# ID: svediakorp-gov155
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1778--1779
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 42,448
# sentences: 1,876
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Besvärsutskottet.
593
Den 1 8 December.1
Närvarande:
Grefve Cronstedt.
Grefve Hamilton.
Friherre Hermelin.
Hr Arnell.
Hr Rosencrantz och
Hr Langenskjöld.
Uplästes de af Hr Kammarherren Grefve Hamilton upsatte puncter, att
hälften af Hofrättens ledamöter borde bestå af Adel, på det åtminstone i
lifssaker Adelen måtte få dömas af sine vederlikar, nemligen af adelsmän.
Häremot voro Baron Hermelin, Assessor Arnell och Capitaine
Langens kj öld af annan tanka, i synnerhet som högstsalig Konung Carl
XI förklaradt, det med de orden Adelens vederlikar uti 1614 års rättegångsordinantie
borde förstås sådane, som voro i lika heder och värdighet med
en adelsman; hvarföre detta ämne tills vidare lades på bordet.
Justerades:
l:o. Utskottets betänkande rörande storskiften i Carelen och Tavastland,
hvilket bifölls och kommer att till nästa plenum ingifvas.2
2:o. Betänkande öfver lättare spannemålsförsälgning i riket till de inrättade
kronobrännerierne;3 hvilka begge betänkanden voro stälde såsom
project till ansökning hos Hans Kongl. Maijit. Och beslöts, det skulle
memorial dermed till Höglofl. R. o. A:s plenum affölja.
In fidem
Carl G. Silverstolpe.
1 Marginalanteckning: Just. d. 22 Dec. 1778.
2 Se sid. 542 ff.
3 Se sid. 546 f.
594
Besvärsutskottet.
Den 22 December.1
Närvarande
Grefve Cronstedt.
Grefve Hamilton.
Friherre Hermelin.
Hr Leijonankar.
Hr Hummelhjelm och
Hr Langenskjöld.
Hr Kongl. Secreteraren Hummelhjelm anmälte, det i hans tycke
skogarne i Sverige och äganderätten altför mycket lider genom saltpcttersjudarne,
hvilka allestädes fara illa fram med skogarne. Efter något öfverläggande
härom beslöts, det ett betänkande kommer att till R. o. A. afgå,
hvilket Hr Kongl. Secreteraren åtog sig sjelf att sammansätta.
Uplästes och föredrogos:
l:o. Hr Major Leijonankars project till underdånig ansökning hos Kongl.
Maij:t angående R. o. A:s Privilegier.2
Hvilar.
2:o. Kammarrådet Baron Cederhjelms ingifne project till ansökning hos
Kongl. Maij:t rörande storskiften i Finland. Och som utskottets project i
samma ämne redan till R. o. A:s plenum afgådt, så blef detta nedlagt. Och
3:o. Capitainens och Riddarens af Kongl. Sverdsorden Välborne Hr J. J.
von Bilangs memorial angående R. o. A:s rättigheters bibehållande, då de
sjelfve bebo och med sitt egit folk bruka något kronoskattehemman. Och
fant utskottet inga skäl att detsamma uptaga.
Bortgingo Grefve Hamilton och Frih. Hermelin.
Justerades protocollerne för den 14, 16 och 18 i denne månad.
In fidem
Carl G. Silverstolpe.
1 Marginalanteckning: Just. d. 13 Jan. 1779.
2 Ett odaterat och ounderskrivet betänkande i detta ärende tryckt som Bil. E.
Besvärsutskottet.
År 1779 den 4 Januarii.1
595
Närvarande:
Grefve Cronstedt.
Hr Arnell.
Hr Langenskjöld.
Som nu riksdagen alt mer och mer nalkades till sitt slut, så beslöts, det
arfvode skulle protocollsföranden tillslås, till hvilken ända Hr Assessoren
och Riddarehussecreteraren Psilanderhjelm rådfrågas skulle, huru med
arfvodets utassignerande plägar procederas.
In fidem
Carl G. Silverstolpe.
År 1779 den 13 Januarii.2
Närvarande:
Grefve Cronstedt.
Grefve Hamilton.
Frih. Hermelin.
Hr Rothlieb.
Hr Leijonankar.
Hr Fältstjerna.
Hr Langenskjöld.
Justerades protocollerne för den 22 sidstledne December och för den 4
Januarii innevarande.
Uplästes och genomgicks pundvis Öfverstens och Riddarens af Kongl.
Sverdsorden Välborne Hr Carl von Quantens memorial (Bil. A.)
Hvad fördenskull derutinnan först angick börd och återlösen af frälsehemman
och säterier, antingen efter inkjöpssumman eller mätismanna
ordom, på sätt som föreslagit var; så holt utskottet före, att Adelige
Privilegierne, hvad säteriers inlösen af ofrälsemän anginge, [äro] nog tydelige;
i följe hvaraf utskottet eij annat kunde än tillstyrka, att dervid måtte
förblifva med den tilläggning, att afträdanden edeligen borde fästa den
kjöpesumma, som i kjöpe- eller pantebref utsatt funnes; men hvad frälse
1
Marginalanteckning: Just. d. 13 Jan. 1779.
2 Marginalanteckning: Just. d. 18 Jan. 1779.
596 Besvärsutskottet.
hemman beträffade, så aldenstund en ofrälse ståndsperson är tillåtit att ega
och besitta ett eller annat af det slaget, kunde väl utskottet eij finna sig
deruti i anseende till den säkerhet, enhvar possessor af en lagligen förvärfvad
egendom njuta borde, att för ofrälse ståndet skulle kunna inbördas alla
frälselägenheter; dock när sådant med något frälsehemman skjedde, så
trodde utskottet, att innehafvaren deraf, till förekommande af en i kjöpeoch
pantebref utsatt högre förpantnings- eller kjöpesumma, än han gifvit,
äfvenledes borde densamma inför domaren besvärja samt, der han det eij
gitta skulle, åtnöja sig med den bördesskilling, som domaren för laglig
förklarade.
Vid det, som i andra momentet af berörde memorial anfördes om fullgjörandet
af frälseskatteåboers skyldigheter, så höll utskottet före, att man
eij utan särskildt öfverenskommelse kunde ålägga dem lika skyldigheter
med en pur frälsebonde, utan när de utfördt sin ränta till det ställe innom
lagsagan, som frälseman dem anvist, kunde af dem eij mera fordras än de
dagsvärken, de efter jordeboken borde utgjöra.
Emot det af Hr Öfversten och Riddaren i tredje momentet föreslagne
sätt att freda frälseskatteskogar ifrån ruinerande af frälseskattebönder,
hade väl utskottet eij särdeles att erindra, emedan skogen alt mer och mer
blifver en dyrbar jouvel för riket; men som man i skattebrefvet redan
försåldt jemte jorden all den derpå växande skog, så tyckte utskottet, det
frälsemän eij kunde tillvälla sig mera rättighet öfver skogen än allenast
öfver de där befindtelige ekar och fruktbärande träd.
På de i fjerde puncten anförde grunder kunde väl R. o. A. synas böra för
fattighusbyggnad vara befriade, emedan hvarje socken bör draga försorg
för sine fattige. Men utskottet höll dock före, att som detta vore ad pios
usus ländande, så torde näppeligen någon possessionatus sig derifrån villja
undandraga.
Den klagan, som för det femte anfördes öfver intrång eller ändring uti
knecktecontracter, trodde utskottet bäst kunna afhjälpas, om den, som
kunde bevisa sig hafva skedt för när i den delen, anmälte sig till rättelses
vinnande, först hos konungens befallningshafvande och, om han der eij
blefve hulpen, sedan hos vederbörande collegier.
Angående den i sjette momentet omnämnde underdåniga ansökning hos
Kongl. Maij:t om votum decisivum för Höglofl. R. o. A. kunde utskottet
såsom ett till dess ämne eij hörande mål sig icke yttra.
Sluteligen vid den i sjunde puncten väckte fråga, huruvida de hemman,
som af kronan utbytas, borde få äga rå- och rörsrättighet, så var derom
förut uti bytesmethoden af år 1688 tillräckeligen stadgadt; och beslöts, det
Besvärsutskottet.
597
skulle et betänkande häröfver till R. o. A. afgifvas att till dess vidare
ompröfvande hemskjutas.
In fidem
Carl G. Silverstolpe.
Den 18 Januarii.
Närvarande:
Grefve Cronstedt.
Grefve Hamilton.
Justerades protocollet för den 13 i denne månad.
Sedan utskottet numera vid denne riksdag kommer att uphöra, så beslöts,
att undertecknad, som uti detsamma setat vid protocollet och expeditionerne,
skulle uti arfvode erhålla 16 rd:r 32 s[killing] specie, hvarom
betänkande till Höglofl. R. o. A. expedierades; hvarefter utskottet för
denne riksdag åtskildes.
In fidem
Carl. G. Silverstolpe.
Bilagor.
A.
Överste Carl Jakob von Qvanteus memorial med besvärspunkter.
(Allegater 1.)'
Protokollet sid. 368, 591, 595.
Till Högl. R. o. A:s Besvärsdeputation at åtfölja
de puncter, som i stöd af 18 § Konung Gustaf
Adolps Riddarehusordning komma at Kongl.
Maij:ts allernådigste gottfinnande och välbehag
understellas.
Då Kongl. Maij:t allernådigast, utom hvad kronoupbörden angår, afsagt
sig befattningen af frelseegendomar och genom Dess nådiga mandater,
1 Med påteckning: Inkommit d. II Dec. 1778. Upläst i Besvärsutskottet d. 14 i
samma månad.
598
stadgar, förordningar och Privilegier tillagt R. o. A. den rätt, at giöra sig
dem så nyttige han kan, samt uti förordningarne, som röra indelte hemmans
ränteskyldigheter, altid och lika tydeligen undantagit R. o. A:s frelse;
så synes af detta undantag, som af det förra, at Kongl. Maij:t icke ens sielf
behagat anse R. o. A:s ärfda och kiöpta egendom uti räntemål höra under
samma förordningar, som Dess och kronans hemman angå; hvilket utmärkt
fastställer väsenteligheten af den skillnad, Kongl. Maij:t insedt vara
mellan egen jord och den, man som förläning nyttiar. Men som likafult
händt, at ändå frellset uti räntemål blifvit steldt under samma förordningar
som krono, och som hända kunde, at Kongl. Maij:t och kronan med sine
hemman framdeles toge än skilljagtigare författningar, altså och på det R.
o. A. må äga all den säkerhet, som Kongl. Maij:t behagar allernådigast
frelseståndet förunna, i stöd af Konung Gustaf Adolphs och Drottning
Christine i dy mål utfärdade stadgar, altså borde vid detta första riksmöte
nödigt vara at i underdånighet anhålla om en ifrån kronohemmanen skild
frelsehemmansstadga, som ånyo i fullständigare mohn än de förenämde,
(nästan förkomne till aftryck och innehåll, och i hvars tid intet indelningsverck
fants) kunde uplifva all möijelig ordning och reda, hvarvid efterföljande
anmärkningar som välment torde uptagas.
l:o At frelseman men ingen annan enligit 1617 och 1622 års Adeliga
Privilegier ägde rätt at oförtullat utföra sine från afvelsgårdarne fallande
räntepersedlar, at denna rättigheten bortbyttes, emot det ståndet blef
bebrefvat 1644 d. 14 Maii med frelsehemmanen; hvaraf följer, at den, som
intet vederlag hade at afstå, icke heller kan äga del uti de laga skäl och
utbytesgrunder, hvarpå Adelens rätt till frelse beror. Men som under
förflutne regerings tider, ömsom fulle af oordning, intrång och missbruk,
äfven andre icke af rättighet utan samty eks vis fåt äga et eller annat, hvilket
antal efter behag är ökat, så lärer omtanka värdt vara, huru sådant skall
förekommas samt afhielpas, och huruvida den af Ridderskap och Adel,
som råd eger, må innom viss district af säterie, bruks eller annan egendom
få efter inkiöpssumman eller mätismanna ordom (hvartill två af hvart stånd
uti socknen eller pastoratet jemte domaren i orten kunde tagas) få(!)
ståndets jord inlösa, emedan det såväl för landets odling som frelsemans
utkomst kan vara honom af största vigt at lösa et, som är nära belägit. Ty
at de i alla tider äro frelseman ensamt tilltänckte, lika med säterier, synes
tydeligen af den skyldighet, annor ägare åligger, då de gå i kiöp, at de till
återinlösen skall hembiudas räntetagaren, som den tiden ansågs böra vara
en frelseman, och hvarigenom de hemman, som då utur ståndet voro,
skulle åter inkomma.
599
På desse skäl synes äfven frelsehemman icke mera än säterier af obehörige
kunna besittas annorledes än förpantningsvis. Och huru ståndet lider
genom föregifne höga fraudeuleuse förpantningssummor är nog bekant,
som och at bönder på detta sätt innehafva säterier. Hvilket alt bestyrker, at
för vaije gång, som en frelseman af et eller annat skäll vill ståndets jord uti
andra händer bortsätta emot en föregifven så stor förpantningssumma, at
ingen frelseman panten med skäl återlösa kan. så försättes och för evärdeliga
tider samma jord utur ståndets äganderätt, hvilket icke en enskilt emot
principen af hela ståndets Privilegier bör kunna åstadkomma för längre än
sin lifstid. Det torde altså vara billigt, at sådan förpantnings kraft toge ända
vid dens död, som panten bortsatte, och at frelsejorden lika med säterier
sedermera stodo till återlösen efter mätismanna ordom för den frelseman,
som sig anmälte. Ville innehafvren ånyo äga besittningen under annor
frelsemans namn, så blefve det för en ståndet[s] ledamot en ny inkomst,
hvilket icke bör synas hårdt för den, som får träda uti ståndets rättigheter.
2:o. Hvad frelseskatteåboer angå, så lära de i ingen måtto mindre böra
utgöra någon af sina skyldigheter än annor frelsebonde, ty som de äro få, i
jordeboken utstakade, och kuna deröfver icke bringas, synas de än mindre
berättigade till afslag eller at göra så mycket och litet, de vela, endast
dagen åtgår. Deraf följer och, at skattefrelsebonden, som sin afrad på
utsatt stelle och dag bör utföra, n. b. innom lagsagu , och den tid, lag
förmår enligit 1622 års mandat, bör och densamma försälja på lika sätt,
som en annor frelsebonde, åt hvilken man försälgningen anförtro vill, samt
penningarne derföre återlämna emot quitto at hafva räntepersedlarne
aflämnat och skyldigheten at desamma utföra fullgort. Dock må skattebonde
icke förbindas sig längre på försälgningsstellet uppehålla än den dag,
han tideligen inkommer, som dock till hvila åtgår.
Skulle frelseskattebonde icke få sälja varan för det i forsedelen utsatte
minsta pris, så måste sådant bero deraf, at varan icke fullgod eller fullvigtig
är, hvarföre bonde, som således sin husbonde till skada ser, bör vara
förpligtad varan till frelseman åter föra samt god aflämna men deremot
undfå quitto, som ofvan nämt är.
Till desto större reda är visserligen nödigt, at et formulaire till forsedel
faststelles, de okunnoga å ömse sidor till rättelse, kanske af ungefärligen
följande innehåll.
Formulaire.
Från frelseskattehemmanet N. N. anordnas räntan N. N. at d. — nästkommande
vara på stellet N. N. at till N. N. högsta pris eller minst efter
600
markegången försäljas, då kiöparen behagar å forsedeln anteckna priset,
hvarefter säljaren skall mig penningar aflämna. Försummas utförseln på
utsatt tid åsämjes jag icke med mindre för vara och eftersatt reseskyldighet
än efter 000 rd:r (lispundet tun.) räknat, som härmed till efterrättelse
länder.
Genom sådan persedel, som skall stellas innom lagsagu och laga tid,
utsätter frelseman den dag, han tror sin vara med största förmon kunna
försäljas, och då det honom lägligast faller at hafva någon där, som dess
bästa bevakar, när så behöfves. Hvarföre bonde, då han laga tid och stelle
till godo niuter, icke heller får försumma den utsatte dagen, vid ansvar som
om resan försummad vore.
Genom kiöparens påskrift å forsedeln får och säljaren et vittnesbörd,
som räntetagaren öfvertyga kan, at räntegifvaren sin skyldighet redeliga
fullgordt, hvilket alt förekommer misstanckar och osämja.
Frellsemans å forsedeln utsatte pris, hvarunder han icke åsämjes (som
kongl, stadgan af 1651 lyder), är till bondens säkerhet i så måtto at veta
förut, hvad vara och försummelse kostar, och at således, om det synes för
dyrt, fullgöra det honom efter jordebok och forsedel åligger, hvarigenom
alt ansvar på en gång undvikes.
Reda härutinnan är så mycket angelägnare, som det händt, af frelseman
räntepersedlar lagligen utförordnat, at bönderne icke för än efter lofl.
landshöfdingeembetets förelagde vite kunde förmås at uttaga forsedlar, at
de sedermera lika fult hvarken agtade dem innom laga tid eller i annar
måtto fullgöra utan tvert om betalte de efter markegång frelsemans upbördsman
under dess frånvaro samt återstå än med resten(?) för är 1766, i
förmening at de väl hos tredie man, (lofl. landshöfdingeembetet) kunde
både begära och få annat pris på räntepersedeln och skyldigheten at
densamma utföra, än frelseman i forsedeln utsatt.
Härtill kommer, at under det de till frelseman skattskyldige treskades,
led han sielf pantning både för sine utskylder och rustningen, som för deras
hemman bör utgöras, hvaraf dess lidande, bekymmer och oro är lika
tydeligt, som at det vore emot Privilegier och all äganderätt at fritt med
största nytta få disponera sitt, om tredie man, hvilken det och vore, skulle
få utstaka de vilkor, hvarefter en annan skulle afhända sig vara, gods eller
rättigheter, som härflyta af välfången egendom, hvaraf Kongl. Maij:t icke
ens förebehållit sig dispositionen uti Privilegier eller de förordningar, som
kronohemmans räntor angå, förmodeligen på den grund, at det ena är
frelse och en mans enskilta egendom och det andra kronoförläningar, med
vilkor, som icke kunna lika anses.
601
Under förflutne regeringstider, då intrång och missbruk kunde äga rum,
var föga reda at vänta. Men nu torde på ofvan anförde skäll Kongl. Maij:t
allernådigast biträda frelseståndet uti alt det, som kan leda därhän at
ordenteligen niuta frugten af välfången egendom sådan, som ståndet egenteligen
tillhörer besittia. Och vidare är ingalunda utsedt.
3:o. Förfarenheten visar, huru oförsvarligen skatteskogar utödas. Anhålles
derföre underdånigast, at ingen frelseskattebonde må vid fyra rd:r
specie vite från hemmanet föra någon skogsvara, brensle, kol eller timmer,
så framt han icke dermed efter jordeboken skatta bör. Vare och altid
förbunden vid lika bot all afsalu, som bevisligen utan hemmanets skada
göras kan, at först till frelseman hembiuda, på det han som närmast till
dess inlösen må någorlunda se, huru dermed förfares, och kanske förekomma
det ödesmål, som åboar utan omtancka påskyndar.
Skulle räntetagaren neka at lösa varan till samma pris som annan, stånde
bonden fritt at derom disponera efter behag som konungens befallningshafvande
at genast rätta, hvad den ena eller andra härutinnan för nära ske
kan.
4:o. Har Kongl. Maij:t allernådigast tillåtit, at socknar, som sine fattiga
ändå underhålla, icke betungas med fattighusbyggnader. Missbruk äro icke
altid skilde ifrån allmänna sammanskotter; ofta blifva de en tillflygt för
lättingar i stellet för fattiga, som visst genom lika frikostighet med besparing
af bygnad och andra kostnader hos sin slägt vid samma värma, mat
och närmare upsigt kunna må bettre. Onämt at en fattig gör tienst för et
hjon, som skall agta hus och barn, synnerligast då de freska äro på aflägsne
utarbeten.
Af denna Kongl. Maij:ts nåd bör man sluta, at ingen annan bör kunna
tvinga en frelseman emot vetskap, fri villja och samtycke at betala sockne
fattighusbyggnad för sine säterihemman, hvarest han sitt och sine fattiga
anhöriges fattighus hålla måste, emedan de anständigtvis i socknens icke
kunna insändas. När således frelseståndet från säterihemmanen icke besvärar
soknen, och det äfven strider emot sund frihet at för dem blifva
betungad och sedan årligen blifva beskattad, efter som andra behaga
öfverenskomma, utan at frelseman eller dess ombud i socknestemma eller
anant aftal någonsin derutinnan blifvit hörd, och då han till all sin utkomst
ofta icke äger mera än det säteriemantal, han bebor. Altderföre supleceras
hos Kongl. Maij:t allerunderdånigast, at R. o. A. må för sine säterihemman
icke annorledes än efter förmåga, fri villja och behag behöfva deltaga uti
socknefattighusen, samt at frelseman må frihet äga at antingen uti socknens
fattighus för sine frelseheman och andre deltaga eller och sine fattige
39-10-307
602
på egen bekostnad försörja, så at socknens dermed icke besväras; och
dymedelst kunna göra godt efter eget begrep samt undvika all delo med
socknen.
5:o. Den tunga, R. o. A. åtagit sig uti et för ståndet mäst vidrigt tidehvarf,
då genom visse contracter belefvades, huru mycket frelsehemmanen
jemte soldatens anskaffande skulle dessutom bestå årligen till hvarjehanda,
och hvilka skyldigheter under en streng regering icke voro i det
lättaste tagne, torde Kongl. Maij:t af rättvisa och landsfaderlig ömhet för
trogna och villiga undersåtare efter contracternes bokstafveliga innehåll
låta allernådigast bero och förbjuda alt det, som deröfver kan vara eller
blifva rotarne pålagdt. Ty på contracter, dem trogne undersåtare med sin
regent och konung ingåt, beror en helig säkerhet i samma mohn som
konungens uti undersåtares underdåniga förbindelser. Altderföre och om
Kongl. Maij:ts milda regering icke kan företräda en den strengaste, som
frelseståndet någonsin öfvergåt, då frid finnes i landet och intet skiäl at
contracter öfverskrida. Och då roten för at anskaffa soldaten samt i andra
mål ändå är mera besvärad nu än den tiden, som om knektens hållande
contracterades, altså torde Kongl. Maij:t finna desse skäl allernådigast
både ömma och gällande och kanske i följe deraf tillåta, at de, som årligen
markegångssättningen bevista, jemte en deputerad från hvart härad eller
pastorat, må få hos länets hofdinge anmäla, om dem vitterligen något emot
knecktecontracterne vore pålagdt eller aftvunget, hvilket sedermera kunde
till Kongl. Maij:ts Krigscollegio och dess närmaste nådiga ompröfvande
hinna, då en mild regent årligen finge tillfälle at se och höra, hvad härutinnan
dess undersåtare för nära ske kan, samt hvar och en skydda vid sin rätt
och niuta välsignelser af den lidande, som rätvisa och hägn åtnjuter.
6:0. Lika med allmänt vedertagen lag, då rösterne äro jämne, at den
tankan, hvaraf preses är, gör utslag i saken, samt i förmågo af en frellseståndet
förunnad rättighet hela den tiden, från hvilken vi åter fåt både
Regeringsform och Riddarhusordning, lärer vår underdåniga skyldighet
vara vid detta första riksmöte, då mycket ånyo skall regleras, at ingenting
försumma utan äfven hos Kongl. Maij:t allerunderdånigast anhålla om
votum desisivum.
Alt detta, som grundat på lag och rätt, anhåller jag ödmiukast få blifva
Högh R. o. A:s uplysta ompröfvande understelt för at ståndets underdåniga
besvär inför Kongl. Maij:t få åtfölja. Stockholm den 9 December 1778.
C. von Quanten.
603
Tilläg uti besvärspuncterne af C. von Quanten.
N:o 7. At Kongl. Maij:ts bref af d. 7 Sept. 1685 huruvida de hemman,
som af kronan utbytas, måge äga rå- och rörsrättighet, må tydeligare
utstaka, at sådant endast angår de kronohemman, som på et eller annat sätt
kunnat komma under frelseståndet, men at denna förordning aldeles icke
kan betaga de hemman sin natur, som 1540 och derikring finnas uti de
första jordeböckerne för lanbönder och frelsis antecknade, ehuru de för
mer eller mindre tid kunat vara under kronans disposition, utan måge nu, i
hvad frelsemans hand de finnas, anses som at åter hafva ingåt uti sin första
natur, men icke som kronohemman, hvilka vid utbyte icke kan äga annan
rå- och rörsrättighet eller andre förmoner än den, hvilka kronan vid dess
afstående velat meddela.
B.
Kapten Cart Fredrik Charpentiers memorial om storskiftesdelningen i
Finland.
(Besvärsutskottets protokoll och handlingar.)
Protokollet sid. 591.
Allerödmiukaste memorial.
Sedan som Hans Kongl. Maij:t allernådigst uppå Högvälborne Herr
Baron Landtmarskalcken Generalmajoren ock Commendeurens samt
Höglofl. R. o. A:s underdåniga begäran behagat tärtil samtycka, at ett
utskott skal välljas, som emottager ock öfverser alla the allmänna besvär,
Höglofl. R. o. A. til samma inlemnar, så får jag tilfälle at som jordägare ock
fullmächtig för the flästa åboer i Sysmä sockn med underlagde kappelgäld,
hvilcket är beläget uti Tafvastlans ock Kymmenägårds lahn, til Högvälborne
Herr Baron ock Landtmarskalcken med mera samt Höglofl. R. o.
A:s första höggunstiga bepröfvan inlemna följande ödmjukaste besvär til
rättelses ärnående vid then snart efter Hans Kongl. Maijitts allernådigste
förordnande Tafvastland öfvergående mätning, storskifte ock skattläggning.
Fläste socknar uti Tafvastland men besynnerligen Sysmä med sina
kappel är vid den förra arbitrala skattlägningen så ojemt förfarits, at mantal
604
ock öre blifvit tagne til dehlningzgrund, samt det skiliachtigt i byalag,
hvarefter jordeboksräntan uppå ett helt mantahl går ifrån tiugu till fyratijo
dahl:r s:rmt samt öretahlen uti en lika proportion. Skall nu vid storskiftet
et mantahl om tiugu dahl:r s:rmt få lika stor jord som et mantahl om
fyratijo dahkr, så blifver ju Hans Kongl. Maij:tts höga afsickt och nåde,
som för alla Thess trogna undersåtare är oskillachtig, intet rätt efterlefvad,
utan måste then ena utbetahla dubbel räntta för lika stor jord, som en
annan innehafver emot hälften mindre afgift, emot hvilcket alt missförstånd
ock lagsökningar aldrig kan undvikas.
Min aldra ödmiukaste anhållan är tärföre Högvälborne Herr Baron ock
Landtmarskalken samt Höglofl. R. o. A. behagade höggunstigt intet allenast
sielfve förunna Sysmä sockn med sina kappel en ny geometrisk
skattläggning på hvar jordägares egna bekostnad, ock at intet allenast
ränttan tages til en oförtydelig hufvudskattläggningzgrund, utan ock at
denne skattläggning må få ske med lika hög kongl, nåde som Österbotten
eller Savolax ock Carelen, emedan Sysmä sockn består mäst af steril
marck, mycket oländig samt et fråstnäste, hvarifrån sällan uphemttas et
fritt våhrsäde, utan ock lika höggunstigt befordra oss til Hans Kongl.
Maij:tts allernådigste bifall härtil, med åtniutan af all den höga kongl, nåde,
som författningarne härom samt Höglofl. Kongl. Kammarcollegii utgifna
skattebref allernådigst utstakar ock försäkra. Hvaremot alt med diupaste
vördnad framhärdar. Stockholm d. 11 Decembr. 1778.
Carl Fred. Charpentier.
C.
Kapten Zakarias Bernt Ugglas memorial om storskiftesdelningen i Finland.
(Besvärsutskottets protokoll och handlingar.)
Protokollet sid. 591.
Ödmiukt memorial.
Igenom rescript under d. 10:de nästkne Aug. innevarande år har Kongl.
Kammarcollegium förständigat samtel. herrar landshöfdingarne uti Finland,
at Kongl. Maij:ts nådige förklaring öfver storskiftesförordningen så
borde föstås, at utan åtskillnad af skattecronohemman allenast en viss
605
rymd af 6 a 1 200:de tunneland på hvarje helgårds mantal bestås; dock the
undantagne som redan genom storskifte och domslut blifvit afhulpne.
Hvarigenom Kongl. Maij:ts i nåder utfärdade storskiftsförordning ingalunda
vinner sitt höga och nådiga ändamål, nembl:n at lika undersåtare och
lika skattebetalare skulle få lika förmåner af inägor och utmark, emedan
the hemman, som icke ännu blifvit storskiftade el:r afhulpne med domslut,
ehuru the redan äro afmätte och charterade och befinnes innehafva mera
ägor och utmark, än bemält är, bör emot ny skatt antingen honom eller
annan nybyggare öfverlemnas. Nu på det denne författning, som jag förmodar
icke ens bör kunna sträckas til sådane lägenheter, hvilka bergsbruk
eller priviligerade sågvärk betiena och underlyda, som af större skogsrymder
hafva ett omenskeligit behof, icke måtte genom missförstånd kunna
lämpas til R. o. A:s sätesgårdar, frälsehemman och säterierusthåll med
mera, hvilken förtydning bör äga så mycket mindre rum, som Kongl.
Kammarcollegium uttryckeligen utfört, det Kongl. M:t och kronan är
possessor fundii öfver skattehemman och fölgacktekn af alt, hvad krono
heter; men deremot är R. o. A. enl:t 1723 års Privilegier samt 24 och 25 §
possessor fundii öfver frälsegodsen, af hvad namn the vara måge, hvilka
Privilegier med flere äro af vår nu allernådigste Konung genom 1772 års
Regeringsform och dess 12 § nådigst försäkrade at vid theras gamla vundne
Privilegier och förmåner blifva bibehållne, och emedan de således uti en
från thronen aflägsen landsort nödsakas med besvär och kostnad värja
deras häfd och äganderätt, ty anhåller jag ödmjukst hos Höglofl. Utskottet,
at i underdånighet hos Kongl. Maij:t vid R. o. A:s underdånige besvär
anhållas, det Kongl. Maij:t i nåder täckes förklara, det vid alla refningar
och storskiften, hvarest säterie, frälse och säterierusthållsägor inblandas,
de altid må niuta deras fulla mått af samfällighetsmarken anten efer deras
gamla skatteören och kronomantahl eller efter häfd och hemmanstal. Til
bestyrkande hvad jag således i ödmjukhet anfördt, bilägges härhos Kongl.
Kammarcollegii bref i behörig afskrift1 samt til säterierusthållens rätts
bibehållande af dess ägor och utmark åberopar mig högstsalig i åminnelse
Konung Carl den 12:tes bref angående säterierusthållen, hvaruti tillägges
dem lika privilegier med frälsegodsen i alla delar; undantagandes at de äro
belagde med berustning. Stockhom den 14 December 1778.
Zacharias B. Uggla.
' Uteslutet här.
606
D.
Kammarrevisionsrådet Carl Gustaf Ehrenhoffs promemoria om
yppighets hämmande.
(Besvärsutskottets protokoll och handlingar.)
Protokollet sid. 592.
Promemoria.
Bland alla stånd i riket har R. o. A. haft de största tilfällen och måst
kjänna tyngsta bördan af all slagz inritande öfverflöd, hvarföre ock från
längsta tider tilbaka detta ämnet finnes hafva varit et af deras allmänna
besvär samt gifvit anledning til flere emot yppighet utkomne k:l stadgar
och förbud.
Nu ehuru K. M:t af landsfaderlig omvårdnad i så måtto allernådigst
behagat förekomma den förderfveliga omväxling med klädedrächter, at
K:e M:t sielf i nåder föregådt sine trogne undersåtare med sit höga efterdöme
i antagandet af et g. svenskt mode; dock emedan derom ingen viss
förordning är giord men förfarenheten visar, at missbruk af sidentyger för
mankiönet vida öfverskrider, hvad den sista k:e förordningen åsyftat,
äfvensom ock mycken annan öfverflöd och giästabådspracht tilltagit långt
öfver det, som tillåtit varit och mångens villkor tåla kan; ty synes högst
nyttigt, om hos K. M:t supplicerades derom, at i alla desse delar en viss lag
stadgades til alfvarsamaste hämmande af alt missbruk, på det ej allenast
hvar enskylt må förplichtas lefva efter stånd och värde utan ock landet i
gemen dymedelst vinna en solid besparing, som lättar handelsvågen och
gior hvar svensk man heder och förmån. Stockh, d. Decemb. 1778.
Carl G. Ehrenhoff.
607
E.
Projekt till underdånig skrivelse om adliga privilegierna.
(Besvärsutskottets protokoll och handlingar.)
Protokollet sid. 594.
Deputerades betänckande som hafva Höglofl. R.
o. A:s förtroende samla de puncter, som kunna
vara deras underdånige desiderier vid denna riksdag.
Intet land kan äga större säkerhet, än där regenten håller sig för medborgare;
och intet stånd kan ha fastare privilegier än det, till hvilcket konungen
sjelf täckes räkna sig.
