsak utnämna en annan
Ledamot i Banco - Uc,kottet uti Hans ExcellenceS
ställe.
Herr Öfwersten och vice Landtmarstalken; detta
rum more utan twrfwel af en annan vändeliaen
warvigare uppfyllt; men att dek af Herr Öfwersten
innehades, dertill sage Ridderstapet och Adeln hans
oskuld.
Grefwe Dewenkauxt förklarade att desie anföranden
icke kunde uttydas såsom äsyftande annat än
saken, ock ingalunda Herr Ofwerstens Person, hwars
skicklighet och wärdighet tilt detta rummets uppfyllande
icke af Herr Grefwen ens kunde sattas i fräga
Deruti
instämde till alla delar Friherre Duwall,
^c>k. Dieäric och Grefwe kvlörner. Larl 6abriel,
sä wäl som uti Hans Excellence Lrakes an,
mätte reservation, wid hwilket, enligt de af Grefwe
kewenkauxt anförde stal ej något kunde wara att
erindra.
Herr Öfwersten och vice Landtmarstalken, efter
uppläsandet af ätstillige Dictamina under gärdags
Plenum, hade fräga uppkommit, huruwida sädane
som med mindre granlagenhet i uttryck och ordalag
>ore författade, kunde ätertagas, hwarwid Herr vice
andtmarstalken sig icke dä omedelbarligen yttradt,
ren anfäge nu efter noga öfwerwägande häraf, enligt
med det lugn.och ordentlighet sorn borde utmärka
Ridderstapet och Adeln, att tillsiänd bewiljas de
Herrar som åstunda, att sina Dictamina ätertaga
och justera.
Grefwe
304 Ridderff. och AdelnS protocoll
Grefwe
kkamilton anmärkte allenast, att om
tilljtäns more af »»öden kill ett DictamenS Återtagande,
»vore i alla fall justerings-rättigheten owägerlig
och en följd grundad t naturen af Saken.
Derefter uppbrötos Herrar ElectorerneS WalListor
öfwer de L stället för Hans Excellence Herr
Grefwe kerken. Friherre ve Leer, Larl och Friherre
klack-lean och Herr sok. von vntzeström utsedde
Ledamöter i det Hemliga Utstött, hwilka »vors
följande:
Friherre DantingskLulen, ^lkreckt.
Friherre lVlannorkeim, vars Augnst,
Friherre Lilkverlckölst, Kil8,
Herr viäron, Larl ^okan, Alajor.
Herr Ofwersten och vice Landtmarstalken tillkännagaf
harwid det Friherre Mannerheim lätit
anmäla sig af sjuklighet wara hindrad att i dag
emottaga sitt rum i Hemliga Utskottet.
Friherre Duvall päminte att den till Ridderstapet
och Adeln astämnade Eden för bemälte Utstött
mätte företagas, och uppläsas innan Utskottets sammanträde.
Emedlertid uppbrötos Listorne öfwer de Ledamöter
uti Banco-Utstottet, Herrar Electorerne i dag
utfedt i stället för Friherre kutner ^lacklean.
Herr von Lerstten, Larl lVlsuritr, Herr ste krietrwk/
och Herr ^lmkelt, Dorentr koler, ock hefunnoS wara
följande:
Friherre Ljöblast, kekr.
Herr klemming, Fullmagtig Friherre ^stain
kalkotrk/.
Herr
-or 1789, den 24 Abrukri' goZ
Herr Knylenstierna, Larl Vhilhelm, Ofwkrste,
Riddare af SwärdS-Ordens Stora Kors.
Herr 8ckul2enkeim, Davist- Profesor, Riddare
af Wasa. Orden.
Grefwe thörner, Larl Labriel, hcmställte VM
icke Electorerne af första Classen kunde nu genast
fä sammanträda för att malja Ledamöter i BancoUtskottet
efter Grefivar Lrake och Norn, Vä wåhlet
kunde hinna wara färdigt och Listan uppbrytas innan
Ridderstapet och Adeln ätstildeS.
Uppå Herr äfwersten och vice LandtrNarstalkens
yttrande att hatt ej funne någon swärighet, det
ju Electorerne mä sammanträda och »välja sä snart
ledigheter epsistera, afträdde Herrar Electorerne af
första Classen i förberörde afsigt.
Friherre Knntingskauken, Albreckt, hemställte
om icke de nu saknade Ledamöters rum i Utskottet
skulle stä bein öppne att sjelfwe tillträda enär de
blefwe ur fängelse frigifne.
Friherre iVacKtmeister förmodade, att pä lika
sätt som Grefwe Lraks i gär blifwit tillerkände alla
dess rättigheter såsom fri förklarad, skulle äfwen
de ösrigeS »vid eftergifwandet dem efterlätas.
Herr Ofwersten och vice Landtmarstalken trodde
akt denna frägan rätteligen befwarades, dä det
glada ögnablicket inträssar,
Upplästes den ofwaN onrförnlatte Eden för det
Hemliga Utskottet, hwaröfter Herr vice Landtmarstalken
gjorde proposition kill bifall derä> som med
Ja befwarades, hwavundee likwal
U Her»^
Z«6 Riddersk. och AdclnS protocoll.
Herr 8psIäencreutL anförde, att dä han säsoM
utnämd Ledamot i det Hemliga Utskottet, snart
komme att deltaga i desi göromål, hade han med
uppmärksamhet afhört den uppläste Eden, och hade
derwid ej något att påminna, allenast skyldigheten
mot Fäderneslandet deruti tydeligen blefwe förknippad
med den emot Konungen; i anledning hwaraf
han önskade, att inemot flutet, elter de orden: konung
och äerra, de orden, samt Fäderneslandet
kunde btiswa tillagde.
Ridderskapet och Aoeln hördes härwid tämmeligen
talrikt yttra sitt bifall.
Herr Oswersten och vice Landtmarskalken föreställde,
att den nu uppläsne Eden redan blifwil af
de andra Ständen antagen, och att dessutom emellan
Konungen och Fäderneslandet more en oskiljaktig
förbindelse.
Herr 8palflencreutr, dä Konung och Fäder,
nesland sa wäl uti Regerings-Formen som den manliga
Tro- och Huldhets-Eden finnas wara sammanfogade
, trodde han sig ej haswa felat uti den af
honom förcflagne tilläggning. Men derigenom hade
icke hans afsigt warit att lagga hinder i wägen för
z Ständs Beslut eller åstadkomma dröjsmål emot
Utskottets sättande i aciivile; han anhöll allenast
att berörde tilläggning matte såsom Ståndets tanka
j Protokollet inflyta.
Herr vice Landtmarskalken gjorde proposition:
Bifaller Ridderskapet och Adeln att den af Herr
LpaläencreutL söreflagne tilläggning uti Hemliga
Utskottets Ed mä i Protokollet inflyta?
Som med Ja och Nej beflvarades.
Fri.
1789, den 24 Februari.
Friherre Duwall, Herr Lkrenmalm, Med flere,
yrkade och tillstyrkte att Propositionen malte in»
nefatta, det tilläggningen skulle inflyta för Ståndets
räkning.
Hwarpa Herr vice Landtmarskalken ä upo proponerade.
Bifaller Ridderskapet och Adeln att den af Herr
8xaläencreutL nu gjorde erindran och tilläggning
mä i Protocollet inflyta såsom Niddcrskapels och
Adelns gemensamma tanka? hwilket med ett starkt
Ja beswarades.
Derefter upplästes ett af Herr 8inc1air, Larl
6icleon ingifwit Memorial, hwaruti hansa i anseende
ti!! akvmmen sjukdom, som öfwerhopande tjensteförrättningar
afsager sig sitt innehafoe rum i BancoUtstottet
och anhällcr att nägon annan alitsa mätte
i hans ställe utses.
Sluteligen inlämnades och uppbröts Listan öfwer
de Ledamöter i Banco-Utskottct Herrar Slectorerne
af första Classen, wid sitt för en korrt stund
sedan hällne sammanträde utwaldt, och befunnos efter
Hans Excellence Grefwe Krake och Generalen
Grefwe Dorn, wara utsedde: Grefwe 6>llenttisi>
na, Fullmägtig Gref klörner, Larl 6akriel och
Grefwe Döxken, Fullmägtig Grefwe Devenkau^r,
Llaes.
Som nu tiden war inne att det Hemliga
Utskottet skulle sig pä Kongl. Slottet församla, ätskildes
Ridderskapet och Adeln omkring kl. ra.
In kiöem krotocolli,
6. 8ilwsrllc>lxe.
U a Men
228 Ridderfi. och Adelns protocoll.
Onsdagen den 2s Februari.
Plenum anslagit till kl. 4 e. m. pä en ^ timma.
Aerr Ofwersten och vice Landtmarskalken Dill^edorn,
förde ordet och gaf wid handen det han warit
nog lycklig, att med Höglofl. Ridderstapets och Adelns
önskan,kunna utmarka Riddarehus-Fiscalens Kongl.
Secrekeraren Ilrres frigifwande. Bemälte Riddarehus
Fiscal som war närwarande feck emdttaga Ridderstapets
och Adelns fägnadsbetygelse, som med benägnaste
uttryck bad honom wara wälkommen.
Herr vice Landtmarskalken bad Ridderskapet och
Adeln ej ogunstigt upptaga att Plenum i dag warit
anslagit ej sä serdeles långt förut; Men Herr vice
Landtmarskalken hade nyligen undfätt ett DocumenL
som han ingen enda Minut wille läka dröja i sin
ficka, och nu begärde uppläsa, hwarefter det kunde
blifwa hwilande till desi alla de underrättelser more
inhämtade och alla de reflexioner gjorde som sakenS
wigt och angelägenhet äskade.
Friherre Duwall, polian Dleöric, förmälke sig
e> wilja lägga något hinder i wägen det ju icke deliberationen
inom en fjervedels timma kunde slutas;
men anmärkte sören annan gäng, att RidderskapetS
och Adelns öfwerläggningar inom en föreskrefwen tid
hwarken kunde eller borde inskränkas, hälst det kunde
hända i en framtid att en ännu knappare tid
determinerades.
Herr vice Landtmarskalken. Att tiden af en
fjerdedels timma trodtS honom wara tillrackelig,
emedan det föredragande Ärendet, ofelbart komme
att
1789, -en 25 Zebrumi. Z29
alt hwila pä bordet och ingen annan ventilation i
dag more att förmoda.
Herr vice Landtmarskalken uppläste derefter den
Förenings, och Säkerhets-Act som Kongl. Majrt pä
Riks-Salen samtelige Ständen lätit föreläsa.
Friherre Duwall hade ingen ting emot att saken
hwilade pä bordet, men anhöllt för sin del och
understälte Höglofl. Ridderskapet och Adeln om de
icke instämde i en idee som fotar sig pä Grundlagens
klara och uktryckeliga ord och föreskrift, nemligen:
till att hos Kongl. Majtt i underdånighet anhälla
att fa del af Herrar Riksens Räds yttrande, hwarom
Regerings - Formens 42 §. Ost försäkrar; och
hwilket wore sä mycket angelägnare som wäkt tilltagande
Beslut, i sä wäsäntelig del stadgar wärl samt
barn och efterkommandes öde.
Tillika föreslog Friherre Duwall, att pä det
Osi icke mätte förebräs att wilja lägga hinder för
ärendernes gäng, det wi gäfwo wära Medständer
del af wärt Beslut, att ej wika frän den i Grundlagen
föreskrefne Ordning, icke för att utdraga öfwerläggningen
eller upprifwa hwad de kunnat göra, men
för att bibehälla aktning för Lagen och den deruti
utstakade methoden; hwarwid kunde tilläggas, att
allt hwad Kongl. Majit i noder behagade göra för
dem, eller dem tilläde, gansta uppriktigt fägnade
Ridderskapet och Adeln, som derutinnan med all
glädje skulle instämma i alla de delar hwarigenom
desi wälfängne Privilegier ej ledo eller kullkastades.
Herr vice Landtmarskalken. Hwad Friherre Duwall
anmärkt, är i sä mätto grundadt i Lagen, att
del wisierligen lärer komma i öfwerwägande när sall
z ken
Jr» Riddersk- och Adelns protocoll.
ken tages i ventilation, hwilket med det första och
fa snart Ridderskap^ och Adeln behagade i ett annat
Plenum ställe ske.
Friherre Wacktmeister, Larl ^ösm instämde
list alla delar uti bet Friherre Duwall sä fullkomligen
utfört, samt yrkade widare, akt Ridderskapet
och Adeln ät hwilken redan är tillwitt att hindra
Ärendernes lopp mätte om detta sitt lagliga hinder
prevenera de andra Ständen, samt att emedlertid
hos Kongl. Maj:t anmäles Ridderskapets och Adelns
anhållan att fä del af Herrar Riksens Räds utlåtande
och Protocoll.
Grefwe lefvenhaupt, Llaes instämde med Frik
herrar Duwall och Wacktmeister samt yrkade i conformitg
med den förstnämde angående anflaget om
Plenum pä en fjerbedels timma, hwilken päminnelse
han lill Protocollet reserverade.
Herr Vice Landtmarskalken försäkrade, att han
Med fust wisihet wore öfwertygad att Hözlvfl. Rid.
derstapet och Adeln blifwer tillfredsstäldt, när mälet
under Ventilation förekommer.
Friherre Duwall förklarade sig wal till en del
Nöjd med detta Herr vice Landtmarskalkens utlätande,
Men dä mälet i hela sin widd ej annat kan an anses
hwilande, är det likwäl angelägit att prealaklement
anmoda Herr vice Landtmarjkalken att i underdänighet
anmäla, att som wi sakna den hufwud.
fgkeliga omständigheten som Grundlagen i 42 TMegerings-Formen
utstakar, sä anhällcr Ridderskapet
och Adeln innan det med hufwudsaken kan sig befat.
ta, om det af Herrar Riksens Räds utlälande och
Protokoll: hwartitt
1789, den -A Zebruari. 3"
Friherre Wacktmeister lade, att wi b>'yta emot
Lagen om wi innan desi ingä i hufwudsaken särdeles
som en sädan Ordning stödjer sig pä h vad Riksdagspractiguen
de t,venne sednaste Riksdag arne utstakat
och hwilken Riksdagsbesiutet 1779 såsom Lag
och till framtida efterföljd gillat. Han yrkade derföre
proposition, hwarmed Ridderskapet och Aoeln enhälligt
tycktes instämma.
Herr Oftversten och vice Landtmarskalken förmodade
sig snart kunna wara i ständ att meddela
Ridderskapet och Adeln det Nädiga sivar som Kongl.
Maj-.t pä denna Ridderskapets och Adelns underdäniga
önskan tacktes meddela och hwarigenom han wille
hoppas Ridderskapet och Adeln winna allt hwad
det ästundade.
Herr lilljeström Danyvarstt, Larl förkla<
rade i allmänhet sin kanka, om olägenheten af eftermiddags
Plena, Confirmerandes sig i allt öfrigt med
Friherrarne Duwall och Wacktmeister; Men pästod
derjemte att 42 §. af Regerings-Formenj borde uppläsas,
hwilket och skedde.
Herr vice Landtmarskalken förklarade ytterligare
sig i fullkomlig mätto känna Lagens innehäll,
samt fattat Ridderskapets och Adelns tanka den han
skulle efterkomma, och hoppades bliswa utrustad med
ett titt alla delar fullständigt swar.
Ridderskapet och Adeln yrkade allt framgent att
erhälla proposition, hwarmed ibland flere andra
Friherre Duwall instämde i den förmodan att
Herr vice Landtmarskalken lärer ofelbart icke misitaga
sig derpä, att ju icke Ridderskapets och Adelns
mening och tanka tpdeltgen är tillkännagifwen och sä
U
4 lebes
Zrr R.idderfk- och AdelnS protscoll.
sedes ett ordentligt Beslut, anlupen en wänlig proposition
tillkommer eller ej, hatt önstade dock alt den
hlcfwe gjord emedan wi sä nyligen warit »vittne af
den vreda som willrädighet öfwer ord och meningar
kunnat ästadkomma.
Herr vice Landtmarstalken. Han hade haft den
Aran att lämna den Asturance att göra allt hwad
som stöde i hans magt till uppfyllande af Ridderjkapets
och Adelns bristan; och ansäg en sadan för-
sätran nästan sä saker som en proposition, hwilken
han nogsamt kände sin styldighet att göra i fall det
sörewarande warit ett fullständigt ventilalions-ämne.
Friherre Wacktmeister bad Hcrr vice Landt,
Marskalken tillägga om omöjligheten för Riddersta»
xet och Adeln att ingä i ventilation, innan enligt
Z. Regerings-Formen, den hufwudsakcliga omständigheten
af Herrar Riksens Räds yttrande och
Protocoll blifwit iakttagen, och de Ridderstapet och
Adeln tillhanda komne, hvarförutan Acten säsom
incomplet ej kunde anses ligga pa bordet.
Grefwe hamilton, ^.stolxk, det är högst angelägit
att wi hafwa fullkomligt goda orsaker att cj
mika frän Lag och Ordning. Den ar nödig att hälla
om wi ej stola förhasta Ost. Det är skälet hwar.
före wi lika som de andra z Ständen äga rätt att
frän Riks-Salen begära förekommande mäl pä sina
kamrar och pä bordet.
Herr vice Landtmarstalken. Dek är ju öfwersnsstärnmande
med Högloft. Ridderstapets och Adelns
befallning att jag den yrkade päminnclsen hos Kongl.
Maj.t i underdämghet anmäler, säsom en hufwud»
sakelig omständighet?
Här,
i?8y, den -Z Zebruari- zig
Hirwid ropades allmänt J.r, och Friherre Durvall
rcllade att det wörö sä mycket mera en huswudsakelig
omständighet, som Lagen densamma sä
uttryckeligen stadgar, och dest iakttagande öfwerlygar
Kongl. Majrt 9Akec och hela wcrlden om wär Laglydnad,
och orygzeliga föresats att alldrig i minsta
mätto wika frän dest föreskrift eller derifrån nägonsin
göra minsta afsteg.
Herr vice Landtmarstalken försäkrade sig i
fullkomlig mätto stola utföra detta ärende efter den
kanka som Friherrar
yttradt.
Friherre kcuterkolm, Lustaf, anmärkte att
Ridderstapets och Adelns öecikum ej kan utrönas
innan dest tanka genom en beswarad proposition bliswit
inhämtad.
Friherre Duben, Dlenric ^acob, yrkade pä
proposition uti hwilken 42 §. Regerings-Formen utiryckeligen
nämdes samt ordasättet af hufwudsakelig
omständighet bibehölles.
Herr vice Landtmarstalken. Det kan wisterligen
ej nekas att ord ifrän ord i Protocollct intages
hwad anfört blifwit, och när jag i conformitet dermed
framförer ärendet till Kongl. Majit, lärer Ridderstapet
och Adeln wara tillfreds. Att nu göra en
annan försäkran, än den jag gjort, eller proposition,
more att göra en dubbel försäkran som endast ledde
till samcka ändamål, ock ej bör aga rum förr, an
nar hufwudsaken förekommer, hwilket kunde kanske
hända i öfwermorgon.
Friherrar Dufvall, Wacktmeister och Grefwe
claes Dnrvenkauxt instämde gemensamt och reserver
U Z rade
Zi4 Ridderst. och Adelns protocoll.
rade att Nidderffapet och Adeln ej kunde inga i
swaromäl utj hufwudsakeu innan kreslabl-ementLagens
stadgande blifwit uppfyllt och Ridderskapet
och Adelil undfätt del af Herrar Riksens Räds utlåtande
och Protocoll enligt 42 §. Regerings-Formen,
samt att ett sädant dröjsmäl ej bör kunna läggas
Ridderskapet och Adeln till last.
Oaktat hwad uti Ärendet blifwit Difcourerat
och af Herr vice Landtmarffalken flere refor förklarat,
yrkade Ridderskapet och Adeln än ytterligare
pä proposition, hwilket äfwen af Friherre Wacktmeister
understöddes pä det skal, att till uppfyllande
af den Commisflon Herr vice Landtmarffalken behagat
ataga sig, more det för honom sjelf högst angelägit
alt wela hwad som begärtes och annorledes
an genom en bifallen proposition blefwe kundskapen
derom ofullständig.
Friherre Ou kietr, kullolpk. Ehuru sielfwa
hufwudäiilnet ej warit eller i dag kunnat wara under
ventilation, hade dock en noa widlösiig öfwerläggning
exsisterat je,nligt 42 §. Regerings-Formen
egenteligen efter de ame wärda Ledamöiers tanka,
som först wackte frägan och den hufwudsakeligen yrkat.
Herr vice Landtmarffalken har äfwen ätagit
sig att i conformite dermed i underdånighet anmäla
saken; Men som ett sädant anmälande ej kan
ffe pä 2:ne Ledamöters namn, utan wär Ordförande
bör föra sin talan i hela Ridderffapets och A»
delns namn, torde han, för alt wara desto formeligare
comitterad, och för desto mera säkerhet finna
bäst att genom en tydelig proposition inhämta Ständets
tanka.
Herr
1789, den rZ Zebruarr. 315
Herr vice Landtmarffalken, försäkrade att det
icke kunde undfalla hans skyldighet och uppmärksamhet,
att honom ej wore tillständigt att namna en eller
twä eller hundrade! utan hela Ständets Wilja
och Beslut.
Herr 8pa1äencreutr, ^fok. Hckam. Sä snart
wi nu hört att Herr vice Landtmarffalken behagar
framföra wärt ärende, ej som en eller flercs enffil1e
yttrande utan som hela Ständets, bör allt twifwelsmäl
sörlwiuna, det ju icke bäde han och wi an.
se det som Ridderffapets och Adelns gemensamma
Beslut, ehuru derpä ej blifwit gjord proposition.
Grefwe ^amilton, ^Zolpk upptaste den 18 §.
i Riddarehus-Ordningen, i anledning hwaraf han
pästod att det äläge Hwr Landtmarffalken, att som
orden i §. lydde, exequera hwad som blifwit beflutit,
och dertill fordras Ridderffapets och Adelns
bifall pä den tillgörande proposition.
Ridderskapet och Adeln hade under pästäende
Lfwerlaggning äskat att fä höra huru meningen wore
till Protocollet fattad, och fom Riddarehus-Secreteraren
undseck Herr vice Landtmarffalkens tillsägelse
att sädant wid handen gifwa, uppläste han
deraf ett sammandrag enligt discourserne, ord frän
vrd sä lydande.
"Alt hos Kongl. Maj.-t i underdånighet anhäl»
"les att i förewarande Ämne fä del af Herrar Rik.
''sens Räds yttrande och Protocoll, enligt 42 §.
"Regerings-Formen; säsom en hufwudsakelig omständighet
innan Ridderffapet och Adeln deröfwer kan
"deliberera.
Ridder^
Zi6 Riddrrff. och Adeln6 protocsll.
Ridderstapet och Adeln fannt meningen wara
rigtigt fattad och arkande den till alla delar, ock
blefwo dega ord genast utstrefne och till Herr vice
Landmarstalken öfwerlämnade.
Friherre Duwall. Ehuru han enskilt wore ganska
nöjd, och ansäge för tillräckligt hwad Herr vice
Landtmarskalken behagat förklara, föreslog han dock
som den genaste wäg att tillfredsställa allas sinnen
vin Herr vice Landtmarskalken will göra Ridderstapet
och Adeln tili wiljes att såsom en proposition
till bifall anmäla hwad nyst utur Protocvllet uppläst
blifwit.
Herr vice Landtmarskalken. Bifaller Ridderstapet
och Adeln hwad Friherrar Duwall och Wäcktmerlier
anfört?
Veswarades med ett flere resor förnyat enhälligt
Ja
Friherre
kappe, Willielm, päminte att erin»
bran borde göraö om, hwad under Discourserne yrkat
om delgifwandet till de andra Ständen.
Friherre Duwall dä Ridderskapet och Adeln
antagit och bifallit hwad han och Friherre Wacktmeister
i hela sin widd andragit, sä wore äfwen
denna omständighet derunder innebcgripen.
Uppbröts Eleckorcrnes af v:dra Clasien wahl
till ett ledigt rum i Banco-Utstottet efter Herr General
8inclair, och hwar dertill utsedd Herr Dlksparre,
Lust. jokansson.
Friherre Duwall. erindrade att en Högloflige
Ridderstapet och Adeln gansta nära rörande och angelägen
sak lag pä bordet, neinligen wär till Kongl.
Maj: t
1789, den 2Z Zebruari. 317
Majrt i underdänighet till afgifwande JustificationsSkrift,
i anseende till den ost alla bekanta händelsen.
Till att desto förr komma dertill, att kunna
den fä öfwerlamna utbad han sig proposition till
bifall ä projectet.
Herr vice Landtmarskalken försäkrade, akt ingen
häldre än han och med mera nit önstade, att förskaffa
tappra och om sin heder ömmanve Ävlingar att
fä sig jusiifiera; Men som hans rid warit sä upptagen
att han ännu ej haft rädrum alt läsa ett enda
ord as projectet, sa utbad han sig uppskof med denna
saken som helt snart och innan korrt uti ett Plenum
skulle företagas.
Friherre Duwall. Sedan Herr vice Landtmarstalken,
behagat göra denna Decimation och lämna
sin parole att oförtöfwat föredraga detta mäl,
wore han nöjd att dermed till nästa Plenum hade
anständ; Men längre torde Hdglofl. Ridderstapet
och Adeln ej gärna medgifwa att dermed hades anständ,
hälst den redan legat pä bordet, och wi borde
hafwa det säkra hopp att en sörtörnad Konung blidkades
när sanningen blifwer honom föredragen och
det äfwen flikt skulle blifwa Ridderstapet och Adelil
en förebräelse att desistera eller äfwen uppskjuta med
sitt urskuldande i ett mål som rörde desi heder.
Härmed instämde Friherre Wacktmeister i ken öf.
wertygelse att hela Riddarhuset ej kunde äga mera
än en enda och enhällig tanka, och tryggade sig emedlertid
wid Herr vice Landtmarstalkens parole att
projectet nästa Plenum företages.
Grefwe Dewenkaupt, Llaes, anhöll hos Herr
vice Landlmarstalken, att sä ofia han ägde tillfälle
att
ZI8 Riddersk. och Adelns protocoll
att
stä inför Kongs. Majsts ansigte han ej wille
sörg ika atl i underdånighet föredraga wär innerlig»
önskan att genom en Deputation fä uppwakta och
anhälla om wära fängslade Medbröders frigifwande.
Grefwe kibbin^, Duävig. Confor
merade
sig dermed i alla delar med tilläggning att
Herr vire Landtmarskalken alidrig nog ofta, nog enständigt
samt i nog bindande termer kunde frambara
Ridderstapets och Adelns tänkesätt.
Herr vice Landtmarskalken försäkrade, att hans
ömmaste föremäl skulle wara, att alltid söka bereda
de mildaste ögon frän Regenlen pä Högloft. Ridderskapet
och Adeln.
Slutligen pämintes af Grefwe lkamilton och
Friherre Örnvall jemte ganska mänga flere Herrar
pä bankarne om fortsättningen af Protocolls-Tryckningen
och hwarwid Herr vice Landtmarskalkens ätgärd
anlitades i fal! någon oginhet deremot pä Tryckeriet
skulle förfpörjas.
Herr vice Landtmarskalken lofwade akt innom
sä korrt tid som möjligt wara kan, härom lämna un»
derrättelse.
Ridderskapet och Adeln åtskildes.
In kiäem,
LunZencronr.
Lördagen den 7 Mars.
Plenum klockan half n f. m.
Aerr vice Landtmarskalken Ofwersten Dilstcborn anmälte,
ait ehuru samtelige Sländön förenat sig att
hos
178!?, den 7 MarS. 519
hos Kongl. Majrt aflägga en underdånig Tacksägelse
för desi kraftiga beskydd af Rikets gränser och
stränder, more de dock om sjelfva ordasätten, icke sä
alldeles öfwerens.
Det af en Ridderstapets och Adelns Ledamot
Herr Lpsläencreutr uppgifne Project hadö wunnit
wärl Ständs bifall, de öfrige Stånden hade wäl
äfwen funnit detsamma gansta wäl författat, men dock
önskat någon förändring. Till att sä mycket snara,
re winna en jemkning häruti, hwarigenom famteliges
tankar kunde förenas, hade Herr vice Landlmarstalken
jemte de öfrige Talemannen trädt tillsammans
med nägra Ständens Ledamöter, att taga detta Ärende
till öfwerwägande, hwartill Herr vice Landtmarstalken
afven kallat nägra af Ridderskapet och
Adeln.
Friherre Durvall, Joki. Dieclric erinrade att det
warit manligt, och äfwen denna Riksdag beflutit, att
Elettorerne skulle utse en af hwar Clasi, hwilka jemte
Riddarehus-Secreteraren lade handen wid Expeditionerne.
Herr vice Landtmarskalken ärkände att alldeles
sä wore, som Friherre Örnvall anfört, men att till
tidens minnande, och det ändamäls att med minsta
omwäg med det första görliga kunna öfverlemna Tacksägelse-Adresien,
hade Herr vice Landtmarskalken wide
tagit den ofwannämde utwägen.
Friherr Duben, hinric Jacob förbehöllt att
det ej mätte lända till Präjudicat, att någre fa personer
utan Ständets aulhorisation ginge i granskning
eller jemkning af desi en gäng samtyckte och gillade
expeditioner.
Herr
Z22 Ridder!?- och AdelnS protocoll.
Herr Lpgläencroutr:, ^odan ^stani, gaf tillkanna
att han äfwen haft dm aran att wara kallad
wid detta sammanträde; Att Preste-Ständet ord
frän ord bifallit och instämt med Ridderstapets och
Adelns tankar, men att de andra begge Ständen sammanstämt
i någon förändring, hvarföre frägan nu
till minnande af en gemensam expedition egenteligen
more, hmilkadera af Ständen behagade foga sig till
de andras mening.
Derefter upplästes först dek af Ridderskapet och
Adeln, under den 12 Februari antagna projectet, och
sedermera det som nu af de begge senare Ständen
är gillat.
Herr länäerlleät, polian. Begge bestå förslag
äro hwarannan sa nära like, akt förändringen endast
lärer bestä i periodernes omflyttande, och bä Ridderstapet
och Adeln warit nöjd med det ena, lärer ej
nägot wara att inwända mot det andra, emedan samma
ord och phraser aro nyttjade.
Herr kchrenmalm, Lamuel, som äfwen af Hr
vice Landtmarstalken warit ombuden att biträda sammankomsten,
förmälte, att ehuru Preste-Ständet till
alla delar med Nidderfkapet och Adeln sig förenat,
hade dock förmärkts, att Preste-Ständet ej torde wara
obenagit att instämma, i fall Riddcrstapet och
Adeln wille ingä i någon jemkning, han förmodade att det
sist uppläste projectet författadt af Bonde-Secrcteraren
Lagman Adiman torde kunna förena allas önskan,
det more föga eller intet skiljaktigt frän vet af
Riddcrstapet och Adeln bifallne, och hyste blott den
förrändring, att uti det ena begynnes med önskan af
fredens älcrställande, men i widrig händelse krigets
fortsättande med eftertryck, dä uti det andra krigets
ester
-
2i. 1789, dan 7 Mars- Z21
eftertryckeliga fortsättande föregär önskan om freden.
Det enda ordet, Rikets sjelfständighet, som är till»
lågt, kan icke wärka motsägelse.
Friherre Örnvall, soln ä nyo genomläste det senare
projectet, hade wäl gärna önskat att wid den
mening om krigets fortsättande hade warit tillagt,
deräst freden ej stöde alt erhålla, men wille ic.
ke lägga hinder i wägen, deräst Riddcrstapet och A,
deln i öfrigt funne sig uti att antaga detsamma.
Och som Riddcrstapet och Adeln icke förmärktes
hafwa widare att inwända, frägade Herr vice Landtmarskalken
om Riddcrstapet och Adeln tikläter honom
att göra proposition pä det senare projectet.
Beswarades med Ja
Denna
förutgående proposition förmälte sig Hr
vice Landtmarstalken böra göra, emedan redan ett beslut
i saken wore tagit, hwilkct ej utan Ridderstam
pets och Adelns samtycke borde rubbas.
Hvarefter Herr vice Landtmarstalken gjorde följande
proposition.'
Bifaller Högloflige Riddcrstapet och Adeln det
sist uppläste projectet?
Beswarades med Ja.
Upplästes Banco-Utskottets k!xtrÄctum krotocolli
af den 27 Februari, hwilket wid detta Proto»
coll bilagt finnes.
Friherre Örnvall. Enligt Jnstructionen är dek
Banco-Utskottets skyldighet att till Plena uppgifva
alla penninge-uppgifter, hvilken Författning föranlä»
tit detta Lxtractum krotocolli.
T Upp
-
Z22 Riddersk. och AdelnS protocoll.
Uppbröts Electorernes wahl till Ledamot i Banco°Utstottec
efter Majoren Lillberg, och hade wåhlet
fallit pä Herr vallenborg, I^lsgnus, Asiesior.
Herr vice Landtmarfkalken gaf Ridderstapet och
Adeln wid handen, i anledning af den påminnelse
som förra dagen gjorts om Protocolls-tryckningen,
att en del af Protocollerne ej kunna justeras, emedan
en stor del af de Ledamöter som sig till Protocöllet
yttradt ej funna wara närwarande, och att äfiven
den omständigheten wid ett af Protocollerne sig
företar, att en Kongl. Majtts Nådiga Befallning
till Ridderstapet och Adeln ankommit och i Protocollet
är intagen, hwarföre desi höga justering torde
fordras, deräst Protocollet genom trycket gjordes
allmänt.
Hwad som nu komme att föredragas, wore det
pä bordet liggande af Friherre preste ingifne project
till en Justisication.
Derwid gaf Herr vice Landtmarfkalken wid handen,
att han efter Ridderstapets och Adelns åstundan
hos Kongl. Maj:t anhällit om tillständ för Ridderstapet
och Adeln att fä inkomma med sin underdäniga
Justisication; men beklagligen sätt det swar,
att Kongl. Maj:t icke emottager nägon Justisication
ifrän Ridderstapet och Adeln, emedan Kongl. Maj:t
med Ridderstapet och Adeln wore i det goda förbund,
alt ej det folk behöfde Justifiera sig som Kongl.
Majrt hade wid sin sida.
För öfrigt förbehöllt Herr vice Landtmarstalken
att Ridderfkapet och Adeln uti denna saken icke
mätte behaga af honom äjka annat förfarande än
enligt
1789. den 7 Marö.
323
enligt den höga befallning han af Kongl. Majestät
emotlagit.
Friherre Duwall, gottan Diellric, anmälte att
Friherre Wiell? af vpasilighet hindrad, att i dag
kunna bewista Ridderstapeis och Aoelus sammankomst,
genom en Billet lill Friherre Duwall hade anmodat
honom till Protocollet aflemna följande, som upplästes
sä lydande:
^ll krotocollum.
"Det project till Justisication, jag haft äraii
aflemna till Ridderfkapet och Adeln, lärer Riddersta!
pct och Adeln finna wara grundat pä Protocollerna
och rätta förloppet af Saken; men om sjelfwa Expeditionen
eller strifsättet deruti skulle behöfwa ändring
eller rättelse, det jag som oman i stikå göromål ej
kan sä noga weta, fä ankommer det uppä Ridder,
stapet och Adeln att igenom sin Secreterare läka den
författa till deras widare Justering".
D. L. Wrolls.
Hwarefter Friherre Duwall tilläde, att Frihet,
re Wrelle likaledes wid sitt project förestagit nägra
j smä förändringar och rättelser, innefattade uti ett
exemplar af detta project som i lika mätto nu aflemnades,
och det Friherre Duwall begärde mätte
Uppläsas.
Herr vice Landtmarfkalken. Efter General Wrelle
sjelf funnit sitt project tarfwa rättelse och granstp
ning, sä torde wara bäst att nägra Ledamöter utur
h varje Clasi uppdrages att, innan widare tillgöreS,
-enomgä och jemka projectet.
X 2 Fri
-
§24 Ridderfk. och AdelnS protocoll
Friherre
Duwall instämde med Herr vire Landtmarstalken
angående Methoden, men med wilker att
Friherre Wrestes project, såsom med sanning, sakens
förlopp och Protocollet enligt, mätte tjena wäre Deputerade
till grund.
Grefwe kikdinZ, D., frägade om ej till
lidens »vinnande ivar Justifieation kunde särstildt af
trycket utgifwas, pä det allmänheten om wär ostuld
och ära mätte sä desto förr och säkrare upplysning.
Herr vice Landtmarskalken. Denna fräga kan ej
beswaras, ej heller kan nägot swar i annan mätto
gifwas än att nu frägan är att genom Deputerade
Lfwerse och städa Acten.
Uppå Herr Lkrenmalm och fleres begäran upplästes
det af General Wreste i dag inlämnade nägot
jemkade projectet.
Friherre Wacktmeilier. I fall Ridderstapet
och Adeln widtager den förestagne utwägen att genom
Deputerade widare läka öfwerse projectet, blifwer
deras arbete förkorrtat, om Ridderstapet och A.
deln först sär och bifaller den proposition, att Friherre
VVreäkZ förslag instämmer med sanningen, rätta
förloppet af Saken och Protocolterne.
Friherre Duwall instämde med Friherre Wacktmeister
med tilläggning att ordalagen pä ett eller annat
ställe wäl kunde underkastas Deputerades jemkning,
men ej förloppet af Saken, hwarifrän Deputerade,
ehuru termerne ock inrättas, ej kunna wika.
Herr Lkrenmalm, Lamuel, oförnekligt är alt
projectet ar enligt med rätta förloppet af saken, derom
kan ej twekas och hoppas att fä proposition
der.
1789, den 7 Marö» 32-
Leröfwer att sä förehäller sig; Men som nu och sedan
wi till Kongl. Maj:t ej fär öfwerlämna Justi,
ficativnen, wart ändamäl blott kan blifwa att i Protocollerne
förwara wär oskuld, sä fordrar samma
ändamäl att wara talesätt tillika till efterwerldeu
ådagalägga det wi ej brustit i underdänig »vördnad
och wahl af ordasätt i desi betygande.
Herr kerAenstrula, kustman. Det wore för
andra gängen ivid detta Riksmöte, som han till
Protocollet yttrade sina tamar dem han utbad siz
Ridderffapeks och Adelns tålamod att afhöra, och
uppläste följande:
Uti alla Stater der Folket med sin röst deltager
uti Regerings - arender, sinnes olika begrepp,
skiljaktig meningar och söndrade tankesätt om mede!
till allmänt wäl. Oswerläggningarne derom äro
merendels brydjämme, och dä Passionernes utbrott
tillstöta, förorsaka paroxysmcrne häftigare rörelser
och jkakningar pä en sund politisk kropp. Sanningen
blir dock en och mäste till stut segra. De flere
oordentligheker, willerwallor och oredor, lagstridiga
förhällande mi förflutne Plenidagar, kunna ej döljas,
eller snarligen utplänas; mina ögon hafwa ej
warit tillstutne, min tankegäfwa ej hwilande, jag har
bade sedt och hört, fattat och begripit de sig tilldrague
obehageliga händelser; salmonia gingo till höger
och »vänster, framföre och efterät; en och annan
gäng arnade retirera; men äterigen föll mig i hägen,
det owanligch Hpmmando« ordet retirera intet,
blef derföre orörlig och biwistade Acten till stut.
Sant är det att jag icke länt mitt hand till understrist
uppä wär wärda Grefwes och Landtmarstalks
underdäniga berättelse om förloppet häraf; min röst
T z war
Zs6 Ridderff. och Adelns protocoll
war
mig likafullt pä delta ställe förbehållen, och anser
jag för en heder att wara räknad u i denna
Corps. En Corps som ej Plägas af split och twe»
dräkt intet af sjelfswald, ej af Are- och Regeringssjuka,
alldrtg förer pä tungan anstötcliga, förklenliga
och lastfulla ord emot desi Lagkröntc Konung, än
Mindre söker befläcka desi purpur; Ja' kan sä länge
någon blodsdroppa finnes öfrig ingalunda förmäs
gtt taga stydd under HrnenS flaxande wingar, och
tilläta en S venss Monarck blifwa Lyd-Konung och
desi Undersåtare Visätter och Trälar under fram.
Mande Magters ok; utan twartom. den andas med.
horgelig dygd, tro- och huldhet, wördnad och tillgif.
wenhet, utan smicker och skrymtan för öfverhet och
Fosterland, maga och uppoffra efter yttersta förmäga
allt till befrämjande och befästande af Konungens
Magt och höghet, Rikets bestånd och bästa; alltid
beredda att med tacksammaste hjertan erkänna dest
outtröttelig» möda och omsorg för allas wäl; och
vm den skulle kallas pä Martis Fält, nemligen den
delen deraf, som dertill danad är, igenkänneS samma
af den ägta Esprit. ölisjtaire; lyda och excequera
Ordres, till punct och pricka, efterleftva KrigsArtiklar
och Reglemente, Sadan är sammansättningen
af denna Corps; en framtid ma fritt dömma
efter ytan, dä efterwerlden dömmer efter gärningar.
Men mina höga och gunstiga Herrar, wärdaste Medlemmar,
nar ssola wi mötas pä halfwa wägen?
Nar ssola wi räcka hwarandra Förenings? och Säkerhets-hand;
tiden är inne, Regenten som dragit
mänga dest undersåtare utur stoftet, i nödens tid
hulpit; uppsatt högt pä ärans trappa och liksom
helat med flg glantsen af sin Thron, öfwerhopat
med flere nädewälgerningar, och kanske beklagligen
nog,
1789, den 7 Nars. 327
nog, mot ringa eller allsingen erkänsla; har nu kastat
ett omildt öga uppä sitt Ridderskap; Med»
Ständer fäst deras uppmärksamhet öfwer wärl förhällande,
en förut upprörd Menighet ,visar sitt up.
penbarliga mistnöje deröfwer; bandet som Ost hittills
sammanknutit, är i fara att upplösas. Hat, bitterhet
och asmund, desta afgrunds foster, färdige att ät
sig uppresa en minneswärd, och allt synes strida till
fall. Pä en skyndsam räddning böra wi wara omlänkte
och uti sädant afseenve will jag litet uppehälla
mig wid en wärd Ledamots Generalen och
Friherren ^Vreäeg uppgifne Förslag. Detsamma
innefattar uti sig widlöftig deduction om händelsens
förmenta beskaffenhet; wederläggning eller försmågande
af Kongl. Maftts i Sitt höga Tal ifrän
Thronen häruti fällte omdömme, ett urssuldande och
förklaring öfwer Herr Grefwens och Landlmarskalkens
gjorda underdånig» anmälan. Om högsta
Magten nu som förr läge uti Ständers händer, om
Rikstömmarne fördes under en till sina höga rättig,
heter förswagad och inskränkt Konungamagt, kunde
mindre ömtälige uttryck, ordalag och utlätelser äfwen
som 1756 ärs Ständer fördristade sig att nyttja,
wid detta tillfälle komma dem till rättesnöre som
tilltro sig af flitt skrifsätt sig begagna. Men Försynen
ware prisad, wigtssälen lutar nu till annan
sida! den Konungsliga rätten uti en lyckelig stund
äter bekommit, den styrka och kraft, som hon för
det närwarande kräfwer och fordrar. Skulle derföre
Högloft. Ridderssapet och Adeln behaga förena sig
derom, att uti all Soumission nalkas Kongl. Majit
med underdänig anhällan om förnyade wedermälen
af dest wanliga näd och ynnest, genom hwilkens kän
bara
förlust deras fordna heder och anseende blifwit
^ - bettan
-
Z28 Ridd ersk- och Adelns protocoll
beklagligen
i ömmande mätto fördunklad, och att dem
ej högre om hjertat wara stall an att, icke i blotta
orden, utan i sjelfwa werket uppfylla deras undersäteliga
pligler, af nit, tro» och huldhet emot Konung
och Fädernesland, sä bifaller jag med största
glädie en i sadan mätto författad Expedition, och
anser samma såsom med wart Stånds gemensamma
önskan öfwerensstämmande. Nti annan oförmodad
händelse, da mitt samvete ej tillwiker mig något
Vppsateligt, med wilja och berätt mod begangit sel,
dä med goda stal jag är öfwcrtygad att fä räkna
mig ibland deras antal, dem Kongl. Majit uti Sitt
Lal i Nader täcktes undantaga! sä flisager jag mig
all delagtighet uti annan åtgärd.
Friherre äu kietr- Det som nu blifwit uppläst,
rörde utom Deliberationen flere andra ämnen,
hwarföre han begärte det pä bordet.
Herr Lergentträle, förklarade sig minst af
Friherre 6u kietr, som en gammal Riksdagsman,
hafwa förwäntat denna päminnelfe, och tilläde att
han i Friherre Erestes project ingen del tager, emedan
en del af denna respectabla Corps, och till hvilken
del han räknade sig, ej innebegripas bland dem
som behöfwer Justifiera sig.
Herr vice Landtmarstalken. Ju angelägnare
öfwerläggnings-ämne, ju mera lugn, ju Mera stillhet
tarfwas, eljest förnökes tiden onödigt. Till Ordning
hörer allt hwad som med sakens gemenskap här uppläses,
hwarföre Herr vice Landtmarstalken nu äfwen
föredrog Friherre 'jäxk.ulls Diktamen: L'rotocol.
ium, sä lydande:
Det är med en särdeles aktning för Herr Generalen
-
1789, dm 7 N»rs. 3-9
neralen och Commendeuren Friherre 'Wreste, som
jag genomläst, den till Hans Kongl. Majit i underdånighet
adresserade och hos Nidderstapet och Adeln
uppläste Justifiction. Der framlyser det säkra
begrepp denna warda Ledamot, synes hafwa gjort
sig uti skilnaden af ven sanna och salsta äran, och
den pä ömhet för Ridderstapets och Adelns sannskyldiga
heder och lycka grundade Nitälskan. Det kan
wäl ingen ting finnas smärtefullare än att weta sig
med Onåd wara ansedd hos sin Konung; Och ho är,
som känner un Oskuld, och icke wägar alic till sitt
urskuldande? Dä nu detta är hufwudsakliga driffjadren
till den at Herr Generalen projecterade Jusiiflcation,
sä sär jag härmedelst, förenad med honom
uti hufwudänoamälet, som är Ridderstapets och Adelns
sannskyldiga och rätta Justification, inför en
upplyst och Nådig Konung, inför häpne och om
Sakens rätta sammanhang ännu okunnoge Medborgare,
samt för en grannlaga Samtid, och domsrätt
ägande Efterwerld, utbedja mig af Högloft. Ridderstapet
och Adeln den gunst, att uti de delar der »vördnad
och undergifwenhet för Majestätet och en klar
sanning, hwilka uti denna föreslagne Justification,
efter min tanka, icke allenast synas mig ännu ej nog
utredde, utan äfwen ock till sina wista delar stiljde
frän det begrep jag mig ajort om wärkeliga loppet af
affairerne under detta Riksmöte, fä, till en säker
upplysnings winnande, och pä det det sörsta Ständ i
Riket, igenom ett förhastat steg, ehuru ifrän wördnad
för Konungen, och kärlek för äran sig härledande,
ej mätte ädraga sig en uppmärksamhet eller ett
answar, hwartill det säledes icke trodt att hafwa gjort
sig förtjent, härmedelst inför Nidderstapet och Adeln
yttra mina wälmenta tankar om möjligheten af den
T
5 na
ZZ-2 Ridderff. och Adelns protocoll.
na Avrest, hwarwid jaa med all erkänsla för Herr
Generalens nitfulla bemödande att framställa Ridderstapets
och Adelns förhållande i sin rätta dag,
icke kan eller bör afskilja mig, uti något af dest
hufwudfakcliga »välmening, ehuru stiljartige uli begreppet
om sättet till denna Justifications underdäniga
föredragande inför Maiestätet, >vi ocksä kunna
blifwa. Ej utan anmärkning kan jag alldra först
förbigå, hwad uti Justifications-Skriften likasom
till RidderstapetS och Adelns beröm, är andragit
angående Tacksägelse-Adresten till Hans Kongl. Maj.t
för Dest Allernädigst tagne wisa mätt och steg till
Landets förfwar wid Fiendens anfall. Det är ju
wära Med-Ständers den 6:te Februari tagne och ost
kungjorde sammanstämmande Beslut mi härutinnan
bifallit, upphofmet till betygande af denna underdäniga
erkänsla har således ej kommit frän märt
Ständ, och ho wet om icke uppehället med wärkställigheten
strifwes pä wär räkning; hwad uti meranämde
project dernäst förekommer, är den Explication
Herr Generalen gör uppä Ridderstapets och
Adelns Ventilationer om Jnstruction för Hemliga
Utskottet. Ridderskapet och Adeln äro ju härutinnan
af sine Medständer förekomne; Ty de hafwa
slädnät i det beslut, att enligt Kongl. Maj:ts egen
höga Tanka, Hemliga Utskottet ägde sin Jnstruction
i Regerings-Formen; Säledes och dä desta ventilationer
i följe häraf wärkeligen warit ledande till utdrägt
af tiden bos Ridderskapet och Adeln sedan
Konungen frän Thronen gifwit samtelige Ständerne
dest Nädiga propositioner tillkänna, och icke wäntat
sig nägot hinder i loppet af deras skyndesamma företagande;
Sä wore efter min tanka, mera försigtigt,
att utur denna tiltärnande Justificationen inför
Monar
-
r?8y, den 7 Nars. zzr
Monarken häldre utesluta allt sädant, som kunde leda
till nytt misthag, igenom päminnelsc af det förflutna
i denna fräga; I synnerhet, som jag efter
min öfwertygelse omöjligen kan finna annat, än att
denna Jnstructions fräga, ehuru ifrän det renaste
nit för Regerings-Lagarnes helgd, sig härledande,
till sin början likwät warit ett förhastande och i följd
deraf, dest upprepande ä nyo, sä mycket mindre bidragande
till ändamälet af den projecterade underdäniga
Justifi>ationen. Widare förekommer klagopuncter
emot Herr Grefwen och Landtmarskalken utgörande
det mesta och hufwudsakeligaste af det projecterade
urskuldandet, och till hwilket allt aberopas
Ridderstapets och Adelns justerade Protocoll såsom
ojäfaktigt bewis emot allt hwad deremot kunde inwändas
och äfwen bewittnas. Ehuru ostridigt detta
äberopade stal wid första påseendet förekommer, har
det icke undfallit min omtanka, att ju äfwen befrukta,
en upplyst och wis Konungs uppmärksamhet.
Justeringen af Protokollet och säledes detta äberopade
Protocolls laglighet till exempel! har alldeles afflkräckt
mig att härifrän söka skäl till det urskuldandet
Ridderskapet och Adeln med sä mycket fog söker att
ädagalägga. Landtmarskalken har föredragit och sökt
i bewis leda, förhällandet pä Riddarehuset uti hela
dest den derstädes förekomne Jnstructions-fräga i allmänhet.
Dest flät till bewis lärer hufwudsakeligen
stödja sig derpå, att han warit öfwertygad om sanningen
af sitt uppförande och att Protocollet deröfwer
icke blifwit justerat; Det war honom ä ena och
Ridderskapet och Adeln ä den andra sidan, som saken
angick för Ridderskapet och Adeln är Protocollet,
dock ej utan anmärkning justerat, men icke afLandtmarstalken,
derom wittnar ju Protocollet af den 17
sistledne
Azr Ridderst- och Adelns protocoll.
sistledne Februari wid återkomsten fran Rikssalen.
Min tanka blir ingalunda att har inläta mig, hwarkcn
för den ena eller andra) med iakttagande af all
möjelig grannlagenhet och warsamhet tror jag mig
likasä litet berättigad, att tömma emellan Ständer
och desi Landtmarstalk, samt att sätta i twiswel
de Herrar och Mäns wittnesbörd af detta »vördade
Samfunds Ledamöter, hwilka med sina namn redan
bestyrkt Hans Excellence Herr Grefwens och Landtmarstalkcns
anförande uti den män hwar och en af
dem förhällandet fattat, hwadan jag ock finner sädant
allt, uti den Osi föredragne Justi ftcakions.striften
icke ledande till ändamälet deraf. Konungen har
bifallt, att utan wära Protocoller utplana och ät en
ewig glömsta förwara vfwerläggningarne öfwer hela
denna Jnstructionsfräga, dem Konungen såsom olagliga
anfedt; sä snart Ridderstapet och Adeln widare
äsyftar deras widrörande synes mig fielfwa denna
sräga strida emot wär milda Konungs wilja, otjenligt
för narwarande tioepunct, wädeligt till sinutgäng,
och dä Ridderstapet och Adeln nu blifwit försatte
uti den omständigheten, att fakerne af sä twetydigt
utseende äro till Landtmarstalkens säkerhet af en
stor del af Ridderstapets och Adelns Ledamöter pä
förestrefne sätt bestyrkt; dä den föresiagne underdåniga
Iustiftcations-Adresi till Konungen, till fin stil mera
liknar en Libell emot Landtmarstalken än ett werkeligt
urstuldande hwarutinnan säledes ester miu oförgripeliga
tanka hela Ståndet icke kan taga del;
Hwad upprättelse kan wäl Ridderstapet och Adeln af
allt detta i sitt föregifna förolämpande sig förwanta.
Skall Ridderstapets och Adelns Justification bero
wid Landtmarstalkens tilltalande, såsom den der an»
klagas för att hafwa förfördelat Stanvet; Sä är ef
-
1789/ den 7 Nars. zzz
ler min tanka i den företedde Skriften en tillbörlig
Ltilus Luril icke iakttagen; blir den äter ansedd säsom
en Adresi till Monarken, är jag uppriktig nog,
förklara, att jag finner den stötande emot Majestätet,
ehuru »välmenande den också är och kan wara,
bäde i sin förtröstan pä Konungens rättwisa, som
till fin nitälskan för Rwderstapets och Adelns heder.
Dä det uti Jngresien uti denna Justifications-strift
till Kongl. Maut heter, som orden der pä ett ställe
lyda: hur Ridderstapet och Adeln ej utanstörfila
bestörtning förleden Torsdag den i?:de r
denna mänad afhört ifrån den Thron, der
Nåd och Rättwisa alltid framlvst, sädane föreställningar
som, om Ridderstapet och Adeln
med wett och wilja gjort sig af dem förtjente
de skulle icke allenast anse sig owärdige
Eders Kongl- Naj-tS Näd, och de Namn de
de bära utan ock ädragit sig hela EuropaS
billiga förakt; Sä stulle det »u wara Konungen
som Osi förolämpat; i sädan tanka och i sädane utlåtelse»:
wägar jag för min del äfwen sä litet inga,
som det är mig omöjligt sinna annat (om det stulle
»vara mig tillständigt häröfwer »nig utläta) än, att
Hans Kongl. Maj:t pä denna dagen ju hugnade
sine trogna undersåtare med ett än ytterligare prof,
af lika sä »nycken rättwisa som näd. Dä ater Ridderstapet
och Adeln icke tro sig hafwa gjort sig förtjente
»ned wett och »vilja, svin orden lyda, till ett
dylikt Konungens tilltalande frän Thronen, hwarti!!
annat tjenar da denna Justifieationen an att dels wisa
sig af Monarken för nära gängen och detsamma
uppenbarligen atala uti hwilken sak utgången är för
mitt inskränkta begrepp obegripelig, dels att Landt
rnarskalkens
anklagande äsyftas, tUi hrvilket jag äfvenledes
-
ZZ4 Ridderst- och AdelnS protocoll.
wenledes i anseende till sakens förhållande icke kan
taga någon del, ty det more, att gä emot min ös,
wertygelse, emot wördnaden för min Konung, emot
den aktning, karlek och tillgifwenhet jag ar skyldig
sanningen och detta Stånds ara, lugn och sjelfbestånd.
Men skulle Ridderskapet och Adeln oaktadt allt detta
likwäl nödigt anse, att lata någon sadan Skrift
till Konungen i underdånighet asgä, sä wägar jag
till Ridderikapets och Adelns mogna ompröfwande
hemställa, om icke en sädan dä inför ett af Ridderjkapet
och Adeln utnamt Utjkott, först med den nog»
granhet bör genomläsas och granskas som mälets
wigt, sä wäl i anseende till Konungens Höghet och
sakens wärklighec, som ock hela Ståndets samfälta
heder äskar; Och anhällcr emedlertid, att detta mitt
wälmenta yttrande, till min säkerhet för följderna,
min Justification för framtid och efterwerld mätte
ord frän ord i Högloft. Ridderskapets och AdelnS
Protocoll blifwa intagit. Jag har med trohet tjent
min Konung och mitt Fädernesland, utan afseende
pä annan belöning än ett fredat samwcte. Det är
detta lugn jag för mina fä äterstaende dagar nist
befästa, dä jag med den frihet som anskar en Swensk,
med den uppriktighet mitt Stand tillhörer, nu yttrat
pä detta ställe mina wälmenta tankar, smickrad af
det säkra hopp att Högloft. Ridderskapet och Adeln
med en frän dem oskiljaktig godhet de samma upplaga.
Stockholm den 7 Mars 1789.
7^. kck. von Yxkull.
Friherre Duwall yrkade än widare om proposition
att Friherre Erestes project instämmer med
rätta förloppet, sanningen och Protokollet, dä det sedermera
ej lärer siä felt, det de Herrar som waljaS
alt
1789, den 7 Nars. Zg5
att nagelfara projectet, inrätta detsamma i de mest
wördsamma Ordasätt och Exprcsfioner som uttrycka
wär ömtälighet att fä tränga fram till Thronen med
ädagaläggandet af wär oskuld.
Herr vice Landtmarskalken. Ridderskapet och Adeln
drifwes wisierligen samteligen owedersägeligen
af den mest brinnande nit att för samtiden och efterwerlden
öma om sin ära. Som Herr vice Landkmarskalken
fattat innehållet af Friherre VVrcckes i
dag gjorde förklarande, lärer han sjelf hafwa funnit
det projectet tält förbättringar, i conformite dermed
trodde Herr vice Landtmarskalken bäst wara att utwalda
Ledamöter nämnas, som dä städa detta Document
att det blifwer smakeligt och Ridderskapet och Adeln
»värdigt, Herr vice Landtmarskalken föreslog derföre
att utan widare handläggning remittera, det till sädane
Herrar och Män hwilka, derest han stöde pä
sin bänk, han wore öfwertygad att föreftä sädane
som skulle winna Ridderskapets och Adelns fullkom»
liga bifall.
Friherre äVaclrtmellker, sädane Ledamöter hafwa
ingen rättelse, om icke Ständet först widkännat
att facta äro rigtiga, ty ändringen kan endast bestå
i skrifsättet.
Grefwe kidbinA förklarade sig ännu ej hafwa
hunnit fatta att Acten behöfde hwarken granskas eller
ändras, han önskade derföre Proposition till
bifall som den nu är eller i annor händelse Votering.
Herr Dinäersteckt, polian, trodde det redan
wara afgjordt att ej genom något förtida Beslut hän»
dren bindas pä wära Deputerade.
Friherre
Zz6 Ridderff. och Adelns protocoll
Friherre
llu vietis hade ej fattat annat än att
Friherre VVrelle8 pro,ect borde och skulle ändras i
anseende till ordalaget, af Deputerade hwilka kunde
waljas af Electorerne, det betänkande som dä deröfwer
till Plenum uppgifwcs, bör grundas pä data
öfwer hwilkas utstakande han cmhöllt om Proposition.
Herr Lxalllencreutr instämde med Friherre llu
Riotr, emedan det wore omöjligt att författa en Expedition,
innan grunderne hwarefter den bör inrättas
wore fastställde. Desta grunder aro Protokollet
samt den berättelse om sakens förlopp som General
VVrelles project innehåller»erkännandet af sädant borde
således nödwandigt föregå.
Herr Llrrenmalm, Lamuel. Som Protocollet
redan är justerat, kan e, derom fräga wara, ej heller
derom akt General >Vrelle8 project instäm»
mer med förloppet; men som wart ändamål är att i
Protocollerne bewara wär urskuldande, sä önskade han
att fä den Proposition, att ämnet med ett sädant
talesätt öfwerlemnades till de Deputerade.
Grefwe Kibdin§, Allolpll I^ullviZ, igenkände
Friherre Wrelle8 modestie uti dest i dag gjorde förklarande,
men trodde att lättaste sättet att komma härifrån,
wore att bisalla projectet sädant som veinu
är.
Herr LerAenllräle, bullman, wi haswa hört
Kongl. Maj:ks nädiga wrl,a alt ej emottaga wär
Iustification, hwartill tjenar dä en underdånig skrifwelse
till Kongl. Maut i det ämnet? Är det ä>er
akt förwara någon ting i wära Protoeoller sä haswa
wi hört att Kongl. Majit will att de för ewig lid
ulplänas;
23. 1789, den 7 Mars- 337
utplanas; Trowärdigheten af dem, eller sammanhanget
med sakens förlopp, kunde han hwarken erkänna
eller bestrida, han toge ingen del deri, emedan han
räknade sig till den delen af Ridderskapet och Adeln
som Kongl. Maj:t behagat undantaga.
Friherre 'VVaclrtmoistör, Larl Allam. Hwar
ärlig man will bewara sin heder, det är wärt Åliggande
till efterwerloen; emottager Kongl Majit ej
wär Iustification, får den läggas till Protocollet,
allt för, gärna med jemkade ordalag, men grundad
pä Friherre VVrelles med sakens förlopp och Protocollerne
sammanstämmande Project.
Herr R,äLk, Ideonarll- Om inte Herr Generalen
äVrells8 Memorial af Ridderskapet och Adeln remitteras
i hela sin widd, utan nägon särskilt derä
gjord proposition som kunde binda händerna eller wara
hinderlig för de Herrar, hwilka till Justificakionens
uppställande blifwa utsedde, akt densamma pä
ett mera tjenligt och till ändamälet ledande sätt projectera;
Sä förenar jag mig i allt med hwad
Herr General-Majoren Axkull deremot flrifleligen
anfört.
Friherre Duwall yrkade än widare proposition
deröfwer att Friherre äVrelles project instämmer med
sanningen, sakens förlopp och Protocollet.
Herr vice Landtmarskalken. Han wore stadd
emellan pligt och farhäga, det mest upplysta Samfund
i detta Rike, ett Ständ som drifwes af ömhet
om fin ära, yrkar af honom en proposition som in,
uefattar en motsägelse af hwad flere underteknadt,
och af Kongl. Majrts befattning om Protocollets
utplänande. Ridderskapet och Adeln har den utivä
N
gen
ZZ8 Ridderst- och Adelns protocoll.
gen att komma till ändamälet dä de följa den anledning
Gmeral Erestes Billet gifwer, dä ämnet
pä sädant satt mognat wille han ej underläta att göra
den proposition som omständigheterne dä föranlate.
Friherre ^Vaolrtmeistor. Den som blifwit anklagad
ager rätt att urskulda sig, grunderne hwarpä
wär urstuld bör inrättas, innefattas i Friherre VVre<Zes
project, och kunna ej emotsägas: till att jemka
ordasättcn och termerne öfwerlämnade han till de
Deputerade som Electorer kunna utse.
Friherre Duwall, bad om förlåtelse att han
uppehöllt sig ett ögonblick wid Kongl. Maj:ts förbud
emot wär Justifications afgifwande, chan hoppades
i underdänighet att Kongl. Majrt i den delen
ej längre lärer hafwa sträckt sin befallning till Herr
vice Landtmarstalken an desi egna höga ord pä
Riks-Salen innehöllo, som tilläto den ringaste af
sina undersåtare och äfwen sitt Ridderskap och Adel,
att fä sig förklara: Om Ridderskapet och Adeln får
Uppgifwa hwad hwar och en i sitt samwete ar öfrvertygad
wara sant, hoppas han Kongl. Maj:t med
hugnad lärer intaga sannfärdiga förloppet af saken,
ädagalagt uti en Justisication, uppställd i wärdig»
termer och wittnande om wär brinnande »vördnad,
nit och trohet för Kongl. Maj:t; han hoppades att
han ej förgår sig emot Herr vice Landtmarstalken,
an mindre emot Kongl. Maj:t, dä han widare yrkar
den proposition han förut begärt, helst ingen
Riddersman lärer wilia undandraga sig att instämma
det General Erestes project grundar sig pä sanning,
sakens förlopp och Prolccollet.
Herr
1789, den 7 Mars zzs
Herr Dkrenmalm, Lamuel, twistade ej det
Ridderskapet och Adeln lättast winner sitt ändamål
när Justificationen sä inrättas att den wittnar vM
wär oskuld, nit, trohet och underdäniga förlitande pä
Kongl. Majlls mildhet-och näd; om det till ett Utskott
remitteras att sä författa Projcctet, har hwarken
Protokollet förlorat sin kraft, och ej heller blifwit
jagt att Friherre VVreöes project strider emot
sakens förlopp. Han utbad sig derföre i likhet der»
med Proposition af Herr vice Landtmarstalken.
Herr kkanvluelm, ?elrr Lustaf. Jag Eonfor»
merar mig med den warda Ledamoten Herr Hos»
Rltts-Rädec Dllrenmalm som sist talte, i den lanta
akt Herr Generalen Baron VVrecles project till Hög»
loflige Ridderstapets och Adelns utlätande och Protocollerne
i förewarande Ämne tillika nied Herr Baron
Vxk.ull8 och de flcres erindringar. mage enligt
Herr OfwerstenS och vice Landtmarstalkens redan
gjorde proposition öfwerlemnas till de Herrar Deputerade
som komma att författa Höglosiige Nidderjka»
pets och Adelns yttrande; men mä Höglvstige Rid»
derstapets och Adelns åtgärd ingalunda sträckas derhän
att gifwa besia Pcotocoller annat eller Mera
witsord än de, i det de innefatta genom justering
wunnit, dä hwar och en rattat i sina tal sädana ordalag
som de wilja »vidkännas, helst den widare Au»
thorisation som en del Herrar Ledamöter yrkat, öfwerstrede
Lagens föreskrift och alla tidens practique;
twiflar ocksä icke att Herrar Deputerade nogsamt inse
hwad styrka de af besia Protocoller, i det stick ds
äro, kunna hämta, och uti Expedition moderera sina
uttryck inom de gränser som aro Högloflige Ridderstapct
och Adeln tillständiga.
V a Fri.
34o Riddcrst- och Adelns protocoll.
Friherre äu kietr, redan ar sa mycket sagt om
angelägenheten af proportion pä satt ankördt, ar att
derom ej mera behöfwes sigås. H va je Ledamot äger
rätt att säga fln tanka, mea sedan ett Beflutär fattat,
äro alia särskilta meningar upphörde. H var Ledamot
har rättigheten att justera sina ord, när det
är stedt är Protocvllet fritt för klander och äger
sin kraft.
Herr vice Landtmarstalken förmälte sig redan
hafwa haft den äran förklara huru långt han kunde
dnsta sig att gä i hufwudfaken. Deröfver kunde
han ej strida en Linia. Han wille wäl till Ridderstapels
och Aoelus bifall underställa h.vad som
leder till ändamälet, men kunde ej proponera något
bindande i hufwuosaken.
Herr vice Landtmarstalken gjorde derefter proposi.
ion, om Ridderstapet och Adel» bifaller att Friherre
HVreZo8 Project enligt desi handbref remitteras
till öfverseende och rättande.
Beswarades med Ig och Ncj och begärtes votering.
Herr vice Landtmarstalken. Det är Ridderstapets
och Adelns rättighet att asta votering, men att
votera betyder twist eller misiförstäno i tankar, och
sädant önskade han att kunna undanrödja, och ej heller
sä egenteligen funnit anledning till voiering.
F iherre Wack t meister med flere, anmärkte att
Ridderstapet och Adeln ej begärte annan proposition
än att Friherre VVrocles project war instämmande
med sakens förlopp och P.ottcollerne.
Friherre Duben, lttenric stacob, anledningen
till denna deliberation ar Friherre VVreäes Diktamen
-
1789, den 7 Nars. 34 l
men af i dag, det innehäller om jemkning af ordasätten,
följaktligen är hela frägan b .ra om termine.
Herr vice Landtmarstalken; sadan hade äfven
hans tanka warit, och att Ridderstapet och Adem
ej i annan matto gädt män hwad F iherre VVrecla
sjelf föreflagit, än att de önstad vcnna granst ung
af Deputeraoe i stallet för Ridd-rehus-SLcreteraren
som Friherre VVrefls nämnt.
Derefer upplästes ä nvo Fuherre VVreäos
Dictamen af Herr vice Landtmarstalken, som tillaoe
att han hoppades det Ridderstapet och Aoeln lärer
sinna af "de stal han anfört, och af den befallning
Kongl. Maut gifwit, att han ej kan göra någon
annan proposition.
Friherre äVacbtmeillor, grundade sig pä hwad
Kongl. Maj:t sjelf sagt lill Hans Excellence Grefwe
kerken pä Riks-Salen, att ingen wore förnekat
att Iustifiera sig och att Ridderstapet och Aoeln
ägde att deliberera pä Riddarehuset. Det kan ej
wara felaktigt när man bygger pa Kongl. Majtts
ord, och pä i3 K. Rrksdags-Ordningen, och således
kunde Herr vice Landtmarstalken ej undandraga sig
att göra proposition, emedan det tillhörer honom att
ercequera Ridderstapels och Adelns Be stut ä ds
ämnen hwaröfwer Kongl. Majus Nädiga tillstånd
är gifwit att deliberera.
Ättr hördes yrkande af votering.
Grefwe Diiker, Darl, dä Herr vice Landtma»
stålben kan tilläta Difcourser, kan, öfwer ämnet ej
nekas proposition, ty wore det olagligt att göra proposition
sa stulle ju Discourserna äfven wara det.
