# ID: svediakorp-gov156
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1786
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 80,116
# sentences: 2,439
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Utdrag
Af
Hällne hos
Hö)
Adelen
Wid Riksdagen i Stockholm
Är 1736.
Första Scycker.
SSL
Stockholm,
Tryckte hos
Utdrag af ?-oroeo//», haltet i Ridderstapet och Adelns
d. iz Maji 1786.
S. D. Högloft. Ridderffapet och Adeln beflutit, det
Utdrag af betz llrorocoller och öfwerläggningar
genom trycket mage komma til det allmännas kunskap, hwartrid
herr Stats-Sccreteraren och Riddaren >Vs6snlljerns sig
werkställandet ätagit; men tillika bliswit funnit för godt, at
alt hwad som pä sädant sätt as trycket under nu warande
Riksdag utgifwes, förut inför Riddarehus.Utskottet kommer al
upwisad, sä skulle RiddarehuS-Utskottet därom genom Utdrag
af?rsroc»tlel förständigas. ^t luxe,.
^^om sä wäl de Tal, som öfiige csremonisr, beseende
Uti LIeQorer5 och UtffottS wäljande, m. m. finnes
sä wäl uti Riksdags-Tidningarne svin särskilt tryckte papper
til alla fine omständigheter införde, sa upragas de icke
uti följande utdrag af Ridderffapet och Adelns xrorocoller.
1786 Den 5 Maji.
err Baron och Landr-Marskalkeir anmälte, at
han med de andre Standens Talemän aftalt om
en voxuriltion» afsandande, at efter wanligheten inför
Hans Kongl. Main och den Kongl, kamillen nedlägga
Riksens Sränders underdånige wördnadö-bctygelse; at de
öfrige Ständens Oepur-i-eäs fig til den ändan Uti 8sciera
- Utffottö-rummet lofwar inställa, och at antalet af
Ridderffapet och Adelens Oo^meraäs blefwe 48; hwil;
ken Dexurmion af alla fyra Ständen utaf herr Baron
> och Landt-Marffalken ftelf skulle anföras. Riddarehus^
I^itc-rlsn undfick befallning at upteckna de herrar ledamöter,
som komma ar afgä i denna förrättning, och
Kongl. Mafits Ofwerste Kammar-Junkare, herr Grefwe
Trenboclr ätog sig at förnimma, när det solle Hans
Kongl. Mast lägligt at emottaga detta Riksens Stän-
bers Utffous underdåniga upwakming.
Grefwe t7. L hemstälte, om icke
Ridderffapet och Adelen ffulle finna för godt at äfwen
A
2 lebes
4 SS*
ledes genom en annan Dekoration aflägga fln underdäniga
kacksäjelse hos Hans Kongl. Maj:t för utnämnandet af en
sa wärdig Herre til Landt-Marskalk.
Grefwe anförde, at en sä wärdig
herre, som herr Baron och Landt-Marskalken, wisserligen
ägde Ridderskapet och Adelns förtroende, samt ar Kongl.
Maj:t nogsamt were öfwerlygad om Högloft. Ridderskapet
och Adelns underdäniga ärkänfla för det i honom
gjorde wal, »nan at Högloft. Ridderskapet och Adeln sädant
genom en särskild Deputation bchöfde ädagalägga;
men som en redan wederlagcn praxis samt äfrvcn Riddarehus-Ordningen
utsätter alla ceremonier sä wäl emellan
Kongl. Maj:t och Standen, som Ständen emellan,
sä tilstyrkte hans Dxcsllence, för at ej öka crigucrrerne,
»m icke detta ämne kunde hwila.
Herr Baron och Landt-Marskalken förklarade
sig om Ridderskapet och Adelns wänskap hafwa sä mycket
hopp, och därföre tillika hysa sä mycken ärkänfla,
at intetdera hos honom kunde förökas; han trodde detzutvm,
at Hans Kongl. Maj:r igenoin sä täta upwaktningar
kunde finna sig beswärad, hwarföre han utbad sig,
at den wäckte frägan, såsom hans Lxcellence Grefwe
kerken det föreslagit, mätte förfalla.
Härwid stannade denna äeliberation.
Herr Grefwe Stenbock återkom och gas tvid handen,
at Hans Kongl. Maj:t i näder afwaktade Depursrionens
ankomst; och som det tillika berättades, at de andre
rre Ständens Depureraäe sig infunnit, afqick herr Baron
och Landt-Marskalken med de Depureracle, samt öswerlen,
nade under sin bortvwaro klubban til den äldste
tilstädes warande Grefwe», hans Lxcellence herr Grefwe
L. k. De>venbaupr.
Emedlertid och redan innan Depurarionens afgång,
war begynnelsen gjord med upläsandet af Regeringsformen
af den 21 Augusti 1772, samt fortsattes med Riddarehus
- ordningen af 162L, med 1778 äre tilläggning
inttl 14 K. och son» tiden dä war förliden, ätffildeö Rid
der
-
derskapet och Adeln, för at äter i morgon klockan
In pleno försainlas.
Den 6 Maji
fortsattes upläsandet af 1626 ärs Riddarehus-Ordning
ifrän 14 §. til flut.
Fri-Herre cke O»-/, som trodde at Riksdaqs
Ordningen
af 1617 nu tillika blifwit upläst, förbehöll
sig, at när Riksdagen kommit i aLkivirec, wid densamma
göra någon ärinran.
Herr förbehölt sig detsamma, i fall denna
Ordning skulle blifwa »plast.
Äfwensä herr . med tilläggning at
öfwer den nu uplästc Riddarehus-Ordningen fa begära
uplysning och göra en och annan anmärkning.
Herr Baron och Landt-Marskalken förklarade,
at när Riksdagen kommer i ackivirec, more det ingen
förment at framkomma »ned de päminnelser hwartil han
kunde finna sig befogad.
Därefter upropades och affändes en äepurarion, »8
personer stark, som under anförande af Grefwe 6/IIenliiernas
Fullmagtig, Kammar-Herren Fri-herre Keurerbolm
til de andre relpetlive Stånden skulle afgä, för
at beswara deras beskickningar och aflägga Ridderskapet
och Adelns hälsning och lyckönskan. Dest Tal finnes
såsom ^IleAar til denna dagens krorocoll.
Herr yrkade upläsandet af
et lVlemorial som han til herr Baron och Landt-Marskalken
öfwerlämnat.
Herr Baron och Landt - Marskalken gaf wid
handen, at han genomsett det af herr LilanZ honom tilstäldte
Memorialet, hwarS innehäll han funnit gä därpä
ut, at än widare yrka afsändandet af den äepurarion,
som i gar blifwit proponeraä, at hos Kongl. Maj:t aflägga
en täcksajelse för Deö wal af Landt-Marskalk;
men utom det, at delta ärende redan wore nedlagdt, och
A Z at
at herr Landt - Marstalken förutan et sädant steg wore
om Högloft. Ridderstam och Adclnö wanstap fullkomligen
försäkrad, ucbad han sig al därwid fä anföra den
betänkligheten, at som en sadan dopursrion förledne Riksdag
blifwit affänd, kunde det handa, at i fall en dylik
nu äfwcn komme at afga, siikt för en wänlig eriguerrs
kunde blifwa anfedt, hwaraf den olägenhet möjeligcn
kunde upkomma, at i fall någon gäng i en framtid Ridderstam
och Adeln singe en Landt-Marstalk med hwilkcn
de moro mindre nöjde, blefwo de försatte emellan de
bägge ledsamma ulrerrnriver, at antingen med Mindre upriktigt
hjerta frambära en tackfäjclfe, eller ock igenom des
utur aktlatande läta skönja en mindre tilfredsställelse. Herr
Landt Marskalken tilläde, at hwad honom anginge, sä
wore hans önskan upfyld, om han wore sä lycklig, at
hans wälmening och nit förwärfwade honom Högioflige
Ridderstam och Adelcns wänstap och förtroende, hwaraf
han pä alt sätt stulle beflita sig at göra sig förl am;
samt utbad sig än ytterligare at Ridderstam och Adeln
behagade lara fragan förfalla, hwilket pä herr LandtMarstalkens
därom gjorde proposition bifölls.
Under afwaktande af den utsände dspurslionon, uplästeS
Riddarchrö-vireciionens relsrion.
Grefwe ^we/, anförde, at som Högloflige
Ridderstapet och Adeln wid senaste Mksdag updragit
honom at säsom öfwer - DireÄeur wara en inedlem af
desi Riddarehag-OiroÄion, hade han trodt sig bäst upfylla
ändamälet däraf, när hans Lxcellence, med de öfrihe
herrar Ledamöter af vireAionen genom en noga
upsigt pä medlens difposirion sökt göra ossian tilracklig
sa til den ordinarie siaren, som til andre opäräknade
men oumgängelige utgifter. Det hade stundom hänt, at
Ntddarehuö-virekkionen blifwit updragit bestridandet af
utgifter, utan at tilgängen blifwit calculorsd; sädant hade
med möda hulpits; hwarförc hans Lxcellence nu rekommenderade,
at Ridderstapet och Adeln ej behagade
inga j andra anordningar, än hwartil man kunde weta
til»
7
tilgängen; ty utom en sadan nödwändig omtanke stulle
ändamälet med Ossian förswinna.
En sak den hans Lxeellsnce äfwenledes för hust
wudsakelig ansäg, och hwaröfwer hans Oxcosience i sinom
tid til vireeiionens efterrättelse trodde Ridderstapet och
Adelcns gillande wara af nöden, är hwad i relsrionen
ar anfördr angäende omröstningssättct i anseende til Llssisfördclningcn
inom viroisiionsn.
Riködags-sielsrionon blef lagd pä bordet, för at sedermera,
när Riksdagen kommit i den atkivicsr, at Riddarehus-Utstottet
blifwit satt, dit kunna remitteras.
Xllexgrum.
Friherre Tal til präste-Ständer.
Ridderstapet och Adelén, som med lifligt nöje ser det
Högwördiga Präste - Ständet til detta allmänna Riksmöte
lyckligen församladt, har updragit osi, däröfwer betyga
desi fägnad, och tillika om den synnerliga aktning
och tilgifwenhet försäkra, som Ridderstapet och Adelén
oaflätcligen hyser för et Stand, ät hwars ward den sanna
GudS-.dyrkan, den wasenteligaste grundwalcn för Samhällets
rätta lycka och beständ anförtrodd blifwit, hwilket
ar den ljufwa plikten förbchällen, at genom sine efterdöme»
och sitt lefwerne, i allmänhetens sinnen intrycka, stadga
och befästa en Lära, ssm enligt desi Gudomlige Stiftares
afsigt, endast har mänuistjo-siägtetS sällhet til föremäl.
Da denna wigtiga kallelse af der Högwördiga
Ständet med noggranhel och omsorg upfylles, lärer den
Högste wisserligen med sin walffgnelse kröna de rådplägningar,
som til sielixionens förkofran och nyt-ca förås,
och som hafwa desi sanna ära til föremal; da bereder sig
ock det Högwördiga Präste-Ständer en lysande rättighet
til Swänste Mans högaktning, och samtidens samt efterkommandes
lifliga ärkansia.
Ridderstapet och Adelon önstar det Högwördiga PräA
4 st«-
8 '
ste-Ständer allchöns lycka sch enighet til de förestående
öfwerläggningar, och innesluter sig j Desi beständiga wänchap
och wälwilja.
Til Borgare-Ständer.
Ridderchaper och Adelen har updragit osi, at wid tikfälle
af detta allmänna Riks-Mötes öpnandc, om desi
fullkomliga tilzjfwenhct och wänchap der Wällofl. Borgare
Ständer försäkra, Ridderchaper och Adelen hoppas,
at den karlek för et älchadt Fosterland, som i alla tider
marit Swänche Mäns ärefullaste stämpel, ännu hos det
Wälloff. Borgare-Skändet är lika brinnande, samt at,
wid de wjgtiga öfwerläggningar denna Riksdag förekomma
kunna, densamme hliswer desi enda rädgifware. Det
str uppå denna wag, Ridderchaper och Adelen altid med
yöje skal möra del Walloch Borgare-Ständer, da Nationens
ära och landers sanna wäl utgöra desi beständiga
ögnemärken. Och huru chulle wi, mine herrar, nägonsin
kunna glömma, at af alla förbindelser är ingen heligare,
ingen wigrigare, än den, wi i födseln med wäre
fäders jord ingätt; desi obrottsiiga upfyllande kan allena
bereda tvär sällhet, tilfredsstäfta wära samweten, och en
dag gifwa wäre efterkommande orsak, at med blommor
hölja wär acha.
Denna ära anstär Swenche Man at winna. Den
Enchar också Ribderchapet och Adelen der Wälloch Borgare-Ständer,
sann at desi rådplägningar, förde i lugn
och enighet, med den HögsteS »välsignelse mätte krönas;
pch innesiurer sig för öfrigt uti del Wälloch Borgare?
Ständers bestäsidiga wänchap.
Til Bonde-Ständer,
Ridderchaper och Adelén iakttager med nöje detta högtfbeliga
rilfälie, at om desi wälwilja och tilgifwenhet det
Ärhara Bonde-Ständet försäkra. Ridderchaper och Adelén
förmodar, ar den gamla Swencha redligheten, som
hos
9
hos det Arbara Bonde-Ständer altid med deras fäders
jord gärt i arf, äfwen wid detta Riksmöte lärer styra och
utmärka alla desi rådplägningar; och dä ingens öde med
Fäderneslandets kan wara närmare förenadt, än BondeStänders,
hwarö trefnad Utgör desi wälmåga, och hwars
arbete stadgar desi tilwäxt: bör ej heller nägon med uprikligare
nit befordra hwad til allman wäl länder. Om
denna sanning lärer det Ärbara Bonde - Ständet wara
fullkomligen öfwMYgadt, och desto lättare följa den röst
som talar i deras bröst; den talar för en älchad fosterjord,
som deras fäder med möda upbrukat, af hwilken
de sjelfwe i sa mänga är tagit sitt bröd, och den de hoppas,
at en gäng uppå lika satt til sine barn fa öfwerlämna.
Mätte den HögsteS ymnigare wälsignelse öfwer
Land och Rike, än de sist förflmne arén, snart lärka den
tunga börda, hwarunder Kronans charrchyldige Allmoge
suckar, och en rik chörd hos det Ärbara Bonde-Ständer
uplifwa den rena glädje, som en ochyldia lefnad och er
godt samwcte altid ätföljer; >a, mätte det Ärbara BondeStändet,
i fridens lugn fä binda ymniga chylar af den
jord, de sa ofta med sin smerr wannar.
I Bonde - Ständers beständiga wälgang deltager
Ridderchaper pch Adelen altid pä det ömastc, önchar kil de
ras
förestående öfwerläggningar allchöns lycka och enighet,
och innesturar sig i desi wänchap.
Den io Maji kl. 10.
^fter gjordt anslag, församlades Högloft. Ridderchaper
och Adeln «t til följe af Riddarhus - Ordningen wäljq
LleQorer
Innan
Vorerinxen tog sin början Utbad sig
Herr at med Ridderchaper och
Adelns tilständ korteligen fä omröra on omständighet,
hwaröfwer Han för det närwarande ögnablick wäl ej begärte
nägoki öfwerläggning, men hoppades, at den ynnest
och förtroende Högloft. Ridderchaper och Adeln honom
A 5 nitid
ID
altid wisat, äfwen nu mätte göra, at desi wälmenta framställning
ej illa skulle uptagas.
Pa det at minnet och underrättelsen om Högloft.
Ridderffapet och Adelns öfwerläggningar under denne
Riksdagen, hwilka han wore fullkommeligen försäkrad altid
skulle göra detta det första Riksståndet äfwen sa mycken
heder, som de »visserligen wordo ländande til Fäderneslandets
sanna bästa, ifrän glömskan mätte bewaras,
förcstog han författandet och utgifwandet af et ftags Dagbok
eller Utdrag af Ridderffapet och Adelns kioroeoller,
det han sjelf wille ätaga sig at besörja. Han drefs
bärtil af ingen Win,ungs-lystnad, ulan förklarade uttryckcligen
lil xrowenllsr, at all förlust härwid ffulle stanna
för hans egen räkning, men, i händelse af winst, wille
han, sedan den af Riddarhusets extra betjäning, som honom
härwid biträder, åtnjutit et ffjäligt arfwode, öfwerlamna
öfwerffottet til Riddarhus - UireUionen, at efter
omständigheterne til någon i behof stadd Adelmans understöd
anwända.
Pä herr VVaclen^einas egen begäran blef detta tile
widare hwilande.
Hwarester herr Baron och Landt - Marskalken föreställe,
der borde efter manligheten votering företagas til
wäljande af klleökorer.
Llallerne afträdde och voteringen gick för sig och
utföll walet pa de herrar och Män, hwilka uti Dagbladet
Allehanda för allmänheten blifwit uptagne.
Den ii Masi.
plenum hos Ridderstapct och Adeln kl. ro.
-Perr Landt - Marskalken upkom och Ridderffapet och
Adeln intogo sina ställen.
Hwarefter herr Baron och Landt-Marskalken förestälte
angelägenheten af Banco - ulffottetS snara utnämnande,
til hwilker wal hau bad herrar LIsLkorerne wara
betänkte.
Fri
-
Frihcrre De Dker Or?'/ rackade Högloft. Ridderffapct
och Adeln af första callen för deras emot honom
wiste Utmärkra förtroende, hwaraf han altid ffulle söka
göra sig wärdig och förtjänt; han paminte, at innan walet
til cle^ureraäs i Banco Utskottet blefwe upbrutit, borde
någon Inliruökion för dem fastställas, hwartil han föreflog
samma Inftruckion och Eds-kormulaire, som wid sista
Riksdag blifwit gillad och antagen.
Herr Landt-Marskalken förklarade at herr Baron
förekommit hwad han ärnade säja, blef Värpa den sista
Riksdag stadgade InlkrnUionen för Banco Utskottet jämte
eds.kormul-uret upläst.
InftruUionen är wal
ganska tilrackelig och fullständig i atta delar, som manligen
wid Banco-werket förekomma, men, som denna gängen
2:ne nye och särffilte ämnen i anledning af Kongl.
Majus Nädiga proposition til Banco cleputeraäe äro
remirrcrLäs; sa hemstälde han om ej i anseende bärtil någon
tilläggning i den nu upläste InsirnUionen kunde wara
af nöden.
Orefwe ^xe/, trodde Insiruökionen wara
fullständig och tilräckelig för herrar Banco äeputeraäe,
äfwen uti de frågor, som genom desse 2:ne nye ämnen
kunde upkomma, hwarförc han den, utan widare tilläggning,
biföll.
Uppä herr Landt - Marskalkens proposition blef Insiruckionen
med et allmänt Ja bifallen och tillika befalt,
at et LxrrsUum protocolli därom til Präfte - och Borgare-Ständen
skulle utfärdas, hwilket ock genast blef upsatt
och jusieraät, samt med en clepuration af 6 personer
til de bägge nämnde Ständ affärdadt.
Det blef därefter herrar LIeUorerne updragit, at i
eftermiddag wäija ledamöter til efterföljande clepurLtioner.
Banco Urfforret, som efter förra manligheten kommer
at besia af iz utaf Ridderffapet och Adeln,
4 af hwarje clais.
Rid
-
12 > >>«Z8
Riddarhus UtsVstcec 4 af hwarje nissis.
Lag-Urskorrec äfwen 4 af hwarje Llats.
Herr /^a-ie,r-?r'er»a Lar/, hade emot Utnämnandet
af et Lag-UtMtt intet at ärinra, men trodde, at nägra
consiäsralioner om arbets - mersioäen borde komma under
öfwerwägande. Ingen ting more därom i Lagen stadgadt,
han funne endast, at 1617 ärs Riksdags-Ordning utstakade,
at Ständen i sine Kamrar ägde at öfwerlägga.
Sadant more endast applicadslr, när något ärende genast
bos ?lena företogs, men, den owanliga arbets-rnersioäen
Lag-UrMttet sista Riksdag fölgde, ar hwarje Ständ särskilt
och för sig äelibsreraäs,' fruktade han medföra för
mycken ridö utdrägt och sakna den förmän, at när et utskott
af 4 Ständ sitter tilsammans, uplyses den ena af
den andras äilcourlsr och ändamälet upsylles fortare och
bättre; hwarföre han hemstälde om ej detta arbets-sältet
nu i Lag-Utskottet kunde antagas.
Grefwe ^/xe/, anförde: al wid sista Riks
dag
arbetade de dä förordnade UtMtt gemensamt, hwarpä
hans Rxeellence til exempel nämnde Stats och Bewillnings
Utffotten med flere, men, at samma mecsioäe
ej dä följrs med Lag-UtMttet, trodde hanö Lxcellencs
snarare wara händt af förseende än med flit, som hans
Lxeellence höll före, at det lände til den mästa redighet
och tvinnandet af tiden, ar den naturliga allid förr we«
dertagna praxis följdes, sa conkormeraäe hans Txcellsnes
sig til alla delar med herr äVaäensiierna.
Herr Landc-Marstalken fant anförde Mlen wara
sa goda och grundade, at utan all twifwel der föreslagna
sättet til Lag-UlMtteiS arbets-mersioäe »vöre det
bästa; men, som det wore granlaga, at i Wjnsta mätto
wika ifrån det prejuäicar, som förre Riksdagen i denna
delen warit öfligit, utbad sig herr Landt-MgrMlken, at
RidderMpet och Adeln behagade upflkjma denna öfwerläggning,
til desi herr Landt - Marskalken med de andre
Sländens Taleinän häröfwer singö samrädas.
Up
-
IZ
Uplästes följande Kongl. Majlis nådiga propositioner.
Kongl. Majus nädiga allmänna proposition.
Kongl. Majus nädiga proposition om förekommande
af hunger och dyr tid.
Kongl. Majus nädiga proposition om Fahlu Bergslags
hjelp.
Kongl. Majus nädiga proposition om dödsstraffets
afskaffande för barnamord.
En Deputation frän Högwördige Präfte r Ständer
gaf tilkänna, at Präste-Ständet til alla delar med RidderMpet
och Adeln instämt uti bifall til Insiru6ionen
för 6anco-utskottet.
När nu i ordning följde at upläsas den til Riksens
Ständer af Kongl. Maju öfwerlämnade berättelsen öfwer
inrikeö-förwaltningen, förfrägade sig
Grefwe , ^xe/, om denna Relation nu här
upläses säsom til winnande af nägot siags stadfästelse,
eller al däröfwer kunde ingas i öfwerläggning.
Herr Landr-Marftalkm gaf härwid wid handen
at denna berättelse innehöll ärender, hwilka til en del
ej hörde til Riksens Ständers granskning, stadfästelse eller
bifall, och således ej aä äeliberanäurn utan aä nokiriarn
komme at upläsaö.
Med läsningen fortsattes til kl. Z 2, dä det öfriga
omkring hälften til en annan gang upskjötS och RidderMpet
och Adeln åtskildes.
Den 12 Maji.
5*1
^Hnnan listan pä Ledamöterne i Lag-utskottet upbrötS,
gaf herr Landt - Marskalken tilkänna, det Hans Kongl.
Maju, i anseende til tidens winnande, och som Riksdags-ärenderne
Ständen emellan genom deras pluralitet
komme at afgöras, i näder tillätit, det uti be Utskott, som
komma ar fattas af samtelige Riksens Ständer, den arbels-merhoden
hädanefter mä bliswa anlagen, al samtelige
Stäu
-
-4
Ständens Deputerad gemensamt ma företaga och utarbeta
de til dem hänskutne mål och ärender, hwarom i
förra plsno frägan äfwcn hos Ridderskapct och Adeln
upkommit.
Ridderskapct och Adeln beslöt at de andre Ständen
härom Mille underrättas genom ct exrra5ium prorocolli,
som genast upsatt och juliorsär, med en Deputation
til dem afsändes, och lydde sa i bokstafwcn:
Utdrag af^o^om//^ häller hos Högloft. Ridderffapet
och Adelen, d. ra Maji 1736.
S. D. Som Hane Kongl. Maj:t, i anseende til
tvinnande af tiden, och som Riksdags - ärcnderne Sranden
emellan genom deras pluralitet komma al afgöras, i
näder för godt funnit at förordna, det mide Utskott, som
komma at sattas af samtelige Riksens Ständer, den arbels-merkoäen
ma blifwa antagen, at samicligc Ståndens
Deputerad gemensamt företaga och utarbeta de til
dem hänskutne mäl och ärender, sä beslöts, at sädant genom
Utdrag af prorocollsk, de andre respeLUvs Sländen
meddelas skulle, bär supra.
Friherre Lkr/ Ds anförde följande til xrotocoller:
I
anledning af det förbehåll jag tog mig den friheten
uti förlcdne Lördags plenum at göra angående 1617
ärö Riksdags-ordning, och hwartil Högloft. Ridderskapct
och Adeln behagade benäget lämna deras samtycke, utbeder
jag mig nu Högloft. Ridderskapet och Adelns rustand
at fä yttra någre ord uti detta ämne. Jag färda
först inför Högloft. Ridderskapet och Adeln förklara, at
jag anser för en af mina gladaste och största skyldigheter,
m fä uti alt upfylla det som tvär, ost i en lycklig stund,
gifne Regeringsform af 1772 föreskrifwer, samt Riksdags-Ordningen
af är 1617, uti alla de delar, hwarutinnan
samma Riksdagsordning genom Regeringsformen ej
är ändrad. Men dä jag inför Högloft. Ridderskapet och
Adeln
I Adeln mäste bekänna, at missa ord uti denna RiksdagsOrdning
förefalla mig mindre tydelige at kunna förenas
med tvär grundlag, Regerings-Formcn af 1772, urbcder
jag mig ödmjukast Högloft. Ridderskapet och Adelens uplysning,
Uti den punäen som angär expeäieranäer af de
underdånige svar, som Riksens Högloft. Ständer skola
aflämna pä de af hans Kongl- Maj:t dem i Nader meddelte
proportion er, om icke tre Ständs pluralitet är
den grund hwarefter expcäiiionerne skola förfallas.
Grefwe Hr/e» Det är en lika sä nödwän
dig
som wärdig egenskap hos en lydig undersäte, at
mara underrättad om de lagar han bör ätlyda. Wi hasme
en Regerings-Form, som är mac heliga och oryggeliga
Grundlag, hwars gräns bade Konung och undersärare
genom en dyr Ed förbundit sig at ej öfwerskrida. Dess
42 K. utstakar huru nya lagar skola göras. 52. §. i samma
RegeringS-Form utsätter äfwen tydeligen at i Ständens
privilexii saker fordras alla fyra Standens stämmor
at utgöra Ständers beslut. I alla öfriga mål, utom
bemillnings frägor, är esprir afwär lag den, at tre Ständs
röst utgöra Sländernes ranka. Et Ständ kan aldrig
- göra Ständers beslut.
Den wise Lagstiftaren, Wär Nädige Konung, har,
när han skänkt oss bäve lag och frihet, ej heller kunnat
hysa annan ranke. Riksdags-Ordningen. af 1617 kan aldrig
i minsta matto rubba eller förändra hwad RcgeringSs
Formen innehäller, som är den rätta, den enda af bade
j Kongl. Maj:t och ost beswurne Grundlag; men hwarken
i nämde Riksdags-Ordning, eller i senaste Riksdagsbeslut
trodde hans Lxceilence med nog tydelighet wara Utstakadt
huru tillämpningen af de samma til RegeringsFormen
angäende expcäikions sättet af de frägor, hwaröfwer
Ständer äga ar sig yttra, rätteligen bör wara at
intaga, hwaröfwer likwäl det more högst angeläget at äga
en grundelig och klar uplyöning, til undanrödjande af de
misstag och den lwekan, som i et sä angeläget mäl en
gäng kunde upkomma.
Herr
lb
Herr Landc-Marffalken trodde noqfaint wid sista
Riksdag wara uplyst, huru Riksdagsordningen af 1617
i tillämpning til 1772 ars Regerings-Form more at första.
Til bestyrkande hwaraf herr Landi-Marskalken sjelf
upläste ?rorvLoIIer haller pä Rikssalen den 2O Januarii
1779, samt krotocollsr tili Ridderskapet och Adelens kisno
afven 2i därpäföljande, dä samma fräga i anledning afel
Utaf herr lkummslsijsim ingifwit äikkamsn »6 prorocollum
blifwit wäckt. Herr Landt-Marskalken trodde at
grunden til lagstiftningen i 40, 41 och 42 §. wore sä
tydeligen utstakad, at den cikeraäe Riksdags-Ordningen
af 1617 uri desse §§. innehall ej kunde göra ändring.
At i senaste Riksdags-bestut, och igenom den da följde
prsxi8 sadant äfwen tilräckeligen wore ädagalagdt; men
som herr Landt-Marskalken förmärkte, at denna risliden
rian upwäckte Ridderskapet och Adelens bekymmer, wille
han taga sig den friheten ar foresta den Utwäg, at med
undcrsatelig wördnad och tilförsigk Nalkas Hans Kongl.
Majit, hwilken som den förste medborgaren ibland et rättskaffens
fritt folk, wisserligen bäst kunde gifwa Ridderskapet
och Adeln en sadan uplysning i deras twifwelsmäl,
som kunde skingra alt mörker och rrsnguilliserL deras sinnen.
Grefwe Herr Landt-Marskalkens
proponsraäs Utwäg i denna delen syntes hans LxcellensL
sä aldeles smara emot Ridderskapet och Adelens tanke,
samt sä mycket lända til uplysnings minnande, at hans
LxcsIIsnce därmed aldeles instämde; men som i et sa an»
geläget ärende tvär förfrägan bör wara ställ) i ganska
granlaga ordasätt, tilstyrkte hans Lxeellencs at den ej
skulle ske i dag, utan at Riddarehus»Lscrstsrsren kunde
anbefallas at nägot sadant i underdåniga, anständiga och
warsamma termer tils i morgon författa.
Herr /kttäMg». War Regerings
Form
och wära KÄa kudlica, som här Uti et band äro
infästade, kunde ester dest wördsamma tanke fullkomligen
wäl sta at förena: 1772 ärs Regerings-Form Utstakar:
ak när ny lag skal göras, cvncurrera Riksens Ständer
där
-
r?
härutinnan til bifall eller afstag. Däremot stadgar Riksdags-ordningen
af 1617 endast om öfwerläggnings-sättet,
och det egenteligen i de mål som ej widare lii Riksens
Ständer höra, än at doras yttrande däröstver äskås,
Kongl. Majus höga cisoisions rätt altid obetagen; och som
således i hans tanke 1617 ärs Riksdags ordning ej wacker
något twifwelsmäl öfwer StändcnS psin-siirsr i de
delar där Riksens Ständer äga rättighet ar 6-oiäsra, sä
hemstälte han, om någon förfrägan behöfde äga rum.
Herr Oa/. För at ej wara wid
lystig,
conkormcraäs han sig i sjelfwa merker med Grefwe
borsen och Friherre Os 6eer- Wi hasme rättighet
at begära uplysning, enär nägot sinnes mörkt eller otydligt.
Sättet därtil utstakar Regeringsformens 57 §.
De rättigheter Kongl. Mant til oh öfwerlämnat,
förbinder osi Grundlagen at bibehålla; och höll han före,
at det wore sä mycket mera i sin ordning at genom ett
gemensam Deputation med de andra Ständen hos Kongl.
Majtt i underdånighet anhalla om desi egen nådiga förklaring
och uplysning, sorn han utur pleno plsnorum pä
Rikssalen d. y Maji pämime sig, at Kongl. Majit lil
Riksens Ständer öfwerlämnade sina propositioner, med
den nådiga Utlåtelse-, at sxpsäitionen skulle ske enligt 42
§. Regeringsformen: och at Ridderskapet och Adeln öfwer
sättet til öfwerlaggning blefwo anwiste til 1772 ärs
Regeringsform, enligt 1626 ärs Riddarhus-ordning; men
samteiige Riksens Ständer hade 1617 ärs Rikedags-ordning
blifwit föreskrifwen.
Herr upläste sina tankar sä lydande:
I anledning af den förleden Lördag wäckte fräga om
1617 ärö Riksdags ordning af Högstsalig Konung 6u^vor?»,
som pä flere ställen i Grundlagarne äberopas,
har jag författat mina ödmjuka tankar, dem jag
lika ödmjukeligen anhäller, högwälborne herr Baron och
Landt-Marskalken samt högloft. Ridderskapet och Adeln
täckes benägit tilläta mig at til proloeoUsr anföra.
B De
58
De twifwelSmal, som om 1617 ars Riksvags-ordningö
rätta a^iiL-mnn rjl 1772 ars Regeringsform nästan
hos hwarannan Ledamor upkommit, äro af den beskaffenhet,
ar de böra undanrödjas, innan Riksens Ständer
företaga stg »agon öfwerlaggning uti de ^ro^oiuionsr
Kongl. Maitt dem i näder i fädam afseende täcktö förelägga.
Redan wid slutet af sista Riksdag upkommo hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln bekymmersamma öfwerläggningar
i detta ämne.
Ridderskapet och Adeln an sago da de orden i samma
1617 ärs Riksdags-ordning, som förklara, at da
Ständerna mi besluten ej kunna förenas, Kongl. Majtt
agde däraf taga det Kongl. Majtt bäst symes, såsom
stridande emot wär nu mera i en lycklig stund faststälde
Regeringsform, och ledande til äfwcmyrliga föl,der för
Regeringssättet. Men sedan Kongl. Maj:t uti desi nådiga
tal ifrän Thronen til samtelige Riksens Ständer d.
20 Ianuarii 1779 pä et lika nådigt som uplysande sätt
täcktö förklara, »140,41 och 42 §. K. i Regeringsformen
uti Lagstiftningen borde följas, ansag Ridderskapet
och Adeln med största förnöjelse sina twiftvelsmäl i delta
ömma ärende förfalla, och alla widare äeliborarioner däröswer
onödige, hwarom wäre protokoller af d. iy och2i
forberörde manad och ar wittna.
Ridderskapet och Adeln har ock tillika med hela
Swea Rike ännu mera blifwit tilfredsstäldt i den oro de
häröfwer haft, dä uti senaste Riksdagsbeslutet blifwit anfördt,
at >617 ärs Riksdags-ordning tjäm til efterlefnad
i alla de delar, hwaruli densamma genom Regeringsformen
af ar 1772 ej är förändrad.
Detta alt är wäl tilräckeligt at wisa, det fragan om
de omförmälte orden i oftanämnde 1617 ärs Riksdagsordning,
som innehälla at Kongl. Maj;t af Ständernas
olika meningar ägde wälja det Kongl. Majit bast syntes,
redan är af Kongl. Majit och Riksens Ständer pä del
sätt förklaradt, at samma ord med nu warande lyckliga
Regeringssätt, grundadt pä 1772 ärs Regeringsform, ej
äro
19
äro öfwerensstämmande, och följakteligen hwad RiksdagsOrdninqen
i den delen innehäller, igenom samma Regerings
Form ändradt.
Men pä det ingen fräga härom widare hwarken nu
eller för tilkommande tider mä upsla, som kunde giswa
anledning til rwuwelsmäl, de där ofelbart skulle leda til
de wädcligaste följder för Riket, sä anser jag för högst
angeläget, at Ridderskapet och Adelen, pä er et mera tydeligt
sätt, gemensamt med de öfrige deras med-Ständer,
utstaka i denna del, huru förhällas skal med expeäirions
sättet, när meningar öfwer nägon hos Riksens Ständer
upkommen Lagstiftningöfräga kunde finnas dem emellan
olika.
Uti det lVlemorial) som utaf en wärd Ledamot af
Ridderskapet och Adelen, herr lckummelbjelm wid sistledne
Riksdag blef ingifwit, och hwilket jag nu anhällec
mätte för Ridderskapet och Adelen ä nyo upläsas, äro
de grunder utredde, som wisa, at 1617 ärs RiksdagsOrdning
i denna delen icke är til nu warande Regeringssätt,
hwarmi Riksens Ständer ined Kongl. Majtt äga
lika rätt i Lagstiftningen, lämpelig. At Riksens Ständer
däruti äga en röst, och Kongl. Majtt en; at klurLlusren
af Ständers meningar utgör denna deras röst; at när
deras meningar ej kunna förenas, eller de stanna twänne
Stand einor twänne sadant innebär detsamma, som at
Riksens Ständer öfwer den upkomna frägan sig ej utlätit.
I anledning häraf hemställer jag ril Högloft. Riddcrskapet
och Adelén wördsamligen, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna nödigt, at jämte de öfrige relpeUive
Ständen stadga, ar wid expeäisranäer af de ärender,
som antingen igenom Kongl. Majtts Nädiga propositioner
eller Riksens Ständers egen ätgärd wid Riksdagarna
förekomma, den ordning följes, at enär tre Ständ
uti samma mening instämma, underdänigt swar eller utlåtande
i anledning däraf, pä satt RegeringS-FormenS 42
§. utstakar, lil Kongl. Majtt aflemnas, utan al ä det Ständers
tanka, som warit af olika mening, widare mä haf
B
r was
20
was nägot afseende. Men at dä meningarna bland Stånden
aro sa skiljaktiga, at de rni et gemensamt beslut ej
kunna förenas, eller twänne Stand stanna emot twänne,
fragan, om den hos Riksens Stander sjelfwe r?pkommit,
nedlägges, och såsom ej »vidrörd anses, men om den ifrån
Kongl. Majit blifwik i Näder Riksens Stander förcstäld,
dara det underdäniga sivar genom fyra Talemännen skrifteligen
aflämnas, at Riksens Stander icke kunna dä: öfwer
något underdånigt yttrande afgifva; utan anhalla i
underdånighet, at den förestälde frägan mätte såsom icke
framstäld anses och förfalla.
Detta kan likwäl icke anga mål, som röra bewillningar
eller nya krivileZier för något Ständ. Det förra
ar til sin natur af den art, at trenne Stånds xluralirec
däruti icke kan werka emot det fjerde, emedan hwart Ständ
äger maga sig den beskattning det tror sig mägta draga,
uran at de öfrige tre Ständens plurrlirer det samma något
kan ålägga. Häraf skutte eljest de största oredor til
det ena eller andra SrändetS förtryck kunna upkomma.
Och hwad nya krivileZier för nägot Stand angär, sä är
12 §. j Regerings-Formen däruti tydelig, at sädane icke
kunna utfärdas utan alla fyra Riksens Ständers »vettskap
gjorde påminnelser och samtycke
Enär
pä detta satt Riksens Ständer faststält, huru
de wid Riksdagarne förekommande ärender böra hos dem
i likhet med Regcringö-Formen och Regeringssättet däruti
grundade art afgöras och exzell joras, sä äro alla de twätydigheter,
som af de anförde orden i 1617 ärö Riksdagö-Ordning
i framtiden til Rikets fördärf kunde dragas,
utur wägen röjde, och det öfriga, hwad samma ordning
innehäller, som blott har afseende pa Leromoniol wid Riksdagarne,
kan säsom en gällande lag anses, lil desi Kongl.
Majit med Riksens Ständer kunde sinna nödigt, ester
tidernas skick därmi nägon ändring göra.
Om desse mina oförgripeliga tankar winna Högloft.
Ridderskapet och Adelens bifall, torde sadcutt genom utdrag
-
drag af krorocollor. lil de öfrige rocheckive Ständens
öswcrläggning och utlåtande aftemnas.
-cherr Orr/. Fragan är ej af sä stor
betydcligbet, som den icke ännu mera upwäcker Högloft.
Ridderskapet och Adclens upmärksamhet. Frägan är ej
den, al ,u icke, lika som Kongl. Majit äger rätt at assia
fyra Ständs framställning, wi ju äfwen hafwa osi förbehållet
at föreställa wara underdäniga betänkligheter emot
den eller de xro^oiiriouer som af Kongl. Majit osi göras.
Oron kommer deraf, at den oryggeliga grundlagen af d.
21 Augusti 1772, hwarefter wi oh enligt ordalydelsen
böra rätta, wid beräknandet af Ständens xlurslicsr ej sa
aldeles sammanstämmer med 1617 ärs Niködags-Ordning,
som del af herr /Vlmlsli sa grundeligen wore ulredt, med
hwars tanke herr ^VaäLnckjcru!» sig aldeles förenade, och
ansäg all twätydrghet förfalla, när den ^rinLchen tydeligen
blir stadgad, at tre Stånds sammanstämmande pluralirer
utgöra fyra Ständers röst; men äler, at när twä Ständ
stanna emot twä, saken såsom af Ständer ej beswarad,
förfaller.
Kongl. Majit, hwars Faderliga hjertelag för sit
land och folk tilwunnit honom sä allmän »vördnad och kärlek,
lärer »visserligen ej »vara obenägen at i detta fallet betaga
wär »villrådighet, medelst meddelandet af desi Nädiga
Utlakande öfwer begreppet af nämnde fräga, hwilket han
wore fulleligen öfwerlygad »vöre det samma som han säg
af Ridderskapet och Adeln sä allmänt hysas. Men det
bör wara samtelige Ständens beslut at därom anhälla;
fä wi Kongl. Majits Nädiga instämmande och gittande,
försvinner all »vidare cotillon emellan Regerings-Formen
och Riksdags Ordningen, och hela Riket blir tilftcds.
Herr Landt-Marskalken upläste 57 § af RegeringsFormen,
men bad därjemte at förtroligt fä säja sina tankar.
Wifferligen är et gemensamt steg med de andre rehsLUvs
Sländen aldeles lag likmäkckgt; »nen därjämte
B z trod
-
klodde herr Landt - Marskalken at ändamalet lättare och
uran omwäg kunde winnås, om Högloft. Ridderskapet och
Abelen för egen räkninq sos en Nådig Konung, med
undcrfstelig tllförsigt til hans Faderliga omwärdnad anmälte
sit aliggande: dä herr Landt-Marskalken hoppades
«t all willradighet lättast blefwe undanröjd.
Herr hade e) förmodat fa lang ventilation,
när alla synas hysa lika tanka. WillräLiqheten kommer
af farhogan at mitztaga sig om 1617 ärs Riksdags-Ordning.
Ar 1772 hade wi ingen Riksdags-Ordning, han
hade den ej heller hörr nämnas för än sista Riksdag.
Sedan han hört af herr Landt-Marskalken upläsaS Kongl.
Maj:rs yttrande in kleno klenorum af d. 2O Januarii
1779 trodde ej knnna misitaqa sig därom at ju icke Kongl.
Maj:t täckes förklara sig anse tre Ständs tankar för Ständernas
pluralitet^, samt instämde i öfrigt med herr Grefwe
kerken och Ofwcrste Almfelt.
Fri-Herre Instämde i hufwudfaken
med Hane kxcellence herr Grefwe kerken; men som
57 § uttryckligen förmår, at öfwer all otydlighet i
Grundlagen gemensamt med de andra Skänden bör sökas
uplysning hos Kongl. Maj:t; sa hemstältc han, om
icke de, såsom stadde under samma twätydighet som Ridderskapet
och Adelen, äfwen genom et gemensamt steg nied
Ridderskapet och Adelén häruti borde deltaga.
Herr Af ftikcourksrns förmärkeS
Högl. Ridderskapet och Adeln wara aldeles eniga i hufwudsragan,
men endast skilja i sältet at förebringa saken
hos Kongl. Maj:t. Uplyst af hwad herr Landt-Marskalken
förcflagit, trodde han den lättaste utwagen blifwa, ak
genom en särskild Deputation för Hans Kongl. Maj:t
yppa wart bekymmer. Wi böre förmoda at wära medStänd
tänka lika med osi, och tiden wore altid wunnen.
Herr no» Foäa«. Biföll aldeles hwad
redan alla yttrat i hufwudfragan, men hwad sättet at
förebringa war tanke inför Hans Kongl. Mast anginge,
ausäge han 57 K i Regerings-Formen bärtil utstaka wägen.
gen. Det wore wäl ostridig at r något Stand en fraga
först skulle wackas, mcn da uplysning hos Hans Kongl.
M.st:t uri något som synes mörkt skal sökas, bör sadant
af alla Ständen gemensamt ske, hwiiker han såsom sin
tanka til proroeollel relerveiacle.
Herr I anledning af Högwalborne herr
Baron och Landt-MarskalkenS gjorde propostrion, at hos
Kongl. Majit i underdånighet förfråga sig, huruwida Ridderskapet
och Adelen fattat det rätta begrepp til häfvande
af det uti Ståndet nu upkomne twifwelsmäl om Grundlagens
rälla förstånd och mening, får jag ödmjukast utbedja
mig, at med fä ord fä säja min oförgripeliga tanke.
Konungens rätlwisa och Konungens Nåd misikänner
ingen af osi; dessa wär stora Konungs sä höga som dyra
egenskaper göra, at wi böra hoppas et Nådigt bifallande
swar. Men om sa handa skulle, at emot all wär
wäntan, Konungens Nädiga swar blefwe negativt > sä
hafwe wi gätt ifrän Grundlagens bokstafweliga innehall,
Hindrat wära Med-Ständer ifrän at med frimodighet öfwerlägga
et sä wigkigt ämne, och jag sjelf, som nu med
frimodighet är färdig at försvara mina rankar emot hwar
och en som wik framträda ined opposition, torde icke äga
därril samma styrka, i fall jag en half lime härefter skulle
af herr Baron och Landt-Marskalken fä den bedröfwcliga
underrättelsen, at mine underdånige tankar i denna
wäg icke skulle wara enlige med Kongl. MajitS Nådiga
wilja.
Herr Grefwe Tft-y/i-». Fägnade sig öfwer
den allmänna nit hos Ridderskapet och Adelen at wilja
pä det nogaste i akttaga Grundlagen; dct är äfwen hwad
man af dek första Riksståndet sig förwänkar. RegeringsFormens
57 K. innehaller at en uplysning öfwer nägon
otydlighet i Grundlagen af fyra Ständ gemensamt hos
Kongl. Mast bör sökas, hwaröfwer äfwen hans kxeellence
af flere herrars clitcourler därjämte uplyst, ej kunde
antaga den meningen at genom en särskild äepurarion
ifrån Ridderskap-! och Adlen härom upwakla Hans Kongl.
B 4 Mask.
Majit. Men som hans Dxccllcnce hoppades, at Hans
Kongl. Majit med Ridderskapet och Adelén i hufwudfrägan
i Nader torde instämma; sä föreslog hans Dxcellenec,
om icke Ridderskapet och Adelen behagade anmoda
herr Baron och Landt-Marskalken at helt ensam, dock
pä Ridderskapet och Abelens magnar, nedlägga deras undcrdäniaa
wördnad och tilgifwcnhet för Hans Kongl. Majit;
metz liikännagifwande, »t ömhet och relpcÄ för Lagen läge
dem i wägen al i detta ärende anmäla siik bekymmer
genom Depureraäe; Om da Hanö Kongl. Majit genom
et nådigt ^ursternchuer förklarande, som i märt kroroeoll
klefve intagit, täckies betaga wär »villrådighet, kunde mi
med största förtrolighet sedan coinrnunicera altsammans
med de öinge relpekkivs Sländen, som wisserligen, enligt
hwad hans DxcLilcnco hoppades, ej skulle finna sig
stötte däraf, at Ridderskapet och Adeln pa förcflagnc sätt
förekommit och skaffat nplysning uti den brydsamma öfverläggning
i samma sak, hwaruti de eljest kunde inwcklas.
Herr Under det han med upmärkr
samhet afhört lliscourserne, hade han stannat i aldeles
lika illcs med den hans kxeellencs herr Grefwe berten
nyst ytirat. Och instämde således aldeles därnti, at han
önskade at herr Landt Marskalken, hwars nit för enighetens
bibehållande och Lagens helgd more sa utmärkt, wille
framlägga wara hjertans tankar inför Hans Kongl.
Majit. Herr ^Vallenstjerna önskade at innehåller af LandtMarskalkens
anmälande kunde blifwa i conkornsttcr af
herr almfelt» llikkamen: al nemligen tre Srändö sammanstämmande
röst utgöra Riksens Ständers tanka, samt
at när twä Ständ stanna emot twä, mäler såsom ej be
smaradt
ma anses; och lämnas i det skick s«m dct förut
warit.
Ridderskapet och Adelen begärde därpä allmänt proposition
i anledning af herr almfelt» lliKamen, samt instämde
därnti at anmoda herr Landt-Marskalken at förnimma
Kongl. MajitS Nädiga utlåtande.
Herr
Herr Landt-Marskalken. Den commisston Hoglofl.
Ridderskapet och Adeln mig updrager är smickrande,
men embarraglanks; Ridderskapet och Adelens wilja är
min skyldighet ar efterkomma, dä den ej strider emot Lagen
och min Ed, och sadant är jag förwissad at mig aldrig
aläggcs, hwarföre jag ej heller mil undandraga mig
at upfylla deras ästundan; och sär sälcdes til min rättelse
begära wera, om det är Ridderskapet och Adelns tanke,
at mid förefallande Lagstiftnings ärendcr, utom privilegii
och bewillnings-mäl, där Lagen pä annat sätt tydeligeu
stadgar, tre Ständs pluralitet utgöra Riksens Ständers
ranke, samt ar när twä Ständ stanna emot twä, frägan
såsom af Ständer ej beswarad förfaller?
Beswarades med et allmänt enhälligt Ja.
Fri-Herre cie treer til Löfstad. Ridderskapet och
Adeln är nu i principen och hufwudmalet enhälligt ense,
och proposition är bifallen. Wär angelägenhet kan ej i
bättre händer förtros, än mi herr Landt-Marskalkens,
den wi samtelige wörde och älske. Men pä det de andre
Sländen ej mätte fatta nägon anledning til mihkycke,
hemstälre han, om de icke nn genst kunde om NidderskapetS
och AdelnS widtagne expedient prevenera».
Grefwe Fer/e». Wi söke uplysning, men ej at
kränka Lagen. De andre Ständen kunna ej mistycka
det, eller rrv ost wilja bryta hwad Lagen föreskriftver,
när wi anmode wär Landt-Marskalk at skaffa ost den,
och lämna de andre Ständen däraf del; fä wi den tydelig
och aurkenrchve, bör det snarare upwäcka deras fägnad
och ärkänsta för Ridderskapet och Adelns tagne
steg, at wi undanröjt et ämne för dem til en brydsam
ventilation.
Herr Landt-Marskalken. Hade wi med en Deputation
wändt ofi til Kongl. Majit, hade det steget kanske
ej warit sä formligt; men när en commi»ston af
Ridderskapet och Adeln deras Landt-Marskalk updrages,
bör sadant ej wäcka Sländcns misslynne.
B s Fri
-
26
Friherre -i- (7ee^ Dac-/. trodde fräsan wara af
den bctydelighet, ak hon med all möjelig granlagenhet borde
handteras. Om Riddcrskapet och Adelen begynner med
den utwäg at särskilt wända sig med en förfrägan ril
Kongl. Majit, kunde wid ct annat tilfälle nägot af de
andra Ständen följa samma msrlloä, och det blefwe et
farligt preju6iL3t, samt lända til enighetens rubbande
Ständen emellan; at nu förekomma all därigenom befarad
skiljaktighet, föreslog herr De (Dre- at genast genom
ct LxrrLÄum krorocvlli til afsändande med en aexurskion
gifwa de andre Ständen Riddcrskapet och Adelens
tankar och widtagne utwäg tilkänna.
Herr 7o//, Om herr Landt
Marskalken
behagade gifwa de andre Stånden tilkänna.
Härwid afbrötS Herr 'kolls tal genom er rop af
Nej.
Grefwe Der/e«, Det gär ej an at gifwa de andre
Ständen tilkänna angäende denna öfverläggning genom
herr Landt-Marskalken: Det wore emot war, deras
och herr Landt-MarskalkcnS »värdighet. Hanö Lxcellence
biföll Fri-Herre 6s 6eers tanke om et Lxrraämm ?roroeolli.
Herr 7o//. Fortfor at han genom et blandad! ja
och nej blifvit hindrad at säja sin mening til flut; det
hade warit hans tanke, at herr Landt-Marskalken kunde
anmodas ej ak gifva nägot wid handen ät de andre Ständen,
men ak tala wid deras Talemän.
Efter nägon ytterligare öfverläggning härom, stannade
Nidderskapct och Ädelen i det beslut at läka exparlierr
nedanstående LxrrsÄum krorocolli, som genast julisr.
ilj-8, til de andre Ständen; men när vexurarionLn
som därmed skulle afgä, upropades, anmältes, at Bonde-Ständer
i dag ej hade klennm > och at de andre Ständen
redan wörö ätskilde; blef altsä afsändandet tils i morgon
upskutit.
Uk
-
27
lltdrag af den 12 Maji 1786.
S. D. Kom hos Riddcrskapet och Adeln i öswerwägande
om angelägenheten at rörande kx^säirions-fältet
wid Lagstiftnings-malen öfwerensstämmandet emellan
1772 are Regeringsform och 1617 ärS Riksdags-Ordning
pä det nogaste mä blifva uplyst och förklarad; Hwar
förc
Riddcrskapet och Adeln fant för godt at genom sin
Landt-Marskalk hos Hans Kongl. Majit anhälla om Dest
Nädiga yttrande, hwad rättesnöre i sädane mäl kunde
til framtida efterrättelse stadgas, samt sit, jämlikt 1772
ars RegeringS-Form därom fattade begrepp, Kongl. Maj:t
i underdänighet hemställa.
Om detta Riddcrskapet och Adelens gjorde steg,
fant Riddcrskapet och Adeln godt at genom utdrag af
krorocoller lämna sine relxeäivs med-Ständer underrättelse.
Dit
-Herr Landt-Marskalken, som til följe af Ridderskapct
och Adelens önskan hade upwaktar Hans Kongl.
Majit, äterkom efter en ganska kort fränwaro, och underrättade
Riddcrskapet ost» Adelen, at han med den lifligaste
känsta af glädje och tilfrcdsställelse nu kunde för
Riddcrskapet och Adeln aflägga den mäst hugncliga berättelse
om den lyckeligaste utgång af sin beskickning.
Herr Landt-Marskalken hade sig til minnes pä er löst blad
tecknat desse ord utur den bifallne jzropolftionen:
"Uti alla LagstiftningS-mäl, utom krivillier och Be"willningar,
Utgöra tre Ständs pluralirct Riksens Ständers
"tanke; samt när twä Ständ aro emot twä, förfaller fräsan,
säsom af Ständer ej beswarad".
Under dessa rader hade Hans Kongl. Majit med
egen hand tecknat:
^».'etta är aldeles min tanke; den är enlig bade med
Regerings-Formen af den 21 Augusti 1772 och med senaste
-
28
naste Riksdags-xr-iLkicsuo, och fägriar det mig mycket at
jag i alla delar uti detta instämmer med Ridderskapet
och Adelns tankar.
Herr Landi-Marskalken gaf därjämte wid handen at
Hans Kongl. Maj:t i de aldranädigaste ordasätt sig utlåtit,
och pä et Utmärkt ynnest-fullt sätt emottagit Högloft.
Ridderskapet och Adelens beskickning genom herr LandtMarskalken,
samt at hans Kongl. Maj:r sa oklädd han
war, sa när hade kastat sig i Landt-Marskalkens wagn,
och utan all wagt eller luiro kommit til Riddarehuset,
för at sjelf försäkra Ridderskapet och Adelén om sill särdeles
Kongl. Nåd och wälwilja.
Et sa ypperligt och högst tilfredsställande prof af en
Nådig och rättwis Konungs gillande och instämmande
med Ridderskapet och Adeln, upwäckte Ridderskapet och
Adelens hela och innerliga ärkänfta til den graö, at glädjen
pä papperet ej kan tolkas. Til at densamma Ådagalägga,
och hoö Kongl. Maj.t jämte en underdånig tacksägelse
förebära, utnämdes straxt pä Friherre ^
föreställning et starkt Utskott as 48 personer, som under
hans kxcellence Grefwe kräkos anförande et sädanl tänkesätt
skulle förklara, hwilket och genast afgick.
Emedlertid befaltes at et Lxtrakium krorocolli tils
i morgon skulle författas, at om förloppet, sammanhanget
och utgäirgen af denna sak lämna de andre Ständen
del.
Det lösa bladet, uppå hwilket Hans Kongl. Maj:r
egenhändigt behagat tekna sit Nädiga utlärande, blcf, sedan
det för Högloft. Ridderskapet och Adeln allmänneligen
blifwit upwist, til RlVdarchuS-8ecrereraren öfwerläwnadt,
med befallning ar ibland de angelägnaste clocuwsnrcr
pä det nogaste förwaras.
Den
Den iz Maji.
^§annnanträdde Högloft. Ridderskapet och Adelen 1»
kleno kl. 10.
Sedan Högloft. Ridderskapet och Adeln hunnit samlas
och herr Baron och Landt - Marskalken upkommit
samt gistvik wid handen, at det LxrraÄuw. prorocolli
som i gar bcflutitS, nu konune at julleras, anförde.
-^ans Grefwe At sedan
Ridderskapet ock Adeln sig i gär enhälligt förenar om
beräknandet af Riksens Ständers röst och Kongl. Maj:t
förklarat sig med Ridderskapet och Adeln hysa en därmed
instämmande tanke, äterstär för Osi nu ej annat, än at
igenom et LxrrsLlum krorocolli til de andra Ständen om
sakens förlopp dem underrätta, och deras instämmande
med Ridderskapet och Adeln afbida, för at genom en gemensam
vs^urarion af alla 4 Ständen af herr LandtMarskalken
anförd, inför Kongl. Mast nedlägga samtelig
ge Riksens Ständers wördnad och ärkänfta.
Detta klxrrakäum krorocolli, som hans klxcellencs
sjelf framgaf, uplästeö och gillades enhälligt af Ridderskapel
och Adeln, sa lydande:
Utdrag af /'ro/oeo/Zet, hällit hos Ridderskapet
och Adelen den 12 Maji -786.
S. D. Förekom hos Ridderskapet och Adelen under
upmärksammaste öfwerläggning, huru och pä hwad
sätt Riksdags-Ordningen af -617 wid expeöirionen af
Riksens Ständers swar uti de ärender, där de, enligt
Rcgerings-Formen äga at sine underdänige yttranden afgifva,
mä kunna wara at förena med werkeliga förståndet
och bokstafweliga innehäller af den, i en wälsignad
stund den 21 Auausti 1772 faststälde och antagne oryg
geliga
Regerings-Form;
Ridderskapet och Adeln, som uti 42, 41, 42, 4;
och 57 §§. af denne Regerings-Form fam den grundwak
wara
Zo
wara lagd, pa hwilken beräknandet af Riksståndens stämma
är bygd, stannade i den enhälliga tanke, at enligt lydelsen
af nämnde §§ intet twifwelsmäl kunde äga rum,
det ju wid de ärcnder, hwaröfwer Riksens Ständer pa
ofwananförde sätt äga al sik underdånige yttrande afgifva,
Utom Uti krivilcxii och Bewillnings-saker, Uti hwilka nial
Lagen särskilt tydeligen stadgar, fordras tre Stånds sammanstämmande
pluralitet för at Utgöra Riksens Ständers
röst; men äter, när twä Ständ stanna emot twän
ne,
at frägan förfaller, säsom af Riksens Ständer ej beswarad.
Ridderskapet och Adelen ägde däruppä den för trogne
och Laglydige underlärare tilfredsställande förnöjelse,
at af den bäste och om Lagarnes obrottsliga helgd ömaste
Konungs egen hand fä emottaga den nädiga förklaring:
„at sädant aldeles more Hans Kongl. Majus egen
„tanke, at den wore enlig bäde med Regerings - Formen
„af den 2: Augusti 1772 och med senaste Riksdags„prsc1iguL,
samt at det mycket fägnade Hans Kongs.
„Maj:t, det han i alla delar instämmer med Ridderska„pet
och Adelens tankar."
Et sa fullkomligt gillande af Ridderskapet och AdelenS
underdåniga enhälliga mening och begrepp om Grundlagarnes
rätta förständ, har hos Ridderskapet och Adelen
upwäckt den listigaste och innerligaste känsla af »vördnad
och tilgifwenhet för en Konung, som fels wil wara
en förmur för de Lagar han ost skänkt, och som i sä mätto
fullkomligen betagit den bekymmersamhet som et otydeligt
begrepp om 1617 ärö Riksdags-Ordnings tillämpning
ril Grundlagen lätteligen kunnat ästadkomma; och har
Ridderskapet och Adeln trott sig böra meddela sädant sine
relpeekive med-Ständ, om hwilkas nit, Laglydnad 06)
öma omsorg om Konungs och fosterlands sanskyldiga bästa,
Ridderskapet och Adelen är fullkomligen försäkradt,
i den öfvertygelse, at de otwifwelaktigt til alla delar med
Ridderskapet och Adelen lära instämma, samt igenom en
gemensam underdänig racksäjelseö afläggande hos Hans
Kongl.
»-WS Zl
Kongl. Maju däröfwer betyga deras undersäteliga wörd
nad
och tacksainhet.
Friherre Det wäsendteligaste som
i hela denna saken förefallit, är i detta gillade exrraQum
pi-oroeolii sä utförligen anfördt, at ingen ting hwarken
är at tillägga eller främaga, hwarigenom wart i gar tiltänkte
exrrgäum prorocolli nu mera ej behöfwer afsändas;
men, at tilwinna oH de andra Ständens destomcra wälwilja
genom ädagaläggandet af wär attention för dem,
tilstyrkte han at Ordföranden af den Deputation som nu
til dem komme at afgä, tillika kunde fä in commissis at
underrätta dem om det exrraAum proroLoiii wi genast i
gär til dem welat afsända, men ar de da redan warit
ätskilde.
-^»err instämde til alla delar
med Friherre De 6eer; han hyste til den Ordförande et
aldeles fullkomligt förtroende; men som saken är granlaga,
och det osta ankommer pä en rätt passad rerm, samt
den Ordförandes tal torde komma som et äocumenc at
wid Ständens prorocoller biläggas, hade herr Lriernxranur
ril detta tal upsatt et utkast, som han nu upläste,
och hwilker efter en liten ändring blef bifallit, sä lydande:
Af det utdrag af Ridderskapet och Adelnö prorocoll,
som wi, deras Depuroraäs härjämte hafwe den äran
ar lämna, lärer Tit. Ständer täckas inhämta der beslut
hwaruti Ridderskapet och Adeln för desi del stannat i en
upkommen fräga uti de delar, hwaruti 1617 ärs Riksdags-ordning
igenom 1772 ärs Regeringsform är ändrad.
Ridderskapet och Adeln ansäg äfwen med ordning
och Lag instämmande, at med de öfrige sine relpeÄivs
med-Sländer communicsra detta deras beflut. Men dä
Ridderskapet och Adeln wid mälets förehafwande förledne
gårdag blef underrättadt, at samtelige respeLiive Ständen
sig dä ätskilr, och frägan ej angick nägon sä beskaffad
kwätydighet i Lagen, hwarester enligt 57 §. Regeringsformen
förfaras borde; fä fant Ridderskaper och Adeln
ej
Z2
ei betänkeliqt, at pä sätt, i dest protvcoll anfördt är, sig
därwid förhälla.
Som detta tal ej sa hastigt kunde afskrifvas, at et
exemplar til hwarje Ständ nu tillika kunde aflämnas,
blcf Ordföranden updragit, at tilkänna gifwa, det Standen',
sa fort niedhunnos, af det samina skulle fä skrifelig
del.
veputanonen 12 personer, anfördes af Grefwe 6/1-  lenffiernas Fullmägrig Friherre Reuterholm.
Uplästes Kongl. Majus nädiga befallning om utnämnandet
af Ledamöter til et Statö-ukskott.
Herrar RleQorerne anmodades at til åtlydnad häraf
i eftermiddag kl. 4 sammanträda.
Remltteraäes til Lanco-Utskottet Kongl. Majus nädiga
xropoluion om hjelp för Fahlu Bergslag, samt til
Lag-utskottet Kongl. Majus nådiga proposition om dödsstraffets
förändrande för Barnamord.
-Herr uo,r Foäa», Utbad sig härwid,
at dest, senaste Riksdag ingifne memorial om förekommande
af Barnamord, mätte jämte denna Kongl- Majus nådiga
proposition blifva til Lag-Utskottet följagtigt.
Häremot war ej något at påminna.
-Herr Baron och Landt-Marskalken anmälte,
rörande Kongl. Majus nådiga proportion om förekommande
af Skattehemmans-klyfningen, at Bonde-StändetS
Taleman af herr Baron och Landt-Marskalken begärt,
at deria hos Ridderskapet och Adeln ej mätte widröras
innan Bonde-Ständet, hwilket frägan förnämligast rörde,
först inom sig fatt tilfälle at om fåken öfverlägga.
Grefwe Det kan ej wägras Bonde
Sländer
at coxnolcera saken, men, pä det af Talemannen
begärta sätter, hindrar det arbetS-merhoäen 06) wäckel
oordning om et mäl, som til något Utskott bör remirrerÄS,
förut i et Ständ afgöreS, och skulle BondeStändet
ej nu til en börjvn Utse sina Ledamöter i Lagutskottet,
kvmme Lag-utskottet ej til arbets.
Hans
Hans Lxeellence begärre således, at herr LaudtMarskalken
täcktes anmoda Bonde-SländetS Täleman, at
ärendet skyndesameligen frän Ständer mätte expeäi^s.
Herr , trodde bifall til dem-a Tale
mannens
begäran kunna hafva den ledsamma werkan, at
Riksdagen pä tiden utdrages; et Ständ nu, et annu dä
kunde begära anständ med nägot ärendes företag nde,
dermed förloradt riden. W>i böre akra ost för atia nyheter,
hwarföre han äfvei., oaktadt all sin akming och
manskap för det ärbara Bonde-Ständer, hyste betänkande
tvid, at uti et sädant Riksdags-ärende något upskof
matie bewiljas pä annat sätt, än at L-rg-Ulsk-.ttet lika
fullt mä komina i acUvirer. ^
Herr Lagman, Friherre Andamälct
med Utskott är ärcndernes utarbetande; detta skulle förfalla
om saken i Ständer först företogs, hwarigenom händerne
bundos pä StändetS vsputeraäe. Bonde Talemannens
begäran är sä mycket mera omanlig, som det wäl
händt, at et Ständ begärt al nägot wistt ärende i klena
ej mätte föredragas, innan det Ständer först fatt anföra
sina betänkligheter, men aldrig hade nägot upskof skjedt
med vepnrarioners arbete. Destutom rörer saken ej ensamt
Bonde-Ständet, uran äfven alla andra som äga
Skattehemman.
Herr Landt-Marskalken lofvade, at med första
härom närmare rala med Talemannen.
Herr Landr-Marskalken gas Ridderskapet och
Adeln tilkänna, at Hans Kongl. Maju updragit Rsvilions-ScLrsreraren
Rolsnblaä författandet och Utgifwandet
af Riksdags-Tidningar för nu warande Riksdag.
Herr Hade mid Riksdags-Tidnin
garncs
utgifvande eller den bärtil Utsedde personen ingen
ting at ärindra: det ärende han nu toge sig Len friheten
at omnämna ägde därmed ingen gemenskap, uran rörde
blott Ridderskapet och Adeln enskildt och det i anledning
af hwad han redan förledne Onsdag den 1 ' kujns anfört,
angäende nyttan af Utgifwandet Utaf transiumrer
E om
Z4
om hwad i Ridderskap?! 06) Adelns klena förclöper, pä
sätt, som i den dagens krorocoll intaget finnes.
Wart 'upsal är rent, war nit är brinnande för Konung
och Fosterlands bästa, sädane mäste äfwcn wära
öfwerläggningar blifwa; minnet och innehållet af dem böra
frän glömskan bewaras, för ar i de unga Ädlingars
bröst, som en gang, efter war bortgäng, komma at pä detta
rum öfwerlägga om Fäderneslandets wäl, wäcka en
berömlig täflan at träda i nitiske och wälmente förfäders
fotspår, och lära sä mycket mera landa til befrämjande af
et sa nyttigt ändamäl, som den glada dagen i gär än
ytterligare stadgade förtroendet för en mild och nådig
Konung hos detz enige och trogne Undersälare.
-Hans Grefwe Af hwad
den wärde Ledamoten anfört, fant hanö Dxeellsnee emot
sjelfwa saken aldeles intet kunde wara at päminna; han
önskade allenast at fa en närmare uplysning öfwer hwilka
delar som komma at tryckas; ty in exrenlo torde arbetet
blifwa för widlöftigt.
Lagmannen Friherre Instämde sä
myckel häldre Uti herr äVaäeniliernas proportion, som
han sjelf för 25 ar sedan wäckt samma fraga. Ändamålet
wore ganska godt och nyttigt, och kunde blifwa sä
mycket mera gagnande emot förra tider, som wi nu äge
mera lugn och enighet, men trodde därjämte, at det gjorde
den bästa wärkan om arbetet ej blefwe alt för summariskt
, utan något mera in exrenlo enligt kroroeoller
ukfördt.
-Herr Hwad som kommer af Utgif
was,
kan omöjligen här pa Riddarehuscr undergå nägon
granskning, det medgifwer hwarken ämnet elier liden,
men, för sin egen säkerhet, önskade han likwist något
stags genomseende, hwilket han pa det sätter föreslog, al
han under warande Riksdag för Riddarehus-Utskottet och
efter desi stut för Riddarehus-Direktion finge upwisa,
hwad som til trycker kommer al befordras.
Här
-
Häremot hade Ridderskapet och Adeln ingen ting at
påminna.
Herr Orx/. Utbad sig Ridderskapet
och Adelns tilgift, om han med en föreställnings görande
pä nagra ögnablick uptoge Ridderskap?! och Adelns tid
och tälamod; men ämnetö wigt tjänade til hans ursäkt.
Af Kongl. Majus nådiga proposition och berättelser
lil Riksens Ständer hafwe wi fett hans landsfaderliga
öma omsorg, at Landet under förflutne mifiwäxt ar
med brödfödan blifwit försedt, samt de wisa anstalter som
til nödlidandes hjelp blifwit widtagne. Et sädant Kongl.
Majus nådiga bemödande bör upwäcka Riksens Ständers
ärkänsta, den herr Stierngranat nu föreflog at igenom
en Deputation af alla 4 Ständen för Kongl. Maju
nedlägga.
Men dä Riksens Ständer pa detta sätt Utmärka sin
öma och underdäniga ärkänsamhet för Kongl. Majus
faderliga omwärdnad för Rikets undersåtare, ärcrstode
ännu et annat mera instämmande med Kongl. Majus
uplysta tänkesätt och en lika wärdigt tänkande Nation:
Det bestodc uti, ar til följe af Kongl. Majus nädiga
befallning igenom Desi nu uplästa nådiga propositioner,
gä Kongl. Maju til handa med deras nnderdäniga råd
om de Medel och ukwägar, som kunna finnas bäst, at i
närwarande ögnablick widraga til Rikets räddning.
Högloff. Ridderskapet och Adeln hade wäl gjort et
steg i denna wäg, dä Nidderjkapet och Adeln behagat til
desi öanco Deputation hänwisa det, som af Kongl. Maju
i nader blifwtt förestagit om utwägar til Spanmäls bristens
afhjelpande; del kunde ock ej wisserligcn lämnas i
bättre händer, men kanoo-Urskottet kommer ej längre,
än desi instruÄion utstakar; iämnet är däremot allmänt
och bör i sin grund upleras de rätta orsaker til Rikets
nu iräkade wanmagt, samt de botemedel, som egentligen
lil desi räddning i närwarande öma belägenhet äro de
lämpeligaste at widtaga.
C r Uti
Uti en sä angelägen staga tilhörer ej Lrnco-Utskottet
at inga. Utom desi är detta el ämne, som rörer
hela Riket och närmast Bonde-Ständer, hwilket är det
första, som känner wärtan af Spanmäls brist 06) de mcr
elier mindre goda anstalter, som til dest botande förestås.