Svealand har sådan ovärderlig säkerhet och dess R. o. A. så varacktige
Privilegier. Men både denna säkerhet och desse Privilegier hafva vi at
tacka det Konungahus före, som regerar med den sällsyntaste rätt.
En svensk adelsman vågar lif och välfärd at fria ett älskad fosterland från
utländskt ook och öfvertrons hårdaste tvång; han segrar öfver båda, han
försätter folket i den största och oinskränktaste frihet, och detta folk ser
ingen värdigare, ingen skickeligare at kunna föra dess spira än den, som
med så utmärckte förtjenster fördt svärdet icke till folkets kufvande utan
till dess frihet. Tacksamhet och vördnad, kjärlek och förtroende förenas at
bjuda krona och thron åt den Herre, som redan regerar öfver folkets
hjertan, och at svärja undersåtelig trohet åt den ätt, utom hvilcken Sverige
ej varit annat än ett utländskt lydrike och dess inbyggare ej annat än
skattdragare under verldsligt och andeligt slafveri.
Med den anda, som detta välsignade Konungahuus stigit till svenska
thronen, med samma anda har det ock försvarat honom. Dess konungar
hafva styrt sitt folk, alltid med den kjänbaraste afsikt till dess väl, och
befäst sitt rikes sjelfständighet, oftast med egit blod och egit lif.
Under sådanne konungar hafva svenske undersåtare dels förvärfvat sig
ny adelig skjöld, dels förädlad en gammal och vunnit de förtjenster, som
konungar lönt med förmåner, fri- och rättigheter, dem medborgare flere
resor otvungit jakadt och besvurit, ty forntidens dygd afvundade ej den
rätt, som förtjensten ägde.
608
Desse fri- och rättigheter äro de Privilegier, som följa vårt stånd och som
böra vårdas, ty de gifva ej blott glants åt dem, som närmast kringhvärfva
thronen, utan sätta ock R. o. A. i förmåga at uppföda sina barn i adelige
tanckar. De tider äro ej mer, då inre hålken gjör enda värdet. Nej, kundskaper
och höga seder, välmåga och namn hafva vunnit en oemotsägelig
styrcka i verlden.
Kungens ära och sjelfva regeringens bestånd äro därföre garanter, at
vårt stånd skyddes. Vi kunne vara visse, at om vi än ej ägde den sällsynta
lycka at styras af en Konung, som älskade den jord, ur hvilcken Dess stam
upprunnit, och som satte värde på den ära, som utmärcker våra tider, så
skulle dock Dess egen nytta fordra at vårda det folk, som närmast varit
thronens försvar och alltid af ära okjöpt vågat lif och blod till dess befästande.
Höglofl. R. o. A. igjenkjänner häruti lättekn den trygghet, som skymt
undan de fläste desiderier för våra ögon, då vi haft Högloft. R. o, A:s
förtroende at samla de puncter, som kunnat röra vårt stånds rätt. Vi se för
vårt stånd ingen större rätt, ingen större säkerhet än at ha vår Konung
ibland oss; och när han jemte rikets spira täcks föra vår klubba, vågar ej
sjelfva afvunden, mindre någon annan magt kräncka våra, stundom dyrt
nog, vundne Privilegier.
Det enda vi därföre uti denna för vårt så lydiga som ärofulla ställning
våge tillstyrcka är, det Högh R. o. A. uti underdånighet hos Kongl. M:t
täktes anhålla, at under Dess höga namn få ett sammandrag af de fri- och
rättigheter, Svea konungar tid efter annan oss förunt och dem våre älskade
medborgare godkjänt och med oss besvurit. Ty under Gustaf d. 3:dies
regering kan det ej vara annat än okunnoghet om vår rätt, däräst någon del
af våra Privilegier hos ämbetsmän skulle ligga kraftlöse. Få vi endast våre
rätt- och friheter uti ett fullkomligare sammandrag än det, som under
mångväldstiden varit ett afvundsmål, och få vi detta under vår dyre Konungs
namn, så håfve vi ock påföljden, nemkn värckeligit åtnjutande af
hvad Privilegier låfva; ty ord och värckan följas åt uti vårt lyckeliga
tidevarf.
TJÄNSTEHJONSUTSKOTTET.
PROTOKOLL OCH BILAGOR.
Tjänstehjonsutskottet.
År 1778 den 9 December.
611
Sammanträdde de af R. o. A:s herrar electorer till ledamöter uti Utskottet
för beredande af tjenstehjonsförordningen valde herrar, nemligen af
Första classen.
N:o 54. Grefve Spens, Carl Gustaf, Lagman.
N:o 85. Grefve Rosen. Fredric Ulric, Landshöfdinge, Öfverhofstallmästare
och Riddare af Kongl. Sverdsorden.
N:o 213. Frih. Armfeldt, Carl Gustaf, Öfverste och Riddare af Kongl.
Svärdsorden.
N:o 287. Frih. Rappe, Carl, Generalmajor, Landshöfdinge och Riddare
af Kongl. Svärdsorden.
Andra classen.
N:o 51. Hr Roos, Herman Julius, Öfverstelieutnant, Vice Landshöfdinge
och Riddare af Kongl. Svärdsorden.
N:o 100. Hr Uggla, Sven Fredric, Capitaine.
N:o 335. Hr Grubbe, Carl Gustaf, Contreamiral och Riddare af Kongl.
Sverdsorden.
N:o 478. Hr Printzenschöld, Eric Adolph, Ryttmästare och Riddare af
Kongl. Svärdsorden.
Tredie classen.
N:o 1759. HrEhrenmalm, Samuel, Hofrättsråd.
N:o 1774. Hr Berch, Otto Christopher, Öfverste och Riddare af Kongl.
Svärdsorden.
N:o 1892. Hr Lövenschöld, Samuel, Öfvercommissarie vid Ammiralitetet.
N:o 2010. Hr Geijerstam, Emanuel, Brukspatron.
•5.
Uplästes Kongl. Maij:ts nådige proposition till R. o. A. om saknad
ordning och stadga bland tjenstefolk tillika med den uti Kongl. Maij:ts
Rådcammare projecterade tjenstehjonsförordning samt de vid öfverläggningarne
i detta ämne hällne rådsprotocollen.
612
Tjänstehjonsutskottet.
§
Följande Herrar af R. o. A. hade till utskottet ingifvit memorialer om
det, de trodt leda till det påsyftade ändamålet att förbättra den år 1739
utgångne tjenstehjonsstadga, nemi.
1 :o. Hr G. Modée,1
2:o. Hr Lieutenant Hindr. Ad. von Vicken (Bil. a),
3:o. Hr Capitaine Paul [o:Carl] Gustaf Toll (Bil. b) och
4:o. Hr [Capitaine] J. H. Wallencrona (Bil. c).
Hvilka memorialer utskottet lät sig föreläsas och bifogades vid protocollet.
Then 10 December 1778.
Närvarande
l:a classen:
Hr Grefve Spens',
Hr Grefve Rosen,
Hr Baron Armfeldt,
Hr Baron Rappe.
2:a classen:
Hr V. Landshöfd. Roos,
Hr Contreamiral Grubbe.
3:e classen:
Hr Hofrättsråd Ehrenmalm,
Hr Öfverste Berch,
Hr Öfvercommiss. Lövenschöld och
Hr Brukspatr. Geijerstam.
§
Ett af Hr Capitaine Zacharis Uggla ingifvit memorial uplästes och lades
till protocollet (Bil. d).
§
Hr Öfvercommissarien Lövenschöld hade ock nu skrifteligen förfat -  tadt sine tankar öfver de grunder, hvarpå han holt före utskottets öfver
-
1 Se sid. 237 f.
Tjänstehjonsutskottet.
613
läggningar borde stödja sig. Dess memorial blef upläst tillika med 1664 års
tjenstehjonsstadga, hvilken åberopades.
Och som Hr Öfvercommissarien för öfrigt ej tviflade, att ju rådplägningarne
öfver detta ärende torde gifva anledning till några tilläggelser, förbehölt
Hr Öfvercommissarien sig att vid något sednare herrar ledamöternas
sammanträdde ytterligare få yttra sig häröfver.
§
Herrar ledamöterne företogo sig derpå att genomgå hvarje punct af
projectet och derunder upgifva de utvägar, hvilka bäst kunde bidraga till
ändamålet.
Vid desse öfverläggningar förmärcktes, att herrar ledamöterne, utom Hr
Öfvercommissarien Lövenschöld, i de mäst betydande och fläste delar
voro af enahanda mening, utom hvad flyttningstiden för drängarne och
pigorne beträffar, hvilken för Sverige och Finland samt Västerbottn svårligen
tycktes kunna passas så, at den öfveralt blefve en och densamme.
Hr Generalmajoren och Landshöfdingen Baron Rappe åtog sig, sedan
tiden nu var förfluten, att till nästa utskottets sammankomst i öfvermorgon,
d. 12 dennes, i fölgd af det, som nu blifvit talat, författa ett nytt
project till tjenstehjonsstadga; och Hr Hofrättsrådet Ehrenmalm förklarade
sig äfven villig att då föreslå tjenstehjonsstadgan sådan, som den
bäst i likhet med de öfrige rikets provincier kunde passa sig för de finska.
Then 12 December 1778.
Närvarande
l:a classen:
Herrar
Grefve Spens,
Grefve Rosen,
Baron Armfeldt,
Baron Rappe.
2:a classen:
Herrar
V. Landshöfd. Roos,
Contreamir. Grubbe.
614 Tjänstehjonsutskottet.
3:e classen:
Hofrättsråd Ehrenmalm,
Öfverste Berch,
Öfvercomm. Lövenschöld,
Brukspatr. Geijerstam.
§
Trenne utaf Hr Commercerådet Michael af Grubbens, Hr Landssecreteraren
Hans Gustaf Hjort af Ornäs och Hr Lieutenanten Lorents Hind.
Ridderborg1 till utskottet ingifne memorialer blefvo upläsne och komma att
åtfölja protocollet (Bil. e—g).
§
Enligit den i sista utskottets sammankomst giorde öfverenskommelse
samt Hr Baron och Generalmajorens Rappe s löfte upläste Hr Baron och
Generalmajoren nu det af honom författade project till tjenstehjonsstadga.
Och enär detta jemfördes med det stadgande, Hr Hofrättsrådet Ehrenmalm
föreslagit och nu låtit föredraga, samt herrar ledamöterne ytterligare
meddelt sine tankar häröfver, befants skillnaden emellan desse project
icke vara mycket betydande.
För att derföre jämka desse små skiljaktigheter, anmodades och åtogo
sig desse herrar. Generalmajoren Baron Rappe och Hofrättsrådert Ehrenmalm,
att före utskottets nästa sammanträde, d. 14 i denne månad gå
tilhopa och gemensamt utarbeta ett förslag till förordning, hvilcket utskottet
sedermera kunde få del af.
Then 14 December 1778
Närvarande
l:a classen:
Hrr
Grefve Spens,
Grefve Rosen,
Baron Rappe,
2:a classen:
V. Landshöfd. Roos,
Capitaine Uggla,
Ryttmäst. Printzenschöld.
1 Enligt memorialet rättat från förlagans: Ridderboga.
Tjänstehjonsutskottet.
615
3:e classen:
Hofrättsråd Ehrenmalm,
Öfverste Berch,
Öfvercommiss. Lövenschöld,
Brukspatr. Geijerstam.
Hr Generalmajor Baron Rappe och Hr Hofrättsrådet Ehrenmalm
föredrogo, i fölgd af protocollet under d. 12 December, nu det af dem
författade project till tjenstehjonsförordning; och vid genomgåendet deraf
stadnade herrar ledamöterne vid hvarje punct för att anmärka skälen,
hvarpå de föreslagne ändringar grunda sig.
1 §. Om hvars och ens rättighet att antaga och hålla så många tjenstehjon,
han tarfvar, i staden och på landet.
Dervid hade utskottet intet att erinra.
Vid 2 § om legohjons städslande fant utskottet sig böra tilstyrcka den
ändring, att husbonde och tjenstehjon må äga frihet att städja och låta
städja sig hvad tid på året, som dem godt synes, utan föregången upsägning.
Lagen har hittills stadgat en viss tid för städjande; men det är nog
kunnigt, att den, om någre tjenstehjon, som dugde, skulle fås, blifvit
öfverträdd nästan allmänt och således varit en död bokstaf.
De alt för väl kände ganska många och obehageliga fölgder, som häraf
upkommit till sedernes fördärf och hushållares skada, öfvertyga utskottet,
att lagens föreskrift måste förändras eller ock kraftigare band sökas till
vinnande af verkställigheten.
I sednare fallet har utskottet föreslagit det enda. som tros vara möjeligit.
att bevisligen tagen städja icke får återbäras; men hemliga accorder kunna
likväl ske, så hädanefter som hittils; och det skrifteliga eller bevisliga
städjandet blir endast en fölgd af det förra aftalet. I utskottets tanka skulle
det således vara lyckeligare, om lagen lemnade en fullkomlig frihet för alla
att i desse ärender öfverenskomma.
Utskotet tror, att just saknaden af denna billiga frihet gifvit första anledningen
till öfverträdelserne; och återgifvandet deraf skall åtminstone i
längden hafva den påsyftade verkan, enär man genast säkert vinner det, att
lagen i detta fall icke öfverträdes.
Upsägelse å tjenstehjonets sida före städjandet anser derföre utskottet
mindre nödig.
Det skulle qväfva den påsyftade friheten och väcka hinder genom öfvertalande
och mera dylikt.
616 Tjänstehjonsutskottet.
Det är i öfrigit snarare att föreställa sig, det ett tjenstehjon af öfverilning
skrider till upsägelse, än att det i tysthet och med mognare eftersinnande
skaffar sig utvägar att genom ett dylikt steg fela i förtroendet för sin
husbonde, lemna en tjenst, hvarmed det kanske icke är missnögdt, och
antaga en annan, den det ofta på intet sätt känner.
På det ock ett tjenstehjon må antingen icke kunna dölja ett sådant
städjande för sin husbonde eller genom öfverenskommelse med honom
finna utväg att gå ifrån den tjenst, hvartil det sig städslat, bör den, som
stadt, vid den påfölgd att vara städseln och hjonet förlustig, derom gifva
förra husbonden underrättelse.
Afsigten med förbudet för husbönder att til tjenstehjon uplåta jord till
brukning i ett eller annat afseende, eller dylike löningssätt, är att förebygga
det missbruk, som hittils i en del landsorter skedt, och hvarigenom både
tidsspillan och tilfällen till egennytta hos tjenstefolket upkommit.
At föreskrifva hvad tjenstehjon i lön eller persedlar om året böra vara
belåtne med, ansåg utskottet icke vara nyttigt.
Ehuru denna utskottets tanka är enlig med projectet, beslöt likväl herrar
ledamöterne att i anseende till den skiljaktighet i meningen härom, som Hr
Capitaine Uggla och Hr Öfvercommissarien Lövenschöld yttrat, anmärka
grunderne dertil, att taxan icke må fastställas.
Uti ett så folkfattigt land som Sverige skulle det blifva en omöjelighet att
hålla hand öfver efterlefvandet häraf, då sådane accorder, om en lag vore
til, ändå genom hemlige aftal blefve annorlunda; och då det ej låter sig göra
att fastställa en taxa öfver hela riket, skulle det att uprätta en för hvarje
landsort särskilt äga den verkan, att alt tjenstefolket sökte sig, till saknad
för den ena provincen, dit, där lönerne voro högst upsatte, utom det att
lönerne skulle föreskrifvas mycket större, än hvad de på en del ställen i
riket nu äro eller hädanefter kunna blifva.
För öfrigit finnas tjenstehjonens egenskaper att förtjena större eller
mindre förmåner så olika, att några vissa grader icke kunna föresättas. Det
ena tjenstehjonet kan gagna sin husbode om året för 100 rd:r och det andra,
som skulle påstå att vara lika dugligt, knapt för 10.
Utskottet var derföre så mycket mera benägit för uphäfvandet af taxa,
som 7 § af 1664 års kongl, tjenstehjonsstadga äfven lämnar husbonde och
tjenstehjon frihet att om lönen sin emellan åsämjas.
För att få alt sådant uptäckt, som strider mot innehållet af denne §, holt
utskottet före, att de utsatte böterne böra blifva angifvarens ensak.
Projectet innehåller i 3 §:n olika flyttningstider för städerne och landet.
Men utskottet föreslår deremot, att legostämman öfveralt blir en och
samma.
Tjänstehjonsutskottet. 617
Den nyttan och nödvändigheten för städerne att få tjenstefolk ifrån
landet och tvärtom stöde ej att erhållas, om legostämman icke utsattes på
båda ställen lika.
Städernes styrka att kunna betala årslönerne högre än landtmannen
skulle både stegra desamma och göra, att den sednare aldrig finge något
hion från staden.
Ledigheten, som infölle emellan flyttningstiderne. skulle af ett tjenstehjon
anses för en stor förmån, då det på en eller två dagar i veckan kunde
förtjena sig uppehälle för de öfrige, och den skulle för ett vid arbete upfördt
hjon, i anseende till utflyttningar och annat, otvifvelagtigt hafva svårare
påfölgder.
Utskottet tilstyrker, att flyttningstiden för örängarne utsättes till d. 1
December och för pigorne till d. 1 Junii.
Då utskottet varit sysslosatt att uptäcka alla de förbättringar, som kunde
gifvas vid ett så betydande ämne som detta, har det funnit ett sådant
stadgande mäst bidraga till ändamålet, som med lika lätthet kan efterlefvas
i de längst från hvarannan skilde landskap i riket.
En i flere afseenden betydande skillnad företer sig emellan Sverige,
Finland och Norrland.
Då i rikets södra provincier förra hälften af Junii månad anses för den, på
hvilken man ägde största lägligheten att ombyta drängar, har man deremot
i de finska just vid den tiden funnit sig med dem kunna göra en hushållare
största nyttan.
Men den 1 December finner utskottet vara för örängarne öfver hela riket
den beqvämligaste tiden till tjenstombyte. De göromål, som en landtbrukares
höstarbete fordrar, äro då förbi, och man väntar öfveralt på vintern,
hvars sysslor man ännu icke kan verkställa.
Den årstiden tyckes böra qväfva lusten hos finska hjonen och skärgårdsboerne
för utflyttningar, när de blifva ledige från årstjensten. Och man
föreställer sig, at en dylik utväg bör minska inskrifningarne i sjömanshusen
och den klagan, man fört öfver brist på tjenstefolk.
Den förra tiden af Michaeli tilstyrker utskottet, hvad pigor beträffar, att
flyttas till d. 1 Junii. De sköta i största delen af riket boskapen; och således
med mera nit vårda bergningen af säd och höö, när de sielfva få öfvervara
denna angelägna landtmannasyssla och sielfve det åt boskapen utfordra.
En husbonde undviker dessutom genom olika flyttningstid för pigor och
drängar den olägenheten att blifva utan alla tjenstehjon på en gång, och det
ändamål vinnes tillika, att pigan icke så lätt kan läcka drängen med sig,
som henne förutan gerna ville blifva qvar, och så tvertom.
40-10-307
618 Tjänstehjonsutskottet.
4 § handlar om upsägelse utur tjensten och tiden dertil.
Så länge städjandet ej varit tillåtit mera än en viss föreskrefven tid, har
upsägelsen äfven haft sin vissa tid sig förbehållen.
När nu det förra, enligit innehållet af utskottets projecterade 2 §, kan ske
nästan hela året igenom, bör denne sednare omständigheten rättas derefter.
Men en viss stadgad tid för legostämman, hvarefter upsägelse ej äger
rum, finnér utskottet vara nödvändig, på det en husbonde eller tjenstehjon
vid slutet af tjensteåret må veta, hvad tjenst det får det följande; och
föreslår derföre en på några dagar allena från den förra upsägelsetiden
skild termin, samt har för att undvika misstag vid månadsräkningen utsatt
dagetalet.
5 § ålägger tjenstehjonet den skyldigheten att, sedan det tagit städja,
inställa sig i tiensten.
Uti denna § har utskottet föreslagit att äfven låta det inflyta, som i 11 §
är sagt om tiden, innom hvilken tjenstehjon bör sig i tjensten inställa.
Siu dagars ledighet har utskottet tilstyrckt för et tjenstehjon om året.
Det har icke sällan 8, 10 a 12 mils flyttningsväg; och några dagar
behöfvas endast dertill.
Då man derföre velat lämna hionet någon tid til vårdande af egne
angelägenheter och husbonden kan med detsamma öfverenskomma, antingen
den tiden uplåtes i början af året eller vid ett annat tilfälle, har
utskottet föreslagit den sådan, att den äfven grundar sig på äldre och
sednare författningar.
Men om ett hjon, sedan så tilräcklig tid till flyttning är lämnad, sig
derefter i tjensten icke inställer, bör ingen skillnad emellan ett längre eller
kortare uteblifvande äga rum.
Af denna grund föreslås, att hvarje dags försummelse må giäldas efter
gångbart pris, utom det att den försummelige plicktar med 3 rd. 16 skilling.
6 § stadgar, att tjenstehjonet innom dygnet efter upsägelsen bör få sin
orlofssedel af husbonden.
Hvaijehanda tilfälligheter kunde göra, att husbonden innom dygnet efter
upsägningen icke hade tilfälle att lämna orlofssedel. Utskottet ser icke
eller, att en tidsutdrägt af några dagar kan hafva svåra fölgder; och föreslår
derföre, att denna skyldigheten bör af husbonden upfyllas innom åtta dagar
efter upsägelsen.
7 §. Det band på husbonde och tjenstehjon, som denne § föreskrifver, att
någon icke får taga hjon i tienst, innan förra husbondens orlofssedel är
aflämnad, tyckes vara för hårdt, i händelse en sådan orlofssedel nekas af
en tresk husbonde eller andra orsaker förete sig, att tjenstehjonet icke kan
Tjänstehjonsutskottet. 619
fullgöra, hvad här fordras; och man dessutom bör tro, att ett tjenstehjon,
som fått orlofssedel, icke lärer dröija at aflämna densamma.
Utskottets taneke är således, att denne § utgår och stadgande i thess
ställe göres, som innehåller förbud för husbonde att vägra tjenstehjon
bevis, innan afflyttning sker, huru det sig i tjensten förhållit, samt straff för
thet hjon, som skrifver eller upter falsk orlofssedel eller bevis.
8 § föreskrifver lika med utskottets project husbonde den skyldigheten
att til antekdning af kronans utskylder anteckna alla dess tjenstehjon samt
med dem öfverenskomma om betalningen och derföre vara kronan ansvarig
9
§ förbinder husbonden att i årstjenst behålla dem, han hos sig teckna
låtit, och förbiuder att til försvar hos sig låta teckna någon ogift.
Att göra denna § nog tydelig och icke stridande mot andre författningar,
har utskottet velat anmärka, att här förstås sådane hjon, som till husbondens
disk gå eller stat niuta; bruks och gångande verks rättigheter dock
ostörde.
Huruvida enkling eller enka, som äro barnlöse, böra skaffa sig årstjenst,
har utskottet trodt böra tydeligen förklaras.
Likaledes har utskottt önskat att igenom denne § kunna förekomma det
inkast, som i anledning af den vid 3 § föreslagne olika flyttningstid för
drängar och pigor kunde göras om hinder vid giftermål.
Man bör ej tänka, att giftermål emellan den tjenande hopen endast bero
af tilfällen, under det de tjena tilsammans, och uphöra med det de i tjensten
skiljas åt.
Men om det ock så vore, möter dem i denna vägen intet hinder igenom
ett sådant förordnande utan det tillägger dem tvertom lägenhet att af 2:ne
terminer om året få välja den beqvämligaste till sin förening, hvilket förut
merendels endast skedt om hösten.
Till skräck för sådane, som ogerna ingå i årstjenst, har ändteligen utskottet
icke trodt böter eller kroppsstraff vara så väl passade som det, at de
måge utan lön, för maten allena, tjena hos den, som deras arbete på sådant
vilkor äskar.
10 § fordrar laga skähl af den husbonde, som vill vräka sitt tjenstehjon.
Rättigheten at vräka tjenstehjon tyckes böra vara en husbonde förbehållen.
Sådant bör likväl icke skie utan giltige orsaker; hvarföre tjenstehjonet
må kunna vid domstolen söka rättelse, ifall det blifvit vräkt utan laga skiäl.
11 §. Om tiden för tjenstehjon att komma i tjenst.
På sätt vid 5 § är anfördt, har utskottet där uptagit innehållet af denna.
620 Tjänstehjonsutskottet.
12 § gör husbonden skyldig att hämta tjenstehjonet, dess kista och
saker, hvilka det bör förvara i husbondens hus.
Olägenheten för en husbonde, som äger många tjenstehjon, finnes tydeligen,
om han ålägges at hämta alla med deras kistor och saker; och den
hushållarn, som icke nyttjar mera än ett, skulle, då det, som varit i
tjensten, flyttar bort, vara nödgad att sielf fara åstad för att hämta det
stadde.
Erfarenheten och bruket nu för tiden visar deremot, att detta åliggandet
icke synnerligen besvärar tjenstehjonet. Härpå grundar sig utskottets upgifne
ändring uti dess 11 §.
13 § i likhet med utskottets 12 ger husbonden magt att, om så tarfvas,
med kronobetients handräckning fasttaga och til sin tjenst återhämta det
hjon, som rymmer.
Tjänstehjonet är dessutom ålagdt böter af ett års lön och ersättning till
husbonden för skada, kostnad och tidsspillan; börandes äfven den, som
hyser ett sådant, böta en rd:r 32 sk.
14 §. Om tjenstehjon, som i fredstider tager värfningspenningar; och den
värfvare eller officerare, som vållar tjenstehjonets ostadighet att icke tjena
ut året.
Denne uptages uti utskottets 13 §.
Uti en allmän lag håller utskottet före intet visst stånd böra mera misstänkas
för fehl än ett annat.
Således må eho det är, som vållar tjenstehjonets ostadighet, fylla skadan;
och i likhet af denna händelse med 5 § bör kronobetjenten härvid
meddela dess handräckning.
15 § rörer en husbondes skyldighet att vid legostämmans slut betala ut
lönen; och om han det ej kan, niuter hionet kronobetjents handräckning till
utmätning.
Äfven så säkert ett tienstehjon å sin sida bör vara om utbekommande af
dess lön och andra rättigheter hos sin husbonde, äfven så skyddad bör den
sednare vara att icke blottställas för de oförrätter, hvilka ett illa sinnadt
tjenstehjon genom någon lagens anledning skulle vara i stånd att saklöst
utöfva.
Utskottet har derföre i dess 14 § föreslagit den ändring, att ett hion, som
bör utbekomma dess lön, niuter, ifall thet vägras, kronobetients handräckning;
men om tvist derom upkommer emellan husbonde och tjenstehjon,
bör domarens rättelse sökas.
16 § förordnar, huru ett hion bör sig i tiensten förhålla.
Fel emot de skyldigheter af ett tjenstehjon emot dess husbonde, som
Tjänstehjonsutskottet.
621
denne § föreskrifver och i utskottets 15 uptagas, kunna vara sådane, att de
förtjena ömsom hårdare och mildare straff. Någre kunna vara så litet
betydande, att hjonet genom vräkandet ur tjensten redan är nog straffadt;
andre åter torde förtjena det afseende, att de med 3 rd:r 16 skil. icke böra
rättas.
Utskottet föreslår derföre, att då sådane brått, som i allmänna lagen äro
utsatte, yppas emot tjenstehjonet, bör det straffas likmätigt dess stadgande.
Tillåtelsen för tjenstehjon att vittna med eller mot sin husbonde anser
utskottet i anseende til den farhåga, man hyser för rigtigheten af ett
vittnesmål af sådane personer med eller mot sine närmaste likar och kände
för så betänkelig, att dess tilstyrkan ej kan blifva af annat innehåll, än det
allmänna lagen i thesse fall stadgar.
17 § utstakar böter för det hion, som ratar husbondens kost och förklenar
dess hushållning, hvarvid utskottet intet har att erhindra.
18 § angår hjonets skötsel under dess siukdom hos sin husbonde.
Tilfälle till lättja hos tjenstefolket bör, så vidt det låter sig göra, undvikas.
Genom föregifvande af sjukdom skulle ett tjenstehjon kunna ligga sin
husbonde til last längre tid, endast för att lefva sysslolöst.
Utskottet menar sig derföre i dess 17 § nyttja ett sätt, som icke är obilligt
i afseende på de hion, som verkeligen besväras af siukdom, och icke eller
bibehåller den lättjefulle i sin vana, när det föreslår, att husbonden äger
sköta och vårda legohion, som i dess tjenst siuknar; men undgår ått betala
det lön för den tid, det varit siukt.
19 § utsätter förmåner för tjenstehion, som varit stadige i sin tjenst.
Upmuntran till flit och trohet bör vinnas genom sådane medel, som gifva
säkert hopp om en medelmåttig och icke vanhedrande försörgning för
hionet på dess ålder.
Ändamålet, att få sådant tjenstefolk, torde således knapt vinnas igenom
det löfte, att hionet på dess ålder skall antagas bland sochnens fattige.
Snarast väckas sådane goda egenskaper hos de tjenande, om de se sig
med någon synnerlig nåd från thronen blifva ihogkomne.
1 sådant afseende föreslås i utskottets 18 §, att det hion, som vid 50 års
ålder visar, att det troget och väl tjent på ett ställe i 20 år, befrias från alla
personelle kronoutskylder, och att husbonden dessutom förbindes efter
råd och lägenhet understödja dess vilkor.
19 § af utskottets project upgifver till Kongl. Maij:ts nåd att med belöning
ihogkomma de hion, som väl sköta landtmannens förnämsta ägendom.
622 Tjänstehjonsutskottet.
Utskottet håller före, att Kongl. Maij:ts nådiga föremål till befordran af
giftermål emellan Allmogens barn vinnes på tvenne sätt, om inga andra än
de ladugårdspigor, som i 4 år troligen förestådt dylike göromål, af landshöfdingarne
föreslås till vinsters erhållande vid Kongl. Nummerlotteriet.
På lika sätt har utskottet uti 20 § af dess project föreslagit en sak, som
ofelbart verkar, att barn, hvilka annars skulle blifva rof för ett omildt öde,
blifva nog lycklige att niuta upfostran, til förmån för sig och nytta för
samhället.
I sådant afseende är billigt, att den, som uptager barn under 14 års ålder
och gifver dem upfostran, kost och kläder, niuter till vedergällning af dem
så lång tjenstetid efter 14 år, som the varit yngre, när the antagits.
20 och 21 §§ af Kongl. Maij:ts nådige project om böternes användande
och verkställandet at denna stadga innehålles i utskottets 21 §.
Billigheten tyckes ej medgifva, att en husbonde eller tjenstehjon, under
det någondera angifver den andra för fehl, äger något egit interesse deruti
sig förbehållit.
Det förtroende, som desse emellan bör äga rum, störes otvifvelaktigt
derigenom, att den ena vet sig kunna äga någon förmån af den andras
mehn.
De böter, som denne stadga utsätter, och hvilka till upmuntran för
angifvaren icke äro honom tilslagne, torde derföre snarast böra tilfalla de
fattige.
Herr Öfvercommissarien Lövenschöld yttrade sig, att han i vissa
delar vore nöggad hysa annan tanka om medlen, som till en förbättrad
tjenstehjonsstadga borde vidtagas; och anförde sitt särskilte betänkande af
detta innehåll:
Då medlen skola föreslås till en förbättrad tjenstehjonsstadga, kan icke
undgås vidröra ett par ämnen, som dermed hafva nära gemenskap eller
rättare sagt kunna anses som grundval till hela den åbyggnaden; det är den
universella friheten att få klyfva hemman, att bygga backestugor, att intet
försvar skall behöfvas för folk samt att det ordet lösdrifvare skall aldeles
försvinna ur vårt språk.
Författningar, som i senare tider tilkommit, aldeles olika de gamla stadgade
lagar, som Sveriges aldra största konungar stiftat och i flere hundrade
år med sjelfva effecten bevist sin ofelbarhet och sin nytta.
Men innan man går vidare, lärer vara nödigt föra några allmänna principer
till minnet.
All rikedom, alla varor leda sin uprinnelse från arbete.
Om en stat med lika antal folk som dess granne arbetar dubbelt eller med
Tjänstehjonsutskottet.
623
bättre redskap, större och bättre födde dragare, mer samlad styrka eller
annat vis uträttar dubbelt, måste den förre, om jorden är lika god, nödvändigt
bli dubbelt mägtigare.
Den senare staten är nödsakad använda dubbelt antal händer för at
åstadkomma lik många varor, måste således bli i den mon uslare, som
kostnaden är större att kläda och föda dubbelt antal folk emot ett enkelt.
Af naturen är en stor del af människoslägtet fallet för lättja. Ingenstädes
är saknad af exempel, men ännu tydeligare synes detta på lappar och
samojeder i Norden, på flyttande hushåll i de sydliga verldenes delar. Ett
tält, en usel koija, ja, äfven bergsskrefvan hålles till godo för att slippa
omak bygga hus; de sofva och ligga, enär nöden icke drifver dem åstad att
skaffa föda.