N 3 Her
A4- Ridderff. och ÄdelnS protocoll
Herr
vice Landtmarstalken beropade sig pä sitt
siere gänger gjorde förbehåll, alt ej kunna gä widare,
an Kongl. Majus tillständ medgifwer.
Grefwe Damilton, Astolpst, äbervpade sig
Landtmarstalks-Eden, den han uppläste, och tilläde
att han ej känner någon ömmare rätt för Ridderstapet
och Adeln än att fä weta hwad de sielfwa wilja,
och det kunde ej annorlunda ste, an igenom proposition
enligt Discourserne.
Herr kPaläencreutr, josian Som
Ridderstapet och Adeln ej utan proposition kunna
ätstiljas, men meningarne aro stridiga, sä torde votering
förestä, da proposition lärer blifwa den, att
vm Ja winner sa bifalles Friherre VVrestes project,
winner äter Nej sa bifalles att enligt Friherre VVreckes
sednare Dictamen projectet till Deputerades
jemkande remitteras.
Herr Danckwart lilljeström. Larl f., förklarade
sig nöjd dermed att projectet icke af RiddarehusSecreteraren
utan af Deputerade öfwcrses, dock sä
att ingen ting förändras af egenteliga innehållet;
Gud läte ej onåd drabba osi, men wär deliberation
ar grundad pä Lag, Sanning och Protocollerne.
Herr vice Landtmarstalken förklarade sig ingen
proposition kunna göra som authoriserar Protokoller,
som Kongl. Maj:t sagt stola annulleras.
Grefwe Dewenlraupt, Llaes, anmärkte att ett
Protokoll ej behöfwer någon annan Actus, än justering
stt winna laga kraft.
Friherre Duwall, beklagade akt han oroade
»ree Landtmarstalken och Ridderstapet och Adeln
med
1789, den 7 NarS. Z4Z
med repetitioner, men angående wisia Protocolls ut;
planande wore en helt annan fräga, som ej hindrar
att wi ju kunna ge en Ledamot det intygande att
hans project instämmer med sanningen, sakens förlopp
och Protocollerne. Ridderstapet och Adeln torde
kunna förenas om proposition blifwer pä Friherre
VVrestes sednare Dictamen.
Herr Lstrenmalm, 8amuel, om wärk ändamäl
blott fär wara att till Protokollet förwara wärk
urstuldande sä trckes det winnås, om projectet remitteras
till Revisions - Utskottet. Det har genom
Remisien wunnit en stags Sanction, och Protocollerne
äro redan ärkände.
Herr Isigerliielm, 8ewecl 6ust., i anseende
till Hans Kongl. Maj:ts Rädigste löste pä Riks»
Salen, sä har en ward Ledamot förestagit en Justifications-Act,
hwilken ester min tanka fullkomligen
öfwerensstämmer med förloppet af häudelserne
och med de hos Ridderstapet och Adeln uti Herr
Landtmarstalkens öfwerwaro justerade Protocoller;
den hade nu äfwen kunnat till Ridderstapcts och Adelns
pröfning förekomma, derest icke Hans Majsts
Nädigste Befallning genom Herr vice Landtmarflalken
förebygt denna öfwerläggning; Hans Maj:t
har fullkomligen försäkrat desi Ridderskap och Adel
vm sin aktning och näd; denna nädigste försäkran
jemte sanningen af händelserna som ligga för en
framtid i wära Protocoller, är efter min tanka, jemte
Hans Kongl. Majus Befallning som fordrar Åtlydnad,
för Ridderstapet och Adeln tillräckelig, och
längt större än den kan blifwa genom förnyade Protocoller
hwilka icke kunna innefatta mera, än förut
deruti är infört; och med Ridderstapcts och Adelns
N 4 »värdighet
Z44 Ridderff. och Adelns protocoll
»värdighet
mest instämmande att icke widare widröra
detta ämre.
Herr Lock, Lorstir: Du<äv'§ beqärte att till
Protokollet skulle anteknas att han yrkat pä votering.
Som Friherre Duwall, wacktmeister, stu
Kret? med siere, begäfwo sig till proposition och bifall
af Frihere wrestes Dictamen, sä gjorde vice
Landtmarstalken följande proposition:
Bifaller Högloflige Ridderstapet och Adeln att
Friherre Wreste8 project remitteras till de utsedde
Deputerades öfwerseende och rättande enligt desi har
Uppläste Dictamen ast krotocollum?
Bifölls.
Som det yrkades att dcfia Deputerade skulle
utses af Eleckorerne, gjorde Herr vice Landtmar,kalken
proposition:
Bifaller Ridderstapet ocb Adeln att twenne af
hwar Clasi utses, att gransta Friherre Grottes pro.
ject och Expeditionerne?
Bifölls.
Och singe Electorerne tillsägelse att wid samma
tillfälle malja Ledamöter uti ett Bewillnings- och
Krigsgärds.Utstött, som Kongl. Mrjtt östat; antalet
af Ledanröter skulle efter manligheten förblifwa
proportionerat efter de andra Ständens, och närmare
uppgifwas, när Herr vice Landtmarstalken fädt
samräda med deras Taleman.
Grefwe Dewenkauxt, Llaes, innan Riddersten
xet och Adelil i dag stiller sig, utbad han sig fä päminna
Herr vic» Landtmarstalken att han, sä ofta
han träder inom Slottsporten, alldrig glömmer, att
yrka
1789, den 7 Mars. Z4Z
yrka wära fängslade Medbröders urskuldande och
befrielse.
Friherre wacktmeister. Ridderstapet och Adeln
hwarken samlas eller stiljas, utan att wi sakna dem,
och märt billiga pastäenoe afstadnar alldrig att de böra
dömmas eller släppas.
Herr vice Landtmarstalken. Det skulle ömma
honom om någon trodde att han kunde förgäta, hivad
som läge Ridderstapet och Adeln sä nära om hjertat,
han hoppades ock att honom gjordes justiee i
den delen, han hade och deröfwer fatt det sivar af
Kongl. Majtt som han för detta Ridderstapet och
Adeln wid handen gifwit, men skulle ej underläta
att uppasia de blidaste ögonblick hos Monarken dä
något till Ridderstapets och Adelns fromma kunde
uträttas.
Herr Danckwardt lilljeström > Den stall intet
hafwa läst mycket, som icke wet att
war en af de största Regenter werlden frambragt;
men i hans tid förföljdes de Christna, ty Kejsaren
war illa underrättad; men klinius en wälförkjent
Favorit till hwilken Kejsaren hade sitt förtroende,
upplyste honom att de wore ett honett folk, och
hwarken stämplade emot Kejsaren eller mot Rspubliquen,
hwilket hade den goda werkan, att Kejsaren
fattade bättre tankar om dem; förföljelsen upphörde
och de blefwo skyddade. Herr vice Landtmarstalken,
har samma utwäg att winna ett »vackert namn hos
eflerwerlden.
Grefwe KiKKinA. Hos den förste Medborgaren
bland ett fritt folk lara alla ögonblick wara lika
och icke något oblidt, da desi fria folk i under
N
5 dänig
-
546 Aldderst-och AdelnS protocoll
dänighet
wander sig till honom och yrkar sina i Lagen
helgade rättigheter och ostuldens hagn.
Friherre Deilcmkukvust, Knut. Ä ankan af
detta animerar vsi något hwar; Om det more,att
förmoda att Kongl. Maj:t tilläte osi att i detta Amne
fä nalkas sin Thron, hade han projecterat det
tal, som wid det tillfället kunde wara tjenligt.
Herr vice Landtmarstalken. Ridderskapet och
Adeln har warit sa ynnestfullt mot mig och tagit
det Beslut, ätt alla nya Ämnen och stristeliga andraganden
förut till mitt igenomlasande böra lämnas;
Jag behöfde wisierligen ej yrka min rätt emot
en sä wärd Ledamot, men anmärker sädant i anseende
till ordning, och lemnar honom tillstånd till uppläsandet;
dock ej som ett Ventilations-Amne eller anledning
att uppwakta Kongl. Majit.
Friherre Doifonlrukvuä uppläste derefter och
lade till Protocollet följande:
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Eders Kongs. Majrts Ridderstad och Adel
lämnade nädiga tillständ, att fä Eders Kongl. Maj:t
i underdänighet uppwakta, gifwer det en tillfredsställande
anledning att snart se det ämne sörswinna,
som pa dek ömmaste uppwäckt Ridderflapets och Adelns
oro. Det nalkas Thronen i den säkra tillförsigt,
att rattwisa och mildhet arode enda skygd Swenste
Man aga och böra söka till bibebällande af den
personliga säkerhet som för dem i Grundlagen och
Privilegier är sörwarad, och kalladt till en fri Riksdag,
hafwer Ridderskapet och Adela ansedt densamma
än ytterligare befästad genom det förswar Riksdagsman
i synnerhet ar tillagt. Med en sadan öf
-
i78y, den 7 Nars. 547
wertygelse har Ridderskapet och Adeln ej utan yttersta
bestörtning kommit i erfarenhet, att mänge af
desi Ledamöter blifvit i fängstigt sörwar instutne
utan att en gäng i ett sädant tillständ njuta den
tröst och det biträde af anhörige och wänner, som
endast kunna göra frihetens förlust dräglig.
Ridderskapet och Adeln, hwars aktning och förtroende
för desie Ledamöter i den mohn öfwerträffar
Allmänlletens, som det warit närmare att begagna
sig af deras biträde och insigker, har trodt sig sa
mycket mera böra wara om hjertat att ömma deras
belägenhet, som de äro utur ständ satte att sielfwe
wärka till deras befrielse, och Ridderstapets och Adelns
Åstundan är oskrymtad att snart fä aker emottaga
dem i sitt Samfund.
öfwertygadt akt de ingen ting högre önsta än
att med ädagaläggande af d-ras oskuld skydda deras
ara och rätta det irriga omdömme deras medfart
möjeligen kunnat ästadkomma, anhäller Ridderskapet
och Adeln undcrdänigst och pä det enständigaste om
deras frihet. Rättwisa, Mildhet och Nåd hafva
gjort Eders Kongl. Maj:ts Spira alstad, och ett
nädigt afseende pä Ridderstapets och Adelns underdäniga
anhällan, blifwer för dem ett förnyat »vedermäle
deraf.
Friherre Duwall fant det Projectet sä wäl författat,
att han tillstyrkte att just det samma mätte
blifwa nyttjat, när wi komma sä nära, att wi i detta
amne fä bara wär underdäniga föreställning till
Thronen.
Grefwe Duker, Larl, önskade att Ridderskapet
Pch Adeln genom sitt biträde uti utwerkandet af de
fäng
-
348 Riddcrst. och AvclnS protocoll
fängslades
lösgifwande, tillika kunde förskaffa Herr
vice L mdtmarstalken ekt tillfälle att medelst sitt bidragande
derttll förwärfwa sia en rättighet lill Nidderikaprts
och Adelns fullkomliga erkänsla.
Herr klack. Jag häller före om wi ej skulle
kunna e>nä den lyckan att fä framkomma till Kongs.
Maut med wart aliggande i detta ömmande mal, sirö
wi likwsil styldige att rättfärdiga wär kansloömttek
inför Swensta Allmmhsien, wära saknade Medbröder,
och wära egna samme en; hwad hindrar derföre
akt wi med projccttrade Deputation?» afgä till
Kongl. Majus dörr, stulle Kongs. Majtt ej täckas
i Nader Depumrionen emottaga, sa kunna wi ju gä
tillbaka med den tillftessst Meffert att inför hela mellden
harma ädagalagt sä wsil wär listiga öfvertygelse
om veras ostuld, som den ömma del wi taga i
deras öde.
H rr vice Landtmarfkalken försäkrade sig stola
göra ,lN yttersta flit att i allt hwav pä honom kan
ankomma wara Ridderstapet och Adeln till nöjes, och
förtjena desi wanstap och förtroende.
Grefwe Ickamilton, ^ickcilpk, förfrägade sig VM
Electorerne finge limland att genast bryta Llstornc
sa snart wahlen wore förrättade.
Herr vice Landtmarst siken swarade, att gamla
praxis iaktages, att Listorne allttd biytes in
Pleno.
Ridderstapet och Adeln anholt hos Herr vice
Landtmarstalken att oftare fä Plenum
Herr vice Landtmarstalken förklarade, att han
stulle söka förskaffa Ridderstapet och Adeln Plenum
sa
r?8y, den 7 Ulars
-
349
sä olla som det kunde pass, sig, men att i anseende
till Utskottens arbete och göromål kunde det ej alltid
läta sig göra.
Ridderstapet och Adeln ätstildes.
In bäcksin,
LunAsncrona.
Tisdagen den 10 Mars.
Plenum klockan half n.
Aice Landtmarstalken Herr Ofwersten ftilffchkorn,
berättade att detta Plenum endast wore anstagit till
uppbrytande af Elec orernes wahl till Bewillninasoch
Krigsg ttds U skottet, samt att ej nägra widare
öfwerftggningac tunde företagas, emedan det Hemliga
Usko tet i dag klockan , i hos Kongl. Majtt
stulle wara församladt, samt L-danrö rrne i BanroUtsto"et
wid Inven eringen och Bchgtningea af
det Banguen tillhöriga Tumba Pappersbruk förhindrade.
F ttberre Wacktmeister päminte, att Herr vice
Landtmarstalken sednaste Plenuni losivat att samrädaS
med de andra Ständens Talemän angående antalet
af desto Deputerade pä der Rioderstapets och Adelns
mätte blis.a wid ett efter manligheten proportionerat
antal, och utbad sig derföre att fä weka huru
starkt detta U stolt kommer att blifwa.
Herr vire Landtmarstalken gaf wid handen att
antalet förblif.ve eser förra manligheten och det prsijudicat
som Frddergäfwe-Bewillnings Utstötts wid
W78 ärs Riksdag föranläte, nemligen is af Ridderstapet
och Adeln, 4 af hwar Clast.
Dä
350 Ridderst och Adelns protocoll
DL
Herr vice Landtmarsialken war i begrepp
att bryta wahl-listorne, begärte Herr läZerttielm,
Lc-^eä 6uttZk, att fä tala, hwarifrän han icke wille
begifwa sig.
Herr vice Landtmarsialken förklarade att han i
dag ej tilläte någon deliberation sä framt det ej
egenteligen rörde det nu till uppbrytande wåhlet.
Herr Dixerttielm trodde sin rättighet ej kunna
wägras, särdeles som hwad han ärnade anföra,
just hade en gansia nära gemensiap med detta wahl.
Herr vice Landtmarsialken lofwade att i sadan
händelse Herr läAerttiolm siulle fä ljud sedan Listorne
wore brutne.
Uppbrötos Listorne öfwer wåhlet till Bewillnings-
och Krigsgärds. Utsiottet, samt kill Deputerade
öfwer Riddersiapets och Adelns Expeditions öfwcrseendc.
Krigs-RLdet Numero och Banco-Eommisiarien
Lilrverkolpe som till denna sednare förrättning wore
walde affade sig, och komma sälcdes deras ställen
af Electorerne akt fyllas. Hvarefter Herr 1iZerkielm
som uppropades, anförde:
Innan Herrar Electorers wahl öppnas, »'beder
jag mig Högloft. Riddersiapets och Adelns wördnads-tillätelse,
att fä förestå säsom Jnstruction för
Krigsgärds, Bewillnings-Utsiottet, att detta Ucsiott
hos Kongl. Maj:k anmäler Riddersiapets och Adelns
underdäniga tillgifwenhet och benägenhet, att under
nu warande Krig, aga lif och egendom ospard till
Kongl. Majtts och Rikets tjenst, och derjemte i djupaste
underdänighet anhäller, att Hans Maj:t som
äger
178!-, den ro Mars. Zzr
ager de widsträcktaste insigter, och den största kännedom,
af hwad som till Krigets utförande kan erfordras,
täcktes i näder stelf utsätta Krigsgärds-Summan,
da Riddersiapet och Adeln lika underdänigst
försäkrar akt sedermera söka utwägar, att för sin del
uppfylla Hans Majtts Nådiga Åstundan. Detta
som ä ena sidan bär det ojäfaktigaste wittnesbörd
om Riddersiapets och Adelns aktningswarda tankesätt,
torde ä andra sidan befria hwar och en af ost
ifrän tillmäle, att utan nödtwäng haswa tryckt hemmawarande
Medbröder med en tung besigtning, när
wi äga för osi, att den mildaste af alla jordiska Konungar
pröfwat den nödig; för samma orsak wägar
jag äfwen förestå, att i tydeliga ord i Riksdags.
Vestutet införes: Det Riksens Ständer endast antagit
och sinsemellan fördelt den Bewillning som
Konungen asiat och till Rikets nu warande behofwer
pröfwat nödig, och hwaruti Riksens Ständer
med kännedom att den wore för dem och deras hemmawarande
Medbröder tryckande, blifwit i anseende
till omständigheterne nödtwungne att inga. Och som
detta ar ett mäl, som afwen rörer de öfrige Refpective
Riks-Standen, anhäller jag att i form af ett
Memorial fä lämna del af mina tankar.
Begartes pä bordet.
Herr Lttrencrona, stok. 6ustak. Wid uppläsandet
den 17 Februari pä Riks-Salen af Namnen
pa de Personer som undersirifwit Bilagan till Hans
Excellence Landtmarsialkens Skrift, hade han med
särdeles förundran hört nämnas sitt, dä han af sin
Att wore den enda som sig wid denna Riksdag in.
funnit, men ett dplikt bewittnande alldeles stridde
mot hans öfwertygelse, och säledes ej af honom kunds
-
552 Riddcrst- och AdclnS protocoll.
de wara tecknat. Hans heder hade derföre fordrat
att efterfråga huru dermed förewetie, och hade han
omsider af Herr Caneellie-Radet Liers fatt den upplysning
som ett Herr Canceilie - Rådets Bref innehölle,
hwilket Herr Lbconcrona uppläste, och till
förwarande wid -Protocollet in Originali aflämnade,
sä lydande:
Walborne Herr Lieutenant!
Ibland de undertecknade Namn ä Herr Grefwen
och Landtmarskilkens Diktamen, som oen 17 Fe'
bruan ststledne pä Riks-Salen af mig, va nådig befallning
upplästes, hände, att jag för Lkronllröm
först läst det för Lkrencrona, som dock straxt rättades;
och kan jag således till swar lämna, att ibland
de underskrefne namn ä förenämde Document, ingen
Lbroncrona finnes; hwilket torde göra Herr
Lieutenanken trygg, och öfwertygad att desi underskrift
derä icke blifwit misibrukad, utan att felet är
mitt som orätt läst Lbrencrona i stället för Lbrenttröna.
Med all högaktning framhärdande,
Walborne Herr Lieutenantens -
Ödmjukaste Tjenare,
Stockholm d. 4 Mars 1789. P Liers.
hwilket Herr Lkrencrona till sin egen tillfredsställelse
och va det han ej matte blifwa misikänd, hos
Högloft. Ridderstapek och Adeln trodt sig böra anmäla.
Herr Lermvall, Lric, gaf likaledes wid handen
alt han e) originalet af denna Skrift undertecknat,
ett steg hwaraf Herr Ltjsrnvcall förklarade sig
ej »vara Capable.
Herr
sz. 1789, den NarS. 553
Herr kjörnberg, e. O. anförde, att pä ert
del af de Listor som hos allmänheten kringlöpa, han
förnummit att namnet kjörnberg skulle finnas. En
hans Namne hade wäl wid Riksdagens början haft
säte pä Riddarhuset, men wore bortrest 4 dagar in»
nan det omtwistade förloppet fig tilldragit, och för fia
del wore Herr kjörnberg fri fran allt deltagande
häruti.
Friherre Dunall, ^oban Dieöric. Det fägna,
de honom att höra Ridderfkapets och Adelns Ledamöters
delicatcsie och ömhet om sin Justification, mell
det ämne han i fä ord wille anmäla wore dermed ej
gemenskap ägande. Ibland de ärender som blifwit
hwilande, wore ett af Ridderskapet och Adeln redan
tagit Beslut, angående sivar lill Bonde-Ständek uppå
desi Lxtractum krotocoili angående Privilegier
för Ofrälse Ständen. Sednare förefallne omständigheter
hade wäl förändrat saken, men hindrade dock
icke Ridderskapet och Adeln att i conformith med
fitt Beslut kemnade Bonde-Gtändets swar. Som Stånden
icke hafwa Plena pä samma dagar och tider, sä
kunde icke en Deputation affärdas, utan föreslog
Friherre Danvall utwägen afLxtractum krotocolli.
Herr vice Landtmarskalken, utlät fig att sädanl
kunde ske genom Lxtractum krotocolli, och dä Riv»
Lerskapet och Adeln äskade proposition, förklarade
Herr vice Landtmarskalken att desi utlåtelse warit eN
proposition.
Ridderskapet och Adeln åtskildes»
In ilstem krotocolll,
LunZeneronaI
Män
-
354 vidders? och 2tdelns protocoU.
Mandagen den 16 Mars.
Plenum klockan half ii f.m.
^)err vice Landtmarstalken Ordförande. Hrr Dttain
Delar päminte our P.otccolls justering, Herr vice
L.ndmiarstalken trodde wara bäst alt en eller siere
sitt stille dagar dertill u'fättes.
Hwr vice Land marstatten fö-edrcg ett Proto.
cvlls-Udrag ifrån det Hemliga U-ssotet angående
den ull Rikets behof nödige Bea illnings-Summan.
Friherre Duwall, polian Oiostric, i anfeende
till den stora wigt ,om ligger i denna staga, och
pä det den tillwi-elfe ei mä göras Ost, det wi ej med
yttersta empresiement stynda lill Be rillningens utstakande,
hade han ej emot, att ju lcke detta Dxtrsctum
Drotocolli genast mä- e remitteras till Ve>villnings-
och Krigsgärds - U stöttet, men med förbehåll
att det i öfrigt ma anfes ligga pä bordet, att
föredvrgas i fammanhang med hwad widare i detta
amne kan f rekomma, och således wär rätt in totum
L tantum restrverad.
H rr vi e Landkmarstalken. Bifaller Ridde stapel
och Adeln att Hemliga Utste-ets Dxlrscrum
kroiocolli remii.eras till Bewillni-Igs- och Krigsgärds
U sto'tet?
Rtt-derstapet och Adeln astade tilläggning af förbehåll
af desi rätt.
Herr vice Landtmarstalken, att remitteras med
alla Ridderstapets och Aoelus rättigheter förbehällne.
Friherre Dur-all, päminte om den tilläggning
och att pttra sig öfwer denna Saken.
Herr
1789, den i6 Mars. 3Z5
Herr vice Landtmarstalken, förklarade sig härmed
instämma.
Friherre Wacktmeister ukbad sig att Friherre
Duwall täcktes repetera hivad han förestagit, hwilka
Friherre Duwall gjorde, med följande ord:
Att pä det inte- - ruder mä ligga i wägen att tänka
pä utwägar till Bwvillningens n finnande, saken mätte
remitteras, men alt Rioderstapct och Aoeln för.
resten förbehåller sig sin rätt att pttra sig i hela fåken.
Herr vtte Landtmarstalken. Bifaller Ridderstapet
och Adeln hwad Friherre Duwall propouerat.
Vestr,arades med Ja
Herr
vice Landtmarstalken gaf tillkänna, att
Kongl. Majtt bewiljat att emottaga den af Nidderstapet
och Adeln bestukne Tackfägelse-Adresie, hmil,
ken komme alt öfwcrleninas af en Deputation af alla
4 Ständen, anförd af Hans Excellen e Herr
Grefwe» och förste Landtmarstalken, och nar dagen
dertill blifwer utsatt infinna sig de andra Sundens
Ledamöter i Secrete Ucstottsrummet, der Ridderstapets
och Adelns Deputerade med dem samlas, och att
anstag pä taflan skulle göras.
Herr Dinäerlleät, stöttan, päminte att en Tacksägelses
aflägganve till Hans Kongl. Höghet Hertig
L4.R.Q more afstulen.
Ifrån bänckarne pämimtes att hos Ridderstam
pet och Adeln äfwenledcs more bestutit att asiägga
Tacksägelse hoS Hans Kongl. Höghet Hertig
kLLDKlc.
Z 2
Fri
-
356 Ridderfk och Adelns protocoll.
F iherre Duwall, erindrade att hos Ridderstapet
och Adeln more beflutit om Tacksägelsen till Deras
Kongl. HLgheker. I den sednare delen afmatta
wi de andra Ständens swar, men wid begge tillfallen
fordras den föregäende nödiga formaliteten att
eryälla Kongl. Majtts nädiga tillstånd; men beklagligen
är wär communication med de andra Ständen
afbruten derigenom att wi ej hafwa Plena pä samma
dagar, i hwilken omständighet Friherre Duwall
anhöllt om Herr vice Landtmarstalkens biträde.
Herr vice Landtmarstalken. Uti denna saken
har Ridderstapet och Adeln ingen skuld, wärk Dxtraclum
krotocolli är lange sedan asgängit, och lofnrade
Herr vice Landtmarstalken an ytterligare derom
påminna Talemännen.
Herr vice Landtmarstalken
äterkog: angäende TacksägelstAdresien och som wid
stora och angelägna tillfällen Ridderstapets och Adelns
Deputerade warit 48 till antalet, sä were det lämpeligt
annu följa samma efterdöme.
Widare hade Hans Kongl. Maj:t befallt Herr
vice Landtmarstalken täta Rrdderstapet och Adeln weta
att Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen i Deputerades
närwaro komma att Examineras uti sina framsteg
i Sludierne, att till besia Deputerade först borde
utses dem som warit Hans Kongl. Höghets Faddrar
och nu kunde wara tillstädes, om antalet, som blefwo
4 af hwarje Clasi, af dem ej kunde fyllas, kunde
de öfrige utses efter behag.
Likaledes hade Kongl. Majit i Räder befallt
honom underrätta Ridderstapet och Adeln att Kongl.
Majtt pä sin bekostnad later begrafwa den nyligen
»fledne Bonde-Ständers Taleman, hwarwid 25 Ledamö
-
1789, den 16 Marö. 357
damöker af Ridderstapet och Adeln komma att följa
med i Procesiionen. Anslag skulle äfwen dertill ste.
Riddarehus.Fiscalen undfcck befallning att Le«
damöterne till besia irenne förrättningar anteckna,
hwilket h«n och under nästföljande ämnens ventilerande
war.stätlte och efter desi flut uppropade och justerade
Listan.
Friherre Duwall anförde, att af ätstillige göromäl
hindrad kunde han icke längre för fara a- i
Banco U skottek uppfylla det ställe Ridderstape.s och
Adelns förtroende honom uppdragit.
Herr vice Landtmarstalken utbad, att Friherre
Duwall icke mätte undandraga sig att med jura mogna
instgter och räd bewista Herrar Banco Fullmägtiges
angelägna öfwerläggningar och afsäga sig ett
förtroende Rrdderstapet och Adeln med ett sä mycket
stal till honom hyste.
Ridderstapet och Adeln instämde allmänt i denna
begäran och dä Friherre Duwall förklarade, att
till fullgörande af Ridderstapets och Adelns wilja
och önskan, Staga sig att fortfara, blef han af Herr
vice Landtmarstalken samt af hela det nu församlade
Ridderstapet och Adeln med benägnaste uttryck
betackad.
Herr vice Landtmarstalken föredrog derefter
Kongl. Majsts nädiga proposition kallad Föreningoch
Säkerhets-Act, hwilken upplästes 'D och derefter
det nädiga swar uppä den underdäniga förfrägan
och anhällan Ridderstapet och Adeln uppdragit Herr
vice Landtmarstalken att hos Hans Kongl. MajrL
Z 3 göra
Se Bilagan till denna dagens Protocoll.
3 58 Aidderfk- och Adelns Prstocoll.
g^ra om Herrar Riksens Räds ullasands, hwilket
nidiga yttrande i dag innan Hans Maj:t afresie till
Drottningholm blifwit Herr vice Landtmarskalken
tillstäldk, sä lydande:
"Pä vice Landtmarskalkens anmälan ä Rid"derstapets
och Adelns magnar angäende RudrlS
"Hörande meddelas följande swar:
"Förenings- och Säkerhets - Asten , har blifwit
"den 2i Februari sistledne pä Riks-Salen ossen elisen
uppläst, i Min^ i Rik,ens A,f Fa-nars,
"Räds och samtelige Ständers närwaro. Treane
"Stand hafma enhälligt den antagit, och sedan den
"ä nyo pä deras särskilta Kamrar blismi! npo, st,
"hafma deras Taleman den i Mur narwaro m. en
^'Grundlag (enligt 1786 ärs Beflut) under elnai och
"beseglat. Jag har lämnat Ridde-stapel och Adeln
"alt den öfwerwäga pä deras Kammare efter deras
"anhällan, och till betänkande gi! vit dem 'renne wec"kor.
Alltså äterstär ej nu mera för Ridderskaoet
"och Adeln an att den till stuteligt afgörande förew"ga,
pä det att de öfrige Riksdags - arender mage
"till ett skyndsamt flut befordras och Riksdagen
"snart tycktas. helst angelägna och för Rikets Lan"damärens
fredande nödwandiga mars fordra pä an"dra
orter Min narwaro". Stockholms Slolt den 16
"Mars 1789.
Olst 81 ^ I-si
Atskillige af Ridderstapets och Adelns Ledamöter
hade mål wid första anmälande af detta Ventilations-Anine
anmält sig att tala, men i anledning
sf Herr vice Landtmarstalken dä gjorde föreställning
blefwo
1789/ den 16 Nars.
ZSS
blefwo de icke förr än nu, hmar och en i sin ordning
antecknade.
Herr vice Landtmarskalken. Wi finna nogsamt
att ju wig igare öfwerläggnings-unne ju större stillhet
och ordning tarfvades, han Mbad stg derföre
som en ynnest af Höglost. Nid e kapel och Aveln
att med srgtmodighet och Man ös Eril stug höra
hvarannan och säga sina 'ank.r; Dadant - r for
R.vderstapet och Adeln, såsom vet u-rplyttaste Ständ
wärdigk, dä deir mqiigrste fräq, är sfi öfverläggning
förest.',ld. S.il.vt fran fö-domar f tirr Rrv,
derstapet och Adeln allsta dst wifsste, ds' mcgnaste
Bestut. M.m-.isto L-grr stro alltid ofullkomlige,
de haima undergått förnwrinqar slägte frän flägte,
Elinos L igar de klokaste inan kanot bibehöllo sin
kraft öfwer lovide är, när en wis lncurZeis skt-lle
öfverse dem ester tidens behof, ombyre han endast
ordasätken, men bibehöll famna mening. Herr
vice L mdtmarskalken bad Ridderskaoet och Avsln besinna
wigten och wardct af den a pun.ct, at delta
ögonblick, och öfwerwäga den tillgillver, en Ridderstapet
och Aveln är skyldig' Kvnungaw.Udst, sina
namns heder och framllden; för jin del pmsickrave
Hwr vice Landtmarskalken sig ej wilja underlåta
alt försäkra minnet af sitt klena namn derigenom
att han ej ssulle wika lill höger eller wänller.
Derefter uppropades alt tala först':
Grefwe Ooudstas, sstochsrt Dolpliicus. I ett
sa wigiigt mål som detta hade han ej wägat anförtro
sina tankar ät minnet, ulan författat dem strifteligen,
sä lydande?
Sedan Kongl. M'st af ömhet för Lrgarnes
Z 4 bestånd
zSs AidhersV. och Adelns protocoll»
bestånd och sine trogne Undersätares och Fäderneö,
landets närvarande och tillkommande wäl täckts i
Näder tilläta dest Ridderskap och Adel uppå deras
gjorde enhälliga underdäniga anhållan, att inom sig
öfwerwäga och för Thronell nedlägga hwad Rrdderfkaprt
och Adeln för deras underdäniaa del kunde
hafwa att erindra wid den af Kongl. Mai-.t den 21
ststledne till Rikfens Ständer gjorde nädiga proposition,
rörande ätstillige wigtige Ämnen ländande till
Regeringssättets och allmänna säkerhetens ytterligare
befästande; Sä blifwer det hmar Riddersmans un»
dersateliga pligt, att jemte det han häruti erkänner
och wördar Kongl. Maj.-ts ömma och faderliga god»
het emot sitt folk, sä yttra deröfwer sina tankar,
som han ester basta wett och öfvertygelse det finner,
vch inför Gud, samt hwar redlig Swensk Man nu
och i tillkommande tider will och kan förfwara. Det
ör uppä denna 'oswikeliga grund som jag wägar
Högloft. Nidderskapets och Adelns mognaxe ompröfwande
underställa mina oförgripeliga tankar öfwer
det mest betydande ämne som till Riddarehusets öfwerläggningar
någonsin kommit eller komma kan.
Hade ben Raden blifwit Ridderskapet och A»
deln förunnad att enligt 42 §. Regerings-Formen
fä del af Herrar Riksens Rads yttrande i detta
wigkiga ärende, sä hade jag af deras pä läng erfarenhet
och mogen kundskap grundade upplyftare omLömme
med mera trygghet wägat fatta mitt Beslut,
och mina tankar deröfwer framställa; Men dä Kongl.
Majst derom annorlunda i Räder täcks förordna^
äligger det mig endast rädfräga det begrepp jag om
wära Lagar fattat och den öfwertygelfe jag hos mig
fi-lf hyser vm Kongl. Maj:k§ och Rikets sannskyldi
Za
-
r?8y, den 16 Nars. 361
ga wäl och bästa; Alltid beredd att mig till under»
dänig efterlefnad ställa hwad derom annorlunda lag»
ligen kan blifwa förprdnadt och faststäldt.
Den första puncten af den till wart underdäniga
yttrande ost i näder föreställe Förenings- och
Säkerhets-Act, innehåller att Konungen äger styra,
freda, frälsa och förswara Riket, börja krig, stuta
fred och förbund, förordna om Embeten, samt skipa
och handhafwa Lag och Rätt och de öfrige Rikswär»
dande Ärenders skjötsel pä sätt Konungen nyttigast
finner m. m. denna § ytterligare innehäller. Som
det stadgande hwad krigs begynnande widkommer,
upphäswer och förändrar hwad Regerings - Förment
af är 1772 uti 48 §. uttryckeligen förmär, sä utber
jag mig att härwid fä göra de ändringar som
jag, enligt min undersä.eliga plikt emot Kongl. Maj-t,
min trohet emot mitt Fädernesland och min skyldighet
emot efterkommande, icke anser mig tillständigt
att såsom Riksdagsman inom mig dölja.
Riket har ifrån desi första upprinnelse warit
fritt under en Magtägande men Lagbunden KonungS
styrelse. Konungarne hafwa warit uppdragne all
den magt, som till Lagarnes hägn, Rikets försmak
emot Ut- och Inrikes wäld, samt desi egen och undersätares
säkerhet och »vältrefnad fordrades; Meu
folket hafwa sädane rättigheter warit förbehällne,
som till deras frihets, det will säga, deras allmänna
och enskilta personliga säkerhet för lif, ära, egendom
och »välfärd, blifwit för tillrärkelige och nödwändige
ansedde. Den allmänna friheten eller sä»
kerheten synnes hafwa bestädt uti de g:ne hufwudsakeliga
delar:
Z6r R/dderfk och Adelns protscoll.
1:0 Att krig och öttog icke kunde begynnas
utan Feliks eller Nationens bifall och famiycke.
2:0 Att inga Krigshjelper, nya G rder, Utstrifningar
och andra Pälagor sunde Folket utan
deras we tstap, f ia wilia och samtycke paläggas i
annat fall an dä Riket med Härsmagt blestoe angripet:
och
3:0 Att inga Nya Lagar kunna göras utan deras
kundstap och bimll. De a: :e skrike delarne arv
med hwarannan i sädant samband i detta Land och
e- er de hos ost i äldsta liderne widtague och ann»
b siand-äganöe hushans- och styrelfe-g'under sä 0»
stilla! i-.e a.t den ena af dosta rättighe er ej kan ef«
tergiswas utan den andra i -- med detsamma förloras
eller blifwer onyt ig. E>t k ig kan icke här som
uti de flefe audre f ia State, förås utan fol"ets
eller underfätares nödwändiga bidragande dertill,
icke allenast med sina Pel fonér utan och med sin
Egendom.
I ett Land, hwar hushålls författninqarne aro
annorlunda an hos ost, der kuioe en Konm^g som
wore försedd med en eniot befoswet svarande Skatt,
K -murare begynna och föra krig sa länge hans samlade
förläd af penningar warade, utan att stna undersåtare
med nya pal gor dertill betunga.  ^ Men
felas honom sädane egne tillgängar, mäste han tillita
Nationen de om pä hwilken ket dä ankomma att
dertill samtycke eller ej och således ar uti ett sädcrnt
Land Bestattnings-ratkigheten allena trjträckelig att
flydda friheten och innewänares säkerbet för sin egendom
och wälfärd. Deremot kan en Swänsk Armee
icke röras utan Landets största betung inde, ty esler
äldsta inrältningarne i Swerige war Bonden eller
r?89' ben i6 Mars- 363
Jnnewanaren sj-ttf Soldat, och ännu utgöres, underhålles
och ä nyo uppsattes största delen af A meen
pä Landels Innewänares bekostnad. E i ig i
Swerige medförer derföre en warkeiig Bestämning
pä Lande', dragare oeo mera trrckande än de Pennin
^ samma skott fem igenom Bewillningar pläga
utgä: och räkliphe en att börja krig ar således detsamma
st, - tttigheten atr pälägga utlagor. Skulle
deröfver -en--a ! .-ighet att böria krig ensamt och
vinst'- ckt tili gas Konungsiiga Ma-tten sä sy.wS
B.-,katt ninas-: a. igheien tillika wara för U iiversätarne
förlorad eller föga betydande och med det samma
Le rttne första delarne af Nationens Allmänna frihet
och säkerhet till en betydande del förs,vunnen.
Af denna grund har ifrån den sörsta stund som Riket
erhöll en allmän gemensam och ordentlig Regerings-L'g,
Svensta Konungarne lemna! folket den
rättigheten att höras och samtycka till Krig och Örlog
förrän Let kunnat företagas. Allt ifrän Konunq
enuiL-roknLks tid ar 14^2 dä Landslagen utgafs
och intill de 2:ne Enwälds-Konungarnes, har sä
wäl uti förenämde Lags Konunga-Balk hwars Efterlefnad
af Konungarne wid deras tillträde till Regementet
blifwit bekräftad, som uttryckligen uti Högstsalig
Konung LvLi-äk' ^vor.i>»8 och Konung
e-rrri. X:s försäkringar sädant blifwit Riksens
Ständer lofwat och tillsagt, hwarom Riksdags Bestruen
med flere Rikets Handlingar böra ojäfaktige
wittnesbörd. Hwad wada och olyckor Riket öswergädt,
huru det blifwit styckadt, stora Besittningar
förlorade, och undersåtare bragte uti yttersta nöd och
elände igenom den sista af Enwälds-Regenternes
Krigslystnad, det wittnar den ömma tänsta Riket
deraf ännu har och uli ewärdeliga tider lärer fä
behälla.
364 Riddersk- och N-elnö protocoll.
behälla. Det som händt, kan ehuru under Kongl.
Ma,: s wisa och faderliga Regering icke att befara,
likroäl i framtiden handa, och det ar emot den som
förfiglighersmätt äro nödwändige. Hivad uti 6 §.
af Sikerhlls-Acten är förcstagit om det som wid
Riksdaga-ne hädanefter ma företagas, synes betaga
Riksens Ständer den rättighet 42 §. dem förbehåller
att fä siq emellan öswerlägga och Kongs. Maj:tS
näviga godtfinnande underställa om de skulle aska
någon ny Lag.
Som Riksens Ständer icke hafwa nägon annan
wäg an wid Allmänna Riksmöten att inför
Thronen gemensamt nedlägga hwad de kunde för allmänt
wal finna nödwändigt, att andraga uti sädane
Rikets tarfwor och behof dem de närmast känna och
hwilka deras Konung om de alltid kunde wara ho
nom
bekanta säkerligen skulle lätta och afböja; sä
synes hwad förenämde 42 §. härom förordnar wara
bade för Kongl. Maj:t och Riket nyttigt och nödwändigt,
utan att i nägon mätto inskränka en fullmyndig
Konungs magt som äger deruti efter desi
nädiga godtfinnande förordna antingen igenom bifall
eller afstag. En sädan rättighet är således efter
mitt ringa begrepp nödwandiga för Riksens Ständer
till bewarande af den allmänna fri- och sä.
kerheten.
Den medborgerliga eller personliga friheten, bestar»
efter mitt omdömme deruti att Nationen styres
efter den med Ständers egit bifall och samtycke utgifne
Lag, och att hwar undersåte derwid för tillgo,
da njura de rättigheter honom efter samma Lag tillkommer,
eller han särskilt lagligen bör äga, helst dä
frägan är om desi lif, egendom ära och wälfärd,.
Denna
r?8y, -en 16 Marö- 365
Denna säkerhet synes ej sä tydeligen scm wär rättwi.
sa och milda Konung det Sjelf säkerligen ästundar,
wara bcwarad uti de orden som wid sinret af i F.
äro anförde: Att Ronungen äger ffipaLag och
Ratt och -e öfrige RtkSwärdande ÄrenderS
sttjötscl pä sätt Ronungen nyttigt syneS. En
oiydlckj,ec r en sä wig ig gäga synes u i en G undLagarna
för tillkommande tider as wädeligaste följder.
I anledning af allt föregående, hwilket min
»vördnad för min Konungs befallning och min skyldighet
som Ledamot af detta Ständ ej tillätit mig
förtiga, kan jag efter mitt yttersta förständ och enligt
den trohet jag är Konungen och mitt Fosterland
skyldig, ej annat än tillstyrka Högloft. Rivderskapet
och Adeln, att hos Kongl. Mrj:t i underdånighet
anhälla, det dem i Räder mä tillätaS fä förblifwa
wid allt hwad den förträffliga, af Kongl. Majestät
Sjelf Osi skänkte, af Osi heligt beswurne Regerings.
Form af är 1772 innehäller sä i desia som de öfriga
delar, hwaruti Säkerhets-Acten nied samma Regerings-Form
i nägor matto kan wara skiljaktig. —
Det som särskilt i denna Säkerhets-Act angar Ridderskapet
och Aoeln, samt de dem af älder förundte
Privilegier, innefattas i synnerhet, uti g-dje och 4'.de
z. af Säkerhets-Aclen, och deröswer fär jag nu
i lika ödmjukhet den äran yttra »nina oförgripeliga
tankar. Den rättighet som hwar och en i Riket af
alla S^änd är uti g-.vie § tillagd, att besitta med
lika friheter all stags Jord i Riket, utom Säterier,
Rä och Rörs- samt Jnsokne-Hemman är strivande
mot Adelns i Räder undfängna och af Kongl. Maj:t
samt Desi Glorwördigste Företrädare Allcrnädigst
fastställts Privilegier af är »72g, hwilka u i 27 5.
härom sä lyda: Hwad angar Frälse, Rör Gods och
ZL6 Hadders?. och Adelns protocE
Utsokne Hamman, sä stola Aoelus Wederlikar scl mak
som P esterstapet och Borgare Sländet som reda-n
köpt ei>er hedaneiter kunna sä köpa ett eller annat
af berörde F-ätse Hunman, hwartill ingen Bördes»
man i laga tid sig anmäler, dem framgent fä besitta
och behälla under Frälsemannarätt, Arfwinge efter
Arfivinge. Denna förman art kunna aga Frälsejord,
har isrän äldsta lider tillhört Ridderstapek och Adeln
adena utan allt undantag. Efter Konung 608D^I?
^O0D?lsi8 Privilegier för Rldderstapet och Adelil
af är 1617, 8. 42 kunde Skattejord blif.va Fralse,
nar den a, Frälseman ärfoes, och ivid 1662 ars
Riksdag bles sörordnat, att nar en Person adlades,
blef desi ägande eller sedermera sövvärfwade KronoSatle-Jord
Fralse. Enligt r66Z ärs Riksdags.
Beslut ar >v ll anledning att stuta det ett eller annat
F älse-Hemmau dä war konunit uti Ofrälse mäns
hander; men sädant ansäas som ett missbruk och blef
1637 sä rättadt, att cm ett Frälse-Hemman kommit
u i Ofrälse Mans hand genom köp, stutle det som
Ofrälse anses och följakteligen förlora sin Frälse Natur.
Adelns Privilegier af ar 1719,8 27, förklarar
äfwen att engen mom Aoel ägde Frälse hafwa,
men uti förenämoe Ridderstapets och Adelns sista
nådigt förun-e Privilegier af är 172g är detta sä
inskränkt som orden der lyda. Och sädant icke mindre
med Ridderstapets och Adelns egit än de öfrige
Respective Scändens fria samtycke och bifall h,vilka
gemensamt uti zsie § as Riksdags'Bestute» samma
är förklarat, det de till undanrödjande af allt hivad
som kunde förordsaka minsta vidrighet Stanven emellan.
sä rättat, ;emkat och fogat sig i manlighet, hwarester
annan, att hivar och en sä uli Privilegier som
Ständens allmänna besivär kunde sinna sitt fläliga
nöje,
1789' den 16 MarS. 367
nöje, hwarfö>e de sanneligen önskade att »vid besia
således öfweriedde och as Kongl. Maj t nådigt consirmerade
räuigheter och fcamäner blisiva framh^vigt
Utan inträng handhafde. S nlle nu denna Ridderstapet
och Adeln trän alder tillagde rasighet wid
Fcälse-Heminans besittning blifma utan inskränkning
lika för alla Ständ sä -kulle Adelns förlä ngande i
Riket och kanske undergång deraf med tiven blifma
en följd. En B-ndcs sparsamma och olira huchaliningssätt
med Aoelus son» dels för sina barns uppfostran
till Ri e-s tjenst, dels för R iets anseende ar
underkastad en annat lefnadssätt och gere utgifttr, behäller
gemenligen de Hemman som komma i Allmogens
ägo innom de; S ändet, och allt som Frälse.
Hemman efter hand folio i deras'händer, hwilket af
flere ordsaker nödmändigt »ned tiden mäste ste, blef»
wo stuteligen Rikets Adel bade sig sjelfum och Riket
till last. A t F lie Hmmian skulle deltaga lika
med Krono- och Skalle Hemman i S.julsningsBeswäret,
är i lika mätto stridande emot icke allenast
Frälse-Natur, utan ock alla bade äldre och sednare
för Ridderstapet och Adeln utfärdade Privilegier.
F al e frihelerne grunda sig icke egenleligen uppå
Konungarnes nåd allena, de arv isrän äldsta liderne
tillkomne säsom ett »vederlag emot den tunga, att
rusta och gä till häst emot Rikets stender. Hvar och
en Skatte Hemmans Ägare hade dä den rättig ^ en att
frälsa sitt Hemman ifrän Skatten emot sädan rustnings
utgörande. En rättighet som mangen sig afsade
dä det senare beiwäre? fanns >ör iu >gt. Dessa
Frsise-Hemman blefwo sede mera delsemo A.^lt s
frivilliga afstäende af Tullfriheten, dels med Konungarnes
»vid Riksdagarne ginie sanuycke lindrade u i
de ex.raordinaire räntor, som under Konung 60-
z68 Ridderff. och AdelnS protocoll.
^V0tt.kkk8 och Drottning Luuisri^^s
Regementstider för Krigets skull päkommo, och sädant
dels hett och hällit, dels till hälften emot Kronans
Hemman. Ibland besia sednare garder —
hrvarun Frälse-Hemman till halsten allena emot Krono
delcogo, ar Gast- och Skjutsningsbeswäre4 frän
äldsta liderne räknat. Sädant har blifwit säsom en
vryggelig och urgammal Adelns rätt fastställt uti Adeliga
Privilegierne 1590 och 1594. RiksdagsBeflu»
len lfio2, 1642 och >649, samt flere i Näder utfar»
dadé Resolutioner pä Ridderflapets och Adelns be.
sivar. Och dä Allmogen wid Riksdagen 1675 wägade
göra ansökning om ändring häruti, yttrade flg
Kongl. Maj:t i Resolution pa deras beswärden 25
September samma är, deröfwer pä följande sätt:
"Säsom Ridderflapet och Adeln i uhrminnes
"tider hafwa haft den förmän, att deras Gods uti
"alla extraordinär utgifter till Riksens understöd äro
"med halfparten mindre beswarade, an de hwilka
"Sweriges Lag af älder kallat flattflyldige Allmoge;
''sä att utan bet intet Adeligt Ständ kan sä har som
"hela werlden öfwer begripas eller förstas; Sä kan
"Kongl. Maj:t desi trogna Umersatare as Bonde"Ständel
härutinnan intet willsara."
Sädane äro de Lagar hwarpä den urminnes
häfd sig stöder, hwarmev Ridderflapet och
Adeln sitter och städse sutit vqwald i besittning af
rvisia friheter för sin Fralse-Iord äfwen under En.
wälds-Konungars tid. De äro lagligen tillkomne,
icke af blott Nåd, utan säsom ersättning och weder»
lag för andra Adelns Prästationer eller afstädde rättigheter,
och de äro med alla möjeliga laga Acius
besästtche samt af alla framfarna Sweriges Konun,
gar
24. r?89, dm 16 Mars. Jä
gar
och äfwen af wär nu regerande Allernädigste
Konung i Räder stadfästade. Den rubbning som
häruti skulle ske, kunde ej annat än medföra den
swärn ivärkan för Ridderflapet och Adeln, att Adeln
antingen mäste eftergiswa sä mycket af deras Räntor
af sine Hemman, som emot de nya Pälagor swarade,
dä Adelns i sig sjelf nog knappa wilkor blefwo ännu
mer försämrade eller ocksä förorsakade deras Hemmans
ödesmål. S.örsta delen af Adeln i detta
Land har warit och är annu i jemförelse med detta
Ständ i andra Lander af fattigdom mer och mindre
betungade. Detta jemte flere orsaker har f^ranlätit
Swensta Konungar, hwilka sä här som i andra Riken
funnit Avels-Ständets upprätthällande för Monarckicn
nödwändigt, akt tillsäga dem rättighet till
Rikets tjenster och deras orubbade lagliga besittning,
da skicklighet förtjenst och wälförhällande gjorde deM
dertill wäringe. Sadant innefattar bade RegeringsLagarne
samt äldre och sednare Ridderflapets och
Adelns Privilegier. Jag har derföre till Kongl.
Maj:t som alltid ädagalagt sin huldhet för detta
Ständ, det underdäniga hopp, akt hivad samma Privilegier
och »772 ärs Regerings Form innehåller
icke blifwer ändrat igenom hwad i och 4 §. §, af
Säkerhets-Acten i denna delen föreslagit. Ridderflapet
och Adeln lärer eljest alltid med glädje se dc
förmäner hwarmed Kongl- Maj:t i näder täcks hugna
deras Medständer, dä Kongl. Majit i näder pröf.
war sädant kunna ske utan desi Ridderskap och Ildels
försäng.
Men i anseende till hwad nu i ödmjukhet är
anfört, hemställer jag Högloflige Ridderflapets och Adelns
mogna vmpröswande om icke Högloflige Rid
A
a derflapet
372 Riddersi- och Adelns protocoll.
delstapet och Adeln stnlle lackas i dcsta delar hoS
Kongl. Maj:t underoamgst anhälla a Ridderstavet
och Äoeln malle littnätigt 39 och 52 h. Rege.
rings-Farmen samt Riksdags, Beslutet af är 1,86
wardo i näder bibehällue wid deras wälsangne gamla
Pridiwgier, fLrmäuer, rätt och rätligheter, sä att
inga nya beswar eller gardar annorlunda än Regerings
Formen der innehåller, mätte dem eller deras
egendomar, utan deras fnnchliga begifwande wid Allmänna
Riksmöten päläggas. Della är hwad jag
för min ringa del, har wnd den af Kongl. Maj:t i
näder förestagne Säkerhe s-Act att i dsnpaste underdånighet
andraga. Den Högstas Fö»>yn hwars mil»
da hand siyrcr Riksens och Folks öden läte detta
wigliga wärf stu as till Konungens Ära och Fäderneslandets
framtida bämad. Mitt samwete bär mig
»vittnesbörd att ren och olonstad nit för vestas ostiljaktighet
warit och är min eima ledare, och som hwar
och en Ridderstapets och Adelns Ledamot är häruti
med mig af samma tamcsält; sa är jag fullkomligen
fönvistad att Kongl. Maj:t med näder anser
hwad Rwderstapet och Adeln i anledning häraf skulle
finna för godt att Kongl. Majst i underdånighet
till swar lämna.
F-iher'e Duwall, förklarade stg siclf nästan wara
mist:öjd meo hivad han för aktat ,eoan han hört
Grefwe Douglas wäl utkörde tanker med hwilka han
sig cvl fKmclaoe. Rioce skåpet och Ametti torde icke
dello mindre tillära att han det uppläste.
Sedan n i nu mera emot l örmodan se ost i saknad
as de grundade och mogna upplysningar wi i
ant dning as Regerings Formens 42 §. förwäntat ulas
Herrar Ri.svis Räds hörande mi detta högst
wigliga
1789, ben 16 Mars- 3/r
wigtiga och angelägna ämne, och hwarom Ridderskapet.
och Aoeln igenom wär warda vice Landtmarskalk
hos Kongl. Majst i underdånighet anhallil;
men deruti ej blifwit bönhdrdt, och jag likwäl,vägar
härom yttra mina tankar, sä söranlätes jag, att i
allmänhet förklara, det jag finner ställen uti denna
nådigt 'proponerade Säkerhets-Act, sä betydligen skiljaktiga
ifrån wär dyrt befwurne Regerings-Form af
1772, i synnerhet i de delar som röra offensiva
Krigs börjande, Riksdags-Arenders handterande, La.
garncs skipande, Frälse-Ständeis Privilegier och rättigheter,
samt säkerheten för Embetsman, att icke ritan
laga dom och ransakning ifrån sina Embeten
stiljas, och hwad i 5 L- af högst bemälte Act namnes
om Swensta Folkets bestattningsstält, sä alt
jag icke wägar tillstyrka ändring i hwad RegeringsFormen
i desta delar förestrifwer.
Alla desta ämnen äro af den wigt, att dä, hwad
Regerings formen utstakar icke blifwc till efterlefnad
faststält, bäve Rikets och den enstilta friheten skulle
kunna löpa fara att förloras. Skulle en Konung
alldeles efter godtfinnande kunna börja krig sä kunde
detta Land som är mera fattigt pä folk och penningar
än de fläste andra Riken, hwars Arinee är
indelt och således med känbar tyngd för Landet ina,
sie recruteras blifwa inom kort tid afen i framtiden
krigisst sinnad Regent försatt pä brädden
«f sin undergäng. Den hsel.emooige Konung
XII as manga stora egenskaper, blef i
dorian af sin Regering af gnw fiender angripen och
want manga segrar, men hämdelystnaden förde honom
sedan längre än Rikets krafter medgaf, hmarföre
och landet blef utarmat och stympad till befarad
A a q ewär»
372 Ridderst. och Adelns protocoll.
evärdelig olycka. Förlora Riksens S ander den rättigheten
att enligt 42 §. Regerings Formen ti!'Konungens
godtfinnande förestå hwad de för Landet
finna angelägit och nyttigt, sä sakna de den säkraste
u wägen, att upplysa en om stna underläkares mål
ömsint Konung, om Rikets wärkeliga behof, hwarigenom
äfwen möjeligen manga mist ag kunna undmi»
kas som en Regent med bästa mil a, men i brist af
fu' konstig och sann kännedom eljest kunve falla Uti.
L Mpninge 1 hwarom stutet i första §. talar, kan
icke heller hos en fri Nation stödja ,.g pä andr»
g.under, än dem den af Nationen allmänt antagne
Lag utstakar, ofta wida skilde ifrän den grund som
kan hämtas af hwad en Konung nyttigast synes,
som endast tyckes äga rum under Enwälds-Regering,
hwarifrän mär nu Regerande Nädigste Konung lofwar
ost flydda igenom flere ost gifne nädiga försäkringar.
Wart Stånds Privilegier hwilka igenoni
hwad uti zrdje Z. förestås i anseende till Frälse-besittningar
och dest lika deltagande uti KronofljutSningar
arv till en wäsendtelig del rubbade, dem har
fordna S.veriges Konungar Ridderflapet och Adeln
förundt och wär nu warande Nädigste Konung stadfästat:
de kunna ock icke emot 52 §. RegeringsFormen
emot märt samtycke ost ifräntagas, och detta
samtycke kunna wi icke lämna, utan att bereda
wart Ständ en till dest förswagande ledande förlust.
Men om Kongl. Maj.t i näder för godt finner,
att med Previlegier eller rättigheter wara Mevbröder
af de Oprivilegierade Sländen benäda, uran
minskning af dem wi besitta, bör ingen redlig man
dem det mistunna. Att förordna ester Kongl. Majtts
höga godtfinnande om alla Rikets Embeten som uti
Säkerhels.Ackenö r Z. b/udes, anser jag uti det som
deras
»789, den 16 Mars. 37Z
deras afsattande angär stridande ej mindre emot Rikets
sannflyldiaa nytta än hwarje Embetsmans tillständiga
säkerhet och »välfärd; ty huru flulle icke en
redlig Embetsman som owiteligen ttem, och hwars
hela walfärd oftast består i stensten, kunna i en
franuid genom ensidiga föreställningar hos en ei sa
upplyst och rättwist sinnad Konung, som den under
h.vars Spira wi lefwa, oskyldigt blistoa flilid fran
sitt Embete, och således i olycka störtad. On häremot
kunde sägas, att igenom en sädun oinskränkt
magt med tjensters afsätta de, Riket kund- nägon
gäng winna en flickeligare E.nvetsman uti en mindre
skickelig^ ställe (men u om det sädant wore osäkert)
sa är ock ett sädant exempel mindre betydande för
Riket i allmänhet än den orättwisa som kunde hända,
och siuteligen osmak för stensten, och deraf följande
brist pä jkickeklga Embetsman, svin en sädan tjensternas
osäkerhet flulle medföra. Uti Militären äro
Krigsartiklar och Reglementer wöl 'xequerade till,
räckelige att afwärja all den skada Riker genom mindre
skicklighet och mindre nit flulle kunna tillskyndas.
Om hos nägon enda sädant uppförande flulle
fia förete, som i någor mätto särade en wifi roint
ä'kcmneur som just icke lagen kunde bestraffa, sä
saknas genast manligen för en sädan desi kammeraters
hägn, hwilket föranleder den felaktige akt snart
lemna sitt rum ledigt utan annan widare åtgärd;
och uti Civil-Ständet synes Allmänna Lagen och Jnstructioner
wara tillräckeliga, att bringa hwar och en
till sina skyldigheters noga iakttagande. Om uti
England der Nationen är fri, tjensters innehafwande
med mera kallsinnighet anses, sä härflyter sädant af
Nationens lynne och större förmögenhet, som icke lika
med ost i allmänhet fattige, anse stensten oftast
Aa z säsom
374 Ridderff. och Adelns protocoll
såsom
förnämsta egendom och utwäg till lifsuppehälle.
Bestattningssärtet som uti Säkerhets-Actens Z
tz. omnämnes finnes deruti stisiaktigt' einor Regeringsformens
4Z T-. att Slvenska folket nämnas i
stället för Riksens Siänder, och ho ser icke hwad wada
och oreda i en framtid skulle kunna hända om
beskattningen kunde möjeligen annorlunda' bewiljas,
an af Ständer wid Allmänt Riksmöte. När nu
rvär beswurne Regerings Form således utstakar angående
Krig uti desi 48 §. huru ny Lagskall göras,
och gammal Lag afstaffas, uti 40, 4', 42 och 45
H. samt utr sy §. huru förfaras skall om något
0 yveligl i den skulle finnas, äfwen ock uti 39 tz. huru
Fundamental Lagarne kunna förbättras, andras,
trllötas och förminskas med Konungens samräd, dock
pä sätt som orden lyda: Att ingen olag skall gä
öfwer Lag eller undcrsätareS frihet, och Rönn
gens rättigheter blifwa wanfkötte. utan
hwar och en irjuta sina laglige rättigheter och
walsärigna priVilegierm-m. och samma 'välsignade
R-geri -gs Forms 5 Z. bjuder som orden lyda: Att
Konungen äger styra och rädda Borgom och Landom
och allom lin och Krononens rätt NB. som Lag och
denna Regeringsform säger, sä finnes allt beril
l instämma, all sjelswa Grunden och Naturen alldrig
i dek som angar Konungens här omnunoe höga
Konungsliga ratt och Ständers i denna RegeringsF
nu beskiisne lagliga rätt och frihet kunna undergå
någon minskning. Denna sanning bestyrkes än
mer pä det krcn-igaste sä wäl i början elier isgrcssen
af denna Regerings-Form, som af dest sidsta
slutmening h "arinno n aila Regerings-Formens §.
H äro fattade, hwanill kommer ännu Kongl. Majtts
Nädigste försäkran, hwilkel allt wow' förgäfwes der
stående,
1789, den 16 Nars. 575
stående, om meningen warit eller kunde blifva annan.
Följde jag nu de känslor, som jag för war
wördade Koning hyser, sä ikulle jag ruan förbehäll
för egen del wilja unaeckast mig hwad helst honom
godt synes; men som Re geni er äro dödlige och osäkert
kan dlifwa om de till,ömmande med äfven sä
dräpeliga förständs och hjertaks egenskaper warda
begättvade, sä fordrar min stridighet för efterkominanoes
wäl dä jag finner mig bunden genom en
astagd dyr Ed, svin jag isrän sörsta stunden städse
hast i hjernat insteeswen, att härmed as samwetsnit
för Konung och Riket förklara, det jag sör min del
alldrig kan as orra isrän hvad Regerings-Formen
af 1772 saust 1779 och 1786 aceus R.ksdagsBeflut,
och detta wart Skänds wälförwärfivade och
Nadigii förlänte Priviiegier och Rätigheter samt
fria och lagliga bestatttnngssätt bokstafweligen förest
c i foa.
Grefwe Leavanlaaup', (Hass. I en mera tvä»
delig, bechmmer,aa> o,y o.unvnoe st,aning har wäl
alldrig Svea Nikes Rwderstrp och Aoel »ägonun
befunnit sig. Pr märt nu antagande Beslut ankommer
om wi af Samtid och Efter verld, skola anses
med ma och beröm, eller med skymf och sörag^,
om wära Esterkom.nmde stola »välsigna wara guster
eller trampa wär mull med förargelse. Grunden
till denna mindre behagliga malnina ligger uti wärr
nu wrranoe deliocrutionsamne, nemligen den ost af
Kongl. Mafit öfwerlemnade Förenings och SikerHels-Ntt.
F ere af wära warda Ledamöter hafva
fä grundeligen tall i detta ämne, att mitt yttrande
kunde synas öfverflödigt. Men mine warda Medbroder,
den soui nied stillatigande sträcker sin hals
A a 4 under
Z?6 Ridderst. och AdelnS protocoll
under
oket förkjenar att bara det, den som med liknöjdhet
upptager det, är född dertill. Kan wäl
detta någonsin blifwa obrottslige och Laglydiae Svenske
RiddersmanS lott? Nej mine Herrar,' Ost egnar
att med en brinnande karlek för Konung och Fosterland
uti wära hjerton, L>ch under Lagarnes stranga,
ste efterlefnad upplysa wär Konung, och söka ifrån
Honom och wart kara Fädernesland afwända de wädliga
följder, denna Acts stadgande, och utöfwande
kunde medföra. Den undergräfwer ju wär lyckliga
Constitution, Ja mine Herrar, rz §. §:er jag wäZar
säga, de alldra angelägnaste af war i en wäsignåd
stund och med sä dyr Ed beswurne 1772 ars
Regerings - Form jemte z:ne Riksdags-Bestut aro
härigenom kullkastade. Huru lycklige och säkra om
wär sannstylldiga frihet, hafwa wi ej warit, dä wi
sä osta, och ej sednare an under loppet af denna
Riksdag, hört wär nädiga Konung ifrän Thronen
försäkra Ost, alt han med afsty alltid ansedt och an,
fäge det förhateliga Enwäldet eller Souverainlteten,
och dä wi Ständer i förenämde Riksdags Beslut
med lika afsty ansedt Mängwäldet eller Aristooratien
samt funnit Ost lyckligast som stelfständige och Laglydige
Stander, under en maqtägande men Lagbunden
Konung; Männe vä denna förewarande Act,
säkrare befäster . 'ära Lagwunbne fri- och rättigheter;
— Nej mine Herrar nst z. deruti, omkullkastar
grunderne af ett fritt och Lagbundik Regerings-sätt;
Ty hwar ar den persontiga srihe en, hwad ar säkerheten
om lif,gods och wäss,Lrd uti det Land der Regenten
stipar Lag och Rltt, pä satt honom nyttigast synes.
Jo! mine Herrar blott i dest behag. För store, upplyste
och om sitt folks lycksalighet, ömme och nitiste
Regenjkr, ars Lagar ej giorde, veras hiertan och tankesätt,
1789, den 16 Nars. 37?
kesätt, aro den säkraste Lag och om wart Land alltid
styrdes af en Konung tom ansa g för sin största ära
att wara den första Medborgaren af ett rättskaffens
fritt folk och endast lämpade sin magt, lill fullgörandet
af desta berömliga plig er, ikulle jag alldrig hafwa
i betänkande» ail underkasta mig hwad Lag som
helst förebragteS. Men mine Herrar, da wi ej
weta hwad framtiden Ost beskärt, dä wi af Historien
nogsamt känna, i hwad olyckor illa sinnade mcnniskor,
genom mistbruk af Konungars förtroende
störtat Regenten sjelf och (and, dä wi inför Gud och
Efterkommande, gro för wara Beslut answarige, kunna
wi dä, säger jag, sörena dm dyra EdS upprätthällande
wi swurit, och wära Sammetens renhet
med en sä oinskränkt maglö Bejakande och Stadfästande
? Nej Mine Herrar, och jag för min
del gifwer alldrig dertill mitt samtycke.
G efwe I.ewenlmupt» Llmrles IrmN, hade
inlemnat ett skrifteligt Dictamen sä lydande:
Jag har som Officer i 20 ärs tid haft denhe.
dern räknas ibland dem, hwars egenteliga skyldighet
är, att förswara Kongl. Maj-ts egen dyra Person,
och nar Hans Maj:t behöfwer min tjenst stall min
srdsta blodsdroppa wittna att denna skyldighet är mig
kärare än lifwet. Jag stall ej eller undandraga
mig, att i den män jag äger egendom, bidraga till
mitt kära Fäderneslands upprätthällande, heder och
förswar; och stall det alltid blifwa mitt yppersta ögnamärke
att ådagalägga min wördnad för min Konung
och kärlek för Fäderneslandet; Men mina ärfva
Privilegier är mig ej tiltständigt att bortskänka.
Jag är stylvig mina siägtingar hwilkas talan jag
här förer, Jag är stylvig mina och deras EfterkomAas
mande
578 Ridd:rsk, och Adelns protocoll
-
mande att ossenttligen förklara, det jag intet kan bifalla
den delen af Kongl. Maj: s nädiga P oposilion
som angar Ridoerstapels och Adelns P ivilegiers
styckande och afträdande till de andra S änden.
Deribland räknar jag ej Kongl. Majtts Proposition
om tjensters bortgif oande ti!! Ofrälse Män, utan
anser det wara förmonligt för .Arell'.:
ty när
dec är Kongl. Majtts ostridiga .rätt, att upphöja
till Aoeligt Stand och w irde den som dertill finnes
ivara förtjent, och be.ydligr förökande af Aoeliga
Familier icke kan '.vara S ändet gagneligt, sä är
det a swen gansta patagligt att den omväg Kongs.
M.jtt hittills nödgats ividtaga för att först upphöja
en Person till Adeligt ^staiid, innan han till någon
högre tjenst kunde befororas, har kunnat stada^Adelsstänort.
Derutom ' är dygd och kunstaver rätta wägen
lill tjensters ernående och i föste deraf hvarje Medborgares
ratt, att njuta belöning och uppmuntran
för sjn dygd och förtjcnster, samt a andra sidan desi
skyldighet, att med fina kunstaper gagna Samhället;
Hwariöre ock jag finner rätiwist emot Ofrälse.Standen
och ej stadcligt för Adels-Srändet, att bifalla
den delen af Kongl. Majtts nädiga Proposittvn, som
rörer tjensters bortgifwande till Ofrälse Män! Det
öfriga af Kongs. Majtts nådiga Proposiiion anser
jag af den bestaffenhet, att det intet är mig tillständigt
deröf ver le nna något yttrande, sedan den af g Stand
ar bttallen. einedan sista Riksdags-Bcstut innebäller
att Ti-. S nos tmikar böra anses sächm Riksens
S änders B lut i alla de mäl som ej rörer ett
S.änds P.ivilegier och Vestattnings-ämnen.