Detta Ständ bör således uti en siik betydande öfwcrläggning
deltaga: och af denna grund hemsiälte herr
Ltisrn§ranar, om icke Högloft. Ridderstapet och Adeln
skulle finna för godt, at med biträde af de öfrige g relpekkive
Sländen förordna et Utstött, som detta wigtiga
amne til hela sin widd granskar och med sitt yttrande til
Riksens Ständers klena däröfwer inkommer.
Hwad herr Stierngranat hemsiält begärdes pä bordet.
En Deputation ifrån Präste-Sländet, 12 personer,
anförd af Biskopen Dokior Lellie, anmälteö och infördes
samt gaf wid handen, at Högwördige Präste-Skändct
til alla delar enhälligt med Ridderstapet och Adeln instämt
Uti det dem i dag tilstälte exrraQum prorocolst
angäende 1617 ärs Riksdags-Ordning samt om den til
tacksäjelsens betygande hos Kongl. Mast för dest nådiga
utlärande i denna wigtiga saken lil afsändande Deputation
af alla 4 Ständen.
-Herr Baron och Landr-Marskalken beswarade
pä tjänligt sätt denna Präste-StändetS bestickning och
uprepade tillika korteligen sammanhanget jämte Ridderstapet
och Adelns omhugsan, at genast i gär lämna sine
relpecäive med-Stand del af hwad som dä förefallit,
men, hwilket i anseende därtil, at de dä redan warit ätstilde,
ej förr än i dag kunnat wärkställas.
Herr Baron och Landt-Marskalken lafwade
widare at lara Högwördige Ständer wera, nar Hans
Kongl. Mast behagar at emottaga Riksens Ständers
underdäniga upwaktning.
En Deputation frän Borgare-Ständet 12 personer,
anförd af Lagman iV1untk>e, hade aldeles enahanda framförande
med den afwannämnde ifrån Präste-Ständer och
blef
37
blef pä samma satt emottagen och af herr Landt-Marskalken
befwarad.
Fortsattes läsningen af de punAsr, hwarom Kongl.
Mast i wäder behagat lämna Riksens Ständer underrättelse,
som den io Maji blifwit afbruten, men nu til
flut bragtes.
Herr Landt-Marskalken föredrog, at som Riddarehus
Socrereraren af manga göromäl syflosatt, svårligen
kunde medhinna alt, hwadan äfwen wid förra Riksdagen
herrar dlacbro)- och von kost blifwit updragit, at
enligt de inkomne löparns jämka och öfverse de utgående
expeäirionerne frän Riksens Ständer; sa hemstälde herr
Landt-Marstalken, huruwida Högloft. Ridderstapet och
Adeln, äfvenledes för denna gängen, kunde finna nödigt
ar ingä i någon sadan författning, och at anmoda en ledamot
af hwarje Llast at Riddarehus Seorecsrarsn härwid
biträda.
Friherre äe Or^/. Förfrägade sig, om det
ej tilhörde LleLkorsrns at utse dem, som härtil behöfde
nyttjas.
Grefwe 7^/en. Lxpiicsraäs häraf sammanhanget:
at detta ej worc et Utstött af Ridderstapet och Adeln,
ulan som wid senaste Riksdag stjedt, blott en commigston
för nägre ledamöter, at jamte Riddarehus Leersrerarsn,
hwars tid altid ej kan wara tilräckclig, tilse, at
expeäitionerne blifva jämlike och enligc löparns och kroroLoIIer;
och som Friherre 6e deer dä ej hade något
widare at ärindra och Ridderstapet och Adeln härtil lämnade
sit samtycke, anmodades Kammarherren Friherre
dustaf ksurerstoIM) Hof-RättS-Radet von kost samt herr
Lagman Lpaläencreut? at detta besvär sig ataga.
Som Bonde-Ständet annu ej med svar hade ankommit
uppå Ridderstapet och Adelns exrrafka prorocolli
af d. 12 Maji och af i dag, men riden började lida, afsändes
Riddarehus kitcaien, at höra efter, om Ridderstapet
och Adeln i dag hade nägon Deputation i dessa ämnen
at förwänta ifrån det ärbara Bonde-Ständet.
C z Efter
IL
--»»K—
Efter en liten stund ätcrk m Riddarehns kilcalen
och korrt därefter en Deputation frän Bonde-Ständet, 12
personer, anförde af Riksdagsmannen kelu ^oknskon och
gäfwo lilkuma, ar Bonde Ständer med Ridderskapet och
Adeln instämt. i:o Uti arl cts meri ollen för Lag-Utskotter.
2:0 Til olla delar warit med Ridderskapet och Adeln
s nit de andt°a bänge Ständen af enahanda mening angående
Riksdags-Ordningen af 1617.
Benna Deputation beswarades af herr Baron och
Landt-Marskalken pä samma satt, som bär ofwanföre,
wid rilfälle af Högwordige Präste - Ständers beskickning,
är au fö . dt.
Därefter ätskrldes Ridderfkapet och Adeln.
^IIsZsr.
Frihet e Tal, som anförde Ridder
skåpet
och Adelns cil de öfrige
rrcnnc Gränden, d. iz Maji 1736.
^-et wigtiga mål, som i gär utgjorde ämnet för Ridderskaper
och Adelns öfwerläggningar, är ost updragit,
ar medelst denne Deputation til de öfrige rslpeQive Ståndens
kunskap manligen meddela.
Ridderskaper sch Adeln, som uti en owilkorlig lydnad
för en amagen och besvuren Grundlag, sätter sin
högsta ära, anser wara med denna plikt högst öfverensstämmande,
at sa i applicarionen däraf, som i sjelfva
bokstafwen, noga känna dest fullkomliga wigt och mening.
I sadank afseende kom hos dem i gar under lleliberalion:
Hururvlda rätta förständer af 1772 ars Regeringsform,
jämförd med 1617 ärs Riksdagsordnmg
och i?77 ärs Riksdago-besiut, där, om
Riksens Gcänders röst och ranke handlas, icke
möjeligen synes kunna cagas i annan bemärkel^
än oen: sr ju wid alla Lagstifcnings-mäl, /Vrkr/schroch
Bervlllnings-frägor irndanra^ne, rrenne Gränds
besiuc sirid urgörs Riksens Ständers ranke, sainc
sr,
Z9
ar, dar rwä Sränd emot cwa Srand stadna, fragen
aldeles förfaller och såsom oupcagen kommer
a t anses.
Denna omständighet, som til alla misttags och swärigheterS
undanrödjande wid expellilions-sättet af Riksens
Ständers beslut, bade nu och i framtiden Ridderskaper
cch Adeln fant högst nödig at uplysa, föranlat dem, ar
denna deras fattade mening om Grundlagens rätta förstånd
i denna del, Hans Kongl. Majit i underdånighet
förelägga, öfwertygade at den nit, dem bärtil dref, aldrig
af dest höga hjerta kunde mistkännas eller vnädigt
uptagas, och at Ridderfkapet och Adeln sig däruti icke
bedragit, fingo de afven med nöje snart ärfara, dä herr
Baron och Landt-Marskalken, som uppå deras enhälliga
begäran i detta afseende Kongl. Mast i underdånighet
upwakrat, efter en korrt stunds förlopp, til Riddarehuset
äterkom, medförandes Kongl. Majus egenhändiga nädiga
påskrift och conlumarion a den af Landt - Marskalken
framburne expellirionen af Ridderskaper och Adelns underdåniga
mening, aldeles sadan, som den i detta exrraÄ
intagen finnes, hwilket jag, Uppå Ridderskaper och
Adelns magnar til ku, Ständer härhos får äran öfwcrlämna.
Detta oskattbara wedermäle af Kongl. Majus böga
tänkesätt och nädiga ömhet för wäre rättigheters bestånd,
har hos Ridderskapet och Adeln pä det ömaste upliswat
den nit för deras ej mindre lagbundne och lagkrönte Konung,
som i alla tider utgjort Swenske Riddersmäns rätta
kännemärke, och dessa listiga känstor af undcrsatelig
trohet och underdänig tacksamhet emot Hans Kongl. Mast,
äro de äfwenwäl försäkrade, ar de öfrige relpeälive
Ständen med dem delar. De öfve.lämna fördenskull nu
med dubbelt nöje til Dir. Ständers eget godtfinnande,
om det icke i sädant afseende behagar sig med dem förena,
at genom eu stor Deputation af alla fyra Ständcn,
anförd af herr Baron och Landt-Marskalken, som
C 4 til
40
til Kongl. Malit nptrader pä et högtideligt sätt, inför
thronell deras underdäniga ärkänsia förklara.
Ridderstapet 06) Adeln, som altid med särdeles
nöje underhåller den goda sämja och enighet med de öfrige
rechichktvs Riks-Ständen, tzwilken til allmänt wäls
befrämjande onekeligcn fordras, ämnade wifferligen icke
eller häruti ga något af dem förbi, utan nämnde fördenskull
innan Landt - Marskalken ril sioktct upgick, en ve.
purarion, som redan war färdig at dem därom underrätta,
dä hos os tidningen inlopp, at de samma redan wörö
ätskilde. Och som fraga nu icke war om någon ny
Lags fuskande eller antagande, utan endast om rätta förståndet
af en gammal, samt äelibLizriouen i sa angeläget
ämne icke uran svårighet kunde afbrytaö eller upstjuras:
nödgades Rrdderstapet och Adeln därmed pä sätt jag nu
haft äran berätta, förfara, och lärer Hr. Ständer
Nogsamt finna, at hwad i denne casus specials händt,
aldrig kan eller bör blifwa anfedt såsom ländande til nägot
obehagligt prcjuäicak i sakernas wanliga Utstakade
gang. Ridderskaper 06) Adeln kan aldrig glömma den
aktning och tilgifwenhet de arv sine med-Ständer skyldige,
och således ej eller nägousin gifwa deni orsak, at om
upriktighetcn af dessa deras tänkesätt twifia.
Ridderstapet och Adeln önskar fördenstull, at med
dem samfält i detta glada ämne Kongl. Mast i underdånighet
fä upwakla, och känner i synnerhet wid alla de
rilsällen, fulla wärdet af sitt ställe såsom det första Siandet
i Riket, dä det af de öfrige wenne följes, hwilka tilsammans
föreställa hela den gamla wördnadswärda Swensta
Nationen, hwars blotta namn, ingen ägta Fosterlandets
son någonsin utan listigaste rörelse lärer kunna höra
nämnas, och hwars. ära ryktet i sa mänga secler gjort
Widlfrägdad.
Ridderstapet och Adeln innesluter sig för nu och alud
i Rir. Ståndets wanliga manskap.
Den
Den 15 Maji.
följe af samtclige Riks-Skändens bifall ä Ridderskåpet
och Adelns exrratlum prorocolli af den ig innewarandc,
angående 1617 ärs Riksdagsordning, samt
äfwcn ä löparen tcknadt, war nu den underdäniga strifwelse
och tacksäjelse författad, som til Kongl. Masil frän
Riksens Stander kommer at afgä, och genom deras äepurcrsäa
anförd af herr Landt-Marskalken och samtclige
herrar Talcmännen til Kongl. Maj:t i dag at öfwerlämnas;
hwilken såsom i Riksdags-tidningen införd, här
Utelämnas.
Friherre Säsom nu Utnämnd
ledamot af StatS-utstottet, utbad han sig at fä höra den
ed, som Ridderstapet och Adelns vepureraäs komma at
aflägga.
Grefwe hegärde äfwen at fä del
af den ed, som Ridderstapet och Adelns ledamöter i Statsutskottet
skulle aflägga. I förra tider, dä StatS-mstottet
Utgjorde et vcpsrrsmcm af 8ecrero - Utskottet, gingo
desi ledamöter eden här iu piano tillika med de öfrige 8ecrere-utstotts
ledamöterne. Wid sista Riksdag emottog
StatSuitstottet propollrionerne af Kongl. Masit; men
hans Lxcellcnce hade sig ej bekant, om och hwad ed de
dä aflade. De kunna ej til nägot förbinda sig klena
owetande, eller gä annan ed än den hwars underhäll?Iena
kanna; den bör ligga wid wart prorocoll, och förbehöll
sig hans klxcellence, at Ridderstapet och Adeln af
densamma mätte undfä del, innan StatS-utstottet kommer
j abkivirer.
Friherre I-MeEa-rtL berättade, at StatS-utstottet
sista Riksdag aflagt eden inför Hans Kongl. Majit, och
ar densamma blott enligt 47 §. Regeringsformen warit
en wänlig tysthetS-cd.
-Herr Landc-Marffalken. Som ingen underrättelse
i- Ridderstapet och Adelns pl-otocollcr för sista Riksdag
finnes oirl den cd Staks-utstoktetö ledamöter dä inför
-
4-
för Kongl. Maju aflagt, sa lofwade herr Landt-Marskalken
at sadant hos Kongl. Maj:t i underdänighek anmäla,
och däröfwer til nästa plenum förskaffa Ridderskapet och
Adeln underrättelse.
Herr LrV/S??^. Som Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, likasom Borgare-och Bonde-Ständct kan hafwa
at anmäla sina angelägenheter, hwilka under en Riksdag
lättare, än af hwarje enskild person deremellan kunde inför
thronen förebringas, sa föreslog han at et Utskott til
sadane allmänne beswärö utarbetande mätte förordnas.
Ladeö pä bordel.
Ridderskapet och Adeln ätskildeö.
Den 19 Maji.
^ongs. Majne nädiga propolirion om förekommande af
Skatte-Allmogens förswagande genom hemmans-klyfningen.
liemirreraäes til Lag-Utskottet.
Uplästes et memorial af herr L/r'x» om
barnamords förekommande genom inrättning af hittebarns
hus, hwilket han anhäller ma remirreras til Statö-ulskottet,
och at fa communicera med de andre Standell.
Lades pä bordet.
-Herr Baron och Landc-Marskalken anmälte, at
Hans Kongl. Maju i näder behagat meddela det prorocoll
som hos Kongl. Majn blifwit hällit, när Riksens
Höglofl. Ständers vepurersäe til Kongl. Majn öswerlämnade
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse af den
15 innewarande.
Kongl. Majus nädiga swar uplästes, hwilket i RiksdagS-tidningen
finnes infördt.
krorocoller war med bläkt och gult silke genomdragit
och besegladt med Hans Kongl. Majus och LandtMarskalkens
Zixillsr.
Ridderskapet och Adelil befalte at detta öocumeur
ibland dest angelägnaste handlingar skulle förwarae.
Herr
4Z
Herr Landc-Marskalken anmälte, det han til följe
af Högloflige Ridderskapet och Adelns önskan nu kunde
upwisa det eds-kormulirir, som Riksens Ständers ledamöter
i Stars utskottet wid förledne Riksdag aflagt,
hwilket ses i Rlksdags-cidningarne.
Hans (Grefwe -kkr/err förklarade, at som
hans Lxcellenee ege.tteligen yrkat al detta eds - kormulair
mätte med Riksens Ständer communiLors5> pä det at
plena icke mätte wara okunnige om sine vspureraäes förbindelser;
men hans Lxcellence nu af det upläste edskormulairer
funnit det samma wara en wänlig tysthetsed,
samt 50 §. af Regeringsformen däruti äberopad, sä
hade hans Lxeellonee därwid ingen ting at päminna. Härmed
instämde Ridderskapet och Adeln.
Herr Landc-Nkarskalken anmälte en Kongl. Majus
nädiga proportion angäende en prlsevoIanLs inrättning
wid de Swenske indelte Regemcnrerne.
Begärdes pä bordet.
Herr . som redan längt förut hade
anmält sig at fä tala, anförde: at okunnig därom at Kongl.
Majus nädiga propolirion til Riksens Ständer härom
ankommit, hade han redan förut anmält sig, i ranka, at
i samma ämne til prorocollLr fä yttra sina oförgripeliga
tankar; men sedan förenämnde nädiga propolirion blifwit
lagd pä bordet, ärnade han nu icke mera begära någon
Zeliberarion häröfver, Utan endast Ridderskapet och Adelns
tilständ at fä upläsa sina tankar, för at äfwenledeS
pä bordet blifwa hwilande. Upläste därefter sit äitkamen
sä lydande:
Ibland de händelser, som de senare ären sig tildragit,
lärer den, wid ätskillige indelte Regementer, där de
sä kallade knekte-coinraÄar längst för detta warit »mättade,
och tjänt kil efterrättelse för Rotehällarne, gjorde
inrättning af pällevolance, sörrjäna Riksens nu församlade
Ständers atanka. I detta ämne äro nyligen Kongl.
Majus nädiga författningar för Elfsborgs, Jönköpings
och Kronobergs Läns Inkarnerm Regementer utkomne. När
desse med förenämnde knckte-contrskker jämföras, kan läkt
finnas, at de äro i betydelig matto ifrån hwarannan
skiljaktig?, och det för Jönköpings och Kronobergs Regemente?
widtagne nådiga bcflut, at de Rotar, hwilka wägrat
at deltaga i xslkevolsncen, wäl warda ifrän et sädant
deltagande utesiutne, och bibehällne wid deras förra
wäne, at sjelfwe draga försorg om deras Soldaters underhäll
och rrans^orr nl och ifrån möten och cornmenäerinAar,
men pä det sätt Kongl. Maj:t för desi rrouprper
wid dylika tilfällen nödigt finnes, och hwarom Lommisläl
iarer dem ärligen underrättar, synes an mera författa
Rokehallarne i osäkerhet, huruwida wid alla tilfällen de
faststälte knekte-conrrsäer kunde följas eller mot Konungens
wilja öfwecfkridaö.
Den är 1772 amagne och befwurne Regerings-Formen
stadgar tydeligen uti 18 §. at KrigSmagtcn til Häst
och Fot, sa wäl svin BätSmanshällec bör förblifwa wid
sin indelning och de med Allmogen samt Srädernc uprättade
OänrrsKer hwilka böra noga efterlefwas och iakttagas,
imil desi Kongl- Majit och Ständcrne nödigt finna
någon ändring därutinnan samfält at göra. Man kan
altsä wara säker, at det/a ämne, hwaröfwer Riksens
Ständer sig icke utlåtit, ej blifwit Kongl. Majit i den
ordning sike bordt, föredragit, ty en sadan omständighet
har lätt kunnat Kongl. Majit wid sine mange Regerings
omsorger undfalla, hälst nar darwid utan twifwel i underdänighet
wordet anmält, at mängden af Rotehållare,
wid de, med deni i otterne hällne sammankomster, med
passevolLnee inrättningen förklarat sig nöjde; »nen det kan
med sä mycket större säkerhet antagas, det Rotchällarne
häldre förblifwit wid Kneckte-Lonrnckkerne, och hwad
förut wid Soldaterneö utredande til Möten och LommLnäeringsr
warit wanligt, som det wid förenämnde sammankomster
wisat sig wara nog swart at öfwcrtala de närwarande
fullmagtige at med den jwojeAera6s prsstsvol-mee-inräktningen
sig förena, och ätskillige socknar i Jönköpings
Län, i sine, för deras fullmagtige wid samman
kom
-
komstcn utfärdade fullmagter uttryckeligen förklarat, det
de ej wille i xsstevolsncen inga, fast sädane fullmagter,
i afseende därä, at de ej wörö enlige Konungens Befallningshafwandes
xubliearion om sammankomsten, owilkorlige,
ej blifwit antagne, utan dcsie socknar derföre ansedde
hafwa ätnöjdtS med pastevvlaneens ingäende. Skulle
nu wid flere indelte Regememer anses nödigt, at fä
med deras Rotehällare ^sllevolsnce inrättad, wore anledning
at frukta, det wid de med dem anställande sammankomster
likaledes förfares, och at de swärare påföljder
wägrandet emot Konungens wilja kan medföra, werka
samtycke til et sädant LonrrsÄ) Utan at wara til alla
delar friwilligt.
Kongl. Maj:t, sjelf öm om Regerings-Lagens noga
efterlefnad, kan altsä, dä han tillika i Regerings-Formens
gy §. lofwar sine undersåtare, at tvid sine fri- och rättigheter
warda bibehällne, ej onädigt anse, om Riksens Ständer,
hwilket jag härmed hemställer, skulle detta ärende hos
Kongl. Maj:t underdänigst anmäla, och anhälla, atiden
händelse Kongl. Mast i Räder skulle anse en sädan xsslevolanco
inrättning nödwändig, halt nädigt wille samma
ämne til Riksens Ständer öfwerlämna, at därom öf«
werlägga och sins emellan öfwerenskomma, pä sätt RegeringS-Formcns
43 K. innchäller. Dock öfwerlämnas det ena
och andra til Ridderskapct och Adelens närmare bepröfwande.
Ätskillige herrar anmälte sig wäl at fä tala, men
som fåken blifwit lagd pä bordet tils i morgon, afbröt herr
Baron och Landt Marskalken alla widare äilcourler.
Friherre De 6eer, Or,/. Ridderskap^ och Adeln
har gifwit sit bifall til den af herr ^Vsäenltjerna gjorde
xrovolirion om sina krorocollsrs Utgifwande af trycket,
efter föregängen granskning af Riddarehus Utskottet; til
»verkställighetens befordran af detta Ridderskapet och Adelns
beslut, trodde Friherre lie 6eer wara af nöden ar krowcollerne
blifwa julisraäs; hwartil han anhöll nägon tid
mätte utsättas.
Herr
46
Herr Landt-Marskalken lofwade, ar i morgon
innan andra saker företogos, Mille början med jullerinx
göras, och krorocoller sedermera juliaraz hwarje klem dag
efter förra wanligheten, imil dest Ridderskapet och Adeln
hunnit sä församlas at andra saker kunde föredragas. Och
som et af herr Lillberg wäckt ämne cm er Beswärs-Ntskottö
sättande, til genomseende och granskande afRidderskapet
och Adelns enskildte beswär, blifwit lagdt pä bordet,
sa föredrog nu herr Landt-Marskalken delta ärende
lil Ridderskap?! och Adelns öfwerläggning.
Herr F///Se^. Han hade wäckt denna fräga ej
för at utdraga tiden, och begärde däröftver ej eller widlöftig
venrilarion. Han trodde det wara nog om 2 af
hwarje ciss; sammanträdde för at emottaga de beswär, som
något hwarje af Ridderskapet och Adeln kunde äga at
andraga. Nödwändigheren af en sadan författning kunde
han med sig sjelf bewisa. Han hade behöst anlita Ämbetsmän,
men blifwit motad här och där; han hade blifwit
utspridd för en elak medborgare, som löper i illska;
han hade redan för fyra är sedan anmält om hushällningen
med skogen, men intet sivar fatt; tre socknar i hans
granskap wörö också snart skoglöf?, sä at knapt en pinne
wore i behäll; han hade i fyra är procalHu om lVlaZariner,
men därwid ej annat wunnit än owctt; hos Ämbetsmän
hade han haft sädane motgangar, och när han
wändt sig til högre Domstolar har del hetat at man bör
gä oräinsria via, och hos Kongl. Majtt, at Kongl. Maj:t
kan sig härmed icke befatta; men igenom et beswärs utskott
trodde han at wägen kunde blifwa lättare och mänga
sivärigheter undanröjde.
Herr a/e. , war därefter i ordnin
gen
at tala; men han hade knappast börjat sit tal, förr
än herr Lillberg äter upstod och tilläde at han förgätit
nämna, det han ibland sina mänga wederwärdigheter af
Ämbetsmän undantoge Kongl. Swea Hof-Rätt, där honom
alrid wederfarils rältwisa.
Där
-
47
Därefter utlät sig herr i alla Rege
ringar,
inskränkte eller oinskränkte, mera eller mindre ordentelige,
är det människor som göra lagar, för människor
som de göras; människor styra, människor lyda. Förr
war Rikskroppen stympad, Nationen war delad i twänne
xsirier, i twänne delar, wi wörö flafwar och trälar; men dagarne
klarnade, bojorna brötos, en dag ätergaf osi frihet, ordning
och skick, och hwem wil icke wara den förste at upoffra sit
hjerta ät en den Ilkdje til ewärdelig ägo/ men
hwad moln upstiga nu'/ här talas om beswär, hwem kan hafwa
beswär? den som begär et sädant utskott bör känna beswär;
beswär böra röra nägot Stand, dä fordra de nya
lagar; den som enskildt har at klaga, har för sig Dom
stolar; nekas honom Rältwisa, kan han wända sig til ^uÄiriL-LLncsIIeren,
et ämbete, som nu beklades af en äfwen
sä wärdig som uplyst herre; man har äfwen wägen
til Konunga thronen öpen. Af detta stöt han, at et utskott
antingen öfwer allmänne eller enskilt? beswär wore
mindre nödigt.
Herr Grefwe Fer/e». Denna saken är lätt at
komma ifrän, den är ren och tydelig. Wid framfarne
Riksdagar, til och med den sista, har Ridderskapet och
Adeln haft et beswärs utskott, och kan sädant ej mer
wägras Ridderskapet och Adeln an de andre Ständen;
ty wi, lika som de, kunne hafwa wära beswär. Et sädant
utskott kan ej förändra lagen, ty den böre och wilje
wi alle hälla.
Ridderskapet och Adeln instämde enhälligt i denna
ranka; men öfwer sältet at förordna desse De^utei-alle war
nägon stund en öfwerläggning; stuteligen förenade sig Ridderskapet
och Adeln därulinnan, ak herrar LIeLorerne
anmodades at utwälja fyra af hwar Llsls, men at samteligc
Ridderskapet och Adelns ledamöter, som tro sig
äga nägon ting at hos detta utskott andraga, mä stä
vpet, al sig under utskottets sammanträden infinna.
Utdrag
Af
?KOK)^Ol^LK.
Hällne hos
Och
Adele»
Wid Riksdagen i Stockholm
Äc 1786.
Andra Trycket.
^> > ->«
Stockholm,
Tryckt hos 6n»iir. I4vl.«>L^<r.
Dcn 20 Maji.
X^err Landt-Marskalken gaf Höglofl. Ridderskapet
och Adeln kilkänna, at pä Hans Kongl. Majus
nädiga befallning, 4 herrar Riksens Räd sikulle pä Riddarhuset
nedkomma, för at i anledning af 16 §. j Riddarhus
- Ordningen biwista Riddersikapet och Adelns öftvcrläggning,
angäende Kongl. Majus Nädiga proposition
om passevolance-inrältningen. Den nämnde §. blef
därefter upläst.
^»err Landt - Marskalken ärindrade, at Deras
Lxcellencer wid Riddarhus-porten böra emottagas, hwartil
8 af hwarje Olais Utaf vilealen anteknades; emedlertid
och under det at Deras Lxeellencers ankomst afwakkades,
jusieraäes proroeoilerne frän början af Riksdagen
til och med dcn 8 Maji.
Deras Lxcellencer herrar Riksens Räd Friherre
Leclefries, Friherre Larl Liarne, Grefwe Oxenstjerna och
Friherre cle Oeer anlände, klädde uti Ralsrer. emoktogoS
pä ofwansikrefne sätt och intvgo sina ställen pä de länstolar
som til den ändan inom frankel wörö i beredskap
stälde; Friherre Leelekries och Grefwe Oxenstjerna lil
höger, Friherre 8parrs och Friherre cle Oeer lil wänster
om Landt-Marskalks-bordet.
^>ans herr Riks - Räder Friherre
Fec.b/rrer gaf tilkänna, at deras Lxceltencer pä Kongl.
Majus
Majus Nädiga befallning, enligt 16 §. Riddarhus-Ordningen,
sig nu infunno, för at biwista Ridderfkapet och
Adelns öfverläggning om Kongl. Majus nädiga proposition
angående pasievolance inrättningen, och för at ineddela
de uplysningar som derwid kunde wara af nöden.
Uplästes Kongl. Majus nädiga proposition.
Sedan deras vxcellencer herrar Riksens Råd,
Grefwe lieckfries, Friherre Öar! 8parre, Grefwe Oxe»
Lierna och Friherre ve Leer, pä Kongl. Majus nådiga
befallning, intagit sine rum pä Riddarhuset, för at
i anledning af 16 §. i Riddarehus - Ordningen biwista
Riddersikapet och Adelns öfwerlägqaing angående Kongl,
Majus nädiga proposition om passevolans-inrättningen,
uplästes Kongl. Majus nädiga proposition.
^»QNS ^xce//e«re Grefwe Da sos
Riddersikapet och Adeln til öfverläggning är fsrcstäld
Kongl. Majus nädiga proposition om passevolancen, Utbeder
jag mig Riddersikapet och Adelns ynnestfulla bewägenhet
at anföra mina oförgripeliga anmärkningar.
Jag läflar med alla uti wördnad, kärlek och unLersätelig
tilgifwenhet för Hans Kongl. Maju; och ehuru
jag ej mera är i tjänst, afkläder jag mig dock aldrig
at wara män om Armeen, och at wisa nödwandigheten
at dcn mä bibchällas at wara pä en til FäderncölandetS
»värn wäl inrättad fot. I desse tänkesätt läflar jag med
alla dem som äro i Kongl. Majus och Rikets tjänst.
Kongl. Majus nu upläste nädiga proposition och
förcflagne passevolancs-inrättning önsikar jag mä leda til
den nytta som med den samma päsyftas; det är et Riddersikapet
och Adeln wärdigt ämne at sadant öfwerwäga,
när wi äge den äran at fyra herrar Riksens Råd wät
öswerläggning biwista.
Kongl. Majus proposition som Utgör wart äelisisrsrionL
ämne, innefattar twänne delar, om Oavsllsriet
och infanterier. Hwad cavalerierns anga, sä hafwet
Dr de
§2
Le inga conrraQer; de hafwa endast Boställs-ordningen
samt Konung (larl XI:S Uezlements i hwilket sedan det
inrättades, undergalt manga ändringar och förbättringar.
De Finske infanteri - Regememerne äro jämwäl lil stn
beskaffenhet skilde fran de Swenske; de hafwa ej sadane
contraUsr; de med dem träffade accoräer om xaffevolancen
äro desiutoin äldre än senaste Riksdag.
Finland såsom en gränsc-ort, samt af helt annat läge
och i olika omständigheter än Swerige, kan jämwäl i
denna delen tarfwa och tala al hafwa sin irines pä en
annan fot; jag kan såsom Finne och inierelkeraä j saken
rala därom; ty den ägendom jag där äger, torde wara
sa stor som atskillige andre närwarands posieslwnLtcrs
därifrån; jag undantager således csvslsrierue och Finska
inkanrerierne, för ar nu endast yttra mig öfwer den xro>
jeQeraäs p-ilsevolancs-inrättningen wid de Swenske insanrcris-Regementerne,
hwilket jag blott och allenast anser
böra blifwa wärt närwarande öfwerläggningS-ämne.
Desse Regementet äga sina lagliga conrrsÄer, igenom
Regeringö-formens 18 §. än yttermera befästade; de
frikalla roten aldeles ifrån den nu förestagne nenninge-utgiften
af n plätar; somlige af desse conrraKer förbinda
roken ar förse knekten med matsäck och til drickspenningar,
hwilket alt roten dock äger rättighet at sig pa knekte-lönen
godtgöra; andra befria roten härifrän aldeles; de förcstagne
z Riksd. ga si., som desiurom synes wara nog
högt, blifwa således en ny bewillning.
Rikets förswar ankommer pä prisens rörlighet och
desi goda tilstand; detta äter kan ej winnås, om icke rusthållare
och rotebönder äro fä förmögne, at de förmå fullgöra
sina skyldigheter; alla författningar, hwarigenom de
förswagas, upfylla aldrig ändamalet, twärr om, sätta
dem umr stand, at i den händelse krig skulle infalla, med
nlbörliq drift och styrka utreda manskapet. Mange hafwa
trott at pgstLvoIsncan skulle wara det enda eller bästa
medel til winnande af Armeens sättande pä en rörlig
sol, men ärfarenhcten har wisal ar Konung 6-ul Xl-e
in
-
indelningS-werk fullkomligen upfyllt ändamalet. Uti Konung
(.'als Xll:s och andra krig har armeen altid warit
xarar. Ar !?0Y hade wi ingen armes, fienden inföll
i lander, men pä tre mannder ifrän den förste november
war en srmee upsatt, som den ro ksbrusrii 17101
steg fienden och förjagade honom. När Hans Kongl.
Majit är 1772 simi for godt at sammandraga cronier
enrot Norrska sidan, stodo inom en mänad 1 <;ooo man
wid gränsen; alt detta bewisar, at Armeens rörlighet beror
pa Allmogens förmögenhet ak den utreda; men skulle
nu K plätar öfwer conrrsLkerne af rotarnc urtagas,
fruktade hans Lxeellenee, at en Allmoge, utblottad pä
conrariks penningar genom misiwäxter, brännerinnrätkmngen
och en aftynad penninge-Lirculsrion, med mera, skulle
blifwa sä asmanad, och desi förmögenhet sä undergräfwcn,
ar den skulle förlora all sin styrka; ty lättare har
tondén at utur wisihuset förse soldaten med mat-persedlar,
dem han, om han sa wil, pa knekte-lönen fär afdraga,
än at til en ny bewillning förskaffa sig penningar. Pa
alla desse grunder wore hans Lxcellsnces önskan den, at
rotarne wid de Swenske Regementet', som genom sine
med Konung L->ri XII:ke ingangne conrrgÄer äro befriade
ifrän at föda sin Soldat wid möten, ma wid de samina,
enligt 18 f. Regeringsformen oförändradt bltfwa bibehällne.
-Herr Landt-Marskalkeir trodde at pallsvolsncsn
snarare borde anses som en förwandling eller förskott, än
som en bewillning.
Hans Grefwe Äskås ytterli
gare
förklaring och bewis al detta är en bewillning, sä
fär jag anföra at all utgift af hemman utom Jordeboksränta»
är en bewillning; at n plätars utgift utom conrrLÄec
är en bewillning för war röst; at Kongl. Majit
sjelf ansett fragan af den natur, at den til Riksens Ständers
eget wal at bewilja etter assia blifwit framstälo; at
de commirrsraöe, som förrättningen nied ^Lllevolsnce-Lecoräsrs
afsiutande af Kongl. Majit blifwit updragen,
D z haft
haft des uttryckliga nådiga befallning at ej bruka hot,
lock eller trug, uran alt med rote-böndernas friwilliga samtycke
urwerka; samt at de rothållare som »vägrat at därUti
inaä, afwen blifwit fran xetievolancen undanlagne;
och säledes i alt afseende en bewillnings-sräga.
^»crr Landr-Marsralken. Da fragan pä sädant
satt uplyfts, har jag däremot ej widare at inwända.
friherre anförde cr skrifteligc clicäämon aä
^rorocoiium sä lydande:
Angående pglfevol-mLe-inrättningen finner jag mig
forapleren at tilkänna gifwa min mening korteligen:
Genom Hans Kongl. Majus nadigste prcipnlincm,
ärnäs likhet uti lnbficksncon för Soldater och Ryttare,
sora wänie.7 dem til falcleftvernet; armäen blifwer mer
rörli g, och torde iä nre tid hwart är kunna cxercerg;,
emedan den nu »varande rorminen af l? dygn,
nio möken inberäknade, ar aldeles otilräckeljg.
Härrile har hänt, at den ene rolen gedt sin Soldat,
utom möker matsäcken, g, 5 a 6 plätar i drickspenningar,
en annan äter intet; af denna olikheten har befunnits
et stort mifinöje ibland manskapet, och har stig warit
föranlaren, at ifrån möten lara hcmgä sadane Soldater,
sorn ärhallit knapp, dålig matsäck, eller ingen , och inga
drickspenningar, för at ej smälta; detta orsakar således
mififörständ, äfwen i landet, Soldater och Rote-bönder
emellan, som oftast har ledsamma följder, och »verkar
pä legornas stegring för sadane rotar.
Förmänen för landet är, at draga lika tunga och
lika förmäner, samt at slippa sin Soldat för nägok wist
ärligen; da ock noga kommer at hallas palfevolLNLe-cor,-  ti-aLser, och penningens anwändande til sit rätta ändamäl,
som ar Regemenrernes exercice. Legorna kunna således
bibchällas ungefärligen lika, dä Soldaten får enahanda
förmaner.
Rekarne slippa den landsfördarfweliga mötes-skjut»
sen fram och äter, som nu är til oändelig bäve tunga
och oordningar. Undsiippandet häraf utgör ungefärligen i
wär
-
warde sä mycket som xalfevojLncr-rugiften med refekosten,
och mera, dä matsäckens wärde samt refekosten beräknas;
är således härwid winst för Rote-bönderna, Utom den de
fä äga genom sit angelägna hcmgöra; x-ilUvoIrnLL-inratkningen
hindrar ock alla prajericr och oenigheter emellan
Soldaten och Bönder.
Besinnas mätte också, at därföre en Soldat kunde
lefwa, halla sig snygg som wederbör och hafwa sin bärgning
pä iLZöualet, dä indelningen gjordes, kan han det ej
uu, om ock alt ffulle mätas och eguivalerLs efter myntet
dä och nu; orwifwelaktigt är och blir, ar Soldaten mäste
hafwa sin bärgning, eljest undergräfwes den rätta miiirririM
elyrirsn, och tWyndar landet skada i flera afseenden,
rote-bönderne äfwen til fördärf.
OalLulon oin förmänen af xällsvolrnce-inrättningen
är äfwen sä lätt som sanfärdig.
Mötcs-resan sker ungefär pä z dagar til och g dagar
ifrån, karlen som kör et par hästar, kan ej mindre
beräknas än allmänt gängbart pris ä en plät
om dagen - - - 2 R:d. —
Hwarunder Bonden altid rrakierar sig och sin
Soldat, som minst beräknas til en half plät
om dagen. « <- - i —
Möteskosten i 17 dygn, som minst kan beräknas
til 16 siyfwer om dagen utgör - r 20
Drickspenningar per meäium - - i —
8umma ^ 20
kallsvolLnco bör allenast ges - z Z2
Säledes lindrigare och winst för Roten i g 6
Därföre kan xastevolanLe-inräkkningen ej kallas en
ny palaga, utan en minskning emot den nu »vanliga, til
bärnad för rotarne, som pä hela Riket är ganska betyde»
ligt och förmånligt.
At ingen ting ge öfwer Knekte - contrgQoc. af är
1682, och 1634, det är detsamma som ar fäja, at Sol
D
4 da
-
56
däken ej skal hafwa sin bärgning och aldrig komina pä
mölen, ty han kan ej sjelf därunder söda sig.
Såsom anfördt är, har jag förr tänkt, tänker nu,
och sikal det altid göra.
Sluteligen kan jag hafwa den äran at försäkra
Högloft. Nidderskapet och Adeln, at jag är sä nitiff och
rätunenande för war Allernädigsie Konung, Fädernesland
och lagarnc, såsom någon, ehwem det wara mä.
Ingen, sa lVlilirgiis, som ägendoms ägare och brukare,
kan undgä, förmodar jag, at öfwcrryga sig om sanningen
af hwad anfördt är; hwarföre ock i afseende pä
gemensam nytta, Högloft. Ridderffapet och Adeln lärer
inga i denna sak, til alla goda ändamäls ärnäende.
Härril lade Friherre 8io§rokIi munteligen:
Mig undfaller icke, at det torde falla swart för de
fattigaste rotebön.der, at betala desse xassovolLncs-penningar;
num dä de fa enligt Hans Kongl. MajttS nädigfte
tilssselse betala efterhand, och förmånsrätt at försälja sina
tvaror til maxzftnorne, jämte de förmåner som anfördt
är de winna, synas de beläme; och ware huru det wik,
sä är wär Krigsmagt i ingen jämförelse emot wara grannars
och enligt modet ai strida med stora krigshärar;
hwarföre war bör åtminstone wara rörlig och
brukbar; det är den, sem stal da omträngcr, försvara
landet 06) undersåtare; sa är det ock deras skyldighet ar
härtil bidraga, eljest blir följderne en gäng wadcliga.
-Herr anförde följande til ^rorocollor:
Dä man wik döma om en sak, mäste man känna
och betrakta den til alla sina sidor.
Man mäste granska, undersöka, nagelfara, jämföra,
för all ling icke förhasta sig med siutsatsers widtagande.
Ju mer saken rntLrelsorar allmän och enskild »välfärd,
ju ömare bör den handteraö, ju nogare pröfwas,
ju försigrigare handhafwas.
Fra
-
57
Fragan om pasievolancens allmännare antagande i
wart Rike, förtjänar utan twifwel en särdeles upmärksamhet.
Ä ena sidan blifva försiager om nya utgifter altid
betänkelige, dä hela menighercr äro stadde i förlägenhet,
i anseende til de lätt inpå hwarannan följande härda är,
hwarmcd landet blifvit hemsökt. A andra sidan, wisar
sig nödwändighcten at widraga sadane mwägar, som försäkra
wära hembygder, som kunna försätta wär ^rmos
i et rörligt, i et til upbrott altid färdigt tilstand.
Under freden mäste inan bereda sig til kriget. Denna
grundsats är sä tydelig, sä enkel, sa gällande, at
den icke tal minsta mstsäjclse.
Om Riket får i sina tidcböcker se tcknad den längsta
fred som wi någonsin åtnjutit; om enighet och godt förställd
med främmande me.gter blifvit bibehällne, sä är det
näst Guds hjelp, Konungens wishet och hanö försigriga
styrelse, som merkel dessa oskattbara förmäncr.
Det är i lycklige undersätaree ärkänfla, som han bör
skörda frukten af sit ärerika bemödande.
Sammankallade, at med en älskad Konung öfverlägga
om wärk gemensamma wäl, tilhör det trogne undersåtare,
i synnerhet Högloft. Ridderskapet och Ädelen, at
ädelmodigt befrämja alla de medel, som kunna göra Riket
aktadt hos främmande magtcr, och befordra war egen
säkerhet.
Dä kriget med alla sina fastigheter bryter i» i landet,
lärer hwar och en kunna inse nyttan af xalUvoIaneen.
^imäen är dä färdig ar röras, at marLkiora hwart som
hälst, med full utredning, med alt tilbehör. Men da
tillika denna inrättning medför en större lisa för allmogen,
för Rote- och Rusthållaren; pä et bättre sätt jämkar
hwad emellan dem bör i akttagas; bidrager til en ordenteligarc
och för mil-mmon mer aspa siad hushållning, sa
är otwtfwelaktigt, at denna inrättning äfven i fredstider
bör högt skallas och med öpne armar emottagas.
D 5 För
-
53
Förfarenhcten är det starkaste af alla bcwis. Flere
af allmogen i Finland har jag hörk med loford omtala
pasievolancen. De undgå den besvärliga skjursningen af
sine Dragoner och Soldater, ofta i en för dem högst angelägen
lid. Deras hastar blifwa bibehallne til deras egne
behof. De sjelfwe stippa de mangs egenwillige befallningar
de tilförene moro underkastade. När de tilförcne mäste
betala 5 LiSp. och 2 marker sofwel, samt drickspenningar
ända til hela Riksdaler» ät knekten, som tilhopa
lågt kunde räknas til z R:dal. 16 si. och desiurom Mitsa
8, ro til 15 mils wäg, hwilket alt icke war äererminsracit,
sa äro nu deras skyldigheter Utstakade; bekänna
hwad de böra utgöra. Jag har hörr af en nu härwarande
Riksdagsbonde för twänne Härader i Finland,
at da han fragade sina hemmawarande medbröder, om de
moro nöjde med pasievolancen, hafwa de med enhälligt
bifall förklarat sin Åstundan, at fä behälla en inrättning,
om hwars nytta de alt mer och mer blifwit öfwertygade.
Det samma har jag hört af alla de FinM och SkänM
Bönder som jag i denna sak rädfragat.
Dä detta sä är beskaffadt, dä genom behörig inrättning
af pasievolancen bäve i freds och krigstider de betydeligaste
fördelar kunna winnås, önskar jag för min del,
at Högloft. RidderMpet och Adeln mätte widtaga et fädant
beslut, som kan befrämja en inrättning af sä bctydcliga
följder.
-Herr ron , hade tväl skrif
teligen
författat sina tankar, men som hwad han ämnat
anföra, af de förcgäende twänne Herrar til det hufwudsakeligaste
blifwit borttagit, tilläde Herr von klaren munteligen,
at han som miliiair i det afseende wille betrakta
saken. Herr von klaren gjorde därpä en utförlig jämförelse
emellan äldre och senare kiders Swenffa Historia,
hwad olika Vater en rörlig och tvid fältlefnaden wan ^rrnee
kunnat Uträtta emot en annan; samt hwad efter desi
tanke borde hända, när Riket oförmodadt af nägon sienrelig
magt blefwe anfallet; nemligen at i första Campa
Znen
-
»nen ^ del af Armeen ej wore i tjanstfärdigt stand, och
således oförmögen at siä fienden tilbaka, som emedlertid
Rikets gränfe-provmcer grymmeligen kunde hemsöka. Af
hwilkct alt Herr von klaren fant Ml at styrka Högloft.
RidderMpet och Adeln til bifall af Kongl. Majne nådiga
proposition.
Friherre Zer-rck ^o/ra,r. Såsom csief
för et Finskt Regemente, där Rotehällarcn redan för io
är sedan ingätt palfevolancs conn seker, singe han försäkra,
at ingen därwid finner sig missnöjd; Rotehällaren
känner sin utgift; sjelfwa contrackec är honom en borgen
för desi upsyllande, hwarföre Regements-cl,eken äfwen
är anfwarig; denne är förbunden at wid mönstringar
visitera alt, häftar, trasi, med mera; pallevolanccn,
som gör armeen rörlig, är i Finland ansedd som et Utmärkt
wedermäle af Kongl. Mahrs nåd och Landsfaderliga
ömhet, den har man i Finland allmänt godwilligen
antagit; den störec ej indelningswerket, men lifar i märkelig
mätto allmogen. Pä dessa anledningar styrkte Friherre
lckasilcsir til bifall af Kongl. Mahtö nädiga proposition.
Herr Landt-Marskalken förde Ridderskapet och
Adeln til minnes, at Finland och cavalleri Regementerne
nu ej hörde til äeliberations ämnet, hwilket blott anginge
de SwenM infanteri Regemenlernes sättande pä
samma fot; samt bad RidderMpet och Adelen därföre i
conformirer därmed ställa sina siilcourler uppä Kongl.
Majus nädiga proposition.
Herr lle Jag gär wid detta till
fälle
ej in Uti miiirairiM consiäerationer ; de äro af Hans
Lxcellence herr Grefwe kerken tilräckeligen uplyste; han
hölle sig wid frägan, blott i betänkandet af desi sammanhang
med landers wäl och medborgares rättigheter.
Ändamälet af indelningswerket har icke allenast warit
at winna en stadgad annee til landers försvar, uran
ock at igenom denna inrättning finna en bättre wäg til
recrmerinZ inom sjelfum armeen, dä Soldaten med bos
stäl
-
6o
ställe och län in natura, blef i ständ sim at kunna gifta
sig och upfostra barn til landers tjänst.
Sä länge Ro:ebonden och Soldaten sta pä en god
fot med hmarandre, sä bidrager den förre genom det kilsalle
han länmar Lil förtjänst, och desi wälwilja för Soldaten,
hustru och barn, til deras understöd, i synnerhet
under Soldarens fränwaro i Rikers tjänst. Detta förbinder
Soldaten lil tacksamhet och kärlek för bonden, samt,
at genom en dygdig och sedig lefnad, göra sig däraf mera
förtjänt.
Däruti ligger grunden til den nationsla echrir, som
altid upeldar den Smenjke Soldaten, upmnntrar honom
til lydnad och hurtighet, samt at med mannamod wäga
sit lif för fäderneslandet, som han onckcligcn känner at
han äger- Ehuru Rotebonde» ej är skyldig ät Soldaten
någon förplägning til möten och marclwr, Utom desi lön;
sa werkar dock detta nationella samband, at Rotebonde»
ej lämnar tvid något tilfälle sin Soldat handlös, och tillika
hos Soldaten en billig ärkänsia.
Men om den nu i fräga warande xastsvolance skulle
införas, sa fruktar jag at dessa Ml til en förtrolig
lefnad emellan Rotebonde och Soldat sörswinna ittaan
korrt. Soldaten blir ej widare förbunden ät den, som
nu mera ej är desi matgörare, han blir kallsinnig emot
Bonden, som betalar honom med samma mätt, hmarigenom
Soldatens barn sakna cl understöd, hwilket ibland
dem kan förorsaka en förtida död. Den nacionela clchrir
förfaller, kärleken til landet förloras, och om jag magar
sa säja, sjelfwa Regeringssättet. En nationel Soldat
älskar det lika sä mycket, som den främmande Soldaten
finner litet inrsrssss däruci.
Gar jag uu widare til den weonomiska sidan, sä
b'ir xalsevolanesn en omanlig och dryg utgift, ej enlig
med Lagarus och LonrrgAer. Jag gör dork en märkclig
skillnad emellan Regementerne kil häst och fot. Rusthällaren
ager missa förmoner, som sörpl krar den ar halla
häst och karl, och besörja deras förplägning; Rotebonde»
6l
ater har ätagit sig til landets försmår lega och löna Soldat,
utan någon förmäns åtnjutande, däremot hafwa ds
uri sina, som jag hoppas, helgade conusc,ier, förbehållit
sig at wara befriade ifrån matsäck och skjutsning.
När de nu, enligt cvarraÄerno äro fris för sadan
utgift, hwarföre skulle de friwiliigt ätaga sig densamma?
lägger man nu härril den olägenhet de forre känna af
eu stegrad lega under xaiiovolariee > sä skulle desse ftrenrs
utgifter sä medtaga Bondens förmögenhet, ar han ej därmed
kan uthärda; i synnerhet blir Frälse-mannen mäst
lidande, ty om Frälse-Bonden får en tilökt utgift af z ^
Riksdaler pä coren, den hau ej är skyldig at utgöra, sä
mäste Frälseman nödwändigt minska i samma mcn hemmanens
räntor, om Bonden skal hafwa sin utkomst. Der
största lidande blir dock för WermelandS xrvviuce där
jag bor; Uti alla andra xrovincer äro twänne hemman
och siere förente om en rote; men i Wermeland utgör er
enda henrman en core; således fä hemmanen där en dubbel
afgift emot de andre provincer, om de skulle bli
älagde en xassavolanea afgift, den de genom ocmtraQor
äro befriade ifrån; som skulle i grund förstöra desie i och
för sig stelf nog små ge hemman.
Uppä sa goda grunder wägar jag i ödmjukhet rilsiyrka
Ridderskapet och Adelen, at aldeles ej bifalla denna
xroxolirion om ^alsevolance, såsom i synnerhet hos
Ridderskapet och Adele» tryckande. Jag är i underdånighet
försäkrad därom, dä detta blir Haus Kongl. Majit
Nied alla dest bindande omständigheter i underdånighet förestäldt,
at wart bestridande lärer minna en sä mild Konungs
Nådiga bifall.
Jag magar ock därföre åberopa mig 18 § uti Regerings
farmen, lil helgd för mära conrraLter, och at ej
er eller annar Ständs bifall til den gjorda nädiga xrojwluioncn
ma kunna marka bifall lil nägon ändring uti
eomraQorno, ty det bör wara samfält. Mär store Konung,
som sjelf tilMpar och gistvik denne Regeringsform,
som sä nyligen med näd och rätiwisa ärer stadgat
den
-
densamma, lärer ock ännu widare bibehålla hwarie § l
den helgd , som cn sä dyrt beswuren och sä wördad
Grundlag äskar.
-Herr cke upläste därefter orden utur con
trrcker
med Skaraborgs Län af den 6 Ianuarii l6 6,
samt med Wärmeland af ben 25 Juuii 688, 4 §- hwilka
tydeligen förmå och innehalla at Rotebonde» ifrån all
skjutsning, matsäcks och drickspenni gars giswandc, samt
annan tunga, af hwad namn den wara mä, aldeles är befriad,
samt tilläde flmeligen: ga desse conn »eker omkull,
hwad säkerhet hasme wi för dem som nu kunna ingas.
Friherre Fean. Det Län han nu hade
den äran förestå, tvid hwars Regemente han tilföre warit
bade öfverste kuemengnt och eliof, kände han sä
wäl, at han kunde försäkra, det en stor del af Dal all
mogen
flere gänger begärt Knekte - coruraÄetL ändring.
De präjas af Soldaten, ty han får sällan nog; connrtksr
af :72g pälägger allmogen at förse Knekten med
matsäck; för sin landsort wore han således öfwertygad,
at allmogen med all tacksamhet gärna ginge in i pasievolänccn,
til hwilkcn proposition han därföre styrkte bifall.
Herr Fo-ha» upläste et skrifte
ligt
älNamen:
Sedan jag i gär sick höra Kongl. Majus nådig»
proposition angående pasisvolancen, och jag noga öfwerwägat
de bekydeliga skäl, Kongl. Maj:t täckts i näder
anföra, som bewisar nyttan och nödwandigheten af desi
antagande, och dä jag tillika betraktar den werkeliga tunga
flere Rote- och Rusthällare i Swea land til denna
dag mast ärfara genom et oäckermineraär sätt, hwaruti
en SoldatS och Ryttares matsäck saint underhäll wid möten
rätteligen bordt bestä, hwarigenom han, särdeles af
allmogen haft et ypperligt tilfälle, at utom contance penningar,
oftast til 2 a g R:daler, och i en del provincer
darutöfwer, päcka pä en betydelig del af desi bästa makwaror
i wisthuser, har jag för min del ej nägot at päminna
wid antagandet af Kongl. Majus nådiga proposition
-
sirionmen som alla författningar, ehuru i sin början,
i alla afseende» för et land och folk goda, genom misibruk
kunna blifva tunga och beswärliga, hwilket jag äfwen
finner Kongl. Maju i desi nädiga proposition warit
angelägen förekomma, dä Kongl. Maju wid härdt
answar älagt wcderbörande et strängt och noga handhafwande,
at icke det minsta utom de utsatte penningar af
Rust - och Rotehällare skulle kunna utfordras, önskade
jag gärna at straffet wore utsatt, hwilket jag fruktar,
om det skal medföra säker wärkan, ej borde wara mindre
än för en OlsiccrLre, som utur akt läter, hwad pä honom
ankomma bör, tjänstens förlust, och för cn Ryttare
eller Soldat, kropps-plikt ester mälets beskaffenhet, som
den, eho den wara mä, ulan skonömäl komme at undergä,
som sig härutinnan förbröte, och at den betungade
undfluppe at emot en sädan förbrytare pä egen bekostnad
utföra en ofta kostsam och äfwentyrlig rättegång,
utan allenast behöfva hos ^usiiriL eLncsllers Ämbetet
uiälet med sine bcwis anmäla.
Skulle Herr Baron och Landt-Marskalken göra Ridderskapet
och Adelen proposition om bifall, af hwad
Kongl. Maju äskat, med detta tillägg, torde Ridderskapet
och Adeln uti en fräga, hwaruti flere Swea inbyggare
redan ingått, och uti hwilket en ändring med bibehållande
af Rikets luckre icke kan förenas, ej draga i twekan
at wara de förste, som gä sin Nadige Konung til mötes,
at bifalla en sak, som för en framlid kan sälta Kongl.
Maju i ständ, at af Ridderskapct och Adelens medlemmar,
dana sädane Herrar och män, som kunna likna sina
förfäder i tapperhet och hjeltemod.
Herr , Foäa» , inlämnade
följande äiäismen aä prococollurn.
Med Hans Lxccilence herr Grefwe kerlens samt
herr äc krictTcsi/e tankar förenar jag mig til alla delar.
Det är utom mitt amne, at inlära mig i nägon flags utredning,
huruwida pasievolsnce inrättningen främjar en
snällare armcsnr rörelse och landers päliteligare förswar.
3a
-
64
Jag tryggar mig i denna delen til de skäl hans Lxcellenes
herr Grefwe werlen anfört, och lirar pä den ärfarenhel
wi äge om Swensta .4rmeen5 rörlighet och tapperhet
, efter den tid indelningen steddc, och under de
roo är, Knekte-conri-LÄ-l-ne warit orubbade. Lagligheten
af den nu äfyftade förändring, och möjeligheten at den
werkställa, är föremälct för min undersökning; därwid
bör först göras skilnad emellan Rusthällare och Rotehållare,
i anseende därtil, at de förre genom Rusthålls och
menrs hemmans besittning eller räme-inkomst, hafwa den
skyldigheten sig tydelig?» förelagd, enligt färskilte wid och
under indelningsciden ulkomne författningar, at til och ifrån
möten skjutsa Ryttaren, underhälla bäve honom och hästen,
samt besörja om Träsipersedlarnes i ständsättande och
sortställande. Sistnämde del af Rusthällarens plikt, är
allmänt eller ätminstone wid de fläste cavallen - Regemenrer,
nu mera förbytt til wist ärlig penninge-afgift, eller
stäld pä pallevolance. Nägon fräga om desse afhandlingar
kan nu icke upkomma. De äro och böra wara oryggelige,
säsom afflutade med fri wilja och ingängne pä god
tro uti en sak, där öfwereuskommelfe kan äga rum, utan
ar skyldigheten därigenom är utwidgad, eller omanlig pälaga
äkommen. Af samma egenstap är äfwen det genom
Hans Kongl. Maj:rs nädiga propollrion föreflagne penninge
beting lil 6 R:dal. Z2 st. för Ryttarens och hästens
föda under möte-tiden. Jag instämmer därföre med
den tanken, der ostridiga förbindelsen al densamma in
narura Utgöra, alt för wäl kan förwandlas lil wist penninge-afgift;
dock bör efter mit begrepp denna afdelning af
xroxosirionen ej helt och hällit förbigäs eller skiljas ifrån
war öfwerläggning; uran torde Höglofl. Ridderskapet och
Adeln benägit samtycka inflytandet af den mening uti wart
underdåniga swar, at den förestagne crvaleri-palievolance-utgiften
ma ankomma uppä Rusthällarnes hörande och
ftiwilliga begifwande. Annorlunda förhäller sig med de
Z R:dal. g2. st. som anses nödwändiga til indelte Soldatens
försörjning och skjutsande til och ifrän möten. Det
är
65
är fullkomligen Utredt och bewisi, at conu-aklernL tydellgen
fritaga Notehällarcn ifrän en sadan kostnad. Owcdersäjeligen
blifwcr utgiften således en ny tunga eller bewillning,
aswikande ifrän innehållet af 18 K Regeringsformen,
som utlofwar et noga efrerlestvande och handhafwande
af conrraQernc, samt förwissar Rotehällarne om
deras bestånd, intil dest Ständerna samfält kunna därutinnan
tilstyrka ändring, hwartil tiden i mit omdöme wrsserllgen
nu icke är förhanden, da sades- och peuningebrist
öfwer alt förfwagat jordbrukarens wilkor, gör Utbetalningen
af en owancad nog känbar afgäld nästan omöjelig,
och föga bidragande til ändamälet. Jag förenar mig
därföre med Ve herrar, som styrka til afflag pä Hans
Majus ^ropostrion; urbedjandes mig til slut, ar fä wederlägga
rytter om en farhaga, den jag desse dagar funnit
utspridd, at i händelse denna xallevolance-ftäqa icke
skulle af Ständernc famtyckas, följden däraf skulle blifwa
den, at antasta de personer och Ambersmän, hwilka
redan i åtskilliga orter, uppå Kongl. Majus nädiga befallning
bidragit lil denna inrättnings framgång och bewiljande;
men en sadan afsigt, innefattande en owärdig
häg til förföljelse och jämwäl stridande emot grundlagen,
hwarigenom Ämbetsmän endast äro Kongl. Mayr redo
och answar skyldige för sine göromäl eller anbefalte förrättningar,
lärer ingalunda hyses af nägon redelig under
säte
och riddersman. Och dä jag åtminstone för egen del
befriar mig ifrän en sädan wanhedrande känsla och okunnighet
om lagarneö föreskrift, lärer jag med öfrige ledamöter
af detta Ständ dela den ära och tilfredsställclfe,
at pä detta rum granska och afgöra sa wäl förewarande
som andre mål, utan minsta hämdelystnad eller personligt
afseende.
Herr Landt-Marskalken. At han ej hade den
minsta anledning at rrv, del en sadan tanke hos nägon
kunde wara uprunnen, hwarföre han äfwen hoppades, at
Höglofl. Ridderskapet och Adelen ej heller däraf skulle
blifwa oroade,
C Fri
-
66
Friherre Om/. Det torde finnas under
ligt,
at jag uppehåller Högloft. Ridderskapet och Adelen,
när flere warde ledamöter för mig sä utförligen uplyst
detta ämne; men som jag är fullt öfwertygad, ar Högloft.
Ridderskapet och Adelens tankesätt är lika med mit, sä
utbeder jag mig, ak med förtroende inför Ridderskapet
och Adelen fä yppa mina tankar.
När man förledit ar hörde omtalas at misse commirrcracle
ssulle wid Elfsborgs, Kronobergs och Jönköpings
Regementer negocisra om ^allsvolanssn, upflod
hos mig twekan om försiandet af 18 § i Regerings-lormen,
jag gömde denna twekan hos mig, ky ingen ägde
jag at förfråga mig med. I gär säg jag med fägnad,
at jag ej misikagit mig, när jag af Kongl. Mahrs nådiga
xro^osirion hörde, at 18 § i Regerings-fiormen ännu
är uti sin helgd, som innehaller ac ingen utom Kongl.
Majit med Riksens Ständer samfält formar ändra de i
nämnde § siadfäsie knekle-conrraQsr.
Hwad sjelfwa saken angar, ärkänner jag min okunnighet
i milirairen, och wik därföre blott yttra mig öfwer
bewillningen.
Jag beklagar, at jag mäste afmala Rikets kilslund
som det sig wcrkcligen befinner. I Upland är brist pä
conlante penningar öfwer alt hwad man kan föreställa
sig, och hade ej Bruksägare understödt allmogen och skaffar
dem förtjänst, wore i den xroviucen äfwen sa stora
och kanske större relkgnrier än i mänga andra; Uti en
sädan ställning samtycker jag ej til nägon styfwer öfwer
hwad lag och courrabier förmå.
De g Riksdaler Z2 fi som äro föreflagne i stället
för hwad bonden friwilligt wik besia ur sit »visthus, har
han swart at winna tilbaka genom försäljandet af dylika
mat-persedlar; han har ofta ir ä iz mil lil ma^ariner,
och
67
och kan fä ftä där kanske 2 ä g dagar; dek blir honom
således nästan omöjligt ar samla :i plätar; Let är helt
annat med den som bor nära Stockholm. Jag gifwer
darföre aldrig mit bifall til nägon ny och omanlig runga,
uran yrkar, at 18 § Regerings-larmsii mä förblifva
i sin fulla helgd. Wi hafwe i förra tider elaka exsm^
xsl at Regerings-fioi msn roAnsmrs; lätvm ofi en gang
i JEsu namn blifwa wid grundlagen; rfrän den roil
jag ej wika.
Herr Landr-Marstalkm. Kongl. Mahr har bewist
sin aktning för 1 s § just igenom denna nådiga xro
xoiikion
han til ost öfwerlämnat.
Herr o/o/ MroM/ upläste utur papperet i
At den lil rustning och rotering indelte allmänheten
bör wara fri för andre urchylders utgörande ttl sine Ryttare
och Soldater, än de som fimms utförde och föreskrefne
uti de uprättade och af Högstsalig Konung 6E
XI faststälde conrrakäsr, är en i samma eomrsQsr grundad
tydelig sanning. Men da dageliga ärfarenheten fulltygar,
at samma conrraLlsr, j anseende til tidernas förändring,
ined Rust- och Rotehällarnes eget goda minne
och friwilliga Åtagande undergätt wäsenteliga förändringar,
dels i anseende til sjelfwa Soldare-torpens wida förbättrande
och utrymme, sä medelst aker och äng, dels i
anseende til ärliga lönens utgörande lil wida högre belopp
än förberörde conrraAer bjuda och förmä, och dels i anseende
til matsäckars och drickspenningars utgifwande ti!
Ryttare och Soldater, samt skjutsande da de til com^aAnis
och Regementsmöten upbädas, Utan at flike drickspenningar
eller matsäckar warda beräknade och afdragne wiv
utgörandet af arliga lönen til Ryttare och Soldater.
Da en bedröfwelig ärfarenher under de nyligen framflurne
swära mifiwäxt är beklageligen styrkt den oemötsäjeli»
ga sanning, at ve wanlige Rege>nentsmören icke kunnat
E Z hä!-
63
hällas uri de af en slik tryckande misiwäxt plägade xrovinLLr,
förmedelst omöjeligheten för den indelte allmänheten
at kunna utrusta sine Soldater och Ryttare, hwarken
med lifsmedel för de förre, eller nödigt koursZs för de
senares hästar; men däremot Rikets anseende och säkerhet
beror pä en wäl öfwad och rörlig krigsmagt, hwilket
senare äter ej kan winnås, dä mitzwäxt pä säd och konråge
sätter den rustning-görande allmänheten utur stand
ar utrusta och afsända sina Ryttare och Soldater med
hästar til de ärlige möten, som utgör det enda tilfallet
för den indelta armeen ak winna nödig färdighet, därest
ej, pä sätt Kongl. Majus nådiga propolirion föranleder,
nödiga utwägar widtagas lil winnande af delta med en
Idis och om sine undersätares wäl och sjelfständighet, nitälskande
Konungs afsigt instämmande ändamäl.
De olägenheter och missbruk som torde befaras til
betungande för allmänheten likafullt med de wanliga drickspenningars
och matsäckars utgörande, förmodar jag ej
äga rum, dä Kongl. Mast, lika angelägen och öm cm
sine undersätares wäl och bästa, som cm sin krigsmagts
beständ och rörlighet, icke lärer underläka at widtaga de
kraftigaste mätt och steg til häfwande och förekommande
af alt missbruk 06) oreda; Jag wägar därföre, i jämlikhet
af 18 §. i 1772 ars dyrt beswurne Regeringsform,
för min del tilstyrka underdänigt bifall af Kongl. Majus
Högstberörde nådiga proposition.
Herr begärde, at herr Landt-Marsskal
ken
behagade göra propolirion; han wille endast anföra
nägre rellexioner til fattande af et rätt begrep om saken.
Ordet passevolance bemärker et friwilligt accorä med
en annan om nägon skyldighets ätagande. Men den som
ingen skyldighet har, behöfwer ej göra sadant aeeorll. De
regementet, som äro frie för sskyldigheter, böra således
slippa pallLvolsncsu. Som milirair kände han wäl nyt
-
69
tan däraf, men den bör ej sökas pa somlige medborgares
bekostnad, utan delas jämt. När Finland har större ffyldigheccr
än rotarne bär i Swerige, sä hafma de ock bättre
hemman. Nar den som intet onus har, Mal gifwa
ii, bör den andre gifwa minst 22 plätar. Konsten är
den at dela jämt, sa at tyngden trycker alla lika, däruti
ligger rätta konsten af en regering; ty stä wi, sä stä wi
alle, förkrossas wi, sa förkrossas wi alle.
Herr (Tu-/. Sedan sa mange tält,
wille han ej länge uppehålla Högloft. RidderMapct och
Adeln, särdeles sedan ämnet af hans Txcellence Grefwe
berlon och herr 62 bssierrL/ sä wäl blifwit uplyst. Han
instämde helt och hällit i deras anmärkningar, samt at
cavalerier och Finsta armeen aldeles borde sskiljas ifrän
fragan, hwilken nn blott rörde de Swensske inkänkeri-regementerne,
samt de trenne, svin nyligen pä en wiss limiteraä
tid gatt in Uti pLssevolmeen. Han Utbad fig
endast at fä framföra nägra fä rellsxionsr.
Det har blifwit sagt, at emot passe volanee-afgiftens
bewilljande Mille rotarne slippa och äfwen förbjudas at
med mötes-kost och drickspenningar understödja Soldaten,
samt at dä roten eller wista af roten äro fattige, förmå
de ej tildela Soldaten matsäck; därpa swaras: »naglar
han ej gifwa matsäck, lärer han än mindre förmå at gifwa
penningar. Hwad matpersedlar och drickspenningar
anga, är ej swart at sinna, at dm bonden gifwer, och
soldaten tager emot, tiga de »ned hwarannan, och när soldaten
eller hans barn äro fattige och kanske tigga, sä hjelper
bonden dem, af den naturliga böjelsen at deltaga och
bchjärta nästans nöd. Det är wansteligt at göra lagar
emot dygdige böjelser. Hwad skjutsen angar, sä sätter
bonden, ehuru orätt, mera warde pä penningen än pä
dagswerket. I Rosiagen äro flere hemmansdelar om en
soldat, de Mursa hans kista efter hwarf. Nar Roten bestär
til exempel af 9 a io fjärdingar, kommer Musten
E Z ej
ej oftare pä än hwart ftmkc a sjette ar, och blifwer dä
olika känbar einor en ärlig utgift. Öfwer qrundeligheten
af desse reklexioner aberopade herr äVaäenstjerna sig
alla prosseslionarers wtttnesbörd.
Han förklarade ar ingen eller ätininsione fä, bättre
än han kände tvär nödige Konungs hoga tänkesätt; Varti!
hade han haft rilfälle under den tid han ägi den nåden
at tiäna som 8rzrs-8-ereterare, Han nalkades NN sin
graf; borde ej misitänkas för afsigter eller för at wara
smickrare; och were öfwertygad at Hans Kongl. Maj:t
tänkte landsfaderligt, ömt och wäl lil wart bästa. Den
»vördnad han för desi dyra person hyste, gjorde at han
utan betänkande i desi nådiga proposition genast skulle
inga, därest ej de infallne misiwäxt ar, penninge-nöden
och flere tryckande omständigheter föranläte honom at tänka
pa fosterlandet och allmogen. I Roslagen är allmogen
aldeles utblottad. Frälsemannen mäste förse sina bönder
bäve med underhäll och sädeskorn, samt bärtil ännu
för honom betala krono-utskylderne. Sädant har sikedt i
är. Ingen wil utmatta sin bonde, när han det kan undgä.
Han nödgades således hos Kongl. Mast och Högloft.
Ridderskapet och Adeln anhälla at fä lefwa efter conkraQer,
i t8 K Regeringsformen bekraftadt.
Hans herr Riks - Räder Friherre
Hvarre. Pä Kongl. Majtts nädiga befallning närwarande
wid detta tilfälle, för at närmare förklara desi nädiga
rankar öfwer propositionen om passevolans-inrättningen,
were hanö Lxcellenee oändeligen smickrad däraf, al hafrva
fatt biwista en Riddcrssapet och Adelens öfwerlägguinq,
som med fa mycket lugn, styrka och »värdighet
blifwit driftven.
Hans Kongl. Mast har förestält Riksens Ständer
betta angelägna öfwerläggningsämne, ej i den afsigt, at
igenom passevolanesns införande öka starens inkomst.
?i
Utan i afseende pä militi,rill<e constäerarioner. Kongl.
Maj.t har insett nödwändighetcn af exeicieen sa för
olsseeraren som soldaten. Senare tiders bcdröfwclige
exempel har nogsamt adagalagt hwad owanan, ej uri manceuvcrn,
men wid födan, rörelser, mai eker, läger och
sättet ak lefwa åstadkommit. I kommerss-, kriget förde
regementet' ända til bryggekar med sig, och ombytet af lefnadssätt
kostade armeen mycket folk. Tre campLAner
medgiugo, förr än alla inäiviäua hunnit göras rama i
denna wäscnrcliga del af krigs tilhörigheter. Krigs omständigheterne
medförde dä ej lyckligt wiS armeens förödelse,
men Kongl. Maj:tS försiktighet bjuder at icke lita
uppå lycka och händelser, som gifwa er lika radcrum för
underwiöuing. ^
Swerige har en armee, liten i jämförelse med sina
grannars', således är desi rörlighet hufwudsakclig, och
oumgängcligt ar soldaten i fredstider wänjes wid sältlefuadcn
och wid den utspisning som »vankas i krig.
Det har blifwit sagt och medgifwit, at denna inrättning
är nödig och nyuig i Finland; hans Lxeellence
trodde at den uri Swerige icke kunde wara mindre angelägen;
igenom den kunna 6 a g rcgementcr snart göras
rörliga at gä 60 a 70 mil utan tunga för rotebonde»
och staren; sadant har Kongl. Majtt ansett för at
wara ypperligt och alt sedan 1776 warit Värpa betänkt.