Ännu i vår tid har man sedt Allmoge här i riket med sin aldra största
olägenhet bo i rökstugor för att slippa omak mura sig en skorsten.
Inhyseshjon löpa största faran i denna väg; ty tracktan efter ära, höghet,
odödligt namn, som jemte många andra omständigheter tvingar ståndspersonen
till flit, känner så beskaffad Allmoge ej. Den har ej eller några behof
af värde, som leder sig dertill. Den väljer ofta en sämre föda med beqvämlighet
än en bättre, som fordrar mer möda.
Med usel föda sofves mer, arbetas mindre; sielfva folkökningen går ock
då trögare; man ser de mästa barnen födas i September: välplägnad om
julen har sådane fölgder.
Två svagt födde arbetare gagna derföre staten föga mer än en af annan
beskaffenhet.
Med utsvulten kropp eller onaturlig spis, deribland också kan räknas
bröd af bark, halm, qvickrot, agnar, rågax, som icke äro halfmogne,
produceres icke månge barn, och af dem, som komma till, blir för litet
antal vid lif. Svårighet vid att föda barnen, enär de komma fram, svårighet
vid att föda sig sielfva, medan modren går med dem, ligger i barnsäng efter
dem eller åt sitt barn är amme, svårighet om tillgång at göra barsöl med,
influerar i detta ämne.
De mästa farsoter ser man i dyra år taga sin uprinnelse hos backestugohion,
som då tilgripa onaturlig spis. Sådane farsoter smitta sedan hela
provincer och rycka bort folk hopetals.
Den angelägenheten att få mycket folk bör således begynnas med anstalter
att först skaffa god tillgång på föda, då folkökningen går af sig sielf, ty
förutan är ordningen förvänd.
Till at få mer föda, måste lagas, att den folkhopen, vi ege, arbetar mer
eller med bättre redskap, större dragare, mer samlad styrka uträttar mer.
624 Tjänstehjonsutskottet.
Detta kan straxt ställas i verket, straxt göra samma nytta som större
folkhop, men mera folk fordrar tid att skaffa.
Af sådane orsaker hade Egypten uti sin välmagtstid politiedomare i
orterne, för hvilka folket skulle göra redo för sin tid och hvad de giorde.
Lättingar ansågos såsom skaddige lemmar i samhället; de dömdes och
straffades.
Egypten hant till en sådan högd, att man snart skulle hålla de gamlas
beskrifningar derom för dickter, om icke åtskillige minnesmärken, som
ännu trotsa tidens förödelse, bestyrckte trovärdigheten deraf.
Ändring i principe vållade efter hand, at det nu är ett ställe för barbarer;
dess förra sällhet, dess storverk är blott qvar som en dröm.
Uti Romerska rikets välmagstid voro så kallade censores tilsatte att vaka
deröfver, att folket väl använde sin tid och giorde gagn; lättjan blef der
offentligen straffad.
Men sedan desse författningar ändrades, sedan Keijsar Constantinus
påbud, att alle, som ville antaga påfviska läran, skulle få minskning uti
skyldigheter emot sine egendomsherrar, blefvo possessionati, rikets stödjopelare,
ruinerade, hvarken hade de sedan sitt förra interesse qvar uti
statens bestånd eller hade de dertil förmåga. Detta mägtiga rike geck
således öfver ända.
Sielfva England, der frihetsprinciper är mer rådande än i någon stat i
Eruopa. har ock satt gräntsor för människans böijelse att göra för litet.
Engelske avisorne innehålla ofta, äfven i detta år, att löst folk fasttagits i
städer och på land, domstolar hafva ransakat, hvaruti deras göromål bestådt,
och om då funnits, att annorlunda sig förhöll, än med deras författningar
om hvars och ens skyldigheter att arbeta instämma bör, hafva de
dömts till krigstjenst.
Af alla tiders och alla länders exempel har blifvit updagadt, att i samma
mon, som folkhopen är för liten emot landets utrymme, i samma mon är
idogheten svag.
Vårt fädernesland, näst Ryssland det största riket i Europa, hvad utrymmet
beträffar, har öfver hufvud at tala icke mer än en människa till hvarje
59 tunneland jord, då i England deremot är en menniska för hvarje 4 1/2.
Således om än dageligen erfarenheten icke lämnade oss bevis i handom,
att vår folkhop arbetar mindre, på man räknadt, än i England, kunde vi
veta det ändå.
Detta lynne, en nödvändig fölgd af hvad nyss sagt blifvit, har man trodt
hielpa genom sednare tiders författningar, då i tanka att öka folkhopen
universelle hemmansklyfningar tillåtits jemte oinskränkt frihet att sätta sig
Tjänstehjonsutskottet. 625
ned som backestuguhjon, samt att ingen kunde som lösdrifvare til krigstjenst
tvingas.
Om hemmansklyfningar der och hvar i riket hade tillåtits, samt ändå
aldrig utan att så mycken ny åker och äng förut varit upgiord af utmark,
som till nya hushållet behöfts, hade saken gått i sin ordning.
Men enär med för liten folkmängd emot landets utrymme hemmansklyfningen
blef allmän, kunde andre orter med sitt förråd af folk icke förse det
stället, som klyfdes.
Alle skadades deremot med större folkbrist och ingen blef hulpen.
Den gamle odlade jorden, öfver hufvud att tala för liten förut åt ett
hushåll, blef sedan otilräckeligare för två.
Bägge blefvo stackare, utan styrka, utan förlag.
De dubbla husen, som skulle byggas, de dubbla eldstäder, bakugnar och
brygghus, som skulle fourneras med ved, jemte alla husgerådssaker och
redskap, giorde skadomåttet rågadt.
En bonde förut med 2 drängar och 4 par skäligen bra dragare, efter
landets maner, hade en sort samlad styrka.
Han kunde således uträtta något, om han eller hans dräng siuknade, om
en häst blef halt, kunde arbetet ändå gå.
Men enär genom klyfningen drängarne försvunno jemte halfva jorden,
enär 2 bönder med sine bägge hustrur och ett par hästar hvar blef hela
hushållet, vardt styrkan försvagad. Om bonden då blef siuk eller hästen
halt, stadnade plogen aldeles.
Att taga up och välta bort stora stenar ur åker går lätt med samlade
händer; och så med mycket annat; men då man och hustru utgör hela
hushållet, får stenarne ligga i fred, och mycket mer bli ogiordt.
Detta är ej nog. Förmögenhetens minskande vållade smärre och sämre
hästar än förut; första steget till ett uselt landtbruk. Förra hushållet kunde
hålla både dem och sig med starkare föda, således kunde uträttas mer,
produceras mer föda, följaktligen flere barn.
Den enda artikeln, att en landtman kan hålla sig dubbelt antal dragare,
gör nästan samma verkan som dubbelt antal folk; ty medan det ena omlaget
hvilar åter, kan plogen köras med det andra, men när förspannet är
enkelt, blir tvärtom.
En omständighet kommer till, som, jemte mångfaldiga andra articlar, gör
åkerbruk i stort förmonligare för egaren och riket än åkerbruket i smått; en
karl kan sköta och fodra många par dragare samt sådant lika lätt, om de äro
af stort slag eller litet; men enär husbonden på en söndersliten hemmansdel
dem icke äger, måste samma människa försummas med ett enda pars
fordrande, hvilket förslöser dagsverken, rikets väsendteligaste egendom.
626
Tjänstehjonsutskottet.
Med et ord, förlust för staten och hvar man blef på denna författning en
viss följeslagare, ej til förtigande att barnen, som tilkommo från sådane
klyfde hushåll, fingo sämre föda, sämre tilsyn.
Vanryckt, brist på tilsyn och skötsel, enär en och samma människa skall
vara hustru, amma, piga, vållade utslag och flere barnesiukdomar.
De dödde derföre som flugor, och det påsyftade ändamålet med starkare
folkökning vants icke.
Detta bevisar Tabellverket.
Då Konung Carl XII:s 20-åra krig var slutadt, och då en svår pest tillika
hade öfvergådt landet, skall folkhopen så varit bortsmält, att efter kännares
upgift hela vår folknumer inskränkte sig till en million.
Jemför man detta med 1751, då en ny epoque begynte upstiga för hushållsprinciper,
i grund af förordningen om hemmansklyfningar, som 1747
utkom, nu började göra sin verkan, och 1751 äfven förklarades, så visar
Tabellverket, att vår folkhop år 1751 var 2229661 siälar, och att den
således på 31 år med de urgamla författningarne hade ökt sig med 1229661
menniskor, som per medium gör 39666 om året mer än som dödt, oaktadt
under detta tidehvarf finska kriget inföll, som ryckte bort folk.
På 29 år dernäst till 1769, då folkhopen var 2571823, hade med de nya
författningar, som under detta tidehvarf tagits om hemmansklyfningar,
med fribref för lösdrifvare och backestuguhjon, folknumern icke ökt sig
mer än 18008 siälar om året mer än dödt.
Den tredje epoqven tager här vid och böljas med 1770, då en ny förordning
utkom, som lämnade oinskränktare tillåtelse att bygga backe stugor,
än i riket någonsin gifvits, i det sådane anläggas få på odelt mark; och
riksdagsbeslutet visar, att hemman feck anläggas på kronans skogar, och
en ny förklaring utkom öfver 1747 års förordning om hemmansklyfningar.
Ifrån detta ögnablick har barntilökningen minskats; ty om än vårt folknumer
med 1778 stiger till 2700000 siälar, som man med nog anledning
tror, gör det per medium på desse 9 år icke mer än 14241 menniskor om
året eller omkring 5 2/3 hela hemman i riket, om en menniskas tilökning om
året mer än som dödt, om än städerne ingen tilökning skaffat, oaktadt på
detta tidehvarf hvarken något finskt eller romerskt krig existerat. Vill man
ponera, at på hvart helt hemman i riket, med ståndspersoner, bönder,
ryttare, soldater, båtsmän, torpare och backestugor, finnas 10 hionelag
öfver hufvud, så gör det en menniskas tilökning om året på hvart 50:de
hjonelag mer än som dödt, om än städernes gås aldeles förbi; vill man anse,
att bara 5 hionelag finnas på hvart helt hemman öfver hufvud, gör det en
menniskas tilökning om året på hvart 25 hionlag mer än som dödt.
Tjänstehjonsutskottet. 627
En sådan procession af menniskotilökningens minskande ifrån
39000 under första epoqven till
18000 den andra och
14000 den sista.
måtte bevisa, at det är välmående och starka hushåll på icke för små
jordbruk, som producera barn, som bli vid lif. Men att med andra författningar
få våre efterkommande konungar, relative emot våra tider, instämma
i lika klagan som Konung Gustaf den Este uti placatet d. 19 April 1555
emot hemmanens skiftande i för små delar. ”Skolén I, dannemän, märka
och veta, att Sveriges rike i forntiden varit med fast mer folk besutit och
med åker, äng och all annan brukning mycket mera förvidgadt, än det nu
är.”
Om möjeligt vore upskatta rikets förlust derigenom, att så många menniskor
sattes i stånd göra mindre än förr, blef den odrägelig, och då skulle
icke mer bli underligt, att i somliga landsorter åkerbruket är i svag belägenhet.
Enär adelsmän eller andre med sin samlade styrka af folk, redskap och
dragare, följakteligen i en rätt ordning, odla af utmarken ny åker och äng
till torparen samt sätta honom vidare i stånd med hus och mer och sedan
taga af honom ett eller flere dagsverken i veckan året om, alt efter godheten
eller myckenheten af hans jord, då tildanas en ovärderlig skatt för
riket, ty en sådan torpare tvingas då att deltaga i en samlad styrka, som
altid uträttar mer än en enkel, han tvingas under tilsyn att röra på sig, det
blir hos honom en vana, han lärer förbättrade handgrep, får kundskap om
bättre redskap och mer.
Och det som lika angelägit är, han föranlåtes igenom desse steg att på de
4 a 5 dagarne i veckan, han är ledig, göra hemma alt, hvad han annars
skulle använda 6 dagar till; med ett ord blifva flitig, rätta angelägenheten
för land och rike, för honom sielf och för jordegaren.
Men när deremot helt annolunda går till med inhyseshjon och backestugumän,
som en stor del af Allmogen i somliga landsorter låter och af nöden
får lof att låta sätta sig ned på utmarkerne emot några dalers penningar om
året eller för intet, enär han är slägt eller besvågrad med jordegaren eller
hans hustru, utan skyldighet att göra visse dagsverken i veckan, så är
ändamålet icke vunnit utan rikets skada påtagelig.
Dessa lättingar passa på om vintren att tröska för födan och en dryg
tröskemansskeppa, samt när landtmannen har som brådast med sin vår,
sin slotter eller sin skörd, att låta lega sig emot en öfverdrifven daglön i
penningar, spannemål el:r ängstycken. Desse hafva således tilfälle tvinga
628 Tjänstehjonsutskottet.
bonden, som arbete behöfver, att för en dag, när han är i nöden, gifva så
mycket, som 6 dagar äro värde; de kunna således göra intet i 5 dagar eller
halft arbete i 10. Följakteligen behöfver landet i den delen 5 gångor mer
folk till lika många göromåls fulbordande, än som annars vore af nöden.
Dessemellan låta de på skogens bekostnad elden bli sin arbetare för att
så råg i askan, ehuru torfven derigenom upbrännes till efterkommandes
skada, så länge verlden står.
Ju lägre priset är på spannemål, ju lättare vinner han födan och sitt
ändamål att göra litet; derföre man ock ser, att när goda år inträffa, knapt
någon sådan arbetare står att få, om icke till öfverdrifven betalning, så att
med en dags arbete han måtte kunna lefva i många.
Man har ett märkbart exempel i detta år vid Götha eif, hvarest, medelst
ofärdigheten af en sluss, ett nytt behof af folk i denna sommar upkom att
släppa plankor utför fallet och åter samla dem igen.
De stodo ej att få, innan accordet blef så högt, att hvar karl på 12 timar
om dagen förtjente sig 1 r:dr 2 skil. specie.
Sådant folk, som gör beqvämligheten till sitt högsta goda, lefver vanligen
ett uselt lif, slarfvar sig fram och skaffar sällan flere barn, som blifva vid lif,
än 1 a 2.
Om ock ibland annorlunda händer, så vänjas de ifrån vaggan vid att
tigga, göra intet eller halft arbete, så att man mästedels kan anse detta folk
såsom förloradt för staten.
Saken är ej hulpen dermed, att en så beskaffad folkhop endast arbetar så
mycket, att de sielfve dervid kunna skrapa ihop en usel föda och en
obetydelig personel penningeskatt, som de frngo betala ändå; de böra
arbeta så många varor ur jorden, ur berget eller havet, att de kunna sälja
födan åt andre i städer och på land, som intet jordbruk idka, eller ock med
sitt arbete hielpa andra jordbrukare eller näringsidkare så, att detta ändamål
måtte kunna vinnas och varor exporteras.
Om man ville göra ett sammandrag, hvad det kostar riket att hålla
armée, flotta, embetsmän, fästningar, embetsrum med många flera nödvändigheter
för att skaffa undersåtare rättvisa och allmänna beqvämligheter,
säkerhet för in- och utrikes våld, och man delade sedan denne
depense på undersåtare, så att man feck se, hvad hvar menniska i staten i
grund deraf på sin del dertil erlägga borde, så skulle visa sig, att detta folk
icke betalar hälften af hvad denne äfven för dem nödvändige utgift på deras
andel sig belopp; ty någre obetydelige personelle utgifter utgör alt deras
åliggande, differencen måste således fyllas af andra rörelser och undersåtare
i riket.
Tjänstehjonsutskottet. 629
Om vi här i utskottet projectere en ny tjenstehjonsstadga, icke hopknuten
med de hushållsmaximer, som kunna odla vårt land, göra de inbyggare
arbetsammare, som vi ege, och tillika öka folkhopen, icke så afpassad, att
de misstag rättas, som hafva en contrair verkan emot det stora ändamål, då
är vårt arbete onödigt, onyttigt och skadeligt.
Nyheter äro ofta gagnelige, men man måste altid besinna sig mer än en
gång, innan man går ifrån en lag, som ifrån hedenhös varit till, under hela
den tiden uti en oafbruten ordning visat sin nytta och af Sveriges största
konungar blifvit stiftad.
Konung Gustaf den I:ste, glorvördig i åminnelse, pålade uti sin Vesterås
stadga af år 1528 fogdarne att taga vara på alla ståtare.
Med Riksens Råd faststälte ytterligare högstbemälte Konung i Örebro d.
24 Januarii 1540, att ingen, som eger ko, so eller något annat bohag och
duger att antaga hemman, skall efter den dagen få sitta för husman utan
skall taga sig hemman och göra lika och rätt för sig, som andre danemån
här i riket göra.
Att ingen löser karl och dräng skulle efter den dagen få gå på landsbygden
ibland bönderne att tjena för dagslön, utan at de skulle taga tjenst hos
bönderne vid vite att blifva straffade och fogdarne tillika, om de deröfver
icke höllö hand. Konungen utsatte äfven årslönen, nemligen fem marker
örtug för den dräng, som kan bota och bygga, hvad boet tilkräfver, men 4
mark för den dräng, som sådant icke kan färdigt göra.
Konung Carl IX befaller uti sitt patent d. 20 Martii 1593, att fogdar och
häradshöfdingar skulle hafva inseende, att icke skattehemman få sönderrifvas
och åtskiljas, såsom af arfvingarne ofta tilbiudes. I riksdagsbeslutet
d. 22 Februarii 1638 står ytterligare: Vi förfare ock dageligen, att allmänningar
och andre skogar till ingen ringa skada blifva fördärfvade med
onyttiga nybyggen.
Uti kongl, förordningen d. 29 Aug. 1664 säges märkbart, att om de torp,
som tillåtits, ransakas skulle, hurudane de den tiden voro, enär de tillätos,
och om de sig sedan den tiden förbättrat.
Desse med flere placater förvarade tydeligaste vedermälen om kloka
hushållsprinciper, icke allenast ofelbare i sig sjelfva utan de ende till rikets
upkomst.
Deribland kan nämnas tjenstehjonsstadgan under d. 30 Augusti 1664, af
Riksens Ständer tilstyrckt samt af regeringen pröfvad och faststäld.
Denna stadga, för 1680 utgifven, således uti en tid, då friheten var i sitt
rätta skick och regeringssättet aldeles sådant som nu, är dråpelig; man
behöfver således icke här i utskottet projectera någon ny. En förklaring,
630
Tjänstehjonsutskottet.
som stadfäster henne och tillika uphäfver alla senare författningar, som
strida deremot, gör tillfyllest med några få tilläggningar, afpassade efter
hvad här frammanföre är nämdt om hemmansklyfningar och backestugor.
Denne förordning talar om taxa och huru den skall fås.
Utan taxa blir saken icke allenast ohulpen utan många gångor värre, än
den nånsin varit. Utan den göres all lag, som pålägger folk att tiena,
onyttig, ty de behöfva icke annat än föreskrifva så hög lön, att ingen den
kan gifva, då de slippa att tjena; följakteligen är taxa på bröd och taxa för
tjenstefolk lika angelägne; vi få annars hvad det lider icke mycket bröd att
sätta taxa på.
Utan den skulle tjenstefolksämnen få den aldra enväldigaste magt i sin
hand at föreskrifva, hvad de vilja. Utan den nödsakas husbönder antingen
med sin undergång gifva, hvad de påstå, eller ock skulle många plogar få
läggas ned, åkrar minskas.
Man har redan bevis i handom, at fast nya financeförordningen icke
ändrade priset på riksdalern till ett kopparrunstycke emot hvad den gälde
förut, enär den skulle köpas eller säljas, så var förordningen icke väl
utkommen, förrän tjenstefolket på sina ställen, ur den grund att 3 d:r stod
prägladt på riksdalern, som gälde 6, påstodo, att lönerne, som de sielfve
förut uprest i högre mon, än myntet stigit, efter 3 dahr riksdalern måtte
dem betalas, och således en gång dubbel ännu uti riksdalertal.
Uti Halland står knapt någon dräng i hela landet mer att få, om han icke
får råda sig sielf till jul att gå på sillfiske till Götheborg eller till påsken att
gå till Skåne att tröska.
Icke underligt utan en nödvändighet, då, efter framledne Hr Öfverintendenten
Baron Hårlemans dagbok, hela den provincen icke egde mer än
3593 hel- och halfvuxna drängar och söner men deremot 3 272 hela hemman.
Om desse voro blott delte uti halfgårdar, som dock är annorlunda, ty
många fierdingar gifvas, om städer och ståndspersoner behöfde intet folk,
så kunde ändå af 6 544 halfgårdsbönder icke mer än hvar annan få sig en hel
eller halfvuxen dräng eller son. De andre halfgårdsbönderne skulle nödvändigt
bli aldeles utan.
Vid ett sådant förevettande går accorder omöjeligen an; de skulle icke
kunna existera mer än till namnet, utan blef det uppenbaraste tvång; den
rike kunde efter auctionsmaner kanske få folk, med många lofvade ledigheter
till rikets skada, men den fattige feck ingen hielpare till sitt gårdsbruk,
han skulle förgås, hemman bli öde, åtminstone til gagnet.
Om man ville calculera, hvad ett bondehushåll kan på ett år förtjena
Tjänstehjonsutskottet. 631
mer, än det gifver ut, så är differencen icke stor; detta öfverskottet, fördelt
på arbetsdagarne, gör en obetydelig dagspenning.
Enär nu en bonde skulle vara nödsakad til en inhyseskarl betala 3, 4 a 5
gånger högre dagspenning, än han sielf vid sitt gårdsbruk kan förtjena, enär
bonden är nödsakad arbeta hvar dag men inhyseshjonet endast hvarannan,
hvar 3:die eller så bortåt, så är billigheten kränkt, derpå straffet drabbar
riket; att ödemarker upodlas icke; de gamla åkrarne vanskötas, lättingar
sättas i det stället i stånd prässa ut så höga dagelöner för få dagars arbete,
att de kunna deraf hafva födan i många, hvarigenom Guds egen lag öfverträdes:
du skall föda dig i din anletes svett.
De moln, som på utflyttningstaflan tecknats, äro icke så mörke; mantalslängderne,
flere år å rad, i en landsort, der seglationen af Allmogen är
större än i någon svensk province, bevisa, att antalet af dem, som derifrån
gådt ut, är icke så betydeligt. Mångfaldige komma ock igen. De, som bli
ute, äro mäst siömän, och deraf störste delen liderlige, så att med deras
bortgång är mycket litet förloradt: dernäst någre handtverkare; men deremot
flytta många tyskar af det slaget in til oss igen, så att liquidationen
mäst skall gå upp i den delen; resten är hufvudsakeligen pigor, som råkat i
någon olycka ock för den obilliga grad af vanära, som vid deras brott lådar,
fattat detta beslut.
Men icke få vi för detta mindre betydande onda fördärfva alla husbönder
och tillika riket. Vi äro icke ensamme i denna ställning. I Spanien, påstå
kännare, som länge vistats der, att minst 100000 frantsoser skola finnas.
Hvart ville det ock taga vägen, om tjenstefolkshopen skulle sielf få
upskatta sitt tiltänkta arbete, icke efter hvad det vore värdt utan i den mon,
som af bonden kan föreskrifvas, hvilken nödigt öfvergifver gården, så
länge han kan bli vid.
Lydnaden emellan föräldrar och barn skulle ock aldeles derigenom
förstöras: då ståndspersonens dotter är omyndig till senaste åldren, om
hon icke blir gift, skall bondepigan deremot bli sin fars lagstiftare, då hon
upnått 15 år.
Utländska exempel i denna del passa icke för oss, hvarest är 10 gånger
mer folk på lika rymd; der är således en mängd tienare, som kunna täfla
med hvarandra om årstjenst eller dagspenning; men hos oss är tvertom.
Här täfla husbönderne i stället om att kunna upväga en arbetare, sedan
hemmansklyfningar, backestugor tillåtits, lösdrifvareförordningar uphäfvits.
Alt detta hafva svenske konungar insedt och således kastat sin vårdande
omsorg äfven till denna stora hufvudsak i riket, på sätt som nämdt blifvit;
632 Tjänstehjonsutskottet.
derföre har ock vår store Konung genom sin nådiga proposition befalt
Ständerna inkomma med förslag, huru oredan med tjenstefolk måtte kunna
botas.
Ordning är lifvet i alla handteringar; ty förutan kan ingenting bestå.
Derifrån upstiger första orsaken till regenters nödvändighet. De hafva
intet intresse mer än landets och hvarje undersåtares väl, de kunna således
med oväldughet dela rätt emellan dem af sitt folk, som annars icke skulle
komma från hvarandra; detta sker genom taxor, som utomdess icke äro
vanlige.
En domare får ej taga, hvad han vill för en dom, för en stämning; der är
taxa.
Ifrån rikets yppersta embetsmän ända in till nämdemannen är taxa satt,
hvad private skola betala för dagen, hvad konungen vill gifva dem om året.
Soldater och båtsmän hafva taxa på sin lön.
Bagare, bryggare, gästgifvare, slagtare, hyrkutskar och flere hafva taxa
sig föreskrefven. hvarföre skall då icke vara taxa emellan husbonde och
tjenstehjon. Bonden är sielf underkastad markegångstaxa för de dagsverken,
som i natura icke utgå.
Vid bruk och bergslager är än, och har varit alltifrån hedentima, en
förträffelig ordning; orsaken ligger i taxor. Om de icke voro till, kunde flere
riksdaler påstås för utsmidning af ett skeppund jern, och hvem skulle
kunna hindrat på annat vis än att låta masugnar stå, hamrar läggas ned.
Om taxa icke vore till hvad förläggaren skall betala för tackjern, skulle
den bergsman, som behöfde taga förlag, snart vara ruinerad.
Om taxa icke vore satt på intresse af låncapitaler, så skulle deras
egendom, som behöfde lån, med 30 a 40 procent, snart gå i procentares
ego; med ett ord, oredan bli odrägelig, riket förstöras.
Alla föreskrifter om ny ömsningstid. olika för pigor, olika för drängar,
alla föreskrifter om dagarnas antal til ledighet vid ömsningstiden, all föreskrift
om husaga med mera stridde då emot principen, och kunde då ur
samma grund accorderas äfven derom; aldraminst passar den 1 junii för
alla landsorter till ömsningstid, ty då så de som bäst sitt korn i Skåne, i
andra orter hållas de då med sin torfskörd, för dem nästan så angelägen
som brödet.
Uti samhällen måste små skenbara tvång för dess delar vika för verkeliga
fullkomligheter i det hela. Det skulle ej bli svårt att visa, att desse små
skenbara tvång bidraga uti sitt sammanhang äfven till tjenstehjonets egen
fördel, ej allenast i anseende till förmonen, som äfven på deras lott belöper,
enär staten är i välstånd, utan ock derföre att tjenstefolk icke ärna
Tjänstehjonsutskottet. 633
bli det, så länge de lefva. De tänka ock bli husbönder, om icke nu skulle
tilläggas tjenstehjonen vida större förmoner, än husbönderne egt eller nya.
Då kan denna föresats uphöra, då kan hända, at husbönder blott bli till
namnet men tienare til gagnet.
At anse lagen för så svag och så oförmögen, att han i denna del ingen
hielp skall kunna skaffa, och att den, vi håfve, således bör uphäfvas med
allo, snarare än att den jemka i mon som varupris och metallen stigit, lärer
behöfva närmare pröfning.
Missbruk hafva skedt och ske i hela verlden, men det blir ingen orsak at
kasta bort en lag. Knapt lärer finnas någon § i hela vår lagbok, som icke
någon gång blifvit onyttig giord, men derföre får han väl bibehållas, och i
det stället förnyade utvägar påtänkas att få den bättre verkstäld.
Men om ock hända skulle, att taxan öfverträddes någon gång, hvad
giorde det till saken? Man fick åtminstone tack för öfverskottet och mera
villighet. Men fick tjenstefolksämnen veta, det ingen annan måttstock gafs
än deras vilja, så fördärfvades landet.
Icke allenast skulle Adelen ruineras totalt, städjor försvinna eller minskas
med mera, enär dess bonde för en sådan lag skull blef utan tjenstefolk,
utan rikets krigsmagt till lands och siöss, den indelte, roterade och värfvade,
aldeles förstöras.
Enär drängen blef så dyr, att han icke utan af den rike kunde legas med
många lofvade ledigheter och förbehåll väl emot lag, men med lagens
illusion, deruti ingås fick för att icke lönen skulle bli flere hundrade plåtar,
enär backstugar medförde et privilegium att icke gå åstad en dag, om icke
så hög betalning fölgde, som en vecka voro värd, så blef landet upfyldt
med lättingar under drängenamn eller backstuguhjon, som skaffade sig
födan om vintren med mat hos bonden och en dryg tröskemans skeppa
dessutom, som födde honom om sommaren, derest han icke i skördetiden
eller annars, enär bonden var i nöden, behagade låta lega sig till 1 riksd.
specie för 12 timmar, som ofvanföre med exempel är visadt.
Ingen ville då bli krigsman, aldraminst kunde den på sådant vis ruinerade
roten någon karl lega, utan bonden finge väl sielf gå soldat eller
båtsman eller öfvergifva hemman och antingen öka tiggarehopen eller
krypa in i backestugan, der privilegierne voro amplare.
Vid de värfvade regementerne blef den bestådde passevolancen
otilräckelig. Antingen skulle compagniecheferne ruineras, eller fick konungen
taga an recruteringen sielf till rikscassans ödeläggande eller ock
vara nödsakad hålla hälften mindre armée än förut och så med flotta i
proportion för båtsmän skull.
41-10-307
634 Tjänstehjonsutskottet.
Följakteligen är vida bättre låta saken bli i den svaga belägenheten, hon
förut är, utan någon ny tjenstehjonsstadga, än den icke skall innehålla
taxa, som alla de förra tjenstehjonsordningarne giordt; ty skall tjenstefolk
med en kongl, förordning, som läses upp på alla predikostolar, bli documenterade,
att deras behag numera är dens lag, som städja vill, då tappar
riket, då tappar undersåtare. Årstjenst för pigor och drängar, innan de
blifva sine egne, är på många vis nyttig. De lära sig först, hvad till åkerbruk
hörer, de blifva väl födde, kunna således göra fullt arbete, de tvingas dertil,
när de skola följa bonden i arbetet, vänja sig derföre bli flitige i den mon,
som bonden i vårt land det är i allmänhet. De samla sig under tjenstetiden
en liten penningestock att begynna med, enär de sedan sätta eget hushåll.
Altsammans stora nödvändigheter. Af sådane orsaker föreslås följande
förklaring öfver 1664 års tjenstehjonsstadga.
l:o. At den till alla delar ånyo uplifvas och stadfästes med uphäfvandet
af alt, hvad efter den tiden kan vara deremot stadgadt, det undantagit, som
i denna förklaring närmare föreslås.
2:o. Alla hemmansklyfningar förbiudas utan med de vilkor, som här
frammanföre är nämde, likaså backestugor, om de icke göra vissa dagsverken
till jordegaren, i mon afjordens rymd och godhet, som dem lämnas, i
likhet hvad andre torpare i hvarje ort på frälse grund utgöra.
3:o. Att ransakas bör om åboerne å de torp och backestugor, som redan
bygde äro, sitta der för dagsverke. Finnes annorlunda och åboen på förständigande
härom sådant sig icke påtager och sedan verkeligen gör, vare
då skyldig träda i årstjenst, om han är under 50 år eller annars icke vanför
och till arbete oskickelig.
4:o. Likaledes med afskedade ryttare, soldater och båtsmän under 50 år.
5:o. Kuskar och laqueyer, som få kläder, icke städjas på mindre än 2 år.
6:o. Hvad i städja och lön, i penningar och persedlar eller bägge tillika,
skall gifvas och tagas, dervid kunde 1664 års tjenstehjonsstadga efterlefvas,
nemi. häradsrätter å landet och magistrater i städerne för hvarje ort
det nödige föreslå, så att tjenstehjonet blir skäligen betalt men husbönder
på andra sidan icke med hvad som obilligt är fördärfvas; der kunde högre
lön utsättas för bästa drängen, mindre för den andra och tredie.
Den tilläggning torde kanske finna rum, i likhet med hvad 1636 års
tjenstehjonsstadga till en del biuder, att herrar landshöfdingar, sedan de
vid sina möten till taxeringar eller markegångars sättande haft tilfälle höra
possessionat! af alla stånd, efter pluralitetens tanka sådant öfverse och
ändra och sist altsammans till Kongl. Maij:ts nådigaste bepröfvade, approbation
eller ändring insända. Emedlertid borde gälla denne af herrar landshöfdingarne
faststälte taxa, intill dess Kongl. Maij:t densamma ändrar.