Friherre VVaclit meister, Lar! ^äam, för att
1789, den 16 Marö. 579
säga mina tankar öfwer den Förenings- och Säkerhets
Ac> som nådigt blifvit Ost proponeradt, tror jag
för min del säkrast kunna yttra mig deröfver, dä
jag jemför denna Att med alles wär heligt beswurne
Regerings-Form af 1772; Wid denna jemförelse
finner jag fä betydande stiljaktigheker uti Regerings-For,
mens huswudsakeligaste delar; Wäl har jag mig bekant
att 42:dra §. lämnar Ost tillstånd att proponera
ny Lag, uti ett eller annat mäl äfwen som 59
§. tilläter alt med wär nädiga Konungs samräd och
samtycke fä föreslå förbättringar och ändringar, samt
enligt 57 tz. fä öfverlägga om de saker som synas
Ost mörka och kunna tarfwa upplysning: men intet
känner jag ens nägot ställe uti samma RegeringsForm
som medgifwer Osi rättighet till Regel ingsFormens
upphäfwande uti desi huswudsakeligaste delar,
som är Lagstiftningen, den personela säkerheten
samt rättigheten för Riksens Ständer att wid allmänna
Riksmöten fä fritt bevilja och bestalia sig sjelf ve;
Desia här anförde Grundpelare af wär beswurne
Regeringsform finner jag intet kunna förenasmed
den Osi nådigt prcwonerade Förenings-och SakerhetsAct,
med mindre Regerings-Formen alldeles förändras,
om icke öfwerändakastas; sädant är stridande
mot min öfvertygelse, och alles wär gjorda Ed och
förbindelse Mine Herrar. Sjelfva ingresien af wär
beswurne Regerings-Form, som slutmeningen, bestyrker
annu ytterligare det samma. Ridderstapet och Adeln
hwars ära kräfwer ordhållighet uti fä heligt gjorda
löften, kunna etter min tanka minst gifva filt samtycke
till denna Aet. De äro sig det sjelfva, som hemmavarande
Medbrödcr och efterkommande styldige, att
intet bottgifva den frihet som uti 17^2 ärs Rge«
rings-Form är Osi allom förvarad. Pä desia an
-
38» Räddersk- c»H Adelns protocoll
förde
stal wägar jag tillstyrka R»dderst?pet och Adeln
afstag pä den Ost nadigst nleddelte Föreningsvch
Säkerhets-Act. Uti de öfrige §. §. af samma
Act, som rörer rättigheten att sä orubbade blif.va
bibehällne wid de Ost nadigst förunle och försäkrade
Privilegier, wore ännu mycket att tillägga, men det
more att mistbruka Ridderstapels och Adelns tålamod;
Det är redan sä rttförligen anmärkt uti Herr Generalen
Baron vuvvalls och G.efwe OougIs8'« upp.
läste Dirtamina, med htvillas tankar jag till alla delar
conformerar mig, jemte det att de der anförde stalén, och
ordsakerna till wärk underdäniga afstag pä FöreningsActen,
mätte uti wart underdäniga Svar till Kongl.
Maj:t upptagas och detailleras; äfwen som jag ut.
beder mig att wi igenom Lxtrrctum krotocolii det,
samma communicera med wäte Nespecckve Medständer
och för att wisa dem wär styldiga aktning,
säga dem ordsakerne som wällat wart uppehäll.
Friherre kosle, Lkrister l.inckorm. Uti den
uvpgisne Säkerhets. Acteu finner jag manga wackra
ord, men saknar det hufwudsakeligaste: Lag och
8rihet> Hvad blir Lagen, när dest utöfning beror
uppå Konungens wilja och wälbehag, såsom det uti
irsta Z. heter: skipa och handhafwa Lag och Rätt,
pä sätt Kongl. Maj:t nyttigast finner? Det är Konungen
dä allena, men icke Lagen, som styddar Swensta
Folket wid lif, ara och egendom, och hwarifrän
skulle denna allmänna Lag fä mera säkerhet och
helgd, än sjelfum Grundlagen, den Kongl. Majit
nu will hafwa ändrad och upphäfwen? Hwad sedermera
följer uti r:dra Zrn o»n Konungens 2:ne röster
uti Justitia Revisions-Arender, är stridigt emot
bet
i?8y, dan i6 Mars. 381
dek föregående, och om än detta förbehåll qwarblifwer
sä är deremot en annan röst sä mycket krattigare,
att efter godtycko sakta Emlets- och Tjenstemän söljackteligen
äfwen Domare ifrän deras Embeten och
Systorr Ä minstone är uti den äberopade ira §:n
ett sä oinskränkt förordnande icke undanröjdt. Jag
omnämner icke huruwida något sadant under ivar
nu »varande N.id ga Konungs Regering kunde wara
att befrukta, för att icke underkasta mig omdöme af
smicker, eller ett anförande utan allt ändamäl.
Grundlagar äro icke blott för en närwarande tid.
Stora Regenter »vidkännas mensklighet. Ja wigtiqare
deras kall äro, ju »nera misttro de sig sjel»we
och sin egen insigt. Huru manga lönliga försök
kunna icke göms af egennyttige, sorn omgifva Ofwerheten
och icke weta hwad rikedom ligger uti ett
fredat samwele, och af en fåfäng ärelystnad hos dem
so»n icke känna den sanna äran? Är Konungen af
ett upplyst förständ, männe,sanningen alltid har wägen
öppen till Thronen? Är han af alla Regenter
den rätträdigaste, hwad hjelper det emot en Samwetslös
Embe smm, som nvtijar Lagen för alt den
wränga, sitt tillträde hos Konungen att swärta andra,
under det han upphöjer sig sjelf, och sitt Embete
för att förtrycka sanning och ojkuld, twenne d-si
farligaste fiender. Det blir för honom sa mycket lättare,
dä han under ett kraftigare beskydd icke mera fruktar
Lagen, som eljest stu >e tygla hans olidiga begär, och
brottsliga affigier. Om de en gäng röjås efter mänga
oskyldigas ofärd, hwad wore igenom hans fall wunr»it?
ofta icke annat än ombyte af wäldswärkare.
Mycket kunoe »vara i gemen att anmärka, huru uti
ett fattigt Land, tjensten utgör de flestas hela wälfäch,
och osäkerhet i denna del qwäsiver all uppmuntra»,
382 Rlddersk. och Adelns protokoll»
tran och taflan, Konungen och Riket till kännbaraste
saknad. Dien ibland manga Ämnen som förtjena
anmärkning, häller jag mig wid de hufwudsakcligafie
till undvikande af widlöftighet. Uti 2 z. af
S ikerhe s-Acten säges, hwad icke kan bestridas, att
undersåtare böra alla n uta lika rätt. Det har ock
för den framfarne tid stedt, och deröfwer är mig
wetkerligen icke klagat; Me» om ock säkerheten häruti
endast berodde derpå, att den högsta Domstol bestodo
af Frälse och Ofrälse Domare, sä är ock det
uppfyllt, till och med laugt siere af det sednare Stand
uti Kongl. Swea Hof-Rätt. Denne och de öfrige
HosR uter uti Riket aro Konungens högste Nämnd,
som Desi dom hafwa i stället för de gamla Räfst och
Rättare.Ting utan att fran dem till Kongl. Maj-.t
kan wädjas eller uti desi Rådkammare annat är an
I.0LU8 Oratiae L Revition,'s- Blir nu deruti en
ändring och Hof-Rätterne en Under-Domstol mäste
och Rättegångsordningen omstapas, Landet och Rättsökande
igenom flere Jnstantier till mera tunga och
besvär. Sker ater deruti ingen ändring, hwartill
tjenar den omnämde 2 §. Det är alltid betänkeligt
och jemwäl äfwentyrbgt att göra ändringar uti gamla
inrättningar och alldramest dem, som en
/cvormlr gjordt. Under ett sä svagt bestydd af Lagen,
jom osi är tillämnadt för lif, ära och egendom,
sinnes pä intet ställe af Aete», personlig säkerhet
omrörd. Icke utan sinnesrörelse saknar jag uti detta
Samhälle ätstillige warda Medlemmar, uti flera
rveckor inom fyra murar och galler inneflutne, ulan annan
an, ifwelse än tillmålen af Landtmarstalken dem Ridderstapet
och Adeln förklarat ogrundade. Hwad kan
mera wittna om ogrunden, än dä sjclfwa Prolocollet
dem wederlägger, eller huru kunna nägra inmanas
-
1789, den 16 Mars. 333
rias i hägte för hwad hela Ständek erkant för sin
kanka och sitt göromål. Det är Landtmarstalken
som allena wällat oredan. För nan del will jag
glömma det och läta desi alder, soaga nunne och
Embetets wigt tala till hans ursäkt. Deraf kan
likwäl dömmas, attnär friheten redan fält en sädan
skapnad, innan Säkerhets Acten blifwit antagen,
hwad som blefwe att wanka om den någonsin komme
eller lunde komma till ständ. Sjelfva Riket agde
icke större säkerhet än personer. H ad kan hafwa owisiare
u'gänq än Krig? Det kan Konungen icke
börja utan Ständers Ja och Sam ycke enligt 48 Z.
uti 1772 ars Regerings Form, men ter S enhets»
Allen stulle det hädanefter bero uppå Konungens
blolla godtfinnande. Soldaten har gådi » Krigstjenst
för att maga lifwet när det tränger; Dien ej
Bonden att ga frän hus och hem igenom täta Recrnllringar,
ej Borgaren för att sjelf i bust as ullgäng
strifwas för Batsman, eller igenom ett fritt
folk blottställas för mord och brand, nist det minst
kunnat förmoda, när icke grannar ofredat, eller fräga
är om egit försvar, ut..n desie först förolimpade
och angrepne stulle wända krigslagan isrätt flg in i
den Konungs Land som börjat Kriget och eser
den ur Srkerhecs-Ae en godkände Konunga-makt,
tiästapat en sä äf.venkyrlig och bedröflig ställning,
four tillika medförer Krigshjelp, nya Gärder, Utstrifningar
med flere Afgifter, alla besia upprepade följder
oundwikelige ull ett land der Kronan icke har
egna tillgångar, och med en liten folkmängd icke kan
sä; Der en indelt Armee underhålles af innebyggarna
sjllfwe och der de kunna anses bo likasom uti en
stärgärd öppen för en uti sjön öfwerlägsen fiende.
Häruti ligger grunden till 48 §. och hwaru.i består
rättig
-
r?89, -en 16 Mars.
385
sition astar. Utan att inga uti hwad som uppgif,
ives till Privilegier för Borgare, och Bonde-Ständen
blifwa de dyrt köp e med förlust af deras lagliga
frihet, och hwad är deraf i behäll, när sielfwa
Allmänna Lagen blir kraftlös, till deras beskydd och
de icke kunna beskatta sig sjelfwe, när StänderS
sammankomst icke mera behöfs, och om de än sammankomma,
de icke äga fria öfwerläggningar sädane
som de uri 1772 ärs Regerings-Form sinnes utstakade.
Kunna de mest utmärkte förtjenster icke befria
fran häkte, hwad kan icke öfwergä dem af
de öfrige Nespec ive Ständen, oaktadt deras Privilegier,
eller hwao kunna besia betyda dä Ridderfkapets
och Aoelus urgamla rättigheter sättas i frä
-
384 Riddcrff- och ÄdelnS protocoll. 125.
rättigheten för ett fritt folk, när deras Fnllmägtige
Riksens Ständer häröswer icke mera radsragas, eller
deras Ja och Samtycke behöfwer inhämtas Om än
6 Z. uti Regerings.Formen medgifwer offensive förbund,
sa mäste den naturligen tagas uti samman»
hang med den 48:de, men alldraminst kullkasta denna
sednare som ar snart sagt det wäsendteligaste af
Swensta folkets urgamla rätt och frihet. Det förklarar
sig och sjelf. Ett offensivt förbund stödjer sig
pä andra Makters biträde, gemensamma fördel och
säkerhet. Betingningar kunna och böra lampas efter
hwarje Bundtsförwandts omständigheter, icke eget
land blifwa Krigsteater», en wärfwad Annee nyttjas,
deras besoldning och Krigsomkostningar blifwa
etc wilkor m. m. och jemwäl en wäg öppen att kom-Aa till rubbning och inskränkning; rättigheter utr
ma ifrän werkligheter igenom förutgående underhand-Grundlagen införliswade, af Förfäder igenom stora
ling och pastäenden, sä mycket mera kraftige, som de gärningar, upplyste räd, och hjeltebedrifter förwärfunverstödjas
med förenad styrka. Huru längt deri- wade, med mängas Lif och blod uti äldre och sednafrän
stiljt är att börja krig emot 48 §. af Regerings-se tider beseglade, uti ef erkommandes hand lika heFormen,
det behöfwer ej mera bewis, än bestrifnin-stge och af deras egne förtjenster utmärkte. Om allt
gen här ofwanköre. Hwar tänkande finner skillnaden sädaitt kan göras till intet, om betryggas som Kongl,
aj sig fstlf. Den som antingen inte will eller ickeMajck och desi Glorwördigste Företrädare SwcrigcS
kan tänka, tarfwar ingen upplysning. Riksens Stän- Konungar Ridderstapet och Adeln försäkrat, hwad
der nämnas wäl uti Säkcrhets-Acten; Men huru Zifwes dä uti Samhället att trygga sig ivid? Allt
blir nägonsin fräga om Riksdag, när efter 5 tz. be-?>vad jag nu i ödmjukhet anfört, styrker mig i der»
skattning kan ste desiförutan, och vm än Stander anka, att Säkerhets-Acten medförer idel osäkerhet,
kallas tillsammans, hwartill tjenar det, om icke att'"llkastar 1772 ärs Regerings-Form, den jag som
fördela sins emellan Utgifter och Palagor, sädane'n oryggelig Grundlag bcswurit, Svensta Folkets
svin de pröfwas nödige efter behofwen, och besia äter agliga rätt och frihet, icke mindre än RidderstapetS
större eller minore efterhushällningsanstalkerne, mench Adelns Privilegier; hwarföre jag till denna Act
möjeligen öfwer Rikets och Undersätares förmåga, eke kan gifwa mitt Ja och samtycke, ty det »vöre
när ingen efterfråga kan ste, icke en gang nägon öf°>" förgäta hwad jag mitt Fädernesland, Ridderskawcrläggning
eller underdänigt hemställande tillätes'et och Adeln, mig sjelf »ned ett fredat samwete, och
widare än Kongl. Majrt igenom desi nådiga Propo-sterkommande stylvig är.
sition B- Hag,
386 Ridderst. och Zldelns protocoll.
Laglydnad som warit min Ledare uti detta wig
liga
amne, hmr jemwäl pämint mig hwad aktning
de öfrige Respective Ständen tillhörer, och den iver»
kan Pturalitetens Besiut äga bör. Det fordrar de.
ras wärbighet, och Man en sädan sammanfattning
Ständ emellan, skulle deras Riksmöten blifwa onyttiga.
Uti Lenna mening kllef och af Kongl. Maj:t
och Riksens Snlnder igenom 1786 ärs RiksdagsBesiut
enhälligt fasisiäldt, att uti hwad 40, 4>, 42,
4Z och Z?:de I. Z. i Regerings-Formen stadga. Twä
Ständs sammanstämmande Pluralitet mä godkännas
för att utgöra Riksens Ständers röst. De första
äberopade §. Z. angä Lagfrägor. Privilegier och
Bewillningsmal äro undanlagne, och i den sista eller
57 §. rörande fielfwa Grundlagen är icke srä
ga
om annat än otydlighet men icke om ändring.
Huru skulle ock en sädan fräga kunna uppkomma
hos Riksens Stander, dä denar förklarad för Kongl.
Majrt och Rikets fiende, sorn wille Kongl.Maj:t frän
denna Lag föra, det Kvnungstiga Enwälde pätränga
eller under stjen af frihet kullkasta dessa Lagar m.
m. Här är Gränsen och utöfwer den har icke Pluralitetcns
Besiut nägon wärtan, hwilket jemväl Riksdags
Fullmagterne tydeligen innehälla. Hwad wo.
re eljest Privilegier om det ena Ständ skulle kunna
taga dem bort frän ett annat, och hwaruti stadnade
hela Styrelsen, om ifrän den ena tiden till den andra
Riks-Constilutionen skulle kunna ändras och ombytas,
det ware antingen i anseende till ett fritt folks
rättigheter eller Kcnungssiiga rätten som Sveriges
Lag bestriswer och om hwilken 39 Z. särskilt handlar.
Ridderstapets och Adelns ständaktighet är dem
wärdig, deras Besiut Grundlagens och derifrån desi
kraft.
1789, den 16 Mars. Z87
kraft. De öfrige Respective Ständen när det dem
meddclt warder, lära upplyst finna, att uti detta
sammanhang och denna- urstillning ligger Konungens
och undersätares oupplösellga förening och för begge
en inbördes styrka och säkerhet.
Friherre Oirbon, kkenric ^acob. Sedan Ridderstapet
och Adela ansedt dea ifrån Kongs. Majck
och desi Thron Lil! samtelige Riksens Ständer i Häder
lillst ilte Förenings- och Sakerhets-Act wara af
dea beskaffenhet att den enligt 42 Z. af RegeringsFormen
erfordrade Rådets förut i underdänighet
yttrade tankar, och Kongl. Maj:ts nådiga godtfinnande
icke dermed instämmer; Sä styrkes jag sä mycket
mer i den öfwcrtyqelfen att samma tz. såsom lämpelig
dä nägon ny Lag stall göras, icke ar lämpelig
till en ny Grundlag, hwilken ätnunstone erfordrar
alla Coatrahenters fria samtycke. Annu mer dä den
rubbar den beswurne Grundlagen som innehaller för
ewärdeliga tider Konungens, desi Efterträdare pa
Thronen, Ständers, Wär och Efterkommandes rätt.
Senaste Riksdag dä nägon oro öfwer Riksdagsordningen
af är 1726, ordasätt hos Ridderskapet och
Aveln uppkom, att nemligen dä Ständerne ej uti
Bestuten kunde förenas, Kongl. Maj:t deraf täger
det bäst är, sä hemstältes i anledning häraf till Kongs.
Maj:ts nädiga yttrande underdänigst: "om uti alla
''Lagstistningsmäl utom Privilegier och Bewillnin"gar,
tre Ständs Pluralite utgör Riksens Ständers
"kanka, samt när twä Ständ är emot twä, förfaller
"frägan säsom af Ständer ej beswarad." Kongl.
Majus swar: Detta är alldeles min tanka,
den är enlig bade med Regerings Hormén af
den si Augusti »772 och med sednaste RikHBh
2 dags
-
388 Ridderss- och Ädelns protocoll.
dags practique, och fängnar det mig mvcket
att jag instämmer med Ridderfkapets och AdelnS
tankar. Kongl. Maj:ts kanka grundade sig
således pä 1772 ärs Regerings-Form: huru kan dä
sjelfwa Grundivaleu rubbas, som stadgar hivar mans
rätt, dä likwäl Privilegier och Bewillningar utgöra
allenast en del deraf. Dä wi ömmade desie sä kunde
wi icke ens wäga nämna om Grundlagens helgedom.
Wi wäntade ej Leri frägan af wär nådiga
Lagstiftare. As mära Medstander kunde den alldrig
uppkomma. Nu weta »ri wär nådiga Konungs wilja
och ingen star emot desi magt. Om wi äro nog
vlycklige att sakna den ynnest som utgör en stor och
wäsentelig del af wär lycksalighet, lätom ost äterwinna
den igenom desi agtning, wär frimodighet att ej
wika ifrån den Regerings-Form Kongl. Maj:t ost
sjelf gifwit och wi dyrt beswurit, stall pä nytt en dag
tillskynda ost den aktning och den nåd som wi nu
sakna. Det äterstär endast för ost trogna Undersåtare
af Ridderstapet och Adeln, att wära sorgsna, ömma
och bekymrade tankesätt i underdånighet uttrycka,
jemte de stal och grunder som utgöra wär 0-  ro, wär olycka, wär bedröfwelse och wär förtviflan.
Wi finna i underdånighet de fläste tz. §. af
samma Sakerhets-Acl i flere afseende» stridande med
den Försäkrings-Act som Kongl. Majst den 21 Au«
gusti 1772 ost gifwit med Kongl. Majrts och Riksens
Ständers Regerings form af samma dato, som
redan sagt är, med Swea och Götha Konungars
försäkran fastställa för ewärdeliga tider pä den Allmänna
Riksdagen som flöts i Stockholm den 26 Januari
i?79, med alla de Eder som wi flere gänger
som Embetsmän och Undersåtare, Gud och Konung
swurit; Wi förebrå intet wära kära Medständerden
öfwer
-
i78y, den r6 NarS. 389
Lfwerkygelse de Lfrän Thronen inhämtadt. Men dä
innehållet af denna Försäkrings-Äct pä Riks-Saleri
upplästes, hörde och fästade wi genast det degcepp
derom fom nu allt sedan gjordt wär oro. Ln oel
af osi kunde wäl icke höra och första rätta innehället;
Men större delen fattade det sä wäl, atr wige.
nast bordt kasta vsi för wär nädiga Konungs sötter,
begära näd, ej mindre för wära samwetcn än för
wära efterkommandes fri- och rättigheter. Men pä
det alla Ledamöter af Nwoerskapct och Adeln skulle
njuta samma förmän i hela desi widd, samt förstä
och inhämta rätta innehållet af Kongl. Majrts
Proposition, sä anhöllo wi i underdånighet att enligt
den af Kongl. Maj:t i näder fastsiällte Riksdags-Ordning
fä pä wära Kamrar eller i wart Ständ
häröfver rädsla.
Den Alsmägtige Guden, alla Konungars Konung,
ser i wära hjertan all den ängslan, all den
förtviflan som gör wäkt lif bittert pä denna dag»
O store Gud? ingjut i wär Konungs hjerta den
barmhertighet, den rätträdighet, den godhet som wr
äga rätt att begära. Wära lif, »är egendom och
allt hwad osi kärast ar, uppoffre wi gärna men lagligen
för Konung och Fosterland. Wär ära bör
helgas ät oskulden, wära samweten fredas mot änger
och förebräelse. Wi kunna skänka wär frihet men ej
wära Medborgares och Efterkommandes.
Det äterstär för Ridderjkapet och Adeln att i
underdänighet förklara huru och pä hwad sätt mera
nämde Förenings-Act kan anses som stridande med
wär dyrt beswurne Regerings-Form. Den irsta §.
tillägger Konungen full magt att börja Krig, twert
emot 48 §. af Rcgerings.Formeu. Om fred och säBbz
kerhet
Zyv kidderss- och AdelnS protocoll.
kerhet är den största gäfwan som Allmagten lämnat
Mcnniskoflägtet sä utom som inom Samhället, för
hwars bibehållande alla Regeringar äro gjorde, men
hwaraf likwäl Tideböckren lämnat sä mänga mistbruk,
sä mäste allt hwad deremot ar stridande, anses för
det wädeligaste. Om Sweriges Konungar framdeles
kunna göra Krig utan Ständer, sä äro Garder
deraf följder, och det lyckliga Jndelningswärket med
en krigisk Konung, blir k samma stund den alldra
stör-sta Bewillning af hela Landet. Det torde wara
bfwerflödigt att rilwa upp de sär som annil blöda
efter Konung XH:s för Swerige olyckliga
hjeltemod. De kunna säkert alldrig blifwa helave.
Till följe af samma §. skulle Swerigeö Konungar
förordna efter deras hoga godtfinnande om alla Rikets
Embeten. Kongl. Maj:k har ost heligt läfwat
ott under ordet wälsärd som i 2 H. af RegeringsFormen
förekommer, innebegripes innehafwande Embete
eller Tjenst sä att ingen Embets- eller Tjensteman
sä af Militair som Civil- och ErclesiastiqueStaten
som orden lyda, sär utan Laga ransakning
och dom wid behörig Domstol frän Embetet eller
Tjensten afsältas, förtroendes fienster undantagne
med mera. H.vad säkerhet äger wäl dä en Embetsman,
hwars wälfärd beror af en härd och obillig
Förman?
Trettio ars flit och träldom, ofta egen förmögenhet
nedlagt i tjensten, torde icke hindra densamma
att blifwa ett ros för en egennyttig Efterträdare.
En hämdgirig owän kan sälta den bästa Regent
bakom ljuset och genom en sä kallad swepfak
glfwa ett dödande sting ät en hel slägt, af får, hustru
och vförsörgde barn. Hwad siik och skicklighet
1789, den 16 Mars. »9?
will Konung och Fädernesland manta af Tjenstemän,
som ständigt smäfwa emellan hopp och fruktan, hwad
tankesätt will man begära af en lika lätt afklädd
som päkladd Tjensteman, som ofta men kanske orätt
kror sig genom nedrighet behöfwa bibehålla ett Embete,
som han mölligtwis kanske oförtjent förwärfwat.
Jag känner intet fritt Land uti Christenheten
deräst Tjenstemän ohörde eller utan Laga Dom kunna
frän deras systlor skiljas. Jag undantager dem
som för en mer eller mindre limilerad tid af- och
tillsättas, som Ministrar och Stats Ministrar m. m.
och andra förtroende systlor som med sädane wilkor
emottages.
Samma §. säger widare, skipa och handhafwa
Lag pä salt Konungen nyttigast synes. Här mä
mitt hjerta brista. Är det en dröm, är det rätta
tankar, är det Jag, är del Ni Swenske Man som
samtycka med en häpen tystnad. Swartå moln förtaga
mig min syn. Jag läser i en framtid. Jag
ryser för tillkommande Regenlers magt. Men dä
äro wi ej mera till. Gud läte den dag alldrig komma,
dä efterkommande förbanna wärl stoft och wära
grafwar.
Samma §. talar om alla öfriga Rikswärdande
Ärenders stjötsel pä sätt Konungen nyttigast synes.
Kongl. Majit äger nu denna rättighet man minsta
gensägelse.
Den i fräga warandc tilläggning kunde leda
längre än som tankan wore. Man kunde billigt
säga att förhöjning eller afstag pä myntets skrot och
korn är ett Rikswärdande ämne. 45 §:n af Rege,
rings - Formen säger tydeligen att en sadan ändring
B b 4 ej
592 Ridder!?- och Adelns protocoll
ej
kan ske utan Ständers samtycke; om en gang en
Finaner-Minister lika som i Lortrens tid ett sädant
projcct ät en Regent uppgaf, sä more hela
Landet olyckligt. Banquens wärd kunde anses
Rikswärdande; den tillhörer enligt 55 Z:n Riksens
Ständers Författningar och Garantie endast och al»
lenast, och uppkom ej eller i den största Souveraini»
tete-tiden under Konung L^nr. den XII. det minsta
twifwelsmäl derutinnan, men alla minst förutsedde
frågor kunde en gäng uppkomma.
Stats-Medlen hörer wisit till Rikswärdande
Ämnen, Ständers ratt ar att kanna deras dispost»
tion. Armeens Pensions Easia styres enligt Z6 Z:n
m. m. Under en god Regems tid mäste alla twetydigheter
i Lagen undwikas. Under en elak Regent
blir det för sent. Dä heter det att blotta mitzkankan
bör straffas. Dev 2 §:n af Förenings - Aclen
kan sä mycket mer i närwarande stund Ost oroa,
som den omfärmaler en Ny Lagskipning, en ändring
i den Högsta Domstol, som gjort wär säkerhet grundad
i Regeringssättet och öfwer hwilken folket alldrig
klagat. Samma §. omrörcr säkerhet för Lif,
Ära och Gods; men ej ett ord om personlig saker,
het. Med detta stillatigande har fordom oändeligen
mänga oskyldige i Frankriket genom en Ministers
åtgärd blifvit kastade i Bastillen och andra fängfier
igenom de sä kallade ste Lacbet, utan
att knappt nägon wetat war de wägen tagit, än
mindre att de njutit den rätt, att deras oskuld för»
smara. Deras suckar till en Allrädande Gud, har
inom jerngaller och tjocka murar blifwit dälde för
resten af mcnniskjoslägtet. Hela Europa har hört
omiEaS den bekanta Jern.Masquen som pä OnS:t.
Mar
-
1789, den 16 Mars
-
ryz
Marguerite i ett ewigt fängelse i snovis den XIV.
tid undangömde en odömd Statsfänge. Hwem kan
aä i borgen för tillkommande Regenter. Samma
§. börjar i iugresien med de orden: Wi anse Ost för
fria och säkre Uudersätore. Det är redan föremälet
af r??2 ars Regerings-Form.
Den g § n rörer rättigheter och skyldigheter
wid bestttandet af jord. Som de förra och de sed»
uare nu arv grundade pä Lagar och Privilegier sä
kunna de förra icke mer fränkännas an de sednare
päläggas, helst da den ena Medborgaren icke ens
fallit pä den tankan, att pä den andras bekostnad sig
nägon förmän förwärfwa sä mycket ost witkerligit är.
Den 4 §:n rörer tillsättandet af högre och lägre
tjenstår. Kongl. Maj:t nyttjar äfwen den rättigheten
utan hinder eller nägons klagan.
En widstracklare förklaring kunde göra tredje
Mans rätt i en framtid lil! intet, i synnerhet wahlsoch
sörstags'rättigheter med mera. Z:te §:n innehäiler
att fritt gifwa hwad som finnes nödigt: denna
frffe* a wal som det derpä följande Ordet Aff
siä kan oj annorlunda lämpas än till fielfwa sättet,
pä hwilkr e>. -dan Bewillning utgöras skall. Be
Iv:ll'iingr"
Ni i sin Natur owilkorlig till desi be
lopv
l'ka . ,val som tiden hur ofta den bör ske.
Orde- Suae.rska Zolket kan icke pä annat sätt med
Regerings-Form och Folkets ratt förenas, an dä
Swensta Folket utgöres af Riksens Ständer. Gud
i himmelen beware Osi för annat beskattningssätt än
det wi af uräldriga tider njutit. Den 6:te§m förmenar
Riksens Stander att förehafwa andra ämnen
än dem Kongl. Maj:t proponerar. Hwar stadnade
B bZ dä
Z94 Riddersk- och Adelns protocoll.
dä Folkets Ratt? Ständers, Städers och Menige
Allmoges, att sina Beswär i underdånighet föredra,
ga? Hwarest och pä hwad sätt stall den'fattiga och
ofta skrämda Medborgaren klaga pä en tilltagsen och
»våldsam Embetsman i Landsorten? Fruktan för redogörelsen
tyglar den elaka Medborgaren, men den
svin icke wägar tala han »vägar an mindre klaga.
Regenten föres i okunnoghet, Han kan ej sträcka en
hjelpsam harid ät den förtryckta; Riksdagen nalkas,
den fria Medborgaren älstar dä pä ett fördubblat
satt ett kärt Fädernesland, han wet att den sista
Bonden och den första Grefwen hafwa dä samma
rätt att nalkas Thronen »ned desi Vejmar, med desi
nit och karlek för det allmänna. Erfarenhet och sanna
kundstaper alstrade längt ifrän stora werlden
upptäcka det nyttiga, blottställa bländwärk och gifwa
ej sällan upplysningar vin Folkets lycksalighet, som
utgör Regentens endaste ära. Riksdagsmannen föredrager
i sitt Ständ, Ständet gillar eller ogillar;
Konungen antager det Han nyttigt finner. Den fria
Medborgaren räder, samtycker eller nekar, han bju»
der en del af sin och Medbröders egendom, för att
ostörd behälla det öfriga.
Han proponerar och
han swarar, han känner inga andra gränsor än
Riksdags Ordning och Regerings-Forin, begge gifne
af den Konung, som han sa högt älstadt. Tag
bort den ädla niten att wara nyttig fast man ej är
Embetsman, sä förwandlas lätt skicklighet till en
trälaktig dwala.
Den 7:de §:n tyckes utställa Adelns, PresteStändets
sä wal som Städernes Privilegier säfom
oföränderliga i fall de med Sakerhets-Acten äro stridande.
sr §:n af Regerings - Formen stadgar uttrycks.
1789, den 16 MarS. ZyZ
tryckeligen att inna Privilegier ett Ständ angäende,
utan atla fyra Riksens Ständers »vettskap, gjorde
påminnelse och samtycke utgifwas och meddelas;
Hwem ka» dä tro möjligheten att de kunna rubbas?
Wi önska uppriktigt, att alia de Privilegier och
Rättighetersma i Nader wära kära Medständer förunnas,
som Grundlagen och 4 Ständs samtycke någonsin
kunna förena. Ingen menniska stall mer an
jag, önsta all möjlig jemlikhet emellan Medborgare.
Det är frihetens stämpel. Den gifwer belöning ät
fortjensten. »nen ej ät födsten ensam. Men om en
gang Swensta Regenter i en framtid blifiva iner
dikpotiste, dä först betyder den mindre och fattigare
Medborgaren alls intet.
De större Herrar som nalkas Thronen sälja
sin egen frihet stundtals saint pä korrt tid för att
blif.oa beständiga Tyranner af deras Med-Undersätare,
till desi de äler af sjelfwa Regenten störtas.
Wärdaste Medbröder och Riddersman, hwad är för
osi att göra. Konungen äger all den lagliga magt
som nägcn Konung i Chrisienheten. Han kan göra
allt utom krig, pälägga Contributioner samt ohörbar»
dömma. Han har sjelf gifwit osi en RegeringsForm
för 16 är sedan, som Han och wi heligt beswucit.
Wi kunna Alldrig frän densamma wika.
Jag underkastar i öfrigt Ridderstapet och Adeln
hwad sivar pä besia grunder i underdänighet
till tvär Nädige Konung afgifwas stall.
Det bör innehälla be listigaste uttryck af alla
de känstor, sorn utmärka i alla tider Nitiske, Laglydige
och trogne Undersåtare, jemte wär ömhet och
ledsnad att ej för wär del kunna samtycka till ändring
-
396 Ridderff. och NdeliiS protocoll.
dung af en kär och beswuren Grundlag, som befäfiat
wär frihet, tvär säkerhet och wära rättigheter.
En Grundlag genom hwilken Kongl. Maj.tt Sjelf
täckts i Räder förklara sig wara den första Medborgaren.
En Grundlag om hwilken Kongl. Majit
i desi wackra tal pä Riks» Salen den 21 Augusti
1772, som i alla Kyrkor lika som en Hagedom fö»
wårås, Nädigst yttrar sig: En oryggelig Grundlag
sika bindande för Mig som för Eder. En Grundlag
som Europa beundrat, sä wäl som satlet hur
Swensta Folket hastade Hjelten till mötes för att
knyta de heligaste band, som alldrig stulle flitas.
Hwad hafwa wi gjort för att densamma i sa wä»
sendteliga delar mista. Om det händer ernest wart
samtycke; wi stola ej mindre utmärka Osi genom en
Ny Laglydnad; men suckar och bedröfwade anläten
stola tälka wara innersta känflor. Lätom Osi i un»
derdänighet föreställa wär nädiga Konung, huru wi,
Fäderneslandet, och hans dpra Person snart ä nyo
hotas af fienden, att enigheten emellan Honom och
Osi stall göra Osi oöfwerwinnerliga, att wr jemte
sista blodsdroppan wilja gifwa allt hwad gifwas kan,
till krigets fortsättande till desi att freden kan ärnäs.
Att wi ej mindre stola wara beredwillige till alla
de bewiliningar, som om möjeligt är kunna uppfylla
Statsbristen, att ingen ting stall saknas i wärk
bearbetande, som utmärker de warmaste hiertan för
Konung och Fosterland, och det med uppoffrande af
egen wälfärd. Men lätom Osi i den store Gudens
Namn bedja wär Konung att ej ined denna Osi sä
mycket oroande Försäkrings-Act öka wärst bekymmer
och förtwiflan, lösgifwa wära fängslade Medbröder,
sa att wi med dem mä rädflä och uppoffra allt till
Kongl. Maj:t6 ära och Fäderneslandets räddning.
Om
1789, den 16 Mars 397
Om desie mine ödmjuka tankar winna Herr Ofwersten
och vice Landtmarstalkens samt Högloflige
Ridderstapets och Adelns bifall, sä kunde Herr Riddarehus-Secreterare»
anmodas att pä desia grunder
i möjligaste korrthct, uppsätta det underdåniga yttrande,
som wär skyldighet fordrar att ä Kongl. Majus
Proposition om Förenings- och Säkerhets - Attén i
underdånighet afgifwa.
Friherre LieiLe, strure. Dä ny Grundlag
föresläs, lärer den första frägan blifwa, huru wida
densamma kan anses bättre, nyttigare och tydligare,
an den man förut äger. Deraf följer: att en jemförelse
mäste göras emellan begge, hwarföre jag utbeder
mig att en sadan matte mig tillätas emellan
177^ ars RegeringsForm och den i Nader föreflagne
Föreningen till Säkerhets-Acten. Till en bö»
M nödgas jag likwäl widröra i:sta Puncten af
Säkerhets-Acten, ehuru den i anseende till flere omständigheter
är ojemförlig med 1772 ars Regerings»
Form. I synnerhet är rätta förståndet af följande
^dalag mörkt för mitt swaga begrepp. Der stär:
Konungen äger att skipa Lag och Rätt, och
stöta de öfrige RikSwardande Ärender som
vonom nyttigast synes. Manne meningen kunde
wara den, att en framtida Konung stulle äga
Magt att stipa Lag och Nätt, icke efter nu bestreswen
Swensk Lag, utan efter som honom nyttigast
synes? Hwad innebegripes under namn af Rikswä»
dande Arender, eller rättare sagt, hwad kan ej derunder
begripas? Indelnings Märket, Mynt-Valva»
troner och Banco- Märket äro wisierligen Rikswär»
dande. Männe ej nägon gäng kunde yrkas, att i
anledning af Säkerhets-Acten,, 18, 44 och 55 §. §.
wore
zs8 Ridderst. och Adelns protocoll
more
utur 1772 ars Regerings--Form utplanade?
Uti 2 Ari af 1772 ärs Regerings-Form försäkras
hwarje Swensk Ä!an om säkerhet till Lif, Ära,
Gods och Walford, under hwilket sista ord genom
4 §. af Riksdags-Besiutet 1786 innebegripas alla
Embeten och Tjensier, sä ival Milckaire som Civile
och Ecclesiastic>ne. Ust Säkerhets-Acten saknas or.
det wältärd, likasom också den personliga friheten
icke derstädes finnes omrörd.
roche och ZI Z. H. uti 1772 ärs RegeringsForin
utstaka hwilka Embeten och Tjenster Konun.
gen har att bortgifwa, samt satte: huru det bör ste.
Uti Säkerhets-Acten utsattas, att Kongl. Mastt
ager att förordna om alla Tjenster. Männe icke
deraf stulle kunna dragas följande siustatser. Nemligen
först och främst, att ocksä de T,enster som en.
ligt 1772 ärs Regerings - Form arv utstakade att
tillsättas af Collegier och Embetsman, stulle tillhöra
Kongl. Masits förordnande; och för det andra att
som ordet förordna tyckes innebära den magten
att bade gifwa och ätertaga, kunde wära efterkommande
härigenom komma att sakna all säkerhet uti
Tjensters behållande. Enligt 1772 ärs RegeringsForm
äga Riksens Stander, att skattlägga sig sjelf,
we. Säkerhets-Acten tillagger den rällighet.n ät
Swensta Folket. Männe ej i stöd af denna ordaförändring,
meningen kunde förstäs blifwa den, att
Swensta Folket stulle i Bewillningsmal höras, öfwerenskonima
och jemka uti Tingsbyggningar och
Socknestugor? Att 48 §:n uti 1772 ärs Regerings.
Form stulle genom Säkerhets-Acten alldeles utplanas,
kunde medföra följande wärkan. En med sadan
rättighet försedd krigslysten Konung stulle genom
krigS
-
1789. den 16 Marö. 399
krigsomkostningar grundlägga den starkaste Beskattning,
tillkommen utom Ständers wetistap, men dock
af sadan art, att de swärligen kunde undwika, art
sent eller bittida, »vidkännas en sadan Gäld, och be«
tala den med en öfwer Nationens förmåga stridande
bewillning. 42 §. uti 1772 ärs Regerings-Form
utstakar fullkomligen, ä den ena sidan Kongl. Näd,
och ä den andra, underdånigt förtroende, da Konung
och Stander genom en laga Formalitet kunna gifwa
hwarandra, den sörre desi nävige wilja, de sednare
Leras underdäniga öustningar tillkänna, och dymedelst
en lika sä wacker som nyttig wäg till Communication
och förtroende mellan befallande och lydande
öppen hällas. Deremot förbjuder Säkerhets - Aeten
Ständerne, att förehafwa andra ämnen, än dem Ko.
nungen proponerar. Om derutaf kunde följa, att
intet Ständ utan Lagbrott kunde bjuda till, att för
Thronen frambära Folkets antingen klagan etter
önstningar, rädes -ag att Grundwalen titt framtida
Konungars Regering, hwilken hittills, till och med
under Souverainiteks-Regering, hwilat, ej pä deras
magt, utan pä Swensta Folkets kärlek och förtroende
för deras Regenter, stulle efter hand undergräfwas.
Beträffande frägan om de t wenne Ständens
innehafwande, och de t wenne andra Skändens
nndfäende Privilegier, sä äga wi uti 52 tz:n af
1772 ärs Regerings»Form full säkerhet, att wära
jemwäl under Souverainitets-tiden orörde Privilegier,
icke kunna rubbas utan wärt egit samtycke: Jag önstar
derföre, att de twenne Ständens nya Privilegier
mätte blifwa ju bättre ju häldre, öfwertygad
att wära derigenom icke kunna lagligen kränkas.
När härtill lägges att Lagars ombyte i alla tider
med stal warit arstedt som en sak af högsta betyden
-
420 Aldderjk- och Adelns protocoll.
het och fara, och att det kloka Engelska Folket jemwal
haldre bibehålla till och med felaktiga Lagar an
att maga underkasta sig nya, hvilkas wärkan alldrig
nog kan förutses; sä torde Högloft. Ridderska.
pet och Adeln falla pä den tankan att Föreningen
till Säkerhets-Acten, ehuru otwifwelagtigt förstagen
i bästa och nädigaste uppsåt, till säkerhetens formerande;
dock i flere afseende» kunde leda till bedröfliga
omisiheter, och mänga nu ofönttfedde följder,
samt akt den till innehåll och märkan redan kände
och försökte Regerings-Form af är 1772 är en tilt
nöjaktig säkerhets minnande tillrackelig Grundlag.
Min ödmjuka hemställan är derföre, det Ridderfkapet
och Adeln i underdänighet öfwerlämnar Kongl. Maj:t
del af de Considerationer, sorn twinga Högloft. RidLerflapet
och Adeln, att tmärt emot alles wär önskan
icke kunna antaga den i Räder föreftagnc Förening
till Säkerhets-Acten för Grundlag utan emot
densamma i underdänighet protestera, jemte underdänig
anhällan att fä blifwa bibehällne ivid den är
1772 af Hans Kongl. Maj:t fä wisligen stiftade
och af Ost allom sä heligt beswurne RegeringsForm;
Att utaf den Högloft. Ridderffapets och Adelns
Beslut, LxtractL krotocolli mätte de öfrige
Refpective Ständen meddelas, och alt änteligen det
Beftut, hwaruti Lek Hoglofl. Ridderflapet och Adeln
stadnar, matte jemte de grunver hwarpä det kommer
att stödja sig, med det snaraste af Trycket utgifwas.
Herr Icklljellröm, Osnckwarckt, Larl gokall.
Han hade paflerat Dannemark, det befinner sig illa
af fikt Regeringssätt, ty första Z. lyder att Konungens
wilja är Lagens begynnelse och ända. Wär nu
»varande förträffeliga Regerings-Form af är 1772,
hade
; 26. 1789, beri t6 Nars- 40 r
hade han alfmarsamt beswUrit med sin fiäls ewiga
- salighets pantsättande, och kände ingen fä mättalig
! Licero och ingen fi ila Doctor, som derifrän kunde
bescka honom; Herr lilljeström Uppläste ingresim
i af Regerings Formön, och tilläde att han more ursägtad
att han ej kunde bifalla Säkerhets-Acten.
Herr LlinZtporre, Llskftti hadd flrifteligt författadt
sina tankar som upplästes:
Dä Högloft. Ridderflapet och AdelN star t be!
grepp att efter Rädiqt gifiven tillätelse, yttra sig öf,
wer den af Hans Kongl. Majit ifrän Thronell proponerade
Förenings- och Säkerhets-Ac-, äligger mig
1 säsom Ledamot af verta mördade Ständ, att i sä
1 wigrigt och grannlaga amne äfwen utgifwa Mitta
1 bförgripeliga tankar.
Jag flulle önflat, akt deruti sätt wägledas äf
- Herrar Riksens Räds Upplysta utlätattde pä sätt 42
E Z. af wär Regerings-Form Utstakar; men Vä ämI
Net icke rör en simpel Lagfräga, utan sjckfma Grunden
j af wär RegeMents-FSrfattning som en gäng för alla
ar förklarad och erkand för (Hrvstjgelig och Askig.
och de förmodeligen af den anledning ej blis.vik
j häröfver hörde, Nödgas jag leta mig fram pä egen
j hand till de grundfästett, hwarpä Mitt öfvertygelse
stall hwila. Wär dyrt beswurna Regerings Lag stall
ä dervid tjena »Nig till Ledare; och dä jag troligen hält
ler mig mid dest hokstafweliga tttneyäll, tror jag
Mig hvarken fela i urin uaderjäteliga irohet och till.
b gifwknhet för mär Allernädigste KottuNg, eller den
» helgade pligt, jag ar Fäderneslandet, mig sjelf och
^ Mitta Medborgare, födda och osövda stylvig,
Le 3
qc>2 Ridbk.-st. och Adelns protocoll.
I lä ren och vikyldig föresakts, nar jag med
1772 ärs Regerings-Form och sjelf,va Konunga.Balken
i wär gamla Lands-Lag; jemsör den föreflagne
Säkerhers-Acten, möler mig i hwarje punct något,
som antingen ar mörkt, och odeterminerat, och således
kan leaa till förtydning och derifrån oskiljaktig
osäkerhet, eller ock förändrar och upphäfwer san ma
Regerings-Form i flere betz wchendtliga delar. Uti
zy z». a samma Grundlag sammanbindas UndersätarenaS
frihet och Konungens rättigheter säs,
'M ve Grundpelare hwarpä wär lyckliga RegementsFörfa"ning
hwilar. Begge arv i Regerings? Formen,
Konunga-Balken, Lands-Lagen utstakade, som 2
H säger, och derföre nämnas uti flutet af Regerings
Formen. Fria, sjelfständiga, Lagstiftande, men
Laglydige Ständer och en Magtägande men Lagbunden
Konung såsom de Constitucrade delar af wär
Regements-Kropp, i hwilken Konungen är Hafwud,
och Undersätarena Lenunar, förknippade med hwarandra
inbördes genom Regerings-Lagen. Uti i och
2 tz. §. af Sakerhets-Acten synes det hafwa welat
i korthet och pä ett ställe sammandragas, som pä flere
ställen af Regerings-Formen finnes angående dessa
inbördes fri- och rättigheter förordnat. Jag saknar
i den första dä Konungens Höga Rätt och
Magt att styra Riket utstakas, sa wäl rättesnöret af
Konunga-Balken, Lands-Lagen och 1772 ärs Regerir^s-Form,
hwarefter Styrelsen kommer som hitintills
a:t föras, som präjudicatet Lagbunden, »
hwars ställe ordet Arf-Konung der och Lagkrönt Konung
i 2 s, brukas. Jag lämnar derhän om ock
huruwida det förra skab innebära nägot mera än den
Historiska sanningen att wär nu regerande Allernädigste
Konung efterlrädt fin Högstsalig Herr Fader
Gtor,
2789, den 16 N7atts° 40Z
Glorwördigst i åminnelse, i stöd af de i s §. Regerings
Formen amö>-de A-.f-Föreningar pä satt som
det i «6ä2 ärs Resdags Vestm och Konung ii^ki,
? Xl:8 Testamente af är 169g brukas; men vet kan
icke undfalla min uppmärksamhet, att dä här näm!
nes full magt akt styra och freda, frälsa och förf.val
ra Rcker, man alt nägon Lag den inskränker; dä
samma magt emot 48 L:n Re erings-Formens bokstafweliga
lydelse sträckes till akt börja Krig, man
Ständers »vettskap och samtycke; oa oet sm Schätt,
som 6 §. Regerings-Formen i anseende lill oss- och
defen-ive Atiancer, hvad Riksens Rads unanima
mottanka angar likaledes är förbigängi : dä widare
till Kongl. Mucks egit Zöga godtfinnande lämnas
ait förordna om alia UlletS Embeten, och
hwaraf ej allenast den jäkerhec kör deras rnneoafware,
som 2 §. Regerings - Formen enligt 1786 ärs
Niksdags-Beflut under oroet walsare innebeg'iper,
gär sörlorad; utan äfwen 12 Z. Regerings-Formen
i anseende till möjlig indragning, förändring och omsättning
af Rikets Embetsmanna-Corps i gemen, ware
sig Militär, Civil eler E clestasti^ue, äfwentyras;
dä ändteli en till flat hela Lagstipningen, hwarpä
i alla wälbeställta och ordenteliga Regeringar, allmänna
tryggheten för Personer, lis ära och Egendom
hufwudsakligen beror, i stället för att rättas elke'- Lagen
och Laga R iktegäng, pä sätt sorn 2 Z Regerings
Formen i sjelfwa bokstafwen innehäller, sättes
pä politist fot, och kommer an pä huru Konungen
för Riket nyttigast finnér; sä blir mig icke möjligt
att inse huru sä oinskränkta och ode'eeminerade rättigheter
som denna §. i Säkerhets Ac en innehäller
stall kunna stä tillsamman med ^Swensta folkets urgamla
frihet, och den sä dyrt beswurna RegeringsC
c 2 Form
424 Ridderff- och AdelnS protocoll.
Form som densamma omgärdar. Sant ar att i 2
§. af berörde Act något slags correctif af de nyst
anmärkte Konungars höga rättigheter tycks förete sig,
sa wida det i Swensta Folkets namn heter, att de
anse sig för frie. Laglydige och säkre Undersätare
under en Lagkrönt Konung; men om det
nu läte sig göra, att en tankanoe menniska skulle anse
sig för fri och säker, der Regeringen enligt föregäende
Z. har sädan mag i händerna att göra henne
ofri och osäker, och sä litet beskydd af Lagen kan maritas;
sä blifwer det dock en oandlig skillnad, att blott
anse mig för Nägot, och i sielfwa märket det wara.
TmärtoM det blefwe en Undersäte, som det genom
Lag blott ar tillätit att sa anse sig, betagit att tänka
annorlunda, ehmad hans egen tänsta ock skulle säga
honom, och det kunde blifwa H06 honom ett brott
att beklaga sig. Det heter ock, att wär Lagkrönte
Konung stvrer Osi efter Sweriges beffrefna Lag;
men samma Lag är ej utsatt, om dermed sörstäs Konunga-Balken
eller Negerings-Formcn hwar för sig
eller gemensamt. Sjelfwa ordasättet tyckes och sätta
förut, att sä warkeligen sker, men icke medföra att
sä bör ste; Ty en Lagkrönt Konung lär ej wilja
säga detsamma som Lagbunden i 1772 ärs Regerings-Fcrm;
När härtill kommer att i § §:N af
denna Act, den rätta friheten bestar deri att fritt
gifwa till Arkets underhall, hwad dertill finneS
nödigt sä reducerar sig hela srihetsidöen l 2
H. till den sörman att bewilja till allmänna behofwen,
hmilkas pröfning dem icke tillärkännas. Således
kommer Swensta Folket icke mer att wara och
lefwa fria sjelfständig a och lagstiftande Ständer,
utan blott beviljande och Cmntribuerairde. Säkerheten
ater skulle synas förwarad, dä Kongl. Majrt
will
r?89, den 16 Mars. 4->z
will beskydda höga och läga emot all orätt, och ingen
förderfma till Lif, ära, lem och gods, innan han
warder förmunnen och wid behörig D mstol dömd,
hwarom likwäl Regerings-Formens 2 Z. bäde utförligare,
precisare och medelst tilläggning af wälfard
i det begrep -786 ärs Förklaring fastställer fullständigare
försäkringar; men om rättwisan enligt r F.
stall skipas efter godtfinnande sä beror denna Sa»
kerhet icke pä Lagens hagn, utan högste Lagskiparens
Caractere och tankesätt; och den förändring som i
anseende lill Justitiä-Revision sorestäs, att Oftllse
Ledamöter der skola haswa sach och stämma, ehuru
den efter 4 Z. stall sagas syfta pä Ofrälse Ståndets
säkerhet, strider ej allenast emot 8 L. Regerings.
Formen, som innehåller akt denna höga Domstol alltiv
stall bestä af sju KikscnS Aäd hwilka utr
Domare-Embetet brukade warit, ulan tyckes och
osörgripeligen snarare främja söndring och osäkerhet
Ständ emellan, än förening och säkerhet, som likwäl
med denna Act stall pasyftas, och med detsamma göra
Lagffipningen mera wacklande än fast och stadig.
En sammetsgrann och förfaren Domare, ware sig
högre eller lägre, ser efter saken, icke efter Personen
och desi börd. Annars skulle ock efter denna principe
Nidderskapets och Adelns privilegierade Forum
Kongl. HosiRätten ej kunna wara nog enväldig, om
pluraliteten af desi Ledamöter räkade wara Ofrälse.
Den i g:dje Z. insinuerade lika rätt att besitta och
förwärfwa jord i Riket, infkränkes wäl genast enligt
8 i Nidderskapets och Adelns Privilegier, reducerar
sig följakteligen till hwad förr manligt warit,
hälst Skatteköps-Förordmngen för Bonde-Ständet
redan 1723 utkom, och först under denna Regering
blifwit inhiberad. Deremot strider det direcke emot
Ecz 9 L
-
4->6 Riddersk och AdclnS protocoll
y
§ i berörde Privilegier, att Skjmsringsbeswäret
witt förvelas lika pä atta H minan i Rc ec och kan
emot 52 tz:n i Regerings-Formen de i Nedersta
pe
s och Adelns hand warande Fralse Hemman icke
päbördas.
I 4 Z. af denna Act förekommer wäl ej annat
än hwad i 4 z. NegeringS-Forinen, jemförd
nied 2 §. af Ridde.flape.s och Aoelus Privilegier
st.,dgas, men huru densamma med det som i 2 §.
angäende Justi iä-Revisioncns besättande äfwen med
Ofrälse Man flätt kunna sörenaS, utan att den ena
flätt upphäfwa den andra, förmär jag ej inse-, tv
antingen mäste Rads-Embe et som nast Kongliga
Högheden af alder hast högsta wördning (4 H. Regeringsformen)
förlora den, eller mäste Ofrälse
Bisittare i Justitia Revision gä al pari med Rådet.
I 5 §- medgifwes wal S.venfla Folkets rät.
tighet att bewilja till Rikets underhäll; n en nar
denna Z. jemsöres med 45 §- Regerings Formen yppar
sig den märkeliga flillnad att d«r namnes nya
Gärder/ Utffrifmngar, KrigShjelper och andra
Afgtfter d.m Konungen ej mä emot Lag Konunga
Ed och försäkran pålägga, och u nka
stadgas att titt allt detta fordras K.ik'en6 Ständers
wettflap, kria wilja och samtycke, som af
alder representerat Swensta Folket, och med hwilka
Konungen i atta tider haft att rädflä och öftrerlägga.
Denna urgamla Sed, att afgöra Sakerna med
Ständer tyckes således här i Z. undergå förändring,
ehuru i sa generelle termer författad, att sättet i te
kan inhämtas. Den 6 §. betager Ständer den rättigheten
att förehafwa andra ämnen än dem
Lonun
-
r?8y, den 16 MarS- 407
Konungen proponerar. Häraf följer att ej allenast
de > delatckg^et i Lagstiftningen som 42 §. Regerings-Formen
innehåller, dem flätt frängä, utan
äfwen den urgamla Friheten att fä inkomma för
Thronen med fine Gravamina, och derpå erhälla rättelse,
en rättighet lom de mer än ett S.-culum före
1680. och sedan oafbrutit utöfwat, säsom de erhällne
Resolustoner uttvisa, och den en fri Nation icke
lärer kunna eftergifva. Den 7 och 9 §. Z. af denna
Act tager för gifwit, att bade Nidderflapets och
Aoelns Privilegier af är 172g samt 1772 arS Re.
gerings Form genom densamma blifwit ändrade, och
8:de §. will sträcka samma ändrings bestånd, ända
östver den händelse som ^8 §. Regerings-Formen ut»
sätter, och hwar trogen Undersäte afbeder, Swensta
Thronledighetcn till ett nytt wahl, hwaruti denna
Act äfwen will gä längre än sjelfva 1772 ärs Regerings
Form, och torde i sig sjelf wara för Swensta
Na tonen sä litet wärdig att kunna läta sig werkställa.
M«n jag lämnar all widare anmärkning häröfver,
för att blott äterhämta de redan lagde grunder,
och deraf draga det flut, som är mitt Samwete
och min Ed enligt.
Hwar punct i Säkerhets-Acten insweper ej al.
lenast någon motsvarande i 1772 ärs NegeringsForm,
i mörker och twetydighet, utan upphäfwer och
förändrar densamma. Kongl. Maj:k§ höga rättigheter
föreställas deruti pä en sida, och i en extension,
som fordrar den största moderation och försigtighet i
uiöfnlngen, om de ej stola absorbera de Nationella
i gemen, och hwarje enflilt Persons i synnerhet.
En god Konung är som en god Dommare, den hasta
Lag; men han är dödlig, han är mennifla; och
C c 4 da
4«>8 Aidderst. och Adelns protocoli.
dä ingresten till 1772 ars Regerings-Form suppe»
perar den hand lse, alt friheten kunde kränkas af
en tilltagsen och för Riket illa sinnad Regent, sä
wore det ett oförläteligt brott emot Otz sjelswe och
wära efterkommande att ga ifrän en Grundlag, som
är ämnad att befästa war fri- och säkerhet, efter
hwilken ws nu i 16 fulla ar blifwit styrde, och för
hwilkens helgd och oryggeliga bestånd wär Ed bör
ä wär fida wara borgen. Ware det laugt ifrän
hwar redlig Swensk Mans, och i synnerhet hwap
Rcddersmans tanke att fläcka sin ära och sitt samvete
med en Men.Ed, hwaraf följderna i alla tider
Mäste bljfwa ylyckeljge, och förebråelsen sä aggqnde.
Jag reclamerar derföre för min del 1772 ars
Regerings Form och protesterar emot den projektera,
de Säkerhets-Aclen i alla desi puneter, såsom i mer
och mindre män emot densamma stridande,
Friherre kkeiff. xreckrch. Enär Riksens Stan»
her för 16 ar tillbaka uppdrogo Kongl. Maj:t den
Magt och wälde, hwqrmed Riket nu styres, war de»
ras hopp oni en förbättrad Regering med förwaranhk
af Swensta Folkets urgamla frihet, ofelbart hus,
svudsakeliaa ändamälet. Uppä Thronen sägo de sin
sängkan uppfylld, en infödd Swenst Ko>iung, so»
sirad bland ett fritt Folk, utrustad med höga K?«
nungfligq egenskaper, hlvilka ledde hwar man att
framföra sin sak; Riksens Ständer kunde icke längre
tweta att lästa de band för en Konung som wille
och kunde styra deras hiertan och som farhägan
af erfarit olyckligt Gnwälds Regering härdt tillbom
hit; de antygo denna wär Nädjga Kopungs försa',
lade Regerings Form, densamma med Ed fästade,
att wara en vlWelig och helig Grundlag, hwilken
de
r?8y, ben 16 Mars. 4«9
de för sig och efterkommande, sä födde som ofödde,
ti:sr-ste esierlefoa.
Ä K "unaens sida för nu och i all framtid
är der. m G mdlaq cke heller mindre bindande; Ty
i Konunga-F-N. rån lifligen aflagd den 21 Augusti
1772, som ock i den till ewärdelig rättelse antagne
S.ea och G tha Konunga-Försäkran af den
2'' Jnnu-ri >77'-, bäoa sammanst.anmande att den
gamla Swensta F>ihe'en blifoit upplifwad samt
S veriges gam>' Lagar till deras wäsendteliga delar
genom en ny Fundamental Lag äterstäldte; och widare
försäkras att stora och regera Riket efter den
nu artagne Regerings, Farm med astägelse af det
förhateliga Konungsliga Enwaldet. Att Sweriges
R te til! ewärdelig tid hugnas as den enhet i Riksstyrelsen,
den enighet och förtroende emellan Konung
och Elinder, sann deste inbördes till fri- och rättigheter
för h varje S and, och den Säkerhet för hwar.
je enskilt Medborgare som uti Regerings. Formen
oryggcligen förwarade finnas, wittna om wära Grundlagars
förträfflighet, hwilka orubbade i en framtid
medförde än fastare Förenings- och SäkerhetchBand
Konung och Riksens Ständer emellan. Mera owäntad
sak har icke kunnat förekommit Ridderstapets
och Adelns ölwerläggningar än de anledningar Kongl.
Majck i Näder anfört till antagandet af en före.
siagne Förenings- och Säkerhets-Act, och hwilka an.
ledningar äro i inarcsten till densamma utförde.
E 'stilte Personers Ärelystnad och Regeringssjuka,
U-iindsta stämplingar, Riksständens afund och missämja,
sätta Riket, best beständ och allmänna sakerna
i fara; sädant kan icke mindre wärka hos hwar
rättsinnig Swenst Man än den pttersta häpnad och
C cs oro,
4io BLddersV. och Adelns protocoll.
oro, om sa wore, och ej annor bot gifwes i wära
Grundlagar än deras upphäfwande till dess hela eller
i de betydligaste delar, att Riksens Ständers
Lagbundna Frihet, wälfängna Privilegier, och hwar
Swensk Medborgares i Lagarne förwarade trygg»
och säkerhet wore de offer hwarmed Staten frälsas
borde. Det ligger sa mycket mera magt upm, i
grund undersöka besia anledningar och pröfwa bote,
medlens wärtan i den förcstagne Säkerhets-Ac'en.
Pröfning och grundelig kännedom ar nödig i de
mindre delar, hwad mera dä flera Millioner menniskors
'välfärd skall grundläggas och beredas medelst
nya Fundamental-Lagars antagande, sädant i hast
att wäl göra har icke nägon tid warit memusto»
lott och höfwa.
Den wisa Lagstiftaren, ja ock wär Nådiga
Konung har insett denna sanningens wigt och styrka
och lyckeligen förekommit de farliga föl,der bade för
Konung och Folk genom 42 §. af wär Regerings,
Form. ,Första anledningen stall wara enstilte Personers
Ärelystnad och Regeringssjuka, det Regemente
har ej warit, lärer icke heller nägon tid uppkomma,
der en och hwar Statens Medlem oafbrutit följa
dygdens och Lagens föreskrift. Uti starka och lagbundna
fria Regeringar kunna nägra fä enstiltas
afsteg ej wärka pä det hela; men äter i en swag,
laglös, ja helst i illa styrde Despotista Stater tilltager
Allmänhetens olust och motwilja i samma mohn,
som willerwallan blifwer för en hwar tryckande, dä
lider Allmänna bästa och Säkerheten sä mycket större
nederlag som för det onda ingen motwigt gifwes;
Just af sädan grund böra Swensta Folket kunna
sig trygga, om ock nägra sä Persotter skulle finnas
ssm
17ZY den 16 Mars.
som till R°dgifware ilie sig intränga wid Riksstyrelsen
Löna de föga ja alls inga framsteg lill
A m nna roens stbranc-e, och hwarest de ärtappas
äro de ju forsarne il! Liqens stränghet, ty i 5
§:n af Regerings-Formen heter de': Konungen äger
styra och raoa fresia och beskydda Borgom och
Landom och allom sin och Kronans rätt, som Lag
och n enna Regerings Form sager. 8 Z:n har och
nägot i samma ämne emedan Kongl. Majst allena,
som hufwuo sor hela Rr et, är answarig Gud och
Frstestandet, för desi sty sel. Derföre hafwa Mennistor
ingått i SamhMen och förestrifwit sig och
R enten Lag, hvarefter the styras bör. Den andia
ormren ar utländska ftamplingar; kunde jag inse
inöjligheten med antagandet af denna SakerhetsAct
föret omma Utländska Magters stämplingar mot
wart kära Frdernesland, jag anioge den för min del
såsom det dyrbaraste smycke as en ivis och nädig
Kornings h-nd; att Ritens och Länders öden, deras
UdpkoMil och fall sä märkeligen beror pä Grannars
stämp.ingar, derom wittnar en aldrig WerldsHistoria,
det a löpande Seculo har nog i denna sak.
Sädane stämplingar af Grannar nu eller i en framtid
kunna icke afböjas medelst en inom Osi allena
gallande Säkerhets Ack, ett tillräckeligt antal af wäl
och lyckligt förda wapen göra fast mera.
Den g:dje ordsaken föregifwes wara Riks»
Ständens asmund och misisämja; Ridderstapet och
Adeln kunna sä mycket mindre härutinnan äga nägon
del, som wi under detta Riksmöte som alltid
w.st och hyst för wara Medständer den wänstap, det
förtroende och sädan aktning som förwäntas kunna;
det är sant, att är 1723 gjorde Ridderstapet och A»
M
-!'I .
412 Rldderst och Adelns prstocoll.
deln jemte de öfrige arne Riksstånden det Ärbara
Bonde - Ständet en föreställning som uppdrog dä
Regerande Konungen Enwäldet och rönte Riksens
Ständer af sädan sin föreställning en god wärtan;
Sedan den tid, wittna, mig wetterligt icke Ridder,
stapet och Adelns Handlingar om någre ofryndtelige
steg; men om detta oagtadt någon mistsämja nu wo»
re, sa torde de kring hela Riket allt harkills opä»
talte och med mycken omsorg kringspridde Smädestrifter
af Trycket utgängne, wara enda anledningen.
Nidderstapet och Adeln hafwa warit betänkte
uppå rättelse och genast i början af denna Riksdag
bestulit för sin del hos Kongl. Majtt i underdånighet
anhälla om laga rättelse härutinnan, och af sädant
deras bestut giswit sine Medständer tidig del,
för att deruti instämma om dem sä nödigt syntes.
Dä jag sa kort mig möjligt warit, yttrat mina
»vördsamma tankar öfwer de anledningar Ingresien
innefattar, leder mig sakens wigt in uppå sjelfva sa
kallade Förenings- och Säkerhets-Acten att dest y
tz. § särstillt hwar för sig widröra för att pröfwa
huruwida densamma i någon mätto göra fullt stal
för namnet.
Den r §. innefattar uti fä ordalag hela Riks,
styrelsen utan allt undantag, den begyns med erkännandet
af en Arf-Konung som ager full magt; den
flutas med rättigheter att stipa och handhafva Lag
och Rätt och de öfrige Rikswardande Ärenders st t.
sel pä sätt Konungen nyttigast synes, och hwangerum
den oskattbara förmon stall winnås som utförligark
uti Ingretzen läfwas, att en gäng för alla kunna ut?
staka de Grunder pä hwilka Rcgerings-Lagarne aro
fvtade, och för framtiden afwarja alt otydlighet. Innom
-
r?8y, den i6 Mars. 413
nom en tid af etthundrade är har Swensta Folket
blifwit styrdt af En- 'och Mängwälde, bada sätten
Riket till föga fromma; Det z:dje gifwes som
ar war i lycklig stund antagne och beswurne Regerings-Form
är 1772. Swea Konunga-försäkran och
Riksdags-Bestuten af 1778 och 1786. Detze heliga
Grundlagar jemförde med denna i Z. wisar
helt stridiga Grunder och hwilka icke kunna anses
lika gällande om de stä eller falla. Swensta Folket
i Allmänhet och Riksens Stander i synnerhet hafwa
frän urminnes tider ägt oqwald rätt att styras
af Magtägande men Lagbundna Konungar, ja under
en kort Enwälds Regering ansägs Konunga-Balken
och Lands-Lagen för Regenters rättesnöre, och har
i Swea Land alldrig dest Konungar ägt sädan oinskränkt
magt att stipa och handhafva Lag och Ratt
och öfrige Rikswärdande ärenders stjötsel pä satt
Konungen nyttigast synes.
Sa garna man inser, att under wär nu regerande
Nädiga Konung sädan oinstränkt magt icke
medförde för Land och Folk de bedröfligaste följder
sä kunde en annan tid, en annan Konung uppkomma
som icke wistte af en wälgörande ssolexk.
Den rättigheten Kongl. Maj:t astar , att utan
Riksens Ständers Ja och Samtycke begynna krig,
är af wida större följder än i hast kan afses; Mom
att denna sak legat i Folkets händer af älder, sä
äro följderna för Allmänheten af yttersta wigt; Rikets
Jndelnings.-wärk, hwilket öfwer ett Seculo wist
sin starka sammansättning och säkerhet i Rikets wärn,
men uti offensiva Krig utgör den tyngsta och största
beskattning pä Landet och Staderna medelst Completterande
som och flere uppsättningar af ny Krigsmagt
4^,is
414 Ridderst. och Adelns protocoll.
till Lands och Sjös eser afarng och olyckeligt nederlag
; Det är Svenska Murs Barn af ala 4
Riks-S»änden som m iste draga i härn iden, drras
lif och Egendom arfordras till utförande af offensiva
Krig, deras I» och sriMycke sä »nyrke mera oumgängeligt
som 48 Z> af R gerings Formen Riksens
Ständers ratt har förvara. Widare förestås Konungen
den rättighet akt fö-ordna ester desi höga godtfinnande
om alla Rikets Embeten som med infödds
Svenske M>n böra befi ias; Med godtfinnande kunde
i en framtid ben oväntade utiydninqen wara grundlagd,
det ej mindre til- än afsättning ankomme pä
nådigt godtfinnande; Dä likwal Regeringsformen
i 10 §. wal tillarkänner Konungen rättighet att efter
tjenst och skicklighet tillsatta E nbetsmän, men Lagen
svin ock 2 Z. i Regeringsformen har fredat
Swensta Mans »välfärd, hwarmed enligt 1786 ärs
Rcksdags-Bestut Embeten äro inbegripne och kunna
icke gä förlorade utan föreqänait brott, ransakning
och doin. Den förmon att Embeten med infödde
Svenste Mm bör besättas, kunna likaledes blifwa
wanstelig sedan toleramen tillärkänner U.ländst Man
som hitstyttar, Swenst Medborgerlig räck, sa kunna,
deras barn och afföda säwm infödde Swechke Män
fast af främmande lära i Riks-Embeteu inympas.