Rotebonden lider dcsiutom genom soldatens präjeri; det
har wäl ofta blifwit sagt, at roten ingen ting skulle gifwa
öfwer eonrrscist, men den ena soldaten äggar den andra,
och bonden har mast »vidkännas utgiften, oaktadt at wid
Oeneral-munsiringaruc det odrägelige prajandet strängeligen
blifvit förbudit, til hwilkctö hämmande Kongl. Maj:t
ansett den enklaste utwäg »vara, at igenom författning
och et lika allmänt svin friwilligt ätagande göra allas wilker
och belägenhet lika. När l^ajorerne i anledning af
nya reglementet wörö förfamlade, Utröntes än ytterliga
E
4 re,
?r
re, huru olika scdwanor och rotarnes Leswär wid möten
och munstringar wörö inritade och i länen antagne. Man
sökte wäl at widraga kraftiga anstalter, til förekommande
af Soldatens präjeri, men alt har warit förgäfwes, och
LandShöfdingar och Lsiesier haftva arkänt, at kostnaden för
roten gatt til 14 a plätar, och näpligen lärer någon
af dem kunna pasta, det de wid något enda möre aflöpa
under n; Hwarföre äfwen ansökningar gjorts ifrän hela
härader och ifrån ställen i Wästmanland at fä inga
Uti pasievolance och slippa sit befwär för 15 plätar.
Af alt sadant föranläten, har Kongl. Maj:t efter et
noga betänkande förestält sm nådiga proposition om pasjevolancen
för Riksens Ständer, öftverkygad, at när wederbörande
wid strängt answar äläggas sina skyldigheters
iakttagande, och at haswa et upmärksamt öga pä ömse
sidors skyldigheters noga »»fyllande, winlics det hälsosama
ändamälet, ar Kongl. Maj t til landets wärn får en rörlig
och wid fältlefnaden wan armas, med den minsta tun
ga
för roten.
Anmältes och emottogs en stepurarion ifrän Wällofl.
Borgare-Ständet, 12 personer, anförd af Lagman iVluntftc,
och gaf tilkänna, at Borgare-Ständet bifallit Kongl.
MafttS nädiga proposition om pasisvoläncen.
Flere herrar hade wäl annu anmält sig at tala,
men som herr Landt-Marskalken trodde ämnet tilräckeligen
wara mredt, och begärde ar fä göra proposition, af>
stods de sin rätt.
-Hern Landt«Marftalken gjorde därpaj följande
proposition t
Bifaller Höglöfl. Nidderffaper 06) Adeln Kongl.
Majers nädiga proposition om pLsisvolanceu?
Be
-
7)
Bcswarades Med ja 06) nej, och som tillika votering
begärdes, gjorde herr Landt - Marskalken följande
voterings-proposition:
Den som bifaller Rongl. Maj:ts Nädige /?ro/7^/i/iorr
om /a//rvo/K»rr,r, skrifwer JA.
Den det ej wik, skrifwer NEJ.
winner NEJ, anhälles i underdånighet, der
Bongl. Maj.c L nädcr räckes lära rotarne wid de
Swcnske Regentclrcer, som igenom deras conrrakksr
äro befriade fran ar föda sin Soldar wid mören,
fä förblifwa uran förändring wid deras comraQsr.
Nidderskapet och Adeln wörö med denna voterings
proposition nöjde; deras kxeellencer herrar Riksens Räd
afträdde, och vorerinZen wcrkstäldeö enligt Riddarehusordn
ingen.
(ionrra propositionen eller meningen för Nej, befantö
i alla tre clalkerna haswa haft pluraliksten, pä sätt,
som det genast författade, upläste och underskrcfne vorsrinZs
prorocollsr utwisar.
Är 1786 den 20 Maji, voteraäs Höglofl. Ridderffa
per
och Adeln öfwer följande proposition:
Den som bifaller Rongl. Maj:ts nädiga proposition
0M pasievoiancen, fkrifwer
JA;
Den det ej wil, skrifwer
NEJ;
winner NEJ, anhälles i underdånighet, der
Rongl. Maj:c i nader räckes lära rorarne wid de
E s Swen
-
'74
Swensås Regenrencerne, som genom deras cvmva
Qsr
äro befriade frän ac föda sin Soldat rvid
mören, fä förblifwa uran förändring rvid deras
contraöker.
Och wero i första classen JA 54 NEJ Ivo.
1 andra classen - - - JA 49 NEJ 90.
2 tredje classen - - - JA 69 NEJ 227.
Utdrag af xrorocoller, hällic i Riddcrstaper och
Adelens piano den 20 Maji i?8ä.
S. D. Ridderskapet sch Adeln har med yttersta upmärksamhet
hos sig til öfwerwägande förehafc Kongl. Mains
nådiga gro^olirion angående en lika passevolance inrättning
wid en del Regementet: af Kongl. Majus annee,
som den, hwilken redan blifwit trastad med de Regemente,
: som med Kongl. Majn därom äfwcn frimilligt ingått.
Nar Ridderffapet och Adeln ä ena sidan med underdänigaste
ärkänjla anse en wis och nådig Konungs outurötteliga
omsorg om alt hwad til landets hägn och förswar
kan wara ländande, och wid alla tilfällen aro högst
benägne ar gä Kongl. Majus önsian tilhanda, tror Ridderstkapel
och Adeln sig ä andra sidan ej eller böra utur akt lära
at besinna landets ulftand, som ej synes tillära någon ny
och sä betydelig utgifts eller bewillnings ätagande, samt
därföre icke uU Kongl. Majus ofwannämnde nädiga xiopollUon
för sin del kunnat inga, man beslutit, at hos
Kongl. Maju, i stöd af 18 §. Regeringsformen, i lika
underdånighet anhalla, det Kongl. Maju i näder täckes
läka rotarne wid de SwenjVe Rsgemcnterne, som genom
deras med Konung Larl XI sturne conkraÄer, äro befriade
frän at föda sin Soldat wid möten, fä förblifwa utan
ändring wid deraS conrraAer.
Hwilket genom utdrag af prorocoller de öfrige resi-eclive
Scänden wänligen meddelas siulle. Ur iu^ra.
Den
75
Den 26 Maji.
UplästeS för Högloft. Riddcrfkapet och Adeln vorering8-  ^>roroco!Ier för senaste xlenum den 20 Maji, hwarefter
til justering uplästeS det exrraÄum ^roroeolli, som i
jämlikhet med Riddersiapet och Adelns bestut til de andre
Ständen kommer at afga, hwilket gillades, och med en
cie^urakion anförd af Grefwe Douglas, Hobert Oelpllicu§,
genast ex^eäleraäes.
Likaledes uplästeS det underdäniga swar til Kongl.
MajU uppä desi nädiga xro^ostrion om passevolance-inrättningen,
som enligt xrorocollet blifwit författadt.
^»err 7>7/je/?r«Ve, instämde för sin del med
det projekieracke underdäniga fwaret til Kongl. Maju rörande
jaassevolancen; utbad sig dock fä hemställa, om icke
el eller annat ord däruti kunde lämpeligen tilläggas; hälst
ämncrs stora wigt, desi följder för nu och framtiden fordrade
all omtanka, dä del nu för första gängen hos Riksens
Ständer förekommit, at fwaret stäldeS i de mäst
concluclerancle ordalag.
Itidelniiigswerket i Swerige, som af alla bäde
inhemfke och mlänske Stadsklrke blifwit anfelt för en
den förträffeligaste inrättning, säsom hwarigenom Riket
fäkt en rättskaffens nationel Krigsmagt, ojämförligcn i
inängfaldt afseende förmänligare och tryggare för Fäderneslandets
försvar, än wärfwade rroupper i gemen, hade
därföre uri alla tre senaste Regeringssättet, blifwit stadgad
och wärdad.
Det gjordes först af den store Riks - Hushällaren
Konung Lael Xi, stadfästes sedan i 1720 ärs RegcmentSförfattning,
och fick äfwen uti den nya 1772 ärs Regeringsform,
18 K, en lika lantlion. Indelningen wore
således i Riksstyrelsen at anse säsom införliswad i sjelf
-
76
wa consiirukionsn, och cn af SwenM Frihetens pelare:
I lika matto stodo ock knekte-conrraUsrne. enligt samma
K, fasom hwilka rjäme til styrka och säkerhet för indelnings
werkställiahet, oförryckta bestånd och utöfning,
mi et oskiljaktigt sammanhang därmed förknippade: I anseende
hwartil, och som detta ofelbart wore den hufwudgrund,
hwarpä Högloft. RidderMpct och Adeln ej kunnat
inga i förslaget til xallevolaneen; hwaremst Rikets
rm warande belägenhet, i hänseende til miswäxt och pen«
ningebrist, kunde anses för en mera rein^oraire tilfällighet,
ehuru wisserligen af stor wigt; sa pa det icke frägan
en annan tid matte lätteligen wäckas, da det synas
ktuade, at Allmogens tilgängar wörö bättre, hölte herr
läljeliräle före, at pa det senare Mlek mindre mätte riprxu^oras,
och i det föregående införas de orden: at knekre-rmtt,
helgd hade er oskiljakcigc saminair
bang
med der angelägna och oryggeliga indelningswerker.
Högloft. NidderMpet och Adeln fank at det xroisQrraäa
swaret såsom fokadt pa grundlagen, och de i 18
§. Regeringsformen sa heligt bekräftade knekte-conkrLbkerne
redan i denna delen wörö tilräckeligt och fullständigt,
hwarföre det samma oförändradt blef gilladt.
Herr t??,/a/ Utbad sig at fä anmäla
et ärende, som med del föregäende ägde en ganska nära
gemenskap, nemligen om det misbruk som sig inritat medelst
knekte-legans och hemkallens förhöjande emot hwad
knekte- conrraciec af >725 formar. I Upland hade hemkallet
särdeles blifwit stegradt, mera än dubbelt, och ofta
»frän 2 til 6 last hö, samt lika manga mnnor spannemäl,
med mera.
Detta ärende trodde herr äVacksiaAer förtjäna RidderMpet
och Adelns upmärkfamhet, och tilstyrkte, at conrraäc-ko
i denna delen äfwen matte noga följas.
Uppå
77
Uppä herr äVacKsiagers egen 06) siere herrar ledamöters
begäran, bcslörs at denna fräga lil Besvärs-utskottet
skulle förwisas.
Herr Landt-Marskalken hcmstälde i anledning af
Riddarehus-OireUionons Riksdags-1 clarion och Riddarehus-ulMttetS
päminnelse, om icke de närwarande herrar
Attcmännen, om förmiddagarne i Riddarehus-kiarceiiier,
behagade öfwerse och comxlenora sina genealogier, hwilkct
genom anslag a wäggen ytterligare blef kungjordt.
En ve^uwrion jftän Praste - Ständer, anförd af
Biskopen vokior I.ars Len^eMerna gaf kilkänna, at Präste-Ständet
funnit skäl at bifalla Kongl. Maj tS nädiga
^ro^oscion om ^allevolaneen.
En Deputation ifrän Bonde - Ständer, anförd af
I.3rs dlil5son i Qwarnemälen, berättade, at BondeStändet
til alla delar instämt med RidderMpct och
Adeln i bellutec öfwer Kongl. Majus propoluion om xaslevolance-inrättningen.
Wid xrorocoller för den iz Maji gjorde Kammarherren
Friherre keurerlwlm, som anfört Ridderskapel och
Adelns Depukgrion til de andre Ständen, den ärinran:
al som han ej förmodat, det meningen egentcligen kunnat
wara den, at ordförandes tal just ord för ord Mille wara
enahanda Med hwad här in plena blifwit projeckeraär,
och han därjämte altid sorgfälligt undwikit at wara comxilarour
eller at nyttja andras ord och tankar, sa trodde
han sig böra lämna RidderMpct och Adeln del af stt
tal, hwilket herr Laron nu Upläste och prorocollei bilade.
RidderMpct och Adeln fant detta tal sä wäl författad!,
sig och den Ridderömannen som det hällit sa
wärdig!, ak RidderMpct och Adeln i den samfälta önskan
-
78
skan instämde, at det samma ibland de tryckande Hand»
lingarne matte inflyta, hwarföre det ocksä finnes bilagdc
som et sIIeAär lil ^rorocoilec af den I Z Maji.
Uplästes twänne lVlemorialer af Herr
angäende wattuledningar och strömränsningar
i Finland.
liemitterLäös til Befwärs-Utffottet.
Herr Landtb Marskalken päminte i anledning harits,
ar Beswärs-utffvttet behagade noga kilse, at icke ingä
i öfwerläggningar och tilstyrkanden i sädane mål, 'vin
lil fin natur wörö Regerings ärender, eller at enskylras
beswär med Ständecs allmänna malte faminanblandas.
Uplästes et memorial af Herr L-MsrF,
Otto, angäende tryckfriheten, Hwilket säfom tilförene
tryckt, här förbigas, men hwarwid han munkeligen tilläde
följande:
Jag utbeder mig Högloft. Ridderffapet och Adelns
tålamod at fa göra cl litet tillägg wid detta mit memorial.
Det torde förekomma Ridderffapet och Adeln något
otydeligt de anförde orden, nemligen at misse händelser
äga den art, at deras fördöljande ränta Boktryckaren
mera än deras »prackande, är sa at första: Det gifwes
ännu qwar i otterne af den gamle arickocmriffe
surdegen, hwarifrän upstiger en ffadelig dimma, hwilken
skymmer sanningen emellan Konungen och dest trogne un«
dersärare. Dä nu en mägrig Ämbetsman söker undertrycka
fin medborgare för sanningens skull, och tillika utsprider,
som jag tilförene anfört, el förklenligt rykte;
om dä til äfwentyrs sä skulle hända, at den förfördelade
wille läka trycka hwad honom händt är, men wederparten
redan förut hoö Boktryckaren äe^onerrc ivo Riksdaler
l^scis, för det han icke skulle trycka, sä heter det: jag
- , wä
-
wagar icke, det är farligt, jag förlorar mit tryckeri. Jag
säjer ännu en gäng, om sä skulle hända, hwad är dä til
görandes annat, än utgjuta sin klagan för alla fyra wädrcn,
och läka därwid bero. Min önskan är fördenskull
denna, det mätte tryckfriheten äterställas Uti det skick,
som blef oh i näder skänkt utaf wär nadige Konnng d.
26 April 1774-
Nattelser:
Sid. i?, rad. n.;star: L sjrlfwa werkst; läs: sjelfwa
fåken.
— 2Z. r»d. 2. stär: jag i alla delar instämmer
med Ridderffapet sch Adelns rankar;
läs: Jag i alla delar instämmer i
detta med Ridderskapec och Adelns
tankar.
— s8» råd. 8- star: mäste betala 5 listpund och
2 marker sofwel; läs: 5 listpund
. Lröd ö '
v- 7- 7
-r^ -
.rrrFU- -r/.xr". §'5
Utdrag
Af
rkoincoi.i.Lk.
Hällne hos
Högloflige Ridderssaptt
Och
Adelen
Wid Riksdagen i Stockholm
Äe 1786.
Tredje Stycket. ^
Stockholm,
Tryckt hss bro2.rtLLLS.
sttlä Myst nnchalk tzt.60im? ^ 'ic >
chs ttqvPrsÄSji^ st» -.1 »6 : -—'.X2 :.-r
r»?vm rnÄa, nr2 tst »LuP »eiri:- 77» , 7 .i .5ll?
.tzsssMk-st tz'»öni"A .ltztivA. snvK .77- ''7. .7
^ tzninsitsträ tziSnn 'unsv sopäsm L '777:^ 770 -i (L
»Listr nLm chs önnÄist un i 7^ i. .- ru
.,6nLi o7!v mo^r»! cho umar -.--v? ^rm'-ttvtzSNv!
r-ri^yri mo iln-ot^-nfi aaa-4 rd?>nr 77'
.nsts.^
mo , pnjn^jt- 7i7:-^<-
^rsHiij^yN N77.7:i r 7-7 7 ...rr-ncstnv moni lttttt ^nr
^rrc^Lsm sröl -!-' -n'. 'r:p;T 'ätzuo^ sttoH. .mc»;
»tz-A su>k5V ltznv,-. tznnH. t - slLnnoöom itzjlnq«'i rr .
Sdstös w rSiLm ro;» rmi.i , riss-.-^rim .'stvlau st: o
stpnoR. tznvH. nLHi s'7tt)N4i rittnAmF -L<znill.I s»
st'st SNNZ6 -ksm -nos 7 7 7,l!-NLrL0 7^ 77' 7 77 7' 7 7 7 7 . 77 v',^
^Pnvitz 7!«n )k >chlöjpg Ntzri;rr7-y7'7-)ö n;S stp^ vvys-H
^ttw^nv rZs n4tznin^yrr mpsN ?.- usLr nstzurn
Stknolylgu chd r-pil)npr>p »'»..'> .:oi»^y7N?r>6 -q vm
^L!L -schL-tzrä ltPm4!f7. r stu r^.sILzrr UVsst^
d<r nvm ns4 .ftnsis rr> vstp^i.st n nsäns «tzö nsrl dnI^o:.
7 pst rönöv- 7.7NN »stöm ,'t 7.; rlluu rr-LUno r.P
0v«ä imni««,L äsosag Maurtz cha , mlliZs!!oD -7^7-7'<?
777 - 7^' plj ' NvH.' -::77^!777 7 . ' 7 7 -7 ...'.. : '
Den 7 Juni!.
^^err Landt - Marskalken gaf tilkanna, at Hans
(4^ Kongl. Maju behagat läka weka, det Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsen i eftermiddag klockan 6 skulle blifwa
exsmineraä i sine Kaiier, dä 18 af Ridderskapet och
Adelen, 6 af hwarje clais, skulle fä den nädcn wara
närwarande, för at höra Hans Kongl. Höghets framsteg.
Desse äepureraäs utsagos efter nådig befallning,
halst utaf Faddrarne, samt sädane herrar och man ifrån
landsorkerne, som för insigt och lärdom äro kände.
Föredrogs herr FrV/Le-^r memorial om tryckfriheten.
Herr /^a-ke-^^n, (7a?-/. Den Förordning, om
en fri, men inom anständiga regler bunden tryckfrihet,
som Hans Kongl. Maju är 1774 behagat läka utfara,
är et ypperligt wedermäle af Hans Kongl. Majus höga
och uplysta tankesätt, samt et exempel, wardt at följas
af hela Lurnpa. Twänne senare ifrän Hans Kongl.
Matt emansraäs förordningar, som inskränkt denna frihet,
hafwa haft den bedröfweliga päföljd, at när granskningen
eller rättigheten at wägra tryckningen får ankomma
pä boktryckaren, manga gagneliga och uplysande
skrifter blifwit nedlagde och i glömska begrafne. När
boktryckaren äger frihet at förkasta en skrift, den man pä
sitt answar wille hafwa tryckt, mäste man wända sig kil
Lrmrrli-LollsAium, och genom process ärerwinna hwad
:77g. ars förordning Mäter. Han förenade sig därföre
F 2 med
84
med memorialet, at tilstyrka, det genom en underdånig
förställning, Riksens Ständer hos Kongs. Maj:t underdånigt
mätte bönfalla, at 1774 ars förordning kunde fä
förblifwa sadan som den syder, utan inskränkning af de
senare arén 1782 och I--85 utkomne förklaringar; och
hwarom stan begärte ^ro^ostrion.
Herr cie instämde aldeles Uti enahanda
tilstyrkande, med den tilläggning, at de andre Standen
genom et exrraÄum prorneolli eller en äe^-urarion anmodades,
at häruri äfwenledes inga, pä det at föreställningen
kunde blifwa gemensam.
Hans herr Orefrve Wisser
ligen
ligga inga hinder i wägen, ak anmoda de andre
Ständen at med Ridderstapet och Adeln i denna önskan
instämma, men i alt fall blifwer det ost obctagct, at för
wär egen räkning i underdånighet anmäla detta wart
äkiggandL^l Hsrsstjm 0Kil,6nE -H
Herr ro» Froms// styrkte därtil, at genom et exrrsÄum
prökocolli anmoda de andre Ständen at med
Ridderskapet och Adeln förena sig til en samfält underdäNig
föreställnings görande ; sädant länder til den nödiga
enighetens bibehållande, och at utplåna, i fall något uri
de andre Ständens sinnen skulle lusga ost til last, för del
wi en gäng enfame wande ost til Kongl. Mast.
Et äiLizmcn af herr /Vo^e»M/ck anmältes, men
söm Ridderskapet och Adeln allmänt förenade sig om at
begära xroxollcion, blef det icke förr än esterät upläst,
'fa lydanWs 7. 126 moms, ?Ll6
De under Högloft. Ridderskapet och Adelcns senaste
fammanwaro inträde tankar af herr lVlforsn och Riddaren
killder», angående en mer Utwidgad skrif- och
tryck-frihet, ättninstsrie at den blefwe befriad ifrän de inskränkningar,
soin^Kongl. Majns nådiga Kungörelser af
den 6 Maji 1782 och den g Maji 17^5' utstaka, förtjäna
utan"all twistv^l en särdeles upmärksamhet.
Ämget är i sanning bland de wigtigaste; följaktligen
kan der ef med'nög granlagenher öftvertvägM
Frä
-
Frägan är: ar lyfta människjor frän inörker lil ljys,
at utwidga kunskapens gransor, at tygla ftelsswald och
tiltagsenhet, at förekomma ämbetsmäns orättwisa, och
gifwa folket säkerhet, at frambära des klagan, den tröst
at sig beklaga, och ofta blifwa öfwerkygade om ofoget af
des klagan.
Det är en sanning, at nationen emottog tryckfrihets
förordningen af är 1766 med den utmärktaste glädje:
men det war i en osäkerhets tid, dä corrnsnionen, en
grundlast til de öfrige i samhället, gick med ohöljdt och
förnöjdt ansigte mitt ibland ost, och dels födde, dels underhöll
xarrier, med alla deras olycksaliga föhder.
Tryckfrihetsförordningen war. i sig sjelf fsrträffelig-,
men des elaka handhafwande i en tid, dä sjelfswäld och
en ardirraira lnagt wörö i menighetens härrder, gjorde -alt
osäkert och alt wacklande. . y. ^ 5^?
Päminnom ost de skandeliga mistbrsk, som föröstvades.
Huru Bokpräharne framgäfwo nästan rugg, ändra
ämnen än stridskriftcr, merendels upfylde med de bittraste
tilmälen, med grofheter, med förledande willfarclstr
> och förhastade flutsatser. Skriffriheten särades uppenbarligen.
I allmänna papper utöfwades nidingswerk. .
Just i denna tid, dä den ringaste medborgare anfäg
såsom en sig tilhörande rättighet, at i stars saker frist K
yttra sing tankar, wägade man förmena Konungen at för
sine undersåtare allmänt göra des särskildte mening och
tänkesätt wid rädsiagcn öfwer upkomne oredor.
När genom den lyckliga Regements-förändringen
wäld och egennytta kufwades, och dä qftven alle ifrän
lägo, såsom grundlag ansedde Stadgar aftkaffadesgenom
Negerings-5ormon8 zy §., afbidade narionen i tysthef,
men under förhoppning, at Konungen skulle öka sin »välgerning
med en ny, den nemligen, at pä alt sätt befästa
folkers frihet och rätt. ^
Latom ost eftersinna, huru et förbud af tryckfriheten,
hade kunnat leda. til de swäraste misttankar. A ena sidan
hade man kunnat tänka, at de aristocracifft sinnade, un
F
z der
86 .
der et sken af säkerhetens förlust genom strif-ftkhetens afstaffande,
stulle hos allmänheten icke underlåtit, at bereds
alt der misinöje, som förr eller senare utbrustit, under
trltagsne medborgares handledning, i afsigt^, ac pä sätt
som förr stedt är, regera land och folk. A andra sidan
hade man kunnat tro, at högsta Magt äganden welat i
tysthet bereda folket de bojor, som genom bestyddadt ämbelsmauna
wälde, sa osynligcn kunnat dem paläggas, i
synnerhet da ämbetsmän medelst siaveurer, tjänster och
belöningar kunna winnås.
Huru har icke wär uplysie Regent förekommit och
Utrorat sa stadeliga misitankar! Nar han ärergaf osi tryckfriheten,
ädagaladcö för hela werldcn, ak hans dygdiga
och för allas ögon sramstälde styrelse, bör af ingen kunna
misitros för mäld, just da den bortlägger stna wapen.
Hvilken kan bestrifwa alla rättsinnigas glädje, när
Könuiigön genom sit cstÄamen sä ^roroeollum af den 26
April 1774, stänkte nationen cn ny strjf- och tryckfrihet
l „Detka steg war för undersåtare, för hela werldcn
„en seker siaranr, ar Monarken bestulit, at icke göra angnar
an det söm war godt, at sjelf wara sin förnämste
„eoi,lc>r, och at twinga häcklaren til tysthet genom suup
„dygder„. Desse ord äro icke mina. En utläust, c>p
helt främmande författare har sagt dem.
Der ar cn ostridig sanning, at til befordran af allmän
uplysning och förbättring, gifwes intet tjänligare,
än en lika sa förnuftigt widsträckt som med klokhet handhäst»
tryckfrihet; men förestäliom osi en nation, stin warit
Utstäld för mcd-undcrsatares tyranni; et tyranni, förhateligarc
au sjelswa enwäldet, laugt mera förödande för
staren, och odrägligare för cnstildka och dygdiga mcdborgärö
at uthärda; Om hos en sadan nation, Regcnken änteligeN
hunnit kufwa desse odjur, förstaffat sig en naturlig
Konufiga-magt, bemödar sig al förlika der allmänna
Mkesättet, sa at däraf sk enda hjärtelag marte upkomma;
betager sig sjelf medlen, ar i hemlighet tilstapa sig et större
wäldö, genom del ar han bestyddar all den tryckfrihet,
87
som kan »plysa allmänheten om des sanstyldiga wät; om
denne högste Magtägande sedan förmärker, at den lämnade
strif-friheten, twärt emot förordningens rätta försiänd
och wäsendteliga ändamål, i flerehanda stags matto, sä
i anseende til ämnen som skrif sätt, öfwerstrides och mitzbrukas,
stal han da lära et tiltagande selfswald obehindradt
fa inrota sig?
Det är sant, at misibruk är en följd af mänskliga
fwagheten, och finnes i de bästa inrättningar; men om
det tydeligen ukrönes, at orsaken til slike misibruk förnämligast
härröra ifrän en del boktryckares öfwerdrifna egennytta,
dä de, för at staffa sig winning, oförsynt emottaga
och nästan trycka alt, hwad dem i sädant afseende
tilställes, stal i et sädant sakernas stick, och ostälig tiltagscnhet,
lämnas et aldeles fritt utrymme? Bör icke öftvtzrträdaren
af näden, njura motswarigt straff och näpst'?
Det war således grundadt pa billighet, at boktryckare,
ej mindre än suAorer, skulle answara de brott
och förseelser, stom emot tryckfrihetS-förordningen begäs
kunna. ' ,
Hade icke folkets wäl förnämligast och allena warit
högsta Magten mäst om hjärtat, skulle någon tryckfrihetS-förordning
alyrig blifwit urfärdad. Hade icke regeringslystnad,
ondsta och okunnighet för mycket framlyst,
och förlusten af de tider, som gjorde enstyltas upkomst
pa samhällets bekostnad, legat alt för mänga om hjärtat,
hade Konungens wishct omöjcligen tillätit, at nägon inskränkning
i 1774 ärö tryckfrihetS-förordning fatt äga rum.
Sadan är min tanke; och är jag i hjärta och själ
försäkrad, at sistnämnde förordning til hela sin widd och
innehåll äkerställes, när Konungens wishet finner detta
med näliolwnL wäl öfverensstämmande. Men at utströ
beskyllningar och misitankar; at en anonvm stal äga frihet
påbörda antingen hela stater, eller särstildte personer,
tilmälen, hwilka icke kunna bewisas, men wäl stada bade
den inedborgaren som antastas, och den som läser utan
kännedom, samt dymedelst förledas til salsta omdömen,
8 4 st
-
.-88
sadant ^är emot dygd och ordning stridande i et wälbeställ»
samhälle.-:-;^ .,vi -soranr-:' . --->«D » nynopett.
Om der således kan wara bctankeligt,. at i narwarande
ställning widare utwidga tryckfriheten i xoliriste
ämnen, anser jag sa mycket mer nödwändigt, at skrif-frihcren
i IkcoIoZiste mål utwidgas.
lolerancen, som wär uplyste Konung i en lycklig
strind infört, kan efter alt mitt begrepp, icke hinna til
mognad eller stadga, sa längs en Ddeolozist censar hinLpar
oh at sälta war religion i jämförelse med andra
^eljLivnkr, och nied s,elfwa Bibelcns lära. Denna ccnsädan
den nu är, kan Uti inrolerancens hand werka
de stadeligaste fvlrder.
ra. fi-^^ryggelig är den satsen-: at en helgad och Gudome,
^g faflnssrg, Aldrig i cwighet kan lida a.f en förnuftig och
' anständig.undersökning.
. . Hwad.. är Ler som hindrar sanningens framgång?
rtöWWW ätt band, twäng och forröljelfer.
SLtom da rejtzip«r»hörtvanker, sa bör man ock
^ tMa ^dsras ' religions-meningar ^ -och .dä bör man wäs fä
å tanka, rala och strifwa därom bade mot och med. Man
torde fäja, al et kättersk! gift stulle därigenom utspridas.
wär rclizion pa,sa swaga sötter, at riuderHkntlMN
pä alla sidor skulle blifwa henne menlig eller
s öller stulle icke wart prästerstax,,tpsira mog kän
Äigr,
nog urrustadt, at pä fältet möta sine motståndare?
Ingendera delen behöfwe wi frukta.
'' Man inbillar sig at de enfaldige skulle förföra», ar
split och oenighet af olika meningar skulle upkomma.
Mest l^n^kÄnd, Holland"; Preussen,'med siere Riken, hwarLst
dest öinstöLnktaste tvyckftibet ck »Äi^ons-Ml existerar,
'bestyrkas ldm sanningen) huru litet pä rcLiftoncnr och
-Godaknghrlens sida warit at befara genom en sadan
tryckfrihet usch Huru oändeligen mycket wunnitö til de
Gudoitisliaa simningars updagastde. Likwäl finnes i aila
dessa kände?ca >Lfwsn sä flyktig och lätt förledd ungdom,
stum HM'i SstetW/ hwilka kikrräl upwära til rätt
!» ? Ä sä
fa nitiske Ehristne, och -dygdige Medborgare, -som trät»
någonsin i Swerige. Snarare kan fäja-- ar i dessa riken
ärv t allmänhet sederne längt renare, och reliZionsnitet
i laugt större helgd, än hos oh och i alla inwie.
rame länder. : ö
Jag får således i ödmjukhet hos Högloft. Ridderstäpek
och Adelén rceommcriäera tilstyrkandet af en widsträcktarc
tryckfrihet i 1steoIv§iste ämnen, sä wida dcn
icke strider emot Gudö heliga och rena ord.
En sadan tryckfrihet kan med skäl pasta», at den
warit oh nyttig förr än wi af welenstaper blifwit upkyste,
wära söndrade sinnen förenade, war religion hos ost
stadgad, rolorrmccn inkommit och öfwertygelse. blifwit
wunnen, at icke pä el inroleranr sätt missbruka, men pä
wärdigt sätt, til nationens gagn nyttja en sädan med tvär
fria sjals natur aldeles öfwercnsstämmände rättighet. ^
Ofwerlämnem til en nådig Konungs asttftäiil kända
försigtighet och wishet, at finna tilräckeliga medel öch-utwägar,
huru det onda stal bade förekomma^ och moras,
Utöst ät tillikä utestänga - sonch siar
Uppå herr Landt-Marskalkens xroposinofi. hsi^.as
RidLerstaper och Adelen enhälligt bifallit, at hos Kcmgl.
Maj:t undcrdänigst bönfalla, at tryckfrihetS-föporhpjnAen
af 1774 til sin fulla kraft och lydelse matte förnyas,
hwarigenom de ären 1780 och 1785 rilkomne förrlsringar
och ilisträukningar förswinna, samt ar de andre Starden
genoin el cxrr.itium prorocolii stulle anm»dass/'at
häruti med Niddcrstapet och Adelén instämma. / ^
Utdrag af hållet uti RidderskaMt
och Adelens/'/euo den 7 Junit 1786. ch
S. D. I anledning af ed utaf en defi^ledstmr^mgifwit
mpmorisl, beslöt Högloflige RidderDl»^?SchLMelen,
at hos Haus Kongl. Maftt uUnScrösimgh^böKfiEa,
det Hans Kongl. Maj:r i »öder stätta-täckas^ytil sin fulla
lydelse förnya den nådigt förordning som dHmi» ÄSngl.
Maj» uudev dm 26 April t?74:fW behagat stadga «ch
F ^ , utfar
-
9»
utfärda, angäende tryckfriheten, samt at de senare, under
arén i?8o och 1785 mi detta ämne tilkomnc förklaringar
och inskränkningar därigenom matte försvinnaom
denna underdåniga och nitfulla önskan fant Ridderskapet
06) Adeln för godt at de öfrige fine rclpeistive medStänd
genom utdrag af prorocoller underrätta, pä det,
i händelse de med Ridderskapet och Adel» behagade instämma,
en gemensam underdånig föreställning härom til
Hans Kongl. Mast uti detta nyttiga och til allmän uplyöning
ländande ärende kunde komma at afgä. kir supra.
Herr hade wäl an
mält
sig at tala; men som saken blef bifallen innan desi
rour inföll, urbad han sig at til prorocoller fä bilägga
sina tankar, sä lydande:
Det hoppet har mig ej felat, at Riksens til detta
möre förfamlade Ständer, skulle wända sin upmärksamhet
til en sä nationel sak, som war skris och tryckfrihet,
samt tilse huru desi nu warandc skick instämmer eller afwikit
ifrån sin första och Zsnuina ellrik. Högloft. Riddcrskapet
och Adelens wanliga nit för allmän sak, har ock
Häruti ädagalagt en priswärd föresyn, dä mälet nu pä en
wärdig ledamots memorial under öfwerwägande kommit.
At fritt och obesvärad af nägot stagS twäng, fä i
tal och skrifter til med-lefwandcs kunskap upgifwa, hwad
stom hälst nägon kan af egen hugsan och förstånd hafwa
fartar, genom rön och förfarenhet pröfwat, eller af förra
häfder utletat, sadanr är' en uamrlig och medfödd rätt
för hwar medborgare i alla Stater, aldraminst skiljaktig
frän en fri Swensk man.
Ingen annan lag, än sanningens, dygdens och ärbarhcrcns,
kan sätta gräns för en sadan, sjelfwa mänskligheten
äkföljande rättighet.
Innebär ej talek eller skriften något, som strider
emot Guds klara ord, goda borgerliga seder och medborgerlig
plikt efter grundlagar, hwi skulle dä nägon magt
gifwas, som svnnädde hindra desi alimängvrande? Sjelfum
-
tva sakens natur mcdförer den öfwertygelfe, at all sadan
anstalt, som qwäfwer och tilbaka häller den fria anden,
hwilken är snillets och parriokilmens rätta sjal, bör anses
werka en betydelig förlust och afsaknad i samhället,
bade för samtid och eftertid, saint wara et uplyst och tänkande
folk mindre wärdig.
De klokaste nationel- hafwa därföre hos sig adagalagt
skrif- och tryckfrihetens oskattbara förmän, och redan
länge dragit däraf den ypperligaste nytta.
Tideböckerne wisa ock klarligen, at under de bäste
Rcgenrer och wifaste Regeringar, har altid denna frihet
haft den renaste luft, och ästadkommit det drapeliga gagn,
som i senare äldrar kommit werlden til båtnad; hwaremot
i mörkare tidehwarf, dä en trotsig öfwermagt beredt menliga
ting til folkets betryck, och förehast fädane mätt,
sein icke tält at af sanning och owäld framställas i fullan
dag, dä har man funnit tjänligt, al om möjeligt ware,
fjättra människors förnuft, åtminstone deras hand och
tunga: och när fa händt, har altid denne anden hos folket
warit försagd, malt och dufwen, sa at den föga ting
mägrat åstadkomma; kärleken lil fosterlandet har aftynat,
wctenskaper och loflige idrotter fallit i wanhäfd och otrefnad.
Genom mängfaldige wcdcrmälen är detta uti kustörien
bestyrkt. - u, lvt
Tet är fördenskull ej utan skjäl, at man ansettskrif-
och tryckfriheten för en riktig politisk barometer,,
som wisar för kloka ögon i hwad Ziaä borgerliga friheten
hos et folk siär. m ,ök
Desi öde har ock i Swerige ej warit utan wansklighek-
. ^ ^ ^
I förra tider, fran 6ustavianska Regeringens början
, har den wisserligen ej warit ställ) under lwanq;
twärt om, warit hedrad och upmumrad; och huru kunde
den annat, under patriotiske Konungar, four sannerligen
ej älskade fäderneslandet med orden och mngan allena,
man buro det och alla desi inbyggare i sit hjärta.
Enär
Enär csnlorx-ämbeket sedan inrättades, war afsikten
wisit icke ar inskränka, utan fast mer at främja skrif-friheren
och göra den mera nyttig, genom handledning af
en lärd tilfyningsman, som hade smak, kunskap och insikter:
men tidernas sällsamma skick walde framdeles, at
berörde ämbete fantS ända mindre bidragande til föremålet.
Misibruk hafwa dock osta det med sig, at de bättre
updaga det sanna och rätta. Riksens Ständer sägo dem,
och wid 1766 ärs Riksdag, pä de med nogaste granskning
pröfwade riktiga grunder, såsom af stora clexumcionar>8
betänkande däröfwer skönjes, vinäiceraäe tryckfriheten
i sin rätta ordning, samt stadgade den för framrida
tag.
Efter den lyckliga Regemcms-förändringen är 1772,
upkom fraga är 1774 iom denna tryckfrihets lagens bestånd,
och det är af tryckte handlingar allmänt kunnigt
tik war Konungs odödeliga glocke, med hwad wishet och
högst siepriselig huldhet Hans Kongl. Maj:t wärdade denM
för DLtionen sä öma sak, och gaf hwar Swensk man
det gkädjefstllaste bewis, at den förste medborgaren war
ock tillika den mäst uplyste, som klarast infäg den wigri«a
sanning, at et folks lycksalighet, som uti en älskad
Regent wördar sina rättigheters och frihets tryggaste wärn,
-sin störste wälgärningsman, gifwer sjelfwa Kongligheten
en ny och fördubblad glants. ? - . :
Med detta ärerika prof af Konung lil:,?
höga tänkesätt, som alla tider blifwer lysande i Swenska
häfder, stär i obrutet sammanhang det nådiga hägn och
upmunrran Hans Kongl. Majtt pa sa mångfaldigt och
kraftigt sätt gistvik wetenskaper, witterhet och fria konsterna,
samt alla deras för skicklighet kände idkare. Konungen
bär rsjeif facklan, och han älskar ar se ljus och kunskap
lttfpridSS i sit land: han älskar at regera, icke öfwer okunnige
och feghjertade, utan öfwer uplyste,. tänkande och frie
män. H.vad ägnar dä osi, mine herrar? kunne wi uran
innerlig glädje rörelse påminna osi hwad sä nyligen händr,
och för alla rider pkyder Swenska Riddarchufcls gnuster»
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, enligt sin lvstvärda sed,
af granlaga ömhet för sine grundlagars rätta helgd, frambar
genom sin wördade Landt - Marskalk, i nnderdänigste
förtroende och kilförsigt sit bekymmer för Konungen , och
hade den glädjen, at inom nägra ögnableck fe detta bekymmer
genom hans egenhändiga sivar häfwit, pä ek sätt,
och i sa nädiga ordalag, som för allan framtid gifwer
Swenska folker den fullkomligaste rilsredsftällclse.
Enär korrt därpä et annat rikswärdande mäl förekom
, som Hans Kongl. Majtt sjelf lil sine trogne Sländers
öfwerkäggtting lämnat, wistes ej allenast darrit: Ridderskapet
och Adeln den nädiga rurenckon, ak Hans Kongl:
Majtt lät deras Txeollsncer herrar Riksens Räd biwista
wära wälmenta rädplägningar, man Konungen lät
jämwäl utförligen gifwa Ridderskapet och Adeln rilkänua
alla de wigriga skäl och moliver, som bewcki Hans Kongl.
Majtt til sin nädiga xropolckion och det genom on Radsherres
röst, som är och länge warit Swenska folket kar>
svin dageligcn är rättwisas- och ordnings-organ i Hnfwgdstaden,
och i de wigrigaste wärf, bwarest det Handlatö om
menigheters wäl, deras plikter och deras lisa, wnnnik Med
högsta skäl allas loford och wälsignelser. Alt sädant ärs
ju de hugneligaste och mäst talande bewis af wgr styre
Konungs hulda aktning för sit folk; at hans nådiga wilja
är, det intet annat än skäl och renaste öfwcrtygelse sk«si
i Rikswärdande wärf styra hwar Swensk mans tankar
och beslut. Ack, mätte en sa mild och nådig Konungs
wilja ske et fullkomligt nöje! all farhaga för olaga myndighet
ware banlyst i Swerige! sanning och ljus är-NM
lösen, alfwar och gammal Swensk redlighet wäre: ledares»
Kunne wi dä rweka, at uti detta ärende, som rör tryckfriheten,
med lika underdänig förtröstan frambära war mkderdäniga
anhållan, at de genom kungörelsen af dest 6
Maji 1780 och tilläggningen afven 2g Maji 1785, öfwer
1774 ärs Kongl, förordning gifna förklaringar,
som göra urt denna sistnämdes utöfning en sä märkeljg
förändring, mage til sin werka» aldeles hwila, och 1774
-- K '
94
ars förordning i sin förra vixueur återställas. Pppade
misibruk hafwa man twifwcl gifwit anledning lil desse förklaringar;
men Kongl. Maj:tS nädiga inrenrioner j det huswudsakeliga
hasina sig af sa mangfaldiga lysande prof
MÄnifellorLr, al enär i underdånighet föreställes, huruledes
ktvärt emot förklaringarnes afsigt, de pä en annan
sida åstadkommit flere menlige följder, kunne wi göra osi
i underdånighet det säkra hopp, at Kongl. Mast med nådigt
»välbehag warder anseendes wär underdäniga begäran.
Här är ej fräga om någon ny lags stadgande; här
ästundas blott, at den wi redan hafwe, den som stadgar
för nationen en owärderlig rättighet, ma äterställas i sin
kraft, och folket ätnjuta utan hinder en wälgärning, som
Vet en gäng fäkt af sin älskade Konungs hand.
UplästeS Stats r Utskottets oxlraQum prorvLoIIi af
ben 2 Junii sä lydande:
Utdrag af xrotoeoller, hällit i Riksens Ständers
StatS-Utssötl den 2 Junii 1786.
Til underdånig ärlydnad af Hans Kongs. MajttS
nädiga kallelse, och efter Riksens Höglofl. Ständers förordnande,
har Stms > UtMttet hällit sine sammankomster,
at enligt 47 och 50 §§. utur Regeringsformen fullgöra
de det samma updragne wärf. Stats-utskottet har af in»
ncwarande ärs Stat, som för utssottet blifwit upwist, sökt
om StatS-werketS ulständ winna en omständclig underrättelse,
och i anledning däraf, fär ulskottet den fagnaden ak
anmäla, det ärforderliga penningesummor blifwit anflagne
til de i Staten upförde behofwcr. Och har utskottet all
anledning ar förmoda, det sadane utwägar blifwit nnttjade,
ät Riket icke blifwit belastad! med nägon ny och Riksens
Ständer icke »vetterlig gäld. Äsiven därmi torde
Riksens Ständer finna sig med underdänig wördnad och
tacksamhet böra ärkänna et förnyadl prof af Hans Kongl.
Majus landöfaderliga ömhet om sina trögna undersåtare,
at icke wilja besvära dem med Utgifter, som öfwerstiga
deras förmåga. Wid öpnandet af denne Riksdag, behagade
Kongl. Maj:r-i näder underrätta Riksens Ständer
om
om flerchanda wigtiga anstalter, dem hans Kongl. Maj:r
funnit sig föranlären at med betydande kostnad widlaga,
til bewarande af Rikets säkerhet, ri! bibehållande af desi
Heder och anseende, 06) til befordran af desi werkcliga
nytta. Däribland fär utskottet förnämligast ärinra om
den kostnad som ätgätt och än widare behöfwes at försätta
förswarswerket, och i synnerhet örlogsflotta!, un et
sä ansenligt tilständ, som Rikets säkerhet kräfwer. Skal
detta Hans Kongl. Majus höga ändamäl winnås, sä förslå
wisserligen icke de gamle skatterne och räntorne, uran
mäste andra Utwägar därtil pätänkas. Enligt 12 §. uti
Riksdagsbeslutet af är »779, skulle den bewillning Riksens
Ständer sig dä ätogo, utgöras inkil nästa Riksdag,
och har den således uphörl med denne Riksdags början.
Men StatS-utffottet kan med fullkomlig öfwerrygelse försäkra,
at Rikets angelägnaste behofwer ingalunda kunna -  besörjas, med mindre Riksens Ständer ätaga sig at utgöra
en ny bewillning, hwarwid det ankommer pä Riksens
Ständers godtfinnande, om den skal fastställas aldeles
lika med den förra, eller pä annat sätt lil lika belopp
utgöras. - v'"--, ^LnmtS-K
Hwarom exrrsLkum xrorocolli kommer til Riksens
Ständer at öfwerlämnas. blr iuxrs.
manflatum ' ^ '
kebr ^rigell.
Herr , Oir/. Hade för sin del tvid ^
det nu upläste StatS-utskottetS yttrande ingen ting at ärinra;
men wille blott anföra nägra ord rörande bewillMNgS
frägan, som Uti exkraLäo ^rorocolli blifwit framstäld.
Sjelfwa ordet bewillning bemärker et friwilligt begifwande
til en afgifts ätagande. Den som gifwer, Har
»stridigt den rättigheten at sjelf clerermineri, gäfwanS storlek,
saint i Huru läng tid han tror sig den kunna mägta
utgöra. Rädförde wi wära Hjerran för Hans Kongl.
Mast, sä kunde i intetdera fallet någon gräns fattas ;
men '
y6
men ssm ali tvär goda wilja, när den öftverffrider wär
förmåga, blifwer owerksam, sa mäste wi rädfräqa den
senare. Om Skars-utffotters Uklärande gifwer ost tilkänna,
ar bewillningen ej kan umbäras, sa tilstyrkte herr
^Vallenstjerna en ny bewillning, aldeles enahanda med den
svin wid denna Riksdag uphörer, dock ined förminffning
af en procent. Denna bewillning krodde han äfwcn pa
en witz limircraä tid böra utgå. El sädant förbehäll kan
ej finnas underligt. Det har i alla Swcriges tider, hwilker
bade äldre och nyare handlingar intyga, warit »vanligt,
at Riksens Sränder utöfwat den rättigheten, at fastställa
sin bewillning inom et witzt öersrminerLcic antal är.
I Konung ^ool.?»s och Drottning LnLis-riri^s
tid, da Zlorieutr men täta krig gjorde landers tilständ
tryckande, utsattes likwäl aldrig bewillningarne pa längre
än t, 2, högst z är. För del närwarande trodde han at
en tid af ,536 ar wore den lampeligaste; at döma
efter allmänhetens röst torde den bliftva pa 4 är. Wi
böre hoppas af Försynen, om wi genom wär nit och enighet
förtjane deh omwärdnad, at wi efter deras förlopp
kunne befinna otz i en bättre belägenhet.
At Riksens Ständer äga magt at bewilia, mera eller
mindre, at utsätta bewillningar pä längre eller korrare tid,
är en sä ostridig deras rättighet, at den ej tarfwar ytterligare
böwis, likasom det ej heller behösiver »vederläggning,
at et sadant utöfwande däraf, icke ffcr i den mening,
at därigenom lika som Utsätta en tid til Riksens
Ständers nästa sammankomst; ty skulle Kongl. Maj:» genom
sin klokhet kunna unbära denna bewillning, läggeS
ju ej nägot band hwarken mot eller med uti Kongl. Majus
ensamt honom tilkommande höga rättighet, at när han för
sig och Riket nyttigt finner, sammankalla Riksens Ständer
eller ej. ^
Herr 'cks Det hade »varit önskeligt vin
Staren sä kunnat bära sig, at det warit, möjeligt fa vägen
minskning i utlagorna; men dä Stars-Urffottet förklarar,
ar en sadan bewillning ärfordras til bestridande af
Rikers
rikets behof, söm den är 1779 blef stadfäst, förenade
han sig därmed ; hwarwid han ärindrade, at med 177?
ärö bewillning ej förstäs hwarken faddergäsivan eller någon
af de utlagor som »ned 1785 uphört. Med r-rbrcren
af r procent instämde han, ty den »visar uröfnin-'
gen af wär rätt at öka eller minffa efter omständigheterna,
räd och lagenhet. Likaledes at denna bewillning om
4 är borde uphöra, ty tidens inskränkning är det wäse,,»
tekiga af wär rättighet at beskatta otz ftelfwe; eljest om ^
gcnvtn ei» sparsan» hushållning mer eller mindre del af
desina inlaga til rikets behof ku,»de uinbäras, continuers^
äe''den'lika fttllt, o>n ej tiden sixSrcköes. Denne sin tanke-
trodde han äfwen sa mycket »nera instämma med Hans
Kongl. Majus höga och-nådiga tänkesätt, som han nyli-'
gen uti en Kongl. Majus egen nådiga ffrifwelse sunniva
följmide hugnelig» uttryck. - stsSd ^ ^ od
„At beffatta sig sjelst, är ibland <U - fritt folks ypt
„persta rättigheter, och frihetens fakla kämieteckeru; i da wh
„ätcrstält den'senare ät wärl fädernesland, hastveawi Lss:'
„wen gifwit den förra ät wäro trogne undersökare. -Ls »x
„At bibehålla dem därwid, hafwe wi östäder be» !
„kräftat, chur», en sadan försäkran kunnat warn öfwer„flödig,
da wi wid alle tilfällen wclat wisa, » hwad orrrb„bad
helgd denna dyrbara förman af otz bibehälles; och:
„ffole wi icke heller förgäta, ar »rnderrättä wär käk-älffs-1
„lige Son om det answar Swea folk af honom chareat
„fordra, on» under hans regeri»,g något försök härcmot-i
„skulle tillätciS." ere.-r:'-^
En sä nädig försäkran lämnar otz det tydelig aste wo-^
dermäle om Hans Kongl. Majus ömhet' för wära frM>
och rättigheter. DeN skulle förlora af sit warde, om »vt-''
dem' ei Ntöfwade?^^^"'"^! -.irnnst »hlnan cho sist
Han anhölt därföre om proposition til bifall pä
Ltars utskottets betänkande, »ned tilläggning af en likadan
be»villning som är 1779, sixsvasi pa 4 är) med en I>rocsnts
förminMng. ^ ^^
, G
98
Hans -Lxee/Vnee herr Grefwe /cx/en. Dct ämne
som nu är et föremal för Ridderskapet och Adelns
öfwerlaggning, är et af de wigrigaste som kan förefalla
Dek är en ofattbar rättighet, som lagen ost tillägger at
befatta ost ftelfwc, sä wäl ril beloppet af summan som
lidens stxerancio. Hwad gagnar en rättighet, em den ej
uröswaö f Alla tiders historia lämnar ost det bewis , at
rättigheter, när de ej blifvit bewakade, förfwuuuik. Wära
egna minnes-böcker bestyrka, al de aldre bewilluingarne
just därigenom forwandlat sig til ständiga skatter, och
förbylk sin natur ril en jordeboks-ranta, bwilken blott och
cnkam ar den gamla odal ranta». Tet samma seni handt
förr, kan hända annu. Vied en ^roeonrs afkortning kan
afsecndet ej wara ar förswaga birms-werkctS kilgangar,
rp der gör en föga betydande minskning, men dct lämnar
der allmänna åtminstone det glada hoppet af en lindring,
hwarester den stickar, och det bcwarar tillika wär rätt.
Hanö Lxeelleneo ccmku,inoracio sig sä Mycket häldre därmed,
at tilstyrka detta adagaläggande och utöfwande af
wär rättighet, fem dct instämmer 06,' stödjer sig pä Hans
Kongl. Majus eget höga och uplysta tänkesätt, förklarade
i de hugneliga ord, som af en wärd ledamot nyst blifwit
uplaste. Wi träde ej dest höga rättigheter för nära, när
wi ej sträcke wär ätgärd widare, utan förblifwa inom
de strankor han sjelf ost föreskrifwir.
Herr De herrar som redan talk, ha
de
sa wäl utredt ämnet, at han föga hade at tillägga.
Han wille blott ärinra om skilnaden emellan eomrilrmwn
och bewillning: det förra är en utskyld pä landet, det
senare en personligen ätagen utgift. Landet är skyldigt
ac bidraga til sit förfwor, och lil bestridande af den kostnad
som i och för dest bibehållande tarfwas. Funne man
ct land, där man fluppe all personlig tunga, der landet
wore fullkomligt; men det är en skyldighet ac fylla behofwen,
ehuru man därigenom bortgifwer en del af den
naturliga rättigheten, som bestär däruri, ac blon arbeta
för sig fels; torpare äro värpa exemgel. Ulskylder gjordes
-
99
des förr IN natura genom dagswerken til statens behof;
lil dem war man förbunden. Bewillning i penningar beror
pä et friwiiligt begifvande, och för den bör och kan
en terminus aä guem stxeras.
Han förente sig således med de herrar som yrkat
en limikeraä tid af fyra är.
Herr r/o» /Vaken, ///Vi/? ,^rr/itt/. Da jag bar den
äran uci detta ämne säja mina tankar til xrorocoller, örnar
jag grunda mitt tal pä den delen af Lrars-nlskottetS
betänkande, som säjer at starens behof fordrar, det den
ännu warande bewillmngen widare conimueras.
Jag har mig ganska wäl bekant, ar bewillmngen
Uti förra leculo utgjordes pa wissa är, men desse bewillningar
utgjordes til krigecs undcrhällande, samt wörö i
siere afseenden af den natur, at de med kriget borde uphöra;
wi hade dä en annan Regeringsform, tiden och
folkers lynnen, samt grannarnes gc>liril< har sedan den
liden markeligen förändrat sig.
Uti gz §. af wär sälla Regeringsform säjes: och
bör ingen, för hwad orsak der wara mä, hafwa
niagc ar kalla Scänderne ril allman Riksdag, ritan
Rongl. Maj:c allena, undantagandes i Rolrrrngens
omyndige ar. Uti 45 §. säjes ar Kongl.
Ma>:t äger, enar Riket med harsmagt angripit blifwer,
at raga de mätt och steg, som med Rikets säkerhet och
undersätarnes fromma öfverensstämmande äro; men sä snart
kriget uphör, böra Ständerne sammankomma, och de nya
gärder, som för krigetö skull blifwit pälagdc, genast uphöra.
Uti 46 §. säjes: At Riksdagen skal ej wara längre
an trenne mänadcr: at Kongl. Maj:t da kan afkunna
Riksdagen, samt om i en sadan händelse ingen ny bewillning
wore faststäld, sä förblefwe det wid den gamla.
Jag wägar ej ingä uri höga Lagstiftarens mening, hwarförc
han lätit inflyta desse omständigheter uri 1772 ars
Regeringsform. Men stäinplingarne som händt ifrån
G r til
IOO
til 1772 torde nog päminna otz at det warit Nödwändigt.
Skulle nu bcwillningen 3ccoräsrg5 endast pä 4 är,
sti blistver en följd, at om fyra är en ny Riksdag mäste
urlysas, om också Kongl. Maj:l det för Rikets bästa
ej ansag nyttigt; jag kan därföre ej annar finna, an
ar Kongl. Mayr därigenom bleswe hindrad riri utöfuingen
af Z8
Skulle det ater handa, at da denne pa wista är utsatte
bewillningen til ända garl, någon päst eller annan
rikets caiamilä inträffade, hwarföre Riksens Ständer e)
genast kunde sammankallas, och den gjorde bewillning
lil Itucns underhållande ej kunde umbäras, sä wore
Kongl. Majtt nödsakad af egen magt at lära eoniinuera
sadanc bcwillningar, hwilkct efter min tanke wore el ömt
^rchuKcar i afjeende pa Ständrrncs betydeligaste urgamla^sribet,
nemligen at fa bcssatta sig ftelfwe, hwilken
Skänderne uti 4-; endast uti det fallet lämnat ifrån
sig, da Riket oförmodadt med harSmagt bleswe angripit.
Skulle ärer Kongl. Majtt uri en sädan ställning
funnir utwäg at hjelpa saken, pä et, tu eller trenne är,
til desi Riksens Ständer kunna ihopakallas, och Ständernc
dä för flerchanda orsaker ssull ej kunna förenas om
ny bewillning, och efter 46 §. Riksdagen efter trenne
mänaders rid bordt afkunnas, sä bleswe dock altid en llefecä
af twänne eller trenne är, dä ingen bewillning warit;
de widtagne urwägar wörö förmodcligen af en sadan
bessuffenhct- at de nödwändigt mäste ärsätlas; det
bleswe således et hillder för Kongl. Majtt at Riksdagen
pä den tid afkunna som 46 §. utsätter.
Jag mäste fördenssull anse bewillningens conrinuarion
ännu pa fyra är, såsom et hinder för Kongl. Majtt
at styra Riket efter g 8, 45 och 46 §K. innehäll.
Det bleswe astid en nödwändighet för Kongl. Majtt
at sammankalla Skänderne, sä snart denna bewillning
lil ända gärt. Sä gagncligt och nödwändigt det är för
Riket, dest bestånd och dest frihet, ar Ständer samman
kal
-
kallas, enär tider och omständigheter sädant krafwa, sä
ssadcligt tror jag det ocksä kunna blifwa, om sädant skedde
uti olaga och kanske för rikets hemlige fiender behagelig
trd; det första kan af en nädig Konung altid wäntas,
enär omständigheter inträffa som sädant asta; särdeles
om han af StändcrncS önssan i den delen pä et eller
annat sätt bleswe underrättad; twänne Riksdagar, och
särdeles denne, hafwa ost redan darom öfwertygat, dä
wi det minst wäntade.
Men at forma Kongl. Maj t, at uti en wist, kanske
skadelig tid, kalla Skänderne tilhopa, torde sa mycket
mindre gagna riket, dä rätt därigenom de för riket
äfwentyrlige omständigheter torde kunna inträffa, som höge
Lagstiftaren genom z8, 45 och 46 §§. uti Regeringsformen
sökt undwika.
Täta Riksdagar hafwa altid förorsakat kostnader och
beswär för rikets inbyggare; en följd af 150 ur har
lämnat ost öfwertygande bewis därom. Denne Riksdagen
torde dock i afseende därpa wara af en särMd beskaffenhet,
men det torde wid följande ej fa wäntas.
Rikets förswars-werk fordrar, oaktadt de stora förbättringar
som redan ssedt, ännu mycket, förr än det
kan blifwa nog rel^etkadeir emot befi grannars dageligen
liltagande magt.
Långt ifrän at bestrida den urgamla friheten Ständer
äga at bessana fig ftelfwe, är den samma mig rätt
sä öm som nägon annan, jag ingar aldeles i samma tanke
som flere af de wärde Ledamöter, som för mig tält,
yttrat, at den ännu existsranäs bewillning, såsom en ny,
med en xroLSnrs radat mä connnuoras, men til nästa
Riksdag. Skulle detta ej winna Ridderssapet och AdelnS
bifall, sä önssade jag dock, at denna bewillningen,
pä sätt som jag haft den äran omnämna, mätte sse pä
längre tid än fyra är.
Herr Otto , hade wäl ej tänkt
tala i denna saken, men trodde i anledning af den ledamotens
tal som nyst yttrat sig, at han borde förklara si»
G z för
-
förmodan, det krig och pestilentia pä länge ej torde hemsöka
landet, eller wara sä nära för handen. Om den
wärde ledamoten kände landet, talre han ur cn annan
ton; utaf 6 hasme wi haft 4 miftwaxt-ar, och al förbigå
hwad landet täl eller ej, är tidens hxerariäc war ostridiga
rätt; wi agde den oklandrad i Konung Larl XI.
tid, som war en louverain herre; sä mycket mera nu,
da wi äro frie, och hasme en sa nådig Kouunq. Wi
tage ost fä nära med denne bewillning, at den lärer bliftva
tilräckelig, och icke behöfwa sn^lLeras
Herr , Forwr. war af den tanke,
at utsätta bewillningen pä en tid af fyra är, pa det man
mätte göra den rätkigheten gällande at laxera sig ftelf.
Han hyste ingen fruktan at tidens stxeranäe kunde hafma
»agon farlig eller smädelig päföljd. Bewillningen bör
jämkas ester behofwen och rilgängarne; och som Statö-utskoirerö
^rorocolls utdrag förmäler at klaren bär sig, sä
tilstyrkre Han äfwen den ena ^nocenrens afdrag, samt
räknade fär en ära, at conformera sig med de herrar,
som i denna meningen begärt xro^-olirion.
Herr treor-A. Sedan jag efter 14 ärs
förlopp, nu äter för första gängen har de» äran at biwista
Ridderskapet och Adelns rädplagningar, räknar jag
för den gladaste stunden af min lefnad, dä jag som swensk
man, fritt, Utan fruktan för misnöje eller onäd, fär efter
öswectygelse, enligt rcgerigs-lagen utlära mig i de
ämnen, som Högloft. Ridderskapet och Adeln til öfwerläggning
sig later föredraga.
Jag öfwerensstammcr i alla delar med de herrar
och Män, som för mig redan talk, rörande Riksens
Ständers vstridiga rättighet at bessana sig sjelfwe, hwarföre
jag ock för min del samtycker lil den föreftagne ber
millningens utgörande, til lika stort belopp, som den samma
sedan Ständernes sista sammankomst ukgatt, med den
nu föreftagne cn piucems afkortning.
Riksens Ständers Slars Utskott har Nki ingifwen berättelse
om Stars-werkelS nlständ, lämnat Riksens Högloft.
loft. Ständer den fagnesamma underrättelsen, ar den sedan
sista Riksdag utgjorde bewillningen warit tilräcklig
ar bestrida StatS-werketS utgifter; hwarföre, om samma
bewillning ännu framdeles ärlades, sa kunde StatS-merketS
hehofwer pä lika sätt bestridas. Dä nu denna bewillning
kunnat i cn tid, dä 4 ärs mindre wäxt warit, samt et
ars rorala miftwärt, utgä, sä bör man med skäl förwänta,
at dä nu efter narurens ordning lyckligare skörd förwäntas,
det denne lämnade bewillning ej allenast lättare
kan utgä, uran äfwen inwänarnes förmögenhet sä tillväxa,
at de wid rikets tcängandr behofwer, kunde, om sä
tarfwades, med en större hewillning detsamma understödja
; hwarföre ock som täta Riksdagar ej allenast betunga
hela samhället, medelst afgift kil sine fullmägtige,
men enkannerligen Riddcrskapet och Adeln, som pa egen
bekostnad biwistar Riksdagen, sä önskar jag för min del,
der rikets lyckeliga belägenhet more sädan, at Ständers
sammankallande pä sein ärs tid ej mätte tarfwas; men
som der enligt wär bcswurne Regeringsform endast är
Kongl. Maj rs egen höga rätt at nådigt pröftva, när
Ständer behöfwa sammankallas, sä är min wördsamma
tanke, at den nu samtyckte bewillningen sä länge bör utgå,
til desi Kongl. Maj.t nädigst behagar ärer samman
kalla
Riksens Ständer.
Friherre Ämnet wore sä full
komligen
utredt, ai han endast instämde i önskan at fä
den xi-u^olinou som flere herrar redan begärt.
-Herr , gjorde samma anfö
rande,
endast med tilläggande af den ärinran, at det ohfcrverLclcs,
at den ena xrooemcn mätte asgä Utaf den
bewillning svin nu göres.
Herr Landc-Marskalken uprcpade de meningar,
som under äilcourterns a ömse sidor blifwit yrkade. A
den ena hade pästädis en lika bewillning med den ssm
un utgår med förminskning af en xrvcenr samt ftxcraä
pä 4 är.
7l den andra, at Swea Konung ktinde snnas Aeneraä
uri sin rättighet til StänderneS sammankallande, när
hatt genom firknad af rcftourcer wid en wisi tid, som ej
alrid torde wara den lämpcligaste, likasom nödgades at
utskrifva Riksdag; at cn bewillning inom missa är, inssuLlaäe
pä Statö-werkct, förswars-anstalterne samt at äfwen
slikt däremot more den politiska conliäerarion, ar
ware grannar eller hemlige fiender, som hade sig RiksdagS
kLiminen bekant, ägde därigenom tilfälle, at osi til
skada, kaga allahanda meiurer och jämwäl blanda sig i
wäre inhämske göromål. För sin egen del tilläde herr
Landt-Marskalken, at nu warande Riksdagen just wore
et bewis af Kongl. MajttS förtroende til Riksens Ständer
och desi häg at sammankalla dem; ty hade Kongl.
Mast icke behagat utskrifva Riksdag, hade nn warande
bewillning alt stadigt fortfarit; däremot kunde hända, om
en gäng i en framtid, cn Konung ej wille se Ständerne,
när bewillnings-tiden wore til ända lupcn, knnde han Utfinna
andra Utwägar lil ärhällande af reiVouresr, hwilka
kunde fatta landet tyngre at widkännas; därtil kommer,
at täta Riksdagar sällan gagnat, men altid wörö landet
til runga. Herr Landt Marskalken hcmstälte därföre, om
ej Ridderskapet och Adela behagade tillära, at han singe
göra propvlnion pä 6 är.
Hern Utbad sig at propo
rtionen
enligt äiscourserne mätte blifva pä fyra är;,
farm föreflog, at til sä mycket säkrare förekommande däraf,
ar ej en wilkorlig bewillning til cn stadigtvarande ränta
marte i en framtid kunna förwandlas, at sjclfwe rikllrrne
i cniikrikurions-längderne mätte förändras och fä
andra rull rignel'.
Friherre De (7ee--, Cai-/, hade affart sin ratt at
rala, i förmodan at sä propolirion: men skulle widare
Rleourler- äga rum, förbehölle han sig sin roar.
Friherrar och Dott jämte någre siere
herrar pa bankarne, tilsiyrkte terminen af 6 är.
Men
Men som Ridderskapet och Adeln nästan allmänt
förklarade sig för 4 är, gjorde herr Landt - Marskalken
följande proportion:
Bifaller Högloft. Ridderskapet och Adeln StatS-utskotteis
hemställande, angående samma bewillnings utgörande
, som Ridderskapet och Adela til början af denne
Riksdag Utgjort, ined en procents afdrag pä bewillningö1um:u?.
n, som nn kommer al utgä, 06) den 6xsra6 pä 4
ars rid?
Hwilken med et starkt JA beswarades.
Därefter gjordes den ärinran och tittade Ridderskapet
och Adeln i sitt bestm, der denna nya bewillning kommer
ar taga sin begynnelse med början af nästa är i?87.
Hans herr Grefwe päminte
at en äeputLtion til de andre Ständen mätte afgä, som
dem om Ridderskapet och Adelns nu ragne beslut underrättade.
Utdrag af prokoLoIIst, hattet i Ridderskapet och Adelns
pleno den 7 Junii 1786.
S. D. Lät Högloft. Ridderskapet och Adeln sig föreläsas
Stars - Utskottets exrracluin prorocolli af den 2
Uti innewarande manad, och inhämtade däraf underrättelse,
at en ny bewillning til Riksens tarfwor och behof ärfordras,
sedan den som är 17/y blifvit antagen enligt
12 §. af samina ärs Riksdags beslut, med denne Riksdag
kommer at uphöra.
Ridderskapet och Adeln, som wid Stats - Utskottets
yttrande för öfrigt ej hade något at ärinra, insag därjämte
nödwändigheken af en sädan bewillnings utgörande,
som emot statens behof kunde wara lämpad, och fant
fördenskull för godt, at pä fyra ar, at räkna ifrän nästkommande
ars början, ätaga sig lika bewillning med den,
hwilken nu i är älgar; dock med minskning af e» procent
pä ärliga bewillnings-summan. Med denna afkortning
hade Ridderskapet och Adeln ej den afsigt, at StatSwerkets
tilgängar därigenom skulle förswagas, utan mäst,
för at lämna den fattigare delen af de skattdragande, hopp
G 5 vm
om en lindrinq i Ulsilder hwarefter den suckar, och at
tillika bewara jin rättighet lil bewillningars ökande eller
»unskaiide efter omständigheterna, pä det icke som i fordna
rider handt, friwilliga urffylder, genom en skags häfd,
lil stadigt förblifwande räntor och beskattningar omsider
matte förwandlas.
Om detta Ridderskapet och Adelns beslut, befalres
at de öfriga respekkive Ständen genoin et utdrag af proroeollsr
skulle underrättas, kält lupra.
Herr Grefwe Douglas anförde den äeputarion som
häroni afgick.
-^,err Eandc-Marskalken gaf tilkänna, at Haus
Kongl. Mas.t i näder yttrar det ban wille ga Riksens
Ständer kil mötes i deras rådplägningar, och bidraga
uri alt som kunde wärka lidens winnande; hwarförc Hans
Kongl. Ma,:r sa wäl til herr Landt-Marskalken forn til
de andra Sräudcns talcmäu, at upläsa i sina Ständ,
hade öswerlcmnat desi nädiga l-esiut om en tiltänkt förändring
med bränneri -inrättningen, hwilket uplästcs och
begärdes at fa hwila pä bordcr.
Grefwe Oouglax äterkom med äepnrarionen och gaf
tilkänna, ar Präsie-Ständcl i dag ej warit församladr; at
han hos Borgare-Ständer uträttat sin commilffon, men
at Bonde Ständer redan warit ätskildt.
I anledning häraf, anmodade Ridderskapet och Adeln
herr Landt-Marskalken, at genom aftal med de andra Ständens
Talcmän sä dega, at som altid öfligt warit, samtelige
Ständen pä samma dagar och timar mätte hälla sina
pleil», emedan eljest tiden förspildcs och den nödiga communiLsrionon
Ständen emellan blcfwc afbruten.
Herr Landt-Marskalken loswade at söka uträtta detta
ckter Ridderskapet och Adelns önskan, samt ar Ridderskåpet
och Adelns plena, alt efter de saker som kunde
wara at afgöra, skulle blifwa något bitlidare än hittils
anstagne.
De»
!07
Det! 8 Junit.
'Ocrr Uti gärdags pleno, wid
öfwerläggningen af Stais-uskotttttv betänkande, cchapcra60
1:1ig cl ämne, som med Höglofliqe Ridderskapet och
Adelns gunftiga tilstand, torde nu fä i ödmjukhet anmälas.
Det är icke utan sinnes rörelse eller osi obekant:
Kongl. Majit har äfwen uii sin nädiga berättelse isian
tbrsnen behagat nämna de bedröfweliga händelser, som
sedan wart sista riksmöte träffar Konunga-hufct.
Förlusten af en öm och kär Moder, ja tillika af et
kärt Konunga-Barn, har ej kunnat astöpa man smärrefulla
känstor.
I synnerhet är at besinna, det den unge Arf-Furstens
dödeliga frånfälle werkar uppä Hennes Kongl. MajttS
wär Allernädigsta Drottnings dyra hälsa, och upwäckt oro
och sorg.
Riket har ock mäst sakna, icke allenast en telning af
den ^oriculii 6u5a-ävi.^ska ätten, som uri en framtid
kunnat gifwa hopp om thronens ytterligare befästande,
utan ock en huld landers Moder, och wördad Drottning.