Tjänstehjonsutskottet. 635
7:o. Om någon husbonde mera biuder eller gifver, än berörde taxa
förmäler, eller tjenstehjon mera påstår eller tager, så borde hela lönen till
närmaste fattighus vara förbruten af bägge två, dock husbonden obetagit
att för utmärckt flit, trohet och skickelighet få ihogkomma den eller dem af
sitt folk med hvad han sielf utöfver lönen kan finna dem hafva förtient,
utan att tjenstehjonet skall hafva magt sådant vid städjandet sig förbehålla
eller betinga.
8:0. Om den gamla ömsningstiden skall bibehållas eller ny föreslås,
derom utlåta sig, på samma vis som nyss om lönen är sagt, häradsrätter,
possessionat och herrar landshöfdingarne, hvilket alt sedan upgår till
konungens rättande eller approbation.
Efter upläsandet hvaraf Hr Capitain Uggla förklarade, att han sig
dermed till alla delar förenar.
De öfrige och fläste herrar ledamöterne höllö det oaktadt före, att de
ofvan anförde grunder borde följas; och efter tiden nu var förliden, skulle
utskottet näst före R. o. A:s plenum i morgon sammanträda för att öfverenskomma
om det betänkandet, som, tillika med dess project, skulle till R.
o. A. öfverlämnäs.
Then 15 December 1778.
Närvarande
l:a classen: Herrar
Grefve Spens,
Baron Rappe.
2:a classen: Herrar
V. Landshöfd. Roos,
Capitaine Uggla,
Ryttmäst. Printzenschöld.
3:e classen: Herrar
Hofr.råd Ehrenmalm,
Öfverste Berch,
Öfvercommiss. Lövenschöld,
Brukspatr. Geijerstam.
636 Tjänstehjonsutskottet.
§.
Sedan utskottets project till tjenstehjonsstadga, sådant som det vid
protocollet finnes bilagdt, blifvit upläst, stadnade herrar ledamöterne uti
det beslut, att ett betänkande, hvilket till tidens vinnande borde upställas i
R. o. A:s namn, skulle med innefattande af de almännare skälen, som
föranlåtit till de föreslagne ändringar, projecteras att vid utskottets sammanträde
d. 17 dennes undergå justering.
Then 17 December 1778.
Närvarande
l:a classen: Herrar
Grefve Spens,
Baron Rappe.
2:a classen: Herrar
V. Landshöfd. Roos,
Capitaine Uggla,
Ryttmäst. Printzenschöld.
3:e classen: Herrar
Öfverste Berch,
Öfvercommiss. Lövenschöld,
Brukspatr. Geijerstam.
§.
Justerades utskottets betänkande (Bil. h), som kommer att åtfölja projectet
(Bil. i) till R.o. A.; och skola desse, jemte ett i anledning deraf
uprättadt protocollsutdrag, vara färdigt att i nästa R. o. A:s pleno föredragas,
hvarförinnan herrar ledamöterne likväl beslöto att korteligen sammanträda.
Then 19 December 1778.
Närvarande
l:a classen: Herrar
Grefve Spens,
Baron Rappe.
Tjänstehjonsutskottet. 637
2:a classen: Herrar
V. Landshöfd. Roos,
Capitaine Uggla,
Ryttmäst. Printzenschöld.
3:e classen: Herrar
Öfverste Berch,
Öfvercommiss. Lövenschöld,
Brukspatr. Geijerstam.
I;
Sedan herrar ledamöterne samlat sig, beslöts att med utskottets project
samt dessa tillika med Hr Capitain Ugglas och Hr Öfvercommissarien
Lövenschölds betänkanden till R. o. A. affärda ett sådant protocollsutdrag.
Det project, hvilcket utskottet funnit sig i underdånighet böra föreslå i
anledning af den i Kongl. Maij:ts Rådcammare öfverlagde och till R. o. A.
remitterade tjenstehjonsstadga, öfverlämnäs till R. o. A. tillika med utskottets
betänkande i sådant skick, att om det vinner bifall, det genast kan till
Kongl. Maij:t i underdånighet afgå.
Och som 2:ne af utskottets herrar ledamöter yttradt sig vara nödsakade
hysa annan tanka om en del af medlen till en förbättrad tjenstehjonsstadga,
följer härhos deras särskilt författade votum.1
Hvarefter herrar ledamöterne åtskildes att bivista det i dag utsatta R. o.
A:s plenum.
In fidem protocolli
Carl Jac. Lundström
' Se sid. 177, not 2.
638
Bilagor.
a.
Löjtnant Henrik Adolf von Vickens memorial om tjänstehjonsstadgan.
(Allegater l.)1
Protokollet sid. 612.
Ödmiukt memorial.
Sedan jag fått tillfälle att med upmärksamhet genomläsa, hvad en hederlig
medborgare från Upland under d. 11 April 1777, som kallar sig Publicula,
rörande vår tids obändiga tienstehjon och theras legostämmotid till
Kongl. Patriotiska Sälskapet inlemnatt ok uti nasti, års Hushåldzjornall för
October månad finnes infördt, uplifvas min åtrå att för allmänheten få
ådagalägga den högaktning ok ärkiänsla, iag med hvarje välsinnad medborgare
honom therföre skyldig är, ock lika instämma uti önskan, bön ok
begiär om vår milda ock altid välgiörande Konungz nådigste hielp till
befremjande af ett project, som så hufvudsakeligen värkar på undersåtares
ok riketz väll, och att kufva dett siälfsvåld, som nog länge giordt drängen
till herre och pigan fru. Då vi uti ett så viktigt ämne förene vår önskan och
längtar att få en nådig Konungz lag förebomma den öfverklagade tienstejonsyran,
bör icke då alla mögeliga botemdell uptänkas, som kunna bidraga
att på en gång läka siukdommen. Tillått mig derföre få underställa, om
icke till hemmande af dett myckna onda, som dels vid orlofssedlars tagande
och gifvande, dels och theras förfalskande sig utspritt, någon säkrare
förfatning kunde vidtagas, ty få och knappast hvar hundrade dräng eli.
piga på landett äska någon orlofzsedell, och då den någon gång finnes, är
den mästadelen falsk och af sanningzlöst innehåll, hvarmed den ena drängen
tienar dem amdra, sedan få finnas, som icke lärt sig skrifva. Att på
engång qväfja detta frö, hvaraf dett mästa onda på tienandesidan alstras,
vågar iag som en tillagning uti den önskade lagen föreslå,
att hvarje på landett eli. i städerne tjenande dräng och piga från den dag,
lagen gifves, bör vara vid vite förbunden att anskaffa sig en af rent papper
behörigen bunden bok, som innefatta 50 eller 100 blad, ordentelig paginerad,
hvilken med landzhöfdingens i orten påskrift, namn och sigill bör
vara försedt, hvaruti
'Med påteckning: Upläst d. 9 Decemb. 1778 uti Ridserskapet och Adelns utskott
till beredande af en ny tjenstehjonsstadga.
639
1 :o föräldrarne, då deras barn börja gå i tienst, med dag och datum skola
införa deras samtycke och till hvem barnett städies, dett pastor i församlingen
med des underskrift verificerar med bevis om drängens eli. pigans
ålder, christendomskundskap, natvardzgång och för de[s] lefnad, altid
sättiande des sigill vid namnet. Kommandes
2:do innom 8 dagar efter, sedan tienstejonett kommitt i tiensten, denna
bok att aflemnas till den församlingens pastor, ditt inflytningen skiedt, och
af honom qvarhålles, tils denna tienst blifvit lagligen upsagd; tå
3:to sådant för samma pastor anmäles, i boken införes och
4:do denne husbonden därstädes införer dess oflofzsedell och bevis om
tienstejonetz lagl. upsägning samt öfriga förhållande, äfvensom
5:to pastor åter införer des betyg, på sätt som I :ta puncten förmår.
6:to. Vid all städning bör tillkommande husbonden jemte införandett af
tienstejonetz antagande utsättja, hvad i städsell gifvit och i årlig lön betingatt
är till ömse säkerhett.
7:o. Skulle någon husbonde uti boken införa annat, än hvad aftalt är,
äger tienstejonett sådant vid nästa suknestämma till rättelse anmela, och
theremot vidkännes strax, ther sådant klagomål af arghett finnes anfördt.
8:vo. Skola landz- och stadzfiscaler såväll som öfrige cronobetiente
åligga att 14 dagar före, 14 dagar efter flytningstiden hos pastorerne öfverse
des bökker och therstädes inhämta, huru enhvar des åligganden
upfylt och i händelse af fehl den brotzslige vid påföljande ting gienast till
nepst befordra; andra obetagit att på lika sätt desse bökker granska, på det
desto bettre utrönas må, huru förenemde fiskaler och cronobetiente theras
skyldigheter upfylt, hvilkett i händelse af flathett, vid begångne brott,
sielfve icke böra undgå laga ansvar, hälst all lag blifver en död bokstaf,
enär handhafvandett brister.
Hind. Adolph von Vicken.
Lieutenant vid Kongl.Artilleriet.
640
b.
Kapten Carl Gustaf Tolh memorial om tjänstehjonsstadgan.
(Allegater I.)1
Protokollet sid. 612.
Ödmiukt memorial.
Till följe af Höglofl. R. o. A:s tagne beslut d. 28 sidstkne Novembr.
rörande en förbättrad tjenstehjonsordning och alla af ståndet, som dervid
hade något at påminna, kunde sina tankar therom skrifteligen inlämna, har
jag följande mina välmenta påminnelser härmedelst velat anföra; nembl.
hvad kan giöra ett i frid blomstrande land lyckeligare än idoghet, flit och
arbete; men vij, som bo i de norra provincerne, kunna aldrig smaka
fruckten af denne lycka, så länge oss tryter arbetare.
Desse landskaper framalstra väl årligen nya och tilväxande ämnen, som
efter hand kunde upfylla tjenstehjonsbristen, om de endast stadnade qvar i
fädernesbygden, men de hinna knappast till någon mognad, förrän de flytta
til andre orter, hvarest de sökia sig lättare födan än med årstjenst i sin egen
ort. En stor myckenhet manbart folk drages utur landet igenom sjöfarten
och stadna sedan för all sin tid på utländska kuster. De få tjenstehjon, som
vi sedan hafva öfrige til alt vårt vidsträckta hemmansbruk, äro så dyrlägde,
at all behållningen af hemmanet i medelmåttiga år knappast hinna til dess
aflöning, hvilket härflyter af en inritad osed at vid hjuletiden eller något
derefter taga städsel under fyra ögon af den mästbiudande.
Denne tjenstehjonsauction varar sedan i hela fem a 6 månader, under
hvilken sielftagne olaglige betänkningstid alla tjenstehjon väljer både arbete,
ställen och föda, och är det intet rådeligit för husbondefolket at under
samma tid tiltala tjenstehjonet för några begångna större eller mindre fel,
ty det satte husbonden i säker förlust af tjenstefolk för tilkommande år,
hälst ingen låfvar sig i någons tjenst utan at tilförene fråga sin antesessor
om husbondefolkets upförande.
Och i följe häraf blifver min ödmiukvördsammaste tanka och hemställande
denne, at i händelse sidsta Helsingelands landstings beslut af år 1777
skulle i alla delar förkastas rörande tjenstehjon och sättet at dem bekomma,
vore då i mitt tycke aldra bäst, om en almän städsledag antogs
11 Med påteckning: Upläst d. 9 Decemb. 1778 uti Ridderskapet och Adelens utskott
till beredande af en ny tjensthionsstadga.
641
något för midsommaren, på hvilken alla husbönder och tjenstehjon kunna
sig i hvarje sochn på et vist ställe infinna i närvaro af någon kronobetient,
tillika med sochnens 3:ne äldsta, at sig ther om tjenstehions anskaffande
förena och städsla; då flyttningstiden borde infalla 8:ta dagar derefter; men
anser åter för högst skadeligit, om ingen stadgad lön och städsel härvid nu
som tilförene fastställes. Äfvensom det tillika i ödmjukhet hemställes, om
intet all folkutflyttning lähnen emellan borde hindras och förekommas,
likasom det syntes nödigt at vid trivialskolorne närmare granskas, hvad
snillen borde emottagas och upfostras til tärande lemmar i samhället.
Stockholm d. 1 :sta Decemb:r 1778.
Carl Glist. Toll.
c.
Kapten Johan Henrik Wallencronas memorial om tjånstehjonsstadgan.
(Allegater I.)'
Protokollet sid. 612.
Ödmjukste memorial.
Enligit Högloflige Ridderskapets fattade beslut under dät d. 25 sistl.
hällne plena, at från hvarje låhn får inlämnas memorialer til dät Högloflige
Lagutskottets höga bepröfvande, hvaruti man äger frihet upgifva de medel,
som efter ortens beskaffenhet kunna synas förekomma de olägenheter, ett
öfverdrifvet sjelfsvåld utvisar bland tjenstefolket, hvilket mäst yppar sig
uti dess städjande ock lönande. Då jag såsom boende uti Värmland få äran
ödmjukast upge, hvad efter min tanka förmodeligen skulle bidraga til
önskad förändring.
Då man först påsir sjelfva städjandet, monne då för hvarje hushållare
icke skulle vara bättre få städja sitt folk utan afseende på någon viss tid,
enär honom beqvämt vore, på följande sätt.
Uti närvaro af tjenstejohnets innehafde husbonde jemte ett eller tvänne
ojäfacktige vittnen, då städjan blifvit sålunda lagligen emottagen, äge ingendera
parten rättighet städjan återlämna eller fordra vid bot af dän accor
-
1 Med påteckning: Upläst d. 9 Decemb. 1778 uti Ridderskapet och Adelens
utskott till beredande af en ny tjenstehjonsordning.
642
derade lönen; hvilka böter kunde tilfalla målsäganden och sochnens fattiga
til hälften hvardera, såframt icke annorlunda åsämjas kunde.
De olägenheter, som vid ett så fritt städjande, i början, torde falla någon
hushållare osmakelige, öfvervinnes snart genom dän visshet, enhvar ägde
på sitt lämnande och ankommande folk för nästa år; torde äfven blifva
synbart, at dän försichtige hushållaren stedgade sine tjenstejohn flere år uti
sitt bröd, som icke lärer för dän minsta förmon anses.
Hvad städja ock lön beträffar, är dän nu odrägelig, då en dräng påstår
från 4, 5 til ock med 10 plåtar i städsell, en piga från 3, 4 til 5 plåtar och
lönen för drängen från 25, 30 til ock med 40 plåtar och måste ändock för sin
okunnoghet från alt slöijdande frikallas; pigan pretenderar i lön från 10, 12
til ock med 16 plåtar och i almenhet lika okunnog med dän förra. En sådan
af tjenstejohnen påtrugad beskattning kan eij annat än värka modfälde
hushållare, som smertesamt afvakta en grämande undergång.
At förekomma desse olägenheter frucktar jag, at oumgängeliga utstakandet
af en viss städja och lön, som dock torde hända billigt borde ökas, mot
hvad dän hittils hafde tjenstejohnsförordningen tildelat, icke lärer genast
kunna visa dän värkan, man önskar, men dock innom få år vinnas; då icke
blifver tillåtit inskrifva mera folk vid brukningarne, än som til dess schötsell
tarfvas, hvilket lätt kan synas genom mängden af dess dageliga arbetare,
som ju ferre desto bättre utvisar hushållarens berömvärde idoghet, men
tvärtom, då på 1/8-dels, ja kan hända 1/16-dels hemmantal står skrifna 2 å 3
drängar utom husbonde och egne barn; hvilke skyddesjohn knappast göra
sin skyddesman 2 å 3 dagsvärken på året utan förnöte de mästa sin tid uti
lättja, de mera omtänksamme hvila til en afpassad tid, då landt- eller
stadsbo eij får vägra en obillig betalning för dess lättjefulla dagsvärke.
Blefve ett sådant missbruk genom fruktansvärde penningeböter afskaffat,
och til mera säkerhet ett fritt angifvande, skulle anten genom dän
laglydigas åtgjerd eller dän mindre tänkandes driffjäder, egennyttan, ordningen
bringas i sin fulla dag; hälst om de utsatte böter finge delas mellan
kronbetjeningen, som handräkning gaf, angifvaren och sochnens fattiga.
När nemde missbruk voro öfvervundne, ärhölles bättre tilgång på tjenstefolk,
hvarjemte af sig sielf försvunne så en dryg städsell som dän obilliga
lönen, ock hushållaren med mindre bekymmer fullgjorde sine skyldigheter
til kronan, medborgaren ock de sina.
Stockholm d. 26 Novbr. 1778.
J. H. Wallencrona
643
d.
Kapten Zakarias Bernt Ugglas memorial om tjänstehjon.
(Allegater 1.)'
Protokollet sid. 612.
Ödmjukaste memorial.
Sedan jag fått dehl af Hans Kongl. Maijrts nådige proposition om ändring
uti 1739 åhrs tjenstehjonsstadga, har jag som landthushållare i Nylands
och Tavastehus län fäst min underdåniga upmärksamhet öfver 3:dje
och 9:de §, hvilket jag nu, då saken hos Höglofl. R. o. A. är i ventilation,
får i ödmjukhet gifva mina tankar tillkänna i den säkra förhoppning, Högvälborne
Hr Baron och Landtmarschalken samt Höglofl. R. o. A. tillåta
mig ej allenast efter bästa samvete och öfvertygelse utan ock af ärfarenhet
anföra de skjäl, som i detta Tavastehus låhn, hvarest jag bor, kunde vara
tjänligast och lämpeligast för landtmannen i desse omnämde §:er.
l:o. Onekeligit äv väl det, at medio Junii för hvarje landtman är som
ledigast eller, som vi kalle, en mellantid för arbete. Men i Tavastehus låhn
förhåller det sig tvärtom. Ordsaken därrtill är den, at nästan intet hemman
eller by finnes, som icke häfver kjärrupodling, af hvilka de bärga mera säd
än af sine åkrar; således är medio Junii för den ortens hushållare aldeles
dägelig till legostämma, emedan då kärren i allmänhet skola å hvarjehanda
sätt göras brukbara, så derpå följande torraste dagar brännäs, hvarföre för
hushållaren då dags värken äro angelägne, om nytta och afkastning deraf
skall väntas, hvartill kommer ännu hufvudsakeligaste omständigheten, at
då någon betydande landtman till sitt jordbruk allenast behöfver skaffa sig
10 a 12 tjenstehjon, måste ofta sådane tjenstehjon, som med nytta kan
emottagas, sökas flere socknar igenom; thertill fordras således flere dagars
tid, emedan de bo på flere mils afstånd, hvartill såväl ståndspersonerne
som bonden får ofta försätta monga dags värken, utom det tjenstehjonen
kan ej på några dagar eftersändas och afhämtas, således måste ju en sådan
landthushållare se sig afsaknad den angelägna arbetstid, om han till exempel
behöfver 10, så förloras i flyttningen och innan de nya komma i arbetet
minst 6 dagar, hvilket gör 60 dagsverken tillsamman räknat, som gör en så
1 Med påteckning: Upläst d. 10 December 1778 uti Ridderskapel och Adelens
utskott til beredande af en ny tjenstehjonsstadga.
644
betydande skada, at han hela sommaren derpå ej med all sin flit hinner få
det åter i anseende till de korta somrar, som äro i Finland, och anser jag 60
dagsvärken mera värde i Junii än dubbelt så många och flere i October
månad. Ännu blifver härtill ett ganska stort skjäl, at alla herrar officerare,
som äro i tjenst, vid indelte regementer innehafva boställen ifrån öfversten
börjandes tills sista corporalen med den öfrige betjeningen, och vi veta, at
Kongl. Maij:t i nåder faststält, det de vanlige regementsmöten böra hållas
och hålles som tjenligaste tiden hela sommaren öfver i Junii. Nu äro de för
sine boställen nödvändigt jordbrukare tillika och måste hafva tjenstehjon,
utom officersbetjente m. m. Flyttningen för det gamla tjenstefolket bör
således nödvändigt ske under husbonds frånvaro, den andra skola åter
inställas, betjenterne, som herrar officerare nödvändigt behöfva och böra
hafva med sig, äga då frihet utan exception at flyttja, en annan då åter vid
påstående möte inställas, ingen är på bostället, som påliteligen affärdar de
tjenstehjon, sorn skola flytta, mindre emottaga de ankommande. Ingen
officerare, som är i Kongl.Maij:ts tjenst på mötet, hinner med inventering
af det equipage, betjänten om händer häfver, kan ock hända, om generalmönstring
existerar, officerare får i stället för de betjänter, som afgår,
sådane som böra hafva innan mönstringsdagen nytt liberi, men då är tiden
otilräckelig skaffa dem det, om och förmögenheten och tilfälle för en del
herrar officerare vore at prompt lösa alla nödvändigheter dertill. I sådan
händelse kan en officerare ofta med bästa vilja blifva exponerad och
chicanerad på mångfaldigt sätt. Häremot kan endast invändas, at i ofredstider
få intet skylla på boställe eller betjänte, men dervid bör observeras, at
särskilte stadgar och förordningar uti ofredstider om boställens häfd äro
utfärdade, hvilka hemmavarande regements- och munsterskrivare komma
att efterlefva, derföre med monga andre skäl, som blefvo för vidlyftige at
här uprepa, jag för min del underställer i djupaste ödmjukhet Högvälborne
Herr Baron och Landtmarskalken samt Höglofl. R. o. A:s höggunstige
ompröfvande, om icke legostämmetiden kunde till October månads slut i
Tavastehus län utsättas som aldra beqvämligaste och minst angelägne
tiden på hela åretalet för landtmannen.
Vid 9:de § har jag ingenting vidare at ärhindra, än at den tilläggning
skulle i Tavastehus län vara högst nödig, at så gifte som ogifte af tjenst före
och i mantalslängden anteckande personer ej af någon få försvaras, som ej
äro i värkelig tjenst. Ordsakerne dertill äro följande, at då hvar och en äger
frihet emottaga och försvara så monga tjenstehjon, som han vill, så följer
deraf den olägenhet, at den ena landtmannen eller jordbrukare har 10 flere,
än han behöfver, och den andra har 10 mindre, än han nödvändigt till sitt
645
jordbruk har nödigt. Emedan tavastländningen verkeligen är ibland de
trögaste arbetare, och då han i sjelfsvåld och lättja får förnöta sine dagar,
så vill jag fråga, hvad en sådan lättinge gör publicum för nytta? Han ligger
stilla hela 7 å 8 månaderne som björn i kulan och änteligen drifver hungern
honom om sommarn at för högsta dagspenning gå ikring socknarne och
söka sig arbete. Hvad händer härigenom. Monga otålige dagsvärken förloras
först derigenom, at denne lättinge drifver ikring de angelägnaste arbetsdagar
at söka sig dagspenning, hvarigenom han kan bringa sin tid i fåfänga
åter, tills han blifver nödtorftig. Vi klaga öfver folkbrist, men det förhåller
sig intet aldeles så. Om alla, som i Tavastland utan hjordbruk föda sig,
skulle kunna bringas hälst därhän, at en sådan använde så monga dagsvärken
på jordbruket, som han behöfver till sitt uppehälle, så kunde dubbelt
så mycket jord upbrukas, som nu är i bruk, hvaraf följackteligen dubbel
skörd och afkastning vore at förvänta. Emedlertid förnärer desse backstuguhjon
sig och de sine och gör hvarken konungen, landet eller riket mer
nytta, än at han betalar för sig och dess hustru mantalspenningarne men
deremot gör den skade i riket, at han förtärer med sitt hushåll 1/3-del, det
minsta af ortens sädesafkatning, hvarigenom spannmålstilgångarne blifva
innom riket otilräckelige och det redbaraste utgår ur riket för spanmåhl.
Ingalunda häfver innevånarena i Finland at skylla på det de blifvit
lottlöse af godheten i jord och mark af Skaparen, men väl deras släta
omtanka och vårdslösa hushållning. Hvarigenom skall detta hjälpas. Jo,
genom det de arbeta flitigt. Frågan blifver således, huru arbetarne, som i
landsorterna äro tröge till arbete, kunna förmås till flit. Det torde kunna
vinnas derigenom at betaga dem, så mycket möijeligt är, det skällsvåld at
ej få försvara flere, än de föda och löna.
Landet är ännu nog upodlat, och sedan Hans Kongl. Maij:ts nådige
förbud emot det skadeliga kyttande och vältrande utkommit, finnes nog
alla bys ägor jord och mark till nybyggen. Det är och blir således det enda
medel att förmå den lata till arbete, at då ingen utom laga tjenst få försvara
flere hvarken gifte eller ogifte tjenstehjon än de, som värkeligen äro i mat
och lön, så griper en sådan gärna till plogen, den mången sällan och kanske
aldrig är van vid. Af deras afkommor och barn upfödes de största lättingar,
ty de hafva ej något synnerligt at sysselsätta dem med utan använde sin
största ungdomstid till lättja, men häfver en sådan inhyses jordbruk,
blifver barnen nog hålne till flit och arbete. Genom denne författning
rubbas visserligen ingen frihet utan tvärtom förer den nytta med sig. För at
den öfverklagade spannmålsbristen blifver härigenom sannerligen så ökad,
at näst den Högstes bistånd af utländningen ej behöfver inskrifvas åtmins
-
646
tone intet så mycket årligen, hvilket är lätt bevist, när så monga tusende
händer, hvilka nu ej bemöda sig med jordbruk, gripa sig an, så föda de ej
allenast sig sjelfve utan och monge andre med sig, deremot de nu förtjena
sig penningen och upköpa spannmåhl för hela året, men då det skadeliga
kyttande och vältrandet var lofgifvit, födde de sig till en del mäst dermed,
då och den tiden mångfaldigt mer spannmål var i landet. Till det andra
påstår jag, at Kongl. Maij:ts och kronans inkomster ansenligt ökes, för alla
de, som hafva jordbruk ifrån frälse, torparen börjandes, betalar altid öfver
1/2 rd för sig och sitt torp, men väl till 2/3 och 1 rd:r när the sitta inhyses;
hvad betale de då högst 8 å 9 sk.; när denne skilnad på så monga tusende
backstuguhjon och inhysningar räknas, gör det i Kongl. Maij:ts och kronans
inkomster ansenlig förminskning årligen, och det skal Kongl. Maij:t
vara i mistning af, blott för det at lättingar upfödes endast i den afsigt, at
derigenom folknummern skulle ökas, men derutinnan häfver ändamålet
visserligen icke blifvit vunnit och aldrig vinnes, som korteligen bevises
derigenom, at såväl förut som sedan den så kallade backstuguförordningen
utkom, var så mycket folk i Tavastland till antalet som sedan. Denne
författning har gjort och gör ännu landtbruket på mongfaldigt sätt skada
och mistning af nödige arbeten som ock, i följe af hvad jag här sagt,
mycken minskning i spannmålstillgångarne, ehuru försvaren deraf kan
skylla på årsväxterne, då måtte han åtminstone taga ett medium af 10 och
12 åhr, så lärer han instämma med mig i detta, hvarom icke så är jag
tilfredsstäld, då jag af uprigtigaste hjerta i djupaste ödmjukhet får förr Herr
Baron och Landtmarskalken samt Höglofl. R. o. A. yttra mina tankar och i
lika ödmjukhet underställa, om icke vid den omnämnde 9 § kunde tilläggas
för anförde skäl och omständigheter, det ingen får hysa gift eller ogift folk,
som äro i mantalslängden antecknade, utan att vara i laga tjenst, hvarigenom
missbruk af ovannämde år 1766 utfärdade backstuguhjonsförordning
til någon del kunde hindras. För öfrigt förenar jag mig med den värda
ledamoten, som i sista plenum proponerade til denne tjenstehjonsstadgans
vidare granskning och pröfning ett särskilt utskott, en af hvarje län utväljas
dertill til upgifvande af hvarje landsorts särskilte förmoner och beskaffenheter,
ty innom 20 mils afstånd är i Finlad mycken åtskilnad i landtbruk
och upodling m. m. Hvad skal det då vara öfver hela riket.
Stockholm d. 28 November 1778.
Zacharias B. Uggla.
647
e.
Kommerserådet Mikael af Grubbens memorial om tjänstehjonsstadgan.
(Allegater I.)1
Protokollet sid. 614.
Ödmjukt memorial.
Till följe af Hans Kongl. Maij:ts allernådigste åstundan, det måtte Riksens
Höglofl. Ständer afgifva deras underdåniga utlåtande öfver den af
Hans Kongl. Maij:t allernådigst författade nya tjenstehjonsstadgan, vågar
jag sosom en ledamot af Höglofl. R. o. A. äfven inlämna mina underdåniga
erhindringar.
Utom det en tjenstehjonsstadgas föremål är at utstaka de reciproca
skyldigheterna emellan husbonde och et tjenstehjon, bör äfven des ögnamärcke
vara at förekomma tjenstehjonsbristen.
Skyldigheterna emellan husbonden och tjenstehjonet kunna uti et rike
öfver alt vara lika; men sättet at förekomma tjenstehjonsbristen kan ei på
alla orter vara enahanda. Olika medel måtte härtill nyttjas i de provincer,
som ligga in i landet; olika blifva för gränseorter, och olika fordras för dem,
som ligga vid sjön. Iakttagas icke dessa skiljaktigheter, så lärer ei eller
ändamålet kunna vinnas.
Efter min tancka är det egenteligen städselen, lönen och flyttningstiden,
som mera eller mindre bidraga till tjenstehjonsbristen; utstakas de efter
provincernas olika belägenhet och hushållning, så lärer äfven den öfverklagade
tjenstehjonsbristen till mästa delen försvinna.
Sosom landtbo fördristar jag mig fördenskull vid den 2 § af Hans Kongl.
Maij:ts nådiga stadga gjöra der underdåniga erhindran, at om städselen och
lönen skall bero på öfverenskommelsen emellan husbonden och tjenstehjonet,
så torde tjenstehjonets påståenden åhrligen så tiltaga, at jordbrukaren
sluteligen icke förmår hålla något tjenstehjon. Min afsigt är ingalunda
den, at tjenstehjonet skall så tvingas, at det för sit arbete ei måtte finna
behörig utkomst, utan som tjenstehjonens begär altid till- men aldrig aftaga,
så önskar jag, at en gränts blefve satt för deras tilltagsenhet, och at
landtmannen ei måtte sakna arbetande händer. Det är ei eller alla orter,
som kunna tåla en årlig tillökning i städseln och lönen; Finland alra minst.
1 Med påteckning: Upläst d. 12 Dec. uti R. och Ad. utskott för beredande af
tjenstehjonsstadgan.
648
Önskeligit vore fördenskull, om de i hvarje län för detta utfärdade
städsle- och löningstaxor finge äfven hädanefter hafva bestånd, dock med
den dubbla förhögning, som efter den skjedda realisation för Kongl.
Maij:ts högre och lägre embetsmän nu antagen blifvit. Önskeligit vore
äfven, om 5:te art:s 4:de § i 1739 års tjenstehjonsstadga finge äga bestånd
rörande tjenstehjonets påstående af åker, äng eller svedjeland med mera,
jämte eller i afräkning på dess lön. Ty ehuru sistnämde § sökt förekomma
denna oseden, har dock i Finland ofta händt, at tjenstehjonen tvungit
husböndren gifva sig sådana extra förmoner, hvaraf händt, at tjenstehjonet
vid sin undfångna jordlapps ansning och bärgning eftersatt den tjenst,
husbonden bordt af hjonet förvänta. Skulle nu denna tjenstehjonens tilltagsenhet
ei med någon lag hämmas, så blir sjelfsvåldet ännu större och
landtmannen årligen tvungen at afstå mera jord samt sluteligen sjelf bragt i
förlägenhet.
Vid den 2:dra § af Hans Kongl. Maij:ts allernådigst upgivna stadga
utbeder jag mig i all underdånighet få erhindra, at den utsatta legostämmotiden,
som är den 15 Junii, lärer svårligen kunna verkställas i de provincer,
som vid Saltsjön belägna äro, och som idka seglation så på Stockholm som
på andra orter. Skall tjenstehjonsbristen i et land förekommas, lärer blifva
nödigt, at en sådan legostämmotid antages, som ei allenast är beqvämligast
för landtmannens arbete utan som ock betager tjenstehjonet tillfälle at utan
svårighet lämna sin hemort.
Det är en med erfarenheten öfverensstämmande sanning, at tjenstehjonen
i allmänhet äro benägna för ombyte af husbönder; och ehuru en del
icke hafva den minsta orsak at klaga öfver sina husbönder, så äro de dock
icke nögda, de tro sig träffa andra, som bättre äro, och i denna apparencen,
fast ofta bedragna, flytta de årligen. Detta vore förlåteligit, om ombytet
skedde inom länet, ty i detta fall skulle ändock icke tjenstehjonsbristen
existera, men begärelsen och nyfikenheten drifver dem äfven at flytta utur
det ena i det andra länet. Ju lättare utväg dertill gifves, desto snarare och
tätare skjer äfven utflyttningen. Bästa tillfället för et sådant ombyteligit
tjenstehjon i de provincer, som vid sjön belägna äro, blir altid om sommaren,
då seglationen är som starkast. Det kostar då ingenting at emot arbete
på fartyget få följa med, öfvergifva sin födelseort och taga ny tjenst på
aldeles främmande ställe. Skulle fördenskull den 15 Junii blifva öfver hela
riket den allmänna legostämmodagen, så kan jag ei annat än beklaga de vid
sjön belägna finska provincer. Tjenstehjonsbristen är der redan synlig men
inom några år tror jag knapt, at något dugligit tjenstehjon skall där kunna
fås. Bäst vore således, om legostämmodagen infölle på en sådan tid, då alt
tillfälle blefve tjenstehjonet betagit at sjövägen komma från Finland.