Ssunde §. af 1773 ärs Riksdags Beslut förnekar
wäl sädant, men i Säkerhets-A ckn saknas denna
högst betydande omständigbet. Ar Konurgen ager
göra 9täd, återgifva Lif, Ära, G ds, det har af älder
tillhört Majestätet; Men Y Z i Regerings-Formeu
»vidhäftar ett nödigt wilkvr, nemligen i alla
brott som ej uppenbarligen strida emot Guds klara
ord. Att skipa och handhafva Lag och rätt och öfrige
Rikswärdaude ärenders skötsel pä sätt Konungen
-
1789, -en 16 Nars. 4?5
gen nyttigast synes, är ett yrkande som karfivar än
mera widröras, det är sagt att sädant astdrig warit
Swea och Götha Konungars magt och walde) Det
ordet Lag i sädan »vidsträckt bemärkelse, och dä sjelfwa
Grundlagen dermed ofta betecknas, saknar har
sitt undantag, en otydlighet för Swensta Folket af
bedröstigaste siljder, dä en Regent ansäge sitt »valbehrg
för enda och yppersta Lagen, hwarefter Swenst
Mans ratt mätas stulle. Ibland Rikswärdaude
s ärenden, hörer, och äro i främsta rummet Fred och
Förbund »ned främmande Magter, hela Jnoelningswerket,
»ned alla andra Stater, hwilka aga Kronans
Jord och utgäende räntor pä Lön austagne, Ri^sS.
ändens Privilegier, Riksens Ständers Banque,
förändringar i Rikets Collegier och Lands-Regeringen,
Rikels Mynt, dest förhöjning och afstag till
strot och korn, Rikets Stat- och Drätselwerk, Armeens
Pensions Casta, med mera; Hwilka alla Rikswärdande
Ärenders skötsel hafwa i Regerings-Formen
sin utstakade styrelse, sitt säkra beställd och ofelbara
»varelse; Men kunde ock i en framtid undergä owäutade
förändringar i större eller mindre mähn enär
de stola skrötås pä sätt Konungen nyttigast synes;
enär härtill kommer att y§. af Säkerhets-Acten hagnar
och fordrar ej »vär beswurne Regerings. Form,
widare än hwad i samma Act ej blifwit ändrat; 2
8. af denna Säkerhets-Act har och märkeliga afsteg
frän Regerings Formens 4 §. hwarest utföres: Näst
Konungens Höghet häfver af älder warit, och stall
härefter blifwa största wördning hos Riksens Räd;
som Konungen allena sig tager och wäljer af inföds
dom Riddarom och Swennom, som Kongl. Maj.t
och Riket med huldhet, trohet och manskap förbundne
äro; En Grundlag som ägt ett oqwalt bestånd snart
4-6 Ri-derst- och ÄdelnS protocoll.
i Z2o ar och städse wist sin gmnvstyrka och förman,
torde wara wädel igt att förkasta eller i de hufwudsakeligaste
delar förandra med antagandet af något
nytt hwars företräde troligen sig alid,ig wifar; den
gamla Lagen förtjenar fä mycket mera företräde att
helgas och fredas som den icke någon tiv wärkat afund
och förtryckelfe. Att Riksens Räd i all framfluten
tid läckt ng warda oni Konungens och Riksens
rack, höghet, sjelfständighet, gagn, och wälständ
derom wittnar tillrackeligen wära Handlingar och Krönickor,
men i synnerhet Konungarnes 7^.
noukir^och X!I:s Rereringar, huruledes de
styrkte Ständerna och Allmogen till trohet och willighet
dä desse stora Hallar moro i härfärder stadde pä
widt aflägfne orter.
^ Huruledes en fädaN föreflagett hufwltdfakelig
förändring af Riks Eonstttu ionen stall »väcka enighet
och förebygga söndring Undersåtare emellan, lärer
Högloflige Rioderfkapet och Adeln icke fä tätt inse
när härtill kommer att ardra tz. af de-as wälförwärfvade
och af fordna S ve iges KonUngat
Glorwördigst i åminnelse siavfästaoe P ivilegier med
äbervpade 4 Z. alldelesinstnumer, bliswer Ridderstam
pet och Adeln stänkänt; Ett fraNkännanve sä myckek
ömtäligare four Kongl. Majtt Uti ^ess Under V Zdjö
November 1776 i N.ider stadkästade Rcodarhus-Srdning,
sig derstädes allernäoiqst yttrat: önjkandes att
de under denna Ordnings stygv bibehålla den heder
och den wältrefnad som deras Förfäder Under dest
6vsr^vi>nsta Regeringen fa ako fullt för sig och
Riket till sä stort gagn och förmon förwärfwat hafm
wa. Det Konungstiga bestydd som lofvas till lif,
ära, gods, är icke något nytt att taga i stfö.e, rättigheter
-
27. 1789, den 16 Mars. 41?
tigheker som alla Folkstag pä jorden böra aga, men
hwad bätar fädan rättighet dä sjelfva person okörwumien
inom bommar och galler instänges; Hwar
ar da den Medborgerliga Friheten och Sckerhcten
eller huru är den i sädant fal! i utöfning
möjelig.
g Znr af denna Förenings-Act har likaledes bej
tydeliga ändringar; Derstädes afhandlas om rättigheter
Ridderfkapet och Adeln tillhörige och hwilka dem
frän> och androm tillerkännas. 52 §:n i RegeringsFormen
stadgar den orvggeliga grund, hwaruppä
förening och förtroende Riksstånden emellan säkrast
j hwilar; och hwilket för Kongl. Maj:t, Riket och dess
Inbyggare högst nödiga förenings-band snarast stites
dä det ena Niksständet pä det andras rättigheter göra
olaga inkräktningar. Rättigheten för Allmogen
till Skatteköp af Kronohemman och deras säkra be,
Z sittning är genom sarstildt Förordning af denna dag,
stadgad med lika säkerhet som wore den har införd;
s Äro de ordalag hwarmed g:dje S:n af Aet, sig stu>
tar. Kännedom af en sak har alltid warit Ridderstapets
och Adelns föremäl innan de stadgat sitt Be1
stut, och dä detta särstilta förordnande till Skatteköp
af Kronohemman an icke till Ridderstapeks och
Adelns öfwerlaggning kommit sä framt Kongl. Majrt,
Ridderstapets och Adelns utlåtande i nädcr astar;
Projecter till sagde Förordnande i underdånighet af.
j wagtas. Det ar en ny rättighet Kongl. Maj:t i
4 §. af Förenings-Acten Allernädigst oss till erkänt,
att de som aro i Konungens Hof besättas af Ridderstapet
och Adeln allena, och klafver wär underdäniga
crkänsta, och åtlyda således de rörelser som
wara hiertan känna uti oupphörligt traktande till bi?
D d behäl
-
4i8 Ridderst- och Adelns protocoll
-
1789, den 16 Mars
-
4,9
behållande af sadan wär Atternadigste Konungs nåd,
höga förtroende och oskattbara wättvilja.
Widare leder mig Ordningen till 5:le §:n af
Acten, som förklarar den rätta friheten bestå all fritt
gifwa titt Rikets underhalt hwad som finnes nö- !
digt; Ordet fritt etter frihet, ett för Swensta Folket
fran kttcclenbÖ8 -lld, förtjusande ord, och af wid, t
strakt bcmirkelje: Men när Laglydighet de med förenas,
rttgör den ena, samt magtaganve Konungen
den andra Grundpelaren af hela Byggnaden; Sä !
nara slätte att de ej kunna rubbas utan Rikets och
Regementets katt. Det wilt wara af yttersta wigt,
fatta rätta förståndet af denna Z ; Att fritt gifwa
hwad som finnes nödigt till Rikets underhalt förutsätter
en pröfning af hwad som finncS nödigt, !
och som med friheten a t gifwa, ar ostilia: rgi;
Men dä i öm ej nämnes Riksens Ständer, utan
Swensta Folket tillerkännes en ostridig rätt, akt
med Konungen rädsla, jemka, afflä och öfwerenskomma,
och 8 tzm drifver äter starkt pä bokstafwe- ^
liga innehållet, sä tycks 0'wungit följa att Bewill- i
nings- och Bestattnings-rättigheten icke mera ankommer
pä Riksens Ständers wettstap, fria wilja och
samtycke. Huru härmed stall tillgä är icke afkalat
i Säkerhets-Acten: Men deremot finnes denna Swensta
Folkets urgamla rätt och frihet omständelig utredd
och bewarad i 4z-.te § Regerings Formen,
hwarest anföres: Kongl. Maj:t ager freda och frälsa
Riket, särdees mot Utrikes och fienders Magt; men
mä ej mot Lag, Kvnunga-Ed och Försäkran, pä-!i
lägga Undersåtare nägra Krigshjelper, nya Gärder,!
U strifningar och andra utgifter, utan Riksens Ständers
wettstap, fria wilja och samtycke: io:de L:n
Nid.
Ridderstapets och Adelns Privilegier dermed alldeles
instämmande: "När Rikets tarf och lägenheter förefalla
som uti Lagen förmätte äro, att någon C ntribrttion
och hjelp mäste utgöras, dä stall icke något
paläggas/Avelns Landckönder och utsockne Frälse-Hcmman
utan Menige Rcoderstapets och A.elns
som sjelfwe någre Landtgods äga, goda Ja och Sunkyrke.
" 6 Z. af Acton ar icke mindre märkwärdig,
den enda hwarest Riksens Ständer namnes, hos hwilka
dock icke förehafmes andra ärender än dem Konungen
proponera pä satt före 1680 ivar manligt,
äro sjelfva Ordalagen.
Uti illa styrda Enwalds
Regeringar
äro dest Embetsman ock Emvalviga, Folkets
förtryckelse tuera allmän och wägen lill Thronen
ofta förment; Swensta Menighetens öde har attdrig
någon lid warit lida och kiga, deri har twertcM. att!
härlilis hwar enstilt Medborgares Lagbundna frihet
sig wisat, att mot wäld och förtryck ä behörig Ort
andraga sitt lidande och sin sak; Sä lärer större
eller mindre fli ckar af Nation detsamma sig förbehålla
i trängande nöd, genom sina utkorade Fnllmägtige
Riksens Ständer inför Kongl. Majtt framföra,
hwad hela Lander och Städer pä hwarjeRiksSrand
enstilt rörer, och wida säkrare wäg för sanning
att framtränga intill en Nädig och Rätträdig
Konung, än genom Embetsmän som möjeligen i en
framtid kunna se sin förmän och säkerhet bero i
gwäswande af Folkets allmänna nödrop. Utom hwad
anfört är stnnehäller Regerings-Formens flere §. §,
särskilta Ämnen, som dels med Kongl. Majtts Nådiga
bifall och samtycke, dels till Riksens Ständers
omedelbara öfwcrläggning och ätgard höra, men i
denna 6 Z. af Arten icke undantagne. Widare utj
7 H. stadfästes Nidderstaoets och AdelnS, Preste-Stän.
Dd « ders
42" Riddcrst och AdelnS protocoll.
dets och Ständernes Privilegier och Rättigheter i atlt
som ej strider emot denna Säkerhets'Act; detta uttryck
jemförk med :, 2 och z Z. Z. af Acten, som innefatta
märketiga skillnader och ändringar af stadsäsiade
Regerings. Lagar och Privilegier, och icke fulleligen
utbredt ar i hwad mer eller mindre mohn
Privilegierne arv mot denna Act stridande, dä i syn.
nerhet den g §. endast fredar Säterier, Rä och Rör
samt sä kallade Insockne Hemman, men alla öfrige,
säsom Frälse, Frälse-Skatte, Rusthäll, och KronoSkatte,
hwilka Ridderstapet och Adeln medelst Laga
säng äro innehafware af; som ock de Säterier samt
Rä och Rörs, dem Ofrälse-Skändens Ledamöter genom
särskilta Resolutioner sig tillköpt, ej äro nämde
vm och pä hwad sätt deras innehafware derwid bibehällas
eiler fränskiljas stola. Widare förekommer
8 L- af ofwannämdc Act, hwarest alla tillkommande
Sweriges Konungar stola sig förbinda, allorig
tilläta något försök göras till minsta ändring, uttydning
eller rättelse uti bokstafweliga innehället ar denna
Art-' anda dertill att walda Konungar inträda i
samma rättigheter och förbindelse.
Konungar kunna taga felt i wahl af sina Embetsman:
Riksens Ständer kunna detsamma i sina
wahl af Konungar, snarast när utländsta Prinsar
aro Candidaler. Der äro för Osi icke möjeligt förutsäga
tillkommande händelser; den tid kunde inträfsa
(det Gud nädeligen afwärje) att nytt Konungahus
skulle utwäljas och Riksens Ständer med all
deras omhugsamhet toge icke desi mindre felt i wahl
af sädan hög Person; ja anda dertill att räka en
tilltagsen och för Riket ej rättsinnad Regent, hwilken
mera ägnade sin magt och walde vmständelig utförd
ML
i?3y, den i6 Nars. 421
uti i §. an afseende hades ä den 9:de, hwarest näm^
nes Regerings-Formen den der också innefattar Riksens
Ständers och Folkets rätt, och Lagbundna frihet:
ja den för ewärdelig tid antagne Swea och
Götha Konunga-försäkrau gifwa swiga, och 8 L- dä
deremot utgjorde enda förbindelsen. Sluteligen föj
rekommer 9Z. af Acten der Regerings-Formen afven
o i Augusti 1772 blifwer oförtryckt beständande i allt
hwad som ej genom denna Act blifwit ändrat, heter
det:
Wigtigaste undersökning fordras dä man stall
utstaka gränsen emellan besia Acter och hwarest Regerings-Formen
med Konunga-försäkran, Riks-Con-
siilutionen med wälförwärfwade Riks Ständens Privilegier
mäste wika, och lämna rum för SäkerhetsActen
till hela sin widd. Enighet, förtroende och
kärlek förspilles osta enskilt man och man emellan,
enär frågor om ditt och mitt uppstär. H vy mera dä
sädant igenom Grundlagars mindre tydlighet och sammanstammelse
gifwa anledning lill stridigheter emellan
Konung och Ständer om hwarderas magt och
wald-, rättigheter och friheter; Grundelig undersök,
ning således högst nödig, dä ett helt Rike och desi
Inbyggares samtida, ja efterkommandes sällhet och
»vältrefnad till senaste tider beredas och grundlägg rs
stall, medelst nya Fundamental-Lagars antagande.
Sädant har för sig gädt dä Kongl. Maj:t wär Aller!
nädigste Konung den 21 Augusti 1772 i Näder funs
nit, det en till förenämde högst nyttiga ändamäl lämpad
förbättring af Grundlagar warit oumgängelig,
samt derföre efter nogaste öfwerwägande och pröfning
författat en Form för Rikets Styrelse och Regering,
hwilken Riksens Ständer enhälligt antagit
och bcswurit, sä akt det urgamla Swea och Gvcha
Rike mätte städse blifwa ett fritt sjeljständigt KoDdz
uunga.
4-2 Ridderff. och AdclnS protocoll
-
punga,Ni'e; anseendet för wär största lycka, heder
och sörmon, att wara och lefwa frie och sielsständige,
Lagstiftande men Laglydige Ständer, undere» Magtäaande
men Lagbunden Konungs styrelse: Begge
sammanfogade och beskyddave under Lagen. Wi skole
och estxv wär Trohets-Eds pligt och denna Reze.
ringsForm Hrns Kongl. Majst rätta lyduo hälla,
blid thess fullkomna i allo, thy förswarligt är för Gudi
och Mannom, honom akt bjuda och Ost att göra
allan R i" bällnan, Hans och warom som trogne
Män och Undersåtare ägnar och hör.
Af deste wördfammeligen anförde grunder kan
jag icke inse att Säkerhets - Acten för någon del
bidrager till Rikets bättre Styrelse eller Riksens
Ständers och hela Nationens uraldriga ratt och frihet
wara mera befästad; U an twertom, det allt gä
förlorat i samma män som Konunga-Magten utom
ak grans utwidgas.
Min N ldersäteliga Huld- och Trohets-Ed för
min N idiga Konung, min oföränderliga kärlek och
ymwärdnad för hemmawarande Medbröder, min samwetspligt
akt bewara Efterkonnnandes Lagbnndna
frihet såsom Förfäderne hafwa bewarat min, förbjuda
mig antagandet af denna förestagna SäkerhetsAct.
och förbinda mig äter att oryggeligen förblifva
tvid i7"3 ärs beswurna Regeringö-Form såsom det
enda och rätta Frihets fästet.
Herr von 8csiult2enstelm, Davist. Dä 1720
ärs Regeringsform genom del olyckeliga förhållandet,
att Riksens Stander förutan Konungens bifall,
finge uttyda och förbättra densamma, rakade blifva
märkeligeii wanjkapad, sa understödde Ridderskapet
och
1789, den 16 4rz
och Adeln med gladt hjerta en infödd Konung, att
dampa det öf.verhano lagné mängwäldet, samt ingick
med full öfvertygelse i den Regerings- Form, som
Kongl. Majst ven 21 Augusti 1772 förar,de Ni,
ket; Helst den i alla wäsendtliga delar upplifwade
Sveriges gamla Lagar. Deremot lärer icke onådigt
upptagas att samma Riksstånd nu i underdånighet
andrager nägra betänkligheter wid den Förenings-
och Säkerhets-Act, som Kong!. Majst denar
Februari täcktes uppå Riks-Salen lata Riksens församlade
Stander föreläsas. Konungens och Rikets
sanna ära och »välfärd kunna icke någonsin ifrän
hwarannan skiljas.
Historien den stora Laroma
starinnan
i Stats-Konsten torde gifva Högiost. Ridderstapet
och Adeln den säkraste anledning, att wid
detta brydsamma ämne gä Kongl. Mastst med underdäniga
och sig sjelfwa wärdiga räd tillhanda.
Wära Förfaders misstag böra i synnerhet tjena
Ost till en nödig »varning.
De omätteliga belöningar och förmoner hwarm^
förra Seculi Krigs-Hjeltar och Hofman här i
Landet öfwerhopades, sä wäl som det dä warande
Rådets utomordentliga myndighet, uppwäckte ej mindre
Konung XI:s uppmärksamhet än den yng
re
Adelns, och i synnerhet de z:ne Ofrälse StänoenS
mistnöje och asmund. Följden blef en hasttg hwälfning
i Riksstyrelsen.
Wid 1682 ärs Riksdag kom i öfwerwägande
huruvida Regerings-Formen med dest advitament
hwilken under Minorenniteten warit säsom en Form
och Jnstruction, hwarefler Regementet dä förås skulle,
mä af en fullmyndig Regerande Konung Coust,
dereras: sedan ock huruwida Konungen boroe »kyrs
Dd 4 Rt
-
424 Ridderst- och Adclns protocoll.
Riket med Riksens Räds räde "till följe af Riksens
Ständers enhälliga Beslut förklarade Konung
XI i Grund-Acten as den io December ,682, sig
till ingen Regerings-§orm förbunden, utan
allenast till GwerigcS Lag och Laga Stadgar-'
sedan ock att da H->n styrde efter Lag, Riket
»ned Riksens Räds räde, fädant ej annorledes kunde
uttydas, an att all decision, uti the ärender, som Honom
behagade och Han nödige pröfwade till Riksens
»välfärd »ned Riksens Råd att Communicera, stl
mätte alldeles dependera af dest egen rättwisa, dijudiration
och förordnande; Alltså att Riksens RädS
Embete och ffyldighet icke widare extenderaS
borde, an so»n detsamnra med klara ord i
GwerigeS Lag Ihet 8 Lapitlet LonungcpBalken
dem uttryckligen förbinderStandcrne tilllaoe
ännu wid deras »va» ma nit för denne stora Riks»
hushäliaren i Riksdags-Beslutet af är 169g; Att
Gud, Naturen, Arfsrätt och Ständernas förklaring
hade fart Konungen dest Arfwingar, Mai»- och Owinnkön,
till Enwälds- allombjudande och rädande Sou»
verain-Konung, den ingen pä Jorden ar för sina
Actioner responsabel utan har magt och »välde efter
fikt behag, so»n en Christell Konung, att styra och
regera sitt Folk: sä försträckeliga som desta orden läta
. hade dock Nationen mycken frihet i behåll sä
länge densamma feck njuta a* laglig rätt tillgodo.
ik>Z4 och »66v ärs Regerings-Formar och Rådets
i kraft af dem under Minorenitets - tiderne, säsom
Mediaturer emellan Konungen och Ständer, wundna
Aristocratista myndighet, »vöre de Bölmark, som
da öfwerandakastades; men längt ifrån, att nägot
nyst ^us bublicum infördes, sä bänt sig Konungen
Sjelf wid SwerigeS Lag, utaf hwilken ater Ro
uunga
-
1789, den 16 Mars. 425
nunga-Balken, so>n utstakade NegentenS och Fol»
kers rättigheter utgjorde den första af alla Balkar.
Den »vid Kröningen i Upsala 1675 nyttjade
EdS.Formen war alldeles tagen ur Konunga-Balken,
deremot blef alldrig 1660 ärS Regerings-Form wid
myndiga ar bekräftad.
Konung XI hade
alldrig begärt, och Riksens Stander allvrig uppdragit
Honom nägvn förökt magt öfwer dem sjelfva.
I den äberopade Acten af »68o läses: hivad af
Riksens Ständer ar wordet stukat och resolverat, sä»
dant allt stall härefter till ewärdeliga tider för en
Lag och Laga Stadga hällas; efter som i wär
magt star med Riksens Stander ny Lag att
göra, och förra Lonstitutioner att uttyda
Denne
Konung kallade i sin öfriga tid Standerne
hwart z:dje ar, och en gäng blott a:ne är emellan:
Han öfwerlade med dem om alla Rikswärdande
mål, uppgaf för dein Statswarkets tillständ,
saint bestattade deln alldrig förutan deras egna goda
bewiljande. Den unge Konungen XII sträckts
sedan fin Magt och Arfsrättigheter längre an Han dem
Lagligen efter Sin Fader undfätk. Han började det
mest rättmätiga Krig emot trolösa Grannar: Dest 0-  öfwerwinnerliga tapperhet gjorde Honom af hwar
»nan beundrad, och hwar Soldat blef under Honom
en Hjelte; Han lärde kriga och kanna Sina »nödiga
Krigsbustar, »nen icke Sina arbetande och närande
Undersåtare, »nyckel mindre korn Han med dem, eller
deras Befullmagtigade, att rådpläga om hela Rikskroppens
tillständ och tarfvor Det utmärglade Swensta
Folket fick sent om sidor ärfara följderna af nägra »vid
Riksdagarne 1680,1682 och 1683 nyttjade oförsigtig»
Ordaformer. Efter Konung L^iru XIbs död tyckte man
DdZ sig
426 RiLderff- och Adelns protocoll
sig
wid 1720 ars Regerings Forms författande icke
nog knnna inskränka Konungamaglen. Det härskande
begäret att räda, wällade, akt man de följande
Riksdagarne allt mer och mer försvagade den högst
nöbwändiga Kvnungamyndigheten, samt afwek således
ifrån Sweriges gamla och liksom Naturliga Regeringssätt.
Ifrån läeckenllös har det Swensta Folket
welat bliswa anfört as en fullmyndig Konung,
försedd med tillbörlig Husbondarätt.' det wille icke
hafma sitt Fredslugn stördt utan dest samtycke; men
sedan Kriget pä lagliga grunder war böriat, war
Konungen enrådande, emedan, ty förutan ingen Krigslycka
war möjlig: i Fredstider wille Menigheten
bliswa rädsörd uti de wigtigaste wärf, samt r alla
matto beskatta sig sjelf, eller som man brukar säga:
behälla kistnycklarne. Dock saknade alldrig den Konung
tillbörlig lydnad, hwilken sjelf, såsom en rättskaffens
Landets Fader, war Lagens och Rikets försmår.
Af de samlade Swensta Lands-Lagar och
Lagflockar, författades i Luicssoxs tid
är iZ45 en allmän Landslag, hwilken sedan är r442
i Konung LuirikionttLNs tid äter öfwersägs, och
dä af Presterstapet samt Riksens Ständer i gemen
bekräftades. Konunga-Baiken utgjorde egentligen
Grundlagen, hwilken war rädande, eller åtminstone
borde sä wara, ända tstl Regements-Förändringen
1719, oberäknadt likwäl att Konungen blef ärfwande
till följe af Westeräs Arf-Förening, i stället för
wäljande, och att Päfwiska willsarelser rättades genom
Reformationen, hwilken ändring af Konung
IX wid sistnämde Lagboks utgifmande af trycket
ar 1608, päminte;— hade genast wid 1720 ärs
Regerings-Forms antagande, eller ätminstone wid
uya Lagens fastställande i?34, en Konnnga-Balk
1789, dan 16 Mars.
4-7
blifwit formerad, sä bade Regeringssättet alldrig blifvit
sä wanwärdat. Den Regerings Form, som Kongl.
Majst ar 1772 nådigt täcktes giswa det Swensta
Follet, har ostridigt i de mest hufwudfakliga mäl
med wär gamla Konunga Balk en synbar öfwerensstämmelse;
hwarföre ock billigt hoppas bör, akt densamma
stall förewiga desi hoga Författares ära, samt
winna ett ewärdeligt bestånd, om densamma blefwe
allmänt känd, och med upprigtig häg esterlefwad.
Wid det i anseende till den nya Förenings- och
Gäkcrhets-Actcn, uppä Riks-Salen hällne Plena
Plenorum, wägade jag i underdänighet förestå, att
Kongl. Majst genom wista Deputerade af Riksens
församlade Ständer skulle tackas läka öfwerse, och i
conformitL med wär nu warande Regerings Form
äter upplifwa den merendels okänd blefna KonungaBalken,
och det sä mycket mera, svin i 1772 ärs
Regerings-Forms 2 "Kongl. Majst Nådigt tacks
lofwa och wilja styra Riket ester Konunga-Balken.
Landshagen och denna Regerings Form," förmodade
jag, att om till äfwentyrs Grundlagen i nägor
matto blefwe öfwerträdd, eller Kongl. Majsts Högf
het för nära gängen, sädant härflutit af en nog allmän
okunnoghet om undersäteliga och medborgeliga
styldigheter. Detta kunde efter min öfwertygelse
blott dymedelst ashjelpas, att wär sednast besvurna
Regerings-Form förwandlas uti en Konunga Balk,
samt till allmän kundstap och efterlefnad införlifwades
uti Rikets Lands-Lag, dä deremot nu utaf wär
Grundlag ibland mänga Häraders inwänare knapt
ett eller annat aftryck finues, och fruktanswärdt more,
att detsamma blifwit äsido lagt, samt med damm
öswerhöljt hwilande bland andra ur bruk komna Förordningar.
Min yltrade underdåniga farhäg', att
blott
4-8 Ridderff. och Adelns protocoll.
blott det Regeringssätt, som grundade sig pä sädana
Lagar, efter hwilka Riket, enligt saker Historisk
sanning, i 4 till 5OO är blifwit styrdt, för en långlig
framtid kunde blifva beståndande sär jag nu
pä detta rum inför Högloft. Ridderstapet och Adeln
särskilt förklara. .
Sedan Kongl. Maj:t uppå Nidderskapets och
Adelns underdåniga anhällan och reservation ej mindre
nådeligen, an rättwisligen tillåtit ost om delta
Högmål rådpläga, anhaller jag wördsammast, att
först fä wisa den öfwerensst immelse i alla hufwttdgrunder
som tydeligen sörmärkes emellan den gamla
Nonunga-Balken och wär sednast, som alldeles
oryggelig, beswurna Regerings Zorm, säsom till
exempel:
I wär RMrings^Zorm 2 Z. läses: Konungen
äger styra Rike sino, >om Sveriges Lag säger,
Han och ingen annan, rätt och sanning styrka, älska
och gömma, men wrängwisa och orätt förbjuda, afskaffa
och nedertrycka; Ingen fördcrfwa till lif, ara,
lem och wälfärd, utan han lagligen förwunnen och
dömder ar, och ingen afhända, eller afhända läta nägot
gods, löst eller fast, utan laga ransakning, samt
styra Riket ester Konunga-Balken, Lands.Lagen och
denna Regerings-Form. I Lommga-BalkenS 4
<LaP- heter det efter nu brnkelig och begripelig Swensta
salunda: Konungen stall all rättwifa och sanning
styrka, alsta och gömma, och all wrängwisa, 0-  sanning och orätt nedertrycka, bade med Ratt och
Konungsliga wälde sino; Han stall trygg och trogen
wara allom sinom Allmoga, sä att han stall ingen
fattig eller rik förderfwa titt lif ekler lem, utan han
lagligen förwunnen och dömder ar efter Sweriges
stref
-
i78y, den 10 MarS. 429
st-estia Lag; ej helier stall han någorledes något
gods, f'st eller löst af någon taga eller afhända läta,
utan efter Lag och Laga Dom; I RegerjngsFormens
4 L- läses: näst Konungens Höghet hafwer
af älder warit, och statt hädanefter blifwa största
wördning hos Riksens Räd, som Konungen allena
sig tager och wäljer af inföddom Riddarom och
Swennom som Kongl. Maj:t och Riket med huldhet,
trohet och manskap förbundna arv: och emedan de
ej till nägot wist tal sättas kunna; förty att man sä
mänga helst Ordnar, som Riksens tarf och heder
kräfwer; likwäl stola de Ordinaire wara Sjutton
(inneflutande Riksens höga Embeten och GeneralGouverneuren
af Pomern). Deftas samt och syn nerherhet
ähvga stall wara att räda Kongl. Maj:t i.
Rikets angelägna wärf och ärenden, thä the afKongl.
Maj:t derom rädfrägas: styrka till al! Riksens Rätt,
räda honoin det honom och Riket gagneligast är, efter
deras bästa förstånd: styrka Ständerne och Allmoge
till trohet och tvistighet; alltid läta sig warda
om Konungens och Riksens Rätt,^ höghet, sjelfständighet,
gagn och wälständ; och således som 1622
ärs RiksdagsEesiut talar, räda som deras Embete
kräfwer men ej regera; — I Lonunga'Balken6 4
Lap. heter det: Konungen stall med sitt Rads Rade,
Swerige, Rike sino, styra och räda, med inföddom
S venston: Mannom och ej Ullandstom, samt
ytterligare i 8 Cap. Tolf aga wara i Konungens
Räd af Riddarom och Swennom: The stola Konungen
räda det de weta Gudi, Honom och Lande Hans
nyttigt och gagneligt wara: De stola styrka Honom
till Riksens Rätt med ali theras magt att Han mä
hälla then Ed Han Riket swurit, och Allmogen, att
hälla sin till Honom.
I
4Zo Rid-crsk- och Adelns protocoll
-
'789, dm 16 Mars.
4Zr
I Regerings ZormenS 5 Z. lise-;: Konun-lDenS 4 Eap. heter det: Konungen stall Clerker,
gen äger jly.a och raoa, ,rölsa och bestydda Borgom
och Landom, och allom sin och Kronans rätt som
Lag och thenna Rpgeri!gs-Form säger: I Ronuuga-BalkonS
2 Lap heter det: Konungen äger styra
Borgom
Rrovare och Swenner jemte therns tjenare och gods
wid deras frihet och Privilegier bibehålla, och Sweriges
Lag, som Allmogen med god wilja och samtycke
wedertaait haswer, hälla, styrka och wärja sa att in
-
ra Borgom och L .nco n, Upsala öde; Kronogods och igen Olag gär öfwer rätt Lag; samt ytterligare i Z
ali Konungstigan Ritt och Jngelver. ^ All Allmoge stall honom för Konung hafwa.
I Regerings ZornicnS 6 ä. Emedan Afhaudlingar
om F.co, Siiueständ och Förbund, ware
sig ostenstve eller defensi-ve, sällan tala det ringaste
dröjsmål, samt nödvändigt begära den största
tystla enhet; fKdenstull öfwerlägger Kongs. Maj:t
med Riksens Rid i sädana wigtiga mål och sedan
Han therns mening öfwerwägk och inhämtat, tager khe
matt och utwägar, hwilka han sjelf för Riket sinner
bäst och nyttigast wara m. m.
Ä Ronunga BalkenS 8 Lap. heter det: The
stola allt thet lömig! hälla som Konungen will lönligt
hafwa, och hwarken uppenbara thet honom eller
hans Nike ma stada afkomma. I Regerings FormenS
39 §- läseS: Riksens Ständer stola med trogen
ömhet lämna allan Konungstigau rätt, som
Sweriges Lag bestrifwer uti full magt och myndighet,
alldeles oförkränkt, och hwad pä det sättet then
Konungstiga myndigheten tillhörer, med nit, försorg
och omwardnad handhas,va. förswara och styrka, samt
therföre ej något af desta Fundamental-Lagar förbättra,
ändra, tillöka eller förminsta, utan Konungens
samråd och samtycke; sä att ingen Olag stall gä öfwer
rätt Lag, eller Undersätares frihet och Konungens
rättigheter blifva wanstölte och undertryckte;
utan hivar och en atnjute sine Laglige rättigheter och
och wälfängna Privilegier. __ I Ronunga-Bal
kenS
-
0 p allan Konungstigan rätt styrka och alla aftalte
Artiklar med sinom Konung hälla och styrka, efter
bästa kundstap och samwete; I Regerings 8vrmcnS
40 tz. läses: Ej ma Konungen någon ny Lag
utan Ständers weitstap och samtycke göra, eller någon
gammal afstaffa;
I Ronnnga BalkenS 4
Tap: heter det: Ingen ny Lag gisives Allmoganom
u an therns fangna Ja och Wilja:  I RegeringS
ZormenS
45 Z- läses: Kongl. Majit ager frrda
vn- srrlla Riket, särdeles mot Utrikes och sienders
magt; Men mä ej emot Lag, Konunga Ed och Försäkran,
pälägaa Undersalarne nagra Krigshiclper,
noa Gärder, Utskrifningen: och andre Afgifter, utan
Riksens Ständers wetkstap, fria wilja och samtycke;
Dock undantagande den olyckeliga händelse att Riket
med härsmagt angripit blifwe; Thä äger Kongl. Maj:L
rätt att taga the matt och steg, som med Rikets säkerhet
och Undersätarenas fromma öfverensstämmande
äro; Men sä snart Kriget upphör, böra Ständerne
sammankomma och de nya Gärder, som för
Krigets stuld pälagde blifvit, genast upphöra. —
1 Ronunga BalkenS 4 Lap:, heter det: Konungen
äger ingen ny tunga eller palaga ä Landet lagga,
utan wid sädana tillfällen, att en Utlänst här
Hedning ester Christen will Land hans härja m- m.
— I RegcringS-ZprmenS 48 L- läses: Ej mä
Konungen Krig och Örlog göra, ulan Riksens Ständers
-
4Z2 Hadders!'. och Adelns protocoll.
ders Ja och Samtycke. __ I Lommg^Balkens
2 Cap: heter det: Ma de som i Rite hans bygga
och bo, stola honom lydno hälla, bud hans
fullkomna, och till tjenst wara, särdeles tvid Landainäret
Lind att warjok och ej yttermera med härfärd
fara, utan therns fängna goda wilja; I Regerings
Zorniens 52 Z. läseS: Kongl. Mm;t later
bibehålla samtelige Riksens Stander wio theras wälfängna
gamla Privilegier, Förmaner, Rätt och Friheter:
stolandes inga nya Privilegier ett Ständ angäende,
utan alla fyra Riksens Smnders wettenstap,
gjorda päminnelser och samtycke, utgiswas och meddelas.
I Norrunga Ballens 2 Lap Andligt och
werldfligt Frälse njuck jina gamla Privilegier och
gamla Frihet: Regerings-Formen lycktas siuteligen
med desta ord-. Wi stole och efter wär Trohets-Eos
pligt och denna Regerings-Form Hans Kongl. Majit
rätta lydno hälla, bud khest fullkomna i allo, thy förswarligk
är för Gudi och Mannom, Honom att bjnda,
och ost att göra, allan rätt hällnan Hans och
wärom, som trogne Män och Underfätare ägnar och
bör. — I Lonunga-Balkens 5 CaP. heter det
likasä, Wi stole Honom rätta lydno hälla, bud Hans
fullkomna i allo thy som ost försvarligt är, bade Gu»
di och Mannom: Honom att bjuda, och ost att göra,
allan rätt hällnan, Hans och wärom.
Jag föreställer mig, att Högloft. NidderstapeL
och Adeln lärer finna högst betänkeligt, att i under»
dänighet tillstyrka Kongl. Maj:t någon ändring i en
Regerings-Form, som i mening och ordalag är sä
nära öfwerensstämmande med den Grundlag, hwareftcr
i sä mänga Secler, ja, när sä länge päliteliga
häfder finnas, Riket blifwit styrdt och handhaft. _
Eng
-
28.
1789, den 16 Murs.
433
England styres ännu efter de Lagar, som de fatt af
wara gamla Göther, och della Nike will häldre tala
nägra olägenheter af desta Lagar, än underkasta sig
wadan, att göra dem obeständiga. Mycket kan utan
twifwel finnas i den gamla Konunga-Balken, som
icke är passande till wara tider och Författningar,
såsom Rikets indelning i wista Bistops- och Lagmans»
Domen, om Frälse-tjenst och Wapne-syner, med flere
Lag, och Rättegångs mål, hwilka och redan i wär
nu warande Lands-Lag uti sina särstilta Balkar
blifwit upptagne. __ 1604 ärs Regerings-Form, sä
wäl som 1660 ärs ExplicNion as densamma, handla
om föga annat, än Riksens Räds, CollegierS
och Embetsmans göromål och förbindelser, lä i Konungens
öswerwaro, som bortowarelle och Minorenitct/
I anledning deraf hafwa i 172^ och äfwen i
1772 ärs Regerings-Form influtit Åtskilliga ting,
som icke arv högmäl, utan föränderliga Oeconomista
Författningar/ såsom, att Hos Nätter stola hädanef.
ter som hittills, krenne wara; de wanliga Höfdinge»
domen, alldeles som de sig nu (1772) befinna, och
att de komma att fördelas i den ordning de nu,
och efter 1720 ärs Regerings-Form innehafwa: —
Kongl. Majit har sedan täcks föröka dest och Rikets
HofRätker med Wasa Hofi Ratt, samt fördela och
öka flere Höfdingedömmen; men ehuru RegeringsFormen
i gemen är gillad och bestyrkt, som den i
sjelfva Bokstafwen ord frän ord lyder; Sä hafwa
dock Riksens Ständer alldrig derwid gjort någon
underdänig erhindran, emedan klara öswertygelfeli
medgifwit, att denna Nädiga Författning tjent tilt
Rikets bästa; längt isrän att Personlig säkerhet, ägan»
de rätt och ivälfärd dymedelst sattes i wäda.
Er
Wid
434 Ridderst- och ZldelnS protocoll.
Wid den af Kongl. Maj:t frän Thronen proponerade
Författnings- och Säkerhets-Act, uppstiger
Naturligtwis en hel annan omtanka.
Det är ömt, motbjudande och kanske wädeligt att
andraga nägra betänkligheter wid en ting som tyckes
utgöra Kongl. Masits höga wälbehag, men dä en
högst upplyst Konung ei annat kan äska än en sanfärdig
öfwerchgelse, och Högloft. Riddcrskapet och A,
deln är tillätit, att i denna Högmålsfråga öfwerlag»
ga och öfwerenskomma. sa bjuder en oförfalstad, och
och frän alla bi-afftgter skild trohet och nit för Konung
och Fädernesland, mig att i underdänighet andraga
de skäl, som bade för samtiden och efterkom»
m mde förefalla mig wigtige. I i Z. läfes ibland
annat: Konungen ager full magt att börja Krig
Swensta Folkets alldra äldsta skyldighet har warit
att skydda Fäderneslandet frän Utländskt öfwerwäld.
kvLkis Konungar, Skatt- och Sjö-Konungar,
ja, äfwen nägon gäng sjelfwe Öfwer-Konungarne
foro i Europas barbariska tidehwarf, pä Wikingsfärd
och Härnad, och kunde winningslystnaden göra
sädana Ladungs-bod wälkomna; men esler Christna
L rans antagande, stulle Åtminstone efter utseendet
sjöröfweri och wäldswerkan upphöra. Dä ordentliga
Krig skulle föras Riken emellan pä egen pung, sä
blefwo de mycket efterkännande, och som det af äldec
want Nationens rättighet, att beskatta Fg sjelf, sä
förbehöll den sig att ej Krig och och Örlog göras
stulle förutan dest fria samtycke.
I Formulairek
af Konunga Eden i kckxonus Lnsoi-is tid utfastes
detta med följande ord: kland och Allmoge stola fä
med Penningar som och sjelfwe hjelpa Land att wärja
för Utländningar och all owänncr; men ej äger
Lonun
-
1789, den 16 Marö
-
435
Bomrnger nägra Inländsta bjuda eller nödga
öfwer Land am äret med härfärd fara, utan
deras fangna goda wilja
Derpä
s tar sig tydeligen den redan anförda
Konung LukigwokULirs Konunga-Balks r i Cap.
2 H.; >720 ars Regerings-Forms 6 1772 ärs
Regerings Forms 45 och 48 §. Z- sä wäl som wäre
sednare Konungars edeliga försäkran.
Männe
det ej bör anses för wädeligt, att öfwergifwa cn LagArticel,
som i sä mänga hundra är oafbrutit warit
gällande; Swensta Folkets lynne synes i gemen wara,
att manligen försvara sig men ej lätteligen att
ofreda nägon.
Rikets armod och nöd efter Konung L-kki, XII:s
widsträckta Krig mäste ännu wara allom bekant, och
hwem kan försäkra Osi, att icke en lika krigiskt sinnad
Konung en gäng pä Thronen äter uppstiga kunde?
Uti ett Land der i alla tider klagats öfwer penningebrist,
der antalet af karlar emellan 20 och 60 är
knappt stiger öfwer 600,020 Personer, och högst Z52
Mennistor per meckium pä en qwadrat mil äro till
finnande, är ej under, att Skattdragare önskar fä
vffensive Krig i möjligaste mätto förebyggde; hälst
desamma manligen pläga gifwa hwar z:ke Dian innom
äret sin bane, dä det i fredslugn blott plär
träffa hwar 62-dra i den rätta manliga äldren. "
De närmaste Landskaper, som möjeligen med
basta Krigslycka af wära Grannar tillminnas kunde,
äga ej heller wetterligen sä mycken inwärtes styrka,
att de sig sjelfwe nära och förswara kunna; utan
kommo förmodeligen sadane eröfringar mera att öka
än minsta Jnwänarnes Utlagor i det gamla Moderlandet.
E e 2 Till
4Z6 Ridderft- och Adelns protocoll.
Till försvar tyckes ock wära gränsor hafwa en
längt lyckligare belägenhet, än till wärkeliga anfall.
— A terligare läses i samma §- förordna efter desi
höga godtfinnande om atta sienster; Orde'förordna
tyckes efter min otörgripeliga och underdäniga tanka
innebära mer an tillsätta- och således i en mindre
öm Regents Ttdeh.vars kunna sörwandla alla Rikets
tjenster till förtroende tjenster, hwilka efter wälbehag
af- och tillsättas. Kongl. Mast har under den ,6
Juni 1786 Nädigst täcks förklara, hwilket uti nästlidne
Riksdags-Bestut finnes intagit, att under det
ordet wälfärd, som i 2 §. af Regerings Formen
förekommer, äfwen iubegripes innehaswande Embete
eller tjenst; sä aft ingen Embetes- eller Tjensteman,
fä af Militair, som Civil-och Ecelestastique-Staten,
fär utan laga ransakning och dom wid behörig Domstol,
frän Embetet etter Tjensten afsättas. I Säkerhets.
Actcn finnes wäl icke ordec wälfärd mfördt,
men i Kongl. Masts Regementsckid, bör desi höga
löfte i förewarande mäl göra tillfyllest.
I 2 Z. läses: som wi alla äro lika fria Undersåtare,
sä böra wi ock under Lagens hägn, alla
njuta lika rätt; derföre bör och Konungens Högsta
Domstol, der Konungen äger a:ne röster, bestä af
bäde Frälse- och Ofrälse.Mui; I anledning hwaraf
antalet af Riksens Räd hädanefter ankommer pä
Kongl. Masts egit Nådiga godtfinnande. Jag är
förwisiad att alle Swenste Män erkänna fig för lika
fria Undersåtare, och att alla önsta under Lagens
hägn fä njuta lika rätt.
Kongl. Masts uli Rådet, eller äfra JustiliaRevision
sälde Domar hafwa utaf hwarje Unoersäte
blifvit wördade: och någon annan än denna i Regerings.
1789, den 16 MarS. 4Z7
rkugs-Formens 8 §. omtalte Högsta Domstol, är icke
af^osi kand. Kongl. Maj: s och Rikets Ordinarie
R^d hafwa icke allenast i 1772, 1720, 1662 ärs
Regerings-Former utan ock i Konunga-Balken och r
gamla Hedninga iden warit till antal och befkaffen»
bet dekerminerade.
Om veu anförda Actens 2 Z.
nu skulle medföra att Ockälse Män äfwen kunna
blifwa Riksens Räd, sä tyckes det wara emot Adeliga
Privilegiernes 2 Z. och Regerings Formens 4
tz. som säger: Att Ridet skall bestä af inföddom
Riddarom och Swennom; Men jag tror ack Ridderstapet
och Aoeln sä wid detta som andra fitlfällen,
högeligen önskar ör.vertygar sina kära Medsänder
att ej Tjenster och Ti lar ligaa dem mäst om hjertås.
Wära gamla A gli.iga-Konungar hade jemte
stg tols Drottar. u;i Högsta Domstolen eller Rådet;
Dock, wille wi gä mycket längt tillbaka, sä blifwa
Bönder S aimäder till alla Drottar. Wära sjelf
radande Ooal-Vönder utgjorde länge det enda Riks,
Stänoet, som af Konungarne wid Allshärjare-Ting
rädfördes. Tagnar Män tillkomma senare, och ännu
mycket sednare Präste- och Borgare-Ständen.
Höglo lige Ridderstapet och Adeln lärer i öfrigt äfwen
sä gerna se, att sörtjensten blifwer enda mättstocken
till befordran för Män af alla Ständ, som
Adeln warit willig att biträda sina Medständer till
erhällande af billiga och säkra Privilegier. I Z §.
läses: Ett fritt folk bör äga lika rätt, och derföre
äga alla Ständen att besitta och förwärfwa Jord i
deras gemensamma Fädernesland; Dock alt Ridderskapet
och Adeln pä sätt som hittills stadgat och öfligt
warit, bibehälles wid deras gamla Rättigheter,
att äga och besitta Säterier, samt Rä- och Rörs. och
de sä kallade Jnsockne-Hemman; samt widare ned i
EeZ sam.
438 Ridderst- och Adelns protocoll.
samma §. Beswäret med stjutshällningar bör delas
lika pä alla Hemman; Säterie-,Ra- och Rörs- samt
Insockne, Hemma ii och Boställen derifrän undantagne
och befriade;
Det ar icke här exclusive sagdt,
att Ridderstapet och Adeln ensamme skulle fä be,
sitta Säterier; Men sä torde Irägan förnemligast
blifwa om Frälse Zemman: Svin alla Ständs
Ledamöter formodeligen oinstränki stulle fä aga, och
för hwilka hädanefter, lika som för Skat-e skjutsas
borde. Allt detta ar ival icke öswerensstämmande
med Adeliga Privilegiernas y och 27 tz. §., Gästgisweri-Ordniugarne,
samt Regerings-Formens 52
enligt hwilken, ' Kongl. Majestät later bibehålla
jamteliga Riksens Ständer wid deras wälfängna
gamla Privilegier, förmåner rätt- och friheter, stolandes
inga Privilegier ett Ständ angående, utan
alla fvra Riksens Ständers rvettenffap, gjorda
påminnelser och samtycke utgiswaS och
meddelas.
Sä kraftiga försäkringar lära icke utan Adelns
egna begifwande kunna rubbas. Skjutsningen torde
förmodeligen ligga det Hederwärda Bonde-Ständet
mäst om hjertat. I allmänhet klagas mindre öfwer,
huru osia det stjutfas, utan fast mera deröfwer, att
det alldeles obarmhärtigt stjutfas med Bondens häst,
hwilken utgör dest redbaraste Egendom. Det har
denna tiden blifwit en omild käckhet och täflan, akt
kunna färdas en mil pä wid past en half timma:
Jag medger och gärna, att wi eller wära Söner,
torde i ty mäl hafwa Åtskilligt att förwita Ost.
Det ar naturligt att Bonden, som icke sjelf aker
skjuts, sätter allt det onda han genom hälistjutsen
lider, pä Herrarnes räkning: Han utsträcker derwid
Herre,
1789. den 16 Mars.
4Z9
Herre-Clasten mycket långt; en Dräng med en Hirschfängare
wid sidan och en Eourierpista i handen,
(eltas denna Periodens påfund:) är för en Skjutsgoste
en wäldig Herre. Skjutsbonden sär ofta icke
sjelf äka efter sin egen häst; utan nödsakas ibland i
det ohyggeligaste wäder och mörka natten gä o:ne
mil till fots efter hästen, hwilken svettig och stälfwande,
om ej sprängd och förderfwad, släppes handlöst
af den färdande Mannen, utan att någon Rätt
wärdar sig om det arma kreaturet. Allt sädant
rimmar sig alltför illa med wärt nu sä mvcket bes
prisade charitabla Tidehwarf. I andra civiliserade
Linder der en wida större skjutslega betalas, får
wisterligen alldrig cn Resande, eller dest Tjenare röra
ivid tömmarne, utan allenast den som hästen läger,
eiler dest ombud, som och genom de kraftigaste
Lagar är fredad för öfwerwäld: ej heller anförtros
ät nägon Resande att ensam fä färdas med en häst.
Det är obegripeligt, huru den Swensta sjelfstänvige
Bonden icke längesedan sökt bot emot en sä förtryckande
pläga; hälst ivar Allmoge är den enda i werlden,
som ännu njuter den hedern, att utgöra ett särskilt
Riksständ. Ett förökt lidande tycker och Bonden
wara, att betala Utlagor, Domlösen och Böter
efter ett förökt penningewärde, och icke njuta en lika
förhöjd Lega pä Krono som Gästgifwarestjuts.
' Aile de ibland Ost, som ännu hafwa en Jordtorsiva
i behäll torde wisa sig de mäst benägne, att afhjelj
pa wära Dannemäns i ty mäl förde billiga klagan.
Jag förklarar äkminstone för min eustildta del, att
jag gärna wille lätta mina skattdragande Landsmäns
börda, och för de fä Frälsehemman jag ka»
äga, skjutsa lika med Krono- och Skatte-Bonden;
Dock det med det uttryckliga förbehället, attén i all»
E e 4 tider
44c> Riddersk- och Adelns protocoll.
tider orygglig Lag utfärdades, som fredade Bonden,
akt utan inträng, sjelf sä köra sin häst, och alt en
rivande äfven ställe betala lega för den framför honc-m
ridande Skjutskarlens häst: hwarwid tillika
tiden eller styndiamheten akt färdas, borde utstakas
esker wägens längd och olika beskaffenhet pä wista
ärstider. Med största stil hafva emedlertid mänga
afstyrkt hela wär Swansta Skjutsinrättning, såsom
stadelig för wär Landthushällning- och för menighetens
seder. Wid allmänna Gästgifveri-, Posteller
Forwagns-Jnrältningar kunde och tyngden i basta
jemlikhet alla wederbörande emellan fördelas.
I Sakerhe s-Nctens 5 Z. läses: Som den rätta Friheten
bestär uti att fritt gifva tilt Rikets underhäll
hwad som finnes nödigt, sä äger Swensta Fol'et
derom en ostridig rätt att med Konungen rädjlä och
öfverenskomma. Nog hafwa wära Glorwördiglle
Konungar af Stam bestätt Swensta F ätet
mera frihet, än akt gifwa till Rikets underhall hwad
som nödigt finnes. Det förbehälles wäl att det
ställe wara tillåtit att afflä; Men huru stuve e
kunna neka till det, som nödigt finnes, dä de i synnerhet
ej singö pröfva Hushällningen med Riksm----  len. Mig lärer ock tillätas anmärka: Swensta
goldet äger att rädsla med Konungen. Wro Bervillninqar
pläga alltid Folkets Befullmägtigade,
rinder Titul af Riksens Ständer omnämnas. Ing
medger dock att ver finnas Skattdragare ibland ost,
som icke egenteligen hafwa nägra Befullmägtigade
mid Riksdagar, såsom Ofrälse Bruksägare' »ned
flere GtändS personer, hwilka lin imer Ständ
Höra, och dock efter Lanos-Lagen anses, dömmas, och
ärfva, ssm Bönder: för deras Skattcjord indraga
u!! Riksdagsmans underhäll, men taga ingen del
i wal
1789, den r6 NarS
-
441
i wal och fullmägtigstap: Likafä mäste StändsPersoner
i Sterne deltaga i mänga Borgeliga statler,
men ej uti sjelfva beskattandet.
I 6 H. läfes: "Wid Riksdagar förehafwas
bos Riksens S-änder inga andra ämnen, än dem
sKonungen proponerar, pä sätt, som för 1680 war
»vanligt."
Riksens Ständer hafva wäl frän äldsta
tider förnämligast swarat pä Konungens Propositioner,
men mig weiterligen har dem alldrig warit
förment alt jemwäl för :682 framdraga deras nöd
och besvär för en mild Landsfader. Ja, uti den
sä kallade Grund-Acren, eller Konung c^ki. XIrs
Approbation pä Rcksers Ständers Förklaring af den
10 December 1680 lifes: "Riksens Ständer hägkomma
med största Veneration och hugnad huruledes
alle framfarne Höglostige Sweriges Konungar, tilli,
ka med ost,alltid nödigt hafwa Mätit deras trogna
Undersåtare att inkomma för wär Kongl. Thron, att
sjelfwe wär nädiga Förklaring uti deras angelägen,
heter fä inhämta. — I 8 §- läfes: Denna Förenings
och Sikerhets-Act, stall af alla Sweriges Konungar
wid Deras anträde till Regementet egenhändigt
undertecknas, samt alldrig nägon proposition eller försök
göras till minsta ändring, uttydning eller rättelse
uti bokstafveliga innehället häraf, och i händelse af
Konungahusets utgäng stall den Konung, som blifwer
wald, inträda i alla desta rättigheter och förbinda
sig till deras iakttagande, ulan minsta förändring.
Den gamla och ofta omtalte Konunga,
Briken, samlades ihop med de öfrige Balkarne af
Sweriges urgamla Lagar och Sedwanor, uppä izos
talet, den bekräftades det följande Seculum, afwen
af Prestcrstapet, som med den förra Lagsamlingen ic«
Ees ke
442 Ridderst och AdelnS protocoll
-
i78y, den i6 Nars.
443
k-! war fulleligen nöjdt; det ansägs alldeles öfwerflö-vnst r allt hufwuvsake igt, grundat pä wära i mändigt,
att sätta nägra förstansningar och witen emot Ha Secler wördade S vensta Lagar, och således werdenna
Lags upphäfwande, som densamma war grun-keligen ett Pali istt mästerstycke. Jag anser ock ändad
pä Folkets gamla rätt och lynne. ^ nu osörgripetigcn denna G undlag för oryggelig, el
,
ler att ingen ändring dervid Utan Konungens och
utländska Förstår intagne af Utländska Rege-Rikets fyra stämmors lu la öfwe"ensst >mme! e wore
rings-principer, tryckte wäl ibland dek redeliga Swen- möjelig. Uti ingressen till denna Regeiings-Form
önipet; men derföre gjordes icke Regements - Lagen tiga ord: "Wi hafva warit betänkte uppä, att fä
lika föränderlig, som Regementes lifstid och finne- befästa wär frihet, att den ej kunde kränkt blifwa af
lag, utan ändrades densamma alldra första gängen är en tilltagsen och för Riket ej rättsinnad Regent, eller
1722, hvartill förutnämnde händelser bidrogo. Man.ock af äregiriga, egennyttiga och förrädistt sinnade
förklarad? dä d?n. inm
...r.
förklarade dä den, som sörehade nägot till den fast
ställda RegeringS-Formens ändrande, "för en frän
Fäderneslandet afsöndrad Ledamot och Riksens Förrädare";
Man förestafwade och sina Konungar den
alldrasträngaste Ed och Försäkran, hwarigeuom förklarades:
det Ständerne alldeles skulle wara fria frän
deras Huld- och Trohetsed, i fall Konungen ä sin
sida skulle finnas hafva med wett och wilja öfverträdt
den Ed och Försäkring Han Riksens Ständer
gjorde; men man började snart sätta wanprydande lappar
pä en ny klädning: man wek nästan wid hvarje
Riksdag allt mer och mer ifrän wara urgamla
Lagars natur, och Bilan förmädde icke siyrka denna
nymodiga och föränderliga Lag; 1772 ärs Statshwälfning
följde ändteligen och alla tänkande Medborgare
förhoppades att den dä fastställda Regerings,
Formen skulle hafwa ett längwarigt, om ej ewigt
bestånd; icke sä mycket för de förbud och warningar
som deruti gifvas, som icke fastmera derföre, att
detta Regements-Contract är, som förut blifvit bevis!
-
Medborgare, samt hädstesulla och högmodiga fiender,
ä att det urgamla Svea och Götha Rike mätte städe
blifva ett fritt, sjelfständigt Konungarike. Fördenskull
håfve wi beviljat och stadfäst, som wi och
härmed förklare och stadfäste denna Regerings-F?rm,
att wara en oryggelig och helig Grundlag,
hwilken wi för Ost och wära Efterkommande,
sa födde som ofödde ulfäste Ost efterlefwa,
desi boksiafweliga innehall fösta, samt för war och
Nkets stende anse den, eller dem, som Ost
wilja leda, atr derifrån astvika; alldeles som den
ord frän ord lyder. Uti gy Z. läses: Riksens Ständer
skola ej något af besia Fundamental-Lagar förbättra,
ändra, tillöka, eller förminsta, utan Konungens
samråd eller samtycke, sä att ingen Olag stall
gä öfwer rätt Lag, eller Undersätares frihet och
Konungens rättigheter blifwa vanskötte och nedtryckte,
utan hwar och en njute sine laglige rättigheter och
wälfängna Privilegier. I 42 §. stadgas: Skulle
Kongl. Masit willa proponera någon ny Lag, dä
med
-
444 Rådden?- och Adelns protocoll.
1789, den 16 R7ars.
44Z
meddele Zan först den med Riksens Räd, ochfom läses i 1786 ars Riksdags Besiuls z §. sä lysedan
de lut Plvtocollet sagt sina tankar, da öfwer-k mde: "Som wi räkne för war yppersta ära och ölemnas
det alltsammans Riksens Stander, hwilka mäste pligt, att obrottflitten efterlefwa- och hesedan
de öHerlagt och öfwerenSkotnmit sins- ligt wärda den i en wälsignad stund antagemellan,
begära dag, att derpå afgifwa lill Kongl, na och oryggelig» Regerings form af den 21
Maju sitt samtycke; men skulle der wara ett afstag, Augusti 1772, bwarigensm Lonungamagten
dä aflemna de det med de örsäter, som de bertil haft, och wäre fri och rättigheter i ett oupphörligt
strif eligen genom deras syra Talenrän.  Slutme-samband förenade äro, sä haf.oe wc an>edr af
ningen af Rcgerigs Formen ar ej mindre märkelig; wigt och angelägenhet, att den mindre tydeiighet,
Wi anse för war största lycka, heder och förmon, att
wara och lefwa frie och sjelfständige, Lagstiftande-
men laglydige Ständer- under en Nagt
-
som förekommit om beräknandet af Riks-Standens
stamma eller röst, Standen inbördes emellan, i jemförelse
emot hwad 1617 ärs Riksdags-Ordning här
-
Lgande och Lagbunden LonungS styrsel; bea- innehåller mätte blifva undanrögd. I öfwer
-
ge sammanfogade och beskyddade under Lagen,
hwilken friar OA och wart kära Fädernesland frän
de faror, som oordning, sjelfswäld, enwälde, aristocratie
och mängwalde efter stg drager, till hela Samhällets
olycka, och hwar och en Medborgares tunga
och bedröfvelse. Wi gore OA sä mycket mera försäkrade
om ett ordentligt, lagbundit och lyckligt Regemente,
som Hans Map.t redan sig förklarat, art an.
wägande af hwad 40. 41, 42, 4g och Z7 §-  i Regerings Dormen stadga, och dä 1617 ars
Riksdags-Ordnrng ej blifvit antagen till efterrättelse
i de delar hwaruti den genom Regerings-Formen
andrad är, håfve wi enhälligt stadnat i den tanka:
att uti de ärender, hwarutinnan Riksens StanderS
utlätande, likmätigt nyst anförda ställen
i Grundlagen äger rum, utom Privilegier och
^ ^
se för Sin största heder, att wara den första Med- Bewillningsmal, derom särflilt stadgande i samma
borgaren ibland ett fritt Folk, och wi hoppas att en I ^3 igenfinnes, fordras tre Skänds fammanstämmansadan
föresattS blifwer i det LongL. Zuset be Pluralitet, för akt utgöra Riksens »Ständers röst.
fortplantad Ättlinge efter Ättlinge, till werl- ^'ta öfwerläggningsämne har icke förr kommit till
denS sednare tider-' Kongl. Ma,.-t tacktes ock Riksens Ständers kunflap, än Kongl. Maj:t genast,
Sjelf lyckta Regerings Formen Med följande ord: pä det Nädigste sätt täcktes förklara: Att denna
Detta allt som förestrifvit star, ^ele wi s elfwa för mening alldeles wore Longl-Maj IS egen tanen
oryggelig Fundamental-lag antaga; hwit- ka; atc den wore enlig bäve med Regeringsket
allt genom Kongl. Majus Nädiga och med lif- Formen afdon 21 Augusti 1772, och med-sedlig
Ed beseglade Försäkran af den 21 Augusti 1772 naste Riksdags practique, samt att det mycket
ytterligare bekräftades. Widare har Regerings För- fägnade Rongl Mast det Zan i alla delar i
men blifwit befästad genom Kongl. Majcks Nådig» detta instämde med Riksens Ständers tanka".
Decision om beräknandet af Riks-Ständens stamma, Häraf tyckes vöra stutas, att Regeriugs-Formen är
som
446 Ridder^- och Adelns protocoll
ansedd
för ett vnnolöseligt samband emellan Konun
gen och Folket, och hela detta Be flut uppå den fa
sta grunden fotat, hwarföre ock Zy § som allenas!
handlar om, huruwida Konungens höga P erogati
per, samt Ständers Lagliga Rättigheter och Privile
gier, hwilka utgöra Fundamental-Lagen, förbättras,
andras, tillökas, eller förminflas kunde, ingalund^
finnes nämd bland de uti berörde Riksdags-Vestm
upprcknade Z. §., utan blott hwad ao, 41, 42/
4Z och 57 8- 8- stadga, da Civile- och Oeconomi,
ste Lagar göras stola, eller da något otydligt skulle
finnas i Grundlagen: wiv alla sädane lillfallen eller
som orden lyda i 1786 ärs Riksdags-Beslut; uti de
arender, hwarutinnan Riksens StänderS utlåtande,
likmätigt nyst anförde ställen äger rum,
utgöra z:ne Stånds Pluralitet Riksens Scänoers röst.
Deremot wid Grundlagens werkeliga ändring, tillök»
ning eller förminstning uti allan Ronungfliga
rätt och rättigheter, samt uti Undersätares
fnhrt, Lagliga rättigheter och wälfangna privilegier
« ge>nen, läfoiu ock enstilt wid nya privilegier
ett Stand angående; samt wiv Bewillniugar,
Kngshjelper, nya Gärder, Utstrifningar och
andra Afgifter undantagande, dä Riket med Härs»
magt angripet blefwe: wid alla besia tillfällen som i
Regerings-Formens 39, 42, 45 och 46 §. §. samt
i 1786 ars Riksdags-Beflut närmare utstakas, kan
jag med all min wördnad för hwart och ett Ständ i
synnerhet, icke ännu begripa huru Tre Ständs pluralitet
kan wara Riksens StänderS Röst, eller
göra del herve Riks-S andels Beslut lill a.lsintet
werkande. Jag hoppas twärlom i underdånighet, att!
som i Förenings och Säkerhets -Acten, förekomma,
utom högstbelydettga ändringar i Grundlagen
-
i?8y, den 16 Nars
447
gen, jemwal wigtige Privilegier och Bewillningsmäl.
sä lärer Kongl. Maj:t täckas Allernädigst och högst
upplyst läta desi Regerings-Form af är 1772 framgent
förblifva oförändrad; i händelse, nemligen Hög»
loflige Riddderstapet och Adeln ej stulle åstunda i
anseende till ofta nämde Förenings-Act stg med de
öfrige respective Ständen förena.
M.rkeligt är ännu, att lika som är 1772 upprättades
en oryggelig Grundlag för Osi och 'vära Efterkommande,
sä födde som ofödde; sä tänkte man
1779 pä tillkommande GwerigeS Ronungar,
och blef alldeles i likformighet mea Kongl. Martts
egne nädiga försäkran af den 21 Augusti 1772.
Swea och Götha Konunga-försäkran faststäld för
ewardcliga tider pä den Allmänna Riksdagen, som
stols i slockholm ven 26 Januari 1779, sä lydande:
Alldenstund Guds underbara Försyn sä stickat,
att under den Stormägtigste Högborne Furstes och Herres
Herr III, Sweriges, Göthes och Män»
des Konungs högstsalig i äminnelse, Regementstid,
den urgamla Swensta friheten blifvit upplifwad,
samt Sweriges gamla Lagar, sädane som the
för 1680 warit till theraS wasenteligaste delar,
igenom en then 21 Augusti 1772 antagen
Fundamental Lag, äterställte; alltsä för.
säkre wi härmed pä det kraftigaste, att wi wele styra
och regera Riket efter den antagna oryggeliga
Regerings Form af den 21 Augusti 1772, m.
m. hwilket allt såsom wi det onödde och otwungne
af en fri wilja och wälbetänkt räd befluttt; alltsä bekräfte
wi med wär egenhändiga Underskrift och listiga
Ed, att sädant efterlefva och fullgöra: Ga sant
mig Gud hjelpe till Lifoch Själ- H > ao kraftigare
-
448 Ridder,?- och AdelnS protocoll. .29.
1789, den 16 NarS.
tigake aftal och förbehåll kunna wäl möjeligen upptankas
till en Grundlags befriande än dcfla uppräknade
Beslut? Hafva Riksens Högloflige Stän.
der den äran att utgöra d Isen a» den Lagstiftande
Magten, sä lära de, och Högloflige Iiidderstapet och
Aoeln i synnerhet, beflita srg om, att förelysa Menigheten,
att hälla den af Konungen och dem stiftade,
samt med Ed beseglade Grundlag, uti sin tillbörliga
helgd.
I Actens 9 och sista §- laseS: RegeringsFormen
a ben 21 Auguist 1772 blifiver oförryckt
beståndande i allt hwad som ej genom denna Act
blifvit ändrat; Det är här onödigt, att aker upprepa
hwad som efter min underdäniga tanka synes wara
ändrat, men det torde förtjena anmärkning att
i denna Säkerhets.-Act åtskilligt finnes äter upptagit,
som med 1772 ars Regerings-Form ar alldeles öf>
lverensstämmande: fäfom att Kongl. Maj:t är ArfKonung:
ager full magt att styra, freda, frälsa och
förswara Riket, göra nåd, handhafva Lag och Nätt,
styra efter Sweriges Lag läka befatta Rikets högre
Embetsman af Ridderstapet och Adeln, att Swensta
Folket fritt får gifva till Rikets underhäll, att Adeln
och Presterstapet bibehällas wid sina förra Privilegier
med mera. Deremot saknas, ehuru icke egentligen
i Förenings- och Säkerheks-Acten ikullkastadt,
allt hwad Herrar Riksens Räo beträffar i 4, 6, 7
och 8 §- §. hwad som handlar om Krigsmagten och
Jndelningswcrket i 18 Z-; om Lagstiftningen i 43,
41 och 42 §. T-; om Riksens Ständer i 46, 47,
50 och Si H. H.; om Banquen i 55 om Pensions
Casten i Z6 Z. m. m Ehuru Kongl. Ataj:t
Nädigst täcks lofwa, att allt blefrve beständande, som
ej
449
cj i Arlen more ändrat, sä skulle ju möjeligen en
annan mindre öm Konung under den widsträckta
mening, att alla RikSwärdanLe ÄrenderS skötsel
handhafwaS, pä sätt Konungen nyttigast
synes; samt att wid Riksdagen hoS Riksens
Ständer inga andra Ämnen förebafwas, än
dem Ronungen proponerar; tunna göia hela Konung
HI:s Reaeriugs-Form af är 1772
utan kraft och werkan; Wär owilkorliga styldighet
ar, alt afwen mana godt för wära Efterkommande.
Riksens Högloflige Ständer tvckas icke, som förut
andragit ar, wid 1786 ars Riksdag hafva welat
äfwentyra att underkasta g:ne Ständs Pluralitet,
Regerings-Formens ändring. Jag hoppas ock med
Guds hjelp, att wär farhaga om denna wördade Regerings
Forms ändring stall blifwa öfverflödigj dä
för Kongl. Mafts Thron får frambäras desi trogna
Ridder staps och Adels underdänigste föreställning.