En Drottning, sorn uti alla omskiftcn warit et tryggt
och säkert glädje-stöd för sin Konung och Herre- Et
mönster för sitt kön, och ordnings-fru i sitt hus; ja, en
Drottning, som i sitt sköte burit, och ibland flere älskanswärdc
rhronföljare, gifwit Swea barn en Konung, som
til alla rättskaffens undersäkareS innerliga glädje, med
rättwifa, midhct och nåd förer spiran; en Drottning,
hwilken icke endast inom Swea Rikes grönför, man öfwer
hela kuiopa förwärfwat sig et odödeligt namn för
sine flere lysande egenskaper, förädlat wittcrhcten och uplifwat
nyttiga weltenskaper och konster.
Minnet häraf blifwe hos fwanskc Män uti senaste
tidehwarf förwaradt, och uprese uti deras hjerta» tacksamhetens
ärestod.
Efter
Ester urgammal och öflig std lärer icke Högloft.
Ridderskapet och Adeln kunna undgå, ar såsom den sista
ärkänsta och hugkomst bidraga med wänlig begrafningshjelp;
men jag wägar icke at stclf foresta bärtil något
wihk, utan öfwerlämnar det ril de herrar och nrän af detta
ädla samhälle, som bättre kunna pröfwa, hwad wardigheten
af ost fordrar, och rikets nu waraude tilstand
kan tilsäja.
Begärdes pä bordet.
-Herr Landt-Marskalken anmälte, at han jämte
samtelige Standens cle^ukei»6e, som haft den nädcn ak
fa afhöra Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens examen,
med upriktigaste wittnesbörd, utan alt smicker, kunde lämna
sina Ständ den försäkran, at de framsteg högbemälte
Prins gjort Uti liuäierne, wida öfwerträffade hwad man
kunde förmoda och sig föreställa, samt ar det således warit
med ten mäst hugncliga och rörande tilfredsstallelse,
som Riksens Ständers cie^ureraäe harwid warit närwarande.
UplästeS llaneo - Utskottets cxrrMnm ^rorocolli af
den go Maji, angäende Fahlu Bergslags af Langusn
sökte understöd; nägvn vsnrilarivn war wäl pä wägen
at häröfwer upkemma, men som saken begärdes pä bordet,
blefwo alla widare äistourstr asbrutnc.
Utdrag af /^okoeo//^, häller i Riksens Gränders
La-reo-ucfforc den go Maji 1786.
S. D. Riksens Ständer hafwa til deras kancoUtskottö
Utlärande behagat remittera hwad Hans Kongl.
Mayl Uti nådig xnopoiirion pä Rikssalen den 9 i denne
mänad i under förestält, angäende mätt och stegs tagande
lil Fahlu Bergslags hjelp, uti hwilket ärende Kongl.
Maj:t ej welat neka sig den tilfredsställelse, ar til Riksens
Ständer i näder öftverlämna, hirru widt det kan wara
Riksens Ständers llangue lagligt, at med nägot ytterligare
län, än Bergslaget redan njmit, enick pantsällning
af Koppar til er sadam warde, at Langn-n i alla fall wo,
re
re skadeslös, understödja detta werk, til des koppar-afsättningen
utrikes wunne mera utrymme och blefwe förmänligare.
Hos llsnco-utskottet har uti öfwerläggningar om detta
ärende icke saknats den underdäniga böjelse och ahäga,
som llanco ntjkoitet beständigt hyser, at i underdänighet
kunna biträda Hans Kongl. Mahrs nädiga omsorg för
rikers näringars uprätchallande, och wid detta tilfälle i
synnerhet för et i förlägenhet räkadt Bergslag, hwarS
bestånd ar af yttersta wigt för riket, och hwaraf en af
rikets mäst folkrika xiovineers wälfärd beror. Och ehuruwäl
af de i denna sak förekomne handlingar, flere grundade
anledningar sig därtil företett, det kunde Fahlu
Bergslags iräkade förfall til större delen härröra af nägon
felaktig sammansättning inom Bergslaget sielf, samt
af de flere stridige imsrelien, som dela detta Bergslags
mrorellsnrsr, hwaraf den skäliga farhägan hoS Lancoutskottet
upkonuna bordt, det för Languen mindre rädeligt
wara kunde, at widare än som redan skedt, ingä uti nya
understöd för et Bergslag, uti HwarS hushällning och sätter
til des drift til äfwentyrs förnämsta orsaken til des
obeständ hwilar, sann i stöd däraf, skäl kunnat wara,
at afbida den rättelse och förbättring uti Bergslagets hushällning
och öfriga omständigheter, hwarunder et ytterligare
LaMjULns biträde, än der, som Bergslaget wid närwarande
tid njuter, kunde blifwa mera gagnelig! för Bergslaget
helft och mindre äfwcntyrligt för Laneo-wcrket; sä
har kaneo utskottet icke des mindre, och för at icke gifwa
någon sadan tanka ruin, sein sökte llanco-utskottet, algenom
nägot förebärande, wilja upskjuta et utlåtande, med
HwarS innehall, äfwen til ässing, Bergslaget kunde wara
mera tjärn, än med et upskof, lätit af Fahlu Bergslags
här i Stockholm wistande Fullmägtig sig underrätta,
pä hwad sätt och uti hwilka delar Bergslaget egentcligeu
kunde åstunda, at blifwa af Limguen bitradt.
Efter den underrättelse, som häröfwer mcddeld blifvit,
har llanco-utstottet funnit Fahlu Bergslags begäran
egen
-
no '
egentligen däruri bestå, ar Languen biträdde Bergslager
med et penningeckän pä wiste är utan ränta; al den eliscomeiin»5
rättighet, som Bergslaget redan äger pä sä
kallade kopparsedlar, ännu ulwidgadeö til en fjerdedel utöfwer
den bewiljade summan, ar i händelse sadane ucwägar
af Hans Kongl. Maln widtagas grille, ar wecker
kan drifwas, det Lancken, ril befordran af BergclagetS
koppar-afsättning, witte pa någon tid, och nl cl
mociorsraär pris, inlösa wistt c^uanrum af Bergslagets
tillverkning uti nipntade kopparplatar, sanik at änteligen
någon ny sonä mätte af Languen bestas, ril koppar-manusaLäursns
uphjelpande.
Laneo Utskottet, som uri pröfningen därom, huruwida
deste sörcsiagne hjelpcnredel kunde af Languen antagas,
icke bordt rådföra sig blott med den ömhet för el angeläger
Bergslags bestånd, men tillika, efter et LanLo-uksksttetö
närmare åliggande, göra et nödigt afseende därä,
hwad Lanco-werkers säkerhet och des inrättnings egenskap
kunde bärtil medgifwa; har wid öfwerläggningen häröfwer
inäsi ärfara, at de af Bergslaget sökte understöd af
LiMguen, äro dels stridande emot bäde äldre och nyare
detta werkö grund-författningar, pa hwars handhafwande
och behöriga efterlefnad L mco-urjkottetS egenteliga wärd
ligger, dels beledsagade med sädane omständigheter, som
icke föreställa en för werket nöjaktig säkerhet; at et bifall
til ben af Bergslaget Lankjuon ^rö^onoraäs inlösen af et
wistt ärligt gumrum mynrade kopparplatar, ej allenast
skulle inleda längum uti göromäl, som hwarken med des
nödiga säkerhet eller med des inrättnings afsigt stä at
förenas, utan ock kunna giswa anledning til mycket eftertänkcligc
följder för den grund som lagd är til Långaön
sedlars inlösen med Riksdalers mynt; samt at Bergslaget
ärhällit uti cickennr rättigheten en full, om icke öfwcrstigande,
ärsäktning för den wid 1778 ärs Riksdag indragne
premii-konckon för koppar förädlingen, hwilket senare
ärende desföruran är i alla afseende» Lsnco-inrältningen
owidkommande.
Lanco
-
m
Lanco-Utskottet nödgas därföre, mycket ogärna, gift
wa Riksens Ständer wördsammeligen wid handen, det
kan icke Languen inga Uti nägol annat eller mera Utwibgadt
biträde för Fahlu Bergslag, än det, som Bergslaget
wid denna tid njuter efter redan gjorde författningar,
hwilka äro sa afpaffade, at de med kanguens säkerhet
förena all den nödiga hjelp och upmuntran, som en ordcnkelig
och rogleraä Bergslags handtering skulle til dest
drift skäligen kunna fordra; börandes Lanco-mskottet icke
heller härwid lämna onämndt, at det biträde som Fahlu
Bergslag redan af L-mguen njuter, fä wäl under lorm
af län pa sjclfwa tilwerkningen som af äisccmrcrinxs rättighet
pa dest koppar-sedlar, utgör en sä ansenlig kumma,
soin för Lankinen nägonsin rädeligt wara kan, äfwen tili
Bergslagets bättre skick och omständigheter, at til dest
understöd kunna utlämna; hwilket til Riksens Ständers
kunskap föredragas skulle. Ar och dag som förr skrift
wit stär
Efter befallning,
kirre Lckroäer.
Uplästee Besvärs-utskottets utlärande i anledning
af herr ck igelsteckl!. memorial om ström - ränsningar i
Finland.
Letolveraöes at detta såsom et besvärs-mäl hos
Kongl. Majit i underdänighet kommer at anmälas, samt
Med de andre reljaekkive Standen förut communicera;.
-ö,err /'eter, Utbad sig at för
Högloft. Ridderjkapet och Adeln, samt til des xrorocoll
fä anföra sin tanke uti et ärende af yttersta wigt, som
ganska nära rörde alla Sweriges inbyggare, särdeles
Högloft. Ridderjkapet och Adeln, nemligen om säkerhet
til personer och ämbeten. Herr almfelt upläste därefter
et eiiölamon ack morocollum, sä lydande:
Swenske män n ma nu den oskattbara lyckan at
lefwa under en Kolnings spira, som med näd, ömhet och
rätkwisa omfattar alle sille trogne undersåtare, och därigenom
-
112
igenom tilwinner sig deras undersäteliga wördnad, tilgifwenhet
och kärlek.
Kongl. Maj:t har äfwen nyligen pä et för alla
Sweriges inbyggare sä tilfredsställande färt ädagalagt sin
ädla böjelse, at igenom rwäiydighetS undanrödjande utur
grundlagen, än ytterligare styrka det sammanband emellan
Regenren och folket, som grundar sig pä inbördes förtroende,
och genom desi befästande til Konungs och fosterlands
sanna och förknippade wäl.
Delta ändamål beframjes kraftigast, nar grundlagen
får all den klarhet, svin ifrän desi natur bör wara oskiljaktig,
och da det mörker undanrödjcS, som ännu til nägon
del kunde göra begreppet om Mldigheker och lagliga rättigheter
mindre tydelig!, dä de ej i lagenS föreskrift boksiafweligen
utstakas.
Denna öswerkygelse föranläter mig, at Högloft. Ridderskapet
och Adelns uplysta bepröftvande wördsammast
underkasta mine oförgripelige tankar om den säkerhet,
hwarje tjänsteman i riket af alla ständ , sä i civil som
inilirair bör njuta, när han sit ämbete wäl och oförwiteliga
förwaltar, saint den trygghet han bör äga, at ej man
föregången laga ransakning och dom kunna skiljas ifrän
den syfta eller ämbete, som oftast är enda utwägcn til
desi utkomst och bärgning, men altid genom flit och Mckelighet,
och ej fallan med desi egen förmögenhets påkostande
är förwärfwad; desi förlust bör altid räknas för
en känbar mistning, och werkar i iner eller mindre man
pä desi wälfärd, lifsbärgniug eller sxilllMLkicm. Jnnehafwandet
af en lagligen tilkommen syfta, bör således i det
minsta räknas för en äftveu sä helig xollskiicm, som den
utaf all annan wälförwärfwad Lgcndom, imil desi ämbetsmannen
pä et lagligt sätt därifrän entledigas.
Andra §. i Regeringsformen försäkrar allom i gemen
om säkerhet lil lif, ära och wälfärd, samt at ingom
något utan laga ransakning och dom kan afhändaö.
iL. K. Utstakar at hwar Swenff man Ml njuta den
ratt och dömas af den domstol, under hwilken han, enligt
Sweriges lag, hörer. ZZ. §.
HZ
Z9 §. Förmär, at ingen olag Ml ga öfwer ratt lag,
eller undersamres frihet och Konungens rättigheter blifwa
wanMtie och undertryckte, utan hwar och en ärnjuta sina
lagliga rättigheter och wälfängna xrivilsZier.
5:re och 6:re §§. i adeliga privile§icriie innehälia äftwen
en särffiid bekräftelse för Högloft. RidderMpet och
Adeln vin säkerhet i desse fall.
Utaf nu anförde sammanstämmande lagens rum, är
den slutsats om lagens mening och rätta förständ natur,
lig och ostridig, at ingen sit ämbete bör kunna emot desi
wilja ufhändas, sä framt ej laga ransakning och dom wid
rätt domstol honom därifrän Mljer. Ehuru tydelig! sädant
efter mit omdöme är, saknas likwäl däröfwer grundlagens
vokstafweliga utstakande. Til at winna härutinnan
all den trygghet och tydelighet, som et sä wigtigt ämne
bäve förtjänar och äMr, hemställer jag Högloft. RidderMpet
och Adelens mogna och uplysta eftersinnande,
vin icke Högloft. RidderMpet och Adeln, genom en med
sine med-Sränder hos Hans Kongl. Majit sökc nådig förklaring,
kunde winna den uplyöning öfwer desi eget nadina
begrep, och rätta förständer af nämde lagens rum:
ar alla ämberen, undantagandes de L gi §. Regeringsformen
för förtroende fyslor förklarade, äro
af ven beskaffenhet, at de ej utan laga ransakning
och dom wid rätt domstol kunna sine innehafware
fränkännas; och ar sädanc, fom en helig och
oryggelig grundlag, eller följd af desi innehåll mä
förklaras.
Swea barn kunna med full trygghet lämna sit öde,
äfwen utan alt förbehäll, i en uplyst, nädig och räitwiS
Konungs händer; sadan Regent är osi af himmelen för
det innewarande beffärd; men det är just under en mild,
klok och wis Konung, som de lagar böra stadgas, och fä
sin tydlighet, som under tilkommande skiften och i en framtid
Mla bereda Staters öden, och sorn gör, at jag detta
mit wördsamma tilstyrkande nu mit ständs benägna pröfning
ödmjukeligen öftverlämnar.
H Hans
H4 ' -
Hans Lxcellencs herr Grefwe kersen. Tankan
som den warde ledamorcn anfört, innefattar en af de wigtigaste
xunQsr som kunna komma under Ridderskapet och
Ädclens öfwerwägande. Säkerhet til person, ägendom
och ämbete, är en ibland de yppersta förmäner, som Sweriges
lag tillägger Sweriges undersåtare. Der är wäl
ostridig-, at lagens tydeliga mening är den, ar ingen kan
sit ämbete mista utan föregängen laga ransakning och dom ;
i denna prineipo sammanstämma bade wara äldre och nyare
lagar, och all fräga därom wore öfverflödig, sä framt
icke en grundlag i alla sina delar borde äga et ganska
noga utstakande af hwars och ens rättigheter; och ehuru
klarr lagens förstånd i detta mål wara ma, sä ar den
näpligen tarfwar explieinion innefattar den dock bokftafweligen
icke denna försäkran, som likwäl lil morkerS och
twätydighets undanrödjandc kan wara framtiden högst af
nöden. Hanö Lxcellenee instämde sa mycket häldre til
alla delar med herr /UmCelr om nödwändigheten at fa en
tydelig förklaring pä 2 §. Regeringsformen, som hatts
LxesIIenLL wore fullkomligen öfwertygav, at Hans Kongl.
Maj:t lärer tänka pa samma sätt. Det är under en
lil, som goda lagar kunna göras, för honom
behöftvas de ej; hans höga, hans ädla, hans nplysta tänkesätt
förtvifla osi om, at under desi Regering njuta lag
och säkerhet; men wi böre wara angelägne at stadga den
samma för tilkommande tider. En kUd-xix IV. j Frankrike
war den bäste Konung, en mild, uplyst och räuwis
herre, det war i hans tid okändt at utwidga Konungamagren
öfwer lagen; ingen trodde dä, at det kunde hända
hwad som sedermera i det landet emot personliga säkerheten
blifwit föröfwadt, och at den skulle kunna försattas
pä sä stippriga grunder, som deras sä kallade Isrrres äs
cacksr Ukwist.
Hans Lxcellencs begärte xroplicion til bifall pä
herr Tälmtelrs äiÄamen. :
Herr och Friherre cke anhölls, at i
xropoimonra mätte, inflyta om commuoicsrion med de
andra
andra Standen genom kxrraQuM protocoiU, pa det at
en gemensam underdånig föreställning ifrån samtelig? Riksens
Ständer mätte kunna afgä.
Herr zi §. i Regeringsformen utsta
kar,
hwilka syflor arv förtroende tjänster, dem Swea Konung"
efter behag kan til och afsätta; alle öfrige, i nämde
K. ej upräknade ämbeten äro Medes af en annan beskaffenhet,
och sädane, at de ej ester behag, utan genom
laga ransakning och dom kunna borrmistas, hwilket herr
IRENIE utbad sig Uti wärt LxtraQo prorocolli mätte
i akttagas.
Uppå herr Baron och sandt-Marskalkenö proposition
bifölls herr ^Imsielrs äiLamen, samt at et LxtraAum proroLolli
rii de andre Ständcn skulle afgä, sär at anmoda
dem, ar med Ridderskapet och Adeln uti en gemensam
underdånig föreställning instämma.
Uplästes lag-utskottets betänkande öfwer Kongl. Majus
nädiga proposition om barnamord.
LadeS pä bardet.
Under läsningen ankom en äepmmion ifrän Bondeständer,
som öfwerlämnade et desi LxrraÄum protveoUi
angäende en underdänig bönfallan hos Kongl. Maftt om
rn fri bränwins tilwerkning.
Ladcs pä bordet.
Utdrag af prolocollsr, hället i Ridderskapet och AdelnS
plena den 8 Junit t?86.
S. D. Uplästes hos Höglofl. Ridderffapet och Adelu
et äikiamon aci prokoeollum sä lydande: (Se föregående
herr ^lmsielkg äikkamerl).
Wid öfwerwägandet af detta ämnet, förekom det
Ridderskapet och Adeln, huruledes SwerigeS sä äldre sorn
nyare lagar och författningar blifwit gjorde och stadgade i
den principe, at jämte den personliga, allom tillagde säkerheten,
äfwen en trygg besittning och Utöfning af ämbeten
deras innehafware tilärkännas; Regeringsformens zr
§. dä den utstakar, hwilka syflor såsom förtroende tjänster
af Kongl. Maj:; kunna til och afsättaS, Utmärker Medes
H 2 tilli
-
tillika, at alla andra oräinsris ämbeten, som icke i nämde
§. upräknade finnas, äro af annan beskaffenhet eller
sädanc, at laga ransakning och dom mäste föregå deras
borlmistande; pä desse och de öfrige i ostvan införde äiLstsmen
sä proroeollum ädagalagde skäl, fant Ridderskaper
och Adeln godt, at det samma til alla delar bifalla,
hrvilket de öfrige relpeÄlve Sländen genom Utdrag af
proroeollsc vänligen skulle meddelas, i den säkra förmodan,
al Ridderskap» och Adelns med-Ständer i enahanda
tanka lära instämnia, och genom en gemensam underdånig
föreställning hos Hans Kongl. Maj:t anhälla om et tilfredsstäliande
nådigt yttrande, som Ridderskap» och Adeln
sig af des hulda och rätlwisa tänkesätt med fullkomlig tilsörstgt
förwänrar. lär luprs.
Den io Junii.
friherre ^ 6---/, hemstalte vin det icke skulle wa
ra
honom tillåtit at fä påminna om företagandet af et ganska
wigtigt ärende four lage pä bordet, nemligen BondcSländcrs
exrrsLstum prokocolli > at hos Kongl. Mast göra
en underdänig förfrågan, om icke Riksens Ständer emot
en fri bränwinö tilwerknings tillätande, skulle fä fö-reflä
en bewillning til StatS-werketS lisande, som nägot när
kunde upfylla och svara emot den inkomst StatS-werket
haft af de remsle brännerierne, hwilka härigenom komma
ar uphöra. För sin del tilstyrkte Friherre äe Leer bifall
pa Bonde-SländetS exrrsÄum prorocolli, famt utbad stg
däröfwer propolirion, och i händelse at Högloft. Ridderskap»
och Adeln därmed skulle instämma, at en äepursrion
genast til de andra Ständen skulle afgä.
Herr trodde at alla frägor genom
herr Landt-Marskalken borde framställas, hwilken närmast
och bäst kände sakerna, samt i hwad ordning de tarfwade
at föredragas. Skulle nägot om bränvin» nu förekomma
, förmente herr Liljekorn Let wara Kongl. Majus
vadigq rilkänna gifvande vin Sockne-bränneri», som äfversta
-
n?
wenleds hos Ridderskap» och Adeln wore npläst, af hwilken
tanke han ej trodde sig wara ensam.
Herr Landt-Nkarskalken förklarade, at han just
nu sjelf ämnar föreställa Högloft. Ridderskap» och Adeln
det ämnet, hvarom han af herr Baron äe Leor blifvit
förekommen, nemligen om Bonde-Skändets exrrsAnm pro.
roeolli, hwartil herr Landt-Marskalkcn ej sage nägot hinder
ligga i wägen igenom Kongl. Majus nädiga beslut
om sockne-brännerierne, emedan Bonde-Ständets önskan
at fä göra en underdänig bönfallan om fri branwinsbränning
emot et ärligt eguivslenr lil Staten, wore et
oskyldigt steg, som ej östverskridcr Riksens Ständers djupa
wördnad för Kongl. Majus beslut.
Som Ridderskap» och Adeln syntes hägade at förena
stg ined Bonde-Srändet, gjorde herr Landt-Marskalken
propolirion om bifall pä defi exrrsÄum prorocolli,
som med Ja besvarades, och en äepmsrion under anförande
ast Grefwe kleffensteins fnllmägtig Grefwe lVlörner
darvin til de andre Stärrden afsäild.
En äepurstion isrän Präste-Ständet gaf tilkänna:
1:0 At Präste-Ständ», i anledning af den hugnelig»
rörelse och rilfredsställelse, svin Hans Kongl. Höghet KronPrinsens
undranswarda framsteg i stuäierne och wetcnskaperne
hos samtelige dem upwäkt, som hast den näden
at därwid wara narwarande, beflutit at föreftä, det en
gemensam äepurarion af alla fyra Gränden mätte aflägga
hos Kongl. Maju underdänig tacksäjelse för betz vid Hans
Kongl. Höghets upfostran anwände öma och faderliga o:nwärdnad,
hwilken haft en sä wälsignad verkan.
2:0 At Präste-Ständet med Ridderskap» och Adeln
instämt anqäende bewillningen.
g:o Äftvenledes om Tryckfrihet.
Pä hans Grefwe Fer/E tilstyrkan
biföll Ridderskap» och Adeln Präste - Ständers proponersäe
underdäniga tacksäjelse til Kongl. Maju.
När äopulsrionen, so>n därom skulle underrätta de
andre Ständen npropades, föreslog.
H z Herr
Herr Lagmännen Friherre om icke
den äepursrion som kommer at upwakla Hanö Kongs» Maj:t
tillika inför Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen kunde fä
betyga Riksens Ständers innerliga fägnad at förnimma
Hans Kongl. Höghet wara med de dygder och wctenskaper
sirad, som en gäng komma at pryda den Kongl, thronen.
Hans Grefwe instämde aldeles
Uti hwad Friherre kcuierNolm proponera!; men svin Riksens
Ständer med den Kongl. kamMen eller någon af de
Kongl. Barnen icke kunna hafwa någon öireök commnrucarion,
Utan Kongl. Maj:tS särskilta nädiga tilständ,
tilstyrkte hanö kixcellencs, om icke herr Landt-Marskalken
först behagade inhämta, om Hans Kongl. Maj:r skulle
täckas lämna deh nådiga samtycke til en sädan upwakming.
Ridderskapet och Adeln fant denna ärinran wara
uti sin ordning, och anmodade därföre herr Landt-Marskalken
at förnimma om Kongl. Majttö nädiga wilja,
samt updrog herr Grefwe kailing, som anförde clepms'
tionen til de andre Ständen, at jämte Ridderskapet och
Adelns bifall til Präsie-Skändets proposition, äfwen förmäla
om denna senare omständigheten.
En äepurskion ifrån Borgare-Ständet gaf tilkänna
StändetS bifall til Ridderskapet och Adelns exrracia prorocolii
sm bewillningen och trnckfriheten.
Eli annan äspukarion ifrän Borgare-Skändet öfwerlämnade
et memorial af Riksdagsmannen frän Malmö
bkinric kalleman angående monopolmr, hwilket Ständer
bifallit och til Nidderskapet och Adeln rscommsnäeraäs.
lVlemorialer uplästes och kades pä bordet.
En äepmarion ifrån Bonde-Ständer berättade
i:o At Bonde-Ständet instämc om en underdänig
tacksägelse til Kongl. Maj:t för Hans Kongl. Höghets goda
upfostran.
2:0 Dm Bewillningen och g:o om tryckfriheten.
En äepuravian ifrän Borgare - Ständer, anförd af
Stockholms Riksdagsman Grosihandlaren Lckinckel, at
Borgare-Ständet instämt uri tacksäjelsen lil Kongl. Mast,
saint
samt tillika besiutit, at öfwer det hugneliga och högtideliga
kilfälle af Hans Kongl. HöghctS examen en meäaills
matte sias.
Föredi'ogs af herr Landt-Marskalken 8snco Utskottets
exrraLlum proroLnlli om 1"ali!u Bergslag.
Hern Den hjelp saltin
Bergsiag kan af Riksens Ständer wänta, lärer enligt
Kongl. MajttS nädiga anwisning och Bergslags innehafwarncs
egenteliga systemäl, förnämligast lära sökas utur
Zancjueii.
Andre utwagar at stilla denna Bergslags nödrop,
kunna Riksens Ständer fäfangt pätänka, i et tidehwarf,
da enskildta medcllösheten undfäjer friwilliga sammanskott,
och allmänna Stars-behofwen icke tala minsta indragning
af wanliga inkomster eller påökning af nya utgifter.
Enda utwägen för Riksens Ständer, at öma för
koppar Bergslagen är widtagen, dä Riksens Ständer förnuft
hela ärendet til sine clepureraäe i Lanco-Utskottet.
Deras undersökning och berättelse intygar, at Langens
säkerhet och förwaltnings-stadgar icke medgifwa et mera
»vidsträckt förskott, än Bergslagen wid senaste Riksdag
ärhällit.
En dä frigifwen öilconterilig uppä sa kallade koppar-sedlar,
eller blotta inwisningar uppä koppar, til et belopp
af 1522 skepp:d har gifwit Fahlu werk inemot tre
tunnor gulds förlags capital för 4 procents uppä en utfäst,
men i kanguen? förwar ej lämnad redbarhet. Genom
tilfället, at emot yngre sedlar städse utbyta de äldre,
har denna Languena försträckning iklädt sig arten af stadigt
warande län, twart emot senaste utläningS författningar.
Detta betydeliga undersiid, utmärker wisserligen Fahlu
Bergslags företräde til Langens huldhet framför andre
bruks-näringar; med hwilka koppar-werket ändock delar den
förmon, at beläna sin färdige koppar, sä snart den pä
wäg är inlämnad, men gynnäs wid förfallo-tiden med längre
betalnings anständ, och mindre stränghet, än andre
läntagare.
H 4 At
I2O
At förbättra Bergslagens willor, genom 6iscontcrmZsns
mwidgande, nya län-lummorr bewiljande, och inlösen
af et drygt ärligt koppar-gvgnrum, stulle öfwer höft
wan öka den utelöpande sedel-stocken, sätta Lnnguen i mistning
af ränta pa sine förstotter, samt stuteligcn leda til
känbar afskrifning för alt hwad Lsn^uen kunde fa oärsatt,
genom felande koppar-afsättning, fallande pris, och
Bergslagens tiltagande wanmagt. Detta afsteg isranden
för realisationen banade wäg, denna farhäga för Lsnhuens
lidande, har ofelbart grundlagt Laneo-sstskottetS
afflag.
Manne, mine herrar, wäre äeyureracles nit, at
skona Languen ifrän Utgifter, bör mishaga ost, såsom
löftesman för Languens wälständ? Männe minsta twekan
om wäre ledamöters owäldighet, at rätta wägrandet efter
Languens werkeliga förmögenhet, kan hos ost upkomma,
dä wi sielftve, öfwerkygade om deras insigter och tänkesätt,
gistvik dem wärk eniga förtroende til Lsnco-wcrketS
öfverseende? eller böre wi rygga wär förtröstan til deras
åtgärd, blott af förhastadt medlidande för en näring,
hwars lagerwall til uphof och förhällande är ost obekant,
och hwars räddning til äfwentyrs winneS genom andre
utwägar, ä» en lättad penninge-tilgäng? Om ock detta
wyre det enda och sannstkyldiga bote-medlet, männe kaninen
bör älitas utöfwer sin förmäga? Manne des hjelpsamhet
för en närings-gren bör sträckas sä wida, at den
för alle andre til stut mäste inskränkas?
Fullkomliga kännedomen af alla desse omständigheter
har warit Lane»-Utskottet förbehållen. Grunden til des
omildhet emot Bergslagen mredes ensamt af L-mguens
handllingar och räkenskaper. Skild ifrän desse bewis, lärer
ingen inom Ridderstapenoch Adelen företaga sig weherläggningen
af Lanco-UrstottctS betänkande, mindre tilstyrka
ogillandet däraf; men, mine herrar, huru nyttigt,
huru lagligt skalle det wara, om Riksens Ständer sjelfwe
infordrade Lsnguens böcker, för at däraf hämta uplysnmgar
och stal? Därigenom skulle Laurens hemligheter,
heter, dest med rikets wal förenade anstalter til förkofran
och redbar styrka snart uptäckas, och helgedomen söndras
ifrän de lagar, inckruKioner och edelige förbindelser Riksens
Ständer föreskrifwit och Ofwerheten stadfästat, såsom
oryggelig grnndwal för Rikets trefnad och deS werkningars
fredande i frän in- och uilänstt motständ. Ridderstapel
och Adelen lärer, aldraminst detta riksmöte, gifwa
första och wadeliga cfterdömet afen, i min tanke, Riksens
Ständer otjänlig gransknings och förändrings-rättighet,
af Lrnco Uistotiers, lil wär kunstap, men icke wär
rättelse meddclte yttrande, hälst i sädane fall, dä L-mcomedlens
besparing är befrämjad. All öfwerläggning om
Langnens läglighet at uprätlhälla Fahlu Bergslag, lärer
således afstanna.
Uplätandel af Stak-cassang förräd tilhörer icke Riksens
Ständer. Om nägot däraf stulle kunna förunnas
Bergslagen, ankommer anordnandet uppå Kongl. MajttS
eget nädiga wälbehag, sä framt Riksens Ständer sjelfwe
ej bewifta härtil en exri-aoräinair tilgäng. Omöjeligheten
häraf lärer jag icke behöfwa föreställa; men Bergslagens
ofog, at af det allmänna asta ytterligare biständ, utbeder
jag mig at fä ädagalägga med följande sanningar, hämtade
af nlförlitelige handlingar, witöordade af AmbelSmän,
och frambragte inför Konunga-Thronen.
Frän äldre tider har Fahlu Bergwerk warit under
Kronans förwaltning och styrdt af Konungens fogdar.
Bedrifwandet stedde med Kronans egne skogar och af
Krono-hemmans äboer. Bergsmännens koppar-tilwerkning
war dä en Kronans ägcndom, hwilket medgifwes;
Kongl, relolurionen för Fahlu Bergslag af d. Iy Febr.
1770. Kongl. Maj:r och Kronan har äfven i älsta och
senaste tider bcsörjt och underhällit de flästa och kostsammaste
werkets inrättningar med konst-stat, gärmakeri, m. m.
Efterhand har Kronans besitlnings-rätt blifvit öft
werläten til enstilte personer, emot wiste förbehällne inkomster.
Däribland sär förnämligast nämnas en i Drottning
LtiristinX tid a hwarje stepp d. koppar älagd Sjö
H
5 tulls
-
tulls-afgift, eller sä kallad slag-skatt til 4 R:dal. förökad
är 1655 med 10 R:dal. samt ater 1665 med 2 R:dal.
sorri6cmion8-penningar, in alles 16 R:daler, eller 25 dal.
Sunt, uträknad efter den tidens warde til wid past i x
Dal. L?:mt för hwarje R:dal. Utom denna afgäld til
25 Dal. S:mt, eller 75 Dal. Kunt, rvar Bergslagen
förbunden, at af sin ärliga tilwerkning ärlägga til Kronan
i afrad hwart fjerde skepp:d. koppar in narura. Med
sadane utlagor, hwaremot Bergslagen åtkommit ägande
rätten af grufwu-brott, hemman, lägenheter och »vidsträckt
skog, som ock njutit ansenlig afkortning i ränte-utskylder,
samt haft ymnigt förråd pä kol och skogswaror tilj et i
forntiden faststäldt lägt, och i senare är obctydeligen stegradt
pris, har denna Bergslag haft en rik utkomst imil
1769 ärö Riksdag. Dä begyntes klagan öfwer uselhet
och betryck, och flutades med den behageliga päfökjd för
Bergslagen, at ej mindre sjötullen nedsattes ifrån 75
Dal. Kunt. til z6 Dal. eller 2 R:dal. Specie, än äfwen
afraden minskades ifrån hwart fjerde til hwart ätronde
jlkepp:d.
Denna eftergift har tilskyndat Bergslagen en förökad
winning, men deremot Kronan eller Stats-werket en förlust
af nägot mer än 400,020 R:d.^ specie, bestyrkt af
den uträkning, som besannade utdrag af Kongl. KammarOllezii
räkenskaper öfwer ärliga koppar-tilwerkningen meddela.
Dessa räkningar utwisa, at ifrän är 1770 til in«
newarande är, äro wid Fahlun frambragte 75,2g r skepp:d
koppar; beräknandet af Sjötulls förminskningen hära til
g9 Dal. pä hwarje j1kepp:d., har skaffat Bergslagen en
besparing af 2,ZZ4229 Dal. k int eller öfwer 12 z,625
R:d. specie. Afrads förmedlingen til hwart 8:de ffepp.
har til fem ärS rid ifrån 1770, dä den börjades, emot
de nästföregäende fem ären ästadkommit en behållning för
Bergslagen as 2L02 skepp:d., men räkningen blifwer tydeligare
om man af de i 15 är tilwerkade 75,2g! skepp:d.
afräknar 4:de ffeppundet, dä man finner at Kronan ester
förra bestattningssättet bordt hafwa 18822 skepp.d, men
at hon genom nedsättningen til hwart 8:de ej upburit mer
än hälften, eller 9420 skeppund. Den andra hälften har
blifwit Bergslagens ostridiga och owanliga behällning,
som i penningar förwandlad efter dessa ärens medelpris,
endast tagit til g 8 R:dal. per skepp:d, bestiger sig til
Z570O) N:d. specie. Denna summa, sammanlagd med
de förra 12Z625 R:d. gifwer wid handen, at Bergslagets
bätnad af 1770 ars författning gär i närwarande
stund öfwer 482,002 R.d. specie. Häruppä kan ingen
annan afprutning äga rum, än de 127,628 Dal. 29 öre
" k:mt, som samma författning tydeligen utnämner hafwa
warit Bergslagens angifne och qwittade hela fordran hos
Kronan för anwände förffotter til konst-werkens underhällande.
Men wik man wara än mindre nogräknad, och
afsätta pä 15 ärs tid 82222 R:d., eller in emot fem tunnor
guld til omkosiningar ä konst-werkö byggnad- Stollgängs-arbete
och nya malmfinningar, stär likwäl den satsen
fast, at bergs!. gen under samma tid uppä StatS-werkers
bekostnad wunnit öfwer 422222 R:d. specie eller
24 tunnor guld.
Genom denna utredning torde jag wäl hafwa dragit
täckelse! undan all medömkan för Bergslagen. Men
sanningen bör icke förtigas, och Rikets skattkammare,
font tildelt Fahlu werk en ja frikostig omwärdnad, bör befrias
ifrän mistanka och tillvitelse af kallsinnighet, sa
Mycket mera, som en sannfärdig fast mindre angenäm
teckning pä de mängfaldiga oredor, och oförsvarlig mist- >
hushällning, skulle nogsamt uppenbara, at Bergslagets
förfall leder sit ursprung ifrän innehafwarnes och förwalrarncs
eget förwällande. Huru kunde det wäl annars wara
möjeligt, at er werk, hwars bärgning alt ifrän 1652
talek warit synbar, ehuru »ned nog dryga afgifter til Kronan,
ffulle med en lindring lil 422222 R:ds. wärde,
kunna blott pä 15 är räka i sä uselt skick, at fara är om
desi undergång? Jnga olyckshändelser med grufwe-ras,
malmgängs-täppningar och dylikt mera, hafwa tilstött sedan
Lr 1772. Koppar priset har alt ifrän detta tils förled
-
12H.
nc äratal Hållit sig Högre och jämnare, än det någonsin
tilförene warit, utom et eller annat är af 1760 talet, dä
en upjagad wäxel-cours och förfämradt penninge-wärde
förorsakade en allmän waru-stegring. Icke heller kan det
säjas, mindre bewisas, at malmens ringhaltighet, och
grufwornas djuplek sedan är 1770 sä Magit och förökat
sig, at ju icke den dryga eftergiften i pälagorna rikeligen
öfwerskiuter den lilla förhöjning i tilwerknings-kostnaden,
som detze beswärligheter kunna »nedföra. Utom alt detta,
förekommer mig jämwäl ganska besynnerligt, at
Bergslagets förefpräkare aldrig bestyrka nägot sit föregifwande
med Ml och bewis.
Innan en riktig och veriftcsrsä uträkning företes öfwer
de oumgängeliga utgifter, sorn npgä til kopparens
upbringning, smältning, garning, med bärtil ärforderliga
arbetö-löner, waru inköps priser, »ned »nera, sorn Bergslaget
enligt beting och aftal werkeligen mäste widkännas,
för at fä et skepp:d koppar säljbart, kan Bergslaget ingalunda
winna medhäll i sitt anförande, at kopparpriset
nu är för lägt. Trögheten med afsättningen är en olägenhet,
som til en del härleder sig ifrän warans mindre
begärlighet utomlands, »nen egenteligen ifrän öfwerdrifwcn
tillverkning. Det förra kan icke moras, det senare
beror pä Bergslagets egen rättelse.
Anled.iingarne til at bstrada Fahlu Bergslag äro i
min öfwertygelse ganska fä och ogiltigt. Jag lämnar til
andras omdöme, hwad ^ycta Riket har af en näring,
svin ej lönar sig för ägaren. Är en handtering fruktlös
för idkaren, hwad winst kan det allmänna Mrda däraf?
en rörelse, svin dageligen är i sitt aftagande, och som
tafwar undsättning, icke för at äterwinna sit flor, utan
blott för at nägra är längre kärnpa emot et oundwikeligt
fall, tyckes icke böra draga nägon del af det allmannas
wälmäga med sig i gruset. Ar behjärta folkmängdens
elände, som Fahlu kopparbergs ödeläggniirg kunde Åstadkomma,
är wisierligen hedrande, men i wärk folkfattiga
land felas icke mwagar til deras syflosätlande, och jag
wa
-
wägar försäkra, ålderås bärgning wid det tilwandehandtwerket
kan ännu befordras, däräst bergslags förwalmingen
blifwer förd pä et mera redigt och sparsamt sätt; i
hwilken öfwertygelse andre medborgare redan ärbudit sig
at antaga kopparwerks driften, emot ätnjutande af samma
förmäner, och utgörande af lika skyldigheter, sorn nu
warande ägare af Falu Bergslag äro tilärkände och älagde.
Säfoin sjelf närings-idkare, borde jag snarare likärr
afräda sammanskott ät Fahlu Bergslag, i den förhoppning,
at wid inträffande motgäng wara afwen berettigad
til Riksens Ständers ömhet och wälwilja; men som
egennyttan aldrig kan blifwa min ledare, och jag förut
fer, huru öfwerhopade Riksens Ständer skulle blifwa af
enskildte undersäkares anspräk och bönfallan, och huru säkert
et bifall af Fahlu Bergslags åstundan skulle leda til
upmuntran af slöseri, försummelse och misiwärdnad af
flere näringsfång, kan jag icke wika ifrån den föresats
och plikt al hos Riddcrskapet och Adeln wördsammast
hemställa, om icke all befattning med detta ärende rnä hos
Ridderskapet och Adelen förfwinna, och LLnco-utskottet»
utlätande godkännas.
Herr Landc-Marskalken ärindrade, at sedan 8snco-utskottet
sig utlätit och förklarat Languen icke kunna
inga i nägon författning til Bergslagets widare understöd
, borde äilcourleriie endast w andas pä andra hjelpemedel.
Herr Under 10 förflutne
är, som jag warit ledamot i Kongl. Karnnrar-Lollegio,
har jag haft befattning med den delen af Fahlu Bergslags
ärender, sorn höra under Kammar-eoIIe§ii pröfning,
och såsom ledamot af den är 1779 förordnade commission,
som da öfwergick Fahlu-grufwan, har jag äfwen
bewandrat hela grufman, granskat hela Bergslagens hushälls-författningar,
och den »verkställighet därä följt; och
som jaq således haft tilfalle nogast lära döma denna Bergslags
tilständ och hela ceconomis- sä skulle jag rakna mig
det til last, om ja- wid delta tilfäller more stillatigande,
ock
rs6
och anhaller därföre ödmjukast, at därösiver fä yttra mi»
na tankar.
Den upkomne staga om hjälp och understöd för Fahlu
Bergslag är, mine herrar, et ämne af yttersta wigt, uprätthällandet
af et grufwe-arbete, som i flere mans äldrar
gagnat land och rike med oräkneliga inkomster, men som
nu är hart när sin undergång af flere sammanstötte händelser,
06) som i sadant fall utom Kronans eget äfwentyr
skulle ställa en stor del af Dal-orten i mistning af
den hjelp och det understöd, som den med kolningar, arbete
och körstor hit imil förtjänt, och hwarmed de sig allena
uprätthällit.
Fahlu Grusina, som nu mäste drisivas och arbetas
pä ek djup af något mer än i Zo famnar, medger wid
sörsta eftertankar», at handteringen åtföljer en gansta stor
kostnad, särdeles dä man härwid öfwerwägar, at til desi
sa beskaffade åtkomst fordras gansta betydande anstalter
af konstbyggnader som kostat flere tunnor guld, af trap»
por, däraf en enda, eller den sa kallade kongötrappan
medtagit en tunna guld, och af en mängd arbetare, som
nu lära närmast stiga til 92O personer, utom qwinnoc
och barn, som tillika mäste underhällas; af flere tusende
Riksdalers ärlig utgift til krut, och änteligen af flere andre
omkastningar, som en sä beskaffad rörelse, hwilkeu
mäste uti detta djup drisivas pä ivo särstilte ställen,
kan medtaga. Men, mine herrar, om alt detta wisar
swärigheten af handteringen, och at den upkommande malmen
mäste blifwa gansta dyr, och föranlåta rik en kostsam
tillverkning, särdeles da malmen är sä svag, at des
drift fordrar et inköp af kol til omkring 120 tusen läster,
sä är dock icke detta allena som nu plägar Bergslaget;
man mäste härtil än widare lägga, at under driften af
denna tillverkning, har kopparen uti priset fallit ända til
io Riksd. pä hwarje skeppund, därigenom waran blifwit
osäljbar liggande lil omkring steppund, som i
anseende til tilwerknings-kostnaden innefattar et sä stort
c^irsl, ar utan gagn däraf, Bergslagen befinner sig i
en
en gansta stor gäld, och är med det samma utom de tilgängar,
hwarmed gruftve-arbetet än widare kan fortsättas.
Intet gär det an, mine Herrar, at kil underpris
och utan sammanhang med kopparens sanstyldiga warde
sälja kopparen: Rikets förlust skulle däraf blifwa vdrägelig,
och en sä bestaffad obetänkt handtering stulle ej mindre
wara Bergslagens rorM undergång, än wara fördärfwelig
för de andre kopparwcrken, och intet har man
för desse orsaker kunnat innehälla med all widare tillverkning,
ty därigenom stulle bäde Bergslagens och Dal-örtens
inwänare pä en gäng se sin undergäng, utom det
herrarne uplyst lära sinna, at man närmare och gansta
noga bör se sig före, innan man tilläter en sadan medfart
med en handtering, som i siere Konungars lid burit
namn af Rikets skattkammare. Pä Kongl. Maj:rs
nädigstc befallning, hafwa Kammar - Lommel co- och BergSLolieAlerns
med StakS-Lonroirec yttrat sig öfwer de bekymmer,
som Bergslagens nu warande omständigheter
föranlätit, och alla gemensamt däruti instämt, at denna
grnfwaö nytta och fördel för Riket i allmänhet, förtjänte
den kraftigaste omsorg, äfwensom desi uprätthällande i
synnerhet, wore aldeles oumgängelig för den smkringliggande
Dal-orten, som därifrän snart sagt allena hämtade
sin bärgning och understöd, och för hwilka orsaker LolIsAierns
icke allenast tilsiyrkt, ar en Lommillion i orten
borde anställas, til »vinnande af en bättre hushällning,
utan ock föreslagit ätstillige andre understöd, som för det
närwarande kunde tjäna till Bergslagens uprätthällande.
Jag föreställer mig, at genom denna undersökning sädane
anstalter kunna widtagas, som lil äfwcntyrs minsta nu
warande tilwerknings-kostnad, och som kunna göra kopparen
säljbar under warande fallna pris, äfwen som jag
ock gerna medger, at innan man med wisihet tvet, huru
desse anstalter lyckas, mycken siväriahet förekommer, at
stadga och förestrifwa de anstalter, som ytterligare, och
särdeles i penninge-wägen, kunna wara nödiae at widtä-a.
Mm, mine herrar, da det penNinge-understöd som
nu
128
nu sökes, allena beror af Ständerncs åtgärd, och altsa
ej kan tvinnas i deras fränwaro, utan någon deras nu
widkagne författning; dä denna hjälp kan stadgas och föreskrifwas
Lanea fullmägrige i sannnanhang med denne undersökning,
och fä wida den Utreder, ar denna hjälp är
aldeles nödwändig, och Langusn darpä intet kan komtna
at lida, och dä i sadane omständigheter detta understöd
är af der synnerliga wärde, at annars Bergslagens under-gäng
äfwentyras, och med det famina nästan en hel
landsort mäste se sig förlustig all sin hittils wanliga lifsbärgning,
dä säjer jag, mine herrar, at man icke med
ec obestyrkt misitroende til Bergslagens möjeliga uprätrelse,
bör afhälla sig ifrän et understöd, som i denne ordning
widtagit, aldrig kan wara wädeligt eker skadeligt.
Jag lägger äfwen söm Lanea-äs^marionsn til grund, at
Bergslagens hjelp icke bör styckewis tilsckapas, Utan all
nödig undsättning pä en gäng och i et rätt sammanhang
förenas, äfwen som jag ock tror, at om penninge hjelpe»
nu förut lämnas, mänge svårigheter wid reglerinAen af
hushälls-anstalterne mäste förekomma, i den mon flere af
dem bero af et än skiljaktigt bolags-samlnanstämmelfe, som
bestäc af 1200 lotter; och det är, mine herrar, af den
orsaken, fom jag för det närwarande allena wil hafwa
den hjälp och undsättning stadgad, fom af Languen kan
ästadkommas, men utan ar den i förtid, eller med andre
än de har förut nämde wilkor får lyftas eller gagnas.
Om denna undsättning allena beror pä Lanco-äe^urakionons
egen pröfning, fom jag icke wil bestrida, fä
föreställer jag mig likwäl, at mig icke kan betagas, at
här upgifwa de ämnen, som denna pröfning böra undergä:
och dä de omständigheter jag här ofwanföre i anseende
til Bergslagens nödiga nprätthällande upgiftvit, förmodeligen
äro sadane, at de förtjäna det ömaste medlidande,
och den hjälp jag föreslagit är wida skild ifrän den
som Bergslagen sökt, och hwaröfwer äskman orien sig
allena utlärit, särdeles som jag icke anser den förr eller
med andre wilkor äga rum, än sä wida efter den förrättade
-
rrz
tade undersökningett Bergslagen därmed kan uprätthätlas,
och Languen i sadan; omständigheter därpä alsinret förlorar,
sa är dek af dessa nya skäl och omständigheter, som
jag anhäller om den gunstiga och bewägna ätgärd as
Ridderssapet och Adelon, at detta nial icke mätte til
Lanea.äe^urätionens ytterligare öfwerläggning remitteras.
At et län af kwä tunnor guld mä bewiljas, syneS
strida emot Languens författtkingar; men mine herrar, när
LiMguens belägenhet medger detta läns, när säkerheterna
som tilbjudas, äro i alla fall palitelige, och nar änteligen
ingen annan räddning för Bergslagen gifwes, sä wäntac
jag ock den öma pröfning af Laneo-äevmarinnen, at denna
utwägen ej affläs, särdeles som flere andre werk njutit
et sadant understöd, och Fahlu nu warande olyckliga
belägenhet werkeligen förtjänar detta medlidande.
Widare at äiscnnren mätte ökas ifrän 1^22 til 2020
skepp:d, är en förinon fom alle andre bruksägare njuta,
och som altja icke bör Fahlu beiagas, dä et sadant län
ej sker annorlunda än genom pant, dara Landen aldriz
kan förlora.
Högwälborne herr .Baron och Landt - Marskalk, s»
ock Höglofl. Ridderskap och Adel! Et werk, som lämnae
ärligen pa handels wägen omkring 12 tunnor guld; et
werk som ärligen i afrad och tull gifmer Stats-callan
öfwer 72020 Rtdas. i ren inkomst; et werk som underhäller
flera tusende männiffjor, som annars mäste se sin
undergäng; och änteligen er werk, som för den omkringliggande
Landt mannen lämnar utrymme ril afsättning p»
alla sina proäuÄer, synes förtjäna den hjälp det nu söker,
och hwarutom det aldrig kan uprätkhallas, och mätte således
af nu warande Ständer icke kunna lämnas til sitt
öde och nndergäng, dä en öm och nädig Konung biträd!
det samma med sitt nädiga förord.
I öfrigt fär jag i afseende pä hwad den wärde ledamoten
som för mig i detta mål talat, gifwa tilkänna,
at i närwarande calla kan ingen ting simas af en eller
Himan af honom nu omrörd omständighet, för sig sjelf
I ^
betraktad; ulan bör lwärt om, och dä man wik utreda
hwad fördel och nytta Kronan hast af denna grufwa, icke
allenast de förändringar, som i anseende til brytningen
och afgifren däraf, den samina under hela den förstinna
tiden undergått, undersökas, uran ock de orsaker, som ril
det ena och andra föranlarit, granskav och skärskadas.
Af början har Kronan icke haft mera an 68 skeppås
afrad af grufwan, men dä nyttjade Kronan tillika en del
af grnfwebrytningcn sjelf; denne afrad förwandlades sedan
til 1200 skepp:d, da Kronan lämnade den egna brytningen;
af desse 1200 skepp:d förfwunno en del är 16 sv,
och den öfriga delen 1637, och 1718, da ester der ar
1687 skedda stora stalpet af grufwan den samma sä godt
som igenlades, och mäste igenom de swara sialpen med
odrägeliga kostnader ater uptagas. Den nu warande sä
kallade afraden, som lägg äkommit, har äter intet annat
sammanhang med grufwan än ar den dä utfästes af
Bergslagen, emot det, ak dä warande koppar-cvm^gAniers
förbehallnc handel af all koppar afskaffades, och
Bergslagen lämnades tilständ at sjelf sälja ssn koppar.
Och hwad äter stora Sjö-tullen angär, som för denna
koppar nn betalas, aswen för den delen däraf som inom
Riket uparbctas, en särskild utgift, som ingen annan handtering
salunda widkäns, sä har den enligt Kongl. BergS6l»llechi
yttrande, är i6zg endast warit 2 R:daler per
skepp:det, lika som den nu är; hwarsörutan den märkeliga
omständigheten här icke bör obemält lämnas, at all
koppar, som inom Riket uparbetadcs, warit tullfri til är
i 72^, dä denna tullfrihet uphörde; och Utaf alla dessa
omständigheter lära herrarne således finna, at af den föregående
särskilta och flere gänger ombytta förwaltningen,
af olika händelser tilkommcn, ingen ting annat til rättelse
för det närwarande slutas kai;, än at Kronans afkastning
bliswit lämpad ester Bergslagens möjcliga bestånd, och
den fördel, som Riket och örtens inwänare däraf njutit.
Den förändring, som är 1769 uppä Riksens Ständers
rilstyrkande sig tildrog med minskning uti afraden, malock
-
igi
ock en följd af förenämde forntidens antagne hushällningssätt.
Man får dock icke säja, at Krono-aftaden dä blifwic
minskad ifrån hwart fjerde til hwart åttonde skepptd,
ty sädanl är icke med förhällandet enligt. Emot denna
eftergift entledigades Kronan ifrån konst-Statens underhällande,
som förut åläg statS-werket, och hwarpä Bergslagen
ägde store summor af Kronan at fordra; och dä et
därefter lämpadt afdrag, af förstnämde eftergift sker, blir
Bergslagens winning mindre betydlig, än inan sig föreställer.
I öfrigt, mine herrar, tror jag, at med en bättre
hushållning delta werk ännu i mans-äldrar kan underhållas;
men icke fär man finna underligt, om et werk, som
i forntiden arbetades pä et ringa djup, men nu drifwes
pä 180 famnar, och i samma män föranläter tik drygare
kostnader. nu icke kan betala lika afgiftec som under den
förstnämde driften, och i alla fall synes det icke nog eftertänksamt,
at utan afbidan af den nn förestäende undersökningen
och pröfning af den hiclp, som kan upfinnas,
lämna det samma med desi inbyggare utan hjelp och understöd.
Nar som jag här förut anfört, land och rike
däraf har en owedersäjelig fördel, när detta werk nu underhäller
flere, som annars mäste öfwergifwa d?n orten,
och när af dem flere hundrade personer, svin med äfwentyr
af sine lif, utur det wadeligaste djup uphämta sädane
skatter, som i sin man skaffar otz de understöd, font wi
utrikes ifrän behöfwa, dä fajer jag, och tror äfwen med
Ridderskapet och Adelcns människo-kärlek öswerenöftämma,
at räcka den nödlidande den hjälpsamma hand, som
allena ril räddningen kan föranlåta; och uppå desse grunder
utbeder jag ömast Ridderskapet och Adelens bifall af
detta mitt förslag.
Friherre Ho/E anförde följande til ?rc>-
rocollor:
Om ej kopparbergs läns wälfärd berodde pä ffalcku
grufwas bestånd, och mit ämbete ej alade mig den skyldigheten
at til herr Baron och Landt-Marskalkens samt
2 2 Hög
-
Högloft. Ridderfkapet och Adelns ömsinta och mogna pröfwande
öfwerlämna Fahlu Bergslags nu »varande betryck
och swära belägenhet, sa Mille jag ej borttaga någon tid
för andra öfwerläggningar. Men nu nödgas utbe mig
herr Baron och Landt-Marskalkens sainr Ridderskapet och
Adelns tälainod, at til prorocoller fa anföra de skäl jag
tror böra werka til Fahlu Bergslags urskuldande och hjelp.
Da man eftertänker den hjelp, och understöd betta
werk ifrän de älste tider gjort Swea Rike, at det länge
warit dest Skattkammare, ar det med sin dryga skatt lindrar
de palagor Swea inbyggare eljest bordt bära, at Dalarne
utom denna grufwa warit en föga betydelig xrcrvince,
icke kunnat framalstra och underhälla en sädan
swärm människjor, et sädant redbart manstkap, som warit
wära fienders skräck och wära landamärens förfwar, fordrar
en flags ärkänsia för sädana fordna förtjänster, at
icke lämna detta werk uran allsköns hjelp och sä godt som
til sit egit öde.
Dragoin oh til minnes, at det är denna ortens folk,
svin under den bste frälfat riket och beredt wär
sjelfständighet.
När man därjämte besinnar kablu grufwas stora
förtjänster i anseende til wärk myntwäsende; at den bangue,
som nu utgör Rikets creäir och pcnningestyrka, räknar
med skäl sin upkomst ifrän det understöd och den ständiga
xrociuA denna grufwa ästadkommit, kan jag ock intet annat
begripa, än at den bör tagas under armarne, da en
swär och hastigt upkommen coi^unÄur hotar »ned undergång.
Jag kan icke utan örnande tänka pä följderne däraf,
at ägarne af werket, sorn i denna ägendom se redbaraste
qwarlefwan af sine förfäders swett och möda, skulle
öfwergifwa den näring, hwartil de blifwit födde och upammade,
at en rask hop af trefne och kunnige arbetare
skulle bortwisas, och kanske hälften af Dal-almogen nödgas,
at i anseende til bristande förtjänster öfwergifwa sina
hemwist och komma at öfwerswämma de andre provineerns.
För
-
Försent skulle man sedan söka hjelpa och rädda.
En öfwer hela Europa sä ryktbar grufwas ödeSmäl
wore en fläck för tidehwarfrvet, och en sa stor utwandring
af förtvifladt folk allid beswärlig, kanske farlig.
Om hushällningen wid kabin grufwa icke är pä den
bästa foten inrättad, ligger felet til största delen uti gamla
författningar, som utan högre ätgärd icke kunna häfwerö,
och hwilka den til orten förwäntande commillron
bör afhjelpa och jämka ester nu warande belägenhet.
De stridige inrerellen inom bolaget, upkomne förnämligast
af en bristande utkomst för alla, kunna da förmodeligen
afhjelpas; men at de icke skadat näringen, kronan
eller det allmänna, bewises bast däraf, at i manna
minne sä stora tilwerkningar icke warit som de sist förslutne
ären.
Om äter denna tillverkning är förstör, är det egenteligen
icke nägot fel, minst bolagets, som i denna delen
mäste följa Krono-Betjeningens och Kongl. Bergs-Oollsxn
föreskrifter. Rätta felet ligger i kopparprisets stora
fall och en bristande afsättning, hwilka Bergslagen af sig
sjelf icke warit i ständ at förebygga.
Icke kan man förebrä et bolag, som siär under publik
styrelse at deh sammansättning eller hushällning ar
felaktig; dä hwarken det ena eller det andra beror pä ens
»välbehag, utan af högre orts; dä författningar för det
ena och andra äro stadgade, hwilka ämbetsmännen i orten
mäste cfterlefwa och läta »verkställa, bör man icke lägga
skulden pä den som lyder och kanske sjelf finner oredan,
utan pä den lag som befaller.
Man behöfwer blott läsa gruf-artiklarne af är 1649
och Kongl. Förordningen af är i?Z4 för at finna, huru
litet Bergslagen är mästare at göra och läka öfwer sin
ägendom.
At Bergslagen oaktadt denna och dylika brister i deh
sammansättning och hushällning, lika fullt är ganska säker,
samt at således ingen fara wore för Languen at hjelpa,
fär jag hafwa den äran försäkra. Ännu har Bergs
I
z lagen
lagen i sina konsier och inrättningar i sit lager af koppar
och »rårör, i ägendomar joni den lii smeka inhandlat och
anlagt, cn förmögenhet, hwarpä lange kan »vara at tara,
luci» nödgas den i brist af rilgäng at förnöja de ^rest-mre
behofwen, sälja och stycka sina ägendomar, eller i brist af
förlag lära sina inrättningar stanna och förfalla, da bliftvcr
den omsider osäker och desi fall bercdes.
Om Bergslagen, lil erempel för ar, i hast skaffa penningar,
ffulle sälja Arocstad bruk och Manufactur »nerk,
til hwars i standsättaude, sedan det ifrän Kronan kommit
i Bergslagens hand, sa mycket penningar blifwit nedlagde,
och hmars nu »varande kosteliga och nyttiga inrättningar
tafta »ned de bäste utlänffe, om de dein ej öswenräffa, och
mittna om den sainmanstännrmlse lil allmänt mäl, hwaraf
bolager »varit cldadt, sa more en sadan försäljning cn
oärsättelig förlust för hufwudmerkct, och skulle lagga grunden
til desi undergång.
Banco Utffottek uptager Uti sit prorocosts Utdrag särskildt
län pä sjelswa lilwerkningcn, och särkildt ciilconrcn
va kopparsedlar. Detta är i och för sig fels det samma;
ty kopparsedlar äro ej annar än wag-attester pä koppar,
och är emellan län pä den eller sa kallad diiconr och län
pa »väg egentligen ingen annan st illnad, än ak den ciiiconreraäc
kopparn, kan, Medan den är pä det sättet bclänt,
cm wand as ril förädling.
Agde Bergslagen icke denna ciisconrcrin^ rättighet,
skulle ända samma koppar pä »väg beläna-?, sa ar denna
sä mycket oinralre och beräknade förman ej mera betyder
än rättighet i allmänhet at läna pä exp>orr-waror, som
Bergslagen har gemensamt »ned alla bade järn-koppar-och
mäsmgS-wcrk i Riket; och sedan länesnmman nu blifwit
nedfart 6 R:d. pä Sk:p. har således Bangucn et wida
mindre cajanal Utestående i Bergslagens koppar än tilföreue,
ehuru det jkulle tyckas af Banco-utffotters yttrande,
som det »vere til sin höjd updriswit.
Om Langucn pä det sätter ffulle cmsttaga mylltade
platen-, ar Bergslagen för den möjcliga förlusten more altid
-
tid ansvarig, och endast pä försök nägra fa ar ffulle sädant
rilläta, samt när silfwer bchöfdes, dä däruti förbytte
plätarne, filmer jag der hwarken »vara osäkert eller hindra
B angoens realisation > ruen det tjänte at hindra, det ej för
mycken kappar cxjaorreraäcg pä en gäng ril prisets ytterligare
fällande, och Bergslagen finge emedlertid tid och
tilfäile at minffa sin tilwerkning örn det för riket och Kronan
nödigt finnes; hwarwid jag likwäl för orrens ffull
och allmogens bästa icke kan »mdcrläta at anmärka, at om
en sädau indragning skal »verkställas, den proportionaliter
bör ffe »vid alla grufvor, sä at icke det gamla och skattdragande
kopparwerket minffar sin rörelse, för at lära de
andra den samma utwidga.
Nar härtil läggcs/at de »tyare kopparwerken, enligt
Kongl, kungörelsen af den 20 Octobcr 1772, afBangncn
län ärhällit, med sadane förmäncr i afbetalningen, soni Fahlu
Bergslag ej mil begära, och Dahls »verket tvid sistlcdne
Riksdag et dylikt bekommit, saint at Banco utffottet ej
afsiagit den begärdte hjelpcn af annan grund, än at säkerhet
hos Fahlu gruftva ffulle saknas; sä trodde jag at
mig more tillätit förcsiä, at Banco Fullmägtige kunde updragas,
at undersöka och pröfwa den säkerhet Fahlu gruftva
äger, och om de funno den tilräckelig, dä lämna Fahlu
Bergslag den begärdte hjelpcn; men sedan jag sä wäl af
herr Baron och Landt-Marffalken hört, son, pä Högloft.
Ridderffapet och Adeln märkt, at ingen hjelp i den »vägen
är at manta, wille jag önska, at Fahlu Bergslag
kunde efter godtycke fä nyttja grufwan, dä jag är säker,
at allmogen däraf kunde hafva sin bärgning, hwilkct altid
blir »nit föremål.
chepp HvenLö/EyM, HÄ'a?r hade ej den tankan at
emot Banco ukffottekS yttrande ingä i cislideiarion om saken,
men trodde de af herr Stockenström anförde anständigheter
förtjäna at blifwa et nytt undcrsökningsänme
för Banco-Utffottet; han önskade medlidande för nyttige
och nödstäldtc näringsgrenar, ty et mcmorial och anhällan
om nägon hjelp för Finland i denna delen more snart
«t förwänta. I 4 -Hern
lz6
Herr (Tit?-/, tilstyrkte äfwen behjer
tander
af Fahlu Bergslags förlägenhet.
Men som Friherre vs Oesr, Herrar villjesiorn,
f.epor>anlrar, Lillberg, med flere proceKeraäs emot all
proposition om Lanco utstottctS Utlätande, och herr LandtViarstalkcn
tillika förklarade, at han emot ed, kancowerkets
grnnd-fsrfaktnmgar och instruäion ej kunde göra
proposition öfwer Lsnco-UtstottekS tilstyrkande och exrrr^ium
proroLosii, fom blott wore sä noririam til plena
Utfärdadt, och uti hwilket utstottet redan förklarat, at
äfwen uti Bergslagets bättre stick och omständigheter,
Lsn^usn hwarken funne säkerhet eller kunde inga i widfiräcktare
understöd för Bergslaget än redan stett, sa
förenre sig Ridderstapet och Adeln därom, al uti sivare!
pä Kongl. Majus nådiga proposition i generels termor
hemstääa, huruwida Kongl. Maju sjelf stulle täckas
widtaga sädaue medel och utwägar, som til Bergslagets
räddning kunde wara de lämpeligaste.
Hwaröfwer extraLium proroeolli til den ändan afgick
sa lydande:
Urdrag af /'ro/oro//^ hällic L Ridderstapet och
Adelns den ro Junii 17F6,
S. D, Sedan Ridderstaper och Adeln af lsianco^
mstotters prorocolls Utdrag af den zo sistledne Maji inhämtar,
al det af Fahlu Bergslag sökte understöd af
Lanc^usn, är dels stridande emot bade äldre och nyare
petra werks grund-författiungar, dels beled,agadt med sädane
omständigheter, som icke föreställa en för werket nöjaktig
säkerhet; samt at det biträde, som Fahlu Bergslag
redan af Languen njuter, utgör en sä ansenlig summa,
som för lsimgusn någonsin rädcligt wara kan, äfwen uti
Bergslagers bättre stick och omständigheter, at til desi understöd
kunna utlämna; hwilket alt nämde protocolls utdrag
utförligare innehaller; fank Ridderstaper och Adeln
ingen utwäg för Riksens Ständer öfrig, at uti nägou
författning ril Fahlu Bergslags hjelp och understöd för
rZ?
fin del kunna inga, uran beflöt, at til Hans Kongl. Ma,:t
i underdånighet hemställa, huruwida Kongl. Maj:t sjelf
täcktes widtaga sadane medel och Utwägar, som til denne
bergslags räddning kunde wara de lämpeligaste, hwilket
genom Utdrag af protoeoller de öfrige relpelckive Stånden
wänligen meddelas stulle. supra.
En äepurarion ifrån Präste - Ståndet gaf rilkänna,
at Prästc-Srändet bifallit den af Borgare-Ständer föreflagne
meäaillen.
-Herr Pä det Ridderstaper och Adeln
ej mätte wara de sista, at härtil äfwen samtycka, utbad
han sig herr Landt-Marstalkcns proposition oln bifall til
rnerlaillsn.
Herr Landt-Marstalken gjorde proposition, som
beswarades med Ja.
UplästeS Lag-utstottetS underdäniga betänkande öfwer
Kongl. Majus nädiga proposition om förekommande
af Skattehemmans-klyfningen wid arfstiften.
Bifölls.
UplästeS et memorial med tilläggningar af herr josian
Almfelt, om upfostrings-werket och inrättning af någon
flags Lcsiols för Adelig» barn.
Pa bordel.
Dm iz Junii.
luifelaöes det i anledning af Bonde-SländctS hos Riksens
Ständer bifallne extraLsum prorocolli til afgäende
bref til Hans Kongl. Maj:t om des nädiga tilständ för
Riksens Ständer at fa göra et underdånigt anbud af en
emot inkomsten af de rsZale brännerierne någorlunda swarande
bewillning, ril ärhällande af en fri bränwins tilwerkning;
hwilket gillades, och wörö, lil tidens winnande,
g exemplar af conccptst författade, vied hwilka Riddarehus-vitcalen
afsändes at til juflerinZ öfwerlämna et hos
hwardera af de andra Ständen.
I 5 Herr
-Herr Landt-Marskalken. At sou, Hans Komst.
Maj:t i näder behagat utsätta tiden til kl. i at emottaga
Riksens Ständers cic^nrsrion, son, jämte Riksens Ständers
underdäniga tacksäjelses afläggandc för Hans Kongl.
Majus om Hans Kongl. Höghet Kronprinsens upfostran
hafde öma ward, ofwannänrde underdäniga skrifvelse hade
at öftverlämna, sä hade de andre Ständcn lofwar, ar
sig emot den tiden uti Lccretc-utskottS runnner församla.
Som i händelse af et nådigt bifallande sivar frän
Hans Kongl. Majit, Riksens Ständer lära behöfva wara
betänkte pä sättandet af et utskott, til utarbetande af
det anbud, som Riksens Ständer, emot fr, bränning,
tro sig kunna göra; sä föreslog herr Landt-Marskalken,
om icke kleblorerns i den händelsen i eftermiddag kunde
komma tilsammans, at därtil wälja ledamöter, hwartil 4
af hwarje clais kunde wara tilräckeligt, samt at äfwcn
flikt til tidens winnande, listan, dock utan något xrchuäicar
eller exempel för framtiden, för denna gängen, af
herr Landt-Marskalken, i afton kunde fä öpnas, och de
utsedde ledamöternc badas, för at i morgon i god tid
san,manträda.
Hans Grefwe instämde med
denna herr Landt-Marskalkenö xropolirion.
Herr AoLa», hade wäl för sin
del icke nägot at päminna, med mindre et berednings-utskott
n,ä sättas, och ledamöter däruti med all skyndsam,-  het utwäljas; men han ansäg det icke wara aldeles i sin
ordning, at et sädant utskott skulle inga uti arbete, innan
Ständer, in Alenis blifvit underrättade om det nädiga
sivar Hans Kongl. Majit i nädcr behagar lämna;
det wore möjeligt, at nägre Riksens Stander nu obekante
wilkor blefwo upgifne; och i den händelsen kan wäl
ingen annan än Ständcn in xlenis företaga sig pröfningen,
huruwida de tiltro sig at dem antaga.
Friherre TLmttK Det wore ej hans tanka at förestä
nägot, som kunde leda til Riksdagens utdrägt; men
som det wore emot all praxis, at et utskott maldes, innan
-
nan man wiste om det behöfdes, och an mera at det genast
sättes i aLkivirer, hwarigenom deni som kunde tiltro
sig at hafva nägot förut at anmäla, kunde blifva sin
rätt belägne; sä hen,stäke han, om icke i morgon först
et korrt g enuin kunde hällas; därigenom förlorades blon
12 timar, hwilkct, i en sä wigtig sak sou, denna, ej
kunde räknas för en sä särdeles förlust af tid.
Herr Desi syftemål wore tidens
winnande, hwarföre han xrojcÄerZöc al utan nägon beredning
in plcnis företaga saken, bwarril de sista bränwins-bcwilluingarne
kunde tagas lil grund, antingen den
sista af är 1772, svin laläcrar lil r,ige,L>6 Daler Silfwcrmynt,
eller 1764, som stiger til Daler
Z i öre silfwer,,,y„t. At den merkoäcn är görlig, bewiseS
af den bewilluing, sou, nu denna Riksdag blifwer
faststäld, hwilken genast Uti xlena amogö. kllorisicciL
wi därpä de andra Ständcn wart beslut, och de gä in
Med osi, sä är saken re^IsraZ.