649
Sosom bonde i en skäresokn på Kimitoön uti Finland för sig sjelf, eller
stricte sic dicta, fördristar jag mig i all underdånighet föreslå den första
Februarii sosom rätter legostämmodag för drängar och den första Maji för
pigor i nyssnämde finska province. At jag vågat mig åtskilja drägarnas och
pigornas legostämmodag är i synnerhet orsaken den, at utom det de pläga
tubba hvarandra at samfält upsäga deras tjenst, som förekommes, då
upsägningen och flyttningen skjer på olika tider, så kan husbonden altid
umbära drängen de första dagarna i Februarii månad, men för kreaturens
utfordring är pigan angelägen till den 1 Maji, då 14 dagar endast återstå, tils
kreaturen kunna släppas å bete. Och då upsägelsetiden blifver för hvartera
tvänne månader för legostämmodagen, så lärer den första December blifva
för drängarna och den första Martii för pigorna till upsägelsen lämpelig.
Imedlertid lärer blifva nödigt, at legostämman i städerna och på landet blir
olika, om eljest landet skall få behålla sitt folck.
I anseende till den i 6 och 7 §§ anbefalta orlofssedelen lärer någon
svårighet möta hos landtmannen, som ei kan skrifva. At fördenskull hjelpa
denna saken, hemställes i underdånighet, om icke upsägelsen å ömse
sidor, antingen i de öfrige tjenstehjonens eller främmande mäns närvaro,
kan vara tillräckelig, och at tjenstehjonet sedermera må äga frihet låta
städja sig af en annan husbonde, oaktadt det ingen orlofssedel från den
förra kan framte, dock at alla, som kunna skrifva, påläggas noga iakttaga
nyssnämde 6 och 7 §§.
Ehuru den 9 § förbjuder at till försvar hos sig låta antekna ogifta hjon,
man och qvinna, lärer dock controllen härvid blifva svår, därest icke det af
Deras Excellencer Herrar Riksens Råd i rådsprotocollen upgifna vitet af
tre riksdaler sexton skilling dertill lägges, samt at de, som verkeligen äro i
tjenst, böra vara hela året om samt njuta lön och föda, varandes denna
senare tillägning af årlig lön och föda så mycket mera nödvändig, som då
bevisas kan, at hjonet icke äger dessa senare förmonerna hos bonden,
ehuru det hos honom är skrifvit och boende, så kan han med skjäl anses
vara et ledigt hjon. Hemställandes fördenskull i underdånighet, om icke
ändringen af den senare meningen i den 9 § kan blifva sådan: Ingen må vid
tre riksdalers sexton skillings vite låta mantalsskrifva flera ogifta hjon,
man eller qvinna, än som verkeligen äro i tjenst hela året om och njuta lön
och föda, utan vare desse skyldige till sitt försvar skaffa sig årstjenst.
Den en husbonde i 12 § ålagda skyldigheten at hämta tjenstehjonet med
sin kista och kläder kan lättare i städerna än på landet verkställas. Den
allmänna plägseden på landet i Finland har hittils varit sådan, at tjenstehjonet
dagen efter Michaelis dag flyttat från sin förra husbonde, utan at
42-10-307
650
han eller den nya husbonden vetat, hvarest det sig begifvit, och otta dagar
derefter infunnit sig i den nya tjensten. Skall nu den nya husbonden sända
släda, kärra eller båt till tjenstehjonets förra husbonde, och det icke där
träffas, ei eller bekant är, hvarest det upphåller sig. så blitver det ju en
fåfäng resa. Härtill kommer, at denna hämtningen skall skje i en tid, då alt
tjenstefolcket lämnat husbonden och han således icke har någon at sända
efter det nya tjenstehjonet. Sant är väl, al bonden kan sjelf hämta tjenstehjonet,
ehuru han är osäker, om det kan följa med eller eij. Men för
ståndspersoner faller detta svårare, som vid den tiden ei har någon at
befalla eller sända efter tjenstehjonet. Skulle ock tjenstehjonet vid hämtningen
vara sjukt, så fingo landtmannen gjöra flera beskickningar, innan
han finge det till sig, som altid blir en tidsspillan och kostnad för landtmannen.
Enär fördenskull den föregående 11 § bjuder: Å stämmodag inställe sig
tjenstehjonet, som utmärker, at det sjelfmant bör infinna sig, och den
senare 12 § däremot befaller husbonden hämta det, så hemställes i underdånighet,
om det icke får blifva vid det vanliga bruket, och at den 12 § i så
måtto ändras: Tjenstehjonet tage med sig sin kista och kläder och vare
skyldig at des saker behålla i husbondens hus med mera.
Sluteligen är min underdåniga önskan, at uti den nya tjenstehjonsstadgan
äfven något blefve nämt om fattigmans barn, som af andra uptagas och
undervisas så i christendomen som andra stycken; blefve någon tillräckelig
tid utsatt för dem at icke få lämna den husbonden, som dem uptagit, och
som sig om dem vårdat i barnaåren, så blefve det en upmuntran för
ömsinnade menniskjor at till sig taga fattiga barn och låta dem lära sådant,
som med tiden kunde gjöra dem till skickeliga medlemmar i samhället.
Skulle de kunna tubbas från sina husbönder, som tänckt på deras framtid,
så kan ingen husbonde eller matmoder så vårda sig om dem, som om de
blefvo försäkrade, at de ock för någon tid kunde af dem hafva gagn och
nytta.
Stockholm den 10 December 1778.
Michael af Grubbens,
Commerceråd.
f.
651
Landssekreteraren Hans Gustaf Hiorts af Ornäs memorial om
tjänstehjonsstadgan.
(Allegater l.)1
Protokollet sid. 614.
Ödmiukt memorial.
I anledning af Hans Kongl. Maij:ts Riksens Ständer allernådigst gifne
tillåtelse at öfver den projecterade tienstehionsordningen få inkomma med
underdånige påminnelser har jag tagit mig tillfälle Höglofl. Utskottets
vidare bepröfvande följande anmärknigar theröfver ödmjukeligen hemställa,
särdeles hvad Kopparbergs län angår.
l:mo. Hvad 1 § angår, om icke then tilläggning skulle pröfvas nödig, the
förre författaningar om löse personer dock orubbade; ty thet står at befara
at, hälst vid ymnoge år, eljest the fläste tjenande begifva sig hem eller sätta
sig inhyses och söka öfverdrifven dagslego, thet öfriga landtbrucket och
Bergzlager till obotelig skada.
2:do. Likaledes hvad 2 § angår, om icke lämpelige taxor för hvarje ort
kunde utfärdas, fast utan vidfogat vite; ty utan någon grund at gå efter
kunde auctionering stiga utom gräntsor på begge sidor. De år 1739 utkomne
tiena efter conjuncturen ännu till tämmelig rättelse, samt om thesse
taxor icke af the årlige taxeringsmän efter omständigheterne kunde rättas.
3:o. Uti 12 § utsättes, at husbunde bör hämta sitt tienstehion med dess
kista, hvilcket väl skulle synas vara en obetydelig sak, men vid närmare
pröfning torde icke så befinnas; ty utom det at det altid är tryckande at
utsända folck med häst på längre väg, då de merendels hafva 100:de
biärender och aldrig hemkomma på sagdan dag utan dickta sig månge
hinder, kunna ock då i början tryggast colludera och giöra hvarannan
missnögde, som kan räcka hela året, så kan ock den casus hända, at en
husbonde, som hade 8 till 10 tienstehion, kunde komma at ombyta allesamman
och återfå på flere mils distance, öster och väster, då han ju hade
ingen at sända, vore icke eller en kostnad af obetydelighet, då deremot ett
tienstehion, som merendels har far eller mor, syster, bror eller kände det
1 Med påteckning: Upläst d. 12 Decembr. 1778 i R. och Ad. utskott til beredande af
tjänstehjonsförordningen.
652
icke räkna för last utan önska at få se det nya stället, sätta sig ock
gemenligen flere tillsamman om en häst; så underställes, om icke det ordet
hämte kunde utgå, hälst det ock mig vitterligen aldrig varit öfveligit.
4:o. 15 § stadgar, at tienstehjonet niute genast handräckning till utmätning
för innestående lön hos närmaste kronobetjent, och det förmodeligen
utan communication med husbonde eller at afhöra dess skähl. Måtte hända,
at ett tienstehion giort sin husbonde flere 100 d[ale]rs skada, så skulle
ändå husbonde på dess blotta angifvande utställas för execution och hänvisas,
kan hända, flere härader ifrån at hos domaren återsöka sitt, som han
utan besvär kunnat innehålla. Man måtte ock i sin proportion säkerligen
kunna supponerna mångdubbelt flere vrånge tienstehion än husbönder;
derföre hemställes, om icke denne § kunde få det tillägg, dock ther tvist
skulle yppas, hänskjute det domaren och bote husbonde 1 rd. 32 sk.,
tienstehionets ensak, om han dess rätt utan skähl söker uppehålla.
5:to. At icke hela 18 § stödier sig på officia christianismi et pii kan icke
nekas, men tå thet betracktas, at jus och obiigatio altid äro correlata, och
thetta correlatum kunde gifva vrånge tienstehion, som tyvärr äro the
fläste, anledning till många missbruk, och det anses för en husbondens i
lagen grundade skyldighet, som icke ens förtiente tack. Detta stadgande
icke eller synes vara något jus stricte eller perfectum, såsom stridande
emot den bekante lagregel res perit suo domino; ty den casus kunde infalla,
at en nog torftig husbonde finge ett tienstehion, som strax siuknade och
läge året om, då det visserligen måtte vara svårt at åt en sådan utbetala
hela lönen, påkosta skiötsel, föda, läkare och läkemedel och lega en annan
till sitt arbete; derföre underställes, om icke denne § kunde få förblifva
efter allmenna lagen.
6:o. Underställes, om icke en ny § kunde tilläggas, som stadgade, at 1739
års tienstehionsordning gälle i alt öfrigit, som härigenom icke blifvit ändrat.
7:o. Hemställes ock sluteligen, om icke ock det skulle synas gagneligit at
tillstyrcka i underdånighet olika flyttningztid emellan pigor och drängar.
Stockholm d. 12 Dec. 1778.
H. G. B. Hiort af Ornäs.
653
Löjtnant Lorens Henrik Ridderborgs memorial om tjänslahjornsstadgan.
(Allegater 1.)'
Protokollet sid. 614.
Ödmjukt memorial.
Till Högloflige R.o.A:s utsedde herrar deputerade, som under händer
hafva reglerandet af en tillämnad ny tjenstehjonsstadga, har jag äran
aflämna mina tanckar rörande en och annan omständighet, som uti nämde
stadga torde kunna medföra någon nytta.
Samma värde och acktning, som landtbruk och hushållning förtjenar i
anseende till det allmänna bästa, det förtienar och alt, som till samma
ändamål kan bidraga. All den framgång, landtmannen kan hafva i denna
vägen, beror egentligen på tjenstehjonsstadgan; dess motgångar, han hittils
hafvit i anseende till tjenstefolck, är känbart öfver hela landet. Till förekommande
häraf synes en mera regelbunden ordning husbönder och tjenare
emellan vara högst nödig.
Den belägenhet, hvaruti en husbonde nu förtiden sig befinner, at han
måtte tola både oordning och fölgackteligen skada af sitt tjenstefolck utan
näpst och ärsättnig, samt den uträkning en tilltagsen tjenare gior at lefva
ostraffad samt flytta fri och ledig utan omsorg för husbondens bästa eller
sitt upförande, förordsakar de största oredor och åstadkommer vanmackt
hos husbonden, som utan ett efter omständigheterne afpassadt biträde icke
kan hålla den ordning, som vederbör.
Till den ändan projecteras inrättning af en sort domstol i hvarje sockn,
bestående af vissa ledamöter af hvarje stånd, sockneprästen inberäknad,
hvarest tjenstehjons mindre brott efter gjord anmälan kunna uptagas och
afdömas efter sakens beskaffenhet till ståckstraff, husaga med mera, som
lämpeligit kan finnas. Till preses i denna rätt skola så husbönder som
tjenstehjon vara skyldige at genast anmäla det brott, som dem emellan
passerat, hvarest sådant annoteras; en gång i hvarje månad skulle ledamöterne
samlas till afgiörande af de mål, som då äro samlade eller inkomna.
Där borde uprättas och hållas rullor på alla dem, som i socknen tjena, och
1 Med påteckning: L/pläst d. 12 Dec. 1778 i R. och Ad. utskott til beredande af
tjenstehjonsförordningen.
654
där införas tjenliga och till ändamålet passande annotationer, hvilka skulle
genomses, då orlofssedlen författades.
Jag har observeradt, at med de nu brukeliga orlofssedlar icke vinnes det
påsyftade ändamålet; de äro alldeles opåliteliga och af den beskaffenhet, at
ett tjenstehjon kan sielf låta skrifva så godt betyg, han åstundar, hvilket på
en främmande ort merendels är giällande. Fölgden är nu den, at husbonden
nödsakas anförtro, ofta, sin förnämsta egendom uti okiända händer, hvilket
ej sällan försatt landtmannen uti största förlust, om eij uti total undergång.
Därföre projecteras, det hvart och ett tjenstehjon borde förses och
aldrig vara utan en tryckt och med columner inrättad orlofssedel, så
tillräcklig, at den i flere åhr kunde nyttjas, för at där åhrligen columnvis
införa de meriter och underrättelser, som fordras, och det alt i närvaro af
den ofvannämde domstolen. Detta skulle befordra omtanka hos tjenstehjonet
at redeligen tjena och anständigt lefva.
Jag hemställer detta uti ett nogare öfvervägande och önskar, at landtmannen
i denna för riket och honom så vigtiga sak må finna ändamålet
vunnit.
Stockholm den 14 December 1778.
Lorentz Hindr. Ridderborg.
Underlieutenant vid Kongl. Artil.
h.
Tjänstehjonsutskottets förslag till underdånig skrivelse om
tjänstehjonsstadgan.
(Allegater I.)'
Protokollet sid. 177, 636.
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Det underdåniga betänckande, som Eder Kongl. Maij:t nådigst behagat
infordra, til vinnande af ordning och stadga bland tjenstefolcket, får R. o.
A. härmed för sin del underdånigst uppgifva.
R. o. A. har utaf det i Eder Kongl. Maij:ts Rådcammare författade
project til tjenstehjonsstadga samt af rådsprotocollerne funnit, at detta
' Med påteckning: Upläst hos Ridd. och Ad. den 19 Decemb. 1778.
655
ämne blifvit handterat med all möijelig granlagenhet; men en nog nära
kännedom af alla de misbruk, hvilcka förfarenheten icke sällan yppar för
hvarje hushållare, föranlåter lickväl R. o. A. at i underdånighet underställa
någre ändringar.
1 sådant afseende vågar R. o. A. härjämte til Eder Kongl. Maij:ts
godtfinnande öfverlemna ett project, stält i lika ordning med det förra samt
så afpassat med folckets lynne, climat och orters belägenhet, at det öfver
hela riket synes kunna antagas; och tillika i underdånighet anmärcka de
skiäl, hvarpå de föreslagne ändringar grunda sig.
Både äldre och senare tjenstehjonsstadger, men i synnerhet den af år
1739, innehålla en viss föreskrifven tid, innom hvilcken både af husbonde
och hjon tjensten bör upsägas. Men likväl tjenstehjonet icke vara tillåtit at
städsla sig bort til annan, innan den dagen voro förbij samt behörig orlofssedel
lämnad. Men at denne lag icke blifvit efterlefvad, kan icke motsägas.
Brist på tjenande personer i detta folkfattiga land, samt omöijeligheten at
handhafva härutinnan någon ordning, måste man väl tilskrifva desse slagz
öfverträdelser. Det har väl så förhållit sig, att ehuru flyttning skjedt Michaelidagen,
och upsägning bordt värckställas 6 veckor förut, nemi. Larsmässotiden,
så lärer numera, åtminstone på landet, uti de mästa orter
knapt finnas något dugeligit tjenstehjon, som icke i hemlighet utan upsägning
och utan orlofssedel upvisande är bortstädslat långt innom föregående
midsommar. Detta onda har och medfört ett ännu värre, nemi. att ingen
husbonde kunnat vara säker om sitt städslade folck, emedan tjenstehjonet
ansedt sig berättigad at återbära städjan, när och så ofta det behagat.
Härutaf har således händt, at lönerne blifvit odrägeligen uppstegrade, och
dessutom mången husbonde blifvit utan tjenstefolck, i synnerhet då dess
betjening kort tid före Larsmässan först återburit den (i så kallad olaga tid)
tagne städjan.
Til förekommande af detta onda samt aila de oredor, hvilcka derifrån
leda sitt ursprung, håller R. o. A. i underdånighet före, at ingen annan
utväg finnes, än at Eder Kongl. Maij:t nådigst täckes förordna, att hvar
och en må fritt gifva och taga städsell på hvad tid, det hälst skje kan; men
at tjenstehjon aldrig må tillåtas återbära eller igen gifva tagen städja, sedan
den i vittnens närvaro är annammad.
Detta band skall otvifvelagtigt medföra den värckan, at tjenstehjon icke i
otid städslar sig bort, åtminstone icke förrän det ärförvissadt, huruvida det
får blifva qvar hos sin förre husbonde, hvars tjenst, såvida den är god och
drägelig, icke lärer bortbyttas emot erbudne större men osäkre förmohner.
Man vinner tillika den oskattbara förmån, at lagen blir mera billig och at
den icke gjer anledning til hemlige förbrytelser.
656
At taxor icke må utsättas för hvarje landsort särskilt, då det omöijeligen
kan skie för hela riket i allmänhet, anser R. o. A. så mycket nödvändigare,
som utom det, at en sådan befallning eij står at efterlefva, hvilcket flere
tiders erfarenhet nogsamt bevisat, så tror äfven R. o. A. eij allenast, at en
dylik lag voro obillig, då den ena medborgaren utan egen åtgiärd eller
samtycke frngo niuta större förmohner eller draga mer tyngd än den andre,
utan och at det för landet vore mindre nyttigt, emedan derigenom visserligen
kunde hända, at på vissa orter lönerne kunde upphöijas långt öfver
hvad de nu äro eller genom beting hädanefter skulle blifva. Men framför alt
skulle deraf följa, at tjenande hopen låckades att begifva sig til de provincer,
hvarest taxorne vore störst, och i så måtto tilfoga de mindre
förmögne orter en känbar saknad på tjenstefolk.
Det är och blir för öfrigt nästan sagt en omöijelighet at stadga taxor för
personer och deras arbeten, ty den ena kan giöra gagn om året för 100 r:d.
och en annan knapt för 10; derföre fordrar ock sjelfva sakens beskaffenhet,
at alltsammans må i detta fallet ankomma på öfverenskommelser; och ett
dylikt stadgande finnes redan uti 1664 års tjenstehjonsstadga, 7 §, vara
godkjändt och antagit.
Med projectet är väl denna R. o. A:s tancka öfverensstämmande men
icke dess mindre har R. o. A. trodt sig böra den underdånigst anföra i
anseende til de många olika omdömmen, sorn i denne omständighet sig
visat.
Att R. o. A. föreslagit särskild flyttningstid för drängar och särskild för
pigor har skjedt af flere ordsaker. Den första at en husbonde eij må bli utaf
med allt sitt folck på en gång. Den andra at de icke må läcka hvarannan at
gå utur tjensten, hvilcket hittills som oftast sig tildragit. Den 3:dje och
hufvudsakeligaste att man derigenom kunde vinna en och samma flyttningstid
öfver hela riket, emedan ifrån alla landsorter man derom kommit
öfverens, at ombytet med pigorne är den bästa bittida om sommaren, på
det at de få inbärga höö och säd, hvilcket af dem sielfve åt boskapen skall
utfodras.
Vid denna tiden åter, eller den 1 Junii, kunna de finska och norrska
provincier för flere ordsaker icke giöra ombyte af drängar, och man har
således för at vinna likhet öfver hela riket ansedt nödigt at i underdånighet
föreslå jämkning til den 1:sta December, då äfven de södre orter utan
särdeles olägenhet kunna vara i mistning af de dagsvärcken, som vid flyttningstiden
förloras.
Upplifvandet af de författningar, som förbjuda tjenstefolcket alt nyttjande
åfjord, utsäde, skogsbruk, fiske och det mera, önskar R. o. A. så
657
mycket heldre, som alla desse missbruk åstadkomma mycken tidsspillan i
husbondens arbete och gifva tjenstefolcket mångfalldige anledningar till
stöld och egennytta.
Den utväg, R. o. A. i underdånighet vidare föreslagit till upmuntran för
ladugårdspigor, hoppas R. o. A. Eder Kongl. Maij:t så mycket mer nådigst
lärer vidtaga, som det leder til det ändamål, Eder Kongl. Maij:t haft med
utdelandet af vinster å Nummerlotteriet för Allmogens barn; och tillika
torde värcka det goda, att landtmannen derigenom får lättare tillgång på
sådane i dess hushåldning angelägne personer.
Eder Kongl. Maij:ts nådigste godtfinnande har R. o. A. för öfrigt vågat
underställa någre särskilte omständigheter, dem R. o. A. till vidlöftighets
undvikande icke tror sig böra i underdånighet närmare utreda.
Med undersåtelig nit och trohet har R. o. A. den nåden at framlefva
Stormägtigste Allernådigste Konung,
Eder Kongl. Maij:ts
i.
Tjänstehjons utskottets förslag till tjenstehjonsstadga.
(Allegater l.)'
Protokollet sid. 177, 636.
Vi Gustaf etc. etc.
Sedan Riksens Ständer vid flere riksdagar varit omtänckte, huru och på
hvad sätt den år 1739 utfärdade legohjonsstadga måtte kunna förbättras
samt tillika någon beqvämligare flyttnings- och legostämmetid föreskrifvas,
jemte hvad i öfrigit til förekommande af oredor vid upsägning och
städsel med mera lända kunde; så håfve Vi i nåder velat bemälte år 1739
utgångne legohjonsstadga uphäfva och en ny förbättrad utfärda på sätt,
som fölljer.
Vi. ,
Hvar och en må antaga och hålla så många tjenstehjon, som han tarfvar,
på landet och i staden.
1 Med påteckning: Upläst hos Ridd. och Ad. den 19 Decemb. 1778.
658
§2.
Vill man legohjon städja, förene sig med hjonet om lön och villkoren på
ett eller flere år, när och bäst han gitter, i vittnens närvaro, hälst skrifteligen;
och underrätte hjonets förra husbonde bevisligen om städjandet innom
3:ne veckor derefter; brister den, som stadt, deruti, vare städjan
förlustig och hjonet fri från dess tjenst.
Ej må jord, bergning, skogsbruk, utsäde, fiske eller dylikt, som aldeles
är förbudit, i ofvansagde vilckor innebegripas, vid 5 rd:rs bot, angifvarens
ensak.
§3.
Rätter legostämma å landet och i staden vare för drängar ifrån den 1
Decembr. til samma tid året derefter och för pigor ifrån den 1 Juni til
samma tid följande åhret; dock må hädanåt, som hittils, 2:ne legostämmer i
Stockholms stad bibehållas på ofvan stadgade tider.
§4.
Tjenstehjon, som vill ombyta tjenst men icke stadt sig förut til annan, på
sätt i 2 § sagt är, vare skyldigt at sidst 2:ne månader, hvarje månad 30 dagar
räknad, före legostämma eller flyttningsdagen gifva det sin husbonde tilkjänna.
Samma tid vare ock husbonden til upsägning ytterst föreskrifven.
Försummas det, vare så husbonde som tjenstehjon skyldigt at följande året
rätta sig efter det förr giorde aftal.
§5.
Nu häfver legohjon tagit städja, ehvad tid thet hälst skiedt, äge ei våld
then återbära utan ställe sig i tjensten in sidst siu dagar efter stämmodag,
thär ej annorlunda öfverenskommit är; sker det ej eller städjer det sig til
annan, gjälde hvarje dags försummelse efter gångbart pris och bote thesutom
3 rd:r 16 sk. samt hämtas af närmaste kronobetjente til den, som först
stadde.
§6.
När upsägelsen skjedt, vare husbonden skyldig, ther han skrifva gitter,
innom åtta dagar therefter lemna tjenstehjon orlofssedel; gode män måge i
annat fall vittne bära, at tjenstehjonet sin tjenst upsagt.
§7.
Ej må husbonde, vid 1 rd:r 32 sk. bot, vägra tjenstehjon bevis, ifall thet
äskar, när afflyttning sker, huru thet sig i tjensten förhållit.
659
Skrifver eller upter tjenstehjon falsk orlofssedel eller bevis, plickte som i
M[issgärnings]b:n VIII cap., 3 §, stadgat är.
§8.
Husbonde vare skyldig til anteckning af kronans utskylder upgifva alla
dess tjenstehjon; vare ock kronan derföre ansvarig; men det må på husbondes
och tjenstehjons gjorde öfverenskommelse ankomma, om skatten å
lönen bör afdragas.
§9.
Ei må husbonde hos sig tekna låta andre tjenstehjon än de, som til
husbondens disk går eller stat njuter, dock härifrån undantagit folk til bruk
och gångande värk.
Vare äfven förbudit at til försvar hos sig teckna låta ogift man eller
qvinna, som barnlös är, så framt ej så är, at någonthera af them skall
ägtenskap bygga, innan nästa legostämma til ända går. utan vare the
förbundne skaffa sig årstjenst. Skjer thet ei, innan stämmodag infaller eller
bevisligt giftermål hindrar, vare förfallne til årstjenst utan lön hos then,
som sig hos kronobetjente therom anmäler.
§ 10.
Vräker husbonde tjenstehjon och tjeröfver klagas, vise laga skjäl; brister
husbonde theri, gifve ut lön til nästa stämmodag och giälde rättegångzkostnaden.
§ 11.
Tjenstehjon inställe sig i tjensten, som i 5:te § stadgat är, och tage sin
kista och kläder med sig; vare och tjenstehjon skyldigt at dess saker
behålla uti husbondens hus; skjer annorlunda, plickte tjenstehjon ett halft
års lön; och den, som sakerne hyste, 3 rd:r 16 sk.
§ 12.
Rymmer tjenstehjon, håfve husbonde makt at det fasttaga och til sin
tjenst åter hämta; tarfvas i dessa fall kronobetjenings handräckning, varde
den genast meddelt; och tjenstehjon håfve på detta sätt förvärckadt ett års
lön; svare ock til all skada, kostnad och tidsspillan.
Den et rymt tjenstehjon hyser, bote en r:d. 32 sk.
660
§ 13.
Täger tjenstehjon i fredstider värfningzpenningar, tjäne ej dess mindre til
nästa legostämma. Och må ej någon honom therifrån läcka eller förleda;
ersätte ock all skada, som i thy fall timar, och njute husbonde konungens
befallningshafvandes hielp och biträde.
§ 14.
Nu är legostemma ute, gifve husbonde ut alt, hvad utfäst varit; och njute
tjenstehjon, ifall thet vägras, kronobetjents handräckning; men om tvist
therom upkommer, husbonde och tjenstehjon emellan, söke då domarens
rättelse. Ej eller må husbonde utan laga orsak vägra tjenstehjon thess saker
afhämta.
§ 15.
Jemte en sann gudsfrugtan vare ock tjenstehjon skyldigt at emot sin
husbonde visa trohet, flit och lydno i alt, hvad anbefalt blifver, samt föra
skickelig och nyckter lefnad; vise och emot then, husbonde i sitt ställe
sätter, samma lydna som emot husbonde sielf. Brister tjenstehjon häruti,
äge husbonde rätt nyttja måttelig husaga. Hielper det ej, må tjenstehjon
vräkas och bote thessutom, som i allmen lag stadgat är. Klagar åter
tjenstehjon öfver obillig och hård medfart, söke domaren, som pröfva äger,
om tjenstehjon haft fulla skjäl, och i thy tillägge honom eller henne full
uprättelse.
§ 16.
Ei må tjenstehjon rata husbondens kost eller på något sätt förklena dess
hushållning; gjör det någon, bote en r:d. 32 sk.
§ 17.
Sjuknar legohjon i husbondes tjenst, då äger husbonde det skjöta och
vårda låta; men ej må tjenstehjon lön njuta för den tid, thet sjukt varit.
§ 18.
Tjenstehjon, som vid 50 års ålder kunna bevisa, at the med trohet och flit
tjent på ett ställe 20 år, vare fri för alla personelle kronoutskylder. Och
husbonde äfven efter råd och lägenhet förbunden understödja dess villkor.
661
§ 19.
Til upmuntran för ladugårdspigor, hvilcka troget och väl skjöta sine
sysslor, ville Vi i nåder hafva förordnat, at väre befallningshafvande icke
må upföra på förslag til vinsters erhållande vid Nummerlotteriet några
andra än sådane hjon; dock bör ingen bland them föreslås förr, än hon i 4 år
tjent vid dylik syssla.
§20.
Then, som uptager barn under 14 års ålder och gifver them nödig
upfostran, undervisning, kost och kläder, njute til vedergjällning therföre
af them så lång tienstetid öfver 14 år, som the varit yngre, när the blifvit
uptagne. Och äga föräldrar samma rätt.
§21.
Alle the i thenna förordning utsatte böter tilfalle socknens fattige, ther ei
annorlunda stadgat är. Och åligge alla Kongl. Maij:ts embetsmän och
betjente, som utmätningen i större eller mindre måhn är anförtrodd, at vid
alla tilfällen lemna skyndesam handräckning och i öfrigit tilse, at denna
stadga varder noga efterlefvad.
663
PERSONREGISTER
Vid upprättandet av detta register ha samma principer tillämpats som i
registret till adelns protokoll vid 1760-1762 års riksdag (del 23, bilagor sid.
129).
Stora svårigheter ha stundom mött vid identifieringen av dem, som
upptagits i Förteckning över frånvarande adelsmän (om denna se sid. 3). I
en del fall ha dessa nämligen redovisats med blott initialerna till förnamnen,
varvid stundom felaktiga sådana torde ha angivits, eftersom de icke
kunnat återfinnas i Elgenstierna, G.. Den introducerade svenska
adelns ättartavlor. Detta arbete har helt naturligt varit enda hjälpmedlet
vid identifieringen av ”frånvarande adelsmän”. I registret ha därför personer
med sannolikt felaktiga initialer måst medtagas i enlighet med Förteck
-
ningens uppgifter.
Abd-ul-Hamid I, sultan av Turkiet,
55.
Adelborg, Johan Aron, lagman,
slutl. hovrättsråd, 575.
Adelcrantz, Carl Fredrik, friherre,
överintendent, 7, 9-10, 17.
Adelsköld, Johan Christian, lagman,
slutl. landshövding, 190.
Adelswärd, Johan, friherre, krigsråd,
slutl. landshövding, 568.
Adlerberg, Erik Gustaf, löjtnant,
14.
Adlerberg, Göran, statskommissarie,
571.
Adlerbeth, Gudmund Göran, riksantikvarie,
slutl. friherre, statsråd,
155, 161, 573.
Adlerbjelke, Carl Johan, underlöjtnant,
slutl. major, 26.
Adlerbrant, Gabriel, notarie, slutl.
hovrättsråd, 35.
Adlercreutz, Henrik Tomas, hovrättsnotarie,
slutl. assessor, 25.
Adlerfelt, Per, friherre, riksråd, 14.
Adlerfelt, Peter Maximilian, kapten,
14, 572.
Adlerhielm, Johan Gabriel, kapten,
14, 570.
Adlermarck, Carl Gustaf, friherre,
kansliråd, 20.
Adler Salvius, Johan, (friherre),
riksråd, 14.
Adlersparre, Carl, kopist, slutl.
riksarkivsekreterare, kansliråd,
574.
Adlersparre, Gustaf, kopist, slutl.
expeditionssekreterare. 573.
Adlerstam. Magnus, assessor, slutl.
kommerseråd, 575.
Adlerwald, Carl Jakob, brukspatron,
574.
Adolf Fredrik, konung av Sverige,
42,47,66,68,71.
Alexander den store, konung av
Macedonien, 166.
Alnord, Jakob af, kapten, slutl. major,
575.
Alströmer, Patrik, kommerseråd,
slutl. friherre, 191, 139, 574.
Aminoff. Carl Fredrik, major, 571.
Aminoff, Carl Gustaf, kapten, 570.
Aminoff, Carl Mauritz, överste,
slutl. generallöjtnant, 52, 101,
156, 570.
Aminoff, Johan Fredrik, kapten,
slutl. finsk greve, president, 574.
664
Anckarfelt, Johan, fänrik, slutl.
kapten, 571.
Anckarloo, David, major, 17, 161,
572.
Anckarsvärd, Mikael, överstelöjtnant,
slutl. greve, landshövding,
generallöjtnant, 575.