Wi haswa i ,6 ärs tid haft stäl, att prisa wär höga
Lagstiftares lyckliga Regering, och om nu nägra
fuä moln uppstigit, sä mäste de utan Constimstonens
ändring kunna skingras. Hwar redelig och medborgelig
Undersåte lärer icke annat af hjerta och sitt
önsta, än att alle de som i Riket bygga och bo,
stola Konungen rätta lydno hälla, och bud
Hans sullkomna
Att
befordra Konungens Bud och NegeriitgsiLagar
till mera kännedom och werksamhet, kan jag
icke underläta, att slutligen förnya min underdäniga
önskan, att Kongl. Maj t täckas mande, att genom
de fyra Riks-Ständen läta öfverse, och till wära
tider lampa den gamla Konunga - Balken, ester
hwilken, jemte Landslagen och Regerings - Formen ,
I f lik
-
45» 7>iddersk. och Adelns protokoll.
likmätigt Nadigst löfte, Riket styras stulle. Uti ett
Capitel deraf, torde och nu nödigt pröfwas, att inrycka
det hufwudfakeligaste afKrigs-Articlarna, samt
uti ett annat Capites, Standens särskilta Privilegier,
ester hwilka wid Domstolar ej sällan dömas, utan
att desamma af Menigheten aro kände.
De betydeliga ändringar, som Kongl. Maj:L
rned Riksens Ständers underdänigstc tillstyrkan i de
Linge Lagens Balkar Nadigst täckts förordna, kunde
ock wid samma tillfälle uti stclfwa Lagtepten inryckas.
Ett sädant arbete skulle genom Lagkunnige
och Laglydige Ledamöters nitälskan, ibland Riksens
Ständer, inom fä dagar, kunna till Kongl. Masits
Nadigsta ompröfning och gillande underkastas. Dymedelst
skulle den säkraste Grundlag, och den fastaste
Byggnad, försedd med sina ofwikeliga fyra hörnstenar,
kunna till allman öfvertygelse och hugnad
construeras.
Det första Riksstånd lärer wifferligen ej wilja
eftergifwa sina kära Medständer, att med nitfullaste
undergifwenhet styrka allan Ronungstigan rätt,
samt derjemte med sina underdänigsta räd bidraga,
att Konung LvLi-zk- Hl.s minne i ewerldeliga tider
ma bliswa as Swea Barn älskat, wördat och
»välsignadt.
Herr von Lcbulrsnsieim, tilläde munteligen,
att han hoppades Högloft. Ridderstapet och Adeln
behagade ursägta widlyftigheten af betz Dictamen,
likasom han till Kongl. Majit hade den underdåniga
tillförsigt, att honom icke till last räknades, hwad
han som en liten Individ» af den Lagstiftande Magtsn
till Rikets förmodade wälsärd öppenhMigt an«
»ra
-
1789, den 16 Nars.
45 r
dragit: Försäkrande derjemte, att om emot dest önIsian
Säkerhets.Acten stulle komma att erhålla egen.
»staven af en sormelig Grundact, han sedan icke stut.
le eftergifwa någon annan uti behörig Laglydnad.
Herr Lkrenmalm, Lamuel. Om i ett ämne af
förewarande wigt, skiljaktighet i tankar uppkomma,
härrörde det af sakens natur; han högaktade hwar
' och ens öfwertygelse, och wördade det Ständ uti
' hwars öfwer! -ggningar han i ZZ är haft den äran
deltaga. Han wore en Undersäte, en Medborgare,
bofast närmast der krigslägan brinner, han chade fordom
flyktat undan fienden; hwad han nu äger är
under den Högstes wärd; men han wille ej försumma
hwad hans öfwertygelse, nit och trohet af honom
fordrade, och ej uraktlåta Efterkommandes wäl; han
uppläste derefter följande: Att i Regerings-Lagar kunna
utstaka säkra Styrelsegrunder och förena den enstiltes
rätt Md allmänt wäl, har i alla tider warit Lagstiftares
bekymmersammaste ämne; intet Rike och intet
Land har inom en sä korrt tid undergått sä mänga
hwälfningar och stiften i Regeringsarter, som
wärt Fädernesland; deraf har också händt att bade
Krigs- och Fredstider ledt till oupphörliga stridigheter,
styrelsen wid hwarje Riksdag ett nytt utseen.
de, Rikskroppen en ny stafning och bäfning i alla
rörelser intill 1772 ärs Regements-Författning, dä
lugn och fred bäve utom och inom SwerigeS grant
sor upprättades.
Nationens wördnad för Konung, lydnad för
Lagen, inbördes sämja, aktning och enighet, bädade
i flere är Rikets lycka och wätgäng, som nu äter genom
nya händelser, ny oro och nya missnöjen räkat
i yttersta äfwenlyy pä brädden af sitt fall. Mätte
Ffs den
4Z2 At-dersk- och AdefnS protocoll.
den af Kones. M-ck-t Nadigst proponerade Förenings-
och Sä^erhe^s Act, hwilken nu utgör Ridderskapet
och Adelns Osiverläggningsämne, af de andra
z:ne S änd anlagen, Återställa fred, inbördes
lugn och säkerhet.^Den rättighet att börja krig, som
enligt venna Förenings- och Säterheks-Ac', tillägnas
Konungen emot 48 §. af 1772 ärs Regerings-Form,
2789, -en r6 NaiÄ.
4SZ
Förenings- och Säkerhets-Act innehåller, sä förswin»
ner otydlighet och twifwelsmäl. 2:0 Att Konun.
gens Högste Domstol och Jusiitiä Revision ma be»
ftä af Frälse- och Ofrälsemän, länder till Nationens
bästa, misstroende S and emellan torde upphöra, men
Lagskipningen i synnerhet winna mer styrka, dä den
... wärdas af dertill förordnade Personer, som ej sysslo»
sysselsätter nu Ridderjkapetv och Adelns sörsta upp- sättas med andra Rike s mål och ärender, hwilka
hwar för stg fordra widsträckta kunskaper och särskild
erfarenhet. g:o Att de öfrige Ständen äfwen ma
märksamhet
Men mine Herrar, dä samma Lag i dess 6 §.
förklarar Konung äga rättighet stuta offensive förbund,
hwad hindrar dä att utan Ständers ja och
samtycke börja frig.
När kan det nänsin hända att Herrar Riksens
Räd i ett stikt Politiskt nial, hwars lycka eller 0-  lycka blott tiden utreder, kunna wara enhälliga, emot
en magtägande Konungs mening. Mon tro
Englands stora och namnkunniga Män, ett under
Lagens lydnad werkeligen fritt Folk öfwerlemnadt
denna rättighet i Monarkens ensamma wärd, om de
ej ansedt Rikets bästa deruppä bero, samma flät gäl--  ler hos Oss äfwen, wi äro ett lika Lagbundit och
fritt Folk; men om jag derjemte pästär att denna Z.
warit det förtjusande gift, som fördt kände wärdige
Medborgare i olyckswäg, sä tror jag mig ej fela,
den är och blir i sin werkställighet en död bokstaf,
men i Rikstyrelseu wädelig, af sädan grund är det
som jag tillstyrker dess upphäfwande, pä sätt Förenings-
och Säkerhets-Acten stadgar.
Om Kongl. Ma):t i denna Acts första Mo,
melki täcktes till de orden, skipa och handhafwa Lag
och Rätt, Nädigst tillägga: pä sätt 2 §. af denna
Före
-
befitta Frälse Jo.a, är en redan sörm P.este- och
Borgare-Ständet under titus af e t eller anum Fräs»
sehemman tillägnad rätt, och genom denna Act mer
'vidsträckt, men efter min tanka ej till någon förlust
för Ridderskapet och Adeln. Frälset winner genom
flere Köpare i sitt wärde, och förlora i hwars hand
det ock är, ej sin egenskap, hwarwid dock i stället för
urgamla, det ordet nu warande Natur synes nöd»
wändiat. Genom uppodlade Karr och Mässar har
med Kongl. Maj:ts Egit Nädigste bifall, Frälseoch
Säteries-Jorden i Finland blifvit ökt, och kan
säledes ej med urgammal ratt skyddas. Skjutsnings
skyldigheter, som Ridderskapet och Adeln enligt Pri»
vilegier till hälften med Kronohemman förut delt,
anser jag för ett sä billigt offer, sä att jag för min
del dertill gärna samtycker, dock med det wilkor att
skjutsningen u/gär efter Hemmanens rätta storlek i
By, Ore och Örtug, och ej efter Mantal. För öfrigt
anser jag Ridderskapet och Adeln lyckelig som
genom denna Förenings- och Säkerhete.Act erhällit
stadfästelse ä 1723 ärs Privilegier, h-vilken Ridderskapet
och Adeln genom 1772 ärs Regerings-Form
ej ägt.
§f 3
Herr
454 Ridderff. och AdelnS protocoll
Herr
Lila,»g, jsacod. Sedan jag med yttersta
uppmärksamhet genomläst den Enighets- och SaserHets-Act,
som Kongl. Majtt Allernädigst öfwerlemnadt
till Ridderstapet och Adelns närmare pröfning
och antagande, har det omöjligen kunnat undfalla
mig, och bör icke heller undfalla någon ann upplyst
Medborgare, huru som Hans Majtts oförli »»eliga
hjerta, werkeligen allestädes rädt pä Kongs. Majtts
mensklighet. Att uti ett sä gynnande Moment som
det närwarande, haswa welat profitera af någon större
magt, eller Regeringssättets minsta förändring,
utom nägra mindre tydeliga ställen, hwilka jemsö» de
med det hela, samt Kongl. Majtts Eget werldslunniga
ädelmod gansta otwungit kunna tagas pä den
goda och med wär frihet fullkomligen öswerensstämmande
sida, såsom till exempel:
Uti i Z. förbehåller Sig Kongs. Maj:t rättighet
att handhafwa och skipa Lag pä sätt, som honom
bäst och nyttigast synes. Omöjligen har meningen
derstädes warit sä oinskränkt, som orden werkeligen
lyda, emedan uti följande Kongl. Maj:t
deremot högst ädelmodigt uttcyckeligen inskränker Sin
höga Lagstipningsräkt blott inom ame röster; men
dä sävant nu likwäl icke med i blifwit connecterat,
genom någon slutmening till exempel (pä sätt
som följer, eller enligt Sweriges bestrefne Lag:) sä
har deraf uppkommit den billiga farhäga, och samma
contrast som nu emellan 6 och 48 §. Z. i Regerings-Formen,
neniligen: Attén Konung framdeles
efter behag kunde ivälja hwilketdera Han behagade,
dä det likwäl urlika sä wida skildt frän Hans Kongl.
Majsts Eget rättwisa hjerta, som med Undersätares
sanfärdiga frihet, att nägonsin Sjelf wilja betjena sig
af en sädan Enwäldslik Arbitrage. Widare nämnes
uti
1789, den 16 Nars- 4ZZ
uti samma §. att Kongl. Majtt förordnar efter Dest
höga godtfinnande om alla Rikets Embeten oc. Detta
ord förordna, som är odeterminerat, och rätt sa
snart kan betyda till och afsätta, som blott tillsätta
Embeten, har isynnerhet uti ett fattigt Land,
hvarest sysilan i allmänhet är Tjenstemans enda uppehälle,
och hwarest dryga Accvrder icke sällan utsmyga
sig, äter uppwäckt det allmänna bekymmer härwid,
att pä säbank sätt möjeligen kunna förlora hela
fin timmeliga »välfärd och bergning utan Laga Ordning
och Rattegäng, enligt den Riks-Actt som förleden
Riksdag af Kongl. Majt Sjelf, Allernädigst
blef stadfästad, samt enligt Kongl. Majtts Egen sä
rättwisa och öma böjelse i allt öfrigt, och kan således
i det högsta endast hafwa sitt afseende pä förordnande
om nägraRikets högre Embeten, till förtroende
Systlor, pä sätt som äfwen förut stedt, äfwensom att efter
»välbehag förordna om nya, eller indraga gamla Embeten,
följakteligen är blott förordna, kom orden werkeligen
lyda om Systlorne, men icke om Personerne som den
innehafwa, »vidare än att dem tillsätta pä sätt som förut
stedt. Wldare, svin uti Z §. endast nämnes Swensta
Folket in genere, men icke Riksens Ständer isynnerhet,
som med Kongl. Majtt stola öfwerenskomma
om Bewillningar, sä har äfwen denna owanliga
exprestion, uppwäckt en synnerlig oro, sä mycket
mera skildt ifrän Kongl. Majtts werkeliga tanka
och afsigt härmed, som det tydeligen synes, att desta
begge ord ömsom blifwit nyttjade om hwaran, emedan
pä andra ställen uttryckeligen nämnes Riksens
Ständer, och meningen således icke möjeligen kunnat
wara att framdeles i denna sak, umbära Riksens
Ständer, och blott afhandla med Swensta Folket i
allmänhet, eller i annan wäg än manligt warit.
F s 4 Den
»S6 Ridderst- och Adelns protocoll
Den
märkeliga ömklighet, som äsiven deröfwev
allmänneligen yttras, alt Riksens Seander genom denna
Aet blifwit betagne den dem uti 57, 59, 40 och
42 K. §. i Regeringsformen sörwarade rätllgheten,
all Sjelf fä proponera något wid Riksdagar, stnlle
synas endast wara inskränkt tili sjelswa ordalydelsen,
men icke egenteligen till bruket och werkön deraf, eMedan
Kongl. Majit äswen förut kunnat assia allt
hwad Riksens Stander emot Kongl. Majus »välbehag
proponerat, hwilket således blott förordsakat en
onödig tids utdrägt; Men mine Gunsiige Herrar!
Saken ater pä andra sidan betraktad: Akt ett helt
Folk, samlat inför Thronen, skola wara liksom stumma
bilder, som endast gifwa genljud ifrän sig, som
pä ineet sätt fä tilltala sin Konung, klaga sin nöd
för sin Fader, bedja cm hjelp, om förskoning, om
ändring uti tillfälliga tryckande händelser, m. m. Kan
sadant icke pä minsta sätt förenas med en tillbedjans»
wärd Monarks hjertelag och sanfärdiga frihet, Kongl.
Majll sä ofta och dyrt försäkrat Ost om, samt äfwcn
i denna All, sä mäste nödwändigt Meningen härstädes
wara otydelig, och Kongl. Majlts Nädiga
tanka endast, att icke fa proponera allehanda enstilta
och obehö.iga mål, som hittills kansta ofta stedt;
men wal allt det som egenteligen hör till sjelfiva naturen
af wär frihet, nemligen: alla BewillningSoch
LagsttstninsiSmäl, sa wal som allehanda Oecorismica
mom Ost sjelswa.
Och ändteligen finner jag afwen för min underdåniga
del mycken wigt i den anmärkte exclusion
wara, att Kongl. Maut. uti denna Aet. icke uttryckligen
försäkrat Sina Undersåtare om Personlig säkerhet,
ulan endast till Lis och Egendom, h.vilken såsom
-
'?8y, den 16 Marö- 457
som lika wäsentelig i sig sjelf samt oskiljaktig med
den mildhet och rältwisa, som hufwndsakcligen caracteriferar
hela Kongl. Majlls ärofulla Regering, och
den lagliga Rättegång Kongl. Majtt i öfrigt försäkrat
Ost om i denna All, sösiakteligen omöjligen
annat kan än werkeligen derunder wara mem, samt
således gansta lätt. utan minsta förändring i sjelswa
hnf.vudsaken, af Kongl. Maj:t Allernädigst 'unde närmare
uttryckas och förklaras, till hela Landets fullkomliga
tranquili e. Annan mening än denna, har
jag jemfördt med det hela och 1772 ärs RegeringsForm,
för min underdäniga del icke kunnat salta af
desta nu uppräknade mindre kydeliga ställen i denna
Säkerhets-Aet; men som det likwäl är en oskiljaktig
och högst nödwändig egenstap af all Grundlag, att
wara sä tydelig och uttryckelig som möjligt wara kan,
innan den till siukeligt afgörande kan företagas, sä
hemställer, jag »vördsammeligen Herr Öfversten och
vice Landtmarskalken salut Höglosiige Ridderstapet och
Adeln, om icke en sadan Proposition kunde göras,
att Ridderstapet och Adeln öfwertygade, att Kongl.
Majlls Nädiga tanka och mening med de nu uppräknade
mindre tydeliga stallen i denna SäkerhetsAct
werkeligen »vöre sädan svin närmast öfwerensstämde
med 1772 ärs befwurna Regerings-Form,
saint Kongl. Majlis Egit öma hjerta och odödeliga
Gloire; kunna i den lyckliga händelsen wisterligen
icke heller för deras underdäniga del annat än af
gladaste hjertan bifalla densamma; men som det emedlertid
icke tillhörde Ridderstapet och Adeln utan egenteligen
Kongl. Majli Sjelf, att närmare Allernädigst
determinera och förklara Sin Egen höga mening, sä
kan Ridderstapet och Adeln icke möjcligen strida till
nägot stuteligt och declsivt underdånigt afgörande
F s 5 har.
458 Riddersk- och Adelns protocoll
häraf,
förr än sädairt igenom Herr Ofwersten och vice
Landtmarstalken hos Kongl. Majit i underdånighet
blifwit inhämtat, i anledning af detta underdä»
niga Protocolls Utdrag.
Grefwe Oirker^ Larl. En Grundlag, som af
alla Contrahenterne, Konung och Riksens fyra S ander
är gjord och ingängen, kan likt clt annat Bolag
icke upphäfwas, ändras eller tilläggas, u an allas
gemensamma samtycke. Detta är utom allt twif«
welsmäl ej NMdre af sakens egen Natur, än afordasatten
i 1772 ärs Regerings-Form. Pä de upp,
gifne och kande wilkor och förmoners åtnjutande i
Bolaget eller Samhället, jem e styldigbe er, har hwar
och en Delägare eller deras Representanter ingätt
deri och lemnat friwilligt samtycke till de dä utstakade
Samhällets Reglor, men icke till sadane, antingen
da ej kunnoge, eller som framdeles af en eller
flere kunde förestås, eller mot allas gemensamma
bifall, wille päträngaS, hwilket sednare icke more ledande
till det fria och otwungna Förenings» och
Samhällsbandets befästande, utan till desi undergräfwande
och den enas riktande pä den andras bekostnad:
Ordasätten uti 1772 ärs Grundlag borttager
all emotsagelse häraf. Kongl. Maj.-t har i ingressen
behagat Nadigst yttra, det Han Sin Kongl,
magt och myndighet welat anwända till Rikets upprättelse,
styrka och wältrefnad samt till Undersåtarenas
förkofring, säkerhet och sällhet, och i det högst
nyttiga ändamål, efter nogaste öswerwägande och pröfning,
NB. författat en Form för Rikets styrelse och
regering, hwilken Ständerna NB. enhälligt antagit
och beswurit, och pä hwilken grund denna säledes
af Ständerns samtyckte Regerings-Form, ester Bok
-
1789, den.16 Mars. 459
stasivens lydelse blifwit gillad, bekräftad och bestyrkt:
Riksens syra Ständer aler haswa pä sin sida utlåtit
sig, att de warit betänkta att sä befästa deras
frihet, att den ej kunde kränkt blifwa af en tilltagsen
och för Riket ej rättsinnad Regent, eller ock äregirige,
egennyttige och förrädiske Medborgare, ocb derföre
förklarat och stadfästat denna Regerings-Form
att wara, NB. en oryggelig och helig Grundlag för
dem och Efterkommande, födde och ofödde att efterlefwa,
desi'bokstafwcliga innehall sölja, samt för deras
och Rikets stende anse den eller dem som wille
leda att derifrån afwika. Pä lika sätt förklaras af
Riksens samteliga Stauber ä nyo wid flutet, för deras
största lycka, heder och förmon att wara och lefnna
fria och sselsständiga, Lagstiftande men Lagbundue
Ständer, under en Magtägande men Lagbunden
Konungs styrsel, hwarföre den eller de anses för
Rikets stende, som genom list eller wäld wille dem
frän denna Lag föra, eller under sten af frihet kullkasta
besia Lagar, som befästa en nyttig frihet och
utestänger sjelfswäld och oreda, hwilket allt Kongl.
Majtt ej allenast Sjelf för oryggelig Fundamental-Lag
antagit, utan och bjudit och befallt att alla de, som
honom, Hans Efterträdare och Riket med huldhet
och lydno förbundne äro, borde 1772 ärs RegeringsForm
erkänna, iakttaga, efterlefwa och hörsamma.
Pä hwilken sida och i hwad synpuntt denna Grundlag
än ma bestädas, antingen till desi höga ursprung,
tvlgliga ändamål, inra adle dyrd och wäsende eller
och yttra Form, sinnes den i alla afseenden ej min»
dre oskattbar och förträfflig, än den innebär en oföränderlig,
waraktighet och oryggligt bestånd: Ty af
Kongl. Maj:t, hwars själs styrka och tankekraft knappast
ar att jämföra, har Grundlagen blifwit förfat
-
460 Riddersk- och 5kdelns protocoll
tad,
det alldrig nog dyrbara ändamälet dermed, Rikets
styrka och »vältrefnad, sam" Undersätares säker
het och sällhet, har Kongl. Maj:t jemwäl högst upplyst
och »välbetänkt ansett och yttrat wara det högst
nyt!iga: Likaledes hafva Ständerne förklarat för deras
största lycka, heder och förmon, att genom denna
G, undtag fä wara och lefva fria, sjelfständig» men
lagbundne Stander. pä sadan förträfflig, oswikelig
och bergfast grundwal, har den sä af Konung
lvm Riksens fyra Ständer enhälligt för en oryggelig
Grundlag för Sig och Efterkommande Regen
ter och Undersåtare blifwit godkänd, antagen och be
fästad. I sä matto, när 1772 ars FundamentalLag
till byggnad, pröfning, ändamål och sanstyldigaste
fördelar befunnits i Superlativ» 6raclu, hwaröfver^
icke något gifwes, och den således uppnädt Möjelig
fullkomlighet utaf menstlig åtgärd; sä skulle det oför
gripeligen tyckas medföra den gensägelse, alt med något
nytt företag, kunna söka och winna nägot bättre
än det bästa, ett nogare öfwerwägande än det nogaste,
ett nyttigare ändamäl än det högst nyttiga,
en större lycka, heder och förmon än den största, och
ett mera »varaktigt bestånd än det oryggeligaste; och!
andteliden att kullkasta Lagar, som befästade en nyt
tig frihet och utestängde sjelfswäld, gifne till Rikets
upprättelse, styrka och »vältrefnad, jemte Folkets sä
kerhet och sällhet. Hwarthän man alltsä mätte wän
da sig, synes wägen wara igenstängd! ingen förän
bring eller förbättring kan innefatta ädlare afsigter,
wigtigare ändamäl och större fördelar ; af Konung
jemte fyra Ständ är den säsom en i högsta mätto
wäl inseod, pröfwad, godkänd och oryggelig Lag befästad,
och utan Konungs och fyra Stånds lika gran
fynta bifall och samtycke, synes den icke kunna rub,
bas.
1789, den r6 Mars.
46r
bas, likt ett hus, som oumgängeligen tarfwar fyra
Ihörn till desi bestånd, ej kan upprättbälias med tvenne
dä det fjerde blifvit undanryckt. Ärofvra Sländs
samtycke oumgängeljgk »vid frågor om Privilegier som
jemförelsewis blott röra ytan och någon lem af kroppen,
fastmer mäste det wara, enär hela kroppens,
hjertats och lifvets Conservation är föremålet, h,vilket
Z9 §. i Regerings-Formen helt tydeligen utmärker,
derest Konungens rättigheter jemte Uudersätarenas
frihet dch Privilegier sammanfogas under en
och samina Concluflon ock beslut. Helt olika förhäller
det sig, när i något förekommanoe mörkt och twetydigt
vin Lagens förstånd och utöfning, karfvas upplysning,
hamra om den antingen blefwe misitydd, wanfkioad
eller inactiv; men som denna otydlighet ofta
ligger mera i stiljaktiza begrepp hos Lagens »verkställare,
än bristande klarhet i Lagen, sä kan upplysningen
ej annorlunda winnås än genom Pluralitetens
omdöme och tankar, sä framt icke Lagens päsyftade
ändamäl wid »verkställigheten skulle blifva
mindre gagnande och brukbar. Men denna förklaring
mäste wara inskränkt inom och fär ej sträckas utöfwer
ämnet, och än mindre rubba Lagens Esprit och
Grundwal, alldeles pä samma sätt, dä i ett mindre
ljust rum, upphugges flere fönster, för att genom tillkommen
större dag, mera klarsynt kunna utröna de
förut derutinnan warande föremäl; hwarmed ingamnda
stavas eller förändras husets grund, men för,
rättningarne i rummet blifva mera säkra för misitag
och kunna bättre urstiljas. Det mäl som »vid
sista Riksdag ventilerades, och den Act och Beslut
deröfver fattades, war af sädan beskaffenhet. Ingen
ny Grundlag eller förändring deri war ä bane eller
Mt i frä-a, utan blott om rätta förständet, hwarut
in«
-
462 Riddersk- och Adelns protocoll.
innan nägon fara uppkom, huruwida det hos Kongs.
Maj:t kunde wara olika med Riksens Ständers begrepp
derom, men hwilket bekymmer alldeles försmann
genom Kongl. Maj.ts Nädigast förklarade likformiga
tanka med Riksens Sränders, att tre Ständs bestut
borde för gillande anses, hwilket endast hade afseende
pä Lagens förklaring och andra Borgerliga
Lags författningar sä mycket wisiare, som utom den
beswarade frägan och de under öfwerwägande derwid
äberopade 40, 41, 42, 43 och 57 Z- hwilka anga
Civila Lagar. Formalitelerne derwid och otydlighet i
Gundlagen, Kongl, Maj:ts Nådiga yttrande om en.
ligheten med 1779 ars Riksdags-Pcactique, dä endast
Civila Lagfrägor afhandlades, sadant owedersägeligen
tillkännagifwer; men för ingen del afsägs
1786. Grundlagens antingen förändring eller afskaffande,
hwartill fordras äfwensä wäl fyra Stånds
fria och otwungna samtycke, som det warit oumgängeligt
och blifwit iakttagit, nar wär nädige, milde
och frihetsälskande Konung säsom en underpant deraf,
Sjelf författade och gaf sitt Folk, den afwensä
dyrbara som oryggeliga 1772 ärs Regerings-Form,
med den adelmodiga och oskattbara Försäkran, till
uppmuntran och efterdöme för trogna och laglydige
Undersåtare, det Han ansäge för sin största heder
att wara den första Medborgaren ibland ett fritt Folk.
Män wäl dä nägon ringare, ja anda till den sista Medborgaren
kan eller bör hysa annat tänkesätt, anse några
band mer onpplöselige eller nägon förbindelse
större, än wörda, älska, lyda och helig hälla en Grundlag,
af sä ärofullt ursprung och sä utwald god halt?
Man behöfwer endast l sitt minne återkalla, om der«
utur kunnat förloras, Kongl. Maj:ts högst förkräffeliga,
och af Tackoffer elerniserade Tgl till Riksens
Stan
-
1789, hen 16 Mars.
463
Stander pä Rikssalen den 25 Augusti 1772, för
att icke kunna lämna minsta rum i sitt sinne ät annan
föreställning och öfwertygelse. Hwilken har wäl
förgätit huru laglöshet och stelfwäldet rasade och under
frihetens täckmantel undertryckte den samma, innan
Kongl. Majit återskänkte Riket den äkta Lagbundna
friheten och genom 1772 ärs Grundlag botade
det onda? Ingen målning derpä kan wara mer
skön än den som finnes i detta makalösa Tal, och
ho igenkänner icke sannheten deraf, när deri säges:
Att befästa sitt wälde har warit de Radandes endaste
föremäl; allt har mäst derefter lämpas ofta pä
andra Medborgares bekostnad, alltid pä Rikets; dä
Lagen war tydelig har bokstafwen blifwit wrang, dä
han uppenbarat stridt emot afsigten, har han blifwit
bni en; ingenting har warit heligt för en af hat och
hämd upprörd menighet, och willerwallan har ändteligen
gädt sä längt, att den mening uppenbarligen
blifwit bekänd, att Pluralileten ar öfwer Lag, och
hade ej annat rättesnöre än godkycko. Således har
friheten, den ädlaste af mensklighetens rättigheter
Dlifwit förwandlad i en oliderlig Aristocratist despotisme
i det radande Partiets händer: Alla förmurar
blefwo kullkastade alla aftal brutne, sjelfswäldet
har fritt sätt rasa och blifwit sä mycket mera
tygellöst som man haft mera bemödande att det hin>ra;
de dygdigaste,' de förnämsta, de wärdigaste Med,
,orgare hafwa blifwit uppoffrade; älderstegne, för
tit och lang trohet kände Embetsmän förklarade,
)ela Magistrater afsatte, folket tryckt desi klagan, anes
för uppror, och friheten ändteligen förwandlad i
tt Aristokratisk ok, olideligt för hwar Swensk man
n. m. Hwem kan wäl wara känslolös eller icke fat»
en innerlig affky för sadan laglöshet och despo
tiSme,
464 R.idderst- och Adelns p ro to coll
tisme;
men hwilken aker icke upplilwas och intages
af ljufligaste känslor, nar sädane missfoster bliswit
tyglade och brutne, och man i dess stäke af en fanningsälskande
och rättwis Konung får höra denna
kostbara försäkran, att hans syftemål är/ att stadga
en rätt frihet, som endast kan göra älskade Underfa.
kare lycklige, genom säkerhet under Lagen och af La.
gen i alla besittningar; genom frihet i alla lofliga
näringar, genom räktwisans owäldiga skipande, genom
ordnings widmagkhällande i Skader och
pä Landet, genom sorgfälligt bemödande till befrämjande
af allmän wälmåga, genom dess nyttjande i
rolighet och frid, samt genom en ren Gudsfruktans
bibehållande utan skrymteri och widskeppelse; att detta
allt ej kan winnås, ulan att Riket styres efter
en oryggelig Lag, hwilkens bokstaf ej får wrängas,
hwilken förbinder icke allenast Konung, utan ock förbuioer
pa lika sätt Ständerne, hwilken ej kan häf,
was eller ändras utom begaes, NB. fria samtycke;
hwilken tilläter en för Fäderneslandet nitisk Konung
att öfwerlägga med Stander, utan att de anse honom
för en buse, för hwilken de böra räddas, och
ändteligen hwilken sammanbinder bäve Konung och
Ständer uti ett gemensamt interesse, som är Rikets
wäl. En sadan Lag war den dyra klenod som För.
synen gaf oss i 1772 ars Negerings-Form. Hwilken
Swensk Riddersman kan wäl sa misskänna dess
höga warde att deri wilja hafwa ändring? Skulle
wal den Lag, som uppfyllt wär önskan och hopp, botat
wära refwor, äterstallt ordning och skick, förstansat
Konungs och dess Folks säkerhet och sällhet, kunna
wanwärdas eller nägon af dess murar fä neder,
brytas? Det wore ej annat, än misstro Färfyncns
wisa skickelse, wara otacksam mot en wälgörande Ko
nung
-
z». 1789, den 16 Marö- 46Z
nung, förgäten af Rikets bätnad deraf och egit san.
na wäl. Felar jag om mälet med dessa efter min
saltning och öfwer.ygelse skyldige tankesätt, sä är det
af inskränkt begrepp. Nitälskan för Konung och Fo.
starland har fört min penna. Mitt uppfät är men,
löst och mina afsigter gä endast derpä ut att allas
ratt mätte hällas som Regerings Formen säger:
Konungs och Wäroms—Jag underkastar dessa mina
ringa tankar Höglo,kige Rivderskapets och AdelnS
högt upplysta ompröfwande alt förkasta eller gilla.
Sker det sednare, hemställer jag lika wördsamt, om
icke Ridderskapet och Adeln till följe af RegeringsFsrmens
42 Z. skulle tackas meddela sine Medständer
de wigkiga betänkligheter och den sam.vets-ömhet,
som föranläta Ridderskapet och Adeln alt icke
kunna wika isrän 1772 ärs Grundlag och instämma
i den proponerade ändring och Säkerhets-Aet,
som ehuru förmänlig den kunde anses, medförer det
stadeliga Präjudicat akt en heligt beswuren och för
Riket sä hälsosam Regerings-Form kan ändras, särdeles
som sä litet rävrum warit gifwit, akt med
det mogna öfwerwägande och starpfynta gransk,
ning som oumgängeligen erfordras, att inse och pröfwa
en Act, som stall bereda för tillkommande lider,
ej mindre Regenters än millioners stagterö öve, wäl
eller we.
Herr LorAenstrLIe, Kustman. Ständiga Re.
volutioner underhålla hela denna förträffliga werldS
byggnad, och Ewighets Lagar kunna ej pä Jordklotet
tillskapas; Menniskoflägtet sä till schönska som
moraliska sivan är ombytligt; uti det ena Tidehwarfwet
tilltager uti kropps och sinnes styrka, magt och
förmögenhet, dä det uti annat smäningom förfaller,
Gg tp
466 Ridderff- och AdcliiS protocoll
ty
de medel som Statskonsten derwid brukar, för att
göra mennistor lyckliga u!i en tid, äro icke de samma
uti annan. För ett Seculum tillbaka ansägs
detta Rike för ett ibland Le masi lysande, det taflade
med andra uti anseende och wälmåga, bibehöllt
sig osdndrat emot afwundsjuka grannar, folket käckt,
starkt och härdat, kunde ej annat walspräk, än en
Gud och en Konung, ara, lyda och hörsamma bud
och befallningar, wäga allt till Konungens och Rikets
gemensamma bästa. Lyckan omwäxlades, en uppstigande
are- och äröfringslystnad, som efter längwa,
rigt Krig upphörde med flere Länders förlust, försatte
Riket uti beklageligaste tillstånd; hwarföre det oinflränkta
herrawäldet, ehuru allt ondt ej kunde
flrifwas pä desi rakning, feck afsked och friheten inrymde
desi ställe.
Det skulle wara fägnesamt att ifrån denna
Statshvälfning kunna räkna wärt kära Fäderneslands
tillwäxande. Trenne är ifrän 1720 wore ej
förlidne förän misinöje wiste sig öfwer wäg-balancens
ojämna gäng; ett äpple utkastades »vackert till utseende,
smakligt för nägra, kärft och omogit för andra;
och samma gäng wid Privilegiernes genomseende
och stadfästande uppkom en eld; Medständer yrkade
delaktighet till hälften uti Rikets tjenster, men
ett nyligen med sanna äran hemkommit Krigsbefäl
gjorde Ridderskapet och Adeln kraftigt handtag; lagan
dämpades, gnistorne dälves till en tid under askan,
och äter hörjat utblosia. De sedermera tid efter
annan Fäderneslandet öfwergängne olyckshändelser,
blifwa för »vidlyftiga att upprepa, och hivad som wällat
ett allmänt obeständ är uti friskt minne; tills
Riksskeppet, aftaklat och sönderstött, omsider med den
1739, den r6 Märs. 467
Högstes tillhjelp och III:s »vär Nådiga och
aildrig nog »vördade Konungs »visa och Faderkiga
omsorg kyckeligen bcagtes uti stilla hamn pä en i alla
tider ärofull Minnesdag, den 21 Augusti 1772,
till hela Nationens glädje.
Frukterne, ja! de »välsignade frukter Swensta
Folket häraf sedermera stordal, ligga för hivar Mans
ögon; dageliga erfarenheten och »vära Riksdags-Beflut
bära fullt -vittnesbörd derom; och hwem borde
annat föreställa sig, än att be gifnc S yrelse-Lagar
skulle »vara tillräckliga att qväfwa sielfswäld, tivedrägt
och mängwälde, saint stadga och befrämja »var
framgena sällhet och lycka- men tillstötte och oförsedde
händelser, bade för Konung och Osi, och hwilka
jag gärna förbigär att omnämna, i fruktan att mätningen
pä dem skutte orsaka och uppwäcka oro och
bekymmer, hafwa föranlätit »vär Nådiga Konung
att genom Grundcrncs desto kraftigare befästande af
Constitutionens beställd, söka hämma och förebygga de
af ett »vacklande Regeringssätt uppkommande stabell,
ge följder; uti hwilkct föremål Osi har blifwik fö,
relagt den nu under »var ventilation författadeFö»e.
nings- och Säkerkets-Act. Fullkomligen öfwcrtygaö
om högsta nödwändigheten häraf, omfamnar och antager
jag för min underdäuiga del, friwilligt och 0,
twungit utan befarad förebråelse, hwarken hos »nig
och »nina Ättlingar, »ned reservation af lagligen och
wälfängna gamla Privilegier, ofwannämde Act, uti
ett oupplöseligt satumanhang med 1772 ars beswurlia
Grundlag. Lycka och »välsignelse ste Konung
och Folk; Spiran ware t alla tider lysande af rätt»
wisa, mildhet och näd.
Gg 2 Herr
468 Lidderff. och AdelnS protocoll.
Herr von 8te6t, ^ola. ^xel bad om förlätelse
om dest tankar innehöllo upprepandet af hwad förut
were sagdt, men det wore för z wecker sedan
författat.
Dä jag nu för första gängen pä detta Riddarhus
genom ett Dictamens uppläsande lemnar min
röst och tunga fri fart, att tolka mina tankar, utbeder
jag mig Hr vice Landtmarskalkens och Högl. Ridderstapets
och ÄdelnS benägna indulgence, om jag ej med
den sirlighet som de förut hederwärdaoch gamla Riksdagsmän
sig uklätit, mig kan yttra: mitt hjerta och
mina tankar äro likasä ärligt brinnande som oskrymtade
emot Konungen, och bibehällande af dest Lagliga
förwärfwade rättigheter, som ock nitiskfulla emot
Fäderneslandets och det allmänna bästas befrämjanjande.
Ämnet som nu förehaswes, är onekligen af
yttersta wigt, och uppä best förstgtiga handterande förmodeligen
hwilar Swensta Folkets frihet eller den
såkallade sjelfständigheten; dä ny Lag stall stiftas, sä
hafwa flere warda Ledamöter ommält den ordning,
som enligt RegeringsFormens bokstafwcliga ordalydelse
42 §. bör iakttagas och den sig äfwen förbe,
hällit. Jag gär säledes det med stillatigande nu förbi;
men dä ny Lag stall stiftas, som nödwändigt med
Konungens Räds.Rädes och Ständernes bifall bör
ste, en urgammal antagen Lag ä ömse sidor beswuren,
till förfång och u^phafwande följer deraf vtwifwelaktigt
att antingen Konung eller Ständer, med
den förut hafda Lagen aro missnöjde. Att detta
Ständ ej förklarat något missnöje eller äskat någon
ändring uti den af Oss alla med glädje och frimodigt
antagne och heligt befwurne 1772 ärs Reze-'
rings-Form, det känner jag; Allde andra gmeStånden
-
1789, den 16 Nars. 469
den ej eller astat nägon Grundlags förändrande, lä,
rer wara lika fä okwifwelaktigt, som de ej sinaMedsiand
nägot sädant communicerat, det deras owilkorliga
skyldighet i sädan händelse, enligt RegecingsFormens
42 Z. owedersageligen fordrat, det ar säledes
Konungen som äskar förändring uti den gamla
Lagen. Harwid borde jag fräga i hwad mätto wär
Nådiga Konung ar missnöjd med det gamla Regeringssättets
bibehällande, men derutinnan ar jag genast
upplyst, dä jag mig till minnes drager den
Förenings-Act, Kongl. Maflt Nädigst lälit uppläsa
och förelägga Riksens Ständer till antagande wid
senaste Rikssalsmöte, hwilken äfwen wid senaste eftermiddags
Pleno af vice Landtmarstalken Hr Ofwerste
I^illjeliorn ytterligare Upplästes, och än widare
nu i dag, den hufwudsakeligaste förändringen och
upphäfwandet af wär antagne och befwurne Regerings-Form
bestär, förnämligast uti 1, 5, 6,
uti den projecterade Förenings-Acten. Den i §. af
denna Förenings-Act innehäller att Konungen utan
nägons räds inhämtande äger magt att efter Egit
behag och godtfinnande börja krig, hwad följer deraf?
Jo! att Konungen efter ett entamerat krig, äger Laglig
rättighet påbjuda Gärder, till hwad gunn ils
som hälst, till hwad persedlar som hälst. 11, till med
penningar, och det som mer är, utan nägon »emniikhet
Undersåtare emellan, hwilket wid Gärdens u-strifwande
blifwer en omöjlighet, utan der det finues uttages det,
till behofwernas uppfyllande. Wär friwilliga beståttmngsratt,
sielfständiga namnets hufwudsakeiiza qwarlefwa,
synes säledes genom denna §:S antagande wara
alldeles förlorad. Den 5 §. som ager mycket Connection
med denna i K., innehäller att Swensta Folket äga rättighet
rädflä, jemka, afflä, öfwerenskomma med Ko
G
g 3 nun.
47v Riddcrst- och AdelnS jprotocoll.
nungen om de Bewillningar, som fordras till Nikets
underhäll; Hwad witt härmed förstas? Jo, att
vm sädant amne stulle tillätas Swensta Folket ventilera
uti, kunde hända det stcdde pä Socknestämmor,
som med Bränwins-Arrende-Contracternes afflu an.
de stedt, der Landofifcaler, Kronofogdar, Länsman,
Hejdridare, med sädane flere, atta af oförtruten nit
för Konungen, men i brist af sä fullkomlig kännedom
af de utwägar som finnas till en Stats och ett Rikets
widmagthällande, förenad med Undersätares frihet,
till det gemensamma wals befrämjande, genom
allehanda deras Embeten tillätne utlätelftr och fasoner,
kunde twinga den menige, fattiga och enfaldiga
hopen att göra hwad dem synes nyttigt, kanste bäoe
Konung och Fädernesland till största stada.
Ridderstapet och Adeln med de 2:ne andra
Ständen mäste således pä sädane stallen, ämöja sig
med den Lag, den menige enfaldige hopens Pluralits
intagne af ofwannämde Personer, behaga den;
förelägga.
Den 6 §:s innehall är att Riksens Ständer ej
mä företaga andra mål till ventilation under pästäende
Riksdagar än dem Konungen proponerar, följden
derutaf är, dä ofwannämde g Zw jemföres och
fom allmän Lag antagne blifwa, att Riksdagar förmodeligen
blifwa gansta sällsamma och tyckes wara
alldeles onödige.
Den 7 §nr imiehäller stadfästandet af Ridder,
flapets och Adelns samt PresterstapetsPrivilegier, uti
«llr hwad ej emot den projecterade Förenings-Ac^en
strider; hwad will det säga? Jo! att wära Pnvi»
legiér äro upphäfne och förändrade utan en gäng
wärk
1789, den 16 Mars. 47r
wärk hörande, än mindre bejakande, det likwäl Re«
gerings-Formens Zo tz. och flere Förordningar tydeligen
Ost genom deras efterlefnad och lagliga werkan
förwarar. Af här ofwan anförde, efter mitt enfaldiga
beg, epp fattade uttydning, af denna Ost projecterade
Förenings-Act, finner jag för min del genom
antagandet deraf titt hela sin widd, Ost i och med
detsamma kunna förlora wär sjelfständighet och fri.
het, den Drottning Ost äter
stäildte
genom afsagandet afSouverainiteten och denna
wär Nådiga Konung lil Sjelf upp
lifwat
genom upprättandet af 1772 ärs RegeringsForm,
besvuren och antagen af Konungen, Prinsar,
och den första sä wäl som den minsta Undersåtare,
och efter hwilken Konungen nu snart uti 17 ärs tid
regerat Swea Nike till glädje och hugnad för alla
Sina Undersåtare— Jag hemställer således Höglofl.
Ridderstapets och Adelns godtfinnande, vm icke efterlefwandet
af 1772 ars Regerings-Form, och det
derutinnan utstakade Regeringssätt, wore det förmonligaste
till bibchällande af Konungens ratt och Rikets
sjelfständighet och frihet, den wär dyra Konung
ytterligare Ost försäkrat pä Rikssalen, ej i nägor
matto wilja betaga, och att igenom en nog stark Deputation
Ridderstapet och Adeln finge Naden uppwakta
Hans Kongl. Maj:t, upprikteligen för Dest
Thron anmäla orsakerna, hwarföre Ridderstapet och
Adeln finner betänkeligt denna Förenings-Act till hela
sin widd antaga. Det är fant, och jag är nog
öfwertygad, att under Den Glorwördigaste (-osn?
III:s Regeringstid denna Försäkrings-Actens antagande
ej kunde leda Dest Undersåtare till någon förlust
eller stada, än mindre minskning uti deras frihet och
sjelfständighet, såsom den der Sitt Land, Rike och
G g 4 Un
-
472 Ridderst- och Adelns protokoll
Undersåtare
med sä oskrymtad rättwisa och mildhet
regerat; men som en Grundlag ej göres lör en dag
eller det närwarande, utan för det tillkommande, till
en emerldelig efterlefnad; alitsa tillstyrker jag för
min del om en sadan Deputalions afgäng till Kongl.
Maj:t, dä jag gör mig det glada hopp, wär Rädisa
Konung ej misiiycker eller med onåd anser Sitt
Ridderskap och Adel, som endast begär Konungen
regerar Sina Undersåtare hädanefter som Han hittills
gjordt, under bibehällandet af samma Lagar och friheter,
hwaraf Swerige stördat stora frukter.
Jag flutar nu med samma anhållan jag först
gjorde, Högloft. Ridderstapet och Aveln räcktes ursäkta
de felaktigheter jag kunnat i ordafattet begätt,
uti utförandet af desie mina tankesätt. Jag förklarar
mig alltid sä willig som stylvig emottaga all
rätirlse af ett sä upplyst, som hedrande Samfund,
emedlertid fär jag innestuta mig uti Ridderstapetsoch
Adelns wärda gunst och bewägenhet.
Friherre käsnnersteim, Dai-8 August. Af sä
wäl förevarande ämne, som ock Herr vice Landlmarstalkens
nättra yttrande wid början af denna rädpläg,
ning, stulle jag lätteligen kunna föras til! Reflexiv,
ner, huru märkeligen wära tider arv stiljaktige frän
dem, u.i hwilka Elinos ochD^curgus stiftade Lagar.
Deras bibehöllo sig, som jag här nysi hörde, i rooc»
är. Wära deremot will man nu sinna tarfwa ändring
ester blott 17 ärs förlopp. Men, dä det är nödigt
till befordrande af flut pä denna wigtiga sak, att
man stricte häller sig wid ämnet, anser jag bäst att
skilja derifrån allt hwad ej egentcligen dithörer. I sädan
egenskap är, hwad flere wärda Ledamöter yttrat, att
z S-ands bcsiut ej ar kraftigt att hafwa eller ändra
Grund
-
1789, den '5 N7arS- 473
Grundlagen. Nu är 8ub!lr:itL vateria och ämnet
för Proposition, den sä kallade Förenings- och SäkerhetsAclen.
Winner den ej H glofl.Ridderstapets
och Aoelus bifall/ hw-lket jag nied mycken tillfredsställelse
af hwad jag hört anföras, har all anledning
att förmoda, hemställer jag till Higlofl. Ridderstapet
och Adeln, alt i Proposition mätte intagas, atr de
öfrige respective Medständen underrätt is om Ridderstapets
och Adelns beflut genom ett LxrraÄum krotocosti,
innehållande isynnerhet de stal Herr Grefwe
Douglas, Friherre Duvall och Friherre koste emot
Säkerhets-Acten anfört.
Herr von Lögeström, ^cob. De wärda Herrar,
hwilka redan till Protokollet anfört sina tankar,
öfwer den af Hans Kongl. Majit föreflagneFöreningsoch
Säkerhets Act, hafwa sä grundeligen andragitde
st il som asräda Ridderstapet och Adeln, ifrän samma
Acts antagande, att jag föga dertill kan lägga. Mig
torde dock tillätas anmärka, det jag saknar uti meranämde
Act den tydelighet och utförlighet, som en
stadga af denna art och af sä flor wigt högst nödwändigt
kräfwer, dä den icke blott stall hafwa närwarande
tid till föremäl, utan äfwen wäl bereda Seclers
wäl och öden. Efter mänga af wär Nädiga
Konung och sednast inom fä weckor kemnade högtider
liga Försäkringar, om desi afsty för Souverainite
och Enwäldsmagt, bör ingen sä brottslig gistyas, sä,
som att tro det afsigten med denna Act, kunde wara
att betaga Nationen den frihet, som är rätta motwigten
af Enwäldets misibrukande- En frihet, hwilken
uti inledningen till 1772 ärs Regerings-Form,
till sin werkan sä moget och wäl förklaras. Likwäl
stnnes i hela Aclen ingen annan frihet nämd, och
G g § den
474 R.iddersk. och Adelns protokoll.
den andä ofullkomligen utstakad, än den enskifte per-,
sonlige frihet, af hwilken Undersåtare i allmänhet
hafwa sig att hugna, äfwen under en oinskränkt Ko.
nungamagt, och utan hwilken frihet Regenter snart
skulle sakna Undersåtare. Den allmänna frihet hela
Nationen tillkommer, som utöfwas igenom Nationens
deltagande uti Lagstiftningen och uti de allmänna
ärender, hwilke dest wälfärd och besittning röra, saknas
snart sagt alldeles. Hwar och en lärer finna att,
enär Nationens allmänna frihet ar förbigången och
den Personliga friheten inom tränga gränsor inskränkt,
sä får denna förestagne Act mera anseende af en En.
walds. Act, än en Säkerhets-Act, hwaraf den bär
namn, och hwartill den skulle wara ämnad. Uti 2
och Z 8- anföres såsom en grundsätts, att slfg
fritt Zolk, bör äga lika rätt. Intet kan wara
mera grundat än detta, sa framt ordet rätt tages i
samma bemärkelse med rättrvisa, pä satt såsom dä det
heter Lag och Rätt. Men sammanhanget med det
öfriga uti nämde Z. H. medgifwer icke alt taga ordet
rätt i denna mening. Uti 2 Z. skulle deraf
uppkomma den obilliga stutsatts, såsom hade rättwisan
uti Konungens Högsta Domstol blifwit skiljaktigt
skipad, emedan det heter, att i anseende till nämde
Grundsätts, böra Ofrälse-Män uti Konungens Hög,
sta Domstol intagas. Ordet rätt mäste pä de anförde
ställen smara emot ordet rättighet; men i denna
bemärkelse stär den sattsen icke fast, alt lika fritt Folk,
bör äga lika rätt. Det är emot Naturen ss saken,
ari alla uli en Stat kunna äga lika rättigheter.
Det war näppeligen möjligt i Menniskans naturliga
tillstånd, huru mycket mindre sedan man ingädt
uti borgerlig sammanlefnad; kännedom om till.
ständet uti de redan förfallne frie Stater och de
hwit
-
1789, den 16 Mars. 47Z
hwilka ännu kunnat bewara sin frihet, öfwertygar
nogsamt härom Selfina g tz i Förenings-Acten
innehåller om icke e- ederiäggning, ätminstone en
ren motstridighet va N.wer kapel och Adeln med allt
skäl blbe-hätie/wid lch mgamla rättighet att besitta
Säterier m. m. Were osia nämde satts, att lika
fritt Folk bör äga lika rät ighei, grundad, sä skulle ju
utt atla n ia S aler >cte si mas mer, än ett enda Ständ.
Är nu Grunvsaisen ösäter sa sörfalla ju stutsattserne.
Mörkt synes mig wara, hwad uti 2 §. sinnes
om Ofralsc-Mäns intagande i Konungens Högsta Domstol,
när jag jemsörer detta förordnande med 4
hwarest stadgas att Rikets höga och förnämsta Embeten
skola besättas mev Riodare och Adelsmän. Otydligt
är hwad utt 2 §. läses om Ofrälse-Ständets
rätt att äga Ledamöter af sine medel uli Konungens Högsta
Domstol, samt uti 4 §. om samma Ständs sä,
kerhet i anseende till andra sysilors besättande med
Ofrälse-Män. Denna rätt och säkerhet synes behöfwa
sä förklaras, utredas och fastställas, att alla
Ständ mätte äga ett lika antal Tjenstemän as sine
Ledamöter, eller i fall det är fräga om deras Barn
och Efterkommande, att Ständen icke mätte förblandas,
0. s. w. __ Sä framt hwad uti Z Z. förekommer
om frihet att gifwa till Rikets underhäll m. m.,
syftar pä Bewillningar, ehuru sistnämde ord icke finnes
i hela Acten, sä är en ganska angelägen sak icke
nog tydeligen utförd, och sättet att bewilia, uti
annu större mörker inwecklat. Det ar och blifwer
en ostridig sanning att Bewillningar alldrig kunna
bliswa behörigen jämkade emellan Undersåtare, utan
wid Riksens Ständers allmänna möten. Dä enligt
H §>, Rusens Ständer icke fä fig nägot ämne före»
476 LidLersk- och Adelns protokoll»
taga, som icke af Kongl. Maj:t blifvit proponera!,
sä förswinner, utom annat, den af Riksens Ständer
ifrän uräldriga tider agde frihet, att inför Thronell
nedlägga sina sä allmänna som enfkilte beswär.
En omständighet som före l68a likwäl warit wänlig,
hwilket de utfärdade Biafsteder och Resolutioner nogsamt
bestyrka. Sjunde och 9 L- Z. innehälla wäl,
att Ridderstapets och Adelns samt Preste-Ständets
Privilegier, sä wäl som Regerings-Formen af är
1772 förblifwa i sin kraft, sä wida de icke uti Före
nings-Acten
arv ändrade. Mig synes detta oförgripeligen
icke wara sä tydligt som fordras, enär
man besinnar widdén af i §:s innehäll uti Säkerhets»
Acten. Lagstiftning, Gärder och Pälagor, Mynt och
Banque m. m. äro Rikswärdande Ärender uti hwilka
Nationen skulle deltaga, om densamma annars
skall bära namn af fri. I anseende till allt detta
med det mera flere Ledamöter anfört, kan jag för min
del icke antaga denna Förenings-Act. Utan tillstyrker
det mätte Ridderstapet och Adeln uti underdänig
Skrifwelse till Kongl. Maj:t, enligt flutet af
42 §. Regerings-Formen, andraga de skal, som föranläta
Ridderstapet och Adeln att undanbedja sig
denna Förenings-Act, och i underdänighct yrka att
blifva bibehållen ivid 1772 ärs Regerings-Form,
hwilken de sä kraftigt beswurit. Ridderstapets och
Adelns samweten, deras fränwarande Medbröders förtroende,
grundat pä inledningen och beflutet af 1772
ars Regerings-Form, pälagga Ridderstapet och Adeln
sä tanka och inför Thronen tala. Sluteligen utbeder
jag fä undanrödja ett »vidrigt omdöme, som till
afwentyrs, nägon mindre walmenande, öfwer detta
mitt yttrande fälla kunde. Ingen mä misstänka mig
att, genom afrSdandet frän denna Regerings-Act,
rvil»
1789, den 16 Nars. 477
wilja något det minsta betaga af de sörmvner, som
wära Medstander sig förwänta. Frän en sädan misstänka
synes den förtjena att wara frikalla!) som talar
för allmänt wäl, och alla Ständs dermed förknippade
gemensamma basta. Men för att betaga all ytterligare
twekan, förklarar jag okwungit att med gladt
hjerta »vilja bidraga till förökande af wära Medständers
fri- och rättigheter efter Lagarne, uti allt svin
utan rubbning af redan beiviljade Privilegier ste
kan; och tror mig sä mycket häldre deruti »vinna
Ridderstapets och Adelns instämmande, forn jag känner
Ridderstapets och Adelns adla och hedrande äkrä,
alt uti allt gä sina Medständer i »vänskap till mötes
och lätta deras bekymmer. Långt ifrån att tillwälla
sig uteslutande rätt till Sysslor och Embeten, bör
Ridderstapet och Adeln finna sin säkra winning deruti,
att Sysslorne utdelas efter skicklighet och förtjenst
utan afseende pä Ständ. Det allmänna bästa kräf,
wer sädant, och Ridderstapet och Adeln kan derigenom
hoppas att hos siira Barn och Efterkommande
upplifwa en nyttig täflan att, om nödige och gagnande
insigter och kunskaper sig beflita.
Herr Wallenstråle, krestric lälric. Dä wi
»visa Kongl. Majit de prof af wär underdäniga »vördnad
och tillgifvenhet som wi kunna Åstadkomma, utmärker
Ridderstapet och Adeln den medfödda och skyldiga
böjelse som alltid lifwat deras företaganden, och
som alldrig nog ofta kan repeteras. Jag wägar dä,
(gifwe Gud, att jag »ned ett wälment räd nägot godt
kunde Åstadkomma) underställa Ridderstapets och Adelns
öfverläggning och ompröfwande, om icke en
Deputation, ej mindre, an af hwar enda Ledamot,
pä detta Riddarhus »nätte hasta till Kongl. Maj:ts
478 Riddersk. och Adelns protocsll.
sötter, att med de tidiga känslor och drag, som egnar
frie menniskor, mäla wär befarande förtappelse, om
wi skulle sä hastigt glömma, hwad wi sa dyrt be.
swmit, det föctienta förakt, om >vi skulle sam'ycka
lill wara goda LagarS förändrande, som i :6 är
redan befriat OK frän En- och Mängwälde, med det
mera onda som i Regerings-Formen och Kongl.
Majtts försäkran finnes uppräknat, och af hwilken
Regeringö-Form wi wiKerligen alldrig welat förandra,
eller emot desi bokstafliga innehåll, uttyda nä»
gon enda Z. — A t denna förändring eller tilläggning
angar millioner Mennistors wäl. sä för det
närwarande som an för en framtid. Men för allt,
latom OK mala wär Konungs och detta wälsignade
Kvnuiigahusets odödliga ära och owedersägliga
tillfredsställelse, att regera öfwer ett fritt och
nögdt Folk, öfwer en Nation, som ej willigt eftergifwer,
antingen deK i Räder förundte eller lagligen
förwärfivade Rättigheter; men som ännu alldrig swikit
en Konung den de älska och wörda.
Enighet emellan sä goda och fromma Undersåtare,
som jag tanke att wi Swensta ännu äro, och
alltid haft namn att wara, stall utgöra wär styrka,
och Konungens mildhet stall utgöra wär räddning.
Om Gud som böjer allas hiertan till det goda, hörer
min och alla redeligas bön, stall wiKerligen Kongl.
Mast till ädelmod böjda hjerta, fa räda, och Wi
fä behålla wär Grundlag, en Grundlag som dä den
pa ömse sidor, efterleswes, säkert kan befrämja wär
och wära Efterkommandes lycksalighet. Wi skulle dä
för den glädjen att se sällyeten äterföras till wärk
fattiga Land, som sällan rntrastar, dä Regenker och
1789, den 16 U7arS 479
Folket ej gä hvarandra till möteS med inbördes för.
troende och enighet.
Ett magtigt Folk will och kan ej wara utan
en wis Konungs styrande, och en Konung kan e;
heller wara utan Folket och desi kärlek, för huvars
skull han regerar.
Dä wi pä detta sätt mine Herrar, nalkas Kongl.
Maj:ts Thron, stola wi alldrig hafwa det att före.
brä Ost, att Wi, för wära franwarande Bröder och
Mcdrmdersätare, hwaraf en sä liten del har är till.
siades, genom förhastande eller medelö uraktlåtande,
äsidosatt något sorn kan bidraga till bewakande af
wära och deras heligaste rättigheter.
Blifwa de samma i Lagens helgd ewärdeligen
oqwalde.
Friherre läeijonlrukvust, Knut. Försäkrad att
Höglofiige Ridderstapet och Adeln gör mina tankesätt
fullkomlig rättwisa, ehuru jag ej haft den lyckan att
ofta tillförene yttra dem pä detta rum, utbeder jag
mig den äran att korrteligen fä utläta mig öfwer det
ömmande ämne som redan länge bekymrat hwar rättsint
Medlem af detta respectabla Samfund, och som
nu i dag blifwit Höglofiige Ridderstapet och Adeln
till afgörande föredragit.
Höglofiige Ridderstapet och Adeln har i alla
tider iakttagit en obrottslig wördnad för Konungamagten,
nit och lydnad för Lagen, och ömhet för Fosterlandets
wäl. Detta är den stämpel Ridderstapet
och Adeln alltid intryckt pä alla deras rådslag och göromäl-
Det är jemwäl häruti jag för min del med
redligt hjerta och af trognaste bröst instämmer. Des
-
480 Rrdderst. och Adelns protokoll.
sa egenskaper allena utgöra det endaste warde, Hwar4
med jag som Medborgare och Riddersman wek mig
kunna präla. Det är ock i anledning häraf, mins
Herrar, som jag nu pä ämnet af den Ost förelagde
Förenings- och Säkerhets-Aelen, sär den aran ödmjukeligen
mig förklara, att dä jag med den wördnad
för Konungen, och det nit för wär Grundlag. som
af hwarje god och upplyst Medborgare äskås, och
hwar ärlig Swensk Man tillkommer, undersökt wär»
det af den Regerings-Form, som wär Allernädigste
Konung den -r Augusti 1772 för Nilens Stander
framställt, som desie dä samfält med Hans Kongs.
Majit för en helig och orygglig Grundlag antagit,
den de och Wi alla med liflig Ed beswurit alt obrottsligen
halla, och som Konungen a swen för Sig och
Ost i desi Konungaförsäkran befästadt, har jag funnit
densamma marai sig sjelf sa god, sä tydlig och
lillräckelig, att densamma utan alla tillägg eller
inkränkningar, sa hädanefter som hittills i 16 är,
kan och bör utgöra Rikets, Konungens och Undersä»
tares gemensamma wälfard: att således all tillökning
eller förminskning och ändring af denna Grundlagens
innehall, är i min tanka bade onödig, öfverflödig,
och ländande till följder as betydlig wada. Det är
säledes, icke allenast för mig sjelf, om jag här förde
min Familles stamma, utan fastmera förminHufwudman,
hwars ställe jag här företräder i grund af
Laglig Fullmagt, och hwars rätt jag omöjligen kan
bortskänka, som jag tillstyrker Högloflige Ridderskapet
och Adeln, akt Förenings- och Säkerhets.Acten
till alla delar försaka, afflä och till deras afflag foga
de tillägg, fom sä mänga wärdige, upplyste och
nitiske Herrar och Män, Ridderskapet och Adeln
föreslagit.
ZI. 1789, den i6 Mars. 43k
Friherre carl Lustak. Tilläten
mig mine Herrar, all börja detta mit tal med den
anmärkning, den jag utbeder mig af Er ynnest, att
I wiljen taga i alldeles samma widsträckta bemärkelse,
som jag sjelf wiflerligen den gör. Skillnaden
emellan en Enwälds-Konung och en Lagbunden Konung,
allmänneligen till att tala, bestor Mindre i
Moraliteten af deras beslut än i FormalitetckSrne de -  rvid; bada hofwa Lcgar, bada nödgas grunda dem
pä ett ungefärh.gt begrepp om billighet; Nada kunna
wara rättwisa, bada kunna ockjä af mensklig 0-  fullkomlighet understundom irra fg i sina omdömen z
men dä den sörre fattar ett beflm, nyttjar han än
det pröfttingssättet, än ett annat, än alldeles in etz
hwaremot den Lagbundne Uegenen har sakernes pröfningssatt
mstakat uti Lagen, och förbundit sig akt,
eller alldrig wika derifrån.
Uti ett noga uppfyllande af denna förbindelsen
ligger, efter min tanka bade hela sällheten och säkerheten
afen oinskränkt Regering, emedan naturligtwis
mindre missbruk af magt föröfwas, mera rättwisa
och mera sann lycksalighet äro tillfinnande i det
Land, der Lagen sä tillsägande, bade pröswar och
dömmer än u i det, der bäde Lag och pröfningsfätt
beror af en enda Menniskas godtycko, och det är derföre
som i alla inskränkta Regeringar, Formaliteter
aro sä hufvudsakligen nödwändige, at> för alldrig
sä litet de förändras, medförer också denna förändring
nästan strax en känbar werkan pä sjelfva Regerings,
sättet. Oppnen werldens Tideböcker, rädfrägen isynnerhet
detta Lands häfder, att bestyrka sanningen häraf;
men för att göra den ännu mera ögonskenlig och
lämpelig till detta ifräga warande ämne, lvroe ,ag
H h med
482 Rid-ersk- och AdelnS protocoll»
med Edert lof, mine Herrar, fa underställa Eder upp*
märksamhet, följande fräga:
Regerings Formens 40 §. innehåller, att Riksens
Ständers samtycke fordras till den Lag, fom
Konungen förestår, och desi 42 §- jemte 1617 ärs
Riksdags-Ordning, ntwisar huruledes detta deras underdåniga
samtycke stall werkställas och aflemnas;
men om Riksens Ständer i stallet för att öfwerlägga,
berädstä och sinsemellan öfverenskomma, samt skrifteligcn
författa deras swar; de i det stället säger
jag, ätades af Lagen eller ock sielfwe toge sig den
friheten att genast inför Thronen utan alls någon
rädföring smara, sa hwem ser icke att detta sednare
Leflutsätket är af en hel annan beskaffenhet än det
sörstnämde, och dä det ena tilläter rådrum och upp»
lysning i öfwerwägandet, utgör det andra alldeles motsatsen
deraf, akt de beslut som öfwerwägas mätte,
rialuvligtrvis och mäst alltid blifwa mera ledande till
Landets sällhet och en inbördes förening Konung och
Ständer emellan, än Le som fattas i brädstan, antingen
af wördnad eller af fördom, i hopp, i fruktan,
eller af någon annan tillfällig händelse, och ändteligen
att i sednare fallet, för alldrig sä litet Regén»
ten more älskad, kunde det nästan icke stä honom
felt, att ju fä fram hwad Lag som hälst, isynnerhet
om desi innehäll förut warit alldeles obekant, om den
nya Lagen tillika tilläde enskifte förmoner, som sä ofta
förbrylla märt begrepp om det allmännas wäl, och
om dä såsom nu Riksens Ständer samt och synnerligen
täflade sinsemellan uti nit och beredwillighet för
deras Konung.
Det war ett lyckskott af Osi, mine' Herrar? en
Guds nåd, helt och hällit en werkan af Hans Kongl.
Maj:ts
1789, den 16 H7arS. 48z
Maj:ls Egen wishet och rättwisa, onekligen Desi
största ccha, att denna ivar ännu ägande Regerings»
Form war werkeligen sä beskaffad, att den borde bereda,
och äfwen allt hitintills beredt wärl sanna wäl:
Sattet af desi antagande war icke desimindre högst betänkeligt,
och af Osi dä föga betänkt; men den wisa
Lagstiftaren hade tänkt för Osi, och som Han upplyst
insäg wadligheten deraf i anseende till wär frihet
för tillkommande tider, sä stadgade han just i densamma
Lag som Han dä gaf Ost, att helt annorlunda
med nya Lagars görande framdeles skulle förhällas.
Desiutom mine Herrar, dä Hans Kongl. Majst
ifrån Sin Thron är 1772 äskade Riksens Ständers
fkyndesammaste swar, och pä stallet, skedde sädant i
stöd af den oinskränkta magt Hans Kongs. Maj:t dä
agde, och war derwid sä mycket mindre någon formalitet
ä Riksens Ständers sida att iakttaga, som i del
ögnablicket nästan ingen Lag war till, men nu sedan
HansKongl.Majtt en gäng gif.vitOsi denna Grundlagen
till oryggeligaste efterlefnad, sedan wi hafwa
den beswurit, och sedan, som sagdt är 42 §. deraf
jemte 1617 ärs Riksdags-Ordning omständeligen beskrifwer
formaliteterne wid den högst wigtiga förrättningen
af rn ny Lags görande och stadgande; lärer
nu mera icke eller nägot annat antagningssätt af Lag
kunna äga rum, än det som är enligt med desia ofwanbeskrefne
formaliteter, sä framt icke uti en Enwäldstid
eller ock sedan 42 Z. först pä ett Lagligt
sätt bliswit npphäfwen, och om det Lesiförinnan skulle
wara till och med möjeligt, att någon af RiksStänden
annorlunda förhöllo sig wid ftägan om ny
Lag, sä äga twifwelsutan de öfrige delarne af Lagstiftande
magten rättighet att göra erindran derwid, hälst dä
fräga är om hela Grundlagens omstöpning, dä 39 H.
Hhs af
484 R-iddersk- och Adelns prolocolk.
af Regerings Formen icke är inbegripen ibland de § Z.
hwarwid Riksens Ständers Pluralitet fär wara gällande,
dä den uttryckeligen förmär att ingen Olag
stall gä öfwer rätt Lag heller Underfätares frihet och
Konungens rättigheter blifwa wanstötte och förtryckta,
och dä hela Regerings-Formen beslutas med besia
märkeliga ord: "Derföre förklare ock Wi härmed för
Wär och Rikets fiende, den eller de oförständige och
illasinnade Medborgare, som hemligen eller uppenbarligen
genom list, stämpling eller uppenbart wald wille
Oh' fran denna Lag föra, det Konungstiga Enwäldet
eller den sä kallade Souverajniteten pätruga, el.
ler under sten af frihet ikullkasia desia Lagar, hwilka
dä de befästa en rättskaffens och nyttig frihet, utestänger
sjelfswäld och oreda": (och ändteligen): Wi
stola ock efter warTrohetspligt och denna NegeringsForm,
Hans Kongl. Maj:ts rätta lydno hälla, bud
desi fullkomna, i allo ty förswarligt är för Gudi och
Mannom; Honom att bjuda och Osi att göra, allan
rätt hällnan, Hans och Warom, som trogne Män
och Undersätare ägnar och bör.