Hans Grefwe Wid alla de
bcwillningar, son, blifvit antagne, alt sedan den tiden dä
bränwinct begynt at anses seni en rcllcmrca för Staten,
har altid den nmrlioä följdtS, ar en beredning eller utskott
Utarbetat saken, annorlunda kan ej heller xroceäeras,
emedan 4 Ständ äga däruti hwar sin röst. Det ar ej
noa med wärl utlåtande, wi kunna ej känna de andra
Standenö tankar här uti wart xlcno, men uri et gemensamt
utskott kunna de af osi och wi af dem uplysas och
tankarne jämkas och förenas. Sadan har Riksdagsxralkicjucn
warit sedan I7ZO. Det skulle gä ut g mänader,
at handtera saken in Oscni-,, wi stannade ändock
i den widlöstighctcn, at kanske wi aldrig därmed komma
til slut. Hans Lxcellcncc tilstyrkre därföre bifall pä den
af herr Landt-Marskalken wid öfverläggningens början
gjorde föreställning, samt at LleLkliieines wal, dock utan
alt xrcftiäicar för framliden, ännu i afton kunde fa öpnas.
Herr
142
-Herr Lsndt-Marstalken uprcpade a nyo x>ropssiiioncu,
som allmänneligen blef bifallen, och Lle^orerne
anmodades at i eftermiddag kläckan 5 sammanträda.
Herr Landt Marskalken. Jag får äran giftva
Högloft. Ridderskapet och Adelen tvid handen at Kongl.
Majit med nådigt wälbehag ansett Riksens Ständers anhållan,
och täckes i näder tillära dem, at genom en gemensam
äopukLkion sa förklara deras underdäniga ärkänsia
för Kongl. Majus stora omsorg och omwärdnad om
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens upfostran, och hwarvm
saintelige Ståndens herrar öc^ursraäs wid Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsens examen, förlcdnc onsdag,
hade et glädjefullt wedermäle. Och ehuru Kongl. Maj:t
anser äfwen med synnerlig nåd samtelige Riksens Ständers
åstundan, at jämwäl för Hans Kongl. Höghet KronPrinscn
frambära sin underdäniga fägnad öfwer de framsteg
Hans Kongl. Höghet wid sä späda är gjort, har
Kongl. Majit dock dem med nädigaste ordalag detta afradt,
emedan Kongl. Majit fruktade det wore ak befara,
at et sä smickrande bewis af Ständernes nöje och underdäniga
tilgifwenhet kunde hos Hans Kongl. Höghet uppväcka
nägon bättre tanka om sig sjelf och sina framsteg,
än Hans Kongl. Majit för en sä ung Prins trodde nyttigt
wara. Hans Kongl. Majit behagade härwid tilkänna
giftva, huru han trodde intet farligare för en Prins,
född at regera et fritt folk, än at upelda den egenkärlek,
som icke sällan gör mindre goda Regenrer. Och ehuru
Kongl. Majit lämnat sin älskade son ifrän spädaste ären
uti hwad som det utwärtes »vidkommer, alt det som Hans
Kongl. Höghet såsom thronföljare tilkomma kan, för at
genom en wana af dylikt, snarare försvaga än wäcka en
öfwerdriftven tänsta af sit företräde, har Kongl. Majit
warit ganska angelägen, at hos Hans Kongl. Höghet,
jämte hug at förffaffa sig kunffaper, i lika män inprägla
mindre tankar om sig sjelf och egen förtjenst, som aktning
och tilgifwenhet för det folk, öfwer hwNket han är född
at regera. För at dock jämka sig til Riksens Ständers
astun
-
astundan wille Hans Kongl. Majit hafwa Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsen närwarande, dä samtelige Ständcns
äe^ureraäL fä i dag nådigt företräde.
Herr Landr-Marstalken berättade tillika, huruledes
han, jämte de andre Talemännen, fallit pä den lankan,
at wid samma tilfälle hos Hanö Kongl. Majit underdänigst
anhälla om tilständ at äftvcnsiikt fa uppvakta
Hennes Majit Drottningen, til at för Hennes Majestät
som en öm moder, den där uti sin Herr Sons upfostran
tagit en sä nära del, och hwilken högbemälte Herres
framsteg, pä et sä innerligt sätt borde hugna, fa aflägga
Riksens Ständers underdäniga tacksäjelse och fägnads betygelse;
Hans Kongl. Majit hade härtil behagat gifwa
sit höga samtycke, och hoppades herr Landt-Marskalken,
at Ridderskapet och Adelen gillade della, til lidens tvinnande,
gjorde steg.
Ridderskapet och Adelen instämde härmed til alla
delar.
Friherre anförde följande til pro
roLvlIer:
I anledning af det hos Högloft. Ridderffapet
och Adeln upläsie, samt hos Wällofl. Borgare-Ständer
redan bifallne memorialet utaf Riksdagsmannen ifrän
Malmö herr llckinärik balkman, fär jag den äran at styrka
Högloft. Ridderskapet och Adeln, at bärtil äftvcn för
sin del samtycka, i likhet med Wällofl. Borgare-Ständer,
pä det sätt, at, för at afMra en egennyttig tiltagsenhet
all mwäg til enskylt winst pä det allmännas bekostnad,
och til at förebygga all den skada och fördärf, som därigenom
wisserligen drabbar icke allenast Städernc, utan
äfwen alla rikets inbyggare i gemen, samtelige Rikfens
Ständer genom en underdänig anhällan hos Hans Kongl.
Majit bönfölle om en allmän nädig kungörelse och förbud
emot alla sadane förslag, som syftade lil arrenden, conrraAer,
förpaktningar, eller hwad rnoyoxoliske afhandlingar
det hälst wara mä, om en eller flere näringar eller
näringsgrenar, lika sä wädeliga för rikets sanna bästa och
förkofran, som skenfagre när allenast deras wackra sida
142
sramställes; igenom hwilken Kongl. Förordning, i fall,
som jag.hoppas Hans Kongl. Maj:t nädiast bärtil ffulls
kärkas lämna sik höga bifall, den wada och osäkerhet lundo
forckommas, hwarigenom handel, rörelse, idoghet, samt
Staders och Borgerskap^ bestånd och förmögenhet undergräftvcö,
samc alla eilers inbyggares förmåga blifwa
wacklande och kraftlös, ar understödja Konung och fäderneslands
behof.
Skulle Högloft. Ridderskapet och Adelon 'pä sädant
sätt täckas bifalla det i fräga pä bordet liggande mome,-  rialer, torde de andre rcftwclivo Ständen genom Utdrag
af jworoeclllor ont Ridderskapet och Adelcns beftut kunna
uriderrättas.
Hans Grefwe Den wärde
ledamoten har i sit cliekamon sa grundeligen uptagit saken
och deruti följt det af Borgare Ständer bifallne mome»,
rialet, at wär ex^eäikion därefter författad, blifwer ren
och i sin ordning, ty cxpollitionon kan ej sä egenteligen
inrättas efter memorialet, hwilket i manga delar är widlöftigare
och med flere omständigheter beledsagadt än som
ifrän Riksens Ständer til Kongl. Mast kunna anmälas;
Hans Lxeellenee tilstyrkte bifall pä herr l^allemans af
Voraare-Ständet reeommsnäeracle memoria! pä sätt som
Friherre 62 62203 llieramen innehäller, hwilket endast
med wcderbörlig orda-förändring kunde blifwa Riddcrffapet
och AdelenS exrrackum ^roroeolli.
Herr 7o//, Som det nu ttp
läste
äiSamen tyckes innefatta et nytt ämne, särdeles
hwad four däruti förmäles om conrrakler, hwilka ej lämpeligen
under mnno^olier kunde innefattas, emedan giltigheten
af friwillige comraÄcr är ärkänd, sä begärde
han det pä bordet.
Härwid gass wid handen at ärendet wore aldeles
detsamma som i memoriglcr innehäklcs, ända därcil at
samma ord wörö nyttjade, men endast författade i den
ordning, at de kunde tjäna til dahs wid ex^eäirivnon,
samt
14Z
samt at malek sedan förra plenum legat pä bordet och
således ej wore nytt.
Uppä Ridderffapet och AdelenS begäran gjorde herr
Landt-Marffalken den xro^ollrion, om Ridderffapet och
Adeln bifaller mcmorialer pä sätt som Friherre 62 6221-  förestagit, sä at angående detta besvärs mål en underdånig
bönfallan lil Kongl- Mast kommer at afgä.
Besvarades med JA, ost) tillika besalres at et exrrakknm
prorseolli til de andre Ständen ffulle författas,
hwilket Utan widare jullcrinx, i conkormirö ester Friherre
62 62208 prosell kunde 2XjZ2äi2r38.
Hans LxeeZ/L/reö Grefwe Fbr/ew förbehöll sig,
at herr Landt-Marffalken ej täcktes ogunstigt uptaga, om
han, man at wilja falla honom i ämbeter, gjorde päminnelse
om Riksdags besiuret. Han hemstälte o>n icke ben
anstalt pä nägot sätt kunde fogas, at det nägra dagar
innan Riksdagens stut, kunde wara författadt och conoexrol
til RiddarchuS-Locrareraren blifwa aflämnadt, som
jämte de herrar dem Ridderffapet och Adelén npdragit at
öfwerse sina ex^eciitioiwr, ägde detsamma med löparns
och de Utgängne ox^oäirionoriw at jämföra och coll-nioN2ra,
hwarester detsamma, således granffadt, kunde Riksens
Ständer föreläggas.
Herr Landt-Marskalken berättade det man härpå
redan warit betänkt, samt afwcn ärinrat, at det sä
tidigt mätte wara i bercdffap, som görligt wara kunde;
hwarester, om Ridderffapet och Adelén sä behagade, öfwerseendet
och collarionaranöot kunde ffe pä det af hans
Lxeolleneo Grefwe Morlen förestagne sätt.
Ridderffapet och Adelén förklarade härtil sitt bifall.
Herr /orerri/ /'Lier, upläste et äiQamon
sä lydande:
Enligt Kongl. Maj:tS nådiga LeZIemenre angäende
3rm22N8 ^>2nllonL-Lalla och hushållningen därwid af d.
2Z Febr. !?7y och Ig §. ffola viroQem-erlw af arM22N8
^onllons-calla sitta frän Riksdag och til Riksdag,
och
och imellan hwarje ombyte skal förwaltningen granskas
och räkenskaperne öfwerses och behörigen reviöeras.
Detta är er nådigt löfte af en nådig Konung ät sine
trogne undersåtare inom armeen, lika tröstefullt för de,
som redan hugnade af Konungens förklarade nöje öfwer
deras fordna tjänster, njura hans nådiga afsked, som det
är upmunrrande för de, som ännu äro i tjänsten, dä de
weta, at de framdeles hafwa at wänta en dem ansiagen,
wäl förwaltad och pä deras egna sammanskotler grundad
tilgänq til äldcrdoms bröd.
En sädan revition har altid warit krigs-befäler, eller
af dem Utnämnde revisorer ombetrodd; men wid denne
Riksdag finner jag intet krigs befäl samladt.
Jag wördar i underdänighet de orsaker, som wällat,
at Kongl. Majit ej kallat krigs-befälet til denna Riksdag;
de äro ofelbart stora och wigtiga. Men om det är en
undersätes plikt at wörda och ömt warda sädane Konunqa-löften,
som under namn och insegel ligga öpne för hela
Riket, sä lärer Högloft. Ridderskapet och Adelen utan
förundran höra, at jag med flere önskar komma til njutande
däraf.
Utan minsta misitroende til närwarande DireQion af
armeens penlions-calla, ar det likwäl min rätt fa njuta,
hwad Konungen lofwat.
SäledeS är min ödmjuka begäran, at Högloft. Ridderskapet
och Adeln hos Kongl- Majit i underdänighet
anhäller, det täcktes Hans Kongl. Majit, wid framdeles
Ständers sammankallande, äfwen i näder sträcka kallelsen
til Krigsbefälet, hwartil ej allenast 1617 ärs Riksdagsordning,
utan äfwen s6 §. Regeringsformen gifwa anledning.
Föredrogs det pä bordet liggande memorialet af herr
Koftan Almfelt, angående upfostrings-werket, hwarwid
herr eVlmielk öiÄeraäs följande til prorocoller:
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln anhäller jag,
at det memorial, som jag d. 10 i samma mänad hade
den äran at inlämna, hwilket ock dä uplästes, men i an
seen
-
seende lil tiden samma dag ej kunde widare företagas,
mätte nu komma i öfwerwägande, samt lil Högloft-R ar
derskapet och Adelns Beswars-utffott remicreraa. Hwaruppa
hanö Txcellence Grefwe bersen l'istyrkte, at dek
skulle förwifas til Riddarchus-utskottet. Därmed f, rep
ock jag mig böra instämma, dock med wördsamt förbehäll,
at saken mätte jkyndesamt och med rilbörlig noggranhet
företagas och Handbafwas.
En äepurarion fran Präste-Ständet, Under anförande
af Biskopen vo6or VdmZärä, berättade Präfte-StändetS
bifall til Rtdderfkapet och Adelns cxrraöi-im moro^
colli af d. 8 Junii, angäende säkerhet för ÄmberSmän,
med den tilläggning einor slutet: utöfning af högreoch
lägre ämbercn, fä inom som LUr/e och L'e
e/^a/chtte-Scänden
deras innehafware, enligt
och fullmagter, cilärkännes.
Denna tilläggning bifölls af Nidderflkapet och AdelM
Uplästes ä nyo Lag - UlläkottetS betänkairde öfwer
Kongl. Maiits groxolirion om dödsstraffets aft?affanoe
för barnamord.
Därjämte uplästes et memorial af herr TWöe-r,
Llrr/, angående medel kil barnamords förekommande, samt
om bästa fältet at förekomma barnens fördärf Utaf
wanhäfd:
Snart äro femton ar förledne, sedan Nikftus Högloft.
Ständer behagade gilla en den christeligaste inrättning
här i Stockholm; er barnbördshus för sädane gwinnor,
i synnerhet, som utom äkrcnflkapet aflat barn, och
därjämte wörö i sa fwaga wilkor, at de ril den hjelp
och skötsel, som under förlosininastiden nödwändigast behöfwes,
icke felftve förmädde något bidraga; til hwllkcn
ända Riksens Ständer täcktes äfwen förskjuta et kancolän
utan ränta, stort Ri socker ie,,ooo, til inlösen af
el därtil tjänligt hus. Denne inrättning, som enligt första
planen sulle drifwaS, och städse blifwit drifweu, endast
med en privat körnä, insamlad gerom ädelmodiga
gafwor til koppympningens möswande pä, i synn^rbet
K hus.
146
huswudstadeus fattiga barn, kunde ej bcqwamligen taga
sin början förrän är i?75, da, pä Kongl. Maj:ts nädigsta
befallning, barnbördshuset för första gängen den
24 Iunii öpnades. Pa desse n arén hafwa et antal af
2580 blifwit där förlöste, och pa wid pasi 150 nära,
utan all egen kostnad förplägade, hwilka frambragt et lika
amal lefwandc barn; ty ehuru ibland de födde, 140
döde blifwit bragte til werlden, Har dock denne afkortning
pä de lefwandes numer blifwit ungefärligen äcsatt
genom twillinge-barn. Fä allmänna inrättningar lära altfä
hafwa haft större framgång; medfört hastigare den päsyftade
nyttan. — Ehuru inffränkt de publike sängarnes
numer hittils nödgalö hällas, nemligen endast til
om inrättningen skulle wäl bärja sig, har de senare 5 ärens
ärfarenhet nogsamt wisat nödwändigheten af större
utrymmes och flere sängars anskaffande, i ty at tilloppet
af fattiga Barnaföderskor smäningom blifwit sadant, at
z<iv kunna, som et medeltal för sistnämnde tid, ärligen
räknas. Och da detta efter g:ne ärs förlopp blir möjligt,
genom öiretk anwändande til inrättningens förmän
af de L6L Riksd. gr si., som genom husets afkastning i
hyror insamlas, och til ärsättning af Limco-länet nu ärligen
afgä, är ingen twifwel at, med den fria lefnad som
synes taga öfwerhand ibland ogifta personer af lägre
olaisen i synnerhet, ju en wida större numer af barnaföderskor
skall där söka sin tilflyckt, och med dem de faderlösa
barnens antal ökas.
Men ä ena sidan, sä hedrande för mänskligheten,
och sä nyttig för Staten, en inrättning är, hwangenom
sä manga i uselhet och förlägenhet stadde mödrar sättas
i ständ at med större säkerhet för sit lif, än tör hända
eljest, ined beqwämlighck samt titan all omsorg 06) kostnad
för sig sjelfwe, framföda sine, merendels utom äktenskapet
aflade foster; om en stor del därigenom förmodcligen
afhällas at ä dem bära wäldsam hand; sa bedröfwande
är det ä andra sidan, dä man betraktar största
delen af de vä sadan! sätt framfödde barnens olyekeliga
öde.
l47
öde. Dä nn mera en barnfader är aldeles feikallad för
all laglig omsorg om sin oäkta afkomling, och äfven modren,
hwilken ofta knappast äger sin egen lifsbär yring,
merendels är uran all hog at wilja sör a för el barns
bärgning och tilwäxr, som är henne endast til kunga och
beswär, sä kan ej annat följa än et sädant barns högsta
wanwärdnad. De ifrån en waldsnn ätgärd ämeligcn fredade
barnen, mäste genom wanffjötsel, snarare eller senare
förgås, 06) Staten alrsa likafullt förlora medlemmar,
som ehuru genom lasten tilkomne, likwäl kunde i
framtiden bli dygdige och nyltige, om de blifwit behörigt
wärdade.
Den hjelpsamma hand, sä wäl högloft. OfwersiätHällare-Ämberet,
som Frimurare BarnhusMirebkionsn af
ömhet oftast behagat sträcka til manga af de olyckliga
barnen, hwilka eljest skolat sakna alt understöd, kan dock,
i anseende lil det stora antalet, ej annat än wara och biifwa
ganffa otilräcklig. Ännu färre äro de barn, som as
sine föräldrar blifwit, eller kunnat blifwa, med tilbörligt
understöd försedde. De fläste däremot, gemenligen inlemnade
af mödrarne ril förplägning hos främmande, til
större delen sjelfwe usiingar, emos en sa ringa lega, at
den ej swarar emot hwarken beswäret eller beho-wen, och
som desiutom uphörer, sä snart ammetjänsten antingen brister
för modren, eller uphörer, förgas snarliga, ofta til
modrens stora iröst och glädje.
Om alisa det, med et publikt barnbördshus, Utan
twifwel päsyftade dubbla ändamål skal winnås, nämligen
ej allena, at tiljkynda siktiga oäkta mödrar den dem tinder
förlosinings-tiden nödiga hjelp och bärgning, man oc?
at förwara deras barn ifrän en wäldsam och för tida
död; synes oförgripcligcn högst nödigt, at någon allmän
författning widtages til tvinnande af äfweu detta senare
ändamål. — En sak, som wifferligen lärer förtjäna at
komma under Riksens Högloft. Ständers ömaste betraktande
, hälst der är igenom deras ädelmodiga åtgärd, soot
det publika barnbördshuset äger nästan hela sin warclft.
K 2 Af
148
Af dei upgifne medeltal g 50 barnaföderskor, som
mid detta barnbördshus blifma ärligen förlöste, kan man,
enligt hwad osman förmält ar, med säkerhet beräkna lika
manga lefwande barn, nemligen g<;o; af desse äro
minst 2;o, som endast genom publikr understöd kunna
räddas fran undergång. Om man ock amager al af detta
amal mänga manligen dö inom första- eller andra äret,
sa bör ock märkas, m, jämte det största dödsorsaken nu
torde ligga i »vanskötsel och smält, tilloppet af fattiga
barnaföderskor skal öka fig i samum nion, som kunskapen
om deras förplägning pä allmän bekostnad blifwer dem
kunnig.
At nu för et sa stort antal i uselhet framfödde
barn någonsin kunna ärhälla en tonä af den styrka, at
alla dessa kunde med räntan däraf njuta tarfligt underhäll
imil den tiden de af det publike sä kallade stora
barnhuset kunde cmotlagas at ytterligare försörjas, som
förmodcligen ej lärer kunna ske förrän omkring 6 ärS äldcr,
torde under sa mängfaldiga andra angelägna Statens
behofwer, mera wara at önska än hoppas. Men
pä det et sä hälsosamt ändamäl icke desto mindre mätte,
uran en ny Statens tunga, ärminstone til nägon del kunna
minnas, underkastas Riksens Höglofl. Ständers wisa
bepröfwande aldraödmjukast följande oförgripeliga förslag.
1:0 At Landmiän och Handtwerkare, som wilja beqmäma
sig at uptaga el sädant öfmergifwet barn, i de
spädare ären ifrån födstestunden til g:dje eller 4:de äldcrs
arel beräknadt, och om desi skötsel och behöriga upfostran
draga försorg, macke erhälla rättighet at, emot endast kläder
och föda, nyttja och bruka et sädant fosterbarn, såsom
et sig lagligen rilhörande tjenstehjon, imil desi detupnätt
en älder af ärminstone 20 är; efter hwilken tid
det ma anses mysidigt, och äga rättighet at sjelf bestyra
om sil bästa. — Som nu sädane tjenstehjon, genom de
senare ärens biträde, förmodrligen lära kunna ersätta den
möda och kostnad, som de i yngre ären äbragt sine fosterfäder;
och dä de senare wela at de i framtiden, sjelf
we
-
149
me eller deras arfwingar, kunna njuta ärfättning genom
sine fosterbarns tjenst; är all anledning at förmoda det
mänga barn skola pä sädant sätt, utan publik kostnad,
blifwa frän undergång ryckte och lyckligen försörjde.
2:0 At för sädane barn frän publike barnbördshuset,
som pä förenämnde färt icke blifmit uptagne och försedde,
en stimma af minst 5 til 6oo Riksdaler matte aussås
til ärlig stonä, af hwilken de, emot en efter barnens
alder, och tidernes mer eller mindre dyrhet, passad lega,
kunde, hälst pä landtbygden bli til goda händer öfwerlämnade
och förtingade. Och som en sadan inrättning
närmast more befryndad med en annan til ej mind«: heder
för mänskligheten och ögonskenlig nytta för Staten
och det allmänna, redan gjord författning, nämligen de
fattigas försörjande under farsoter, och hwad bärtil hörer;
wägar jag ödmjukast förestå härtil, en inwisning i
den af Riksens Ständer är 1772 bewiljade moäicmalkcmci;
hwilken, dä den til sit rätta ändamäl egenteligen
anwändes, oförgripeligen tyckes kunna til förstnämnde
barn-stcmä, täla at bemaltc stimma afläta, utan al de manliga
moäicinal-behofmen däraf skulle komina at brista.
Ehuru otilräckelig en sädan stonä ock i början more
i anseende til barnens antal, kunde den dock i sin män
lätta det lika ädelmodiaa, som nu vtilräckeliga biträde,
som sä wäl Höglofl. Ofwerstäthällare-ämbetet, som Frimurare
Barnhus-äiroLbionon redan ofta behagat göra,
och hwilket til önskandcs more ej heller mätte framdeles
saknas. Imedlertid more dä en lyckelig början gjord til
en högst nyttig stansi, hwilken genom wälsinnade medborgares
ädelmod torde i framtiden kunna winna större
tilwärt.
Förwaltningen af en sädan strnä fordrar redlighet
ä deras wägnar, som med desi anwändande och utdelning
skola sig befatta. Men dä hjelpen ej kan sträcka sig til
alla behöfwandc, bör ock, sä längt tilgängen räcker, et
rättwist urwal ske, sä at ätminstone de uslaste, hwilka
dock, ty tvärr, merendels utgöra största fläcken, mätte
K Z und
-
152
undaä en dem hotande undergång. Inoin barnbördshuset
rö-er sig under barnsäugStidcn bäst denna ffilnad i
behof, hwarpä urwalcu bör grundas; där torde altja detta
urwa! bäst kunna sse, halst dä man får försäkra sig
om barnaföderskans belägenhet, hwilken wäl, i stöd af
inrättningens författning nu icke undersökes, men gemenligen
Yppar sig af sig fels, tydligare än man önj?ar.
För at icke belasta denne barnckonö med lön til en
särskild äireLnon och betjäning, hwangenom stigängen för
barnen Milé minskas, tyckes oförgripeligen bäst wara, at
amrvarda bestyret med utdelningen til den wid barnbördsl
l t antagne och redan med lon försedde Bokhällarcn,
! s under answar och inseende af barnbördshusets äiroku
som ock ar lärare därwid; hwilken deremot inför Kgl.
(ioiiegium lVleäicum ärligen bör wisa redo för medlens
redliga och wederbörliga anwändande, pä del alt »nisibruk
och försnillning ma kuirna afböjas.
Om Riksens Högloft. Ständer ffulle gunstbenägct
gilla och antaga detta ödmjuka och walmcnra förstag och
hos Kongl. Maj:t om desi nadigste bifall och stadfästelse
vära i underdånighet anställa, samt »verkställigheten däraf
Kongl. Majit hemställa, twiflar jag ingalunda det ju
Kongl. Majit, hwilken städse sträcker sin höga och faderliga
omsorg til äswen de minsta omständigheter, som röra
desi trogne uudcrsatares bästa, och til följe däraf ej
allena i stt nädiga keglenioiire för xukliko barnbördshuset,
§. 5., nädrgst försäkrat sig wilja läka de där födde
barnen ifrån deras första inträde i wcrlden, til desi
de kunna nyttjas til xustlileon» tjänst, oafbrutet auguta
Kongl. Majus ömhet; utan ock redan tillätit af moclicinck-lnnclou
utgå en hjelp af 60 Riköd. ixecic ärligen til
inociie-nuomer för de barn som födas pä barnsängshuset
2>ro parris» och där, genom el cnstilt samhälles frikostighet
underhållas; ar, säger jag, Kongl. Majt med all
nåd och wälbehag lärer anse och billiga Riksens Ständers
vma emwärdnad, för barnen ifrån en sa »vidsträckt
och
och för de fattigaste barna-föderstkor egenkeligen stiftad inrättning,
som det prustliko barnbörds-huset är.
^>err Detta mål, rörande barnamord
och sturu de böra hammas, lärer Högloft. Ridderstapet
och Adelén uplyst finna, wara en högst granlaga sak, och
gansta bedröfligt at af Kongl. Majus nädiga xroxolirion
förnimma, at de wid senaste Riksdag »vidragne mätt til
sadane ogärningars förekommande, hafwa i stället för at
minsta, gjort det onda »värre.
Intet brott i hela MisigärningS Balken, är för samhället
fördärfligare än barnamord, som i el folkfattig! land
föröder ärligen en myckenhet männistjo-lif, och Gud wet,
om ej tör hända minsta delen af sadane mörksens gärningar
komma under männsklig dom.
At hämma brott, som förstöra samhället, bärtil fordras
af en klok lagstiftning, bade stadgade straff, lämpade
til ogärningens bestaffenhet, och tillika anstalter at afwända
orsaker och tilfällen som til brotten anledning gifwa.
Da nu frägan här upkommer om straffet, har jag
»ned stor förnöjelse hört och genomläst Lag - utsikotters betänkande,
samt flere des wittre ledamöters mogna tankar,
hwilka pä kraftigaste stkäl tilstyrka, at wär allmänna lag,
som stadgar dödsstraff pä detta brott, mä blifwa orubbad.
Lagars ostadighet och at de ofta ombytas, har i alla
tider warit aktadt för et märkeligt ondt i samhället.
Det ar »ned lagar såsom »ned gamla byggnader och
lnonumsmsr, ftelfwa deras alder gifwer dem wördning:
deras utseende kan hafwa någon ting rust? och mindre
instämmande »ned nyare tiders tycke; meu de hafwa fasthet
och styrka i sin grund. När en lag, kolcker igenom,
warit i et land gällande, och folkets seder, tänkesätt, rättigheter
tagit därefter sitt stuck, sa ändras den icke gärna
uran wädcliga följder. Jag har ock sett af kloke män
anmärkas, det sörsa', enheten wisat, at just ej alla tidehvarf
äro lika begwäma för goda Lagstiftningar.
K 4 Det
Det är ej okunnigt at i wära tider mangs yrkat
den falsen, at inga dödsstraff borde i samhället stadgas.
Denna läran har i synnerhet blrfwit fortplantad genom
xn i min tanka rätt ogrundad anonyme Italiensk afhandling
cks/Ze e hwaraf wi ock hafwe en
ölykellg verston pä swenska. Jag häller ock före, at den
nya msliMäen til ar förekomma mer tillagande brott genom
straffers lindring, strider mera emot än wärkar til
ändamalei: den cfwiker åtminstone fran den gamla xrmkchen
Uti , at när någor brott
lager öftverhand, »naste straffet dara skärpas, emedan det
föyr stadgade fnniukv otilräckeligt.
Sadan xiririLixe har altid och med nytta warit följd
j smänska lagsarenhetcn. Wi hafwe dct märkeligaste exempel
dara i wär tid. Da rjusnader omäkteligen tiltogo
j böyjan af i74O:talet, sa at inga fängclse-rum i Slockholm
eller landsorterna räckte lil, och ingen war säker
pm sin egendom inom las och bom, uckvm, pa Kongl.
Swea Hofrätts tilstyrkan, Kongl, förordningen d. 20 December
174g, sorn hade en otrolig werkan; någre exempel
stgrusizstcs, tjufband utrotades, och sedan lagen gjort
sin asLA, blcf ej nödigt, at den »ned sä »nycken »igeur
wärkstäldcs, hwarom Kongl. Majus bref gick til OfwerDöinstvlarne;
mcn om förmärkas skulle, at wanarröi» a
Nyo loge öfwerhand, ho kan twifla, ar det redan försökta
gyda botemedlet aker blefwe widtagit?
Dödsstraffet pä barnamord har Lag-urskotter sa fullständigt
wisat »vara grnndadt i naturliga rättwisan och
wedergällmngsrälten, fain: i Guds eget alt mäuniskjosiägtct
fprbindaude klara bud, at öfwerflödigr wore något därsil
sagga. I hena brott sammanstöta alla de gualistcstioner,
son» i lagfarenheten anses göra en gärning grof:
het har först sit Nyhof af en uröfwad last, sorn fast den
föxdärfwade naturen har därtil benägenhet, icke des min-^
dre st sina följder angriper s,elfwa grundwalcn af sainhälleW
wälkresnad, ägtenskapernes helgd och därigenom or^enlrligen
befordrad folkökning; hwarföre ock denna natu»
* rens
rens onda benägenhet desto sorgfälligare bör tuktas; ogärningen
sker af stadgadt råd, eller som der i »vära gamla
lagar kallas: af longo rvräkt, dä en sadan kana hela
äret, under sitt hafwande ulftand ältar mord och wald
mot sitt eget foster. Dct bcgas med list och i london»,
hwilket äsiven är en märkelig guglistcarion > som lagstiftaren
altid cnniläsrerar > och ju mer lägenheten til brottet
(/ack/ita/ sinnes, »ned desto alftvarsaminare straff
belägger gärningen. Ändteligen gör personernes egenskap
brottet fasctigt: »vald af barn pa föräldrar, eller twärtom,
därwid ryser naturen; ftelfwa män»iskligheten saras
darwid: och hwad än ökar denna gruftveliga gugiiheation,
är det nidings-wärk, at utöfwa wäldct pä el wärnlöst
»nänniskjo-kräk, som n»)H kornmit i werldcn. Huru
kan nu en sa grufwelig gärning med mindre än dödsstraff
försonas? huru skola blodsskulder af den Högstcs
hämnd annorlunda fran landet afwändas? förgäfweS tror
jag man söker förklara Guds bud i Gencs. y Cap. säsonr
oh ej förbindande, förthy Lam ej undergick dödsstraff för
sitt broder-mord, och at uri Israelitiska D!>voc,'-lNen fristäder
»voro uprättade: huru och nar Gud »uöfwar sin
straffande rättfärdighet öfwer syndare och brottslige, det
är cn sak som han sjelf i sin »vishet bestämmer, och ej
har någon rapport »ned Lagskipning af »verldslig Ofwcrhet,
som han besäll ej bara swärdet förjäswcs: Larn, soln
Gud wid människjo-siägtets fortplantning i första börsan,
wille lämna en längre lefnads tid, lär cj undstuppit hämnden,
fast Gud för sina »visa orsaker cj tilstadde människor
at döda honom: och hwad fristäderne hos Judarne angar,
wörö de ingalunda för mördare och dråpare nied
wilja, Utan för caluolie och wäda-drap, htvarpa ej eller
i wär lag är dödsstraff stadgadt.
Jag hemställer fördenskull, wid öfwerwagande af alt
detta och de af Lag-utskottet anförde skäl, lil Höglofl.
Riddcrskapet och Adelenö bepröfwande, om icke swanskq
lagen i denne punkt, hwad straffet pa barnamord angar,
pra bliftvs i sin helgd orubbad, och äftven de wid sistq
K ; Riks
-
154
Riksdag gjorde ändringar i lagen, i anseende til lägersmåls
brottet, hädanefter uphöra, såsom, ehuru fjärran
frän Kongl. Majus nädiga inrsnrion, ledande til sedernas
fördärf och landers skada.
^uftikiL lagarna tilhör, at genom lämpelige straff
hämma ogärningar: Oeconomi^ och koliris anstalrerne
därjämte, at förekomma lägenhet och tilfällen til lagbrott.
Uti detta ämne skee det säkrast, da näringsfång befordras
och ställas i sadan gang, at hjonelag kunna byggas och
med utkomst främjas, folkhopen i sin rätta ordning ökas
och trifwas.
Herr anförde följande til xrowcvl
ler.
Det giftveö nästan intet brott, til hwilkct finnes sä
mänga olika driffjädrar, som barnamord: wrede, raseri,
ängstan, anger, mifinöje, hämnd, kärlek, hat — Alla dessa
sinnes författningar, sins imellan sä olika, finnas härtil
bidraga gemensamt.
Det är därföre en wacker inrättning, at i alla regerings-arter
kan högsta magtcn göra nåd. Men inrättningen
ar ännu wackrare i de stater, där sjclfwa brottet
kan förekommas, sa at högsta magten icke för ofta beswäras.
Hwad är det som en barnamörderska äsyftar? jo,
at dölja fin skam och undfly nöd. Orsaken härtil ligger
uti hennes blygsamhet. Och denna blygsamhet, som kunnat
wara et sa starkt wärkemedel i Lagstiftarens hand
emot barnamordets begående; denna blygsamhet, som ffaparen
gaf könet, til des yppersta prydnad, är lagen nog
oaktsam ar lära ledsaga barnamörderffan ril baler.
Dä barnamord är en följd af lägersmål, och desse
icke kunna förekommas, eftersom den naturens drift, som
fick befallning at besörja wart flägtes förökande, har en
hel hop utwagar at blifwa stundom oemotständelig; sä är
der ofelbart Lagstiftarens skyldighet, at framskynda det
ögnablick, som yppar en förnedrad flickas ulftand; sä
snart detta är wunnit, befaras ej wäldsan, hand pä fostret.
Men
Men just häruti strider lagens anstalt emot et sadan!
ögnamarke; ty en lagrad flicka tilralas ej inför rätta,
förrän hon framfödt sit barn. Wist ar detta be
gwämligare
för Domaren, som dä fär pä en gäng dö
ma
öfwer lägersmälct och barnets underhäll. Vien wid
sä fatta anstalter wore det mera underligt at barnamord
icke ffedde. Finge en lägrad flicka tilralas, sä ofta synliga
märken Ul fruktsamt Ulftand märktes hos henne,
hwilket ej märkes hos alla men likwäl hos de flästa; sä
blcfwc hennes förbehällsamhet i förtid angrcpen, innan
hon kunde ätkomma sit foster. Se dä angrep man lösakcighcten.
Nu dä allraförst efter förcgängct födande
flickan tilralas, tror hon intet at brottet består mi sjclfwa
sängclager, utan hon tror, at brottsligheten ligger uti
framfödandet af barnet. En tanka som alt hwad
Domare heter, lärer medgifwa sig hafwa funnit hos allmogen
djupt fästad; och detta befordrar kraftigt barnamord.
Men gifwes wäl större orimlighet, mine herrar,
än at uti det uplysta adertonde loculo pligtsäller man med
i^dels N:dal. en piga för det hon gifwit en medborgare
ät Staten och en frgmdeles inwänare ät himmelcn, men
man belägger icke Med denna pligt en kana, som planterat
vensriffa smittor pä et par hundrade lägersmänner.
Ofelbart bewisa vanerisse smittor alt detsamma som röjes
af fruktsamt tilständ.
En af wäre ledamöter utaf Lag-utffottet, herr klalmerfelr,
har insett lagens brist i förcwarande fräga,
eftersom han föreslagit en wifi weckobetalning för hwar
lägrad qwinS-person, som angifwcr sit tilständ. Han har
rättwisligen föreslagit lagens nu stadgade dödsstraff för
henne, om, sedan denna milda uuväg til barnets räddning
blifwit öpnad för henne, hon döljer sit tilständ.
Men utan denna belöning för uptackren af hennes
tilständ, kan jag intet inga uri den stränghets xnncipe,
som Lag-utskottetS betänkande innehåller. Ty det är vmöjeligt,
ar fruktan för straff skal ofwerwäldiga fruktan
för skam, förenad med fruktan för nöd.
Is6
Man befarar, ar lösaktighet skulle befrämjas,
därest Lagstiftaren fogade den milda anstalt, ak cn förförd
flicka finge i tysthet nägra dagars föda och rådrum, at
oanfäktad af hnswillhet, hunger och begabb, falla tarar
öfwer fin ftvaghet, under det StaWn drog försorg om
des foster. Ur sjelfwa Mosis böcker förföljer inan denna
stackaren för det hon ej äger . ali den sinnes styrka och
all den religion, som ärfordraS, at ej swigra under sina
manga bördor.
Jag skulle medgifva denna lösaktighers befordran,
däräst jag kunde öfwertygas bärvin, at ingen yngling
sträfwade efter at blifva far, förrän han nätt den alder,
inom hwilken ägtenstkap är tillätet. Men herr lAalmerlelr
har grundeligen wederlagt beskyllningeu och wisat sintsatsens
oriktighet. En annan ledamot, herr Lieström, har
med en lycklig penna röjt i denna fräga sina hedrande
känsior. Til de af ärfarenheten hämtade skäl, som detze
twänne herrar ledamöter inom Utskottet nyttjat och hwilka
jag mig äberopar, får jag endast lägga det ensamma,
at ehuru stränga lagar man än wille göra emot barnamord,
kunna de dock icke hindra, at ju hwar arbetande
Landtman i Slaten, som har en giftwuxen dotter, en femton
ärs gammal dräng och en lada full af grönt hö, stär
hwarje höstnatt i fara at blifwa morfar, utan hinder af
hwad Moses skrifver, prästen predikar, lagen hotar och
Domaren straffar; ty twa unga personer, af olika kön,
stadde i ensamhet, öfverlemna sig ät helt andra känsior,
än at nägon ting af förenämnde Bibliske eller Juridiske
sikrämsior, skulle pä minsta sätt intränga sig i deras yra
föreställningar. Sä snart nu den första därskapen är gjord
06) ej lagligen ätalaö i och med detsamma den stär at
märkas; ja följer den andra lätt. Och hwem har gulden
? Antingen Lagstiftaren eller männskliga xsslionorns?
Jag swarar, Bägge.
Man befarar, at lindrigare medfart med desse olyckliga
medlemmar i Staten, skulle hindra giftermål. Men
fraga är, om icke swärigheren at, såsom gist föda sig,
är
VL2B rs?
är egenteligaste ägtensikaps-hindret, och om icke sädant
warkar med dubbel styrka tilbakars pä lösaktighetcn? ty
hwar hälst sä stor jordtorfva är ledig, at hon kan försörja
et hushall, dar bygges et hjonelag. Sadanl bewisar
sjelfwe Monresguieu, och bewitmas af dageliga ärfarenheren.
Men männe tidige giftermäl förebygga lösaktighet?
Nej imct allid. Tör hända i deras början; ty man ser
ju, at lösaktigheten befinner sig stundom rätt wäl inom
ägta ståndet.
SäledeS, uran at spilla wördnaden för delta rsixeÄMe
ständ, mäste jag tilstä, at Lag-Utskottet har dragit
flukfatserne frän ägtcnffap längre än de wärkeligen
räcka.
Ändteligen, och til styrka för sin stränghet i sin straffprincche,
anser Lag-ulskottcl barnamord för mdtngsdrap,
ur det skäl, at en starkare dräper en swagare.
Denna beskrifning häller icke allid strek; ty nidingsdräp
är egenreligen en gärning, hwarigenom en stark stjäl
sig pä en lika stark och dräper honom, dä han är i belägenhet,
at icke kunna försvara sig, såsom dä han säfwer,
badar, eller är i sjönöd. Om det wore nidingswärk
at anfalla och siä en swagare, sä blefwe hwarannan
männfflig förrättning idel nidingswärk, och gudlösheten
skulle fä mycken anledning lil hädelse af selfwa Guds
hushällning i werlden, där han är fa stark och wärk slägte
sä swagt. Läroin osi därföre icke antaga grundsatser af
sä wädeliga följder. Til nidingswerk ärfordraS xutrronori;
til barnamord: blygsel, sorg och förtwiflan.
Det äterstär nu för mig at undersöka, hwad intryck
hos könet eu förestäende pläga gör, eftersom lagen utstakat
dödsstraffet, i hwars ställe kroppspligt nu förefläs.
Hwarken hindras kärleken eller des wäldsamma utbrott,
af frukran för straff; ty kärleken, längt ifrän at ingifwa
skrämsel, ingjuter dristighet, til och med hos pysslingen,
och, enligt all ärfarenher, förmar den elda up ungdomen
til del öfvermod, ak trotsa en föresedd död, för
al
158
at ffaffa sig en enda förnöjelse. Förtwisian ater gar ännu
längre, hon leder ända til ursinnighet. En troupe,
svin welac sträcka gewö.r, och genom afsiag blifwit bringad
til förtwisian, har enligt historiens wittnesbörd, altid
wisat sadane förtwiflade tapperhetö prof, som wäckt det
sanna hjelkcmodetS förundran.
Könet, i fraaa warande ämne, fördt af twänne sä förfärlige
driffiädrar som kärlek och förcwiflaii, hur är
det möjeligt at det kunde skrämas af fruktan?
Förmodeligen äro sjelfwa födsioplägorna hos könet
mera smärtande och mycket längwarigare än et manligt
rissiitande. Manne könet däraf skrämes frän den behagliga
böjelsen, som ökar werlden? manne nägon ogift flicka
kan med rvisihet göra sig säker, at hon ej dör i sin första
barnsäng dä hon blifwit gist? underläter hon därföre at
gifta sig? nej, den som har dristighet nog, ai för sin kärleks
skull, gä döden til mötes, blinkar ej eller wid asyneu
af döden, i fall han tror sig kunna freda sin förmenta
heder.
Latom ost, mine Herrar, ifrän dessa förundranswärda
stridigheter hämra skäl til den sanningen, at barnamord
ej kunnat i nägon tid förekommas af dödsstraff, och tagom
för gistvik, at, pä samma grund kunna ej eller barnamord
förekommas e.f kroppsstraff. Del olyckliga könet
är likasom skapadt lil förnyade stlägor och tll en förnyad
glömska däraf. ^
Lätom ost ej eller förwilla ost af upgisten at barnamord
snarare hafwa ökars än minskars, sedan sista Riksdag;
ty tabellwerket utrsder den fragan. Swenska folkmängden
har ärligen sedan 1772 ansenligen tiltagit. Ju
flere ynglingar blifwit är efter ar manbare, ju flere hafwa
amnueerrerne blifwit. Och ibland tusende amourerrer
mäste ofelbart träffas flera barnamord än ibland tio
Det
torde wara pa något wistt ställe af riket, som
tilfälligt wiö händt, ak täta barnamord blifwit begängne.
Men del är säkert, at ehuru Stockholm är den folkrikaste
»rt i riket, är der dock en sanning, at wid en af denne
Sr<*
Stadens Kamnärsrätter hafwa, pä sex ars tid, ej flera
än twä barnamord yppat sig. Wid intetdera tilfallcr är
waldsam hand lagd pä barnet, uran det har med lif framkommit,
men blifwit lagdt ä lönn.
Stadnom wid dessa lwänne händelser med wart eftersinnande,
mine herrar. Om nu desse twänne olycklige
mödrar kunnat lagligen tiltalas innan de födde barnen;
hade icke deras tilstand blifwit röjdt? hade de icke medelst
^olicens anstalt blifwit befordrade til Barnsängshuset ? hade
icke rwa barns lif blifwit frälsade? hade icke mödrarne
undgått bade kroppspligt och dödsdom? hade icke Kongl.
Maj:t sluppit göra nåd? hwcm är nu skulden lil det bedröfligt»
wedcrspclet? lil de twänne spillde lifwen? jag ryser,
dä jag sager lagen är wällande; jag frägar Er, mine
herrar, bör nu iwa lif spillas ännu? jag menar mödrarnas?
Om det wore möjeligt at nägon obehaglig wärtan
skulle kunna tilskrifwas de anstalter, som i lagersmals frågor
widtogoe a sistledne Riksdag; sä är det ingalunda
frän xrincchon, som rar i förordningen, Utan frän expsöirjonL
sättet. Den uplästes offentcligen pä predikstolen;
och det hade man kunnat lara blifwa.
Det är en lycka, at uti et ämne som fordrar ömsinte
pröfware, fä tala inför Högloft. Ridderskapet och Adeln.
Och om I nu, mine herrar, kännen inom evra egna bröst
öfwertygelse därom, at människjosiägtet och i synnerhet det
swagarc könet är öfwerlcmnadt ät för mänga förförelser,
at ej nödgas osta falla; sä bönfaller jag hoö Er, mine
herrar, i mänsklighetens namn, at förbarma Er öfwer et
kön, som allid, dä man noga betraktar des i fräga warande
brott, skal finnas hafwa gjort första steger därtil af
swaghet och det sista, af djupaste förtwisian. Hwilket kön,
i allmänhet sä wärdigl wär ömhet, har icke dest mindre,
af et rästigt begrep om dygd, som lik tigern misär idel
naglar och klor, blifwit i alla tider, utan medömkan öfwerlemnadt
ät den delen af lagskipningen, som intet tror
människjorälten säker oftare, än da man antingen särar,
stympar, brämnärker eller hudflänger.
Hwqx
-
i6o
Hwarföre mördar ej en gift mor sit karn? jo för
det hon har utkomst ät barnet och ingen wanheder af dest
framfödande. Är detta en fanning, sä blir det snart begripeligt,
hwarföre en lägrad flicka dräper sit foster. Men
tillika, mine herrar, huru hiskelig blir icke da den lagxrmcchen
som leder til balek en qwinsperfon, för det at
all blygsel hos benne ej gick förlorad i den stunden, dä
hennes känslor rakade läka älankan pä hennes heder likasom
bortdomna. Hjelpom da denna stackaren, "sa mycket
möjeligk är, och sakens natur det tillåter. Men sedan wi
hjelpe henne undan en hop swärigbeker, som nu drabba
henne; lät da lagen straffa henne, om hon ej begagnar sig
därucaf. Se, da äro wi behörige. En qwinna, som sedermera
wik förspilla et lif, om bwilket fäderneslandet
welat sig warda, mä dö, sig sjelf til straff och androm til
»Varnagel.
Det är märkeligt, mine herrar, at i Rysiland höres
aldrig af barnamord. Orsaken är förmodeligen den, at
oräknelige summor anwändas af Regeringen lil mödrars
och barns underhall.
Men skulle wal den mägtiga handen, som i människ;o
bröst inrymt medlidandet och blödighetcn, kunna misitänkas
bafwa gjort deras utrymme för trängt för deras
wärkjamher, sa ar de derföre nödgats forwandla sig til
orkelösa dygder? skal man ej kunna göra et godt, utan
ar därigenom grundlägga et nyrr ondr? skulle barnamord
ej kunna forekonnnas, utan ar lösaktighet befordrades?
Nej, inine herrar. Den utwäg herr IVlalmorkelr föreslagit
är den bästa jag kanner, blott et enda därti! lägges,
ar nämligen en förnedrad flickas lagliga cilral ej
rrpffjures ril des hon födr bärner, uran bör hon til.
talas, ja snart jynlige märken til otukt hos henne spörjas»
Om Högloft. Ridderskapet och Adeln behagar höggunstigt
i akttaga, sä äger detta tidiga tiltal en Käft at
hota, jom skal mycket wärka, ak lägrade qwinnor angifwa
sig sjelfwa.
När
När det nu star i Lagstiftarens wald ät i det allranärmaste
förekomma barnamord: när det besinnas at i wart
granjkap, där man nyttiar sadan urwaq foM jag föreslagit,
barnamord aldrig giswas til; sa mäste alle raitbnneinens,
de mage wara ragne hwar de wilja, wika för ärfarcnheren,
den wiseLoeraris handledcrjka.
Denna ärfarenhet i wart eget land har wisat ost at
barnamord ej förekommaS medelst dödsstraff. Hwad skole
wi da med dem? samina ärfarenhet wisar osi at kroppsplikt
gör än Mindre skrämsel än dödsstraffet. Hwartil
gagnar da det? samma ärfarenhet wisar, at könet i allmänhet
trätsar plägor, och bragt til förtwiflan, röreö det
af ingen föreställning; hwarföre dä kampa ined naturen?
Det landet som bibehäller alla sina barn, har ofelbart
anstalrat rätt. Det som ärligen förlorar ett hop af
sina, mäste hafwa orätt, bade i principen och werkställigheten.
Kan en stak, lika med Rysiland, köpa sina bani
fria frän mord, sa äger den ej rättighet at mörda mör>-  derskorna förr än man tilbudit det förra.
Hwilken skam för detta land, mitte herrar, at Rysiland
har i mänsklighets xrmcchel-, et steg framför vsi!
Jag inbillar mig, huru smärtesamt vet skulle blifwa för et
swenskt öra, ar af en Ryst höra följande förebräelfe:
„Om wi singö i senaste laget deltaga i Europas mildare
„scder, sa förstodo wi at med snabba steg ga fram dit
„mänsklighecen pekar: wi äro folkrike, och ändä wärde
„wi ömr alla lif inom staten l hos osi fär matt ej, af
„hushälls pliuei^L, lagga barn ä lönn, och ännu mindre
halshugga mödrar med statö-esffiins besparing."
Jag anhällcr således, at herr ^llglmorksit8 särskildta
vorum blir bifallit, med dett enda tilläggning, at förnedrade
flickor tiltalas inför domstolen, sa snart deras tilständ
blir synligt. Da skal med den Högstes biständ barnamord
blifwa sällsynte, och om någre emot all sannolikhet
skulle begäs, itta ben störe Gudens lag gä i werkståtlighet,
som grundad i naturliga billigheten, gillad af
8 för
-
r62
förnuftet och förwarad i wär Bibel, bjuder, at den som
utgjuter männiffjo-blod, hans blod stal ock urgjuras
nf mänmstjor.
^>err tis Jag, för unn del, bifaller Hög
loft
Lag-Utskottets betänkande e.t dödsstraffet ma bibehållas
för barnamörderskor, enlig! hwad Swcrigcö lag i den
delen stadgar; men dä Lagsi.fiaren utstakat det strängaste
straff uppå brott, sa fordrar mänskligheten at undanrödja
aila de anledningar, som kunna befordra sädaue brott,
dels igenom fädane lagars afstaffande, som i stället för
st hindra, snarare åstadkomma brottets utöfning; i den
delen fär jag åberopa mig en wärd ledamot herr LauraiRådet
Rerruers memorial, som med sa kraftiga skäl bervisar,
at upbäswandet af alla straff pä ma» och qwinna,
som framskaffade oäkta barn, och at barn-fadren ej en
gäng skulle fä genom tjänliga medel uptäckaö, snarare uppå
de grunder han upgifwik, förorsakat än hindrat barnamord',
och hwiiket jag härmed aberopar mig såsom mine
egne rankar; dels igenom det, at man skaffar föda och
underhäll för nyfödda oäkta barn, i den delen aberopar
jag mig herr ^slcsior Ribbons memorial, som upgifwil
et förslag i anseende til det allmänna barnbörds huset, at
Utaf medicinal kousien anflä en wist summa lil de uti detta
hus nyfödde barns understöd, för at bibehälla dem wid
lif Jag finner del aldeles wara Riksens Ständer tilständigt,
at siispouera denna lousi til et sadant ändamäl.
Den är af Riksens Ständer ftiwilligt sammanskuten til
provincial mesiici loius, samt at igenom dem förekomma
farsoter i provinlorne, til läkemedels anskaffande, til sniklingars
och barnaföderskors understöd och eurcr-msic, inemera
sädane barmhärtighetS wärk, och borde således ej,
inga uti stats-wcrket, eller siispoucr-is rik andra ändamäl,
än som sörfaltningarue innehöllo, uran därtil endast förbehållas.
Det wore således Riksens Ständer wärdigt,
at äfwen ansia däraf til nyfödda barns föda pä barnbörds-huset,
der wore mera ledande til ändamälet af denna
lousi, än en del af de pensioner den nu ulgifwcr, och
däv
-
l6;
därföre utbeder mig ödmjukast herr Baron och LandrMarskaljkcns
proposition pä herr ^slesior Ribbons msmorial
lil Niddcrskapet och Adelens bifall.
^>err Sä länge twänne siags män
niskjor,
onda 06) goda, i alla stater finnas, mäste ock
straff och belöningar wara lil: medel, som bidraga lil
alla wälbestalta Regementens uprätthalland<; men at afpassa
den rätta mattstäcken härril, är kättare sagde än
wärkstäldt.
En mild, och om fine undersätareS lif och wälfärd
ömande Regent, ansar för sin yppersta glädje, at wid alla
tilfällen kunna wisa nåd, dä en af annat lynne följer lagens
stränghet uti alt.
Uti förra fallet kan någon gifvas, som icke igenkänner
den Konungs stora egenskaper, sam nu pryder
swenska khronen.
Gifve Gud at swenska folket matte göra sig förtjänt
och uri ewärdeliga tider häraf skörda wälsignad
frukt
Med
Kongl. Majus nädiga proposition om det i
fraga warande grofva brotts förwandling ifrån lifs- ril
annat straff, wore jag altja ganska willig at för min underdåniga
del instämma; men det höga föremålet tillika,
ar straff bör lända den brottslrge til förbättring, torde
här i alls icke winnås.
Flera rcsicxioucr härwid, som ock hwad en del af
wäre warde ledamöter, ril förekommande af barnamord
behagar uti sarskildte memorialer upgifwa, kunna hafwa
rum; men det mä blifva deras lort, som uti lagstiftningen
äga mera insigt och ärfarenhet; mig tilhörer förnämligast
at skipa, men ej stifta lagar.
Dock fär jag ej undgå ar förklara, det kallsinnighet
emot Gud och Guda-läran, som är en ibland de största
öfwerträdelser, fördarfvade seder, som bebädat flera folk
slags
undergång, en wärdsiösad upfostran, som wanskapae
tilkommande tidehwarf, och elaka efterdöme» af de bättre
uplyste, som Åstadkomma mera ondt än en förnuftig sedo
L
r lära
i54
lära kan bättra,' äro de orena källor, af hwilka liksom
strömma vdygdcr och laster.
Blifwer det nägonsin mö eligt at dem igenstoppa,
och narionen med alfwar wil härom sig beflita, kunne wi
stafwa det fägnesamma hopp, at under en wis, mild och
from Konungs styrelse ärsara, ar gröfwa brott och mifgärningar
skola af- och ej uttaga.
Alla andra utwägar anser jag för min del wara
mindre bcrydcliga, och allenast werka för en korrt lid.
Emedlertid, och under förwänran af förbättrade rider,
lärer wara bäst och nyttigast, ar förblifwa wid de gamle
hälsofamme lagar och författningar, pä hwilken grund jag
ock ödmjukeligen rilstyrker bifall af det stut, däruri Lagutskottet
i denna staga stannat.
Herr Lierna instämde med den wärdig? och
skicklige ledamoten, som yrkat om Regeringars skyldighet
«r draga försorg om oskyldiga barns underhäll och eftersyn.
Men Rysilands exempel trodde han icke sa aldeles
kunna cirei-38. Emellan Swerige och Rydland wore i
den delen skillnaden, at i Rydland äro Bönderne antingen
Kronans eller Adelns, men samreligen lifegne; deras
barn anses således af jordägaren för hans tilhörighet;
hans inrerelle är det, at de ej förfaras; han är den som
drager försorg om dem, men barnhus-inrättningar trodde
herr äVLilonlsterna ej gifwas pä landst, men wäl i Stä»
verne Petersburg och Mufton; ty Ryska Borgerskapet
har inga lifegna. Swerige är widsträckt, men ej folkrikt,
wära lastoureer kil medel torde ej wara sä särdeles öfwerstödige,
och för stats-callan torde det falla smärt at
härmed betungas. Hwad Lag-utskottets ätgärd anbelangade,
sa hade utskottet funnit, at straffet, som allmänna
lagen utfarter, ej kunde aftkaffas, men wid frägan om
barnamords förekommande möne åtskillig? swärigheler, ty
hwarken war sädant af Kongl. Majtt upgifwit til Riksens
Ständers äclibersuonr ämne, och oändelig? skiljaktighetcr
uvstodo om medlen därtil; sa wäl inom Ridderskapet
och Adeln sem dr andre Stäuden, moro mängfast
dige
dige särskildte tankar och förslag. Hade utskottet skolat
granska dem alla, hade fåken pä läng lid ej kunnat afgöras,
och de hade stätt där ännu. Utskottet widtog da
deu utwägcn, at öfwcrlämna de särskildta meningarne til
plens, för ak blifwa Riksens Ständers sivar söljakrige
til Kongl. Majtt, som efter sin bekanta wishet af dem
täckes widraga, om nägot til ändamäletS winnande kunde
finnas lämveligt. Herr V/aäenliiernr tilstyrkte sä mycket
hällre bifall kil utskotteis betänkande, som ehwad wi ock
mä stja, saken af de andre Ständen, at döma efter deras
ciizpottrion i Lag - Utskottet, enligt betänkandet lärer
afgöras, och dä »trätte wi ingen ling därmed ar hafwa
gatt i en widlöftig vonrilsrion.
Hans Grefwe HanS Ilxeel
lence
hade redan hört sa mncket talas i denna saken, at
han wille wara ganska korrt. Han wore ingen Jurist,
Utan trodde simplast at blifwa wid det som lagen stadgar.
Alt rubbande af en gammal lag wore beränkeligt, sädant
hade flera kiders ärfarenhct wist»; det hade warit önskeligt
dek I7Z4 ars lag aldrig blifwit ändrad; det har gjort
mera ondt än godt; straffet för mord ar dedurom stagadl
i Guds lag- Om skammen, eller svårighet för barnets
underhäll anses såsom orsaken til barnamord och man aldeles
skulle borttaga den förra, samt lemna el för »vidsträckt
biträde wid det senare, kunde wi falla i den ytterligheten
at wisa mera wärd och proreickiou ät oäkta barn,
än ät fattige soldaters och torpares.
Hans kxcellsncs biföll därföre betänkandet.
Herr fant Lag-utskonetS betänkande pä go
da skäl grnndadt, sä at han, för sin del, bifaller detsamma
i frägan at en mördare borde gifwa lif för lif, fast
mera en moder, som, för at dölja sin otukt, förstör sin
egen lifsfrukt.
Men som en klok Lagstiftare, jämte alfwarsamma
straff, igenom goda författningar och lagar, hälst söker
förekomma ogärningar; sa läge där makt uppå, och wore
öfwerensstäim«ande med Ridderffapet och Adclens öm
L
z het
i66
het och »värdighet, at för dcö del utstaka och färesta några
mw ägar til at förekomma rafeviet af barnamord. Ibland
e npgifne inemoi-ialerne rrodde han herr Llixens närmast
bidraga til äi-damalet, i synnerhet som det gaf ärrledning
til, at flera andra nationers kloka författningar redan
wnnnit detta stora ändamaler, som marden af fria
medborgares lif sä mycket hällre kräfwcr. Herr kecfllin
önskade således det Ridderskapet och Adelen wille bifalla
berörde memoria! i den delen, at förekomma genom lagar
06) förf,reningar brottets utöfning, och detsamma såsom
Lcs eget hemställande til Kongl. Majers uplysta granskning
öfwerlämna, och i underdånighet anhalla, dek Kongl.
Majtt i anledning däraf täcktes i nader widtaga de steg
ock mätt, hwarigcnom barnamord bättre kan förekommas;
och soln Riksens st tänders gemensamma utlärande häröswer
blifwcr nödigt, ja borde häraf lämnas med-Sländee
flkyndefam del.
Herr Fr,75?r,g, förklarade sig nu wa
ra
af fanima ranke som wid sista Riksdag, dä denna
fräga war före, nämligen at lagen borde bibehällas wid
sin kraft och werkan. Bäst wore om orsaken til barnamord
lunde undanrödjas; den lage i hans ranka dels uri
den sörhaga och olust, som den lägrade gwinnan hyste
at blottställas för nesan, under allehanda ceremonier wid
kyrkotagningen och af prästen, dels uti swärigheten at
kunna föda och underhålla bärner.
Efter någon ytterligare ventilation stannade Ridderfkapct
och Adeln i der besiut, at hwad straffet för barnamord
angar, det mä förblifwa wid allmänna lagens
stadgande, men at de sa wäl til plena, som til Lag-utskottet
iukomne memorialer och förslag til barnamords förekommande
ma åtfölja Riksens Ständers underdåniga
sivar kil Kongl. Majtt, pä det Kongl. Mast däraf i nader
mätte kunna utwälja hwad urwägar sorn igenom
»conomiffr författningar til barnamords förekommande
kuubc wara ländande.
Hwil
-
Hwilken propostkion blef bifallen pä föreställning af
Hans Lxeellence Grefwe ve la Larclis, som under herr
Landt Marffalkens
klubban.
Den 14 Junti
»^err Landt-Marskalken gaf tilkänna, at Riksens
Ständers cleourarion hos Hans Kongl. Majtt samt Hennes
Maut Drottningen i gär aflagt sit ärende, samt därjämte
ril Hans Kongl. Majtt öfwerlämnat Riksens Ständers
underdåniga anhållan om tilstand at fa inkomma
med propositionen angående bränwinek.
Herrar Talemänncn hade haft den näden, at fa
emottaga Hans Kongl. Majtts ffrifteliga sivar, i anseende
til hwars upläfande, samt til listans öpnande öfwer
de utwalde ledamäterne i berednings-utsKc-ttet, den herr
Landtmarjlkalken til alt prejuäiears förekonnnande lämnat
vlipbrnten, herr Landt-Marffalken tils i dag lätit ansta
plenum.
Uplästes Kongl. Majtts nådiga sivar pä merbemälte
Riksens Ständers underdåniga anhållan.
Äfwcnledes et prorocoll öfwer hwad Hans Kongl.
Majtt wid samma tilfälle nädigst behagat munteligen tillägga;
hwilket altsammans, såsom pa et annat ställe infördk,
här förbigås.
Hans Lxee//enee herr Grefwe Fer/b,?. Utaf hwad
hans LxesIIsncs af nu upläste Kongl. Majtts nådiga
sivar kunnat intaga, innehölle det, jamte tilstand för Riksens
Ständer at inkomma med sitt underdäniga förslag,
jämwäl andra propositioner) sa wäl i anseende til tiden,
som beloppet af bewillningS-surnman; At öfwer någondera
delen nu irnmeäiars in plsno gä i 6elil>erstion, hölt
hans Lxcellence före, kunna leda til alt för mycken Widlöftighet,
hwarföre hans vxcellence tilstyrkte, at ämnet i
hela sin widd til de stepmeracle mätte remitteras, som med
L 4 sitt
168
sitt betänkande och förslag med det första görliga til glena
hade at inkomma»
RidderMpet 06) Adeln instämde härmed allmänneligen,
och blcf uppå herr Landt-Marstalkcns grogohrion»
hela saken pä yfwannämde sätt lil Utskottets Utarbetande
remucergä,
^plästes
Den 17 Junti.
, es et Utdrag af Banco-utskottetS grokocoll af den
!<;:de Junti innehallande berättelse om Bsnco. werkelS
Utjlano.
Därwid intet at påminna.
Uplästes mdrag af Banco-utskottetS protocoll af den
JunH, hwaruki Utskottet Utbeder sig at fä besörja för,
färdigandcl as den mecbulle Riksens Ständer bcsiutit at
lam säs öfwer ktlfället af Hans Kongl. Höghet Kron
Prinsens
exrmiLn. Bifölls.
-^ans herr Grefwe Der/e». Hoppa
des
at det ej ogunstigt uptogs ar han paminte om exgsäirionen
af förfrågan em 2 §. regcringö-formen i anseende
ril des tillämpning til syslor och ämbeten,' tiden syndar,
salen lärer i alla Srand wara afgjord, och bör i
Riksdagsbeslutet inflyta; hans Bxeellence hemstälte bakföre
, om icke herr Landt-Marskalkcn med Talemannen behagade
inhämta när och pä hwad satt Hans Kongl. Maj:t
däröfwer behagade emottaga Riksens Ständers underdäNiga
förfrägän eller upwaktnjng.
Hans BxcollenLL styrktes i sin öfwertygelse at ej
hafwa misitaait sig at Kongl. Maj:t i enahanda tänkesätt
med Riksens Ständer instämmer, af det nädiga utlåtande
Hans Kongl. Majit sjelf behagat fälla, som i et tryckt
Rads jworocnil af den 2 siedr. 1774 sinnes infördt. Det
är fä stort, sa »värdigt den wise lagstiftaren, som gjort
lagen, at wi öfwer des eget nädiga begrepp ej längre
kunna hysa der ringaste twifwelsmäl.
Hans
169
Hans Txcsllencc öfwerlämnade detta tryckta RadsgLorocoII
til upläsande ät Friherre 60 6ror.
Arfherre De Deex uplaste följande:
Dä dec nu warande mäl, är under mitt re,
gering dec första af den beskaffenhet, ar dec angar
cn högre ämbersmaits cilcalande, blifwer dec
äfwen i samma afseende högst angeläget, ac därwid
noga förwara den rärc hwarje mtderfärare
äger, ac blifwa dömd af ^vederbörlig domstol,
enligc 1772 ars Regerings-forms t6 samr njura
laga rättegångs förmaner ril godo; en fa mycket
mera helgad rättighet för frie medborgare,
som annars nu för faincid och efcerwerld kunde
stadgas er skadeligc för deras laggrun
dade
säkerhet. Der är alrid wadeligr, oin rikets
högste domstol, hwilken mr, efter den lyckligen
stadgade regerings-formen, icke har någon annan,
än Gud öfwer stg, skulle pröfwa, och sa rilsäjande,
öfwer hwar /-MA strr omdöme fälla, för hwilka
och huruwida ämbetsinait skulle rilralas elier
icke, och någon därunder lydande rärc däröfwer
sedan döma, ry den r'»/»L?r-e Bonungsliga högheken
medförer, är alr för wäl känd, för ac icke
lämna rum är den farhagan, ac -Host och Ofwerrärrer
wid malens afdöinmande blindrwis följde
den refning, som ä dem af högsta domstolen blist
wic facc, hwarigcnom mrdersarares walfärd kunde
äfwentyras, och waldsam förföljelse ikläda sig
nainn aslag.
Man skulle da se ämbetsmäns felaktigheter
och föga bättre än domen Utstakas, instan
saken förut blifwit ril domstolen förwist, an
mindre innan den blkfwit behörigen ransakad.
Dec ride-hwarfs osäkerhet alcsedan ar 1719
är af hwar inan känd; der är märkwärdigr genom
enskildt? och de hade
warit följder af de gotiska , som e/aDe.
tz ^ ra
-
170
i Bonung Läin. XI:tes tid, och som fortplantades
i desi Sons regering, och hwilka, efter frihetens
återställande, fast snörrätt emot henne stridande,
wnnnic burskap i fäderneslandet, hwarcst
de dock aldeles ej wörö kände i Romrng Ossier
^20l.rs8 och dest twänne efterträdares rid.
/oe/ skulle icke fela mig, hamrade utur senare cider
; meir som de äro i fä färskt minne, wil jag
endast nämna cc, tagit urciden, dä
inan ännu hade hos domstolarne nog
wöednad för rättwisan. I Bonung L.cni. XIbces
rid blef et mål, rörande Rongl. Bädet, 6eE-a/
och Fält-Marskalken Grefwe
^5, med cf e/äne-r , förwist
til Hof-rättcn, som wäl i förstone yttrade sig icke
sinna sak emot honom, men da Bollungen likafullt
befallre den samma döma öfwer honom, wörö
Hof-rättens ledamöter nog swage, för at mera
instämma med den regerandes afsigt, än följa lag,
och Grefwe blef brottslig förklarad. Man
kan därfore ej wara nog försiktig L sadane inål,
four röra allmänna säkerheten. De skakningar sorn
rikskroppen har känt af slika hwälfningar, rwungo
mig, ar gripa til de medel, som ännu återstods
ti! dest frälsning.
Men ju mera min plikt emot Fäderneslandet
fordrade af mig en sadan kraftig åtgärd, ju mera
fordrar ock hannna plikt nu af mig den yttersta
noggranher, at undanrödja för framtiden alla
de exempel, sou» kunna kränka hwars mans säkerhet.
Jag hoppas ar mine käre undersåtare äro
öfwercygade om min nit för rättwisan, men jag
är människja, underkastad, som andra människjor
swagbeter: och om jag än kunde swara för min
nö, kan jag det ingalunda göra för mine efterträdares;
och skulle der i mitt sinne blifwa en ervärdclig
förebråelse, och en gäng pä min döda
mull
171
mull en skamfläck, om någon kunde eLera en sadan
under min regering sak, såsom ec
under hwilken den kunde uröfwa
enskildt har eller i synnerhet som mera
mannamon och wäld uri de inål, hwilka röra de
högre Ämbetsmäns förhållande, än de lägres är
ar befara; och bör fördenskull härwid den grundsats
i all lagfarenhet i akrcagas, at högsre Domstolen
icke bör i förtid pröfwa eller sig urlaka, ritan,
sedan Hfwer-räccerne sig öfwer mäler behörigen
ycrrar, sluceligen döma; en grundsats, soin
med sjelfwa medborgerliga säkerheten är förenad.
Friherre D- tilläde: Ridderstapet och Adela
kan aldrig fä et glädjefullare och mera öfwertygandc berris
om Hans Kongl. Majus hulda och räuwisa tänkesätt
än detta äocumsnr innehaller; jag instämmer således
med hans l»ce!!encs herr Grefwe kerken, at begära, det
herr Landt-Marstalken täckes af Hans Kongl. Mast söka
göra sig underrättad, huru och när ivar underdäniga
enstan och förklaring öfwer a:dra §. Regeringsformen
kan blifwa Hans Kongl. Majit föredragen.
Herr Landc-Marskalken. I anledning af den
ärinran hans kixLsIIence herr Grefwe kerken och Friherre
vs 6eer gjort, samt sä wida staga» i de andre Standen
är afgjord, wore herr Landunarstalken sinnad at hos
Hane Kongl. Mast göra en undcrdänig försrägan, den
herr Landt-Marstalkcn, pä det sätt, som han strifteligen
hade sig til minnes författat, nu upläste, nämligen:
„At 2 K. Regeringsformen af den 21 Äng. 1772
„saledcs mä förstäs, at med ordet »välfärd äfwen begri„pcö
innehafwande ämbeten och tjänst; sä at ingen ämbets-eller
tjänsteman, sa af lVIiliraire-stin Livil och Lc„clslialligue-state!r,
får utan laga ransakning och dom wid
„behörig domstol frän ämbetet eller tjänsten afsättas; de
„uti Regeringsformen särstilt stadgade förtroende-tjänster,
„bestäliningar och commislionsr härifrån undaniagne. Äf
rvm
-
l?2
,.wen som med upbördsmäns tjänster förhalleS efter hwad
„särskilt förordnadt är."
Ridderskapet och Adeln förklarade detta aldeles wa»
. ra stn mening.
Uplästes Riddarehus-utskottetS memorial, angående
Stifts-förmäners åtnjutande för Lagman vslllllcolä, dorter.