Andersson, Per, nämndeman, Bön,
Råggärd, Älvsb., riksdagsman i
bondeståndet, 400.
Anrep, Reinhold, generalfälttygmästare,
570.
Appelbom, Harald, kansliråd, 13,
570.
Arbin, Axel Magnus von, generalmajor,
slutl. generallöjtnant, 39,
196, 575.
Armfelt, Carl, kapten, 22.
Armfelt, Carl Gustaf, friherre,
överste, slutl. generalmajor,
landshövding, 156,611—613.
Armfelt, Magnus Vilhelm, friherre,
överste, slutl. generalmajor,
landshövding, 101, 139.
Arnell, Carl, kapten, slutl. överstelöjtnant,
574.
Arnell, Jonas, förste expeditionssekreterare,
17, 574.
Arnell, Lars, major, 569.
Arnell, Per, assessor, slutl. hovrättsråd,
17, 157. 542, 589, 591,
593, 595.
Aulaevill, Fredrik von, bankokommissarie,
574.
Axelson, Axel von, friherre, underståthållare,
568.
Bagge af Berga, Cari, major, 21.
Bagge af Söderby, Jean Georg, major,
21.
Bahr, Johan Gustaf von, understallmästare,
slutl. ryttmästare, regementsstallmästare,
573.
Barck, Samuel, greve, riksråd, 15.
Barnekow, Adolf Fredrik, friherre,
kammarherre, direktör, 98, 568.
Becker, Anders von, sergeant, 23.
Becker, Herman von, furir, 23.
Becker, Mikael von, löjtnant, 23.
Beck-Friis, Corfitz Ludvig, friherre,
generalmajor, 115, 189,
569.
Beck-Friis, Joakim, greve, riksråd,
49, 59,84, 357,412,567.
Beck-Friis, Johan, friherre, överste,
slutl. landshövding, 189.
Beijer, Joakim Christian von,
överstelöjtnant. — Hans hustru
Anna Maria Dahlbergh, 12.
Bennet, Jakob Vilhelm, friherre,
överste, 35, 291.
Benzelius, Carl Jesper, biskop i
Strängnäs, riksdagsman i prästeståndet,
106.
Benzelstierna, Carl Erik, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 97, 574.
Benzelstierna, Hans Emanuel, sekreterare,
574.
Benzelstierna, Lars, biskop i Västerås,
riksdagsman i prästeståndet,
112.
Benzelstierna, Lars, referendarie,
573.
Benzelstierna, Mattias, statssekreterare,
156.
Berch, Otto Christoffer, överste,
17, 157, 611-612, 614-615,
635-637.
Bergenhielm, Peter, vice auditör,
23.
Bergenskiöld, Carl, häradshövding,
slutl. lagman, 27.
Bergenstierna, Johan Otto, hovjunkare,
bokhållare, 572.
Bergenstråhle, Alexander, kapten,
26.
Bergenstråhle, Axel Vilhelm, löjtnant,
slutl. kapten, 14, 36, 106,
172, 336, 573.
Bergenstråhle, C. J., 26.
Bergenstråhle, C. W., 26.
665
Bergenstråhle, Nils Gabriel, kammarherre,
26.
Bergenstråhle, Rudman, kammarherre,
hovrättsråd, 142, 150.
Berghman, Gabriel, notarie, slutl.
bankokamrerare, 571.
Berghman, Paul Gustaf, kamrerare,
23.
Bergström, Johan Erik, borgmästare
i Örebro, riksdagsman i borgarståndet,
173, 178-179, 350.
Bielke, Nils Adam, greve, riksråd,
60, 84, 357,412,566.
Bielke, Ture Johan, friherre, kungl,
sekreterare, 19.
Bilang, Johan Jakob von, kapten,
150, 154-155, 159, 175, 510—
512,594.
Bilberg, Fredrik Otto, major, 99—
100, 104, 125, 130, 141, 144-145,
147-148, 152, 159, 163-165,
167-169, 175, 186, 194, 200-  201, 204-205, 208, 216, 220,
224-225, 232-233, 246, 253,
255-256, 262, 265, 271-272,
274, 277, 288, 295-296, 300, 302,
304-305, 307-309, 311-313,
315-316, 323-324. 328-329,
335-336, 338, 345, 362, 365, 371,
374-376, 382.
Bildensköld, Johan Gabriel, hovrättsråd,
27.
Bildstein, Carl Eberhard, friherre,
major, 19.
Bildt, Knut Reinhold, e. o. kanslist,
slutl. envoyé, 34, 291, 570.
Bjerkén, Johan af, kansliråd, 574.
Björnberg, Carl. friherre, kapten,
slutl. major, 568.
Björnmarck, Niklas Peter von, kapten,
slutl. generalmajor, 574.
Björnram. Anders Gustaf, löjtnant,
slutl. major, 35.
Björnstierna, Johan, bibliotekarie,
slutl. lagman, 575.
Blixen, Conrad Christian von, friherre,
kapten, slutl. major, 575.
Blixen, Conrad Christoffer von, friherre,
generallöjtnant, 568.
Blixenstråle, Jonas Ludvig, hovjunkare,
understallmästare, 26.
Block, Carl Gabriel von, ryttmästare,
25.
Blomcreutz, Carl David, överstelöjtnant,
slutl. överste, 26.
Blomstedt, Gustaf Carl, justitiarie,
26.
Blåfield, Erik Adam, fänrik, 22.
Bogislaus XIV, hertig av Pommern,
75.
Boije af Gennäs, Erik Johan, major,
20.
Boije af Gennäs, Nils, kapten, 20.
Boije af Gennäs, Otto Christer, kapten,
slult. överstelöjtnant, 95.
Boije af Gennäs, släkten, 13.
Bonde, Carl Göran, fänrik, slutl. friherre,
överstekammarjunkare,
en av rikets herrar, 30, 465.
Bonde af Björnö, Nils, greve, kammarherre,
567.
Bonde af Säfstaholm, Fredrik Lorentz,
greve, kammarherre, 19.
Bonnac, Comte d’Usson, Pierre
Chrysosteme de, fransk ambassadör,
5, 44.
Borgenstierna, Carl Christer, ryttmästare,
slutl. major, 26.
Borgenstierna, Gabriel, kornett,
slutl. löjtnant, 26.
Borgenstierna, Magnus, ryttmästare,
26.
Born (Böhrén), Carl Bernhard von,
major, slutl. överstelöjtnant, 28.
Bosin, Daniel Erik, löjtnant, 22.
Botin, Hans Samuel af, räntmästare,
570.
Brahe, August Fredrik, greve, kapten,
slutl. en av rikets herrar, universitetskansler,
6-10, 17, 31 —
43-10-307
666
33, 37-38, 40-45, 49, 98, 101,
138, 254-255, 408, 411, 413,
419-420, 465, 567.
Brakel, Christer J.(!) Mauritz, sergeant,
slutl. löjtnant, 27.
Brand, Henrik Johan, löjtnant, 21.
Braunjohan (Brunijan), Germund
Carl von, överste, slutl. generalmajor,
572.
Breitholtz, Johan Magnus, ryttmästare,
570.
Brenner (de Brenner), Axel, kapten,
slutl. major, 572.
Brenner (de Brenner), Carl Fredrik,
vice häradshövding, 25.
Browald, Isak Adolf, löjtnant, 573.
Bruncrona, Abraham Mattias (ej
C.), major, 27.
Brunow, Magnus, major, slutl.
överste, 570.
Bunge, Carl, friherre, landshövding,
156, 568.
Bunge, Sven, friherre, riksråd,
slutl. greve, 15, 49, 60, 84, 358,
412, 567.
Bungencrona, Carl Gustaf, förste
sekreterare, 573.
Bure, Claes Jonas, hovjunkare, 21.
Burensköld, Fale Henrik Lohe-,
kammarherre, 22.
Burguer, Carl Ture von, major,
573.
Bäck i Finland, Anders Johan, advokatfiskal,
569.
Bäärnhielm, Peter Gustaf, löjtnant,
24.
Carleson, Adolf Ludvig, kammarherre,
kapten, slutl. överstelöjtnant,
31, 571.
Carlsköld, Carl, landshövding, 27.
Carlsson. Carl von, kapten, 25.
Carlsson, Johan Gustaf von, protokollssekreterare,
slutl. hovrättspresident,
573.
Carpelan, Carl Efraim, friherre,
överstelöjtnant, slutl. vice landshövding,
35, 110, 242, 260, 569,
591-592.
Carpelan, Carl Niklas, kapten, 20.
Carpelan, Johan Fredrik, kapten,
slutl. friherre, landshövding, generallöjtnant,
34-35, 569.
Carpelan, ätten, 11, 64, 68—71, 77.
Cederbaum, Peter Christoffer,
assessor, slutl. bergsråd, 575.
Cedercrantz, Johan Vilhelm, hovjunkare,
slutl. landshövding, 31.
Cederfelt, Per, ryttmästare, slutl.
postdirektör, 573.
Cederhielm, Germund, friherre,
lagman, slutl. hovrättspresident,
157, 589.
Cederhielm, Josias Carl, friherre,
kammarherre, kammarråd, slutl.
kommerseråd, 31, 111-112, 116,
130-131, 143, 153, 160, 163-  166, 179, 183-185, 187, 194—
195, 201, 208, 213, 215-217,
248-249, 258, 260-261, 279-  280, 284, 288, 291, 354, 367, 379,
386, 390, 392, 538, 594.
Cedersparre, Jakob Johan, kapten,
25.
Cedersparre, Per Johan, löjtnant,
25.
Cederstam, Gustaf, hovrättsråd,
slutl. vice president, 28.
Cederstedt, Jonas, kanslist, slutl.
bergsråd, 35, 572.
Cederstierna, Samuel Fredrik, arklimästare,
572.
Cederström, Anders, friherre, kapten,
568.
Cederström, Arvid, friherre, överstelöjtnant,
slutl. överste, 573.
Cederström, Bror, friherre, kammarherre,
major, slutl. generallöjtnant,
569.
Cederström, Jakob, friherre, konteramiral,
slutl. vice amiral, 572.
667
Cederström, Olof, friherre, kapten,
slutl. överste, 96, 106, 571.
Cederström, Olof, friherre, riksråd,
15.
Cederström, Ulrik, friherre,
överste, slutl. generalmajor, 572.
Celse, Olof von, konduktör, slutl.
överstelöjtnant, 575.
Celsing, Gustaf, president, slutl. friherre,
156, 348, 571.
Celsius, Olof, biskop i Lund, riksdagsman
i prästeståndet, 39-40,
94, 162, 400.
Charpentier, Carl Fredrik, kapten,
591, 603-604.
Charpentier, Claes Robert, (friherre),
generalmajor, slutl. generallöjtnant,
571.
Charpentier, Robert Gustaf, kapten,
slutl. major, 569.
Christiersson, Carl von, kanslist,
26.
Christiersson, Carl Vilhelm von,
underlöjtnant, slutl. överstelöjtnant,
573.
Christiersson, Per von, krigsfiskal,
26.
Cock, Georg Herman, kornett,
slutl. överste, generalintendent,
571.
Coyet, Carl Johan, löjtnant, slutl.
överstelöjtnant, 96, 570.
Creutz, Johan Carl, greve, kapten,
19.
Creutz, Stefan, friherre, livdrabant,
slutl. ryttmästare, 95.
Cronacker, Erik Magnus, livdrabant,
slutl. överjägmästare, 466.
Cronhielm af Flosta, Gustaf, greve,
riksråd, 12.
Cronhielm af Flosta, Gustaf, greve,
överstelöjtnant, slutl. generalmajor,
171.
Cronhielm af Hakunge Carl Emil,
greve, kapten, slutl. major, 301,
335-336, 338, 567.
Cronstedt, Fredrik, friherre, hovrättsråd,
568.
Cronstedt, Fredrik Adolf Ulrik,
greve, hovintendent, slutl. landshövding,
157, 189, 335 (troi.),
401, 542, 567, 589, 591-595, 597.
Cronstedt, Jakob, greve, riksråd,
14-15.
Cronstedt, Ulrik Daniel, kanslist,
14, 571.
Cronsvärd, Johan, assessor, 574.
Crusenstolpe. Magnus, assessor,
575.
Crusebjörn, Erik Gustaf, vice häradshövding,
21.
Crusebjörn, Frans Christian, hovrättsråd,
21.
Dahlbergh, Anna Maria, se Beijer,
J. C. von.
Dahlbergh, Erik, greve, fältmarskalk,
kungl, råd, generalguvernör,
12, 14.
Dahlcrona, Gabriel, major. - Hans
hustru Hedvig Sofia Gripenhielm,
13.
Dahlcrona, Nils Gabriel, kaptenlöjtnant,
slutl. kapten, 13.
Dahlepil. Bruno Leonard, kvartermästare,
slutl. kapten, 570.
Dahlfelt, Carl Daniel, ryttmästare,
slutl. överstelöjtnant, 36.
Dalman, Fredrik, kammarherre, 26.
Dalman, Johan (Jan) Fredrik, major,
26.
Danckwardt, Magnus Gustaf, lagman,
36.
Danckwardt-Lillieström. Carl Johan,
kapten, slutl. major, 570.
Darelli, Isak af, lanthushållare, 575.
de Besche, Georg Johan, ryttmästare,
slutl. överste, hovmarskalk,
17, 568.
de Besche, Hubert Gillis, ryttmästare,
slutl. major, 17, 569.
668
de Besche, Johan Jakob, bankokommissarie,
17, 571.
de Bruce, Anders, landshövding,
544.
de Carnall, Carl Constantin, (friherre),
fänrik, slutl. landshövding,
571.
de Carnall, Hans Henrik, regementskvartermästare,
kapten,
27.
de Frietzcky, Claes, direktör, 80,
101, 139, 189,285,288,310-311,
334, 367, 382, 572.
De Geer, Alexander Magnus, hovjunkare,
22.
De Geer, Carl Gustaf, löjtnant,
slutl. major, 22.
De Geer, Fredrik, auditör, 14, 570.
De Geer, Jean Jacques, kammarherre,
slutl. friherre De Geer af
Finspång, överkammarherre,
189, 567.
De Geer, Johan Otto, bruksägare,
22.
De Geer af Leufsta, Charles, friherre,
kammarherre, 80, 90, 93,
115, 126, 132-134, 138, 166, 171,
176, 188, 198-199, 280, 315,
360-361, 369, 376, 381-382,
394, 396-397.
De Geer af Tervik, Otto Vilhelm,
(friherre), riksråd, 14.
De la Gardie, Pontus Fredrik, greve,
generallöjtnant, slutl. en av
rikets herrar, 115, 465, 567.
de la Grange, Erik Otto, löjtnant,
25.
de la Motte, Carl Gustaf, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 22.
de la Motte, Jakob Reinhold, löjtnant,
slutl. major, 22.
Dellwig, Christian Georg, ryttmästare,
26.
Didron, Carl Johan, kapten, slutl.
major, 95.
Dittmer, Joakim Ulrik af, assessor,
slutl. postinspektor, 172.
Djurklou, Nils, friherre, överstelöjtnant,
slutl. överste, 171, 189.
Donner, Johan Gustaf af, överstelöjtnant,
slutl. överste, landshövding,
575.
Douglas, Robert Delphicus, greve,
lagman, 39, 95.
Douglies, Carl Adolf, kammarskrivare,
slutl. kammarförvant, 571.
Douglies, Johan, löjtnant, slutl.
kapten, 23.
Dufva i Västergötland, Adolf Fredrik,
fänrik, slutl. kapten, 21.
Dufva i Västergötland, Johan Fredrik,
kaptenlöjtnant, slutl. överstelöjtnant,
21.
Du Rietz, Anders Rudolf, generallöjtnant,
landshövdning, slutl.
friherre Du Rietz af Hedensberg,
113, 131, 135, 139, 145, 148, 189,
217, 219, 236, 251, 307, 346, 367,
377, 390, 570.
Duwall, Axel Vilhelm, friherre, löjtnant,
slutl. major, 19.
Duwall, Carl Johan Gustaf, friherre,
kapten, 19.
Duwall, Christoffer Johan, friherre,
korpral, slutl. överstelöjtnant,
19.
Duwall, Fredrik Gustaf, friherre,
19.
Duwall, Gustaf, friherre, landshövding,
12.
Duwall, Johan Didrik, friherre, generallöjtnant,
slutl. förste hovstallmästare,
114, 133-134, 568.
Duben, Carl Vilhelm von, greve,
president, slutl. ledamot av högsta
domstolen, 6, 156, 567.
Duben, Henrik Jakob von, friherre,
hovmarskalk, överceremonimästare,
83, 357, 474, 568.
Duben, Joakim von, friherre, riksråd,
19.
669
Duben, von, ätterna, 314.
Ducker, Carl Fredrik, greve, ryttmästare,
slutl. major, 35.
Eckstedt, Johan von, överstelöjtnant,
574.
Ehrenbill, Ulrik Gottlieb, överste,
slutl. generalmajor, president,
101, 156.
Ehrencrona, Johan Peter Gammal,
major, slutl. överstelöjtnant, 23.
Ehrenfalck, Carl Abraham, major,
slutl. överstelöjtnant, 573.
Ehrenheim, Johan Ludvig von,
hovrättsassessor, slutl. vice hovrättspresident,
16, 574.
Ehrenhoff, Carl Gustaf, kammarrevisionsråd,
slutl. vice president,
572, 592, 606.
Ehrenkrona, Erik Filip Gammal,
friherre, hovstallmästare, 568.
Ehrenlund, Samuel, protokollssekreterare,
573.
Ehrenmalm, Samuel Magnus, hovrättsråd,
15, 80, 144, 157, 611 —
615, 635.
Ehrenpohl, Adolf Jakob, major,
slutl. överstelöjtnant, 96.
Ehrenpohl, Axel, överstelöjtnant,
27.
Ehrenpreus, Fredrik, överdirektör,
25.
Ehrenpreus, Göran, kapten, 36.
Ehrenpreus, Johan, överstelöjtnant,
572.
Ehrenstam, Johan Henrik, kornett,
26.
Ehrenstråhle, Hans, överste, 97,
115-116, 155.
Ehrenström, Gustaf Adolf, vice
häradshövding, 572.
Ehrenström, M., 25.
Ehrensvärd, Carl August, friherre,
överstelöjtnant, slutl. generallöjtnant,
567.
Ehrensvärd, Carl August, (greve),
överste, slutl. generalamiral, 573.
Ehrensvärd, Fredrik, friherre, generalmajor,
368, 568.
Ehrensvärd, Johan August, friherre,
kapten, slutl. överste, 336,
571.
Ekeblad, Claes Julius, greve,
överste, slutl. landshövding,
överstekammarjunkare, 474, 567.
Ekenstierna, Arvid Johan Fredrik,
hovjunkare, 26.
Ekerman, Carl Fredrik, justitieborgmästare
i Stockholm, talman
i borgarståndet, 30—31, 43-44,
49-51,56-57,93, 100, 110-111,
116, 120, 154, 163, 319, 355, 357,
376-377, 379, 402-406, 411,
413,474,577-578,580.
Ekestubbe, Carl Fredrik, överstelöjtnant,
22.
Ekestubbe, Johan Leonard, kansliråd,
386.
Ekestubbe, Ulrik, kapten, 570.
Ekfelt, Carl Ludvig, fänrik, 25.
Ekman, Anders, borgmästare i
Amål, slutl. kommerseråd, riksdagsman
i borgarståndet, 399.
Elgenstierna, Per Otto, kapten,
slutl. major, 96, 573.
Enehielm, Fabian af, sekreterare,
slutl. krigsråd, 575.
Eneskjöld, Carl Fredrik, överstelöjtnant,
slutl. konteramiral, 96.
Eneskjöld, Gustaf Johan, löjtnant,
22.
Engelcrantz, Otto Fredrik, riddarhuskanslist,
assessor, 179, 181,
187, 574.
Engelcrona, Samuel Efraim, ryttmästare,
25.
Engelhardt, Mårten Fredrik von,
kanslist, 17.
Engeström, Jakob von, kansliråd,
slutl. vice landshövding, 101,
116, 315-316, 347-348, 574.
670
Engeström, Johan von, protokollssekreterare,
100, 120, 173, 190.
202, 231-232, 350-351, 378,
385-386, 526-530, 569.
Engeström, Jonas von, häradshövding,
slutl. lagman, 27.
Engeström, Lars von, förste sekreterare,
slutl. greve, statsminister,
572.
Engeström, von, 202.
Essen, Fredrik Ulrik von, friherre,
kammarherre, 9—10, 73—74, 79-  80, 99-101, 104, 124-125, 127,
130, 133, 135-136, 138, 140-  141, 146-147, 173-174, 176,
190, 199, 220, 222, 224, 230-233,
241, 244-245, 249-251, 253,
261-262, 284, 289, 308, 310,
315-316, 323, 335, 346-347,
355, 376, 381, 388, 392, 394, 396.
Essen, Hans Henrik von, friherre,
löjtnant, hovstallmästare, slutl.
greve, en av rikets herrar, fältmarskalk,
riksståthållare, 51.
Essen, Otto Reinhold von, kapten,
27.
Essen, Reinhold Jakob von, friherre,
574.
Essen af Zellie, Niklas Didrik von,
major, slutl. generallöjtnant, 570.
Essen af Zellie, Odert Reinhold von,
löjtnant, slutl. generalmajor, 573.
Fahnehielm, Adam Vilhelm, löjtnant,
slutl. kapten, 572.
Fahnehielm, Per Georg, sekreterare,
slutl. vice president, 35, 570.
Falkenberg af Bålby, Melker, friherre,
riksråd, slutl. greve, 60,
84, 357, 412, 567.
Falkengréen, Abraham Gustaf, friherre,
löjtnant, slutl. kapten, 95.
Falkengréen, Christoffer, friherre,
riksråd, 60, 84, 357, 412, 567.
Falkenstedt, Adolf Fredrik, e.o.
kanslist, slutl. kansliråd, 31, 574.
Falkenstedt, Johan Reinhold, riddarhusfiskal,
slutl. lagman, 5, 7,
9, 105, 139, 160, 169, 291, 397.
Falker, Carl, hovmarskalk, 115,
572.
Feif, Carl Fredrik, överste, slutl.
vice amiral, 96.
Feltstierna, Jonas (Josias), överstelöjtnant,
slutl. överste, 157, 589-  590, 595.
Fermer, Bengt, professor, kansliråd,
291, 347.
Fersen, Fredrik Axel von, greve,
fältmarskalk, riksråd, 66, 71-73,
81, 100, 102, 104, 107, 109-111,
115-117, 119-135, 137-138,
142, 144, 176, 180-181, 187, 195,
207-208, 272-275, 283-284,
289-290, 298-299, 302, 307-  309, 313, 319, 322-324, 327,
332-333, 338, 340-341, 343 —
345, 347-348, 355, 361, 363 —
366, 369-370, 372-374, 378,
381-382, 387-388, 391-392,
394-397, 399-400, 402, 466-  469, 567.
Finckenberg, Jakob Johan, 21.
Flach, Hans Filip, överstelöjtnant,
25.
Fleetwood, Georg Otto, friherre, 19.
Fleetwood, Gustaf Ulrik, friherre,
löjtnant, 112.
Fleming, Henrik, vice amiral, 16.
Fleming, Margareta, se Stålhandske,
J.
Fleming af Liebelitz, Johan Casimir,
friherre, hovmarskalk, 568.
Flygarell, Carl Fredrik von, hovjun
kare, 572.
Fock, Georg Johan, kapten, slutl.
major, 569.
Fock, Georg Vilhelm, överstelöjtnant,
slutl. generallöjtnant, 116,
155.
671
Fock, Jakob Constantin, major,
slutl. friherre, landshövding, 30.
Franc, Evert August, överste, slutl.
landshövding, 12,31,36,96, 115.
Franc, Johan Carl, protokollssekreterare,
slutl. kansliråd, 189, 571.
Franc, Johan Reinhold, ryttmästare,
slutl. överste, 572.
Franc, Samuel Fredrik, major, 24.
Francken, Hans Reinhold von,
överste, slutl. vice amiral, 97,
575.
Franckenheim, Carl Natanael, kapten,
15.
Fraser, Anders Johan, fänrik, 23.
Fraser, Fredrik Vilhelm, löjtnant,
slutl. kapten, 39, 570.
Fraser, Jakob Johan, sergeant,
slutl. fänrik, 23.
Fredenheim, Carl Fredrik, förste
expeditionssekreterare, slutl.
överintendent, 2, 31, 45, 51, 53,
57-59,83,85, 114, 116,358,421,
574.
Fredenstierna, Adam, vice hovrättspresident,
573.
Fredrik I, konung av Sverige, 91,
246.
Fredrik II, konung av Preussen, 56,
422.
Fredrik Adolf, prins av Sverige, 33,
43, 45, 51-52, 59, 84, 152-154,
164-171, 200, 357-358, 402,
412.
Freidenfelt, Axel Reinhold, kapten,
96.
Freitag, Gustaf Julius, överstelöjtnant,
slutl. överste, 27. - Hans
barn 16.
Friesendorff, Adolf Ludvig von, friherre,
major, slutl. generallöjtnant,
568.
Frölich, Carl Gustaf, sergeant, 574.
Frölich, David Harald, greve, kapten,
slutl. överste, 160, 189, 567.
Funck, Carl, friherre, riksråd, 20.
Funck, Carl Gustaf, friherre, kapten,
slutl. major, 20.
Funck, Fredrik Adolf Ulrik, friherre,
major, slutl. överstelöjtnant,
34, 335, 568.
Furumark, Carl Henrik, överstelöjtnant,
slutl. överste, 23.
Fägerskiöld, Erik Gustaf, friherre,
ryttmästare, 568.
Gardemein, Arvid Reinhold von,
major, 573.
Gardemein, Axel Christoffer von,
adjutant, 25.
Gedda, Peter Niklas von, friherre,
sekreterare, slutl. kammarrevisionsråd,
568.
Geete, Porse (ej T,) Magnus, löjtnant,
21.
Geete, Sten Ulrik, kapten, slutl.
major, 21.
Geijerstam, Emanuel af, brukspatron,
slutl. bergsråd, 157, 160,
173, 350-354, 368, 472-473,
501, 548, 575, 611-612, 614-  615,635-637.
Georg III, konung av Storbritannien,
423.
Gertten, Bernt Johan von, major,
36.
Gertten, Carl Mauritz von, 23.
(Omöjligt avgöra om fänrik Carl
Mauritz eller överstelöjtnant Carl
Mauritz avses).
Giös, ätten, 16.
Goes, Axel Fredrik, ryttmästare,
23.
Granatenhielm, Samuel, ryttmästare,
24.
Greiff, Gustaf Johan von, kapten,
25.
Greiff, T. C. von, 25. (Möjligen
avses Fromhold Christer,
överste).
Grewesmöhien, Johan August, hovrättsråd,
39, 156, 574.
672
Gripen bjelke, Johan Peter, lagman,
31, 97.
Gripenhielm, Hedvig Sofia, se
Dahlcrona, G.
Gripenmarck, Gustaf, major, 17,
571.
Gripenmarck, Ulrik, notarie, slutl.
arkivarie, 572.
Gripenschytz, Christian Georg,
hovjägmästare, 25.
Gripensköld, Carl Bernhard, korpral,
slutl. livdrabant, 571.
Gripensköld, Gustaf Adolf, rustmästare,
slutl. löjtnant, 23.
Gripensköld, Magnus Gabriel, ryttmästare,
23.
Gripenstedt, Jakob, hovjunkare,
172.
Gripenstierna, Carl, friherre, kanslist,
slutl. protokollsekreterare,
34, 161, 568.
Gripenstråle, Jakob, slottsfogde,
slutl. konungens fogat, 574.
Gripenwaldt, Erik Göran, löjtnant,
slutl. kapten, 12.
Gripenwaldt, Johan, major, — Hans
hustru Anna Dorotea Schmiterlöw,
12.
Grotenfelt, Nils Carl, löjtnant, slutl.
kapten, 24.
Grubbe, Carl Gustaf, konteramiral,
95, 156, 611-613.
Grubbens, Mikael af, kommerseråd,
17, 143-144, 471-472,
614, 647-650.
Grundel, Gerhard Adolf, friherre,
sergeant, 19.
Grimer, Erik Valdemar, kornett,
slutl. ryttmästare, 573.
Grönhagen, Fredrik Vilhelm, fil.
magister, slutl. kanslist, 571.
Gröninger, Carl Fredrik von, kapten,
17, 96, 570.
Gustaf I, konung av Sverige, 47—
48, 50, 94, 99, 386, 418, 426, 428,
456, 531-532, 581, 585, 627, 629.
Gustaf lil, konung av Sverige, 1-3,
5-9, 28-29, 32-35, 37-94, 97,
99, 102-103, 105-114, 117,
119-123, 126-128. 131, 136—
139, 141-144, 147-148, 150—
155, 157-160, 162-170, 172—
179, 183, 185, 188, 191-192,
194-196, 198-202, 204-205,
207-209, 212-224, 226-236,
238-239, 241-244, 249-256,
259, 266-269, 271, 278, 284-  285, 288-289, 291-292, 296-  297, 299, 305, 313, 318-320,
322-323, 327, 322,-333, 337,
349-360, 363-366, 368-369,
371, 373, 375-377, 379-380,
385, 391-394, 397-413, 417—
460, 464-465, 469, 471-478,
480-484, 486, 489-491, 493-  494, 497-498, 501-504, 506-  513, 515, 526, 530-532, 538—
540, 542, 545-552, 557-563,
565-566, 576-586, 591-594,
596-598, 601-608, 632, 634,
637-638, 647, 654-655, 657.
Gustaf II Adolf, konung av Sverige,
6, 32, 48, 52, 60-64, 66, 70-71,
74-76, 85, 94, 103, 123, 142,
158-159, 162, 190, 279, 370, 379,
389, 428, 447, 505-506, 580-  581,590,597-598.
Gustaf Adolf, Sveriges kronprins,
sedermera konung Gustaf IV
Adolf, 59-60, 67, 72-73, 84, 92-  95, 97, 99, 103-104, 106-108,
112-113, 151, 191, 194, 200, 292,
358, 379-380, 402-403, 406-  407, 412, 464-465, 576, 583, 585.
Gustafschöld, Abraham, överste,
slutl. generallöjtnant, 31, 156,
575.
Gyldenstolpe, Nils Filip, greve,
landshövding, slutl. en av rikets
herrar, 101.
Gyllenadler, Carl Gustaf, kammarrevisionsråd,
23.
673
Gyllenadler, Claes Jakob, lagman,
23.
Gyllenadler, Johan Fredrik, överstelöjtnant,
23.
Gyllenborg, Carl Johan, greve, lagman,
slutl. president, 575.
Gyllenborg, Gustaf Fredrik, greve,
kansliråd, 348, 360-363, 568.
Gyllenborg, Jakob Gabriel, greve,
assessor, 387-388.
Gyllenborg, Jakob Johan, greve,
landshövding, 348, 567.
Gyllenborg, Johan Flenning, greve,
kungl, sekreterare, slutl. lagman,
575.
Gyllencreutz, Carl Gustaf, lagman,
landshövding, 386.
Gyllengahm, Adolf, kapten, slutl.
överstelöjtnant, 96.
Gyllengahm, Fredrik, ryttmästare,
25.
Gyllengahm, Gabriel, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 25.
Gyllengranat, Erik Gustaf, friherre,
kapten, 569.
Gyllengranat, Hans Vilhelm, friherre,
löjtnant, slutl. överste,
568.
Gyllenhielm, Carl Carlsson, friherre,
fältmarskalk, riksråd, riksamiral,
371.
Gyllenhöök, Adolf Fredrik, (omyndig),
slutl. fänrik, 24.
Gyllenhöök, Per Strömmer, kapten,
24.
Gyllenkrok, Axel Vilhelm, kammarherre,
36.
Gyllenkrok, Fredrik Gustaf, friherre,
hovmarskalk, 568.
Gyllenram, Carl Johan, kapten, 96.
Gyllenskepp, Adolf, kommendörkapten,
slutl. överste, 24.
Gyllenskepp, Peter, löjtnant, slutl.
kapten, 24.
Gyllenskepp, Peter Salomon, löjtnant,
slutl. kapten, 24.
Gyllenskepp, Vilhelm Magnus, kontraktsprost,
24.
Gyllenspetz, Sven, löjtnant, 570.
Gyllenstam, Jonas, överste, 97,
575.
Gyllenstierna, ätten, 15.
Gyllenstierna af Lundholm, Axel
Erik, friherre, lagman, slutl. ledamot
av högsta domstolen, 30,
115,465,568.
Gyllenstierna af Lundholm, Nils,
friherre, major, 19.
Gyllenstorm, Peter Elias, löjtnant,
98, 466, 571.
Gyllensvaan, Fredrik, överste, 70—
71, 85-89, 112-113, 128-129,
511.
Gyllensvärd, Gustaf, fänrik, 21.
Gunter, Gustaf Ernst, ryttmästare,
96.
Götherhielm, Carl Jakob, överstelöjtnant,
96, 572.
Hagendorn, Alexander Mauritz (ej
S.) von, ryttmästare, 23.