Sä tänkte wär Nådiga Konung är 1772 i Sä
samtelige Riksens Ständer; Sä tänka än i dag denna
stund wära hemmawarande Medbröder, hwilka uttryckeligen
älagt fine Fullmägtige att icke i någor
Matto wika ifrän 1772 ärs Regerings-Form.
Sä mine Herrar tänka wi alla;
Och att Hans Kongl. Maj:t densamma Nådiga
Konung, som gifwit Osi denna Regerings-Form icke
nu mera likaledes skulle tänka sä  borrt det! Jag
wore broltstig om jag wägade säga sädant.
Nej»
1789, den 16 Mars. 48r
Nej; Hrns Kongl. Majit har ju frän Sin
Thron helt nyligen förklarat för Osi och för hela Sweriges
Rike, att Han icke will wara enwäldig, och
jag bör såsom lydig Undersåte; Ja jag will alltför
gärna i denna delen tro min Konungs ord. Men
dä jag nu såsom Medlem af detta Riksständ, ämnar
nyttja min Konungs tillstånd och min lagliga frihet,
att yttra mig öfwer sjelfwa innehället as FöreningsA
ten, är det med ett det mast tryckande bekymmer,
en för fin Konung nitälskande och för sitt Fosterland
ömande Swensk Man nägonsin kan känna, som jag
också endast här bekänner, att skillnaden emellan Re»
gecings»Formen och denna Arken den är — den synes
åtminstone mig hiskelig, ty dä den sörstnamde
nekar Sw riges Konungar rättigheten att börja krig
utan Riksens Ständers wetlstap, fria wilja och sam.
tycke, efiergifwer den sednare äter ät Konungen en
sadan äfventyrlig, wäl stundom med ära nyttjad, men
ocksä wäl nedblodad rättighet.
Dä den förra hugnar alla Sweriges Inbyggare
dermed, att Konungen äger styra och räda, som Lag
och Regerings-Form sager, torde den sednare äter alldeles
modfälla dem, när de nu mera fä läsa att Konungen
äger Fullmagt, att skipa och handhafwa Lagen
pä sätt Konungen nyttigast synes ; dä den förre försäkrar
Rikets Embetsman, (jag talar icke vin dem
som innehafwa förtroende Sysilor, utan om dem som
endast och allenast böra se pä deras skyldighet), att
de icke kunna blifwa afsatte utan förut begängne och
bewisade fel, sä betager deremot den sednare dem alldeles
en sädan säkerhet, som åtminstone i Domaresysilor
synes för owäldigheten wara sä angelägen;
Och dä Riksens Stander allt hitintills ägt rättighet
Hh 3 att
§36 Aldderjk- och Adelns protocoll
att
fä anföra deras beswär, att fä förestå nya Lagar,
när de ansedt dem för Folkets wälfärd nödwändiga,
sä är nu mera wägen till Thronen i dea delen
alldeles stängd.
De siere Herrar och Män, som redan tält i
betta ämnet, hafwa allaredan sä grundeligen ädaga»
lågt alla de stal som böra göra påföljderna os den i
fräga warande Förenings Ac,en för Ost högst betankelig,
alt en widare utläggning deraf wore af mig
alldeles^ obehörig. Jag inskränker mig således endast
inom nagra anmärkningar derwid, och beswarandet af
de inkast som ä andra sidan dels blifwit gjorde, dels
vck kunna göras. En af wära warda Ledamöter har
föregifwit, att ingen större rättighet härigenom tillägges
Sweriges Konung, i frägan om rättigheten,
<ff att börja krig, än den Englands Konungar utöswa-
Det förhäller sig icke sä, ty Engelska KrigSmagten
är pä en hel annan fot inrättad än wär:
Dest beständ, dest talrikhet och dest aflöning stadgas
för hwart är särskilt af Engelska Parlamentet, hwaraf
följer, att om Konungen i England alldrig sä
gerna wille göra krig, och Parlamentet ej wore dertill
huaadt, sä kunde Han likwäl icke utöfwa sin rät.
tighet i den delen, förrän Konungen och Parlamentet
blifwa af ett tankesätt. Sweriges Konung deremot,
äger en i Lande, pä stadig fot inrättad Armöe, rättighet
att öka den, rättighet att anstä sä stor summa
till krigets utförande,, som Honom för godt synes,
att utskrifva Krigsgärder dä Landet med Härsmagk
blifwer angripit, och fär Han nu den rättigheten till,
att börja krig utan Ständers samtycke, sä kan Han
också utföra det enär Han will, samt utskrifwa Gärder
dertill. Widare säger han, hwartill skulle wal
den
1789, den 16 Mars. 487
den i Regerings-Formen Konungen tillagde rättigheten
att stuka offensiva förbund wara gagnande, dä
uppfyllandet deraf ankomme pä Ständers samtycke?
Jag swarar äter derpå, att sä snart det offensiva
förbundet är af en ögonskenlig nytta, Landet hwarken
pä Penningar eller Folk utblottat, Konungen älskad
och Sjelf fallen för kriget, sä följa ock Skänderne
med Honom, ty Swensta Folket, har an alldrig skydt
faror, men wal rusat oförsigtigt deruti; Uti motsatt
fall ater fordrar Landets sällhet, att »verkställigheten
af den offensiva förbindelsen anko-mmer pä Riksens
Ständers samtycke; ty olycklig den Konung, som förer
ett krig utan Nationens önskan! Stadfästelse» som
Ridderstapet och Adeln nu fär ä dest Privilegier 1723
borde jemwäl, efter denna wärda Ledamotens tanka,
sä mycket snarare föranlåta Ost till ett antagande af
Förenings.Acten, som wi eljest kunde wara i owisthet
om deras waraktighet: men wara Privilegier är»
Ost allaredan genom Regerings-Formen försäkrade,
och sä länge den hälles i sin helgd kunna wi alldrig
wara i fruktan för deras rubbning. Wäre Medständer
hafwa ingen styrka dertill, utan endast SwerigeS
Konungar, och ju mera oinskränkt Deras magt är,
dest swagare är vck säkerheten af wära Privilegier.
Men kunde någon säga, z:te Momentet af Förenings-Acten,
tyckes likwäl bibehålla Swensta Folket
wid deras pä friheten grundade ostridiga rättighet
att beskatta sig fjelsi. Ja! det tyckes sä, men efter
min tanka är det likwäl icke derföre sä __ty en Undersäte
för sig sjelf tagen, nödgas alltid gifwa hwad
Konungen funnit nödigt att af honom begära, utan
att någonsin kunna fä weta hwartill Riket det werkeligen
behöfwer. Rättigheten att fritt bewilja, grun,
Hh 4 dar
483 Hadders?. och Adelns protocoll
dar
sig pä rättigheten akt öfverse Statswerket; och
som Swensta Folket ej möjeligen kan utöfva den
sednare pä annat satt, än genom sina Fullm gtige
Riksens Ständer, sä kan det ej heller pä annat sätt,
än genom samma Fallmägtiqe med lull ftihe' n öfva
det förra. Enskilda personers ärelystnad, mg
talar efter hwad jag sjelf pär sedt) mom oella Hus,
har jag lyckt mig finna bestå i ett tasiande nit alt
försvara Grundlagens bestämd och i ven ärelystnaden
deltager jag med Er mina Herrar samt och synnerligen,
pä det ifrigaste: och e,^u u jag nisierligen icke
answarar för nägon annan än för mig sjelf, i anse»
ende tili afsigtens renhet, tycker jag mig likwäl finna
kn sädan mängd af talande stäk, sä i wandel som
ali! annat, åtminstone för en af besia Herrars ärelystnad,
som nu sitta fängsiade, att jag sjelf skulle
tro mig brista i min för honom ägande wördnad,
om jag icke wid della pasiande tillfället wisade, att
äfven jag pä det ömaste deltager i hans öde. Han
har lange och »val beklädt Rikets högsta Embeten,
f> i ostligt nedlagt dem, allaredan »vunnit sitt Ständs
och sina Samlidas »vördnad, ställt hela sin Släqts
lycka, hevrad, till ock med för sin Maka och sina
Barn, sörgd af dem, saknad af Osi, pä ett det mäst
hedrande sätt,
matt af är, mätt af rikedom, mätt
af ära.
Hwad kan hans ärelystnad dä mera önsta?
Jo! under en Nädig Konung fä njuta Lagens
beskydd. Wisierligen icke nägon mindre aktning än
den jag bör äga, och icke eller nägot mindre medlidande
än det jag bör känna för de öfrige wära fängslade
Ledamöter, utan min öfvertygelse att oskulden
alldrabäst hedrar sig sjelf, gör att jag nu säster min
Uppmärksamhet pä ett helt annat fält. Regeringssjuka
och stämplirigflp arv ty wäre tillfinnande,
un
-
1789. den 16 Mars. 489
under alla Regeringsatt, och ännu har det Samhäl.
le icke gifviks som destädt af idel dygdige Medborgare;
men om desie afgrunds foster nu äter skulle
wilja framwisa deras ohyggeliga skapnad ibland Osi,
sä äger Hans Maj:t enligt Grundlagarne, allaredan
sä mycken magt i una händer, att de kunna tyglas;
det torde »vara fruktanswärdt att de fast snarare fä
ett fritt utrymme, uti förlusten af swensta Folkets
lagliga frihet, än uti desi lagliga bibehållande der.
wid. För min del »vet jag intet annat, än att Riksens
Ständer alltsedan är >772 hafwa lefivat uti
en förtrolig sämia sins emellan, och att deras röst
wid de 2»ne sist försiutna Riksdagarne, mäst alltid
warit enhällig; »nen om wi nu, dä Regeringssättet
ho'as med en alldeles ny omwaxling, icke kunna i
denna delen »vara a» lika tanka med demlefva »vi
derföre icke u i mistsämja med deni; Ä»o de äter
misinöide med Osi, ocks..-e det för deras räkning!
Wet Gud! jag tror icke wi deruti halma nägon del.
Wi kunna ei eller afwunda »vära Medständcr nägot,
u'an endast önsta att sä blifwa alla lika delaktige af
Konungens Nåd! Afwund, en följd af häftiga begär
med en svag förinäga, således en följd af Swensta
Folkets medfödda frihet och fattigdom. Men om
alla sysilor nu mera stola till. och affättas blott efter
behag, hwilket öppet fält för lycksökare! Jag fruktår
att denna lasten dä torde blifwa ibland Off mera än
någonsin tillförene synbar. Den häftiga skakning
svin Riketnu känner, är den alldraförsta, foiu wi rönt sedan
ben lyckliga Regemems.Förändringen och dä srägan
ar om att förändra hela Regeringssättet: är stakningen
en följd deraf, sä förekommes den twifwelsutan alldrabäst
igenom wära Grundlagars befästande och efterlefnad
; härleder den sig äter af enstilkas förbrytelser,
Hh S sä
4yo Aidderjk och AdelnS protocoll
sä
kan det wisierligen alldrig wara enligt med HanS
Kongl. Maj:ts höga rättwisa, att för nägras stull
straffa alla, hela Landet, samtida och efterkommande
med förlust af deras lagliga frihet för ewärveliga
tider; ty motsatt ordsak gör alltid motsatt werkan,
och om 1772 ärs Regerings.Form lagt grunden
till wär sällhet, som ingen ratt S,venst Man
kan bestrida, sa torde antagandet af FöremngsAeten
äter lagga grunden till wär ofärd. Jag förbigår
att wisa pä följderne af det förestagne obestämda
antalet af Herrar Riksens Råd; De hafwa förut
alltid efter wär önskan biträdt osi med deras mogna
insigter och kännedom af nya Lagars beskaffenhet och
wärkan; Men nu! dä wi uti en den högt wigtlgaste
sak begärt råd — uu aro de för osi såsom Oraclen
i Roms och Greklands olyckstider. De gifwa
icke mera nägot sivar. Af gladt hjerta wore jag
färdig att dela med wära Medstander alla mina
Frälse-Rältigheter, undantagande likwäl den jag nu
utöfwar, om de derigenom kunde bliswa öfwertygade
om wär aktning för dem, och wär nit för wärk gemensamma
Fosterland; min egendom är mig i denna
stund werkeligen mindre angelägen än min lagliga
frihet! den patta friheten (fäger FöreningsActen)
består uti att fritt gifwa till Rikets underhäll
hwad finnes nödigt.
Med all Underfätelig
wördnad wägar jag tro, att den rätta Swensta friheten
kan nägot tydligare bestrifwas. Den består
uti wisia skyldigheters uppfyllande, emot ätnjutandet
af wisia förmoner och rättigheter, uti en lätt, tydlig
och allmän kännedom af dem bäda, uti skyldighet
att uppfylla Lagen, uti rättighet att njuta desi hägn,
uti enskilt säkerhet, uti allmän säkerhet, uti säkerhet
om LagarneS beständ, uti säkerhet om deras rättwi
sa
-
1789, V"en 16 Nars. 4yi
sa stipantze — och ändtligen ull säkerhet om Konungens
nåd, emot underfätelig nit, lydnad, skicklighet
och trohet. Sveriges FrälseiMän, Andelige, bofaste
och besuttne Män, äga derutöfwer den rättigheten
att pä Konungens kallelse infinna sig stelfwe eller
genom Fullmägtige ivid Riksmöten- emot skyldigheter
att derstädes underhälla sig pa egui bekostnad:
Kunna de icke det, är det fast bättre att de äro derifrän.
Men Riksens Ständers fri- och rättigheter
äro äter ännu mera widsiräckle; De wälja wid
en ny Tronledighet deras och Landels Konung;
De lägga för Hans sötter Folkets beswär; De emottaga
af Hans hand Desi Nädiga Proposition; Ds
beswara den:
De erindra i underdånighet om
Grundlagens efterföljd; De samtycka till Krig; De
deltaga i Lagstiftningsrältigheten, öfwerfe Statsverket,
och i anledning deraf bewilja till Rikets behofwer;
hwaremot dem äligga i synnerhet 2:ne hufwudsakeliga
skyldigheter: Den ena alt lemna allan Konungstigan
rätt, som Sweriges Lag bestrifwer, uti
full magr och myndighet, alldeles oförkränkt; den andra
äter att nitälska för Regeringssättet, beständ som
gör hela Landets och säledes äfwen Konungens Egen
sällhet. Sädant är det begrepp som Åtminstone
jag gjort mig om den rätta Swensta friheten. Den
är ingen kedja utan ett band som ifrän Kojan till
Slottet meddelar ömsom förmoner och ömsom beswär.
Men om detta band nu skulle sönderslitas, som sä
tydligt förenar wärt gemensamma och sanna wäl, hwad
blifwe följden deraf? Jo, idel ytterligheter, ffelfswäld
eller träldom. Hans Kongl. Maj.-t har i en
lycklig stund allaredan motadt det ena; Gisive Gud!
Han också nu wille förebygga möjligheten af det an.
dra. Det wore, om jag wägar säga, att pä ett
49- Ridderst- och Adelns protocoll
dubbelt
satt befästa odödligheten af Hans ära, och
waraktigheten af Desi Lands lycksalighet!  Ty äf.
wen besia arv i ett sä oupplösligt" samband med
hwarandra förenade, att ännu alldrig någon Konung
kunnat ratt fränjkilja dem. Jag förenar mig säledes
med Eder mine Herrar as själ och hjerta, i den
brinnande önskan, att fa lefwa och dö under den RegLrings-Form,
som jag en gäng beswurit.
Friherre ^kermelin, Lamuel, skulle wara gansta
korrt, och wille endast till Protoeollet förklara,
att han ej kunde gifwa bifall till Säkerheks-Ac en,
emedan han tror Gudö Försyn, och pä den som för,
budit att misibruka sitt namn, och som SäterhetsAclen
wore en ändring och ej nägon förklaring af
den Regcrings-Form han beswurit, kunde han ej deruti
ingä.
Grefwe Lronllfelm, Lkarles Lmil, hade ingifwit
ett Memorial; upplästes:
Dä Säkerhets- och Förenings-Acten nn till af.
görande blifwit Höglofl. Ridderstapet och Adeln föredragen,
utbeder jag mig ödmjukeligen fä öfwer den.
samma anföra mina tankar, grundade pä öfwerkygelse,
den noggran, och warsamhet i befluten, som ägnar
en redelig Riksdagsman, och framförallt en om sin
Konungs och Fäderneslands bästa ömsint Adelsman,
der enstilta afsikter böra wika, Konungens ära, och
Rikets sjelfständighet wara enda föremålet. Mine
Herrar, all ändring eller jämkning uti Grundlagen
är farlig ock bör alldrig samtyckas, om icke olika be»
grep om densamma uppkomma, hwars följder för Riket
kunna wara wadeliga: sädant har nu inträffat,
vch wällat händelser dem wi alla känna, och som utom
-
1789/ den i6 MarS. 493
vm Guds besynnerliga Nädiga wärd om wart kära
Fädernesland, kunnat störtat detsamma uti yttersta
faror. Man förstingre sig ätankan af de olycksmoln
som en tid dragit sig tillsammans och hotat war Fosterbygd,
enighet uli wära beslut, mandom samt kar»
lek för Konung och Fädernesland, utmarks wära gerningar/fä
inom Osi sjelfwe, som emot wära mägtiga
flender, dä kunna wi icke upphöra att wara lycklige,
styddade af goda Lagar, och en radig samt wis Konungs
anstalter. Dönna Säkerhets- och FöreningsAct
innehäller 2tne till sin natur olika delar: den
första rörer förändrande af Rikets Consiitution, der
Kongl. Maj:ts Nädiga Proposition af z:ne Ständ
bifallen, utgör Lag: Den 2:dra rörande Ridderstapels
och Adelns Privilegier, der »värt Ständs Ja
eller Nej, ensamt stadgar beflutet. Hvad Constikutionsfragan
angar, wägar jag med full öfwertygelse
tillstyrka Höglofl. Ridderstapet och Adeln densamma
bifalla; wi weta alla, nnna Herrar, hwad ohyggelige
och smädande rykten warit om Osi denna tiden
utspridde, som hos den mindre tänkande delen afNa.
tion wunnit burskap, samt wäckt en kallsinnighet emot
wärk Ständ, lika oförtjent, som smärtande och
farlig; Jag lemnar Er sjelfwa att dömma mina
Herrar, om icke wi igenom wart nekande till denne,
af en wis ock om Sitt Fosterland öm Konung proponerad,
af Rikets Arf-Furstar tillstyrkt, af Riksens
Råd med stillatigande emottagen, af z:ne Ständ bifallen,
och wär i Falt warande Armee antagne Lag,
underkasta Osi widrige omdömen, och mindre förtroende
af wära Medständer. Wi hafwa under lop«
pet af wära öfwerläggningar, warit nog olycklige ädraga
Osi Hans Kongl. Maj.-ts misihag ; A erwin,
norn hans förtroende, dä wi bifalie en Lag, som Han
494 R.idders?- och Adelns protocoll
och
wära Medständer anser nyttig, och hwars antagande
wart Nej, dessutom icke kan hindra; sädant
blir det kraftigaste bewis om wär trohet, wär nit
för Konung och Fädernesland; och östverhöljer dem
af wära wanner med blygd, som fin idat, som baktalat
ett Ständ, i alla tider kändt för dygd, ära och
mandom. Hwad äter Pnvilegiefrägan angar, rörande
Frälse-Jords besittande af Ofrälfe-Män, och
Skjutsnings-beswarets förhöjande pä Frälse Hemman,
sä böra alla 4 Sländen derom wara enige innan
det kan antagas. Privilegierne förwärfwade och
med wära Förfäders blod dyrt köpke, aro ett bääs!
Oommils uti hwarje Adelsmans hand för sig och efterkommande,
de kunna ej rubbas utan med wärk
samtycke, och ehuru jag för min del ej anser de un
förestagne ändringar säfom för Adelns framtida bestånd
farliga, sä wägar jag dock, dä den egendom
jag äger, för det närwarande är Säterie, utan underliggande
Frälse icke häröfwer yttra mig, utan lemnar
den saken gärna, till de upplysta Herrar och Män
af Höglost. Nidderstapet och Adeln, som stikå Egen,
dommar besitta; det wet jag dock, att de z:ne Ofrälse-Ständen
manta sig allt af Höglost. Nidderstapet
och Adelns wishet och ädelmod.
Friherre Xeuterkiolm, 6ustak. Mitt föremal
är icke att upplysa Nidderstapet och Adeln uti ett
ämne som r^Hay nägra weckor sysselsatt dess omtanka,
och hwars betydliga följder ingen af dem kunnat
undfalla. Ätstiklnaden emellan frihet och enwäld, är
att i förra fallet stadgade Lagar, men i det sednare
Regenters godtfinnande tjenar till rättesnöre. Regerings-Formen
utstakar Konungens rättigheter ä ena,
och Folkets rättigheter ä den andra sidan. Den
pr»-
1789, den 16 Nars- 49Z
projecterade sa kallade Förenings-A ten lägger allt ä
Konungens sida, och lemnar intet ät Folket, utom
beskattningsrätten, och det ända uti sä odekerminerade
ordalag, att utöfningssättet deraf är gansta twetydigt.
Jag kan alitsa ej annat än ewärdeligen bestrida
antagandet af denna Säkerhetsr Act. Mitt
samwete pälägger mig det, mitt namn, ruin heder och
ätankan af detta Samfunds ärorika Förfäder, som
ifrån sä mänga Secler tillbaka, be,varat ock Oss lem.
nät den ädla friheten. Förbannad ware den som en
sä dyrbar statt uppoffrar för nägra ringa och lätt
vmbytlige förmoner.
Herr lHjongnkar, btteälic Willielm. Wisserligen
är den Regering bäst och lyckligast som styres
af ett enda redligt Hufwud, och en enda god wilja,
men sä ar ock ä andra sidan det Riket högst olyckligt,
svin utan motwigt styres af ett enda ondt eller
vförständigt hjerta: Swerige har hafwit erfarenhet
af bäda; uvphöjt till styrka, wälmåga och ordning
under c-ciri. XI; nedsatt till yttersta elände under
närmaste Thronföljaren L^ur. XII. Sädans dags
klara sanningar afskräcka mig att längre an för
lilis tid bifalla den proponerade Säker,
Hets-Acten.
Det ar pä det högsta wädeligt att blindtwis
lemna högsta magten uti en enda Mennistohand,
hälst den man icke känner; men det ar ock ä andra
sidan uti swära och farliga tillfällen högst radeligt
att lcmna yppersta magten uti en enda hand, till
hwilken man har förtroende, och den man just
derföre uppdrager full rättighet att efter egen wishet
och egen wilja styra.
Det
4y6 Riddersk. och AdcmS protocoll
Det
fria, det stora och under sitt räd och sina
Consuler iä mägtiga och lyckliga Rom, försattes stundom
genom utländskt twäng och inhemske factioner i
den stallning, att en fullt magtägande Diotator war
oumbärlig: Swerige är nu eser min insikt uti en
componerad crisis af bade desin olyckor, en frätande
afwund och oenighet emellan Osi, och w.ägtige fiender
utom Qsi, emot hwilka wi hafwa en ArmLe, som
i aiNcdning af Regerings-Formens r8 Z- hemligen
wäger sin lydnad, och ofta willrädig, saknar densamma
Milckairiska anda, som icke födes ur annat än
Enfieten> Sadan känbar sanning är den mägtiga
driffjäder, som nödgar mig att bifalla den Säker-'
hetö - Act, som lägger en full magt uti Konungens
hanö, att efter egit godtfinnande förordna om alla
Rikets Embeten, och skipa Rätt och Lag fäsom Honom
nyttigast synes; hwilket uti sielfwa werket är
en oinskränkt magt u i sin werkan och päföljd, men
limiterad om den endast för III afstutas.
Derest detta bifalles, sä undwike wi icke allenast in»
bördes oenighet, u an ock ett ännu större ondt; men
skulle Högloft. Ridderskape och Adeln icke bifalla detta
mitt ödmjuka tillstyrkande, utan för sin del, antingen
totalt assia, eller ock totalt bifalla Säkerhets-Acten,
sä protesterar jag härmed emot bada desia ytterligheter,
och will inför Gud, samtid och efterwerld hafwa
declarerat att jag icke deltager uii sädant beslut.
Herr vice Landtmarskalken frägade, om någon
widare hade att yttra sig?
Herr klsr^vvarck, som hade anmält sig, afstod
derifrån med förbehäll, att ej blifwa snäst pä
sin bänk.
Herr
gr. 1789, den 16 NarS. 497
Herr sk Malmsten, Olok. Det har revan blifwit
sä mycket ventilerat och tält, rörande den nu isräga
warande Säkerhets-Act, att jag med Någon
»vidlyftighet ej dristar mig beswära Högloft. Ridderfkapets
och Adelns höggunstiga tälamod; »nen det enda
utbeder jag mig för min ringa del fä anföra, att
Säkerhets-Acten i min tanka, utan »vederläggning
och all motsägelse sä mycket ostridigare, är en ny Lagfråga,
hwilken uti Z9 Z. af 1772 ärs RegeringsForm
omnämnes och skiljaktighet ifrän »vista §. §.
un densamma, som Hans Kongl. Maj:t icke lärer
funnit nödigt, att i Näder kalla samtelige Rikssens
Ständer pä Rikssalen samt lata uppläsa och föreställa
denna Act till deras bifall, om den uti »772
ärS Regerings-Form redan warit införlifwad och medgilwen.
Och som Högloft. Riddersiapet och Adeln
sjelfwe, bäde denna och de förra Plenidagarne, dä
Acten warit in ^uostione, handterat honom efter 42 §.
uti 1772 ärs Regerings-Form, sä mycket »vistare,
som Högloft. Ridderfkapet och Adeln i kraft deraf,
trodt sig äga rättighet att i underdänighet anställa
och anhallit om deras Excellencers Herrar Riksens
Räds mening och tankar derutinnan, hwilket Hans
Kongl. Maj:t uti Dest nu meddelte Nadigste sivar,
ansedt redan wara fullgjordt, som de öfrige Z:ne respeetive
Medständen äfwen nu förut, förmodeligen i
stöd af berörde 42 och 39 §. Z. såsom säledes uti
1772 ärs Regerings-Form tilläten, antagit och undertecknat,
wägar jag »vördsammeligen underställa
Högloft. Rivderskapels och Adelns wisa och mogna
ompröfwande, huruwida någon tanka om mened eller
brott emot Regerings-Formen i sadan omständighet
kan aga rum; om flere eller jag skulle »varit, och är
af mer eller mindre Maklighet och tanka för Sä»
I i kex.
498 Ridderst. och Adelns protocoll
kerhets-Acten
äkminstone, utbeder jag mig för min ringa
del den säkerhet till Protocollet, alt icke kunna haf»
rva en sadan mening derom. För öfrigt har jag af
flere refpeclive Hnrar Ledamöters yttrade tankar, ersari'
en »vidsträcktare farhäga för denna Acl och utöfningsmagten
deraf, an den jag af flere eiler mindre
Z. tz:s medgift, i min lilla synkrets, inser »nöjelige
och werkeligen kan eller bör förmoda, alldraminst
af en sä stor, wis och nådig Konung som thy förutan
i det stallet försakat bäde fiörre magt och egen ro,
till allman och enskilt säkerhet; och om man i framtiden
ftulle frukta en sä olika och olycksalig Konungs
styrsel och magts utöfning, som skulle undertrycka
Lands och Folks säkerhet, rättwisa och sällhet, wisar
Landers och lioers exempel, att ingen Regerings»
Form i werlden warit tillräckclig att sadan förekomma:
och som jag tillika anser mig alldeles oförmögen
att tro mig hwarken kunna upplysa Högloft. Ridderstapet
och Adeln, eller söka förswaga de skäl de
fläste af Högloft. Ridderstapet och Adeln tyckes hos
sig fästat, samt flere warda Ledamöter redan äskat
proposition, sa ser jag ej eller för min ringa del annan
ukwäg till stut i saken, än att förena mig derutinnan,
att afwen ödmjukeligen anhälla om proposition
antingen denna Säkerhels-Act, bifalles eller
affläs.
Herr af Dachsnas, kolar. Jag con
formerar
mig alldeles med de fleste och wärdiga Ledamöter,
hwilka upplyst talat emot Säkerhets-Acten,
det sista ordet i Säkerhets-Acten heter: ändra»
nu innehåller wär beswurna Regerings - Form rtti
ingretzen att den bör efterlefwas: alldeles ord för
ord som han härefter lyder, hwaoan jag ingen,
an
-
1789, den r6 MarS. 499
ändring kan bifalla. Äftven är all tilläggning för
en framtida Lonunga Försäkran förbuden dä det
heter i Riksdags-Bosin ec för är 1779, 3 §: lVl
förklare härmed att denna försäkran är af<Vtz
antagen, för att wara den enda — utan nä'
gon tilläggning — rubbning eller ändring»
Jag anhäller derföre ödmjukast om proposition ttll
asflag pä Säkerhets-Ac.en.
Sedan således alla som sig anmält, blifwik upp»
repade och sig yttrat, sami ingen förklarade sig haf»
wa widare att erinra, pämintes Ridderstapet och A«
deln akt intaga sina saten, hwarefter Herr vice Landt»
marjkalkcn utlät sig:
Sedan nu Ridderskap^ och Adeln, tretiotre till
antalet, yttrat sig, och mig äligger att göra propositionen,
sär jag anmärka att jag af Ridderstapets och
Adelns discourser fattat, större delens tanka wara,
att Säkerhets-Akten ej mä äga rum, en del tyckas
wara böjda att deruti anhälla om någon förändring;,
men öfwer den omständigheten, hwarken wägade hatt
göra proposi ion, ej heller styrkte dertill; helft Kongl.
Maj:t formeligen utsätter saken till afgörande genom
bifall eller afflag; han utefluer sälcdes den tankan,
och will göra Ridderstapet och Adeln proposition, wärdig
Ridderstapet och Adeln, instämmande med Kongl.
Majlls Höghet samt Ridderstapets och Adelns frihet
och sjelfständighet. Herr vice Landtmarstalken förklarade
sig således stola göra proposition först till bifall,
och derest den ej antages sedall till afflag pä
Säkerhets-Acten.
3- -
Propv
-
§os Aidderff. och Adelns prstocoll.
Proposition:
Bifaller Nidderssapet och Adeln SakerhetsActenil
Beswarades
med ^ej.
Afflär Ridderstapet och Adeln Sakerhcks-Acten
i hela sin widd?
Beswarades med Ja.
Herr Landtmarstalken fortfor: att den lystnad,
stillhet och lugn, som i hela denna öfverläggning
blifwit iakttagen, hoppas han äfwcn till stut mätte
fonsättas, och tilläde: att som erindradt blifwit om
delgif vande till de andra Ständen, sä wille han der.
vm göra en ytterligare Proposition:
Bifaller Ridderstapet och Adeln,' att de andra
Ständen, da de aro pä sina Samlingsrum, af Ridderstapels
och Adelns beslut fa behörig del?
Beswarades med Ja
Friherre
Duvall hade ej att erinra mot detta
beslut; men som det är enligt med wär pä Lag grundade
skyldighet att aflemna wära skäl och ordsaker,
sä wore bast att till Expeditionen taga nägot af de
grundeliga Dictamina till basis.
Friherre Duvall nämde Grefwe Douglag, Friherrar
kolle8, Wacktmeister och ^cllermarks, esler
hwilka Riddarhus>Secreteraren jemte wära Deputerade
till Expeditionernes granskning kunde författa
Projectet.
Herr
1789, den r6 K7ars. 521
Herr WacKslaZer, 6ustak anhöll att de andra
S änden nar de aro samlade, genom utsände Deputerade
om wärt beslut undfä del.
Herr vice Landtmarstalken. Det ar en naturlig
följd i en Lagfräga, att Kongl. Maju underrättas
om wärt beslut, i den delen lärer Ridderstw-et och
Adeln ej heller stilja sig fran Regerings-Formen;
men widkommande grunden hwarpä Expedition skulle
stödjas, rädde Herr vice Landtmarstalken alt den
mätte blifva desto kortare, ju haldre.
Friherre'Wacktmeister. Wär wördnad förKongl.
Majit krafwer och wär skyldighet fordrar, att wi ej
aflenmar ett swar som innehäller ett korrt Nej, wära
skäl, wära orsaker böra blifva sramlagde.
Herr vke Landtmarstalken. Deruti aro wi alla
öfverens, att wi böra aflemna wärt swar, men ju
kokare desto bättre.
Grefwe Devvenksupt, Llae8 föreslog akt Riddarhus
Sccreteraren marte projec^era Expeditionen.
Herr vice Landtmarstalken. Latom Osi ej wara
stiljaktige i ett litet ämne, det är redan nämndt wära
Deputerade.
Friherre Wacktmeister. Det ar angelagit att
weta om de Herrar svin warit as olika tankar i saken
insistera pä sin Mening.
Ingen hördes hafwa något att erinra.
Herr lilljeström, Danckovardt. Ridderstapet
och Adeln fä ju justera sin Expedition. Han begärte
weta nar wi kunde fä Plenum, för att aflem»
Äi 3 . n»
§22 Ridderst. och Adelns protocoll.
na tvärt underdäniga swar och kunna meddela wära
Medsiander beslutet.
Herr vice Landtmarstalken sade sädant ej dependera
af sig allena, det ankommer äfwen pä de andra
Ständenä Taleman.
Friherre kielko anmärkte att Expeditions-U -  skottet ar defect och bad alt Ele tvrerms Lista mätte
öppnas.
Uppbröts följande Electors Listor.
Till Bcwillnings och Lrigsgärds Utskottet
efter PresidenleR Friherre l^urk, L>.noshdidingen
Grefwe gronstedt.
Till Expeditions Utskottet efter Krigs Rä»
det von Kum.rs, Ofivcr-Siallmastaren Stael von
hollstein, samt efter Banco» Commistarien Silfvertstolpa.
Banco-Commistarien Lekr Llustaf WennerstieruL.
Friherre sxi^nnerkeim, ^u^ust päminte att fom
Expeditions U.skottet nu är komplett sä torde det wara
tjenligt att Generalen Friherre Wrest s project till
Justification genom LxtraÄum krotocolli remitteras
jill deras öfwerseende.
ErindradcS att Ridderstapet och Adeln redan
denna Remiss beslutit, sä att Lxtrsölum krotocolU
blefwe öfwerflödigt.
Ifrän nägra Herrar pä bänkarne, ftägades om
Herr vice Landtmarstalken ännu sätt emottaga Kongl.
Majlls Zkädiga swar om wära arresterade Medbröders
lbsgifwande.
Herr
1789/ den 16 Nars. s--z
Herr viceLuidtmarstalkcn ark tillkänna att han
fädt swar.
Ei stor del af Ridderstapet och A
deln
beg rde fä weta Vet.
Friherre Duwall, hollan Dieclric- Ridderstapet
och Adeln har wto hivarje Plenum anmodat Hr vice
Landtmarstalken om detta wart öma åliggande; Herr
vice Landtmarstalten har ock lofwat att söka alla
tillfallen att det i underdånighet föredraga; han Lnst
unde således uti begäran att fä weta om nägot
tröstande swar wore att Höglofl. Ridderstapet och Adcln
meddela.
Herr vice Landtmarstalken. Han hade intet annat
swar att lemna, än h varaf han redan för betta
gifwil Ridderstapet och Adeln del.
Friherre Wacktmeister, Larl ^6am. Wära
Medbröder arv i 4 weckor haglade; som en Medlem
af detta Samhälle trodde han sig äga rätt att yrka,
att derest de begätt nägot brott, Laga ransakning
mätte dem öfwcrgä; hwartill
Grefwe Dewenkaupt, LIaes tilläde, wid Laga
Domstol och deras rätta forum.
Friherre Duwall, antingen befrielse eller ransakning,
sädant är wär ömaste önskan.
Grefwe Wibbin§, D. och allas wär bön.
G efwe Kalling, ?ekr. Enligt Kongl. Masits
Egit Näviga löfte pä Rikssalen, akt icke den ringaste
af Dest Undersåtare skulle wara betagit att fa sig
förklara, hoppades han, att brottsiiga, de mätte af
Laga Domstol dömas; men obrottstige, äterfä sin
frihet och kunna ätertaga de ställen hos Ost som de
med sä mycken wärdighet uppfyllt.
Ii 4 Herr
§^4 Ridderff och ÄdelnS protocoll.
Herr vice Landtmarskalken hade sa ofta försäkrat
Ridderffapet och Aoeln, att ingen kan taga närmare
del häruti än han, samt att han gjordt underdånig
erinran sä ofta han wägat; men att enständigt
yrka pä ett enda amne och att städse söra samma
talan, det kan ej en Undersäte inför stn Konung wäga.
Grefwe stibdinA, ^äolph DuöviK. Efter
Herr viceLandlmarffalken ej wägar framföra wär bön,
kunde wi ej samfällt i underdånighet gä till Kongl.
Majsts Thron? Det är redan pä 4:de weckan de
äro häckcade. Den wördnadswärda Riks-Rädet l^ersen
är en 70-ära Herre; Friherre De 6eer förmäler
wara sjuk; allt bör werka wär största ömhet,
ni! och enighet, samt wäkt hopp att wär önskan fär
gälla mer an intet,
Friherre Oulais. Om det halp, wille han gärna
dermed instämma, men det aro wista ordentligheter
som böra iakttagas. Hwarföre han styrkte till
att läka bery wid det, att genom Herr vice Landlmarskalken
i underdänighet anhälla, att derest de wörö
brottslige, oe mätte höras och dömas, eller oskyldige,
äterwinna friheten; kanske nar wär bön itereras
att Kongl. Maj-.t torde wara sä Nådig och gifwa
Ost ett mildare swar. Wi haftva tillfälle dertill
pär wära Deputerade uppgä med Tackfägelfemdreflen.
Herr vice.Landtmarskalken, som han ej kunde
skrymta, mäste han uppriktigt bekänna att hanejwä-,
gade widare härom rämm till Kongl. Majst.
Friherre ^VaclstmsMer. Da det efter 18 §.
MiddarhusMrdningen ar Landtmarskalkeus skyldighet
ztt tala för Adeln och referera deras nödtorft, lärer
Herr vice Landtmcuskslken ej kunna undandraga sig,
att
1789, den 16 Mars.
att inför Thronen förebringa deras enhälliga och med
Rikets Lagar instämmande bön och begäran.
Herr vice Landtmarskalken. Om han icke sa
längt möjeligt warit sökt fullgöra denna skyldighet»
wore det för honom sjelf en ewig förebråelse och en
gnagande mast uci hans hjerta; men nu wägade
han e) gä längre: ty allt ting har sin grants. Försäkrandes
att, till att Uppfylla Ridderskäpets och Adelns
åstundan hade han redan gjordt mera än hwad
Ridd kostapel ochAdelu befallt.
Under nog oro hos Ridderffapet och Adeln förnyades
och besvarades denna discours pä enahanda
sätt flere resor.
Friherre Duvall. Som hwart Ständ äger
rättighet att med sina enskilta Beswärsmäl wända
sig till Kongl. Majst, och sädant är lagligt och ej kan
wagras, sä föreslog han denna ukwäg.
Herr Lteät, polian ^xel. Sedan Herr vice
Landtmarskalken gifwit tillkänna att han framfört
wär bön, att Kongl. Majst den beswarat, och att Hr
vice Landtmarskalken ej widare kan gör derwid; mä
ste
wi gifwa saken en annan tourniire. Herr 8teclt
jemte Grefwe IlihhinA instämde deruti att om de
fängslade Ledamöterne aro brottslige, sä äro wi alla
lika brottslige; i allt fall kunde wi ju för dem tillbjuda
allas wär borgen, eller till ett lika antal, dubbelt
eller tredubbelt i deras ställe träda i häckte.
Friherre ^Vachtmeister understödde hwad Friherre
Duvall föreslagit, att säfom en laglig utwäg,
och den der Ost icke mera än wära Medständ lära
Ii § wa
-
506 Hedderi?- och Adelns protocoll.
wara betagne, inlenma wär anhållan genom Herr
vice Lmdtmarstalken såsom ett enskilt beswär.
Ridderstapet och Adeln yrkade med höflighet pä
Propositionen.
G.efwe kiddiriA, 1^,. hoppades att Hr vice
Landtmarskalken hade ven anning och godhet för Ridderstapet
och Adeln, att ej göra deni lifwet sä tungt,
att wara lika sä dös sör Ridderskapets och Adelns
bön som det »u säges Osi wara pä högre ort.
Friherre Örnvall, yrkade an widare, att det är
wärdig wär wördnad för Hans Kongl. Ma,tt wär
rätt, och enligt med Lag att uti en underdänig A.nesie
författat, kunna i underdånighet fä anmäla detta
wart äliggande.
Och dä Högloflige Ridderffapet och Adeln nästan
allmänt tycktes wara af samma tanka, och med
enständighet och oro yrkade pä Proposition, ullät sig:
Herr vice Landtmarskalken, att Högloft. Nidderskapet
och Adeln nödgade honom att draga bort den
rideau som han önskat och hoppats att slippa midröra,
samt mäste derföre berätta, det han af Kongl.
Maj:t undsätt precise befallning, att ej fä nämna
detta ärende.
Herr Lpalstencreut?, flolran ä^clam. Dä
Herr vice Landtmarskalken behagat förklara, att
Hans Kongl. Maj:t gifwit Herr vice Landtmarstalken
enskilt denna befallning, lärer Hans Kongl.
Maj:t ej tillika hafwa förbudit Ridderstapet och
Adeln att nämna derom, och lära wi säledes icke
wara betagne den lagliga wägen, att med ett beswärsmäl
wända osi till Kongs. Maftl.
Grefwe
1789, den i6 Mars. 527
Grefwe lervenhaupt, Llae8, anmärkte att wär
talan likafall ar öppen och bibevallen.
Herr vice Landtmarskalken förklarade sig pä denna
förfrågan ej kunna lemna swar.
Herr vice Landtmarskalken. Enligt den rättighet
mig efter Riksdagsordningen tillkommer, att
förordna tide och limma il> difcoms och deliberation
samt moderera di courserne som redan länge
warat, afbryter jag nu detta Plenum och åtskiljer
Nidderskapet och Adeln. H varefter Herr vice
Landtmarskalken geck bort. henritte Protokollet upphöra
och Nidderskapet och Adeln skingrades.
In 660m kicttocolli,
LunZencrona.
Bilaga till Protokollet för d. 16 Mars 1789.
ZöreningS och SäkerhetS-Acten.
Hör a^t i. alla tider afskilja ifrän osi och wärt
kära Fädernesland de häftiga skakningar. forn dels
igenom enstil e Personers ärelystnad och Regeringssjuka,
dels igenom U ländste stämplingar, och ändteligen
igenom Riks°S ändens inbördes asmund och
misisämja, sä ofta satt Riket, desi beständ och allmänna
säkerhet i fara, och åstadkommit söndring ej
allena Undersåtare emellan, utan ock emellan Konung
och Folk, samt för att en gäng för alla kunna
rttstaka de grunder, pä hwilka Regerings-Lagarne
aro fotade, och för framtiden afwärja all otydlighet
vch ensidiga tilläggningar, har wär Ailernädigste Konung
för Sig och sine Efterträdare pä Sweriges
Thron;
Zo8 Ridderst- och?ldelns protocoll
T^rsn;
behagat med v§ öfwcrenskomma om eftersöl-»
jande Förenings» och Säkerhets-A:t;
. r:o.
Ärkänne Wi, att Wi håfve en Ars-Konung
som ager full magt att styra, sreda, frälsa och förswara
Riket, börja Krig, stuta Fred och F.rbuud
med Utländske Magter, göra Nav, Återgifva Lif,
Ara och Gods, förordna efter dest höga godtfinnande
om alla Rikets Embeten, som med insövde Swenste
Man böra besättas, samt skipa och handhafva Lag
och Rikt och de öfrige Riksvårdande ärenderS stöt»
sel, pa sätt Konungen nyttigast synes.
2:0
Anse Wi ost för frie, laglydige och säkre Nndersätare
under en Lagkrönt Konung, som styrer ost
efter Sweriges bestresne Lag; och som wi äro alla
lika frie undersåtare, sa böra wi ock under Lagens
hägn, alla njuta li°a rätt. Derföre bör ock Ko»
nnngens Högsta Domstol i hwilken alla JustitiaRevisions
ärender afgöras, och der Konungen äger
Twenne röster, bestå as bäve Frälse och Ofrälse Män;
i anseende hwarkill an alet af Riksens Råd hädanefter
ankommer pä Kongl. Maj.tts egit Nådiga
godtfinnande: Wiljandes Kongl. Maj:t beskydda höga
och laga inok all orätt, ingen sördärfva till lif,
ära, lem och gods, innan han warder lagligen
förwunnen och wid behörig Domstol dömd.
Z:o.
Ett lika fritt Folk bör äga lika ratt, och derföre
aga alla Standen att bisitta och förwärfwa
Jord i deras gemensamma Fädernesland. Dock att
Ridderstapet och Adeln, pä fält, som hitintills stadgat
-
1789, den 16 Mars. 509
gal och öfligt warit, bibehällas wid deras gamla
rä ttgheter, att äg , och besitta Säterier, samt Rävch
Rörs- och de i Skäne, Halland och Blekingen sä
kapade I isocknehemman. Och mä i öfrigt Jorden
ej ändra lin urgamla natur och skilnad af Säteri,
Frälse, Skatte och Krono; men Skjrttsningsbeswäret
bör delas titta pä alla Hemman i Riket, Säterierne
Ra- och Rörs och Jnsocknehemman samt Boställen
derifrän undantagne och befriade. Rätlighe.
ten för Allmogen till Skatteköp ' af Kronohemman
och deras säkra besittning är ig nom särskilt förordning
af denna dag, stadgad med lika säkerhet, som
wore den här införd.
4:0.
Riksens höga och förnämsta Embeten och the
som äro i Konungens Hof, besättas af Ridderstapet
och Adeln allena; men i öfrigt btifwer skicklighet,
förtjenst, ärfarenhet och bepröswad Medborgelig dygd
enda och rätta grunden för befordran till alla Rikets
Embeten och tjenster, högre och lägre, utan afseende
pä börd eller särskilt Ständ. Men dä en Ofrälse
Embetsman blifwer upphöjd till Adelig 'värdighet,
kan han ej längre behålla det Embete han,
såsom Ofrälse för Ofrälse Ståndens säkerhet, förut
fädt och innehaft.
5:0.
Som den ratta friheten bestar, att fritt gifwa
till Rikets underhäll, hwad finnes nödigt, sa ager
Swensta Folket derom en ostridig rätt att med Konungen
rädflä, jemka, afflä och öfwerenskomma.
6:0.
Wid Riksdagar förehafwes hos Riksens Ständer
inga andra ämnen, an dem Konungen propone,
rar, pä fält sam före i6L« war manligt.
7:0
SIV Ridder!?, och AdelnS protocoll.
7:0.
Adelns samt Presterskapets Privilegier af är
1723 sam' SläderneS härtills wälsängnc Privilegier
och rättighettr stadfastas i allt svin ej strider emot
denna Säkerhets-Act.
8:0.
Denna Förenings- och Säkerhets-Act stall af
alla Sveriges Konungar wid deras anträde till Ne.
gemente Egenhändigt undertecknas, samt alldrig tillä
a någon prv 0 .tion eller försök göras till minsta
ändring, uttydning eler rättelse uti bokstafweliga
innehället häraf; och i händelse af Konungahusets
Utgång, stall den Konung, som bliswer wald, inträda
i alia desta rättigheter och förbinda sig till deras
iakttagande utan minsta förändring.
y:o.
Regerings-Formen as den 21 Augusti 1772
blifwer oförryckt beständande L allt hwad som ej genom
denna Acl blifwit ändrat.
Bilaga till Protocollet för d. 7 Marö 1739.
(Se den förutgående pag: 321).
Utdrag af Protocollet hällit hos Riksens Ständers
Banco Upkort den 27 Februari 1789.
S. D. i den Berättelse öfwer Bancowerkets
tillstånd som Riksens Ständers Banco.Ulflott till
Riksens Ständer allemnade d. i-;:de Juni 1786
blef ibland flere Wercht rörande Ärender äfwen anmält,
det hade Banco-Utjkottet förmedelst det biträde
till allmänna Spannemäls - Magasiners inrättning,
hwilket pä wista är och till en determinerad Summa
skulle utgä, emot säkerhet och under wilkor af
rän
-
1789, den 16 Marö. 51 r
ränta och ärlig afbetalning pä Car italet, funnit utwäg
att pä det minst lännbara sätt kunna befria
Banquen ifrän det äliggande till Rikets hjelp och
understöd wid päkommandc owanliga behof och händelser,
som Banco Märkel ej mindre under det nu
warande än under det föregäende Regerings-Sättet
äkommit.
I jemlikhet med denna författning har ock delta
Banquens äliggande i anseende till Ri et bliswit,
genom de under de nästföregäende ären gjorde
u betalningar till Spannemäls - Magasins-Inrättningen
märkeligen förminstadt; men som Rikets belägenhet
wrd närwarande tid, och dest Inbyggares
säkerhet oumgängeligen fordrat nägon jemnlning
hwad tiden angar, till den Summas utgifwandc af
Banquen, som vä detta understöd nu är äterstäende;
sa har Banco-Utfkottet sedt sig föranlätit, att emot
enahanda säkerhet och under samma wilkor, hwad
Räntan och Capi alets äterbetalning angär, som för
de redan rttgängne Spannmåls-Magasins-Medlen
warit af 1786 ärs Banco-U'skott betingade, nu läta
förr berörde Återstod af Banquen utbetalas; men
hwarwid Banco Uqkottet pä det högsta warit derom
sorgfälligt alt dä Banquen genom förr berörde äterstods
utbetalning, fluleliqen fullgör och uppfyller
Let äliggande i afseende pä Rikets hjelp och undsättning
för hwilket Märket ifrän längre tid tillbaka
häftadt, Banquens säkerhet och Rcalisckionens
framgäng, icke derigenom nägot äfwentyra skulle;
hwilket genom utdrag af Protocollet Riksens Ständer
wördlttmmeligen wid handen gifwas skulle.
Är och dag som förr strisic it st är.
Ester Befallning,
chl. IllellinAiu».
?rotoco1Ier,
Hällne hos
IMttskaptt-chMln
Wid
Riksdagen i Stockholm
Ar 17 6 9.
Andra Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckte hoS f. i8c>§
Mandagen den 23 MarS.
Plenum klockan ra f. m.
^err vice Landi marskalken päminte om sista Pleni
^ Protocolls Justering, angäende Förenings- och
Säkerheks-Actcn.
Friherre Wacktmeister, Larl ^6rm, anmärk»
te alt Ridderskapet och Adeln annu torde behöfwa
tid alt mera samla sig, sa att de Ledamöter som sist.
lcdne Plenum talat, kunde fä tid och rädrum att kom,
ma upp för att öfwerwara justeringen af sina ut«
lätanden.
Grefwe l^ervenkrupt, Llaes, sade härtill att
anslaget till Plenum, sä korrt för samlingStiden blif«
wik gjort, att attnoncen efter manligheten ej kunnat
hinna att i Dagbladen införas.
Herr Iliam, kekr, begärde att emedlertid fä
Uppläsa och lägga pä bordet ett Project, till det Rid,
Lerskapets och AdelnS enskilta beswär, rörande wära
arresterade Ledamöter, hwilket ännu förra Plenida,
gen blifmit föreslagit, alt genom denna utwäg blif»
wa Kongl. Maj:t förebragt.
Herr vice Landtmarskalken förklarade sig icke
kunna tilläta nägra ämnens uppläsande ifrän bänkarne,
innan han Skrifterne förut genomsedt, destutoM
K k s wore
Z16 Rrdderst. och Adelns protocoll.
were tiden i dag gansta korrt, hwarföre med detta
amne tili ett längre Plenum kunde nppstmtas; emedb
id kunde Her. Iliam tillätas att lägga sina tankar
till P otocvllet.
Hwr IKam, inlemnade sitt projcct till Protokollet,
sa lydande:
Horsing till ctt nnderdänrgt Beswär^rän
B.:dde ffapot och Adeln till Äongl Majt,
om wära Arresterade Ledamöter; lill antagande
etter ässing: oa salen wioare hos Ridderstapetoch
Aveln förekommer.
Början till denna händelse, ar en strifteliq Billet,
hwilken ankom till Landtmarstalken pä Riddarehuset
den 7 Frörum ifrän wär Allernädigste Konung
lil  ifrän den första Medborga
ren
ifrän Landets Fader som barn som Medborgare
hafwa wi derföre warit uppriktige: En barnslig
tillgifvenhet består icke uti räddhåga och
twäng utan förtröstan och frihet.
Herr Grefwe» och LandtmarstalkenI^ewonsigupt.
Ännu mycket äldre än jag, har alwen ostare sedt
långt sivärare och bullersammare Plena ^ än hwilka
förefallir under denna Riksdag. Ändock -bär
alldrig någon Landtmarskalk deröfwer klagat. Herr
Landtmarstalken tyckes wilja draaa Niddarehuset till
last: Akt ett Samhälle af 902 Personer äro något
bullersamt: Att pä Propositioner swaras med häftighet
Nej eller Ja: Alt man ibland fär sta pä gängen,
dä flere Personer aro indelte pä de främsta
bänkarne, än sjelfwa utrymmet tilläter.
Dessa olägenheter stä icke i Riddarhuset magt
att häfwa. Ack H.rr Grefwe» och Landtmarstalken
fia
-
1789, den 2Z Mars. sr?
siagit sig trött med klubban, som jag likwal gansta
obetydligen hörde: An Herr Grefwe berten knutit
näswen i en hotande afsigt, annorlunda än en wänlig
rathekique tillåter alla flags Talare: Att Herr
^ G efren och Landtmarstalken nusstagit sig vä Deputation-Ledamö
erne, dä han likwal sjelf till O dföranden
lemnat papperet: Akt Herr Grefwe» ftrundradt
sig öfwer fleres inkommande i stranket, dä icke
endast Deputations Ledamöter, när de uppropa^,
de städes bora instnna sia, man äswen tillät H rx
Grefwe» en stor del af Ledamöter, att till Secre e!
raren llppszstinga och conformera sig med nägst som
war talat, sedan proposition bäde war gjord och bi«
; fallen.
A t wioare Riddarehus-Secretcraren är
' bestyldcr af Herr Landtmarstalken att söra ett falskt
- P otocoll, dä det ännu för Mändagen den 9 Februari
war ojusteral: Att han förlagt en Reservation som
Herr G erwen och Landtmarstalken stu e strifieligen
! hafwa ingifwit om Lördagen den 7 Februari, dä
likwäl ingenting blef af Herr Lmdtmalken strifteligen
inlemna' förrän Mrndagen den 9 Februari,
! och samma Reservation stines i Protocollct verbotim,
samt Originalet hos Riddarehus-Seueteraren för
-
wmat. Men icke underligt att Herr G efwen,
i Lantmarstalken och Excellencen Leavmakaupt förlorat
minnet emot Secreterare»; dä han pä sjelfwa RiksSalen
den 21 Februari jwarade Ridderstapet och
Aoel», att den dage» icke Plenum kunde ske, efter
t dä mest tiden war förswunnen och klockan ungefärligen
1; men r och en half timma derefter anflär
Herr Grefwen Plenum klockan 4 samma dag. De
understrefne Attesterne wittna äswen föga för Herr
Landtmarstalken, dä de äro understrefne med wilkor,
det heter: L det hufwudsakeligaste. H-vad arnu
K k 3 det
sr8 Lidderst. och Ädekns protokoll.
det hufwudsakeliqa? Wörö alla Lesia wittnen pä
Middarehuset under hela deliberationen bäda Lesia
dagarne? Hwar aro Lesia Understrifter tagne? Hu«
ru more icke Orden förwända? till exempel dä Herr
Grefwe kerken nämde 4 Talemän, innehäller Hr
Landtmarskalkens uppgift.- Landtmarffalken och 3
Talemän Hade det warit >ä jagt, hade det mera
inmärkt Personen: men hwarken war det sagt,
eller stäk det i Protokollet.
Ännu icke nog! sedan hela Riddarehuset blifwit
gjort till part, dä det beskylles med en straffbar
häftighet hafwa swarat Ik och Nej, sä tagas deraf
likafullt wittnen. Tui stut (Mändagen den 9
Februari) föreslog Herr Baron ve Leer att hela
Lenna vrdwäxling stuve gä utur Protocollcrne; till
hwilket »välmenande förslag, efter min öswertygelse.
HrLandtmarsttllkensamtyckte, samtyttrade sig med besia
orden: Att Ridderstapet och Adeln lärer icke
hafwa fattat min mening rätt; hwarpä straxt
Ludoarehufet esler proposition ätstildes, med den glädjen
i själen som hwar och en känner, dä hederligt
och ärbart folk förenäs.
Jag för min del war bäda dagarne ibland de
första inkomne pä min bänk, och bewistade vafbrutitSesiionerne
ifrän deras början till deras stut, all
drig
föll jag någon i talet.
Att man med Ig
rller Nej swarar till propositionernc är efter Riks,
LagSoroningen.
Pä den tilla oordning när, hwilken är oskiljaktig
»frän stora Samfund i alla fria Stater, war
äfwen nu pä Riddarehuset icke mera buller, (hwilket
lidens vbelydrliga utdrägt tydligen ulwisar dä
»789, den 23 Nars. sr
wi
ätskilldes strax efter klockan z), än jag mänga
gänger pä r 762-talet se t mångdubbelt mera oro.
Ulan att det gjordt uppmärksamhet. Parlamen.et i
England har nyligen sutit till klockan i om natzen.
Ett Samfund as de fö. standig ste M'N i werlden
och bestående endast af en tredjedel Ledamöter e»
mot Ost
Med
ett ord, Herr Landtmarskalken Grefwe lasavenkaupt
har jag icke funnit wara oskäligt.» pä
Ridoa»ehu,et personligen förfördelav.
Detta vag aLt har Herr Grefwen sädant angifwit
insö, Dveon-M. icke ihägkommandes. hwad Konung
cxwr. XII en gäng yttrade sig: Nin Herre
tvst! aldrig tala illa om nägon msör sin
Ronung.
Denna här ofwanföre afmälade och wederlagde
uppgift, torde wara orsaken till wära Ledamöters stora
och olyckliga Onäd hos Konungen. Wi böra inför
Thronen anhälla i underdänighet o.n bonyörelse.
Wi böra i alla fall anropa Komr.gen, Lmde^s
Fader: Den första Medborgnen om Nåd —,
Nao för alla; emedan Näd hos ea stor Konung ar
icke annat än rattwisa; Men mer an Nav för
den som warit upphofwel lill denna öfwer av beskrifning
olyckliga hmdelse.
Allernädigste Konung! Regerings-Formen, säger
rZ , skolandes ingen eyo han wara mä, länge
hällas Uti arrest, u.an ställas under dom ^ch ransakning.
Adeliga Privilegierne, säga Z att icke
någon Adelsman skall vliswa wälvförd, fmgjlad
eller inmanter, i»man han till nägon grof misigerning
öfwertygad ar.
K k 4 Fle
-
S22 Liddersk- och ?ldelns protocoll.
Flere af wära Ledamöter hafwa redan i fyra
iveckor warit i strängt förwar.
Tillät Allernädigste Konung! deras befrielse, eller
att öfwer deni genast ransakas och dömmes.
Grefwe Dcwenbaupt, Llae8. Som förmiddags
Plena arv sa gansta rara, föreslog han, att
Ridderstapet och Adeln om eftermiddagarne sunde
komma tillsammans, att afgöra de flera ärenoer som
tarfwa desi handläggning.
Herr vice Landtmarstalken. Det är wisierligen
gansta rätt pä mint, att Nidderstaccts och Adelns göromål
tarfwa desi bittida samlande, men chur» korrt
tiden i dag ock kunde wara, sä wore det af högsta
angelägenhet att nyttja hwarje ögonblick till Rcksdagsarendernes
afgörande, och stulle Herr vice Landt»
marstalken wara angelägen att förskaffa Ridderffaxet
och Adeln dertill tillfälle, sä osta läge rheten einellan
andra nödwändiga göromål del någonsin kunde
mcdgifwa.
Grefwe Hamilton, /räolpli, bad att fa anmärka,
att i förledne Plenum at G cswe Lmnttst-Iin till
Hakunge, uti ett strifteligt Drcramen blilattt anfördt
mägot som rned rätta förhållandet ej wore instämmande,
nemligen: att begge Ars-Fm stärne SäkerhetsAcien
tillstyrkt, dä likwäl det roore bekant att endast
Hans Kongl. Höghet Hertig Läxn,. men ännu
icke Hans Kongl. Höghet Hertigen af Hstergöthland
sig Yttradt.
Upplästes Preste-Ståndets Lxtractum krotoLolli
i anledning af Herr Deigonmarka Memorial
sm enGäfwa tilt Hertigen af Södermanland, hwit»
ken
1789, den 2Z U7ars. 521
ken Preste-Ständet til! en summa af 50 tusen
Riksdaler förestår, pä sätt som wid Protocollet bilagde
Utdraget innehåller.
Friherre Duwall erindrade, at^. för at^ gä en
laglig wäg, wore det anm-fägik a't H' rar Taleniän
först inhämtade Kongl. Ma,tts Nidiga tillliänd, emeda!i
ingen direct wäg ifrän Rikjens S.änder
till näzen annan än Kongl. Majtt är tillalen, och
Riksdags-Bestulet af 177c- förbjuder alla sädana
underdäniga wörcnadsbelygelser till det Kongl. Hu!
set, som leda till utgift; men om Kongl. Majtt gif
^
wer sin Nädiga tillstädjelse. torde Friherre Duwall
wara sä beredwillig som någon annan att stycka lill
s bifall af Preste - Ständets Lxtractum krotocolli.
Herr vice Landtmarstalken. Hwad Friherre Duwall
nu erindrat hade honom ej undfallit; Kongs.
Majtt hade ock i näder behagar samtycka att Riksens
Ständer pä sädant satt, för Hans Kongl. Höghet
finge betyga sin djupa wördnad och underfateliga
erkänsla.
Friherre Duwall förklarade sig dä widare in«
gen ting hafwa att påminna emot bifall af PresteS
änders Protocolls Utdrag, och som ej heller någon
annan af Ridderstapets och Adelns Ledamöter förmärktes
wara af stridig kanka; blef uppä gjord proposition
af Herr vice Landtmarstalken hwad Preste'
fländel söreflagit utaf Ridderstapet och Adeln bi'
fallit.
Grefwe DMendorA, lckennlnZ öfwerlemnade
till Herr vice Landtmarstalken Herrar Deputerades
uppsatte Project till underdänigt sivar angäende Sa»
kerhets-Acten, hvilket upplästes sä lydande.
K k 5 Stor»
52- Lidderst. och Adelns protocoll
Storm
igtigste Allernädigste Konung!
D, Ridderstapet och Adeln nu fä den näden
att med Eders Kongl. M.r;:ts nädiga löstand af.
lämna dest underdäniga pirrande, rörande dcn af E»
ders Ko,'gl. Mi>:t dem nädigst proponeraoe Sä er.
Hets-Act, har Riodsrskapet och Adeln anseot deras
undcrsawliga pligt emot Eders Kongl. Majit och
deras nit för F chenieslandets närwarande och till.
kommande ival, fordra af dem, att efter sorgfä.tigaste
öfwerl äggning i ett sa Rikswärdandc ämne
för Eders Kongl. Majits sötter nedlägga de stal,
hwarpa Ridde" skåpet och Adeln fattat det Beslut, att
hos Eders Kongl. Maj:t underdänigst anhälla, att
sä förblifva wid den af Eders Kongl. Majit gifne
och af Riksens Stander för sig och sine efterkommande
enhälligt antagne RegerigsFwm, utan de
förändringar som denna Säkerhets-Act uti samma
Regerings Form skulle göra.
De säkra grunder hwaruppä Swensta Rezerings-Sättet
ifrån alldra äldsta lider lill är 1680
blifwit fotadt, och efter hwilka Uwersatarne warit
frie men Laglydige, och Konungarne nngtägande, men
Lagbundne, hafwa uti ,772 ärs Rcgerings Form
sä lyckligen blifwit stadfästade; de hafwa sedermera
igenom den wid 177-- ärs Riksdag fäsom den enda
utan någon tilläggning, minstning, rubbning eller
ändring antagne. Swea och Götha Konunga Försök»
rån för ewärdeliga tider blifwit fastställts, jemwäl
ytterligare wid 1786 ärs Riksdag sorgfälligt iakt.
tagne, dä Regerings-Formen af 1772 ui Riksdags»
Bestulet förklaras för clt vnplöseligt samband emel»
lan Konungamag en och Ständernes fri- och rättig»
heter. Alt rubbning i vesta grunder ftulle antingen
leda
1789, dcn 2g Nars 523
leda till Konungamagtens inskränkning eller förlust
af Nationens frihet, begge lika wädeliga för Rikets
sannskyldiga bästa.
Ett Krig kan i Swerige efter wära hushälls»
författningar och Armeens inrättning icke börjas u»
tan att genast medföra den af alla mest tryckande beskattning,
och i anseende till wart läge och widsträk»
ta gränsor icke utföras utan största wada för Under,
sätarenas »välfärd och egendom; skulle derföre en
Swensk Konung efter r T- i den proponerade Sä,
kerhets-Aeten och emot 48 §. i Regerings-Formen
äga magt att börja Krig utan Ständers hörande fL
moro deras rättighet att beskatta sig sjelfwe eistigt
45 §. Regerings-Formen, och säkerheten vin deras
och Rikets »välfärd, pa det mest kännbara sätt dem
fränskiljd Hlvarföre ock allaRegerings-Lagar till »68»
förbehållit Riksens Stander att deröfwer höras och
sitt bifall dertill gifwa. Att skipa och handhafwa
Lag och Rätt pä sätt Konungen nyttigast synes, rr>».
re en magt, som Eders Kongl, Majit alldrig lärer
åstunda, och som äfiven synes följa af hwad bervin i
s §. medgifwes; men dä fragan är af sä mycken
wigt för ett fritt Folk, lärer Evers Kongl- Majit
Nädigst finna, att en Grundlag wore högst wädelig,
om orden deruti blefwe någon twetydighet underkastade.
Denna Medborgerliga eller Personliga säkerhe.
ten utgör det »väsentligaste af friheten; denna säkerhet
ar ej fulleligen bewarad igenom de orden i
2 tz., akt ingen till lif, ära, lem och gods mä förderfwas,
om ei derunder förstas och uttryckeligcn ut»
sättes, att en Undersäte ej utan efter Lag och Döma»
rens förordnande kan till sin Person fängslas, eller pa
annat sätt förolämpas; äfwenfom rättigheten att ej
utan
524 Ridderst- och AdelriS protocoll.
utan Laga Ransakning och Dom kunna ifrän Tinbo»
tet stiljas, dä srtzlan icke är förtroendes tjenst, är i
detta Land der tjensten utgör en stor del Medborgares
enda egendom, af lika wigt fördem, som rättigheten
att njrtta ostörd sin öfriga wälfängna egendom
tillgodo, nar den ej är Lagligen förweriad, hwarföre
ock Eders Kongl. Maj.ck ivid 1786 ärs Riksdag täcktes
förklara, cstt under ordet wälfärd, jemiväl begripes
innehafwande Embete och Tjenst.
Huru bestaffmheten af den Höga Domstol blifwer,
som 2 Z. omförmäler, är wäl Ridderstapet och
Adeln icke widare bekant an orden i H. lyda; men
som den synes strida emot h vad Regcrings-Formen
innehåller omJustickämä's afgörande i Eders Kongl.
Maj:ts Höga Justitia-Revision, och Personers beflastenhet,
joni den bör bckl-da, hwilket allt med Lag
och Ratts skipande, hwaruppä Uudersätares frihet och
wäl beror, har den närmaste gemenstap, franser
Ridderstapet och Adeln för deras underdäniga del
bäst, att »vid hwsd Regerinas-Formen derom inne.
häller fä förblifwa. Att bestatta stg sjelf har warit
Swensta Nationens urgamla ratt, sa mycket angelägnare,
att hädanefter som hittills stedt, nid Riksdagar
allena utöfwas, som Vewil,ungar alldrig kunna
tillbörligen jemkas emellan Undersåtare utan wid
Riksens Ständers allmänna möten. Ridderstapet och
Adeln anse derföre i underdänighet säkrast, att den
pä lika sätt framgent sär af dem tillgodo njutas,
hwarom orden i 5 §. af Säkerhets-Acten synes innebära,
en för fram.iden wädelig otydlighet.
Den rättighet Riksens Ständer efter 42 §. Negerings-Formen
äga. att wid Riksdagar i underdänighet
för Konunga-Thronen frambära, h.vad de för
Rr
-
^789, dm 2z Mars.
525
Riket och U idersäkarnes wälfärd kunna anse wara
g-gneligck blumer wid mäga tillfällen bade för dem
och den R gerande af högsta angelägenhet, men kan
alldrig leva kill misivruk, dä det pä Konungens Nådiga
wälbehag ankommer, alt hlvad af dem i underdånighet
förestås, i Nader bifalla eller afstä.
Förfarandet i 9 §. af Säkerhets-Acten att Regerings-Formen
af är 1772 förvlifwer i stn frast,
sä wida dea icke uii förenande Ack är ändrad, lemnar
föga säkerhet uti Regerings^ Formens hufwudsakeligaste
delar, dä man b.sinnar widdén af » Z:s inuehäll
i Säkerhets-Ac'en och hu u, hwad deri sinnes
om Rilswärdande ärenders stötande, säsom Konungen
det ny' igast synes, förändrar snart sagt alia
§. z. i Regerings-Formen med hela desi grundwkl.