Bifölls.
Uplästes Riddarehus-utskottetS utlåtande öfwer Sliftsäireslionons
RikSdags-rclarion. Bifölls.
Uplästes Befwärs - urskottetS Utlåtande öfwer et af
herr Kammar Räder as Lorin upgifwit mål, som enskilt
rörcr Ridderskap?! och Adeln, nämligen avgående Säreri-frihetenS
förlust för felande äbyggnad. Bifölls och beslöts
at en underdånig tupplicarion til Kongl. Maj:t därom
afgär.
Uplästes ä nyo herr .^Imselks äickamsn angäcnde
Krigsbefälets kallande til Riksdagar.
Grefwe //örn> Han wördade den war
de
ledarnotens intention, som uti sit äiQamen wifar sin
ömhet för en inrättning som hedrar den Swenske milirairen.
Da nu wid denne Riksdag krigsbefälet fakuas,
och desi rovillon således ej kan aga rum, föreslog Grefwe
ikorn den mwäg til delagarnes tilfredsställelse, ak
herrar Lllss, behagade göra sig den mödan al i pensionscallan
underrätta sig om beskaffenheten; han hoppades at
de skulle blifva sacislleraäe, och wid sin hemkomst kunna
försäkra »vederbörande om callin», goda tilständ. Grefwe
Ikorn förklarade sig uplaga som en parriculiors bewägenhet
af herrar elles,, för hwilken han skulle hafva dem
Mycken förbindelse, viri de gjorde sig detta omak; samt ar
han sane et sä dyrbart warde pä sine medbröders förtroende,
ar han ansäge sig detsamma mindre wärd, vin
han ej altid, hwad lid som hälst, kunde underkasta sig
en revision, i hwilket tänkesätt hwarje ledamot af llireLlionsn
»visserligen instämmer; önskade således at callan
kunde blifva rcviclsraä,
Fri
-
friherre Wid detta tilfälle utbeder jag
mig ödmjukast den rättigheten, at fa yttra mina tankar.
Eäsom ägande den lyckan al wara tjänstgörande i Kgl.
Majus armcc, läflar jag med hwem der wara mä, Uti
nit och omtanka at bewara desi rättigheter. Jag är för
mycket om Kongl. Majus för den samina allid bewista
nåd, öfwertygad, för at draga det minsta twifwelsmäl
däröfwcr, at Kongl. Maft, som ej mindre i ord än gärning,
hyser därsöre en allid »vakande omwärdnad, skutte
wilja tillåta, mindre sjelf »vidtaga något däremot stridande
steg. Kongl. Maj:t har äfven i denna del ä dagalagt
detta tänkesätt, da Kongl. Maj:r welat för denne Riksdag
bespara samtelige Regementerne en utgift, son» i anseende
lil flere niisiwäxr är, kunde säkerligen ej annar än
förorsaka en känbar kostnad. Ändamälct af denne Riksdag
desiulom, enligt Kongl. Majus nädiga proposition,
war oeconomiskt, hwarförutan Krigsbefälets sammankallande
»varit sa mycket mera utom ändamål, som armeen,
pension, calla, hwilkens bestånd alla delägare mäst om
hjcrkat ligger, icke längesedan undergätt revillon, och svin
allmänt bekant är, är i fullkomligt godt ständ, hwarföre
hela armeen har at tacka herrar viresleurer af armeen,
pcnlion8-c->llä, hwars niyckna nit, rättwisa och o sparve
möda »ned förwalkliingen af denna calla, och för armeen,
wäl, är äfven sa wäl kunnigt, fom callan, tilständ, som
sagt är, bekant, bade af armeen, revisorer, såsom ock,
at hwar Regementes elles äger den rättigheten enär harr
wil, at om callan, tilständ göra sig underrättad. Uti den
öfwertygelse, at Krigsbefälet wid detta tilfället snarare
wunnit än förlorat, och försäkrad därom, at Kongl.
Maj:c lärer allcpnädigst wid framdeles förefallande Riksmöten,
desi Krigsbefäl äfven befalla at sammanträda, dä
sädane ämnen kunna förefalla, hwaröfwer Kongl. Maj:t
allernädigst täckes höra detsamma, hade jag för min del
önskat, ar denna sak hos högloft. Riddersikapet och Adeln,
fom alrid åtnjutit de Nlnrärktaste wederniälen af Konungens
näd och prviElvn. ej en gäng blifwit wäckt, och
hwar
-
174
hwarföre jag ock nu wördsainmast tilstyrker, at ingen anhållan
i det xrojwnersäc: ämnet hos Kongl. Maj:t af
Ridderskapet och Adeln mätte göras.
Hans herr Grefwe Om jag
fattat rälta rankan af herr ^Imlelr» nn uplästc lliliamcn,
lärer meningen wara, ar såsom et underdånigt besvärsmål
hos Kongl. Mast anmäla om Krigsbefälets uteblifwande
fran Riksdagen, i anseende til rcvillnnen öfwer
xcnllons-callan. Det har wäl blifvit sagt, at närwarande
Regeinents-cllef» sädant kunde werkställa, men det instämmer
ej med regeringsformen och med reglemente: för
xenllnns-crllan. Regeringsformen nämner krigsbefälet, ef
öfverstås; 19, 20, 22 §. §. af xenllons-callsns reglemente
gifwer tydeligen tilkänna, at krigsbefälet äger rätt
at komma til Riksdag.
Jag ingar ej i pröfning af de orsaker, som denna
gängen wallat uteblifwandet; men den rättigheten hafva
de haft sedan tiotalet, och äga den nu, fast icke som
Ständ eller röst-ägande, utan som en clillinLkmn och heders-bewisning
för de ypperlige tjänster Swensta armeen
gjort sit Fädernesland, och för den ära den inlagt. Krigsbefälet
bestar til mästa delen af Adel; det äligger Ridderstapet
och Adeln at tala för dem, och jag kan ej finna,
at Ridderskapet och Adeln i någon matto träder
Kongl. Mains höga rättigheter för nära, när de såsom
et underdånigt beswär i cnnlormiret med herr Almfelt»
äiAamen delta mål hos Kongl. Majit anmäla.
Herr 7o//, At undanrödja
mörker, hwarföre krigsbefälet icke blifvit til Riksdagen
kallade, trodde han gisiningswis kunna anmäla, at 8 Regementes
fatt orclres at rycka in Uti läger i Skäne, som
jusi i dag tager sin början; at flere Regementer färt orllres
om exerciris möten; at en del af desse mören blifwit
instälde, war en omständighet, som witz Riksdagskallelsens
utfärdande kanske ej war pätänkl; ömheten om
bewarandei af sä mänga personers röster, torde hafwa
werkst inställandet af krigsbefälets kallande» Deras näin
nan
-
175
uande i Riksdags-ordningcn, i in§rellgn af Regeringsformen
samt i desi 56 §. tillägger krigsbefälet ingen uttryckelig
rättighet at de til Riksdag nödwändigt skola
kallas; i reglementet finnes grunden til deras kallande,
där star at de stola firm frän Riksdag til Riksdag; men
däremot tillägger >9 §. Regeringsformen Kongl. Majit
ensam rättighet af högsta öfver-bcfälet af armeen til
lands och sjög; däraf följer, at när de af Kongl. Majit
kallas, sa komma de, men ej annars. Förwalmingcn af
callan är et ämne, skildt ifrån Ständens befattning.
Hwarjc ekes har rätt at gä «p och efterse callan» ulftand,
samt armeen at fa callan hwart tredje ar reviclerall.
Lagen gifwer krigsbefälet således ingen owilkorligm
Utstakad rättighet at biwista Riksdagen, men den stadgar,
at all Konungsiigan rätt skal styrkas, och 19 K. Regeringsformen
skulle lida, om löftet af krigsbefälets kallande
sa wida skulle exrenclera».
Friherre kunde icke känna eller inga af
hwad orsaker Kongl. Majit ej kallat krigsbefälet; men
hwad callan angar, sä öfwerlämnas enligt 16 §. i reZIemeurck)
förslag öfwer den samma alla ar til Kongl. Majit;
hwarföre en absolut nödwändighet ej fordrar krigsbefälets
sammankomst kil desi reviclerancic, som sker hwart tredje
ar af Kongl, krigsbefälets ledamöter; särdeles som herrar
Öfversta:- äga rättighet al ga up, för at göra sig underrättade
om tilstandet af callan, som således ej xericlirerar;
dock önskade revition, och instämde i den delen med Grefwe
Illorn.
Herr Dä krigsbefälets ledamöter haf
wa
rättighet ar sitta pä Riddarehuset såsom caxira eller
som fullmägtige, ansäg han dem sa förente med Ridderstapct
och Adeln al Ridderskapet och Adeln är skyldigt
at antaga sig deras sak. Han tänkte ej rala om xenllon»-  callan och desi förwaltning, men kunde dock ej underläta
at nämna, dec han med största nöje hört, med hwad wärdighet
llneKionen förwarat denria calla; fragan angär fast
wera en rättighet.
I?6
Uti i6l? ars Riksdagsordning är deras rum wid
Riksdagen Utstakadt. I 1772 ars Regeringsform äro de
umyckeligen nämnde. 56 §. innehåller, ac Kongl. Maj:t
med sit trogna krigsbefäl kan afgöra deras angelägenheter;
Lek kan ej ske om de ej äro närwarande. Om callan kan
genomses 06) reviäeras, uran at krigsbefälet är kilhopa,
det lämnade han därhän; men det är ense med alla lagar
och deras clarie, at principalerna sjelfwe därtil äro berättigade,
och rättigheten at komma tilstädes, bervifar bäde
inxrellen och en särskild §. uti Regeringsformen.
§ om Kongl. Majus höga rättigheter är ej I»-  cleiLä, när Ridderskapet och Adeln anmäla om krigsbefälet
såsom et besvärs mål, ty mi en annan §. har Kongl.
Maj:t försäkrat alla sina trogne undersätare, al wid sina
lagliga rättigheter och privilegier blifwa bibehällne.
-^,err Krigs-merien har
intet warit mit yrke, ehuru mycken böjelse jag för samma
haft.
Om därföre mit raisonnsmsnr Uti förewarande ämne
ej blir efter önskan tilräckeligt, mäste bristen ärsättas utaf
de herrar OKeerars och män, som bättre känna sä wäl
sine rättigheter som skyldigheter.
Huru och pä hwad satt et krigsbefäl bör conliäereras,
antingen såsom en corps för sig sjelf, eller införlifwadt
uri Riksens 4 Ständ, därom mäste man hämta underrättelse
frän förra tider.
Redan har detta befäl iftän 1617, dä Riksdags--  Ordningen utkom, innehaft den, af deras respsöiadlc förfäder,
genom ära och dygd, utmärkt mandom och tapperhet,
och oförändrad nit, kärlek och rilgifwcnhet för Konung
och fosterlandet, förwärfwade rättighet at wara Ständen
följaktig! up til Rikssalen, där intagit deras sälen pä
samina sida om Adeln, och lyckönskan til Riksdagens ingäng
äfwen a krigsbefälets wägnar bliswit astagd; hwaraf
ej annar simas kan, än at det jämwäl deltagit uti öfwcrläggningen
af de punäker, som til Sränderne warit
tfwcrlämnade; men Uti ärö Riddarehus-ordning,
som
177
som är en grundlag, finnes krigsbefälet icks vMnämdk, eller
uptaget ibland Ridderskapet och Adelns ledamöter; icke
destomindre ärhöll delta befäl den 8 Junit är 1664 en
sadan resolution: at som allenast de af krigsbefälet til
Riksdagar pläga förskrifwas, som til eller under landtregemenrerne
höra, sä kunde de andre OKcerare icke däraf
sig delaktige Höra, eller i det ringaste med RikSdagS-sMrer
sig befatta; men dem som werkeligen stä under landtregemeUterne
och oräinarie niilirien, och til Riksdagen efter
kallelse komne äro, sä ock mi äeliherarion pä Riddarehuset
komma, warder efter förra bruket af Ridderskapet
och Adeln coinmulncsrsr, pä det efter intagne jämwäl
krigsbefälets lenrimcns och gjorde päminnelscr öfwer i förslag
komne ärcnder, sedan efter Riddarehus-ordningen rc^
solversb, til Riksens tjänsts sä mycket bättre befordran.
Landt-Marskalken har at gifwa akt, at andre Olsicerars,
som til Landr-regcmenterne icke höra, och af dem tilbörligen
befullmägtigade äro, sig ibland de andre af krigsbefälet
pä Riddarehuset icke finna läka, emedan de Med Riksdagssakerne
alsintet hafwa at beställa. Desse äro realis
formelia i ofwannämde Kongl, rcloluriom
Wid Utöfningen af denna i nader förunte rättighet,
lärer der sedermera förblifwit, och efter Regements förändringen
är 1720 ibland flere af krigsbefälet wid samma
ars Riksdag anförde underdåniga beswär, och uppå dä
gjord förfrägan huru krigsbefälet borde anses wid Riksdagen,
sick det til sivar, at sörberörde resolution, gifwen wid
Riksdagen ar 1664 öfwer detta mäl, skulle lända til efterrättelse.
Därefter och wid alla ifrän denna tid samt sedermera
infallande Riksmöten, har et krigsbefäl, inkil nu warande,
warit mi de urgängne päbUd kalladt, som siere af
herrar ledamöterne behagat anföra, och wid hwarje Riksdag
sig beswarm, dock efter mina tankat, mi långt änttan
egenskap ätt 1664 ärS resolution Vet tillägger.
De äro blefne skilde ifrän Riddarehuset, samman»
irädt pä sina särskild ställen, och icke tagit' del «ti allmätt
M
-
r?8
na Riksdagsärendenö stcciston, som torde däraf härröra,
ar alla ifrän regementerne befullmägtigade icke warit af
Frälse-Srandet, och säledcs ej ägt säre och flämma pä
Riddarhuset; ej heller alrid sadane mål kunnat förekomma,
som fordrar deras hörande.
Sedermera och da Riksstyrelsen lyckligt wis är nu
mera försatt mi annat skick, och til följe af t y ö. uti wär
heligt besvurne Regeringsform af ar 1772, Kongl. Äiaj:t
allena tilhörer öfwerbefälet af hela dest krigsmagt bade til
lands och sjös, sa bör ock et krigsbefäl trgnguistilöra sig
Lärwid at afvakta det momcnr, nar Kongl. Majz i nador
finner nödigt, at den antingen til Riksmöte eller annan
samling anbefalla och upbäda; hälst som en Riksdag
kan hallas, hwarä wi nu hafwe exempel, utan krigsbefäl,
och det äter utan Riksdag, samt den sa högt päyrkade
angelägenhet, i afseende pä srmcenx perssons caisa»
lika fullt kan blifva bewakad.
Herr Lovc»/L /'c/ev förklarade, alda han
anmält sig at fä tala, hade han ärnat säja just detsamma,
som en wärdig ledamot fä tydeligen 06) wäl ösänccrsr;
han wille därföre icke beswära Ridderskapct och Adeln
Med rccstrec, utan conformersäo sig j alla delar Med hwad
herr DireLkeuren lie ^rier^cb/ nyst anfört, men bad at
fä tillägga: det krigsbefälets kallande til Riksdag wore af
sä mycket mera wigt för samtelige ^enstons-cassans delta»
gare, som krigsbefälet i och för sig sjelf såsom tjänstemän,
til äfwentyrs kunde wid något tilfälle fä stridigt interests
med de öfrige deltagare, söm redan guirrerar tjänsten,
men under en pastäende Riksdag hafva desse senare
tilfälle at bcwaka sin och cassans rätt, hwilkct icke medden
säkerhet sker, om krigsbefälet emellan Riksdagar skulle
komma al sammanträda. Han yttrade sig, at täta revistonsr
och oftare ombyten af vircQsurer nädwändigt inasie
medföra den goda werkan, ar det mörker, som igenom
accumulsraäs författningar, rörande perssons csstäns förwalkningen
nu skymmer deltagare ifrån rätta kännedomen
af denna wackra inrättningens första grunder, sä wäl som
dest nu warande rätta beskaffenhet, mäste förswinna, dä
siere deltagare i arbetet därigenom blifva om sine rättigheter
uplyste, sakens kännedom mera vrspridd, och alla
mot Lastans bestånd möjeliga försök rned mera lätthet motas,
som wisserligen icke sker, om castens tilständ och förrvaltnings-säkt
uti en läng rad af är endast kännes af en
och samma äirsÄion. Han wägar Utan at blessera msässsisn,
af egen ärfarenhet försäkra, at inom hwarr regemente
näpligen tre, högst fyra i cassm deltagande finnas,
som rätt känna werter til sina xrimiciva grunder
och nu warande beskaffenhet; och är det just denna okunnighet,
detta mörker, han befarar kunna för cassans bestånd
i längden blifva wädeligt. Hwad med andre x>nbligus
cassör til änkors och jäderlöf barns nöd och elände
sig rildragit, bör wäcka wär upmärkfamhet. Han cireraäs
siuteligen innehållet af 22 §. i I77Z ärs arm sens
xenstons cassas Reglemente, Med ytterligare försäkran, om
dest underdänigste wördnad för de skäl Hans K. Majn kunnat
hafva til krigsbefälets uteslutande för denna gängen
frän Riksdagen, äfven svin han icke mistkände nu warande
OireQionens nit Uti upfyllandet af alla dem ombetrodde
åligganden, det han med warmaste tacksamhet ärkände.
Han äskade endast täta rsvistoner, täta ombyten af cassims
Oirccicurer, för det författningarne sa bjuda, och
deltagares säkerhet sa fordrar, at ljus och kännedom om
wcrkeis rilständ, mätte om möjcligt är, sträcka sig til alla
deltagare.
Herr ?o// anmärkte, at § i regerings-formen angående
xenstnns-cassan ej handlar om Riksdag; ingen §.
i regerings-formen tillägger krigsbefälet denna rättighet;
de kunna lika sa wäl sammankallas emellan riksdagar.
Hwarföre han styrkte lil at fragan mätte förfalla och ej
widare uptagas.
Hans Läcce//enre herr Grefwe /ev/c-r wille endast
tillägga den constäcraricm, at krigs-bcfälet är inbegripet Nti
senaste Riksdags kallelsen, hwilket sammanlagdt med de öfrige
skälen än ytterligare bewisar des rätt.
M 2 Rid
-
i8s
Ridderskapet och Adeln förmarktes wara afven tan»
kan at bifalla herr ^Imsielw ftiLlumen, och sedan herr
loll förklarat, at om Ridderskapet och Adeln ensamt som
et beswärs-mäl anmäler fåken, ätertogc han wal ej hwa»
han sagt, men yrkade ej widare sakens nedläggande, gjorde
herr Landt-Marskalken propoftrion, som mcdHÄ beswarades,
och kommer i sölje däraf et underdånigt hemställande
kil Kongl. Maj:t at afgä.
Den 19 Juni!
I^plästcs Kongl. Maj:tS nädiga swar pa Riksens Ständers
underdånige anhållan, at fa inkomma med förslag
lil en bewillning, emot det at kronobränncrierne uphöra.
Uplästes BcredningS-utskottetS betänkande med därtil
hörige särskilte vors.
Herr Landr-Marskalkeiil gas därefter tilkänna, at
han trodde sig böra ärinra Högloft. Ridderskapet och
Adeln, det Hans Kongl. Maj:t önskar et precift swar af
ja eller nej uppå desi i näder upgifne wilker, samt at
bewillningen, som Riksens Ständer worde äkagande sig,
skutte för beständig utsättas och ej inom någon tid fterermineras.
2 annat fall wille Hans Kongl. Maj:t ej emottaga
någon proportion eller swar. Denna befallning
hade herr Landt-Marskalken äfwen i dag undsätt, och de
andre Talemanncn likaledes, för at i sine Ständ förklara,
hwarföre Högloft. Ridderskapet och Adelns första äelibsrarions
ämne borde blifwa angående tiden.
Hans Grefwe instämde med
herr Landt-Marskalken, at innan man ingär i öfwerläggning
öfwer sättet til bewillningenö utgörande, bör förut
wara afgjordt om riden, emedan Hans"Kongl. Majus nädiga
förklarande innehäller, at Kongl. Maj:t ej witte emottaga
något swar, om det ej är beledsagadt med den
omständigheten af bewillningenö utsättande pä en obestämd
tid.
Huf
-
Huftvud-frägan blir nu således, om wi skole ataga
sfi bewillningen pa en oämerminersä tid. Det kunde
hans Lxeeilence icke tilstyrka, ty först skulle wi därigenom
borkgifwa wäre efterkommandes rätt, därtil äge wi ej rättighet,
och wi betage dem friheten at ester tid och omständigheter
kunna ändra eller minska bewillningen, i fall
den, såsom ständig, blifwer orubbelig. För det andra.
Den bewillning wi nyligen til Statens behof atagit osi,
är inom wisie är pa ganska goda skäl inskränkt. Pa samma
grunder ansäg hanö Lxcelience at Riksens Ständer,
ej uran pa witz tid, och i det längsta pa 8 är kunde »taga
sig denna bewillning.
Hanö kixcellencs önskade iväl, ar denna lika med
hen förra pä 4 ar kunnat utsättas ; men som Krono-brännerierne
ej sä hastigt kunna nedläggas, och landet ej har
sin bränneri redskap i ordning, hwartil längre tid kunde
ätgä, sa trodde hans kixceilence uden af 8 är blifwa
lämpeligast, samt räknade för öfrigt för en ära, at instämma
med det Ridderskapet och Adeln kunde finna godt at besluta.
Friherre Krmtä upläste et skrifteligt äiLkamen.
Frägan om antagandet af en wisi utgift, til wirman»
de af den rättigheten, at i stället för nu »varande re§s1sbränwinö
bränneri-inrättning, idka fri bränning, förtjänar
en ganska granlaga öfwerläggning och urskillning af bägges
särskilta fördelar och swärigheter, för at i anledning
däraf kunna stadga en tanke, som ej mindre i det närmarande,
än i en framtid kan wara landet nyttig.
Wid denna allmänna pröfning, lämnar jag en större
bränwins-bränning, i afseende pä Rikets fördel och nytta, företräde
framför cn oinskränkt allmän bränning; ty ehwad fördelar
som hälst mä kunna yrkas af denna senare, som lrkwäl
icke rimmeligen kunna sträckas widare än til landtmannenö ladugärd,
stär det dock fast, at dä wid de förre brännerierne af
en tunna säd säkerligen ärhälleö 18 kannor bränwin, wid husbehofs-bränningen
aldrig kan räknas större afkomst än aldrahögst
ig kannor af den bättre säden, därigenom altsa
under et lika behof af bränwin, wid desie bägge särskrldre
M Z bran»
brännerier, det senare medtager en wida större qusmiret
spannemäl, sam i sädant fall fruktlöst förswinner, 06) mäste
stanna til last pa" handelswägcn, samt bereda widsträcktare
börda för riket.
Efter allmänna begreppet om saken, hafwa de förfiutne
arén gvv tusen tunnor spannemäl wid rexale brännerierne
blifwit afwerkade, som altsä a iz kannor per
runna gifwit 5,402,000 kannor bränwin; och da detta
Quantum ärligen algatt, utan något qwarlämnadt lager,
men et lika antal kannor husbchofs-bränwin » !Z kannor
per ninna, medtager et behof af säd til 4 t 5,Z 84 tunnor,
lä är ju härmed tydeligen bewist, at antagandet af den senall
^ änrnngen okar Rikets utgift uti penninge-wägen kil
högst ben-delige summor, utan all däremot swarande nytta
och förmon. Men ehuru jag af desie grunder, för
mm dcl giftver den rcgäje-bränningen et ansenligt företräde
framför husbehofö-bränningen, sä finner jag icke desto
mindre mm.m betänkligheter wid fortsättandet af den
förra , som jag wid detta tilfället ej bör förtiga.
Af Tull Ipecizierne har man Utredt, at under förre
bränwins-förbuden, och sedan darmed hunnits sä wida,
at lagarne i detta ämnet kommit til sin werka», landet
tillika någorlunda tagit öfwerkygelse om deras nytta, samt
olosiiga bränwinsbraiTningen i det närmaste förswunnit,
har icke desto mindre under de bättre sädes-ären mast mförfkrifwas
isrän igo kil 200 tusen tunnor säd. Och dä
altsä häraf är uplyst, at ej wär egen sädes-rilgäng är tilräckelig
för bränwins-bränningen, uran denne spannemäl
mäste utifrån förjkrifwas, sä utgär til detta spannemäksHUSNIUM,
dä säden allenast räknas til 2 R:dal. tunnan,
för Krono-brännerierne 6ovtufcn R:dal., och i händelse af
husbehofs-bränncrierne omkring 8?o tusen N:dal. eller nära
sv tunnor guld, urom befraktnings och »stsourancekostnaden,
med inera, som äftven til en betydclig del blir
en winst för utlänningen.
Om detta förtjänar Ridderffapet och Adelens upmärkfamhet,
det är hwad jag wil hafwa ödmjukast underställa.
Omö
-
Omöjcligen kunna wara tilgängar medgifwa en sädan
Utgift, och fortsättningen af denne handel ka» altja ej annat
än stutcligen ödelägga land och rike, för en wara,
som wi alt för wäl kunna wara utan, och wid den ringaste
eftertanka, således gerna böra upoffra.
Icke kan landtbruket därigenom äfwentyra, ty utom
det ärfarcnheten under förre bränwins-förbuden wisat osi,
at kreaturen kunnat framfödas, kan man med gröpad stösäd
för dem Åstadkomma bade hälsosammare och starkare
näring, än hwad »nan med dranken tror sig winna.
Sjelf Landtman, jknlle del wäl synas som jag talte
emot mitt eger interesse, om annars spannemäls-priset
härigenom skulle nedsättas; men detta anser jag icke äfwentyrligt,
om spanncmälen i sädcs-orterna uphandladcs,
och til de förlägne ställen rrsnsporceraäes, hwart hän en
nådig Konungs omsorg sig säkert sträcker; äftven som Utsättandet
af tull - aspsten för mlänsk spannemäls införsel,
i proportion af inrikes behofwen; hwilket ar et nog kraftigt
och ofelbart medel at bibehålla spannemäls-priset til
den höjd, at landtmannen är beläte» och upmuntrad til
upodling.
Desiutom aberopar jag mig hwad jag här ostvan anfört,
at i goda är, dä bränwin war förbudcr, tarfwades
omkring 2vv tusen tunnor mlänsk säd til rikets inwänarcs
framfödande. Manne detta förhållande ej är tilräckeligt,
för at öfwertyga jordbrukare, at deras spannemäls
afsättning mäste för dem blifva lika sä lätt och lönande,
som den warit under srilämnao bränwins bränning? för
min del ar jag förwisiad därom.
I detta afseende, och i följe af Vet jag anfört, hemställer
jag ödmjukast, om icke Högloft. Riddcrffapcl och
Adeln, som nogsamt finner nyttan däraf, at i stället för
bränwin, häldre gagna säden til bröd, och för at bespara
omkring 56 tunnor guld ärligen, som til sädcscköp ätgär,
skulle finna för godt, at hos Kongl. Mast underdänigst
anhälla om et allmänt förbud emot all bränwins-bräuning;
,ch som dek händt, at landers inwäuare siere är under
M 4 bräm
r84
bränwinS förbuden giftvit bränwinS-bewillning, samt staten
icke kan umbära den inkomst bränncrierne hittils gifwit,
dä i dek stället i lika underdånighet ärbjuda Kongl.
Majit det som något när kan wara svarande emot inkomsten
af de nu warande rsgale-brännerierne.
^,err Sedan i anledning af den uppå
Kongl. Majus höga befallning, af herr Baron och
Landt-Marskalken gjorde föreställning, herr Baron och
Landt Marskalken äskat Nidderskapet och Adelns presladls
utlåtande om tiden pä hwilken de ansägo, at en bewillning
i stället för rexgle brännerierne mätte kunna antagas,
sa sär jag nu med Högloft. Nidderskapet och Adeluis
rjllätelse däröfwer afgifwa mitt ödmjuka utlätande.
Swenges Krona har en wist och för alla tider bestämd
inkonssi. Den är grundad pä vomskiftelige konäsr, och
afpastad efter hwad sainma konäer i alla tider kunnat
tära, Uppä desse Kronans inkomster äro dest siat och
orciinarie Utgifter, som äfwcn i alla tider böra wara lika
svkade. Men dä genom rilsällelige händelser Rikers ber
hyftver öfwcrskmta bwad samma konäer kunna gifwa,
eller oförmodade utgifter inträffa, til hwilkas bestridande
Kronans oicjin«rie inkomster ej äro tilräckclige, dä mäste
bristen fyllas med bewillningar; det wore emot naturen
af stike bewillningar at göra dem beständige; ty dels kunna
behofwer som dem föranlätit, uphöra, dä landet ifrån
en slik palaga bör lisas; dels äro de gemenligen sä dryga,
ar landet utom dest utarmande ej mägtar dem i läng
den
utgöra; dels ock fordrar näringarncs beskaffenhet at
ds mäste ändras och jämkas. Häraf följer nödwändigt,
«t all skatt som Riket mager sig under namn af bewillning
mäste kunna förändras efter tidernas omskiften, landers
olika ulftand och behvfwens förändringar, och följakteligen
wara inom wist rid limikeracje. Utom dest kunde
såsom en standig skatt aldrig antagas den nu projeAeraeis
bewillning, hwaruri Säterierne äro en wist afgift älagde.
De äro igenom Adelige privilsZjerne ifrän als
r-nta til Kronan befriade, och desse ^rivileZisr blefwo dä
rubba
-
rubbade, samt Adelns Lgendomar til StändetS försvar
gande rnycket i deras wärdc försämrade. Af desse grunder,
kan jag, oaktadt min brinnande häg at ingä uti hwad
Kongl. Mast i näder täcktö föreflä, ej tilstyrka Högloft.
Nidderskapet och Adeln at annorlunda än pä wist tid
denna bewillning sig äraga, hwilken jag lika med hanö
Lxeeilencs herr Grefwe karten fär profetera til ätta är.
Det skulle wäl synas som en tid af fyra ar wore mera
lämpad efter den bewillning Nidderskapet ock) Adeln sig
äragit; men i anseende lil de skäl högbemälte hans kxcellencs
redan anfört, och at Nidderskapet och Adelen,
i fall de efter den tidens förlopp, skulle blifwa sammankallade,
dä äga tilfälle efter Rikets omständigheter jämka
pa den förra bewillningen, som lärer utgöra 12 tunnor
guld eller däromkring, hwad den gemensamt med den nu
föreslagna kunde öfwerstiga landet- förmäga, haller jag
oförgripeligen före, at den nämde tiden af ätta är wore
wid detta tilfälle lämpeligast.
friherre Aamr/tmr, hade, dä han
anmält sig, ärnat rala öfwer bewillnings-förstaget, L den
tanka, at när Hans Kongl. Mast förklarat sig endast
emottaga svar om bewillningen pa obestämd tid, samt när
Nidderskapet och Adeln bifallit Bonde-Ständers exrraQum
pr-olocolli, som ej eller äeksrmmerar tiden, skulle
Len ej kunna fattas i fräga; men nu afwaktade han först
beslutet om tiden, för at sedan säja sina tankar.
Herr ale /kretser/ hade skriftligen författat följande
cliKamen:
Det kan ej annat än pä det ömaste röra RidLerffapet
och Adeln och hwar redelig medborgare den
nådiga förklaring Hanö Kongl. Majit behagat göra, i anseende
til den xrojeclsraäe lösgifning af BrännewiNSbränningen.
Härigenom upkommer en ömtälig fräga, den
wi, såsom trogne och lydige undersåtare, önskade at undwika.
Da Utskottet, i sit betänkande, trott sig kunna förestå
en sa dryg afgift för husbehofs friheten ar bränna,
bär det mera hast afsigt pä Kongl. Majus nädiga önskan
M 5 och
och Statens behof, än pä det utarmade tilsiänd, hwaruri,
efter flere misiwäxt är, landet sig nu befinner.
Delta Ml har åtminstone hos mig marit det mäst
»verkande; ty om det ej warit för Statens M!l, at den,
under hwad rirul wara ma, skulle hjelpas, sa hade jag
wisit ej wägat tilstyrka i8 tunnor gulds bewillning, endast
at bibehålla en frihet, den, jag för min del rro.r, ej
kan eker bör bortgefwas.
Det har i alla tider warit Swensta Folkets urgamla
rättighet, «t sjelf förädla de proäuLker, det med flit
och moda utur egen jord framalstrar. Men dä fäderneslandets
wäl tillstå warit des första ögnamärke, ja har
det ofta upsffcat sine rättigheter och sin förmögenhet til
Statens behof och uprätthällande. Af en sä medborgerlig
cl^ric och af undersätelig wärdnad för en nådig
Konung, som ja nyligen warit folkets ädelmodige friherssiistare,
awgo sig samtclige Riksens Ständer, strax efter
den lyckeliga RegementS-förändringen, en bewillning för
huöbehofs-bränningen af omkring ro tunnor guld. At
orsaken härril lag, mera i Statens behof, än nägon skyldighet
ar återköpa en ej bortgifwen frihet, ses Utaf 1772
ars bewillnings förordning, igenom hwilken Riksens Stander
öfwerlämnade til Hans Kongl. Maj:t, ar efter desi
egen wishet, dä landers wal fa krafve, antingen inskränka
eller aldeles förbjuda BränwinS - bränningen,
men likasult atogo sig courinuera med bewillningen. Det
war således för Statens behof, och ej för friheten at bränna,
som de bewiljade, och den som utan twäng bewiljar,
bör ju ock äga rättigheten at faställa tiden bärtil.
Meri da Riksens Ständer öfwerlämnat til Konungens
wishet, at i den delen warda deras och landels wäl,
tyckes denna friwilliga affäjclsc af folkers rätt, ej kunna
sträcka sig til annan äisxolirwn öfwer dcnsqmma, än de»
klara bokstafwen innehåller.
Bewillninge förordningen nämner endast förbud emot
brännewtt,, men tilstyrker ej nägon inrättning af Kronobränneri;
Kongl. Maj:t har ock i anledning däraf, uti
desi
187
desi nådiga förbud emot Brannewinet, af den n Sept.
1772 endast förbudit Brännewinet uran ar ge någon anledning
t-il Krono-Brannerier i stället. Om detta nådiga
och hälsosamma förbud fatt bibehallas, sä hade u-u-cmen
uu warit aldeles stild ifrån smaken och bruket af en wara,
som nu ger sä mycket bekymmer. Men dä Hans
Kongl. Majit sedermera fant för godt i det nådiga upsal,
at lisa Landet ifrån desi Bewillningsafgift, för at
söka detta behof i en annan wäg, lät anlägga KronoBrännerierne,
ja förfwann wäl Bewillningen därigenom;
hwilket ock war orsaken at Riksens Ständer wid 1778
ars Riksdag ej gjorde upmärksamhet wid denna inrättning
eller därwid framförde sine underdånige påminnelser,
men deras underdäniga stillatigande da, lärer ej hafwa
förftlttit efterkommandes rätt. Alan fant den af Hans
Kongl. Maj.t widtagne författning bidragande lil Statens
underlättande, sä länge den i desi början ej war sä
mwidgad; men dä den efterhand Utwidgades, blef den
mera stadelig för sederna, mera xrav-r-mcis för Landet»
i synnerhet, som inrättningens bestånd och nytta skulle sökas,
igenom en, pä alla möjrliga sätt sxrsncisraä ccmlumkion
af en, i mänga afseende», stadelig wara, och
som nu »nera wisit fordrar 1,800,000 Riksdaler eller lc>8
Tunnor Guld ärligen uti rörelsen, som alt drages ifrän
landet, och hwaraf ej hälften återkommer. Laugt drygare
beskattning än den Riksens Ständer sig 1772 ätogo.
Det är därföre nt» den stunden inne, som Riksens
Ständer äro styldige sig sjelfwe och hemmawarande den
pligten, at pa et med Regerings-formen öfwerensstämmande
sätt, söka bewara Riket fran desi fördärf. De
hafwa ock i underdånighet anhallit, at fä inför Thronen
frambära sine underdånige xroyoiirioner om Krono-brännerierneö
förändring til huöbehofs Bränning, fästin af
twänne onda del minsta.
De hafwa därföre i underdånighet ärbudit en dryg
och deras förmögenhet nästan öfwcrstridande summa af
13 tunnor guld, ril Statens understöd. En skyldighet,
stm
som de tro sig böra upfylla; men som de i underdånighet
tro, at Hans Kongl. Majit igenom sin höga wishet och
kloka hushållning inom nägra ar wisserligen lärer kunner
minj^ka, hwarföre de böra fä ätnjuta bet underdåniga glada
hopp, ar se förut den säkra tid, som sa dryga Utgifter
böra uphöra.
Men huru litet kunna Riksens Ständer hoppas sadant
om Krono-Brännerierne skulle blifva ansedde, som
en reZsle rättighet, de där ej Utan igenom en ständig
ränta såsom et surroZsrum, skulle fä afstanna.
I underdånighet öfwertygad om Kongl. Maj:tS ttäd
och rättwisa, ömhet för Lagar och rättigheter, tror jag intet
at Hans Kongl. Majit, uppå Riksens Ständers underdåniga
föreställning, skulle förblifva wid denna uttydning.
Dä Zy §. i Regeringsformen förenar Konungens
rättigheter med undersätares frihet, at ingendera blifva
wanskötta och undertryckta, utan hwar och en ätnjuta sine
laglige rättigheter och privilegier; dä Kongl. Majit Uti
45 §. sä nädigt lofwar, at ej pålägga afgifter, utom
Riksens Ständers welskap, som dock torde ske, da inrättningar
dem smetande widtagas, som Nvinga deras
penningar in uti Stcnö Cassan; och dä 52 §. försäkrar
samtelige Riksens Ständer at blifwa bibehällne wid sine
mälfängne gamle privilegier; sa lefver jag tillika med
samrelige Rikets inwänare i den underdäniga förtröstan,
«t Hans Kongl. Majit, hwars lefnad är sä lysande af
ärofulla gerningar, fenn färrer sm högsta förnöjelse
i befordran af sine trogne undersArares wälmåga
och Rikets sjelfständighet; kännande ingen tyngre
börda, än ar regera öfwer ec fattigt, nädstäldr och
förtryckt folk, lärer i näder med dem widtaga det beslut,
som kan bewisa och bewara deras sjelfständighet,
och bidraga til deras förmögenhets äterställande igenom
den allmänna och enskildta hushållningens förbättring i
denna sä angelägna delen, som efter min ödmjuka kanka
skulle aldeles förloras, när jag besinnar at om Kongl.
MajitS behållning af Krono - Brännerjerne skattas til
509,022
502,220 Ridak. eker gO Tunnor Guld, och sjelfva
Bränneriernes underhall, stat och aflöning fordra 400,00c»
Rival, eller 24 Tunnor Guld, sä blir det en summa af
54 Tunnor Guld, som landet igenom Brännewins-köp
ärligen urgifwer, hwilket betager alt hopp om nägon widare
wälmäga i landet, men lämnar desi inwänare uriel
fattigt, yödstaldt och förtryckt tilständ.
-Herr cl- tilläde, at han ansäge sig såsom
skyldig at göra betta anförande, men trodde tillika ar ti
den
ej Mäler at nu därom inga i ytterligare öfverläggning;
hwarföre hanö mening wore, at til prorocoller förtimra
Ridderskapet och Adelns rätt.
-Herr Landt-Msrskalken hoppades at den justiee
gjordes honom, at hafva haft all möda ospard, och gjort
alla de föreställningar, hwarril han wore förbunden. Oaktat
sin sämre halsa, hade han bittida warit ute i lägret,
men fäkt af Hans Kongl. Majit det positivs sivar, hwar
af
herr Landt-Marskalken wid öftverläggningens början
lämnat Ridderskapet och Adeln del; han ansäge sig därföre
ej kunna göra annan proposition än den, at fräga
om Ridderskapet wille ingä i någon bewillning pä obestämd
tid, til ärsättning för Krono-bränneriernes uphörande?
Härtil
swarade Ridderskapet och Adeln med el allmänt
Nej.
Herr O/o/) yttrade sigt Wore
branwins tilwerkningen uu i samma ständ den war är
1772, da det af den wärde ledamoten herr 6ire6eursn
klier^eky, som nysi för mig tält, äberopade Riksdagsbeslut
utfärdades, och om ej Kongl. Majit genom en, s»
ar därefter widiagen och ännu iubsistvrsnäe författning,
fart brännerierne i det skick de nu äga, samt om Riksens
Ständer genom underdånigt anbud at wilja ärsätta Kgl»
Majit den saknad han utaf bränneri-inrätmingens förändrande
och indragande mäste »vidkännas, uti den til Staten
as samma inrättning hittils hämtade inkomst, icke utwerkat
sig nådigt tilständ ar öfverlägga i detta ämne, sä
DO
torde någon anledning warit för den af herr Vu-eQsu»en
wäckte frägas äelilrsrersnäs; men sedan Riksens Ständer
allena begärt, och Kongl. Majit endast med det wilkor
tittätit denna vennlakion om fri bränwins-tilwerkning,
med wilkor af den ä Ständers sida ärbudna och af Kas.
Majit til en ständig afgift til Statens behof med »8 tunnor
guld äskade ärsättning, lärer också enda llelikLranonsämnet
för högloft. Ridderjkapet och Adeln wara wid detta
tilfälle, huruwida högloft. Ridderskapet och Adeln wil
inga uti den såsom en ständig skatt och afgift fordrade
ärsättningen. I anseende til Ständers, i denna fräga
om en fri brännvins-tillverkning yttrade gemensamma äsiundan,
och da Ständers, under den sammas yttrande
inför thronen, til »vinnande däraf gjorde anbud af ärsättnings
gifwande til Kongl. Majit för desi genom re§als
bränneriernes indragande saknade inkomst, icke war periodiskt,
eller »ned nägot förbehåll vin längre eller kortare
tid för den sammas ärlaggande beledsagadt, kan jag för
min del, sa wida fri bränwinS tilwcrkning såsom nödig
och nyttig wil ärhallas, icke annat rilstyrka, än at saluma
afgift och ärsättning »nätte stadgas och ätagas för en
framtid såsom beständig, hälst owilkorlige anbud böra,
sä framt de skola medföra den päsyftade »verkan, efter
all princips af billighet och rättwisa, redeligen upfyllas
emot Len de bjudas och den antager, da man därmed wil
winna en rättighet, som uti innehafwarenö hand gifwcr
en säker och ständig inkomst; da twärt cmot, närde wilja
tydas til en ifrån ordaförständet afwikande mening,
de nödwändigt »näste sakna sit päsyftade ändamål, och
gifwa misiförständ emellan enskilte personer; jag hoppas
och önskar dock, at en siik inskränkning af et owilkorligt
anbud, icke kan hos en mild och rättwis Regent »väcka
minsta misitroende för desi undersätarcS trogna nit och
tilgifwenhet, hwilket altid wore bekymmersaint.
-Hans Grefwe Sedan »ned
et allmänt nej blifvit beswaradt, at i»»gen bewillning pä
obestämd tid antages, och Kongl. Maj.t sä uttryckeligen
för
-
191
förklarat sig ej utan med er sädant wilkor wilja emottaga
sivar af Riksens Ständer, sä lärer ingen annan utwäg
blifwa öfrig, än at lämna hela frägan pä bordet til nästa
Riksdag.
-Herr c/e conlörmeracls sig med hans
Lxcelience herr Grefwe werlen, emedan, när ämnet ligger
pä bordet, är tvär rätt reterveraä och ej boria.
Skulle de andre Ständen gä in pä ständig bewillning,
förbehöll han sig, at aldeles Frälset därifrän »nätte blifwa
undantagit.
Herr 7?nc/,-//?L. Sä snart Ridder
skapet
och Adeln »ned nej försäkrat sin rätt, at pä obestämd
tid ej blifwa beskattadt, hade han därwid intet at
tillägga; »nen skal saken läggas pa bordet för sä läng
tid som til nästa Riksdag, trKide han det blifwa nöd
wändigt,
hwilket han ock pä det enständigaste yrkade, at
Uttryckeligen lil prorocoller relerversäes, det Riddcrskapet
och Adeln, likmätigt herr äe krierrckx» tanka, aldrig
fränkänt sig sin rättighet, samt at Adelns säterier
och frälse, saint deras äboer, ganska exprelke undantagas
fran en bewillning, den drygaste och »näst tryckande af
alla, som ännu utgätt. De andre Ständer» kunna för
sin del göra efter behag.
-Herr Amnet är beledsa
gadt
»ned de brydsarnmaste omständigheter; »nen sä snart
wi ej kunna ingä i Kongl. Majus förcslagne wilkor, blir
den enda utwägcn, at lära alr ligga til nästa Riksdag.
Ridderskap?! och Adeln utbad sig at fä proposirion,
den herr Landt Marskalken gjorde, och därigenom bifölls,
at hela ämnet hwilar pä bordet lil nästa Riksdag, »ned
undantag ifrån den förcslagne bewillningen för Ridderskapet
och Adelns säterier och frälse-hemman, samt deras
abocr.
Grefwe //ä/mftv-r, relsrverasie til proro
coller
samma undantag för Ridderskap?! och Adelns ägande
Krono-skatte.
-Herr lade följande tankar til xrotocoller:
I närs
»9- «SZD
I närwaravde stund anser sag Nationens smak för
bränwin, säsom en landsplåga, den där ödelägger land
och rike, om icke tilwerkningen sättes pä en annan fot.
Misinöje och bitterhet, fördärfwade seder, folk-och
penninge-brist, förhärjade skogar, fästnings-fängar, menedericr,
bewitma den saken. Man har förmodat, det
Statens revenu af den sa kallade rexale bränningen skulle
stiga til en ansenlig summa, men upgiften däraf wisar
wederspelet. En och annan medborgare torde wäl i
den allmänna olyckau hafwa samlat tunnor guld. Denna
odrägeliga egennyttan gär hwar redelig Swensk ännu
mera til sinnes. Wid sä fatta omständigheter, wore önskelig!,
om all bränwins - tillverkning kunde förbjudas;
men gamla wanan behällec sit inritade wälde, och jordbrukaren
tror sig sjelf böra förädla den gröda, hwarmed
hans swett och möda bliftvit wälsignad. Brännerierne
borttaga de manbaraste arbetare ifrån äkerbruket, hwilka
sedermera blifwa frie uslingar, otjänlige til alt arbete.
Allmänna och enskildt» skogar blifwa en handels-wara,
fä wäl af Kronobetjänte som private, mantilsyn; Bergslagen,
Städer och skoglöse orter trl en irreparabel skada.
KreaturS-afweln, som utgör en sa stor del af landtbruket.
föaminskas och förfaller, ty de som bo närmast
bränneriet, kunna endast begagna sig af dranken, som
desiutom är utspädd, eller rättare sagt, gör samma nytta
som orent walken, 06) de som bo uppå längre afstånd
fä intet. En oconrrolleraä öswer-bränning är också en
Riksfördärfwelig egennytta och invention, som afwiker
ifrän ändamalet. Supponera, ar til bränneriet N:o i är
anslagit IOOO mnnor spannemal; men om sa skulle tilgä,
«t öfwerbränningen wore större eller lika stor, sa blifwer
ju påföljden denna, ar arrenäaroren <8c compagnie täger
hela den -vancen oafkortad, och däremot belastas Kronans
andel med alla flage Utgifter som til bränneriernes underhållande
ätgär, m. m. sä ar Kronan och Stars-werket njuter
en ganska ringa del däraf. Wid sä beskaffade omständigheter
anser jag husbehof- bränningen wara för Riker
mindre skadelig. Heke
Herr förenade sig
ined delta herr 6e kriet2el!</8 andragande til alla delar;
hälst seni i frägan om ek surrozar för bränwins-tilwerkningen,
såsom et rcZals, syntes böra conliilereras, at alla
I etalis 6l'ci, eller som de i gamla svenska lagstylen kallades
Ronuirgs och Rroirans ensaker, efter sin natur
ej hade annat uphof, än folkers coneelsion och bewillning
af wista desi proprierer tjlhörige delar, för allmänna sakens
uppehällande, hwarpa wi hafwe i wär camoral-historia
et nrärkeligt exempel uti det ryktbara Helge-ands
holmens bestur ar 1282. Herr k-illjestrZls hade haft den
hedern at nägra och trettio är tjäna riket uti syslör och
ämbeten, til hwilkas wärd det enkannerligen legat al bewaka
och försvara redalia titel, men bekände, ak hän aldrig
förstått, det bränwins-bränneriek warit däribland, hade
sig ej heller bekant, ar genom Nägon Med Ständers
samtycke stadgad lag, det för sädant wore förklarad!; eller
at bränwin iner wore at anse för et Kronans prerogativ,
än at baka bröd, brygga dricka, spinna tobak, m. m. I
anseende hwartil och om sa wore, at denna frägan för de
constclerarioner hans klxesllencs herr Grefwe werlen och
herr 6ekrietLcst<x anfött, nu för sammanhangets skull ej
kunde komma linder bepröfning, mätte den Med reservation
af Högloft. Ridderskapct och Adelns rätt, i sin fulla
inteZrire blifwa til nästa Riksdag liggande, och sädant
Med de öfrige relpeLkive StänVen communiceraäk.
-<^etr anholt hos herr
Landt-Marffalken om den propostrion, at Riddcrskaper
06) Adeln, jämte bifall til herr 6s ^rietreLys äiLkamen,
j likstämmighet därmed reserverar sin rätt til prorocoller.
NidLerskapet och Adeln förenade sig härmed, undfick
därpä herr Landt-Marskalkens proposition, vch besvarade
den med et enhälligt Ja, samt affardade genast en öepu.
ration under Grefwe lVlorners anförande til de andre
Ständen, med tilkänna gifwande om detta Ridderskapet
och Adelns brstut.
N Herr
Herr Landt-Marskalken gaf Högloft. Ridderffapet
och Adeln kilkänna, at han för Ridderskapet och Adeln
kunde anmäla et ämne, som han more försäkrad siulle upfylla
Ridderskapet och Adelns sinnen med glädje och underdånig
ärkänfla emot Hans Kongl. Majit, som behagat
med sin nåd prevenera oh och undanrödja den otydlighet
Riksens Ständer trodt finnas i 2 §. Regeringsformen.
Det begrep om frägan som herr Landt-Marskalken
förra plenum pä et papper teknat, och hwarmed Ridderstkapet
och Adeln instämt, hade Hans Kongl. Maj:t i nåder
gillat, tillätit at det i Riksdagsbeslutet mätte införas,
och med sin höga underskrift, äarersä den 19 Junit I?g6
försett.
Detta öocumenr uplästeS nu a nyo, och blef til
Riddarhus LecretSrarens förwarande öfwerlämnadt.
Ehuru wäl at igenom detta nådiga utlåtande all twälydighet
och mörker i denna delen är undanröjdt, kommer
likwäl til handlingarnes complerreranäe, Riksens Ständers
underdåniga föreställning at uti Kongl. csnrrliet inlämnas.
Hans herr Grefwe hemstälte
om det ej more bade nödwändigt 06) anständigt, at Ridderskapet
och Adeln anmodade herr Landt-Marskalken ar
samfällt med de andre Ständens Talemän inför Kongl.
Mast betyga wär underdäniga ärkänsia för desi nädigc»
förklarande och benägenhet at afhjelpa wart bekymmer, och
tillika betyga wär innerliga glädje at wart begrep >i delina
delen inträffat med det Kongl. Mast sjelf Hyser.
Ridderskapet och Adeln förenade sig enhälligt härmed.
Herr Landr-Marskalken. Som Ridderskapet och
Adeln fönnodeligen wid denne Riksdag wille inga i någon
författning, antingen om bibehållande eller ombyte af
sine Lanco-fullmägtige, sä skulle anslag ske tils i morgon
klockan z 12 til dem wal»
Den
Den 20 Jnnii.
^§om herr Grefwe lVIorner med Ridderskapet och Adelns
äepurarion j gär endast funnit Borgare-Ståndet församladt,
och nu til de andre Gränden skulle afga, fant Ridderskapet
och Adeln nödigt, at exrraÄum proroeolli om
desi beslut kommer at författas. Härwid päminte herr
Lpaläenereurx, at herr äe krier2Llr/8 äiLlamsn i detta
exrraöbum prcrweolli antingen in exrenlo mätte införas,eller
biläggas, emedan Riddersiapet och ^ldeln i likstämmighet
därmed stadgat sit bestut.
Detta understöddes widare af Friherre äe 6ser, och
som det war samtelige Niddecffapet och Adelns tanka, blef
detta utdrag af proroeoller därefter författadt och gilladt.
Föredrogs Besvärs-Utskottets betänkande om ladugardar
under Säteriernc; bcflötS, at detta, sä som et Adelns
enskildta beswärs mäl hos Kongl. Maj:t i underdänighet
anmäles.
Föredrogs et betänkande frän Besivärs-ntskottet om
delning af soknarne pä somlige ställen i Finland.
Ridderskapet och Adell, fant privileZierne redan til
uägon del innefatta detta ämne, samt at det dehutom som
et Negeringsmäl kunde anses, jämte det at soknarne, när
de äro för widlöftiga, eller eljest akta nödigt, altid kunna
hos Kongl. Mast göra ansökning härom och häruti blifwa
hulpne, hwarföre detta ärende ej ansägs kunna hos
Kongl. Majit anmälas.
Friherre förklarade al han wäckt denna
fräga af ömhet för själawärden, men wille icke widare
därom yrka, sedan Högloft. Ridderskapet och Adeln densamma
pä ofwanskrefne sätt ansett.
Herr Landr-Marskalken gaf tlikänna, at Hans
Kongl. Majit såsom til om mändag utsatt en resa til Skäne,
hwarföre del blifwer nödigt, at Riksens Ständer med
sina ännu äterstäende göromål skynda, för at, som görligt
lärer wara, innan den tiden kunna komma til stut metz
Riksdagen.
N 2 Rid
-
lyL
Ridderfkapet och Adeln kom öfwcrens at i morgon
företaga sig wal af Riddarehus-vireeieui-er, hwarefrer
voreiinZen til sianco-Fullmägtize bcgyntes, som Utföll enligt
vorerin^s prorooollor:
I försia Llallen.
Oank^Ii-Räder och Riddaren af Kongl. Nordsijärne
Orden herr Grefwe Ousiasi I^ieäric 6^1Ienbor§.
I andra Lis ilen.
Lgpikainon och Riddaren af Kongl. Swärds Oräen
lierr ^äam Lrälsiammar.
I tredje Llsssen.
Oanrrli-Rådet osi> Riddaren af Kongl. Nordsijärne
Orsten herr ^scoli von Ln§esirom.
Den 2i Junti
Hplastes voreiinZs prorocoller för i gar, och i anledning
däraf et kixrraelum prorooolli til herrar Lsnoo Fullmägtige
genast cxpestiersstr.
Herr Innan Ridderfka»
pet och ?ldeln i dag skrida lil wal af Niddarehus vireLkeurer,
hcmstälte han för sin del, hwaruli han trodde ar
Ridderfkapet och Adeln sig samfält lära förena, om icke
herr Landt-Marfkalken för hans Lxcellence Grefwe berten
behagade betyga Ridderfkapet 06) Adelns hysande särdeles
tacksamhet, för desi, säsom öfwer vireeieur wid Riddarehuset
adagalagde nit om Ridderfkapet och Adelns bästa,
samt den ratt lil en utmärkt ärkänsla hans Lxcellence
sig af Ridderfkapet och Adeln förwärswat, jämte det ar
hans Lxoellonoe täkleö ätaga sig, at med detta öfwer-inseende
alt framgent fortfara.
Ridderfkapet och Adeln instämde almänt i denna tanke,
och sedan den af herr Landt-Marfkalken emot hans Lxcelienoe
blifwit förklarad, yttrade sig
Hans He//t-rrce herr Grefwe Dä Rid
derskapet
och Adeln under min fränwaro wid 1772 ars
Riksdag updrogo Mig, at såsom turnumersirs intaga er
ruin
ruin uti desi Niddarehus OireQion, uptog jag det med all
den ärkanfla, som et sa smickrande förtroende af mig äfkade;
jag har afwen budit til ar upfylla Ridderfkapet och Adelns
önfkan, och göra mig än widare förtjänt et förtroende,
för hwilker jag genom Ridderfkapet och Adelns nu yttrade
åstundan än widare förbindee.
Ridderfkapet och Adeln täcktes tillära mig ar göra en
proposition: ar ehuru jag sjelf är surnumcrairs ledamot
af Riddarehus-OireLlionen, sädant dock ej ma lända til
nägot pre^usticrr för framtiden, ej heller at nägon Riksräd
svin det ämbetet bekläder, mä kunna wara Riddarehus-OireLkeur,
eller emellan Riksdagar där blifwa antagen,
hwarken som öfwcr-vireLleur eller ledamot. Det
ar en nödig reservation; Ridderfkapet och Adeln har gjort
den förut, och stadgat, at ingen tjänstgörande Riksräd hwarken
kan wara Landt-Marskalk, eller äga säte och stämma
pä Riddarehuset. Samina prinoipe tyckes böra följas wid
Riddarehus - OireLlion.
För öfrigt innefluter jag mig i Ridderfkapet och
Adelns ynnestfulla benägenhet.
-Hery Landt - Marskalken gjorde proposition i
konformitet af detta hans kixceIIcnLS5 andragande, hwilken
med el allmänt bifall af Ridderfkapet och Adeln
anrogs.
Herr Ridderfkapet och Adeln har
nu med yttersta glädje sätt emottaga hanö Lxoellencer
samtycke at med öfwer-stireQeurs-skåpet wilja fortfara;
fragan blifwer därefter, om de andre Riddarebo
Lkeurerne. Ridderfkapet och Adelns wal-rättighet kan ej
bestridas eller betagas, men som de wärdige män, hwilka
nu sitta i Riddarehus-vireQionen, äga sä fullkomlig
rättighet til Ridderfkapet och Adelns förtroende genom
deras nit och omtanka at bewaka Ridderfkapet och
Adelns rätt, samt sorgfälliga omwärdnad om ossiän, sä
hemstälte han widare, om icke för denna gängen, dock
utan alt prchuäicar, de uran vorerin§ mage bibehallas.
N z Herr
ryS
Herr Fr7/öe--^, nekade icke det han
warit af den tankan at del skulle voterar om RiddarehusvireLkionen;
men svin han NN närmare lärk känna Ridderskapet
och Adelns rättighet, och at det ej kunde bestridas,
at fa göra ombyte, i fall man wille, sa emedan en
vorerinx medtoge tiden, bad han om propolirion, at de
NN warande herrar DireÄeurer) dock Utan exempel för
framtiden, utan wal denna gängen mätte bibehällas.
Friherre De Leer. Han hade i gär warit den
sein wäckt ftagan, aldeles icke däraf, at han ju med nu
warande vireeleurer wore aldeles tilfreds, och för dem
hyste all högaktning och förtroende; men för at wid alla
rilfallen förwara Ridderskapet och Adelns rätt; ty om en
enda ledamot begärte vorerin§, kunde den ej nekas, och
hindrade ändock icke at de samme Herrar kunde bibehållas,
hwilket han äfwen önskade, allenast det skedde genom
wal.
Som Ridderskapet och Adeln härmed tycktes instämma,
lofwade herr Landt - Marskalken at det skulle vc>-  rerrr.
Uplästes Riksdagö-beslutet, hwarwid enligt Ridderskap»
och Adelns åstundan blifwit proeeäerac pä det sätt,
ar alla § §. i närwaro af herr Landt-Marskalken samt
Talemännerne, jämte de herrar, Ridderskapet och Adeln
updragil öfwerseendet af expeäirionerne, förut hoS Riddarehus
Lecrereraren med löparns och expestirionsrnr
blifwit jämförde, wid hwilket tilfälle hanö kxcellence
Grefwe kerken äfwen pä Landt-Marskalkens begäran behagat
wara närwarande.
Herr cke hade för stn del intet at pä
minna;
det är corckorrnr med bestulen, men i mArelicn
saknas införandet as krigsbefäl. Han sunne wäl, at orsaken
lärer wara den, at de til denne Riksdag ej blifwit
kallade. Ridderskapet och Adelen hade beflutit at
därom göra en undcrdänig anmälan, men hwaröfwcr han
ej wiste hwad swaret bleswe; krigsbefälet har allid hast
lif och blod ospard! för fäderneslandet, och uri 1772 ars
Re
-
lyy
Regeringsform och 1779 ars RikSdagS-beflut sin rätt ärkänd;
hwarföre han wägade proponera det förbehåll til
prorocollek, at krigsbefälets rätt at altid hädanefter nämnas
i ingressen reserven Det hedrar Ridderskapet och
Adeln at hafwa dem wid sin sida.
Ridderskapet och Adeln önskade häröfwex proportion,
sick den, och beswarade den samma »ned Ja.
Friherre De Leer > at uti 4 §. ordet upbördsmän
förefölle honom nog Zenerelr, och skulle kunna tagar i
allmännare bemärkelse än meningen är, och sträckas til
alle sadane ämbetsmän, under hwilkaö ward eller inseende
nägra medel kunde komma.
Mm som det uplystes, at et särskilt förordnande
detta noga utstakar, och at därmed egenteligen förstas
kronofogdar, länsmän och de betjänte, som egentligen
med upbörd hafwa at göra, sä förklarade Friherre ve
Leer sig läka sin anmärkning förfalla.
Herr 7?rrcima», trodde nägon tacksä
jelse
i Riksdagsbeslutet böra inflyta til Hennes Majit
Drottningen, för desi öma wärd om Hans Kongl. Höghets
Kronprinsens upfostran, och hwilket han trodde wara
sä mycket lämpeligare, som alla fyra Standen i detta
ämnet betygat sin underdäniga ärkänsta hos Hennes Majit.
Herr Landt-Marskalken gaf wid handen at sadant
hwarken wore brukeligt eller kunde i et Riksdagsbeslut
inflyta, där blott inflyta de ärender som emellan
Konung och Ständer förefallit, samt at Riksens Strider
i denna delen ej hade »ned nägon annan af den KALamillsn,
än Kongl. Majit sjelf at göra.
Härwid förblef det»
Som Riksdags-beslutet begärdes pä bordet, bles
därom för denna gängen intet slmeligt afgjordt.
Hans Dx-ee//eiree Grefwe Der/e». Sedan Riksens
Ständer nu uclätit sig öfwer Kongl. Majits propoiuioner,
och alla Niködagömäl äro afgjordt, instämmer
dermed Riksens Ständers rätt at kunna pämnma! om
N 4 Riks
-
Riksdagens flut, och af Hons Kongl. Maj:t begära dag
at komma pa Rikssalen. Hans LxcsIIenee hcmstälde således,
om icke Ridderskap» och Adele» behagade anmoda
herr Landt Marskalken ar tillika med de andre Talcmännerne
i detta ärende upwakla Hans Kongl. Mastt och
tillika i underdånighet utbedja sig at fä emottaga Kongl.
MasttS nådiga sivar Uppå deras underdåniga föreställningar
om Tryckfriheten och lVlonopoIier, hwarom hans Lxcelience
begärte herr Landt Marskalkens proposition.
Den blef af herr Landt-Marskalkcn gjord, och af
Ridderskapet och Adeln bifallen, samt tillika bestulit at
med en deputation sadant de andre Standell skulle tilkänna
gifwas, för at med Ridderskap» och Adeln i enahanda
underdånig anhällan knmia instämma.
Skreds til voccrin.» om Riddarehuö-clirscieurer, och
blefwo enligt vorerings-prorocoller, walde:
I första klassen,
Hof-Marstkalken och (lommensteuren af Kongs. Nord,
stjärnc-orden Friherre Lsirisiopsier ^lanstcrsiröm.
Öfwer-Kammarherren och Ommenäeuren af Kgl.
Nordst. orden Herr Grefwe Larl kiper.
I andra thallen,
General-Majoren och Riddaren af Kongl. Swärds,
orden Herr bläns blinric von ?ost.
eapitamsn och Riddaren af Kongl. Swärdö-orden
Herr bläns äVattrang.
I tredje Llasien.
Stats-Lecrereraren och Riddaren af Kongl/ Nord,
stjärne-ordcn Herr Larl Wastensi^erns.
Kevjsions-Lecreteraren Herr dlils IV. lVlarks von
VVurccmber^.
Dcn
-oi
Den 22 Junii.
'^err Landr-Marffalkcn gaf tilkänna, det han jämte
de andra Srandens Talemän, enligt samrelige Srändens
beflut, i underdånighet upwaktat Hans Kongl. Maj:t, med
anhällan om Riksdagens stur, samt or Hans K:gl. Maj:t
i nader förklarat, at den såsom i dag skulle blifwa afbläst,
hwarefter RikedagS-prädikan i morgon kommer at hällas,
och Ständen sedermera pa Rikssalen blifwa emottagne.
-^»err Landt-sl17ars^alken berättade tillika, at han
wäntade at fa emottaga Kongl. Masts skristeliga yttrande
öfwer Ständernas underdäniga beswärs-punhier om
Tryckfriheten och lVlonopoIier.
Til winnande af tiden, hade samtelige Talemännen
öfwerenskommit, at pa sine Ständs magnar af hwarannan
taga afffed, hwarigenom omwägen med äepurariorwrs
sändande i detta ärende kunde undwikas; hwaron, herr
Landt Marskalken nn underrättade Ridderskapet och Adeln,
samt äfwenledeS om twänne äopurarioners ärende, som
under voreringsn i gar ej kunnat blifwa emottagne.
Dcn ena ifrän Präste-Srand» hade framfört StändetS
bifall til Riksdagens stut, funk til Ridderskap» och
Adelnö extrreium protooolsi om Tryckfriheten och i^lonopolier.
Den andra ifrån Borgarc-Ständ» hade berättat at
Borgare-Ständet pä en aldeles oclecerminersä tid bifallit
aderton tunnor gulds bevillning emot fri branwins-bränning.
-^err Enligt sikt wid
Riksdagens början gjorde förbehåll ar fä göra någon ärr
inran angäende »626 ärs Riddarehus-ordning, berättade
han nu, det han wid efterseende i aKerne funnit, at Ridderskap»
och Adeln under den 2g November 1778, hwilket
är et senare äsrum, än dä denna Riddarehus-ordning
blef »ned sina tilläggningar antagen, pa anledning och proposition
af da warandc Landt-Marskalkcn Grefwe Lalrxa,
remitterar denna Riddarehus-ordning til sitt dä »varande
N s Nid,
RiddarehuS-utjkott, för at xrojeArra en mera fullständig
och efter tidernas skick lämpad Riddarehus-ordning: men
därwid hade för denna gängen intet mera bliftvit tilgjordt;
han funne wäl därjämte, at tiden nu icke heller torde säDant
tillåta, men pa det Ridderskapet och Adelens bcsiut
ej ma sakna sin kraft, rslervsreäs han til protocoller
Ridderskapet och AdelenS rätt öpen.
-Herr Landt. Marskalken. Ingen ting hindrar,
at Ridderskapet och Adelen kunna reservera sin rätt, och
lagligen anmäla dettta ärende.
Härmed instämde Ridderskapet och Adelen.
Riksdags-beslutet gillades.
Herr Pä händelse Kongl. Maut tilläter
osi tryckfriheten, bör den ej komma med in uti Riksdagsbeslutet?
-Herr
Trodde at det kun
de
wara bäst at dröja med Riksdags - beslutet, imil desi
Kongl. Majus höga resolution Utfölle, för at, i händelse
af et bifall, hwilket han förmodade, i Riksdags-beslutet
införas.
Hans Grefwe För/e». När sadane
casus förefalla, at Kongl. Maj:t samtycker beswärcn, sedan
beslutet redan är författadt och gilladt, göres en särskild
ask eller biafsked däröfwer, hwarigenom ändamälet
winnes, utan at utdraga tiden med ändring eller tilläggning
i beslutet.
En äeputLtion iftän Bonde Ständet, anförd afholm
jonsson j Hillestad, gaf tilkänna:
1:0 At Bonde-Ständer gillat Riksdags-beslutet.
2:0 Ofwerlämnade et exrraLlum ^rocoeolli, som genast
uplästes, sa lydande:
Utdrag af häller hos der ärbar*
Bonde-Skänder, dan 21 Junti 1786,
S. D. Sedan hos Bonde-Ständer under öfverläggning
kominit Kongl. Majus uti nådigt sivar til Riksens
Ständer gjorde anbud, angående fri bränwins-brän
niug
-
ning för alla Rikets undersåtare, emot en ärlig och stadigtvarande
afgift af aderton tunnor guld, eller goo tusen
R:daler Specie, och Ståndet af Berednings-utskottets gifne
yttrande öfwer sättet at en sadan bewillning utgöra,
intagit hwad grunder svin wid denna beskattning hälst
kunna följas, war den af Hans Kongl. Maju äskade beständighet
af berörde bewillning, det första och egenteligaste,
hwarwid Ständet fästade desi upmärksamhet; och
som Ständet, ehuru ifrigt det önskade at ärhälla en fri
bränwinS-uilwerkning, dock icke trodde sig därföre kunna
ingä uti en ständig och ganska dryg beskattning, 06) ådraga
sig efterkommandes förebråelse; Ständer äfwen, sä wä!
af Kongl. Majus til Riksens Ständer i detta ämne gisike
yttrande , som af det desi Taleman särskilt tilkänna
gistvik, inhämtat, det Kongl. Maju ingalunda wil i detta
ärende emottaga något sivar, sä framt förberörde bewillning
pä witz tid blesive utsatt, upsrod hos Ständer icke
något betänkande, huru det sig därwid förhälla borde;
men dä Ständet ärinrade sig desi skyldighet, at pä alt
sätt befrämja desi hemmawarandes förman, och efterkommandes
wälständ; Ständet kände förwäl de följder som
ragals brännerierne redan haft, ej mindre pä svenska allmogens
enskildta hushållning, än pä sederna i allmänhet;
det äfwen insag, ar samma följder med tiden skulle blift
iva ännu swärare, och dä det däremot jämförde de oräknelige
och betydande fördelar, som skulle med en fri bränning
tilflyta hwarjr landtman; wille Ständer ej försumma
at göra alt hwad möjeligt wara kan, och med Kongl.
Majus och Rikets inrsrsllä stär at förena, för at en sadan
tilwerkniugö frihet ärhälla; Ständet hade således ej
något betänkande, at ätaga sig under ätta ärö tid den
äskade bewillning för sä stor del, som beredningS-utskottet
Mi desi yttrande ansett böra komina pä StändetS lott,
sch biföll i öfrigt alt hwad utskottet i detta ärende tilstyrkt.
Därjämte, och som Ständer, af Högloft. Ridderskapet
och Adelns meddelte exrraÄum ^rowcolli, och dek
där
-
204
därwid bifogade särskildta äiLiamen af Herr Vir-Äeurcn
^riesrck^, inhämtat Ridderskapeis och Adelns tankar i
der nu föreivarandc ämne, och ej annat kunde, än finna
skäl, at berörde äiLismen til alla delar bifalla; wille
Ständer sädant befi recheKivs med-Ständer tilkänna gifwa,
dock med ödmjuk hemställan, om icke afgörandct
däraf nu genast mätte företagas; och twiflar icke Ständer,
at ju Ridderskap^ och Adeln Uti den äskade bewill^
ningen pä lika rid-med Bonde-Ständet wille inga. klr
lu^ra.
Uxkigclum prokocollo,
(7-
Etöndet- tiifdrvrdnade Lccretcrsre.
Friherre 6-er. Ingen lärer wara, som icke
med mig inser bade StändetS stora förlägenhet och den
obotelig» skada krono-brännerierne dem förorsakar. Deras
bekymmer härstyter ej af häg til bränwin, uran af en
billig aträ at komma i bättre stand; flere misiwärt är haft
iva utarmat Bönderne, men krono-brännerierne lika mycket,
ty när sä mycket penningar igenom dem til Kronan
inflyter, mäste naturligt wiö en tryckande pmninge-brist
blifwa en naturlig följd.