Hagtorn, Lars Jakobsson, assessor,
sekreterare i borgarståndet, slutl.
kommerseråd, 358, 466.
Haij, Henrik Herman, kapten,
slutl. major, 24.
Halldin, Johan Gustaf, (pseud. Publicola),
skriftställare, 638.
Hallencreutz, Johan Engelbert, protonotarie,
slutl. bergsråd, 575.
Hamilton, Adolf Ludvig, greve,
kammarherre, 39, 157, 291, 589-  591, 593-595, 597.
Hamilton af Hageby, Fredrik Ulrik,
friherre, överkammarherre,
landshövding, 567.
Hamilton af Hageby, Johan Abraham,
friherre, landshövding,
slutl. generalmajor. 30, 75—76,
85-87, 106, 216, 286, 342, 395,
568.
674
Hamilton af Hageby, Malkolm, friherre,
kapten, slutl. major, 36,
574.
Hans Pedersson (Persson), väpnare,
15, 18.
Hartman, Johan, assessor, 14.
Hasenkampff, Johan Christoffer,
lagman, 39, 98, 569.
Hastfer, Bernt Johan, friherre,
överste, slutl. rysk brigadgeneral,
35, 568.
Hastfer, ätten, 12.
Hauch, Andreas, dansk generallöjtnant,
422.
Hauswolff, Hans Reinhold, von,
major, 97.
Hauswolff, Justus Christoffer von,
kanslist, 27.
Hauswolff, Leonard von, hovjunkare,
registrator, slutl. överceremonimästare,
protokollssekreterare,
570.
Hedenstierna, Fredrik Gustaf, major,
26.
Hedenstierna, Nils Isaksson, löjtnant,
26.
Hederhielm, Gustaf Otto, kammarrevisionsråd,
572.
Hederstam, Emanuel, revisionssekreterare,
575.
Hederstierna, Salomon, överste,
slutl. landshövding, generalmajor,
101.
Hedersvärd, Magnus, kapten, 28.
Hedvig Eleonora, drottning av Sverige,
75.
Hedvig Elisabet Charlotta, prinsessa
av Sverige, sedermera drottning,
32, 44, 47, 110, 151, 200,
474-475.
Heidenstam, Ernst Joakim Magnus
von, med. dr, arkiater, 575.
Heijkenskjöld, Carl Fredrik, hovrättsråd,
574.
Heijkenskjöld, David, assessor,
slutl. bergsråd, 161.
Heijne, Johan Gustaf von, löjtnant,
573.
Heldenhielm, Samuel, kommendör,
572.
Hermansson, Carl Henrik, greve,
ryttmästare, slutl. major, 34, 161,
567.
Hermansson, Mattias von, greve,
riksråd, 60, 84, 357, 412, 566.
Hermelin, Johan Gustaf, ryttmästare,
slutl. major i braunschweigsk
tjänst, agent, 25.
Hermelin, Samuel Gustaf, friherre,
assessor, slutl. bergsråd, 157,
568, 589-591, 593-595.
Hernqvist, Peter, professor vid veterinärinrättningen
i Skara, 446.
Hertell, Gottfrid Ulrik, kapten, 27.
Hessenstein, Fredrik Vilhelm von,
furste, greve, riksråd, fältmarskalk,
413, 567.
Hierta, Johan Adam, protokollssekreterare,
slutl. landshövding,
573.
Hindrichsson, Jakob, rusthållare,
Taipela, Merimasku, Åbo län,
592.
Hiort af Ornäs, Hans Gustaf, landssekreterare,
614, 651-652.
Hisinger, Johan, bergsråd, 28.
Hisingsköld, Johan, major, slutl.
konteramiral, 28.
Hjelmborg, Hedvig Sofia, se Köhnnigstedt,
E. G. von.
Hjelmstierna, Claes Leonard, major,
slutl. konteramiral, 572.
Hjulhammar, Carl Gustaf, kapten,
570.
Hjärne, Carl, assessor, 16.
Hjärne, Gustaf Adolf, (greve), riksråd,
15-16, 60, 84, 357, 412, 566.
Hjärne, ätten, 16.
Holmer, ätten, 149.
Holst, Carl Erik, ryttmästare, 21.
Holst, Johan Gabriel, major, 21.
Holst, Åke Göran, fänrik, slutl. major,
21.
675
Horn af Ekebyholm, Arvid Bernhard,
greve, riksråd, kanslipresident,
6.
Horn af Marienborg, Emerentia, se
Skytte af Sätra, N.
Horn af Rantzien, Carl Gustaf Fredrik,
friherre, löjtnant, slutl. kammarherre,
20, 568.
Horn af Åminne, Fredrik, greve,
general, 78-79, 93,95, 112-113,
115, 134, 140, 178, 183, 229, 243,
382, 567.
Hultenheim, Carl Fredrik, överjägmästare,
575.
Hummelhjelm, David Fredrik, lagman,
27.
Hummelhjelm, Rudolf Vilhelm,
protokollsekreterare, 157, 196—
199, 230-231, 243, 253, 319—
322, 354-355, 359, 363-365,
380, 382, 396, 574, 589, 594.
Hupenfelt, Johan Gabriel, kaptenlöjtnant,
571.
Huusgafvel, Elias, kamrerare, 575.
Hylteen,Lars von, kapten, 25.
Håkansson, Sven, bonde, Smedjebo,
Byarum, Jönk., riksdagsman
i bondeståndet, 36—37, 97,
108, 170.
Hård, Carl, greve, major, 19.
Hård, Carl Gustaf, greve, riksråd,
16.
Hård af Segerstad, Anders, kammarherre,
30, 34, 569.
Hård af Segerstad, Fredrik Ulrik,
kapten, 172.
Hård af Segerstad, Peter Albrekt,
notarie, slutl. bankokommissarie,
571.
Hårleman, Carl, friherre, överintendent,
630.
Hårleman, Johan Jakob, direktör,
27.
Hårleman, Peter Albrekt, major,
slutl. överste, 574.
Hägerflycht, Johan Gustaf, major,
slutl. generalmajor, 571.
Hästesko af Målagård, Anders Josef,
löjtnant, slutl. överstelöjtnant,
21.
Hästesko af Målagård, Johan (Jean)
Henrik (Henning), major, slutl.
överste, 21.
Hästesko-Fortuna, Johan Adolf, 22.
Hökeflycht, Erik Gustaf, löjtnant,
slutl. kapten, 21.
Hökerstedt, Jakob von, kapten, 26.
Höpken, Anders Johan von, greve,
riksråd, 45,49-50, 53, 57, 59, 84,
357, 412, 566.
Höökenberg, Fredrik, fänrik, 569.
Höökenberg, Nils Georg, fil. mag.,
572.
Insulin, Nils, konsistorienotarie,
slutl. kontraktsprost i Uppsala
ärkestift, sekreterare i prästeståndet,
358, 466.
Iserhielm, Carl Vilhelm, hovjunkare,
572.
Jennings, Frans, kornett, slutl. kapten,
574.
Jepsson, Per, nämndeman, Västra
Hoby, Malm., riksdagsman i
bondeståndet, 110.
Jerlström, Bror Daniel, landssekreterare,
assessor, 25.
Jernefelt, Carl Johan, furir, slutl.
löjtnant, 570.
Jernfeltz, Nils Fredrik, löjtnant,
slutl. överste, 31, 573.
Jernsköld, Johan, kapten, slutl. major.
22.
Josef II, tysk-romersk kejsare, 423.
Jägerhorn af Spurila, Carl Fredrik,
löjtnant, slutl. major, 571.
Jägerhorn af Spurila, Georg Henrik,
löjtnant, slutl. generallöjtnant,
570.
676
Jägerhorn af Spurila, Reinhold Johan,
major, slutl. överstelöjtnant,
569.
Jägerhorn af Storby, Gustaf Henrik,
kapten, slutl. major, 569.
Jägerskiöld, Carl Johan, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 571.
Jägerskiöld, Christer Ludvig, 24.
(Omöjligt avgöra om Christer
Ludvig, löjtnant, slutl. major, eller
Christer Ludvig, vice amiral,
slutl. amiralitetsråd.)
Jönsson, Paul, nämndeman, Truedstorp,
Rya, Krist., riksdagsman
i bondeståndet, 200.
Kalling, Per, greve, riksråd, 284.
Kalling, Per Adolf, greve, kapten,
slutl. major, 171.
Kalmberg, Adolf Fredrik, underlöjtnant,
slutl. kapten, 570.
Karl III, konung av Spanien, 423.
Karl IX, konung av Sverige, 62,
279, 428, 629.
Karl XI, konung av Sverige, 12, 18,
91, 123, 222, 279, 292, 371, 483,
503, 506, 593.
Karl XII, konung av Sverige, 123,
222,605,626.
Karl, prins av Sverige, sedermera
konung Karl XIII, 5, 33, 43-45,
47,51-52, 59,84, 110, 151-154,
160, 163-165, 167, 191, 194,
357-358, 380, 402, 404, 406-  407,411-412,473-475.
Karl X Gustaf, konung av Sverige,
91, 506.
Katarina II Alexejevna, kejsarinna
av Ryssland, 46, 56, 422.
Kempensköld, Daniel, kapten, slutl.
major, 570.
Kinninmundt, Johan Bernhard, revisionssekreterare,
348.
Kirstein, Adolf Ulrik, vice slottsbyggmästare,
slutl. major-mekanikus,
31, 36, 572.
Kirstein, Mauritz, e.o. kanslist,
vice riddarhuskamrerare, slutl.
riddarhuskamrerare, 2, 403, 411.
Kirstein, Valdemar Anton, kammarrevisionsråd,
riddarhuskamrerare,
9.
Kiörning, Mattias, borgmästare i
Härnösand, slutl. lagman, riksdagsman
i borgarståndet, 151,
200.
Kjerrmansköld, Jakob, löjtnant,
slutl. kapten, 28.
Kjerrulff von Wolffen, Mårten
Fredrik, major, slutl. överstelöjtnant,
31, 575.
Kjörning, Carl Gustaf von, ryttmästare,
27.
Kjörning, Georg von, kommerseråd,
27.
Kjörning, Johan Mattias von, kanslist,
slutl. expeditionssekreterare,
161, 574.
Klick, Magnus Vilhelm, fänrik,
slutl. major, 13.
Klinckowström, Ture Leonard, friherre,
hovmarskalk, slutl. president,
en av rikets herrar, överstemarskalk,
568.
Klingenberg, Axel, livdrabant, 22.
Klingenstierna, Samuel, kaptenlöjtnant,
96.
Klingspor, Gustaf Adolf, friherre,
ryttmästare, slutl. överstelöjtnant,
hovstallmästare, 96.
Klingspor, Otto Reinhold, friherre,
kapten, slutl. överstelöjtnant, 35,
189.
Klingspor, Vilhelm Mauritz, friherre,
överstelöjtnant, slutl. greve,
överståthållare, fältmarskalk,
568.
Klingstedt, Jonas Samuel, major,
23.
Knorring, Henrik Gustaf von, underlöjtnant,
slutl. överste, 27.
677
Knorring, Göran (Georg) Isak von,
friherre, kapten, 19.
Koskull, Gustaf Fredrik, friherre,
ryttmästare, slutl. krigsråd, 39.
Koskull, Otto Anders (troi.), friherre,
hovjunkare, 20.
Kothen, Gustaf von, friherre, kapten,
slutl. major, 95.
Kothen, Simon Gustaf von, löjtnant,
36, 466.
Kristian VII, konung av Danmark
och Norge, 422.
Kristina, drottning av Sverige, 75,
91, 279, 506, 598.
Kruse af Elghammar, Magnus Ludvig,
kapten, 17, 34, 569.
Krustenstjerna, M. W., 22.
Kruus, Svante Ferdinand von, major,
slutl. överstelöjtnant, 28.
Kruuse af Verschou, Carl Magnus,
friherre, major, slutl. generalmajor,
19.
Kuhlhielm, Johan Lorentz, kapten,
572.
Kunckel, Carl Fredrik, underlöjtnant,
26.
Kurck, Arvid Fredrik, friherre, president,
slutl. (greve), en av rikets
herrar, 114, 465, 568.
Kåse, Anders, ryttmästare, 21.
Köhler, von, friherre, 30.
Köhler, Carl Fromhold von, friherre,
överstelöjtnant, 161.
Köhler, Clas Vilhelm von, friherre,
major, slutl. överstelöjtnant, 19.
Köhler, Fredrik von, friherre, överstelöjtnant,
slutl. generalmajor,
575.
Köhler, Johan Gustaf von, friherre,
löjtnant, 19.
Köhnnigstedt, Carl Vilhelm von,
kapten, 15, 96, 572.
Köhnnigstedt, Edvard Gregorius
von, överstelöjtnant. — Hans
hustru Hedvig Sofia Hjelmborg,
15.
König, Carl Henrik, stadsarkitekt,
slutl. kungl, arkitekt, 572.
König, Henrik, superkargör, 25.
König, Peter Teodor, direktör, 25.
Königsfelt, Mattias Salomon, löjtnant,
slutl. kapten, 24.
Königsfelt, Vilhelm, kapten, slutl.
major, 24.
Lagerbielke, Carl Gustaf, regementskvartermästare,
25.
Lagerbielke, Frans, överstelöjtnant,
25.
Lagerbielke, Johan Gustaf, friherre,
major, slutl. greve, överamiral,
president, 568.
Lagerbring, Carl, protokollssekreterare,
slutl. greve, statsråd, en
av rikets herrar, 5-6, 45, 51-52.
Lagerfelt, Carl Gustaf, friherre,
kammarherre, 568.
Lagerheim, Carl Erik, assessor,
slutl. friherre, president, 347,
575.
Lagerhjelm, Alexander, ryttmästare,
23.
Lagerhjelm, Carl, hovkvartermästare,
23.
Lagerhjelm, Per, ryttmästare, slutl.
generalmajor, 36, 573.
Lagerlöf, Olof von, vice notarie,
slutl. aktuarie, 575.
Lagerstråle, Claes, statskommissarie,
slutl. vice president, 31,
574.
Lagersvärd, Fredrik, kapten, 133,
291.
Lake, Hans Leonard, kapten, 20.
Lamberg, Erik, biskop i Göteborg,
riksdagsman i prästeståndet, 375.
Lange, Jakob, vice sekreterare i
borgarståndet, 466.
Langenskiöld, Johan Henrik, kapten,
slutl. major, 157, 542, 589,
591-595.
678
Lannerstierna, Johan Vilhelm, justitiarius,
slutl. statssekreterare,
573.
Lantingshausen, Albrekt von, friherre,
kapten, slutl. greve, generalmajor,
överkammarherre, 568.
Le Febure, Jean, brukspatron, slutl.
bergsråd, 574.
Leijel, Carl Johan, bruksägare, 572.
Leijonancker, Fredrik Vilhelm, major,
slutl. konteramiral, 79, 87,
119, 126, 157, 161, 164, 167, 171,
274, 283, 288-289, 296-297,
302-303, 305-306, 308, 312,
315-316, 322, 324-325, 329,
331-332, 337-338, 345-346,
589, 591-592, 594-595.
Leijonhielm, Carl Fredrik, överstelöjtnant,
570.
Leijonhufvud, Erik Abraham, friherre,
kapten, slutl. överstelöjtnant,
161.
Leijonhufvud, ätten, 16.
Leijonmarck, Gustaf Adolf, bergsråd,
slutl. vice president, 117—
119, 122, 156, 158, 217-218,
383-385, 394-395, 571.
Leijonsköld, Mårten Vilhelm, friherre,
löjtnant, 19.
Leijonstedt, Carl Johan, greve, kapten,
slutl. generalmajor, 35.
Leijonstedt, Carl Vilhelm, greve,
hovmarskalk, slutl. landshövding,
19.
Leijonsten, Carl Gustaf, överstelöjtnant,
23.
Lenck, Harald Jakob, ryttmästare,
22.
Lewenhaupt, Adolf Fredrik, greve,
överhovstallmästare, slutl. generalmajor,
52, 92.
Lewenhaupt, Charles Emil, greve,
generalmajor, slutl. en av rikets
herrar, 6-10, 17, 34, 39, 41, 106,
156, 318, 324, 332, 334-335, 347,
349, 351, 354, 356, 399-406,
408-411, 413, 465, 567, 582—
583.
Lewenhaupt, Mauritz Casimir, greve,
generallöjtnant, 52, 574.
Lichton, Robert, greve, kungl, råd,
12-13. - Hans hustru Beata Rosenstierna,
13.
Liewen, Bernt Malte von, friherre,
major, 19.
Liewen, Carl Gustaf von, friherre,
kammarherre, överste, slutl. generallöjtnant,
291.
Liewen, Hans Henrik von, greve,
riksråd, riksmarskalk, 45, 49, 51,
59, 84, 357, 409, 566.
Liljencrantz, Johan, friherre, president,
slutl. greve, riksråd, 138,
276-277, 569.
Lillie, Johan Otto, friherre, ryttmästare,
slutl. överstelöjtnant,
568.
Lillie af Aspenäs, Brynte, 34—35.
Lillie af Aspenäs, Carl Georg, major,
21.
Lilliebrunn, Erik Vilhelm, krigsfiskal,
22.
Lilliegren, Axel Germund, löjtnant,
24.
Lilliehorn, Johan Fredrik, major,
slutl. friherre, landshövding, 96,
189, 291, 573.
Lilliehorn, Per, överste, slutl. konteramiral,
17, 31-32, 104, 142,
148, 171, 175, 177-178, 180, 189,
191, 203 (troi.), 206 (troi.), 255,
258, 264, 334-335, 344, 366,
372-373, 382, 410, 573.
Lilliehöök af Fårdala, Brita Margareta,
se Schoting, A. J. von.
Lilliehöök af Gälared och Kolbäck,
Ture, kapten, 20.
Lillienanckar, Mattias, konteramiral,
slutl. vice amiral, 31, 39.
Lillienberg, Johan, kapten, slutl.
överstelöjtnant, 572.
679
Lillienberg, Johan Georg, friherre,
president, slutl. greve, 568.
Lillieroot, Nils, (greve), kungl, råd,
15.
Lilliestielke, Bengt Johan, fältväbel,
slutl. fänrik, 569.
Lilliestierna, Adolf Viktor, ryttmästare,
23.
Lilliestråle, Axel Erik, vice kontraktsprost,
27.
Lilliestråle, Axel Vilhelm, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 27.
Lilliestråle, Carl Peter, major, 27.
Lilliestråle, Joakim Vilhelm, justitiekansler,
45, 51, 574.
Lillieström, Fredrik Ludvig, major,
22.
Lilliesvärd, Gustaf Magnus, hovjägmästare,
572.
Lilliesvärd, Göran (Georg) Fredrik,
ryttmästare, 24.
Lilliesvärd, Johan Magnus, friherre,
kapten, slutl. överste, 568.
Lilliesvärd, Jonas Fredrik, premiäradjutant,
slutl. löjtnant, 24.
Lind af Hageby, Bengt, överstelöjtnant,
21.
Lindcrantz, Axel, löjtnant, 24.
Lindcrantz, Fredrik, major, 24.
Lindelöf, Adolf Magnus, kornett,
24.
Lindencrona (Lindekrona), Christian
Fredrik, ryttmästare, slutl.
överste, 573.
Lindencrona, Erik Gustaf, lagman,
slutl. landshövding, 35, 101.
Linderstedt, Johan, hovrättsråd,
17, 574.
Linné, Carl von, professor, arkiater,
446.
Linnerhielm, Gustaf Fredrik, auskultant,
slutl. riksgeograf, 572.
Linroth, Carl Axel, kapten, 572.
Liphardt, Hans Isak von, kapten,
slutl. major, 28.
Ljungberger, Gustaf, medaljgravör,
professor, 159, 369.
Ljungfelt, Magnus, major, slutl.
överstelöjtnant, 36, 572.
Lode från Livland, Johan Herman,
major, slutl. landshövding, 12,
18, 34-35.
Lode från Livland, ätten, 12.
Lostierna, Carl Fredrik, landskamrerare,
570.
Lostierna, Johan Lennart, underlöjtnant,
573.
Lovisa Ulrika, drottning av Sverige,
33.
Lovisin, Gustaf Adolf, friherre, löjtnant,
568.
Ludvig XV, konung av Frankrike,
54, 423,
Ludvig XVI, konung av Frankrike,
54, 422-423.
Lundström, Carl Jakob, sekreterare
i Tjänstehjonsutskottet, 637.
Liitkeman, Gabriel Timoteus, biskop
i Visby, riksdagsman i prästeståndet,
192, 296.
Löfwenskjöld, Samuel, amiralitetsöverkommissarie,
157, 177, 201,
227, 229, 239, 530, 533, 574, 611 -  616, 622-636.
Löwen, Axel, greve, landshövding,
generallöjtnant, 19.
Löwen, Axel Vilhelm, friherre,
kammarherre, 20.
Löwenhielm, Carl Gustaf, greve,
överste, 30, 95, 106, 567.
Mackenzie af Macleod, ätten, 149.
Mackléer, Rutger, kammarherre,
kapten, slutl. friherre Maclean,
157, 570, 589.
Magnus Ladulås, konung av Sverige,
78.
Malmsköld, Johan Gustaf, major,
slutl. överstelöjtnant, 95.
Malmsköld, Per Gustaf (ej S.), e.o.
amiralitetskammarråd, 28.
680
Manderström, Christoffer, friherre,
hovmarskalk, 9—10, 17, 386—
387,401.
Manderström, Fredrik Ulrik, friherre,
tygmästare, slutl. riddarhusdirektör,
9.
Mannerheim, Lars August, friherre,
förste protokollssekreterare,
slutl. justitieombudsman,
569.
Mannerhierta, Esaias (ej St.) Immanuel,
landssekreterare, slutl.
häradshövding, 27.
Mannerskantz, Nils, överstelöjtnant,
slutl. general, 97.
Mannerstedt, Nils Julius, ryttmästare,
24.
Mannerstedt, Per Markus, fänrik,
slutl. överjägmästare, 24.
Marcks von Wurtemberg, Erik Vilhelm,
friherre, löjtnant, 568.
Marcks von Wurtemberg, Nils Vilhelm,
revisionssekreterare, slutl.
justitieråd, 401, 573.
Maria Teresia, tysk-romersk kejsarinna,
423.
Marqvard, Frans Gustaf von, kapten,
13, 574.
Matsson, Anders, nämndeman,
Västra Skrävlinge, Malm., talman
i bondeståndet, 30—31, 43 —
44, 49-51, 56-57, 93, 100, 1 lolli,
154, 163,200,319,355-357,
379, 402-406, 411, 413, 474,
577-578, 580.
Meck, Erik Johan, ryttmästare, 17,
573.
Meijendorff von Yxkull, Axel Didrik,
friherre, överste, slutl. generalmajor,
35.
Meijerfeldt, Johan August, greve,
generalmajor slutl. fältmarskalk,
en av rikets herrar, 567.
Meldercreutz, Jonas, professor, 25.
Meldercreutz, Lars, kapten, 573.
Mellin, Gustaf Adolf, friherre, kapten,
slutl. major, 95.
Mennander, Carl Fredrik, ärkebiskop,
talman i prästeståndet,
30-31, 43-44, 49-51, 56-57,
93, 100, 110-111, 116, 154, 163,
319, 355, 357, 376-377, 379,
402-406, 411, 413, 474, 577-  578, 580.
Modée, Anders Reinhold, kapten,
slutl. förvaltare, 23.
Modée, Carl Vilhelm, major, slutl.
amiral, överståthållare, 23.
Modée, Gustaf, major, slutl.
överste, 15, 96, 140, 159, 161,
202, 236-238, 245, 570, 612.
Moltzer, Sebastian Andreas von,
andre sekreterare, slutl. stiftskansler,
409.
Montesquieu, Charles de Secondat
de, baron, fransk filosof, 252.
Montgomery, Robert, överste, 574.
Morian, Carl Axel von, fänrik,
slutl. överste, 17.
Morian, Johan Christoffer von,
vice ceremonimästare, slutl. lagman,
574.
Muhl, Adam Gustaf, överste. —
Hans hustru Anna Maria von der
Trenck 12.
Munck af Fulkila, Adolf Fredrik,
major, förste hovstallmästare,
slutl. greve Munck, president,
42, 51, 139,569.
Månsson, Gabriel, rusthållare, Flugeby,
Vetlanda, Jönk., riksdagsman
i bondeståndet, 178.
Möllerswärd, Carl Adolf, kapten,
slutl. landshövding, 161, 291,
570.
Möllerswärd, Gustaf Fredrik, löjtnant,
23.
Mörner, Carl, kapten, 13.
Mörner, Carl Johan, major, 13.
681
Mörner af Morlanda, Carl Gustaf,
greve, kungl, råd, fältmarskalk,
13.
Mörner af Morlanda, Otto Vilhelm,
friherre, ryttmästare, slutl.
överste, 34.
Nackreij, Lars von, 26. (Omöjligt
avgöra om Lars, hovjunkare, eller
Lars, kammarherre, livdrabant,
slutl. kapten.)
Nackreij, Olof von, landshövding,
slutl. friherre, 32, 72-73, 105,
107-108, 114, 147, 174-175,
201-208, 210-211, 213, 215,
218-220, 231, 284, 290, 311, 326,
329, 339, 350-354, 365, 400, 510,
573.
Natt och Dag, Charlotta, se Rudebeck,
P.
Natt och Dag, Gustaf, livdrabant,
löjtnant, slutl. korpral, 12-13,
171, 465, 569.
Natt och Dag, Jakob Johan, major,
20.
Natt och Dag, ätten, 16.
Nauckhoff, Adolf Fredrik, kanslist,
slutl. häradshövding, 96, 573.
Netherwood, Vilhelm, bankokommissarie,
570.
Nisbeth, Per Gustaf, löjtnant, slutl.
överjägmästare, 571.
Nordenankar, Johan, vice amiral,
amiralitetsråd, 574.
Nordencreutz, Fredrik Jakob,
överste, 26.
Nordenskiöld, Adolf Gustaf, kapten,
slutl. överste, 27.
Nordenskiöld, Carl Fredrik, 27
(Omöjligt avgöra om Carl Fredrik,
överste, eller Carl Fredrik,
protokollssekreterare, slutl.
kommissionssekreterare.)
Nordenskjöld, Anders Johan, regementskvartermästare,
slutl. major,
336, 574.
Nordenskjöld, Ulrik, löjtnant, slutl.
hovjunkare, 572.
Nordenstolpe, Arvid Georg, direktör,
kammarråd, 27.
Nordenstolpe, Elias Magnus, ryttmästare,
slutl. major, 39, 161,
574.
Nardensvan, Johan, assessor, 28.
Noreen, Erik, borgmästare i Vimmerby,
riksdagsman i borgarståndet,
175.
Noringer, Carl. 28.
Numers, Adolf Fredrik von, 22.
Numers, Christoffer von, krigsråd,
slutl. president, 31, 114, 348, 382,
570.
Numers, Gustaf von, kapten, slutl.
generalmajor, 35, 161.
Numers, Olof Ulrik von, assessor,
22.
Odencrantz, Johan, assessor, slutl.
hovrättsråd, 27.
Oldenskiöld, Erik von, major, 27.
Olthoff, Gustaf Ludvig Fredrik
von, ryttmästare, 26.
Oxehufvud 21.
Oxenstierna af Eka och Lindö,
Axel, friherre, överhovjägmästare,
slutl. en av rikets herrar, 52.
Oxenstierna af Eka och Lindö, Carl,
friherre, överhovstallmästare,
465, 568.
Oxenstierna af Eka och Lindö, Erik
Gustaf, friherre, 19.
Oxenstierna af Korsholm och Vasa,
Johan Gabriel, greve, kammarherre,
slutl. riksråd, riksmarskalk,
en av rikets herrar, 33,
115, 172, 291, 295, 567.
Palén, Erik Johan af, lagman, 347,
574.
Palmstierna, Måns, friherre, löjtnant,
slutl. överste, 20.
44-10-307
682
Palmstruch, Georg Vilhelm, major,
570.
Pauli, Vilhelm Mauritz, överstelöjtnant,
slutl, generallöjtnant, 17,
569.
Pereswetoff-Morath, Carl Gustaf,
löjtnant, slutl. hovjägmästare,
96.
Pfeiff, Carl, friherre, överstelöjtnant,
slutl. överste, 569.
Pfeiff, Fredrik, friherre, major,
slutl. överstelöjtnant, 572.
Pfeiff, Johan, häradshövding, 24.
Piper, Carl, greve, kungl, råd och
statsråd, 13.
Piper, Carl Gustaf, greve, överkammarherre,
567.
Piper, Carl Ulrik, löjtnant, slutl.
överstelöjtnant, 13, 27, 35.
Piper, Fredrik, kapten, direktör,
27.
Piper, Gabriel Magnus, hovintendent,
13.
Piper, ätten, 13.
Pistolskiöld, Carl Gustaf, ryttmästare,
24.
Plaan, Edvard, överste, 23.
Plaan, Johan, kapten, slutl. major,
15, 36, 571.
Planting-Gyllenbåga, Carl Johan,
major, 22.
Planting-Gyllenbåga, Vilhelm
Mauritz, major, 22.
Platen, Baltzar Achates von,
överste, 347, 574.
Platen, Filip Julius Bernhard von,
generalmajor, slutl. friherre, generalguvernör,
en av rikets herrar,
31, 75, 81-82, 97, 101, 139,
154, 167, 218, 240-241, 256-  257, 284-285, 344, 371-372,
571.
Platen, Fredrik Christian von, kapten,
slutl. generalmajor, 36, 572.
Plomgren, Anders von, assessor,
slutl. kommerseråd, 574.
Plommenfelt, Carl Anders,
överceremonimästare, 575.
Pollet, Johan Frans, överste, slutl.
generallöjtnant, 28.
Porat, Elias Rutger von, löjtnant,
slutl. major, 25.
Posse, Arvid Erik, greve, lagman,
slutl. hovrättspresident, en av rikets
herrar, 568.
Posse, Carl, greve, hovmarskalk,
19.
Posse, Fredrik Arvidsson, greve,
generalmajor, slutl. general, en
av rikets herrar, 567.
Posse, Fredrik, greve, överste,
slutl. generalmajor, 574.
Posse, Henrik, greve, löjtnant, 19.
Posse, Mauritz, greve, riksråd, 59,
84. 412, 567.
Posse af Säby, Gustaf Mauritz, friherre,
assessor, slutl. vice hovrättspresident,
30, 135, 568.
Posse af Säby, Mauritz, friherre,
major, 35.
Posse af Säby, Nils, (greve), kammarherre,
slutl. överstekammarherre,
en av rikets herrar, 400-  401, 567.
Post, Ernst von, major, 23.
Post, Fredrik von, hovrättsråd,
slutl. hovrättspresident, 79, 114,
180, 184-185, 201, 203, 208-  212, 234-236, 239, 243, 245,
254-256, 258-259, 261-262,
264-265, 319, 323, 348-350,
480, 486, 488, 501, 503, 507, 510,
571.
Post, Hans Henrik von, generalmajor,
115, 189, 401, 570.
Preis, Fredrik, friherre, kungl, sekreterare,
568.
Printzensköld, Axel Fredrik, ryttmästare,
22.
Printzensköld, Erik Adolf, ryttmästare,
14, 156, 611, 614, 635-637.
683
Psilanderhjelm, Johan Gustaf,
assessor, riddarhussekreterare,
slutl. kansliråd, 2—3, 5, 7, 9, 14,
51, 58, 60, 83, 85, 89-90, 99, 130,
134, 139, 186-187,347,358,421,
460, 466, 469, 476, 481, 486, 489,
504, 510, 513, 550, 573, 578, 595.
Psilanderskjöld, Nils, ryttmästare,
27.
Publicola se Halldin, J. G.
Påhlman, Adolf Fredrik, kapten,
slutl. överste, 570.
Quanten, Carl Jakob von, överste,
17, 112-113, 143-144, 146,
197-198, 238-239, 244, 272,
274, 277, 280, 292-295, 305, 312,
330-331, 342-343, 368, 376,
379, 388-390, 394, 408, 540-  541, 570, 591, 595-603.
Queckfeldt, Jakob Gustaf, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 15.
Queckfeldt, Johan Carl August,
ryttmästare, 24.
Queckfeldt, Samuel Gustaf, f. d.
hovrättsassessor, 24.
Quillfeldt, Georg Gottfrid, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 574.
Raab, Carl Gustaf, kapten, 25.
Raab, Claes Jakob, friherre, major,
slutl. landshövding, 189.
Ramel, Hans, friherre, överste,
101, 138, 289-290, 332, 375,
547-548, 569.
Ramsay, Anders Johan, kapten,
slutl. landshövding, 572.
Ramsay, Carl Henrik, stallmästare,
kapten, slutl. överstelöjtnant,
573.
Ramsay, Otto Vilhelm, kapten,
slutl. överste, landshövding, 30,
35, 95, 189, 569.
Rappe, Johan Gustaf, major, 36.
Rappe, Tomas Carl, friherre, generalmajor,
landshövding, slutl.
generallöjtnant, 156, 245-246,
248, 569. 611-615, 635-636.