Hwad som i öfrigt i denna Säkerhe's-Act för.
ändrar och instränker Ridderstapets och Adelns ifrän
äldre lider erhällne Privilegier, lärer Eders Kongl.
Maj:t icke med vnäo anse att Ribdnsta et och Aoeln
sig unde.dämgst undanbedja fäfom ländande lill försm
mande af ett Ständ i Riket, det Ridderskap t och
Aoeln gör sig underdäniqsi hopp, ack Evers Kongl.
Mant lärer med lita Nåd, som d.si Giorwördigste
Företrädare omfatta.
D'sia, Allernädigste Konung! äro de hustvudfakeligaste
stal, hwarföre Ridderstapet och Adeln icke
wägat att antaga den af Eders Kongl. Mant i
Nader förestagne Säkerhets Act. Ridderstapet och
Aoeln som endast hast till föremal Eders Kongl.
Maj.-ts sanna ära och höghet, samt Rikets fri och
sjelfständighet, begge med hwarannan pä det närmaste
förenade, är» i underdänighet förwisiade, att E
ders
-
§26 Ridder!?, och Adclnö protocoll.
ders Kongs. Maj:t med Näde anser, hwad Ridder»
stapel och Adeln af en sädan grund nu i underdä»
niahct andraga, och att Ridderstapet och Aoeln pä
besia stil underdänigst sig förbehålla att städse fa orubbat
förbliswa ivid hivad den faststälte och af Riksens
Ständer enhälligt antagne och beswurne Reze»
rings Forin af är 1772, jemte 1779 och 1786 ärs
Riksdags-Beflurer bokstafweligen innehålla. Ridder»
stapel och Adeln framhärdar, oc.
Friherre Örnvall. Detta underdäniga sivar,
fdm .vi enligt 1617 ars Riksdags - Ordning och
1772, ärs Regerings-Form aro styldige att öfwer»
lenna, tyckes i korrthet innefatta Ridderstapets och
Adelns kanka och önstan, hwarföre Friherre Duwall
begärke P.opssiilon till bifall.
Herr Ler^ensträls, Ruckman. Ehuru han ej
till alla delar instämt i hufwudsaken, wille han dock
ej magra expcditivnssättet; men som tiden ar korrt
och ämnel granlaga , förbehöll han sig alt det mat»
te hwila till nästa Plcrmm, för att da deröfwer fä
yttra sig.
Friherre Wachtmeister. Projectct instämmer
med allas wär tanka och med wart bestut, och när
frägan endast ar att »verkställa hivad som blifwit br»
flutit, lärer ingen betänketid bchöfwas.
Herr vice Landtmarstalkcn. Högloflige Rid.
derstapet och Adeln lärer wid detta tlllfälle ej mera
än annars tilläta den att öfwerilas som begär betän»
ketid, helst att lägga ett ärende pä bordet är en sä
naturlig som alltid heligt hällen rättighet.
Up»
1789, de» sz Nars. 527
Upnä begäran af Ridderstapet och Adeln för»
klarade Herr LerAenttrLIe sig wäl wimg att af cttt,
ning för Ridderstapet och Adeln desistcra frän sin
begäran alt yrka sakens hwilande, men nagra andra
Herrar pä bänkarne ästade alt den mätte ligga pä
bordet.
Friherre Duwall, medgaf att den rättigheten
hwarlen kunoe eller borde betagas; hwanill
Herr vice Landimarstalken kade, att det wore
sä mvcket nödmändigare scm under uppläsandet nä
got
skriffel förmärkts, som behöfde rättas;
Herr
vi-e Lanvtmarst.lken kunde ei losiva at' denna soken
nästa Plenum lunde före,agas, men sä snart mösiigt
eljest blifwer, wille han densamma föredraga.
Friherre Wacktmeister föcklarade att han trodt
lillständigt att begära u ewställigheten af hivad unanimt
blifwit afgjordt, hetst ämnets angelägenhet och
wär underdäniga wördnad fordra att det skedde med
det skyndsammaste; och uibad sig derföre den försäkran
af Herr vice Landtmarstalkcn att dek nästa
Plenum mätte företagas.
Herr vice Landtmarskalken. Ämnet är wisserligen
af högsta wigt, och Ridderstapets och Adelns
önstan wille han gärna ställa sig till efterlefnad;
Men kunde ingenting ullofwa till nästa P^num. Han
ärnade föredraga malen efter äldren, men skulle dock
lemna nägra af de gamla minst angelägne ack acta
för att föredraga dek mest pressant»,
Herr vice Landtmarstalkcn päminte att tiden nu
more förfluten. Det Hemliga u.stotlet wore af
Kongl.
52 8 Rlddersk. och Adelns protocoll
-
Kongl. Majtt kallat till klockan n, och flere andra
N.jkott tia den tiden utsatte.
F iherre DantinAsKauksn, Albreckt, begärde
att innan Rioderstrpcc och Aoeln ätstildcs fa upplasa
e t Dictainen ack krotocollum; men Herr vice
Landtmarstalken upprepade att tiden more förliden.
Friherre Duwall. Det är bedröfligt att Ridderstapet
och Avel» för trängsel af tid ej kunna fä
sina angelägenheter föredragne; om Plenum tidigare
kunde begynna?» hunne wi att fä saker före, hwartill
nu ej ses möjlighet; Öswerlpgad att Herr vice Landtmarstalken
hyste alltför stor inkeröt uti bibehållandet
af den rättighet Lagen Ost tillägger, bad han
a t Herr vice Landtmarstalken derutinnan mätte räcka
Ost lina armar till hjelp, och tillåta Friherre
Dantintzskautsn att uppläsa sitt Dictamen.
Herr vice Landtmarstalken wille gärna efterkomma
Rioderstapets och Adelns önskan, att Plenum
kunde begynnas om de bcfallte, klockan 8 eller half
9, och att Ridderstapet och Adeln kunde wara öfwertygat
att ingen högre än hail önstade, att ingen
tio, ingen minut mätte försummas; men han kunde
ej tilläta att något upplästes, det han ej sedt, eller
h.varom han ej wore underrättad och bad Ridderstapet
och Adeln be vara ven widtagne ordning att intet
som rörer en ny sak, sär uppläsas.
Friherre DanriuAsKauken, förklarade Amnet
af sitt Dictamen alldeles icke wara en ny sak.
Friherre Duwall, annat är ett Memorial, annat
ett Ditttamen ack lrrotocollum, det sednare ager
ofelbart hivar och en ratt alt anföra.
Herr
/
34- 1789, den 2g Warö. 529
Herr vice Landtmarstalken försäkrade Ridderstapet
och Adel», att han hwarken kunde tilläta att
nägot upplästes innan han wisile hwad det innchölle
eller bewistade bkwerl.äggningen derom; men att uti
en gammal och pä bordet liggande sak yttra sig, wore
med ordningen instämmande, att det stedde nar
mälet till afgörande företoges.
Friherre Wacktmeister. Om man ej för läsa
ett Dictamen, fär man ju ej heller tala» Venna rättighet
kan man alldrig afstä.
Herr vice Landtmarstalken. I förledne Plenum
har en Ledamot (nemligen Herr flygarell)
sig immoderat förhäilit och fallit Friherre ^cklermark.
i talet, enligt den rättighet RiksdagsDrvnin»
gen mig tillägger, näpser jag honom med 2:ne PlenidagarS
förlust af sin röst.
Beg artes pä bordet.
Kongl. Maj:t hade nyligen bef.llt akt Riksens
Ständers Deputerade, som i underdånighet fä frambära
Tacksägelse-Aoresien i dag eftermiddagen klockan
4, skulle fä sig inställa, till den ändan pä min»
te Herr vice Landtmarstalken, att de dertill utsedde
Ledamöter mot den tiden mätte infinna sig i SeerekeUtskotts-rummet,
de andra Ständen till mötes, för
att under Hans Excellences förste Landtmarstalkenck
anförande sig upp lill Kongl. Majtt begifwa.
Friherre Duwall yrkade det förra ämnet och
att Rldderstapets och AvelnS Ledamöter frän sina
bänkar, haswa en owägerlig rätt akt yttra sina tankar.
Menrorialer wore af en särskild beskaffenhet,
Lidra Banvet. L l ^' mea
szo Rldderst- och 7ldelns protocoll
men
Dictamina more ej annat än en hjelpreda för
dem som ej litade pä sin talegäswa, ägde en Ord.
förande rättighet att sädant betaga more Riddersta.
pets och Adelns närwaro pä detta stället förgäfves;
Såsom ett prof af Herr vice Landtmarstalkens benägenhet
anhöll han, att det ej matte refuseras Friherre
DantinZskauten akt uppläsa sitt Dictamen,
hwilket efter hans egit tillkannagifwande icke angur,
ge någon ny sak, han wore en sä wärdig Ledamot
art han borde tros pä sina ord.
Herr vice Landtmarstalken. Om han understode
sig gä frän ordningen ställe han garna bifalla Ridderstapets
och Adelns önstan, men dessutom wore
tiden förliden och Kongl. Maj:t lärer nu wänra det
Hemliga Utskottet; och Högloft. Ridderstapet och
Adeln lärer ej pålägga honom att göra något snörrätt
mot Författningarne, helst Kongl. Majst till
denna tiden kallat Uistottet.
Friherre DantinZ8kauten förklarade sig i anseende
till tiden nu desistera frän sin begäran.
Friherrar Duwall och Wacktmeister samman,
stämde i det förbehåll att ifrän Ridderstapets och
Adelns rättighet ej kunde desisteras eller nägot deraf
bortgifwas, ehuru Friherre Dantin^kauten,
emedan tiden wore förfluten sig ifrän sin talan be,
gifwit.
Herr vice Landtmarstalken afgeck till BancoUtstottet
och Ridderstapet och Adeln ätstildes.
In kstclem krotocolli,
Luntzencrona.
' Bilaga.
r?8y. Leii 2z Marö. ' SZi
Bilaga.
Utdrag af Prokocollet hållit hos Preste - Ssändet
den 20 Mars 1789.
S. D. Aöredrcgs Herr Ofmersten och Riddaren
Deisouank.ai'8 Memorial VM en Gafva af Riksens
Sränders Banque till Hans Kongl. Höghet Hertigen
af Södermanland, Rikets^ S or - Amiral, af
25,020 R:dr. Specie, hivartill Preste-Standet, för
sin del, ej allenast af gladaste hjerta samtyckte; utan
ock, att den till dubbelt, eller 50,222 R:dr mä utgå;
men som Ständet derjemte icke kunde sinna lam»
peligt att Riksens Ständers Banque med denna afgift
besivära, utan att densamma bör af alla Rikets
inwänare, genom särskild bewillning, efter reparlilivn
utgöras, saint Sländet förmodade , a k dess respective
Medständer lära lika willigt inga uti detta lilla demis
af deras underdåniga ärkänsia mot en sä mördad
och älstad Furste; sä ansäg Ständek detta ärende
döra till det sörordnade Bewillnings,U.stoltets ät.
gärd och beredande remitteras, samt derefter BancoUlstottets
utlåtande inhämtas huruwida berörde Summa
kunde af Banquen förskjutas emot Ränta och
Capitalets snara äterbetalande;'meri att, i widrig
händelse, densamma genom negociation ä annat häll,
genast anskaffas: hwaröfwer Preste-Ständet bcflöt,
att läta ett Lxtractum krotocolll till inhämtande
af dess respective Medstands bifall och samtycke asgg.
Dt tuxra.
Lx krotocuIlO,
Olpk kkauiblLUL.
L l r Tis.
szr R-idderst- och Adelns protocoll.
Tisdagen den 31 Mars.
Plenum klockan half 9.
justerades Protocvllerne för den 2l, 23, 24, 25
Februari, samt 7 och 16 Mars, äfvenledes ett
Lxtrsctnm krotocolli till Vonde » Ständet af dm
16 Februari om Privilegierne.
Grefwe Hamilton päminte, att dessa nu justerade
Protocoller med alla fina Dictamina mätte
ttpckas.
Friherre Duwall hoppades att derwid intet
hinder mätte wara i wägen.
Herr vice Landtmarstalken. Innan Protocolls«
Justeringen begyndes, hafva 2:ne Herrar sig anmält
att tala, dem Herr vice Landtmarstalken i sm
ordning wille uppropa, med förbehåll att intet Ventilations
Ämne i anledning af deras anförande mätte
uppkomma.
Herr Lock, Lorsitr DuäviZ hoppades att Ridderstapet
och Adeln sa mycket mer täcktes förläta
honom att han talte öfwer en pä bordet liggande
sak, som den rörer en af wära Medbröder, hwarefter
han uppläste:
Händelsen i förleden Pleno den 23 Mars, dä
en Ledamot för rubricerat immoderat förhållande, j
utan inhämtande af Riddcrskapcts och Adelns tankar,
förkunnades Oss för 2.-ne Plenidagar blifwa ute.
fluten, är af en beskaffenhet som torde förtjena att s
närmare upplysas. Jag skulle wisscrligen ej sakna
den Ledamot, som är i fräga: Jag skulle äfwen
kanske wara färdig, att om wi deröfwer fa laglig
propo
-
1789, deri Zi Nars- szz
proposition, med min röst instämma; sättet,
mina Herrar, är det som bör wäcka wär uppmärksamhet.
Efter förra Lagar och Ordninaar fordrades
Domares inkomne berättelser för att ifrän wär
samling utesluta owärdige eller för nestige brott under
äklagan ställte Adclige Personer; den Landtkunnigaste
sanning är ej tillräckelig, att utan Extract
af Domboken -värka uteslutandet. Om änskönt en
hel Landsorts -vittnesbörd samfällt instämde att nägon
sä nedrig menniskja gäfwos, som afhändt siöbruiit
solk stn räddade lilla och enda förmögenhet,
eller som nekat depositum, eller som med sunde/och
arga list tillsnillat sig, flägtingars och omyndige
barns egendom, eller som med oförlätelig egennytta
nyttjat tillfället af nägon uppdragen förrättning, att
pä en gäng bade bestjäla det allmänna och det enstilta;
Om säger jag allt sädant, jemte mycket mera
more alldrig sä otwifwelagtigt, sä kunna slike nedrigheter,
icke utan ransakning, skilja nidingen/rän
Riddarehuset, ja icke frän de främsta ställen. Ännu
mindre bör en Ordförarcs godtycke kunna uttyda
vrdet Näpsa, pä ett fatt som angriper Rcksdagsmanna-Räklen.
Päföljden bleswe för wädelig, och
det oskyldigaste, det lagligaste yttrande kunde af en
wrängsint Landtmarskalk eller dess Vicarius en gäng
nyttjas som skäl att stilja frän wart Ständ sine
mest nitiske och refpectablaste Medsemmar. Präjudicatet
bör förekommas, och derest Högloft. Ridderstapet
och Adeln ej skulle täckas läta hela saken
förfalla, i fall Baron ^cklermark dermed ätnöjes,
blifwer mitt tillstyrkande att saken i hela sin widd
remitteras till Riddarehus-Deputations utlätandc,
och hwaröfwer jag utber mig tydelig proposition.
L t g Herr
ZZ4 Ridderst. och AdclnS pvotocoll
Herr
Lpaläencreutr», jsol,. ^cl. Med Ridderstapcts
och Adelös lillälelse, to de jag fä föra desi
minne och omtanka tillbaka pä ett amne, feni föremål
i ^ uti ett af wära första sammanträden under
påstående Riksmöte. Ämnet angar ingen ting mindre
än RibderstapetS och Adelns ära och anseende,
samt kan hända hela Rikets »välfärd.
En hwar
lärer genast träffa mitt syskemäl och erindra sig tvär
enhälliga öfwerläggning om de emot Sländet och
Armeen nffpridde smädestrifter och rygten. Någon
tid har Adelns heder »varit fredad, och njutit likasom
e t siilleständ ifrän uthärdade täta anfall;
men de 'a har ater btif.ril stört genom cn ny, desia
bagar utropad ttyckt Skrift, son, innehäller ett af
»känd Man »vid namn VVinärrl,! för Menigh? en i
Enna Kyrka och Dalarne, hälli! Tal» hwarmi cn
del af Landets Herrar och Ädlingar besty es
(såsom förförde af utländstl guld), ak» hafina wikit
ifvan sin Ed/ sine pligtcr oä) ö-wergifrvit
Konungen att för enskilt afsigt förstöra folkets
frihet och ätcrläsa det i de bo,or/ som
Konungen en gäng krosiat- Jag well icke lilga
uti någon utläggning öfwer desia ullätelsers
owärdighet och ofog, dä ännu mig wctterligen ingen
Swensk Medborgare eller Adelsman blifwit öfiverwunnen
och dömd säsom förrädist stämplare 06) annaininare
af utländstt mynt. Jag will icke vmnämna
det answar en sadan äreskändare förtjenar. Det
bör wara wederbörairde Enibetsmans och Domares
pligt, att uppfylla Lagen. Men, Mine Herrar,
dä fädane tillmäle», snart kunna upptända inbördes
misiförständ, hwaraf lätteligen alstras hädsthet och
nppror Medborgare emellan, i synnerhet dä menigHitten
retas vch uppmanas af cn obuden och obefukl
-
1789, den Zl Nars. 53Z
mägligad Talares wrängwisa omdömen, lärer det
blifva af yttersta nödwändighet, att »ned alla krafter
återställa Medborgeliga lugnet, hwilket i märt
Fäderneslands nu warande wadeliga belägenhet, är
sä mycket oumbärligare som Rikets grannar blifwit
Rikets fiender, och alla Wapensöra Inbyggares armar
torde snart behöfwas till Swensta Jordens förswar,
äfwen som den samdrägtigaste beredwillighet
och förening ärfordras till Krigsanstalternas och.
Riks-Casimis understöd.
För att mota de wadeliga följder, som för
Medborgares trygghet och Fosterlandets wäl kunna
ästadkommas af smädestrifter, och för att icke söndra
swensta hjerta», och sinnelag, och icke förspilla det
mod och den styrka, som tarfwas emot utrikes fiender,
lärer Ridderstapet och Adeln, af mindre noggranhet
vin upprättelse för öfwergangna oförrätter,
än af omtänksamhet att bewara allmänna wälfärden,
sinna för rädeligast, att hos de andra Respective
Medstanden förnya desi den 6 Februari gjorde och
ännu obefwarade anhällan om biträde till utmärkande
af ett Kongligt Förbud enrot dylika anstöteliga
pappers författande och utspridande. Af äldre stadgar
hafwa »vi till denna begäran ett märkeligt stöd
och exempel, medelst ett under den Store Lorrik
Regerings-tid den 24 November 1612
utfärdade Riksdags - Beslut, hwars första punct,
hwilken jag torde fä uppläsa, gansta tydeligen winnar,
att Ridderstapets och Adelns wärdighet, dä
som nu pä enahanda sätt antastad, blifwit Upprätthällen
af alla Riksstånden och styddad af Konungamagten.
Enär Ridderstapet och Adeln ar förfedk
med ett sä betydande hufwudstäl, att fä sitt pästä.
L l 4 ende
LZ6 Riddersk- och 2ldelns prstocoll.
ende upptaait och handterat säsvm ett angeläget och
tillbörligt Riksdags-ärende, sä böra wi icke tweka
vm wära Medständers bewägenhe', art bade snart
och enigt samtycka dertill, än mindre böra wi mistt
trösta om ett nådigt bifall af wär Koni ng, som ta»
git sig till ett lyckligt efterdöme det Regeringssätt
och de Författningar, svin e» af Sveriges wisaste
Regenter, den odödeliga Hool.?» stadgat
och följt, och derigenom danat detta Lands mest lysande
tidehwarf. Skutte Högloft. Nioderstapet och
Adeln gilla min hemställan, sä torde, till belrämjan»
de af sainma ordning och utwäg, loin är i«l>>2 blifwit
widtagen, och under äbercpande deraf, de öfrige
Standens biträde anlitas, genom en Deputation
eller särstillt nu n färdat Protocells-Udrag, och
deräst u. tätandet icke sä styndesam' meddelas, atl
denna Ridderstapets och Adelns angelägenhet i sam»
råd med allr 4 Sanden kan bringas inför Töronen
före sista dagarne af Riksdagen, sä lärer Ridder»
skåpet och Adeln likm sig' sitt föra Beslut, enstiiit
bönfalla om Kongl. Ma,.ts nådiga cuqäro, och till
dest winnande nyttja aswen det af mig i dag före,
bragte stal.
Herr vire Landtmarstalken. Denna päminnel»
fen är sä wärdig och nist immande med hwad Riv,
derstapet och Adeln tillförne beftutit, att näppeligen
någon deröfwer lärer wara af annan tanka. Herr
vice Landtmarstalken instämde derföre alt nytt försök
kunde göras hos de andra Ständen, dä de tilli»
k» vm 1612 ars Riksdags - Beslut kunde underrät»
tas. Bonde-Sta »det hade redan yttrat sig, således
torde påminnelsen endast behöfwa göras till de
andra.
1789. den Zi Nars. 537
Herr 8paläencrout2 önstade att Expeditionen
äfwen kume afgä 'ill Bonde-Ständet^det torde kan.
ste foga sig i anledning af de nya stalén.
Ridderstapet och Adeln hördes allmänt häruti
instämma och Herr vice Landtmarstalken gjorde pro»
position:
Bifaller Högloft. Ridderstapet och Adeln att
genom en Depmation hos' de andra Ständen påminna
om sivar pä ivar föreställning om Smäde»
ffrifternc i consormits med hwad Herr Lpsläcncreuts
yrkat?
Bifölls.
Grefwe Llaes Devenkaupt päminte, att Deputationen
nu genast kunde utses att afgä när de
andra Ständen hofwa Penum.
Friherre Durvall instämde wäl i bifall till
Propositionen, men det torde draga ut pä tiden.
Wart Ständ är pä det ogudakligaste angripit: det
är ej utur sin ordning att directe uppwakta Hans
Kongl. Majit och tillika anmäla wärt bekymmer
hos husivudet för Lagen, Riks-Drotsen. Wi kunni
alldrig göra det nog styndesamt, wi weta ej hwad
gift kan sig utsprida i en aflägsen Landsort. Wi
böra ej mifttrösta att Kongl. Maj.t uädigst lärer
upptaga wär undcrdänkga önskan, längtan och träng,
tan; den utkomne Skriften wanärar Ost och Honom
tillika säsom Konung för ett wanärat Folk.
Häröfwer begärde Ridderstapet och Adeln proposition,
samt att Herr Generalen Dunall, behagade
ätaga sig att anföra Deputationeu.
L l z Herr
LZ8 Ridder!?- och Adelsö protscoll
Herr
vice Landtmarstalken. Det torde wara
nödigt innan Beslutet gär r wärkställighet, att Ridderstapet
och Adeln blifwcr underrättadt^ nar Kongl.
Majtt behaaar emottaga en Deputation. Om derföre
Herr Generalen Omval! täcktes underrätta sig
vm tiven och stunden.
Herr General Omval!. Dek wore en ära som
honom ej tillkomne- Herr vice Landtmarstalken ar
satt att fora ordet hos Ridderskapet och Aveln, det
wore således bäst och i sin ordning, att Herr vice
Landtmarstalken hos Kongl. Majit detta ukförer.
Hans Kongl. Maj:t har täckts fängna Ridderstapet
och Adeln med nägra nädeblickar; det ar att hoppas
att Hans Kongl. Maj-t widare torde wilja wisa
sig nådig.
Grefwe LlaLs Oevvenliauxt önskade att det
mätte ste i dag.
Herr vice Landtmarstalken. Han hade trodt
att det sä mycke mer skulle behaga Ridderstapet och
Adeln vm Herr General Omvall, som begärtes att
anföra Deputakionen äfwen anhöile om tiden dertill:
men om Ridderstapet och Adeln sä befallte, skulle
Herr vice Landtmarstalken detta hos Kongl. Majit
anföra; men det wore omöjligt att sädant kunde ste
i dag, men ivid första tillfälle skulle Herr vice
Landtmarstalken det iakttaga och trodde sig nästa
Plenum derom kunna lämna swar.
Herr Oock, OuäviZ beqärte att Deputationen
nu mätte utses, liksom wid Tacksagclse-Adresien.
Herr 8pLläencreutri. Till Kongl. Majit lärer
det icke pasta sig, att nägvn annan än Herr vice
Landt
-
1789, den Z1 Nars. 53»
Landtmarstalken anförer Depmationen; men till de
andra Ständen utbad han sig att Herr General Om
. wall wille förrätta Let.
Friherre Ourvsll bad att allting matte fä gä
i sin ordning, det wore wanligt att Deputationerne
: ausördes asen Grefwe, och här wore sä mänga GrefI
war, som med lita och mera skicklighet än han kun,
! de Ulfdra Nidderst.ipeis och Aoelus Åstundan.
Herrarne pä Grefwebänkarne brgärte att Herr
Generalen wille wara anförare, och mänga af deM
tillbudo sig att gä med i Deputationen.
Friherre Omval! förklarade sin djupa wördnad,
aktning och åtlydnad af Rlvderskapets och Adelns
wilja, och försäkrade att han af denna Commitzion
skutte acquiilera sig sä widt hans skicklighet medgaf.
Acstillige Herrar af Ridderstapet och Adeln be.
gärle än widare art Deputationen nu genast mätte
utses, för att afgä någon dag när de andra Sländön
finnes wara församlade; men Herr vice Landtmarstalken
föreställte, om Ridderstapet och Adeln ej
funne att det wore af nägon conle^uence och följd,
att en Deputation skulle utgä frän ett Gland som
ej wore församlat; den andra utwägen med ett
LxtrrÄum krotocolli är wänlig och öflig.
Friherre Ouvall instämde deruti akt ändamälet
bäst winnes med ett OxtraÄum krotocolli.
Herr Olnäerkeät, josian. Här äro amc frä,
gor som böra ätstiljas, den ena att gä till Kongl.
Maj:t, den andra till wära Medständer.
Herr Lpalstencreutr. Bäst ar att först försö,
ka, att winna de andra Ständens biträde och seda»
Z4s Riddersk- och Adelns protocoll.
gemensamt kunna ga till Kongl. Maj:t, sök alt pai
samma sätt som 1612 fä något infört i NiksdagSBeflutet.
Friherre ^Vaccktmeister instämde med Herr 8palchencreutir,
med tilläggning, att derest wi ei frän de
andra Sanden fä swar eller dermed länge dröjde,
wi dä sästilt kunde wända Osi till Hans Kongl. Maj:t.
Efter någon widare öfverläggning förenade sig
Ridderstapet och Adeln och biföll den Proposition
Herr vice Landtmarstalken gjorde sa lydande:
Bifaller Högloft. Ridderstapet och Aocln att
genom ett LxtraLum krotocolli jemte Deputation,
de andra respective Ständen anmodas att uti bella
ämne meddela sitt yttrande, men derest dermed skulle
dröja, Ridderstapet och Adeln dä wander sig till
Kongl. Maj:t med underdånig remonstration genom
utsedde Deputerade?
Friherre Orntin^Iaruten, Albreckt» som efter
någon swärighet fett tala, androg att hans afsigt
wore akt fä uppläsa det Dictamen uti ett flere gänger
förehaft ämne, hwars uppläsande i sista Pleno
Herr vice Landtmarstalken wägrat, och hwarifrän
Friherre ck,Lntin§sckauken dä, med förbehäll af sin
ratt sig begifoit; men desiförinnan utbad han sig att
i afseende pä Herr vice Landtmsrstalkens wägrande
sä andraga fästande lill Prvtocollet:
Med all den aktning jag är Herr vice Landkmarstalken
stylvig säsom Ordförande för detta wördnadswärda
Samfund, kan jag ej underläta att yppa den
oro, som Herr Ofwersten och vice Landtmarstalken
hos mig wäckt, derigenom att mig wid sista Plenum
wägrades att uppläsa ett af mig författat Dictamen.
1789, den 81 Marö. 54»
öm om min och Ridderstapets och Adelns rättighet,
alt säsom S.venst Riddersman fritt och utan
nagons granskning yttra wära tankar till Protokollet,
önskade jag att blifva underrättad om de grunder
hwarpä Herr vice Landtmarstalken stödjer den
wida u öfwer Riddarehus-Ordningen och NiksbagsPraxis
extenderade myndighet, med hwilken Herr
vice Landtmarstalken tillägnar sig den rätt, att genomläsa
alla Dictamina innan de fä till Riddcrstapets
ock Adelns ompröfvande öfverlämnäs. Skulle
nägon den minsta anledning härtill finnas uti
wära beswurne Grundlagar, dä wore jag vä det
högsta obefogad att beswära mig öfwer Herr Ofwerstens
ock vice LandtmarstaikenS emot mig och samtelige
Ridderstapet och Adeln wisade obenägna förhållande,
men jag wägar säga, att i detta fall saknar
Herr vice Landtmarstalken Lagens stöd.
Sä wäl i anseende till det jag redan anfört,
som i anledning af de försäkringar Herr Öfversten
och vice Landtmarstalken flere gänger inför Ridderstapet
och Aocln förnyat, att ej i minsta matto wilja
kränka Ridderstapets och Adelns rättigheter, gör
jag mig förwisiad, att Herr vice Landtmarstalken
hädanefter lärer lämna en ibland de yppersta af wära
fri- ock rättigheter oqwald; jag menar den, att
i detta Riddarehus obehindrad och utan att wara
underkastade nägon Censors ompröfvande fä meddela
hwarandra wära tankar. Jag förklarar här tik
Prvtocollet det jag för min del alldrig samlycker,
att denna rättighet blir Ridderstapet och Adeln betagen,
och jag gör mig det hopp, att det högt upplyfta
Samfund lärer härutinnan med mig instämma.
Der
-
542 Ridderf?. och Adelns protocoll.
Derefter wille Friherre iftamin§,-Nauton upp,
läsa det egentligen i fräga warande Dictamcn.
Herr vice Landtmarstalken. Efter Friherre
I^ntinAskLulen trodt sig sista Pleno af Herr "vice
Landtinarskalken förfördelad, wsre ingen ting billigare
an att Herr vice Landtmarstalken ock njöte af
Ridderskapet och Adeln den rättivisa att fä förklara
sig. Han trodde sig ej hafwa felat: Egenkärlek bor.
de förkastas, och det gjoroe han gärna; men ehuru
Friherre I,anrinZ8l,aulon anfett sig i sine rättigheter
förnära trädd, hade likwäl Herr vice Landtmarftaiken
dä ej gjort annat, än det hwartill gammal
Praxis wisat honom wägen. Den wore sädan,
att nar en sak blifwit lagd pä bordet, hade ej något
i densamma fält uppläsas, för än saken ä nyo
företogs. Wore förhållandet sädant, sä wore Herr
vice Landtmarstalken, för Friherre I^ntm^kLulc-n
och Ridderskapet och Adeln difculperad.
Friherre lftantinZstmuten. Det wore möjligt,
men uti den uttätelfen Herr vice Landtmarstalken
haft, det en Ledamot ej äger rätt akt uppläsa ett
Dictamen innan det för Ordföranden är uppwist,
kunde han eller Ridderskapet och Adeln icke öfwerensstämma.
Herr vice Landtmarstalken hemställde om ej i
alla tider bruket warit, att alla Memvrialer först in»
sinueradeö hos Landtmarstalken?
Dertill ropades af Friherre Wacktmeister jem«
te största delen af Ridderstapet och Adeln: Ia, men
ej Diktamina.
Herr
1789, den Z i !i7arö- 542
Herr vice Landtmarstalken. Deruli hade Herr
Friherre Wacktmeister rätt, men dä borde de ej upp»
lalas förr än saken kommer före; hwarefter Friherre
I^antin§8kaulen sick ljud och uppläste följande:
Jag behöfwer icke upprepa förloppet med alla
de försök Nidderstapet och Adeln gjordt för att »vinna
tillträde till Konunga-Thronet», i afsigt att tala
för stna häcktade Medbröder. Allt detta är hos Ridderstapet
och Adeln i lika sä friskt minne, som kan,
stan af wär saknad är bitter och smärtande; men mina
Herrar! Evre hiertan mäste wara utom allt mätt
rörde af Herr vice Landtmarstalkens yttrande wid en
af mära sammankomster, dä han förklarade, det Konnngen
förbudit honom att widare erindra om Ridderffapets
och Adelns underdäniga anhällan i denna
delen. Hwad är uti all sällsam belägenhet att göra?
Att tiga stilla, det förbjuder Ridderstapets och
Adelns ömhet för sina Medbröder, ömtålighet om sins
fri- och rättigheter, nitälskan för Lag och Rättwisa.
Att tala har hittills warit fruktlöst, och förblifwer
sä framgent, sä länge företräde inför Thronen Ost
wägras. En utwägt är öfrig att skrifteligen upptvätta
Konungen och uti form af Ridderstapets och
Adelns enskifta Besivär i underdånighet andraga wärl
åliggande. Mälet ar wigkigt, ty det angar personliga
säkerheten, det är Ost nära rörande; ty här är
fräga om Medbröder och wära Privilegier. Sättet
är grundat i Lagarne och »vanligt urgammalt bruk.
Lätom Ost mine Herrar »vidtaga denna lagliga utwäg,
och dermed framtränga till Thronen. Konungen
som alldrig »vägrat ähöra dylike sine trogne
Undersätares andragande», och äfwen sadane wid
detta allmänna Riksmöte nådigt emottagit ifrän
andre
L44 R-idderst- och Adelns protocoll
andre
Ständ, lärer icke neka sitt Ridderskap och Adel
denne pä Författningarne sig stödjande rättighet.
I hopp om RidderffapelS och Adelns bifall till
detta mitt wälmente Förflag, anhäller jag att fä
uppläsa ett Project kill den underdäniga Skrifvelse,
som till Konungen afgä kunde, hwilket öfverlämnäs
till RidderffapetS och Adelns mogna granskning.
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Eders Kongs MajrtS trogne Undersåtare af
Ridderffapet och Adeln lära icke behöfva andraga
huru ogärna de nalkas Eve S Kv'gl. Masits Thron
med något som kunde halma namn af beswär. Sä«
dane, ehuru grundade uti rättigheter ifrån längliga
tider tillbaka, hafiva dock under Evers Kongl. Maj:tS
Regering Ridderffapet och Adeln i möjligaste målto,
sä mycket willigare undwikit, sorn den mildhet hwarmed
Eders Kongl. Maut i 17 årstid fördt dest
Soira, gjort Ridderffapet och Adela lika sä trygge,
som fredade af det hägn hwarmed Eders Kongl.
Maut oafbrutit täckts dem omfatta. Hoppet att uti
lika lugn fa gä Eder Kongl. Maj:t med trogna och
underdäniga räd tillhanda, har wäl hos dem fästat
det underdäniga tänkesätt, att föga behöfva inför
Evers Kongl. Mitt med något beswärSmäl framkomma.
Dock som händelser sig företedt, hwilka
arv högst smärtanve för Ridderffapet och Adeln, fä
täcktes Evers Kongl. Maut af mildhet, af räktwisa
tillstavia att Ridderffapet och Adeln af skyldighet,
af naturligt medlidande för Medbröder, kasta sig
för Evers Kongl. Maj:tS sötter med underdänigst
andragande af hwad dem pä det ömaste trycker.
Stsier.
ZZ
-
r?8y, de.n Zi Nars
-
545
Allernädigste Konung! Da flere af Ridderffapets
och Adelns Ledamöter hafiva mast sakna den
personliga säkerhet, den RikSdagSmanna-rätt, som
dem efter Privilegier, allmän Lag och Författningar
tillkommer, dä för flere weckor sedan u i häkte mmante,
de allt hittills warit deruti hällne, förlustige
Eders Kongl. MasitS Nåd, beröfwade Makars,
SlägtingarS och Manners umgänge, ulan hugswalelse
af den förra; man tröst af de sednare; en del
inneflutne uti högst osunda BoningSruu; en del
hemsökte af sjukdomar, soin warit en naturlig följd
af det olyckliga tillstånd, hwarmi de sig tusinna;
dä är det som Ridderffapet och Adeln inför Eders
.Kongl. Maj-ts Thron, framtränga med underdänigste
besvär deröfver; saint i lika underdånighet anhålla,
om Veste Herrar och Mäns allernädigste be'
friel fe.
Ridderffapet och Adeln behöfwa ej inför en
Upplyst Konung rättfärdiga sitt förhållande härutinnan,
dä de härjemte förklara, att de för sine fängsiade
Medbröder ingen ting skulle begära, om de
kunde tro dem wara brottslige, Ridderffapet och Adeln
skulle annars wika frän den Lag, som de besvurit
och heligt wörda; Men anhälla twartom, att
samma Lag mätte fflha hvad rätt och sannt är, eller
icke. De fängslades -välfärd, ära och hilsa lider
wid tidens utdrägt; och 8-gen lider ju längre
den saknar sin kraft. Med bedröfwade hjertan fly
Ridderffapet och Adeln till Evers Kongl. MasitS
mildhet och rättvisa, och tillförse sig allerunderdänigsi
! den bönhörelse, som under personliga säkerhe ens bei
skydd, stall göra Eders Kongl. Majrts namn lika
sä stort som alstat.
mdra Bandet. M m Den
5^6 AidderfV- och Adelns protocoll.
Den högste Guden göre E.ers Kong'. Majstsl
Regering för hwarje Desi Undersäte. säll och lycklig,
är den önskan som Ridderstapet och Adeln alidrig
underläter och h varmed Ridderstapet och Adeln innesluter
sig uti Eders Kongl. Maj:ts Nåd allerum
derdänigst.
Friherre Duwall, hostan Viestric, begärte proposition,
att Friherre Dantingshsulck^ nu uvpgifne
project mätte blifwa det, som till Kongl. Maj:t i
underdånighet skulle framföras pä Adelns magnar/
såsom ett Ståndets Beswär; hwaruki mänga flere
instämde.
Friherre kalkenherA, 6eorA klinäric, som
förut anmält sig att lala, uppropades.
Friherre Wachtmeister frägade om man ej
singe deliberera öfwer den förewarande saken.
Herr vice Landtmarstalken sade sig ej maga underkasta
densamma proposition, hwaruppä flere ropade,
alt den dä kund. fä hmila pä bordet. -
Friherre Wachtmeister. Ligger saken pä bor<
dek, har jag intet att saga; men gör den det icke,
dä är det Ridderjkapets och Adelns rätt att deröfl
»ver, såsom ett Beswärsmal deliberera.
Herr vice Landtmarstalken mäste underrätte
Ridderstapet och Adeln, att han med denna saken ej
wägade taga den ringaste befattning.
Friherre Wachtmeister. Läge saken pä bordet,
begärte han ätminstone till Protokollet, att ha»
reserverat Ståndets Ventilations-Rätt deröfwer.
Fri
-
1789, den 31 Nars. §4?
Friherre ^ailoenherg, tleorA Istinstric, hade
fädt vice Landtmarstaikens tillstånd att uppläsa ett
Dickamen, hwilket innchöllt en förklaring öfwer desi
tecknade underskrift wid bestyrkandet af Hans Epcellence
Herr Landtmarstaikens angifwelse emot Rid.
derstapet och Adeln. Friherre kalkenherg bad att
sä lägga det tili Protocoilet, och förklarade sig med
surpris- och motwilja hafwa teknat sitt namn, hwarifrän
han nu wille wara dispensera!). Detta strifteliga
anförande lydde som följer:
Dä en oförwitelig wandel alltid belönas med
ett godt samwete, en owärderlig statt för den känslofulla;
är man detta oansedt under sammanlefnaoen ej
uti lugn, sä länge mennistor ledde af förhastade omdömen,
kunna anse oskyldige gerningar brottslige; det
är derföre en skyldighet den dömde äger, ej enrot dem,
enrot sig sjelf, för sin äras fredande, att icke med
tystnad afbida tidens dödande werkningar, och tills
desie njutit deras rätt, med kallsinnighet anse de oblida
Domar hwar en egenwilligt afkunnar, utan rånsakning
eller den förklarade brottsliges hörande, alltid
uti desi fränwaro. Tystnad för min del, uti detta
wördade Samfund har warit min önskans föremal;
men! min stämmas nyttjande är nu mitt yrke,
da jag mäste förklara sammanhanget af en händelse,
en gerning, den jag förmodat icke behöfde förklaring.
Flere wärda Ledamöter af Ridderstapet och Adeln,
närvarande uti wära samlingar, de den 7 och 9
sistl. Februari hällne Plena, hafwa utaf Hans Excellcnce
Herr Grefwen och Landtmarstalken Llmrles
Lmil lewenhaupt bliswit äberopade, såsom wiktnen
till förhällandet desie dagar, och efter tillsägelse, i
detta afseende tecknat deras namn ä HansExcellerrceS
M m » Klago
-
548 Ridderst. och Adelns protocoll.
Klagoskrift eller desi anförande till Ridderskapets och
Adelns Protokoll den 16 nyssnämde mänad, med för.
behäll och förbindelfe ef er Lag, Ed och Sammeo,
ott M sä päfordras säga hwad hwar en af de uppgifne
och genom Hans Excellens förklarade hufwud'
sakelige omständigheter lill större eller mindre
dcl ku»de wara kunnigt. Enär bewisnings skyldig»
heter icke tillhöra wittnen allmänneligen, och fällan
flere och mänga wittnen ivid en händelse, kunna lika
förmärka alta fällde ord, ätbörder och medföljande
omständigheter, hälst uti samlingar»- berörde dagar,
lärer klarligen kunna skönjas, med jemförelse af ofwannämde
förbehåll, att ingen Man af de päHanS
Excellence Herr Landtmarskalkens Skrift tecknade, I
nägonsln förbundit sig att säga annat, än hwad han
sedt och hört af de angifne händelser, icke att han
känt dem alla; de a Skriften undertecknade eldaS
wisserligen af Ridderlig ära och tro, af Medberger,
liga dygder: mätte Domarena icke af,vika ifrän ratt,
och billighet! Lagens kraft, hwar ärlig mans rätt
att till desi förfwar päkalla wittnen, dessas skyldighet
att hörsamma kallelsen, mina pligter mig föreställe,
kunde ej tilläta mig magra mitt namn pä oftanämde
Skrift, samt följa min böjelse, att häldre tillbringa
tiden härstädes uti stillhet och ro än lemna mig
ett tillfälle, som skulle förtaga mig en förmän den
jag högt wärdcrat. Jag önskar Samlidens och Efterwerldens
rattwisa dom öfwer mina gerningar. Meni
för att nu säkert winna min önskan, tillhörer mig
förklara, det fä omständigheter af angifne förhällandet
ä Riddarehufet den 7 och 9 sistl. Februarii mä»
nåd äro af mig sedde eller hörde, samt att milt namn
ej wordit tecknat uti annan afsigt, under annat förbehäll,
än att wid päfordran sädane allenast intyga.
Om
i?8y, den Zl MarS- §4s
Om andra wärda Ledamöter inom detta rum äga
om handelserne närmare kännedom, är detta mera
troligt, dä jag pä afständ warande och uti samtal med
wänner, endast till någon del hörde, de öfwer klagage
Herrar och Mans yttrande. Icke förmärkte jag
för min del den uti Skrif en omnamde knytta handen;
icke hwad som wid RiddarhuSbordet med Hr
Secreterare» stall förelupit, icke det som säges sig
tilldragit inom skranket; ej gaf jag akt pä dem som
stokat orsakat bullret.
Haswa de sig sedermera tilldragne händelser
warit brydsamma för flere, äro ock följderne oangenäma
för mig, synnerligen dä milt namn med surprise
tecknadt, wäckt mängas oro, andras tadel.
Jag hoppas likwäl härmedelst hafwa ädagalagt alla
sädane skal, som kunna förändra ve fattade fördom,
mar, och är förwissad, att jag icke förringat den
aktning min Person och mitt Embete bör ätfölja.
Herr Xkerkelt, bills lkenric» gjorde äfwenledes
häruti ett förklarande, som han sedermera skrifteligen
författat, nästföljande Plenidag lämnade till
Prowcollet, sä lydande: Till min Justification i afseende
till den allmänna misstänka man fattat emot
bewittnandet af Herr Grefwens och Landtmarskalkens
Klagoskrift, har jag sistledne Plenum, welat taga
min reservation, i afseende pä widsiräcktare upplysning
af den i förenämde Skrift omförmälle händelse,
än jag kunnat giswa; men min tanka har alldrig
warit att derifrän äterkalla mitt namn: sä mycket
mindre som jag dessutom alldrig kan undandraga
mig, att bewittna hwad jag sedt och hörk, händt
wara. Detta är min tanka och det begrepp jag mig
gjort om denna saken. Om min mening wid sist.
MmZ nämde
Z5» Riddevst. och AdelnS protocoll.
nämde Plenum, dä underskrifterne moro i staga,
blistvit annorlunda upptagen, sä har jag densamma
således nu tillräckligen cxplicerat.
Herr Kalle, hollan Lamuel. Pä Hnr Kalles
wägnar öfwerlämnades ett papper af följanoe runehäll:
Herr Baron Keijonlckölä fullmägtigas ä mi»
na wägnar för Högloft. Ridderskapet och Adeln tillkänuagifiva,
att mitt namn hwarken af mig sjelf, eller
genom tillstånd ät någon annan underskrifwa
lata, under den Skrift Herr Grefwen och Landtmar»
skalken för Ridderskapet och Adeln lälit uppläsa.
Friherre Kolje, Kuftvi^, begärte att till nästa
Pleni-Protocoll fä afgifwa det anförande, han i an»
ledning af denna Difcours wille göra, hwarefker
Friherre Loijs pä tillfrägan af Friherre Örnvall,
om han atertager sitt namn, eller om han lunde
och wille bestyrka allt hwad Herr LandtmarskalkenS
Klagoskrift innehåller? swarade: intetdera; ty der
wore omständigheter anförde,' om hwars sannfärdighet,
han wisit icke twiflade; men som dock undfal»
lit dest uppmärksamhet.
Hwarefter Friherre Loije sederritera inlämnade
sitt yttrande som följer:
I anledning af den tillätelfe jag sistledne P'eni
feck att till denne Dags Protocoll afgifwa sä,
dant yttrande jag önskade göra uti den Difcours,
som dä förehades, rörande underskrifterne ä Herr
Grefwens och Land marskalkens till Hans Kurgl.
Majit underdånigt aflemnade Klagvstrist, och vadet
skulle wara bäde obehörigt och onyttigt att rick Stänpet
afgifwa nägot wirtneSmäl, anser jag dock för
nödwändigt -tt a lidra LdmMkast för- Höglofi. Rid.
dB'
r?8y, den z« NarS. zgr
derskapet och Adeln kill minnes, att enligt sjelsw»
orden » iWillnes-förbindelsen, den alldeles icke ager
rum, eller leder till intygande af nägot annat,
än den del och de färskillta omständigheter af förloppet,
som hwar och en för sig sjelst sedt och hördt,
och dä ingen bör tros i sitt wlltnesmäl kunna öfwelstrida
det, sä bör det ensamt fria hwar och en
frän oblida och elaka omdömen; häraf blir säledes
en följd, att mine uti sista Pleno yttrade mening
alldrig kan tagas derhän, som jag skulle någonsin
welat återkalla mitt namn för den del jag har mig
dekan .
H^rr Kannerllierna, hollan äVilbelm, ärnade
hwarken förklara eiler återkalla nägon sin under»
skrift; han wille endast gistva tillkänna, att han ingen
säoan tecknat, som behöfde förklaras eller äterkallas,
han hade likwäl af siere krinagäende listor,
öfwer deras namn som underskriswit Herr Grefwens
och Landtmaikalkens Klagoskrift, hwilken förordsakat
sä mycken uppmärksamhet i Allmänheten, och för
Riodarehuset medfört sä widriga följder, funnit, att
astoen en af hans namn derä är uppförd. En upptäckt
sä mycket mera oförmodad för honom, som han
helt noga ärindrade sig att en sädan underskrift
icke upplästes med skriften pä Rikssalen den 2!
Februari. Mycken anledning wore säledes för honom
att tro, det denna underskrift orätt tillkommit
pä de utgäende Exemplaren; men vin den och nu
mera ager grund uti Originalet; sa hade han önskat
att Subscribenten jemte sitt egit utsatt säsom
wederbordt, äfwen den flägtens namn, för hwilken
han efter fullmagt sitter. Nu dä sädant icke finnes
rftaf de kringgäende Listorne, de samma icke ens utMm
4 marka
ssr R-idderfk- och ÄdelnS protocsll.
marka Attestankens förnamn, sä more han föranlälen
till wederbörandes upplysning och egen tillfredsstä:.
leise, härmed förklara att han för sin del icke widkännes
en sadan underskrift, och att den icke ftär
der, hwarken, för hans eller hans Familles räkning,
hwars rätt och talan han allena säsom Ättemän
har förer.
Herr Isilif, LrMke. Som Majoren Friherre
Otto I^illje ei a:crka,al sin understrift, mine Herr
Lrzmtke l-HIfe till Protocollet, i anseende till namnets
liche:, hafwa förwarat, att han ifrän allt deltagande
haruci wore fri.
Herr ^ärnekelt, Carl ssosian. Det Ivore ej
hans utan någon annans namn som stod under
skriften.
Herr Lkrenilröm. Oullak ^siolxk, gaf till.
kanna, att han wore fullmägtjg för LsZZe af Berga
; men att han ej wore någon af de Lkrenllrömar,
som underteknadt skriften.
H cr Stierngranat, Larl. Han hade intet
märkt, a t hivad Friherre I^antingssiausen anmärkt,
bli sivi t lågt pä borde'; han hade wäl hördt att Herr
Vice Landtmai skallen äberopat Kongl. Maj:ts befallning,
a t ej kunna göra proposition om en underdänig
uppwaktning hos Kongl. Majit. Han respeclerade
den. och skulle wara den förslå att den efterkomma,
den wore ock fullgjord, när widare ej yrka.
des vä afsända nde eller anhållan, att i underdånighet
sä uppträda med en Deputation. Men den wägen
som nu blifwit wäckt är en hel annan, laglig
och allorig wägrad. Kongl M sills nådiga och rätt.
wisa talesätt ar för wal kändt, att man kunde mist,
l78y, den Zi Nars. sZz
trösta det ju icke Ridderstapet och Adeln sä wäl som
Bonde-Ständct och de öfrige Medstander singe ätnjuta
den rättigheten, att den lagliga wägen inkomma
med ett Beswarsmäl, som efter manligheten öfwerlämnas
till Stats - Secreterare», att i sin ordning
föredragas. Herr Stierngranat föreslog att
Friherre l^antingsbaulen8 i detta afseende kunde
gillas och antagas.
Friherre Onrvall instämde med Herr 8tiern»
granat och begärde proposition, som Ridderstapet och
Adeln äfwen yrkade.
Herr vice Landtmarstalken äberopade sig, att
han redan för detta gifwit tillkänna, att han enligt
^ Kongl. Maj:ts Nådiga Befallning med detta ärende
ej fär besatta sig.
Friherre l>kitmg8kaulen frägade, om denna
befallchng wore stnftelrg?
Grefwe l^evventiaupt, Llae». Befallningen
lärer ej wara sadan, alt den hindrar hwad som äe
lagligt.
Herr Lock, Lorsitr Imävix. Det har ej und,
fallit Riddcrskapet och Aocln med hwad köld Herr
: vice Landtmarstalken handterar denna saken, denna
kölden proponerade Herr Lock genom en Deputation
Z mätte hos Kongl. Majit anmälas.
Grefwe Hamilton, uppläste sista orden utur
17 §. Riddarehus-Ordningen som lyder: Atr LandtMarskalkens
skyldighet ar, att han Ridderstapet wäl
will. Herr vice Landtmarstalken torde derföre willa
Osi sä wäl och behaga göra proposition pä detta,
som ar ett wärl Beswärsmäl.
Mms Herr
§54 Ridderst. och Adelns protocoll
Herr
vice Landlmarskalken. Hm hade trodt
kunna undwika, att underrätta Riddcrstapet och A.
deln, att derest besia diseourser continuera nödgades
dan absentera sig.
Riddcrstapet och Adeln ropade frän bänkarne,
att malet kunde anses för hwilande.
Herr vice Landtmarftalken. Som han genom
diseourser fran Binkarne ständigt blefwe förekommen
i de Rikswärdande ärenders företagande, nödgades
han ä wederbörlig ort anmäla, att RiksdagSarbctet
ej kommer till stut.
Friherre Osterström, ^nster8. Ridderstapet
vch Adeln kan ej ätaga sig den bestyllningen; tids
utdrägt kommer deraf att wi ei fä proposition.
Grefwe bibbing. Sällsynta Plena accoumulera
sakerna.
Friherre Duwall. Wi hafwa sällan Plena,
vch de arv korrta, när saker af wigt förekomma, är
Ridderstapet och Adeln manligen tranquila att dem
afhöra.
Herr vice Landtmarstalken underkastade Riddcrstapets
och Adelns eget owaldiga olndöme, om sedan
Protocollö-Justeringen, han nägon ting kunnat fäkt
föredraga.
Sedan tystnad äterwunnits och'Nidderskapet och
Adeln intagit sina ställen, föredrog Herr vice Landt,
marskalken det pä bordet liggande swaret till Hans
Kongl. Majtt, rörande Säkerhets.Acten, som ä nyo
upplästes.
Friherre Vielke. Förslaget hade i förra Plenum
tyckts winna Ridderstapets vch Adelns bifall,
och
1789, den zi Nars
-
§55
vch ehuru han warit öfwer desi författande i Expeditions-Utstottet,
utbad han sig att wid slutet fä
göra följande tilläggning.
"Uti hwilkets sistnämdes z:dje §. under de
"der upprepade §. §. af Regerings-Formen af är
"1772 icke omnämnes någon ändring af Grundlag»
"såsom efter sin natur underkastad Konungens vch
"alla fyra Riks Ständens gemensamma samtycke.''
Grefwe VibbinZ consormerade sig sä mycket
haldre med Friherre Lielkes tillägg, som han trodde
någon mörkhet wara i Kongl. Maj:ts Nädiga
sivar om Riksens Rads hörande.
Herr 'Vlram, kckr. Hoppas frägan blott wa«
ra om orden; men ej om fåken, ha» hade sig till
minnes något upptecknat, hwilket han uppläste, sä
lydande:
Wid Swensta Folkets Ratt; tillägges att
Hertig Okv. fäger uti sitt tal den ar Februari pä
Riks-Salen: Riksens GtänderS rätt att bewilja
Hertigen, har således icke tillstyrkt denna omständigheten
i Sakerhets-Acten, hwilket ord: SäkerbetS
Act,
desiutom i hela talet icke är nämnt.
Nu
kan ingen misitaga sig pä skillnaden emellan RiksensStänder,
och Swensta Folket. Der 1779 ars
antagne Konunga Försäkran citeras, böra orden ver.
bvtim införas: wi förklare härmed etc. utan
nägon tilläggning, minskning, rubbning eller
ändring. Införes till stut mur början as Regerings.
Formen: Att Riksens Ständer enhälligt
antagit och befwurit RegeringS-Formen. som
tben i sjelfwa Bokstafwen ord jfrän ord följer.
Nu lillåker 1786 ars Beslut endast Grundlagens
-
SZ6 Ridder!?, och AdelnS protocoll
lagens
öfwerseende efter 57 8- hwar det stäk. thä
nägot otydeligt stulle finnas hwad som i Sä.
kerpets,Acien söresläs, kallas ändringar enligt sista
ordet i samma Act. — Till att göra ändringar fordras
enhällighet lika med Grundlagens antagande;
och kunna således Nidderskapct och Adeln inga,
lunda antaga z Sländs Pluralitet uti annat an förklaringar,
som smara mot otydlighet; Men alldrig
uti ändringar hwilka upphafwa Lagen: Hans Kongl.
Höghet Hertig gör samma önskan, da Han
märkwardigt sager: Att det ma landa till befästande
ej mindre till wär lagliga frihet, an af den oryggeliga
Regerings - Form, hwars helgd wi alla sä
dyrt beswurit och den wi förbundit ost att owilkorligen
till det yttersta förswara.
Herr Lcbultrenkeim, Oavist. för
Herrar Deputerade till Expeditionernes öfwerseende
all möjlig högaktning och tillgifwenhet; men med deras
benägna tillgift anser jag mig föranläten andra»
ga, att jag uti den, rörande Säkerhets-Acten, uppsatta
Expeditionen saknar nägra Cardinal-stäl, som
uti de Dictamina hwilka till Expeditionen skulle gif»
wa anledning; werkeligen blifwit anförde. Jag fin.
ner Deduckionen i anseende till de föreflagne LagArticlars
förmodande werkan, öfwcrlygande och marker,
men kanske densamma kunde liter förkorrtas och
deremot införas nägot, som efter min tanka utgjorde
det mast nerveufa, det mest hufwudsakeliga; det ar,
nemligen: en underdånig anhållan, att wi blifwa 0-  förryckt bade till Bokstaf och Formalitet, bihehällne
»vid wära Fondamentala kacka conventa, utaf hwilka
nägra de mast bindande Verb» kormalia inryckas
kunde; jemte hwad mera wid Riksdagarne 177-
och
1789, den zi NarS.
S57
ch 1786 belefwat, och afKonal. Maj:t Nädigst bifallit
blifwit; det namnes mål, art wid 1779 ars
lkiksdag för tillkommande Swea och Götha Konunlaren
Edelig försäkran blifwit fastställd; men der
..innes icke anfördt, att densamma för ewärdcliga
tider af Rongl Naj-t med Egen hand blifwit
uppsatt, samt att försäkran är af samtelige
Riksens Ständer antagen för att wara den
enda, hwar Swensk Roniing till sina Undersätare
öfwerlämnar, utan någon tilläggning,
minskning, rubbning eller ändring säsong orden
lyda i 1779 ärs Riksdags. Beslut. Amut
gmindre tydeligen tycktes det betydliga Grundskälct
wara widrört, att i Riksdags-Beslutet af är 1786.
Samteliga Ständerne utsäste sig att obrottsligen
efterlefwa, och heligt wärda den i en »välsignad
stund antagna oryggeliga Regeringsform
af d 21 Augusti 1772, hwarigenom Lonungamagten
och deraS Zri- och Rättigheter i ett
oupplöseligt samband förenade äro- samt sedan
att wid öfwerwäganve af hwad 40, 41, 42, 4Z och
57 8-8. i Regeringsformen stadga, de enhälligt stad.
nät i den tanka, att uti de ärcnder hwarukinnan Riksens
Ständers utlåtande, likmätigt nyst anförda ställen
i Grundlagen äger rum, u-om i Privilegii- och
Bewillningsmäl, derom säskilt stadgande i samma Lag
igenfinnas, fordras z Ständs sammanstämmande Pluralitet,
för att göra Riksens Ständers röst. Kongs.
Majit täcktes ock Nädigst wid samma Riksdag med
egna ord förklara: Att denna mening alldeles wore
Kongl. Majfts egen tanka och att den wore enlig
bade med Regerings Formen af den 21 Augusti 1772,
och med sednaste Riksdags-practique. Deraf synes
ljusligen, att Riksens Ständer dä funno, att blott
wid
558 Ridderst. och ZtdelnS protocoll.
wid de anförde, stallen utom Privilegii. och Bewill^
ningsmäl, 3 Ständs Pluralitet utgjorde Riksens
Ständers röst. Ej finnes ibland de uppräknade §. §
den Z9:de, som handlar om Kongl. Maj:ts höga rät.
tigheter eller sa kallade )ura IvlajeliLtica samt om
Svenske Folkets eller hwar ens Lagliga rättigheter
och Privilegier i genien; icke heller den 52 §., sorn,
talar om särskilta Privilegier ett Ständ angående;!
icke den 4; §. som säger att ej mä emot Lag, Konunga-Ed
och Försäkran, Maggas Undersåtare några
Krigshjelp^, nya Girdcr, U strifningar och andra
Asgifter, utan Riksens Ständers wetrstap, fria
wilja och samtycke, undantagande den olyckliga händelsen,
att Riket med Hrrsmagt angripit blefwe; icke
finnes ibland de §. z. den 2 §:n, som försäkrar
att ingen stall förderfwas till lif och ära, lem och
»välfärd, utan han lagligen förwunnen och dömder är;
icke heller igensas bland de anförde ställen den 48 Z.
som lofwar, att icke Krig och Örlog, utan Riksens
Ständers ja och samtycke göras skulle. Det sageS
i Expeditionen, att före i6stc> blefwo icke offensiva
Krig utan Nationens bifall förklarade; Nej! efter
all min öfwerkygelse, har ingen Swensk Konung, sedan
skrcfwen Lag funnits, hwarken för eller efter
1680-talet förbehållit Sig denna oinskränkta rättighet;
icke en gäng Konung Orri. den XI wid den
förökta myndigheten, som Han med Riksens Ständers
bifall Sig förwärfwade; ty Han förklarade Sig
uttryckeligen bunden till S oeriges Lag och Laga Stadgar,
och wi hafwa tillräckligen hört, hwad KonungaBalken
i anseende till Krig utom Landamäre! bjuder.
Man tager det gemenligen som en afgjord sak,
akt de 2:ne Konungar man i Swerige någonsin kallat
Souveraina, warit öfwer all Lag; men de wore
wisser
-
1789, ben gr Nars.
559
wistcrllgen efter bokstafwen Lagbundne, o-h det efter
Sveriges urgamla Lag, som i Konung
tid alldrasist gillades; der finnes emedlertid knappt
nägon Bonddräng, som icke för de und.er Souverainitetstiden
hände mistbruk och olyckor, annu är sä
skrämd för det ordet Souverain såsom sör ett »vilddjur;
men ej gör blotta ordet något till salen, hwilken
allenast betyder den yppersta, den öfwerste, som
en Konung wisterligen bör wara. Engelsmännerne
kalla sin Konung c>vr LouversiAn och arv dock frie:
Wi kalla ofta ivar Kung jstlonarch/ hwilket Grekiska
ord be yver Enwäldig; men a,i äre dock frie.
Om Konung Orri. XI förklarades en Enwälds, allom
bjudande och rädande Konung, sä war det uti
det afscendet sagt, att Enwäldet ej längre skulle residera
hvs Nädet, som det förut medelst Minorennitets
R geringsformerne warit, och Konungen deremot blott
teckna Si t namn under B-stuten. Om samma Konung
sades: Gudi allena wara answarig för Sina
gerningar, sa kunde ju Konungens Lacrso klassllas
icke mera dä, än nu, sättas till answar för Folket.
Om emedlertid nagra oförsigtig», da sör tiden af
Riksens Ständer nyttjade ord giswit anledning till mistbruk,
sä war derföre icke Lagen upphäfwen, mycket
mindre Konungen sätt nägon rättighet att förklara
Krig. Under Calmare-.Unionstiden wörö mistbru
ken
wida större, men derföre war icke Konunga-Balken
öfweranda kastad: De den tiden qwäfde sanningar
ukbrusto siuteligen såsom en Explosion, och den
store Swenste Riddersmannen äV.a.8.4 friade
ändteligen Fäderneslandet fran den sista Ustandska
wäldswerkaren. — Denna Nation har wal ä ena
sidan warit rädd om sin Frihet och sina Lagar, eller
älminjtone har densamma icke längre lätir förtrycka
-
4§o Ridderss- och 5ldelnS protocoll
tad,
det alldrig nog dyrbara ändamäler dermed, Rikets
styrka och »vältrefnad, sam" U,»dersätares säkerhet
och sällhet, har Kongl. Maj:l jern,val högst upplyst
och »välbetänkt ansett och yttrat wara det högst
nytckga: Likaledes hafva Ständerne förklarat för deras
största lycka, heder och förmon, att genom denna
Grundlag fä wara och lefwa fria, sjelfstandiqa men
lagbnndne Ständer. Och pä sadan förträfflig, oswikelig
och bergfast grundwal, har den sä af Konung
lvm Riksens fyra Ständer enhälligt för en oryggelig
Grundlag för Sig och Efterkommande Regenter
och Undersåtare blifwit godkänd, antagen och befästad.
I sä matto, nar 1772 ärs FundamentalLag
till byggnad, pröfning, ändamäl och sanskyldigaste
fördelar befunnits i Luperlativo Oralia, hwaröfwer
icke något gifwes, och den således uppnädt möjelig
fullkomlighet utaf menstlig ätgard; sä skulle det oförgripeligen
tyckas medföra den gensägelse, alt med något
nytt företag, kunna söka och winna något bättre
an det bästa, ett nogare öfwerwägande än det nogaste,
ett nyttigare ändamäl än det högst nyttiga,
en större lycka, heder och förmon än den största, och
ett mera »varaktigt bcständ än det oryggeligaste; och
ändteliden att kullkasta Lagar, som besästade en nyttig
frihet och utestängde sselfswäld, gifne till Rikets
upprättelse, styrka och waltresnad, jemte Folkets säkerhet
och sällhet. Hwarthän man alltsä mätte wända
sig, synes wägen wara igenstängd! ingen förändring
eller förbättring kan innefatta ädlare afsigter,
wigtigare ändamäl och större fördelar ; af Konung
jemte fyra Ständ är den såsom en i högsta mätto
wäl inscod, pröfwad, godkänd och oryggelig Lag befästad,
och utan Konungs och fyra Stånds lika granfynta
bifall och samtycke, synes den icke kunna rubbas,
1789, den a6 Mars. 46r
bas, likt ett hus, som oumgängeligen tarfwar fyra
hörn till desi bestånd, ej kan upprattb allas med Nenne
dä det fjerde blifwit undanryckt. Äro fora Siänds
samtycke oumgängeljgt wid frågor om Privilegier som
jemförelsewis blott röra ytan och någon lem af kroppen,
fastmer mäste dek wara, enär hela kroppens,
hjertats och likwets Conservation ar föremålet, hwilket
Zy §> i Regerings-Formen helt tydeliqen utmärker,
derest Konungens rättigheter jemte Undersätarenas
frihet dch Privilegier sammanfogas under en
och samma Conelusron ock beslut. Helt olika förhälkcr
det stg, när i något förekommanoe mörkt och twetydigt
om Lagens förstånd och utöfning, karfvas upplysning,
hwarn.om den antingen blefwe misikydd, wanskioad
eller inackivi men som denna otydlighet ofta
ligger mera i skiljaktiga begrepp hos Lagens »verkställare,
än bristande klarhet i Lagen, sä kan upplysningen
ej annorlunda winnås än genom Pluralitetens
omdöme och tankar, sä framt icke Lagens päsyftade
ändamäl wid »verkställigheten skulle blifva
mindre gagnande och brukbar. Men denna förklaring
mäste wara inskränkt inom och fär ej sträckas utöfwer
ämnet, och än mindre rubba Lagens Esprit och
Grundwal, alldeles pä samma sätt, dä i ett mindre
ljust ruin, upphugges flere fönster, för att genom tillkommen
större dag, »nera klarsynt kunna utröna de
förut deruännan »varande föremål; hwarmed ingalunda
skavas eller förändras husets grund, men för,
rättningarne i rummet blifva mera säkra för misitag
och kunna bättre urskiljas. Det »nät son» »vid
sista Riksdag ventilerades, och den Ack och Beslut
deröfver fattades, war af sädan beskaffenhet. Ingell
ny Grundlag eller förändring deri war ä bane eller
satt i fräga, utan blott vm rätta förständet, hwarut
-
1789, den zi Nars.
S63
562 Ridderft- och Adelns protocoll
tillstod,
att Projectet wore författat med mycken styrka fästade Regerings-Form af den 21 Augusti 1772
och i wärdiga utlätelser, men torde förtjena en ellemwara tillräckelig att i alla asseenden nu och framgent
annan anmärkning, såsom till exempel, pä första si »styrka, stadga och befrämja, sä wäl^ Konungfligan
dan hade gansta nära uppä hwarannan influtit ordenNäde,
i Nade, Nädigst; det wore nog pä ett stäk
le, för att utmärka wär underdäniga wördnad. Wid
perioden om Embetsmäns säkerhet saknade Han förtroendes
Embetsman, och Uppbördsmäns tjensier,
hwilka äfwen i 1786 ärs Riksdags Beflut aro sär-s
flitt omnämde. Han hade också förmärkt ordet Man,
hwilket säsom ägande flere bemärkelser ej wore sÄ
särdeles pasiande, samt kunde derföre förbytas, och»
Ridderstapet och Adeln sättes r stället. I öfrigt ön
flade han Expeditionen kortare och hade derföre der
till projecterat ett utkast.
Friherre Duwall. Den warda Ledamoten war
wid sjelfwa hufwudöfwerläggningen af annan taw
ka an det Beflut som togs, han har förbehållit sif
att ej taga nägon del i Lenna Expedition, och lare»
ej wilja strifwa mot sin egen tanka. Friherre Duwall
hoppades denna anmärkning wara ester Hos
Rätts-Costumen.
. Herr LerZensträle widgeck, att han ej wärk
ense med Pluraliketen, men hade dock författat fölM
de Project, som han uppläste:
Ridderstapet och Adeln, hwars yppersta ähagis
är att med lif och blod wara Eders Kongl. Mast^
i alla wädeliga händelser, som nu eller framdelet
hota Desi höga Person och Rikets sjelfbeständ, för
klara i underdänighet den af samtelige Riksens Slän
Ler med Edelig förpligtelse antagne och genom 177;
och 1786 ärS Riksdags Beslut än ytterligare stad
fä.