Af det upläste exkraÄum prmocolli ser man Bonde-Ständers
önskan. Nyttan och nödwändigheten gör at
jag gärna förenar mig med Bonde-Ständet, allenast jag
först af herr Landt-Marskalken fär utbedja mig swar pä
Len fragan, om nägon anledning är at förmoda, det
Kongl. Maj:t wik begifwa sig ifrän wilkoret af bewillning
pä obestämd tid?
Herr Landt-Marskalken förklarade det ingen anledning
wore at tro det Hans Kongl. Maj:t häruti skulle
ändra sitt redan tagne beslut; herr Landt-Marskalken hade
ej sätt därom nagra nya eller förändrande orcires.
Herr Hva/clErentL. Det hederwärde Bonde-Standets
enträgna önskan, at wid denna Riksdag äterställa
nationen desi förra husbehofö-brännings rättighet, änskönt
emot
emot en betungande ärlig bewillning til StatS-callan af
aderton tunnor guld pä ätta ärs tid, förer Ridderskapct
och Adelns öfwerläggning tilbaka pä et brydsamt ämne.
Wart redan fattade beslut, at läka detta ärende för
denna gången hwila, synes wäl hindra tvär samfälta benägenhet,
at biträda et med-Ständ, som sä upriktigr tolkar
allmänhetens längtan; men dä wär förra åtgärd blott
innefattar et upskof, som friwilligt kan förkornas, och den
af Bonde-Ständet pröfwade hufwudfraga om bervillningstiden
och beloppet ännu icke unhergätk wär slurciiga granskning,
sa förmodar jag at hwarken wart beslut förlorar
sin helgd, ej heller wara medborgerliga tankesätt sin likstämmighet
, om den försiktiga Utwäg widtages, at i förening
med Bonde-Ständet »väga en förnyad underdänig
föreställning hos wär nädige Konung.
Afsigten med detta riksmöte har warit, at Riksens
Ständer, skulle meddela Kongl. Maj:t et underdänigt
»verksamt biträde til landns understöd. Hjplpemedel einst
spannemäls-bristens bedröfweliga följder i en framtid, hafwa
Riksens Ständer anordnat af L»nguen§ förräd; men
därmed äro werkningarne af nysi framflutna arens inisiwäxt
icke bomde. Medborgaren är ännu lämnad i sin irakade
medellöshet och wamnagt; hans utskylder äro icke
lindrade ej heller hans tilgaiMr lättade. Det enda hopp
om förbättrad bärgning, svin »varit öfrigt, förswinner afwen,
da honom nekas en fri bränwins-tilwerkning. När
förwalmrngs- eller snart sagt, föräNings-rättigheten afjordens
förnämsta alster, frambragdt med jordbrukarens egen
swett och möda honom betages; när tilwerknings-fördelarne
af en »vara, soin ty wärr! nu blifwit et ibland landtmannens
mäst oumgängeliqa och begärliga behof, icke tilfaller
honom sjelf, uran Staten, sorn skal skörda sin drygaste
winning af förtäringens omättelighet, och millioner
människjorS därifrån osöndrade försämring i arbetsamhet
och seder; da förfaller idoghet lil lättja, fosterjordens upodlade
fält förbytas til ödemarker, utom hwarS gränsor
desi magtlöse inbyggare söka en bättre utkomst, och ärlig
-
2Oä
hetens och wälmägans fordna boningar inrymmas ät lastfulle
uflingar, eller olycklige förbuds-brytares öfwergifne
makar och barn.
Mine Herrar! en sa ohyggelig målning af förestående
eländet, hågkomsten af flere medborgares redan förspilda
lif och wälfärd, förtjänar wiherligen wär medömkan,
och hemmawarande mcdbröder aga rätt, at förebrå
ost en oförswarlig efterlåtenhet för deras wäl och fäderneslandets
räddning, därest liden til dche wädelige olägenheters
motande nu försummas.
Wi torde icke fela emot wär undersäteliga plikt, oin
wi lika med Bonde-Ständet ådagalägga wart bemödande,
at inför en nådig Konung upkäcka och med oförfalskade
färgor afskildra allmänhetens tilständ. Hanö nådiga
och hulda hjärta kan icke wara orörligt tvid nödstäldte
undersärares klago-rop, och jag bör ingalunda mihtrösta
om en nådig rättelse, enär delta wigtiga ärende, fullkomligen
utredt, blifwer Hans Maj:t i underdänighet föredragit.
I denna öfwertygelse hade jag äfwen förmodat, at
Ridderskapet och Adeln, utan all betänklighet, skulle antaga
det hederwärda Bonde-StändetS förslag, at a nys
bönfalla inför Thronen; men som, uvpä en af wära tvärve
ledamöter redan gjsrde förfrägan til herr Baron och LandtMarskalken,
den uplysning är gifwen, at Kongl. Maj:t
lärer förblifva wid dest förra föresats, at icke widare
emottaga något underdänigt hemställande i detta ämne af
Riksens Ständer, sa nödsakas jag ställa et sa päliteligt
swar mig til underdånig åtlydnad, och för det närwarande
qwäfwa mitt hopp om lycklig utgång, dock med förbehåll,
at mina skäl och anmärkningar mage i xiocoLsIIer
inragas.
Herr lie I betraktande af den skada
Krono-brännerierne göra landet, samt den nytta som tilflyrer
landtmanncn genom husbehofs-bränningen, skulle han
gärna önska ar kunna biträda del arbara Bonde-Ständer;
men sedan herr Landt-Marskalken behagat förklara, at ingen
-
gen anledning wore at hoppas det Hans Kongl. Maj:t
skulle göra ändring uti sine upgisne wilkor, sa wore wägen
för oh stängd, hwarföre han tilstyrkte, at en ^edukation
til Bonde-Ständet genast mätte assändas, som förklarar
huru högt och upriktigt Ridderskapet och Adeln
ömar Bonde-Srandetö belägenhet, men som all anledning
är oh betagen at förmoda nägon ändring i wilkoret af
obestämd lid, sa äro wi därigenom afhällne, at som wi
eljest gerna önskade, kunna göra et med det hederwärda
Bonde-Ständet.
Friherre cie Wi kunne således ingen ting
uträtta til Bonde-StändetS nöje och fromma; wär rätt
hafwe wi sh reserverar, det är dä bäst at wi förblifwe
wid wärl fattade beslut, och endast genom en öexurgrion
underrätta Bonde-Ständet om wärl tänkesätt och benägenhet,
jämte hwad oh i wägen ligger at med detsamma
instämma.
Herr Landt-Marskalken. All anledning är al
mihtrösta det Kongl. Maj:t gar ifrän hwad han förklarat;
Ridderskapet och Adeln har dehutom tagit et beslut
som bör wara heligt och bör ej kunna rubbas; det wore
et farligt xrejuäicar, och wore ju dä mera ingen säkerhet.
Wil Ridderskapet och Adeln därföre förblifwa wid
sitt redan fattade beslut, samt pä sätt som föreslagit är,
med en äexurarion gifwa Bonde-Ständet sina tankar tikkänna?
Beswarades
med Ja.
Efter nägon widare öfverläggning författades följande
exrraÄum prorocolli, som med en äepupsrion under
anförande af Generalen Grefwe klorn til Bonde-Ständer
affändes.
Utdrag af hallir i Ridderskapet
och Adelns den 22 Junii r?z6.
S- D. Sedan högloflige Ridderskapet och Adeln"i
dag emoltagit en beskickning med utdrag af xrorocoll^r
ifrän
isian det ärbara Bonde-Ständet, med anhållan om yl»
icrligare gemensamt biträde at hos Kongl. Majn kunna
utwcrka en fri bränwins-tilwerkning, emot bewillning pä
8 ar, företog Ridderskapet och Adeln detta ämne genast
linder öfwerlägcming. Ridderskapet och Adeln infag nogsamt
med Vonde-Ständct nyttan som lander af en fri
bränwins-tilwerkning kunde tilffyta, och war därföre mycket
hägadt, at genoin instämmande med det ärbara Bonde-Ståndet
wisa det samma sitt benägna tilgisivenhek; men
Ridderskapet och Adeln som tillika af herr Baron och
Landt-Marskalken blef underrättadt, at ingen anledning
more at förmoda, det Hans Kongl. Maj:t pa annat sätt,
än desi förut gifne förklarande innehäller, emottager någor
sivar af Riksens Ständer, sa kunde Ridderskapet och
Adeln ej göra någon ändring i sit förra beslut, k/r
lu^ra.
Twänne Kongl. Majns öfwerste Kammarjunkare,
Grefwe kossa 06) Friherre Armfält emortogos, och gäfwo
tilkanna, at Kongl. Majit tils i morgon kallade samtelige
Ständen at afhöra prädikan, och därefter pa Rikssalen;
samt at 58 af Ridderskapet och Adeln i näder
wörö befalte at spisa Middag pä Kongl. Slottet.
Herr For-a», lade följande til xro
rvcoller:
Dä
frägan om undsättning för Fahlu Bergslag
war före hos Ridderskapet och Adeln, hade jag äran anmäla,
at jag äsiven något hade at wäcka i anseende til
den Finska landthushallningen, som igenom siere tryckande
omständigheter förfallit til den grad af wanmagt, at
sadaut fordrar ej mindre en tidig än kraftig ätgärd til
hjälp och räddning.
Jag fär fördenskull nu den äran öfwer detta ämne
yttra mina tankar skriftcliqen til xrorocollek.
Det kan icke wara höglofl. Ridderskapet och Adeln
obekant, hwad elände och hungersnöd som flere är bortåt
plägat Finland; den har warit sä betydande, at utom
Ryst lands naboende hjelp och biträde, hade folket sivultit
ihjäl,
. 2O)
GM, och landet warit öde och tomt. Jag Lehöfwer icke
kasta mera dager pä denna tafla, äsiven sä bedröflig som
sann; det kunde icke annat än oroa höglofl. Ridderskapet
och Adeln; jag fäster mig fördenskull häldre och genast
wid orsakerne och botemedlen.
At eländet mycket är en följd af den swara misiwärt,
som snart i nio är förföljt detta landet, är wäl sant, men
lika ostridigt är det, at denna misiwäxt icke sä mycket är
en följd af naturens werkningar, som icke mera af landtbrukets
allmänna wanmagt. Om det wore i det skick,
at det kunde skötas med rilbörlig drift och styrka, sä skulle
misiwärtcr hwarken wara sä allmänna eller sa langwanga;
detta bewises tydeligen af ärfarenheten, som wisst
ät misiwäptcr tiltagit i samma mon, som nya palagor,
brännerier och raxeringsr m. m. uttömt penningestocken,
dödat näringarne och utmattat jordbrukarens styrka
och förmögenhet. Det är följakteligen af författningarne,
hwaraf det onda egenteligen mera härflutit, än af
någon annan orsak.
At här uprepa alla de, som blifwit werkande til
war olycka, wore at mitzbruka höglofl. Ridderskapet och
Adelns tålamod; jag kan likwäl ej undgä at nämna den,
som hitintils och äfwen hädanefter förtjänar den mästa upmärksamhet;
den har egenteligen härflutit igenom en förhastad
och en lang tid pa falska grunder forad skattläggnings-princ:i^2.
Detta förordnande, mine herrar, har i
synnerhet haft de swäraste påföljder bade för landrmannen
och hans pung, däremot riktat landtmätaren, men
icke Riket, rubbat säkerheten, urprässat bondens sista fyrk,
och satt til och med hans lagfangna ägendom uti fräga.
Sädan, mine herrar, har esseen warit af en författning,
som i sin afsigt warit och bör wara den första af
alla til landtbrukers upkomst. Hwad werkan sädant mäste
hafwa pä hwar mans enskifta ägo och säkerhet, förtjänar
all eder upmärksamhet.
Men för at sätra höglofl. Ridderskapet och Adeln
Uti lilständ at rätteligen döma om detta ämne, bör jag i
O kott
-
2lO
korrthet omnämna de grunder, som gjort et förnyadt storskifts
förordnande för Finland nödwändigt.
Uri Finland aro nägre provinser, säfom Österbotten
och Sawolax i synnerhet, hwilka til et förbättrad! hushalls
sätt, nödwändigt kräfwa en ny refning och st'actläggning,
sa wäl kil at utstaka den nya proportion, som
bör wara emellan jorden och räntan, som ar jämka den
olikhet, som uti desse provinser si,mas jordägarne sjelswe
emellan, hwars jordstycken ifrån äldre tider tilbaka,
och ännu innan landtmäteri-kunj?apen kändes, igenom en
pä höft gjord ägo-delning, kommit uri en hoprratzlad och
skadclig samfällighet, hwarutas hwarken agaren eller Kronan,
utom en billig jämkning, kan draga minsta nytta.
Sädant tilständ, lika orimligt i sig siclft, som stridande
emot en förnuftig hushälls-principe, hwilken förnämligast
därpä beror, at hwar och en jordägare, jämte säkerheten
af hwad han besitter, äfwen ärhäller i enssift afrade
den jord han skal upodla, har ifrän flere Riksdagar tilbaka
drifwit desse provinsers inbyggare at päyrka en ny
resnings-och ffatkläggnings-merkoä, hwaraf Kongl. Mast
altsa fält anledning at stadga det samma igenom desi nädiga
förordnande af är 1775; hwilken storssifts stadga,
såsom et ypperligt wcdermäle af war Konungs milda omwärdnad
och rältwisa, är äfwen lil alla delar fotad pä
en sund och rättwis grund, och innefattar ingen ling mindre,
än nägon ovilkorlig grundläggning för den i senare
tider med anledning däraf stedde afwittring ester et wisit
runnetal, til sex a tolfhundrade tunneland pä mantalet;
den är til sit innehall rwärtom Uti 5 K, däri helt tybeligcn: at
alla byars samfällighetcr, skulle utan afseende pä widdén delas
emellan hemmans-ägarne, ester de grunder samma §
innehäller, och at sä kallade ägodelnings - rätternas delning,
ej i andra fall ägde rum, än dä räar wörö stridige,
som tredje §. därom innehäller; samma §. förmär ock,
ar ingen ting annat bör delningen undantagas, än de sä
kallade krono-allmänningar eller Erinra; sä är ock denna
författning werkstäld alt imil ar 1778, dä igenom en yt
ler
-
tcrliqare författning af Kongl. Kammar - (lloIIeZinm den
fVadeliga prineipe upkom och faststältes, at et wisit tunnclands-kal
i anseende til skatte-och krono - jorden borde
blifwa en föregående afwitirings-grund innan storskiftet
knnde werkställas, och däraf bär hant, ar pä alla ställen
där förordningen werkstaftes för 1778, har all jorden utan
afseende pä mnnelands-talet blifwik emellan hemmanen
dcld; men sedermera och öster 1778, har delningen pä
senare grunder werkstäld, hast den stadeliga werkan, at
flere jordägare och skatteman förlorat ansenligt och någre
til och med ^ af den jord, som de efter äldre stadgar
och författningar böra orubbade njuta; hwarigenom all
opinion om säkerheten sä aldeles förswunnit, at en kraftig
ätgärd harwid är äfwen sä nödig som angelägen.
Det är icke utan, at et sä besynnerligt delningssätt
gifwit siere anledningar til bcswär och misinöje, sa
wäl ifrån enstilte personer, som ifrän landshöfdingarne sielfwe,
hwilka härom gjort sine underdånige påminnelser,
utan at något särdeles afseende härpä stedt. Fast mera
hafwa desse i wär lag sä okande delniugS-grunder bliswit
til efterlefnad stadgade igenom et ytterligare förordnande,
clätLrar Versailles, hwarurinnan Kongl. Kammar-Lo!'ousii
mchnämnde grunder gillades; likwal har en
öm och nådig Konung Utletat sanningen ibland de sleke
maln som borrstymt desi ljus. Redclige Ämbetsmän
hafwa talat, och straxt hafwa rättelser föftt. Sä ömt,
sä stort är war milde Konungs hjerta; han har icke studsat
et enda ögnableck at Återställa de misilag som icke warit
hans egne. Men fåret är ännu icke heladt; de följder
som härröra af bctydeliga misitag blöda länge.
Den skadeligaste päföljd, som härutaf tilkommlt, är
likwäl det misitroende, som härigenom til författningar
upkommit, dä de tid efter annan kunna rubbas, förrydas,
och blifwa stundom den ene, stundom den andre enskifte
ämbetsmannens arkirrsira omdöme och mening Underkastade;
dek är följakteligen detta förtroende til lagarnes
orubbeliga helgd, som förnämligast äterställas bör;
O r och
och lärer ingen ting wara, som högre bör wara Högloft»
Ridderskapct och Adeln om hjärtat.
Det skulle likwäl blifwa lika sa omöjeligt som wanskapeligt
för Högloft. Riddcrskapet och Adeln, ar betrakta
alla besia omständigheter uti ftu fulla dager; härtil för»
dras en kunskap om landets särskilta belägeuhetcr och behof,
en sammanstämmighet mi meningar, som icke star
ai förwanta mi naturen af wara rådslag, icke heller tilhörer
sadant Ridderskap^ och Adelns argärd. Det bade är och bör
förblifwa en uplyst och ömsint Konungs föremal; likwäl och
som något stadgande härutinnan äro oumgängeligt, lilstyrker
jag Riddcrskapet och Adeln ödmjukast, at detta ärende
såsom et beswärs-mäl lil Kongl. Maj:t underdänigst
öfwerlämna, med det uttryckeliga förbehäll, ar den äberopade
1775 ärs storskifts stadga ma tagas til grund och
blifwa faststäld, säsom en grundlag, pä hwilken betta wecker
härefter ma fokas och fortsättas, hwilken författning
hufwudsakcligast stadgar skaitemannenö lagliga posiessioi,
för den jord, som endast igenom författningarnas afwikande
därifrän kommit i twekan.
Högloft. Ridderskap och Adel! Jag gör mig sa
mycket mera förwissad om bifall härutinnan, som sakens
natur och tvär egen säkerhet därunder sä wäsenreligen är
beroende. Som medborgare, är det en skyldighet at begära
det; som Finne, min rättighet at kräfwa det. Jag
fruktar sa mycket mindre den tillvitelse, at jag härigenom
kunnat träda öfwer min lagliga rättighet, som här är i
synnerhet vet rum, hwarifran råd och uplysningar böra
hafwa sit ursprung, til styrka och grund för en nädig
Konung, som af eder röst, mine herrar, bör fa sanningen
til sin thron i den rena och klara dager, som är honom
och eder wärdig. Jag tolkar besia känslor, för al
däraf lämna en borgen af mitt tänkesätt, lika ärligt och
fritt, da jag sätter alt milt förtroende til Konunga-styrelsens
lagliga myndighet, som enfaldigt och skildt ifrän all
stags afsigt, da jag akallar wär i samma lag grundade
rät
-
rättighet, at framställa wära aliggande med den wördnad
och tilsörsigt, som icke kan ätskiljas ifrån svenske mäns
kärlek och lydnad för lagarne. Och worc jag owärdig
det rum jag innehafwer, den rättighet jag ätnjuter, om
jag någonsin kunde lämna mitt tänkesätt til annat föremal,
än allmänt bästa.
-Hans herr Grefwe Fey/en. Detta är
et ömt ämne och wärdigt den ledamoten som der wäckt;
det ar bekant, at Finlands belägenhet blifwit bekymmersam
genom ändring af principen emot hwad 1775 ärs
storskifte-delnings förordning förmar. Hans kixcellencs,
fästin ägendoms-ägare i Finland kunde med kännedom tala
därom; men det wore för widlöstigt at här uprepa
Hwad Finland wcderfaritö. Haus Lxcellence rilstyrkte
därföre, at hwad herr Zprengrporren anfört, såsom et underdånigt
besvär hos Hans Kongl. Mast mätte anmälas,
jämte anhållan, at förordningen af 1775 mä blifwa den
grund och Kalis, stm wid storskifts-delningar och mätningar
i Finland endast ma följas.
Hans Lxcellencs tilstyrkte detta sä mycket säkrare,
som hans kixcellonce hade sig bekant, at Hans Kongl.
Maj:tS egit nådiga tänkesätt härmed instämmer, hwilket
Hans Kongl. Mast til prorocollcc lärer hafwa förklarat,
och äfwen nägon ändring warit under öfwerläggning och
blifwit befluten förledne Martu manad, men hans Lxce!-  lence wore ej sa noga underrättad huru den expsäirionsn
blifwit.
UplasteS et rranlumr af protocoller, hallit inför
Kongl. Mast sä lydande:
af hällit hos Rong?.
Mast pä Stockholms Slott, veu 21 Junti
i?86.
Nar Landt-Marskalken och Talemännen östverlänvmde
Riksens Ständers underdäniga svar uppå g:ne af de
propositioner Kongl. Mast uppå Rikssalen den r Maji
O z sist
-
2 14
sistledne Riksens Ständer meddelt, behagade Kongl. Vlaj:t
därä meddela följande swar:
> Som LanduMarssalkcn och Talcmännen wid detta
tilfälle, och ej pa Rikssalen öfwerlämna mig Riksens
Ständers sivar uppå dessa propositioner, finner jag enligt
Regeringsformen at Riksens Ständer lära insett
swärigheten at dem antaga. Jag är desntom genom edre
medbroder i Lsnoo utssottet redan underrättad, at Fahlu
bergslag icke wunnit det understöd jag förestagit: men
Min omwärdnad för detta nyttiga werk ssal icke därwid
stanna. Jag bär redan förordnat en beredning at undersöka
och upgifwa hwilka utwägar kunna tagas til dep
räddning.
Uppä Riksens Ständers underdåniga skrifvelse angående
bewillningen, swarade Kongl. Mast:
Det är för at winna en dyrbar lid, som jag nu e»noktager
Riksens Ständers utlåtande angående bewillningen
: men om jag rätteligen ärinrar mig, hafwa deras
yttrande i detta ämne altid blifwit öfwerlämnade pä Rikssalen.
Jag skal laka darom efterse, och anmärker emedlertid
at därmed bör förhastas hädanefter pä lika satt som
hittile.
Uppå Riksens Ständers underdåniga skrifwelse angående
rätta förståndet af 2 §. Regecings-formen, swarade
Kongl. Majit:
Om något bcwis af Riksens Ständers förtroende af
mig kunde anses öfwerstödigt, sä wore det denna deras
underdåniga raeksajelse. Jag har trott mig förekomma all
twäkydighet, da jag lätit säga dem min tanka, och dä jag
Mätit at införa densamma i Riksdagö-bestucet, har med
werkställigbctcn däraf detta ämnet wunnit all nödig åtgärd.
Uppå Riksens Ständers underdäniga skrifvelse angående
tryckfriheten och monopolier swarade Kongl. Mast:
Mitt folks angelägenheter äro mig altid ömma, och
Riksens Ständer böra icke twifla, at jag befordrar demi
sammanhang med min omwärdnad af deras, Rikets och
Regeringssättets gemensamma wäl. Ju wigtigare dess
äm
-
ämncn äro, ju mindre möjeligt är det mig tillika, at genast
och uran behörig pröfning dära meddela mitt swar.
Det ssal likwäl icke dröja.
Dä Landtmarssalken öfwerlämnade Ridderssapet och
Adelns enssilta besvär, och däribland des underdäniga
ssriftvelse om krigsbefälet, svarade Kongl. Maj:r:
Jag omfattar altid mitt trogna krigsbefäl med synnerlig
nåd och bewägenhct, och ssal ej underlåta at hafwa
et nådigt afseende pa de rättigheter det samma tilkonmier
och förbchällne äro. Jag ssal ock här-ä i sammanhang
med de öfrige Ridderssapet och Adelcns besvär
meddela mitt utslag.
^ulter-u pä Stockholms Slott den 2i Innu 1786.
Herr upläste följande sti
Aarnen
til protuLoller:
Wid jämförandet af den proposition, Kongl. Mai:t
allernadigst behagat läka Riksens nu församlade Ständer
föreläsas, angående pLlievoIanee inrättningen för flere indelte
Regementet' i Swerige, och det psssevolanLL conrraLk,
jag jämte andre sä Rust- som Rotehållare i Finland med
Kongl. Mast för detta ingått, såsom ock wid eftersinnande
af det wi ost ätagit at Utgöra, igenom pallevolanc!:
conrrsekerneL belcftvande, har jag funnit en markelig skilnad
i det wi os tilförbundit och hwad af os fordras, samt
wi blifwit sedermera palagde at fullgöra, och hwad wi i
anseende bärtil äro i Finland betungade, hwilket föranlatir
mig, at deruti följande allcrödmjukast anmärka til nådig
rättelses ärhällande för mig och mine hemmawarande
Rust- och Rotehållare.
Medelst Kongl. Majus stadfästelse-resolution af den
2 December 1776, uppä pasievolanee eonträcket med Rusthållare
af Nylands och Tavastehus Läns Dragone Regemente,
är stadgadt: at Kongl. Mast allernadigst wille draga
försorg om Dragone hästarneö kourz^sranäe, sä wäl
O 4 pä
pä möten och munstringar, som pä wägen dit och därifrån,
räknadt ifrän och til com^a§nie samlingsplatsen; dock borde
Rusthållare förse sin Dragonehäst wid upbrottet med
twa dagars koura§o, bestäende i hasta och hackelse samt
spunnit hö, som Dragonen aade at med sig taga under marchen
til com^LZnis samlingsplatsen. Om desse twänne dagars
fourage hafwa Rusthällarne den mening, at det borde
tjäna til underhäll för Dragonhästen pä com^Znio samMelplatsen,
under den tid compaxnier samlas och ställes
i ordning, som gemenligen pästär et dygn och hwad därefter
af fourier öfwcrblistver, sättes i förwar för hästen
wid atermarchen; och i denna tanke styrkes icke allenast
jag, uran ock de öfrige Rusthällare däraf, at om bemälte
fourage finge anwändas til hästens födande för någon del
efter upbrottet ifrän cowxsZnie samlingsplatsen, lil Regementsmötet,
Rusthållaren icke wore befriad för hästens
underhäll ifrån comxa§nio samlingsplatsen, utan först i frän
det ställe hwarcst meranämnde twänne dagars fourage eMera
wore al tilgä. Oaktadt nu en sä beskaffad förklaring
efter min underdåniga och oförgripeliga tanka är stridande
emot IO §. bokstafwcliga innchäll Uti förrberörde
conrraÄ, hastva icke desimindre Rusthällarne blistvit af
Konungens Befallningshafwande alagde at wid upbrottet
jfrän com^agnie-famlingLplatfen til Regemeius-mötes stället
wara förfcdde med omrörde twä dagarö korirr§e in natura
til hästens ulfordring under marchen ifrän Len förra
til den senare mötesplatsen.
I lika mätto aro Rust- och Rotehällarne förpliktade,
at framforsla sine knektar til och ifrän compagnie sammel»
platserne, oansedt förenämnde conrratker ej gifwa dartil
ringaste anledning, da karlen ej får hafwa nägot med sig
som behölwer framskjutsas.
Härtil får jag än lägga den besynnerliga ändring
som skett med com^axnie möresplatserne, at desamma äro
flyttade frän deras gamla och billiga läge, midt i compa§-  niors ständ, til andra för de fläste Rust- och Rotehållare
ebeqwäme och närmast Regementets lägerställe gräntsande
»rrer, hwarpä jag erempelwis fär anföra, hurusom wid
Sarmakr compagnie af Kongl. Nylands Dragoner, cninxstznio
samplingsplatsen blifwit Utsedd, rsrän sit uräldriga
och wauliga ställe uti Rauckala by i Urdiala Sockn, uti
Nihauula by, straxt wid Lilluolais malm eller camxoments
plan och inom Ofwerste-Liemcnautens com^agnios station.
Dit mäste Rusthällarne således framskjutsa Dragonehästarnes
kouraZe och därjämte söda hästen under hela marchen
til berörde Nihattula by, och darifrän wid ätermar»
chcn hem til Rusthället. Denna flyttning gör, at Rusthällare
sorn förut och innan jiallövolance ingicks, hade til
den wanliga compagnie samlingsplatsen 4 ä ^ mil, hafwa
nu til denna plars wid Nihattula dubbelt sä lang wäg
och kanske någor deröstver. Pä dylikt fält undwiker wäl
pallevolance callan ätskilliga Utgifter four den borde widkännas,
men Rusthällarncö omkostnader ökas, dä de fattas
i nödwandighet, at föda hästen, samt skjutsa koura^ek under
hela den tid marchen pastor, och som oftast warar i
flere dagar. Ofta händer äfwen, at enar Regementsmöten
hällas, fa hästarne odugeligt foder, som tilkcrnmer däraf,
at höet och halmen inlägges uti täta ruin och stora
Magaziner Uti owader, hwaraf det tager skada och förskäms,
hwarucom rationsrno ibland äro nog knappa.
I stöd af det med Kongl. Maj:t och Kronan underdänigst
bclcfwade xalkevolance-coutrackor, betala Rokehällarue
tre och en tredjedels Riksdaler Specie för Soldatens
uuderhällande, sä pa Regements som com^aAnlL
mören, för des skjutsande til och ifrån mötesplatsen, samt
den sä kallade besigmingskosten som Soldaten fatt as Roten
dä han blifwit commonäeraä ril möten och fafiuingöarbeten;
däraf tyckes otwungit följa, det kneckten af xalksvolance
callan borde pä lika sätt som wid Regements möten
sker, njura förplägning, under de mindre möten och
under wägen dit och därifrån; men der har dock försports,
«t Soldaten wid dessa tilfällcn i senare tider mast underhålla
sig stelf, utan at därföre njuta minsta ersättning.
Det har ock hänt, at en del compagnie cfteks anbefalt
O H man
-
2 18
rnanffapet, ar arra dagar eller ock mindre, förr än tiden
infallit til Regementsmöte a Luolais malm, inställa sig därstädes
för st exercera, därunder manffaper, four icke böra
fä af Rorarne någon kost pa den grund förr är omnämndt,
ffola hälla sig ftelfwe med mat och dricka; men da karlen
ej har sjelf eller eljest ej wil förse sig därmed, nödsakas
Rotebonde» gifwa honom mat och dricka, för at undwika
hwar-ehanda olägenheter, dels af Soldaten dels af andra.
Mit syftemål är icke at befordra »agon under tikal,
eller söka någon arfättning för hwad imil denne dag ffekt,
utan är mit hufwud-yrke, at ärhälla rättelse uti ofwannämnde
delar. — Nu som jag för min del icke annat kan sinna,
än at mig och hemmawarande Rust- samt Rorehällare
är nlffyndadt betydande lidande och kostnader, medelst de
förklaringar wederbörande ämbetsmän behagar göra uti ftelfrva
conrracker och des tydcliga innehåll, och denna fak rover
fieras rätt; sa anhällcr jag allerödmjukast, at Högwälborne
herr Baron, Landt Marffalkcn och commcnsieurcn
samt Högloft. Ridderffapct och Adeln behagade af wänlig
ömhet för medborgares wäl, hoö Kongl. Mast allerunderdanigft
anmäla dessa omständigheter, med lika underdånig
anhållan, at Kongl. Alain täcktes nädigst detta salunda
ratta, at Rusthällarne ina blifwa befriade fran den dem
alagde skjutsning!!», samt lnuc-iges anskaffande emot P-1Ssovol^nLL
Lonrr-lhbers tydcliga innehall, Rust- och Rotehallarne
til oändelig lunga och besvär, och at kours§sr ma
finnas dugligt, samt tilräckeliga rarionar utdelas, jämte det
at Ssldaterne och Manffaper blifwa spisade under marcherne,
sa at recrukeringcn icke mätte blifwa odrägelig, som
sker, vin med Soldare» framdeles förhallcS pä sätt anmärkt
är; wid hwilkct tilfälle därom jämwäl underdånig
anhållan kunde göras, ar Rust- och Rothällarne ma ärhälla
eftergift ifrån past-vol-mce afgiftenS utbetalande de ären
nägra Regementsmöten ej blifwa anbcfalte, pa sätt prc>-  jeLkcr ril pgifevolsnes inrättningen wid Swenffe indelte
Regementer innehaller och jag nu mera icke anser nödigt
wid
-
219
widlyftigare uprepa, emedan Kongl. Vlaj:s nadigste proposition
därom blifwit offenkeligcn upläst.
Widare och uk-ff en skyldig understtelig bercdwillighet
at ingä uti alla Kongl. Majus til LandctS styrka och
förkofring nödige och »ytlige ansedde inrättningar, hafwa
samtelige Rust- och Rorhällare ätagit sig uprälrandet af
den i Finland befintelige Referve-corpsen, i det skick den
nu besinnes, emedan de tyckte sig da icke böra lara den
tunga som de genom denna inrättning sig adrogo, lägga
hinder i wägen för det gagn svin af denne corps efter
sägen wore at förwänta; men dä denfammas underhällande
under tilstötta misiwäxt-ar blifwit en högst tryckande börda,
hwarmed Rust- och Rorehällare ej mägta uthärda: dä
denne corps borttager ifrän jordbruket uti et folkfattigt
land, en bekydelig del friffc och raffe arbetare, aldenstund
en karl, dä han blifwit til Reserve antagen, fällan träder
j ärskjänst, uran tilbringar sin tid i lättja och maklighet,
under det han har skälig utkomst af den lön han sig af
sine Rust- och Rotehållare betingat, samt af Kongl. Mast
och Kronan ärhäller, och under denna sin lättja och ledighet
faller uppä hwarjchanda brott och misiaärningar, och dä
landet salunda genom denne corps fatt ansenlig tilökning pä
ljufwar och misidädare, hwarom de wid Domstolarne hällne
prorocollcr och ransakningar bära ojäfaktiaaste witnesbörd:
olägenheter, dem hwarken tvär allcrnadigsie Konung haft
anledning ar sig föreställa, eller Rust-och Rorehällare kunnat
förese; lärer Kongl. Mast med nadigste wälbehag anse,
ar Rust-och Rotehällarne, sedan de med sin känbara
skada fält ärfara desse olägenheter, dem nu i största underdänighet
upgifwa; och i allseende hwarril jag ödmjukt
anhäller, ar därsm hos Kongl. Mast lika underdänigt begäres,
at denne Corps mä indragas, samt at rccrurcrinxen
knnde ffe pä förra sättet. Om nädigste willfarig«
het danm, wägar jag fä mycket mer i största underdånighet
göra mig förwissad, font at härigenom befparcs en
dryg utgift i den ärliga staten, och ar Rust-och Rotchäl
larne
i Swerige ej äro beswärade med en sadan Corps
under
-
SL2
underhällande, ehuru de likwäl ostridigt äro förpliktade,
at lika med Finnarne bidraga til Rikets förswar, samt ar
Kongl. Maj:t i öfrigt äger uti wära trogna hjortan, för
sig och Fäderneslandet, den säkraste förmur, sa emot in
värtes
oro som Utwärtes wald.
Hans Lvee/Zenre herr Grefwe Det up
läste
äitbamen finnes innehalla beswär öfwer ^asievolanceinrättningen
i Finland, där som annorstädes kan sadant
hända; men som wi ej kunne därom inga i pröfning, begär
jag saken pä bordet. Det star ändock hwar och en
fritt at hos Kongl. Majit stna klagomäl anmäla öfwer
miHbruken, ty om ingen klagar, kan Kongl. Majt ej fä
wera huru det star til.
Herr MorrtFommerr? Koäerk. önskade at mäler remitteras
til laga forum och domstol, pa det at de öfwerklagade
inträng mätte ledas i bewis.
Hans herr Grefwe Jag har
begärt saken pä bordet, ty wi böre ej taga wart beslut
Utan pröfning, emedlertid kan den hwarken remitteras hit
eller dit. Det är emot wär rätt.
Som detta mål, utan ar ytterligare widröras, blef
hwilande pä bordet, sä kunde ingen widare äelibersrion
äga rum.
Herr Otta. I anledning af hwad
det nyligen upläste rrunlumrer af ^rorocoller inför Kongl.
Majit innehölle om mono^olier, gjorde han den ärinran,
at som han icke sä noga kände Borgare - Ständetö xerirum-
eller huru långt det sträcker sig, bad han til promcoller
blifva földt, at han til Kongl. Majit hyste den
underdsniga förtröstan, at ingen ting lärer blifva bewiljadt
til försäng af Ridderskapel och Adelens z>rivi1e§isr.
såsom til exempel: al reda i skepp, handla en groh, hälls
contoir, med mera.
UplästeS et memorial af herr Frrmou, Lraärre/. om
yppighet och öfverflöd.
kades pa bordel.
UplL
-
22!
UplästeS et memorial af Friherre
angående uprätlande af en Riddare-oräen för
Barn.
Afflogs.
Den 2z Junit
Under dcl Ridderskapel och Adelen afwagkade tiden ar
begifwa sig til kyrkan, föredrogoö följande ärender:
UplästeS Leremonieller, hwarwid intet war at påminna.
Friherre Orr/ cie ärinrade at ännu äterstode
för Höglofl. Ridderskapel och Adele» walet af Lmco-revilorer,
som enligt författningen wid hwarje Riksdag af
Ridderskapel och Adelen sjelfwe bör förrättas; men som
tiden nu ej tillmer at skrida danil, hemstälte han om icke
Ridderskap» och Adeln, all sin rätt fötbehällen, 06) utan
något xrejuciicar i framtiden, för denna gängen behagade
gilla och consirmera de kaneo revisorer, som pä sätt, förordnandet
därom innehäller, redan wörö utsedde til revisionen
öfver Lanco-werket, som skal ske 1788.
Höglofl. Ridderskapel och Adeln instämde häruti med
Friherre äs 6eer, och biföll den proposition herr Landt»
Marskalken däröfwer behagade göra.
Som Harolderne wörö ankomne, och tiden war inr
ne, begaf sig Ridderskapel och Adeln enligt Leremonieller
til Kyrkan och därpä lil Rikssalen, men samlades ä ny»
ester finlad ceremonis. Herr Landt-Marskalken äterkom,
sedan han ined en äepurarion af alla fyra Ständen pä
Riksens Ständers wägnar tagit afsked af den Kongl,
kamille».
Korrt därefter anlände Kongl. MajttS förste HafStallmästare,
Leremonis-mästarcn wid de Kongl, orsten,
herr lVlunlc, jämte oräens Under-Leremonis-mästaren.
Kammar-Jnnkaren och Lif-pagen I^orgensijerns, hwilka
rfrän Hans Kongl. Maj:t til herr Landt-Marskalken öswerbraqte
Lera^kimer-oräens-tecknet, som genast tvid
Landt-Marskalks-bordet blef hekd Landt-Marskalken päfästadt.
Herp
Herr Landt-Marskalken betygade sin djupa underdåniga
ärkansla för detta utmärkta »vedermäle af Kongs.
Majus nåd och ynnest, hwaröfwer herr Landt-Marskalken
förklarade sig fela ord, at font det wederborde, ådagalägga
den innerliga rörelfe och glädje, som denna hedersbewisninq
hos honom upwäckke.
Ridderskapet och Adeln detlog med den upriktigaste
fägnad uti denna äickinbkion, som deras wärde herr LandtMarskalk
i sa matto wederfors, betygade därösver sin
särdeles innerliga tilfrcdsställelse, och utropade i flera oingänger:
rckva?/
Sedermera höllt herr Landt-Marskalken til Högloft.
Ridderskapet och Adeln följande tal:
Högwälborne, Walborne -herrar Gkefwar,
Fl iherrar, Riddare och samtelige Swea
Rikes -Högloft. Ridderskap och Adel!
Den lott naturen mig förnekt, at med wältalighet
utföra ord och tankar, skulle af mig förgäfwcs sökas.
Jag följer således okonstladt hjertakS sprak, dä jag
un med wördsam tacksägelse och listig ärkänfta för Högloft.
Ridderskapet och Adelens betvista wänskap, godhet
och tålamod nedlägger denna Landt-Marskalksstaf, detta
ärofulla tecken af den »värdighet, som genom min Konungs
nåd warit mig anförtrodd tvid detta i Herrans
namn fulländade Riksmöte.
Min otilräckeliga förmåga, at haftva uti et sä uplyst
Samfund kunnat med ärforderlig insigt och skicklighet
upsylla detta rum, är hwad jag utan förbehäll upriktigt
ärkänner och gärna tilstar; men däremot bär jag inom
mig det wittnesbörd, at hafwa welat owäldigt och med
redlighet fullgöra min aliggande skyldighet efter bästa insigt,
wett och famwete, wid alla rilfällen. Det är igenom
sädant oförwiteligit upförande som jag sökt at winna min
Konungs näd, jämte Högloft. Ridderskapet och AdclcnS
samt Medborgares förtroende; och jag skal glad famlas
til mina Fäder om jag nära malek kunnat förwärfwa mig
Ven
-
delina en Swensk Alans största ära och lycka. Ridderskapet
och Adelcns sällhet och wälgäng utgör bade nu
och sä länge jag lefwer all min önskan, och hwad jag nu
med wördnad begär lil stut, är at uti Högloft. Nidderskapcl
och Adelcns ynnest, godhet och wänskap fa städse
wara innesluten.
Hans herr Grefwe
Högwälborne herr Baron och Landr-Marskalk!
Dä
jag nu, ä Ridderskapet och Adelcns wägnar,
får den äran af Högwälbornc herr Baron och LandtMarskalkcn
emottaga den Staf herr Baron och LandtMarlkalkcn,
pä et sig och dem sä »värdigt sätt, wid detta
allmänna Riks-möte fört; äliggcr »nig äfwen, at högtidligen
förklara den fullkomliga högaktning, wänskap och
tilgifwenhet, hwaraf Ridderskapet och Adelén gör herr
Baron och Landt-Marskalken et lika skyldigt sein »villigt
offer. De ärkanna med listigaste rörelse den myckna omsorg
och »neda hwarmed herr Baron och Landt-Marskalken
burit detta mördade märke af Swcnska Nationens
urgamla frihet, och svin »visserligen til desi ömaste tacksamhet
giftver herr Baron och Landt-MarskalLen en äfwen
sä ostridig, som lysande rättighet. Denne Riksdag är
nu, medelst den Högstes näd, lyckligen til ända bragt,
och den sällsynta enighet som darrvid styrt wära rådslag,
et talande bewis om desi omwärdnad om osi och wärk
Land. Mera kunne och böre »vi icke säja om osi ftelfwe:
domsrälten tilhörcr en efterwerld, ät hwars granskning
»vära göromäl »ned Rikets hafser en dag skola öfwerlämnas,
at wid skenet af sanningens fackla ransakas, dä wär
>r,ull och wär hugkonist af dem skal njura sin rättwisa.
Om »vi imedlertid nägot godt och nyttigt kunnat uträtta;
om kärleken för Fosterbygden och den fanna äran, den
enda rädgifware en Swensk ädlings hjerta kanner, under
loppet as detta Riks-möte skallat inom dessa murar;
sä delar Högwalborne Herr Baron och Landt-Marskalken
»ned
LL4
vied ost alle, i synnerhet denna ära, genom hwarö kloka
och redliga bemödande, och under hwars wardiga anförande
wäre rådplägningar wunnit en sa önskad enighet.
Och dä i en framlid ware efterkommande rädfraga tideböckerne,
skola de wid hugkomsten af Lenne Riksdag, lika
sä litet som samtiden, kunna neka herr Baron och
Landt-Marskalken sin ärkänfla och karlek, hwilkcn sedan
beständigt Ml följa desi namn, och gifwa en ny glans
ät den ärorika sköld, som redan sä länge sirat wart
Riddarehus. Mätte, dä denna staf äter skal föras, en
lika wärdig hand finnas, at den emottaga; och Rikets
första Ständ aldrig samlas inom desse murar, som prydas
af de skjöldemärken, dem deras Förfäder med äran
och sin blod wunnit, uran at af samma kärlek för Fosterlandet
lifwas, och williqe, at som de, för desi förfwar
och bestånd altid hälla sista blodsdroppan ospard.
I Högwalborne herr Baron och Landt-Marskalkens
beständiga »välgång täger Ridderskapet och Adelen städse
den ömaste del, och -ag har den äran, at mig i Letz
»vänskap och wälwilja för nu och altid innesluta.
Härmed flöts för denne Riksdag Ridderskapet och
Adelens sammankomster och öfwerläggningar, hwilka med
sa sällsynt och hedrande enighet, nit och »värdighet blifwit
förde.
Den högste Guden läte Ridderskapet och Adelens
»välmenande nilfulla bemödande och beslut, landa til Fäderneslandets
och alla desi inbyggares bästa.
Rättelser:
Sidan 6z. råd. ZI. star: inlämnade följande/>ro°
roco//»m, läs: anförde mnnteligen.
119. »ad. 9. star: förnämligast lära sökas; läs: förnämligast
böra sökas.
—— 121. rad. 5. starr för Rikets trefnad; läs: förLantrefnad.
— dito — 29. stär: hwilket medgifwes; Kongl.
läs: hwilket medgifwes uti Kongl.
- 146. råd. Z4- stör: foster; om en stor del; läs: sv
stsr, och en stor Del,
Ofver
Ilössiost. kiciäerRupets
Och»
helens
Viä
1786 /äl-5 MsäaZ.
8'kOOXkkOL.lVl,
kk^clrt Iros ^on^n Onnlsrorura;
Ll^8SM.
^iskve 88^.11^, 81s6kiv8 8niö88ö>i, ilgngRxcsiisnös,
Oaximine 8ieuren«nt vicj 1lfl)rgbank-0orxker>.
Oiekve ^VeXH-XOpI-, On^si.k-8 Li^ii., »sn8 LxcetIsncs
j 6enei'sl 81s^oi j Lommskiäeur sk 8. 0^
Orekvs I) s i.x 6^88l) IL, ko^rvs kKLvkrXj Hsn»
Lxcellence.
Lrekve OX8188'8l88X^ sk1<c>i88o!m, ^xcos Ovti-xx,
Lsxicsine.
6l,kve 0X8X81-188^ sk Oiono^oiA; 8ul!m. krt8e,
re 'k uss, Lr-c^r, Okverlks - Ksmmsijurt^
8sre, Ooiersl - 81s^or> Kiciä. 0^8 Lomirwnäeuk
sk K. 81. O.
6rekve 8l-881800l(, Xlss^ur, äkverlke
junksre.
Orekve 00068^8, Kosss-r ÖLr?8icv8, l.gAmsn.
Olekve 8V^Oli1-8lkI81-I.ir, Oxsi. ^xsr., Nsns Lxael1ence>
^ulilkiL Lancelleri 8k6cj. sk L^. 81. O.
Orekve 8l88I<8; bullin. 6,-ekve 8 r x?. ks, 6«/8/4<1o/x^,
Osxiisine viä 8atrs Olstzons-Loixken»
Liekvr
4
Lrekve >Iir8 kmrir, Ökver-Ksm
msrkerre,
I>sn6skök6inge, Lomm. sk 1^. O.
Lrekve L0l8lOL kil Liörnö, LvsrLk Lkr, Ksmmsrjunirsrtz.
Lrekve LVULK^LOIiL, ^cov^on>rn, I.snäzk.ukilinFs
oell Lammencleur sk K. >1. O.
Lrekve 6Vl.I.LX81'ILli>i^ til Iliöikelunä; I^llllm.
lkrikierre
derre.
Lrekve kI?NK, L/rsi. Lvzrxv, ökver - Ksmmsrkerre
velt Lominencleur sk K. O.
Lrekve kki(^I.ILkI, Oxvin LosrLV, R^ttmsKsrs viä
Lik-Regementet.
Lrekve ?O88R, Lrvi.» Lspitsine, Lavsiller Iros li.K.
ll. llertigen sk Oktergöllllsnö.
Lrekve 8kLK>i8, Lssi. 6vsr>rL, l-sgmsn, Ii. akK.O.
Lrekve LliOKkllkRkl ril kloklaä, koi.vc/r«ro8, I^ieute»
nsnc vict I^ik-Lsrllet.
Lrekve Rkli8LK>l, -^xsi., 8ves Iiilce8 liscl, kslt-klsrkteslle,
ki^ä. oell Lomm. sk K. kl. O.
Lrekve klRVLRkRI.Dl', ^so«xi§ ^osvsv, LenerslI.
ieurensnk, Lommen6eur sk 8. O. 8tors l<or8.
Lrekve OLIiLIi; RuIIm. Lrekve 8rLnsoc:L,
Lsvsiller lior llennes liongl. llögket krinkelksn,
I^ieurensnr vicl kärrs Oragonerne.
Lrekve DOlll^^, -Kr-LX-rnOrit ^c»/riro8,
LkverRe, liiöä. Lt Lv. Orö.
Liefve
Lrekve LIiO>lklIRl.kl til llskunge, ^xsi. Orrö,
Lsxitsine vrä ^rmeens klotra.
Lrekve IlOlikil til lisntrren,. L^xi. 6v8r>?> Ilok^unlcsre.
Lrekve LKRLk^v, Lr^ss, ksncl8livkäinge, Lomm.
ak 8v. Oräsn.
Lrekve kLI^0>l8'I'LII>1', Lxxi., Lenersl-^öjutsnt sk
klvxeln.
Lrekve k^LkkillkliL; ?ullm. Lrekve 6 v 1.1, s n » o x s,
k>r-ir. Lsncellie-lis6, Rräcl. sk O.
Lrekve ll^RI), L^xi., Lenersl - H.6jmsnr skkl^gsln.
Lrekvs von k)LLL>7 , L^xi.
Lomm. sk K. O.
Lrekve L/XRLK, Kirs, KsmmsrMnlrsrs.
Lrekve LIiOi<81'kl)^, kLLvxix -Wor?» Ll.xrc,
ksn^Zlrökälnge, Iii6cl. sk >Ior6lt. Orclen.
Lrekve kOWZX; Rullin. RriRerre ksiIonnuLVun,
8e/,s/lm», Okverlle, liiäcl. sk 8. O.
Lrekve vonR08M, RLLnxix Li.xio, ksnclslrököings
oclr Iiiä6. sk 8. O.
Lrekve kl^k1H.10>I, Iluoo
Rrc!6. sk 8. O.
Lrekve kOWRKlllRkkl, LE Lv-ixv, Lsxitsine vlä
kik-Lsräet.
Lrekve von 8L1ll; RuIIm. lkerr 0/rl^olt^Lxov,
k.sZmsn.
Lrekve von H68818X; 8uIIm. 6rekre Oox», k?/E
/He^iLz/ö», klsjor, Xammsrjuoksre,
Lrekve von H88K1-KX880X; 8uIIm. Herr 8osk>,
V- lkosaslsrrin, Okvsr8e - Lieutensnl
ock 8166. si 8. O. ock krankks k!,iicsir- Or6en.
grefve 1^^LLIX6, kana ^oorr», kls;yr.
Lrekvs N08X rN Ominne, kaaoirlL, 6snsrsl, 8166,
ock Lomm. ak 1^ KL 0-
Lrekvs 1V8^VX68L sk 8aucis; kullm^ klikeirs ron
Xoi.o«rn, 8>r<1rrc, Kaminaikerre, Lomm,
ak Xoi6lk. Orien. ^
6rekvs von 8Ltt1V88I^ > 8«-^?. ÖkverNe, k. ak8.0.
Lrekvs 8IXLL^I8; bullin, Herr 8ii.r vaasr>raaL,
Danie/ Leor?, ÖkverKe, Iii>!ck si 8 O.
Lrekvs 8/^L88X8886; kullm. 8> ikerre kl o i. a/r n,
Öfverste, 8166 »k 8. O.
Lrekvs 81881X6, ^oorrn Lvovio, Lieutenant v!6
Lii - 6ar6et.
Lrekvs KV8^X68L, Orrö 8Linnol.o, Lieutenant vi6
Lik 6sr6er.
Lretvs 8iiKL88L6886, KVorsraa 8ain»oi.o, Lene,
r«l, Lomm. sk 8. O.
Listre LILs8X8886, ^r?.n Laoao, kreliient, Lo>nm,
st Xor>6st. Orien.
Lretve 80X68; LuIIm. krikerre kuiosn, Lar/,
La^itains ock Lavailler kos Llennes 8onFi.
kjö^kec kkercitzinnsn,
örikens OX8X8H88X-K til 8ks, L^an, Okverklok-8tsllmastare,
Lomm. akkV. O.
krikerre 6VLL8X8iI88X^ sk Lunikolm, L/var.
Lnairrornan, Lieutenant.
8rikerre 88-X888, Ll-acaaar, Klakör ock 8166. sk8.0.
8rikerre K178LK, ^svio, krestient, Lomm. ak X. O.
irikerre 8L8K1K11X6 sk Liekelirr, kaeoaix, Öfverste,
8i66. ak 8. O.
kkikerre 8-VX88, ^on/vrt 6-vvaiai., Öfverste, 8. sk8.0.
krikerre L8I^OXH168VOD, 8aio ^anx»/v»t, K1,M
vi6 X^ianiz Dragoner.
irikerre 8088XH/1X8, 8aar>aix Lansr, Llammarkerre.
8rikerre KViVLkliklL^iM, LE/Xo/v» , Öfverste.
Lomm. sk 8. O.
krikerre K1Ö8X88 skinna, L^ac, Kammariun8are»
Lieutenant, 8. sk 8. O.
8rikerre OL88?^888, kanvanc, Lieutenant i 8venlk,
kls)or i kranstc tjenst, 8. sk 8. O.
8rikerre 8L8K1K1IX6 akLsis; kullin. krikerre k oss»,
Maarirr, klsjor, 8. ak 8. O.
krikei re 81661X6, 6>vaaiLi., Lsxirsine.
krlkerre KV8/1X68L skLiniekerA, 8xic Lant., Lieutenant
viä ^smrlanis 8e^emenle.
/k 4 krikerre
8
I^rikerre "VkRROR, Lenersl, Lomwenäeur sk
8. O. ocls Riääsre sk^V. O.
wikene LI^VRI8l, L^si-Lvs^^x, Okvsrtie.
ikrikerre 81'^RR; ?u!Im. kriiierre O xaivs r? Lis
§ve» 6<r^»s/> Lspiraine.
ZkriRerre LRRVk^ , 8rnrnx^ , Ryttmästare.
fiikerrs RLRRL^VOOI), Rnlc^one.rr, RanäiicR.
^likeixe LRIIO7<8Rlt)l.O, ^oovsr, kanärick viä
läxianäs Regemente.
krikerie von OKLRR^ 81M>IRxRL,
^i-xx^npaa, Lieutenant,
kristeire VVR^i^LLL sk Luäenkoff; LuIIm. fäeir von
I< o i iiLdi, Lacrr L»/?<i/, Laiiierr.
^riiasrrs R088R sk 8ak>^> L^akiri. Lnxisrx» Lixoo^.vr,
Laxitaine.
kiikikrrs R-^L^^IR, Lnsrs, 8csIImastare, R, sk 8. O.
LiiRevrs ^10RI4LR sk Ivlorlsnäs, lä^rvs 8irsi.i.Lri,
Leneisi Lieutenant, Lomin. sk 8.0. 8loi»1vors,
kriLeire OL^V.^LL; Lul!>n. Liefve Rorrnr, La»/,
läsns Lxceilence, kreliäent, Riää. oclr Lomm.
sk Iv. O.
^rikerre k^LRIUK^f, ^n»si, Lieurensnt.
I>riä>evte LILLLA, L^ai. läismniov, Lieutenant. '.
krikeire 8^ä8L^O, kxnA, Öfverste-Lieutenant, Riää.
sk 8. y.
kvl
-
krstierre LVVI8!>il, Lvs^^i-, Lieutenant vlä Lif
Lsväsr.
Lriireire LR0i^LIILL?>1;kuIIm. kkr Lvuuancrrouirr,
Lgxicaine viä Lsräel, Riää. ak 8. O.
Lrikeire kä^IvklLIOK sk Llsxeb)', ^ona.v
Lene, si-Eksjör, Lomm. ak 8. O.
Lrikierre 8'kR()kiäkLLL)'I', kaavaix, Lanässtöfäin^s,
Riää. ak 8. O.
Lristsrie 1'^OKL, Lvsr/vr Oianxlcn, Ryttmästare.
krilacrre 8'LR0^16LR6» kana >1s^'or, Riää.
af 8. O.
Lriiierre k/VL^KjiäI8'L, L^ai. kaaoaix, LonäuÄeur.
Lrikerre von 8LkäVVLRIi>k, Jonaie Rosisi.aus, Lornstt.
Lrikerre LLOLRIäILL^I, Laii.vw^p Luoviu, Öfverste,
Riää. st 8. O.
Lristerre von OÖstLX, Le.«i., ^la^or, Riää. ak 8, O.
Lristerre LK0X8'LLV'L, Laaoxrx, ttok-Rätts-Rsä,
Riää. ak ?8l. O.
Lrilierrs von L>ÖRLI>i, Lkasiaio ^coa, klof-kiksrikastr,
Riää. ak O. famt koliks 8lsnislai Oräen.
Lrikerre LkLIäL8LX, L/ar, Lanceilie-Raä, Riää.,
sk ^V. O.
Lriberre LLI^O^kälLLRl, ^ttnxirs, Öfverste, Riää.
ak 8. O.
krkkerre 08v88088O1'2; 8ul!m. 8rikerre Kl^xk-rt,
L/i»'/, Lspirsine viä l)sl 8eAemsntek,
^rikeri-e 80kl88k88, ksns, kslr-kksrlksllc, Oomm.
sk 8. 0-
IHikerie 8H88>k81'8O1', O^sr. 6vrr->v, 8ecretersre
i Kon^I. Lsncelliet.
lbrikerre 88kxlk<L'I',
6sräer.
Vrikerre von 8888K, kä/ms Kls^kio, kkof-8rsl!ms8sre.
Vrikerre 8IK8V88Kll8kkk, Oriric, ksnäricll.
lkrikerre von KI0kk^8l>k, L^iri., Ls^irsins.
Vrikerre l')8k>IK8KO1, VkLvsix, ()fverlie-k.>sukensnk.
Vrikerre 8H887<08O>^.^., O^vio, Ksmmsikeris,
ock 8/rrmsKsre.
krikerre von KOKH.88, -Vxxi. ^on^rr, 8evi6onrLecrecersre.
Vrikerrs I>Ik,I.l8, O^si. 6v8r-^v, kornett.
kiikerre 8^X01^, ^o»^ 6^L«rci, läeukensnt.
kiikclie 81-188^08/1^^/; Vullin. käxkxr von
VVukvrxiLLko, V>cä>-, kieurensnl.
Vrikerre K08KI188, Ocsic, 8^kt>ns8sle.
Vrikerre 0880>I6886; Vullni. Kli 8 > rrisno s 8?,
Orir/ Vo«k»r, Ospirsine viä 8>f-6sräel.
Vltkerre 81kä88, 8iL>l, 8ieulens>»k.
VriKerre VOV^Ok^, KirLokiir ^oorrn llrsio, ÖkvrrlisVieurensnr,
liiäcj. sk 8. O.
Vnkerre D>VXI<VVlV8I)1', L>«i. 6L0K8, Eksjör,
8. 8. Orä.
Vrlkerre W8/V>k688, O/iLi. ^r>88i, Ksmmsrkerre.
^iikeire von V8I888K<O08VV> Okxi. Svrr-xr, Osplt
Vrlkerre
von 68l)l)^, kerLk >lioi.^s , k^smmsrkievilions
8sä.
Vrikerrs ^K88KlI8I.klk ss tiksi Zcerelunä, 8-i8ivLl. ^öLornell.
V-ikerre von I^OLKVK, L««i8rrornLk, Lsncel!ie-8scl,
8. K. Orcl.
Vrikerre 8Kl887<L80>?-V; Vnllm. 6refve8on>VL»i>i
^käo//,^ , Lspilsine vicl Lik Lsräet.
Vrikerre 080888180^, Ocor, kilsior, 8. 8. O.
krikerre /V8>l88 81-, 6u8-r/vL klzuinvr, Ökvcrlke
Ksmmsrjunlrgie.
Vrikerre 8Ll>r68, Lxki > ksnclsköiäln^e, Lommenäeur
sk >8 O.
Vrikerie 8I88I8L88L1/, L-liri., 8xrtma8sle, 8.8. O.
Vrikcrre 8I86IK6 , Lodiir^o, IVlejoi , 8.8.0.
Vrikerre 888l1-88I108>k, 6vs-r^r> 8s^msn.
kiike>re k>8IH8'8I88XlV, 8vsil, Lieulensnk.
VHKerre von >I08LI<L>k, 8sic, 8ieul. viä lät-Lsräek.
8li
-
12 -s-W».-
krikerre 6v5^>.?. ölg^or.
krikerre XLOk7<8XÖl.O, 1'nnee O^se., R.sminsr°
kerre oell Lsxirsine.
krik-rre XIVV^kOkkL > keevevx, Olver - Xemmarkerre,
Lomm. sl K. O.
krikerre 6/lX?>?kX,0kV, ^Xvorvn keeoerx, IXLMmsrKerre.
kjerrs äKkkttlkköl ,l Llombaclis, L^er, Lornerk.
krikerrs OlOXLLOO; kullm. 6-ekve kobse,
Kemmerjunksre.
krlkerre 8'klkXXkkl), ^voirn, klsmmsrkerrs.
krikerre 6I0XI>I8kX6, L^ei., Xlsjor, K. 8. O.
k-ikerre 81lX0IvIXLls, kevveirc ^.vovrn, Olverliekieurengnt,
K. 8. 0.
k-ikerre ll^Z^lkkilX, Leidor loriL»-, ^lverXe ock
X. 8. o.
krikerre L^XH>I68tt^088kK, ?-rveecnv, Olverlis
kieucensnr, K. 8. O.
krikerre XOXkKVOXkk, Lxev 6os-r/re, ölsjö--,
K. 5. O.
krikerre LXIkk^lIkXNä, L^v. Konxl. 8ecret.
krikerre k/X6kXkkl.I)'k, Ire^ki., l^lverXs - kieutnant.
krikerre öi/VXI)kX3'kX('>öl, LneiL-rorllLk-, llol-ölsr
tkalk,
Lomm, »l O.
IZ
krikerre 111.^8, Orov O^rrivv, I-ieutnsnt,
krikerre -öOkk.8 VkXl), kxio OlverXe,
k. 8. O.
krikerre lllkXk-^, ^xrr, Lspiksins viä ^rtilleriek.
krikerre X08IX, Ion>x, kreliäenk, Lomm/sk k!. O.
krikerre von IxOlllkiX; kullm. krikerre 8r^i-i-L,
//r«vrc, Lspiksins viä kil-6srclsr.
krikerre Ok LkkXkil kölksö, Lx«v, Ixammsrkerre,
krikerre k^6kXLIkkk.k> jsou^n 6vs-r/vv, ökverXekieurensni
X. 8. O.
krikerre k^kXklxkkXL, ^6-^rr klv^i-io, I.ÄFM3N.
krikerre I^kII>I68kOXX, öl^nm-ir, Olverlie, X. 8,0.
krikerre von LkIXkK, 6vs-r/rv, llokjunknre.
krikerre von l^Xkk880K, ^Vxsv, Onclerliälksllgrö,
Lomm. sl O.
krikerre ?Xkl8, k«LvRix, Kontzl. 8ecrskersre.
krikerre öl/-XX8 von VVÖXOLXLkXO, L^^v Lvu»,
ilios, ilotjunksre.
krikerre VVki8l^kX8kkOk, kullm. krikerre VV-rxve,
kkömrr, Olverlie Xammsrjuuksre, Oiverlie
kieurensnt.
krikerre^OKkXöl^XLK,L/.i-i.6o§v>r, Lancellie XLa.
krikerre kKIXkkI^VkXO > L^ei. ^oc-urv, ()lver-/lm-rsl,
X. 8. O.
kri
-
krstiel re ^^I.I.k>I8'fIkst>i-V, L^st. stsrcisuxiin, ^ss^or.
krikerre flkli^lstl.I», 8^1,10x1. Lvzr/^v, 6sigs-sts6>
krilrerre I.IIUkKökstL; kullm. krikerre 8r^L«.k:j
t?m / 6»/?/-/', li^rrmslisre.
krikerre ^Okl-Lst/XKI^, L^Lv k«xvLiic, Okver-ln»
cenclenr, Lomm. s5 I8l. O.
krilrerre 8?!ikX61'kOst'rk't<; kullm. Lrekve? - rxn,
^//»//>/? , Ksmmsrlierkrs, IL O.
krllierre LÖ^VIII^, Orrö, st)trmgstsre.
krstierre , L^us -VvSvsr, kxxecil
lions
8ecrerersre.
krikerre LLLKkstIst8, l.snäs-fiöfci>nge, K. 8.0.
kritierre ^VstiXl8s6kI. st 8sucl5,
neial Ivlgior, Ii. 8. O.
krstierre L^st?stL-V?>l, Lxui. krULXr»t, Ofverste»
stieurenant, Ii. 8. O.
krilrerre stLOkkLK, ksuu ^r.xx»l<iomi, l81«)ok.
krstierre 8ll.kVstk8KIOI.I), L/VLv Li.«ic, Lsxirsinöi
krrlierre Osti8l8KIOI.I), str.uir /^Lx^UilU, l-sncis-flöfciinge,
Lomm. st 181. O.
krilrerre 8kLk8?il)k>I, L^«l. Orrö, l-snöitlustiinx»,
Lenei sl-stisurnsnk, Ii. 8. O.
krilisrrs K.^^6, Lr^xs ^cos, Ofverste I-teukenank.
krstierre st^kkst, L^rci.» Lenersl Istsutenank, st. 8. O.
krttierre stkklkk, L^ici., Ofver»-, Ii. 8. O.
krikerre k/^I.Kk^6ststl>I, Lvsrxr, Lsxik.
kristerre st-^^llvlstl.; kullm. Herr von >Ivkl»tLLr,
kreciri^ Öfverste-kieulensnl.
krstrerre stLLkkl, stmc, Ofverste, Lomm. af 1^. O.
K1ci6. sf VVsls oröen.
krilierre kll.Ist>iLst/VI8I12, ^ouxu, krestäsnk, Lommenäeur
»f K. O.
krriierre Lkl.8I>i6, Lvarxv, krestäent, Lomm. sk
X. O.
krilierre OLstIkl'2, ^uorics
nanr, Lomm. sf 8. O.
krilierre ILOU, laus, l.sn6rkökäinAe, st. 8. O.
kritierre >k81'stÖ^Istst, kullm. Lrefve Luols»
arvor, Krst Okverste-I.ieutensnk.
krstierre VOI.Ik^l^'!'; kullm. krilierre LvoaLaraöai,
Kror, Lot-KlsrLalk, st. 8. O.
krstierre kOOK, kxSL ^ooi-ru, Kammarjunlcsre.
krilierre von I.I>!6st>I, kkvL.vixu, Kongl. 8screterare.
krilierre Kl^LKLsti^^, stvrcrxic» Ksmmsrlielre.
krilierre 2Ö6st von ^I^KIstLkkkL, Orrö ^xco»,
Lenersl-Istemenank, Lommencleur meä 8rorz
Korkek ak Lveröa Olcien.
i6
r?
8?.X^Q Lf^o^svilc, ^Xvolrn
k^rrmsltsre.
klerr ll?k8?/V?Ilk, kl/i/rs, ?gAe viä I^onFl. klosvst.
klerr 800?, Ousr^v, kieutsnsnk.
^eii' LOKOk, OLki., Oavsiller kos kl. K. kl. Kronkriulen,
Lsxitsine viä Lsrclet.
klerr K/VI"? ock O^6, ^ou/i>r O^sr, Ospitsme.
k. 8. O.
klerr llkllLIKO, Kerrov, kieurensnt.'
klerr ?OVk sk Osnnss, Ovvo Lusisvrii, Okverlks
kieurensut, k. sk 8. O.
Herr kl^llk) st 8eAerKs6, ?L«k /VrssLonr, Ko»
, rsrius.
Herr VV^kLKkKOOIlkk, Omrisrr^n, 8er§esnt.
?!err "kflOkkk; kullm. 6re5ve kl-r »ii i.r v rr, /4ve/,
flvrkmälksre.
klerr L/Vfl?k?/VK; kullm. Oso/isvLus', ^4ve/,
klofjuulisre.
klerr KklkI8k st kl^ksmmsr; kullin, krilrerrs, ^<rcoL
O ov^ui..
klerr 88>V?k; kullm. klerr lZosoLxs^irii^L,
Li»-/, Leremouie - klsllsre, kVsmmsrjunksre,
fl^klmslisre.
> klerr
klerr ?008 s5 kljelmkgrer; kullmlAkix Orefve k s 5-  i. ion, Osvi-i lilgjor, Otver-^öMtsnc
sk ki^zeln.
klerr Il08kKflsk?I<k; kullm. klerr v. krrosvrröri,
l<onA>. 8ecrerersre.
klerr ?/VKk; kullm. 6rekve ^4. LLorisrLsEr,
^1s)or oclr klsmmsrlrerre.
klerr OVkkkKOflkOk^, ksroiiiki, Oornetk.
klerr Okk sk klarsnss, O^Ri. ^l^srrvs, Inkenlent.
klerr kl^Ill) st 'koreskorp, OvsrLV, kielltensnr»
klerr '?-VVV/V8'k, Oxiri. kssosi«, kieutensnt.
klerr K/V66; kullm. Orekvs O vt-reriL 0» 0,
//emimF, ks^Msn.
klerr OkKkk^Oklk, ^Vr>LU, Otverlke-Lleutensnk.
klerr 8'kO/VK'?, ?>ss.
klerr 81?^?k st Oknslrolm, O.rrri. k«LE»i, klonxl,
Ksmerersre.
klerr KIOflKkK, klEi>us, Klsjor.
klerr 8l?kVkflklkk?lVl; kullm. klerr 8 r » kXk. ?r^,
lVls)or, ll. 8. O.
klerr k^Okl, 8vsrn/rlr, ^lljutsnt,
Ilerr 8l?kVLli8?/iMk, Ovsv/rr Vr-src. LieutenSnt
viii /Vrrillerier.
fl klerr
kierr L^ili. kslrruoro, Lspirsine vi6 kalls
Ors^onerne.
kierr OXkliLkVLV; kullm. kierr8n -x s5x ör.v,
O/o/ /kis^«»r, Eokarius.
kierr OXk; kullm. krikerre, Öi<n!ilöi.o« Lsrt,
Otvertte-kieulenanr. k. 8. O.
Herr k-XkI<ki>i6kk6. ^souxi» kvss-r, kieulensnl.
kierr kkkkkk sk -Xtpenss; kullm. krikerre ki)LSi
z , kke^ri^ , ken6rilc vi<t 6sr6er.
kierr ^6kkli0liki st 8puri!s, kssvsrx ^Xn
kieurensnl viä k-itAaräer.
kierr OL5k> 8s»ivLl. Lusirrorusil, -Xcsäemie Oinbulkmsn.