Rappholt, Bengt Gustaf von, löjtnant,
slutl. kapten, 96, 161.
Reenstierna, Abraham, löjtnant, 23.
Reenstierna, Fredrik Ulrik, greve,
landshövding, 30, 41.
Reenstråle, Johan Mattias, (omyndig),
26.
Rehausen, Christoffer Magnus,
kapten, slutl. major, 26.
Rehbinder, Gustaf Reinhold, friherre,
löjtnant, 19.
Rehbinder, Johan Adam, friherre,
sekreterare, slutl. lagman, 568.
Rehnberg, Carl Göran, överstelöjtnant,
slutl. överste, 23, 106, 161.
Rennerfelt, Mauritz Johan, fältväbel,
slutl. löjtnant, 16.
Reutercrona, Carl Gustaf, lagman,
115.
Reuterfeldt, Carl Vilhelm, livdrabant,
22.
Reuterholm, Gustaf Gottfrid, friherre,
lagman, bankokommissarie,
slutl. landshövding, 103 —
106, 115, 177, 192,218,227-229,
242, 247-248, 254, 257, 259, 261,
263, 265, 268-269, 282, 393 —
394.
Reuterswärd, Adam Ulrik, löjtnant,
slutl. kapten, 24.
Reuterswärd, Anders Fredrik, kornett,
slutl. överste, 572.
Ribben, Mattias, vice korpral, slutl.
major, 575.
Ribbing, Arvid Gustaf, fänrik, 20.
Ribbing, Carl Christoffer, major,
20.
Ribbing, Carl Otto, fänrik, 20.
Ribbing, Fredrik, livdrabant, slutl.
ryttmästare, 570.
Ribbing, Gustaf, ryttmästare, 30,
106, 465, 569.
Ribbing, Per, löjtnant, slutl. kapten,
20.
684
Ribbing, Per, löjtnant, slutl. kapten,
20.
Ribbing, ätten, 11, 314.
Ribbing af Koberg, Bengt, friherre,
kapten, slutl. major. 95.
Ribbing af Koberg, Fredrik, friherre,
riksråd, slutl. greve Ribbing,
överstemarskalk, 59, 84,
357,412,566.
Ribbing af Koberg, Johan (Jan), friherre,
hovmarskalk, 20.
Ribbing af Zernava, Per, friherre,
landshövding, 386.
Riben, Adolf Vilhelm, löjtnant,
slutl. ryttmästare, 36.
Ridderborg, Carl Adolf, överstelöjtnant,
25.
Ridderborg, Lorens Henrik, underlöjtnant,
slutl. kapten, 572, 614,
653-654.
Ridderhjerta, Johan Fredrik, löjtnant,
26.
Riddersköld, Christian Fredrik, major.
— Hans hustru Ulrika Eleonora
Skytte af Sätra 13.
Riddersköld. Henrik Rikard, major,
13, 466, 571.
Ridderstam, August Peter, överstelöjtnant,
slutl. överste, 36, 190,
574.
Ridderstolpe, Carl Johan, friherre,
riksråd, 66-67, 69-70, 72, 109,
155, 171, 177, 180-181, 196—
199, 201-204, 206-208, 210,
212-214, 219-220, 229-230,
241-242, 245, 249-250, 253-  254, 258, 263, 273-277, 280-  282, 285-286, 297-298, 300-  301, 303-304, 306-308, 310—
317, 323, 329-330, 333, 344-  345, 353-356, 362, 364-365,
367, 373-375.
Ridderstolpe, Fredrik Vilhelm, friherre,
överkammarherre, slutl.
greve, ledamot av högsta domstolen,
52, 473—474.
Ridderstorm, Carl Fredrik, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 89-90.
133, 137-138.
Riddersvärd, Nils Alexander, bankokommissarie,
572.
Roos af Hjelmsäter, Herman Julius,
överstelöjtnant, vice landshövding,
slutl. överste, 10-11, 34,
101, 156, 189, 569, 611-614,
635-637.
Roos af Hjelmsäter, Karin Knutsdotter,
11.
Rosen, Fredrik Ulrik von. greve,
landshövding, slutl. riksråd, 132,
156, 611-614.
Rosen, Otto Vilhelm von, friherre,
generalmajor, 20.
Rosén von Rosenstein, Nils, hovjunkare,
registrator, slutl. t.f. statssekreterare,
575.
Rosenblad, Mattias, kanslist, slutl.
greve, justitiestatsminister, en av
rikets herrar, 336, 409, 575.
Rosenborg, Fredrik, överstelöjtnant,
slutl. överste, 96.
Rosencrantz, Holger Anders,
överste, 15, 36, 157, 589, 593.
Rosenhane, Fredrik Bengt, friherre,
kammarherre, 30.
Rosenhane. Schering, friherre,
kanslist, slutl. överpostdirektör,
570.
Rosenhane, ätten, 11.
Rosenheim, Johan von, överstelöjtnant,
slutl. överste, 575.
Rosenlindt, A. J., 22.
Rosenlindt, Bernt Johan, 22.
(Omöjligt avgöra om Bernt Johan,
löjtnant, eller Bernt Johan,
kornett, slutl. major.)
Rosenlindt, Gabriel, kapten, 22.
Rosenlindt, Jakob Christoffer, fänrik,
22.
Rosenlindt, Samuel, sekundadjutant,
slutl. löjtnant, 22.
685
Rosenmiiller, Christer Adrian,
translator, 23.
Rosenmiiller, Göran Gustaf, sergeant,
slutl. kapten, 570.
Rosenquist af Åkershult, Adolf
Axel, major, 21.
Rosenstierna, Beata, se Lichton, R.
Rosenstierna, Nils, ryttmästare, 13,
115.
Rosenstierna, Olof, major, 13.
Rosenstwist, Ebbe Ludvig, fänrik,
slult. överste, 25.
Rosir, Johan, friherre, hovrättspresident,
568.
Rothlieb, Filip Fredrik, kammarråd,
slutl. vice president, 157,
589, 591, 595.
Rotkirch, Johan Wenzel, notarie,
21.
Rotkirch, Daniel, kapten, 21.
Roxendorff, Adolf von, friherre,
kapten, slutl. generalmajor, 573.
Roxendorff, Axel Gabriel, kornett,
25.
Roxendorff, Carl Gustaf von, friherre,
major, 568.
Rudbeck, Johan Olof, bergsråd,
slutl. vice president, 573.
Rudbeck, Ture Gustaf, friherre,
generalmajor, landshövding, 30,
65-66,69,88-89, 100-104, 107,
109, 132, 156, 242, 334-335, 370,
396.
Rudebeck, Isak Johan, kapten. 23.
Rudebeck, Jakob Magnus, underlöjtnant,
16.
Rudebeck, Johan, kammarherre,
23.
Rudebeck, Johan, löjtnant, slutl.
major, 96, 336 (troi.).
Rudebeck, Paul, major. — Hans
hustru Charlotta Natt och Dag 16.
Ruther, Johan, statskommissarie,
192.
Ruuth, Erik, friherre, kapten, slutl.
greve, generalguvernör, en av ri
-
kets herrar, överstemarskalk, 39,
189, 382, 569.
Ruuth, Simon Gustaf, överste, 35.
Riickersköld, Carl Christoffer, kapten,
27.
Riickersköld, Reinhold Galle, vice
advokatfiskal, 27.
Råfelt, Erik Gustaf, löjtnant, slutl.
överjägmästare, 36, 572.
Rålamb, Claes, friherre, hovstallmästare,
slutl. överhovstallmästare,
en av rikets herrar, 571.
Rålamb. Hans Gustaf, friherre,
hovmarskalk, 44-45, 51, 59, 568.
Rääf i Småland, Leonard Henrik,
häradshövding, slutl. lagman, 35.
Rääf i Småland, Axel Leonard,
kammarherre, 21.
Sabelfelt, Carl Johan, fänrik, slutl.
löjtnant, 22.
Sabelfelt, Nils, fänrik, 22.
Sahlefelt, Henrik Otto, fänrik, slutl.
kapten, 24.
Saltza, Hugo Herman von, friherre,
generalmajor. lantmarskalk,
slutl. greve, 1, 6—10, 29, 31—32,
34, 39, 41-43, 49-51, 56-57,
159, 183, 254, 318, 349, 355, 399,
404, 408-411, 413, 567, 577-  578, 580.
Sandeberg, David (ej B.) af, direktör,
28.
Sandelhielm, Christoffer, vice advokatfiskal,
slutl. bergsråd, 573.
Sandels, Samuel, bergsråd, 101,
139, 343-345, 347, 575.
Schantz, Jakob Ludvig von, lagman,
landshövding, 96.
Schauw, Arvid, borgmästare i
Landskrona, kommerseråd, riksdagsman
i borgarståndet, 113.
Schéele, Adam von, assessor, 575.
Scheffer, Per, friherre, general,
slutl. fältmarskalk, 568.
686
Scheffer, Ulrik, (greve), riksråd,
kanslipresident, 6, 49, 59, 84,
114, 357, 412, 566.
Scheffer, Ulrik Teofil, major, slutl.
överstelöjtnant, 161,574.
Schenfelt, Jonas Andreas, fänrik,
25.
Schildt, Göran Vilhelm, överste i
holsteinsk tjänst, 22.
Schildt. Per Göran, löjtnant. 22.
Schmedeman, Johan, bokhållare,
571.
Schmiedeberg, Johan Carl, bankokommissarie,
466, 571.
Schmiedefelt, Carl Johan, friherre,
generalmajor, 569.
Schmiedefelt, Gustaf Ulrik, kapten,
23.
Schmiterlöw, Alexander Vilhelm,
kapten, slutl. major, 570.
Schmiterlöw, Anna Dorotea, se
Gripen waldt, J.
Schmiterlöw, Gustaf Adolf, överstelöjtnant,
31, 573.
Schmiterlöw, Johan Georg, överste.
- Hans hustru Johanna Taube,
12.
Schoting, Adam Jakob von, kapten,
15, 96, 574. — Hans hustru Brita
Margareta Lilliehöök af Fårdala,
15.
Schrove, Axel Henrik von, sergeant,
22.
Schröder, Carl Gustaf, biskop i
Kalmar, riksdagsman i prästeståndet,
178.
Schröderheim, Elis, förste expeditionssekreterare,
rikshärold, sekreterare
i bondeståndet, slutl.
landshövding, 5—6, 28, 33, 40,
43, 45, 49, 358, 379, 411.
Schröderheim, Göran, sekreterare,
slutl. hovrättsråd, 39, 575.
Schulzenheim, David von, professor,
intendent, slutl. förste arkiater,
574.
Schutzercrantz, Herman, överdirektör,
livmedikus, 574.
Schwartzenhoff, Carl Gustaf von,
kapten, slutl. major, 571.
Schwartzer, Johan Christoffer von,
överste, 36.
Schwerin, Jakob Filip von, greve,
riksråd, 49, 60, 84.
Schwerin af Spantekow, Otto Julius
von, hovjägmästare, slutl. friherre
von Schwerin, 12, 31.
Schönberg, Anders, riksheraldiker,
kansliråd, 76—77, 101, 109, 114,
125, 171, 186, 225-227, 251 —
252, 314, 338-339, 353, 480, 486,
488, 501, 503, 507, 510, 526, 569.
Schönfelt, Carl von, hovjunkare,
andre riddarhuskanslist, slutl.
riddarhussekreterare, 2-3, 5, 7,
9-10, 16, 18, 187, 349, 356, 358,
360, 377, 393, 398, 501, 546, 550,
556, 571.
Schönström, Johan Albrekt, konteramiral,
101, 139.
Sebaldt, Carl Fredrik, justitiekansler,
justitieborgmästare, 575.
Segebaden, Carl Otto von, friherre,
generallöjtnant, landshövding,
218, 569.
Segercrona, Johan Fredrik, kungl,
sekreterare, slutl. protonotarie,
573.
Sernsköld, Per, lagman, 28.
Sernsköld, Samuel, förste expeditionssekreterare,
slutl. landshövding,
575.
Seth, Axel Johan von, greve, underlöjtnant,
slutl. löjtnant, 567.
Seth, Johan (Jean) von, kammarråd,
25.
Seth. Per von, häradshövding, slutl.
landshövding, 36.
Siegroth. Carl Ludvig von, kansliråd,
22.
Siegroth, Gustaf Adolf von, generalmajor,
slutl. general, 30, 114,
382.
687
Sigismund, konung av Sverige och
Polen, 62.
Silfverberg se Sölfverberg.
Silfverhielm, Johan Abraham, löjtnant,
20.
Silfverhielm, Magnus, styckjunkare,
20.
Silfverlåås, Hans Gustaf, major, 22.
Silfverschiöld, Nils, friherre, kapten,
slutl. major, 572.
Silfverskiöld, Nils, ryttmästare,
slutl. landshövding, 36, 571.
Silfversparre, Adam Bernt, major,
572.
Silfversparre, Daniel Georg, överstelöjtnant,
slutl. överste, 17, 30,
101, 115, 569.
Silfversparre, Isak Lars, hovjunkare,
löjtnant, slutl. generallöjtnant,
161, 568.
Silfversparre, Lars Johan, löjtnant,
20.
Silfverstolpe, Carl Gudmund, e. o.
kanslist, slutl. bankokommissarie,
374, 590-595, 597.
Silfverstolpe, David Samuel, major,
slutl. överste, 31,97, 190, 574.
Silfverstolpe, Fredrik, bankokommissarie,
15-16, 115,291,572.
Silfverstolpe, Lars, kammarråd, 16,
27.
Silfverstråle, Gustaf, hovjunkare,
35
Silfverström, Johan Otto, kapten,
571.
Silfverswärd, Carl, kapten, slutl.
major, 569.
Sillén, Lars af, major, 28.
Simmingsköld, Johan, kungl, bibliotekarie,
slutl. lagman, 35, 102—
103, 171, 569.
Sinclair, Carl Gideon, överste,
slutl. general, 35, 570.
Siöblad, Nils, friherre, regementskvartermästare,
slutl. major, 574.
Siöblad, Per, friherre, kapten, slutl.
överstelöjtnant, 568.
Siöstierna, Anders, riksråd, 15.
Siöstierna, Otto Adlersten, löjtnant,
34-35, 39.
Skalm i Finland, Axel Reinhold,
vice häradshövding, slutl.
häradshövding, 21.
Skalm i Finland. Bernt Johan, fänrik,
slutl. löjtnant, 21
Sköldebrand, Erik, kommerseråd,
28.
Skunck, Johan Vilhelm, överinspektör,
23.
Skytte af Duderhof, Johan, friherre,
riksråd, hovrättspresident, 15.
Skytte af Sätra, Nils, överste. —
Hans hustru Emerentia Horn af
Marienborg 13.
Skytte af Sätra, Nils Henrik, major,
569.
Skytte af Sätra, Ulrika Eleonora, se
Riddersköld, C. F.
Sneckenberg, Gustaf Mauritz, kapten,
23.
Snoilsky, Gustaf Adolf, (greve),
kapten, slutl. krigsråd, 14, 106.
Snoilsky, Johan, (greve), riksråd,
14.
Sodenstierna, Carl Gustaf, kapten,
slutl. major, postmästare, 25.
Sofia Albertina, prinsessa av Sverige,
33, 44, 170.
Sofia Magdalena, drottning av Sverige,
33, 37, 40, 44, lil, 159,
162-164, 168-171, 183, 188,
192-196, 198-200, 380, 406-  407, 420, 464, 585.
Soop, Carl, krigsråd, 20.
Soop, Åke, adjunkt, slutl. löjtnant,
30, 39, 465, 569.
Spaldencreutz, Johan Adolf, lagman,
97, 115.
Sparfvenfeldt, Carl Jakob, major,
31.
688
Sparre, Carl, friherre, riksråd,
överståthållare, universitetskansler,
44, 49, 51, 59-60, 84.
91,94. 357,412-413,567.
Sparre, Fredrik, friherre, hovkansler,
slutl. greve, rikskansler,
1-2, 42, 45, 49-52, 56-58, 63,
68, 81, 83, 163, 348, 358, 362-  363, 397-398, 403, 405-406,
413, 474, 476, 567.
Sparre, Sigge, major, 35, 39.
Sparre, ätten, 14, 314.
Sparre af Rossvik, Bengt, kammarherre,
envoyé, slutl. överstekammarjunkare,
33, 400—401, 474.
Sparre af Rossvik, Fredrik Adolf
Ulrik, ryttmästare, 30, 161, 465.
Sparre af Söfdeborg. Claes Erik,
greve, kornett, slutl. överste,
generaladjutant, 568.
Sparre af Söfdeborg, Gustaf Adolf
Axelsson, greve, 30, 114, 189,
406, 567.
Sparre af Söfdeborg. Johan, greve,
generalmajor, slutl. generallöjtnant,
19.
Sparrsköld, Carl Magnus, major,
slutl. överstelöjtnant, 17, 24.
Sparrsköld, Erik Daniel, hovjägmästare,
24.
Spens, Carl Gustaf, greve, lagman,
slutl. vice landshövding, 156,
160,567,611-614,635-636.
Stackelberg, R. J., friherre, 20.
Stackelberg, Wolter Reinhold, friherre,
general, slutl. greve, 568.
Stanislaus II Poniatowski, konung
av Polen, 55.
Stapelmohr, Christoffer Lorentz
von, överdirektör. 347, 575.
Stapelmohr, Gustaf Rudolf, fänrik,
slutl. kapten, tullförvaltare, 573.
Starck, Carl Magnus, kapten, 569.
Stedt, Claes Henrik, kammarherre,
101, 139, 189, 572.
Stenbock, Arvid Nils, greve,
överste, 567.
Stenhagen, Fredrik von, kammarråd,
slutl. landshövding, 155,
574.
Stenhoff, Christian af, justitiarie,
slutl. lagman, 21, 575.
Steuch, Jean Henrik, ryttmästare,
slutl. major, 17, 36, 39, 161.
Stierncrantz, Gustaf Fabian, kapten,
571.
Stjerncreutz, Jakob Abraham, fältväbel,
slutl. kapten, 570.
Stiernefelt, Carl Christian, kapten,
slutl. krigsråd, 575.
Stierneld, Adolf Ludvig, friherre,
ryttmästare, slutl. överkammarherre,
30, 335, 568.
Stjerneman, Carl Peter von, fänrik,
slutl. kapten, 28.
Stjerneman, Olof von. major, 575.
Stierngranat, Carl Johan, kammarråd,
slutl. vice president, 196,
208, 222-224, 229-231, 233 —
234. 250-251, 281, 311-312,
326-329, 333-334, 347, 351 —
353.
Stierngranat, Mauritz Botvid, major,
slutl. lotsdirektör, 572.
Stiernheim, Conrad Johan, överstelöjtnant,
573.
Stiernhoff, Georg, assessor, slutl.
kammarrevisionsråd, 571.
Stiernman, Anders Anton von,
kansliråd, 14.
Stiernspetz, Carl Axel, sekundadjutant,
slutl. livdrabant, 27.
Stockenström, Erik von, (greve),
riksråd, 59, 84, 357, 412, 566.
Stockenström, Gustaf von, kammarråd,
217, 346-347, 393, 574.
Strokirch, Carl Reinhold von, hovrättsråd,
25.
Strokirch, C. S. von, 25.
689
Strokirch, Johan von, hovrättsråd,
25.
Strokirch, Johan von, advokatfiskal,
slutl. lagman, 25.
Stromberg, Claes Henrik, friherre,
hovjunkare, 19.
Stromberg, Nils, friherre, hovjägmästare,
19.
Stromberg, Per Adam, friherre,
kapten, slutl. landshövding, 568.
Stråle af Ekna, Carl Axel, 20.
Stråle af Ekna, Carl Fredrik, regementskommissarie,
slutl. kamrerare,
569.
Stråle af Ekna, Johan Magnus, häradsskrivare,
20.
Stråle af Sjöared, Johan Christian,
löjtnant, 21.
Strömfelt, Carl Axel, friherre, överstelöjtnant,
slutl. greve, general,
567.
Stuart, Carl Alexander, fänrik,
slutl. kapten, 97.
Stuart, Erik Gustaf, underkonduktör,
569.
Sture, Sten, d.ä., riksföreståndare,
15, 18.
Stålhammar, Adam, kapten, 115,
348, 401, 570.
Stålhammar, Carl, ryttmästare, 36.
Stålhandske, Axel W.(!), 20.
Stålhandske, Erik Gustaf, lagman,
16, 95, 569.
Stålhandske, Henrik, assessor, 16.
Stålhandske, Johan, häradshövding.
— Hans hustru Margareta
Fleming, 16.
Stålhane, Erik Magnus, kornett, 22.
Stårck, Carl Ludvig, regeringsråd,
569.
Sundberg, hovkvartermästare, sekreterare
vid adliga jungfrustiftet,
187.
Svedenheim, Carl Adolf, ryttmästare,
36, 573.
Svedenhjelm, Alexander Magnus,
ryttmästare, 106.
Svedenstierna, Erik Vilhelm, bruksägare,
26.
Svedenstierna, Jakob, brukspatron,
26.
Svedenstierna, Johan Adolf, överstelöjtnant,
26.
Svedenstierna, Johan Jakob, auditör,
hovjunkare, 31.
Svedenstierna, Johan Niklas, kapten,
26.
Svedenstierna, Lars, lagman, 26,
387-388.
Svedenstierna, Nils Fredrik, brukspatron,
26.
Svedenstierna, Nils Ludvig, ryttmästare,
26.
Svenske, Magnus Christiansson,
korpral, slutl. tullinspektor, 570.
Svensson, Nils, nämndeman. Håslöv,
Gustaf Adolf, Krist., riksdagsman
i bondeståndet, 332.
Söderling, Samuel af, kommerseråd,
347, 382.
Sölfverberg (Silfverberg), Per Gustaf,
löjtnant, 572.
Tallberg, Adam, kapten, 26.
Tandefelt, Adolf, hovrättsråd, slutl.
finsk friherre, ledamot av regeringskonseljen,
12, 114,570.
Taube, Fredrik Vilhelm, kapten,
slutl. major, 96, 573.
Taube, Gustaf, Adam, greve, riksråd,
fältmarskalk, 12.
Taube, Johanna, se Schmiterlöw, J.
G.
Taube af Odenkat, Evert Vilhelm,
friherre, kammarherre, överste,
slutl. överstekammarjunkare,
generallöjtnant, 52, 138, 567.
Tawast, Olof Nilsson, riddare, 14,
18.
690
Tawast, Torsten, löjtnant, slutl.
överste, 14, 18, 95.
Tawast, ätten, 14.
Teet, Erik, vice häradshövding,
570.
Tholijn, Mikael von, hovjunkare,
572.
Tigerhielm, Seved Gustaf, överjägmästare,
336.
Tigerstedt, Carl Ulrik, löjtnant,
slutl. ryttmästare, 24.
Tigerstedt, Fredrik Johan, fänrik,
24.
Tigerstedt, Georg Fredrik, major,
slutl. överstelöjtnant, 571.
Tigerstedt, Gustaf Adolf, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 96, 106,
136, 139-140, 572.
Tilas, Daniel, friherre, landshövding,
riksheraldiker, 14.
Tilas, Gundmund Hjärne, friherre,
löjtnant, slutl. överdirektör, 568.
Toll, Carl Gustaf, kapten, 612,
640-641.
Toll, Erik Ludvig, major, slutl.
överste, 28.
Toll, Johan Christoffer, överstelöjtnant,
slutl. greve, fältmarskalk,
en av rikets herrar, 17, 31,41, 78,
87-88, 101, 129, 133, 168, 575.
Torstenson, ätten, 11.
Tott, Tage, landshövding, slutl.
greve Thott, en av rikets herrar,
30, 101, 138, 189, 219, 569.
Trafvenfelt, Gotthard Vilhelm, kapten,
22.
Transchiöld, Henrik Gustaf, löjtnant,
25.
Trenck, Anna Maria von der, se
Muhl, A. G.
Tre Rosor, Johan Turesson, riksråd,
11.
Trolle, Henrik af, generalmajor,
slutl. generalamiral, 101, 117,
121, 139, 192, 348, 469-470, 571.
Törne, Olof von, kapten, 27.
Uggla, Adolf Mauritz, vice häradshövding,
20.
Uggla, Carl, 20.
Uggla, Carl Fredrik, kammarherre,
(möjl.), 21.
Uggla, Carl Fredrik, 21. (Omöjligt
avgöra om Carl Fredrik, brukspatron,
eller Carl Fredrik, major.
)
Uggla, Carl Gustaf, ryttmästare
(möjl.), 20.
Uggla, Carl Reinhold, kornett,
slutl. överste, 96.
Uggla, Carl Tomas, bruksägare, 21.
Uggla, Carl Ulrik, bruksägare, 20.
Uggla, Fredrik, brukspatron, 21.
Uggla, Georg (Göran), löjtnant, 20.
Uggla, Jakob, kapten, 21.
Uggla, Johan Fredrik, bruksägare,
21.
Uggla, Johan Gustaf, friherre, kammarherre,
major, slutl. landshövding,
30, 34, 39, 568.
Uggla, Knut, 20. (Omöjligt avgöra
om Knut, vice lantjägare eller
Knut, fältväbel.)
Uggla, Leonard Magnus, brukspatron,
21.
Uggla, L. M., 21. (Omöjligt avgöra
om Leonard Magnus, livdrabant,
eller Leonard Mårten, sergeant.)
Uggla, Sven Fredrik, kapten, 15,
18, 156, 177, 569, 611, 614, 616,
635-637.
Uggla, Zakarias Bernt, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 35, 95, 591,
604-605, 612, 643-646.
Ugglas, Samuel af, protokollssekreterare,
slutl. greve, president, en
av rikets herrar, 5—6, 31,45,51 —
52, 575.
Ulf af Horsnäs, Carl Magnus, kontorsskrivare,
slutl. intendent, 16,
569.
Ulfsax, Anders Magnus, kapten,
106, 569.
691
Ulfsax, Carl Gustaf, ryttmästare,
21.
Ulfsax, Magnus Lorentz, fänrik, 21.
Ulfsköld, Erik Gustaf, fänrik, 23.
Ulfsköld, Fredrik, kapten, 23.
Ulfsparre af Broxvik, Fredrik Johan,
friherre, major i fransk
tjänst, slutl. ryttmästare, 568.
Ulfsparre af Broxvik, Gustaf Johansson,
ryttmästare, 115, 161,
465, 569.
Ulfvenklou, Abraham Henrik,
överste, 115, 382, 570.
Unge, Gustaf Vilhelm von, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 15.
Ungern-Sternberg, Fredrik von, friherre,
major, 34.
Utfall, Jakob von, direktör, 31, 139,
571.
Utfall, Jakob Benjamin von, kapten,
570.
Utter, Carl Gustaf, kapten, 21.
Wachschlager, Gustaf, ceremonimästare,
slutl. hovmarskalk, 79,
129-130, 134, 140-141, 144,
148-150, 169-170, 176-177,
192-193, 196, 199, 208, 239-  240, 243-245, 250, 253-255,
257-265, 272, 281-282, 299,
302, 305, 308-309, 316-317.
323, 327-328, 336-337, 342,
347, 361, 365-366, 369, 386, 388.
Wachtmeister af Björkö, Carl
Adam, friherre, överste, slutl.
(greve), överstemarskalk, en av
rikets herrar, 202, 568.
Wachtmeister af Johannishus, Carl
Axel, greve, revisionssekreterare,
slutl. Trolle-Wachtmeister,
justitiestatsminister, 30, 114, 200,
365, 376-377, 480, 486, 488, 501,
503, 507, 526, 567.
Wachtmeister af Johannishus, J.
G.(!), greve, 19.
Wadenstierna, Carl Erik, statssekreterare,
67-68, 74, 115, 126—
127, 152, 154-155, 180, 193—
195, 198, 288-289, 314, 322,
325-326, 339-340, 344-345,
384, 386-388, 390-392, 395,
401, 574.
Wagenfelt, Fredrik, överste, slutl.
konteramiral, 573.
Wagenfelt, Henrik Otto, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 571.
Wagenfelt, Per Gustaf, major, 30.
Walkendorff, Carl Fredrik, kornett,
161, 171, 291, 336, 569.
Wallencreutz, Johan Georg, statssekreterare,
35—36, 574.
Wallencrona, Bengt Gustaf, hovjunkare,
574.
Wallencrona, Johan Henrik, kapten,
slutl. major, 612, 641—642.
Wallencrona, Olof Lorentz, löjtnant,
27.
Wallenstierna, Carl August, kapten,
slutl. överste, 571.
Wallenstråle, Fredrik Ulrik, kansliråd,
575.
Wallentein, Per, borgmästare i
Sala, riksdagsman i borgarståndet,
168.
Wanoch, Johan af, stallmästare,
575.
Vase, Krister Johansson, riksråd,
16.
Wattrang, Carl Gustaf, kammarherre,
115, 156, 382, 571.
Wefverstedt, Gustaf Edvard, fänrik,
slutl. kapten, 574.
Weidenhielm, 570. (Omöjligt avgöra
om Johan, kapten, eller Carl Vilhelm,
kapten.)
Weidenhielm, Lars Ernst, överstelöjtnant,
slutl. överste, 96.
Wellander, Johan, rådman i Stockholm,
riksdagsman i borgarståndet,
38, 94.
Wendel, Adolf Johan, kapten, 26.
692
Wennerstierna, Per Georg, bankofiskal,
slutl. bankokommissarie,
575.
Werdenhoff, Clas Magnus, fänrik,
23.
Wettercrona, Elias, häradshövding,
573.
Wettercrona, Enok Georg, auditör,
slutl. hovrättsråd, 573.
Wetterstedt, Erik af, överdirektör,
slutl. friherre, president, 575.
Vicken, Henrik Adolf von, direktör,
slutl. major, 571, 612, 638—
639.
Wijnblad, Olof Johan, major, slutl.
överste, 570.
Wilskman, Per Georg von, major
vid Östgöta infanteriregemente,
slutl. överstelöjtnant, 141.
Winblad von Walter, Jakob Ludvig,
fänrik, slutl. kaptenlöjtnant, 24.
Winklerfelt, Sven af, generalmajor,
slutl. general, 97, 575.
Winter, Johan Henrik, ryttmästare,
26.
Witting, Fredrik Carl Emil, kammarherre,
31.
Wolffelt, Otto Magnus, ryttmästare,
26.
Voltemat, Johan Albrekt, landshövding,
slutl. friherre, 96, 115, 189,
195, 208, 327, 347, 573.
Wrangel, ätten, 12.
Wrangel af Adinal, Carl Adam, friherre,
kammarherre, slutl. landshövding,
20.
Wrangel af Adinal, Henning Reinhold,
friherre, major, 20.
Wrangel af Fall, Adam Fredrik,
ryttmästare, 36, 574.
Wrangel af Fall, Arent Johan, ryttmästare,
27.
Wrangel af Fall, Mikael Otto, kapten,
27.
Wrangel af Lindeberg, Arvid Herman,
friherre, kammarherre, 19.
Wrangel af Ludenhof, Carl Gustaf,
friherre, ceremonimästare, 19.
Wrangel af Ludenhof, Gabriel
Adolf, friherre, överstelöjtnant,
19.
Wrangel af Sage och Waschel, Gustaf,
Ulrik, överstelöjtnant, 574.
Wrangel af Sauss, Anders Reinhold,
friherre, riksråd, slutl. greve
Wrangel, 60, 84, 358, 412, 567.
Wrangel af Sauss, Anton Johan,
greve, kansliamiral, slutl. en av
rikets herrar, förste amiral, 567.
Wrangel af Sauss, Carl Reinhold,
friherre, löjtnant, slutl. major,
569.
Wrangel af Sauss, Fredrik Ulrik,
friherre, generalmajor, 569.
Wrangel von Brehmer, Johan Vilhelm,
friherre, överstelöjtnant,
20.
Wrede af Elimä, Fabian Casimir,
friherre, generallöjtnant, slutl.
general, 568.
Wrede af Elimä, ätten, 16.
Wright, Georg Jonas von, ryttmästare,
slutl. överste, 575.
Wulfcrona, Daniel, kapten, 573.
Wulfrath, (Wolffradt), Baltzar Filip,
(friherre), generallöjtnant,
35, 570.
Vult von Steijern, Gustaf, assessor,
27.
Vångasläkten 13.
Wästfelt, Adolf Fredrik, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 36.
Wästfelt, Erik Magnus, kornett, 14.
Wästfelt, Johan Fredrik, sekundadjutant,
slutl. löjtnant, 24.
Yléen, Anders Christensson, rusthållare,
Taipele, Merimasku,
Åbo län, 592.
Zelow, ätten, 17.
693
Åkerhielm, Samuel, kommendörkapten,
24.
Åkerhielm, Samuel Jakob, major,
17, 466, 571.
Åkerhielm af Margretelund, Samuel,
friherre, riksråd, 15.
Örnfelt, Fredrik Bengt, friherre,
fänrik, slutl. överstelöjtnant, vice
landshövding, 95.
Örnhielm, Claes Erik, löjtnant, 24.
Örnsköld, Carl Daniel, friherre,
överstelöjtnant, 569.