Rätt, Höghet och Magt, som ock Rikets sjelfständighet
samt hwarje Undersåtes trygg- och säkerhet; hwadan
ock Ridderstapet och Adeln äro förwisiade att
under Eders Kongl. Masts af rättwisa, mildhet och
nåd lysande spira, sä för Sig och Efterkommande
störda frukten af säll och lycksig Regering: Uppå
bivista grunder, jemte de flere uti Handlingar och
Prokoeoller anförde stal och ordsaker; med hwilkaS
upprepande Rioderjkapet och Adeln ej wäga att besvära
en om Rikets wäl och bästa i högsta mätto
bekymrad och sorgfällig Konung, de underdänigst
auhälla, att Eders Kongl. Mast med Nådigt wälbehag
tacks anse, det Ridderstapet och Adeln för de«
ras underdäniga del ej kunna ofwannämde Föreningsoch
Sakerhets-Acl bifalla.
Herr Majoren Danckwardt, lilljeström bad,
alt Jngrcflen uti Regerings-Formen skulle citeras uti.
wart swar lill Kongl. Mast; ty den betyder, att wi
ej utan Men-Ed kunna inga i någon förändring
deraf.
Friherre Duwall. För kortheten ar det ej pas,
sande, ej heller möjeligt att kunna utföra alla skäl;
om z Ständ ej kunna upphäfwa det 4:des Privilegier,
sä mycket mindre kunna Z Ständ upohäfwa
Fundamental-Lagen, hwilken skyddar alla Privilegier.
Tri Ständ skulle eljest kunna utesluta det fjer.
de, och derefter s:ne af de öswerblefne det z:dje.
Herr General Duwall biföll Projectet med Friherre
Lwlkes tilläggning.
Nn »
564 Aiddersik. och Adelns protocoll
Grefwe
L!aö8 Dcvvenkauxt, VidbiNA, VVaclitmeitter
jemte mänga flere förklarade sig wara af
samma tanka som Friherre Dunall.
Herr vice Landtmarstalken. Höglofl. Riddcrstapet
och Adeln yrkar den tilläggning, som Herr
Vielke har proponera k (denna tilläggning Upplästes
ä nyo); men Ridderstapet och Adeln lärer nogsamt
inse, hnruwida det är möjeligt att gä i widare pröfning,
sedan z Ständ tagit sitt beslut. Dä i Lag
är belefwat, att g Ständs röst äro gällande utom i
Privilegier och Bestattningsmäl.
Herr 8xaläencreut/. Den föreställning Herr
vice Landtmarstalken gjort emot behörigheten af Baron
Vieilles Utläggning förer mig till ett oumgängeligt
ehuru oförmodat yttrande om beräkningen af
Riksens Ständers stämma icke i den händelse, dä
en och annan Lagfräga stall afgöras, derom z Z. i
1786 ärs Riksdags. Beslut stadgar, utan ivid det
tillfälle, dä rätta och egenteliga Grundlagen stall
nndergä förändring, säsom nu stulle sig tilldraga
gmom Säkerhets- och Förenings-Acten.
Att Riksens Ständer af 4 Stämmor bestående
röst-rättighet i sädant fall bör blifwa gällande ingalunda
ester flesta antalet, utan efter sammanstämmigheten,
anser jag sä mycket mera ofelbart, som,
wid en noga jemförelse emellan 1772 ärs RegeringsForm
och ,786 ärs Riksdags - Beslut, finnes, att
detta sednare icke haft afseende pä någon presupponerad
förändring i Grundlagen. Sättet att deruti
winna tillökning eller förminskning, omtalas wäl uti
Z9 tz. Regerings-Formen, likwäl förnämligast i den
afsigt, att Riksens Ständer icke mätte, pä sätt som
under
1789, den5l Nars.
565
under förra Regeringssättet tu-gätt, göra inkräcktningar
pä Konungamagten; men denna anledning,
den enda man af wär nu antagne Grundlag äger
till möjeligheten af nägon jemkning, medförer dock
hwarken den slutsatsen, att z Ständ kunna med uteslutande
och fullkomlig kraftlöshet af det fjerdes
tanka upplösa Bandet emellan Regent och Undersätare,
och frisäga ett helt Ständ elier Meddelägare
i Lagstiftande Magten ifrän en äkagen Edsförbindelse,
ej eller den följden att 1786 ärs Beslut i minsta
matto deciderar, i srägan om Grundlagen. När
jag sagt, att 39 §- ensamt nämner Grundlag, när
1786 ärs Riksdags - Beslut upplyser, att denna H.
dä icke warit under öfwerläggning utau blifwit utesluten
bland de upprepade 40, 41, 42, 43 och 57
§. L. sä lärer allt twifwelsmäl. försvinna, huruwida
samma Beslut innefattar något wisst och säkert förordnande
om röst-beräkningen wid Grundlags förändring.
Jag kan derföre icke för min del lämpa
Riksdags Beflutet till annat, än den borgeliga eller
privata Lagens afstaffande eller antagande.
Att sä mäste wara, intygar bade ordningen och
ordalydelsen af'förenämde §. §. Den Z9 K. är salt
i första rummet framom den 4a och 41 tz. §. Dessa
begge innehälla icke nägot annat äu det enkla ordet
Lag; en bemärkelse som alltid warit gifwen och ännu
är bibchällen till Titel för wär Lagbok, eller
det sammandrag af borgerliga rättigheter och förbindelser,
som statt tjena till förswar för enstilte mäns
ägande rätt och säkerhet, samt till rättesnöre för
Domare eller Samhällsordningens handhafware.
Hade 40 och 41 Z. 8. med ordet Lag stokat gifwa
anwisning bäde pä Fundamental-Lag och Medbor»
Nnz geillis
§66 Ridderff. och AdeliiS protocoll.
gerlig Lag, sa hade ju den förutgäende Z9 §. warit
alldeles öfwerflödigi men dä sädant hwarken kanan,
tagas eller pästäs, utan hwarje Z. i synnerhet i en
Regerings-Form mäste innebära sin egen afsigt, sä
bör man nödvändigt bewara hwar och en bokstaf»
an mer hwar och en särskilt §. wid den kraft orda»
lydelsen, en naturlig likställighet och okonstlad tolkning
medgifwer. Jag är således ösivcrtygad, att
1786 ärs Bestut, alldeles icke bör hänföras eller
emot sitt tydeliga innehåll utwldgas lill frägan om
Grundl ig, men derest nägon osäkerhet hos andra
skulle finnas, och twätydigheten icke kunna af de nu
anförde stal undanrödjas, sä lärer likwäl denna skiljaktighet
i tänkesätt böra handkeras och afsiutas pä
ett med Regerings-Formen öfwerenSstämmande sätt.
Det will säga, att om Ridderskapet och Adcln ej inser
saken lika klart med mig, lärer Baron Lielkes
tilläggning böra hwila, och till särskilt utrxdning och
bepröfning romma, pä det wi med de andra Stanben
mä i en ordentlig och laglikmätig wäg först
kunna meddela wära tankar, och sedan wända ost
dermed till Hans Kongl. Maj:t; och torde emedler»
tid, ifall 1786 ärs Bestut sinnes hinderligt för den
föreflagne tilläggningen wart underdäniga swar pä
Säkerhets > Acten kunna bifallas och expedieras sädant
det författat och uppläst blifwit.
Friherre Dunall. När han tog sig den friheten
att tillstyrka Friherre Lielkes tilläggning,
stödde han sig pä de under ventilationen bifallnc
Dictamina. Grundlagen kan ej ändras af g Ständ,
javan kan ej meningen wara af 1786 ärs Bestut,
sädant bewisar begynnelse» af desi z§, det omnäm»
ner ej heller den zs Z. Regeringsformen, denus
Fund»-
den 31 !,7ars.
Z67
FundamentabLag i hela sitt sannnanhang tagen medgifwer
ingen förändring, och det är öfwerllödigt att
bewisa, det Sakerhets-Acten kullkastar Regeringsformen;
om han än skulle dö pä ställe, unde han ej
fatta annat begrepp, och med stöd af Lagen, äga wi
den styrka och den rättighet, att ingen bör wara osi i
wägen, att uppriktigt för wär Nådiga Konung upptäcka
wära tankar.
Friherre ^Vaclitmoister tyckte Projectet med Friherre
Liolke5 tilläggning alldeles instämma med discourserne
och Dictamina, dä hufwudfrägan afgjordes.
Han understödde widare Friherre Durvalls anförande,
hwilket af ingresien och slutmeningen i 1772
ärs Regeringsform, samt Konungaförsäkran af 177-  ytterligare bewisas.
Friherre kermelin, 8amuel, lade härtill, akt
Z Ständs bestut ej kan ändra Grundlagen, enligt
Regeringsformen och 1786 ärs Riksdags-Bestut.
Förenings-Acten kan ej afflutas utan allas samtycke,
emedan efter allmän Lag gemensamt bifall fordraS
till alla föreningar, och änteligen uti Talet ifrån
Thronell 1772 innehälles, att uti Grundlag ingen
ändring kan ske, utan 4 Stånds bestut och fria
samtycke.
Grefwe begärte Proposition, skulle He
vice Landtmarskalken wara af annan tanka, kunde
han reservera sig till Prvtocollet.
Herr vice Landtmarskalken. Högloflige Ridderstapel
och Adeln täcktes ej taga illa upp, att det
gär långsamt att komma till Proposition, hälst han
blifwit afbruten i medlet af sitt talhwad som här
Vn 4 blif
-
s68 Ridderst- och AdelnS protocoll. '789/ Zl MarS- 569
blifwit anfört, ar byggdt pä siuffattser, följder och Herr vice Landtmarstalken. ^E^w,"ttnerUqe ^att
annalogier efter Logican, men han hade ej hördl nä-stran berätta hindren, som aro s Landtmar
got
werkeligt Axiom eller något tydligt Lagfens runEasta kull z Ständs besiut. ) - srjapx- bos
citeras. En wärd Ledamot, Herr Lpalllencreutx, stallen afbröts genom nog oro och 1 -
hade tydeligen förklarat, hwad som bör föregå uri en Ridderstapet och Adeln.
Ouwkio I>etzis, att den ej bör ensamt handteras af ,. . gdä iaa kör en stund seett
Stand, utan som Lag bjuder. Ridderstapet och H"r Lxalclencreu uppehållit Rid.
Adeln behagade således ej undra, det hon twekade,dan talader oma amu ,j 3 a^t Herr
och näppeligen more akt förmä, till att proponera ett derst apl och ^ ^ ^nr
sadant besiut som nu begäres; det stall inleda ost i ^ce Landtmarstalken trodde jag,
en förtida wrllerwalla. Herr vice Landtmarstalken ar strrdrg emot d e st fö„byqqa Herr vice Lang
wille
deremot leda Ridderstapet och Adeln till ända. att mitt ansande l ^ Proposition. Men
wälet. Projectet frän Expeditions^Utstottet mnefat- marstalkens fo"sa s t g^^tz ^ ^
tar, allt hwad som kan sagas, ställer alla rättigheter bedragen r mm förm . ^ ^ ^ Sfwer
i
sin ljusa dag och tyckes wara sä tillräckligt, att tal enskilt emot Hett vice ,
han hoppades, det Ridderstapet och Adeln ej behaga- tygelse. ""an, ez m ^ ^^e tillägg,
de ställa honom i sä swära omständigheter, än att blott lrt »verkande emot Lerr vice Landl
understalla
deras godhet, bifall deraf, utan tilläggning. '-nrrktrabet. bwarmed «err
Friherre vielke. Om tilläggningen anses som
en (^uDstio I^egis, blefwe hela frägan underkastad
vmwagen med ett nytt Deliberationsämne, lilläggningen
wore en genwäg, och Herr vice Landtmarstalken
lärer ej underdraga sig att sä gerna nu som dä göra
Proposition. . .
Herr von ^rbin, /^xel ^laZnsts, begärte att
u ur förra Protocollet fä höra hwad de Dictamina
innehöllo, som wore begärte till grund wid Expeditionen.
Grefwe kllamikon. Den nu föresiagne tilläggningen
är swar pä ingressen i Säkerhets-Acten, införa
wi ej denna tilläggnuigen. sä underläta wi den
skyldigheten alt swara pä mgressen.
Hert
ning. Den uppriktighet, hwarmed Herr vice Landlmarstalken
meddelat sitt omdöme, kan icke misshaga
Ridderstapet och Adeln, dock lärer en sädan Commu,
nication icke böra förordsaka nägot hinder för oss att
»vidtaga och genom Proposition erhälla ett ordente,
ligt stadgat besiut öfwer en redan ventilerad fräga.
Herr vice Landtmarstalken innehar sitt rum ibland
oss icke säsom röstägande, utan säsom Ordnings- och
Slyresmav. 18 §. af 1626 ärs Riksdags-Ordning
utsätter gränsorne för Landt-Marstalks-Embetets myn,
dighet. Den bestär icke deruti, att inrätta och styra
ärenderne efter egen urstillning, utan som orden ly,
da, att befalla och upptaga stammorne och Vota colIrtionera
dem, och straxt täta genoin Lecrotariuin
författa Resolution och läka den offentligen afläsa.
Dessa ordalag beteckna en ofelbar och jemwäl under
de Z-.ne nästledne Riksmöten obehindrat utöfwad rätt
Nit § hos
Z7v Ridderst- och AdelnS protocoll
hos
Ridderstapet och Adeln att deliberera, omröst
Z7i
1789, dm 31 Nars.
2— »l- , omroirc» Friherre R.eutcrlioIm, 6ullak. Hlvadhanwtl
och
fatta Resolution efter egen, men ingalunda estelle anföra more ej egenieligea till Ridderstapets och
Ordförandens mening, hwilken icke ens omtalas elMdelns upplysning, utan snarare directe till Herr vi
-
ler tillätes. Den Ed Herr vice Landtmarstalken asi^
lågt föreskrifwer c k, att Embetet stall föras alldeles
. ............ -
uuuL>ch«envel svr z <c,laiw» lun.u, ,v... ^,u»
efter Riddarhus-Ordningen. Samma Ed blifwer ic-^ade Jndividuers. Föremålet ar a t bara war tanke
beller bruten, om den nf 06 ^1,^
ke heller bruken, om den af ost ästade proposition be,
viljas och werkställes; ty som jag förut anmärkt, fä
strider ivar tanka hwarken emot Regeringsform eller
Riksdags-Veflut. Just det stal Herr vice Landtmarstalken
för sig nyttjat, att frägan såsom mindre^
tydelig och mindre klart afgjord i 1786 ars Beslut!.
Landtmarstalken. Han respecterade dest grannlagenhet
för z Ständs ranka, som han alltid reftecte
-
AUVi,  - - -- -
ika tili Kongl. Majck, ej taga något beflut; han hemställte
om ej Herr vice Landtmarstalkens granlagen,
het more för laugt driswen, dä den stanger Ridder,
stapel och Adeln frän sin tanka.
Triberre vu kiotir. Frägan ar block om en
sa b-stamM- --IM -f WS-! ulwifar °!t T,° Sisnds Pla.-Iil-, °,° witz-,li.
- ^ersöre styr, pallande, men aldrig kunna de kränka Grundla
ka
Herr vire Landtmarstalken r den tanka, att pro- ^ ^ ^ ^ ^ förgripelig, an mindre
position bade kan begaras och göras. Om Herr vrce ^n, ^ ^ ^ . , ^
Landtmarstalken anser Lagen pä wär sida twetydig,
sä lärer dest egit omdöme, grundat pä samma Lag,
icke eller winna någon sadan styrka, att propositio
uen såsom olaglig kan innehällas och afstäs.
För egen säkerhet mä Herr vice Landtmarstalken
läta sin tanka och föreställning intagas i Protocollet.
Den kan och bör ändock icke tjena till rättesnöre för
wart Ständs ätgäcd. Wär i Lagen förwarade frihet
att öftverlägga och besluta, kan icke inskränkas genom
wär Landtmarstalks olika begrepp om saken.
Det blir wär ensak och stadnar för märt answar,
v*-»», ...... ^ ^ ^,
kan proposition i Lonlormite dermed wara det.
Herr Lckultirenkeim. Jag tycker för min del,
att wid den af Herr Baron Lielke förestagne gansta
försigtiga tilläggning, allsintet wara att befara,
hälst de andra refpective Ständers Beslut ännu icke
till Ridderstapet och Adeln ankommit, och utom
dest bade Regeringsform och Riksdagsordning befalla
att jemte afflaget orsakerne eller dertill bewekande
ffäl, aftemnaö skall. Ridderstapet och
Adeln lärer ock derföre ej wilja underläta, att sädaut
med all noggranhet och undersätsig wördnad sullgögöra.
1786 ärs Riksdags-Bestut wifar med tydli
-
om bestutet afwiker ifrän Lagcn.^ch^^v^ Söra. 1786 ärs Rrrsoags>Ve,mr wi,ar „»:v tyoie
marstalken
blir alltid fritagen ilrän ' Saste ord, hwilka de anförde stallen arv i Grundla
sran
rorevraelser. - ^ Riksens Ständers utlätande äger ruin, och
der z Ständs beslut utgöra Riksens Ständers röst;
marstalken blir alltid fritagen ifrän förebråelser.
Hwarsöre jag ock hoppas och anhäller, att öfwer
läggningen snart mä afbrytas med' ordentelig propo^
sition till bifall eller afstag pä den omtwistade tist
läggning. Ari
-
stulle emedlertid nägon ytterligare betänklighet fortfara
wid dea i sräga »varande tillaggningen, sä tyckes
-
572 Ridderff- och AdelnS protocoll
kes
mig bast wara, att inrycka kormalig. verda ur
3 §. af >785 ärs Riksdags Bestut: Riksens Stander
rakna för fn yppersta ara och ömaste pligt, att
obrottsligen efterlefwa, och heligt warda den i en wal.
signad stund antagne oryggelig» Regeringsformen af
den 2i Augusti 1772, hwarigenom Konungamagten
vch deras fri- och rättigheter i ett oupplösligt fain.
band förenade arv. Wid öfwerwägande af hwad 40,
41, 42, 4Z och57§- §- i Regeringsformen stadga,
hafwa de enhälligt stadnat i den tanka, att u i de
ärender, hwarutinnan Riksens Ständers utlakande,
likmätigt nyst anförde ställen i Grundlagen äger rum,
utom i Privilegier- och Bewillningsmäl derom särskilt
stadgande i samma Lig igenfinnes, fordras 3 Spänds
sammanstämmande Pluralitet för att utgöra Riksens
Ständers Röst: Det mada i Herrans namn ej blifva
farligt, att andraga Riksens Ständers egna ord, dä
isynnerhet Konungen derwid sig således förklarat, att
denna mening wore alldeles Kongl. MajNs egen tanka;
Ridderstapet och Adeln tyckes i gemen ur de
anförde orven ej kunna draga annan stutsatts, än att
Regeringsformen ansetts för helig och oryggelig, och
att blott wid wista anförde ställen Riksens Ständers
u läkande ägde rum, och wid hwilka anförde ställen
z Stånds Pluralitet utgjorde Riksens Ständers röst,
skulle ock möjeligei, Ridderstapet och Adeln härwid
hafva kunnat misstaga sig, sä fäs ju nödwändigt
derom en Nådig upplysning af wär Höga Lagstiftare,
som Sjelf författat Regeringsformen, och Nädigst
godkänt det äberopade Riksens Ständers Beslut.
Herr Stierngranat, Larl, wille ej inga i fräsan
vm z Ständs Beslut, eller hucuwida Lagen i
den delen är tydlig och klar, utan endast huruwidt
det
r?8y, den Zi Mars. 573
det kan ligga i wägen, att nu fä den proposition
som östas. De z Skänden afgjorde stägan pä
Riks-Salen och sedermera hafwa wi emvttagit befallning
att afgifva wärl swar; 3 Ständs Beslut
ligger ost således ej i wägen, och Expeditionen bör
wara inrättad i stöd af de Dictamina dem Ridder,
stapel och Adeln gillat och för sin tanka antagit.
Herr vice Landtmarstalken wille först med korrta
ord wanda sig till Friherre Lenterkolm; han
widkännes ej att han pä något sätt sökt betaga Ridderstapet
och-Adeln eller någon vest Individa sin
rättighet, twärtom, han kände sin skyldighet alt den
bewara enligt Lag; Friherre Leuterkolm hade således
tagit wilse, och ätersände han honom detta till
^välförtjent swar. I anledning af hwad Herr Stierngranat
sagt, anmärkte Herr vice Landtmarstalken,
alt Discourserne och Dictamina wore mänga och widlöftiga,
men deras hufwudsakeliga stal, som ligga i
Protocollet äro med Ridderstapets och Adelns minne
och bifall innefattade i korrtare ordasätt uti projectet,
som inncbegriper allt hwad sägas kan, men
ock derigenom redan nog widlöftigt. Jag respecterar
allas tanka, men de slutsatser som blifvit gjor,
de, och Annalogier ester Logican kunna ej öfwertyga
mig att g Stånds Beslut, icke äro werkande intill
dest tydelig Lag citeras. Ägde jag rättighet att uttyda
Lag, torde jag ock kunna göra slutsatser; men
när allt hwad anständigt kan sägas är innefattat i
prvjcctet, sä underställer jag om ej det är tillfylleströrande.
Ridderstapet och Adeln tycktes ej härmed wara
tillfreds, utan yrkade pä Friherre
läggning.
Herr
Z74 R-idderjk- och AdelnS protocsll
Herr
l^ersteclt, Lustak ^ciolpk. Med all
den aktning jag är stylvig Majestätet och Thronell.
Med förbehäll all ej warda exponerad för lln
derstrifter
af salsta wittnen, will jay okonstlat tala
sanning. 1772 ärs Riksdag bewifiade jag; den
ry, 2o och 21 Augusti wore ivi utan Lagar. Sä
sade Konungen; af hivad som passerade faunt jag
ock att det werkeligen fä war. Konungen har gif»
wit ost den Lag och Rcgerings-Form ,vi antagit och
stola esterlefwa. Sä lange en warm adra finnes i
min kropp, stall jag förfwara de Grundlagar jag dä
sä dyrt besvurit.
Rikets fiender sä pä den östra som wästra
gräntsen stä för wära portar. Pä den östra grant,
sen har kriget ej warit mer än 8 a 9 mänader, jag
har 'redan rönt frukten och förlorat nästan all min
lösa Egendom och Folk genom list, wäldsamheter och
smitta, som uppkommit af Armeen, och i dena stund
medtager Landets Jnwänare, torde wid min hemkomst
ej finna annat än kojor och en ödejord i behäll.
Jag sacrifierar allt, men ej min frihet, den
will jag ostörd lemna till min efterkomma. Jag
underställer således Högloft. Nidderstapet och Adeln
huru ömt och oroande det wara kan att nu finna
wär vice Lanvtmarstalken genom hinder i propositionen,
störa det lugn och den enighet som wi alle gemensamt
eftersträfwa.' Desse nuna tankar anhäller
jag ödmjukeligen mä fä inflyta i Protocollet, pä det
en efterwerld mä finna hu-udant lynne wäre Landtmarstalkar
haft wid 1789 ärs Riksdag, och om det
warit de samme eller Nidderstapet och Adeln, som
med rätta tillhört Konungens onadiga utlätelser och
Nationens förakt.
Herr
1789, den ZI Nars 57Z
Herr von kristn bad, att Herr vice Landtmarstalken
wille fräga om Nidderstape" och Adeln widkändes
akt Friherre Vielke tilläggning nr enlig med
Ridderstapets och Adelns Veil 16 sistledne fattade
Beslut.
Friherre I^ntinAskauten, ^Ibrackck. Uppfäste
en del af innehållet utaf Kongl. Mrjtts Tal den
2i Augusti 1772, hwilket i alla Kyrkor finnes uppsatt,
och hwaraf han jemte Friherre Wacktmeister
funno tydligt, att Grundlagen ej kan hafwas u an
begges fria samtycke; Projecet till swaret jemte tilläggningen
är grundat rtti wärt Beftut, fotadt pä
Friherre kolkos Dlctamen, och wi kunna ej gifwa
annat swar an i stöd af wärt Beslut.
Herr vice Landtmarstalken. Han skulle wisserligen
ej drifwas af annan tanka än den Friherre
Wacktmeister hyste, om han ej hade ett olika be.
grepp om z Ständs werkande röst. Kände han att
utom Bewillnings. och Privilegii - mäl z Siänds
stämma efter 1786 ärs Beftut icke i allt annat deciderade,
skulle han fatta en annan mening; Denne
omständighet förordfakade hans delicatesse, här wore
ej annat anfört än Slutsatser och Logicä reglor;
han bad Herrarne derföre upplysa sig med Axiomer
och klar Lag.
Grefwe Klamilton, ^stolpk. Nidderstapet och
Adeln är sig emellan alldeles ense, och vice Landtmarstalken
är allena af annan tanka, med z:ne Axiomer
tagne utur Grundlagen kan jag upplysa honom.
Regerings form kallas helig, oryggelig, oföränderlig.
Vied oföränderlig förstär jag det, som ej
kan förändras, med oryggelig, det som ej kan ryggås,
576 Ridders? och Adelns protocoll
gas,
och med helig, del som icke kan upphäfwas;
egenskaper dem Grundlagen skulle mista, om den af
z Ständ kunde kullkastas.
Friherre Kappe, willielm, Brukspatron. Jag
har med någon förundran funnit, att Ridderskapet
och Adeln blifwit ledda till öfwerläggning uti ett
helt annat amne an det som först utgjorde deliberationen,
och hwtlket ivar antagandet eller förkastandet
utaf Expeditions Utskottets Project till Ridderskap s
och Adelns underdåniga utlåtande till Kongl- Mast
rörande Säkerhets A ten. Den tilläggning derwid
som Friherre kielke, förestagit, öar härtill gifwit
anledning, dä Herr Ofwersten och vice Landtmarftalken
förklarat sig ej kunna fullgöra Ridderstapets
och Adelns åstundan, att i likstämmighet dermed göra
proposition, emedan detta tillagg, widrör den frägan
om z Ständs rättighet att förändra Grundla,
gar. Under Discourserne härom har Herr Öfwer,
sten och vice Landtmarskalken behagat yttra sig, att
om nägon bland Ridderskapet och Adeln more, som
i denna fräga kunde gifwa honom fullkomlig upplysning,
wille han straxt rätta sin öfwertygelfe derefter,
och fullgöra Ridderfkapelö och Adelns begäran
att inrätta propositionen efter deras wilja. Det ar
en besynnerlig händelse, att jag just har hos mig
liggande en slags Pro« Memoria, som jag för min
egen enskilta upplysning i detta ämne författat: Jag
har ej det hoppet, att antingen kunna upplysa eller
öfwertyga Herr vice Landtmarskalken; men om han
sä tilläter, och Ridderskapet och Adeln dertill lämnar
sitt bifall, sä will jag för honom uppläsa mina
tankar.
Efter
37- 178Y, den gr Nars- 577
Efter erhållit tillstånd, och som Ridderskapet
och Adeln allmänt yttrade sig önska, att fä höra
denna Ledamots tankar, upplästes följande:
Dä andamälen af Samfunds ingående äro
fredandet emot utwär.es öfwerwald och bibehällandet
af den ordning innom Samhället, att hwar och en
Medlem deraf njuter lila ratt, det är, lika hägn
af Lagen till sin Person, sitt arbete sin egendom;
dä, efter Samhällets tillwäxt, ej mera kan wärkställas,
att samla alla Medlemmarne deraf pä ett
ställe, och följaktligen hwarje Person särskilt ej kan
wisa akt honom stedt orätt, eller erhålla rättelse,
emot de försäng honom torde handt i sä hasiva efter
en långlig erfarenhet, alla policerade Samhällen, till
uppfyllande af dessa ändamål, antagit en wist form
och ordning genom Medlemmarnes deruti fördelande
uti wista Stand: styrande, försvarande, döinmande,
excequeraiide, lärande, arbetande, handlande, hwilka,
hwarje inom sig ägande ett något nära enahanda
Jsinereste, utgöra lika som smärre Samfund hwaraf
det hela består. Och dä hwart och ett fädant Stånds
Rättigheter lemnäs orubbade, eller som är detsamma,
dä hwart och ett Ständ ätnjuter det beskydd»
de förmäner, som svara emot den återtjenst, det gör
hela Samfundet, sä är detta numera, det närmaste
man kan komma, att läta hwarje enstillt njuta lika
Rätt.
Utstakandet af destc, hwarje Stånds rättigheter
äro Regerings-Lagarne; stadgandet af desta rättigheter,
den försäkran att vesta Regerings Lagar vbrottstigen
efterlefwa; wärkställandct och handhafwandet
deraf, Riksstyrelsen. Till bibehållande och bcwakande
af detta, hwarje Medlems enskilta och hela Sam2:dra
Bandet. O 0 ' sundels
578 Ridderst- och Adelns protocoll.
sundels dermed förknippade allmänna bästa, är deir
utwägen den enda möjeliga, akt Medlemmarne af
hwarje Ständ, tid efter annan, till wista, af dem
dertill utsedde Fullmägtige uppdraga sä wäl estersynen
af deras Ständs enskifta rättigheters bibehållande,
som ock den omtankan att utfinna, hurnwida
och hwarigcnom de upprättade Samhälls-Reglorne,
lill hela Samfundets bästa skulle kunna förbättras,
antingen genom upprättande af nya Allmänna Reglor,
eller sä mida tillkomne händelser dertill skulle
föranleda, genom förändring, inskränkning eller tillökning
af de särskildte förmäner och rättigheter, som
mid första inrättningen man förmodat för hwarje
Ständ billiga. Edspligten att upprättade Regerings-Lagar
obrottsligen efterlefrva, är säledes owilkorlig,
nemligen sä lange de ej äro ändrade. Eds»
förbindelsen att dem alldrig förändra, är wilkorlig,
nemligen sä länge de för Samhället äro de tjenligasie
och bästa. Det är den öfvertygelse» att inga
andra Lagar närmare uppfylla de ändamälen, hwarföre
han ingätt i Samfund, nemligen dest egna säkerhet
och förswar emot in- och utrikes öfwerwäld,
att de, pä det nogaste förbinda dest enskifta Intereste
med det helas; svin stall bringa Medborgaren
till att älsta, att bibehälla, att förswara de upprättade
Bolags-Reglorne. Utom denna känsla, utom
denna öfwertygelse är en Edsförbindelse ett gansta
swagt band. Olycklig den Regent hwars befallningar
ej äga annat stöd, än Undersätarenas Edspligt!
olycklige de Undersåtare, hwars lydnad grundar sig
blott pä fruktan och straff! Lycklige de ä ömse sidor,
der ordsaken till Befallningarne, der grunden till
lydnaden, är öfvertygelse» om det allmänna basta.
Men da Regerings-Lagarne ej mera medföra denna
öfwer.
1789, den zr Mars. §7s
öfvertygelse»; dä man tmärlom fattar den, all de
teda till det allmännas stada eller till enstiltas oför»
rätt och förtryck; dä är det hwars och ens naturliga
ratt; att anföra sin klagan, förste sina stal, begara
ändring; alltid med den skyldigheten att ätlyda
, de fubsisterande och för de bästa antagne Lagar, in.
till dest, pä ett ordentligt sätt om nya blifwit öfwerenskommit.
Denna är rätta förbindelsen genom
Eden.
Jag har salunda bewisat, att Regerings-Lagar
kunna ändras; jag har wisat när de böra ändras;
det äterstar att wisa huru de böra kunna ändras.
Jag gär tillbaka till första upprättandet af ett Samfund
eller Bolag. Lät ost antaga, hwad jag ofwanförc
gifwit anledning till, nemligen att hela Samfundet
föreställes af wista Ständ: föreställ hwardera
af dessa, genom en ensam Person: Lät ost följa den
förutnamde ordningen: Lät wara, att siu Personer
komma öfwerens, att till deras gemensamma bästa,
utgöra ett Bolag: Lät wara, att de ätaga sig, hwar
och en sitt särskilta göromäl, emot betingande af wista
förmoner och wilkor: Den första ätager sig att styra
hela Samfundets gemensamma Affairer, hälla ordning
, tillse att ingen af de öfrige göra hwarandra
intrång uli deras betingade wilkor, fbrwalta den gemensamma
Castan 0. s. w., emot det förbehäll alt
wara af mesta anseendet, blifwa äklydd i sina pä Bo.
lagsreglorne grundade befallningar med mera. Den
andra ätager sig wakthällningen och förswarandet af
fä ival Bolags-Jnterehenternes Personer som deras
Lenwnsamma egendom, emot erhållandet af föda, klä«
vcr och mwra behof, dem hans syssla hindrar honom
E >>3 sjelf anskaffa. Den zrdje ätager sig utredan,
O 0 2 det
Z8-> Ridderst- och ÄdclnS protocoll.
det af de stridigheter som inom Bolaget kunna upp«
komma, emot ett betingat »vilkor att ej behöfwa hindras
af enskilt hushållning: den 4:des sysila emot en
dvlik lön, ar att satta i merkel de befatlningar som
Hufwudmannen till ordningens hällande gisivit r
Den 5:tes att emot ett wisit Salarium lara och underwisa
de Contraherandes barn, den 6:tts att arbeta
den gemensamma egendomen, den 7:des att anskaffa
bristande, att föryttra de öfwerflödiga waror, för
Bolagets behof, begge besia sednare med den skyldigheten
af ett wisit tillskott af desi förtjenst till det gemensamma
Bolagets underhällande, emot den rättigheten
att enskilt behälla, och njuta ett säkert förswar
för allt hwad de derutöfwer sörwärfwa. Lät en af
desia klaga: hans arbete är för trägit, hans utkomst
för ringa, jemförelsewis emot de öfrige Jnteresienternas.
Avad är att göra?
Efter den erfarenhet
man under Bolagets beståndstid munnit, mäste
man döma om billigheten af hans klagan, man mäste
efterse, om han lidit oförrätt, om hans beswär tilltagit,
om hans belöning aftagil emot ivid första in,
rättningen; man eftersinnar hwilken, som i jemförelse
emot honom äger mindre möda emot större förmoner;
man jemkar det ena mot det andra till desi
alla njuta lika rätt, som war andamälet af Bolagets
sörsta upprättande. Men lät någon af Contrahenterne
wisa stal, sanna eller salsta, lät endera af
dem pasta, att förslagen till ändringarne stada Bolaget
i allmänhet etter pä hans Contraherade enstilke
rättigheter för nära; lät honom om motsatsen ej kunna
öswertygas. Kan möjeligen någon fraga uppsta
om de gamla Neglvrne böra efterföljas? eller kan
man supponera att de öfriga äga rätt, att föreskriswa
denne nu klagande, antagandet af de nu föreslag»
ne
1789/ d.m ZI Mars. L8!
ne ändringrr emot desi egit samtycke och begifivande?
och kan man under allt detta pasta att Bolaget är
detsamma, och att hwar och en ster lika rätt? War
icke det pä den grund att en af Jnteresienterne trodde
sig oförrättad, som förändringarne företogs? Klagar
icke ju denne nu, i fall de amagas, att han lider?
Hvarföre skulle den förras klagan upptagas
och den sednares icke?  Det är pä besia i sjelfum
sakens natur liggande grunder, som >ag stödjer mitt
omdöme om sattet, att förändra Bolags Reglor, att
förändra Regerings-Lagar— Det är pä desia grunder
som jag anser 1772 ars Regeringsform, utom ett gemensamt
sammanstämmande bifall af dem som densamma
till Bolags-Neglor sinsemellan antagit, ej
kunna ändras. Det är icke blott derföre att han ar
beswureu: annu mindre derföre att 39 §. föreskriswer,
att Riksens Ständer ej stola något af Funda»
mental-Lagarne förbättra, ändra, tillöka eller sörmin»
sta utan Konungens samräd och samtycke: Äfwen sä
litet derföre att 57 §. bjuder, att man mä ratta sig
efter samma Regeringsforms bokstafweliga sturehäll,
till desi Kongl. Maj:t och Riksens Ständer annorlunda
derom kunna förenas; utan derföre, att det är
emot naturen af ett Bolag, att desi Reglor kunna
uophafwas annorlunda an med alla Contrahenternas
egit, eller igenom Fullmägtige gifne bifall; derföre
att allt inträng uti en Volags-Jn eresients betingade
rättigheter uti hans egit begifwande, är ett desi
uteslutande ifrän Samfunde-: Derföre, att alla förändringar
uti ett Samhälles Reglor, är helt och hällit
ett upprättande af ett nytt Samhälle. Men ett
nytt Samhälle kan ej annorlunda upprättas än genom
en friwillig öfwerenskommelse emellan alla dem
som stola bliswa Medlemmar deras; sölMeligen kan
O 0 z ock
Z84 Ridderst- och Adelns protocoll.
lighet att stilja sig ifrån det Samhället, hvars Pluralitet
han förmodar gjort honom orätt.
Förhällandet emellan Riksstånden ar helt olika:
det läker ej saga sig att det ena Ståndet fan wara
det andras Fullmägtig; ej hester att ett hett Ständ
kan draga sig utur Samfundet, om en Pluralilet
skulle pä detsamma imponera sadane Neglor, som
more för Samhället i allmänhet, eller för Ständet
enskilt, stadelige. Beviset seni skulle dragas af jentförelsen
förfaller således, och den sattsen star fast, att
hvarken Konungen med z:ne Ständ, kan förestrifva
det 4-de Ständet nägon ny Re?erings.Lag, ej heller
4 Ständs sammanstämmande Vestm, päkruga Konungen
deras mening säsom Grundlag. En härofwanföre
fäld utläkelse, gifwer mig anledning att ännu
påminna en omständighet ukom hvilken, efter wär
nu ägande sammansättning af Lagstiftande magten,
ingen ändring uti Regerings-Lagarne bör kunna verkställas.
- De ankomne Fullmägtige af alla Ständ,
siry uisäude blott för akt bibehålla, ej befullmägtigade
att förändra det antagne Regeringssättet. De hemmavarande
och rätteligen eonstituerade Medlemmarne
böra ej förbigäs, wid en sä hnfwudsalelig fräga.
Naturliga ordningen är således ben, att ingen förändring
af Regerings,Lagarne bör kunna företagas,
utan förut gifven kunskap till alla Landels Invånare,
hwaruki den kommer att bestä; sä det de genom
besinnandet af desi runehäll och följder, maga
äga tillfälle att gifva sina Fullmägtige de Jnstruetioner,
som med deras bästa komma öfverens, och
en tillätelfe och rättighet att ingä uti öfverläggning
af en sädan fräga. Eho som utan en sädan tillåtelse
derom fattar nägot beslut, har öfverstridit den
rätt som honom blifvit utdragen. Det
r?8c)/ den Zi Nars. 585
Tet var en sadan obillig rättighet som Riksens
Ständer under förra Regeringssättet sig tillvällade;
det var ock derföre, som namnet Riksens Ständer,
e mera appl>cerad?6 till Landels sjelfva Inbyggare,
man endast till deras Fullmägtige vid Riksdagarne,
o,ch svin desie Riksens S.änder ansägvs säsom en
särskitt Despotisk magt inom Riket, sa myckel mera
sd .-atel i g som ingenting hindrade, att se att den ena
Medborgaren var den andras förtryckare.
Friherre liapps forkfor, hela denna Raifonement
grundar sig endast pä nalurliga Lagen och förnuftets
stut. Jag har väl utaf Herr vice Landtmarstaikens
Discourser funnit, att det icke är en sadan
siags upplysning, som han ville antaga utan en,
svin grundade sig pä anförander utup vära werkeligen
nu existerande Lagar. En sadan kan jag sL
mycket mindi e lämna, som jag alldeles icke kan fatta
i milt begrepp, att en Regerings-Lag kan (annor,
lunda än Radstags-vis) föreskrifva huru en efterkommande
Regerings-Lag skall författas.
Herr von LilanZ. Ridderstapet och Adeln
äro enige deruti akt z Ständ ej kunna upphäfva
Grundlagen: Men om de det ock kunde, hvad hindrar
att vi lämnar svaret enligt med värk Beslut,
hvad hindrar att vi ej fä införa Verda förmasta,
utur 1786 ärs Riksdags - Beslut. Herr LstanA
förnyade nägra gänger sin begäran, att besia orden
mätte införas.
Friherre Dusten, klenric jsacost. Riksens
Ständer äro kallade till de mest Riksvärdande öfwerläggningar.
Om nägonsin Riket warit i wada
sä är det nu. Riddcrskapet och Adela har klagat
O 0 s att
Z86 Ridder,?. c>H AdelnS protocoll.
akt fallan får wi Plena, och nar wi någon gäng fä
dem, sä hafwa wi de största swärighel-r att fä proposition.
När under öfwerläggningar särskildta Ledamöter
hafwa icke allenast stridiga utan i de saker,
som icke äro stridiga, särskilta tankar; sä är det
Ordförandens skyldighet, att utur vfwerläggningarne
draga en slutsats pro eller contra, för akt derifrån
göra proposition. Det beswäret siipper Herr vice
Laudkmarskalken, ty hela Ständct är ense om swaret
titt Kongl. Maj:t. Herr vice Landtmarskalken ensam
är det icke. Det är beklagligt för Ridderskapet
och Adeln, men deras rätt blir icke derigenom
minskad. Wi wilja förhälla ost lagligen, allisa mäste
wi hafwa tälaMod; samma tälamod bör äfwen
föra vice Landtmarskalken till sin skyldighet, att göra
den proposition som Ridderskapet och Adeln säger
wara desi tanka Tiden borkstumras, och hwars
är skulden? Wi wanka pä Hemliga Depukalions
yttrande om Rikets undsättning. Fienderne äro
kanske färdige att angripa wära Landamären. Inga
pengar, ingen bevillning kan äga rum, för"än
wi fä höra Rikets behofwer. I stället för att Ridderskapet
och Adeln i desie angelägna ämnen kunna
fä höra wär Nädige Konungs önskan och wärt
Hemliga Utskotts räd, sä bortsiöses tiden. Och vet
för den ordsak att Herr vice Landtmarstalken'will
wi stola i underdänighet smara Kongl. Maj:t pä
Säkerhets-Acten, som Herr vice Landtmarskalken will,
men ej som Ridderskapet och Adeln will. Jag srägar
siuteligen: hwem stall smara Kongl. Majit, är
det Herr vice Landtmarskalken eller är det Ridderstaxet
och Adeln.
Friherre kVscktmeister. Hmad som nu Melsätter
-
, ^'.1789, bentzi Nars. 587
sätter osi är att fä Expedi ionen jemlikt de Discourser
och Dictamina pä hwilka wärt Beslut sig grundade.
Alla äro wi utaf en tanka, Herr vice Landtmarstalken
skiljer sig allena ifrån osi, men han äger
ej nägon röst utan är tillsatt att föra sakerne i ordning;
den rättigheten kan ej betagas osi att sjelfwa
justera wär egen tanka; att uppgifwa den, dertill
hafwa wi Kongl. Maj.-ts befallning, det är en sed»
irare fräga, huru werkande den blifwer eller ej.
Herr kskneluelm, kekr- Ridderskapet och Adeln
synes wäl samteligen ense till bifall, Herr vice
Landtmarskalken dock nägot skiljaktig. Kongl. Majit
har wäl lillätit osi att yttra osi öfwer sjelfwa saken,
men det är en ny fräga om rösternas beräknande
Ständen emellan, det kan ej pä sädant oöfwertänkt
sätt lämnas till Kongl. Majit eller komma till Communication
till Medständen, hwarföre han hölt före
att Herr vice Landtmarskalken hade stät att wägra
proposition i en särskildt sak.
Grefwe hamilton anmärkte, att frägan är sä
mycket mindre nv, som just sjelfwa orden stä i
Kongl. Masits Nädiga Skriswelse.
Friherre vurvaU. Propositionen ar ren och i
Conformite med Discourserne och Dictamina, hwarest
redan är tält om g Ständs Beslut. Hwad
wärtan wär tanka kan hafwa är en annan sak;
hwad de g Ständen säga förbinder ej osi att säga
sä eller sä. Wär rättighet att lämna sivar är authoriscrad
af Lag och as Kongl. Majit Sjelf, och detta
swar bör wara conformt med wärt pä Discourferne
grundade Beslut.
Herr
583 rl idde pff. och AdelnS protocoll.
Herr vice Landtmarstalken instämde med Fri.
herre Wacktmeister, att han här ingen röst äger:
han erkände ock Ridderstapets och Adelns rättighet
att deliberera och dedicera enligt Lag och Riddarehus
Ordning, i den delen kunde ingen skiljaktighet
uppsta ; han erkände äfwen riktigheten af hwad Friherre
Duwall sagt; men det more en lika sanning,
a t Ricverstapet och Adeln gillat att lankan och representationen
borde wara inskränkt inom ett korrt
sivar, Protocollet bär derom wittnesbörd; när det
profeterade swaret i ulla matto är snfficent, undwikes
widare widlöstighet, samt Ridderskapets och Adelns
tankar ligga förwarade i Protocollet, dem tiden
en gäng ej lärer förmä förstöra; skulle dä Rrdderstapec
och Adeln, som ser mig stä emellan twen.
ne farhägor, nemligen z Ständs Beslut. . . .
Herr vice Landtmarstalkens tal afbrhts genom
den oro, som häröswer uppkom hos Ridderstapet
och Adeln.
Dä Herr vice Landtmarstalken äter feck ljud,
Uppläste han slutmeningen af Friherre Lielkes tilläggning,
och frägade om Ridderstapet och Adeln
tvckie, att han kunde införa den uti propositionen.
Hwarpä Friherre Wacktmeister s,varade: sa mycket
mer, som det ej annat ar an Ståndets tanka.
Grefwe Dewenkaupt, LIaeg, efter mitt ringa
begrepp om Landtmarstalks-Lmbetet, anser jag vice
Landtmarstalken såsom en Man den der bör framföra
Ridderstapets och Adelns tanka.
Herr Iliam, ?ekr: och referera deras Resolution
enligt i8 §. Riddarehus-Ordningen.
Herr
1789, den 31 Nars- 589
Herr vice Lmdtmarstalken förklarade a nyo
«tt han ej med, pa tydlig Lag grundade skal-kunnat
Lfwertygas ifrån sin flere resor anförde tanka om g
Stånds Beslut och styrkte Ridderstapek och Adeln
att förblifwa wid det profeterade swaret utan tilläggning,
men Ridderstapet och Adeln wille icke begifva
sig-'ifrån denna tilläggning.
Herr von LnZeström, flacok Jag hade icke
föreställt mig alt en sä längwarig öfverläggning nu
skulle kunnat äga rum uti den fräga: huruwida
z:ne Stånds sammanstämmande Beslut sörmär göra
ändring i G uuvlagen! Delta ämne bles umf flere
warda Ledamöter wäckt uti wart Pleno den 16
innewarande, och tillika sä mogik och tydligt bewist,
att G undlagen icke kan undergå någon förändring
utan Konungens och alla 4 Riksständens gemensamma
bifall. Icke det minsta anfördes dä deremot,
mindre hördes af någon wederläggning; proposition
gjordes härä, incluflve med de öfrige uti flere anföranden
till Protocollet upptagne stal, emot Förenings-
och Säkerhets-Acten, och Beslutet som togs
fastställte allt detta. Ännu i dag hafva flere warda
Ledamöter dels med ä nyo upprepade skäl, dels
nye omständigheter bestyrkt hwad förra gängen war
Ridderstapets och Adelns tanka. Jag har Haft fördrag
att med något anförande falla besvärlig eller
medtaga war dyrbara tid; men dä Herr vice Landt,
marskalken nägre gänger och nu pä nytt igen, behagat
uppmana nägon af Nidderskapct och Adeln, ätt
för honom Ådagalägga det Ridderstapet och Adelns
tanka wärkeligen ar grundad uti bokstafweliga innehållet
af Grundlagen, sä, ehuru sädant wore öfwer*
fiödigt till winnande af den proposition Ridderstapet
och
syo Aiddersk- och 7ldeln6 protocoll.
och Adeln sä enhälligt» sä enständigt päyrkar; mä
jag likmäl göra elt försök. Jag har, för »lin ettstilta
upplysning söct inreda denne staga pä mitt enfaldiga
wis, och som jag har till hands hwad jag
derom till lättande af mitt minne, pä papper utkastat,
anhäller jag om tillstånd att det uppläsa; icke i
afsigt att upplysa Eder Mine Herrar, som nogsamt
ädagalag? det i karinen Lagarne och edre deruti grundade
rättigheter; icke i förmodan att kunna öfvertyga
Herr vice Landtmarstalken, hwars kännedom
af Förfatlningarne fordom ofta tjent Ridderstapet
och Adeln till upplysning; utan blott i afsigt alt
för min del smara emot den af Herr vice Landtmarstalken
gjorde uppmaning.
Nysinämde mitt utkast till en deduction i detta
ämne lyder såsom följer:
r:o Inledningen och Beslutet af 1772 ars Regerings-Form,
den wi alla med liflig Ed beswurit
lägga de kraftigaste band pä alla Rikets Inbyggare
att icke något tilt samma Regerings-Forms förändrande
förestå, mindre pä något sätt inga uti dest
uppgifvande.
2:0 Likmäl medgifmer 39 §. uti nämde Regerings-Form,
att någon fraga om denne Fundamentale
Lags förbättrande. ändrande, tillökning
eller förminskning kunde hos Riksens Ständer
blifva möjelig, och derföre uttryckeligen stadgat att
sädant icke bör ske utan Konungens ja och samtycke
och widare: sä att ingen olag stall gä öfwer
rätt Lag eller Undersätares frihet och Konungens
rättigheter blifwa wanstötte och undertryckte, utan
hwar och en åtnjuta stna lagliga Rättigheter och
Privi»
1789, den Mars. 59»
Privilegier. Dcsie äro wiktorén; detta är sattet,
hwarmed någon ändring kunde äga rum och tillätas.
3:0 Här »ämnes wäl icke den händelse, att
Konungen mille göra nägon ändring; mendaGrundwalen
af Swensta Regeringssättet hwilar pä a:ne
pelare, nemligen Konung och Ständer; och dä byggnaden
icke kan bestä utan begges förenade samband
och öfverensstämmelse, sä följer otwungit, alt i denna
förestälte händelse, icke allenast St-änderneS samtycke
fordraS, utan ock de ofvannämde mil koren matte
uppfyllas. 4:0 Nu frägas huruwida detta samtycke
bör mara gemensamt af alla 4 Ständen, eller
om detta samtycke kan bero af tre Ständs sammanstämmande
Bestut, enligt z L. uti 1778 ärs RiksdagsBeslut.
5:0 Under de ämnen hwilka i sä matto
höra till 3 §. 1786 ärs Bestut, kunna icke andra föras
än de som innefattas uti de derstädes dlominatim
upprepade Z. H. Den 39 §. i Regeringsformen
är der icke upptagen, följaktligen är den undantagen,
det heter.- Uti de ärender. hwarutinnan UiksenS
Ständers utlåtande likmätigt nyp anförde
ställen i Grundlagen (40, 41, 42, 43 och 57 Z. Z)
äger ruin m. m. c>:o 57 Z. Regeringsformen är wäl
upptagen uti 3 §. 1786 ärs Bestut och rörer förklarande
af de ställen i Regeringsformen som kunna
finnas otydlige. Den är fAedeS icke undantagen;
men samma 57 §. förestrifver att äfwen sädaua förklaringar
böra ste pä sätt som 39 H. Regeringsformen
utsätter, det är: sä att ingen Olag skall gä
öfwer rätt Lag, m. m I annan mening är 39 Zder
icke anförd. 7:0 Lät nu för ett ögnablick mifltänkas
(medgifwas kan det icke): att fräga om ändring
uti Regeringsformen kunde föras till 3 §. 1786
ärs Bestut, emedan -7 Z. Regeringsformen är upp
ta°
-
592 Riddersk- och Adelns protokoll
-
kagen, och uti denne sistnämnde, den 39 tz. Regeringsformen
anföres, sä mäste ju der Uti 39 Z stadgade
jakt. lik.-väl iakttagas, hwilket med den före»
stagne Förenings.Acken icke siär att förena. 8 m Lät
ost nu bibehålla föregående supposition, sä innehåller
dock g Z. 1786 ärs Beslut ett tydligt undantag af
Bewillmngsfrägor och Privilegier 9:0 Gifwes ett
ypperligare Privilegium än det som alla fyra Ständen
gemensamt äga mi Regeringsformen att, nemligen
utösiva de rättigheter, som dels utgöra dels befästa
och bewara Nationens frihet. Kan wäl detta
hela Swensta Folkets gemensamma Privilegium äga
sämre rätt än hvarje Stånds särstilte Privilegier.
Kan wäl någon redlig Medborgare uppoffra det förra
för de sednare. ,o:o 39 Z. Regeringsformen
sätter den rätta stämpel pä mar Fundamental-Lag,
iust sadan som näst föregående punct förmäler. n:o
Privilegier och Bewillningsmäl äro undantagne uti
Z H. 1785 ärs Beslut. De förekomma begge uti
Föremngs-Acten. Ridderstapcts och Adelns Privilegier
äro deruti pä flere ställen ändrade. Bewillningar
omförmälas der äfwen pä ett med 1772 ars
Regeringsform stridande sätt, äfwen uti methoden
att bewilja. 12:0 Kan wäl en Förenings-Act supponeras
utan enhälligt samtycke af alla dem, som
fåken angar och ät hwilka föreningen är förestagen.
Till en Förenings erhällande hade en gemensam öfwerläggning
warit nödwändig; men dä den icke fatt
äga ruin, mäste ju sammanstämning af atta fyra Rikets
Ständer blifwa enda kännemärket as en förening.
Alla desia omständigheter hafwa öf.vertygat
mig sä wäl i allmänhet vin'lagligheten af den tanka:
att till förändrande af Grundlagen, fordras Käuungens
och atta fyra Skändens gemensamma bifall,
som
38. r789, dm zi Nars. 593
som i synnerhet om tillämpningen af denna satts
till Förenings- och Säkerhets-Acten. Hvad wärkan
denna deduciion hos andra kan Åstadkomma, lämnas
billigt derhän. I öfrigt förenar jag mig med dr
Herrar och Man, hwilka pä ganska goda grunder
päyrkat proposition om bifall ä det uppgifne Förslag
titt underdånigt sivar till Konungen jemte den tilläggning
Herr Baron Vielke uppgifwit, säsom inneha
ttanoe Rivderstapeks och Adelns enhälligt gillade
och tillförne genom proposition stadfästade tankar.
Herr von 8clault2enkeim. Till hwad ben npsi
för mig talande wärde Ledamoten med sä mycken redighet
och kännedom af saken anfört, kan ej mycket
wara att tillägga; men som Herr vice Landtmarstalken
behagat uppmana den af Ridderfkapet och Adeln,
som förmådde stadga desi öfwertygelse uti den fräsan:
huruwida 3 Ständs Pluralitet icke alltid bor,
de utgöra Riksens S änderS Röst, och jag ivid detta
tillfälle mig anmält, sä utbeder jag mig ödmjukast
Höglofl. Ridderstapcts och Adelns tälamod, att
äter fä i korrthet andraga de stäl jag för min del
anfedt och ännu anser för de mest bindande, dock
det alltsammans utan pretention att med mina smL
kundstaper förmä upplysa Herr vice Landtmarstalken;
utan utbeder mig twärtom sjelf blifwa upplyst
och wederlagd, i fatt min mening icke skulle godkännas.
Utom de citationer, som nu sä mänga gänger
blisivit upprepade utur sjelsiva Regerings-Formen,
nemligen om desi oryggelighet och oföränderlighet uti
atta de puncter, som röra Konungens, sä wäl som
Folkets förbehällna rättigheter, sä mäste jag äter till
min menings bestyrkande wända mig till 1786 ärs
Riksdags-Bestut, som Herr vice Landtmarstalken för2:dra
Bandet. P p mode.
294 Lidderst. och ÄdelnS protocoll.
,nådeligen stelf bäde undertecknadt och denna Riksdag
ä nyo genomläst; men beder dock ödmjukast fä
fästa dess uppmärksamhet pä g §. der orden Munda
läses: ''Wi räkne för wär yppersta ära och ömmaste
pligt, att obrottstigen efterlefwa, och heligt wärda
then i en wälsignad stund antagne oryggeliga
Regerings. Form af den -l Augusti 1772, hwari.
genom Konungamagten, och wäre fri- och rättigheter
i ett oupplösligt samband förenade äro." Ia/frägar
billigt, om här talan är om något annat, än
den Grundlagen, eller den oryggeliga Regerings.
Formen, som Herr vice Landtmarstalken och de öfrige
Talemännen beswurit, att owäldugt och oförsträckt
förswara samt alldrig tilläta sädanna
propositioner göras, som strids emot Nonungamagten,
ock Riksens Ständer fri- och rättigheter,
och till hwilken Regerings- Forms allernogaste
efterlefnad alla Deputerade Riksdagsmän
genom sina Fullmagker utomdesi äro förbundne. Dä
nu sä är att Regerings - Formen är förklarad för
en helgedom, och ett oupplöseligt samband emellan
Konungen och Folket, huru kan wäl dä möjeligen
supponeras, att nägra rader längre ned, densamma
Grundlagen stulle kunna underkastas en ändring och
rubbning genom g Ständs Pluralitet? Det tyckes jn
wara mot sundt begrepp, att samma Ständer i samma
tz. skulle wilja förstöra den grundwal hwarpä de
byggt hela sitt Beslut. Jag will ock här anföra
desia sä mycken twekan förordsakande ord; rvid öst
werwägande af hwad 40, 41, 42, 43 och 57 z.
§. Legerings - Zormen stadga, och dä 1617 ärs
Riksdags-Oroning ej bliswit antagen till efterrättelse
i de delar, hwaruti den gemom Regerings-Formen
ändrad är (hafwe wi enhälligt stadnat i then
taniLa:
1789, den 3l Nars. 595
tanka: att uti the ärender, hwarutinnan Riksens
StänderS utlätande, likmätigt nyst anför^a
ställen i Grundlagen, äger rum, utom
i privilegie- och BcwillningS mäl, therom särskilt
stadgande i samma Eag LgensinneS, fordraS
3 GtändS sammanstämmande pluralitet,
för att utgöra Riksens StänderS Löst). —
Jag tocker r sanning det wara klart som dagen,
att Liksens StänderS utlätande blott wid de
uppräknade Z. §. eller w',d nvk anförde ställen
i Grundlagen äger rum, dä ock fordras 3 L-tänds
sammanstämmande Pluralitet för att utgöra Riksens
Ständers Röst. Den heliga och oryggeliga delen
af Regerings-Formen, hvarigenom Konungamagten
och Riksens Ständers fri- och rättigheter i ett oupplöseligt
samband förenade äro, har förut i samina §.
blifvit undantagen, och längre ned Privilegie- och
Bewillnings-mäl; uti den i Riksdags-Beslutet anförde
5?:de Z. äberopas wäl den Z9:de §., men sä.
dant har icke i någon annan akt och mening ste
kunnat, än som det tydeligcn förklaras i anseende
till sättet, huru uttydningen ste stall, eller som or.
den lyda; pä sätt, som uti 39 och 42 Z. §. föreskrifweS,
nemligen enligt 39 §., sa alt ingen Olag
statt gä öfver rätt Lag, eller undersätares frihet
och Konungens rättigheter blifwa wanstötte och un.
dertryckce; utan hwar och en ätnjute sina lagliga
rättigheter och wälfängne Privilegier; med hwad mera
om sättet i 42 §. sörestrifwit är. Den 39 och
57 §. Z. äro i öfrigt gansta olika: den första talar
om allan Konungstigan Rätt, Magt och Myndighet,
samt Undersätares fri- och rättigheter, hwilka begge
stola lämnas alldeles oförkränkte, och ej blifwa wan.
stötte eller undertryckte; men deremot handlar den
Pp 3 senare,
Sy6 Ridd erst. och Adelns protocoll
senare
eller 57 §. blott derom, att thä något otydligt
flulle finnas i thenna Lag, sä mä man rhä sig
rätta efter thesi bokstafweliga innehall, till thest Kongl.
Masit och Riksens Stander kunna förenas.
Det är och förblifwer för mig en obegriplig
Logica, huru af 1726 ars Riksdags-Besluts g §.
flulle kunna dragas then siutsatts, att alla ftura lVlazoli.
keZise et Kei kublicw, det är hela ssu8 kuldlicum,
som Summariler i Regerings-Formens zy §.
upprepas, kunde genom z Ständs pluralitet ändras,
dä Z9 tz. icke är bland de föränderliga Z. Z. anförd,
utan twärtom förklarat, att det oupplöseliga
sambandet emellan Konungamagten och Ständcrnes
fri- och rättigheter flulle heligt wärdas. Skulle efter
allt detta annu nägot twifwelsmäl äga rum, sä
är det Ridderflapets och Adelns och ej Herr vice
Landtmarflalkens egen tanka, hwarä proposition bcgäres.
Allas önflan gär blott dsrpä ut att blifwa
orubbade bibehällne wid 1772 ars Regerings Form,
hwilken ock Herr vice Landtmarflalken' sjelf bedyrat
att wilja oiväldugt förswara.
De z Respective
Ständen hafwa utomdesi alldrig sig yttrat om wärtan
af g Ständs pluralitet uppä de högmäl, som
i Regerings-Formens 39 §. omröres.
Efter nägot widare Discourerande förklarade
Herr vice Landtmarflalken, att han med en ganfla
ringa förändring uti tilläggningen torde kunna förena
Ridderflapet och Adeln, och förcsiog derföre
följande;
Uti hwilkets siftnämdes Z:dje Z. under de ber
upprepade Z. tz. af Regerings,Formen utaf 1772
icke enkannerligen omnämnes någon ändring af
Grund
-
i7§9, den Zi Mars- 59?
Grundlag såsom efter Ridderflapets och Adelns tan.
ka till sin natur oföränderlig u an Konungens och
alla fyra Riksståndens gemensamma samtycke.
Men Ridderflapet och Adeln wille ej antag»
ordet enkannerligen, såsom pä allt sätt olämpe»
ligt, utan efter någon widare jemkning och öfwerläggning
förenade sig Herr vice Landtmarflalken och
Ridderflapet och Adeln angäende tilläggningen, hwilken
inrättades pä följande fatt:
"Uti hwilket sistnämdes g:dje Z. under de der
"upprepade §. §. af 1772 ars Regerings-Form
"warkeligen icke omnämnes någon ändring af Grund"lag,
säfom efter Ridderflapets och Adelns tanka i
"sin natur oföränderlig utan Konungens och alla fy.
"ra Riksståndens gemensamma samtycke."
Hwarefter Herr vice Landtmarflalken gjorde
proposition.
Bifaller Högloft. Ridderflapetj och Adeln det
projeckerade swaret till Hans Kongl. Maj:t med den
nyst uppläste tilläggning?
Beswarades med Ig.
Friherre kielke sramgaf project till kxtractum
krotocolli, hwilket säfom Veliiculum till den.
ua Expedition kunde afgä till de andra Ständen.
Upplästes och gillades.
Upplästes ett Lxtractum krotocolli frän Hem»
liga Utskottet af den 24 Mars, angäende Rikets
Gäld.
Lades pä bordet, der Friherre Dunall förbe,
. Pp 3 höll
598 Riddersk. och Adelns protocoll.
höll sig att det stulle blifwa liggande till desi Bcwillnings
Utstöttes arbete hunnit uppkomma.
Friherre Wacktmeister päminte, att Ridder»
stapet och Adeln behöfde nägra Oeconomista Plena.
Herr vice Landtmarstalken försäkrade, att Ple.
na hädanefter icke stulle blifwa rara.
Sluteligen justerades Lxtractum protocoll!
af r dag, i anledning of den nysi utkcmne Smade»
strrften; hwilket gillades.
Ridderstapet och Adeln ätstildes klockan 7.
In piöcm protocoll,',
Lun^encroua.
Utdrag af Protccollet hällit i Ridderstapets och
Adelns Pleno den 16 Mars 1789.
S. D.l^pplästes ä nyo den af Hans Kongl. Majtt
Riksens Ständer uppå Riks-Salen den or Februari
jistledne i Räder förestagne Förenings- och Säkerhets-Act,
hwarefker Ridderstapet och Adeln stred
till öfwerläggning, enligt Hans Kongl. Majtts Slädiga
tillstånd, samt stadnade uti det enhälliga Beslut,
som af närlagde Afskrift af Ridderstapets och
Adelns underdäniga yttrande till Hans Kongl. Majtt
närmare inhämtas kan. Och som Ridderstapet och
Adeln ansäg den emellan sig och sine Medständer,
för allmänt wal sä högst nödige wänstapen och föl,
troendet fordra akt dem desie sine tankar meddela,
sä besalltes, att sädank genom Utdrag af Protokollet
till
1789, den ZI Mars. 599
till de öfrige Respective Ständen wärkstallas stulle.
Ott supra.
Utdrag af Protocollet hällit hos Ridderstapets och
Adelns Pleno den gr Mars 1789.
S. D. Ett den 8:de i denna mänad inför Menige
Allmogen i Stora Tuna Församling i Dalarne, af
en wid Namn sirie ^stolpk VVinciakl hällit, i Fahlun
trycke, och här i Staden besia dagar vffenteligen
sörfält Tal, gas Ridderstapet och Adeln till desi enhälliga
misinöje en obehaglig öfwertygelse, alt de en
långlig tid emot Adelns heder utspridde widriga omdömen
och smädefulla beskyllningar, till hwilkas ätalande
och hämmande de öfrige respective StändenS
biträde blifwit ästat genom Prokocolls - U.drag af
den 5 sistledne Februari, ännu icke afstannat, utan
af nysinämde Författare sa oförsynt fortsättas, att
han, med uragtläten anwisning pä nägon eller någre
wisie till afwentyrs misitänkle eller brottsiige
Medlemmar af Adeln, tillwitat ett obestämt antal
etter som orden loda: en del af Rikets Herrar
och Ädlingar (förförde af Utlanfft Guld, att
hafwa rviklt ifrän sin Ed, sine pligter, och
öfwergifwit Konungen, att för enskilt afsigt
förstöra folkets frihet, och äter läsa det i de
bojor, som rvär Konung en gäng krostat.
En sä förhakelig stämpel af det wederstyggeligasie
och straffbaraste Förräderibrott, dä den icke är
satt ä den sannstyldige och förwundne, utan pä ett
helt Ständ eller större delen deraf, och dä den icke
präglas af Lagen och desi Handhafware utan af en
obuden och sjelfwald förespräkare, mäste nödwändigt
Pp 4 upp,
6QS Ridderfk- och Adelns protokoll.
uppwacka en inbördes mifttro och bitterhet, samt
omsider genom wrängwis tydning reta en uppmanad
folkhop till wäldsamma utbrott, hwilka äfwen sä lätt
kunna misiledaS emot Konung och Regeringssätt, som
emot en eller annan Medborgare. NiddÄ skåpet och
Adeln, mera uppmärksam pä allmänna wälfärden, än
noggran om egen upprättelse och trygghet, ansäg
Medborgerliga lugnet framför allt med yttersta sorgfällighet
böra ätersökaS, helst i Rikets nuwarande
belägenhet, dä dest grannar blifvit dest fiender, dänästan
atla wapenföre inbyggares armar snart torde
behöfwas till Swensta Besittningars försvar, och
dä den samdrägtigaste beredwillighet erfordras kill
KrigSanstalternas och RifS-CastanS understöd. I
delta afseende bestötS, att hoS de öfrige Respective
Sländen förnya Nidderstapets och Adelns förra
wanliga anhällan, om en gemensam underdänig föreställning
HoS Hans Kongl. Maj:t lill minnande af
en nädig Författning, hwarigenoin den inbördes sämjan
och förtroligheten mä kunna äterställaS, samt
den oskyldigas, och än mera ett helt Riksständs anseende
frilysaS isrän nedrige och uppror stkstande belackares
ytterligare anfall.
Den tillit Ridderstapct och Adeln hyste för de
öfrige StändenS öförtöfwadc benägenhet att antaga
denna begäran, säsom ett wigtigt och tillbörligt
Riksdags-Ärende, samt det underdäniga hopp Ridderstapet
och Adeln wägade göra sig om wär Nädiga
Konungs milda bifall, grundades och stadfästades
uppä-det under den Store och Odödelige Konung
6^81^5 ^nol.ktt8 Regering är 1612 den
24 November utfärdade Riksdags.Beftut, som witt*
nar, att Adelns den tiden, likasom nu, förolämpade
i?8y, den Zr Mars. 60l
wardighet blifwit pä enahanda sätt som för denna
gäng önstat och förestagit är, wärdad af Medstander
och bestyddad frän Throncn, samt förd i första
rummet as den tidens Riksdags-Göromål. IK
supra.
Tisdagen den ? April.
Plenum klockan half n.
UpplästeS Bonde-SkändetS Lxtractum krotocoili
af den av Februari, till sivar pä RidderstapetS och
Adelns Lxtractum krotocoili af den 6 Februari,
angående de emot Ridderstapet och Adeln ukkomne
förklenande ryckten och skrifter.
LadeS ast ^ota.
Borgare - Ständets Lxtractum krotocoili af
den 27 Mars, försedt med Le andra Respective
StändenS pästrift och bifall, angäende att gästvän
till Hans Kongl. Höghet Hertig Läki. af 5O,ooc>
R:dr Specie utaf Banquen skulle förstjutaS och
hwaröfwer Banco-Utstottet höraS stulle.
Friherre Wacktmeister erindrade, att denna
fräga redan af Högloft. Ridderjkapet och Adeln more
afgjord i likhet nied hwad Preste - StändetS
Lxtractum krotocoili innehällit, och tillfölje hwaraf
den blifwit remitterad till BewillningS-Utskottet att
efterse, huruwida Summan genom bewillning kunde
utgä, genom Län upptagas eller att med BancoUtjkottet
östvcrlägga, huruwida den af Banquen kunde
förstjutaS, och tillstyrkte Friherre Wacktmeister,
stt tvid detta Beslut mätte förblifwa.
Pp 5 ' Grefwe