Herr kikkkk-X, ^o»k!« är>^8t, I.SAMSN.
kierr LLKk, kx«i.s /Xxsr, ken6rik.
kierr Xlki>ILK sk ksllkullsj -Xoorru kssosix, körtte
liok- 8lsilmattsre, Leremonie - Glättare sk
6e Kontzl. Orclen.
kierr kiä.öiXläk8XÖkl) ; kullm. kierr 8 li-rVsilsro
LSS, k/sc k«rr, Xsmmsrkerre ock k^crmstisre.
kierr i^KL86lÖLk<< ks^urr, kenärrlc viä kit^sräet.
kierr Kä^8k, ksuil Lvs-rxr, Lornell.
kierr L-X66k sk 8ö6erk)', ^onsrr furiös, Lspllslne»
kierr 8KX1'kk, !^ii.k kiLnsis, Laxirsine»
kieri
kierr KOOOki i 8malsnci, Lxirn knLvsix,
8krikvsre.
kierr kIOK81^, Or-ro Lsssier, I-ieutsnsnl.
kierr Lkkk,
kterr K08k7<8'kIkKK-X,- kullm. kierr v. LLs-rsu,
Ls»/ -köittrils» vlvertte, K. 8. O.
kkerr KOVk; kullm. krikerre ^k^xrrrLnsl», L<,r/,
kistor.
kierr kOKIZk8 tit kunä, -Xi-Iixxuosil. ^>cos, Lornell.
kierr KOkldkLIi; kullmagti^, krikerre kvov rcn i
L^r/ kkr.ki^, Xisjor.
kierr 8IkkVkk8XVMV, LE, Xlsjor.
kierr 8-XkkkkiikKi'lX, Lvr-r^r ksiuuorv, 8er§esnk.
kierr ki^81'k8KO st ^Islsxsr^, ^sou-rn kisnsic, Okvertte-k,
ieukeNsnl, k. 8. O.
kierr käk i 8mLIsn6, kconuxsv, liok Junkare.
kierr ii^LK i kinlSn6, >KvLS8, -Xclvocst-kilcsl.
kierr- Kkk>iL8?0kkk, 8-rsru>u, kieulensnr.
kierr 8XVkXikikikVLV i XVetter^öcklsnä, L/E kso^luorvj
Lornell.
kierr k-X>i6Xl-Xk>l; kullm. krikerre k<i.iuc;8rolrk,
kke./ri/l, Xlajor.
kierr kiiXV, L^sr ^ousuj 8erLeant Vi6 k)örneborZr
klemence.
K L kierr
Herr LIXO st DaZed^; LuIIm. Lrilierre HILLEL,
Lm / ^«ro», Lieutenant.
Herr L/VXI8^, Lnaisraa ^Vn.usi.8i, klajor.
Herr ^XLLk?, Jouakt ^'ir»Li.»i, Lornett.
Herr 6VLLLX8VL^LV, ^xvLLS ^oriL»,, Lornett.
Llerr LL^LILLV, LLiri. Lossar, 8ergeank.
Herr LILLILLLOX/^; LuIIm. Herr Lövan»iLi.
!>'l, Lier!» i/c, Lieutenant.
Herr LLKXLIXL 6VLLLXL^6^> Lroas LiiaiartLK!,
Lapitaine.
Herr 2LLOVV, LLar, Laxicaine.
Herr 6ÖÖ8, /rnLxi >Dn.»Lr»r, Lornett.
Herr LKL8'fLKLL, I§L0, Dn^erlleexxars vi6 Armeen?
Llotla.
Herr Drl8LL8KO Loa-rrmL; LuIIm. Herr Lili. I s«oLd»>
Dr^n, Ölverlle, L- 8. O.
Herr DL 6LLII, ^oriLti ^Lcoa, Kammarherre, Laron.
Herr 8^HXLLLDD, ^sonLri
Herr LIÖLXKrVIVl, Lusa-Lr, Kou^I. 8ecreterars.
Herr DIDLII/lhI^I^L, Laar. LvsiLr, LsIiitsine.
Herr r^LLLLLOXI, ^Lti -VuLki, Lornett.
Herr l!D1LX^8KIÖLD, /Vnoi-rn Laroaic, 8t^clrjunLars
viä rXriiilerict,
HerrKDLLLLLD; LuUmgAti§Derr hlöli-snrvvLav,
Orrö Kei»^o/<i, Kammarjunkare.
Herr 8'LILirXLLVLII'L; LuIlma^tiA Herr Lii von/».
K XL a, Laxirsine.
Herr LI0KXLLL6; LLLi. OLVin, Lornett.
Herr KLIX6LXLLH6; LuIIm. Lrilierre KosLitNL»L,
ä'c/rerr>r^, KoiiAl. 8ecretersre.
Herr ^KLKLLLD, Xns DLrriric, Lornett.
Herr KLH1LLX8 KIÖLD, DL^iai., Lapicsine.
Herr L^DXLDILLHI, Lena ^oxan, Kaminar Levilions
ka<L
Herr LILLIL8DHÖ>I V^XLK^V^kiDD, Lus^L?,
Ölverlte, k. 8. O.
Herr OIVLOX, LLXi. ^»NLN, HIsjor.
Herr XLLDLL^VOOD, ^Vii.kiai.»i, Lsnco - LommilL
Herr LLIXLL^D, Oi.ox jsouLN, Otverlie - Lieutenant,
k. 8. O.
Herr LLXLK; LuIIm. Herr ^8ii»onr>, L>e.
Laxitaine viä Lif-6ar6el.
Herr 8IL6LOHI, LvarrLx iVvcu.r», Laron, LeneralLieulenant,
Lomm. meä 8rora Korler af 8. O.
Herr ^KIIXOLL, LLxi. i^Luairr, Lenera!-Irlajor,
Lomm. ak 8. O.
Herr 8ILL>VLK8>V^DX, LusrLr L^iL^vLi., Laxilsine,
K 8. O.
8 ^ Herr
Herr K8tt8kK8Hk8>^^, kvlävkii-r, 8^rovlox, ()tverlte-kieukengnr,
tterr LOI^kk, L^lir, Lspirsine, as-^irillerier.
tterr ?8IKHk>/8K^()kI), kiiic: ^vorrn, 8)»r,nä,
itsre, 8. 8. O.
tterr K^kkäkk86, ^r>ol.r-n kuvviiiic, kieutensnt.
klerr K80l^06086, kex^viix ^l>c;xvs, 8ultmaäare
viä k,ik-6sräer.
tterr 8k^ktt^^l^k^!k, Lsxiraine, K. 8. O.
tterr k^L^k^I^; kallm, Lrefvekosrx, ^rvlä k»-,'r,
Lagman.
tterr 8k08LI(kk<kkL'k; kallm, tterr VV ^ -r -r « a x «,
//aar, Lapicaine, 8. 8. O,
Herr 8tt.kVk888^k^O, ^o«LX k«eo«l«, k^tkmali,
tterr O8^Kk>/ttkkL^; kallm, tterr ka-i-xkviivvi,
^4//,»ec^r, Lonäueleur,
tterr 8K,X8? von kkLOk; kullmägrig tterr kn/ivr,
Lillie»-, Lspicaine.
klerr Ik^kVL^kkl.^ Laar Lunvia, kenärik, j
tterr 80kttLIk8, L^m.
klerr ^8><kkkl.l)'k, L^xi. ^on/ix, Lornekk.
Herr kt)8VI66k, Lusr^v ^Vnorrn, Okverlie, 8iää.
sk 8. O, oell xour le merire.
tterr kkk^k, ^kvw, Kammsrlrerre.
tterr
tterr kkLk8kVkkOkk >k08^ktt; kallm. Ire,,.
u i L i. .vi, tterrrrc , 8ecrerersi e.
tterr LlLLkk8K^0LO; kullmsgrig tterr kniixxii
^ x l. vr, LttäviA, ^tlellor.
tterr KLÖkVk88KÖLV; kallm, tterr ,k korix.
ttn»r §ir»»»e/, Kongl. käinmsllsre.
tterr OL L^V Ltt/kkLLLL, L/iiil., Lorné».
tterr 8081?^, Oxxiai. kalo, Lsxitsins.
tterr von >ILKl!kkk88, Lmilrvorneii, Krig! - 8ää,
8. >1. O.
tterr L1"kk8>1ik8LK ^ kallm, krikerre kV » » x 6 al.»
L<»-/, Lsxilsine,
tterr LLkkVk»LLOtt; kullmägk. tterr krxxr litt
i L l.»«, ^o^ir» Lil»-/, Kongl. Lecretersre.
tterr 8I>/LL^k8, Lviii. Livaox, Lenersl-kalk-lxC'
mältare, Lomm. 8. O.
tterr OL!>lkl.0v, kaio Laoiia, kenärilc.
tterr von LkLKk8; kallm, tterr 6a vxnnrr-rraax/i,
^4/^r», Lspirsins et Lik-Oragonerne,
tterr ^lOk.Lk88V^8l), Laar/knoi-ri;, ^kajor, 8.8.0.
tterr 6VLkk>//kk)l.k8, 8avivai. ^aoos, K^krmäKare
vlä Lit-8egemenlel.
tterr k/kk^18'k8LlLtt, ttav/ix kLixuoro, ^kajor,
K. 8. O.
tterr KLIN^IkDI, ^oxaz, öl-jor, 8. 8. 0.
L 4 klerr
24
kjerr 0^kjk.H?Ikkjk,, Lrroi^ ksodili^iro, Lorné».
jjerr l)kIP.IkH, Lxsi. j^oos, Lorné».
kjerr LILI)^> Krivv Krir<»oi.r>, KonZl. 8ecrsrersrs.
Herr von Vk6k8-VLkj, Lon»Lv, Lspitgine,
kjerr von k'08'k, jj^riz Hensiö, Lener.klsjor, ji. 8.0.
kjerr LIkL!8I0W, L^ssiri., Lsxicsine viä I<vlsnör
vrsAyner.
kjerr kKXI^T, Lvs^Lr -Vnorr», Lorné»,
kjerr R08bkjÖHLK, ?sxos,s ^Vvovbr.
kjerr von L88LI^, Oossr jksrnnoro, Lsxitsins.
kjerr -VOLLIjklkLLKk, ^o»^x Lsssisr, Lsxikslne,
Herr 1-VLLL, ^so»Ln Ksinnorv, Lgj.ikslne, Ik.8. O,
kjerr von -V>jOLIv880>j, -Vl.Rx^nr>ss, Lsxiksins.
kjerr von 6IkÖXl>^6LIj, Lssr ?ssvsix, Lspicsine,
Ki-k6, st 8, O.
kjerr LIKOH^l-VK, Kornen, ksltvsbel,
kjerr LLLljkLKIkLIjO; k^nllm. kjerr von k^svvs,
8vs«re Ler--WM</, kksjor, jjräcj. L* 8. 0.
kjerr Ljj/VjvkLk>IHLlj; kvllm. kjerr sxnninos,
^o/r», I<on»I. 8ecrerersre, kksrlrojj sk K. O.
Nerr 8^VM>IkI.VLIj'k. -Vxsr ksrosix, kenärik.
kjerr §Hl.LI>ljj-VK1^l.Vlj, ^cos, körzre.
kjerr
Herr I-LlIOX.VXLK-VK, Lr-nsrx VV,i.«Li.», ökveiKeLienrensnr,
jjiää. sk 8. o.
Ilerr IvLri<!6L>>I8HL?.I^/V, Lsic. ökverKe Henr-,
nsm > lvi66. sk 8. O.
kjerr L/VLkkvljlLLjj, -Vxsr, Ksmmsrksrrs.
kjerr 60L8, Lr>.sl. LosvLr, ks^e.
kjerr k lOLIxjjILL54, 8svro Lvsv^r, ^s^meiksrs.
kjerr kjk.>j8kkirljj>j^, jonsn/»sssnsxi, Lornekk.
kjerr k'Lj8ILl<; Anilin. Lrekve ikosrn, jjo/-er», Lsvsiller
Iros jj. !(. jj. kjerkiA L^sr.
kjerr >II88L1kj; ?ul!m. jjerr Iji-ir6LN5'rsX»i.r,
- klok-jvärrs-jjäö, Iji6ci. sk K. 0.
jjerr von VlLKLkj, klixsro /Vvorr», Lspicsine ock
liictrj. sk 8. O.
kjerr 8'k-Vkil., Lroso Ikooisr^or, k-isrrkensnt, jj. 8.0.
kjerr KLjkkMKL, LvsrLsoso, ÖkverKe-Ueukensnk,
j<ic!6. sk 8. O.
kjerr LttkL^jjlLLKk, Ij^sviv, kk^or, k. sk 8. O.
kjerr W/r1"HVX6 , KusLssi., K^ttmsKsre.
kjerr 8kkL!j^jLK-V>j'I'2, Ovs-r^k-IHizixn, Lspik.rine.
kkevr L^LkKkkkOl, Lrrsv -Vnorrn, Ls^itaine.
kjerr kkjkL^^K.^jjL; kullm. kjerr 8vsk»i.r,
Lsi / /^//rc/r», lievikor i Lominerce-LolleAinin.
kjerr Xirs Lssi., Ivsmmsrkerre.
L z kjerr
tterr kttvk8k'LK, k^vr.
tterr tt^OkkkkVLttl, ^onxn Lvrrsx, vkverks,
kiää. sk 8. O.
tterr 6KlIkkk<^V^I.V; kullm. krikerre Korxvr.!.,
L/lie^, Lspirsine
tterr
l.I8LIktt^kLK, 6v8-rsr^noi.r»,8r^clcjun!csre.
tterr ^T^K^KZ^KÖ^k, 6vsr^r -Vnorr», lkieutensnt.
tterr 6V8I.k>18Kk??; kullm. tterr kiri-rLnoskr,
ke/ir, kieurensnr.
tterr 6kK>Ikk, ^sxcos, Okverks, Kiää, »k 8. ock
^Vaks - Ol cien.
tterr 6KIkk>k^1^KLI<; kullm. tterr von karr,
ttot - kärrs - kää , kiää. sk K O.
tterr LkvkKLKä.>l1'2, ^ouxx , ttok.
Junlcsre.
tterr 8k86tt^k.^>I, L^ssmr., kekerenäariur.
tterr von 8KÖItt8k>I; kullin, tterr von OkLirr',
ki o?»^»/c/r Lsrk , /cuäiceur.
tterr ttOkkk^kkkOl; kullm. tterr 'ksss^evsri,
//» mc!» k^rrmsksre vick läk-KeAemenlet.
tterr kK/kl^L, ^orr^n Kxixnoim, Eksjör.
tterr Ok 8k8Lttk, Lsoso, Ksmmarjunlcsre > KonFl.
kik-ks^e, K^ktmsksre.
tterr ä^ttl.kkkl.OI, Orrö ksLvkix, Lornelk.
ttei r ^o«^n 8eic^».vico, k»villon«-
8ecrsterare, 8, ek KO.
tterr LK0K8'kkO'k, ksro ^xri., Lspicsine.
tterr 8ä'IkkKK008, 6vsr>r ksi^noro, ökverke.
kieukennnr, Kiää. sk 8. O.
tterr ttHHI. k; kullm. tterr 8 sx c; s ri s rc lö i. r>,
Kammsrlierre,
tterr L^kkk80k^, Aoorr» Lvvvis, Ksmmsrkerre,
Lsxirsine,
tterr VOk'k von 8'kkVkKl<; kullm. krilrerre 6srre^sriLic^lri
kreäri^, ttok-lsAmäksre.
tterr kkNl^kkLIIkKKIäc, ^rrnrxs, 8rs»-8ecrerersre,
Lomm, sk K. O,
tterr 81KL88k>IkkkOä', ltticn^xl.. Lenersl-kieute^
nsnk, Lomm, meä 8r. Korkst sk 8. O.
tterr 1'kK8klkk)kk<; kullm lLkcz»i8NL>l,
kem/re/ä, Kortmakare.
tterr L/XKlk5KIÖkO, 6o;rxv, i)tverks.I.ieurensnt,
Kiäck sk 8. O.
tterr ^k IKOKkk; kullin, tterr von LLSi.8ori,
8rsrs - 8ecrere>sre, K. sk!<. O,
tterr von kk^lkkK knirir ^vLius, Lener»! - Eksjör,
Lomm. sk 8. O.
tterr von ttkKkvl-XK80l>k, ^onxx, Lenersl-^lsjor,
Lomm. sk 8, Orä.
Ikkv^L
IkLvll: L^^8SM.
! i ^ ! ?Liik >- ?> Ivleureiigiic.
fkerr IfLLI LttIttIHI.^1, L^ai. kaaoaix, flof-^nn^are.
läsrr Lxnr k§i^noi.o, Lsxicaine.
flerr von I^OHäL>>s, Lxan kkcoxix.
flerr 8LItt?.Hkl)Ii6IiIf6, L^ai., Lanco-Lom
mittsrius.
läcrr ttIOOktt8K^(')fI), IttcirniL tticn^Lv, IVlaior,
kiää. as 8. O.
Ikerr , Lvsr^x, Lornett.
tterr 8M6I.0D; kullm. tterr ^vLLL
SV/VXXS,
6»/i,i/, Kvi^I. 8ecrekerare.
flerr läi-xro, l-a^man.
fierr kI8ifOI.!:I^IOI.D^ kullin, fferr I^^ocxir orr,
lVlajor.
läerr 6VI-I.k^6!itt6, Lvrr^rkarvnix, Ls^iralne.
Herr Iä7V^1iV1/vttl-IlIifI>f; kullm. fferr lä ^xv,
k-ico, La^iraine.
kllerr fV^I.I.kl>l8Hk!vkä^, L^xi- ^uoosr, Lapiralue,
Llää. af 8. O.
läerr ^Vk8'kkkl.'k, kaio, älof-punkare.
tterr 81lLMttOkk, LEv, ^lleLfor.
lkerr
»
klerr von ^klV^kl^kNläOkk; kuUm. klerr vr
kaas 2, ^o/La», ^utank.
läerr Ltt^Kk^kllkk^k, kana, Vice-kattor.
ll-rr 8LklOX8'kk6lVl, , Lenera!-ölajor,
Kläcl. of 8. O.
klerr ^OkkttLkKL, kaio Lus^r, kieutensnt.
klerr Lkvktt8'1'!lÖVl; kullm. krllrerre I.xl^oxiiiorvvoi
kric, Laxltaine vlä Laräsc.
klerr öllklklkkklil; kullm. klerr von ^sacosaori,
kmr/, klaraclsliöfälnze ocl> klof-8ecrsrerare.
klerr 8kl.kVkll8LllÖkI), klii.8, >lsjor viä l-if-keAs.
menrec, lliää. af 8. O.
klerr kkl^OklkkVLkl^k, ^r>Lk8, Kammarttcrifvare.
klerr kkl^OK^l^ttlv, Lusrar ^oorrii, lleAittrator.
klerr ^6kll8I<lökl), Lnalsraa kuvviu, Vice-kuttra!,
lliää. af 8. O.
klerr kllklk>k>lkkkl)k, Lnoao kaaoaix, ^kryor,
ttiäcl. al' 8. O.
klerr ^KLK^KkkkOk, ^onarr, kenärilc.
klerr kllttkklllOllL, ^ona^i, Laxlraine, k. af 8. O.
klerr l>lOIll)k>lkllkkkl, ^v^s, Laxiraine.
klerr 80kkfVk!lIlkK6, 8va>rrn Oirvaicn, lVlajor.
klerr L.VLklrkkllL, ^oan^oiian, k-närik,
klerr
o
AO
kjerr 6X888k><kjÖÖK; 8uIIm. klerr I^-lNoiruork,
l//r. 0/., ^ävocar - 8ilcsi.
kjerr L8O888KIÖ81), 8ri^8 OvLixv, 8ieUkenanr viä
^miisllrerer.
kjerr 8^881111)8; 8ullm. kieri von lj^nrvovkr,
Oeor^ar^, Hofjunkare, 8iää. ak K. O.
kjerr 0^>188K; 8ullm. kjerr Kan^Lriec;, ^ac/rarrar,
8>euiensnk.
kjerr 8O888881; 8uIIm. kjerr 6r 1 ^ ie s r >ia, ^0^
//e«rrc, kjof-junkare.
kjerr kjj^8I>j8, LnRirriän, /Irck.iarer,
kjerr von Kl81j88k1I88^l, 0>ki. 8vrk-.-r, 8)'ttmä8are.
kjerr 818818881^81), Oxairia^, Lataillonr-kreälkank.
kjerr 880>1^>j, 8aLvalx Ooi<ir>v, Kongl. 8ecreterare.
kjerr 818^^16, j^n j>coa, Lspirains, 8. ak8. O.
kjerr Kl88l8I>j, ^ooir» Oralc, Oaxirain-^leckanicus.
kjerr 88kX, 81^sliv§, klaraäsköfäinge.
kjerr 08O88080K^, jonxn krxc, Oaxitainr viä
^rritteriet.
kjerr 8801888V88I), 8«ao«lx, Oaxlkaine.
kl-rr 81VV888V88V, Kn.8 ^raxx^nL-e. LsncoOoiNinilHrius.
kjerr 888180111, jona^i Ovs-rav, 8leUtensnt viä
8lt - 6si äer.
kjerr
»
3 k
kjerr 8lj88>l8108k8, O/lxr., Osxitslne.
Herr 68IP8N818V1, j/lcos. kjok-junksre.
kjerr 11688818V1, (joSr^r ^nor.t>«, 8leurensnl.
kjerr von 8180KI8K, 6vsrxv, 8ecrekerare.
kjerr 8kj88>/818Ö^1, kj-rr 8«roxlx. Lieutenant viä
^Vrrilleriet.
kjerr Oa r> 68^>»68, 8«avxiic, Lieutenant
viä Oragonerne ak Osräet.
kjerr 8II88K88OO8; kulln,. »errKisa-n. Oar/,
-^sselkor.
kjerr 1)8 8880118, ksxc 6ro»c:, kjok-junkare.
kjerr von 8011^^112, ^llvxar 8sax«lvRv, Oonkoiri8krifvare
i Lanc^Uen.
kjerr 8OIK6, ^00,rn 8ieri>klir, kenärikr.
kjerr 8kl88KK1^80K, L^r. jo»-e»i, >uäiteur vlä
Lif- 8egemenret.
klerr /^O888888O1, karax U^xr»iii.i^, Oapit.
kjerr K()>jI68818O1, 8ulln>. kjerr ^»rnorr, Oar/
6«/a/> IVlajor, 8. 8. O.
kjerr 88081011, 6051^1-, 8ergesnk.
kjerr 80kj.^O^1^K; 8ullm. kjerr von Kjöxiiins,
A^o^a» ^/arr^rar, 8ecreterare.
kjerr I888k!j88k1, Olexr jv»^n, Osncellili L ju8ikir
8evilion.
kjerr
Herr von 88/1 OX, ^onan; 8uI1m. 8ril,errs 8u>!c:«,
Lm/ Ivis)or.
Osrr von 88^X6 8X, Kauur 6/lLaiai., vkverKelieutenant,
8>66. st 8. O.
Herr 88868X688X; 8uIIm.8r>8erre8»aeu8v^itv,
8net/0,k, 6enera1-Hajor, 8itici. rik 8. O.
Osrr 80088018811, I-onrx^r ^Lcos, lieutenant.
Oerr 1V81O8X0I88H, lvas ln^ir^r, Öfverse, 8i66.
sk 8. O.
Oerr 881^0X810888 ; Inllm. Herr IVnuuLN.
caav-rL, O., Ook-Dunkars.
Herr 80L8X1VI81, Onur /Ivuusv, Oontrolleur.
Oerr 18008018811, Oznr. InanaiL, lieutenant.
Herr 8100886188188, 6v5rnv, Lataillonz
lreciikant.
Herr LOX68XOI88H; 8ullm. lonanr, O/e^r.
/Oaznrtr, Okverkie.lieutenant, k. ak 8. O.
Herr 0180868/1X0 , O^vio, kortmakare, 8. 8. O.
Oerr 008881I88X/1, Onni., krokekor, 8. as8. O.
Herr 810X688801, Oauaic 1^ii.Wi.»i, 8ieurenanr.
Oerr 81188X6810, ^o-ccni», Okvcrke - lieutenant,
8icic>. sk 8. O.
Herr 8188188818^.088, 6ur-r>n, Ook-^unltars.
Oerr 0- 8811281, O^ae, OireLlsur.
Oerr 81I88X080X/1, krun, lieutsngnt.
Oerr V/.1O8X81188X1/X, Onni. 8aic > 8tats-8eere«
lerare, 8ici6. ak X. O.
Herr 8^8881, 8aic 6osrLr, Ötver-^a^makare.
Oerr 1VIX688810O1,
Oerr 68108lX; 8uIIm- 8!err 8orän von kolarsernit»,
lE«e/, 8eereter,re.
Oerr 0808881801, 1or»x«> 6ergz-8a-j.
Oerr O/1X0Ii1Vt18O1, ^ouar»Oi.nic, Okver-^sAMaKl
Oerr 8088X81088, O/lnr. Ovs^r/rr, Vice-krekkent,
8. X. 0.
Herr IX88X81M8X^; 8uIIm. Oerr /1»it»orv,
Oarinicn Oaoas, 6enera1-11s)or, 8» ak 8. vc!r
Iranska Olcien.
Herr 1V8XX8881I88X/1, kann Osoav, Lsneo
Ooinlnikarius.
Herr 8100886086, lonak»vr, 8enärik.
Oerr 61888X6/111, /Ivorn, llajor, 8. 8. O.
Herr 6.1008 > O^rn. Ornio, Öamtnärjunkare.
Osrr6s88l1; 8uI1in. Oerr»rluo r v, 6. k'»'. liajor,
8iä-i. ak 8. O.
Osrr 1I/1XX886R1X12, 8u!Im. 8rilrerre 8vvaaca,
llajor, 8. 8. O.
Herr von 0.10808111, O^al. laaoaia, Ökverkslieutenanc,
8. 8. O.
L Os«
llerr LrX^8; Lorné».
llerr ^'^0^80^8^688, 6vsrLr> Oeremonie-^ls^sre.
llerr 888>^>l88, O/iiii. llei^iric, kourir.
llerr von 0^168, 6v!-r^v ^Viri!Lr>i, Otvellie-laurensi»,
il. 8. O.
llerr LI88886, k^evKiie Orrö, 8ls^or, II. 8.0.
llerr 8l88>88lls88l!il, 6vsr^r Ori-o, llsmmsr - ileviiionr
- 8sl.
llerr 8188>'8, 8ln.s. Usvertte-kieuiensnt, II. 8. O.
llerr 80ll88l888'8; kullm. llerr 8 irr VLk81 or.,
r L, ll rr/rr/c, Lsnco-Oommrllsrius.
llerr 8I888l, Ln/iS llriric, Osncellili.
llerr ^688ll^888l, ^ouz» 8^»ruLr, 8ecrerergrs,
llerr ^08^16, Oninrrixre llrsro, 8lsjor.
llerr 8^8ll)8886, ^vorru 8iiLo«iic, Volontsir viä
Armeen» kiviks.
llerr 8O888>!6086; kullm. llerr 8ä0L«sriiLl.s,
l^k/rr kieukenanr viel ^rlilleriek.
llerr llM88l8'8^8KX^, Or^sr leorrn^rri,, ^lsjor
vi6 ^rmeens klorrs.
llerr von 88088, Orrö, 8ksllms8»re.
llerr von 881Il, kx»», OsFmsn.
llerr 8-rMN68/iX-Vk. L^-il.>Vicekre86ent, 8.8l.O.
llerr
DMMDDWDDMWMWWMWWWMWW
llerr Ill.^l, O^vio, 8lajor, II. 8. 0.
llerr 8ll888l8l88, Ork:c. Oiverlie, 8. 8. O.
llerr 8I8l8<88ll^88?vl, 6o5r/rr ksevliiie, llonZli
8eLrclersre.
llerr 888688l8'kl888l/^, ^o»/ire Orrö, llok)un8sre»
llerr ^8888880X1, Kxoie 8>LdiiLi., Xllellor.
llerr 8IK088888, O^sr Orrö, li^rtmälisre.
llerr von lll08ll>l, kvlioki^Lli llolMnlcsre.
llerr 68888E/XX1, O^ri. 6osr/.kj Oornelt.
llerr 881.188; kullm. ll-rr 6iLRLtt-r», 8«-
crerersre.
llerr 881^88, O^sr ^o»/iri,
llerr 8^80888, O^si., llok-Xlsrllesllr.
llerr 6()'8Il88llI88Xl, kullm. krikerrs
Srosnr, Orrö, Xlajori
llerr ll88l)8!<lll88Xl, 8L»vri., Hsverlie. 8. 8.0.
Herr ll808888I88>l^, 8^ro»t0!r, l-snäsiiöläinx,
II. 8. 0-
llerr vön 688188, Ox«i. Ovsr^x, 8x»ml8sre.
llerr Von 88V6/X8888, L/i«.r kLLv«nc.
lleir I)88lkVX, 6rsuXkv 8rö«ieirecr, ö5ver8e lieutenant,
k. 8. O.
llerr L888IK6, 8znr 6osr^v, 8/kcmslisre.
0 A llerr
Ickerr von L.^Kl.880^, (Dgxitgine
lckerr
87bIckLIck, son»rr äcksrn^ic, Kvrrmalisrr.
tterr KVOLX8K1ÖI.I), tteie^rr, ^or, K. 8. O.
Ickerr K/^^6, ^xerlcki-Ric, kenckrik.
Ickerr K^I8>IbK81'IIIK>I^, ^onxrr >Vir»xi.^, KrigsRäck,
lcksrolck sf 8v. Orck.
Ickerr von Jon^ri Lvsr^v, l-ievkenant.
Icksrr 8^VKI)L^80K6; bullin. lckerr -^i.»rLVvv,
S^o^ou, Kieurensnr.
Hein- ; ?ui!m.Herr8ii.v VLrvSiovre,
Liir/ 6»ckr»»»ck, 8ecrererare.
Herr lZK-^lckXLKIckIbl.^1, 0>Ri. ^I^oxvs, Hot-^unkare.
lckerr CLOKKKLH, l?enir, Kistor, KammLr-^unlrsre.
Herr LVKH^bUllck, L^srrn, Aggman.
Klerr KK/^LIck, /^XLi. kLkoiirLnii, Kieutenam.
Herr r^OKI.IckIbI.^1; bullm. lierr ^loxi^ri.
tterr , ^vi-ivL, Kongl. 8s
crecersrs.
kilerr 6l^I?L>^8LlckIä1'2, LL»i. rVoorr», 8ergeant vick
I-ik-6arcker.
ckckerr von K0l./V7>ll); KuI>M. Ickerr Kr-irrvLusriLx--  r> ^, ^»»e/, Lspitaine.
!ckerr LI.6LKs81'lLl!I8^, CvSrxr, UL)'or, kiäck,
st 8v. Orck.
lier?
' Z7
Herr I.^6LK80K6, O^r^iLl. Ovkrxv, Listor, kiäck,
sk 8v. Orck.
Herr OblVLOKOl^^, 6vsr^r, bieutensnt.
Ickerr bL>l2bI.81'lbK>I^, L/rnr, ^ckvocLl-ki5csl.
kckerr ^VOOKLKOK^, Ox^ier, Oornett.
!ckerr 8^-^6; bullm. kckerr bLiroLnz^iLNx^, /4«.
ro» Kckrv»rck, Oancellik.
tterr ^VI.M«LI)Vl, kruk, bergs-käck.
Ilerr KL01'bK8KIÖI.I), Orroi^ix, Icksjor. 1
lckerr, KOObbOK, /on^rr Oi.or, Vice-^relräenr, kiäck,
sk l8l. Orck.
lckerr 8H.k^VLK81LI)7', Jonxrr bnxyrrix, Osxiksins.
Ickerr bOK6bK8HbKKrV, O^ni. Onirisrrx, Icktor,
kiäck. sk 8v. Orck.
ickerr von Lr^KIK; knllm. Ickerr von br^oLSrLöu,
^4cko/^> Lergmsksre.
Ickerr 8b6bkOKO^^X, ^onxri bnrvirnc, Kongl. 8ecrerersre.
kckerr 1'0KI^bk^lIbb>1, ^vrr/rn^^, I-ieutensnt vick
bik-6srcket.
Herr 8VVbI)b>^81'lbK>IrV, bnic 1'»o»l^z, ^otsriu»
I Lergs-Lollegio.
Herr KOKOLXKbbl', ^on^.x I^lor^s, Ickeutensnr.
tterr blbklMOKX, b-rit. Ornro, Okverke - kiemeNLM,
Kiäck, sk 8. O.
0 z ^ckerr
Perr UPstLk^LLOO; kullm, k! rr kllä v « s x >vo o v ,
lki//ie/»r, Vice Pärgclsköfäii.tzs.
Perr ^PLk86IkLL8k; kullm. krikurre si v x r.-r,
Lar/, Lieurensnc.
Perr Hsk8l^kkLDV8, kxxvsi», Ksmmsriunksre, lVlsjor,
I-ik-kgAe ^or klaus ILon^l. Klain.
Perr kPstkk^k-XLLK, Lasm ^s^anxxi, (^kversts.
Lieurenant, il. sk 8v. Orä.
Perr LP8kK^8'k/lKl; kullm, Perr von >l-.voicnov?.
, ^läo/f kkeäri^, Kon^k 8ecrelersre,
Per,- L08VIk8>l^. Nirs, Kammsrstrrisvsre,
Perr von <I!/K8'k^NIk, ^sxxuxsr 6eo«s, Pokkreäilcsnt.
Perr N08vkNL8kkH2, kxxoxix^cos, (överste,
kiää. sk8v. Orä.
Perr k Kk N8V Ik78 N>X; kullm. kllerr Nennsi^
vooo, ^l»ärrr, stevikor i Lsn^usn.
Perr K)8Nk6L?^v, Lxxr, Lanäs llsmerersrs,
Perr LLOKlLstkLlkTl; kullm. Perr knxxuliier",
//ara/ä, Lieukenank vicl ^rlilleilek,
Perr 8,KNl)kLPIkLKl, Lsnisnornxx, krotoNoksrius.
^lerr N^Lkstkl^ Loxxxrr, Laxirsins,
Perr von 60I8KliKN, 8si»iiioi.v Llxsxixi., Lieuksnsik,
^lsrr von l)8iX8k, ^soirxie 6osrav, Otverste-Lieulensnk,
8iää, sk 8. O.
Perr
89
Perr OiKLKl-KN, ^on^» ki-.Lvr.ix, Klsjor.
Perr iKk)Lk8k0888; kullm. Perr knxxsisirnösl»
6»/a/ ^äo//>L, Vice - PsrsäskökäinAe.
Perr INLkLOVX, Lsnsior 6usv^r, Vls^or oclr
Ksmms^unksre.
Perr LläNIPkst, Lnxisnxn, Llapirsine.
Perr von LP8I8HL8880N, L^nr VVn,nxi.»i»
Lieurensnk,
Perr Vl^lll<8 von VVLlstkkKlLkstL, Nirr Wirnxr»,
kevistous - Lecretersre.
Perr LLlstLläkst, (Hr V»vnx, Klaior, 8. 8. O,
Perr VVLILI, Pvoo.
Perr -VvLkllLkLP, 6uoxio8o ^öxxrr, kxxeäitions8ecrelergre,
8iää. sk N. O.
Perr P^VLLkNLOKL, Klxcrxivs, i/Vstestor.
Perr kPNLkNLKON^V, L^xr Lvsvxv, Kon^I.
8ecreterare,
Perr von 8LPVV^8k2M, ^onx8, Ofverste, 8. 8.Y.
Perr von LONOVVLN, Oisoxix Lnxrsni^xr, Pok^unlcsre.
Perr VVI6kL81Ik8N^, Lxxr, stvttmästgre.
Perr von kklllkNPklKl, kxux stxi^inorv» OfversteLieutenant.
Perr 8VVkOkNPIkLKl, ^Vi.xxxtrosx Klxsxvs, 8^ttmästare.
L 4 Perr
4^
kllerr llkl>kl^8klk8l^ ; kullin. Ilsrr 8x»irLLL,
SUL^di^, la», R.ekerenclarius.
^ierr von 8LIlkVk?»i, L^ai. louvis, lllaior, K. 8. O,
kisrr 1^ll8kK6, ^.va»i Laoas, kaes vili Kon^l,
hofver.
lfterr kklKkX^l^l^l, ^051.45, l)fver6e-lieutenant,
Kicl6. ak 8v. Or6.
)ierr 68Öl>/k8, Lene lVLr.nx»l/va, R^ktmsliars,
klerr LK.ll^I^lkK, Is^c, kencirile.
I^err /VlkLli, knsai-aauonv, lieutenant,
lierr 8.kll^li8k>/, CorvnLRv N^oaur, lieutsnantz
vici lik-6ar6et.
klerk LlO^SILVI; kullm. klerr Loira, Le»?,
Morrar, lieutenant.
kierr lO^kk^kl I k livi, L^ai. Lvz^an, Okvsriis,
lilciö. ak 8v. O16.
klerr von MOKlkll, I/vcos, itlajor, llöcl. ak8. 6,
oelr ?our le iilerite,
klerr von llOkl51l>/, Ln^«r, klok-^unlcare,
kierr lllli8l8kkKIllkl^; kullm. llerr von kaoil.,
la» Davn/, 8ecreterars,
klerr 8lll7!>lLliO'>i^; kullm-klerr ^vi aabrLaar,
la»/, 8ecrecergrs.
klerr kKlOkkv8kllK>/^, /lvau, Vjcs-krestclent.
llerr
klerr ki/^8kXI<^^1kk, llNkt-i^n Oirnair:, ^.uciiteur.
klerr von L^lkL^ll; kullm. klerr v. ll»ru88vo i.
Ä/o»»o» kve,/»> kenöriir.
klerr 8'k^kllK8kkklL; kuilm. klerr k. 1.1 n s a n>
La»/, llonAl. 8ecretersre.
klerr 8kkkllKVViXll, Lar / ^o/,a», lieutenant.
Nerv XOirvl^lklVLklk; kullin, lieie
8-risling, Lav/, 8ecrelerare.
llerr 8 IlO lkl 8 KI Ö ll> ;^kullm. klerr linn^u8
v « ^ nn , I»^c»««»rr/, secreterare.
klerr von 1()8>iL, Itlicnaäl., lanclekököinAe, k. 8. o.
klerr k8^LI<kklklkk?vi; kullm. llerr von 6 ar - rv.
^o/»aa l»»/vrv, Laxitaine.
klerr ll^kllLKOX.^; kullin. Herr k>l»vi. »rn aurr-v,
La» / kveaivr/e, K^ktinalisre.
klerr von 8LlIOHX6 , /Xvx»r ^ooa , Laxitains,
Riäö. ak 8. O.
klerr von ^llllM/kKO, ^o/,a»r lrear»/, lieutenant,
klerr k(')l>I!i08l; kullm. klerr linn ».or. L/a»,
kismmarkerrs.
klerr klll^k<11, ^on^ia Lvaanvr, I<onZl. 8ecrsterare.
klerr VI86lkl, 6v8^v kaoianyru, La^itaine
klerr
kVk^klLll ak 8a§a, Orrö Vl^ii-nav»:, kenärik
vi6 ^rineen; klotts.
L ; klerr
j^err von L>;8rsir Lnovio, bjok-Mtts Mö.
löerr LLOKlKILlt; ?ullm. Olerr töevLLdirx^öi.0,
^-/o/^> Kssjor,
Klerr Os LKL8L, Leoxo, Osnersl-rköjursnk skLl^xeln,
Möö. st 8ventks ock krsntka Ktilirsirs-Oröen,
töerr von LK/LLl.tö-^O'!'> Lsrisr Lvovio, Klsjor
Möö. sk 8v. Orö.
lö-rr von kö-VK1.Vl/^>I8O0!!I'k, L^sr tkooi-rn,
Lopiraine.
tl^rr kl^ktOLrkLO, M>xrr Oosrsv, kenörilc.
klerr klOKKs^K; knltm. Lritierre löLdili.rodl,
ttto/co??r, kistor,
töerr von t^/^kkOLI'; ?ullm, töerr/>Vsd?>?»«srlSK«
i» ^ , tt/orrr, Lspilsine,
bösrr LlMLK/LOtöL, ^oorr», <)5verM-Lieutenant,
Kiöö. st 8v. Orö.
tösrr KV^LLLK<LI^O>t^, Ledior Lvsr^v, böök.
^unksrs.
tösrr von ktOMKK<> ^on^di LnsrarornsL, Ladman,
Olerr ^X^IIK68, M^dirr, Laxilsins.
tlerr L?,ItLL80>I; LnIIm. LIerr L r. o e k » e r n> O/o/
L/?or, Kammar - Mö.
iöerr ktrXLKöLRLLLV'!', O/o/, Osneral-tkuöiteur.
fterr von O^V88VOI.kk, töLdis Lus-r^v, Lieutenant.
4Z
tterr 0K0X8VMO, .sons-r, Assessor.
»err LIKiVLMILOO, ^oi»x, klot-Mcrs - Mö , K.
sk t^oröli. Oröen.
LIerr ^LK^LLL, ^soxss, Lxpeöitions-8ecrekergre.
Kerr HOLLOLIKl; Lullm. Lrikerre lö ?. >, i r.-r orr,
L?e//?ö^, Lanöskötöinge, Lomm. st >l. Orö.,
O sver - Kammsrkerre.
lösrr VVLLVVLIt81'LO'L; Lu!Im. tterr It so resse
ör. v, Lort 6r?/o/, Lspicsine.
Oerr LOKVLKt8KlÖLV; LuIIm. tterr Kön-6 , /o^.
^ör/o/^, LenöriL vict Littzaröet,
Iterr von KLKtI>t?,; LuIIm. tterr Osvrv^, Lo? /
/v/-on, Ksmmsrkerre.
tterr kt?LIt, 8red> rksssnesi, ttos-ktartlrslle, Riöö.
sk >torött. Oröen,
tterr OLlVLLIiLOL?.; bullin, tterr?r s-i eii., Lo?/,
ktsjor, liiöö. st 8. O.
tter, LLlM.ttlLL/rl, /-roos, Latsölons-Wö^urgnr.
tterr VVrXLLLtxs, Mxlvsi. Lnslsrrzti, Otvsrtie, lt. 8.0.
tterr von L08L>t, Lsnvsix, kistor,
tterr LK/LLLLIt-XKLL, ttvssnsdi, L)rtmastsre.
tterr . kt-rs, Lornell ocl> La
ge
Iros Kongl. klokt,
tterr k8IL/tttOM8K()LV; LuIIm. tterr ktvr-x,
Orrö Mox?r»r, klo/or,
tterr
44
Idsrr >»()8I)8^<ZliÖ8I), -Vvno8r, RerAS-IiLuxtlnen.
tterr ?8LttkI^ von L(NV8>I8?rL». LE kxi-Ex,
Lenersl ^ls^jor, K. 8. O.
lierr de L^8I^^I.K, ^Lkoix^xo Lirrrsv, ?3Ze ock
bendrik.
Iderr 8IDD888^^^l, ^Lcov I^vvvis, Ö5ver8e-I.ierlrenenk,
Ii. 8. O.
iderr 8ii88k^68^I>i^1', L>kn, 05v. I-ieuten. 8.8?0»
lierr Lnklsvi^n ^rvirLonv, bendrik.
klerr von 6IÖ8I>m^8L8; bullin. 8rikerrs Lvi.»
NLdrsrr/rkr^^r, //,r«r La^itsine.
iisrr VV^iiI.?88I)1'; 8uIImetzti§ kksrr 8cniröoi!irnLii-i,
, kernen ock vV lie lior i 8vea
>iok-8scr.
kierr von irLKI81'8im, ioinrrv, öiverKe-kieutengnt,
K. 8. O.
iierr von 81'0L88>V8'I'8Ö?»i, Lvsv^x, Kammsr-Iiäd.
iierr /VK8180^i1r8; 8nIIm. Lrekve LirorcLrev^,
Orrö, LgMsine vid Kif-Lerdst.
Klerr 8Ii.8V8881'Oki'8, Oxvio 8^»rvLi., öiverlis,
Ii. 8. O.
iisrr 1888k^krO8i>l, K^k8 Lvsr^r, Lgpitsine vid
kif-6erder.
iierr von 8Lik^8I^, ^on^i^, ivigjor.^li. 8. o.
lierr OO8I>L8^i>I1'2, kl/rrrliur, ixsmmsrkerre.
lierr
/
kx^^S» 4?
iierr von LN6L81kO^, 5^oo-> Lsncellie - 8Ld>
8. 8. O.
iierr von I<Itt8i>IM6, LLvirs, Lommerce-8äd.
iisrr k^Lvkix, Lanco Lommiliarius.
Kierr de L8IdL8, ^on/r» kxLvirix, iiokrercr-ked.
iierr von 08888ILii; kullm. iierr k,. iIxv r.1., 6»-  /iii/, iiokjunlrsrs, lionel. 8ecrersrsre.
iierr von 8888K, knllm. iierr o iro xns? o L
Lsxireins, ^dirderr.
iderr von 81^iII.8K; 8uIIm. iierr 8ir.rv nrrLToi..
ro, /ixni. L^skiLi., 8ecrererare.
liierr ^10>I160?dKl88I8, 8ovLirr, Okver/ie ock
8. 8. O.
iierr 8iik8K81'8^k8; kuIImg^iF iierr ^rrcxxRcnorrx.
iierr kIXLKKO, bullin, de 888>IKM> /rE.
Klejor.
iierr -^>iL8^8L80>i^, Lorrx/>o Wn.nLiM, Klajor,
8. 8. O.
iierr 8O88>IL8^>H2, iiexLic 8xL-r8ii/rrr, Lspireine,
8. 8. O.
iierr 6 VH8 X8 ^V/^ii>i, kkLvnix, Öfverse.
Iierr 8L88888, kirLvkix iir-rielc, lionel, kikDrabant.
Iierr k^I^Ixidkk, L/riri. krreoirix, Kl^or, 8. 8. O.
Herr
l4err 8H8I)818i;i8l81, 6. 8x. 8xpsctirlon8-8ecrekerarsi
6eremonie-81ät1are, Ii. 14, (X
Herr 140!1I)Rl818108k8, ^»viö 6ao«6» Kammar--  811.
Herr 11^888846118612, ^on/,i^, 8rats-8ecreterare»
Ii. 8. O.
Herr 148I^Ii8>18!(108I), 6»ri5ri^r», 6ajrIcainSj
^Vc^uksM a! 81^'^eln.
»err ^oiixr, ttake»,^. 8i«il.
resisnc, liioäare st Lventles ock 8rantl<a ^>1iiitairs
OrcieN.
6err 140IiI)8l8i.4l81I<48, foii^i^, 6eneral-^Mant,
1)ce-.-8intraI, H. 8. O.
Herr 8?/)88>818i6li8612, Xvorr», 8aAmati.
Herr 8188188111^88, soxciin»i ll^ii-riLr^, ^ultiriL6aoce!ier,
Ii. 181. O.
Herr /e088!l8?4I1Ii8, 6»ieisror»rke, Okvertle - 8iellreiiani,
Ii. 8. O.
Herr 8a 888688, ^saE, kerAs-Iisci.
6err 88HI1188I1, Lr^isr, 6snce!Iie-8ää, 8.14.6.
Herr 8IxItt8O868/Vl4O, IrlA-irNiLS ^xcrnaolrij
8enäri8.
Herr 8/V6888lk^88, 6i-/,xs, Vice-?relillent, 8i6d.
X. Orci.
6err 6H188X8I886I18, ^oir/r^ krr-rL», 8s^maii.
47
Herr at 818RK814, 6v^L^v, 6apicg!ne, k. 8. O.
6err afk?e8814, ^xri., 6axitaine.
6err 6H88V88^l6688I81; 8u!Im. 8rikerre 8»Ie L lr8vLkeI>,
6«/,i/Irc^rr^, 8ieu!enanr.
Herr 866KÖ8>8881I88I4.^; 8uIIm. 6err von 8xsesixöLt,
6r41"/> Ler^s-Iiail.
Herr 8.^.868.81481861, ^vorrn Ireavreix, lieZittracor
I lionel. 6anceIIiet.
6err /1V888V^8V, -^xai-, 8ieutenaM.
8lerr ak 8188884, 6osrxr, 6on<tuKeur.
Herr 618184688; Inllm. krilierre 8»reLi>i8VLieo,
Lgjzirstne.
Herr ak 81/)8^1818I4, Xxrox, 8^'tkm silare.
Herr 8666812814681X1, 6>e»l. 8-erv-eix, Assessor.
6err 611188148111^88, 84il.z ^coa, lionel. 8ecrelerare.
Herr 8^846888, Krx^Xrm, 6ok punkare.
Herr 814086^8X1, ^sviios, Xlajor, Hlclcl. ak 8ventlca
ock 8rant!ia Xliliraire Orcien.
Herr ak 818146088, Lukisrläx, ladman, 8.181.0.
6err ak 68lM881^XX1, 8i»lA!cvLi.j LerHS 8s6.
6err 818818846841412, 8v-Nj lanärkököinZe.
Herr
llerr ll08ll§8l^I), Xlxvrni/ta, llsvil!on5-8eeretörars»
llartioli ak 6s IVon^I. Orien.
llerr ll^()Il>l8Hllll<^, ^onxiv, IvonAl. Kiizliotlöcalius.
llerr sk kOll8li!Hl8, 8vslvat, IvaNnNar - ^unltgre,
Ivonxl. l.ik?a§e, LsMaine.
llerr sk lV/^>lOLll. ^on>dt, llok-8ral!mMare, ii.8.v.
llerr LOXK^Ol, Ovsnxr
llerr Ilkkc'k2LlvIlllil.^l, ^onixn, lieutenant.
llerr vo» ^Xkl880K; kullmaAtix llerr 8vLvvx»
nini,», l/a»r leon^rni, Okveille - lieutenant,
ir. 8. o. .
llerr 8l'llilll^8'l'^^1> I.LLS, Okverile - lieutenant,
k. 8. O.
Herr von llkll) kl<8'I'/l Xl, Lnrts-r, l<ontzl. likXlsäicus.
llerr 8k!l>l5IilOl.l), 8>kivLi., Lxxeiiiions - 8ecrererare.
llerr ^VLl8I<Öll); kuilm. krilrsrre ilos rn, ^o^»,
lVonZ!. 8ecreterare.
llerr von 2Ik6kkR, ^i.LNLcnr/looi.rn, iilajor, k. 8.0.
llerr von llkll/Xlll; kuilma^t. llerr OrvLNSVLi»,
^o/ra« ^rcliivarius i llok-ilärcen.
llerr -Vl>llllliil^>«01; kulim. llerr kn^ivo, ^o--  Om/, kxpeciirions-8ecretersre, 8varis-Ordens
llarlrolei.
llerr
llerr V/^ll.kl<8l'!l^I.k, kaanitix llrnic, LsnLeillsXlä,
li.l>i.O.
llerr von l^OllllÖk", Orov, ^ukluarius.
llerr Von 'lllOIl, kkLokix Oi.Lic, ksvilrons - 8e
crsterare.
llerr 8tX>ll)lll8l<lÖlI), karne Oron, llokrstts - ^äil.
llerr LkOk!l8'k^Ivl, I^irs, lieutenant.
llerr llllll, ^isieLcnn, l^oNZI. 8ecreterare,
llerr von k08lKlllM, Jonx-v, Okvertte, il. 8. 0.
llerr 8LllXÖOkIlllkl>l, lina, 8tars - 8ecreterars,
lliii. ak ll. O.
llerr KÖlOlOlV, O/vavLtt, 8cars-käcl, k. K. 0.
llerr 8 klk!li8ikvl?el>i, Oxiei. kevine, lieutenant.
llerr llOl^ll^lllllvl, krei.xknr OusvLk', Lornett.
llerr VoN /eKklll, /exat. i^lvnkiUS» Oeneral-lieutenant
, llicii. al 8. 0.
llerr K08k>l von k08k>l8'kkli8i, >lii.s, Lanes!»
lie - IlLci.
llerr ak IlOkIll, /l>n,vres, Kammar-llää, il.X. 0.
llerr ^Vllk8'l^^l, lrlLLkivs, Loinmercs-kLä.
llerr von 8Lliklk; kullin, llerr 8ii.rvaieskxteLe,
^lron i/iic, 8ecreksrars.
llerr , kkioc» Lsoieu, liaraisliäkc!.
V llerr
Neri- KriAS-Mä.
Nerr ak ^Vl^lOI^KKlikkkvl'; kuIIma»riA Nerv von
8 ciiL »lar, L^vr^m», Kieurenanr.
Nerv KKKI)KX8cN()l.v> Klivs, Nokväris-lrää.k.Kl.O.
Nerv OKK^KK^IOKkk, kkLoxvs, Assessor.
Nerv /vk l)/VKKKKI, Isac.
Nerv ?vl?i>'>lkl^81'l>^l.k, ^Lcov, Oirecleur.
Herv ak KKKMZKK^. ^rr ^rsLNL^, Nonxl. 8ecvererave.
Nerv NlkliNKKK von >V0l.kkk>l, Is^o, kieutenani'.
Neri ak NN88. Olov, ÖkvevNs, Klclö. ak 8. O. ock
xviii' le lnerire.
Nerv NKOKK81'^>k, KviLrruvv, kxxeöitions-8ecvek.
Nerv von ^VKIOIN, 6aons, Kls^ov ock I^vmmsv^unkare.
New 'kOl.k, ^VL»i Oriiiisvoriisii, Okvevlke.
Nerv /ik?»1kkl.l)k, k/ms ksvrii, Ökvevkke, K. 8.0.
New K^Kl6KKI8lv1ÖI.l1, k^ss /^oL»i, Klakör, kiclll.
sk 8v. Ovcl.
New sk /Xki^OKO, ^voov, ^kajov, R. 8. O»
Nerv INLIlk!^, ^lLariiiLS, Eksjör, R. 8. O.
Nerv ^NKKK0Iv6, kaio Oaro, OsxiraineNew
VVIi.^KlLKI., ^oovru, kenörik.
Nerv
Nerv ak ^KIIMZI-KVI-, Kmc, Kammsr-Mö.
Nerv sk 8.^>MKKKK6; kullmägtlA 6rekvs Ovvvvir.
sons, klav/ Kammsvkerre, kaAman,
Kiciil. ak N. O.
Nerv von KÖÖK, OLSi. kssosix, Okvevkle, k. 8, O.
Nerv von klv^XOIxkl^, N-ms Rsixiiovr», Ökverlke,
Rlciä. ak 8. O.
Nerv NRNN8, Nss»iL»i Ooxaav, Kistor, k. 8. 0.
Nerv NNN86^KVKl-; kullm. Ovekve 8ckrvvLiii»r,
Nerv al NOK^Klkk, 6^ov^.r- ^Vn,nci.»i,
ock ksge.
Nerv sk N66k^8, 8L»lvtzl., kevillons- 8ecreterave,
lvik» - Nävolcl.
klerr I^OI^l)k7<8VV^N>l, Nsxsic OnairilLti, Vics^
I-anils Kamerersve.
Neri- 8lIklrKlKkkl.D1', OLav, KksjoV.
New K?c6KKNKIKl, Osav kaio, ^ssekkor.
New vLirioi., kvokessov, Mää.
sk Kl. Orä.
New Kl^VNklKNOKK, OLUi. KalKnovv ^ 8lals-Oom^
mikkavius.
New von ^/vL0880X, I/icoa, KonAl. 8ecretevare.
New KIKKkKKlNKIkil, vLriiev, Nammev-ksä.
Nerv 8L8/XKV1', LLiiv Kanosiii, suttmir Lanceller.
v 2 New
^2
llerr 2I8L1', Lnnis-rornex LosrsiLvs, llonZI. 8screreisre,
^rckivarius vict Kon^I. lvlsjns Qri.
llerr 8'l^I^DLIlD8lxIÖl.D; kultin. Lritierre Dnvorrnvrvuo,
L^ir/ Dieurensnt vict
6srciet.
llerr gf L^^LOVs, llnsslsdr, kevilions-8ecreterare,
kiici. st >1. O.
llerr sk /tLKLl, Oror, Oenersl-Directeur, 8. lV. O.
Derr OK!l8LllÖLD, D/rns, Kri^«-8Z6.
llerr sf KLLKLKLil; lullm. Ixns-^nvLir,
Dieurnsnt vi6 6srier.
llerr 6s KLOOlKL, Ie/lN, Öfver-Leremonie-^lsstsre,
ir. ^v. o.
Herr kIlll-m8LllÖl.D, kLvi-, Commerce-kscZ.
llerr kl^DDL, ILsin», Luxer-Lsr^o.
llerr R08Ll^8LDÖ1'2, Jon^n llexiric, lieutenant.
Herr 8L10>l, ^l.nxLrroen, Juris Doctor.
llerr ron 8nsxsriL>r ^-soxirs, Vice Le
remonic
- lvlastare, Kon^l. 8ecretersre oell llsrliolä
sf korist. Orien.
?3
LKAo^e^ne a/ /KF/o/?, ocä ^/c/e/rr.
köksi/v Oi-Lssndi:
I^ans Lxcellence Oresve ^l.vsuvs KR^VllL i^z bölter.
Öfversten lritierre OusrLN IZ9
Öfversten lrilierre ^DLl.8V^KD - 144.
Öfverste - lisuten, lrilierre D/^>lH>s68-
ll/M8lN . . - 150
liammarkerren lrikerre OLNi. DL 6llll 144
^rrnxx
llerr 8'l^lll^^l^l/tK, ^oL>»l, Laxitaine izz
llerr DlDllOX, >lajor - - 149
llerr 8lkOlt8l8LlllÖDD, 2Lcnxis,
Kammarherre - - 141
llerr D^6lkllIll.>l, Kammarherrs - izF
»err lklKl-rrl^LDlÖlD, kormästare IZ7
llerr DlOllK, IL^ILco», Kammarherre 1^4
llerr KllKl 6LN81° I L lam,
Öfverste - Lieutenant - - 124
D z IllLV^L
>4
klerr 8 k^kv k>l c Ii k L12, ^on^v
^i>ol.r», kg^msn - - Z27 lvöker.
klerr I^-^I.^IkKkkl.l'» Oror, Lenersl
^uöiceur
- - - zi6
Herr Ok6k8ci^k, Iz^o 62020, ttof
^sun!cgrs
- . - zi6
»err ^VM81-ILKK^, ^21., Lrarz
Lecretergre
. . z 12
tterr xMkN8VVkkv > k»2v2i«, Lene
rsl
>1s)or - - ^12
»err kl.6k>l8HkkX/r, c^«i. 6vs-r/rr,
I^sjor - -> - zo8
klerr irkckMckllÖl.v, /rvä», vis
v«iii,
Eksjör - - ^07
>Ierr 8L6Ll^LlvOXiX, ^on-v kkeokrx,
I^onxl. 8ecrelersrs - - zv?
k^err LII.I.Lkk6, k^ev^iu Or-ro, kistor zo6
klerr kkLKklK, c>kn ^220212, Lenersl
Ivlgjor
. » - 292
tterr ^V/rctt8cttk^6klr, 6v5i->r,
ceren,onie-l>lälisre > . 292
^'//riAsirm^ kr'/ ^-'/e/crrrrr^LA ö/vL/' //sA/s/?.
^rcicl. orä ^c/e/rr/ /.ec/amöke^
klerr K^kkk, ^oii>»r 8>»iuLr., cornett.
klerr >VkI!>I81'kI)1', cspitLlne.
klerr kullm. klerr IzLkNILi,?,, ///»nr
z 8ecretersre
°kkLv)x
6i.»§rLk>:
l^err VkI>!6I.^I) von 'lV^klkk, ^cos l-vvvra,
kieurensnt.
tlerr Wc^ctt^IVI", ^co- kox-ro;, cornet,-.
tterr ^kkNLkkOKk. 62026 Okverike,
st 8v. Orö.
I-lerr , 6221. ^220212, I.Ieutengnt.
»A-r ?8Ik^vM^kI.Ivli ^02^. Lener,!. lVlajor,
krclci. sk 8. O.
ocä D^rr^racie i
. L^§K) m?-.
Lön51L LvLSSL!>i: -  ttans Lxcellence 6re5ve ->.XLn LLIi8LK<.
6rekve L^LL.LKLLK6; LuUm. Lri^erre Xl^cxnnäx,
6«/a/, Okverlte.
6>s5ve LlOkd/ sk Ominne, L^evnix, 6enersl.
Lrikerre 1->L 6LLK »5 LeufKs, KammsrLerre.
Lrikerre ^OLL8V^KV, Lxio ^ox»r, Ökvertte. ^
Lrikerre LILL^sLXLX^VKH, 8tsl8-8ecrekergre.
Ll-^S5Ldl:
tierr 8k?^XXL, Lnsvxix ^oovru Dnxro, K^ttMLKare.
Ijerr O XL; Lu!Im. Lrlkerre ()n-xsxiöl.v, Lar/,
Okv« Ke -Lieukensnt.
«err ?LI>H2M8^l6LV, Lxic/<i-ovrn, kMmott.
«eir 81-0XKMLLL1; LuIIm. ttsrr ^Varn^ns,
//a,tt, Lsxitsine.
l^err von >IL^1XlL^8, LnnisrornLk, Ixn^s-KLö,
licrr von I^LIM^,>I88OX, ^sonLx, Lenersl-^l^or.
V 4 InLV^S
IkLvIe Li-xsrs»:
I^err OL 6L8Ll^L, Is^c Laoxs, l-Iof-Junirare.
j-lerr LfIIlL!^8VLRl), kxaoaix, Leneral-klajor.
I-Ierr , -^oorrn, OfverHe-I-ieutenant.
IIerr von fI0kk81'L>l, Le^sv, ffof-IunIrare.
lllsrr kLLKl^IK, L^xi. kkrrvkix, Lenera! Ivla^or.
Aerr I.ll>IL8Hi^l.L, Io^criik^ ^n.»al.xi, JustitiseCanceller,
L^<7- L^7'^0 7'7'L7'.
I«öp5v^ Li.zssv!»;
flans Nxcellence Lresvs ^^Lll'I'iV1LI81LK, L^ar.
^xel., Iu/liti-r. Canceller.
Lrefve 8?LI^8, L^kl. 6osr-rv,
xrilierre kaavir. clr0^81L01', Ilo k-kärrs. KL6,
krikelre Losr^r KKLKLKIlOI.^, Laxman,
Lr^sssrs;
flerr K^LLz kullm. Lrekve Lvr.i.Ltia0L6,
//e»m»Z, Laxman,
flerr IlL8'LL8KO koaruxx; l^ullm, Ilerr Lil.l-1^
kro«n, ?e^, Öfverste,
flerr
»
/ ,
Herr 8l<^K? von LLLO1; LuIIm, Herr 1'n^.vr,
L^e»', Lapitaine.
Herr KIl>IKll^^lL7>lfH, Jonax La«rm^ao; kevilions8ecrereiare.
'Lirao^e dnass ax.
llsrr 'fV^OLl^HLKX^V, Laar, 8raks-8ccreterare.
Herr 6KlkLl>I8'LLI)'L, Jacon, Llok-Junlrare.
Herr ^1/lL^ILKLLLOI', Oroa, Leneral. ?ruciireur.
Ilerr LLKKI^LK, llaxsv, dance!lie-KL6.
F 77) 7)^77? L77t/§- 7/'^K) 7-7 ^7-.
köasva dnassax;
flans Lxcell. 6re5ve duaaras Lann LLfVL>rIl?rdk'L.
Liefve Lanonrx dKO >181^1)1, Lan6slrulclinxe>
Lrjkerre ^oonrn Lvovic 81ILKI8iLLI), Kammarlierrs.
fnlrerre La«s ^csvs-r ^l^l^KlLKllLIN, LxxeöitionS'
8ecrelerare,
^xnxa dna,ssax:
Ilerr 81K^LL til Öknakolm, dann knavn., Konxl.
Kamererare.
bisrr bk/i8'lfK8KO ef ^bälagärcl, ^on^rr bledikio,
Öfverlie - I.ieurensnt.
lierr ; k^ullmegkig ?rilierre lioSLn
8>vxL,
>5c^e^r»^> Kongl. 8ecreterare.
bierr 8^^K^., 6Lo«6 Losisr^vs, lientenant.
1 ?. Lntx LI. 5 XL » :
»err KlLK^UKKKl^. LE Loxvar. ^or.
»err 8K6LliLK0>l^, ^o»^» K^xoitiL, Kongl.
8eLrekersie.
tterr von 8V^iri-2xkt, ^o»^, vkverlie.
Herr von ^L0680>l, Kongl. 8ecretersre.
r/7'^0?'7'L7'.
Köirs^x Li.rvsxLtt:
bians Kxcellence Lrei On vL L^livIL, loxvns Kaeviv.
Liefve LVllKX^lMK^; Kullm. Krllaerre KnoVLRnoi.
^, 6»/»/, Kammarlrerre.
k"lili erie von K O bll. lII, ^Vxxi. ^onxn, keviiions.
8ecreleisre.
krilrerre ^lliLKlL^Kl, kvrcrxi-., Kammarlierre.
LnxsrLx:
lierr RO8K>IIiIlI.LKK; Kullm. von ^r»c;^sv«öxt,
.7o/m», Kongl. 8ecrerersre.
ilerr l^llLL, ^on^rr keixnoro, Lg^ikslns.
bierr Kullmsgtig blerr knrtsnKSxiö vv,
^ec^vrr, Ksmmsrlierre.
«err 81irKl'I'2KKlxLlv1'. l^icn/VLl., LenerrlI-ientenant.
'ifiinn^L tli.»S8k:»r:
blerr VV^Lli8Lbil.^6KK, Leremonre - ^lälisre.
tterr VII.I.LM6, ll-b^or.
lierr von lanösliöfilings.
bierr ^lKIKLl.1', OtverKe.
orL T.^mnö/e»' r
t/7'^KJ7'7'L7'.
köivsilv Ln^ssni^:
6re5ve OOl)6I.^8, llosaitr Osvrnicns, Aggman.
Lrsf KOVKKi; Knllm. krilierrs lLi^oriunrvvo,
Ofve»lie.
kri.
6o
fnlierre L»ic ^on^n.
krlksrrs Lxi^i. OkvsrKs
I.
IemenLnr.
d!l.-ssen:'
I^err ^1ÖH^K8V^^O, ^vorrn, k^ajor.
Nsrr LKVKO^VV, 6^Li^iLi., Osxitsine.
l^err von ^Kl)LIi880I<l, ^i.Lx^noe«, Lspikaine.
I^err 6HI.L^^OI.Lki > 8^>lvLi. s/^cos, k^rrmsliare.
Classen:
I^Ierr , L^xi. ^KLvi^in, ^of punkare.
I^err H6L!i8HHl)1', 6vsr^v ^oorr» , I.ieutensnc.
ttsir -^k 6LIM81/M, L^E^r., LeiZs-KLä.
lierr ^5 LOHK, ^XnnLkS, Ixommgr-KLä.
^0^ rMs 0/ ^r^/e,^
e-^'a/1, t// c/ew a/ //a»/ T^o-r^/.
o/Ze^sc/i^/? ^e--amacie /?r^c/a^eir r Koc^-  /ro/m, aV 1786, ^eciamö^.
Ll8ic0?^«.
L/x/»/».
I.»:/c^xr»Z-
I^err VoÄ. v no von Ikoii..
6"»»v».
ILerr OoÄ. ^no. ko^sLnivz.
>§rre»Z»//r.
Herr voÄ. L. ^s. LenrLVivS.
//'e/ci»r.
tt-rr VoÄ. l.^»s LLnrLrsriLkr^,
^s°.
tjerr ^sZ. ^cos LL^Lirvr»^n.
T,»»r/.
lierr voLt. 0r.ov ei-vsius.
^/o»^o.
66r/re5o»'^<
Ll-rr voÄ. Ion. VVino^o.
O/m»»'.
Or//»</.
Nerk VoÄ. V^N. ^LK«Vir68k.
//e»'»l/»m/.
LIsrr voÄ. Lklo NessirrokLN.
6orr/»»-i. ^Isrr Oo5t. 6/»L^. I'»»». I.u-rxL»r^r«.
Äoc^-
62
Äor^. Dcrr kskorkrimLrius Dok. 6. ki or»».
D^ricoii. 1 8n kolars Doct. ?L-r. >Irx8Ex.
Xvrkoli. i 8:k klaris Dok. ki-nr^vz.
Lomminik. vik 8:t Lisra k. 6«o-rli.
krokben Dok. k. l.. r^xirnexiob.
kroken Dok. kkio ^rritzoirr-.
Iv)'rko1,. ^IgA. koxvor».
kroken ?rlggiker kxil» D^i.i.SLkrs.
kroken ^lsA. k^lLc:xv8 kc>8ei.ivs,
kroken D.vx. kxerru^x.
krogen k»Is§. L. Q. kx^,>;x88ox.
K^ricoirerken I^ls^. 2. ^oxixoios.
Karil. lil. l.ek. 6c krok. iVIsx. ^08. Ln.i-LXLrr.
krogen ^1s^. kkio ^rrxrivr.
kroken ^lsA. 2. DivLi.o8i.
A^err^s-K. lii. kek. 6c krok. Dok. L. 6. k^xx^/rr».
kroken ^s§. L>xi. Wäi-rix.
kroken ^1s^. ^onz» KexirL.
^lk^ierrk. Dom - kroken Dok. Irl. k^xr.
kroken Dok. ksr. Lxvx»>xx.
Dr lii. kek. 6c krok. ^Ia§. ?.ki.o? 8rxxx6«.
kroken Ivexv8.
^rxiv. Dom-kroken ?>IsA. Oror ^/.ri^vrgr.
kroken I^lsF. D^rr. Lexerr..
I^ricokerken IlsA. ^son. ^8kel.ix.
Dom-kroken Dott. ^-rcos 6^noi.ix.
kroken Derr DoK. ^on. ki»i.»iLx.
K^rkokerken Dan». VVLLxeins,
Do5-krek. 6c K^rlcoii. L/rxx De.ss.
kroken Dok. 8^1.. Dex8o»Lx.
kroken K1s§. lxirs 8rLni.>
kroken D^x8 Doxarxk.
Lor^o. Dom-kroken Dok. kxvx Kkoorvs.
6ör^eöor?. kroken 8. D^rXi?ox.
kroken ^oNirrr ^oxseivs.
Lsi-nar. kroken iVlsA. 6vrir. D/rcx».iLX.
kroken Inoi». ^Ioxirm.105.
LmZ/iir/. krok. I^-xi. Dok-krek. Dok. Dexu^ri
8cnxövrx»LiM.
kroken 6c I-ek. L. 6. -Koxvix.
kroken XlgA. k. Dn-ixrx.
6orr/ii»^. K^ricok. Irlsx. L^xvriv8. /^«r
-
^ /> ^ O 70 ^ r
I^err Nkcopsn Doctor krnrLrsrlLrric^.
Derr kittcoxen j^lgA. D^xxr.vi/lN.
Derr kikcopcn Doctor Lersivr.
Derr kiltcopen DoÄor DemevLoim.
jjerr kittcopen DoÄor DLSserokern.
Derr I<)?rkotier(ten Doctor k^Ln8LLic.
Derr krogen Doctor ^r^yvisr.
Dsrr I^^rIcotier>jeN K1g§. ^vxinoivs. »
klerr Dkeo!. keÄorn octr krogen jvlaF. ön.r.6«LN.
Dcrr Dkeot. ksKorn octi kroken DoÄor L/lkX8i^tjjerr
kroken ^lsA. kLXevl..
ktsrr kroken IrlgA. jVu^rrivs.
kjerr kroken jrlsZ. jrlonrevivs.
67
/K§r/ör'ä7/rx 7,ec/nmötrr' r
L ^ ^00 . c/^ K) I'7"L T'.
Derr Kikroxen DoÄor 6enrLi.8rlLNn/l.
Derr Likcoxen DoLtor Del-Sivrkkerr
Likcoxen poctor Dmrirvxo»».
Herr K^rkokerken Doctor Krnsxiln.
ikerr kroken Doctor ^rkitzvisr.
kjerr K^rlcolreröen ^la^ik. ^vmncnv».
Derr kroken ^lsgiker ^rrLi.iv8.
kjerr klient. keLtorn octi kroken Doctor 6^rx;ixn,
Herr kroken !^s»iker 8r»nl..
1
- §^7-^ -L/7'^ 0 7'7'L7'.
Derr l^rkokeröen koxso».
Derr kroken kxrn»iLN.
kjerr kroken VV^inin.
Derr kroken Lexorr.
Derr Dom-kroken Doctor 6/ivoi.rn.
kjerr kroken
K /?öF
-
66
O5/?krts^«l/e
i r/^K-T-T-L T-.
k^err kittroxen OoÄor Iki:55Li,0ki:>r.
klerr krogen l^ii,rLr«o.
klerr kratten ocli 'kkeol. I-eLiorn kli.i.c:LLis.
klerr kratten lvL«v8.
klerr kratten OoLior klirrrrcirsx.
klerr kratten ^v^LLivr
-
